# ID: svediakorp-gov2081
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 105,150
# sentences: 2,301
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bil. till Bevillnings-TJlskottets Betänkande, N.o 21.
35
Tullyärde.
Qvantitet
för Tuliber.
Inf.-Tu
11.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r.
Spanmål:
R:dr
s.
r.
R:dr
S.
r.
3
16
—
omalen: Hafre
i tunna
■—
32
—
\
10
—
—
Hvete
l tunna
2
—
—
I
5
—
—
Korn och Malt
i tunna
1
—
—
1
10
—
—
Linser
l tunna
2
—
—
\ F
r
i.
6
32
—
Räg
l tunna
1
16
—
1
5
40
—
Vicker
l tunna
1
8
—
1
6
32
Ärter
malen: Gryn och Mjöl:
Förtullas efter den afgift, sorn vid
införseln är gällande för det sädesslag,
hvaraf Grynet och Mjölet är tillverkadt,
med tillägg af 10 procent, och sä, att
af Hvete 9 Lisp., af Räg och Arter 12
Lisp., af Korn 10 Lisp. och af Hafre 8
Lisp. Mjöl anses svara emot en tunna
Säd; saint att 4 Lisp. Gryn af Hafre och
6 Lisp. af andra sädesslag svara mot en
tunna säd af samma slag.
SpetsatUddar och Blonder:
l tunna
1
16
30
—
—
Silkes- och Linne-
l skålp.
6
—
—
1 T?
0
—
andra slag
Spillning, Affall och Spån, ej spe-
l skalp.
1
—
—.
I F
ri
a.
cificerade
100 Rd. v.
F
ri
a.
10
—
-
Sten :
2
24
—
Bryn- och Olje-
Gjutstenar, samt Mergel- och Skif-
100 st.
—
24
—
F
r i
a.
fersten lill Stentryck
F
ri
a.
—
—
100
—
—
Qvarn-, Renska ......
1 st.
1
—
—
—
—
Spanska Flugor, se Apotheksyaror.
Speglar och Lampetter, se Slöjdeyaror, ej spe*
cificeradc.
Spelkort, se Kort.
Spermaceti, se Hvalraf.
Spcrmaceti-olja, sc Oljor,
Spiauter, se Zink.
Spiesglans, se Antimonium Crudum.
Spik och Nubb, se Jern,
Spiritus Vitriol, se Svafvelsyra.
Spiritus Vini och annan Sprit, se Bränvin.
Sten, Gips-, se Gips-stcn.
36
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkandej IV.-o 21.
Tullväi
de.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-
■Tull.
Ulf.-Tull.
R:dr
s.
r.
Sten:
all annan, ej specificerad, oarbe-  tad eller i block
100 Rd. v.
R:dr
5
s.
r.
R:di
\ T?
S.
r.
arbetad
100 Rd. v.
15
—
—
/ F
r
i*
Eldfast Sten för Manufacturernes
behof, efter serskildt tillstånd
af Commerce-Collegium . . .
F
r
i.
—
—
1
16
—
Stenkol
1 tunna
—
6
\
32
—
afsvaflade eller Cokes ....
1 tunna
—
4
—
1 F
ri
a.
1
—
—
Stenhols-stjbbj eller Cindres
1 tunna
—
8
—
)
8
Stenkols-tjära
Strumpor och andra på Strumpstol
eller genom stickning tillver-  kade arbeten:
1 tunna
36
33
16
—
Silkes-
l skålp.
5
—
—
)
6
32
—
Bomulls-
1 skålp.
1
16
—
ri
a.
4
—
—
Redgarns-
1 skålp.
—
40
—
r
f 1
2
24
—
andra slag
1 skålp.
—
36
—
!
6
12
—
Strumpstickor af Stål .....
Strängar:
1 skålp.
—
30
—
F
ri
a.
5
—
Cantiller eller öfverspänna baser.
1 skålp.
1
—
—
)
—
40
—
Messings- och Stål-
1 skålp.
—
8
—
} F
ri
a.
15
—
—
Tarm
Stål:
1 skålp.
1
24
—
)
33
16
—
Gjut-
Garf-
100 U. St.v.
2
—
—
8
—
15
—
_
100 U. St.v.
5
—
—
3
—
9
—
—
andra slag
100 U. St.v.
3
-1
—
2
—
Sticktyg, se Väfnader, BomullsStorax,
se Apotheksvaror.
Stramaille, sc Väfnader.
Strutsfjädrar, se Plymer*
Stråkardor, se Kardborrar.
Strömming, se Fisk.
Stilar, se Boktryck.
Stockfisk, se Fisk.
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande , N.-o 21.
37
Tullvärde.
Qvantitet
för Tu 11 ber.
Inf.-Tu
11.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r.
Hulr
s.
r.
R:dr
S.
r.
Stålarbeten, ej specificerade . . .
100 lid. v.
33
16
—
F
r i
a.
3
—
—
Stärkelse, hvit
1 lisp.
1
—
-
F
r
i.
1
IG
—
Svafvel . .
1 lisp.
—
16
—
F
i' i
11.
—
10
—
Svafvelblomma . .
l skålp.
—
1
—
F
r
i.
—
6
—
Svafvelsyra
1 skålp.
—
—
6
F
r
i.
Svampar, torra:
1 skålp.
2
24
Sug-
—
12
—
—
—
—
1
—
—
andra slag, ej specificerade . .
1 lisp.
—
5
—
—
—
—
Sågblad
Hk
O
O
r*'
r' ,
<
30
—
—
F
r i
a.
3
—
—
Såpa
Säckar, 113’a:
l lisp.
1
—
—
F
r
i.
24
tomma
1 skålp.
—
6
—
1 F
r i
a.
med varor fyllda såsom emballage
F
ri
a.
J 1
4
32
—
Talg
1 lisp.
1
—
—
F
r
i.
—
10
—
Tamarinder
Tegel:
l skålp.
—
l
—
—
—
24
—
Eldfast
1000 st.
6
—
—
F
r i
tt.
20
—
—
Klinker
1000 st.
4
—
|
—
—
15
26
32
—
Mursten
Taksten
1000 st.
1000 st.
5
10
—
—
}F
ri
a.
—
36
—
Tenlikar
1 skålp.
—
12
—
F
r i
a.
Stärkelse, blå, se Färger.
Substance, sc Bläckpulfver.
Svampar, Matnyttige, se Frugtcr.
Svarfvade arbeten, se Trädvaror, arbetade,
Sviskon, se Plommon, CatharinSvärta,
Bok-, se Boksvärta.
Svärta, Kopparsticks-, se Boksvärta.
Synålar, se Nålar.
Syringar, se Fingerborgar.
Sängkläder, se Kläder.
Tackjern, se Jern.
Ta flor, se Målningar.
Taft, se Väfnader, Helsiden.
Tagel, se Hår.
Talgljus, se Ljus.
Tapeter af papper, se Papperstapeter.
Tapetborder, se Papperstapeter.
38
Bil. till Bevillnings-Ut skottets Betänkande, N.o 21.
Tullvurde.
Qvantitet
för Tullbcr.
Inf.-Tu
11.
Ulf.-Tull.
R:dr
s.
r.
Tenn:
oarbetadt, samt arbetad t, gammalt
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
8
16
—
och sönderbrutet
l lisp.
—
20
—
4
—
36
—
arbeladt, nytt, olackeradt . . .
l skålp.
.—
12
-
1 V
tt.
1
—
—
lackeradt . .
l skålp.
16
—
i 1
r i
—
7
—
Tenn- och Bly-aska
Terpentin:
1 skålp.
1
4
—
1
—
15
—
Venedisk
l skålp.
—
3
—
—
—
—
"
8
all annan
Terpentin-olja eller Terpentinspi-
i skålp.
2
8
F
r
i.
12
—
ritus
l skålp.
—
2
—
—
—
—
Tester eller Kreitz
F
ri
tt.
F
ri
tt.
1
16
—
The .
1 skålp.
—
8
—
—
—
—
3
—
—
Thermometrar
l st.
—
28
—
F
ri
a.
5
16
—
Tjära . .
l tunna
1
16
-
—
4
—
3
36
—
Tjärbärma eller Vraktjura . . .
Tobak:
i tunna
—
44
—
—
44
—
18
8
—
(i3 sk.)Blad’ Maryland8
k J andra slag
11 skålp.
—
6
—
—
—
0
3
—
—
Cigarrer
l skålp.
1
—
Karfvad :
J
—
36
—
Karduser eller lös i fastager
l skålp.
12
—
1
‘2
—
—
Knaster
l skålp.
32
.—
> F
r
i.
—
36
—
Malen eller Snus ....
l skålp.
.
12
.—
1
Spunnen och Negerhead samt
|
—
32
—
Stänger och Carotter . .
l skålp.
—
8
—
—
5
—
Stjelkar
l skålp.
—
3
—
—
—
1
2
3
16
—
Tonka-Bönor
i skålp.
—
24
—
—
—
—
Theria!, se Apotheksvaror, 1 Tobakspipor af Lera, se Pipor,
lerra Sigillata, se Bolus. | Tomback, se Metaller, sammansätta,
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.-o 21.
29
Tullvärde.
Qvantitet
för Tuilber.
Inf.-T ull.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
40
—
—
Tran och Späck alla slag . . .
60 kannor
2
24
—
—
16
—
—
3
—
Trippel
1 skålp.
—
—
5
—
—
—
3
—
—
Tryffel
1 skålp.
1
—
—
—
—
—
2
4
Tråd: Guld- och Silfver-, äkta
1 lod
20
—
\
1
20
oäkta .
l lod
—
13
4
j
18
Jern- och Stål-, ej specificerad
Koppar- och Messings-,
fin eller S värdfäjare-tråd,
1 U. St. v.
6
1
3
,
försilfrad eller oförsilfrad
l skålp.
1
—
—
20
ali annan
l U. St. v.
—
8
—
>F
r
i.
Bomulls-, hvit eller färgad:
2
—
nystad
l skålp.
24
—
i
1
16
i härfvor
1 skålp.
16
—
1
1
32
Linne- oblekt
l skålp.
—
24
—
1
3
IG
blekt, hvitt . . .
1 skålp.
1
—
—
1
2
—
*—
färgadt. . .
Träd, Buskar och Plantorj friska,
l skålp.
32
i
alla slag
F
ri
a.
F
ri
a.
Trädvaror:
Virke, oarbetadt, sågadt eller till-
hugget:
100 Rd. v.
Buxbom och Pockenholtz . .
5
—
—
—
—
—
Mahogny, Ceder, Sockerkist och
2
24
—
andra utländska trädslag .
Alm, Ask, Bok, Björk, Ek och
l cub. fot
12
—
—
—
—
andra, ej specificerade, sådane
15
trädslag, som växa inom landet
100 Rd. v.
1
—
—
—
—
(Fria från Tolag vid införsel).
Torsk, se Fisk.
Trapp, sc Lera. '
Tricot, se Väfnader.
Trumpeter och Trummor, se Instrumenter, Musikaliska,
Träd, Jern- och Stål- till Instrumentsträngar,
Strängar.
Trädfrugter, se Frugter.
40
Bil. till Bevillnings-U tskottcts Betänkande, N.-o 21.
Tullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tu
11.
R:dr
s.
r.
Trädvaror:
Virke oarbelatit, sågadt eliev till-  hugget:
Furu och Grantimmer:
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
otillhugget, eller Sågblockar .
100 Rd. v.
5
—
—
25
—
—
tillhugget, ej specificeradt
100 Rd. v.
10
—-
—
10
—
—
25
Bandstakar
Bjelkar och Sparrar af Furu och
Gran:
af mindre tjocklek än 5 tum
100 st.
3
1
—
20
—
midtpå
1 st.
—
1
—
—
3
—
30
_
af 5 till 8 turn midtpå . .
1 st.
—
4
—
—
2
—
2
24
af 8 till och med 10 tum d:o
l st.
—
12
—
2
—
4
8
deröfver
Anm. Bjelkar och Sparrar af Furu och
Gran kunna utföras både liksidiga och
platta. Dimensionen af deras tjocklek
bestämmes efter fjcrdedelen af deras to-  talomfång midtpå; så att t. ex. en bjel-  ke, som på 2 motsatta sidor innehåller
12 tums tjocklek och på de öfriga endast
8 tums, kommer att vid tullklarering
behandlas lika med en bjelke, hvars al-  la fyra sidor tvärtöfver innehålla hvar-  dera 10 turn.
Bläder och Plankor, sågade:
af Furu och Gran:
1 st.
20
3
1
32
—
under 11 tums tjocklek
af 11 lill och med 3 tums
1 tolft
.—
8
—
—
1
—
4
—
—
tjocklek
1 tolft
—
16
—
—
4
—
6
32
deröfver
af afsågade Bräder eller Bräd-  stumpar af Furu eller Gran
beräknas vid förtullning:
1 tolft
32
8
5 tolftcr af t. 0. m. 11}
i 1.. j I 11K 3
al. langa ! ^,
2 d:o af större t. 0. m. (
4 al. d:o j 1 tolfL
Bil. till Bevillnings-Vtskottets Betänkande, N.-o 21.
41
Tullvälde.
Qvantitet
för Tull ber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r.
Träd varor:
Bläder och Plankor, sågade:
af Alra, Bok och Ek och an-  dra inom landet växande, ej
R:dr
S.
r.
Rith-
s.
r.
specific. trädslag
100 Rd. v.
5
—
—
lO
—
—
1
12
—
Enträd och Enstafrar ....
100 st.
6
—
—
12
—
Faner-skifvor
100 Rd. v.
20
—
—
1
—
—
2
24
—
Gevärstocks-ämnen
1 dussin
12
—
—
12
—
1
32
—
Handspakar ........
1 dussin
12
—
—
2
—
40
Handspak s-ämnen
Lister: sågade af Furu och Gran
till och med 8 alnars längd
1 dussin
4
4
—
24
—
och 4 tums omfång ....
1 tolft
, .
2
6
6
—
40
—
Läkter, huggne eller täljde . .
1 tolft
2
6
—
10
—
40
sågade
Master, Bogspröt och Spiror:
af 40 tums omkrets och deröf-
1 tolft
5
2
20
—
—
ver 10 fot från storändan
af 20 till 40 tums omkrets 10
1 st.
2
—
—
2
—
—
4
8
—
fot från storändan ....
l st.
20
-
20
—
1
32
derunder
Pumpträd:
oborrade, se Master och Spiror
1 st.
8
■
12
"
3
16
—
borrade
1 st.
16
4
3
Ribbor, längre eller kortare . .
Anm. Vid export af Ribbor, bör behöri-  gen styrkas, att de Uro fyrkantige och
förfärdigade genom söndersågning af stör-  re timmer, i hvilket afseende betyg öf-  ver nämnde förhållande skola vidTull-  journalcrne bifogas.
1 tolft
18
9
Bih. till R. St. Prat. 784°. 5 Sami. 7 Af. 74 Haft.
6
42
Bil. lill Bevillnings-U tskottets Betänkande _, N.-o 21.
Tull värde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-T u
11.
Utf.-
Tu
11.
R:dr
S.
r.
Trädvaror:
Stäfver, Lugg- och Bottcn-  af till och med 42 verktums
längd å de förra och högst 27
verktums längd å de senare:
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
3
16
—
af Ek
120 St.
—
40
—
—
S
32
—
af Bok, Furu eller Gran .
derutöfver:
120 St.
■
8
—
—
1
i
10
—
af Ek
120 St.
2
24
—
—
24
—
5
af Bok, Furu eller Gran . .
120 St.
1
12
—
—
12
—
1
2
—
Tunnhand
100 St.
—
—
6
F
r i
a.
5
—
Ved: Al-
i famn
—
16
—
—
36
—
7
24
Björk-
l famn
—
24
—
1
24
—
10
—
—
Bok- och Ek-
i famn
—
36
-
2
—
—
4
Gran-
l famn
—
14
—
—
30
—
5
Tall-
l famn
—
16
—
•—
36
—
7
24
andra slag
Anm. Famnen beräknas till 4 alnars längd,
3 alnars höjd och 6 qvarters bredd.
i famn
24
1
24
. .
30
_
År träd, eller ämnen till Åror
l par
—
1
6
—
4
—
Alla, cj specificerade, mer eller
mindre arbetade, derunder in-
begripne ej specificerade Snic-
kare- och S varfvare-arbeten, med
eller utan hetsning, målning
eller lackering
ioo Rd. v.
25
—
—
F
ri
a.
1
—
.—
Tvålj parfumerad och Savonetter .
i skålp.
—
16
—
}F
f»
i.
11
—
sämre slag
Tågvirke:
l skålp.
—
3
“
1
4
—
—
nytt
i lisp.
1
16
—
F
ri
tt.
Tusch, se Färger.
Tutanego, se Zink.
Tutia, se Nicht.
Tyll, Spets-, se Spetsar.
Bomulls-, se Väfnader, Bomulls
-
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.-o 21.
43
Tullvärde.
Qvantitet
för Tu liber.
Inf.-Tu
11.
Utf.-Tull.
R:dy
S.
r.
Tågvirke:
Sådant, hvarmed Svenska Fartyg
varit nödsakade, att, i stället
för bcvisligen förloradt, sig å
utrikes ort förse, då samma
tågvirke vid hemkomsten linnes
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
4
—
obrukadt
Ull, okammad eller kammad:
1 lisp.
—
36
—
—
—
—
—
20
—
Grof Jutsk och Isländsk
1 skålp.
2
—
—
—
—
.1
—
-
all annan
l skålp.
12
—
F
r
i.
40
—•
—
Ur_, Fick-, med Guldboöte
1 st.
2
10
andra slag
Vägg- och Stutsare:
al Bronz, tullbehandlas som
Bronz, arbetad, förgylld.
1 st.
32
■ F
ri
a.
5
—
—
andra slag
1 skålp.
1
—
—
40
—
—
Delar af Ur, ej specificerad
1 skålp.
2
—
-
<
30
—
—
V>mille
l skålp.
3
—
-
—
—
—
20
—
Violrol
l skålp.
2
—
—
—
2
—
—
Visitkort
l skålp.
32
—
F
ri
a.
—
10
—
Vitriol: Blå eller Koppar-
1 skålp.
1
fi
\
—
7
—
hult eller Zink- ....
l skålp.
1
—
I
12
—
—
Grön eller Jern . . . ’.
17 lisp.
4
—
—
i F
r
Wadd:
—
24
—
Bomulls-
1 skålp.
8
—
1
4
—
—
Silkes-
1 skålp.
1
—
-
Tågvirke af förolyckade främmande fartyg, se
Inventarier,
gammalt sönderhugget, se Drefmat.
Tälgstcn, se Sten, ej specificerad.
Urglas, se Glas,
Urband
och Urkedjor, af sammansatta eller såarbetade
ej specificerade ämnen, se SlöjL’or,
ej specificerade,
Viol-sirop, se Sirop.
Vitriol-olja, se Svafvelsyra.
som
devai
44
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, IV.-o 21.
Tullvärde.
Qvantitet
för Tu liber.
Inf.-Tull.
Utf.-
Tull.
R:dr
s.
r.
JVagnar och Åkdon:
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
Rese-, Resandes, synbart brukade,
sorn af dera sjelfve begagnas .
F
ri
a.
andra: Tvåhjuliga, saint Trillor,
■ F
r i
a.
200
—
—
Droskor och Slädor ....
1 St.
40
—
—
500
öfriga slag .
IValten, Mineral- eller Hälso-,
krusen och bouteillerne inberäk-
1 St.
100
—
40
-
nade
l kanna
—
4
—
F
r i
tt.
3G
—
FVax: Gult
l skålp.
—
4
—
}
1
—
—
bl vitt
l skålp.
—
12
—
F
ri
tt.
1
8
—
Färgadt
Wekar:
l skålp.
•
18
—
j
2
20
—
Lamp-
l skålp.
—
36
—
lF
1
28
Ljus-
JVerktyg, för Slöjderna och Handt-
i skålp.
24
verkerierna, ej specificerade
100 Rd. v.
20
—
—
F
r i
a.
införda med Conunerce-Collegii
tillstånd för uppgifne behof
100 Rd. v.
5
—
—
—
—
eko d:o såsom prof och Modeller
F
ri
a.
—
—
TVin, alla slag:
1
24
—
på fastager
l kanna
—
16
—
}F
tt.
4
—
—
på bouteiller
i kanna
1
—
—
ri
1
32
—
Windruf, torr
l lisp.
—
12
—
—
—
—
25
—
TVindrufvor
l skålp.
—
5
—
F
ri
a.
"Wagnmakare-arbcten, cj specific., so Slujdeyaror,
ej specific.
'Walnött.er, se Nötter.
Wan t ar, se Strumpor.
Watten, Lukt-, sc Luktvatten.
Wau, se Färger.
W a xlii Ider, sc Bilder.
Waxduk, se Wäfnader.
Waxljus, se Ljus.
Wcd, se Trädvaror.
Wicker, se Spanmål.
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:0 21.
45
Tullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf-
Tu
1.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r.
Winsten:
il: dr
s.
r.
R:dr
S.
r.
5
—
—
rå
l lisp.
—
24
—
—
2
8
—
20
—
renad
i skålp.
—
2
—
F
r
i.
—
36
—
Winstenssalt
l skålp.
—
3
6
F
ri
tt.
32
Wismut
Wcijhader :
Helsiden:
Alngods:
l skålp.
4
4
20
Felb och Peluclie
l skålp.
3
—
1
36
Flor, Krus- eller Crepe .
l skålp.
6
24
—
32
—
—
annat Flor eller Gaze .
l skålp.
5
16
—
96
—
—
Guld- och Silfvertyg: äkta . .
l skålp.
20
—
—
32
—
—
oäkta .
l skålp.
6
24
—
28
*“
—
Sammet
l skålp.
4
—
—
Taft, Kypert eller Levantin,
Satin eller Sidensarge, enfär-
gade eller skiftande, rutiga
eller randiga genom olika fär-
gadt Silke, men ej genom väf-
32.
—
—
nadssättet
l skålp.
10
32
—
/ F
ri
a.
32
alla andra slag, ej specificerade
Shawlar, Shawletter och andra
Dukar:
af Gaze eller annan gles väf-  nad, af så kalladt Bourre de
Soie, samt genom tryckning
l skålp.
6
33
16
—
elier prässning faconerade .
l skålp.
7
—
—
alla andra slag, ej mindre slä-
ta och enfärgade, än, genom
väfnadssättet eller olika fär-
32
—
—
gad t silke, faconerade . .
l skålp.
10
32
—
46
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande j IV.-o 21.
Tullvärde.
Qvantitet
för Tu liber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
S.
r.
IVäfnader:
Halfsiden, eller af silke lill stör-  re eller mindre del blandadt
med Bomull, Lin, Ull eller
andra ämnen.
R:dr
S.
r.
R:dr
s.
r.
10
Alngods, alla slag ....
Shawlar, Shawletter och andra
Dukar:
af under 10 R:drs värde stycket
af 10 R:drs värde och deröf-  ver stycket
Bomulls:
Alngods:
Hvita:
Cambric, blekt och glättad,
samt andra lika beskaffade
Bomullstyger, i finhet öfver
76 trådar på tummen i rän-
l skålp.
100 Rd. v.
100 Rd. v.
2
25
20
24
—
4
—
—
ningen
l skålp.
1
—
—
► F
r i
a.
Corderoy och Cordet, Sammet
och Manchester samt Satin
3
16
—
och Jean
l skålp.
—
32
—
3
16
—
Dimity, Percale och Batist
l skålp.
—
40
—
1
8
—
Felb
l skålp.
—
8
—
Gaze, Half-Linon, Musslin eller
5
—
—
Neltelduk och Moll . .
i skålp.
1
—
—
6
—
—
Sticktyg eller Pique och Tricot
l skålp.
1
—
—
10
Tyll • • _
alla ej specificerade:
genom sjelfva väfnadssättet fa-
i skålp.
1
24
5
—
—
conerade
l skålp.
1
12
—
3
genom väfnadssättet släta, så-
1 *1 * *r» "II 1 , /"V /I
16
—
sorn Callico,
l skålp.
1
5
4
Bil. till B evillnings-Ut skottets Betänkandej N.o 21.
47
Tull värde.
R:dr s. 1*.
3 16 —
5
5 16 —
5 16 —
4 16 —
Wci fri ader:
Bomulls:
Alngods:
Färgade:
Corderoy, Cordet, Dimity, Felb,
Gaze, Half-Linon, Musslin
eller Nettelduk och Moll, Perna
le, Batist, Sammet, Manchester,
Satin, Jean, Sticktyg
eller Pique, Tricot och Tyli,
samt alla genom väfnadssättet
fa co nera de: samma tullvärde
och införselstull för
skålpundet som för hvarje slag
hvitt, till utförsel fria.
alla genom väfnadssättet släta,
enfärgade
Väfda af Garn utaf olika förger,
till väfnadssättet släta .
Tryckta eller prässade:
Nyss uppräknade, sådane färgade,
som tullbehandlas lika
med hvita af samma slag,
samt i allmänhet alla tyger
i finhet öfver 80 trådar på
tummen i ränningen .
andra slag
Shawlar, Shawletter och andra
Dukar:
Faconerade, större eller min
o
7
dre, samt tryckta, af 7 qvarters
fyrkant och deröfver,
fransarne oberäknade .
Släta, af förgadt Garn, större
och mindre samt tryckta,
Qvantitet
för Tuliber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
l skålp.
l skålp.
l skålp.
l skålp.
l skålp.
R:dr
R:dr
48
Bil. till BevHillings-Ulslollets Betänkande, N.-o 21.
T ullvärde.
Qvantitet
fur Tullbcr.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r.
^Väfnader:
Bomulls:
Alngods:
Shawlar, Shawletter och an-  dra Dukar:
under 7 q varters fyrkant,
Rulr
s.
r.
R:dr
s.
r.
4
IG
—
fransarne oberäknade . .
1 skålp.
1
21
4
Bomulls-, med blandning till
större eller mindre del af Lin:
4
—
—
Damast
1 skålp.
—
36
—
2
—
-i
Dräll
1 skålp.
24
andra slag tullbehandlas så-
som lika beskaffade tyger af
Bomull allena.
Ylle:
Alngods:
3
—
—
Boy
l skålp.
36
—
Casimir, livitt, svart, gult och
6
—
—
rödt
1 skålp.
1
24
—
3
2
—
—
Flanell
Filtar och Mattor
l skålp.
l skålp.
36
24
—
> F
ri
a.
2
24
Fris, Frisad, Doffel och Kalmuck
1 skålp.
30
—
Kläde, Dråp, Halfkläde, Vad-
mal, Ratin och Corderoy; äf-
vensom Casimir af andra än
6
—
nyss uppräknade färger
l skålp.
2
—
—
5
—
■
Flaggduk och Qvinctte . . .
1 skålp.
1
—
—
—
36
—
Packing eller Prässduk . . .
l skålp.
—
3
—
2
24
—
alla andra slag
1 skålp.
—
24
—
Halfylle, eller af Ull med bland-
ning till minst hälften af Bom-
ull, Lin eller Hampa:
Alngods:
3
—
—
Flanell
1 skålp.
—
36
—
•
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkandej N.-o 21.
49
Tullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
S.
r.
pVäfnader:
Halfylle:
Alngods:
R:dr
s.
r.
R:dr
S.
r.
2
24
alla andra slag
Anni. Half-Yllc-Väfnader, som till mel-  an hälften bestå af Ull, tnllbeliandlas
lika med dc Hel-Yllc-Väfnadcr, hvartill
de närmast kunna hänföras.
Shawlar, Sliawletter och andra
Dukar af Ull eller Ull och
Bomull tillsammans:
Under 6 R:dr 32 sk. värde
stycket
af 6 R:dr 32 sk. värde och der-  öfver stycket
Linne- och Hamp-
Alngods:
1 skålp.
100 Rd. v.
100 Rd. v.
33
20
24
16
—
36
_
Blaggarn och Kanfas ....
1 skålp.
—
12
—
1
16
—
Bolstervar
1 skålp.
—
21
4
> F
ri
a.
28
—
Buldan
l skålp.
—
9
4
8
—
—
Damast
1 skålp.
2
—
—
3
—
—
Dräll
l skålp.
—
36
—
36
—
—
Kammarduk och Batist . .
1 skålp.
3
32
—
18
—
—
Linön
l skålp.
1
40
—
Lärft, hvaraf 1 qvadrat aln vä-
10
—
—
ger t. 0. m. 3 lod ....
1 skålp.
3
16
—
5
.—
—
alla andra slag
1 skålp.
1
32
—
30
—
Segelduk och Tältduk . .
1 skålp.
—
6
—
4
—
—
andra slag
1 skålp.
1
—
-
4
—
—
Dukar
1 skålp.
1
-r
—
2
4
—
Hår- och Tagel-
1 skålp,
—
20
—
Yaxade eller lackerade:
—
36
—
Mattor
1 skålp.
—
6
—
—
40
—
andra slag
1 skålp.
—
10
—
Bill, till R. St. Prot. 1840. 5 Sami. 1 Afd. i4 Haft.
7
50
Bil. till Bevillnings-Utskottels Betänkande, N.o 21.
Tull värde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull
R:dr
s.
r.
/Väfnader:
Linne- och Hamp-  Alngotls:
Vattentäta elier dubbla väfnader,
sammansatta med upplösning af
R:dr
s.
r.
R:dr
S.
r.
5
—
—
Caoutscbouc
1 skalp.
1
—
—
F
r 1
a.
—
30
—
Ympvaoc
Zink, Tutanego och Spiauter:
1 skålp.
7
—
F
ri
tt.
—
3
—
oarbetad och i plåtar ....
1 skålp.
—
2
—
—
1
—
12
—
arbetad
Angmachiner
1 skålp.
100 Rd. v.
10
2
—
F
r
i.
100 Rd. v.
20
1 F
ri
a.
Ångpannor
—
—
J
—
8
—
4 o 0 ..........
^öö
l skålp.
—
0
—
F
ri
a.
24
Ättika, alla slag
Varor, som icke kunna hänföras
under någon af de i Taxan upp-
1 kanna
6
F
r
i.
tagne bestämmelser ....
100 Rd. v.
25
—
—
F
ri
a.
Wärjor och Wärjklingor, sc Gevär.
Zaffer, se Färger.
Zittror, se Instrumenter, Musikaliska.
Zitverrot, se Apotheksvaroi-.
Åder- och Koppjern, se Instrumenter, FältskärsÅl,
se Fisk.
Ängskära, sc Färger.
Äpplen, se Frugter.
Äpplen, Granat-, se Granat-Äpplen.
Öl, se Dricka.
Örtsamlingar, se Naturaliesamlingar.
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, A7:o 21. 51
Tariff
för Credit-upplaget och Transito-afgiften.
Minimi
Tull
vär
tio
Transito-
för uppla-  get.
afgiften.
JR:dr
s.
r.
R:dr
S.
1'.
500
—
—
Alun, Romersk
3
_
_
300
—
—
Anis  ....
3
300
—
—
Aska, Pott-: vällad eller oraffinerad
3
300
—
—
raffinerad och calcinerad
3
.
300
—
—
Ben, Elfen-, oarbetadt
3
__
300
—
—
Bly, oarbetadt
3
_
300
—
—
Blår: Hamp- och Lin-
Bränvin :
3
—
—
300
—
—
Congnac, Geniévre, Rumm
3
300
_
—
Arrac  .
3
300
—
—
Cacao
300
—
—
Caffe
3
300
—
—
Canel och Cassia Lignea
3
300
—
—
Co rint er .
300
—
—
Fenkol
3
300
—
—
Fisk, saltad, Sill
3
300
—
—
torr: Gråsidor eller Sey
Färger:
3
—
—
300
—
—
Bljdivitt
3
300
—
—
Cocheniile
3
_
300
—
—
Indigo
.
3
300
—
—
Garn, Bomulls-, hvitt, under N:o 26
3
300
—
—
N:o 26 och deröfver . . .
3
_
_
300
—
—
Turkiskt rödt
3
300
___
—
Gryn: Ris-
3
300
—
—
Sago-
3
_
300
—
—
Hampa
3
300
—
—
Humla
3
_
300
—
Ingefära, torr ..............
3
—
—
52
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.-o 21.
Minimi
T ullyär
de
1 ransito-
för uppla-  get.
afgiften.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
1'.
300
—
—
Kummin ;
3
—
—
300
—
—
Lin: ohäcidacit ..............
3
—
—
300
—
—
3
—
—
300
—
—
Ljus: Talg- ......
3
3
—
—
300
—
—
Wax-, gula
—
—
300
—
—
hvita och Spermaceti
3
—
—
300
—
—
Mandel
Olja: Born-, eller af Oliver,
3
—
—
300
—
—
i fastager ...........
3
—
—
300
—
—
i flaskor, bouteiller eller krukor . . .
3
—
—
300
—
—
Hamp-
3
—
—
300
—
—
Peppar alla slag
3
—
—
300
—
—
Piphufvuden af Sjöskum
3
—
—
300
—
—
Plommon, Catharin- samt Sviskon
3
—
—
300
—
—
Pommerans-knoppar och skal
3
—
—
300
—
—
Russin
3
—
—
300
Salt, Kok-
Socker:
Mascovad-, eller brunt och gult, Terres och Tetes
3
300
—
—
samt hvitt Pudersocker
3
—
—
300
—
—
Krossadt Lump- och Havanna Terres .....
3
—
—
300
—
—
Spanmul, omalen: Korn
3
—
—
300
—
—
The'
3
—
—
300
—
—
Tjära
15
—
—
300
—
—
Tobak: Blad
3
—
--
300
—
—
Knaster
3
—
300
—
—
Trädvaror: Mahogny, oarbetadt, sågadt eller tillhugget
3
—
—
300
—
—
Ull, okammad och okardad
3
—
300
—
—
Win: på fastager
3
—-
—
300
—
—
på bouteiller: Bourgogne och Champagne . .
3
—
—
300
—
—
andra slag
3
—
—
Bil. till Bevillnings-TJtskottets Betänkandej N.o 21.
53
Underrättelser
om livad vid Taxans verkställighet iakttagas bör.
§. 1.
Be i Taxan fastställde tullvärden äro beräknade i Svenska Banko-Sedlar,
hvarmed ock in* och utförsels-tull samt transito- och nederlags-afedfter betalas.
§. 2.
Hvad vid Tull-klarering, af brutet skillingtal ej hinner till half skilling,
uteslutes; och räknas deremot för en skilling hvad af sådant brutet
tal stiger till eller öfver en half.
. §.3.
Med de i Taxan förekommande vigt-bestämmelser förstås Yictualie-vigt,
der annan vigt icke serskilt är utsatt.
§. 4.
Alla inom Sveriges Rike byggda eller i behörig ordning naturaliserade
fartyg, som bevisligen tillhöra Svenska undersåter, förunnas helfrihet, både
vid inkommande och utgående, så att den i Taxan utsatta tull beräknas för
alla varor, som med dessa fartyg till Riket införas eller derifrån utföras,
utan afseende eller skillnad om inkommande varor hemtas directe från produktions-orten,
eller utur andra handen, och med iagttagande för Öfrigt af
den lindring i tull, som för handeln på vissa orter är serskildt i Nåder beviljad.
§. 5.
För alla varor, som inkomma med fremmande fartyg, förhöjes den belöpande
helfida tullen med Fyratio procent, och för alla varor, som, med
dylika fartyg utföras, med Femtio procent, utom i de fall, då, genom serskilda
afhandlingar med fremmande Makter, undantag härutinnan blifvit
öfverenskomna.
Till allmänhetens underrättelse, utfärdar Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce-Collegium
kungörelse om dessa afhandlingar vid början af hvarje år.
54
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.-o 21.
§. 6.
Lastpenningar till Kongl. Maj:t och Kronan utgöras af Svenska fartyg
med Tolf och af fremmande fartyg, då annorlunda icke är öfverenskommet,
med Tretiosex skillingar Banko för hvarje läst, beräknad efter Svenskt Mätare-bref,
samt betalas hvarje gång både vid inkommande och utgående; dock
om ett inhemskt eller med inhemska lika berättigadt fremmande fartyg, under
loppet af ett kalender-år, gör flera resor emellan Sverige och utrikesort,
erläggas för utgåendet dessa umgälder allenast första resan.
§. 7.
l;o Å inkommande varor, som enligt Taxan förtullas efter vissa procent
af värdet, eller för hvilka olika tull efter olika värde eger rum, bör
godsegaren uppgifva inköpspriset, med tillägg af assurance, fragt och all annan
derå använd kostnad, intill dess de till lossnings-orten anländt, och, å
utgående varor, deras partipris i lastningsorten. — Godsegarens angifningsinlaga
å inkommande sådana varor bör styrkas af Factura och Connoissement
äfvensom Assurance-räkning, då försäkring tagen är. Vid saknad af
Factura, förhålles enligt 31 §. af Seglations-Ordningen; och bör, då Placatstämpel
å sådana varor begagnas, å denna stämpel anteknas efter hvilket
tullvärde varan blifvit förtullad.
2:o När en vara blifvit sålunda till förtullning angifven skall, genast
öfter besigtningen, anslag å Packhusdörren ovillkorligen ske, då hvar som
inom fyra söcknedagar, angifningsdagen inberäknad, är högstbjudande, ege
att varan inlösa, så vidt anbudet uppgår till minst det angifna värdebeloppet
med tillägg af tio procent, samt med villkor att summan genast i TuliCassan
contant nedsättes. Har inom denna anslagstid någon till varans inlösande,
med sagde villkor, sig icke anmält, må vid tullberäkningen efter
angifningen komma att bero, och varan, efter skedd klarning, af egaren
disponeras; men eger inlösning på förenämnde sätt rum, skola tullafgifterna
efter det derigenom uppkomna högre varuvärdet beräknas; och skall af inlösnings-summan
varuangifvaren genast utbekomma angifningsbeloppet, tillökadt
med tio procent, men öfverskottet, om sådant eger rum, tillfalla Kronan
och hälften ingå till det serskilda anslaget för manufacturernas befrämjande,
under iagttagande af hvad i 30 §. af Kongl. Förordningen till förekommande
af oloflig införsel och utförsel af varor af den 12 December 1835
i sådant hänseende stadgas,
Bil. till B ev illnuigs-Ut skottets Betänkande, N-o 21.
55
§. 8.
Föreskrifterna i niistförestäende §. tillämpas icke å brukade flyttsaker
oell resande tillhörige effekter, som icke utgöra handelsgods och hvarmed
förfares enligt hvad derom serskildt är elier varder stadgadt.
§. 9.
Pä vederbörande Fabriks- och Handtverks-Societeter ankommer att utse
en eller flere personer i hvarje Stapelstad, som ega att tillse, det de till
hvarje Societets yrke hörande varor blifva under rigtiga benämningar förtullade,
och öfvervara alla stämplingar i Packhusen; dock må dessa ombuds
frånvaro icke hindra stämplingens företagande och fortgång, sedan anslag
derom 24 timmar förut å Packhusdörren skett.
§• io.
Inkomna och till inrikes förbrukning disponerade utländska varor kunna
lill utrikes ort tullfritt åter utföras.
§. u.
Vid uppkommande tvist om en varas rätta art och benämning, må
General-Tullstyrelsen ega att, sedan, der så fordras, sakkunnige Handlande
eller Fabrikater hörde blifvit, afgöra frågan; kunnande besvär öfver GeneralTullstyrelsens
i dylika frågor fattade beslut hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anföras endast af godsegaren. När en omtvistad vara blifvit till förtullning
i vederbörlig ordning angifven, skall densamma icke vara konfiskation
underkastad, äfven om den sedermera anses vara af annan beskaffenhet, utan
må godsegaren kunna den under stadgade villkor till qvarblifvande i Riket
eller återutförsel disponera.
§. 12.
Alla både inkommande och utgående varor, ehvad de förtullas efter bestämd
afgift eller efter vissa procent af värdet, eller äro tullfria, skola angifvas
till namn, art och beskaffenhet, antal, Svenskt mått, mål eller vigt,
eller, då godset efter värde förtullas, eller är tullfritt, äfven värdet, samt
på lika sätt i Tull-journalerna och Persedel-extracterna upptagas. Om hvad
i öfrigt vid varors angifning och förtullning iagttagas bör, tjenar SeglationsOrdningen
till efterrättelse.
56
Bil. till B evillnings-TJt skottets Betänkande, N.-o 21.
§• 13.
De varor, som ej om skeppsbord kunna genom Svenskt mått, mål eller
vigt lill qvantiteten bestämmas, transporteras, efter deras beskaffenhet och
värde, till Tull-Packhuset eller Stadens vågar, för att der vägas eller mätas.
Uppå ingifven inlaga till Tullkammaren erhåller godsegaren räkning å den
för varorna belöpande tull, efter hvars erläggande han eger desamma fritt
disponera, på sätt och med villkor i öfrigt, som Seglations-Ordningen och
Nederlags-För ordningen bestämma,
§• 14-
Till handelns underlättande, kommer så kalladt Credit-upplag eller anstånd
med Tullafgifternas betalning för alla i Tariffen, i sådant afseende utmärkta
varor till der bestämda minimi-värden, att tills vidare ega rum uti
städerna Stockholm, Götheborg, Gefle, Carlskrona, Carlshamn, Malmö, Norrköping,
Calmar, Wisby, Helsingborg, Westervik, Ystad, Uddevalla och
Christianstad, under iagttagande af följande villkor:
Att varorna uppläggas under Tullkammarens jemte egarens lås och vård;
Att egare af dessa varor få, emot utgörande af licia tullen, om de inom
landet försäljas, men endast mot Transito-tull, då de bevisligen åter utföras,
ifrån Credit-upplaget uttaga större eller mindre partier, dock icke under
hälften af det minsta, som får uppläggas;
Att Credit-upplaget icke får sträckas utöfver ett år ifrån den dag, godset
till uppläggande angifvits; börande detsamma inom nämnde tid antingen
åter utföras eller till fullo förtullas efter den tullberäkning, som var gällande
då upplaget skedde, vid påföljd att godset i annat fall för egarens räkning
å auction försäljes, då belöpande införselstull och omkostnader å auctions-summan
först afdragas och återstoden tillställes godsegaren;
Att då varor, sorn efter värde för tullas, å Credit-upplag emottagas, värdet
å elem förut bestämmes och tullen derefter, vid deras uttagande, erlägges,
utan afseende på de under tiden förefallne ändringar i priset å dylika
Varor;
Att gods må kunna transporteras ifrån en stads Credit-upplag till en
annan, dock med credit-tidens beräkning ifrån den dag, godset till uppläggning
angafs;
Att
Bil. till Bevillnings-Utskoltels Betänkande, N.-o 21. 57
Att varor må kunna a (giftsfri tt öfverflyttas till Credit-upplag från Nederlag
med beräkning af credit-tiden från angifningen till Credit-upplaget;
Att varor må, efter anmälan hos General-Tullstyrelsen, öfverflyttas ifrån
Credit-upplag på Nederlag, emot erläggande af så väl Transito-afgift, som
inkommande Rccognilion; samt
Att genom Credit-upplaget någon förändring icke sker i den Nederlagsfrihet,
sorn Kongl. Maj:t redan i Nåder förunnat vissa städer, eller framdeles
i Nåder förunnar andra.
§• 15.
Den Trettonde tunnan af hvarje läst saltadt Kött och Fisk, af alla slag,
sorn hestås till packning, är fri från tull och afgifter till städerna.
§. 16.
Allt hvitt Socker, ankommande från någon hamn i Europa, hvilket icke
är angifvet som krossadt Lump- eller Havanna- Terres- eller annat under
samma Tul[bestämning hänförlrgt slag, skall underkastas besigtning af sakkunnige
och ojäfvige personer i Tullkammare- eller Packhus-Inspectionsföreståndares
närvaro. Yppas dervid olika meningar om varans rätta beskaffenhet,
hänskjutes frågan till General-Tullstyrelsen, då prof å Sockret
jemväl bör insändas.
§• I?-
Yid utförsel sjöledes af följande, inrikes tillverkade, varor från Stapelstad,
der Fabrik för tillverkning af sådana varor eger rum, beviljas af tullmedlen
:
för 1 skålp. Topp-, Candi- och Kok-Socker
. 3 sk.. 2 r.
„ 1 skålp. Cardus eller karfvad Tobak, äfvensom prässad och
rullad Tobak samt Snus 3 —
„ 1 st. Segelduk af Hampa till minst 50 alnars längd ... 8 — —
„ 1 st. Segelduk af Lin till samma längd 24 — —
„ 1 st. Packväf af Hampa till minst 50 alnars längd ... 6 — —
„ 1 st. Packväf af Lin till samma längd 18 — —
„ 1 st. hvit Bomullsväfnad, tillverkad å mekanisk väfstol, af
garn i finhet af N:o 32 eller derutöfver efter Engelsk beräkning
.4 —•
Bill, till R. St. Prot. i84°. 5 Sami. i Afd. i4 Hiift. 8
58
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.o 21.
hvarvid iagtlages:
l:o Att, hvad Socker- och Tobaks-fabricater angår, minst 100 skålp.
af samma vara, och af Bomulls- samt Hamp- och Linneväfnader minst 10
stycken skola till export angifvas och på en gång afsändas;
2:o Att vid angifnings-inlagan alltid skall bifogas Magistrats bevis, att
tillverkaren eller afsändaren personligen inför Magistraten med ed fästat, att
varan är Svensk tillverkning, samt, då fråga är om Tobaks-fabricater, Segelduk
eller Packväf, att den är af utländskt råämne, äfvensom om Bomullsväfnad,
att den är tillverkad å mekanisk väfstol och af utrikes spunnet garn,
i finhet af N:o 32 eller derutöfver efter Engelsk beräkning; kommande detta
bevis att biläggas Tullkammare-journalen å den tullplats, hvarifrån varan
utföres;
3:o Att varan bör vara behörigen hallstämplad; och
4:o Att utförseln verificeras, antingen genom intyg af Svensk Consul
eller vice Consul å lossningsorten, eller, om sådan Tjensteman der ej är anställd,
annan vederbörande Embetsmyndighet, att varan derstädes blifvit
lossad, eller ock genom attest af vederbörande Tullbevaknings-tjensteman om
godsets bevakning lill öppen sjö i den mening, som 30 §. af gällande Nederlags-förordning
föreskrifver.
§• 18.
Vid utförsel af Mahn skall angifningsvärdet styrkas genom vederbörande
Bergs-tjenstemans i produetions-orten uthändigade embets-intyg, som bör
Tull-journalen till verification biläggas.
§• 19-
Cöbolt, rå eller malen, bör vid utförseln vara fördelad i paketer och
försedd med stämpel från det ställe, der den blifvit tagen, vid påföljd af
böter till en fjerdedel af varans värde, och att export deraf ej tillätes.
§. 20.
Fartyg, här i Riket byggda, som för utländsk räkning köpas och utföras,
Hjute helfrihet för de varor, som med dem första gången utskeppas.
§. 21.
Skeppare, inhemske eller främmande, som för trängande orsaker eller
till inhemtande af ordres för sin vidare resa, inlöper i Svensk hamn, der
Bil. till Bevillnings-Utskoltets Betänkande, N.-o 21.
59
Sjötullskammare finnes, må derstädes utan skeppsumgälders erläggande intaga
förfriskningar och anställa nödige reparationer, samt jemväl, under iagttagande
af hvad Seglations-Ordningen föreskrifver och efter behörig Märkrullas
afgifvande, lossa större eller mindre del deraf och intaga fyllnad i sin
last, utan alt erlägga tull eller annan afgift för mera, än som lossas eller
lastas; men skeppsumgälder för fartyget skola lill fullo betalas, så snart lossning
eller lastning eger rum. — Dock må, under fart från en till annan
utländsk ort, Svenskt eller dermed lika berättigad! främmande fartyg, utan
sådane umgälders erläggande, kunna lossa så stor del af innehafvande laddning,
som icke öfverstiger fjerdedelen af fartygets lastdrägtighet, för utrönande
hvaraf fartygets skeppshandlingar må tjena till grund. Fartyg, inhemskt
eller främmande, som i Svensk hamn intagit en del af sin laddning, må i
annan Svensk hamn, der, enligt Seglations-Ordningen, lastning får ega rum,
intaga fyllnad deri. På hvart och ett ställe erlägges tull för hvad lastadt
blifvit, men skeppsumgälderna betalas till fullo, så snart lastning verkställts.
Då lossning eller lastning på flera ställen egt rum, erläggas dock skeppsumgälder
endast å första lossnings- eller laslnings-stället, derom bevis på
passet meddelas,
§. 22.
Skeppare vare skyldig att, på sätt Seglations-Ordningen stadgar, å märkrullan
noga antekna sitt förråd af lifsmedel till mängd och beskaffenhet, vid
den påföljd för uragtlåtenhet deraf, som högstberörde Förordning bestämmer;
och må det förråd, som för besättningens behof till begagnande om skeppsbord
finnes nödigt, befrias från tull och andre afgifter i utlastnings-orten.
Till provision må, under sådane vilkor, jemväl kunna hänföras följande
qvantiteter Win, Bränvin, Caffe och Risgryn, nemligen:
För fartyg kommande från Östersjön, eller till någon hamn i Halland
samt Götheborgs och Bohus Lein från Nordsjö-orter samt Holland,
England och Franska TVestersjö-hamnarne: 3 kannor Win, 2 kannor Bränvin,
2 skålp. Caffe och 3 skålp. Risgryn, räknadt på hvarje person af besättningens
och passagerarnes antal; samt
För fartyg, kommande från orter utom Östersjön, med undantag af
nyssnämnde fart till Halland och Bohus Län: 5 kannor Win, 4 kannor
Bränvin, 4 skålp. Caffe och 6 skålp. Risgryn, på enahanda sätt beräknadt.
60
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande; JY.-o 21.
Härvid bör för öfrigt iagttagas, att Win och Bränvin icke mot hvart
annat utbytes, så att den, sorn bär mindre af den ena,, ej får för sådan
brist njuta ersättning af den andra varan, äfvensom att hvad af dessa och
öfriga nämnde proviant-artiklar öfverstiger en Skeppares ofvanför© bestämda
förråd i utlastnings-orten, skall ovilkorligen förtullas.
Hvad af inrikes producerade, enligt utgående Tullpasset, med fartyget
bevisligen utförda, provisions-varor öfverblifvit, må vid återkomsten tullfritt
disponeras.
Hvad af det öfriga medgifna provisions-förrådet icke under vistandet i
Svensk hamn om bord användes, ma, derest det ej till qvarblifvande förtullas,
med fartyget åter utföras.
§•
Nödigt förråd af lifsmedel för skeppsbesättningar, antingen fartyget inlöper
i Svensk hamn, eller lifsmedlen derifrån med skeppsbåt hemtas, befrias
från utförselstull och andra dermed förenade afgifter.
Svenska fartyg få äfven till skeppsbebof tullfritt intaga öfrige förnödenheter,
som till skeppets behof, i mon af dess storlek, kunna anses oundgänglige,
hvartill äfven må räknas- 1 famn Ved, 1 tunna Tjära, \ tunna
Beck, 2 st. År- och 4 st. Spak-ämnen för hvarje 20 läster af fartygets drägtighet
och derunder.
Främmande fartyg må deremot ej eller till skeppsbehof intaga sådane
förnödenheter, utan erläggande af derför belöpande tullafgifter.
§. 24.
På det Skeppare och Besättningar å Svenska Cravel-fartyg, större eller
mindre, må komma till säkert åtnjutande af den färing, som uti Kongl. Maj:ts
år 1748 utfärdade Reglemente, dem till uppmuntran blifvit tillagd, skola
Skeppare och Besättning vid den Tullkammare, der lossning sker, af den
tull, som för fartygets medbragte last inflyter, mot behörigt qvitto, erhålla
dess föring, utgörande vid fart frän östersjön; för en Skeppare En R:dr 16
sk.; för en Styrman 28 sk., och för de öfrige af besättningen, så väl som
gossar, hvardera 21 sk.; från Nordsjön och de vid Canalen belägne orter,
Holland; England; Frankrike samt Spanien och Portugal: för en Skeppare
Sju R:dr 9 sk., för en Styrman 3 R:dr 28 sk. och för det öfriga Skeppsfolket,
hvarje person, 2 R;dr 42 sk.; samt från Medelhafvet och Levanten:
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N;0 21.
61
Skepparen 9 R:dr, Styrman 4 R:dr 24 sk. och för hvardera af den öfriga
besättningen 3 R:dr 28 sk., allt Svenskt Banco; men när fartygen anlända
från Pomern eller Wismar endast med Spanmål och Ull, eller då införtullningen
af medförde varor icke uppgår tili efter Tulltaxe-bestämmelserne beräknadt
värdebelopp af minst 300 R:dr B:co, hestås Skeppare och besättning,
efter förra vanligheten, ej någon föling, från hvilken förmon äfven inhemska
på Klink byggda, samt utländska fartyg äro uteslutna.
Skeppare, som komma från Medelhafvet, men tillika intagit last uti
Westersjöhamnar, njute Medelländsk föling, när tullen för de från Medelhafvet
i Svenskt fartyg medbragta varor stiger till en fjerdedel af tulibeloppet
för de varor, som annorstädes blifvit inlastade. Vid ett annat förhållande
bestås endast den mindre föringen..
§. 25-
För gods, som under transporten genom tillfällighet tagit skada, må ej
någon minskning i tullen tillåtas, så vida godsegaren sjelf vill detsamma
disponera. Anser godsegaren en förskämd vara icke kunna draga den i Taxan
utsatta Tull, må han lagligen styrka dess förskämning inför vederbörande
Tullkammare, sorti då eger, efter föregången kungörelse, låta i behörig ordning
försälja, hvad förskämdt är på öpjien auction, i hvilket fall tullen bestämmes
för alla de varor, å hvilka tullvärde i Tulltaxan är utsatt, efter
auetions-priset, jemnfördt med samma värde, och för andra varor, efter fastställd
tullprocent å auetions-priset, under iagttagande, att varorna, såsom å
Nederlag befintliga, eller oförtullade, försäljas;, kommande behållna auetionssumman
att, sedan belöpande tull blifvit erlagd, godsegaren tillställas. —
Försummar godsegare fullgörandet af bevisningen om varans förskämning utöfver
14 dagar, efter den praescriptionslid, hvarinom angifningsiulagan, jemlikt
30 §. af gällande Seglations-Ördning, bör vara till Tullkammaren aflernnad,
ansvare för tuilafgifternas fulla erläggande, derest han icke, genom
skriftlig anmälan hos Tullkammaren inom samma tid, afstår sin rätt till den
skadade varan, som då genom offentligt utrop för Kronans räkning genom
Tullkammarens försorg försäljes..
Beträffande förtullningen af varor, bergade från strandade, utrikes ifrån,
kommande fartyg, skall iagttagas:
l:o Att, derest fartyget alldeles förolyckats eller sä skadats, att varorna
icke kunna, för befordrande till destinationsorten, åter intagas, eller om
62
Bil. till Bevil/nings-Ut skot tets Betänkande> N.-o 21.
dessa till större eller mindre del finnas sa sjöskadade, att de till vidare försändning
icke utan äfventyr kunna användas, godsegare eller dess ombud
må ega att godset i den stapelstad, dit det beqvämligast må kunna föras,
eller om dess beskaffenhet icke medgifver sådan transport, å landet i strandningsorten,
efter föregången kungörelse, genom offentlig auction i vederbörlig
ordning låta försälja.
2:o Att för detta ändamål laga besigtning å godset, så fort ske kan,
bör anställas af Kronofogden i orten, eller annan behörig Kronobetjent, biträdd
af tvänne sakkunnige och ojäfvige män, och i närvaro af vederbörande
Tullförvaltare, som eger att under tjenstemanna-ansvarighet för bevakande
af Kronans rätt, besigtningsåtgärden controllera, och om fog till anmärkning
icke förekommer, å besigtnings-instrumentet, som ej edsvurne förrättningsmän
äro pligtige att, der så äskas, med ed fästa, anteckna sitt godkännande.
3:o Att minst en månads tid må bestämmas för auetionens hållande
efter derom af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet utfärdad kungörelse;
dock om någon vara befinnes så skadad, alt, utan äfventyr af dess förderfvande,
något längre uppskof med försäljningen icke kan ega rum, må
denna, så snart kungörelse derom i strandningsortens och närmaste stads
kyrkor blifvit uppläst, verkställas; börande i besigtnings-instrumentet, vid
slik händelse, meddelas intyg, så väl om behofvet af en skyndsammare försäljning,
sorn om verkställbarhelen af godsets försändande i försäljnings ändamål
till stad,
4:o Att alla de varor, som genom väta icke äro underkastade förskämning,
eller sorn eljest vid besigtningen linnas oskadade, skola såsom fullgoda
varor enligt Tulltaxan förtullas, hvaremot med tullberäkningen för de öfriga
må förhållas, såsom i l:sta mom, af denna §. stadgas.
5:o Att, änskönt godset såsom oförtulladt försäljes och det är inroparen
öppet lemnadt att detsamma antingen till inrikes förbrukning disponera eller
inom stadgad praéscriptionstid reexportera, det skall ankomma på säljaren
att medelst en gemensam inlaga, som inom 14 dagar efter auclionsförrättningen
bör, med bifogande af auclions-protocollet, ingifvas och serskildt
upptaga, hvad till återutförsel ämnadt är, å Tullkammaren angifva hela det
varuparti, sorn försåld t blifvit, och att belöpande afgifter för detsamma inom
den i Seglations-Ordningen föreskrifne tid inbetala, vid påföljd, sorn i sagde
Författning jemväl stadgas»
Bil. till Bevill/iings-Utskottets Betänkande , IV.-o 21.
63
§. 26.
(Oafgjord af skäl, Betänkandet innehåller.)
§. 27.
Städernas Tolag och andra dem på vissa varor beviljade afgifter uppbäras
genom deras egen försorg och erläggas efter de för hvarje stad gällande
föreskrifter och fastställd procent, beräknad å det i denna Taxa på de flesta
inkommande och utgående varor bestämda värde, eller det, enligt 7 å
de öfriga utrönta värde; och iagttages dervid, att alla varor, som enligt
Taxan äro i allmänhet fria från införsels- eller utförsels-tull, befrias från
Tolag vid inkommande eller utgående, äfvensom de varor, hvilka i Taxan
serskilt ifrån Tolag befrias.
§. 28.
De undantag från allmänna föreskrifter om fartygs och varors tullbehandling,
som i serskilda fall, enligt derom meddelade Nådiga förordnanden,
för vissa städer och orter, verk och inrättningar hittills egt rum, skola äfven
hädanefter tills vidare tjena till efterrättelse.
§. 29.
1 afseende på Sveriges och Norriges inbördes handelsförhållanden, länder
till efterrättelse Kongl. Maj:ts den 25 Maj 1825 utfärdade Nådiga Förordning.
§. 30.
Svenska sjöfarten på aflägsnare orter njuter tills vidare följande förmoner
af lindring i Tull- och Convoy-afgifter, nemligen:
af i5 procent för producter och tillverkningar af länder, belägna på
fästa landet af America, norr om 25 grader nordlig latitud, eller af någon
främmande Coloni i Westindien, vid dircct införsel derifrån med Svenska
skepp, samt för Svenska producter och tillverkningar, vid direct utförsel
till främmande Colonier i Westindien;
af 25 procent för Svenska producter och tillverkningar, utförda i Svenska
skepp directe till ön S:t Barthelemy, till orter å östra kusten af Americas
fasta land, söder om 25 grader nordlig latitud, eller till Goda HoppsUdden,
och för dessa länders producter och tillverkningar, derifrån directe
införda till Sverige i Svenska skepp;
64
Bil. till Bevillnings-Utskottcts Betiinkandcj N.-o 21.
af 33\ procent för Svenska producter och tillverkningar, som i Svenska
skepp utföras directe till orter på andra sidan Goda Hopps-Udden, äfvensom
till hamnar å andra sidan Cap Horn, samt för dessa orters producter
och tillverkningar, som directe derifrån i Svenska skepp inkomma.
§. 31.
De serskilda Tractater och Afhandlingar, som med främmande magter
blifvit angående handelsförhållanden afslutade, tjena till behörig efterlefnad
vid afgifters beräknande för fartyg och varor, under den lid, samma Tractater
och Afhandlingar äro gällande.
Förtekning på tle varu-artiklar, som enligt 1835 års TullTaxa
varit till införsel förbjudna, men hvilka, enligt
Bevillnings-Utskottets förslag, böra från och med den 1
Januari 1844 fa till Riket mot af Utskottet föreslagen
tull införas; dock endast till de 3:ne hamnarne Stockholm,
Götheborg och Malmö, samt i fartyg af minst 30
lästers drägtighet eller ångfartyg af 60 hästars kraft
och deröfver:
Bränvinj af Säd eller Potates, utom Holl. Genevre, samt af Frugt utom
Fransk Cognac.
Garn: Kardulls- Klädmakare-garn.
Jern: Gjutet: Tack och Barlastjern.
Smidt: alla slag, undant. Ankare och Ankarflyn, Draggar, Armbultar,
Hammare, Roderjern, Skeppskran oeh Smedjestäd, Kettingar
samt fartente plåtar och oförtente öfver 6 LU.
Jern skrot.
Klä
-
Bil. till Bevillnings-Utskottels Betänkandej IY:0 21.
65
Kläderj nya, utom Fruntimmers- af lullbara tyger.
Kort.
Krut.
Porcellainej oäkta, måiadt eller tryckt.
Saltpeter.
Segelj nya (förb. upphäfvct d. 9 No v. 1838.)
Siropj Socker-.
Slöjdevarorj ej specificerade.
Socker: Candi-, Confect-, Kok- och Topp-.
Stellj oarb., utom Gjut- oell Garf-Stål.
Tågvirkej nytt (förb. upphäfvet den 9 Nov. 1838.)
Väfnader:
Helsiden
Alngods:
Taft, Kypert eller Levantin, Satin eller Sidensarge, enfärgade
eller skiftande, rutiga eller randiga genom olika färgadt
silke, men ej genom väfnadssättet (utom från Ostindien).
Dukar, undant, af gles väfnad och Bourre de Soie, samt genom
tryckning eller pressning faconerade, äfvensom Dukar från
Ostindien.
Halfsiden-,
Dukar under 10 R:drs värde.
Bomulls
Alngods:
Hvita, genom väfnadssättet släta, undant. Cambric och
andra sådana Tyger öfver 76 trådar på tummen i ränningen
och minst 6 qv. breda, Corderoy, Cordet, Dimity, Felb, Gaze,
Halflinön, Musslin eller Nettelduk och Moll, Percale, Batist,
Sammet, Manchester, Satin, Jean, Sticktyg eller Piqué och
Tricot samt Tyger från Ostindien.
Färgade: Släta utom Corderoy, Cordet, Dimity, Felb, Gaze,
Halflinön, Musslin eller Nettelduk och Moll, Percale, Batist,
Sammet, Manchester, Satin, Jean, Sticktyg eiler Piqué, Tricot,
Tyll och Tyger från Ostindien.
Bih. till R. St. Prot. t84°. 5 Sami. 7 Afd. 74 Haft. 9
(55 Bil. till Bevillningsutskottets Betänkandej N.o 21.
Väfnader:
Bomulls-j
Tryckta: undant, nyssnämnda slag, samt i allmänhet Tyger i finhet
öfver 80 trådar på tummen i ränningen.
Dukar: Släta, af färgadt garn, och tryckta under 7 qv. fyrkant.
Ylle
Alngods:
af
Kardull allena, alla slag, utom Fris, Frisad, Doffel, Kalmuck
och Filtar
af Kardulls inslag och Kamulls ränning: Casimir, utom hvitt,
svart, gult och rödt.
Halfylle- Flanell.
Dukar under 6 R:dr 32 sk. värde.
Förtekning på varor, som enligt 1835 års Tull-Taxa varit
till utförsel förbjudna, men hvilka Bevillnings-Utskottet
föreslagit böra frän oell med den 1 Januari 1844 få
frän Riket exporteras mot den å hvardera af Utskottet
bestämda tull:
Jern: Tack- och Ballast-jern, Kanoner, Stycken, Nickhakar, och Mörsare,
ostämplade och oborrade, Hällar öfver li tum samt Lod och Lödjor
öfver 1 Skepp:d.
Mahrij rå och osmält (utom Coholt).
Tjärbärma eller Vraktjära.
STOCKHOLM, 1810.
TRYCKT HOS P. A. KORSTEDT «Sc SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
Bevillnings-Utskottets Betänkandej N.-o 22.
1
N:o 22.
Ank. lill Exp. Vtsk. den 6 Julij kl. 12 midd.
Betänkande > angående åtskilliga motioner om accis'afgift å
bränvin.
Följande motioner, rörande accis-afgift å bränvin, hafva blifvit till Bevillnings-Utskottet
öfverlemnade, nemligen:
l:o Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln, af Herr Grefve Gyldenstolpej
A. G.j sorn föreslår:
a) att en afgift af 2 sk. 8 r:st Banco skall erläggas och uppbäras vid
Stockholms tullar, för hvarje kanna bränvin, som till staden land- eller sjövägen
införes;
b) att restitution af denna afgift skall ega rum för det bränvin, som i
parti af minst 300 kannor åter utföres från staden till in- eller utrikes orter;
c) att den inkomst, som härigenom inbringas, skall, sedan uppbördskostnaderne
blifvit afdragne, tillfalla Stockholms stad, för att, enligt af dess
Öfver-styrelse i samråd med Borgerskapets Femtio Äldste skeende fördelning,
användas:
till förbättrande af stadens Fattigvård, Fångvård och Polis;
till en tvångs-arbetsinrättning för dem, som icke vilja arbeta och derigenom
äro för samhället vådliga;
till beredande af arbets-tillfällen åt dem, som, med håg för arbete, blifva
i saknad deraf;
till förbättringar, hvaraf hela landet skördar materiel fördel; och
till nationella inrättningar, som befordra bildningens fullkomnande, så
val i afseende på vetenskap, som skön konst.
2:o Från Vällofl. Borgare-Ståndet,
a) af Herr Åbom C.j sorn hemställt,
att en afgift af 8 sk. Banco måtte bestämmas för hvarje till Stockholm
ankommande kanna bränvin, att hufvudsakligen användas till anläggning och
underhåll af ett hospital för patienter, som äro angripne af benröta eller
andra sjukdomar, hvilka härleda sig från bränvinets omåttliga begagnande;
med ett sedermera dervid gjordt tillägg, att för allt det bränvin, som bevisligen
från Stockholm afsändes till andra orter, återbäring af denna afgift måtte
ega rum.
Bilt. till R. St. Prot. iS4oi 5 Sami. 1 Afd. l5 Haft. i
2
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, N.o 22.
Derjemte hafva följande yttrat sig: för bifall till motionen , Herrar Helsin
gius , Brinck och Grapengiesser; samt för afslag å densamma, Herrar
Byilin, Ekholm, Halling, Christierson, de Maré, Bagge, Petré och
Berglund.
b) af Herr Carlberg J.,
att Rikets Ständer må, i öfverensstämmelse med hvad senaste FattigvårdsComilé
föreslagit, fastställa en afgift till Fattigvården i hufvudstaden af 1
vRalr 18 sk. Banco per fat om 60 kannor och i proportionerlig! förhållande
derefter för kärl af större eller mindre innehåll, att utgå för de partier bränvin,
som i fat sjövägen till Stockholm införas.
Herr Halling har, vid remissen af denna motion, åberopat sitt yttrande,
i anledning af Herr Äboms nyssomförinälde framställning i samma syfte;
3:o Från Hedervärda Bonde-Ståndet:
a) af Hans Pehrsson från Gefleborgs Län, innefattande hemställan,
alt, för allt det bränvin, som passerar sjötullarne, en afgift af 3 sk.
Banco kannan måtte erläggas samt serskildt i räkenskaperna upptagas och redovisas,
för att öfverlemnas tili de auctori teter, som hafva sig vården om
fattigförsörjning»-, sjukvårds- och corrections-anstallterna anförtrodd, och af
dem användas till underhåll af dessa inrättningar i de orter, hvarest afgiften
erlägges; samt
B) af Johan Olof Wahlberg, från Wester-Norrlands Län, som föreslår:
alt för allt bränvin och cognac af Svensk tillverkning som från fremmande
ort inom Sverige sjö- eller landväg tillföres annan ort, Lin eller provins,
skall på destinations- elier consumtions-ort erläggas 16 sk. per kanna
under lika ansvar,som för tullförsnillning, och att denna afgift hel och hållen
må ensamt tillhöra den provins, till hvilken varan inkommit, att, efter folkmängd,
pastoralsvis fördelas, hälften till fattigvården och hälften till Folkskolan.
Och hafva Gustaf Bernhard Jpelqvist från B'ekinge och Lars Bengtsson
från Malmöhus Län yttrat sig alstyrkande mot denna motion, uti hvilkas
yttranden flere bland Ståndets ledamöter instämt.
Beträdande först hvad i omförmälda motioner förekommer, rörande de
serskilde ändamål, hvartill de inkomster, som genom den föreslagna accis-afgiften
inbringas, borde användas, anser Utskottet allt bedömande, huruvida den
intrad, som derigenom skulle för berörde ändamål blifva disponibel, är af
verkligt behof påkallad, ligga utom gränserna af Utskottets pröfningsrätt, hvilken
Utskottet finnér böra inskränkas dertill att afgöra, huruvida det föreslagna
sättet för dylika inkomsters beredande må vara lämpligt och kunna stå
Bevillnings-Utskoltels BetänkandeN.o 22.
3
tillsammans med villkoren för det allmänna anspråket på lättnad i den inrikes
trafiken.
Utskottet bör i detta afseende icke lemna obemäldt, att redan vid föregåde
Riksdagar enahanda förslag varit bragta å bane, utan att de likväl bittills
vunnit Utskottets eller Rikets Ständers bifall. De skäl, Bevillnings-Utskottet
åberopat för afstyrkande af Herr Friherre Sprengtporten$ och Herr
af Robsahms vid sistförflutna Riksmöte väckta förslag om införande af en
dylik accis-afgift å bränvin, som till hufvudstaden ankom voro: att, då denna
afgift, innefattande första steget på en ny skattebana, hvilken just förden
lätthet, hvarmed man tyckte sig kunna densamma beträda, troligen snart
skulle fresta de fleste städer att med samma rätt bos Rikets Ständer begära
enahanda förmon, skulle derigenom uppställas de många binder för den inre
rörelsen och förnyas de flere obehagligheter för communicationen, hvilka
man sökt undvika genom inrikes Tuilbevakningens afskaffande; att hufvudstadens
egna och för smuglerier inifrån landet icke olämpliga belägenhet
troligen skulle lemna många frestelser till dylika försök, och sålunda locka till
lag-öfverträdelser, samt i en annan rigtning befordra den immoralitet, hvars
färt man genom bränvinets fördyrande söker hejda; att intresset för ökade
accis-afgifter föga instämde med intresset att, genom ett förhöjdt pris å varan,
allt mer och mer minska dess consumtion, hvaraf väl kunde hända, att
det förra intresset finge i den mon öfverhand, att afsättningen tvärtom uppmuntrades;
samt att, för bränyinets fördyrande och beredande af inkomst åt
Stats-cassan, en betydlig afgift på krognärings-rättigheten syntes vara ett både
säkrare controlleradt och mindre motbjudande beskattningssätt.
Närvarande Bevilinings-Utskott, som tagit ämnet i noga öfvervägande och
dervid funnit giltigheten af nyss uppräknade skäl och omständigheter orubbad
och oförminskad, serdeles som, genom bifall till ett eller flere af de framställde
förslagen, den från hvarje synpunkt origtiga grundsats, att en ort i ett
och samma land borde skalla till en annan, skulle göras gällande, anser sig
vid sådant förhållande
icke kunna tillstyrka Rikets Ständer att besluta någon accis-afgift
å bränvin eller cognac af inhemsk tillverkning, som från inrikes ort
land- eller sjöväg tillföres, vare sig Stockholm partielt eller orter i
Riket i allmänhet.
Stockholm den 29 Juni 1840.
Reservationer:
af Herr Gripenstedtj J. J.j ”Mot Utskottets närvarande betänkande anser
4
Bevillnings-Utskottets Betänkandej No 22.
jag mig pligtig att nedlägga min reservation, så vidt det rörer afstyrkan å
Herr Grefve A. G, Gyldenstolpes motion, alt en accis-afgift af 2 sk. Banco
måtte erläggas för hvarje kanna Bränvin, som införes till hufvudstaden.
Såsom skäl till detta afstvrkande, har Utskottet anfört och ansett giltiga
de inkast, sorn vid sistlidne Riksdag gjordes mot en nära. likartad framställning.
Dessa skäl anhåller jag nu att punkt för punkt få upptaga, för att söka
ådagalägga deras ringhaltighet.
Man säger, att denna åtgärd vore första steget på en ny skattebana, hvars
lätthet att beträda snart skulle föranleda ett yrkande af de öfriga städerne
om enahanda rättighet, hvilket åter skulle hafva till följd ett förnyadt införande
af de gamla landt-tullarne. Alt denna inre tullbevakning medför stora
och öfvervägande olägenheter, är en sanning, och denna omständighet har
lör mig varit tillräcklig orsak att instämma i förkastande af de förslag, som
åsyftat accisens införande vid alla städer. Då fråga deremot endast är om
Stockholm, så har inkastet ingen tillämplighet, alldenstund någon förändring
i dess tullsystem fördenskull icke vore behöflig. Hvad de sä kallade ”tillskapade
behofven” angår, hvilka Utskottet förutser i en framtid skola framställas
af städerne såsom grund för sina fordringar, så lärer någon serdeles
fruktan härför vara öfverflödig, enär något giltigt skäl till dessa fordringar
icke ligger i ett sådant tillskapande, utan i ett på pröfning grundadt erkännande
af de anförda behofven. Att åter blotta prejudicatet af hufvudstadens
rätt i detta fall, skulle förläna en dylik äfven åt alla de öfriga, saknar ali
rimlighet, då man besinnar de mångfalldiga öfriga förhållanden, hvarigenom
denna redan står isolerad.
Det har blifvit anfördt, att, som Stockholms belägenhet vore gynsam
för smuggling, så skulle i denna rigtning den immoralitet befordras, sorn
man genom bränvinets fördyrande söker alt motverka. Om jag också icke
fäster stor eller ens någon förhoppning vid den moraliska förbättring, som
några runstyckens högre pris på supen skulle åstadkomma, så anser jag likväl,
att än mindre afseende bör fästas vid farhågan för lurendrejeri med
bränvin, då afgiften ej vore högre, än 2 sk. för kannan. Hvem skulle väl
vilja åtaga sig besväret och äfventyret vid det olofliga inpractiserandet af ett
60 kannors fat, blott för den luinpna vinsten af 2 R:dr 24 sk., och åtminstone
ej heldre som föremål för sin handtering välja en vara af mångdubbelt
högre värde och tull, då vinsten, i händelse af framgång, också ökades
i samma förhållande.
Man har äfven yttrat, att intresset för ökade accis-inkomster föga öfverensstämmer
med intresset att genom ett förhöjdt pris på varan, allt mer och
Eevi/lnings-Utskottet» Betänkande t jV.-o 22.
0
mer minska dess consumlion, hvaraf väl skulle kunna hända, att det förra
intresset linge öfverhand, så att afsättningen tvertom uppmuntrades. Vid eftersinnande,
hvilket intresse här menas, som skulle söka befordra consumtio
nen,
så linner man, alt det måtte vara stadens, men frågar man sig, huru
detta collectiva begrepp, eller staden, skulle kunna befrämja sitt intresse, supandet,
så erkänner jag åtminstone min oförmåga att derå lemna något svar,
hvadan hela argumentet för mig endast framstår som en luftig abstraction
utan motsvarighet.
Man har vidare sagt, att för biänvinets fördyrande, och till beredande
af inkomster åt staden skulle en betydlig afgift på krögeri-näringen vara ett
både säkrare controlleradt och mindre motbjudande beskattningssätt. För mili
del finnér jag likväl förhållandet härvid i alla afseenden motsatt. Först på
detta sätt skulle, såsom Ulskattet under andra omständigheter befarat, ett enskildt
intresse, och således ett intresse som kan göra sig gällande, ställas i
strid med massans måttlighet och moralitet, och då dertill kommer att krögeri-idkare
derigenom äfven skulle blifva nödsakade att höja priset på alla
slags nödvändiga födoämnen, så synes hela den föreslagna, alternativa åtgärden
endast blifva en tung och förhatlig beskattning på arbetsklassen. En ytterligare
följd deraf skulle ulan tvifvel vara, att en mängd lönnkrogar och
supställen uppkommo, långt svårare alt controllera och förderfligare till sina
verkningar, än den utan skäl befarade smugglingen.
Sist har Utskottet, som en af grunderna för sitt afstyrkande anfört, att
det i beskattnings väg princip vidriga förhållande skulle inträffa, att pålagan
blefve ojemnt fördelad, och en ort fick skatta till en annan. Detta skäl liar
utseendet för sig och torde derföre behöfvas att något närmare granskas.
Följden af en accis-afgift är otvifvelagtigt den, att värdet af den med
lull belagda varan måste, efter accisens erläggande eller inom staden, stiga
jemnt så mycket, som delta belopp. Varuprisen på olika ställen måste alltid
stå i jemnvigt med hvarandra, sedan transport och andra omkostnader
blifvit intagna i beräkningen, ty om detta förhållande vid något tillfälle rubbas,
så kommer tillförseln naturligtvis, i följd af den enskilda omtankan, alt
draga sig till den förmonligaste marknaden, intilldess jemnvigten återkommer.
Då således en ny omkostnad, såsom accis-afgift, tillkommer vid något ställe,
så måste delta af säljaren beräknas, och priset höjas derefter, för hvilken förhöjning
köparen sedan får söka sin ersättning af consumenten. Åtminstone synes
det mig så påtagligt, att, om en kanna bränvin t. ex. vid införseln till
Stockholm skulle beläggas med 24 skillingars afgift, så måste densamma inom
tullen kosta 24 sk. mera än utom tullen, då dessa 24 sk. i accis ännu icke
6
Bevillnings-Ulskoltets Betänkandej N.o 22.
blifvit erlagda, att all vidare utveckling af saltsen vore ett obehörigt misstroende
till det sunda omdömet hos hvarje tänkande, äfven om icke erfarenheten
från andra länder dertill ytterligare lade erfarenhetens intyg. Och då
det följaktligen måste medgifvas, att producenten endast förskjuter denna afgift,
men att consumenterne inom staden äro de sannskyldige, som deraf träffas,
och staden således, fast på ett föga känbart sätt, beskattar sig sjelf och
ingen annan, så torde detta argument af Utskottet äfven dela de öfriges egenskap
att, efter min tanka, icke bevisa, hvad dermed åsyftas.
Om rättvisan och lämpligheten af sättet att erhålla medlen på dessa
grunder icke kän bestridas, så återstår endast att utröna, om de i motionen
föreslagna ändamålen för deras användande äro af allmän nytta och af beliofvet
påkallade. I delta fall torde all deduction å min sida vara öfverflödig,
ty hvar och en, som blott vistats en dag i Stockholm, somsett dess gator
fulla af tiggare och uslingar, samt läst dess polis-blad, kan sjelf afgöra
denna fråga. Fogar man deitill en belragtelse öfver hufvudstadens betydliga
inflytande, i alla rigtningar och afseenden, på hela landet, så stiger betydelsen
af ämnet, i min tanka, till en grad, som jag hoppas ursägtar omständligheten
vid dess behandling.”
af Herr Contracts-Prosten Sandberg: ”För min del kan jag icke instämma
med Höglofl. Bevillnings-Utskottet uti ogillandet af alla förslag om aceisafgift
på bränvin. Städerna äro afsättnings- och consumtions-orter, som skatta
många tusende, ja millioner R:dr årligen till brån vins-producerande landsbygder,
för erhållandet af denna skadliga vara. Det vore derföre ingalunda
obilligt, om två skilling för hvarje kanna afsattes, vore det ock på producenternes
bekostnad allena, för att hota en del af de olyckor och i någon
mon lindra det elände, som förläringen åstadkommer på consumtions-orlen.
Af sådan anledning äro de trenne ändamål, som Riksdagsmannen Hans Pehrsson
från Gefleborgs Län i sin motion afser, nemligen fattigvård, sjukvård
och fångvård, härvid framför allt värda att behjertas; ty jordbrukets flödande
bränvinspannor hafva dock den drygaste andel uti tillökningen af
de beklagansvärda föremålen för dessa bekymmersamma anstallter.
Man säger väl, att en ny skattebana skulle härigenom beträdas, men
fråga är ju icke om någon Stats-intrad, ej helier kan meningen härmed någonsin
blifva att med accis belägga andra mer eller mindre nödvändiga varor,
utan endast det förderfligaste af allt, inhemskt öfverflöd. Några hinder
häraf för den lofliga och gagneliga inrikes rörelsen kan jag icke heller inse,
emedan fråga endast är om bran vins-handel, hvilken ingalunda kan räknas
dit. Om hufvudstadens läge är öppet för smugleri3 så är sådant af vida
Bevillnings-Utskotlets Betänkande, N.o 32.
7
mindre betänklighet i detta än i många andra fall, och att accis-intresset
skulle öka consumtionen är en invändning, mera speciös än sannolik. Om
af giften på krogrörelse är säkrare att controllera, så förekommer det mig
dock ingalunda mindre motbjudande att till 400 krögare sälja rättigheten
alt, genom ockrande på andras bränvins-begär, utsuga, utarma och förderfva
mångå tusende af den fattiga folkklassen. Mig är detta mycket vidrigare, an om
den producerande orten också skulle afstå en eller två skilling per kanna till
ett barmhertighets-ändamål för den ort, som consumerar dess producter och
som derföre erlägger till den förra tio å tjugo gånger mera, serdeles då producterna
äro af den art, att deras consumtion gör en dylik reparatio damm
af nöden. Efter min öfvertygelse bör accis erläggas för hvarje kanna bränvin
till hvilken stad, och, om möjligt vore, till hvilken commun sorn helst
det införes för alt förtäras.”
Emot Utskottets beslut uti förevarande ämne reserverade sig äfven Herr
M. Grapengiesser.
STOCKHOLM, ecksteinska eöktryckerif.t 1840.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N.o 23,
5
råckligt till Curhusets underhållande; så anser jag att en årlig afgift till
veneriska smittans hämmande och botande, med högst åtta och minst en
skilling af hvarje mantalsskrifven person i Stockholms stad bör utgå.
Af Herr P. C. Norin: ”Utskottet har andragit, att ifrågavarande
afgift måste betragtas utur synpunkten af en allmän beskattning, samt i
följd deraf, utan afseende å en väsendtlig del af de skål, som ifrån 5:ne
Riksstånd löranledt återremiss af Betänkandet N:o 11, vidhållit sin uti
samma Betänkande yttrade åsigt, att Curhus-afgiften ”borde utgå lika för
alla betalande inom hvarje Lån”, och i mon af hvarje inom Lånet befintlig
inrättnings behof af Committerade för hela Lånet fördelas och användas.
Att afgiften var allman så långe den ovillkorligen utgick lika öfver
hela Riket, kan icke bestridas, men lika ovedersägligt år det ock att beskattningen
icke år allman, i den mening Utskottet tagit detta ord, då
afgiftens belopp år olika för serskilde Communer inom Riket, allt eftersom
Communens invånare eller deras Representanter sjelfva besluta. Om
således Rikets Ständer kunna bestämma att afgiften skall Länsvis utgöras
och användas, måste Rikets Ständer ock, utan hinder af afgiftens åberopade
allmånlighet, kunna förklara att denna afgift skall utgå och disponeras
serskildt inom hvarje District. Mig synes ock sistnämnde förhållande
vara det med rättvisa och billighet mest öfverensstämmande; ty lika
litet som invånarne inom ett visst Curhus-District åro förbundne att
till ett angränsande, men utom Länet befintligt District afstå sina besparingar
af Curhus-medlen, lika litet synes mig ett så beskaffad! biträde
kunna rimligtvis begäras af ett annat District, blott derföre att det finnes
inom samma Lån, som det förstnämnde beläget, helst denna tillfällighet
icke i öfrigt föranleder till någon gemenskap, de serskilde Districterne
emellan. Häraf följer, det jag anser förvaltningen och redovisningen af
omförinålte afgifter inom hvarje District, tillhöra samma District uteslutande.
”
Hilt, till R. St, Prot, 1840, S Sami, i Afd, 16 Haft.
3
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Bcvlllnings-Ut skottets Betänkande, IV', o 24.
1
N:o 24
Ani», till Exp. Utsb. d. 24 Aug., bl. 11 F. m.
Betänkande, i anledning af Herr Rosenblads, Bernhard,
mot ion, angående befrielse från erläggande af bevillning
utaf utdelning ä Götha Canal-Bolags adier.
Uti en bos Högloflige Ridderskapet och Ådeln väckt, tili BevillningsUiskotlet
remitterad och den 10 nästlidne Juli till Utskottet ankommen,
motion, har Herr Rosenblad, Bernhard, anfört: att för första gången, efter
30 års tillvaro och efter stora uppoffringar för ett stort fosterländskt föremål,
uppbar Götha Canal-Bolag i nyssnämnde månad en utdelning af en
procent å aCtie-capitalet för lista Glassens adier och 1 procent för 2:dra
Glassens; att det vore öfverflödigt uppräkna beloppet af de summor Götha
Canal-Bolag sammanskjutit, vida öfvérsiigande hvad för något annat företag
af allmännare nytta egt rum, men att det deremot icke vore öfverflödigt
erinra derom, att de två enda utdelningar, som erhållits å actierne,
år 1828 med två procent, och år 1837 med två procent å lista och en
procent å 2:dra Glassens adier, verkställts medelst löpande Obligationer,
med hvars förvandling till contant, actie-egare stundom förlorat 30 ä 40
procent å norninal-capitalet, ehuru detta till sitt hela belopp förblifvit en
Bolagets skuld, således i samma nion minskande actiernes värde; och har
Herr Rosenblad, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, föreslagit: att
den i år utfallande utdelning å adier i Götha Canal-Bolag med en procent
af capitalet för lista och t dito för 2:dra Glassens adier måtte
från bevi lini. ig befrias; samt att i nya Bevillnings-Förordningen måtte intagas
det stadgande, att så länge utdelningarne i nämnde Bolag icke öfverstiga
1 procent af capitalet, för år räknadt, de äro från bevillning fria.
Då den af Herr Rosenblad föreslagne befrielse från bevillning skulle
utgöra ett undantag från den beskattning, som för Actie-Bolag, Associationer
m. fl. dylika inrättningar är vorden föreslagen och jemväl hittills
egt rum, och genom beviljande af ett undantag för Götha Canal-Bolag,
flere Bolag och Associationer af allmän, om ock jemförelsevis mindre
vigt, kunde erhålla anledning tili anspråk på befrielse från bevillning,
samt Götha Canal-Bolag af Staten dessutom erhållit högst betydliga bidrag,
Bih, till R. St. Prot, i8fo, 5 Sami, 1 Afd, 47 Haft, 1
2
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.o 25.
och Bolaget ej eller anhållit få tillgodonjuta någon lindring, ulan frågan
om befrielse från bevillning endast blifvit af enskild motionär framställd,
finner Utskottet sig sakna skäl att tillstyrka bifall å Herr
Rosenblads ifrågavarande motion.
Stockholm den 20 Aug. 1840.
N:o 25.
Anis. lill Exp. Ulsk. den 24 Äng., kl. 11 f. nt.
Betänkande, i anledning af Herr Göran Hammars motion
om lindring uti bevillning för Staden Wexiö.
Med anledning deraf, att Bevillnings-Utskottet i dess afgifne Betänkande
N:o 12, angående grunderne för den blifvande allmänna bevillningen,
föreslagit, att Staden Borås, i anseende till de nämnde Stad, åren
1822 och 1827, öfvergångne eldsvådor, måtte intill nästa Riksdag fortfarande
åtnjuta den lindring i bevillning, som uti 149 § af det vid nämnde
Betänkande fogade förslag lill ny Bevillnings-Stadga medgifves, har
Herr Göran Hammar, i egenskap af Riksdags-Fnllmäglig för Staden Wexiö,
uti en hos Vällofl. Borgare-Ståndet väckt, till Bevillnings-Utskottet remitterad,
den 27 nasti. Juni lill Utskottet ankommen motion, anhållit, att,
då sistnämnde stad, den 19 Febr. 1837, genom en inträffad eldsvåda inom
några timmar till sin betydligaste del förvandlats till en ruin, staden
Wexiö i allo måtte få tillgodonjuta de förmoner, som Bevillnings-Utskottet
uti förutnämnde 149 § för Staden Borås föreslagit; dock med den förändring,
att bevillning för borgerlig rörelse må bestämmas att utgå med
hälften i stället för ~:delar af hvad för släderne utaf den dass, hvartill
Wexiö hörer, blifvit stadgadt.
Yid pröfningen af hvad sålunda blifvit anfördt och yrkadt, har Utskottet
inhemtat, att staden Wexiö, efter ofvanberörde timade olyckshändelse,
genom enskildas bidrag erhållit ett betydligt understöd, som för
flere af de invånare, hvilka genom eldsvåda lidit förluster, varit tillräckligt
alt desamma godtgöra; hvarförutan staden af allmänna medel bekommit
ett räntefritt lån, då staden Borås deremot icke fått emottaga några
så betydliga enskilda bidrag, och för erhållet lån af Staten måst er
-
Bevillnings-Utskotlets Utlåtande, N\o 26.
3
lägga ränta; i följd hvaraf Utskottet icke anser samma skäl till lindring
uti bevillning för staden Wexiö sorn för Borås vara för handen; och då
dessutom blott en del af staden Wexiö nedbrunnit, samt staden nu mera
kan anses vara i samma välstånd, som före den inträffade eldsvådan, för
hvilken öfvertygelse Utskottet jemväl hemtat stöd deraf, att Herr Hammar
uti motionen icke ens uppgifvit, än mindre på något sätt visat sig erhållit
uppdrag att den sökte lindringen begära, utan allenast, med anledning
af den för Borås föreslagne befrielse, samma begäran framställt, finner
Utskottet sig
icke kunna tillstyrka bifall å Herr Hammars ifrågavarande
motion.
Stockholm den 20 Aug. 1840.
N:o 26.
Anti. till Exp. Utsk. d. 24 Aug., kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen älerremiss å Utskottets Betänkande
N:o 10, angående Contracts-Prostarne Sandbergs
och Öhrn bergs motioner om bestämmande af en
bränvins-consumtions
Enligt
Bevillnings-Utskottet tillhandukomne Protocolls-utdrag, har
ofvannämnde Betänkande blifvit af Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln, Vällofl.
Borgare-Ståndet samt Hedervärda Bonde-Ståndet bifallet, hvaremot detsamma
af Ilögvördiga Preste-Ståndet blifvit återremitleradt.
De anmärkningar, som inom sistnämnde Stånd emot Utskottets Betänkande
blifvit framställde, äro hufvudsakligen: att genom påbjudande af
en consumtions-afgift, det omåtlliga förtärandet af bränvin skulle komma
alt minskas, om denna afgift utsträcktes till alla, hög eller låg, som begagnade
spritdiyeker, det vare sig in-eller utländska, och att uti en dubbel
beskattning A utländska spritdrycker icke vore något obilligt och orättvist,
enär öfverflödet att begagna utländska spritdrycker borde dubbelt
högre beskattas, än förtärandet af de inhemska; att genom stadgande af
ifrågavarande afgift erhölle nykter hets-föreningarne ett stöd för deras verk
-
4
Bevillnings-Utskottets UtlåtandeN:o 26.
samhet, och då bränvin vore af alla rusgifvande drycker det lättast åtkomliga
och mest skadliga, så vore ock största skäl, att en afgift för begagnande
deraf pålades; att uti andra länder, som ej slode Vårt fädernesland
efter uti upplysning och odling, consumtions-afgifter å hvarjehanda
articlar utginge, ulan att någre af de i Utskottets Betänkande förespeglade
vådor af fiscal isa tioner och angifvelser egde rum, hvilket ock vore mindre
att befara såsom stridande emot Svenska nationens lynne, samt dessutom
icke kunde ifrågakomma, om Prosten Nibelii i dess reservation mot 'Betänkandet
afgifne förslag antoges, enär det innehölle, att icke någon person
behöfde anmäla sig till bränvins-förtäring och erläggande af afgift derför,
utan att alla manspersoner från en viss ålder skulle denna afgift påföras,
så framt de icke vid skattskrifningen afsa de sig bruket af bränvin; samt
att den, som afsade sig bruket af bränvin, men likväl beträddes med
brän vinssupande, derför icke vöre förfallen till några böter, ulan skulle
allenast vid en blifvande skattskrifning påföras consumtions-afgift, ändock
han då bruket af bränvin sig afsade; att bränvinet vore ett retelsemedel
till last och brott, samt borde derföre högre än annat öfverflöd beskattas;
att genom fördyrande af tillverkningen, priset pä varan så obetydligt förhöjdes,
att något hämmande af fyllerilasten härigenom icke vöre att hoppas;
att, om en bränvins-consumtions-afgift icke skulle leda derhän, att
personer, hvilka gjort förtärande af bränvin till ett dagligt bruk, dermed
upphörde, skulle dock ifrågaställde afgift hafva eli stort inflytande på det
uppvexande slägtet.
Ehuru förutnämnde Betänkande blifvit af 3:ne Riks-Stånd bifallet,
bar Utskottet likväl, jemnlikt 71 § Regerings-Formen, då detsamma blifvit
af ett Stånd återremii teradt, ansett sig böra frågan till förnyad handläggning
upptaga; och enär, enligt Utskottets tanka, säkraste medlet till hämmande
af det med skäl öfverklagade bränviussupandet, måste vara spridande
af allmännare upplysning och bildning, samt en consumtionsafgift
å bränvin för närvarande skulle för de fattigare folkelasserne vara i
högsta grad förhatlig och betraglas såsom orättvis, då allmogen, hvilkens
nästan enda öfverflödsvara består uti bränvin, anser detsamma vara behöfligt
och nyttigt för den arbetande classen; hvarjemte, om en consumtions-afgift
å bränvin skulle stadgas, en dylik afgift, på sätt äfven yrkats,
jemväl borde påbjudas för begagnande af utländska spritdrycker, såsom
Rumm, Arrac, Cognac m. m.; men emot införande af denna beskattning
äter förekommer, att med lika skäl begagnandet af alla utländska öfver
ilöds
-
Bevillnings-Utskotlets Utlåtande, N’,0 26.
5
flödsvaror borde med skatt beläggas, hvilken grund för bevillnings utgörande
Rikets Ständer på goda skäl för icke många år tillbaka frånlrädt;
finnér Utskottet sig böra vidhålla dess förut afgifne, af 3:ne
Riks-Stånd bifallne, Utlåtande.
Stockholm den 20 Aug. 1840.
Reservation
af Herr von Heland: ”Ehuru jag ej kan ogilla Utskottets åtgärd att vidblifva
sitt under N:o 10 afgifna Utlåtande, då det af 3:ne Stånd blifvit
antaget, kan jag, som nyligen hedrad med förtroendet att vara Ledamot
af Utskottet, och således urståndsatt, när Herrar Contracts-Proslarne Sandbergs
och Öhrnbergs motioner första gången inom Utskottet behandlades,
att då med min ringa röst understödja desamma, likväl ej nu underlåta
att reservationsvis bifoga min tanka uti ett ämne, som med så mycken
värma blifvit behandladt uti det upplysta Högvördiga Preste-Ståndet.
En fiende, som icke allenast på ett betänkligt sätt anfallit fäderneslandets
moralite och nationens hälsa, utan äfven på ett så förrädiskt sätt
införlifvat sig med folkets vanor, som bränvinsflaskan, måste i min tanke
anfallas på flere olika håll, om dess onda verkningar skola kunna förebyggas.
Ingen lärer betvifla, att icke enskilde personer genom nykterhetsföreningar
och Presterskapet genom dess nitiska medverkan bidragit till
fylleriets aftagande, men mig veterligt hafva Rikets Ständer ej genom annat
än hög beskattning på bränvins-produetion, på något direct sätt, medverkat
till det goda ändamålet. En beskattning på consumlion hade åtminstone
varit en opinionsyttring från dess sida.
Då jag med de värde motionärerne vågar instämma uti sjelfva saken,
tager jag mig likväl friheten skilja mig vid sättet; jag tror ej, att de,
sorn nyttja bränvin, böra så högt taxeras, alt de upphöra med alt supa,
emedan kostnaden af den bränvinslystne sättes i andra rummet, och följderna
af en hög beskattning skulle, på sätt i det Högvördiga Ståndet är
vid rörd t, medföra stora olägenheter; jag deremot anser befrielsen från den
ifrågavarande skatten för dem, som ej nyttja bränvin, den egentligen verkande
orsaken, hedren att på debetsedeln hafva blankt för titeln: nyttjar
bränvin, skulle i min tro anses bland allmogen såsom en uppmuntran,
hvilken måhända medförde sin goda verkan.
Bih, till R, St, Fröt, 1840, 5 Sami. f Afd, 17 Haft, 2
6
Bevil/nings-Utskottcts Utlåtande, N\o 26.
Alltså hade jag önskat, att en helt låg beskattning fastställdes för
bränvins-consumtion högst 4 skill., hvilken afgift borde ingå till Statsverket,
för att användas till understöd vid arbets-inrättningar, der så lyckligt
vore, att sådane kunde bildas, eller lill andra nyttiga ändamål.
Om å ena sidan de skäl, hvarpå Utskottet grundat sitt afslag å motionen,
jemte andra olägenheter, som man förespeglat utaf en drygare beskattning
å consumlion, genom denna låga afgift, efter min mening, till
en del kunna jäfvas, så synes å andra sidan ingen obillighet ligga deruti,
att, då en person med flere hundrade supar om året skadar samhället,
han med 2 å 3 gagnar detsamma. Hade ifrågavarande motion blifvit antagen,
så skulle en öfversigt af mantalslängderne på ett intressant sätt
kunnat upplysa, om nyttjandet af bränvin af- eller tilltagit i Riket.”
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Bevillnings- Utskottets Utlåtande, N:o 27.
1
Nro 37.
Ant, till Exp. Utsi. den 5 September, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar emot Bet linh andel
N:o 12, angående grunderne för den blifvande Allmänna
Bevillningen, samt föreskrifterne för tilläg nini ngen deraf.
Tili Bevillnings-Utskottet hafva samtlige Riks-Stånden återremitterat förenämnde
Betänkande, hvilket, jemte dervid fogade förslag till BevillningsStadga,
likväl blifvit af Hedervärda Bonde-Ståndet bifallet i alla de delar,
der ej, på sätt här nedan omförmäles, återremiss från sistnämnde Riksstånd
egt rum. 1
Då, med några få undantag, de vid Betänkandet gjorda anmärkningar
kunna hänföras till vissa §§. i förslaget till Bevillnings-Stadga, har
Utskottet, till beredande af lättnad vid ärendets föredragning och behandling
inom de respective Riks-St.nden, trott sig böra, med utsättande af
pagina och §. i förslaget, vid hvarje serskild §. i möjligaste korthet upptaga
och besvara samma anmärkningar.
Mot förslaget i sin helhet, är inom Håglöf. Ridder skåpet och Adeln
af någre Ledamöter hufvudsakligen anmärkt: att Utskottets ifrågavarande
Betänkande egentligen är en afskrift af 1835 års Bevillnings-Stadga; att om
Utskottet tilltrott sig alldeles åsidosätta berörde Stadga, och företagit sig
att, i dess ställe, på egen hand utarbeta en helt ny Bevillnings-Stadga, hade
Utskottet dermed plan tvifvel gjort det allmänna en stor tjenst; att
ett sådant arbete bade varit lätt att åstadkomma genom den erfarenhet,
förmåga och tid, som Utskottet disponerat; att Utskottet likväl icke velat
tillegna sig en slik förtjenst; utan åtnöjt sig med mindre, att rätta och
släda inom den gamla carcassen så mycket, som icke varit väggfast; att
Utskottet uti sitt förslag till Bevillnings-Stadga bibehållit samma uppställning
och indelning, som vidlåder den af år i835, hvilken saknar en af dess
angelägnaste egenskaper, deö, att framställa ämnena redda, och, enligt de
-
Bih. till R. St. Prot. 184O. 5 Sami. 1 Afä. 18 Haft.
X
2
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N'.o 2".
ras natur, frånskiljda, eller, med andra ord sagdt, den att vara populär,
som en ordbok; alt Utskottet troligen finge svårt att uppgifva bättre skäl
till den artikel-indelning, som blifvit använd uti dess nu föreslagna Stadga,
än att sådan lika väl kunnat verkställas i än färre artiklar, och måhända
ull artikel-indelning undvaras, genom bifogandet af ett paragraf-register,
hvarigenom den nu vidlådande svårfattligbeten någorlunda blifvit underlättad;
att likväl den af en motionär, Herr Friherre Nauckhoff, uti afgifvet
förslag till ny Bevillnings-Stadga, projecterade indelning i 12 articlar blefve
mer lättfattlig, utan att sakna nödig sammanhållning ; att man uti samma
förslag skulle funnit i i.sta Artikeln afhandladt: personlig skyddsafgift;
uti den 2tdra : löne-inkom ster; uti en 3:dje, bevillning af yrken, hvarigenom
man på ett ställe hade igenfunnit, hvad som till slik benämning vore hänförligt;
att man vidare hade funnit behandladt, uti en f.åe Artikel: Handel,
SIepps-varf, Rederier, Handtverk, Näringar, Fiskerier, Capitaler, Actiebolag,
Societeten, Cassör, o. d.; lili en 5:1 e:fast Egendom inom Slads-omrade; uti en
6:te: Jordbruket, nli en 7:de: Bergverken, Fabriker, Manufacturicr, Qvarnar,
samt andra Nerk och Inrättningar; uti en 8:de: Bevillning af Testamenten,
Gåfvor, Fidei-C ommisser, siof, Fynd och Hinstmedel; uti en g:de: hillmanna
föreskrifter samt grunder för Bevillnings-Stadgans tillämpande; uti en 10:(le:
det rent reglementariska, rörande Mantals- och Skattskrifning, BevillningsComitéernes
organisation och arbets-ordning, med utsatt difinition för hvarje slags
Comité, hvad densamma specielt ålåge; uti en 1 i:te, huru förhållas borde vid
A närings sökande och Besvär', samt uti en 1 alte Artikel; om Uppbörd, Afkortning
och Redogörelse; att Bevilinings-Stadgan icke blifvit uppställd i
sådan oitlning och under sådane afdelningar, att man genast kan finna,
hvad man söker; att §§:ne icke hafva någon öfverskrift, och att det ej
elier i brädden står någon anvisning om deras innehåll; att ämnena ofta
äro så sammanblandade, att ingen gemensam öfverskrift vore tjenlig; samt
att, då uti Bevilinings-Stadgan ingå föreskrifter om verkställigheten, hvilka
äro att hänföra, dels till Civil- och Criminal-Lagstiflningen, den Konung
och Ständer ega alt gemensamt utöfva, dels ock, i synnerhet, till den ekonomiska
Lagstiftningen, som tillkommer Konungen allena, och derutinnan
Rikets Ständer icke ega att annat eller mera besluta, än föreställningar och
önskningar, berörde Stadga följaktligen borde vara så uppställd, att den innehölle
under en Afdelning Rikets Ständers beslut om sjelfva beskattningens
egenskap och grunder, samt fördelning och tillämpning, med hvad
dit kan höra, och serskildt, under en annan Afdelning, det rent reglemen
-
B drillning s-Ut skottets Utlåtande, N:o 27.
3
tariska, som tillika ingriper i Criminal-, Civil- och Ekonomiska Lagstiftningen.
Ehuru Utskottet icke anser lämpligt eller behöfligt att utleta sig, örn
och huruvida den af Ulskottet föreslagna Bevillnings-Stadga må ega företräde
framför Herr Friherre Nauckhojfs förslag, hvaraf Utskottet här ofvan meddelat
en öfversigt, i synnerhet då Utskottets åtgärd att, med nödige förändringar,
bibehålla nu gällande Bevillhings-Stadga, icke i hufvudsaklig
måtto blifvit ogillad af någon annan, än bemälde Herr Friherre, har Utskottet
likväl trott sig böra vördsamt förklara, det Utskottet icke tvekat
alt lemna företrädet åt en Författning, hvars tillämplighet i de flesta delar
blifvit vitsordad af nära 3o års erfarenhet. — De många och olikartade
anmärkningar, som under tiden vid hvarje Riksdag blifvit framställde
i ändamål alt vinna rättelse uti Bevillnings-Stadgans föreskrifter, bevisa,
ytterligare nödvändigheten att icke utan verkligt behof tillvägabringa förändringar,
som mera afse formen, än sjelfva beskaltnings-grunderne, emi>-  det med säkerhet torde kunna antagas, att äfven sådane förändringar skolu
i sin tour påkalla nya och mångåriga jemkningar och förklaringar.
I sammanhang med de af Utskottet föreslagne förändringar, har Utskottet
jemväl sökt att mera ändamålsenligt ordna och uppställa föreskrifterne,
än som uti hittills gällande Bevillnings-förordningar skett, så att,
vid en närmare granskning af förslaget, de ifrågasatte öfverskrifterna vid
hvarje §. skola finnas alldeles obehöflige och endast ledande Lili en ökad
vidlyftighet, som i möjligaste måtto bör undvikas.
Till vederläggning af den anmärkning, att Rikets Ständer icke skulle
ega att, jemte bestämmandet af beviilnings-grunderna, meddela föreskrifter,
i afseende på verkställigheten, kunde det visserligen synas tillräckligt att
endast åberopa praxis vid alla föregående Bevillnings-förordningars utfärdande,
- men Utskottet anser likväl frågans vigt påkalla en närmare
granskning.
Med ordalydelsen i 70 §. Regerings-Formen, att, sedan allmänna
grunderna för den blifvande Bevillningens fördelning blifvit uppgifne och
summans belopp fastställdt, skall, med tillämpning af dessa grunder, förslag
till Bevillningens utgörande af Bevillnings-Utskottet författas och Piikets
Ständer underställas, kan icke stå tillsammans en så begränsad eller
inskränkt Lagstiftningsrätt i berörde hänseende, som med anmärkningen
velat åsyftas. — Grunderna., fördelningen och tillämpningen kunna icke uppfattas
med blotta zilfror, under vissa bestämda titlar, utan måste, för att
4
Bevillnings-Ut skottets Utlåtande, N;o 37.
gords gällande, åtföljas af reglernentariska föreskrifter, som verkställas af Rikets
Ständers egna ombud, med biträde af Statens embets- oell tjenstemän,
hvilka senare dertill äro förpligtade, äfven i följd af deras allmänna tjensteåligganden.
— Rikets Ständers uteslutande Lagstiftningsrätt, i afseende på
allmänna Beviliningen, ligger således icke blott förvarad uti Grundlagens
luid, utan är jemväl en ovilkorlig följd af sjelfva sakens natur och beskaffenhet,
enär beskattnings-grunderna ega omedelbart sammanhang med föreskrifterna
för tillämpningen, och således alltid blifva i hufvudsaklig nion
beroende af de senare.
i. §.
pag. i.
Inom Högloft. Ridderskapet ock Adeln, Högvörd. Preste-Ståndet samt
Välloft. B or gare-Ståndet är anmärkt: att den personliga skyddsafgilten borde
fortfarande utgå tili lika belopp, som hittills, från fyllda 17 år, men en
summa, motsvarande den föreslagna nedsättningen, användas till åtskillige
eommunala behof, för hvilket ändamål gemensam handläggning af Beviilnings-
och Ekonomi-Utskotten blifvit yrkad,- att nedsättning endast bordt
ega rum för de mindre bemedlade, och företrädesvis för dem, som ej förtära
bränvin; att afgiften borde ytterligare nedsättas, eller ock alldeles försvinna,
derest Stats-regleringen sådant medgåfve, men att dermed borde anstå
intilldess Statsbrist-summan blefve känd; att om personer, öfver 60
år, åtnjuta undantags-beting till belopp af roo R:dr, så anordnad t, att
man och hustru deraf få hälften hvardera, men att det vid enderas död
nedsättes till hälften, borde sådane personer befrias från skyddsafgilten;
att årlig inkomst af 100 R:dr, och ej blott räntan af ett sådant capital,
samt egande fastighet af mer än 200 R:drs värde, borde vara vilkoret för
er-läggande af personel afgift efter fyllda 60 år; samt att en hvar mer än
60 år gammal person, som genom undantags-beting ej har mer jin lifsbergning,
borde vara fri från bevillning.
Då Utskottet af Kongl. Majrts Nådiga Proposition, angående StatsVerkets
tillstånd och behof, inhemtade, att, med afseende dels å RiksgäldsContoirets
minskade behof af anslag, och dels derå , att tillgång fcr de
anslag, som extra Stats-regleringen erfordrade, förnämligast påräknades ifrån
öfverskott å Stats-Yerkets inkomster, allmänna Beviliningen kunde med omkring
750,000 R:dr nedsättas, ansåg Utskottet sig böra föreslå någon piinsk
-
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, iV.-o 37.
5
ning i sådane bevillnings-afgifter, som träffa alla, men kännbarast de minst
bemedlade oell fattigare samhälls-classerne. Bland dessa afgifter biet’
alltså den personliga,eller skyddsafgiften, företrädesvis föremål för en sådan
åtgärd, hvilken ock, efter hvad Utskottet kunnat finna, nästan allmänt inom
representationen blifvit godkänd , fastän olika meningar 0111 tillämpningen
deraf blifvit yttrade. Den föreslagne nedsättningen, som vida understiger
sistnämnde summa, är följagtligen grundad på tillförlitliga beräkningar och
faier således icke kunna anses vara förtidigt vidtagen, enär den i allt fall
lill beloppet endast blifvit förslagsvis beräknad.
Hvad i öfrigt angår de yrkade modificationerna vid afgiftens bestämmande,
till förmon endast för de fattigare folk-classerne och i synnerhet
dem, sorn ej förtära bränvin, samt dernäst frågan om skydds-afgiflens
bibehållande oförändrad, men användande till viss andel för corn muna la
behof; sfi, enär en allmän, för Statsbehofvens fyllande påräknad, afgift icke
kan bestämmas endast med hänsigt till de undantag från afgiftens utgörande
till lika belopp för alla, som på förenämnde sätt blifvit ifrågasatte, samt
Bevillnings-Utskottets i 70 §. Regerings-Formen och 31 §. Riksdags-Ordningen
bestämde åligganden icke kunna utsträckas till åtgärder för beredande
af anslag till cornmunala behof, anser Utskottet sig, å hvad härutinnan
blifvit föreslaget, icke kunna fästa något afseende.
På ofvannämnde skäl, och med åberopande af de i Utskottets Betänkande
pag. 3 anförde grunder,
finner Utskottet sig böra vidblifva, hvad Utskottet, i afseende
på skydds-afgiftens utgörande, föreslagit;
hvaremot Utskottet, som af föreskriften i sista momentet af denna anser
det vara tydligt, att, när undantags-beling icke medföra en årlig inkomst
af 100 R:dr, undantags-innehafvare öfver 60 års ålder äro från skydds-afgiften
befriade, men derjemte funnit, att vilkoret för afgiftens utgörande
äfven efter fyllda 60 år af dem, hvilka erlägga bevillning för fast egendom
af öfver 100 R:drs värde, icke står i något jemförligt eller skäligt
förhållande till 100 Rtdrs årlig inkomst, samt att detta moment, i afseende
på bestämmelsen af den senare, fordrar förtydligande, skolat vördsamt föreslå,
att ofvannämnde moment må erhålla följande lydelse:
denna afgift fortfar att årligen utgå äfven efter fyllda 60 år
af alla dem, hvilka utaf tjenst eller rörelse, eller genom undantags-beting
vid afhandlingar om öfverlåtelse af egendom,
ega 100 R:drs årlig inkomst, äfvensom af dem, hvilka efter
6 Bevillning s-Utskottets Utlåtande, N:o 27.
2:dra Artikeln utgöra bevillning för fast egendom af öfver
200 R:drs värde.
2 §.
pag. 1 oell 3.
Hos Pndderskapct och Adeln samt Borgare- oell B onde-Stånden har
blifvit anmärkt: att bevillning å löner borde försvinna; att den borde nedsättas
och bestämmas till viss procent af lönebeloppen, med förhöjning för
de högre lönerne; att högsta bevillningen borde utgå med 2 procent; att
för löner under 200 R:dr borde erläggas 24 sk. i bevillning; att för löner
af 100 R;dr borde utgöras bevillning; att alla embetsman borde få tillgodonjuta
afdrag för skrifvare-biträden och skrifmaterialier; att i 2:dra momentet
af denna 5. borde bestämdt stadgas, att embetsmäns inkomster skola
taxeras, der den stående lönen uppbäres; att de, sorn på flera ställen
uppbära lön, borde derför å hvarje serskild ort påföras bevillning ; samt
att berörde moment borde erhålla en förändrad redaction, så lydande : *’den,
som på flera ställen eller olika orter åtnjuter löne-inkomster, skall på det
ställe, der den skattskyldige mantalsskrifven är, löne-inkomsternessammanlagda
belopp å in dupplo aflemnad uppgift tillkännagifva och på detta ställe
derför taxeras.”
Hå det för närvarande icke kan bestämmas, om och i hvad nion
någon nedsättning eller lindring i löne-bevillningen må ega rum, och de
föreslagne progressiva afgifterne äro afpassade i ett lämpligt förhållande till
hvarje löne-belopp, af hvilka endast det minsta, hvarmed en tjensteman
anses möjligen kunna hafva sin bergning, blifvit från bevillning undantaget,
samt ifrågavarande §., jemförd med stadgandet i 46 §•> att embets- och
tjenstemän skattskrifvas och taxeras för sina egna personer, der de
hafva tjenst, innehåller i öfrigt nödige bestämmelser till rättelse vid taxeningen
; så
hemställer Utskottet, att ofvannämnde anmärkningar må lemnäs
utan afseende.
Emot Utskottets förslag, pag. 5 i Betänkandet, att den i 2 §., sista
momentet af nu gällande Bevillnings-förordn ing stadgade Centonal-afgift af
löner må upphöra, har inom Borgare- och Bonde-Stånden blifvit anmärkt:
att, om en allmän nedsättning af bevillningen kunde ega rum, borde Cento
-
Ucuillaings-Uiskottets Utlåtande, N'.o 27.
7
nalén upphöra, men 1 annat fall fortfarande utgå; att embets- och tjenstemän
hafva så säkra inkomster, att de ej borde undgå en sådan afgift, hvilken
årligen uppginge till omkring 40,000 R;dr, som vid dess upphörande
måste å annat håll anskaffas; att Utskottet borde närmare öfverväga, huruvida
icke andia principer för denna beskattning kunde följas, så att afgiften
Liefve jemnare fördelad ; att anledningen, hvarföre embets- och tjenstemän
påfördes så lindrig bevillning, i jemförelse med Borgare, syntes vara den,
att man tagit i betraktande, det de förra skulle erlägga Centonal-afgift;
samt att, om Centonalen upphörde, borde derföre tjenstemännens bevillning
ökas.
I afseende härpå har Utskottet inhemlat, att vid tvänne föregående
Riksdagar Kongl. Majit, uti Dess Nådiga Proposition om Statsverkets tillgångar
och behof, ifrågasatt upphörandet af den så kallade Centonalen, utgående,
enligt äldre Författningar, med En procent af löner och arfvoden,af
hvilka den vid hvarje utbetalning blifvit innehållen, men som vid sista
Riksdag bestämdes att utgå i form af bevillning; att afgiften uteslutande
har till föremål att utgöra bidrag till Wadstena Krigsmanshus- och Amiralitets
Krigsinans-Cassorne, samt att den blott beräknas af den bestämda
lönen, men icke af extra inkomst eller tillfälliga sportler.
Ehuru det icke lärer kunna bestridas, att denna afgift utgår efter
en högst orättvis grund, enär en embets- och tjensteman, hvars hufvudsakliga
inkomst består i sportler, endast för den ringa contanta lönen erlägger
Centonal, men deremot en arman med hela lönen på Stat betalar nämnde
afgift för fulla beloppet deraf; och att vid tillämpningen en lika orättvisa
synes ligga deruti, att blott embets- och tjenstemän, hvilka ej mer, än andra
samhällets medlemmar, af ofvannämnde cassör tillgodonjuta någon fördel,
skola dertill bidraga; likväl och då Utskottet, som det icke tillkommer
att föreslå någon ändring uti de äldre Författningar, hvarpå denna
afgift sig grundar, i ändamål att tillvägabringa en jemnare fördelning deraf,
och hvilket dessutom, vid betragtande af det förhållande, som med afgiftens
utgörande nu eger rum, i sjelfva verket vore alt bereda en ny beskattning
å åtskillige embets- och tjenstemän, ansett Centonalen, såsom en
i äldre tider tillkommen serskild afgift, icke böra försvinna, enär, för det
sammanräknade, icke obetydliga, beloppet, deraf motsvarande summa, i sådant
full, måste af allmänna bevillningen utgå, samt de tjenstemän, hvilka
afgiften utgöra, vid tjensternes emottagande, iklädt sig de dermed förenade
8
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, Nio 27.
skyldigheter, finner Utskottet sig böra, med frånträdande af sitt derom afgifne
Utlåtande, pag. 5 i Betänkandet, vördsamt
hemställa, att uti 2 ulra §. af Utskottets förslag, näst efter
3:dje momentet, må införas ett nytt moment af följande ly
delse:
*Af
alla löner, af hvilka Centonal hittills utgått, erlägges en för
hundrade, motsvarande den Jörut, under benämning oj Centonalafgift,
på löner skedda innehållning,”
3 $.
pag. 3.
Inom Borgare-Ståndet har en ledamot ansett denna §. kunna försvinna,
enär den extra-ordinarie tjensteman, som för tjenstgöring åtnjuter en
lämplig lön, borde, i likhet med andre tjenstemän, derföre påföras be
villning.
Då föreskriften i denna §. icke lägger något hinder mot serskild
öfverenskommelse emellan en ordinarie tjensteman och dess vicarie, i afseende
på bevillnings-afdrag för hvad af den senare åtnjutits, men det for
Statens säkerhet är nödvändigt, att den förre i första hand ansvarar for
och utgör bevillningen af hela lönebeloppet;
hemställer Utskottet, att berörde anmärkning må förfalla.
4 §•
pag. 3.
Hos Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet har blifvit anmärkt:
att det förtydligande borde ega rum, att med lön förstås all den inkomst,
som genom tjensten under det föregående året blifvit förvärfvad; alt genom införande
af uttrycket: ’’värdet af fria husrum, så väl i Kronans, sorn andra
publika byggnader,” kunde inträffa, att en Kamererare eller Syssloman i
enskildt Verk, som hade boställe, befriades från bevillning för fria husrum;
att inqvarterings-penningar borde från bevillning uteslutas; att i ira momentet
ordet ”'Remisslage’' borde utgå, sedan Landt-Rantm-ästare uti 145
§. blifvit befriade från bevillning derå, samt att andra momentet borde
erhålla
Bevillnings-Utskottets Utlåtande > N.o sy.
9
erhålla samma redaction, som i na gällade Bevillnings-Stadga, med åberopande
af 8:de i stället för g:de §:n.
Då, med undantag af den lön, som är indeldt eller utgår i Spanmål
eller andra persedlar, hvilka, enligt föreskriften i 2 §. ira momentet,
förvandlas i penningar, efter dea för orten, der lönen utgår, näst före
taxeringen sälte markegång, all annan ordinarie inkomst är till beloppet
känd, innan Bevillnings-taxeringen för löpande året verkställes, och början
ar 4 §• dessutom endast innehåller en bestämmelse hvad under lön hötförstås,
samt inqvarterings-penningar, såsom en extra inkomst, äro af en
jemförlig beskaffenhet med hushyror och värdet af fria husrum, finner
Utskottet, som, till befrielse från bevillning icke föreslagit andra uppbördsmäns,
än Landt-Räntemästares remisslage, ofvannämnde anmärkningar icke
höra föranleda till annan ändring, än att Utskottet, till vinnande af mera
tydlighet, får tillstyrka,
att orden: ”så väl i Kronans, som andra publika byggnader'
må ifrån i:a momentet uteslutas;
samt att a:dra momentet må erhålla följande lydelse:
för all den inkomst, som uppbäres af tjenstemän, i följd af
enskilda uppdrag, utan att omedelbart vara föranledd af Stat,
Expeditions-taxa eller serskild bestämmelse, eller i ovilkorlig
följd af innehafvande tjenstbefattning, erläggas fem procent.
8, 10 och 11 §. §.
pag. 4, 5, 6, 7, och 8.
Inom Ridderskapst och j4deln samt Borgare-Ståndet är anmärkt:
att bevillning för borgerlig rörelse borde beräknas efter enahanda grund,
som bevillning för löner; att till erforderlig conlroll, i afseende på bevillningens
utgörande efter verklig inkomst, städernas taxering borde verkställas
af alla fyra Riks-Stånden, jemte Ståndspersoner, gemensamt för Stadsoch
Härads-innevånare uti den inom Häradet belägne staden; att be vi IIningen
borde utgå med blott 4 procent af inkomsten; att enligt 8§., i olikhet
mot föreskriften i 4 §•> föregående årets inkomst Rigges Lill grund
för taxeringen; att Utskottet bort utesluta indelningen i classer af handtverkare
och andre, ej serskildt uppräknade, borgare, så att för dem, lika
med handlande m. fl. blivit bestämde blott minimi-afgifter, såsom uti 10 §.
skett, hvarigenom hela 11 §. blifvit öfverflödig, men att deremot uti 8 §.
Bill. till R. St. Fröt. 1840. 5 Sami. 1 Jfd. 18 Haft. 2
io Bevillnings-Utskottets Utlåtande> N:o 27.
tordt intagas både den classification, 10 §. innefattar, och en i likhet dermed
för handtverkare och andre, ej serskildt uppräknade, borgare; att bevillning
för borgerlig rörelse borde erläggas med 3 procent af till och med
5oo R:drs inkomst, med 4 procent af till och med 1000 R:dr, och med 5
procent af all derutöfver belöpande inkomst; att minimi-afgiflerne borde
nedsättas; att städernas classification ej vore rätta normen för sistnämnde
afgiflers bestämmande; att svårighet möter för en handtverkare att bevisa,
det han ej förmår betala minimi-afgiften; att derigenom, att egare af malinfaclurier
anses lika med Handlande, uppkommit det missförstånd, att i
S.äderne bosatte fabrikörer, till hvilka räknas Urmakare och Färgare, taxeras
såsom Handlande, ehuru Urmakare oell Färgare borde betraktas såsom
handtverkaie; att bevillningen för fartyg och skeppsrörelse borde beräknas
af vinsten å fartyget, men deremot lästetals-afgiften försvinna, eller
ock nedsättas lill en skilling per läst; att afgifterne för Skeppsredare
borde utgå endast för den del af året, då Fartyget eger sysselsättning, och
ej för den tid, då det ligger aftackladt i hamnen; att. det ej syntes vara
billigt, att Slockholm och Götheborg skola vidkännas högre lästelals-afgift,
än andra städer, då, .utom den dryga kostnaden för fartygs byggande, utrustningen
och provianteringen i förstnämnde städer äro dytare, än på
andra ställen; att. början af 10 §. borde erhålla en sådan lydelse: ”'efter
denna artikel må bevillning icke under nedanstående belopp påföras Handlande,
Skeppsredare, egare af skeppsvarf och fabriker, med flere/’ samt att
uti samma §. förekommer hänvisning till 66 §., ’’om uppgift öfver egande
fartyg,” men alt uti sistnämnde §. något stadgande derom icke finnes.
Vid pröfrtingen af ofvan anförde förslag, har Utskottet funnit betänkligt
alt föreslå någon rubbning i grunderne för bevillningen af borgerlig
rörelse, hvilken bevillning, då den utgöres med en lika procent af inkomsten,
rättsenligast lämpar sig efter hvarje näringsidkares vilkor; hvadan,
och då det ännu icke kan bestämmas, huruvida och i hvad nion procent-beloppet
möjligen må kunna nedsättas, Utskottet, sorn anser föreskrifterna
om sättet för taxeringens verkställande i Städerne, rätteligen utgå
från den princip, att beskattningsrätten i första instancen bör tillkomma
sjelfva communerne, och icke funnit giltiga skäl anförde, hvarken för upphörandet
eller förändring af lästetals-afgifterne, hvilka då Skeppsredare
uppgifvit celi blifvit taxerad för behållen inkomst af skeppsrederiet, utöfver
hvad berörde afgifter utgöra, ej erläggas, ulan endast äro såsom minimibelopp
för skeppsrörelse bestämde, eller för alskaflandet af de i 11 §. före
-
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N:o sy.
slagne classificationer, såsom tjenande till ledning vid taxeringen, serdeles
i de mindre städerne; samt den anmärkte taxeringsåtgärden i afseende på
urmakare och färgare icke synes föranleda tili någon serskild föreskrift
röraude dessa näringsidkares beskattning;
saknar anledning att frånträda hvad Utskottet uti 8, io och
ii §. §. hufvudsakligen föreslagit;
men då inledningen till 10 §. synes påkalla en förändrad redaction, får
Utskottet hemställa, att början af samma §. må erhålla följande lydelse:
efter denna Artikel må bevillning icke under nedanstående
belopp påföras handlande, skeppsredare, egare af skeppsvarf
och fabriker med flere, nemligen;
hvarjemte Utskottet skolat anmäla, att hänvisningen från slutet af sistnämnde
§., om uppgift Öfver egande fartyg, till 66 §., är origtig, och hade
rätteligen
bort upptaga ”64 §•;”
samt att Utskottet, i afseende på fartyg, som legat i hamn obegagnade,
kommer att här nedan föreslå en förändrad redaction af i5o
äfvensom Utskottet, med afseende på den ringa skildnad, som i allmänhet
förefinnes emellan städerne uti 4;de och 5:te classerne, ansett lämpligt
att för de förra en ytterligare dass med lägre minimi-afgift borde tillkomma;
och får derföre
föreslå följande förändring uti 11 §., pag. 8 nemligen: ”1
städerna af 4:i^e classen” *Tio ciasser” "Tionde Classen, 4*J>
i3. §.
Pag- 9-
Hos Ridderskapet och Adeln är föreslaget, att denna §. borde erhålla
följande tillägg: ”å en in dupplo inlemnad förteckning, ställd till
Taxerings-Comiteen i den ort, der den skattskyldige mantalsskrifven är.”
Då ifrågavarande §. endast bestämmer en taxeringsgrund, men icke
afhandlar hvad vid Taxerings-uppgifters aflemnande i allmänhet bör iakttagas,
anser Utskottet det föreslagne tillägget icke erforderligt.
12
Bevillnings-Utskottets Utlåtande ^ N:o sy.
14. §•
pag. g.
Inom Borgare-Ståndet år anmärkt, att 2:dra momentet borde slutas
med orden: ”anses lika med Borgare,’’ samt att återstoden af detta moment
vore öfverflödigt.
Då i momentet genom den ifrågasatte förkortningen, blefve mindre
fullständigt,
anser Utskottet sig böra densamma afstyrka.
Emot Utskottets förslag, pag. 4> i Betänkandet, alt de uti 2 Art. 17,
26 ocb 3i §• §. af nu gällande Bevillnings-Stadga, för arbetsfolk och öfrige,
som med dem blifvit jemförde, så i städerne, som på landet, bestämde
serskilde afgifter måtte alldeles upphöra, härinom Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-Ståndet blifvit anmärkt: att den föreslagne lindringen
för arbetsclassen skulle ännu mera komma att öka den allmänt öfverklagade
olägenheten, alt arbetare, utan utsigt till försörjning, upphöra med
årstjenst, och i stöd af Lösdrifveri-Författningen, med blott caution för Krono-utskyider
blifva sina egne och framgent falla det allmänna till last5
att arbetsförmågan ligger till grund för all direct beskattning; alt afgifter!ie
borde fortfarande till sitt nuvarande belopp utgå, eller ock endast efter
billighet nedsättas, i synnerhet då man ej ville bevillja slädernes handtverkare
någon lindring i utskylder.
Då Utskottet anser det vara osannolikt, att en lindring i skattebördor
för den arbetande ock fattigaste folkclassen, skulle i någon mon kunna
öka den anmärkte olägenheten af lösdrifveriet, hvars tillväxt icke genom
beskattnings-åtgärder, lärer kunna motarbetas; så, enär arbetsfolk i
allt fall är underkastadt dubbel personel beskattning, medelst mantalspenningarne
och skyddsafgiften,
vidblifver Utskottet dess, i afseende på ifrågavarande afgifters
upphörande framstälde förslag.
Vid Utskottets förslag, pag. i Betänkandet att de uti 25 §. af itu
gällande Bevillnings-Stadga, bestämde afgifter för alla Arrendatorer, Landtbönder
och Ladugårds-Arrendatorer, m. fl., må helt och hållet försvinna,
är inom Preste- och Borgare-Stånden anmärkt: att Arrendatorer i allmänhet,
ocb serdeles de, som betala 5oo R:dr om året och derutöfver i
arrende, borde erlägga bevillning i likhet med hvad hittills egt rum, enligt
nämnde §.; alt en Arrendator eller Landtbonde är en man för sig och
satt i oberoende ställning, och borde derföre utgöra denna bevillning, hvil
-
Bevillnings-Utskottets Utlåtande } IV-o sy.
i3
ken ej egentligen lägges å fastigheten, utan på den, som innehafver samma
faslighet och är i åtnjutande af dess afkastning; att Arrendatorer nedlagt
capitaler uti inköpta inventarier o. s. v., och borde icke för dessa
inventarier och sin arbetsvinst vara skattfria samt att en Arrendator möjligen
kunde förtjena flera tusende Riksdaler,
Då erfarenheten visat, alt arrenden af större egendomar ofta äro de
minst lörmonliga, med afseende jemväl å den betydliga kostnaden, sorn
måste nedläggas uti inventarier, hvilka synas draga en tillräcklig beskattning
genom ränteförlusten å de vid deras inköp använde capitaler; så, enär
härvid dessutom måste tagas i betragtande, att alla Arrendatorer af
Kungsgårdar och Krono-lägenheter, samt allmänna inrättningars jordegendomar,
genom arrende-contracten tillförbindas att utgöra så väl eganderätts-bevillningen,
som öfrige onera, hvilket förhållande äfven vid arrenden
för enskildes egendomar icke sällan eger rum, och sådant åter nödvändigt
skall inverka på bestämmandet af arrende-villkoren, hvilka, i den
mon de blifva fördelagtiga för arrendatorerne, medföra förlust för jordegaren,
som, ehvad man ock deremot vili invända, likväl blifver den, som
i sjelfva verket får vidkännas den dubbla eller tredubbla beskattningen,
hvilken således ovillkorligen hvilar på fastigheten eller jorden;
anser Utskottet sig icke böra frånträda hvad i hänseende till
sistnämnde afgifter, blifvet föreslaget.
i5 §.
pag. io.
Inom Borgare-Ståndet är anmärkt, att all classification är öfverflödig,
samt att endast lägsta afgiften borde bestämmas.
Då likväl, hvad Utskottet förut anfört, i afseende på nyttan och
behofvet af classificationer, gäller ännu mer om flerfaldige här förekommande
olika yrken, för hvilka inkomst-beloppet svårligen skulle kunna utrönas
och bestämmas,
torde anmärkningen i denna del få förfalla.
pag. 10.
Advocaler och Sakförare.
Hos Ridderskapet och Adeln är yrkadt, att för dessa borde tillkomma
ytterligare arne classer, nemligen 6:te classen, med 7 R:dr 24 sk.
Bevillnings-XJtskottets Utlåtande, N:o 27. ^
och 7:cle classen med 5 R:dr i bevillning; men då Sakförare-yrket i allmänhet
är af förmonlig beskaffenhet,
finnér Utskottet icke skäl att till en sådan förändring tillstyrka
b.fälb
pag. 10.
Acteurer och Actriser m. fl.
Inom Borgare-Ståndet är anmärkt, att de, som tillhöra kringresande
Thealer-trupper borde i sista classen endast påföras bevillning med 1
R:dr; men Utskottet, som för sin del icke kunnat finna, att afgiften i
berörde dass är för hög,
afstyrker derför den föreslagna förändringen.
pag. 10.
Artister.
Hos Ridderskapet ock Adela är anmärkt, att afgiften i usta classen är
för hög, samt att Utskottet borde närmare förklara hvad med Artister
förstås.
Då Artister äro satta i åtta classer, med till en del ganska ski 1 jagtiga
och lågt bestämde afgifter, hvilka tjena Taxeringsman till ledning vid
bestämmandet af de olika grader, till hvilka konstnärer i beskattningsväg,
sorn här endast är i fråga, böra hänföras; så
torde ofvannämnde anmärkningar få förfalla.
pag. 11.
Betjenter, Kuskar och Lakeijer.
Inom Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Siandet har blifvit anmärkt:
att den gamla classificationen borde bibehållas; att difinitionen på betjenter
är mindre tydlig; att ordet: ''minderårig’’ borde utgå och en bestämd
ålder, nemligen den, då mantalspenningar erläggas, antagas till skillnad
Be villnings-Utskottets Utlåtande, N:o 27.
emellan betjenter och tjenstgossar, samt att något stadgande icke finnes
för drängar, som sköta kreatur.
Enär classificationen är alldeles lika med den i nu gällande Bevillnings-Stadga,
synes anmärkningen, i afseende derpå, vara öfverflödig; och
då skillnaden mellan betjenter och minderåriga tjenstegossar, i den mening
här ultryckes, icke skäligen bordt kunna föranleda till annan tydning, än
att med de senare afses sådane, som icke voro mantals- och skattskrifne,
samt någon serskild föreskrift rörande drängar, som sköta kreatur, vore
destomindre nödig, som betjening, hvilken användes i olika befattningar,
måste hänföras under bestämmelsen af; alla andra manspersoner, som till
uppassning nyttjas ;
finner Utskottet berörde anmärkningar icke förtjena afseende.
pag. 11.
Bokhandlare.
Hos Borgare-Ståndet är anmärkt, att stadgandet, det Bokhandlare efter
denna §. skola taxeras lika med Handlande, står i strid med hvad 1 /p
§. angående de förra innehåller.
Då uti sistnämnde §., som angår undantag, befrielse från bevillning
efter 2 Art. endast medgifves Bokhandlare, som icke anses hafva 200
Rrdrs inkomst;
lärer ofvannämnde anmärkning få förfalla.
pag. 12.
Directeurer, Theatre.
Inom Ridder skåpet och Adeln samt Borgare-Ståndet har blifvit anmärkt;
att den för Theater-Directeurer bestämda årliga bevillning borde
försvinna, eller åtminstone nedsättas från 25 till 5 R;dr; att representations-afgiften
antingen borde upphöra eller nedsättas, och bestämmas med
hänsigt till stadens storlek, samt att, om sistnämnde afgift fortfarande skall
utgå, en lika afgift äfven borde erläggas af Concertgifvare.
Utskottet, som vid pröfningen af dessa anmärkningar, hvarken funnit
sig ega skäl att föreslå upphörandet af ifrågavarande afgifter, hvilkas belopp,
i förhållande till beskattningen å andra yrken, snarare blifvit nog
i6
Bevillnings-UtsJcottets Utlåtandej IV:o sy.
lågt än för högt bestämdt, hvartill anledningen likväl varit den ringa trafik,
som i vissa mindre städer kunde påräknas, eller ansett lämpligt att
införa någon serskild afgift för Concert-gifvare, som, i händelse de icke
tillhöra de Kongl. Spectaklernes stat, eller andre Spectakel-trupper, och på
sådan grund blifva taxerade, endast tillfälligtvis utöfva nämnde yrke, får,
på dessa skäl, härmed
afstyrka den föreslagne förändringen.
pag. 13.
Doctorer, Medicinae.
Hos Borgare-Ståndet är anmärkt, att beskattningen vore för hög, och
borde beräknas efter 5 procent af inkomsten.
Utskottet har likväl icke kunnat finna, att för läkare med practik
en lägre minimi-afgift skäligen kan bestämmas; och som f\ procent af inkomsten
skall beräknas, då den derigenom uppkommande afgift anses öfverstiga
minimi-afgiften, så
torde berörde anmärkning böra förfalla.
pag. i3.
Då för Fiskare, ehvad de äro Borgare eller ej, upptagne till minimiafgifter
i åtta classer, blifvit, genom skriffel, uti rubriken utsatt endast sju
eiasser,
hemställer Utskottet att ordet: ’’Sju,” må förändras till ''åtta.’’
pag. i3.
Fruntimmer, som idka klädsöm.
Hos Riddcrsliapet och Adeln "är anmärkt, att någon bevillning icke
borde dem påföras; men då deras yrke är af förmonlig beskaffenhet,
afstyrker Utskottet den föreslagna förändringen.
pag. i3.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, No 27.
J7
pag. [3,
Försäljare af utländska Lottsedlar.
Inom Ridderskapet och Adeln samt Bor gare-Ståndet bar blifvit
anmärkt: att, örn försäljning af utländska lottsedlar icke helt och hållet
kan förbjudas, borde beskattningen derå förhöjas genom införandet af ytterligare
2:ne classer, den första med 5oo R:drs och den andra med 200
R:drs afgift; att minsta afgiften borde blifva rooR:dr, och bevillning derutöfver
kunna påföras till obegränsadt belopp, enligt Taxeringsmännens
bepröfvande; att, i afseende på denna beskattning, borde meddelas sådane
sladganden, som kunde förekomma de underslef, som på senare lider
börjat vidtagas, för att undgå den stadgade bevillningen ; samt alt försäljare
af inhemska, enskildes lottsedlar borde uppföras till bevillning i 3:ne
classer, nemligen ira classen med 200 R:drs, 2:dra classen med 100 R:drs
och 3:dje classen med 5o R:drs afgift.
Vid öfvervägande häraf har Utskottet, som icke ansett några serskilda
föreskrifter erforderlige tili betryggande af Statens inkomst för försäljningen
af utländska lottsedlar, hvilken försäljning ej kan undgå att af
Taxeringsman och öfrige vederbörande blifva känd, likväl funnit en förhöjning
i minimi-afgifterne skäligen böra ega rum; och får derföre vördsamt
föreslå följande, förändrade classificalion, nemligen:
Försäljare af utländske lottsedlar, i händelse sådan försäljning
tillätes, i två classer:
Första classen , , R:dr 200:
Andra dito ...... — 100: — —
hvarjemte Utskottet, som inhemlat, att försäljning af inhemska, enskildes
lottsedlar jemväl utgör föremål för en förmonlig industri, skolat, i afseende
derpå, föreslå följande tillägg:
Försäljare af inländska enskilde personers" lottsedlar, i händelse
sådan försäljning tillätes, i två classer:
Första classen ..... R:dr 20: — —
Andra dito . . . . . — 10: — —
pag. i3.
Försäljelskor, så kallade Brödjungfrur.
Bih. till R. St. Brot. 1840. 5 Sami. 1 Afd. 18 Haft.
3
i8
Bevillnings- Utskottets Utlåtande, N:o 27.
Hos Ridderskapet och ddehi är anmärkt, att beskattningen borde
bestämmas med afseende på städernes storlek; men då afgifterne i de föreslagne
4 classerne äro af ganska skiljagtiga belopp,
anser Utskottet någon förändring derutinnan icke nödig.
pag. 14.
Gesäller.
Inom Ridderskapet och Jdeln samt Borgare-Ståndet bar blifvit
anmäl k t, alt den gamla classificationen borde bibehållas och bevillningen
nedsättas till 1 R:dr; men enär afgiften blifvit föreslagen alt utgå lika
för alla, med ett i förhållande till nu gällande classificalion nedsatt medelbelopp,
anser Utskottet någon ytterligare förändring eller nedsättning
icke skäligen böra ega rum.
pag. 14.
Hampvräkare,
Hos Borgare-Ståndet är anmärkt, att, i händelse någre sådane serskilde
ai betare finnas, är bevillningen, 2 R:dr, för hög.
Då Hampvräkare, i nu gällande Bevillnings-Sladga, äro satte i 2:ne
classer, med t\ R:drs afgift i första classen, men Utskottet deremot föreslagit
endast en dass, med lägsta afgiften,
torde anmärkningen få förfalla.
pag. 14.
Handels-Beljente.
Inom Borgare-Ståndet är anmärkt, att skilnaden emellan dessa och
lärlingar borde bestämmas i förhållande till en viss ålder, t. ex. 2f år,
samt att lärlingar, som, enligt 1734 åis Handels-Reglemente, skola tjena i
7 år, innan de kunna anses för Handels-betjenter, borde vara fria från
denna bevillning.
Då Handels-lärlingar icke finnas upptagne under den föreslagne
classificationen, hvaraf någon tillämpning å dem således icke kan ega rum,
och Utskottet inhemtat, alt ett skiljagligt förhållande, i afseende på läro
-
Bevillnings-Ulskottets Utlåtande> N:o 27.
*9
åren, eller tiden, vid hvilken deras egenskap af Handels-betjente inträder,
i olika orter iagtlages, anser Utskottet någon serskild föreskrift i
ämnet,
icke vara af behofvet påkallad.
pag. 14.
Handtverkare, Kronans, samt vid Hofvet och de Kongl. Spectaklerna.
Hos Borgare-Ståndet bar blifvit anmärkt, att dessa borde beskattas
lika med andia handtverkare, samt att Kronans handtverkare vid Amiralitelet
borde befrias från bevillning af annan inkomst, än deras
löner.
Då likväl ifrågavarande handtverkare vanligen äro försedde med
löner,
anser Utskottet den föreslagna beskallnings-grunden mest
lämplig.
pag. i5.
Hästhandlare.
Inom Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet är anmärkt:
alt stadgandet om meddelande af pass åt dessa personer, vore en ekonomisk
lagstiftning; alt de borde erlägga minst 5o R:dr, samt att det borde
tydligen bestämmas, att med ”försäljare” förstås ”delegare” i handeln och
icke drängar, hvilka senare ej borde beläggas med denna bevillning.
I afseende på anmärkningen mot stadgandet om förpassningen, får
Utskottet åberopa sitt bär ofvan meddeldte Ullåtande, rörande Rikets
Ständers uteslutande Lagstiftningsrätt, i hvad angår allmänna bevillningen;
och då den ifrågasatte förändringen skulle medföra osäkerhet vid tillämpningen,
och snarare föranleda minskning, än förhöjning i afgiften,
anser Utskottet sig böra vidblifva hvad i berörde hänseende
blifvit föreslaget.
pag. i5.
Informatorer, bos enskilde.
Inom Ridderskapet och Adeln är anmärkt, att classificationen i nu
gällande Bevillnings-Stadga borde bibehållas.
20
13 ev illnings- Ut skottei 5 Utlåtande , iV-'0 27.
Då Informatorer, i och för den flön de hos enskilde åtnjuta, äro
närmast jemförlige med embels- och tjenstemän, anser Utskottet en lika
skattebestämmelse, somför de senare, här lämpligast böra ega rum; oell
får derföre
föreslå den förändring i Utskottets förslag, all, i stället för
den utförde minimi-afgiften, 1 R:dr 24 sk., som borde försvinna,
må införas följande hänvisning: J’lika med tjenstemän,
se s:dra
pap. i5 och 16»
Krögare och Krögerskor.
Inom Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Ståndet
har blifvit anmärkt: att dels minimi-afgiften vore för hög, och dels borde
i alla Rikets städer utgå med 3o R:dr; att föreskriften om borgens
ställande borde, hvad Borgare anginge, ogillas; att krögare borde, i stället
för borgen, förskottsvis erlägga afgiften för bränvins-minuleringeri, samt
att Taxerings-Comité borde ega obegränsad magt att beskatta krögare m.
fl,, som utan tillstånd idkat rörelse.
Då de föreslagne afgiflerne utgöra de minsta, lill hvilka ifrågavarande
näringsidkare skola taxeras, och borgens ställande kan undvikas genom
afgifternes erläggande förskottsvis, samt beskattning å en utan behörigt
tillstånd utöfvad krögeri-rörelse, vöre stridande emot gällande föreskrifter
i öfrigt,
anser Utskottet berörde anmärkningar böra lemnäs utan afseende.
pag. 16.
Lotsar och Lotsdrängar.
Hos Ridderskapet och Adeln är anmärkt, alt afgiften för dessa borde
nedsättas; men då densamma i 5:te classen blifvit föreslagen lill endast
24 s^>
torde anmärkningen få förfalla,
pag. 16.
Lottsedel-försäljare, se försäljare af utländska lottsedlar» ,.j
Bevillnings-Utskottets Utlåtandej iV.o 27.
21
DA Utskottet här ofvan föreslagit beskattning jemväl A försäljning
af inländska enskilde personers lottsedlar; sä hemställer Utskottet, att, med
uteslutande af ordet, ”Utländska,” ofvannämnde hänvisning må erhålla följande
lydelse:
Lottsedel-försäljare, se försäljare af lottsedlar.
pag. 17,
Månglerskor.
Inom Borgare-Ståndet är anmärkt, alt den bestämda afgiften vore
för hög; men då den lägsta classen endast upptager 2 R:dr,
torde anmärkningen få förfalla.
pag. i 7.
Packare och Packhuskarlar.
Hos Borgare-Ståndet är anmärkt, alt dessa ej borde erlägga högre
bevillning, än arbetsfolk i allmänhet; men då Packare och Packhuskarlar,
i nu gällande Bevillnings-Sladga äro jemförde med Mätare, m. fl., och
satte i 2:ne classer, till 4 och 2 R:drs afgifter, af hvilka Utskottet föreslagit
endast sistnämnde belopp, så
torde anmärkningen lemnäs utan afseende.
pag. 18.
Sjömän.
Hos Borgare-Ståndet är anmärkt, att bevillningen vore för hög, och'
borde för Styrmän nedsättas till hälften, samt att Understyrman, Constaplar
och Matroser borde vara fria från bevillning; men då deras villkörar
af förmonlig beskaffenhet, anser Utskottet sig
i berörde afseende icke böra föreslå någon förändring.
pag. 18.)
Skeppare, Skut- och Båt
Inom
Borgare- och Bonde-Stånden har blifvit anmärkt: afl det vore
obilligt taxera Landtman för deras bålar, då de på dem lora endast egna
produeter; att någon Skeppare-afgift ej borde komma i fråga, så framt
il
Bevillnings- Utskottets Utlåtandej N.o 2/.
ej fragtgods fördes på båtärne; att bålar om lill och med 5 Lästers dräglighet
icke till någon del motsvara den å kusten boende landtmannens behof,
för transporterande af egna producter lill försäljningsorten, och kunna
således långt mindre användas lill btfragtning, för hvilken senare händelse
den så kallade skeppare-afgiften tillkommit, helst den för lästetalet
icke dessmindre utgår; att båtar omenlast 5 lästers drägt icke äro användbare,
utom vid fiske, kyrkofärder och dylika tillfällen; att, i afseende
på controilen, huruvida båtarne endast för egen räkning begagnades, det
borde åligga Taxerings-Comite^rna alt derom skaffa sig upplysning, samt
alt derföre borde stadgas: ’’för båtar, under 10 svåra lästers drägt, erlägges
ej eller någon skeppare-afgift, derest icke Taxerings-Conrtéen finner,
alt de lill fraktfart begagnas.”
Då Utskottet, i motsats lill hvad på ofvannämnda sätt blifvit anmärkt,
erfarit att båtar om endast 5 svåra lästers drägt, med verklig fördel
begagnas lill fraglfart, serdeles i kustorterne närmare intill släder, får,
med åberopandet af Utlåtandet pag. 11. i Bekänkandet, i anledning af väckt
motion i ämnet, Utskottet
härmed vördsamt afstyrka bifall till den ifrågasatte förändringen.
pag. 18.
Skollärare,
Inom Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden
bar blifvit anmärkt: alt afgift,en borde vara olika i förhållande till hvars
och ens inkomst; att de, som icke hafva mer än 200 R:drs inkomst, borde
från bevillning efter 2. Art. befrias, samt att, i stället för den härvid
kemnade hänvisning till Informatorer, det varit enklare att utsätta beloppet,
hvilket för Informatorer blifvit uppfördt till 1 R:dr 24 sk.
Då Skollärare, som antingen hafva egna Skolor eller biträda vid sådana
inrättningar, kunna skäligen jemföras tued Informatorer, för hvilka,
Utskottet här ofvan föreslagit beskattning i likhet med embets- och tjenstemän,
som enligt 145 §. äro befriade från bevillning för inkomst ej
öfvcrsligande 200 R:dr, så anser Utskottet sig böra
föreslå den förändring i Utskottets förslag, att, i stället för
hänvisningen, ”se Informatorer,’’ må införas följande bestämmelse:
”lika med tjenstemän, se s §.”
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, JV:o ny.
pag. 18.
Spisqvarter, der, jemte mat, endast porter, öl och svagdricka hållas
tillhanda, fria från bevillning.
Ilos Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet är anmärkt, att
Spisqvarlersidkare borde erlägga bevillning, utan afseende derpå, om de
försälja spirituosa eller ej, samt alt den föreslagne befrielsen från bevillning,
såsom ledande till missbruk, icke borde ega rum.
Vid närmare öfvervägande af hvad sålunda blifvit anmärkt och härvid
i öfrigt förekommit, bar Uiskoltet, med afseende derå, att nödig controll,
i anseende lill befarade missbruk af den föreslagne skallfriheten,
skulle i verkställigheten mötas af betydlige svårigheter, ansett sig böra
tillstyrka, alt ifrågavarande föreskrift må från förslaget uteslutas.
pag. 19.
Ulländningar.
Inom Ridderskapet och Adeln samt B or gare-Ståndet bar blifvit anmärkt:
att den för utländska Handels-Expediter föreslagne bevillning är
för hög; att conlrollen öfver afgiftens erläggande vore omöjlig; att någon
fö t böjd afgift ej blifvit föreslagen för utländska Handels-Expediter, som lill
Riket ankomma, utan endast all den olägenhet måtte förekommas, att en
sådan person, sedan lian vid gränsen erlagt den bestämda afgiften, 5o R:dr,
skulle kunna bela Liden vistas i landet och idka kammarhandel; att afgiften
borde bestämmas för en viss lid, och att, sedan denna tid vore expirerad,
ny afgift borde eiläggas; ali, då afgiften 1111 blifvit förhöjd till
100 R:dr, en jemnkning deruti borde ega rum; alt resande från Södra Europa,
Vestindien och Norra Amerika, som anlända lill Sverige, för alt der
uppgöra affairer, och ofta uppköpa våra producler och befragta våra fartyg,
mot förbehåll att få afyttra sitt lands alster, äro inbegripne under
samma cathegori med de så kallade Probenreuter; att man genom sådan
beskattning icke förminskar kringspridandet af utländska luxarticlar, ritan
endast lyckas utestänga utländningar från vårt land; att orden:
’’manufactur-och fabriks” borde tilläggas i förslaget, så att detta kornme
att lyda sålunda: ”utbjuda eller sluta handel om utländska manufactur-
eller fabriksvaror; ”att stadgandet endast borde afse Probenreuter,
bland hvilka de, som afsätta colonialvaror, äro mindre skadlige, än de, sorn
Bevillnings- U t skottets Utlåtande, IV: o 27.
drifva kammarhandel med manufaktur- och fabriksvaror; alt liden af en
månad är förkort; att redovisningssättet borde bestämmas såsom Ulskoltels
ena Ledamot, lio r Grefve Posse, i sin reservation föreslagit; att något stadgande
borde finnas för den händelse, alt en utländning, sorn ankom för
alt utbjuda varor, cj gjorde vid gränsen någon anmälan derom, men sedan
beträddes med sådan rörelse; samt att stadgandet borde belt och hållet
försvinna, emedan utlä-ndningarne kunde andvända reciprocitet, så att
en Svensk, som reste till utrikes 011 för att uppgöra oafslutade affairer,
blefve lika högt beskattad, som ullandningar hos oss.
Utskottet anser sig härvid böra erinra, det Utskottets åtgärd, i afseende
på de, med anledning af Herr Lagergrens inom Vällofl. Borgare-Ståndet
väckta motion i ämnet, öfverklagade olägenhetcrne af utländska Ilan
dels-Expediters
intrång i handel och folknäringar, måst inskränkas till
sådane förfoganden, som i beskaltningsväg möjligen kunnat ega rum; men
då, vid närmare öfvervägande af hvad härvid förekommit, Utskottet funnit
den föreslagna beskattningen nog hög, anser Utskottet sig böra vördsamt
hemställa,
att beslämmelsen i förevarande fall må erhålla
följande förändrade lydelse:
”Utländningar (deruti ej inbegripne Norrmän jör Norrska
produeterj, sorn resa omkring i landet ochj efter eller
utan medhafvande profj för egen räkning eller såsom
utskickade för andra, utbjuda eller sluta handel om
utländska varor, skola vid ankomsten erlägga 5o R:dr,
som betalas i gränsorten, der resepasset påtecknas eller
nytt resepass erhdlles, och för den tid, de utöfver tre må
nader
sig i Riket uppehålla, dessutom 5o R:dr för hvarje
månad, hvilken afgift vid ankomsten äfven behörigen
nedsättes för den tid de uppgifva sig vilja i Riket qvarstadna
utöfver de tr enne månader, för hvilka för st nämnde
afgift blifvit bestämd, emot rättighet att af den för
senare tiden nedsatte af giften vid utresan återbekomma
hvad efter nu stadgade beräkningsgrund för hel månad
kan vara för mycket er lagdt-, dock med iagtt ägande af
hvad Allmänna Lagen i 5 och 7 Cap. Handels-Balken
och serskilde författningar i afseende på dylik handel
stadga
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, A7:o 27.
25
pag. .9.
Ål are.
Mos Borgare-Ståndet är anmärkt, att den bestämda afgiflen vore
för hög; men då i de lägsta classerna endast upptagas för Stockholm och
Götheborg 3 R:dr, samt för de öfrige städerna 2 R:dr,
torde anmärkningen böra förfalla.
16. §.
pag. t 9.
Inom Borgare-Ståndet har blifvit anmäikt, att, om den arbetande
classen af mankön ålägges någon bevillning, borde äfven de qvinnor, hvilka
bo för sig sjelfva, påföras en jemförlig bevillning af minst 16 sk., i
likhet med hvad nu gällande Bevillnings-Förordning innehåller.
Då Utskottet föreslagit upphörandet af serskild bevillning för arbetsfolk
enligt 2 Art.,
hemställer Utskottet, att berörde anmärkning måtte lemnäs
ulan afseende.
I7* §•
pag. 20.
IIos Rldderskapet och Adeln är anmärkt, ali, från det värde, hvaraf
bevillning skall utgöras, borde afdragas alla intecknade fordringar, af
hvilka intcckningsegaren borde erlägga bevillning genom afdrag å räntan.
Då, enligt stadgandet i 33 §. 2 momentet, låntagare ega rätt att återfå
den förskottsvis erlagde bevillningen för intecknade capital genom
afdrag å räntan, och den ifrågasatte förändringen dessutom skulle medföra
rubbning i sjelfva grunderne för beskattningen af den synbara förmögenheten'
samt föranleda osäkerhet i tillämpningen,
anser Utskottet ofvannäinnde anmärkning icke förtjena afseende.
*9’ §•
pag. 20.
Inom Rldderskapet och Adeln har blifvit anmärkt: att från fastlglih.
till R. St. Prot. 1S40. 5 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 4
2 G
Bevillnings-Utskottets Utlåtandej N:o 27.
hetsvärdet bertie afdragas beloppet af intecl<nade fordringar, för hvilka rötecknings-egaren
borde erlägga bevillning genom afdrag A räntan; att hemman
teli lägenheter på landet blifvit inom Rikets serskilde Län så ojemnt taxerade,
att den, relativt lill jordens och jordbrukets beskaffenhet samt jordens
salu-värde, uti det ena eller andra Länet, synbara olikheten i de Litti 1 's
med föga förändring år ifrån år antagna uppskatlnings-värdena ic'.e
syntes kunna härleda sig) från annan orsak, än felagtiga grunder för
uppställningen af den Minimi-Tariff å hemmansvärdet inom hvarje Län,
hvilken skolat tjena till ledning och jemförelse vid taxeringarne; att Minimi-tariffen
till 1835 års Bevillnings-Stadga, såsom ovigtig och obrukbar,
nu borde undergå revision; att denna Tariff först antogs vid 1817—18
års Riksdag, i afsigt att förhindra befarad obehörig nedsättning i hemmansvärdet;
att någon serskild granskning af förra årens uppskattade hemmansvärden,
eller någon värdes-jemkning Länen emellan, ej föregått Tariffens
antagande, utan densamma, på sätt 1818 års Bevillnings-Förordning antyder,
blifvit bestämd af värdes-uppskaltningarne vid 1813, rS14» *S15 och
j 816 årens taxeringar, men med tio millioners förminskning pro rata parte;
alt denne, sålunda på osäkra grunder tillkomne, Minimi-Tariff sedermera
oförändrad bibehållits; att följderna deraf synbarligen varit, att uppskattade
hemmansvärdet, afsedt i medeltal för hvarje Län, icke någorstädes
uppgått högre, än lill ?:delar, och allmännast föga öfverstigit hälften af
hesmmanens rälla och verkliga medelvärde; att, vid revision af MinimiTariffen,
?:delar af verkliga hemmansvärdet, efter medelberäkning, bord®
tagas lill allmän måttstock för en blifvande ny tariff, hvilken borde ‘Så
im atlas, att Rikets samtlige hemmansegare och innehafvare komma alt, efmöjiigheten,
Leia 1 a lika bevilinings-afgift efter hemmansvärdet; att till
rättelse vid egendomars taxering, borde från Domhafvande anskaffas bevis
öfver försäljnings summorna; att från fastighets-värdering till bevillning
borde undantagas åbyggnader, då sådane icke, på sätt uti stader är förhållandet,
lemna inkomst genom hyror, samt att till enskildes nöje och
beqvämlighet uppförde åbyggnader, ej borde uppskattas högre, än i förhållande
till den hyra, de inbringa.
Redan vid sista Riksdag ifrågasattes jemkning i Minimi-Tariffen,
men i en motsatt syftning, enär, med stöd af uppgilne åtskillige exempel
på den för högt uppdrifne uppskattningen af fastighetsvärdet inom Elfsborgs
Län, då yrkades, att antingen minimi-summan måtte jemkas och nedsättas,
eller ock hela Minimi-tariffen upphöra, samt calculationen och god
-
Be villning'-Utskottets Utlåtande. N:o 2y.
27
kännandet af faslighets-värdenas totalbelopp oinskränkt öfverlemnas åt
Pröfnings-Comileerne. Denna framställning Lief likväl ogillad, emedan
fastighetsvärdet i flera Län befanns hafva öfverst:git Tariffen, ehuru densamma
från början blifvit uppgjord efter de värden, som Taxeringsman
åsatt fastigheter på landet, ulan någon dylik inskränkning, och fastighetsvärdet
dessutom, sedan iBad års Riksdag, hade nästan allmänt undergått
den då medgifne jemkning och nedsättning.
Då det således visar sig, alt en allmännare nedsättning i fastighcts-uppsk
alin ingen å landet efter i8a3 varit af behofvet påkallad, kan
Utskottet för sin del icke inse, att sådane förhållanden sedermera inträffat,
som föranleda Minimi-tariffens föi höjning, i ändamål att åter stegra
fastighetsvärdena inom Länen. Den ojemnhet i uppskattningen, som vid
jemförelse emellan olika Län kan förefinnas, skulle derigenom sannolikt
icke upphöra, enär anledning dertill icke synes kunna hemtas från MinitniTariffen,
hvilken icke hindrat, att ju fastighets*ärdet äfven hittills i åtskilige
Län öfverstigit minimi-beloppen. Erfarenheten örn förhållandet i flera
orter af Riket ådagalägger ock, att uppskattningen i senare lider allt nn-r
och mer närmat sig hemmanens rätta medelvärden, hvilka numera af både
finaneiella och ekonomiska orsaker säkerligen icke skola komma .alt
nedsättas, utan snarare förhöjas.
För den händelse likväl, alt Rikets TTöglofl. Ständer skulle pröfva
en speciel granskning af Minimi-tariffen nödig, får Utskottet, som anser
en förändring deraf icke med full tillförlitlighet kunna verkställas på de
i ofvannämnde anmärkningar uppgifne grunder, vördsamt föreslå,
det Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om åtgärders vidtagande för infordrandet af erforderlig»
Sintistiska upplysningarom hemmanens medel-afkastning oell
6aluvärden i allmänhet, inom hvarje Län , hvilka upplysningar,
i tabellarisk form uppställde, borde vid näst infallande
Riksdag föreläggas Rikets Ständer, som, med ledning
deraf, kunde komma i tillfälle alt efter en allmän öfversigt bestämma,
i hvad mon rättelse uti Minimi-tariffen öfver liemmansvärdet
borde ega rum.
Och får Utskottet, i afseende på anmärkningen om afdrag från fastighetsvärdet
af inlecknade fordringtbelopp, åberopa utlåtandet derom
vid 17 §., samt, enär, jemlikt C8 och 71 §§. af föi slaget, åbyggnader i all
-
28
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N\o 27.
män hel icke uli någon väsendtlig nion ingå i beräkning vid fastighetsvärdet
ingen , och mindie lägenlieler eller lustställen icke på lämpligare
sätt kunna uppskattas, än med ledning af brandlöi säkrings-värdet,
hemställa, att anmäi kningai ne i sistnämnde hänseende målla
få förfalla.
20 §.
pag. 20.
Ilos Ridderskap t och. Adeln är anmärkt, att 2tdra momentet borde
erhålla följande tillägg: ''tillhör hemmanet enskild man, vare denne
från bevillning fri.”
Då åboer med lifslids-städja skola erlägga bevillning såsom egare,
kon någon sådan bevillning för hemmansegaren sjelf icke komma i fiågaj
li vadan
det föreslagna tillägget icke synes nödigt.
22. §.
pag. 31.
Inom Ridderskapet och Adeln har blifvit anmärkt: att bestämdt
borde uttryckas hvad, sorn menas med rusttjenstmark; att de, som beskattas
för 1 risti jensi mai k, borde undgå bevillning efter 21 §.; att orden:
”då rustningen uppsältes” borde förtydligas medelst ett föl klarande, huruvida
rustning anses vara uppsatt af den rusthållare, som praesterar häst
till artilleriet årligen, samt all ett nytt moment borde tillkomma af följande
lydelse: ”för skalllagde qvarnar och lägenheter af frälse-natur, utan
hemmantal, i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus Län, erlägges Sjutton
skillingar för hvarje lunna bardt korn af deras åsätta ränta.”
Då anmätknirigen, i afeende på rusttjenslmarkerne, och grunden för
beräkningan deraf, endast kan hafva tillkommit i följd af bristande kännedom
af Förfaltningarne om adliga rusttjenslens utgörande i äldre lider;
så lärer denna anmärkning, som i öfrigt icke synes föranleda till någon
åtgärd,
böra förfalla.
Hvad åter angår frågan om det föreslagne tillägget af ett nytt moment;
så, enär härvid förekommit, alt nödig bestämmelse, i afseende på i
-
Bevillnings Utskottets Utlåtande, N‘,o 27.
*9
frAgavnrande afgiflers utgörande för skalllagde qvarnar och lägenheter af
frälse-nalur, utan hemmantal, inom Skåne, Halland, Blekinge och Bohus
Län, uti Bevillnings-Stadgan saknas; får Utskottet hemställa, att vid slutet
af denna §. må tilläggas ett nytt moment af följande lydelse:
”För serskildt skattlagde Qvarnar och Lägenheter af
"f älse-natw', utan hemmantal, i Skåne, Halland, Blekin”ge
och Bohm Län, erlägges Sjutton skillingar för hvarje
"tunna hardt korn af deras åsätta ränta."
2/h §.
pag. 22 och 23.
Ilos Bidderskapet och Adeln är anmärkt, att Stearinljus-fabriker borde
uppföras lill bevillning; men då tillverkningen af Stearinljus nyligen
blifvit införd, och ännu i så inskränkt nion bedrifves, att denna näringsgren
icke ens hunnit blifva i landet allmänneligen känd, bär Utskottet
ansett det vara för tidigt att, i afseende derpå, föreslå någon
beskattning.
27. §.
Inom Ridderskapet och Adeln har blifvit anmärkt, att för auctionister
på landet borde uti denna §. serskild afgift bestämmas; men då befallningen
med auclions-förrältningar i allmänhet medför ringa fördel vid
andra tillfallen, än då fråga är om mera belydlige försäljningar af lös
och fast egendom, hvilka vanligen ombesörjas af tjenstemän, som derföre
efter andra grunder beskattas,
hemställer Utskottet, att berörde anmärkning må lemnäs
utan afseende.
pag. 25.
Gerningsmän.
Ilos Borgare-Ståndet är anmärkt, att Gerningsmän, som bo inom
en mil från stad, borde taxeras lika med handtverkare i samma stad, emedan
sådane Gerningsmän, i anseende till sin ringa beskattning, kunna
derstädes sälja sina tillverkningar för bättre pris, än handtverkare i staden;
3o
Beuillaings-Utskottets Utlåtande, N'.a 27.
men då en så beskaffad olika beskattning å Gerningsmän icke rä Lisen ligt
kunde ega rum,
torde anmärkningen få förfalla.
pag. 25 och a6.
Gårdfarihandlande.
Inom Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet bar blifvit
anmärkt: att afgiflea för resor lill Norrige borde bibehållas; alt en gårdfarihanlande,
som reser utrikes, deremot ej borde, i olikhet nied hvarje
annan Svensk undersåte, betala serskild afgift, hvilken kunde anses falla
såsom en utförselstull på varor, helst en sådan skatt icke rättvisligen vore
personel, samt att, då produeternas utförande är en vinst för Riket, afgiften
blefve så mycket mera orimlig.
På de af Utskottet uti Betänkandet pag. i3 anförde skäl, i anledning
af väckt motion i ämnet,
anser Utskottet sig böra vidblifva, hvad i afseende härpå
blifvit föreslaget,
pag. 26 och 27.
Inspectorer.
Hos Ridderskapet och Adeln är anmärkt, alt sista momentet.: ’’De
jordegare etc.” borde förtydligas, samt deruti bestämmas, huruvida tjenstemän,
m. fl., som sjelfve bruka jorden, äro fria från Rällare-bevillning.
Utskottet har, i anledning häraf, funnit ett förtydligande nödigt, och
får derföre hemställa, att sista momentet må erhålla följande förändrade lydelse:
de
egare eller innehafvare af jord, som sjelfve densamma
bruka, och således icke hafva bos sig anstälde rättare, skola
ifrån den för rättare stadgade bevillning vara befriade.
pag* 57.
Kamererare och Secreterare, Frälse
Inom
Ridderskapet och Adeln är anmärkt, att ordet ”frälse", borde
utbytts emot ”enskildte.”
Bcvillnings-Utskottets Utlåtande, N;0 2”.
3r
DS ordet 'fralse,” iden bemärkelse, det bär förekommer, är en i
vissa landsorter allmänt vedertagen och känd term,
torde anmärkningen få förfalla.
pag. 28.
S<jlfpeter-sjudare, private.
Ilos RidderskapeC och Adeln bar blifvit anmärkt, alt dessa borde
vara fria från serskild bevillning.
Med afseende derå, att Sallpeter-näringen, sedan Kronans ^inköpspris
å Saltpeter blifvit nedsatt, betydligen aftagit, finner XJtskolletskäligt,
det afgiften, enligt denna §., för private Saltpetersjudare nedsälles; och
lår derföre vördsamt föreslå, alt näst efter
Saltpetersjudare, Kronans
må få upptagas:
Private R:dr 2: —
pag. 28.
Skeppsredare och Farlygs-egare<
Inom Borgare-Ståndet är anmärkt, att den föreslagne Lästetals-afgiften
borde försvinna, samt fartygen och deras egare ej belastas med annan
afgift, än bevillning å inkomsten.
Då ifrågavarande minimi-afgift för läste-talet ej erlägges, då skeppsredare
eller fartygs-egare uppgifvit och blifvit taxerad för behållen inkomst
af skepps-rederiet, utöfver hvad lästetals-afgiften utgör, så
finner Utskottet icke skäl alt härutinnan tillstyrka någon
förändring. —
pag. 28.
Smidesförsäljare.
Hos Ridderskapet och Adeln är anmärkt, alt minsta afgiften borde
bestämmas till 2 R:dr; men då giltige skäl för eit så beskaffad nedsättning
i minimi-afgiften ieke blifvit anförde,
anser Utskottet anmärkningei) böra förfalla.
32
Bevillnings-Utskotteis Utlåtande, N.o ay.
pag. 28.
Spelmän, Härads- och Sockne-.
Inom Ridderskapet och Adeln har blifvit anmärkt, att dessa borde
vara fria från serskild bevillning; men då, enligt nu gällande BevillningsStadga,
spelmän finnas upptagne i 2:ne classer, till 5 och 3 R:dr, men
Utskottet föreslagit en lika afgift med endast 2 R:dr,
hemställer Utskottet, att berörde anmärkning må lemnäs utan
afseende.
Sjömän,
Hos Borgare-Ståndet är anmärkt, alt, om stadgandet uti i5 §, att
sjömän i släderne skola erlägga bevillning, komme att qvarstå, borde äfven
enahanda afgift påföras de sjömän, som äro boende på landet.
Då äfven sådane sjömän, som äro boende på landet, vanligen skattskrifves
och erlägga bevillning vid Sjömans-husen, hvilka jemväl, enligt
j 36 §. 2 momentet, ega uppbära bevillningen efter 2:dra artikeln för det
år, under hvilket sjömän, som äro skattskrifne på landet, sedermera anmäla
sig hos Sjömanshusen till sjöfart, samt uti 3:dje momentet af sistnämnde
§. föresluifves, att kustboer och andre, som idka sjöfart, utan att
låta in- och utmönstra sig å Sjömanshus, skola utgöra Sjömans-bevillningen
för de år, sådan sjöfart idkas; så
anser Utskottet ofvannämnde anmärkning böra förfalla.
I afseende på classificationen uti denna §., har inom Ridderskapet
och Adeln blifvit anmärkt, att en sådan classificalion vore onödig, samt
atL uti Bevillnings-Stadgan borde införas en serskild artikel, der alla yrken
på ett ställe och i ett sammanhang upptagas.
Då Utskottet likväl funnit det vara mest lämpligt, att de serskilda
yrken, som tillhöra landet, upptagas och till afgifter classificeras, i sammanhang
med grunderne för bevillning af jordbruket, på sätt hittills egt rum,
serdeles som dessa yrken till en del äro af skiljaktig beskaffenhet mot
städernas; så
hemställer Utskottet, alt den gjorda anmärkningen må lemnäs
utan afseende.
28 §.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N:o 27.
33
28. §.
pag. 28 och 29.
Hos Borgare-Ståndet är anmärkt: att, om Utskottets förslag antages,
det knöde hända, att den, som drifver spanmålshandel, undginge all bevillning,
så snart han vore jordbrukare, hvilket syntes vara origtigt, när
handel drifves med annan spanmål, än han sjelf producerat, då häri
borde skatta lika mycket, som handlande i närmaste stad, med hvars rörelse
hans kunde jemföras; alt, så vida ej denna §. skall innehålla en
rak motsatts med föregående 27 §., borde Spanmåls-handlande från sistnämnde
§. uteslutas, emedan, i annat fall, all verkan af 28 §. upphörde;
ntt handeln med spanmål borde vara fri, men likväl taxeras antingen den
idkas i stad eller på landet; att i 28 §. borde införas, alt närmaste statt
afses, vid fråga om jemförelse med personer i städerna; alt den i 27 §.
förekommande mellanmening: ”sorn icke äro jordegare,” åstadkommer förvillelse
och föranleder den åsigt, som vore spanmålshandel!!, då den på
landet bedrifves, fri ifrån afgift, hvilket ej finge antagas; att då, efter
Lagen, ingen annan än borgare finge drifva handel, borde uttrycket:
"borgerlig” i 28 §. försvinna; samt att någon conlroll, i afseende på minimi-afgiftens
bestämmande för landet, borde föreskrifvas, så alt för densammas
nedsättande skulle åtminstone erfordras bevis af Kronobetjeningen,
Kyrkoråd eller någon annan myndighet.
Då den allmänna föreskriften uti irsta momentet, att alla på landet
vistande personer, som idka handel, sjöfart eller annan borgerlig näring,
erlägga enahanda afgift, som personer i städerna, med hvilka de kunna
jemföras, icke kan upphäfva verkan af de, för beskattning af serskilda yrken,
föreslagne speciella stadgande!!, hvilka, så vidt de angå spanmålshandel!),
icke afse jordbrukare på landet, och jemförelsen emellan borgerlig
näring i stad och på landet måste förutsätta, att rörelsen är af enahanda
beskaffenhet, och derföre äfven bör ega lika benämning, samt något
stadgande, alt en sådan jemförelse nödvändigt skall inskränkas till närmaste
stad synes desto mindre lämpligt eiler behöfligt, som beskattningen i allt
fall bör bestämmas i förhållande till rörelsen, med villkor att afgiftenicke
understiger minimi-beloppet uti 5:te classens släder; så, enär conlrollen,
i afseende på bestämmandet af en ännu ringare minimi-afgifl, med nödig
Rih. till R. St. Prof, 1840. 5 Sami. i dfd* 18 Häjt.
5
34
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N:o 27.
säkerhet celi nansta omgång torde kunna tillämpas på sätt Utskottet föreslagit
,
finner Utskottet ofvanberörde anmärkningar icke föranleda
till någon ändring.
29 §•
PaS> 29-
Inom Ridderskapet och Adeln liar blifvit anmärkt, att classificationen
uti denna §. borde försvinna. ,
Utskottet får, i anledning häraf, åberopa Utlåtandet ofver en lika be
skaffad
anmärkning vid föregående 27 §.; och
hemställer, att anmärkningen må förfalla.
3o. och 3i. §,§.
pag. 3o och 3r.
Inom Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet är anmärkt:
att Utskottet behandlat Tull-mjölqvarnar, Salu-sågar, Valk- och Stampverk
efter samma grunder som Jordbruks-egendom, och icke under en
serskild artikel sammanfört dem med Bergverk och andra inrättningar,
som hafva industrien lill föremål; att de vid nämnde verk sysselsatte
arbetare borde upptagas bland andra yrken, och icke i sammanhang med
sjelfva inrättningen; samt alt de Qvarn- och Sågverk, som existerat, 0-  skattlagde före år 181 1, borde vara ifrån serskild beskattning fritagne.
Af anmärkningen i afseende på beskattning af qvarnar med fierejin
rättningar,
jemte de dervid anställde arbetare, vill det synas som den nu
gällande, af Utskottet bibehållne beskattnings-methoden vore mera både
enkel och verkställbar, än den här ofvan ifrågasatte, enär Qvarnverk och
andra inrättningar på landet, af hvilka flera äro förenade med jord och
utgöra rotering samt åtskilliga andra in natura prsestalioner eller tjenstbarlieter,
som vidlåda jordbruket, äro väsendtligen olika mot fabriker och
manufacturer, för hvilka hela beskattningen utgår i bevillningsform; och
då, i fråga om de Qvarn- och Sågverk, som existerat oskattlagde före 1811,
det icke tillkommer Utskottet att utreda och bestämma, hvilka af dessa
Qvarnverk må kunna anses inbegripne under hemmanens skattläggning, i
deras värdeu blifvit upptagne och på sådan grund borde från serskild
taxering vara befriade; så
Bevillnings-UtsJiOttets Utlåtande, N:o 27.
35
anser Utsl<otlet sig böra vidblifva, hvad uli nu ifrågavarande
§§. blifvit föreslaget.
32. §.
pag. 3 a.
Ilos Ridderskapet och Adeln bar blifvit anmärkt, att de personer,
som bedrifva fiske, icke blifvit uti denna §. till beskattning upptagne, samt
alt fiskerier, som uti behandling lill bevillning mera närma sig bandel,
bandtverk och näringar, än jordbruket, borde, jemte nämnde yrken, uli
en serskild artikel ingå.
Då, Lill en del fiskerier äfven hörer jord, som är inroterad, och
det icke alltid inträffar, att de vid fiskerier sysselsatte personer utgöra
föremål för serskild beskattning, såsom fiskare,
anser Utskottet anmärkningen icke förtjena afseende.
33. §.
pag, 3a och 33.
Inom Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet är amärkt:
alt af alla ullånla capital borde en eller åtminstone en half procent
utgå som bevillning, ehvad de äro intecknade eller icke; alt en viss del
af alla de capital, för hvilka lagsökes, utan att bevillning af dem blifvit
gifven, borde tillfalla de fallige; alt å 5 procents ränta för utlånla capital,
bevillningsafdrag med \ procent af räntan borde låntagaren tillgodokomma;
samt att, till förekommande af misstydning, sisla puncten af ardra
momentet borde erhålla följande redaclions-förändring: ”Domare och Executorer
åligger alt, då rättegång eller lagsökning uppstår, ställa sig stadgandet
härom till noga efterrättelse, och må dom eller utslag ieke befordras
till verkställighet förr, än säker upplysning erhållits, att föregående
stadgande blifvit fullgjordt.”
Då Utskottet, i fråga om den på ofvannämnde sätt yrkade förändringen i
bestämmelsen om bevillningsafdrag å ränta för skuld,.befarar, att all rubbning
i nu bestående föreskrift skulle bidraga att än mer öka'den allmänt erkända
bristen på erforderlige capital för rörelsen i landet, och dessutom menligt
inverka på flera allmänna inrättningar och stiftelser, sorn grunda sig derpå,
att åtminstone 5 procents-räntan bibehålies ograverad, samt a:dra mornea
-
36
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N'.o 27.
tet, genom den föreslagne redaclionsförändringen, icke synes kunna vinna
något förlydligande; så
anser Utskottet sig icke ega skäl, att uti förevarande §. tillstyrka
någon förändring.
34- §•
pag. 33.
Hos Ridder skåpet och jddeln samt Preste- och Borgare-Stånden
har blifvit anmärkt: alt alla cassör och fonder, af hvad namn de vara må,
borde erlägga bevillning för deras ntlånte capital; att bevillningsafdrag
således äfven borde ega rum för lån ur Sparbanker, Fallig-cassor och Disconter;
att det i denna §. för vissa inrättningar medgifna undantag från
skyldigheten att vidkännas bevilinings-afdrag borde, såsom förnärmande
enskildes rätt, utgå; samt att detta undantag endast borde gälla för Sparba
liker ne.
Yid öfvervägande häraf, har Utskottet, enär Sparbankerne numera
vunnit den framgång och stadga, att det hittills medgifna undantag från
bevilinings-afdrag skäligen kan upphöra, samt Disconter och Fallig-cassor
icke, framför andra inrättningar och stiftelser, synas berättigade lill en sådan
förmon, ansett något undantag icke vidare böra ega rum; och får
derföre
hemställa, att orden: ”dock undantagas härifrån Sparbanker,
äfvensom Disconterne och Fattig-cassorf må ifrån denna §.
få uteslutas.
35. §. .
pag. 33.
Inom Ridderskapet och 4 dt In samt Ror gare-Stån det är anmärkt:
alt bevillning för Actie-Bolag, Associationer, m. m. borde utgå med fern
procent af utdelningen, när densamma stiger lill 6 procent å capitalen,
och 10 procent då den öfversliger 6 procent; att bevillning borde erläggas
med 1 procent af utdelningen, då den ej öfversliger 1 procent, med 2
procent, då den ej öfversliger 2 procent, och med 3 procent, då den ej
öfversliger 3 procent, o. s. v.; att Actie-egare, hvilka icke äro jemförlige
med vanlige närings-idkare, borde beskattas högre än de senare, sorn icke
Bevillnings-Utskottets Utlåtande3 IS:o 2/.
37
kunna täfla med capitalislerne; att lill irsla momentet borde läggas oviken:
"då den öfvcrstiger 5 för hundrade;” att ordet ”allmänna” borde uteslutas,
enär, enligt vanligt språkbruk, delta ord innebär sådant, sorn sker för Statens
räkning, hvilket här ej åsyftas; att, då enskilda Banker ej lämpligen
kunna beskattas efler den för industri-bolag i allmänhet stadgade grund,
eller utdelningarnes belopp, enär, enligt hvad erfarenheten redan visat, de
enskilda Bank-Bolagen vanligtvis icke låta utdela mer än en viss del af
deras behållna vinst-summor, sådane Bankers bevillningsbidrag borde serskildt
bestämmas; samt alt, lör de såkallade gamla Trollhätte Lottsedlar,
för hvilka uppbäres 12 procents årlig ränta af Kronan, och som icke blifvit
inlöste af nya bolaget, ulan ännu äro lill en del utelöpande sedan den
lid, då plan till segelleds öppnande genom Trollhättan först påtänktes,
någon bevillning icke blifvit föreslagen.
Då Utskottets förslag utgått från syftningen att icke i beskattningsväg
motverka uppkomsten och utvecklingen af industriella företag,
men Utskottet likväl anser, att, med bibehållande af den i allmänhet antagna
beskattningsprincip, att nemligen 5 procent af inkomsten, borde utgöras,
någon så beskaffad nedsättning i bevillningen för aclie-bolag, som
på ofvannämnde sätt blifvit ifrågasatt, icke rältsenligt kan ega rum;
afslyrker Utskottet annan förändring i berörde hänseende,
än alt, på de i anmärkningen anförde skäl, ordet: ”allmänna’’
11 å från irsta momentet uteslutas.
Beträffande frågan om enskilda Bankers bevillningsbidrag; så, enär
den anmärkte innehållningen af behållna vinsten, torde anses såsom ett
nödvändigt villkor för Bankrörelsens säkra gång och betryggande mot inträffande
förlusler och oförutsedda rubbningar i allmänna penninge-ställningen,
samt Bank-delegarne i allt fall icke för året åtnjuta hvad sålunda
af vinsten innehålles, kan Utskottet deslomindre deraf hemta anledning,
att föreslå någon serskild skatt-bestämmelse, som både de nu befintliga och
äfven framgent uppkommande enskilda Bank-inrättningar möjligen komma
t= It förvaltas efter helt olika grunder; hvadan
Utskottet anser framställningen, i afseende derpå, icke föranleda
lill någon åtgärd.
Och;? som Utskottet numera iuhcmtat, alt de så kallade Trollhätte
lottsedlar icke ega sammanhang med de af nya Bolaget inlöste adier, samt
att, på sätt uti Stats-Ulskoltets Utlåtande IST:o Paf>- 8 och g närmare
uliedes, å ifrågavarande, under den 1 Mars i^o, för tillskott till Trollhätte
Slussvei ks-byggnad ulfås dadé obligationer, skulle under de Irenne
38
Bevillnings-Utskottets Utiåtandej N:o 57.
första åren godtgöras 6 procents årligt intresse oell derefter, eller från den
1 Mars 1^53, under xoo år 12 procent årligen; så, enäi-jföljaklligen ännu
återstå nära i3 år, under hvilka denna räntebetalning fortgår, anser
Utskottet bevillning af samma ränta böra, i likhet med hvad uti nu gällande
Bevillnings-stadga, 38 §. 2 mom. föreskrifves, fortfarande utgöras;
och får derföre
tillstyrka, alt näst efter i:sta momentet af förevarande 35 §.
må införas ett nytt moment af följande lydelse:
’’Af insatte capital i l^rollhätte gamla Slu s sv erks-byggnad,
för hvilka tolf procent af Kongl. Majit och Kronan
årligen betalasj en fjerdedel af samma ränta.”
36. §.
pag, 33 och 34.
Hos Ridder skåpet och Adeln är anmärkt: att fynd, som inlöses af
Krouan för Rikets Anliqvitets-samlingar borde undantagas från bevillning;
att ej blott af testamenten, utan af alla boförteckningar borde utgöras bevillning;
dock till ringare belopp, der a rf efter Lag eger rurh; att a:dra,
3:dje och /\:de momenterne borde utgå, och i stället stadgas, att af alla
Sterbhus, der behållningen uppgår lill 5oo R:dr och derutöfver, skall erläggas
bevillning med i;dels eller i procent; att bevis deröfver alt
blifvit erlagd borde bifogas bouppteckningen, då den till Domstolen ingif—
ves; samt att Utskottet fortfarande bibehållit de stridiga föreskrifterne i
denna §., i afseende på bevillnings utgörande för Fidei-Commiss.
DA bevillning af fynd synes böra erläggas, utan afseende derpå, om
detsamma af Kronan inlöses eller ej, och arfsmedel enligt Utskottets förslag
äro underkastade bevillning, samt den yrkade förändringen, i afseende
på afgifterne af behållningen i sterbhus, skulle föranleda en väsendtlig
minskning i dessa afgifter;
finnér Utskoltet icke skäl att i berörde hänseenden föreslå
någon ändring;
hvaremot, och då usta och 4-‘de momenten, i fråga om Fidei-Commiss
innefatta sinsemellan stridiga föreskrifter i så måtto, som i följd deraf, olika
bevillningsbelopp möjligen kunde, under alldeles enahanda förhållanden,
påföras, samt 5 momentet icke nog tydligt uttrycker, att för Fidei-Commiss,
som hädanefter stiftas, den förhöjda procenten endast afser
sjelfva stiftandet, eller skyildighet blott för första emottagare!! af fidei
-
JBevillnings-Utskottets Utlåtande, JY;o 27,
39
commisset, att densamma erlägga; Utskottet, Lill förekommande af olika
tillämpning i sädana fall, skolat vördsamt hemställa,
alt från 4-'de momentet må uteslutas orden: ”Fidei-commisser
och-,"
äfvensom alt 5:le momentet må erhålla följande förändrade lydelse:
”Af Fidei-Commiss, som hädanefter stiftas till arfvinge, skyld
eller oskyld person, erlägges af första ernotlagaren af Fideicommisset,
Tio procent; och må Domstolarne, efter stiftarens
död, Fidei-Commiss-brefvet lill bevakande i Prolocollet
icke intaga förr, än styrkt blifvit, alt afgiften är gulden
eller säkerhet för densamma hos Uppbördsmannen ställd.”
37. och 38. §. §.
pag. 35.
Inom Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden
bar blifvit anmärkt: att skilnad borde göras emellan Caractersfullmagter,
hvilka åtföljas af lur och befordringsrätt, och sådane, som endast lyda på
namn och värdighet; alt bevillning för Caracters-fullmagter borde belt
och hållet försvinna och §. §. derom utgå; att Proste-Tiilar borde från
afgifter befrias, äfvensom fullmagter på Häradshöfdinge namn, som gifves
åt unga Domare, ej blott såsom en Titel, utan som en verklig grad,
hvartill man endast kunde komma genom väl vittsordad tjenstgöring på
Domarebanan; att å Caracters-fullmagter borde läggas högre bevillning,
än Utskottet föreslagit; alt denna bevillning borde påföras såsom fullmagtslösen
; att tydligen borde bestämmas örn bevillning skall erläggas äfven
för den Charta, som belägges Kongl. Fullmagter, i stället för CanzliGebiihr;
samt alt ordet: Berednings-Comité borde från 38. §. utgå.
Då Utskottet icke funnit några giltige skäl anförde mot lämpligheten
af Utskottets förslag, och andra eller flera undanlag från afgiftens utgörande,
än som uti 87. §. 3 momentet medgifvas, icke rättvisligen synas
böra ega rum, samt uti i:tsa momentet af samma §. blifvit tydligen bestämdt,
att bevillning skall erläggas af beloppet utaf allt det stämplade
papper, hvarmed ifrågavarande caracters-fullmagter blifva belagde,
anser Utskottet sig icke kunna frånträda hvad härutinnan
blifvit föreslaget;
njen får, i afseende på den mot 38. §. serskildt förekomne anmärkning,
lierasliUla, att orden: ''Berednings- och" uti första radeji
4°
Bevillnings-Utskottets Utlåtande> N:o 27.
må, såsom tillkomne af misskrifning, från sistnämnde §.
uteslutas.
38. §.
jiag. 36.
Hos Ridderskapet och Adeln samt Preste- oell B or gare-Stånden
är anmärkt, att förslaget om Mantais-skrifningarnes förrättande genom en
serskild Comité''vöre både öfverflödigt och vådligt, emedan Länsmän och
Sexman ändock skola, för meddelande af nödiga upplysningar, vid mantalsskrifning
närvara, och, genom de 2:ne ombudens rösträttighet, sockne-intresset
biefve för mycket öfvervägande; att till Landshöfdingen ombud
vanligen någon medlem af Socknen utses, och att när dertill kornme Pastor
och arne Sockrie-Ombud, så funnes uti Comiteen fyra tued lemmar af
församlingen å ena, emot Ilärads-skrifvaren ensam på andra sidan; att ett
Sockne-ombnd i Mantals-skrifnings-Comilen vore tillräckligt; att Landshöfdingens
Ombud ej borde tillerkännas rättighet att i besluten cleILaga; att
besvär öfver Manlals-skrifnings-Comileens beslut borde anföras hosBerednings-Comileen;
att 2:dra momentet borde omarbetas, emedan det vore gifvet,
att, i .en Comité' med 5 Ledamöter, paria vota ofta skulle inträffa
emellan tvänne meningar, utan att Ordföranden delade någon af dessa;
att tillsättandet af arne församlings-ombud vid mantalsskrifningar vore
skadligt, i afseende på frågor örn inflyttningar i församlingarne; att rösträtt
blifvit tillagd Landshöfdingens Ombud, men ej Landshöfdingen sjelf;
att Landshöfdingens Ombud borde ega att iagtlaga Kronans rätt, orri den
förnärmades/ att något Landshöfdinge-Ombud icke borde vid mantalsskrifningar
vara närvarande; att uti denna §. borde tilläggas, att frågor
om inflyttning i församlingarne, skola behandlas af Socknestämma; att
Bevillnings-Utskoltet icke varit behörigt att föreslå en åtgärd, som innefattade
ändring uti 1812 års Författning om mantals- och skattskrifningarue,
hvilka utgöra ett helt och hållet ekonomiskt ärende, hvarom Konungen
ensamt tillkommer att besluta; att bland alla communala angelägenheter,
ingen vore mera tidsödande, än mantals-skrifningarne, som vanligen medtaga
hela dagar; att genom införandet af röstegande ledamöter och röslbe1'äkningsgrunder,
som förutsalte/ nödvändigheten af ett protocoll, det blefve
omöjligt alt bestämma när en sådan förrättning skulle kunna slutas;
att
Bevillning^,-Utskottets Utlåtande } N:o sy.
att stadgandet vore både olämpligt och overkställbar^ samt skulle föranleda
till oreda i folkräkningen.
Då Landshöfdinge-Ombuds närvaro vid mantals-skrifningar i allmänhet
varit erkänd såsom behöflig och ändamålsenlig, eger Utskottet
ingen skälig anledning alt föreslå någon förändring i sådant afseende; äfvensom
Utskottet, enär del lili andra allmänna Författningar och serskildt
uti Kongl. Kungörelsen den 5 December 1788 finnes stadgadt, huru frågor
0111 inflyttning i församlingarne skola behandlas, icke funnit behof af
något tillägg i delta ämne, hvarmed Utskottet dessutom icke tillkommer
att taga befallning; samt Utskottet, i afseende på förslaget om sammansättningen
af en Mantalsskrifnings-Comile', ansett en så beskaffad reglementarisk
föreskrift med lika grundadt skäl här kunna ega rum, som öfrige
stadganden, rörande mantals- och skattskrifningen, hvilken senare tjenar
till. rättelse för påföljande taxerings-åtgärder;
finnér Utskottet sig icke kunna frånträda, hvad i denna §.
blifvit föreslaget.
41. §•
pag. 37.
Hos Ridderskapet och Adeln har vid denna §. blifvit anmärkt,
alt orden: ”tredje timman” borde utbytas emot orden: ”inom timman;5’
men, då en sådan förändring skulle ådraga de skattskyldige ansvarspåföljder,
som ofta af tillfälliga anledningar icke kunde förekommas,
torde anmärkningen få förfalla.
42. $.
pag. 37.
Inom Ridder kapet och Adeln är anmärkt, att orden: ”skola åden
dag,” borde förändras till: ”skola sist å den dag”; men då här icke kan
vara fråga om någon annan dag, än den, som till mantals- och skatlskrifningens
förrättande blifvit utsatt,
synes anmärkningen sakna all befogenhet.
Bilt. till R. St. Pro. l84o. 5 Sami. I Afd. 18 Haft.
6
42
Bevillnings-Utskottets Utlåtande> N:o ty.
43. §.
pag. 3y och 38.
Ilos Ridder skåpet och Adeln samt Preste- och B or gare-Stånden
har blifvit anmärkt, att lill orden: "eller genom ombud vid mantalsskrifningen,
’’ borde läggas: "sist” vid etc.; att de böter, som ådömas
för försummad uppgift till mantals- och skattskrifning, borde lika fördelas
emellan socknens fattiga och åklagaren; att för de ringare och fattigare
classerna borde nedsättning i bötesbeloppet ega rum, och detta aldrig öf
verstiga
jt af det nu föreslagna beloppet, en Riksdaler; samt alt böterne
borde bestämmas i mon af utskyldernes storlek.
I afseende på det ifrågasatte tillägget af ordet: ”sist," åberopar
Utskottet utlåtandet öfver anmärkningen vid nästföregående §.; och då,
vid betraktande af angelägenheten att i stadgad ordning inbekomma uppgifterna
till mantaIs-skrifningen, hvilken ligger lill grund för påföljande
beskattningsåtgärder, bötesbeloppet, som icke kan bestämmas i förhållande
till utskylderna, enär dessa icke förr, än året efter, debiteras, icke synes
vara för högt,
vidblifver Utskottet, hvad i sådant hänseende är vordet
föreslaget;
hvaremot Utskottet finner skäligt, att åklagaren må komma i åtnjutande
af |:del uti böterna; och får af sådan anledning
hemställa, att början af i:sta momentet, 3:dje raden, må
undergå den förändring, att, efter ordet: "böle," införes:
’’En Riksdaler, hvaraf pdelar tillfalla socknens fattiga, och
\:del åklagaren
44- §•
pag. 38.
Inom Preste-Ståndet är anmärkt, att, då den praxis blifvit införd,
att Mantalsskrifnings-Comiten, i stället för socknestämma, upptager och
beslutar öfver frågor, huruvida personer må vid Åcademier skrifvas eller
ej; hvarefter Landshöfdingen, i händelse besvär Öfver sådant beslut anföras,
deröfver dömer, det syntes vara nödigt att uti denna §. uttrycka, huruvida
Comiteen i nämnde hänseende borde uppfylla sockneslämmas plats
eller icke.
Bevillnings-Ulskottcts Utlåtande, N:o 27. 43
Da frågor af sådan beskaffenhet icke utgöra föremål för Be villnin»sUtskollels
åtgärd,
anser Utskottet Lerörde anmärkning böra förfalla.
46. §.
pagv 3q.
Hos Borgare-Ståndet har blifvit anmärkt: att det i 3:dje momentet
förekommande uttrycket: -”rätter Borgare” är olämpligt, och alt der
före
ordet: ”rätter” borde utgå; att benämningen: ”Contingent- eller Geranl-Borgare,
” uti 4-'de momentet, såsom obehörig, ej eller borde finnas i
Be vill nings-För ord ningen; alt det stadgande i 48 §. af nu gällande Bevillnings-Stadga
nemligen, att Contingenl-Borgare skall debiteras för borgerliga
ulskylder och betala dessa till den stad, der han, i sådan egenskap,
ar antagen, borde bibehållas, samt derjemte föreskrifvas, att en sådan
Borgare borde taxeras för sin rörelse å den ort, der han densamma
drifver.
Då Utskottet ansett nödigt, att med ordet: ”rätter” uttrycka skilnaden
emellan Borgare i vanlig bemärkelse, och de så kallade Conlingenteller
Genant-Borgare, hvilken senare benämning af sådan anledning äfven
bordt bibehållas, samt något stadgande, i afseende på borgerliga utskylder,
såsom icke varande af bevillningsnatur, ej synes böra i Bevillnings-Stadgan
inlagas,
finnér Utskottet berörde anmärkningar' icke föranleda lill
någon ändring.
48. §.
pag. 3g och 40.
Inom "Ridderskåpet och Adeln är anmärkt, att vid slutet af denna
§. borde införas följande tillägg: ”flyttar åbo nästpåföljande fardag från
”det ställe, hvarest han som hemmansbrukare eller torpare blifvit skattskrifves
må sådant vid sockneslämman anmälas till ändring, jemte stället,
dit han flyttat och antagit annat jordbruk. Ilar han för fattigdom
”ej mäglat antaga annat jordbruk, anses han då såsom backstugu-sittare.’*
44
B tvllnngs-TJt sköttens Utlåtande t N:o zy.
Dä sådane fall ofta förekomma, som med ofvanskrifne anmärkning
afses, utan att likväl någon annan föreskrift, i afseende på ändring eller
rättelse i manlals-längderne, än som redan innefattas uti denna §., hittills
funnits vara af behofvet påkallad, och senare delen af det föreslagna
tillägget möjligen kunde föranleda misstag, såmedelst, att afflyttande åbo
antecknades såsom backstugusittare, oagtadt han sedermera under årets
lopp inträdde i annat yrke ; så
hemställer Utskottet, att berörde anmärkning må förfalla.
49- §•
pag. \o.
Ilos Bidderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet bar blifvit anmärkt:
att Taxerings-ComiteVrna, såsom en föreningslänk emellan Berednings-
och Pröfnings-Comiteerna, borde bibehållas; att då pastorat finnas,
som bestå blott af en församling, borde, för att förekomma, det en störr8
egendoms-innehafvare genom sitt inflytande må kunna hindra inflyttningar
i församlingen, iagttagas några försigtighetsmått; alt ändamålet bäst vunnes
genom eLt bestämdt stadgande, att pastorat, med blott en socken,
ovilkorligen skola sammanslås till en Taxerings-Comité; samt att både
Berednings- och Taxerings-Comiteerna borde bibehållas, lik väl under flen
uttryckliga förutsättning, alt Pröfnings-Comileen komme att utgöra sista
Inslancen, och att således Kammar-Rättens öfverinseende må upphöra.
Utskottet får härvid erinra, att, enligt nu gällande Bevillnings-Stadga,
Beredningarne ske socknevis, men att likväl flere socknar kunna och,
j vissa föreskrifne fall, äfven böra förena sig om en Berednings-Comite,
och att, då, enligt Utskottets förslag, förutsattes, alt icke blott minst ett
pastorat, ulan ock flera pastorater skola förena sig om en Taxerings-Comite,
fastän Utskottet icke funnit lämpligt alt derom föreslå något bestämdt
stadgande, utan ansett det böra ankomma på communerne sjelfve att, med
hänseende till locala förhållanden, bilda större Taxerings-disli ict, den anmärkte
olägenheten, ifråga om inflyttningar i församlingen, så vidt den på
taxerings-åtgärderna kunde ega inflytande, således icke vidare förefumies;
och då Utskottet, hvars tillgörande, i afseende på Berednings- och Taxerings-Comite'ernes
förening af ett Riks-Stånd bifallet, nästan allmänt inom
de öfriga Riks-Slånden jemväl befunnits ändamålsenligt, af sådan anledning
icke anser sig, böra ingå uti någon vidlyftig utveckling af de olä
-
Bevillnings-ULskottets Utlåtande j N:o zy.
45
genheter, medelst onödig tidsspillan, kostnad och besvär för landet, sorn
åtfölja bevillningens uttaxerande genom dubbla communal-bestyr, nemligen
af de bada Berednings- och Taxerings-Comiteerne, får Utskottet,
lill ytterligare stöd för sin åsigt i ämnet, endast vördsamt åberopa, hvad
Utskottet, i Betänkandet pag. 17 och 18, deröfver yttrat, med anmälan,
det Utskottet
icke funnit berörde anmärkningar föranleda till någon ändring.
5o. §.
pag. 40.
Inom Ridderskapet och Adeln är anmärkt: alt stadgandet i irsta
momentet, om vissa föreskrifters intagande uti Konungens Befallningshafv,
indes Kungörelse, angående Taxerings-Comiteernes sammanträden, vore 0-  lämpligt; att den uti ardra momentet Taxerings-Comiteerne medgifne rättighet
lill nedsättning af hemmansvärdet borde försvinna; samt att, i händelse
sådan nedsättning befunnes nöd»g, blott anteckning derom borde i protocollet
inflyta, och frågan underställas Pröfnings-Comitéens bedömande.
Då Utskottet, för sin del, icke funnit det vara olämpligt, alt så väl
de skattskyldige som taxeringsmännen, uti ofvannämnde Kungörelse, erinras
om hvad dem, i afseende på taxerings-förrättningarne, i allmänhet åligger,
samt Taxerings-Comiteerne ej mindre i afseende på nedsättning af hemmansvärden,
än uti öfriga taxeringsmåJ, tillkomma att fatta oell meddela
beslut,
hemställer Utskottet, alt ifrågavarande anmärkningar må
förfalla.
51, 52, 53 och 54. §§.
pag. 4° och 41 •
Ilos Ridderskapet och Adeln har blifvit anmärkt: att uti ingendera
af dessa §§. är uttryckligen sagdt, att Taxerings-Comiteerne på landet,
skola organiseras pasloratsvis; att. Konungens Befallningshafvande borde bemyndigas
att utstaka taxerings-districten; att Taxerings-Comiteerne borde
organiserashäradsvis;alt föreskrift saknas, huru förhållas borde, när ett pastorat
beslår af flera socknar, som ligga inom olika Län; att Ledamöternes antal
borde bestämdt antagas till 12; att någon skillnad icke borde göras emellan
personer, som varit i Kronans tjenst och som icke varit det, enär de iiro
besulne; alt, 0111 tillgång saknas på Adel och Ståndspersoner, borde väljas
46
Bevillnings-Utskoltets Utlåtande j N:o sg.
Bönder; alt, om delta senare stadgas uti 52 §„ kunde 53 §. utgå; samt
ali, då pastoratet består af minst ioo hemman, borde det hafva sin
egen Taxerings-Comite.
I afseende på Taxerings-Comite'ernes organisation, åberopar Utskottet
Utlåtandet derom vid 4-9 §■; och då Utskottets alternativt framstållde förslag
i afseende på dels antalet af laxerings-ledamöter, dels val utur andra
classer, när tillgång saknas på de erforderlige Slånds-classerne, afse ej
mindre behofvet att lämpa föreskrifterna efter olika local-förhållanden,
än nödvändigheten att förekomma hinder mot verkställigheten af ifrågavarande
förrättningar, samt Utskottet anser det vara tydligt och klart, alt,
enär socknar i ett pastorat äro belägna inom serskildta Län, taxeringen
skall verkställas af Comileen i det Län, der socknen är belägen;
finnér Utskottet icke skäl att, i anledning af ofvanstående
anmärkningar, tillstyrka någon ändring.
56. §.
pag. 41 och \i.
P? Inom B or gare-Stån det är anmärkt, att Utskottet från denna §., som
svarar emot q6 §. i nu gällande Bevillnings-Stadga, uteslutit stadgandet,
att, om Konungens Befallningshafvande eller dess ombud uteblifver vid
samm anträde t till klockan i o på dagen, Comileen välje Ordförande bland
sina ledamöter.
Enligt Utskottets förslag, är Landshöfding icke Ordförande i Taxexings-Comitc
på landet. Tillägget vid slutet af denna §., bar tillkommit
endast för den händelse, att Landshöfding tillfälligtvis vore närvarande,
då Utskottet ansett det icke böra honom förmenas att föra ordet i Taxerings-Comilen,
som likväl, utan hinder af hans uteblifvande, eger börja
och fortsätta öfverläggningarne; hvadan oell då det anmärkte stadgandet,
afselt ett motsatt förhållande, på sätt 89 §. af nu gällande BevillningsFörordning
utvisar,
anmärkningen torde få förfalla,
57. §.
pag. 42.
Hos Padderskapet och Adeln bar blifvit anmärkt, att böterna för
wteblifvande från Taxerings-Comiteen borde nedsättas, och stadgandet om
Bevillnings- Utskottets Utlåtande, N:o sy.
4 7
ersättningsskyldighet för rese- och tractaments-kostnader försvinna; men, då
dessa höler endast utgöra hälften af hvad 92 §. i nu gällande BevillningsStadga,
för dylikt fall, bestämmer, celi ett fortsatt åliggande alt ersätta
rese- och tractamenls-kostnaden, på sätt i 81 §. af berörde Stadga föreskrifves,
synes destomer nödigt, som, efter Berednings- och TaxeringsComiteernes
förening, de senare blifva af vida större vigt, än hittills; så
vidhåller Utskottet sitt ifrågavarande förslag.
58. §,
pag. 42.
Inom RiddersJcapet och Adeln samt Borgare-Ståndet är anmärkt,
att, sedan Berednings- och Taxerings-Comile'erne blifvit förenade, Kronofogdarne
icke medhinna att vid de senare, till hvilka hädanefter skall åtgå
en längre tid än hittills, vara närvarande, samt att de för Häradsskrifvaren
i denna §. stadgade böter, i händelse han uteblifver från TaxeringsComile',
äro för höga, och borde slå i ett mera afpassadt förhållande till
de för Ordföranden i nästföregående §. föreskrifne.
Då Kronofogdarnes närvaro vid Taxerings-Comite'erne är högst nödvändig,
och något hinder derför icke synes möta, enär, då sådant pröfvas
nödigt, andre personer kunna förordnas att under taxerings-förrättningarne
bestrida Kronofogdarnes öfrige göromål, samt det anmärkte bötesbeloppet
blifvit bestämdt, med hänsigt till angelägenheten deraf, alt Häradsskrifvare
och Kronofogdar icke, utan anmäldt laga förfall, må taga sig anledning
att från Comiteerne uteblifva; så
hemställer Utskottet, att anmärkningen må lemnäs utan afseende.
62 §.
pag. 43.
Inom Preste- och Borgare-Stånden har blifvit anmärkt: att det syntes
vara nog, att uppgifter på innehafvande fastigheter och lägenheter
lemnades endast då, när fastigheten öfvergår till ny egare; att i händelse
lästetals-afgiften horarae att upphöra, stadgandet om uppgiften af skepp
och fai koster af 5 svåra lästers drägtighet och deröfver, borde utgå, samt
att i annat fall det borde tydligare bestämmas, hvem som borde lemna
48
Bevillnings-Utskottets Utlåtandej N:o 27.
uppgiften, antingen den, som har egande- eller njttjande-rätlen lill ett
fartyg.
Då förhållanden kunna inträffa, som föranleda behofvet att årligen
uppgifVa innehafvande fastigheter, med deras värden, och föreskriften, i
afseende på uppgiften å skepp och farkoster, icke synes erfordra något
förtydligande, får Utskottet, med åberopande af utlåtandet vid 27 §. pag.
28, som afstyrker upphörandet af lästetals-afgiflen för skeppsredare och
fartygsegare,
hemställa, att anmärkningen må förfalla.
64- §.
pag. 43 och 44.
Hos Borgare-Ståndet är anmärkt: alt de i irsla momentet stadgade
böter borde nedsättas och fördelas lika med böter för uteblifvande från
mantals- och skattskrifning; att de i 2:dra momentet för egare af fartyg
bestämde böter, äro för dryga; samt alt, om flera delegare finnas,det borde
åligga Correspondenl-Redaren att lemna uppgiften å fartyget.
Utskottet får i anledning häraf erinra, all böles-beloppen och fördelningen
deraf äro lika med hvad 86 §. i nu gällande Bevilluings-Förorduing
derom stadgar; och då, med afseende på vigten deraf, att uppgifter
lill Taxerings-Comilen icke må uteblifva, de i irsta momentet
bestämde böterna, hvilka, vid det skiljagtiga förhållandet här, mot vid
mantalsskrifningen, der Häradsskrifvare!! är åklagare, alt nemligen Taxerings-Comileens
ledamöter sjelfve äro i tillfälle anmärka de felande uppgifterna,
böra uteslutande tillfalla socknens fattige, icke synas vara för
boga, och ansvarsbestämmelsen i 2.‘dra momentet, såsom afseende försnillning
eller undanhållen kännedom om egande fartyg, eller andelar deruti,
hvilken kännedom, i brist af uppgifter, svårligen kan inhemtas eller blifva
alt tillgå på lika sätt, som upplysning om fastighetsegare eller idkandet af
1 örelse blifvit efter försummelsens svårare beskaffenhet lämpa1, samt nu
ifrågavarande $. icke afhandlar, huruledes eller af hvilka uppgifter skola
afgifvas, ulan endast bestämmer ansvaret för deras uteblifvande; så
anser Utskottet sig böra vidblifva, hvad i förenämnde afseende
blifvit föreslaget.
66. §.
Bevillnings- Utskottets Utlåtande, N:o sy.
49
66. §.
pag. 44-
Inom Preste-Ståndet ar anmärkt, alt uttrycket: ”stadga de grunder,
*’ borde utbytas emot 'orden ”tillämpa de föreskrifter, sorn i denna
Bevillnings-Stadga blifvit gjorda;” men då genom en sådan förändring,
något förtydligande icke vunnes,
torde anmärkningen få förfalla.
68. §.
pag. 44 och 45-
Hos Ridderskapet och Adeln bar blifvit anmärkt* alt, vid egendomars
taxering, åbyggnader icke borde tagas i betraktande, så framt de
samma ej lemnade afkastning genom hyror; samt alt, från denna §. borde
utgå följande period: ”och må, i afseende på den nytta och rättelse,
"sorn vid vissa tillfällen derigenom kunde hemfas, de i orten gångbara
”pris, då Taxeringsmännen finna det lämpligt, lill vinnande af en rättvis
”taxering, tjena dem till en vägledning och jemförelse vid värdets bestämmande.
”
I afseende på frågan om uppskattning af åbyggnader, får Utskottet
åberopa utlåtandet i samma ämne vid ig. §. pag. 20; och då den lemnande
anvisningen att af gångbara pris hemta ledning vid taxeringer, endast
är vilkorlig, och dessutom sjmes vara för ändamålet lämplig,
vidblifver Utskottet sitt förslag.
70. §.
pag. 45.
Inom Ridderskapet och Adeln är anmärkt: att, till förekommande
of olika tillämpning, ordet: ”skatllagde” i första raden borde uteslutas;
men då nämnde ord utmärker skillnaden emellan serskildt skatllagde mjölqvarnar,
och sådane, som inbegripas under gårdens skattläggning, hvilka
senare, jemte husbehofs-qvarnar, under egendomsvärdet innefattas, enligt
stadgandet vid slutet af denna §.; så
torde anmärkningen lemnäs utan afseende.
Bih. till R. St. Brot. 1840. 5 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 7
5o
Be\)illnings-Utskottets Utlåtande, N:o 27.
73. §.
pag. 46 och 47*
Hos Preste- och Borgare-Stånden liar blifvit anmärkt: att, då frälsesmiden
äfven bör laxeras efter deras privilegierade smidesbelopp, predihalel:
”,hammarskatts” borde belt oell hållet utgå, då ordalydelsen skulle
blifva: ”Derefter upptages till serskild värdering beloppet af så väl den
”för hvarje bruk tillåtna tillverkning, beräknad efter Brukets privilegierade
smide, sorn äfven etc.;’'’ att vinsten af bruksrörelsen är origtigt beräknad,
då den antagits till minst i:del af tillverkningsvärdet, emedan
många jernbruk finnas, af hvilka nu ej kunde påräknas den ringaste vinst;
att uti denna §. borde intagas ett bestämdt stadgande för Taxerings Comitcerna
att ovilkorligen, vid beräkning af ett bruks afkastning, göra afseende
på den olika beskattning, sorn af bruken måste utgöras, och hvilken
beskattning borde afräknas, innan någon inkomstberäkning komme i fråga;
samt att bruksegares inkomst för året ej borde beräknas efter det privilegierade
smidesbeloppet; utan bevilbiingen utgå i nion af verkliga tillverkningen.
Utskottet får, i anledning häraf, fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
derpå, alt någon motion i detta ämne icke blifvit väckt eller till Utskottet
remitterad; och då grunderna för beskattning af bruk och bergverk,
hvilka under en längre tidrymd bibehållits oförändrade, medgifva afdrag
för lil 1 \ erl ningskoslnaden, onera, m. m., på sätt af det vid nu gällande
Bevillnings-Stadga fogade formulaire till calculativ uppgift för bruk till Berednings-Comiteen
närmare utvisar, samt denna beskattning i öfrigt, genom
lägre hammarskattspris vid mindre fördelaglig jern-conjunctur, vida
säkrare afser och följer conjunctur-växlingar, än beskattningen å andra näringar,
som utan afseende på sådane förhållanden mäste utgöra bevillningsbidrag
i mon af värdesberäkningar eller synbar inkomst; så anser Utskottet,
ofvanberörde anmärkningar icke föranleda till någon annan ändring,
än att UtskoLtet, på de i fråga om redactionen anförde skäl, får
hemställa, att ordet: 'diammarskaLls’’ uti 5:le raden må från
denna §. uteslutas.
74* §•
pag. 47.
Inom Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet är anmärkt,
m
Bevillnings-Utskottets Utlåtande > JY:o 2y.
5i
att denna §. borde börjas med slutmeningen : "Innehafvare af Bruk eller
”Manufactur-verk böra till Taxerings-Comite, uppgifva det quantum jern, som
”till manufaclur förädlas. Vid de bruk, der hela eller en del af smidet
”sålunda förädlas, värderas tillverkningen etc.,” och slutas med: ”Bevis öf”ver
erhållet betalningspris för vågfördt jern må komma i betraktande;”
samt att beskattningen, enligt denna §., är ännu obilligare, än efter näst
föregående.
I afseende på beskallningsgrunderna, åberopar Utskottet utlåtandet
öfver nästföregående §.; och som den föreslagne redactions-förändringen
icke synes medföra något förtydligande,
vidblifver Utskottet, hvad i denna §. är vordet föreslaget.
75. §.
pag. 47.
Hos Ridderskapet och Adeln är anmärkt, att denna §. borde erhålla
följande redaction: ”de bruk, hvilka, med anledning af Kongl. Maj:ts
”Bref den 22 Maj 1821, erhållit Nådigt tillstånd till nedläggning på viss
'”tid af hela eller en del af del vid bruket privilegierade smidet, äro från
”bevillnings-afgifter för de sålunda nedlagde smiden befriade under dea
”tid,desamme icke begagnas; dock att Kongl. Maj:ts Nådiga Tillstånds-Re■”solulion
i ämnet ovillkorligen skall inför Taxerings-Comite^n företes, in”nan
bevillnings-friheten meddelas.”
Då Utskottet likväl icke kunnat finna, att den ifrågasatte redactionsförändringen
är behöflig, enär, enligt Kongl. Brefvet den 12 Maj och
Bergs-Collegii derpå grundade Kungörelse af den 12 Juli 1819, de bruksegare,
hvilkas smiden med bemäldte Collegii tillstånd finnas instälde, emot
befrielse från derå under liden belöpande Krono-utskylder, njuta en sådan
tillåtelse tillgodo, intilldess att den, vid nedläggningens beviljande,
bestämde tiden tilländalupit, samt någon allmän Författning derom, Utskottet
veterligen, sedermera icke blifvit utfärdad;
hemställer Utskottet, att anmärkningen må förfalla.
76. §.
pag. 47 ocb 48-
Inom Preste-Ståndet har blifvit anmärkt, att, då bruk med egen
5a
Bevil!nings-U t skottets Ulätande, N:o 27.
masugn icke, enligt nu föreslagne staclganclen uli ^3 oell 76 §. §., kan
taxeras utöfver det maximi-värde, hvartill bruket, äfven utan egen masugn,
skulle kunna anses, det syntes nödigt, att från 76. §. utesluta den senare
perioden, sorn börjar med orden: ’’Dock skola sådane masugnar etc.”
U Genom skiljagtiga beslut inom Riks-Slånden, och deraf föranledd
YOtering i Förstärkt Slals-Utskott, tillkom vid sista Riksdag det nu anmärkte
tillägget, sådant det uti denna §. finnes vara upptaget; och då vid
masugnar, som tillhöra bruk, det tillverkade tackjernet ingår efter tillyerkningspris
till bruket, hvars behållna inkomst vinner tillökning, i moa
af ett lägre tackjernspris, samt deraf följer, att sådane masugnar icke kunna
undgå beskattning; så sjmes det vara lämpligast alt bibehålla stadgandet
i sitt närvarande skick, helst i annat fall masugnar, belägne utom
brukets taxerings-district, men hvilkas hela tillverkning ingått till brukets
smide, äfven blifva serskildt och således dubbelt laxerade; hvadan
.XJtskottet
afstyrker den ifrågasatte förändringen.
78. §.
pag. 48.
Hos Ridderskapet och Adeln är anmärkt, att Taxer i ngs-Comi teen,
enligt denna § , blifvit berättigad att i vissa fall pröfva debiteringsåt
gärder.
Då Taxeringsman ega en allmän granskningsrätt, i afseende på beTilinings-beskattningen,
har nödig föreskrift derom i Bevillnings-Stadgan
icke bordt saknas; hvadan
anmärkningen torde få förfalla.
79. §•
pag. 48 och 4g.
Inom Preste-Ståndet är anmärkt, att efter ordet: ”person” borde
tilläggas: ”der han bosatt är, eller embete etc.;” men då ett sådant tillägg
finnes vara intaget uli 46- §., Ha momentet,
synes denna anmärkning böra förfalla.
Bevillnings-Utskottets Utlåtandej N:o sy.
53
86. §.
pag. 5o.
Ilos Borgare-Ståndet har blifvit anmärkt, alt den föreskrifne tiden,
inom hvilken Häradsskrifvarne skola till Konungens Befallningshafvande
insända Taxerings-Comileernes prolocoll, handlingar och längder, borde
utsträckas till minst en månad, eller ock till Augusti månads slut, samt alt
denna förlängning i synnerhet vore nödvändig för landet.
Då laxerings-längderna och prolocollen vanligen blifva complctte
och justerade vid sjelfva förrältningarne, synes icke något hinder möta
för dessa handlingars insändande den föreslagne tiden; hvadan
anmärkningen torde få förfalla.
lii. §.
pag. 57.
Inom Borgare-Ståndet är anmärkt: att, likasom för landet, det
borde föreskrifvas, att ett visst anlal Ledamöter af Taxerings-Comile för
stad skola vara samlade, innan Comite'en må börja sina arbeten; att detta
antal borde bestämmas lill hälften eller tvåtredjedelar af alla Ledamöterne;
samt att Magislraterne borde befrias från skyldigheten alt till Konungens
Befallningshafvande insända Taxerings-Comileernes protocoll, handlingar
och längder.
Uti g5. §. stadgas: alt, vid samma tillfälle, som Ledamöter utses
till städernas Taxerings-Comite'er, skola suppleanter utväljas till minst en
tredjedel af hvarje taxeringsmanna-class; samt uti 102. §., att, i händelse
af laga fotfall för någon taxeringsman, bör det i så god lid hosComite'en
tillkännagifvas, att den kan suppleant i stället tillkalla.
Förhållandet i städerne och på landet är således helt olika, hvarföre
ock skil jagtiga föreskrifter varit af behofvet påkallade; och då, jemlikt
io3. §., Taxerings-Längden inom hvarje stad skall föras af den person,
som det antingen tillhörer, eller Magistraten dertill utser, hvilken i båda
dessa fall mäste anses vara Magistraten underordnad, synes åliggandet att
insända Taxerings-handlingarne icke kunna tillhöra någon annan, än Magistraten;
men som härvid jemväl förekommer, att det af Konungens Befallningshafvande
beror att antaga prolocollsförande, af hvilken Magistraten
således icke eger att omedelbart infordra laxerings-protocollet, finner
54
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N:o 27.
Utskottet en förändring, i afseende härpå, vara af behofvet påkallad; och
får alltså
hemställa, att denna §. må erhålla följande lydelse:
”Senast inom tre veckor efter det Taxerings-Comiteerna
i städerna slutat sina förrättningar, skola protocoll, handlingar
och längder af de personer, som, enligt io3. blifvit
förordnade att dem föra, vid bot af i R:dr till stadens fattig-försörjning,
för hvarje dag, dermed längre dröjes, ingifvas
till Magistraten} hvilken vid enahanda bot åliggeratt
samma handlingar till Konungens Befallningshafvande inom
åtta dagar derefter insända.”
Emot Utskottets åtgärd att afstyrka bifall till Herr Göran Harn•
mars motion om Pröfnings-Comiteernas upphörande, har inom BorgareStåndet
blifvit anmärkt: att, då på stället valde taxeringsman måste ega
en säkrare kännedom om den skattskyldiges villkor, än personer från ett
Läns alla kanter, borde Pröfnings-Gomiteen icke ega att godtyckligt upphöja
den skatlskyldige utöfver hvad edsvurne taxeringsman ansett honom
höra högst betala, utan afseende på, om lill och med Taxerings-Comileén
enhälligt varit för en skaltelindring, samt att det vöre vådligt lemna så
oinskränkt magt åt en, efter de af Utskottet föreslagne grunder, organiserad
Pröfnings-Comite.
Utskottet har, i anledning häraf, icke något att tillägga vid utlåtandet
öfver Herr Hammars ofvannämnde motion, pag. 20 i Betänkandet;
hvilket utlåtande
Utskottet derföre vidblifver.
113. §.
pag. 57.
Inom Bonde-Ståndet har blifvit anmärkt: alt i5 Ledamöter, jemte
Landshöfdingen, syntes utgöra ett tillräckligt antal uti Pröfnings-Comiteen,
der Landshöfdingen antingen icke borde vara röstegande, eller ock rättigheten
för honom att utse Ledamöter försvinna; att det borde bestämmas,
hvilka Taxerings-district, som först skulle skicka Ledamöter lill Comiteen,
samt alt sådant sedan borde gå i tour efter vedertagen ordning.
Bevillning!- Utskottets Utlåtande, N\o 27.
55
Utskottet får härvid erinra, att Landshöfdingen ingalunda eger utse
ledamöter lill Pröfnings-Comite, utan endast bland de af Taxerings-Coinileerna
valde och föreslagne medlemmar kalla det erforderliga antalet,
hvilken åtgärd, som icke kan anses innebära något förnärmande af de
skattskyhliges rätt, då de communer, som skola beskattas, sjelfve genom
sine utsedde taxeringsman utmärkt dem, hvilka komma i fråga att emottaga
förtroendet att vara ledamöter i Pröfnings-Comileen, synes vara oundgängligen
nödig, såvida ändamålet, alt med ledamöter från alla trakter
af Länen sammansätta denna Comité, skall vinnas. Utskottet har i sådant
afseende icke kunnat utfinna något lämpligare sätt; och då Pröfnings-Comile'en,
enligt Utskottets förslag, erhåller en vida vigtigare bestämmelse
än hittills, blifver tillökningen af lednmöternes antal destomer nödvändig,
i den nion Comiteens grannlaga uppdrag påkalla en vidsträcktare granskning,
som denna sannolikt föranleder behofvet alt fördela göromålen på
serskilda afdelningar; hvaremot Utskottet, sorn anser det vara oförenligt
med folkets sjelfbeskattningsrätt att Landshöfdingen i Pröfnings-Comileen
eger rösträttighet, skolat
hemställa, att i stället för det uti första raden af denna §.
förekommande ordet: ”med”, må införas ordet: ’’utanå''
114. §.
pag. 57.
Hos Preste-Ståndet är anmärkt, att i denna §. borde bestämdt uttryckas,
att Lands-Kamererarens aumärkningsrätt icke må sträcka sig till
Pröfnines-Comiléens beslut.
Då innehållet af denna §. icke synes erfordra något förtydligande;
så
vidblifver Utskottet sitt förslag.
116. §.
pag, 58.
Hos Ridderskapet och Adeln har blifvit anmärkt: att besvär öfver
Taxerings-Comiteernes åtgärder borde inlemnas senast klockan 10 å den
dag, Pröfnings-Comiten sammanträder, eller ock, hvilket syntes lämpligast,
3 å 4 dagar före sammanträdet till Konungens Befallningshafvande ingifvas;
samt alt i denna §. borde tydligen uttryckas, att endast besvär öfver
56
Be villnings-Utskott el s Utlåtande} N'.o sy.
taxeringen, men ej uti debiteringsmål, må hos Pröfnings-Comitéen anföras.
Då det ofta kunde förorsaka kostnad och besvär för skattskyldige,
boende på längre afstånd från Läne-Residencet, att inom viss bestämd tid,
före Pröfnings-Comiléens sammanträde, ingifva besvären, som nu, af sådan
anledning, ej sällan medhafvas och företes af Pröfnings-Comite'ens egna Ledamöter,
hvilket hittills icke medfört något hinder för göromålens fortgång;
så har Utskottet ansett lillfyllestgörande, att besvären inkomma, antingen
förut till Konungens .Befallningshafvande, eller ock senast inom
vanlig rättegångs-timma, vid Comitéens sammanträde inlemnas; hvadan,
och då denna §, icke har till föremål att bestämma uti hvilka beskattningsfrågor
besvär hos Pröfnings-Comitéen må anföras, hvarom föreskrift
meddelas i ia5 §,
Utskottet hemställer, att berörde anmärkningar måtte få
förfalla.
1 afseende på Utskottets åtgärd att afstyrka bifall till Herr Olof
Wijlis motion, angående serskild Pröfnings-Comilée för Götheborgs stad, har
inom Borgare-Ståndet blifvit anmärkt: att Götheborg, näst efter hufvudsladen,
utgör det största skatte-beloppet; att rörelsenär sådan, ait detfordrades sakkunnige
personer, för att kunna bedöma den vinst eiler förlust, som denna rörelse
kan medföra; att, derest Götheborg erhölle en egen Pröfnings-Comite, b le K
ve beskattningen mera jemn och rättvis; att Ledamöter af Bonde-Ståndet
kunde inkallas från den närmaste trakten, eller utgöras af detta Stånds
representant vid Låne-Contoiret, jemte Suppleanten, vanligen boende helt
nära staden; ait denne afiönar sin serskilda redogörare och sin UppbördsKamererare,
som för uppbörden redovisa, directe hos Landshöfdingen, och
således stå i samma categori, som Kronofogdar; att serskilda föreskrifter,,
i afseende på skattskrifningen, redan finnas, likasom för Stockholm; attén
stad, med mera än 20,000 invånare, och hvars bidrag till Tullverket årligen
öfverstiger en million, borde kunna erhålla en Pröfnings-Comité, som
förstår att bedöma handel och rörelse; att Länets Pröfnings-Comité nästan
aldrig nedsätter en af Taxerings-Comitéen påförd beskattning; att
Götheborg, lika som Slockholm, ej räknas till någon dass, utan bildar en
egen öfverclass; att personalen inom Götheborg är så beskaffad och så betydlig,
alt man der lätt finnér ledamöter af hvarje Riks-Slånd, för att
deraf bilda en egen Pröfnings-Comité, ulan att behöfva betunga Staten
med
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, lY:o 2y.
med någon skjutsnedsälfning åt dessa Ledamöter; samt att billigheten fordrade,
alt man åtminstone söker afhjelpa de öfverklagade olägenheterna af
Pröfnings-Comiléens nuvarande sammansättning, hvilket lämpligen kunde
ske derigenom, alt eli större antal handlande och näringsidkare finge förstärka
Pröfnings-Comiteen vid pröfningcn af beskattningen för Götheborg.
Enär i Götheborg, likasom i öfrige städer, Taxeringsman afBorgareSlåndet
utgöra ett lika antal, som de öfrige classerne sammanräknade,
hvarmedelst, vid sjelfva sammansättningen af Taxerings-Comiteen, som i
första band bereder och mera specielt än Pröfnings-Comite'en, granskar förekommande
taxeringsfrågor, communens beskattningsrätt sålunda blifvit
hufvudsakligen afsedd och bevakad, kan Utskottet icke inse, huruledes något
annat förhållande vid sammansättningen af Pröfnings-Comiteen för
Götheborgs oell Bohus Län, med serskildt afseende på Götheborg, än för
de öfrige Länen, rättsén ligt skulle kunna ega rum.
Bland de uppgifne olägenheterna af Pröfnings-Comitéens nuvarande
sammansättning, synes åtminstone icke den, att svårighet skall möta för
vinnande af rättelse i Taxerings-Comiléens beskattnings-åtgärder, kunna
afhjelpas genom Pröfnings-Comiteens förstärkning med ett större antal
handlande och näringsidkare, enär anledningen till klagomål just uppkommit
från tillgöranden af communens sjelfvalde medlemmar;
Och då Utskottet för öfrigt icke funnit några skäl anförde, som
kunnat föranleda Utskottet, att, i fråga om behofvel af serskild Pröfnings-Comilé
för Götheborg, frångå hvad Utskottet derom, i Betänkandet
pag. 21 och 22, yttrat, får Utskottet, med åberopande deraf,
hemställa, att anmärkningen må förfalla.
!I9 §*
pag. 59.
Hos Borgare-Ståndet har blifvit anmärkt, att icke Öfver-Ståthållaren,
utan Magistraten, borde utse de 2:ne Magistratspersoner, som skola
deltaga i Pröfnings-Comiteen.
Då Öfrer-Slålhållaren är Prmses uti Stockholms stads Magistrat, synes
den ifrågasatte åtgärden lämpligast böra honom tillkomma; hvadan
Utskottet vidblifyer sitt förslag.
Bih. till Ii. St. Prot. 18^0. 5 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 8
58
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N‘.o a7.
121. §.
pag. 5p oell 60.
Inom Ridderskapet och Nilein samt Bonde-Ständet är anmärkt:
att, då allmänna beviliningen nedsälles, borde, i stället för en procent, beviljas
ii eller ii procent af Länets bevillningssumma; alt de till vissa af
de norra Länen serskildt anordnade medel för de i denna §. omnämnde
kostnaders bestridande, lii 11 i 1 Is jemnt åtgålt, samt alt, om antalet af ledamöter
i Pröfnings-Comiteen ökas, borde äfven anslaget förhöjas.
Jemte det Utskottet skolat upplysa, att från Vä 1 loll. 13orgare-Slåndet
blifvit till Utskottet remitterad en af Herr Christierson väckt motion
i ämnet, hvaröfver Utskottet afgifvit serskildt Utlåtande, får Utskottet,
enär frågan om beloppet af de i denna §. om förmälde anslag synes
vara beroende af Rikets Högloft. Ständers blifvande beslut, i afseende på
den af Utskottet föreslagne nedsättning eller lindring i allmänna be vi Ilningen,
vördsamt
hemställa, alt med bestämmandet af ifrågavarande procentbelopp
och öfrige anslag må anstå, intilldess viri bevillningens
fördelning hunnit utrönas, huruvida och i hvad rnon
y någon förändring derutinnan kunde böra ega rum.
122. §,
pag. 60.
Hos Ridderskapet och Adeln har blifvit anmärkt, alt från föreskriften
om edgång, ordet: *'skall” såsom för mycket bestämdt, borde utgå.
Då edgång icke lärer kunna anses förbindande, utöfver hvad en ledamot
i Taxerings- eller Pröfnings-Comile, efter bästa förstånd samt på
heder och samvete redligen kari uppfylla, men vigten af det medborgerliga
förtroende, som utmärker Taxeringsmanna-kallet fordrar, alt den för ulöfningen
deraf föreskrifne Ed i allvarliga och bestämda ordalag aflägges; så
anser Utskottet sig böra vidblifva hvad i denna §. är vordet
föreslaget.
12-j, 125 och 126 §.
pag. Gr och G2.
Inom Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden
har blifvit anmärkt: alt Utskottet herde mera bestämdt uttrycka hvad, som
Bcvillnings-Utskottets Utlåtande, N;o 27.
5.0
förslås med debitering; alt hvarken den skattskylldige eller Kronans ombud
borde få öfverklaga Pröfnings-Comitéens beslut, under föru sättning likväl,
alt Pröfnings-Comiieen skulle ei bålla en annan, mera lämplig sammansättning;
aLt Landshöfdingen, såsom en af Konungen tillsatt amovibel
Embetsman, icke borde vara både sjelfskrifven Ordförande med rösträtt i
denna Comité, och derjemte egn, alt, bland Taxerings-Comileernas Ledamöter,
sjelf utse och bestämma, hvilka skola, såsom Ledamöter, deltaga i
Pröfnings-Comiléen; att hälften af Piöfnings-Comileens Ledamöter bordo
utväljas af de afgående Taxerings-Comileernas Ledamöter, och andra hälften
af communerne sjelfva; att de Ledamöter, som af Landshöfdingen tillsällas,
efter förslag af Taxerings-Comileerna, alltid äro att anse såsom
Domare i egen sak; alt Taxerings-Comiteerna bade uti dessa Ledamöter
elt tillräckligt antal försvarare för sina åtgärder, i händelse de underkastas
Pröfnings-ComiteYuis granskning; att, sedan Utskottet föreslagit upphörandet
af en bland de hittills befintlige Inslancerne i beskaltningsfrågor,
det vore olämpligt alt borttaga en ytterligare, nemligen Kammar-Rätten, der
såväl Kronans ombud, som enskild part borde, såsom hittills, få anföra besvär
mot PröfningsComileens belut; alt sådana besvär icke borde ingå till
Kammar-Rätten, ulan af både den skallskyldige och Krono-oinbudet få anmälas
hos Kongl. Majit; alt, i en tidpunkt, då man lika allmänt som välgrundadt
yrkade Regeringens ökade verksamhet och omsorger för egentliga
och mera omfattande slyrelse-ålgärder, man icke boi dt framkomma med förslag,
åsyftande, att, i afseende på beloppet af den bevillnings-afgift, hvarje
enskild medborgare borde utgöra, ålägga Regeringen, alt, ulan biträde
af undeilydande Embelsverks förberedande behandling, företaga en ytterligare
tidsödande granskning af en mängd för densamma nästan helt och
hållet främmande förhållanden; att, med någon erfarenhet om de beslut,
som under Pröfnings-Comileernas nuvarande sammansättning understundom
kunna derstädes genomdrifvas, det vore betänkligt att medgifva rättighet
för dessa Comileer, att, utan någon appell, afgöra frågor, som möjligtvis
kunde vara af en för mången samhällsmedlems välstånd förstörande
vigt; att den skattskylldige derföre äfven framgent borde vara berättigad,
all, på nu föreskrifvet sätt, söka ändring i Pröfnings-Comiteens beslut;
men att deremot en så beskaffad rättighet, å Kronans vägnar, i öfverensstämmelse
med Svenska folkets urgamla beskattningsrätt, syntes böra
och, utan någon egentlig olägenhet, kunna Kronans ombud frånkännas;
6o
Bevil Inings-Utskottets Utlåtande, N:o 2/.
så vida icke hela bevillningssumman för något Län funnes understiga del
deiföre beslämda minimi-belopp.
Af återremiss-handlingarne inhemlas vidare, att de hufvudsakliga
betänkligheterna mot antagligheten af Utskottets ifrågavarande förslag består
deruti: alt om utväg engång bereddes de taxerade Corporationerna,
alt för deras orter förminska bevillningen, emot Rikets Ständers afsigt och
Bevillnings-Förordningens bokstaf, så vore äfven fara värdt, att tillfället ej
alltid lemnades obegagnadt; att olika principer för tolkningen af BevillningsStadgan
möjligen kunde göra sig gällande i olika Län, deruti någon rättelse, lill
vinnande af enhet, icke skulle kunna erhållas, om blott den enskildes, men icke
Kronans rätt, finge bevakas genom anförande besvär öfver Pröfnings-Comileernas
beslut;att folkets constitutionella säkerhet hvilar derpå,att ej i enendaPro»
vins må kunna bilda sig en sådan ensidig magt, alt ej någon skulle ega att klaga
öfver ett gifvet magtspråk, äfven om Statens rätt derigenom påtagligen förnärmades,
samt att den största constitutionella garantien i dylika frågor
ligger deruti, att både den beskattade och den skatt-tagande kunna framdraga
sina påståenden lill den, med högsta magten begåfvade, myndigheten.
Det lärer icke kunna bestridas, att bevillnings-beskattningen, enligt
hittills gällande och nu föresjague grunder, i väsendtlig nion är beroende
af sältet, huru dessa grunder tillämpas. Ulöfningen deraf, nära förenad
med folkets beskattningsrätt, kan följaktligen icke, utan inskiänkning af
denna rätt, medgifva inblandning af någon Embetsmyndighet.
Statens lätt att utbekomma bevilinings-bidraget är garanterad uti
Rikets Ständers beslut, och de bestämmelser, som för verkställigheten deraf,
genom Ständernas egna ombud, blifvit grundlagde; men fördelningen
inom sig af detta bidrag, måste vara folket ensamt förbehållen. Utgående
från denna synpunkt, kan Utskottet icke anse Statens rätt i strid med folkets,
eller derifrån härleda något behof, alt förvandla Staten till part i
beskattnings-frågor, der endast en conlroilerande åtgärd å Statens sida är
förenlig med en verklig constitulionel garanti.
Med tillämpning således af denna grundsalts, bar Utskottet icke
funnit för Statens ändamål nödvändigt, att besvärsrält, å Kronans vägnar,
i afseerde på Pt öfnings-Comiléei nes beslut, må ega runi. Utskottet är ock
öfveilygadt, att något stöd deraf lill betryggande af Allmänna bevilfningens
fördelning, icke skall finnas nödigt, när Taxeringsmanua-kallet vunnit
den ökade vigt, som med Utskottets förslag åsyftas.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande , N:o zy.
61
För öfrigt och då Utskottet, i anledning af anmärkningar vid n3§.,
redan yttrat sig, i afseende på Pröfnings-Comileernes sammansättning, får
Utskottet, med åberopande af de dervid anförde skäl, vördsamt anmäla, det
Utskottet, som anser i z\ §. 3 momentet, nog fullständigt uttrycka hvad
som med debitering förslås, endast funnit sig befogadt, att, med frånträdande
af Utskottets förslag, att den skatlskyldige skulle ega besvära sig
öfver de åtgärder, som vidtagits af Pröfnings-Comile'en, hvilken synes böra
utgöra sisla instancen, såväl i afseende på Kronans, som den skallskyldiges
rätt, vördsamt
hemställa, det sista perioden af i:ta momentet i 125 §., från
och med orden: "öfver Profil i ngs-Comiteens beslut" till och
med ordet: ''insända,” må uteslutas.
129. §.
pag. 63.
Hos Ridderskapet och Adeln är anmärkt, att liden, då debets-sedlarne
skola vara färdiga till afhemtning, borde bestämmas lill den i5 December,
såväl för landet, som städerna.
Det egentliga skälet, hvarföre en sådan förändring blifvit yrkad, är,
alt Häradsskrifvaren vore okunnig om den tid, Konungens Befallningshafvande
funne lämpligast till uppbörds-mötens utsättande; men då Kongl.
Maj:!, genom Nådigt Bref lill Stals-Contorei af den 2 November i836, förordnat,
att den så kallade första Uppbördsstämman, som vanligen hållits
i November månad lör det löpande året, skulle sammanslås med 2:dra
uppbördsstämman, som alltså blifvit den enda, samt att det på Konungens
Befallningshafvande berodde, att, efter sig företeende omständigheter för 0-  1 i k a orter eller uppböi ds-district, med afseende å de skattskylldiges beqvämlighet,
förordna om nämnde uppbördsslämmas hållande på lämplig
tid; så, enär Utskottet har sig bekant, att den årliga Krgno-uppbördsslämman,
i följd deraf, i allmänhet blifvit framflyttad til! påföljande Februari
och i vissa orter till Mars månad, ehuru ett olika förhållande inom samma
Län kan ega rum, och uppbördsliden i flera Län blifvit en gårig för alla
tills vidare bestämd, med iagttagande hvaraf Kronofogdarne närmare bestämma
dagarne för uppbörden, och dem inom Fögderien årligen kungöra,
samt det icke kan antagas, att Häradsskrifvaren, som vid uppbörds
-
02
Bevillnings-Utskottets Utlåtande j N:o 27.
stämman stall controllera uppbörden, får vara okunnig om uppbörds-terrninen;
anser Utskottet icke lämpligt att föreslå viss dag, då debets-sedlarae
af de skattskylldige må afhemtas; och
afstyrker derföre den ifrågasatte förändringen.
131. §.
pag. 64.
Inom Ridderskapet och Adeln är anmärkt, att vid slutet af denna §.
borde tilläggas följande: ”från hvilken han ej får afvika, enär husbonde
"eger rätt, alt på ett ställe skattskrifva allt sitt tjenstefolk, vare sig gifta
”eller ogifta, som lian begagnar vid sitt samfäldta åkerbruk, om också flera
’’sammangränsande hemman derunder finnas sammanslagne och bebyggde.”
Då ifrågavarande tillägg, som egentligen innefattar motivet tili det
redan befintliga stadgandet, synes vara alldeles obehöflig!,
hemställer Utskottet, alt anmärkningen må förfalla.
i3 6. §.
pag. 65 och 66.
Hos Ridderskapet och. Adeln samt Borgare-Ståndet har blifvit anmärkt:
att uti andra momentet, fjerde raden, står ordet: ”upphöra” istället
för: ”uppbära;” att Sjömanshusens befattning med bevillningens uppbärande
borde upphöra; att sjömän icke borde erlägga bevillning vid påmönstring
för löpande året, eller förr, än andra medborgare; att det i stället
borde stadgas, att sjömän, innan de få förhyras, skola behörigen styrka,
alt de betalt föregående årets utskylder; samt alt Sjömanshus-föreståndare
borde ullryckeligen berättigas till uppbörds-provision å hela det
belopp, som de uppbära.
Då befattningen med uppbörd och redovisning af Sjömans-bevinningen
skäligen bör åligga Sjömanshusens föreståndare, hvilka derföre ega
tillgodonjuta samma förmoner, som blifvit andre debiteringsmän förunnade;
så, enär Kronans säkerhet för bevillningens utbekommande, härvid hufvudsakligen
måste afses, och bestämmandet af uppbörds-procenten för Sjömanshus-föreståndare
ankommer på Pröfnings-Comiteen i orten;
anser Utskottet sig böra vidblifva ifrågavarande förslag;
Bevillning s-Utskottets Utlåtande, N:o 27.
63
likväl med iagtlagande af den rättelse uti a:dra momentet, 4:de raden, att
i stället för det genom tryckfel influtne ordet: ”upphöra.”
kommer att införas ordet: ”uppbära.’-’
i38. §.
pag. 66 och 67.
Inom Iiidderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Ståndet är
anmärkt: alt, för den händelse, att arbetsfolk icke befrias frän bevillning
efter 2:dra Artikeln, borde senare perioden af denna §. utgå; alt husbondes
ansvarighet för Kronoutskyldcrne borde försvinna; att jordegarens
betalningsskyldighet aldrig borde sträcka sig lill erläggande af böter för
sina försumlige underhafvande; att orden: ”en mot ulskylderne svarande
tjenstbarhet,” borde utbytas lill: ’’cn emot lägenheten svarande tjenstbarhet
i arbete;” att stadgandet skulle föranleda det hårdaste öde för den
fattigaste befolkningen i landet, eller de så kallade backstugu-sittarne,
hvilka, så länge skyldigheten för jordegaren, att ansvara för kronoutskyldcrne
qvarstår, hafva svårt att erhålla hostad; samt att denna skyldighet
derföre borde upphöra, i afseende på de å egoine bosatte backstuguhjons
utskyld er.
Då det icke kan möta svårighet för husbonde, att, i afseende på de
å egorne bosatte arbetare, tillförsäkra sig en mot deras kronoutskylder
svarande tjenstbarhet, i synnerhet om, på sätt Utskottet föreslagit, de för
arbetsfolk hittills utgående serskilda afgifter efter 2:dra Artikeln, komma
alt upphöra; sS, enär, med hänseende lill Statens rätt att utbekomma berörde
ulskylder, husbondes ansvarighet i delta fall, icke synes kunna upphöra,
men sådan ansvarighet likväl icke lagligen kan tillämpas för de så
kallade slämmoböterna, om hvilka dessutom här icke är fråga, samt vilkoret
för husbondes befrielse fiån utskylderna, icke är af annan beskaffenhet,
än den bevisning, sora vanligen i afseende på afkortningar erfordras,
finner TJlskottet icke skäl alt frånträda sitt förslag.
i3q. §.
pag. 67.
Ilos Ridderskapst och Adetn är anmärkt, alt om meningen vore,
det de personer, som förskjutit kronoutskylder för ally Hade tjens.elljon, m.
64
Bevillnings-Utskottets Utlåtande > N:o sy.
fl., finge vända sig till Kronofogden i afseende på ersättningen, så syntes
icke något hinder förekomma deremot att utskyldeme i forsla hand utkräfvas
af dem, som vederborde ; men Utskottet har icke funnit några
gilltiga skäl anförde för antagligheten af ett sådant, som det vill synas,
mindre verkslällbart förslag,
hvilket Utskottet derföre afslyrker;
dock får Utskottet härvid föreslå den rättelse, att i stället för det uti sista
raden genom skriffel tillkomne ordet: ”de,"
må införas ordet: ”den.”
i4«. §.
pag. 67.
Inom Borgare-Ståndet har blifvit anmärkt, alt, till vinnande af
mera tydlighet, denna §, borde erhålla följande lydelse: ”afkortning å bevillning
må ega rum: t:o för den, som aflider före den t Maj, då upp”bördsåret
börjas. Dör tjensteman, eller erhåller afsked senare, eller efter
"det uppbördsåret ingått, erlägges bevillning endast lill den dag, då lönen
”honom eller dess sterbhus frångår. Dör Borgare eller annan näringsidkare,
eller aflräder sin egendom till borgenärerne, före den 1 Maj och uppkör
med detsamma rörelsen, utgöres ej bevillning; 2:0 och vidare efter
"förslaget.”
Då Utskottet likväl icke funnit den ifrågasatte redactions-förändringen,
som för näringsidkare skulle föranleda en, icke medgifven befrielse
från bevillning efter a:dra Artikeln för inkomst under smalte-året, vara af
behofvet påkallad, så
kan Utskottet icke frånträda sitt förslag.
i43. §.
pag. 68.
Hos Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet är anmärkt: att,
så väl denna §., som öfrige §§. om undantag och lindring i bevillningen,
såsom innefattande bestämmelser, angående sjelfva beskattniugs-grundema
och tillämpningen deraf för vissa fall, borde ingå i de artiklar af Stadgan,
derutinnan afgiflerne, för hvilka undantag och lindring medgifvas, blifvit
bestämde, eller ock införas uncfer en serskild artikel näst derefter; samt
alt
Tjevillnings-Utskotfets Utlåtarde, JS.o zy.
65
alt den föreslagna lindringen för barn, som beredas lill nattvarden, icke
borde få cga rum, åtminstone icke annorlunda, än undantagsvis för tjenstehjon,
som under beredelseliden sakna eller hafva svårighet att erhålla tjenst.
Utskottet har förut antydt orsaken, hvarföre den hittills varliga
ordning för uppställningen af Bevillnings-Sladgans serskilda afdelningen
blifvit af Utskottet godkänd; och som den anmärkte befrielsen endast
blifvit föreslagen för det året, då barn beredas till Herrans Nattvard; så
innefattar redan detta en inskränkning, som synes undanrödja de i ämnet
framställde betänkligheter; hvadan
UtskoLlet vidblifver förslaget i denna §.
j 44. §.
pag. 68 och 69.
Inom Borgare-Ståndet har blifvit anmärkt, att i denna §. borde
tydligare bestämmas, alt den skattefrihet, sorn här åsyftas, blott sträcker
sig till den personella bevillningen; och ej till den egendom eller rörelse,
hvarföre en sådan person möjligen eljest borde erlägga skatt; men
Utskottet finnér icke något förtydligande i afseende derpå
nödigt.
145. §.
pag. 69 och 70.
*-
Hos Ridder skåpet] och Jdeln samt Preste- och B or gare-Ståndet
är anmärkt; att samma förtydligande, som vid nästföregående §. blifvit
ifrågasatt, äfven här borde ega rum; att befrielse från bevillning borde
medgifvas för accordsränta lill Armeens Pensions-Cassa; alt uti usta morn.,
efter ordet ”Prosle-Tunnor,” borde införas: ''Comministrars Socknebudshö
att redactionen i 2:dra momentet borde förtydligas med tillägget: *’för den
belöning af allmänna medel, som i sådant afseende ålnjules;” att LandtRäntemästares
remisslage, Höganäs Stenkolsgrufva och Sparbanken icke
borde från bevillning befrias; att alla skaltelindringar, som af Rikets
Ständer, enligt Utskottets förslag, beviljas, borde här upptagas, såsom för
arrendatorer och arbetsfolk, m. fl.; att uti 3:dje momentet borde förklaras:
Bih. till R. St. Fröt. 1840. 5 Sami. 1 Jfd. 18 Häft. 9
C6
Bevillnings-Utskottets Uilåtandej IV: o sy.
att fria husrum, ulan åtföljande underhållsskyldighet, borde taxeras, mea
att Boställs-hus, hvilka innehafvare sjelf är skyldig att underhålla, skola
från taxering befrias;'’ samt att befrielse från Bevillning borde beviljas
för alla lill Skolors underhåll och Skolinastare-ajlöning anslagne hemman
och friilseränlor.
I fråga om befrielse från bevillning af Landt-Räntemästares remisslage,
samt för de till Skolors underhåll och skolmästares aflöning anslagne
hemman och frälseränlor, får Utskottet endast åberopa de utlåtanden,
som Utskottet ali Betänkandet pag. 5, 6, 23 och i anledning af derom
•väckte serskilda motioner, afgifvit; och då innehållet af 4:cle och 6:te
momenten tillräckligt antyda grunderna för den föreslagna befrielsen
för Höganäs Slenkoisgrufva och Sparbanker, samt någon befrielse för aecordsränta
till Armeens Pensions-Cassa och Comminislrars socknebuds-hö
icke synes kunna ega rum, enär, i afseende på den förra, afdrag för räntan
å alla tillåtna accord skulle med lika grundadt skäl kunna göras
gällande, och det senare, så vidt dermed afses en extra inkomst, icke
kan undgå beskattning; så har Utskottet, som anser de yrkade redactionsjorändtångarne,
bland hvilka tillägget om skatlelindringen för arrendatorer
och arbetsfolk m. fl. vore mindre lämpligt, då serskilda afgifter, enligt
n:dra artikeln, för dem upphöra, idre vara af behofvet påkallade; funnit
sig ej böra föreslå någon annan förändring af ifrågavarande än alt, då
uti nu gällande Bevillnings-Stadga, i63 §., 2 momentet, hvilket senare,
under förutsättning, alt ofvannämnde serskilda afgifter för arbetsfolk skulle
försvinna, blifvit från Utskottets förslag uteslutet, förekommer, bland
annat, befrielse för lärlingar i handtverk eller manufacturier och fabriker,
Udskoltet, till förekommande af misstag vid tillämpningen, skolat hemställa,
att, såsom ett nytt moment, må uti 145 §• få införas följande tillägg:
8:0 Lärlingar i handt verk, manufakturier och Fabriker.
146. §.
pag. 70S
Inom Ridderskapet och Adeln samt Preste- och borgare-Ståndet
har blifvit anmärkt: alt senare momentet af denna §. borde erhålla följande
redaction: ”af sådan anledning skall bevillning jemväl afkortas, enär,
till vinnande af säkerhet och reda tor Statens inkomster, bevillning måst
Bevillningi-Utskottets Utlåtande, N'.o 27.
67
erläggas af hemman, verk och lägenheter, som Rikets Academier tillhöra,
1 den nion det behörigen styrkes, att inkomsten deraf antingen är anslagen
till lön för vederbörande embets- och tjentemän och således, enligt
2 §. af denna Stadga, redan beskattad, eller, till betäckande af andra genom
Academiens stat och höga vederbörandes förordnanden fastställde behof,
blifvit beräknad eller använd”; att 0111 stadgandet uti 2:dra momentet,
rörande Academiernes hemman, verk och lägenheter, bibehållas, enahanda
stadgande äfven borde tillkomma för Gymnasiernes, Skolors med fleres
underlydande egendomar; samt att den, enligt i:sta momentet, allmänna
Bolag medgifne befrielse från bevillning för deras fastigheter, borde försvinna,
och sådane Bolags tillhörigheter beskattas alldeles lika, som andra
fastigheter och inrättningar.
Utskottet har, i afseende härpå, vidare inhemta!; alt föreskriften
uti nu gällande och föregående Bevillnings-Sladga, rörande afkortning å
bevillningen för Academi-hemman och lägenheter, gifvit anledning tillen
mångårig tvist emellan Kongl. Academien i Upsala och Kammar-Rättens
Revisions-Departement, samt att Kongl. Maj:t, under hvars Nådiga pröfning
denna tvist trenne serskilda gånger blifvit dragen, under den i4
October i835, meddelat följande nådiga förklaring- i berörde hänseenden,
nemligen: ’’att i Liqvidens credit, efter det förhållande, som med billighet
och rättvisa funnes närmast öfverensstämmande, finge afföras allt hvad enligt
upprättade och liqviden bifogade extract, till löner, pensioner, bestämda
arfvoden och Kongl. Stipendier för året verkligen utgår, äfvensom
hvad af de under Consistorii tillsyn, ansvar och disposition, stälda anslag
för Läroverkets ändamålsenliga gång nödvändigt erfordras och i nion deraf
under året utgifves, men icke hvad i ekonomisk väg på ett eller annat sätt
användes till Academiens förkofran, medelst förökande af dess egendomar,
materiel eller andra tillhörigheter.”
Vid öfvervägande häraf har Utskottet, enär Gymnasier och Skolor,
hittills icke åtnjutit en så beskaffad afkortning eller annan befrielse för
sådane Läroverk varit medgifven, än som i afseende på Skol-inrättningar
uti i45 §. 5 momentet af Utskottets Förslag förekommer, samt fastigheter
och andra tillhörigheter under allmänna Bolag, skulle, om de påfördes serskildt
bevillning efter uppskaltningsvärdena, blifva dubbelt beskattade, dymedelst,
att dessa tillhörigheters afkastning ingår vid beräkning af Bolagets
behållna inkomst; derå bevillning genom föreskrifven afgift å utdelningen
eplägges;
63
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, M:o 27.
ansett sig icke kunna tillstyrka någon förändring i förenämnde
hänseenden;
hvaremot Utskottet, så väl med afseende på Academiernes derunder beroende
rätt, som till förekommande af olika tydning vid tillämpningen, skolat
vördsamt hemställa, att 2:dra eller senare momentet af nu ifrågavarande
§. må erhålla följande förändrade lydelse:
”af sådan anledning skall bevillning jemväl afkortas, enär,
till vinnande af säkerhet och reda för Statens inkomster,
bevillning mäst påföras eller erläggas af hemman, verk och
lägenheter, som Rikets Academier tillhöra, i den mon det
behörigen styrkes, att inkomsten deraf antingen är anslagen
till lon för vederbörande ernbets- och tjenstemän, och således,
enligt 2 af denna Stadga, redan beskattad, eller,
till betäckande af anira genom Academiens Stat och vederbörandes
förordnanden fastställda behof, blifvit beräknad
och använd.”
*47 §•
pag. 70 och 71.
Hos Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-St änden
är anmärkt: att i första momentet jude raden borde införas orden: ”ander
i5 års ålder'3 i stället för: ”under i5 år,” och på ii raden: ’’de föräldrars”
antal etc., i stället för ”deras;'’ att de af allmogen, som försörja
gamla orkeslösa föräldrar, borde njuta någon lindring; att, med uteslutande
af aldra momentet, denna §. borde erhålla följande lydelse: ”de af allmogen,
som ej ega eller brukar mer än fdels hemman och derunder, sd
vida värdet deraf icke öfverstiger 1000 R:dr, torpare, gerningsmän, inhyses
och backstugufolk, bruks- och fabriksarbetare, fiskare och arbetskarlar
af alla slag, med deras vederlikar, så väl på landet, som i städerna, samt
f örenämnde personers enkor, jemts krigsfolkets hustrur och enkor, skola,
enär de hos sig underhålla orkeslösa föräldrar, eller barn, eller andra
anhörige, som hvarken hafva egendom eller sig sjelfva försörja kunna,
och dä antalet af dylika icke arbetsföra personer äro tvänne och derutöfver,
njuta afdrag 8 sk. för den första, 16 sk. för den andra, 3t sk.för
den tredje, 1 R:dr 16 sk. för den fjerde o. s. v. Ett sådant afdrag sker
så väl på mann-ns, som hustruns skyddsafgift och mantalspenningar, samt
Be villnings-Utskottets Utlåtande, N:o sy.
på Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan och öfrige Kronoutskylder, som
äro af bevillnings natur eller eljest kunna af kortas t Mantulsskrifvaren
upptage sådane barn och andra personer i mantalslängd till namn och
födelseår, hvarjemte för de äldre anmärks brist på tillgång och förmåga
att sig försörja, samt utföre i serskild column deras antal, för hvilka
skatte-lindring åtnjutes, då mantalslängden kommer att lig':a till grund för
af kortningen alt hemmansvärdet, men ej hemmantalet, borde ligga till grund
för lindringen; att uttrycket, ”Häradsskrifvaren upptage sådane etc.,” borde
ändras till: ”Mantalsskrifvaren upptage etc g’ att stadgandet om lindring för
vaccinerade barn borde, såsom numera icke tillämpligt, upphöra, eller ock
rättigheten till åtnjutande af sådan lindring äfven utsträckas lill dem, som
hafva fosterbarn; att, till nödig conlroll mot missbruket, att denna afkortning
flere gånger sökes af samma person, borde stadgas, att afkortningen
finge ske endast så vida det yngsta barnet vore under ett år gammalt; att
den i i sta momentet gerningsmän m.fl. förunnade lindring äfven borde tillgodokomuia
fattiga Borgare; att Utskottet icke anfört antagliga skäl till afslag
å Herr Contracts-Prosten Doclor Ag ells motion om afkortning för
dem, som afsäga sig allt bruk af starka drycker; samt att den af bemälde
Herr Doctor och Herr Contracts-Prosten Örnberg föreslagne lindring i bevillningen
borde medgifvas, på sätt jemväl uti anmärkningarne inom Högvordige
Preste-Ståndet vid åtérrenaiss af Betänkandet N:o 10 blifvit vrkadt.
Då Utskottet, å ena sidan, anser undanlag från allmänna föreskrifter,
så sparsamt som möjligt, och icke i andre fall, än då ett vigligarc eller allmänt
nyttigt ändamål derigenom kan befrämjas, böra medgifvas, men å andra
sidan finner betänkligt att, på samma gång, Utskottet föreslår åtskillige,
af allmänna rösten högst påkallade, lindringar i skattebördor, föranleda
upphörandet af sådane undantag eller afkorlningar, som i synnerhet afse att
underlätta de fattigaste folk-classernas ställning i samhället, och hvilka dessa
under en längre framfluten tid fått påräkna, kan Utskottet, för sin del,
hvarken tillstyrka bifall till de ifrågasatte nya undantagen eller medverka
dertill, att rättigheten till afkortning för 4 vaccinerade barn må försvinna,
hvilken afkortningsförmon ännu, åtminstone i vissa orter, synes nödig
till uppmuntran för vaccinationens fortgång; hvadan Utskottet, som icke
kunnat inse behofvet af de yrkade redaetions-förändi ängarne,
föranlåtes vidblifva hvad Utskottet i denna §. föreslagit.
7o
Bevillnings-Utskottets Utlåtande > J$:o aj.
*48. §•
pag. 71.
Inom Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet har blifvit anmärkt:
att en utsträckning af förslaget om nedsättning till hälften af all
bevillning för Vesterbottens, Norrbottens, Jemtlands och VeslerNorrlands
Län, jemväl till de socknar och fögderier af Vester-Dalarne, Norra och
Vestra Vermland, hvarest endast en fattig allmoge är bosatt, borde ega rum;
att gränseboarne längs Norska gränsen borde njuta samma skallelindring,
sorn allmogeu i Herjeådalen samt Öster- och Vester-Dalarne; alt fiskare i
Bohusländska skärgården borde befrias ej allenast från hälften, utan från
bela bevillningen efter 1 arlikelen; samt att deremot den, teir allmogen i
Vesterbottens, Norrbottens och Jemtlands Län, i nu gällande BevillningsStadga,
medgifne befrielse till hälften af bevillningen efter 1 Artikeln, 01a
hvars fortfarande motion inom Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit vackt,
borde upphöra.
Då Utskottet hvarken fått emottaga någon motion i afseende på de
bär ifrågasatte ytterligare lindringar i bevillningen, eller varit i tillfälle alt
derom inhemta sådane factiska upplysningar, som för ett tillförlitligt bedömande
af verkliga behofvet i berörde hänseenden, äro nödvändige, får
Utskottet, som anser bestridandet af en fortfarande lindring för allmogen i
Vesterbottens, Norbottens och Jemtlands Län sakna all vigt, vid betraktande
af det allmänt kända förhållandet inom dessa Län, vördsamt
hemställa, att ofvannämnde anmärkningar må förfalla.
j49-
pag. 71 och 72.
IIos Ridderskapet och Adeln samt B or gare-Ståndet är anmärkt: alt
den nu medgifne lindring i bevillningen för Venersborgs stads invånare
borde fortfara; att, då olika tillämpning i hänseende till befrielsen från
bevillning för tomter, hus och byggnader i Borås och Venersborg egt rum,
befrielsen i berörde fall borde bestämmas för alla inom stadens staket eller vall
belägne tomter, hus och byggnader, både i Borås och Venersborg; alt Utskollet
band lat inconsequent, då det tillstyrkt lindring för Borås, men ej för Venersborg;
alt en totalt nedbränd stad icke möjligen på 5 år kunnat uppbringa
sig till den ställning, alt den vöre ulan behof af lindring i nlskylder;
att först nu, sedan de nybyggda husen blifvit färdiga, samt handel
V>evillnings-TJtskcttets Utlåtande, N:o zy*
V
och handtverkerier börjat komma i verksamhet, bunde den beviljade lindringen
medföra någon verklig förmon; att Venersborg först härjades af cboleran
ocii sedan af eldsvådan, som efterlemna! en mängd jfaLlige, till hvilkas
underhåll de förmögnare måste bidraga; alt lindring borde beviljas under 5
års titl, från och med nästa års början, emedan eljest kunde inträffa, att Rikets
Ständer, vid en Urtima Riksdag, ej låta staden åtnjuta lindringen
längre, än till delar då samma Riksdag inträffar; att orden: ”till nästa
Riksdag,” således borde utbytas emot uttrycket; ”under nästföljande 5 år;”
att lindringen för Borås ej borde sträckas tili handel och rörelse; alt sistnämnde
stad numera ej borde medgifvas någon lindring; samt att Wexiö
äfven borde tilläggas enahanda lindring i bevillningen, som Borås för närvarande
åtnjuter.
1 fråga om lindring uti bevillningen för Wexiö stad, bar Utskottet,
i anledning af derom inom Vällofl. Borgare-Ståndet väckt och till
Utskottet remitterad motion, afgifvit serskildt Betänkande; och då, vid
närmare öfvervägande af de i hänseende till Wenersborg, anförde flera
välgrundade skäl, Utskottet, med fästadt afseende i synnerhet derå, att den
vid sista Riksdag för Venersborg medgifne lindring icke, förr än staden
hunnit meia allmänt åter uppbyggas och rörelsen derstädes i förhållande
dertill upplifvas, i någon väsendtlig nion kunnat tillgodonjutas, funnit sig
böra frånträda sitt i denna del afgifne yttrande, pag, n5 och 26 i Betänkandet,
får Utskottet, som anser något förtydligande af föreskriften om
befrielsen för tomter, hus och byggnader icke erfordras, enär samma föreskrift
icke skäligen bordt eller kan tillämpas för tomter, hus och bygg
nader
utom staden, vördsamt
tillstyrka den ifrågasatte befrielsen för Venersborg, likväl
med den förändring, mot hittills, att bevillningen för borgerliga
rörelsen derstädes borde utgöras med |:delar;
i hvilket afseende Utskottet jemväl hemställer, att uti 149 §, må, såsom
ett nytt moment, införas följande tillägg:
”1 staden Venersborg tillgodonjuta de invånaresom ge,
Tnom den dem öjvergångne eldsvådan blifvit uturståndsat”te
att erlägga personlig skyddsafgifts befrielse derifrån
”efter Taxerings männens pröfning och bestämmande, hvar
1förutan
alla tomter i Venersborg, samt de hus och bygg
’’naderj
hvilka derå uppföras, befrias från bevillning, hvil'’ken
för borgerliga rörelsen derstädes må utgöras endast
72
B e vi lin in gs-Vtskottet s Utlåtande, No 2 y.
"med tre fjerdedelar af hvad för städerne af den class,
”hvartill nämn le stad hörer, blifvit stadgadt; och, kommer
”detina lindring att intill nästa Riksdag fortfara
hvaremot Utskottet, i afseende på staden Borås, hvars invånare redan en
längre tid fått tillgodonjuta den af Rikets Ständer dem beviljade lindring
ansett densamma hädanefter skäligen böra upphöra för borgerliga rörelsen
derstädes; och får derföre
föreslå, att stadgandet i denna om lindring i bevjllningen
för Borås, må erhålla följande förändrade lydelse:
”1 staden Borås åtnjute de invånare, som, genom staden
öfvergångne eldsvådor, blifvit satte ur stånd att erlägga
personlig skyddsafgift, befrielse derifrån, efter Taxeringsmännens
pröfning och bestämmande, för man, hustru och
barn, hvarförutan alla tomter, hus och byggnader i Borås
må undantagas från bevillning; och kommer denna lindring
att intill nästa Riksdag fortfara."
I anledning af Utskottets afgifne Utlåtande (j>ag. 26 i Betänkandet)
öfver Herr P, O. Norins motion, att Umeå stad måtte för sin donerade jord
från utskylder blifva befriad, har inom Borgare-Ståndet blifvit anmärkt,
att Utskottet med nog mycken knapphändighet granskat innehållet af de
vid motionen fogade och uti Herr Norins mot Betänkandet afgifne reservation
(pag- 5i) åberopade handlingar.
Af berörde handlingar, beslående af utdrag, dels utur Umeå stads
privilegier, daterade den 3o Augusti 1646, samt dels ur Kongl. Resolutionerne
den 3r October i65o och den 18 Mars 168g, inbemlas väl, alt
stadens Borgerskap blifvit förunnadt åtskillige donerade och inköpte hemman
q vitte och jrie från afgående utlagor, derunder att ligga och lyda,
samt alt ifrågavarande skatt må i Vesterbotten tillfalla hvar och enstad,
och användas till Borgmästare och Råds belöningar och stadens publique
Lyggningar; men då Utskottet anser cfvannämnde Kongl. Resolutioner icke
kunna ega tillämpning i afseende på den af Rikets Ständer i senare tider
åtagne allmänna bevillning, och befrielse derifrån, i händelse någon sådan
för Umeå stad medgåfves, med lika rätt borde tillkomma andra släder
för deras donerade jord; så
föranlåtes Utskottet vidblifva, hvad Utskottet derom i Betänkandet
yttrat. i5o §.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande* N:o sy,
73
i5o. §.
pag, 72,
Hos Ridderskapet och B deln är anmärkt, att i stället för orden:
"som andra året," borde införas: "som andra året å rad,” samt att nybyggda
skepp borde första året vara frie från lästetals-afgift.
Då billigheten synes fordra, att någon lästetals-afgift icke erlägges
nnder den tid, fartyg ligga obegagnade; får Utskottet, med afseende
derå föreslå, att denna §. må erhålla följande förändrade lydelse:
"Från bevillning, beräknad efter lästetaiet, fritages skeppsredare
för det år„ fartyg bevisligen legat i hamn obegagnad t."
i52t §.
pag. 72 och 73.
Inom B or gare-Ståndet har blifvit anmärkt, att de i i:sta momentet
åberopade formulair icke blifvit Betänkandet bifogade, samt att, då
numera de administrativa Embetsverkens domsrätt blifvit till en del uppliäfd
och förändrad, den uti 2:dra momentet Kammar-Collegium uppdragne
pröfningsrätt, borde rättligen tillkomma Kammar-Rätten.
Innan Rikets Ständer fastställt grunderna för den blifvande allmänna
bevillningen, och således bestämt de titlar, under hvilka densamma
skall utgå, kunna några formulair icke uppgöras; och då pröfningen af
frågor, huruvida hemman, lägenheter och räntor m. m., blifvit i Sammandragen
till antalet rättligen upptagne, synes tillhöra Kammar-Collegium,
i och för jemförelsen med jordeböekerna och de årliga Jor.dehojta-Éxlra-'
cten; så
torde berörde anmärkning fä förfalla.
Stockholm den 3l Augusji 1840.
Bih. till B. St. Prat. 18 jö. 5 Sami. 1 d/d. i8 Bä/t,
STOCKHOLM, Elimens och Granbergs Tryckeri, 1840.
Bilaga till B evil Inings-Ut skottets Utlåtande:, N:o 2J. 1
Reservationer:
Af Herr Grefve Hamilton: ”Emot följande delar af förestående Betänkande
får jag vördsamt reservera mig:
1:0 Emot Utskottets beslut att, med frånträdande af dess i Betänkandet
]N:o 12 yttrade åsigt, tillstyrka, det stadgandet i §. 2 af nu gällande
Bevillnings-Förordning, rörande Centonal-afgift af löner, må oförändradt
qvarstå. Jag hade önskat, att ali bevillning af löner kunnat upphöra, emedan
jag anser det vara mot god ordning stridande, att Staten icke håller,
livad den lofvat, och sådant inträffar, då tjenstemannen nödgas återbära,
eller, rättare sagdt, aldrig får uppbära, en del af den honom försäkrade
löne-inkomst. Men då införandet af full rättvisa i detta hänseende skulle
hafva åstadkommit en nedsättning i bevillningens belopp, sorn Statens behof
sannolikt för det närvarande icke medgifver, har jag trott billigheten
åtminstone fordra Centonal-afgiftens upphörande, och detta med så mycket
större skäl, som nämnde afgift endast drabbar ordinarie lön, således icke
står i något allmänt förhållande lill embetsmärinens verkliga löne-inkomster,
och följaktligen är i dubbelt afseende orättvis.
Jag tillstyrker alltså, att Centonal-afgift å löner måtte försvinna, och,
i följd deraf, stadgandet derom från Bevillnings-Förordningens §. 2 uteslutas.
2:0 Emot §. 37, rörande afgift för caraclers-fullmagter.
Då utdelandet af sådana f u 11 m a g t+ r endast borde vara ett medel i Ko
nungens
hand att utmärka och offentligen erkänna en förtjenst, som en,
serdeles inom de lägre graderna, nödig ordning vid befordringar icke alltid
tillåter att genom verklig befordran belöna, måste äfven den å dylika,
rättvist utdelade, fullmagter lagde beskattning drabba skickligheten och nitet
i fäderneslandets tjenst, samt, i följd deraf, vara obillig. Jag beklagar
derföre, alt lycksökeri, ranglystnad och personliga förhållanden ofta lyckats
göra sig gällande i bredd med, om icke framför, förtjensten, och att så
lunda
uppstått en allmän, äfven af mig delad önskan, att dylika missbruk
måtte kunna för framliden förekommas. Så långt instämmande i de åsigter,
hvaraf lil Art. Bevillnings-Förordningen är ett uttryck, skiljer jag mig
lik väl från Utskottets majoritet, i frågan om medlet för det ondas hämman
-
Bih. till R. Sl. Prot. i8fo. S Sami. 1 Afd.
i
2
Bilaga, till Bevillnings-Ulskottets Utlåtande, N'.o 27,
de, och anser, att Constitutions-Utskottet, — genom anmärkningar mot ds
Konungens Rådgifvare, hvilka genom gifna eller utebiifna rtåd föranJedt
Kongl. Maj:ts Nådiga beslut i detta fall oeh gjort sig derför ansvarige, —v
men icke Bevillnings-Utskottet, —• genom tillstyrkande af en beskattning,
som lika drabbar alla innehafvare af caracters-fullraagter, antingen de ådagalagt
sig vara af sådan utmärkelse värdige eller icke, — bordt dertill
medverka. Dessutom tror jag en caracters-lullmagter ålagd bevillning vara
i så måtto skadlig, att den för de förmögnare öppnar en väg till befordran,
som de obemedlade icke kunna, åtminstone utan svårighet, beträda.
På dessa grunder har jag byggt min öfvertygelse, att hela tredje Artikeln
borde frän Bevillnings-Förordningen utgå. Men då jag måste befara, att
denna mening lika litet skall förmå göra sig gällande inom Riks-Stånden,
som i Utskottet, vågar jag, till vinnande af någon rättvisa i detta fall,
vördsamligen föreslå, att 3;dje mom. af 3^ §. måtte erhålla följande förändrade
ordalydelse:
Den, som erhållit högre caracter, än som åtföljer innehafvande tjenstegrad,
och vederbörligen styrker sig hafva, efter behörigt förordnande, minst
ett år förrättat den tjenst, som motsvarar den högre caracteren, erlägger
icke under samma tid eller derefter för densamma någon bevillning.
3:o Emot de förändrade föreskrifter, i afseende på mantals- och skattskrifningen,
som 3cj §. af Utskottets förslag innehåller. Utan att i stöd
af egen erfarenhet kunna afgöra, huruvida dessa föreskrifter varit af behofvet
påkallade, förenar jag mig blott i den reservation, som Grefve
Hamilton, Jacob, vid Utskottets Betänkande N:o 12 afgifvit, och hvari åtskillige
af Utskottets ledamöter instämt.
4:0 Emot Utskottets beslut att tillstyrka den förändring af §. 113,
att Landshöfdingens rösträttighet i Pröfnings-Comite* måtte upphöra, hvilket
jag anser så mycket mer obilligt, som, enligt Utskottets förslag, Kronans
ombud icke eger rätt att öfver Pröfnings-Comitéens beslut anföra
besvär.
5:o Emot den föreslagna ändringen af §. r4q, hvarigenom den staden
Borås hittills medgifna lindring i bevillningen för bandel och rörelse skulle
upphöra, och torde jag, såsom skäl för min reservation i denna punkt,
endast behöfva anföra de dubbla olyckor, som Öfvergått nämnde stad,
hvilken, dem oagtadt, alltid nödgats betala ränta å de af Staten beviljade
lån, samt dessutom erlagt en, i förhållande till andra städer al samma
storlek, ojemnförligt hög beyillnings-summa.”
Bilaga till Bevillnings-Ulskoltets Utlåtande, N.O 27.
3
Herr Fiiherre Gyllenstjerm har reserverat sig emot beslutet om Mantals-skrifnings
Comitéers införande.
Herr Stuart har reserverat sig emot besluten:
1:0 att Centonal-afgiften skall utgöras af embets- och tjenstemäns löner;
3:0 alt, enligt i5 § af förslaget till Bevillnings-Stadga, Informatorer skola
taxeras lika med embets- och tjenstemän;
3:o emot 3g § , att manlalsskrifningarne skola förrättas genom en serskild.
Comité; och
4:0 att, enligt 113 §., Landshöfdingarne icke skola ega rösträttighet uti
Pröfnings-Comilen.
Af Herr von Heland:
Vid 1 Art. 1
”Jag har med min röst icke kunnat deltaga uti det beslut, Utskottqf
fattat, att nedsätta den personliga skydds-afgiften med 20 sk. på karl och
10 sk. på qvinna, hvarigenom, å ena sidan, en obetydlig fördel uppkommer
för den enskilde, men, å andra, den ganska betydliga summan af
circa 4^o,000 R:dr lör Stats-Verket går förlorad.
Jag hade önskat, att en conferens med Siats-Utskottet hade egt rum,
för att utröna beloppet af den bevillnings-summa, sorn erfordras till fyllande
så väl af utgifterne i och för den ordinarie, som extra Slats-regleringen,
innan Utskottet för sig afklippt denna betydliga del af dess tillgångar.
Jag hade äfven önskat, att, om en nedsättning i bevillningen kunde
ega rum, en för de skattskyldige mera väsendtlig lindring hade på andra
artiklar kunnat åstadkommas, till fördel för den fattiga handtverksoch
arbetande classen, serdeles q vinkönet; och slutligen, alt om ännu något
derutöfver kunde afkortas, en del af skydds-afgiflen hade blifvit använd
till communala behof (U ex. Arbets-inrättningar) hvarigenom den
fattige på ett välgörande sätt hade återfått, icke allenast de af honom,
utan äfven fått tillgodonjuta de af den förmögnare classen för mycket utlagde
afgifterne.
3 Art. 3y §.
Afgiflen enligt denna artikel uppkom sistlidne Riksdag, för alt söka
förekomma de tali ika titlarne på högre embete än motsvarande lön. Innan
Utskotlet gick alt fortfarande föreslå bevillning efter denna artikel,
4
Bilaga till B evillnings-Ut skottets Utlåtande, IV:o 27.
bade det, i min tanka, ej varit orätt att göra en undersökning, huruvida;
verkligen, på de fem senare åren,, titlarne hade förminskats* och om så
icke varit förhållandet, tior,, jag att Utskottet hade bordt mera lyssna till
de anmärkningar,, som vid återremissen af dess förra Betänkande inom
Stånden gjordes emot förslaget i denna del. Mig synes ej helier, att Utskottet
handlat rätt conseqvent, sorn nu vili beskatta fåfängan,, men (genom
afslag å Prosten Sandbergs motion om beskattning på bränvins-con—
sumtion} ej ville beskatta ett ännu värre ondt: fylleriet.
Om jag föreställer mig, att Kongl. Majit vill utmärka en skicklig person*,
genom högre caracter,, med hvilken, inom militär-ståndet åtminstone,
oftast åtföljer befordrings-rätt, och den ifrågavarande person — som dels
icke vill undanbedja sig Kongl. Maj:ts Nåd, dels hoppas att deraf kunna
vinna befordran till bättre lön i framtiden, och dels icke vill se sig förbigången
af en yngre kamrat,, som annars måhända får, som man säger,
den grace, Chefen sökt att förskaffa dess Corps — och således anser sig
icke höra försaka en sådan utmärkelse; så säger Slaten genom denna Bevillnings-Förordning,
med andra orJ, lill den befordrade: du skall skutta,
icke för det du har råd dertill, ej heller för det vi behöfva din skatt, (ty
hela årliga inkomsten efter denna artikel uppgår till endast circa 3oo
R:dr), utan derföre, att du är duglig, att du, vill framåt till din och de
dinas bergning, och för det, att du har så mycken stolthet, att du icke för
uppoffringen af några R:dr vill låta den utmärkelse, Konungen ämnat dig,
falla; på någon annans axlar.
Detta raisonnement tyckes ej vara förenadt med Statens värdighet,
hvarföre jag får reservera mig emot den nu. föreslagna beskattningen eber
3 Artikeln, alldenstund det åsyftade ändamålet ej derigenom vinnes. Andra;
åtgärder äro dessutom nu af Rikets Ständer vid tagne, för att förekomma
det onda. I öfrigt reserverar jag mig emot Utskottets beslut i i5 §.,
rörande vägrad befrielse från bevillning för spisqvarter ulan spirituosa,
samt heslutet i 113 §.
Uti voteringen öfver 3q §. har jag ansett mig ej böra dellaga.”
Herr Edenhjelm har reserverat sig emot beslutet om borttagande af
den uti i5 §. af Utskottets Betänkande N:o 112 föreslagna befrielse från
bevillning för spisqvarter,, der, jemnte mat,, endast porter, öl och svagdricka
hålles till salu.
Herr Paykull reserverar sig emot beslutet om Gentonal-nfgiftens fortfarande
samt den uti 3:dje Artikeln föreslagna bevillningen för caractersfullmagter.
Bilaga till Sevi lin ings-U t skottets Utlåtande, IV:o 27.
5
Herr Biskopen Doctor Bruhn liar anfört sin reservation emot beslutot
nti 1 13 §., att Landshofdingarne icke skulle ega rösträttighet uti Pröfnings-C
>milden.
A.f Herr Prosten Nordhammar: ”Jag reserverar mig emot beslutet alt
föreslå centonalens bibehållande; emedan jag icke inser något skäl, hvarföre
embelsmannen allena skall bidraga till ett ändamål, sorn för alla Rikets
inbyggare är af lika vigt. Afgiflen utgår dessutom högst ojeinnt och principlöst.
En Ijensteman med 200 R:drs lön utur Stats-Conloret erlägger för
dessa centonal, men en embetsman med 5,000 R:dr i Expeditions-lösen och
sportler är för denna inkomst befriad från centonal-afgift.
Den grundsats, hvilken blifvit åberopad såsom skäl lör bibehållandet
af denna afgift,. synes mig ock högst betänklig. Man har anfört, alt embetsmannen
emoltagit sin tjenst med villkor alt erlägga centonal, och att
lian derföre icke har något skäligt anspråk, på befrielse:
Denna grundsats,, med’ consecjvens i alla riktningar tillämpad, skulle
innebära, att innehafvare!) af den mest onererade jord icke har något skäligt
anspråk på- lindring, emedan* han emoltagit samma jord obestridligen,
under förbindelse att fullgöra- de henne vidhäftande åligganden. Detta är
en princip, sorn, den må yrkas i hvad riktning eller från hvad håll sorn
helst, jag alltid skall finna lika förkastlig.”
Herr Prosten Linchnark har reserverat sig emot beslutet om centonalafgiftens
fortfarande..
A.f Herr Prosten Nibelius:: ”Emot Utskottets vidblifvande af sitt, efter
min tanka,, för tidiga tillstyrkande, rörande Skydds-afgiftens nedsättning,
åberopar jag mili vid Betänkandet N:o 12 i detta ämne afgifna reservation,
och tillägger, dels att detta i förhand tillstyrkta beslut synes nu så mycket
n era betänkligt, då — oagtadt den höga beräkningen* af Stats-Verkets inkomster,
hvilken beräkning ej torde komma att lemna några öfverskott* —
Stals-brist-summan, som genom bevillning skall fyllas, enligt Stats-Ut-skottets
be;åkning i Utlåtandet N:o- 234> ondast med 54,961 R:dr understiger den
Slals-brist-summa, sorn vid iö35 års Stals-reglering fastställdes; dels att Bevillnings-Utskottets
tillstyrkande i afseende på ifrågavarande afgifts nedsättning,
om det af Ständerna antages, kommer att innefatta det bestämda beslut,
att denna afgift ej får öfverstiga 3 4 sk. för man och 12 sk. för rf vinna,
och således icke endast förslagsvis gäller, ehuru Utskottet i sin motivering
dertill i dess senare Utlåtande seker att åt saken gifva ett d v I i k t
utseende..
6
Bilaga, till Bevilhungs-Utslottets Utlåtande, N.o 37.
Likaledes åberopar jag mina vid Belänkandet N:o 12, afgifna reservationer
mot förslagen, att ofvannämnde afgift ej skall debiteras förrj än
vid fjUda 18 årj samt att af giften enligt st:dra Art. för arbetsfolk, som
ej äro i år stjenstj skall borttagas.’’
Herr Prosten Svedelius reserverade sig mot besluten:
1:0 att nedsätta skydds-afgiften enligt 1 §.;
2:0 att borttaga den uti i5 §. af förslaget vid Betänkandet N:o 12, med
gifna
befrielse från bevillning för spisqvarter, der jemte mat endast
porter, öl och svagdricka hålles till salu.
Af Herr Prosten Hallbeck: ”Uti Utskoltets förslag om förändring af
Man tals-Corn missionens sammansättning, har jag ej kunnat instämma, dels
emedan jag anser det icke vara öfverensstämmande med föreskriften uti
den ännu gällande 1812 års Kongl. Föiordningen om mantals- och skaltskrifningarne
i Riket, dels emedan jag ej finnér della beslut leda till något
ändamål. Vid mantalsskrifningarne, såsom de hittills blifvit förrättade,
meddela Pastor och närvarande socknemän nödiga upplysningar, och om
personer derefter emot någons vilja uteslutas eller antecknas, så eger
den missnöjde alt bos Konungens Befallningshafvande anföra besvär, hvarefter,
sedan församlingen, sorn frågan angår, å sockenstämma blifvit hörd,
ärendet i laga ordning afgöres. Någon annan procedur kan väl icke nu
ega rum, i händelse den föreslagna förändringen skulle antagas. Jag vet
således icke, hvad med densamma skulle kunna vinnas.”
Herr Prosten Sylwan reserverar sig emot besluten:
i :o om skydds-afjltens nedsättning;
2:0 om Centonal-afgiflens fortfarande; och
3:o att Landshöfdingarne hädanefter icke skola ega rösträttighet uti Pröfnings-Comitéerne.
Af Herr Prosten Österma?i: ”Emot Utskottets beslut att bibehålla den
i 3q §. af förslaget till ny Bevillnings-Siadga införde föreskrift örn sammansättningen
af en sä kallad Mantalsskrifnings-Comilé, får jag mig reservera.
Uti Kongl. Instruclionen af den 20 December i6q3 för Manlals-Commissarierne,
hvilkas befattningar Häradsskrifvarne numera utöfva, stadgas,
bland annat, nemligen, i i:sta punkten: Skolandes sä i anledning af Kronones
Jordebok j som andre vederbörandes underrättelse uti Längden infö
-
Bilaga till Bevillnings-Utskottets Utlåtande, iV.-o
7
ras, alla de hemman, torp och lägenheter, som med folk bebos, de vare
sig af hvad villkor de häl/st vara kunna, och sä inånga, sorn denna ränta
bör betala, rigtigt i sine tillhörige linier eller columner anteckna, men för
de andre orsaken, hvarföre de äre befriade, in mar gine annotera; a:dra
punkten : Emedan Mantals-Commissarie-tjensten förnämligast deruti består,
att man noga optccknar och till Längds förer alla de, som mantalspenningarne
böra erlägga och betala; 5:te punkten: Vid skrifbingarne skola sig
jemte Mantals-Commissarien inställa, pä landet, först Kyrkoherden, eller
den hans embete f örestår, i samma socken skrifningen sker, dernäst Häradsfogden,
Läns- och Uppbörds männen, samt de Nämnde-,' Fjerdingsoch
Kyrkones Sexnuin, som i samma socken, eller i den dis t rict, hvilken
då är sammankallad, äro boende, hvilke alle skole icke allenast framkomma
och svara för sig och sitt folk, utan ock redeligen gifva underrättelse
om de andra, sä ock deras folk, som i socknen boendes och till finnandes
äro, skolandes Kyrkoherden hafva med sig kyrkoboken, hvaruti hvars och
ens födelse i församlingen bör vara antecknad, sä att, i fall något tvifvelsmål
om åldern på de unge sig skulle yppas, han det då af samma bok
må kunna uppvisa; samt y.-de punkten: Och sorn det allom är nödigt att
veta, hvilka personer Kongl. Majit för mantalspenningarnes erläggande i
Nåder frika/lat häfver, i anledning hvaraf Muntals-Cornmissarierne jemväl
måge kunna desarnme allenast till namnen i Längden införa och in margine
skälen annotera, hvarföre de befrias, men alla de öfrige, sorn en sådan
afgift skole betala, med deras namn inskrifva. Alltså vill Kongl.
Majit 1:0 hafva derföre förskont, — — — — j:o De, som äre komne
till en så hög ålder och af bräcklighet så besvärade, att de intet förmå
bruka deras hemman, utan hafva dem godvilligt öfvergifvit; och satt sig
inne hos deras barn, samt hafva af dem skötsel och uppehälle, förblifva
desslikes för mantalspenningarne förskonte; men så länge de skrifvas för
hemmanet eller behålla för sig deruti något bruk eller del, kan ingen ålder
eller bräcklighet till deras befrielse komma i consideration.
Af dessa föreskrifter, på hvilka alla sedermera utkomne Kongl. Författningar
i ämnet sig grunda, synes det vara ostridigt, att mantalsskrifningen,
som hufvudsakligen afser anteckningen af alla, som böra erlägga mantalspenningar,
är en rent administrativ åtgärd.
Såväl Pastor, som Öfrige vid mantalsskrifningen å socknens eller församlingens
vägnar närvarande, hafva hittills aldrig haft annan befattning
eller skyldighet, än att med nödige upplysningar tillhandagå. Något annat
förhållande kan och hör ej heller hädanefter ega rumj ty ansvaret för en
8
.Bilaga till Bevillnings-Ulskottets Utlåtande ■, Tf.o 27.
rigtig tillämpning af Författningarne i berörde hänseende, kan ej skäligen
åläggas någon annan än Mantalsskrifvaren.
En sådan institution, som här blifvit ifrågasatt, skulle dessutom icke
blott medföra olägenhet, i afseende på local-intressets öfvervägande inflytande,
ulan äfven slå i strid med församlingens rätt att, enligt 48 §■ af
förslaget, å allmän sockenstämma collectivt granska oell godkänna mantalslängden,
en åtgärd, som gör Mantals-Comiteens tillvaro håde öfverflödig
och olämplig.
När härtill kommer den ytterligare oformlighet, sorn vidlåder förslaget,
att nemligen, såsom följd deraf, Konungens Befallningshafvande skulle
nödgas underkänna och ogilla sitt eget ombuds, gemensamt med Comiteens
öfrige ledamöter, vidtagne beslut, samt Mantalsskrifvaren förvandlas både
till Domare och part, visar sig följagtligen en sådan bristfällighet, jemväl i
afseende på sjelfva tillämpningen af detta förslag, att Utskottets pluralitet
dervid synes hafva åsidosatt det hufvudsakliga villkoret för ali pröfningsoch
beslutande-rätt hos offentlig myndighet, att nemligen utofningen deraf
icke må anses upphäfva vanliga rätts-förhållanden. Och då för öfrigt alla
de categorier, till hvilka befrielse från mantalspenningar utgörande skola
hänföras, blifvit bestämda genom Författningar i administrativ väg, samt
dessa Författningar måste tjena Mantalsskrifvaren till efterlefnad, ehvad beslut
den så kallade Mantalsskrifnings-Comiteen än skulle komma att diclera,
anser jag mig böra, så väl på grund af ofvan anförde skäl, som de inom
Riks-Slånden mot förslaget i denna del förekomne anmärkningar, vörd
samt
yrka, att detsamma måtte af Rikets Högloflige Ständer ogillas, samt
att föreskriflerne derom, nemligen uti de arne sista raderne af irsta momentet
från ordet: "äskås" j jemte hela 2:dra och 3:dje momenten, må
från 3g §. uteslutas.
Emot besluten om centonal-afgiftens fortfarande, upphörande af Landshöfdingarnes
rösträttighet uti Pröfnings-Comiteerne samt inskränkning uti
den lindring i bevillning, som hittills varit staden Borås förunnad, får jag
jemväl anföra min reservation.”
Af Herr Prosten Sandberg: ”Sorn jag uti åtskilliga punkter varit skiljagtig
från Utskottets pluralitet, torde jag vid dem, som förekomma mig
vara af någon vij^t, få anföra reservationer:
§. 1. Om Staten kan undvara den personliga skyddsafgiften, bor den
aflemnas lill församlingen, för att användas lill dess gemenssmma behof och
serskildt
Bilaga till BevillningsAJtskölte.ls Utlåtande, N.-o 27.
9
serskildt lill folkundervisning, meri i »ynnerhet lill fatliga barns underhäll,
vård och uppfostran, så att dessa ingenstädes måtte någonsin behöfva gå
omkring och tigga.
För alt uppmuntra till nykterhet-, anser jag lindring uti personliga utskylder
böra beviljas dem af de mindre bemedlade folk-classerna, som upphöra
med bruket af brännvin och andra dylika starka drycker, såsom Contracts-Prosten
Öhrnberg och Doctor Agrell föreslagit, och får i detta hänseende
åberopa min reservation vid Bevillnings-Utskottets förra Betänkande
N:o 12, pag. 38 och 3g. En sådan skaltelindring behöfdes nu långt
mera för nykterhetens, än för koppympningens befrämjande.
§. i5. Det hade äfven varit önskligt, om Utskottet vidblifvit sitt förra
förslag, pag. 18, att inrättande af spisqvarter, der mat och dryck erhållas, men
inga spirituosa linnas, bör uppmuntras med frihet från bevillning, emedan
de medföra nytta för folket, likasom spar-bankerna, och den, sorn vill hålla
mat och dricka till salu, bör icke tvingas att derjemte hålla krog, för alt
kunna komma ut med skatten, Controllen är ej svår. Befrielsen skulle
bero på pröfning af socknens taxeringsman, som nog kunna få kunskap'om
förhållandet.
§. 23. Arrendatorer af större egendomar och ladugårdar drifva stundom
en förmonlig jordbruks-rörelse, hvilken gifver betydlig behållning. I
mon af behållen inkomst, böra de, likasom andra närings-idkare, erlägga bevillning
och icke vara befriade från allt bidrag till Staten. — Häraf följer
ock, att arrendatorer af mindre lägenheter, hälftenbrukare, landtbönder,
med flera, som hafva ringa eller ingen behållning, derifrån befrias.
§§. 17 och 1 g. När man vill lindra bördorna för den fattigare, måste
de öfverflyttas på de medborgare-classer, af hvilka de bättre kunna bäras,
ty hvad, som erfordras för Statens behof, måste på något sätt fyllas. Af
sådan anledning anser jag, att bevillning för fastighet och jordegendom,
pag. 20, af 5o,ooo eller åtminstone af 100,000 R:drs taxeringsvärde och
derutöfver, bör utgöras med Tre för hvarje tusende. Det är vida lättare
att af en stor behållning betala en progressivt högre afgift, än af en mindre.
§. 35. På samma grund anser jag ock, att i synnerhet Privat-banker,
Bill. till R. St. Prot. 1840. S Sami. 1 A/d. ig:de Haft.
2
10
Bilag» till Bevillnings-Utskottels Utlåtande, N;o 27.
sorn drifva en ganska vinstgifvande penningerörelse, böra erlägga högre bevillning,
än sona liar blifvit föreslagen.
Men i synnerhet är det emot 147 §•> jag får reservera mig, emedan
den afkortning, der föreslås, och som hittills egt rum, är alltför obetydlig
för att medföra någon synnerlig lindring, der den bäst behöfves. Personer
af arbetsclassen, som hafva helsa och krafter, kunna ännu alltid i vårt
land förvärfva sig nödtorftig bergning och tillika den erforderliga skattepenningen,
så vida de äro flitiga, nyktra och sparsamma. Saknas någon
af dessa egenskaper, så blifva de uslingar, om man ock vilie skänka dem
dubbla skatte-beloppet. Men hvad, sorn gör deras utkomst ganska bekymmersam,
oagtadt deras bästa bemödanden, är barnens uppfostran och
gamla föräldrars underhåll. Derföre bör Staten i sådant fall efterskänka
sin rätt. Det är godt om de fattige ändå kunna uppföda sina barn och underhålla
sina gamla anhöriga så, att de icke falla det allmänna till last. Det
vöre fördenskull önskligt, att alla de medellösa folk-classer, som här uppräknas,
måtte få tillgodonjuta en större afkortning både för minderåriga
barn och för fattiga, orkeslösa föräldrar, dem de underhålla. Besväret för
vederbörande skulle icke derigenom ökas, ty det är lika lätt att afkorta 24
som 4 sk- Minskningen i Stats-inkomsterna, som deraf befaras, kan icke
blifva större, än att den från annat håll lätt skulle kunna ersättas; och för min
del vet jag i sanning ingen sbatte-lindring, som af behofvet är mera påkallad
och för hvilken jag heldre skulle rösta. Uti en reservation till Bevillningsutskottets
Betänkande, N:o 12, pag. 4° och 4[> finnes förslag till en förändrad
redaction af denna §., som jag önskade kunna tillvinna sig någon
uppmärksamhet."
Af Herr Löfvenström. "Uti ofvanstående af Herr Prosten Sandberg
gjorda reservationer, instämmer jag till alla delar.”
Herr Prosten Sidner reserverar sig emot beslutet om eentonal-afgiftens
fortfarande.
Af Herr Grapengiesser: ”Emot Utskeltets beslut i följande §§. af Betänkandet,
får jag vördsamt reservera mig:
Uti i5 §. bar Utskottet uteslutit och således från all bevillning befriat
arbetsfolk i städerne. Då arbetsfolk i städerne, åtminstone uti de
Bilaga till Bcvillnings-Utsköttels Utlåtande, N:0 2J.
11
större, ganska ofta kunna förtjena i i/3 R:dr B:co om dagen, anser jag
dem så mycket mera böra vara ålagde den ringa bevillnings-afgift, sorn i
gällande Bevillnings-Förordningens 17 §. är stadgad, som mången handtverkare
icke eger större men, väl mindre, arbets-förtjenst, men det oagtadt
får vidkännas en mängd olika utskylder.
Uti samma §. har Utskottet, i afseende på utlänningar, sorn resa omkring
i landet, bibehållit redactionen oförändrad, oagtadt deremot gjorda
anmärkningar. De utlänningar, hvilka äro meningen att beskatta, äro endast
sådane, som benämnas för Probenreuler, och ej drifva annan handel, än
med manufactur-varor. För att skilja dem från andre hitkommande utlänningar,
hvilka antingen resa för sitt nöje eller ock för att uppgöra större
handels-alFärer, är af nöden, att ordet manufactur kommer emellan de på
fjerde raden varande orden: utländska varor. Den nedsättning i afgiften
från 100 R:dr B;co för första månaden, som Utskottet i Betänkandet N:o
12 föreslagit lill 5o R.‘dr B:co för de första tre månaderne, kan jag ej
gilla, utan anser, att desse så kallade Probenreuter böra betala 5o R:dr
B:co för hvarje månad, de i landet vistas. Att vid ankomsten nedsätta afgiften
för sex månader, tror jag skall medföra så många olägenheter, då
dessa kringvandrande handlande oftast lemna landet på annan väg, än de
hitkorama, att delta stadgande bör utgå. Afgiften, som å resepasset bör
antecknas, då den erlägges, kan, för den tid, densamma ej blifvit erlagd,
dem afFordras, hvar helst de sig i landet uppehålla.
Mot innehållet af 35 §., angående bevillning af capital &c., får jag
åberopa min vid Betänkandet N:o 12 afgifne reservation. Om icke hvad
nu gällande och förra Bevillnings-Förordningar i detta hänseende stadga, i
sin helhet skulle komma att fortfara, anser jag, alt åtminstone för den utdelning
från Privat-Banker, som öfverstiger sex för hundrade, bör i bevillning
10 procent af denna högre utdelning erläggas.”
Af Herr Billberg: ”Emot följande punkter i förestående Betänkande
får jag vördsamt anmäla min reservation,
§. 2. Utskottet har här tillstyrkt cenlonalens fortfarande utgående efter
samma grunder, sorn hittills. En sådan åtgärd måste jag ogilla och skälen
12
Bilaga till Bevillnings-Ut skottets Utlåtande, N:o 27,
lör milt ogillande finnas i början af Utskottets eget räisonnement, i ocb för
dess Atei inflyttande i Bevillnings-Stadgan, der det beter, alt ”det icke lärer
kunna bestridas, att denna utgift utgår efter en bögst orättvis grund.”
Ett ytterligare skäl för omarbetandet af de grunder, hvarefter den borde
utgå, eller också, — om sådant icke utan för stora olägenheter kunde låta
sig göra, — för dess totala borttagande, anser jag ligga deruti, att af de
Utskottet tillhandakomne anmärkningar mot denna punkt i Betänkandet,
N:o 12, hvarest Utskottet föreslagit dess upphörande, det inhemtas, att tre
utaf Riks-Slånden, dels icke ogillat denna åtgärd, dels uttryckt sin önskan,
att, om denna bevillning fortfarande skulle existera, den då måtte utgå efter
rationellare grunder. Endast inom ett enda Riks-Stånd, nemligen det
Hedervärda Bonde-Ståndet, har man ansett centonalen böra hädanefter, utgöras,
sorn hitintills..
§. 3g. Jag vidhåller ännu dén åsigt, jgg i min reservation vid Betänkandet
N:o 12.sökte uttrycka,. angående Bevilinings-Uiskolfets obehörighet att besluta
det tillägg till denna § , som der föreslogs och här blifvit vidhållet,
oagtadt trenne af Riks-Stånden icke otydligt uttalat sitt ogillande deraf.
För öfrigt instämmer jag i den, reservation, Herr Prosten Osterman häremot
afgifvit..
§. 64. Utskottet har här stadgat! tredubbla böter för den egare af fartyg eller
fartygs-delar, sorn försummar att desamma till bevillnings erläggande på
bestämd dag uppgifva,„ och synes,„ då en slik försummelse benämnes ’’försnillning”,
utgå från den synpunkt, att en sådan urag thålen het alltid sker
af uppsåt. Till detta förmodande anser jag mig alldeles oberättigad, och
kan således-icke underlåta att reservera mig emot den deraf föranledda
straff-bestämmelse, troende, att böterna böra vara lika för hvad jag underlåter
att till bevillnings påförande uppgifva; detta, må nu bestå i fastigheter,
skeppsparter,,eller hvad annat'som helst.”
Af Herr Lindström: ’'Uti Herr Bil/bergs reservation: förenar jag mig,
endast med den förändring, hvad §. 2 angår, att jag anser centonal af
embets- och tjenstemäns löner vara obillig, och således hvarken efter nu
faststälde eller andra grunder böra utgå, utan helt; och hållet borttagas.”
Bilaga till Bevillnings-Utskottels Utlåtande, N:o 27.
13
Af Herr Brunnius: ”Med den anmärkning rörande centonalen, som af
Herr Lindström blifvit gjord, förenar jag mig uti Herr Billbergs reservation.
”
Af Herr Hjorth: ”Lika med Herr Lindström, linner jag, att centonal
af löner bör, såsom obillig, försvinna; äfvensom jag i öfriga delar biträder
de Asigter, Herr Billberg uti ofvanstående reservation uttryckt.
Beträffande den för staden Borås begärda lindring uti bevillningen,
förenar jag mig med Herr Grefve Hamilton."
Herr Höök liar reserverat sig emot centonal-afgiftens fortfarande.
Af Herr Norin: ”Emot Utskottets vidhållne afslag å den af mig gjor
de
motion, att Umeå stad måtte, på grund af till Utskottet ingifne handlingar,
för sin donerade jord ifrån utskylder varda befriad, nödgas jag fortfara
i min skiljagtighet, och anhåller såmedelst i allo få åberopa min vid
Betänkandet-N:o 12, i och för detta ämne, afgifne reservation.”
Herr Westman reserverar sig emot beslutet om borttagande af bevillning
för arbetsfolk.
Herr Unger har reserverat sig emot beslutens1:0
om centonal-afgiftens fortfarande;
2:0 om manlalsskrifningarnes förrättande genom en serskild Comité.
ii
Bevillnings-Vtskottets Betänkande, Ar.o *?■
N:o 28.
Ank. till Exp. Utsk. d, 7 September, kl. a t. m.
Betänkande , i anledning af Herr Christiersons motion, angående
bestämmande af det belopp, uppbördsman och redogörare borde
åtnjuta, för debitering och indrifning af bevillningen.
Uti en hos Välloflige Borgare-Ståndet, under åberopande af 56
Biksdags-Ordningen, väckt, till Bevilinings-Utskottet remitterad och den 20
nästlidne Juli till Utskottet ankommen motion, har Herr Christierson anfört,
att, genom de i Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 12, angåend#
grunderne för den blifvande allmänna bevillningen, föreslagne nedsältningar
i den nu varande bevillningen, uppkomme en ganska stor minskning
uti den procent, som inom hvarje Län af bevillnings-summan vöre anslagen
till uppbördsman med flere uppräknade ändamål, hvilka senare i första
rummet måste bestridas, samt att genom nedsättning i bevillningen
förlorade synnerligast slädernes uppbördsman, som för krono-uppbörden
och dermed förenade besvärligheter och ansvar icke hafva annat arfvode,
sin den dem, uti r 21 §. af det vid förrberörde Betänkande fogade förslag
lill ny Bevillnings-Stadga, lillagde procent af bevillnings-summan, och hvilket
arfvode, genom den föreslagne nedsättning i bevillningen, komme att
ininskas med 5o procent, åtminstone der, hvarest högsta bevillnings-beloppet
utginge efter i:sta Artikeln i nu gällande Bevillnings-Förordning; och
har Herr Christierson, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, föreslagit,
att uppbördsmännens rätt måtte skyddas, och de bibehållas vid de inkomster,
som genom procent af bevillningen hittills uppburits, så att uppbördsman
och redogörare icke genom skalte-lindringen för deras del förlora,
helst tjenstebesväret icke minskas, utan bibehåller sin fordna trägenhet;
uti hvilken motion Herr Westlinger sig förenat.
Enär, på sätt motionären anfört, genom bibehållande af den bestämmelse,
nu gällande Bevillnings-Förordning uti 143 §. upptager, angående
beräknande af viss procent utaf bevillnings-summan inom hvarje Län, till
Bcvillnings-Ut skot tets Betänkande, K.o 28.
15
uppmuntran för uppbördsman och redogörare, samt till andre uti nyssnämnde
§. afsedde ändamål, skulle inträffa, att, genom den af Utskottet
föreslagna nedsättning uti bevillningen, uppbördsmän och redogörare förlorade
uti inkomster, utan aLt erhålla minskning i deras trägna göromål,
samt härtill kommer, att nämnde tjenstemän jemväl skulle erhålla en mindre
andel uti den nu bestämda procenten af bevilinings-summan, om Rikets
flögloflige Ständer bifalla, hvad Utskottet föreslagit, i fråga om ett
förökad t antal ledamöter i Pröfnings-Comiteen, hvilka ledamöters skjutsoeh
tractaments-kostnad äfven skall utgå af den uti 121 §. i Utskottets
förslag till ny Bevillnings-Stadga bestämda procent, finner Utskottet Herr
Christiersons forrberörde framställning vara på billighet och rättvisa grundad;
men, innan de af Utskottet föreslagne nedsättningar i bevillningen
blifvit af Riks-Stånden pröfvade och godkände, sam t bestämdt är, lill hvad
belopp nuvarande bevillnings-afgifter varda nedsatte, anser Utskottet sig
icke kunna något hufvudsakligt utlåtande öfver Herr Christiersons väckta
motion meddela, utan får allenast hänvisa, till hvad Utskottet uti Ullåtgndet
N:o 27, i anledning af erhållen återmiss å Betänkandet N:o 12, angående
grunderne för den blifvande allmänna bevillningen, uti förevarande
ämne yttrat.
Stockholm den 3i Augusti 1840.
TRYCKT HOS J. A. WALLDÉN,
1840.
Bevil/nings-UtskoCtcts Memorial, N\o 29.
1
N:o 29.
Ank. till Exp. Utsk. den 30 Oct., kl. % e. m,,
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut, angående
Curhus-afgiftens fortfarande.
Genom Protocolls-Utdrag af den 20 Maj, den 11, i5, 19 och 26
Augusti samt den 2 nåstlidne September, har Bevillnings-Utskottet undfått
del af Riks-Ståndens beslut, i anledning af Utskottets, under N:o 20, afgifne
Utlåtande öfver de emot Betänkandet N:o 11, angående Curhusafgiftens
fortfarande, samt Herr Möllerhjelms, Axel, i ämnet väckte motion,
gjorda anmärkningar; och då Utskottet nu skolat afgifva förslag,
dels till sammanjemkning af de skiljagtiga besluten, dels ock till de deraf
föranledda propositioner, hvaröfver omröstning i Förstärkt Stats-Ulskott
lärer komma att anställas, får Utskottet jemväl anmäla, att hvad Utskottet
i öfriga delar föreslagit, vunnit samtlige Riks-Ståndens bifall.
Utskottets förslag, pag. 4 i Betänkandet N:o 11, att en årlig afgift
till veneriska smittans hämmande och botande må fortfarande utgå till och
med det år, då nåsthårefter infallande Riksdag slutas, med högst fem
och minst en skilling för hvarje mantalsskrifven person, med i öfrigt uppgifna,
hufvudsakligen enahanda vilkor, som vid sista Riksdag fastställdes;
äfvensom att Styrelsen och Förvaltningen af Lazaretten och Curhusen inom
hvarje Län må blifva gemensam, der icke locala hinder eller andra
orsaker deremot förekomma, såsom uti Stockholms, Östergöthlands, Södermanlands,
Wermlands och Gefleborgs Län m. fl.; dock att hvardera Inrättningens
inkomster och utgifter noggrant åtskiljas, samt ovilkorligen serskildt
redovisas, — år antaget af Höglofl.Ridderskapetoch Adeln utan förändring, samt
af Vållofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet, med det tillägg,
att de serskildt inrättade Curhus-districten må berättigas att disponera och
behålla de Curhusmedel, som inom districtet inflyta, samt att, hvad sålunda
vore beslutadt, äfven skulle gälla för nya Curhus-district, som intill nästa
Riksdag bildas; hvaremot Högvördige Preste-Ståndet ogillat den af
Utskottet framställda åsigt, att Curhus-afgiften ovilkorligen skulle utgå till
lika belopp inom hvarje Lån, äfven om derinom funnos flera Curhus och
Lazaretts-district, men godkänt beloppet af denna afgift, så i afseende
på maximum, som minimum, eller högst fem och minst en skilling för
Bih, till R, St, Prot, 1840. 5 Sami. 1 A/d, 20 Haft, 1
2
Bevillnings-Utskottcts Memorial, N.-o 29.
hvarje mantalsskrifven person för landet i allmänhet, med förklarande derjemte,
att det på vederbörande inom districtet borde ankomma att för
detsamma om afgiftens belopp mellan nämnde maximum och minimum efter
behofvet bestämma.
Då Preste-Ståndet, genom beslutet alt införa ordet ”district” i stället
för ”Lån”, synes hafva antydt, att Ståndet i den delen öfverensstämmer
med Borgare- och Bonde-Stånden, och blott skiljer sig, i afseende
på afgiftens belopp, inom olika Curhus-district; så får Utskottet, under
förutsättning, att Preste-Ståndet bifaller, det Borgare- och Bonde-Ståndens
ofvannåmnde tillägg må såsom ett förtydligande vid Preste-Ståndets beslut
intagas, hemställa, att, till bestämmande af contra-propositionens innehåll,
votering först må företagas öfver följande proposition:
l:o
Den, som vill, att contra-propositionen i hufvudsakliga voteringen
skall innehålla det af Borgare- och Bonde-Stånden beslutade tillägg till
Utskottets ofvannämnde förslag, att nemligen de serskildt inrättade Curhusdistricten
må berättigas att disponera och behålla de Curhusmedel, som
inom districtet inflyta, samt att, hvad sålunda vore beslutadt, äfven skulle
gälla för nya Curhus-district, som intill nästa Riksdag bildas, voterar
Ja', den det ej vill, voterar Nej',
vinner Nej,
kommer contra-proposilionen att innefatta Preste-Ståndets beslut, eller att
det på vederbörande inom Curhus-districtet skulle ankomma att för detsamma
om Curhus-afgiftens belopp, emellan de för landet i allmänhet
godkände maximi- och minimi-afgifterne, eller högst feni och minst en skilling
för hvarje mantalsskrifven person, efter behofvet bestämma, och att
de serskildt inrättade Curhus-districten må berättigas att disponera och
behålla de Curhus-inedel, som inom districtet inflyta, samt att, hvad sålunda
vore beslutadt, äfven skulle gälla för nya Curhus-district, som intill
nästa Riksdag bildas.
För voteringen i hufvudsaken får Utskottet dernäst föreslå följande
proposition:
2:o
Den, som bifaller Utskottets af Ridderskapet och Adeln godkända
förslag, att en årlig afgift till veneriska smittans hämmande och botande
må fortfarande utgå till och med det år, då nåslhårefter infallande Riks
-
Hevillnings-Utskottets Memorial, N\o 29. ; 3
dag slutas, med högst fem och minst en skilling för hvarje mantalsskrifven
person, med i öfrigt uppgifna, hufvudsakligen enahanda vilkor, som vid
sista Riksdag fastställdes; äfvensom att styrelsen och förvaltningen af Lazaretten
och Curhusen inom hvarje Lån må blifva gemensam, der icke
locala hinder eller andra orsaker deremot förekomma, såsom uti Stockholms,
Östergöthlands, Södermanlands, Wermlands och Gefleborgs Lån
m. fl.; dock att hvardera Inrättningens inkomster och utgifter noggrant åtskiljas,
samt ovilkorligen serskildt redovisas, voterar Ja; den det ej vill,
voterar Nej;
vinner Nej,
(irsta alternativet) antages det af Borgare- och Bonde-Stånden fattade beslut
;
(ördra alternativet) antages Preste-Ståndets beslut.
Ridderskapet och Adeln har beslutat, att Utskottets tillstyrkande,
pag. 4 i Betänkandet N:o n, det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majrt
föreslå vidtagandet af de ytterligare åtgärder och anstalter, som för ändamålets
befrämjande kunde pröfvas nödige och lämplige, så vål till veneriska
smittans hämmande i allmänhet, som i afseende på ifrån utrikes
orter ankommande skeppsbesättningar, om hvilkas behöriga besigtning mera
bestämda föreskrifter syntes erforderlige, ån de, som innefattas uti Kongl.
Commerce-Collegii, på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, under den 6 Maji
i83y, derom utfärdade Kungörelse, skulle förfalla; men som de 3:ne öfrige
Riks-Stånden bifallit Utskottets förslag,
lärer dervid få förblifva.
Utskottets yttrande, i anledning af Herr Mollerhjelins, Axel, motion,
angående Curhus-afgiften inom Stockholms stad, år godkåndt af
Bonde-Ståndet', hvaremot de öfrige Riks-Stånden beslutat, nemligen: Ridderslcapet
och Adeln, att Curhus-afgiften för Stockholm må beståmmas,
efter behofvet, till minst en och högst tolf skilling för hvarje mantalsskrifven
person; Preste-Slåndet, det må ståderne Stockholm och Götheborg
vara öfverlåtet alt öfverenskomma hvar för sig om beloppet af denna
afgift, motsvarande behofvet, äfven utöfver maximum för landet i allmänhet;
samt Borgare-Ståndet, att en årlig afgift till veneriska smittans hämmande
och botande inom Stockholms stad må med högst åtta och minst en
skilling utgå af hvarje derstädes mantalsskrifven person.
Då Riks-Ståndens beslut, i afseende på Curhus-afgiftens utgörande
i Stockholm, åro så skiljagtige, att Utskottet icke anser sig kunna föreslå
4
Bevillnings-Ulskottets Memorial, N'.o 29.
någon sammanjemkning deraf, helst Ridderskapel och Adeln samt PresteStåndet
afslagit den af Borgare-Ståndet i vissa puncter gjorde inbjudning,
samt Preete-Ståndet dessutom afven medgifvit staden Götheborg rättighet
att åtaga sig berörde afgift till obegrånsadt belopp, hemställer Utskottet,
att, till utrönande af contra-proposition uti hufvudsakliga voteringen, följande
votering må anställas:
3:o
Den, som vill, att contra-propositionen skall upptaga Ridderskapets
och Adelns beslut, att Curhus-afgiften för Stockholm må bestämmas efter
behofvet, till minst en och högst tolf skillingar för hvarje mantalsskrifven
person, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej’,
vinner Nej,
kommer ytterligare votering att anställas om, huruvida Preste-Stdnclets beslut,
det må städerne Stockholm och Götheborg vara öfverlåtet att öfverenskomma
hvar för sig om beloppet af Curhus-afgiften, motsvarande behofvet
äfven utöfver maximum för landet i allmänhet, eller Borgare-Ståndets
beslut, att en årlig afgift till veneriska smittans hämmande och botande
inom Stockholms stad må med högst åtta och minst en skilling utgå
af hvarje derstädes mantalsskrifven person, skall blifva contra-proposition
vid den hufvudsakliga voteringen.
För den händelse, att Nej vinner, föreslås en så lydande voteringsproposition
:
4:o
Den, som vill, att contra-propositionen skall innefatta Preste-Ståndets
beslut, det må städerne Stockholm och Götheborg vara öfverlåtet att
öfverenskomma hvar för sig om beloppet af Curhus-afgiften, motsvarande
behofvet, äfven utöfver maximum för landet i allmänhet, voterar Ja; den
det ej vill, voterar Nej;
vinner Nej,
blifver contra-propositionen, i enlighet med Rorgare-Ståndets beslut, attén
årlig afgift till veneriska smittans hämmande och botande inom' Stockholms
stad må med högst åtta och minst en skilling utgå af hvarje derstädes
mantalsskrifven person.
Hufvudsakliga voteringen blifver derefter:
5:o
Den, som bifaller Utskottets af Bonde-Ståndet godkände yttrande,
hvarigenom Herr Mollerhjelms förslag, att den rättighet för Stockholms
Bevillnings-Utskottett Memorial, N\o 29.
5
stads invånare måtte af Rikets Högloft. Ständer bestämmas, att äfven till
belopp, utöfver det för Länen i allmänhet fastställda maximum af fem
skiilingar för hvarje mantalsskrifven person, öfverenskomma om alt åtaga
sig en efter behofvet lämpad Curhus-afgift, blifvit afstyrkt, voterar Jer,
den det ej vill, voterar Nej;
vinner Nej,
antages (i:sta alternativet) Ridderskapets och Adelns beslut;
(2dra alternativet) Preste- eller Borgare-Ståndens beslut.
I afseende på de af Utskottet, i och för verkställigheten, föreslagne
allmänna stadganden, pag. 5, 6 och 7 uti Betänkandet N:o 11, äro följande
beslut meddeldte, nemligen:
Vid usta puncten: af Ridderskapet och Adeln, att denna punct bör
sättas i öfverensstämmelse med Ståndets ofvannåmnde beslut; af PresteStåndet,
att denna punct godkännes, med iagttagande såväl af hvad Ståndet
beslutat, rörande Stockholm och Götheborg, som ock alt ordet "Län’7
utbytes mot ”Curhus-district”; samt af Borgare-Ståndet, att denna punct
antogs, med det tillägg, att för Stockholms stad gäller, hvad 0111 Curhusmedlen
derstädes serskildt blifvit beslutadt.
Vid 2lära puncten: af Preste-Ståndet, att denna punct gillades, med
iagttagande af hvad senast anmärktes, att i stället, för Län inaåltes Curhus-district;
samt af Borgare-Ståndet, att a:dra puncten antogs, med den
förändring i början af denna punct, att orden inom hvarje Lån utgå,
och att i stället införas dessa: inom hvarje Curhus-district.
Vid jule puncten: af Preste-Ståndet, att denna punct bifölls; dock
med iagttagande, att Curhus-district insättes i stället för Län, samt att,
i afseende på meddelandet af den tryckta revisions-berättelsen, detta sträcker
sig endast till hvarje kyrka inom districtet, hvilka två senare ord sålunda
tilläggas; samt af Borgare-Ståndet, att 4:de puncten antogs, med den
förändring, att början af denna punct kommer att lyda sålunda: ”De ifrån
Hospitals- och Lazaretts-fonderna skiljda Curhus-medleft användas af en
inom hvarje Curhus-district, jemlikt Kongl. Maj:fs Nådiga Instruction för
Curhus- och Lazaretts-Inråttningarne af den 17 Dec. 1817, tillförordnad
Direclion ooh etc.5'
Då de på ofvannåmnde sått beslutade ändringar eller rättelser uti
de reglementariske föreskrifterna, åro helt och hållet beroende på utgånBih,
till R, St, ProU Vjo, 3 Sami. 4 J/d, 20 Haft, 2
g Bevillnin"s-Ut slottets Memorial, Nio 29.
gen af den blifvande sammanjemkningen eller voteringen öfver de skiljagtiga
besluten, rörande Curhus-afgiftens bestämmande och förvaltande Lånseller
district-vis för landet i allmänhet, samt afgiftens maximi-belopp inom
städerna Stockholm och Götheborg,
anser Utskottet sig endast böra sådant vördsamt anmäla,
med hemställan derjemte, att berörde rättelser måtte vid
Rikets Ständers afgifvande svar å den Kongl. Propositionen
i ämnet, af Expeditions-Utskottet få iagtlagas.
Stockholm den 529 October i84o.
-  [  -
1
- ■
■-■ ■■ "•
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Bevil Inings-Ut skottets Utlåtande, N.o 30.
1
N:o 30.
Ank. till Exp. Utsk. d. 4 Nov., kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar vid Betänkandet
N:o 21, angående Tull-bevillningen.
Sedan Utskottets Betänkande, angående Tull-bevillningen, blifvit, i
följd af dervid gjorde anmärkningar, från alla fyra Riks-Stånden återremitteradt,
åligger det nu Utskottet alt till besvarande upptaga dessa anmärkningar
och angifva de skäl, hvilka föranledt Utskottet antingen att vidblifva,
hvad Utskottet redan tillstyrkt, eller, med frånträdande deraf, föreslå
andra åtgärder och stadganden.
Hvad hos Riks-Stånden blifvit framställdt, sönderfaller uti tvänne
hufvudsakliga delar, nemligen allmänna anmärkningar, eller sådane,
som icke afse några serskilda fall i Utskottets förslag, samt speciella anmärkningar,
eller sådane, som blifvit rigtade mot vissa af Utskottet gjorde
tillstyrkanden och föreslagne bestämmelser.
Till behandling torde således först böra förekomma de förra eller
Allmänna anmärkningar.
i:o Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståridel,
har blifvit ifrågasatt, huruvida Bevillnings-Utskottet varit behörigt att
ensamt behandla frågan om förbud mot någon varas in- eller utförsel vidare
borde ega rum eller icke, hvilket ämne man ansett tillhöra Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens gemensamma handläggning.
Då det, enligt 3i § i mom. Riksdagsordningen, åligger
Bevillnings-Utskottet att opåmindt vid hvarje Riksdag uppgifva
de allmänna grunderne för den blifvande bevillningens fördelning,
och då, jemlikt 6o § Regeringsformen, tullafgifterne
räknas till bevillningar, samt beloppet af berörde afgifter i
väsendtlig mon beror deraf, huruvida åtskilliga varu-artiklar
äro med in- eller utförsels-förbud belagde, har Utskottet, i
öfverensstämmelse jemväl med hvad vid flere föregående Riksdagar
egt rum, ansett det vara Utskottets både rättighet och
pligt att ensamt pröfva och till Rikets Ständer hemställa fråBih.
till R. St, Prot, 1840. 5 Sami. 1 Ajd, 21 Haft. 1
2
Bevillnings-Utskollets Ut lat ande j N-.o 30.
gan, om förbud bör för några varor tillämpas eller ej. För
vidblifvande af denna åsigt, tror Utskottet sig ega desto större
skäl, som pröfningen, i hvad mon en vara bör åsättas högre
eller lägre tullafgift, innefattar ett ämne af alldeles lika mycken
ekonomisk natur, som den, huruvida varu-artikeln bör
med förbud beläggas; och dock lärer det väl icke ifrågasättas,
att ju Bevillnings-Ulskoltet eger att, ensamt och oberoende af
Ekonomi-Utskottet, föreslå dessa serskilda tull-afgifter. Utskottet
har foijaglligen icke funnit sig å berörde anmärkning
kunna fästa afseende.
2:0 Är inom Ridderskapet och Adeln yrkadt, dels att Utskottet borde
föreslå och Rikets Ständer sedermera bestämma en viss serie tor successiv
minskning af de tull-afgifter, som nu blifva åsatte, dels att tull-afgifterne
böra bestämmas till den höjd, att, vid förbudsskyddets upphörande, de
under följande fem år successivt minskas, så att deras lägsta belopp må
blifva det, som Rikets Ständer alternativt uti deras vid 1834 ®1S Riksdag
afgifne förslag lill Tull-Taxa antogo; samt inom Borgare-Ståndet, att tullen
å alla manufactur- och slöjde-varor matte bestämmas till högst 2b procent
af varans värde under första året och sedan nedgå till 20 procent på
alla de artiklar, å hvilka Utskottet föreslagit tullen derutöfver.
Enär, efter all anledning, den Tull-Taxa, som af Rikets
Ständer varder vid denna Riksdag antagen, icke lärer kunna
träda i verkställighet förr, än år 1842, samt Rikets Ständer åter
sammankomma sist 184b, utöfver hvilken tid närvarande Ständer
icke kunna sträcka sina föreskrifter i detta hänseende,
finner Utskottet, så väl häraf, som af de olägenheter vid tullbehandlingen,
hvilka en för hvarje år förändrad beräkning af
tull-afgifterne otvifvelagtigt skulle medföra, sig förhindradt
att å berörde framställningar tillstyrka bifall.
Vidare har blifvit anmärkt och yrkadt:
3:o hos Ridderskapet och Adeln: att Utskottet icke fästat nog afseende
å behofvet att hafva Colonial-varor för godt pris, utan i allmänhet åsatt
desamma för hög tull; samt icke iagttagit den grundsats, att lägre tullafgifter
bordt sättas, dels på sådane varor, hvilka väl ej äro egentliga råämnen,
utan primära tillverkningar i sig sjelfva, men dock utgöra malerialier
för färdiga fabricat, såsom garn, talg, m. m., i hvilken händelse tullen
å det häraf förfärdigade fabricat kunnat något sänkas; —■ dels på de artik
-
Bevillnings-Utskotlets Vllalande, IV: o 30.
3
lar, som draga en dryg transportkostnad, såsom lefvande kreatur, eller
lätt kunna sönderslås, såsom glas, porcellaine m. m.; äfvensom att exporttull
å förädlade inhemska varor ej bör ega rum; — hos Pre ste-Ståndet:
att ej någon högre tull borde vid införsel tillämpas, än a5 procent af varans
värde, med undantag likväl af socker, tobak och bränvin; — att vid utförsel
så få varor som möjligt, borde med lull beläggas; — samt att, vid
import af råämnen tullen må blifva ytterst låg och ingen förädlad vara
draga högre tull än dess råämne; — inom Borgare-Ståndet: att i allmänhet
(or höga tullvärden och i följd deraf jemväl for höga tullafgifter blifvit åsatte;
—• alt ingen vara borde beläggas med högre införsels-tull än 20 procent,
eller någon vara vid införsel åtnjuta tullfrihet; — samt alt ingen utförsels-tull
bör ega rum på färdiga af landets alster tillverkade fabriks-,
handtverks- och manufaclur-varor, jemte stångjern, bräder och tjära; och
inom Bonde-Ståndet: att all utförsels-tull hör försvinna och Kongl. Maj:t
endast, då brist på lifsförnödenheter kunde befaras, på kort tid kunna förbjuda
dessas utförsel; — att tullen å så välin- som utgående varor ej i något
fall bör öfverstiga 20 procent af varans värde; — samt att tullen å
Finska varor måtte så förhöjas, att de olägenheter, som genom sista handelstraetalen
med Ryssland uppkommit, derigenom motverkas.
I anledning af hvad sålunda blifvit framstäldt, anser Utskottet
sig endast böra meddela det yttrande, atl Utskottet vid
den förnyade granskning af detalj-bestämmelserna i Taxe-förslaget,
som, i följd af återremissen, egt rum, tagit dessa omständigheter
i öfvervägande och deråt lemnat den uppmärksamhet
och det afseende, som med de för tull-reglering i all
mänhet
gällande grunder varit förenligt.
4:o Ilos Ridderskapet och Adeln samt B or gar c- St ändei: att, i händelse
Utskottets förslag, att hittills till införsel förbudna varor ej skulle få
införtullas förr än från och med i844* en serskild förteckning å alla sådane
varor borde uppgöras och att alla de i 1835 års Tull-Taxa serskildt
såsom tillåtne upptagne, men i Utskottets förslag under sådane, som i nämnde
Taxa äro till införsel förbudne, inbegripne varor borde serskildt specificeras
och åsättas lämplig lull, enär eljest dessa förut tillåtne varor skulle
lomma att intill 1844 blifva till införsel förbudne; — att de i gällande
Taxa under serskilde rubriker förekommande apolheks-varor jemväl borde
specificeras och ej, på sätt som skett, under sistnämnde allmänna rubrik
inbegripas; samt att några i Utskottets förslag uteslutne artiklar, nemligen
tallkottar och tallstrunt, pipor, tobaks- af lera, och vågbalancer,
4
Bevillnings-Utskottets UtlåtandeIV:o 30.
borde deri införas, de begge förstnämnde, med bibehållande af nu gällande
tull, och den sistnämnde artikeln med en införsels-afgift af i5 procent.
Hvad först angår den ifrågastäilda förteckningen, får Utskottet
upplysa, att en sådan finnes dess förra Betänkande bifogad,
äfvensom att, sedan Utskottet, i afseende på förbudens
upphäfvande, på sätt här nedan förmäles, afvikit från dess förra
förslag, en ny så beskaffad förteckning jemväl blifvit i öfverensstämmelse
dermed upprättad oell barbos bilägges.
Beträffande dernäst den yrkade speeificationen af sådane
varor, som, hittills tillåtne blifvit hänförde under förut förbudne
artiklar, har Utskottet, vid sjelfva Tull-Taxe-förslagets
granskning, tagit nödvändigheten häraf i öfvervägande, äfvensom
huruvida de omförmälde apotheks-varorne jemväl kunna
böra under serskilda rubriker upptagas; och får i sådant afseende
hänvisa till besluten här nedan öfver detalj-bestämmelserna
i Taxan; men hvad deremot vidkommer det anmärkta
uteiemnandet af tallkottar och tallstrunt, förmodar Utskottet
denna artikel vara i så ringa nion föremål för speculation
i handelsväg, att den ej skäligen må erfordra serskild speci
fication,
utan lämpligen kunna hänföras under den i TullTaxan
sist införda rubrik för utelemnade varor i allmänhet.
I öfrigt finner Utskottet ej skäl att afvika från hvad i förra
Betänkandet gifves vid handen, eller'att pipor, tobaks- af lera,
böra hänföras under den generella rubriken piphufvuden, och
vågbalancer under det ämne, hvaraf det består.
5:o Hos Ridclerskapet och sédcln: att tull-controllerna måtte skärpas
och så ordnas, att de komma det åsyftade näringsskyddet, icke lurendre
jaren
och tullförsnillaren, till godo; att rättigheten att, på de i Författningar
ne
medgifne tider och ställen, anställa visitation efter olofligen införda varor
må tillerkännas hvarje välfrejdatl Svensk medborgare, att, i närvaro af
a:ne tillkallade, likaledes välfrejdade ojäfviga, vittnen, utöfva, sedan han å
vederbörlig ort och emot erhållet qvitto deponerat den plikt, hvartill han
gör sig förfallen, i händelse något confiscabelt gods ej anträffas, och hvilken
plikt då tillfaller den, hos hvilken visitationen egt rum; samt att bevisligen
falsk angifning af varor till förtullning, vare sig till art, qvantitet
eller värde, skall medföra äfventyr af varans confiscation och plikt af dess
halfva värde, hvilken plikt jemte försäljningssumman af den förbrutna varan
bör till |:delar tillfalla den, som den falska angifningen upptäckte och
Bevillnings-Utskoltets UtlåtandeN'.o 30.
5
angaf; samt alt nederlagsrätt ej må ega rum för utländska fabriks- och
handlverkeri-varor; —hos Borgare-Ståndet: att hvem som helst må ega att
om bord å fartyg anställa visitation och göra beslag å der befintligt confiscabelt
gods emot en deposition af 100 R:dr, hvilka ej återhekommas, i
händelse sådant gods ej anträffas, och beslagaren åtnjuta hela värdet af det
i beslag tagna godset jemte plikten; — att ingen import må tillåtas i öppna
båtar eller fartyg under 25 å 30 läster; att några mindre fartyg på
Tullverkets bekostnad underhållas för kryssning vid kusterna; samt att,
om utländska manufactur- och slöjdevaror blifva till införsel tillåtne, den
vissa städer genom Kongl. Förordningen den 28 November 1835 förunnade
nederlags-rätt, antingen alldeles icke eller åtminstone ej under de 5
första åren må kunna å sådane slags varor tillämpas, äfvensom att en viss
minimi-qvanlitet bör för de till införsel tillåtna varorna bestämmas; —och
hos Bonde-St&indet: att, i händelse Rikets Ständer skulle, emot förmodan,
fortfarande gynna prohibitiv-systemet, de måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes genom utfärdande Författning
strängeligen förbjuda nyttjandet af sådane varor, som voro till införsel i
Riket förbudne, samt att, då slike varor anhållas, desamma böra till tillverknings-orten
åter utföras; i hvilket sistnämnde afseende serskild motion
blifvit af Henric Hansson från Elfsborgs Län väckt, innefattande det yrkande:
”att alla efter nu gällande Tulltaxa till införsel förbudna varor,
”sorn blifva under beslag tagne och förbrutne dömde, måtte försäljas, under
”ovillkorligt förpligtande för köparen, att dem utur landet föra.”
Som, enligt hvad i Betänkandet N:o 21 blifvit omförmäldt,
Utskottet kommer att, i anledning af de rörande
Tull-controllerna väckta motioner, till granskning företaga
samtlige derom gällande Författningar och deröfver serskildt
Utlåtande meddela, anser Utskottet nu ifrågavarande framställningar
iämpligen böra, i sammanhang med nämnde motioner,
behandlas, och något vidare yttrande i anledning deraf
följagtligen icke nu erforderligt.
6:o Hos Borgare-Ständet: a) att qvantitets-bestämmelsen för varors
förtullning bör rätta sig efter det sätt, som för handel med desamma är
gällande, och b) att, till förebyggande af underslef, rubriken ”andra slag”,
der den behöfver bibehållas, må åsättas samma tull, som den högsta inom
samina varu-arlikel.
Dessa yrkanden har Utskottet, vid pröfningen af detalj-,
bestämmelserna i Taxan, öfvervägat och, så vidt de funnits
6
Bevillnings-Utskotlets Utlåtande, N:o 30.
förenliga med de öfrige omständigheter, som, för ernående
af säkerhet och rättvisa vid tullbestämmelsernas fixerande,
mäste iagllagas, desamma efterkommit.
Och hafva derjemte af serskilde Ledamöter inom Riks-Stånden blifvit
i allmänhet åberopadt innehållet af de vid Utskottets Betänkande fogade
reservationer.
Speciella anmärkningar.
Emot Utskottets afstyrkande af Herr Cederschiölds motion, om afskaffande
af all tull och ersättning för den derigenom uppkommande minskning
i Statens inkomster, har erinran blifvit gjord endast inom Ridder
skapet
och Jdeln af motionären sjelf, som ansett Utskottet hafva misstagit
sig om hans mening, i afseende på sättet att skaffa Slaten ersättning förden
derigenom försvinnande Slats-inkomsten. Motionären hade nemligen afsett,
att Taxerings-Cowiiteerna skulle bestämma denna bevillning efter deras
öfvertygelse em hvars och ens lefnadssätt och deraf följande ungefärliga
förbrukning af utländska varor. Deremot har Utskottets Utlåtande i denna
del blifvit hos Bonde-Ståndet formligen godkändt.
Som den tydning, Herr Cederschiöld sålunda meddelat,
angående det af honom föreslagna säLt, för inbringande åt
Staten af ett belopp, motsvarande det, som genom tulhafgif
terna
hittills kunnat påräknas, icke, så vidt Utskottet kunnat
fatta, förringar verkan af de skäl, hvarpå Utskottet stödt sitt
p> afstyrkande af bifall lill motionen, enär den beskattning, som
i stället för tull-afgifterna föreslagits, äfven med den modification,
som nu blifvit gjord, fortfarande bibehåller egenskapen
af direct och arbiträr, finner Utskottet sig icke ega anledning
att frångå sitt förra yttrande, utan hemställer, att dt
öfriga Riks-Stånden må, i likhet med Hedervärda BondeStåndet,
den väckta motionen afslå. \
2.
Jemte det flera ledamöter inom de serskilda Riks-Stånden talat för
bifall till Utskottets beslut derom alt tillstyrka Rikets Ständer att, såsom
hufvudgrund för Tull-Taxe-förslaget, antaga en oinskränkt handelsfrihet,
så att förbud mot någon vavaS in- eller utförsel hädanefter icke må ega
Bevillnings-Utskoltets Utlåtande, N'.o 30.
7
rum, hafva åtskillige talare deremot framställt anmärkningar och yrkat förbudsskyddets
bibehållande på de grunder, nemligen, inom Ridderskapet
och Adelli: a) att förbud skulle innefatta ett säkrare skydd för de inhemska
näringarne, än tull; b~) att Statens och det allmännas väl kräfde, att
förbudsskyddet qvarstode; c) att, då i allmänhet en oinskränkt näringsfrihet
utgjorde vilkoret för den oinskränkta handelsfriheten, denna senare
icke förr borde få tillämpning, än banden på den inhemska näringsfriheten
blifvit lossade och all skillnad emellan landt- och stadsmanna-näringar försvunnit;
c/) att under nuvarande förhållanden med den Europeiska öfverproductionen
och deraf föranledda , tätt på hvarandra följande handelscriser,
införsels-förbud är det enda skyddsmedel, som kan hägna och upprätthålla
inhemska manufactur-industrien; e) att förbuden ej böra upphäfvas,
med mindre motsvarande förmoner vinnas för våra export-artiklar samt i
förening med strängare bevaknings-anstalter; f') att förbudsskyddets bibehållande
vore nödvändigt, i anseende till de utländska tillverkningavnes af
dels ständiga dels tillfälliga orsaker beroende vanvärde; g-) att företrädesvis
sådane varor borde med införsels-förbud beläggas, som äro föremål för
binäringar och husflit; samt Jd) att visserligen hinder ej syntes möta för
borttagandet af alla förbud mot varors införsel, men att denna restriction
dock vore nödig med hänsigt lill utförseln af tackjern; — inom PresteStåndet:
ad) att förbud från äldre tider ansetts vara nödvändiga såsom skydd
mot utländsk öfverlägsenhet i flere näringsgrenar; b) att, ehuru principen
om förbudens borttagande syntes, theoretiskt betragtad, rigtig och conseqvent,
fara likväl vore, att, åtminstone för närvarande, dess practiska tillämpning
skulle åstadkomma stor och skadlig rubbning i våra commerciella
och industriella förhållanden; c) att Sveriges handel och industri ännu
icke äro i det flor, att de kunna mäta sig med andra trafikerande nationer;
d") att realisationen ännu icke vunnit den stadga, alt den kunde emotstå
följderna af elt fritt handelssystem, — capitalen voro mindre rörliga och
räntefoten högre, än i andra länder, och conjuncturen i öfrigt för det närvarande
otjenlig, hvadan Sveriges näringar skulle qväfvas genom tillförsel
af andra länders öfverproduction ; e) att öfvergången till det friare systemet
syntes alltför brådstörtad; /) att verldsmarknaden för närvarande öfverflödar
af slöjdalster, reciprocitet hos andra nationer ej blifvit beredd och
husslöjderna skulle komma att gå under; g-) att, under närvarande critiska
tillstånd i commercielt hänseende, det vore vådligt att lossa på alla band,
utan borde förbudens afskaffande ske med mycken varsamhet och efter
pröfning för hvarje serskild artikel, men ej efter en generel, abstract och
8 Bevillnings-Utskottets Utlåtandej N:o 30.
allmänt gällande grundsats; h) att tiden för införandet af ett friare handelssystem
ej vore inne förr, än en allmän fred nationerna emellan inträffade;
i) att genom förbudets borttagande skulle man komma att skatta
till den utländska fabrikanten och förstöra våra egna näringar; k) att, om
än förbudsskyddet icke allt framgent borde i Tull-Taxan upptagas, det
dock torde, för några få artiklar, böra bibehållas intill nästa Riksdag, då
ställningen inom andra länder kunde hafva förändrats; samt /) att utförsels-förbud
borde för tackjern och malm fortfarande ega rum, enär fara
eljest vore, att Sveriges stångjernstillverkning undergräfdes och ginge förlorad;
— inom Borgare-Stånclet: att, om förbuden afskalfades, utlänningen
derigenom skulle tillerkännas fördelar, som den Svenske medborgaren ej
egde; att förbudens bibehållande vore bättre, än att afskaffa dem på sådane
vilkor, som de föreslagna af vissa års uppskof och inskränkning tili
vissa städer af införsels-rättigheten; hvarjemte yrkats, dels att alla i 1830
års Tull-Taxa förekommande förbud, dels endast de i 1835 års Taxa befintlige
och dels att väl några, men icke alla, i sistnämnde taxa varande
förbudsbestämmelser borde bibehållas; —samt inom Bonde-Ståndet: att, innan
reciprocitet med andra länder blifvit utverkad för våra natur- och
manufactur-producter, tiden för förbudens borttagande icke kunde anses
vara inne; — att icke blott fabrikernas, fabriksarbetarnes och jordbrukar
nes,
utan äfven hela landets gemensamma intressen fordrade införsels-för
budens
bibehållande, serdeles emot en del väfnader och bränvin; samt att det
vore opolitiskt, att, sedan man en längre tid hugnat fabrikerna med förbudsskyddet,
penningeförsträckningar m. m., nu på en gång borttaga detta skydd.
Vid öfvervägande af hvad sålunda blifvit i samtlige RiksStånden
anfördt och påmindt, har Utskottet funnit sig derå
böra fästa det afseende, att, sedan Utskottet, med afvikande
från dess förra uti denna punkt gjorda hemställan om alla i
nuvarande Tull-Taxa befintliga förbuds borttagande, i stället
stadgat, att, vid pröfningen af de mot detaljbestämmelserna i
det af Utskottet till Riks-Stånden, jemte förra Betänkandet,
öfverlemnade Tull-Taxe-förslag gjorda anmärkningar, Utskottet
skulle vara oförhindradt att, der så nödigt funnes, tillämpa
förbudsskyddet; så har, på sätt här nedan förmäles,
en del af de hittills till in- eller utförsel förbudne artiklarne
blifvit vid närvarande förbudsskydd bibehållne.
BevilInings-Utskottcts Utlåtandej N\o 30.
9
3.
Utskottets till Rikets Ständer gjorda hemställan att hos Kongl.
Majrt i underdånighet anhålla, del hittills till in- eller utförsel förbudne
varor icke måtte förr, än från ocdi med den 1 Januari 1844, få, mot de
i Utskottets Taxe-förslag åsatte afgifter, till import eiler export medgifvas,
har blifvit bestridt, hos Riddersköpet och Adeln, hvarest yrkats, dels att
importations-rätlen borde genast och utan inskränkning till tiden vidtaga;
dels att, om något uppskof för rättigheten att in- eller utföra hittills förbudna
varor skulle ega rum, tiden af 4 år vore i alla hänseenden för
lång, enär det icke är otroligt, alt ny Riksdag derförinnan inträffar, då
man åter kunde finna ytterligare uppskof nödigt, och så allt framgent; —
hvarjemte detta öfvergångssätl förmenats vara olämpligt, och såsom sådant
heldre böra antagas en hög tull med successiv minskning; — inom PresteStåndet,
hvarest blifvit hemstäldt, dels att, om den sålunda föreslagna
tidsbestämmelsen skulle anses otjenlig, Rikets Ständer måtte uppdraga åt
Kongl. Majrt att härutinnan handla efter omständigheterna och underkasta
densamma ny pröfning af Rikets härnäst sammanträdande Ständer; — dels
ock, med bestridande häraf, att anståndstiden icke måtte räcka längre än
till 184.3 års början, på det Rikets Ständer vid deras nästa sammanträde
mä ega 2:ne års erfarenhet af systemets verkningar; — inom Borgare
Ståndet,
der åtskilliga talare, med ogillande af Utskottets förslag, yrkat,
dels alt Taxan borde så uppgöras, att den genast kunde, utan inskränkning,
sättas i verket; — dels alt, om förbuden icke anses kunna genast
upphöra, dermed åtminstone icke längre bör anstå, än högst lill den 1
Januari 1842, — samt dels att, i händelse Utskottets eget förslag slutligen
skulle komma att antagas, det dock borde tillika bestämdt afgöras,
alt verkställigheten skall vidtaga å den föreslagna tiden eller 1844 års början,
ehvad ny Riksdag derförinnan inträffar eller icke; samt inom BondeStåndet,
der hemställan blifvit gjord, att stadgandet om förbudens upphörande
borde gå i verkställighet den 1 Januari 1842.
Ehuru, efter det Utskottet sålunda förklarat sig oförhindradt
att föreslå bibehållandet af förbuds-bestäminelser i den
blifvande Tull-taxan, och Utskottet följaglligen varit i tillfälle
begagna denna rättighet vid sådana artiklar, åt hvilka det
ansetts vådligt för det allmänna bästa att medgifva in- eller
utförsels-frihet, det icke förefinnes lika giltiga skäl för den
ifrågavarande restrictionen nu, som då Utskottets förra Be
Bih,
till R. St, Prot, 1840, 5 Sami, 1 Afd, 21 Haft, 2
10
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N\o 30.
tänkande afgafs, qvarstå dessa skäl likväl i viss mon; hvadan
Utskottet tillstyrker den modificalion i omförmäldte dess förut
ailåtne förslag, att, sedan en del af de i gällande Taxa
med förbud beiagde artiklar af Utskottet ansetts böra till indier
utförsel tillåtas, en slik tillåtelse icke må vidtaga förr,
än från och med den i Januari 18^3, på det att derigenom
åtminstone ett års tid må förflyta emellan det Taxan i öfrigt
träder i verkställighet och dessa förbud i sjelfva verket
upphöra. -
4.
Vid Utskottets förslag, att rättigheten att till Riket införa varor, som,
.-enligt nu gällande Tull-Taxa, äro förbudne, men, enligt samma förslag,
borde ifrån och med år 1844 blifva till införsel tillåtne, må tills vidare
rnedgifvas endast städerna Stockholm, Götheborg och Malmö; hvarom allmän
kungörelse, deri alia sådane varor uppräknas, borde utfärdas, hafva
talrika anmärkningar blifvit gjorde, nemligen; mora. Ridder skåpet och Adeln,
att manga olägenheter af ett slikt stadgande skulle uppstå, men alt, om
detsamma till principen af .majoriteten godkändes, åtminstone dels en viss
tid borde bestämmas, efter hvilken det skulle upphöra att gälla, dels rättigheten
utsträckas till alla de städer, sorn äro föremål för utländsk trafik
och föl jagt! igen allraminst jemväl lill städerna Helsingborg, Ystad, Carlshamn,
Calmar, Wisby .och Gefle; ■— inom P reste-Ståndet, att alla stapelstäder
borde ega lika rättighet att importera varor af alla slag, enär eljest
de tre föreslagna, skulle ensamme, på de öft iges bekostnad, få skörda fördelarne
af det fria systemet, hvilket syntes destomera kränkande och obilligt,
sorn de öfrige städerna derigenom icke blott förlorade sin rätt till tolagen,
utan äfven måste hålla varorna dyrare, än de tre andra städerna;
och alt detta stadgande skulle komma alt vecka alldeles lika med ett indirect
förbud; inom Borgare-Ståndet, att den Ifrågavarande inskränkningen
vore stridande både emot a Capitlet i § Handels-Balken och met 6o §
Regerings-Formen och i alla hänseenden förkastlig, samt att, i händelse
någon så beskaffad inskränkning skulle af majoriteten anses böra ega rum,
den dock under intet villkor borde gälla endast för de ofvannämnde 3:oe
städerna, utan utsträckas till flere, eller minst till Calmar, Norrköping
och Gefle; -— samt inom Bonde-Ståndet, att de öfrige stapelstäderna ge.
nom ett slikt stadgande orättvisligen tillskyndades förluster.
Sedan Utskottet, på sätt ofvan är omförwäldf, frångått
Bevilinings-Ufskottets Utlåtande, JV:o 30.
il
dess beslut att tillstyrka Rikets Ständer, det något förbud mot
varors in- eller utförsel hädanefter icke må ega rum, samt i
stället å vissa artiklar tillämpat förbudsskyddet; så, då denna
åtgärd blifvit vidtagen endast i de fall, då Utskottet ansett
den inhemska tillverkningen kunna, utan en så beskaffad inskränkning,
som den ifrågavarande, uthärda utländsk medtäflan,
serdeles som, på sätt nyss är nämnd t, Utskottet tillstyrkt,
att tillåtelsen icke bör vidtaga förr än från och med år i843,
har Utskottet, med erkännande derjemte af giltigheten utaf
de i Riks-Stånden gjorde framställningar, angående rättsvidrigheten
deraf att åt vissa stapelstäder medgifva en rättighet,
hvars tillgodonjulande förmenas de öfrige, ansett sig böra i
Vj så måtto frånträda dess förra hemställan, att varor, som hit
tills
varit förbudne, men hädanefter blifva till införsel tillåtne,
skulle få importeras endast lill städerna Stoekholm, Götheborg
och Malmö, — att Utskottet föreslår, att, oaktadt en del
för närvarande förbudne artiklar blifva till införsel tillåtne,
de motioner, som, enligt hvad Utskottets förra Betänkande
gifver \id banden, afse inskränkning i rättigheten alt till alla
stapelstäder införa sådane varor, måtte lemnäs utan afseende,
och hvarje stapelstad i Riket förklaras, ej mera nu än tillförne,
kunna betagas dess lika och enahanda rätt att importera
alla till införsel lofgifna varor.
5.
I afseende på Utskottets framställning, att för seglande fartyg '3a
svåra läster och för Ångfartyg 6o hästkrafter må antagas såsom minimum
för de farkosters storlek, hvari hittills förbudne varor må till förenämnde
Irenne hamnar kunna införas, är vordet påmindt, hos Ridderskapet och
Adeln, att en dylik restriclion innefattade någonting vida värre än förbud
och 1835 års Taxa snarare böra oförändrad bibehållas, i synnerhet som
den i Sealations-O! dninjren den 21 Juli i8a5 meddelade föreskrift, att med
fartyg under femton lästers drägt ej fick idkas annan utrikes handel, än
alt utföra egna producter samt återbemta sådana tillåtna varor, som voro
producerade i den ort, der Svenska lasten lossats, måste, sedan erfarenheten
genast visat alla olägenheterna deraf, redan året derpå genom Kongl.
Kungörelsen den i3 December 1826, såsom ©lämplig upphäfvas; •— hos
Rorgäre-Ständel, att inskiänkningen dest.omindre kunde godkännas, sorn
12
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N\o 30,
dels det syntes oförklarligt, huru det kunde vara svårare att visitera ett
litet än ett större fartyg, eller huru man kunde förmenas att med ett fartyg,
nog stort att vara berätligadt att trafikera på utrikes ort, bemtaga
vissa slags varor, — dels eLt äldre stadgande af närbeslägtad beskaffenhet
långt för detta blifvit såsom olämpligt afskaffadt och i allt fall en äldre
tractat med Danmark lade hinder i vägen för dess tillämpning, och slutligen
att, i fall någon så beskaffad inskränkning, som den nu ifrågakomne,
af Rikets Ständer beslutas, antalet af hästkrafter för ångfartyg ej må
bestämmas högre än lästetalet för de seglande, nemligen till 3o för begge
slagen fartyg; samt hos Bonde-Ståmlet, att det syntes lika litet begripligt,
hvartill detta försigtighetsmått, som det ofvan omnämnda, angående inskränkningen
till vissa städer, skulle gagna.
Likaledes har Utskottet funnit hvad i detta afseende
blifvit anfördt böra föranleda dertill, att, med frånträdande af
hvad Utskottet sålunda tillförne hemställt, de härom väckle
motioner må lemnäs utan afseende, och att någon restriction,
i afseende å fartygens storlek, följagtligen icke bör ega rum.
6.
Vid Utskottets åtgärd alt afstyrka de af Herrar Dalman och JVinge
samt Sven Heurlin, äfvensom af Herr Christierson väckte motioner om
upphörande af den de Kongl. Personerne och Utländska Beskickningarne
hittills medgifna frihet från tull-umgälders erläggande, hafva anmärkningar
jemväl blifvit gjorde, äfvensom vid Utskottets i sammanhang dermed afgifne
tillstyrkande, att rättigheten icke måtte i annan ordning få tillgodonjutas,
än alt den belöpande tullen väl behörigen erlades, men för hvarje
år, uppå anmälan, sedermera restiluerades. — Sålunda har hos PresteStändet
en Ledamot ansett nu gällande stadgande i berörde afseende böra
bibehållas, emedan Utskottets förslag, om det antoges, skulle innebära ett
misstroende mot de Kongl. Personerna, som det vore Rikets Ständer ovärdigt
att genom en lagbestämmelse antyda; — inom Borgare-Slåndet, å ena
sidan, yrkats ovilkorligt bifall till motionerna, och å den andra, att, med
godkännande af den ifrågavarande tullfriheten, Utskottet bordt föreslå bättre
controller mot möjligt underslef dervid, än som kunde vinnas genom
varornas förtullning och en sedermera skeende restitution af lullbeloppet;
hvarjemte erinrats, att, oaktadt Utskottet, i sammanhang härmed, förklarat,
att partiella undantag ej böra ega rum, flera sådane likväl förefinnas, samt
att Utskottet origtigt antagit, att Kongl. Majit eger rätt att nedsätta det af
Bevillnings-Utskottets Ullålande, N.-o 30.
13
Ständerna bestämda tullbelopp för någon vara, hvilket deremot förmenats
ovilkorligen böra, tilldess det vid en ny Riksdag varder af dem ändradt,
oförändradt utgå; och inom Bonde-Ståndet blifvit anmärkt, att Utskottet ej
fästat behörigt afseende å yrkandet om tullfrihetens upphörande, samt att
hvad i stället såsom ett slags correctiv blifvit föreslaget, vore att anse så
som
halfgjordt arbete, hvilket icke verkade till något resultat, samt att i
öfrigt ingen vore bättre, än Hofven och Corps Diplomatique, i tillfälle att
erlägga tull, derifrån något undantag icke vidare borde ega rum.
Som, enligt Utskottets åsigt, dessa anmärkningar icke
innefatta vederläggning af de skäl, Utskottet andragit för
dess beslut att tillstyrka den ifrågastälide tullfrihetens tillgodonjuta
nde hädanefter såsom hittills, samt andra och sä
krare
controller mot möjliga missbruk, än dem, Utskottet
föreslagit, icke blifvit uppgifne, har Utskottet, som, för
dess del, lika litet kunnat inse otillräckligheten af desamma,
som utfinna några bättre och ändamålsenligare, af hvad
sålunda är vordet anförd t icke funnit sig ega anledning att
frångå dess förra tillstyrkanden i ämnet, utan hemställer,
att Rikets Ständer behagade lemna bifall till hvad Utskottet,
rörande de ifrågavarande motionerna, yttrat och föreslagit.
T.
Vid det af Utskottet upprättade förslag till Tull-Taxa har blifvit
anmärkt och yrkadt: vid
Aijat,
inom Bonde-Ståndet: att de tullbestämmelser, 1835 års Tull-Taxa
derå upptager, måtte bibehållas.
Alabaster, arbetad,
inom B onde-Ståndet: att, då man borde söka uppmuntra den inhemska
konsllliten, men sådant icke vunnes genom lag tull å fullt bearbetade
varor, den af Utskottet här föreslagna nedsättning ej kunde godkännas.
Apelsiner,
inom Borgare-Ståndet: att så väl dessa, som Citroner, Pomeransér
och Granat-äple/ij icke borde specifikt upptagas, utan hänföras under frugter.
14
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N',o 30.
Apotheks-varor ,
inom Borgare-Ståndet, att denna artikel ej bör vara tullfri, utan
åsättas behörig införsels-afgift, i afseende å hvars belopp yrkats, dels bibehållandet
af nu gällande bestämmelser, dels alt de enkla böra beläggas
med 5 och de sammanfatta med 10 procents tull. Derjemte har blifvit
hemstäldt, att följande under iYpotheks-varor inbegripne artiklar borde, t
likhet med hvad i gällande Taxa eger rum, serskildt specificeras med nedannämnde
värden och införsels-afgifter, nemligen:
Berberis-rötter .
24 sk.
värde,
4 sk.
Calmus i i
* . , 12 sk.
—-
2 sk.
Cantharider . .
. 3 R:dr „ „
8 sk.
Cassia Fistula .
. . .. 30 sk.
2 sk.
Galangarot .
... 10 sk.
—
1 sk.-
Gentianin . .
. . . 8 sk.
,, „ 8
Magnesia . .
... 36 sk.
2 sk.
Senetsblad . ,
. r ► 40 sk.
4 sk.
Aska,
inom Ridderskapet och Adeln: att det å den raffinerade föreslagna
tullbelopp vore för högt, i förhållande till det å den rå.
Askar och Dosor,
inom Ridderskapet och Adeln samt hos Borgare-Ståndet: att, så vida
Tull-Taxan ej kom me att genast träda i verkställighet, utan undantag i
detta afseende blefve gjordt för hittills förbudne varor, så val Askar och
Dosor, som följande, redan nu till införsel tillåtne och i gällande Taxa
serskildt specificerade, men, enligt Utskottets förslag, under den hittills
förbudna rubriken SlÖjdeVaror, eller Fabriks-, Handtverkeri- och ManuJactur-varor
i Taxan ej nämnde inbegripne, artiklar måtte, såsom tillförne,
serskildt specificeras, emedan eljest äfven de skulle komma att under den
tid, som kan varda bestämd, tili införsel förbjudas, nemligen: Borstar,
Decorationer, Platåer med tillbehör och ornamenter, Etuis med tillbehör af
sammansatta eller ej specificerade ämnen, Fjädrar, Ur- och andra ej specificerade,
Flaskfoder, Gevär eller delar deraf, Gipsarbeten, Korgar och andra
Korgmakare-arbeten, Käppar, Lackerade arbeten, Lampor af sammansatta
eller såsom arbetade ej specificerade ämnen, ljuskronor, Lunta, Mattor,
Nålar, Krås- och Bröstnålar af oäkta metall, Paraplyer och Par a soller,
Portföljer, T askböcker, Ridikjler och Nattsäckar, Speglar och Lam
-
Bcvillnings-Utskottets Utlåtande, N\o 30.
15
peller, Urband och Urkedjor af sammansatta eller såsom arbetade ej specificerade
ämnen, samt Vagnmakare-arbeten, ej specificerade; i sammanhang
livanned blifvit i Borgare-Ståndet föreslaget 10 procent tull å Urfjädrar,
8 sk. värde, och 2 sk. tull å Lunta, 25 procent lull å Askar och Dosor,
Etuis med tillbehör etc., Mattor och å Portföljer, T askböcker, Ridikjler
Gch IVattsäckar samt 331 procent tull af värdet å alla de öfrige articlarne.
Handy
hos Ridder skåpet och Adeln: att den härå föreslagna tullen, 5 R:dr %,
kunde vara lämplig, om förbud stadgades mot införsel af alla släta taftsband,
till och med 1 tums bredd, men i annat fall borde denna tull höjas
lill 25 procent eller 7 R:dr 24 sk. W; och inom Preste-Ståndet: att
sagde lullbelqpp borde ökas till 25 procent eller 7 R:dr 24 sk. per W.
B arky Ek-,
inom Borgare-Ståndet: att värdet derå, 2 R:dr, och följagtligen jemväl
tullbeloppen, 6 sk. vid in- och 24 sk. tunnan vid utförsel, vore för
höga.
Hecji i Tunnor,
hos Bonde-Ståndet: alt den till 3 R:dr föreslagna införselstullen borde
nedsättas till 1 R:dr,
Sfen, Hvalfisk-, oarbetadt etc.,
hos Borgare-Ståndet: alt, i stället för den af Utskottet antagna redactionen
”oarbetadt, klofvet eller spjelkadt," det borde heta: Körder eller
S Winger.
Andra slag ? oarbetade,
i Borgare-Ståndet: dels att nuvarande utförselstull, i sk. Utö, borde
bibehållas, dels den af Tull-Comil.éeu föreslagna, eller 3 sk., antagas, dels
8 sk. och dels 16 sk. Utb desamma åsättas, eller ock att de måtte till utförsel
förbjudas.
Bleckslagare-Arbeten ,
hos Bonde-Slåndet: alt nuvarande tullbestämmelse derå måtte bibehållas.
Blodig lar ,
inom Borgare-Ståndet: att de blifvit åsätta för högt både Värde och
utförselstull, helst de förut varit tullfria och deras inköpspris i första
hand ofta icke uppgår till mera än den föreslagna lullafgiflen.
16
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N\o 30.
Blyertspennor,
hos Borgare-Ståndet: att Utskottet bör upplysa, huru förhållas skall
■vid tullbehandling af sådana Hitöfver 9 turas längd; oell hos Bonde-Ståndet,
att de böra bibehållas vid nu gällande tullbestämraelse.
Biar,
i Borgare-Ståndet: att införselstullen å Hamp-blår bör bestämmas
till 1 R:dr och å Lin-blår tili 1 R:dr 8 sk. pr Sk®, såsom skäl hvarföre
blifvit åberopadt, att de böra draga lika tull, de förra med Hampa och
de senare med Lin; samt i Bonde-Ståndet, att Hamp-blår böra åsättas 2
R:drs tull.
Bomull,
hos Borgare-Ståndet: att denna vara bör vara fri från införselslull;
hvaremot i Bonde-Ståndet yrkats, att nu gällande tullbestämmelse af 6
r:st. ® borde bibehållas.
Broderade Arbeten,
inom Ridderskapet och Adeln: att nuvarande införselstull å de af
Guld och Alfver, äkta, 30 sk. lodet, borde bibehållas, i stället för den föreslagna
af 32 sk., hvarjemte anmärkts, att Utskottet å Andra slag bestämt
331 proc. tull, ehuru genom Circulairet den 14 Nov. 1835 är stadgadt,
att sådane Broderier skola förlullas lika med de tyger, hvarå de äro anbragta.
B, •linsten,
hos Ridderskapet och Adeln: att utförselstullen härå bör höjas, emedan
det vore dermed, som Engelska jernet föibätlras till den grad, att det
kan concurrera med det Svenska.
Bränvin,
inom Ridderskapet och Adeln: att detsamma bör vara till införsel
förbudet, enär Preussen och Danmark med fördel skulle kunna påföra landet
denna vara efter blott 3a sk. tuli på io graders styrka; att lika gerna
förbud må derå stadgas, som en så hög import-tull, som den, Utskottet föreslagit
och att prapmier vid export deraf borde bestämmas; samt att Sprit,
för beredning af luktvatten, må, såsom nödvändig för denna fabricalian,
få förtullas mot lägre afgift, än Sprit till andra ändamål; •—hos BorgareStåndet,
att för bränvin af säd och andra Spritdrycker bör vara olika värdes-
och tullbestämmelser; — att förbud mot införsel deraf fortfarande
bör
Bevillnings-Ulskottets Utlåtande, N:o 30.
17
Bör ega rum; — att väl den föreslagna tullen bör antagas, men med den
jemkning att 12 grader må utgöra maximum af dess styrka samt både värde
och lull okas med 2 sk. för hvarje öfverskjutande grad; —att medelvärdet
bör ant gas till 1 R:dr 24 sk. och tullen till 24 sk. kannan; — samt att
Vin-Sprit för Eau de Cologne-tillverkning må såsom hittills få införas mot
8 sk. kannan, helst tullen å Luktvallen ej är höjd; —hvarförutan anmärkts,
att värdet å Bränvin är för högt upptaget; samt inom Bonde-Ståndet; att
förbud mot import deraf bör fortfara, enär annars utländskt bränvin ovilkorligen
skall komma att i stor myckenhet införas; — att den af Utskottet
å bränvin föreslagna tull vore alltför låg; — samt att tullafgiften å
Arrac, Cognac och Franska Bränviner borde bestämmas till 1 R:dr 3a sk.
per kanna; —- att tullen å Bränvin och Cognac bör blifva r R:dr kannan;
— att den bör höjas med :del utöfver hvad Utskottet föreslagit; — och
slutligen alt den bör bestämmas till 2 R:dr kannan.
Siröd,
inom Borgare-Ståndet: alt inforselstullen å det af Hvete må bli 1
sk. och å andra slag 8 r:st. %.
Böcher,
bos Ridderskapet och Adeln: att, i likhet med hvad Tull-Comiteen
föreslagit, på Svenska tryckte Böcker må vara från införselsafgiften fria;
— i Borgare-Ståndet, likaledes att tullfrihet bör ega runi; — och hos
Bonde-Ståndet, att förbud bör stadgas mot införsel af utomlands gjorda
eftertryck af Svenska Författares skrifter.
Bönor, trädgårds
i
Bonde-Ståndet: att dessa böra fortfarande draga den i gällande taxa
dem åsatle tull af 4o sk. W.
Cacao,
hos Ridderskapet och Adeln: att, då priset derå utrikes vore lägre än
å Calle, tullen borde sänkas; och inom Borgare-Ståndet, hvarest denna
vara ansetts böra draga 3 sk. införselstull, i stället för föreslagne 4 sk.
Caffe,
bos Ridderskapet och Adeln: att införselsafgiften å denna, numera en
nödvändighetsvara blifna, artikel måtte bibehållas vid 3 sk., bland annat
afven af den anledning att den i Norrige blifvit nedsatt till detta belopp;
— i Pre ste-Ståndet, hvarest yrkats, att tullen borde nedsättas dels till 3
sk., dels lill 2 sk. %; — hos Borgare-Ståndet, att inforselstullen må bi
Bih,
till R, St, Prot. 1840, 5 Sami, 1 AJd, 21 Haft, 3
18
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N\o 30.
behållas vid 3 sL TE, helst den i Norrige är bestämd till delta belopp, men
att, om ändring anses nödig, sådan snarare hör ske medelst nedsättning
till 2, än höjning till 4 sk. TE; samt i Bonde-Ståndet, att, då Caffe numera
öfvergått till en nödvändighetsvara, den ej bort med högre tull beläggas;
-— att den, till undvikande af försnillning, måtte bibehållas vid hvad nu
är stadgadt; samt slutligen att denna vara, såsom ett surrogat för Bränvin,
borde få införas mot 2 sk. tull, i stället för den till 4 sk. TE af Utskottet
föreslagna.
Brändt Ca/fe och till Cajfe-surrogat användbara växter,
hos Ridderskapet och Adeln: att införselsafgiflen å denna artikel,
serdeles den del deraf, som utgjordes af Chicorie, målte nedsättas.
Cand, Canelknopp och Cassia Lignea,
i Borgare-Ståndet: att denna rubrik måtte delas i arne med 2 R:dr
värde och 16 sk. tull å Canel, samt it\ sk. värde och 6 sk. lull å Canelknopp
och Cassia Lignea.
Capris,
i Borgare-Ståndet: att värdet derå må antagas till 28 sk. TE, i stället
för 4o sk.
Caviar,
i Bonde-Ståndet: att införselstullen å denna umbärliga vara bör, med
afseende tillika å dess höga värde, bestämmas till 2 R:dr W.
Chocolade,
bos Ridderskapet och Adeln: att tullen bör nedsättas till hälften mot
hvad som blifvit föreslaget, eller 8 sk. TE; och i Borgare-Ståndet, att införselsafgiften
icke bör antagas högre, än 12 sk. per TE.
Cider,
i Borgare-Ståndet: att denna vara, som skulle införas endast för att
dermed förfalska vin, borde med samma tull, som detta sednare, beläggas;
och hos Bonde-Ståndet, att tullen derå borde höjas till 24 sk. kannan.
Citroner ,
hos Bonde-Ståndet: att de böra draga 3 sk. införselstull TE.
Citronsaft,
i Bonde-Ståndet: att en införselsafgift af 3a sk. kannan bör densamma
åsätlas.
Bevillnings-Utskottets Ut!ålande> N-.o 30. 19
Citronskal,
lios Borgare-Ståndet’, att värde och tull derå böra jemkas, det förra
till 6 och den senare till i sk. %
Compasser,
i Borgare-Ståndet: att dessa icke böra åsättas högre införselstull än
io procent.
Confilur er,
i Borgare-Ståndet: att, enär andra, än de dyrbarare slagen deraf, ej
äro föremål för import, de böra antagas till ett värde af 5 R:dr och minst
i R:dr tull ®.
Copal,
inom Borgare-Ståndet: att den härå lill 2 sk. 6 r:st. antagna införselstull
skäligen må jemkas till 2 sk. ®.
Carlander,
hos Borgare-Ståndet: att värdet härå bör antagas till 8 sk. och införselstullen
till 1 sk. 6 r:st. ®.
Corinther,
inom Ridderskapet och Adeln: att, då den föreslagna tullen 2 sk. 8
r:st. utgjorde 100 procent af varans inköpspris å productionsorten, den
förra syntes alltför hög; och i Borgare-Ståndet> att tullbeloppet härå borde
bestämmas till 2 sk. W.
Dref,
hos Borgare-Ståndet: att införselstullen å denna för Skepps-byggerien
nödvändiga vara ej bör sättas högre än 32 sk. Sk®; och i BondeStåndet
deremot, att gällande Taxas bestämmelser derå böra bibehållas.
Drefmat 3fc.,
i Borgare-Ståndet: att denna artikel bör vara fri från tull vid
införsel.
Fartyg,
i Bonde-Ståndet: att antingen alldeles ingen eller ock ytterst låg införselstull
bör sättas å ”Strandade och såsom vrak sålda.”
Fenkol,
i Borgare-Ståndet: att värdet derå ej kan antagas högre än 8 sk.
och tullen derefter böra rättas till 1 sk. 6 r:st. ®.
20
Bevillnings-Ulskottets Utlåtande, N:0 30. J
N Fernissa,
hos Ridderskapet och Adeln', alt-, då ingen fabrik för tillverkning
deraf härstädes finnes, dea bör draga högst 4 & 6 sk. tull; och \ BorgareStåndet,
att, enär denna artikel är för handl verkenen behöflig, högre
införselstull än 8 sk. W ej bör densamma åsättas.
Fikon,
i Borgare-Ståndet: att tullen derå matie jemkas till i sk. 6 r:st., db.
Fisk,
hos Ridderskapet och Adeln, hvarest, å ena sidan, yrkats, att TullComiteens
förslag af 40 sk. tull pr tunna för saltad Sill destoheldre borde
antagas, som största qvantiteten deraf inkommer från Norrige och följaktligen
endast vidkännes half tull, hvilken således ej kommer att uppgå till
mer än 5 procent, men dock ökar tuilintraden med 10,000 R:dr ärligen;
hvaremot, å andra sidan, föreslagits ytterligare nedsättning härå till 24 sk.
tunnan, samt å Gråsidor eller Sej till 8 sk. L ; hos Borgare-Ståndet, att
den af Utskottet å saltad Sill föreslagne tull af 32 sk., dels vore för låg,
dels borde nedsättas ännu mer eller lill hälften deraf, så väl å Sill, sorn ä
Strömming, å hvilken sistnämnda jemväl yrkals 32 sk. tull; att rubriken
Längor och Torsk med derunder &c., borde sammanföras med Gråsidor
eller Sej, med bibehållande af de sistnämndes värde 1 R:dr 16 sk. och
tull 10 sk. Liw, samt slutligen att Gråsidor eller Sej borde draga endast
6 och Ratt- eller Bredfisk endast 8 sk. införselstull pr L?5; och i BondeStåndet,
att Lax oel) Åhl, så väl saltad eller inlagd, som torr eller rökt,
borde bibehållas vid de derföre nu gällande tullbestämmelser samt införselstullen
å Sill nedsättas.
i Borgare-Ståndet: att tullen derå måtte bestämmas lill 1 R:dr 32
sk. llib.
Fläsk ,
hos Ridderskapet och Adeln', att, då den i 1835 års Tull-Taxa förekommande
tull å Fläsk och andre victualie-varor blifvit bestämd till nuvarande
höga belopp, af den anledning, att dessa varor då fingo från vissa
länder införas mot half tull, men detta förhållande sedermera upphört och
icke vidare eger rum, tullen följagtligen bör nedsättas; och \ Borgare-Ståndet,
att 3 R:dr värde och 24 sk. tull pr Libb måtte å denna vara bestämmas,
helst öfver 7,000 Idb deraf årligen införas.
Bevillnings -Utskottets Utlåtande , N:o 30.
21
Flätor,
inom Bonde-Ståndet, alt tullen å Flätor bör höjas till 3 R:dr 16 sk.
%, emedan allmogens döttrar och äldre personer genom förfärdigandet deraf
hafva sin bergning.
Fog lar,
bos Bonde-Ståiulet'. alt de mätte bibehållas vid nuvarande tull.
Fransar, Galoner och Snören,
hos Borgare-Ståndet', att de af silke mätte åsältas 27 R:dr värde och
9 R:dr tull, samt rubriken ''Andra slag”, utgå och i stället införas ”Ylle”
med 5 R:dr värde och 1 R:dr 32 sk. tall samt ''linne och bomulls” med 4
R:dr värde och 1 R:dr 16 sk. tull pr Tb.
Frug ter, inlagda i Bränvin eller Attika,
hos Borgare-Ståndet: att rubriken derå bör blifva: ”inlagda alla slag”,
och åsättas 32 sk. värde och 8 sk. tull.
Färger,
inom Ridderskapet och Adeln: att tullen å Blyhvitt, såsom behöfligt
för Porcellains-Fabriken, måtte sänkas; hos Borgare-Ståndet, dels att det
i gällande Taxa å Blyhvitt utförda värde 8 sk. W måtte bibehållas, dels
att tullen derå bör bestämmas till 1 sk., samt att nedannämnde färgsorter
dels må åsättas följande förändrade värdes-eller tullbestämmelser, nemligen
:
Cocbenille ... 4 R:dr „ „ värde och 12 sk. tull.
Fernbock
„ 3 sk. „
Brunocker ,, „ 3 r. „
Gurkmeja ..... 8 sk. „ „
Selhittgelb
„ 1 sk. „
Smaltz 16 sk. „ ,,
Spanskgröna .... 24 sk. „ „ 2 sk. ,,
Sumach „ ,, 8 r. „
dels nedannämnde, i Utskottets förslag under ”Andra slag” inbegripne färgsorter
serskildt specificeras, nemligen:
Bergblått med ... 1 R:dr 8 sk. värde
Berlinerblått . . . . — „ 40 „
Blausel — „ 12 „
Arseniksyrad Cobolt-Oxid 10 „ — „ „ 2 R:dr „ tull
Florentinerlack ... 2 „ — „ „ „ 16 sk. „
Gummigutta .... 1 „ 24 „ „ „ 8 „ „
Kermes grana .... 2 „ — „ „ „ 8 „ „
22
Bevillnings-Utskotlets Utlåtande, N\o 30.
Kugellack ..... 1 „ — „ „ 6 sk. „
Königsgelb — „ — „ „ 6 „ „
Neapelgelb — „ 32 „ „ 6 „ „
Rauschgelb .... — „ 16 „ „ 2 „ „
Scbelisgrönt .... 1 „ — „ „ 8 „ „
Zallir •••••.. — j. 30 ,, ,, 6 ,, >,
Todlenkopf — „ — „ „ 2 „ „
Tusch 1 „ 32 „ ,, 8 „ „
samt inom Bonde-Ståndet, alt Blyhvitt ej borde åsättas högre tull än
1 sk. och Spanskgröna 2 sk. %.
Galläplen,
i Borgare-Ståndet: att värdet derå bör bestämmas till 20 sk.
Garn,
hos Ridderskapet och Adeln: att Utskottets åtgärd att höja tullen å
Linne-, färgadt och ofärgadt, det förra från 8 till 12 sk. och det senare
från 12 till 18 sk. W, ej syntes hafva varit af behofvet påkalladt, serdeles
livad det färgade angår, enär endast blått oell grått härstädes kunde väl
färgas; — i Borgare-Ståndet, att både värdes- och tullbestämmelserna å
alla sorters garn blifvit af Utskottet för högt tilltagna; — att, då kändt
är, det garn af lägre numror inkomma såsom högre, Utskottet bordt antingen
uppgifva medel till förekommande häraf, eller ock föreslå lika tull
å alla numror och slag; — att Bomullsgarn, under N:o 26, bör åsättas endast
6 sk., och öfver N:o 26, 4 sk., samt å färgadt Turkiskt rödt 2 R:dr
värde och 6 sk. tull; — å Kardullsgarn bestämmas, på det ofärgade, otvinnade
och odubblerade 1 R:dr 24 sk. värde och 12 sk. tull, samt å det
färgade, tvinnade eiler dubblerade 2 R:dr värde och 16 sk. tull; — samt å
Linnegarn antagas, å ofärgadt 8 sk. och å färgadt 12 sk. tull ; — och
ändtligen att de af Tull-Comileen föreslagne tullbestämmelser böra bibehållas.
Glas,
hos Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet: att högre tull icke,
på sätt sorn skett, bordt åsåttas, än Glasbruksidkare sjelfve begärt och att
de af Tull-Comitéen föreslagne bestämmelser bordt följas, samt hvitt fönsterglas,
som blifvit höjdt till 16 R:dr 32 sk., ifrån 15 R:dr, snarare bordt
sänkas, enär den inhemska tillverkningen ej förmår fylla behofvet; -— och
hos Bonde-Ståndet, att tullen i gällande taxa å pressade glas samt å rå
och slipade, folierade och of olie rade Spegelglas, bordt oförändrad bibehållas.
Bevillnings-L tskottets Utlåtande, N.o 30,
23
Grifflar,
i Borgare-Ståndet: att värdet derå bör antagas till 5 sk. och tullen
till 1 sk. ®, helst de äro för Skolorna nödvändiga.
Gryn,
hos Borgare-Ståndet: att Risgryn ej bör åsättas högre värde än 5 sk.
och tull 1 sk.; hvaremot i Bonde-Ståndet yrkats, att tullbestämmelserna i
gällande Taxa för Gryn måtte bibehållas.
Gräsmattor och Gräsrep,
i Bonde-Ståndet: att införsels-tullen derå ej måtte sältas högre än till
2 R:dr Sk®.
Hagel,
i Borgare-Ståndet: att hvad Tull-Comiteen föreslagit, eller 2 sk. ®,
mätte godkänas.
Halm och Hampa,
i Bonde-Ståndet: att nu gällande tuilbestämmelser derå borde bibehållas.
Hartz ,
hos Ridderskapet och Adeln: att denna vara, som förut varit belagd
med 20 sk. tull, blifvit af Utkottet hägnad med 24 sk. tull L®, utan att
skäl dertill förefinnes eller blifvit anfördt; och i Borgare-Ståndet, att, då
artikeln vöre behöflig för Lackfabriken, tullen borde nedsättas lili 16 sk. L®.
Hudar och Skinn,
i Borgare-Ståndet: att den föreslagne tullen bör nedsättas, å de oberedda,
torra till 1 sk. samt å de saltade och rå till 6 r:st. ®, hvaremot
den kunde å tillskurna stöfvelskaft och recepter höjas till 24 sk. ®.
Humla,
hos Borgare-Ståndet: att värdet derå borde antagas lill 4 R:dr och
tullen till 32 sk. L®; och i Bonde-Ståndet, att nuvarande tullbestämmelse,
1 R:dr 24 sk. pr L®, måtte bibehållas, enär mycken tillgång derå funnes
i landet.
Hummer,
i Bonde-Ståndet, dels att gällande taxas tullbestämmelse å denna endast
af de förmögnare begagnade vara borde bibehållas, dels att, då den
ansetts böra vara fri till införsel, den äfven syntes kunna fritt få utföras.
Hår,
hos Borgare-Ståndet: att tullen å Hästhår eller tagel borde bestämmas
till 2 sk. ®, i stället för hvad som, i likhet med gällande taxa, fö
-
24
Bevillnings-Utskoltets Utlåtande, IV:o 30.
reslagits, eller 2 sk. 6 r:st.; samt i Bonde-^tåndet, att Har- eller Kaninhår
måtte bibehållas vid hvad 1835 års taxa stadgar, elier 20 sk. W.
Ho,
i Bonde-Ståndet: att ändring ej bordt ske i hvad gällande taxa derom
bestämmer.
Ingefära,
i Borgare-Ståndet: att dea torra ej bör åsättas högre värde än 8 sk.
och tull 2 sk.
Inventarier, Skepps-,
i Bonde-Ståndet: att införsels-tullen derå ej hör öfverstiga 5 procent
af värdet.
Ister,
i Borgare-Ståndet: att derå bör bestämmas 2 sk. tull.
Jern,
inom Bidderskapet och Adeln: a) att förbud mot utförsel af Tackoch
barlast-jern måtte fortfara, enär, om det upphäfdes, fara vore att stårigjernstill
verkningen ginge under, hvaraf närmaste följden blefve den, att,
för att i betäckandet af Rikets import motsvara Stångjernsexporten, man
behöfde utföra 3:ne gånger så mycket tackjern, som det, hvilket nu inom
landet förädlas, hvarmed våra grufvor dock ej i längden skulle kunna uthärda,
och h) att förbud lika gerna borde användas, som en så hög exporttull,
som den af Utskottet föreslagna, samt c) stångjern antingen befrias
från all utförseils-tull eller åtminstone njuta nedsättning deri till hälften;
hos Preste-Ståndet: att förbudet mot utförsel af Tackjern borde bibehållas,
samt att Jernplåt ar, of örtente, öfver 6 L% vigt stycket, måtte, i
anseende till deras högre värde än plåtar af mindre vigt, serskildt i Taxan
upptagas; — uti Borgare-Ståndet: a) att Tackjern måtte fortfarande vara
till utförsel förbudet, eller åtminstone att det vid 184-3 års utgång, då
utförsels-tillåtelsen skulle vidtaga, må oå Kong). Majtts pröfning bero, att,
efter sig då företeende omständigheter afgöra om verkställigheten ej må till
nästa Riksdag uppskjutas; •— b) att dea föreslagne export-tullen å Tackjern
vöre för hög och bord? nedsättas till 331 procent af värdet, samt rättigheten
att detsamma utföra vid taga .1841, och c) att betäckningshällar, gjutne
i öppen sand, borde få utföras mot blott 24 sk. tull SkS>.; — d) att
Tackjern af sjö- och myrmalm ej måtte åsätlas högre export-tull än 8 sk.;
-r- e) att gällande taxas bestämmelser å allt slags jern måtte bibehållas
utom
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N\o 30.
25
utom för Stångjern, hvilket borde från export-tull befrias; — f) alt vid
rubriken ”Plåtar, oförtennte, under | tuni tjocka”, må tilläggas ”eller tjockare,
sorn väga öfver 6 L® stycket”, på det dessa senare slags plåtar, som
blifvit ur förslaget uteslutne oell derigenom skulle komma att förtullas så
O
O
som det sämsta slaget af plåtar eller sallpanne-plåtar, ehuru de öro de
dyrbaraste af alla, måtte komma att draga en efter deras verkliga värde
någorlunda lämpad tull; — g) att ma nufadur- och handtverks:: smide måtte
specificeras, samt li) att Jernskrot, såsom jemförligt med tackjern, borde åsättas
lika tull med delta sistnämnda eller 4 R:dr 24 sk. Sk®; och hos
Bonde-Ståndet: a) att tackjern borde fortfarande meri utförsels-förbud beläggas;
— b) att den derå föreslagna export-tull vore alltför hög samt, i
afseende å beloppet, att den borde bestämmas, dels lill 25 procent,' dels
20 procent å 8 R:dr värde och dels att tullen å berginalnisjern må sättas
lika med den å sjö- och myrmalms- eller 16 sk. Sk®, dels till 8 sk. Sk®;
—• c) att den af [J(skot tet föreslagna utförsels-full å allt smidt jern vore
för lag; — d) alt Rettin gar, Ankare, Draggar, Roderjern, Block och Spel
måtte åsättas 50 R:dr tullvärde och 1 R:dr införsels-tull Sk®; samt slutligen
e) att alla förut till införsel medgifne jerhsorter måtte bibehållas vid
de i gällande taxa stadgade tullbeslämmelser.
Juveler och Aida Perlor,
i Bonde-Ståndet: att dessa öfverflöds-arliklar måtte med införsels-tull
beläggas.
Kalk, Kalksten och Kimrök,
i Bonde-Ståndet: att nu gällande tullbestämmelser å dessa artiklar
måtto bibehållas.
Kläder,
hos Ridder skåpet och Adeln: att Fruntimmerskläder, nja, af till införsel
tillåtna tyger måtte, på de vid Askar och Dosor anförda skäl, serskildt
specificeras; och så väl i detta Stånd, som i Borgare-Ståndet, alt gångkläder
måtte till införsel förbjudas, hvaremot i Preste-Ståndet föreslagits höjning
i den åsatte tullen, samt i Borgare-Ståndet, den till 40 procent åsatte
tullens nedsättning till 331 procent.
Knif var,
i Borgare-Ståndet: af en ledamot, att Tull-Comileens förslag bordt, i
afseende å denna artikel, antagas och af en annan, att Rakknifvar bordt
åsätlas 12 sk., Pennknifvar 4 sk. och andra slag samt Galliar 331 procent
af värdet.
Bih. lill R. St. Prot. 1840. 5 Sami, 1 Afd. 21 Haft, 4
26
jBevillnings-Utskottets Utlåtandej N\o 30,
Knappar,
i Borgare-Ståndet', alt dessa borde indelas i 2:ne rubriker, nemligen
förgyllda metallknappar med 6 R:dr värde och 2 R:dr tull samt Andra
slag med bibehållande af nu för alla slags knappar föreslaget värde 2 R:dr
32 sk. och tull 32 sk. (tt>.
Koppar,
i Borgare-Ståndet: att införsels-tullen å Bleck och Spik bör nedsättas
till 8 R:dr 16 sk.; och i Bonde-Ståndet: att nuvarande tullbestämmelser
å rå koppar ej bordt förändras.
Korkar ,
i Borgare-Ståndet: att desse böra åsättas 32 sk. värde och 4 sk. tull
Kort,
i Borgare-Ståndet: att förbudet mot införsel deraf bör fortfara.
Kreatur,
lios Ridderskapet och Adeln: att det ej vöre väl beräknadt att, på
sätt som skelt, höja införsels-tullen derå, enär, hvad angår Hästar, dessa
lätt kunna smugglas, och Kor äfvensom Får äro af nöden för racers förbättrande,
hvadan de senare, likasom tillförne, borde få införas, mot \ af
den i taxan bestämda tull; och i Borgare-Ståndet: att alla slags kreatur
böra så vid in- som utförsel åtnjuta tullfrihet, enär import deraf sällan
lärer ske i annat ändamål, än till racers förbättrande.
Krita,
i Borgare-Ståndet: alt följande tnlibestämmelser derå mätte antagas,
å den omalna 8 sk. och å malen 16 sk. tunnan samt å röd och svart 3 sk.
värde och 6 r:st tull W; och i B onde-Ståndet: att å det sistnämnda slaget
gällande taxas bestämmelse mätte bibehållas.
Kummin ,
hos Borgare-Ståndet: att derå måtte bestämmas 13 R:dr 16 sk. värde
och 1 R:dr införsels-tull tunnan.
Kött,
hos Ridderskapet och Adeln: att, på de vid artikeln Fläsk här ofvan
anförde skäl, den af Utskottet åsatte införsels-tull måtte nedsättas; och i
Boi 'gare-Ständet: att derå må antagas 18 R:drs värde och 3 R:dr 32 sk.
införsels-tull tunnan, helst endast till Stockholm årligen måsle införas
2,000 tunnor..
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N\o 30.
27
Lacca, Gummi
i
Borgare-Ståndet: att införsels-tullen derå bör bestämmas till 3 sk. W.
Lackmus,
bos Borgare-Ståndet: att tullvärdet bör vara 8 sk. och införsels-tullen
1 sk. per S>.
Lin,
inom Borgare-Ståndet: af en Ledamot att å det häcklade bör sättas
6 R:dr värde och 1 R:dr 32 sk. införsels-tull och å det ohäcklade 3 R:dr
värde och 1 R:dr tull, samt af en annan, 1 R:dr 24 sk. Lull för det häcklade
och 36 sk. tull per LW för det oliäcklade.
Ljus,
hos Ridderskapet och Adeln: att tullen utan uppgifne skäl blifvit
höjd; — och i Borgare-Ståndet: att å Talgljus bör bestämmas 5 R:dr värde
och 1 R:dr 24 sk. införselstull L®.
Luktvatten,
hos Bor gare-Ståndet: dels att införsels-tullen derå bör antagas lill 8
sk. W, dels alt, då tullen å Sprit blifvit höjd, det vore inconseqvent att
icke äfven i samma proportion höja tullen å Luktvatten.
Mais,
i Bonde-Ståndet: att nuvarande tull derå bör bibehållas.
Malm,
hos Ridderskapet och Adeln, samt i Preste- och Borgare-Stånden:
att hittills gällande förbud derå bör fortfara.
Mandel,
i Borgare-Ståndet: att införsels-tullen derå må bestämmas till 2 sk. W.
Metaller,
hos Ridderskapet och Adeln: att, då förgylld Bronz i högst ringa
qvantitet tillverkades inom landet, den af Utskottet föreslagna höjning i
införsels-tullen derå från 1 R:dr 24 sk. till 2 R:dr W saknade allt skäl; —
hos Borgare-Ståndet: att å arbetad Bronz med eller utan försilfring eller
plätering borde sättas 4 R:dr värde och 1 R:dr 16 sk. införsels-tull samt
att tullen å arbetad Messing måtte ökas med 50 procent eller från 12 till
18 sk.; — och i Bonde-Ståndet: att gällande taxas bestämmelser å metaller
inålte bibehållas.
28
Bevillnings-Utiskottets Utlåtande, N\o 30,
i Bonde-Ståndet: att dels nuvarande införsels-tull derå måtte bibehål
-
las, dels en införsels-afgift af 24 sk. kannan antagas.
Muskot ock Muskotblomma,
i Borgare-Ståndet: att dessa artiklar, soin voro serdeles beqvämliga
för smuggling borde åsa!Las, den förra 6 sk. tull och den senare 2 R:dr
värde och 8 sk. Lull tb.
Netj likör,
hos Borgare-Ståndet: att värdet derå horde vara 30 sk. oeh införsels-tullen
4 sk.
Nålar,
i Borgare-Ståndet: att denna artikel borde åsällas följande tullbestämmelser,
nemligen:
Sy- oeh Tambour-Nålar ... 12 R:dr 24 sk. värde och 24 sk. tull <tb.
Knapp- d:o
16 „ „ „
Ilar- d:o ... •••••••»•»- 12 ,, ,, ,,
i synnerhet, som de lätt kunna smugglas samt det förstnämnda slaget icke
i landet tillverkas.
Olja,
hos Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ständet: att den å Bom-Olja
föreslagna tull vore för hög, helst den utgjorde ett för ylle-fabrikerna behörigt,
inom landet ej tillgängligt, råämne; — i Borgare-Ståndet: att BomOlja
borde, utan afseende på kärlet, hvari den inkommer, förtullas lika,
samt att tullen, i anseende till behofvet deraf för fabrikerna och det förhållande,
att den ej är inom landet att tillgå, nedsättas till 6 sk. på ett
gemensamt tull värde af 1 R:dr 24 sk. kannan, samt att Lin-, Roj- och
andra ej specificerade slag ej eller höra draga öfver 6 sk. tull kannan; —
och i Bonde-Ståndet: att införsels-afgiflerna å Olja måtte höjas till dubbelt,
emot hvad Utskottet föreslagit, enär den inom landet tillverkades i öfverflöd.
Ost,
inom Ridderskapet och Adeln och i Preste-Ståndet: alt på de grun-,
der, som blifvit vid artikeln Fläsk anförde, införsels-tullen, å Ost borde
betydligt sänkas; — i Borgare-Ståndet: af en Ledamot, att följande redaction
och lullbestämmelser matie derå antagas, nemligen:
Surmjölk6- ... 3 R:dr värde och 1 R:dr tull \M.
Sötmjölks- . . . 6 „ „ >»2 „ ,, „
Par mesa n- och .
Rochgfort- ... 1 „ „ „ 16 sk. „ fö.
Bevillnin ^s-Utskot tels Utlåtande, N\o 30.
Såsom skål livarlill blifvit anfördt, att af det förstnämnde slaget årligen
behöfde införas 6 å 8,000 L©, att Sötm jölks-Oslen tillverkades inom
landet och alt Parmesan- eller Rocheforler-Osten vore en öfverflödsvara,
och af en annan, alt Snrmiölks-Oslen icke borde beläggas med högre införsels-tull
än 4° sk- L©; — samt i Bonde-Ståndet: att Ost borde till de serskildta
slagen speciliceras.
Papper ,
inom Borgare-Ståndet: att fortullningen deraf borde ske per Ris,
hvarjemte blifvit anmärkt, alt Utskottet föreslagit högre lull derå, än Pappersbruks-idkarne
sjelfve yrkat.
Papperstapeter och Morder,
i Borgare-Ståndet: att derå må sällas 1 R:dr 3a sk. värde och 24
sk. lull 54
Pelsverk eller Pclterier,
i Borgare-Ståndet: vid Bår- och Lamm-skinn, att å grå K rimska och
äkta svarta Kalmuck, hvilka både äro behöfliga och lätt smugglade, bör
sättas 4 R:dr värde och 20 sk. införsels-tull ©, såsom närmast svarande mot
bestämmelsen i i835 års Taxa, och alt af samma skäl svarta Öfriga slag
böra på ett värde af 1 R:dr 16 sk. beläggas med endast 8 sk. tull ©4
Peppar,
hos Borgare-Ståmlet: alt denna vara, såsom lätt smugglad, bör åsättas
12 sk. värde och 2 sk. lull 54
Perukmakare-arbeten,
i Borgare-Ståndet: alt värdet derå bör antagas till 33 R:dr 16 sk.
och införsels-tullen till 8 R:dr 32 sk. 54
Pimps ten,
hos Borgare-Ståndet: att värdet må antagas till 4 sk. ©, med bibehållande
af den föreslagna tullen 6 rist.
Plommon,
i Borgare-Ståndet: att Catharina och Sviskon böra, i anseende till deras
olika värden, skiljas och åsätlas de förra 8 sk. värde och 2 sk. tull samt
de senare 5 sk., färde och t sk. tull ©.
Plijmer,
i Bonde-Stdndel: att nedsättning af införsels-tullen vöre onödig, hvadan
gällande Taxas bestämmelser borde bibehållas.
30
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N.-o 30.
Pomeransknoppar och skal,
hos Borgare-Ståndet: att derå borde sättas 6 sk. värde och i sk. lull.
Porccllaine,
hos Riilclerslmpet och Adeln: alt som, genom den af Tull-Comileen
föreslagna och af Utskottet antagna redaction , Fat komme att hänföras under
andra pjeser, tullen å dessa ej borde bestämmas till 6, utan högst till
5 sk., enär fat förut dragit blott 2 sk. tull; att vissa artiklar borde förtullas
per dussin och ej efter vigt, samt emot lägre afgift, nemligen alldra
högst mot den af Committerade föreslagna, helst ingen hus-slöjd inginge i
porcellaines-fabricationen; samt att nämnde fabrication borde uppmuntras,
dels med export-premier och Taxan bestämmas till i5 procent, dels med
högre tull å större pjeser af oäkta måhult och tryckt porcellaine, sålunda,
att värdet höjdes till i R:dr och tullen till 12 sk. W eller måhända ända
till 4° procent; — i Preste-Ståndet: att tullen å hvitt porcellaine ”andra
pjeser5’ borde nedsättas; — och i Borgare-Ståndet: att Ulskolts-Afdelningens
förslag måtte godkännas; att förtullningen bör ske per stycke, par
eller dussin; samt att det målade och tryckta bör åsätlas 1 R:dr värde och
12 sk. tull It.
Potatoes,
inom Ridderskapet och Adeln: att införsels-tullen derå bör nedsättas
ifrån 16 sk. till 4 sk. tunnan, helst import deraf endast lärer komma i
fråga i missväxtår; — hos Borgare-Ståndet: att af enahanda skäl tullen
hör nedsättas till 10 sk. på ett till 1 R:dr jemkadt värde; —och i BondeStåndet:
att införsels-tullen bör ökas till 24 sk. tunnan.
Potatoesmjöl,
i Borgare-Ståndet: dels att 16 sk. införsels-tull må derå bestäm
mas
och dels att det må vara vid införsel tullfritt.
Pottaska,
inom Bonde-Ståndet: alt, såvida förbud i taxan bibeliålles, äfven
Pottaska dermed må hägnas.
Redskap och Machinerier,
i Borgare-Ståndet: alt Commerce-Collegium ej må ega att mot nedsatt
tull medgifva införsel deraf, ulan en generell tull-bestämmelse antagas
till 10 proc., dock att prof och modeller förblifva från ali afgift fria.
Salpeter,
inom Borgare- och Bonde-Stånden: att införsels-förbud derå bör bibehållas,
samt att i annat fall införsels-tullen derå bör höjas.
Bevillnings-Utskottets Utlätandej N-.o 30,
31
Salt,
inom Riclderskapet och Adeln: att denna vara ej bör draga öfver 16
sk. tull på tunnan; — i Borgare-Ståndet: alt å Salt såsom en nödvändighets-vara
ej bör sätlas högre tull än 24 sk. tunnan; — och bos BondeStåndet:
att tullen bör nedsättas till hälften af hvad Utskottet föreslagit.
Sand,
hos Iforgare-Ståndet: alt, då perlsand ej finnes i landet, tullen bör
nedsättas till 4 sk. tunnan; — samt i Bonde-Ståndet: att denna artikel
bör bibehållas vid nuvarande tull.
Silfver,
i Borgare-Ständet: att bestämdt må stadgas, att Silfver af mindre
halt än i3 L. 2 gr., eller lika med det, som här får arbetas, ej må få till
Riket införas.
Silke,
i Borgare-Ståndet: att det borde få tullfritt införas.
Sirap,
hos Ridderskapet och Adeln: att \ sk. tull på W vore alltför högt,
enär det utgjorde minst 66? proc. af värdet; — och i Borgare-Ståndet:
dels att värde och lull borde ökas, det förra lill 12 sk. och den senare
till 6 sk. W, dels att tullen borde nedsättas lill 3 sk. W, och dels alt, då
allmänna priset derå länge varit 6? sk. W, 4 sk. tull sjnles mer än orimlig.
Skomakare-arbeten,
i Borgare-Ståndet: att vid denna rubrik serskildt böra upptagas
Becksöms- eller Finn-slöflor med 2 R:dr 32 sk. värde och 24 sk. tull, såsom
högst nödvändige för den fattigare klassen.
Skriftaflor,
i Borgare-Ständet: att dessa, såsom för skolorna nödige, böra åsättas
5 sk. värde och 1 sk. tull.
Sköldpadd,
hos Bonde-Ständet: att å arbetad Sköldpadd bör bibehållas nu gällande
tullbestämmelse.
Smör,
inom Ridderskapet och Adeln: att, på de vid artikeln Fläsk angifne
skäl, tullen borde nedsättas; och hos Borgare-Ständet: alt värdet bör vara
4 R:dr och tullen 1 R:dr 12 sk. \M, enär ej mindre än 87,000 hW år
1839 inkorffmo endast till Stockholm.
JBevillnings-Utskottets Utlåtande, N.-o 30,
Socker,
inora Riddersknpet och Adeln: alt raffineradt Socker må fortfarande
lia »nas med införsels-förbud, idén att införsels-tullen å krosiadt Lump, livitt
Havannah och Böurdwau eller allt sådant /u?-s ocker, sora utan omkokning
kan begagnas, må bestämmas lill 3 i stallet för 5 sk. %; och bos BorgareStåndet,
dels alt följande redaction och tullbestämmelser må antagas å
Rå-socker :
brunt och gult 8 sk. värde 2 sk. 6 r:st. lull W.
grått och livitt . . . 12 ,, „ 4 ,, ,, ,, „ „
dels att, till förekommande af tvetydighet, lika tull bestämmes å allt ratt
Socker, dels att å krossadt lump och dylika slag må sättas 4 sk- samt å
toj)p, kandi och k ak eller i allmänhet raffineradt 6 sk. införsels-tull, dels att
den å ra/fineradt Socker föreslagna lull vore för hög och borde nedsättas
lil! a5 procent, samt dels ändlligen att detta sistnämnde borde till införsel
förbjudas.
Soija och Saucer,
inom Borsare-Ståndet: att den förra bör åsältas 3 R:drs värde och
O
24 sk. tull, samt den senare 5 R:drs välde och 1 R.drs tull kannan,
enär, hvad Soyan angår, denna vara ej inom hindel af god qualilet erhåiles.
Sp immal,
inom Riddersknpet och Adeln', a) att en fix lull å Spanmål, icke,
emot 60 §. Regerings-Formen, kunde eller finge bestämmas, b) att tullafgiften
å Råg borde antagas lill 1 R:dr 3a sk. och å Korn till 1 R.dr 16
sk. tunnan, c) att den tull, som sättes å Spanmål, bör minst svara emot
transport-kostnaden inom landet, och e) att det af Kongl. Maj:l föreslagna
lägre alternativ borde antagas, med det tillägg, all de år, då Stockholms
torgpris under hela loppet af Augusti månad uppgå till eller öfverstiga
g R:dr B:co tunnan, hälften Råg och hälften Korn, skall tullen å dessa
sädesslag för nästföljande 4 månader öfver hela Riket nedsättas till 24 sk.
B:co tunnan; hos Preste-Ståndet'. att fix tull å Spanmål ej bör ega rum,
emedan den inhemska producenten och spanmåls-löntagaren derigenom skulle
komma att lida, samt att, om förslaget, angående fix lull, det oaktadt
antoges, de belopp, Utskottet åsatt borde ökas med minst bo procent; i
Rot •gare-Ståndet: a~) att Utskottet bordt antaga det af Kongl. Maj:t föreslagna
lägre alternativ, b) att de af Utskottet antagna tullbelopp böra minskas
med 12 sk. för Idåf ra, 16 sk. för Korn och Malt samt med 24 sk.
för öfrige sädes-slag och alt utförsels-tull bör åsättas med 16 sk. per Lunna,
nya rom
Bevill ni ngs-V Iskol tets Utlåtande, N\o 30.
33
hvarom serskild motion jemväl blifvit af Herr Hammar väckt, deri såsom
grund för en slik åtgärd åberopats det förhållande, att både jern-och skogselFecter
äro med export-tull belagde; samt i Bonde-Ståndet', dels att spailin
Al fritt må införas, dels att den införsels tu 11, Utskottet föreslagit, bör böjas,
och dels att tullen å spaumål ej bör sättas bögre än i nu gällande
Taxa linnes upptaget, enär införsel deraf endast i missväxtår kommer i fråga.
Stenkol och Stenkolsstybb,
hos Ridderskapet och Adelil', dels att svårigheten alt skilja stybb
från kol gör deras sammanförande under en rubrik nödvändigt, och att
elen gemensamma tullen derå destoheldre bör antagas till 4 sk. tunnan,
sorn stort behof af denna vara förefinnes för Ångfartyg, Gjuterier och Slöjder,
samt Höganäs Stenkolsverk i allt fall ej heintar den fördel af de föreslagne
förhöjda afgifterna, som dermed åsyftats, hvadan snarare en delaf
den inflytande luilafgiften borde på viss tid åt detta Verk anslås, dels att,
då Stenkol voro lika nödvändiga, sorn något råämne, de borde fritt från
lull få införas; i Borgare-Ståndet: att Stenkol och Gökes böra draga blott
4 sk., men Stybb 8 sk. tull tunnan; och i Bonde-Ståndet: att det afseende
å Höganäs Stenkolsverk bordt fästas, så val för stenkolens, sorn den eldfasta
lerans skull, att tullen å tle förra bibehållits oförändrad., och att det
vore inconsequent att nedsätta tullen å Stenkol, då man ville med uppoffring
understödja Höganäs.
Stenkolstjära,
hos Borgare-Ståndet: att denna vara, hvilken ej erhålles inom landet,
ej bur draga bögre tull än 16 sk. tunnan.
Strumpor,
i Borgare-Ståndet: dels att nästföre ”andra slag” följande serskilda
rubrik bör införas: ”Ullstrumpor eller Strumpväfnader till större eller mindre
del blandade med ull” med ett värde al 6 R:dr 32 sk. och tull 1
R:dr 16 sk. db, samt alt tullen å andra slag må nedsättas till 28 sk. W,
och dels att å Redgarns-strumpor bör bestämmas 6 R:dr 32 sk. värde och
1 R:dr 16 sk. tull, samt rubriken ”andra slag" gå ut oell i stället införas:
”af ull” 1 R:drs värde, 1: 24. lull
”af tråd” 2: 24. — „ 36. —
och dels alt Tull-Comitens beslämmelser böra antagas.
Bill, till R. St, Prot, 1840. 5 Sami, 1 A/d, 81 Haft,
5
34 Bcvillnings-Ut slottets Utlåtande, N\o 30.
Stärkelse, *
i Borgare-Ståndet: alt hvad Tull-Comitén föreslagit, måtte bibehållas.
Strängar,
hos Borgare-Ständet: att tullen å tarmsträngar bör nedsättas till 1
R:dr, emedan de lätt kunna smugglas och ej äro föremål för inhemsk tillverkning.
Stalarbeten,
i Borgare-Ständet'. att de böra specificeras.
Svafvel,
i Bonde-Ståndet: att nu varande tull bör bibehållas.
Svafvelsyra,
hos Ridderskapet och Adeln', att, då ingen fabrik för tillverkning
deraf finnes och varan är högst nödvändig, införselstullen må bestämmas
till 3 i stället för 6 r:st. (tB.
Sågblad,
hos Borgare-Ståndet: dels att redactionen bör förändras sålunda:
”Sågblad” för metall- och jern-arbete samt finare liand-” med 10 procent
tull af värdet.
"Alla andra slag öfver 1 aln långa” 30 procent tull af värdet; dels att
Tull-Comiteens förslag härutinnan borde antagas.
Såpa,
i Borgare-Ständet: dels att värdet derå bör antagas till 2 R:dr 16
sk. och tullen till 30 sk. Idb; dels att värdet bör bestämmas till 2 R:dr
24 sk. och tullen sänkas.
Talg,
hos Borgare-Ståndet: att icke högre införselstull borrie å Talg bestämmas,
än den nu, gällande eller 24 sk. Id£, helst deraf årligen införes
70 ä 75,000 Idb.
Tegel,
i Borgare-Ståndet: att Mur- oeh Takstol, \ afseende å hvilka ett
stort skydd ligger i blotta transporten, ej böra åsättas högre tull, än som
af Tull-Comite'en föreslagits.
Tenn- oeh Blyaska,
i Bonde-Stårulet: att den måtte bibehållas vid nuvarande införsels-tull.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N\o 30.
35
Terpentin,
i Borgare-Ståndet: att å Venedisk bör sättas 10 sk. värde och 2 sk.
tull W, och å all annan likaledes 2 sk. tull; samt å
Terpentin-Olja eller Terpentin-Spiritus 1 sk. 6 r:st. införsels-tull.
Tjära,
hos Borgare-Ståndet: att den måtte medgifvas tullfrihet vid utförsel,
serdeles som den Finska tjäran från våra nederlag hvarken är ålagd eller
kan åläggas sådan afgift.
Tobak,
i Borgare-Ståndet: att Cigarrer, såsom lätt smugglade, ej böra beläggas
med mera än 32 sk. tull S>: att Snus må åsättas 1 R:dr värde och 16 sk.
tull, enär endast fina sorter införas; att å Spunnen och Negerhead samt
stänger, och C&rotter bör, såsom skydd för den inhemska industrien, antagas
10 sk. lull; att blader och stjelk böra sammanföras och åsättas en
gemensam lull af l sk., emedan införsel af stjelk, såsom en vrakvara, bör
förhindras; att 6 sk. å blader och 1 R:dr å Cigarrer är för hög införsel-tull;
att tullen å blader bör nedsättas till 4- och å stjelk lill 2 sk. %\ samt
slutligen att de nu gällande bestämmelserna å denna artikel ej böra
ändras.
Tran och Späck,
i Borgare-Ståndet', att värdet bör antagas till 6 Pudr 32 sk. och tullen
lill 1 R:dr 32 sk. IM, emedan varan säljes pund- och tunntals, men
ej hilföres i krönta kärl och således icke då kan med säkerhet Lill qvanlileten
bestämmas.
Träd,
i Bonde-Ståndet', alt nuvarande Taxas bestämmelser böra bibehållas å
Bomullstråd, lijstad och i härj vor.
Trädvaror,
inom Ridderskapet och Adeln: aLt frihet från utförselstull må medgifvas
för alla sådana trädvaror, hvilkas export ej bör förhindras, eller åtminstone
nedsättning till hälften i de föreslagne ulförsels-afgifterna; i Preste-Ståndet:
att export-tull å träd varor icke bör ega rum; i Borgare-Ståndet:
a) likaledes att all export-tull derå bör försvinna, eller ock nedsättning
göras i den föreslagna tullen å bräder och brädändar samt plankor
öfver 3 tum, hvarjemte anmärkts b), att beräkningen af 5 tolfter plankändar
om 11 alns längd, såsom lika med 1 tolft Plankor, är ovigtig, i
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N:o 30.
synnerhet sora viss längd för de senare ej är bestämd och vanligen uppgår
till 8 å 10 i alnar, samt c) alt taxan ej upptager sådana , sorn äro
| aln, äfvensom d) att Läkter draga fyrdubbel tull emot Lister, då det
snarare borde vara tvärtom och e) att nu gällande tullbestämmelser å Ved
böra bibehållas; och i Bonde-Ståndet: dels att utförsels-tullen antingen bör
alldeles försvinna eller åtminstone nedsättas till hälften af hvad Utskottet
föreslagit; dels att å Bräder, Bjelker, Plankor, Sparrar och Spiror a f Furu
och Gran ingen utförselstull bör ega rum; dels atl å Sågblad tar exporttullen
bör minskas till hälften och dels att alla Trädvaror af Furu och
Gran, med undantag af Master och Spiror af 40 tums omkrets, 10-fot från
storändan, böra vara tullfria vid utförsel.
Tvål,
i Borgare-Ståndet: att å de sämre slagen bör bestämmas 9 sk. värde
och 2 sk. tull.
Tågvirke y
hos Borgare-Ståndet: att införsels-tullen derå icke må bestämmas
till mera än 40 sk. L®, eller högst 1 R:dr, och i Bonde-Ståndet, att
nytt Tågvirke må åsättas lag införsels-tull, och för Skepps-behof, under sjöresa
köpt, tullfrihet medgifvas.
Ull,
inom Ridderskapet och Adeln: a) att förbud måtte stadgas mot införsel
af Jin ull, enär fina kläden här icke tillverkades; b) att classification
af ull med högre tull för den fina ej medförde något verkligt skydd för
producenten, emedan, enligt hvad erfarenheten förr visat, ej någon ull då
blefve såsom fin förtullad, hvaremot rättigheten att vid export af ull få i
stället införa en motsvarande qvantitet kläde skulle innebära en kraftigare
uppmuntran för ull-productionen, och hvilken rättighet, för vinnande af
säkrare controll vid dess utöfning, kunde inskränkas till städerna Götheborg,
Malmö, Ystad och Stockholm; cj att all slags ull måtte åsättas en
gemensam tull af 4 sk. ®, samt den derigenom emot nu, uppkommande
högre tull-inkomst, beräknad till omkring 50,000 R:dr om året, anslås till
premier för export af finare Svensk ull till ett maximum af 25 procent af
värdet, hvilka premier borde beviljas för bestämda 5 år, inom hvilken tid*
den Svenska ullen kunde blifva utomlands känd; d) att bestämdt må uttryckas,
att ull är fri från Tolag; e) att, i afseende å rättigheten att vid
utförsel af ull få i stället importera kläde, den grund bör följas, att en
aln kläde skall få införas för hvarje ® utförd ull; fj att det premium,
sorn kan medgifvas för export af fin ull, må bestämmas till lika belopp
Bevillning*-lits k otte Is Utlåtande j JV:o 30.
37
med införsels-tullen derå, eller 12 sk. samt tullen å grof ull så småningom
mer och mer höjas; gj att den grofva ullen borde få i en enda
stad, t. ex. Götheborg eller Halmstad, införtullas mot den föreslagna låga
afgiflen, enär trakten deromkring vore för hus-väfnader af densamma i
serdeles behof, men detta slags ull vid införsel öfverallt annorstädes i Riket
beläggas med samma lull, sorn den fina; h) att, i följd af lörslaget att
vid export af ull få i stället införa kläde, ullen borde åsätlas lägre införsels-tul.
l, än den nu föreslagna, samt det kläde, sorn sålunda importerades,
draga 5 pioc. tull-afgift; i) att å den fina ullen 8 sk., och å den grofva
4 sk. införsels-tull ® borde bestämmas, samt slutligen k) att nu gällande
tull å ull borde något förhöjas och den derigenom uppkommande högre inkomst
användas till export-premier för fin ull; i Preste-Ståndet: att Jutsk
och Isländsk ull borde beläggas med 4 sk. tull och, i afseende å densamma,
till vinnande af nödig controll stadgas, att den ej finge införas annorledes,
än directe från Julland eller Danmark till Götheborg, Malmö,
Norrköping och Stockholm, hvarvid borde företes certificat af Svensk och
Norrsk Consul, att ullen utgjorde en product i den ort, hvaraf den bär
namnet, samt alt den å fin ull föreslagna tull borde nedsättas; hos Borgare-Ståmlet'.
a) att redaclionen af denna artikel borde blifva: ”Ull, okammad
eller kammad, Jutsk och Isländsk’', samt ”ali annan” med tullfrihet
vid införsel af den förra, enär i landet ej funnes tillräcklig tillgång på
grof ull, samt 6 sk. införsels-afgift och G sk. export-premie å den senare;
b) att G, högst 8 sk., tull må bestämmas å den fina ullen, jemte exportpremie
lill hälften af tullens belopp; c) alt nu gällande tull-bestämmelse
å ull må bibehållas; d) att den fortfarande må vara befriad från Tolag;
e) alt den lill 12 sk. % å den fiina ullen föreslagna införsels-afgiften icke
syntes lämplig, hvaremot densamma heldre borde medgifvas en mot tullen
svarande export-premie; f) att å ”ali annan’'’, d. v. s. fin ull, borde bestämmas
8 sk. lull och lika hög export-premie, dock under förutsättning,
alt förbudet mot införsel af kläde bibehölles, samt ändtligen gj alt den
fina ullen borde åsättas 6 sk. införsels-tull; och i Bonde-Ståndet', att, till
förebyggande deraf, att fin ull införes under namn af grof, tullen bör antagas
till 6 sk. %. 0
Vajnar och Åkdon y
hos Borgare-Ståndet', alt hvad Utskolts-Afdelningen derutinnan föreslagit,
måtte godkännas, att för ”enskildes af dem sjelfve medförde” borde
erläggas 10 R:dr och för ”andra nya eller brukade” 33 R:dr IG sk.
tull, samt att gällande Taxas bestämmelser för denna artikel borde bibehållas.
38
Bevillningt-Utskottcts Utlåtandej N:o 30.
Vekar,
i Borgare-Ståndet', att å Lamp-vékar bör sättas 24 sk., och å Ljusvekar,
hvilka äro för Ljus-fabrikerne oundgänglige, J. R:dr 16 sk. värde
och 12 sk. Lull ?t>.
Verktyg,
bos Borgare-Ståndet: att en sådan lämplig tull derå bör bestämmas,
att Commerce-Collegii tillstånd icke, såsom nu blifvit föreslaget, må för
deras införande erfordras.
Vin,
inom Ridder skåpet och Adeln: att den å Vin på fastager föreslagna
nedsättning till 16 sk. kannan syntes betänklig, enär tull-inkomsten derigenom
skulle kunna komma att minskas med 70 till 80,000 R.:dr om året.,
men skulle en sådan nedsättning dock anses- böra ske, borde det ut Kongl.
Majit öfverlemnas att med nuvarande- lull 24 sk. kannan belägga vin, infördt
från länder, der serdeles betungande afgifter äro eller blifva lagde
på Svenska handeln, samt att nedsättningen icke borde ega ruin förr, äu
Frankrike medgåfve lindring i dervarande införsels-tull å Svenskt jern; i
Preste-Ståndet: att tullen å Vin på buteljer jemväl borde nedsättas och
högre afgifter icke ega rum för detta, än för Vin på faslager; hos BorgareStåndet:
dels att någon tull-nedsätlning å vin icke bör ega rum; och dels
att, med gillande af den föreslagna minskningen i tullen å Vin på fastager,
värdet derå icke borde sättas högre än till 1 R:dr 16 sk. kannan,
samt för Vin på buteljer bestämmas 3 R:dr värde och 32 sk. tull, enär,
genom låga afgifter å vin, brännvinets bruk kraftigast skulle motarbetas;
och i Bonde-Ståndet: att tullen å alla slags Viner borde bestämmas tili
1 R:dr 32 sk. kannan, utom å Communion-vin, som borde få inkomma
mot 32 sk. tuli; alt Vin å fastager måtte åsällas 32 sk. och å buteljer 2
R:dr tull per kanna; att tullen å Vin på fastager antingen borde i allmänhet
höjas, eller ock Port- och Madeira- m. fl. viner serskildt med högre
afgift beläggas, samt åtminstone att tullen å Vin måtte bibehållas vid
hvad den nu är.
Vinsten,
i Borgare-Ståndet: att värdet å den renade måtte antagas till 12 sk.
och införsels-tullen lili 1 sk.
Väfnader,
inom Ridderskapet och Adeln: a) att den af Tull-Coiniteen härå föreslagna
förenklade redaction måtte antagas; att hvad gällande Ta va stadgar
för Damast och Dräll måtte bibehållas; ' b) att förbud borde fortfara för
Bevillnings-UIskottets Utlåtande, N;0 30.
39
”en elei väfnader”; c) att rubriken Taft» Kypert, Levantin etc. måtte få
följande lydelse: ”Alla släta sidentyger, såsom Taft, Satin, Levantin eller
”af hvilken annan benämning som helst, enfärgade, skiftande, rnliga eller
”randiga, hvaruti någon invald blomma eller figur icke befinnes”; dj att
benämningen ”Bourre de Soie”, såsom utgörande endasten gröfre sort silke,
borde helt och hållet utgå; e) att, om ej förbud bibehålles på släta Sidentyger
och tjocka Sidendukar, en högre tull än den af Utskottet föreslagna
borde derå bestämmas, hvilken successivt skulle minskas; f) att rubriken
Halfsiden eller af Silke till större eller mindre del blandadt med etc. måtte
så ändras, att orden till större eller mindre del utginge och varans beståndsdelar
närmare bestämdes sålunda t ”Halfsidenväfnader och halfsidendukar,
”sorn till mer än hälften bestå af Silke, tullbehandlas lika med de helsi”denväfnader
och dukar, hvartill de närmast höra”-; g) att värdet å halfsiden
borde höjas till 14 och tullen lill 3 R:dr 24 sk. per li) att Doffel,
såsom varande oskuren Dråp, borde draga dermed lika tull eller 2
R:dr i) att alla andra slag af ylle alngods måtte åsätlas lika tull med
Kläde lill undvikande af underslef medelst nya benämningar; samt k') att
Boy och Svart Kasimir böra upptagas ibland och draga samma tull, som
Kläde och Kamhric beläggas minst med en tull, som svarar emot den nuvarande
eller 1 R:dr 24 sk. Tb ■— i Preste-Ståndet: a) att alla ylleväfnader
böra åsättas 33 i procent, Boy, som icke är annat än oberedt valksköljdt
Kläde, samt' Svart Kasimir intagas i rubriken Kläde, Dråp &e.
och den vid ylleväfnader förekommande rubriken alla amira slag utgå;
K) att vid Helsiden rubriken Taft, Kypert eller Levantin &c, bör få dea
förändrade lydelse, som, enligt bvad bär ofvan är omförmäldt, blifvit hos
Ridderskapet och Adeln föreslaget och införselsförbud derå helst antagas;
— vid Shawlar , Shawletter och andra dukar, af Gaze §rc, ordet ”Boune
de Soie”, såsom föranledande lill missbmk, utgå; —> förbud bibehållas för
alla andra slag, släta, enfärgade, igenom väfnadssättet eller olika färgadi
Silke fueonerude, — samt rubriken Halfsiden eller af Silke till större ehler
mindre del blandadt &c. förändras och få följande lydelseI "Ilalfsiden”väfnader
och halfsidendukar, sorn till mer än hälften bestå af Silke, an
”ses
lika med de helsidenväfnader och dukar, hvartill tie närmast kunna
"räknas” med 14 R:drs värde och 3 i R:dr lull W, och c) alt den å Lärft
föreslagna lull vore för låg; — hos Borgare-Ståndets att vid Helsidenväfnader
rubriken Taft, Kypert ike. borde få den förändrade lydelse, som,
på sätt nyssnämndt är, blifvit hos Ridderskapet och Adeln, samt i PresteSlåndet
framstäldt, med bibehållande af det mrde och den tull, Utskottet
40
Bevillnings-Ulskottcts Utlåtande, IV.-o 30.
föreslagit, — i rubriken Shawlar &c. af Gine &c. benämningen ”Bourre
de Soie”, såsom varande blott en art gröfre Silke, borttagas, — vid Halfsiden
eller af Silke &c. följande förändring i red nelion göras, nemligen:
”Halfsidenväfnader och halfsidendukar, sorn lill hälften eller mindre bestå
”af Silke” med 10 R:drs värde och 6\ R:drs tull %, hvaremot de, ”sorn till
”mer än hälften beslå af Silke, böra lullhehandlas lika med de al helsiden,
hvartill de närmast höra”, samt Halfsiden alngods alla slag bibehållas
vid 10 R:drs värde och 2 R:dr 24 sk. tull W, på sätt Utskottet
föreslagit: ”att vid Helsiden alngods i rubriken allajtndra slag ej specificerade
må tilläggas ”genom in väfda figurer eller blommor faconerade”; alt
förlullningen af Kläde bör ske efter värde, att de al Utskottet föreslagna
värdes- och tullbestämmelser å alla slags väfnader böra nedsättas; — att
nu gällande förbud må fortfara å Kläde och å Bömullsväfnader; att till
förekommande af missbruk och missförstånd, alla slags Ylleväfnader sammanföras
under 2:ne tullbestämmelser; att Flanell och loj måtte inbegripas
under den calegori, hvarå tullen blifvit föreslagen till 2 R:dr, äfvensom
att Doffel och Svart Kasimir maj.te dit hänföras och alla andra slag
åsättas lika lull med Kläde, samt rubriken Flanell lill förebyggande af
missbruk utgå; och i Bondc-Ståndet'. att nu gällande tullbeslämmelser å
alla slags väfnader böra bibehållas; att tullen å Bömullsväfnader må bestämmas
lika med hvadden, enligt 1835 års Taxa, utgör, eller 1 R:dr24
sk. % och det förbud sami den skyddstull, som i gällande Taxa finnes
för Bomulls- och Ylleväfnader fastställd, framgent bibehållas; dels för fabrikanternas
och dels för Schäferiens förkofran; att förbud å B omullsYlle-
och Linnevaror må fortfara eller åtminstone införselslulien höjas med
minst 50 procent, utöfver hvad Utskottet föreslagit; att tullufgiflen å
j. omulls väfnader samt å Vadmal, Yllejlanell och Y lleslutwlar bör bestämmas
till minst 50 procent af värdet; att gröfre Linneväfnader böra på ett
tullvärde af 5 R:dr åsältas 5 R:dr 16 sk. utförselstull; att tullen å Linneoch
Ylleväfnader bör bestämmas till 1 idel högre, än hvad Utskottet derå
föreslagit; alt Flaggduk och Segelduk må få fritt eller mot låg tull införas;
att finare Linneväfnader, äfvensom alla slags släta väfnader af bomull
och lin tillsammans, till införsel förbjudas, samt att förbudet mot Bomulisväfnader
mätte fortfara.
Varor, som icke kunna hänföras under någon af de i Taxan
upptagna bestämmelser.
Uti Borgare-Ständet: att denna rubrik, såsom endast föranledande
till missbruk, borde utgå.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N\o 30.
41 i
Och har slutligen i Borgare-Ståndet: af Herr Halling, såsom hans
serskilda lanka, blifvit påyrkadt antagandet af Malmö Handels-Societels lill
Tull-ComiUen afgifne Förslag lill Tull-Taxa.
I anledning af hvad sålunda mot detalj-bestämmelserna i det af Utskottet
upprättade Taxe-Förslag blifvit anmärkt samt i öfrigt, vid den till
följd deraf företagna förnyade granskning af Tull-tariffen, inom Utskottet
förekommit, har Utskottet ansett sig böra i samma Tariff föreslå följande
ändringar, nemligen: vid
Apolhcks varor:
alt lull borde desamma, på sätt yrkadt blifvit, åsätlas
och rubriken få följande lydelse:
”Apolheksvaror, i denna Taxa ej specificerade, till inför”sel
af Apothekare eller dem, som erhållit Sundhets-Collegii
”tillstånd att med sådane varor idka handel;
”enkla Medicinalier: 100 R:dr v., io R:dr tull vid in- och i
R:dr vid utförsel;
”sammansätta: 100 R:dr v., 20 R:dr tull vid in- och fria vid
utförsel.”
Athur och Dosor af sammansatta, eller susom arbetade ej specificerade
ämnen:
att denna, äfvensom alla de öfrige Slöjde-artiklar, hvilka,
uti nu gällande Taxa serskildt specificerade, blifvit i Utskottets
förra förslag hänförde under den gemensamma rubriken
S/öjderaror, böra specificeras och å deras ställen i Taxan införas
med de värdes- och tull-belopp, som, på sätt här nedan
i den ordning, de förekomma, förmäles, Utskottet pröfvat
lämpligt bestämma; och har Utskottet, i afseende å nu
förevarande artikel, ansett bestämmelserna i 1835 år Taxa böra
bibehållas.
Ben, andra slag, oarbetade:
att, med afseende derå, att deras samlande vanligen utgör
en inkomstkälla för den fattigaste och lill annan sysselsättning
oförmögna delen af befolkningen, denna artikel ej
borde med hög utförsels-tull beläggas, hvadan Ulskottet,
Bih, till R. St, Prot, 1840, 5 Sami, i AJd, 21 Haft, 6
42
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N:o 30.
frångående dess förra förslag, hemställer, att den i gällande
Taxa lill i sk. L® derå bestämda export-tull må få fortfara.
Blyertspennor:
att, för vinnande af fullständig säkerhet vid dessas tullbehandling,
de böra efter vigt, och ej som hittills dussintals,
förtullas, i hvilket afseende Utskottet, som låtit anställa profvägningar,
föreslår, att, jemte det artikeln delas i a:ne rubriker,
nemligen Fina och Timmermans-, värdet och införselstullen
per skålpund må bestämmas, det förra till 3 R:dr och
den senare till 3o sk. å de Fina samt 20 sk. värde och \ sk.
tull å 2V/rtmerma?zs'-Rlyertspennorna.
Borstar:
hvilka, lika med Askar och Dosor, skola specificeras, anser
Utskottet böra bibehållas vid de tullbestämmelser, som
finnas dem i gällande Taxa åsatte.
Bränvin och Sprit:
för det slag häraf, som vanligen inom landet tillverkas,
anser Utskottet införsels-förbud böra såsom hittills ega rum,
i följd hvaraf Utskollet jemväl hemställer, att så redaction
som tullbestämmelser i i835 års Taxa må i så måtto antagas,
att, sedan den der förekommande rubrik ”af Säd, Potates
”eller andra jordfrugter, alla andra slag, odistil lerad t eller
”distilleradt” blifvit med införsels-förbud belagd, endast följande
afvikelser från hvad i nämnde Taxa för denna artikel
bestämmes, böra ega rum, nemligen:
1:0 att stadgandet, det Sprit för beredning af Luktvatten
får inkomma mot lägre tull, ej må fortfara, utan della stadgande
följaktligen helt och hållet utgå; och
2:0 att vid rubriken ”af Frugt, andra slag”, nu gällande
införsels-förbud må borttagas och dessa få efter enahanda
grunder och mot lika afgift som Fransk Cognac införtullas.
Caffe:
att å denna artikel bör bibehållas den införsels-tull, som,
enligt gällande Taxa, eger rum eller 3 sk. i stället för 4
sk., såsom Utskottet i Betänkandet N:o 21 föreslagit.
Decorationer, Platåer, med tillbehör, äfvensom Ornamenter ej specificerade •,
Bevillnings-Utskottets UtlåtandeN:o 30.
43
Etuis med tillbehör, af sammansatta eller ej specificerade ämnen;
Fjäder: Ur- och
andra ej specificerade;
samt
Flaskfoder, oberäknadt våtvarorna,
å hvilka samtlige artiklar, vid deras specificerande, enligt
hvad här ofvan vid Askar och Dosor omförmäles, Utskottet
anser böra antagas de Tull-bestämmelser, som i 1835 års
Taxa finnas dem åsatte; hvarjemte Utskottet, till hvars kännedom
kommit att,
F'J rverkeri-arbclcn, lust
numera
börjat blifva föremål för införsel, hemställer, att
nämnde rubrik må i Tull-Taxan införas med a5 procents
tull-afgift å värdet vid in- och tullfrihet vid ut-försel,
Gevär, alla slag, eller delar deraf', samt
Gips-arbeten, ej specificerade:
hvilka, jemlikt Utskottets beslut vid Askar och Dosor,
böra i Taxan serskildt specificeras, tror Utskottet lämpligen
kunna bibehållas vid bestämmelserna i gällande Taxa.
Hudar och Skinn, som ej inbegripas under Pelsverk:
att införsels-afgiflerna må, med afvikande ifrån förra
förslaget, antagas å de
oberedda torra till i sk. och å de
saltade och rå till 6 r:st. %.
Jern:
Med afseende å hvad i Riks-Stånden blifvit anfördt, anser
Utskottet:
i:o Tack- och Ballast-jern, så väl det af Bergmalm,
som af Sjö- och Myrmalm, böra till in- och utförsel förbjudas,
samt gällande Taxas föreskrift i afseende härå följagtligen
bibehållas;
2:0 Kanoner, Stycken, Nickhakar &c.
att denna rubrik bör delas i arne, nemligen:
et) ”Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare, oslämp”lade
och oborrade” med g R:dr värde per Sk® samt 4 R.‘dr
införsels-tull och förbud mot utförsel; samt
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N\o 30.
b~) ”Hällar öfver i \ tums tjocklek samt Lod och Lödjor
”öfver i Sk® vigt stycket”, med bibehållande af de å rubriken
i dess helhet uti förra förslaget antagna värdes- och Tullbestämmelser;
3:o
Gamla casserade Kanoner och Bomber:
att ordet ”gamla” må uteslutas i början, enär det synes
böra göra tillfyllest, att pjesen är casserad och orden ”samt
Mörsare” tilläggas i slutet, helst desse äro belt och hållet
jemförlige med Kanoner och Bomber och endast af förbiseende
synas hafva blifvit ur äldre Taxor utelemnade; äfvensom
att tull-värdet må rättas Lill 5 R:dr iG sk. Sk®;
4:o Ketlingar:
att de härå i förra förslaget antagne a:ne serskilda rubriker
må sammanföras till en så lydande:
”Ketlingar af större eller mindre länk-jerns diameter”
med 5o R:dr värde och 6 R:dr införsels-tull per Sk®;
5:o Stång, platt, | tum tjockt och deröfver, under ta
tums bredd och öfver | tums fyrkant:
att den härå i förra förslaget till 16 sk. antagne utförselstull,
numera, sedan Utskottet föreslagit förbud mot utförsel
af Tackjern, skäligen bör kunna återföras till det belopp,
som i gällande Taxa finnes bestämdt eller 3a sk. Sk®;
6:0 Band- och Platt-, under | tums tjocklek, Bult- och
Galler-, samt Sänksmide, rundt eller kantigt, knip- och fyrkant-,
af | turn och derunder, Skär- och Klipp-jern, Saltpanne-plåtar
? tum tjocka och deröfver samt af 12 tums bredd
och deröfver:
att förbud må stadgas mot införsel af dessa slag och utförsels-tullen
bestämmas lill 10 sk. 8 r:st. Sk®; samt
7:0 Plåtar, oförtennte under ? tum tjocka:
att, på sätt gällande Taxa innehåller, dessa må delas i
2:ne rubriker, nemligen:
a) ”af till och med 6 L® vigt stycket”, med 33 R:dr
16 sk. värde Sk®, förbud mot införsel och 14 sk. 3 r:st. utförselstull,
samt
b') ”öfver 6 L® vigt stycket” med 36 R:dr värde per
Sk® samt 9 R:dr in- och 16 sk. utförsels-tull.
Bevillnings-Utskoltets Utlåtande, N\o 30.
45
Kläder:
Hvad vid denna artikel blifvit yrkadt, anser Utskottet
icke böra föranleda ändring i Utskottets förra förslag; dock
hemställer Utskottet, att i rubriken ”Tillhörige Sjöfarande eller
”Resande, när de synbart äro brukade och pröfvas icke öfverstiga
egarens behof”, den här förekommande conjunctionen
och må utbytas emot eller. Serskild specification af nya
Fruntimmers-kläder tror Utskottet icke erfordras, enär å den
förut omförmälda förteckningen öfver hittills förbudne, men
hädanefter tillåtne varor kommer att anmärkas, det sistberörde
slags kläder tillförne icke varit med förbud belagde.
Korgar, af sammansatta, eller såsom arbetade ej specificerade ämnen}
och
Korgmakare-arbeten, ej specificerade:
hvilka, enligt det förut fattade beslutet, skola i Tariffen
införas, anser Utskottet böra bibehållas vid de för dem
nu gällande tullbestämmelser.
Kreatur:
De i Riks-Stånden gjorde anmärkningar vid denna artikel
har Utskottet funnit böra föranleda dertill, att införselstullen
å Hästar nedsättes till det i nuvarande Taxa åsatte
belopp eller 12 R:dr stycket.
Krut:
Det härå hittills gällande införsels-förbud tror Utskottet
äfven hädanefter böra ega rum.
Käppar, alla slag:
Denna Slöjdevara, hvilken, jemlikt beslutet vid Askar
och Dosor, bör i Taxan specificeras, torde kunna bibehållas
vid de i eällande tull-tariff åsatte bestämmelser.
o
Kött:
med bibehållande af de å de serskilda slagen häraf förut
bestämda tull-värden, synes det Utskottet, som en införselstull
af a5 procent derå, eller för det färska 24 sk.
det sallacle 5 R:dr tunnan och det torkade eller rökta 4o sk.
[.- L®, skulle innebära tillräckligt skydd för inhemska produc
tionen,
utan att Consumenterne af denna nödvändighets-vara
46
Bevillnings-Utsfcottets Utlåtande, N.-o 30.
med en alltför hög tull-afgift betungades, i följd hvaraf Utskottet
hos Rikets Ständer lår en slik ändring föreslå.
Lackerade arbeten, ej specificerade•, och Lampor af sammansatta eller såsom
arbetade^ej specificerade ämnen:
Vid införande under serskilde rubriker af dessa i förra
förslaget till Slöjdevaror hänförde artiklar, hemställer Utskottet,
att å den förra rubriken må antagas a5 och å den senare
dess nuvarande tullbestämmelse eller 33' procent al värdet,
samt bägge vara vid utförsel tullfria.
Ljus ;
Den af Utskottet förut å Talgljus till 3 R:dr Lfå föreslagna
införseis-afgift liar Utskottet väl funnit kunna tåla någon
nedsättning, hvilken Utskottet dock ej tror böra sträckas
längre, än till i R:dr 2/\ sk., helst Talgljus, enligt gällande
liandelstractat med Ryssland, få derifrån mot half lull införas.
Ljuskronor och
Lunta: De å dessa articlar i i835 års taxa fastställde bestäm
melser
synas, vid nu verkställd specificalion, lämpligen kunna
bibehållas.
Malm, rå och osmält, ej specificerad:
Sedan Utskottet tillstyrkt utförsels-förbud å Tackjern, lärer
enahanda restriction böra ega rum för nu ifrågavarande
artikel.
Mattor:
Det slag deraf, som i förra förslaget blifvit hänförd t lill
Slöjdevaror, nemligen de af Strä eller Rötter, och hvilket nu
kommer att serskildt specificeras, torde böra bibehållas vid
derföre nu gällande lullbestämmelse eller 25 procent, af värdet
vid in- och tullfrihet vid utförsel.
Metaller, sammansatta:
Till förebyggande deraf, att under benämningen ”andra
slag” med en lägre tullbestämmelse, må kunna införas sådane
tillverkningar, som rätteligen tillhöra annan rubrik med högre
tull, föreslår Utskottet, all så väl vid Bronz- som vid
Pinschback, Tomback och andra ej specificeradej de arbetade
slagen, hvilka, enligt Utskottets förra förslag, varit fördelade i
anie rubriker, nemligen ai betad Jörgjld och andra slag med eller
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N.o 30.
47
utan försilfring eller plätering ina sammanslås till en, kallad
arbetad alla slag, med gemensamt medelvärde och införselstull,
det förra af 4 R:dr och den senare i R:dr %.
Musslor:
Utskottet, som vid närmare öfvervägande icke ansett giltiga
skäl förefinnas till befrielse från all införsels-tull för friska
Musslor, hemställer, att de må beläggas med i R:dr 2/\
sk. så beskaffad afgift pr tunna.
Krds- och Bröstnålar af oäkta metall:
Vid serskild rubricering af denna under slöjdevaror förut
hänförda artikel, får Utskottet föreslå, att den må åsättas a5
procents tull af värdet vid införsel och medgifvas tullfrihet
vid export.
Ost, alla slag:
Vidbiifvande dess förra åsigt, att specificalion af de serskilda
slagen utaf Ost bör, till förekommande af missbruk,
undvikas, tror Utskottet likväl det allmännare behofvet af denna
vara påkalla, alt den derå förut lill 2 R:dr Utb föreslagna
införsels-tull skäligen bör jemkas till 1 R:dr 24 sk.
Parapluier och Parasoller:
Utskottet hemställer, att dessa, vid deras specifika införande
i Tariffen, må bibehållas vid deras nu gällande tullbestämmelser.
Porcellaine:
Hvad vid denna artikel i Riks-Stånden blifvit anfördt,
bar synts Utskottet böra föranleda dertill, att den med 6 sk.
W å rubriken andra pjeser, af oäkta, hvitt eller omåladt porcellaine
antagne införsels-tull, nedsättes till 5 sk.
Portfeuiller, TaskbÖcker, Ridiculer och Nattsäckar:
Gällande taxas bestämmelser å dessa slöjdevaror föreslår
Utskottet må, vid deras specificerande, antagas.
Salpeter, oraffinerad och raffinerad,
Sirap, Socker-, brun eller hvit, samt
Socker, Topp-, Kandi- och Ixak-,
hemställer Utskottet må, på grund af de i Riks-Stånden
gjorde yrkanden, till införsel förbjudas.
48
Bevillnings-Utskotlels Utlåtande, N\o 30.
Spanmål:
I sammanhang med de härvid gjorde anmärkningar, har
Utskottet tagit i öfvervägande den af Herr Hainmar vid förra
Betänkandets handläggning i Borgare-Ståndet väckta motion,
angående utförsels-tull å (lenna vara; och får Utskottet, som
icke af hvad anfördt blifvit funnit skäl att föreslå nedsättning
i de införsels-afgifter, som i förra Betänkandet finnas åsatte,
fäsla Rikets Ständers uppmärksamhet deruppå, att, då Kongl.
Maj:t uti Dess Nådiga Proposition, angående stadigvarande tull
å spanmål, bestämdt förklarat, alt de lull-afgifter, som af Rikets
Ständer nu föreslås, skulle få under 5 års tid förblifva oförändrade,
med det vilkor, dels att införsels-afgifter ne ej
komme att öfverstiga de belopp, som förra Betänkandet upptager
och dels att utförseln blefve fri, ser Utskottet, som anser
fördelarne af en fix tull så obestridliga och öfvervägande,
att ernåendet deraf bör i denna fråga utgöra hufvudföre uålet
för Rikets Ständers önskningar, sig, endast af denna anledning,
förhindradt att föreslå,' vare sig ytterligare höjning i införsels-tullen
eller någon afgift vid utförseln; och då härtill
kommer, att Utskottet för dess del icke tror hvarken det ena
eller andra vara af behofvel påkallad t, hemställer Utskottet,
att dess förra förslag i denna punkt må oförändradt af Piikets
Ständer antagas.
.Speglar och Lanipeller:
torde, vid deras specifika införande i Tariffen, böra åsättas de
för dem i gällande Taxa antagne bestämmelser.
Strumpor och andra pd Strumpstol eller genom stickning tillverkade arbeten
:
Den här förekommande rubriken andra slag, har Utskottet,
till förebyggande af underslef, trott böra, vid införsel
åsältas i R:dr 16 sk. i stället för 36 sk. tull W.
Supa:
Då värdet härå rätteligen icke lärer utgöra mera än a
R:dr \M, hemställer Utskottet att det må dertill rättas, samt
införsels-tullen i förhållande derefter jemkas till 36 sk.
Tobak t
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N-.o 30,
49
Tobak:
Som värdet å spunnen och Negerhead är i betydlig mon
skiljagtigt från det å Stänger och Carotter, anser Utskottet sig
böra frångå dess förra förslag att sammanföra dessa under en
rubrik med gemensamt värde och tull, samt hemställa, att
gällande Taxas bestämmelser i denna del må bibehållas; äfvensom
Utskottet tillstyrker, att införsels-tullen å Stjelkar må
återföras till nuvarande belopp eller 2 sk. W.
Trädvaror :
Hvad i Riks-Stånden blifvit, lill underlättande af exporten
utaf en del trädvaror, anfördt, angående borttagande af eller
lindring uti de derå föreslagne utförsels-afgifter, föranleder
Utskottet hemställa, att Bjelkar och Sparrar af Furu och Gran
af 5 tums tjocklek midtpä och deröfver, att Bräder och Plankor,
sågade af Furu och Gran, af alla clintensioner i afseende
på tjockleken, samt alt Lister, sågade af Furu och Gran, af
till och med 8 alnars längd och 4 Innis omfång, må vid utförsel
ifrån afgift befrias; och lära i följd deraf proportionsziftrorna
i anmärkningen vid Bjelkar och Sparrar böra rättas
ifrån 12, 8 och 10 Lum lill 4> 3 ocb 3, enär endast sådane,
som äro af mindre tjocklek än 5 tum midtpå, hädanefter
komma att med utförsels-tull behäftas.
Tågvirke:
Enär, genom Kongl. Kungörelsen den 9 November i838,
Tågvirke blifvit i allmänhet till införsel tillåtet, torde en generell
så lydande rubrik ”Tågvirke, nytt” böra antagas med
4 R:drs värde och 36 sk. införsels-tull, samt tillägget om lullbarheten
af Tågvirke, hvarmed Svenska Fartyg nödgats att å
utrikes ort sig förse, följagtligen utgå.
UU :
Yidblifvande den af Utskottet i dess förra Betänkande
föreslagna classilication af Ull, har Utskottet icke funnit sig
kunna tillstyrka annan förändring i de der åsatte tullbestämraelser,
än att rubriken all annan må vidkännas endast 8 sk.
införsels-afgift pr %, äfvensom att bestämdt må uttryckas, att
all Ull är fri från Tolag äfven vid införsel.
Bill, till R, St, Prot, 1840. 5 Sami, i Afd, 21 Haft, 7
so
Bevillnings-Utskoltets Utlåtande, N\o 30.
Ur, väge/- och Studsare:
De af bronz böra, i följd af beslutet vid Metaller, sammansatta,
tullbehandlas som Bronz ”arbetad alla slag."
Urband och Urkedjor af sammansatta eller såsom arbetade ej specificerade
ämnen: l)å dessa under Slöjdevaror i förra förslaget inbegripne
artiklar nu serskildt specificeras, anser Utskottet dem böra
undfå samma bestämmelser, som i gällande Taxa eger ruin.
O
Vagnar och Ahdon:
Såsom nödigt skydd för den inhemska tillverkningen , bar
Utskottet, med »['vikande från förra förslaget, trott sig böra
föreslå, att redactionen och bestämmelserna i nuvarande Taxa
må antagas, endast med den förenkling, i afseende å den förra,
att orden ”Kongl, personers och Diplomaters" uteslutas,
och alt ordet ”Enskildes" utbytes mot del mera generella
"Resandes".
Vin:
Erkännande giltigheten af de i Riks-Standen anförde skäl
mot den af Utskottet i dess förra Betänkande föreslagna nedsättning
i införsels-tullen å Vin på fastager, hemställer Ut
skottet,
att berörde tullbestämmelse må åteiföras lill hvad den,
enligt gällande Taxa, utgör eller 24 sk. kannan.
Väfnader:
Någon annan ändring i det förut afgifna Tull-Taxe-försfaget
har Utskottet icke af de gjorda anmärkningarne funnit vid
denna arlikel påkallad, än att värdet å sådant Lärft, hvaraf
hvarje qvadrat-aln väger högst 3 lod, må antagas lill 10 R:dr
% och införsels-tullen i förhållande derefter höjas till 5 R:dr.
Hvad i öfrigt, på sätt här ofvan är vordet omförmäldt, blifvit vid serskilda
artiklar påmindt och erinradt, har Utskottet ej funnit vara af den öfvertygande
beskaffenhet, alt ändring i hvad Utskottet föreslagit, bordt, till följd
deraf, ega rum, serdeles som oftast inträffat, att vid en och samma artikel
framställts yrkanden af alldeles motsatt syftning sålunda, att än förbud, än
en ytterst låg tull-afgift, än vida högre och än betydligt lägre afgifler, än
hvad Utskottet åsatt, af olika talare ansetts böra å samma vara tillämpas;
och får Utskottet följagtligen hemställa, att Utskottets förra Taxe-förslag
må, med de ändringar, som här ofvan blifvit tillstyrkte, af Rikets Ständer
antagas.
Bevillnings-Utskoltels Utlåtande]Y\o 30.
Bi
För all göra dessa ändringar mera åskådliga och bereda lättnad vid
frågans behandling i Stånden, har Utskottet , i förmal Taxa, låtit upprätta
en med dess nu fattade beslut öfverensstämmande förteckning å alla de
artiklar, hvilka, enligt hvad nyssberördt är, blifvit ändrade eller serskildt
specificerade och lillagde.
8.
Vid Tariffen för Credit- Upp la get och Transito-a ftjiflen är vordet erinradt
och påmindt:
inom Ridderskapet och Adeln: att utländska fabriks- och handtverkeri-varor,
af hvad slag och namn som helst, ej må tillerkännas Creditupplags-rätt;—
hos Borgare-Ståndet: att all slags spanmål, äfvensom gryn
och mjöl, må få på credit uppläggas; att i procent är för hög afgift och
bör så modifieras, att för 3 månader betalas i, för 6, i, för g, | och för
12 månader i procent; att de i gällande Tariff utsatte qvantitets-bestämmelser
böra bibehållas, enär de icke blifvit med skäl öfverkiagade; samt
att ciedit-upplags-rält ej må rnedgifvas hittills förbjudna manufactur-varor.
Hvad sålunda blifvit anförd t har Utskottet tagit i öfvervägande; men
finner för dess del någon ändring i den förut uppgjorda Credil-upplagsTariffen
icke kunna af berörde framställningar föranledas.
9.
I afseende på
Underrättelserna om hvad vid Taxans verkställighet iatjUatjas bär} har
blifvit vrkadt vid
5 §•
i Borgare-Ståndet: att den ofria tullen ej bör vara lika för alla främmande
nationer, utan lämpas efter hvad af Svensk man i utländska hamnar
erlägges och att ordet ”blifvit” i slutet af denna § bör utbytas emot uttrycket
”blifvit eller blifva”.
6 §.
i Preste-Ståndet: att lastpenningar, 12 sk. för hvarje fartygs-läst, böra
erläggas endast för lastade fartyg, men ballastade derifrån befrias; och
hos Borgare-Ståndet likaledes, att Svenska fartyg ej böra vid inkommande
vidkännas läste ta ls-a (gift oftare, än de innehafva last, utan vara från slik
afgift fria, då de vid inkommandet äro toma eller endast ballastade; samt
att den ofria läsle-afgifien ej bör vara enahanda för alla nationer, utan lämpas
efter hvad för Svenska fartyg i utländska hamnar erlägges.
52
Bevillnings-Utskottels Utlåtandej N\o 30.
7 §•
lios Ridderskapet och Adeln: dels alt Utskottets förslag uti a:dra
jiioiii. till förlängd tid för förlullning af varor efter värde vore overkställbar^
emedan Packhusen i allmänhet, synnerligast i Stockholm, icke äro
så stora, att alla varor, som efter värde förtullas, der kunna qvarligga 4
dygn; dels att ingen värde-vara borde få förtullas, utan i närvaro af tillkallade
värderingsman och att på hvarje tullplats, der införsel af Fabriksoch
Handtverkeri-varor är medgifven, det må vara Fabriks- och Handtyerkeri-Societeterna
eller begge i förening efterlåtet att hålla ett ombud,
hvilket Tullkammaren skall vara pligtig att vid hvarje förtullning af Fabriks-
och Handtverkeri-varor tillkalla, äfvensom att för sådana varor, å
hvilka placatsedel kan användas, ombudets namnteckning och sigill erfordras
på placalstämpeln £som hör upptaga den förtullade varans alntal, vigt
ocli förlullnings-värde) på det att för tull ningen skall vara gilltig och varan
icke confiscabel; i Preste-Ständet: att värde-varor icke böra få förtullas,
utan i närvaro af tillkallade sakkunnige värderingsman; och hos BorgareStåndet:
att en varas värde bör bestämmas efter dess pris å inköpsorten
och utan, ej med, tillägg af frakt, assurance och all annan kostnad; att
den i i mom. föreslagna tid vore för kort och borde utsträckas till 8 eller
io dagar; att i nämnde mom. bör införas, att vid alla varor, som skola
förtullas efter värde, detta bör bestämmas af tillkallade sakkunnige personer,
och att, serdeles vid förtullning af Slöjde-varor, värderingen skall ske
al sakkunnige män; att den af Utskottet uti denna § föreslagna ändring
icke borde godkännas, utan nu gällande stadgande i detta hänseende bibehållas,
samt slutligen att ett tredje mom. måtte lill denna § tilläggas så lydande:
”För alla i denna taxa under namn af väfnader upptagne varor,
♦'sorn i tull erlägga hälften, tredje-, fjerde- eller femtedelen af värdet, haf’’va
Tullkammare-föreståndarerältighet att fordra enkom tullens erläggande
''in natura; samma rättighet vare ock godsegare förbehållen, och drage i
”sådant fall, hvar för sig serskildt, de kostnader, som å sådan vara tillbomma
Staten och staden. Blir Statens andel å angifningsorlen försåld,
♦'skall sådan försäljning verkställas, på sätt förestående 2 morn. stadgar, med
♦godsegaren förbehållen lösningsrätt, och bör till ömsesidig beqvämlighet
>’så många stycken af hvarje sort, som motsvarar tullen till lika varuvärde,
/vara att tillgå, med Tullkammare-föreståndare förbehållen rätt alt efter
/eget val uttaga Statens andel. Differencen i vigt förtullas då efter det i
'Taxan upptagna värde.”
Bevillnings-Utskottets Utlåtande , N\o 30.
53
11 §.
i Borgare-Ståndet: att besvär öfver General-Tull-Styrelsens beslut i
frågor, angående en varas rätta art och benämning, böra kunna få anföras
äfven af andra än godsegaren.
12 §.
bos Borgare-Ståndet: att man vid denna § bör taga i betragtande
det olika sätt, hvarpå det tillgått och tillgår vid förlullningen, enär alla
de här nämnde omständigheter icke alltid blifva vid förtullningar iagttagne.
*4 §•
uti Borgare-Ståndet: att slutet af 6 mom. i denna § bör lyda: ’den
dag, godset till uppläggning först angafs.”
i5 §.
hos Borgare-Ståndet: att stadgandet i denna § om frihet från afgifler
för i3:de tunnan af hvarje läst saltadt kött och fisk bör få den utsträckning,
att äfven för i4:de tunnan en slik befrielse må tillgodonjutas,
enär hvar och en, som handlar med dylika varor, nu mera alltid lemnar
i4 tunnor på hvarje läst, helst ofta icke en gång detta antal förslår att
fylla de 12 tunnor, som beräknas utgöra en läst.
24 §.
i Borgare-Ståndet: att Utskottet bör vidtaga den förändring med
denna §, som kan föranledas af den serskildt väckta frågan om föringens
användande på annat sätt, än nu sker.
^5 §.
i Borgare-Ståndet: att den här stadgade tid, hvarinom bevisning, att
en vara är förskämd, bör åstadkommas, är för kort.
27 §•
hos Bidderskapet och Adeln: att Utskottet vid återremissens besvarande
bör å nyo upptaga frågan om Tolagen, i händelse de vid Betänkandets
afgifvande felande upplysningar sedermera vunnits; och i Borgareståndet:
att denna § bör helt och hållet utur underrättelserna utgå, enär
frågan om Tolagen, såsom grundad på privilegier, ligger utom Rikets Ständers
pröfningsrätt; äfvensom att
29 och 3o §§.
borde försvinna, enär den förra innefattades uti 3i §, och den senare
eller 3o §, utgjorde ett monopolium för några få rika handlande.
Derjemte har uti Borgare-Ståndet: serskildt blifvit yrkadt, dels att
nödiga föreskrifter borde af Utskottet i underrättelserna meddelas till fö
-
54
Bevillnings-Ulsholtets UtlåtandelY.-o 30,
rebyggnnde deraf, alt Tackjern af Bergmalm ej ina kunna utföras under
namn af Sjö- och Myrmahns-jern, dels ock att samtlige Tull-förfallningurne
borde finnas bland underrättelserne intagne.
Yid den, i anledning af omförmälde anmärkningar, förelagne förnyade
granskning af underrättelserna till Tull-Taxan bar Utskottet funnit sig
böra dervid tillstyrka följande ändringar och tillagg, nemligen vid
6>
alt vid slutet deraf må tilläggas: ”och vid inkommandet>
”endast när Fartyget innehar last.”
7 §• .
att vid slutet af dess i:sLa moment må inflyta: ”dock
”må dessa föreskrifter icke tillämpas å resande för de af dem
”sjelfve medförde vagnar och åkdon.”
•4 §•
att emellan de i 6 mom. förekommande a:ne sista ord
uppläggning och angafs må inskjutas ordet ”först.”
15 §
att, såsom följd af Ulskutleis beslut, det resandes af dem
sjelfva medförde vagnar böra med lull beläggas, den § i gällande
Taxa, som härå har afseende, nemligen den t5, må
under sammai JN:o här intagas, så lydande:
i mom.
”Öfver förlullning af vagnar, som af till Riket ankom”mande
resande nytijas och för hvilka Convoy-afgift (i händelse
sådan afgift kommer att fortfara) och Stads-umgälder
”icke beräknas, skall Tullkammaren meddela egarne bevis,
”innefattande ej allenast förlullnings-beloppet, ulan ock en
”kort beskrifning på åkdonet, hvarigenom detsamma må igenkännas,
börande tillika dylika vagnar af Tullkammaren fördes
med stämpel. Derest åkdonet sedermera af samma perdon,
som det förtulla!, inom natt och år åter ut föres, antingen
från den hallin, dil del inkommit, eller ifrån hvilken
”annan som helst, der Sjötulls-kammare finnes, må egaren å
”den ort, der utförseln sker, emot förlulinings-bevisels aflemnande,
genast återfå den tull, han erlagt, så framt ej något
Bevillnings-Utskotlels Tillåtande, N\o 30.
55
”emot beviset är att anmärka oell den vid inkommandet åsatle
'stämpel är i behåll.”
2 moni.
hvilket i gällande Taxa lyder sålunda: ”Svensk resande,
"som till Riket återkommer med vagn, hvilken han vid afre"san
härifrån bevisligen medfört, ege alt densamma tullfritt
”disponera”, torde deremot få följande förändrade lydelse: Re”sandes
vagn må, dä den vid niresan blifvit bevisligen med”Jord,
tullfritt återinföras ,” —- på det hinder för tullfrihetens
f lillgodonjutande icke må mola, äfven om Åkdonet ej af egaren
sjelf återinföres, utan inkommer med annan lägenhet.
i5, 16 och 17 §§,
Vid de under dessa N:is i Utskottets förra förslag förekommande
§§ bör föl jagt ligen den ändring i numer-följden ega
ruin, att de i stället komma all utgöra 16, 17 och 18 §§;
hvarförutan Utskottet, som anser äfven andra producenter, än
fabrikanter i stapelstäder, höra få tillgodonjuta de desse sistnämnde
hittills medgifne export-premier, af sådan anledning
föreslår följande ändringar i sistnämnde §, nemligen:
1:0 att i ingressen orden ”der fabrik för tillverkning af
sådane varor eger runi’', må utgå;
2:0 att, sedan Utskottet tillämpat förbudsskyddet mot införsel
af Topp-, Candi- och Kaksocker, denna vara icke bör
medgifvas högre Drawhack, än som i gällande Taxa är bestämd,
nemligen 2 sk. 11 r:st,, i stället för de förut föreslagne
3 sk. 2 r:st. pr W;
3:o alt, för rättigheten att komma i åtnjutande af det 1
denna § för hvit Bomullsväfnad medgifne reslitutions-belopp,
det ej må anses nödigt, att densamma ovilkorligen skall vara
”tillverkad å mechanisk väj stol”, hvilket stadgande följagtligen
torde böra utgå, och i dess ställe införas orden ”af minst 5o
alnars längd och
4:o att viii de i denna samma § intagne controllerande föreskrifter,
den ändring, i afseende på qvanlilelen, må vid i:a
puncten göras, att slutet deraf kommer att lyda sålunda: ”af
Bomulls- samt Hamp- och Linneväfnader minst sä många stycken,
att de tillsammans utgöra 5oo alnar, skola lill export angi
Ivas och på en gång afsändas; och innefatta följagtligen föreskrifterna
här ofvan, angående längden å hvarje stycke, en
-
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N:o 30.
dast den grund, hvarefter beräkningen af premien bör slie;
— på det otvetydigt må antydas, att så längden som mängden
af styckena kan vara hvilken som helst, blott sammanlagda
antalet icke understiger 5oo, och att det bestämda premiebeloppet
undfås för hvarje 5o alnar deraf; samt
5:o att, lill följd af det ofvan anförda, de i ardra puncten
förekommande ord ”å mechanisk väfstol och” böra utgå.
.S §.
Sedan Utskottet numera föreslagit förbud mot utförsel af
Malm och det i 18 § af förra förslaget intagne stadgande om
hvad, vid utförsel af sagde artikel borde iagttagas, följagtligen
icke vidare är af något behof påkalladt, torde denna § böra
belt och hållet bortfalla, hvarigenom jemväl den förra numerföljden
å de efterföljande §§ kommer att förblifva orubbad.
3o §.
Att, då ännu är ©afgjordt, huruvida Covoy-afgiften kommer
att fortfara, här, likasom förut vid i5 § blifvit iagttaget, bör
näst efter ”Convoy” inom parenlhes inflyta, ”i händelse dessa
senare komma att fortfara”.
Jemte det Utskottet får upplysa, att frågan om den enligt
27 § under namn af Tolag städerna tillkommande afgift
ännu befinner sig i samma skick, som då Utskottets förra Betänkande
afgafs, och att Utskottet följagtligen icke har något
att tilldess då meddelade yttranden i denna del tillägga, har
Utskottet, vid öfvervägande af de öfrige mot Utskottets förra
förslag till Underrättelser framställde anmärkningar, icke funnit
desamma böra föranleda till de dermed åsyftade förändringar,
utan hemställer Utskottet, att sagde föreskrifter, med de
modificationer i ofvannämnde paragrafer, Utskottet nu tillstyrkt,
må af Rikets Ständer godkännas; och får Utskottet, i afseende
å sagde paragrafers lydelse, hänvisa till ett serskildt upprättadt
härhos fogadt förslag till förändrad redaction af desamma.
Utskottets en del serskilda ledamöters reservationer blifva
derjemte härhos bilagde.
Stockholm den-29 October 1840.
Förteckning
ocs
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, JV.o 30,
57
F örteckning
de Varu-artiklar, hvilka, vid Tull-Taxans förnyade handläggning hos
Bevillnings-Utskottet, dels undergått ändring, dels blifvit tillaggde
eller serskildt specificerade.
T ullvärde.
ulpotliehsvaror, i denna Taxa ej spe-  cificerade till införsel af Apothekare
eller dem, som erhållit Sundhets-  Collegii tillstånd att med sådane
varor idka handel,
Qvantitet
för t u 11 be-  rak ningen.
Införsels-
tull.
Utförsels-
tull.
%■
JU.
r.
%.
JS.
r.
M.
r.
enkla medicinalier ....
100 R:d. v.
10
—
1
sammansatta .....
lOORtd.v.
20
F
r i
a,
diskar och Dosor, al sammansatta eller
såsom arbetade ej specificerade åmnen
100 R:d. v.
25
—
F
r i
a.
Ben:
~
12
andra slag, oarbetade
Blyertspennor
1 lisp.
F
r i
a,
—
1
—
3
—
Fina
i skalp.
—
30
\f
r i
—
20
Timmermans-
1 skalp.
—
«
1
a.
Borstar ......
100 R:d. v.
33
16
_
F
r i
a.
Bränvin och Sprit:
af Säd, Potates eller andra jordfrugter;
Geniévre, Holländsk:
2
—
—
af lill och med 12 graders styrka
1 kanna
—
32
—
)
3
—
—
deröfver
1 kanna
1
—
r
r i
11,
2
—
—-
alla andra slag, odist. eli. distilleradt
Ör
b.
1
Ur Noten försvinna följaktligen:
Askar och Dosor af sammansatta eller såsom arbe- Borstar,
tade ej specificerade ämnen.
Diht till R, St. Prot, 1840. 5 Samif 1 J/d. 21 Haft.
58
Bevillnings-Utskottets UtlåtandeN\o 30.
Tallvärde.
2
3
2
3
2
3
2
3
JS.
40
12
Qvantitet för
tullberäkn.
Inf.
-lull.
Ulf
-tull.
Bränvin och Sprit:
%■
JS.
r.
1
JS.
r.
af Frugt:
Cognac, Fransk:
af till och med 12 graders styrka
1 kanna
—
32
—
deröfver , . . , .
1 kanna
1
—
—
andra slag:
af lill och med 12 graders styrka
1 kanna
—
32
—
deröfver .....
1 kanna
1
—
—
F
r i
11.
af Socker eller Rumm:
af till och med 12 graders styrka
1 kanna
—
32
—
deröfver .....
1 kanna
1
-
—
af Ris eller Arrac:
af till och med 12 graders styrka
1 kanna
—
32
—
deröfver .....
1 kanna
1
—
—
/
Caffe .......
1 skalp.
—
3
—
—
—
Decorationer, Platåer med tillbehör,
äfvensom Ornamenter, ej specific.
100 R:d. v.
33
tG
F
r i
a,
Etuis, med tillbehör, af sammansatta
eller ej specificerade ämnen , .
100 R:d. v.
25
_
Fri
a.
Fjädrar-. Ur- .....
andra, ej specificerade .
1 skalp.
100 R:d. v.
4
33
1(5
—
1 F
r i
a, •
Flaskfoder, oberåknadt våtvarorna .
100 R:d. v.
33
16
—
F
r i
a.
Fyrverkeri-arbeten: Lust- . .
100 R:d. v.
25
—
—
F
r i
a.
Gevär, alla slag, eller delar deraf .
100 R:d. v.
33
16
F
r i
r t
a.
Gips-arbeten, ej specificerade . .
100 R:d. v.
33
.0
—
F
«.
Decorationcr, Platåer och Ornarnenter.
(Dosor: hänvisning till Askar.)
Etuis, af sammansatte eller ej specific. ämnen.
Fjädrar: Ur- och andra slag, ej specificerade.
Flaskfoder.
Gevär.
Gips-arbctcn: andra slag.
Bevillnings-Utskottels Utlåtande, N'.o 30.
59
arnrnmm
T ullvante.
Qvantitet för
tuliberäkn.
Inf. - tull.
b t f.— tull.
3tb-
jå.
r.
lindar och Skinn, som ej inbegripas
under pelsverk:
JX.
r
JS.
r.
—
16
—
oberedda: torra ....
1 skalp.
—
1
—
—
4
—
8
saltade och rå . .
Jern:
1 skalp.
6
2
9
—
Gjutet: Tack- och Ballast- . .
1 Sk® St. v.
F
ö r
b.
F
ör
b.
9
Kanoner, Siyeken, Nickhakar och
Mörsare, oslåmplade och oborrade
1 Sk® St. v.
4
—
—
F
ö r
b.
9
Hållar ofver 1' tums tjocklek, samt
Lod och Lodjur olver i Sk®:s
vigt stycket ....
1 Sk® St. v.
4
24
4
24
5
16
__
Casserade Kanoner och Bomber
samt Mörsare ....
Smidt eller Valsadt:
1 Sk® St. v.
9
—
2
*—
—
50
_
Keltingar, af större eller mindre
lånkjerns-diameter .
1 Sk® St.v.
6
_
—
F
r i
a.
IG
Stång-, platt, * turn tjockt och
deröfver, under 12 tums bredd
och öfver jj tums fyrkant
lSk®St.t.
4
~
-
32
20
Band- och Platt, under f tums
tjocklek. Bult-och Galler- samt
Sänksmide, rundt eller kantigt,
Knip- och Fyrkant-, af f- turn
och derunder, Skår- och Klipp-  jern, Saitpanne-plåtar f turn tjoc-  ka och deröfver, samt af 12 tums
bredd och deröfver .
1 Sk® St. v.
F
ö r
b.
10
8
33
16
Plåtar: oförtente, under ’ t. tjocka:
af till och med 6 L® vigt stycket
1 Sk® St. ▼.
F
or
b.
—
14
3
30
—
öfver 6 L® vigt stycket « •.
Kläder, Gang- etc.
1 Sk® St. v.
9
16
Tillhörige Sjöfarande eller Resande,
når de åro synbart brukade eller
pröfvas icke öfverstiga egarens behof
F
r i
a,
F
Cl,
60
Bevillnings-Ut.skottets Utlåtande, N\o 30.
Tullvärde.
Qvantitet för
tullberäkn.
Inf.
-tull.
Utf.-tull.
%■
A
r.
Korsar, af sammansatte, eller, såsom
arbetade, ej specificerade ämnen .
100 R:d. v.
%■
33
A.
16
r.
F
A
r i
r.
a.
Korgmakare-arbeten, ej specificerade
100 R:d. v.
33
16
—
F
r i
ci.
Kreatur:
100
—
—
Hästar, utom Hingstar . , .
1 st.
12
—
—
F
r /
a.
40
—
—
Krut
1 Centner
F
ör
b.
F
r i
11.
Käppar, alla slag ....
100 R:d. v.
33
16
—
F
r i
a.
9
—
—
Kött: färskt
1 lisp.
—
24
—
4
20
—
—
saltadt , , ,
1 tunna
5
—
—
r
r i
11,
3
16
—
torkadt eller rökt • . ,
1 lisp.
—
40
-
j
Lackerade arbeten, ej specificerade .
100 R:d. v.
25
—
—
F
r i
a.
Lampor, af sammansatte, eller, såsom
arbetade, ej specificerade, ämnen .
100 R:d. v.
33
16
—
F
r i
a.
5
—
—
Ljus-: Talg- .....
1 lisp.
2
24
—
F
r i
a,
Ljuskronor .....
100 R:d. v.
33
16
—
F
.
r i
a.
—
8
—
Lunta ......
1 skålp.
—
2
—
—
—
1
Mahn, rå och osmält, ej specificerad
F
r i
F
Ör
b.
Mattor, af Strå eller Rötter . .
100 Rid. v.
25
—
—
F
r i
a.
Metaller, sammansatta:
Bronz: oarbetad etc.
4
—
—
arbetad, alla slag . .
1 skålp.
1
—
—
F
r i
Korgar af sammansatte eller, såsom arbetade, ej
specificerade ämnen.
Korgmakare-arbetcn, ej specificerade.
Käppar.
Lackerade arbeten: andra slag.
Lampor af sammansatta eller, såsom arbetade, ej
specificerade ämnen.
Ljuskronor.
Lunta.
Mattor af Strå eller Rötter.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande> lV:o 30.
61
Tullvärde.
Qvantitet för
tullberäkn.
Inf
-tull.
Utf.-tull.
#6-
A.
r.
Metaller, sammansatta:
Pinscback, Tomback, och andra ej
specificerade:
oarbetade etc.
A
r.
A.
r.
4
—
—
arbetade, alla slag .
1 skålp.
1
—
—
F
r i
a.
G
—
—
Musslor, friska
Nålar:
i tunna
1
24
—
—•
3
—
Krås- och Bröst-nålar af oågta metall
100 R:d. v.
25
—
—
F
r i
a♦
5
—
—
Ost, alla slag .....
1 lisp.
1
24
—
1
Fri
Paraplyer och Parasoller .
100 R:d. v.
33
IG
—
F
r i
a,
Porcelaine:
Oäkta, Slen- etc.
hvitt, gulaktigt etc.
Tallrickar etc.
—
16
—
andra pjeser ....
1 skålp.
—
5
—
F
r i
tu
Portefeuiller, Taskböcker, Ridiculer
och Nattsäckar ....
100 R:d. v.
25
—
F
r i
a,
5
G
24
—
Salpeter:
oraffinerad .....
raffinerad .....
1 lisp.
1 lisp.
F
F
ör
ör
b.
b.
r i
—
8
Sirup :
Socker-, brun eller hvit
Socker :
1 skålp.
F
ör
b.
F
r i
—
16
Topp-, Candi- och Kak-
1 skålp.
F
ör
b.
F
r i
tu
Nålar: Krås- och Bröst- af oägta metall, samman- Portefcuiller, Taskböckcr och Nattsäckar.
satta med andra ämnen. t».,, i
nidiculer.
Paraplyer och Parasoller.
62
Bevillnings-Ulskottets Utlåtande, N.-o 30.
T ullvärde.
Qvaulitct för
tullbcräkn.
y?$.
JS.
r.
Speqlar och Lampelter . • •
100 R:d. v.
2
24
Strumpor oell andra på strumpstol el-  ler genom stickning tillverkade ar-  beten :
andra slag .....
1 skalp.
2
—
—
Såpa ^ .
1 lisp.
16
Tobak:
Spunnen och Negerliead .
1 skäl p.
1
—
Stånger och Carotler . .
1 skalp.
—
5
—
Stjelkar . . . »• . •
1 skalp.
30
Träilvaror:
Bjelkar oell Sparrar af Furu och Gran!
af mindre tjocklek ån o turn etc.
af 5 till 8 turn midlpå . ,
1 st.
2
24
af 8 till och med 10 tuni d:o
1 st.
4
8
deröfver .....
1 st.
1
32
uinm. Bjelkar och Sparrar af Furu och
Gran kunna utföras bade J i k sid i ga oell
platta. Dimensionen af deras tjocklek
bestämmes efter fjerdedelen af deras to-  talomfång midlpä; sä att t. ex. en bjel-  ke, som pä :i motsatta sidor innehåller
4 tunis tjocklek och pä de öfrige endast
a tums, kommer att vid tullklarering
behandlas lika med en bjelke, hvars alla
fyra sidor Iväi lufver innehålla hvardera
3 tum.
Bråder och Plankor, sågade:
af Furu och Gran:
linder 1* tums tjocklek « .
1 tolft
—
af till och med 3 t;s tjocklek
i tolft
•
32
—
deröfver .....
1 tolft
luf.-lull.
%■ Jl ■ r
33 16 -
16
36
8
16
2
4
I2r
20
Ulf.-tull.
52$. JS., r
F r i a.
F r ila.
I
F ri\
1 Fri
Fri a.
F\
r i a.
Speglar »eli Lampellcr
Urbam! och Uike.ljnr ff sammansatte eller aisa®
B e vi 11 ni ngt;-Ul skot tels Utlåtande , IV.-o 30.
63
Tull värde.
01fe. A. r.
— 24 -
! i
4
1
1 24 —
15
Trådvaror :
Lister: sågade af Furu oell Gran, till
och med 8 alnars längd oell 4 tums
omfång .....
Tågvirke, njtt
Ull, okammad eller kammad:
Grof Jut»k etc.
ali annan .....
(fri frän Tolag äfven vid införsel.)
Ur:
Vågg- och Stutsare:
af Bronz, tullbehandlas somBronz,
arbetad, alla slag.
Urband och Urkedjor, af sammansatta
eller, såsom arbetade, ej specificerade
ämnen ....
t agnar och l ikdan:
Rese-, Resandes al dem sjelfve medförde
......
andre, nja eller brukade . .
Anm. Värdet å desse senare mä dock ej
beräknas lägre än 5oo R:dr för fyrbjulige
och 2oo R:dr för tvälijulige per stycke.
Vin, alls slag:
på fastager
Väfnader:
Linne- oell HampAlngods'
Lärft,
hvaraf 1 (jvadrat-aln våger
lill och med 3 lod
Qvantitet för
tu11 bera k n.
1 tolft
1 lisp.
1 skalp.
100 R:d. v.
100 R:d. v.
Iuf.-tull.
. A. r
36 -
Utf.-tull.
% A
F r i a.
i I
Fri 11.
Fri
33 16
10
100 R:d. v. 33 16
Fria.
F r i a.
i kanna
1 skalp.
24
11.
r ijt.
64 Bevillnings-Utskottets Utlåtandej N\o 30.
F ö r s 1 a g
till förändrad lydelse af de paragrafer i
Underrättelserna
om hvad vid Taxans verkställighet iagttagas bör,
uti hvilka rättelser blifvit af Bevillnings-Utskottet tillstyrkte.
§. 6.
Lastpenningar till Kongl. Maj:t och Kronan utgöras af Svenska fartyg
med Tolf och af främmande fartyg, då annorlunda icke är öfverenskommet,
med Trettiosex skillingar Banco för hvarje läst, beräknad efter
Svenskt mätare-bref, samt betalas hvarje gång både vid inkommande och
utgående; dock om ett inhemskt eller med inhemska lika berätligadt främmande
fartyg, under loppet af ett kalender-år, gör flera resor emellan
Sverige och utrikes ort, erläggas för utgåendet dessa umgälder allenast
första resan ”och vid inkommandet endast, när fartyget innehar last.”
§• 7-
l:o A inkommande varor, som enligt Taxan förtullas efter vissa
pimcent af värdet, eller för hvilka olika tull efter olika värde eger rum,
bör godsegaren uppgifva inköpspriset, med tillägg af assurance, fragt och
all annan derå använd kostnad, intilldess de lill lossnings-orten anländt,
och, å utgående varor, deras partipris i lastnings-orten. — Godsegarens
angifnings-inlaga å inkommande sådana varor bör styrkas af Factura och
Connoissement, äfvensom Assurance-räkning, då försäkring tagen är. Vid
saknad af factura, förhålles enligt 31 § af Seglations-Ordningen; och bör,
då Placatstämpel å sådana varor begagnas, å denna stämpel antecknas, efter
hvilket tullvärde varan blifvit förtullad; — ”dock må dessa föreskrifter
icke tillämpas å resande för de af deni sjelfve medförde vagnar
”och åkdon.”
2:o När en vara &c. — — — — — — — — —
§. 14.
Till — — — — varor;
Att gods må kunna transporteras ifrån en stads Credit-upplag till en annan,
dock
Bevillnings-Utskoltets TI lied ande > N'.o 30. C5
dock med credit-tidens beräkning ifrån den dag, godset till uppläggning
”försl” angafs;
Alt — __ — — — — __ — — — __
§• 15.
”Öfver förtullning af vagnar, som af lill Riket ankommande resande
njunjas och för hvilka Convojr-afgift” (i händelse sådan afgift kommer
att fortfara) ”och Stals-umgälder icke beräknas, skall Tullkammaren med”dela
egarne bevis, innefattande ej allenast förtullningsbeloppet, utan ock
”en kort beskrifning på åkdonet, hvarigenom detsamma må igenkännas; bö”rande
tillika dylika vagnar af Tullkammaren förses med stämpel. Derest
”åkdonet sedermera af samma person, som det förtullat, inom natt och
”år åter utföres, antingen ifrån den hamn, dit det inkommit, eller ifrån
”hvilken annan som helst, der Sjötullskammare finnes, må egaren å den
”ort, der utförseln sker, emot förlulinings-bevisets aflemnande, genast åter”få
den tull han erlaggt, så framt ej något emot beviset är att anmärka
”och den vid inkommandet åsatte stämpel är i behåll.”
Resandes vagn må, då den vid ut resan blifvit bevisligen medförd,
tullfritt återinföras.
§. 16.
Den Trettonde &c. — —* — — — — — — — —
§• 17.
Allt hvitt Socker &c. — —- —
§' lö
Vid
utförsel sjöledes från Stapelstad af följande inrikes tillverkade
varor, beviljas af tullmedlen:
för 1 W Topp-, Kandi- och Kak-socker 2 sk. 11 r:st.
„ 1 „ Cardus eller karfvad Tobak, äfvensom pressad och
rullad Tobak samt Snus 3 ,, — „
„ 1 st. Segelduk af Hampa till minst 50 alnars längd . 8 „ — „
,, 1 „ Segelduk af Lin till samma längd 24 „ — ,,
„ 1 „ Packväf af Hampa till minst 50 alnars längd . . 6 „ — „
„ 1 ,, Packväf af Lin till samma längd 18 „ — „
„ 1 „ Hvit Bomullsväfnad ”till minst 50 alnars längd
och” af garn i finhet af N:o 32, eller derutöfver
efter Engelsk beräkning 4 „ — „
hvarvid iagttages:
m, till R. St. Prot. 1840. 5 Sami. I A/d. Ql Haft. 9
66
Bevillnings-Utskotlets Utlåtande, N\o 30.
l:o. alt, hvad Socker och Tohaks-fabrikaler angår, minst 100 It af
samma vara, och af Bomulls- samt Hamp- och Linneväfnader minst ”så
”mångå stycken att de tillsammans utgöra 500 alnars längd” skola till export
angifvas och på en gång afsändas; ”och innefatta följagtligen föreskrifterna
här ofvan, angående längden å hvarje stycke, endast den grund,
”hvarefter beräkningen af premien bör ske”;
2:0. att vid angifnings-inlagan alltid skall bifogas Magistrats bevis,
att tillverkaren eller afsändaren personligen inför Magistraten med ed fästat,
att varan är Svensk tillverkning, samt, då fråga är om Tobaks-fabrikater,
Segelduk eller Packväf, att den är af Utländskt rå-ämne, äfvensom
om Bomullsväfnad, att den är tillverkad af utrikes spunnet garn &c. —
§. 19.
Cobolt, rå eller &c. — — — — — — — — — —
s* 3a
Svenska Sjöfarten på aflägsnare orter njuter tills vidare följande förmoner
af lindring i Tull- och Convoy- (”i händelse dessa senare komma
att fortfara”) afgifter, nemligen:
Af 15 procent &c. — — — — — — — — _— —
Bevillnings-Utskoltet,s Utl&tande, N.-o 30. 67
FÖRTECKNING
på s(idune, för närvarande till in- eller utförsel forbjudne Varn-artiklar,
som, jemlikt Bevillnings-Utskottets förslag, böra från och
med den 1 Januari 1843 få, mot de af
Utskottet åsalte tull-afgiftcr,
a) till Riket införas:
Bränvin: af Frugt, ”andra slag” än Fransk Cognac.
Garn: Kardulls-, ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt.
Jern: Smidt eller valsadi:
Slång-, platt, | turn tjockt och deröfver, under 12 tums bredd
och öfver ?' tums fyrkant;
Spik, saint allt ej specificeradt Manufactur- och Handtverkssmide.
Jernskrot.
Kläder: nya, ”andra slag”, än Fruntimmers- af till införsel lofgifna tyger.
Kort: Spel.
Porcellaine: oäkta,, måladt eller tryckt.
Slöjdevaror: ej specificerade.
Stål: oarbeladt, ”andra slag”, än Gjut- och Garf-stål..
Väfnader: Helsiden: Alngods:
Taft, Kypert eller Levantin, Satin eller Sidensarge, enfärgade
eller skiftande,, rutiga eller randiga,
Helsiden:
Alngods:
genom olika fargadt Silke, men ej’ genom väfnadssättet,
utom när de inkomma directe från Ostindien.
Dukar: ”alla andra slag”, än de af Gaze eller annan gles
väfnad, — af såkalladt Rourre de Soie, — samt af de
genom tryckning eller pressning faconnerade, och än de
från. Ostindien direet inkommande.
Halfsiden:
Dukar, under 10 R:drs värde.
Bomulls:
Alngods:
Hvila: alla i Taxan ej specificerade::
68
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, Nxo 30.
Väfnader: genom väfnadssättet släta såsom Callico, Bomullslärft
m. fl., utom vid direct införsel från Ostindien.
Färgade: alla genom väfnadssättet släta,
enfärgade, utom när de inkomma directe frän Ostindien.
Tryckta eller pressade:
”andra slag”, än sådana färgade, som tullbehandla* lika
med hvita af samma slag, samt i allmänhet alia,
tyger i finhet öfver SO trådar på tummen i ränningen ,
och än de som direkt införas från Ostindien.
Dukar: släta, af färgadt garn, slörre och mindre, samt
tryckta af 7 qvarters fyrkant och deröfver fransarne
Bomulls:
Dukar:
oberäknade, utom då de införas directe från Ostindien.
Ylle:
Alngods:
Boy.
Kläde, Dråp, Halfkläde, Vadmal, Ralin och Corderoy,
samt Casimir af andra färger än Dvitt, svart, gult och
rödt.
Halfylle:
Alngods:
Flanell.
Shawlar, Shawletter och andra dukar af Ull eller Ull och
Bomull tillsammans:
Under 6 R:dr 32 sk. värde stycket. -— Samt
b) från Riket utföras:
Jern :
Gjutet:
Hällar Öfver 1 i tums tjocklek samt Dod och Lödjor Öfver 1 Skpds
vigt stycket.
Tjärbärma eller Vrakt jära.
Rese rva tioner.
STOCKHOLM, bos A. G. Hellsten, 1840.
Bil. till Bevillning s-Utskottets V ilål ande, N:o 3o.
Reservationer.
Herr Grejve Hamilton, Henning’. ”Då min reservation hufvudsakligen
afser de inconseqvenser, som förefinnas i Bevillnings-Utskotlets nu afgifne
förslag til] ny Tulltaxa, och hvartill orsaken måste sökas deri, att de inom
Utskottet varande, bestämdt skiljaktiga, åsigter, i afseende på frågans behandling,
till följd af ledamöters tillfälliga, frånvaro, skiftevis förmått göra
sig gällande, vili jag icke öka Betänkandets vidd med uppräknandet af alla
de fall, i hvilka mina åsigter varit minoritetens. Dessa hafva varit så
mycket flera, som jag, kanske af bristande sakkännedom, hvarken älskar eller
fraktar ordet förbud, och således icke alltid delat deras segrar, med
hvilka jag oftast instämt. Måhända skall denna bekännelse på mig återkasta
beskyllningen för inconseqvens, men jag ådrager mig helldre densamma,
än farhågan att, genom en allt för vidsträckt tillämpning af de fria
handels-grundsatser, jag i allmänhet hyllar, skada den inhemska industrien;
och jag tror, att man äfven utan öfverdrift kan vara conseqvent.
För att i största möjliga korthet gifva tillkänna de synpunkter, ur
hvilka jag ansett ifiågårarande ämne böra behandlas, skall jag emedlertid anföra
några få artiklar, hvarå jag ansett tullbestämmelserna vara af större
vigt samt derjemte af Utskottets majoritet mindre väl beräknade nemligen:
ad)
udpotheksvaror. Ått de sammansatta draga någon Införsel-Tull
må vara tillbörligt, enär de fleste sådane kunna, måhända med större säkerhet,
i afseende på varans beskaffenhet, inom Riket tillverkas, så snart tillgång
finnes på de enkla, och de, som måste införskrifvås, i allmänhet tillverkas
vid fabriker, hvarföre äfven prisen derå äro jemförelsevis låga. Då
likväl den ringa inkomsten af åtskilliga Apothek i landsorterne ej tillåter deras
innehafvare att underhålla ett dyrbart laboratorium, der sammansatta
apotheks-varor kunna beredas, och några bland dessa, såsom t, ex. aetheriska
oljor, Ghina-salt m. fl., skulle blifva alltför dyra, om de blott till en ringa
qvantitet tillverkades, samt derföre af alla förskrifvas, anser jag införsel-tullen
derå ej böra bestämmas högre cin 10 procent.
För tull å de enkla bar jag deremot icke funnit något gällande skäl.
Medicin al-taxan ändras årligen af Kongl. Sundhets-Collegium efter det
Bih. till R. St. Prat. i8fo. 5 Sami. 1 Jfd. 22 Häft. 1
2
Bil. till Bevillnings-U t skottets Utlåtandes N.o 3o.
gångbara priset å droguerne, och höjes följaktligen i den nion dessa genom
tull ejler annan orsak fördyras. Ännu har likväl icke vattenkuren förmått
göra medicamenter till lyx-artiklar, och bland de svagheter, som kunna
blifva föremål för beskattning, kan jag icke räkna svag helsa, hvarföre
jag vördsamligen tillstyrker tullfri införsel af enkla Apotheks-varor.
bj) Fläsk. Enligt det Commerce-Collegii underdåniga Berättelse om
Sveriges Utrikes Handel och Sjöfart bilagde Utdrag af General-Sammandrag
öfver Rikets Import och Export år i838, hafva under samma år
6,2 23 i Lisp. fläsk blifvit till Riket införda och torde deraf synas, att denna
nödvändighets-'}ara icke i tillräcklig mängd inom landet produceras,
hvarföre jag anser den af Utskottet derå föreslagne införsel-tull af nära
45 procent vara för hög. Såsom skäl för densamma anföres naturligen
den inhemska productionens behof af skydd; men något skäl, hvarföre
denna laudlmanna-product företrädesvis bör skyddas, har jag icke hört anföras,
oaktadt Utskottet å de flesta andre föreslagit en vida lägre tull, såsom
t. ex. å Talg: 21 | proc., Spanmäl: 20 proc., Kreatur (jemväl svin):
20 proc., Aletwurst, hvilket dock med tillgång på kött och fläsk torde kunna
inom landet tillverkas, a5 proc., och slutligen Kött: färskt och saltadt 33|
proc. Såsom i afseende på behöflighet och användande närmast jemförligt
med den sistnämnde varan, lärer fläsk äfven böra med densamma åsättas
lika införsel-tull, som, med bibehållande af det föreslagna tull-värdet af3
R:dr, gör 1 R:dr per Lisp.
c) jern: gjutet
1)
Tack- och Ballast-, af Sjö- och Myrmalm.
De skäl, som förmått mig att rösta för förbud å utförsel af Tack-och
Ballast-jern af Bergmalm, gälla ingalunda för ofvanstående artikel, hvars
utförande jag tvertom skulle anse såsom en vinst, icke blott för exportören
j utan ock, af allmänt kända orsaker, för hela den Svenska jernhandteringen.
Jag tillstyrker således, i denna punkt, bifall till Utskottets Betänkande
N:o 2i.
2) Hällar öfver 1 \ tums tjocklek, samt Lod och Lödjor öfver 1
Skepp:ds vigt stycket. Då jag gifvit tillkänna, att iag röstat för' utförselförbud
å Tackjern af Bergmalm, och sådant lätteligen kan gjutas i form,
så väl af tjockare hällar, som af lod och lödjor, måste jag, för consequencens
skuld, tillstyrka, alt äfven ofvanstående artiklar måtte till utförsel
förbjudas.
Bil. till Bevillniligs-Utskottets Utlåtande, ]S:o 3o. 3
3) Casserade kanoner, mörsare och bomber. Sedan Utskottet funnit
tull värdet häri böra nedsältas lill någon likhet med det verkliga, eller
5 lt:dr iti sk. för t Skepprd, anser jag äfven tullen hafva bordt minskas
i proportion härmed, eller till i R;dr 16 sk, så väl vid in- som utförsel.
Dä man känner, huru små tolerancer äro tillverkaren medgifna, och att en
linies (A turrif origtighet i någon dimension kan förorsaka Bruksegaren
den betydliga förlust, som casserandet af en kanon eller mörsare medförer,
synes billigheten fordra, att möjligheten af någon ersättning beredes
honom genom en måttlig utförselstull å sjelfva metallen.
dj) Jern: Smidt och Valsadt
Band-
och Platt-, under | tums tjocklek &c, samt Plåtar, of örtente, under
| tum tjocka: aj till och med 6 Lisp. vigt stycket.
Genom det, såsom inig synes, välgrundade heslutet att tillstyrka, det
Stångjern måtte, emot åsatt tull, lå täll Riket införas, hai' Utskottet förklarat
sig anse denna del af Svenska jernhandteringen icke vidare behöfva genom
förbud skyddas mot utländsk täflan; och då jag finner det för ofvan uppräknade
artiklar föreslagna förbudsskyddet stå i strid med nyssnämnde
åsigt, måste jag tillstyrka, alt tu 11 bestämmelserne derå måtte blifva i enlighet
med Utskottets Betänkande N:o 21.
ej) Ull: På grund af de mot Utskottets förra Betänkande inom RiksStånden
gjorde anmärkningar, och dä jag tror, att de olägenheter, som en
förhöjd införselstull å den gröfre ullen kunde medföra för husslöjden i Rikets
vestra provinser, snart skola motvägas af det skjuld och den uppmuntran,
som den för landet otvifvelakligt mest lämpliga, gröfre ull-eulturen
genom samma lull erhöll , tillstyrker jag, att Tull-Taxan för artikeln ull
blott måtte upptaga en rubrik med /;o sk. tullvärde och ,5 sk. införseltull.
fj) Vagnar: I afseende härå har jag röstat för vidblifvande af Utskottets
förra förslag, hvilket, framför det af Utskottets majoritet nu antagna,
har företrädet af en större billighet, enär det, enligt det senare, står Tuliijenslemannen
öppet alt å resandes af dem sjelf medförde vagnar sätta ett
obegränsadt, högt eller lågt, värde.’'’
Herr Friherre Paykull och Prosten Nordhammar instämde i förestående
reservation, emot de å Apelheks-varor antagne tullbestämmelser, samt den
.senare serskildt, i afseende å utförselsfriheten för Hällar, Lod och Lödjor.
4
Bil. till Bevillnings- Ut skottets Utlåtande, N:o 3o.
Af Herr Prytz, L. A.: ”Då mitt deltagande i ,11 ijgIo 11. Bevillningsutskottets
omarbetade förslag till Tulltaxa icke börjat förr än med hokstafven
U, och jag tillhört Utskottets majoritet i de uti den sista delen
af denna Taxa nu föreslagne tullafgifter, med undantag af hvad rörer artikeln
vagnar och åkdon, är det endast i afseende på denna artikel jag
mig reserverar och får i korthet dertill utveckla skälen.
Det begrepp, en främling uppfattar om ett lands lagar och ekonomiska
Författningar, grundar sig oftast på det intryck, sorn åstadkommes
af deras första tillämpning emot honom sjelf. Så hafva resande ulländningar
hittills fått ett högst ofördelagtigt begrepp om vår ekonomiska
lagstiftning, då de vid inträdet i vårt land med obehag nödgats underkasta
sig tvånget af att erlägga tull för deras rese-åkdon, såsom utgjorde dessa
en handelsvara. Man har äfven i senare tider i de liesta hyfsade länder
sökt undanrödja alla anledningar till en å resandes, vare sig främlingars
eller egne landsmäns, sida billig klagan öfver tvångslagar, onödigt uppehåll
och möjlig chicane. Derföre anser jag Utskottets i Betänkandet N:o
21 föreslagne stadgande, att resandes, synbart brukade vagnar och åkdon,
som af dem sjelfve begagnas (hvartill jag blott har önskat och yrkat tilllägget
eller blifvit ur Riket bevisligen utförde'), borde vara fria från all
införsel-tull, hafva varit väl grundadt och i öfverensstämmelse med tidens
och billighetens kraf.
Genom den nu beslutade återgången i detta hänseende till i835
års Tull-Taxa, har man vidblifvit ett sämre gammalt, i stället för att öfvergå
till ett bättre nytt. Man har derigenom bibehållit io procents tull
å resandes åkdon och nödgats söka afhjelpa denna obilliga beskattning ge3iom
återintagandet i underrättelserne till Tull-Taxan af den förra i5:de
§:n, som i Betänkandet N:o 21 var öfverflödig och således utesluten. Man
har härigenom dock för ingen del befriat den resande ifrån obehag och
tidsutdrägt, utan endast gifvit honom en anvisning om möjligheten, ehuru
förenad med nya ledsamheter, omvägar och dröjsmål, att återfå den erlagda
tullen. Och hvarföre har man ansett en sådan beskattning å resande
nödig? För alt bilda en controll, emot att åkdon, genom deras medgifna
tullfria införsel, såsom resandes egne, skulle blifva föremål för handels-speculationer.
Kännedomen om åkdons vida högre pris utomlands, än
i Sverige, är dock ensam en tillräcklig garanti emot dylika missbruk,
som blott någon gång, af serskildt tillfällighet, möjligen skulle kunna med
fördel ofras.
Jji7. till Bevillnings- Utskottets Utlåtande, N:o 3o;
5
Genom återgången till i8»35 års tullafgifter för vagnar oell åliden
af alla andra slag än resandes egne, har äfven den i Betänkandet N:o 21
föreslagna tullen af 20 procent blifvit förhöjd till 33| procent; ett förhållande,
som med skäl kan klandras, då den inhemska åkdons-fabricalionen,
i anseende till de höga prisen utomlands, alldeles icke behöfver
denna alltför höga skyddstull.
Jag vågar hoppas afseende å dessa skäl vid T ull-betänkandets
förnyade föredragning hos de Högloft. Riks-Stånden och vördsammast begär
jag afslag å den i detta Betänkande, N:o 3o, föreslagna tull å vagnar
och åkdon samt bifall deremot till hvad, i afseende på elem, i Betänkandet
N:o 21 blifvit antaget, med det här ofvan anförda tillägg, att vagnar
och åkdon, sorn ur Riket blijv t bevisligen utförde; befrias från införseltull.
På sådant sätt blifva de nu i underrättelserna till Tulltaxan intagne
stadganden, rörande resandes vagnar, äfven obehöflige och kunna derifrån
utgå.”
Af Herr Löwenström, J.: ”Emot Utskottets beslut, att det, sorn.
de Kongl. Personerna och Utländska Beskickningar erlagt i tull för inkomne
varor, må, i händelse anmälan derom göres, i vederbörlig ordning
restitueras, reserverar jag mig, med anledning, att jag ej kan låta öfvertyga
mig, det de Kongl. Personerne icke skola ifrågasätta denna restitution,
om man upplyser dem, huru välgörande det vöre för Staten, om
de, såsom varande de första i Riket, med sitt exempel föreginge nationen
i detta hänseende, och dymedelst hetogo en mängd personer tillfälle att
tullförsnilla, under benämning, det godset tillhör någon af de Kongl. Personerna.
Dessutom anser jag bemälde Personer vara, i anseende till Deras
öfver allt behof höga aflöning, som, om allt hopsummeras, årligen öfverstiger
millioner, likaså väl som hvarje annan embetsman, som ofta ej
ens eger 200 Rrdrs årlig lön, skyldiga erlägga tull för de varor, som de för
sig låta införskrifva; så mycket mer som deras Personer är beviljad frihet
från erläggande af bevillning och centonal för dea lön, de erhålla, hvilket
hvarje embetsman måste vidkännas.
Beträffande de Utländska Beskickningarnes lika rättighet nied de
Kongl. Personerna, så anser jag dem härutinnan komma under samma
categori med de sislbemälde, ty i annor händelse gynnas mången att få
in varor tullfritt, antingen med eller mot den namngifne Beskickningens
vett och vilja; och kan jag ej dela den tanken, som en Ledamot anfört
6
Bil. till Bevillnings-Utskottets Utlåtande} N:o 3o.
å Riddarhuset, att ”vära Beskickningar i detta fall bekomma reciprocitet,”
emedan våra Beskickningar troligen hvarken medföra eller reqvirera Jern,
Bräder eller Tjära, ej eller någon annan af våra export-artiklar. Hvadan
jag yrkar, att de Kongl. Personerna samt Utländska Beskickningar malte
erlägga tull utan restitution, £ likhet med hvarje Svensk medborgare, för
hvad de låta införskrifva för sig eller omgifning.”
Af Kerr von Heland: ”.Emot Utskottets beslut, i följande punkter,
får jag härmed afgifva min reservation.
Hpotheksvarori rörande Tullbestämmelsen vid dessa båda artiklar,
Fläskj ( instämmer jag i den reservation, Grefve Hamilton afgifvit.
JernHällar £ hafva blifvit tillåtne till utförsel, sedan Utskottet lill
af,
r| tum, samt; styrkt, att förbud å tackjern må ega rum, hvarige
lod.
och lödjor,*'' nom ett efterföljande beslut till en del upphäfver*
det föregående, ty Bergsmän, som äro intresserade
af att utföral tackjern, behöfva blott gjuta jernet i
förestående form, då intet hinder möter vid exporten.
Jern-kettingarj hvilka äro så högst nödvändige för skeppsfarten, och
hvaraf tusendetals roenniskors lif bero, hade i min
tanka bordt åläggas lägre tull.
Jern-Stång, Kongl Maj:t, som noga insett, att jern-tillverkningen
för närvarande befinner sig uti en högst ofördelaglig
conjunctur, har nedsatt Export-tullen å stångjern
från 32 till 16 sk.; hvilken senare lull blef af
Utskottet i dess förra Betänkande antagen, nu har
Utskottet åter uppsatt tullen till 3a sk., ehuru inga
förändrade förhållanden hafva inträffat.
Vagnar ) hafva äfven, i motsats med förra Belänkandet, blifvit åenskildte,
af dem > lagde io procents tull. Våra skjuts vagnar tyckas
sjelfve begagnade,) icke vara serdeles angenäma att bjuda [utlännin
gen
på.
Bil, till Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N:o So.
7
Väfnader. Ehuru jag i Utskottet biträdt den ide', att kläde må
blifva till införsel tillåtet, emedan landets fabrieation
ej motsvarar consumtion derutaf, hade jag 1 i k -  väI önskat, alt en högre tull hade blifvit ålagd det
fina än det gröfre klädet, serdeles då Tullen å lin
Ull har blifvit bestämd högre, än å grof. En aln
fint kläde, hvars värde kan vara 8 å g R:dr ("ehuru
tullvärdet är bestämdt till 6), kommer nu icke
att draga högre tull, än circa r 1 R:dr, eller 16? procent,
hvilket synes vara nog lågt skydd för en fabrication,
som förut haft förbud.
De förbud, som i gällande taxa äro stadgade för Bomulls-väfnader,
hade jag önskat blifvit bibehållne. Denna betydliga tiel af nationens husslöjder
bär stigit till den grad, att consumtion icke lärer motsvara production.
Endast inom "Marks Härad i Elfsborgs Län torde tillverkningen
uppgå till circa toll millioner alnar, hvaraf nio tiondedelar tillverkas af almogen;
om den princip är rigtig, hvilken jag delat, att husslöjden företrädesvis
bör skyddas, borde, i min tanke, förbud härom någorstädes varit
stadgade.
I fråga om linneväfnader förenar jag mig i Prosten Sidners reservation.
”
Af Herr Grefve Possej F.\ ’’Då Hög-lofl. Utskottets beslut uti Betänkandet
JN :o 2i fa trades, att endast Irenne städer skulle ega rättighet införa
lill Riket de artiklar, som i nu gällande Tulltaxa äro med förbud
belagda, men igenom den blifvande derifrån kunde frikännas, var jag af
dem, som ansåg delta antal för inskränkt och trodde flere städer borde härtill
utses, så att, nied bibehållande af nödiga controller emot lagbrott, en någorlunda
jemn fördelning öfver hela landet kunnat ske. Nu deremot har
Utskottets majoritet, alldeles frånträdande den förra principen, beslutat, att
ifrågavarande varor kunna vid alla stapelstäder införas, och då jag anser
detta beslut väcka oro hos de fabrikanter, hvilka frukta, att ej nödig controll
allestädes kan till vägabringas samt deras tillverkningar, igenom oloflig
införsel i prisen, nedtryckas, tror jag, att detta nu fattade beslut verkar
ett större motstånd af de intressen, sora härigenom tro sig förnärmade,
och att deraf det friare bande Is-system, som jag önskade se stadgadt,
endast fördröjes, hvarföre jag härmed får afgifva min reservation emot
r
3 Bil. till Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N:o 3o.
projectef, under öfvertygelse, att 8 å io vid kusten belägne städer bordt
härtill föreslås. Vid sjelfva Tulltaxan äro äfven några artiklar, vid hvilka
jag tror mig bära göra anmärkning, samt anmäla reservation emot besluten,
nemligen Jpotheksvaror enkla, ej specificerade, äro beiagde med 10
procents tull, jag tror de bordt till införsel varit frie.
Ben, oarbeladt, hade, efter min tanka, bordt bibehållas vid den utförsel
tull,' förra förslaget innehåller, eller 4 sk. Den starka export, sorn nu deraf
sker, torde verka, att. då användandet af denna vara blir rigtigt kändt,
torde brist uppstå deraf och vi få från utlänningen återhemta, hvad vi nu
med föga vinst utskeppa.
Tackjern af Myrmalm är till utförsel förbudet; jag kan ej inse,
att Svenska Jern-handteringen, genom denna varas utsändande, skulle blifva
lidande, och om det skäl, hvarmed jag blifvit mött, att controllen vore
för Svår och Bergmalms-tackjern, under det föregifna namnet Myrmalm, till
yårt Stångjern-smides skada blefve utfördt, är grundadt, skulle jag åtminstone
önskat, att en underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t skett, alt, då egare
af Myrmalmsjerns-tillverkning begära rättighet alt sådant tackjern utföra,
delta dem måtte beviljas; deremot har Utskottet föreslagit utförselrättighet
af gjutne Hällar och Lödjor öfver tums tjocklek, eller r
Skeppunds vigt, hvarigenom jag anser ett fullkomligt upphäfvande skett
af det förbud på tackjerns-ulförsel, som är föreslaget, då man endast genom
formens förändring, till hvad qvantitet som helst, kan utföra denna
vara.
Emot den nu förhöjda tullafgiften vid utförsel af Stång-, Bandoch
Plattjern, äfvensom Plåtar, anför jag äfven reservation.
Oxar. En införsel-tull af n P»:dr 2j sk. stycket är deruppå åsatt.
Jag anser den för hög, då kreaturs-afveln ännu ej är i det tillstånd, att
beinförsel af kött kan undvaras.
Socker, Topp etc. bade kunnat skyddas genom den lull, som i förra
Betänkandet var åsatt och hade, efter min åsigt, ej bahöft med förbud
läggas.
Vagnar och åkdon. Utskottet har antagit den i nu gällande taxa
varande redaclion. Jag anser det uti Betänkandet N:o 21 afgifne project
varit mera rättvist, då genom, det nu antagne ett värde till minimum är
bestämdt, hvartill ofta varan ej uppgår.”
Af
Bil. till B evillnings-Ut skottets Utlåtande, N:o So.
Af Herr Grefve Mörner, J. J.: ”Den allmänna rSltvisans och frihetens
princip — denna enda sanna och fasta grund för all lagstiftning -— har uti det
nu omarbetade Tull-Taxe-förslaget blifvit vid flere tillfällen frånträdd, särdeles
genom bibehållandet af ej allenast In-, men äfven Cft-försels-förbud;
jag nödgas derföre att reservera mig häremot. Då hvarje djdikt handelsmonopolium
innebär ett rättsvidrig! tvång, och de onaturliga parasit-växter,
som sålunda uppdragas, suga lifssaften utur sjelfva stammen och försvaga
densamma, så hade man, enligt min förmening, bordt aflyfta dessa
fjettrar, som binda Statstroppen samt hindra dess utveckling och rörelser.
Det är visserligen en bedröflig sanning, att djupt ingripande och häfdvunna
missbruk icke brådstörtadt kunna afskaffas; men, då Kongl. Maj:t, uti
Sin till Rikets nu församlade Ständer afgifna Nådiga Proposition i ämnet,
ansett tiden vara inne till det gamla för buds-systemets ändtliga upphörande,
och då Tuli-Committerades classiska arbets, gruadadt mindre på
den abslracta theorien, än isynnerhet uppå en noga pröfning af nu bestående
förhållanden, tillstyrker detsamma, så hade jag trott tiden vara inne
att verkliggöra den så länge omtalade förbättringen. För öfrigt skall
jag ej belasta Betänkandet genom anförande af speciella anmärkningar,
som till större delen skulle igenfinnas uti andra ledamöters reservationer:
en vädjobana återstår ännu, den slutliga och afgörande pröfningen inom
Riks-Stånden.”
Af Herr Ribbing, B.\ ’’Att olika principer inom Utskottet tidtals legat
till grund för de beslut, som blifvit fattade under senare behandlingen af
Tulltaxan, lärer icke undgå de respective Riks-Ståndens uppmärksamhet.
Så Lex. har i början förbudsprincipen och höga Tullbestämmelser, till och
med artikeln Strumpor, varit öfvervägande, hvarefter dea förra alldeles
upphört och de senare åtminstone ej tilltagit mer, än vid artikeln LinneVtifnader,
hvarvid afseende fästats på den Norrländska husslöjdens upprätthållande.
Orsaken till detta vacklande och ombyte i princip kommer deraf, alt
Ledamöter i Utskottet, som haft olika öfvertygelse, efterträdt hvarandra,
hvarigenom den första majoriteten förvandlat sig till minoritet. Det blir
således för Riks-Stånden nödvändigt alt till enhet i princip omskapa
Betänkandet; det må sedan blifva i den ena eller andra andan.
Jemte det jag, såsom ständig Ledamot af Utskottet, ansett mig skjdldig
att härå fästa uppmärksamhet, vill jag äfven vördsamt tillkännagifva,
att, ehuru jag helst önskade förbudens utgående ur Tulltaxan, jag ingalun
Bih.
till R. St. Brot. 1840. 5 Sami. 1 Jfd. 22 Höft. 2
IG
Bil. till Bevillnings-U tskottets Utlåtandet N:o 3o.
da vågat att på förhand biträda ett beslut, hvarigenom man vore alldeles
förhindrad att desamma vid någon serskild artikel tillämpa.
Dels har jag trott, att, innan någon större säkerhet blifvit lemnad, i
afseende på en ordentlig näringsfrihet, man ieke borde på en gång vidtaga
allt för fria beslut för den utländska handelsfriheten, dels har jag velat
för mig lemna öppet att biträda ett enda förbud, nemligen mot export
af Malm, hvilken jag anser böra sparas och gömmas, intilldess, som jag
hoppas, friare Författningar i Bergsmanna-rörelsen komma att befordra förädlingen
deraf inom landet, såsom lönande och indrägtig.
Att börja med torde man böra inskränka import af nu förbudna
varor till de stapel-städer, hvarest credit-upplag är föreslaget att ega ram,
nemligen Stockholm, Götheborg, Gefle, Carlskrona, Carlshamn, Malmö, Norrköping,
Calmar, Wisby, Helsingborg, Westervik, Ystad, Uddevalla och
Christianstad, men tillika föreskrifva vissa få år, hvarefter importen till
alla Stapelstäder bör våra tillåten.
Hvad tull-bestämmelserna angår, har det, efter de upplysningar, jag
kunnat inhemta, förefallit mig temligen gifvet, alt, till skydd för våra
fabriker och näringar, ett maximum af a5 procents införsel-tull i allmänhet
skulle vara nog, om icke allt för högt. I eonseq nence härmed, har
jag, med några få undantag, såsom vid ai tiklarne Jern, Linneväfnader,
Linnegarn och Tråd, författat min speciella reservation, som härjemte
vid fogas.
Utan att betvifla den omsorg, hvarmed Tnll-Committerade utarbetat
sitt förslag, vågar jag likväl tro, att ännu mera torde böra göras för
behandlingen af en så mångsidig och kinkig lagstiftning som Tulltaxan.
Jag tror nemligen, att, för att vara fullt eompetent som lagstiftare häri,
det är nödigt att icke allenast hafva en fullständig kännedom om alla
handlande och fabriksidkande nationers Författningar i denna väg, såväl i
afseende på näringar sorn handel, utan äfven att noga vara underrättad,
hvad verkningar dessa nationers mesurer i sådant hänseende haft intill den
tiel, då man vill för oss upprätta en både på theoretiska och practiska grunder
fotad Tull-lagstiftning.
Efter min åsigt, vore det väl, om Rikets Ständer till ernående af
allt detta, anslogo en tillräcklig stimma penningar till resor i främmande
länder för en eller 2:ne skicklige personer, endast i ändamål alt förskaffa
fullständiga underrättelser härutinnan, hvarefter en jemn och oaflåtlig uppmärksamhet
och conespondence borde underhållas genom vederbörande
Bil. till Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N.o 3o. it
Consuler, hvars embeten endast borde beklädas af Svenske eller Norske
män och undersåtare. Jag tror detta vara enda sättet att förskaffa sig någon
visshet om hvad man bör vidtaga i denna fråga. — Att förlita sig
på hvad, sorn finnes anfördt i utkommande brochurer och flygskrifter, är
fåfängt, äfvensom att endast på classiska verk grunda sina tillgöranden, utan
att man med visshet känner utgången af det practiska uti Länder
med olika local, folklynne och ekonomiska författningar samt dessas handliafvande.
De principer, hvarifrån jag för närvarande utgått, äro:
a) Ått förbud och höga tullafgifter demoralisera genom frestelsen att
smuggla och tullförsnilla;
b') att denna frestelse med sina följder mera motverkar än underlättar
fabrikernas, näringarnes och husslöjdens förkofran, emedan en smuglad och
tullförsnillad vara kan säljas för bättre pris, än den ärligt förtullade;
e) alt det i vårt land, med sina långa vintrar, är nödvändigt alt bevara
hus-slöjden, hvilken bibehåller den minst bemedlade classen vid en
tarflig och säker bergning;
<£) att denna hus-slöjd, som nöjer sig med liten förtjenst, behöfver
mindre skydd af höga pris, än fabrikerna;
<f) att det strider emot all rättsgrund att beskatta den större allmänheten
och förbise dess fördel till upprätthållande af ett enda eller FaLriks-intresset;
samt
f) att låga Tull-bestämmelser och goda controller bidraga till ärlig
och liflig rörelse, till trefnad och belåtenhet bland mängden af medborgare.
J2 JBil. till Bevillnings- Utskottets Utlåtandej JY:o 3c.
Tiillvärde,
1
Qvan-
;itetför
Tull-
jeräkn.
Inf,-Tull.
Utf.-Tull.
Motiv för Reservationen.
Der inga aro anförde,, är en-  dast Inf.-Tullen nedsatt, da
den i Bet. varit bestämd
till högre belopp änj25 proc.
R:dr|
sk.
r:st
R:dr[
sk. 1
r:st
R:dr|sk.
| r;st
af Tulivärdet.
ylp oth ek s-v ar or
i denna Taxa ej spec.
Eukla Mediciualier
Bark.
T
ri
a
F
ri*
a
Första vilkoret för verksamhet
är hälsa. — Dess återvinnan-  de bör ej fördyras.
2
Ek. .
Beck.
1 tunna
F
r
i
F
t
i
Fri införsel tili Fabr:s förkof-  ran. Fri Utf. till befordran-  de af Barkens förvandlande i
penningar. Den tages nu ej
tili vara, emedan deu betalas
för litet.
—
i tunnor .»
t tunna
2
12
—
6
32.
Beckolja *
Borstar.
Broderade Arbeten.
48 k:r,
100r:dr
1
20
32
—
—
—
—
Nöd v. för fabrikerna.
2
4.
Af Guld och Silfver, Äkta
— — Oäkta
xr~. — Andra slag
Bränvin och Sprit.
1 lod
D:o
100r:dr
25
24
16
—
1 1 1
-
1 1 !
^Föremål för smuggling.
2
Af alla slag &c, % »
Brod.
f k:na
24
vy»
Förbudet åstadkommer ej, hvad
man dermed åsyftar: förmin*-  skad consumtion. — Möj-  ligen uppmuntrar det till att
Förvandla brödämnet till
husbehofs-bränning — och
deraf blifvande brist på
bröd.
4.
2.
Af Hvete } * ♦
Andra slag *
Böcker.
På Svenska trjekte .
1 B.
D:o
<
F
1
ri
i
6.
a
F
ri
a
Medel till upplysningens be-  främjande består ej uti att
försvära och fördyra åtkom-  sten af de böcker, hvarur
den skall inhemta*. ■— Bok-  tryckerien här kunna täf-  la med de Utländska.
Bil. till Bevillnings-Ucskottefs Utlåtande, N\o 3o.
i3
R:dr | sk. | rst.,
Qvantitet
för
Tull
-
Inf.-Tull,
Utf.-Tull.
Rtdr | sk. | rst.
R:dr sk jr:st
Motiv för Reservationen.
Der inga äro anförde, är endast
Inf.-Tullen nedsatt, di
den i Bet. varit bestämd
till högre belopp än 25 proe.
af Tullvärdet»
20.
—
Cacao * . ♦
1 U.
—
5
—
——
—.
—
i
Chokolade ♦
D:o
12
.
__
Circlar, Passare och'Cirkel-
bes tick ♦ . * #
100 rtdr
20
S
16
—
Fläsk . t. , .
1 JU.
40
—
—
—
I ransa?’, galoner och
snören
4
—
—
Andra slag ♦ # ^
1 U.
i
—
—
—
•—
Garn.
Kard-UUs-
1
24
—
Ofärgadt, otvimiadt och odu-
bleradt . *
i n.
18
—*
—■
Gevär. . , * ,
lOOrtdr
25
—
—
,
—
.
Glas.
2
—
—
Boutöljcr, Burkar och Fla-
skor (Ca rafi ner ej inber.)
under | kanna
l00 et.
24
_
,,, ,
— ,
6
32
—
Från och med J till och med
J kanna * ♦
D:o
i
32
«;
14
—
Af större rymd . ♦
D:o
3
24
—
—
—
CA
—
—
Fenster 1) hvit t
20 band
15
,
_
1
—
—
Andra slag, hvita eiler fär-
gade ej specific.
1 B.
*2
—
—
—
Gäss.
,
36
—
Rökta *
1 st.
9,
—
—
—
0
—
Hagell alla slag *
l U.
2
3.
—
—
*
12
-—
Harts • • . ,
1 JU-
15
—
—
—
Hattar.
3
—
—
Andra ltl'4-
t et.
36
—
—
—
6
—
—
Af Ull, Hår elior Silk#
1 tt.
i
24
—
—
—
Hvad, som för befrämjande af
vetenskap, konst och fabr*-  k er Ur nödvändigt, bör erhållas
af godjqualitet och för
billigt pris.
Tullv. för lågt. — Varan produceras
ej i tillräcklig
mängd.
Bör ej draga högre tull Sn
Caffe, förr lägre — emedan
Cacao innehåller kraftig föda
— tå ej med Caffe —
D:o
D:o
Tully, i Bet. för högt»
VerHiga Tullv. för lågt, örn
boul. på § k:na voro inb»-  gripne i första bestSmmelsorn
— men för högt vid den
andra, tedan bout. ora I
kanna ditflyttats.
i4 Bil. till Bevillning',-Utskottets Utlåtande, N:o 3o.
Tullvärde.
Qvan -
t i tet foi
Tull-  Jeräkn.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
R: d r j
sk.|
r:s t*
Pt:dr!
sk.|
rist
ftidr
|sk.
) r:st
—
Af Läder, Fiskben, Papper
Träd eiler Holter in. m.
t st.
—
35
—
_
—
4
—
Häktor, hakar och hyskor
1
—
—*
—
Hängslen . .
100 r:dr
25
—
—
—
Imtrumenter.
50
„
..
Musikaliska, Clavér och
Positif . . .
1 st.
12
24
—
—
—
Jern.
9
Tack- eiler Ballast af Berg-
malin
1 Sk».
et. v.
4
24
4
24
—
I
Af Sjö- och Myrmalm .
Utförsel för lägre Tull ef-
ter serskildt ilad. till-
stånd
Kanoner, Stycken, Nick-
hakar och Mörsare, o-
stämolada och/ohorrade,
Hällar öfver 1J t. tjock-
lek samt lod och lödjor
10
öfver 1 Aklif vigt st. .
D:o
5
5
— T
Motiv för Reservationen.
Der inga liro anförde, är endast
Inf»-T«llen nedsatt, då
den i Bet,, varit bestämd
till hö°re belopp än 25 proe.
af Tullvärdet.
Tully-* för lågt.
afseende på Inf.- Tullen —
kan ej smuggling eller Tullförsnillning
med denna vara
befaras i och för den höga
tuilens skuld. I afseende
på Ötf.-Tullen är den upptagen
till 50 proc., jför att
stilla, den oro., sorn af Förbudets
borttagande kan uppstå.
-— Ytterligare nedsättning
torde vid nästa Riksdag
kunna ega rum.
)et förbiseende i Betänkandet,
som vid jemnförelse emellan
Förbudet för Tack- och
Ball.-Jern och tilläten utf*
af Hällar samt Lod och Lödjor
— är begängei — (innes
lätt»
malm torde icke i allmänhet
böra utsättas, utan bestämmas
efter underd» anhållan,
emedan annars controilen
blir svår»
&c» synes böra vara något
högre., än för Tackjern»
Bil. till Bevillnings* Utskottets Utlåtande, N:o 3o.
i5
Tullvärde.
R:dr|sk |r;s|
16
20
30
50
40
24
Gamla casserade Kanoner,
Bomber och Mörsare .
Stang- platt J tum tjockt
&c ....
Band- platt under | tums
tjocklek &c.
Plåtar.
Oförtente under % tum tjocka
....
Knif var.
Andra slag samt gafflar, ej
spec
Korgar af sammansatt eller
såsom arbetade,ej specificerade
ämnen.
Koj gmakare-arbeteu, ej spec.
Kreatur.
Oxar ♦ . . .
Krut
Käppar, alla slag - ,
Lampor ...
Lin, ohäckladt . .
Ljuskronor . . .
Lällerarbeten, ej spec.
Lakerade ...
Metaller'. Messing
Arbetadt; alla slag gjuten,
smidd eller prässad &c..
Mefwurst ^
Mjöl af vegetabilier 6icr
Qvan-  titet för
Tull-  beruku
Inf
-Tull*
Utf.-Tull,
R:di
ski|
rist
B:dr
| sk.
| rist
1 Skft
st. v.
2
—
—
n
—
—
D:o
4
—
-
16
T
D:o
5
-
—
8
—
B: o
S
lOOrldr
D:o
Bo
1 st.
25
4
—
—
—
25
,
1
25
1&
1 Cent.
10
lOOridr
D:o
t M.
iUO r;dr
25
25
t
25
—
1 1 1
—
—
lOOndi
25
—
—
—
—
1 U.
12
f.
1 u.
4
6
-
i —
Ordet Gamla vid casserade
kanoner, &c«. torde behöfva
bibehållas, till undvikande
af underslef.
För Stångjern torde Utf.-Tullen
ej böra b bjäs, dä afsatt-'
ningen» är trög.
Motiv för Reservationen#
Der inga äro anförde, ur endast
Inf.-Tulleni nedsatt, då
den i Bet. varit bestämd
till högre belopp- än25 proc.
af Tuilvärdet*
Infr-Tullen torde ej böra beräknas
så hög för en oxe
sorn en häst — men ej heller
så låg, som för kor och
ungboskap» Art. halfvar synes
kunna utgå och inbegripas
under kor och ungboskap#.
Förbudet onödigt och skadligt
för Bergsmanna-induslrien.
— Försäljning af
krut får ej heller ske utan
af dem, sorn dertill erhållit
tillstånd.
R.udim. för Fabr. och husslöjd.
i£> Bil. till Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N:o 3o.
Tullvärde»
R:dr | »k. j r:si
Qvantitet
för
Tull
bej
akn.
Inf. Tull.
Utfi Tull.
R:dr|sk,| r:stjR:dr}slt• | ; :sl
Motiv för Reservationen*
Der inga liro anförde, är endast
Inf.-Tullen nedsatt, då
den i Bet* varit bestämd
till högre belopp än 25 proc.
af l ullvärdet.
Nät af alla namn elier slag
100 r:dr
25
Ost.
1
.
*
Parmesan eller Rochefort
1 B.
k
—
—
Andra slag# „ k j?
l JM.
1
Papper.
■5
Cardus, Carlier eller Kort,
Förhydnings, Grått och
Maculatur, Tobaks och an-
nat omslags, samt tryck- o-
liramadt och i packor .
i i?
Parapluer och Parasoller
100r:dr
25
i
16
Potatis ...
1 tina
Redskap och Machinerier
eller delar deraf ej spec.
lOOrtdr
20
3
16
—
Rigabalsam . t <p
1 kma
Sadelmakare - arbotcn , ej
specificerade .
lOOrdr
25
Salpeter.
5
—
Oralfinerad . . ,
1 L&
1
8
—
Raffinerad * . .*
1 LXf.
1
Saxar.
Andra slag . « .
100r:dr
25
Silke.
Rått och ofärgadt $ ♦
F
20
—
Färgadt, tviunadt och o-
tyinuadt
1 B.
1
Sirup.
——
8
Socker, hruu eller hvit
1 B.
—
12
40
12
It
Denna torde ej vara svår att
skilja fran den vanliga.
Tillverkas ej inom landet i
tillräcklig mängd.
Denna vara må anses lika
mycket såsom föda till Boskap
som menniskor, sedan
den numera odlas i stor scala.
— -Lågt pris befordrar
Ladugårds-skötseln, hvarpå
ett förmonligt åkerbruks
grund hvilar.
25 proc. Tull hindrar för mycket
åtkomsten af dylika medel
till industriens förkofran,
hvartill dö måste anses
eom rå-varor.
Förbudet onödigt, när 25 proc.
Tull ar åsatt.
TullvUrdet i Bet* för lågt, för
öfrigt samma anm. som Bid
art. krut.
Råvara för Fabrikerna.
Latt att smugla. — Nödvändigt
för Fabriker och handtverkerier.
Förbud onödigt — då med
den nu utsatta Tull våra
Fabri
-
Bil- till Bevillnings-Ut skottets Utlåtande, N:o 3o. 17
Tullväide.
R:dr|sk. |r:st
Qvan
titetföi
Tull
beräkn
-
Inf.-Tull.
R:dr |sk.| rist
Utf.-Tull.
R:dr | sk. | rist [
Motiv för Reservationen.
Der inga äro anförde, är endast
Inf.-Tullen nedsatt, då
den i Bet. varit bestämd
till högre belopp än 25 proc.
af Tuilvärdet.
Skomakare-arbeten.
5
kor, Kängor, Tofflor och
2
2
Galoscher »
1 pär
32
—
8
- d
töflor . ...
d:o
2
—
—
——
Vndra slag . • *
l00r:dr
25
1
“
^löjduaror eller Fabrik s-
Handtverks* och JManu-
facturvaror, i Taxan ej
nämnde . ♦ ♦
lOOrdr
25
—
5
—
Smör ....
\ M.
1
12
*
Socker.
IG
Topp Candi och Kat g
1 ®.
4
*
Speglar och Lampetter .
O
O
25
Spetsar. Uddar och Blonder
30
—
Silkes- o:h Linne-
1 U.
5
—
3
—
Andra slag
D:o
36
—
Strumpor &C.
3
—
Andra slag ...
1 U.
36
—
Stål.
8
—
Andra slag ...
100 st.
1
24
st. v.
Stålarbeten. ej specificeradf
l00r:dr
25
__
3
—
Stärkelse, hvit •
1 M.
36
1
1
—
Sågblad * »
1 U.
10
—
3
—
Såpa <i % , *
1 JU.
36
—
Säckar, nya,
16
tomma- , . -h
1 ill.
4
jBihi till B. St. Brot. 5 Sami. i sif cl. 22 Haft.
Tullvärdet med 1 sk* 8 rst.
B:co. — Se vidare Bet.Njo
21 pag. 26.
t Med dessa pris och Tull*
bestämmelser kunna vära
\ egna handtverkare betydj
ligt undersälja de utländf
ska.
Brist i Landet*
Förbudet behöfs ej — då ftibrikspriset
nu för bästa vara
Ur lika med här utsatte
Tullvärde. — Se vidare Be v.
IJtl. Bet. K;o 21 p. 26.
j-Lätta att smuggla.
Tullvärdet i Bet. något lågt.
Säljes under Tullvärdet af landets
tillverkning.
Värdemätning alltför godtycklig,
vigt bör begagnas.
Då en säck väger minst 3
kommer han att kosta 1: 12,
men köpes för högst 1 R:dr
18 Bil. till Bevillnings Utskottets Utiätande> N:o 3o.
Tullvärde»
Qvan-  litet för
Tull-  beräkn
Inf.-Tnll»
Utf.-Tull»
Motiv för Reservationen.
Der inga Uro anförde, är en-  dast Inf.-Tullen nedsatt, dd
den i Bet. varit bestämd
till högre belopp Un25 proe.
Ft:dr|
A 1
r:sf
R:di |
A.\
rist
R:dr |
sk.
rist.
16
24
—
—
Tegel.
Mursten . . *.
Taksten . . v
1000 st»
D: o
4
6
—
—
—
—
Tullvärdet kanske något lågt
i Bet.
Tullvärdet allt för högt i Bet*
Det vanliga priset in i landet
är 20 R:dr*
Tobak.
För hela Artik len nedsättes
In£*-Tullen frän *
33 |
till
25
P
c t
40
—
Ull.
Alla slag . .
1
6
—
Sorn an föres under en rubrik
till förekommande af under-  slef. — Om den skall skil-  jas ät, bör endast Grof Is-  ländsk komma i första klas-  sen och all annan i andra*
12
Urband och Urkedjor .
Vitriol, grön- eller jern-
100r:dr
it m.
23
5
—
-
—
—
24
Wadd.
Bomulls . ♦ •
1 u.
G
i
8
TVax.
E’ärgadt
1 a.
*4
1
1
13
32
33
20
2S
24
16
l6
—
TVekar.
Lamp- ....
Ljus- . . #
Win, alla slag pä Fasta-  ger , .
WäJnaclér »
Felb eller Peluse .
Taft, Kypert, Levantin
Satin eller Sidensarge
Sbawlar, Shawletter och an-  dra Dukar . »
Af Gaze eller annan gles
väfnad &c. .
Alla andra slag ej mindre
1 u.
1 u.
1 k:na
1 K
1 U.
1 U.
2
8
6
28
20
16
32
—
—
-
Finnes ej i landet — smuggla*
starkt.
Lärer ej kunna bekommas i
landet till erforderlig mängd*
Lika Tull proc#, med nuva-  rande taxa*
Bil. till Bevvinings-Utskottets Utlåtande3 N‘,o 3o.
19
Tullvärde.
R:dr | sk, j rst.
Qvantitet
föi
Tu libera
k.11
Inf.-Tull,
Utf.-Tull.
Riilr | sk. | rst.
Rrdrjsk |r:st
Motiv för Reservationen*
Der inga Uro anförde, är endast
Inf.-Tull en nedsatt, då
den i Bet. varit bestämd
till högre belopp än 25 proc.
af Tullvärdet,
32
16
16
10
16
16
slata oell enfärgade äu
genom väfnadssättet &«
Bomuls: Alngods
Färgade. .
Demity, Percal' och Batist
Gace, Halflinon, Musselin
eller Nettelduk och Moll
Sticktyg , piqué och tricot
....
Alla ej speciGcerade, genom
väfnadssuttet facouerade
Genom väfnadssättet släta,
såsom Callico, Bomulslärft
m. 11. . *
Färgade.
Alla genom väfnadssättet
släta enfärgade .
Väfda af garn utaf olika
färger till väfnadssättet
släta ....
Tryckta eller prässade
Andra slag ...
Shawlar och Shaw
letter och andra
dukar.
Släta af fårgadt garn större
eller mindre samt tryckta
under 7 qvarters fyrkant,
fransarne oberäknade
\ . ,
Ylle.
Kläde, Dråp, Casimir, Halfkläde,
Wadmal, Ratin.
1 u.
1 u.
1 u.
1».
i u.
1 u.
1 u.
I u.
t IS
40
i 12
16
Lika med 1835 ari taxa.
Förhud behöfs ej , enär
inhemska Fabriker och
husslöjden godt kunna
concurrera med utlänningen.
20
Bil. till Bevillnings-Ut skottets Utlåtaniej N:o 3o.
TullvUrde,
Qvan-  titet för
Tull-  beräkn.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
Motiv för Reservationen*
Der inga äro anförde, är en-  dast Inf.-Tullcn nedsatt, då
den i Bet. varit bestämd
till högre belopp än 25 proc*
R:dr|
sk. |
r:st.
R:dr|
sk.
r:st
R:drj
sk.
r:st
ai tullvardet*
6
6
32
Gorder oi j och Casimir
Shawlar, Shawl etter och
andra Dukar af Ull och
1 ».
i tf.
1
24
40
—
—
—
“■
Att skilja Casimir af oli-  ka färg fran hvarandra, anses
obehölligt.
(yffåull tillsammans ^
36
Linne och Hamp:
Blaggarn . . ,
Bolstervar . . ¥
Bulldan . , , .
1 ».
1 JSf.
1 U.
9
1
16
28
—
_
16
7
u -
r
—
Bil. till Bevillnings-Utskottets Utlåtande j N:o 3o. 21
Af Herr Contracts-Prosten Nordhammar: '■'Uti Prosten Nibelii reservation,
i afssende på tullen å caffe, instämmer jagså mycket mer, som jag varit
i tillfälle att, på nära håll, se de förderfliga följderna deraf, att denna
dryck af arbetsfolk begagnassåsom ersättning för föda. Barnet, som på delta sätt
näres, blifver utmärgladt och svagt. Då den ringa kraft, som förefinnes,
en gång behöfves, måste den äggas med starkare retelsemedel. Härtill erbjuder
sig bränvinet. Förhållandet blifver således: icke caffe i stället för,
utan caffe med bränvin, och dessa båda tillsammans i stället för föda.
Ännu begagna tilläfventyrs två tredjedelar af nationen föga eller intet
caffe. Jag kan ej deltaga uti någon åtgärd, ledande derhän, att denna nationens
majoritet skall betungas med ett förut okändt behof, och ett sådant,
som undergräfver dess physiska kraft, undergräfver dess ekonomiska bestånd
och följaktligen undergräfver äfven dess moralitet.
Vidare reserverar jag mig emot Utskottets beslut att tillstyrka ti .-',
låtelse till införsel af alla hittills förbudna väfnader till alla stapelstäder,
i huru små fartyg som helst, och så snart som 1843. Jag anser härigenom
de inhemska fabrikerna hafva blifvit lemnade, i det närmaste, utan
allt skydd.”
Af Herr Prosten Lindmark: ”Emot Utskottets, genom votering, fattade
beslut att åter till tjenstgöring insätta det icke längesedan, sorn mig
synes, på ganska goda grunder, förafskedade förbuds-systemet, anhåller
jag vördsamt att mig få reservera, emedan jag icke kan linna några så
beskaffade skäl inom de respective Riks-Stånden vara anförde, som bordt
kunna föranlåta Utskottet att frånträda dess i förra Betänkandet uttalade
öfvertygelse om olämpligheten af ett system, hvilket, utan att i någon väsendtlig
mon kunna skydda närir.garne, gifva en ohejdad fart åt det så
allmänt öfverklagade och, så väl för Statens intrader,, som nationens moralitet,
högst förderfliga smuggleriet.”
Herr Stuart, Fr, C., instämde i denna reservation- Prosten Gahne
äfvenledes.
Af Herr Prosten Nibelius: '■'Vid besvarandet af återremis en å lietänkandet
N:o 21, bar Utskottet, frånträdande sin i nämnde Betänkande
uttalade åsigt, föreslagit, alt förbud herde på åtskilliga varors in- och utförsel
i tulltaxan bibehållas. Med mia röst bar jag medverkat lill detta
senare beslut, men derjemte trott och yrkat, alf, då frågan om, huruvida
en vara borde till in- eller utförsel förbjudas, hörde till Rikets allmänna
hushållning och Ständerna således, i delta afseende, enligt 89 § Reg. For
-
Bil, till Eevillnings-ULskottets Utlåtande , N:o 3o.
men, endast kunde ytlra en önskan, men det på Kongl. Maj:t allena berodde
att härom besluta; så tillhörde det Utskottet att äfven för de artiklar,
ä hvilka förbud föreslår, uppgifva tämpiga tullafgifter, för den
händelse nämligen, att Kaigl. Maf-t ansåg, det förbud för en eller flere
af ifrågavarande artiklar icke borde ega rum.
Då delta mitt yrkande ej inom Utskottet kunnat göra ssg gällande,
underställer jag det vördsamt Rikets Ständers ompröfning. Skulle Kongl.
Rlajri finna, alt förbiidet för en varas in- eller utförsel borde upphäfvas,
men Ständerna för denna vara ej föreslagit någon tull, så sätter man genom
denna underlåtenhet Kongl. Maj:t i nödvändighet, antingen att afstå
ifrån ett, Regeringen tillhörande, prerogativ,—• eiler att å den vara, för hvilken
förbudet lossas, bestämma tullafgiften, hvarigenom ett intrång sker i
den Leskatlnings-rätt, sorn Rikets Ständer aliena tillkommer.
Vidare reserverar jag mig emot Utskottets beslut att frånträda den
i Betänkandet N:o 21 föreslagna förhöjningen i tullen på Caffe ifrån 3 till
4 sk. per skålp, Då, enligt Tullspecialen, beloppet af det Caffe, som år
1838 till Riket iufoi tullades, utgjirde 3,992,770 skålpund och tillökningen af
1 sk. i tullen, förutsatt, att ett lika stort quantum införtuliades, skulle
medföra en tillökning i Statens inkomster af öfver 80,000 R:dr JBtco, synes
det mig ej vara öfverflödigt att undersöka giltigheten af de skäl, som
inom Utskottet anfördes for den nu segrande meningen. Dessa skäl voro
hufvudsakligen 3:ue:
1:0 Anfördes, ”att om tullen å Gafle höjdes ifrån 3 till 4 sk., så skul”le
tullinkomsten snarare minskas än ökas; erfarenheten visade nemligen,
”att, sedan ett friare tullsystem år 1828 antogs, tullinkomsterna ifrån den”na
tid i betydlig moa ökats och sjelfva den artikel, hvarom här är fråga,
”nemligen Caffe, var, sorn det förmentes, ett evident bevis derpå, att nedsättning
i tull medför en högre Statsinkomst; tullen å Caffe inbringade
”nu, efter 3 sk. per skålp., en högre inkomst, än på den tid, då den utgick
”efter 5 sL” Som en synnerlig vigt lades på detta erfatenhetsbayis, må
det tillåtas mig att något utförligare granska, om dermed bevises, hvad som
åsyftas. Alt tullinkomsten af Caffe nu är högre än år 1826, då den ännu
utgick etter 5 sk., medgifves; men delta är en sak för sig; en annan
fråga är, om den sedan skedda nedsättningen till 3 sk. är orsak till den
ökade tullinkomsten. Tulisp dalerne upplysa, att
Bil. till Bevilln ings-Ut skottets Utlåtande, N:o 3o.
År 1824 införtnllades å 5 sk. 1,265,135 skålp. Caffe.
— 1825 dito a 5 sk. 1,706,547 dito.
— 1826 dito å 5 sk. 1,928,696 dito.
— 1827 dito a 3 sk. 2,581,5 a3 dito.
— 1828 dito ä 3 sk. 2,532,ooo dito.
—■ 1829 dito ä 3 sk. 2,808,000 dito.
samt slutligen att
år r 838 införtullades ä 3 sk. 3,992,770 dito.
Af dessa utdrag ur tull-specialerna befinnes, alt den införtnllade
quantiteten af Caffe årligen stigit, med undantag lik viii af år 1828, men
att progressionen af denna tillökning var större under åren i8s5 och 18*6,
än under de sedan följande åren, ehuru tullen under 1825 oell 1826 erlades
eller 5 sk.; medel-progressionen under de sine sistnämnde åren var nemligen
331,780 sk Alp., då deremot medelprogressionen under de derefter närmast
föl jade 3:ne åren, sedan tullen blifvit nedsatt till 3 sk., klef 290,101
sk.’ Ip., samt under de 12 åren ifrån och med 1827 till och med t838 endast
uppgått tili'172,006 skålpund. Detta tyckes temligen tydligt ådagalägga,
att orsaken till den årliga tillökningen i qvanliteten af införtuifadt Caffe,
ej ligger i tullens nedsättning_, enär progressionen 1 tillökningen var större,
under det tullen utgick efter 5 sk., än hvad den sedan blef, då tullen
nedsattes. Tillökningen i det årliga beloppet af införtuliadl Caffe härleder
sig, efter min öfvertygelse, dels från en ökad consumtion, dels från
en förbättrad tullbevakning.
Flere anledningar förefinnas dessutom att betvifla tillförlitligheten
af den af Utskottets majoritet antagna saltsen: att nedsättning i tull van
ligen
medför en ökad Stats-inkomst. Då vid sisllidne Riksdag tullen å
rått socker ökades med 66| procent, yttrades samma farhåga, som nu, då
fråga väcktes om att med 1 sk. höja tullen å Caffe. Den höjda tullen å
sockret skulle nemligen, som man befarade, föranleda lill tull-försnillning
och Statens inkomster derigenom minskas i stället för att ökas. Erfarenheten
har dock visat motsatsen. Enligt de uppgifter,, som vid 1834 ^rs
Riksdag voro att tillgå, utgjorde medel-importen af rått socker under de
näst föregående fem åren 10,007,841 skålp. (jse Bevillnings-UtskoUets Bet.
JS:o 5 pag. 2i. för r834 års Riksdag'). I stallet för att genom den ökade
lullafgiften minskas, har importen af rått socker dock sedan ganska betydligen
ökats; den uppgick, enligt tull-spec alen för år 1838, tili 13,1 r 5,—
827 skålp.
Bil. till Bevillnings-Utskottets TJ(låtande } N:o 3o.
2:0 anfördes, ”att om tullen å caffe här (»kades till 4 skulle detta
'■föranleda till att stora quantiteter af caffe komma att införas hit landsvägen
ifrån Norrige., enär tullen å caffe i Norrige endast är 3 sk. per skålp.’’
Detta skäl kunde vara af någon vigt, om ej den Svenska import-tullen å
caffe till största delen utgick med en fjerdedels lindring (se 3o §. af Tulltaxe-underrättelserna).
Således om dea bestämmes till 4 sk., kommer den dock
i sjelfva verket ej att utgå med mer än 3 sk., och blir således ej högre
än den Norrska, för hvilken ingen tull-lindring eger rum.
3:o anfördes, ’’att förbrukningen af caffe numera inom vårt land blif-,
5’vit så allmän, att denna artikel äfven för arbetsclassen kunde anses säborn
en nödvändighcts-vara, hvilken derföre ej genom en ökad tull borde
”fördyras. Dels betviflar jag, att behofvet af caffe blifvit för arbetsclassen
så allmänt, som det här uppgifves, hvilket, efter mitt omdöme, vore
ett ganska olyckligt förhållande, — dels tror jag, att, om äfven denna
dryck nu mera ej blifvit så sällsynt inom flera af de fattiges boningar,
förbrukningen deraf inom en sådan boning dock sällan uppgår till mer än
ett eller annat skålp., då deremot ide rikares hushåll ioo:detals skålp. af
denna vara årligen consumeras. Det är min fulla öfvertygelse, att arbetsclassens
villkor, genom 1 sk. tillökning i tullen å caffe, ej blifva försämrade.
Jag anser mig nu hafva ådagalagt, att de skäl, som inom Utskottet
anfördes för frånträdande af dess, rörande tullen å caffe i Betänk. N:o 21
vidtagne beslut sakna all vigt, — och då en skillings tillökning i tullen å denna
öfverflöds-artikel skulle åt Staten inbringa en högst betydlig inkomst, hvarigenom
den för arbetsclassen så tryckande skydds-afgiften kunde i samma
moa nedsättas, hemställer jag vördsamt till Rikets Höglofl. Ständers
ompröfning, om icke Utskottets, i Betänkandet N:o 21. afgifna, förslag bör
i denna punkt bifallas.
Likaledes och på enahanda grunder, som här ofvan, i afseende på
Art. caffe, blifvit af mig anförda, har jag ansett, att tullen borde höjas å
Tobaks-blad ifrån 6 till 7 sk., och å Tobaks-stjelkar ifrån 2 till 3 sk. p:r
skålp., hvarigenom man åt Staten beredde en ökad inkomst af öfver
60,000 R:dr B:co.
Slutligen reserverar jag mig äfven emot Utskottets tillstyrkande, alt
förbudet må upphä/vas å alla de slag Väfnader, som ännu icke äro till införsel
tilla Ine; eu åtgärd för de inhemska fabrikernas bestånd nu, efter min
tanka, så mycket vådligare, som Utskottet i detta senare Betänkande b«-  stäint en kortare tid, inom hvilken de hitintills förbudne varorna skulle
tili
Bil. till Bevillnings-Utskottets Utlåtande> N:'.o 3o.
a5
till införsel lofgifvas, samt äfven föreslagit, att införseln af ifrågavarande
varor skulle tillåtas till alla Rikets hamnar och med huru små fartyg
som helst, då den deremot, enligt förra Betänkandet, skulle inskränkas
till Stockholm, Götheborg och Malmö, och ej kunna verkställas med seglande
fartyg under 3o lästers dräglighet, ej eller med ångfartyg under 60
häst-krafter.”
Herr Prosten Sidner’. ”Då jag lyckligt- eller olyckligtvis icke erfor
någon verkan af den märkliga metamorphos, som inom det Höglofl.
Bevillnings-Utskottets pluralitet för sig gick, i afseende på de i Betänkandet
N:o 21 stadgade principer för Tull-Bevillningen, så nödgas jag emot
det beslut om förbuds införande, som dervid blifvit fatta dt, mig vördsammast
reservera. Tvertemot sitt förra, på Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
den 27 sistlidne Februari och de i Nåder Committerades väl motiverade
tillstyrkan, grundade förslag, har nu Utskottet åter antagit förbuds- eller
det stränga prohibitiv-syslemet i våra handels-förhållauden. Att fäderneslandet
deraf måtte befinna sig väl, är min innerliga önskan, men icke
min öfvertygelse. Våra inhemska näringar behöfva ett skydd för sitt bestånd,
men icke ett hinder för progressiv utveckling och tidsenligt fullkomnande.
Frågar man erfarenheten, så svarar den, thy värr! att af det
förra hittills blifvit det senare. Och delta tillstånd vill man ännu laugia
försvara i en tid, som bland sina vackrare kännetecken visar, att den
småningom vili undanrödja skiljemurarne emellan nationerna, familiarise*
ra folkslagen och låta slägtet, icke staden, provinsen eller nationen njuta
fördela me af allt ädelt, stort och nyttigt, hvar helst det visar sig, finnes
eller uppfinnes. i detta sträfvande ingriper handeln med stor kraft, tyden
cornmunicetar oss snabbast resultaten af hela den mångsidiga verldsbildningens
flerfalldiga utgreningar. Att genom ett ovilkorlig! baud på
handeln hindra folkslagens närmande till hvarandra, anser jag vara ett
både moraliskt och ekonomiskt dråpälag, och kan dertill icke samtycka
Mea Utskottet har fattat sitt beslut, och man måste finna sig deri, endast
se till, alt det ändamålsenligt tillämpas. Jag befarar dock, att icke i allo
så har skett. Med få undantag hafva hufvudsakligen luxarliclar fått
tillgodonjuta de förmenta fördelarne af förbuds-skyddet; men der det tillfälligtvis
varit af behofvet påkalladt, har det icke alltid blifvit användt.
Delta är åtminstone förhållandet med de finaste linne-lärflerne. En serskild
omständighet har inträffat med denna artikel, som icke kan tillämpas
på någon enda af alla öfriga artiklar i hela Tull-Taxan. Problemet
Bih. till R. St- Fröt. iS'fo. 5 Sami. 1 Afd22 liäft. 4
36 Bil. till Bevillnings- Utskottets Vtl&tande, Tf:o 3o.
ätt på machirier till en nästan otrolig mängd inom kort tid spinna äfven
det finaste linnegarn, har sedan sista Riksdag blifvit löst i England, och
nödropen om denna uppfinnings förstörande inverkan på husflitens producter
i Schlesien, hafva redan låtit höra sig. Det är bekant, att en stor
del af Vester-Norrlands Läns allmoge af den fina lärfts-väfnaden har
sin hufvudsakliga och i missväxtåren sin enda utkomst, och man ser då
lätt, hvilket öde förestår en folkmängd af omkring 5o,ooo menniskor. Då
förbud skulle finna rum i Tull-Taxan, så yrkade jag, alt det måtte endast
tills vidare och intilldess! folket hinner se sig om efter något annai
näringsfång, användas på införsel af artikeln Lärft, hvaraf en qvadrat
aln väger till och med 3 lod; men ett annat beslut fattades, och jag måste
deremot nedlägga min reservation i den förhoppning, att Riksens Högloll.
Ständer derå fästa benäget afseende.”
I ofvanstående reservation instämde Herr Friherre Paijkull.
Herr Grefve Hamilton, Henning, förenade sig med Herr Prosten
Sidner uti dess reservation emot tillåtelsen att få införa fint lärft.
Af Herr Grapengiesser, M.: ”Innan jag går att, så korrt som dén
knappa tiden för reservationernes afgifvande tillåter, framställa min serskilda
mening öfver de punkter, hvaruti denna afviker från de beslut,
som i Utskottet blifvit majoritetens, anser jag nödigt att förutskicka några
allmänna anmärkningar, som'utvisa Tullfrågornes närvarande ställning och
den synpunkt, hvarifrån de, efter mitt omdöme, böra betraktas.
Aldrig har det, ifrån falska theorier och ensidiga, utländska och
inhemska intressen utgångna bemödandet att beröfva fosterländska industrien
och förädlings-yrkena allt verksamt skydd, bedrifvits så nitiskt och
med bitterhet mot hvar och en, hvilken djerfts höja sin röst till de inhemska
naringarnes försvar, som i den sista tiden och just under innevarande
Riksmöte, Detta bemödande uppenbarar sig uti det ihärdiga sträfvande!,
så väl att utur Tulltaxan borttaga de få återstående införsels-förbud,
hvilka ännu hägna de vigtigaste förädlings-yrkena, som att afskaffa
och tillintetgöra alla controller, hvilka åt detta hägn kunna gifva verklig*-  het samt försäkra Tullagarnes efterlefnad och verkställighet. De, som oaflåtligl
arbeta i denna syftning, föregifva väl, att de icke vilja förstöra
inhemska industrien och betaga den allt skydd; de vilja blott, som det bete?
Bil. till B evillnings-Ut skottets Utlåtande> N:o 3o.
utbyta det skydd, som förädlings-yrkena hittills haft genom införsels-förhud,
emot ett skydd uti inför sels-afgifter. Men alt della endast är ett tomt
föregifvande, visar sig genast, när frågan om controllerne uppstår; ty i stället
att yrka eller åtminstone medgifva de conlroller, som äro absolut nödvändiga,
i fall meningen är, att skydds-afgifterne verkligen skola utgå och
icke endast paradera på papperet i Tulltaxan samt bedraga den oerfarne
läsaren med skenet af ett skydds-system, under det att verkligheten är:
smugglings-}riket i så arbeta de, hvilka ifra för införsels-förbudens afskaffande,
äfven lika, om icke ännu mera, nitiskt för borttagandet af alia
controllör; änskönt tydligt är, att, i följd af dea vida större lättheten att
lullförsniila, än alt lurendreja, utan förstärkta, kraftfulla conlroller och deras
alfvarliga handhafvande af en vaksam Tullstyrelse, allt så kalladt
skydd genom tullafgifter endast blir ett tomt ord, hvilket i verkligheten
upplöser sig, 6åsom nyss nämnts, uti en oförsynt, obegränsad smugglingsfrihefc.
Jag reserverar mig emot majoritetens beslut att tillstyrka upphäfvande
af de i nu gällande Tulltaxa under rubriken Väfnader existerande
införsel-förbud. Skälen, dels här ofvanföre, dels uti min, Utskottets första
Betänkande, följagtiga reservation utvecklade, äro i korthet: att införandet
af ändamålsenliga, förstärkta tull-controller böra tillvägabringas, så vidt
det ej ovillkorligt skall leda till förstöring af den ännu varande inhemska
industrien. Äfvenledes får jag reservera mig mot beslutet till den föreslagne
redaclionen å en del helsiden-väfnader, såsom tvetydig. I dess
ställe får jag vördsamt föreslå följande bestämda och tydliga redaclion:
alla släta Sidentyger, såsom Taft, Sattin, Levantin, eller med
hvilken annan benämning, som helst, enfärgade, skiftade,
jrutiga eller randiga, hvaruti någon inväfd blomma eller figur
icke befinnes, (Uti nu gällande Tulltaxa till införsel
förbudne.)
Alla andra slag, genom inväfda figurer eller blommor fasonerade.
Shawlar, Shawletter, Halsdukar och Näsdukar: af gaze eller
annan florsväfnad.
Genom tryckning fasonerade.
Alla andra slag, ej mindre släta, enfärgade och flerfärgade,
rutiga eller randiga, än genom inväfda eller broderade
Bil. till Bevillnings-Jjtskottets Utlåtande, N:o 3o.
blommor eller figurer, mer eller mindre fasonerade. (Uti
nu gällande Tulltaxa till införsel förbudne.)
Jag reserverar mig äfven emot besluten att tillstyrka afskaffandefc
af hittills existerande förbud emot införsel af Garn, Karolis, ofärgadt, otvinnadt
och odubbleradt, af färdiggjorda kläder, spelkort, porcellain och
slöjdvaror, äfvensom mot tull-afgiftens nedsättning å hvitt omåladt porcei
laine frän 6 till 5 sk. skålp. och emot tullnedsättningen vid utförsel af
oarbetade ben, äfvensom emot beslutet att ej tillåta, det Sprit, för Luktvattens
beredande, må i likhet med nu gällande Tulltaxas stadgande införas
för 8 sk, tull p:r kanna.
Jag reserverar mig emot majoritetens beslut att frångå Utskottets
tillstyrkanden i dess första Betänkande, angående hittills förbjudne Manufactur-varors
införsel endast uti tre hamnar och med seglande fartyg, ioke
under 3o lästers drägtighet, samt blott med Ångfartyg af 6o hästars
kraft och deröfver. Det rika England, som kan göra och som gör så
stora uppoffringar för sin tullbevakning, har ej ansett sig kunna umbära
sådane ccntroller, och då lära de i Sverige så mycket mindre böra anses
umbärlige.
Jag reserverar mig ytterligare emot majoritetens beslut, hvarigenom
Utskottets i dess förra Utlåtande tillstyrkta termin af fyra år för införsels-tillåtelsernes
sättande i verket blifvit förkortad och inskränkt till 3 år.
Likaledes reserverar jag mig emot majoritetens beslut, hvarigenom
den frångått Utskottets tillstyrkande i dess förra Betänkande, att, i enlighet
med Tull-Comitens förslag, höja dxswbacken å raliineradt socker ifrån 3
»k. 11 rst. till 3 sk. 3 rst.
Ändtligen reserverar jag mig mot majoritetens tillstyrkanden uti "j
2 mom. och 11 §. af de, Tulitaxe-förslaget åtföljande Underrättelsern».
I afsseende på det först nämnda, håller jag före, att vidail i Taxan stadgad
förtullning af varor efter värde behörig värdering bör af tillkallade
sakkunnige värderingsman verkställas och förtullningen ske, i enlighet med
det af värderingsmännen varorne åsatte värdebelopp, hvarigenom en flerdubblad
tullinkomst skulle tillfalla Staten och näringarne tillgodonjuta eti
verkligt och ej illusoriskt skydd. Del af majoriteten föreslagne är, med
iagttagande af nödig controll, för den större trafiken icke verkställbar*.
Bled hänsigt åter till det senare, anser jag klar billighet och rättvisa fordra,
att inhemska Närings-idkaren, hvars rätt, ej mindre än Statscassans,
är beroende deraf, att varor icke under origtiga benämningar förtullas, bör
Bil. till Bevillnings- Utskottets Utlåtande} Nio 3o.
2.9
erhålla rättighet, äfvenså väl sorn godsegaren, att vid uppkommen tvist
hos Kongl. Maj:t öfverklaga General-Tullstyrelsens beslut. Att vägraden
i »hemske medborgaren, hvars hela välfärd det ofta kan gälla, och således om
någonsin är part, alt öfverklaga första instansens Utslag, men tillåta varuegaren,
hvilken egentligen icke är att betrakta annorlunda, än sorn
utlänningens härvarande commissionär, att gå alia instanserne igenom,
är icke allenast i högsta grad stridande mot alla rättsbegrepp, utan innebär
äfven ett öppet erkännande att befordra utlänningens fördelar på
Svensta medborgares bekostnad.”
Af Herr ärnberg: ”Emot det Höglofl. Utskottets Betänkande vå
gar
jag vördsamt anmäla min reservation. Jag fäster mig långt mindre
vid de Tull värden och de Tullbestämmelser, Utskottet föreslagit, än vid den
planlöshet, hvarmed Utskottet behandlat detta vigtiga ärende, hvarigenom
besluten, äfven der de äro de rätta, verkligen mera äro det af en slump,
än af en klar uppfattning af ämnet.
I stället att börja sina öfVerlSggningar med den frågan, huruvida
Utskottet skulle afhända sig rättigheten att tillstyrka förbud för någon
varas in- eller utförsel, skulle Utskottet, efter mitt förmenande, hafva
gjort sig reda för den långt större, hern vida ett laad, som Sverige, i
längden kan beslå med sjelfständighet och inre belåtenhet, om dess näringar
undertryckas och uppoffras. Hade denna fråga blifvit med Ja
besvarad, så hade Betänkandet lätteligen kunnat erhålla en bestämd, consequent
följd, form, utan att vara besväradt af de ofta återkommande
frihels-spasmer, hvaraf det nu lider. l>å hade det äfven varit klart, att
rättvisan fordrat varsamhet, på det icke någons rätt måtte våldföras, att
kickheten fordrat, att icne oeftertänksam t bortskänka en rätt, som andia
länder gerna skulle tillbyta sig mot någon fördel åt Sverige. Hade Ut4-  skoltet besvarat frågan med Nej, så hade ock Betänkandet otvifvelagtigt,
blifvit utmärkt af det sambälbs-skyddande nit, som genomgår företrädesvis
Englands och Preussens tull-lagar.
Då nu Utskottet, efter hvad mig synes, icke kommit till fullkomlig
klarhet öfver detta ämne, derom Betänkandet sjelft må tjena mig till vittnesbörd,
och sålunda icke kunnat beräkna, huru besluten skulle inverka på
samhällets trefnad och bestånd, tillåter jag mig att inför de respective
Stånden vördsamt uttala min öfvertygelse, på det frågan der må komma
till ett bestämdt och slutligt afgörande, och icke som hittills igenfinnas på
hvarje nytt Biksdags-program. Ingenting håller näringarne så tillbaka,
sorn dessa ständigt återkommande strider, de varsko näringsidkaren vi^
3o
Bil. till Bevillnings-Utslxottets Utlåtande., JV:o 3o,
hvarje nytt företag, de undanhålla capitalen för [industrien, de återhålla
nationens techniska utbildning och, än mer, de göra lagarne lama och dess
upprätthållare liknöjde, eller något ännu sämre. En större gåfva kan nationen
af sina församlade Representanter näppeligen erhålla, än en öppen
och klart uttalad öfvertygelse i denna fråga, grundad på mogen öfverläggning
och full sakkännedom.
Frågan, som skulle besvaras, var denna: kan ett land, som Sverige,
i längden bestå med sjelfständighet och belåtenhet om dess näringar undertryckas
och uppolFras? — Man afgör den icke med några abstracta
tbeorier. — Det är nödigt att än en gång se lill, huru andra länder tänkt
och handlat, huru de tänka och handla nu, om det också blifvit gjordt
ett tusen gånger förut.
Englands ord och Englands handlingssätt äro tvänne skiljde läror.
Dess ord predika den ytterligaste frihet, dess handlingssätt den strängaste
prohibition. Men dessa läror hade dock alltid en förenings-punkt,
friheten, den me6t egoistiska frihet för sigj, och så lockade först och tvingade
sedan detta England de lättrogne nationerna att gifva sig skatt, och dessa
förenade skatter utgöra nu Englands colassala rikedom. Troget sitt följda,
fcepröfvade system, loford ad e dess skriftställare, ända inpå den närvarande dagen,
den klingande läran om handelsfrihet, under det dess Statsmän höjde tullen
på nordiska trädvaror, missiverade Doctor Bowring till Tullföreningen,
för att inom den bereda debou elie’ försina manufactur-varor och förbjöd
införsel af jern-arheten från Preussen (åren 1839 och 1840.)
Frankrikes historia är ännu lärorikare, emedan man der, tydligare
än annorstädes, ser fluctualionerne i samhällets trefnad och belåtenhet,
allt efter ombytta bandels-system. Också har detta fria land, med dyrköpt
erfarenhet, kommit till sträng vård om sina näringar och just derigenom
är consumentens rätt så väl bevarad, att pauperismen der finnes
relativt mindre, än i de flesta andra länder, emedan han såsom producent
icke lider af fiendtligt och onaturligt nedtryckte pris.
De Tyska Staternas Handels- och Tull-förening, detta det ljerda
seklets storverk, visar oförtydbart, hvarthän ett folk kan komma, som gjort
sig fullkomlig reda för samhällets ändamål och med oafvändt allvar går vägen
dit. Dess spridda stater, fordom skådeplatsen för blodiga fejder, bekriga
nu förenade sina mägtiga grannar, icke med vapen, utan med fridens industriella
alster och täfla redan med England om öfvermagten.
Bil. till Bevillnings-Vtskoitets Utlåtandej N:o 3o.
Bi
Dess Tulltaxa, med programmet af fullkomlig frihet att in- och utföra
hvad vara som helst, utom salt och spelkort, gömmer dock derbalrom,
såsom undantag, förbud till icke obetydligt antal. Men der behöfdes
icke annat än ziifror, ty ordnings- och straff-lagar äro der systematiskt
gifne och systematiskt tillämpade. Tackjern är der tullfritt lili införsel,
anén gjutgods, finarbetadt, betalar icke mindre än io Ridr priet. p:r centner.
Bomull är fri till införsel, men bomullsväfnader betala 5o priet, pir
centner.
Sådan är Tull-taxans ide', consequent genomförd. Arbetsförtjenst
saknas icke i ett land, som så vårdar sina näringar; belåtenhet uteblir
icke, der arbetsförtjenst finnes, och det folk bevarar längst sin sjelfständighet,
som har sitt välstånd att försvara.
Jag behöfver icke vara vidlyftigare i min öfversigt. Österrikes, Belgiens
och det stigande Rysslands historia är enahanda. Jag vet icke något
land, som i den senare liden icke vunnit i trefnad och ära, i mora-'
lisk och intellectuel utveckling, då det vårdat sina näringar, icke något,
om ej ett herdefolk, som icke fallit, då det försummat vården om sin
industri. Sverige, med ett kallt climat, med sina kuster, flere månader
af året stängde från communicalion med sydligare länder, har mer än
något annat land angeläget alt inom sig alstra hvad, som tillhörer lifvets
oundgängligaste behof, kläder och föda. Derföre är det ock en outplånlig
fläck i dess historia, alt^det år i838 behöfde införskrifva 3,35pi tunnor
kött, 833,707 skålp. hudar och skinn, och att det 18/fo kunde tros, att dess
näringsidkare icke kunde förse landets bebyggare med kläder. En olycklig
bränvins-lagstiftning rår för det förra, vacklande och svagthandhafde Tulllagar
för det senare. Ur della tillstånd af förnedring utgår, ehuru kanske
ännu icke fullkomligen klart, den känsla af obelåtenhet och vantrefnad,
som icke kan förnekas. Skatterna trycka, då tillfälle till förtjenst saknas
och näringarnes idkare hålla sig, så vidt möjligt är, passive, väntande
på svaret, om de skola gå framåt eller draga sig tillbaka. Ziffrorne lala
bär tydligt. De arbetslöses antal ökas, arbetslöshet föder brott, och de
brottsliges antal stiger i en sorglig progression. De ”'naturliga näringar'”,
som skulle tillegna sig capital och arbetare, i den mon de nu befintliga gå under,
komma ej i klar dager, och man föranlåtes än en gång fråga: hvar oell
hvilka de äro? Skogen, tror mången, faller redan fortare ån den vexer,
och Bergsrörelsen laborerar med en trög försäljning. Sveriges naturliga
näringar äro de, sorn fylla Svenskens naturliga behof; och när dessa nä
-
3a
Bil. till Bevillnings- Utskottets Utlåtandet N:o 3o.
ringar «j mera finnas, då behöfver Sverige begära eller antaga annat lands
protection. Om så är, så följer ock klart, hvad Sveriges lagstiftare hafva
att tillstyrka i Tullfrågan — ett bestämdt skydd åt näringarne, på
det samhället må varda förvissadtom sitt oberoende af andra länders production
, de arbetsföre få arbete, capitalen komma till och stanna
i landet, vevande så, att ett öfverskott må finnas att egna åt -intelligensens
och själens odling. Att denna lära, om också spår deraf igenfinnas
i Betänkandet, icke kunnat göra sig gällande med dea conseqvens,
som endast härflyter från ea djup öfvertygelse, synes, sorn sagdt är, lätt.
Med fog kan ej eller begäras, att hvarje ledamot, som genom våra Rissdagsformer
tillfälligtvis sättas till domars i dessa ämnen, varit i de förhållanden,
att han kunnat deråt egna deo allvarliga bågrundning eller ega
den practiska kunskap, som är nödvändig för att inse, huru i ett iand
den ena näringen styrker och stödjer den andra. Och dock är det just
denna lefvande kunskap, som skapat andra länders skyddande näring*-  och tullagar, om hvilka en tänkare sagt, att det ser ut, som vöre de
fjorde, endast för alt rikta jord-egarne och gagna åkerbruks-inlresset.
aknas den, så förklaras derigenom också orsaken tili den inbördes striden
olika näringar emellan, emedan hvarje intresse då kan, utan ali sjelfförebråelse,
söka bereda sig enskilda fördelar, helst ovedersägligt är, alt, om
näringslagar stiftades, som icke mera gjorde det möjligt för skomakaren
#tt med någon vinst förfärdiga skor eller skräddaren att sy kläder, så skulin
ock minuleuren kunna handla med dessa varor, mera och med mera vinst, än
som nu är fallet, åtminstone för någon tid. Oförklarligare blir dock den
ifver, hvarmed thsorierne om en obegränsad handels-frihet mången gäng
Omfattas af män, hos hvilka man väntar och är van att fiona ett öfverlägset
vetande. Jag skulle frukta alt såra desse, om jag förmodade, att
den härledde sig från någon tro på den i senare tiden ofta upprepade läran
om consumentens rätt. Denna lära, som har sin rot i den oförtydbaraste
sjelfviskhet, kan icke förleda någon, som verkligen tänkt deröfver,
af det enkla skäl, att ingen är
tillämpning upplöser den allt samhälle, dödar fosterlandskänslan, sätter
det euskildta framför det allmänna, och den ene medborgaren i strid mot
den andre, glömmer allt gemensamt och upplåter i full conseqvens alia
Embeten åt den minstbjudande. Huru sorn helst,—ett onekligt factum är
dock depna ifver, om det ock icke blifvit redogiordt, hvarifrån den kommer
och hvarthän den vill. Dea sista Tull-Comiteen önskade denna frihet
ända
Bil. till Bevillnings-Utskottets Utlåtande„ N:o 3o.
33
ända derhän, alt den fördolde sanningen, då den sade, att en absolut ha ndelsfrihet
varit de föregående representationernes allmänna lanke, ehuru
1835 års Ständer tackade Konungen för Dess vishet att fortfarande
tillämpa förbud, fastän i33o års Riksförsamling sådant afstyrkt. Dagens
historia jäfvar ej eller tillvaron af desse liberale ifrare, hvaribland finnas
män, hvilkas ädla och oegennyttiga afsigter ej kunna betviflas. Ingen af
desse, bör jag tro, är dock okunnig om den beskrifning på denna liberalism,
som en vis man redan för p år sedan afgaf, så lydande: ”Öppna,
Sverige! dina hamnar-—säger den liberale Statsekonomen— för alla främmande
skepp. Byt ditt jern mot deras flor och siden, sälj dina skogar emot
deras säd, emedan den lemnäs dig till bättre pris, än din egen. När
slutligen dina grufvor äro uttömde, när dina skogar äro förvandlade
till främmande palatser, när dina åkrar ligga öde, emedan säd nog
kan fås från annat land; så är ingen skada skedd, ty dina söner kunna
följa efter och tjena i främmande länder. Det är klart som dagen,
säger han, att der, som är den fruktbaraste jorden, der endast bör växa
säd. Det är således en dårskap att framtvinga skördar på Sveriges hedar.
Der, som klädet kan tillverkas för bästa pris, der också bör det
endast tillverkas. Der, som linet och hampan växer frodigast, der endast
bör Sveriges linne och tågen till dess skepp tillverkas. Det är ett
ingrepp i enskild rätt att genom prohibitiv-författningar framtvinga vadmal
och linne, som kostar mer än, hvad enskilde kunna köpa det för,
från andra länder, som man fordom egt. Der kan allt lemnäs för bättre
pris, emedan det tillverkas af slafvar. Sverige bör vänta att tillverka det,
tills det för detta pris kan tillverkas.”
Ännu mindre kan en uppmaning af den ryktbare List, lian, som
deltog i stiftandet af Handelsföreningar och som nu med lika nit arbetar
på förbättrade communicalions-medel derinom, vara glömd, då lian säger:
”i stället att införa främmande slöjd-producter, skulle Polen, på en tid, då
det icke stod lägre i odling än England, hafva, likt detta senare land,
inkallat främmande slöjdidkare, konstskicklighet och capitaler, samt uppammat
Polsk industri; men Polens aristocrater önskade heldre att pråla
i utländsk grannlåt och att lill främmande marknader sända de torftiga
alstren af sina lifegnas svett och möda. Deras afkomlingar må nu besvara
den frågan: om det är nyttigt för en nation att föredraga utländska
fabricater framför fosterländska näringars i början dyrare och
Bih. till R. St. Prot. 1840. 5 Sami. 1 dfd. 22 Häft. 5
34
Bil. till Bevillnings-Utskottets Utlåtandej N:o 3o.
mindre goda arbeten. Ocb när Adeln i andra länder känner frestelser af
feodalistisk anda och aristocratiska anspråk hos sig uppstå, måtte den då
för sina ögon ställa den varnande bilden af Polska Adelns öde, och derefter
vända sina ögon tili England, för att se, hvilket värde ett fritt borgarestånd,
kraftigt utvecklade näringar och folkrika, välmående städer,
hafva för jordens egare.’*
Hade den ena eller andra af desse tänkare blifvit vederlagd med bevis
och facta. Jag hade derföre varit tacksam och denna min reservation
hade då uteblifvit. Men då så icke skett, måste jag tro, att äfven här
sanningens oemotståndliga magt gjort sig gällande, tro, att Sverige icke
kan bestå med sjelfständighet och inre belåtenhet, om dess näringar undertryckas
och uppoffras.
Det återstår nu att se till, hvilka medel Staten eger i sin magt att
använda, för ändamålet af näringarnes skyddande. Sveriges näringar, säger
man, hafva åtnjutit ett ioo:årigt skydd. Det är en villfarelse, ty
skyddet består icke i den döda bokstafven, utan i det sätt, hvarpå denna
bokstaf blifvit lefvande gjord, eller varit en verklighet. Man söker troligen
förgäfves ett land, der Tull-lagarne så fräckt kunnat öfverträdas och
der öfverträdelserne blifvit så tolererade, som i detta Sverige. Orsaken
ligger väl i betydlig mon i vacklande orediga lagar, ^men ännu mer i
ett befordrings-system, som från de inflytelserikare platserne inom Tullverket
alltför mycket uteslutit practiske män ; deröfver de årliga JCalendrarne
må vittna. De behöfvas dock der, desse män, bättre än annorstädes,
emedan de hafva att bekämpa en inrotad och listig smugglare-practik.
Skyddet har emedlertid varit ingenting mindre än verkligt, ehuru det med
tacksamhet får erkännas, att på den senare, om icke senaste] tiden, en
tendens till förbättring förmärkts.
Välberäknade Tull-lagar, stränga och rättvisa, tydliga och verkställbara,
äro första villkoret för ett verkligt skydd. Derefter förekommer sjelfva
Tull-taxan med sina tull-bestämmelser och sina förbud, båda såsom
medel till industriens utveckling. Tullbestämmelsen kan ej och behöfver
ej eller under alla förhållanden vara lika för samma vara. Den rätta
beror, dels af industriens framsteg inom landet, dels af dess ställning
inom andra länder, Skydds-tull är derjemte så relativ till näringarnes
olika complicerade beskaffenhet, och den beskattning, som i lull-lagstift
-
Bil. till 33evillnings-Utskottets Utlåtande, N:o 3o.
35
ningsväg belastar dero, att en generelt föreslagen maximi-tull af a5 eller
331 procent aldrig kan antagas, äfven om icke det så kallade vigtsystemet
deremot lade binder. Och då meningen med en skydds-tull måste
vara den, alt den främmande varan må inkommalendast i den mon, den
verkligen är behöflig, är det för ett land rådligare att bestämma denna
Tull, heldre för ,hög än förlag, om den rätta ej kan anträffas, på det en
öfverrumpling icke må ega rum.
Förbud, ehuru i nästan alla sarnhälls-förhållanden nödvändige, såsom
villkor för allmän ordning, hafva dock, i följd af riglningeri i en senare
tid, som mera hyllat personlighetens anspråk, än det belas fordringar,
blifvit ett förhatligt ord, serdeles i Handels- och Närings-lagstiftningen.
Att införsels-förbud, såsom skyddsmedel för inhemska industrien, ännu
äro oumbärliga, bevisar dock intet annat, än alt hos oss mycket återstår
alt göra i Tull-lagstiftningsväg. För näringsidkarne sjelfve är dock nödvändigheten
deraf förhatligast, emedan det lemnar lastarenom rum, och
den, som i arbete och omtanka »trafvar åren ut, fördrar ej gerna att
klandras för liknöjdhet och oduglighet. Det kan försvaras med exempel
från andra länder och framför allt af Statens rättighet och skyldighet,
att skydda sig mot öfvermagten, men behofvet deraf faller dock oftast Styrelsen
och Tullstyrelsen till last. Såsom ställningen nu är, betyder förbudet
endast, att den smugglade varan verkligen belastas med en afgift och
är förbruten, hvarhelst den anträffas, då deremot ingen näringsidkare nu kan
förmås alt tro, att samma vara skulle drabbas af en lika afgift, ehvad tullen
derå sattes. Och näringsidkarnes förtroende till lagarne och deras
handhafvare är visserligen ingen bisak, ty derpå beror, om bildning och
capital skola åt näringarne egnas led efter led; Dessa hafva äfven kanske
bättre, än någon annan, insigt om förhållandet, emedan de i första rummet
lida deraf, och deras farhågor hafva allt skäl för sig, då trafikerande
linnas, som äro ärlige nog för att öppet säga, att, ”om tullen å caffe sättes
till 4 sk. p:r skålp. eller å Tobak ]N7egerhead lill 8 sk. m. ra., så tullförsnilla
vi/’ Detta erkännande, sorgligt, emedan det är sant, påkallar Styrelsens
och Representationens alfvarliga uppmärksamhet, och när förhållandet
upphört, och förtroendet lill Tull-administrationens insigt, förmåga och goda
vilja vunnit stadga, då är också den lyckliga tid inne, att alla förbuden
kunna borttagas, utan att i gruuden störa och störta näringarne.
Svårigheterne, som möta för att komma derhän, äro icke oöfvervinnerlige.
Preussen är derpå ett exempel och dess Tull-lagar kunna tjena
36
Bil. till Bevillnings-U tskottets Utlåtande, N:o 3o.
lill rättesnöre för våra. Ett kustland är emot förbrytelser lättare bevakadt,
än en landtsträcka, och gränsen mot Norrige är för de Svenska näringarne
farligare än Öresund. Klara begrepp om Samhällets fordringar,
offentligen erkände och lagar,, derpå stödde, rättvisa och lön åt den nitiske
och duglige tjenstemannen, afsked åt den försumlige och coruptible,
plikt och vanära åt den medborgare, som för egen vinning uppoffrar samhällets.
— Se der hufvudsumman.
Jag bar nu, så vidt tid och tillfälle det medgifvit, utvecklat mina
tankar, dem jag vördsamt underställer de respeetive Ståndens pröfning.
Frågan är af yttersta vigt och då, som mig synes, Utskottets Betänkande
icke kan tjena till ledning vid dess afgörande, vågar jag lika vördsamt
föreslå: att i835 års Tulltaxa oförändrad bibehålies, med undantag af den
föreslagne fixa spanmåls tullen.
Att af Tullmedlen en behöflig summa anvisas, för att användas af
en Comité, sammansatt af kunnige och practiske män, hvilken det ålåg
att, efter inhemtad kännedom om andra länders tull-lagar, ett år före nästa
Lagtima Riksdag, hafva utarbetat ett förslag till Tull-lag och Taxa för
Sverige, derom motion, i sammanhang med beslutet, torde böra väckas.
Sker detta, så hoppas jag ock, att den inbördes striden är slut, att
de tryggade näringarne skola tillegna s'g kunskapsrike män och capital
och att allmän trefnad och belåtenhet skall uttrycka nationens tacksamhet.
”
Af Herr P. O. Norin : ”1 öfverensstämmelse med min reservation
emot Utskottets Betänkande N:o 21, anhåller jag också härmed få reservera
mig emot Utskottets nu fattade beslut, dels att ännu bibehålla förbudssystemet,
och det på ett sätt, som, efter mitt förmenande, icke kan frånskilja
sig utseendet af inconseqtience, dels de mångå derigenom fastställde
enormt höga Tull-bestämmelserne, med hvilkas närmare specificerande jag
dock icke anser mig böra belasta Betänkandet, utan får åtnöja mig med
att äfven i detta fall inom Ståndet söka göra mina åsigter gällande. Jag kan
dock slutligen icke underlåta beklaga, å att de många ganska välgrundade
anmärkningar, sorn inom Riks-Slånden gjort sig gällande, så litet afseende
synes hafva blifvit fastadt.”
Häruti insämde Herr Lindström.
Bil. till Bevillnings-Utskottets Utlåtande, TS.o 3o. 37
Af Herr A. Brunnius: ”Då nu det justerade Betänkandet, angående Tullbevillningen,
skall till de respective Stånden återgå, föranlåtes jag, som uti
åtskilliga puncter varit af olika tanka med pluraliteten inom Högloll.
Utskottet, dervid göra följande anmärkningar:
1:0 det synes mig orri It, att Höglofliga Utskottet frångått den alltid
förr iagttagna ordningen vid förbuds borttagande; de för uppskof till 1843
anförde skäl kan jag icke godkänna, ty den tid är redan länge sedan förfluten,
som klädes-fabriksidkarne sjelfve en föregående Riksdag föreslogo;
2:0 ogillar jag, att, med undantag af socker och tobak, någon till
införsel tillåten vara skall vara belagd med högre införsels-tull, än s5 procent
af värdet;
3:o anser jag det orätt, alt den cl assi flca tion icke blifvit följd, som
för inkommande varor af Tuli-Comiteen, i dess förslag pag. 11, och för
utgående pag. 12, blifvit föreslagen, i hvilket fall tullbestämmelserna på
en mängd varor blifvit betydligt olika emot hvad de nu äro; som exempel
anför jag: att,då Hampa införes emot en tull af 2 procent, äro de förvåra
arbetshus så nödvändiga hampblår belagde med en tuli af 24 procent
af värdet; att då böcker, på främmande språk tryckte, inkomma utan tull,
de samma, om på Svenska, skola betala 20 procent. Hade på Svenska eftertryckte
blifvit till införsel förbudne, så hade dertill varit skäl, nu är
det deiemot en orättvisa. Enligt gällande Taxa betalar sprit (för beredning
af luktvatten) 8 sk. per kanna i tull — och luktvattnet 28 procent
af värdet. Å sprit är nu föreslaget en till En R:dr per kanna förböjd
tull, utan att, i enlighet dermed, höja tull värdet och följaktligen tullen
å luktvatten. Detta är icke att gynna inhemska tillverkningen. Jag
bör också icke förbigå, att artikeln Strumporj andra slag, hvilka hufvudsakligen
utgöras af ull och linne, är åsatt en införsels-tull af 1 R:dr 16
sk., då tullvärdet, högre än hvad det verkligen är, icke kunnat upptagas
till högre än 2 R:dr 24 sk. per skölp. Anmärkningar af detta slag uti
stor mängd kunde jag ytterligare anföra, om det icke vore alt alltför mycket
förlänga förteckningen;
4:o anmärker jag vid artikeln Tackjern den origtigheten, att sådant
af myr- och sjömalm icke blifvit emot låg tull till utförsel tillåtet. Detta
hade varit vida rigligare, än alt tillåta tackjernshällar utföras. Vid
koppar: att våra Rederier tvingas att på utrikes ort låta kopparförhyda
sina fartyg, då ej tullen på bleck och spik af koppar blifvit så nedsatt,
att de finna sin rakning vid alt göra det inom Riket, hvilket icke uleblifvit,
om tullen icke öfversligit 8 R:dr 16 sk. per Skepp:d;
38
Bil. till Bevillning^- Ut skottets Utlåtande, N:o 3o
5:o då vi blott i missväxtår behöfva införskrifva spanmål och po-»
tatis, borde i förra fallet den af Kongl. Maj:t föreslagna lägre tullen blifvit
bestämd, och i det senare hade blott 6 ä 8 sk. per tunna bordt bestämmas/’
Af
Herr F. C. Billberg: ’’I öfverensstämmelse med de principer, jag
redan i min vid Betänkandet N:o 21 fogade reservation uttalat och hvilka
jag ännu vidhåller, kan jag icke eller denna gång godkänna Utskottets
arbete.
Då jag icke i allmänhet anser förbud eller högre skyddstull, än 25
procent, vara af behofvet påkallad, har jag vid mångå tillfällen tillhört
minoriteten, och får härmed nedlägga min reservation mot de beslut, den
då varande majoriteten dicterat; men, då jag eger öppen rätt att inom det
Stånd, jag tillhör, söka bereda framgång åt mina åsigter och icke ämnar
underlåta att der uppgifva de speciella bestämmelser, som jag ogillar, anser
jag mig handla rättast, då jag icke här belastar med deras upptagande.
”
Af Herr M. G. Wallen: ”Mot Höglofl. Utskottets Betänkande, angående
Tull-bevillningen, får jag vördsamt reservera mig.
Under debatten deröfver hafva åtskillige Ledamöter sökt fästa Utskottets
uppmärksamhet på nödvändigheten att iagttaga en sådan hofsamhet
i tull-bestämmelserna, att en ärlig och ordentlig handel blefve
möjlig, och att Staten rigtigt måtte erhålla, hvad honom tillkommer; men
det förefaller mig, som ett visst mägtigt intresse icke aktade, på hvad slags
verkan Tull-författningar i öfrigt kunde medföra, endast utländsk vara
fördyrades, så att inhemska fabrikanter och handtverkare totalt befriades
från all concurrens af utländsk konstflit, och lurendrejaren från all concurrens
med inhemska, ordentliga handlande. Det behöfver icke anmärkas,
att vid detta förvända förhållande det allmänna betydligt lider derigenom,
att af det enorma öfverskott, Svenska consumenter på all vara mäste erlägga,
en stor d A icke kommer det allmänna tillgodo, utan stannar i lurendrejarens
fickor; och det kan icke eller undfalla Utskottet, att ert allt
för hög tull sätter Svenska varutillverkaren i en svår frestelse att sjelf
blifva lurendrejare.
Likså måste det vara klart, att inhemska producenter af alla sådane
varor, som kunna exporteras, äfvensom af alla landtmanna-varor, hvil
-
Bil. tillj Bevillnings-Utskottets Utlåtandej N:o 3o. og
]<a tjena förenämnde producenter till uppehälle, mäste afsäga sig sin rätt
till förmon för dem, sorn producera inexportahla varor, emedan, så snart
införsels-tullen på dessa sättes högt, exporten af Svensk vara försvåras eller
göres omöjlig genom den reciprocitet i handels-förhållande, som Sta terne
numera söka ernå. Dessa sanningar hafva, som jag tror, vid många tillfällen
vunnit föriitet afseende i Utskottets förslag, men jag inskränker mina
anmärkningar hlolt till några få fall.
Burn, Cognac och Arrac äro helagde med 3n sk. Banco per kanna.
Den, som kan insmuggla en ankare af dessa varor, vinner således Tio R:dr
R:co, Han är derjemte Befriad från Tolag och flera andra utgifter vid
förtull ningen samt från borgerliga onera för rörelsen, ja till och med ofta
från risico, som öfvertages af utländska handelshus, och jag förstår icke,
hur någon kan föreställa sig, att ordentliga handlande skola kunna concurrera
med en så lycklig affairsman. it\ sk. Banco, sorn Tull-Comileen
föreslagit, äro ännu frestelse nog för smugglaren; men en minskning i
hans vinst hade i alla fall varit önsklig.
Stångjern. Under det man arbetar på att genom de inhemska
handens lossande förbättra och, om möjligt, förstora tillverkningen af denna
vara, synes det mig mindre klokt att höja utförsels-tullen derå utöfver
den nedsättning till 16 sk. per Skeppund, Kongl. Maj:t redan en gång beviljat.
Jag måste visserligen ogilla de monopolier, man tillagt Stångjerns-fabrikanter;
men i det ögonblick, då man sträfvar att kasta hela tullbördan på
producenten af export-varor och landtmanna-varor, måste man söka att
lindra åtminstone utförsels-tullen på dylika varor.
Kreaturj lefvande. Om ingen annan än de, som fabricera inexportabla
varor vore i behof af understöd från utländska ladugårdar, så
skulle skäl deri linnas till den förhöjning i tullen af nära joo procent,
hvarmed ifrågavarande artikel blifvit belagd. Men flere andra och deribland
en stor del jordbrukare behöfva ännu detta understöd och då införseln
af alla soj-ter lefvande kreatur år i838 endast utgjorde i,3oa
stycken, måste jag anse denna tilltagna enorma tull orimlig.
Sirup. Den, som vet, alt denna vara står ^5 procent högre inom
landet än utom, lärer hafva svårt att begripa, hvarföre den blifvit till införsel
förbjuden; jag förmodar, att sockerbruks-intréssets rikedom är enda
orsaken dertill. Detta förbud har ock den omständigheten, att, då Sirap
starkt efterfrågas, har satt sockerbruks-idkaren i den lyckliga belägenhet,
att de på reqvisitioner af Sirup svarat, att sådan icke utlemnades, derest
4 o
B//. Bevil’nings-U skottets Utlåtande3 N:o 3o.
inan icke tillika koper ett visst, föreskrifvet, qnantum socker. Om smugglaren
ej fyllde en del af allmogens behof af denna vara, skulle fabrikauterne
ytterligare böja priset, och det blefve då kanske möjligt att tillvägabringa
en förening, hvarigenom, till prejeris undvikande, sirup uteslötes
ur hushållningen; men då detta nu icke låter sig göra, vore det skäl att bjfria
inhemska consumenter från sitt oerhörda onus eller åtminstone i någon
moa nedsätta de stora förrnoner, lurendrejaren njuter på ordentliga
handlandes bekostnad.
Om socker gäller samma anmärkning, som om näst föregående artikel.
Den plumpa osanning har af en viss författare blifvit utspridd, att
Belgiska Regeringen beviljat en cå hög export-premie för raflineradt socker,
att detta land skulle vara färdigt bortskänka det till 10 å ii sk. p:rskålp.,
uppgående råsockret endast för att tillgodonjuta den till omkring i sk. eller
något deröfver stigande arbets-vinsten; denna osanning bevisar, hvilka
stora förhoppningar vissa intressen bygga på Ständernas lättrogenhet
och borde, efter min tanka, öppna ögonen på dem, som hittills af medlidande
med dessa intressen förbisett det allmännas. Detta senare fordrar
ovillkorligen, att de, som beskattas af ett partielt intresse inom landet,
åtminstone må njuta den lättnad, ökade tull-intrader medgifva; för
dem, som betala grundskatt, är denna lindring oundgänglig.
Många flera anmärkningar hade jag att fästa Rikets Höglofl. Ständers
uppmärksamhet på, såsom till exempel under artikeln: Strumpor alla
sla%, der införsels-tullen blifvit höjd lill nära ioo procent, utan någon dervid
förekommen anledning, men jag anser mig icke böra vara vidlyftigare,
då jag är fullt öfvertygad derom, att de många felaktigheter, som insmugit
sig i detta Betänkande, icke undfalla Rikets Höglofl. Ständers skarpsynta
blick.”
Af Pehr Pehrsson från Örebro Län. ”Emot det af Utskottet stadgade
förbud mot utförsel af tackjern, får jag anmäla min reservation.
Så länge man i lagstiftningen bibehåller det nu existerande skråtvång,
hvarigenom möjligheten att sjelf förädla sin vara är tackjerns-tillverkaren
helt och hållet betagen, gifves det för denne ej något annat
skydd mot följderna af öfverproduction utaf nämnde vara, än tillåtelsen
till utförsel af densamma, emot en ej alltför hög tullafgift. Beredes ej
frihet för Bergsmannen i ettdera af dessa hänseenden, skall hans ekonomiska
välstånd småningom undergräfvas, och den näring, han idkar, aftyna
-
Bil. till Bevillnings-Utskottets Ut lät andej N:o 3o.
4»
na, till ej mindre förlust för det allmänna, än för näringens enskilde idkare.
Att detta beklagliga förhållande under senare tider egt rum, inhemtas
af Justitiae-Stats-Ministerns Embets-berättelser, hvilka utvisa, att ett
större antal fastigheter årligen frångå Bergsmännen, och inköpas af ståndspersoner,
då deremot i landslagen totalbeloppet af de i allmogens hand
befintlige fastigheter årligen ökas. Det medgifves val, att efter nästförflulne
Riksdag productionen af stångjern tilltagit, men detta har ensamt
härrört från den Bruksegarne meddelade större tillverknings-frihet, i afseende
hvarpå jag åberopar Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande
N:o iop, hvari skälen till nämnde förkofran i stångjerns-tillverkningen
blifvit utförligt och med sakkännedom utvecklade. Denna omständighet
är således ett ytterligare bevis för nödvändigheten deraf, att den stjufmoderliga
behandling Bergsmannen, jemförelsevis med Bruksegaren, hitintills
fått röna, niå upphöra, samt afven den förre komma i åtnjutande af
en större frihet i afseende på bedrifvandet af sitt yrke. Mången torde
väl invända, att en dylik frihet blifvit uti Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
ofvanberörde Betänkande för Bergsmännen tillstyrkt; men
att så ej skett, utan att tvertom de villkor, som blifvit fäste vid den
föreslagne smidesrättigheten, lika med förbud , hindra Bergsmannen
från begagnandet af densamma, utvisas i Riksdagsmannen Boéthii emot
nämnde Betänkande afgifna reservation, hvilken jag i detta hänseende åberopar.
Det är ock märkligt, att, med undantag af bränvin, som blifvit
till införsel förbudet, tackjerne1 så vidt jag kan minnas, är den enda vara,
i afseende hvarpå förbud blifvit i Tull-Taxan bibehållet. Öfverflödet
inomlands på den förra varan torde, i förening med densammas i allmänhet
skadliga egenskap, vara ett tillräckligt skäl att ej tillåta import
af densamma. Hvad deremot beträffar förbudet alt exportera tackjern,
bar jag förgäfves sökt uppleta några lika giltiga skäl för dess bibehållande;
ty icke kan det allmänna skadas deraf, att så stor del af denna vara,
som ej inom landet förädlas, finner afsättning hos Utländnineen. Och
att någon större mängd deraf, än som nämndt är, ej utskeppas, derföre garanterar
så väl dess tyngd och dyra transportkostnad, som den tullafgift,
hvarmed det belägges. Skulle åter någon anse detta förbud böra grundas på
varans högsta möjliga förädling, innan den till Utländningen försäljes,
borde af samma skäl äfven stångjernet vara till utförsel förbjudit; tydetta
är ej eller annat än ett råämne, som, för att blifva användbart eller
nyttigt, tarfvar vidare bearbetning.
Bih. till R. St. Brot. 184<>• 5 Sami. 1 Jfd, u» Häjt, 6
4^
Bil. till Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N-o 3o
-
På nu anförde grunder yrkar jag, att tackjern må varda till ut~
Järs el tillåtet, emot en tullafgijt af högst 1 R'.dr Banco Jör hvarje skeppund.
’’
Af Ephraim Larsson från Elfsborgs Län: "Emot Högloft. BevillningsUtskottets
tillstyrkande, hvad det angår fri införsel af kläden, vadmal,
bomulls- och linneväfnader, får jag mig reservera, synnerligast, som jag
nogsamt inser vådan af ett så halsbrytande företag, att lemna ulländningen
fritt spelrum, att i vårt fattiga land med sina fabriksmiissiga effecler öfversvämma,
hvarigenom denne kan med en så lätt tiliverknings-method
totalt undersälja var egen tillverkning, och viskulledå blifva urståndsatte,
icke allenast få afyttra de producter, sorn bär till fulla behofvet kunna
framalstra^, utan äfven deraf blifva helt och hållet tvingade att för alltid
nedlägga en näringsgren, hvarmed våra magra provinser Westergöthland,
Småland m. fl. orter kunnat sig nödtorftligen nära, helst den styfmoderliga
jorden nästan samfält bär ej kan lemna en för behofvet påkallad
bergning; jag vill fråga, om vi nu med ett enda penndrag skulle tillsluta
en bergnings-utsrgt för alla dessa, sorn icke på ringaste sätt äro i
stånd att genom andra yrken framkalla det oundgängligaste hvad man
kallar bröd, helst der föga eller inga Bergsbruk finnas? Monne icke alla
dessa nödgas falla Slaten till last; ty då brödet saknas, då nödgas menniskan
på ett olofligt sätt gripa an det vapen, hvarmed hon kan rädda lifvet
mot hungern.”
STOCKHOLM, Elisens och Granbergs Tryckeri, 1840*
15 ev ill ni ng s-Ut s holte t,i Memorial, N:0 5l. t
N:jO 31.
Alik. lill Exp. Ulsk. den 1a November, kl. i e. m.
Memorial, i anledning af Itiks-Ståndens olika beslut, i
fråga om Berednings- och Taxer in gs-Comité er ne
på Landet.
Viii pröfningen af Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 27, i anledning
af anmärkningar emot Belänkandet ]\:o 12, angående grunderne för
den blifvande allmänna bevillningen, samt föreskrifterna för tillämpningen
deraf, hafva Riks-Stånden, i fråga om Berednings- och Taxerings-Comiteerne
på landet, vidtagit följande beslut, nemligen:
Högloft, liidderskapet och Adeln:
att, i stället för de §§. 1 Utskottets förslag vid Betänkandet N:o 12, hvilka
angå Taxerings-Comiteer på landet, antog Ståndet, hvilket ansett både
Berednings- och Taxerings-Comiteer böra bibehållas, samma sladganden
sorn hittills varit gällande i afseende på dessa Comiteer, och innehållas uti
i835 års Bevillnings-Stadga, dock under förbehåll att, i afseende på sådan
redaction och sådane meningar, som möjligen stodo i strid med andra
beslut, som liidderskapet och Adeln, vid pröfningen af ifrågavarande
ärende i sin helhet, fattat, åt Bevillnings-Utskoltet öfverlemnades, att föreslå
rättelse uti de §§., som på detta sätt icke öfverensstämde med Ridderskapels
och Adelns förenämnde beslut, samt dessutom med den förändring
i afseende på Taxerings-Comiteernes sammansättning, att, i stället för
9 o, 91, 92, p3 och 9/j §§:ne uti ofvannämnde Bevillnings-Stadga, antagits
fyra §§. af förändrad lydelse;
Högvördige P reste-Ståndet:
att både Berednings- och Taxerings-Comiteer på landet borde bibehållas,
men de sistnämnde likväl endast hållas under första året, då en ny Bevillnings-förordning
tillämpas, med förbehåll, alt, i afseende på såväl redactionen
af dithörande §§. i Bevillnings-förordningen, som dessa Comiteers
sammansättning och befattning, serskildt besluta; samt
Vällojl. Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet:
att, på sätt Utskottet i Betänkandet N:o ia.pag. 18, föreslagit, TaxeringsUomiteerne
på landet, sådane de hittills varit, må indragas och förenas
m/l. eill 11. St. Prot. 1840. 5 Sami. 1 Jfd. 23 Häftet.
a
Bevillning^-Utskottets Memorial, IV:o 5 i.
med Berednings-Comiléerne, under gemensam benämning af 'TaxeringsComile
på landet.”
Då Riks-Stånden sålunda i afseende på Berednings- och TaxeringsComileerne
u landet, stannat i 3:ne skiljagtiga beslut, om hvilka, så vida
de icke kunna sammanjemkas, votering i Förstärkt Stats-Utskott synes oundviklig,
samt härvid tillika förekommer, att så väl Ridderskapet och Adeln,
som Preste- och Borgare-Stånden vidtagit ålskillige redactions-förändringar,
med hänseende till nämnde Comiléerssammansätlning och befattning, lämpade
efter de serskilda besluten, rörande Comiteernes olika beskaffenhet, öfver
hvilka redactions-förändringar något förslag till sammanjernkning icke utan
största vidlyftighet och tidsutdrägt kunde af Utskottet afgifvas förr, än
bestämdt varder afgjordt, uti hvilketdera af ofvannämnde 3me beslut Rikets
Ständer sig förena; och detta förhållande åter hindrar Utskottet att,,
i sammanhang med det förslag lill sammanjernkning af Riks-Ståndens olika
beslut om sjelfva grunderna för allmänna bevillningens utgörande, jemte
öfrige föreskrifter för tillämpningen deraf, hvarmed Utskottet för närvarande
är sysselsatt, föreslå Rikets Ständer antagandet af de reglementariske
stadgande!!, rörande Berednings- eller Taxerings-Comiléerne på landet, jemte
Pröfnings-Comitéerne, som af det blifvande beslutet, huruvida förstnämnde
Comitéer skola bibehållas i sitt nu varande skick, eller Taxerings-Comiteerne
på landel indragas, äro beroende; så har Utskottet,; för att i möjligaste
målto kunna påskynda s unmanjemkningen af de skiljaktiga besluten,
angående Bevillnings-Sladgan i sin helhet, ansett sig böra hos Rikets Ständer
serskildt anmäla berörde omständighet, hvarvid Utskottet, enär Preste-Slåndets
ofvannämnde beslut skiljer sig från Borgare- och Bonde-Ståndens
blott deruti, att Taxei ings-Cornitee på landet, sådan den i nu gällande
Bevillnings-förordning finnes vara bestämd, bibehålies endast under
första året, då en ny Bevillnings-förordning tillämpas, skolat vördsamt inbjuda
Preste-Ståndet, att med Borgare- och Bonde-Stånden sig förena, i
hvilket fall denna fråga, sorn allenast afser en verkställighets-åtgärd eller
formen för Bevillnings-taxeringen på landet, är genom d:ne Riks-Slånds
sammanstämmande beslut afgjord., i enlighet nied Utskottets förslag; men
för den händelse att Preste-Ståndet vidblifver sitt beslut, och frågan således
mäste underkastas votering, hemställer Utskottet, all, till bestämmande
af contra-propositi nens innehåll,, votering först må företagas ölvec
följande proposition::
Bevillriings-Utskotlets Memorial, IV:o 5i.
3
I:o.
Den, som vill, att contra-propositionen uti hufvudsak] iga voteringen
skall upptaga Ridderskapels och Adelns beslut, att så väl Berednings-som
Taxerings-Comileerne på landet böra bibehållas, i enlighet med nu gällande
stadganden, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer contraproposilionen alt innefatta Presle-Slåndets beslut /"alt både
Berednings- och Taxerings-Comiteer på landet böra bibehållas, men de
sistnämnde likväl endast hållas under första året, då en ny Bevillningsförordning
tillämpas..
För hufvudsakliga voteringen, lår Utskottet dernäst föreslå följande
proposition:
2:o,
Den, som bifaller Utskottets af Borgare- och Bonde-Stånden godkända
förslag, alt Taxerings-Comiteerne på landet, sådane de hittills varit,
må indragas och förenas med Beiednirigs-Comiteerne, under gemensam
benämning af: Taxerings-Comite' på landet, voterar Ja; den det ej vill,
voterar Nej
Vinner
Nej,
antages:
(Usta alternativet) Ridderskapets och Adelns beslut,
(Udra alternativet) Preste-Slåndets beslut.
Stockholm den 12 November 1840.
■'•'■»'■■■—i '■■ i ■' »■■• . nu munn»  i
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i84o.
i
Bevillnings-TJ Iskottets Betänkande> N;0 3-2.
■1
N:o 32.
Ani. till Exp. Utsi. den 16 November, kl. io f. m.
Betänkande j angående stämpling af Spelkort samt af giften derför.
Då Utskottet nu, jemlikt dess i 3i §. af Riksdags-Ordningen stadgade pligt,
går att till Rikets Ständer aflåta Förslag lill den Bevillnings-afgift, som för
Spelkort erläggas bör, samt lill de lorändrade controller, som öfver denna
afgifts ordentliga utgörande kunna finnas nödige, har Utskottet icke bordt
lemna utan uppmärksamhet det af Rikets Ständer, genom dess lemnade bifall
till Stats- och Bevilinings-Utskollens gemensamma Betänkande N:o 24
fattade beslut: att, då den stämpel, sorn å Spelkort nu anbringas, är högst
ofullständig och svårligen kan åtskiljas från en utan serdeles konstfärdighet
anbragt falsk stämpel, samma method, som i flere andra länder vidtagits,
äfven här skall införas, eller att sjelfva convoluten , hvari spelkort skola
inneslutas, förses med en större och ändamålsenligare stämpel, än sorn å
ett Kort kan anbringas; att convoluten skola förfärdigas af papper, som i
sin egna beskaffenhet lemnar säkerhet mot eftergöring och derjemte icke
medgifver öppnande, utan att papperet förstöres; att hvarje Kortlek , som
till salu utbjudes, bör, vid strängt vite, vara uti sådant convolut innesluten;
att den konstskicklighet , Bankens Pappersbruk och Stereotyperings-anstalt
erbjuda, skola vid convolulens förfärdigande och stämpling anlitas; samt alt,
lill förekommande deraf att ostämplade kort må , utan fara att upptäckas,
kunna af enskilde personer begagnas, den hittills brukliga stämplingen
å sjelfva korten äfven hädanefter skall ega rum, hvarvid likväl en
stämpel, svårare att eftergöra, än den nuvarande, bör användas.
Och som, genom hvad Rikets Ständer sålunda redan beslutat, Staten
icke kan undgå alt för kort-convolutens förfärdigande och stämplande vidkännas
betydligt större kostnader, än sorn hittills för kortstämplingen utgått,
men kortfabrikanterne deremot bespara de utgifter, som för convoluts
förskaffande i annat fall varit oundviklige, har Utskottet trott det vara med
billighet öfverensstämmande, att en, emot Statens ökade kostnader svarade
förhöjning i Kortstämpel-afgiften eger rum, och får derföre, så i afseende
Bill. till R. Sl. Prot. 1840. ,$ Sami. .1 Afd.
Bevillmngs-Ulskoliets Betänkande, M.-a 32.
å sjelfva bevillningen, som å de förändrade controller, som äro en följd al
Riks-Ståndens ofvanberörde beslut, vördsamt tillstyrka:
att Bevillningsstämpel-afgiften för Spelkort må förhöjas ifrån 6
till 8 sk. för hvarje kortlek;
att coavoluten böra. vara. försedde med aine balfeirkelrunda bål,
hvartdera så stort, att, då Bevillnings- och Hallstämplarne deröfver
anbringas, halfva stämpeln, blir synlig å det närmast inuti liggande
kortet;
att sålunda tillverkade convolut må, genom Chartae-SigillatfeGontoirets
försorg, och å samma ställen der. stämpladt papper för-,
säljes, Kortfabrikanterne tillhandahållas för. det pris , sorn , enligt
hvad här ofvan blifvit föreslaget, utgör den. för, stämpling af hvarje
kortlek stadgade Bevillnings-afgift; kommande likväl serskild redovisning
för kort-con voluten att af Charlas-Sigillatse-Ganloiret upprättas;
hvaremot för c.onvolutens försäljning samma provision, som
för stämplade papperets, afyttrande medgifvHs eljer medgifvas kan,
vederbörande försäljare förunnas;
att, sedan korten blifvit i convolulen inlagde och desse igenlimmade
» Bevillnings- och Hallslämplingen bör utan någon serskild
afgift verkställas i samma ordning, sorn nu. eger ram; hvarvidulock
iagttages, att dessa stämplar så, anbringas ,. att hälften deraf blfö
synlig å convolutet och den andra genom de å convoluten befint-.
lige balfeirkelrunda hålen, å det. närmast liggande kortet, hvilket
för sådant ändamål, bör, då fråga är 0111 vanliga spelkort,, utgöras
af Hjerter-äss, och, vid stämpling a.f andra sorter, vara det kornblad,
som har den största blanka eller otryckta åtsida
att en. tid'af 2 månader må bestämmas, inom hvilken redan
stämplade kort skola, uti ofyanbeskrifne conyolut inneslutas och
å nyo stämplas, emot erläggande af endast skillnaden emellan
förra stämplingSTafgiften och den. nu föreslagna; men att, efter
denna tids förlopp, älven vid omsiänjpiiug af redan med stämpel1
försedde kort, he.ia stärnpel-beviilningen bör, ulan , afdrag för förra
kostnaden, , vid erhållandet af kort-con vol uten , erläggas, och inga
andra kort begagnas eljer- till. salu hållas, än de , sorn äro. på na
föresläget sätt stärnplåde., vid ansvar, sam för försäljning, af ostämplade
kort; samt slutligen
att Rikets Ständer ville till Kongl.’ Majit i underdånighet hem-.
stiUa,alt Högstdensamma täcktes, genom utfärdande Författning,
Sevill/ungs-Utskottcls Betänkande 3 N:o 3z.
3
Bestämma de förändringar i Kongl. Förordningen den i4 November
1835, sorn,, till följd af hvad här ofvan föreslagits, blifva af
nöden.
Stockholm den. i3 November 184,0.
Reser va tio ner;
Af Herr Grefve Posse: ”Emot Höglofl. Utskottets beslut att förhöja
»tämpel-afgiften på kort, får jag anmäla reservation, då jag anser denna
förhöjning endast komma fabrikanten och ej eonsumenten till last —
samt dessutom tror Staten fullkomligt få ersättning för den ökade kostnaden
genom den nogare controll, som nu är föreslagen. Äfven får jag reservera
mig emot det fattade beslut, att hvarje kortlek,, sorn till salu utbjudes, bör
uti stämpladt papper vara inlagd, jag tror det bordt heta hvarje nyt
eller obrukad! kortlek, som säljes,, bör uti-sådant convolut vara inlagd. Det
ar en känd sak, att handel äfven sker med gamla kort, och då omslagen ej
mera. än en gång kunna begagnas», bl ifver ju genom denna föreskrift en fördubblad
utgift pålagd. Då stämpel äfven är på korten tyckes derigenom
faran för missbruk vara undanröjd”..
Af Herr Billberg-.: ”Mot Utskottets beslut att öka be vi Ilningen å spelkort
ifrån 6 till 8> sk. för hvarje- lek * får jyg, anmäla min reservation:
dag har icke kunnat för min egen del inse något giltigt skäf till en slik
åtgärd, och har förgäfves uppmanat den majoritet, sorn nu åstadkommit
beslutet, att uppgifva något sådant. Summan af hvad som blifvit sagdt,
är att ”denna bevillning vöre en indireel beskattning, som icke drabbade
någon annan än den, sorn förbrukade korten, hvilken åter gerna kunde och
borde betala, samt att ett sådant tillfälle att förskaffa Staten ökade intrader,
icke finge förbises;” mea denna argumentation kan jag för min del icke
godkänna.
Om jag också medger, att det’är eonsumenten, sora slutligen får vidkännas
beviflnings.-afgiflen,., så lär det. dock icke kunna bestridas, att denna
i första rummet drabbar tillverkaren, hvilken — efter milt sätt att se —
lika väl, sorn hvarje annan fabrikant, är berättigad alt af Staten hållas räkning
för den arbetsförtjenst, han genom denna sin industri bereder flera af
dess medlemmar, samt icke nu nedtryckas genom gång efter annan ökade
pålagor. Ju högre dessa blifva, desto större risk löper hvarje redbar till
-
4
!3evillnings-Ut skottets Memorial, 2V.-0 33,
Verkare af Spelkort, att lida intrång genom den mindre redbares möjliga
åtgärd att försälja sina kort ostämplade.
Om nu bruket af kort verkligen är så fördömligt, som man velat antyda,
så lär väl icke en högre beskattning derå göra detta bruk mindre
fördömligt; och så länge man icke funnit för godt ätt belt och hållet förbjuda
detsamma, så blir det väl föga öfverensstämmande med sund rättsprincip,
att in infinitum öka Bevillningen derå? Jag säger in infinitum , ty
en hvar bör väl inse, att lika så väl, som man nu ökat den med 2 sk.,
man kan fortfara att öka den till hvad belopp som helst.
Jag -vill icke upptaga tiden med uppräknandet af de mångfaldiga saker,
som på detta sätt kunde beläggas med bevillning af alla dem , hvilka
nu anse sig berättigade att föröka Stats-intraderoa genom sådane indirecta
beskattningar, om hvars utgående man kunde göra sig godt hopp, utan att
Härmare för sig utreda om någon annan grund derför finnes , än att man
ntiå taga, hvarest något står att få, ty jag ogillar denna princip i allmänhet,
och tror, hvad detta speciella fall beträffar, att icke desamma Rikets
Ständer, hvilka redan frånkänt Slaten en icke ringa inkomst, nemligen den
äf -Kongl. JYumer-Lotteriet, just tili följd af de grunder, på hvilka denne
inkomst hvilade, nu skola finnas beredvilliga att öka Statens inkomster genom
en fordrad högre afgift af alla kortspelare”.
Uti denna reservation förenade sig Herrar Prytz, von Heland, med
tillä gg, att den föreslagne beskattningen utgör nära 100 procent af varans
värde, Prostarne Lindmark och Gahne, samt Herrar Westlinger, Rydin
och Wallén.
N:o 33.
Ånk. till Exp. Utsk. den 17 November, kl. 12 mide!.
• /Memorial,,, med y tterligare hemställan i anledning ,af Riks-Ståndens
i- i : olika beslut, i fråga, om Berednings- och Taxerings-Comité
ev.
ne pä landet.
. Af förekommen anledning, . och lill förtydligande af Bevillnings-Utsk.
oidets uti Memorialet N:o 3'i framställde förslag till Ja-proposition uti
y,,, ' , första ,
Bévillnings-Ulskoltets Memorial, IV.o 33.
5
forsla voteringen, angående Berednings- och Taxerings-Comileerne på landet,,
har Utskottet ansett sig böra vördsamt hemställa, att berörde proposition
må erhålla följande förändrade lydelse:
Den, som vill, att Contra-propositionen uti hufvudsakliga voteringen
skall upptaga Ridderskapets och Adelns beslut, att, i enlighet
med nu gällande stadganden , så väl Berednings- som TaxeringsComileerne
på landet höra bibehållas,, voterar Jaj; den, det ej vill,,
voterar Nej.
Slockholm den 17 November 1840.
Reservationer.
Äf Herr Stuart', Carl: ”Jag anser den föreslagne rättelsen hvarken behöflig
eller kunna af Utskottet anmälas, sedan den ifrågaställde voteringspropositionen
redan blifvit af Vällofl. Borgare-Ståndet justerad och godkänd”.
Uti denna reservation förenade sig Herrar Prytz , Grefve Posse, Ribbing,
Löwenström, Biskopen Doctor Bruhn, Prosten Lindmark, Grapengiesser,
Brunnius, Hjort, Lindström, 'Billberg, Höök, kVallén och Horin.
Af Herr Friherre Ridderstolpe: ”På grund deraf,, att Memorialet redan
varit föredraget och uti sin helhet af Vällofl. Borgare-Ståndet bifallet, reserverar
jag mig emot Utskottets beslut, att till samtlige Riks-Slånden inlemna
detta förtydligande”'..
TRYCKT HOS J. A. WAtLDlH,
18 40.
Bevillnings-Utskollets Memorial, N:o 34,
1
N:o 34.
Ank. till Exp. Utsk. den i December, kl. 8 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens olika besluts angående
grunderna för den blifvande allmänna Bevillningen s samt
föreskri/terne för tillämpningen deraf.
Sedan Bevillnings-Ulskoltet, genom Prolocolls-utdrag af den 22 Maj samt
den 3, 7, 10, 14> '7 och i.Q nästlidne October, erhållit del af Riks-Ståndens
beslut, i anledning af Utskottets, under N:o 27, afgifna Utlåtande, öfver
de vid Betänkandet N:o 12, angående grunderne för den blifvande allmänna
Bevillningen samt föreskrifterne för tillämpningen deraf, gjorda
anmärkningar, har Utskottet nu skolat afgifva förslag dels till sammanjemkning
af de skiljagtiga besluten, dels ock till de Propositioner, öfver hvilka
omröstning i Förstärkt Stats-Utskott torde komma att anställas; hvarvid
Utskottet jemväl bordt anmäla, alt hvad Utskottet i öfriga delar föreslagit,
blifvit af samtliga Riks-Stånden godkändt.
Då Grundlagen föreskrifver, att grunderne för den blifvande allmänna
Bevillningen försl skola uppgifvas; och att derefter, sedan Bevillningssummans
belopp blifvit fastställdt , det tillkommer Bevillnings-Ulskoltet,
att, med tillämpning af dessa grunder, författa förslag till Bevillningens utgörande,
har Högloft. Ridderskapet och Adeln förklarat sig nu icke kunna
ingå i någon annan slutlig pröfning af Utskottets förslag, än i afseende på
förenämnde grunder, under förbehåll att Ståndet, när Utskottets slutliga
Förslag till bevillningens utgörande inkomme, egde att, i förhållande till
den bevillningssumma, som Rikets Ständer funno nödigt att sig åtaga, rätta
och slutligen bestämma afgifternes belopp.
Till följd häraf, och då Utskottet endast förslagsvis upptagit afgifternes
belopp, med vilkor, att vid bevillningens fördelning desamma närmare uppgifva
och föreslå, anser Utskottet den nu ifrågavarande sammanjemkningen
af Riks-Slåndens olika beslut endast kunna utsträckas till sjelfva grunderna,
jemte de reglementariska föreskrifterne för tillämpningen deraf, hvarefter
bevillnings-afgifterne sedermera komma att bestämmas. Likväl och då
Bih. till R- St. Prot. 1840. 5 Sami. 1 Afd. xS.le Haft. 1
2
Beviilnings-U Iskottets Memorial, N.o 34-
Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden, vid åtskilliga beslut, bestämt vissa
belopp, har Utskottet, vid uppgörandet af Voterings-propositionerne , icke
ansett sig, emot ordalydelsen i dessa beslut, kunna undgå att sådane be»
lopp upptaga; men då, enligt 70 §. Regerings-Formen och 3i §. Riksdagsordningen,
några afgifter icke kunna bestämmas, innan bevillningssummans
belopp blifvit fastslälldt, anser Utskottet deraf vara en tydlig följd, att
Stånden, genom utsättandet af zifferbeloppen, endast haft för afsigt att uppgifva
den grund, hvarföre Ståndens beslut i serskilde fall skilja sig från
Utskottets förslag; och får Utskottet derföre vördsamt hemställa,
det Rikets Ständer måtte förklara, att, vid blifvande voteringar,
de utsatta ziflrorne böra an,ses endast förslagsvis upptagne.
Å r t. i.
Pag. 1.
Utskottets förslag, pag. 3.i Betänkandet N:o 12, i afseende på personliga
skydds-afgiftens bibehållande tills vidare , med vilkor, att densamma
' icke må öfverstiga 24 sk. för man och 12 sk. för qvinna, alt. utgå ifrån
fyllda ,8 år, är godkändt af Hedervärda Bonde-Ståndet; hvaremot de öfriga
Riks-Stånden i denna del beslutat, nemligen: Högloft, Ridderskapet och
Adeln, att afgiften skall erläggas af hvarje mansperson och hvarje qvinna
från och med fyllda 18 år; Ilögvördiga Preste-Ståndet, att denna afgift
erlägges af alla inom Riket i .mantalslängd skattskrifne personer , men att
så val bestämmandet af afgiftens belopp lills vidare uppskjutes-, som ock
att den beräknas för hvarje maus- och qvinnsperson från och med fyllda
17 år; samt VälloJL. Borgare-Ståndet j alt personlig skyddsafgift borde bibehållas,
med vilkor, att beloppet bestämmes,, sedan Statsbristsumman blifver
utredd, och med iagttagande att denna afgift ej kommer att öfverstiga 24 sk.
för man och 1.2 sk. för qvinna , samt atjt afgiften skall utgå ifrån och med
fyllda 18 år.
Då Riks-Ståndens beslut, i afseende på personliga skyddsafgiftens bibehållande,
såsom en beyillningsgrund ,. endast skilja sig deruti , alt BondeStåndet
antagit sådant tills vidaremen de öfrige. Stånden, deremot ovilkorligt;-så.
har Utskottet, under„ förutsättning, att Bonde-Ståndet i berörde
hänseende biträder Medståndens beslut, samt enär,, på, sätt ofvan anförd t är,
afgiftens. belopp nu icke lärer komina i fråga, ansett sig, för den händelse
att Preste-Ståndet .icjie skulle vi!j,a förena sig
B c vi 11 ning s-Ul skolleis Mctriorialj N.-o 34-
3
om afgiftens utgörande ifrån fy llda 18 år, böra föreslå följande voteringsproposition:
1:0.
Den, sorn bifaller Utskottets, af Ridderskäpet och Adeln, samt Borgareoch
Bonde-Stånden godkände, förslag, att personliga skyddsafgiften skall
utgå från och med fyllda 18 år, voterar
Ja 5
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer personliga skyddsafgiften att, enligt Preste-Ståndets
beslut, utgå från och med fyllda 17 år.
Ärt. 2.
§• 2.
Pag. 1 och 2.
Utskottets förslag, pag. 8 i Utlåtandet N:o 27, att uti denna häst
efter 3:dje momentet, må införas ett nytt moment af följande lydelse: ”af
alla löner, af hvilka centonal hittills utgått, erlägges en för hundrade, motsvarande
den förut, under benämning af centonal-afgift på löner skedda
innehållning”, är godkändt af Bonde-Ståndet; hvaremot de öfrige RiksStånden
bifallit hvad Utskottet i Betänkandet N:o 12 föreslagit, att nemligen
den hittills af löner utgående centonal må upphöra; och har Ridderskapet
och Adeln i öfrigt förbehållit sig alt framdeles få i behörig ordning
pröfva och bestämma, huru stor procent af lön eller inkomst hvar och
en, som ålägges bevillning, bör utgöra.
Så framt icke Bonde-Ståndet skulle vilja förena sig uti de öfriga Ståndens
beslut, lärer votering böra anställas öfver följande proposition:
2:0
Den, som bifaller Utskottets, af Bonde-Ståndet godkända,' förslag, alt
af alla löner, af hvilka centonal hittills utgått, erlägges en för hundrade,
motsvarande den förut, under benämning af centonal-afgift, på löher skedskedda
innehållning, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
4 Hevillaings-Utskottels Memorial, N.o 34•
Vinner Nej» kommer den hittills af löner utgående centonal att upphöra.
§• 4-
Pag. 3.
Samtlige Riks-Slånden hafva bifallit Utskottets förslag med den förändring,
som Utlåtandet N:o 27 pag. g utvisar; men som Ridderskapet och
Adeln vid denna §. jemväl beslutat det tillägg, att den accordsränta, som,
enligt af Kongl. Maj:t utfärdad Författning, utgöres af en stor del militäre
em bets- och tjenstemän, skall afdrågås från löne-inkomsten, innan den till
bevillning beiäknas; så, i händelse delta beslut ej frånträdes, lärer votering
komma att anställas öfver följande proposition;
3:o.
Den, som bifaller det af Ridderskapet och Adeln vid denna §. beslutade
tillägg, atL den acc>rds-ränta, sorn, enligt af Kongl. Maj:t utfärdad
Författning, utgöres af en stor del militäre embets- och tjenstemän, skall
afdragas från löne-inkomsten, innan den till bevillning beräknas, voterar
Ja;
den, det ef vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer ofvannämnde tillägg att förfalla,
§. ro.
Pag. 5 och 6.
Borgare-Ståndet har besfutat, att momentet näst efter minrmi-tariffensslut
skulle erhålla följande förtydligade bestämmelse: ”Då Skeppsredare
uppgifvit, och på sätt uti 8 §. föreski ifves, blifvit taxerade för behållen inkomst
af sitt skeppsrederi, högre än hvad den här intag®» läsle-afgiften
utgör, erfägge han ej den serskildt stadgade läste-afgiften”; men som de
3:ne öfrige lliks-Stånden godkänt Utskottets förslag, med den förändring
och rättelse, som uti Utlåtandet N:o 27, pag. 11, förekommer, så
lärer dervid få förblifva.
Bevillning s-Ut skottets Memorial, IV.-o 3>4-
5
§. it.
Pag. 6, 7 och 8.
Ri Iderskapet och Adela samt Preste- och Bonde-Stånden hafva godkänt
denna §., med den förändring, som Utskottet uti Utlåtandet N:o 27,
pag. 11, föreslagit; hvaremot Borgare-Ståndet beslutat, att ingressen till
samma §. skulle erhålla följande lydelse: ”Handtverkare, med dem jemfärlige
Manilj adur ister, och andra förut icke uppräknade Borgare skola, med
bibehållande af den i allmänhet fastställda grund, lill fem procent af inkomster
taxeras, med ledning af nedanstående, till närmare rättelse fastställda
classification , nemligen: ”samt att för de serskilda classernas städer
skall tilläggas ytterligare en minimi-class, med ett belopp af 2 R:dr mindre,
än hvarje nuvarande minsta dass, hvarigenom för Stockholm oell Götheborg
bestämmes en femtonde dass, med en laxationssumma af8R.'dr; för
städerne af första classen en trettonde dass, med en summa af 8 R:dr;
för städerne af andra classen en elfte dass, med en summa af 6 R:dr ; för
städerne af tredje classen en tionde dass, med en summa af 5 R:dr; för
städerne af fjerde classen en tionde dass, med en summa af 4 Rtdr, i följd
hvaraf'Utlåtandet N:o 27, i denna del, var bifallet; samt för städerne af
femte classen en nionde dass, med en summa af 2 R:dr; och liar BorgareStåndet
inbjudit de öfrige Riks-Slånden att i dess ofvannämnde beslut sig
förena, men hvilken inbjudning Med-Stånden , enligt ankomne Protocollsutdrag
af den 19 October och 18 November, förklarat sig icke kunna antaga,
— Ridderskapel och Adeln likväl med tillägg, attSlåndet, då bestämmandet
af zifferbeloppet för hvarje dass förekommer, vill i sådant afseende
taga inbjudningen i öfvervägande.
Då Borgare-Ståndet, genom beslutet" att jemväl för städerne af fjerde
dassen tillägga en tionde dass, med en summa af 4 R.’dr, bifallit hvad
Utskottet i den delen föreslagit, så är denna förändring följaktligen af samtlige
Riks-Stånden godkänd; men i afseende å de af Borgare-Ståndet, på
ofvannämnde sätt, beslutade tillägg till Utskottets förslag, får Utskottet, enär
såväl införandet uti ingressen lill ifrågavarande §., af orden: med deni jemförlige
Maniljadur ister , som den ytterligare lillagde classificationen, ega inflytande
på bevillningens Belopp, vördsamt föreslå följande 2:ne voteringspropositioner
t
4:o.
Den, som bifaller Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Preste
oeh
Bonde-Stånden godkända förslag, att ingressen till 11 §. skall lyda så
-
6
Bevillnings-Uisköltens Memorial, IS.-o 34~
lunda; ”Handtverkare och andre förut icke uppräknade Borgare skola, med
bibehållande af den i allmänhet fastställda grund, till fem procent af inkomsten
taxeras, med ledning af nedanstående, till närmare rättelse fastställda,
classification, nemligen : voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner INej, kommer, i enlighet med Borgare-Ståndets beslut, ingressen
till ofvannämnde att erhålla följande lydelse: ”Handtverkare, med dem
jemförlige Manufacturisler och andra förut icke uppräknade Borgare, skola,
med bibehållande af den i allmänhet fastställda grund, till fem procent af
inkomsten taxeras, med ledning af nedanstående, till närmare rättelse fastställda
classification, nemligen:
"5:o
Den, sam bifaller alt, på sätt Borgare-Ståndet beslutat, för Stockholm
och Götheborg bestämmes en femtonde dass, med en taxeringssumma af
8 R:dr; för städerne af första classen en trettonde dass, med en summa
af 8 R:dr; för städerne af andra classen en elfte dass, med en summa af
6 R:dr; för städerne af tredje classen en tionde dass, med en summa af
5 R:dr; samt för städerne af femte dassen en nionde dass, med en summa
af 2 R:dr, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer sistnämnde tillägg att förfalla.
§• *4-
9-
Ridderskapet och Adeln bar bifallit denna §., med uteslutande af de
på 4:de och 5:te raderna stående orden: ”så framt denna handel kommer
att fortfara”; men som de öfrige 3:ne Riks-Stånden godkänt samma §. utan
förändring, så
torde dervid få förblifva.
Bevillulii"s-UIskottöts Memorial, N.-o 3'4
7
§. .5.
Pag. 10.
Utskottels Förslag, i afseende på classificationen till minimi-afgifter för
Acteurer och Acfcriser, Musikanter, Sångare, Sångerskor, Dansmästare, m. fl.,
som tillhöra öfrige Spectakel-trupper, är godkändt af 3:ne Riks-Stånd; men
som Borgare-Ståndet beslutat, att jemte de fyra classer, som, i afseende på
nämnde personers bevillning, äro uppförde, skall bestämmas ytterligare en
femte dass, med en laxations-summa af 3 R:dr; så, i händelse detta beslut
ej frånträdes, lärer votering böra anställas öfver följande proposition:
6:o.
Den, som bifaller Utskottets, af 3:ne Riks-Stånd godkända, förslag, i
afseende på classification till minimi-afgifter för Acteurer och Actriser, Musikanter,
Sångare, Sångerskor, Dansmästare, ro. fl., sorn tillhöra öfrige Speclakel-trupper,
voterar.
Ja;
den, det ej vill, voterar;
Nej;
Vinner Nej, skäll, enligt Borgare-Ståndéts beslut, jemte de fyra classer,
som, i afseende på nämnde personers bevillning äro uppförda,, bestämmas
ytterligare en femte klass, med en taxalions-summa af 3 R:dr.
Utskottels förslag, pag. 4 i Betänkandet N:o 12, alt de uti 2 Art,
17, 26 och 3i §§. af nu gällande Bevillnings-stadga , för arbetsfolk och öfrige,
sorn med dem blifvit jern förde, så i städerne, sorn på landet, bestäm,
de serskilda afgifter mätte alldeles upphöra , är godkändt af Ridderskupet
och Adeln samt Bonde-Ståndet, hvaremot de öfrige Stånden beslutat, nemligen:
Pöeste-Ståndet, såsom tillägg vid början af 1 5 i Utskottets förslag:
alt arbetsfolk, så i städerna, som på landet, sorn icke äro lagstadda och ej
eller njuta ständig arbetslön, utan arbeta för dagspenning, eller efter ser—
skild öfverenskommelse och béting, erlägga:.
Mankön..
J-i Stockholm : ■
Ogifte och Enklingar, samt gifte utan minderårige barn .... . . R:dr 1. —-
Gifte samt-Enklingar med ett minderårigt barm ... . ... » -—a44*
Gifte samt Enklingar med flere minderårige barn frikallas frän*
denna afgift..
8
Bevillnings-Utskottets Memorial, N.o 34-
1 cle öfrige Städerna och på Landet:
Ogifte och Enklingar, samt gifte utan minderårige barn - . R:dr — 32.
Gifte samt Enklingar med ett minderårigt barn , „ —■ 16.
Gifte och Enklingar med flere minderårige barn äro från denna
afgift fria.
Qvinnkön.
Ogifta eller Enkor äro från denna afgift fritagne; samt vid godkännandet
af 2Q §. aLt hvad Ståndet beslulat om erläggandet af bevillning
efter 2:dra Art. af arbetsfolk på landet, bland mankön, äfven må tillämpas
på arbetsfolk vid Bi uk, Bergverk och alla öfrige.Inrättningar; somt BorgareStåndet:
vid 15 §., att arbetsfolk i släderne, sorn icke äro lagstadda och ej
eller njuta ständig års-lön, utan arbeta för dagspenning, eller efter serskild
öfverenskommelse och beting, skola i bevillning efter a:dra Art. betala:
Manköni Stockholm och Götheborg: ogifta och enklingar, samt gifta ulan
minderåriga barn, i R:dr; samt gifta och enklingar med minderåriga barn
16 sk., samt i de öfrige städerne, de förre 82 sk. och de senare 12 sk.;
vid 27 §, att näst efter ”advocater och sakförare i 4 klasser”, intages en
peiiod, så lydande: ”arbetsfolk och arbetsföre backstugusittare, som ulan
ständig årstjenst och lön arbeta för dagspenning: Mankön, ogifte samt gifte
och enklingar, utan minderårige barn, 32 sk.; gifte samt enklingar med
minderårige barn 12 sk,”; och vid 29 §., alt näst framför ordet ”Byggmästare”
tillägges följande bestämmelse: ”arbetare, som ej äro gesäller,
smällare samt gayarder vid vallon-smiden, drifvare, rostvändare, uppsättare
och hytte-arbetare, då de icke äro drängar i lagstadd tjenst för kost och
lön : lika med andre arbetare å landet.”
Då någon sammanjemkning af de olika meningarne i berörde hänseenden
icke lärer kunna ega rum, får Utskottet, som, af den anledning att
frågan om serskilde afgifter efter 2:dra Art. för arbetsfolk, så i städerne
som på landet, blifvit i ett sammanhang behandlad och pröfvad, nu ansett
sig böra sammanföra hvad Preste- och Borgare-Stånden derom hvarför sig
beslutat, under förutsättning likväl, att, om sådane serskilde afgifter blifva
af Rikets Ständer fastställde, de skola införas under vederbörlige §§. i Bevillnings-stadgan,
till bestämmande af contra-propositionen i hufvudsakliga
voteringen, föreslå följande proposition:
/
Bevillnings-Ulskollets Memorial, IV.-o 3 f,
9
7:0.
Den, sorn vill , att contra-propositionen skall upptaga Preste-Slåndets
beslut, eller att: arbetsfolk, sä i städerna, sorn på landet, som icke äro lagstadda
och ej eller njuta ständig arbetslön > utan arbeta för dagspenning,
eller efter serskild öfverenskommelse och beting, skola erlägga bevillning
efter följande grunder:
Mankön.
1 Stockholm:
Ogifte och Enklingar, samt gifte utan minderårige barn . . . R:dr 1. —
Gifte samt Enklingar med ett minderårigt barn ..... „ — 24.
Gifte samt Enklingar med flere minderårige barn frikallas från
denna afgift.
1 de öfrige Städerna och på Landet:
Ogifte och Enklingar, samt gifte utan minderårige barn . . „ — 3a.
Gifte samt Enklingar med ett minderårigt barn . , . . . „ — 16.
Gifte och Enklingar med flere minderårige barn äro från denna
afgift fria.
Qvinkön.
Ogifta eller Enkor äro från denna afgift fritagne; samt alt hvad
Ståndet beslutat om erläggandet af bevillning efter 2:dra Art. af arbetsfolk
på landet, bland mankön, äfven må tillämpas på arbetsfolk vid Biuk,
Bergverk och alla öfrige Inrättningar; voterar
‘ Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer contra-propositionen att innefatta Borgare-Ståndets
beslut, eller att:
Arbetsfolk i städerne, sorn icke äro lagstadda och ej eller njuta ständig
års-lön, utan arbeta för dagspenning, eller efter serskild öfverenskommelse
och beting, skola utgöra bevillning efter 2:dra Artikeln, nemligen:
Mankön, i Stockholm och Götheborg: ogifta och enklingar, samt gifta ulan
minderåriga barn, 1 R:dr; samt gifta och enklingar med minderåriga barn
16 sk.; samt i de öfrige städerne, de förre 32 sk. och de senare 12 sk.;
Bih. till R. St. Prot. 1840. S Sami. 1 Afd. 2 5.-1 c Haft.
2
Bevilhiings-Ut skot tets MemorialJV.o 34-
att uti 27 §., näst efter ”advocater och sakförare i 4 classer’’,’ intages
en period, så lydande: arbetsfolk och arbetsföre backstugusittare, som utan
ständig årstjenst och lön arbeta för dagspenning: mankön , ogifte samt gifte
och enklingar, utan minderårige barn, 32 sk.; gifte samt enklingar med
minderårige barn 12 sk.; samt
att uti 29 §., näst framför ordet ”Byggmästare1' tillägges följande bestämmelse:
arbetare, som ej äro gesäller, smältare samt gayarder vid
vallon-smiden, drifvare, rostvändare, uppsättare och hytte-arbetare, då de
icke äro drängar i lagstadd tjenst för kost och lön : lika med andre arbetare
å landet.
Propositionen för hufvudsakliga voteringen, torde derefter blifva:.
8:0.
Den, som bifaller Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet
godkände, förslag, att de uti 2:dra Art. 17, 26 och 3i §§. af nu
gällande Bevillnings-stadga, för arbetsfolk och öfrige, som med dem blifvit
jemnförde, så i städerne, sorn på landet, bestämde serskilda afgifter måtte
alldeles upphöra, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, antagest (ji:sta alternativet) Preste-Ståndets beslut;:
(A:dra alternativet) Borgare-Ståndets beslut.
Utskottets förslag, pag. 4'i Betänkandet N:o 12; att- de uti 25 §. aU
nu gällande Bevillnings-stadga bestämde afgifter för alla Arrendatorer,.
Landtbönder och Ladugårds-arrendalorer m. £L, må helt och hållet försvinna,
är godkändt af 3:ne Riks-Stånd; raen sorn Preste-Ståndet beslutat följande,
nemligen: ”Arrendatorer betala fem procent af den inkomst, de ega,
sedan arrendesumman blifvit afdragen, hvilken afgift dock ej må dem
påföras till mindre belopp, än en åttondedel af fastigbets-bevillningen."
"Likaledes betala Landtbönder, Hälftenbrukare och de, som bruka arrenderad
jord, fem procent af den inkomst, de ega; hvilken afgift döek ej
må understiga en sextondedel af fastighets-bevillningen-1; så, i händelse PresteStåndet
icke skulle vilja förena sig uti de öfrige Ståndens beslut, lärer votering
komma att anställas öfver följande proposition:.
■Bevilinings-Utsköttéls Memorial, N;0 34-
il
9:0.
Den, som bifaller Utskottets, af Ridderskapet oell Adeln samt Borgareoch
Bonde-StAnden godkände förslag, alt de uti 25 §. af nu gällande Bevillnings-stadga,
bestämde afgifter för alla Arrendatorer, Landlbonde!' och
LadugArds-arrendatorer m. fl., må helt och hållet försvinna, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, skola, enligt Preste-Ståndets beslut, Arrendatorer betala
fem procent af den inkomst, de ega, sedan arrendesumman blifvit afdragen,
hvilken afgift dock ej må dem påföras till mindre belopp, än en åttondedel
af fastighets-bevillningen.
Likaledes betala Landtbönder, Hälftenbrukare och de, som bruka arrenderad
jord, fem procent af den inkomst, de ega, hvilken afgift dock ej må
understiga en sextondedel af fastighets-bevillningen.
Pag. io.
Utskottets förslag till bevillning för Artister, i åtta classer, är godkändt
af 3:ne Riks-Stånd; men som Borgare-Ståndet, med godkännande i öfrigt
af detta förslag, beslutat för Artister en ytterligare nionde klass, med en
taxations-summa af 3 R:dr; så, i fall detta beslut icke frånträdes, torde
votering böra anställas öfver följande proposition:
io:o.
Den, som bifaller Utskottets förslag till bevillning för Artister, i åtta
klasser, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer att för Artister införas en ytterligare, nionde
dass, med en taxations-summa af 3 R:dr.
Pag. ii.
Ridderskapet och Adeln har beslutat, att orden: ”Bokhandlare, lika med
Handlande, § io/’, skola utgå; men som de öfriga Riks-Stånden bifallit för
-
12
Hevi lin ings-Utskollet s Memorial, N.o 34-
singel, hvilket icke innefattar någon beskaltningsgi uud, ulan blott en lianvisning
, så
lärer vid de 3:ne Riks-Ståndens beslut böra förblifva..
Pag. 12.
Utskottets förslag, i afseende på afgifter för Directeurer, The.ater-, vid
andre än Konungens Speclakler, är godkänt af 3:ne Riks-Stånd; hvaremot
Borgare-Ståndet härvid beslutat den förändring, att, utom den åiliga bevillningen
efter aldra Artikeln, i likhet med hvad Utskottet föreslagit,
skola dessa Thealer-Direcleurer dessutom betala förskottsvis för hvarje representation
i Stockholm 3 R:dr och i alla öfiige städer och orter, i R:dr
16 sk.; och har sistnämnde Riks-Stånd i sammanhang härmed jemväl beslutat,
att bevillnings-afgift för hvarje Concert i Stockholm 3 R:dr och i
alla öfriga städer och orter, i R;dr 16 sk. , skall förskottsvis erläggas af
både utländska och inländska Concertgifvare i Riket.
Då Borgare-Ståndet, utom deri beslutade nedsättningen i afgifternes belopp,
hvarom, af förut anförde skäl, någon votering nu icke synes kunna
företagas, endast vidtagit den förändring i redactionen, att ordet ’Jörskottsvis”
blifvit tillagdt; men de öfrige Riks-Slånden bibehållit redactionen
oförändrad; så lärer dervid få bero; hvaremot Utskottet, i afseende på bevillningen
för Concerter, såsom en ny beskattnings-gi und, skolat föreslå en
så lydande volerings-proposition:.
11 :o
Den,
som vili, att, på sätt Borgare-Ståndet beslutat; bevillnings-afgift
för hvarje Concert i Stockholm 3 R:dr, och i alla öfriga släder orter i R:dr
16 sk., skall förskottsvis erläggas af både utländska och inländska Concert—
gifvare, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer frågan om bevillnings-afgift för concerter alt'
förfalla.
Pag. i3.
Vid Utskottets förslag lill skattbestämmelse för försäljare af utländska
lottsedlar, samt af inländske enskilde personers lottsedlar, som af samtlige
Bevillnings-Utskallets Memorial, N;o 34-
13
Rits-Stånelen blifvit godkändt, enligt Ullätandet N:o 27, pag. 17, har Borgare-Ståndet
serskildt beslutat följande tillägg: ”Försäljare af lottsedlar, vare
sig utländska eller inländska enskilda personers, påföres ovilkorligen afgift
efttr ofvannämnde bestämmelse, så vidt kändt är, att de till salu utbjudit
elier annorlunda föranstaltat om slika lottsedlars försäljning”.
Då detta tillägg, ehuru egentligen innefattande ett förtydligande, likväl
är af den beskaffenhet, att det synes kunna inverka på bevillningens
belopp, får Utskoltet, för den händelse, att Borgare-Ståndet icke skulle
vilja frånträda beslutet derom, föreslå följande voterings-proposilion: •
l 2lO.
Den, som bifaller det af Borgare-Ståndet beslutade tillägg, nemligen:
försäljare af lottsedlar, vare sig utländska'eller inländska enskilde personers,
påföres ovilkorligen afgift efter ofvannämnde bestämmelse, så vidt
kändt är, att de till salu utbjudit eller annorlunda föranstaltat o 111 slika
lollsedlars försäljning, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej; kommer ofvannämnde tillägg att förfalla»
Pag. 14..
Den af Utskottet föreslagna bevillningsgrund för Gesäller är godkänd
af Preste- och Bonde-Stånden, äfvensom af Borgare-Ståndet, hvilket Stånd
likväl bestämt bevillning efter Andra Artikeln för Gesäll till 1 R:dr 16 sk.;
men som Ridderskapet och Adeln beslutat, att Gesäller skola till bevillning
uppföras i 2:ne classer; så har Utskoltet, under förutsättning, att Rikets
Ständer godkänna Utskottets hemställan, att några afgifter icke må bestämmas,
innan bevillnings-summans belopp blifvit fastställd t, och att föl jagtligen
någon votering emellan Preste-, Bor gare- och Bonde-Ståndens skiljagtiga
beslut, i afseende på beloppet af bevillningen för Gesäller, nu icke kan ega
rum, ansett sig endast böra föreslå votering emellan Riddderskapets och Adelns,
samt de öfriga Ståndens olika beslut, angående sjelfva grunden eller
class-fördelningen, för den händelse, att Ridderskapet och Adeln icke skulle
vilja förena sig uti de öfrige Ståndens beslut om Gesällers upptagande i en
dass, hvilken votering i sådant fall lärer få anställas öfver följande proposition
-
u
, Bevillnings-UIskottets Memorial, N.-o
i3:o
Den, som bifaller Utskottets, af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden
gillade, förslag, alt Gesäller skola till bevillning hänföras under en dass,
voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, komma, enligt Ridderskapeis och Adelns beslut, Gesäller
att uppföras till bevillning i 2:ne classer.
Pag. 14-
Utskottets förslag, rörande bevillning för Hampvräkare, är godkändt af
Ridderskapet och Adeln samt Preste-och Bonde-Stånden; hvaremot BorgareStåndet
bestämt Hampvräkares bevillning öfter 2 Art. till 1 R:dr.
Då således, i afseende på grunden, ingen olikhet i besluten förekommer;
anser Utskottet deraf följa, att någon votering nu icke kan föreslås,
utan
lärer bestämmandet af afgiftens belopp böra uppskjutas, intilldess
bevillningens slutligen kommer att fördelas.
Pag. i5.
Den af Utskottet, uti Utlåtandet N:o 27, pag. 20, föreslagna skattbestämmelse
för Informatorer hos enskilde, nemligen: ”lika med tjenstemän,
se s:dra är godkänd af Preste- och Bonde-Stånden, hvaremot Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet bifallit Betänkandet N:o 12.
Då någon sammanjemkning af de stridiga besluten icke lärer egarum;
så föreslår Utskottet följande voterings-proposition:
14:0.
Den, som bifaller Utskottets, af Preste- och Bonde-Stånden godkända,
förslag till skattbestämmelse för Informatorer hos enskilde, nemligen: ”lika
med tjenstemän, se 2 voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, antages, i öfverensstämmelse med Ridderskapets och Adeln*
Bevillning s-Utskottcls Memorial, N.o 3%.
samt Borgare-Ståndels beslut, att för Informatorer hos enskilde må serskild
minimi-afgift bestämmas.
Pag. 16.
Utskottets förslag rörande bevillning för Linvräkare, är godkändt af
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden;, hvaremot Borgare-Ståndet
stadgat bevillning för Linvräkare till i R:dr.
Af enahanda skäl, som i afseende på Hampvräkare, här ofvan blifvit
anfördt,
synes någon åtgärd härvid för närvarande icke kunna vidtagas.
Pag. 17;
Den af Utskottet föreslagna bestämmelse till minimi-afgifter för Mästersvänner
och Gesäller vid sockerbruk, manufacturier och fabriker, i 2:ne classer,
är gillad af 3:ne Riks-Stånd; men som Borgare-Ståndet godkänt förslaget,
med tillägg af en tredje dass. med en taxations-summa af 1 R:dr 16 sk.,
så, i händelse detta beslut vidhålles, torde votering böra företagas öfver
följande proposition:
15:o.
Den, sorn bifaller Utskottets förslag till minimi-afgifter för Mästersvänner
och gesäller vid sockerbruk, manufacturier» och fabriker, i 2:ne
dasser, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
N'«j;
Vinner Nej, kommer att för Mästersvänner och Gesällér vid sockerbruk,
manufacturier och fabriker, tilläggas en tredje dass, med en taxationssumma
af 1 R:dr 16 sk.
Pag. 18.
Utskottets förslag till grunder för bevillning efter 2 Art. för Understyrman
och Gonstaplar samt Matroser och Timmermän, m. fl., är godkändt
af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden;-hvaremot Borgare-Ståndet
bestämt ifrågavarande bevillning till 1 R:dr; men då enahanda
förhållande här inträffar, som för Hampvräkare är anfördt, så
lärer någon åtgärd i förevarande fall nu icke kunna ega rum.
16
jSevilhnngs-Ulskottets Memorial, N.o 34.
Pag. 18.
UtskoUets förslag till minimi-afgift för Kockar och Jungman ärgodkändt
af 3:ne Riks-Slånd; men som Borgare-Ståndet ansett Kockar och Jungman
böra vara befriade ifrån Bevillning efter Andra Artikeln, så, i händelse
detta beslut vidhålles, torde votering böra anställas öfver följande proposition:
fi6:o
Den,
som bifaller ;Utskottets förslag till minimi-afgift för Kockar och
Jungman, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Kockar och Jungman böra vara befriade ifrån Bevillning
efter Andra Artikeln.
Pag. 18.
Den af Utskottet, uti Utlåtandet N:o 27 pag. 22, föreslagna skatfbestämrnelse
för Skol-lärare, nemligen: ”lika med tjenstemän^ se 2 är
godkänd af Preste- och Bonde-Stånden; men som Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet antagit den i Betänkandet N:o 12 lemnade hänvisning:
”se Informatorer”; så föreslår Utskottet följande voterings-proposition:
17:0
Den, som bifaller Utskottets, af Preste-.och Bonde-Stånden godkända,
förslag tilli skattbestämmelse för Skol-lärare, som antingen hafva egna skolor
eller biträda vid sådane inrättningar, nemligen: ”lika med tjenstemän,
se 2 voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, antages, i enlighet med Ridderskapets och Adelns samt
Borgare-Ståndets beslut, för Skol-lärare, som antingen hafva egna skolor
eller biträda vid sådane inrättningar, ofvannämnde hänvisning.^ ”Se Informatorer
-
Pag. 18.
Bevillnin"s~VIskottets Memorial, N;o 3^..
P.g. 18.
U i skol tels fö slip, i afseende på bevillning för Tjäl u-vräkare är gilladt
af Hidderskapel oell Adeln sami Piesle- celi Bonde-Stånden, hvaremot Borgareståndet
bestämt bevillning efter aldra Artikeln för Tjärurvräkare lill i R:dr.
Af enahanda skäl, som för Hamp-vräkare blifvit anförde,
lärer någon åtgärd härvid för närvarande icke kunna ega rum.
Pag. 11).
Den af Utskottet uti Utlåtandet N:o 27, pag. 24» föreslagne bestämmelse
för utlänningar, sorn resa omkring i landet och utbjuda eller sluta
bandel om utländska varor, är godkänd af Preste- och Bonde-Stånden, samt
af Borgare-Ståndet med den förändring, att orden å femte raden: ”utländska
varor”, utbytas till dessa: ”utländska manufactur-varor”;\\vaYemotRiAderskapet
och Adeln beslutat, att bevillningen för sådane utlänningar skall
bestämmas efter de grunder, som i 1835 års Bevillnings-Förordning äro gällande.
Så framt icke Borgare-Ståndet skulle vilja förena sig uti Preste- och
Bonde-Ståndens beslut, lärer, till bestämmande af contra-proposition uti hufvudsakliga
voteringen, följande votering först böra anställas:
18:0.
Den, som vill, att contra-propositionen skall upptaga Ridderskapets
och Adelns beslut, att bevillningen för utlänningar (deruti ej inbegripne
Norrmän för Norrska produeter), som resa omkring i landet, efter eller
utan medhafvande prof, för egen räkning eller såsom utskickade för andra,
utbjuda eller sluta bandel om utländska varor, skall bestämmas efter de
grunder, som i 1835 års Bevillnings-Förordning äro gällande, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer contra-propositionen att innefatta Borgare-Ståndets
beslut, att uti den af Utskottet föreslagne bestämmelse orden å femteraden:
”utländska varor” utbytas till dessa: ”utländska manujactur-varor
För votering i hufvudsaken, får Utskottet dernäst föreslå följande
proposition:
19:0.
Den, som bifaller Utskottets, af Preste-och Bonde-Stånden gillade, förslag,
att utlänningar (deruti ej inbegripne Norrmän för Norrska produeter},
Bih, till R. St, Fröt, 1840. 5 Sami. 7 A/d. »S.-te Haft. 3
f 8
Bcvillnings-Ulskotlcts Memorial, N.o 3Ä,
sou» resa omkring i Jandet och, efter eller utan med hafvande prof, för egen
räkning eller såsom utskickade för andra, utbjuda eller sluta handel om
utländska varor,, skola vid ankomsten erlägga 5o R;dr, sorn betalas i gränsorten,
der resepasset påtecknas eller nytt resepass erhålles, och för den tid,
de utöfver tre månader sig i Riket uppehålla, dessutom 5o Ridr för hvarje
månad, hvilken afgift vid ankomsten äfven behörigen nedsättes för den tid,
de uppgifva sig vilja i Riket qvarstanna utöfver de frenne månader , för
hvilka förstnämnde afgift blifvit bestämd, emot rättighet alt af den för
senare tiden nedsatte afgiften vid utresan återbekomma, hvad efter nu stadgade
beräkningsgrund för hel månad kan vara för mycket erlagdt; dock
med iagttagande af hvad allmänna Lagen i 5 och 7 Cap. Handels-Balken
och serskilda Författningar, i afseende på dylik handel, stadga,, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, antages: (bista alternativet) Ridderskapels och Adelns beslut;
(bidra alternativet) Borgare-Ståndets beslut.
§• 19-
Pag. 20*
Utskottets hemställan i Utlåtandet N:o 27, pag. 27, det måtte Rikets
Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om åtgärders vidtagande
för infordrandet af erforderlige statistiska upplysningar om hemmanens medelafkastning
och salu-värden i allmänhet inom hvarje Län, hvilka upplysningar,
i tabellarisk form uppställde, borde vid näst infallande Riksdag föreläggas
Rikets Ständer, sorn, med ledning deraf, kunde komma i tillfälle
8,11 efter en allmän öfversigt, bestämma, i hvad nion rättelse uti minimiiariffen
öfver hemmansvärdet borde ega rum, är afslagen af Borgare-Ståndet;
men som de 3ine öfrige Riks-Slånden bifallit berörde hemställan, så
lärer dervid få förblifva.
§ ar.
Pag. ar.
Uti förslaget till denna $!, har Ridderskapet och Ådeln beslirtat den
förändring, att orden.* ”af egaren till frälse-räntan' skulle utbytas emot
Bevil In in gs-Uiskol tets Memorial, IV.-o 3jf. 19
orden ”af frälse-räntans egare”; men sorn de öfrige 3:ne Riks-Stånden godkänt
redaciionen, så
lärer dervid böra bero.
§• 27-
Pag. 25 och 26.
Ridderskapet och Adeln har beslutat, att de under rubriken ”Gårdfarihandlande”,
befintlige orden'; ”så framt denna handel kommer att fortfara”,
skulle utgå, samt att sista momentet under samma rubrik skulle förändras
till följande lydelse: ”Denna senare afgift skall erläggas, då pass meddelas,
"och i behörig ordning redovisas, enligt den controll, sorn af vederbörande
”Embetsverk kommer att bestämmas”; men som de öfrige 3:ne Riks-Stånden
godkänt, hvad Ulskotlet i berörde afseende föreslagit, så
lärer dervid få bero.
Pag. 27.
Utskottets förslag uti Utlåtandet N:o 27, pag. 3o, att sista momentet,
tinder rubriken ”Inspectorer”, skulle innehålla, att: ”De egare eller innehafvare
af jord, som sjelfve densamma bruka och således icke hafva hos sig
anställde Rättare, skola ifrån den för Rättare stadgade bevillning vara befriade”,
är godkandt af 3:ne Riks-Stånd; men som Ridderskapet och Adeln
beslutat, att berörde moment skall erhålla följande förändrade lydelse:
”'De egare eller innehafvare af jord, som sjelfve densamma bruka, och icke
”hafva hos sig anställde Inspector eller Rättare, skola ifrån den för Inspec”torer
eller Rättare stadgade bevillning vara befriade”; så, enär denna förändring
synes ega inflytande på hevillningens belopp, lärer, i händelse
Ridderskapet och Adeln icke skulle vilja förena sig uti de öfrige Ståndens
beslut, votering böra anställas öfver följande proposition:
20:0.
Den, som bifaller Utskottets förslag, att de egare eller innehafvare af
jord, som sjelfve densamma bruka, och således icke hafva hos sig anställde
Rättare, skola ifrån den för Rättare stadgade bevillning vara befriade,
voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
20
Beviltn ings- Vt sko t tets Memorial, Nto 34'
Vinner Nej, skola de egare eller innehafvare af jord, som sjelf ve densamma
bruka, och icke hafva hos sig anställde Inspector eller Rättare, ifrån
den för Inspector eller Rättare stadgade bevillning vara befriade.
Pag. 28.
Utskottets förslag i Utlåtandet N:o 27, pag. 3i, att Salpeter-sjudare ,
private, må upptagas, till bevillning, är godkändt af 3:ne Riks-Stånd;. men
som Ridderskapet och Adeln beslutat, att private böra , lika med Kronans
Salpeter-sjudare, vara fria från bevillningj så, i fall delta beslut icke frånträdes,
torde votering få anställas öfver en så lydande proposition :
21:0.
Den, som bifaller Utskottets förslag, alt Salpeter-sjudare, private, må
upptagas till bevillning, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nejj,
Vinner Nej, böra Salpeter-sjudare, private* vara fria från bevillning.
§• 33.
Pag. 32 och 33-
I anledning af denna har Ridderskapet och Adeln beslutat, att genomgå
och pröfva förslaget till Bevillnings-stadga i sin helhet , men att
derefter, vid meddelandet af sina beslut, åt Bevillnings-Utskottet uppdraga
att afsöndra och serskildt upptaga de reglementariska sladganden , hvartill
Kongl. Wajrts Nådiga bifall erfordras.
Då de öfrige 3:ne Riks-Stånden icke vidtagit något så beskaffadt beslut,
och dymedelst godkänt Utskottets yttrande, pag. 3 och 4 i Utlåtandet
N:o 27, angående Rikets Ständers uteslutande lagstiftningsrätt, i afseende på
allmänna bevillningen; så
anser Utskottet sig icke kunna vidtaga någon åtgärd, i anledning
af Ridderskapets och Adelns förenämnde beslut
Jtevil/nings-Uiskottets Memorialj N.o 34-
21
Pag. 33.
Utskotlets hemställan, pag. 36 i Utlåtandet N:o 27, att ifrån denna §.
i Utskotlets förslag orden: ”dock undantagas härifrån Sparbanker > äfvensom
Disconterne och Fattigcassor”_, må uteslutas, är godkänd af Bonde-Ståndet;
hvaremot Ridderskapet och Adeln, jemte Borgare-Ståndet, bifallit ifrågavarande
sådan den i Betänkandet N:o 12 finnes föreslagen; samt PresteStåndet
ansett, det borde §:n bibehållas vid samma lydelse, som stadgandet
härom i nu gällande Bevillnings-Förordning, nemligen: ”ofvanberörde stadgande
gäller oek för alla Cassör, hvilka njuta mer än fem för hundrade af
deras ullånla medel, så att enahanda afdrag å räntan, i anseende lill dem,
ofelbart skall ega rum; dock undantagas härifrån Sparbankerne , äfvensom
Disconterne, hvarest lån gifvas på kortare tid, och der räntan vid lånets
utiemnande uppbäres'\
Så framt icke Preste-Ståndet, hvars beslut skiljer sig från Ridderskapets
och Adelns samt Borgare-Ståndets egentligen deruti, att Fattigcassor icke
finnas undantagne från hevillnings-afdrag, skulle vilja förena sig uti sistnämnde
2;ne Riks-Stånds beslut, hemställer Utskottet, alt, till bestämmande
af contra-propositionens innehåll, votering först må företagas öfver följande
proposition:
22:0.
Den, sorn vill, att contra-propositionen uti hufvudsakliga voteringen
skall upptaga Ridderskapets och Adelns samt Borgare-Ståndets beslut, eller
att orden: ”dock undantagas härifrån Sparbankerj äfvensom Disconterne
och Fattigcassor”j må uti 34 §• af Utskottets förslag bibehållas, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer contra-propositionen att innefatta Preste-Ståndets
ofvannämnde beslut, att denna §. borde bibehållas vid samma lydelse, som
stadgandet härom i nu gällande Bevillnings-Förordning.
För hufvudsakliga voteringen får utskottet dernäst föreslå följandeproposition
:
23:o„
Den, som bifaller Utskottets, af Bonde-Ståndet godkända, hemställan
att ifrån 34 §. af Utskottets förslag må uteslutas orden: ”dock undantagas
22 Bevillningx-Ulskottcls Memorial, N.-o 34’
härifrån Sparbanker, äfvensom Disconterne och Fattigcassor, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
'Tinner Nej, antages: (i:sta alternativet) Ridderskapets och Adelns samt
Borgare-Ståndets beslut;
(2:dra alternativet) Preste-Slåndets beslut.
§. 35,
Pag. 33.
Utskottets tillstyrkan i Utlåtandet N:o 27, pag. 38, alt näst efter i:st«
momentet af denna §. må införas ett nytt moment, af följande lydelse:
"af insatte capital i Trollhätte gamla Slussverks-bjggnacl, för hvilka tolf
procent af Kongl. Majrt och Kronan årligen betalas, en f jerdedel af samma
ränta”, -är -bifallen -af 3:ne Riks-Stånd; men sorn Ridderskapet och Adeln
afslagit sistnämnde moment; så, i händelse detta beslut vidhålles, lärer
votering komma att anställas öfver följande proposition:
k 24:0
Den, som bifaller Utskottets förslag, att näst efter första momentet af
35 §. må införas ett nytt moment af följande lydelse: "af insatte capital
i Trollhätte gamla Sius sverk s-byggnad, för hvilka tolf procent af Kongl.
Maj.t och Kronan årligen betalas, en fjerdedel af samma ränta", voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Tinner Nej, anses sistnämnde moment vara afslaget.
§. 36.
Pag. 33 och 34-
Bonde-Ståndet har bifallit denna §., med de i Utlåtandet N:o 27, pag.
3g, föreslagne förändringar; hvaremot de öfrige Stånden beslutat, nemligen:
Ridderskapet och Adeln, att ordet: ”Fidei-commiss” uteslutes utur i:sta
momentet , men bibehålies i det 4:^e ? Preste-Ståndet, att Fynd, af anti
-
Bévillnings-Utskottéti Memorial, N.-o 34,
23
(parisk!; och historiskt värde må från all bevillning vara ffitagne ; samt
Borgare-Ståndetj att sista momentet kommer, vid dess början, att lyda sålanda:
”af vinster på Numer-Lotteriet, så framt detta kommer att fortfara,
och dylika andra Inrättningar, etc.”
Då Borgare-Ståndet icke vidtagit annan förändring', än att uti sista
momentet borde införas orden: ”så framt detta kommer att fortfara”, lärer
detta tillägg, enär momentet blifvit af de öfrige 3:ne Stånden utan förändring
god kändt,
få förfalla.
De 3:ne skil jagtiga beslut , h vilka återstå , så framt icke Ridderskapet
och Adeln samt Pfeste-Ståndet skulle vilja frångå sina beslut, föranleda 2:ne
serskilda voteringar, för hvilka Utskottet föreslår följande propositioner:
25 :o
Den, som bifaller Utskottets, af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden,
godkända-förslag, uti i:sta och 4"de momenten af 36 voterar
Ja;
den , det ej vill , voterar
Nej;
Vinner Nej, antages Kidderskapets och Adelns beslut, att ordet: ”FideiGommiss”
uleslutes utur i:sta momentet, men bibehålies i det 4:de.
26:0
Den, sorn bifaller Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-
och Bonde-Stånden godkända förslag uti 8:de momentet af 36 voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;,
Vinner Nej, kommer sistnämnde moment att, i enlighet med PresteSlåndets
beslut, erhålla följande lydelse: J’Af fynd erlägges] bevillning med
fem för hundradet af värdet. Härifrån likväl undantagne fynd af antitpariskt
och historiskt värde, hvilka från all bevillning fritagasJ\
A r t. 3i
§. 37.
Pag. 35.
Borgare- och Bonde-Stånden hafva godkänt denna hvaremot Bid
-
24
Bevil ln ings-UtsA oi tels Memorial, N.-o
deiskåpet oell Adeln afsiagit densamma, samt Presle-Ståndét beslutat, att
3:dje momentet skulle ei hålla löij inde lydelse: ”Den, som erhållit högre
oaraoter, än som ål foijer inneliafvande ij -nslegiad och, efter behörigt förordnande,
minst ett år förrättat den tjenst, som motsvarar den högre earacteren,
samt sådant -vederbörligen styrker, et lagge icke någon curactersbevillning.
Då således 2:ne Riks-Slånd gillat Utskottets förslag, anser Utskottet sig
liöra inbjuda Pi este-Ståndet alt med Borgare- och Bonde-Stånden sig förena;
men för den händelse att Preste-Ståndet sådant utslår, hemställer Utskottet,
att, till utrönande af contra-propositionens innehåll, votering först
må företagas öfver följande proposition:
27:0
Den, sora vill, att contra-propositionen uti hufvudsakliga voteringen
skall upptaga Preste-Ständets beslut, eller att 3:dje momentet skulle erhålla
följande förändrade lydelse: ”Den, som erhållit högre caracter, än sorn
åtföljer inneliafvande tjenstegrad och, efter behörigt förordnande, minst ett
år förrättat den tjenst, som motsvarar den högre caracteren, samt sådant
vederbörligen styrker, erlägger icke någon caracters-bevillning’ , voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer contra-propositionen' alt innefatta Ridderskapets
och Adelns beslut, att nemligen 3^ §. bör från Bevillnings-stadgan utgå.
Den hufvudsakliga voteringen lärer derefter blifva:
28:0
Den, som bifaller Utskottets, af Borgare- och Bonde-Stånden godkända,
förslag uti 37 §., voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, antages: (i:sta alternativet) Preste-Ståndets beslut;
(2:dra alternativet) Ridderskapets och Adelns beslut.
§. 38.
iBevillnings-TJtskottets Memorial, IV.-o 34' 25
§. 38.
Pag. 35.
Pr esle-, Borgare- oell Bonde-Stånden liafva bifallit, hvad Utskottet i
denna §. föreslagit, med den rättelse, som Utlåtandet N:o 27, pag. 3g och
4o, utvisar; hvaremot Ridderskapet och Adeln, i anledning af dess beslut
vid föregående ansett 38 §. förfalla.
Då ifrågavarande §. innefattar föreskrift om tillämpningen af nästföregående
§., så, i händelse 37 §. genom ofvan föreslagna votering bi Calles,
lärer, i följd af ärne Riks-Slånds beslut, 38 §. jemväl anses vara
bibehållen, men deremot, om Ridderskapets och Adelns beslut anftages.
, komma att förfalla.
Ärt. 4-
§• 39-
•Pag. 36.
Hvad Utskottet i denna §. föreslagit, är bifallet af Bonde-Ståndet;
hvaremot de öfrige Stånden fattat nedannämnde beslut, under förutsättning,
det ålders zrffrorne å dem, sorn böra till skatt antecknas , blifva beroende
af de beslut, hvilka i sådant afseende serskildt fattas och blifva gällande,
nemligen: Ridderskapet och yl deln: att ifrågavarande §. skulle erhålla följande
lydelse: "I liela Riket skola Mantals- och Skattskrifningar börjas i
”medlet af November månad, då alla, som, inom den 3i December samma
"år fylla år, i mantal skattskrifvas, och de, som vid lika tid fyllt 18 år,
”antecknas till personlig skydds-afgifts erläggande. ■— Mantals- och Skatt"skrifningen
förrättas inom hvarje stad, pastorat eller socken, i närvaro af
"ett sådant Konungens Befallningshafvandes ombud , som med nödiga kunskaper
förenar anseende i orten. Dertill må bland Presterskapet endast
"kunna förordnas ordinarie eller tjenstförrättande Pastorer, hvilka dessutom
"alltid böra antingen sjelfve öfvervara förrättningen, eller också dertill bafr
"va i deras ställe utsett någon af församlingens öfrige prester. Är Pastor
'''ensam prest inom församlingen, och laga förfall hindrar hans inställelse,
"bör han föranstalta, det annan person, försedd med Husförhörsboken, till”städeskommer,
för att utur densamma, under lika ansvar, som för Pastor,
”meddela alla upplysningar, som lagligen kunna äskas”; — Preste-Ståndet:
att "I hela Riket skola Mantals- och Skattskrifningar börjas i medlet af
Bih. lill R. St. Prot. 1840. 5 Sami. 1 A/d. 2S.U Haft.
26 Bevillnings-U Iskottcts Memorial, N.o 34•
”.November manad, dä alla, som inom den 3i December samma är, fylla
” är, i mantal skattskr ifvås; och de, som vid lika tid fyllt 17 år, anleck"nas
till personlig skydds-afgifts erläggande. Mantals- och Skattskr ifningen
”förrättas inom hvarje stad, pastorat eller socken, i närvaro af ett sådant
"Konungens Befallningshafvande» Ombud , som med nödige kunskaper forsenar
anseende i orten, Af Presterskapets må endast ordinarie eller tjenstförrättande
Pastorer kunna dertill för ordnas, hvilka dessutom alltid sjelfve
"böra dervid vara tillstädes, eller ock i sitt ställe hafva utsett någon af
"församlingens prester; men är Pastor ensam prest i församlingen och laga
"förfall hindrar hans inställelse, må lian foga den anstalt,, att annan person
"tillstädeskommer, sorn, med Pastors ansvar , ur den medförda Husförhörsboken
meddelar all den upplysning, sorn lagligen kan äskås”; samt BorgareStåndet:
alt, ”1 bela Riket skola Mantals- och Satlskrifningar börjas i med"let
af November månad, då alla ,, sorn inom, den 31 December samma år
"fylla år, i mantal skattskrifvas, och de, som vid lika tid fyllt 18 år,,
"antecknas till personlig skyddsafgift erläggande. Mantals- och Skattskrif"ningen
förrättas inom hvarje stad, pastorat eller socken, i närvaro af ett
"sådant Konungens Befallningshafvandes Ombud, sorn med nödiga kunskaper
"förenar anseende i orten.. Af Presterskapet må endast ordinarie eller tjenstförrättande
Pastorer kunna dertill förordnas, hvilka dessutom alltid sjelfva
böra dervid vara tillstädes, eller i sitt ställe dertill hafva utsett någon af
församlingens prester; men är Pastor ensam prest, och laga förfall hindrar
"hans inställelse, må han foga anstalt , att annan person tillstädeskommer,.
"sorn, med Pastors ansvar, ur den medförda Husförhörsboken meddelar ali
"den upplysning, sorn lagligen kan äskås".
Då häraf synes, att Ridderskapels och Adelns, samt Preste- och Borgareståndens
beslut endast skilja sig, i afseende på några mindre betydliga redactionsförändringar,
med undantag af åldern, då personliga skyddsafgiflen
bör vidtaga, hvarom frågan ännu icke är slutligen afgjord,, så föreslår Utskottet,
att den af Preste-Ståndet antagne redaction, såsom närmast instämmande
med Borgare-Ståndets, måtte af Rikets Ständer godkännas, och 39 §.
således erhålla följande lydelse::
"I hela Riket skola Mantals- och Skattskrifningar börjas i medlet
af November månad, då alla, sorn inom den 3i December samma,
år, fylla år, i mantal skattskrifvas och de, som vid lika tid
fyllt år, antecknas lill personlig skydds-afgifts erläggande..
Mantals- och Skattskrifning?!! förrättas inom hvarje stad , pastorat
eljer socken, i närvaro af ett sådant Konungens Befallningshafvan
-
BeviUnin^s-Ul skot tels Memorial, IY.-o 3/£.
2?
des Ombud, sorn med nödige kunskaper förenar anseende i Orten.
Af Presterskapet må endast ordinarie eiler tjenstförrättande Pastorer
kunna dertill förordnas, hvilka dessutom alltid sjelfva böra
dervid vara tillstädes, eller ock i sitt ställe hafva utsett någon af
församlingens prester; men är Pastor ensam prest i församlingen
Och laga förfall hindrar hans inställelse, må han foga den anstalt,
att annan person tillslädeskommer, sorn, med Pastors ansvar, ur
den medförda Husförhörsboken meddelar all den upplysning, sorn
lagligen kan äskås.”
'§. 4i.
Pag. 3^.
Ridderskapet och Adeln har beslutat, att denna §. skulle erhålla följande
lydelse: ”Om Mantals- och Skattskrifningarne låter Konungens Befallningshafvande
tidigt utfärda Kungörelser, som för landet utsätta den ord"ning,
uti hvilken dessa förrättningar hvarje dag på för- eller eftermiddagen
”skola ske, samt att den, sorn vid upprop i bestämd ordning ej är tillstä”des,
gör sig lill böter förfallen; hvarförutan Kungörelsen bör innehålla
”tydliga föreskrifter om beskaffenheten af de uppgifter till Mantals- oell
”Skattskrifning, sorn de skattskyldige, enligt 'Författningarne och denna Be'”
villnings-stadga, skola adenina'’; men sorn de 3:ne öfrige Riks-Stånden godkänt
Utskottets förslag,
lärer dervid få bero.
§• fa
Pag.
37.
Ridderskapet och Adeln bar antagit denna §., med följande redactionsförändringar:
att ordet: "utfärdade" , i första momentet skulle utbytas emot
•rdet: ''utfärdande"; och aLt andra momentet skulle erhålla följande förändrade
lydelse: ”Dessa uppgifter, sorn tväfallt författas, skola icke allenast
”noga upptaga alla de personer, hvilka till hvars och ens hushåll böra, med
”utsättande af namn, ålder, mer eller mindre arbetsförmåga, bräcklighet,
"o. s. v., utan äfven bestämdt innehålla personens embete, tjenst eller befattning,
den rörelse, näring eller handtering, han idkar, hans fastigheter,
”verk och inrättningar, jemte de honom tillhörige fartyg, o. s. v., enligt
”Utskottets förslag”; men som de 3:ne öfrige Riks-Stånden bifallit Utskottets
förslag oförändradt, så
lärer dervid få förblifva.
Bevillnings-Viskottets Memorial, N.-o 3^,
§. 43.
Pag. 87 och 38.
Ridderskapet och Adeln har Bifallit <^:n med den förändring; att bötesheloppet
fördelas, på sätt 1835 års Bevillnings-Förördning stadgar, och att
Wr första momentet utgå orden: ”sorn äro desamma, hvilka uti serskild
”Kongl. Förordning, angående Mantals- och Skattskrifning, äfven finnas ut”salta”;
men då~ de öfrige 3:ne Rriks-Stånden godkänt Utskottets förslag, med
den förändring, Utlåtandet N:o 27, pag. 4;2> utvisar, så
lärer dervid böra bero.
§■ 44>
Pag. 38.
Borgare- och Boncle-Stånden hafva godkänt denna enligt Utskottets
förslag; hvaremot de öfrige Stånden, livart för sig, beslutat följande för»
ändrade lydelse, nemligen:
Ridderskapet och Adeln: att §:n skulle erhålla följande lydelse: ”Vid
”Universiteten förrättas Mantals- och Skattskrifningen för Äcademie-Staten
”och dem, sorn under Äcademiska Jurisdictionerna lyda, i förening medoch
”vid samma tillfälle, som Mantals- och Skattskrifningen verkställes för den
”Öfriga församlingen i den stad, der Universitetet är förlagdt, i närvaro af
”Academie-Bokhållaren och ett af Academiens Rector ulsedt Ombud”; samt
Preste-Ståndet: att denna §. borde erhålla följande lydelse: ”Vid Universiteten
förrättas Mantals- och Skattskrifningen af Academie-BokhålJaren för
”Academie-Staten och dem, som under Äcademiska Jurisdictionen lyda ,, i
”förening med och vid samma tillfälle, som Mantals- och Skattskrifningen
”verkställes för den öfriga församlingen i den stad , der Universitetet är
”förlagdt, i närvaro af ett af Academiens Rector utsedt Ombud.”
Då någon hufvudsaklig olikhet etne!lan Ridderskapets och Adelns samt
Preste-Slåndets beslut icke förefinnes, och dessa beslut åsyfta: en lämplig
förändring med Mantals- och Skattskrifningen vid Universiteten , har Utskottet,
under förutsättning, alt Ridderskapet och Adeln godkänner den af
Preste-Ståndet antagna redaction, ansett sig böra inbjuda Borgare- och
Bonde-Stånden- att sig derom jemväl förena, i hvilket fall 44 §• skulle erhålla
följande lydelse:
”Pid Universiteten förrättas Mantals- och Skattskrifningen af
Academie-Bokhållaren Jör Academie-Staten och dem j sorn unde&
Ecviiiiiings-ut skottets Memorial, N.-o 3/f.
2&
Akademiska Jurisdietionen lyda, i förening med och vid samma
tillfälle, som Mantals- och Skattskrif ningen verkställes för den
öfriga församlingen i den stad, der Universitet är förlagd t, i
närvaro af ett af Academiens Rector utsedt Ombud.”
§. 45.
Pag. 38 oell 3g.
Ridderskapet och Adeln har bifallit denna med uteslutande af ordet:
”skattskyldig”, emellan orden ”ingen" och ”förbigås’’; men som de öfrige
3:ne Riks-Stånden antagit Utskottets förslag utan förändring, så
torde dervid få bero.
§■ 46-
Pag. 39.
Utskottets förslag är godkändt af Borgare- och Bonde-Stånden, hvaremot
Ridderskapet och Adeln antagit §:n med följande förändringar r att i:sta
momentet skulle erhålla följande lydelse: ”Hvarje skattskyldig skall ovilkorligen
lill skatt uppföras och taxeras,, der lian mantalsskrifven är”; och
ail i sisla momentet skulle, i stället för orden: ”till Kongl. Kammar-Rätten’,
införas orden: på sätt och i den ordning, Författningarne föreskrifva”;
samt Preste-Ståndet ansett, att r:sta momentet borde erhålla följande lydelse:
”Hvarje skattskyldig skall ovilkorligen i mantal uppföras och taxeras,
der han, med vederbörligt tillstånd, antingen bosatt är, eller till nästa fardag
flyttar eller största delen af året sig uppehåller”.
Då Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet icke vidtagit några väsend
lliga för ändringar i Utskottets af de öfriga Stånden bifallne förslag, anser
Utskottet sig böra till förstnämnde arne Riks-Stånd
hemställa, att vid samma förslag må förblifva.
§•48.
Pag. 3g och 40.
Ridderskapet och Adeln har beslutat, alt denna §. skulle erhålla följande
lydelse: ”Den upprättade mantalslängden skall å allmän Sockenstämma
till granskning företes, eller ock, om så begäres, uppläsas och sedan
genom påskrift af vederbörande Kyrkoherde, eller den, hans tjenst förrättar,
samt tvänne närvarande socknemän, styrkt blifvit, alt antingen inga
eller endast de uti serskild förteckning upptagne anmärkningar blifvit till
30
'Bevillnings-Utskottets Memorial, N.o 34-
rältelse antecknade, med sina bilagor emollagas af hvarje församlings Kyrkoherde,
(öi att, förseglad med hans och Häradsskrifvarens sigill, förvaras,
intilldess handlingarne varda till vederbörlig Berednings-Conlile, öfverleinnade
för att ytterligare granskas'’ o. s. v., enligt Utskottets förslag; hvarförutan
ett nytt moment skulle tilläggas denna §., så lydande: ”1 stad skall
mantalslängden, sedan den blifvit afslutad, hållas den skattskyldige tillhanda
å lid och ställe, sorn Magistraten åligger att genom kungörelse fi ån Predikstolen
tillkännagifva”; men sorn de öfrige ,3:ne Riks-Stånden bifallit Utskottets
förslag, så
lärer dervid få förblifva.
• 49-
Sedan Riks-Stånden, i fråga om Berednings- och Taxerings^Comiteerna
på landel, vidtagit följande beslut, nemligen:
Ridderskapet och Adeln} alt, i stället för de §§. i Utskottets förslag
vid Betänkandet N:o 12, hvilka angå Taxerings-Comiteer på landet, Ridderskapet
och Adeln, som ansett både Berednings- och Taxerings-Comiteer
böra bibehållas, antagit samma stadgande, sorn hittills varit gällande, i afseende
på dessa -Corn i teer,-och innehållas uti 1835 års Bevillnings-stadga,
dock under förbehåll, att, i afseende på sådan redaction och sådane meningar,
som möjligen stodo. i sli id med andra beslut, hvilka Ridderskapet och
Adeln, vid pröfning en af ifrågavarande ärende i sin helhet, fattat, åt Bevillnings-Utskottet
öfverlemnacles att föreslå rättelser uti de §§•, som på
detta sätt icke öfverensstämde med Ridderskapets och Adelns förenämnde
beslut, samt dessutom med den förändring, i afseende på Taxerings-Comiteernes
sammansättning, alt, i stället för g o, gr, 92, 93 och 94 §§• uti ofvannämnde
Bevillnings-stadga, antagits fyra §§. af förändrad lydelse; Preste-
Ståndetj att både Berednings- och Taxerings-Comiteer på landet borde
bibehållas, men de sistnämnde likväl endast hållas under första året, då en
en ny Bevillnings-förordning tillämpas, med förbehåll att, i afseende på så
väl redactionen af dithörande §§ i Bevillnings-förordningen, som dessa Comiléers
sammansättning och befattning, serskildt besluta; samt Borgare- och
Bonde-Ståndenj att, på sätt Utskottet i Betänkandet N:o 12, pag. 18 föreslagit,
Taxerings-Comiteerne på landet, sådane de hittills varit, må indragas
och förenas med Berednings-Comitéerne, under gemensam benämning
af ”Taxerings-Comile på landet”, samt Utskottet derefter uti Memorial N:o
Bcvillning.i-Ut skotteis MemorialiV.-o 3f.
5i rletla förl>å 1 lande hos Rikets Stander serskildt anmält, och dervid föreslagit
voterings-propositioner i ämnet; så hafva, enligt ankomne Prolocollsu
ldia g af den 16 och 18 nästtidne November, Ridderskapet och Adeln samt
Borgare- och Bonde-Stånden godkänt de framställde voterings-propositionerne,
samt Preste-Ståndet, med frånträdande af sitt i ämnet fattade beslut,
biträdt Borgare- och Bonde-Ståndens beslut, att, på sätt Utskottet i Betänkandet
N:o 12, pag. iS föreslagit, Taxerings-Coin iteei ne på landet, sådane
de hittills varit, må indragas och förenas med Berednings-Gomiteerne; under
gemensam benämning af Taxerings-Gomile på landet.
Då det sålunda genom Irenne Riks-Stånds beslut är afgjordL, att Taxerings-Gomiteerne
på landet skola indragas, anser Utskottet deraf följa, att
Ridderskapets och Adelns samt Preste-Ståndets beslut, så vidt de afse både
Beiednings- och Taxerings Comitéernes bibehållande, förfalla; hvadan Utskottets
förslag lill sammanjemkning af de olika redactions-förändringarne,
med hänseende lill nämnde Gomitéers sammansättning och befattning, måste
inskränkas till sådana beslut, sorn stå i sammanhang med eller åsyfta
ändring uti Utskottets, af Rikets Ständer på ofvannämnde sätt godkända,
förslag till Berednings- och Taxerings-Comileernes föiening,
§. 5g ..
Påg. 42.
Utskottets förslag är godkändt af Bonde-Ståndet, äfvensom af Borgareståndet,
med uteslutande från irsta momentet af orden: "utan anspråk på
något arfvode"; hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, i
följd af besluten om både Berednings- och Taxerings-Comileernes bibehållande,
. antagit motsvarande i nu gällande Bevillnings-stadga; men då
sistnämnde tvänne Riks-Stånds beslut nu mera förfallit, så anser Utskottet
ifrågavarande §., uti hvilken endast Borgare-Ståndet beslutat ändring,
vara bibehållen med den af Utskottet föreslagna redaction..
§• 64..
Pag. 43 och 44*
Borgare-Ståndet har godkänt denna §., med uteslutande af orden: eller
MTidel deruti, efter orden: för egande fartyg, på 3:dje raden af 2:dra momentet;
meri sorn Bonde-Ståndet bifallit Utskottets förslag, hvaruti PresteStåndet
endast beslutat utbyte af ordet ”Taxerings” mot ”Berednings”, hvilken,
förändring numera förfallit; så, enär den af Ridderskapet och Adeln
'82
Bevillnings-UtsIioUets^Meniorial N:o 34-
antagne motsvarande §. (B6) uti nu gällande Bevillnings-stadga är hufvudsakligen
öfverensstämmande med Utskottets förslag, så
lärer vid sistnämnde 3:ne Riks-Stånds fattade, i hufvudsaken enstämmiga,
beslut få bero.
§. 73.
Pag. 4ö och 47*
Utskottets förslag, med den förändring, som Utlåtandet N:o 27, pag.
5o, utvisar, är godkändt af Bonde-Slåndet, äfvensom af Preste-Ståndet, med
iagttagande, dels att, enligt Utlåtandet N:o 27, ordet ”hammarskatts”, i 5:ta
raden från början, må från denna §. uteslutas, dels ock att på 3:dje raden
från slutet af sidan, efter orden ”privilegieradt Skeppund” införas orden
''Frälse- och”; hvaremot Borgare-Ståndet godkänt §:n , enligt Betänkandet
N:o 12; och sorn den af Ridderskapet och Adeln antagna motsvarande §.
uti i835 års Bevillnings-stadga lill sjelfva lnifvudgrunderne instämmer med
Utskottets förslag, förefinnes alltså deri egentliga skiljaktigheten uti PresteStåndets
beslut, hvilket likväl åsyftar ett lämpligt förtydligande af denna §:;
hvadan Utskottet anser sig böra
hemställa till Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och BondeStånden
alt uti Preste-Ståndets beslut sig förena.
§§. 87 med nr.
Pag. 5o med 57.
Ridderskapet och Adeln har, i afseende på Taxerings-Comiteerne i städerna,
antagit de stadganden, som innehållas i 1835 års Bevillnings-stadga:;
men sorn Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden godkänt Utskottets förslag,
med den förändring af 11 1 §., som Utlåtandet N:o 24, pag. 54, utvisar, så
lärer dervid få bero.
§. 112;,
Pag. 57.
.Utskottets förslag är godkändt af Borgare- och Bonde-Stånden, äfvensom
af Preste-Ståndet, med iagttagande: att på första raden efter ordet;
”granska”, tilläggas orden: ”Berednings- eller”; hvilket tillägg likväl numera
förfallit; hvaremot Ridderskapet och Adeln, i stället för denna §., antagit
134 §. af 1835 års Bevillnings-stadgg. j jåegjgt
1 - ' Då
Bevillnings Utskottets Memorial, N.’0 3/
33
Då således 3:ne Riks-Stånd gillat Utskottets Förslug,
lärer dervid få bero.
§. n 3.
Pag. 57.
Borgare- och Bonde-Stånden hafva godkänt Utskottets förslag, enligt
Betänkandet N:o 12, med förändring jemlikt Utlåtandet N:o 27, hvarigenom
början af denna §. skulle komma att lyda sålunda: ”Denna Comité skall
bestå af Landshöfdingen, som utan rösträttighet förer ordet samt etc.”;
hvaremot Ridderskapet och Adeln antagit de stadganden, som finnas intagne
uti 135 §. af 1835 års Bevillnings-Förordning, samt Preste-Ståndet bifallit
§:n enligt Betänkandet N:o 12, likväl med iagttagande, att efter de på andra
raden förekommande ord; ”bland de af”, införas orden: ”Beredningseller",
hvilken förändring, i afseende på tillägget af orden; ”Bereclningseller",
nu mera förfallit.
Vid sådant fårhållande, och då 3:ne Riks-Stånd antagit redactionen i
Utskottets förslag endast med skiljagtighet, i afseende på Landshöfdingens
rösträttighet, hvilken Borgare- och bonde-Stånden ansett böra upphöra, men
Preste-Ståndet så väl som Ridderskapet och Adeln, enär berörde rättighet
finnes stadgad uti den af sistnämnde Riks-Stånd godkände §. i nu gällande
Bevillnings-Förordning, bibehållit; hemställer Utskottet, att i denna fråga,
der tvänne Stånd stannat emot tvänne i olika beslut,
Landshöfdingens rösträttighet i Pröfnings-Comité må hädanefter
såsom hittills bibehållas;
hvarjemte, då §:n i öfrige delar blifvit af 3:ne Stånd godkänd,
dervid lärer få bero.
§. 114,
Pag. 57.
I stället för denna §. har Ridderskapet och Adeln antagit motsvarande
stadgande uti 135 §. af nu gällande Bevillnings-Förordning, hvilket stadgande
är af alldeles enahanda lydelse med Utskottets, af de 3:ne öfrige
Riks-Stånden godkända, förslag, hvadan detsamma på förenämnde sätt blifvit
af samtlige Riks-Stånden antaget.
§. 115.
Pag. 57 och 58.
Utskottets förslag är godkändt af samtlige Riks-Stånden, med iagttagan
Bih.
till R. St. Fröt. 1840. S Sami. 1 A/d. aS;te Haft. 5
34
Bevillnings-Utskottels Memorial, N.o 34-
de, enligt Preste-Ståndets beslut, att i §. införes i 2:dra raden af pag.. 58,.
fter orden: ”besvär öfver”, orden: ”Berednings- eller”; men
hvilket tillägg nu mera förfallit.
I sammanhang härmed har Riaderskapet och Adeln ansett nödigt, att
en serskild §., på sätt i 1835 års Bevillning.-Förordning varit stadgadt ,
borde finnas, angående insändandet af Taxerings-Comiteens Protocoll och
Längder, och att denna §. borde få sitt rum ibland de stadganden , som
angå Taxerings-Comiteerna, samt erhålla följande lydelse: ”De vid taxerings”förrättningarne
förde Protocoll , med dertill hörande längder och handlingar,
skola, vid bot af i R:dr, till Länets eller stadens Fattigförsörjning
”för hvarje öfverskjutande dag, inom Tre veckor efter nämnde förrättningars
”slut, ingifvas af Kronofogdarne till Konungens Befallningshafvande och af
”dem, som vid taxeringsförrättning i stad haft protocollsföringen sig anför'Trodde,
till stadens Magistrat, hvilken, vid enahanda bot, vare pligtig att
”dessa handlingar, inom åtta dagar efter deras emottagande,, till Konungens
”Befallningshafvande insända”.
Då de öfrige Riks-Stånden icke vidtagit något sådant beslut, utan deremot
godkänt de af Utskottet uti 86 och i 11 §§. i enahanda afseende föreslagna
stadganden, serskildt för Taxerings-Cömiteerne på landet och serskildt
för dem i städerne; så anser Utskottet Ridderskapets och Adelns
ofvannämnde beslut, såsom dessutom numera icke erforderligt,,
böra förfalla.,
pas.5fl. 5- "9-
Utskottets förslag är godkändt af Preste- och Bonde-Stånden; hvaremot
Ridderskapet och Adeln beslutat den förändring i redactionen , att senare
momentet skulle erhålla följande lydelse: ”Med valet af dessa senare, aå väl
”sorn af Riks-Ståndens ledamöter, förhålles på det sätt, att Taxerings-Gomi”teen
i dess plenum inom sig utser Sex personer , nemligen En af Ridderskap
och Adel, En Prest, Tre Borgare och En Ståndsperson; hvarvid
”iagttages, att af detta antal ledamöter en utses ifrån hvarje af Taxerings”Comitéens
afdelningar”, o. s. v., lika med ”Utskottets förslag”; samt BorgareStåndet,
att första momentet skulle lyda sålunda: ”1 Stockholm vare serskild
Pröfnings-Comile, hvilken, under Ordförande af Öfver-Ståthållaren , i
dess frånvaro af Under-Ståthållaren, eller den Konungen i deras ställe i
Nåder förordnar, utan rösträttighet, skall bestå af Tre af Ridderskap och
Adel, Tre Prester, Två af Stockholms Magistrat, dem Magistraten utser, Tolf
rörelse-idkande Borgare, nemligen Tre af Grosshandels-, Tre af Minuthandels-,
Bevillnings-Utskottets MemorialIV.-o 3Jf..
35
Två af Fabriks- och Fyra af Handtverks-classerne, samt Fyra Ståndspersoner’’.
Då sålunda §:n blifvit gillad i sin helhet af Preste- och Bonde-Stånden,
samt första momentet af Bidderskapet och Adeln, och andra momentet
af Borgare-Ståndet, hvilket följagtligen utgör 3:ne Stånds gemensamma
beslut, så
lärer dervid få bero.
:§• 120.
Pag. 5p.
Ridderskapet och Adeln bar beslutat den förändring, att ordet: ”uti”
skulle tillsättas emellan orden: ”gälla0 och ”allt”; men som de 3:ne öfrige
Riks-Stånden godkänt Utskottets förslag,
lärer dervid böra förblifva.
§. 121.
Pag. 59 och 60.
Utskottets förslag i Utlåtandet N:o 27, pag. 58, att med bestämmandet
af procent-belopp och öfriga anslag enligt denna §. må anstå, intilldess vid
hevillningens fördelning hunnit utrönas, huruvida och i hvad mon någon
förändring derutinnan kunde böra ega rum, har af samtlige Riks-Stånden
blifvit godkändt; hvarförutan Ridderskapet och Adeln beslutat följande redactionsförändringar,
nemligen, att orden: ”en procent af hela Länets bevillnings-summa”,
skulle utbytas mot orden: ”af hela bevillningssumman för
Länet, En procent”, och orden: ”vid beräkning eller utbetalning”, skulle utgå;
men som de öfrige 3:ne Riks-Stånden , i afseende på redactionen, godkänt
Utskottets förslag, så
torde dervid få hero.
§. 122.
Pag. 60.
Borgare- och Bonde-Stånden hafva godkänt Utskottets förslag, hvilket äfven
är bifallet af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, med den
förändring, alt ordet: (”Berednings”) skulle införas framför ordet: ("Taxerings”);
men som berörde förändring nu mera förfallit, så är följagtligen
ifrågavarande §. af samtlige Riks-Stånden gillad.
36
Sevilluings-TJLskottets MemorialN.-& 3$
§. 123.
Pag. 6r»
Denna §. är gillad af Borgare- och Bonde-Stånden, äfvensom af PresteStåndet,
med iagttagande, att på irsta raden, efter orden:: ”ledamöter af”,
införes ordet: ” Berednings” _, hvilken förändring likväl nu mera förfallit;
hvaremot Ridderskapet och Adeln beslutat att §:n skulle erhålla samma
lydelse, som motsvarande §. i 1818 års Bevillnings-stadga.
Då således 3:ne Riks-Stånd bifallit Utskottets förslag,,
lärer dervid få bero.
§§. 12 5, 126 och 12J.
Pag. 61 och 62.
Utskottets förslag med den förändring, som Utlåtandet N:o 27, pag. 61,
i afseende på ia5 §. utvisar, är godkändt af Bonde-Ståndet; äfvensom af
Borgare-Ståndet, enligt Betänkandet N:o 12, med den förändring, att sista
perioden af irsta momentet uti I2t5 §. må erhålla denna lydelse: ”Öfver
Pröfnings-Comiteens beslut må Kronans Ombud och den skattskyldige anföra
besvär, hvilka, ställde till Kongl. Maj:tskola inom trenne månader
ifrån af beslutet erhållen del, ingifvas i Stockholm till Öfver-Ståthållaren
och i orterne till Konungens Befallningshafvande, som dem , med hvad de
dervid hafva att i underdånighet erinra, ofördröjligen till Kongl. Maj:t insända;
hvaremot Ridderskapet och Adeln afslagit dessa §§., och i deras
ställe antagit 146, i^n, 148, i4ö> i5o och i5i:sta §§. i 1835 års Bevillnings-stadga,
samt derjemte beslutat, att öfverskriften till den afdelning,
hvartill dessa §§. höra, skulle erhålla samma lydelse , som i sistnämnde
Stadga; samt Preste-Ståndet, med ogillande af ifrågavarande §§., sådane de
i Betänkandet N:o 12 och Utlåtandet N:o 27 föreslås, antagit hvad i detta
afseende finnes föreskrifvet i §§. 147» r48> i4f)> oc^ nu gällande
Bevillnings-Förordning, endast med iagttagande af att i 147 §■> i.sta raden,
efter ordet: T’öfver”\, och i i5o §. 3:dje raden från slutet, efter orden:
’*ej eller må till”, införes ordet: ”Berednings”^
Då Ridderskapets och Adelns samt Preste-Ståndets ifrågavarande beslut
tillkommit såsom följd deraf, att dessa Stånd vid pröfningen af Betänkandet
N:o 12 och Utlåtandet N:o 27, i afseende på de reglementariske föreskrifterne,
hufvudsakligen bibehållit hvad derom uti 1835 års Bevillningsstadga
förekommer, men den af Utskottet föreslagne , samt af Borgare- oeh
Bonde-Stånden godkände ordning för uppställningen, af dessa §§., eger vä
-
