# ID: svediakorp-gov2080
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 109,608
# sentences: 2,654
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
jahhhukbh maiKswwASwwBHj
VID
Laetima Riksdagen i Stockholm
Åren 1840 och 1841.
FEBITE SAMLINGEN.
1^2 Afdelningen.
Bevillnin gs-Ut skottets Memorial, Utlåtanden och Be•
tänkanden.
et>
f ORSTA 1&I181.
r
B cvillnin^s-Ut skottets Memorial, N.-o 1.
1
N:o 1.
Aok. till Exp. Utsk. d. 19 Mars, kl. 11 f. m.
Rikets Höglofl. Ständers Bevillnings-Utskotts Memorial, om antagande
af trenne Canzlister utöfver den i Riksdags-Ordningens
24 §• bestämde personal.
Bevillnings-Utskottet, som, med stöd af 24 §• Riksdags-Ordningen, antagit
3:ne Canzlister, hvilka, i egenskap af Notarier, på Utskottets 3:ne Afdelningar
tjenstgöra, har, för göromålens behöriga och skyndsamma gång, funnit
oundgängligen nödigt att, för närvarande och så länge behofvet sådant påkallar,
använda biträde af ytterligare 3:ne Canzlister; och får, med anmälan
häraf, Utskottet hos Rikets Höglofl. Ständer
vördsamt anhålla, det Utskottet måtte tillåtas, utöfver den, jemlikt
Riksdags-Ordningen, af Utskottet redan tillsatta Canzli-beljening,
antaga 3:ne Canzlister med åtnjutande af arfvoden, den ena
af dem från den i5 nästlidne Februari, och de 2lne öfrige från den
i5 innevarande månad, ifrån hvilka tider de såsom extra biträden
varit använde.
Stockholm den 19 Mars i84o.
Pä Höglofl. Ridderskapets och Adelns
Ledamöters vägnar,
Jacob Hamilton.
På Högv. Preste-Ståndets
Ledamöters Tagnar,
C. N ordhammar.
På Vallöf!. Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar,
M. Grapengiesser.
På Hederv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar,
J. Olsson.
G. M. Gyllenhoff.
Bih. till R. St. Prot. 1840• 5 Sami. 1 Afd. Usta Haft.
1
5
Bevillnings-U Iskot tets Memorial, N.-o 2j och Betänkande, N.-o 3.
N:o 2.
Ank. till Exp. Utsk. den ig Mars, kl. n f. na.
Memorial, om återlemnande af Johan Perssons från Upsala Län
inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckta motion angående
besvär öfver Markegångs-Taxorna.
_ Under den 6 i denna månad, har Hedervärda Bonde-Ståndet till Be■villnings-Utskottet
remitterat ett af Riksdagsmannen Johan Persson från
Upsala Län afgifvet, och den 16 dennes till Utskottet ankommet Memorial,
hvaruti han, på anförde skäl, föreslagit, att Kammar-Coliegii Advocat-Fiscals
rättighet att, å Kronans vägnar, anföra besvär öfver de af Deputerade
Bestämde årliga Markegångs-pris måtte alldeles upphöra, eller åtminstone
någon gräns sättas, utöfver hvilken Collegium icke egde rätt att, på bemälte
tjenstemans besvär, samma pris förhöja; hvarmed flera Ledamöter
sig förenat.
Då detta ärende, såsom innefattande fråga om sättet för vidtagande
af ändring uti de årliga Markegångs-Taxorna, efter hvilka förvandlingen
af Kronans ordinarie räntor beräknas och utgår, icke kan hänföras tili de
ämnen, som, enligt 70 §. Regerings-Formen och 3i §. Riksdags-Ordningen,
utgöra föremål för Bevillnings-Utskottels handläggning,
har Utskottet ansett sig icke böra nämnde ärende till pröfning
upplaga; hvilket härmed vördsamt, anmäles, till den åtgärd, som
44 §■ 3 mom. uti Riksdags-Ordningen föreskrifver.
Stockholm den 19 Mars 1840.
N:o 3.
Ank. till Exp. Utsk. den ig Mars, kl, 11 f. m.
Betänkandej angående Gustaf Bernhard Appelqvists motion om
Debets-lösens af skaff anele, samt Skatt-skrifvarens åläggande att
å Debet-sedeln jemväl uppföra Cornmunala af gifter.
Under den 10 i denna månad, har Hedervärda Bonde-Ståudet till Bevillnings-Utskottets
handläggning remilleial ett af Riksdagsfullmägligen Gu
-
Bevillning!-!!tskoltets Betänkande, N:o 3.
3
staf Bernhard äppelqvist inlemnadt, lill Utskottet den 23 dennes ankommet
Memorial, deruti Appelqvist, under anförande bland annat, att föreskriften
uti nu gällande Bevillnings-Stadga, att Skatt-ski ifvaren skulle vara berättigad
lill lösen för Debet-sedlarne, vore högst obillig, oell att någon anledning
icke förelunnes, hvarför Staten egde påföra den skattdragande ea
utgift för det han tick sina ulskylder erlägga, eller hvarför Staten, mer än
enskild person, skulle vara berättigad njuta betalning för sina räkningar
och qvittencer m. m., föreslagit, alt stadgandet i Bevillnings-Förordningen
örn lösens erläggande för Debet-sedlar målte försvinna, så alt de skattskyldige
befriades från all afgift för Statens årliga räkningar och qvittencer;
hvarjemte och i sammanhang med hvilket ämne äppelqvist föreslagit, att
i en blifvande Bevillnings-Förordning matte mera uttryckligt bestämmas
Skatl-skrifvarens skyldighet att debitera jemväl den så kallade extra uppbörden,
eller sådane ett hemman vidlådande utgifter, som utgå till ett för
den Communen, derinom jorden är belägen, gemensamt ändamål, såsom
Tings- och Fånghus-byggnader eller hyresmedel, Fångvaktares aflöning,
Snöplogs-penningar m. fl. dylika, hvilket åliggande, enligt motionärens förmenande,
väl vore föreskri!vet uti Bevillnings-Förordningens 108 §; men
vid uppslående tvister hade olika meningar om Skattskrifvarens skyldighet
härutinnan gjort sig gällande; och har motionären till stöd för sitt senaste
förslag anfört: att en debitering af de Communala utskyhlerne, hvilka ålåge
jorden, icke kunde verkställas efter annat än jordeböcker och mantalslängder,
deruti hemmanens olika natur och serskilda egare vore upptagne,
samt att desse handlingar befunnes i Skatt-skrifvarens vård, och svårligen
af honom kunde utlemnas; att ifrågavarande debiteringar af ålder utaf Häradsskrifvaren
verkställts, intilldess allmänheten icke nöjt sig med en del
desse tjenstemäns tillgörande alt häröfver utfärda serskilda Debet-sedlar,
hvarför lösen jemväl fordrats. Uti hvad sålunda blifvit anfördt hade förenat
sig flera Ledamöter; hvaremot Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs
Län andragit, att orsaken, hvarföie lösen för Debet-sedlar egde rum,
varit den alt, före 1808, de skattskyldiga först vid Uppbördsslämmorne
finge veta skattebeloppen, men, då sådant öfverklagades, blef i stöllet förordnadt,
det Debet-sedlar skulle före stämmorna utfärdas, och att, då delta
medförde tillökning i Häradsski ifvarnes göromål och jemväl förorsakade
dem kostnad, hade de blifvit berättigade att för Debet-sedlarne undfå lösen,
hvilken sålunda ej kunde Häradsskrifvarne fråntagas, så länge Debetsedlar
utfärdades, derest icke för besväret och kostnaden med desammas
4
Bevillnings-UtskoHets Betänkande, iT.-o 3.
ulfärclande, om lösen borttogs, anslag af allmänna medel i stället beviljades;
bestridande Zweigbergk pä desse skäl den väckta motionen.
Vid .öfvervägande af livad sålunda blifvit föreslaget, bar Utskottet ansett
frågan om Debet-sedels-lösens borttagande först böra blifva föremål
för Utskottets öfverläggning vid bestämmande af grunderne för bevillningen;
men hvad åter angår Skatlskrifvarens skyldighet att jemväl debitera
så kallade Communala afgifler, så enär delta är ett ämne, som icke ligger
inom Bevillnings-Förorduingens omfattning, ulan snarare måste anses böra
hero på emellan de skattskyldige och Skaltskrifvaren träffad öfverenskommelse,
emedan Häradsskrifvare]], såsom en Kronans Embetsman, icke tillhör,
i följd af sin tjenst, att taga någon befattning med Communens enskilda
angelägenheter;
finnér Utskottet sig med framställde förslaget i denna del ej tillkomma
att taga någon befattning.
Slockholm den 19 Mars i84o.
TRYCKT HOS J. A. WALLDAN,
18 40.
Bevillnings-ULskotlets Betänkande, N:o 4-
1
N:o 4.
Ank. till Eip. Utsk. den 3i Mars, kl. it f. ra.
Betänkandej i anledning af Riksdags-fullmägtigen Gustaf Bernhard
Appelqvists motion om Kungörelses utfärdande, att
Häradsskrifvare utan lösen skulle vara skyldige i Mantalslängden
anteckna hemmansköp arrehde-conlracter} m. m.
Uti eli till Ulskoltet från Hedervärda Bonde-Ståndet under den 29
Februari remitteradt memorial, har Riksdags-fullmägtigen Gustaf Bernhard
Appelqvist från Blekinge Län, med framställning deraf, att, såväl inom
bans hembygd, sorn många andra delar af landet, den osed vore allmänt
känd och öfverklagad, att Häradsskrifvare, utan att dertill vara lagligen
berättigade, fordrade ersättning för det de, sin tjenstepligt likmätigt, uti
mantals-längden samt kronans öfriga handlingar antecknade hemmansköp,
arrenae-contracter och gernings-href, m. m., föreslagit: att, då mängden af
allmogen icke kände sin rättighet härutinnan, samt vanligtvis vid de årliga
mantals-skrifningar förrberörde anteckningar ägde rum, stadgas måtte, att LänsStyrel
set ne, uti de utgående Kungörelserne om Mantals- och Skattskrifningarne,
borde låta införa, det Häradsskrifvarne äro pligtige att utan lösen verkställa
ifrågavarande anteckningar; uli hvilket anförande någre af Hedervärda
Bondeståndets Ledamöter sig förenat; hvaremot serskiide yttranden
blifvit afl emnade af:
Nils Strindlund från Wesler-Norrlands Län, som ansett , om ett sådant
förhållande som det, hvilket motionären uppgifvit, eger rum uti hans hemort,
vore detta en öfverträdelse af gällande författningar, hvilken af den
lidande på laglig väg kunde beifras, men icke utgjorde föremål för behandling
såsom Riksdags-ärende, och ansåg Strindlund ej eller lämpligt, att allmänheten,
på sätt motionären föreslagit, genom kungörelse erinrades om dess
rättigheter härutinnan; deruti Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs
Län, Lars Larsson och Henric Hansson från Elfsborgs Län hufvudsakligen
instämt.
Ola Jeppsson från Blekinge Län: att han val bort omtalas, att inom
vissa trakter i Blekinge så tillgår, sorn motionären uppgifvit, men någon
Bih. lill R. St. Prot. 1840- 5 Sami. 1 A/d. 2;dra. Ild/let.
2
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 5.
bestämd kännedom egde han icke derom, och för egen del hade han ej
skäl att öfver något sådant sig beklaga;, men då motionären icke påyrkat
annat, än att det öfverklagade förhållandet måtte rättas genom allmänna
kungörelser, funnes deruti icke något obehörigt eller olämpligt
Vid
öfvervägande af hvad sålunda blifvit föreslaget och anfördt; så
enär de af motionären uppgifne och öfverklagade missbruk utgöra öfverträdelser
af allmänt kungjorde och gällande författningar och kunna i laglig
väg beifras;
finner Utskottet ifrågavarande ärende icke utgöra föremål för Rikets
Ständers liandläggning
Stockholm
den 3o Mars i84o.
N:o 5..
Ank- till Exp; Utsk- den 3i Mars, kl. ii f. m.
Betänkande, i anledning; af Riksdags- Fullmägtigen J. O. Widegrens,
af Anders Jonsson från lhina såsom egen upptagen,
motion, om befrielse för Allmogen att erlägga Bevillning för
utöjvande och försäljning af handsmide.
Under den 2? nästlidne Februari, har Hedervärda Bonde-Ståndet till
Bevillnings-Utskottets handläggning remitterat en af Riksdags-Fullmägtigen
J. O. Widegren från Östergöthlands Län väckt och af Riksdags-Fullniägtigen
Anders Jonsson från Tuna, såsom egen, upptagen motion, deruti blifvit
anfördt: att, ehuru från urminnes lider rättighet lill handsmide och dess
fria afsättning varit allmogen i Fjellmo och Godegårds Socknar af Östergöthlands
Län förunnad och Kongl. Mäj:ts ytterligare stadfästelse på denna
frihet blifvit meddelad den in Juni rySö och den (3 November 1809,
hade likväl beskattning å samma smide nästlidet år ifrågakommit; att, uti
nämnde socknar, belägne i nordliga delen af Östergöthland, vore sädes-productionen
ganska ringa och utgjorde handsmidet af spik, häslskor och
sömm m. m. en stor del af den fattiga befolkningens näringsfång, och att
denna för orten så vigtiga näring skulle helt och hållet upphöra, om icke
Bevillnings-TJtskollets MemorialN.-o 6.
3
några förmögnare jordegare förskottsvis lill de fattige bandsmederne utlemnade
jern och kol och tillhandlade sig deras smide, för att sedermera afsätta
på aflägsnare orter; men att dessa förlagsman, oagtadt deras obetydliga
vinst, ofta medtagits genom förluster på de lemnade förskotten och
vid smidels försäljning f)å credit och utan afseende på, att de, genom
denna sin handels-rörelse,. bidragit till flere hushålls bergning, blifvit ålagde
en ganska betydlig skatt; att en torpare, då han tillhandågår sina grannar
med gröfre smiden, eller någon uti snickeri blifvit så skicklig, att han kunde
förfärdiga en spinnrock,, väfstol eller annat,, blifvit för denna binäring påförd
bevillning med minst 2 R:dr, hvarför motionären föreslagit, att ofvannämnde
sn ideshandel och binäringar mätte få fritt idkas,, utan någon afgift
till Staten, så väl uti förutnämnde socknar, som i öfrige Rikets Landskaper;
uti hvilket anförande Olof Lindbäck från Hallands Län instämt.
Då den af motionären omnämnde beskattning icke finnes uti gällande Bevillnings-Förordning
föreskrifven, och den öfverklagade beskattningen således
härrör af ovigtig tillämpning af Bevillnings-Förordningen,
anser Utskottet något vidare utlåtande angående den nu föreslagna
frihet från Bevillning icke erfordras.
Stockholm den 3o Mars i84o.
N:o 6.
Ank. till Exp. Utsk. den 1 April, II. 11 f. 1*1.
Memorial, angående återlemnande af Riksdags- fullmägtigen Olaus
Ericssons från Götheborgs och Bohus Län motion, 011 indragning
af vissa Tull-Tjenstemän, anställde till bevakning
vid JSorrska< gränsen.
Under den 14 dennes, har Hedervärda Bonde-Ståndet till Bevillningssamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets handläggning remitterat
en af Riksdags-fullmägtigen Olaus Ericsson från Götheborgs och Bohus Län
väckt, till Bcvillnings-Utskoltet den 27 dennes ankommen motion, déruli
blifvit föreslaget, att den Tulltjenstemanna-personal, sorn är anställd såsom
4
BeviHnings-Ulskotlets Memorial, N.-o 7.
Tullbevakning u!med Norrska gränsen, ifrån Svinesund till Haparanda, måtte,
såsom öfverflödig och onödig, indragas, och de Tjenstemän, hvilka nu
äro anställde vid nämnde bevakning, på i-ndragnings-stat ställas.
Då detta ärende endast innefattar fråga om indragning af åtskilige
Tjenstemän vid Tullbevakningen utmed Norrska gränsen, och således icke
eger gemenskap med de ämnen, sorn, enligt 70 §- Regel ings-Formen och
3 r § Riksdags - Ordningen, utgöra föremål för Beviilnings-Ulskoltets handläggning,
har Utskottet ansett sig icke kunna detsamma till hufvudsaklig behandling
upptaga, hvilket härigenom vördsamligen anmäies till
den åtgärd, som 44 §• 3 morn. uti Riksdags-ördningen föreskrifver.
Stockholm den 3o Mars i84o.
N:o T.
Ank. till Exp. Utsk. den 1 April, kl. 11 f. m.
Memorial , angående återlemnande af Herr Rosenblads j Bernhard?
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckte motion otn anslag
till ersättning för Fa b riks-an läggning ar? som genom upphörande
af inforsel-förbud kunna blifva lidande.
Under den 12 uti innevarande månad, har Höglofl. Ridderskapet och
Adeln till Bevillnings- samt Banco-Utskottens handläggning remitterat en
af Herr RosenbladBernhardväckt, till Utskottet den 26 dennes ankommen
motion, hvarigenom blifvit föreslaget, att £n Million Riksdaler af
Banco-vinsten måtte på så sätt disponeras, att, under hvarje af åren 1841
till och med 1845, i 2:ne terminer utbetalas hvardera 100,000 R:dr lill
Kongl. Commerce-Collegium, för att, enligt serskildt bestämmande, användas
lill understöd och ersättning för de Fabriks-anläggningar, sorn, genom
iiu bestående införsel-förbuds upphörande eller Tull-nedsättningar, kunde anses
lidande.
Då likväl detta ärende, såsom innefattande fråga, dels om användande
af en för Staten påräknad inkomst utaf Banco-vinsten, dels om anslag för
Fabriks-näringarne, icke eger gemenskap med de ämnen, hvilka, jemlikt
Bevillnings-Utskottets Memorial, N:o 8. ' 5
70 §. Regerings-Formen och 3i §. Riksdags-Ordningen, utgöra föremål för
Bevillnings-Utskottets handläggning,
har Utskottet ansett sig icke kunna detsamma till hufvudsaklig
pröfning upptaga; hvilket härigenom vördsamligen anmäles för
den åtgärd, hvartill 44 §■ ^ morn. Riksdags-Ordningen föranleder.
Stockholm den 3o Mars 1840.
N:o 8.
Aok. till Exp. Utsk. den 1 April kl. 11 f. m.
Memorial, angående äterlemnande af Riksdags-fullmägtigen Stephan
Anderssons från Stockkolms Län till Hedervärda Bonde-Ståndet
ingifne memorial, om en bryggas anläggande vid Blockhusudden,
på bekostnad af Tullverket och Stockholms Stads Drätsel-Commission.
Under den 11 i denna månad, har Hederv. Bonde-Ståndet lill Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi - Utskottets handläggning remitterat
ett af Riksdags-fullmägtigen Stephan Andersson från Stockholms
Län inlemnadt, den 24 dennes ankommet, memorial, hvaruti, under anförande,
att det ålåge alia mindre fartyg, hvilka besökte Stockholm, att vid
inloppet dit lägga till vid Blockhusudden, hvarest serskilde Tull- och
Drätsel-afgifter jemväl erlades, och då billigheten fordrade, att för de trafiquerandes
beqvämlighet åtminstone funnes en lämplig brygga, hvarest fartygen
kunde anlägga, motionären föreslagit, att, derest skyldigheten att anlöpa
Blockhusudden för förrberörde fartyg skulle fortfara, en brygga derstädes
på bekostnad af Tullverket och Stockholms Stads Drätsel-Commission
måtte blifva anlagd.
Då likväl detta ärende, såsom innefattande fråga om beredande af en
beqämlighet för de sjöfarande, sorn med mindre fartyg från saltsjösidan
ankomma till Stockholm, och enligt gällande Författningar skola anlöpa
Blockhusudden, icke eger gemenskap med de ämnen, sorn, enligt 70 §.
Regerings-Formen och 3r §. Riksdags-Ordningen, utgöra föremål för Bevillnings-Utskottets
handläggning,
6
Bevillnings-Utskottets Memorial, N:o 8.
har Utskottet anset sig icke kunna ifrågavarande ämne till hufvudsaklig
behandling upptaga, hvilket härigenom vördsamligen
anmäles till den åtgärd, som ^4 §• 3 mom. uti Riksdags-Ordningen
föreskrifver,
Stockholm den 3o Mars 1840.
TRYCKT HOS J. A. WALLDEN,
1 8 4 0.
Bevilhungs-Ulskottels Betänkande j N.-O 9.
1
N:o 9.
Ani;, till Exp. Utsk. d. 2 April, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af äilskillige motioner, dels om stämmoböters
upphörande eller förminskning, dels om samma böters
bestämmande i anseende till skut te-beloppet.
Till Bevillnings-Utskottets handläggning har blifvit re mitte rad t:
l:o Från Hedervärda Bonde-Ståndet, följande 2:ne motioner:
a) af Riksdags-fullmägtigen Jonas Kylander från Wermlands Län,
deruti han anfört: att, genom en äldre Kongl. Förordning, varit stadgadt,
att de skattskyldige, som försummat inställa sig vid vinter-uppbördsstämman,
skulle böta 12 sk. Banco; ali denna Förordning blifvit upphäfven,
men upplifvad med förnyad kraft och verkan den 8 December 1836; och
att dessa bestämda böter, antingen de skattskyldige vid uppbörds-stämman
förmådde utskylderna erlägga eller icke, med yttersta stränghet utpressades;
att då i en tid stora miss vext-år drabbat landet och skatterna således,
i följd af denna dyra tid, fördubblats, vore icke skäl, att den skattdragande
skulle pliktfällas för det han icke kunde sina utskylder i rättan
tid gälda, eller att tyngden af utskylderna borde ökas genom böters åläggande,
synnerligen när utskylderna nog i alla händelser till yttersta skarfven
uttoges; hvarföre motionären föreslagit, alt de så kallade stämrao-böter
borde upphöra.
Med remissen af förenämnde motion hade äfven meddelats Utskottet
flera ledamöters i samma ämne afgifna yttranden, af hvilka ledamöter
de fleste instämt med motionären, med tillägg af Pehr Jönsson från Christianstads
Län, att, om stämmo-böterne skulle bibehållas, desamma borde
bestämmas i förhållande till skatte-bidragens större eller mindre belopp;
och Sone Pehrsson från Malmöhus Län, att, om ifrågavarande böter ej komme
att försvinna, desamma borde odelade tillfalla socknens fattige.
Pehr Claesson från Elfsborgs Län ansåg deremot stämmo-böterne
böra upphöra endast för den mindre bemedlade classen, men förde öfrige
skattdragande bibehållas.
Bih, till R. St. Prot, 1840. 5 Sami. 1 Afd, 3 Haft,
1
Bevilbiings-Utskottets Betänkande x N.-o 9»
b af Nils Magnnusson fran Calmar Län, alt de så kallade stämmoböter,
de der oftast träffade de fattige och obemedlade, måtte nedsättas från
12 sk.. Lill 8 sk., att erläggas af en hvar, som underlåter att sina Kronoutskylder
i föreskrifven tid betala, samt att nämnde böter oafkorlade måtte
tillfalla socknens fattige; uti hvilken mening någre ledamöter sig förenat,
hvaremot Ola Jeppson från Blekinge Län fästat uppmärksamhet derpå,
att större delen af Ståndet redan förut uttryckt den Önskan, att ifrågavarande
böter borde helt och hållet försvinna.
2:o Från Högvördige Preste-Slåndet: Prosten Thuclens motion, deruti,
under anförande, att så kallade stämmo-böter med lika belopp drabbade
en person, hvars utskylder uppgingo för året till circa en R:dr, som
den, hvilken ålåge i skatt till Staten utgifva flera hundrade Riksdaler och
för denne senare ofta kunde vara en vinst att för 12 sk:s Banco höler lå
anstånd med utskyldernes erläggande, då deremot för en person, med circa
en R:dr i utskylder, beloppet af hans skatt genom nuvarande böter
blefve med ± ökad t, blifvit föreslaget: att en sådan beräkning af stämmoböter
borde ega rum, att för hvarje utskyldsbelopp till 2 R:dr erlades
i stämmo-böter 4 sk.; för utskylds-belopp emellan 2 R:dr och 5 R:dr, 8 sk.j
emellan 5 R:dr och 10 R:dr, 12 sk. o. s. v., med 4 sk:s förhöjning på
hvarje fy lid t tiotal.
3:o Frän Vällofl. Borgare-Ståndet: Herr C. Berglunds motion, att
stämmo-böterne borde bestämmas att utgå med En procent af det debiterade
skatte-beloppet, beräknad efter närmast varande 25 å 50-lal i skillingar
eller Riksdaler.
Vid öfvervägande af hvad sålunda blifvit föreslaget och anfördt, och
då otvifvelagtigt är, att en stor mängd af de skattskyldige underlåta att sig
infinna vid Krono-uppbördsstämman, ofta icke i brist af penningar tili utskyldernas
afbördande, utan derföre, att de anse den tid förspilld, hvilken
de lill en siik inställelse använda, då de veta, att utskylder ne blifva i deras
egna hemvist dera aHord rade, samt denna underlåtenhet förhindrade
en nödig controll å uppbördsman nen, jemte det den i betydlig nion försvårade
redovisningen, har Utskottet ansett sig böra tillstyrka sLätnmo-böternes
fortfarande; likväl och sorn med billighet och rättvisa instämmer,
att en person, hvars utskylds-belopp uppgår till circa 16 sk. eller En R:dr,
för sin underlåtenhet att utskyIdema sig afbörda, ofia föranledd af oförmåga
att kunna betala, icke bör fällas till samma böter, som den, hvil
-
Bevillnings-Utskotlets Betänkande } N;0 9,
3
kens ulskylder stiga till vida högre belopp, och följaktligen kan anses vara
i bättre villkor och förmåga att ulskylderna erlägga; har Utskottet ansett
sig böra föreslå:
att stämmo-böter skola utgå med 4 sk. till 2 R:drs utskylder, 8 sk.
till 4 R:drs, 12 sk. lill 12 R:drs, 16 sk. till 25 R:drs, 32 sk. till
50 R:drs, 1 R:dr lill 100 Ralrs, 2 R:dr lill 200 R:drs, och 3 R:dr
för hvad deröfver i utskylder utgöras bör.
Vidkommande fördelningen af samma böter, så, med afseende derå, att de
skattskyldiges försummelse icke tillskyndar uppbördsmannen någon annan
möda, än att utskrifva restlängd å de försumlige, hvilket vore ett hans
tjenste-åliggande, och största besväret med resternes indrifvande drabbade
de mest underordnade tjenstemän nen, såsom å landet Fjerdingsmännen, för
hvilka åter det skulle vara obehagligt att af sina fattiga grannar och sockneboer
uttaga böter, hvaraf dem sjelfve lillkomme någon andel, har Utskottet
funnit sig böra tillstyrka,
att så kallade stämmo-böter böra oafkortade tillfalla socknens fattige.
Stockholm den 30 Mars 1840.
Reservation,
Herr M. G. Wallén: ”Jag anser det vara högst obilligt att ålägga
de skattskyldige böter, större eller mindre, för det de uteblifva med betalningen
vid uppbörds-stämman. Genom elt sådant uteblifvande uppstår
ej någon förlust för Slaten, emedan uppbörden i flere månader ligger
ofruktbar i Ränlerien. Den enda olägenhet, som vid så beskaffadt uleblif
vande
uppstår, är, alt vederbörande uppbördsman få ett ökadt besvär med
resternas indrifvande; men som detta hörer till deras tjenste-åligganden,
hvarföre de ock njuta löner, sä inser jag ej, hvarföre böter böra komma i
fråga. Jag kan derföre ieke annat än gilla motionärens önskan, att böterne
helt och hållet borde försvinna, och får således mot Utskottets beslut
reservera mig.”
Härmed förenade sig Lars Larsson från Elfsborgs Län.
Herr Lagerc/vist reserverade sig jemväl emot béslutet om stämmoböters
bibehållande.
STOCKHOLM. Tryokt hos A. G, Hellsten, 1840.
Bevillnings-Ulskotlels Betänkande, N;0 10.
1
N:o 10,
Alik. till Exp Utsk. den 13 April, kl 5 e. ni.
Betänkande, i anledning aj' Contracts-Vroslarne Sandbergs och
Öhrnbergs motioner, om bestämmande af cn BränvinsConsumt
iöns-afgift.
Uti en lios Högvördiga Presle-Slåndet vacht och lill Bevillnings-Utskottet
remitterad motion , liar Herr Conlracls-Prosten Sandberg, med framslällning
deraf, att afven en indirect beskattning, som drabbade öfverflöd
och yppighet, blifvit försökt och ansedd formonlig, anfört: att, då Herr Prosten
nu föresloge en afgifl för consumtion af bränvin, i likhet med hvad sorn
egde rum efter 1812 års Riksdag, vore icke afsiglen dermed alt öka Statens
inkomster, utan anledningarne dertill: att föregifvande!, det en livar
som icke super bränvin, skulle med en personlig afgift fylla den brist, sorn
genom en deraf möjligen förorsakad minskning i bran vins-skall skulle uppkomma,
vore väl en orimlig dikt, men den blefve dock här och der trodd
af de enfaldige, och den kraftigaste vederläggning deraf vore en afgift af
deni, som supa; att bränvinssupandet vore ett öfverflöd, som mer än något
annat åstadkomme fattigdom, och att det icke vore obilligt, om deli, som
hade råd och lust att beslå sig och njuta detta öfverflöd, derför årligen
med en viss afgift bidroge till den församlings fattigvård, hvaraf han sjelf
eller hans barn snarast kunde komma i behof; att detta skulle utan tvifvel
kraftigt verka till det goda ändamålet af minskning utaf bränvinsförtäring,
enär mången skulle heldre afsäga sig bruket deraf, än skatta derför.
På grund af hvilka sålunda utvecklade, med flere anförde skäl, Motionären
föreslagit:
Att hvarje mansperson öfver 18 år, som förtärde bränvin, skulle
påföras en bränvins-consumtions-afgift af 24 sk. Banco, i sammanhang hvarmed
Motionären jemväl uppgifvit ålskillige föreskrifter för tillämpningen af
detta förslag, hvaribland förekommer: att då consuintions-afgiften afser ett
upprepad t begagnande af bränvin, så skulle deraf följa, att ett tillfälligt
bruk någon enda gång såsom läkemedel eller praeservativ icke till beskattning
upptages; att den föreslagne afgiften användes af Församlingarne till
uppfoslian för deras fattige och vanvårdade barn, emedan bränvinssupandet
är ibland arbetsklassen och den torftigare folkmängden den allmännaBili.
till R. St. Brot. 1840. 5 Sami. f dfd, 4. Höft. 1
2
Bevillnings-Utskottcts Betänkande, A>o 10.
sle orsaken till en försummad barnauppfoslran. Oell har Herr ConlraclsProsten
Öhrnberg, inom samma Riks-Slånd, föreslagit, alt en consumlionsafgift
af minst 8 och högst 16 sk. baico horde årligen erläggas af alla,
som supa bränvin.
Utskottet, som, i öfvervägande tagit hvad i förenämnde hänseende
blifvit anfördt och föreslaget, erkänner visserligen den goda afsigt, som derför
legat till grund; men, — då oberäknad t att Utskottet i allmänhet anser sig
icke böra tillstyrka någre serskilde 'utgifter för consumtionen af så kallade
öfverflödsarliklar, hvartill, utom all fråga, krän vinet måste hänföras, —
emot tillämpning af berörde förslag förekommer, att, derest en afgift skulle
påbjudas för förbrukningen af bränvin, en dylik, för att handla eonseqvent,
jemväl borde stadgas för begagnandet af vin och andre utländske drycker,
för hvilka åter en beskattning, genom den införselstull de draga, redan
eger runi, oeh således, om en eonsumlions-afgift derför antoges, en dubbel
beskattning skulle komma att införas; hvarförutan, vid den föreslagna afgiflens
påförande, det ofta torde inträffa, att personer, för att densamma
undvika, icke angåfve sig för begagnande af bränvin, ehuru sådant icke
destom nidre af dem inom eget hus och i hemlighet förlärdes; derifrån deras
husfolk och anhörige möjligen kunde hemta anledningar lill angifvelser,
hvaraf uppkomme tvedrägt och osämja bland dem , sorn främst af alla
borde inbördes lefva i den största enighet och frid; och flere svårigheter
derjemte vid afgiftens åläggande otvifvelakligt lomme att uppstå, såsom t.
ex. då nämnde afgift skulle påföras någon, om hvilken det vore bekant,
att han under loppet af året några få gånger förtärt bränvin, hvilket han
deremot föregaf sig hafva nyttjat såsom medieament, och i delta fall åter,
eller när bränvinet hade användts i egenskap af inedicament, enligt Herr
Prosten Sandbergs förslag, befrielse från eonsumlions-afgift finge tillgodonjutas,
sådant säkerligen hade till påföljd, alt de fleste, som af denna
dryck sig begagnade, skulle förebära, att det allenast skedde för helsans
vårdande;
finner Utskottet sig böra afstyrka bifall till ofvanberörde motioner.
Stockholm den 10 April 1840.
Reservationer.
Af Herr Contracts-Proslen Sandberg: ”Då det förslag, som Högloft.
Utskottet här afstyrker, af mig blifvit väckt, anser jag min pligt fordra att
reservera mig emot Utskottets beslut och ytterligare anföra de skäl, hvarpå
Bevillnings-Ulskoltets Betänkande, ]V:o 10.
3
min öfvertygelse är grundad, alt dess antagande skulle på folkets lefnadssätt
medföra en god verkan.
Uti ingressen till motionen, har jag endast i förbigående nämnt de
beskattningssystem, som förr blifvit försökta, utan att afgöra någondera»
företräde. Jag kiar visst icke något emot, om mitt förslag erhåller den utsträckning
att consumlions-afgift ålägges äfven för alla utländska spritdrycker,
men då bör, i min tanka, den icke betraktas såsom en inkomstkälla till
Staten, ej eller lagas så minutiöst, att ett tillfälligt och sällsynt förtärande
af eli, glas vin skulle beskattas, utan endast såsom ett medel alt minska
öfvcr/lödet i starka drycker, hvilket väl är det förderfligasle af allt öfverflöd;
och då vore det ingalunda obilligt, örn den, som vill och kan bestå
sig ett sådant öfverflöd, fastän lian vid varans inköp betalar införselstullen
(så vida den icke är smugglad), äfven vore pligtig att aflemna en skärf
lill fattige barns uppfostran inom sin församling. Men härvid torde mig
tillåtas få anmärka: först att rådane personer äro ganska få till antalet och
att de, såsom vanligen förmögnare, för en så ringa afgift svårligen skulle
minska sitt öfverflöd; sedermera att de skadliga verkningarne af en öfverflödig
vindrickning ännu icke synas så märkbara ej elier så allmänt utbredda,
att de för närvarande påkallat något serskildt correcliv, hvilket alltid,
när så inträffar, bör vidtagas; dernäst att Bränvins-consumtionen innefattar
äfven förbrukningen af rimm och conjac med dess destillerade vederlikar
såsom olika slag af samma vara, och isynnerhet att jag i motionen närmast
och egentligast fästat mig vid den allmänna branvinssupningen ibland
både fattiga och rika, emedan den beklagligen utbreder sig öfver landets
talrikaste befolkning och verkar ibland den så bedröfligt och förstörande
både på dess husliga trefnad, dess sedlighet och dess bergning.
Hufvudsaklig» ändamålet är således tydligen att befordra nykterheten
och förminska den öfverflödig» och skadliga bränvinssupningen; och derföre
bär jag i förslaget sorgfälligt undvikit ali småaktighet vid tillämpningen,
så att nemligen ett tillfälligt och sällsynt förtärande deraf, äfven om det
inträffade några få gånger pä året, icke skulle till afgift debiteras. Intet
medel i béskattningsväg synes mig ändamålsenligare än detta; ty att en
högre skatt på produclionen i sådant hänseende nästan ingenting uträttar,
är lätt alt inse, emedan derigenom endast uppdrijves tillverkningen, för
att med vinsten kanna betacka skatten, och detta äter föranleder nödvändigtvis
en ökad conswntion. Deremot har det all sannolikhet för sig, att
mången skulle afhålla sig från det dagliga, tidt och ofta upprepade eller
öfverflödig» supandet, om han för detsamma skulle blifva i mantalslängd
4
Bevillnings-Utskottels Betänkande, N',o 10,
serskildt antecknad och i sin Debetsedel finna sig serskildt påförd en icke
för hög, men ej eller för obetyd lig afgift, hvartill han åskådligen ser orsaken,
och den han, till sin egen båtnad, när han vill, kunde slippa. Och
att de personer, som detoagtadt, vilja bibehålla, eller såsom ynglingar antaga
denna skadliga vana, årligen lemna något Lill uppfostran af socknens
fattiga barn, hvilka, åtminstone på landsbygden, ej sällan härstamma från
dem eller deras vederlikar, innefattar ingalunda någon obillighet.
Såsom skäl till afstyrkande har man anfört ”att ett sådant stadgande
”skulle föranleda till fiscalisalion och angifvelser, samt derigenom åstadkomma
oenighet och osämja ibland de personer, som borde lefva i största
”enighet och frid,” hvilket man tvifvelsutan ansett för det vigtigasle hindret
emot förslagels antagande. Må man litet närmare undersöka saken.
Jag vill icke här åberopa den vanliga vederläggningen, att detta skäl bevisar
för mycket och således intet, ty om man anser den möjliga angifvelsen
af en förbuden gerning vara ett större ondt, än sjelfva gerningen, så
borde ingenting i den borgerliga lagen förbjudas eller med afgift beläggas.
Men, som sagdt är, delta vili jag icke åberopa, utan antager deremot att
den Lagstiftning, som demoraliserar folket och motverkar Statens högre ändamål,
är förkastlig; och härvid kan man då med allt skäl fråga, om icke
de hittills gällande krog- och bränvinsstadgar, som föranleda och uppmuntra
supningen, långt mera förderfva tänke- och lefnadssättet; — om icke
dessa tusende gånger mer åstadkomma split, osämja och tvedrägt inom familjerna,
samt trätor och slagsmål emellan vänner och bekanta, än ett stadgande
som går ut på att minska förtäringen af den retande och upphetsande
drycken? Äj husfadren förståndig, så skulle han, genom den föreslagna stadgan,
blifva föranlåten, att beveka barn, tjenare och husfolk att afhålla sig från
en supning, som är både onödig oell skadlig, och den man tillika skall skatta
för. Är han deremot sjelf slaf af bränvinsbegäret, skulle både hans egen
påtagliga fördel, och en förståndig hustru, kanske också barnen, beveka honom
att strida emot sitt förderfvade begär, om icke för annat åtminstone
för att slippa skatten, och alt aflägga sin skadliga vana innan det blir för
sent. Korteligen, inom hushållen, på vägar och stigar och vid sammankomster
har man i sanning långt mindre att frukta för oenighet och osämja
af hvad här föreslås, än af det förhållande, som nu eger rum.
Ehuru Högloflige Utskottet erkänt den goda afsigten, så beklagar jag
dock högeligen, att man förbisett förslagets egentliga syftning och det sätt för
dess tillämpning, som motionen både uti 3, 4, 5 och '7 momenten och i slutanmärkningen
antyder. Här är ju icke fråga om någon Stats-inträd, utan endast
Bevillnings-Utskottets Betänkande, R.-o 10,
5
om en sedlig Communal-stadga, hvars handhafvande således i främsta rummet
åligger församlings-slyrelsen. Men för att gifva den mera allmänlighet,
en eftertryckligare vigt och större ordentlighet vid efterföljden, har
jag ansett den böra ingå uti en allmän Förordning, samt afgiften emot en
viss procent för besväret, debiteras af Häradsskrifvare!! och uppbäras af
Kronofogden0). Här skola således icke eller, enligt hvad motionen uttryckligen
innehåller, aldrig någonsin komma i fråga några angifvelser eller ftscalisationer,
som behöfva i laga ordning bevisas, emedan sådant icke medför
några böter, ty ingen egentlig skatteförsnillning Sr begången. Hvad
som föreslås är helt enkelt: att den, som efter hvad allmänt bekant är,
vanligen super bränvin, erlägger årligen 24 sk. banco tili Socknens uppfostrings-cassa
för fattige barn: den deremot, som efter hv^d i allmänhet är
kändt, icke super bränvin, är fri ifrån en sådan afgift, antingen han tillhörer
nykterhetsförening eller icke: den, som afsäger sig det vanliga bruket,
men ändå fortfar dermed och sådant bbf allmänt kändt, äfvenlyrar ingenting
annat än att derföre blifva debiterad, antingen vid BereduingsComitéen
eller nästa mantalsskrifning. Stånde det dock honom alltid fritt
att sedermera, när han vill, skilja sig vid både supningen och skatten derför.
Om någon consumtion likväl skulle ske i hemlighet, utan att blifva
debiterad, är ju dervid icke den ringaste fara. Den blir i alla fall mycket
mindre än den offentliga, der supbröderna uppmuntra hvarandra till omåttlighet.
Rätt långt kan den icke drifvas i det fördolda utan att dess verkningar
blifva synbara, ej eller rätt länge fortsättas, förrän den blir bekant
och äfven kommer lill Kyrko-Rådets eller Församlings-slyvelsens kunskap.
Ändamålet skall dock vinnas; en minskning i den skadliga förbrukningen
åstadkommas.
Man kan väl invända , att när debiteringen sålunda skall verkställas
efter Socknemännens ompröfning och vittnesbörd, härvid är spelrum för
godtycket; men samma förhållande eger ju rum vid påförandet af nästan
all bevillnings-afgift lill Slaten, och det i en ännu högre grad. Man skall
ju på Ed och samvete pröfva en annans uppgift på inkomst och förmögenhet;
man skall bedöma dagakarlens arbetsförmåga och fattigdom m. m.,
*) Au det ingalunda år hvarfen olagligt eller otillbörligt härmed besvära Kronan^
Tjenstemän, bevises derutaf, att enahanda åligganden förut åro dem föreskrifne
i afseende på andra slags afgifter, hvilka icke eller tillfalla Staten utan församlingen,
såsom: böter för uteblifvande uppgift till mantalsskrifning, saköres-medel, stämmoböter,
snöplogs-penningar m, fl, — och dessutom föreslås hår ersättning för
deras ökade möda.
6
Bevillnings-Utskollcts Betänkande, N.o 10.
hvilket allt både är vida vanskligare att känna, än om någon plägar supa
bränvin, oell ett misstag derutinnan föranleder en långt större orättvisa,
än om någon hemlig branvins-cansument skulle bir ett eller annat år undslippa
consumlionS-afgiflen. I samma mon, som man vid alla småaktiga
fiscalisationer och enskilda angifvelse!- i detta hänseende alldeles icke justei'
någon uppmärksamhet, och enär afgiften erlägges till en barmhertighetsinrättning
for socknens egne fattige barn, är jag nästan viss på, att äfven
härigenom skall hos folket utbildas en heders- och rättskänsla, så att man
för en så lumpen penning icke vill fördölja eller förneka sin consumtion,
utan antingen frivilligt erlägger afgiften derför, eller ock, hvad ännu bättre
är, lika frivilligt upphör med densamma.
Hvad slutligen angår den farhågan, att, då det medicinska bruket
af spirituösa droppar fritages ifrån afgift, de fleste, som begagna bränvin,
skulle föregifva alt det skedde för helsans skull, är hvarken så vigtig
ej eller så grundad att förslaget för den orsaken skull bör förkastas. rIy
först och främst fortgår alltjemt upplysningen med sina bevis, hemtade både
af vetenskapen och erfarenheten, om bränvinets sannskyldiga verkan på
menniskokroppens helsa och välmåga, och den tränger sig mer och mer
in på allmänna öfvertygelse!!; så vida nemi. den ej allt för mägligt motarbetas
af en bränvins-lagstiftning, som talar ett annat tungomål. För det andra
är det temmeligen säkert att åtlöjet skulle i allmänna omdömet snart utmärka
bränvinssuparen, som ville föregifva vidhållandet af sin skadliga
hvardagssed föranledas af omsorg för helsan. Det vigtigaste härvid är fördenskull:
att, örn Lagstiftningen ålägger en dylik afgift pä de skäl, som ofvan
antydda åro, så hafva Statsmaklerne offentligen förklarat den allmänna
bränvins-consumlionen såsom en osed, ett missbruk, en skadlig vana, den
de äldre böra aflägga och framförallt ungdomen aldrig vänja sig vid, hvilken
offentliga förklaring i denna stadgade afgift, synbar på debet-sedlarne
och alltjemt framstående för folkets ögon, skulle vara af en ganska betydlig
inflytelse på det allmänna tänkesättet.”
Af Herr Contracts-Prosten Nibelius, som ansåg att det i Prosten Sandbergs
motion åsyftade ändamål kunde vinnas genom följande stadganden:
l:o. i årlig consumtions-afgift betalas 12 sk. af hvarje mansperson,
hvilken annorlunda, än som medicament nyttjar bränvin och cognac. Afgiftens
erläggande vidtager vid samma tid som skydds-afgiftens.
/
Bevilliiings-Utskottels Betiinkandej N\o 10.
7
2:o. alla manspersoner, som debiteras för skydds-afgift, debiteras
afven för denna consumtions-afgift, så vida de ej vid mantalsskrifningen
afsäga sig bruket af ifrågavarande drycker;
3:o. den, som för det löpande året ej blifvit debiterad för denna
consumtions-afgift, erlägger för samma år ingen afgift, änskönt han äfven
skulle beträdas med att under den tiden nyttja bränvin eller cognac; men
debiteras vid nästföljande mantalsskrifning för nästa år, utan afseende på
om lian då afsäger sig bruket af en eller begge af dessa drycker;
4:o. efter enahanda grunder, som bär ofvan blifvit bestämda, beta
las
i årlig consumLions-afgift af 24 sk. af hvarje mansperson, sorn, hemma
eller för betalning borta, nyttjar viner eller utländska spirituosa;
5:o. dessa consumtions-afgifter, som af Kronofogde uppbäras jemte
kronoulskylderne, aflemnas efter förrättad uppbörd till den Comité, som
hvarje församling för delta ändamål inom sig utsett, och användas, efter
sockenslämmobeslut, till bestridande af församlingens gemensamma utgifter.
STOCKHOLM. Tryckt lios A. G. Hellstin, 1840.
Bevillriings-Uliikottets Betänkande, N:o 11.
t
N:o 11.
Aut. till Exp. Utsi. den i Maj, 11. 9 f. tn.
Betänkande, i anledning af sä väl Kongl. Majds Nådiga
Proposition, angående Cur hus-afgift ens fortfarande,
som Herr Möller hjelms, Axel, i ämnet
väckte motion.
TJti Nådig Proposition af den 8 riästlidne Februari, (införd i i:sta
Sami. usla Aid., under N:o 24) hvilken ifrån samtlige Riks-Stånden blifvit
till Bevillnings-Utskoltet remitterad, bar Kongl. Majit, jemte meddelande,
att, då den al Rikets Ständer, vid sisla Riksdag, till fortsatt utgörande beviljade
årliga afgift till Veneriska smittans hämmande och utrotande, endast
blifvit för en viss tid bestämd, eller att utgå från och med år i835
till och med det år, då innevarande Riksdag slutas, men af inkomne uppgifter
från Serafimer-Ordens-Gillet ådagalädes: ali vid samllige Läns-Lazaretten
och Curhusen i Riket, med undantag af clet för Stockholms Län,
inkomsterne, beräknade för fern år, eller från och med år i833 till och
med år i83y, i medeltal årligen utgjort, af Curhus-afgiften »20,181 R:dr
36 sk.’5 iv, och af öfrige inkomster blott 24,5? 1 R;dr 33-sk. 1 r., eller tillsammans
i44>7^3 R:dr 26 sk. 6 r.; att utgifterna för begge dessa Inrättningar
tillsammans uppgått till 124,458 R:dr 5 sk. 10 r. årligen; att i Stockholms
Län, der något Läns-Lazarett icke finnes, utan patienterne från Länet,
enligt träffad öfverenskommelse med äDirectionen öfver Serafimer-Lazarettet,
derstädes emottagas, Curhus-medlen för året, enligt sist insända
redogörelse, utgjorde R:dr 8 sk., och att utgifterna vid samma Läns
Curhus uppgingo lill 5,064 R:dr 5 sk., allt Banco; att således inkomsterna
vid Läns-Lazarellen och Curhusen, om Curhus-afgiflen skulle upphöra, utgjorde
ett högst obetydligt belopp emot utgifterna vid samina Inrättningar;
att desse sjukvårds-anstaller, i saknad af Curhus-afgiflen, eller annan
deremot svarande inkomst, omöjligen skulle kunna ega bestånd, samt att
af den, under senare åren, genom vidtagna förbättringar och nedlagde
kostnader å Hospitalen i Riket, i betydlig mon anlitade Hospitalsfonden,
ingalunda mer något understöd kunde meddelas Läns-Lazaretten, hvilka
det dessutom, jemlikt Kongl. Brefvet den 10 October ij65, åligger Länens
invånare att på egen bekostnad anlägga och underhålla, utan att
desse alltså ega någon egentlig rättighet till bidrag från Hospitalsfonden,
Mih. till K. St. Prot. 1810. 5 Sami. 1 Afd. 5 Iläft. 1
B e vill ning s ■ Utskottets Betänkande, N:a i r.
hos Rikets Ständer föreslagit följande beslut: a') att den så kallade Curhus-aPeiffer
fortfarande skal! af hvarje mantalsskrifven person, med högst
fem och minst en skilling Banco, utgöras intill utgången afdetår, då näst
härefter infallande Riksdag slutas, samt inom hvarje Län af dess Commit
terade
bestämmas till det belopp, lika för alla betalande, att erforderlig
tillgång vinnes, både för Lazarettens och Curhusens behof, hvartill afgiften
må gemensamt användas; och b') att äfven styrelsen och förvaltningen af
Lazarelten och Curhusen inom hvarje Län må fortfarande blifva gemensam.
Af de inom Riks-Siånden, i anledning af Kongl. Majus ofvannämnde
Nådiga Proposition, afgifne flera yttranden, inhemtas: alt olika åsigter i
ämnet sökt göra sig gällande, i så måtto nemligen, att, enär inom vissa
Län flera Curhus äro anlagde och Länet deladt uti serskildte Curhus-District,
det blifvit yrkadt, att afgifterne från districten borde ingå till
de serskilde Curhusen och icke till den allmänna administrationen för hela
Länet, emedan, då erfarenheten visat, att Härader finnas, hvarifrån
sällan någon patient till Curhusen försändes, invånarne i dessa Härader
syntes vara berättigade till partiel nedsättning i afgiften och ej skyldige
bidraga till underhåll af något annat Curhus, än det, till hvilket de äro
indehlte; att Härader, allt för långt aflägsna från Residens-orten, må vara
berättigade att, oberoende af Länets gemensamma LazareLt och Curhus,
hvarför sig, förse sig med denna inrättning, när de sådant vilja och kunna
tillvägabringa; att, då inom några Län finnas flera Curhus med serskild
styrelse och förvaltning fö»; hvarje, samt vissa district blifvit bestämda
för hvarje Curhus, icke blott cn så beskaffad serskild styrelse borde
fortfara, utan densamma äfven blifva öfverlåtet, att inom det fastställda
beloppet af nämnde afgift på personen närmare få bestämma, hvad
deraf skulle utgå, svarande emot districlets behof, och således den afgift,
som af hvarje district utgår, detsamma ock uteslutande tillgodokomma;
att i stället för det uti Kongl. Propositionen, momenten Litt. a och b
förekommande ordet ’ Län” må begagnas ordet ”District”, emedan Län finnas
inom hvilka n:ne Curhus är© inrättade, och medlen möjligen kunna
dragas till det Curhus, sorn i Läns-Res;deas-stadea finnes; samt slutligen,
att fortfarandet af Curhus-afgiften blifvit bestridd, af den anledning, att,
sedan Ständerna åtogo sig berörde afgift, skola de af Staten ans lagné medel,
till belopp af emellan 5o å 60,000 R:dr Banco å 6:te Hufvud-Titeln,
af Kongl. Oi dens-Gillet så förvaltats, att de antingen helt och hållet eller
till större eller mindre del frångått Landels Lazaretts-Inrältningar och Carlius.
Bevillnings-U(slottets Betänkande, IV:o n.'
3
Efter tagen kännedom, så väl af de lill Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
hörande handlingar, som de ifrån Riksgälds-Contoret Utskottet till—
handakomne Berättelser om revisionen af Curhus- och Lazaretts-räkenskaperne
för Länen, har Utskotlet inbemtat, att den i riikenskaperne under
åren i83/f, 1835, 1836 och 183^ debiterade Curhusafgiften, sedan afkortliingarne
afgått, i medeltal för ett år utgjort circa i o.5,ooo R:dr, samt att,
enligt Kongl. Sundhets-Collegii uppgifter, Curlms-inrältningarne, utom Mili—
tär-sjukhusen, under nedannämnde år varit begagnade af följande antal
sjuka, nemligen:
eller, i medeltal för hvarje af förenämnde år, 2771 personer; hvaraf följaktligen
visar sig, att sju ka n la le t under dessa år varit högre, än medeltalet
för åren 1827, 1828, 1829 och i83o, som, efter afdrag för Mi 1 itär-sjukhusen,
utgjort 2733 personer. Och som Revisions-berältelserne ilrån Länen
dessutom utvisa, alt i allmänhet Curhusinrättningarnes fonder eller
behållningar ännu äro så obetydlige, att, för desse inrättningars vidmagth
»Ilande, fortfarande understöd, åtminstone tills vidare, synes oundgängligen
nödigt, oberäknadt de årliga bidrag, som af Curhusrnedlen måste användas
för Lazarelten, af hvilka, enligt hvad högstberörde Nådiga Proposition
jemväl innehåller, åtskilliga äfven behöfva utvidgas och förbättras,
för alt upp-fylla deras bestämmelse och motsvara ortens behof; så, och då,
efter nu gällande grunder, Curanstalter obehindradt få inrättas på ett
eller flere ställen inom Länen, efter behof och öfverenskommelse, och det
i öfrigt åligger Läns-Committerade att tillse, det Curhusafgiften, som synes
böra utgå lika för alla betalande inom hvarje Län, blifver, i mon af
hvarje inrättnings behof, behörigen fördelad och använd, till förekommande
af den olägenhet för sjukvården på det hela, att brist yppas på ett
ställe inom samma Län, der öfverskott förefinnes å ett annat, hvilket
otvifvelaktig! skulle inträffa, om, på sätt ofvan omförmaldt är, afgiften från
vissa district bestämdes att directe ingå lill och uteslutande användas
år 1 831 af personer
Summa personer 16,626,
4 Be vill ning,-i-Utskottets Betänkande, N :o 11.
lör de inom samma districl befintliga serskilda Curhus, samt i afseende
på Curtius- och Lazaretts-medlens förvaltning af en gemensam styrelse, något
hinder deraf icke möter för bibehållandet af serskilda styrelser inom
de Län, der flere Curhus blifvit inrättade, enär annat vilkor vid berörde
medels gemensamma förvaltning icke blifvit fästad!, än att Curhusens och
Lazareltens inkomster och utgifter böra i räkenskapen åtskiljas och serskildt
redovisas, finner Utskottet sig föranlåtet, hos Rikets llögloflige Ständer
vördsamt föreslå,
alt en årlig afgift till veneriska smittans hämmande och botande
må fortfarande utgå till och med det år, då näst härefter
infallande Riksdag slutas, med högst fern och minst en
skilling för hvarje mantalsskrifven person, med i öfrigt bär
nedan uppgifne hufvudsakligen enahanda vilkor, som vid sista
Riksdag fastställdes; äfvensom, att Styrelsen och Förvaltningen
af Lazarettet* och Curhusen inom hvarje Län må
blifva gemensam, der icke locala hinder eller andra orsaker
deremot förekomma, såsom uti Stockholms, Östergöthlands,
Södermanlands, Wermlands och Gefleborgs’ Län m, fl.; dock
att hvardera inrättningens inkomster och utgifter noggrann t
åtskiljas, samt ovilkorligen serskildt redovisas;
hvar jemte Utskottet, som, med hänseende till viglen och angelägenheten
deraf att i möjligaste mått» söka förekomma vener iska smittans spridande,
anser ökade- cuntrofler vara af behofvet påkallade,, får tillstyrka-,
att Rikets Högloflig.*; Ständer måtte hos Kongl. Majit föreslå
vidtagandet af de ytterligare åtgärder och anstalter, som för
ändamålets befrämjande kunna pröfva» nödige och lämplige,
såväl till smittans hämmande i' allmänhet, sorn i afseende på
från utrikes orter ankommande skeppsbesättningar, om hvilkas
behöriga besigtning mera bestämda föreskrifter synas erforderlige,
ärr de, sorn innefattas uti Kongl. Commeree-Col—
legir, på Kongl. Majrts Nådiga befallning, under den 6- M..j
iR3p> derom utfärdade Kungör else.
I sammanhang härmed förekommer till handläggning en af Ilen- Möllerhjelm,
. Axel, inom Högloft Ridderskap.-1 och Adeln, Väckt samt till Utskottet
remitterad motion, att, då Curhus-afgift, till- det nu gällande maximum
af fem skillingar på hvarje mantalsskrifven person, ingalunda vore
för behofvet inom hufvudstaden ändamålsenlig eller tillräcklig, den rättig
-
Bevillnings-Utslottels Betänkande, i\r.-o ir.
het för Stockholms stads invånare målte af Rikets Höglofl. Ständer bestämmas,
att, äfven till belopp utöfver det för Länen i allmänhet fastställda
maximum af 5 sk. för hvarje mantalsskrifven person, öfverenskomma
om alt åtaga sig en efter behofvel lämpad Curhus-afgifl, hvilken bestämmelse
motionären ansett desto iner nödvändig, sorn i annat fall vederbörande
Kmbetsmyndighels li amsiä 11 ning skulle mötas med den erinran,
alt någon högre afgift, än den af Rikets Ständer till Cm linsén åtagna,
icke kunde, med afseende på ärendets beskaffenhet af beskattuingsfråga,
göras till föremål för öfverläggning och beslut; hvaröfver Herr von
Hartmansdorff, August, och Herr Rosenblad, Bernhard, sig yttrat.
Utom det att medgifvande! af en så obegränsad beskattningsrätt i
förenämnde afseende, som motionären föreslagit, vore stridande mot ordalydelsen
i 57 §. Regerings-Formen, skulle en förhöjning i Curhus-afgiften,
utöfver det hittills bestämda maximi-beloppet för hvarje mantalsskrifven
person, tungt drabba den fattigare foik-classen; hvadan och då af föreskrifterna
om Curhus-afgiftens utgörande icke förefinnes något hinder för
hufvudstadens invånare att på lämpligt sätt inom sig öfverenskomma
och besluta om de tillskott, som för allmänna sjukvårdens besörjande finnas
behöflige,
Utskottet anser sig icke kunna tillstyrka bifall å Herr Möllerlijehns
ofvannärnnde motion.
I händelse Rikets Höglofl. Ständer täckas gilla de af Utskottet, för
Curhus-afgiftens utgående, uppgifne förutnämnde hufvudgrunder, torde, i
svar å Kongl. Majrts Nådiga Proposition, jemväl tillkännagifvas, det Rikets
Ständer funnit lämpligt, att, i och för verkställigheten, bestämma följande
allmänna studganden, nemligen:
1:0 Till veneriska smittans hämmande och utrotande, utgöres årligen
ifrån och med år ,84. till och med del år , då nästa Riksdag slutas, af hvarje
mantalsskrifven person, en Cmhus-afgift med högst fem och minst en
skilling Ra co, lika lör alla betalande inom hvarje Län, efter dess behof;
hörande afgiften bestämmas antingen Lill ettdera af dessa belopp, eller
deremellan, trien må icke, utan vid serdeles tvingande omständigheter,
faststallas till det högsta
2:0 Denna afgift skall utgå, användas och redovisas inom hvarje Län
serskildt, så att den blifver alldeles skiljd ifrån Hospitalens och Lazaretlens
fonder och räkenskaper, med förbehåll, att de härigenom inflytande
medlen icke begagnas lill andra ändamål än Cur-anstalterna, efter behof
6
Bevillrnngs-Utskottels Betanlancle, JV.o ii.
och öfverenskommelse inrättade på ett eller flera ställen inom Länen;
reen skulle icke nämnde medel för veneriska smittans hämmande till fulla
beloppet åtgå, må öfverskotta, efter bestämmande af de i 3:dje planeten
omförmälde Commitlerade, under nedannämnde Läne-Direetioners inseende,
användas för allmänna belsovården inom Länet, serdeles lill Lasarettens
allmänna utgifter i och för svårare yttre skador, och sådane sjukdomstillfällen,
som påfordra chirurgisk behandling.
3:0 Ofördröjligen efter Riksdagsbeslutets kungörande ber, genom utsedde
sockne-fullmägtige, hvilka sammankallas af K rono-fogden,, inom
hvarje Tingslag väljas en deputerad, samt af Borgerskapet -inför Magistraten
likaledes en, hvilka deputerade sammanträda på den tid och det ställe,
Konungens Befallningshafvande utsätta, för att, under Landshöfdingens
ordförande, besluta, genom öfverenskommelse eller votering per capita,,
deruti Landshöfdingen eger deltaga om sammansättningen till form och
personer af den Comité med nödige suppleanter, sorn skall årligen, intill
nästa Riksdag, såväl revidera och granska räkenskaperne jemte styrelsen
och förvaltningen af Curhus-Inrällningen, som ock derefter, ej mindre
Lili beloppet bestämma bidraget till Lazarettet af tilläfventyrs varande
öfverskott, än stadga för följande året den afgift, som kan erfordras; hvilka
befattningar, om deputerade så för godt finna, äfven kunna till Pröfnings-Comileejn
öfverleranas. Städerna Stockholm och Götheborg anses
likväl, i dessa hänseenden, såsom serskilde Län.
4:o De från Hospitals- och Lazarells-fonderne inom hvarje Län skiljde
Curhusmedlen användas af en, jemlikt Kongl. Majlis Nådiga instruction
för Curhus- och Lazaretts Inrältningarne af den ay December 1817,
tillförordnad Direelion, och redovisas årligen inför de, enligt 3:dje pu nelen,
utsedde Commitlerade, hvilka, om de tillika äro Ledamöter, af Pröfnlngs-Comiteen,
skola i de, rörande deras sammanträden, utfärdade allmänna
kungörelser, förut erinras om detta deras serskilda ofvanomförroäldte
åliggande; börande icke allenast en serskild berättelse om nämnde
revision årligen tryckas, utan oek, genom Läne-sty relsens försorg, ett exemplar
deraf till hvarje kyrka sändas, att från predikslolarne kungöras, samt
Serafimer Ordens-Gillet, Sundkets-Collegium och Riksgälds-Coutoret deraf
undfå hvar sitt exemplar, det sistnämnde för att Rikets Ständers Revisorer
och Bevillnings-Ulskotlet tdlhandahållas. I dessa tryckta berättelser
skall äfven utsättas till hvad belopp Cornmitterade bestämt afgiften för
det följande året, hvarefter debitering och uppbörd af oftanämnde afgift
Bevillnings-Utskotlcts Betänkande, JY:o 11,
7
kommer att, på förr vanligt sätt, tillika med de öfriga Krono-utskylderna,
verkställas.
5:o Räkenskaperna öfver Cuihus-medlen skola upprättas, i enlighet
med det härjemte bifogade formulär, men må icke afslutas förr, än Committerade
på ofvannämnde sätt bestämt det bidrag, som må kunna lemnäs
till den öfriga helsovården.
Stockholm den 3o April 1840.
Reservation,
af Herr von Post: ”Då Bevillnings-Utskottet, under åberopande af
57 §. Regeringsformen ”afstyrkt bifall” lill Herr Möllerhjelms motion,
synes det mig hafva uttryckt, att Rikets Ständer borde neka Stockholm,
att frivilligt åtaga sig personella afgifter utöfver 5 sk. för veneriska smittans
hämmande, hvadan jag, som hyser den öfvertygelse, alt nämnde
Grund lags-paragraf icke omfattar frivilliga communal-afgifter, alt den icke
lemnar Rikets Ständer magt att hindra dylika frivilliga beskattningar,
och alt den, om så vore, tvertom snarare tillåter än förbjuder, i fall eljest
skäl dertill förefunnes, medgifvande al den beskaffenhet, som Utskottet,
men icke jag anser Herr Möllerhjelm hafva begärt, mäste mig reservera,
i anseende till Betänkandets tvetydighet, eller, så vidt detsamma
kan tydas, på sätt jag ofvan anfört; hvaremot jag i allo biträder den motsatta
meningen, som ock rätteligen lärer vara Utskottets, men synes mig
ligga i Betänkandet så dold, att den svårligen kan upptäckas, hvarföre jag
önskat detsamma så redigeradt, alt det klart uttalat, hvad jag tror Herr
Möllerhjelms motion åsyfta, nemligen: att, enär Utskottet funne ostridigt,
att 57 §. Regerings-Formen icke betager Stockholm eller någon annan commun
rättigheten, att frivilligt och utan serskild auctorisalion (eller med
andia ord, ulan det medgifvande, som Utskottet, efter min tanka, origtigt
förmenar Herr Möllerhjelm hafva begärt och nu af Utskottet är afstyi kdt),
äfven för omförmälde ändamål efter godtfinnande åtaga sig personella utgifter
utöfver de 5 sk., som Rikets Ständer lemnat Pröfnings-Comiteén
rätt att tvångsvis ålägga, så ansåge Utskottet
Herr Möllerhjelms motion icke föranleda någon åtgärd af
Rikets Ständer.”
Stockholm den 3o April 1840.
Bevillnings-Utskottets Betänkande, IV:o lii
9
Form u laire
till
Räkning
öfver
Curhusmedlen uti N* iV. Lån
för år 18 * •
Bih. till R. St. Prat. 1840- 5 Sami. 1 J/d. 5 Haft.
Bevillnings-Ulskottels Betänkande, ZY:o 1i.
IM. N.
Debet,
Balancc f rem år 18 . .
Contant behållning i Landt-Ränteriet . .
000
—
—
Dito hos vederbörande För-
valtare .....
00
—
—
Utlånte medel
000
—
—
Resterande Cnrhus-afgift
000
—
—-
Obetalde underhålls-ersältningar . . .
000
—
—
Inventarier |
000
—
Debiterad Cnrhus-afgift, för detta år af
ooo personer, å o sk
ooo
Ränta a Capital » . ... . . . .
000
—
—
Xmderballs-ersätlning ....... |
00
—
—
Verific.
Past.
Banco.
Bevillnings-Uteloltels Betänkande, JV-0 ir.
C u r h u s.
I T
Credit.
Afkortningar, enligt Längder . . .
Afskrifning af undei hälls-ersättningar, ra. ra.
Utgifter.
Aflöning för Läkarevård oo
„ „ Sjukskötsel o o
Underhåll för oo patienter med ooo portioner
(0111 bestämdt pris derå är utsatt)
a O sk. , . a a a a a a a a a a
Medicamenter
Yed, Ljus och Olja ........
Beklädnad
Inventarier
Reparationer
Skrifmaterialier
Begrafningskostnad
.
Diverse utgifter, enligt Specilication
Öfverskott, att,enligt Coramitterades beslut,
användas tili allmänna Sjukvården i Länet
Bulance till år 18 . .
Behållning i Ränteriet
„ hos Förvaltaren .
Utlånta medel, med upplupen ränta
Obetalda Underhålls-ersättningar
Inventarier, enligt Instrument deröfver
I
000
Yerific
Pag.
0
000
—
—
0
—
—
0
000
—
—
0
000
0
000
—
—
0
€00
—
—
0
000
—
0
000
—
—
0
€00
—
—
0
00
—
—
0
00
—
—
0
0©
—
—
0
060
00
—
—
000
—
—
000
—
—
0
000
—
—
©
1 Banco,
000
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckerietj 1840.
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, N:o 12.
1
N:o 12.
Ani;, till Exp. Utsi;, den 1 Maj, kl. 9 f. ra.
Betänkande, angående grunderne för den blifvande Allmänna
Beviltningen, samt före skrift erne för tillämpningen deraf.
Då Bevillnings-Utskottet, till följd af föreskrifterne uti 70 § Regerings-Formen
och 31 § Riksdags-Ordningen, nu går att lill Rikets Höglofl.
Ständer afgifva förslag till grunder för Allmänna Bevillningen, har Utskottet
ansett sig böra vördsamt anmäla, det Utskottet, så väl till tidens vinnande,
sorn med alseende på beskaffenheten af åtskillige utaf Utskottet vidtagne
förändringar uti föreskrifterne för tillämpningen af berörde grunder,
funnit nödigt att, i sammanhang härmed, äfven föreslå de reglementariske
stadganden, som, efter antagen ordning, utgöra 4:de och 5:te Artiklarne af
Bevillnings-Stadgan, så att Utskottets vid detta betänkande fogade förslag
följagtligen omfattar denna Stadga i sin helhet.
Vid handläggningen af de från respective Riks-Stånden till Utskottet
remitterade motioner, rörande Allmänna Bevillningen, har Utskottet
ansett sig böra sammanföra och, så vidt möjligt varit, i ett sammanhang
till besvarande upptaga sådane, som äro af enahanda eller likartad syftning,
hvaraf likväl blifver en gifven följd, att, då motionerne angå flera
ämnen, eller olika §§ i Bevillnings-Stadgan, deras behandling icke alltid
kan ske i den ordning, som §§ i Författningen förekomma; hvarjemte Utskottet,
lill undvikande af onödig vidlyftighet, funnit lämpligast att, dels
såsom utlåtande öfver vissa motioner, endast hänvisa till förslaget i de
delar, der förändring uti nu gällande Författning egt rum, dels icke upprepa
sådane mindre förändringar, som blott afse föreskrifternes förtydligande.
Bland motioner af en mera allmän omfattning förekomma: Herr Friherre
Nauckhoffs, Carl Johan, till Höglofl. Ridderskapet och Adeln ingifne,
med project till ny Bevillnings-Stadga; Herr Munck af Rosenschölds,
Nils Rudolph, hos samma Riks-Stånd väckte förslag om förändrade grunder
för Bevillningen, samt Herr C. C. Hadings inom Vällofl. Borgare-Ståndet
gjorde framställning: att i främsta rummet skydds-afgiften efter 1 Art.,
som drabbar alla lika, må nedsättas till 24 sk. för man och 12 sk. för
qvinna; att, i ordning derefter, afgiften efter 2:dra Art. 17 och 26 §§ i
Bih, till R, St. Prot, l8f.o, 5 Sami, 1 Afd, 6 Haft, 1
2
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, N-o 12.
Bevillnings-Förordningen för arbetsfolk i städerne och på landet borde försvinna,
och att slutligen lindringen, som vidare skulle kunna påräknas,
pro rata parte, må tillgodokomma en hvar af alla öfrige Stånd och Classer
uti den dem, enligt sistherörde Artikel, för inkomst, rörelse, fast egendom,
verk och inrättningar, åliggande bevillning.
Då Herr Friherre Nauckhoffs omförmälde project, hvaraf Utskottet
liemtat ledning för den förändring uti 21 § af nu gällande BevillningsStadga,
i afseende på bevillning af hemman och lägenheter under eganderätt,
som i Utskottets förslag 19 § förekommer, på sätt motionären sjelf
antydt, egentligen utgör en omarbetning af 1835 års författning, med en
alldeles ny uppställning oell indelning, utan att likväl innehålla några nya
eller förändrade grunder för bevillningens utgörande, har Utskottet, som,
med noggrann uppmärksamhet granskat berörde project, funnit betänkligt
att derå fästa vidare afseende, dels emedan en så ingripande förändring
i sjelfva redactionen, som, efter UlskotteLs åsigt, icke varit af behofvet påkallad,
torde förorsaka osäkerhet vid tillämpningen, innan närmare kännedom
af de förändrade föreskrifterne hunnit inhemtas och verkan deraf utrönas,
dels, i anseende dertill, att projectet, som indelas uti 12 Artiklar,
synes vida mer sakna sammanhållning och lättfattlighet, än BevillningsStadgan,
äfven i sitt närvarande skick, och dels ändtligen af den anledning,
att Utskottet föreslagit åtskillige af motionären icke afsedde förändringar,
som skulle föranleda en omarbetning af sjelfva projectet i flera delar,
innan det, såsom bidrag till Utskottets förslag, kunde tagas i beräkning;
hvadan
Utskottet anser sig böra afstyrka Rikets Högloflige Ständer, att
Herr Friherre JSauckhoffs förslag till ny Bevillnings-Stadga antaga.
Beträffande dernäst Herr Munck af Rosenschölds förslag; så, enär
Utskottet ännu saknar kännedom af de åsigter, som motionären, till grund
för förslaget, förmält sig vilja vidare utveckla,
finner Utskottet Herr Munck af Rosenschölds motion icke föranleda
till någon åtgärd.
Hvad åter angår Herr Hallings ofvan omförmälde motion, i sammanhang
hvarmed till pröfning förekomma nedannämnde motioner, nemligen:
inom Hedervärda Bonde-Ståndet, af Nils Persson från Södermanlands Län,
med hvilken större delen af Ståndet instämt; af Anders Jonsson från Östergöthlands
Län, hvarmed flera Ledamöter sig förenat; af Petter Pehrsson
från Jönköpings Län, med hvilken flera Ledamöter instämt; af Olof Carlsson
från Wermlands Län, samt af Ephraim Larsson från Elfsborgs Län,
Bevillnings-U,tskotlets Betänkande , IV.-0 12.
3
att skydds-afgiften efter 1 Art. måtte alldeles försvinna; af Lars Larsson
från Elfsborgs Län, att personlig bevillning efter Irsta Art., den uti 2 Art.
17 och 26 §§ arbetsfolk och backstugusittare, samt i 25 § arrendatorer,
påförda serskilda bevillning, måtte i första rummet afskaffas; af .Söne Persson
från Malmöhus Län, att Bevillilingen för arrendatorer, enligt 25 §,
må försvinna; hvaruti åtskillige Ledamöter instämt; af Niclas Jönsson från
Christianstads Län, att alla fattiga backstugusittare, små-torpare, och de,
som bebo afsöndrade ringa jordlägenheter, deraf en viss afgäld till stamhemmanet
utgår, serdeles de som hafva många barn, måtte, efter Berednings-Comiteernes
bepröfvaude, varda befriade från all personel skatt, hvarmed
Häkan Nilsson från Christianstads och Sone Pehrsson från Malmöhus
Län sig förenat; af Sven Isacsson från Öland, att föräldrar, hvilka afstå
hemman åt sina barn, måtte vid 60 års ålder vara från alla utskylder till
Kronan frikallade; inom Högvördiga Preste-Ståndet, af Herr Doctor Björkman,
att i nya Bevillnings-förordningen mätte tydligen uttryckas, det afgiften
för arbetsförtjenst, enligt 2:dra Art. 26 § i nu gällande författning, ej
må tillämpas förr, än afgiften efter 1 Art. vidtager, eller vid fyllda 17
år; inom Ridderskapet och Adeln, af Herr Sandelhjelm, Paul, att den lindring
i skattebördorna, som vid innevarande Riksmöte kan egarum, måtte
lemnäs genom nedsättning i Bevillningen efter 1 Art., samt att dernäst,
om ej företrädesvis, Bevillnings-afgiften, efter 2 Art. 17, 26 och 31 §§, för
dagarbetare, daglönare och deras vederlikar, må jemkas och nedsättas, uti
hvilket förslag Herr Bogeman, Carl Adolf, och Herr Friherre Raab, Adam
Christian, instämt; hvaremot Herr von Hartmansdorff, August, yrkat den
grundsats, att genom någon skatt, huru lindrig som helst, så kallade lösdrifvare
borde erinras om deras skyldighet att genom arbete förtjena sitt
uppehälle, och bidraga något till det samhälles bestånd, hvilket af dem
lider så, mycken skada; så har Utskottet, delande motionärernes åsigt, att
den personliga skydds-afgiften efter 1 Art. kännbarast träffar de minst bemedlade
och fattigare samhällsclasserne, väl varit betänkt att företrädesvis
föreslå nedsättning deruti, eller till och med afgiftens upphörande, i händelse
Stats-Verkets ännu icke utredda behof sådant möjligen kunde medgifva;
men emedlertid, och innan, vid Bevillningens fördelning, sig visat,
i hvad mindre nion berörde afgift kan finnas nödig eller ej, har Utskottet
för sin del skolat
hos Rikets Höglofl. Ständer tillstyrka skydds-afgiftens bibehållande
tills vidare, med vilkor, att densamma icke må öfverstiga 24 sk.
för man och 12 sk. för qvinna, att utgå ifrån fyllda 18 år, då
personer i allmänhet först kunna anses vara fullt arbetsföre;
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 12.
hvaremot, enär de, som afstått hemmansbruk, mot undanlagsbeling, ofta
hunna anses vara i fördelagtigare belägenhet, än innehafvaren af hemmanet,
sorn med undantaget graveras,
Utskottet funnit sig icke böra tillstyrka bifall å Sven Isacssons
från Öland förenämnde motion, utan åberopar vördsamt, hvad förslaget
i Irsta Art., angående inkomst-beloppet af undantaget, innehåller.
Och har Utskottet, vid betragtande deraf, att serskild beskattning
å arbetsförmågan är både obillig och tryckande, då den träffar den fattigaste
folkciassen, hvars ringa arbetsförtjenst vanligen och med få mera sällsynta
undantag måste påräknas och användas för de oundgängligaste lefnadsbehofven,
jemväl ansett sig böra
vördsamt tillstyrka, att de uti Bevillnings-Stadgans 2 Art. 17,
26 och 31 §§ för arbetsfolk och öfrige, som med dem blifvit jemförde,
så i städerne, som på landet, bestämde serskilde afgifter
måtte alldeles få upphöra;
äfvensom, med afseende derå, att ehuru jordegare erlägga bevillning efter
fastighetsvärdet, serskild bevillning af arrendatorer, landtbönder, hälftenbrukare
och de, som bruka arrenderad jord, samt arrendatorer af qvarnar
och sågar, likväl, enligt 25 och 34 §§, skall utgöras, hvarmedelst, i
sjelfva verket, en dubbel beskattning af vissa fastigheter utginge, destomer
obillig, som Staten icke rättsenligt kan påräkna högre inkomst af utarrenderade,
än andre fastigheter, samt den för arrende af ladugårdar eller andra
föruioner stadgade afgift jemväl, på lika origtig grund, drabbar jordegaren,
Utskottet
vördsamt tillstyrker, att ifrågavarande, uti 25 § af BevillningsStadgan,
bestämde afgifter för alla arrendatorer, landtbönder och
ladugårds-arrendatorer m. 11., må helt och hållet försvinna.
Viljande Utskottet, som, på sätt här nedan omförmäles, i vissa fall
föreslagit Hildring i heviiiningsafgifterne, vid bevilluingens fördelning, taga
i närmare öfvervägande, hvad Herr Halling, i afseende på en allmän nedsättning
deruti, anfort.
Ilos Jiöglofi. B.idderskapet och Adeln har blifvit föreslaget: af Herr
Stuart, Carl„ dels att den efter 2 Art. utgående allmänna bevillning af
embets- och tjenstemän måtte hädanefter upphöra, dels ock att, med undantag
af enskilda Banker, hvilkas bevillningsbidrag borde serskildt bestämmas,
bevillningen af Actie-Bolag, hvilkas utdelning öfverstiger Sex för
hundrade, måtte nedsättas från 10 till 5 procent af utdelningssumman; af
Bevillnings-Utskottets Betänkande, A”:o 12,
5
Herr Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel, att den i 2 § af Bevillnings-Förordningen
omnämnde centonal-afgift må helt och hållet upphöra, samt att
Statens embets- och tjenstemän samt betjente, hvartill räknas såväl de i
7 § upptagne personer, som embets- och tjenstemän m. fl., anställde vid
Rikets Ständers egna Verk, eller i något serskildt Riks-Stånds tjenst, skola
1 bevillning för innehafvande lön endast erlägga ? af det belopp, tariffen i
2 § af samma förordning nu utsätter; af Herr Stuart, Fredric, att centolial-afgiften
å löner måtte försvinna, och, i följd deraf, sista momentet i
2 § af 2 Art. Bevillnings-Förordningen utur den blifvande nja författningen
uteslutas; samt inom Vällofl. Borgare-Ståndet: af Herr C. G. Fristedt,
genom 2:ne serskilda motioner, att en modifieation i föreskriften uti 4 §
af Bevillnings-Stadgan, alt med löneinkomster äfven skall förstås hushyra
och värdet af fria husrum i städerne, inqvarteringspenningar och procenter,
måtte ega rum, samt att Landl-Räntmästares remisslage, såsom innefattande
ersättning för omkostnader vid penninge-remitteringar, och godtgörelse
för origtiga och falska sedlar, samt missräkningar, må befrias från
bevillning.
Vid öfvervägande häraf, har Utskottet, som ansett embets- och tjenstemän
icke kunna undgå, att, i likhet med andre samhällsclasser, bidraga
till statsbehofvens fyllande, lör närvarande och innan vid bevillningens fördelning
hunnit utrönas, huruvida någon lindring å lönebevillningen möjligen
kan medgifvas, funnit sig å berörde motioner, i hvad de angå lönebevillningen,
icke kunna fästa annat afseende, än att, då den så kallade
cenlonal-afgiflen å löner, för hvilken, sedan den i sammanhang med allmänna
bevillningen uppbäres och redovisas, motsvarande belopp finnes å
Riks-Slaten uppfördt, icke utgår af alla löner, och vissa tjenstemän icke
synas mer än andra vara skyldige att samma afgift vidkännas, samt debiteringen
deraf ofta föranleder misstag och oreda i räkenskaperne, Utskottet
vördsamt tillstyrker, att den i 2§ stadgade centonal-afgift af löner
må upphöra;
hvaremot Utskottet, enär hushyror och värdet af fria husrum, inqvarteringspenningar
och procenter icke kunna annorlunda än såsom andre extra
löneförmoner betraktas,
ansett sig icke böra tillstyrka befrielse från bevillning deraf;
men då vid Herr Fristedts ena motion finnes fogad styrkt afskrift af en
Kongl. Kammar-Collegii och Kongl. Stats-Contorets skrifvelse af den 5 December
1823, som utvisar, att Kongl. Maj:t, med bifall till den af Rikets
Ständer uppgjorde nya reglering af Landt-Räntmäslarnes löningsvilkor, un
-
6
Bevil Inings-Ut skottets Betänkande, N.o 12.
der den 10 förutgångne September, i Nåder beslutat, att Landt-Räntmästarne,
hvilkas aflöning till större delen bestått af remisslaget eller uppbörds-procenten,
skulle dädanefter, i stället för denna, af förändring beroende,
inkomst, undfå bestämda löner, svarande mot deras tjenstemannaskyldigheter,
samt derjemte, såsom ersättning för omkostnader, besvär och
möjliga förluster genom missräkning eller origtiga sedlar, i och för penningeremitteringen,
få uppbära | procent å de medel, hvilka från Landt-Ränterien
till Kongl. Räntekammaren eller andra Publika Verks Cassör remitteras;
så, enär berörde remisslage följaktligen kan anses jemförligt med
Cassörers så kallade missräkningspenningar, för hvilka, jemte Häradsskrifvares
debetsedels-lösen, Utskottet uti 145 § föreslagit befrielse från bevillning,
får Utskottet hemställa, om icke såväl Landt-Räntmästares remisslage,
som Cassörers missräkningspenningar och Häradsskrifvares
Debetsedels-lösen, må från bevillnings-afgift befrias.
I afseende åter på frågan om bevillning af Actie-Bolag, enligt 38 §
af Bevillnings-Stadgan, så, enär den pålagde högre bevillningen af Tio procent,
då utdelningen öfverstiger Sex för Hundrade, i sin mon kan anses
motverka uppkomsten af sådane för det allmänna vigtiga associationer,
hvilka, såsom ledande till industriel förkofran, deremot borde hägnas och
uppmuntras, finnér
Utskottet sig böra hemställa, att afgiften, äfven för utdelning utöfver
Sex för hundrade, må nedsättas till 5 procent, samt Irsta
momentet af nämnde § erhålla den förändrade lydelse, som Utskottets
förslag i 35 § innehåller; och torde, såsom följd deraf,
2:dra och 3:dje momenten i nu gällande författning försvinna.
Då Collectörer, hvilka under 17 § i Bevillnings-Stadgan upptagas, erlägga
bevillning af inkomst, i lika förhållande, som embets- och tjenstemän,
får Utskottet föreslå, att stadgandet derom må i 2 § inflyta;
äfvensom, då 7 § egentligen innehåller en närmare bestämmelse för tillämpningen
af lönebevillningsgrunderne, enligt 2 §,
Utskottet jemväl föreslår, att föreskrifterne uti förstnämnde § må
intagas uti 2 §.
Och har Utskottet, enär uti nu gällande författning icke vore bestämdt,
huru bevillningen af löner, som en och samma person i olika orter åtnjuter,
borde utgå, i afseende härpå
funnit behofvet påkalla ett sådant tillägg, som 2 § i Utskottets
förslag närmare utvisar.
Bevillnings-Utskottets Betänkande, IV.-o 12.
7
Från Högloft. Ridderskapet och Adeln, samt Hedervärda Bonde-Ståndet,
har Utskottet fått emottaga Herr Grefve Anckarsvärds, Carl Henric,
motion, att allmänna bevillningen, efter 2 Art., 9, 12 och 13 §§ af nuvarande
Bevillnings-Förordning, hvarigenom städernes Handlande, Fabrikanter,
Manufacturister, Handtverkare och samtlige Borgare, äfvensom deras
betjening och arbetare, åläggas afgift för handels- och näringsrörelse,
måtte till hälften nedsättas; och har inom Vällofl. Borgare-Ståndet blifvit
motioneradt: af Herr A. M. Brinck, att den nuvarande bevillnings-afgiften
för fartyg och skeppsrörelse måtte förändras till en bestämd afgift, t. ex.
12 sk. per läst för de fartyg, som ankomma ifrån eller afgå till Nordsjön
och aflägsnare farvatten, till 8 sk. per läst för de fartyg, som endast besöka
Östersjön, Kattegat och Norrske hamnar, samt till 6 sk. per läst för
de fartyg, som endast begagnas till seglation på inrikes orter, att utgå under
närvarande benämning en gång om året, äfven för de fartyg, som un
der
årets lopp ej inträffa i Svensk hamn, och hvilken afgift jemväl borde
erläggas af andra nationers fartyg, vid clarering i Svensk hamn, med förhöjning
i samma proportion, som lastpenningarne för ofria fartyg; af Herr G.
F. Ekholm, att minimibeloppet af bevillnings-afgiften för borgerlig rörelse må
blifva enahanda uti alla städer, utan undantag, hvilket borde i hvarje ort få
ankomma på Taxerings-Comiteernes bepröfvande, äfvensom Färgare och Urmakare,
hvilka nu skattläggas såsom fabrikörer, åtminstone i de mindre
städerne, anses lika med handtverkare; samt af Herr P. O. Norin, att stadgandet
uti 14 § af Bevillnings-Stadgan måtte undergå den rättelse, att tillämpningen
deraf kan utsträckas till äfven de Borgare i städerne, som äro
Fiskare, så att desse, lika med öfrige Borgare, få af Taxeringsmännen uppföras
till närings-bevillning, såväl öfver den högsta och emellan tvänne af
de stadgade classerne, som äfven under minimi-afgiften, på sätt och med
vilkor, som uti berörde § är föreskrifvet.
Vid öfverläggning om grunden för bevillning af borgerlig rörelse,
har Utskottet, enär frågan om nedsättning i allmänhet af bevillningen för
samma rörelse icke förr, än vid bevillningens fördelning, kan med tillförlitlighet
bedömas,
ansett sig icke böra tillstyrka bifall å Herr Grefve Anckarsvärds
ofvannämnde motion.
Då Herr Brincks förslag synes vara dels stridande mot den, uti 15
§ af den nu gällande författning, stadgade princip, att för serskilda hand
teringar
och rörelser bevillning skall utgöras af deras sammanräknade inkomst-belopp,
dels mindre billigt för vissa orter i Riket, och dels, i af
-
8
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N'.o 12.
seende på fremmande nationers fartyg, olämpligt, samt ändamålet med den
af Herr Ekholm ifrågasatte förändring, hvilken, så vidt den afser bestämmandet
af en lika minimi-afgift för alla städer, vore mindre lämplig, enär
denna afgift bör stå i relativt förhållande till de olika classificalionerne i
öfrigt, vinnes derförutan, genom den i 14 § af nämnde författning medgifne
och uti Utskottets förslag, 12 §, oförändrad bibehållne rättighet för
Taxeringsmännen att, då sådant pröfvas skäligt, äfven utsätta en ringare
minimi-afgift, anser
Utskottet sig böra afstyrka bifall till Herrar Brincks och Ekholms
motioner.
Hvad deremot angår den af Herr Norin föreslagne vidsträcktare tillämpning
af 14 § i nuvarande författning; så, enär Fiskeri-handteringen utgör
en hufvudnäring för ett talrikt antal borgare uti åtskillige Rikets sLäder,
finner
Utskottet sig böra tillstyrka bifall till Herr Norins motion, samt
att sistnämnde § måtte erhålla den förändrade lydelse, som Utskottet
i 12 § föreslagit.
Enär 11 § i Bevillnings-Stadgan innefattar föreskrifter, som angå tillämpningen,
har Utskottet för sin del funnit lämpligt,
att denna § flyttas till berörde föreskrifter, bland hvilka den,
med en mindre redactions-förändring, finnes upptagen under 65
och 105 §§ i Utskottets förslag.
För Boktryckeri-Konstförvandter, upptagne under 17 § i 2:ne clas'ser,
och hvilka, såsom jemförlige med gesäller, synas böra med dem lika
beskattas, får
Utskottet föreslå den förändrade afgift, som förslaget i 15 § upptager.
Efter inhemtad kännedom, att Directörer för Theatrar, vid representationer
i Götheborg, icke kunna påräkna sådan trafique, att jemförelsen
med Stockholm är lämplig eller billig, får
Utskottet hemställa, att afgiften för hvarje representation i Götheborg
må utgå till lika belopp, som i alla öfrige städer, utom
Stockholm.
Då stadgandet om afgift för Doctorer eller Läkare, såsom mindre
tydligt, gifvit anledning till olika tillämpning, får, i afseende derpå,
Utskottet föreslå- dea förändrade redaction, som förslaget i 15 §
innehåller.
Med
Bevillnings-Utskottets Betänkande> N.-o 12*
9
Med afseende på den betydliga inkomst, som åtföljer befattningen
att försälja utländska lottsedlar, har Utskottet funnit en ökad beskattning
å denna för landet mindre nyttiga industri, vara af behof vet serdeles påkallad,
och får derföre
vördsamt tillstyrka de förändrade minimi-afgifter för försäljare
af utländske lottsedlar, som förslaget i 15 § upptager.
För Gesäller, classificerade uti 17 §, dels under benämning af Verkgesäller,
och dels i förhållande till antalet på verkstad, anser Utskottet afgiften
böra utsättas lika, enär sådan olikhet i vilkor icke förefinnes, som
till nuvarande beskattningssätt bordt föranleda, hvadan Utskottet får
föreslå den förändring i nämnde afseende, som förslaget uti 15 §
upptager.
Då grunden för afgifterne af handtverkare, Kronans, samt vid Hofvet
och de Kongl. Spectaclerne funnits böra närmare bestämmas, får, i afseende
derpå,
Utskottet till antagande hemställa den förändring, som förslaget
uti 15 § innehåller.
För Informatorer hos enskilde har Utskottet ansett afgiften böra utgå
till lika belopp, och får, med hänseende dertill,
tillstyrka den förändrade bestämmelse, som förslaget i 15 § upptager.
I ändamål att minska de olägenheter för inhemska handtverk och
folknäringar, samt för den redbara handeln, som genom ullandningars kringresande
i landet, för afsättning af utländska varor, eger rum, har Herr P.
J. Lagergren inom Vällofl. Borgare-Ståndet föreslagit, att antingen genom
tillagde momenter i Bevillnings-Förordningen, eller, om detta ej skulle
finnas lämpligt, genom serskild författning måtte, i afseende på sådane utlandningar,
stadgas: l:o att det för dylike personer bestämda bevillningsbelopp
skall erläggas hvarje gång, de passera gränsen för att i Riket inkomma;
2:o att det pass, som i gränseorten den främmande Handelsexpediten
tillställes, skall upptaga de Stapelstäder, som han anmäler sig vilja
besöka; 3:o att detta pass ej gäller för längre tid, än fj^ra månader; 4:o att
om, efter den tidens förlopp, oundvikliga omständigheter fordra en dylik
Expedits qvardröjande i Riket, och hvilket hör på local-auctoriteternes pröfning
ankomma, han skall vara förpligtad, att i den stad, der han vid de
första fyra månadernes utgång vistas, till Kronans Uppbördsman erlägga
ett lika stort belopp i bevillning, som det vid Riksgränsens passerande erBih,
till R. St, Prot.- 1840. 5 Sami, I Afd, 6 Haft, 2
10
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, IY'o 12.
lagde, hvarom passet bör innehålla bevis, vid påföljd, alt sådan tillök t afgift
eljest i gränseorten, der passet bör återlemnas, varder honom affordrad;
5:o att icke under något vilkor ett längre qvardröjande i Riket främmande
Expedit tillstädjes, än i fyra månader, eller, vid den i nästförestående
moment förutsedda händelse, uti åtta månader, sjukdomsfall dock
undantaget; och ändtligen, 6:0 att utländsk Expedit skall vara förbunden,
att i hvarje stad, der han för köpenskap vill sig uppehålla, inom 24 timmar
efter ankomsten, hos Magistratens Ordförande uppvisa, och af honom
eller Magistrats-Secreteraren låta påteckna det från gränseorten medförda
resepass, vid bestämdt vite, om detta åliggande försummas; hvarjemte motionären
ansett det böra uttryckas, att all handel, utom i Stapelstäderne,
är dylika utländningar, genom 5 och 7 Cap. Handels-Balken af Allmänna
Lagen, förbuden; uti hvilket ämne Herrar Halling, Carlberg, Gustafsson,
Helsingius, Christierson, Hallström, Ekholm, Berglund, Pousette, Brinck,
Öhrström, Billberg, Abom och Pettersson sig yttrat.
Vid öfvervägande häraf, har Utskottet, såväl med afseende på den
förmonliga handel, som af utländske Handelsexpediter inom landet bedrifves,
som de flere dermed förenade, af motionären uppgifne, olägenheter,
funnit behofvet påkalla förändrade föreskrifter, i hänseende till ifrågavarande
utländningars beskattning, och får derföre
vördsamt tillstyrka de nya stadganden, som Utskottet i anledning
deraf uti 15 § föreslagit.
För Jernbärare, förut till afgift ansedde lika med arbetare,
har Utskottet i förslaget under 15 § upptagit förändrad afgift.
Kammarjungfrur, som nu taxeras till serskild afgift,
har af Utskottet blifvit föreslagne till lika afgift med betjenter.
Af Sone Pehsson från Malmöhus Län är inom Hedervärda RondeStåndet
föreslaget, att den uti 17 § af nu gällande Bevillnings-Förordning
omnämnde Bränvinsmiauterings-afgiften måtte, för alla näringsidkare, såväl
Borgare, som icke Bergare, hvilka utgöra bevillning efter 2 Art., såsom
både onaturlig och obillig, alldeles försvinna, och således den afgift, sorn
efter nämnde Art. bör betalas af lön, egendom och rörelse, utgå endast
under den ensamma benämningen: Bevillning; hvilket förslag Nils Strindlund
från Vester-Norrlands Län samt Per Jönsson från Malmöhus Län afstyrkt.
I afseende härpå förekommer, att bestämmandet af minuterings-afgiften
för krogar utgör föremål för serskild behandling, i sammanhang med
grunderne för bränvinsbränningen och afgifterne derför; men så vidt för
-
Bevillnings-Utskoltets BetänkandeNo 12.
11
slaget alser minuterings-afgiftens omnämnande i 17 § Bevillnings-Stadgan,
som, till redactionen i detta hänseende, heror af Rikets Högloft. Ständers
blifvande heslut om afgiftens fortfarande eller ej, finnér
Utskottet Sone Perssons motion icke föranleda till någon åtgärd.
Mätare, Packare, Vindragare, Lin-, Stamp-, Tjärn- och Brädvräkare,
Packhus- och Vågkarlar, hvilka på ett ställe i Bevillnings-Stadgan, 17 §,
förekomma i 2:ne classer, har, med afseende pä den ringa olikheten i inkomst,
Utskottet
ansett sig böra till lika afgift i alfabetisk ordning upptaga.
Under anförande, att föreskrifterne uti 17 och 26 §§ af BevillningsStadgan,
angående de så kallade skeppare- och lästetals-afgifternes utgörande,
föranledt den origtiga tillämpning, att, antingen egaren till fartyget
är skeppare eller icke, påföres han, i allt fall, skeppare-afgiften, likasom
lästetals-afgiften, äfvensom den person, som förer fartyget, påföres förstnämnde
afgift, hvarigenom ofta inträffar, att två skeppare-afgifter betalas
för samma fartyg, hvilket missbruk åter haft till följd, att en del fartygsegare
uppgifva skepparen såsom dräng, för att undvika dubbel beskattning,
har Matts Persson från Stockholms Län, inom Hedervärda Bonde-Ståndet,
yrkat rättelse härutinnan, samt derjemte föreslagit, att skeppare-afgiften
måtte helt och hållet försvinna för mindre båtar under femton lästers
drägt, som, tillhörande landtmän, endast föra egna producter.
Vid öfverläggning härom, har Utskottet för sin del ansett ifrågavarande
föreskrifter icke skäligen kunna gifva anledning till de af motionären
anmärkte missbruk; och då idkandet af sjöfart med båtar om fem
svåra lästers drägt, under hvilket lästetal någon bevillning icke utgöres,
efter hvad erfarenheten visat, är af den förmonlighet, att skeppare-afgift
dervid hör ega rum, samt controlien, huruvida båtarne endast för egen räkning
begagnades, skulle i verkställigheten blifva nära omöjlig, finnér
Utskottet sig å Matts Perssons motion icke kunna fästa annat afseende,
än att Utskottet, till förtydligande af stadgandet uti 17 §
af Bevillnings-Förordningen, får tillstyrka det tillägg, angående
afgifLens påförande, som 15 § i Utskottets förslag utvisar.
Då någon afgift för Skol-Lärare, som antingen hafva egna Skolor,
eller biträda vid sådana inrättningar, icke finnes vara bestämd, får
Utskottet i afseende härpå tillstyrka det tillägg, som 15 § i Utskottets
förslag upptager.
Herr Friherre von Saltza, Edvard Fredrik, har hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln väckt motion, att fastighets-beviilningen i allmänhet måtte
12
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, N:o 12.
nedsättas från 2 till 1 R:dr per tusendet, men deremot fastigheternes värde
höjas till minst dubbelt belopp, enär Herr Friherren, med stöd af uppgifne
exempel, anser taxeringsvärdet för närvarande sällan uppgå till mer
än l eller högst hälften af det verkliga egendomsvärdet; uti hvilket ämne
Herr von Hartmansdorff', August, sig yttrat.
I händelse, vid bevillningens fördelning, någon nedsättning i fastighetsafgiften
möjligen skulle kunna ega rum, vill Utskottet visserligen derpå vara
betänkt; men då sådant ännu icke kan utrönas och den af motionären förmenta
origtiga taxeringen, uti hvilken rättelse i vederbörlig ordning bör
vidtagas, måste anses endast hafva tillkommit genom förbiseende af de för
fastigheters uppskattning i Bevillnings-Förordningen lagde grunder, anser
Utskottet Herr Friherre von Saltzas motion icke förauleda till
någon åtgärd.
Af den anledning, att en del af de invånare, som, i anseende till
ett inskränkt och obetjuiligt åkerbruk, nödgas utvandra till andra orter och
der, under sommarmånaderne, isynnerhet genom timmerarbete förskaffa sig
en för sin utkomst oumbärlig förtjenst, blifvit taxerad såsom handtverkare
på landet, efter 26 § af nu gällande Bevillnings-Förordning, har Johan
Fredrik Dahllöf från Elfsborgs Län, hos Hedervärda Bonde-Ståndet, föreslagit,
att ej blott denna taxering mätte upphäfvas, utan äfven handtverkare
på landet i allmänhet helt och hållet frikännas från vidare erläggande
af de så kallade gerningsörena; hvarmed Johannes Pettersson från Elfsborgs
Län sig förenat.
Då den af motionären anmärkte taxeringsåtgärden endast kan hafva
tillkommit, i följd af origtig tillämpning af Bevillnings-Stadgan, som till ett
sådant förfarande icke gifver anledning, samt gerningsmän och socknehandtverkare
på landet icke skäligen böra undgå att, i förhållande till mer eller
mindre förmonlig rörelse, erlägga bevillning, har Utskottet å berörde
motion icke kunnat fästa vidare afseende, än att
Utskottet tillstyrker den förändrade classification för gerningsmän
och socknehandtverkare m. fl., som Utskottets förslag under 27
§ utvisar.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet äro motioner väckte, nemligen: af
Jonas Kylander från Wermlands Län, att alla de vid mindre besökta vägar
varande skjutsombyten måtte befrias från erläggande af någon afgift i
och för gästgifveri, och Taxerings-Comitéerne ega, att härutinnan, efter förhållandet,
göra tillämpning; hvarmed Magnus Frykberg och Jöns Ersson
från samma Län sig förenat; samt af Sven Jonssoti från Jemtlands Län,
Bevillnings-Utskottets Betänkande, j N-o 12.
13
med hvilken Anders Mårtensson från samma Län sig förenat, att gästgifveriet!
i Herjeådalen, såsom varande endast skjuts-ombytningsställen,
måtte befrias från den i 35 § af Kongl. Förordningen den 19 Juni 1835
stadgade afgift af 3 R:dr för bränvinsminulering, eller ock stadgandet derom
upphäfvas, och afgiftens bestämmande, i enlighet med Bevillnings-Stadgan,
helt och hållet öfverlemnas åt Taxeringsmännens pröfning; hvaröfver
Johan Jacob Rutberg från Norrbottens Län, -Nils Strindlund från VesterNorrlands
Län, Eric Persson från Gefleborgs Län, Petter Persson från
Örebro Län samt Johannes Christoffersson från Kronobergs Län sig yttrat.
I fråga om afgiften för bränvinsminutering, beror bestämmandet deraf
på serskild behandling, i sammanhang med afgifterne för bränvins-bränningen;
och som, i afseende på bevillningen af gästgifveriet föreskriften i
Bevillnings-Stadgan, att de gästgifvaregårdar, hvilka endast kunna anses
såsom skjutsombytningsställen, ega Taxeringsmännen, om sådant finnes skäligt,
från all afgift lör näring och rörelse befria, blifvit af Utskottet uti
dess förslag 27 § bibehållen oförändrad, så anser
Utskottet sig endast böra sådant vördsamt anmäla.
Hos Vällofl. Borgare-Ståndet har Herr C. G. Rydin yrkat upphörande
af de i 26 § Bevillnings-Förordningen stadgade afgifter vid gårdfarihandelsresor
till Norrige, med 5 R:dr, och till utrikes ort, 30 R:dr, såsom
både obillige och obehöflige, enär en gårdfarihandlande, sorn betalar bevillning
för sin handel och vill besöka Brödra-Riket, ieke derför bör erlägga
en ytterligare bevillnings-afgift, samt pass på utrikes ort aldrig begäres.
På de af motionären anförde skäl, anser Utskottet sig böra i så måtto
understödja motionen, att Utskottet
tillstyrker upphörande af serskild afgift vid resor till Norrige, samt
antagandet af den förändrade redaction, som Utskottet, med uteslutande
af benämningen ”Skål-Vestgöthar”, såsom numera icke svarande
mot gårdfarihandelsyrket, i 27 § under bokstafven G, föreslagit.
För skärkarlar, strandsittare eller fiskare utan jordbruk, får Utskottet,
med afseende på deras vilkor,
tillstyrka den nedsättning i 3:dje, 4:de och 5:te classerne, som
Utskottet i 27 § föreslagit.
Den i nu gällande Författning antagne benämning af ”Sockne-Lälare
med praktik” i 2:ne classer
tillstyrker Utskottet må upphöra, och i stället den förändring i
afgiften antagas, som Utskottet angående andre Läkare uti 15 §
uppgifvit.
14
Bevillninzy-UIskottets Betänkande, N:o 12.
Spelmän, Härads- och Sockne-, i 2 classer
torde få uppföras till lika afgift, på sätt Utskottet i 27 § föreslagit.
Då, enligt 27 § af Bevillnings-Stadgan, alla på landet vistande personer,
de der idka handel, sjöfart eller annan borgerlig näring, erlägga
enahanda afgift, som personer i städerne, med hvilka de kunna jemföras,
så har Utskottet ansett 14 § af samma Författning, i hvad den angår rättighet
för Taxeringsmännen att bestämma minimi-afgift under fastställd
classilication, äfven böra tillämpas för landet; och får derföre
tillstyrka en sådan redaclionsförändring uti förstnämnde §, sorn.
Utskottets förslag under 28 § utvisar.
Inom Ilögvördige Preste-Ståndet är föreslaget, af Herr Prosten Lyth:
l;o att hvarje qvarn-eller sågveik, som existerat oskattlagdt före år 1811,
må anses såsom i hemmanets eller egendomens taxeringsvärde inbegripet,
och således från ali annan taxering eller beskattning frikalladt; och
2:o att egare af qvarn- eller sågverk, som med åsatt skatt eller bevillning
icke åtnöjes, må, till utrönande af rätta beloppet, ega att, i Kronofogdens,
2:ne Nämndemäns och 2:ne tillkallade ojäfvige hemmansegares närvaro, låta
anställa undersökning och värdering, hvilken endast vid Domstol, på grund
af anförde besvär, må kunna höjas eller nedsättas, och, närden vunnit laga
kraft, tjena till efterrättelse för taxeringen; samt inom Hedervärda BondeStändet,
af Niclas Jönsson från Christianstads Län, att, då utom den vanliga
grundräntan, hvilken äfven för sådane sågar, söm äro belägne vid bäckar,
så att sågning endast kan verkställas en kort tid om vår och höst,
uppgår till 12 R:dr på vissa orter, en bevillning är ålagd hvarje sågqvarn
af 2 R:dr, denna bevillning af qvarnar, serdeles i de orter, der skogstillgången
är ringa, samt qvarnarne finnas belägna vid föga vattenrika bäckar,
så framt ej grundräntan å dylika verk kommer att upphöra, må, efter Berednings-Comitéernes
bepröfvande, alldeles försvinna.
Då det i hvarje serskildt fall bör vara utredt och bestämdt, hvilka
qvarnverk må anses inbegripne under egendomsvärdet, innan befrielse från
serskild bevillnings-afgifts utgörande, efter 33 § i Bevillnings-Stadgan, kan ega
rum, och qvarnegare äro oförhindrade att, såväl till utrönande deraf, som till
ledning vid värdets bestämmande, låta vidtaga alla nödiga befunna undersökningar
och värderingar, hvilka likväl, utan rubbning i sjelfva principen
för utöfningen af taxeringsmannakallet, icke kunna tjena till ovilkorlig norm
vid taxeringen, samt den bevillning, som efter Taxeringsmännens pröfning
utgår, enligt 34 §, utgör en serskild för Mjölnare och Sågare bestämd af
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N\o 12,
15
gift; så liar, vid jemförelse häraf med föreskriften uti 69 § af nämnde
författning, Utskottet
ansett sig ej böra tillstyrka bifall å Herr Prosten Lytlis och Niclas
Jönssons motioner, utan får endast vördsamt hänvisa till de
af Utskottet, i afseende på bevillning af qvarnar m. m., under
30, 31 och 70 §§ föreslagne redactionsförändringar.
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln, har Herr Stuart, Carl, med
afseende på åtskillige, uti Bevillnings-Förordningens 39 § meddelade, föreskrifters
ofullständighet och olämplighet, föreslagit: l:o att, lill vinnande
af likstämmighet i de, uti Usta, 4:de och 5:te punkterne förekommande,
sinsemellan stridiga stadganden, och då Fideicommiss i sjelfva verket endast
innefattar en viss person, med andras uteslutande, tillerkänd besittningseller
nyttjande-rätt, hvadan enahanda afgift, som är stadgad för gåfva af
årlig ränta eller afkomst, utan eganderätt till sjelfva egendomen, borde för
Fideicommisser bestämmas, bevillningen för Fideicommiss måtte fastställas till
2 procent af Fideicomissets capitalvärde, att af hvarje tillträdare utgöras,
utan afseende å dess skyldskapsförhållande till Fideicommissets stiftare eller
siste innehafvare; 2:o att, enär numera, enligt Kongl. Förordningen den 27
April 1810, Fideicommiss endast få stiftas för första emottaga ren och dess
närmaste efterträdare, det måtte, derest, sådant oagtadt, bevillning dessutom,
anses böra hädanefter utgöras för sjelfva stiftandet af Fideicommisser, denna
bevillning serskildt bestämmas; 3:o att pensionsinrättningar må befrias från
bevillning för erhållna gåfvor och testamenten; 4:o att då, enligt 2:a punkten,
bevillning skall erläggas, afven om testamentsbeloppet icke uppgår till
300 R:dr och, uti 3:dje punkten, något undantag icke medgifves, hvarken
för arfvingar i rätt upp- och nedstigande led, eller för andre arfvingars
laga arfslotter, eller för capilal-summor, understigande 300 R:dr, samt dessa
stadganden föranleda skil jagtiga tillämpningar och följagtligen olikhet i de
testamentstagare, för alldeles enahanda förmon, r/åfcrde afgifter, motsvarande
föreskrifter i den nya Bevilhungc-I örordningen måtte varda mera bestämda
och sinsemellan öfverensstämmande: 5:o att, i likhet med hvad för
gåfva och testamente är medgifvet, jemväl arf, enligt 4:de punkten, sorn.
understiger 300 R:dr, mätte varda undantaget, i afseende på den för arfsmedel
stadgade bevillning; S:o att bevillningsafgiften för lösören må beräknas
efter det desamma vid bouppteckningen åsätta värde; och 7:o att
den i 39 § åberopade Kongl. Kungörelsen mätte förklaras gällande, endast
till dess Kongl. Majrt, sedan Fullmägtige i Siksgälds-Contoret med underdånigt
förslag i detta afseende inkommit, i Nåder täckes utfärda en ny För
-
16
Bevillnings-Utskottets Betänkande , N\o 12.
ordning, angående hvad som vid uppbörden af och controllen å ifrågavarande
bevillning, bör iagttagas.
Med afseende på hvad motionären sålunda och i öfrigt härvid anfört,
har Utskottet funnit skäligt
tillstyrka de förändrade föreskrifter, som Utskottets förslag i 36
§ utvisar.
Då den uti 3 Art. 40 § för caractersfullmagter stadgade afgift icke
synes hafva nog kraftigt medverkat till det dermed åsyftade ändamålet att
minska begäret efter titlar, har Utskottet funnit skäligt, att berörde afgift
förhöjdes, hvarföre
Utskottet får tillstyrka den förändrade föreskrift i berörde afseende,
som Utskottets förslag uti 37 § innehåller.
Då vid mantalsskrifningar ofta yppas skiljagtighet i meningar, såväl
om det ställe inom socknen, der personer skola skattskrifvas, som ock huruvida
någon ,är så fattig elier oförmögen att förvärfva sin bergning, att
skäl vore befria honom från Krono-utskylders erläggande, och det för dylika
fall icke varit bestämdt, antingen Mantals- och Skattskrifvaren eller
Landshöfdingens Ombud är den, som det tillhör att afgöra frågan, eller på
hvad annat sätt beslut skulle till vägabringas; så, ehuru Skattskrifvaren bör
anses hafva noggran kännedom af Bevillnings-Stadgan, jemte öfrige till ämnet
hörande Författningar, kan likväl icke antagas, att han eger den närmare
kunskap om locala och personliga förhållanden, hvarpå en rigtig tillämpning
i väsendtlig mon beror, och sådan kunskap ej eller alltid kan förutsättas
hos Landshöfdingens Ombud; hvadan Utskottet, som ansett att ändamålet,
— en billig och rättvis tillämpning af hvad författningarne om
mantalsskrifning stadga — säkrast skulle kunna vinnas, om församlingen
på socknestämma utser 2:ne Ombud, hvilka, vid förrättningen tillstädes,
icke blott tillhandagå med upplysningar, utan ock i besluten deltaga; äfvensom,
att genom en sålunda sammansatt Mantalsskrifnings-Comite både
Kronans och Communernas fördel blifvit afsedd och bevakad,
funnit sig böra vördsamt tillstyrka de förändrade stadganden, som
i Utskottets förslag 39 § förekomma.
I fråga om den ålder, vid hvilken alla i mantal skattskrifvas, enligt
42 § i nu gällande Bevillnings-Stadga, har, enär Stats-Utskottet föreslagit
förändring i tiden, från hvilken mantalspenningarne böra utgå, Utskottet,
under af vak tan af Rikets Höglofl. Ständers deröfver meddelande beslut,
ansett
Bevillnings-Utskoltets Betänkande j JY.-o 12.
17
ansett sig icke böra i dess förslag § 39 utsätta någon ålder i förstnämnde
hänseende; hvilket
Utskottet således skolat vördsamt anmäla.
Enär de i 4ö § 1 momentet, för uteblifven uppgift lill mantals- och
skattskrifning, stadgade böter nu delas emellan åklagaren och socknens fattige,
men Utskottet ansett billigt, att de senare deraf ensamt komma i
åtnjutande,
får Utskottet anmäla den deraf föranledda förändring, som i Utskottets
förslag § 43 förekommer.
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln har Utskottet fått emottaga 2:ne
motioner af Herr Grefve Spens> Carl Gustafsorn föreslagit, dels alt, uti blifvande
Bevillnings-Förordniug, Berednings-Comitéerne icke må bibehållas,
ulan beskattningsbestyret å landet, likasom i städerne, åt Taxerings-Comiteerne
öfverlemnas, hvarvid likväl, lill förekommande af för stora taxeringsdistrict,
det bör ankomma på Konungens Befallningshafvande, att med
Häradets eller Häradernes bifall om districtens fördelande, enligt locala
förhållanden, bestämma, samt dels, att först sammanträdande TaxeringsComiteer
skola med noggranhet uppskatta hvarje jordegendom till det värde,
densamma med säkerhet anses ega, hvilket värde sedermera i 5 år borde
ligga till grund för afgifternes utgörande, utom i händelse någon egendoms
värde genom olyckshändelser varder förringadt, då, uppå egarens derom
skeende anhållan, nedsättning deruti må beviljas och, efter nämnde tids
förlopp, ny uppskattning, enligt berörde grunder, anställas, till rättelse
för påföljande 5 år.
Under den längre tid, som förflutit, sedan nu gällande Bevillningssystem
först infördes och tillämpades, har visserligen den närmare kunskap
om detta beskattningssätt hunnit grundläggas, att en förenkling i verkställighets-åtgärderne
dervid numera synes både kunna och böra ega rum,
men i fråga om den förändring, som, i afseende härpå, utan olägenhet kan
vidtagas, anser Utskottet hufvudsakligen böra tillses, att bevillnings-taxeringen
i möjligaste måtto grundas på en tillförlitlig kännedom af de förhållanden,
som rätteligen böra vägleda Taxeringsmännens omdömen.
I sådant hänseende visar sig ock nödvändigheten att företrädesvis
bibehålla Berednings-Comitéerne, såsom närmast svarande mot ändamålet;
hvaremot Utskottet anser Taxerings-Comitéerne på landet kunna indragas.
Derigenom vunnes likhet till formen emellan landet och städerne, utan
uppoffring af den beskattningsrätt, som ytterst tillkommit och äfven framBili,
till R, St, Brot, 184.0. 5 Sami, i Afd, 6 Haft, 3
18'
Bevillhings-Ut skol tets Betänkande j N',o 12
gent synes böra tillkomma sjelfva socknarna eller communerne. En dylik förändring
hindrar likväl icke, att flera pastorat kunna (brena sig om en Comité,
der locala förhållanden sådant medgifva, hvilket jemväl hittills flerestädes
egt rum, och Utskottet är öfvertygadt, alt, ge om Taxerings-Comiteerncs
upphörande, föreningar af mindre Berednings-district skola ytterligare
befrämjas och bilda sig i en vida mer naturlig och ändamålsenlig ord
ning,
än som af en tvungen indelning uti större Taxerings-disiriet skulle
kunna påräknas.
På dessa grunder, får Utskottet vördsamt
tillstyrka, alt Taxerings-Comitéerne på landet, sådane de hittills
varit, må indragas och förenas med Berednings-Comiléerne, likväl
under gemensam benämning af: Taxerings-Comilé på landet;
samt de förändrade föreskrifter antagas, som Utskottet i afseende
derpå föreslagit;
hvaremot Utskottet for sin del icke anser lämpligt, att i en så vigtig del
af Taxeringsålgärderna, som uppskattningen af fastighets- eller egendomsvärden,
inskränka Comitéernas verksamhet till en sådan uppskattning endast
hvarje 5:te år, enär erfarenheten ovedersägligen visat, att (lera förhållanden
inträffa, som göra en årlig granskning: och jemkning af egendomsvärden
både nödvändig och gagnelig, obeiäknadt den fördel, som ej eiler
bör åsidosättas, att nemligen nya Taxerings-Ledamöler, hvilka årligen träda
i utöfning af delta maktpåliggande värf, derigenom inhemta både kännedom
och vana vid behandlingen af denna, isynnerhet på landet, serdeles
vigliga angelägenhet; och får derföre
afstyrka bifall till det af Ilerr Gr fve Spens i berörde afseende
väckta förslag.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet har blifvit föreslaget: Af Matts Persson
från Stockholms län, med hvilken sig förenat Stephan Andersson från
samma Län, alL Pröfnings-Comiteerne inom hvarje Län, med ledning af de
utaf Berednings- och Taxerings-Comitéerna hemmanen åsatte värden, måtte
förklaras berättigade alt sänka minimi-summan för Länet, vissa t. ex. högst
tio procent, under det stadgade beloppet, hvarigenom den ofta och med skäl
öfverklagade orättvisan i närvarande Taxerings-method kunde i betydlig
nion förekom mas; samt af Ephraim Larsson från Elfsborgs Län, att de
beräkningar, som vid bevillningens bestämmande, under namn af minimitabell,
uppgöras öfver hvarje Läns bidrag dertill, icke måtte anses såsom
lindande för Taxeringsmännen; hvarmed Lindbeck från Hallands Län sig
förenat.
Bevillnings-Utskottels Betänkande, IV-.o 12.
19
Då motionärernes förslag endast synas grunda sig på serskilda fall, der
fastighetsvärderingen förmenas vara för högt uppdrifven, kan Utskottet deraf
icke hemta anledning att föreslå nedsättning i beloppet eller afskaffande
af den så kallade minimi-tarilFen för vissa Län; och får derföre
vördsamt hemställa, att Matts Perssons och Ephraim Larssons
ofvannämnde motioner måtte lemnäs utan afseende.
Såsom utlåtande öfver den af Herr von Hejne, Georg, hos Högloft.
Ri dderskapet och Adeln, derom väckta motion, att, då föreskrifterna i Beviilnings-Siadgan
om den vägledning, taxeringsman, vid bestämmande af
fastighetsvärden, kunna och böra hemta af de i orten gångbara pris, äfvensom
af sisla köpesumman, äro olämpliga och missledande, hela Q\ § och
den del af 66 som derpå har afseende, måtte ur den nya Bevillnings-föroidningen
uteslutas, får Utskottet,
jemte anmälan, alt 64 § icke finnes upptagen i Utskottets förslag,
hänvisa till den förändrade redaction i ofvanberörde hänseende,
som 68 § i samma förslag innehåller.
Af Petter Claesson från Elfsborgs Län har, inom Hedervärda Bondeståndet,
(råga blifvit väckt om ändring af 106 och 107 §§ i Bevillningsforordningen,
sorn stadga skyldighet för husbonde att jemväl häfta för
dess landtbönders, torpares och andre arbetares kronoutskylder, hvilket
motionären anser vara obilligt, utom hvad landtbönder beträffar; äfvensom
motionären yrkat, att en torpare, när han fyllt 60 år, bör från kronoskatter
vara fri; hvarmed Henric Hansson och Johannes Pettersson från samma
Län, samt Petter Mårtensson från Jönköpings Län sig förenat.
Utskottel har, i anledning af förenämnde motion, ansett sig endast
böia hänvisa till den förändrade redaction, i afseende på husbondes
ifrågasatte ansvarighet, som Utskottets förslag i 138 § innehåller;
äfvensom till 1 Art. i §, utvisande, vid hvad ålder personliga
skyddsafgiften upphör att utgå.
Jemte hemställan, huruvida icke föreskriften uti 108 § af gällande
Bevillningsstadga, att skattskrifvaren skall vara berättigad tili lösen för utgående
årliga debetsedlar, borde, såsom varande högst obillig, förfalla, har
Gustaf Bernhard Appelqvist från Blekinge Län hos Hedervärda Bondeståndet
föreslagit, att de skattskyldiga måtte befrias från all lösen för Statens
ifrågavarande årliga räkningar och qvittencer.
Då den af motionären ifrågasatte lösen endast afser en skälig ersättning
af kostnaden för debetsedlarne, utan att kunna anses vara betungan
-
20
Bevilliiings-Ut skol tets Betänkande, N',o 12.
de för de skattskyldige, finnner Utskottet sig
icke kunna tillstyrka bifall till det af Jppelc/vist framställda förslag.
Uti en från Vällofl. Borgareståndet till Utskottet remitterad motion,
har Herr Göran Hammar yttrat sig anse Pröfnings-Comiteerne olämplige,
så organiserade, som de efter nu gällande förordning skola vara, och derföre
hemställt: att, om icke dessa Comiteer kunna alldeles försvinna, hvarigenom
för Slaten skedde en icke obetydlig besparing i rese- och daglractaments-kostnader,
och den, som trodde sig ega skäl till klagan öfver
Taxerings-Comiteens åtgärder, kunde direele hos Konungens Befallninghafvande
söka ändring, utan behof al den nu brukliga omvägen, de åtminstone
måtte väljas serskildt för hvarje commune, och endast bland
dess egna medlemmar, lill ett antal af 10 högst a5 Ledamöter, efter ortens
storlek, samt i staden Borgmästaren och i landtförsatnlingen Pastorn
föra ordet, hvilka, bättre än Landshöfdingarne böra känna lolkels vilkor
och hvad en hvar skäligen i beskattnings-afseende kan och bör draga; att om
Borgmästaren eller Pastorn är hindrad att taxeringen öfvervara, Comitéen gegenom
val inom sig må nämna annan Ordförande, och dennes plats, såsom
Ledamot, intagas af en utaf Suppleanterne, samt att denna PröfningsComité
väl må ega att, på förebragte skal, lindra skattebördan, men icke
att i Bevillning upphöja någon, utöfver hvad Taxerings-Comiteen den skattskyldige
åsatt, med mindre Krono-Ombudet deröfver klagat och tillika styrkas
han, att minst | af Taxeringsmännen röstat för en högre bevillning, än
den plurali teten har bestämt.
Då motionärens förslag synes utmärka, dels en ovigtig uppfattning
af Pröfnings-ComiteWnas vigtiga bestämmelse, att genom en allmän
öfversigt befordra enhet och sammanhang i beskattningsförhållandet inom
hvarje Län, dels ock förblandning af allmänna med communala beskattningsformer,
anser Utskottet samma förslag, såsom alldeles oförenligt med
nu gällande bevillningsgrunder, icke förtjena afseende; och får derföre
afstyrka bifall till Herr Hammars förenämde motion.
I sammanhang härmed, och då Utskottet föreslagit Berednings- och
Taxerings-Comitéernes förening, har Utskottet likväl ansett behofvel påkalla
tillökning i antalet af Ledamöter uti Pröfnings-Comiteerna, hvilkas befattning,
genom en sådan förändring, blifver mera både besvärlig och ansvarsfull,
än hittills; och får, med afseende derpå,
Utskottet vördsamt tillstyrka den förändrade redaction, som uti
113 § af Utskottets förslag förekommer.
På grund deraf, att Götheborgs stad består af nära 20,000 personer,
Bevillnings-Utskoltets Betänkande , iV.-o 12.
21
hvilka lill större delen hafva sin inkomst af handel och sjöfart, och den
ojemna afkastning, som dessa näringar lemna, ej rätteligen kan bedömas af
andra personer, än dem, som äro uti en närmare beröring med orten, och
således ej, som nu sker, utaf Länets Pröfnings-Gomitee, hvars medlemv
mar, som till större delen utgöras af landtbrukare, äro beonde långt aflägse
från staden, såsom varande belägen ytterst i ena ändan af det smala och
nästan 20 mil långa Länet, samt således ej kunna ega den kännedom, som
fordras om rörelsens afkastning, för att rätt svara mot det medborgerliga
kallet; hvilket förhållande måste förorsaka, att Staten oftast går miste 0111
hvad den rättvisligen bör tillkomma, äfvensom att den enskilde medborgaren,
en och annan gång, kan blifva förnärmad, har Herr Olof Wijk, med
hvilken Herr Kjellberg sig förenat, inom Vällofl. Borgare-Ståndet föreslagit,
det Götheborg, lika med Stockholm, må få sin serskilda Pröfnings-Comite,
att utgöras af 16 personer, nemligen 2 af Ridderskapet och Adeln, 2 af Preste-ståndet,
2 af Götheborgs Magistrat, dem Landshöfdingen utser, 8 rörelseidkande
Borgare, hvaraf 2 Gross-, 2 Minuthandlande, 1 Fabrikör, 3 Handtverkare,
jemte 2 Ståndspersoner, som på öfligt sätt af stadens invånare väljas;
hvaröfver Herr Halling yttrat följande: ”om man, som sig bör, tager i
”betraktande egentliga bestämmelsen af en Pröfnings-Comite för hvarje Län,
”sådan den uttryckes och ännu mera antydes genom 134 § af nu gällande
”Bevillnings-stadga, måste man erkänna, att den är någotmera, än att, så”som
nu ofta är fallet, pröfva skattskyldiges anförda besvär öfver Taxe”rings-Comiteernes
åtgärder. Pröfnings-Comitéen har nemligen äfven till
”föremål, att, ulan sådane besvär, vidtaga alla nödiga rättelser, det vili sä”ga,
äfven af egen drift tillse, att Taxerings-Comiteerne iagttagit, hvad dem
"ålegat, så att i möjligaste måtto enhet i beskattningen eger rum.
”Således kan ej bestridas, att, om Sverige icke vore ett så vidsträckt
”land, att det utan stora svårigheter kunde ske, skulle ändamålet bäst vinnas,
om en enda Pröfnings-Comite för hela Riket bildades. När likväl
”detta ej låter sig göra, anser jag det vara ganska betänkligt att inskränka
Pröfnings-Comiteernas nuvarande omkrets, eller hvarje Län. Om
”nu en serskild Pröfnirigs-Comité för Götheborg skulle införas, blefve bestämdt
eli af Riks-Stånden uteslutet från deltagande deruti och afskuret
"rättigheten, att bereda nödiga rättelser uti Taxerings-Comiteens arbete, och
”den så vigtiga angelägenheten, att bestämma en hvars anpart i bevillnin”gen,
uteslutande lagd i händerna på Götheborgs stads egne invånare. An”ses
detta rigtigt, vet jag icke något skäl att ej med detsamma stadga, att
”alla andra, åtminstone större städer, borde ega enahanda rättighet; hvil
-
Bevil lili ngs-TJlskol tets Betänkande, N.o 12.
”ket jag icke gerna skulle vilja tillstyrka, och kan således ej eller anrat,
”än bestrida yrkandet om en undantagslag i delta läll för Götheborg, h\ ilsken
jag ej finner så ojemförlig med andra Rikets städer, som hufvudsta”den,
den der har en helt annan sammansättning, vidd och vigt.”
Då Götheborgs stad lyder under styrelsen i Götheborgs oell Bolms
Län, och icke har något serskildt Uppbörds- och Redogörelseverk, såsom
förhållandet är med hufvudstadcn, hvilken ock i allt öfrigt belraglas som
serskildt Län; så har, ej mindre ned afseende derpå, än med stöd af de
utaf Herr Halling anförde, här -ofvan upptagne välgrundade skäl, Utskottet
ansett sig böra afstyrka bifall Lill Herr Wijks förenämnde motion.
Genom seiskilde remisser från Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet, har Utskottet fått till handläggning emottaga Peller
Perssons lian Jönköpings Län, inom sistnämnde Riks-Stånd, väckte, till
Stals-Utskottet först remitterade, men derifrån återlemnade motion, att, till
förekommande af alla de obehöfliga och högst olämpliga besvär, som, genom
Konungens Befallningshafvandes och Kongl. Kammar-Rättens pröfningsräit,
i ålskillige delar af Berednings-, Taxerings- och Pröfnings-Comiléernes beslut,
vid skeende klagomål eller anmärkningar, drabba den skattskyldige,
de stadganden, sorn afse denna pröfningsräit, måtte till alla delar upphäfva?..
Vid öfvervägande häraf, har förekommit, att föreskrifterne uti 147
med i5o§§ af nu gällande Bevillnings-Stadga, angående den, Kongl. Kammar-Rätten
tillagde, pröfnings- och anmärkningsrätt, i vissa fall, stå i strid
med lydelsen i 17b §, att Ledamöter af Berednings-, Taxerings- och Pröfnings-Comité
äro att anse såsom Rikets Ständers Ombud, hvilka ega att icke
allenast verkställa bestämda föreskrifter, utan ock med Rikets Ständers magt
och myndighet afgöra och besluta uti frågor, der endast den enskilda kännedomen
och öfvertygelsen om medborgares olika städning och förhållande
måste ligga till grund för pröfningen. Med rätta begreppet om beskaffenheten
af det uppdrag, Taxeringsman sålunda ega, kan icke förenas föreställningen
om rättighet för någon Embetsmyndighet alt granska och upphäfva
Taxeringsmännens åtgärder och beslut. Erfarenheten har ock visat, att
denna, af Rikets Ständer, med inskränkning af deras egen beskattningsrätt,
upplålne rättighet, icke ledt hvarken lill befrämjande af enhet i tillämpningen
af bevillnings-beskattningsgrunderne, eller till det dermed hufvudsakligen
åsyftade ändamål, alt endast verkliga misstag vid tillämpningen af
dessa.grunder skulle befordras till rättelse, tneB deremot ofta blifvit utsträckt
öfver sin tillbörliga gräns, så att allmänheten numera svårligen kan urskilja,
i hvad nion taxeringsmanna-åtgärderne ega helgd, hvilket omsider må
-
Bevil/niiigs-Utskoltets Betänkandej N.-o 12'.
23
ste verka liknöjdhet och minskadt intresse för folkets urgamla och dyrbaraste
rätt att sig sjelft beskatta.
Jemväl skall man, med närmare kännedom af förhållandet i förevarande
fall, i öfrigt linna mindre nödigt, att Pröfnings-Comit ernes beslut
få öfverklagas hos Kongl. Kammar-Rätten; ty, relativt till mängden af de
besvär, som Taxerings- och Pröfnings-Comiteerne afhjelpa, dragas ganska
lå sådane besvärsmål under Kongl. Kammar-Rättens pröfning, och minsta
antalet deraf föranleda till någon ändring i besluten, enärr dessa i allmänhet
ii ro grundade på local-kännedom och andre förhållanden i beskattning,sväg,
hvilka för Öfver-Domstolen äro obekanta.
För att emedlertid sälta föreskrifterne om ändringssökande i bevil 1-  ningsmål i öfverensstämmelse med både Grundlagens bud och öfriga stadganden
i Bevillnings-Förordningen, har Utskottet således, med antagande,
alt Kongl. Kammar-Rätten endast skulle tillkomma pröfningsrått i frågor,
hvilka angå debitering,. då någon i sådant fall vill öfverklaga Konungens
Be fa 11 n i ngsha fva nd es beslut, samt att upptaga och afgöra anmärkningar, som,
vid revision af räkenskaperne, kunna förekomma emot debitering, uppbörd
och redovisning af beviilningsmedlen, men att likväl den skattskyldige, då
lian genom Pröfnings-Gomites beslut anser sig förnärmad, icke borde sakna
utväg ali deruti söka rättelse, ansett sig
böra vördsamt tillstyrka de förändrade stadganden i nämnde afseende,
sorn Utskottet uti 124, 12 b och 126 §§ före lagi t.
Såsom tillägg vid 16r § af nu gällande Eevillnings-Stadga, har Utskottet
ansett sig böra upptaga Studerande vid Carolinska och Elever vid
Technologiska Institutet; äfvensom, enär bland allmogen personer, som beredas
till Herrans Nattvard, ofta med svårighet erhålla tjenst derföre, att,
oagtadl deras tid npptoges för christendomskunskapens inhemtande, husbonde
vore lika pligtig ansvara för deras sorn andre tjenstehjons bevillning,
Utskottet ansett befrielse från afgift efter 1 Art. böra ega rum för det året,
då de beredas tili Herrans Nattvard, änskönt de fyllt 18 år; och får, med
afseende derå,
tillstyrka den förändring, sorn Utskottets förslag i 143 § utvisar.
Uti en hos Högvördige Preste-Ståndet väckt motion, liar Herr Doc-,
tor Björkman anfört: att, enär flere Sockneskolor redan skola finnas, grundade
på testamenten eller inköpta frälseräntor, hvilka användas till Skolans
underhåll och aflöning åt Läraren, men, enligt Bevillnings-Stadgans 2:a Artikel,
af dessa anslag ad pios usus, fordras bevillning, såväl af Skolan för
eganderätten och rusttjenstmarkerne, sorn af Skolmästaren för löneinkomsten
24
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N-o 12.
så vida den öfverstiger 200 R:dr, motionären derföre ansett sig böra yrka,
att sådane fromma stiftelser hädanefter må åtnjuta fullkomlig befrielse från
alla afgifter efter a:a Art., och icke endast en sådan, som nu efter 163 §
6 momentet medgifves; hvaröfver Prostarne, Herrar Ödmann, Astrand, Ljtli,»
Doctor Wallin, samt Contracts-Prostarne, Herrar Sylvan och Hallström sig
yttrat.
Ehuru Utskottet, lika med motionären, skulle önska alt kunna medverka
till den ifrågasatte befrielsen från bevillning af ofvannämnde anslag
ad pios usus, har Utskottet likväl, enär densamma skulle föranleda undantag
till förmon för alla fromma stiftelser och inrättningar, och dymedelst
förorsaka icke blott en betydlig minskning i bevillningen, utan älven osäkerhet
vid inkomst-beräkningen och redovisningen deraf,
ansett sig icke böra tillstyrka bifall å Herr Doctor Björkmans
ofvannämnde motion.
Utom några mindre redactionsförändringar uti i63 § af BevillningsStadgan,
har Utskottet, enär bokhandeln, isynnerhet uti smärre städer,
vore mindre förmonlig, funnit
sig böra tillstyrka det tillägg i afseende på Bokhandlare, som Utskottet
i i45 § föreslagit.
Såsom uppmuntran för nykterhet, har Herr Contracts-Prosten Doctor
Agrell inom Ilögvördiga Preste-Ståndet föreslagit, att i blifvande Bevillnings-Förordning
några sbillingars afkortning i krono-utskylderne må beviljas
för hvar och en, som vid mantalsskrifningen afsäger sig allt bruk af
starka drycker, i likhet med hvad öffigt varit för flere minderårige eller
vaccinerade barn; dock att den, som sålunda sig angifvit, men befmnes
under året förtära starka drycker, skulle erlägga dubbel afgift till församlingens
fattige och, om han sig öfverlastar, böta efter allmän Lag och laga
tadgar; hvaruti Herr Doctor Morén och Herr Prosten Bergqvist instämt.
Och har Herr Contracts-Prosten Örnberg, uti en af honom inom samma
Riks-Stånd väckt motion, om en årlig consumtions-afgift af alla, som supa
bränvin, hvaröfver Utskottet serskildt betänkande afgifvit, alternativt föreslagit,
att, om en sådan afgift skulle finnas motbjudande, i stället ep lindring
i bevillningen af minst 8 och högst 16 skillingar banco för hvarje
mantalsskrifven person, som icke förtär bränvin, måtte medgifvas.
Utan att vilja förneka den goda afsigt, som ligger till grund för motionärernes
förslag, befarar dock Utskottet, att det sannolikt mindre betydliga
resultat, som deraf vore att förvänta, skulle i hög grad motvägas af
de
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.-o 12.
25
de flera olägenheter, som med sjelfva verkställigheten och controllen deröfver
voro förenade, oberäknadt tillökningen i undantag eller lindring från
utskylder, samt uti uppbörds- och redogörelsebesväret; hvadan Utskottet
anser betänkligt att tillstyrka bifall å Herr Doctor Agrells och
Herr Contracts-Prosten Ombergs berörde förslag.
Genom en uti Hedervärda Bonde-Ståndet väckt motion, hafva Johan
Jacob Rutberg och Johan Andersson Lundberg från Norrbottens Län, Olof
Olofsson och Anders Nordmark från "Westerbottens Län samt Eric Nilsson
och Sven Jonsson från Jemtlands Län, anhållit, att, då den befrielse till
hälften af bevillningen efter i Art., som sista Bevillningsförordningen uti
167 § medgifver dem af allmogen i "Westerbottens, Norrbottens och Jemtlands
Län, hvilka, enligt Taxeringsmännens pröfning, deraf anses vara i
behof, äfven för närvarande är af behofvet högligen påkallad, emedan, sedan
denna befrielse efter fyra missväxtår först beviljades, hafva inträffat fem,
så mycket förfärligare till sina verkningar, som alla förråd och snart
sagdt all förmögenhet hunnit blifva uttömda genom de föregående, nämnde
undantag måtte vid Bevillningsförordningens utarbetande bibehållas.
Med afseende på det af motionärerne anförda, allmänt kända, förhållandet,
får Utskottet
vördsamt, tillstyrka, att ofvannämnde befrielse matte intill nästa
Riksdag få fortfara;
hvarjemte Utskottet, enär allmogen i fjelltrakterne af "Wester-Norrlands Län,
i anseende lill sin nödställda belägenhet, samt fiskare i Bohus Län, som
icke ega jord, idka näring eller hafva annat yrke,' voro i lika behof af
lindring,
skolat hemställa, att enahanda förmon måtte dem beviljas, samt
den förändrade redaction antagas, som Utskottet under r48 § föreslagit.
Hos Vällofl. Borgare-Ståndet, har Hörr Fristedt föreslagit, att den
lindring i bevillningen, som Rikets Ständer vid sista Riksdag beviljade Wenersborgs
stads invånare, i anseende till den dem öfvergångna eldsvådan,
måtte, såsom af behofvet än vidare påkallad, få intill nästa Lagtima Riksdag
fortfara; hvaröfver Herr JFedberg sig yttrat.
Då Utskottet härvid inhemtat, att Wenersborgs stad, som, utom allmänna
låneunderstöd, efter eldsvådan erhållit betydliga enskilda bidrag,
numera kan anses hafva återvunnit den förkofran, att någon fortfarande beBih,
till R, St, PrQt, 1840, 5 Sami, 1 Afd, 6 Haft, 4
26
Bevillnings-Utskottets Betänkande, IV;o 12.
frielse från eller lindring uti bevillningen icke skäligen bör ega rum, har
Utskottet
ansett sig icke kunna tillstyrka bifall lill Herr Fristedts motion,
utan hemställer vördsamt, att den Wenersborgs invånare, uti
168 § 2 momentet af Bevillnings-Sladgan, förunnade befrielse och
lindring måtte upphöra.
Uti en till Vallöf!. Borgare-Ståndet ingifven motion, har Herr P. O.
Norin anhållit, att Umeå stad måtte för sin donerade jord från utskylder
blifva befriad.
Enär berörde framställning finnes vara stridande mot föreskriften i
18 § af nu gällande Bevillnings-Stadga, i afseende på bevillning af slädernes
jord, hvilken föreskrift Utskottet, uti sitt förslag, 17 §, bibehållit
oförändrad, anser
Utskottet sig å Herr Norins motion icke kunna fästa afseende.
Åtskillige Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 30 April 1840.
Reservationer:
Herr Grefve Hamilton, Jacob: ”Emot Utskottets beslut i 39 §, rörande
mantals- och skattskrifningen , får jag mig reservera, på den grund,
att jag anser det af Utskottet till nämnde § beslutade lillägg utgöra ett
ämne, som icke tillhör Bevillnings-Utskottets handläggning.”
Härmed förenade sig Herrar Friherre Oxenstjerna, Friherre Åkerhjelm,
Friherre von Knorring, T Vollrath, Grefve Hamilton, Hago, Herr
Édenhjelm, Kyrkoherden Bergvall, Prosten Hallbeck, Prosten Svedelius,
Prosten Gahne, Herrar Norin, 'Vestman samt Rydin, den sistnämnde med
tillägg, att genom Utskottets beslut lösdrifvarnes antal skulle komma att ökas.
Herr Friherre Oxenstjerna och Borgmästare Westman reserverade sig
emot beslutet om centonal-afgiftens upphörande.
Herr Grefve Posse: ”Vid § 15, Hästhandlare, anmäler jag min reservation
emot ordet Följeslagare, då bit kunna tydas drängar, som vid försäljningstillfällen
endast ålfölja de hästar, hvilka skola afyttras. Jag tror
om det nyttjades orden hufvudman eller medhjelpare i handeln, skulle dermed
Utskottets mening mera vara uttryckt. Äfvensom vid sista punkten
af denna rubrik jag tror det förr begagnade ordet idkar vara lämpligaie,
än behof ver, som nu är an vänd t.
Bevillnings-Utskottcts Betänkande, N.-o 12.
27
Rubriken Utländningar, sora k ringresa, eller så kallade Proben Reuters.
Deras beskattning bestrides ej, men emot beslutet, att den först
■arlagde summan endast skall giilla en månad, reserverar jag mig, då jag anser
obilligt, att dfen, sorn har en kort resa af 5—6 mil från inpasseringslället,
dit bans affärer äro afslutade, och den, som till sin bestämmelseort
har 60—70 mil, äro ganska olika beskattade; den förra kan ganska
Lätt, den senare knapt inom en månad hafva sina affärer uträttade. Jag
föreslår, alt 2:ne månader må den första gjorde beskattningen gälla, och
tror äfven, att de projeclerade 100 R:dr kunde till 66 R:dr 32 sk. nedsättas,
äfvensom att desse afgifter må af slädernes Magistrater uppbäras och
af dem på vanligt sätt redovisas samt att vederbörande passutgifvare förbjudas
meddela pass till afresa förr, än till honom aflemnas Magistratens
bevis, att bevillningen är gulden, då detta sedan påtecknas passet.
lii Art., Caractersfulhnagter. Långt ifrån att bestrida den princip,
som gjort sig gällande, att med afgift belägga de tomma fullmagter, som
sökas, eller vilja hindra motverkan af den titel och ranglystnad, hvilken
äfven i betydlig nion befrämjar lyx i lefnadssätt, och inom sammanlefnaden
ofia orsakar förvända förhållanden, öfverensstämmer dock ej min öfvertygelse
med det beslut, Utskottet fattat, och anhåller jag deremot få anmäla
min reservation. Jag anser skillnad böra göras på fullmagter, ej innefattande
mera än benämning, och endast sökte för fåfängans tillfredsställande,
och dem, dervid en framtida befordran på Embetsmannavägen är
förenad. Här finnas fullmagter med så kallad tur och befordringsrätt, här
äro äfven andie med blott namn, heder och värdighet. Hvad Bevillningsutskottet
behagar pålägga desse sistnämnde, skall vara mig likgiltigt och
jag biträder den mening, sorn i detta fall är allmän, men kan ej undgå
fästa uppmärksamheten vid det mindre billiga förhållande, jag finner uti en
beskattning på fullmagt, innebärande expectance i befordringsväg och således
inverkande på den individs framtid, som en dylik erhållit. Inom
militären finnes bestämd gräns; namn, heder och värdighet medföra inga
prerogativ i tjenslen, och fullmagt i armeen alla, utom högre löneförhöjning
på stat, men äfven den vid extra tjensteförrättningar, der arfvoden betalas;
och det är endast till undvikande af prejudice inom sjelfva corpsen,
der man tjenar, som ej inom den alla befordringar i Arméen ega tur-beräkning.
Vid Academierne inträffar ofta, att bristande löner, men behöflige
föreläsningar föranleda utnämnandet af Adjuncter till Professorer, med
befordringsrätt och löneberäkning, fast de kanske många år få fortfara alt bibehålla
den Adjunclslön de innehafva; ej kunna desse beskattas på en lön,
28
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N\o 12.
sorn förut är nog svag. Inom Collegier och Civile Verk fordras, för att sorn
Adjungerad Ledamot kunna användas, Kongl. Fullmagt, och en äldre elier
yngre Häradshöfdinge-fullmagt deciderar ofta rummet till förslag af en sökt
tjenst. Jag skulle äfven tro, att i ett land, der mindre tillgångar af löner
på stat, än behof af tjenstgörande, neka Regeringen att alltid efter förtjenst
kunna utmärka skickligheten med tjenster på stat, bör ej en belöning med,
om jag så må säga, löfte om framtida befordran beläggas med en afgift,
tillräcklig att förändra en fördel till ett onus, och så inverkande på ekonomiska
förhållandet, att endast den, hvars affärer tillåta en dylik afgift,
kan emottaga densamma. Jag föreslår derföre, att det af Ilögloll. Utskottet
i denna § projecterade bevillnings- och taxeringssätt endast må sträcka sig
till full mag ter, öppna bref eller constitutorial, hvilka ej innefatta tur
och befordringsrätt inom Arméen, Civil-, Ecclesiastik-, Academie- eller
Läkare-Staterne, och tror dessutom Utskottet vid bestämmandet af ChartaeSigillatae-afgifterne
vara i tillfälle göra denna af mig uttalade princip gällande,
om det så skulle finna lämpligt. Äfvensom jag anser den ifrågavarande
minimi-afgiften böra borttagas.
39 §. Emot den rösträttighet, som är tillagd de tvänne fullmägtige
af hvarje socken vid mantalsskrifningarne, nödgas jag anföra reservation,
då jag anser, att Häradsskrifvaren, på hvars ansvar bevakandet af kronans
rätt egentligen är satt vid frågor, om en person bör skrifvas inom en församling
eller ej, eger för mycken underlägsenhet v.id hvarje votering i detta
fall och förutser den mängd besvärsanföranden, han häröfver kommer att
anföra. — Emot tiden, då mantalsskrifningarne skola börja, har jag ansett
mig böra framställa, att då numera uppbördsstämmorne för det förflutne
året äro framflyttade till Januari månad, skulle jag tro, att på många ställen
en lindring både för allmänheten och uppbördsmännen skedde, om
dessa båda förrättningar vid samma tillfälle kunde företagas; och föreskriften
till manialsskrifningarnes början derföre innefattade, att desse ej finge
företagas förr, än i medlet af November månad, och borde så utsattas, att
de senast vid samma tid som uppbördsmötena inom Länet voro slutade.
Konungens Befallningshafvande vore då i tillfälle att, när det lämpligen
kunde ske, föreskrifva båda dessa förrättningars hållande på en gång,
och om hinder härföre mötte, obetagne begagna den nu föreslagne melhoden.
43 §. Ej allenast den minskning, det skulle utgöra i den Embetsmans
lönevilkor, som genom dessa böter får en liten ersättning för sitt i
senare tider onekligen ökade besvär, utan äfven den öfvertygelse, att genom
borttagande af den del i böterne, åklagarne nu tillkommer, ej socknar
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N-.o 12.
29
nes fattige blifva så vinnande, som det skulle synas, får jag emot detta
beslut afgifva reservation, och detta så mycket heldre, som vid denna Riksdag
så mångå motioner äro väckte om tillökning i Kronobetjeningens löner,
och jag derföre ej anser, att minskning bör ifrågakomma, då ej ersättning
på annat vis kan gifvas eller tjenstebesväret minskas. Jag vidblifver alltid
den tanka, att borttagandet af tillåtne inkomster för en Kronobetjent ej
fö rmonligt inverkar, hvarken på dess tjensteutöfning eller den allmänhet,
med hvilken han är i närmaste beröring. — Och anser, i detta fall de
ifrågavarande böterne alltid ankomma på hvar och en att undvika.
116 §. Emot tiden till besvärs anförande vid Pröfnings-Comité, anser
jag den böra utsättas till den timma, då Comiteen efter pålysningen
är kallad att träda i verksamhet, och ej till klockan 12 samma dag, som
nu är projecteradt.
125 §. Emot det nu föreslagne project, att ej öfver Pröfnings-Comites
beslut besvär af Kronans Ombud få anföras, måste jag reservera mig,
isynnerhet då möjligen härigenom kunde uppstå den händelse, att ej den
af Rikets Ständer för Länet beräknade bevillningssumma vore uttaxerad,
och yrkar derföre, att å båda sidor besvär må på lika sätt som hittills
inom föreskrifven tid kunna inlemnas och pröfvas."
Med Herr Grefve Posse förenade sig Herr Stuart, utom i beskattningen
för hästhandlare och kringresande utländningar samt caractersfullmagter
inom Armeen och Academi-Staterne, Herr von Post och Prosten Hallbeck,
i afseende på stadgandet om bevillning för hästhandel.
Vid 125 § nya Bevillnings-Stadgan:
Herr von Post: ”Jag har icke kunnat dela Afdelningens åsigt om
Pröfnings-Comiteens förvandling till sista instans generelt i de mål, sorn
tillkomma dess pröfning, än mindre Utskottets, att detta förhållande skulle
komma att ega rum specielt i afseende på Stats-Verkets rätt, men att den
skattskyldige skulle ega frihet att öfver Pröfnings-Comiteens åtgärder och
beslut anföra besvär hos Konungen. I Afdelningens åsigt var princip, ehuru
ny och hård. I Utskottets saknas princip, åtminstone är den blott half.
Jag reserverar mig på efterföljande i korthet framställde grunder.
l:o Stadgandet i 57 § Regerings-Formen att: ”Svenska folkets urgamla
rätt att sig beskatta, ulöfvas af Rikets Ständer allena vid allmän
Riksdagdet är, uteslutande lagstiftningsmagt i Bevillningsjrägor, är ingalunda
consequent iagttaget, då man a) utsett Landshöfdingen till ordförande
med afgörande röst i en Domstol, som skulle fälla i alla förhållanden
ansvarslös, samt, i afseende på Stats-Verkets rätt, dertill oryggligdom,
hvarigenom man tili denne förtroende-embetsman obestridligen öfverlemna!-
30
JBevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 12.
Svensta folkets beskattningsrätt omedelbarligen hvarje gång, hans röst är afgörande
och medelbarligen alltid, när han utnämner denne domstols ledamöter
—- man gör alltså här en eftergift, b) constitueiat en Högsta Domstol
till hälften, hittills främmande för all Svensk rättegångsordning, hvartill
Grundlagen icke eller lemnar rättighet, då den bjuder, att Svenska folkets
beskattningsrätt skall utöfvas af Rikets Ständer allena vid allmän Riksdag,
icke efter och emellan Riksdagarne — det är: icke ensidig lagskipningsmagt
emellan Stats-Verket och den skattskyldige, hvilka liro parter —
eller gör alltså här en inskränkning.
2:o Är Pröfnings-Comiteen så sammansatt, att stora misstag af densamma
äro att befara hädanefter, sorn erfarenheten visat händelsen varit
hittills. Dessa misstag, antingen de härleda sig från författningens tillämpning,
som kan blifva mycket olika i de åtskilliga dislricten, eller från andra
»»rsaker, blifva af desto större vigt hädanefter, som, i hvad de kunna drabba
itats-Verket, de skulle förblifva ohjelplige. Stats-Verkets och den skattkyldiges
rätt äro dock tvillingsyskon, hvilka naturligen ega lika anspråk
iå föräldravård af Statsmagterne.
3:o Har Utskottet åsidosatt, dels den juridiska grundsatsen, att icke
»ara domare i egen sak och ej i samma sak partiskt lenina den ena parten
större hägn, än den andre samt dels den statsekonomiska, att Statsverket
måste ega att fordra noggran controll deröfver, att det till Julla beloppet
utbekommer statsanslagen.
Jag tillstyrker alltså, enär jag icke kan föreslå något bättre, oföränIradt
bibehållande af föreskriflerne i 1835 års Bevillnings-Stadga, rörande
Pröfnings-Comite samt besvär emot dess åtgärder och beslut/'’
Yid 39 § nya Bevillnings-Stadgan:
Herr von Post: ”Stadgandet i denna §, att endast ordinarie eller
tjenstförrättande Pastor kan af Landshöfdingen förordnas lill Ombud, i fall
nan dertill utser en prest, eluderas till sitt syfte, då Pastor, sjelf Landshöfdingens
Ombud, enligt samma §, sätter sin Adjunct eller annan person
vid mantalsbordet med husförhörsboken, delta Pastors-Ombud, enligt tillägget,
få rösträttighet. Förändringen är för öfrigt icke af behofvet påkallad,
icke nöjagtigt motiverad, och går ut på, att förhastadt förvandla inantalsskrifnings-förrättningen
till en Mantalsskrifnings-Comite', med sina onödiga
debatter och thy åtföljande protocoll, hvarigenom allt denna förrättning
blifver mera omfattande och vidlyftigare, än saken kräfver, deraf viiare
följer, att möjligen Häradsskrifvarne blifva så sysselsatte, att de icke
oaedhinna sine åligganden, hvarföre man kan till nästa Riksdag emotse frå
-
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, No 12.
gör, väckte om anslag till löner för behöflige Häradsskrifvare-bokliållare; förenande
jag mig nied Grefve Jacob Essen Hamilton i den åsigt, att det föreslagna
tillägget, så vidt det nemligen rörer åtgärder, i afseende på manlalspenningarne,
ligger utom gränsen för Bevillnings-Utskottets tillgöranden. Jag
tillstyrker alltså denna §:s lydelse i 1835 års Bevillnings-Stadga oförändrad.”
Vid 125 §.af grunderne för nya Bevillnings-Stadgan:
Herr Edelsvärd: ”Då jag är ibland dem, som skulle önskat, att Afdelningens
förslag i afseende på 125 § i sin helhet blifvit antagen, anser
jag mig ock pligtig att redogöra för de skäl, som legat lill grund för denna
min önskan, och som nu föranleda min reservation mot denna genom 10
rösters pluralite antagna förändring, hvilken af Ulskoltet såsom dess betänkande
nu blifvit godkänd.
Svenska folkets urgamla rätt, alt genom Rikets Ständer sig sjelf beskatta,
finnes förvarad i Regerings-Formens 57 §. Den andra statsmagten
liar med denna sak intet att skafta; och det är på grund häraf, äfvensom
ett annat vigtigt skäl, bär nedanför anfördt, som Utskottets Afdelning ansett,
att Pröfnings-Comiteen borde i sista instancen granska och bedöma
alla beskattningsåtgärder; jag instämmer belt och hållet i denna Afdelningen
s åsigt; hvarför inblanda den andra statsmagten i frågor, som till sin
princip och hela sitt väsende äro folket sjelfva förbehållna? hvarför öfverlemna
åt den, att ytterst besluta om ämnen, i hvilkas handläggning den
icke baft något votum, och hvars grunder den icke ens är skyldig att känna.
Då folkets beskattning tillkommit genom det förtroende, det lemnat sine representanter,
kan det väl sätta mindre förtroende till sine representanter
i Pröfnings-Comiten ? och måste det ej just derföre hos dem finna den högsta
möjliga rättvisa?
Pröfnings-Comiteen, så tillkommen och sammansatt, som 85 och 113
§§ föreslå, är ju med sin bättre kännedom om den locala statistiken, om
ortens näringar och yrken, onekligen den mest compelenta domare öfver
Ta xerings-Comiteens åtgärder; och stannade all pröfning hos den, så är jag
för min del öfverlygad, att högsta möjliga rättvisa äfven vunnes, ty ensidighelen
måste vika för dess medlemmars magtpåliggande och dyra värf
och förden heliga ed, de svurit. På dessa skäl gillade jag i allo Afdelningens
förslag, och kan ej annat än beklaga, att större delen af dess egna
Ledamöter i Utskottets plenum frånträdt denna deras första, i förslaget
uttalade öfvertygelse.
Men om den nu af Utskottet antagna redaction utaf 125 § efter min
tanka är till principen origtig, är den det icke mindre i formen. Der stad
-
32
Bevillnings-Ulskotlets BetänkandeN:o 12,
gas nemligen, att endast ena parten, den skattskyldige, eger att besvära
sig öfver Pröfnings-Comitéens åtgärder, men icke den andra —- Kronans
Ombud. Yäl vet jag, att, då nämnde Ombud ej har annan skyldighet, än
att tillse, det Taxeringsvärdets totalsumma ej understiger det för Länet bestämda
minimi-belopp, och denna pligt äfven åligger Pröfnings-Comiteen,
inga besvär gerna å Krono-Ombudets sida kunna ifrågakomma; men mig
synes dock, att det stötande deruti att endast tillägga ena parten besvärsrätt,
bordt i ordställningen undvikas och att, då oskadligheten derutaf, att
i detta fall, som i vanliga rättegångsfrågor, inrymmer båda parternes besvärsrätt,
af det nyss anförda är visad, kunde och borde orden: ”må endast
den skattskyldige anföra besvärhafva utbytts mot det kortare och naturligare,
”må besvär anföras.” På anförde skäl reserverar jag mig mot denne
del af betänkandet.’’
Herr Gripenstedt: ”Mot 36 § af Utskottets närvarande förslag till ny
Bevillnings-Förordning får jag reservera mig och, fastän alldeles ensam om
min mening i ogillandet af nämnde §, vill jag likväl hafva denna tanka
uttryckt jemte skälen dertill.
Hvilket mägtigt inflytande lagstiftningens principer utöfva på ett
samhälle, torde vara öfverflödigt att söka ådagalägga. Ärfda-Balken bestämmer
till största delen den politiska riktningen hos ett folk, liksom beskattningslagarne
den industriella; på dessa senare beror det, om andan
till idoghet ökes eller minskas, uppväckes eller förqväfves. Det första vilkoret
för en sådan, anda är efter min tanka friheten från tvångslagar och
från en alltför tryckande beskattning.
Endast på tvänne sätt är det möjligt att vinna förmögenhet; den
måste antingen förvärfvas genom egna ansträngningar, eller också, utan
eget arbete, erhållas af andra såsom arf, testamente, gåfva m. m. Det
förra är följden och lönen af flit och mödor, det senare sjelfva grunden
och vilkoret för lättja och overksamhet.
Mig synes det då öfverensstämmande med sunda principer att heldre
gynna och uppmuntra arbetsamhelen än den overksamma. Hitintills har
likväl all beskattning endast drabbat förvärfvandet, men ärfvandet, eller
i allmänhet, åtkomsten utan arbete, varit alldeles fritaget från afgifter till
Staten. Statens behof är gifvet, och för att bereda möjligheten till lindring
på ett håll, eller för alla arbetande, af hvad dass som helst., är
det, som jag önskar, att den motsvarande summan måtte tagas från ett annat,
eller af alla de icke arbetande, de ärfvande.
Jag
Bevilliungs-Utskotlels Betänkande.j No 12.
33
Jag föreslår derföre, alt allt slags arf, testamenten och gåfvor, utöfver
ett visst värde, skola beläggas med fem procents bevillning; härifrån allena
undantagne dylika fall emellan man och hustru.
Till upplysning, huru stor denna inkomst ungefärligen skulle blifva,
eller huru mycket man härigenom skulle kunna nedsätta alla andra slags
skatter, torde följande aproximativa beräkning tjena. Sveriges fasta och lösa
egendom utgör, efter lågt taxeringsvärde, emellan 4 och 5oo millioner
R:dr 13:co, troligen närmare det senare. Om nu antages, hvad som i medeltal
torde komma verkligheten nära, att all förmögenhet genom arf och
dylikt öfvergår från en hand till en annan hvart tjugonde eller tjugufemle
år, så följer, all det årliga värdet vore 20 millioner, och Statens inkomst,
eller fem procent deraf, en million. Utan tvifvel är detta likväl allt för
lågt tilltaget.
Man har mot detta förslag anmärkt, att dess verkställighet skulle vara
svår, och lagbudet lätt kunna kringås. Utan alt ingå i speciella stadganden
för controllér, vill jag blott erinra, att hvarje lag kan göras gällande,
så snart den ställes i förening med något enskildt intresse, hvilket alltid
i nödfall, och i brist på annat, kan blifva åklagarens, samt dessutom,
att den författning, som i nuvarande § åberopas till bevarande af Statens
rätt vid der uppräknade fall, lika väl borde kunna leda lill ändamålet i de,
sorn af mig blifvit föreslagne.
Mig synes på intet vis svårare att ulfå Statens andel vid närmare,
än vid fjermare arfs-förhållanden.
Vidare har man in vändt, att det vore orättvist att icke oafkortadt få
bortgifva sin förvärfvade egendom, och att det vore hardt att icke lill sina
barn eller närmaste, vid sin bortgång, få öfverflytta hela frukten af sina
arbeten.
Hvad rättvisan af principen vidkommer, så skulle jag tro, att för
den, som, just till följd af denna lag, under liela sin lefnad, mera fritt
och med mindre uppoffringar, åtnjutit alla samhällets fördelar, måste det
också vara en moralisk skyldighet, alt vid sin bortgång återgälda en ringa
del af det goda, han under dess skydd haft tillfälle att förvärfva. Hvad
som åter angår obilligheten, eller del för ömhetskänslan smärtande, att icke
veta sina barn komma i besittning af ali den förmögenhet, man samlat,
så tror jag äfven detta inkast icke vara så väl grundadt. Först och främst
emedan jag anser, att det finnes ett högre mål för föräldrars sträfvan, än
att efterlemna en lätt förskingrad materiel vinst, och att en vårdad uppBih.
till R. St. Prot. 1840. 5 Sami. i Afd. 6 Haft. 5
34
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N'.o 12,
fostran oell en-, genom goda föredömen, uppväckt båg lill arbete och kunskaper
fast mer vore det bästa ari', man kunde lemna sina barn. Möjligheten
åter tili barnens försörjande och uppfostran befrämjas naturligtvis också
i den nion, man underlättar förvärfvandet af medlen dertill. För det
andra skulle jag tro, att hvar och en som samlar förmögenhet, äfven genom
den häraf följande större lättnaden dertill, skulle öka densamma åtminstone
med lika mycket, sorn beviilningsprocenten, så att arfvingarne i
sjelfva verket icke komme att erhålla mindre än eljest.
Ännu ett bevis för rättvisan och billigheten af denna sats vill jag
hemta af dess fullkomliga öfverensstämmelse med en annan, hvaröfver ett
upplystare tidehvarf redan fällt sin dom. Vi känna nemligen alla af historien
den lid, då ieke allenast förmögenheten, utan äfven nästan alla
andra fadrens företräden öfvergingo till deras ättlingar, då de stores och
mägtiges sjelfskrifna rätt till yttre ära, anseende och njutning, lika sjelfskrifvet
i sin ordning öfvergingo till barnen, med ringa afseende på deras
egenskaper.
Denna tid är nu i sin sista skymning och väl detta för oss; ingeri,
tvekar nu alt förklara denna grundsats såsom kränkande för menniskovärdet
och att förtjensten utgör den enda rättvisa grunden till anspråk på sådan
e företräden. Och likväl var ju motivet lika ädelt bos dem, som då
med sina ansträngningar sökte förvärfva sig ett namn och dermed jemna
vägen till lycka och ryktbarhet för sina efterkommande, som deras, hvilka
nu yrka, att den materiella vinsten af deras siräfvan också odelad måtte
tillkomma föremålen för deras ömhet.
Fastän jag nogsamt inser, att alla slags intressen, i min tanka likväl
missförstådda, nu skola motsätta sig denna mening, hyser jag likväl
den fasta öfvertygelse och det hopp, att en tid kommer, då man äfven
skall anse flit och arbetsamhet ensamt gifva rättighet till rikedom och bergning,
då man genom lagar i denna anda skall söka jemna lifveLs goda
efter hvars och ens förtjenst deråt, och då man med förundran skall finna
en princip, så enkel och rättvis, i årtusenden hafva varit misskänd.”
Hrr Eklenhjehn och af Schimdt reserverade sig emot beslutet om
bevillning för CaractersfuHmaglen.
Af Prosten Nibelius a') Mot Utskottets förslag, att Rikets Ständer
skola i förhand besluta, det personliga sky dds af giften minst nedsattes till
24 sk. för manspersonen och lill 11 sk. för qvinnan, om någon nedsättning
å allmänna bevillningen kan ega rum, önskar också jag, att denna afgift
företrädesvis må nedsättas och möjligen kan den nedsättas till det af Ut
-
B c vi lin ings-Utskotlcls Betänkande, N.-o 12,
33
skottet föreslagna beloppet; men jag anser beslutet derom nu vara för tidigt.
Be hofvén för Statsverket, för Riksgälds-Contoret, och för den så
kallade extra Stats-regleringen åro ännu icke utredda, än mindre hafva
Ständerne derom fattat beslut; man vet således ännu ej boloppet af den
summa, sorn genom bevillning skall fyllas. Vid den i Kongl Maj:ts Nådiga
Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof, antydda möjliga
nedsällningen af 700,000 R.dr å allmänna bevillningen, torde man ej eller
kunna fästa sig, enär flera frågor inom Riks-Stånden blifvit väckta Lill exempel
om Nummer-Lotteriets indragning, om Passevolancens öfverflyltande
J)å allmänna bevillningen m. m., hvilka frågor, oin de bifallas, härutinnan
verka betydlig förändring. Då så är, och då tillika Bevillnings-Utskottet
ännu ieke är i tillfälle att föreslå beloppet af den bevillning, som genom
dulien, jjränvinsbrännings-afgiften, Chartas-Sigillatae- och Postmedlen kan
påräknas — då det ligger i sakens natur, att definitiva bestämmandet af
allmänna bevillningen, hvars belopp, så väl efter ira som ara Artikeln, är
lätt beräkneligt, bör sparas till sist, sedan den så kallade Stats brist-s timman
blifvit till fullo känd — och då, om behofvet derefter skulle kräfva
det, det ej eller torde vara lämpligt att, till åstadkommande af den nu af
Utskottet föreslagne nedsättningen å ira Artikeln, i stället betydligt öka
afgiften efter ara Artikeln; så anser jag, med afseende på alla dessa förhållanden,
att Utskottet, utan att nu binda nedsättningens belopp vid någon
viss ziffra, endast bordt i allmänhet yLtru den åsigt, att, i händelse
nedsättning å allmänna bevillningen kan verkställas, denna nedsättning 1
främsta rummet bör tillämpas å Skydds-afgiften.
b~) Mot förslaget i Bevillnings-förordningens ira §, att ofvannämnda
afgift ej skall debiteras förr, än vid fyllda 18 år. Hittills har man ansett,
att om icke vid i5, åtminstone vid 17 års ålder, ynglingens krafter borde
vara så utvecklade, att han kunde skattskrifves. Det nu föreslagne stadgandet
skall, sorn jag fruktar, fördröja arbetskraftens utveckling och verka
förslappande på den allmänna uppfostran. Stadgandet är dessutom af behofvet
icke påkalladt; om en eller annan af ungdomen skulle vid 17 års
ålder ännu icke vara arbetsför, kan en sådan vid skattskrifningen befrias,
enligt 144 § 3 mom. af nu föreslagne Bevillnings-Stadga.
c') Mot borttagandet af afgiften enligt 2:a Artikeln för arbetsfolk,
som ej äro i årstjenst. Någon nedsättning i denna afgift torde vara behöflig;
afgiftens totala afskaffande deremot skadligt. Män klagar öfver arbetsklassens
obenägenhet att antaga årstjenst — öfver dess håg att sätta sig
för sig sjelfva och arbeta för dagspenning.- man klagar öfver den tilltagande
36
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, N:0 12.
mängden af backstugusittare och inhyseshjon. Jag fruktar, att borttagandet
af denna afgift skall i sin nion bidraga tili ökande af dessa missförhållanden,
och, i och med detsamma, till iättigpersonalens tillväxt.
cT) Mot det i 34 stadgade undantaget frän bevillningsafdrag för
Fattig-Cassor och Sparbanker. Genom ett slikt undantag efterskänker ej
staten något af sin rätt; den gör blott en obehörig inskränkning i låntagarens
rättighet, hvilken rättighet bör vara densamma, lånet må lemnäs af
hvilken som helst.
e) Mot det i senare mom. af 147 § bibehållna afdraget af 40 skillingar
för torpare och inhyseshjon, som styrka, att de låtit vaccinera fjra
barn; lindringen är för det åsyftade ändamålet nu mera ej behöflig och
controllen deröfver omöjlig.”
Herr Contracts-Prosten Hallbäck instämde i Prosten Nibelii reservation,
så vidt den rörer Utskottets förslag att nedsätta skyddsafgiften, innan
ännu är bekant, huruvida statsbristen, som genom bevillning bör fyllas,
kan medgifva denna nedsättning.
Herr Prosten Sandberg förenade sig med Prosten Nibelius, i fråga om
upphörande af bevillning för arbetsfolk.
Herr Prosten Osterman: ”Emot Utskottets beslut att, i anseende till
de staden Borås öfvergångne eldsvådor, tillägga denne stad fortsatt eftergift
och lindring i vissa bevillningsafgifter, men deremot utesluta Wenersborg
från en sådan förmon, mäste jag vördsamt reservera mig.
Eldsvådorne i Borås inträffade 1822 och 1827, då större delar af staden
afbrunno, sista gången äfven åtskillige af de hus, som efter första olyckstillfället
blifvit uppbygde. Staden erhöll först vid Riksdagen 1823, sedan vid
1829—1830 och sist vid 1834—1835 arens Riksdagar frihet från bevillning
för tomter, hus och byggnader, samt lindring i bevillning för borgerlig
rörelse m. m., hvilket allt ännu, efler 18 års förlopp, fortfar, och,
så vida Utskottets beslut blifver faststälidt, ännu i 5 år kommer att fortfara.
Efter att nyss förut hafva lidit af Cholerans härjningar, träffades
Wenersborg af eldsvåda 1834, då staden med undantag af Kyrkan och
Landshöfdinge-residenset samt någre få i stadens yttersta delar belägna små
trädhus eller kojor, totalt afbrann, och erhöll derefter staden vid 1834—
1835 årens Riksdag den eftergift och lindring, som nu gällande BevillningsStadga
densamma tillerkänner, hvilken eftergift och lindring, börjad med
1836, följagtligen varat allenast i 5 år, inberäknadt år 1840. Kär nu, efter
så kort tidsförlopp, Wenerborg uteslutes från en förmon, som man ytterligare
intill nästa Riksdag, således tillhopa 23 år, beviljat åt Borås, så
Bevillnings-Utskottels Betänkandej Nio 12.
37
frågas naturligtvis, hvilka skäl förefinnas till en efter utseendet så arbiträr
och partisk bestämmelse?
De föreställningar, som Utskottet, till följd af obestyrkta uppgifter,
gjort sig om den senare stadens iråkade förfall och den förras välstånd, torde
i begge hänseenden vara öfverdrifna och i betydlig mon kunna modifieras,
hvilket hvar och en, som känner och opartiskt bedömer rätta förhållandet,
lärer medgifva. Sanningen måste här, såsom i mycket annat
af likartad beskaffenhet, uppsökas på medelvägen, hvilken sanning, efter
milt förmenande, är att hvarken Borås är i sådant betryck eller Wenersborg
i sådan välmagt, som Utskottet tyckes hafva tänkt sig den positiva
ställningen inom och relativa ställningen emellan dessa städer nu för tiden
vara.
Ostridigt är, att Wenersborg besitter, genom sitt goda geografiska
läge, den fördel af lätta vattencominunicalioner, som Borås saknar, men
detta företräde kan endast efterhand och hufvudsakligen i framtiden blifva
af väsendtligt gagn tor stadens befolkning, men obetydligt deremot, om
och så länge det genom 1834 års eldsvåda ansenligen nedsatta välståndet
icke hunnit åter upphjelpas
Såsom’ skäl för upphörandet af den åt Wenersborg hittills medgifna
lindring i bevillningen, har man anfört de gåfvor, den välgörande svenska
allmänheten skyndade att efter eldsvådan frivilligt meddela. Men dessa
gåfvor, ehuru ganska betydliga, voro likväl, relativt till vidden af olycksliändelserne
ecb storheten af förlusterne, föga tillräckligare för Wenersborg,
än hvardera gången efter eldsvådorne i Borås, de gåfvor, som liliflöto de
brandskadade derstädes, hvilket torde kunna med aulhenlika handlingar bevisas.
Att Wéneisborgs invånare lemnat en del af gåfvo-capilalet för sin
fattigvård och sine undervisningsanstalter — hvilket äfven blifvit an förd t
såsom skäl för vägrandet af den begärda nedsättningen i bevillningsafgifteane—
vittnar ju icke om annat, än en berömvärd medborgerlig anda och
enighet inom detta samhälle, hvilken sinnesställning förmått stadens invånare
alt afsäga sig full ersättning för sina lidna förluster, med. hänsigt till
berörde vigtiga ändamål, —en uppoffring, som snarare borde lala för, än
emot tn fortsatt befrielse eller lindring i bevillningen för Wenersborgs invånare,
åtminstone till så stor del, som blifvit beviljad åt Borås, så. vida
sistnämnde stad ännu skall fortfara att tillgodonjuta en sådan förmon.
Jag föranlåtes äfven reservera mig emot Utskottets genom votering
fattade beslut, att mantals- och skattskrifningarne skola förrättas i närvaro
38
Sevill nings-Utskot tets Bctiinkamle, N',o 12.
af tvänne vid sockenstämma utsedde Församlings-depulernde, hvilka, vid
förefallande skiljagtighet i meningar, skola ega lika rösträttighet med Konungens
Befallningshafvandes Ombud, Pastor och Hiiradsskrif\.aren. Jag
anser nemligen Utskottet hafva varit obefogad t att stadga en dylik föreskrift,
rörande verkställandet af mantals- och skatlskrifniugarne, hvarjemte närvaron
af de tvänne Soekne-ombuden och den åt dem medgifne rättighet
att i besluten deltaga, är, enligt min åsigt, både öfverflödig och äfventyrlig;
öfverflödig, enär, efter Bevillnings-Stadgans föreskrift, Länsmän, Fjerdingsman
och Sexman eller Rotemästare skola vid förrätlningarne vara närvarande
för att med nödige upplysningar tillhandagå; äfventyrlig, emedan
en dylik rättighet kan möjligtvis föranleda lill ensidige och emot gällande
författningar stridande beslul.”
Herr Prosten Sundberg: ”Hvad Contracts-Prosten Örnberg och Lector
Agrell föreslagit, att den, sorn upphör med bruket af bränvin och andra
spritdrycker, må erhålla eftergift eller lindring i sine personliga utskylder,
synes mig vara ett lämpligt medel att uppmuntra lill nykterhet,
hvarföre jag för min del icke kan biträda Höglofl. Utskottets beslut att afstyrka
detsamma. En dylik skatlelindring för vissa ändamål hafva vi förut
i vår lagstiftning. Under den tid, kopporne härjade infördes vaccinen
för att hämma denna epidemi, och man tillstadde alla mindre bemedlade
en minskning i skatten för hvarje barn, de låtit vaccinera. Bränvinet
är en vara, sona utan tvifvel åstadkommit mera både physiskt och moraliskt
ondt i vårt land, än kopporne: ja, kanske mera, än alla andra sjukdomar
och landsplågor tillsammantagne. Ingenting vore då billigare, än
att staten genom någon eftergift på skatten, åtminstone för de mindre bemedlade,
sökte uppmuntra alla att afstå från bruket af ett för dem sjellve
skadligt öfverflöd. — Staten har ett annat vigligt skäl dertill. Det är ådagalagd
t, att tre fjerdedelar af brott och fatligdomsnöd härleda sig från (hnna
giftiga källa. Så vida nu samhällets torftigare medlemmar kunde bevekas
att afhålla sig från bruket af rusgifvande drycker, är det ju lemligen säkert,
alt icke någon af dem skulle genom dryckenskapens inverkan utarma
sig, ej eller, såsom vanligen sker, upphetsad af bränvin, begå missgerningar
och brott. En arbetsför mans nykterhet-är en åtminstone sannolik borgen,
att han hvarken skall belasta fångstyrelsen eller fattigvården, hvarföre
det icke vore någon förlust, utan en vinst, om staten, med en liten
årlig uppoffring af hans personliga skyddsafgift, kunde uppmuntra honom
att deruti fortfara. Denna lindring kan väl ej blifva stor, men den må icke
eller bestämmas så obetydlig, alt man anser den för ingenting. — Efter
Bevill/ungs-UtsAoltels Betänkande ^ N.-o 12.
39
soln jag föreställer mig saken, skulle, hvad här blifvit föreslaget, kunna tillämpas
på ungefärligen följande säll:
1.
Hvarje mantalsskrifven mansperson, tillhörande den mindre bemedlade
arbelsclassen, om hvilken det är kändt, alt han icke super bränvin,
rham eller cognac, eller som vid mantalsskrifningen afsäger sig bruket deraf,
antecknas lill att erhålla afkortning för åtminstone hälften af den person
liga skydd sa fgi f te n.
2.
Den, som vid mantalsskrifningen afsagt sig bruket af dy like drycker,
men om hvilken det sedermera'blir allmänt kändt, att han likväl begagnar
dem, bör, efter min tanke, icke underkastas annat äfventyr, än att
Iian vid nästa mantalsskrifning antecknas till erläggande af full skyddsafgift.
3.
Till den mindre bemedlade arbelsclassen må i detta hänseende räknas
gesäller, tjenstedräng;»’ och lärlingar samt allmogens hemmavarande
söner, jemte alla de personer, som uppräknas uti 147 § af nya och 166 i
gamla BeviIlnings-Förordningen.
Slutligen må tillåtas mig en anmärkning. Man skall utan tvifvel
finna, att detta förslag, liksom alla andia i samma syftning, liar mångå
betänkligheter emot sig och kan obetydligt uträtta för ändamålet. Men
härvid må man besinna, att brän vinet är ett så djupt inrotad t och så allmänt
utbred t ondt, att intet specifikt medel finnes, som ensamt kan hjelpa.
Det är, såsom mycket annat, en moralisk sjuklighet i lefnadssätlet, som
endast står att bota genom flere förenade medel, hvilka gemensamt användas.
Fosterlandets vänner uträtta, hvad de kunna genom nykterhetsföreningar,
genom tal och utspridandet af skrifter i detta ämne; men de behöfva
understöd af lagstiftningen, örn de icke skola tröttna.
En af staten beviljad lindring uti personlig skatt för dem, som icke
förtära bränvin, rimm eller cognac, tillika med en consunrlions-afgift till
socknens uppfostrings-cassa för fattige barn, ålagd dem, sorn hafva för sed
att supa dylika varor — såväl lindring, som afgift, icke för höga,
men ej eller så obetydliga, att de aktades för intet, samt utgående ulan
allt äfventyr af angifvelse!' och böter — skulle vara tvänne lagstiftningsåtgärder,
som icke störde några mägliga intressen, men kunde kraftigt understödja
nykterhelsvännerna i deras bemödanden att åstadkomma en helsosam
förändring uti allmänhetens tänkesätt och lefnadsvana!'.”
40
Bevillnings-Utskottets Betänkande> IV. o 12.
Vid 14-7 $ i nya Bevillning1;-För slaget.
”Då inom Ilöglofl. Utskottet fråga uppstod om den personliga skyddsafgiftens
upphörande och om borttagandet af bevillning för arbetsfolk, Var
jag af en skil jagtig mening, af den orsak, alt det förra syntes mig en lindring,
icke blott för den fattige, utan äfven för den förmögnare med många
tjenare, och hvad det senare angår, hade jag mig bekant mången arbetskarl
med konstfärdighet att timra, slöjda, smida, mura, måla, m. m., som
lällare kan erlägga en afgift, än flere skuldsatta och små hemmansbrukare.
För Öfrigt har jag den öfverlygelsen, att den personliga arbetskraften i
vårt land är af den vigt, och den arbetande folkmängden utgör en så tal-,
rik och sjelfständig medborgareclass, att den för sin egen skull icke al lagstiftningen
bör förklaras befriad ifrån allt direct bidrag till staten. Denna
afgift må nedsättas eller anväirdas till communala behof, men icke boril agas.
Deremot är det, efter min tanlta, af stor vigt, att, der fattigdom och mindre
tillgångar förefinnas, staten icke uttager den yttersta skarfven, och derigenom
påskyndar sådana personers och famillers försättande uti ett tillstånd af
oförmåga att kunna sig försörja. Det är fördenskull jag uti 147 § al nya
och 166 § af gamla Bevillnings-Förord ningen, hvarest samhällets alla mindre
bemedlade och fattigare folkclasser äro uppräknade, hade önskat en
större och mera utsträckt lindring uti dessas utskylder, så snart de i gina
hushåll hafva flera mindre arbetsföra personer, åt hvilka de skola förvärfva
uppehälle och draga försorg. Mina tankar härom äro följande:
Med mindre arbetsföra personer bör förslås icke blott barn under
femton år, utan äfven dem, som äro äldre, men för klen växt eller sjuklighet
icke kunnat mantalsskrifvas, samt orkeslösa föräldrar eller andra anhöriga,
som hvarken hafva egendom eller kunna sig sjelfva försörja. —
Hvad som gör utkomsten mest bekymmersam för den torftigare folkdassens
flitige, nyktre och sparsamme medlemmar, är barnens uppfödande och
i allmänhet underhållandet i sitt luts af flere till arbete oförmögne personer.
Fördenskull är för dem en större lindring af behofvet påkallad, än
den obetydliga, de hittills fått åtnjuta af 4 sk. för hvarje barn, som dessutom
icke kommer dem tillgodo, så vida de icke hafva fyra barn, alla
under 15 år. Af sådan anledning anser jag 147 § i förslaget böra erhålla
följande lydelse:
”De af allmogen, som ej ega eller bruka mer än \ hemman och derunder,
så vida värdet deraf icke öfversliger 1,000 R:dr, torpare, gerningsmän,
inhyses- och backstugu-folk, bruks- och fabriksarbetare, fiskare och
”ar
-
Bevillnings-Ulskottets Betänkande > N;o 12.
41
”arbetskarlar med deras vederlikar såväl på landet sorni städerne, samt förenämnde
personers enkor, jemte krigsfolkets hustrur och enkor, skola, enär de
”hos sig underhålla orkeslösa föräldrar, eller harn eller andre anhörige, som
”hvarken hafva egendom eller sig sjelfve försörja kunna, och då anlalet af dyvika
icke arbetsföra personer äro tvänne och derutöfver, njuta afdrag af 8 sk.
”för den första, 16 sk. för den andra, 32 sk. för den tredje, 1 R:dr 16
”sk. för den fjerde o. s. v. Ett sådant afdrag sker på såväl mannens sorn
”hustruns skyddsafgift och mantalspenningar samt på Lagmans- och Häradshöfd
inge-räntan och Öfrige krono-utskylder, som äro af bevillnings-natur.
”Häradsskrifvaren upptage sådane harn och andre personer i mantalslängd
”till namn och födelseår, hvarjemte för de äldre anmärkes brist på tillgång
och förmåga att sig försörja, samt utföre i serskild column deras andal,
för hvilka skattelindring åtnjules, då mantalslängden kommer att 1ig”ga
lill grund för afkortningen.”
Af Herr Prosten Sidner: ”Då Högloft. Bevillnings-TJtskottet, emot första
Afdelningens nästan enhälliga beslut, icke ansett det rådligt att åt Pröfnings-Comiteerne,
såsom sisla instans uti taxeringsfrågor, öfverlemna pröfningsrätten
af bevilInings-ulgifternas fördelning emellan de skattskyldige,
så nödgas jag emot ett sådant beslut reservera mig. Jag kan ej annat än
högligen beklaga en åtgärd, hvilken, om den af Rikets Högloft. Ständer gillas,
ännu en tid kommer att hindra Svenska folket ifrån att förstå och utöfva
den rätt, som i Regerings-Formens 57 § åt detsamma är förvarad.
Med ali vördnad för den höga auetoritet, åt hvilken denna pröfningsrätt
äfven nu blifvit uppdragen, finnér jag likväl detta öfverlåtande håde oformligt
och vådligt. Oformligt: ty Konungen måste här döma efter föreskrifter,
hvilka, då Bevillnings-Stadgan af Honom icke är sanctionerad och således
icke har egenskapen af Svensk Lag, Han till äfven'tyrs icke gillar.
Vådligt: ty jag kan ej inse, huru samhällets äfven högste och visaste domare
skall blifva i stånd att med säkerhet fälla en rättvis dom, då endast
den ena parten, den skattskyldige, har rätt alt besvära sig, men icke en
gång rättigheten att höras, är förvarad åt den andra. Svenska folket torde
ock härvid ihogkomma, att hela dess ekonomiska lagstiftning redan ligger
i den andra slatsmagtens händer; beröfvar man detsamma äfven sista ordet
vid skatternas, isynnerhet bevillningens, fördelning, så förmår jag ej
inse, hvad det har öfrigt af sin vigtigaste rättighet. För ett rältvist bedömande
af taxeringsfrågor, fordras icke juridiska kunskaper, utan noggran
kännedom af locala förhållanden och speciella omständigheter. Det lärer
Bih. till R, St, Brot, 18/j.o. 5 Sami, i Afd, G Haft, 0
42
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N',o 12.
således svårligen kunna bestridas, att inunicipal-auctoriteter, sammansatta af
från alla håll inom Länen valda medlemmar, äro de ende fullt competente
domare.”
Härmed förenade sig Grefve Hamilton, Jacob, Grebst Hamilton, luigo,
Friherre Klingsporr, Herr Edenhjelm, Herr Gripenstedt, Prosten Nibelius,
Prosten Lindmark.
Af Herr Grapengiesser: 'Genom underkännandet al Afdelningens förslag,
att, då numera feni procent äro alt anse såsom laglig ränta, fyra procent
å denna ränta hädanefter borde utgöra bevillningsafdraget å utlånte
capital, som lemnäs mot 5 procents ränta, har Utskottet frikallat capitalisterne
från indirect bidrag till staten. Denna omvårdnad att bereda
capitalisterne fördelar på dc skattdragandes bekostnad, har Ulskottet gjort
fullständig derigenom, att Utskottet uteslutit sista punkten af gällande Bevillniivgs-Förordningens
38 § och 1 moni., hvilket innehåller, att i io procents
bevillning bör erläggas, då utdelningen af actie-bolag etc. öfversliger
sex för hundrade. Medelst dessa tvänne beslut har Urskollet således befriat
capitalisterne från allt bidrag till staten.
För min del anser jag delta desto mera orättvist, som, i händelse vårt
land skulle vara i den mest lyckliga och fördelagliga ställning, capitalisterne
framför andra borde bidraga till statens upprätthållande, än mera nu, då
tillståndet i landet är långt ifrån att vara fördelaktigt, hvilket bevises
af den öfverhandtagande fattigdomen och nu mera, än någonsin förut, oförmågan
att erlägga krono-utskylderne. Att vid en sådan tidpunkt befria deni
från ail skatt till staten, hvilka i främsta rummet både kunna och böra
utgöra den och hvälfva densamma på dera, som förut digna under skattebördans
tyngd, anser jag vara i högsta grad stridande mot begreppet af
billighet och rättvisa.
Äfven får jag reservera mig mot Utskottets förslag, alt endast den
skattskyldige må berättigas att öfverklaga Pröfnings-Comitéens heslut. Jag
anser det ej vara förenligt med vanligt rättsbegrepp, att blott lemna den
ena parten rättighet till besvärs anförande, men ej den andra. Rättast synes
mig vara, att Pröfnings-Comitéen blir sisla instansen för båda parterne.”
Af Herr Billberg: ”Mot Utskottets beslut, att 2:ne Sockne-Ombud skola
uti mantalsskrifningen deltaga, får jag vördsamt nedlägga min reservation.
Såsom stöd derföre, kunde jag visserligen uppräkna flera talande skäl, men
tror mig här endast behöfva anföra, det jag anser Bevillnings-Utskottet
alldeles obefogadt, att, på sätt som skett, sig med ett slikt stadgande befatta.”
Häruti instämde Herr Lindström.
Bevillnings-Utskollets Betänkande j IV.-o 12.
43
Åf Herr Rf din: ”Delande den allmänna tillfredsställelsen, att man
ändtligen kommit derhän, att Rikets Ständer se sig kunna göra nedsättning
uti de till statens behof erforderlige utskylder, anser jag mig dock höra
anmäla min reservation emot Bevillnings-Utskottels beslut att nedsätta personliga
skyddsafgiflen från 44 sk. till 24 sk. för mansperson, samt från 22
till 12 sk. för qvinna, enligt de föreskrifter, Be v i 11 n i n gs-Fö ro r d n i n ge ns 1
Artikel sladda.
Skälen hvarpå jag stöder denna reservation äro följande:
l:o Att definitivt besluta någon nedsättning uti beviilningen af det
betydliga omfång, som den här åberopade, måste vara allt för tidigt, då
Stats-regleringen ännu icke är af Stals-Utskoltet utarbetad, och ännu mindre
af Rikets Ständer pröfvad och godkänd; hvarefter det först blifver en möjlighet
att med någorlunda visshet kunna bestämma, hvad som i bevillningsväg
kommer att erfordras. Innan detta blifver afgjordt, kan det icke vara
öfverensstämmande med sanna beskattningsgrunder att endast på slump besluta,
hvad som af denna första artikel bör utgå. Det torde således vara
rättast af Bevillnings-U-tskoltet att endast uppgöra grunderna för bevillningen,
för att af Ständerne få godkända och alt ziffran af bevillningsbeloppet
icke fastställes förr, än Rikets Ständer bestämt statens alla utgifter.
2:o Det bör väl få anses sora gifvet, alt allmänna bidrag måste innefatta
det dubbla ändamålet, dels att freda och skydda samhället mot yttre
och inre våld och bibehålla allmän ordning, dels att medelst de allmänna
ulskylderne vidtaga sådana åtgärder, som för landet kunna befordra och öka
allmänt välstånd, trefnad och belåtenhet. Uti Sverige har hittills nästan endast
det förra åtnjutit statens uppmärksamhet och omhägnad; hvaremot det
senare ändamålet blifvit hittills ganska mycket försummadt. Följden har
deraf också blifvit, hvad nästan alltid uppkommer med ensidiga beslut, att
hvad man möjligen kan vinna i ena fallet, nästan alltid förloras dubbelt i
andra hänseenden. Betraktar man de förhållanden, sorn inom Sverige uppstått
under det nu rådande allmänna fredslugnet, finner man visserligen,
att landet tilltagit betydligt i folkmängd, upplysning, vetenskaper och konst,
samt att productionen af Iand- och stadsmanna-alster blifvit ökad. Men
deremot har under samma tid en vida större och betänkligare tillväxt skett
uti antal af brottslingar och fattigpersonal; hvilket emedlertid är för allmänt
kändt att behöfva ingå i någon bevisning om tillvaron af detta sorgliga
förhållande. Då deremot tankarna synas vara mycket olika, både om
hufvudsakligaste orsakerne till det i senare tider så betydligt tilltagande
antalet af brott, fattigdom och sedeslöshet, äfvensom om medlen att söka
44
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, IV-o 12.
hindra och förekomma dess vidare utveckling och tillväxt, torde jag i denna
reservation få uppgifva åtminstone en ganska verkande orsak härtill, äfvensom
inedlet att hota det onda. Det hufvudsakligaste skälet till det i så betänklig
grad ökade antal af brottslingar, tiggare och landstrykare består, efter
mitt omdöme, hufvudsakligast deruti, att staten icke på något säLt i senare
tider bidragit att anskaffa sysselsättning och tjenlig utkomst åt den betydliga
mängd personer, som, serdeles i yngre åren, genom liderlighet, lättja
och lättsinnighet, gjort sig så illa kände, att de icke hos någon enskild man
kunna erhålla tjenst eller arbete. Under de förflutna krigstiderne, upptogs
denna dass till största delen utaf armeen och flottan, hvarest de, genom
den rådande stränga ordning och krigstukt, ofta återställdes till ordentliga
och nyttiga medlemmar i samhället; hvaremot, sedan denne tillflyktsort
under det långa fredslugnet nu för dem blifvit stängd, återstår icke
annan utväg än fängelserna, lösdrifveri och tiggarstafven. Den betydliga
tillökning, som uppkommit häruti, bevisar sig bäst deraf, att, då statsbidragen
till Spinnhusen och Correctionsinrättningarne år 1823 utgjorde
23,434 R:dr 32 sk. B:co, uppgick detta belopp år 1839 till 136,854 R:dr
25 sk. 11 r:st. B:co. Att söka hämma och tillintetgöra den vidareutvecklingen
af detta oroande förhållande, måste väl vara ett mål, som af hvarje
fosterlandsvän bör eftersträfvas, äfven om detta endast kan låta sig göra
genom betydliga uppoffringar. Lyckligtvis ligger detta målet vida närmare,
än man i .allmänhet föreställer sig, och de erforderliga uppoffringarne skola
inom ganska kort tid mångfaldigt återgäldas. Det är nemligen medelst utförande
af allmänna arbeten, som, både för samtid och efterkommande, gagna
fäderneslandet, som man bör bereda för den obemedlade eller vanfräjdade
tillfälle att på ärligt sätt kunna anskaffa sig lifsuppehälle, och icke sorn
hittills af brist på nyttig verksamhet tvingas att inträda och fortgå på lättjans,
sedeslöshetens och lastens bana. Utaf dessa allmänna arbeten böra,
efter mitt omdöme, de till befordrande af de inre landcommunicationerne
i allmänhet få sättas i främsta rummet, och äfven äro häraf i ganska stort
behof; ty fastän landsvägarne i Sverige äro på många ställen uti godt stånd,
äro de likväl å de fleste orter vida sämre, än hvad man efter nutidens
kraf eger anspråk på att de böra vara uti ett bildadt och civiliseradt land.
Jag har uti serskild motion föreslagit, att, till landsvägarnes förbättrande
uti landet, följande åtgärder borde vidtagas:
l:o Upprättande inom hvarje Län i Riket af en så kallad Yäg-Comite,
efter samma grunder, som nuvarande Pröfnings-Comite, under Landshöfdingen,
eller’ den han i sitt ställe förordnar, ordförandeskap, hvilken
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, N.-o 12.
45
Comité eger laglig rättighet att, på lika sätt, sorn fortgår för erläggande af
Curhus-afgift, kunna uttaxera af hvarje mantalsskrifven person inom Länet
högst 4 skillingar b:co, eller mindre belopp om året, till omläggning af
inom districtet befintlige mindre tjenliga vägar, så att de blifva mera jemna
och raka, efter förut gjord undersökning och af Landtmätare eller annan
sakkunnig person upprättadt kostnadsförslag.
2:o Det lill detta ändamål årligen uttaxerade belopp utlånas genom
Väg-Comiteens försorg på säkra händer eller på annat sätt göres räntebärande,
för att först användas, då inom Länet missväxt inträffar, hvarigenom,
utan synnerligt betungande, en reserv-fond finnes, för att i nödens
stund, genom företag, som både för samtid och efterkommande äro af serdeles
gagn, kunna hjelpa och understödja lidande medborgare.
3:o Skulle den samlade fonden i missväxtår finnas otillräcklig alt
kunna afhjelpa befarad hungersnöd, och som följd'deraf uppkommande arbetsbrist,
berättigas Väg-Comiteen att af Spanmåls-Creditivet upptaga räntefritt
lån till så stort belopp, att det kan återgäldas på fem år, det året
oberäknadt, då lånet erhölls, med en femtedel årligen, genom uttaxering
af fyra skillingar af hvarje mantalsskrifven person inom Länet.
4:o Huru och hvilka väganläggningar skola utföras, öfverlemnas åt
Väg-Comiteernes eget bepröfvande; men nödigt är, till undvikande af långa
och onödiga rättegångar, att ingen gammal väg aflyses eller får förfalla,
förrän ny blifvit efter förrättad syn godkänd och underliållningsskyldigheten
fördelad., bestämd och lagakraftvunnen, emedan annars rättegångar
uppkomma endast för att slippa denna skyldighet under den längre tid,
som härmed kan åtgå.
Det föreslagna maximi-beloppet, fyra skillingar, må ökas till dubbelt
uti de Län, der behofvet sådant påkallar, med vilkor, att räntefritt lån från
Spanmåls-Creditivet äfven fördubblas, i händelse vid missväxtår tillgångarne
sådant medgifva.
Syftemålet med motionen är det tredubbla: nemligen förbättrade vägar,
trygghet och tillfredsställelse för den mindre bemedlade folk-classen,
att veta sig, vid inträffande missväxt, kunna undgå hungerns fasor och
härjningar, samt början gjord till en så småningom fortgående emancipering
för provincernes befolkning, derigenom, att den lärfer sig hafva tillit till
sig sjelf, och ej vid alla missgynnande tillfällen behöfver anropa staten om
biträde.
Med den sedermera vunna erfarenhet inom Bevillnings-Utskottet, att
Utskottet beslutat föreslå Rikets Ständer att nedsätta personliga skyddsaf
-
46
Bevillnings-Utskoltctn Betänkande, N\o 12,
giften till 24 sk. för man och 12 sk. för qvinna, hvarigenom bevillningen
efter denna Artikel skulle minskas med omkring R:dr 500,000 B:co, äfvensom
med ledning af en nyligen från trycket utkommen brochure: ”Om
publika arbetens nytta och nödvändighet" hvilken ■ skrift innehåller reflectioner
och uppgifter om allmänna arbeten af den beskaffenhet, att det vore
serdeles ensidigt, om hvarje Riksdagsman skaffade sig underrättelse härom,
har jag trott mig böra ändra min ofvanåberopade motion, i betraktande af
den ökade tillgång, som för detta ändamål kan erhållas, i händelse en del
af den föreslagna ned sättningen af bevillning efter 1 Artikeln blefve använd
till utförande af allmänna arbeten, hvarutaf landsvägarne först böra
komma i åtanka. Jag får således reservationsvis anmäla, att jag anser det
vara vida förmonligare, rättvisare och med landets sanna väl mera öfverensstämmande,
att, i stället för den af Bevillnings-Utskottet beslutade nedsättning
af personlig skyddsafgift, denna nedsättning inskränkes lill 36 sk.
för man, i stället för beslutade 24 sk., samt 18 sk. för qvinna, i stället för
beslutade 12 sk. Då uti lliket innevarande år troligen finnas omkring
1,600,000 personer, sorn skola erlägga skyddsafgift, erhölls genom denna
tillökning från 24 till 36 sk. och från 12 till 18 sk., ungefär R:dr 300,000
B:co, sorn borde till Laudsväcaraes förbättrande årligen användas, hvartill
O o
dessutom säkerligen kan tagas omkring R:dr 50,000 af fonden till Correetionsinrättningar,
i fall, som sig bör, alla eorrectionisler, som icke begått så
grofva brott, att de mäste hållas inneslutne i fängelse, borde användas till
arbete vid desse vägförbätlringar, i stället för att, som nu, sysslolöst tillbringa
sin lefnad. Vid dessa vägförbätlringar borde dessutom ovilkorligt
lemnäs arbete åt alla från fästningar eller fängelser, efter utstådt straff,
utsläppte sig anmälande brottslingar, hvilka ofta icke ega annan utvifg för
sin bergning, än genast begå nya brott; men det är icke endast för den
här åberopade falk-class, sorn delta tillfälle till arbetsförtjenst är nyttigt och
behöfiigt, utan är det hufvudsakligast för det stors antal af såväl å landet
som i städerne befintlige meddellöse personer, som härigenom kunna vid
trängande behof erhålla sitt lifsuppehälle, hvarigenom äfven den nuvarande
myckenhet lösdrifvare och brottslingar bör så småningom komma att minskas.
I händelse vid denna reservation något afseende kommer att fästas
inom Riks-Stånden, så att åter remiss hommer att ske på Bevillnings-TJtskottets
Betänkande rörande personlig skyddsafgift, ämnar jag att med den rätt,
Riksdags-Ordningen föreskrifver, med afseende på under Riksdagen inträffad
händelse, i motionsväg inlemna följande punkter, såsom tillägg och ändring
uti min förut här omnämnda motion, nemligen:
Bevillnings-Vtskottets Betänkande_, IV o 12.
47
1:0 Att R:dr 3oo,ooo B:eo af personliga skydd sa fgi flen årligen anslås
till landsvägarnes omläggning och förbättring å de orter, der behofvet sådant
krafvel-, hvarvid först böra komma i fråga de större,' mest befarna
landsvägarne.
2:0 Att 5o,ooo R:dr B:co af fonden till Corrections-inrättningarne
äfven för detta behof årligen användes, med föreskrift tillika, att sådane
försvarslöse arbetsföre manspersoner, som nu insättas på Correetionsinrättningarne,
jemte arrestänter, sorn uttjent sig ådömde straff och sakna tillfälle
till försörjning, enrolleras i arbets-corpser, en för hvartdera slaget, och
användas vid desse arbeten. Desse corpser böra stå under krigs-artiklarne,
ty den ordentlige och sedige arbetaren har deraf intet att frukta, och den
vanartige behöfver detta band på sitt uppförande. Hvarje arbetskarl inom
corpsen bör kunna under fredstid när som helst gå derutur i vanlig årstjenst,
så vida han derom kan komma öfverens med någon, som eger rätt
taga andra uti sitt försvar. Till befäl vid desse corpser böra användas
sådane officerare inom armeen, som varit anställde vid allmänna byggnader
eller eljest ega practisk kännedom derom. Vid inträffande krig bör så
väl befäl som trupp kunna användas tili landets försvar.
3:o Vid desse vägarbeten antagas dessutom frivillige arbetare till så
stort belopp, som behofvet och lillgångarne kunna medgifva, hvarvid tillika
iagttages, att under år af mindre gynnande skörd dessa arbeten företagas
af landsvägarne inom de orter, hvarest missväxt egentligen inträffat, och,
således hungersnöd lättast är att befara.
4:o Då det både är rätt och billigt, att Staten i främsta rummet
bidrager till desse vägförbätti ingar, bör det väl också få anses vara lika
rätt och billigt, att det Län, inom hvilket någon dylik förbättring fortgår,
och som deraf drager större fördel, än öfriga delen af Riket, ock härvid i
sin mon biträder. På denna grund anser jag Staten böra härtill anslå två
tredjedelar och Länets invånare den tredje delen, hvartill uttaxering och användande
kan ske i den ordning , jag i den ofvanåberopade motionen föreslagit.
5:o Att en Byggnads-corps inrättas för ledningen af allmänna arbeten.
Denna corps bör stå under befäl af en Directör, som tillika är
chef i den Centralstyrelse, som för dessa arbeten bör i Stockholm inrättas,
och lyda under Inrikes Ministern. I sammanhang härmed, bör man äfven
vara betänkt på inrättande af en undervisningsanstalt för bildande af blifvande
ledare af allmänna arbeten.
Skulle dessa åsigter komma att godkännas af Rikets Ständer, komma,
till fullbordande häraf, medel att utgå, från: personlig skyddsafgift 3oo,ooo
48
Bevillnings-TJtskottets Betänkande, JY\o 12.
R:dr; fonden till Corrections-inrättningarne 5o,ooo R:dr — samt bidrag
inom Länen 175,000 R:dr, eller tillsammans 525,000 R:dr B:co; visserligen en
ganska betydlig summa, men så blefve också en ganska vigtig sak dermed
vunnen, och vill man ändamålet, måste man äfven vilja medlen. Man kunde
då hoppas att efter 20 ä 3o års förlopp i Sverige ega landsvägar, jemngoda
med hvarje annat lands, och med detsamma se fullbordadt ett företag,
som är ett af de nyttigaste och af alla säkerligen det varaktigaste.
Genom vidtagande af dessa åtgärder, anser jag äfven fäderneslandet
inträda på en ny bana af förbättringar, som icke kunna fela att både i
moraliskt och materielt hänseende medföra de hälsosammaste verkningar.
En utvidgad arbetsförtjenst måste småningom minska tiggeri och brott, och
de förbrytare, som utstått sitt straff, kunna, genom en för landet *nyttig
sysselsättning, genast få utsigt till ärlig bergning, hvilket förbättrar deras
moralitet och vänjer dem vid ordning och arbetsamhet. Den utvidgade
arbets-förtjensten måste äfven minska kostnaden för fattigvården i de orter,
der allmänna arbeten förekomma, emedan de fattige, som härvid förtjena
sitt bröd, i annat fall måste ligga fattigförsörjningen till last.
Den nytta, dessa allmänna arbeten tillskynda landets rörelse och industri,
är så påtaglig, att den knappt behöfver omnämnas. Det finnes ingen
samhällsclass, som icke vinner på de inre communicationernas förbättring;
allmogen kan lättare föryttra och följagtligen öka sina producter;
borgaren och fabrikanten vinna genom ökad omsättning och rörelse; bergshandteringen
utvidgas och revenuen af de större egendomarne ökas. Sådant
har resultatet varit i andra länder, och sådant mäste det äfven hos
oss blifva. Dessutom må tilläggas, att Sverige, som fordom varit en Stat
med stort anseende, och alltid följt sin tid i odling och civilisation, icke
längre kan vara det enda land i hela Europa, der man ej lemnar tillräckligt
bidrag lill sådane- företag och inrättningar, som gjort andra länders
uppkomst, och som äfven hos oss framför de fleste andra åtgärder, skulle
befordra förmögenhetens tillväxt, inre trefnad och yttre anseende.
Jag anser derföre såsom oförenligt med landets bästa, att för närvarande
minska i:a Artikeln af Bevillnings-förordningen till lägre belopp, än
jag föreslagit; ty någon betydligt ökad inkomst af högre skatt på bränvinsbränningen
kan icke med tillförlitlighet påräknas, emedan det bör förmodas,
att en högre beskattning minskar qvantiteten af tillverkningen, hvilket
väl ock bör vara det moraliska ändamål, man åsyftar.
Slutligen må det tillåtas mig att rigta uppmärksamheten på en sak,
som troligen icke undfallit någon af nu församlade representanter. Landet
be
-
Beviilnings-TJlskotlels Betänkande, N.-o 12.
49
befinner sig för närvarande i en kris eller öfvergångsperiod. Yi önska alla
oell arbela pä atl införa eli nytt system med mera kraft och enhet i förvallningen,
samt att tillskapa nya resourcer för landets uppkomst. Men
dessa goda syften mäste förfelas, så vida erforderliga tillgångar saknas. Det
medgifves visserligen, att stora besparingar af statsmedlen linnas, som både
böra oell kunna utspridas till landets förbättring, men jag tror likväl, att
vi till desse icke uteslutande böra inskränka våra beräkningar, och att vi
i nuvarande brytningsperiod med varsamhet böra gå tillväga vid förminskande
al en skatt, som vid föregående Riksdagar varit högre än nu, och
hvilken alltid varit en lika betydlig, som säker inkomst, utan att någonsin
något missnöje eller knot försports. Detta allt förtjenar så mycket mera
tagas i betraktande, som denna skatt, ehuru minskad till det belopp, jag
föreslagit, men använd på det sätt, jag uppgifvit, ej blott verkar direct till
landels nylla och fördel, utan till större delen återkommer, såsom arbetsförtjenst
just lill dem, för hvilka den är mest tryckande, eller den fattigare
folk-klassen.”
Herr Rydin: ”Vid handläggning af ia5 § uti förslaget lill ny Bevillnings-Sladga,
var jag visserligen ibland de ledamöters antal, som voterade
för den redaction, som nu deri finnes, men detta på den grund, att jag icke
kunde göra min mening gällande, att ej mindre den enskilde än Kronans
Ombud borde vara tillåtet öfverklaga Pröfnings-Comitees beslut, och hvilken
min öfvertygelse jag går att nedlägga i denna min reservation, samt
får lill stöd för samma öfvertygelse anföra följande:
Skälet, hvarför några besvär öfver Pröfnings-Comitees åtgärder icke
skulle ega rum, har man sagt skulle ligga deri, att Svenska folket egde sig
sjelfva beskatta, och denna rättighet vore dem fråntagen, säger man, om
beslut, fattade utaf en delegation af Rikets Ständer, kunde ändras. Vid
närmare granskning af dessa motiv, så tror jag likväl, att desamma helt
och hållet sönderfalla, ty sant är visserligen, att Rikets Ständer ensamma
tillkomma beskattningsrätt, men detta vid ”allmän Riksdag”; emellan Riksdagarne
känner jag icke, att i beskattningsväg Svenska folket eger något besluta.
Öfverväger man saken ännu närmare, så förete sig de omständigheter,
att Pröfnings-Comiteen blir, enligt Bevillnings-Utskottets beslut, en
auctorilet, den enda i Sverige, som är Gud allena ansvarig för sina åtgärder,
en auetoritet, som, i afseende på Kronans rätt till de skattskyldige,
har i sin magt att göra och låta alldeles efter välbehag, och som ingen
kan hindra att, rakt emot Rikets Ständers beslut, förklara, att någon elBili.
till R, St. Prot. 1840, 5 Sami, 1 Afd, 6 Haft, 7
50
Bevillhings-Utskottets Betänkandej N'.o 12,
ler högst ringa bevillning skall utgöras. Häremot hör jag nog invändas,
alt delta vore lagstridigt och icke tänkbart at en så sammansatt PröfningsComite',
sorn Bevillnings-Utskottet beslutat; men, enligt min lanke, tror jag,
att vid stiftande af en lag man al 1 tiri bör hafva- sådane conlroller, altman
kan vara förvissad, att lagen blifver ellerlelvad; och nödgas jag ty värr
upprigtigt tillstå, att med den kännedom,, jag eger om de ledamöter, som
möjligen kunna utgöra pluralitet inom en Pröfnings-Comile, for mig synes
vara af största fara att hos deni nedlägga en magt,, den högsta, någon i
detta land eger. Vill man blott se saken på litet närmare håll, skall snart
det vara tydligt för hvars och ens omdöme, alt de fleste af Pröfnings-Comileens
ledamöter icke kunna ega en så grundlig kännedom i BeviilningsStadgan,
att de med bästa vilja i verlden förmå att rätt tillämpa samma
Stadgas föreskrifter, utan äro tvungne att följa andras omdöme, och hvilken
man genom förevarande stadgande i sådant läll gynnat, Kronans Embetsoch
Tjenstemän eller de- skallskyldige; della tror jag ligger klart för hvar
och en.
En sak bör icke lemnäs oanmärkt, nemligen den att, om en Pröfnings-Comitc,
såsom jäg lätt kan föreställa mig, nedsätter den bevillning,
som af Länet eller staden bör utgå under bestämda minimi-beloppel, så vet
jag icke, hvilken som häruti skall kunna söka ändring eller hvarest den
skall sökas.
Herr von Post har i sin reservation utvecklat skillnaden i PröfningsCömitiens
åtgärder, såsom Beskaltnings-Comité och domstol, uti hvilken yttrade
åsigt jag mig till alla delar lörenar.”
Herr Norin: ”Då jag ansett mig ej kunna biträda det genom Högloft
Utskottets pluralitet fattade beslut, hvarigenom Borås stad ännu ett Instrum
hörer till lindrings-undantagen i den allmänna beviilningen, bör jag
uti denna min vördsamma reservation mot nämnde beslut icke allenast
fritaga mig sjelf och begära- att af hvar och en annan fritagas från hjert
löshet
för olyckliga eller betryckta medmeuniskor, utan äfven på detta sätt
förvara mitt skäl till ogillande af berörde beslut.
Borås stad har ursprungligen vunnit och redan under en tid af 18 år
åtnjutit ifrågavarande lindring, i anseende till den staden år 1S22 öfvergångna
och år 1827 förnyade eldsvåda. Den har dessutom i och för samma
olyckor blifvit af staten understödd med högst betydliga byggnadslån,
om jag ej misstager mig, af icke mindre än i85*ooo R:dr Bjcq, på, sådane
ränte- och återbetalningsvilkor, som för hvarje gäldenär måste blifva de
lindrigaste och förmonligaste, man skäligen kan vänta och fordra. Det är
Bei’iHning.i-Utskotlets Betänkande, N-.o 12.
51
vid denna Riksdag hegardt och beror, efter förutgången handläggning, i ett
annat Utskott, annu på Rikets Ständers yttrande, att statens sistnämnde*
hittills ej återguldna, hela försträckning måtte afskrifvas och efterskänkas.
Sker detta, torde det vara utöfver till och med det omförmälda samhällets
egna strängaste fordringar, att dertill med få slå qvar vid det här ifrågavarande
lindrings-undantaget. Men äfven i vidrigt fall är min öfvertygelse,
att man må akta sig lian prejudicatet af ett beslut om fortfarande undantagsbestämmelser
af denna art, hvilka, då de fått räcka i3 till 18 år efter
deras upphof, tyckas hafva uttjent sin tid, och hvilka öppna en föga igenstäng]
ig väg för obegränsade enskilde, men för det allmänna onekligen
skadande anspråk i enahanda syfte.
Det är således icke det goda medlidandet, ulan det onda exemplet,
som jag velat motverka.”
Härmed förenade sig Herr Billberg.
Herr Norin; ”Emot Utskottets beslut öfver den af mig gjorda motion,
att Umeå stad måtte, på grund af till Utskottet ingifne handlingar,
för sin donerade jord ifrån utskylder varda befriad, nödgas jag mig reservera,
under vördsamt åberopande af hvad nämnde handlingar innehålla,
nemligen: Kongl. Resolutionen den 3i October i65o, hvarigenom ”Kongl.
’ Maj:t, till att betyga Sin gunstiga benägenhet emot Dess trogna undersåtare-,
”Borgerskapet i Umeå, Nådigst beviljat och förunnat Grubbe och Grisbacka
”om [t mantal lill och med de t’, hemman, som staden förr eflerlåtet är-,
”c/vitte och frie för afgående utlagor, derunder att ligga och lyda”, samt
Kongl. Resolutionen den 18 Martil 1689 af det ordagranna innehåll, att
”Kongl. Maj:t vill Nådigst efterlåta och härmed förklara, att ifrågavarande
”skatt må 1 IVesterbotten tillfalla hvar och en stad, ecb användas tili Borg”mäslare
och Råds belöningar och stadens pubiique byggniagar.”
Herr /Vestman: ”Såsom Ledamot uti den Afdelning af Rikets Ständers
Bevillnings-Utskott, som fått sig uppdraget att, efter granskning af
hittills gällande, i mångå delar både otydligt och felagtigt redigerade, Bavillnings-Stadga,
och med fästadt afseende på de motioner, hvilka i ämnet
från de respective Stånden blifvit till Afdelningen remii lera de, uppgöra ett
motiverad t förslag lill en ny, har jag icke, för att söka minska denna al
Statsbehofvet påkallade inkomst, helst så länga mar. ej vet, om vår tunga
Statskropp tål någon lättnad, icke elier för att vinna en lindring uti den ena
medborgarens bördor på den andras bekostnad, sökt och vunnit Afdelningens
bifall, — jag smickrar mig dermed, efter mitt förslag finnes i betänkandet
intaget — att utverka en jemkning uti de 5 procent, sorn, enligt 8 böra
52
Hevi Urlin gs-Ut skottets BetänkandeiTo 12.
af borgare och deras rörelse i bevillning erläggas, alt utgöras med 3 procent
af till och med 500 R:drs inkomst, 4 procent af till och med 1,060
R:dr och deröfver med 5 procent; och hafva motioner med enahanda syftning,
om ej i afseende på siffran, från det Högloft. Ridderskapet och Adeln
och Yällofl. Borgare-Ståndet, innefattat enahanda önskningar. Så hugnande
det vore att se detta milt försök i så målto lyckadi, så nedslående har
det varit att uti Utskotiets plenum den 23 dennes, då af sjukdomsförfall
jag var hindrad närvara, höra, att denna § af förslaget blifvit ogillad och
att den gamla qvarstår. De skäl man anfört för silt ogillande af den sökta,
med billighet och rättvisa öfverensstämmande, jemkningen, har jag hört berättas
hufvudsakligen hafva bestålt uti åberopande af tabeller och sammandrag,
som skulle bevisa: att Borgerskapet betalar eller skallar för litet, i jemförelse
emot andra; att Städerne hafva stora fördelar, hvaraf Borgerskapet
ensamt liemtar rika skördar framför andra, och att man skulle tro det vara
under dess värdighet eller brist på hederskänsla alt begära eller ens försöka
få någon nedsättning uti sin 5-procents-bevillning af rörelsen. Desse
skäl har jag resumerat, för att vid jemförelsen med mina lemna hvarje opartisk
representant tillfälle tili pröfning.
Vid förslagets upprättande, i hvad det rörer nämnde § och dem, som
dermed hafva gemenskap, har jag isynnerhet åberopat den stora olikheten
mellan bevillnings-procenten af tjenstemän och löntagare med flere, emot
borgarens, och dervid ansett det vara med ali rättsprincip öfverensstämmande,
att hvad den ene stats-borgaren eller samhällsledamoten, under hvilken
benämning som helst, oundgängligen tarfvar att tillfredsställa lifvets
forsla behof, bör vara lika och så lindrigt som möjligt beskattad t, på det
lian må veta värdera det skydd, han säges njuta af samhällsskicket och den
trefnad, som deraf blir en följd. Jag har visserligen medgifvit, hvad länge
yrkats, att de tärande medlemmarne i samhället borde vara befriade från
denna slags löneafgift, men då statens behof icke medgifva det, och äfven
de måste beskattas, måste de äfven komma i jemförelse med öfrige
skattdragande undersåtare, helst deras bergning, den må utgöras af 200 R:dr
eller 3,000 och deröfver, alltid är säker, då borgarens deremot är underkastad
många skiften och för de fleste ganska osäker. Under åberopande
af 30 års tillämpning såsom uppbördsman af under tiden gällande Bevillnings-Stadgar,
har jag trott mig hemta den erfarenheten, att TaxeringsComiteerne,
vid påförandet af borgares afgifter och jemförelsen med andre
skattskyldiges, stannat i en viss villrådighet, isynnerhet då 2:ne eller flere
personer förekommit, hvilkas lefnadsomsländigheler kunnat på ed och sam
-
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, N.-o 12.
53
vele anses lita och hvarvid jag må nämna 500 eller 1,000 R:dr, hvilka belopp
lättast ligga inom Comiteens bedömande och svårligen tunna hvarten af
Ijenstemannen eller borga ten förligas. Den förre uppgifver sin lön på slat,
har inga sportler att uppgifva, icke eller sådane, att cle tunna förtigas, då
den senare, som säteri iita mödosamt förvärfvat sina 500 eller 1,000 R:dr,
men vet, att han får betala 20 eller 29 R:dr mera, nedsätter sin uppgift
till ett belopp, hvars afgift någorlunda motsvarar den förres, dels för att
begagna uti författningen tillåtna afdrag, dels för det lian anser sin svett
och möda ej böra högre bestatlas, än den andras, och då måste Taxeringsmännens
ed och samvete tomma i en viss icte behaglig collision, såväl med
grunderne för vår Bevillnings-Förordning, som med allmänna Lagens stadgande:
att ej lägga stalt och tunga på Kongl. Maj:ts undersåtare. Följden
af denna olikhet i procenten och beställningen blifver emedlertid säkrast
den, att den nybörjande, skuldsatta, och ännu inom medelmåttan med sin
rörelse stadda borgaren, hvars inkomst för året så lätt ligger inom Taxeringsmännens
omdömesförmåga, får, på deras ed och samvete, betala den
yttersta skarfven med förutnämnde förhöjning, emot sin vederlike i inkomster,
lefnads- och andra omständigheter, men om detta blir händelsen med
dem, som räkna större och största inkomsterne, derom må vi vädja tillden
nyss åberopade eden och samvetet. Härifrån torde vi äfven hemta anledningen
lili de förebråelser, som göras borgaren om ovigtig uppgift af sin
behållna inkomst, och de oförtrutna bemödanden, Taxeriugs-Comiteerne
hafva osparda att på sin ed och samvete leta sig fram till en inkomst hos
den man misstror, om en ärlig uppgift, och således blottställas för obehaget
att gissningsvis taxeras — jag vill ej säga — någon gång kanske inqvisitorisk
afgöra, hvad den skatlskyldige borgaren kan eller tål betala; och
hvarföre har man gjort, en så betydlig skillnad i procenten de skattdragande
emellan? har det skett för osäkerheten att bedöma borgarens inkomster
och i följd deraf misstroende till hans uppgift, och af omöjligheten
för tjestemannen att fördölja något af sina inkomster, vare sig ordina!ie
edler extraordinarie. Då har man ju redan på förhand, genom den för
stora skillnaden i procenten, låtit' borgaren plikta, till och med pantat sig
sjelf för böterne, och det för ett brott, arn man tvungit honom att begå,
och för misstankan, att han skulle begå. Har skillnaden åter tillkommit på
de skäl, jag äfven medgifver, att tjensteinannen och löntagaren, då han såsom
en lärande medlem i samhället bordt, men, för behofvet skull, ej kan
undgå denna beskattning, bör så mycket som möjligt lindras, helst han,
olik borgaren, ej kan dölja sin i stat gifna lön och inkomster, och således
54
BeviTlnings-TJl,skot lots Betänkande, N\o 12
ej misstänkas för sin uppgift, då hade dessa vigliga motiv, för den betydliga
skillnaden, bordt genom en.serskild § i Föifattningen, eller bland
undantagen från bevillningen antydas, hvarigenom de skattdragande och
äfven Taxeringsmännen, hvaribland —• man måste antaga det — största
delen ej känna detta talio legis, och således ej begripa, hvarföre den ena
undersåten skall så olika beskattas, baft en okunnighet och villrådighet
mindre att besegra, och den beställsam ma afvundsamhelen ett vapen mindre
emot vänner och medbroder. Härvid må jag förtiga, hvad likväl af ingen
kan motsägas, sorn försökt det, obehaget att såsom ledamot deltaga i Bevill
ni n gs-T axelin gs-Com i le och tillämpningen af dess olikheter, vådan att
genom en godtycklig, ofta på gissningar och origtiga afvundsamma meddelanden,
beskatta och uppskatta äfven husliga inre förhållanden, och deri
ovilja, sorn deraf oftast hillver en följd och smältande att hafva ådragit sig
för den, sorn älskar friden och ett samvetsgrant uppfyllande af sitt Taxeringsmannakail.
Dessa följder, allmänt kända och erkända, visa sig äfven vid
Comiteernes organiserande, och behöfva ej vidare omröras. I afseende på
den omtalade ofelbarheten af tjenslemäns och löntagares uppgifter, och hemställande,
huruvida äfven de äro fredade från den misstanka, Borgaren rättvist
elier icke ådragit sig, må jag fästa uppmärksamheten på de löner, som
uppbäras i persedlar, vare sig iudeldla uti vissa räntor eller efter conventioner
och de, som till en icke ringa del, ofta hnfvudsakligast, bestå uti
sporliar, i lag eller efter häfd godkända. De förra uppgifvas och taxeras
efter åsatt markegångs värde, roen realiseras ofta lill innehafva rens lbrmon
efter ett gångbart pris, sorn vid vissa conjuncturer, efter olika orter, forhållanden
och industri, medföra en icke obetydlig tillökning, som likväl
undgår beskattning, och hvad de senare beträffar, vädjar jag till hvar och
en, som selat ledamot uti Taxerings-Comiteerne, så i städet ne sorn på landet,
om ej sådane löntagares extraordinarie inkomster rätt ofta vaiit till
uppgiften misstrodda oell blifvit utan klagomål förhöjda, ofta förbisedda, såsom
icke underkastade den minsta con troll och tillkomma så enskildt, så
hemlighetsfullt, att misstankan icke ens- kunnat ana dem'. Ofelbarheten
tyckes således icke vara så absolut, sorn man tror och påstår, och borgaren
just ensam bör misstänkas oeh straffas.
Desse uppräknade följder af den så skiljagtige bevillningsprocenten
och deras menliga inverkan på förtroendet medborgare emellan, denna
rubbning i samhälsskiekets ömtåligaste förhållanden, ändtligen delta skråmässiga
sätt att utöfva en bland Rikets Ständers friaste, ömtåligaste rättigheter
att sig sjelfva beskatta, hade, jag vågar åtminstone tro det, varit,
Bkvilliiiiigs-Utskottets Betänkande, N.-o 12'.
55)
om ej alldeles undanröjda, åtminstone i flere afseenden hafna, genom den
af mig foreslagne billiga jemkningen, och hvad säkrast kan föreses, hade
den af hvarje rättänkande önskade, af mig så alfvarligt sökta, medfört folden
fattige och skuldsatte och för den inom medelmåttan oftast trefligaste,
talrikaste delen al Borgerskapet, en lindring i bördan, som de bäst behöfva
och dessa således undgått, att med den yttersta skarfven af sin med dagligt
bekymmer och rastlös verksamhet ärligt förvärfvade och lika ärligt
uppgifna lilla behållning till ett tarfligt uppehälle, offra på rikedomens och
öfverflödets, hvars rökverk göra uppgiSterne så otydliga, ofta skymda altare;
och i en tid — denna nymodets — dä man så högt ordar om borgarens
fördelar framför andra, 0111 haus förmoner såsom stadsbo, skördarne
af hans jord, då man af lutter liberalitet söker fråntaga honom allt, hvad
hittills lättat för honom möjligheten att bära bevillnings- och oräkneliga,
för mångå okända, andia bördor, och med ett ord dessa så ofta upprepade
förmoner, så vill man ändå bibehålla honom uti ett så ojemnt deltagande
uti statsbidragen, utan att på minsta sätt erkänna de uppoffringar, hail redan
gjort af fordna förmoner och ännu måste ofrivilligt göra, för att tillfredsställa
nyhetens lockande behof och lidens kraf, som det heter, föranledt
af ställningar och förhållanden!
Slutligen och hvad de tabeller och sammandrag beträffar, som skulle
bevisa, att Borgerskapet skattar för litet, så borde man först hafva uttalat
ett maximum, eller åtminstone ett minimum, hvarunder det ej fick gå, innan
man kunde säga, att hvad nu utgöres, är för litet, och dessutom upplaga
dessa tabeller icke alla de onera, Borgerskapet får under oräkneliga benämningar
utgöra i och för sin rörelse och städernes upprätthållande. De
skördar åter, som borgaren bemtar af den så mycket afvundade donerade
stadsjord» ti, äro äfven väl betaldta, ty på den får han arbeta lika, som
landt mannen, för a tt så och sedan skörda , och unde» håller dessutom folden
båtsmän, skjutsen, vägar och broar, löner till presterskapet m. m.,
och sist då man tror det ej vara honom värdigt att söka den billiga jemkningen
i brist på hederskänsla, så må den, som deraf anser sig hafva något
öfverskott, gerna transportera på någon annan» sitt öfverflöd, då det
säkert tacksamt skall emottaga*.”
Härmed förenade sig Herr Norin.
Johannes Johansson från Götheborgs och Bohus Län, sinders Nordmark
från Westerbottens Län, Anders Larsson från Westerås Län, Jonas
Johansson från Jönköpings Länr Johannes Andersson från Skaraborgs Län,
Bevillnings-Utskotlcts Betänkande^ JVio 12.
Johan Olsson från Stockholms Län, Lars Larsson från Elfsborgs Län, Pehr
Pehrsson från Örebro Län, Didric Weström från Kopparbergs Län:
”Emot Höglofl. Bevillnings-Utskottets faltacle beslut, i fråga om afskaffande
af den i Irsta Art. af nu gällande Bevillnings-Förordning bestämda
personliga skyddsafgift, få vi oss reservera:
Kongl. Majit har, vid Riksdagens öppnande, Nådigst meddelat Ständerna
den underrättelse, att minskning i de nuvarande skattebördorne kunde
ega rum, och att ansenlige öfverskott af statsintrader från föregående åren
finnas reserverade. Då således en önskad och af behofvet påkallad lindring
i utskylder är lofvad, och vi böra tro, att denna lindring verkligen kommer
att ega rum, anse vi, att den bör i första rummet träffa den sämst
lottade medlemmen i samhället, hvilket mål vi jemväl tro säkrast vinnes genom
l:sta Artikelns bevilinings borttagande; enär denna afgift är till sin beskaffenhet
den mest obilliga, såsom pålagd hvarje samhällsmedlem, öm han
än icke eger mer än sin blotta arbetskraft och ofta med största svårighet
kati förtjena, hvad han oundgängligen för sitt lifsuppehälle behöfver, då
deremot millionären i sitt öfverflöd för sin person, genom ifrågavarande
afgift, icke vore träffad med högre bevillning, än den fattigaste, ehuru han
ovilkorligen måste anses böra i långt vidsträcktare mon bidraga lill statens
bestånd; på dessa grunder och då, enligt vår orubbliga öfvertygelse, hvarje
skatt bör utgöras, i anseende till hvars och ens mer eller mindre förmögenhet,
hafva vi bestridt det af Utskottet fattade beslut, och underställa vördsamt
Rikets Högloft. Ständer denna vår reservation mot samma beslut till
vidare pröfning.”
Lars Larsson från Elfsborgs Län: "Staden Borås, hvilken led genom
eldsvåda för omkring 13 å 14 är sedan, har fortfarande njutit så betydliga
förmoner från staten, att en hvar icke utan skäl kan anse tiden vara
inne att upphöra med serskilde uppoffringar,. i och för brandskadan; icke
destomindre har Utskottets majoritet tillerkänt Borås invånare att än ytterligare
tillgodonjuta samma lindring uti krono-utskylderne, som föregående
Ständer beviljat.
Deremot är en dylik förmon afstyrkt för Wenersborgs invånare, hvilken
stad för blott fem år sedan totalt ödelädes. Detta samhälle torde destoheldre
varit i behof att ännu någon tid vinna lindring uti sina utskylder,
som förlägenheten af den allmänna skuldsättningen från denna tid
måst låta känna sin verkan, sedan räntor och afbetalning vidtaga. Det är
således mindre för att missunna den frikostighet, hvarmed Utskottet benäget
-
Bevillnings-Utskottets Betankande, N:o 12.
57
get gynnat Borås, som fastmer att klandra det inconseqventa i handlingssättet
mot Wenersborgs invånare, som jag anmäler min reservation.”
Jon Olsson från Gefleborgs Län: ”Emot Utskottets, med en rösts pluralitet,
fattade beslut om centonalens upphörande, har jag anmält min
reservation, och får derföre framlägga följande skäl:
Jag skulle visserligen helst önska, att ingen afgift af lön, under någon
rubrik, erlades. Om staten till dess tjenstemän endast erlade den
lön, som desse verkligen ansåges förtjena, så hvarken kunde eller borde
staten återfordra något deraf. Jag kan för min del icke betrakta det närvarande
förhållandet annorlunda än såsom att staten missräknat sig vid liqviden
med dessa tjenstemän, så att dessa kommit att erhålla mera, än
hvad de förtjenat, hvarföre staten måste söka rättelse, för att återfå hvad
den genom missräkningen förlorat; och såmedelst gifva löntagare ett falskt
skäl till den föreställningen, att äfven de i märklig nion bidraga till statsbehofvens
fyllande. Men då ett sådant förhållande, nemligen att bevillning
af löner skulle erläggas, en gång inträdt, så måste hvarje del, sorn
man af denna bevillning borttager, anses såsom en tillökning i lönerne,
och följagtligen det beslut, som Utskottet nu fattat, innebära det samma
som att hafva beviljat ett löneanslag till en del Statens Embetsman, hvilket,
enligt inom Utskottet meddelad upplysning, uppgår till omkring 40,000
R:dr årligen. Om en del af de mindre lönte Tjenstemännen varit i behof
af denna lättnad, så har den, efter min öfvertygelse, ingalunda varit
behöflig för de bättre lönte, hvilka denna afgift tyngst drabbat, enär den
utgått med en procent af lönebeloppet.
I händelse stats-utgifterne icke kunde betäckas, utan en förhöjd bevillning
å synbar förmögenhet, så skulle större delen af denna summa
komma att drabba jordbruket. Och jag vågar hemställa till hvarje medlem
af Riks-Stånden, som varseblifvit den yppighet och flärd, hvarmed en
stor del af Embetsmännen omgifver sig, och som derjemte besökt Landsorterne
och tagit en närmare kännedom om det elände och den fattigdom,
som, nästan allestädes, råder ibland allmogen, hvaraf man skall finna en
stor del, som, oagtadt en oupphörlig arbetsansträngning, icke ens eger det
nödvändigaste af lifvets behof, hvilkendera är i större behof af lindring
uti skattebidragen, jordbruket eller Embetsmännen? Att öka fördelarne för
Tjenstemännen, och lägga tyngre bördor på de arbetande och närande classerne,
skall dessutom, i min tanka, endast leda derhän att locka ännu en
Bilt, till R, St, Prot. 1840. 5 Sami. 4 Afd, 6 Hafi, 8
58
Bevillnings-Utskoltets Betänkande} N'-o 12.
mängd personer ifrån de närande yrkena, in på den bana, der han kan
hoppas inträde uti statens tjenst.”
Emot beslutet om Centonalens upphörande reserverade sig jemväl:
Ephraim, Larsson från Elfsborgs Län, Johannes Andersson från Skaraborgs
Län, Jonas Johansson från Jönköpings Län, Anders Larsson från Westerås
Län, Lars Larsson från Elfsborgs Län, Didrik Weström från St. Kopparbergs
Län, Pehr Pehrsson från Örebro Län, Lars Pettersson från Blekinge
Län, Johannes Johansson från Götheborgs och Bohus Län, Anders Nordmark
från Westerbottens Län samt J. O. Widegren från Östergöthlands Län.
Johannes Andersson från Skaraborgs Län: ”Med stöd af 37 § Riksdags-Ordningen
i dess 2:a moriient, som tydligen föreskrifver, att detta
Höglofl. Utskott ej tillkommer att väcka frågor till afgörande i Rikets Ständers
plena, eller att upptaga andra ämnen, än de från plena remitterade,
nödgas jag mot beslutet om vidare förlängning af den förmon, som Borås
stads invånare, jemlikt 168 § af nu gällande Bevillnings-Stadga, dem lillerkännes,
mig reservera. Utom hvad Grundlagen föreskrifver, synes det,
att då Boiås stads invånare under 18 års förlopp tillgodonjutit befrielse,
tiden vore inne att afskaffa dessa undantagslagar.”
Härmed förenade sig Anders Nordmark från Westerbottens Län och
L.ars Pettersson från Blekinge Län.
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten> 1840.
Bil. till Bevillnings-Vtskottets Betänkande, 2V.o 12.
1
N:o 12.
Ank. till Exp. Vtsk. den 1 Maj , kl. Q f m.
Bevillning.
Art. I.
Personlig skyddsafgift. ’
§. 1.
Erlägges af alla inom Sveriges Rike i mantalslängd skattskrifne personer,
utan afseende på stånd eller förmögenhet.
Af hvarje mansperson, från och med fyllda 18 till och med fyllda 60 år.
Af hvarje qvinna, från och med fyllda 18 till och med fyllda 60 år.
Denna afgift fortfar att årligen utgå äfven efter fyllda 60 år af alla dem,
hvilka utaf tjenst eller rörelse, eller genom undantags-beting vid afhandlingar
om öfverlåtelse af egendom, ega en årlig inkomst af 100 R:dr, äfvensom
af dem, hvilka efter 2:dra Art. utgöra bevillning för fast egendom af öfver
100 Rrdrs värde.
Art. II.
Afgift af lön, egendom och rörelse, m. m. Af Embets- och Tjenstemän
samt Betjente, m. Jl.
§. 2.
Alla Embets-och Tjenstemän samt Betjente, af Hof-, Civil-, Minister-, Militär-
och Ecclesiastik-Staterne, äfvensom vid öfrige allmänna Verk, privilegierade
Bolag och Inrättningar, af hvad beskaffenhet de vara må, i städerna
och på landet, skola för den sammanräknade lön, de af en eller flere tjenster
åtnjuta, antingen i penningar, utan afseende derpå, att den fond, hvaraf
anslaget skett, kunde vara med bevillnings-afgift belagd, kronotionde, spanmål
från Kronans magasiner, indeldte hemmansräntor, anslagen åker och äng,
eller andra sådana lägenheter, erlägga:
af alla löner, som öfverstiga 200 till och med 300 R:dr, en afgift af 2 R:dr
300 ... . 400
3 „
400 ... . 500
5 „
Bih. till R. S. Fröt. 1840I S Sami. 1 Afd. 7:de Häftet. I
2
Bil. till Bevillnings-U tskottcts Betänkande, N:0 12.
500
. . . . 600 . . .
... 7
99
600
.... 700 .. .
... 10
99
700
.... 800 .. .
... 13
99
800
.... 900 .. .
... 17
99
900
.... 1,000 . . .
... 21
99
1,000
.... 1,100 . . .
. . . 26
99
1,100
.... 1,200 . . .
... 32
99
samt af alla löner derutöfver tre för hundrade ; kommande den lön, som
är indeldt eller utgår i spanmål eller andra persedlar, att förvandlas i penningar,
efter den för orten, der lönen utgår, näst före taxeringen satte markegång.
Den, som på flere ställen eller olika orter, åtnjuter löne-inkomster, skall,
för deras sammanlagda belopp, på ett ställe taxeras.
Vid beräkning af bevillning för löntagares bestämda inkomst, måga inga
andra afdrag ega rum, än de, som finnas upptagna i 145 §. af denna stadga;
äfvensom en Embets- och Tjenstemans bela påräknade inkomst för året skall
till bevillning taxeras; men om nämnde inkomst sedermera icke till bela beloppet
utfaller, må rättelse uti debiteringen eller restitution, derest afgiften
blifvit erlagd, i laga ordning ega rum.
Collectörer vid Kongl. Nummer-Lotteriet, i händelse det kommer att
fortfara, erlägga bevillning af deras inkomst i lika förhållande, som för embets-
och Tjenstemän är faststäldt, och skall beloppet af den för det föregående
året uppburne provision, genom bevis från Lotteriets Hufvud-Contor,
styrkas.
Ofvanstående bevillnings-grunder gälla således äfven:
för Ecclesiastik-staten och dertill hörande betjente, organister och klockare
på landet och i städerne, i anseende till tionde och öfrige rättigheter
af församlingarne, löner och lönings-tillökningar i penningar eller hemmansräntor,
vederlag, förläningar och andra inkomster, som i och för tjensten
verkligen åtnjutas, hvarunder äfven begripes för ordinarie Capelianer den inkomst
de, efter slutad och behörigen fastställd öfverenskommelse, njuta af
Kyrkoherdarne, hvilka sistnämnde derföre ega att berörde utgift från sina
egna inkomster afdraga;
för Academie-, Gymnasii- och Skol-staterna, Domkyrko-sysslomän, Kyrko-inspeetorer,
m. fl.;
för städernas Magistrater samt öfrige Tjenstemän och Betjente;
för dem, som åtnjuta pensioner, gratialer och benådningar, hvilka utgå
efter stat, eller af allmänna medel;
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande j N.o 12.
5
för qvinna, som njuter lön eller annan inkomst, så ock pension, gratial
eller nådegåfva af allmänna medel, med de undantag för dessa sista
t vänne punkter, som i 145 §. intagne äro.
§. 3.
Till förekommande af misstag och på det Statens inkomst må med säkerhet
kunna påräknas, skall hvarje ordinarie Embets- och Tjensteman, ritan
afseende å hvad dess medhjelpare eller vicarie må åtnjuta, oafkortadt erlägga
bevillning för alla tjensten åtföljande löneförmoner; hvaremot medbjelparens
eller vicariens löneinkomst befrias från bevillning.
§. 4.
Under lön förstås all den inkomst, som genom tjensten under loppet af
året blifvit förvärfvad. Beloppet deraf skall på det sätt uppgifvas, att hvad
efter Stat utgår, derifrån icke undantagne löner, pensioner och arfvoden å
Minister-Staten, eller af Convoy-Cassan, ehvad dit hörande Embetsman vistas
in- eller utrikes, äfvensom tingsgästnings-penningar, uppföras såsom ordinarie
inkomst, men hushyror och värdet af fria husrum så väl i Kronans som
andra publika byggnader i städerna, inqvarterings-penningar, extra arfvoden,
tractamenten för tillfälliga tjensteförrättningar (på vanliga tjenstgöringsorter),
compagnie-re veimer, procenter, remisslage, expeditionslösen, permitteringsersättning
och andra sportlar, hvilka under serskilda rubriker summariskt
uppgifvas, sammanföras under titel: ”Extra ordinarie inkomst,” hvilken senare
beräknas efter det belopp, hvartill den året förut uppgått.
För all den inkomst, som uppbäres af Tjenstemän, i följd af enskilda
uppdrag, utan att omedelbart vara föranledd af Stat, Expeditions-taxa eller
serskild bestämmelse, eller i ovilkorlig följd af innehafvande tjenstebefattning,
utgöres enahanda bevillning, som andra personer, enligt i denna stadga föreskrifna
grunder, för dylik inkomst böra erlägga.
§. 5.
För alla Ecclesiastike Embets- och Tjenstemän beräknas taxerings-året
från den 1 Maj det år, taxeringen sker, till samma tid påföljande år.
§. 6.
Boställen och på lön anslagne annex-, mensal- och stomhemman, samt
4
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkandej N.o 12.
de under Ecclesiastik-, Civil- och Militär-boställen lydande hemman och
lägenheter skola, lika med andra hemman', till deras värden uppskattas, och
den deraf till fyra procent beräknade inkomst tilläggas innehafvarens öfriga
lönings-förmoner, och bevillning efter redan stadgad grund påföras, med
iagttagande, att, då bevillningen utgått af boställs-värdet, den indeldta boställs-räntan
från löneberäkningen försvinner.
§. 7.
Patroni-Ecclesiarum i Skåne, Halland och Bohus Län, sorn njuta spanmål
af krono- eller kyrkotionde, betala 5 procent af spanmålens värde, uträknadt
efter den för orten, der spanmålen utgår, näst före taxeringen satte
markegång. Lika afgift erlägges ock af den kyrkorna i dessa orter tillhörande
tionde, som ej är på lön eller till andra bestämda ordinarie utgifter anslagen,
och uträknas värdet på nyssnämnde sätt; äfvensom af Domkyrkorna
i Riket, för deras inkomster i spanmåi eller hemmans-räntor, sedan derifrån
blifvit afräknade endast sådana, efter serskild stat utgående löner, för hvilka
innehafvärne, efter denna artikels ofvanstående §§., till det belopp förut stadgadt
är, bevillning erlägga.
Bevillning af Stciderne.
§• 8.
Handlande, Skepps-redare samt egare af Skeppsvarf och Fabriker taxeras
och utgöra Bevillning, i förhållande till deras vilkor och rörelse, med
fern för hundrade af den inkomst, de under nästföregående året njutit. Endast
aflöning för verklige arbetare och arbetskostnad samt bevislige förluster,
i och och för sjelfva rörelsen eller handteringen, fä derå afräknas.
§. 9.
För Ångfartyg betalas Bevillning efter fem för hundradet af behållna
inkomsten, inberäknad Lästetals-afgiften, men för restaurationen eller näringen
utgöres skatt, efter de härvid i allmänhet gällande grunder.
Bil. till Bevillnings-Ulskottets Betänkande, N.-o 12. 5
§• 10.
Efter denna Artikel må Bevillning icke påföras Handlande, Skepps-redaro
egare af Skeppsvarf och Fabriker med flere under nedanstående belopp, nemligen:
I Stockholm och Götheborg.
Grosshandlare, Mäklare, Skepps-clarerare och Apothekare . . R:dr 30
Andre Handlande 20
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufacturier *15
Skepps-redare för hvarje egande läst —■ b.
I första Glassens Städer.
Handlande, Mäklare, Skepps-clarerare och Apothekare 20: •—
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufacturier 15: —
Skepps-redare för hvarje egande läst
— 7,
I andra Classens Städer.
Handlande, Mäklare, Skepps-clarerare och Apothekare ..... 16: 32.
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufacturier 13: 16.
Skepps-redare för hvarje egande hist
6.
I tredje Classens Städer.
Handlande, Mäklare, Skepps-clarerare och Apothekare 15: —
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufacturier 12: —
Skepps-redare, för hvarje egande läst — 6.
I fjerde Classens Städer.
Handlande, Mäklare, Skepps-clarerare och Apothekare . . , . . 13: 16.
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufacturier 10: —
Skepps-redare, för hvarje egande läst — 5.
I femte Classens Städer.
Handlande, Mäklare, Skepps-clarerare och Apothekare . . . . . 10: —
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufacturier ....... 8: —
Skepps-redare för hvarje egande läst  .— 5.
6
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande N.-o 12.
Och alla andra fartyg, däckade eller odäckade, af fem svåra lästers
drägtighet och deröfver, tillhörige Köpingar, lastageplatser eller
landtman för hvarje läst
— 4.
Då Skeppsredare uppgifvit och blifvit taxerad för behållen inkomst utaf
sitt Skeppsrederi, utöfver hvad den här intagne läste-afgiften utgör, erlägge
han ej den serskildt stadgade läste-afgiften.
Ega flera del uti skepp, påföres hela Bevil!nings-afgiften Hufvud- eller
Correspondent-redaren.
Intilldess uppmätning af fartyg hunnit verkställas, höra sådane, som
äro ouppmätte, af Taxeringsmännen anses till den drägtighet, i lästetal beräknad,
som, efter egarens uppgift, jemförd med de upplysningar, hvilka derjemte
kunna erhållas, kan bestämmas.
Om uppgift öfver egande Fartyg, se 66.
§. 11.
Handtverkare och andra förut icke uppräknade Borgare skola, med bibehållande
af den i allmänhet fastställda grund, till fem procent af inkomsten
taxeras, med ledning af nedanstående, till närmare rättelse fastställde
classification, nemligen:
I Stockholm och Götheborg.
Fjorton Classer.
Första Classen
... R;dr 350
Andra d:o 250
Tredje d:o . . .
. 200
Fjerde d:o . . . .
150
Femte d:o 120
Sjette d:o 100
Sjunde d:o
75
Åttonde d:o . 60
Nionde d:o
45
Tionde d:o 35
Elfte d:o 25
Tolfte d:o
20
Bil. till Bevillnings-Utskottels Betänkandej N.o 12.
Trettonde d:o . .
Fjortonde d:o
I Städerne af Första Classen.
Tolf Classer.
Första Classen
Tredje d:o . .
Fjerde d:o
Tionde d:o
Elfte d:o . .
Tolfte d:o .
I Städerna af Andra Classen.
Tio Classer.
Första Classen
Andra d:o . .
Tredje d:o
Fjerde d:o . .
... 45
Femte d:o . .
Sjette d:o . .
Sjunde d:o . .
Åttonde d:o . .
Nionde d:o . .
Tionde d:o . .
I Städerne af Tredje Classen.
Nio Classer.
Första Classen .
3
Bil. till Bevillnings-Utskotlets Betänkande, N.-o 12,
Andra d:o
Tredje d:o
Fjerde d:o
Femte d:o .
Sjette d:o
Sjunde d:o
Åttonde d:o
Nionde d:o
I Städerne af Fjerde Classen.
Nio Classer.
. •
R:dr 60: —
50: —*
40: —
30: —•
20: —
13: 16.
9: —•
7: 24.
6: —
I Städerne af Femte Classen.
Åtta Classer.
Första Classen R:dr 45: —•
Andra d:o
30: —
Tredje d:o
20: —
Fjerde d:o  15: —
Femte d:o 10: —
Sjette d:o
7: —■
Sjunde d:o
5: 24.
Åttonde d:o
,4: —
Första Classen
Andra d:o .
Tredje d:o .
Fjerde d:o .
Femte d:o .
Sjunde d:o
Åttonde d:o
Nionde d:o
65
50
40
30
20
12
9
7
§. 12.
Bil. till Bevillning-Utskottets Betänkande j N.o ti
9
§• 12.
Taxeringsmännen ega dock rättighet uppföra till bevillning, så väl öfver
den högsta, som emellan tvänne af de stadgade classerne, den person, hvilken
de pröfva icke lämpligen kunna påföras afgift efter någon af samma classer,
äfvensom att utsätta en ringare minimi-afgift, så väl för alla i 10 och 11 §§.
nämnde personer, som för fiskare i städerna, de der äro borgare, dåde, utan
alt vara alldeles utfattiga och på sådan grund för afgift fria, likväl ej magta
den fastställda minsta afgiften inom deras dass erlägga. Detta senare förhållande
skall dock, med bevis af Handels- och Fiskeri-Societeten, eller Handtverkeriernes
Ålderman och Bisittare, eiler, der de icke finnas, af stadens Magistrat
bestyrkt, i protocollet antecknas och Taxerings-männens åtgärd härvid,
genom utdrag af taxerings-längden, Pröfnings-comiteen underställas.
§. 13.
Den, som drifver serskilda hand teringar och rörelser, erlägge bevillning
af deras sammanräknade inkomst, hvilken dock för hvarje handtering serskildt
upptages.
§. 14.
Borgare, som ej i laga ordning och inom sex månader före uppbördsarcts
ingång uppsagt burskap, erlägge emedlertid afgift i egenskap af Borgare,
fastän han näring eller handtverk icke idkar. Hit höra ock Conlingent-Borgare,
hvilka, då de idka gårdfarihandel, så framt denna handel kommer att
fortfara, dessutom taxeras lika med gårdfarihandlande på landet och påföres
dem bevillning i den stad eller socken, der de äro mantalsskrifne.
B orgare-enka, som idkar handel och rörelse, eller icke inom förenämnde
tid atsagt sig rättigheten dertill, anses lika med Borgare; men har hon i behörig
tid och ordning uppsagt burskap, och idkar ej någon borgerlig näring,
påföres henne icke någon sådan afgift, utan anses hon efter omständigheterne,
roa sätt i öfrigt är förordnadt.
De af Ridderskapet och Adeln, samt Magistrats- och andra personer, sorn
i någon stad hafva sådan handtering och rörelse, att de, i anseende dertill,
kunna räknas bland Gross- eller andra Handlande och idkare af borgerlig näring,
ehuru de burskap icke antagit, skola, ehvad de äro löntagare eller ej,
serskildt taxeras, i förhållande till deras rörelse, lika med Borgare.
Bill. till R. St. Prot. 184.0. 5 Sami 1 Afd 7.de Haft. 2
10
Bil. till Bevillnings-Vtskottets Betänkande, N.o 12.
§• 15-
För öfrige till städerne hörande personer skall afgiften ovilkorligen bestämmas
till feni procent af inkomsten, då den derigenom uppkommande utgift
anses öfverstiga den, som uti här nedan upptagne högsta classer är utförd;
och erlägga sålunda:
Advocater och Sakförare ^ i Fem Classer: '
Första Classen - -- -- -- -- -- -- - R:dr 75: —
Andra d:o -------------- - 50: —
Tredje d:o - 30: —
Fjerde d:o - 20: —
Femte d:o -------------- - 10: •—
Actörer och Actriser, Musicanter, Sångare, Sångerskor , Dansmästare m.
fl., som tillhöra de Kongl. Spectaclernes Stat, taxeras, då de njuta inkomst
af information, i Fyra Classer:
Första Classen - -- -- -- -- -- -- - R:dr 25: —
Andra d:o -------------- - 15: —
Tredje d:o -------------- - 8: —
Fjerde d:© ----------- - - - - 5; —
och för löne-förmonerne serskildt, efter förut stadgad grund.
Actörer och Actriser, Musicanter, Sångare, Sångerskor , Dansmästare m.
fl., som tillhöra öfrige Spectacle-trupper, taxei’as i Fyra Classer:
Första Classen - -- -- -- -- -- -- - R:dr 25: —
Andra d:o ------------ - 15: —
Tredje d:o --------------- 8: —
Fjerde d:o -------------- 5: —
Artister, i Åtta Classer:
Första Classen _ __ __________ R;dr 100: —
Andra d:o ------------- - 75: —
Tredje d:o ------------ - 55: —
Fjerde d:o ___________ ____ 45: —
Femte d:o -------------- - 35: —
Sjette d:o -------------- - 25: —
Sjunde d:o -------- - 15: —
Åttonde d:o - - - - - - - - - - - - - 5: —
Bil. till Bevillnings-TJtskollets Betänkande > N.-o 12. n
Och för löne-förmonerne serskildt, efter förut stadgad grund.
Auctions-Betjente , se Städernes Betjente 2 §.
Betjenler j Kuskar och Lakejer j i lagstadd tjenst.
För en eller två, hvardera - -- -- -- -- - R:dr 2:
„ den tredje - -- -- -- -- -- -- -- 4;
„ den fjerde - - - - - - - - - - - - - - - g;
„ den femte - -- -- -- -- -- -- -- 8:
„ den sjette och hvar och en derutöfver ig; —.
Med Betjent förstås Hofmästare, Kammartjenare, (hvilka hegge dessutom
betala den här nedanföre stadgade afgift), Taffeltäckare, Jägare, samt alla
andra manspersoner, som till uppassning nyttjas, med undantag af minderåriga
tjenstgossar. All sådan betjening i ett hushåll skall sammanräknas, så
att, för Fru eller minderåriga harn, någon serskild betjening ej må uppgifvas
och den förhöjda afgiften derigenom minskas.
Hyr-Lakejer - -- -- -- -- -- -- -- -- R;(fr 4
Billard-egare; för hvarje Billard, der så kallade parti-penningar betalas i
trenne Glassér.
I Stockholm och Götheborg.
Första Classen - R;jr j5q.
Andra d:o - jqq.
Tredje d:o  66:32.
I öfriga Städerna.
Första Classen R;c[r jqq.
Andra d:o - 75.
Tredje d:o - 5g.
För Billarder på inrättade Sällskap och klubbar, betalas:
I Stockholm och Götheborg •- - - - - - _ _ _ _ 5q;
I öfrige Städerne - 33; jg.
Billarder vid Helsobrunnar och som endast begagnas under
brunns-termi lierne, erlägga - 25:
Men då inkomsten deraf tillfaller Brunns-cassan eller de fattige, erlägges
icke någon Bevillning.
Bokhandlare, lika med Handlande, § 10.
Boktryckare} lika med Manufacturister, §. 10.
12 Bil. till Bevilluings-Vtskotlets Betänkande j N. o 13.
Boktryckeri-Konstförvandter - -- -- -- -- - R:dr 2: —
Brädvräkare - -- -- -- -- -- -- -- - 2: —
Byggmästarej Skepps- i Städerne, i fem Glassér:
Första Classen - -- -- -- - - -- -- - R:dr 40: —
Andra d:o - -- -- -- -- -- -- -- - 30: —
Tredje d:o - -- -- -- -- -- -- -- - 20: —
Fjerde d:o - -- -- -- -- -- -- -- - lo: —
Femte d:o - -- -- -- -- -- -- -- - 10: —
öfrige Byggmästare lika med Handtverkare.
Chirurger , med practik, samt Badare oell de, som halla
Rakstugor, i fem Glassér:
Första Classen - -- -- -- -- -- -- - R:dr 30: —
Andra d:o - -- -- -- -- -- -- -- - 20: —
Tredje d:o - -- -- -- -- -- -- -- - 10: —
Fjerde d:o - -- -- -- -- -- -- -- - o: —
Femte d:o - -- -- -- -- -- -- -- - 3: —
Directörer, Theatre-, vid andra än Konungens Spectacler, erlägga årligen
-- -- - - -- -- -- - -- -- - R:dr 25: —
Och dessutom för hvarje representation, i Stockholm - 4: —
samt i alla öfriga städer och orter - -- -- -- -- 2: —
En lika afgift för hvarje representations-dag, så väl i städerne, sorn på
landet, skall erläggas af kringresande in- eller utländska personer, hvilka med
serskildt tillstånd gifva representationer af mechaniska konster, lindansning,
konstridning m. m., eller sådana, som kringföra och visa främmande djur m.
m., åliggande alia förenämnde, att, innan de från staden eller orten afresa,
eller pass deni meddelas, med bevis af Kronans Uppbördsman styrka, att
representations-afgiften blifvit erlagd; och skall qvitto derå, jemte betyg, att
Levillningen för löpande året blifvit gulden, eller säkerhet derför ställd, ovilkorligen
företes å den ort, dit de sig begifva, innan någon representation
der får uppföras.
Afreser sådan person ifrån orten, utan att hafva denna bevillning erlagt,
ansvare derför den, sorn pass till resan meddelat elier för resans fortsättning
detsamma åtecknaL
Bil. till Bevillnings-Vtskottets Betänkande, N.o ta. i5
Doctorer , Medicina?- eller Läkare, för inkomst af practik, utom tjensten,
4 procent, dock ej under- - -- -- -- -- -- - R:dr 10 —
Entrepenörer , Renhållnings-, och Ljkttändnings-, i fyra Glassér:
Första Classen - -- -- -- -- .... R:dr 20: —
Andra d:o - -- -- -- -- -- -- -- - 10: —
Tredje d:o - -- -- -- -- -- -- -- - 5: —
Fjerde d:o - -- -- -- -- --  2: —•
Fiskare, ehvad de äro Borgare eller ej, i sju Classer:
Första Classen - -- -- -- -- -- -- - R:dr 20: —
Andra d:o -------------- - 15: —
lied je d:o ------ ------- 12: —
Fjerde d:o - -- -- -- -- -- -- -- 10: —
Femte d:o ------- ------- 8: —
Sjette d:o --------------- 5: —
Sjunde d:o --------------- 2:24.
Åttonde d:o --------------- 1: 12.
Fruntimmer, som idka klädsöm med en eller flera medhjelperskor, jern lorås
med Handtverkare, §. 11, och deras medhjelperskor med Handtverksgesäller.
Försäljare af utländska lottsedlar, i händelse sådan försäljning tillätes, i
två Classer:
Första Classen - -- -- -- -- -- -- - R;dr 100: —
Andra d:o - -- -- -- -- -- -- -- - 50: —.
Försäljerskor, så kallade Bröd jungfrur, samt alla öfriga personer af qvinkö
neL,
som förestå försäljning i bodar eller på näringsställen för andras
räkning, i fyra Classer:
Första Classen
. - - R;(]r jq.
Andra d:o
g.
i4 Bil. lill Bevillnings-Utskotlets Betänkande, IV.o 11.
Tredje Classen - -- -- -- -- -- -- - R:dr 5: —•
Fjerde d:o 2: —■
Gesäller - -- -- -- 2: —*
Guvernanter, och Iiiformations-fruntimmer i privata hus - - - 1:24.
Fruntimmer, som hemma hos sig hålla Pensions-inrättningar eller Skolor,
betala i sådan egenskap ingen afgift efter denna Artikel.
Gästgifvare, likasom på landet, §. 27.
Hampvräkare - -- -- -- -- -- -- -- R:dr 2: —
Handels-Expediter och Cornmissionärer, som icke äro Borgare, Cassörer,
Bokhållare oell Betjente samt Inspectorer och Facto r er , med flera
vid städernas Bruk, Manufacturier och Boktryckerier, jemte Provisorer
och Fältskärs-Gesäller i Stockholm och Götheborg samt Första Glassens
Stäcler, i Ätta Classer:
Första
Andra
d:o - -- -- -- -- -- --
25: —
Tredje
d:o - -- -- -- -- -- --
16: 32.
Fjerde
d:o
12: —
Femte
d:o  ------
8: —
Sjette
d:o
6: —
Sjunde
d:o
4: —
Åttondi
2 d:o - -- -- -- -- -- --
3: —
I de öfriga Städerna, i Sex Classer:
Första
Classen - -- -- -- -- -- - -
- R:dr
15: —
Andra
d:o
10:
Tredje
d:o  -
7: —“
Fjerde d:o - '------------- - - 5: —*
Feorte d:o --------------- - 3: —-
Sjette d:o --------- - ------ 2: —*
Och skall den, som antingen efter Taxerings-Comiteens kännedom
sig med Commissionshandel befattar, eller ock sjelf uppgifver sig vilja
blifva för så beskaffad handel beskattad, ovilkorligen taxeras såsom
commissionär, utan att Taxerings-Comiten må ega ingå i pröfning, om
den skattskyldiga är till Commissionshandels-idkande berättigad.
Handtverkare, Kronans vid Amiralitetet, Artilleriet och Fortificationen m.
fl. stater, betala efter deras lönevilkor; dock ej under 2 R:dr.
Handtverkare af alla slag, vid Hofvet och de Kongl. Spectaclerna, betala efter
deras lönevilkor; dock ej under 2 R:dr.
Bil. till Bevillnings-U Iskottets Betänkande, N.-o 72.
Alla föréniimnde Handtverkare, hvilka drifva serskild rörelse, skola
dessutom taxeras, lika nied Borgare, se §• HHofmästare
hos privata --------- - R:dr 10: —•
Hushållerskor - -- -- -- -- -- -- -- -- 1:24.
Huspredikanterj som i vederbörlig ordning dertill blifvit kallade - 33: 10.
Hyrkuskar , se Handtverkare §. 11.
Hårfrisörer, utom Perukmakare-Embetet, ehvad försvar de hafva R:dr 2: —•
Hästhandlare, eller sådana, som resa att sälja och byta hästar, erlägga, utan
åtskillnad på hufvudman eller följeslagare, hvarje person, som sig
med sådan handtering befattar - -- -- -- -- R:dr 25: —
Och skall med vederbörande Uppbördsmäns qvittens styrkas, att bevillnings-afgiften
för löpande året blifvit rigtigt erlagd, eller säkerhet
derföre slälld, innan Konungens Befallningshafvande eller vederbörande
Magistrat meddelar dem pass, hvilket pass bör uttryckeligen innehålla,
att de till en sådan handel äro berättigade.
Under sådan hästhandel begripes icke den försäljning af hästar, som
en fastighets-innehafvare i och för sin fastighet behöfver.
Informatorer , hos enskilde - -- -- -- -- -- R:dr 1:24.
Inköpare för de Kongl. Hofven jemföras med Handlande §, 10.
Jernbärare, vid Stång- och Tackjerns vågar - -- -- -- -1: —
Kammarjungfrur lika med betjenter.
Kammartjenare - -- -- -- -- -- ------5: —•
Klädmäklare och Klädesmäklerskor, som hålla bodar, i Sex Classer:
Första Classen - -- -- -- -- -- -- - R:dr 50: —
Andra d:o - 40: —
Tredje d:o - 30: —*
Fjerde d:o - 20: —
Femte d:o ________________ K); —.
Sjette d:o - - 5: —
Kock, hos private - -- -- -- -- -- -- -- - K); —.
Kock, Skepps- se Sjömän:
Krögare, Krögerskor, samt de, som hålla Likörkammare, Spisqvarter
och Värdshus, äfvensom Tr actor er och Källarmästare, som
icke äro borgare, oberäknad bevillning för brånvinsminutering, då den
tillätes, i Stockholm och Götheborg, minst ----- R;dr 15 —•
i6 Bil. lill Bevillnin gs-Utskottels Betänkande, N.o 11,
I öfriga städer minst - -- -- -- -- -- -- Rrdr 10: —
Sam detta är en afgift, hvilken icke får afkortas, så åligger det den,
som meddelar tillståndsbref, att genom antagande borgen försäkra Kronan
om afgiftens utgörande. En sådan säkerhet bör årligen förnyas, vid påföljd
af tillståndets förlust. De redan antagne Näringshållare af denna class, vare
sig Borgare eller andre, åligger enahanda skyldighet, i afseende på horgens
ställande och dess årliga förnyande, så vida rättigheten vill bibehållas. Den,
som vill undgå borgens ställande för året, vare skyldig att förskottsvis betala
afgiften.
Alla krögare, krögerskor, spisqvarters- och värdshushål lare samt traclörer
och källarmästare, sorn icke äro borgare, hvilka hafva en bättre och förmonligare
rörelse, än de minst taxerade krögare, skola taxeras till fem för hundradet
af den inkomst, de anses hafva af hela rörelsen. Denna afgift erlägges
äfven af hvar och en annan, som, med behörigt tillstånd, i minut försäljer
bränvin; och taxeras sådane personer serskildt, oansedt de utgöra bevillning
för borgerlig rörelse.
Kypare, i Fem Glassér:
Första Classen - -- -- -- -- -- -- - R:dr 12: —
Andra d:o - -- -- -- -- -- -- -- -- 8: —
Tredje d:o - -- -- -- -- -- -- -- -- 4: —
Fjerde d:o - - -- -- -- -- -- -- -- - 3: —
Femte d:o - -- -- -- -- -- -- -- -- 2: —
Licentiater, Medicinae-, med practik, utom tjensten, se Doctorer.
Linvräkare - -- -- -- -- -- -- -- - R:dr 2: —.
Lotsar och Lotsdrängar, i Fem Classen:
Första Classen - -- -- -- -- -- -- - R.dr 4: —•
Andra d:o - - 2: —
Tredje d:o - -- -- -- -- -- -- -- -- 1: —
Fjerde d:o ------------- - - - — 32
Femte d:o - -- -- -- -- -- -- -- -- — 24
Lottsedel försälj are, se Försäljare af utländska Lottsedlar.
Mjölnare, se Qvarnar §. 30.
Modekrämare och Modekrärnerskor af alla slag lika med Handlande Q 10.
Mäng
-
Bil. till Bevi/lnings-Utskoltcts Betänkande j ZV.-o 12.
Måtiglerskor af alla slag, i Nio Classer:
Första Classen ------- R;c[r 50
Andra d:o - ----- _ _ 40
Tredje d:o - 3 q
Fjerde d:o  ----- - 20
Femte d:o - j 9
Sjette d:o 8
Sjunde d:o
g
Åttonde d:o
4
Nionde d:o 2
Mästare, vid Sockerbruk, Manufacturier och Fabriker i Fem Classer:
Första Classen - -- --
R:dr 25
Andra d:o - - - - - ------ ... 15
Tredje d:o ---- 10
Fjerde d:o g
Femte d:o - 4
Mäster svänner och Gesäller vid dito, i Två Classer:
Första Classen - - R:dr 4:
Andra d:o ________________ Q:
Mätare - 5.
Packare och Packhus-karlar ____________ 2:
Parmmätare3 i Sex Classer:
Första Classen - R:4r 40:
Andra d:o - 30:
Tredje d:o - gO:
Fjerde d:o
. 12:
Femte d:o
Q:
Sjette d:o
Provisore/^ se Ilandels-expediter.
Bih. till R, St. Fröt 1840. 5 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 5
18 " Bil. till Bevillnings-Ulskotlels Betänkande , N.-o 12.
Sjömän, Styrmän, i Två Glassér:
Första Classen
R:dr 4c —-
Andra d:o
2: —
Understyrmän och Constaplar samt Matroser och Timmermän, m. fl. 1: 24
Kockar och Jungmän  1: —
Skeppare, Coopvcerdie-, lika med handtverkare i den stad, dit Fartyget hörer,
§. 11.
Skeppare, Skut- och Båt-, som ieke äro Borgare, i Fem Classer:
Första Classen
R:dr 20: —
Andra d:o
12: —
Tredje d:o
8: —
Fjerde d:o 5: —
Femte d:o 2: 24
Ega flere del i Skuta eller Båt, på töres förenämnde afgift den, som
förer Skutan eller Båten.
Skollärare, som antingen hafva egna skolor eller biträda vid sådane inrättningar,
se Informatorer.
Spisqvarters-, Värdshus- och dylike Närings-hållare, se Krögare.
Spisqvarter, der jemte mat, endast porter, öl och svagdricka hålles tillhanda,
fria från bevillning.
Spanmäls-Handlande, som icke äro Borgare, taxeras efter deras rörelse, lika
med Slädemes öfrige Handlande §. 10.
Språkmästare, oberäknad lön på stat, taxeras med afseende på deras biinkomst
af information; dock ej under R:dr 2: •—
Stadstjenare eller Polisb et jente, se Städernes Betjente, §. 2.
Syjungjrur bos Nipperhandlare, Hattstofferare, Bundtmakare, Skräddare och
andre Handtverkare, lika med Gesäller.
Tidnings skrifvare taxeras till Bevillning efter Fem procent af den inkomst
de njuta.
Timmer- och Brädhandlande, se Handlande, §. 10.
Timmer- och Murgesäller, lika med Gesäller.
Tjäru-Vräkare
. * . . R:dr 2: •—.
Tobaksplanterare oell Plantage-egare taxeras till afgift efter deras jordlägenheters
värden.
Tractörer, se Krögare.
Trädgårdsmästare, som ej äro Borgare, i Fem Classer:
Första Classen  R:dr 15: ■—.
Andra d:o —
Bil. lill Eevillnings-Utskotlels Betänkande j N.o 12. j g
Tredje d:o
5
Fjerde d:o  3
Femte d:o . ,
1: 24
Utländningarj (deruti ej inbegripne Norrmän för Norrska Producter) som resa
omkring i landet oell, efter eller utan medhafvande prof, för egen
räkning eller såsom utskickade för andra, utbjuda eller sluta handel om
utländska varor, skola vid ankomsten erlägga 100 R:dr, som betalas i
gränsorten, der resepasset påtecknas eller nytt resepass erhålles, och för
den tid, de utöfver en månad sig i Riket uppehålla, dessutom 50 R:dr
lör hvarje månad, samt denna afgift för sex månader jemväl vid ankomsten
behörigen nedsätta, emot rättighet att deraf vid utresan återbekomma
hvad, efter en sådan beräkningsgrund, kan vara förmycket erlagd
t; dock med iakttagande af hvad Allmänna Lagen i 5 och 7 Cap.
Handels-Bi)kcn och serskilde Författningar i afseende på dylik handel
stadga*
Utländningarj som i Städerne drifva handel och rörelse, anses i nion deraf
till alldeles lika afgift med Handlande i samma Släder.
Vindragare . t . R:dr 2: —
Vägkarlar  2: •—
Akarej som ej äro Borgare, i Fem Classer:
I Stockholm och Götheborg.
Första Classen  i ; . R:dr 20
Andra d:o <
1 . . 15
Tredje d:o
10
Fjerde d:o 5
Femte d:o v
i . 3
I de öfrige Städerne i Fyra Classer:
Första Classen
. . * R:dr 10
Andra d:o ....... a 6
31 edje d.o 4
Fjerde d:o *
2
32
§. 16.
Städernes öfrige invånare, hvilka här icke blifvit nämnde, taxeras efter
dea i hvarje serskildt fall föreskrifne grund för afgiftens beräknande.
20
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande N.-o 72.
§• 17.
För fastigheter i Stäclerne, Hus, Gardar, Fabriksbyggnader, Verk och Inrättningar,
Tomter, Jord, Skog och Mark, erlägges Bevillning efter värdet,
med förslagsvis Två af hvarje 1,000 och i enahanda förhållande med mindre
summa.
§• 18-
För öfrigt utgöres den af Rikets Städer utgående Salu-accis efter den vid
denna Stadga fogade Tariff och på sätt serskildt af Kongl. Majit utfärdad
Nådig kungörelse derom föresklifver.
Bevillning af Jordbruket.
§. 19.
Af fast egendom, hemman och lägenheter å landet, som med egandelätt
innehafvas, erlägges, utan afseende på deras natur, Bevillning med (förslagsvis)
Två R:dr för hvarje Tusende af det uppskattade värdet, och i samma
förhållande för värde derunder.
Torp och lägenheter, som på längre eller kortare tid äro afsöndrade från
sin rätta Bolstad, och sådane, som från äldre tider blifvit upptagne å Allmänningar,
äfvensom till enskildes nöje och beqvämlighet uppförde åbyggnader
å upplåtne platser, värderas och utgöra bevillning lika med annan jord
på landet samt fastigheter i städerne.
Alla öfriga torp och lägenheter inbegripas under hemmanens värde och
komma således icke att serskildt taxeras.
Utjordar och urfjällar, som ej äro i hemmansvärdet inbegripne, anses
efter deras beskaffenhet lika med annan jord.
§•• 20.
För kronohemman samt alla andra hemman och lägenheter, hvilka innehafvas
med åborätt, böra åboerne erlägga enahanda Bevillning, som vore
de sjelfve egare.
Åboer, som besitta hemman med lifstidsstädja, erlägga Bevillning såsom
egare.
Bil. till Bevillnings*Utskottets Betänkande, N. O 12.
21
§• 21.
Frälseräntor beräknas lili capital, med fem procent efter förra årets
markegång och till afgift, lika med fastigheter, hvilken afgift af egaren till
frälseränta!! hör erläegas.
öu
§. 22.
Utom denna Bevillning efter egendoms-värdet, komma nedannärande
förut erlagde utskyJder, såsom af grundskatts natur, att för jordegaren fortfara,
nemligen:
För Frälse egendomar:
Tioskillingar för hvarje rusttjenst-mark, efter ingifven och rigtig befunnen
rustljenst-längd och jordebok i det Län, der egendomen är belägen.
Denna afgift upphör till hälften, då rustningen uppsättes, och eger icke
rum för sätes- och ladugårdar samt de till Danviks Hospital hörande frälsehemman.
De frälsehemman, som icke utgöra ränta i rustijensl-persedlar, eller icke
äro i rustljenst-längden uppförde, anses vid bevillningens beräknande lika
med andra närmast belägna frälsehemman, med hvilka de kunna jemföras,
men för utsockne frälsehemman betalas: i Skåne Tre R:dr tjugusex skillingar;
i Bekinge Tre R:dr sexton skillingarj, samt i Halland och Bohus Län Tre
R:dr ellva skillingar, ;illt efter helt mantal och i lika förhållande för mindre
hemmansdelar.
För Rå- och Rörs- samt Insockne hemman erlägges hälften emot det,
som för Utsockne stadgadt är, börande, i händelse af rustningens uppsättande,
ej mindre för Rå- och Rörs, än Insockne hemman, samma afdrag ega
rum, som för frälsehemman är faststäldt; och iagttages för öfrigt, att förestående
afgifter, elter förmedladt hemmantal, beräknas.
§. 23.
För de Post- oell Lotshemman, som äro frikallade från Rotering och
Kronoskjuts, betalas serskildt, efter hemmantalet, Två R:dr för hvarje helt
mantal och i lika förhållande för de mindre; men för dem, hvilka endast
njuta frihet från kronoskjuts, försvinner afgiften.
22
Bil. till Bevil/nings-Ulskottets Betänkande , N.o 12.
Bevillning af Bergverken, sä ock af serskilde Manufacturier, Fabriker_,
Verk och Inrättningar på landet.
§• 24.
Af alla nedan anförda, samt andra med deni jemförlig», men liiir icke
upptagne, Verk, hvilka uppskattas, enligt föreskriften i 4 Art. af denna stadga,
erlägges bevillning efter enahanda grund, som för annan egendom, med (förslagsvis)
Två R:dr för tusende af värdet, och i samma förhållande för ett
mindre, nemligen:
Alunbruk,
Ankar smiden 3
Beckbruk 3
Bergsmanshamrar _,
Berlinerblått-Fabriker j
Bleck- och Pläthamrar 3
Buldans- och iSegelduks-Fabriker s
Cati uns-Tryckeri er j
Cobolts-Verk,
Degel-Fabriker 3
Gevärs- Factor ier ,
Glasbruk 3
Kalk-ugnar 3
Knip- och Spikhammar-stockar 3
Koppar-Hamrar j
Koppar-Verk
Koppar-Vals-Ver k,!
Kort-Fabriker3 af hvilka dessutom betalas stämpel-afgift.
Krutbruk, af dessa utgår dessutom sex skillingar för hvarje tillverkad cent»
ner krut, enligt attest från Kongl. Krigs-Collegium.
Unne- j Bomulls- och Ylle-Fabriker 3
Läder-Garfverier j
Masugnar3 och andelar deruti, hvilkas tillverkning försäljes; så vida de nemligen
icke ingått i värdet jvf den egendom, hvarunder de höra.
Messings-Bruk 3
Marmorbrott 3
Blyharts- och
Blyhvitts
-
Fabriker
Bil. till Bevillnings-Utskottels Betänkande, N.o 12,
25
Oljeslageriet' j
Papper s-Bruk ,
Porcelaines-Bruk j
Puder- och Stärkelse-Bruk,
Repslagerier ,
Rödfärgs-j Svafvel- och Victriol-Briik,
Dessutom erlägges af Dylta Bruk:
för hvart skeppund Svafvel R:dr
36 sk.
dito dito Victriol —  ,8
för hvarje tunna Rödfärg
3
Salt-Rutffiner ings-B ruk
Sill-salterier och Tran-kokerierj i hvilka någon rörelse drifves,
Skedvattens-Fabriker,
Socker-Bruk j
Stäl-Ugnar j
Stångjerns-Bruk ,
Säp-Brukj
Tackjerns- j Gjuteri- och Reverber-XJgnar,
Tegelbruk ,
Tobaks-Fabriker och Snus-Qvarnar
Tobaks-Pip-Bruk j
JFaxlj us-Fabriker
Werkstäder > Mechaniska j
Fictriol-Olj e-Fabriker
Valsverk och
Ätticke - Fabriker.
§. 25.
Öfriga Verk och Inrättningar, sorn till beskaffenhet, rörelse och inkomst
äro skiljaktiga från de förra, utgöra Bevillning efter följande grunder:
Ask C alcine r-Bruk j i tre Classer:
Första Classen
R:dr 20: —
Andra dito
12: —
Tredje dito
.5: —
De, som endast förrätta raffinering, äro från bevillning fria.
Fahlu Grufvor , Fjerdeparts-delegare deri betala fem procent af förra årets
behållning, hvilken afgift innehålles vid årliga utdelningar och af Bergslagen
godtgöres, hvaremot de Verk, af hvilka denna inkomst utgår, icke
Bil. till Bevillnings-Ulskottets BetänkandeN.o 12.
skola med serskild afgift efter denna artikel beläggas, eller lill värde
upptagas.
Grufvor och Grufve-lotter, .utur hvilka maira af hvad art som helst till
afsalu bry tes, taxeras till fyra procent af den inkomst, de anses gifva.
Kitnröhs Brukj i två Classer:
Första Classen R:dr 8: —-
Andra dito 4: —
Klinge- oeh Bajonetts Smiden j i två Classer:
Första Classen R:dr 25: —
Andra dito
16: —
Silfververk erlägga Bevillning med fem procent af förra årets behållning,
hvilken afgift af Verkets Disponent, vid årliga utdelningen, innehålles
och till vederbörande Uppbördsman aflemnas, på lika sätt och med lika
vilkor, som förut om Fahlu Grufvor stadgadt finnes.
Skeppsb/ggeri-Inrättningar, i sex Classer:
Första Classen R:dr 100: —
Andra dito  66:32.
Tredje dito 50: —
Fjerde dito 33: 16.
Femte dito 16: 32.
Sjette dito 10: —
Skeppsbyggerier, som icke ega 200 R:drs inkomst, äro fria från bevillning.
Sten- samt Lerkärls Fabriker, i tre Classer:
Första Classen R:dr 10: —-
Andra dito  5: —
Tredje dito
3: —
Då något Verk, Inrättning eller Rörelse, för hvilka per-mille-afgift icke
är stadgad, befinnes afkasta större inkomst, än som motsvarar här ofvan stadgade
högsta Classer, bör afgiften för hela inkomsten bestämmas till fem för
hundradel.
§. 26.
Kolningsfrihet på Kronans allmänningar eller recognitions-skogar, för
hvarje stig beräknad till 24 tunnor 8 sk.
Afgiften utgår efter det belopp, för hvilket Bruken, enligt privilegier
och resolutioner, erlägga recognitions-afgift, antingen der kolas eller icke.
För
Bil. till Bevillning-Utskottets Betänkande, N:0 12.
25
För kolnings-friheten på Härads- eller Socken-allmänningar, enär till häradet
eller socknen icke erlägges en betalning, svarande emot den, som för
Recognitions-skogars eller Krono-allmänningars begagnande, efter Rikets Ständers
Författning år 1752, jemte bevillningen utgöres, skall afgiften så höjas,
att beloppet blifver enahanda med hvad för nyttjande-rätt af Kronc-skogarne
erlägges.
§• 27.
I öfrigt betala efter denna Artikel:
Advocater och Sakförare, i Fyra Glassér:
Första Classen , R:dr 50:
Andra dito ,
30:
Tredje dito . .
20:
Fjerde dito .  10:  .
Betjenter, Kuskar och Lac/uayer på landet, Jägare och Taffeltäckare m.
fl., lika med dem i städ erne, §. 15.
Byggmästare, Läns- eller Härads- i Fem Cl asser:
Första Classen R:dr 20: ■—
Andra dito
15: —
Tredje dito
10:
Fjerde dito
8:
.
Femte dito
5: —.
Färjemän, som hafva egna båtar, lika med Skut- och Båtskeppare, §. 15.
Gerningsmän och Sockne handtverkare på landet, af hvad handtverk som
helst, samt Handsågare, Stampare och Socken-Byggmästare, i FyraClasser:
Första Classen, med öfver tre mantalskrifne arbetare . . R:dr 5: —.
Andra dito med 3 dito dito .... 3: —
Tredje dito med 2 dito dito .... 2: —-
Fjerde dito med en eller ingen .......... 1: —.
Glas- och Porcellains-försäljare, i Två Classer:
Första Classen
R:dr 10: —
Andia dito 5:  -
Gårdfarihandlande på landet, äfvensom sådanc Contin gent- och andre Borgare
ifrån städerne Borås och Ulricsehamn, som idka gårdfarihandel, så
framt denna handel kommer att fortfara, i Sex Classer:
Första Classen
R:dr 30: —
Andra d:o
25: —
Tredje d:o 20: —
Bill. till R. St. Prot. 1840. 5 Sami. 1 A/d. 7 Häftet. 4
26
Bil. lill Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.o 11.
Fjerde d:o 15: —
Femte d:o  16: —
Sjette d:o
5: —
Hvarförutan de, sorn ega att sjelfve elier genom ombud idka berörde
handel, för hvarje person skola erlägga:
Vid resor till utrikes ort (med undanlag af Norrige) . . R:dr 30: —
Denna afgift skall uppbäras af Lands-Secreteraren, då pass meddelas, och
i behörig ordning redovisas, enligt den controll, som af vederbörande
embetsverk kommer att bestämmas.
Gästgifverier på Landet utgöra bevillning efter värdet, lika med öfrige hemman
och lägenheter, men taxeras för näring och rörelse efter belägen
ten,
utom brånvins-minuterings-afgift, i Åtta Ciasser:
Första Classen
R:dr 30: —
Andra d:o 20: —
Tredje d:o 15: —
Fjerde d:o ....  10: —
Femte d:o . . . .,  5: —
Sjette d:o
3: —
Sjunde d:a ...... 2: —
Åttonde d:o
1: 16
På de ställen, der gästgifveriet emellan flere är ford eld t, delas äfven
ofvanstående afgifter emellan dem alla, efter den andel, de i gästgifveriet
ega. De gästgifvaregårdar, som icke hafva någon förtjenst af sin
gästgifveri-rörelse, utan endast kunna anses såsom sk ju tsomby 111 i ngs-3 tällén
, ega Taxeringsmännen, om de så finna skäligt, att befria från all
afgift för näring och rörelse.
Hofmästare 1 me(j j städerne §. 15.
Hushållerskor J
Huspredikanter, se dem i städerne, §. 15.
Hästhandlare_, se afgift och controll för dem i städerne, §. 15.
Inspector er, Frälse- och Gårds- samt Cassör er j Bokhållare, Fogdar, Factor
er och Skrifvare i privat tjenst på landet taxeras efter betydenheten
af den egendom, de förestå, samt den befattning och lön, de hafva,
i Åtta Ciasser:
Första Classen R:dr 40: —
Andra d:o  30: —
Tredje d:o . . . .
20: —
Bil. till Rev i lin in g .5 - lil skotte Is Betänkande , IV.o 12,
d:o
15: _
Femte d:o
H;
Sjette d:o
6:  .
Sjunde d:o
3: —
Åttonde d:o
2: —-
Dea, som vid annans egendom eller landtbruk har närmaste tillsyn
eller styrelsen sig anförtrodd, taxeras efter personens kända verkliga
tjenstgöring, utan hinder af annorledes skedd uppgift, såsom Rättare,
då egendomen består al 2 till 4 mantal, och derutöfver såsom Fogde
eller Inspector.
All annan Betjening af man- eller qvinkön hos enskilde anses efter
beskaffenheten af deras göromål, ulan hinder af den benämning,
som de i uppgiften erhållit.
Skulle likväl någon af Statens embets och tjenstemän tillika hafva
inkomst för befattning med enskild mans egendom, bör denna inkomst,
vid bevillnings beräknande, icke sammanslås med den ordinarie eller
extra ordinarie lön, han af Staten erhåller, utan skall han då för sin
privata tjenst efter ofvannämnde grund serskildt taxeras.
De jordegare, som sjelfve bruka jorden och således icke hafva hos
sig anställde Rättare, skola ifrån den för Rättare stadgade bevillning
vara befriade.
Kammarjungfrur och Kammartjenare, lika med dem i städerne, §. 15.
Kamererare och Secreterarej Frälse-, i Fyra Classen
Första Classen ............... R:dr 40: —.
Andra d:o .................. 30: —
Tredje d:o
20: —
Fjerde d:o . . . ,
15: —
Kockar, lika med dem i städerne, §. 15.
Krögare och Krögerskor, m. fl. se Krögare m. fl. i städerne, §. 15.
Lotsar och Lotsdrängar, på landet, i Fem Classen
Första Classen
R:dr 4: —
Andra d.o . . .. , . . . , . .. . . . .. . 2: —•
Tredje d:o
. 1: —
Fjerde d:o .
. —32
Femte d:o
—'24
Lumpsamlare, i Tre Classen
Första Classen
R.dr 3; —
Andra d:o
2: —
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N-o /2.
Tredje d:o
1: —
Läkare, se Doctorer i städerne, §. 15.
Rättare och Ladufogdar, vid laud tegendomar  1: 24
se anmärkningen för Inspectorer, FrälseSaltpeter-sjudare,
Kronans, frie från afgift efter denna Artikel.
Private, lika med Mästare vid Fabrikerne och andra Inrättningar, §. 15.
Skepps-redare och Fartygs-egare, a hvad ort och ställe sorn helst, taxeras
lika med dem i städerne, samt för alla däckade eller odäckade fartyg
af minst fem svåra lästers drägt och deröfver å 4 sk. per läst.
Skut- och Båtskeppare, lika med dem i städerne, §. 15.
Skärkarlar, Strandsittare eller Fiskare, utan jordbruk, i Fem Classer:
Första Glassen * R:dr 5: —
Andra d:o d. ~“
Tredje d:o
1: —
Fjerde d:o
— 24
Femte d:o — 8
Smidesförsäljare, bosatte ocb stadigt vistande på vissa, till smidesförsäljning
af Konungens Befallningshafvande utsatte ställen, i Två Classer:
Första Classen R:dr 10: —
Andra d:o 5: —-
Andre, af Bruksegare till handelsresor med jernsmiden antagne och
vederbörligen förpassade personer, i Två Classer:
Första Classen R:dr 20: —
Andra d:o  10: •—
Desse sistnämnde skola derjemte, till säkerhet för afgiftens erläggande,
iagttaga, hvad rörande hästhandlare är föreskrifvet.
Spanmålshandlande, som icke äro jordegare, arrendatorer eller brukare af
hemman på landet, taxeras efter deras rörelse lika med städernes Handlande,
§. 10.
Spelmän- Härads- och Sockne- R:dr 2: —
Trädgårdsmästare på landet, lika med dem i städerne, §. 15.
§. 28.
Alla på landet vistande personer, som idka handel, sjöfart eller annan
borgerlig näring, erlägga enahanda afgift, sorn personer i städerne, med hvilka
de kunna jemföras; dock ej under minimi-afgiften uti 5:te Classens städer.
Taxeringsmännen ega likväl rättighet att utsätta en ringare minimiafgift
för dem, som, utan att vara alldeles utfattige och på sådan grund för
Bil. till Bevillnings-Utskotlets Betänkande, N.o 12.
29
afgift frie, det oagtadt ej magla den fastställda minsta afgiften erlägga; hvilken
åtgärd i protocollet antecknas och, genom utdrag af taxerings-längden,
Pröfnings-Comiteen underställes.
Alla öfrige personer å landet af hegge könen, hvilka till något visst stånd
icke höra och här ej äro nämnde, taxeras för rörelse, näring och yrke, i likhet
med personer af enahanda vilkor och inkomst, så vida det ej styrkes,
att de å annan ort taxering undergått.
§. 29.
De, vid Bruk, Bergverk och alla öfriga Inrättningar antagne personer
påföras följande bevillning:
Byggmästare-, Skepps-, lika med dem i städerne.
Bälgmakare och Qårmakare, i Två Classer:
Första Classen
R:dr 10: —
Andra dito
5: ■—
Disponenter, Grafve-, som af Grufve-egare äro antagne och för deras räkning
drifva grufve-arbetet, i Fem Classer:
Första Classen, med 50 arbetare och deröfver * . . R:dr 20: —
Andra dito med 30 dito och deröfver 12: —
Tredje dito med 20 dito och deröfver 8: —
Fjerde dito med 10 dito och deröfver 4: —
Femte dito med under 10 arbetare
2: —
Fogdar, Grufve-, i Tre Classer:
Vid större Grufvor.
Första Classen
R:dr 20: —
Andra dito 15: —.
Tredje dito 10: —
Vid mindre Grufvor.
Första Classen R:dr 6: —
A ndi a di to ............. ..... 4. ~
Tredje dito
2: —>
Uppsyningsmän vid grufvor, i Tre Classer:
Första Classen
. . . R:dr 3: —
Andra dito 2: —.
Tredje dito 1: —
Fältskär er, Bruks-, i Två Classer:
5o Bil. till Bevillnings- Utskottets Betänkande, N.o 12.
Första Classen R:dr 6: —
Andra dito
3: —
Glasblåsare, i Fem Glassér:
Första Classen R:dr 8: —
Andra d:o
6: -—
Tredje d:o
4: —
Fjerde d:o 3: —
Femte d:o
2: —
Inspectorer, Factor er, Cassörer, Bokhållare och Skrifvare, lika med dem
i 27 §.
Masmästare, Byggmästare, Hammarsmeder, med flere andra arbels-föreståndare,
vid Bruk och Bergverk, i Tre Glassér:
Första Classen
. . . R:dr 5: —
Andra dito
3: —
Tredje dito . . »
........ 2: —
Mjölnare, se Qvarnar.
Mäster Svenner
... 1: 16
Mästare vid Fabrikerne och öfriga Inrättningar, i Fem Glassér:
Första Classen
. R:dr 8: —
Andra d:o  6: —
Tredje d:o . . .
• . 4: —
Fjerde d:o
3: —•
Femte d:o 2: —
Gesäller vid dessa verk, se Gesäller i Städerne.
Predikanter, Bruks-, i Två Glassér:
Första Classen .....,♦ R:dr 5: —
Andra dito 2: —
Bevillning af Qvarnar och flera Inrättningar.
§. 30.
Efter den i allmänhet fastställda grund, (förslagsvis) Två R:dr af tusende,
och i lika förhållande af ett mindre värde, utgöres bevillning af alla
skattlagda Mjöl-qvarnar i städerne och på landet, af Sågar, äfvensom af alla
Valk-, Stamp-, och andra qvarnar, som icke äro mjölqvarnar, ehvad de begagnas
för tull eller till afsalu. Tullmjöl-qvarnar i städerna samt Legooch
Salu-sågar, Valk- och Stamp-verk i städerna och på landet, som antin
-
Bil. till Bevillning.?-Utskottets Betänkandej N:0 11
oi
gen hädanefter inrättas, utan att grundränta för dem bestämmes, eller, ehuru
redan anlagde, ännu icke blifvit skattlagde, skola till bevillning anses till
fem för hundrade af den behållna inkomst, de under nästföregående året
åtnjutit.
Från denna afgift frikallas likväl de mjölqvarnar, som innehafvas af
tjenstemän eller andra, i hvilkas inkomst af lönen eller handteringen q värnens
afkastning blifvit upptagen och till bevillning räknad; de mjölqvarnar
och sågar i städerna och på landet, som nyttjas endast till husbehof och ej
för tulltägt, vedergällning af främmande och grannar, eller till afsalu; de
för egna Manufacturiers och Fabrikers behof anlagda stampar och valk-verk,
samt slutligen de qvarnar och verk, som, under gårdens skattläggning begripne,
i dess värde blifvit upptagne och till bevillnings-afgift beräknade.
§• 31.
Personer, som med Qvarnar och Sågar ega handtering eller sysselsättning,
erlägga:
Vid skattlagda Mjölqvarnar af tre till fyra par stenar och derutöfver,
betalas för Mjölnare lika afgift med Frälse-inspectorer i den Class, Taxeringsmännen
bestämma, och vid sådana Qvarnar af ett eller två par stenar lika
med Rättare, såvida ifrågavarande Qvarnar gå minst fyra månader af året.
Enahanda förhållande ege rum vid Sågar, som efter denna författning till
serskild bevillning uppskattas, samt gå minst fyra månader om året; och bör
vid Sågar, der flera ramar nyttjas, en Såg med en eller två ramar jemföras
med en qvarn af 1 eller 2 par skattlagda stenar, samt Sågar med 3 å 4
ramar eller deröfver jemföras med qvarnar af 3 eller 4 pär stenar och deröfver.
Börande sålunda Qvarnarnas och Sågarnas beskaffenhet i taxeringsuppgiften
intagas.
Om Qvarn och Såg af berörde beskaffenhet äro så belägna, att de skötas
af en och samma person, bör denne taxeras till afgift, beräknad efter
stenarnas ocb ramarnas samman lagda antal.
Uragtlåter egare af förenämnde skattlagda Sågar och Qvarnar att uppgifva
någon såsom Mjölnare och Sågare, päföres likväl afgift efter 2:dra
Art., såsom vore en Mjölnare eller Sågare uppgifven, med iagttagande af det
vilkor, som här föreskrifves.
Egare af Mjölqvarnar med ett par stenar, och Sågqvarn med ett blad,
som sjelfve sköta qvarnen och således icke hafva hos sig anställde Mjölnare
02 Bil. till Bevillnings-XJtskotlels Betänkande j N. o 12.
eller Sågare skola ifrån denna, för Mjölnare och Sågare stadgade bevillning
vara befriade.
Bevillning af Fiskerier.
§. 32.
Sådane Fiskerier, som utgöra serskilde, i Jordeboken upptagna lägenheter,
utan att vara i hemmanens skattläggning inbegripna, eller hafva i deras
uppskattnings värde ingått, taxeras lika med annan egendom, efter deras värde,
hvilket bestämmes sålunda, att behållna afkastningen uträknas till capital
med fem procent.
Krono-fiskeriers, samt flera dylika lägenheters innehafvare, hvilka endast
erlägga räntan efter Jordebok, betala bevillning efter enahanda grund.
Höra dessa lägenheter under hemmanets skattläggning och hafva således
ingått i dess värde, äro de från denna afgift befriade.
Bevillning af Capitaler , Actie-Bolag> Associationer j Societeter , Cassörj,
Verk, H/potheks- och andra Allmänna Inrättningar.
§. 33.
Då af fastigheter, efter deras värde, samt af handel, näring och rörelse,
efter inkomsten, bevillning utgår, utan allt afdrag för gäld, så komma icke
de intecknade och i rörelsen instuckne capitalen, såsom, enligt ofvanberörde
grund, redan till bevillning beskattade, att'i sådant afseende serskildt upptagas.
Som likväl låntagaren endast förskottsvis erlägger den bevillning, hvilken
för utlånta medel belöper, vare det hans ovilkorliga rätt, alt detta förskott
af långifvaren återfå, med fem procent af räntan för alla utlånta capital,
utan afseende derpå, om de äro intecknade eller icke, så framt nemligen
räntan är till mer än fem procent bestämd. Låntagaren åtnjute detta
afdrag vid hvarje räntebetalning och gifve han derå qvitto. Gitter ej långifvaren
med sådant qvitto eller annat laga bevis styrka, alt bevillnings-afdrag
vid hvarje ränteliqvid låntagaren verkligen tillgodokomnrit, ege då den
senare], vid slutliga iiqviden för lånet, föra honom det lill last, för alla de
år, inom den för fordringars utsökande i lag stadgade tid, det icke förut fått
åtnjutas;
Bil. till Bevillnings-Vtskoltets Betänkande, iV.-o 12.
rsf
00
åtnjutas; vare ock låntagaren i detta fall berättigad till laga ränta för beloppet
af hvarje års afdrag, från den tid, då det rätteligen bordt honom tillgodoräknas.
Domare och Executorer åligger att, då rättegång eller lagsökning
uppstår, ställa sig stadgandet härom till noga efterrättelse; och må Dom eller
Utslag icke utfärdas förr, än säker upplysning om verkställigheten af föregående
stadgande blifvit inhemtad.
Utsökes åter fordran i concurs, åligge det Borgenär att behörigen styrka,
det Bevillnings-afdragen af gäldenären fulleligen fått åtnjutas.
Vägrar långifvare delta afdrag eller blifver beträdd med sådane underslef
eller tillställningar, som åsyfta gäldenärens betungande i detta afseende,
varde han då, enligt IX Cap. 6 §. Handels-Balken, ansedd lika med den,
som tager högre ränta, än lag bjuder; i följd hvaraf hela interesset och tiondedelen
af liufvudslolen de fattige tillfalla.
§. 34.
Ofvanberörde stadgande gäller ock för alla Cassör, hvilka njuta mer än
feni för hundrade af deras utlånte medel, så att enahanda afdrag å räntan,
i anseende lill dem, ofelbart skall ega rum; dock undantagas härifrån Sparbanker,
äfvensom Disconterne och Fattig-cassor.
§. 35.
Bevillning utgöres vidare af alla Actie-Bolag, Privat-Banker, Associationer,
Societcter, Verk, Hypotheks- och andra allmänna Inrättningar med feni
procent af utdelningen.
Af Jern-Contorct, tre tusende Riksdaler.
Skolande all sådan bevillning påföras och uppbäras i den ort, der afkastningen
och vinsten utdelas, samt derefter i vanlig ordning redovisas; men
hvad beträffar Stockholm, insättes denna bevillning directe i Riksgälds-Contoret,
hvarest beräkningens vigtighet granskas.
Bevillning af Testamenten, Gäfvor, Fidei Commisser, Arf, Fynd
och Vinstmedel.
§. 3G.
För Testamente, Gåfva och Fidei-Commiss af lös och fast egendom, call
di. till R. St. Prot. 1840. 5 Sami. 1 AJd -J;de Haft. 5
54
Bil. till Bevillnings-Utskottels Betänkande, IV-0 12,
pital och fordringar skall, då det gifna uppgår i värde till tre hundrade R:dr
och deröfver, bevillning erläggas med sex för hundradet; från hvilken afgift
likväl befrias maka och skyldeman i rätt upp- och nedstigande led, syskon
och deras barn, samt Allmänna Undervisnings- och Scholse-Inrältningar,
Kyrkor, Stipendii-fonder, Pensions-Iurättningar, Arbetshus, Hospital och Fa ttigförsörjnings-anstalter
och i allmänhet fromma Stiftelser.
Arfvingar i fjermare led, än ofvan sagdt är, betala lika bevillning af
det Testaments- eller Gåfvovärde, som Öfverstiger deras egen arfsdel, så vida
det öfverstigande beloppet uppgår till tre hundrade Riksdaler.
För Testamente eller Gåfva af årlig ränta eller afkomst, utan eganderätt
till sjelfva egendomen, vare bevillning två procent af capital-summan, utan
afseende på till hvilken capitalet anslaget är, med undantag, som 1 mom. af
denna §. omförmäler, samt för arfvingars laga ärfslotter, äfvensom för en
hvar, då afkomsten icke svarar emot fern procenls ränta af tre hundrade
Riksdalers capital.
Af Fidei-commisser och Arfsmedel i lös eller fast egendom, capital och
fordringar, som tillfalla andra arfvingar, än i rätt upp- och nedstigande led,
samt syskon och deras barn, tre procent, så vida arfsbeloppet uppgår till tre
hundrade Riksdaler; efterlefvande makas rätt i boet likväl från afgift undantagen.
Af Fidei-commiss, som hädanefter stiftas till arfvinge, skyld eller oskyld
person, tio procent, och må Domstolarne, efter Stiftarens död, Fidei-commissbrefvet
till bevakande i protocollet icke intaga förr, än styrkt blifvit, alt afgiften
är gulden eller säkerhet för densamma hos Uppbördsmannen ställd.
Hvad i öfrigt, i anseende till controllen öfver ofvannämnde bevillning af
Testamente, Gåfvor och Arf skall iagttagas, derom länder till efterrättelse
Kongl. Majäs Nådiga Kungörelse den 11 December 1811, eller hvad i detta
ämne ytterligare stadgas.
Bevillningen af fast egendom utgår efter det derå sist sälte taxeringsvärde
samt för lösören, efter bouppteekmngs-värdet..
Af Fynd erlägges bevillning med fem för hundradet af värdet.
Af Vinster på Nummer-Lotteriet och dylika andra Inrättningar fern procent,
då vinsten utgör från och med tio tili och med femtio R:dr; men, då
den stiger derutöfver, erlägges femton pi’ocent„ efter afdrag från vinsten, af
diet insatta beloppet.
Bil. till Bevillui/igs-Ulskottets Betänkande, IV.-o 12.
Art. III.
35
&
Afgift för Caracters-Fullmagter.
§. 37.
För Fullmagter, öppna Bref eller Resolutioner, hvilka efter den tid,
hvarifrån denna Förordning blifver gällande, meddelas på caracter eller namn,
heder och värdighet af embete eller tjenst, eller å sådan beställning, med
hvars innehafvande ej åtföljer lön på Stat eller arfvode, skall i bevillning
årligen erlägges tio procent af beloppet utaf allt det stämplade papper, hvarmed
dylika Fullmagter, öppna Bref eller Resolutioner, efter den i Kongl.
Majlis Nådiga Kungörelse, angående stämplade pappers-afgiften stadgade grund,
blifva belagde. Dock må denna afgift icke understiga 3 Rjdr Banco.
För Fullmagter, öppna Bref eller Resolutioner, af hvilka, enligt Bevillnings-Stadgan
den 14 Maj 1835, i årlig bevillning erlägges sex procent af beloppet
af det stämplade papper, hvarmed desamma äro belagde, skall enahanda
afgift fortfarande utgöras.
Den, som erhållit högre caracter, än sorn åtföljer innehafvande tjenste»
grad och, efter behörigt förordnande, minst ett år förrättar den tjenst, som
motsvarar den högre caracteren, samt sådant vederbörligen styrker, erlägger
icke under samma tid någon caracters-be villning.
Undfår någon afsked utan högre caracter, än som åtföljt förut innehafd
tjenst, påföres honom icke caracters-bevillning.
§. 38.
Vid den Mantals- och Skattskrifning eller Berednings- och TaxeriilgsComite',
som först inträffar, efter det Caracters-fullmagt erhållits eller, i händelse
en sådan Caracteriserad person, för hvilken caracters-bevilining kan
komma i fråga, skulle till annor ort afflytta, än den, hvarpå han förut varit
skattskrifves bör den caracteriserade personen, vid ansvar såsom för felande
uppgift i öfrigt finnes stadgadt, förete Caracters-fullmagten, antingen i origi”
iial eller vederbörligen styrkt afskrift, som tillika utvisar beloppet af allt det
stämplade papper, hvarmed Fullmagten är belagd.
56
Bil. till Bevillnings-Ulskollels Betänkandej IV.-o 12.
Art. IV.
Föreskrifter, angående hvad vid Mantals- och Skattskrifningar, Taxeringssamt
Pröfnings-Coiniteer hör iagttagas, om ändrings sökande i Debiterings-
och Taxerings-mål, samt om besvär öfver ådömde böter.
Om Mantals- och Skattskrifning.
§. 39.
I bela Riket skola Mantals- och Skattskrifningar börjas i medlet af November
månad, då alla, som, inom den 31 December samma år, Fylla
år, i mantal skaltskrifvas och de, som vid lika tid fyllt 18 år, antecknas
till personlig skjddsafgifts erläggande. Mantals- och Skattskrifningen för
rättas
inom hvarje stad, pastorat eller socken, i närvaro af ett sådant Konungens
Befallningshafvandes Ombud, som med nödige kunskaper förenar anseende
i orten. Af Fresterska pel må endast ordinarie eller tjenst-förrättande
Pastorer kunna dertill förordnas, hvilka dessutom alltid sjelfve böra dervid
vara tillstädes, eller i sitt ställe hafva dertill utsett någon af församlingens
Prester; men är Pastor ensam Prest, och laga förfall hindrar hans inställelse,
må han foga den anstallt, att annan person tdlstädeskommer, som, med Pastors
ansvar, ur den medförde husförhörs-boken meddelar all den upplysning,
som lagligen kan äskås. Derjemte skola tvänne på socknestämma valde Församlings-Ömbud
vid förrättningen vara tillstiides.
Uppstå skiljagtiga meningar i någon fråga, afgöres den genom omröstning,
hvaruti Landshöfd ingens Ombud, Pastor, Mantals- och Skattskrif varén,
och båda Sockne-Ombuden, alla med lika rösträttighet, deltaga; äro samtlige
ledamöterne af olika meningar , gälle den, Ordföranden yttrar.
Skulle, genom någon af Comiteen beslutad åtgärd, Kronans rätt varda
förnärmad, åligge Mantals- och Skattskrifvaren sig deremot till Protocollet
reservera, hvilken reservation underställes Konungens Befallningshafvandes
pröfning, på det att, om skäl förefinnes, rättelse må kunna meddelas.
§. 40.
Med Mantals- och Skattskrifningen i Stockholm och Götheborg förhålles
efter livad serskildt derom stadias.
O
Bil, till Bevillnings-Viskottets Betänkande> N.-o 12.
5 7
§• 41.
Konungens Befallningshafvande stall om Mantals- och Skattskrifningarne
tidigt utfärda sådane Kungörelser, sorn för landet utsätta, uti hvilken ordning
densamma hvarje dag på för- eller eftermiddagen förrättas, samt att den,
som, inom tredje timman från den lid, då förrättningen, enligt Kungörelsen,
är bestämd alt börjas, sig icke inställer, är till böter förfallen; hvarförutan
Kungörelsen bör innehålla tydliga föreskrifter för de skattskyldige om de uppgifter
till Mantals- och Skattskrifning, som, enligt Författningarne och denna
Bevillnings-stadga, af dem skola aflemnas.
§• 42.
Alla Husbönder, så i städerna som på landet, skola, å den dag, som till
Mantals- och Skattskrifning utsättes, sjelfve elier genom Ombud sig infinna
och till Skattskrifvaren aflemna de uppgifter, som i Konungens Befallningshafvandes
härom utfärdade Kungörelse föreskrifvas.
Dessa uppgifter, som tväfallt författas, skola noga upptaga aila de personer,
hvilka till hvars och ens hushåll höra, med utsättande af namn, ålder,
mer elier mindre arbetsförmåga, bräcklighet o. s. v.; äfven skall bestämdt
uttryckas personens embete, tjenst eller befattning, den rörelse, näring eller
handtering, han idkar, hans fastigheter, verk och inrättningar, äfvensom fartyg
om fem svåra lästers drägtighet och derutöfver, samt ändtligen de hos
hvar och en boende liyresmän, eller andra, hvilka dessutom, för sig och sitt
folk, äro pligtige att enahanda förteckningar och uppgifter aflemna.
Samma skyldighet åligger ock förmyndare, i afseende på sina myndlingar
och dessas egendom, samt Styresmän af Bolag, Verk och Inrättningar,
outredt sterbhus eller under concurs varande bo, förden egendom, en hvar
af dem förvaltar och vårdar.
Allmogen och mindre skrifkunnige invånare i städerna ega att muntligen
meddela dessa uppgifter.
§. 43.
Underlåter någon, ulan anmäldt laga förfall, att personligen, skriftligen
eller genom Ombud, vid Mantals- och Skattskrifningen sig inställa samt alla
nödiga uppgifter meddela, bote till socknens fattige En R:dr; och vare
samma bot för den, som underlåter att anmäla de på egorne inhyses boende
personer, skulle de än för afgift böra befrias. Hvaremot den, som antingen sjelf
58
Bil. till Bevillnings-Utskotlet Betänkande, N.o 12.
Leträdes med ovigtig uppgift eller bidrager dertill, att någon utan skäl från
skatt uteslutes, skall betala den skattskyldiges afgift och böta dess dubbla belopp;
skolande dessa böter, som äro desamma, hvilka uti serskild Kongl.
Förordning, angående Mantals- och Skattskrifning, äfven finnas utsatta, tillfalla
Faltig-cassan i den stad eller socken, hvartill den pliktfällde hörer;
med iagttagande likväl, att nämnde böter icke utgå förr, än Konungens Befallningshafvande
derom förordnat.
Före Mantals- och Skattskrifningens slut upprättas å hvarje ställe en förteckning
öfver dessa böter, hvilken, till rigtigheten styrkt af Pastor eller den
i hans ställe närvarande och tväune Socknemän, till Konungens Befallningshafvande
öfversändes, som hos den försumlige låter uttaga böterne, så vida
giltige skäl till hans befrielse ej företes.
Mantals- och Skattskrifvaren åligger att bevisligen underrätta den, som
för uteblifvande är till böter fälld, så väl om deras belopp, som att honom
åligger, inom fjorton dagar, vid fördubblad bot och förlust af vidare talan, å ort,
som utsättes, de bristande uppgifterne aflemna. Uteblifva de ändock, anmäle
han förhållandet hos Konungens Befallningshafvande, i afseende på böterne,
och varde Mantals- och Skaltskrifningen verkställd, enligt de upplysningar,
som kunna erhållas.
§. 44.
Vid Universiteten förrättas Mantals- och Skattskrifningen för Academistaten
och dem, som under Academiska Jurisdictionen lyda, af Academi-bokhållaren,
under Academi-räntmästarens inseende, samt i närvaro af t vänne
Deputerade af stadens Magistrat eller Borgerskap; skolande, så väl desse deputerade,
som de 2:ne af Academiens Rector utsedde personer, äfven öfvervara
Mantals- och Skattskrifningen med städerne Upsala och Lund,
§.45.
De, vid Mantals- och Skattskrifningen meddelade uppgifter om personers
namn och ålder, skola med Husförhörs-boken på stället noga jemföras, så att
ingen skattskyldig förbigås eller uteslutes från Mantals-längden; och när större
eller mindre del af en sockens invånare är i annat district Mantals- och
Skattskrifven, bör ett af vederbörande Pastor, så vida icke han eller den person,
som hans ställe företräder, är vid förrättnings-tillfället närvarande, undertecknadt
utdrag af Husförhörs-boken, till nödig upplysning vid Mantals*
Bil. till Bivillnings-Utskottets Betänkande, N.o 12- 5g
och Skattskrifningen företes, hvilket äfven gäller, då någon från annan forsa
nilin'' till Mantals- och Skattskrifning: sig' anmäler.
• i i o o
Skaltskrifvaren skall om de personer, som af honom böra antecknas,
derjemte söka alla nödiga upplysningar,, för hvilkas säkrare och skyndsammare
meddelande Stads-Fiscaler i släderne, Länsmän, Fjerdingsman och Sexmän
eller Rotemästare, de t vänne sistnämnde vid lika ansvar, som i 43 §. angående
uteblifvande från Mantals- och Skattskrifningen stadgadt är, skola vid
förrättningen vara tillstädes.
§• 40.
Hvarje skattskyldig skall ovilkorligen i mantal uppföras och taxeras, der
han bosatt är, till nästa fardag flyttar, eller största delen af året sig uppehåller.
Fou bets- och Tjenstemän skattskrifvas och taxeras för sina egna personer,
der de hafva tjenst.
Rätter Borgare skall, för sin person och borgerliga näring, i den stad,
der han är Borgare, mantals- och skattskrifvas.
Gontingent- eller Genant-Borgare uppföres i mantal och erlägger skatt i
den ort, der han eger sitt hemvist eller är bosatt.
Uppstår fråga om den ort, der någon skall skattskrifvas, profves den af
Konungens Befallningshafvende, med besvärs hänvisning till Kongl KammarRätten.
§. 47.
Alla uppgifter, skriftliga eller muntliga, skola i Mantals-läogden noga intagas,
de skriftliga numereras och numren anmärkas i Man tals-längden, hvilken
de bifogas.
§. 48.
Den upprättade Mantals-läogden skall A allmän sockenstämma till granskning
företes, eller ock, om så begå res, uppläsas och sedan genom påskrift
af vederbörande pastor, eller den hans tjenst förrättar, samt tvänne närvarande
socknemän, styrkt blifvit, att antingen inga eller endast de uti serskild
förteckning upptagne anmärkningar blifvit till rättelse antecknade, med
sina bilagor emottagas af hvarje församlings pastor, hvilket allt till vederbörlig
Taxerings-Comité öfverlemnas, att ytterligare granskas;; och åligge del
4o
Bil. lill Bevillning-UtskoUets Betänkande j No 12.
Skattskrifvaren, att tillställa vederbörande Pastor Mantals-längden så tidigt,
att åtta dagar förut kan kungöras om den söndag, hvarå Längden i sockenstämma
kommer att till granskning företes, samt 0111 det ställe, hvarest den,
lill dess socknestämma inträffar, blifver för socknemännen till genomseende
att tillgå.
Om Taxerings-Comite pä Landet.
§. 49.
Häradsskrifvaren åligger att författa och till Konungens Befallningshafvande,
under loppet af Januari månad, insända förslag till terminer för Taxerings-Comiteernes
inom Fögderiet sammanträden, hvilka så bestämmas, att
Häradsskrifvaren dervid kan vara tillstädes, och att förrättningarne inom
medlet af Juni månad må kunna fullbordas.
§. 50.
Konungens Befallningshafvande bestämmer, så fort sig göra låter, terminerne
för Taxerings-Comite'ernes sammantäden, så att de inom förr nämnde
tid må vara slutade. De kungörelser härom, som öfver liela Länet höra
utfärdas och uppläsas, skola innehålla bestämda föreskrifter, så väl i afseende
på de uppgifter till 1 axerings-Comiteen, hvilka det åligger den skattskyldige
att ailemna, som ock hvad af Comiteen sjelf iagtlagas hör.
Då denna bevillnings-stadga första gången skall iända till efterrättelse,
bör af Konungens Befallningshafvande i kungörelsen tillkännagifvas, att den
minimi-tariff för hemmansvärdet i hvarje Län, Rikets Ständer år 1823 fastställde,
nu ånyo stadfästad och vid hevillnings-stadgan fogad, skall lända tili
efterrättelse och i intet fall får understigas, samt att Comiteerne ega rättighet
att, när behofvet det verkligen fordrar, med iagttagande deraf, att hemmanen
icke uppskattas under deras rätta värde, göra den nedsättning, samma
tarill medgifver, förnämligast till jemkning i värdet hemman emellan,
men äfven i händelse en socken, härad eller Län skulle af en sådan nedsättning,
efter Comite'ernes pröfning, vara i verkligt behof.
§• 51.
Å nästa Söndag derefter skola allmänna sockenstämmor utlysas, till val
af ledamöter uti Taxerings-Comiteen. * 52.
Bil. till Bevillnings-Vtskottets Betänkandej No ra.
§• 52.
Till ledamot deruti är Pastor alltid sjelfskrifven, och väljes dessutom å
utlyst sockenstämma, bland besutne personer inom pastoratet, högst Tolf ledamöter,
nemligen Sex af Ridderskapet och Adeln eller Ståndspersoner samt
Sex af Bonde-Ståndet; dock kunna Taxerings-Comitéer, om så åstundas, hesta
af ett mindre antal ledamöter, likväl ej under Åtta, hvaraf Fyra af Ridderskapet
och Adeln eller Ståndspersoner, samt Fyra Bönder, med det undantag,
som 57 §. omförmäler.
Skulle Pastor af ålder, sjuklighet, eller annat laga förfall, vara hindrad
att i Taxerings-Comitéen deltaga, skall han utse någon bland församlingens
presterskap, som han finner mest tjenlig att sitt ställe företräda, dock emot
dem emellan öfverenskommen ersättning för resekostnaden.
§. 53.
Finnas ej i ett Pastorat besutne män af adel, ståndspersoner och bönder
till det antal och förhållande, som erfordras, må bristen ersättas med
personer, som äro eller varit i Kongl. Maj:ts och Kronans tjenst, eller i saknad
deraf med personer inom den dass, hvarå tillgång är.
§. 54.
Yilja liera pastorat förena sig om en Taxerings-Comite,J vare sådant
tillåtet; dock bör tidig uxrderrättelse härom meddelas Häradsskrifvvarén, och
må en sådan Comité ej bestå af flera, än Sexton och ej mindre än Tolf ledamöter.
Endast i det fall, som här upptages, må Taxerings-Comité kunna utom pastoratet
sammanträda.
§. 55.
Skulle församlingen utan omröstning ej kunna förena sig om ledamöter
anställes af de närvarande ordentligt val, hvarvid rösterne beräknas efter
förmedlade hemmantalet och jordegaren sjelf röstar, om han ej genom serskild
öfverenskommelse sin rätt till åboen upplåtit.
§. 56.
Hvarje Taxerings-Comité välje inom sig ordförande. I händelse af skiliBih.
till R, St. Prot. 1840. S Sand. 1 Afd. 7 Haft. 6
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande N.o 12.
agtighet, anställes omröstning, och emellan dem, som erhållit lika röstetal,
lottning. Är Landshöfding närvarande, vare han sjelfskrifven ordförande,
med rätt att i öfverläggningarne, ej i besluten, deltaga.
§. 57.
Den, som till ledamot i Taxerings-Comiteen blifvit vald, må detta förtroende,
utan laga förfall, sig icke afsäga, ej eller utan anmälan deraf, från
Comiteen uteblifva.- Sker det likväl, vare den uteblifvande förfallen till ett
vite af Tre R:dr 16 sk. till socknens fattige, och tillkalle Comiteen genast
annan ledamot af samma dass, som den uteblifne, hvilken ersätter den tillkallades
resekostnad och tractamente, detta senare beräknadt till Två R:dr
om dagen. Taxerings-Comiteen fortfare likväl med sina göromål, så vida,
ordföranden inberäknad, Sju ledamöter äro tillstädes.
§. 58.
Häradsskrifvare!! skall, om han ej är lagligen hindrad, i Taxerings-Comiteen
vara tillstädes, men, i händelse af laga förfall, som hos Konungens
Befallningshafvande tidigt anmälas bör, eger Konungens Befallningshafvande,
efter Häradsskrifvarens förslag, en skicklig man i hans ställe förordna. Underlåter
Häradsskrifvare!! att i rätter tid förfall anmäla, eller uteblifver han,
utan laga förfall, längre än två timmar utöfver den tid, sorn till förrättningen
utsatt är, vare förfallen till Tjugo R:dr böter till pastoratets fattige, och
ege Comiteens ledamöter i sådan händelse att åtskiljas.
Kronofogden skall äfven vara tillstädes, att med nödiga upplysningar
tillhandagå, vid enahanda bot för förfallolöst uteblifvande, som ofvan stadgad
är.
§. 59.
Häradsskrifvare!! före och ans vare för protocollet, samt anteckningar och
längder öfver hvad Taxerings-Comiteens befattning tillhörer, utan anspråk
på något arfvode.,
Så väl Häradsskrifvare!! som Kronofogden åligger, vid påföljd, som för
andra fel i tjensten, att, enär antingen vid värdering af hemman och lägenheter,
eller annars, Kronans rätt varder förnärmad, sådant i protocollet anmärka.
Skolande Taxerings-Comiteen vara förbunden, att de gjorde anmärkningarne
granska och utlåtande deröfver i protocollet. meddela..
Bil- till B evi/lnings-Ut skottets Betänkandej N;o 1i.
45
§. 60.
Taxerings-Comité må icke sammanträda utom Taxerings-districtet.
§. 61.
Taxerings-Comité må hålla sina sammanträden inom slutna dörrar, dock
så, att skattskyldig lemnäs företräde, då han vill något serskildt andraga.
Taxerings-ledamot afträde, då han sjelf skall taxeras.
§. 62.
Till Tåxerings-Comitéen behöfver ej Husbonde afgifva förteckning å de
personer, för hvilkas bevillning han ansvarar, hvaremot honom ovilkorligt åligger
att anmäla och, på sätt om Mantals- och Skattskrifning stadgadt är,
uppgifva sitt embete och tjenst, den lön och inkomst, han deraf njuter, den
rörelse och näring, han idkar, jemte de skepp och farkoster af fem svåra lästers
drägtighet och deröfver, samt de fastigheter och lägenheter', han under
egande- eller nyttjande-rätt innehafver, äfvensom å dessa sistnämnde det värde,
hvartill han anser dem böra uppskattas.
§. 63.
Den, som på en ort idkat näring eller rörelse, men under löpande året
flyttat den till annor ort, der han sjelf skattskrifves och taxeras, vare pligtig
att från Taxerings-Comitéen i den ort, hvarest han näst förut varit bosatt,
förete bevis, huru han der det förlidna året varit taxerad.
*
§. 64.
Den, som, efter hvad förut stadgadt är, bör skriftlig uppgift till Taxerings-Comitéen
aflemna, men förfallolöst uteblifver och ej sjelf eller genom
ombud denna skyldighet fullgör, bote TvåR:dr till socknens fattige; skolande
Taxerings-Comitéen, utan hinder af uteblifvande eiler försummad uppgift,
efter egande kännedom, den skattskyldiges bevillning föreslå.
Egare af fartyg i staden eiler på landet, hvilken icke kan i bevis leda,
att han för hvarje år hos vederbörande Comité uppgifvit sig till bevillning»
erläggande för egande fartyg eller andel deruti, med uppgift å lästetal , bote
för slik försummelse tredubbla beloppet af den derigenom försnillade bevill
-
u
Bil. till Bevillnings-Vlskottels Betänkande, N.o I2i
ningen, och tillfälle ena hälften af böterna angifvaren, samt den andra socknens
fattige; hvarförutan bevillnings-afgiften skall erläggas. Om detta stadgande
skall erinran införas i Konungens Befallningshafvandes allmänna kungörelse
angående Mantals- och Skattskrifning.
Med höternes uttagande förhålles, på sätt om böter för försummelse vid
Mantals- och Skattskrifning redan stadgadt är.
§. 65.
Taxeringsmännen ega, att, så vidt de skattskyldiges uppgifter hafva något
sammanhang med publika Verks befattning, ovägerligen af dessa undfå
de upplysningar, som kunna erfordras. Skulle, efter inhemtande deraf, någon
anledning vara till tvifvelsmål om rigtigheten, antingen af sjelfva uppgiften
eller af de gjorda afdragen, ege taxeringsmännen att specifike uppgifter i begge
delarne den skattskyldige affordra.
§. 66.
I enlighet med de sålunda inhemtade upplysningar och utrönte förhållanden,
skall Taxerings-Comiteen, efter aflagd ed, på sätt 122 §. foreskrifver,
stadga de grunder, efter hvilka hvarje skattskyldig bör taxeras, och i följd
deraf pröfva uppgifterne, samt, efter egande kännedom, på ära och samvete,
dess beslut meddela, och ändtligen, med afseende å de här gifna föreskrifter,
egendomars och lägenheters värden föreslå.
§. 67.,
Ehuru egare af en faslighet, på sätt 62 §. föreskrifver, uppgifvit det
värde, hvartill han förmenar den böra anses, vare Comiléen likväl både berättigad
och skyldig att, utan afseende på uppgiften, efter förefallande skäl
och nu stadgade grunder, bestämma det värde, hvarefter bevillning bör utgå;
dock bör anledningen till denna förändring i protocollet antecknas.
§. 68.
Af de handlingar och upplysningar, Comiteen samlat, och den Iocala
kännedom, Comiteen bör ega, åligger den att utröna egendomarnes beskaffenhet,
till utrymme, jordmon, åbyggnad, belägenhet, afsättnings-tillfälle, förmoner
och onera; och må, i afseende på den nytta och rättelse, som vid
Bil. lill Bevillnings-Utikottets Betänkande, N.o 12.
45
vissa tillfällen derigenom kunde hemtas, de i orten gångbara pris, då taxeringsmännen
finna det lämpligt, till vinnande af en rättvis taxering, tjena
dem till en vägledning och jemförelse vid värdets bestämmande, hvarvid äfven
bör afses, huruvida den ifrågavarande egendomen genom eldsvåda, vattullöde
eller andra olyckshändelser blifvit försämrad.
§. 69.
Öfverlates frälseränta till jordegaren, kommer hemmanets uppskattnings»
värde att ökas i förhållande till den förut erlande räntan.
§•
Vid taxering af skatllagde mjölqvarnar, så i städerne, som på landet,
bör deras värde utrönas, i förhållande till den afkomst, de gifva sina egare,
med fästadt afseende å qvarnarnes belägenhet i mer eller mindre sädesrika
orter, vid större eller mindre betydliga städer samt qvarnstenarnes antal och
gång, antingen för liela året eller större eller mindre del deraf; kunnande
inga andra qvarnar under egendomsvärdet innefattas, än de, som under gårdens
skattläggning äro uttryckligen begripne, eller i senare tider såsom husbehofs-inrättningar
tillkomne.
§. 71.
Åbyggnader å landet, som blifvit eller blifva brandförsäkrade, böra icke
serskildt efter Brandförsäkrings-summans belopp till bevillning anses; hvaremot
brandförsäkring å hus, hvilka på mindre lägenheter eller lustställen blifvit
uppförde och deraf utgöra egentliga värdet, bör lända till hufvudsaklig
ledning.
§. 72.
Vid den uppskattning af fastigheter, som, efter 1111 stadgade grunder, först
anställes, åligger det Taxerings-Comitéerne, att, med hänsigt till det förhållande
för hvarje Län, som serskildt bifogade tabell utmärker, lika noggrannt
som allvarligt utreda de orsaker, hvilka åstadkommit nedsättning i fastighetsvärdet,
och med omsorg tillse, att alltid värdet må föras till dess rätta belopp,
så att alla medborgare i samhället, i förhållande till deras egendom, lika
beskattas och den ene icke mer än den andre unda »hålles; egande Comité
-
46
Bil. till Bevillnings-Utskotlets Betänkande j N.-o 12,
erne, att, så länge denna stadga, enligt Rikets Ständers beslut och RegeringsFormen,
länder till efterrättelse, årligen medelst höjning eiler nedsättning,
till jemförelse med rätta egendoms-värdet, jemka detsamma till närmaste
möjliga inbördes likhet; dock alltid med noga iagttagande deraf, att den för
hvarje Län i tabellen fastställda minimi-summan icke understiges; och böra
skälen till alla förändringar alltid i protocoilet omständligt anföras.
§•
Vid Bruks och Bergverks värdering, bestämmes först och serskildt värdet
å alla derunder lydande Hemman, Qvarnar, Sågar, Fiskerier och andra
Lägenheter, som till landtegendom räknas. Derefter upptages till serskildt
värdering beloppet af så väl den för hvarje Bruk tillåtna tillverkning, beräknad
efter brukets privilegierade hammarskattssmide, som äfven vid de bruk,
der recognitionssmide är tillåtet, den tillverkning, som, i följd af sådan tillåtelse
för det föregående året, utöfver det privilegierade smidet, blifvit å våg
levererad. Vid en sådan värdering af tillverkningen, för hvilken hvarje orts
hammarskatts-jernpris skall tjena Comiteerne till grund, bör, för att utröna
egarens verkliga behållning, afdragas tillverkningskostnadens belopp, beroende
icke allenast på det högre eller lägre pris, som alla rudimaterie!’ af malm,
tackjern och kol kunna anses ega, antingen de äro köpte eiler erhållits från
Bruksegarens egna grufvor, masugn elier hemmansskogar, helst, så väl hvad
egna skogstillgångar som recognitions-skogar beträffar, de förra jemte hemmanen,
och de senare serskildt, äro till bevillnings-afgift uppskattade, än äfven
af brukets onera, längre eller kortare transporter, och alla öfriga oundvikliga
omkostnader. Sedan tillverkningskostnaden sålunda uträknad blifvit, afdrages
den från summan af det privilegierade samt recognitionssmidets värde,
då återstoden antages såsom sjelfva' verkets behållna inkomst, hvilken uträknas
till capital med fem procent. Af den capitalsumma, som för hvarje bruk
härigenom uppkommer, skall erläggas lika afgift för hvarje tusende, som för
landtegendom stadgad är. Likväl, och på det staten å ena sidan må vara
försäkrad om en viss minimi-bevillning, lika så väl af bruk, som landtegendom,
samt Bruksegare å andra sidan icke må taxeras öfver hvad billighet
fordrar, stadgas härmed, att i intet fall mindre än |:del elier mera än
•Ldel må anses såsom egarens behållna vinst af hvarje så väl privilegierad t
skeppund hammarskatts-smide, som äfven för året vågfördt skeppund recognitions-smide,
efter hammarskatts-jernpriset. Åliggande det Committerade ovilkorligen
alt, i enlighet med de uppgifne värderingsgrunder, emellan sist
-
Bil. till Bevillnings-Ulskottets Betankandej N.o 12.
47
nämnde tvänne grader bestämma egarens behållna vinst af hvarje skeppund
smide, med rättighet, att i de fall, der det privilegierade smidet anses gifva
större behållning än recognitions-smidet, till afgift värdera hvart för sig,
dock med förbehåll, att det stadgade minimi-värdet icke vid något fall får
understigas. .Vinsten uträknas alltid, på sätt förut sagdt är, till capital efter
fem procent, och af detta capital erlägges lika bevillning, som af landtegendomars
värde-summa.
§• 74.
Vid de bruk, der hela eller en del af smidet till manufactur förädlas,
värderas tillverkningen efter den grund, nästföregående §. stadgar, så att för
hvarje skeppund stångjerns-smide, som sålunda till manufactur förädlas, anses
egarens behållna vinst från högst hälften till minst |:del af samma bruks
stångjernspris, hvilken behållning på lika sätt, som för stångjernssmide är
stadgadt, med fem procent beräknas till capital, för hvilket bevillning, på
sätt förut bestämdt är, erlägges. Der åter manufactur-verk äro anlagde, med
rättighet till förädling af köpt ämnes-jern, eller utan eget stångjferns-smide,
värderas förädlings-rätten till manufactur sålunda, att egarens behållna vinst
af hvarje skeppund smide anses från högst |:del till minst y^del af hammarskatts-priset
uti den landsort, der bruket är beläget. I begge dessa händelser
iagttages, att egarens vinst alltid beräknas utan afseende på den serskildt
till bevillning uppskattade landtegendom, som med bruket är förenad.
Innehafvare af bruk eller manufactur-verk böra till Taxerings-Comite uppgifva
det qvantum jern, som tili manufactur förädlas.
§. 75.
De bruk, som, enligt Bergs-Collegii, på Konungens Nådiga befallning,
utfärdade Kungörelse af den 17 Juli 1810, för längre elier kortare tid nedlagt
större eller mindre del af sina smiden, äro från bevillnings-afgifter för
de sålunda nedlagde smiden; befriade, under den tid, desamma icke begagnas.
Dock, som förenämnde Kungörelse bjuder, att bruks-privilegierade smiden
icke få nedläggas eller inställas utan bemälde Collegii derå erhållande Resolution',
skall en sådan ovilkorligen företes, innan beviilnings-friheten meddelas.
§. 76.
Hvad angår alun-bruk,. ankarsmiden, bergsmanshamrar, bleck- och plåthamrar,
, valsverk-,, bleckbruk,, masugnar,, med andra redan i 2:dra Art. upp
-
43
Bil. till Bevillnings-TJ iskotlets Betänkande , N.o 12.
räknade verk, fabriker, manufacturier och med dem jemförliga inrättningar,
sågverk, samt valk- stamp-olje- och andra än mjölqvarnar, så skola de upptagas
till deras verkliga i orten gångbara värde samt, med tillämpning af ae
grunder, som för värdering af hemman, bruk och bergverk äro föreskrifne,
uppskattas efter den afkomst, de kunna och höra gifva åt sina egare; skolande
bevillnings-afgiften alltid påföras verket och utgå i den ort, der det är
beläget, ehvad en eller flera deruti hafva del. Dock skola sådana masugnar,
hvilkas tillverkning bevisligen förädlas, af egaren vid jemväl honom tillhörigt
stångjernsbruk, taxeras gemensamt med bruket, på det ställe, der detsamma
är beläget. Alla andra masugnar skola ovilkorligen uppgifvas och till värde
beskattas, der de äro belägne.
§■ 77.
Yid dessa verks värdering länder till efterrättelse, hvad i 68 §. blifvit
stadgadt, med iagttagande, att sådana inrättningar, som ingen del af året
blifvit begagnade, endast till värdet af hus och byggnader uppskattas; hvaremot
alla öfriga, äfven för sina privilegier, förlag, rörelsefond och den i jemförelse
dermed calculerade afkastning, skola afses, så att de verk, hvilkas å"byggnader
ega ett ringa värde, likväl för den rörelse, som drifves, och den
inkomst, som deraf hemtas, varda taxerade, emedan här, likasom vid handel
och annan rörelse, det är årliga a thornsten, som bör uppskattas.
§. 78.
Skulle, efter föregången noga granskning af mantals-längderne, samt de
så väl vid Mantals-skrifningen, som vid längdens uppläsande eller företeende
å sockenstämma gjorde anmärkningar derå, anledning förekomma, alt någon,
utan laga skäl, blifvit från skatt utesluten, böra utskylderne honom ovilkorligen
påföras. Har åter, af hvad orsak som helst, en person blifvit skaltskrifven,
hvilken, oförmögen att draga de ålagde utskylderna för sin nödställda
och utblottade belägenhet hade bordt frikallas, ege då Taxerings-Comiteen
att rättelse meddela, hvilken likväl, med de skäl, som dertill förauledt,
i protocollet intages.
§. 79.
All taxering skall verkställas, i öfverensstämmelse med uppgifterne till
Mantals
-
Bil. till Bevillnings-Ulskottets Betänkande j N.-o 12. 4g
Mantals-skrifilingen. En hvar taxeras således enligt Mantals-skrifningen för
sin person, der han embete, tjenst eller hufvudnäring idkar; för egendom
och lägenhet, der den är belägen; samt för rörelsen, der den med laglig rätt
eller enligt privilegier drifves; tjenstehjon alltid vid den egendom, der de
äro skattskrifne och tjena.
§. 80.
Allt hvad, enligt denna Bevillnings-sladga, är bestämdt utfördt för persort
eller egendom, och således ej beror på Taxeringsmännens pröfning, utan blott
på debitering ankommer, skall Häradsskrifvare!!, som för debiteringens rigtighet
ansvarar, i längden utföra; kunnande likväl Taxerings-Comiteen anmärka
missräkningar och rättelse meddela.
§. 81.
Uppstå emellan Taxeringsman olika meningar, så alt omröstning blifver
nödig, hvilken alltid bör vara öppen, anställes den efter ledamöteines antal;
skolande, när rösterna äro lika, den mening gälla, som länder tillden skattskyldiges
förmon.
§. 82.
En hvar, som det åslundar, vare berättigad att på stället erhålla underrättelse
om beloppet af den bevillning, honom blifvit påförd.
§. 83.
Efter fulländade taxeringar, åligger det Häradsskrifvaren, dels att genast
eller sist inom Irenne veckor meddela utdrag öfver alla vidtagna ändringar
till hvarje socken, för hvilken sedan föregående året, ändring, egt rum,
för alt å Predikstolen behörigen kungöras, dels ock att till Konungens Befallningshafvande
uppgifva de värden, som blifvit hvarje boställe vid de inom
Länet förlagde regementer och corpser åsatte; skolande dessa sistnämnde uppgifter
derefter af Konungens Befallningshafvande öfversändas till vederbörande
Chefs-Embeten, att tillställas Regements-Skrifvaren eller uppbördsmannen
vid regementet, som derefter skall påföra hvarje högre och lägre tjensteman
vid regementet den bevillning, som, i och för bostället samt alla andra löne
P.
ih. till R. S. Pro t. i8/j.o, 5 Sami. 1 A/d. J.de llaftel. 7
5o
Bil. till Bevillnings-TJtskotlets Betänkande , N. o 12.
inkomster, bör erläggas; skolande, för behörig efterrättelse, alla ofvannämnde
tjenstemän vid regementet alltid aflemna fullständiga uppgifter öfver sina löneinkomster.
Regements-Skrifvaren eller Uppbördsmannen, som bör af löneinkomsterne
innehålla de deraf utgående bevillnings-medel, skall utan uppehåll
leverera desamma i Landt-Ränteriet och verificerad räkning deröfver
till Lands-Contoret afgifva; men annan bevillning, så väl som andra kronoutskylder,
hvilka af Militäre Embets- och Tjenstemän böra utgöras, debiteras
och uppbäras af vederbörande Uppbördsman å den ort, der personen är mantals-
och skattskrifven.
§. 84.
Bevillningen för de vid regementerne indragna boställen påföres regements-cassan,
eller den person, som afkomsten eller lönen njuter.
§. 85.
Innan Taxerings-Comité åtskiljes, skall den bland sina medlemmar välja
och föreslå en af hvarje stånd och dass lill ledamöter i Pröfnings-Comiteen,
hvilket val i protocollet antecknas.
§. 86.
De hos Taxerings-Comileen förda protocoll och längder, sedan de blifvit
behörigen justerade, samt af Ordföranden och tvänne ledamöter åtecknade,
skola, jemte mantals-längden och dess bilagor, af Häradsskrifvare!! emottagas.
Senast inom tvenne veckor, efter det Taxerings-Comiteerne slutat sina
förrättningar, skola Häradsskrifvvärne till Konungens Befallningshafvande insända
Comiteernes protocoll, handlingar och längder, vid bot af En R:dr till
pastoratets fattige, för hvarje dag dermed längre dröjes.
Om Taxerings-Comitee i Städerne.
§. 87.
Dessa taxeringar förrättas i Stockholm inför Öfver-Ståthållaren eller den,
han dertill i sitt ställe förordnar, och i de öfriga städerna inför Konungens
Befallningshafvande eller deras ombud, med rättighet för dem att, utan del
-
Bil. till Bevillnings-Uttkotlels Betänkande, IV.-o 12. 5i
tagande i omröstningarne, vara Comitéernes ordförande. Ej må Öfver-Ståthållare
eller Konungens Befallningshafvande tili taxeringsman väljas, ej eller
den, som serskildt varder till ordförande utsedd.
§. 88.
Taxeringsman för Stockholm skola vara Tolf af Ridderskap och Adel,
Tolf af Preste-Ståndet och Trettiosex af Borgare-Ståndet, al hvilka sistnämnde
Nio skola höra till Grosshandels-, Nio till Minuthandels-, Sex till Fabriksoch
Tolf till Handtverks-classerne, samt Tolf ståndspersoner, som icke till
något af Riks-Stånden höra, tillsammans Sjuttiotvå personer, hvilka kunna
arbeta på Sex fördelningar; dock så, att det belopp, som hvarje skattskyldig
blifvit i afdelningen påfördt, i Comiteens pleno pröfvas och bestämmes.
§. 89.
I Götheborg och första classens städer utgöres Taxerings-Comité af Fyra
personer bland Ridderskap och Adel, Fyra af Presterskapet, Fyra Ståndspersoner
samt Tolf Borgare, hvaraf ett jemförligt antal ur hvarje dass.
I andra och tredje classens städer skall Taxerings-Comité bestå af Tre
ledamöter af Ridderskap och Adel, Tre af Preste-Ståndet, Tre Ståndspersoner
samt Nio Borgare af de serskilda inom städerne varande classer; men i
Upsala och Lund, der Academier äro, af Två ledamöter bland Ridderskap
och Adel, Två af Preste-Ståndet, Två af Acaderni-staten, Två Ståndspersoner
och Åtta Borgare.
I alla öfrige städer skall antalet af Taxeringsman vara Två af Ridderskap
och Adel, Två af Preste-Ståndet, Två Ståndspersoner och Sex Borgare,
med iagttagande, i anseende till desse sistnämnde, att, så vida classer inom
staden finnas, ett efter styrkan af hvarje class afpassadt antal utur en hvar
väljes.
I Fahlun och Sala skola Taxeringsmännen utgöra lika antal, som för
andra och tredje classens städer stadgadt är, hvarvid Borgare-Ståndets ledamöter
utgöras till hälften af Borgare och Bergsmän, dock så, att i Fahlun
det ena året Fem Borgare och Fyra Bergsmän och det andra Fem Bergsmän
och Fyra Borgare blifva stadens Taxeringsman.
§. 90,
Ej må till Taxeringsman af Borgare-Ståndet väljas annan person, än den,
som idkar verklig Borgerlig rörelse.
52
Bil. till Bevillning i- Utskottets Betänkande, N.o 12.
§• 91.
I de städer, der Gymnasium finnes, skall ibland Preste-StAndet en Lector
väljas till taxeringsman.
§. 92.
Academiska taxeringar förrättas under Rectors ordförande och skola utgöras
af Två ledamöter af Ridderskap och Adel, Två af Preste-StAndet, Två
Borgare och Två Ståndspersoner samt Åtta af Academi-staten, helst sådane»
som ega fastighet i staden; och skola Taxerings-längderne för Academien aflemnas
till Rector, för att Pröfnings-Comiteen vidare tillställas.
§. 93.
De tvänne ledamöter af Academi-staterne i Upsala och Lund, som väljas
att deltaga i dessa städers Taxerings-Comite^r och de tvänne Borgare,
hvilka i samma städer utses att deltaga i Academiska taxeringarne, höra såsom
ledamöter öfvervara håda dessa taxeringar, för att på håda dessa ställen kunna
meddela nödiga upplysningar.
§. 94.
För städerne gäller, att, då fullt antal taxeringsman af någon class saknas,
bristen må ifrån annan ersättas; hvarvid iagttages, att, om bristen uppkommer
inom Ridderskapet och Adeln eller Preste-StAndet, den ersättes genom
Ståndspersoners inväljande.
§. 95.
Vid samma tillfälle, som ledamöter utses lill städernas Taxerings-ComiLeer,
skola suppleanter utväljas till minst en tredjedel af hvarje Taxeringsmanna-class.
§. 96,
I städerne ombytas årligen taxeringsmännen, på det stitt, att en tredjedel
hvarje år utgår, der sådant med antalet öfverensstämmer, men eljest
hälften, under iagttagande deraf, att i Fahlun och Sala, Borgare och Bergsmän
med hvarannan alternera; de väljande likväl ohetaget att åter inkalla
de afgående; hvarvid dock det afgående antalet skall var? i förhål
-
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande j N.-o 12.
55
lande till personalen inom hvarje dass, samt de Taxeringsman skola afgå,
åt hvilka en sådan befattning längsta tiden varit uppdragen. De, hvilka
erhållit flesta rösterna, skola, genom Magistratens försorg, så tidigt derom
underrättas, att, i händelse några afsägelser inträffa, suppleanterne må kunna
tillkallas.
§. 97.
Öfver-Ståthållaren och Konungens Befallningshafvande skola, på anmälan
af Handels-Collegium i Stockholm samt Magistraterne i de Öfrige städerne att
skattskrifningarne äro verkställde och allt öfrigt, som bör tjena till grund för
Taxerings-Comiteernes åtgärd, i den ordning som vederbör, bestämma tiden
för deras sammanträden.
§. 98.
Ledamöter dertill väljas på allmän Rådstuga, så väl af Borgerskapet,
som öfrige inom staden skattskrifne invånare af de stånd och classer, som,
enligt hvad förut stadgadt är, ega i taxeringen deltaga och hvilka, der så
tillgång är, böra i staden ega hus och tomt.
§. 99.
Detta val förrättas antingen på det sätt, att de väljande, genom allmän
omröstning, utse samtlige Taxeringsmännen, eller att de valberättigade inom
hvarje dass utse det antal af ledamöter, som af densamma bör utgöras; kunnande
äfven denna rättighet uppdragas åt Electorer, som antingen af de väljande
gemensamt eller af hvarje dass serskildt utses; dock skall, i detta sistnämnda
fall, electorernes antal inom hvarje dass utgöras, i förhållande till
antalet af dess taxeringsman.
§. 100.
Kunna ej de väljande sig om valsättet förena, varde denna fråga genom
allman omröstning afgjord, hvarvid, likasom vid val af electorer, rösterne
efter antalet af de närvarande beräknas; hvilket röstningssält äfven vid alla
tillfällen inom Taxerings-Comiteen skall ega rum. Då personer skola utnämnas,
varde, då rösterne för flera lika utfalla, en utlottad; och böra desse omröstningar
alltid verkställas med slutna sedlar.
54
Bil. lill Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:0 11.
§. 101.
I Stockholm väljer Borgerskapet Taxeringsman efter vanligheten, och på
det Taxeringsman af Ridderskap och Adel samt Preste-Ståndet vid TaxeringsGomitéens
sammanträde ej må saknas, anmodar Öfver-Ståthållaien RiddarhusDirectionen
och Stockholms Stads-Consistorium att, hvar på sitt ställe, kalla de
inom staden boende ledamöter af dessa Stånd alt å viss dag sammanträda
och Taxerings-mannaval förrätta; skolande af dessa valförrättningar tidig del
lemnäs Öfver-Ståthållaren, för att vid Taxerings-Comiteens första sammanträde,
då de utsedde ledamöterne höra ovilkorligen tillstädeskomma, kunna
Comiteen meddelas,
§. 102.
Ej må under påstående taxering i städerne någon Taxeringsman, utan
lagligt förfall, från taxeringen uteblifva, och, i händelse af ett sådant förfall,
bör det i så god tid hos Comiteen tillkännagifvas, att den kan suppleant i
stället tillkalla. Den härutinnan annorlunda sig förhåller, plikte hvarje gång
Två R:dr till stadens fattige.
§. 103.
Af Öfver-Ståthållaren och Landshöfdingarne beror att till Protocollsförande
antaga den, de dertill anse skicklig; kommande arfvodet för honom att
af allmänna medel utgå, efter hvad i 121 §. stadgas. Taxerings-längden inom
hvarje stad föres af den person, som det antingen tillhörer, eller Magistraten
dertill utser.
§. 104.
De för städernes taxering nödige upplysningar böra i synnerhet hemtas
af föregångne skattskrifningar samt de uppgifter, som hvarje skattskyldig åligga.
Blifvande i detta afseende och så vidt det kan tillämpas, hvad för
landet är stadgadt, äfven för städerne gällande, till följd hvaraf Konungens
Befallningshafvande böra på enahanda sätt, som angående taxering på landet
är föreskrifvet, genom allmänna kungörelser underrätta de skattskyldige, hvad
dem i afseende på uppgifter, så vid skattskrifning, som vid taxering, åligger
iagttaga; kommande på enahanda grund den, för underlåten eller orig
-
Bil. till Bevillnings-Utibottels Betackande, N.o 12.
55
lig uppgift å landet stadgade bot och påföljd äfven för städerne att gälla;
och skola bötevne på lika sätt fastställas, uttagas och användas.
§. 105.
På Taxeringsmännen allena beror pröfningen af de skattskyldiges uppgifter,
hvilka skola med strängaste rättvisa granskas. Alla nödiga upplysningar
skola för detta ändamål noggrant sökas, utskeppningen, importen,
skeppsfarten, afstämplingen, handelsrörelsen m. m. tages i betraktande, äfven
som, jemte allt detta, en synbart yppigare lefnadskostnad, vid bedömandet
af inkomsternes belopp, skall tjena taxeringsmännen till vägledning.
§. 106.
I de städer, der Hof-Rätter, Collegier, Publike Verk, Academier och Gymnasier
linnas, skola, till uppl jäsning för Taxerings-Comiteerne, från sådane
publika Verk, förteckningar öfver embets- och tjenste mäns lönevilkor till Öfver-Ståthållaren
och Konungens Befallningshafvande tidigt insändas; kommande
desse Verk att för förteckningarnes både rigtighet och tidiga meddelande
ansvara.
§. 107.
I öfrigt bör Taxerings-Comite', vid bestämmandet af den synbara förmögenhet,
som uppkommer af handel, rörelse, näring och handtering, söka ali
möjlig upplysning om hvarje skattskyldigs belägenhet och inkomst, för att,
jemlikt aflagd ed, på sätt i 122 §. föreskrifves, utan väld, mannamon eller
ensidig afsigt samvetsgrannt påföra hvarje skattskyldig hvad, efter de i denna
stadga antagne grunder, af honom bör erläggas; hvarvid den allmänna föreskrift
gäller, att afdrag för skuld eller ränta derå icke må ega rum.
§. 108.
lius, åbyggnader och tomter i städerna samt hus å lägenheter och lustställen
på städernas grund skola uppskattas efter deras gångbara värde, hvarvid
den hyressumma, som huset möjligtvis v lemnar i afkastning, dess förmoner,
läge och mera dylikt må tjena Taxeringsmännen lill ledning och jemförelse;
skolande, i afseende på brandförsäkrade byggnader, minimum af värdet
blifva det, hvartill hus eller byggnad blifvit uti allmänna inhemska
56
Bil. till Bevllinings-Utskoltets Betänkande j N.o 11.
Brandstods-Bolag till försäkring antagne, utan att likväl Corn i teen deraf hindras,
att, med anledning af verkliga skäl och tillkomne förbättringar, höja
egendomens eller husets värde öfver försäkrings-summan.
Enär, vid stadgande af husets värde i allmänna Brandstods-Bolag, tomten
ej blifvit beräknad, bör, vid bevillnings-taxering, värdet deraf serskildt
tilläggas det brandförsäkrade husets; hvilket förhållande äfven iagttages, i afseende
på den jord, som i vissa städer är med tomterne förenad; hvaremot
då i Stockholms Stads Brandförsäkrings-Inrättning tomt och åbyggnad fått
elt sammanlagd t värde, någon serskild uppskattning af den förra för be vinningen
ej erfordras. Om eldsvåda inträffar, afräknas vid taxeringen den del
af huset, som är uppbränd, och, i fall hela huset brunnit, uppskattas endast
tomtens värde, ända tilldess huset åter blifvit uppbyggdt. För verkställigheten
häraf, åligger det ej mindre Allmänna Brandstads- och BrandförsäkringsInrättningars
Directioner än, i afseende å Stockholms Stads Brandförsäkring,
Öfver-Ståthållaren att låta upprätta och infordra förteckningar, så vidt förstnämnde
Verk angår, länsvis författade öfver de, under loppet af hvarje år
antingen beviljade nya Brandförsäkringar, eller, i de förut varande, gjorde
förändringar, jemte de å husen antagna värden; skolande dessa förteckningar,
inom Januari månads utgång hvarje år, af vederbörande Directioner öfversändas
till Öfver-Ståthållaren och Konungens Befallningshafvande i Länen, för
att i rätter tid kunna Taxerings-Comitéerne tillställas.
§. 109.
Yid uppskattning af de hemman och bebyggde eller obebyggde lägenheter,
som ligga inom städernes områden, äfvensom den till städerne hörande
jord, med derå varande byggnader, värderas serskildt åbyggnaderne och
serskildt jorden efter enahanda grund för öfrigt, som för landt-egendomar är
stadgad, med afseende likväl å den större afkastning, som stadsjord vanligen
gifver.
§. 110.
Efter slutad taxering, åligge Taxerings-Comitcen att, jemte en ur hvardera
af de tre öfriga classerna, föreslå tre Borgare lill Ledamöter i Pröfnings-Comitcen,
hvilket i protocollet antecknas.
§. lil.
Bil. till Bevi/lnings-Utskottets Betänkande, N.-o 12.
57
§• Hl
Senast
inom tre veckor efter det Taxerings-Comitéerne i städerne slutat
sina förrättningar, skola Magistraterne tili Konungens Befallningshafvande insända
Taxérings-Comiteernes protocoll, handlingar och längder, vid hot af
En R:dr till stadens fattig-försörj ning, för hvarje dag dermed längre dröjes.
Om en allmän Pröfnings-Comite i hvarje Län.
§. 112.
För att granska Taxerings-Comitéens åtgärder vid tillämpning af denna
stadga, skall i hvarje Län en Pröfnings-Comité hållas, som åligger vidtaga
alla nödiga rättelser, och, efter inhemtad noga kännedom, tillse, att fastighetsvärdet
å landet, äfven med afseende på de skiljaktigheter, som emellan Taxerings-districten
sig förete, alltid sättes till dess rätta belopp, men aldrig
under den summa, som för hela Länet blifvit påräknad, och i bifogade minimi-tariffen
är upptagen.
§. 113.
Denna Comité skall bestå af Landshöfdingen, som med rösträttighet förer
ordet, samt Tjugu ledamöter, hvilka Landshöfdingen utser bland de af
Taxerings-Comitéerne föreslagne medlemmar, med Fyra af hvarje stånd och
dass; hvarvid iagttages, att icke flere från en Comité kallas, än Comitéernes
antal det medgifver, så att en circulerande ordning Comitéerne emellan, så
vidt sig göra låter, följes.
§• U*
Lands-Kamereraren skall, såsom allmänt ombud, och för att meddela upplysningar,
vara tillstädes, utan rösträttighet, men med skyldighet att anmärka,
huruvida Kronans rätt vid taxeringarne blifvit iagttagen.
§. 115.
Profnings-Comitéen, som eger att hålla sina öfverläggningar inom slutna
dörrar, sammanträde å tid och ort, som af Konungens Befallningshafvande
Bih. till R. St. Prot. 18^0. 5 Sami. 1 AJd. 7 Haft. 8
58
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.o 12.
utsattes, med iagttagande af tvåmånaders rådrum, ifrån det taxeringarne blifvit
fulländade, på det besvär öfver Taxerings-Comitéernes åtgärder må kunna
bos Pröfnings-Comiteen anföras inom den tid, som här framdeles föreskrifves.
Är Konungens Befallningshafvande af förfall hindrad att i Comiteens göromål
deltaga, anmäle det i underdånighet hos Konungen, som, så vida det
anmäldta förfallet godkännes, lärer täckas en annan Ordförande i Nåder förordna;
men skulle förfallet inträffa så nära tiden för Pröfnings-Comitéens
sammanträde, att ett slikt serskildt förordnande icke hinner att ankomma,
sammanträde Comiteen och välje inom sig Ordförande.
§. 116.
Sedan taxerings-protocoll, handlingar och längder inkommit, utförde Konungens
Befallningshafvande allmän Kungörelse, som innehåller dagen för
Pröfnings-Comitéens sammanträde, namnen å de utsedde ledamöterne, samt
föreskrift för den, som af Pröfnings-Comiteen äskar någon rättelse, att antingen
förut hos Konungens Befallningshafvande, eller senast klockan Tolf å den
dag, Comiteen sammanträder, skriftligen ingifva sina anmärkningar vid den
öfverklagade åtgärden, skälen till den rättelse, som sökes, jemte hvad till
upplysning och bestyrkande af förhållandet tjena kan.
§. 117.
Konungens Befallningshafvande utnämne att föra protocoll och längder,
en person, som icke i annan egenskap vid Comiteen skall vara närvarande,
och som af allmänna medel njuter arfvode, på sätt derom stadgas.
De från serskilda district i Länet tillkallade ledamöter njuta från och
till deras hemvist skjutslega för två hästar, samt tractamente En R:dr för
hvarje resedag, hvartill de, enligt gällande Rese-Reglemente, kunna anses vara
berättigade, äfvensom enahanda tractamente för hvarje förrättnings-dag, räknadt
ifrån Comiteens sammanträde, till dess göromålen blifvit fullbordade.
§. 118.
De förändringar i taxeringen, som af Pröfnings-Comiteen göras och i
protocollet intagas, skola, genom utdrag deraf, meddelas Lands-Kamereraren
och af honom utföras i serskild längd, som för hvarje skattskyldig, hvilkens
taxering blifvit förändrad, visar både hvad vid taxeringen blifvit påfördt och
Bil. till Bevillning:;-Utskottets Betänkande, /Ivo 12. 5g
hvad Pröfnings-Comiteen sladgat; kommande dessa längder att, till Upphördsmannens
efterrättelse, taxerings-längden bifogas.
§. 119.
I Slockholm vare serskild Pröfnings-Comite', hvilken, under ordförande
af Öfver-Ståthållaren, i dess frånvaro af Under-Ståthållaren, eller den Konungen
i deras ställe i Nåder förordnar, med laglig rösträttighet, skall bestå
af tre af Ridderskap och Adel, tre Prester, två af Stockholms Magistrat, dem
Öfver-Ståthållaren utser, tolf rörelse-idkande Borgare, nemligen tre af Grosshandels-,
tre af Minuthandels-, två af Fabriks- och fyra af Handtverks-classerne,
samt fyra Stånds-personer.
Med valet af dessa senare, så väl sorn Riks-Ståndens ledamöter, förhålles
på det sätt, att Taxerings-Comiteen i dess plenum bland sina ledamöter
utser sex personer, nemligen en af Ridderskap och Adel, en Prest, tre Borgare
och en Ståndsperson; hvarvid iagttages, att en af dessa utses ifrån hvarje
af Taxerings-Comiteens afdelningar, och afgilve Taxerings-Comiteen om detta
utnämnande serskilde protocolls-utdrag till hvardera af de väljande Stånden,
samt till Magistraten för Ståndspersonerna, hvarefter med valet af öfrige ledamöter
i Pröfnings-Comiteen förhålies, på sätt om val af ledamöter till Taxerings-Comité
i Stockholm redan stadgadt är; dock må till ledamöter i Pröfliings-Comiteen
icke flere, än här ofvan nämndt är, inväljas af dem, som i
årets taxerings-förrättning deltagit.
§. 120.
Till protocolls förande nämne Öfver-Ståthållaren den, han tjenlig finner,
dock ingen, som i någon annan egenskap skall vid Pröfnings-Comiteen vara
närvarande. Kamereraren vid Öfver-Ståthållare-Embetet i Krono-uppbördsärenden
skall, utan rösträttighet, på sätt och i ändamål 114 §. angående LandsKamereraren
stadgar, vid Pröfnings-Comiteen vara tillstädes. Öfver-Ståthållaren
utsätter tiden till Pröfnings-Comiteens sammanträde, ochgälle allt som
tillämpas kan, hvad om Pröfnings-Comité i landsorterna blifvit förordnadt.
§. 121.
Till kostnaders bestridande vid de hällne taxeringarne, såsom för tryckte'
formulärer, Härads- och Läns-sammandrag öfver bevillningen, skjuts- och
tractaments-penningar för ledamöter i Pröfnings-Comiteen, arfvode för pro
-
6o
Bil. till Bevillnings-Vlskottets Betänkande, N-0 t2.
tocolls-föranden derstädes, äfvensom till uppmuntran för städernes uppbördsman,
Häradsskrifvare och öfrige tjenstemän, hvilka vid mantalsskrifning och
taxering genom flit och noggranhet gjort sig deraf förtjente, anslås en procent
af hela Länets bevillnings-summa, hvilken af Pröfnings-Comiteen, innan
den åtskiljes, fördelas. Jemte denna procent får, till desse kostnaders bestridande,
af inflytande bevillnings-medel serskildt användas Tvåhundra tjugu
Riksdaler inom Norrbottens Län och Tvåhundrade Riksdaler inom Westerbottens
samt Jemtlands Län; skolande protocolls-utdrag, som innefattar fördelningen,
af Konungens Befallningshafvande emottagas, hvarefter summan
af Riksgälds-Contorets i Ränteriet först inflytande medel utbetalas på en gång,
i Ränteri-förslagct a Höres samt i landsboken, med biläggande af berörde protocolls-utdrag
redovisas; ingen efterräkning af bevillnings-procenten för föregående
år eger vid beräkning eller utbetalning rum, utan skall PrölningsComitéen
blott fördela den procent, som å taxerings-årets bevillning sig belöper.
Så väl för Mantals-Commissariernes och de vid Taxerings-och PröfningsComitéerne
i Stockholms stad biträdande personers tjenstgöring, som ock till
kostnaders bestridande vid taxeringar, beslås Jrdels procent af hufvudstadens
hela taxerade bevillnings-summa, hvilken procent af Pröfnings-Comiteen
fördelas; derom protocolls-utdrag, som innefattar fördelningen, aflemnas till
Fullmägtige i Riksgälds-Contoret, hvilka genast låta utbetala summan, som i
Contorets hufvudbok redovisas, hvaremot ali den bevillning, som till Uppbördsverket
i Stockholms stad inflyter, skall, utan afdrag till Riksgälds-Contoret,
levereras.
Om edgång vid Taxeringar.
§. 122.
Ordförande med rösträttighet och ledamöter, så i Taxerings- som Pröfnings-Comité,
skola, då de första gången träda i utöfning af de i denna stadga
dem ålagde göromål, aflägga följande Ed:
”Jag N. N. lofvar och svär vid Gud och Hans Heliga Evangelium, att
jag, som ordförande (ledamot) i (Taxerings) (Pröfnings) Comité skall påföra
hvarje förekommande skattskyldig person den beskattning, som han bör vidkännas,
så att, under ett noga iagttagande af föreskrifterne i nu gällandebevillnings-stadga,
hvarken kronan eller den skattskyldige förnärmas i deras
tillständiga rätt. Denna förbindelse skall jag på heder och samvete, utan en»
Bil, till Bivillnings-Utskottets Betänkande, N.o 12,
61
sidig afsigt och mannamon, redligen uppfylla; så sant mig Gud hjelpe till
lif och själ!”
Om skydd för Taxeringsman.
§. 123.
Som ledamöter af Taxerings- samt Pröfnings-Comité äro att anse såsom
Rikets Ständers ombud, hvilka ega att icke allenast verkställa bestämda
föreskrifter, utan ock med Rikets Ständers magt och myndighet afgöra och
besluta uti frågor, der endast den enskilda kännedomen och öfvertygelsen om
medborgares olika ställning ocb förhållande måste ligga till grund för pröfningen;
alltså komma dessa ledamöter att, i och för utöfningen af deras kall,
tillgodonjuta enahanda skydd och säkerhet, som uti lii §. Regerings-Formen
och 77 §. Riksdags-Ordningen är åt Riksdagsmän försäkrad.
Om ändrings sökande i Debiterings- och Taxeringsmål, samt om be•
svär öfver ådömde böter.
§. 124.
Vill skattskyldig söka ändring i den bevillning, som af debitering beror
och, i den ordning 80 §. föreskrifver, blifvit påförd, anmäle och full
följe
sin talan hos Konungens Befallningshafvande, inom två månader från den
dag, debet-sedein fått afhemtas, och vidfoge besvärsskriften vederbörligt betyg
derå. Är den klagande missnöjd med Konungens Befallningsbafvandes
utslag, ege han deröfver anföra besvär hos Kongl. Kammar-Rätten, inom Tretio
dagar från deraf erhållen del.
Besvär öfver Konungens Befallningshafvandes och Kongl. Kammar-Rättens
beslut, i frågor rörande debitering, uppehälle ej uppbörden af hvad påfördt
blifvit, hvilket ovägerligen bör gäldas, med rättighet likväl för den skattskyldige
att, efter vunnen lindring, kostnadsfritt hos vederbörande, mot qvittens,
återfå hvad för mycket blifvit erlagdt.
Med debitering förstås påföring af så väl personliga skyddsafgiften, som
allt hvad i öfrigt, enligt denna stadga, är bestämdt utsatt för person eller
egendom, och således ej på taxeringsmännens pröfning beror.
§. 125.
Nöjes den skattskyldige ej åt Taxerings-Comitees beslut, rörande egen
-
Bil. till Bevillning- Utskottet Betankandej N.o 12.
doms oell lägenhets, verks oell inrättningars värden, den inkomst Comiteen
ansett honom ega, eller den class, uti hvilken han, till bevillning efter
2:dra Art. i denna stadga, blifvit taxerad, vare han då berättigad att hos
Pröfnings-Comitéen i Länet söka ändring och rättelse, på sätt 116 §. här
ofvan föreskrifver. Öfver Pröfnings-Comiteens beslut må endast den skattskyldige
anföra besvär, hvilka, ställde till Kongl. Maj:t, skola inom Ti’e månader
från af beslutet erhällen del ingifvas, i Stockholm till Öfver-Ståthållaren och
i orterne till Konungens Befallningshafvande, som dem, med hvad de dervid
hafva att i underdånighet erinra, ofördröjligen till Kongl. Maj:t insända.
Ej må, af hvad anledning som helst, tili Taxerings- eller Pröfnings-Coinitées
handläggning eller förklaring, återförvisas mål, som af desse Comiteer
redan blifvit pröfva de.
Ilar skattskyldig icke klagat öfver Taxerings-Comitees åtgärd, men Landskamererare,
Kronofogde eller Häradsskrifvare dervid anmärkning gjort, och finner
Pröfnings-Comitéen skäligt, att, antingen med anledning deraf eller i öfrigt
utan föranledande af någre anmärkningar, Taxeringsmäns åtgärder rätta,
skall protocolls-utdrag utfärdas och de skattskyldige behörigen delgifvas.
Alla Expeditioner, i följd af Pröfnings-Comiteens beslut, utgifvas kostnadsfritt.
§. 126.
Kongl. Kammar-Rätten, som är Öfverdomstol i frågor, hvilka angå debitering,
då någon i sådant fall vill öfverklaga Konungens Befallningshafvandes
beslut, skall dessutom tillkomma att, endast upptaga och afgöra anmärkningar, som,
vid revision af räkenskaperne, kunna förekomma mot debitering, uppbörd
och redovisning af Bevillnings-medlen; och må besvär öfver Kammar-Rättens
beslut hos Kongl. Maj:t i underdånighet fullföljas, enligt den hänvisning,
som utslaget eller resolutionen bör innehålla.
Konungens Befallningshafvandes och Kongl. Kammar-Rättens utslag eller
resolutioner, rörande debitering, skola kostnadsfritt meddelas den klagande.
§. 127.
Den, som ej nöjes åt Konungens Befallningshafvandes utslag, hvarigenom
han till böter blifvit fälld i något af de fall, som finnes uppräknade, ej mindre
i denna Bevillnings-stadga, än uti de om mantals- och skattskrifning gällande
serskilda Nådiga författningar, må ega att besvära sig i Kongl. KammarRätten,
inom eller sist å Fyrationdefemte dagen efter af Konungens Befallningshafvandes
utslag erhållen del, communicationsdagen oräknad, med iagttagan
-
7lil. till Bevillnings- Utskottets Betänkande, N:o 12. 63
<le i öfrigt af hvad, angående böters nedsättning vid ändrings sökande i allmänhet
är föreskrifvet.
ART. Y.
Om Uppbörd, Afkortning, Undantag och Lindring samt Redogörelse.
§. 128.
Sedan Taxerings- samt Pröfnings-Comiteerne fulländat sina förrättningar,
skola ordentliga Uppbördsböcker, med deröfver författade sammandrag,
af Häradsskrifvare!! på landet samt Uppbördsman i städerne och vid Regementerne,
genast upprättas, och i Stockholm till Uppbörds-Contoret, i orterne
till Länds-Contoren inlemnas, inom den 1 November bvai’je år, för att,
efter undergången granskning, påtecknas ordres till uppbörden, contrasignerade
i Stockholm af Kamereraren vid Öfver-Ståthållare-Embetet för KronoUppbörds-Yerket,
samt i orterne af Lands-Kamereraren.
§. 129.
Häradsskrifvaren åligger vid ansvar, såsom för tjenstefel, att, enligt Uppbördsboken,
öfver all den bevillning, som blifvit påförd, författa Debetsedlar,
så skyndsamt, att de fyra veckor förr än uppbördstiden infaller, kunna
afhemtas bos någon inom socknen boende, hvilken om utdelningen besörjer,
och hvarom kungörelse skall till vederbörandes underrättelse utfärdas. Länsmän,
Fjerdings- och Sexmän, som inom socknen bo, vare ovilkorligen pligLige
att, på Häradsskrifvvarens begäran, desse sedlar emottaga och till en hvar,
som sig anmäler, utdela. Regementsskrivare eller Uppbördsman’ vid Regementet
bör äfven inom nämnde tiel tili Chefs-embetet, i och för behörigt
delgifvande, aflemna Debetsedlar öfver bevillningen af embets-och tjenstemännens
löner, och i krigstid skola de tillställas den hemmavarande Chefs-expeditionen
så tidigt, att vederbörandes ombud må, efter deras erhållande, få
tillgodonjuta laga besvärstid.
§. 130.
Debet-sedlarne skola specifikt, enligt hvarje artikel, upptaga, hvad den
64
Bil. till Bevillnings-Ulskoltets Betänkande, N.o ti.
skattskyldige för sig, hustru, barn och öfriga skattskrifne personer samt tjenstehjon
hör erlägga, jemte hvad honom i öfrigt för egendom, handtering,
rörelse och tjenst blifvit påfördt, i likhet med härvid bifogadt formulär.
§. 131.
Skattskrifvarén må, till ersättning för debet-sedlarne, njuta för hvar och
en, som ej öfverstiger fem R:dr, en skilling; deröfver till och med femtio
R:dr, två skillingar; samt för debet-sedel af ännu högre summa, åtta skillingar;
hvilken lösen i debet-sedeln intages. Likväl må vid ansvar, såsom för
tjenstefel, icke mera än en debet-sedel utfärdas för de utskylder, som inom
samma taxerings-district den skattskyldige påföras; äfvensom serskilda debetsedlar
icke få utfärdas för sådane tjenstehjon, sorn å husbondens förteckning
blifvit upptagne.
I
§. 132.
Hvad i anseende till debet-sedlars författande för landet stadgadt är,
kommer äfven för städernas Uppbördsman att gälla; skolande Magistraterne
på eget ansvar tillse, att debet-sedlarne af de skattskyldige i rätter tid kunna
uttagas. I Stockholm och Götheborg kommer att härmed så förhållas, som
serskildt förordnadt är, eller framdeles kan varda stadgadt.
§. 133.
Efter erhållne uppbörds-ordres och minst fjorton dagar före den, till
Krono-uppbördsstämmans företagande inom hvarje län, bestämde tid, skola
Kronofogdarne till Konungens Befallningshafvande insända uppgift å dagarna
till uppbördens förrättande; börande Häradsskrifvaren vid uppbördsstämman
vara närvarande, för att meddela behörig annotation å de skattskyldiges debet-sedlar,
enär uppbördsmannens qvittens, enligt uppbörds-författningarne,
den förutan, icke är gällande.
§. 134.
I Städerne skola Uppbörds-lerminerne, efter förutgången anmälan hos
Öfver-Ståthållaren eller Konungens Befallningshafvande, vederbörligen kungöras
och på vissa dagar, efter qvarter och nummer eller hvad annan ord
ning
-
Bil. till Bcvillnings-Utskottets Betänkandej No /a.
65
liing inora hvarje stad kan vara vidtagen, af Uppbördsmannen, i närvaro af
en Magistrats-person, förrättas; kommande i Stockholm att dermed förfaras,
som vanligt och redan fastställdt är.
§. 135.
Sedan Uppbords-stämman är hållen, kommer med reslantiers indrifvande
och hvad dertill hörer, att förfaras, såsom författningarne bjuda, eller vidare
kan varda stadgadt, så att aila Utskylderne, inom slutet af TJppbördsåret, eller
den 1 Maj, må vara å vederbörlig ort redoviste och i ränteriet nedsatte.
§. 136.
Sjömanshusens Föreståndare åligger, att för det vid Sjömanshusen skattskrifne
eller i deras rullor intagne sjöfolk debitera och uppbära hela heviilningen
efter denna stadga, äfvensom öfrige personella Iirono-utskylder, till
följd hvaraf de, både vid sjömäns utmönstring skola sådane afgifter dem för
löpande året påföra och affordra, samt, vid afmönstringen, för de förflutne
åren af förtjenta hyror innehålla den så heskalfade bevillning, jemte öfrige
personella utskylder, desse personer under deras frånvaro erlägga bordt, så
vida ej genom vederbörlige qvittencer styrkes, att utskylderne å annor ort
inom Riket guhine blifvit, antingen af sjöfolket sjelfve eller deras redare;
och skola Sjömanshusens Föreståndare, i likhet med andre Uppbördsman,
inom den 1 Maj och 31 Augusti hvarje år, genom stadens Magistrat, de uppburne
medlen hos Konungens Befallningshafvande i Länet redovisa och leverera
samt debiteringen verificera med bifogade specifike sjömansrullor, som
upptaga, jemte sjömännens namn, deras hemvist och redare, och till sjömännens
in- och utmönstring bestyrkas, af hvilka rullor bestyrkte utdrag för hvarje
Län, hvartill sjömännen höra, redogörelsen jemväl åtfölja, att ingå till Konungens
Befallningshafvande, som samma utdrag, jemte underrättelsen derom,
att.medlen blifvit behörigen redoviste, derefter med första tillsänder vederbörande
öfrige Konungens Befallningshafvande; kommande Sjömanshusens Föreståndare,
att för deras sålunda fullgjorda redovisning erhålla samma förmoner,
som blifvit andre debiteringsmän förunnade och af dem åtnjutas.
Sjömän, hvilka bevisligen äro mantals- och skattskrifne på landet för det
år, under hvilket de sedermera anmäla sig hos Sjömanshusen till sjöfart, skola
påföras personella afgifterne, der de äro mantals- och skattskrifne, samt
Sjömanshusen af dem för samma år ega att upphöra bevillningen endast efBih.
lill R, St. Prot. 1840. S Sami. 1 A/d. 7 Haft. n
66
Bil. till Bevillnings-Ulskoltets Betänkande N.-o tä.
ter 2:dra Artikeln, med skyldighet likväl att, vid redogörelsen för sistnämnde
bevillning, bifoga bevisen, att de personelle afgifterne blifvit annorstädes
påförde; kommande de, hvilka låtit bos sig skattskrifva sådane sjömän, alt
ansvara för personelle utskyldernes erläggande till vederbörande Uppbördsman.
Kustboer och andre, som idka sjöfart, utan att låta in- och utmönstra
sig å Sjömanshus, åläggas vid enahanda ansvar, som för underlåten uppgift
till Taxerings-Comité är stadgadt, att icke begifva sig från orten på sjöresa,
förr än de derom anmält sig till anteckning hos Pastor i församlingen, sorn
meddelar denna uppgift tili vederbörande Häradsskrifvare, hvilken det åligger
vaka deröfver, att Sjömansbevillningen blir sådane personer behörigen påförd,
för de år, sådan sjöfart biif\it idkad, att uttagas vid återkomsten till
orten.
. §. 137.
Husbonde häfte för tjenstehjons, och mästare ansvare för hos honom
mantalsskrifven gesälls eller arbetares, jemte deras hustrurs och barns, utskylder,
med rättighet att, genom afdrag å gesällens eller arbetarens arbetsförtjenst,
derföre göra sig betald. Enahanda förhållande ege rum, i afseende å gesäll
eller arbetare, som 3:ne veckor före mantalsskrifning från mästare afflytta t,
utan att sedermera låta sig skattskrifvas, då i slikt fall betalningsskyldigheten
drabbar den mästare, hos hvilken han senast under skatte-året arbetat.
Till gesäll eller arbetare, som efter mantalsskrifning afflyttat, lennie
mästare bevis, att ulskylderne blifvit innehållne; och bör lietta bevis af gesäll
eller arbetare företes, då lian bos vederbörande auctoritet om pass anhåller
för att sig till annor ort begifva. Åliggande det den mästare, hos hvilken
han derefter först arbete erhåller, att honom beviset affordra, eller ock, i
saknad deraf, för utskylderne ansvara, med samma vilkor, som redan nämnde
äro. Lika ansvar åligge och lika rättighet tillkomme de personer, hvilka
meddela sådane försvarssedlar eller antagningsbevis, på grund hvaraf försvarstagaren
är befriad ifrån att taga årstjenst enligt legostadgan; men innehar
tjenstehjon, gesäll eller arbetare egendom, handtering eller rörelse, sorn
är beskattning underkastad, ansvare sjelf för den deraf utgående bevillning.
§. 138.
Husbonde häfte jemväl för dess landtbönders, torpares och å egorne
bosatte arbetares krono-utskylder, vid bristande tillgång; dock alt för de sistnämnde
denna ansvarighet icke eger rum, så framt med intyg genom Soc
-
Bil. till Bevillnings-TJtskottels BetänkandeIV.-o 12.
67
kensia inmo-protocoll, eiler eljest behörigen kan styrkas, att jordegaren af deni
icke njutit en mot utskylderne svarande tjenstbarhet.
§. 139.
Flytta tjenstehjon, landtbonde!, torpare och arbetsfolk, eller byta de bostad,
sedan skattskrifningen verkställd är, vidkännes likväl förre husbonden
det förut stadgade ansvar för deras krono-utskylder, med rättighet att för
desamma njuta ersättning af de, som dem sedermera under året antagit.
§. 140.
Ilar skattskyldig efter mantalsskrifningen uppgifvit sin egendom till borgenärer,
elier dör han efter uppbördsårets början, skall, efter skedd bevakning,
bevillning gäldas af concursmassan elier sterbhuset, utan att utredning
eiler slut behöfver afvaktas.
Om dfkortningar.
§. 141.
Afkortning å bevillning må ega rum endast: l:o för dem, som aflidit
före den 1 Maj, då uppbördsåret börjas, i hvilket fall den aflidnes bevillning
efter l:a Art. i denna Stadga kommer att försvinna; men dör tjensteman under
årets lopp, eller erhåller han afsked, erlägge bevillning endast till den dag,
då lönen honom eiler dess sterbhus frångår; 2:o för gesäller och arbetare,
som före uppbörds-årets början allidit, då, jemte bevillningen efter l:a Art.,
den bevillning, hvartill den aflidne, enligt 2:a Art., varit taxerad, försvinner;
och 3:o för dem, som icke mägta påförde utskylder erlägga. Afkortning eger
aldrig rum för den bevillning, som af jord eller egendom utgå bör.
§• 142.
Afkortningslängd underteckne, med ansvar för rigtigheten, vid Regementen
och Corpser Chefen, i stad uppbördsman, samt å landet Kronofogde
och Häradsskrifvare.
I stad skall denna längd dessutom af Magistraten och minst t vänne af
Taxeringsmännen granskas, verificeras och underskrifvas. Å landet skola
längderne å utlyste allmänna sockenstämmor uppläsas, då Pastor och 2 Sock
-
63
Bil. till Bevillnings-Ulskollets Betänkande j No 12.
neman skola intyga, om något vid dem varit att erinra samt huruvida sådane
förhållanden i afseende på arbetsfolk förekommit, som, enligt 138.
befria jordegare ifrån ansvarighet för utskylderne.
Åfkortnings-längderné skola derefter, i Stockholm lill Öfver-Ståthållaren,
i Länen till Konungens Befallningshafvande, aflemnas till ytterligare pröfning,
och, om något dervid icke varder påmindt, till afföring i räkenskaperne
beordras.
Om Undantag och lindring i JBevillningén.
§. 143.
Från afgift efter Första Artikeln befrias: l:o ynglingar, som viri Academier,
Gymnasier, Carolinska Institutet och allmänna Skolor idka studier,
samt Elever vid Technologiska Instituten; 2:o Manufactnrister och Fabriksidkare
i Eskilstuna fristad, så för egne personer, som för deras hustrur och barn;
3:o personer för det året, då de beredas till Herrans Nattvard, om de än
fyllt 18 år.
§. 144.
Befrielse från afgift enligt 1 och 2 Art. åtnjuta:
l:o I tjenst varande så viii som med rättighet till pension afskedade gemenskapen
af Indeldta och Yärfvade armeen till lands och sjös, jemte båtsmanshållet;
2:o
Gemenskapen af extra roterade och conscriberade krigsfolket för det
krigsår, då de gjort någon garnisons- eller fälttjenst; och skall, till bestyrkande
af verklig tjenstgöring, när afkortning eller restitution sökes, behörigen
upprättad och uuderskrifven förteckning å manskapet till Konungens Befallningshafvande
i orten af Chefen aflemnas.
Dock sträcke sig de, uti dessa 2:ne punkter, stadgade undantag endast till
krigsfolkets egne personer;
3:o Upptagne fattige barn till den genom Kongl. Lego-stadgan af den
23 November 1833 föreskrifne ålder, fattighjon eller sådane personer, som
njuta understöd af Barmhertighetsverk och allmänna Inrättningar, ehvad de
hafva försvar eller icke, svagsinte, bräcklige och andre, som äro fattige oell
ega så ringa arbetsförmåga, att de icke kunna förvärfva nödtorftigt uppehälle
för sig och de sina, äfvensom medellösa fångar;
Bil. till Bevilliiings-Utskotlels Betänkande N-o 12.
69
4:0 Invånarne i Särna Socken af Öster Dalarne;
5:o Krono-nybyggare i Stora Kopparbergs, Gefleborgs, Vesterbottens,
Vester-Norrlands, Norrbottens och Jemtlands Län, under de första femton
frihetsåren för sig sjelfva, hustrur och hemmavarande barn, men icke för
tjenstefolk; torftige krono-nybyggare måga under frihetsår tillgodonjuta denna
befrielse, äfven sedan de första femton åren tilländalupit, efter den pröfning
al deras belägenhet, sorn Täxerings-Comitéerne skall åligga.
§. 145.
Befrielse efter 2 Art. njuta:
l:o Innehafvare af en eller flere tjenster, antingen utan lön eller inkomst,
elier hvars sammanräknade belopp ej öfverstiger Tvåhundrade R:dr,
med iagttagande af livad 3:e §. föreskrifver; auscul tanter och extra ordinarie
tjenstemän af alla stater, hvilkas inkomster genom arfvoden eiler sportlar
icke öfverstiga sistnämnde summa; de personer, hvilka af staten eller allmänna
Verk åtnjuta pensioner, som icke öfverstiga Tvåhundrade R:dr; afskedade
eller blott caracteriserade personer utan tjenst och löneinkomst, jemte studerande,
hvilka för enskild undervisning icke hafva mer än Tvåhundrade
R:dr lön, äfvensom i beräkning af lönebelopp eller extra inkomster icke upplagas
å stat bestådde expenser och skrifvarehjelp; tractamente under Commenderingar
utom station; fältaflöning i krig på längre eller kortare tid; pensioner
till delegare af Arméens, Amiralitets- eller Civil-statens Pensions-inrättningar,
samt alla andra pensions-inrättningar, till hvilka delegarne sjelfva bidragit
eller hvilka från enskilda donationer härröra; embets- och tjenstemäns resepenningar
och tractamenten i kronans ärenden; Häradsskrifvares Debetsedelslösen;
Cassörers missräkningspenningar; Landt-räntemästares remisslage;
Presterskapets så kallade pros te-tunnor; reseunderhåll och arfvoden i och för
Riksdagar, samt det afdrag, som, då embets- och tjensteman tillträder lön,
innehålles under namn af begrafningshjelp;
2:o Personer, hvilka angifvit nyttiga uppfinningar, för den belöning, som
i sådant afseende åtnjules;
3:o Kronans och Statens jemte andra till allmänt behof anslagne byggnader,
verk och inrättningar, hvarunder likväl icke må inbegripas sådane,
hvarigenom hyresmedel eller annan inkomst till enskilde personers eller corporationers
förmon inflyta; den del af städernes jord, hvaraf inkomsten är
anslagen till aflöning åt de städernes tjenstemän, hvilka till bevillning för
deras löneinkomst sjelfve taxeras; district- och socken-magasin boställshus
70
Bil. till Bevil/iiings-Ulskottets Betänkandej N;o 12.
och sådane hus i städerne och på landet, som begagnas till boställen för barmhertighets-inrältningar,
antingen boställs-innehafvaren desamma bebor eller icke;
4:o Höganäs stenkols-grufva, såsom varande af en större patriotisk och
för Riket gagnelig omfattning; dock endast lill nästa Riksdag;
5:o Skol inrättningar för den afkomst, som de, i följd af gåfva eller
testamente, åtnjuta från jord-egendomar på landet, så länge den, för dessa
egendomars fulla värde belöpande, bevillning af desammas egare betalas; dock
att de tjenstemän, hvilka af sådan afkomst njuta lön, böra för densamma erlägga
bevillning, då den öfversliger 200 R:dr, efter stadgad förvandlingsgrund;
6:0 Spar-Banker, såsom varande af allmän nytta;
7:o Bokhandlare, som icke anses hafva 200 R:drs inkomst.
§. 146.
Sedan i 35 §. allmänna Bolag blifvit bevillning ålagd genom föreskrifven
afgift å utdelningen, följer deraf, att vidare bevillning ej kan påföras de
synbara tillhörigheterne under dessa Bolag, såsom redan beskattade.
Af sådan anledning skall jemväl bevillning afkortas, enär, till vinnande
af säkerhet och reda för Statens inkomster, bevillning måst erläggas af hem
o
00
man, verk och lägenheter, som Rikets Academier tillhöra, 1 den mon det
behörigen styrkes, att inkomsten deraf är anslagen och verkligen utgår till
lön för vederbörande Embets och Tjenstemän och således, enligt 2 §. af
denna stadga, redan blifvit beskattad.
§. 147.
De af allmogen, som ej ega eller bruka mer, än ett fjerdedels hemman
och derunder, så vida värdet deraf icke öfverstiger Ett tusende R:dr; torpare,
gerningsmän, inhyseshjon, bruks- och fabriks-arbetare å landet, arbetskarlar
samt fiskare på landet, fiskare och sådane torftige personer i städerne,
sorn ej äro borgare, så väl sorn förenämnde personers enkor, samt gemenskapens
hustrur och enkor skola, enär de hafva fyra barn och derutöfver af
ett eller flere giften, under femton år, i den ålagde bevillningen njuta ett
afdrag af fyra skillingar för hvarje barn, hvarjemte de för mantalspenningar
äro frikallade. Häradsskrifvvarén upptage sådana minderåriga barn i mantalslängd
till namn, födelseår och äfven födelsedag för det äldsta af de minderårige,
samt utföre i de 2:ne tillökta columner främst deras antal, som
få eftergift på nämnde grund för mantals-penningar, och dernäst de barns
Bil. till Bevillnings-ZJtskoltets Bctdnknnde, N.-o 11. gi
anlal, flir hvilka be v i J111 i 11 gs-a fel 1 aget ålujutes, du mantals-längden kommer
alt ligga till grund för afkortningen.
Torpare och inhyses-hjon, eller deras enkor, sora vid mantals- och skaltskrilningen
med af Pastor utgifvit eller godkänclt bevis styrka, att de huit
vaccinera fyra barn, skola dessutom, för mera redighets skull, hädanefter och
då de derför förut icke erhållit afkortning, på en gång åtnjuta 40 skillingars
afdrag å bevillninger..
Q O
§. 148.
Allmogen i Herjeådalen, samt Öster- och Vesler-Dalarne, nemligen Ofvan-
oel) Nedan-Siljans, samt Westerdahls fögderi, och Gagnefs socken af
Säthers fögderi uti Stora Kopparbergs Län, äfvensom inbyggarne i Elfvedahls
och Fr) ksdals Finnskog uti Gäl lstads Län varda ifrån bevillning efter 1 och
2 Art. till hälften befriade; de åter af allmogen i Kopparbergs Län, som afbörda
sig mantals-penningarne med kol till Stora Kopparbergs Bergslag, njuta
befrielse tili hälften af beviliningen endast efter 1 Art.; hvarjemte de, som
icke deltagit i extra grufvu-hjeipen, men äro ålagde att utgöra grufvu-hjelp
till Löfås silfververk samt den så kallade kungsgärds-hjelpen, förskonas, så
länge dessa onera fortfara, från en fjerdedel af beviliningen efter 1 och 2
Art.*, med mindre än att de på ofvanförde grund njutit lindring till hälften
från personella afgiften, då den icke vidare dem efter 1 Art. kan tillgodokom1,
11a. Befrielse till hälften af beviliningen pfter 1 Art. njuta, intill nästa Riksdag,
de af allmogen i Westerbottens, Norrbottens och Jemtlands Län, äfvensom
fjelltrakterne i Westernorrlands Län, samt fiskare i Bohus Län, som icke
ega jord, idka näring eller hafva annat yrke, och, enligt taxeringsmännens
pröfning, anses deraf vara i behof. De i Östersunds stad bosatte Borgare,
hvilka der idka rörelse och näring, njuta, likaledes intill nästa Riksdag, efter
enahanda pröfning af taxeringsmännen, eftergift till en tredjedel al hvad Femte
classens städer, efter 2: Ira Al t. af denna stadga, utgöra.
§. 149.
I staden Borås åtnjuta de invånare, som genom de staden öfvergåiigne
eldsvådor blifvit satte ur stånd att erlägga personlig skydds-afgift, befrielse
derifrån, efter taxeringsmännens pröfning och bestämmande, för man, hustru
och barn, hvarförutan alla tomter, hus och byggnader i Borås må undantagas
från bevillning, samt bevillning för handel och rörelse derstädes utgöras
72
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkandej IV-o 12.
endast med tre fjerdedelar af hvad. så i allmänhet, som för den classens städer
i synnerhet' blifvit stadgadt; och kommer denna lindring att intill nästa
Riksdag fortfara.
§. 150.
Från bevillning, beräknad efter lästetalet, fritages skepps-redare för de
fartyg, som andra året bevisligen legat i hamn obegagnade.
Om Redogörelsen.
§. 151.
De instructioner och förordnanden, rörande räkenskaperna öfver Kongl.
Maj:ts och Kronans till Stats-Verket anslagne räntor, samt uppbörden och
redovisningen, som nu äro gällande, eller framdeles kunna utfärdas, skola jemväl
i allt, som angår bevillningen, lända Uppbördsman och de flere vederbörande
till ofelbar efterlefnad. Dock må, i landsböcker och räkningar, bevillningen
och öfrige Riksgälds-Contoret tillslagne fonder icke sammanblandas
med Stats-Contorets och andra Verks medel.
§. 152.
Öfver hela bevillningen efter denna stadga skall för Stockholms stad af
Krono-Uppbörds-Kamereraren och för Länen af Lands-Contoren, vid ansvar,
upprättas sammandrag, i nogaste öfverensstämmelse med de härvid bilagcle
formulärer, hvarvid största uppmärksamhet hör användas, att alla uppgifter
blifva med verkliga förhållandet enlige, hvilka sammandrag af Öfver-Ståthållaren
och Konungens Befallningshafvande till Riksgälcls-Contoret insändas inom
Januari månads slut under uppbördsåret.
Dessa sammandrag skola i Riksgälds-Contoret på det nogasté till summorna
granskas, och om, vid jemförelse af föregående årens sammandrag,
olikheter skulle finnas i antal af hemman lägenheter och räntor eller andra
uppgifter, som till rättelse tjena, skola vederbörandes förklaringar deröfver
infordras, hvilka vid sammandragen biläggas, samt derefter, jemte sammandragen,
öfverlemnas till Kammar-Collegiurn, för att pröfva felens beskaffenhet
och
Bil, till Bevillnings-U tskottets Betänkande, N:o 12.
75
oell hvad ansvar derå följa bör. Sedan förberörde handlingar blifvit till
Riksgälds-Contoret återställde, upprättas derstädes ett General-sammandrag öfver
bevillningen, hvilket genom trycket utgifves.
§. 153.
På det hvarken Uppbördsmännen må ådraga sig halance, eller den skattskyldige
åsamka sig flere årsrester, skall det åligga det Embetsverk, hvilket,
jemlikt instruetion och författningar, inseendet öfver uppbördsverket i hela
dess vidd är uppdraget, att, enär af de årligen inkommande berättelser inliemtaS
eller af Fullmägtige i Riksgälds-Contoret anmäles, att restantierne på
något ställe, utan uppgifven serdeles giltig orsak, stigit till mera, än vanlig
höjd, genast låta genom Konungens Befallningshafvande i orten eller annan
vederbörligen förordnad person, behörige rest-ransakningar anställa, samt,
derest vårdslöshet, fel eller försummelse hos någon Uppbördsman formärkes,
utan allt uppehåll låta den felaktige tilltala och till lagligt ansvar befordra;
äfvensom Embetsverket åligger vidtaga sådana anstalter, att de befunne restantierne
med möjligaste skyndsamhet indrifvas.
Stockholm den 30 April 1840.
S f ÖCK HOLM, ECKSTE1NSKA BOKTRYCK PRIET 1840.
Bevillnings-Ut skot tels Utlåtande, N;o i3. 14•
1
N:o 13.
Ank. till Exp. Utsk. den i5 Maj, kl. 1 e. ra.
Utlåtande, i anledning af framställde anmärkningar vid Utskottets
under JY:o 3 afgijna Betänkande.
Sedan Hedervärda Bonde-Ståndet, enligt ankommet protocolls-utdrag af
den fy näsllidne April, på grund af gjorde anmärkningar, återremitterat
Utskottets under N:o 3 aflåtne Betänkande, angående Gustaf Bernhard Appelquists
motion örn Debelsedels-lösens afskaffande, samt skattskrifvarens
åliggande att å Debetsedeln jemväl uppföra communala afgifter, får Utskottet
vördsamligen tillkännagifva, att, sorn Utskottets ifrågavarande Betänkande,
enligt ankomne protocolls-utdrag från Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
samt Högvördige Preste-Ståndet af förutnämnde dag, äfvensom från Yällofl.
Borgare-Ståndet af den 1 sistlidne April, är vordet bifallet, kan berörde
återremiss ej lill någon vidare åtgärd å Utskottets sida föranleda.
Stockholm den ify Maj 1840.
->T- — -  ■
N:o 14.
Ank. till Exp. Utsk. den i5 Maj, kl. 1 e. ra.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar vid Betänkandet N:o fy'
Under den 11 sistlidne April, har Hedervärda Bonde-Ståndet, på grund
af Utskottet den 25 i nyssnämnde månad tillhandakomne anmärkningar,
återremitterat Utskottets Betänkande N:o fy, angående Gustaf Bernhard Appelquists
motion, om kungörelses utfärdande, att Häradsskrifvare utan lösen
skulle vara skyldige i mantals-längden anteckna hemmansköp, arrende-contract
m. m.; men då Högloflige Ridderskapet och Adeln den 22, Högvördige
Preste-Ståndet den 1 1, samt Välloflige Borgare-Ståndet den 22 nästlidne
April Betänkandet bifallit; så anser Utskottet, i afseende på återremissen,
någon annan åtgärd icke vara erforderlig, än att om ett sådant
förhållande Hedervärda Bonde-Ståndet vördsamligen underrätta.
Stockholm den ify Maj 1840.
Bih. till R. St. Prot. iSfyo. S Sami. 1 A/d. 8:de Hiift.
2
B ev ilin ings-Ut skottet s Utlåtande, N-o 15, Betänkande, N:o 16.
N: o 15.
Ank. till Exp. Ulsk. d. i5 Maj, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar vid Betänkandet JS:o 5.
Sedan Bevillnings-Utskotlet uti Betänkande N:o 5 afgifvit utlåtande
öfver Riksdagsfullmägtigen J. O. Widegrens af Anders Jonsson fiån Tuna,
såsom egen upptagen, inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckta motion, om
befrielse för allmogen att erlägga Bevillning för ulöfvande och försäljning
af handsmide; så har nämnde Betänkande, i följd af dervid gjorde anmärkningar,
blifvit från Hedervärda Bonde-Ståndet under den 11 näsllidne April
återremitleradt; men som, enligt ankomne protocolls-utdrag, detta Betänkande
är vordet bifallet hos Högloflige Ridderskapet och Adeln den 22,
och Högvördige Preste-Ståndel den i 1 samt Välloflige Borgare-Ståndet den
22 näsllidne April, åsterslår för Utskottet icke någon annan åtgärd, i afseende
på berörde, genom trenne Riks-Stånds beslut, afgjorde fråga, än. att
derom vördsamt underrätta Hedervärda Bonde-Ståndet»
Slockholm den 14 Maj i84°*
N:o 16.
Ank. till Exp. Utsk. den ai Maj, kil 1 e. nr.
Betänkandej angående Herr Munck af Rosenschöldsj Nils Rudolfa
afgift ta yttrande, angående förändrade grunder för allmänna
Bevillningen.
Efter det Utskottet redan utarbetat förslag till grunder för allmänna'
Bevillningen och, i sammanhang dermed, äfven handlagt Herr Munck af
Rosenscliölds motion i ämnet, har, genom remiss från Högloflige Ridderskapet
och Adeln, Utskottet fått emottaga nedanstående yttrande, innehållande
utveckling af motionärens åsigter, nemligen:
”Utgående från den åsigt, att Bevillnings-förordningen, som nu bearbetas,
hör icke vara tryckande för den gifta hemmanslösa arbels-classen,,
Bevillnings-Ulskottets Betänkandej N.-o 16.
3
äro de förändringar i grunderna för vår Bevillning, hvilka jag vågade föreslå,
följande:
a) all den gifta liemmanslösa arbelsclassen emlast bör betala skyddsafgift,
men ingen bevillning för sin obetydliga egendom, ännu mindre för
så kallad rörelse, hvilken bevisligen stundom blifvit pålagd simpla dagakarlar;
b)
att de, som icke kunna utgöra sin bevillning, med mindre sängoch
gångkläder och annat nödigt bohag blifver utpantadt, böra frikallas,
då det bör åligga kronobetjeningen alt lill Landshöfdinge-Einbetet insända
rapport med förteckning på slika restantier;
c) att i stället bör hela tjenstehjons-classen, liksom i Danmark, vid
serskildt uppbördsmöte utgöra bevillning, dels genom skyddsafgift, dels
genom vissa procent af sin lön, enligt (öretedd löningssedel, eller ock serskild
bok, alldeles såsom i Danmark. Hvad den vilda ungdomen eljest förspiller
på kragen, på marknader och i dansstugor, deraf borde den lemna
en liten obetydlig del till Staten; emedan tjenstehjons-classen bär den långt
tattare, än den gifta hemmanslösa arbets-classen, som både skall sjelf skalla sig
födan och har familj alt försörja. Hvad Staten således skulle förlora i bevillning
af den class, som ej kan bära den, utan att blifva utarmad, skall
Staten få fullkomligt, jå dubbelt, ersatt af tjenstehjons-classen, som hittills
aldrig stått i förhållande till Staten, utan såsom en straffande magt och
annars ej haft det minsta med Slaten att skaffa. Tjenstehjons-classen bör
komma i förhållande till Staten, äfven såsom en skyddande och just derför
skattfordrande magt;
d) men skulle Staten utöfver dessa hjelpkällor behöfva tillskott, så äro
de att påräkna, om vid hvarje boförteckning gifves en fjerdedels procent i
Bevillning; om vid hvarje utmätnings-auction uttages af borgenärens fordran
åtminstone en half procent,, samt om af alla intecknade fordringar
gifves i bevillning en åttondedels procent. Fullföljdes principen conseqvent,
så boide Disconter, Privat- och Spar-bankar och alla fonder af hvad slag
de" vara månde gifva en fjerdedels eller åltondedels procent i bevillning.
Dervid behöfdes ingen utmätning, såsom då man hos den gifta hemmanslösa
allmogen ofta ulpantal helgedagsklädningen, så att hvarken man eller
hustru kunnat gå lill Nattvarden, utan att låna det plagg, med hvilket de
knäböjt vid försoningens och barmhertighetens altare. Se här pauperismens
uppkomst och anledningen till behofvet af Fattigvårds-Comite; ty
bördan i bevillningsväg har drabbat de classer, som icke kunde bära den.”
4
Beri lini ngs-Ut.skotte Is Betänkande, N.o 16.
Då motionärens förslag hufvudsakligen synes åsyfta befrielse för arbetsclassen
från serskild bevillning efter 2:dra Artikeln, men att deremot tjenstehjon
borde, jemte skyddsafgiften, erlägga vissa procent aflönerne; så enär
Utskottet uti Betänkandet N:o 12, i afseende på grunderne för den blifvande
allmänna bevillningen, tillstyrkt upphörandet af bevillningsafgifter för
arbetsfolk efter nämnde artikel, samt den föreslagne procentberäkningen af
tjenstehjons löner , skulle komma alt innefatta en ökad beskattning för husbönder,
hvilka jemväl lingö ansvara för denna nya afgift, sorn redan, utur
sådan synpunkt betraktad, blefve i tillämpningen obilligt betungande, anser
Utskottet sig böra vidblifva dess i berörde Betänkande afgifne utlåtande,
att Herr Munck af Rosenschölds förslag icke föranleder
till någon åtgärd.
Stockholm den 21 Maj 1840.
Rättelser uti Herr von Posts Reservation vid 3():de och i25:te §§. af
Höglofl. Bevillnings-Ulskottets Betänkande N:o 12, angående grunderne för
den blifvande allmänna bevillningen samt föreskrifterna för tillämpningen
deraf:
Pag. 29. Raden 5 nedifr. står: Riksdag " det är, uteslutande etc., läs:
Riksdag/’ — det är: uteslutande etc.
Pag. 3o. Raden 2 uppifr. står: när läs: enär
„ „ 7 „ „ det är: icke, läs: det är icke:
„ „ 9 „ „ eller etc. inskränkning, läs: man etc. in
kräktning.
„ n „ „ sorn, läs: såsom.
„ „ 8 nedifr. „ husförhörsboken, delta etc., läst husförhörs
boken,
enär detta etc.
,, ,, 7 » }> få> läs: får.
TRYCKT HOS J. A. WALLDEN,
1840.
Bevillnings-Ulskoltets Betänkande, N:o 17.
i
N:'o 17.
Ank. tilt Exp. Utsk. den 25 Maj, kl. 11 f. m.
Betänkande, 1 anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifvelse till Bi~
hets Ständer, i fråga om Lnndt-Räntmästares befrielse från skyldigheten
att för remisslage erlägga bevillning.
Grenom Nådig Skrifvelse af den 24 näsllidne Murs (införd i t:sta Sami.
i Afd. under N:o 43), har Kongl. Maj:l, sorn inhemlat, att, sedan den af Rikets
Ständer vid 1818 års Riksdag antagne beräkningsgrund för Landt-Räntrnästarnes
lönevilkor, vid verkställigheten befunnits föranleda till åtskilliga
missförhållanden, Rikets år 1823 församlade Ständer härutinnan beslutat en
sådan förändring, att Landt-Räntmästai ne, hvilkas aflöning förut till betydlig
del utgjordes af remisslaget eller uppbörds-procenten, derefter skulle undfå
bestämda löner, svarande mot deras tjenstemanna-skyldigheter och beräknade
till 1,200,1000 och 800 R:dr, allt i förhållande lill olika, tjensterne medföljande
besvär och ansvar, hvaremot de, såsom ersättning för omkostnader,
besvär och möjlige förluster genom missräkning eller origtiga sedlar i och för
penninge-remitteringen, skulle få uppbära ’:dels procent å de medel, hvilka
frän Landt-Ränterien remitterades till Kongl. Räntekammaren och andra publika
verk, samt denna af Kongl. Maj:t gillade beräkningsgrund för LandtRäntmästarnes
remisslage sedermera fortfarande tjenat lill efterrättelse, och bevillning
till fastställde belopp utgått af så väl nämnde extra inkomst, som
af de nya lönprne, men alt, då Rikets Ständer vid 1820 års Riksdag yttrat
den åsigt, att Landl-Räntmästarnes till |;dels procent fastställda remisslage
vore att betrakta endast såsom ersättning för omkostnader i och för penninge-remitteringen,
samt i 162 §. af i83o och j63 §. af 1835 års Bevillnings-Förordning
undantag från bevillning finnes gjordt för skrifvarhjelp och
expencer, hvarmed nyssberörde ersättning närmast syntes kunna jemföras,
Kongl. Majit ansett samma ersättning böra af enahanda skäl från bevillning
fritagas, helst det möjligen kunde inträffa, att en Landt-Räntmästares inkomst
af remisslaget till betydlig del eller helt och hållet medtoges, dels
Bih. till R. Brot, 1840. 5 Sami. 1 Afd, g Haft,
2
Bevillningi-Utskottets Betänkande, N:o fj.
för besti idande af koslnaderne med penninge-remitleringen, dels till ersättning
för de oduglige sedlar, han vid uppbörden tilläfventyrs kunde emottaga, och
hvarigenom det kunde inträffa, att Landt-Räntmästarne fingo vidkännas bevillningsafdrag
för en inkomst, som i sjelfva verket användls till omkostnaden
i och för tjenstgöringen; af sådan anledning och under förmodan, att
de nu framställde serskilde förhållanden blifvit förbisedde, vid redactionen
af senast utfärdade Bevillnings-Förordningar, öfverlemnat till Rikets Ständers
pröfning och afgörande , huruvida icke bevillning å remisslage endast må
ega rum för sådane uppbördsman, som åtnjuta dylik inkomst till högre
belopp, och såsom påräknad förbättring i deras löner, men Landt-Räntmästarne
deremot från bevillning å det dem bestådda remisslaget befrias.
Högstberörde Nådiga Skrifvelse har af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
blifvit till Stats- och Bevillnings-Ulskotten, men af de öfrige RiksStånden
till Bevillnings-UtskoLtet ensamt, remitterad; och som härvid förekommit,
att Utskottet, i anledning af Herr C. G. F/istedts, inom Vä Hofi. Borgare-Ståndet,
derom väckta motion, uti betänkandet N:o ia, angående grunderne
för den blifvande allmänna bevillningen, redan 3'tlrat sig i ämnet, samt
tillstyrkt, att LandlRäntmåstares remisslage må från bevillnings-afgift befrias,
på sätt i45 §. af Utskottets, vid berörde betänkande fogade, förslag till Bevillnings-stadga
närmare utvisar, så anser Utskottet någon annan ålgiird, i
afseende härpå för närvarande icke erforderlig, än
att sådant hos Rikets Höglofl. Ständer vördsamt anmäla.
Stockholm den 25 Maj iS-jo.
Bevillning-Utskottets Betänkande, N:o 18,
3
N:o 18.
Ank. till Exp. Utsk. den 25 Maj, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer, angående eftergift af personella utskylder för afskedade,
till underhåll berättigade, soldater och deras vederlikar under expectance-tiden.
Medelst Nådig Skrifvelse af den 24 nästlidne Mars (^införd i 1 Sami.
r Aid. under N:o 4^), liar Kongl. Maj:t, som funnit den befrielse från personella
utskylder, hvilken redan är beviljad a-fskedadt, med pension försedt,
manskap af indeldta och värfvade armeen, med lika, om ej större, skäl böra
tillgodokomma de afskedade soldater och deras vederlikar, som, ehuru
berättigade all, efter viss tid, undfå pension, deraf ännu icke hunnit komma
i åtnjutande, och sådant utan afseende på de från oförmåga till arbete eller
bräcklighet hemtade anledningar, som serskildt berättiga till eftergift af vissa
allmänna uLskylder, till Rikets Ständer öfverlemnat, huruvida de icke må
finna lämpligt att om ifrågaställde tillägg i Beskaltnings-författningarne besluta.
Af Ilögvördige Preste-Ståndet är Högstberörde Nådiga Skrifvelse remitterad
lill Stats- och Bevillnings-Utskotten, men af de öfrige Riks-Stånden
lill Bevillnings-Utskottet ensamt, hvarvid, inom Hedervärda Bonde-Ståndet,
åtskillige ledamöter sig i ämnet yttrat.
Då Bevillnings-Utskottet, uti dess, vid betänkandet N:o 12, angående
grunderne för den blifvande allmänna Bevillningen, fogade förslag till Bevillnings-stadga,
j44 §•» tillstyrkt den mot lydelsen i 162 §. af nu gällande
Bevillnings-förordning förändrade föreskrift, att den med rättighet till
pension afskedade gemenskapen af indeldta och värfvade armeen må åtnjuta
befrielse från afgift, enligt irsta och 2:dra artiklarne; så finner Utskottet
någon annan åtgärd, i följd af Kongl. Majrts ofvannämnde Nådiga Skrifvelse,
för närvarande icke kunna af Utskottet vidtagas, än
att berörde förhållande hos Rikets Högloft. Ständer vördsamt
anmäla.
Stockholm den 25 Maj 1840.
STOCKHOLM, Eliens och Granbergs Tryckeri, iS4o.
Bepillnings-Utskottets Betänkande, N\o ig.
l
N:o 19.
Ank. till Exp. Utsk. den 4 Juni, kl. ii f. m.
Betänkande, sä väl i anledning af verkställd granskning
af Post-Taxorna för Inrikes brefvexlingen, som ock
angående åtskillige Postväsendet rörande motioner.
Följande motioner, i afseende på Postverket, hafva blifvit till Bevillnings-Utskottet
remitterade, nemligen:
l:o från Högloft. Ridder skalet och Adeln, af Herr von Troil,
Emil, som föreslår: att all brefpost måtte med gästgifveriskjuts fortskaffas
och följagtligen några serskilda posthemman icke vidare finnas,' att porto
för alla till inrikes orter adresserade bref om ett lod, utan afseende på
destinations.ortens aflägsenhet, bestämmes till lika belopp, att utgå med 4
skillingar Banco; att stämpladt bref-couvert-papper måtte i alla städer för
det bestämda portopriset till salu finnas och bref, i dem inneslutna, på
alla Post-Conlor emottagas, för att, utan betalning, vidare fortskaffas, hvarvid,
i händelse brefvet väger öfver i | lod, derefter lämpad Josén, vid
brefvets emottagande, erlägges; alt vid hvarje gästgifvaregård, som af
brefpost passeras, stämplade bref mätte af gästgifvare emottagas och med.
först afgående brefpost till närmaste Post-Contor insändas, men recommenderade
bref endast på Post-Contoren inlemnas; att orecommenderade
bref, adresserade lill någon gästgifvaregård, som af brefpost besökes, böra,
utan serskild betalning, från närmaste Post-Contor dit afsändas, för att
hållas egaren tillhanda; att, så vidt möjligt vore, gående poster inrättas
till hvarje socken, inom hvilken hvarken Post-Contor eller af åkande post
passerad gästgifvaregård finnes, hvilken post, en gång hvarje vecka, borde
afgå till och ankomma ifrån närmaste Post-Contor eller Post-gästgifvaregård,
och att församlingens klockare syntes böra öfvertaga bestyret med
brefvens emottagande, afsändande och utlemnande, såsom för gästgifvare
bär ofvan föreslagits; att beställning af hästar för resande å alia vägar,
som af åkande poster passeras, mätte, mot billig afgift, från alla Post-Contor
expedieras. Och har motionären, enär berörde förslag vore af en mera
omfattande art och erfordrade flera förberedande undersökningar och
åtgärder, ansett lämpligast, att Rikets Ständer för närvarande allenast frambära
deras underdåniga anhållan, att Kongl. Maj:t till nästa Riksdag ville,
Bih. till IL St. Prof, 1840. 5 Sami. 1 Afä, 10 Häftet. 1
2
Bevillning s-Utskottets Betänkande,, N'o 19.
sedan saken blifvit fullständigt utredd, till dera aflåta Nådig Proposition
i ämnet, samt att emedlertid nedsättning af postporto till 8 sk. Banco lodet
må ega ruin för alla de afstånd inrikes orter emellan, som, enligt nu
gällande Taxa, anses erfordra högre porto.
Vid förenämnde motion finnas fogade följande, i anledning deraf af
gifna,
yttranden, nemligen:
a) af Herr Rosenblad, Bernhard, som, med förbigående af sjelfva motionen,
önskar, att Postverket måtte förbättras och tili paket-inrättning utsträckas;
b~)
af Herr Peyron, Gustaf Abraham, som afstyrker motionen, af det
skäl, att han anser densamma åsyfta en omskapning af de grunder, hvarå
Post-inrättningen nu hvilar, som, efter hvad de förut i ämnet utan framgång
gjorde undersökningar visat, vore omöjlig att tillvägabringa;
c) af Herr von Hartmansdorff, August, som äfven afstyrker förslaget,
emedan detsamma, enligt bans förmenande, förorsakat England, i hvilket
land detta förslag är antaget, en förlust af flera milioner; och
dd) af Herr Bergenstråle, Clas Gabriel, hvilken hufvudsakligen bestrider
den del af motionen, sora föreslår, att Gästgifvare skulle mottaga bref
att dem vidare fortskaffa, på grund deraf, att minst hälften af Gästgifvarne
inom landet icke kunna skrifva.
2:o Från Wallo fl. Borgare-Ståndet:
a) af Herr Morsing, M. T., som hemställer, att brefporto inom Riket
må nedsättas a5 procent af hvad det nu är, och att porto för brefvexling
till och ifrån utlandet återställes till hvad det var före sista förhöjningen
; och
U) af Herr Halling, C. C., som föreslår, att den bevillning, som, under
namn af postmedel, utgår, mätte fortfara till oförändradt belopp, såsom
i allmänhet oöfverklagad, och blifvande öfverskott derå, hädanefter
som hittills, användas till förbättring och utvidgning af post- och andra
eommunicationer; hvarvid Herr Wcern yttrat, att postporto för utländska
bref i allmänhet, såsom nog dyrt, öfverklagas.
Beträffande först hvad i Herr von Troils omförmälde motion förekommer,
rörande förändring af nuvarande post-inrättning, så, enär i öf
-
Bevillnirigs-Ulskottets Betänkande_, JY:o ig.
5
vervägande tagas de hinder, hvilka vid post fori agens Öfverflytlning Frän
posthemmanen lill gästgifvaregårdarne ovilkorligen uppkomma derigenom,
att i sådant fall dels postiljoner alltid skulle åtfölja posten, emedan man
ej kan öfverflytta det postbönderna åliggande ansvar på de med hvarje
dygn omvexlande skjutsbönderna, dels innehafvarne af nuvarande posthemman
då måste för de onera, som nu genom poslforslingen och ansvaret
derför utgöras, gifva contant ersättning Lill Post-cassan, hvilket alltid
faller posthemmans-innehafvarne tyngre till last, än praeslationer in natura,
helst i orter, der penninge-förtjensterna äro ringa, dels ock i synnerhet
derföre, att de gästgifveri-skjutsskyldige, under närvarande förhållanden, och
innan den af behofvet för dem påkallade lindring blifvit medgifven, icke
skäligen kunna påläggas det ytterligare onus, som en sådan förändring
komme att medföra, samt- de öfverklagade olägenheterne vid postföringen
redan blifvit i väsendtlig mon minskade genom lättade communicationer
till lands och sjös, jemte införandet af dubbla postgångar
, anser
Utskottet sig icke böra tillstyrka den i berörde hänseende
föreslagna förändring.
Enligt Utskottets tanka, skulle införandet af det uti ifrågavarande
motion framställde förslag om begagnandet af stämpladt bref-couvertpapper,
uti vårt glest befolkade land snarare hindra än befordra brefvexlingen,
dels i följd af det ökade besväret för bref-afsändaren att nödgas i
förlag uppköpa dylikt papper, utan alt på förhand kunna med säkerhet
beräkna, hvad för eget behof deraf erfordrades, dels ock genom skyldigheten
för bref-emoltagaren att betala hvad, som i brefvets vigt kunde öfverstiga
il lod, hvilken skyldighet derförutau kunde leda derhän, alt
åtskillige bref, som af den, till hvilken de voro adresserade, ansågos vara
af mindre betydenhet, blefvo på Posl-conloren qvai liggande, och Postverket
dymedelst en förlust tillskyndades; och då härtill kommer, att förslaget
förutsätter ett bestämdt porlobelopp, hvilket Utskottet af nedan anförde
orsaker icke funnit lämpligt tillstyrka, anser
Utskottet på dessa skäl berörde förslag icke böra af Piikets
Höglofl, Ständer antagas.
Hvad vidare angår motionärens förslag, alt så kallade beställningseller
förbuds-sedlar skola, emot billig afgift, från alla Post-contor expedieras,
finner Utskottet samma förslag, såsom stående i sammanhang med
4
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, N:o 19.
och hvilande på de öfrige i motionen förekommande, icke kunna påkalla
någon serskild åtgärd; men då det, efter enskild öfverenskommelse resande
och postiljoner emellan, lange varit öfligt, att förbuds-sedlar för de
förres räkning af de senare emottagas och expedieras, får Utskottet, utan
att vilja såsom en skyldighet pålägga postiljoner medtagandet af sådane
förbuds-sedlar, likväl
tillstyrka, att de af motionären äskade beställningar af hästar
icke måtte ställas under samma rubrik, som de i Kongl.
Post-Directörs-Embetets Circulär af den 27 Juli 1819, till
forsling med post förbjudna persedlar, och att de derföre
må, utan ansvarspåföljd, af Postiljoner emottagas, för att å
vederbörlige, vid allmänna vägarne liggande, destinations-orter
afletnnas.
Vidkommande slutligen den i Herrar von Troils och Morsings ofvanberörde
motioner yrkade nedsättning af postporto, som, enligt den förres.
borde nedgå lill 8 sk. banco lodet och ega rum för alla de afstånd
inrikes orter emellan, som nu fordra högre porto, samt, enligt den senares,
inom Riket nedsättas a5 procent af hvad det nu är och, utom Riket,
till hvad det före sista förhöjningen var; så emedan, hvad angår den inländska
brefvexlingen, nu gällande Post-Taxa, i förhållande till vägens
längd, icke kan anses för högt stegrad, då det postporto, som öfverstiger
8 sk., endast utgör 1 sk. för hvarje tjugonde mil, samt något missnöje deröfver
i allmänhet icke försports, finner Utskottet, med jern väl fästadt afseende,
så väl å den högre inkomt, som genom bibehållande af nu varande
postporto tillskyndas Stats-Cassan af post-bevillningen, hvilken, såsom indirect
beskattning, alltid måste vara mindre tryckande, som äfven derå,
att medel derigenom beredas för tillvagabringande af förbättringar i Postinrättningen,
sig
icke kunna tillstyrka bifall till den föreslagne nedsättningen
i postporto inrikes orter emellan;
och som frågan angående utrikes brefvexlingen är beroende af derstädes
existerande förhållanden,
anser Utskottet lämpligast, att Rikets Ständer åt Kongl. Maj:t
öfverlemna att hädanefter, såsom hittills, efter Nådigt godtfinnande,
icke
Bevillnings-Utskottets Betänkande, 39. *
finnande, i ministeriel väg, bereda de fördelar, sorn härutinnan
kunna åstadkommas.
I öfrigt har Utskottet, vid granskningen af nu gällande Post-Taxor,
funnit någon ändring deruti vara af behofvet påkallad; hvadan
Utskottet vördsamt tillstyrker, att de för post-bevillningaas*
utgörande stadgade grunder må oföräudrade bibehållas.
Stockholm den 1 Juni i84o.
Mikt till R. St. Pr,t. IM*. S Semi. 1 Jfd. 1# g^
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, 1S40.
Bevillnings-Utskottets Betänkande > N:o 20.
I
N:o 20.
Ankom till Exp. Utsk. den 2g Juni, kl. io f. m.
Betänkande, angående Städernas Salu-Accis.
Xiii följe af 5g, 6o och 61 §§. Regerings-Formen, åligger det Bevillningsutskottet
alt afgifva förslag, i afseende på utgörandet och fördelningen af
Ständernas Salu-Accis, som, vid sista stats-regleringen beräknades till 7,5oo
R:dr, men uti Kongl. Maj:ts Kådiga Proposition, angående Statsverkets
tillstånd och behof, af den 27 nästlidne Januari, blifvit föreslagen att
uppföras lill 11,000 R:dr.
"Vid sistlidne Riksdag beslöto Rikets Ständer, att de städer, uti
hvilka rättighet att, utan afgift, införa och försälja kött, bröd och dricka
ännu icke vore landtmannen medgifven, fortfarande borde erlägga den,
genom Kongl, kungörelsen af den 3o November 1810, för dessa städer
stadgade Salu-accis-ersättnings-afgift, intilldess införsels- och försäljningsfrihet
af ofvannämnde förnödenhets-arliklar uti någon af dessa städer
medgifves, då, året efter det införselsfriheten beviljats, samma stad
skulle befrias från berörde afgifls utgörande.
Då således full och ovillkorlig frihet för landtmannen att till stad
införa och försälja kött, bröd och dricka utgör villkoret för upphörandet
af Salu-accis-afgiften i de släder, hvilka, icke uti Kongl. Kungörelsen d.
22 December i832, i afseende derpå, finnas uppräknade, samt Kongl.
Maj:t, uti Nådig Kungörelse af den 21 November i835, till undanrödjande
af allt missförstånd, huruvida, i följd af Kongl. Förordningen den
28 Augusti i834, bröd, kött och dricka finge från landet fritt införas
till försäljning i alla städer, utan undantag, eller, om sådant vore i vissa
fall iörbjudet, förklarat, alt den i sistnämnde Förordning landtman
medgifna försaljningsfrihet i städerna af egna och grannars afvel och
tillverkningar icke, så vidt fråga vore om bröd, kött och dricka, gällde
för de städer, der Salu-accis ännu erlades och hvarest den inskränkning
i försäljningen af berörde varor, som, enligt förut gifna stadganden, egde
rum innan i834 års Förordning utfärdades, komrne att tills vidare fortfara,
på sätt Kongl. Kungörelsen i ämnet af den 22 December j832 utBih.
till R- St. Fröt. 184.0. S Sami. 1 A/d. 11 Haft. 1
3 Bevillnings-Utskottets Betänkande j N:o 20.
visade; sä, enär någon förändring i berörde hänseende sedermera icke
inträffat, eller annan föreskrift, Utskottet veterligen, derom blifvit meddelad,
än att Kongl. Maj:t uti ett serskildt mål, genom Nådig skrifvelse
till Kongl. Commerce-Collegium af den 24 Februari 1837, (införd uti
Svensk Förfatlnings-Samling under N:o 18), förklarat, att Slagte'ri-idkare
i Calmar, hvarest, enligt Högstberörde Nådiga Kungörelse af den 22
December i832, oinskränkt frihet för landtman att införa färskt kött
blifvit medgifven, icke må vidkännas den, på dessa idkare belöpande,
andel i Salu-accisen, som deremot borde af stadens medel godtgöras,
hvilket förklarande i allt fall icke verkar någon minskning i afgiften,
som ej eller, för nämnde stad kommer att upphöra förr, än lillverkningsoeh
försäljnings-fribeten ulsträckes äfven till bröd och dricka; anser
Utskottet sig böra vördsamt föreslå Rikets Höglofl. Ständer,
att de Släder, uti hvilka rättighet att, utan afgift, införa och
försälja kött, bröd och dricka ännu icke är laudlmannen medgifven,
fortfarande böra erlägga den, genom Kongl. Kungörelsen
af den 3o November 1810, för dessa släder stadgade Salu-accisersättnings-afgift,
intill dess införsels- och försäljnings-frihet af
ofvannämnde förnödenhels-artiklar uti någon af dessa städer
varder medgifven, då, året efter det införsels-friheten beviljats,
samma stad befrias från erläggandet af berörde afgift.
Och får Utskottet, enär uppbörden af Salu-accis-afgiften utgjort
för år 1833, t 1,164 R:dr; 1834, 11,1 54 R-‘dr; i835, r 1,201 R:dr; 1836,
11,184 R:dr, och 1887, 11,182 R:dr, i likhet med hvad uti Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 6/\, angående beräkningen af Stats-Verkets inkomster,
blifvit föreslaget, jemväl vördsamt tillstyrka,
alt, på sätt Kongl. Maj:Ls Nådiga Proposition i denna del innehåller,
en summa af 11,000 R:dr må vid Stats-regleringen upptagas
såsom städernas Salu-accis-afgift, att fördelas och utgå,
enligt barbos vördsamt bilagde förslag till Tariff till Reparation
af Salu-accis-ersättningen utaf städerne; hvilken Tariff, i händelse
den af Rikets Höglofl. Ständer godkännes, skulle komma
att såsom bilaga åtfölja den blifvande Eevillnings-Sladgan.
Stockholm den 29 Juni iS/jo.
Bevillnings-Utskottets Betänkandej JV:o ao. 3
TARIFF
till Reparation af Salu-accis-crsättningcn utaf Städerne.
Banco.
Banco.
Stockholm
Götheborg ....
Forsta Classen.
7,5oo
800
—
—
Transport
Fjerde Classen.
Arboga
10,555
60
—
—
Gefle
110
—
Christinehamn . .
4°
—
Norrköping ....
ylndra Classen.
3oo
Halmstad ....
Hedemora ....
Helsingborg . . .
20
65
—
—
Calmar
I JO
—
Hernösand ....
—
—
Carlskrona ....
4oo
—
Hudiksvall ....
—
—
Malmö
160
—
Köping
5o
—
—
Upsala
34o
—
Luleå
—
—
—
Westerås ....
190
—
Mariestad ....
20
—
—
Wisby
Tredje Classen.
70
-
Piteå
Sala ......
Sundsvall ....
—
——
.
Borås
20
—
Söderhamn ....
15
Carlshamn ....
70
—
Söderköping . . .
25
Carlstad
35
—
Umeå
Christianstad . . .
9°
—
Wadstena ....
3o
Fahlun
—
Warberg ....
20
—
—
Jönköping ....
5o
—
'Wenersborg
25
—
—
Landskrona ....
Linköping ....
Lund
85
100
—
Wexiö
Femte Classen.
Nyköping ....
5o
—
Alingsås
—
—
—
Uddevalla ....
—
—
Askersund ....
25
—
—
Westervik ....
4o
—
Cimbritshamn . . .
—
—
Ystad
35
—
Eksjö
i5
—
—
Örebro
—
—
Engelholm ....
5
—
—
Transport
io,555
-1
—
Transport
10,970
-
-
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande j N:o 20.
Banco.
Banco.
Transport
10,97°
—
—
Transport
11,175
—
—
Enköping ....
Skanör med Falsterbo
Eskilstuna ....
—
—
Skara
Falkenberg ....
—
—
Skenninge ....
25
Falköping ....
—
—
Sköfde
b
Grenna
—
—
Strengnäs ....
'
Hjo
—
Strömstad ....
Kongelf
—
—
Säther
Kongsbacka ....
i5
—
—
Södertelje ....
3o
Laholm
.—
—
—
Sölfvesborg . . .
—
Lidköping ....
5o
—
—
Thorshälla ....
—
Lindesberg ....
2b
—
—
Trosa
—
Mariefred ....
.
Ulricehamn , .
.—
Marstrand ....
20
—
—
Wimmerby ....
—
Kora
45
—
—
Åmål
10
Korrtelje ....
25
—
—
Öregrund ....
10
Philipsstad ....
25
—
—
Östersund ....
—
Sigtuna
—
—
—
Östhammar ....
0
00
Transport
11,175
«
—
—
Summa i5:co R:dr
11,2 8 5 J—
-
\
STOCKHOLM, Nordströmska Boktryckeriet, t84o
-
Bevillnings-Ut skottets 13 et arik ande, IV'.o 2 i, i
N:o 21.
Ank. till Exp. Utsk. elen 3 Juli, kl. n f. m.
Betänkande, angående Tull-Bevillningen.
Jemnlikt 3i § Riksdags-Ordningen , jemnförd med 6o § RegeringsFormen,
åligger det Bevillnings-Utskotlet, bland annat, att föreslå grunderna
och sältet för inbringande af de medel, hvilka för Stats-verkets behof
kunna böra påräknas af tullen å varor, som till eller från Riket ineller
utföras. Detta åliggande går Utskottet nu att fullgöra.
Vid behandlingen af detta ämne, har Utskottet tagit kännedom af
samtlige detsamma rörande, Utskottet tillhandakomne , handlingar,
nemligen:
i:o De af Kongl. Majit under den 27 Februari nästlidet år i Nåder
tillförordnade serskilde Committerades för Tull-taxans öfverseende och
granskning den i3 Juni samma år afgifna underdåniga Utlåtande, med
förslag till ny Tull-taxa, jemte de bos Coinmitterade förde protocoll,
med tillhörande handlingar, hvilket allt Kongl. Majit, uti Nådig skrifvelse
den 24 nästlidne Februari, behagat till Rikets Ständer öfverlemna, hvarefter
detsamma blifvit af samtlige Riks-Stånden, jemte serskilde Stånds-Ledamöters
yttranden i ämnet, till Bevillnings-Utskottet remilteradt;
2:0 Kongl. Majits under samma dag, den 24 Februari innevarande år,
aflåtne Nådiga Proposition till Rikets Ständer om stadigvarande lull-afgifter
å spanmål, med hvad deröfver vid Propositionens remitterande från
de serskilde Stånden blifvit i en del af dem vttradt; och
v 7
3:o Samtlige de från respeclive Riks-Stånden remitterade motioner,
rörande tull-regleringen.
Uti ofvanberörde underdåniga Utlåtande med förslag till ny Tulltaxa,
hvilket redan blifvit till trycket befordradt och bland Rikets Ständer
utdeladt, hafva Cornmitterade, med hänsigt till de förhållanden, som
Cornmitterade vid ärendets handläggning funnit ega rum, och i berörde
deras Utlåtande blifvit framställde och utvecklade, samt i öfverensstämmelse
med de åsigter, som i ämnet hos Rikets Ständer vid senaste Riksmöten
i allmänhet gjort sig gällande, ansett sig böra såsom hufvudgrund
för Tull-taxe-förslaget antaga en oinskränkt handelsfrihet > så att förbud
mot någon varas in- eller utförsel icke må ega rum.
Hilt. till R. St. Fröt. 1840. 5 Sami. 1 Afd. 12 Häftet. 1
2
JJe vllin ings-Utskottets Betänkande, J\'.o 21 .
Efter antagande af denna hufvud-princip, yttra Cormnitterader
''Hvad angår tullafgifternes bestämmande, så och då grunderne för
”inkommande varors tullbeskattning i flere hänseenden skilja sig från deni,
”hvarpå ulför sel saf gift er na hvila, böra Corn initierade redovisa sina åsig'’ter
serskildt för hvardera. Beträffande införselstullen, är det nödigt att
"betragta ämnet icke blott från en stats-ekonomisk, men äfven från en ad"m
i nist ra t i v synpunkt. Alla länders erfarenhet torde hafva bekräftat, alt
''Tull-lagar endast i den mon kunna handhafvas, som tullbestämmelserna
"stå i ett afpassadt förhållande till den möjliga vinsten eller äfventyret af
”deras öfverträdande. Detta åter beror, dels af localens mer eller mindre
”beqvämlighet för bevakningens utöfvande, dels af de flnancielia lillgån”garne
för organiserandet af denna bevakning. Det ligger i sakens natur,
"att ju mindre gynnande dessa omständigheter äro, och ju ringare, i. för—
"hållande till befolkning och consumtion, ett lands tull-intägt är, desto
"mindre är en restricliv tull-lagstiftning verkställbar. I ett land, sådant
"sorn England, der tull-inkomsten medgifver ett förvaltnings-ansläg, uppegående,
det för accis-administrationen oberäknadt, till nära fyra gånger
"så mycket som Sveriges hela tull-uppbörd, må det vara att påräkna, det
"tullförvaltningen, äfven med högre afgifter, kan, om icke absolut, dock
"aproximalivt fylla sin bestämmelse. Men detta är icke allestädes förhållandet.
Det gifves för afgifts-bestämmelserna en naturlig gräns, i hvarje
’’land och i hvarje tidskifte olika efter de olika förhållanden, som i förr"berörde
alseenden sig förete. Med den ringare befolkning, sora Sverige
"eger och i följd deraf jemförelsevis mindre tull-uppbörd, är det, mera
J,än i de liesta länder, nödigt att så jemnka tull-afgifteroa, att icke, för
"möjligheten att controllera deras utgörande, förvaltningskostnaden kommer
"i för stort missförhållande lill reven oen. Committerade hafva under så"dan
hänsigt antagit tjugufem procent af varu-värdet, såsom maximum för
"tullbeslämmelserna å inkommande varor. Dock hafva för ar tiel arne Socker,
nTobak, och villkorligt äfven för f^irt på fastager, omständigheter förekorn"mit,
som föranledt Committerade att dem från sagde bestämningsgrund
^undantaga; och få Committerade för motiverna dertill i underdånighet
"åberopa åtföljande protocoll."
”För att i öfrigt tillförlitligare kunna pröfva samt med erforderlig
''enhet och consequens bestämma afgifternas relativa belopp, hafva utur
"angifne synpunkter och förnämligast med hänsigt till hvarje varas pro''duetivitet
eller arbetsvärdet af dess ålei’Stående förädling, Committerade
Bevilhiings-U Lshollels Betänkande, IS'.o 21.
3
”uppställt följande classification af de i Tull-taxan förekommande handelsvaror,
nemligen:
”cd) Föremål för vetenskap -och skön konst, såsom Böcker, Musikalier,
”Målningar, m. fl., hvilka, utan undantag, ansetts höra vara tullfria.’’
”b) Ädla metaller och sådana dyrbarare ämnen, sorn i verdshandeln
”ega ett mera fixt och allmänt lika gällande värde, nemligen oarbetadt
”Guld och Silfver, Platina, Juveler, äkta Perlor och Coralier samt Mynt;
”sora likaledes ansets böra vara tullfria.”
”c) Naturalster till omedelbar förbrukning; för hvilka i allmänhet
’’20 procent af värdet antagits såsom maximi-afgift.”
”d) Rå-ämnen till förädling, samt erikla berednings-ämnen för närin"garne
och konst fliten; för hvilka dels tullfrihet, dels em låg införsels-tull
”ansells böra bestämmas.’’
”e) Till någon del förädlade föremål för näringarne och konst/liten
r’samt iner eller mindre arbetade beredningsämnen för samma behof; för
”hvilka en relativt högre införsels-afgift funnits böra fastställas;” och
”/) Fullt förädlade varor, sorn, till den del de utgöra närings- och
’’slöjde-producter för omedelbara lef nadsbehof, blifvit i allmänhet med
”högsta afgifts-procenten , men till den del, som utgöres af redskap och
”verktyg för vetenskaperna och slöjdernamed relativt lägre a (gift er be”lagde.
”
”Jemte iagttaget afseende å den sålunda efter olika ändamål uppställda
”classfördelnieg, hafva, vid den speciella pröfningen för hvarje vara, tnodi”licalioner
funnits böra ega rum, dels i mon af varans concurrens med
”inhemsk produclion, dels'med hänsigt lill dess delbarhet, äfvensom vär”det
relativt till omfånget samt det deraf beroende större eller mindre äf”ventyret
af tullförsnillning.”
”Tullafgifter å utgående varor hafva med införsels-tull det gemen”samt,
att verka såsom consurntions-skatt, men skilja sig deruti, att de falla
”utländske förbrukarne till last, då deremot införsels-tullen drabbar de in”hemska.
För så vidt alltså, genom nedsättning eller upphäfvande af dessa
”afgifter, en motsvarande nedsättning i varupriset beredes, är det utländske
förbrukarne, men icke de inhemske producenterne, som en sådan
”skattelindring faller tillgodo. Den uppoffring, sorn Staten på sliktsätt vid”kännes,
kan visserligen äfven för inhemska näringarne bära frugt, i den
”mon, genom varuprisets fall, kan lemnäs rum för en ökad afsättning^
”Men priset är beroende af concurrensen på verldsmarknaden, och ju min
-
4
Et vllin ings - Ut.slottets Betänkande, No 21.
”dre andel Svenska exporten liar i tillförseln för denna concurrens, desto
”ringare är inflytandet deraf på prisbestämningen. Verkan af en prisförändring
kan icke eller vara densamma för nödvändighetsvaror, sorn för
"vällefnads-articlar, enär afsätlningen af de förra uteslutande af behofvet,
”eller med ringa modificationer från andra orsaker, bestämmes. Det må
”ock tagas i betragtande, att Sveriges bufvudsakligaste export-varor utgöra
”produetioner af sådane näringar, för hvilka export-tullen är att anse så”som
en ingredierande del uti den allmänna beskattning, som af ålder va’’rit
i bestämda förhållanden lagd på de producLiva yrkena. Ty det tor”de
som ostridigt få anses, att denna afgift, ehuru i en olika forin utgående,
till sin natur och verkan icke i ringaste nion är skiljaktig från
”grundskatter och prestationer i allmänhet, som jordbruket, jernhandterin’’gen
och dermed likartade näringar äro underkastade. De constituera, hvar
”och en, beståndsdelar i produclernas saluvärden, och, med lika giltighet
”sorn export-tullen, kunna alltså, under denna synpunkt, hammarskallen och
”jordbrukets grundräntor till nedsättning eller upphäfvande ifrågakomma.
”Men verkan af en skattelindring, då denna icke åtföljes af motsvarande
”nedsättning i produclernas pris, kan icke falla näringarne på annat sätt
”till godo, än såsom ett ökadt capital värde, individuell för idkarne deraf,
”i det tidsmoment, då en sådan eftergift egde rum; och under denna hänsigt
fordrades det att undersöka , hvilken eller hvilka näringar af en slik
”lättnad kunde vara relativt mer eller mindre i behof; hvilken fråga dock
’’ligger utom gränsen af Committerades behörighet att pröfva.’’
5,Då Commilterade, i följd häraf, ansett sig icke böra såsom o v ill—
”korlig och allmänt tillämplig grundsats antaga utgående varors tulljri”,
hetj och då det ock synts förenligt med sunda statshushållningsgrunder,
”att uti lullbestämningen må beredas ett prasmium för produclernas fulländade
förädling inom landet, medelst lemnadt företräde i behandlingssättet
vid utförsel af förädlade varor, framför råämnens, hafva Commit”terade
dock i hvarje fall ansett tullbestämmelserne böra grunda sig på
”villkoret af varornas möjliga concurrens i verldshandeln, för iagltagande
'’af hvilket vilikor förhållandena således blifvit för hvarje vara partielt
”pröfvade.’’
”Med tillämpning af dessa åsigter, hafva C mmitterade trott sig i tpr*
’’derdånighet böra föreslå:
a) ”'Att från utjprscls-tull må bejrias:
Be vilh ring S-Utskottets Betänkande, N:o 21.
5
r:o "Al.a producter af inhemsk konst flit, son utgöra fulländande
förbrukning s-ar t/c lar, och följaglligeu aila fabriks-, hund L vei kei iJJoeh
andra slöjle-varor/'’
2:0 ''Sådane inhemska natur-alster eller till någon del förädlande
varorj hvaraf öfverskott utöfver landets behof i allmänhet
”kan vara att påräkna, och sorn för concurrensen å utländska
”marknaden ansetts tarfva en slik lättnad.”
b~) ”Att alla inhemska natur-produeter eller råämnen för näringarna
”och slöjderna, hvaraf ymnigare tillgång inom landet finnes, och som
”ansetts, utförsels-tullen oagtadt, kunna uthålla täflan A utländska mark”naden,
må, såsom hittills, beläggas med en lindrigare af gift, eller,med
''några få undantag , högst 2 procent; dock hafva Committerade ansett
"denna grund icke böra tillämpas på de under denna categori hän forlig»
"a eliel ar, som redan vid senaste Tull-taxe-roglering blifvit från utförselstull
befriade, utan att för desse tullfriheten fortfarande må ega rum.”
c) ”Att alla för inhemska nelrin garne och slöjderna bellöfliga natur*'producter
eller råvaror och bereda ingsån nen, som icke lemna öfver”skott
till utrikes af sättning, må underkastas, såsom hittills, lämpliga
”restrictioner, medelst utförsels-afgifter, beräknade till 5, högst 33^
”procent.''
”Vid utarbetande af en Tull-taxa hafva Committerade trott väsendtlig
vigt böra tilläggas Författningens form, med hänsigt dertill, att ge”nom
varu-classificationei nas största möjliga förenkling må beredas all den
"bestämdhet i redactionen, hvarigenom misstag och tvister om tillämpnin’’gen
må kunna undanrödjas.”
”Jemte ett sorgfälligt agtgifvande på detta ändamål, hafva Commilte’’rade
ock funnit angeläget alt, i möjligaste måtto,undvika tullbestämmelser
”efter angifningsvärde, enär en allmän erfarenhet ådagalagt, att ett slikt
"förtullningssätt lättligen lemnar rum för missbruk, eller villkorlig och
”olika behandling. 1 öfverensstämmelse med andra länders i senare tid
"vidtagne förfoganden, hafva Committerade ansett tullbestämmelser efter
”vigt företrädesvis böra användas, emedan dessa icke blott bereda större
”säkerhet och lättnad i verkställigheten, men äfven i allmänhet stå i ett
”jemnare föihållande till varuvärdet, än hvarje annan qvantilets-bestäm”rnelse.
Derest Committerades underdåniga förslag i denna del skulle vin
-
G
73 et->i Ilning s-Uts kottets Betänkande, JY:o 2 i .
"na Nådig stadfästelse, hemställa Committerade dock i underdånighet, huruvida
icke, då , ined förändrandet af en del tullbestämmelser tillberäkring
efter vigt, afsetts lättnad, men icke ökade kostnader för handeln,
”Eder Kongl. Maj:t må finna skäligt, vid Taxans utfärdande, i Nåder förklara,
att, intilldess någon förändrad reglering, i afseende A de städerna
”tillkommande våg-afgifter kan blifva till väga b rag t, de varor, som icke
”förut, jemnlikt nu gällande Taxa, men dädanefter komme att efter vigt
”förtullas, med våg-afgifter icke må belastas.”
■”Derjemte och då, i följd af denna Taxe-regl ering, åtskilliga jemnk”ningar
och tillägg i gällande Thara-tariff komma alt erfordras, anse sig
”Committerade tillika böra i underdånighet hemställa, att, vid utfär''dande
af ny Tull-taxa, Eder Kongl. Majit må täckas förordna om
”berörde Tariffs öfverseende och jemnkande till öfverensstämmelse med förundrade
förhållanden.”
I afseende å hvad Committerade slutligen hemställt, rörande den Rikets
Stapelstäder af handeln och sjöfarten under namn af Bolag tillkommande
afgift, vill Utskottet här nedan serskildt, i sammanhang med de härom
till Utskottet inkomne motioner, afgifva yttrande.
Vid öfverlemnande af Committerades omförmäldte Utlåtande, jemte
Taxe-förslag m. m., har Kongl. Maj:t, uti berörde Dess Nådiga Skrifvelse
af den 24 näsllidne Februari, förklarat, att Kongl. Majrt, i öfverensstämmelse
med de af Committerade uppgifne lauf vudgrunder för Tull-taxe
regleringen,
äfven för Dess del ansett något hinder numera ej böra möta
för det, sedan år 1823, allt mer och mer frånträdda, såkallade förbudssystemets
definitiva upphörande; hvarjemte Kongl. Majrt, som, med lill
kännagifvande
häraf, sålunda velat lemna Rikets Ständer del af Kongl.
Majrts berörde åsigt, af Committerades förslag, så vidt det rörde hufvudgrunderna
för den blifvande Tull-taxan, lill Rikets Ständer öfverlemnat
att, vid pröfningen af ärendets delailler, af samma grunder göra den möjligaste
noggranna och följdrigtigaste tillämpning, under agtgifvande tillika
på de i Committerades underdåniga betänkande antydda serskilda förhållanden.
Denna Nådiga skrifvelse, som af samtlige Riks-Stånden blifvit till
Eevillnings-Utskottet remitterad, har föranledt följande yttranden:
l;o Vid remissen från Höglofl. Ridderskapet och Adeln:
Be viltn i ng s - Ui s i o i tets Betänkande, N:o 21.
7
at) Af Herr Lagerhjelm, P. , som, med klander i allmänhet af de
grunder, hvarifrån Commillerade utgått, och det sätt, hvarpå de vid tilllämpniugen
gåll till väga, framställt följande yrkanden:
I. att Utskottet måtte höra de klädesfabrikanters ombud, hvilka finnas
i hufvudstaden; för hvilket ändamål Utskottet kunde, i kraft af §
Riksdags-Ordningen, genom Hof-Canzleren inhemta muntliga eller skriftliga
upplysningar af Hall-Rätten ;
II. alt en tid må förunnas klädesfabrikerne, hvarunder antingen gällande
förbud skall fortfara eller en skydds-tull stadgas, som ersätter förhud,
hvilken dock, under förutsättande af nödiga controllers vidtagande,
torde öfvei lemnäs till Kongl. Maj:t, att, i händelse motsvarande fördelar
kunna tillvinnas Svenska exporl-produeter, småningom sänkas, i öfverensstämmelse
med tullnedsältningen i Nord-Americanska Fri-Stalerna;
III & IV. att Wadmal, Fris, Frisad, Doffel och Kalmuck borde lullbehandlas
lika med Kläde;, samt
V. alt förbudet å export af Malm, Tackjern och Smält-stycken må
fortfara såsom hittills.
b') Af Herr Lefren _, J. P., och
c) Herr Hartmansdorff', A., hvilka instämt uti Herr Lagerhjelms
framställningar, under förmenande, alt den föreslagna öfvergången till det
friare systemet vore för brådstörtad.
cP) Af Herr Grefve Posse, A., och
<?) LIerr Rosenblad, Bernhard, hvilka i allmänhet bestridt de förras yttranden,
hvar jemte Herr Rotenblad anfört, att, då man redan år 182b börjat
öfvergången till del system, som af Commilterade följts och blifvit af Kongl.
Maj:t gorikändt, och då io år nu redan voro förflutna, sedan i i83o års
Tull-Comilé Fabriks-idkarne frun den första fabriks-stad i Riket förklarade,
att de endast önskade en lid af 10 år för alt bereda sig på öfvergången
till detta system, de gjorda anmärkningarne saknade fog; samt
f) Af Herr von Gerdten, G., som förmält: att det vore obilligt att
vissa uppräknade Dioguer belagts med införselstull, då deremot andra
blifvit till inf örsel tullfria;
att genom apotheksvarors tullfrihet underslef lättligen kunna begås;
att för hög lull blifvit salt å artikeln Cobeber, och å Hvalraf dercmot
för lag;
8
Hevilla iags- Utskot tets Betänkande, N:o 2 1.
alt förbudet genom Kongl. Brefvet den s3 Maj 1814 mot införsel af
pulveriserad Chiuabark mätte förnyas;
att stadgandet i den föreslagna Tull-taxan rörande förtullning af sprit
för beredning af lucktvalten eller för apotbekens behof borde utgå;
atL Berberis-rötter ej borde åtnjuta tullfrihet;
ali för oljor och medicinska saller samma förlullningsprinciper, sorn
de i 1836 års Tull-taxa följda, mätte bibehållas; samt att salt, snarare än
nied icinalier, borde medgilvas lättnad i tull, och att, vid förtullning af de
senare, Sundhels-Collegii Ombudsman borie tillkallas, och i landsorten
Apothekare med edsförpligtelse, eller äfven med edgång iidor domstol, styrka
sin angifnings-inlaga.
Och har jemväl till Utskottet blifvit öfverlemnadt ett, i anledning af
den ifrågavarande remissen, utaf Herr Friherre Ridderstolpe, Fredric,
sedermera afgifvet anförande, afseende hufvudsakligen upphörandet, på
försök under ett år, af utgående lull å jern.
2:o Vid remissen från Wallof]. Borgare-Ståndet:
a) Af Herr Ekholm, som, med gillande i allmänhet af Committerades
utlåtande och förslag, ansett, ali den för flere fabriks- och inanufacturvaror
nu föreslagna högre införsels-tull af 25 procent endast borde gälla i
arne år, samt derefter nedsättas till i5, högst 20 procent; men att deremot
utförsels-tull i allmänhet icke borde bibehållas i andra fall, än då dermed
afsåges att hindra export af omistliga bergningsmedel och råämnen,
hvarföre den, serdeles hvad stångjern beträffade, borde upphöra, samt att
förändrade och mera ändamålsenligt ordnade controller vid tullbehandling
och bevakning mätte införas.
b) Af Herr Kjellberg, som instämde i Herr Ekholms yttrande.
c) Af Herr. Lagergren, hvilken, med ogillande i allmänhet af de
grunder, från hvilka Commilterade utgått, framställt följande speciella anmärkningar,
nemligen:
vid artificiella Blommor; derå den föreslagna införsels-tullen ansetts
för låg;
vid Larf ter ; hvarom samma anmärkning blifvit gjord;
vid Böcker; derom alt sådana, utomlands tryckta på vårt eget språk,
föreslagits att tullfritt få införas; hvilket icke skulle vara förhållandet i
något annat land;
vid
Sevill ni hg s - Ut s ho lie Is Betänkande, N:o 21.
9
Vid Läderarbeten , ej specificerade, lackerade , att elen åsätta tullen
efter vigt vore för låg och under vissa förhållanden kunde komma att blifva
ända till hälften af den å sjelfva rudimaterien;
Vid Bomullsväfnad och Gardiner aj målad Bomullsväf, att den
förra fått tillgodonjuta en tull af ända till 40S^-> men de senare, till hvilka
den utgjorde rudimaterien, endast belagts med io sk. införselstull per U.\
Vid Stålarbeten, att den derå föreslagna införselstull syntes mera
ämnad att uppmuntra den utländska, än inhemska slöjden;
Vid Gryn och Mjöl, det för dessa artiklar antagna förhållande
i vigt till sjelfva spanmålen vöre för högt, och i så måtto felagtigt;
Vid jern, att, då stångjern belagts med en införselstull af 4 R:dr
Skepp, och ankar-ketlingar af större länkjerns diameter än r | tum med
i R:dr 24 sk. tull på Skepp., underslef såmedelst lättligen kunde ega rum,
att, om man blott böjde slång eller bultjernet i ringar genom hvarandra,
detta skulle uti packhus af den medgörlig:» calegorien, hvilka verkligen fklinos,
få såsom grof ankar-ketting mot den lägre afgiften förtullas;
Vid IVä f nåd er af ylle, att både tullvärdena och den dem åsätta
införselstull voro alldeles för låga, och classificationerna för mångtaliga;
hvaremot Bränvin- och Bomulls-manufacturen omhägnats med allt för
högt skydd; samt
Vid rafjineradt toppsocker, alt den föreslagne införselstullen icke
vore tillräcklig, i anseende till den höga export-premie, som, serdeles i
Belgiska hamnar, är lör export af raffineradt socker utfäst; hvarjemte blifvit
yrkad t, att införsel af Slöjdevaror skulle tillåtas endast till ett visst
mindre antal hamnar.
d') Af Herr Grapengiesser, som yrkat en betydligt förhöjd tull £
Manufactur- och Ilandtverksvaror, samt att desse måtte få importeras endast
till 3, högst 4 hamnar, äfvensom skärpta controller;
ej) af Herr Helsingius, som, jemte Herrar Gustafsson, Petterson,
Limnelius, Pousette och Lagerquist, förenat sig med Herrar Lagergren
eeh Grapengiesser, hvarjemte, i sammanhang härmed
af Herr Lagerquist den motion, angående dels en hög till suc«#ssif
minskning föreslagen tull å hittills förbudne varor och dels deras införande
lill endast några få städer och i fartyg, af eli viss drägtighet
ni, bi., väcktes, hvarom här nedan vidare förmäles;
Eili. till R. St. Prat. 1840. 5 Sami. 1 Afd. 12 Häftet. 2
io Bevillnings- Utskottets Betänkande, N:o 2 1.
gj af Herr Wijk, som, jemte det lian ansåg öfvergången från de
proliibitiva lill friare handels-gi undsalser böra ske med mycken varsamhet
pch för närvarande en medelväg emellan de bägge systemerna vara
den lämpligaste, yrkat fortfarandet i vissa fall af förbud, serdeles å raffinerad
t socker, hvarå i England och Belgien vore medgifven en så hög
drawback, att våra inhemska raffinaderier ej, den höga tullen oagtadt, dermed
kunde uthålla täflan;
att Tågvirke borde medgifvas högre skydd, än det Commillerade
föreslagit;
att vid förtullning af Wäfnaders ej blott vigten, utan äfven alntalet
måtte Lagas till grund; samt
att hvad Herr Lagerquist föreslagit örn inskränkning af införselsrättigheten
endast till vissa städer och i fartyg af viss storlek, äfvensom i
vissa bestämda partier, vore af bebofvet påkalladl och öfverensstämmande
med hvad i andra länder egde rum;
hj af Herr Morsing, som, instämmande i Commilterades principer
i allmänhet, dock ansett i5 procent vara det maximum, hvarutöfver införselstullen
icke borde bestämmas och alt, serdeles den å socker föreslagna,
borde betydligt nedsättas, samt exporttull å landels produeter icke ega
rum, äfvensom alla bestämmelser, att med Commerce-Collegii tillstånd få
mot nedsatte afgifter införa vissa varuartiklar, borttagas; samt specielt: att
export-tullen å bräd-ändar, dervid förhållandet emellan dem och bräder
ej blifvit rättligen iagttaget, borde nedsättas;
iQ af Herr Waern, hvilken, med godkännande af hvad Herr Ekholm
anfört, yttrade sig i strid med Herrar Lagergren, Grapengiesser, Lagerquist,
Helsingius och Wijk.
kj Herr Hallström instämde i hvad Herr Lagergren anmärkt rörande
jern-manufactur-varor ;
f) af Herr Brinck, att Commerce-Collegium ej, på sätt föreslaget blifvit,
måtte medgifvas rättighet att tillåta Skepps-inventariers och verktygs
införande mot nedsatt tull;
att vid Tobak, tullen å stänger och karotter borde minskas till 10
sk. och å snus i stället ökas till 16 sk. samt all spunnen tobak beläggas
med 12 sk tull U.\
att ej något lullbelopp borde utsättas i udda, utan i jemna runstycken;
samt
Bevillnirigs-Utskoltets Betänkande, IV.o 21.
alt, för vinnande af tillförlilliga controller, Tull-tjenstémännen borde
bättre a (lönas, och, vid beslag, få behålla bela den dem tillkommande beslagsandelen,
utan alt behöfva dela vinsten med sine förmän;
m') af Herr Hjorth, som, då Christianstad erhållit Kongl. Majrts
tillåtelse att hafva credil-upplag, men Cornmitterade uragtlåtjt att uppräkna
nämnde stad bland dem, som dertill ega rättighet, yrkat, alt denna
glömska måtte i den blifvande Tull-taxan godtgöras;
n') af Herr Rydin, hvilken ansåg den å Bomullsgarn föreslagna införselstull
vara villa för hög, serdeles vid jernnförelse med den Bomullsvävnader
åsätta, men att deremot tullen å Linnegarn borde höjas.
Derförutan yttrade sig vidare å ena sidan Herrar Ekholm, Wallen,
Halling, Petre', Rydin och Bagge, samt å den andra Herrar Limnelius,
De Maré, Helsingius och Lagergren.
Då vid etc senare tillfälle Protoeollet öfver hvad vid remissen ifrån
Vällofl. Borgare-Ståndet af Kongl. Maj:ls ifrågavarande Nådiga Proposition
fö rein p i L och yttrats, justerades, ingal Herr Petre' ett serskildt anförande
i ämnet, hvilket sedermera föranledde yttranden af flere bland Ståndets
Ledamöter, hvilket allt jemväl blifvit till Bevillnings-Utskottet remitteradt.
3:o Vid remissen från Hedervärda Bonde-Ståndet:
ad) ylf JVils Strindlund, alt jern och träd virke icke borde vara med
utförselstull belagile; och förenade sig deruti Jan Eric Jansson och Petet
Hansson från Wermland, Peter Pehrsson och Lars Larsson från Örebro
Län, Lars Boethius från Stora Kopparbergs Län och Håkan Nilsson från
Skåne; hvarjemte Peter Pehrsson från Örebro Län uti serskildt anförande
yrkade, att, intilldess de band, hvaraf tackjernshandteringen för närvarande
vore omsluten, blifvit lossade, utförselstullen å tackjern måtte bestämmas
till ett mot varans värde svarande lika belopp med den, som för
stångjern erlägges.
Deruti instämde Lars Larsson från Örebro Län, Lars Boethius från
Dalarne samt Jan Eric Jansson från Wermland.
På sätt ofvan är omförmäldt, har Kongl. Maj:t, under den 24 nästlidne
Februari, till Rikets Ständer afla tit serskild Nådig Skrifvelse, angående
bestämmande af stadigvarande tull-afgifter å spanmål, i afseende
hvarå Kongl. Maj:t i Nåder yttrat, att, sedan Rikets sist församlade Ständers
underdåniga anhållan, att å spanmål en för fern år oföränderlig införsels-tull
måtte bestämmas, af uppgifne orsaker hittills icke kunnat af
12
Bevillnings-VIskottets Betänkande, JY:o 21.
Kongl. Majit till verkställighet befordras, Kongl, Maj:t likväl nu, och ehuru,
enligt Regerings-Forniens 60 §, det af Kongl. Majit allena beror att,
efter omständigheterna, reglera tullen å inkommande och utgående spanmål,
ville till Rikets Ständers ytterligare ompröfvande öfverlemna denna
fråga, på det Rikets Ständer, i sammanhang med Tull-bevillningens allmänna
reglering, måtte ega tillfälle att äfven om spanmåls-tullen sig utlåta,
hvarefter de beslut, som derom blefvo fattade, kunde erhålla tillämpning
från samma lid, då den nya Tull-taxan träder i verkställighet, och
förblifva gällande under derpåföljande fem år; dock att, enär det icke af
Kongl. Majit berodde att nu, till följd blolt af en genom Rikets Ständer
yttrad önskan, hell och hållet upphäfva de rättigheter, som innefattas uti
Grundlagens åberopade stadgande, den tull-bestäinmelse, hvilken, enligt
Rikets Ständers omförmälde anhållan kunde komma alt ega rum, endast
blefve att anse såsom ett reglementariskt stadgande, hvars gällande kraft
vore inom berörde tid af fem år begränsad. Jemte det Kongl. Majit sålunda,
och på i öfrigt anförde skäl, förklarat Sig anse nödigt och nyttigt,
att en under nämnde tidrymd oföränderlig tull å spanmål bestämdes, har
Kongl. Majit tillika, beträffande beloppet af denna tull, behagat i Nåder
förklara, alt, då, enligt anställde forskningar och noggranna beräkningar,
det befunnits, att skillnaden emellan spanmålens lägsta pris å de förnämsta
utrikes handelsplatser, och samma varas lägsta köpevärden inom Riket,
icke efter medelberäkning kunde antagas större, än att en införsels-tull, beslämd
till hälften af det belopp, Rikets Ständer år 1835 i underdånighet
föreslagit, med tillägg utaf afgift till Handels- och Sjöfarts-fonden, tolag,
frakt och öfrige omkostnader, skulle innebära skydd för inhemska jordbruket
emot utländsk medtäflan, Kongl. Majit funne Sig, i öfverensstämmelse
härmed, böra föreslå, att införsels-afgiftern® bestämdes:
för Hvete, per tunna R:dr 1: 24. —
„ Råg, Ärter, d:o „ 1: — —
„ Wicker, d:o
. „ — 42- —
„ Korn och Bohvete, per tunna ,, — 36. —■
„ Hafre, dio
—24. —
Dock att, ehuru desse afgifter syntes Kongl. Maj;t efter de uppgifne
grunderna rätt beräknade, och sålunda motsvarande ändamålet, helst högre
iull-afgifler måste för consumenterne af alla classer vara betungande, Kongl.
Majit likväl ville fästa afseende å de på en närmare kännedom om serskilda
förhållanden grundade upplysningar, dem Rikets från alla orter för
-
Bevillnings-TJlskottets Betänkande, l\:o 21.
i3
samlade Ständer voro i tillfälle att meddela, samt i sådant afseende i Nåder
förklara, att, för den händelse Rikets Ständer, utan förbiseende af de
vigtiga hufvudgrunder för ifrågavarande ärende, skulle finna det leda
till en billigare jemkning emellan de handlandes, jordbrukares och samtlige
de arbetande classernes utaf spanmåls-lullen beroende intressen, om någon
förhöjning egde rum uti nyss anförde tull-afgifler, Kongl. Maj:t äfven vore
benägen att samtycka till en sådan förhöjning, likväl med högst en tredjedel,
eller sålunda tullen bestämmes:
för en tunna Hvete, till 2: — —
— Råg och Ärter
1: 16. —
— Wicker 1: 8. —■
— Korn och Bohvete 1: — —
— Hafra — 3a. —
hvilket förslag jemväl öfverensslämde med det, som blifvit af Committerade för
Tull-taxans öfverseende i underdånighet afgifvet.
För att fullkomligen uppfylla det ändamål, som med den nu ifrågavarande
tullbestämmelsen åsyftats, har Kongl. Maj:t ansett dermed jemväl
böra förenas tullfrihet för utförsel af spanmål till utrikes ort, hvadan Kongl.
Maj:t, i likhet med hvad så väl Rikets Ständers vid förra Riksdagen aflåtna
underdåniga Tull-taxe-förslag, som ock det af bemälde Committerade afgifna
betänkande derom innehålla, velat föreslå Rikets Ständer, att en sådan tullfrihet
må varda antagen och bestämd för en lika tidrymd, som för de
stadigvarande införsels-afgifterne blifver gällande; hvarjemte Kongl. Maj:t
i Nåder förklarat, alt, i händelse Rikets Ständer instämde uti hvad Kongl.
Maj:t sålunda till deras öfvervägande framställt, Kongl. Maj:t vore sinnad,
så val att låta de bestämmande Tull-afgifterna blifva, förden tid, som till
en början utsältes, utan rubbning bestående, som ock att, i hvad på Kongl.
Maj:t ankomma kan, afböja sådane förändringar i de ekonomiska Författningarna,
som på landtbruks-näringens utöfning, jemte förbrukningen af och
prisen på spanmål ega inflytande.
Slutligen och med anledning af Rikets senast församlade Ständers framställda
förslag att till Kongl. Maj:ts disposition öfverlemna inkomsten af
den bestämda spannmåls-lullen, för att användas till undsättning åt inbyggarne
i de oller, som af missvext hemsökas, har Kongl. Maj:t väl Lillkännagifvit,
att Kongl. Maj:t, som ansett oundgängligt, att tillräckliga medel
för detta ändamål äfven hädanefter varda ställde till Kongl. Maj:ts
höga disposition, jemväl för Dess del funnit lämpligt, alt den för spanmål
B eaillnings-UIskottets Betänkande, N:o 21.
inflytande tull, hvarmed i allt fall någon inkomst för Stalén ej vore afseild,
härtill i första rummet anvisades, samt att följaktligen denna inkomst
icke annorledes än såsom tillgång vid Sluts-regleringen beräknades; men
all Kongl. Majit dock ville om medel lill undsättningar i missvextår, lill
Rikets Ständer aflåta serskild Nådig Proposition.
Vid remitterandet från samtlige Riks-Stånden t ill Bevillnings-Utskoltet
af Kongl. Majits berörde Nådiga Skrifvelse, hafva Höglo fl Ridderskapet och
Adelil samt Hedervärda Bonde-Ståndet öfverlemnat densamma, utan att
någre serskilde yttranden dervid. blifvit afgifne; hvaremot den hes Högvördiga
Presle-Ståndet och Välloflige Borgare-Ståndet föranled t discussion,
nemligen: .
l:o Vid, remissen från Högvördige Preste-Stånclet:
Eli yttrande.af Herr Contracts-Piosten Sandberg, deri Herr Prosten
sökt ådagalägga, att en jemnlörehe emellan de högsta och lägsta spanmålsprisen,
som inom- och utomlands verkligen egt rutu, skulle angifva en
tillförlitligare ledning för tullbestämmelsen än det calculerade medelpriset,
och att, då de vid Commillerades Protocoll bilagde tabeller visa, att högsta
pris å spaumål på utrikes ort är vida lägre, än det högsta priset inom
landet, en efter skillnaden afpassad införselstull af minst 2 R:dr B:co på tunnan
Råg eller Korn borde, till skydd för den inhemska spanmåls-handeln,
bestämmas; äfvensom alt terminen för tullens oföränderlighet mätte, för alt
det dermed afsedda ändamål icke skulle förfelas, antagas till tio, i stället
för fern år.
2:o Vid remissen från Vällofl. Borgare-Ståndet:
har blifvit yttrad t och hemstäldt:
af Herr Grapengiesser, att införsels-afgifterne å spanmål måtte blifva
ytterst låga. I enahanda syfte talade Herrar Werrn, Wijk, Helsingius,
Carlberg, Gustafsson och Pousette.
För bifall lill Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i ämnet afgåfvos
yttranden af Herrar Ekholm, Rydin, Morsing, Moberg, De Mare', Halling,
Brinck, Helledaij, Hegardt, Christierson, Kjellberg, Norin och
Schartau, med större eller mindre modificationer emellan det ena och
andra af de i Nåder föreslagne alternativ.
Derjemte hafva ålskiltige hos Riks-Stånden väckte motioner blifvit
till Bevillnings-Utskoltet remitterade; och har Utskottet vid resumerandet
af deras innehåll ansett lämpligast att, ulan afseende på liden, då de kommit
Utskottet tillhanda, eller från hvilket Riks-Stånd de ankommit, följa
Bevitlnings-ZJlskoUetn Betänkande, IV',o 21.
den ordning, alt de af en allmännare syftning först, och de af en mera
speciel sedermera omfdrmälas, äfvensom alt de, hvilka röra ett och samma
ämne, må i ett sammanhang förekomma.
De ifrågavarande motionerna äro följande:
1 :o.
Herr Cederschiölds, P. G., alt all tull måtte afsk a flas och den deraf
hittills ingående Statsinkomst surrogeras genom en bestämd afgift, fördelad
antingen på de handlande, eller helst på landets hela befolkning.
2:o.
Herr Lidboms, C J., att alla förbud mot införsel af utländska Fabricater
måtte upphäfvas och desamma beläggas med en lindrig tull af
högst 15 procent, samt att tullen å alla rudimaterie!’ och machinerier för
våra Fabrikstillverkningar, hvilka ej lill samma godhet kunna erhållas i
Sverige, ulan måste inlörskrifvas, må i möjligaste mön nedsättas, om ej
alldeles borttagas.
3:o
a) Herr Oxeluifvads, J. G., hvari, jemte åtskilliga andre ämnen, som
ansetts böra till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets handläggning,
dit motionen ock utaf Höglofl. Ridderskapet och Adeln, samtidigt med öfverlemnandet
till Bevillnings-Utskottet, blifvit remitterad, yrkats:
afskafifan let af all exporttull, hvilken, enligt motionärens omdöme,
egentligen verkade såsom en prasmie, betald från Sverige till uppmuntran
för andra länders production;
upphörandet af alla förbud mot införsel af fremmande varor, så fort
rättvisan sådant tilläte, hvarefter alla tull-afgifter hufvudsakligen borde
grunda sig på Statsintrader; samt
uppmuntrande af sjöfarten, genom tullfri införsel af alla skeppsinventarier.
b) Matts Perssons från Stockholms Län motion, hvilken af Hedervärda
Bonde-Ståndet likaledes remitterats bade Lill Ekonomi- och Bevillnings-Utskottet,
såsom innefattande till dem båda hörande ämnen, och
deruti, så vidt Bev llnings-Utskottet rörer, yrkats:
att Skeppsinventarier af alla slag, jemte kopparplåt till förhydning
»arnt dref och drefmat måtte få tullfritt eller mot låg tull införas.
i6
23epillnings-Utslottets Betänkande, N:o 21.
4:o.
a) Herr Dalmans, F. TV., motion:
att de Kongl. Personernas rättighet att tullfritt införa utländska
rårör må upphöra; och
att de utländska missionerna icke må vara berättigade till befrielse
från tull för utländska varor utöfver ett värde af högst 10,000 R:dr B:co
årligen för hvarje mission.
I anledning hvaraf yttranden afgifvits af Herr Grefve Brahe, M.,
Herr Friherre Raab, A. C., och Herr Rosenblad, B.
F) Herr Winges, P. E., memorial
Om upphäfvande af Kongl. General-Tull-Styrelsens tvänne CirkulärOrdres
af den 3 Januari iSaö, stödjande sig på Kongl. Skrifvelsen till
General-Tull-Styrelsen af den 2 December 1824, angående varor, som dels
för de Kongl. Hofvens och dels för Fremmande Magters härvarande Sändebuds
räkning utrikes ifrån inkomma.
Öfver hvilken motion Herrar Brinck, Grapengiesser, Christierson
och Schartau jemväl sig yttrat.
c') Sven Heurlins från Kronobergs Län:
att Rikets Ständer måtte besluta, det hädanefter skall för alla inkommande
utländska varor, de må vara adresserade till hvem söm helst,
utan undantag, erläggas behörig import-tull;
uti hvilket yrkande Hans Jansson från Elfsborgs Län och e?i stor
del af Bonde-Ståndets öfrige Ledamöter instämt.
5:o.
af) Herr Hjertås, L., om ålskillige förändrade tullbestämmelser iden
af Committerade föreslagne Taxa, nemligen för Appelsiner, Apotheksvaror,
Aska, Beckolja, Artificiella Blommor, Bly, Blvertzpennor, Bränvin, Cacao,
Capris, Chocolad, Copol, Corinther, Dref, Fernissor, Filar, Färger och
Färgningsämnen, Tenn-Folier, Garn: Bomulls-, Kardulls- ofärgadt, otvinnadt
och odubbleradt, Linne-; Glas: Fenster- hvitt, andra slag ej specificerade,
Spegel- såväl rå och oslipade, som slipade, ofolierade; Grifflar,
Skeppsinventarier, Jern och Jernskrot, Knallhattar, Koppar och Kopparplåtar,
Hästar, Kor och Kalfvar, Husbloss, Läder, Malm, Mastix, Mjöl,
Nådår, Oljor, Papper, Perukmakare-arbeten, Porcellaine, Redskap och
Machinerier, Saltsyra, Sirap, Skedvatten eller Saltpelersyra, Skriflaflor,
Bevillnings-ZJlskotlels Betänkande, N-.o 2 T. in
Slöjdevaror eller Fabriks-, Handtverkeri- och Manufactirr-varor, i Taxan ej
specificerade, Socker, Stenar, Eldfast Sten, Stenkolstjära, Garfstål, Svafvelsyra,
Sugsvampar, Talg, Terpentin och Terpentinolja, Tjära, Tobak, Trädvaror,
Tågvirke, Verktyg för Slöjderna, Vin, Vismuth, Väfnader, Ängtnachiner,
Ångpannor, Ägg, m. in.
B) Herr Lager quists3 Z., om följande bestämmelser i den nya Tulltaxan
:
att alla de varor, sorn i senaste Tull-taxa äro till införsel i Riket
förbudne, skola, örn införseln nu anses böra tillåtas, i den nya Taxan beläggas
med 100 procents tull första året, hvilket tullbelopp sedermera årligen
minskas, tilldess tullen nedgått till 20 procent, hvarvid tull-afgifteu
bör bibehållas i minst ro år, från det nedsättningen börjar;
att förtullning af sådane varor, som hittills varit förbudne, icke
under nämnde tidrymd må tillåtas i mer än 3 hamnar, Stockholm, Götheborg
och Malmö;
att sådane varor icke må i Riket införas i fartyg under en viss
drägtighet, som föreslås till 3o svåra läster; samt
att visitations-rälten efter olofligen införde varor må fortfarande vara
tillåten i Handelsbodar, Bodkamrar, Magazin och Källare samt alla upplagsställen
vid allmänna vägar,
c) Herr Grapengiessers, M.3
att Fabriks- och Handtverks-varor ej må kunna till Riket införas i
flere än 3 eller högst 4 stapelstäder, och att sådan införsel ej må verkställas
i fartyg af mindre drägtighet än 3o svåra läster, samt
att värderingen vid förtullning af varor, efter värde, alltid bör ske
utaf behörigen utsedde och tillkallade värderingsman, samt, i fall sistnämnde
förslag ej skulle godkännas, att Fabriks- och Idandtverks-Societeternas
Ombud böra tilläggas företrädesrättighet, att, mot tillskott af 10 procent
af värdet, till sig lösa den angifha varan, hvilken rättighet hittills i första
rummet varit Tulltjenstemännen tillerkänd.
G:o.
a) Olof Pehr ssons från Gefleborgs Län,
att Bomull och Bomullsgarn, som från utrikes orter hit införes, mätte
beläggas med en vida högre tull än den nu gällande, samt att all slags
Bih. till R. St. Prof. 1840. 5 Sami. 1 AfJ. 12 Hiiftct. 3
i8
Bevillnings- Utskottets BetänkandeN:o 21.
Bomullstråd, vare sig färgad eller hvit, kunde varda till införsel här i
Riket alldeles förbjuden.
bj) Pehr Matssons från Wester-Norrlands Län,
att hög införsels-tull mätte bestämmas å Bomull, äfvensom å Finska
Lärfter, samt utförseln af Bräder blifva från afgifter lii.
7: o.
Peter Pehrssons från Jönköpings Län,
att Rumm, Likör, Arrack och andra spirituösa varor matte, antingen
helt och hållet till införsel förbjudas , eller ock genom en dem åsatt hög
tull i betydlig moa fördyras.
8:0.
Johan Andersson Lundberg.? från Norrbottens Län,
att Tackjern borde fritt från alla afgifter få utföras, åtminstone af
de masugnsegare, hvilka tillverka Tackjern, som ej blifvit för något enskildt
Bruks eller Slångjernssmide påräknadt.
9:o.
Herr Mobergs, G.,
att Kopparplåtar till Fartygs förhydning må, om ej tullfritt, åtminstone
mot en ytterst låg tull, få till Riket införas;,
uti hvilken motion Herr Walleij sig förenat..
10:o.
Herr Lagergrens, P. J.,
att alla åtgärder och stadganden i Tullförfaltningarne för beredande'
och underlättande af en ökad införsel af utländska slöjdevaror mätte uppskjutas,
intilldess Kongl. Maj:t, genom traktater med främmande-magier, be
tingat
Sverige full reciprocitet i Tullbehandlingen af alla dess exportvaror,
Svenska Slöjdeartiklar inberäknade; och
att, intilldess sådant inträffat, dels- förbud och dels en efter reciprocitetsg,
runder lämpad skyds-tuH å utländska Manufactur- och Handtverkerivaror
mätte fortfara att genom Tull-taxan bestämmas.
Föi- bifall till motionen hafva i Borgare-Ståndet yttrat sig Herrar
Helsingens, Lagerquist, Carlberg, Grapengiesser och- Pousette,, samt emot
densamma : Herrar Halling, Rydin, Moberg, Brinck, Petre', Waern, Langenberg*
Bagge* Lindström, Morsing, Foenander och Billberg,
Bevillnings-Vtskottets Betänkande, N:o 21.
ll:o.
ad) Herr Langenbergs, F.,
att en bestämd och oföränderlig, ej för hög införsels-lull måtte bestämmas
å Spanmål, hvilken Regeringen ej skulle ega, i hvad fall som
helst, att förändra;
I hvilken framställning Herrar Christierson, IVorin , Berglund,
TValleij och IVastman instämt.
b) Anders Janssons från Westerås Län,
att hvad till utsäde erfordrades, serdeles så kallad Wasa UtsädesRåg,
måtte tullfritt få införas.
Häruti har Jan Andersson från samma Län sig förenat,
12:o.
a) Herr Norins, P. O.j
att enahanda frihet från tull vid utförsel af trädvaror, sorn under
fem år varit Norrbottens och Westerbottens Län medgifven, äfven måtte
under fem års tid härefter utsträckas till Städerna Hudiksvall och Sundsvall:
till hvilken motion Herr Geijer gjort det tillägg, att berörde exportfrihet
måtte beviljas för hela Riket; deri Herrar Christierson, Kjellberg,
Ekholm, Westlinger, Walleij, Pousette, jemte flere af .Borgare-Ståndets
Ledamöter instämt.
b) Nils Strindlunds från Wester-Norrlands Län, innehållande, bland
annat, som ansetts tillhöra Ekonomi-Utskottet, dit motionen äfven blifvit
remitterad,
att all export-tull måtte upphöra eller ock afgiften bestämmas till
| procent af värdet för alla träd varor; samt
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om inledande af sådane underhandlingar med främmande inagter, synnerligast
England, hvarigenom Svenska trädvaror der skulle kunna införas mot
samma tull (efter trädets innehåll), som från Ryssland och Preussen, samt
att, till vinnande af detta ändamål, Engelska varor mot lämplig tull skulle
i Sverige tillåtas till införsel.
13:o.
J. O. Wulegrens Från östergöthlands Län,
20
B eeillmngs-U(skottets Betänkande, N:o 21.
att antingen utländsk ull måtte åsiittns högre införselstull, än elen nu
gällande och af Tull-Committen till bibehållande föreslagna, eller ock att
införsels-afgiften för utländskt kläde blefve betydligen nedsatt.
14:o.
Peter Mårtenssons från Jönköpings Län,
att utländskt vax i kakor eller annan form, äfvensom utländska VaxSpermaceli-
och Stearin-ljus, må beläggas med en införselstull af bo procent
å varans värde.
l5:o.
ad) Herr Munck af Rosenschiöhls, N■ 7?.,
att den handel, som, Rikets egna Provincer till men, hittills varit
förd emellan Ryska provinsen Finland och vår hufvudstad Stockholm, måtte,
så vidt victualier och andra landtmanna-produeter angår, ej blott frånkännas
de friheter, som varit densamma lemnade, utan alldeles förbjudas;
samt
P) Herr Contracts-Prosten Sandbergsj
att en någorlunda betydlig tull borde bestämmas för införsel, så
väl från Finland, som andra utrikes orter, af Boskap, Talg, Kött, Hudar
m. m.
Hvad Kongl. Maj:ts ofvanberörde Nådiga Propositioner, de i RiksStånden
afgifna yttranden och väckte motioner, de serskilde Committerades
förslag samt Utskottet i öfrigt meddelade upplysningar innehålla, har
Utskottet tagit i noga och sorgfälligt öfvervägande och går nu att i ett
sammanhang inför Rikets Höglofl. Ständer framlägga de resultat, hvari Utskottet,
vid pröfning af hvad sålunda angående tull-bevillningen hos Utskottet
förekommit, stannat.
Först anser Utskottet sig hafva att besvara den af Herr Cederschiöld,
P. G., uppkastade fråga, huruvida icke all toll kunde afskaffas, och den
inkomst för Staten, som derigenom behöfde påräknas, genom direct beskattning
antingen endast på de Handlande eller helst på hela befolkninningen
ersättas.
För bedömmande af lämpligheten utaf detta förslag, torde det ej
vara erforderligt att ingå i undersökning derom, huruvida, på sätt motionären
förmenat, de inhemska näringarne skulle på ett slikt förfogande vinna.
Ehvad_,nemligen desse deraf tillskyndas fördel eller förlust, qvarstår
Bevillnings- Utskottets Betänkande, N:o 21.
71
dock alltid för närvarande behofvet för Staten af ett inkomst-belopp, svarande
emot det, som medelst tullen inbringas, oell hvilket behof, så länge
detsamma fortfar, mäste fyllas. Hvad Utskottet således egentligen härvid har
att utreda, är om beloppets utgörande lämpligare bör ske med bibehållande
af den indirecta tull-beskattningen, eller, med dennas afskaffande,
medelst en i stället ökad direct beskattning på person. Fördelarne af det
förra framför det senare hafva så ofta och så öfvertygande blifvit ådagalagda,
att Utskottet, som redan förut under detta Riksmöte gifvitsin åsigt
tillkänna i detta hänseende, då Utskottet föreslagit en betydlig minskning
i den personella skydds-afgiften, anser sig destomindre kunna eller böra
biträda motionärens förslag, som sådant skulle slå i uppenbar strid med
hvad Utskottet sålunda redan hemställt. Vid detta förhållande och då,
enligt Utskottets tanke, alla de directa ulskylderna snarare borde yLbytas
mot indirecta, än tvärtom, och således tullen vara den skatt, sorn sist
bland alla borde komma i fråga att upphöra, kan
Utskottet icke tillstyrka bifall till Herr Cederschö/cls ifrågavarande
motion om afskaffande af tull och ersättning för
den derigenom uppkommande minskning i Statens inkomster
genom personela afgifter.
Den fråga, som derefter närmast erbjuder sig till besvarande är, enligt
Utskottets tanke, den, huruvida förbud mot någon varas in- eller utförsel
hädanefter må ega rum. Den Comité, åt hvilken utarbetandet af
ett Tull-taxe-förslag varit uppdraget, har ansett sig böra tillstyrka förbuds-systemets
definitiva upphörande, och Kongl. Majit har, uti Dess Nådiga
Proposition, vid öfverlemnande af detta förslag, godkänt denna Committerarles
åsigt. En del Ledamöter bland Riks-Stånden hafva jemväl uti Utskottet
tillhandakomne yttranden och motioner lillstyikt en så beskaffad
oinskränkt handelsfrihet, hvaremot en annan del förmenat, att, för de inhemska
näringarnes bestånd, nödigt vore, att icke blott nu gällande förbud,
serdeles de, som angå införsel af Fabriks- och Slöjde-varor, måtte
fortfarande bibehållas, utan äfven flere förbuds-bestämmelser i Taxan införas,
hvilken senare åsigt jemväl delats af Stockholms Fabriks- och Manufactur-Societets
i enskild väg Utskottet meddelade upplysningar och påminnelser,
angående Tull-regleringen.
ELt århundrade är numera förflutet, sedan det så kallade förbudssystemet
började göra sina anspråk gällande. Dessa anspråk hafva i allmänhet
vuxit, i samma moa, som eftergifter blifvit desamma medgifna och
22
Bevillnings-UtskotletS Betänkande, iVto 31.
•detta svstero räknar sin blomstringsperiod under slutet af förra och början
af lietta sekel. Vid i S_>3 ars Riksdag sattes första gängen alfvarligt i
fråga både det rättsén liga och för landet gagneliga uti restrieli va Tull- och
Närings-För fa 11 n ingar. Näringarna syntes nemligen på del nära hundra
åriga
skyddet mot utländsk medtäflan snarare hafva förlorat än vunnit, och
detta, i förening med de från en stigande upplysning oskiljaktiga begrepp
örn frihet i handels- och närings-förelag, hvaråt man fann sig nödsakad
inrymma en större giltighet, än sorn förut varit fallet, föranledde Rikets
Ständer att afvika från de dittills följda grunderna vid tull-regleringen och
besluta en öfvergång från tvång till frihet i handel och näringar. De vid
åren tSaS och 1834 församlade Rikets Ständer fullföljde och befästade de
grundsattser, som i8a3 börjat göra sig gällande.
Hvad Cornmitterade i berörde hänseende föreslagit, är följaglligen icke
något nytt; det utgör icke första utan sista steget på en längesedan
beträdd bana. Fördelen af förbudens afskaffande är vitsordad, ur financiel
synpunkt, af en oupphörligt stigande tullintrad, och, med hänsigt till
näringarne, deraf, att, på sätt Cornmitterade utred t och med factiska uppgifter,
hvilkas giltighet icke kunnat i någon måtto af den motsatta åsigtens
förfäktare jäfvas, styrkt, näringarne äfven efter införandet af ett friare
tullsystem i allmänhet icke synts, vare sig i afseende på tillverkningarnes
godhet eller deras mängd, minskas, utan snarare tilltagit.
Vid delta förhållande och på de af Cornmitterade i öfrigt anförde
skäl, (inner Utskottet, lika med dem, och i öfverenstämmelse med hvad
Kongl. Majit jemväl till Rikets Ständer hemställt, sig böra tillstyrka
en oinskränkt handelsfrihet, så att förbud mot någon varas
in- eller utförsel hädanefter icke må ega rum.
Dock, enär det afgörande steget, om än, på sätt nämndt är, länge
förberedt, likväl, eldigt Utskottets tanke, bör med mycken varsamhet tagas;
har Utskottet ansett så tillräckligt rådrum böra lemnäs Fabriks-, Närings-
och Cruks-idkare, att den del deraf, som möjligen af förbudens afskafFande
kunde förutse den menliga verkan för deras yrken, att de, heldre
än alt ingå i tällan med den utländska tillverkningen, ville draga sina
capital derifrån och på annat satt göra dem frugtbara, ej dertill må
sakna tillfälle; i hvilket afseende Utskottet tillstyrker Rikets Ständer
att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det hittills
till in- eller utförsel förbudne varor icke må förr än från
J3evillnings-Utskottets Betänkande, N:o 21.
23»
och med den 1 Januari 1844 de i Utskottets Taxe
förslag
åsatte afgifter, lill impoi t eller export medgifvas.
I öfrigt liar Utskottet ej trott sig höra vid Tulllaxe-förslagels upprättande
på förhand hinda sig vid något generelt maximum för bestämmande
af införsels- eller utförsel s-a f g i fler 11a, utan ansett lämpligast att vid
hvarje artikel pröfva den tullprocent, sorn å densamma kunde böra tillämpas,
helst föi hållandet med de serskilta varu-artiklarna sjuts Utskottet vara
i så betydlig nion skiljaktigt, att ett för alla gemensamt maximi-belopp
icke utan fara för ganska stora misstag vid tillämpningen, kunnat antagas.
Med hänsigt dernäst till de af Herrar Lagergren, Wiji:, Lagerquist
och Grapengiesser väckta förslag, att sådana varor, som hittills varit lill
införsel i Riket förbjudne, men hädanefter lilefve til! import tillåtna, icke
måtte få införas till mera än några vissa hamnar, hvilka !!err Grapengiesser
ansett böra blifva högst 4> °c‘h Herr Lagerquist föreslagit till 3, nemligen
Stockholm, Götheborg och Malmö, samt att de icke måtte kunna införas
i fartyg af mindre drägtighet än 3o svåra läster, så finner Utskottet,
Uvad första frågan, elier den angående importations-rätten til! vissa hamnar
beträffar, att, då en sådan inskränkning instämmer med inhemske slöjde-idkar
nes- vid flere tillfällen yttrade önskan, och tvifvelsutan skulle kraftigt
bidraga till lugnande af deras vid en allmännare täflan med utländska
tillverkningar fästade mer eller mindre grundade farhågor, enär en noggrannare
tillsyn öfver sådane varors rigtiga förtullning til! beskaffenhet och
mängd kan i några få och större hamnar para knas och utöfvas, saint slöj—
de-idkarne sjelfve genom en sådan införselns begränsning, lättare blefvo i
tillfälle att genom utsedda Ombud handhafva det inseende öfver förtullningen,
sorn författningarne dem medgifva, afseendet å dessa förhållanden'
kr ä fver,,
att rättigheten att till Riket införa varor , som, enligt nu gällande
Tull-taxa, är o förbudne, men ifrån och med år 1844
blifva till införsel tillålne, må tills vidare medgifva» endast,
släderne Stockholm,, Götheborg och Malmö;: hvarom allmän'
Kungörelse, deri alla sådane varor uppräknas, torde böra utfå
rdas.
Hvad sedermera angår yrkandet, att omförmälde varor icke må få iaforas
i fartyg af mindre dr äglighet än 3o läster;: så- och då jern val ett slikt
correctiv mot underslef torde vara af be hofvet jråkaliadfc,, tilsisfcyrkes
skoltet„
Bevillnings-Utskottets Betänkande , N:o 21.
att för seglande fartyg 3o svåra läster, och för ångfartyg 60
hästkrafter, må antagas såsom minimum för de farkosters
storlek, hvari hittills förbudne varor må till ofvannämnde
3:ne hamnar kunna införas.
Uti serskilde motioner hafva Herr Dalman, F. kV., Herr TVinge ,
'P. E., och Sven Heurlin yrkat, att, med upphäfvande af Kongl. GeneralTall-Styrelsens
tvänne Circular-ordres af den 3 Januari 1820, grundade
på Kongl. Skrifvelsen den 2 December 1824* alla inkommande utländska
varor, de må vara adresserade till hvem som helst, skola, utan undantag,
draga behörig import-tull, och följagtligen den de Kongl. Personerne och
utländska Beskickningarne hittills medgifna frihet från tull-umgälders
erläggande upphöra, eiler åtminstone icke i vidsträcktare motto tillerkännas
de senare än till ett visst belopp, som ej finge öfverskridas.
Med godkännande i allmänhet af den grundsats, att parliela undantag
från en allmän författning städse måste hära högst skadliga Rugter,
och att den Kongl. Maj:t i Grundlagen til lagd e rätt att emellan Rikets
Ständers sammankomster nedsätta tull-afgifterne, icke rättligen kan tillämpas
så, att minskningen må kunna medgifvas någon viss person, ulan att
densamma deremot endast hör få afse en viss vara, hvilken hvar och en
sedermera eger att mot den nedsatta tullen in- eiler utföra, hvadan Utskottet
jemväl anser, att, så vidt möjligtär, de i Taxan befintliga stad gadden,
hvarigenom åt serskild auctoritet upplåtes att, efter pröfning af behofvet,
för vissa fall medgifva lindring i stadgade tull-umgälders beräknande,
hädanefter bör upphöra, har Utskottet likväl, hvad beträffar den rättighet,
som varit de Kongl. Personerna och Corps Diplomatique af ålder medgifven
att tullfritt inbekomma varor, ansett densamma icke kunna borttagas.
Härvid förekommer nemligen, i afseende först å de Kongl. Personerna,
alt, då de äro från all annan bevillning fritagne, och denna omständighet
otvifvelaktigt blifvit tagen i betragtande vid bestämmandet af anslagen
f©r Deras Hofhållning, en uppenbar inconseqvens skulle ligga deri
att yrka utgörande af den bevillning, sorn består utaf tull-umgälder, samt ,
beträffande sedermera de utländska missionerna, att, då dessa innehafva
hvad man kallar extra territorial-rätt, och i allmänhet icke sortera under
det lands lagar, hvari de vistas, samt icke eller för deras del ansetts kunna
förp 1 igtas att deltaga i öfrige skatte-bidrag, någon giltig grund icke förefinnes
dertill, att de ej skulle vara befriade jemväl från den afgift till
Staten,
Bevillnings-Ulskoltels Betänkande, N:o 2f.
25
Staten, som utgår under namn af tull; och har Utskottet på dessa skäl
ansetl sig
icke kunna biträda motionärernes framställningar, att befrielsen
från tuII-umgälder för de Kongl. Personerne och Corps
Diplomalique må upphöra.
Dock har Utskottet, till uudanröd jande äfven af blotta misstanken, att
underslef skull" kunna ega rum , trott sig böra föreslå, att, med upphäfvande
af nu gällande ofvan åberopade föreskrifter i berörde hänseende, Rikets
Ständer behagade falla del generella beslut,
att de i Taxan bestämda tull-afgifter skola lika och på enahanda
sall af alla, utan undantag, erläggas, med rättighet likväl,
alt hvad som kan styrkas hafva under loppet af hvarje
år blifvit för varor, inkornne för de Kongl Personernts egen
räkning, eller för de utländska Beskickningarnes, i tull-umgälder
erlagdt, må, i händelse anmälan derom göres, i vederbörlig
ordning restitueras.
Beträdande sedermera Herr Lagergrens yrkande, att förbud mätte
stadgas emot införsel af böcker, tryckta utrikes på Svenska språket, enär
den litterära egande-rätten eljest förnärmades; till stöd för hvilken framställning
derjemte åberopats, att i andra länder böcker, tryckta utomlands,
äro förbudna till införsel i det land , på hvars språk de äro författade; så
och då Utskottet för dess del ansett, att föi budsskyddet bör upphöra äfven
för de varor, som hittills varit dermed hägnade, hvilket icke varit
fallet med böcker, kan Utskottet å berörde hemställan ej fästa afseende;
hvarjemte torde böra upplysas, att det åberopade förhållandet i andra
länder icke är sådant, som motionären uppgifvit, såsom bevis hvarå må
nämnas, att i Ryssland, Belgien, Frankrike och Preussen, böcker, tryckta
utomlands, på dessa länders språk, få dit införas, samt att till Danmark
och Norrige, böcker på Danska språket, bundna eller oinbundna, få tullfritt
införas. Den litterära egande-rätlen tror Utskottet i öfrigt ega rätt att påräkna
lika skydd mot utländskt, som inländskt eftertryck, och densamma
således icke kunna lida något genom tillåtelsen af böckeis införande
utifrån.
Derjemte hafva Herrar Lagergren och Wijk hemställt, den förre,
huruvida den föreslagna tullen å raffineradt socker vore tillräckligt hög,
och den senare, om ej förbudet derå borde fortfara, enär i England, och
äth. till Ii. St. Prof. 1810. 5 Sami. 1 Afd. 12 Häftet, 4
2 6
JBeviUrdngs-UtsTcottets Betänkande, JV. o 21,
serdeles i Belgien, vore medgifven en så hög drawback, ait de inhemska
iraffinaderierna ej dermed kunde uthålla täflan.
Då Belgien framhållits såsom det land , på hvilket den gjorda uppgiften
företrädesvis skulle inträffa, har Utskottet gjort sig underrättadt om
förhållandet derstädes, och dervid kommit till det resultat, ait införselstullen
i Belgien å ratt socker, infördt i Belgiska fartyg, utgör för 100
Kilogram mer 1 Fr. 60 Cent.
hvarjemte vid införlullning af denna vara erlägges en serskild
accis-afgift, uppgående för nämnde qvantum till 37 „ a „
eller tillsammans 38 Fr. 62 Cent.
Drawbacken åter, hvarigenom så väl tullen som accisen åt exportören
återställas, uppgår för Socker, raffineradt, i toppar, melis med flere
slag, till 46 Fr. 83 Cent.
och för lump
44 » 5° ,,
eller i medeltal  Fr. 66* Cent.
Allt rå-socker, som hit till Riket införes, vidkännes ej högre tull,
än för Moscovad eller brunt Cassonade, Terres och Tetes samt hvilt Pudersocker,
nemligen per U.
sk. 6 r:st.
samt luossadt lump elier Havanna-Terres 5 — ,, —
i hvilka tullbelopp likväl, då varan liemtas från produetionsorten, en betydlig
lindring, enligt underrättelserna till Tull-taxan, eger rum.
Den i sagde underrättelser föreslagna drawback vid export af Svenskt
raffineradt Socker, belöper sig per U. till
3 sk. 2 r:st»
Häraf synes således, att någon betydlig skillnad i den Belgiska och
Svenska drawbacken icke förefinnes; den förra öfverstiger nemligen med
7 Fr. 4 | Cent. den lull, som är för råvaran erlagd på ett quantum af 100
Kilogrammer, och den senare eller Svenska drawbacken öfverskjuter med
8 rst. den tull, som erlagts för den sämre rå-varan på en qvantitet af
1 U.t eller med andra ord, då den Belgiske Sockerbruksidkare!! på förädlandet
af råämne, för hvars inbekommande han erlagt en tullafgift af omkring
38 Fr., får af Staten ett understöd af vid pass 7 Fr. '*), så får den
Svenske, på ett erlagdt tullbelopp af 2 sk. 6 rst., ett understöd af 8 rst.;
och är fördelen alltså, hvad den sämre råvaran beträffar, uppenbarligen
på den Svenske tillverkarens sida, och hvilket, jemte lindringen, sora
*) Då delta förvandlas i Svenskt räknesätt, öfverstiger den Belgiska Drawbacken
de för 1 skalp, ra-socker erlagde införsels-afgifterne, 3- sk, 6 rst,, med 8 i/5 rst.
Bevillrringa-V(slottets Bétdnlcande, lV'.o 21.
27
härvid icke är lagen i beiåkning, i del närmaste torde jemna förhållandet,
med afseende på den högre tull, sorn föreslagits för det bättre råämnet
eller krossad t Lump och Havanna Terres. Tages nu jemväl i betragtande,
alt införsels-tullen å det raffinerade Sockret blifvit föreslagen lil! 7 sk. U.
eller nära bo procent å varans värde, hvilket belopp Utskottet trott sig
böra jemnka till fullt 5o proc., eller 8 sk.-Ä, lärer skälig anledning till fruktan
för de inhemska Sockerbrukens bestånd icke förefinnas.
Hvad i öfrigt blifvit uti de väckte motionerna och afgifne yttranden
framställd t, anser Utskottet, lör såvidt de ej alse sådane frågor, sorn hafva
oskiljagtigt sammanhang med de, rörande Tullväsendet, gällande allmänna
Författningar, beträffande hvilka, Utskottet kommer att gemensamt med
Högloft. Lag-Utskottet afgifva serskildt Utlåtande, dels vara besvarade genom
de ändringar i Tuil-Comitens förslag, sora enligt bifogade project tili
Tull-taxa, blifvit af Utskottet gjorde, dels ock vara af den beskaffenhet, att
de utur ingen synpunkt kunna från Utskottets sida påkalla en allvarsam
behandling, såsom exempel hvarå, bland annat, må anföras den framkastade
förmodan, alt Stångjern, sammanböjdt i ringar, skulle kunna såsom
grof ankarketting förtullas.
beträffande slutligen serskildt Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, rörande
tullen å spanmål samt de yttranden och motioner, sorn derom af
gifvits,
har Utskottet, vid öfvervägande af denna fråga, funnit sig icke kunna
annat än i allo biträda, hvad såväl Rikets senaste församlade Ständers
Bevillnings-Utskott, som förr ofta nämnde Committerade hemställt och
Kongl. Maj:t nu behagat i Nåder föreslå, hvadan Utskottet
tillstyrker Rikets Ständer att hos Kongl, Maj:t i underdånighet
anhålla, det Tullbestämmelserna å spanmål må få förblifva
oförändrade under fem år, räknadt ifrån den tid, då
den blifvande nya Tull-taxan träder i verkställighet; äfvensom
att, i afseende å Tullbeloppen, de bestämmelser, som
Committerade och, alternativt, jemväl Kongl. Maj:t föreslagit,
nrå antagas, nemligen vid införsel:
1 tunna Hvete .
- 2: —
1 d:o Råg och Arter 1: 16.
1 d:o Wicker :..... 1: 8.
1 d:o Korn och Bohyele 1: —
1 d:o Hafra *....... — 82.
samt tullfrihet vid utförsel.
28
Bevillnjings-Utslcoltets Betänkande, N:o 2 1.
I sammanhang härmed anser sig Ulskoltel höra föreslå Rikets Ständer
att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att, då t relen
för nu gällande Handels Iractat nied Ryssland går lill ända,
Kongl. Majit, vid de tillfällen, då Hmdels-tractaters ingående
med fremmande Mag ter framdeles kommer i fråga, Nådigst
täcktes så ordna, alt icke tullen för landtmanna-produeter
må komma att understiga, hvad uti gällande Taxa i allmänhet
för sådana varor bestämmes.
I afseende på tariffen för credit-upplaget och transito-afgiften, hemställer
Utskottet, att, till vinnande af mera enhet och conseqvens, bestämmelsen
af viss minimi-qvantitet må försvinna och i stället ett minimi-tullvärde
tagas* till grund för hvad, sorn må på credit uppläggas. Delta rninimi-tuilvärde
föreslår Utskottet alt antagas till 3oo R:dr och att transitoafgiften
bestämmes till r procent af delta värde, med undantag af Artikeln
Tjära, för hvilken torde böra erläggas 5 procent, eller ungefär ligen samma
afgift, som den för närvarande vidkännes. .Efter denna grund anser
Utskottet alla de i Comrnitterades förslag, såsom till oredit-upplag berättigade,
uppräknade artiklar böra få derå uppläggas, med undantag af Artikeln
Band, Siden-Sarnmets och andra slag, för hvilka en sådan rättighet
icke torde böra fortfarande ega rum.
Vid det af Cornmilterade uppgjorde förslag lill Underrättelser om
hvad vid Taxans verkställighet iagllagas bör, har Utskottet, sorn icke funnit
skäl understödja Herr Brunn, A., motion, att Rikets Ständer borde göra
underdånig framställning hos Kongl. Maj:i örn lästetals-algiftens afskaffande,
med gillande af hvad Corn imiterade i berörde hänseende hemställt,
endast uti nedannämnde fall ansett sig böra erinra, tillägga eller ändra,
på sätt, som foijer, nemligen vid:
4 §•
Att det tryckfel i början deraf egt rum, att der influtit "alla inom
Sverige icke byggda fartyg,’' i stället för ’’alia inom Sveriges Rike byggda
fartyg V vid
7 §•
Att a:dra mom, deraf må få följande lydelse:
Bevillnings-UIskottets Betänkande, JS:o 21. iC)
När en vara blifvit sålunda (ill förlullning angifven, skall, genast
efter besigtningen, anslag å Paekhusdörren ovilkorligen ske, då hvar som
inom fyra söcknedagar, angifningsdagen inberäknad, — ■— —
• v|d
9 §•
Att vid slutet deraf må tilläggas följande:
''Sedan anslag derom 24 timmar förut å Paekhusdörren skett;” vid
Att der ordet ”rninimi-qranlitel’' derstädes förekommer, detsamma,
till följd af Utskottets förslag till förändrad grund för beräknandet af huru
mycket må på credit-upplag af hvarje vara minst uppläggas, utbytes emot
ordet "minimi-väi de;” samt att, då Christianstad redan förut genom Komd.
Maj:ts serskilda tillstånd undfått credit-upplags-rätt, nämnde stad bör införas
ibland de öfrige der uppräknade; vid
26 §.
Att, då det blifvit hos Utskottet upplyst, det en motion är vorden
i Väl lufi. Borgare-Ståndet väckt och till Siats-Utskottet remitterad örn
upphörande utaf afgiften till Handels- och Sjöfarls-fonden, det må vara
Utskottet öppet alt, sedan sig visat, 0111 nämnde motion bi kalles eller ej,
hos Rikets Ständer göra den hemställan i afseende å denna hvartill beslutet
öfver omförmälde motion må linnas föranleda; samt vid
27 §.
Utskottet, som, enligt hvad ofvan är antydt, förklarat sig vilja fett
sammanhang med detta Betänkande afgifva yttrande, rörande den Rikets
städer, under namn af Tolag, tillkommande afgift å handel oeh sjöfart, har
nu, vid denna 27 §. i Underrättelserna, att sådant fullgöra.
De i detta ämne till Utskottet inkomne motioner äro följande,
nemligen:
1:0 Herr Grefve Mörners, C. Ginnefattande hemställan, att förslag
till reglering af Tolags-afgifter i stapelstäderna och sladsandelarne i uppstäderna
måtte vid denna Riksdag varda utarbetadt och nämnde afgifter, i
öfverensstämmelse med billighet, nedsatte elier ock helt och hållet afskaf-»
fade; samt
3o
Bevillnings-Ulskoltets Betänkande, JYzo 21.
2:0 Herr van Scheeles, F. A., alt Rikets Ständer ville hos Kongl.
Majit anhålla, det Tolags-afgiften å det på Götheborgs våg ankommande
jern måtte varda nedsatt till dess primitiva belopp, nemligen det, som,
efter Jernproducenternes hörande, blifvit bestämdt; och att i sammanhang
härmed inga afgifter hädanefter må kunna jernet lill städernas enskilda
förmon åläggas, utan att tillverkarne varit deröfver hörde.
Utskottet har derjemte sökt göra sig underrättad t, om hvad i detta
ämne, som redan vid de tvänne sistförflulne Riksmötena varit föremål för
Rikets Ständers uppmärksamhet och behandling, blifvit tillgjordt, samt
dervid inhemtat, att, sedan Rikets sist församlade Ständer, med hänsigt
till de åtgärder, som redan då blifvit af Kongl. Majit vidtagne, i afseende
på en närmare reglering af de till städerne ingående Tolags-afgifter, äfvensom
af de så kallade sladsandelarne i uppstäderna, genom underdånig
skrifvelse den 29 December i834, hos Kongl. Majit anhållit, att, enär frågan
synts Rikets Ständer ännu vara i ett outredt skick, Kongl. Majit i Nåder
ville låta företaga en så beskaffad undersökning, angående Tolagens tillkomst
och användande, som Commerce-Collegium och serskilde Committerade,
hvilka blifvit i ämnet hörde, i underdånighet föreslagit, samt att
Kongl. Majit derefter behagade, vid denna Riksdag, till Rikets Ständer aflåta
Dess Nådiga förslag till dels reglering af stapelstädernas Tolags-inkomster
och dels controllör öfver deras användande till bestämda ändamål,
och att emedlertid och intilldess Tolags-afgifterna icke mätte ökas, eller
någon ny Tolag beviljas; hvarjemte Rikets då församlade Ständer, i afseende
å de så kallade stadsandelarne i uppstäderna, hvilken afgift, ehuru
den under denna benämning uppbars endast i städerne inom Wermlands
Län å vissa slag af tunne- och styckegods samt å träd varor, likväl utgick
såsom ett slags accis uti flere andre städer, som äro belägne vid de större
segelbara insjöarne, hos Kongl. Majlt i underdånighet anhållit, det Kongl.
Maj-.t jemväl måtte täckas låta infordra nödiga upplysningar, angående omförmälde
stadsandelar och dylika afgifter, sorn för samma ändamål, ehuru
under annan benämning, uti åtskillige städer i Riket kunde egarum, samt
deraf åt Rikets Ständer vid denna Riksdag lemna kännedom och då tillika
i Nåder afgifva förslag till den reglering härutinnan, sorn af omständigheterne
påkallades; så har Kongl. Majit, i anledning af hvad så val Commerce-Collegium
och de till Tullförfattningarnes granskning vid sista Riksdag
utsedde Committerade förut, som ock Rikets då församlade Ständer
sålunda i underdånighet yttrat, under den 3o Juni 1835, bland annat för
-
Bevilhnngs-Utskottets Betänkande, N:o 2 T.
ordnat, dels alt Öfver-Ståthållare-Embetet i Stockholm och Kongl. Maj:Es
Befallningshafvande i de Län, der stapelstäder finnas, skulle inom berörde
års sint, efter på stället tagen kännedom, ej allenast om de Författningar,
som angingo så väl städernas ordinarie och inqvarterings-tolag, som öfrige
afgifter af handeln och sjöfarlen, utan ock räkenskaperna öfver Tolagsnppbörden
och städernas öfrige inkomster, undersöka rigtigheten af de från
vedel börande, enligt Nådig befallning, förut till Commeree-Collegium aflemnade
upplysningar och tabeller; vid hvilket tillfälle äfven borde tillses,
att för hvarje stad blefve upprättade tabeller, som, på grund af städernas
räkenskaper, utvisade i procent-förhållande hvarje stads inkomster
efter ett medium för de fem sislförflutna åren, serskildt af stadens fastigheter,
lägenheter och andra tillhörigheter, serskildt af afgifter på handeln
och sjöfarten, och serskildt i följd af taxation, vare sig på hus och tomter
eller borgerlig rörelse; dels ock låta, så fort ske kunde, af Magistraten
och Deputerade, som Borgerskapet egde att inom sig utvälja, efter af
Kongl. Maj:t stadgade grunder, utarbeta förslag till så beskaffade taxor för
afgifterna å handeln och sjöfarlen, att de endast komma att utgå under
tvenne rubriker, nemligen; afgifter till staden af fartyg, som ifrån staden
afgå eller dit komma, serskildt Lill inrikes och serskildt till utrikes
ort, samt afgifter ä varor, som der lossas eller derifrån utskeppas, serskildt
till utrikes och serskildt till inrikes ort, samt, efter det ifrågavarande
tabeller och förslag till taxor blifvit uppgjorde och Öfver-Ståthållare-Einbetet
för Stockholm, samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvar
för sitt Län, tagit noga kännedom om tillkomsten af hvarje afgift, somna
betungade handeln och sjöfarlen, samt huru de blifvit använde, derom före
den r Mars iSSGtill Commeree-Collegium insända fullständig, till Kongl,
Maj:t ställd, underdånig berättelse och dervid utlåta sig öfver stadens framtida
behof af de nu på handeln och sjöfarten hvilande afgifter, samt om
med rättvisa och billighet någon af dessa afgifter kunde nedsättas elier
alldeles upphöra och stadens invånare i stället åläggas att , i händelse
stadens inkomster i det hela ej tutte förminskning, bereda tillgång dertill
å andra stadens inkomst-titlar, samt derjemte i underdånighet föreslå sådana
controllör för framtiden, att de inkomster, sorn staden eger uppbära
af handeln och sjöfarten, ej må kunna användas till andra föremål, än
hvartill de äro eller blifva af Kongl. Mnjrt bestämda; hvarefter det ålåge
Commeree-Collegium att med omförmäldte tabeller, förslag och underdåniga
berättelser till Kongl. Majrt inkomma och dervid tillika i underdånig
-
32
Bevillnings-Utslottels Betan leande, JV:o 21.
liet anmäla, hvad Collegium fanne sig böra i ämnet anföra eller vid de föreslagne
taxorna anmärka
Sedan dessa infordrade npplvsningar först under loppet af Ar i838
i fullständigt skick lill Commerce-Collegium inkommit, samt Collegium, uti
skrifvelse den 3i December nämnde år, desamma liil Kongl. Majit i underdånighet
öfvei lemnat och tillika för egen del, på anförde orsaker,
hemställt, atl Kongl. Majit, med fastställande af andre utaf Collegium i
underdånighet löreslagne grunder för ny reglering af städernas inkomster
och utgifter af handeln och sjöfarten, än de, enligt hvilka dessa upplysningar
blifvit meddelade, ville i Nåder förständiga Öfver-Ståthåliare-Embetet
i Stockholm och Kongl. Majas Befallningshafvande i de Lii 11, der
stapelstäder finnas, alt inkomma med de tabeller och uppgifter, sorn i följd
deraf' korntne all för regleringens åstadkommande erfordras, så har Kongl.
Majit, under den 3 September i83q, godkänt berörde af Collegium föreslagne
förändrade grunder, och förständigat- riets vederbörande Öfver-Ståthällai
e-Embete och Kongl. Majlis Befallningshafvande att skyndsamligen,
och senast inom den 1 December samma år lill Commerce-Collegium inkomma
med de i sådant afseende erforderlige nya uppgifter och yttranden,
dels Collegium alt, efter granskning af omförmäldte uppgifter, innan
den 1 Januari (jetta Ar, upprätta och till Kongl. Majit insända en allmän
tabell, utvisande beloppet af de anslagssummor, hvilka städerna i utbyte
mot dii eda inkomster af handeln och sjöfarten, och, såsom ersättning för
eganderätlen till tullhus m. m., skulle, i följd af den nya regleringen, komma
alt af staten uppbära, hvarjemte Kongl. Majit förklarat Sig, efter inhemtande
af alla dessa upplysningar, vilja i Nåder pröfva, om och hvad
framställning i ämnet må lill Rikets Stander aflåtas.
I Öfverensstämmelse härmed och, efter utseendet, under förutsättning
deraf, att Commerce-Collegium skulle inom den föreskrifna tiden
blifva i tillfälle till Kongl. Majit i underdånighet afgifva de anbefallda upplysningarna
och förslaget till en fullständig reglering i omförmäldte hänseende,
samt Kongl. Majit på grund deraf kunna till Rikets Ständer aflåta
Nådig Proposition derom, hafva senaste Tull-Commitlerade, uti deras underdåniga
Betänkande af den i3 Juni 1885, med förslag till ny Tull-taxa
och underrättelser dervid , hemställt, att uti desse sistnämndes 27 § måtte
stadgas, att ”i stället för den Tolag till städerna, som hittills efter fastställde
grunder genom städernas egen försorg uppburils pä inkommande och
”utgående
Bevillning*- Utskottets Betänkande, N:o 2 1.
33
”utgående varor, skall, ifrån och med den lid, den nya af CommiUerade
”föreslagna taxan träder i verkställighet, en tillökning i införsels- och ut’
försels-tullen beräknas och vid Tullverket uppbäras, lill det procenl-för’’hållande,
som, efter reglering af städernas inkomster, varder serskildt bestämdt;
skolande, af hvad sålunda inflyter, ersättning för städernas hittills
genom Tolagen hafde inkomster meddelas, på sätt och med de villkor,
”Kongl. Maj:t funne skäligt, i sammanhang med förrberörde reglering, i
”.Nåder förordna.”
Emedlertid och sorn, enligt hvad Utskottet jemväl har sig kunnigt,
Cömmerce-Gollegium, uti underdånig skrifvelse den i3 Januari della år, hos
Kongl; Maja anmält, alt af de infordrade ofvaiiherördé upplysningarue Collegiiim
ännu då saknade sådane från Öfver-Ståtliålläre-Embet.et härstädes,
hvad anginge Stockholms stad, och att Colh-gium föl jagt ligen icke kunnat
inom den föreduilna tiden eller den r näsllrdne Januari fullgöra, hvari
Kongl. Majit sålunda i Nåder befallt, samt någon Proposition i ämnet, vid
slikt förhållande icke eller blifvit af Kongl. Maja lill Rikets Ständer i Nåder
aflåten ; så och enär Utskottet i följd häraf, saknar kännedom orm de'
förberedande, åtgärder, .sam är O oundgängligen nödige: för
något förslag till förändrad yegletung ;rf TöUgen j JslikétS, stapelstäder ocha
de så kallade sladsandölarue i apstäderna-, seu.-Utskottet-.sig a-f-sAd-an* an--  ledning höra för närvarande-inskränka sitt yttrande i ämnet dertill,i att till--  styrka Rikets Ständer:
alt 27 §. i Tulltdxe-undérrällelserna må’, med afvikande från
Committéradés förslag, tills vidare bibehållas vid den lydelse,
gällande Tull-taxa innehåller, nemligen: ”Städernas
'Tolag och andra dem på vissa varor beviljade afgifter uppbäras
genom deras egen försorg och erläggas efter de före
”hvarje stad gällande föreskiifter och fastställd procent, be'räknad
å det i denna Taxa på de fleste inkommande och
”utgående varor bestämda värde, eller det, enligt rj" å de
”öfriga utrönta värde; och iagtlåges dervid, att alla varor,
”sorn enligt Taxan- äro i allmänhet fria från införsels- eller
”utförsels-tull, befrias finn Tolag vid inkommande eller ut”gående,
. äfVeusom de varor, hvilka i Taxan serskildt ifråna
’’Tolag befrias.”
Stockholm den ny Juni 1S401'
tiih. tiit ti. St. Prut. 1810. 5 Samt. 1 Ahl. 12 Häftet.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckerietj 1840.
Bil. till Bevillnings-Diskottets Betänkande, 2Y.-0 21.
1
Reservationer:
af Herr Friherre Åkerhjelm; "'Emot det af Utskottet faltade beslut, att
förbud emot någon varas in- eller utförsel i Riket hädanefter icke skulle
ega rum, reserverar jag mig, på grund deraf, att tidpunkten för antagandet
af ett liberalare tullsystem är ögonskenligen högst missgynnande, då
så väl Europa som America nu befinna sig uti en financiel! förvirring,
som förorsakats genom den på America minskade afsättningen för Englands,
Tysklands, och Belgiens manufaclur-tillverkningar. Skulle vi nu här
under desse förhållanden öppna vår marknad för dessa fabricat, på utländsk
ort i följd af eoncurser, redan lill betydliga underpris försålde,
så torde lätt vara insedt, att dessa här skulle, om älven med förlust för
godsegare, dock med hoppet om möjlig realisering, hit försändas, och när
våra förråd deraf voro öfverfyllde, och consumtion ingalunda ökas, derföre,
att tillgångarne blifva större, skulle äfven dessa fabricat slutligen
återigen tvingas alt till underpris här försäljas, och på detta sätt, genom
de härigenom hastigt och på en gång inträffade betydliga prisnedsältningar,
tvinga våra fabrikanter och näringsidkare, som aldrig kunna uthålla
denna, genom de närvarande financiella förhållandena, uppkommande onaturliga
medtäflan, att nedlägga deras fabriker, hvarigenom icke allenast
desse individers undergång säkert skulle beredas, utan äfven iooo:de-tals
arbetare blifva brödlösa, och en mängd landtmanna-producter, som af
dessa fabriker och deras arbetare consumerades, blifva mindre afsältlige.
Med fästadt afseende åter på export-förbudets borttagande, företer sig
återigen den högst vigliga omständigheten, att detta egentligen rörer exporten
af malm och tackjern, till hvars befordrande jag för min del ej kan
inse något enda giltigt skäl kunna företes; jag trodde mig härtill kunna
finna någon anledning uti Tull-Gommitterades betänkande, men till min stora
förvåning finner jag der visserligen refereradt hvarjehanda skäl för tullbestämmelserna
å en mängd små artiklar, såsom coeffurer, jäst, luktvakten,
mos, etc. etc., men ej ett ord anfördt om tackjerns-exporten, och grunderne
för den härvid föreslagne tullbestämmelsen. Under rubriken jern,
förekomma visserligen långa och sakrika anföranden, angående nedsättning
å exporttullen å stångjernet, men icke det ringaste, som rörer tackjernsexporten,
och för hvars tillstyrkande man med skäl borde hafva kunnat
Bilu till R. St. Prot. 184.0. 5 Sami. 1 Afd. i3 Häftet.
1
2
Bil. till Eev il Inings-Ul skol tets Betänkande, N:0 21.
vänta att af Tull-committerade inhämta någon anförd orsak, om än äfven aldrig
så oantaglig, innan de vågat föreslå en uti fäderneslandets andra hufvudnäringsgren
så högst geoomgripäpdq åtgärd, och hvars följder, om detta
tillstyrkande skulle antagas, omöjligt kan till hela dess vidd förutses; det
torde likväl, uti en för hela Riket så vigtig och magtpåliggande fråga sorn
denna, vara med skäl fordradt, att man slöder sitt omdöme på beräkningar
öfver jernhandteringens tillstånd och hjelpkällor, inom och utom landet,
och ej utkastar en individuel öfvertygelse, grundande sig blott på
det theoretiskt liberala handelssystemets tillämpning uti hela dess consequens.
Naturen har gifvit hvarje land sina företräden, och har den under
nordens kaija himmel anvisat rika hjelpkällor fördolda uti bergens innersta,
— och härigenom ersatt oss de sydliga ländernes förmoner af blidare
climat och jordmon; skulle vi nu ej begagna dessa företräden så långt
som möjligt, begingo vi ett stort stats-ekonomiskt misstag.
Jag öfvergår nu att till pröfning upptaga, och, så vidt uti min förmåga
står, utreda de skäl, som möjligen kunna anföras och förefinnas till
tackjerns-exportens befrämjande; främst af alla förekommer den utaf nutidens
liberalare ideers förfäktare framkastade allmänna sats, att det är enligt
med hvarje menniskas naturliga rättigheter, alt få sälja sin vara, hvarest
benne lyster; riktigheten af denna sats kan visserligen ej bestridas,
om man antager, att vi kunde återgå lill detta åsidosättande af alla hitintills
existerande rättsförhållanden och lossande af alla samlrällsband, men
så länge ännu lyckligtvis delta torde med skäl kunna hänföras till fromma
önskningarnas område, så torde vi härifrån kunna öfvergå lill verkligheten
och nu betragta, i hvad rnon de tackjerns-producerande i Sverige kunna
hafva fog bygga sin klagan på detta skäl.
Sveriges Stats-ekonomi uti denna gren bar, alltsedan Konung Guslaf
den I:s tid, utgått ifrån den princip, att så mycket möjligt gynna förädlingen
inom landet, och hvarföre vissa trakter, som egde malm och skogar,
ansågos böra tillverka tackjern; dessa benämndes Bergslager, och åter
andra, som hade stora skogar utan malmtillgångar, ansågos med mera fördel
k unna förädla delta tackjern lill stångjern, för hela landels gemensamma
nytta och fördel; dessa Bergslager indelades äfven alt försälja sitt tillverkade
tackjern lill vissa bruk, men erhöllo dels för dessa band och dels
såsom ersättning för förbudet emot exporterandet af denna låvara, sine sä
kallade Bergslags-rättigheter, och som de ännu äro i åtnjutande af, nemli
-
Bil. till Bevillnings-Ulskoltets Betänkande, N:o 21.
3
gen roteringsfriheten, en, enligt utdrag ifrån Kanimar-Collegium, högst betycllig
lindring uti den årliga räntan, som uti Nora, Lindes och Grythytte
Bergslager uppgår per medium till circa 60 R:dr B:co årligen per hemman,
emot hvad hemman uti närgränsande Landslag betala. Ifrån skyldigheten
att till vissa Bruk försälja sitt tackjern äro de, genom Kongl. Förordningen
af den 16 Maj i836, befriade, i stöd af den inom Riket då etablerade fria
tackjernshandeln; skulle denna nu äfven utsträckas utom landet, och således
Bergslagens skyldigheter till det allmänna intresset, råvarans förädling
inom landet, försvinna, så fordrar väl också rättvisan, att Bergslagen då
äfven komma alt beskattas lika med Landslagen; men att nu blott vilja
skänka dem denna exporträttighet, utan något å deras sida gjordt åtagande
af skyldigheter, hvarföre de just härföre äro befriade, torde för hvarje tänkande
blifva en emot hela samhället begången orättvisa.
Jag vill nu företaga till granskning det andra skälet, som vanligen anföres
för tackjerns-exporten, det är nemligen, att det skulle uti Riket produceras
mera tackjern, än som stångjernsverks-egarne kunna förädla; delta
eger så till vida grund, att före 1838 års smides-stadga tillverkades verkligen
circa 60,000 Skeppund mera tackjern än hvartill det privilegierade
smidet då uppgick, men som genom ofvannämnde smidesstadga utsträcktare
smidesrätligheter beviljades Bruksegare, så har delta förhållande så
betydligt äfven förändrat sig, att, enligt Bergs-Collegii uppgift, befanns
privilegierade slångjernssmidet i Riket vid i83c> års utgång utgöra 601,000
Skepp, och lackjerns-tillverkningen 56o,ooo Skepp., således 4rjO°Q Skepp,
större än lackjernstillverkningen i hela Riket, Detta förhållande har äfven
åstadkommit de nu på senare tider betydligt stegrade tackjernspris, som,
i jemnförelse till nuvarande stångjernspris, göra tackjernsblåsningen mera
vinstgifvande än sjelfva stångjernsförädlingen. När nu grunden för detta
argument till den grad förfallit, alt förhållandet blifvit omvändt, torde detsamma
kunna antagas för helt och hållet vederlagdt. Det anföres äfven,
att användandet af varm luft vid tackjernstillverkningen skulle medföra så
stor kohl-besparing, att tillverkningen härigenom skulle betydligen ökas; härtill
vill jag blott svara, alt användandet af varm luft vid slångjernssmidet
förorsakar kohl-besparing i samma proportion vid stångjernstillverkningen,
och ökar således i enahanda förhållande tackjernsbehofvet.
Att Tull-Commillerade, såsom mig vill synas, hafva grundat sitt tillstyrkande
för tackjerns- och malm-exporten blott derpå att få i helheten
tillämpa sin händelsprincip, torde väl för lagstiftaren ej kunna
blifva en giltig orsak alt tillvägabringa en af intet giltigt motiv påkallad
åtgärd, hvarmed man ifrågasätter och risquerar icke mindre än fädernes
-
4
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.-o 21.
landets financiella undergång; mig synes som Utskottet borde olika med
Tull-Commitlerade hafva åtskiljt och serskildt behandlat frågan om förbudets
borttagande för importen och exporten; det ena angår synnerligast
väfnader och det andra malm- och tackjern, som ingalunda med hvarandra
hafva någon gemenskap. Och om det skulle t. ex. för landet vara
nyttigt borttaga det ena förbudet, men återigen det andras försvinnande
förderfligt, så måste det väl vara lagstiftarens skyldighet att, med iagttagande
häraf, och utan att låta hänföra sig af förkärlek för en viss princip,
lugnt beräkna och öfverväga de fördelar och skador, som den ena eller
andra åtgärden kan hafva på landets näringar och förhållanden, samt derefter
fatta ett beslut, grundadt på de i verkligheten existerande förhållandena.
Jag vill nu öfvergå till att, så vidt möjligt är, söka utreda följderna
af denna, enligt min tanka, af ingen giltig orsak påkallade åtgärd.
Englands Tull-lagar, som fastställa en tull af ett pound 10 shilling
sterling å inkommande en ton stångjern och 10 shilling sterling å en ton
inkommande tackjern, gynna således redan puddlingen och valsningen uti
England med 1 R:dr 28 sk. 10 r:sL. B:co per Svenskt Skepp., och med
visshet är att förutse, det Engelsmännen skola, när vi beslutat malm- och
tackjerns-export, äfven borttaga dessa 10 shillingar Sterling å inkommande
tackjernet, som gynnar den Engelska puddlingen och valsningen med ytterligare
38 sk. 5 r:st. 13:co per Skepp., och hvarigenom då denna tillverkning
der, utan att betragta möjligheten af en förhöjd lull å inkommande
stångjern i England, skulle vara favoriserad med 2 R:dr ip sk. 3
r:st. B:co, och till hvilket belopp utgående tull å tackjern här i Sverige
skulle bestämmas, för att sätta Svenska stångjernsfabrikanten uti samma
ställning som den Engelska, hvilken förutan detta är långt framför den
Svenska gynnad genom dess ringa stenkohlspriser, dess stora redan färdiga
valsverks- och machineri-anläggningar, och lättheten till enorma förlags
capital, med belragtande hvaraf, lätt är att förutse inom ganska korrt
den Svenska stångjernsfabrikantens snara undergång genom denna farliga
concurrcnce.
Häremot må ingen göra den invändning, att det vore emot Engelska
intresset att borttaga inkommande tullen på Svenskt tackjern, ty genom
import af detta tackjern tillverkas blott det bättre stångjern, hvaraf England
är i ovillkorligt behof och hvarigenom det förhållande skulle uppstå,
att England i stället för Svenskt stångjern importerade motsvarande quantum
godt Svenskt tackjern, och således förädlingsvinsten stannade inom
England.
Bil. till Bevillnings-TJtskoltets Betänkande, N.-o 21.
5
Preussens tull-lagar, sorn utfästa ingen inkommande tull å tackjern,
men deremot å stångjern 1 Thaler eller 1 R:dr 38 sk. Svenskt Banco å
centnern eller 110 Preussiska Skålp., gynna således utvalsningen uti Preussen
med 4 R<dr 35 sk. B:co per Svenskt Skepp., till hvilken höjd utgående
tullen i Sverige å tackjernet skulle fastställas, innan den Preussiska och
Svenska stångjernsförädlaren komme uti enahanda financiella categori för
utöfvandet af dess näringar; häraf vill synas, alt nära 100 procents utgående
tull å tackjern här vore nödvändig, för att på något sätt gynna den
Svenska stångjernsförädlaren; delta allt utan betragtande af de troligen,
uti. fremmande länder blifvande, åtgärder, i händelse vi skulle till export
upplåta malm och tackjern, då de säkerligen ej skola underlåta att genom
lämpliga tull-lagstiftningar uti deras egna länder befordra förädlingen af
den råvara, vi nu på detta sätt, ulan beräkning af framtida följder, för
alltid skulle frånsäga oss; ingen må föreställa sig, att återgåendet till det
hitintills följda systemet uti denna näringsgren skulle af de fremmande
industriella nationerna åses med samma lystnad, som den, hvarmed de nn
åskåda vår artighet att bereda dem fördelar, utan att vi ens äro betänkta
på att härföre hos dem förskaffa oss de ringaste förmoner.
De närmaste förutsägbara följderna af denna åtgärd skulle ofelbart
blifva, alt alla de Bruk, hvars smiden grunda sig på köpetackjern, uppgående
lill circa 3oo,ooo Skepp., sannolikt icke skulle kunna fortsätta sin
stångjernstillverkning, hvarigenom hela skillnaden emellan tackjernels och
det vid dessa bruk tillverkade stångjernets pris, utgörande i öfverslag i~
till 2,000,000 R:dr Banco om året, skulle för landets export gå förlorad;
alt sådant vore destomera troligt, som, efter en af sak-kunnige personer
uppgjord calcul, i England valsadt, af Svenskt tackjern beredt stångjern,
med ett tackjernspris af 10 R:dr å uppstadsvåg och 2 R:dr exporttull,
skulle derstädes kunna försäljas till sådant pris, att för stångjern i Götheborg
endast skulle kunna erhållas 14 R:dr 8 sk. B:co, ett pris, hvarmed
stångjernslillverkningen omöjligt kan bära sig; alt oberäknadi orättvisan,
hvarigenom egare af stångjernsbruk, grundade å köpetackjern, utan omständighelernes
oundgängliga kraf, beröfvades största värdet af deras, i
förtroende till bestående författningar, dyrt förvärfvade egendomar, hvilket
skulle medföra mångas ruin och stor skada för hela landet, synnerligast
som större delen af ofvan uppgifne förlust komme att drabba allmogen,
som nu i många tragter lefver af förtjenster på forssling, kohlning och andre
arbeten för desse bruk, en allmoge, som är mångfaldigt talrikare än
de jemnförelsevis få Bergsmän, som drifva egen tackjernstillverkning; att
desse Bruks nedläggande äfvenledes skulle hafva en skadlig verkan å sä
-
6
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.-o 21.
desproducerande provincer, som ej mera finge sälja spanmål till dylika
Brukstragter; att ytterligare de Bruk, som äro grundade på egen tackjärnstillverkning,
finge en ny svår medtäflare vid afsättniijgen af deras
jern, genom fremmande länders tillverkningar af Svenskt tackjern; att det
häraf uppkomna missförhållandet, då det efter ett eller annat års erfarenhet
sannolikt blefve inseclt, svårligen stöde att afhjelpa, sedan Bruksrörelsen
blifvit nedlagd och tillgång icke funnes på skicklige snart afsigkomne
arbetare, helst hvar och en skulle bära fruktan för capitals nedläggande
uti en så osäker industrigren, som jernhandteringen under slika
förhållanden komme att blifva ; att äfven en hög exporttull icke skulle utgöra
något tillräckligt correctiv, då, i förhållande derefter, importtullen i
fremmande länder d stångjern kan ökas j och nedsättas ä tackjernet, och
hvars importerande i fremmande länder lill en början äfven skulle kunna
genom prcemier uppmuntras, hvaremot svårligen å Sveriges sida tjenlige
åtgärder skulle kunna vidtagas, när man betragtar våra Riksdagars långa
mellantider.
Det torde äfven kunna med visshet förutses, att vinsten af det förhöjde
tackjernspriset skulle till större delen komma exportörerne och Bergsmännens
förläggare till godo samt slutligen afsätlningen af tackjernet derjemte
blifva oviss och beroende af utlänningens godtycke, hälst jernberedningen
utomlands af Svenskt tackjern sannolikt komme att bedrifvas vid
några få större anläggningar, hvilkas egare lättligen skulle kunna öfverenskomma
om tackjernsprisels nedtryckande, sedan det väl lyckats alt förstöra
den Svenska Slångjerns-beredningen.
Hvad som nu har ofvan blifvit anfördt, angående tackjerns-exporten,
kan äfven i allmänhet refereras till exporten af malm, med den skillnaden
blott, att denna skulle troligen undergräfva sjelfva tackjernstillverkningen,
sedan stångjernsförädlingen inom Sverige blifvit genom tackjernsexporten
undergräfd; ty det är ingalunda otänkbart, att Engelska bolag
med stora capital skulle kunna bilda sig, till inköpandet af väre utmed
kusterna belägne större malmtillgångar, för att af dessa malmer i England
bereda ett godt tackjern, och hvarigenom Engelsmännen slutligen äfven
skulle göra sig oberoende af köpandet utaf våra bättre tackjernssorter och
härigenom ändtligen tillskansa sig hela vinsten utaf all möjlig jernberedning
och på detta sätt alldeles tillintetgöra hela det Svenska Bergsbruket.”
Härmed förenade sig till alla delar Herr Grefve H. D. Hamilton och
Herr E. J. von Post.
På de i förestående reservation upptagne skäl reserverade sig Herr
Friherre Åkerhjelm äfven emot den A tackjern föreslagne utförselstull.
Bil. till Bcvillnings-Ul skot tets Betänk ande Ar:0 21.
7
Herr Friherre Oxenstjerna, Carlreserverade sig emot borttagande af
ulförselsförbudet å Tackjern, hufvudsakligen på de af Herr Friherre Akerhjelm
anförde grunder, äfvensom emot den förhöjda tullen å Caffe.
Af Herr RooSj B. C.: ”Ehuru flere Reservanters yttranden satt mig i
frestelse att med dem mig förena, anser jag mig dock böra inskränka min
rerervalionshåg till den del af Betänkandet, som blifvit behandlad, efter det
jag hade äran inträda såsom Ledamot af Utskottet, och således vid artikeln
Väfnader fästa min uppmärksamhet.
Då jag härmedelst anmäler min reservation mot den af Höglofl. Bevillnings-Utskotlet
antagne princip, alt för bestämmelse af inkommande tullafgift
å Kläden utfästa ett gemensamt medelvärde för alla, anser jag mig
ock böra anföra de skäl, jag har till stöd härför.
Som tullafgiften å grof och fin ull blifvit bestämd å den förra till 2
sk. och å den senare till 12 sk. per skålp., följagtligen med en skillnad
af 600 proc., så hade äfven skillnad i värde, och deraf följande tullafgift,
bordt bestämmas för kläden, tillverkade af deli gröfre eller finare ullen.
Delta bade varit så mycket lämpligare alt verkställa, som de kläden, hvilka
tillverkas af de under benämningen ”Grof” upptagne ullsorler, nemi. Isländsk
och Jutsk, enligt så väl af Utskottets ledamöter, som af andre personer
verkställde profvägningar, väga minst 3o procent mera, än kläden af
alla finare ullsorler, och således vid tullhehandling lätt att dem classificera.
När härtill kommer, att kläden, tillverkade af dessa båda ullsorter, aldrig
uppgå lill ett pris, öfversligande 3 R:dr 16 sk. b:co per aln, så visar sig
för mig tydligt, alt tullen å kläden af desse gröfre ullsorter bordt bestämmas
efter ett serskildt derefter lämpadt värde.
Enär genom profvägningarne jemväl är utröndt, att kläden, från ett
värde af 4 ^:tlr till jo R:dr b:co och derutöfver, icke skilja sig i vigt
ett par lod per aln, och hvilken obetydliga skillnad kan härleda sig, dels
af det ena klädets större fasthet än det andra, dels af en bredare eller
gröfre list och dels af ett bredare eller smalare gröfre för-slag, som serdeles
på de utländska klädena mycket begagnas, så, ehuru en något vidsträckt
latitud äfven härvid synes blifva leornad för bestämmandet af ett gemensamt
tullvärde å kläden af alla finare ullsorter, lärer detta missförhållande
dock svårligen kunna afhjelpas eller förekommas.
I följd häraf är min åsigt den, att värdet å kläde bör indelas i 2:ne
klasser, nemligen:
a} för kläden af Isländsk och Jutsk ull bestämmes till det högsta
pris, hvartill dessa kunna uppgå, nemi. 3 R:dr 16 sk. B:co per aln; och
8
Bil. till Bevillnings-Ut skottets Betänkande, IV.-o 2t.
b) för kläden af alla finare ullsorler, till ett medelvärde af det för
dessa kläden belöpande lägsta och högsta pris, frun 3 R:dr 16 sk, till 13
R:dr 16 sk. b:co per aln, således till 8| R:dr per aln, ined den af Utskottet
för alla kläden antagne skyddstull af 33| procent.
Genom denna af mig föreslagna classification och deraf följande tullvärde,
har jag äfven till föremål en sak af lika stor vigt, som beskyddandet
af de inhemske fabrikernas intresse, och ehuru jag anser delta för ett af
representationens vigtigare åligganden, anser jag detta dock böra grundas
på en med Svenska ullproductionen öfverensstämmande fördel, och då,
på de senare åren, åtskilliga Schäfferier här blifvit anlagda, och ej förbiseende
det större intresse, hvarmed nationen omfattat den för landet så
vigtiga ullproductionen, slärkes hos mig den öfvertygelsen, alt dennas fördel
bör ställas i harmoni med det afsedda skyddet för klädesfabrieationen.
Genom den af Utskottet föreslagna höga tullafgiflen å finare ullsorter, har
äfven denna åsigt gjort sig gällande, men ty värr icke så, genom bestämmandet
af ett gemensamt medelvärde å kläde.
Medelvärdet, 6 R:dr, jemte 33| proc. tullafgift å kläde, skyddar visserligen
mer än tillräckligt inhemska näringen från all medtäflan, hvad grob e
kläden beträffar, men verkar, i följd af den låga tullen å grof ull, att all
speculation på anläggande af grofva Schäfferier måste försvinna; hvaremot
samma medelvärde A kläde skall verka en stark import af finare kläden,
hvarigenom priset å den Svenska ullen, som uteslutande är fin, skall nedtryckas
så mycket säkrare, som Svenske fabrikanten icke kan finna med
sin fördel förenligt att täfla med utlänningen i tillverkningen af fina kläden,
som denne kan emot en lindrig tull oss påföra, utan lärer derföre
helt och hållet öfverlemna åt utlänningen omsorgen alt förse oss med
denna vara, hvaraf följer, att fin ull icke kan inom Riket lill kläden förädlas,
således icke härstädes försäljas. Resultatet af det af Utskottet föreslagna
gemensamma medelvärde, anser jag således blifva, alt vår fina ull
måste afsättas pä utländsk ort, för att förädlas och i fina kläden af oss
återköpas, på samma gång, sorn vi måste köpa grof utländsk ull, för alt
deraf sjelfve tillverka kläden, och det är denna oformlighet, som jag anser
genom den af mig föreslagna classificalionen vara förekommen.0
Af Herr Gripenstedt, J. A.: ''Fastän jag förfäktat och godkänner principen
om en oinskränkt handelsfrihet, hvilken också, genom förbudets borttagande,
gjort sig gällande i närvarande förslag till ny Tulltaxa, så kan jag
likväl icke annat än ogilla den inconseqvens och brist på system, som egt
rum vid princijiens tillämpning. En
Bil. till Bevillnings-Ulskottets Betänkandej N.-o 21.
9
Eu stundlig föränderlighet i majoritet, uppkommen genom ledamöternes
täta ombyten och ej sällsynta frånvaro lill stort antal, har föranledt
delta vacklande i åsigler, hvilket åter haft lill följd en mängd beslut, mot
hvilka jag vördsamt får reservera mig.
Bland dessa må såsom de hufvudsakligaste anföras:
1:0 Utskottet har föreslagit en förhöjning af tullen å Kaffe från tre till
fyra sk. per skålp.
Jag anser ett högst väsendtligt misstag härvid hafva blifvit begånget.
De serskilda omständigheter, som vid all tullbestämmelse böra afses, och
mellan hvilkas stridiga fordringar den relativa vigten af det ena eller andra
vid hvarje fall måste afgöra, äro följande: skydd för inhemsk production;
consumenternes intresse; Statens tullinkomst, — ochretelsen till oloflig
införsel. När man nu hänför Utskottets beslut i denna del till dessa fyra
moment, så befinnes detsamma uppenbarligen i strid med consumentens
förde], samt ledande till ett ökadt antal lagbrott, utan att någon fördel å
andra sidan blifvit vunnen, ty ingen inhemsk näring finnes härvid att
skydda, och Statens inkomst blir säkerligen ej större, men väl måhända
mindre, genom ytterligare smuggling af en så lätt transportabel vara. Erfarenheten
har bekräftat delta mer än tillfyllest.
2:0 Utskottet har höjt tullen på all slags Ull, utom Jutsk och Isländsk,
från 2 till 12 sk. skålpundet.
Denna vara befinner sig i det egna förhållande, alt hon är den förädlade
produeten af fårskötsel, på samma gång, som den utgör råämnet för
alla slag af ylleväfnads-fabriker. Det förra intresset fordrar hög tull, till
skydd för landets fårcultur, och det senare deremot en låg, eller ingen, till
lättnad för sin täflan med ullänska fabricater.
Mig synes, att Utskottet här gått allt för ensidigt till väga, och ej bort
lemna fabrikernas anspråk utan allt afseende, helst i en tid, då genom förminskadt
skydd deras förmåga till täflan kommer att pröfvas mera än någonsin.
Jag tror derföre, att införseltullen på sådan ull åtminstone ej bör
öfverstiga 8 sk., så mycket mer, som, enligt tabelluppgifterna, den inhemska
produetionen ej förmår fylla mera än i af behofvet i allmänhet, och
resten således måste hemtas utifrån. Detta vore dessutom redan 4 gånger
så mycket, som för närvarande, och utgör j6| procent af värdet, hvilket
jag anser vara lämpligt, i förhållande till tullen å det fullfärdiga fabricatet,
eller klädet, som blifvit fastställd till 33| procent.
3:o Det var min tanka, att tullen på Tobak, under rubrikerna blad
och stjelk, borde höjas med 1 sk. skålpundet.
Bih. till R. St. Prot> l84oi S Sami. 1 Afd. l3 Haft. 2
10
Bil. lill Bevillnin"s-Utskottets Betänkande, N.o ui
I det senare fallet gjorde denna mening sig gällande, men icke i det
förra. Utom inconseqvensen och den analoga origtigheten, som nu uppstått,
att blad, med ett medelvärde af i3 sk., endast belägges med 6 sk.
tull, då stjelk, med 5 sk. värde, taxeras med 3, så anser jag serdeles kraftiga
skäl tala för denna förhöjning. Någon oloflig införsel, åtminstone i större
qvantiteter, är icke att befara, i anseende till varans voluminösa beskaffenhet,
och den obetydliga stegringen i pris, fördeldt på de små qvantiteter,
som af hvar och en förbrukas, blir knappast märkbar. Deremot skall det
i någon mon bidraga till utveckling af den inhemska odlingen, och dengifna,
i min tanka ojemnförligt öfvervägande, vinsten blir en ökad Statsinkomst
af mera än 5o,ooo R:dr b:co.
/po Åtskilliga artiklar hafva blifvit belagda med den obetydliga exporttullen
af ett eller några runstycken.
Om jag icke har trott mig böra rösta för ovillkorligt afskaffande af all
utförsels-tull, på den grund, att jag icke anser den högst betydliga Statsförlust,
som deraf blefve en följd, kunna på ett rättvist sätt fyllas, så är det
likväl min öfvertygelse, att dessa obetydliga export-afgifter hade bordt försvinna.
Den ringa inkomst, som de medföra, kunde, såsom jag nyss visat,
med ett penndrag mångdubbelt ersättas, utan ökad tunga för landet; och
en betydlig omgång, tidsutdrägt och besvär genom onödig tullbehandling
derigenom besparas, så väl Tull-tjenstemännen, som de trafikerande.
5:o Under artikeln Glas är tullen vid åtskilliga rubriker betydligen
förhöjd utöfver det,' som Committerade och Afdelningen föreslagit, oagtadt
deras bestämmelser grundade sig på den betydligaste glasbruksegarens i
landet egna uppgifter.
För de sorter, som innefattas under rubriken: ”andra slag, hvita eller
färgade, ej specificerade,’’ hade den samme personen, vid frågans afgörande,
visserligen inlemnat en skrift, som något justerade de förut gifne upplysningarne,
men Utskottet fann för godt alt icke allenast bifalla denna senast
gjorda framställning, utan äfven att i sin nitiska ifver dertill ytterligare
lägga 5o procent, och på köpet sammalunda för åtskilliga af de andra
slagen.
6:o Bland öfriga inconseqvenser och felagligheter må exempelvis
nämnas:
a) Aid jemnförelse mellan bestämmelserna för papp och papparbeten, finner
man, att det förra, eller ämnet, drager en tull af 33f procent, då deremot
den fullt förädlade varan förtullas endast efter 25 procent af värdet;
således alldeles omvändt emot det, som bör vara.
b) Då tullen å Bomulls- och Redgarns-strumpor blifvit bestämd till
Bil. till Bevillnings-Utskotlets Betänkande•, JY.-o 21.
II
20 procent, så har den för ’’andra slag*’, det vill säga ylle- och linne, sorn.
äro i fullkomligt lika categori, utan skäl blifvit uppsatt till 3o procent.
c) För alla hittills till införsel förbjudna varor har Utskottet antagit, alt
tullen borde vara 33| procent af värdet, men icke destomindre derifrån afvikit
vid artikeln Boy, då denna tillverkning, som till stor del är en folknäring,
likväl, efter min förmening, företrädesvis hade bordt njuta skydd.
dj) Då en serskild tullbehandling är föreslagen för de hittills förbjudna
varorna, så har det varit absolut nödvändigt att för närvarande upptaga
dem under oförändrade rubriker, men det oagtadt har Utskottet under en
sådan rubrik hänfört Ylle-corderoy, hvilken icke varit upptagen i den
gamla taxan och således tillåten till införsel, och som på detta sätt 1111 i
stället skulle blifva förbjuden under \ års tid.
Åtskilliga andra bestämmelser af enahanda natur, som de nyss uppräknade,
förefinnas visserligen, men, då de äro af mindre vigt, anser jag
onödigt att upptaga dem alla.”
Åf Herrar Marcks von Wurtenberg, G. W.j och M. Grapengiesser:
”Ehuru vi uti en mängd omständigheter hysa en öfvertygelse, skiljagtig
från den, som dicterat det ifrån Utskottet till Riks-Stånden nu ingående
förslaget till Tulltaxa, så medger likväl icke den knappa tiden, att för närvarande
mer än i några få hufvudsakliga punkter utveckla och motivera
denna opinions skiljagtighet.
Den abstracta satsen om afskaffandet af alla in- och utförselsförbud,
hvilken Utskottets knappa pluralitet ställt i spetsen för taxe-förslaget, måste
vi af många skäl bestrida.
Denna sats står i flera delar uti uppenbar strid med nu gällande ekonomiska,
civila och criminella lagstiftning, och med rättsgrunder, för alla
tider bestående, hvarpå denna lagstiftning hvilar. Antages denna sats, så
förklaras också derigenom indirect en mängd handlingar och företag för
lillåtliga, hvilka så väl hushållslagarne, som borgerliga och strafflagarne
med rälla förbjudit och förklarat för otillåtna. Mångfaldiga exempel derpå
skulle kunna anföras. Lagarne förbjuda och bestraffa t. ex. eftertryck och
skydda derigenom Svensk författares och förläggares eganderätt; enligt Tulltaxeförslaget
åter, blir det en loflig rörelse, att utrikes eftertrycka och i
Sverige införa Svenska författares arbeten; ty alla införselsförbud äro ju
ulan undantag afskaffade. Vidare: Lagen förbjuder Svensk varulillverkare
att sätta sitt märke å annan tillverkares varor, och utsätter för sådant tilltag
strängt straff; enligt Tulltaxe-förslaget skulle det åter blifva tillåtligt
alt i Riket införa å utrikes ort förfärdigad vara, å hvilken Svensk tillver
-
12
Bil. till Bevillnings-Ulskottets Betänkander, N.o 21.
kares märke falskeligen blifvit anbragt; ja lill och med falskt, utrikes prägladt,
Svenskt mynt skulle, med stöd af denna utan undanlag sanctionerade
importfrihet, kunna i Sverige öppet införas. Ytterligare: för att skydda
allmänheten, och serdeles den mindre kunnige allmogen, för bedrägeri, äro
Svenska guld- ock silfverarbetare, genom ännu bestående Lag, vid strängt
ansvar! förbudne alt tillverka guld- och silfverarbeten under en viss halt
och lödighet, likasom de äro af Lag ålagde att, genom en af offentlig auctoritet
åsatt controllstämpel, låta utmärka halten och lödigheten af deras
tillverkningar; genom Tulltaxeförslaget åter skulle det blifva tillåtet att i
Riket införa utlandets guld- och silfverarbeten, utan afseende på halt och
lödighet, och ulan någon skyldighet för importören att låta ingifva deni
till controllstämpling, för att få deras rätta halt och lödighet utmärkt. Ändteligen
finnes här i Sverige en mängd patenterade tillverkningar, utaf hitintills
till införsel i Riket förbjudne varor, bland hvilka exempelvis endast
må nämnas helylle-corderoy och raflinadsocker, beredt med ånga i lufttomt
rum; lill följd af Tulltaxe-förslaget skulle, med uppenbar kränkning af Svensk
mans eganderätt, äfven sådana patenterade tillverkningar kunna utrikes ifrån
fritt införas i Riket och här försäljas. Genom denna införsels-tillåtelse vore
således patentets värde för innehafvare!! helt och hållet tillintetgjordt, utan
att det ändock vore tillåtet för någon annan Svensk medborgare, än patentförvärfvaren
och hans rällsinnehafvare, alt sådana varor tillverka. Äfven
synes den omständigheten förtjena uppmärksamhet, alt, under det i
följd af ännu bestående lag, det icke är Svensk handtverkare i en stad ti 11-  låtet att, under andra Lider än marknader, i annan stad falbjuda sina tillverkningar,
det, enligt Tulltaxeförslaget, skulle blifva utländske handtverkare
medgifvet att till Sverige införa och under alla tider genom de Handlande
hålla sina produkter fala i hvarje Svensk stad som helst.
Men icke nog med, att förslaget alt afskaffa alla införselsförbud, på
sätt genom nu anförda exempel blifvit ådagalagdt, står i uppenbar motsägelse
mot erkände rättsgrunder och i Sverge ännu gällande Ekonomisk, Civil-
och Brottmåls-Lagsliftning; så gifvas äfven andra ej mindre giltiga på
rätt och allmän nytta grundade skäl, hvarföre vi anse detta förslag böra
förkastas och upphäfvandet af de hittills existerande införselsförbuden ej
kunna för närvarande komma i fråga.
En tillåtelse till införsel af kläden, gröfre bomullsväfnader och släta sidentyger,
likasom af sidendukar, skulle, äfven med de i laxe-förslaget projecterade
afgifter, under den händelsevis, som för närvarande genomgår hela verlden, och
som nogsamt intygas af de på alla utländska marknader alldeles utomordentligt
nedtryckta prisen å manufacturvaror, ovillkorligt i Sverige förstöra dessa nä
-
Bil. till Bevillnings-Ut,•ikottets Betänkande, N.o au
13
ringar; hvarvid ej får förbises, att fråga är icke blott om fabrikerna, utan
äfven.om en husslöljdtillverkning af bomullsväfnader, ensamt i några härader
af Westergöthland uppgående till ett belopp af mångå millioner alnar.
Utskottets pluralitet tyckes ock hafva insett och medgifvit vådan af förbudens
afskaffande under närvarande conjunclurer, då en tid af fyra år blifvit
utstakad, efter hvars förlopp införselsfriheten försl skulle taga sin början.
Men hvilken kan i närvarande ögonblick förutse, om nuvarande handelscris
då är ändad, eller om ej en ny c is redan åter inträdt? Tillståndet af Amerikanska
penningemarknaden, hvilken på den Europeiska varumarknaden
utöfvar ett så ytterst väsendtligt inflytande, ger föga anledning, alt under
en följd af år hoppas något jemt och stabel t förhållande i manufacturhandeln;
och den allmänt erkända öfverproduetionen af manufacturvaror i Europas
stora fabriksstater är dessutom, såsom äfven lika allmänt erkännes,
ensamt tillräcklig att hvart tredje eller fjerde år medföra en ny handelscris.
Men utan afseende på förhållanden, sorn bero af conjuncturen, måste
afskaffandet af förbuden emot införsel af kläde, gröfre bomullsväfnader,
samt släta sidentyger och dukar; liksom ock, af raffinadsöckér ocli sirap,
framställa sig såsom förkastligt, så länge reciprocitelsförhållandet med fremmande
magier, i afseende på afsättning af Svenska produkter, ar så ofullkomligt,
och så länge omständigheter här i Sverige ej blifvit af Statsmaglerna
ändrade, de der ulan fabrikanternes förvållande omintetgöra åil
tanka på beståndandet af författningar i och för näringarne. Den höga inlorselstullen,
som af Utskottets pluralitet blifvit föreslagen å all annan ull,
än dell aldragröfsta, likasom den i Belgien och Holland existerande utomordentligt
höga utförselspremie å raffinadsöckér, utgöra dessutom, alla andra
förhållanden oberäknade, ensamme tillräckliga skäl för att å kläden och
raffinadsöckér motivera införselsförbudens bibehållande; äfvensom andre lika
gällande skäl för tillämpning af samma slags skydd för ålskillige andre artiklar.
I afseende på detaljerna i Taxeförslaget, anmärka vi, ibland den stora
mängden af stadganden, som tarfva rättelse, för närvarande blott: alt under
artiklarne helylle- och lialfylle-väfnader, rubriken ''alla andra slog”J hvilken
gifver anledning till så många missbruk, blifvit bibehållen och alt
tullvärdet å helylleväfnader ”alla andra slag’’, hvarunder inbegripes kamlott,
merinos, tibeter, circassienner, m. fl. dyra och ytterst lätta väfnader,
ej blifvit upptaget högre än 2 R:dr 2/; sk. per skålp.; vidare alt benämningen
”Doffel'’ blifvit bland helylleväfnader bibehållen; ytterligare alttullafgiftcn
på raffinadsöckér icke blifvit salt lill högre än 8 sk. och på sira])
ej högre än 4 sk- per skål])., då likväl, i fall införselsförbudet emot all
14
Bil, lill Bevillnings-Utskottets Betänkandej N.-o 21.
förmodan och billighet skulle upphäfvas, införselsafgiften på raffinadsocker
minst bör bestämmas till 12 sk., på sockersirap till samma belopp
och på brun sirap till 8 sk. per skålpund; vidare, så lull värdet som
tullafgiften å ylle- och regarns-strumpor, vid en inkommande afgift å ull
af 12 sk. pr skålp., blifvit bestämda allt för låga; att tullen på vin, för
att än ytterligare uppdrifva ett öfverflödigt lefnadssätt och improductiv consumtion,
blifvit nedsatt ifrån 24 till 16 sk. per kanna; ytterligare, att rubriken
”varor, som icke kunna hänföras under någon af de i taxan upptagne
bestämmelser,” änskönt alldeles öfverflödig och endast framkallande missbruk
och underslef, blifvit såsom en nyhet af eget slag, vid slutet af taxan
intagen; samt ändteligen att, i de taxeförslaget åtföljande underrättelserne,
rättighet till besvärs anförande emot General-Tullstyrelsens beslut blifvit
orimligtvis endast tillagd varu-egarne, äfvensom mot innehållet af 7 § 2
morn., hvilken, sådan den nu befinnes, är overkställbar på alla ställen, delen
större trafik råder, och att inskränkningen till tre hamnar af införselsrätten
utaf hittills förbjudne manufactur-artiklar, icke blifvit utsträckt äfven
till alla för närvarande tillåtne fabriks- och handtverkeri-tillverkningar.”
Af Herr Edenh/elnij G.: ”Punktvis får jag vördsammast bär nedan reservera
mig mot de af Utskottet fattade beslut, som jag icke ansett mig
kunna biträda.
1:0 Ehuru Utskottet icke funnit lämpligt borttaga den rättigheten,
Kongl. Personer och Corps Diplomatique under åldriga tider innehaft att
tullfritt inbekomma varor, så har Utskottet dock beslutat att, till undanrödjande
af blotta misstankan, att underslef skulle kunna ega rum, trott sig
böra föreslå, att, med upphäfvande af nu gällande ofvan åberopade föreskrifter
i berörde hänseende, fatta det generella beslut, att de i taxan bestämda
tullafgifter skola lika, och på enahanda sätt af alla utan undantag erläggas,
med rättighet likvist, att hvad som kan styrkas hafva under loppet af hvarje
år blifvit för varor, inkomna för de Kongl. Personernes egen räkning, eller
för de utländske Beskickningarnes, i tullumgällder erlagdt, må, i händelse
derom göres anmälan, i vederbörlig ordning restitueras.
2:0 Detta beslut anser jag icke vara af något behof påkalladt, utan
endast föranleda til! förökade göromål och ogrundade misstankar mot personer,
som deraf icke gjort sig förtjenta, helst man af Riksmarskalken blifvit
upplyst, alt tjenstgörande Hofmarskalken inom hvarje hof, skall till
Riksmarskalks-embetet inkomma med skriftlig förteckning på de persedlar,
sorn äro införskrifne, hvarefter Riksmarskalks-embetet aflåter skrifvelse till
Bil. till Bevillning.i-Utskottets Beliinkandcj IV.-o ut.
15
Stats-Secreteraren, som sedermera föredrager ärendet i Stats-Rådet, der
Kongl. Maj:t fulLar SiLt beslut, om de begärda effecterne fa inkomma eller
icke; hvarefter skrifvelse i ämnet expedieras från Stats-Secreteraren till
Chefen för Tullverket. — Som ytterligare bevis på de olägenheter, det fattade
beslutet åstadkommer, är, att under de Kongl. Personernes resor till
och ifrån Norrige, under senare åren varit vanligt, alt för besparing
af kronoskjutshästar de tyngre sakerne blifvit dit- och åter-skickade
sjöledes öfver Götheborg. Dessa saker skola således efter det fattade beslutet
först lullbehandlas, som utgående ur Riket och derefter som inkommande
från Utrikes ort, hvilket allt föranleder endast till onödige besvär
och kostnader. Hvad varor, som tillhöra Corps Diploinatique beträffar, så
tyckes mig, att Utskottet bandlat mera billigt, om det beslutat, att reciprocitet
fått egt rum, så att de länder, som lemna Svenske Diplomater fri införsel
af sine varor, egde här samma rätt för sine Beskickningar, och att Diplomater
från de länder, som det icke medgifva, icke må ega andra tullbehandlingsrättigheter,
än alla andra resande personer.
3:o Alt tullafgiften på kaffe blifvit ökad från 3 till \ sk. per skålpund,
anser jag vara mindre val beräknadt, emedan jag är öfvertygad om, att ju
högre tull derå sättes, ju större och allmännare blir tullförsnillningen. —
Att ett sådant förhållande föranledt Norska Storthinget att i Norrige nedsätta
tullen från 5 till 3 sk., är all anledning att förmoda,
4:o Att gnaf eller surmjölksost, som säljes i Rikets vestra orter för i
R:dr 32 sk. lisp., och i Danmark för omkring i R:dr, blifvit belagd med 2
R:drs tull, anser jag lika illa beräknadt, som förhöjningarne med tullen
å kaffe.
5:o I följd af Utskottets vid flera tillfällen yttrade meningar, att det
vore mera principenligt att, i allmänhet nedsätta än att höja tullen å varor,
så kan jag icke heller begripa, af hvilken orsak Utskottet höjt tullafgiften
på den lina ullen från 2 lill 12 sk., utan, om tullförhöjning derå ansetts
behöflig, hellre bestämdt den till 6, högst 8 sk. per skålpund.
6:0 Att resande, som sjelfve medhafva synbart brukade vagnar, utan
tullafgift få införa dem i Riket, anser jag vådligt för handtverkerien,
emedan personer, som blifva i behof af vagnar, behöfva då icke mer än
att antingen sjelfve eller genom andra, som resa till utrikes orter på ångfartyg,
återkomma landvägen med utländske vagnar, köpte för vida bättre
pris än för hvad de inom Riket kunna göras, synnerligast då man nogsamt
känner, att det på flere utrikes orter, serdeles i England, finnes förmögnare
IG
Bil. till Bevilltii ngs-Ut skottets Betänkande, N:0 al.
personer som sälja vackra och fullkomligt brukbara vagnar för ytterst godt
pris, för alt derefter vara i tillfälle köpa dylika af modernare beskaffenhet.”
Härmed förenade sig Herr M. Grapengiesser, i fråga om tullfrihet för
resandes vagnar.
Af Herr Ribbing, B.: ”Hufvudsakligen instämmande i de reservationer,
som Herrar Billberg, Lindström och Norin afgifvit, och då jag är förvissad,
alt delta Betänkande blifver återremilteradt, vill jag ej nu belasta detsamma
med en reservation, som blef nog vidlyftig, om den skulle vara fullständig,
utan endast anföra följande:
Utskottet liar, efter min tanka, origtigt förfarit, då det företagit frågan
om bestämmande af den tidpunkt, vid hvilken införsel af de nu förbudne
varorna skulle tillåtas, innan införselstullen på desamma var bestämd.
Sådane varor, som beläggas med en högre tull och sådane, som icke
inom landet kunna till den mängd tillverkas, att de svara mot behofvet,
hade, efter hvad jag tror, bordt förr lill införsel tillåtas, än sådane, sorn
blifvit belagde med lägre lull eller hvaraf tillverkningen inom landet någorlunda
svarar mot behofvet.
Förgäfves har jag i Utskottet sökt göra den princip gällande, att fabricatet
och dess rudimateria i sammanhang bordt behandlas, såsom t. ex.
Art. ull, ullgarn och ylleväfnader, hvilket också alstrat den oformligheten,
att ull blifvit till förtullning indelad i tvänne klasser, nemligen: ad) gröfre,
såsom Isländsk och Jutsk och b~) all annan, hvaraf den förra blifvit belagd
med 2 sk. och den senare med 12 sk. införselstull, men kläde der
emot
sammanfördt med en gemensam af 2 R:dr skålpundet, hvaraf följden
blir, att en aln comisskläde om 1 | skålp. vigt, kommer att draga en införselstull
af 2 R:dr 24 sk., utgörande fullt 100 procent af värdet. Tullen
på spetsar af silke har blifvit utsatt till 16 § procent af värdet, men på
taft och levantin till 33|:dels. Införselstull på ett lispund fläsk är bestämd
till 1 R:dr 16 sk. och på ett lispund ost 2 R:dr 0. s. v. Ett skålpund ullgarn
har blifvit uppfördt till 2 R:drs tullvärde; ett skålpund grof ull till 20
sk. och finare d:o till 1 R:dr, som gör ett medelvärde af 3o sk. Spinnlön
skulle således blifva 1 R:dr 18 sk. för ett skålpund, eller mer än 200 proc.
varans värde, och för det gröfre garnet mer än 3oo procent.
Om det är nyttigt, att de hittills förbudne varorne endast få införas
till vissa få stapelstäder, och som nu är föreslaget, endast till trenne, så
synes också billigheten fordra, att desse trenne dela med sig till alla de
andre af den för nämnde varor inflytande tolagen.
Att anföra alla de tullbestämmelser, som jag anser för höga eller illa
af
-
Bil. till Bevillnings-Utskotlets Betänkande, N.o ut.
17
afmälte, blir för vidlyftigt, hvarföre endast anföres som exempel införselstullen
på kaffe, ost, hängslen, redskap och machinerier, gång-, linne- och
sängkläder samt på Svenska tryckte böcker. Desse antyda åtminstone icke,
att Utskottet grundal sine beslut pä hopp om en ordnad näringsfrihet,
hvilken ja" alltid förutsatt vid fattandet af mina beslut. — Ovissheten om
) u
innehållet af en författning i detta hänseende och om tiden, då den till
efterlefnad blifver kungjord, må emedlertid tjena till ursägt för denna mindre
goda product af Bevillnings-Utskottets bemödanden, och jag skulle ej
vilja biträda ett beslut om en på liberalare grunder uppgjord tulltaxa, innan
en författning angående näringsfrihet i samma anda får läggas till
grund, hvarföre jag vördsamt ville hemställa, om icke Bevillnings-Utskottet
får, efter skedd återremiss, hvilken jag yrkar, uppskjuta med behandlingen
af detta ämne, intilldess den efterlängtade näringsfrihets-författningen kommer
i dagsljuset. — Alt detta snart måtte inträffa, derom torde Rikets
Ständer tilläfventyrs böra hos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla, alldenstund
yrkande härom sedan i8a3 förgäfves blifvit fortsatt, och alla
slags auetoriteter under tiden äro i ämnet hörde, hvarigenom ärendet befinnes
fullt utred t lill handläggning.”
Af Herr Contracts-Proslen Hallbäck: ”Emot Utskottets förslag, att
Rikets Ständer skola hos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla, det in- och
utförsel af hittills förbudne varor icke, förrän från och med den i Januari
1844, medgifvas, reserverar jag mig, emedan för Rikets Ständer, som
det derpå följande året skola sammanträda, erfarenheten blir alltför kort
att med någon säkerhet kunna bedömma, hvad verkan förbudets förvandling
i skyddstull kan hafva på fabriksrörelsen och tullintraderna. Likaledes reserverar
jag mig emot det förslag, alt berörde varor blott skulle få införas i
Stockholm, Götheborg och Malmö, emedan en sådan inskränkning lärer vara
ett ingrepp i öfriga stapelstäders rättigheter. Skulle den åter dermed kunna
vara förenlig, så anser jag det likväl icke välbetänkt, att man lill ofvannämnde
städer icke hänfört Helsingborg, såsom det enda ställe, der under
flere månader af året trafiken med andra länder är möjlig.”
Af Herr Contracts-Prosten Nibelius: ’’Emot Utskottets förslag, att Rikets
Ständer skola till Kongl. Maj:t frambära den underdåniga önskan, att alla
förbud för varors in- och utförsel måtte upphäfvas, reserverar jag mig. Jag
fruktar, att förbudels upphäfvande för utförsel af Svenskt tackjern skall till
en stor del tillintetgöra den inhemska stångjernstillverkningen. Jag anser närBih.
till R. St. Prot. 18/j.o. 5 Sami. 1 Afd. i3 Häftet. 3
IS
Bil. lill Bevillnings-Utskottels Betänkande j JY.o 21.
varande tidpunkt, då fabrikerna i Belgien och ännu mera i England besväras
af en ytterlig öfverproduction, vara illa vald, för att yttra den opinion,
att de förbud, som hitintills ansetts nödiga för att skydda de Svenska
fabrikerna, böra borttagas. I en sak, sådan som denna, synes det mig,
att man borde rådfråga ej blott theorien, utan äfven de exempel, som andra
länder lemna. I de flesta länders tulltaxor är förbudet å in- eller utförsel
af ett större eller mindre antal varu-artiklar ännu bibehållet. Oagtadt
sin rikedom och högt drifna industri, vågar icke Frankrike, undervisadt
af en dyrköpt erfarenhet, blottställa sig för öfversvämningen af Engelska
fabricater; och en stor mängd dylika artiklar, hvaribland kläde, är
derföre i Franska tulltaxan till införsel förbjuden. Det tyckes då vara mindre
försigtigt att blottställa de Svenska fabrikerna för en täflan, som de
Franska ej kunnat uthärda.”
Af Herr L. Lagerquist: ”Sedan, i anseende lill några ledamöters tillfälliga
frånvaro, Höglofl. Utskottet med 2 rösters pluralitet inom sig afgjort
den för näringarne och landets bestånd djupt ingripande frågan om definitivt
afskaffande af alla förbud emot varors in- och utförsel i Riket, finner
jag mig uppmanad att, emot detta beslutna tillstyrkande, vördsamt anmäla
min reservation.
Ämnets vigt påkallar sjelfmant ett allvarligt och samvetsgrant begrundande.
Förtrolig med de fleste industriella intressen, känner jag mig både
behörig och förpligtad att vid detta tillfälle uttala liela min öfvertygelse,
i den förtröstan, att Rikets Höglofl. Ständer skola upptaga mina skäl och åsigter
till en oväldig och rättvis pröfning.
En absolut handelsfrihet är icke medgifven i något annat land i hela
den kända verlden, utan förbud eller restriclioner existera öfverallt i mer
eller mindre mon, allt efter nationernas industriella utveckling och ekonomiska
behof. Uti England finnas icke blott ganska många egentliga förbud,
utan äfven mångfalldiga införsejsrestrictioner. Frankrikes tulltaxa
upptager icke mindre än 3g2 förbud. Uti Österrike och Ryssland äro förbudens
antal icke mindre, snarare flera. Uti Preussen äro spelkort, salt
och en mängd medicinska droguer förbudna att införas; äfven uti Norrige
skyddas den enda industri, som der utvecklat sig, nemligen bränvinsbränningen,
genom förbud mot utländsk concurrens. Skall då ensamt det torftiga,
af naturen vanlottade Sverige ifrån detta allmänna förhållande göra ett
undantag?
I den omhvälfning af vår Tull-lagstiftning, som vid denna Riksdag
blifvit försökt, bar man uppställt såsom princip den fråga, örn förbud
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.-o 21.
19
skola finnas eller ej? Likväl innefattar denna fråga på intet vis en princip
i denna lagstiftning, utan helt enkelt en controll, eller ett säkerhetsmått.
Utur en sådan synpunkt är den af vigt, ja af den nödvändighet,
alt hos oss en vis lagstiftning aldrig bör afsäga sig dess tillämpning. Att
detta i Höglofl Utskottets Betänkande skett, att man för en tom abstraclion,
för den lilia tillfredsställelsen, att utur tull-taxan hafva uteslutit ordet förbud
— uppoffrat en verklighet, sorn ostridigt innefattade en garanti för
inre och en underhandlingsgrund för yttre förhållanden, — deremot är
min reservation egentligen rigtad.
Få länder gifvas, för hvilka egandet af denna garanti är af så stor vigt,
som Sverige. Detta lands naturproducter, af beskaffenhet att kunna ingå i
den större handeln — äro till antal, mängd och värde inskränkte. En, så
vidt man blott afser inhemska behof, högt drifven industri, beroende mera
af handslöjd och huslig flit, än af egentligt fabriksväsende, är i Sverige
uråldrig. Den har midt under landets naturliga torftighet jämnat tillgång
och behof; den har uppehållit landet under vexlingar, som hotat med förstörelse.
— Försatt i nödvändighet att med små medel först hjelpa sig
sjelf, har den Svenska industriens rigtning förnämligast varit vänd inåt;
dess verkan utåt har varit och måste vara, och skall med nödvändigheten
af en naturlag, alltid blifva mindre betydlig. — Vi hafva få råämnen för
den utländska handeln, och åt dessa hafva vi blott kunnat gifva den första
bearbetningen; men äfven denna arbetsförtjenst kunna vi ej umbära,
hafva vi ej råd att gälda utländningen.
I ett sådant land, i ett land, der den yttre sjelfständigheten ovillkorligen
betingas af fasta grunder för det inre sjelfbeståndet, der synes blotta
consument-intresset, eller rättare minuthandelns små fördelar, icke böra
göra lag för landets hushållning; och likväl är det endast detta intresse,
sorn påkallat det nya handels- och närings-system, hvars stora hemlighet
och innersta syftning uttalar sig i orden inga förbud! — Längre har ej
segern sträckt sig denna gång; så snart man vidrört tillämpningen, hafva
de abstracta grundsatserne blifvit bortkastade. Fremmande intressen, — om
sådane rört sig i denna fråga, — hafva förlorat sitt spel, så snart man
kommit till verkligheten. Det är blotta skenet, namnet af en seger, som
man vunnit; men i detta namn, liksom i många andra, ligger en fara,
hvilken ej länge skall dröja att träda fram i dagen.
Denna fara skall visa sig inifrån och utifrån. — Inifrån, genom den
osäkerhet och den misströstan, den skall väcka i företag, hvilkas första och
enda villkor är trygghet och förtroende; utifrån, genom hemliga eller uppenbara
, men oaflåtliga sträfvanden att ernå frugterna al en seger, som nu
20
Bil. till B evilla ing.? - Ul skottets Betänkande, IV.-o 21.
skilldras såsom elt blott skenbart framskridande, men hvilka frugter äro:
den Svenska industriens undergräfvande lill förmon för utländningen.
Efter min åsigt är just Sverige det land, sorn framför många andra
bör iagttaga försigtighet, och försvara sig med förbud mot utländsk öfverproduction,
till bevarande af sin ännu återstående industri, och till förbättrande
af sin inhemska production, — serdeles som en njugg natur, och
ett hårdt climat i de fleste fall försvåra arbetena och öka productionskostnaden.
Ingenting är mera förvändt, än att uti Tull-Iagarne blott afse en inkomst
för Staten, eller ett fält för enskild vinning. Dessa lagars återverkan på
ett lands hela inre hushållning är för stor, deras inflytande på myntväsendet
och capital-förmcgenheten är så omedelbart, och ändtligen deras vigt för
landets politiska förhållanden, ofta för dess oberoende, så ovedersäglig, att
man är fullt berättigad antaga, att ofvannämnde tvänne omständigheter, eller
tullinkomst och enskild fördel, äro af underordnad betydelse.
Då nu såsom gifvet måste erkännas, alt industriel utveckling och production
inom landet är nyttig och välgörande, så följer, såsom ett oettergifligt
villkor för frambringande af sådan production, äfvensom för producentens
bestånd, från Stalsmagternas sida, att afsältningstillfällen beredas
åt inhemska producenterne, antingen de idka landtmanna-näring, eller
handtverks- och fabriksrörelse i stad, ty saknas en jemn och lönande afsättning,
så aftyna näringarne, och landets ställning blir i samma nion brydsam,
om ej vådlig, som näringsidkaren icke förmår upphålla sig, och bidraga
till Statens uppehållande.
Det är derföre af högsta vigt för alla intressen, att Tull-lagarne blifva
efter landets behof ändamålsenlige, för att befrämja jordbrukets, handelns
och industriens utveckling, eller med elt ord landets förkofran, allmän välmåga
och belåtenhet; ty det kan ej bestridas, att utan näringar kan intet
land existera, än mindre förkofra sig.
Att det fria systemet, som i Tull-lagstiftningen sedan i8a3 utvecklat
sig hos oss, icke befrämjat landets väl, derom har man för ögonen de ojäfagtigaste
bevis uti våra handtverkeriers förfall, tilltagande fattigdom i städerne,
och de skaror af gesäller och flere till arbetsklassen hörande, som öfversvämma
våra landsvägar, saknande arbetsförtjenst, uti våra hårdt anlitade
faltigförsörjnings-anstalter, uti våra fyllda fängelser och uti den rubbade
säkerheten för lif och egendom. Det är derföre tid att återvända till ett
skyddande system, som säkrare befrämjar näringarnes utveckling och det
helas väl. Som afsättning är hufvudvillkoret för all production, vill jag
försöka, så godt jag förmår, utreda, huru och genom hvilka medel en jemn
och lönande afsättning skall vinnas.
Bil. lill Bevillnings-Ulskottets Betänkande, N.-o 2t.
2t
Genom andra iänders reslricliva eller prohibitiva Tnil-lagar, kunna vi
icke påräkna någon varagtigare elier lönande export vid stundom inträffad,
öfverproduction af vårt jordbruks alster; på samma sätt förhåller det sig med
handtverks- och manufactur-varor, som öfverallt äro utestängde; utomdess
är vårt läge och hårda climat, som inskränker sjöfarten till några månader
af året, till hinder för att begagna en tillfällig conjunctur i andra
länder.
På det hållet är således icke att finna någon jemn eller pålitlig afsättning,
eller några fördelar att hop as, hvarken för den ena eller andra
näringen.
Den säkra och lönande afsättningen måste derföre sökas på den inhemska
marknaden, hvilken ock alla författare af värde i Stats-ekonomien,
ifrån Adam Smith räknadt, anse vida vigtigare, än den utländska. Men för
möjligheten af en sådan afsättning (hvad landtmannen beträffar) fordras
en stor industriel befolkning inom landet — fordras betydande folkrika
städer, hvilka consumera mycket, o,*jh dessa kunna endast uppkomma genom
skyddade slöjder, fabriker och handtverkerier, lifvade och underlättade
af handeln, samt utbyte af varor.
Älskar man heldre att kläda sig i utländsk än i svensk tillverkning,
föredrager man förbrukningen af utländska handtverkeri-varor framför svenska,
om antili bättre pris, så undergräfves landtmannens bestånd i samma
mon, som städernas befolkning sättes på förhoppning; ty i samma förhållande,
som handtverkaren saknar afsättning för sin production, inskränkes
consumtion af landtmannens alster, och denna välgörande vexelverkan upphör,
som uppkommer genom utbyte af öfverflöd och behof.
Handeln, som bedrifves med utländska tillverkningar, sysselsätter ingen
större befolkning, den tvärtom åstadkommer folkminskning i städerna, genom
för hand varande slöjdegrenars undergång och utrotande.
Om nu städernas invånare på lika sätt låta utländningen förse sina
behof af lifsmedel, hvilka äfven som oftast erhållas för vida bättre pris,
än de inhemska, så är det klart att ingenting mindre än välmåga och belåtenhet
för så den ena som andra samhällsklassen skulle utveckla sig af
det fria systemet.
Med civilisationens framsteg uppkomma öfverallt ökade behof; industriens
utveckling måste med dem gå i jämnbredd; blifver den efter, eller
qväfves den genom en ovarsamt tillåten utländsk införsel, så följer nöden
snart i spåren, helst i ett land, hvars naturalster äro få, och i afsättning
osäkra.
22
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.-o 21
Nationens oberoende hvilar i väsendtlig grad på landets egen kraft och
förmåga att frambringa de genom ci vilissalionen ökade lefnadsbehofven,
serdeles de första och angelägnaste, såsom kläder och föda. Att för dessa
nödgas räkna på utländsk tillförsel, vore att underkasta sig ett lika nesligt
som vådligt beroende.
Vill man af historien hemta ledning för sitt omdöme i denna sak, så
skall man deruti finna de kraftigaste bevis för skyddande handelslagars
nödvändighet. Den visar i allmänhet, hurusom Stater stigit i magt och
rikdom, eller sjunkit i fattigdom och beroende, allt efter som industrien
inomlands varit skyddad, eller lemnad lill pris för andra länders öfvermakt.
Frankrikes utomordentliga stigande under Colberts förvaltning och
ända intill 1786— samt efter samma systems återinförande de sista tvänne
decennierne; Preussens och de öfriga Tyska Staternes sedan Tullföreningens
stiftelse, äro i detta fall talande exempel. England har allt sedan
Elisabets tid följt samma system, icke allenast att skydda näringarne mot
utländsk medtäflan inom landet, utan att bereda utvägar till afsättning på
utländska marknader för den utomordentligt stora produclion — ja den
verkliga öfverproduction, hvartill Englands industri, gynnad och skyddad
genom medvetandet af intressenas gemensamhet, i våra dagar stigit.
Under det i England mycket talas om fördelen för andra nationer att
antaga liberala handelsförfattningar, går England sjelf sin gamle prohibitiva
väg, på hvilken det kommit till sin öfverlägsna magt och rikedom.
De eftergifvanden, som vi tid efter annan gjort, i afseende på deras manufacturvaror
sedan 1823, hafva icke i England medfört den ringaste lättnad
i afsättningen af vårt jern eller våra skogseffecter, utan, hvad de senare
angår, snarare motsatsen.
I de länder, hvarest det friare eller oinskränkta handelssystemet blifvit
infördt i hela sin vidd, eller ock en reglerad smuglingsrörelse fått inrota
sig, finnér man deremot, huru industrien gått under, myntet försämrats,
och hela landet försjunkit i fattigdom och beroende, såsom uti Portugal
och Spanien.
Att hos oss handel och handtverk lida, att osäkerhet och stagnation
sedan några år tilltagit inom vårt land, dertill ligger orsaken förnämligast
i det dåragtiga begäret efter producter af utländskt glitter och flärd, hvilkas
införande, dels våra illa beräknade Tull-lagar medgifvit, dels lama
tullbevakningsanstalter icke kunnat förhindra.
För en del af våra redbara exportartiklar hafva vi tagit i utbyte leksaker
och lyxartiklar af alla slag, som nu fylla krambodar och marknadsstånd,
och i sin mon bidraga til! undergräfvande af mångas välstånd.
Bil. till Bevillnings-Utskotlets BetänkandeJV.-o 2/.
23
Någon nytta har denne import icke medfört, hvarken för consumenter eller
ens för importörerne, hvilket senare häst bevisas af den mängd concurser,
som inträffat de senare åren, och af den ökade oredan i landels creditförhållanden.
Endast genom säkerhet i gällande lagars bestånd och lönande afsättning
kunna industriella företag befrämjas, så att capital deri blifva nedlagde;
men fyllas behofven med utländska tillverkningar, så är det klart
att afsättningen försvåras för den inhemska näringsfliten, och i stället för
utveckling är aftynande och förfall en gifven följd.
I motsats med såväl Tull-Comiteens betänkande, som åtskilliga talares
yttranden inom Resp. Riksstånden, tror jag det kunna påstås, att endast
de slöjdegrenar, som varit hägnade med förbudsskyddet, gjort några
betydande framsteg i tillverkningens mängd och varans fulländning, såsom
sockerraffinering, släta bomullsväfnader, kläden, sidenväfnader, och
lärftstillverkning — med flere, — bränvinsfabricationen icke alt förtiga.
Hade blott detta beskydd, som lofvats i orden, också existerat i verkligheten,
så är det säkert, att klädestillverkningen skulle betinna sig på en
ännu högre ståndpunkt, än hvartill den hunnit, ty ali fabrication grundar
sig, som sagdt är på afsättning, och rättar sig derefter.
Det motsatta exemplet, eller utveckling under utländsk medtäflan kan
endast lämpas på papper, men om man vill vara rättvis, bör man vidgå,
att rudimaterien lump hos oss kostat obetydligt, emot hvad denna vara
gäller i andra länder, hvartill kommer den goda tillgången på vattenkraft
och på vatten, hvilket allt i andra länder fordrar större omkostnad; och
då torde lättligen inses, att delta undantag icke är något bevis för hvad,
som skulle bevisas. Nästan på samma sätt förhåller sig med lädertillverkningen,
ty garfningsämnet bark kostar obetydligt hos oss, emot i många
andra länder.
En ännu betänkligare våda medför det fria handelssystemet för vårt
myntväsende och capitalförmögcnheten. Detta system skall otvifvelagtigt
i längden undergräfva grundvalen för vår så lyckligt tillvägabragta realisation.
Väl har ännu Banken förmått upprätthålla sin silfverfond, men om
man tager i betragtande den lyckliga conjunctur för export och skeppsrörelse,
som sedan sista Riksdag egt rum, samt indragningar af vissa betydliga
hypolheks-cassc- m. fl. lån de senare åren, så skall man lätt finna
och inse, att förhållandet icke är alldeles så lugnande i verkligheten, som
det synes i det yttre.
Skulle nu den inträffade förlägenheten i handeln en längre tid fortfara,
eller ett och annat missvextår inträffa, så fruktar jag, att vårt silfver icke
24
Bil. till Bevillnings-Vtskottets BetänkandeIV.-o 21.
länge förslår till betäckande af vår, till circa 16 millioner utgående import.
I samma nion silfret utvexlas från Banken ti!! export, förminskas äfven
rörelsecapitalet inom landet; den förlägenhet och de stora svårigheter, dylika
criser medföra, skulle otvifvelagtigt äfven nu blifva för landet och
den enskilde, af lika betänklig art, som de olyckor, hvilka Rikets Ständers
tillgöranden vid 1^65 års Riksdag medförde. Jag anser äfven af detta
skäl, att försigtighet i en för landets bestånd och oberoende så vigtig fråga
bör i strängaste bemärkelse ega rum, ty uragtlåter man detta, så kunde
man snart tvingas förnya operationen att genom ny bankrutt eller realisation
reducera den enskildes förmögenhet: om i ett sådant olyckligt fall, den
förespeglade fördelen af individens "naturliga, rält'% att få köpa sina behof,
der de kunna fås för bästa priset, blefve verklig, eller blott skenbar, må
en livar med sig sjelf afgöra.
Slutligen ber jag få reservera mig mot Högloft. Utskottets obenägenhet
till mitt förslag, att Rikets Ständer skulle hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det de tullbestämmelser, som nu fastställas i afseende
på sådana varor, som i betydligare mängd tillverkas inom landet, samt hvad
vidare derom beslutas, må blifva gällande och tjena till efterrättelse för
någon längre tid eller minst a5 år.
Ingenting verkar menligare på näringarne, och ingenting afskräcker
mera från industriella förelag, än osäkerheten i de lagars bestånd, som i
afseende på dem äro gifne, ty den regeln är ofelbar, att enhet, stadga och
conseqvence uti lagstiftningen är lifsprincipen för all näringsflit.
I andra länder anser individen sig säker och tryggad, då han i industriella
företag nedlägger ett förvärfvadt capital, hvaraf barn och efterkommande
kunna påräkna bergning, och landet nytta. — Hos oss våga ganska
få försöket, utan föredraga helldre att nedlägga sin förmögenhet i jordegendom,
hvaraf föga inkomst är att vänta, då yrket är fremmande, ofta
likgiltigt för den nye idkaren. Osäkerheten i våra lagars bestånd, och de
häftiga anfall, våra näringar vid hvarje Riksdag hafva att utstå, äro enda
orsaken till detta för landet olyckliga förhållande och hvilket jag välment
trott skulle kunna genom mitt ofvannämnde förslag undanrödjas.
Emot Höglofl. Utskottets tillstyrkanden i åtskilliga detailler hade jag
väl skäl reservera mig, såsom till exempel tullafgiften å rullgardiner, målade
på bomullsväfnad, till 10 sk. skålp., då duken omålad drager 1 R:dr
tull, med flere bestämmelser, som synas mig innefatta inconsecjvenser, men
jag skulle då blifva alltför vidlöftig, hvarföre jag inskränker mig till blotta
erinran, alt sådane misstag förefinnas på mera än ett ställe, och att ja?
till de samma icke tror mig hafva medverkat. Efter
Bil. lill Bevillnings-Vtskoltets Betänkande, N.-o 21.
25
Efter öfvervägande af hvad jag haft äran anföra, anser jag, att bestämmelserne
i 183 r års Tull-taxa, i afseende på tillåtelse alt införa utländske
handtverks- och manufactur-varor, äro mera öfverensstämmande med
landets välförstådda fördel och bevarade trygghet, än de systemer, som
derefter, dels verkligen blifvit, dels sökt göra sig här i landet gällande.’-’
Uti denna reservation, så vidt den angår förbudens borttagande, förenade
sig Herr C. M. Höök.
Af Herr H. Brunnius: ”Emot Utskottets nu justerade förslag till ny
Tull-Taxa, med underrättelser om hvad vid dess verkställighet iagttagas
hör, tariff för credit-upplaget &c., anhåller jag alt få reservera mig, af det
skäl, att, enligt min tanka, Utskottet icke bordt frångå de principer, som på
Afdelningen nära nog blifvit följde, utan att för sig föreskrifva någon annan
eller hällre, att vid tullbestämmelserna följa än den enda, att förbuden
skulle utgå ur den nya Tull-Taxan. Genom den latitud, som sålunda
blifvit vissa intressen lemnad, att göra sine prohibitiva äsigter gällande,
oell hvilken de ganska planmässigt följt, måste det hela lida och alt så
skedt, derom är jag öfvertygad, att Utskottets samtlige ledamöter äro ense.
Planmässigt må det lill exempel vara att med ena handen borttaga
förbuden, och med den andra bidraga till, alt de qvarstå värre än förut,
men principenligt är det icke. — Att genomdrifva
1:0 att den nya lagstiftningen icke skulle träda i verksamhet, förr än
om 4 l”,r>
2,'o att de genom i835 års taxa förbudne varor icke skulle få införas
till mera än 3:ne städer;
3:o att värdet å dessa varor blifvit vida högre än det verkliga — ja
ända till dubbelt;
4:o att, efter detta orimliga värde beräknadt, sådane varor ännu ytterligare
skulle besväras med en tull från 33| till 5o procent af värdet, kallar
jag icke att hafva tagit bort förbuden, men principlöst, ty hvad derigenom
dessa intressen vunnit, (om jag icke som vinst vill beräkna, att
inhemska näringarne icke på så sätt skyddas, att dermed hyende blifvit
lagdt under lurendrejaren, tullförsnillaren och all slags dermed förenlig
demoralisation) det vet jag sannerligen icke — att det lurendrejeri, som,
nu nära upphört, i hopp om friare institutioner, med ny kraft och i förening
med mord och brott af alla slag, kommer att fortfara i vida större
scala än förut, det kommer erfarenheten att besanna — men jag hoppas
Bilu till R. St. Prot. 184.0. S Sami. 1 A/d. i3 Häftet.
4
26
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 21.
ännu, alt Hoglofl. Utskottets majoritets beslut icke kommer att blifva Rikets
Ständers, och det fägnar mig således redan i förhand, att denna majoritet
sålunda blir befriad från de samvetsagg, som eljest blefve dess säkra
lott. Enligt det af mig antydda intressets plan, skulle i förband inga
principer stadgas, ty detta hade varit att binda händerne på sig. Följden
af denna principlöshet vill jag i korthet visa. — Med hvad skäl icke alla
näringar äro lika berättigade till skydd, kan jag icke veta, men att de genom
majoriteten icke blifvit det, derom vittna: att då t. ex. Perukmakarearbeten
kunna införas emot en tull af 20 procent af värdet, skyddas Sadelmakarearbeten
med 25 proc. Skrifpennor, som också i landet tillverkas med
blott 16?, solfjedrar med i5, smink med blott 10 proc., silkesfärgaren med
10, mursten med 331, takpannor med 3^1, sågblad med 3o, saltpeter med
5o procent och så vidare hela taxan igenom, utan all ordning; monne det
derföre för consequencens skull och på det Utskottet icke måtte ådraga sig
beskyllning för allt för mycken brådska, vore skäl uti att, innan förslaget
till Riksstånden aflemnas, låta det undergå en liten ytterligare granskning?
Denna torde så mycket hellre behöfvas, som för att anföra ett ytterligare
exempel: skeppsinventarier betala 10 proc., men segel 3o och tågvirke 33|
proc. Segel och tågvirke är det hufvudsakliga, som förslås med skeppsinventarier,
och ingen lärer under annat namn numera förtulla sådane,
om närmare bestämmelse icke eger rum. I sådant fall ville jag föreslå
något icke nytt, men nyttigt, som vore, att tullen icke, som nu är föreslaget,
utfördes uti Riksd., skilling och runst., ulan procentvis, hvilket både
för Tull-tjenstemannen och de trafikerande blefve vida beqvämligare, derjemte
för framliden gjorde tullbestämmelserna lättare. Det tyckes väl vara
likgiltigt, om till exempel för agat oarbetad, (divarmed taxan börjar) och
hvarå värdet är 4° sk. per skålp., betalas i tull 2 sk. eller 5 proc., som är
detsamma, men om vi gå vidare, blir det vid mångfaldiga artiklar icke
likgiltigt:
Balsam, Mecca med tull 1: 12 sk. betalar således io~ proc,
Peruviansk i5 sk. „
Ekbark 6 sk. 61 „
Meningen är väl, att de tvänne första skulle betala 10 proc., men hvad ekbark
vidkommer, så, då denna anses behöflig, åtminstone är det mera än
agat, som betalar 5 proc., så var väl 5 proc. meningen, och då är skillnaden
icke obetydlig. Denna anmärkning gäller hela taxan igenom mer och
mindre, och Tull-tjenstemännen skulle bli mera än belåtne med en sådan
förändring, som icke blottställde dem för så många missräkningar och anmärkningar
som hitintills. Ytterligare ville jag föreslå, att Afdelningens
Bil. till Bevillnings-V t skottets Betänkande, N:o 21.
27
tullbestämmelser efter vigt utan undantag blifvit följde. Så bar icke varit
fallet med coeffurer &c. Det är likväl medgifvet, att förtullning efter värde,
som mindre tillförlitlig, bör, så mycket som möjligt, undvikas och
jag fruktar nog, att de, som handla med coeffurer, till exempel, fått friare
bänder, än den, de haft, om Afdelningens förslag att betala ia| R:dr per
spålp., gillats; detta är lämpligt till de mesta sådane förändringar, ty Afdelningen
hade med mycken omhugsnas, också i detta fall, gått till väga.
Då väfnader af alla slag, så väl som handtverkeri- och slöjde-varor af
Svensk tillverkning, blifvit vid utförsel befriade ifrån ali tull, är det hvarken
conseqvent eller billigt, att sådane deribland, som äro föremål för
vårt lands hufvudsakliga export, icke äfven äro det; på den grund yrkar
jag, alt också Alun, Beck, Cobolt, Linfrö, Rödfärg, Färgmossa, Stång- och
Band-Jern, Kalk, Kimrök, Koppar, gårad, smält och valsad, Kummin,
Stål alla slag, Svafvel, Tjära, Virke af furu och gran, vare sig bräder eller
plankor, bjelkar eller sparrar, stäf m. m., så väl som Ekstäf ~ och derunder,
jemte ännu flera artiklar, som mera än till eget behof produceras i
landet, också böra från all tull befrias, ty jag vet icke, hvarföre Stats-Intraden
skall komma i fråga mera för våra vigtigaste, än mindre vigtiga export-artiklar;
jag går ännu längre, så att, då nu å införseln å spirituosa
blifvit lagd en tull, som å bränvin Öfverstiger varans värde och å Ruhm
motsvarar dess inköpspris, både klokhet och rättvisa fordra, att bränvin,
såsom inhemsk product, bör hugnas väl icke med en Drawbach, som Socker,
Tobak m. m., men med en export-premie af i sk, per grad af styrka
per kanna, hvilket, om premie kommer i fråga, är rätta grunden, ty då
utföres blott så stark vara, som genom minskad fragt lönar sig bättre, än
den svaga.
Om införselstullen vore mera än mycket att säga, om jag icke förutsåg,
att min reservation, för att uttömma ämnet, blefve lika så lång, som
sjelfva förslaget till Taxa; men då jag, vid den återremiss, som jag förutser,
blifver i tillfälle att derom orda med mera utförlighet, inskränker jag
mig nu blott till att nämna de artiklar, jag finnér på ett eller annat sätt
vara mesta anmärkning underkastade. Om dels tullbestämmelserna ske procentvis,
dels en classification får föregå, blir en möjlighet att ordna det
hela på ett sätt, att också för framtiden ändringar och rättelser blifva lätt
verkställbara och sådana inconsequenser omöjliga, som jag antydt vid Perukmakare-
och Sadelmakare-arbeten, och som fortgå hela Taxan igenom.
Med denna förutsättning nämner jag blott, såsom på ett eller annat sätt,
origtiga, artiklarne;
Bark, Ek-: Värdet för högt, och följaglligen tullen.
28
Bil. lill Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 21
Ben,, andra slag, oarbetade: alt derå sätta tullen utg. öfver 3 sk., deraf lida
de fattiga, för hvilka bensamling för export endast lönar sig.
Blodiglar: Värdet för högt och följagtligen tullen; de voro förut fria till
utförsel.
Blår, Hamp-: Böra ej betala mera än Hampa, eller 1 K:dr; äro ibland annat
nödvändiga till spånad vid fattiganstalter.
Bomull: Borde vara tullfri; men, om någon åsättes, hör det hellre vara 6
än 4 runst. per skålp.
Bränvin: Medelpriset hör vara 1 R:clr 24 sk. och tullen å spirituosa högst
24 sk. per kanna.
— Sprit: Då tullen å Luktvatten icke är höjd, hör för dessa fabriker
denna bli som förut, 8 sk. per kanna.
Böcker, på Svenska tryckte: Utländningen kan icke täfla med våra tryckerier;
all tull bör således försvinna.
— inbundna: Borde snarare betala lull till skydd och uppmuntran
för Bokbindare.
Caffe: Uppsatt till 4 sk. Det är väl att gynna lurendrejaren; till 3 sk.
har det lemnat en vacker Statsinkomst, men emot 4 sk. minskas
den lill hälften, derom är jag säker.
Cider: Som denna vara på fat införes endast för att förfalska vin, hör den
minst betala vin-tull.
Fläsk: Inkommer väl icke oftare, än brist är i landet, och då är tullen
för hög.
Garn, Bomulls-, hvilt] Öfvertygad, att den å dessa articlar af Tull-Comiunder
N:o 26 I teen något nedsalta tullen eller hvitt under !N:o
öfver N:o 26 [ 26 7 sk., N:o 26 och deröfver 4 s^> färgadt Turfärg.
Turk. rödt, l kiskt rödt 7 sk., allt annat 10 sk. är rigtigare,
allt annat:; ' kan jag ej underlåta anmärka det.
— Kardulls, ofärgadt &c.: Alt detta är högre beskattadt, än färgadt &c.
af samma slag, är väl ett misstag. Tuli-Comite^n föreslår 12 sk.
— Linne-, ofärgadt,! Att detta är högre beskattadt, än Tull-Comiteen
färgadt j föreslagit, förvånar mig mindre, än att det är det
utöfver hvad 1835 års Taxa bestämmer.
Glas, bout. &c. till och! Jag tror, att Tull-Comiteens förslag för I kanna
med i kanna ( 100 st. 24 sk., öfver I till \ 100 st. 1 R:dr
öfver I till it 36 sk., större 100 st, 3 R:dr 24 sk., eller 25
större ) proc. af värdet af allt Glas är rigtigare.
— Fenster-, hvitt: Då Bouteiller anses böra betala 33| proc., vet jag
Bil. till Bevillnings-Utskottels Betänkande> N.-o 21.
29
ej, hvarföre detta betalar blott 28 proc.; det borde väl då betala
mera.
Hagel, alla slag: Tull-Comiteen föreslog 20 proc. eller 2 sk. per skålp.,
och dermed är denna artikel nog skyddad.
Jern, gjutet Tack- och i Genom tillägget af Sjö- och Myrmalms-tackjern,
Ballast, f sorn emot 16 sk. får utföras, är i min tanka
af Sjö- och Myr-/ ett mera än vidt fält lemnadt åt speculationen
malm j på Tackjerns utförsel.
Knifvar, alla slag: Med afseende på lättheten af insmuggling, tror jag TullComiteens
förslag: Knifvar, rak- 12 sk., penn- 6 sk., andra slag
25 proc. af värdet, rigtigare.
Koppar, bleck och spik: Bör nedsättas till 8^ R:dr, om ändamålet, som är,
att våra fartyg icke utom Riket skola förhydas, skall kunna vinnas.
Kreatur: Hästar, Oxar) Hvarföre tullen så betydligen skulle ökas emot i835
och Tjurar ) års Taxa, inser jag icke, och andra lefvande i
noten bör utgå, ty med döda förbättras icke racer.
Luktvatten: Då Sprit blifvit uppsatt ifrån 8 sk. till 2 R;dr 32 sk., är det
inconseqvent att icke i förhållande höja tullen å Luktvatten.
Malm, rå och osmält: ^5 proc. tull är väl högst likgiltig, men stöter ögat;
också till a5 proc. tror jag speculanter felas.
Ost, alla slag: Då så mycken af sämre slag i Stockholm måste införskrifvas,
beklagar jag fattigt folk; Tull-Comiteen föreslår per lisp. 1 R:dr
12 sk.
Papper: Det pris, Afdelningen föreslagit, var på tillstyrkan af en betydlig
Pappers-fabrikant. Han får nu mera skydd, än han önskat.' Afdelningen
förslag var: Cardus, Omslag- och Tobakspapper 1 sk.
Grått maculatur och förhydnings ,
q rst.
Tryckpapper, limmadt och olimmadt, Concept-och Tapet 1: 6
Imp. Regal Med, Olif. skrif-, och alla andra slags hvitt 3: —
Postpapper och färgadt  /•
Press . .
2
Porcellaine: Se Afdelningens förslag, som är:
för oägta hvitt &c. Tallrikar 2 sk.
andra piecer 4 sk
måladt
eller tryckt, Tallrikar 4 sk.
andra piecer .... 8 sk.
all tull derutöfver är orimlig.
Potatis: Denna vara införes endast, då derå brist är i landet, och då tyckes
10 sk. tull vara mera lämplig, än 16 sk.
30
Bil. till Bevilliiings-Utskottets Betänkandej IY:o 21.
Sirap: Då å denna vara allmänna priset länge varit högst 6? sk. per skålp,,
är väl 4 sk* tull mera än orimlig.
Socker: Då priset för raffinerad vara är 16 sk. och tullen 8 sk., måste det
väl vara öfver all höfva. 7 sk. är mera än tillräckligt skydd, då
tolag, convoy, afg. 10 proc. och fragt tillkommer, om varan skall
förskrifvas.
Spanmål: Då det är afgjordt, att landet ingen behöfver, utom vid missväxt,
tyckes det mig vara straff på straff, att tullen då skall vara
det af Kongl. Maj:t föreslagna maximum; jag anser minimi-tullen
vara det rätta. Höglofl. Utskottet har också alldeles förbigått den
rättelse i vigt å Mjöl och Gryn, som Afdelningen föreslagit, och
det var för Mjöl, att Hafre 8 lisp., Hvete t) lisp., Råg 12 lisp.,
Korn 10 lisp., Ärter 12 lisp., Gryn, Hafre 4 lisp., Korn &c. 6
lisp. svara mot en tunna, och att tullen höjes med 10 proc. emot
sädesslaget, detta är ett mera än stort fel, ty sålunda kunde Mjölet
och Gryn införas mot lägre tull än spanmålen, men bör vara
tvertom.
Stenkol: Afdelningen hade för Stenkolsstybb föreslagit 8 sk. tull till skydd
för vårt Stenkolsverk; derpå borde dock nödigt afseende blifvit fästadt.
Deremot böra Stenkol och Cokes icke betala mera än 4 sk.,
som högst behöfliga i landet.
Strumpor och Stärkelse tror jag rigtigare bordt blifva vid hvad Tull-Comiteen
föreslagit.
Sågblad: De enda, som införskrifvas, äro Hand- eller Balk-sågblad, som
icke kunna göras i landet på långt när så goda, och då de således
äro ett behof, hade Tull-Comiteen föreslagit 5 proc. af värdet;
nu 3o proc. är högst origtigt.
Såpa: Värdet är origtigt, bör vara högst 2: 24 sk., och då är tullen i alla
afseenden för hög.
Mursten och Takpannor behöfva ej högre skydd, än Tull-Comiteen föreslagit;
den höga fragten är redan mera än skydd.
Tobak: Om det är orimligt, att andra slag än Marylands betala 6 sk., då
värdet är 8 sk., är det ännu mera, att höja tullen å Stjelk från
2 till 3 sk.; deremot hade den å karfvad och malen bordt höjas,
såsom på Negrohead; deremot sänkas å Knaster, såsom å Stänger
och Carotter.
Tågvirke: Borde betala 1 R:dr per lisp., derutöfver är orimligt. Anmärkningen
vid Inventarier åberopar jag derjemte.
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande> N.-o 21.
3i
Ull: Då nu fabrikerna så väl förskansat sig, bör väl behofvet af utländsk
Ull ökas; och på den grund inser jag icke skäl att öka tullen, så
länge inom landet productionen icke motsvarar behofvet.
Vagnar oell Åkdon: Monne ej den af Afdelningen föreslagne redaction, Rese-,
Kongl. Personers samt Diplomaters utgår; det hela blefve då:
Resandes, af dem sjelfve medförde, synbart brukade — fria —
var, tyckes mig, vida bättre.
Väfnader, af alla slag, förbigår jag. Afdelningen hade åt dessa egnat den
största uppmärksamhet, och med all omtanka, i afseende på ett
billigt skydd för inhemska näringarne, gått med den största opartiskhet
till väga. Så är icke nu förhållandet; det är partiskheten,
som redigerat det nu föreslagne, och det är emot denna jag reserverar
mig, med anhållan, att Afdelningens redaction må få åtfölja
Betänkandet.
Vid Tariffen för Credit-upplaget och Transito-afgiften har jag intet
annat att anmärka, än att jemte Korn också andra spannmåls-slag, så väl
som Mjöl och Gryn, må få på Credit-upplag uppläggas och derutöfver alla
sådane i Tariffen icke specificerade varor, som icke äro föremål för Svensk
slöjd.
Vid underrättelserna om hvad vid Taxans verkställighet iagttagas bör,
har jag några anmärkningar att göra. Vid §. 6, att lastpenningar för Svenska
fartyg böra belt och hållet försvinna, helst rederierna mer än väl behöfva
denna lindring, men då detta mitt förslag inom Utskottet genom votering
förlorade, tror jag billigheten fordra, om icke mera, så att Svenska
fartyg böra vid inkommande vara från afgiften befriade, då de inkomma i
ballast eller utan last.
Vid 7 §:s redaction, sådan den nu föreslås, vore ännu mycket att erinra,
men jag inskränker mig blott till att fordra mera än \ dagars besinningstid,
för alt bestämma mig till varas inlösen. Denna vara bör af mig
dels kunna beses, dels är måhända penningebeloppet betydligt, och det kan
uti en mindre stad icke så hastigt anskaffas; jag föreslår alltså ro dagar,
helst Statens fördel är dermed förenad. Jag föreslår derjemte tillägget af
ett 3:dje moment till denna §, och grundar mitt förslag derpå, att med
varu-classificationernas möjligaste förenkling icke är förenligt att utfinna ett
i allo lämpligt medelpris å uti denna Taxa, pag. 70, yr, 72 och 73, under
namn af Väfnader upptagne varor. För att, om ej tillfredsställa, åtminstone
afväpna alla intressen, synes mig vara nödigt, att så väl Tullkammareföreståndare
som godsegare böra vara berättigade, att, om de så nödigt
finna, tullen må in natura erläggas i sådane varor. Detta moment skulle
32
Bil. till Bevillnings-Ut skol tets Betänkande> N.o 21.
då få följande lydelse: ”För alla i denna Taxa (nu pag. 70, 71, 72001178)
under namn af Väfnader upptagne varor, som i tull erlägga hälften, tredje-,
fjerde- eller femte-delen af värdet, hafva Tullkammare-föreståndare
rättighet att fordra enkom tullens erläggande in natura; samma rättighet
vare ock godsegare förbehållen, och drage i sådant fall, hvar för sig serskildt,
de kostnader, som å sådan vara tillkomma Staten och staden. Blir
Statens andel å angifningsorten försåld, skall sådan försäljning verkställas,
på sätt förestående 2 mom. stadgar, med godsegaren förbehållen lösningsrätt,
och bör till ömsesidig beqvämlighet, så många stycken af hvarje sort,
som motsvarar tullen, till lika varuvärde vara att tillgå, med Tullkammareföreståndare
förbehållen rätt, att efter eget val uttaga Statens andel. Differencen
i vigt förtullas då efter det i Taxan upptagna värde.” Man må
ej tro, att detta vore förenadt med verklig förlust för Staten. Speculanter
infinna sig nog, (exempel Danmark, der alla manufacturvaror så förtullas)
och godsegaren har mera än mycket intresse vid att tillse, det varan icke
går bort till underpris; han kan då undersäljas af köparen. Varan kan ju
också transporteras till annan ort, serdeles hufvudstaden, och der försäljas.
Att denna min Reservation må få åtfölja Höglofl. Utskottets förslag, derom
anhåller jag ödmjukligen.”
Af Herr Lindström> P. H.: ”Då Utskottet i flera vigtiga omständigheter
icke delat mina grundsatser, för en ändamålsenlig och på rättvisa baserad
Tull-lagstiftning, och jag uti Utskottets förslag till Tull-taxa samt afgifne
Betänkande, sådane de nu för Rikets Ständer framläggas, trott mig
sakna en bestämd, genomförd princip, rörande denna magtpåliggande fråga,
nödgas jag emot åtskillige delar mig reservera.
Till en början kan jag icke undgå, att fästa uppmärksamheten på
olämpligheten af Utskottets tillstyrkande, att, sedan förbud komme att ur
Tull-taxan utgå, rättigheten till införande af hittills förbudne, nu tili införsel
lofgifne, varor icke förr än den 1 Januari 1844 skulle ega rum; en
tidpunkt, nära inpå den, då Rikets Ständer nästa gång skola enligt Grundlagen
ovillkorligen sammankomma. De skäl, sorn för ett så ovanligt stadgande
blifvit anförde, äro i min tanke ingalunda öfvertygande, ty för mig
vill det synas klart, alt man iagttagit nog varsamhet samt tillräckligt sörjt
för fabrikernas skydd, då man åsatt sådana varor en lull af 33 i procent,
och att öfvergången till ett friare system, om man på allvar verkligen kan
så kalla det, när som helst kan vidtaga, såsom ingalunda vådlig. Af
samma beskaffenhet är ock det förslag, att sådana varor, hvilka hittills va
-
Bil. till Bevillnings-Utskotlets Betänkandej N-o 21.
33
rit till införsel förbudne, vid ofvannämnde tid endast skola få införas till
tre städer, nemligen Stockholm, Götheborg och Malmö.
Vill man opartiskt bedöma saken, mäste otvifvelagtigt medgifvas, alt
en sådan inskränkning skulle förnärma den rätt, som Rikets öfrige stapelstäder
på grund af gällande författningar och privilegier böra tillgodonjuta,
och att således densamma komme att innebära en uppenbar
orättvisa, serdeles, som, oberäknade de kostnader, en långväga varutransport
från dessa tre släder skulle medföra, inkomsterna genom tolag m. m. uteslutande,
och till skada för de öfrige, skulle tillfalla ofvannämnde städer. Utan
alt betvifla, att, hvad Utskottet såsom skäl anfört, en sådan inskränkning
fullkomligt instämmer med slöjdeidkarnes yttrade önskan, anser jag emedlertid
obestridligt, att detta stadgande, om det rimligtvis kunde komma
att qvarstå, skall gifva en icke tvetydig uppmaning att på oloflig väg intaga
de varor, som icke utan allt för öfverdrifna kostnader kunna på den
lofgifna erhållas; och alt således fabrikanterne i sjelfva verket just genom
så beskaffade prohibitiv^ föreskrifter motverka deras eget intresse.
Utskottet har i allmänhet, med underkännande af den princip, som
inom Afdelningen, der ärendet blifvit förberedt, gjorde sig gällande, nemligen,
att allt för höga tullafgifter icke åstadkomma, hvad man åsyftar, utan
tverlom reta till öfverlrädelser af författningarne, i synnerhet hvad sådana
varor angå, hvilka, i anseende till deras rymd eller beskaffenhet i öfrigt,
äro lättare att imsmugla, icke tagit dessa omständigheter i öfvervägande,
utan blott åsatt den högsta möjliga tullbestämmelse, i den visserligen välmenande
afsigt att bereda förhöjda Statsinkomster; och följden häraf har
ock varit den vanliga, då man blindt vidhåller theorier, utan att taga
practiske förhållanden i beräkning, alt Utskottet vid tullbestämmelserne
stundom kommit att gå utöfver gränsen af billighet.
Jag har ock på sådan grund icke kunnat dela Utkotlets beslut att bibehålla
den höga tullen för en mängd varu-artikiar, hvilkas uppräknande
här skulle åstadkomma allt för mycken vidlyftighet, och dessutom synes
utan ändamål, då man torde få taga för afgjordt, att Tull-taxe-förslaget blir
för omarbetande från samtlige Riks-Stånden återremilteradt, liksom jag ej
heller ansett lämpligt att förhöja tullen å kaffe från 3 till \ sk., enär factiskt
blifvit ådagalagdt, att med hvarje nedsättning i tull för denna vara,
intraderne betydligt ökats, äfvensom jag icke kunnat gilla bibehållandet af
6 sk. tull för hvit porcellaine af alla slag utom tallrickar, då tullen, med
tillägg af öfrige kostnader, för åtskillige pjecer utgöra varans fulla värde,
samt sådant måste verka till försök att intaga på oloflig väg.
Bih. till R. St. Prot. 1840. 5 Sami. 1 Afd. i3 Haft. 5
34
Bil. till Bevillnings-Ut skot tets Betänkandej IV.-o 21.
Hvad utförselstull angår, skulle det varit önskligt, att densamma i allmänhet
kunnat helt och hållet borttagas; men då Utskottet, af en visserligen
icke klandervärd farhåga för allt för stor minskning i de påräknade
tullintraderne, icke trott sig höra föreslå detta, hade dock, efter min åsigt,
tullfrihet bordt ega rum åtminstone för tvänne artiklar, nemligen tjära och
trädvaror, dels emedan kändt är, att en större del af landets invånare med
ringa fördel sysselsättas med dessas tillverkning och beredning, dels äfven
att conjuncturen för exporten af dessa artiklar, i synnerhet trädvarorne, den
senare liden varit och ännu är ytterst missgynnande, samt slutligen, då
de intrader, Staten af dessa uppbär, icke äro af någon serdeles betydenhet,
men tullfriheten emedlertid skulle tillskynda exportören en önskad lindring
och uppmuntran, genom besparingen af alla de kostnader och utgifter
under olika benämningar, som nu äro en följd af tullbehandlingen,
och i de flesta fall motsvara, stundom öfverstiga, tullafgiften.
Vid underrättelserne om hvad vid taxans verkställighet bör iagttagas,
stadgas i 6 §, att lastpenningar till Kongl. Maj:t och Kronan skola utgöras
af Svenska iartyg med tolf skiliingar för hvarje läst, samt betalas hvarje
gång vid inkommande och utgående; men då benämningen lastpenningar
otvifvelagtigt innebär, att det fartyg, för hvilket en sådan afgift skall erläggas,
innehar last, hade jag, lika med flere af Utskottets ledamöter, ansett
deraf följa, att barlastade fartyg bordt från en sådan afgift befrias, i
synnerhet, som afgiften i sig sjelf synes mindre lämplig, då för fartyg
dessutom erlägges en ganska betydlig läst-afgift, oberäknade de många andra
utgifter, med hvilka sjöfarten betungas. — Betragtar man ock ojemnheten
af ifrågavarande beskattning, då t. ex. ett fartyg, som gör längre,
men mera lönande resor, endast en gång om året betalar denna afgift, men
deremot fartyg från Calmar, Carlshamn, Wisby och Westervik m. fl. städer,
som på utrikes Östersjöhamnarne under missgynnande afsättning af
våra producter vanligen fullända 7 å 8 resor årligen och återkomma i barlast,
taxeras för afgiften oafkortad hvarje resa, så lärer icke kunna bestridas,
att rättelse i detta afseende är af behofvet högligen påkallad.”
Uti denna reservation instämde Herr Prosten Gahne och Anders Nordmark
från Westerbottens Län.
Af Herr T. C. Billberg: ”Vid uppgörandet af ett Tull-system för vårt
land, bör väl hufvudsakliga ändamålet vara, alt bereda Staten en behöflig
inkomst, samt våra inhemska näringar ett billigt skydd? Ett sådant mål
är dock svårt, ja måhända omöjligt att uppnå, då det i sig innefattar
skilda intressen, och man just till följe deraf behöfver gå till väga med
Bil. till Bevillniitgs-Utskottels Betcinkandej N.-o 21.
35
den största oväld, samt afstå ifrån allt förfägtande af båda intressenas ytterligheter.
Emedlertid synes, såväl af föregående Riksdagsförhandlingar, som af
förevarande Betänkande, att man icke på detta sätt gått till väga, utan
tvertom sökt tillkämpa sig en fördel för det ena intresset på det andras
bekostnad, utan att besinna sanningen af hvad, som ofta både är sagdt, och,
i tysthet åtminstone, medgifvet, att nemligen en sådan strid i längden skall
skada dem båda. — Men om jag också medger det vara omöjligt alt hinna
målet, sä återstår dock alltid en pligt, den, att, så mycket möjligt är, närma mig
detsamma, och på ett sådant sätt, att ingens rätt trädes för nära. Jag säger
ingens rätt, ty äfven consumentens billiga fordran att till ett, icke
oskäligt, pris erhålla sina behof, anser jag vara en rättighet, som väl
är värd alt icke förtrampas, och som jag aldrig skall tillåta mig alt helt
och hållet uppoffra, till förmon, för en annan dass af medborgare. Skulle
det derföre så vara, att våra inhemska näringar alldeles icke kunde ega
bestånd, utan genom ett lagstadgande, som så uppenbart gynnade ena parten,
då skulle jag icke tveka förklara mig beredd att låta dem falla, och
ändå våga hoppas, det icke någon enda af de dervid anställde, så ofta omordade
och beklagade, 14 å i5,ooo arbetare, skulle komma att svälta ihjäl*
men så långt behöfver det icke komma, ty en sanning är det dock, att vi
icke helt och hållet sakna sådana Fabriksidkare, som utan förbud för, eller
orimlig tull emot, utländsk concurrens, med stora steg gå framåt, och icke
numera behöfva frukta en sådan medtäflare.
Erfarenheten visar, alt ett nära hundra-årigt förbuds-system ännu icke
förmått i ringaste nion bidraga till våra fabrikers uppkomst, och lika litet,
som det hittills visat sig verksamt, lika litet kommer det troligen framdeles
att göra det, ifall det fortfarande skulle blifva gällande. Förlusterna
af detta system hafva varit många och stora, och ändå hör man ännu en
och annan Fabrikant, samt en och annan af deras tjenstvillige förespråkare
beklaga, att de aldrig åtnjutit det skydd, hvartill de af Staten ansett sig
berättigade, under påstående, att de skyddande lagbestämmelserna städse
blifvit öfverträdda; men de vilja icke inse, att lagbestämmelserna i sig
sjelfve innebära en ofta svårligen emotståndbar retelse till öfverträdelse,
och de tveka icke att sätta i fråga sådana tullbestämmelser, som ännu
fortfarande skola reta lurendrejarens och tullförsnillarens vinningslystnad!
En beklagansvärd sanning är det, att lurendrejaren och tullförsnillare»
undanhållit Staten icke obetydliga summor, och säkert är det också, att
allt det härigenom uppkomna moraliska onda icke är det minst onda af
allt det myckna, som prohibitiv-systemet medfört, men hvarföre också då
36
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N-o 21.
vidhålla ett sådant system? Enhvar, som vill se, kommer ganska lätt till
erkännandet af den sanning, att det enda medel, som hittills visat sig verksamt
emot oloflig införsel af varor, är nedsättning af tullen; lian finner
vidare, att tullnedsättningar i allmänhet visat det resultat, alt Stats-intraderna
derigenom blifvit ökade, och då nu fabrikanterna tyckas öfverensstämma
deruti, att de, som skydd för utländsk medtäflan, icke behöfva
mera än 16? å 25 procent tull å inkommande fabricater, så vida de kunna
ega hopp alL denna tull utgår lill fullo, och att smugling förebygges; så
förmår jag- icke fatta, hvarföre man dröjer alt sammanföra dessa åsigter
till något helt, och på så sätt närma sig målet för våra tullbeslämmelser.
Med den obetydliga erfarenhet, jag eger, har jag ändå sett nog svåra
följder af det tullsystem, som hittills varit gällande, för att icke längre
besinna mig att för min del förkasta detsamma; men då jag erkänner detta,
vill jag på samma gång hafva sagt, alt jag lika litet antager ett alltför
långt utsträckt system i motsatt anda; en medelväg måste finnas, och här,
såväl som vid mångfaldiga andra tillfällen, torde det vara serdeles hälsosamt
att lemna de båda ytterligheterna.
Utgående från dessa principer, kan jag icke antaga förestående Betänkande,
hvari, bland annat, Utskottets majoritet föreslagit, att icke någon
vara, nu till införsel förbjuden, må varda till införsel tillåten förr än efter
den 1 Januari i844> under åberopande att: ”Stegel bör tagas med mycken
varsamhet &c.” Jag kan icke dela den åsigten, att någon fara är förenad
med tillåtelsen att, mot erläggande af en så hög lull, som Utskottet föreslagit
(33^ proc/), få införa äfven sådana varor, som äro föremål för inhemsk
fabrication, och finnér dessutom en orimlighet ligga deruti, att Rikets
Ständer nu skulle föreslå en tullbestämmelse, som icke skall vidtaga
förr än år 1844» likväl kommande Rikets Ständer redan 184$ hafva att
afgöra, huruvida denna tullbeslämmelse visat sig vara af det gagn och den
nytta, som dermed är åsyftad. Mot detta beslut får jag alltså reservera
mig, äfvensom mot det följande, hvaruti Utskottet beslutat, att förtullning
af nyssnämnde varor icke må ega rum i flera än 3 af Rikets städer, nemligen
Stockholm, Götheborg och Malmö. Utskottet synes mig hafva kommit
till detta beslut, såsom varande det, hvilket: ”instämmer med slöjdeidkarnes
vid flera tillfällen yttrade önskan och, tvifvelsutan, ett kraftigt bidrag
till lugnande af deras farhågor.”
Om också några farhågor skulle i verkligheten existera, hvarpå jag för
min del högligen tviflar, så kan jag icke medgifva, att man för alt kraftigt
bidraga till deras lugnande, med ett enda kraftigt tag frånrycker Rikets
stapelstäder en af deras uråldriga och nära nog enda uteslutande rältighe
-
Bil. lill Bevillnings-Ut skottets Betänk ande, N.-o 21.
37
ter, den nemligen, att införskrifva och vid dess tullkammare införtulla,
alla till import lofgifna varor; dessutom torde detta stadgande stå i en viss
disharmoni till bemödandet alt förebygga oloflig varu-införsel, hvilket bemödande
jag dock anser aldrig böra lemnäs å sido vid en tull-lagstiftning.
Vid åtskilliga andra punkter har jag visserligen tillhört minoriteten,
men för att icke blifva alltför vidlyftig, afhåller jag mig nu från alla speciella
reservationer, och vill derföre icke heller vidröra Utskottets förslag
till Tulltaxa, der många artiklar förefinnas, hvars behandling jag icke kunnat
gilla, och som exempel hvarpå jag endast vill nämna kaffe, hvars
införselstull Utskottet behagat uppsätta ifrån 3 lill 4 Pe)' skålp., oagtadt
törmönen af dess nedsättning till 3 sk. per skålp. är så pålagligen i ögonen
fallande för enhvar, som vill anställa en jemnförelse mellan de partier,
som införtullades, under det tullen utgjorde 5 sk. per skålp,, och de partier,
som efter nedsältningen blifvit införtullade. Jag afstår så mycket heldre
från allt yttrande deröfver nu, som jag med full säkerhet motser en återremiss,
den jag icke heller skall underlåta att yrka. Mig förefaller det
föga tänkbart, all ett förslag till Tulltaxa skulle kunna antagas, så helt
och hållet i saknad af genomgående princip, och med så många lyten, som
det sig nu presenterande.”
Af Herr P. O. Norin: ”Då af Bevillnings-Utskollets Betänkande N:o
27 vid 1828 — 3o årens Riksdag, (ye 5:te Sami. 1 Afd. 2:dra Band. af Bihang
lill samll. RiksSt. Prot.j) inhemtas, hurusom ”samtlige fabriksidkare
”likstämmigt förklarat, att, om förbudsskyddet finge qvarstå 10 år, skulle
"svenska fabrikanterna kunna concurrera med de utländska, såväl i varor”nes
godhet som pris,” har, åtminstone för mig förefallit högst oväntad
den strid, som icke dessmindre 12 år derefter uppstått vid lillvägabringande
af nu förevarande Betänkande samt det deraf följande förslag till
Tulltaxa. Jag har trott, alt, efter så många års considerationer, anspråk
på ytterligare monopolier icke i någon raon skulle kunna ens vilja visa
sig, än mindre göra sig gällande, och att det för hvar och en bordt hafva
ansetts för en fosterländsk pligt att afskudda ett hundraårigt näringsok,
hvars menliga följder icke för någon lära vara otydligt tecknade. Sådan
var och är min tanke, och den kan icke vara annorlunda hos hvar och
en, som, utan parlielt beräknande, endast har i sigte det allmännas ovillkorliga
anspråk.
Det är sannt, att man lyckats få uteslutet det för gamla systemets förfägtare
så kära ordet förbud; men, så vidt jag förslår, är dermed intet vunnet,
utan tvertom mera förloradt, då i stället blifvit satt ett ziffertal för
38
Bil. till Bevillnings-Utskottels Betänkandej JY.-o 21.
beräkning af så kallad skyddstull, sorn, i flere fall öfverdrifvet, ej sällan
inconseqvent, de förslagna voteringarne förmått bringa lill Utskottets beslut,
ojäfagligt bevisande, luiru ännu enskildt intresse vill och kan göra
sig gällande på det allmännas bekostnad. Lägges härtill det egna förslaget,
att hvad sålunda med ord blifvit frigilvet, först vid 1844 ^rs början
och då endast till 3:ne släder får införas, så tror jag sanningen af mina
slutsatser fullkomligt är bekräftad.
Att ingå i några specialiteter af Tull-Taxe-förslaget torde vara öfverflödigt,
enär derigenom en för stor vidlyftighet skulle uppkomma och sannolikt,
vid den ovilkorliga återremissen, ett omarbetande af alltsammans
blifver af nöden; men jag måste dock anmärka Utskottets behandling af
artikeln trädvaror j hvilken, utgörande landets hufvudexport och hvaraf en
så stor del af de mindre lyckligt lottade samhälls-klasserna hafva sitt uppehälle,
icke dess mindre ännu nödgas vara fjeltrad vid en utförsel-tull, för
Staten af alldeles underordnadt belopp, men förden enskildes uppmuntran
af icke ringa betydelse/’
Härmed förenade sig Herr Edelsvärd, F. W. och Anders Nordmark
från Vesterbottens Län.
Af Herr M. G. Walle'n: ”'Ehuru jag visserligen vid della Utskotts Betänkande
hade många reservationer att afgifva, så vill jag likafullt icke nu
dermed belasta protocollen, emedan jag är fullt Öfvertygad derom, att
Betänkandet från samtlige Riks-Stånden blir ålerremitleradt, hvarföre jag
blott inskränker mig till att förena mig uti de af Herrar Billberg, Lindström
och Norin afgifne reservationer.”
Af Herr E. J. Westman: ”Innan Höglofl. Utskottet skrider till
Tulltaxe-förslaget, anhåller jag vördsamt och i sammanhang med hvad,
rörande principen för den blifvit beslutadt, få till Prolocollet, för att
i sin tid ej glömmas, anmäla följande i min tanka, som jag hoppas
delas af flera, ganska vigtiga erinran. Den är egenteligen, föranledd
af förliden gårdags anställda vigtiga votering, hvarigenom städerna Slockholm,
Götheborg och Malmö, med uteslutande af de öfrige stapelstädernas
i Riket i lag grundade enahanda rättighet till den fria handel och
införsel, som genom utvotering af det förhatliga ordet förbud efter föreskrifven
tid kommer att ega rum, blifvit ensamme innehafvare af denna
rättighet, och hvilken således bör, till förekommande af inkräktning, med
svåra straffbestämmelser omgärdas, för att betrygga de 3 lyckliga städerna,
ej allenast vid de förmoner, de härigenom vunnit, utan vid ännu mej',
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.-o 21. ' 39
nemligen den lolag, hamn-umgälder och andra inkomster, som ifrån den
ökade sjöfarten liro oskiljagtiga, och således beröfvas de öfriga stapelstäderna,
sorn deraf borde få hemta sitt bestånd och trefnad. Och då hvarje
förbud— jag måste nyttja delta förhatliga ord, efter det lämpar sig dit —
bör, för att efterlefvas, vara beledsagadt af en mot brottet svarande straffbestämmelse,
så tager jag mig fribeten föreslå, att, om någon Handlande
uti de vanlottade stapelstäderna skulle våga genom införskrifning af hittills
förbudna nu tillåtna varor, inkräkta på de 3 lyckligas monopolium , han
må anses som lurendräjare med påföljd af den svårare straffbestämningen
— fästning, ocb de in förskri fna lofgifna varorna anses såsom contraband
eller lurendrejadt gods, ocb, transporterad t lill Slockholm, Götheborg eller
Malmö, på ettdera stället genom offentlig auction försäljas och inflytande
summan delas de lyckliga emellan pro rata parte.
Som jag ej kan göra mig säker reda, om det tillhör Utskottet alt bland
underrättelserna till Tulltaxans efterlefnad bestämma delta ansvar, som,
om milt straff anses för lindrigt, kunde jemnföras med t. ex. Rån &c.,
eller om denna åtgärd tillhör annat Utskott, anhåller jag, i afsigt, att straff
bestämmelsen
ej må glömmas, erinran derom måtte göras, och den etablerade
principen och berömvärda conseqvensen såmedelst derigenom bibehållas.
Då jag ty värr utgjorde minoriteten emot den lyckligtvis icke betydliga
majoriteten, som föreslagit, att ordet förbud borde utur det
nya Tulltaxe-betänkandet försvinna, och jag anser dess bibehållande utgöra
det enda och säkra stödet för de fabriks- och slöjdelillverkningar,
som bevisligen, efter hvad en mångårig erfarenhet äfven vitsordar, trifvas
och framgått i vårt land, och härtill kommer den förlägenhet — jag
vill ej säga vånda — hvaruti Utskottet så ofta råkat, vid bestämmandet
af såväl tullvärdet som afgiflen ä de tillverkningar, som ansetts böra skyddas
från utländsk tillförsel, och hvilka bestämmelser för några artiklar
gränsa till orimlighet och antyda ett öfverspändt begrepp om deras värde,
reserverar jag mig emot förbudets uteslutande, och hoppas, att förslaget,
äfven i denna del, såsom för mycket nymodigt att efterapa, kommer att
rättas af de respective Medstånden, och det förhatliga ordet blifva behagligt
att användas i de fall, då man med alfvar, icke med toma ord, vill skydda
våra inhemska torftiga näringar.”
Af Herr C. Berglund: ”Emot det beslut af Utskottets pluralitet,
hvarigenom utförseltullen å tackjern blifvit bestämd lill 4 R-'dr 24 sk. B:co
per Skepp., får jag härmedelst i korthet afgifva min reservation.
40
Bil. till Bevillnings-Ulskottets Betänkande, N.-o 21.
Efler lika lifliga som långvariga discussioner hade Utskottets pluralitet,
vid begynnelsen af öfverläggningarne om Tulltaxan, stadgat såsom allmänt
gällande princip, att alla ut- och införselförbud skulle för framtiden
afskaffas och utur Tulltaxan försvinna. Men detta beslut af Utskottets
pluralitet, hvilket för taekjernet bestämmer en så orimligt hög ulförseltull
som 4 2 4 s^- Banco per Skepp., upphäfver till ensidig förmon för
Bruksegareintresset helt och hållet denna princip; ty derigenom blir uppenbart
all export af tackjern omöjlig.
Consumentens naturliga rätt att köpa varan, der den fås för bästa priset,
bar blifvit åberopad och framställd såsom ett tillräckligt skäl för upphäfvande
af införsel-förbud. — Men är då producentens naturliga rätt att
sälja sin vara, der den betalas högst, mindre helig än consumentens?
Det rätta är icke mer än ett. Tackjernstillverkaren eller Bergsmannen
är befogad alt utföra sin tillverkning, lika såväl som Stångjernstillverkaren;
dock efter ingen rättsgrund kan Bergsmannen för sin tillverkning betungas
med en högre utförselafgift, än hvad i proportion träffar Bruksegarens product,
så vidt man ej rent ut vill säga, alt Bergsmannen skall sälja sin product
till ett pris så eller så myckel under det naturliga, och skänka denna
prisdifference lill Bruksegaren.
Bergsfolket utgör mängden af jernarbetare, dess gruffolk, dess kohlare
dess förmän och dess skogsarbetare utgöra flera tusende menniskor,
som genom ett sådant Lagstadgande förtryckas. Dessa behöfva hjelp
och uppmuntran i sin hårda näring samt skydd af Lagar och Författningar
för denna handtering, som för Riket är en så högst vigtig näringsgren
— då deremot ett sådant tullbeslämmande, som nu yrkas, och af Utskottet
är bestämdt, skulle helt och hållet qväfva industrien, förlama arbetskraften,
stänga utvecklingen för malmernes förädling och bidraga till våra rika
jernmalmfälts ödeläggande och bringa tusendetals gruf- och jernarbetare
lill tiggarstafven. — Ganska många af Bergsmännen uppå min ort hafva
frångått sina hemman, genom executiva auctioner, och fruktansvärdt är, att
flera följa efler, så derstädes som i de öfriga Bergslagerna — hvarföre det
torde vara hög tid, att Bergsmannaståndet befrias ifrån sitt förtryck och
återställes i dess naturliga rätt —■ lill sin product.
Jag anhåller, alt denna reservation må till de respective Riks-Stånden
få åtfölja Utskottets Betänkande och förslag till Tulltaxan.”
Härmed förenade sig Lars Larsson från Örebro Län.
Af Johan Olsson från Stockholms Län, Pehr Östman från VesterNorrlands
Län, Johannes åndersson från Skaraborgs Län, Anders Nordmark
-
Bil. till Bevillnings-Ulskollets Betänkandej N.-o 21.
41
mark från Veslerbollens Län, Ephraim Larsson från Elfsborgs Län, Johan
Persson från Upsala Län, Olof Lindbeck från Halland, Jon Olsson
från Gefleborgs Län, Lars Larsson från Örebro Län, Sven Isacsson från
Öland och Jonas Andersson från Jönköpings Län: ”Bland de bestämmel
ser,
Höglofl. Bevillnings-Ulskollet vid genomgående af förslaget till ny Tulltaxa
fastställt, hafva vi besLridt den nedsättning i tullafgiften för vin, som
genom en rösts pluralitet egt rum, och få häremot anföra vår reservation.
Inom Utskottet har såsom skäl för denna nedsättning anförts, att vinet
borde såsom ett surrogat för bränvin användas; att införsel af vin mot lindrig
tull skulle åstadkomma en förökad bandel m. m. Uti det första af
desse skäl igenfinner man, så väl den öfverdrifne nykterhetsvännens förhoppning
att genom en utländsk öfverflödsvara kunna utrota det, enligt
hans förmenande, så skadliga bruket af bränvin, som ock uti andra motivet
tyckes oss ligga en för vinhandlande beräknad vinst.
Enligt vår åsigt, är för eLt land alltid nyttigast söka undvika att från
utlänningen inbekomma öfverflödsvaror; och utom detta vårt motiv för bestridande
af ifrågavarande nedsättning, äro vi derom fullt öfvertygade, att,
om vinet i Sverige kan köpas för lindrigt pris, så utrotas derigenom likväl
icke begagnandet af bränvin, utan händer det, att, i stället för hittills
hos de mindre förmögna den enda njutningen har bestått uti bränvin,
denna njutning icke borttages, utan blott kommer alt åtföljas derjemte af
förtärande utaf vin vid samqväm och gillen; för hvilken vår mening vi
hafva ett fullkomligt stöd uti vanliga bruket hos rika och uppsatta personer,
som, oagtadt deras bord svigta under bördan af flere sorter vin, dock
aldrig underlåta att jemväl begagna bränvin; och då delta är ett bruk hos
så kallade mera bildade personer, kan väl icke med skäl begäras, att hos
den mindre upplyste och lottade ett annat förhållande skall inträffa, än alt
i stället för bruket af bränvin ensamt, nyttjande af vin jemväl kommer
alt ega rum.
På desse skäl yrka vi, att den nuvarande tullafgift å vin fortfarande
måtte bibehållas, samt underställa Rikets Höglofl. Ständer vördsamt denna
vår reservation.”
Af Petter Persson från Örebro Län: ”Vid behandlingen af frågan
om exporten af tackjern samt bestämmande af den tull, som borde derföre
erläggas, har jag stannat inom minoriteten och får derföre reservera
mig mot det af Höglofl. Utskottet i detta ämne fattade beslut. Utskottet
Bih. till R. St. Prot. 1840. 5 Saini, t A/d. O Häftet.
G
42
Bil. lill Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.-o 21.
har nemligen, med antagande af g R:dr B:co tullvärde A eli Skepp, stapelstadsvigt
tackjern, derå föreslagit en exporltull af 5o procent eller 4
R:dr 24 sk. B:co per Skepp, stapelst.vigt. Härvid vill jag först anmärka,
hvad Utskottet torde hafva förbisett, att, då eli Skepp, tackjernsvigt (eller
26 Lisp. bergsvigt) motsvarande 28| Lisp. Stapelstadsvigt, följer deraf, att
rätta tull värdet å tackjernet, enligt Utskottels beräkning, kommer att öfverskjuta
det antagna beloppet q R:dr i samma förhållande, som ett Skepp,
lackjernsviglen är tyngre än stapelstadsvigten d. v. s., att, om tullvärdet å
20 L'sp. stapelstadsvigt är j) R:dr, blifver samma värde å 281 Lisp. stapelstadsvigt,
eller, som är detsamma, å ett Skepp, tackjernsvigt, 12 R:dr
42 sk. B:co. Lägger man nu härtill 5o procent exporttull 6 R:dr 21 sk.
jemte öfriga omkostnader af våg- och tolagsafgifter m. m. till ett ungefärJigt
belopp af 27 sk. B.co, så föijer deraf, alt ett Skepp, tackjern Lill export
komme alt belastas med afgifter till ett belopp af icke mindre än 7
R:dr Svenskt Banco. Vanliga medelprisen å ett Skepp, tackjern i vanlig
tackjernsvigt, som erfordras för åstadkommande af ett Skepp, stapelstadsvigt
stångjern, är 8 R:dr å productionsorlen; om dertill lägges transportkostnaden
till stapelstad, hvilken kostnad vanligen öfversliger 2 R:dr B:co,
så skulle ett Skepp, tackjern (tackjernsvigt), alla umgälder af inköp, transport,
tull m. m. inberäknade, stå exportören fritt om hord lill minst 17
R:dr Svenskt Banco. Vidare då härtill komma transportkostnader, med
assurance m. m. vid varans forslande lill det ställe i England eller Frankrike,
der dess förädling lill stångjern skulle komma alt verkställas, och som
ej lärer kunna beräknas mindre än lill 3 R:dr, så kostar ett Skepp. Svenskt
tackjern, med antagande af den nu föreslagna tullen, på utländska förädlingsorten
öfver 20 R:dr B:co. Att en exporttull af ett så orimligt upp
drifvet
belopp, eller lill ?:delar af verkliga värdet (d. v. s. 87^ procent),
skall ovilkorligen motsvara ett exportförbud och leda lill fullkomligen
samma följd, lärer väl ej blifva tvifvel underkastadl för den, som närmare
tager ifrågavarande förhållanden i öfvervägande; ty om ytterligare lill lackjernets
värde läggas koslnaderne för delsammas beredande lill stångjern,
hvilka, med afseende å de kostbarare inrättningar, som dervid i brist af
våra vattenverk vanligen erfordras, äfvensom å de derstädes högre arbetslöner,
sannolikt ej kunna blifva mindre än bär, och således böra upptagas
till åtminstone 4 R‘dr B:co, följer deraf, alt ett Skepp, stapelstadsvigt stångjern,
det högsta belopp, som med någon visshet kan beräknas bör, efter
afdrag af den vid beredningsprocessen vanliga afbränningen, kunna erhållas
af ett Skepp, tackjern uti tackjernsvigt, skulle i England eller Frankrike,
i händelse dertill användes Svenskt tackjern och denna vara derslä
-
Bil. lill Bevillnings-Ulskollets Betänkande, N.-o 21.
43
des lillgodonjöt fullkomlig imporlfrihel, komma alt kosta 24 R:dr Svenskt
Banco, samt icke deslomindre sakna en af de lnifvudsakliga egenskaper,
som anses gifva det Svenska stångjernet ett afgjordt företräde framför de
fleste af nämnde länders jernsorter, nemligen den alt vid färsknings- och
räckningsprocessen vara beredt med trädkol, hvilken omständighet olvifvelagligt
skulle med minst 3 å 4 R:dr höja värdet af det Svenska stångjernet,
jemnfördt med sådan vara, beredd i England eller Frankrike af Svenskt
tackjern; och följaglligen skulle, med beräkning af 5 R:dr 16 sk. B:eo i
tull- och frakt-omkostnader för ett Skepp, stångjern, från Götheborg exporleradt
till England, det å nyssnämnde land af Svenskt tackjern' beredda
stångjern under förutsättning af en lika godhet, som det Svenska slångjerncts,
endast i det fall kunna uthålla täflan med detta senare, att slångjernsprisen
i Götheborg komma alt understiga 19 R:dr Svenskt Banco.
llöglofl. Utskottet har antagit den grundsatis, alt förbud borde i Tulltaxan
utgå samt i dess ställe cn skyddstull af högst 331 procent i stället
fastställas. Jag har gillat denna åsigt och hoppats, att genom densammas
antagande och tillämpning våra näringsförhållanden skulle kunna på ett
naturligt och ändamålsenligt sätt ordnas — det var således för mig så
mycket mera ovänladt, alt finna Höglofl. Utskottet, endast vid behandlingen
af frågan om exporttullen för tackjern, frånträda denna grundsatis och,
genom åsätlande af en exporttull, uppgående, enligt hvad här ofvan är
ådagalagdt, till 87! procent af varans verkliga värde, tillskapa eli lika
kraftigt förbud med det, hvilket i bestämda lagbud och utan antaget sken
af liberalitet förut egt rum, som llöglofl. Utskottet, vid frågan om exporttullen
å stångjern och plåtar, nedsatt den å stångjernet till 16 sk. och föreslagit
fullkomlig exporlfrihet för plåtar. Jag frågar härvid billigt, 0111 sådant
bör ansps öfverensstämmande med den conseqvence och del orubbliga
iagttagande af pröfvade och antagna grunder, som icke lärer böra vid hvarje
nationel lagstiftningsåtgärd förbises, äfvensom jag högligen belviflar, alt
derigenom ett rättvist afseende blifvit fäsladt å jernhandteringars samtlige
idkares serskilda intressen eller å det allmännas sanna fördel. Den tull,
Commilteen föreslagit, och som öfverstiger 33t procent af varans verkliga
värde, bade redan varit för hög, åtminstone icke skäligen bordt höjas. I
eldighet med den antagna principen af 331 procents skyddstull såsom den
högsta, tillstyrker jag således, att exporttullen å tackjern nedsättes lill 1
R:dr 32 sk. B.‘co per Skepp, stapelstadsvigt, hvarigenom den inhemska
stångjernslillverkaren vinner ett skäligt och lämpligt skydd, äfvensom derigenom
undvikes alt, i strid med antagna lagsliftningsgrunder, bestämdt tillskapa
ett indirect förbud.
44
Bil. till Bevillnings-Utskollets Betänkandej N.o 21.
Den farhåga har blifvit yttrad, alt en så låg exporttull skulle åstadkomma
en för den Svenska stångjernstillverkaren farlig täflan från Englands
eller Frankrikes sida, ja, att denna handtering skulle i Sverige alldeles
upphöra och endast tackjern komma att exporteras. Sådant torde
väl af många anses såsom ett skämt, men det är visserligen med alfvar
påstådt.
Antag emedlertid, hvad som är orimligt och omöjligt, att all stångjernstillverkning
i Sverige upphörde och att största delen af den arbetskraft
och de capital, som nu derpå användas, i stället begagnades till åstadkommande
af en större production af tackjern, såsom mera lönande, hvilken
skulle väl följden deraf blifva? Omöjligen någon annan än den, aLt
speculationen nu hufvudsakligen rigtades åt tackjernstillverkningen, som i
följd deraf skulle hastigt stiga och förmodligen, serdeles med afseende derjemte
på det alltmer utbredda begagnande af förbättrade melhoder, borde
inom få år hafva fördubblats.
Årliga tackjernstillverkningen för närvarande uppgår till vid pass
600,000 Skepp., som fördubblade skulle lemna en product af 1,200,000
Skepp. -— Antåg endast 1,100,000 Skepp, vara beloppet af det härstädes
tillverkade tackjern, som efter inträdandet af denna revolution i Sveriges
jernhandtering komme att årligen exporteras, så skulle försäljningen deraf,
efter ett medelpris af 10 R:dr Banco å stapelstadsorten, inbringa en summa
af 11 millioner R:dr Banco eller 2 millioner mera, än bela det nuvarande
exportbeloppet stångjern, som i medeltal uppgår till högst 5oo,ooo, inbringar,
efler ett försäljningspris af 18 R:dr Brco per Skepp. Följagtligen
skulle redan, från den theoretiserande nationalekonomistens ståndpunkt, denna
växling uti Sveriges jernhandtering vara snarare önskvärd än afskräckande;
men dertill kommer ytterligare, att härigenom tillskyndades Staten
en årlig tullinkomst, som med den af Comite^n föreslagna tullen skulle
för 1,100,000 Skepp, tackjernsvigt, reducerade till stapelstadsvigt, utgöra
nära 3 millioner R:dr Brco i stället för 200,000 Rrdr, hvartill exporttullen
för stångjern, efter senaste tullbestämmelse, nu uppgår. — Öfverskottet af
mera än 2 och tvåtredjedels millioner skulle då, såsom en tillkommen opåräknad
inkomst, kunna, utan Statens betungande, användas, dels till sysselsättning
vid andra industriella och för Staten nyttiga företag af den arbetspersonal,
som man förespeglat skola komma att till en början sakna
arbetstillfälle, och dels till ersättning åt de Bruksegare, hvilka genom denna
förändring i någon väsendtlig mon förlorat och kunde visa sig vara skäligen
berättigade lill någon slags godtgörelse. — Sålunda visar det sig, att
äfven
Bil. till Bevillnings Utskottets Betänkande, N.o 21.
45
äfven i tillämpningen det föreslagna friare tullsystemet också i fråga om
tackjernsexporten icke innebär de vådor, man velat deraf förespå.
Jag anhåller att denna min reservation mätte lill Stånden medfölja.”
Af Jon Olsson från Gefleborgs Län: J Då jag anmält min reservation
emot nedsättningen af tullen å Bomull, torde jag derföre böra anföra några
skäl.
Bomull är visserligen ett råämne, och således borde få tullfritt införas,
så vida vi icke hade ett annat nyttigare och pålitligare råämne, nemligen
linet, hvilket i tillräcklig mängd odlas inom landet, men som mer
och mer börjat utträngas af bomullen. Det är inom Utskottet allmänt erkändt,
alt bomulls-fabricalionen utträngt linnehusslöjden uti många af Rikets
provinser. I de norra orterne, der linet är den enda växt, som kan
uthärda de förstörande nattfroslerne, och der linnehusslöjden utgör nästan
den enda sysselsättningen för dess hela befolkning under de långa vinlrarne,
hotas denna, både odling och husslöjd, alt äfven totalt öfverändakastas af
de öfversvämmande bomullsfabricaterne. Lyckas detta — hvilket det visserligen
gör, derest bomullen och följagtligen bomullsfabricaterne icke beläggas
med en högre införseltull, än de hittills dragit — så kan jag ej finna
annat, än att många af dessa, utaf naturen vanlottade orter, säkerligen
komma alt förvandlas till tiggar-colonier. Symplomer af den betänkligaste
beskaffenhet hafva derstädes i delta afseende redan under de senare
åren börjat visa sig.
Af olika tankar med Utskottets pluralitet, uti åtskilliga andra delar af
Tull-taxan, anser jag likväl öfverflödigt alt deröfver orda, emedan jag är
öfverlygad, alt Taxan i dess helhet blir till Utskottet återremitterad."
Bih. till B. St. Brot. 1840. 5 Sami. 1 Afd. i3 Häftet.
ti
STOCKHOLM,
TRYCKT HOS L. J. HJERTA,
184 0.
Rikets Högloflige Ständers Bevillnings-Utskotts
Förslag till Taxa för Tullafgifterne å inkommande
och utgående varor.
Tullvärdc.
Qvantitet
för Tu 11 be-  räkningen.
Införsels-
Tull.
Ij tförsels-  T ull.
R:dr
s.
r.
Agat:
R:dr
s.
r.
R;dr
S.
r.
40
—
oarbetad
1 skålp.
-
2
.
_
8
16
—
arbetad ...
Alabaster:
1 skålp.
40
—
F
r
1.
—
5
—
oarbetad
1 skålp.
3
. ..
__
—
■
arbetad, ej specificerad ....
Alun:
100 Rd. v.
15
—
—
F
r
i.
48
—
—
Romersk
17 lisp.
12
F
r
i.
16
32
—
andra slag
17 lisp.
7
24
—
—
8
—
10
—
—
Ambra
1 lod.
—
12
—
—
—
.—
—
10
-
Angelica
1 skålp.
—
2
—
—
—
i
—
8
—
Anis
Antimonium:
1 skålp.
—
2
-
—
—
1
—
10
—
Cruduin eller Spiesglans . .
1 skålp.
—,
6
-
i
—
30
—
Regulus
1 skålp.
—
1
6
—
—
7
6
Apelsiner
Apotheksvarorj i denna Taxa ej
specificerade, enkla eller sam-  mansatta, till införsel af Apo-  thekare eller deni sorn erhållit
Sundhets-Collegii tillstånd att
1 skålp.
1
6
med sådane varor idka handel
F
ri
a.
F
ri
a.
Aloe, se Gummi. j Anjovis, se Fisk.
Rih. till R. St. P?'ot. 7840. 5 Sami. 7 Afd. 14 Haft.
1
2
Bil. till Bevillning,i-U t skot tets Betänkandej IV:0 21.
Tullvärde.
R:dr
s.
r.
—
10
—
20
—
20
—
1
32
—
—
40
—
1
12
12
—
—
3
8
—
15
30
—
15
—
—
4
—
—
2
—
36
—
10
—
—
—
24
—
1
12
Arsenik, till införsel af Apothekare,
och, efter erhållet serkildt tillstånd
af Commerce-Collegium,
för fabriks-inrättningar .
Aska :
rå, af träd eller andra vegetabilier
pott-, vä liad eller oralfrnerad .
raffinerad och calcinerad
Assa Foetida
Balsam:
Copaive
Mecca
Peruviansk och Tolu- . . .
annan natif balsam ....
Band:
Sammetsandra
sia
ö •
SidenHalfsidenBomulls-,
Linne
-
Ylle- ocl
Bark:
Ek
-
a ndra slag
Barometrar
Bast och Bastrep
Bastmattor .
inkommande såsom garnering ellei
emballage
Qvantitet
för Tullber.
i skålp.
1 lisp.
1 lisp.
1 lisp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
100 lid. v.
1 skålp.
1 skålp.
is'
l skålp.
1 tunna
1 tunna
1 stycke
1 lisp.
1 lisp.
Inf.-Tnll.
R:dr s. 1'.
R: d r s.
1
1
10
1
10
2
5
2
r>
c.»
15
24
24
6
6
,| G
6
I
•I
n a.
24
r i
r 1
a.
Arrac, se Bränvin.
Aska, Tenn- och Bly-, se Tenn-aska.
Askar och Dosor, af sammansatta, eller såsom arbetade
ej specificerade ämnen, se Slöjdevaror, ej
specificerade.
Auripigment, se Färger.
Balsam, Riga-, se Rigabalsam.
Basin, se Väfnader, Bomulls-.
Batist, se Väfnader.
Bil. till Bevil/nings-Utskottets Betänkande, JY.o 21.
3
Tull värde.
Qvantitet
för TulIber.
Inf.-Tull.
Otf.-Tull.
R:dr
s.
r.
R:tlr
s.
r.
R:dr
s.
r.
9
12
24
—
Beck:
i tunnor
i barkar
1 tunna
1 skepprd
3
4
—
—
—
8
12
—
6
32
—
Beckolja
48 kannor
2
—
—
F
r
i.
2
8
1
4
16
40
16
12
36
—
Ben :
Elfenben, oarbétadt
arbetadt
Hvalfisk-, oarbeladt, klufvet eller
spjelkadt
arbetadt
andra slag, oarbetade ....
arbetade
1 skalp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 lisp.
1 skålp.
1
F
5
24
3
12
r i
9
a.
F
F
F
ri
r i
4
r i
tt.
tt.
a.
—
40
—
Bensvart, Benkol eller Bister .
1 lisp.
—
10
—
F
r i
tt.
8
40
16
—
Bernsten:
rå och oarbetad
arbetad
1 skålp.
1 skålp.
—
2
40
—
F
r
i.
Bilder: gjutne, huggne eller formade,
som utgöra konstinirs-arbeten .
andra slag
100 lid. v.
F
10
ri
a.
F
F
r i
ri
a.
a.
Bildthusgeri-arbeten af träd och
architectomska arbeten ....
100 Rd. v.
15
F
r i
a.
Bin, lefvande, i kupor ....
F
ri
a.
F
r i
a.
—
32
40
—
Bleckslagare-arbeten, ej specificera-  de: olackerade
lackerade
1 skålp.
l skålp.
8
10
—
}F
r i
a.
6
—
—
Blod, Ox- och andra kreaturs . .
90 kannor
14
-
F
r
1.
9
—
—
Blodiglar
100 st.
F
ri
a.
3
—
—
50
—
—
Blommor, artificiella
1 skålp.
15
—
—
F
r i
a.
Benspän, se spillning. I Biscuit, se Porcellaine.
Berberisrötter, se Apotheksraror. I Bister, se Bensvarf.
4
Bil. till Bevillnings-Utskoltets Betänkandej N.o 21.
Tullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tuil.
R:dr
s.
r.
Blommor:
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
33
16
—
Blad till artificiella blommor . .
1 skålp.
6
12
—
F
ri
a.
Blomsterlökar
F
ri
a.
F
ri
a.
Bly:
l skeppid
45
—
—
oarbetadt, i Tackor eller Rullar .
1
6
—
—
20
—
60
—
—
arbetadt, ej specificeradt . . .
i skepp:d
12
—
—
F
r i
tt.
2
32
—
Blyerts
l lisp.
—
24
—
—
1
3
•—
24
—
Blyertspennor•, till högst 9 tums
i dussin
längd
—
2
8
F
ri
a.
—
20
—
Blysocker
Blår:
i skålp.
r
2
—
—
25
—
—
Hamp-
l skepp:d
6
—
—
jF
r i
o
40
—
—
Lin-
lskepp:d
10
—
—
d •
—
30
-
Bläckpulver eller Substance . .
l skålp.
—
6
—
F
r i
tt.
—
30
—
Bokstaf'sstämplar samt Boktryck
eller Stilar
l skålp.
—
3
—
F
r i
a.
8
—
förslitne och obrukbare, eller Slil-
skrot
l skålp.
—
—
9
—
—
4
—
24
—
Bok- och Kopparsticks-svärta . .
i skålp.
—
4
—
F
r
i.
.
4
.—
Bolus, hvit eller röd, samt Terra
Sigillata
i skålp.
—
—
3
—
—
—
—
16
—
Bomull
i skålp.
—
—
4
—
—
—
—
24
—
Borax
l skålp.
—
2
6
—
—
—
2
—
—
Bouillon de Pocke . . . .
l skålp.
—
20
—
F
r
i.
Blomster, torkade, se Apotheksvaror.
Blonder, se Spetsar.
Blyglete, se Glete.
Bokguld, se Guld.
Boksilfver, se Silfver.
Bokspån, se Spillning.
Bombasette och Bombasin, se Väfnader, Ylle-.
Bombasine, se Väfnader, HalfsidenBombasin
lustre, se Väfnader, HalfyllcBomullslärft,
se Väfnader, BomullsBorst,
se Hår.
Borstar, se Slöjdevaror, ej specificerade.
Bouteiller, se Glas.
Bil. till Bevillnings-Vtskottcts Betänkande , N:o 21.
5
T u II värde.
Qvantitet
för Tu liber.
Inf.-
Tull.
Utf.-Tu
11.
R:dr
2
1
s.
4
20
r.
Broderade arbeten:
af guld och silfver: äkta . . .
oäkta .
andra slag
l lod
1 lod
100 Rd. v.
R:dr
33
s.
32
20
IG
r.
R:dr
}F
S.
ri
r.
a.
—
20
—
Brundier
1 skålp.
—
0
-
—
—
—
5
2
—
—
Brunsten
Bränvin och Sprit af alla slag, odi-  slillerad^ eller distilleradt af
till och med 10 graders styrka
för hvarje öfverskjuta lide full grad
ökas tullvärdet nied 6 sk. och
införselstullen med 2 sk.
1 skeppid
1 kanna
1
32
—
F
2
ri
6
tt.
—
4
2
—
Bröd:
af Hvete
andra slag
t skålp.
1 skålp.
—
0
1
—
1F
ri
tt.
13
16
—
Bäfvergäll
1 skålp.
—
32
-
—
-
-
Böcker:
på främmande språk, samt Cliar-  tor, Musikalier, Not- och Rit-
böcker
på Svenska tryckte
Biblar, gifne till Svenska Bibel-
Sällskapet
med inbundet, rent eller linie-  radt, papper
100 Rd. v.
100 Rd. v.
F
20
F
25
ri
r i
a.
a.
F
F
F
r i
r i
ri
a.
a.
a.
—
10
—
Bönor:
Trädgårds-
Åkerhönor af alla slag, lika med
Ärter.
1 skålp.
0
-
F
ri
a.
Bred- och Plattfisk, se Fisk, torr. Brynstenar, se Sten.
Bresilja, se Färger. Buldan, se Väfnader, Linne- och Haiop
Brodérduk,
Marle och Stramaille, se Väfnader. Bär, ej specificerade, se Frugter.
Brouz, sc Metaller, sammansatta.
6
Bil. till Bevillnings-U t skot tets Betänkande, N.o 21.
Tullvärde.
Qvantitet
för Tu liber.
Inf.-
Tull.
Utf.-Tu
11.
R:dr
s.
20
r.
Cacao
i skalp.
R:dr
s.
4
v.
R:dr
s.
r.
12
—
Caffe,
i skålp.
4
—
—
—
16
—
brändt, och alla till CalFe-Surro-  gat användbara brända växter
l skålp.
6
_
F
ri
tt.
l
12
Cam pher:
orallinerad
l skålp.
6
i
32
—
raffinerad
i skålp.
12
—
—
—
—
32
.—
Canel j Canel knopp och Cassia Lig-  nea
l skålp.
8
—
—
C antili er
l skålp.
1
—
—
F
r i
a.
l
—
—
Caoutschouc
l skålp.
—
2
—
—
—
—
—
40
Capris
l skålp.
—
7
—
—
—
—
l
32
—
Cardemummor
l skålp.
—
8
—
—
—
—
—
8
-
Castanier
i skålp.
2
—
—
—
—
l
32
—
Caviar
l skålp.
16
—
—
—
—
—
4
—
Chicorie-rot
l skålp.
1
—
—
—
1
2
Chinabark:
omalen
l skålp.
4
3
—
—
malen, till införsel af Apothekare
l skålp.
24
-
,—
—
—
—
7
—
C kinarot
l skålp.
—
—
8
—
—
—
—
10
—
Chlorkalk
l skålp.
—
1
—
—
—
—
1
—
—
Chocolad
r skålp.
—
16
—
F
r i
tt.
Calmus, se Apotheksvaror.
Carabrfck, se Väfnader, BomullsCa
mel hår, se Hår.
Camelotte, se Väfnader, YllcCanelknopp,
se Canel.
Canoner, se Jern.
Cantharider, se Apotheksvaror.
Garmin, se Färger, ej specificerade.
Carotte, se Tobak.
Casimir, se Väfnader, YlleCassia
Fistula, se Apotheksvaror.
Cattun,.se Väfnader, BornullsChagrin-Skum,
se Läder.
Chartor, se Böcker.
Chenillcr, se Fransar.
Chrystall-arbelcn, se Glas, ej specificerade.
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande , IV.-o 21.
7
Tu livar
lc.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Ti
n.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r
R:dr
s.
r,
R:dr
S.
r.
i
—
Cider
1 kanna
—
12
—
F
r i
tt.
3
tö
—
Cinient
1 tunna
—
16
-
F
i’ i
tt.
Cirklar, Passare och Cirkelbestick
100 Rd. v.
25
—
—
F
r i
a.
—
7
Citroner
1 skalp.
1
6
—
—
—
—
40
-
Citronsaft
1 kanna
—
4
—
—
—
—
1
32
—
Citronsalt eller chrystalliserad Ci-
tronsyra
1 skålp.
—
S
—
F
r i
tt.
—
7
Citronskal, torra
t skålp.
—
1
6
—
—
—
1
—
—
Cobeber
1 skålp.
—
8
—
—
—
3
—
Cobolt-Malm
1 skålp.
1
—
—
t
6
16
—
—
-Metall
1 skålp.
4
—
—
—
4
—
CoiijfjfiLrer
100 Rd. v.
25
-
—
F
ri
a.
Compasser
100 Rd. v.
15
—
-
F
r i
a.
1
—
—
Confiturer
1 skålp.
—
12
—
F
r i
a.
1
Copal
Corall er, äkta:
oarbetade
1 skålp.
F
r i
G
a.
8
16
-
arbetade
1 skålp.
—
40
—
F
ri
a.
10
13
1 skålp.
l skålp.
—
4
U*// Lil Ulla ••■«•••••
Corinther
—
2
8
• r+i
—
20
—
Dadlar
1 skålp.
—
4
—
•1
—
—
.30
—
Deklor
1 lisp.
—
3
—
Fl
r i!
a.
Chrystalli-Tartari, sc Vinsten, renad.
Cindres, se Stenkols-stybb.
Cochenille, se 'Färger.
Cognac, se Brännvin.
Cokes, se Stenkol, afsvaflade.
Cordet och Corderoy, se Väfnader.
Cremor Tartari, se Vinsten, renad.
Damast, se Väfnader, Bomulls- med blandning
af Lin samt Linne- och Hamp-,
Decorationer, Piateauer och Ornamenter, se Slöjdeyaror,
ej specificerade.
8
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande ^ N;o 21.
Tullvärde.
Qvantitet
för Tullbcr.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
25
Dref
Drefmat eller gammalt och i styc-  ken af högst 2 famnars längd
1 skepp:d
1
24
"
1
“
20
—
—
sönderhugget tågvirke . .
1 skepp:d
—
30
-
1
—
—
1
—
—
Dricka: Porter
l kanna
12
1 .
—
24
-
Öl och andra slag . . .
1 kanna
—
6
—
I 11
r 1
tr.
10
—
—
Dun, alla slag
1 lisp.
2
—
—
—
24
—
5
—
—
Email, i massa
1 skålp.
—
12
—
—
—
—
2
Enbär
Fartyg:
Svenska, för utländsk räkning
köpta, med deras tillbehör af
tackel, tåg, segel, ankare och
bestyckning
Utländska, med tillbehör:
när, i följd af serskilda omstän-  digheter, helfrihet för sådana
beviljas, eller när de af utlän-  ning till Svensk hamn inbrin-
1 tunna
C för bvarjel
20
F
F
r i
ri
a.
a.
gas, samt der prisdömas och
försäljas
J 100 R:dr (
1 af köpe- j
V. summan.)
25
—
—
—
—
Desman, se Muskus.
Dimity, se Väfnader.
Doffel, se Väfnader, Ylle
Dosor
af sammansatta eller som arbetade ej specificerade
ämnen, se Slöjdevaror, ej specific.
Drakblod, se Färger.
Dräll, se Väfnader, Bomulls-, med blandning af
Lin samt Linne- och Hamp-.
Dyfvelsträck, se Assa Foetida.
Ekollon, se Knapergall.
Ekvirke, se Träd varor.
Elfenben, se Ben.
Enbärsmos, se Mos.
Enbärsolja, se Oljor.
Essence, se Oljor.
Eslamper, se Kopparstick.
Etuis, af sammansatte eller cj specificerade ämnen,
se Slöjdevaror, ej specificerade.
Fabriksvaror, ej specificerade, se Slöjdevaror.
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkandej IY.-0 21.
9
Tullvärde.
Qvantitet
för Tu liber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
10
r.
Fartyg;
Utländska, med tillbehör:
Tagna under krig af Svenskt
Örlogs- eller Kapare-fartyg och
lagligen prisdömda ....
Strandade och såsom vrak sålda
alla andra
Fen kol
, för hvarje^
) 100 R:dr 1
| af köpe- |
k summan **
Dito
1 skålp.
R:dr
F
10
25
s.
ri
2
r.
a.
R:dr
F
F
S.
r i
ri
1-.
a.
a.
1
16
—
Fernissa
1 skålp.
—
12
—
F
r
i.
8
—
Fikon ..........
1 skålp.
—
1
8
■—
—
—
1
12
—
Filar
1 skålp.
—
6
—
F
ri
a.
1
16
—
Fingerborgar och Syringar . . .
l skålp.
—
16
—
F
ri
a.
30
Fisk;
Färsk .
Saltad eller Inlagd:
Anchovis, Sardeller och Thon-  fisk
1 skålp.
F
l'
6
i.
F
r
i.
15
—
Cabeliou, Långor och Torsk .
1 tunna
2
24
—
—
6
—
30
—
Lax
1 tunna
3
—
—
—
12
—
8
16
Sill
1 tunna
—
32
—
—
4
—
10
—
Strömming
l tunna
1
—
—
—
4
—
20
—
all annan
1 tunna
2
—
—
—
8
—
1
16
Torr eller Frök t:
Gråsidor eller Sey ....
1 lisp.
. ....
10
_____
_
8
6
12
—
Lax och Ål ......
1 lisp.
1
12
—
3
—
Långor och Torsk, med derun-  der inbegripne Rotschel’, samt
Fayance, se Porcellaine. I Filtar, .se Väfnader, Ylle
Fclb,
se Väfnader, Siden-, Bomulls-,och Ylle- I Filtrer-stenar, se Sten.
Ilih. till B. St. Prot. 184o, 5 Sami. 1 Af. 14 Haft.
10
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.-o 21.
Tullyärde.
Qvantitet
för Tull ber.
Inf.-
Tu
11.
Utf.-Tu
I.
R:dr
s.
r.
Fisk:
Torr eller Rökt:
Klipp-, Stock- och Platt- el-
R.dr
s.
r.
R:dr
S.
r.
1
32
—
ler Bredfisk
1 lisp.
—
16
—
—
—
8
3
16
—
andra slag
Fiskskinn:
1 lisp.
_
20
—
—
1
6
20
—
oberedda
1 skålp.
2
—
—
—
—
32
—
beredda . . . . . . . .
Fjäder:
l skålp.
4
—
4
—
—
ospri tad
1 lisp.
40
-
—
2
—
8
—
—
spritad
1 lisp.
2
—
—
4
—
—
12
—
Fjälla Hvalfisk-, eller Ossa Sepiae .
1 skålp.
—
1
-
—
—
—
12
—
Flintor, huggna, utom Agat.
100 st.
—
1
-
F
ri
a.
Flintsten
F
r
i.
F
r
i.
3
—
—
Fläsk
1 lisp.
1
16
F
ri
tt.
13
IG
—
Flätor till Hattar
1 skålp.
2
32
F
r i
a.
—
24
—
Fnöske, beredt
1 skålp.
—
6
F
r i
tt.
—
30
—
Foglar, lefvande eller slagtade .
1 st.
—
6
F
ri
a.
1
—
—
Folier, Tenn eller Staniol . .
1 skålp.
—r-
S
—
—
—
—
1
,—
Formar, Krukor och Potter för
Sockerbruk ....
1 skålp.
.
—.
2
F
ri
a.
Tryck- och Pappers- .
100 Rd. v.
10
—
—
F
ri
a.
Fiskben, se Ben.
Fjädrar, Ur-, se Ur; delar deraf, ej specificerade,
se Slöjdeyuror, ej specificerade.
Flaggduk, se Väfnader, YlleFlanell,
se Väfnader, Ylle- och HalfyllcFlaskfoder,
se Slöjdevaror, ej specificerade.
Flintor, Agat-, se Agat» arbetad.
Flor, se Väfnader.
Flugor, Spanska, sc Apotheksyaror.
Flädersaft, se Mos.
Fogel-lim, se Lim.
Foglar, preparerade till Naturaliesaanlingar» se
Naturalier.
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, IS1:o '21.
11
T ull värde.
Qvantitet
för Tullbar.
Inf.-T ull.
Ulf.-Tull.
R:dr
s.
r.
Fransar, Gullmi er och Snören:
Kalr
S.
r.
R:dr
s.
r.
2
4
—
Guld- och Silfver-, äkta
l lod
—.
24
—
\
1
20
—
oäkta .
l lod
18
—
I
20
—
—
Silkes-
l skålp.
5
—
—
1 ^
ri
*a.
4
andra sinet
Frugter och Bär, ej specificerade:
l skalp.
1
IG
—
3
—
—
Friska, jord-
l tunna
—
36
__
'
8
—
—
träd-
i tunna
2
—
—
—
3G
—
Inlagda i brännvin eller ättika .
l skålp.
9
—
. F
r i
a.
2
24
—
Torra, jord-
l lisp.
30
—
5
träd-
Frö :
l lisp.
1
12
—
-
.Blomster- och andra Trädgårds-
F
r i
tt.
F
v i
tt.
—
5
—
Canarie-
l skålp.
1
—
—
—
8
IG
—
Hamp- och Lin-
l tunna
F
ri
tt.
4
—
H vitbets-
F
ri
tt.
F
ri
tt.
Klöfver- och annat Gräs- . .
F
ri
tt.
F
r i
tt.
8
16
—
Rof- och Rapsat
l tunna
4
—
—
4
—
20
—
andra slag, ej specificerade . ,
Färger och Färgningsämnen :
l skålp.
2
—
F
ri
a.
—
10
—
.Blyhvitt
i skålp.
2
—
—
—
—
—
3
—
Bresilja, raspad eller malen .
l skålp.
—
8
—
—
—
5
—
—
Cochenille
l skålp.
16
—
—
—
—
—
16
—
Fernbock, raspad och malen .
l skålp.
3
4
—
—
—
Gul- och Ljus-ocker, eller Kyl-
lerfärg samt Ockergelb och
—
2
Brun-ocker .......
l skålp.
—
5
—
—
—
•—
10
—
Gurkmeja eller Curcuma . .
l skålp.
1
—
—
—.
—
3
—
—
Indigo
l skålp.
4
—-
—
—
—
—
12
—
Krapp, Rothe eller Lithzari . .
i skålp.
—
6
—
—
—
Fris, sc Väfnader, Ylle- I Får, se Kreatur.
Frngter, insyltade, se Confilyrer. I Fällar, se Pelsverk.
12
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkandej N:o 21.
T ullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tu
11.
Utf.-Tu
11.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
Färger och Färgningsäninen:
skålp.
—
8
—
Mönja
1
—
1
—
—
—
—
—
30
—
Orleana
1
skålp.
—
3
—
—
—
—
—
5
Qvercitron
1
skålp.
—
—
6
—
-
—
5
—
—
Rödfärg
1
tunna
1
—
—
—
2
—
1
—
—
Safflor
1
skålp.
•—
1
6
—
—
—
—
5
—
Sandel, malen
1
skålp.
—
—
6
—
—
—
—
10
Sappan, malen
1
skålp.
2
—
—
—
—
7
—
Scliiittgelb
1
skålp.
1
4
—
—
—
—
18
Smaltz
1
skålp.
—
3
—
F
r
i.
—
28
—
Spanskgröna
1
skålp.
—
4
6
—
-
—
4
—
Sumack
1
skålp.
—
10
—
—
—
—
5
—
Umbra
1
skålp.
—
—
8
—
—
—
—
5
—
Wau eller Gaude
1
skålp.
—
—
6
—
—
—
—
5
—
Wejffle
1
skålp.
—
—
8
—■
—
—
1
—
—
Ängskära
1
lisp.
—
12
—
F
r
i.
1
—
—
andra slag, ej specificerade
1
skålp.
—
4
-
F
ri
a.
1
12
—
Färgmossa> alla slag
1
lisp.
3
—
—
—
8
Färgträd, oraspadt, alla slag . .
100
Rd. v.
1
—
—
F
ri
tt.
—
24
—
Galläplen
1
skålp.
2
—
—
—
—
—-
3
—
Gallmeja
Gardiner, Rull-, af målad Bomulls-
1
skålp.
—
—
2
—
—
—
40
väfnad .... ....
c
Garn :
Bomulls-:
Hvitt: under N:o 26 efter En-
1
skålp.
10
F
ri
a.
—
32
—
gelsk beräkning ....
1
skålp.
8
—
—
40
—
N:o 26 och deröfver
1
skålp.
—
5
—
F
a.
2
12
—
Färgadt: Turkiskt rödt .
1
skålp.
—
8
—
1 j
2
—
—
allt annat
1
skålp.
—
12
Galangarot, se Apotheksyaror.
| Galoner, se Fransar.
Bil. till Bevillnings-TJtskottets Betänkande, N.-o 21.
13
Tulli
i^ärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
CJtf.-Tull.
R:dr
s.
r.
Garn:
R:dr
s.
r.
Rsdr
S.
r.
1
32
—
Camél- ofärgad t, otvinnadt och
odubbleradt ....
1 skålp.
1 skålp.
—
4
—
5
2
24
—
färgadt, tviunadt eller
dubblerad t ....
16
1
16
—
Gorder- eller Sejler
1 skålp.
—
12
—
Kamulls- eller Redgarn:
1
12
—
ofärgadt, otvinnadt och odub-
bleiadt ........
1 skålp.
6
—
2
24
—
färgadt, tviunadt eller dubble-
rad t
l skålp.
—
16
—
> F
ri
a.
Kardulls:
2
—
—
ofärgadt, otvinnadt och odub-
bleradt
l skålp.
1 skålp.
24
—
2
24
—
färgadt, tvinnadt eller dubble-  radt .
16
_
—
36
—
Linne- ofärgadt
1 skålp.
—
12
—
1
16
—
färgadt
l skålp.
18
—
—
32
—
Segel- och Bind-
l skålp.
8
—
15
—
—
Gips
1 skepprd
1
24
—
F
r
i.
Gipssten
F
r
i.
—
—
—
Glas: Bouteiller, Burkar och Flaskor
(Carafmer härunder ej inbe-  gripne) till och med i;dels kanna
2
—
—
10a st.
—
32
)
7
—
deröfver till och med i kanna .
10Q St.
2
16
} F
r i
a.
14
af större rymd
Bouteiller, Burkar och Flaskor,
på hvilka varor inkomma och
som icke, enligt särskildt stad-
100 St.
1
4
F
32
ri
a.
I
Garn, tviunadt, se Tråd.
Gaze, sc Väfnader.
Geniévre, se Bränvin.
Gentianarot, se Apotheksvaror
Gevär, se slöjdeyaror.
Gipsarbeten: Bilder, som ej utgöra konstnärsarbeten,
se Bilder,
andra slag, se Slöjdeyaror.
Gjutstenar, se Sten
-
14
Bil. lill Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.-o 21.
Tulh
'ärde.
Qvantitet
för Tullber.
Illf.-
Tu
1.
Utf.-T ull.
R:dr
s.
r.
Glas:
R:dr
5.
'
R:dr
s.
r.
gande i Taxan, inbegripas uti
F
vigten för tullberäkningen.
1
V I
a. ■
Cherniska
F
ri
a.
F
i' i
n.
60
—
—
Fenster- 1) hvitt .
20 band
16
32
—
40
—
—
2) grönt
120 skifvor
6
.12
—
24
—
Ljuskron-
l skålp.
—
4
—
2
32
—
Optiska: lösa och oinfattade . .
l skålp.
—
20
—
monterade: Glasögon pch
Lorgnetter ....
•100 Rd. v.
25
—
—
f
andra slag .
ioo Rd. v.
5
—
—
> F
ri
a.
Spegel-, rå och oslipade eller så
f
kallade glasämnen .
slipade, ofolierade .
ioo Rd. v.
15
—
—
ioo Rd. v.
20
—
r-
folierade
ioo Rd. v.
25
—
—
2
—
—
Ur- .
i skålp.
—
12
andra slag, hvita eller färgade ej
1
specificerade
Glasjlusser:
i skålp.
16
—
1
24
—
oslipade
l skålp.
18
—
—
—
—
3
—
—
slipade eller ritade
l skålp.
—
30
—
—
—
—
—
7
—
Glasgalla
i skålp.
—
—
8
—
—
—
—
12
—
Glas-skärf eller Krasglas
i lisp.
F
r i
tt.
—
—
8
—
7
—
Glete eller Glitt, alla slag
l skålp.
—
1
—
—
—
Glober ...
F
t i
a.
F
ri
a.
—
7
6
Granat-äpplen .......
l skålp.
—
1
8
—
—
—
—
7
6
Granat-äppleskal
i skålp.
—<
i
6
,—
—
—
—
G
—
GriJfLar, af sten
l skålp.
—
1
4
—
—
—
—
6
—
Gryn, alla slag utom af Spånmål .
l skålp.
•—
1
6
—
—
—
Grams dtAyignon, se Färger, J Gryn, andra slag, lin här ofran nämnde, se Spanmål.
Bil, till Bévillnings-UtskoUets Betänkande, IV.-o 2f.
15
Tull
'är
le.
Qvantitet
för Tu liber.
lufi-
Tu
1.
Ulf.-Tull.
R:dr
s.
r.
Grän, ej speeificeradt
R:dr
F
s.
r i
r.
It.
R:dr
F
s.
.
r 1
r.
tt.
40
—
—
Gräs-mattor och Gräs-rep
i skepp:d
4
—
—
1 F
.
r 1
a.
lill garnering oell emballage . .
F
r i
a.
i 1
Gul cl .*
oarbetad! (vigten antecknas i jour-
nalen)
F
ri
U.
F
r i
tt.
20
—
—
arbetadt
1 lod
1
—
—
F
ri
tt.
—
40
—
Bok-, äkta
(T bok af 24)
) å 25 blad $
—
8
—
—
—
—
24
—
oäkta
bundt af?
\ 12 böcker j
—
5
—
—
—
2
—
Musiv-, Puder- eller Unsen- . .
Gummi Arabicum, Dragant, Sene-
1 lod
—
20
—
—
—
30
—
gal oell Kirsbärs
Gäss:
1 skålp.
—
3
—
—
—
2
24
36
—
insyltade
rökta s . . .
2= tunna
1 0
1 st.
40
12
_
}F
r i
a.
—
9
—
Hagel, alla slag
t skålp.
—
3
—
F
ri
a.
2
4
—
Hahn
1 skepp:d
F
r
i.
—
1
—
50
—
—
Hampa
1 skeppa!
1
—
—
—
24
—
18
—
-
Handskar, af alla slag
1 skålp.
3
—
—
F
ri
a.
1
12
—
Hartz
Hattar:
1 lisp.
- —
24
—
—
—
—
10
—
—
Italienska, Strå-
1 st.
3
_
—
3
—
—
a lidra Strå-
1 st.
1
—
—
10
—
—
af Siden eller annan väfnad - .
1 st.
2
24
—
r
ri
a.
6
—
—
af Ull, Hår eller Silke ....
1 st.
2
—
—
Guitarrcr, se Instrumenter, Musikaliska.
Guld, Spinn-, se Tråd.
Guldtyg, se Väfnader, Helsiden.
Gummi Elasticum, se CaoutsclioucGummi-Copal,
se Copal.
Gummi-Gutta, se Färger.
| Gummi-Lacca, se Lacca.
1 Gummi, ej specificerade, se Apothcksvaror..
Ilackelse-Machinerier, se Redskap och MacUinerier,
ej specificerade.
Handtyerkeri-yaror, ej specificerade, se Slöjdeyaror.
16
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.-o 21.
Tull värde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r.
Hattar:
af Läder, Fiskben, Papper, Träd
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
3
—
—
eller Rötter m. m
1 St.
1
—
—
F
r i
a.
—
8
—
Honung . , ......
Horn:
1 skålp.
—
1
—
F
r
i.
—
16
—
oarbetadt
1 skålp.
—
—
6
—
2
—
—
24
—
platter
1 skålp.
—
2
—
—
2
—
16
—
—
arbetadt: genombrutet . , . .
1 skålp.
4
—
—
}F
ri
tt.
4
andra slag
Hudar och Skinn, som ej inbegri-  pas under Pelsverk:
1 skålp.
1
—
16
—
oberedda, torra
l skålp.
—
1
8
4
—
—
8
—
saltade och rå « . .
1 skålp.
—
—
10
2
—
5
—
—
Humla
1 lisp.
1
12
—
2
—
2
32
—
Hummer
1 tjog
F
1’
i.
4
—
1
—
—
Hvalraf eller Spermaceti . . .
Hår:
l skålp.
—
4
—
—
—
20
—
—
Borst
1 lisp.
1
—
—
10
—
30
—
Bäfver eller Castor
l skålp.
F
r i
tt.
2
24
—
Camél- eller Angoriska Get- .
Har- eller Kanin-
F
r i
tt.
—
—
—
5
—
—
1 skålp.
,—
12
—
—
4
—
—
18
—
Häst- eller Tagel
1 skålp.
2
6
—
—
2
8
16
—
Mennisko-
1 skålp.
1
12
—
—
4
—
—
40
—
Nöt-
l lisp. .
G
—
—
—
4
20
—
—
alla andra slag, ej specificerade .
1 lisp.
3
—
—
—
10
-
3
—
—
Häktor, Hakar och Hyskior
l skålp.
1
—
—
F
ri
a.
Hängslen
100 Rd. v.
33
16
—
F
ri
a.
5
—
—
Hö .....
1 skepp:d
F
r i
tt.
—
2
6
Hudar, beredda, se Läder.
Husbloss, se Lim.
Hållrot, se Apotlieksyaror.
Hästar, se Kreatur.
Höns, se JFoglar.
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, JV.-o 21.
17
T ull värde.
Qvantitet
för Tullbcr.
Inf.-
Tu
11.
Utf.-Tull.
R:dr
S.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
S.
v.
—
9
—
Ingefära: torr
l skålp.
—
1
10
—
—
—
1
16
'—-
insyltad
Instrumenter:
l skålp.
1
16
‘
■
—
Fältskärs-
100 Rd. v.
5
—
—
\
Matheraatiska, Optiska, Physiska
och Navigations-, ej specificerade
100 Rd. v.
5
—
—
Musikaliska:
10
—
—
Fleuter, Oboer och Clarinetter
1 st.
1
16
10
—
—
Guitarrer och Lutor ....
1 st.
2
4
Violer
1 st.
1
> F
16
32
—
Violonceller och Contrabaser .
1 st.
3
16
r i
a.
20
—
—
Valdthorn och Trompetter . .
1 st.
4
—
—
25
—
—
Trummor och Pukor ....
l par
5
—
50
—
—
Claver och Positiv ....
1 st.
16
32
75
—
—
Harpor
l st.
15
—
—
250
—
—
Fortepiano, Tafel- ....
1 st.
50
—
—
500
Flygel- ....
Ej specificerade, förtullas lika
med sådane bland ofvanupp-  räknade, hvarmed de närmast
kunna jemföras.
Anm. Serskildt inkommande tillbehör
förtullas efter värdet med lika procent,
som sjelfva Insti-umcntcrna.
Inventarier, Skepps-
Nya, för byggnad, tackling eller
utrustning, men ej hänförliga
till husgeråds-saker eller be-
l st.
100
/
klädnads-persedlar ....
ioo Rd. v.
10
—
-
—
—
—
Indigo, se Färger.
Insekter, se Naturalier.
Instrumenter, Handtverks-, se Verktyg.
Bih. till R. St. Prot. j84o. 5 Sami. t Afd. t4 Haft- ]
18
Bil. till Bevill/iings-Utskoltcls Betänkandej N-o 21.
Tull
färde.
Qvantitet
för Tuliber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tu
11.
R:dr
r.
s.
In ventarier, Skepps-
brukade å förolyckade eller sjö-
för hvarje*
i00 Rd. afl
Ridi-
S.
i.
R:dr
S.
r.
skadade utländska fartyg . .
<
Auctions-t
IC)
—
—
-
-
inrops- f
summan. j
—
9
—
Ister, Svin- eller Gås- ....
Jeni: gjutet:
l skalp.
2
3
F
ri
tt.
9
—
—
Tack- och Barlast-, af Bergmalm
5/rS(St.v.
4
24
—
4
24
—
8
—
—
af Sjö- och Myrmalm
i SkU. St.v.
2
—
—
—
16
—
Bomber och Kulor, Kanoner, Styc-
ken , Nickhakar och Mörsare
32
samt finare och gröfre Lavetter
Kanoner, Stycken, Nickhakar och
Mörsare, ostämplade och obor-  rade, Hällar öfver 11 tums tjock-  lek samt Lod och Lödjor öfver
iMSt.v.
8
F
ri
a.
9
—
—
1 skepp:ds vigt stycket .
Gamla casserade Kanoner och
i
kS/fÄSt. v.
4
24
—
4
24
—
8
Bomber
Grytor och Kittlar, Hällar af 11
tums tjocklek och derunder, Ka-  kelugnar, Lod oell Lödjor lill
vigter af till och med 1 skepp:ds
vigt stycket, Stolpar till Gal-  lerverk och Ledstänger dertill
i
SkttSl.v.
2
■ ■
2
24
—
—
samt Slussportar
i
A/r&St.v.
6
—
F
ri
a.
allt annat gjutet arbete, ej speci-
25
ficerad t
ioo Rd. v.
-
—
F
ri
tt.
Smidt eller valsadt:
50
—
Ankare . .
i
kSmst.v.
6
—
F
ri
a.
Ipecacuanha, se Apotheksvaror.
Ja lapparot, sc Apotheksvaror.
Jean, se Väfnader, Bomulls.
Jern, pläteradt, se Metallarhetcn, ej specificerade,
uppptagne under Metaller, sammansatte.
Jern-Malm, se Mahn.
Jern: Gjutgods till Machinerier och delar deraf,
se Redskap och Machinerier.
Jerntråd, sc Träd.
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, JV:0 21.
19
Tulli
färd c.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r.
Jeni: smidt eller valsadt:
Kettingar, med länkjernets dia-  meter af 1? verktum och der-
R:dr
S.
r.
R:dr
S.
r.
50
—
under • •••••••
1 A/d&St.V.
6
1F
50
af större länkjerns-diameter
Draggar, Armbultar, Hammare,
Roder jern, Skeppsknän och
iSk%,St.\.
1
24
ri
a.
60
Smedjestäd
Stång-, platt, l tum tjockt och
deröfver, under 12 tums bredd
1 SkMSl.v.
15
F
ri
a.
16
—
—
och öfver | tums fyrkant
liSA&St.V.
4
16
__
14
Smältstycken
Band- ocb Platt-, under | tums
tjocklek, Bult- och Galler-samt
Sänk-smide, rundt eller kan-  tigt, Knip- och Fyrkant, af |
tum och derunder, Skär- och
Klipp-jern, Saltpanneplåtar |
tum tjocka och deröfver samt
l Sk&.St.v.
3
24
32
20
—
—
af 12 tums hredd och deröfver
Plåtar: oförtente, under | tum
1A/iÄSt. v.
5
—
—
8
—
30
—
—
tjocka .
l SkMSl.v.
9
—
—
F
r i
a.
100
förten te
Spik, samt allt annat Manufac-  tur- och Handtverks-smide, ej
i Sk'tl.St.v.
5
F
r i
a.
33
16
specificerad t
Jemskrot, gjutet, smidt eller val-
i A/t Äf St. v.
8
16
—
F
r i
tt.
8
—
—
sadt
i SkZ/.St.v.
2
—
—
2
—
—
—
6
—
Jord, Poler-
l skålp.
—
—
3
—
—
—
Juveler, oinfattade eller infattade .
F
ri
a.
F
r i
a.
—
16
—
Jäst, comprimerad
l skålp.
—
l
F
r
i.
Jordfrugter, se Frugtcr.
| Juftci’, se Läder.
20
Bil, till B evillnings-TJt skottets Betänkande> N;o 21.
T ullvärde.
Qvantitet
för Tu 11 ber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tu
11.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
S.
r.
—
4
—
Kakel, alla slag
Kalk:
—
1
—
F
ri
a.
32
—
osläckt
i tunna
—
8
—
F
r
i.
3
16
—
släckt
l läst
—
40
—
—
l
6
10
—
Kalksten
l skeppid
—
—
6
—
1
—
Kardborrar eller Stråkardor
F
ri
a.
—
—
—
Kardor och Kardläder :
32
—
öfver 25 till fabrikernes behof .
l skålp.
—
6
—
}F
ri
a.
24
—
alla andra slag
l skålp.
—
G
—
24
—
—
Kimrök
100 skålp.
6
—
—
—
12
—
—
25
—
Kli af andra ämnen än Spannmål .
Kläder, Gång-, Linne- och Säng-,
l lisp.
—
5
—
—
—
2
ej specificerade
100 Rd. v.
40
—
—
F
r i
a.
Anm. Spetsar och Blonder tullbehandlas
serskildt.
Tillhörige Sjöfarande eller Resan-
de, när de synbart äro brukade
och profvas icke öfverstiga ega-
rens behof
F
ri
a.
F
ri
a.
3
—
—
Knallhattar
l skålp.
—
36
—
F
ri
a.
Knapergall och Ekollon, malen eller
l skålp.
6
omalen
Knappar, af sammansatte eller såsom
1
2
i
2
32
—
arbetade ej specificerade ämnen
1 skålp.
—
32
—
F
r i
a.
Kalkoner, se Foglar.
Kammarduk, se Väfnader.
Karduan, se Läder.
Kauris, se Snäckor.
Kedjor till innanverk i Fickur, se Ur: delar, ej
specificerade.
Kirsbär, se Frugtcr och Bär,
Kli af Spannmål, se Spannmål, maien, Mjöl.
Klinke r, se Tegel.
Klippfisk, se Fisk, torr.
Kläden, se Väfnader: ylleKlöfvar,
se Horn, oarbetadt.
Knappnålar, se Nålar.
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, IV.-o 21.
21
T ullvärde.
Qvantitet
för Tull lier.
Inf.-Tull.
Utf.-Tu
11.
R:dr
s.
r.
R:dr
S.
r.
R:dr
S.
r.
1
16
—
Knif var: Rak-
1 St.
16
—
1
—
32
—
Penn-
1 St.
8
F
andra slag samt gafflar, ej
ri
a.
specificerade
100 Rd. V.
33
16
—
3
16
Kol: Träd
Koppar:
1 läst
F
ri
a.
—
40
—
75
—
—
rå
1 Skbl. St.v.
5
—
—
18
36
—
125
gårad
Smidd, valsad eller gjuten:
Plåtar och andra ämnen för
15'A'^St.v.
20
"
5
166
32
—
ytterligare bearbetning. . .
Bleck och Spik till Fartygs för-
1Skfl.Sl.v.
33
16
—
1
32
—
166
32
—
hydning.
iSk&.St.v.
16
32
—
F
r
i.
12
24
andra helfärdiga arbeten
Kopparskrot, eller gammal och bru-
1 lisp.
3
6
—
F
ri
a.
100
kad koppar samt Kopparaska .
Kopparstick, Esta mper och Litho-
1 skepp:d
16
32
—
16
32
—
graphiska arbeten ....
100 Rd. v.
5
—
—
F
ri
a.
1
—
-
Korkar, skurne
1 skalp.
—
6
—
F
ri
a.
Korkträd
.
F
ri
tt.
—
—
Kort, Spel- med vilkor, att de vid
införseln, lika med inhemska,
40
undergå bevillnings-stämpling
'
—
mot erläggande af Stämpel-afgift
Kreatur:
1 gross
15
—
—
F
ri
a.
100
—
—
Hästar utom Hingstar ....
1 st.
25
}F
50
—
—
Oxar
1 st.
12
24
—
ri
a.
Knytningar, se Fransar.
Koppar-rök, se Vitriol, Zink.
Kopparsticks-svärta, se Boksvärta.
Koppartråd, se Tråd.
Korf, se Metvurst.
Korgar, af sammansatte eller såsom arbetade ej
specificerade ämnen, se Slöjdevaror.
Korgmakare-Arbeten, ej specific., se Slöjdcvaror.
Kransögon, se Apothcksyaror.
22
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, IV.-o 21.
Tull värde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
Ulf.-Tull.
R:dr
s.
r.
Kreatur:
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
20
—
—
Kor och Ungboskap
1 St.
4
—
—
)
11
12
—
Kalfvav
. . .
1 St.
2
12
—
F
a.
10
—
—
Svin, utom fargaltar . ....
1 St.
2
—
—
i i
7
24
andra fyrfotade
Får och Baggar från alla Tyska
Stater samt intill Vesterhafvet
1 St.
1
24
)
gränsande Länder
F
ri
a.
—
—
Hingstar, Tjurar och Fargaltar .
F
r i
a.
F
r i
a.
Krita, hvit, och Kritsten:
2
—
—
om a len
i tunna
—
10
—
—
—
—
5
—
—
malen
l tunna
—
24
—
—
—
—
—
4
—
röd och svart
l skålp.
—
—
9
—
—
—
10
—
—
Krokar, till fiske
Krukmakare-arbeten , ej specifice-
l skålp.
—
24
—
F
ri
a.
—
4
—
rade
l skålp.
—
1
—
F
ri
a.
40
—
—
Krut
i Centner
10
—
—
F
ri
tt.
20
—
—
Kummin
i tunna
2
—
—
—
7
—
2
—
—
Kött: färskt
l lisp.
32
—
20
—
—
saltad t
l tunna
6
32
—
} F
r i
tl.
3
16
—
torkadt eller rökt ....
l lisp.
1
16
—
f
—
40
—
Locea, Gummi-
l skålp.
—
4
—
—
—
—
1
—
—
Lack
l skålp.
—
12
—
F
r i
tt.
—
12
Lackmus
l skålp.
—
1
2
—
—
—
—
6
-
Lagerblad och Lagerbär ....
i skålp.
—
1
—
—
—
—
Kypert, sc Väfnader.
Kappar, se Slöjdevaror.
Lackerade arbeten: af Bleck, se Bleckslagare-ar
beten.
af Läder, se Läder-arbeten,
af Papp, se Papp-arbeten.
Lackerade arbeten: af Tenn, sc Tenn.
af Träd, se Trädvaror, arbetade,
ej specific.
andra slag, se Slöjdevaror,
ej specific.
Lahn, oäkta, se Metaller, sammansatta.
Bil. till B evillnings-Ut skottets Betänkandej N.o 21.
23
Tullvärde.
Qvantitet
föl- Tullbei'.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
R: cl i'
s.
X'.
R:dr
s.
1*.
R:dr
S.
r.
—
IG
—
Lakrits
1 skålp.
—
2
—
—
—
7
—
Lakritsrot eller Glyzyrhiza .
l skalp.
—
8
—
—
Lera
F
r
i.
F
r
i.
5
—
—
Likörer
1 kanna
2
24
—
F
r i
a.
—
12
—
Liliij Drag-
—
4
—
F
r i
tt.
1
—
—
Fogel-
1 skalp.
—
8
—,
—
5
—
-
Husbloss
l skalp.
—
16
—
—
—
—
4
—
—
Lin j ohäckladt
l lisp.
1
8
_
}F
8
—
—
häckhult
1 lisp.
2
—
—
r 1
tt.
5
—
—
LiuSj Talg-
l lisp.
3
—
40
—
Stearin- och Margarin- .
l skalp.
12
—
40
—
Wax-, Gula
l skalp.
16
—
. F
r 1
a.
1
12
hvita och Spermaceti
Luktvatten, alla slag, (Flaskornas
1 skålp.
20
—
1
—
—
vigt inbegripen)
1 skålp.
12
—
F
r i
11.
\
Lumpor .
Läder, iner eller mindre beredt:
Hvita samt Sämskade Skinn och
1 lisp.
F
r i
a.
12
1
—
—
Hudar
1 skålp.
—
12
—
Kardua ns- samt färgade eller tryck-
I
4
—
—
ta Skinn
1 skålp.
1
1 F
1
32
-
Lackerade Hudar och Skinn .
1 skålp.
—
20
V J
tt.
andra slag, ej specific., Hudar och
I
1
—
—
Skinn
1 skålp.
—
12
—
Lampor af sammansatta eller såsom arbetade ej
specificerade ämnen, se Slöjdevaror, ej specificerade.
Lampvckar, se Vekar.
Latun eller Träband, se Metaller, sammansatta.
Levantin, se Väfnader.
Limoner, friska, se Citroner.
Limoncr, salta, se Frugter, inlagda.
Limonsaft, se Citronsaft.
Linön, se Väfnader.
Linser, se Spanmäl.
Lithographiska Stenar, sc Sten till Stentryck.
Ljuskronor, se Slöjdevaror.
Lunta, sc Slöjdevaror.
24
Bil. till Bevillnings-Utshottets Betänkande, IV.o 21.
T ullvärdc.
Qvantitet
för Tu liber.
Inf.-Tull.
Ulf.-Tu
11.
R:dr
s.
r.
Läder-arbeten, ej specificerade, lac-  kerade
ioo Rd. ,v.
R:dr
33
s.
16
r.
R:dr
F
S.
ri
r.
a.
Läster till Sko-arbeten ....
;f
ri
a.
F
ri
a.
1
—
—
Lök, alla slag, ej specificerade . .
l lisp.
—
10
—
F
r
i.
Magnetsten, oinfattad
F
r
i.
F
r
i.
10
—
—
Maisä
l tunna
2
—
—
—
4
—
Malm, rå och osmält, ej specific. .
ioo Rd. v.
F
r
i.
75
—
—
Malmstnjfer till Naturalie-samlingar
F
r i
a.
F
ri
a.
—
15
—
Mandel
i skålp.
—
3
—
—
—
—
—
12
—
Marienglas
i skålp.
—
2
—
—
—
—
Marmor, oarbetadt eller i block
arbetad, ej specificerad .
ioo Rd. v.
F
15
r
i.
F
F
r
r
i.
i.
—
16
—
Masker
1 st.
—
4
—
—
—
—
2
—
—
Mastix
l skålp.
—
12
—
—
l
—
Medailler, alla slag
F
r i
a.
F
ri
a.
200
6
2
—
—
Metaller, sammansatta:
Bronz: oarbetad
arbetad, förgylld . .
andra slag, med eller utan
försilfring eller plätering
i Sk&.Sl.v.
l skålp.
l skålp.
33
2
16
32
—
4
F
F
ri
ri
a.
a.
Lärft, se Väfnader.
Machinerier, ej specificerade, se Redskap.
Magnesia, se Apotheks-varor.
Magnetsten, infattad, se Instrumenter, Physiska,
Malm, Cobolt-, se Cobolt-Malm.
Manchester, se Väfnader, BomullsMänna,
se Apotheksvaror.
Manufacturvaror, ej specificerade, se Slöjdevaror.
Mariu-Metall, se Metaller, sammansatta.
Markasit, se Wismut.
Marle, se Väfnader.
Marmor, arbetad i Bilder, se Bilder.
Mattor, Bast-, se Bastmattor.
Golf-, af Ull, se Väfnader, Ylle
af
Strå eller Rötter, se Slöjdevaror.
af andra ämnen, lackerade eller
fernissade, se Väfnader.
Gräs-, se Gräsmattor.
Medikamcnter, se Apotheksvaror.
Mercurius, se Qvicksilfver.
Merinos, se Väfnader, YlleMessing,
se Metaller, sammansatta.
Messingstråd, se Tråd,
Bil. till Bevil/nings-Utskoltcts Betänkandej i\vo 21.
25
Tulh
än
1c.
Qvantitet
för TulIber.
Inf.-T ull.
Utf.-Tu
11: dr
s.
r.
Metaller:
11: dr
s.
r.
R:dr
S.
Manu-Melall
100 Rd. v.
5
—
—
—
Messing:
1G6
32
—
oarbetad, Latun och Tråband
inbegripne
t SkUSt.w.
33
16
—
1
32
arbetad; alla slag, gjuten, smidd
eller prässad, oäkta Lahn der-
1
—
_
under inbegripen ....
i skalp.
—
16
—
F
r
Skrot, samt gammal och bru-
100
—
—
kad Messing
Pinschback, Tomback och andra
i Sk'&.Sl.v.
16
32
—
16
32
ej specificerade:
33
200
—
—
oarbetade
i Sk'få.$t.v.
16
—
4
—
6
—
—
arbetade, förgylde
l skaij).
2
—
—
F
r i
andra slag, med eller utan för-
2
silfring eller plätering .
Anm. Skrot, ej specificcradt, af andra sam,-  mansatta metaller än Messing, för-  tullas lika med Messings-skrot.
l sk alp.
32
F
r i
—
24
—
Metvurst
l skalp.
—
8
—
F
r
1
—
i
Mjöd
Mjöl, af vegetabilier, som ej kunna
inbegripas under spanmal, ellef
l kanna
12
F
ri
18
hänföras till Medicinalier .
Mos: Enbärs- och Fläder- samt Mull-
l skaij).
•—V
6
. ,
24
—
bär s-saft ........
l skålp.
—
3
—
F
ri
Mosaik-arbeten .......
ioo Rd. v.
15
_
F
ri
1
24
—
Munlack
l skålp.
18
—
F
ri
a.
a.
11,
a.
tt.
Mikroskop, se Instrumenter, optiska.
Mineralier för Naturalie-samlingar, se Malmstuffer.
Mjöl af Spanmal, se Spanmal.
Modeller, se Redskap.
Moll, se Viifnader, BomullsMorinos,
se Väfnader, YlleMossa,
Berg-, se Färgmossa.
Muffar, se Kläder.
Bilt. till R. St. Prot. j84o. 5 Sami 1 Af i4 Haft.
26
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 21.
Tullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-
Tull.
Utf.-Tull. I
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
Hulr
s.
r.
—
25
—
Murklor
l skålp.
—
5
—
F
r i
a.
1
32
—
Muskot: torr
l skålp.
—
8
—
—
—
—
2
IG
—
insyltad
l skålp.
—
20
—
—
—
—
2
24
—
Muskotblomma
l skålp.
12
—
—
—
—
10
—
—
Muskus eller Desman
l lod
12
—
—
—
—
6
„
Musslor, friska
i lunna
F
i'i
a.
—
3
—
1
—
—
insyltade eller saltade .
i kanna
—
12
—
—-
—
G
Mynt, Guld-, Silfver- och Koppar-
F
ri
tt.
F
ri
tt.
Målningar och Ritningar:
oinfattade eller infattade .
F
ri
a.
F
r i
a.
Naturalier till Vetenskapliga Sam-
lingar
F
ri
a.
F
ri
a.
—
35
—
Neglikor
l skålp.
—
5
—
—
—
—
—
20
—
Nicht eller Tutia
Nålar :
l skålp.
—
2
—
—
—
—
16
32
—
Sy- och Tambour
l skålp.
—
40
—
)
2
4
—
Knapp- och Ilar-
l skålp.
—
20
—
F
r i
a.
O
o
16
—
andra slag ej specificerade . . .
l skålp.
—
12
—
1
—
32
—
Näfver
i lisp.
—
1
8
5
—
Nät af alla namn och slag . . .
100 Rd. v.
33
16
—
F
ri
a.
Nötter:
—;
6
—
Cocos-
1 st.
—
1
—
—.
—
—
—
12
—
Hassel-, Val- och andra slag.
i kanna
—
2
—
F
r i
a.
Mursten, se Tegel.
Musikal ier, se Böcker.
Musikaliska Instrumenter, se Instrumentera
Mussliu, se Väfnader, BoraullsMynt-koppar,
se Koppar.
Myrrha, se Apotlieksvaror.
Nankin, se Väfnader, Bomulls
-
Negerhead, se Tobak.
Nettelduk, se Väfnader, BomullsNopkiu,
se Väfnader, BomullsNoter,
se Böcker.
Nys- eller Prustrot, se Apotlieksvaror.
Nålar: Krås- och Bröst-af oäkta Metall, sammansatt
med andra ämnen, se Slöjdevaror,ej spccific.
Bil. till Bevillnings-Utskottels Betänkande, HY.o 21.
27
T11 ll värde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
S.
r.
1
32
—
Oliver
1
kanna
.—
12
—
—
—
O/j ekakor .
F
ri
a.
F
ri
a.
Oljor: Fela:
Bora- eller af Oliver:
1
24
—
i fat
1
kanna
—
8
—
—
—
—
2
32
—
i llaskor, bouteiller eller krukor
1
kanna
—
16
—
—
—
-
32
—
Hamp-
Lin- och Rof- samt andra ej spe-
1
kanna
3
■
—
—
—
1
—
—
cificerade slag
Flygtiga eller Essencer, ej speci-
1
kanna
8
—
r i
a.
1
-
—
ficerade
1
skalp.
5
—
i
5
—
—
Ost, alla slag
1
lisp.
2
—
—
F
r
i.
1
—
—
Pailetter
lod
—
6
—
F
r i
a.
—
6
—
Papp
1
skalp.
—
2
—
)
1
—
—
Papp-arbeten, alla slag, olackerade
1
skalp.
—
12
—
f F
r i
a.
1
24
lackerade
Papper:
Cardus-, Fiirgadt omslags och To-
1
skålp.
18
1
—
5
—
baks-
1
skalp.
—
1
8
\
Grått Makulatur- och Förhyd-
—
3
9
nings-
1
skålp.
—
1
3
Tryck-, limmadt och olimmadt,
c F
“
7
6
#/
Concept- och Tapet- ....
Irnperial-, Regal-, Median-, Oli-  phant-, Skrif- och alla andra
1
skålp.
2
C
ri
a.
—-
15
—
slags li vitt
—
3
—
Olja, Terpentin-, se Terpcntin-olja.
Vitriol-, se Svafvelsyra.
Oljcstenar, se Sten.
Ollon, Ek-, se Knapergall.
Ornamcntcr, Architektoniska, se Bildthuggeriarbeten.
Ornamenter, andra slag, under ämnet ej specificerade,
se Dekorationer.
Ossa Sepiae, se Fjäll, H valfisk -  Ostron, se Musslor.
Oxtungor, se Kött.
Packing, se Väfnader, Ylle
-
28 Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.-o 21.
Tullvärde.
Qvantitet
för Tu liber.
Iuf.-Tull.
Utf.-Tull.
R:ilr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R: di-
s.
r.
Papper :
i skalp.
20
—
Post- alla slag
—
4
—
)
Färgadt, prässadt, tryckt, figure-
F
a.
20
—
radt, försilfradt eller förgylidt
l skalp.
—
5
—
1
■—
10
—
Presss-
l skalp.
—
—
2
)
40
Papperstapeter och Border . . .
Pelsverk eller Pelterier:
Oberedda:
l skaij).
10
F
r i
a.
8
16
—
Bäfver-skinn
l skaij).
—
20
—
—
20
—
20
—
—
Chinchilla-skinn
i skålp.
2
—
-
-—
—
—
Får- och Lamm-skinn:
Grå Kriniska och äkta Svar-
6
12
—
ta Kalmuck
l skaij).
—
30
—
—
—
—
2
4
—
Svarta öfriga slag ....
l skålp.
—
15
—
,—
1
—
—
24
alla andra oklippta
l skålp.
—
4
—
—
—
3
4
—
—
Hermelin- eller Lekattskinn .
i skålp.
—
IS
—
—
2
—
3
16
—
Hiller-skinn
l skålp.
—
24
—
—
1
6
2
16
—
Jerf- eller Filfras-skinn .
l skalp.
i—
12
—
—
1
—
3
16
—
Lo-skinn
l skålp.
16
—
—
1
6
12
—
—
Mård-skinn och Mård-svansar .
l skålp
1
32
—
.—•
5
6
5
—
—
Nertz- eller Menucker-skinn .
l skålp.
i
32
—
—
o
6
1
16
—
Ren-skinn
l skålp.
10
—
—
—
8
4
—
—
Räf-skinn
l skålp.
18
-
—
2
—
3
—
—
Sjupp-skinn
i skålp.
20
—
—
—
—
—
24
—
SkjäLskinn .......
i skålp.
3
—
—
—
3
60
—
—
Sobel-skinn och Sobelsvansar .
l skålp.
6
—
—
—
—
—
5
—
—
Utterskinn
l skålp.
.—
24
—
—
2
6
1
12
—
alla andra sla^
O *
i skålp.
—
6
—
—
—
6
Beredda, mer eller mindre eller
betade och ti il s. k. säckar
Paradis-korn, se Apotheksvaror.
Paraplyer och Parasoller, se Slöjdevaror.
Pastell-kritor, se Färgex-, ej specificerade.
Pelsverk, oberedda: Bock-, Get-, Får-och Lammskinn,
mer eller mindre klippta, se Hildar
och Skinn.
Bil. till Bevillnings-Utskotlets Betänkande, N.-o 21.
29
T ull värde.
Qvantitet
för T ull ber.
Inf.-T ull.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r.
Pelsverk eller Peller ier:
hopsydda, alla slag, införtulläs
med 25 proc. förhöjning uti
den för oberedda här ofvan ut-  satta tull; vid utförsel fria.
R:dr
s.
r.
R:dr
S.
r.
1
—
—
Pennor, Skrif-, alla slag ....
l sk alp.
—
8
—
F
r i
a.
Penslar
100 lid. v.
25
—
—
F
r i
a.
10
15
—
Peppar, alla slag
Pergaments-skinn
1 skålp.
1 skålp.
1
3
_
F
ri
a.
1
8
12
IG
—
Perlemor:
oarbetad
arbetad
1 skålp.
l skålp.
—
3
40
F
r
i.
1
IG
16
—
Perl or:
äkta, oinfattade och infattade
oäkta: Glas-
andra slag
1 skålp.
1 lod.
F
vi
10
2
a.
F
}F
ri
ri
a.
a.
—
12
—
Persiko-kärnor
l skålp.
—
0
6
—
—
—
16
32
—
Perukmakare-arbeten
1 skålp.
3
16
—
F
ri
a.
3
1
5
16
—
Pimpsten
Piphufvuden, med eller utan beslag:
af Sjöskum, äkta eller oäkta .
andra slag
1 skålp.
l skålp.
l skålp.
—
24
12
G
}F
r i
a.
1
—
—
Pistacier,
l skålp.
—
8
—
—
—
—
Platina, arbetad eller oarbetad .
F
r
1.
—
—
—
G
—
Plommon, Catharin-, och Sviskon
l skålp.
-—
1
3
—
-
Pennor, Blyerts-, sc Blyertspennor.
Percal, se Väfnader, BomullsPerlegryn,
sc Gryn.
Pinschback, se Metaller, sammansatta.
Pipor, Tobaks-, se Pipliufyuden.
Piquée, sc Väfnader, BomullsPistoler,
se Gevär.
Plantor, se Träd.
Platcaucr, se Dccorationcr.
30
Bil. till Bevillnings-Ut skottets Betänkande., N.-o 21.
Tullvärde.
R:dr
s.
r.
100
—
—
50
—
—
2
■16
—
—
7
6
7
6
8
16
—
16
32
-
40
—
1
16
—
1
16
—
1
24
—
12
—
1
24
Plymer: Struts-
andra slag
Pomada .........
Porneranser
Ponte rån skri opp ar och Skal .
Por cell aine:
oiikta, Sten- eller Fayance:
hvilt, gulaktigt eller onhdadt:
Tallrickar
andra pjeser
måladt eller tryckt:
Tallrickar
andra pjeser
äkta, hvitt eller enfärgadt
förgyldt eller måladt i figurei
eller med blommor .
Potates
Potates-mjöl
Pozzolana
Puder
Qvicksilfver
Redskap och Machinerier, eller de
lar deraf, ej specificerade
Qvantitet
för Tullbar.
Inf.-Tull.
Ulf.-Tu
11.
R:dr
s.
r.
R:dr
S.
r.
1 skalp.
1 skålp.
10
10
—
—
-—
—
—
l skålp.
—
28
—
F
r
i.
l skålp.
—
1
6
—
—
—
1 skålp.
1
6
'
—
—
l skålp.
1 skålp.
—
2
6
—
%
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
—
6
S
8
—
- F
r i
tt.
l skålp.
—
12
-
.
ltunna
—
16
—
F
r
i.
1 lisp.
-—
24
—
F
ri
tt.
F
l’
i.
F
r
i.
l skålp.
—
4
—
F
r i
tt.
1 skålp.
•—
7
—
—
—
—
100 Rd. v.
25
—
F
ri
a.
Pläter, se Metaller, sammansatta.
Pockenlioltz, sc Trädvaror.
Polerjord, se Jord, PolerPorphyr,
sc Sten, ej specificerad.
Portefeuiller, Taskböcker och Nattsäckar, sc Slöjdevaror.
Pottaska, sc Aska.
Prässduk, se Väfnader, Ylle
-
Qvarnstcnar, sc Sten.
Qver-Citron, se Färger.
Rakknifvar, se Knifvar.
Rask, se Väfnader, Ylle
Rutin,
se Väfnader, Ylle
Ravenduk,
se Väfnader, Linne- och Hamp
Rentungor,
Renstek eller Renkött, se Kött.
Bil. till Bevillnings-Utskottets BetänkandeTV.-o 21.
31
Tullv
ärde.
R:dr
s.
r.
3
16
4
16
—
3
16
—
—
7
6
—
1
8
6
32
1
32
—
2
—
—
13
16
—
20
—
5
__
6
24
—
Redskap och Machinerier:
införde nied Commerce-Collegii
tillstånd, för uppgifna behof .
dito dito, såsom prof eiler modeller
Rhabarber:
rot
pulver
Ris abalsam
O
Russin
Russinstj elkar
Rör:
till käppar . .
Rottingar, Vass- och andra slag .
Rötterj ätbara, alla slag, ej specificerade
....
Sadelmakar e-arbeten ,
rade ....
Saffran
Salmiak
Salpeter:
oraffinerad .
raffinerad
eJ
specifice
-
Qvantitet
för Tullbcr.
Inf.-Tull.
(Jtf.-T ull.
R:dr
s.
r.
R:dr
S.
r.
ioo Rd. v.
5
—
—
—
—
—
F
ri
a.
—
—
—
1 skalp,
l skålp.
—
16
32
-
—
—
—
i kanna
1
—
.—
—
i skålp.
—
1
G
—
—
l skålp.
—
—
4
•—
—
—
l lisp.
l lisp.
—
32
4
-
—
—
—
ltunna
■—•
24
—
F
ri
a.
100 Rd. v.
33
16
—
F
ri
a.
l skålp.
l skålp.
1
3
—
—
—
—
l lisp.
i lisp.
2
3
24
12
—
}F
r
i.
Ridikylcr, se Slöjdevaror.
Risgryn, se Gryn.
Ritböcker, se Böcker.
Rosmarin, se Apotheksvaror.
Rotschel-, se Fisk , torr.
Rumm, se Bränvin.
Räfkakor eller Räfkryddor, se Apotheksvaror.
Rödfärg, se Färger.
Rothe, se Färger.
Rötter för Apothekares behof, ej specificerade,
se Apotheksvaror.
Sablar, se Gevär.
Saccarum Sa torni, se Blysocker.
Saffian, se Läder, färgadt.
Sagogryn, se Gryn.
32
Bil. lill B evillnings-TJ t skottets Betänkandej N:0 21.
Tuliv
ärde.
Qvantitet
för Tu liber.
Inf.-T u
11.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r.
Salpeter:
Chilisk salpeter, eller salpeterSy-  radt Natron för Skedvatten- och
andra fabrikers behof, efter pröf-  ning och tillstånd af Commerce-
R:dr
s.
r.
R:dr
S.
r.
3
—
—
Gollegiuni
Salt:
l lisp.
—
6
—
—
—
—
3
—
—
Kok-
l lunna
36
—
—
—•
—
1
16
—
Berg-
i tunna
—
12
—
—
—
10
—
—
Liineburger-, railineradt . . .
i lunna
2
24
—
—
—
10
—
Medicinskt
i skålp.
—
1
—
—
—
-
—
6
—
Saltsyra
i skålp.
—
1
—
—
—
_
1
—
Sand, fin eller perlsand ....
i lunna
—
10
—
—
—
-
—
32
—
Sandarak
i skålp.
—
3
-
—
—
—
5
Saxar, öfverskärare-
andra slag
Segel: införselstullen bestämmes ef-  ter den å väfnaden, hvaraf de
beslå med tillägg af 10 procent
i lisp.
100 Pul. v.
33
12
16
—
}F
r i
a.
—
6
24
—
Senap, omalen
malen och preparerad
l skålp.
l skålp.
1
6
} F
r
i.
Serpentinsten :
oarbetad
F
r
i.
3
16
—
arbetad
1 lisp.
—
16
—
F
r
i.
Siktar
100 Rd. v.
25
—
—
F
f i
a.
Sammet, se Väfnader, Helsiden- oell BomullsSammctsband,
se Band.
Sandel, se Färger.
Sassafras, se Apothcksvaror.
Sattin, se Väfnader.
Schelat, se Lacca.
Segel, bergade frän främmande förolyckade fartyg,
se Inventarier.
Segelduk, se Väfnader, Linne- och IlampSenctsblad,
se Apotheksvaror.
Shawlar och Shawlettcr, se Väfnader.
Sidentyg, se Väfnader.
Siktduk, se Väfnader.
Bil. till Bevillnings-Vtskottets Betänkande> N-o 21.
33
T ull värde.
R:dr
s.
r.
1
12
—
IG
-
—
12
—
1
24
—
12
_
20
—
—
20
8
—
40
8
—
—
17
—
18
3
9
—
—
' 1
8
40
:
Silfver:
oarbetadt (qvantiteten antecknas
i journalen)
arbetadt, förgjldt eller oförgjldt
Bok-, äkta
oäk ta
Musiv-, Målare-, Puder- eller
Unsen-
Silke:
rått, ofärgadt
färgadt, tvinnadt eller otvinnadt
Sirop :
Capilair-
Mullbärs-, Rosen- och Viol- . .
Socker-, brun eiler hvit . . .
Skafgräs
Skedvatten eller Salpetersyra .
Skomakare-arbeten:
al' blankläder, färgadt skinn eller
tyger:
Skor, Kängor, Tofflor och Ga
loscher
Stöfflor
andra slag
Skriftajlor: af sten
andra slag
Qvantitet
för Tulther.
l lod
1 bole af 24)
ä 25 blad J
1 bundt af)
12 böcker j
1 lod
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
l skålp.
1 par
1 par
100 lid. v.
1 skålp.
l skålp.
Inf.-Tull.
R:dr
1
3
33
Ulf.-Tull.
s.
r.
R:dr
S.
r.
r i
11.
F
ri
tt.
6
—
F
ri
Lt.
3
2
—
—
—
0
4
—
—
—
14
—
F
r i
tt.
2
—,
.
—
F
ri
tt.
3
4
—
—
—
—
4
—
F
r
i.
1
8
F
ri
tt.
3
F
ri
tt.
—
—
ri
a.
16
—
)
1
8
6
}r
ri
a.
Silfverglitt, se GleLc.
Sill, se Fisk.
Sjökort, se Böcker.
Skepps-inventarier, se Inventarier.
Skiffer, se Sten.
Skinn, som ej inbegripes under Pelsverk:
rå och oberedda, se Hudar,
beredda, se Läder.
Skjälspäck, se Tran.
Skoinakarc-läster, se Läster,
Bill. till Ii. St. Prot. 184o. 5 Sami. 1 Afd. 14 Haft.
34
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.-o 21.
T iillvUrde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-T lill.
Utf.-Tull.
R:di
s.
r.
R:dr
s.
r
R;di
S.
r.
2
8
36
Skrubblor, öfver 2°
andra slag
1 St.
1 St.
—
20
9
—
—
ri
a.
16
32
—
Sköldpadd: oarbetad
1 skålp.
—
40
—
—-
—
40
arbetad
Slöjdevaror, eller Fabriks-, Handt-  verkeri- och Manu fartur va-
1 skålp.
6
.F
r
i.
ror, i Taxan ej nämnde
100 Rd. v.
33
16
—
F
ri
a.
Införda, med Commerce-Collegii
serskilda tillstånd, af Slöjdeid-
kare såsom prof eller modeller
för egna tillverkningar . .
F
ri
a.
—
—
—
—
4
—
Smergel
l skålp.
—
—
2
—
—
—
5
—
—
Smink och Sminkjlor
1 skålp.
—
24
—
F
ri
tt.
5
Smör
Socker:
Masco vad- eller brunt och gult,
ordinärt Terres- och Tetes-,
l lisp.
2
24
F
ri
tt.
—
8
—
samt hvitt Pudersocker . . .
1 skålp.
—
2
6
—
—
krossadt, Lump-, Havana-, Terres-
samt andra lill Sockerhalten
—
12
—
lika slag
1 skålp.
—
5
—
r i
—
IG
—
Topp-, Candi- och Kak- . . .
l skålp.
—
8
—
) 1
20
—
—
Solfjädrar
1 skålp.
3
—
F
ri
a.
1
16
—
Souda
l lisp.
—
8
—
—
3
—
—
Soya och Saucer
Spanmål:
1 kanna
36
—
0
omalen: Bohvete
l tunna
1
F
r
i.
Slipstenar, se Sten.
Snickare-arbeten, se Trädyaror, arbetade.
Snus, se Tobak.
Snäckor, se Naturalier.
Snören, Tarm-, se Strängar, TannSolfjäderspapper,
se Papper.
