# ID: svediakorp-gov2079
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 63,449
# sentences: 1,394
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-TJtskottens Utlåtande, N,-o 160. 19
att prestera rotering in natura, skola utgöra den påbjudna vacance-afgiften,,
svarande mot verkliga roterings-kostnaden , efter det rote-mantal, som blifvit
dem vid 1826 års rotejemkning redan påfördt, eller, i fall rättelse i
denna roterings-åtgärd är vorden sökt, antingen blifvit lör serskilda af dessa
hemman och lägenheter, vid pröfningen af samma rotering, af Kongl. Maj:t
beslutad, eller ock kom me att åsättas vid de ytterligare förrättningar, som,
jemlikt Kongl. Maj:ts Nådiga beslut, bordt under loppet af år 1834 företagas
och i de flesta Län försiggått.
Till följd af dessa åtgärder, hafva redan år r835 alla de hemman, hvilka
ditintills erlagt rotefrihets-bevillning, fått sig i stället påförd och allt sedermera
utbetalt rote-vacance-afgift, motsvarande roteringens verkliga kostnad;
hvadan äfven någon rotefrihets-bevillning ej eller blifvit beräknad eller
upptagen uti den af Rikets Ständer den 14 Maj 1835 antagna och från och
med år 183(3 gällande förnyade Bevillnings-Stadga.
Kongl. Maj:t har slutligen innevarande Riksdag uti först ofvanomförraälda
Nådiga Skrifvelse öfverlemnat till Rikets Ständers granskning och
gillande de upprättade och af Kongl. Maj:t i Nåder gillade Längderne öfver
den tillkomna nya ordinarie soldat-roteringen i Upsala, Stockholms, Nyköpings,
Jönköpings, Vestmanlands och Östergöthlands Län, samt derjemte
förklarat, att det nu ankomme uppå Rikets Ständer att till pröfning upptaga
Kongl. Maj:ts, under den 18 Januari 1884 till Rikets Ständer aflåtna.
och här ofvan omförmälda Proposition, i afseende å vacance-afgiften under
fredstid för de hela rotar eller spridda roteandelar, hvarmed den ordinarie
roteringen i Riket tillökad blifvit, eller ytterligare kommer att ökas inom.
de Län, deruti roterings-förrättningarne ännu icke hunnit till slut bringas,
eller för hvilka granskningen af dessa förrättningar ännu återstår; äfvensom
a,tt det berodde af Rikets Ständer, hvilka allena ega att bestämma de bevillningsgrunder,
hvarefter merberörde vacance-afgift bör till Stats-Cassan
erläggas, alt tillika sig utlåta, huruvida de nya ordinarie rotar eller spridda
rotedelar inom Götheborgs, Calmar, Gefleborgs, Wermlands, Örebro, Skaraborgs
och Elfsborgs Län, hvilka, på grund af upprättade, men hitintills
icke fullständigt granskade eller fastställda roterings-längder, tillkommit,
skola, före näst inträffande Riksdag, en lika vacance-afgift till Stats-verket
erlägga, eller om dermed uppskjutas bör, tilldess roterings-verken för
sistnämnde 7 Län hunnit till Rikets Ständer, vid deras nästinträffande sammanträde,
öfverlemnas samt af Rikets Ständer granskas och fastställas.
Vid föredragningen af denna Nådiga Skrifvelse inom det Hedervärda
Bonde-Ståndet, och i sammanhang dermed har Riksdags-fullmägtigen från
20 Stats* samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens UtlåtandeN:0 160.
Skaraborgs Län, Fredrik von Zweigbergkderstädes väckt en motion, som
till Utskotten blifvit remitterad, af innehåll: alt, då Kongl. Majlis nyssnämnde
Nådiga Skrifvelse upplyser, att deri af Rikets Ständer vid sista
Riksdagen beslutade rotevacance-afgift ännu icke är gällande och troligen ej
kan tillämpas, innan roterings-verket blifvit till sin helhet fullhordadt, utan
rolefrihets-bevillning bör, enligt 1812 och i83o årens Bevillnings-fororduingar,
utgå med en årlig afgift af Tolf R:dr B:co för hvarje helt hemman,,
men rotevacance-afgift likafullt alltsedan sista Riksdag efter markegångsprisen
utgjorts från Rikets samtlige Län, så hemställde motionären, vid sådant
förhållande, att Rikets Ständer måtte Iros Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det Kongl. Majit, genom Nådigt Circulär till Dess Befallningshafvande,
, täcktes anbefalla, att det misstag, sorn genom debitering och uppbörd
af rote-vacance-afgift egt rum, genast må rättas, och debitering ske , i enlighet
med 1812 och i83o årens Bevillnings-stadgar, samt att allt hvadt
härigenom blifvit orätt påfördt och uppburet, må till hemmansegare återställas,
enär Kongl. Majit och Kronan icke bör berättigas mer än hvarje
enskild att uppbära mera än uen eger att fordra.
Detta allt, tillika med de yttranden, sorn inom det Hedervärda BondeStåndet
blifvit afgifna vid föredragningen af ofvanomförmälda Kongl. Skrifvelse
och sedermera till Utskotten remitterade, hafva Utskotten, vid behandlingen
af ifrågavarande ämne, i öfvervägande tagit.
Då Utskotten nu skola afgifva yttrande, i anledning af meranämnde
Kongl. Skrifvelse, förekommer det först, att Kongl. Majit öfverlemnat till
.Rikets Ständers* åtgärd de öfver den nya tillökade roteringen inom Stockholms,
Westmanlands, .Nyköpings, Upsala, Jönköpings och Östergöthlands
Län upprättade längder, jemte meddelande, att Kongl. Majit, efter föregången
behörig granskning, för Dess del desamma gillat, och få Utskotten, med
anledning af den kännedom, de om dessa, af behöriga Auctoriteter uppgjorda
och prÖfvade roterings-längder, varit i tillfälle att inhemta, och då de
icke funnit några anmärkningar vid desamma att göra, nu hemställa,
att Rikets Ständer äfven, för deras del, måtte gilla och fastställa
den, i öfverensstämmelse med berörde längder , verkställda, nya
rote-indelningen uti Stockholms, Westmanlands, Nyköpings, Upsala,
Jönköpings och Östergöthlands Län.
Kongl. Majit har äfven lill Rikets Ständer nu öfverlemnat att lill pröfning
upptaga Kongl. Majits, under den 18 Januari 1834» aAåtna Nådiga
Proposition, i afseende å rote-vacance-afgiften, m. m., .på sätt i den Kongl. -  Skrifvelse!! oinförmäles.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotténs Utlåtande, N.o 160.1 2i
Utskotten förmoda, att Rikets Ständers Skrifvelse af den 28 October
1829, hvaruti 'framställts en anhållan, alt elen föreslagna tillökningen i'
ordinarie knektéhållet icke mätte till någon verkställighet befordras, innan
Rikets St-änder, efter Kongl. Majits Nådiga Proposition, sig deröfver utlåtit,
med den beslutande rätt, sorn, genom 78 och 80 §§. Regerings-Formen, är
Rikets Ständer förbehållen, gifvit anledning till ifrågavarande Nådiga åtgärd
att ytterligare inhemta Rikets Ständers mening i delta ämne, deröfver
Rikets Ständer redan under den 10 November 1834 sig yttrat, alldenstund
härvid måste komma i betraktande, att den tillökade nya ordinarie
roteringen först nu till en del kommit i det fulländade skick, att den kunnat,
i enlighet med nyssberörde anhållan, inför Rikets Ständer till deras
pröfning framläggas, samt alt åläggandet att för den ordinarie rotering underkastade,
mea hittills oroterade, jorden betala rote-vacänce-afgift, synes stå
i närmaste sammanhang med det af Rikets Ständer år 1829 begärda uppskof
med verkställigheten af den nya tillökade roteringen. På det att hvarken
missförstånd eller tvekan, med anledning af Rikets Ständers nySsberör-*
de Skrifvelse, må kunna uppstå i afseende å förbindelsen att för berörde
roterings-skyldiga jord erlägga rote-vacance-afgift, då derför icke utgöres
rotering in natura, synes Kongl. Maj:C således hafva ansett nödigt att till
Rikets Ständer nu göra ofvannämnde framställning.
Utskotten få likväl förklara, att Utskotten, för sin del, anse Rikets
Ständers Skrifvelse den 28 October 1829 väl innehålla en önskan, att den
nja indelningen af roterings-skjldig jord till ordinarie knektehåll, (hvarmed
är förbunden skyldighet att, när sådant i behörig ordning varder a liljefäldt,
utgöra rotering in natura,) icke må till verkställighet befordras, innan
dénsamma blifvit af Rikets Ständer pröfvad och fastställd, men icke
häfva afseende på någon befrielse för den oroterade, men likväl rotering
underkastade, jorden från dess åliggande att för åtnjutande frihet från indelning
till-efKctiv rotering erlägga skäligt vederlag. Pä sätt förut blifvit
nämndt, har Kongl. Majit gjort Nådig framställning till Rikets Ständer den
18 Januari 1834 om orättvisan och olämpligheten deraf, att en del krono-,
skatte- och frälse-jord betalade rotéfribets-bevillning till ett belopp, som
på långt när ej motsvarade roteringsbesväret, samt derjemte till Rikets Ständers
ombepröfvande hemställt, huruvida icke för denna jord borde erläggas
en rote-vacance-afgift, sorn motsvarade kostnaden för roteringens utgörande
in natura. Detta syntes äfvenväl desto rigtigare, då man tog i betraktande,
att nämnde roterings-skyldiga, men dittills oroterade, jord icke i stöd af någon
rättsgrund vöre från berörde besvär befriad, utan blott hade att der
-
22
Slats- samt Allm, Besv.~ och Ekon.-Ut skottens Utlåtande, N.-o 160.
för tacka andra omständigheter, såsom dels tillfälligheten af frånskild och
aflägse belägenhet och dels, att den först efter den ursprungliga roteringen
blifvit åsatt hemmantal och således dervid ej kunnat tagas i beräkning. Härtill
kom, att Capellans-boställen, som, efter Kongl. Majus och Rikets Ständers
derom fattade gemensamma beslut, borde vara befriade från rotering,
eller, der sådant icke kunde ske, åtnjuta full ersättning derför af andra roterings-skyldige
hemman, sorn dock ännu ej blifvit till ordinarie rotering
indeldta, af hvilka äfven ersättning borde utgå till öfver-roterade hemman
för öfver-roteringen, samt, vid bestämmandet af en sådan ersättning, det
var nödvändigt att beräkna roteringens verkliga kosLnad och icke följa de
grunder, som gällt för utgörandet af den dittills erlagda rotefrihets-bevillningen,
hvarmed de i roteringen qvarstående Capellans-boställena samt de
öfverroterade hemmanen icke kunde vara belåtna; hvarförutan ej eller
kunde förbigås den billiga klagan, som fördes af Rotehållare deröfver, att
jord af enahanda beskaffenhet och natur, som deras roterade hemman och
till dem närbelägen, och hvilkens undantag eller befrielse från rotering icke
vore i någon lag stadgad, dock skulle få åtnjuta, framför dem, fördelen af
en sådan befrielse mot blott erläggande af en högst ringa och emot fördelen
ingalunda svarande afgift, då likväl deras obestridliga skyldighet vore
att, lika med den öfriga oprivilegierade jorden, bidraga till landels försvar
på det sätt och efter de grunder, som i sådant hänseende vore gällande.
Rikets Ständer hafva ock, under den io November 1834» a%'fvit till
Kongl. Maj:t sitt underdåniga svar med bifall till den gjorda Nådiga Propositionen,
och synes det alldeles tydligt hafva varit Rikets Ständers mening,
att detta beslut skulle ofördröjligen och utan afvaktan af de nya roteringsverkens
fullbordande vinna tillämpning, så att vacance-afgift, motsvarande
roteringsbesväret, lomme att erläggas för de hemman, hvarför dittills erlagts
rotefrihets-bevillning, enär Rikets Ständer ur deras 1835 upprättade
och antagna Bevillnings-stadga helt och hållet uteslöto den dittills i Bevillnings-förordningarne
upptagna rotefrihets-bevillningen.
Utskotten anse, vid sådant förhållande, alt den åtgärd, hvarigenom rotevacance-afgifts
utgörande blifvit pålagdt den jord, för hvilken till år 1835
erlagts rotefrihets-bevillning, varit stödd på Kongl. Majrts samt Rikets Ständers
beslut derom, och alldeles oberoende af Rikes Ständers den 28 Qctober
182c) uttryckta önskan, att någon tillökning i ordinarie knektehållet icke
måtte till någon verkställighet befordras, innan Rikets Ständer sig deröfver
utlåtit, då med tillökning i ordinarie knektehållet icke kunde afses annat
än indelning till effectiv rotering.
Stals- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 160. 23
På desja skäl och då dessutom Stats-Utskottet i dess af Riks-Stånden
pröfvade och afgjorda Utlåtanden N:ris 64, litt. K., och 226 redan beräknat
rote-vacance-afgiften bland Stats-verkets inkomster samt besvarat frågan
em dess återförande till Bevillningen, få Utskotten tillstyrka:
att Rikets Ständer måtte till svar å ofvan omförmälda Kongl.
Maj :ts Nådiga framställning, i afseende på utgörandet af vacanceafgift
under fredstid, för de hela rotar eller spridda rote-andelar,
hvarmed den ordinarie roteringen tillökad blifvit eller ytterligare
kommer alt ökas, förklara, det Rikets Ständer anse, att för sådan
jord må, der icke för densamma utgöres veiklig rotering, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts den 18 Jannari i834afgifna samt
af Rikets Ständer den 10 November samma år bifallna Proposition
derom, erläggas rote-vacance-afgift, på enahanda sätt och efter
samma grunder, som från och med år 1835 egt rum, och så
ledes
äfven för rotar eller rote-andelar af ofvanberörde beskaffenhet
inom Götheborgs, Calmar, Gefleborgs, Wermlands, Örebro, Skaraborgs
och Elfsborgs Län, utan afseende derå, att längderne å
den tillökade nya roteringen i dessa Län ännu icke blifvit i föreskrifven
ordning pröfvade och fastställda.
Till följd af h vad Utskotten sålunda anfört och tillstyrkt, få Utskotten,
med uppmärksamheten synnerligen fästad derå, att, till följd af Rikets Ständers
beslut vid 1834—1835 årens Riksdag, Rotefrihets-bevillningen utur
Bevillnings-förordningen utgått, och att härigenom tydligen blifvit uttalad
Rikets Ständers önskan, det ett förändradt och mera rättsenligt sätt för utgörandet
af denna skyldighet måtte utan uppskof varda vidtaget,
hemställa, alt hvad af Riksdags-fullmägtigen Fredrik von Zweigbergkuti
dess ofvanomförraälda motion, blifvit yrkadt, icke må
tili någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 Mars 1841 -
Reservationer:
af Herr Wästfelt, som ansåg, att då Rikets Ständer utan tvifvel kunna
i detta ämne besluta, hvad de finna vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
något hinder icke bör möta utaf Stats-Utskottels af Rikets
Ständer godkända Betänkande, angående Stats-Verkets inkomster; hvadan
Herr Wästfelt yrkade, att, i stället för det nu af Utskotten i det godkända
24 ,-‘Stats- samt Allm. Bcsv.- och'Ekon.-Utskottens'Utlåtande, 'N:o t6o.
;Betänkandet tillstyrkta sätt för rote-vacmce -afgiftens utgörande, de lill år 1835
af hvarje liera man utgående 12 R:dr B:co måtte äfven hädanefter, och påsatt
tillförne skett, at dem erläggas; meri likväl ej til! Stats-verket ingå, utan
lill de ordinarie rotering underkastade hemman betalas, samt ersättning i
stallet anvisas att från Riksgäldskontoret utgå till Stats-verket för hvad
sålunda kan varda minskadt i de derför redan af Rikets Ständer beräknade
och antagna inkomster, samt slutligen att, beträffande den nya tillök ta ordinarie
roteringen samt roterings-jemkningen , som af Utskotten, i dess nu
ifrågavarande Utlåtande, för några Rikets Län blifvit föreslagen till fastställelse,
någon sådan icke må nu af Rikets Ständer meddelas, utan dermed
anstå, tilldess densamma hunnit att för alla Rikets Län slutligen uppgöras
och bestämmas.
Häru li instämde Riksdagsfullmäktige Nils Persson , Bengt Gudmundsson,
Petter Persson, Gustaf Appelqvist, Anders Andersson, Ola Jeppsson
och Niclas Jönsson;
af Riksdagsfullmägtigeu Nils Strindlund, sorn reserverade sig mot Utskottens
beslut, af den anledning, att han, i enlighet med hvad Kongl. Krigs- och
Kammar-Collegierne uti deras i ämnet afgifna underdåniga utlåtanden yttrat,
ansåge den nuvarande ordinarie roteringen stridande mot de gamla Knektecon
träden;
af Riksdagsfullm äg tigen Hans Persson: ”Först och främst får jag reservera
mig emot Utskottens åtgärd att obegränsadt nu föreslå till antagande
den nya rotejemnkningen och den nya rote-indelningen i Riket, ,
utan att företaga undersökning i en serdeles vigtig, detta ämne rörande,
fråga, hvarå jag derföre anhåller att få fästa uppmärksamheten. Vid första
upprättandet af den ständiga indelningen inom Gestrikland och Helsingland
år 1682, fastades såsom bestämdt vilkor för ett sådant åtagande af desse'
Landskaps invånare, att denna indelning aldrig skulle öfverstiga ett antal
af 1,200 man, hvilket äfven af Kongl. Majit derefter fastställdes. Genom
den nu föreslagna nya rote-indelningens sättande i verket, skulle för första
gången en afvikelse härifrån inträffa, och detta utan att ens contrahenterne
å ena sidan, eller invånarne i berörde Landskap blifvit hörde, huruvida de
vilja den rote-tillökningeai medgifva. Detta synes mig icke vara med rättvisa
öfverensstämmande, och jag tror, att Utskotten nu hade bordt fästa
Rikets Ständers uppmärksamhet å denna vigtiga omständighet, så mycket
heldre, som Rikets Ständer vid några föregående Riksdagar kommit att
densamma förbise. Emedlertid anser jag mig skyldig, att om frågan om
den
'Stats- samt 'Allm- Bcsv-- och Ekon.-Utskottens Ulla'ruidcj N.-o tSo. 35
den nya rote-indelningen blifver slutligen afgjord, på sätt Utskotten föreslagit,
i egenskap af Fullmägtig vid innevarande Riksd g från Gefleborgs Län,
A allmogens vägnar derstädes, nedlägga ruin högtidliga protest emot ett sådant
beslut.
Då dessutom af Utskotten blifvit föreslaget, att rote-vaeance-afgiften bör
ingå till Stals-verket, så hade jag äfven önskat att fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet derå, att, i den händelse detta Utskottens förslag skulle
vinna bifall, hvilket jag dock förmodar icke inträffa, så hade dervid åtminstone:
bord t fästas det vilkor, att sådant endast måtte ske tills vidare
och intill nästa Riksdag, då hela den nya rote-indelningen vunnit fullbordan,
och då Rikets Ständer kunde behandla frågan i sin helhet. Det lärer
i alla fall vara lika rättvist sorn billigt, att genom nämnde afgifts anslående
till hjelp uti roteringen, der den nu finnes alltför tung, åstadkomma
något af den lindring i denna börda, som synes lika nödvändig, som
den är högt påkallad. Hvad härvid serskildt Gefleborgs Län angår, så har
jag allt skäl att förmoda, det Krigs- och Kammar-Gollegierne , i enlighet
med detta'Läns'ovilkorlig» rätt, få detsamma tillstyrkt användandet af
rote-varcance-afgiften, om den kommer att utgå till lindring i den gamla
i roteringen; men om nu Rikets Ständer fastställa ovilkorligen för framtiden
ett annat användande deraf och Kongl. Maj:t derefter sådant stadfäster, så
'torde det blifva med alltför stora svårigheter förbundet alt tillvägabringa
den af Collegierne tillstyrkta och af behofvet påkallade rättelsen och lindringen
af roteringen i nämnde Län. Af sådan orsak äskar jag det af mig
nu föreslagna tillägget i Utskottens Betänkande;”
af Riksdagsfullmägtigen Matts Persson: ”Emot Utskottens tillstyrkande
får jag reservera mig i så måtto, som jag anser den nya rote-indelningen
böra, i enlighet med de gamla Knekte-contracten, användas till förstärkande
af de gamla rotarne, och icke, på sätt Utskotten föreslagit, den derför
utgörande afgiften ingå till Stats-verket. Af sådan orsak, och på det
Rikets Ständer kunnat lemnäs tillfälle att vid nästa Riksdag taga hela denna
nytillkomna indelning i Öfvervägande, hade jag trott det vara rättast
oph ändamålsenligast att nu uppskjuta frågans afgörande, hvilket varit så
mycket lättare, som inga skäl för närvarande förefinnas att dermed brådska.
Utskottens tillstyrkande torde väl således ej hvarken böra eller kunna vinna
bifall af Rikets Ständer, enär det komme att i verkställigheten medföra
ett fullt våld mot rotehållarne i Riket.”
Bih. till R. St. Prot. 184.0 och 1841. 4 Sami. 2 Afcl. 3S:te Haft. 4
26 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-TJtskoltens Utlåtande, IV.-o tSr.
N:o 161.
Ank. till Exp. Utsk. den 4 Mars i84(> kl. 2 e. m.
Utlåtandej i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående
den tillökade ordinarie Båtsmans-roteringen inom en
del Län.
Sedan, till följd af från samtliga Riks-Stånden erhållna remisser, det
åligger Utskotlen att afgifva utlåtande, i anledning af nämnde Nådiga Skrifvelse
N:o 90, så få Utskotten, som dervid jemväl tagit i öfvervägande de
inom det Hedervärda Bonde-Ståndet afgifna, och remissen derifrån åtföljande,
yttranden af Riksdagsfullmägtige Eric Persson, Nils Strindlund, Lars
Nilsson samt Fredr, von Zweigbergk, med åberopande af hvad den Nådiga
Skrifvelsen innehåller, anmäla, att Utskotten tagit kännedom af de öfver
tillkommen ny ordinarie Bålsmans-rotering inom Stockholms, Gottlands,
Södermanlands, Upsala, Östergöthlands och Elfsborgs Län upprättade Längder,
hvilka blifvit af behöriga Auctoriteter uppgjorda och pröfvade, och derefter
af Kongl. Maj:t för Dess del gillade , samt att Utskotten icke funnit
skäl att emot desamma göra några anmärkningar, och få Utskotten derföre
hemställa, att
Rikets Ständer äfven för deras del måtte gilla och fastställa den,
i Öfverensstämmelse med berörda längder, verkställda nya roteindelningen
uti nyssnämnde Län.
Kongl. Majrt har derjemte Nådigst förklarat, att , då den nya roteindelningen
i vissa Län antingen icke medhunnits lika fort, sorn i andra
Län, eller varit underkastad förändringar, hvaraf möjligen skulle kunna dragas
den slutföljd, att den tillökade roteringen förr kom att drabba de Län,
hvilkas roterings-verk redan afslutats, än dem, för hvilka sådant ännu icke
medhunnits, det beror på Rikets Ständers pröfning, huruvida de nya ordinarie
rotar eller spridda rotedelar inom Blekinge, Calmar, Hallands, Götheborgs
och Bohus, Gefleborgs och Wester-Norrlands Län, hvilka, på grund af upprättade,
men hittills icke fullständigt granskade eller fastställda roteringslängder,
tillkommit, skola, före nästinlräffande Riksdag, en lika vacanceafgift
till Stuls-verket erlägga, eller om dermed uppskjutas bör, tilldess
Stills- samt Allm. Besv.- och Ekon.-tJIskottens Utlåtande, N:o 162. 27
Kongl. Majits Nådiga Proposition, i hvad sistnämnde Län rörer, hunnit att
af Rikets Ständer vid deras liästinträffande sammanträde granskas och
fastställas.
I afseende härå få Utskotten åberopa deras, i Utlåtandet N:o 160, i anledning
af Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse, angående den nya ordinarie
Soldat-roteringen i Riket, redan gjorda utredning af hvad till detta ämne
hörer, samt på grund deraf äfven, i afseende å utgörandet af båtsmans-rotevacance-afgiften
för de hela rotar eller spridda rotedelar, hvarmed den ordinarie
roteringen tillökad blifvit eller ytterligare kommer att ökas, hemställa,
alt Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit
anmäla, det Rikets Ständer anse, att för sådan jord må, der för
densamma icke utgöres verklig rotering , i öfverensstämmelse med
Kongl. Majlis den 18 Januari 1834 afgifna, samt af Rikets Ständer
den 10 November samma år bifallna Proposition derom, erläggas
rote-vacance-afgift på enahanda sätt och efter samma grunder,
som från och med år 1835 egt rum och således äfven för
rotar eller rotedelar, hvarmed den ordinarie roteringen blifvit tillökad
eller ytterligare kommer att tillökas inom Blekinge, Calmar,
Hallands, Götheborgs och Bohus, Gefleborgs och Wester-Norrlands
Län, utan afseende derå, alt längderne å den tillökade nya roteringen
inom desse Län ännu icke blifvit i föreskrifven ordning
pröfvade och fastställde.
Stockholm den 2 Mars 184 f.
Häremot anmäldes reservationer af Riksdagsfullmägtige Hans Persson,
Matts Persson, Arider s T rf sen, Bengt Gudmundsson , Per Persson , Ola
Jeppsson och Niclas Jönsson,
N:o 162.
Ank. till Exp. Utsk. 4 d. Mar* 184r > kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af åter remiss cl Betänkandet N:o 8g.
Het af förenade Utskotten under ofvanstående Nio afgifne Betänkande,
angående anstalter för en förbättrad fångvård, genom ombyggnad eiler för
-
28 Stats—samt Allm,-Besv.- och Ekon.^Vtshotlens Utlåtande^ N.o 162J
ändrad inredning af fängelserne, samt i detla afseende ifrågaställda Statsanslag,
. liar blifvit bifallet af Ridderskapet och Adela samt Bresie-Slåndet,
men ar återremilteradt af Borgare- och Bonde-Stånden, efter anmärkningar,
som dels i allmänhet hafva afseende på behof ve t ocii lämpligheten af de
anstalter och de betydliga penninge-anslag dertill, sorn Utskotten tillstyrkt,
dels angå serskildt hvar och en af rie bestäm meisel1, som Utskotten föreslagit
att vid dessa anslag iagttagas.
I; det förra afseendet är ytlradtr alf, sora Kongl. Maj:t, genom Proposition
till Rikets Ständer, för Pängelsernes iståndsättande äskat endast 270,000
B:dr, och af det med Propositionen följagtige Stals-Råds-Protocollet icke
visar sig någon anledning, att icke detta belopp vöre för ändamålet tilli äckligt,
.så borde anslaget dertill inskränkas;.hvaremot, då någon plan icke är
på förhand uppgjord till de vidsträcktare förändringar och anstalter, sorn
Utskotten tillstyrkt,, några penninge-anslag dertill så mycket mindre nu
horde dertill meddelas, sorn Rikets Ständer för närvarande icke skola kunna
af Statsförvaltningen påräkna tillförlitlig säkerhet för anstalternes ändamålsenliga
genomförande och medlens sparsamma användande; men, på det
den nödiga förändringen af Fängelse-inrättnirigarne må framdeles kunna
åstadkommas, medel dertill borde reserveras, för alt disponeras, då en fullständig
plan för anstalten i sin helhet blifvit uppgjord och till Rikets Ständers
granskning öfverlémnad.
Utskotten få i anledning, häraf anföra, att den ombyggnad eller förbättring
af Läns-fängelserne, hvartill anslag, genom Kongl. Majrls Nådiga Proposition
blifvit äskadt, skulle, enligt de förslag deröf ver , sorn Utskotten haft
att tillgå? icke för någon del leda till en sådan mera ingripande förändring
af fångvården, sorn Utskotten ansett vara af behofvet ound vikligen påkalläd,
äfvensom en sådan förändring, åtminstone icke hufvudsakligen,, varit tagen
i beräkning vid förslagens uppgörande,.utan ändamålet egentligen varit att
bereda säkerhet i förvaret, utan fångarnes sammanträngande på ett för helsotillståndet.
äfventyrligt sätt. De i sådan syftning uppgjorda förslagen hafva
således icke kunnat tjena till någon ledning vid kostnadsberäkningen för
den anstalit äf en annorlunda och mera omfattande art, hvarom Utskottens
framställning handlar'och för hvars tillvägabringande Utskotten tro sig hafva
angifvit fullgiltige skäl. Der de menliga verkningarne af den hittills
iagttagne fångbehandlingen hunnit den grad af förderf, att, enligt hvad ty
värr allmänt erkännes, fängelserne äro alt anse för plantskolor, der den
grofsta brottsligheten utbildas och rotfästes,.der är det sannerligen hög tid'
att rälta det olyckliga missförhållandet, och ehuru mycket Utskotten måsten
Stats--samt Allm. Besv.- och Ekoii.-Utskottens Utlåtande, lY.-o 162* 29
beklaga saknaden afen på förhand uppgjord fullständig plan för införande
af en bättre ordnad fångvård, måste de betänkligheter, som i anledning
häraf kunna uppstå, vika för den stora angelägenheten att påskynda förändringen,
* då hvarje uppskof är förenadt med vådor , hvilkas vidd icke kan
beräknas; derföre Utskotten icke kunna afstå från sitt tillstyrkande, att Rikets
Ständer, i hvad på deni ankommer, måga vidtaga åtgärder för skyhd-'
samt befordrande af det vigtiga ändamålet.
I afseende på de för Läns- och Härads-häkten tillstyrkte serskilda an-’
slag, är det anmärkt att, så vidt med begge dessa slags häkten : åsyftas att
förvara ransakbings-fångar, borde förändringen ske samtidigt, då af det
utrymme, som beredes på det ena stället, beror i hvad mon det andra behöfver
göras mer eller mindre vidsträckt, och i den mon det låter sig göra,
bör tillses, att tångarne, så länge de äro beroende på ransakning, stanna
i det fängelse, sorn är beläget närmast lan-säknings-stället, hvarigenom rånsakningen
underlättas och betydlig besparing af forslings-kostnad beredes.
Utskotten, sorn icke förbisett detta förhållande, men af skäl, som äro
fullständigt anförde i Betänkandet, ansett, att förändringen af Härads-fängefserne
icke för närvarande kan öfverallt åstadkommas, hafva likväl föreslagit,
att den må ske samtidigt med Läns-längelsernas förändring, der sådant
låter sig, göra, för hvilket ändamål serskildt ståts-anslag jemväl är tillstyrkt.
Utskotten anse för öfrigt, att det med anmärkningen i denna del
åsyftade ändamålet kan i väsendtlig mon befordras derigenom, att Länsfängelset,
i stället att alltid concentreras vid Läns-Residencen, anläggas på
arne eller flera ställen inom hvarje Län, der Länens vidsträckthet sådant
föranleder, hvilket synes böra tagas i serskildt öfvervägande vid uppgörande
af planen för anstaltens utförande i sin helhet. Dessutom är det, hvad
Läns-fångelserna serskildt beträffar, yttradt, att anslaget dertill skall vara
grundadt på den, eftér förmenande, icke fullt rigtiga föreställningen, att
Geller i Läns-fängelser böra finnas för alla fångar utom för dem, som äro
bysatte. Dét förmenas dock, att dylika serskilda förvaringsrum torde erfordras
endast för sådane sakfällde och tilltalade, som förr varit dömde för
brott, samt för dem, som äro häktade för gröfre vanfrejdande förbrytelser.
Dessa slags-arrestanter förmodas uppgå lill knappast hälften af det antal
2000,' som nu utgör den vanliga fångpersonalen, hvaremot resten skall utgöras
af sådane, sorn afbida utrymme vid Corrections-Inrättningarne och
Pionnier-Corpsen, dit de blifvit dömde såsom försvarslöse, af personer, sorn
afsitta böter för mindre förbrytelser, såsom slagsmål och skogs-åverkan el*-
SO Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 162.
ler vitén och ensaks-böter, och dessa slags fångar anses icke böra tagas 1
beräkning vid Läns-häktens förseende med Celler.
Utskotten få, i anledning häraf, erinra, att, enligt den af Utskotten antagna
kostnads-beräkningen, det för Läns-fängelser föreslagna anslags-beloppet
900,000 R:dr motsvarar ett antal Celler af ungefärligen i,35o eller
endast omkring s/3 af den nuvarande fångpersonalens vanliga antal, så att,
äfven med beräkning af behofvets minskning genom de förhållanden, som
i Utskottens Betänkande äro serskildt antydde att dertill föranleda, torde
tillika behöfva beräknas den minskning af Cell-antalet, som kan uppkomma
derigenom, att en del af fångarne kunna utan äfventyr förvaras flere gemensamt
i ett rum. Detta torde dock foga kunna medgifvas vidare än för
dem, som äro dömde lill Corrections-Inrättning eller Pionnier-Corps, hvilka
visserligen lika väl kunna å Läns-häktet förvaras i gemensamt rum, som
de äro i gemensamhet, under det de utgöra det ådömde tvångs-arbetet;
men för alla, som å Läns-häktet utstå ådömdt straff, vore det visserligen
önskligt och serdeles ändamålsenligt, alt de hållas afskiljde så väl från hvarannan,
som från andra fångar, då äfven hos dem, som icke ådagalagt någon
gröfre brottslighet, vanarten ofta alstras eller utvecklas genom samman»
varon i ett oftast sysslolöst fängelselif.
Om förslaget att inrätta ett Straff-fängelse efter Pensylvania-methoden,
är anfördt, att, ehuru man erkände Penilentiär-systemets stora värde och
företräde framför de hittills brukliga straff-ordningar, vore dock systemets
utöfning och vilkoren för dess verksamhet ännu hos oss så okända, samt
sjelfva fördelarne af de olika methoderna, den Auburnska och den Pensylvaniska,
ännu öfverallt så litet utredde och pröfvade, att man stannar i
villrådighet, om det för oss med våra små tillgångar vöre rådiigt att nu
genast med någondera göra början. I andra länder äro redan ofantliga
kostnader använda för att försöka dessa methoder, men uti intetdera landet
skall man ännu vågat afgöra, hvilken är bättre än den andra, utan
skall man i dessa länder begagna begge methoderna. För att bedöma
verkningarne af penitentiär-systemet i allmänhet, borde man noga beräkna
det egendomliga i hvarje folks lynne. En sträng afsöndring skall nödvändigt
utöfva olika verkan på brottslingar, lefvande i ett varmt climat eller
i ett kallt, på eldigare och häftigare lynne eller på de mera tröga. Hos
Svensken måste man befara, att ensligheten, i sin yttersta stränghet tillämpad,
skall i allmänhet verka en håglöshet, som förslöar sjelfva känslan af
straffet, och således upphäfver eller förminskar dess ändamålsenlighet. Hvad
som i denna del försökes, borde således ej göras i alltför stor scala, hvar
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skottens Utlåtande, IV: o 162. 31
före det föreslagna straff-fängelset ansetts icke bora inrättas för flere än i5o,
högst 200 fångar, och anslaget ej öfverstiga i5o,ooo R:dr, helst fängelsestraff
efter Pensylvania-methoden ej vore lämpligt för längre tid än 3 till
5 år och antalet af fångar, som efter vår nu gällande Lag, dömas till straffarbete
af sä kort varaktighet, icke vore serdeles stort.
Enligt hvad Utskottens Betänkande visar, är förslaget om inrättande
af elt straff-fängelse efter Pensylvania-methoden grundadt på den af ingen
motsagda nödvändigheten att förändra straff-fängelserne i deras närvarande
skick, och den method för fångbehandlingen, som der hittills varit följd,
utan att Utskotten kunnat gifva något afgörande omdöme, om hvilken method
som ovilkorligen vöre att anse för den bästa. Med ledning af den erfarenhet,
som är känd från andra länder och tillförlitlige personers omdöme
om der införda fängelse-anstalter, hafva Utskotten, vid valet af sättet att
förändra vårt fångvårds-system, trott sig böra gifva företräde åt Pensylvania-methoden,
och Utskotten anse sig, oaktadt de yttrade betänkligheterne,
böra dervid förblifva, utan att ingå i någon motsägelse af de olika meningarne,
om hvilkas mer eller mindre vigtighet endast erfarenheten kan gifva
fullt öfvertygande bevis. I afseende på den yrkade inskränkningen af
det föreslagna straff-fängelset, få Utskotten upplysa, att antalet af fångar,
dömde till fängelse på viss tid, under de senare åren utgjort ungefärligen
floo, så att, då anstalten ar egentligen beräknad för sådane fångar, men den
är föreslagen för endast ungefärligen hälften af berörde antal, en inskränkning
icke kan medgifvas annorlunda än på bekostnad af dess ändamålsenlighet,
helst kostnaden ingalunda förminskas i förhållande till inskränkningen,
utan serdeles hvad förvaltningen beträffar, blifver nära lika stor för en
mindre, som för en större fängelse-anstalt.
Genom yttrande inom Borgare-Ståndet har Herr Petré yrkat, att de
förenade Utskotten, i sammanhang med förevarande ärende, måtte upptaga
ett af honom framstäldt och till Lag-Utskottet remitteradt förslag, att, vid
verkställighet af fängelsestraff, de bestämmelser måga tillämpas, som förslaget
till nv Criminal-lag innehåller, samt att Utskotten mätte tillika tillse,
om icke fängelsebyggnaderne å Långholmen lämpligen kunna användas till
det för sådant ändamål erforderliga straff-fängelset; men sedan Lag-Utskottet,
redan genom Utlåtanden N:ris i/p och i^5, yttrat sig öfver ofvanberörde
förslag, och då det beror af lagstiftningen emot lösdrifveri och försvarslöshet,
i hvad nion fängelse-byggnaderne å Långholmen kunna umbäras
för deras närvarande bestämmelse, kunna Utskotten icke ingå i något
yttrande öfver berörde framställning.
I<j32 fSlats- samt Altm. • Bety.- och Ekon.-VIskallens' Utlåtande, N.o 162.
Herr Bagge har jemväl inom Borgare-Ståndet erinrat, att U skotten
.skola fich bigått hans i Utskottens Betänkande omförmälda motion, alt vissa
fängelse-bestraffningar måga lå verkställas i Härads- eiler Stads-längelser.
fTJtskotten halva likväl, i afseende på berörde motion, åberopat de genom.
Betänkandet framställde allmänna förslagen, sorn äfven upptaga, hvilka förändringar
Utskotten ansett lämpliga, i afseende på verställigheten af fängelsestraff,
derföre Utskotten icke finna den omfögmälde erinran föranleda till
vidare U( låtande.
Då Utskotten, till följd af hvad sålunda är /anfördt, vidblifva de genom
Betänkandet Nio 8c) framställde förslag, hvilka redan äro af 2:ne Riksstånd
bifallna, få Utskotten fästa uppmärksamhet derå, att de för fängelsebyggnaderne
föreslagna anslags-beloppen ingalunda böra lemnäs ofruktbara
linder tiden, som kan åtgå, innan de för det bestämda ändamålet kunna
användas, derföre, då de icke i likhet med stats-anslag i allmänhet äro bestämda
att utgå till visst belopp hvarje år, det är angeläget, att RiksgäldsContoirels
Fullmägtige serskildt på förband underrättas, vid hvilka tider och
till hvad belopp vid hvarje tidpunkt medlen böra hållas tillhanda, hvilket
beror af den plan, sorn för den föreslagna anstaltens utförande kommer att
uppgöras. I detta afseende, och för öfrigt med anledning af hvad Utskotten
serskildt yttrat angående Lans-fängelsernas förläggande å lämpliga platser,
få Utskotten, såsom tillägg lill de förslag, det förut afgifna Betänkandet
innehåller, tillstyrka
en underdånig anhållan hos'Kongl. Maj:t: dels att, vid uppgörande
af planen för den föreslagna förändringen, af fängelse-bj^ggnaderne,
det må tillses, att Läns-fängelserne anläggas icke ensamt vid Landshöfdinge-Residencen,
utan äfven å andra lämpliga ställen inom.
Länen, då dessas vidsträckthet eller andra locala förhållanden dertill
föranleda: dels att, sedan Kongl. Majit fastställt den byggnadsplan,
som vid de serskilda häktenas uppförande bör följas, Kongl. Majit, till
ledning för de på Riksgälds-Contoirets Fullmägtige beroende åtgärder
för medlens tillhandahållande, täckes underrätta dem om beloppet
af de anslagssummor, som, i öfverensstämmelse med Rikets
Ständers beslut, för hvarje år, som byggnadsplanen upptager, anses
erforderligt.
Stockholm den 22 Februari 1841.
Reservationer:
Stats- samt Milin. Besv.- och Ekon.-ZJtskottens Utlåtande, ffl.o 162. 33
R e se r v a t i o n e r:
af Herr Friherre Ä. Leyorihufvud, som anmält sig vara från Utskottets
förslag skil jagtig i så målto, att han, i stället att Pensylvania-systemet nu
skulle på förhand antagas lill grund för uppbyggande af ett straff-fängelse,
ansett Rikets Ständer böra inskränka sitt tillgörande derhän, att tili Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning öfverlemna att, efter förekomne omständigheter och
för criminella lagstiftningen antagne grunder, låta uppbygga detta experimental-fängelse
med 3oo ä 4°o celler, dervid må tillämpas hvilket penitentiar-system,
som tjenligast finnes;
af Herr Hegardt, som åberopat den reservation, han afgifvit mot Utskottens
Betänkande N:o 89, med afseende å den, i hans tanka, vigtiga och
af behofvet påkallade åtgärden att, i vidsträcktare moa än nu skett, samtidigt
med organisation och ombyggnad af Länshäkten i enlighet med Pensy
lvania-straffsystemet, ordna jemväl ransakningshäktena på ett för ändamålet
tjenligt sätt och att således derför anslå nödige medel till Regeringens
disposition;
af A. Trysén från Östergöthland, hvilken anfört: ”Jag skulle icke reserverat
mig emot det af Höglofl. Utskotten tillstyrkte anslag af i,55o,oo®
P»:dr till fängelsernes byggnad, örn Utskotten egt någon fast grund, någon
gifven godkänd plan för användandet af denna summa, utan skulle då fastlieldre
varit bland de förste att med min röst tillstyrka ett så stort och
nödvändigt företag. Men det, i min tanka, förhastade beslut, Utskotten nu
ytterligare tagit, kan jag icke gilla. Jag har trott och tror, att Utskotten
borde inskränkt sig till beviljandet af den begärda anslags-summan, 270,000
R:dr, och derjemte hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes anbefalla
utarbetandet af en fullständig plan för fängelse-systemets ombildande
inom hela Riket, och att en sådan plan fått, vid nästa Riksdag, åtfölja
den Nådiga Proposition om anslag till ifrågavarande ändamål. Utskotten
hafva deremot i sitt Betänkande sjelfva angifvit en sorts plan eller grunddrag
för Regeringen att följa, derigenom att de bestämt serskilda summor
till Läns-fängelser och serskilda till Stads-, Härads- och Pensylvania-fängelser
och således stängt Regeringen inom vissa gränsor vid uppgörandet af
«n helgjuten och rigtigt genomtänkt plan. Det är hufvudsakligast mot det
-
Bih. till R- St. Fröt. 1840 och 1841• 4 Sami. 2 A/d. SS.te Haft.
5
34 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, JV.o 162.
ta förfarande, som jag ifrigast reserverar mig, emedan min innerliga öfvertygelse
är, att, om fängelse-systemet fotas på de grunder, Utskotten anvisat,
det utan tvifvel skall förfela sitt ändamål och endast föranleda stora pecuniära
uppoffringar. Utskotten synas hafva lagt serdeles vigt på anläggandet
af Härads- och Stads-fängelser, på det fången i sådane skulle bevakas
och hindras från all beröring med menniskor, tilldess han i första instansen
blifvit dömd, och på det att fångtransport derigenom måtte undvikas;
men skulle dessa påräknade ändamål absolut vinnas, blefve ej allenast fängelsernas
mängd, utan äfven bevaknings-kostnaden så oerhörd, att de utan
tvifvel skulle öfverstiga ali måtta. I motsats med hvad Utskotten tillstyrkt,
är min öfvertygelse, att tanken på så väl Härads-häkten som Stadsfängelser
i allmänhet'borde förkastas och i stället; med afseende på lämpligt
afstånd från ransaknings-ställena,. så mycket som möjligt centralisera
fängelsernas anläggning, derigenom stor besparing i byggnadskostnad skulle
uppstå, synnerligast i det hänseende,. att ju färre byggnader, desto mindre
antal celler erfordrades relativt til! fångarnes antal, äfvensom minskade bevakningskostnaden,
sorn, ensam räknad, mångdubbelt skulle öfverstiga utgifterne
för de kortare fångtransporter, som blefvo nödvändiga. Om t. ex. 28
District-fängelser,, oberäknadt Läns-fängelserne, anlades i Ystad, Helsingborg,
Eksjö, Warberg, Borås, Skara, Falköping, Strömstad, Åmål, Philipstad, Linde,
Christinehamn,. Hedemora, Sala, Östhammar, Norrtelje,.Enköping, Askersund,
Eskilstuna, Strengnäs, Södertelje, Norrköping, Grenna, Wimmerby,
Westervik,. Påskallavik,, Carlshamn och Borgholm , samt fyra stycken på
tjenliga ställen i Carlstads, Kronobergs och Calmar Län, skulle intet af dessa
fängelser vara aflägset utöfver 6 mil eller en dagsresa från något Tingsställe
söder om Dal-elfven ; och då norr derom högst 8 District-fängeJser,
utom Läns-fängelserne, inrättades, uppstode inalles 24 Läns- och 4°Districtfängelser,
eller tillsammans 68 st., då deremot, om ali fångtransport skulle
undvikas, icke mindre än 240 Härads- och Stads-fängelser, med dertill erforderlig
bevakning, blefvo behöflige. Det bör ej heller förbises, att på de
flesta af dessa ställen, der bevakningen, lemnad på egen hand, skall tagas
af den folkclåss, ur hvilken de fleste brottslingar utgå,, någon ändamålsenlig
bevakning, grundad på detta system, icke kan tillvägabringas, äfvensom,
att fångarne, sorn under en ransakning möjligen länge kunna få vara inneslutne,
komma att sakna ali tillgång på moralisk vård; deremot om fängelsernes
antal minskas och i allmänhet förläggas på tjenliga punkter, kan
eontroll öfver bevakningen åstadkommas och moralisk tillsyn öfver fångrpersonalen
tillvägabringas.
Statt- samt Allm. Besv.- och Ekon-Utskottens Utlåtande, N.o 162.
35
Utan att här uppgöra någon calcul öfver de olika byggnads- och bevaknings-sätten,
förmodar jag hvar och en böra inse, att mycket stora besparingar,
genom den concentrerade anläggningen, kunna göras, och att ändamålet,
nemligen fångarnes systematiska behandling, säkrast härigenom bör
vinnas’’.
Häri hafva Anders Larsson Arka. Upsala Län, Sven Heurlin från Kronobergs
Län , Anders Nilsson från Östergöthland , Nils Pehrsson från Örebro
Län och Peter Pehrsson från Jönköpings Län instämt.
Jemväl hafva Herr P. J. Lagergren mot Utlåtandet sig reserverat, samt
Herr Professoren Doctor Thomander och Herr Wedberg åberopat sine vid
Betänkandet N:o 89 fogade reservationer.
tryckt hos J. A. "VT a i. t, d b
1841.
Stats- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 163. 1
i63.
Ank. lill Exp. IJtsk. den 14 Mars, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maf.ts Nådiga Skrifvelse, angående
jemkning i Provinsen Skånes ordinarie rotering, m. m.
Sedan fråga blifvit vacht om den extra roleringens i Skåne förvandlande
lill ordinarie knektehåll, så hade Kongl: Maj:l, tinder den 23 Mars
i8i3, i .Nåder anbefallt Dess Bef.dlningshafvande alt af de exil a roleringsskyldige
i Provinsen begära ett categoriskt svar, till hufvudsakligt antagande
eller förkastande af framställd Nådig Proposition, innehållande, bland
annat:
i:o alt de då varande 2,5^2 rotar indelades lill 2,000 med förmedling
af de överskjutande 5^2;
2:0 att af dessa 2,000 rotar, 1,600 skulle vara effectiva och 4°o
vacanta under fred och krig uti 5o år, mot en årlig afgift af 6 tunnor
spanmål för hvarje rote;
3;o alt de rotar, som med extra roteringen förblefve, icke finge
någon förmedling åtnjuta och att å vacanta antalet först skulle afräknas de
rotar, som vid extra roteringen förblefve;
5;o att förmedlingen från extra roteringen lill ständig skulle i allmänhet
beräknas med en femtedels minskning i dåvarande styrkan, så att
t. ex. den, som hållit 5 extra roterings-karlar, framdeles skulle komma att
hålla 4 ordinarie soldater 0. s. v., samt att de öfverskjutande 72 rolarne
borde användas för blifvande role-jemkningar.
Hvarjemte Kongl. Maj;t täcktes, lill vederbörandes underdåniga efterrättelse,
förklara:
”alt de, som i ständiga knektehållet inginge, icke kunde få påökning i
ordinarie roteringen utöfver den extra, som de utgjorde, men väl komma
alt tillgodonjuta sin proportionerliga minskning i förhållande till det nedsatta
numertalet och beskaffenheten af hvarje egendom och lägenhet, enligt
skeende reglering och de vilkor för öfrigt, som komme att innefattas
Bi/u tid N. S. Fröt. 1840 och 1841- 4 Sami. 2 4fd. 36 Haft, 1
2 Stats-samt Allm. Besv.- och Ekön.-Utskotténs Betänkande, ' jX:o 163.
i den instruction otn Roterings-Commissionens undersökningar och åtgärder,
sorn skulle utfärdas, sedan hufvudfrågan blifvit afgjord celi Kongl.
Maj:t fått erfara, i hvad mer eller mindre mon en så beskaffad allmän lättelse,
efter den föreslagna nedsättningen, vidare önskades eller erfordrades;
samt att Landshöfdingarne borde uti de Kungörelser, som af dem utfärdades,
tillkännagifva: ”att de Härader, som icke inom den för sammanträdet
i Läne-residencen utsatta tid, insändt sina fullmägtige för alt svar afgifva,
skulle anses såsom hade de Kongl. Maj:ts Kådiga Proposition till aila
delar antagil.
Vid de, med anledning häraf, utsatta sammankomster, förklarade endast
tillsammans io3 rotar, att de ville vid extra roteringen förblifva;
hvaremot de öfrige tillstädeskorane rotehåliarne enhälligt anlogo den Kådiga
Propositionen; och ausågos alia de, som hvarken personligen eller gejiom
ombud sig infunno och som således med svar uteblefvo, hufva dertill
bifallit.
Härefter och sedan Kongl. Majst förordnat en Commission, för att
bereda dels jemkning i extra roteringen, hvilken dock al lena finge sträckas
till de hemman och lägenheter, som icke ingått i ordinarie km ktehållet,
dels verkställighet af extra roteringens förvandlande till ordinarie, fullbordade
Commissionen detta uppdrag och afgaf, med bifogande af det upprättade
nya roterings-verket, den iS December i8i5, dess underdåniga Deräfetelse,
deruti redogjordes för de grunder, som, i afseende å detaljerne, blifvit
följde, och hvaraf inhemtas, bland annat, att Christianstads och Malmöhus
Län blifvit roterade med tillsammans i,9'S5 ständiga rotar, deraf
1,600 voro afsedda att blifva cifectiva och 385 vacanta under 00 år, mot
viss derföre bestämd afgift; samt att de io3 rotar, som förblefvo vid extra
roteringen, blifvit af Commissionen uppsatte till 126; hvarigenom alltså
roteringen lemnade ett öfverskott af 111 rote-numer utöfver hvad, sorn
varit påräknadt.
Under den 21 Ocfoher 1817, företog Kongl. Maj:t det af Commissionen
sålunda upprättade roterings-verk till pröfning, i sammanhang med
de flere i afseende derå anförde underdånige besvär; och förordnade, bland
annat, att för omförmälde 1 1 1 öfverlopps-rotar, hvilka, med iagltagande af
enahanda, eller gjdels förminskning, utgjorde 86, skulle ersättning lillgodokoinma
det indeldta ständiga knekte-h diet, sålunda, atl, sedan utröndt
blifvit, hvad utaf afgiften for de vacant; rotarne borde, efter serskildt
bestämda grunder, utgå till ersättn ng åt de roterade hemmans-egare, som
Stais ami Allm. Btsv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 163.
3
bestrida postföring och för hvilken utgift Stals-Verhet först borde godtgöras
af öfverloj ps-rotarnes prestation, skulle återstoden, efter beräkning
af sex tunnor spaninål, hälften råg och hälften korn, årligen per rote
användas till understöd för det ständiga knekte-hållet; och blef för öfrigt
det af Commissionen upprättade rolerings-verk af Kongl. Maj:t i Nåder
faststäldt.
Sedan Rikets Ständer vid såväl 1818 sorn 1828 årens Riksdagar,
med anförande af de emot detta roterings-verk förekomne flere anmärkningar,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att en billig jemkning
och rättelse i de delar, der den ena roterings-skyldige kunde finnas lidande
och mera betungad än den andre, måtte af Kongl. Maj:t bifallas; men
Kongl. Maj;t, i anledning häraf och efter det Roterings-Comnrssionens ledamöter
blifvit hörde, i Nåder förklarat, att, för en sådan jemnare fördelning
af roterings-bördan, hvilken Kongl. Majit jemväl önskat låta förrätta,
binder mötte uti det af rotebållarne i Skåne, vid ständiga roteringens åtagande,
gjorda förbehåll, att ingen måtte blifva högre än förut roterad; så
förnyades åter vid 1828, 1829 och i83o årens Riksdag yrkanden om jemkning
uti Skånska roteringen. Då likväl Rikets Ständer ansågo de, i afseende
å ifrågavarande ständi a rotering, inträffade, vid de tvänne nästföregående
Riksmöten anmälda, misstag icke kunna utan vid en ny undersökning
och rote-jemkning inom Provinsen undanrödjas eller afbjelpas, men verkställandet
af denna, till sin billighet redan af Kongl. Majit Nådigst erkända,
anstalt förhindrades genom det af rotebållarne vid ständiga roteringens
åtagande fästade, här ofvan omförmälde vilkor, anhöllo Rikets Sländer
i underdånighet, det täcktes Kongl. Majit, för att omsider öppna en
utväg för afhjelpan'd.et i möjligaste måtto af de mot den förrättade roteringen
förda klagomålen, igenom vederbörande Befallningshafvande, låta uppå
samma dag och timma å Lands-canzlien i Malmö och Christianstad, minst
tre månader efter den dag, Kungörelsen derom blifvit i Länets kyrkor första
gången uppläst, sammankalla samtlige rotehållare vid Södra och Norra
Skånska Infanteri-Regementena, samt, till deras besvarande, framställa
följande tvänne alternativ:
a) huruvida vidden redan skedda roteringen framgent borde förblifva,
blott med den förändring, att de ofvanberörde 86 öfverlopps-rolarne från
och med det år, som näst följde efter det, då beslutet i fiågan afrotehållarne
fattades, ansloges lill understöd för de rotehållare inom begge Länen,
4
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande■„ N:o 1G 3.
hvilka» vid skeende undersökning, kunde befinnas vara i mesta behof af
lindring i den ålagde roterings-skyldigheten ; eller
b) om rotehållarne heldre åstundade» att en allmän jemkning i berörde
rotering borde anställas; då i sådant fall vissa, i sammanhang
med detta senare alternativ, af Rikets Ständer för deras del bestämde grunder
och vilkor skulle af rotehållarne, utan ringaste modificationer eller
förändringar i ordalydelsen, antagas; hvarjemte Rikets Ständer i underdånighet
tillstyrkt, att omröstning med slutna sedlar borde af rotehållarne
verkställas, dervid Ja skulle anses såsom bifall till roteringens förbiif—
vande i dess dåvarande hufvudsakliga skick» blott med den förändring och
partiella jemkning, Propositionen Litt. A. omförmälde, men Nej deremot
såsom bifall dertill» att en allmän rotejemkning måtte, uppå de bestämda
vilkoren, anställas; att de flesta röslerne frän båda Länen matte oåterkalleligen
afgöra frågan, samt alt de rotehållare» som vid de utsatte sammankomsterne
sig icke anmälde, skulle anses hafva instämt i de närvarandes
genom fleste rösterne fattade beslut; äfvensom Rikets Ständer, för verkställande
af antingen den allmänna eller den partiella rotejemkning» som,
efter rotehållarnes beslut» skulle vid de Skånska Infanteri-Regementena
för sig gå» anhöllo, att,så snart rotehållarnes yttrande öfver de dem förelagde
Propositioner blifvit i underdånighet lill Kongl. Maj:t inberätladf»
Kongl. Maj:t täcktes i Nåder tillförordna en Commission och, lill densammas
efterrättelse» utfärda en fullständig Instruetion» samt tillika tillförbinda
Cornmissionen den ordning och drift i fullgörandet af dess erhållna uppdrag»
att förslaget till rotejemkningen, sedan Krigs- och Kammar-Coliegierne
samt vederbörande Landshöfdingar deröfver blifvit hörde, ofelbart
kunde, vid nästpåföljande Riksdag, Rikets Ständer i Nåder föreläggas, till
den å'gärd, 8o §• af Regerings-Fortnen föranledde»
Under loppet af innevarande Riksdag, hafva Rikets Ständer få 11 e—
mottaga Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse af" den 17 sistlidne October , angående
jemkning af ordinarie roleringen i Skåne, af hvilken Nådiga Skrifvelse
inhemtas t att Kongl. Majit den 2 Juni i83y förebaft ärendet till
pröfning, och med förklarande, att, ehuru Rikets Ständer» pä grund af det
genom Kongl. Brefvet den 21 October 1817 fastställda roteringsverk och
det i samma Nådiga Bref iagttagna beräkningssätt, anslagit öfverlöpps-rotarnes
antal till 86, detta antal likväl, sedan, lill följd a£ den fastställda
jemkning uti extra roleringen i Skåne» extra-rotarne minskats till
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 163.
5
numer, måste nedsättas lill 78 numer i jemnt tal, för hvilka vacanceafgiften
utgjorde 4Ö8 tunnor spanmål årligen, hvilka alltså, i händelse af
antagandet af det lörsta utaf de al Rikets Ständer föreslagna alternativ,
kom me att de svagare rotarne i den ständiga roteringen till understöd
tilldela^, förordnat om rotehållarnes sammankallande lill omröstning, på
sätt och i den ordning, Rikets Ständer begärt; alt i denna omröstning, sorn
egt rum den 16 November 1887, deltagit inom Malmöhus Län 921 och
inom Christianstads Län 449 behörigen representerade rotar, samt att rösterne
på det sätt utfallit, att ofvanomförmälda första alternativ antagits
inom Malmöhus Län af 880 och inom Christianstads Län af 278., samt det
andra alternativet gilladt inom förra Länet af 4* och inom det senare
al 171 rotar ; att, sedan sålunda blifvit genom en betydlig pluralitet afgjordt,
att vid den redan verkställda och stadfästade indelningen till ordinarie knektehåll
i Skåne framgent borde förblifva, blott med den förändring, att de nuvarande
ofverlopps-rolarne skulle frän och med år 1838 anslås till understöd
för de rotehållare inom begge Länen., hvilka, vid skeende undersökning,
kunde befinnas vara i mesta behof af lindring i ålagd rotel ings-skjldighet,
Kongl, Majit förordnat en Comité och för den ulfirdat Nådig Instruction,
lill verkställande af ifrågavarande rolejetnkningen, hvilken under
loppet af år i838 fulländades; alt,efter det Comilcens Ordförande den 17
April i83q till Krigs- och Kammar-Collegierne insändt Commissionens
samma dag afgifna underdåniga Berättelse» jemte alla dertill hörande Protocoll»
rolejemknings-längd och öfrige handlingar, samt bemälde Collegier
den i5 Juni sistlidet år med underdånigt utlåtande deröfver till Kongl.
Majit inkommit» Kongl. Majrt, efter pröfning och afgörande af såväl de
under Comiteens öfverläggningar uppstådde och Kongl. Majlis Nådiga granskning
underställda serskilda frågor, som af åtskilige rolehållares öfver
Comile'ens beslut r underdånighet anförde besvär» under den 29 derpåföljande
Augusti, för Dess del, i Nåder gillat och fastställt den upprättade rotejemknings-längden»
sådan densamma» i öfverensstämmelse med de af Kongl,
Majit anbefallda jemkningar och förändringar, blifvit af Collegierne behörigen
rättad och af dem till Kongl. Majit ånyo insänd; alt rotejemkningen
sålunda utfallit, att, i anledning af Nitliofem inkomneoch af Corn missionen
till pröfning upptagne ansökningar, understöd blifvit af Commissionen medgifvet
åt iq5 rotar; att detta beviljade understöd komme att utgå för tillsammans
57T8g3Ä:dels bristande rote-manlal, med 344 tunnor r9 kappar spanmål,
deraf inom Södra Skånska Infanteri-Regementet för ir5gg mantal
6
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1G3.
med 66 tunnor 4 kappar, och inom Norra Skånska Infanteri-Regementet
för 46/A: léls mantal med 278 tunnor 15 kappar; att af detta bidrag, fördeladt
på Länen, 97 tunnor 23 kappar till Malmöhus Län och 246 tunnor
28 kappar till Christianstads Län, komme att utgå; samt alt af den för
ifrågavarande rolejemkning anslagna vacance-spanmål af 78 öfverloppsrotar,
å 6 tunnor hvardera, utgörande 468 tunnor spanmål, en behållning,
sedan alla lill lindrings erhållande i laga ordning berättigade rotar
sitt tillbörliga understöd erhållit, uppstått af 123 tunnor i3 kappar säd;
att Kongl. Majit, af anförde skäl, i Nåder förordnat, att denna behållning
skulle från 1838 års början, och allt framgent, få af samtlige rolehållarnes
i Skåne ordinarie knekte-håll, på sätt de genom utsedde Deputerade
derom beslutade, lill deras eller Provinsens nytta användas. Och har Kongl.
Maj:t tillika uti högstberörde Nå diga Skrif veise liilkännagifvit, att Kongl.
Maj:t funnit rotejemknings-förrättningen vara, med vårdande af allmän
och enskild rätt samt till Provinsens och rolehållarnes båtnad, inom en, i
jemförelse till förrättningens omfattning, kort tid fullbordad; hvarjemte
Kongl. Majit till Rikets Ständer, för alt af dem, för deras del, fastställas,
öfverlemnat roterings-jemknings-läugden, hvilken Kongl. Majit låtit, tillika
med de till ämnet hörande handlingar, Utskotten tillställa.
Härförulan liar Riksdagsfullmägtigen Niclas Jönsson från Christianstads
Län, uti en hos Hederv. Bonde-Ståndet väckt, lill Utskottens handläggning
remitterad, motion anmärkt: att, ehuru man egt anledning förmoda,
alt omnämnde Rotejsmknings-Commission sjelf bordt ega att undersöka
hvilka rotar, som behöfde lindring i dem ålagd roterings-skyldigliet,
hade likväl den föreskrift blifvit meddelad, att endast de rotehållare,
som inom viss bestämd tid anmälde sig hos Konungens Befallningshafvande
till erhållande af en sådan lindring, skulle deraf komina i åtnjutande;
hvaraf följt, att ålskillige rotehållare, de deraf okunnighet försutit nämnde
tid, kommit i mistning af den lindring i rolerings-bördan, som varit
för dem åsyftad och af hvilken de varit i behof. I anledning häraf Ivar
motionären påyrkat, att det af Ridderskapet och Adeln, skiljagtigt från de
Öfriga Stånden, den 22 Februari t83o i frågan fattade beslut, nu måtte af
Rikets Ständer antagas, hvilket beslut innefattad# den mening, att en allmän
jemkning uti den år 1811 verkställde extra rotering äfven måtte öfvergå
Provinsen Skåne, utan afseende på den derstädes bestämda ordinarie
rotering, hvilken sålunda borde upphäfvas; men att, efter skedd och i
laga ordning sladfästad jemkning med hela extra rolehålls-skyldigheten
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.Utskottens Betänkande, N:o 163.
för 2,572 Numer inom de tvänne Länen, de extra rolerings-skyldige malte
Sockne- eller Häradsvis höras, hvar och en för sig, öfver den Proposition,
att, mot erhållande af fidei minskning i sin exil a rotehållsskyldigliet,
åtaga sig det ständiga knektehållet, likväl till l;del i numerära beloppet
nedsatt; och att den, sorn ifrån de för detta ändamål utlyste sammankomster
uteblefve, eller lemnade intet eller vilkorligt svar, måtte anses
icke hafva på förslaget ingått, ulan alltså vilja förblifva vid den oförmedlade
extra roleringsskyldigheten.
Detta allt hafva Utskotten gemensamt tagit i öfvervägande, och torde
först böra besvara Riksdags-fullmägligen Niclas Jönssons anmärkning öfver
den omständighet, att Rolerings-Commissionen icke undersökt, hvilka rotar
hade af nöden lindring i ålagd 1 otéringa-skyldighel, utan endast tilldelat de rotehållare
understöd, som, till vinnande deraf, i föreskrifven ordning sig anmält.
Härvid få Utskotten fästa uppmärksamheten deruppå, alt denna
Pioterings-Commissionens åtgärd är grundad på Kongl. Maj:ls den 4 Maj
i838 meddelade Nådiga Inslruclion, till verkställande af ifrågavarande
jemkning i roterings-skyldigheten, uti hvilken Instruetions 3 §, Kongl.
Majit behagat i Nåder föreskrifva, alt ailä de rotehållare, sorn förmenade
sig vara, i förhållande till andra, för hårdt roterade, samt, på sådan
grund, i behof af och berättigade till understöd i dem åliggande rotering,
borde, sist inom 3:ne månader, efler det Kungörelsen derom blifvit i socknekyrkome
första gången uppläst, hos Kongl. Majlis Befallningshafvande
göra skriftlig ansökning om ett sådant understöd.
Detta stadgande synes äfven hafva varit af nödvändigheten påkalladt,
då man tager i belragtande, att, för verkställandet af den beslutade
rote-jemkningen, erfordrades uppgifter och upplysningar af de roleringsskyldige
sjelfve, angående rotarnes beskaffenhet och deras behof af lindring,
samt att, då samtlige desse anmälanden skulle vara afgifua, innan rotejemkningen
kunde företagas, enär de alla i ett sammanhang borde af
Commissionen bandläggas och jemföras, det var lika nödvändigt, att någon
viss, ej alltför lång, tid utsattes, inom hvilken ansökningar i berörde hänseenden
skulle till vederbörande inlemnas, på det att role-jemknings-förrättningen
ej måtte komma att onödigtvis uppskjutas.
1 anseende härtill samt enär vederbörande rotehållare så mycket
mindre kunna skäligen förebära okunnighet om den stadgade praescriptionsliden,
som Kungörelserne derom blifvit i socknarnes kyrkor behörigen
uppläste, hvadan de, som denna tid försulit, hafva att skylla sig sjelfve.
8
Stats- samt Allm. Bese. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 163.
om de galt miste om det understöd, hvaraf de tilläfventyrs eljest kommit
i åtnjutande; få Utskotten tillstyrka,
att Niclas Jönssons berörde anmärkning icke måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Hvad sedermera angår Niclas Jönssons förslag, alt först en allmän
jemkning måtte företagas uti den år 181 i verkställde extra rotering i
Skåne och sedermera rotehållarne höras, om de, mot nedsättning till en
tredjedel deruti, ville åtaga sig det ständiga knektehållet; så få Utskotten
upplysa, att enahanda yrkande vid sisllidne Riksdag utgjorde föremål
för Rikets Ständers pröfning, och alt- Utskotten, till hvilka frågan remitterades,
afstyrkte yrkandet, på den grund, att detsamma, som stöde i
strid med Rikets Ständers vid 1828, 1829 och i83o årens Riksdag laltade
och Kongl. Maj:ls Nådiga bifall hemställda här ofvan omförmälde beslut,
otvifvelagligt skulle, om det hifölles, leda till den följd, som Rikets
Ständer just befarat och velat undanrödja, nemligen att rotehållarne återgingo
till extra roleringen, såsom för dem af ett afgjordt företräde, och
alt tvänne Infanteri-Regementen till styrka och bestånd rubbades, om ej
helt och hållet upplöstes; samt att en återgång till extra rolerings-skyldigheten
vore så mycket mera betänklig, som denna skyldighet finge fullgöras
genom presterande af hästar i stället för manskap; hvilken förändring,
i händelse af krig, skulle för Rikets försvar, i en så vidsträckt
gränse-provins som Skåne, vara af högst menligt inflytande; och ehuruväl
den omständighet egt rum, att alla de extra rotehållare, som vid de år
1813 med dem pålyste sammanträden uteblefvo, till följd af det i Kungörelserne
om desse sammanträden gjorde föreskrifter, ansågos hafva bifallit
att åtaga sig det ordinarie knektehållet, på de vilkor, som i Kongl. Majrts Nådiga
Proposition derom voro ulfästade; så finna Utskotten likväl, på enahanda
skäl, hvilka Utskotten vid sisllidne Riksdag, på sätt ofvanberördt
är, i ämnet åberopat. Niclas Jönssons ifrågavarande yrkande ej böra bifallas
samt tillstyrka derföre,
alt detsamma måtte förfalla.
Vidkommande härefter den verkställda jemkningen af ordinarie roteringen
i Skåne; så hafva Utskotten tagit kännedom om så väl rote-jemknings-längden,
som ock de Utskotten lillhandakomne, saken rörande, handlingar;
och som Utskotten, lika med Kongl. JYlaj:t, funnit rotejemkningen
hafva
Stats- samt Allm. Bcsr. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1G3.
9
hafva blifvit, med vårdande af allmän och enskild rätt och i enlighet med
de af Rikets Ständer dervid bestämde och af Kongl. Maj:t i Nåder gilla
de
grunder, fullbordad, fä Utskotten tillstyrka ,
att Rikets Ständer bos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla,
att de, med godkännande af hvad Kongl. Majit i ämnet åtgjort,
, jemväl för deras del, till vederbörandes efterrättelse
fastställa omförmälde rote-jemknings-längd.
Stockholm den 12 Mars 184 r.
Emot Utskottens beslut anmäldes följande reservation af Riksdagsfullmägtigen
Niclas Jönsson Rån Christianstads Län: J’Då jag af de sammansatta
UlskoLtens Utlåtande, rörande rotejemkningen i Skåne, finner, att
Utskotten uppfattat min motion så, sorn. skulle jag hafva åsyftat någon
återgång eller förändring af hvad denna fråga redan blifvit vidgjordt, så
anser jag mig skyldig förklara, att detta ingalunda varit min mening, ej
eller att framställa någon anmärkning emot Konungens Befallningshafvandes
åtgärder härutinnan, men väl och med afseende å hvad, som i Betänkandet
förekommer, angående nödvändigheten och ändamålsenligheten
af det i Kongl. Instructionen den 4 Maj i838 föreskrifna sältet att utröna,
hvilka rotar vore i behof af hjelp, har jag önskat fästa uppmärksamheten
derå, alt många verkligen hjelpbehöfvande rotar gått miste om erhållandet
deraf, just derföre, alt de ej förstått alt inom den utsatta tiden anmäla
sig dertill, behörigen documenterade med skiftes-taxerings-, bevillningsm.
fl. handlingar, samt för alt sådant i framtiden må kunna undvikas,
föreslå, att, när någon jemkning i Skånska roteringen tilläfventyrs framdeles
kan ifrågakomma, en Commi-sion då må för sådant ändamål nedsättas
häradsvis och med sockne-ombud utaf Nämnden, de der bäst och tillförlitligast
kunna uppgifva hvarje hemmans och lägenhets beskaffenhet, natur
samt större eller mindre afkastning; varande min öfvertygelse, att
genom en sådan åtgärd ingens verkliga rätt blefve förnärmad.
Hvad serskildt rörer extra roteringen, så vill jag hoppas, att Rikets
Ständer icke nu meddela stadfästelse derå, då för en dylik åtgärd,
JBih. till R. St. Prot. 1840 och 1841• 4 Sami. 2 A/d. 36 Haft. s
3 0 Stuts- samt Allm. Besv.- och Ekon.-UtsTcottcns Betänkande, N:o 164.
så vidt den rörer Skånska roteringen, liden ej synes ännu vara för
handen.’’
N:o 164.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Mars, kl, 12 rnidd.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om. dels skyndsam verkställighet
af rote-jemkningen i Vesterbottens och Norrbottens Län,
och dels rättighet för vederbörande rotehållare vid Vesterbottens
Regemente att erhålla utdelning af de rotef riket s-medel,
hvilka af vacante rotar inom nämnde Län till Stats-Verket
influtit.
Uti en hos Hederv. Bonde-Ståndet väckt, till Utskottens gemensamma
handläggning remitterad, motion, hafva Riksdags-fullmägtige Johan
Jacob Rutberg och J. Lundberg från Norrbottens Län samt Anders Nordmark
och Olof Olofsson från Vesterbottens Län anfört: att, vid knekte
contractets
upprättande med nämnde Provinser, det blifvit bestämdt, att
de nyhemman, som, efter contractels upprättande, i orten tillkom me, skulle
indelas den gamla roteringen till godo; att ehuru, till följd deraf, det
vore rotehållarnes lagliga rätt att erhålla lättnad i sitt roteringsbesvär,
allt efter som nyhemmanen inträdde i skatt; rotehållarne likväl ännu
icke kommit i åtnjutande af denna rätt, ulan rotefrihets-afgiften af de tillkomne
nyhemmanen istället blifvit till Stats-Verket indragne. Visserligen
hade Rikets Ständer vid 1828 och i83o årens Riksdag, anslagit 1,600 R:dr
alt årligen utgå såsom ersättning till rotehållarne för berörde rotefrihetsafgifl,
hvilken antagits utgöra ungefär ett lika belopp för hvarje år; men
dels hade de 5 sisla åren rote-vacance-afgiften af omförmälde nyhemman
utgått till vida större belopp, så att den afgift, som under dessa och näst
föregående 5 åren till Stats-verket influtit, och hvilken bordt rotehållarne
tillkomma, men blifvit dem undanhållen, utgjorde en summa af mer än
22,000 Rrdr B:co, dels bade rotehållarne ej ännu erhållit utdelning af det
anslag, som Rikets Ständer, på sätt förenämndt är, beviljat; och bar, i
anseende härtill, blifvit yrkadi, att rotehållarne måtte icke allenast erhålla
ersättning för be;örde summa, 22,000 R:dr, utan ock för framtiden
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 164. 11
tryggås mot det öfverklagade förhållandet, genom skyndsam verkställighet
af det redan fattad beslutet om rotejemkningen i Länen.
Utskotten gå nu först att besvara frågan om rotejemkningens
skyndsamma verkställande i ofvannämnde Län; och få Utskotten härvid
upplysa: att Kongl. Majit i uti Nådig Skrifvelse vid sisth Riksdag gifvit
Rikets Ständer tillkänna, bland annat, att Kongl. Majit funnit en provisionel
jemkning vid Vesterbottens Regemente lämplig, för att medelst tilldelning
af i skatt ingångna nyhemman och lägenheter, intilldess en definitiv
jemkning kunde för sig gå och blifva fastställd, i mon af tillgång,
understödja gamla ordinarie rotar; att lik väl endast de nyhemman borde till
gamla rotarnes förstärkning användas, hvilka voro för svaga rotar nödige och
behöfl ige; men alt deremot de öfrige borde anses såsom tillgång för indelning
af nya soldat-rotar i en framtid; och hafva Rikets Ständer derefter
vid samma Riksdag hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att
Kongl. Majtt läcktes låta böra rotehållarne vid Vesterbottens Regemente,
huruvida de ville afsäga sig anspråk på bidrag i gamla roteringen af
de hemman, som, efter en skeende reglering, iskatt inginge; men att, om
en sådan afsägelse icke skedde, rote-regreringen da måtte, på sätt Kongl.
Majit'föreslagit, provisionelt verkställas; att Kongl. Majit, i anledning häraf,
och sedan rotehållarne vid Regementet blifvit hörde, med bifall lill deras
allmänt yttrade önskan, att rotejemkningen måtte ske provisionelt, för
verkställande deiaf tillsatt en Comité och för den utfärdat Nådig Instruction,
samt att, enligt de upplysningar, som Utskotten erhållit, rotejemkningen
skall blifvit uti såväl Norrbottens som Vesterbottens Län fullbordad,
men att fullständiga handlingar, rörande densamma, ännu icke till
Kongl. Majit inkommit.
Utskotten finna, vid sådant förhållande, sig böra tillstyrka,
att den väckta frågan om åtgärders vidtagande, för vinnande
af ett skyndsamt afgörande af rotejemkningen i ofvannämnde
Län icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Hvad sedermera beträffar yrkandet, att nämnde rotehållare måtte
erhålla ersättning för de medel, som under de sisla i o åren till Stats-Verket
influtit, såsom rotefrihets-afgift för vacant,i rotar inom Länen och hvilka
medel förmodats uppgå till ett belopp af 22,000 Ridr; så få Utskotten anföra,
alt, sedan Rikets Ständer äfvenledes vid sistlidne Riksdag bifallit
12 Stats- samt Allm. Besv. och Eicon. Utskottens Betänkande, N:o 164.
Kongl. Maj:ts förslag, att de nyhemman, som ej utgjorde roleringen in natura,
derefter skulle erlägga vacance-afgift till det belopp, som, efter de
årliga markegångs-sättningarne, motsvarade knekte-besväret, Kongl. Majit
uti högstberörde Nådiga Instruclion förordnat, uti 12 §., att, beträffande
de rotefrihets-medel, som under den då förflutna tiden till Stats-verket
ingått, och hvarpå rotehåilarne gjorde anspråk, samt till godtgörande hvaraf
Rikets Ständer beviljat anslag,, Kongl. Majlis Befallningshafvande skulle
ega att från Stats-Contoret reqvirera de ifrån 183o års början till 1834 års
utgång till Stats-Verket influtne ifrågavarande medel, hvarefter det skulle
tillhöra Committerade för ifrågavarande rotejemkningen attlåta desamma komma
både stam- och strö-rotarne tillgodo, till så stor del, som dessa af Committerade
kunde anses vara af undsättning i roteringen i behof, och, efter
enahanda grund, som för rotejemkningen Klefve antagen; samt uti i3 §.
att på enahanda sätt och efter samma grund, hvarje till understöd berättigad
rote äfven derefter skulle undfå sin tillständiga anpart uti den större,
, emot roterings-besväret svarande, ersättning, som från och med år i835
och derefter komme att, af samtlige i skatt ingångne nyhemman i begge
Länen, erläggas, så länge och intilldess nu förestående provisionella rotejemkning
blifvit i behörig ordning faststäld.
Vid nu otnförmälda förhållanden finna Utskotten några ytterligare
åtgärder härvid, på sätt molionärerne ifrågaställt, ej vara af noden; och få
Utskotten derföre tillstyrka,
att den gjorda framställningen derom icke eller måtte föranleda
till någon Rikets Ständers vidare åtgärd.
Stockholm den 12 Mars 1841.
N:o i65.
Ank. lill Exp, Utsk. den 14 Mars, kl. 12 nödd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om upphof ande af en del
Quarantaines-afgifter.
Uti en hos Vällofl. Borgare-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet
remmitterad motion, har Herr TVijk, Olof, yrkat, att vissa af de nu utgående
quarantaines-afgifter böra afskaffas, samt Staten hädanefter underhålla qua
-
Slats- samt Allm. Bestoch Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 165. 13
rantaines-anstallerne egentligen på elen grund, att dessa tillkommit för att
skydda landet från svåra smittosamma sjukdomar; och vore, efter motionärens
förmenande, lämpligast att i och för detta ändamål anlita tullmedlen.
Uti motionen har ytterligare blifvit anfördt, att Läst-ajgiftcn, sorn
ensamt drabbar skepps-rederierne, är högst orimlig, ej allenast uti sjelfva
drvgheten och den höga lösen för practican, utan äfven genom det uppehåll,
som förorsakas, hvarunder en dyrbar tid går förlorad, och förlust uppstår,
i och för underhållet och aflöningen för skeppsbesättningen; samt att
c/uarantaines-ajgijten ä lasten är af den beskaffenhet, att den aldrig kan ingå
uti beräkning vid en handels-speculation.
Slutligen har motionären förklarat, att, hvad anginge fartyg, vare sig
Svenska eller utländska, som äro destinerade från utländsk till utländsk
hamn och som behöfva att anlita quarantaines-Inrältningen på Känsö, så ansåge
motionären, att afgift derför, så väl i afseende på fartyg och last, som
personer, hvilka kunna behöfva att till vård uti Inrättningens sjukhus intagas,
borde, på ett sätt, som bäst säkrar Inrättningens begagnande och derjemte
lemnar en inkomst för dess vidmagtbållande, af Kongl. Maj:t i Nåder
bestämmas, samt att en underdånig framställning härom af Rikets Ständer
torde böra göras.
Sedan Stats-Utskottet ansett nödigt att, för behandlingen af denna
fråga, sammanträda med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, så hafva
Utskotten densamma, jemte de inom Borgare-Ståndet afgifna, remissen åtföljande,
yttranden, i öfvervägande tagit; men få härvid förklara, att Utskotten,
då hvarken Kongl. Maj.t derom gifvit Dess Nådiga tanka tillkänna
eller vederbörande Embets-myndigheter blifvit i ämnet hörda, anse sig
förhindrade att uti sakens sålunda ännu outredda skick, tillstyrka det af
Herr fVijk ifrågaställa upphörande af vissa utaf de nu utgående quarantainesahdfterne,
samt ersättning af Stals-medel för den brist, som derigenom
skulle uppkomma; och hemställa Utskotten derföre,
att denna motion icke må lör närvarande till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den fa Mars iSzji.
14
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 166, j67.
N:o 166.
Ank. till Exp. Utsi. den 14 Mars, kl. 12 rnidd.
*
Utlåtande, i anlddmng af väckt fråga, om åtgärders vidtagande
för Haf veriets af skaffande.
Uti en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskotten
remmitterad, motion, har Herr Rosenqvist, Fredric Leonard, på anförda
skäl, föreslagit, att det så kallade llafveriet måtte af Rikets Ständer upphäfv-as,
såsom alltför mycket betungande för de hemmans-åboer, som detsamma ut
gjorde;
men, då Stats-Utskottet, uti Utlåtandet J\:o 288, hvilket blifvit af
trenne Riks-Stånd bifallet, ledan afgifvit yttrande och förslag i förevarande
ämne, så få Utskotten hemställa,
att Herr Rosenqvists ofvanberörde motion icke måtte föranleda
till någon vidare och serskild åtgärd.
Stockholm den 12 Mars 1841 •
N:0 167;
Ani. till Exp. Utsi. deD 14 Mars, II. 12 midde
Memorial, i anledning af återremiss å Utlåtandet, N:o 42.
Utskottens nämnde Utlåtande, angående väckt fråga om inrättande
af en Skola i Arvika Köping, har af Ridderskapet och Adeln blifvit återremitteradt;
men då det samma är vordet bifallet af Preste- och BorgareStånden
den 19 October sistlidne år, och Bonde-Ståndet den 7 i samma
månad, i anseende hvartill frågan, jemlikt ^5 §. Riksdags-Ordningen, är
genom trenne Stånds beslut afgjord, så
kan någon vidare behanling deraf, å Utskottens sida icke ega
rum.
Stockholm den 12 Mars 1841 •
Stats- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottens Mamorial, N:o 16S, 169. 15
N:o t68.
Ank. lill Exp. Utsk. den 14 Mars kl. 12 midd.
Memorial, i an7edning af återremiss å Utlåtandet N:o 45.
Utskottens nämnde Utlåtande, angående besittnings-rätten till AnnexStarn-
Mensal- och Kyrkohemman i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus Län
för de å desse hemman antagne åboer, har blifvit bifallet af Höglofl. Ridderskapel
och Adeln den g November sistlidne år samt af Högvördige
Preste-Ståndet och Välloflige Borgare-Ståndet den ip nästförutgångne October;
men deremot ålerremitteradt af Hedervärda Bonde-Ståndet den io
i samma månad; och sorn, enligt §. Riksdags-Ordningen, frågan sålanda
är genom trenne Riks-Stånds beslut afgjord, så få Utskotten endast
tillkännagifva, att någon vidare behanling af frågan å Utskottens
sida icke kan ega rum.
Stockholm den 12 Mars i84i.
N:o i6p.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Mars, kl. 1 e, m.
Memorial, i anledning af återremiss d Utlåtandet, JV:o 4g.
Detta Utlåtande, afgifvet i anledning af väckt fråga om lika beskattning
å all jord inom Riket, m. m., har blifvit af Hederv. Bonde-Ståndet
återremitteradt; men då detsamma är- vordet bifallet af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln den 14 nästlidne October samt af Idögv. Preste- och Välofl.
Borgare-Stånden den ig i samma månad, i anseende hvartill frågan,
jemlikt 70 §. Riksdags-Ordningen, är genom trenne Stånds beslut afgjord,
så
kan någon vidare behandling deraf, å Utskottens sida, icke
ega rum.
Stockholm den 12 Mars 184
1C Stats- samt Allni. Besv. ock Ekon. Utskottens Memorial, N:o 170, 171.
N;0 170.
Ant. till £xp, Utsk, den 14 Mars kl. 12 midd.
Memorial, i anledning af återremiss af Utlåtandet, N:o 5 <7.
Utskottens närande Utlåtande, rörande stuterien och häst-afvelns
förbättrande inom Riket, har blifvit af Hederv. Bonde-Ståndet återremitteradt;
men sora detsamma blifvit bifallet af Högloft Ridderskapet och
Adeln den 2 December sistlidne år, samt af Hög v. Preste- och Valof],
Borgare-Stånden den 4!uti samma månad, i anseende hvartill frågan,
jemlikt 75 §. Riksdags-Ordningen, är genom tvenne Stånds beslut afgjord,
så
kan någon vidare behandling deraf, å Utskottens sida, icke
ega rum.. •
Stockholm den 12 Mars 1841 •
]N':o 171*
Ank, till Exp. Utsk, den 14 Mars kl. 12 midd.]
Memorial, i anledning af återremiss af Utlåtandet, N\o 64*
Utskottens nämnde Utlåtande, afgifvet i anledning af vackt fråga
om Stats-bidrag till en i Götheborg inrättad Elementar-skola för unga
Sjömän, har blifvit af Vällofl. Borgare-Ståndet återremitteradt; men som
detsamma är vordet bifallet af Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hederv,
Bonde-Ståndet den 4 December sistlidne år och af Högv. PresteStåndet
den 5 i samma månad, i anseende hvartill frågan, jemlikt ^5 §.
Riksdags-Ordningen, är genom tvenne Stånds beslut afgjord., så
kan någon vidare behandling deraf, å Utskottens sida, icke
ega rum.
Stockholm den 13 Mars 184
N:o 172.
Stats- samt Allm. Best.- och Ekon.- Utskottens Memorial, N:o 172, 173.
17
N:o 172.
Ank. lill Exp, Utsk. den 14 Mars, kl, 12 mield.
Memoria1, i anledning af återremiss aj Utlåtandet, JY.o j3.
Detta Utskottens Utlåtande, afgifvet, i anledning af väckt fråga om
dels inrättandet af ett Gymnasium i Sölvitsborg och dels af en Apologistskola
derstädes, har blifvit återremitteradt af Vällofl. Borgare-Ståndet;
men som detsamma är vordet bifallet af Höglofl Ridderskapet och Adeln
den 2 December sistlidne år, af Högvördige Preste-Ståndet den 4 i samma
månad och af Hedervärda Bonde-Ståndet den 2b näslförutgångne November,
i anseende hvartill frågan, jemlikt §. Riksdags-Ordningen, algenom
trenne Stånds beslut afgjord, så
kan någon vidare behandling deraf, å Utskottens sida, icke
ega rum.
Stockholm den 12 Mars 1841.
N:o 173.
Ank, till Exp. Utsk. den 14 Mars, kl. i2 midd.
Memorial, i aidedning af erhållen återremiss af Utlåtandet, N\o 106.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet har Utskottens nämnde Utlåtande, i
anledning af väckt motion om vidlagande af åtskillige förändringar uti
Författningarne, angående Postväsendet, rn. in., blifvit till Utskotten återremitteradt;
men då,, enligt ankomne Protocolls-Utdrag., berörde Utlåtande
är vordet bifallet af Preste-Ståndet den 23 sistlidne December, af Bonde-Ståndet
den 3o i samma månad, samt af Ridderskapet och Adeln deri
20 Januari innevarande år, hvadan, jemlikt 75 §. Riksdags-Ordningen, frågan
är genom 3:ne Riks-Stånds beslut afgjord,
hafva Utskotten funnit någon åtgärd, i anledning af den erhållna
återremissen, icke Vara att vidtaga.
Stockholm den 12 Mars 1841 *
Bih. till II. St. Proh 184° ocA 1841. 4 Sami. 2 AJd■ 36 Haft. 3
18. Stats- samt Alinia Bese.- och Ekan ^-Utskottens Memorial, N:o 174, 175.
N:o iy4*
Ank. till Exp. Utsk. den 14 Mars, kl, 12 middi.
Memorial, i anledning-äf erhållen återremiss af Utlåtandet,
JV:o iog.
Delta Utskottens Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förhöjd,
skjutslega vintertiden, emellan Grisslehamn och Eckerön, m. m. har blifvit
af Hoglofl. Ridderskapet och Adeln Aterremmitteradt; men som detsamma
blifvit bifallet af Högvördiga Preste-Ståndet den 23 December
istlidne år och af Hedervärda Bonde-Ståndet den 3o i samma månad,
arnt al Välloll. Borgare-Ståndet ilen i3 Januari innevarande år, i anseende
hvartill frågan, jemlikt 70 §. Riksdags-Ordningen, är genom trenne
Stånds beslut afgjord, hafva Utskotten
ansett någon åtgärd, i anledning af den erhållna återremissen,
icke vara att vidtaga.
Stockholm den 12 Mars iS4'-
N:o 170.
Ank. till Exp. Utsk. den 14 Märs kl. 12 ni.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss; af Betänkandet,,
N:o 1 10.
Della Betänkande, afgifvet, i anledning af väckt fråga om lindring
för de rustande vid Smålands Grenadier-Bataljon i en del prtestationer,
har blifvit af Bonde-Ståndet till Utskotten återremiteradt; men sorn detsamma
är vordet bifallet af Ridderskapet och Adeln den 23, af Preste*-.'
Ståndet den 20, och af Borgare-Ståndet den ii8 sistlidne Januari, i anseende
hvartill frågan., till följd af 75 §. Riksdags-Ordningen, är genom
trenne Stånds beslut afgjord, sä
hafva Utskotten ansett någon åtgärd, i anledning af den
erhållna återremissen, icke vara att vidtaga.
Stockholm de-n 12 Mars 184,1-
State- samt Allm. Bcsv. och Ekon.-Utskottens Memorial, N:o 176, och 177.
19
N:o 176.
Ank, till Exp. Utsk. den 14 Mars kl. 12 m.
Memorial, i anledning af återremiss af Betänkandet, N:o lil.
Delta Betänkande, afgifvet, i anledning af vackt fråga om befrielse
för rotehållare från skyldigheten att ersätta klädespersedlar, sorn skadas
af mal, har blifvit af Bonde-Ståndet återremitterad!, men som detsamma
är vordet bifallet af Rsdderskapet och Adeln den rs3, af Preste-Ståndet
den 20 och af Bonde-Ståndet den 18 sisth Januari., i anseende hvartill
frågan, jemlikt 70 §. Riksdags-Ordningen, är genom Irenne Stånds beslut
afgjord, så
kan någon vidare behandling deraf, å Utskottens sida,, icke
ega rum.
Slockholm den J2 Mars iSji.
N:o 177-
Ank. till Exp. Utsk. den 14 Mars kl.. 12 mield.
Memorial,, i anledning aj erhållen äterremiss of Belänkandet,
JV.o
Detta Betänkande, afgifvet, i anledning af väckt fråga om ersättning
till'rotehållare vid Dal-Regementet för slitning af soldaternes vid Regementet
klädespersedlar under ai bets-commenderingar, har blifvit åtei remitteradt
af Ridderskapet och Adeln; men som detsamma ar vordet bifallet
af Preste- och Borgare-Stånden den a3 sistlidne Januari samt af BondeSlåndet
den 16 i samma månad, i anseende hvartill frågan, jemlikt 70
§. Riksdags-ordningen, ar genom Irenne Riks-Ständs beslut afgjord, så
kan någon vidare åtgärd, i anledning deraf,, å Utskottens sida
icke ega rum.
Slockboli» den 12 Mars 18/^ 1.
STOCKHOLM, Elmuns och Granbergs Tryckeri, i84i.
Stats- samt Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Betänkande, N.-o 178. 1
N:o 178.
Ank. till Exp. Utsk. den 15 Mars 1841, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta frågor om förändring af
och lindring uti beskattningen å Qvarnar, m. m.
Inom det Hedervärda Bonde-Ståndet hafva följande motioner i dessa
ämnen blifvit väckta och till Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskotten
remitterade, nemligen:
l:o af Riksdagsfullinägtigen Lars Larsson från Elfsborgs Län, som
yrkat, att, då jemnlikhet i all beskattning medborgare emellan uti enahanda
näringar är lika nödvändig som rättvis, Rikets Ständer, med afseende
härå, måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla deras önskan,
att, vid anläggandet af nya Tullmjölqvarnar på landet, desse måtte varda
befriade från åsättande grundskatt, i likhet med hvad för dylika verk och
inrättningar på Städernas områden är vordet stadgadt genom Kongl. Förordningen
den 13 Augusti 1835;
2:o af Riksdagsfullmägtigen Pehr Mårtensson från Jönköpings Län,
sorn, till förekommande af eller lindring uti de olägenheter och svårigheter,
hvilka härröra från antingen felagtiga eller ock vid verkställigheten
missförstådda grunder och föreskrifter för mjölqvarnars skattläggning, föreslagit
följande förändringar uti och förklaringar till de i dessa hänseenden
gällande stadgar och författningar, nemligen:
a) att de hittills påbjudna och i Kammar-Collegii Cireulaire den 7
December 1804 förordnade undersökningarne, som skola föregå mjölqvarnars
anläggning eller förändring med rättighet att derå mala för tull, till
utrönande af det spanmålsbelopp, som till afverkning vid samma qvarnlägenhet
årligen kan vara att påräkna, hädanefter må upphöra, så att hvar
och en, som dertill har vilja och lägenhet, må ega rätt att mjölqvarnar
anlägga och derå för tull mala, endast med det vilkor, att han, förr än
sådant sker, hos Landshöfdinge-Embetet anmäler sitt företag, hvarefter det,
på sätt med taxering i öfrigt tillgår, må af de årliga Berednings-, Taxerings-
och Pröfnings-Comitéerna bero att, på för handen varande skäl och
grunder, årligen bestämma den skatte-afgift, som qvarnegaren bör i och för
sin tulltägt erlägga. Kommandes den i Kongl. Brefvet den 20 Juni 1805,
Bih. till R. St, Prot, 1840 och 1841- 4 Sami. 2 A/d, 37 Haft, 1
2 Stats- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, N\o 178.
i tillgjordt genom Kammar-Collegii Circulaire den 31 Juli samma år, meddelade
föreskriften, att tull-mjölqvarn, som icke kan indraga åtminstone
fyra tunnor spanmål i tull om året, icke bör tillåtas, genom antagandet
af detta förslag, att upphäfvas;
b) att qvarnegare, som innehar en husbehofsqvarn och en tull-mjölqvarn,
må ega rätt att hafva dessa begge qvarnar under samma tak, utan
att behöfva skatta för mera än den ena till tu 11 tägt anmälda qvarnen, då,
i fall den andra, icke skattlagda, qvarnen begagnas till förmälning af spanmål
mot tull, qvarnegaren kommer att derför ansvara efter lag. Motionären
hav såsom skäl för antagandet af detta förslag anfört, att, vid inträffande
nöd och missväxtår, det ofta händer, att den fattigare och största
delen af allmogen måste tillgripa nödbrödsämnen, hvilka de icke kunna
få förmalda å tullqvarnarne, utan endast hos qvarnegare, som hafva 2:ne
qvarnar, af hvilka den ena är för tulltägt skattlagd, men den andra och
sämre icke begagnas Lill annat än så kallad husbehofsmäld, och å hvilken
senare det endast blifver tillåtet för de fattige att utan afgift förmala sina
nödbrödsämnen. Om qvarnegare nu ej utan i serskilda qvarnhus får hafva
2:ne qvarnar, så inträffar, att kostnaden härför blir större än den deraf
härflytande fördelen, hvadan han nödgas att rifva eller nedlägga husbehofsqvarnen,
då ingen utväg sedermera finnes till hjelp i ofvannämnde afse
eriden
för de omkringboende fattige;
c) att egare af sqvaltqvarn, som är till tulltägt skattlagd, må ega rätt
att, efter derom hos vederbörande gjord anmälan, på annan qvarnegare i
grannskapet öfverlåta sin tulltägtsrätt, så att den, som innehar husbehofsqvarn,
må, efter en sådan qvarnegare emellan öfverenskommen och hos
vederbörande till behörig annotering för blifvande taxering anmäld öfverlåtelse,
utan några vidare omvägar eller ansökningar, få på sin förra husbehofsqvarn
mala för tull, denna qvarn må nu vara bygd för sig eller
sammanbyggd under samma tak med förut skattlagdt qvarnverk;
3:o af Riksdagsfullmägtige från Gottland Per Burges och Christen
Persson Sojdeby, hvilka, i anledning deraf, att Konungens Befallningshafvande
på Gottland utfärdat förbud för, der på orten allmänt begagnade,,
så kallade hästqvarnars upplåtande äfven till andra personers bruk, hemställt,
att sådana husbehofsqvarnar må till andras begagnande få upplåtas
under de kortare tider, sådant kan ske, äfvensom alt åt dem, hvilka uppfört
eller ämna att bygga hästqvarnar eller väderqvarnar å Gottland, må.
Stats- samt Allm. Bcsv,- och Ekon.-Utskoltcns Betänkande N\o 178. 3
lemnäs öppen rält alt låta närboende, emot någon lämplig ersättning, förmala
sin säd å samma qvarnar, och att för den inkomst, som derigenom
möjligen skulle kunna utöfver skade-ersättningen inflyta, en skälig bevillning
må komma att erläggas, hvilken billigast torde af Taxerings-Comitéerna
uppgöras och bestämmas; och hafva motionärerne, såsom skäl för
bifall härtill, anfört: att bögst få och derjemte obetydliga vattenqvarnar
linnas å Gottland, hvadan väderqvarnar och hästqvarnar äro de, som egentligen
kunna der påräknas för sädens förmälning; att kostnaden för en sådan
qvarn är så betydlig, att egare af mindre hemmansdelar icke hafva
råd att uppföra dylika verk, vid hvilket förhållande, och då det är förbjudet
för dem att tillita qvarnegare om förmälning af deras spanmål,
de nödgas att verkställa detta arbete å handqvarnar, hvilket åter för dessa
mindre bemedlade personer medför alltför stor uppoffring af tid och arbete,
som de till större nytta för sig sjelfva eljest kunde hafva användt, m. m.;
4:o af Riksdagsfullmägtigen Anders Nilsson från Östergöthland,
som, med anledning deraf, att det i senare tider förmenats qvarnegare
att hafva skattlagd qvarn och husbehofsqvarn i samma qvarnhus, samt
Kammar-Collegii Advocat-Fiscals-Embete äfven i öfverensstämmelse härmed
fortfarande yrkat, att sådane husbehofs-qvarnstenar antingen må
utvräkas eller förseglas, begärt att få fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
å det både orättvisa och våldsamma uti nämnde åtgärder,
hvilka innebära ett kränkande af eganderätten så vida, som hvarje jordegare
har ovilkorlig rält till husbehofsqvarn, och då dessutom det måste
tagas i betraktande, att dessa förbjudna husbehofsqvarnar på många ställen
liro så gamla, att de redan funnos i qvarnbuset å den tid, då skattläggning
å den eller de öfriga qvarnarne derstädes egde rum, samt att det
ofia inträffar, att tillgången ä vatten finnes på ett sådant ställe, hvars belägenhet
förhindrar uppbyggandet derstädes af mera än ett qvarnhus, hvarigenom
i det fall, att husbehofsqvaras inrymmande i detsamma blir förbjuden,
jordegaren måste alldeles gå miste om fördelen att hafva en sådan
qvarn, hvilket dock icke vore med billighet förenligt och med urgamla
fri- {och rättigheter öfverensstämmande. Om meningen med omförmälde
förbud vore att förhindra underslef och försnillning, så torde det ej eller,
i motionärens tanka, uppfylla ett sådant ändamål, enär missbruk i berörda
hänseenden lika lätt kunna ega rum, om de båda qvarnarne äro anlagda
i aldeles bredvid hvarandra uppbygda qvarnhus eller om de finnas i
ett och samma qvarnhus, då det ej är med serdeles besvär förbundet ätt
bära en säck tio lill tjugu alnar längre väg»
4 Stats- samt Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Betankandej N-.o 178.
Då, utom alla dessa, af det ifrågavarande förbudet härrörande, olägenheter,
stora kostnader derigenom äfvenledes tillskyndas de qvarnegare,
som nödgas uppföra nya hus för sina husbehofsqvarnar, så bar motionären
yttrat den förhoppning, att Rikets Ständer måtte behjerta detta ärende,
och medverka dertill, att det sålunda af honom öfverklagade förbudet för
qvarnegare att i samma hus, der de hafva tullqvarnstenar, inhysa och begagna
ett par stenar för husbehofsmäldens förmälning, må upphäfvas.
Uti denna motion hafva Riksdagsfullmägtige Peter Persson från \<lelfors,
samt Jonas Johannesson och Peter Mårtensson från Jönköpings Län
instämt;
5:o af Puksdagsfullmägtigen Pehr Jönsson från Christianstads Lä'n,
som fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att de gamla berustade qvarnarne
hafva, genom tillkomsten af en mängd nya qvarnverk, så förlorat i den
inkomst, hvilken för dem beräknats vid rustningens åsättande, att de icke
mera kunna densamma fullgöra; och har motionären, under uttryckande
af den åsigt, att rättelse i detta fall svårligen icke kan eller bör låta sig
göra genom rubbning uti indelningsverket, till Rikets Ständers ombepröfvande
hemställt ärendet, på det nödiga åtgärder, i omförmälda afseende,
må kunna vidtagas. Och har motionären, för närmare utredning -af saken, låtit
motionen åtföljas af åtskilliga Utdrag af Skånska Regementenas Indelningsverk,
samt af en besvärsskrift, ingifven till Kongl. Maj:t, i anledning af
Kammar-Collegii Utslag öfver en ansökning att få anlägga en ny qvarn vid
Gislöf; samt
6:0 af Riksdagsfullmägtigen Petter Persson från Calmar Län, som
yrkat, att, sedan genom Kongl. Kungörelsen den 29 April 1830 blifvit
stadgadt, att de skattläggning underkastade Lego- och Salu-sågar, hvilka
derefter anlades, icke skola någon grundränta åsättas, utan såsom Fabriksinrättningar
betraktas och endast tili bevillning beräknas, det äfven måtte
varda tillåtet för de äldre skattlagda sågverken att, lika med nämnde
salusågar, få försäga huru mycket som helst, oberoende af de hittills varande
inskränkningarne, i afseende på sågnings-beloppet, samt utan någon
tillökning i deras åsätta grundräntor och skatter, eller, om sådant icke ansåges
kunna dem medgifvas, att de då måtte, med befrielse från erläggande
af den dem påförda grundräntan, samt mot frihet lill oinskränkt sågningsrätlighet,
i likhet med de nyanlagda salusågarne, för sin tillverkning
få erlägga bevillning, eller ock att de finge såga så mycket de förmå, utöfver
det vid skattläggningen beräknade årliga beloppet, mot erläggande af
bevillning för skillnaden eller öfverskotta.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottens Betänkande, N'.o 178.
5
Vid många föregående Riksdagar liar frågan om beskattningen å qvarnar
blifvit väckt, och äfvenväl vid åtskilliga tillfällen varit föremål för
Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet. Till ådagaläggande af Kongl. Majas
Nådiga åsigter i detta ämne torde, såsom i hög grad upplysande och såsom
jemväl egande full tillämplighet å frågan om grunderna för beskattningen
ä mjölqvarnar, här få i minnet återföras, hvad uti Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition lill Rikets Ständer den 13 Nov. 1828, angående förändrade
grunder för Lego- och Salusågars samt Valk- och Stampverks beskattning,
bland annat, finnes förmäldt, nemligen: att af de serskilda förslag, Karnmar-Collegium
i förevarande afseende framställt, det syntes ega företräde,
som åsyftade att afskaffa all grundränta å sågqvarnarne och att betrakta
dem endast såsom Fabriks-iurättniugar, deraf årlig bevillning efter deras
uppskattade värde, grundadt på afkastningen deraf, husbebofs-sågningen
likväl oberäknad, komme att såsom för fabriker i allmänhet erläggas samt
i Bevillnings-Förordningen regleras och bestämmas till ett sådant belopp,
sorn motsvarade både den nuvarande grundräntan och bevillningen, och
hvarigenom någon minskning för staten i dess af qvarnarne förut erhållna
inkomster icke syntes vara att befara. Såsom skäl till antagande af detta
förslag, framställde sig dels den likhet i beskattningen, som derigenom
skulle uppkomma, dels och i synnerhet den omständighet, att sågqvarnar
i sjelfva verket icke syntes hafva egenskap af sådan fast egendom, derå
grundskatt lämpligen bör ega rum, helst inkomsten deraf, beräknad in
natura eller penningar, desto mindre kan för längre tid bestämmas, som
det alltid blir svårt, om icke omöjligt, att, såsom grund för en sådan ständig
skatt, med någon tillförlitlighet utröna beloppet af den skog, som vid
en sådan inrättning för alltid kan komma att afverkas.
Häraf synes, att Kongl. Maj:t redan den tiden ansåg den gamla grunden
för qvarnars beskattning olämplig, och har sedermera, genom Kongl.
Maj:ts Nådiga Kungörelser den 29 April 1830 och den 13 Augusti 1835,
början skett med att förändra densamma och att beskatta qvarnar efter
bevillningsgrund; varandes uti nämnde Kungörelser anbefaldt: i den förra,
alt alla skattläggning underkastade Lego- och Salusågar samt Valk- och
Stampverk, hvilka, efter den tiden, komme att anläggas, icke skola någon
grundränta åsättas, utan såsom fabriksinrättningar betraktas och endast till
bevillning beräknas; samt, i den senare, att tullmjöl- och såg-qvarnar,
Valk- och Stampverk å städernas område, som efter den tiden komme att
anläggas, och äro af beskaffenhet att kunna grundränta åsättas, skola, i
stället för slik ränta, i likhet med fabriks-inrättningar, endast till bevill
-
6 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskotlens Betänkande, N.-o 178.
aning beräknas. För städerna är således genom denna senare Författning
redan med gifve t ett undantag frän den gamla grunden for beskattningen
äfven å mjölqvarnar, och häraf tinner man likaledes, att 2:ne olika hufvudgrunder
för beskattningen å qvarnverk nu och på samma gång äro gällande,
hvilket förhållande, i den tnon, sool det kommer att längre fortfara,
säkerligen medförer allt liera ojemnheter och olikheter i denna beskattning.
Utskotten få vidare anföra: att vid skattläggning af qvarnar har visst
mäldelag för hvarje qvarn s ädse varit taget i beräkning, äfvensom den
• mäldetillförsel, hvilken från mäidelaget varit att påräkna, och liar, med
ledning häraf, utredls, till hvad belopp qvarntullen kunde sig bestiga och
derefter ränta, enligt fastställda grunder, åsatt. Häraf uppkom helt naturligt
den grundsats, som i äldre tider oaflåtligen följdes, att mot intrång
genom nya qvarnars anläggning skydda de gamla, så alt de skulle kunna
■fortfarande utgöra sina grundräntor. Under en lång tid har detta förhållande
väl kunnat fortfara, men, till följd af en ökad folkmängd, samt då
man mer och mer måst erkänna nödvändigheten att icke inskränka til 1 -  gångarne på medlen för anskaffning af en så oumbärlig artikel som mjöl,
och derjem'e insett omöjligheten att noga afmäta qvarnarnes antal elter
det för handen varande behofvel, så har det inträffat, att, vid pröfning
af ansökningar om nya qvarn-anläggnitigar, sådane i senare tider mera
sällan blifvit afslagna, och har följden häraf åter blifvit, att de gamla
qvarnarne kommit i saknad af den vid deras skattläggning påräknade mäl
detillgången
och sålunda sattes ur stånd att utgöra sina gamla grundräntor.
Tillfälle att erhålla lindring eller nedsättning i dessa är väl öppet
lemnadt uti rättigheten alt söka förmedling, soin, då skäl dertill företinnas,
kan vara bifallen, men detta är förbundet med stora omgångar, svårigheter
och tidsutdrägt samt dessutom beroende på tillfälliga företeelser,
som för hvarje år kunna undergå förändringar, hvadan Utskotten ingalunda
kunna anse detta medel för jemkning uti qvarnbeskattningeu vara lämpligt
eller mot ändamålet svarande.
Oaktadt qvarnar icke äro att anse såsom annat än fabriker och såsorn
sådane äro underkastade förändringar, som hvarken på samma sätt
eller i lika grad ega rum med den skattskyldiga jorden, så hafva de likväl
från äldre tider betraktats lika dermed vid beskattningens uppgörande
och sålunda icke allenast blifvit åsätta grundräntor, utan äfven till en det
upptagne och beräknade uti indelningsverken, hvilket senare äfven synes
alldeles olämpligt, då man måste förutsätta stadga och varagtighet vid in
-
Stats- samt Altm. Besv.- och Ekon,-Utslottens Betankande, N:o 178. 7
delningen,, som likväl icke kunna påräknas hos qvarnar, hvilkas värde
och förmåga att utgöra sina skatter bero på en mängd tillfälligheter, helt
och hållet främmande för den indelda jorden, såsom eldsvådor, m. m.
På mund af hvad sålunda blifvit anfördt, anse Utskotten det vara
alldeles nödvändigt för undanrödjande af de nuvarande stora olikheter och
mindre rättsenlig» förhållanden, som vidlåda beskattningen å qvarnar, att
de grunder, som härvid nu gälla, bringas till likhet;, och är det äfven, i
Utskottens tanka, alldeles tydligt, att hela denna beskattning bör beräknas
efter bevillning samt grundräntorna å qvarnverk försvinna, hvarigenom
vunnes, dels att nämnda beskattning blefve rättsenlig och ställd i
riktigt förhållande till den öfrige beskattningen i Riket, dels- alt det oformliga
deruti, att qvarnarne nu erlägga sina skatter efter olika grunder,
komine att undanrödjas, och dels slutligen, att derigenom upphörde behofvet
af den återhållande kraft, som hittills måst göra sig mer eller mindre
gällande vid frågor om nya qvarnar» anläggande, i och för skyddande af
äldre sådana verk..
Då likväl Stats-Utskottet, uti sina Utlåtanden Niris 64 Litt. A och
157, afstyrkt förändring uti de hemman åtföljande grundskatter och ansett
anledning icke förekomma att, till förmon för egare af qvarn och sågverk,
göra undantag från denna grundsats, samt dessa Utlåtanden härutinnan
redan vunnit Rikets Ständers bifall, så hemställa Utskotten, att, då, till följd
häraf, någon förändring: vid innevarande Riksdag uti beskattningen å qvarnar
icke kan vidtagas,
Rikets Ständer mätte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att genom vederbörande embets-myndigheter måtte
utredas, hvilka och huru många qvarnar äro skattlagda
samt grundränta åsätta eller till rustning eller knektehåll
indelda, samt att Kongl. Majit, sedan detta, jemte beloppet
af grundräntorna m. nr/, sålunda blifvit fullständigt uppgifvet
och beräknadt, täcktes meddela Rikets näst sammanträdande
Ständer Nådig Proposition om upphörande af grundskatt
å qvarnar, samt vidtagande af de åtgärder, som i
sammanhang dermed blifva af nöden.
Efter hvad Utskotten här ofvan anfört, anse Utskotten något vidare
och serskildt Utlåtande icke erfordras, i anledning af Lars Larssons, Pehr
Jönssons och Petter Pehrssons förrberörde motioner samt förra, delen af
Pehr Mårtenssons motion.
$
Stats- samt Allm. Besv,- och Ekon.-Ulskottens Betänkande N.-o 178.
Hvad vidkommer dea af Anders Nilsson samt Pehr Mårtensson väckta
frågan derom, att liusbehofs-qvarnar måtte få bibehållas och anläggas
uti samma qvarnhus som tullqvarnar, så få Utskotten upplysa, att, sedan
Kammar-Collegium, medelst Utslag den 15 December 1797, förklarat, det
Ryttmästaren P. W. Brumer icke kunde tillåtas att i det qvarnhus, vid
dess egande Frölinge säteri i Hallands Län, dit ett par från frälsehemmanet
Mostorp N:o 3 flyttade och skattlagde tullqvarnstenar blifvit inlagda,
tillika behålla de i samma qvarnhus varande och till husbehof nyttjade
qvarnstenar; så har Kongl. Maj:t, uti Bref till Kammar-Gollegium under
den 1 December 1800, pröfvat skäligt samma Ulslag, som blifvit öfverklagadt,
gilla och fastställa. På detta Kongl. Bref, som angick endast
ett visst ifrågavarande fall, hafva Embetsverken sedermera stödt sina åtgöranden
i frågan att förhindra qvarnegare att hafva tullqvarnar och hushehofsqvarnar
i samma hus. Innan en sådan praxis gjort sig allmänt gällande,
torde en fullständigare undersökning rörande detta ämne likväl
bordt hafva föregått. Något serdeles skäl till dessa åtgärder synes ej eller
vara för handen, ty, om meningen dermed är att hindra tullförsnillning,
så lärer icke ett sådant ändamål uppnås mera, om husbehofsqvarnen är
anlagd uti ett hus, beläget alldeles intill det, hvari tullmjölqvarn finnes,
an om de buda äro uti samma hus.
Utskotten få, med afseende härå och i anledning af de utaf motio»ärerne
anförda skäl, hemställa,
att Rikets Ständer ville i underdånighet anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes i Nåder förordna, att husbehofs-mjölqvarnar
må få finnas i samma hus som tull-m jölqvarnar, medskyl
dighet
likväl att sådant till de årliga Taxerings-Comiteerna
uppgifva, samt i öfrigt dervid iagttaga, hvad Lag och allmänna
Författningar bjuda.
I afseende å de af Riksdags-Fullmägtige Pehr Burges och Christen
Pehrsson Sojdeby gjorda framställningar om rättighet för qvarnegare å Gottland
att å sina husbehofs- häst- eller vederqvarnar få förmala säd äfven
åt främmande personer, emot erläggande af skälig bevillning derför, så
anse Utskotten det af motionärerne påyrkade partiella undantag från hvad
Lag och gällande Författningar härom stadga icke böra för närvarande tillstyrkas,
helst då Utskotten föreslagit en allmän förändring rörande beskattningen
å qvarnar, i hvilket fall oeh om densamma kommer att vidtagas,
den
Slats- samt Allm, Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtandej N.-o 179. 9
den nu af motionärerne begärda frihet äfven deraf blifver en följd, och
hemställa
Utskotten derföre, alt nämnda motioner icke må till någon
serskild Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Hvad slutligen beträffar Pehr Mårtenssons hemställan, att egare af
sqvaltqvarnar må ega rätt att, efter vederbörlig anmälan, på andra qvarnegare
öfverlåta sin tulltägtsrätt, m. m., så hafva Utskotten icke eller härvid
funnit skäl att föreslå någon förändring uti de i omförmälta
fullgällande laga föreskrifter.
Stockholm den 12 Mars 1841.
N:o 179.
Auli. till Exp. Ctsk den 19 Mars 1841, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition,
angående åtgärder lill behöfvundes undsättning i missväxtår.
Nämnda Nådiga Proposition N:o 30 har af samtliga Riks-Stånden
blifvit till Stats-Utskotlet remitterad. Kongl. Majit har genom densamma
af Rikets Ständer äskat, ej mindre, att bela den för inkommande utländsk
spanmål inflytande tull-intägl, jemte behållningen å 1830 års spanmålscreditiv,
må till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition öfverlemnas, för alt, efter
inträffade missväxter, kunna till behöfvandes undsättning anväudas, än
äfven att Rikets Ständer måtte anvisa ett serskildt creditiv, som, i händelse
af inträffande behof, må kunna förskottsvis och mot ersättning från
de först inflytande tullafgifterne för spanmål vara för ändamålet att tillgå.
Af dessa tillgångar har Kongl. Majit ansett en del böra reserveras till
oundvikliga directa undsättningar och sålunda, enligt stadgade grunder utlemnas
såsom lån under sodknarnes eller menigheternes gemensamma ansvarighet
för det erhållna bidragets återbetalning på bestämda tider, utan
ränta, med åliggande för menigheterna sjelfva att om anskaffande af säd
och dess utdelning föranstalta, samt återstoden disponeras till förskott åt
lith. till R. Sl. Fröt, 1840 och 1841• 4 Sami. 2 Afd. 37 Haft, 2
10 Siats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utshottens Utlåtandej N\o 179.
menigheter uti de genom missväxt lidande orter, i och för utförandet af
allmänna arbetsföretag samt, dä tillfällen härtill saknas, jemväl lill verkställande
al större arbeten för Statens räkning, med Syftemål att åt blottställda
orters invånare bereda en eljest saknad dagspenning. Kongl.
Maj:t har derjemte öfverlernnat åt Rikets Ständer att, efter pröfning af förekommande
förhållanden, bestämma det belopp, hvartill det anvisande
nya creditivet må fastställas; dock har Kongl. Maj:t härvid föreslagit, att
utaf de för undsättningar disponibla medel en lämplig summa må rnedgifvas
till användande, antingen till gåfvor åt de genom felslagen skörd mest
blottställda, utan återbetalnings-skyldighet, eller till rån lefria lånförsträckningar,
utan annan säkerhet, än låntagarnes personliga förbindelser.
Härförutan har Kongl. Majit gifvit Rikets Ständer tillkänna, det hinder
hittills mött för sockne- eller district-magasiners bildande uti Norrbottens
och Westerbottens Län, hvilket blifvit såsom vilkor ulfäst af Rikets
Ständer vid sista Riksdagen i och för den lättnad, som då medgafs
O ■ 7 O
dessa Läns invånare i afseende på återbetalningen af en del undsättningsskulder;
men att Kongl. Majit likväl är i Nåder betänkt uppå att, i
den mån omständigheterna medgifva, vidtaga nödiga åtgärder för att bringa
i verkställighet, hvad i nämnda hänseende redan är beslutad t.
Sedan Stats-Utskottet ansett nödigt att, i och för behandlingen af de
i denna Nådiga Proposition väckta frågor, sammanträda med Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet, så hafva Utskotten tagit i öfvervägande, ej
mindre hvad af Kongl. Majit i ämnet blifvit framstäldt, än ock de, i anledning
af Propositionen inom Riks-Stånden afgifna samt remissen åtföljande,
yttrande.
I afseende först å den af Kongl. Majit för ifrågavarande ändamål
äskade tull-intägt för inkommande utländsk spanmål, så få Utskotten
härvid anföra, att Rikets sednast församlade Ständer, i sammanhang med
den af dem hos Kongl. Majit gjorda underdåniga anhållan om bestämmandet
af stadigvarande tullafgifter å spanmål, föreslagit, att till Kongl.
Majits disposition må öfverletnnas inkomsten af dessa tullafgifter, för att
användas till undsättning åt inbyggare i de orter, soni af missväxt hemsökas,
samt att Kongl. Majit nu i Nåder förklarat Sig finna dessa framställningar
så i ena som andra afseendet ändamålsenliga, på sätt en i ämnet
till Rikets Ständer vid innevarande Riksdag afgifven Nådig Proposition, N:o
31, innehåller; vid hvilket förhållande och då Rikets Ständer redan, i
anledning af Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 21 och Utlåtande N:o
Stats- samt Alim. Be sv,- och Ekon.-U tskottens Utlåtande, N'.o 179. 11
30 antagit denna Nådiga Proposition, i hvad densamma angick bestämmandet
af en stadigvarande spanmålstull, Utskotten anse sig
bora tillstyrka Rikets Ständer att äfvenledes lenina bifall
till det ifrägaställda, bär ofvan omförinälda, användande
af den för inkommande utländsk span mål inflytande tullintägt.
Hvad dernäst beträffar behållningen å 1830 års spanmåls-creditiv,
uppgående, enligt den beräkning deraf, sorn i den Nådiga Propositionen innefattas,
till en summa af omkring 595,000 R:dr, som dock af uppgifna
orsaker ansetts komma att minskas med icke mindre än 300,000 R:dr,
och hvilken behållning Kongl. Maj:t likaledes äskat för ifrågavarande ändamål,
så anse Utskotten sig böra, uppå de i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
uppgifna
skäl , tillstyrka Rikets Ständer att äfven härutinnan
lemna bifall tiil hvad sålunda blifvit föreslaget och
äskadt.
Hvad slutligen vidkommer frågan om anvisande af ett serskildt creditiv,
som, i händelse af inträffande behof, må kunna förskottsvis och mot
ersättning från de först inflytande tullafgifterne för spanmål vara för
undsättning till behöfvande i missväxtår att tillgå, så hafva Utskotten nogsamligen
insett vigten af de skäl, som i den Nådiga Propositionen blifvit
för nödvändigheten häraf anförda, och få Utskotten derföre
hemställa, att Rikets Ständer ville, med bifall till Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition äfven i denna del, för berörde
ändamål, å Riksgäids-Contoret anvisa ett creditiv af 100,000
R:dr B:co.
Med anledning deraf att Kongl. Maj:t ansett dessa tillgångar dels
böra användas till låneunderstöd åt socknar och menigheter, som komma
i behof af understöd, och dels till gåfvor åt de genom felslagna skördar
mest blottställda utan återbetalningsskyldighet eller till räntefria låne-försträckningar
utan annan säkerhet, än låntagarnes personliga förbindelser,
vilja Utskotten förklara, att, efter Utskottens öfvertygelse, detta senare sätt
att bispringa nödlidande genom gåfvor a t Statsmedel icke är lämpligt, då
vissheten om att på sådant vis blifva hulpen lätteligen bos de fattiga kunna
alstra och underhålla lättja och håglöshet att sjelf va efter förmåga söka
bidraga till sitt uppehälle. Äfvenså anse Utskotten det genom erfarenheten
hafva visat sig, att Statens understöd genom låne-biträden i spanmål el
-
12 Stats- samt Allm, Besv,- och Ekon-Utskottens Utlåtandej IV:o 179.
ler penningar, på sätt som hittills vanligen skett, ofta varit mindre ändamålsenliga
samt till och med verkat menligt, dels genom de ganska äfventyrliga
missbruken härvid, som icke varit möjliga att förekomma, och dels
isynnerhet genom den länge fortfarande förlägenheten för skuldens återbetalning,
oberäknadt att Siats-Verket fått härigenom vidkännas betydliga
förluster; och tro derföre Utskotten, att äfven denna utväg för meddelande
af understöd åt nödlidande hör ytterst sparsamt användas, och då den anses
oundgängligen nödvändig, såsom vid tillfällen af ytterlig och allmän
nöd i en landsort, att låne-understödet, i sådant fall, icke bör utlemnas
utan emot socknarnes eller menigbeternes gemensamma ansvarighet för det
erhållna bidragets återbetalning pa bestämda tider, utan ränta, och med
åliggande för menigheterna sjelfva att det lemnade låne-understödet på tjenligaste
vis använda. Utskotten hysa den öfvertygelsen, att den utväg, som
i allmänhet företrädesvis bör väljas för afhjelpande af nöd, som uppkommit
till följd af missväxter eller andra olyckor, är att, på sätt jemväl i
Kongl. Majrts Nådiga Proposition finnes omförmäldt, bereda de behöfvande
tillfälle att genom arbete förskaffa sig försörjning. Då Stats-Utskottet i sitt
Utlåtande N:o 435, Litt. C., äfven tillstyrkt beviljandet af åtskilliga anslag
till vattenaftappningar och uldikningar för beredande af odiings-företag,
väg-anläggningar, m. fl. större allmänna arbeten, så torde, i det fall,
att dessa förslag vinna Rikets Ständers bifall, äfven härigenom vara beredda
serdeles gynnande tillfällen för nödställda personer att genom arbete
förtjena sitt uppehälle.
På grund af hvad Utskotten sålunda nu anfört, få Utskotten hemställa,
att Rikets Ständer måtte, med gillande och antagande
af Kongl. Majrts Nådiga Proposition i livad den rörer låns
utgifvande till nödställda emot menigbeternes gemensamma
ansvarighet derför, anhålla, att sådant understöd likväl må
lemnäs så sparsamt som möjligt och vid tillfällen af allmän
och ytterlig nöd i en landsort, samt att tillfälle må,
så vidt möjligt är, öppnas de behöfvande att genom arbete
förskaffa sig försörjning, och att för sådant ändamål måtte,
på sätt Kongl. Majrt kan finna tjenligast, införskaffas uppgifter
på de allmänna arbeten, hvilka inom hvarje Län
kunna lämpligen företagas, såsom landt- och sjö-communicationers
förbättring och odiingar genom sjöars sänkning
och mossars uttappning m. m., samt hvilka utvägar, som
kunna anses tjenliga för uppmuntran och underlättande af
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N',o 180. 13
binäringar; hvarefter, och då, med ledning af dessa uppgifter,
undersökningar blifvit anställda om möjligheten af
hvarje företag och de fördelar, som deraf äro att påräkna,
samt i hvilken mån enskilde inom hvarje landsort kunna
linnas hugade att dertill lemna biträde, det torde vara
lämpligast att, då missväxt eller annan allmän olycka inträffar,
lemna de behöfvande undsättning, hufvudsakligen endast
på det sätt, att dem erbjudes utförande af något sålunda
på förhand beredt allmänt arbete, helst inom eller i
närheten af deras hemort.
Slutligen få Utskotten, på grund af hvad förut blifvit anförd t, äfvenledes
förklara, det Utskotten anse sig sakna skäl att tillstyrka Rikets
Ständers bifall
till Kongl. Maj:ts Nådiga förslag, att, utaf de för undsättningar
disponibla medel, en lämplig summa må medgifvas
till användande, antingen till gåfvor åt de genom felslagen
skörd mest blottställda, utan återbetalnings-skyldighet, eller
till räntefria lån-försträckningar, utan annan säkerhet, än
låntagarnes personliga förbindelser.
Stockholm den 16 Mars 184 (•
N:o 180.
Ank. till Exp. link den 19 Mars 1841, kl. 11 f. ns.
Utlåtande, i anledning af vacht fråga om inrättandet af Sochen-Mag
astner, m. m.
Uti Hedervärda Bonde-Ståndet hafva i detta ämne blifvit väckta och
till Stats-Utskottet remitterade följande motioner:
1:0 af Riksdagsfullmägligen Olof Benjaminsson från Götheborgs och
Bohus Län, som föreslagit, alt, derest kronospanmålen icke anses tillräcklig
för undsättningsbehöfvande i de orter, der antingen missväxt eller
klen skörd äro att befara, och hvarom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
alltid i god tid böra infordra underrättelser genom kronobetjeningen och
14 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Tillåtande, N:o 180.
derefter til! Kongl. Maj:t desamma 'inberätta, så borde Stats-medel anordnas
till uppköp af erforderliga qvantiteter spanmål, hvaraf den behöfvande
kunde om våren derpå, vid såningstiden, påräkna att blifva emot säker
borgen bisprungen, icke allenast med utsäde, ulan äfven med spanmål
till foda öfver sommaren, då han sedermera om hösten kunde godtgöra
denna undsättning med a5 å 5o procents högre återbetalning in natura,
hvarigenom full ersättning vore att påräkna för magasins-kostnader,
aflöning för tjenstemän samt räntan ä capilalet. Motionären har derjemte
och till underlättande af uppkommande behof föreslagit, att Socken-magasin
malte, der de icke redan äro anlagda, inrättas och ställas under
antingen kyrkoråds eller vederhäftiga mäns styrelse och vård, samt om
hösten förses med spanmål, beräknad efter fyra tunnor på hvarje helt
hemman, och utlåningen ske derifrån om våren, emot enahanda vilkor,
sorn härofvan blifvit nämnda; och
2:0 af Riksdägsfuilmägtigen Jriders Olsson från Siora Kopparbergs
Län, som, i anledning deraf, alt Dal-allmogen i allmänhet vägrat att ingå
uppå Kongl. Majrts Nådiga framställning om Socken-magasiners inrättande,
sökt utreda orsakerna härtill, som skulle vara att finna i det förhållande,
att inga säkra garantier för deras ändamålsenliga förvaltning varit med forslaget
om deras anliiggande förbundne, begärt, att Rikets Ständer ville hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att inrättningen af spanmåls-lånemagasin
inom Dalarne mätte uppmuntras, äfven om sådant icke skulle
kunna verkställas utan med någon uppoffring från Statens sida, samt att
förslag till nödigt Reglemente för förvaltningen af dessa magasin jemväl,
efter vederbörandes hörande, mätte utgifvas, uti hvilket borde, enligt motionärens
åsigt, åläggas Pastor jemte Häradsskrifvaren att biträda de bland
Allmogen valda Magasinsföreståndarne med räkenskapernas förande vid inoch
uttägterne saint Kronofogden att utan ersättning besörja resternas indrifvande
efter godkända resllängder, och slutligen Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att öfver Magasinen hafva den allmänna uppsiglen och att
om deras ställning årligen göra sig underrättad.
Sedan Stals-Utskotlet för behandlingen af dessa frågor sammanträdt
med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, så hafva Utskotten tagit
desamma, jemte de vid remissen deraf inom Hedervärda Bonde-Ståndet afgifna
yttranden, i öfvervägande; och få härvid förklara, alt, då Utskotten,
uti sitt, i anledning af Kongl. Majtts Nådiga Proposition om undsättning
åt behöfvande i missväxtår, afgifna Utlåtande framställt förslag, i afseende
på de åtgärder, Utskotten vid sådana tillfällen anse ändamålsenliga, samt
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtandei N'.o 181. 15
Olof Benj amins sons ofvan upptagna yrkande i detta hänseende icke i någon
mån öfverensstärrmer med Utskottens sålunda uttryckta åsigter, så få
Utskotten derföre
hemställa, att Oloj Benj amins sons berörde förslag må förfalla.
Vidkommande derefter det ifrågaställa inrättandet af Socken-magasin
genom bidrag af Stats-medel, så anse Utskotten, att sådana inrättningar
på många ställen väl äro håde nyttiga och ofta nödvändiga, men att
det bör tillhöra socknarne och menigheterne sjelfve, och icke Staten, att
derom efter behof besörja, samt hemställa af sådan orsak, att
de härom väckta förslag icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm elen 16 Mars iS4 r•
N:o 181.
Anti. lill Exp. Utsk. den 19 Mars 1841, kl- 11 f. ra.
Utlåtande, i anledning af viickla förslag, angående åtgärder
till af hjelpande af nöden i Dalarne.
Uti tvänne serskilda, inom Vällofliga Borgare-Ståndet väckta, oell
till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterade, motioner, har
Herr Petre', Th., anfört, att, till följd af öfverbefolkning och ökade skattebördor,
i förening med inträffande missväxter, nöden under de senare åren
på ett fruktansvärd! sätt tilltagit i Dalarne, samt att snara och verksamma
åtgärder borde vidtagas lör att afhjelpa detta onda; och har motionären,
i anledning häraf, yrkat, att af Utskottet borde hufvudsakligen bearbetas
och utredas följande frågor, nemligen:
i:o Hvilka communicationer vore de vigtigaste för Dalarne och såsom
sådane företrädesvis förtjenta af understöd från Statens sida; i sammanhang
hvarmed Utskottet icke borde förbise, huruledes den enskilda industrien
hade, inom en kort tidrymd, allena åstadkommit nya communicationer öfver
oländig, stenbunden mark till en väglängd af 8 \ mil, samt huru densamma,
under senare åren, tagit första steget till förbättring af communicationer
emellan Dalarne och Westmanland;
16 Stats- samt Allm, Be$v,~ och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N\o 181.
2:0 Hvilka delar af Dalarne förnämligast vore i behof att åtnjuta antingen
befrielse från skatter eller lindring i desamma; i sammanhang hvarmed
motionären ifrågasatt upplösning af Dal-Regementet, då det, enligt
motionärens förmenande, från synpunkten af Dalarnes delagtighet i Sveriges
Statsskick icke lärer kunna försvaras, alt en betydlig del af detta landskap
ruineras, för alt till det öfriga landets tjenst hålla en indeldt trupp,
som, med hänsigt till ortens egna localförhållanden, är och iden aflägsnaste
tid måste blifva för densamma öfverflödig; och
3:o Hvilka åtgärder förekomma lämpligast till befrämjande af Dalarnes
uppodling och Lill erhållande af en3 fullständig socken-statistik för
detta landskap;
Dessutom har motionären begärt, att Utskottet mätte noga utreda,
hvilken af de tvänne communicationerne med Dalarne, sjöledes genom
Strömsholms canal, eller landvågen emellan Westerås och Fahlun, må,
såsom båda varande i största förfall och erfordrande högst betydliga kostnader,
anses företrädesvis förtjent af bidrag och understöd från det allmännas
sida, samt slutligen fästat Utskottets uppmärksamhet derpå, attén
stor förmån för det egentliga Dal-laget skulle uppkomma, i händelse möjlighet
kunde beredas for underhåll af de stora, i myckenhet trafikerade,
vintervägarna, hvilka till det mesta äro obanade och sakna all skötsel, och
i anledning häraf hemställt, huruvida Utskottet skulle finna skäl tillstyrka,
att, för tillvägabiingandet af ifrågavarande vintervägars underhåll och ordnad
tillsyn deröfver, måtte inom Dalarnes municipaliteter inrättas en ordentlig
vinter vägs-styrelse, som egde att, af Konungens Befallningshafvande
oafhängig och med de medel, som kunde erhållas, dels af Staten, dels genom
måttliga väg-afgifter, icke allenast åstadkomma vintervägarnas successive
förbättring, efter viss uppgörande plan, utan ock hålla hand öfver
deras behöriga underhållande.
HärföruLan har, uti ett från Hedervärda Bonde-Ståndet lill Stats-,
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens gemensamma behandling
remilteradt Memorial, Riksdagsfullmägtigen Erik Andersson från Stora Kopparbergs
Län, under hufvudsakligt instämmande i hvad af Herr Petre' blifvit
anfördt och yrkadt, i afseende å upphjelpande af communicationerna
inom Dalarne, på Statens bekostnad, förmält, att många af Dal-ortens invånare,
äfvensom Handlande och Bruksegare inom Westmanland, i Februari
1837 förenade sig om en underdånig Petition till Kongl. Maj:t, i afseende
å anläggningen af en väg emellan Westerås och Fahlun, samt alt denna
petition
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Ulshottens Utlåtande, N:0 181. 17
petition blifvit genom en deputation öfverlemnad; äfvensom alt, i följd
häraf, undersökning i berörde afseende blifvit verkställd både inom Westmanland
och Dalarne; och har motionären, som vidare andragit, det han
vore i okunnighet örn det resultat, som nämnde petition kunnat föranleda,
af sådan anledning nu framställt den begäran, alt Utskoltena ville infordra
närmare upplysningar om samma pelitions innehåll, och hvad i följd
deraf blifvit tillgjordt, och sedermera, efter sig företeende omständigheter,
föreslå sättet och medlen till utförande af det, som i afseende å berörde
väg-anläggning kan finnas lämpligt.
Sedan Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten ansett
nödigt att gemensamt behandla hvad sålunda blifvit framsläldt och yrkadt,
hafva Utskotten tagit detsamma i öfvervägande, äfvensom de serskilda yttranden,
som inom Borgare-Ståndet blifvit i detta ämne afgifna.
Hvad nu först beträffar Herr Petrés framställning derom, att Utskottena
böra utreda, hvilka communicalioner vore de vigtigaste för Dalarne
och företrädesvis förtjenle af understöd från det allmänna, samt hvilka
delar af berörde landskap mest vore i behof af befrielse eller nedsättning
uti deras skattebördor, och hvilka åtgärder förekomme lämpligast till befrämjande
af Dalarnes uppodling samt lill erhållande af en fullständig
socken-statistik för detta landskap;
så tro Utskotten, att de härutinnan äskade utredningarna
ligga utom gränsorna för Utskottens verksamhetskrets, hvadan
Utskotten ej eller anse sig kunna gå motionärens ön
skan
i dessa fall till mötes.
Del är väl allmänt kändt, att, genom missväxter, samt andra omständigheter,
Dal-allmogen å många ställen blifvit försänkt i en serdeles
nödställd belägenhet, för hvars lindrande Statens mellankomst torde vara
af nöden; men då Utskotten hafva icke allenast saknat de närmare uppgifter
och den noggrannare kännedom om local-förhållanden, m. m., hvilka
kunnat sätta Utskotten i stånd alt tillstyrka Rikets S änder meddelandet
af direct understöd åt Dal-allmogen i ena eller andra hänseendet,
utan äfven måst laga i betragtande, att det, både af de uti Borgare-Ståndet,
vid remissen af ifrågavarande motioner, afgifna yttranden och af åtskilliga
vid innevarande Riksdag väckta motioner, finnes ådagalagd!, det
flera af Rikets landskap lära kunna anses vara i lika stort behof af Statens
hjelp, som Dalarne, så hafva Utskotten derföre ansett rättast vara att nu
icke föreslå för den ena eller andra orten något serskildt understöd, ulöfBili.
till II. St, Prot, 1840 och 1841. 4 Sami. 2 A/d, 37 Haft, 3
18 Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotiens Utlatandej N',o 181,
ver hvad Rikets Ständer, i anledning af dels Stats-UtskoUets Utlåtanden,
rörande Extra Statsreglei ingen, och dels Utskottens Utlåtande N:o 179,
angående åtgärder lill behöfvandes undsättning i missväxtår, kunna komma
att besluta, samt innan någon sammanhängande och ordnad plan blifver
uppgjord i afseende på tjenligaste sättet alt vid inträffande större nöd.
meddela hjelp och understöd, och som försäkrar den enskildes bergning
på samma gång som den i möjligaste måtto söker befrämja Statens fördel.
Utskotten, som förmoda, att en allmän undersökning till vinnande
häraf kan, på sätt Utskotten föreslagit i Utlåtandet N:o 17g, hinna att
blifva verkställd till nästa Riksdag, då Rikets Ständer blifva i tillfälle att,
efter förutgången pröfning, i anledning deraf, anslå de medel, somför det
åsyftade ändamålet kunna finnas af nöden, anse derjemte, att om under
tiden en större och allmännare nöd i någon ort skulle komma att inträffa,
de mest tryckande behofven skola kunna afbjelpas genom ett ändamålsenligt
användande af de medel, som blifva af Rikets Ständer anslagne,
dels till undsättning åt behöfvande i missväxtår och dels lill utföiandet af
allmänna arbeten.
Vidkommande härefter den af motionären ifrågasatta upplösningen
af Dal-regementet, så anse Utskotten, att då Stats-Utskottet uti sina Utlåtanden
numeris 44 och 202 framställt i ett sammanhang förslag till minskning
af Indeldta Armeen i den nion och på det sätt, som synts lämpliga,
samt Rikets Ständer deröfver varit i tillfälle att
sina beslut fatta, Utskotten nu icke kunna å nyo och för det
serskilda fall, här blifvit ifrågasatt, detta ämne lill öfverläggning
upplaga.
Beträffande sedermera motionärens begäran, att Utskotten måtte utreda,
huruvida Strömsholms canal eller land vägen emellan Westerås och
Fahlun vore företrädesvis förtjent af bidrag och understöd från det allmänna,
få Utskotten anmäla, att dessa frågor redan varit föremål för
Stats-Utskottets öfverläggningar vid uppgörandet af Extra Stats-regleringen,
och i sammanhang dermed Rikets Ständers pröfning underställda;
och anse Utskotten sig af sådan anledning icke kunna
något vidare utlåtande i detta ämne meddela.
I afseende på motionärens framställning derom, att Utskotten måtte
tillstyrka vidtagandet af åtskilliga åtgärder till förändring af vintervägarnes
i Dalarne underhåll samt tillsynen öfver desamma, så få Utskotten
erinra, att Allmänna Lagen uti a5 Cap. 7 § Byggninga-Balken, jemte
Kongl. Brefvet af den 3i Januari 1798, äfvensom Landshöfdinge-Instru
-
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Memorial, N\o 182. 19
ctionen af den \ November 1734, § i5, i berörde hänseenden lemna föreskrifter
samt förklara, att, i UtskotLens tanka, inga gilltiga skäl blifvit
företedda för tillstyrkande af förändring uti nyss nämnde med flere gällande
stadganden för vintervägars underhållande samt tillsynen deröfver;
hvadan äfven Utskotten
hemställa, alt hvad härom blifvit i ofvanberörde måtto
föreslaget icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Hvad slutligen vidkommer Eric Anderssons yrkande, att Utskotten
måtte infordra upplysningar i afseende på det, som kunde vara vidgjordt
frågan om anläggningen af en ny väg emellan Westerås och Fahlun, samt
derefter afgifva lämpligt förslag i ämnet, så få Utskotten upplysa, att
Kongl. Majit i detta hänseende afgifvit Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer
under den 3 sistlidne Juli, N:o 71, samt att Slals-Utskoltet deröfver inkommit
med yttrande, som sedermera varit Rikets Ständers pröfning underkastadt;
och
anse Utskotten, vid sådant förhållande, sig ej tillhöra att
vidare utlåtande angående detta ämne afgifva.
Stockholm den 16 Mars 184 * -
N: 0 182.
Anis. till Exp. Etsk. den 19 Mars 1841, kl. 11 f. m.
Memorial, i fråga om aflöning för den person, som hos d*
sammansatta Utshotten besörjt Secreterare-tjenst.
\
Sedan, i anseende till viglen och vidlyftigheten af de ärenden, hvilka
utgjort föremål för Utskottens gemensamma behandling, Utskotten funnit
behofvet vid innevarande, likasom vid föregående Riksdagar fordra antagandet
af en serskild person, för att hos dem bestrida Secreterare-befattning;
så hafva Utskotten, sedan numera beskaffenheten och vidden af de
härtill hörande göromål kunna bedömas, ansett en deremot svarande vedergällning
böra för nämnde person bestämmas; och då Utskotten inhemrtat,
att dylika tjenstemän vid i8a3, äfvensom vid 1828, 1829 och i83o
20 Stats- samt Allm, Desv,- och Ekon,-Utskottens Utlåtande, N',o 183.
årens Riksdag åtnjutit ett arfvode af 166 R:dr 3a sk. B:co i månaden,
räknadt från antagningsdagen, och att, vid 1834 och 1835 årens Riksdag,
i följd af en vid Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Canzli då
uppgjord aflöningsreglering, samme tjensteman erhållit omkring 5 R:dr B:co
om dagen, och de vid innevarande Riksdag uti sammansatta Utskotten behandlade
ärenden, i antal och vidlyftighet, vida öfverstiga desamma vid
föregående Riksmöten, få Utskotten lill Rikets Ständer hemställa,
att till den person, som bestridt Secreterare-tjenst hos Utskotten,
och för hvars aflöning blott varit disponibelt ett af
de för Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskoi tets Canzli
anslagne Canzlist-arfvoden, må af Rikets Ständer beviljas
en så stor tillökning uti den hittills erhållna aflöningen,
att hela arfvodet kommer att uppgå till 5 R:dr 16 sk. B:co
för hvarje dag, att beräknas ifrån och med den i5 Mars
sistlidne år, då han i denna sin befattning inträdde.
Stockholm den 16 Mars
N:o 183.
Anis. till Exp. Utsfc. den 19 Mars 1841, Isl 11 f. ra.
T]llålande, i anledning af vackla frågor, om förändring i
sältet för fångars skjuts och transporterande.
Uti detta ämne hafva motioner blifvit hos Hedervärda Bonde-Ståndet
väckta och till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten remitterade:
i:o af Riksdagsfullmägtigen Peter Gabrielsson från Kronobergs Lön,
hvilken anfört, att fästnings-fångar och andra arresterade personer, äfvensom
lösdrifvare och tiggare, när de skola från en ort lill annan transporteras,
så mycket mindre borde, som förhållandet nu vanligen är, fortskaffas
med gästgifveri-skjuls, som den ändå tryckande skjutsbördan derigenom
betydligt ökades; och att derföre sådana personer hädanefter borde, på
sätt i andre länder skall ega rum, fortskaffas gående, hvilket vore desto
mera billigt, som löse personer i allmänhet icke äro berättigade att begagna
-
Stats- samt Allm, Bcsv,- och Ekon,-Utskottens Utlåtande ^ AT',o 183, 21
na sig af gäslgifvare-skjuts, samt brottslingar och vanfrejdade personer e,j
borde förunnas en förmon, som icke ålnjöles af ganska många med god frejd;
2:0 af Riksdagsfullmägligen Anders Jonsson från Östergöthlands Län,
hvilken föreslagit, att tjufvar och andra förbrytare, hvilka förverkat sin
frihet, mål le, då de skola transporteras från ett ställe till ett annat, fortysk
a flas gående under tjenlig bevakning, och endast vid inträffande sjukdom
eg a alt begagna skjuts;
3:o af Riksdagsfullmägligen Lars Rasmusson från Götheborgs och Bobus
Län, som äfven yrkat, att fångar, då de föras till eller från Länshäktena,
måtte fortskaffas till fots, och för den händelse att hans yrkande ej
vunne bifall, fäst uppmärksamheten å den för skjutsande menliga omständighet,
att de skola vara pligtige forsla Fem långar efter a:ne hästar; och
4:o af Riksdagsfullmägligen Ola Jeppsson från Blekinge Län, hvilken
föreslagit, att, vid fång-transporter, ej licia än Tre fångar må få åka efter
Ivänne hästar och ej flere än en efter en häst, hvilket motionären ansett
desto billigare, som fångarne vanligen äro belagde med fjättrar, hvilka öka
tyngden af skjutsen, och det ofta skulle inträffa, ali den skjutsande vore
nödsakad att vid fång-forslingar använda arne hästar, utan att lian erhölle
betalning för mer än en. — Och hafva häruti instämt Riksdagsfullmäglige
Per Jönsson, Niclas Jönsson och Nils Jeppsson från Skåne, äfvensom Peter
Persson från Calmar Län.
Ofvannämnde motioner innefatta hufvudsakligen tvänne frågor, den
ena, huruvida fångar, då de skola från en till annan ort försändas, må gående
fortskaffas, och den andra angående det antal hästar, som vid deras
forsling hör begagnas.
Hvad förra frågan angår, så få Utskotten upplysa, att densamma redan
vid 1823 års Riksdag blifvit väckt; men att Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskotten, hvilkas yttrande i ämnet Rikets Ständer
infordrat, afstyrkt bifall lill det då i ämnet gjorda förslaget, i anseende
till dels de binder, som väderlek och väglag vid flere årstider förorsaka,
dels det lättare tillfälle lill rymning, som det föreslagna fångföringssättet
skulle medgifva och den större bevakning, som dervid komme att erfordras,
äfvensom elen längre tid, som dertill skulle åtgå, och dels äfven de
kostnader detta sätt medförde, och hvilka skulle uppgå nära, om icke fullt
ut, lill den skjutslega, som derigenom kunde besparas.
Bih. till li. St, Prot, 1840 och 1841. -f Sami, ä Ajd. 37 Haft. 4
22 Stats- samt Allm. Besv,- och Ekon.-Ut skot t ens Utlåtande„ N'.o 183,
Åf enahanda skäl finna ock Ulskotlen nu sig böra
afstyrka förslaget, att fångar, då de från en ort till annan
försändas, skola transporteras gående.
Hvad sedermera angår den föreslagna förändringen i bestämmandet
af det antal hästar, som nu vid fångforsling begagnas; så torde Utskotten
höra omnämna, att uti Kongl. Brefvet den 8 Juni 1819, hvilket ännu länder
till efterrättelse, blifvit loreskrifvet, att vid dylik läng-forsling t vänne
personer må åka efter en häst, utom den skjutsande, och fem personer efter
tvänne hästar, äfvenledes utom den skjutsande, så att trenne personer
alltid påräknas efter hvarje häst. Ehuru Utskotten å ena sidan ingalunda
förbisett, alt fångar icke, i likhet med andra, som begagna gäsigifveri-skjuls,
medföra några egna saker eller varor, som öka tyngden, så hafva Utskot
ten
likväl å den andra sidan icke eller kunnat annat än finna den klagan
grundad, som föres öfver besvärligheten af långskjutsen. Redan Irenne personers
tyngd utgör mer än tillräckligt lass för en häst, och, om man tager
i belragtande, att dertill kommer tyngden af de fjettrar, hvarmed (ängarne
vanligen äro belagde då de forslas, så måste man icke kunna undgå
att finna fång-skjutsen mera besvärande för de skjutsande än skäligt är,
serdeles der vägen är backig eller väglaget svårt. Dessutom äro de vid
skjuts i allmänhet brukliga åkdonen sällan af den beskaffenhet, att den
skjutsande lämpligen dera kan erhålla plats, då det antal fångar å åkdonen
blifvit inrymde, som ofvannämnde Kongl. Bref bestämmer.
I anseende lill allt detta, hafva Utskogen ansett sig bora tillstyrka,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i tinderdånighet
anhålla, att ofvanberörde föreskrifter, angående det antal
hästar, som vid forsling af fångar användes, må förändras
på det sätt, att vid sådan skjutsning ej mer än en person
må få åka efter en häst och ej mer än fyra personer efter
tvänne hästar, den skjutsande dock oberäknad.
Stockholm den 16 Mars 1841 •
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1841 -
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsholtens UtlåtandeIV.o 18 4- 1
N:o 184.
Ank. till Exp. Utsk d. 3o Mars 1841 > kl, 3 e. m.
Utlåtande , i anledning af återremiss af Utskottens Betänkande,
JS:o 8y.
►Samtlige Riks-Slånden hufva till de förenade Utskotten återremitterat deras
Betänkande N:o 87, angående beskattningen å Slångjerns-tillverkningen
i Riket, i anledning af anmärkningar, som sammanstämma uti följande
innehåll:
i :o alt de Bruk, för hvilka den förut bestämda skatten minskas, erhålla
derigenom ett förhöjd t värde, som vore en skänk åt nuvarande innehafvarne,
så mycket mera orättvis, som ingen ersättning är föreslagen åt
de öfriga Bi tiken för deras lidande genom saknaden af en sådan förmon.
Olikheten i grundskatten skall de facto redan vata jemnad genom fastighetsköpen
och de pris, som dervid lämpat sig. efter skatlernes belopp. Otn
man nu i annan väg ville söka åstadkomma skaltejemkning, skulle man
derigenom störa rättigheter och förhållanden, hvilka genom tiden blifvit
stadgade, och, under det man tror sig endast befordra rätt åt alla , begär
man en verklig orättvisa ;
2:0 att, om en nedsättning af grundskatten kunde ega rum , borde
man tillse, hvar den vore af behofvet mest påkallad. Delta behof förmenas
vara störsl för jordbrukarne, och då man likväl för dem vägrat nedsättning
och jemning af skalterne, skulle en sådan förmon icke utan orättvisa kunna
åt bruksrörelsen meddelas;
3:o att skatten icke bör, på sätt Utskotten föreslagit, beräknas i iron
af tillverkningen, utan, i enlighet med Bergs-Collegii förslag, bestämmas till
visst belopp å hvarje härd , derigenom härdens egare skulle i sjelfva beskattuingssättet
finna en uppmuntran att drifva sin bruksrörelse på bästa
möjliga sätt, emedan skatten blifver mindre kännbar, i samma nion en
större til 1 ve 1 klling åstadkommes;
4:o att, då de under senaste åren beviljade Bruken, enligt 1838 års
Författning, äro underkastade en beskattning af endast 1 1/2 procent af
Bilt. till R. St. Brot. 1840 och 1844 Sami. 2 Afd. 38:de Haft. 1
2 Stats- samt Allni. Besv.- och Ekon.-Ulskottens Utlåtande, iV.-o 184.
tillverkningen, de äldre Bruken, som skatta 2 procent, äro derigenom förnärmade;
hvarå Utskotten förmenas icke hafva fästat behörig uppmärksamhet;
5:o
alt den skattefrihet, som under frälserätt ålnjutes, borde upphöra
och såsom ersättning derföre medgifvas full skattefrihet under vissa år, för
de Bruk, med hvilka frälserätt är förenad;
6:0 att samma beskattning, som bestämmes för stångjerns-smide, äfven
bör gälla för ämnes-smide;
7:0 att den af Utskotten föreslagna conlrollen, genom Bruks-böckernes
uppvisande och deras fästande med ed, skall vara olämplig och leda till
ett våldsamt inträngande i bruksegarnes enskilda förhållanden. Då en sådan
controll icke för någon annan beskattning är föreskrifven , borde den
icke eller bär ega rum, utan det i stället få ankomma på BevillningsTaxerings
- Comiteerne att, der uppgifterne kunde anses vara för låga,
bestämma ett högre tillverkningsbelopp till grund för beskattningen , med
rättighet för Bruksegaren att deröfver föra klagan och då förete Bruksböckerne,
till bekräftelse af uppgiftens rigtighet, om han så funne för godt.
Ehuru hammar-skatten räknas till Stats-verkets ordinarie inkomster, är
den olik med de egentliga vid jorden fästade grundskatterne, derigenom, att
den icke så, som desse, är till beloppet bestämd och till grunden oföränderlig,
och den saknar således de egenskaper, som hufvudsakligen höra
till begreppet om grundskatt i egentlig bemärkelse. Då byggnadsplatsen
och vattufallet, som för bruksdriften begagnas, draga sin andel af den grundskatt,
som är pålagd hemmanet, hvarunder de lyda, kan hammarskalten
icke ens i någon mon anses vara derföre beräknad, utan utgöres den endast
för sjelfva bruksdriften, och denna är, lika med hvarje annat industriföretag,
beroende af tillgången å råämne och arbetsbiträde, tillfället att
afsätta produetionen samt alla de förändringar, dessa äro underkastade.
Till följd af denna föränderlighet i sjelfva yrket, har skatten hittills blifvit
bestämd olika vid hvarje serskildt tillfälle, då den varit föremål för pröfning,
och den höga skattbestämmelsen, som i8o3 års Kongl. Förordning
innehåller, härleder sig uppenbarligen från den då för handen varande
serdeles gynnsamma conjuncturen för bruksrörelsen , hvilken dåvarande
Styrelse trodde sig böra och kunna begagna till uppdrifvande af Statens
inkomster, utan afseende derpå, att egarne till det nya smidet skatllades
till dubbelt belopp emot de gamla, utan att ega något synbart företräde
SlaCs- samt Allm. Besv.- och Ekon.-lil skol Lens Utlåtande, N.-o 18 4- 3
framför dessa. Måhända inverkade äfven dervid en Önskan att förekomma
en aJlt för stor utveckling af näringen, hvilket, efter den tidens trångare
åsigter, ansågs såsom menligt för de äldre Bruken. Mera än sannolikt är,
aLt denna verkliga orättvisa ej blifvit begången, om frågan blifvit af Rikets
Ständer pröfvad, i stället för alt endast afgöras af en enväldig Regering. —•
Den föränderlighet, som här ofvan blifvit omnämnd, verkar också på Brukens
värde vid olika tider, så öfvervägande, att hammarskatten föga eller
alldeles icke kan tagas i beräkning vid köp om bruks-egendomar, då deremot,
vid landl-egendoms köp, jordens natur och den deraf beroende beskattningen
utgör en bufvudgrund för prisbestämmelsen. Vid jemförelse
emellan landt- och bruks-egendomar, med afseende på föreställningen , alt
skiljagtigheten i beskattningen skulle vara jemnad genom derom alslutade
köp och de efter skatternes belopp lämpade köpeskillingarne, bör derjemte
icke förbises, att, då jordbrukets grundskatter härleda sig från aflägsna
tider, är deremot den höga bestämmelsen af liammarskatten icke äldre än
sedan år i8o3, så att tiden icke ännu kan mera allmänt hafva verkat lill
den förmenta jemkningen, då de flesta Bruk visserligen ännu äro qvar i
anläggarens ego, helst om de först under en ännu senare tid blifvit anlagde.
När nu härtill lägges, att de förhållanden, som voro för handen, då
Bruksegarne åtogo sig den högre beskattningen, äro äfven genom Lagstiftningen
väsendtligen förändrade, medelst medgifvande af utvidgad smidesfriliet
och anläggning af nya Bruk emot lägre skatt, samt att en ännu vidsträcktare
förändring i samma rigtning nu är föreslagen, hvilket allt, oag^
tadt den stora fördel, som åt näringen på det hela dermed är beredd och
än ytterligare åsyftas, onekligen innebär en rubbning af de vilkor, under
hvilka deri högre beskattningen tillkommit, och möjligen kan verka menligt
för en och annan Bruksegare enskildt, så torde det vara fullkomligt
uppenbart, att den ifrågasatte skatte-nedsältningen ingalunda utgör någon
skänk, utan endast är en eftergift för rättvisans och billighetens kraf och
ett återställande af den jemnlikhet i beskattning, som idkare af samma näring
ega en obestridlig rätt att fordra, dervid någon godtgörelse till de lägre
beskattade Bruken så mycket mindre kan komma i fråga, som dessa
icke lida något förfång eller få vidkännas någon ökad tunga lill följd af
förändringen.
Redan vid sista Riksdagen erkändes, alt beskattningen efter i8o3 års
Författning var för hög och hvilande på en obillig grund t under förhållanden,
som inträffat, sedan den bestämdes, till följd hvaraf också den derigenom
påbudne recognilions-afgiflen redan är afskafiad, och Rikets Ständer ut
-
4
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande> N.o 1S4•
tryckte derjemte den åsigt, alt, i förening med en utvidgad smidesfrihet,
skatten borde ytterligare nedsättas, i den raon det kunde låta sig göra utan
rubbning af den för Stals-verket påräknade inkomsten. Det bär förutsatta
vilkoret för skatte-nedsättningen är äfven uti Utskottens förslag iagtlaget,
och ehuru inkomsten af hammarskalten är uti den nu antagne Stats-regleringen
beräknad i/3 högre, än hvad den vid sista Riksdag antogs böra utgöra,
eller till 6,000 Skitf i stället för 4>5oo SkU., hafva Utskotten sökt visa,
att det förstnämnde beloppet med säkerhet utgår efter den af Utskotten
föreslagne beräkningsgrunden. Sedermera hafva Utskotten nu inhemtat,
att det privilegierade smidet under nästlidne år blifvit ökadt med
16,000 SkM, så alt, då endast privilegii-beloppet beräknas, med afdrag för
frälsesmidet , hammarskatlen redan utgör 5,p5o SkU. och icke mera än 5o
SkU behöfva beräknas al den, till följd af smidesfriheten och den föreslagna
noggrannare skatteberäkningen, ökade inkomsten, hvilken dock ganska
säkert kommer att betydligt öfvetstiga det för denna fyllnad erforderliga
beloppet. Häraf torde det visa sig uppenbart, alt den föreslagna skattejemkningen
för bruksrörelsen ingalunda skulle leda till ökad tunga för de
öfrige näringarne, då Utskotten, långt ifrån att ifrågasätta någon minskning
af bruksrörelsens bidrag till statsbehofven, tvertom förutsatt en ganska betydlig
tillökning af dessa bidrag; och under sådant förhållande torde något
skäl för vägran af denna jemkning icke kunna hemtas derifrån, att en
lika förmon icke kunnat beredas åt jordbruket, så vidsträckt, som den blifvit
yrkad och torde vara behöflig. Dessutom, om svårigheten att på en
gång bereda en allmän skatlelindring, eller jemnt fördela lindringen emellan
alla näringar, skulle utgöra hinder för tillvägabiingande af serskilda
rättelser af missförhållanden i de fall, der de, utan alla olägenheter, kunna
åstadkommas, så skulle man troligen derigenom kanske för alltid vara
aflägsnad från hoppel att kunna bringa skalte-systemet till ö'verensstäm ruelse
med rättvisa och näringarnes kraf under olika tidsförhållanden. Emellertid
torde det icke böra lemnäs obemärkt, att en ganska väsendtlig lindring
af jordbrukets skattebördor redan är vid närvarande Riksdag tillvägabragd,
genom afskaffande af mötes-passevolance-afgiften, motsvarande en
årlig utgift af 186,000 R:dr, äfvensom genom upphörandet af Lagmans- och
Häradshöfdinge-räntan, utom att det är sannolikt, att capitalions-afgiften
kan, i enlighet med Bevillnings-Utskottets förslag, nedsättas till hälften af
dess nuvarande belopp, hvilka skaltelindringar med skäl kunna anses hufvudsakligen
träffa den mindre bemedlade delen af nationen och deribland
serdeles de mindre jordegarne. Såsom någon egentlig eftergift, kunna Ut
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottcns Utlåtande, N.o 184• 5
skotten icke betrakta nedsätlningen från t 1/2 lill 1 proc. af den efter
1838 års Författning utgående hammarskallen, då denna afgift icke varit
annorlunda än provisionelt af Kongl. Maj:t endast intill denna Riksdag
bestämd. All den lindring, som, efter Utskottens förslag, skulle beredas
bruksnäringen, inskränker sig således lill upphörande af den, enligt i8o3
års Författning, stadgade fördubblingen af hammarskalten 1,651 SkU, eller,
efter det i Stats-regleringen antagna priset i5 R:dr 32 sk. per SkU., 25,865
R:dr, hvarå torde böra afdragas den afgift, som hädanefter, enligt Utskottens
förslag, skulle utgå äfven för det icke vågförda , å bruksbacken försålda
smidet, som hittills ej erlagt någon skatt, och hvilket ej torde för högt
beräknas till minst 5o,ooo SkU, svarande emot en hammarskatt af 5oo SkU,
eller i penningar 7,833 R:Jr 16 sk. Vid jemförelse emellan de begge näringarne,
torde i följd deraf visa sig någorlunda motsvarighet uti de åt
hvardera beredde förmoner.
Utskottens förslag, alt skatten må beräknas i nion af tillverkningen
och icke ovilkorligen bestämmas lill visst belopp för hvarje härd, öfverensstämmer
med hvad hittills varit iagllaget och med i allmänhet antagne
beskattningsgi under, hvarifrån Utskotten icke finna sig föraniålne alt afvika,
i anledning af hvad deremot blifvit anmärkt, helst den större eller mindre
törmönen af bruksdriften väsendtligen beror af locala och tillfälliga förhållanden,
så att skattens rätta belopp för hvarje härd icke möjligen kan
i allmänhet och på förhand med någon tillförlitlighet bestämmas.
Den skattefrihet, som under namn af frälserätt åtnjutes vid en del Bruk,
bäileder sig derifrån, att de så kallade frälse-verken voro befriade från all
skatt, intilldess Ridderskapet och Adeln år «683 åtog sig half hammarskatt,
hvarefter likväl Konung Cail XI år 1696 upphäfde ali skillnad einellan
frälse och ofrälse verk, och utgjordes sedermera hammarskatten lika
af alla Jernverken intill år 1731, då Kongl. Majit, i anledning af Ridderskapets
och Adelns besvär förklarade, att frälse-verken tillerkändes ett skattefritt
öfversmide, motsvarande i5 procent af hammarskaltssmidet. Utskotten,
som anse den sålunda tillerkända förmonen icke kunna, utan ingrepp i
eganderällen, rubbas, kunna icke eller tillstyrka, att den utbytes emot oinskränkt
smidesfrihet under vissa år, då Utskotten icke kunna inse, att någon
fördel derigenom beredes, helst friheten, enligt i8o3 års Förordning,
beräknas endast för det smide, som varit pri vilegieradt, innan denna Författning
utfärdades och den således, såsom lill beloppet fullkomligt bestämd,
icke kan åstadkomma någon oreda eller säkerhet vid beräkningen af hammarskatten.
6 Stats- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Ulskollcns Utlåtande j N.-o 184•
Utskotten instämma fullkomligt uti hvad en Stånds-ledamot yrkat, alt
skatten må beräknas lika för stång- och ämnes-jern, derföre också det framställda
förslaget icke föranleder lill någon olikhet i skatteberäkningen för
dessa jernsorter; och hvad beträffar anmärkningen om missförhållandet
emellan skatteberäkningen till endast 1 1/2 procent för det i senare tider
beviljade smidet och den för de äldre verken gällande skattbestämmelsen
2 procent, tro sig Utskotten hafva deråt egnat behörig uppmärksamhet, genom
hvad som är yttradt om missförhållandet emellan skattebestämmelserne
i allmänhet och föreslaget till afhjelpande deraf.
I anledning af hvad nu är yttradt, anse sig Utskotten
böra vidblifva, hvad i:sta och 2:dra punkterne af det förut afgifna
förslaget innehålla;
men hvad beträffar controllen å beskattningen, hvarom 3:dje och ^:de
punkterne af förslaget handla, så, ehuru Utskotten, då säkeiheten om fy 11-  jiaden i den påräknade skatte-lillgången, väsendtligen varit grundad på förutsättningen,
att all tillverkning skulle underkastas beskattning, trott sig böra
föreslå sådane controller, som skulle utesluta allt tvifvelsmål 0111 rigtigbeten
af tillverknings-uppgifterna, anse sig Utskotten , efter hvad häremot
blifvit anmärkt, oell då fordringarne i denna del skäligen måga inskränkas
till hvad, som för annan beskattning är föreskrifvet, böra frånträda förslaget
om Bruks-böckernas företeende och fästande med ed, äfvensom tiden för
tillverknings-uppgifternas aflemnande synes lämpligen kunna, på sätt som
blifvit yrkadt, utsträckas till den i5 December; hvarföre Utskotten nu få
föreslå följande förändrade lydelse af 3:dje och l[:de punkterne, nemligen:
3:o till rättelse för beräkningen af skatten, skall hvarje bruksegare
årligen, inom den 15 December, till vederbörande uppbördsman
aflemna skriftlig uppgift å det då tilländalupne smidesårets
tillverkning, bestyrkt af uppbördsmannen vid Vågen , i afseende
på det belopp, som är vågfördt;
4:o hammarskatten, beräknad efter dessa uppgifter, erlägges vid
vanlig lid, hvarefter uppgifterna af uppbördsmannen aflemnas till
påföljande årets Bevillnings-Taxerings-Comite för orten, som Bruken
tillhöra, för alt granskas; och om Comiteen, på grund af den
kännedom, dess Ledamöter kunna ega, eller de upplysningar, som
annars kunna erhållas om tillverkningens belopp , anse della , så
vidt det icke är med Våg-attest bestyrkt, vara för lågt uppgifvet,
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, IV.-o 18S. 7
eger Comite'en att pröfva och bestämma det högre belopp, hvarföre
skatten skall beräknas, med Bruksegaren öppen leornad rätt
att deri söka ändring, på sätt om bevillnings-mål i allmänhet är
stadgadt. Den sålunda tillkomne ökade skatten skall i serskild
uppbördslängd upptagas och behörigen redovisas. I alla fall',
skola uppgifterne förses med bevis om den anstälde granskningen,
och, sålunda belyrkte, bifogas räkenskaperne.
Stockholm den 26 Mars 1841•
N:o 185.
Ank. till Exp. Utsk. den 3o Mars 1841, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning aj väckt motion om upplåtande af Kronobetena
samt Krono-allmänningarne i Skåne, till Kronotorp, m. m.
Vid föredragning och afgörande hos Högloft. Ridderskapet och Adeln
af dels Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande
N:o i3(), rörande landets uppodling och nybyggens anläggande å Kronans
ouppodlade trakter, samt dels Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
Utlåtande N:o 28, angående grunderne och vilkoren för hemmansklyfning,
har, i sammanhang dermed, Herr Munck af Rosenschöld, Nils
Rudolf, anfört, att sistnämnde Utlåtande, om det vinner bifall, lärer föranleda,
att mången, som hittills åtminstone varit så lycklig, att han, ehuru
fattig, haft tak öfver hufvudet och derigenom till någon del kunnat minska
olägenheterna af sin fattigdom, då blir husvill med sin familj och sitt
armod; och har motionären, till förekommande och afhjelpande af ett sådant
förhållande, ansett sig böra framställa följande förslag:
1:0 att Rikets Ständer för sin del måtte besluta, att de s. k. Kronobetena
i Skåne, hvilka för närvarande äro bortarrenderade på trettio år,
må, efter arrendetidens slut, under vissa vilkor, upplåtas till uppbyggande
af Krono-torp, företrädesvis åt dem, hvilka, såsom obesutne, blifvit sin
5 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskotlens Betänkande, N.o i85.
innehafvande hemmansdel afhände; varande såsom vilkor följande bestämmelser
föreslagne:
af alt åt hvarje Kronotorp icke beviljades större plats, än ett kappland
till hage, utom den rymd, som hvarje hus ansåges böra upptaga; alldenstund
afsigten med denna upplåtelse endast vore att skaffa mängden säker
besittning och plats att bygga på, för att ej göra den hemfallen under det
enskilda godtycket;
b) att viss städja, jemte åilig jordskyld till Kronan, må erläggas för
hvarje dylik lägenhet;
cf att innehafvarne förpliglades att, vid påfordran, göra Kronan tjenstbarheter
mot dagspenning, såsom genom dagsverken vid vägar, broar och
dylika offentliga arbeten; och
df att den, som stadt en dylik lägenhet, men ej bebyggt den efter viss
tid, skulle anses hafva förlorat sin rätt lill densamma;
2:0 att, hvarest Krono-allmänning ännu finnes att tillgå, borde den,
vid behof, på samma sätt upplåtas till Kronotorp; och
3:o att Rikets Ständer måtte anhålla, det Kyrko-jordar ^kyrkors fasta
egendomar utan hemmantal) må, när Pastor och vederbörande myndigheter
finna det med kyrkornas nylla förenligt, på samma sätt få upplåtas
till bebyggande, mot jordskyld och städja till kyrkan.
Utskotten hafva, vid öfvervägande af dessa förslag, funnit desamma
vara icke allenast af den outredda beskaffenhet, utan äfven , i Utskottens
tanka, under de förhållanden, som motionären antyd t, så olämpliga för det
med dem afsedda egentliga ändamål, nemligen förhindrande af en större
och allmännare fattigdom, att Utskotten anse
sig böra hos Rikets Ständer hemställa, att hvad i berörde hänseenden
af Herr Munck af Rosenschöld blifvit föreslaget, icke må
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Slockholm den 26 Mars 184r•
N:o 1 86.
Slats- samt Allni. Besv.- och Ekon.-V t skottens Utlåtande, N.o 186. 9
N:o 186.
Ant. till Exp. Utsk. den 3o Mars i84i, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändring uti Kongl.
Brefven den 2 Maj 1826 och den 18 Juli 182/, sä vidt de
röra stockfångst för sågverken i kVester- och Norrbottens Län.
Uti en hos Hedervärda Bonde-Ståndet väckt, till Utskotten remitterad,
motion, har Riksdagsfullmägtigen Anders Nordmark från Westerbottens Län
anfört: att genom Kongl. Brefvet af den 2 Maj 1826 blifvit förordnadt, att
de till stockfångst för sågverk i Wester-Norrlands, Wester- och Norrbottens
Län af Krono-allmänningarne upplåtne skogslragter, borde till hemman indelas
, efter de i Afvittrings-stadgan för Länen bestämda grunder, enligt
hvilka sådane hemman, efter tillgodonjutande af högst i5 frihets-år, skule
utgöra den ränta och utskylder, som hemman i orten allmänligen ålåge;
dock att, i de fall, der serskilda omständigheter påkallade undantag, sådant
borde till Kongl. Maj:ts Egen Nådiga pröfning i underdånighet hemställas;
att likväl, efter motionärens åsigt, det vore otvifvelagtigt, att skogarne i
nämnde Län hvarken nu eller framdeles kunde med förmon indelas till
hemman och vidkännas de dermed förenade utskylder; äfvensom, att det
icke skulle vara möjligt för vederbörande Kronobetjente att å berörde vidsträckta
skogar tillse eller vaka deröfver, att missbruk emot gällande Författningar
icke verkställdes, eller att ej mer af skogarne till försågning användes,
än som vöre medgifvet; att derföre Statens och den enskilde innehafvarens
fördelar bäst skulle blifva vårdade, om dessa skogar under skatteraanna-rätt
upplätes; men att dervid icke någon annan tjenlig grund vore
antaglig, än den skogsränta , som, enligt den så kallade Savolaxska skattläggnings-methoden,
i allmänhet blifvit antagen för den skogsmark inom
de norra Länen, hvilken ej vore till odling tjenlig.
På dessa skäl har Riksdagsfullmägtigen Nordmark föreslagit, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl. Majst
täcktes vidtaga ea sådan förändring uti ofvannämnde Författningar, såvidt
ie rörde Wester- och Norrbottens Län, som vore med Kronans och en
-
Bih. till R. St. Prot. 1840 odh 1841- 4 Sami. 2 Afd. 38:de Haft.
10
Stats- samt Allni. Besy.- och Ekon.-Ulskottens Utlåtande, N.-o 186.
skildes rätt och hästa öfverensstämmande; och hafva uti denna motion Riksdagsfullmägtige
Johan Andersson Lundberg från Norrbottens och Olof
Olofsson från Westerbottens Län instämt.
Innan Utskotten besvara denna motion, anse Utskotten sig böra upplysa,
att den fråga, sorn af motionären blifvit väckt, redan utgör föremål
för Kongl. Majrts Nådiga pröfning. Sedan nemligen Styresmannen för afvittringen
inom Norrbottens Län, Förste Landtmätaren Rutbäck, uti en till
Konungens Befallningshafvande i Länet ingifven och, jemte dess underdåniga
skrifvelse i ämnet, den 29 September 1887 till Kongl. Maj:t öfverlemnad
ansökning, med åberopande hufvudsakligen af samma skäl , som uti förenämnde
motion finnas anförde, sökt visa olämpligheten deraf att, för sågverkens
uti berörde Län räkning, lill hemman indela de dem till stockfångst
anslagne Krono-allmänningar; samt innehafvarne af åtskillige inom Westerbottens
Län befintlige sågverk hos Kongl. Majrt i underdånighet anhållit,
att Kongl. Majrt måtte utfärda vissa föreskrifter, till iakttagande vid den
indelning till hemman, som å de till sågverken anslagne Kronoskogar komme
att ega rum ; så har Kongl. Majrt läckts uti frågan höra Kammar-Collegiura,
som, i sitt den 12 sisUidne Februari afgifna utlåtande, uppå anförde
skäl, förklarat sig icke ega fog att tillstyrka någon ändring i allmänhet uti
de för sågskogarnes användande af Kongl. Majrt redan bestämda grunder;
men då dessa ej yoro lämplige för alla sågverk i orten , utan sådane tilläfventyrs
funnes, för hvilkas egare indelningen lill hemmantal af det för
stockfångsten erforderliga skogsbeloppet kunde, af serskilda anledningar och
locala förhållanden, blifva högst betungande, och denna indelning äfven å
sågverkens bestånd kundé hafva ett menligt inflytande; så bar KammarCollegium
i underdånighet hemställt, om icke på sågverks-egarnes eget val
borde få ankomma, antingen att, i öfverensstämmelse med hvad derom i
Nåder blifvit förordnadt, erhålla skog, under sågverken afvittrad och till
hemmantal indelad, till det belopp, sorn erfordrades för den enligt privilegier
dem tillkommande stockfångst, eller ock att, på sätt förbållandet dittills
varit, å Kronans till stockfångst anvisade skogstrakter, hemta det tijl
afverkning beviljade antal träd; hvarjemte Collegium föreslagit åtskilliga bestämmelser
att tjena till efterrättelse för den händelse, Collegii omförmälde
hemställan af Kongl. Majrt hifölles.
Då sålunda den fråga, som motionären väckt, redan utgör föremål för
Kongl. Majrts Nådiga pröfning, samt uti de tili Kongl, Majrt i saken ingifiia
handlingar blifvit anförde enahanda skäl för den af motionären åsyftade
förändring af Kongl. Brefven den 2 Maj 1826 och den iS Juli 1S27, som
Aldis- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, JV.o tSj. 31
uti motionen förekomma, och Kammar-Gollegium dessutom afgifvit dess
ofvan omförmälde underdåniga utlåtande i frågan,
anse Utskotten någon åtgärd, i anledning af Riksdagsfullmägligen
Nordmarks ofvanberörde motion, å Rikets Ständers sida, icke vara
af noden, hvarföre Utskotten tillstyrka, att samma motion måtte
förfalla.
Stockholm den 26 Mars iS/fi.
N:o 18T.
Ank. till Exp. Utsk. den 3o Mars l84f, kl. 3 e. m.
Utlåtande , i anledning af väckte motioner om förändring i sättet
för hemmans förmedling.
Sedan Hedervärda Bonde-Ståndet till Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten remitterat tvänne inom samma Stånd väckte motioner,
hvaruti Rik sdagsfuilmägtige Anders Larsson från Upsala Län och Olof Olsson
från Westerbotten hemställt, att nu gällande Författningar, angående
hemmans förmedling, måtte granskas och i vissa afseenden ändras; så hade
Lag-Utskottet, som ansett sig icke tillkomma att frågor af sådan beskaffenhet
handlägga, genom dess Utlåtande N:o 1 ?, till Hedervärda Ståndet återlemnat
nämnde motioner. Men, då vid föredragning hos Riks-Stånden af
detta utlåtande Högloll. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda BondeStåndet
bifallit Utlåtandet, utan att bestämma, hvilket Utskott det tillhörde
att frågan handlägga, Högvördige Presle-Ståndet ansett ämnets behandling
tillköra Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, samt Vällofl.
Borgare-Ståndet remitterat de väckte motionerne till endast sistnämnde Utskott,
i anseende hvartill ärendet, utan vidare handläggning, hvilatj så har,
uppå Riksdagsfullmägligen Anders Larssons hemställan, Bonde-Ståndet, genom
beslut af den 16 sistlidne Januari, till Utskottens gemensamma handläggning
öfverlemnat ofvannämnde motioner.
Uti dessa motioner är anfördt: att, ehuru olikheten uti serskilde, af
lika storlek varande, hemmans godhet och värde oftast härleder sig från
senare liders odlingar, det likväl finnes många heraman, af hvilkas in
-
12 ~ Stats- saint Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, N.o 187
skränkta egorymd, och ringare förmoner, man tydligen kan finna, att
mantals-sättningen å desamme härleder sig från uppenbara misstag, till följd
hvaraf dessa hemmanens innehafvare äfven träffas af det mest kännbara förtryck;
att visserligen föreskrifter finnas meddelade för sättet att söka nedsättning
uti mantalet å dylike hemman, och derigenom vinna förmedling å
desamme; men att vilkoren för ett hemmans förmedling förutsätter, att detsamma
skall öfvergifvas af dess innehafvare, eller åtminstone han underkasta
sig äfventyret att derifrån skiljas, i händelse någon annan skulle
våga försöket att i hans ställe öfvertaga hemmanet, mot utgörandet af dess
tunga; att denna stränghet närmade sig till ett våld, som icke borde fördragas
inom ett samhälle af bildade och sjelfsländige medborgare, och att
den icke är förenlig med eganderättens helgd och ett sundt begrepp om
hvarje medborgares pligt att, i mon af förmåga, lemna bidrag för de sumfällige
behofven; och har af dessa orsaker blifvit föreslaget, att en sådan
förändring af nu gällande föreskrifter om hemmans förmedling mätte vidtagas,
att denna åtgärd kan, utan rubbning af åboernes besittning, åstadkommas,
der bebofvet det oundgängligen kräfver för hemmanens och åboernes
bestånd; hvarjemte uti Olof Olssons motion uppmärksamheten blifvit
fästad å behofvet af omförmälde förändring, synnerligast för Westerbottens
Län.
Utskotten hafva tagit i betragtande icke allenast hvad sålunda blifvit
anfördt, utan äfven de föreskrifter, angående hemmans förmedling, som för
närvarande äro gällande.
Det kan väl icke bestridas, att de skatter, som tynga jordegendomarne,
äro i högsta måtto ojemnt fördelade, och stå i så betydligt olika förhållande
lill egendomarnes värde, att många hemman finnas, hvilka knappast
kunna utgöra dem åliggande skatter; samt att ehuru denna olikhet ofta härrör
deraf, att odlingar blifvit å någre hemman varkställde, då deremot
andre icke varit tili odling t jeni ige, det likväl understundom har sin grund
uti ojemnhet vid skattläggningarne, äfvensom uti sådane omständigheter,
som utan hemmans-innehafvarnes förvållande, verkat till hemmanens försämring,
såsom egors förderfvande eller afsöndring ger.om Valtuflod , m. m.
Men lika nödvändigt, som Utskotten derföre anse det vara, att förmedling
af hemman må kunna ega rum, lika angeläget är det också, efter Utskottens
tanka, att sådan förmedling ej medgifves i andra fall, än der nödvändigheten
det oundgängligen fordrar och i den ordning, gällande Stadgar innehålla.
Man kan nemligen icke förbise, att genom hemmans förmedlingar,
icke allenast Kronan lider minskning uti de flere inkomster, som efter man
-
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-UIskottens Utlåtande, N:0 187. 13
talet utgå, utan ock alla öfrige hemman, som antingen för deras natur och
egenskaps skull, äro från förmedling uteslutne, eller hvilkas innehafvare
eljest icke åtnjuta en lika förmedling, vidkännas en förökad tyngd i vissa
allmänna besvär, i det att de måste utgöra den del i samma besvär, hvarifrån
ett förmedladt hemman fritages. Någon orättvisa begås icke heller
mot de hemmansåboer, hvilka söka förmedling å deras hemman , genom
den omständighet, att de endast efter de derom gällande föreskrifter sådan
förmedling erhålla, ty de kunna icke ega något grundadt eller giltigt anspråk
att innehafva dessa sina hemman med bättre rätt eller under fördelagtigare
vilkor, än som varit med hemmanen förenade, då de desamme
erhållit; och få alltså Utskotten, som icke funnit någon förändring af ifrågavarande
föreskrifter åtminstone för närvarande böra vidtagas, tillstyrka,
att ofvanberörde motioner icke må föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
Stockholm den 26 ålars x841 -
Häremot anmäldes följande reservation af Riksdagsfullmägtigen Anders
Larsson från Upsala Län:
"Samma åsigter, som förut gjort sig gällande vid fråga om en sådan
skaltejemkning, sorn skulle åstadkommas genom upphörande af de
olika hemmans-naturerne, hafva föranledt Utskottens nu fattade beslut
att afstyrka bifall till de motioner, jag och en annan medlem af
Bonde-Ståndet väckt om förändring af vilkoren för hemmans förmedling.
Här är likväl icke fråga om upphäfvande af privilegier eller rubbning af
förhållanden, som vunnit helgd af tiden, utan helt enkelt om en möjlighet
att nedsätta skatterne, der de, till följd af misstag vid första skattläggningen,
eller förändringar, som under senare tider inträffat, äro högre, än alt
de kunna af det skattlagde hemmanet åstadkommas. Då nedsättningen icke
blifvit påkallad vidsträcktare, än sorn detta ändamål oundgängligen fordrar,
förutsätter den ingalunda någon allmän skattejemning och bör således icke
möta samma hinder som denna. Den innebär deremot i sig sjelf en nödvändighet,
som ingen lagstiftning kan afböja, ty en lag, som påbjuder det
omöjliga, upphäfver sig sjelf; men att denna nödvändighet skall vara förenad
med den påföljd, att jordegaren anses förlustig sin väl förvärfvade
besittning, detta vågar jag fortfarande anse för en orättvisa , som icke kan
stå tillsammans med ett väl ordnadt samhällsskick, derföre jag nödgas reservera
mig emot Utskottens Betänkande, under åberopande för öfrigt af
min i ämnet väckte motion.’’
14 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotteiis Utlåtande, W.-o i$8.
N:o 188.
Ånk. till Exp. Utsk, den 3i Mars 1841, kl. n f. ris.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet för vissa
Häraders inom Skaraborgs Län invånare ätt till kneckte-stugors
uppförande taga timmer å Kr ono-parker ne Råda åsar,
Ledsjömo, m. fl.
Uti en hos Hedervärda Bonde-Ståndet väckt, till sammansatta Utskotten
remitterad, motion, har Riksdagsfullmägtigen Johannes Andersson från Skaraborgs
Län anmärkt, att, genom 17 §. uti det med rotehållarne inom Skaraborgs
Län den 20 October 1684 upprättade och den 16 Mars i685 af
Kongl. Maj:t fastställda Kneckte-Contract, Kongl. Maj:t i Nåder efterlåtit
allmogen af frälse, såväl som skatte och krono, på slättbygden boende,
Som sjelfve ingen skog hade, att å Kronans skog och allmänningar, utan
betalning, fälla så mycket virke på Kronans skog och allmänningar i Länen,
sorn kunde till kneckte-stugors uppbyggande behöfvas , men att icke desto
iriindre allmogen blifvit frånkänd denna deras urgamla och för den oumbärliga
rättighet, hvilken numera endast finge begagnas af militias-boställen;
och här Johannes Andersson derföre begärt, att denna rättighet måtte åter
göras gällande för vissa socknars invånare inom Skånings, Kinnefjerdings
och Kinne härader, så att de från de närmast belägne parker, såsom Råda
åsar, Ledsjömo, Stenåsen , Varaskogen samt Kinneskogen egde att undfå
erforderlig utsyning för kneckte-stugors uppförande.
Vid besvarande af denna motion, få Utskotten först fästa uppmärksamheten
dervid, att, sedan fråga blifvit vid innevarande Riksdag väckt, angående
rättighet för rotehållare inom Barne, Wiste, Åse och Skånings härader
af Ofvannämnde Län att erhålla utsyning på Kronoparkerne Halle- och
Hunneberg, till soldatstugors uppbyggande, Rikets Ständer förklarat, det Rikets
Ständer funnit den för nämnde rotehållare ifrågaställde rättighet grunda
sig på Kneckte-conträctet, äfvensom att rotehållarnes apspråk uti förevarande
hänseende icke varit bevakade vid den reglering af desse parker, sorn
genoni Kongl. Magis Nådiga Bref af den 28 Maj i83o blifvit verkställd ,
hvadan samma anspråk ej kommit att utgöra föremål för Kongl. Majrts Nådiga
pröfning; och att, i anledning deraf, och då Rikets Ständer ansåge de
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skottens Utlåtande, N.o 188. 15
till lindring i roteringsbördan medgifna rättigheter och förmoner böra med
den största sorgfällighet hållas i helgd, Rikets Ständer i underdånighet anhållit,
att, derest, i följd af Kronoparkerne Halle- och Hunnebergs nya reglering,
en del rotehållare i Skaraborgs Län skulle, på sätt det blifvit uppgifvet,
vara betagne den af dem tillförne åtnjutna rättighet att å desse
Kronoparker erhålla utsyning af virke för sine knecktestugors uppbyggande,
en sådan rättighet måtte varda dem till fortfarande begagnande i Nåder
tillerkänd, i likhet med hvad, i afseende å ålskillige militiae-boställens utsjningsrätt
å samma parker, redan skulle vara medgifvet.
Hvad nu först serskildt beträffar den för rotehållarne inom Skånings
härad påyrkade rättighet att å parkerne Råda åsar, Ledsjömo, Stenåsen,
Varaskogen samt Kinneskogen erhålla utsyning för knecktestugors uppbyggande;
så, enär Rikets Ständer, på sätt ofvan är närandt, redan sökt bereda
desse rotehållare tillfälle till en sådan utsyning å parkerne Halle- och
Hunneberg, anse Utskotten sig icke böra tillstyrka någon vidsträcktare
rättighet för dem, att äfven å de af motionären omnämnde parker för ändamålet
undfå utsyning.
Hvad deremot angår motionen, såvidt den åsyftar rättighet för rotehållarne
inom Kinne Q.ch J^innefjerdings parader atf, å de i motionen uppräknade
parker erhålla utsyning för ifrågavarande ändamål; så få Utskotten
anföra, att nämnde rotehåilares rättighet i detta hänseende grundar sig på
enahanda skäl, som uti Rikets Ständers ofvanberörde skrifvelse finnas upptagne;
och är det af sådan anledning, sorn Utskotten tillstyrka,
att Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att, derest rotehållarne inom sistnämnde 2tne härader skulle,
på sätt det blifvit uppgifvet, vara betagne den af dem tillförne
åtnjutna rättighet att å ifrågavarande Kronoparker erhålla utsyning
af virke, till sine knecktestugors uppförande, en lika rättighet dertill,
som uti Rikets Ständers nyssomförmälde skrifvelse är för en
del rotehållare inom Skaraborgs Län åsyftad å Kronoparkerne
Hall e- och Hunneberg, måtte beviljas äfven rotehållarne inom
Kinnefjerdings och Kinne härader å de uti Johannes Anderssons
motion uppräknade parker, Råda åsar, Ledsjömo, Stenåsen , Varaskogen
samt Kinneskogen.
Stockholm den 26 Mars 184 * -
TRYCKT HOS J. A. WALLDOW
1841-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskotlens Utlåtande, N.-o 189. i
N:o 189.
Ank. till Exp. Utsk. den 10 April l84i, kl. i e. m.
Utlåtande„ i anledning af erhållne återremisser utaf Betänkandet
N:o io5.
Uti nämnde Betänkande, afgifvet i anledning af väckta motioner, dels om
upphörande af poslföringsskyldigheten och dels om lindring i detta besvär,
hade Utskotten hemställt, att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
tillstyrka, att ersättning i och för postföring hädanefter må,
utom der denna sker genom beting, utgå med 5o procents förhöjning utöfver
hvad hittills egt rum, samt derjemte i underdånighet anhålla, dels
att postiljoner, som skjutsa snällposter, må tillförbindas alt ej färdas fortars
än en mil på en timmas tid; dels alt vid de postcontor , der vanligen de
postskjutsande någon längre tid uppehålla sig under väntning på posten %
måtte, på Postverkets bekostnad och på sätt, som för Staten kan vara det
minst betungande, beredas stallrum för de skjutsandes hästar, så vida ej
något lämpligare sätt för denna olägenhets afhjelpande kan utfinnas; och
dels att Nådig föreskrift måtte utfärdas derom, att samma stadganden,
hvilka, i afseende å beloppet af den tyngd, sorn får lastas efter en häst,
vid gästgifveri-skjuts äro gällande, äfven måtte utsträckas lill och vinna
tillämpning vid postföring. För Öfrigt hade Utskotten af anförde orsaker
ansett sig ej hafva skäl att tillstyrka några åtgärder från Rikets Ständers
sida, i anledning af uti åtskilliga motioner väckta förslag, dels om rättighet
för postskjutsande att erhålla väntningspenningar samt vagn- och kärrpenningar,
dels om flere hästars begagnande vid postföring,-och dels om
posthemmanens befrielse från postskjuts samt densammas besörjande genom
freling, m. m.
Vid föredragning af detta Betänkande hos Riks-Stånden, har detsamma
blifvit bifallet af Bonde-Ståndet, men deremot återremitteradt af Ridderskapet
och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden.
Såsom skäl för återremisserne hafva följande anmärkningar samt upplysningar
hufvudsakligen blifvit framställda och afgifna:
Bih till R. St. Brot. 1840 och 1841• 4 Sami. 2 Afd.
2 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-VIskottens Utlåtande, N.o 18g.
Hos Ridderskapet och Adeln:
att, genom af Kongl. Maj:t innevarande år bifallna åtskilliga nya och förändrade
postgångar, den sammanräknade skjuts-kostnaden för postforsling
från och med nästa år utgör fullt 100,000 R:dr, hvaraf omkring 40,000 R:dr
belöpa för den postskjuts, som
R:dr för snällpost-skjutsen och 36,000 R:dr för sådan postskjuts, som utgöres
af gästgifverien eller genom serskildt beting, emot vanlig gästgifvareskjulslega;
att, i den händelse Utskottens förrberörde tillstyrkande af förhöjning
utaf postförings-legan , hvilket ansågs ej vara i nog tydliga ordalag
affattadt, anginge endast elen postskjuts, som utgöres af poslhemmanen,
derigenom uppkomme en tillökning i den årliga postforslings-kostnaden af
omkring 15,000 R:dr, samt att, om den åter anginge all postskjuts, med
undantag af den, som bestrides genom beting, skulle tillökningen uppgå till
fullt 45,ooo R:dr, hvilken summa, i den mon, de nuvarande betingen tiiländalupo,
kunde anses komma att uppstiga ytterligare ända till 5o,000 R:dr;
vid hvilket förhållande, och då af Postverkets inkomster 15o,ooo R:dr redan
blifvit beräknade att ingå till Stats-verket, lill följd hvaraf det blifvande
öfverskottet af dessa inkomster, som kommer Postverket till godo,
ffeke kan beräknas till mera än omkring 6,187 R:dr årligen, hvilka vore
behöfliga tili nya och förbättrade postgångar samt till bestridande af kostnaden
för ökandet af postiljons-beskickningar med posterne, har blifvit yrkadt,
att, om den föreslagna förhöjningen i postskjuts-legan kommer att af
Utskotten tillstyrkas samt af Rikets Ständer för deras del bifallas, ett deremot
svarande Slats-anslag till bestridande deraf äfven måtte beviljas, då
af ofvanstående utredning syntes, att Post-verket under nuvarande förhållanden
dertill icke egde tillgång. I sammanhang härmed hafva Utskotten
blifvit erinrade om nödvändigheten att öka anslaget för militäre embetsoch
tjenslemäns resekostnader i det fall, att all skjutslega kommer att förhöjas,
samt att ett sådant anslag måtte iklädas egenskapen af förslagsanslag.
Härförulan har blifvit anfördt, att det ej vore skäl alt tillägga innehafvare
af posthemman i och för de 4o8 mil, som de äro skyldige att forsla
poster, mera än de nu uppbära, helst de ega rättighet att för det öfveiskjutande
miltalet tillgodonjuta samma betalning, som erlägges för gästgifvare-skjuts,
och då det vore uppenbart, att, om de nu erhöllo 5o procents
förhöjning i skjutslegan, äfven för de /jo8 milen, deras hemman skulle erhålla
ett högre värde än hittills, på öfrige skattdragandes bekostnad, och
på sådant satt posthemmanen blifva ett slags privilegierade hemman j att om
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlens Ullålandej N.-o 18g. '3
högre ersättning någonstädes billigtvis borde ifrågakomma för postföring, sådant
dock ej lärer kunna rättvisligen ske, förr än efter en noga undersökning
derom, helst man dervid icke kunde underlåta att fästa afseende på
det högst olika förhållande, som skall ega rum emellan de gamla och nja
posthernmanrn, samt å det förhållande, att på ganska många orter posthemmanen
i och för de friheter, de åtnjuta, anses i värde högre än andra
hemman, såsom exempel hvarå anförts de stora svårigheter, som från innehäfvarne
af gamla posthemman möta, vid frågor om öfverfljttning af postföringsskjldighelen
från ett sådant lill ett annat hemman. Emot Utskottens
tillstyrkande om stallrums anskaffande för postförarnes hästar å de
ställen, der de någon längre tid måste uppehålla sig, under väntning på
posten, har blifvit anmärkt, atta sådane ställen vanligen finnas skjul, der
hästarne kunna insättas , och att det alltid vöre lätt för en ordentlig postskjutsande
att, der dylika byggnader icke vid Post-Contoret äro att tillgå,
skaffa sig tillstånd att begagna en sådan i grannskapet; att Postmästarne,
som olta hyra de rum, der de bo, vid slikt förhållande, icke hafva någon
jord attupplåta i och för uppbyggandet af stallrum åt postförare ; samt att vid
gästgifvaregårdarne hus och jord vanligen tillhöra gästgifvarne, som ej heller lära
kunna åläggas alt upplåta någon tomt för inredning af de föreslagna stallarn^
in. m., al hvilka skäl det äfven blifvit föreslaget, alt Utskotten malte frångå sitt
tillstyrkande i detta fall, samt i stället föreslå beviljandet af väntniiigs-penningarp
för hvilka de skjutsande sjflfve må kunna på lämpliga ställen hyra sig stallrum.
Slutligen har ock blifvit anmärkt, att det icke vore skäl att betala skjutsning af
snällposterne dyrare än gästgifvarskjuts, enär snälJposternes lass icke väga
så mycket som resandes i allmänhet, hvadan skjutsen deraf alltid vore lättare,
och hvilken fördel fullt ansåges" uppväga den olägenhet, som kunde
innefattas uti föreskriften om en hastigare fart för dessa poster;
inom Preste■ Ståndet:
att det voro mindre väl betänkt att, på sätt Utskotten föreslagit, eller lill
förhöjning uti poslskjuts-legan använda de tillgångar, som staten kunde af
Postverket påräkna, då man toge i betraktande, dels att dessa torde i första
rummet böra begagnas till underlättande af communicalionerne i de delar
af Riket, der sådant ännu är af behofvet påkalladt; och dels, altå många
ställen posthemmanen vore bättre än andra hemman, i och för den
dem medgifna befrielse från en del skyldigheter, sorn eljest vore förbundna
med den skattskyldiga jorden, då deremot å andra orter dessa hemman
vöre i värde lägre, allt i den mon, som postskjutsen ansåges iner eller mia»
4 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, N.-o tSg..
dre tryckande, och har, i anseende härtill, anmärkts, att Utskotten, innan
de föreslagit en tillökning af 5o procent i postskjuts-legan, hade bordt tillstyrka
Rikets Ständer att hos Kongl. Maj;t i underdånighet anhålla om en
undersökning uti ifrågavarande fall, till utrönande af, hvilka hemman voro
mest i behof af lindring; dessutom har det blifvit yttradt, att Staten icke borde
belastas med några kostnader för stallrums anskaffande åt de postskjutsandes
hästar, då sådant lät sig göra ganska väl, antingen genom deras egen omtänksamhet
eller ock på många ställen genom Postmästarnes försorg; och
slutligen Utskottens förslag, att de, som skjutsa snällpost, ej måtte färdas
fortare, än en mil på en timmas tid m. in., icke vore med allmänna skjutsförfattningarne
förenligt; samt
inom Borgare-Ståndet:
att all postskjuts-lega borde erläggas med det belopp, som för gästgifveriskjuts
i orten betalas; att Utskottens förslag om 5o procents förhöjning
af postskjuts-legan ej vore utan största orättvisa tillämpligt, innan undersökning
föregått, i afseende å hvilka posthemman kunde behöfva lindring, i
sammanhang hvarmed blifvit uppställd en jemnförelse emellan de besvär,
♦sorn postföringen medförer för posthemmanen, och de förmoner, som deremot
äro dem medgifna, genom befrielse från en del andra åligganden; att
stallrum för postskjutsandes hästar borde anskaffas på det sätt, att, vid Postmästares
framtida tillsättning, det vilkor gjordes, att desse, emot någon viss
ersättning från Postverket, skulle vara förbundne att välja sina bostäder, så
att ifrågavarande stallrum der kunde beredas; samt att ett tillägg bordt ske
vid Utskottens tillstyrkande, i fråga om snällpost-skjutsen, nemligen att
dessa poster skulle fortskaffas långsammare i dåligt väglag. Slutligen har äfven
blifvit yrkadt, att posthus i hvarje stad borde på allmän bekostnad
uppföras.
Emot Utskottens hemställan derom, att ersättning i och för postföring
måtte, utom der denna sker genom beting, höjas med 5o procent, har sålunda
blifvit hufvudsakligen anmärkt: att medel härtill icke funnes, utan ett
serskildt anslag; att undersökning af posthemmanens behof af den föreslagna
förmonen borde föregå tilldelandet deraf; samt slutligen, att Utskotten
bordt tydligare, än som skett, uttrycka, för hvilken eller hvilka delar af
postskjutsen förhöjning i legan vore ifrågasatt.
Utskotten anse väl en sådan undersökning, sorn blifvit äskad, vara af
nöden, men tror dock, att densamma väl kan företagas, utan att den mängd
af posthemman, hvilka, efter hvad upplyst blifvit, äro i stort behof af un
-
Stats- samt Allm. Be sv.- och Ekon.-Ut skottens Utlåtande > N.-o 189. 5
derstöd, i afvaktan å denna undersökning, komma att gå i mistning af den
nu ifrågasatte förmonen, ytterligare och tilldess en sådan hunnit verkställas;
och akta Utskotten derför skäligt att i hufvudsakligaste måtto vidblifva sitt
förra Betänkande i denna fråga, likväl med iagtlagande af nödiga förändrin
gar,
samt hemställa alltså:
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att, då lindring för posthemmanen uti det tryckande postförings
besväret
vore af behofvet påkallad , Kongl. Maj:t täcktes i Nåder
bereda densamma genom förhöjning i postskjuts-legan, på det sätt,
att för de ^\Q mil, som ett posthemman är förbundet att skjutsa
posterne, i enlighet med hvad Kongl. Maj:ts och Rikets KammarCollegii
Kungörelse den i5 Febr. 1822, samt Kongl. Brefvet den
27 Mars i83o, omförmäla, måtte beviljas ersättning med 5o procents
förhöjning utöfver det belopp, hvarmed den nu utgår, samt
för det öfverskjulande miltalet af postskjuts, sora från ett sådant
hemman kommer att bestridas, och hvarför nu betalas vanlig skjutslega
eller 16 sk. B:co för milen, måtte erläggas hädanefter samma
lega, som för gästgifvarskjuts i allmänhet och med den förhöjning,,
som derför kan varda bestämd;
hemställande Utskotten, att Rikets Ständer, enär Postverkets överskjutande
odisponerade inkomster icke torde för närvarande förslå till ersättande af
den sålunda föreslagna förhöjningen i postskjuts-legan,
ville å Riksgälds-Contoiret anvisa ett försiags-anslag af i5,ooo Rdr
till bestridande af ifrågavarande utgift, att årligen utgå, tilldess
Postverkets öfverskott kunna dertill bereda tillgång.
Utskotten anse sig vidare böra tillstyrka, att Rikets Ständer derjemte
må hos Kongl. Maj:t anhålla,
att, enär posthemmanen är o å serskilde orter ganska olika tryckta
af postförings-besväret, samt följagtligen mera eller mindre i behof
af lindring, en undersökning i delta afseende, och till utrönande
af posthemmanens i Riket olika behof af lättnad uti post
föringsbesväret,
må,. på sätt Kongl. Majit kan finna tjenligast,
verkställas.
Hvad dernäst beträffar de anmärkningar, sorn blifvit framställda emot
Utskottens tillstyrkande, att vid de Post-Contor1, der vanligen de postskjutsande
någon längre tid uppehålla sig, under väntning på posten, måtte,
på Postverkets bekostnad och på sätt, som för Staten kan vara det minst
betungande, beredas stallrum för de skjutsandes hästar, så vida ej något
6 Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 18g.
lämpligare salt för denna olägenhets
skotten deraf väl ej funnit sig föranledda att nämnde tillstyrkande frångå,
men hemställa likväl, att, med afseende derå, ett tillägg må uti dtn underdåniga
skrifvelsen härom göras, att .Rikets Ständer
för sin del förmoda, alt, då, genom Öfver-Posl-Direetörs-Ernbetets
Cirkulär-Bref den 28 Mars i836, Postmästare blifvit ålagde att
tillhandahålla rum åt postförare, under den tid, desse afbida post
expeditionen,
mot att sådant beräknats de förre till godo vid
bestämmandet af deras hyres-ersäfctning, på lika satt äfven torde
kunna beredas stallrum för de posiskjulsandes hästar.
Vidkommande derefter de återremisserne åtföljande yttranden , rörande
snällposternes fortskaffning, så finna Utskotten, med anledning deraf, nödigt
upplysa: att Kongl. Majit för till vägabringande af en skyndsammare postföring
emellan Stockholm och Christiania, genom Nådigt Bref den i3 Mars
j83o, förordnat, alt posterne från Stockholm till Norrska gränsen och
derifrån tillbaka skola hädanefter, oberoende af ordinarie postgången , förtskaffas
med gästgifvar e-skjuts, hvarvid de skjutsande ej få använda mera
än en timme på hvarje mil, men deremot tillgodonjuta en föihöjning af
t^yra skillingar utöfver den vanliga skjuts-legan, m. m.; att, i händelse på
något ställe gästgifvare är ifrån skjulsniugsskyldighet befriad, Kongl. Majds
Befallningshafvande böra uppgöra öfverenskommelser med vederbörande
hemmansegare om tillhandahållande af häst och åkdon pä bestämda tider
och under stadgade vilkorj och alt i de fall åter, då skjutsskyldigheten icke
åligger gästgifvaren eller öfverensskommeJse derom kunnat träffas och postföringen
följagtligen mäste bestridas aj de till håll- eller reservskjuts indelda,
böra väntningspenningar, enligt Skjuts-förordningen, vid postens fördröjda
ankomst mer än en timme öfver den bestämda tiden, uppå Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes reqvisition, de skjutsande af postmedlen godtgöras.
På det att föreskrifterne om snällpostens fortskaffande må , på sätt
inom Riks-Stånden blifvit yrkadt, bringas i öfverensstämmelse med de allmänna
stadgandena om skjutsskyldigheten, anse Utskotten sig böra tillstyrka
, att
Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, alt
hvad i nyssnämnde Nådiga Bref blifvit förordnadt om gästgifvars
samt håll- och resfcrv-skjnIsskyldiges åligganden, i afseende på
snällpostföriivgen, må upphäfvas, samt hädanefter denna postskjuts
bestridas endast efter träffad öfverenskommelse.
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, JV.-o 18g. 7
Då i den händelse, alt delta vinner bifall , det kommer alt bero på
de skjulsande sjelfve att ingå på de dem erbjudna vilkor, anse Ulskotten sig
böra frångå, hvad i det återremitterade Belänkandet blifvit föreslaget, i afseende
derå, alt de, som skjutsa snällposter, må tillförbindas alt ej färdas
fortare, än en mil på en timmas lid.
Enär inga anmärkningar blifvit gjorda emot Utskottens öfriga hemslällanden
i det återremitterade Betänkandet, få Utskotten nu endast desamma
vidhålla.
Hvad slutligen vidkommer de väckta förslagen, dels om ökadt anslag
för militäre embets- och tjenstemäns resekostnader i det fall, att all skjutslega
kommer att förhöjas, samt dels om uppförande af posthus på allmän
bekostnad i hvarje stad, så anse Utskotten sig vid dessa frågors nuvarande
outredda skick,
icke kunna tillstyrka Rikets Sländer alt derå för närvarande fasta
afseende.
' Emot Utskottens beslut, i afseende på den föreslagna förhöjningen af
postskjuts-legan, anmäldes reservationer
af Herr Grefve von Platen: ”Jag reserverar mig emot Utskottens beslut,
på den grund, att, då jag anser vara utredt, att åtskillige posthemman
verkligen äro i behof af lindring, med afseende å poslförings-skyldigheten ,
det dock , då tillika blifvit upplyst, att detta icke är fallet med alla hemman
af denna natur, synes mig varit rigtigast , att lindring blifvit dem
beredd, till följd af skedd undersökning, icke oagtadt den ej blifvit
verkställd.”
Häruti instämde Herr Friherre Lejonhufvud, Abr. ;
samt af Herr Friherre Hamilton , Herr Aminoff, Herr Biskopen m. m
Hedren, Herr Doctor Björkman, Herrar Piostarne Stenhammar, Afzelius
och Gumaelius.
Stockholm den io April 1841 •
3
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Förslag, N.-o 1Q0.
N:o 190.
Ank. till Exp, Utsk, den i3 April 1841, kl. n f. m.
Förslag till samman jemkning af Riks-Ständens skil jagtiga beslut,
rörande allmänna stadganden och anslag till Folk-undervisningens
befrämjande.
Enligt Utskotten lillhandakomne Protocolls-utdrag om Riks-Slåndens
beslut, i anledning af Utskottens Belänkanden N:is 5 och 128, rörande allmänna
stadganden och anslag till folk-undervisningens befremjande, äro
dessa beslut i vissa delar sä skiljagtiga, att Utskotten, enligt ^3 §. Riksdagsordningen,
böra afgifva förslag till deras sammanjemkande, dervid Utskotten,
för att lätta jemförelsen emellan sammanjemknings-förslagen och de stadganden,
som genom sammanstämmande beslut redan äro antagne, anse sig
tillika böra redogöra för resultaten af de serskilda besluten , äfven i de delar,
för hvilka någon sammanjemkning icke erfordras.
Den af Utskotten föreslagna allmänna bestämmelsen om undantag vid
de gifne föreskriflernes tillämpning är, till hufvudsakliga innehållet, af alla
Stånden godkänd, men skall, enligt trenne Stånds beslut, nedflyttas samt
utgöra 17 §. af förslaget, och kommer här att upptagas i den ordning, som
sålunda är föreskrifven.
1 §•
1 och 2 mom. äro bägge gillade af Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet, utan annan förändring, än att Ridderskapet och Adeln
ansett orden ”Kyrkoherden och” i 2:dra mom. böra utgå. 1 olikhet härmed
äro serskilda stadganden beslutade, af Preste-Ståndet, så lydande:
”1:0 I hvarje socken bör finnas minst en, helst fast, Skola,
”men, der locala förhållanden det förhindra, en eller flere flytt”bara
Skolor, hvari minst en behörigen godkänd Lärare meddelar
”undervisning; dock må tvänne eller flere socknar om en Lärare
”sig förena, der folkmängden är så ringa, att en Lärare kan ändamålsenligt
bestrida undervisningen samt local-förhållandet för
”öfrigt sådant medgifver;
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon -Utskottens Förslag, N.o igo.
9
”2:0 Kyrkoherden skall, jemte Skol-Styrelsen, hafva inseende
”ofver församlingens Skoi-verk , samt besörja, att det i tillbörligt
”skick hålles och (iiligt begagnas”;
samt af Bonde-Ståndet, att bägge momenten sammanslås till ett, så lydande:
”1 hvarje pastorat bör finnas en eller lieie folkskolor, antingen
”lasta eller flyttbara, efter commuuernes eget bestämmande. Åt
”Skol-Styrelsen inom hvarje dislrict vare bufvudinseendet å dervarande
skolor anförtrodt,”
Som Bonde-Ståndets beslut, alt communerne måga bestämma skolornes
anta] och beskaffenhet i hvarje pastorat, icke är af något annat Stånd biträdt,
lärer detta beslut förfalla, heldsl de öfrige Stånden bestämdt föreskrifva,
att i hvarje socken skall finnas minst en lärare, der icke folkmängden
är så ringa och local-föi hållanden för öfrigt medgifva , att en
lärare kan ändamålsenligt bestrida undervisningen för flere socknar. Genom
hvad Preste-Ståndet i denna del beslutat, har detta Stånd, lika med Ridderskapel
och Adeln samt Borgare-Ståndet , ordagrant antagit Utskottens
förslag i 1 mom. af denna § , hvilket således kommer alt bibehållas efter
förslagets lydelse:
”1 hvarje socken bör anställas minst en lärare; dock må tvänne
”eller flere socknar ornen lärare sig förena, der folkmängden är så
"ringa, att en lärare kan ändamålsenligt bestrida undervisningen
”samt local-förhållandet för öfrigt sådant medgifver/*
Hvad åter ardra mom. af förslaget beträffar, skiljer sig Preste-Ståndet
från de öfrige Stånden, genom föreskriften, att i hvarje socken skall finnas
minst en, helst fast, Skola, så vida icke locala hinder möta, då genom Utskottens
förslag, det Ridderskapet och Adeln jemte Borgare-Ståndet godkänt,
denna fordran icke är utsträckt vidare, än till hvarje pastorat, och BondeStåndets
beslut medgifver en än ytterligare inskränkning af denna fordran.
Då detta enskilda beslut således lärer förfalla , torde Preste-Ståndet icke
finna någon betänklighet alt instämma med Ridderskapet oeh Adeln samt
Borgare-Ståndet om förslagets antagande i denna del, helst vilkoret om
undanlag, der locala hinder möta, är äfven i Utskottens förslag förutsatt,
genom den allmänna bestämmelsen , som öfverlemnar åt vederbörande
Embetsmyndigheter att pröfva, hvilka undantag från föréskrifternes tillämpning,
som måga meclgifvas. Bonde-Ståndet torde äfven finna skäl till ett
sådant instämmande, emedan förslaget mera, än hvad Preste-Ståndet beslutat,
närmar sig till öfverensstämmelse med det beslut, hvari Bonde-Ståndet
Bih. till R. St. Brot. 184° och 1841• 4 Sami. 2 Afd. 3g:de Haft. 2
40 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Förslag, N.-o t§o.
stannat. Härefter återstår blott en enda skiljag tighet, nemligen elen, att
Ridderskapet och Adeln jemte Bonde-Ståndet ansett orden ”Kyrkoherden oelf
höra utgå, då deremot Preste- och Borgare-Stånden antagit Utskottens förslag
oförändradt i denna del. Som 16 §. innehåller, att Kyrkoherden alltid
är Ordförande i Skol-Styrelsen , och han således är inbegripen under
den sistnämnde benämningen, har skiijagligheten icke afseende på hufvudsaklig»
innehållet; och det torde äfven synas öfverflödigt, att han här serskildt
utmärkes, derföre Preste- och Borgare-Stånden torde förena sig med
de öfrige Stånden om den föreslagna uteslutningen.
Utskotten hemställa således om antagande af följande lydelse af
2 mom. I hvarje Pastorat hör finnas minst en fast Skola, under in
seende
af Skol-styrelsen.
3 mom. Ridderskapet och Adeln, jemte Borgare-Ståndet, hafva gillat
Utskottens förslag, med uteslutande af orden ”minimi-fordran af”, äfvensom
förslaget är af Bonde-Ståndet antaget, med uteslutande af ordet ”fästa”; men
Preste-Ståndet har, i stället för detta morn., beslutat en så sydande föreskrift:
”Lärares anskaffande och Skolors inrättande bör sättas i verket
inom loppet af fem år, räknade från det Författning i ämnet blifvit
kungjord. Der om folk-undervisningen redan , genom vederbörligen
fastställde Reglementen, är stadgadt, må dervid förblifva."
Bonde-Ståndets beslut om uteslutande af ordet ”fasta”, äfvensom den
af Preste-Ståndet beslutade föreskriften om giltigheten af förut befintliga
Skol-Reglementen, lära förfalla , då icke något annat Stånd deri instämt.
Den af Ridderskapet och Adelli jemte Borgare-Slåndet beslutade uteslutningen
af orden ”minimi-fordringen” verkar icke lill förändring af, hufvudsakliga
lydelsen och icke eller till mindre tydlighet i uttrycket ; derföre Utskotten
hemställa om följande lydelse af
3 mom. Lärares anskaffande och fasta Skolors inrättande bör sättas
i verket inom loppet af fem år, räknadt från det Författning
i ämnet blifvit kungjord; kommande det att bero på föisamlingarne
sjelfve att bibehålla de redan varande Skole-lararne , dock
med skyldighet för desse att iagttaga och uppfylla stadgandet, i
afseende på bibringande af här nedan bestämda kunskaper.
4 mom. är bifallet af Ridderskapet och Adeln med den förändring ,
att orden minst utbytas emot ordet ”vissa”.
De öfrige Stånden hafva hvar för sig beslutat olika lydelse af detta
moment, nemligen
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskotlens Förslag, IV.-o iqo.
11
P reste-Ståndet:
Den lid, Skolorne, så de fasta som de flyttbara, årligen böra
hållas öppna, bestämmes i Skol-Styrelsens af vederbörande myndighet
fastställde Reglemente.
Borgare-Ståndet :
Fast Skola skall för undervisning bållås öppen vid den eller de
tider af året, som Skol-Styrelsen bestämmer,
B onde-Ståndet:
Skola skall för undervisning hållas öppen vid den eller de tider
af året, som Skol-Styrelsen bestämmer.
Då Preste-Ståndels beslut förutsätter ett af vederbörande myndighet
fastsläldt Reglemente, men de öfrige Stånden icke antagit behofvet af en sådan
fastställelse, lärer denna förutsättning förfalla. För öfrigt äro besluten
skil jäktige deri, att Ridderskapet och Adeln jemte Borgare-Ståndet ansett
stadgandet böra inskränkas till fasta Skolor, då deremot Preste- och Bonde-Stånden
utsträckt det till Skolor i allmänhet. Som likväl här endast kan vara
fråga om fasta Skolor, emedan om flyttande Skolor förekommer motsvarande
stadgande i 8 §, hemställes om antagande af den förra meningen, och
att stadgandet må lyda, i enlighet med Borgare-Ståndets beslut, såsom i öf
rigt instämmande med hvad samtlige Stånden antagit, nemligen:
Fast Skola skall, för undervisning, hållas öppen vid den tid eller
å de tider, som Skol-Styrelsen bestämmer.
§ 2
är anlagen af Ridderskapet och Adeln s,amt Borgare-Ståndet. Deremot äro
skiljagtiga stadganden beslutade
af Preste- Ståndet:
”Alt uppbygga och underhålla nödige skolhus tillhörer församlingarne, i
följd hvaraf hvarje sockens invånare gemensamt böra besörja anskaffandet
af tjenlige skolrum, så väl för de fasta, som de flyttbara Skolorne inom
socknen; och skola dertill erforderlige medel, utan undantag för serskilde
orter, utgå efter grunder, som i lag stadgadt är om kyrkobyggnad, så framt
ej öfverenskommelse, på annat sätt, derom träffas. De församlingar, sorn
åtagit sig att tillbörligen och värdigt af egna anslag fortfarande aflöna en
12
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Förslag, N.o igo.
Skol-lärare, men styrka sig sakna medel alt anskaffa nödiga Skolbyggnader
med dit hörande tomt- eller jordland, må af Stats-anslaget för detla ändamål
hugnas med något lämpligt understöd, efter vederbörande Auctoriteters
förslag” ;
af B onde-St rindet:
”Hvarje Skol-district åligger att anskaffa och underhålla nödiga rum för
de Skolor, som inom districtet finnas. I kostnaden härtill skola alla inom
districtet boende deltaga. Tillskott i penningar utgöres efter de i 3 Art.
Bevillnings-Förordningen föreskrifne grunder, men byggnads-virke, körslor
och dagsverken, efter hvad allmänna lagen om kyrkobyggnad stadgar. Belfast
Skola skall inrättas, ankommer på försam lings-boerne sjelfve att dess
läge bestämma.”
De serskilda besluten af Preste-Ståndet om byggnadsbidrag af allmänna
medel, och af Bonde-Ståndet om olika grunder för deltagande i bvggnadskostnaden,
i den raon den utgöres med contant, eller nalura-praestationer,
äro icke af något annat Stånd biträdde, och lära således förfalla. För
öfrigt är, i strid med hvad de öfrige Stånden beslutat, bestämdt af
Preste-Ståndet, att Skolbyggnaden skall bekostas socknevis, och af BondeStåndet,
alt kostnaden skall bestridas af hvarje Skoldistrict serskilt. Dessa
bestämmelser härleda sig uppenbarligen från de af bemälcle Stånd, vid fråga
om 1 §, fattade skiljaktiga besluten om ordnandet af undervisnings-anstalterne,
och då dessa beslut förfallit, såsom hvar för sig stridande emot
hvad trenne Stånd sammanstämmande afgjorl, torde nu mera icke möta
någon betänklighet hos Preste- och Bonde-Stånden att förena sig med de
öfrige Slånden, derföre Utskotten hemställa om antagande af det förut framställde
och af Ridderskapet och Adeln jemte Borgare-Ståndet gillade förslaget,
så lydande:
Att uppbygga och underhålla nödige Skolhus åligger församlingarna;
i följd hvaraf hvarje pastorats invånare gemensamt böra besörja
anskaffande af tjenlige skolrum så väl för de fasta , som för
de möjligen behöflige flyttande Skolorne inom pastoratet; och skola
dertill erforderlige medel utgå efter de grunder, som i serskilda
orter följas, i fråga om kyrkobyggnad , så framt ej öfverenskorjimelse
på annat sätt derom träffas; ankommande det på församlingsboerne
sjelfve att, efter sig företeende omständigheter, bestämma
den fasta Skolans läge.
Skulle denna lydelse icke antagas hvarken af Preste- eller Bondea
Ståndet, hemställa Utskotten, då frågan icke är af beskaffenhet alt kunna
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-ZJl skottens Förslag, N.-o t[)0. 13
få förfalla, att Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet må förstärkas, på
sätt 73 §. Riksdans-Ordningen föreskrifter, och frågan genom omröstning i
det sålunda Föislärkla Utskottet afgöras. 1 afseende på contra-propositionen
emot Utskottens förslag, få Utskotten anmärka, att Preste-Ståndets beslut
om byggnadskostnadens bestridande socknevis står i strid med den redan
antagna bestämmelsen, alt undervisnings-anstalterne skola ordnas för hvarje
pastorat, hvaremot Bonde-Ståndets beslut om kostnadens utgörande af serskilda
Skol-district kan med berörde bestämmelse förenäs, så vida districten
derefter lämpas. Af denna anledning föreslå Utskotten följande voteringsproposition
:
Den, som antager Utskottens här ofvan anförde förslag, voterar
Ja;
Den, det icke vill, voterar
flej;
"Vinner Nej, är beslutadt: att hvarje Skol-district åligger anskaffa och
underhålla nödige rum för de Skolor, som inom districtet finnas. I kostnaden
härtill skola alla inom districtet boende deltaga, efter de grunder,
som i serskilda orter följas, i fråga om kyrkobyggnad, så framt ej öfverenskommelse
på annat sätt derom träffas; ankommande det på församlingsboerne
sjelfve att, efter sig företeende omständigheter, bestämma den fasta
Skolans läge.
§ 3.
Samtlige Riks-Stånden hafva godkänt Utskottens förslag uti de 3me
första momenten, så lydande:
1 mom. Så väl i hufvudstaden som i hvarje Stiftsstad bör, af DomCapitlet
och under dess öfverinseende, beredas tillfälle för dem , sorn vilja
egna sig åt folklärare-kallet, att, i ett Seminarium, hvars inrättande öfverlemnas
till Kongl. Maj:ts Nådiga omsorg, erhålla undervisning och öfning
i de nödvändigaste till detta kall hörande ämnen.
2 mom. Ingen må likväl till Elev i dessa Seminarier antagas, som icke
vid sökt inträde, då han af vederbörande skall förhöras, kan skrifva färdigt,
räkna Qvatuor Species och läsa innantill svenskt och latinskt tryck , sami
utantill Luthers lilla Cateches med den antagne förklaringen, och derjemte
eger någorlunda försvarlig insigt i Biblisk Historia, allmän Jordbeskrifning,
Fäderneslandets Historia och Kyrkosång.
3 mom. Stipendier böra, till belopp af dels 5o R:dr, dels 33 R:dr 16 sk.,
af Dom-Capitlet utdelas efter behof och ådagalagd skicklighet; dock, der
behof och skicklighet äro lika, den elev till åtnjutande af stipendium må
14 Stats- samt Allm. Besv.- ocji Ekon.-Utskottens Förslag, N.-o igo.
ega företräde, som af någon serskild församling blifvit till intagning i Seminarium
anmäld med vilkor att, efter genomgången lärocours, anställas
vid en inom samma församling inrättad eller beslutad Folkskola.
Genom sammanstämmande beslut af Ridderskapet och Adeln samt
Preste- och Borgare-Stånden är antagen följande lydelse af
4 moni. Stipendiater, som lärocoursen i Seminarium fulländat, äro
pligtige att minst för 3:ne år antaga Skol-Järare-befallning, då en sådan inom
ett år, elter deras afgång från Seminarium, dem af vederbörande erbjudes.
5 moni. Tvänne Stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet,
hafva såsom tillägg till Utskottens förslag i detta moment antagit,
att, jemte Seminarii-föreståndaren , böra tvänne personer, sorn af DomCapitlet
blifvit förordnade att öfvervara prof, som Folklärare-Candidater
böra undergå, meddela betyg om den examinerades skicklighet. Då de öfrige
Stånden icke bilrädt detta tillägg, och det länder till en ökad vård
om grannlagenhelen vid Lärarnes pröfning, anse sig Utskotten böra hemställa,
att Preste- och Bonde-Stånden täckas deri instämma, i hvilket fall
detta moment, enligt beslut dels af samllige Riks-Stånden , dels af 3:ne
Stånd, erhåller följande lydelse:
Hvar och en, som vill anses behörig att söka Lärarebefattning vid
Folkskola, skall, antingen han genomgått Seminarium eller icke,
derstädes aflägga prof, samt, enligt betyg af dess föreståndare och
af dem, Dom-Capitlet förordnar att dylika prof öfvervara, ega
full färdighet uti rätt- och välskrifning jemte innanläsning samt
fullgiltig insigt och ådagalagd förmåga alt undervisa i följande
ämnen: Catechesen och Biblisk Historia, Kyrkosång, physisk och
politisk Geografi i säker öfversigt, äfvensom Fäderneslandets Historia
och hufvuddragen af allmänna Historien, Räknekonsten, så
val theoretiskt, som practiskl, till och med sammansatt Regula
de tri, allmänna begreppen af Geometri och Linear-teckning samt
Naturläran, äfvensom skicklighet att undervisa uti enkel Gymnastik,
hvarförutan han skall innehafva de Klockare på landet ål agde
kunskaper i Choralsång, Vaccination och Åderlåtning; börande,
vid Folklärares antagande, afseende i första rummet fästas vid deras
Gudsfruktan och Christliga vandel.
Om hvarken Preste- eller Bonde-Stånden antaga det omförmälda tillägget,
och således i denna fråga två Stånd stanna emot två, lärer delta tillägg,
till följd häraf, förfalla, och böra uteslutas från momentet, som i öfrigt olifver
oförändradt.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utshottens Förslag, N.-o igo.
15
6 mom. är antaget af Ridder skåpet och Adeln, Borgare-Ståndet och
Bonde-Ståndet, med följande lydelse:
Hvarken Kyrkoherdarna eller deras Ådjuncter böra i allmänhet till
ordinarie Lärare i Folkskolorne användas, hvaremot andre Prester,
såsom Comministrar, Huspredikanter, Bruks-predikanter m. fl., der
det sig göra låter, och med Skolans tillbörliga vård kan förenas,
måga ordinarie Skol-lärare-befattning, jemte sin förut inne hafde,,
sig åtaga»
4 §•
1 mom. är af Riaderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Slånden
bifallet, med den af de 2:ne förstnämnde antagne förändringen, att, i
stället för orden ”hälften det sädesslag’1’, sättas ”hälften i det eller de sädesslag”,
äfvensom Preste-Ståndet enskilt tillagt, att spanmåien skulle utgå
på enahanda sätt, som Rrono-lionden utgår. Bonde-Ståndet har deremot
bestämt lönen lill endast 8 tunnor spanmål och 26 R:dr 32 sk. Banco contant,
men denna bestämmelse lärer förfalla, såsom stridande emot de öfrige
3:ne Ståndens beslut i denna del, och samma förhållande är med Preste-Slåndets
beslut om tillägget, alt spanmåien borde utgöras på enahanda
sätt, som Krono-tionde utgöres; men den för öfrigt af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet antagne förändringen verkar icke på innehållet,
utan leder endast lill förtydligande af uttrycket, derföre det af Borgareoch
Bonde-Slånden torde antagas, då momentet kommer att lyda:
De Lärare, som, vid utgåendet från Seminarium, med vederbörligt
bevis visat sig ega full färdighet i de ämnen, som 5 punkten af
3- § upptager, böra hvardera årligen med minst 16 tunnor spanmål,
hvaraf hälften Råg och hälften i det eller de sädesslag, som
jemte Råg inom orten i Kronolionde-spanmål utgår, aflönas sålunda,
att åtta tunnor aflemnas in natura och för de öfriga 8 tunnorne
alltid penningar, till ett bestämdt belopp af 53 Rdr 16 sk. Banco»
2 mom, antaget af samtlige Stånden, med följande lydelse:
Skol-Läraren skall af Församlingen förses med tjenlig bostad och
nödigt bränsle, hvarförutan sommarbete oeh vinterfoder för en ko
bör åt honom anskaffas; skolande, der local eller andra förhållanden
sådant förhindra, 2 tunnor spanmål af förenämnde sädesslag
i ersättning lemnäs.
3 mom. är af samtlige Riks-Ståndan bifallet, så lydande:
Dessutom bör, så vidt sig göra låter, ett lämpligt jordland ställas
till Skol-lärarens disposition, dels till brukning för eget behof af
16
Stais- saint Allm. Bcsv. och Ekon.-Ulskotlens Förslag, N.-o 1 qo.
jord (Viik ter, dels för att lemna tillfälle till undervisning uti trädplanteiing
och trädgårdsskötsel.
Härvid har väl Preste-Ståndet beslutat ett tillägg om afgifler till Läraren
serskildt for hvarje barn, sorn begagnar Skolan, men intet af de öfrige
respeclive Stånden liar biträdt della beslut.
4 morn. är bifallet af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-och BondeStånden,
så lydande:
Till Lärarnes sålunda bestämda aflöning, bör dels ett bidrag af
minst 2 och högst 6 sk. Banco af hvarje skattskyldig person i församlingar
ne utgöras, dels en afgift erläggas för hvarje barn, som
begagnar Folkskolan ; dock öfverlemnas det till församlingarne
sjelfve att närmare bestämma så väl beloppet af nämnde bidrag,
som ock den föreslagna afgiften , äfvensom huruvida denna afgift
skall utgå i längre eller kortare terminer; kommande båda dessa
afgifter att uppbäras af de personer, som dertill förordnas af
Kyrko-Råd eller Communal-fStyrelse, i händelse en sådan framdeles
blifver organiserad , samt att inlefvereras till församlingens SkolCassa,
för att till ändamålet, eller Skol-lärarens aflöning, användas.
Härvid har Ridderskapet och Adeln fästat det förbehåll, att, om öfrige
Stånden .skulle besluta att af Skydds-afgiften använda medel för det här
afsedda hehofvet, de i detta moment bestämda bidragen skola försvinna.
Presle-Ståndets, i afseende på detta moment, fattade serskilda beslut är
icke skiljagtigt från de öfrige Ståndens vidare, än alt uppställningen är lämpad
efter det af Preste-Ståndet beslutade, men förfallne, tillägget till 3 mom.
5 morn. är antaget af Riderskapet och Adeln, Preste-Ståndet och Borgare-Ståndet
med följande lydelse:
Skulle berörde personella bidrag och inträdes-afgifter icke räcka
till Skol-lärarnes aflöning, skall det åligga församlingarne att dertill
sammanskjuta det, som brister, efter de i 2:dra Art. Be v i llnings-Förordningen
bestämda grunder, så framt ej frivillig öfverenskommelse
derom annorlunda träffas. Derest någon församling styrker
sig vara af fattigdom urståndsatt att sjelf till ofvanstående
minimi-belopp Skol-läraren aflöna, må understöd af Stats medel
meddelas, allt efter det ådagalagda större eller mindre behofvet;
dock att, genom undersökning, som Landshöfding och Biskop ega
att verkställa, alltid bör utrönas,huruvida den församling, som till
aflöning för Skol-lärare anhåller om understöd af allmänna medel,
är
Stais- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Ut skot tens Förslag, N:o 190.
17
är deraf i verkligt behof: börande hvarje församling, som sökt
och fått sig be vil ja d t sådant understöd, innan den får detsamma
lyfta, hafva visat, alt den gått i författning om ett ändamålsenligt
inrättande af sitt Skol-verk.
.5 3-
/ mom. För detta moment, hvilket Borgare-och Bonde-Stånden gillat,
äro serskilda lydelser antagne
af Riddersfcapet och Adeln:
På församlingarne må bero att, vid näst inträffande Klockareledighet,
Skol-lärare- och Klockare-befatlningarne sammanslå;
af Preste-Ståndet:
Skol-lärare- och Klockare-beställningarne må, vid inträffande ledighet,
kunna sammanslås, enär Pastor och församlingen derom öfverenskommit
och Dom-Capitlet dertill bifall lemnat.
Det af Preste-Ståndet sålunda antagne vilkoret af Dom-Capitlets bifall
till föreningen lärer förfalla, då icke något annat Stånd biträdt beslutet
derom; hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet sammanstämt
i beslutet, alt denna förening skulle bero af församlingarne, då Borgare- och
Bonde-Stånden, genom antagande af Utskottens förslag, beslutat, att föreningen
ovilkorligen skall ske. Då ändamålet med föreningen är att minska
kostnaden för folk-undervisningen, och denna minskning kommer ensamt
församlingarne till godo, synes det böra få bero af dem att derom besluta,
hvarföre Borgare- och Bonde-Stånden torde finna skäl att förena sig med
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, under hvilken förutsättning
momentet föreslås att lyda sålunda:
På församlingarne må bero att, vid inträffande Klockare-ledighet,
Skol-lärare- och Klockare-befattningarne sammanslå.
I händelse Borgare- och Bonde-Stånden icke antaga denna lydelse,
få Utskotten föreslå votering i Förstärkt Ekonomi-Utskott, efter följande
proposition:
Den, som antager Utskottens förslag i 5 § 1 morn., att Skol-lärareoch
Klockare-befattningarne böra sammanslås, så snart möjligen sig göra låter
och serfast vid näst inträffande Klockare-ledighet, så vida ej serskilda
förhållanden och omständigheter det hindra; dock att, innan en sådan åt
-
Bih till R. St. Fröt. 1840 och 1841- 4 Sami. 3 A/d. 3g.'de Haft,
%
18 Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Fö/slag, N.o 1Q0..
gärd eger rum, församlingarne deröfver liöias, voterar
Ja;
Den, det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, kommer att på församlingarne bero att, vid inträffande
Klockare-ledighet, Skol-lärare- och Kiockare-beställningarne sammanslå.
2 moni. är, i afseende på sjelfva innehållet, bifallet af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden, och föreslås, med iagttagande
af yrkad redactions-förändring, så lydande
Då dessa befattningar komma att bestridas af samma person , bör
han i första rummet egna sin tid och sina omsorger åt Skol-lärarekallet
samt således, under handläggningen deraf, låta, genom serskild
persons biträde , uträtta förefallande, till Klockare-befattningen
hörande, göromål.
3 moni. är bifallet af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och BondeStånden,
i enlighet med Utskottens förslag, sålunda:.
Den sålunda tillkomne tjenstemannen må uppbära både Klockareoch
Skol-lärare-lönerne oafkortade, så länge båda lönerne tillsammansräknade
icke uppgått lill ett belopp af \o tunnor spanmål j
men när lönerne öfverstiga delta belopp, bör det stå församlingarne
fritt att å Skol-lärare-lönen öfverskotta afdraga.
4 morn. innehåller hemställan , att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t, vid utfärdande af Författning
angående Folkskolor, täckes vidtaga nödige åtgärder lill undaurödjande af
de hinder, som nu gällande Kyrkolag och öfrige Författningar innebära ,
för Klockare- och Skol-lärare-tjensters ändamålsenliga förening.
Detta förslag är gilladt af Ridderskapet och Adelil samt Borgare-Ståndet,
med den förändring, att orden ”sorn nu gällande Kyrkolag och Författningar"
böra utbytas emot orden ”sorn nu gällande Författningar’’,- men
Preste-Ståndet har beslutat, att momentet bör utgå, och Bonde-Ståndet har
ansett, att, då bland de Lagar, som efter Regeringsformen äro föremål för
håda Statsmagternes pröfning, Kyrkolag äfven finnes upptagen, vore Utskottens
hemställan, i det skick den här förekommer, olämplig och borde
sålunda alldeles utgå.
I anledning af detta Bonde-Ståndets beslut, har väl Riksdagsfullmägtigen
Ola Jeppsson från Blekinge Län väckt serskildt motion i samma syftning,
som Utskottens förrberörde hemställan, hvilken motion blifvit lill
Stats- sunt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Forslag, N.-o 1Q0.
19
Lag-Utskottet remitterad; men bemälde Utskott har, genom Betänkande
Nio 183, utlåtit sig, alt då, vid jemförelse al Kyrkolagens stadgande om
Klockares antagande och afsällande , med Riks-Slåndens beslut, angående
Klockare- och Skol-lärare-befatlningarnes förening, sig visar, att dessa beslut
ej stå i strid med Kyrkolagen; då således för samma besluts verkställighet
ändringar i Kyrkolagen ej erfordras, och då slutligen Utskottet,
beträffande öfrige delar af frågan om åtgärders vidtagande lill folk-undervisningens
befrämjande, ej eller funnit, alt, på sätt i motionen varit anlydt,
men ej närmare utveckladt, Rikets Ständer fattat något beslut, som dylika
ändringar påkallade; så ansåg Utskottet motionen ej böra till någon åtgärd
föranleda.
Då det af detta yttrande visar sig, sorn om det med Utskottens förslag
åsyftade ändamålet icke lärer vinnas genom den serskilda motion, hvilken
i detta ämne blifvit vackt, och serdeles genom de nu gällande föreskrifterna
om ordningen för Klockares tillsättande och deras skiljande från tjensten, en
oemotsägelig svårighet uppstår för dessa tjensters förenande med Folklärarebefattningar,
anse sig Utskotten böra hemställa, att Preste- och Bonde-Stånden
måga förena sig i det beslut, de 2ine öfrige Stånden fattat, och, i händelse
icke något af Stånden bifaller denna hemställan, få Utskotten föreslå
votering i Förstärkt Ekonomi-Utskott om följande proposition:
Den, som anser, att Rikets Ständer böra hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att Kongl. Majit, vid utfärdande af Författning, angående inrättning
af Folkskolor, täckes vidtaga nödiga åtgärder till undanrödjande af de
hinder, som nu gällande Författningar innebära för Klockare- och Skollärare-tjensters
ändamålsenliga förening, voterar
Ja;
Den, det icke vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, kommer Utskottens förslag om denna hemställan att förfalla.
5 mom. är gil la dt af Borgare- och Bonde-Stånden, endast med den förändring
af sistnämnde Stånd, att i stället för Kyrkoherden och Kyrko-Rådet
eller Skol-Styrelsen , införes Kyrko-Rådet och Skol-Styrelsen. Deremot hafva
de öfrige respeclive Stånden beslutat ski 1 jagtiga föreskrifter, nemligen
Ridder skåpet och Adeln:
Vid Folkskol-lärarcs tillsättande skall, antingen hans befallning är
med Klockare-beställning förenad eller icke, ledigheten kungöras
såsom tili den senare, och Skol-Styrelsen ega bland de behörige
20 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Förslag, JV.o 190.
sökande å förslag uppföra 3:ne, sorn företrädesvis utmärkt sig för
Gudsfruktan, sedlighet och kunskaper, hvarefter församlingens röstegande
Ledamöter genom val utse den, de tjenligast finna;
Preste-Ståndet :
Vid tillsättande af Skol-lärare-beställning, med hvilken den af
Klockare icke är förenad, skall, sedan tjensten till besättande
i behörig ordning blifvit kungjord och documenterade sökande sig
anmält, det åligga Skol-Styrelsen att till Lärare utse och förordna
den, hvilken utmärkt sig för största skicklighet, Gudsfruktan och
christelig vandel.
Preste-Ståndels beslut, att Skol-Styrelsen skall icke blott föreslå , utan
äfven tillsätta, Läraren, äfvensom Ridderskapets och Adelns beslut, att de
liär föreskrifne iagttagelserne skola gälla äfven för tillsättning, då Lärareoch
Klockare-tjensterne äro förenade, äro icke biträdde af något annat
Stånd och lära således förfalla; deremot hafva 3:ne Stånd sammanstämmande
beslutat, att ordet ”Kyrkoherde” bör uteslutas, med hvilken förändring
Utskottens förslag är antaget, så lydande:
”Vid tillsättande af Folkskol-Lärare-befattning, som till en början
icke blifver med Klockare-tjenst förenad, skall, sedan ledigheten
af förstnämnde beställning blifvit kungjord och behörigen documenterade
sökande sig dertill anmält, det åligga Skol-Styrelsen att
å förslag uppföra af dessa sökande 3, som företrädesvis utmärkt
sig för Gudsfruktan, sedlighet och kunskaper; börande derefter
församlingens röstegande Ledamöter, genom val, utse den hvilken
de för tjensten mest passande finna.”
§ 6.
I stället för denna §. har hvarje Riks-Stånd beslutat serskildt stadgande,
nemligen
Ridderskapet och Adeln:
Af Kongl. Maj:t bestämmes, för fem år i sender, hvilka läroböcker
böra så väl i Seminarierne, som i Folkskolorne inom hela Riket
begagnas i hvarje ämne, som utgör föremål för Skol-lärare-examen.
Intet barn af någotdera könet må upphöra med hemläsning eller
med Skolans begagnande förr, än det hunnit lära
d) att väl läsa innantill svenskt och latinskt tryck;
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-ULskotlcns Fulslag, IV.-o igo. 21
b') Biblisk Historia och den religions-kunskap, som erfordras, för
alt al Preslerskapel emollagas lill Nattvards-läsningen;
c) Kyrkosång;
ti) skrifva;
e) de fyra Räknesätten i hela tal.
Undantag må endast för bristande natur-anlag beviljas.
Preste-Ståndet :
De kunskapsämnen, som, enligt 3 §. 5 mom. fordras, för att
till Lärare vid Folkskola blifva antagen, skola ock utgöra föremål
för undervisningen i sådan Skola; dock må de Skolbarn, som af
fattigdom hindras att undervisningen längre tid begagna, eller
sakna nödig fattningsgåfva att för värfva det fulla kunskapsmått,
som undervisningen erbjuder, kunna ur Skolan utskrifvas, sedan de
uppnått nödig kunskap i följande ämnen:
ef) ren och flytande innanläsning af Svenska språket, så latinsk
som svensk stil;
bj) Biblisk Historia och Christendoms-kunskap, efter de Läroböcker,
som vid Skolan äro antagne;
c) Kyrkosång.
Borgare-Ståndet, lika med Presle-Ståndet, utom hvad beträffar kunskapsmåltet,
hvarom föreskrifves:
att med lätthet läsa rent och väl Svenska språket innantill,
så väl latinsk, som svensk stil;
b) skrifva;
c) Biblisk Historia och den Religionskunskap, som erfordras för
att af Presterskapet emottagas till Nattvardsläsningen;
(V) de fyra Räknesätten i hela tal;
e) kännedom om det allmännaste af Fäderneslandets Historia
och Geografi;
y) första grunderne af Naturläran; och
g-j) Kyrkosång.
Bonde-Ståndet, likaledes i öfverensstämmelse med Preste-Ståndet, utom
hvad beträffar fordringen på kunskaper vid afgång från Skolan, hvarom
stadgas:
a) ren och flytande innanläsning af Svenska språket, så latinsk,
som svensk stil;
22 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utslottens Förslag, N.o igo.
b) Christendomen efler de Läroböcker, som i Skolan äro antagne;
c) Kyrkosång.
Sålunda hafva trenne Stånd sammanstämmande beslutat följande
stadgande:
De kunskapsämnen, som, enligt 3 §. 5 moni., fordras, för att
till Lärare vid Folkskola blifva antagen, skola ock utgöra föremål
för undervisningen i sådan Skola; dock må de Skolbarn, som af
fattigdom hindras att undervisningen längre lid begagna , eller
sakna nödig fatlningsgåfva ett förvärfva det fullkomliga kunskapsmålt,
som undervisningen erbjuder., kunna från Skolan .utså r<if.vas,
sedan de uppnått nödig kunskap i följande ämnen"
aj) ren och flytande (innanläsning af Svenska språket, >så latinsk
sorn svensk stil;
b') Biblisk Historia ;
c) Kyrkosång.
Derefter skilja sig besluten sålunda, att
Preste- och Bonde-Slåriden fordra endast
:
i sammanhang roed Biblisk Historia,
Christendoms-kunskap, efter de Läroböcker,
sorn vid Skolan äro antagne.
Bidderskapet och Adeln och Borgareståndet
föreskrifva:
j sammanhang med Biblisk Historia,
den Religions-kunskap, som erfordras
för att af Presterskapet emottagas till
Nattvardsläsning, skrifva, de fyra
Räknesätten i hela tal.
För förening af de sålunda skiljagtige föreskriflerne, inbjudas Presfeoch
Bonde-Stånden att instämma i Ridderskapets och Adelns samt BorgareStåndets
beslut, och om denna inbjudning icke antages, föreslås votering i
Förstärkt Ekonomi-Utskott, om följande proposition:
Den, sorn vill, utöfver det såsom vilkor för befrielse från hemläsning
eller begagnande af allmänna Skolan, beslutade fordran af kunskaper, utsträcka
denna fordran lill den Religions-kunskap, som erfordras, för att af 'Presterskapet
emottagas till Nattvards-läsningen, skrifva, de fyra Räknesätten
i hela tal; voterar
Ja;
Den, det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nejj kommer kunskapsfordran, utöfver hvad redan genom afgörande
beslut är bestämdt, att inskränkas till Christendomskunskap efler
de Läroböcker, sorn vid Skolan äro antagne.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoitens Förslag, N.-o iqo. 23
1 morn, är af samtlige Riks-Slånden godkändt till innehållet, men af
Ridderskapet och Adeln, jemte Preste-Ståndet, med någon förändring af
redaclionen, hvilken, i enlighet dermed, föreslås sålunda:
För alla de barn,, som det åligger att Folkskolan besöka, äfvensom,
lär dem, hvilka, efter föräldrars eller målsmäns önskan, blifva i
de föreskrifne Läro.-ämnena handledde hemma, bör undervisningen
vidtaga, då de uppnått en ålder af 7 år; skolande det likväl
öfverlemnas till församlingarne sjelfve att närmare bestämma skolåldern,
efter förhållandena i hvarje ort; dock så, att undervisningens
början ej må uppskjutas längre än till q:de året, men öppet
lemnäs, hvarje barn att, äfven före 7 års ålder, få af skol-uudervisningen
sig begagna,
3. morn, är äfven af samtlige RiksrSlånden antaget, hvad hufvudsakliga
innehållet beträffar; dock med ett af Ridderskapet och Adeln jemte Borgare-Ståndet
beslutadt tillag?, att visse utsedde Ledamöter af Skol-Styrelsen
skola öfvervara, de årliga examina i Folkskolorna, Som delta tillägg icke
är af de öfrige Stånden biträdt, torde det så mycket heldre kunna förfalla,
som redan af den Skol-Styrelsen i allmänhet åliggande vården om undervisningen,
lärer följa, att dess Ledamöter böra öfvervara de årliga examina,
utan alt någon serskild föreskrift derom erfordras. Af Ridderskapet
oell Adeln samt Borgareståndet ä,ro derjemte beslutade förändringar af
redactionen, hvilken, i enlighet dermed, föreslås, så lydande:,
”På tider, sorn af Skol-Styrelserne närmare bestämmas, böra offentebga
examina med barnen i hvarje Skola anställas, dervid
äfven de barn* som icke bevista Folkskolan, skola sig infinna och
förhöras, på det utrönas må , huruvida under hemläsningen deras
undervisning varit försummad.”
§. 8.
Preste-Ståndet liar ansett hela denna §, kunna och böra utgå, till följd
af det stadgande, som Ståndet beslutat vid i , och Bonde-Ståndet har,
i stället för hvad Utskotten i denna §> föreslagit, antagit följande stadganden:
i:o Socken eller Pastorat, der vidsträckt område fordrar en på
serskilde ställen tillgänglig Skol-undervisning, må det vara tillåtet
att, utom de Folkskolor, hvarom t §., l mom. stadgar, jemväl inrätta
Byskolor för fattige och från Folkskolan aflägset boende barn.
Skol-Styrelsen ege att, emot de lönevilkor, som, efter församlingshoernes
hörande, kunna öfverenskommas, tili Lärare vid Byskola,
21 Slals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Förslag, JV.-o igo.
antaga den sökande, som inför Styrelsen ådagalagt, jemte utmärktare
fallenhet för barna-undervisning, godkända prof af Svenska
språkets rena och flytande innanläsning, tillförlitlig kunskap i
Christendomen samt kännedom af Kyrkosång, så ock i öfrigt gjort
sig känd för en sanni Christelig vandel. Föremål för undervisning
i Byskola vare del minimi-mått af kunskaper, som 6 §. bestämmer.
Der Skol-styrelse ställt Byskola under Lärarens vid Folkskolan i
districtet närmaste inseende, vare dennes eller, i annat fall, Styrelsens
eget betyg, att Skolbarn vid anställde prof funnits ega nödig
kunskap i de ämnen, som vid Byskola inhemtats, tillfyllestgörande
besked för barnet att hafva sin skolgång fullbordat.
2:0 Nödige rum för Byskola åligge församlingen att anskaffa
och bekosta.
Deremot är denna §. till hufvudsakliga innehållet anlagen af Ridderskapet
och Adeln jemte Borgare-Ståndet, utom det, att i stället för de genom
2 och 3 mom. gifne bestämmelserne om tiderna för läsning och förhör
i de flyttbara Skolorna, det blifvit öfverlemnadt åt församlingarne och
Skol-Styrelserne att derom förordna, äfvensom någon förändring af redactionen
är antagen.
Hvad beträffar de fyra första momenten af denna är det af PresleStåndet
vid 1 §. fattade beslutet, i afseende på hufvudsakliga syftningen ,
öfverensstämmande dermed, och i så måtto kunna dessa moment anses
vara af 3:ne Stånd antagne, hvaremot Bonde-Ståndets härifrån skil jagtiga
beslut icke är af något annat Stånd biträdt, och således lärer förfalla.
I anledning häraf föreslås, på grund af de fattade besluten , följande sladganden:
1
mom. Skulle ett Pastorat vara af så stor vidd , att åtskilliga hera
man,
byar, torp och lägenheter äro från den fasta Skolan så aflägsna,
att hinder för Skolans begagnande derigenom uppkommer
för mångå af församlingens barn, böra nödiga fattande Skolor
tillika inrättas.
2 inom. Dessa Skolor böra omfatta bestämda rotar , uti hvar och en
af hvilka undervisning vissa månader af året skall meddelas; ankommande
det på församlingarne att läsetiderne inom hvarje undervisnings-rote,
efter omständigheterne, fastställa.
3 morn. Lärarne i de flyttande Skolorne böra, under den tid , som är
bestämd lill Skolans hållande inom en af deras rotar, besöka de
öfrige
Stats- samt Allni. Besv.- och Ekon.-Utskottens Förslag, N.-o igo.
25
öfrige i den ordning, Skol-Slyrelserne bestämma, för att derstädes,
vid utsatta förhör, kunna utröna, huruvida läsningen älven under
deras frånvaro behörigen fortgått.
4 mom. Dessa Skolor komma , i likhet med hvad om de fasta Skolorne
uti 2 punclen af § t. är föreslaget, att ställas under inseende
af Skoi-Styrelsen, hvilken eger vaka deröfver, att undervisningen
ledes, i öfverensstämmelse med den för fasta Skolan
gällande plan, hvarföre oek de barn, sorn vid de flyttande Skolorne
njuta undervisning, böra undergå examen vid den fasta
Skolan, efter den ordning, Skol-Styrelsen stadgar.
Med 5 mora. om skyldigheten att bekosta flyttbara Skolor, inträffar
samma förhållande, som är anmärkt vid 2 §. om bekostandet af fasta Skolor,
nemligen att Ridderskapet och Adeln och Borgare-Ståndet godkänt Utskottens
förslag, men Preste-Ståndet ansett kostnaden böra bestridas socknevis
och Bonde-Ståndet districtvis. Till följd häraf hemställa Utskotten, att
Preste- och Bonde- Standell förena sig med Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet om Utskottets så lydande förslag:
,5Der, jemte den fasta Skolan, flyttande Skolor äro af nöden, skola
dessa, lika med de förra, bekostas gemensamt af hela den socken
eller det pastorat, som den fasta Skolan tillhörer, ehvad större
elter mindre delar deraf begagna undervisningen i den flyttbara
Skolan/’
Om hvarken Preste- eller Bonde-Ståndet bifaller detta förslag, hemställes
om votering i Första; kt Ekonomi-Utskott, efter följande proposition:
Den, som antager Utskottens här ofvan anförde förslag, voterar
Ja;
Den, det icke vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, är beslutadt, att kostnaden förde flyttande Skolorne skall
af Skol-districten, hvar för sig, bestridas.
9 §•
är gillad af Borgare-och Bonde-Stånden, äfvensom af Ridderskapet och Adeln,
med den förändring, att i stället för orden ”skola sudane fasta Skolor> som
'Utskotten här ofvan föreslagit„ inrättasutbytas emot orden: ”skolafasta
Skolor äfven inrättas” ; men Preste-Ståndet har beslutat följande förändrade
lydelse af denna §:
Bih. till R St. Prot. 1840 och 1841■ 4 Sami. 2 Afä. 3g dc Haft. 4
26 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottcns Förslag, iV.-o iqo.
”Hvad om Folkskolorne på landet och dervid anställde Lärare
stadgadt finnes, gäller äfven för dem i städerne.”
Detta Preste-Ståndets serskilda beslut lärer förfalla, då det icke af
något annat Stånd blifvit biträdt; och då den af Ridderskapet och Adeln
antagna förändringen synes icke verka väsendtligt på innehållet af stadgandet,
hemställes, att Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet täckes förena
sig med da öfrige Stånden om antagande af Utskottens förslag, så
lydande:
”1 de städer, der ändamålsenliga folkbildnings-anstalter saknas, skola
sådana fasta Skolor, som Utskotten här ofvan föreslagit, inrättas ;
kommande för dessa Skolor, och Lärarne dervid , enahanda föreskrifter
att gälla, som, i afseende å Folkskolorne på landet, blifvit
meddelade.”
io §.
Utskottens förslag till denna §. är oförändradt antaget af Borgare- och
Bonde-Stånden; hvaremot de öfrige tvänne Stånden, hvar för sig, beslutat
i någon mon skiljagtiga stadganden, nemligen:
Ridderskapet och Adeln:
Utanläsning af Catechesen hör i Skolorne ega rum. Ehuru denna
läsning kan ske under Lärarens ledning, åligger det likväl vederbörande
Presterskap att meddela barnen undervisning i Religionen,
serdeles så vidt den afser dess tillämpning på hjerta och
lefverne, samt att för sådant ändamål infinna sig i de fasta Skolorne
minst en gång i hvarje vecka, och i de flyttande, så ofta
tjensteåligganden och öfrige förhållanden det medgifva.
Preste-Ståndet:
Ehuru utanläsning af Catechesen i Skolorne bör ega rum , under
Lärarens ledning, åligger det likväl vederbörande Presterskap att
meddela barnen undervisning i Christendomen, samt att, för sådant
ändamål, infinna sig i Skolan, så ofta tjensteåliggande och öfrige
förhållanden det medgifva.
Som dessa serskilda beslut, serdeles det af Ridderskapet och Adeln
fattade, synas icke innefatta några hufvudsakliga afvikelser från hvad Utskotten
föreslagit, hemställa Utskotten om antagande af §:ns föreslagna lydelse,
sådan den af a:ne Stånd är godkänd, nemligen:
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottens Förslag, N:o igo.
27
”Ehuru utanläsning af Calhechesen i Skolorne hör ega rum under
Lärarnes ledning, åligger det likväl vederbörande Presterskap att
meddela barnen undervisning i Religionen, serdeles så vidt den
afser dess tillämpning på bjerta och lefverne, samt att för sådant
ändamål infinna sig i de fasta Skolorne minst en gång i hvarje
vecka, och i de flyttande, så ofta tjensteåligganden och öfrige
förhållanden det medgifva.”
11 §.
är bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden,
med följande lydelse:
För undervisning i Skolorne bör vexelundervisnings-methoden, med
iagttagande af de modificationer, hvartill läroämnenas beskaffenhet
kan föranleda, företrädesvis begagnas.
12 §.
1 mom. har blifvit antaget af Ridderskapet och Adeln samt Borgareoch
Bonde-Stånden, med följande lydelse:
För att väcka håg till läsning och täflan Skolbarnen emellan, må
belöningar utdelas till de barn, som genom flit, skicklighet oeh ett
godt uppförande utmärka sig.
2 morn. är antaget af Borgare- och Bonde-Stånden; men Ridderskapet
och Adeln jemte Preste-Ståndet hafva antagit följande lydelse af detta
moment:
De barn, hvilkas föräldrar eller målsmän icke ega tillgång att bekosta
deras Skol-undervisning, böra genom Fattigvården understödjas.
Hvar och en husbonde skall tillse , att dess tjenstehjons
och underhafvandes barn icke blifva i saknad af erforderlig undervisning.
I anseende till de väsendtliga skiljagtigheterne emellan de sålunda
fattade besluten, hemställa Utskotten, att, så vida icke Ridderskapet och
Adeln eller Preste-Ståndet förena sig med de öfrige Stånden, votering i
Förstärkt Ekonomi-Utskott anställes efter följande proposition:
Den, som antager Utskottens förslag till i mom. af 12 §., så lydande:
”De barn, hvilkas föräldrar eller målsmän icke ega tillgång att
bekosta deras kläder, underhåll vid Skolan och nattläger, skola genom
församlingens Fattigvård understödjas, äfvensom sådana barn
må, sedan de inhemtat färdighet uti innanläsning, ega frihet att
28 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekou.-Utskoitcns Förslag, N.-o igo.
blott en eller tvänne gånger i hvarje vecka Skolan bivista , likväl
endast under det förbehåll, att deras föraldrar eller målsmän gjort
sig kände för sedlighet, skicklighet alt uppfostra barnen och nitisk
vård om deras undervisning. Den bär medgifna inskränkning i
skyldigheten för föräldrar och målsmän att bålla barnen til! daglig
skolgång, må äfven ega runi i afseende på de barn , hvilka
antingen genom för långt afstånd, eller genom en oblid årstid
hindras att Skolan alla dagar besöka; börande hvar och en husbonde
vara ansvarig, att dess tjenstehjons och slal-torpares barn
icke blifva i saknad af det underhåll,, sorn utgör vilkoret för möjligheten
att af Skol-öfuingarne sig begagna’% voterar
3 CL ; ,
Den, det icke vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, kommer detta moment att lyda, i enlighet med Ridderskapets
och Adelns samt Presle-Ståndets här ofvan antagne beslut.
3 morn. är af Preste-, Borgare-och Bonde-Stånden antaget, så lydande:
”1 de församlingar, der Skol-Slyrelserne, i anseende till loealförhåilanden
eller andra omständigheter , finna en mera utsträckt
hemläsning nödvändig, må en sådan tillåtas, dock med förbehåll,
att de barn, för hvilka hemläsning raedgifves, ieke deslo mindre
anses skyldige att å de tider, som dertill bestämmas, infinna sig i
Skolan, vid samma ansvarspåföljd för uragtlåtenhet deraf, som i
allmänhet är bestämd för försummelse af skolgångssky Idig helen.”
4 morn. är utan förändring godkändt af Ridderskapet och Adeln samt
Borgare- och Bonde-Stånden, så lydande:
”1 den händelse, att föräldrar eller målsmän skulle tredskas att
efterkomma de föreskrifter, som , i afseende på barnens skolgångsskyldighet,
blifvit meddelade, skola de undergå varningar, först af
Presterskapet och, der sådant ej hjelper, af Kyrko-Råd eller Communal-Styrelse,
så framt en sådan framdeles varder inrättad.”
5 morn. är af samtlige Riks-Stånden antaget, men Ridderskapet och
Adeln jemte Presle-Ståndet hafva tillika beslutat, att, innan den här stadgade
påföljden tillämpas, skall, efter förgäfves använda varningar, åläggas
böter till belopp af 3 R:dr 16 sk. Då, i afseende på denna föreskrift, två
Stånd stannat emot två, hemställa Utskotten , i händelse hvarken Ridderskapet
och Adeln eller Preste-Ståndet afstå från berörde beslut, att votering
i Förstärkt Ekonomi-Utskott må anställas, efter följande proposition:
Stats- samt Ailm. Besv.- och Ekon.-13iskottens Förslag, N.-o igo.
29
Den, som ulan tillägg antager Utskottens förslag till 5 mom. in 12 §,
så lydande;
”Om varningar blifva frugtlösa, skola barnen från foräldrarne
skiljis och till vårdande åt enskilde personer öfverJermias, samt
deras underhåll, jemte Skol-penningarne, hos foräldrarne elier måls-»
männen i laga ordning utmätas”, voterar
Ja;
Ders» det icke vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, kommer detta moment att erhålla följande lydelse."
Om dessa varningar blifva fruktlösa, må nämnde Socken-styrelse
ålägga vite tili högst 3 Rdr 16 sk. B:Co belopp, hvilka tillfalla,
Skol-Cassan. Hjelper icke eller det, och barnen stå tillbaka i Chrit
stendoms-kunskap eller färdighet i innanläsning, må de kunna från
foräldrarne skiljas och till vårdande åt enskilde personer öfverlemnas,
samt deras underhåll, jemte Skol-penningarne, bos föräldrar-,
ne eller målsmännen i laga ordning utmätas.
6 mom. är utan förändring gilladt af Ridderskapet och Adeln, samt
Borgare- och Bonde-Stånden, så lydande:
A alla de inom hvarje församling befintlige barn, som i Skol-åidem
inträdt, bör upprättas en Skol-längd, hvilken vid början af
hvarje termin skall från predikstolen uppläsas.
7 moni. Såsom tillägg till detta moment, hafva Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet beslutat ett åberopande af Skol-ordningen, hvil-.,
ket tillägg torde förfalla, då, i fråga derom, 2:ne Stånd stannat emot 2.
För öfrigt är Ridderskapets och Adelns beslut, hvad innehållet beträffar,
öfverensstämmande med Utskottens af Borgare- och Bonde-Stånden godkända
förslag, men någon förändring af redactionen är af Ridderskapet och Adeln
beslutad, och, i enlighet dermed, föreslås följande lydelse:
Alla i Skol-åldern varande barn böra i Skolan sig inställa, endast
de undantagne, hvilka af föräldrar eller målsmän blifvit anmälde
att undervisas hemma. Dessa äro val befriade från Skolgång, men
måste vid de allmänna Skol-förhören sig inställa, för att undergå
pröfning, huruvida den undervisning, sorn de erhålla hemma, i
noggrannhet och omfattning någorlunda motsvarar den, som i Skolan
meddelas; börande, om ett annat förhållande utrönes, ordent
lig
Skolgång dem åligga.
30 Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-U t skottens Förslag, N.-o 190.
8 moni. iir bifallet af Ridderskapet oell Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden,
så lydande:
”Barnen böra bivista Skolan de Lider på dagen, som Skol-StyrelSen
kan för undervisningens meddelande bestämma, så framt icke
barnens föräldrar eller målsmän gifva tillkänna förfall, hvilket, i
sådan händelse, af Skol-läraren antecknas på en lista, sorn bör upprättas
öfver de frånvarande och, vid hvarje veckas slut, till Kyrkoherden
inlemnas.”
13 §
är af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden antagen,
så lydande:
”Om Söndagarne bör, der så ske kan, förden ungdom, sorn utgått
från Skolan, undervisning meddelas af vederbörande Presterskap
uti Christendomen och af Skol-lärarne uti öfrige för Skolorne föreskrifne
läro-ämnen, vid hvilka tillfällen, förhör i dessa ämnen
anställas. Till den i Skolan begynta undervisningens fortsättning
och ytterligare befremjande, genom läsning af tjenlige böcker, hör
Socken-bibliothekers inrättande uppmuntras.”
14 §•
1 morn. är utan förändring antaget af Preste-, Borgare- och BondeStånden,
så lydande:
”Då någon person önskar inrätta Skola och deri sjelf lemna undervisning.
bör anmälan derom göras hos församlingens Skol-Styrelse,
som icke eger förvägra Skolans inrättande, så framt den sökande
är välfrejdad, och eger den skicklighet, som för undervisnings
meddelande erfordras; börande en sådan Skola, hvad undervisning
och ordning angår, stå under Skol-Styrelsens inseende.”
Deremot har Ridderskapet och Adeln sammanfattat bägge momenten
af denna §. uti följande föreskrift:
”Barn, som begagna enskilda Skolor, stå under samma tillsyn af
församlingens allmänna Skol-Styrelse, som de der begagna huslig
undervisning.”
Detta stadgande har likväl förfallit, hvad i:sta mom. beträffar, då beslut
annorlunda blifvit samstämmigt fattadt af 3:ne Stånd.
2 mom. är af Borgare- och Bonde-Stånden godkändt; men PresteStåndet
har beslutat, att detta moment borde utgå, såsom öfverflödigt, efter
det stadgande, Ståndet vid 1 §. 3 mom. beslutat, och Ridderskapet och
Adeln har för hela denna §. antagit det stadgande, som ofvan finnes infördt.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskottens Forslas,, N.-o igo.
31
Då likväl Preste-Ståndets beslut vid i §. förfallit, få Utskotten nu inbjuda
detta Stånd att förena sig med Borgare- och Bonde-Stånden örn antagande
af Utskottens förslag, så lydande:
Skolor, sorn på enskildes bekostnad redan äro inrättade, eller framdeles
kunna inrättas, stå äfven under Skol-Styrelsens uppsigt, dock
må ej någon rubbning i de vilkor, som vid deras stiftelse kunna
vara föreskrifne, ega rum , så framt ej dessa äro af sådan natur
och beskaffenhet, att de motverka eller förhindra undervisningens
ändamålsenliga ordnande.
§ i5.
1 morn. är godkändt af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-och BondeSlånden,
enligt Utskottens följande förslag:
Församiingarne må sjelfve ega att bestämma disciplinen inom Skolorne
och att upprätta förslag till stadgar derom; dock skall alltid
ett .sådant förslag underställas vederbörande Stifts-styrelses pröfning
och godkännande, innan det må såsom gällande anses.
2 mom. är af samtlige Riks-Stånden godkändt, men med tillägg af
Preste- och Borgare-Stånden, att varningar skola föregå, innan Skol-lärare
må för felagtigheter skiljas från tjensten. Så vida icke Preste-eller BorgareStånden
finna för godt att afstå från detta tillägg, föreslå Utskotten votering
i Förstärkt Ekonomi-Utskott om följande proposition:
Den, sorn antager oförändradt Utskottens följande förslag:
”Skulle någon Skol-lärare befinnas oskicklig till förrättande af sin
tjenst, eller ådagalägga ett sådant uppförande, att han ej bör såsom
Lärare längre bibehållas, må Skol-Styrelsen eg,a att, efter anmälan
hos församlingen, en sådan från tjensten skilja”, voterar
Ja;
Den, det icke vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, kommer 2 mom. af i5 §. att erhålla följande lydelse:
Skulle någon Skol-lärare befinnas oskicklig eller försumlig i förrättandet
af sin tjenst, elier ådagalägga ett sådant uppförande, att
han ej bör såsom Lärare längre bibehållas, må Skol-Styrelsen ega
att, efter frugtlöst gifna varningar, en sådan från tjensten skilja
och sådant på socknestämma församlingen tillkännagifva.
§ 16.
1 och z mom. äro bifallne af Ridderskapet och Adeln samt Borgareooh
Bonde-Stånden, i enlighet med Utskottens förslag, så lydande:
82 Stats- santt Allm. Besv.- och Ekom-Utskot tens Förslag, N.o i$o.
i:o I livaije Socken elier större Skoi-district skall finn:* en
Skol-Styrelse, beslående af Kyrkoherden., såsom Ordförande och
ansvarig för det Prolocoll, sorn vid Styrelsens sammanlinden fores,
samt af Ledamöter, hvilka af församlingen väljas; hörande denna
Skol-Styrelse icke allenast vaka deröfver, att undervisningen inom
socknen samvetsgrant bes örjes-, utan också hafva inseendet öfver
aila de angelägen heter,, sorn nied Skolan stå i beröring.
2:0 Ät Biskopen och Dom-CapiIdet inom hvarje Still uppdrages
att, i förening med den dem i allmänhet anförtrodda vården orri
Under visnings- verken , sorgfälligt tillse verkställigheten af unsta hterne
för folk-undervisningen , samt vaka öfver deras ledning och
utveckling till den vigtiga bestämmelse, sorn dermed åsyftas; deni
tillkommer äfven alt granska de Reglementen för undervisningen
i Folkskolorna, sorn af vederbörande Styrelser upprättas, och hvilka
Reglementen alltid böra till piöfning och stadfästelse insändas.,
innan de i försainlingarne få antagas till efterlefnad.
3 morn. är jemväl af samtlige Riks-Stånden antaget, men med den förändring
af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, att Skol-Styrelsen,
i stället för Kyrkoherden , ansetts böra afgifva den Berättelse till Stifts—
Styrelsen, som här är föreskrifven. Då detta likväl är ett bestyr, som
måste anses serskildt tillhöra Kyrkoherden 1 och för hans embete, hemställa
Utskotten, att Ridderskapet och Adelö samt Bonde-Ståndet måga förena
sig med de öfrige Stånden om antagande af Utskottens förslag oförändradt,
så lydande:
”Kyrkoherdarne höra, hvar för sin församling, åi ligen till StiftsStyfelsen
ingifva berättelse om förhållandet med folk-undervisnimsanstalterne
derstädes; äfvensom det åligger Consistoriel ne att ,
hvart femte år, till Kongl. Maj:t insända underdånigt utlåtande
öfver folkundervisningens tillstånd inom sine respective Stift”
Slutligen införes här, i enlighet med det ofvan åberopade beslutet, den
af samtlige Riks-Stånden godkände
*7 .§-
Skulle å en eller annan ort serskilda hinder möta för tillämpningen
af de stadganden, som i ofvanstående förslag finnas utsatte, måga dessa
hinder underställas vederbörande embetsmyndigheter, sorn ega att, efter desammas
beskaffenhet, pröfva, hvilka undantag från de gifna föreskrifterne,
sorn af omständigheterne påkallas.
Stals- samt Allm. Jjcsv.- och Ekon.-Utskottcns Förslag, N.o tgo.
33
Af Utskottens förslag om anslag af allmänna medel lill folkundervisningens
befrämjande, har
Förslaget Lit. a) till inrättning af Seminarier blifvit bifallet af Borga,eoch
Bonde-Stånden, som sålunda för detta behof bestämt o,5oo R:dr å,ligen,
intill året efter nästa Riksdag, att utdelas 5oo R:dr till hvarje Seminarium;
men Ridderskapet och Adeln jemte Presle-Ståndet hafva bestämt anslaget
till i3,ooo R:dr, deraf 1,000 R;dr årligen tilldelas hvarje Seminarium.
I anseende till denna sk i I jag tig het, få Utskotten inbjuda Borgare- och BondeStånden
att instämma i de öfrige Ståndens beslut; men om denna inbjudning
icke antages, föreslås votering i Förstärkt Stats-Ulskott om följande
proposition:
Den, som bestämmer anslaget lill inrättning af Seminarier fffr Lärare vid
Folkskolor, i enlighet med Utskottens förslag, till G,5oo R:dr årligen, voterar
J ct,
Den, det icke vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, kommer .berörde anslag-alf utgå med i3,ooo R:dr årligen.
Förslaget Lit. bj) till Stipendier för Lärare-elever vid Semin .rieme är
af alla Stånden
Ridderskapet och Adelil, jemte Preslé-Slåndel, hafva bestämt detta belopp
såsom ett förslags-anslag, hvarom de öfriga Stånden icke förord nät.. Således
få Utskotten inbjuda Borgare- och' Bpnde-Stånden att förena sig i berörde
beslut, och, för den händelse, att denna inbjudning icke antages, hemställa
Utskotten om votering i Förstärkt Ståts-Utskott, om följande proposition:
Den, som vill bestämma de ifrågavarande 9,000 R:dr såsom ett föislagsanslag
till Stipendier för elever vid Seminarierne för Folkskol-lärare, voterar
Ja;
Den, det icke vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, komma ofvannämnde 9,000 R:dr årligen att utgå, såsom
ett bestämdt anslag för ifrågavarande behof.
Förslaget Lit. c) om 5o,ooo R:dr årligen för det i 4 §. 5 mom. omförmälde
behof är utan förändring bifallet af Ridderskapet och Adeln samt
Borgare- och Bonde-Stånden, äfvensom beloppet är af Preste-Ståndet heviljadt,
men såsom förslags-anslag, att å vederbörlig Hufvud-Tilel i RiksStalen
upplagas.
Stockholm den 10 April ,84,.
Dill till R. St. Prot. 1840 och 1841• 4 Sami. 2 Afd.
TRYCKT HOS J. a. wallden,
1841.
Stats- och Lag-Utskottens Betänkande, N\o 191.
i
N:o 191.
Ank, till Exp,-Utsk. den 27 April., kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om rättighet för enskild
man att af Kronan njuta ersättning för medell sorn
embets- eller tjensteman, till följd af uppbär ds mannapligt
eller verkstäld utmätning, får om händer, men förskingrar.
Uli ett från Vällofl. Borgare-Ståndet tilFLag-Utskottet öfverlemnadt
Memorial., har Herr Bagge, enär hos Kronofogde säkerhet sällan finnes
lör hvad af honom i utmätningsväg uppbäres, helst vid upptäckten af ea
Kronofogdes obestånd allt hvad af honom innehafves och alltså jemväl
medel, influtne för enskilde borgenärers fordringar, i första rummet användas
till betäckande af en sådan uppbördsmans krono-balance, samt ejiär
det i allmänhet borde vara Kronans skyldighet att ansvara för de
tjenstemäns åtgärder, hvilka af Rikets Styrelse tillsättas, föreslagit, att Kronan
må förklaras pligtig godtgöra alla de medel, som Kronofogde eller
annan embets- eller tjensteman, till följd af Tippbördsmanna-pligl eller
verkställd utmätning, får om händer, men förskingrar.
Denna motion, som ansetts tillhöra jemväl Stats-Utskottets behandling,
hafva Stats- och Lag-Utskotten gemensamt öfvervägt; och få Utskotten
i ämnet afgifva följande utlåtande:
Till befordrande ej allenast af säkerhet för enskilde personer, i afseende
å sådana medel, som Kronofogde eller annan publik embets- eller
tjensteman, i följd af uppbördsmanna-pligt eller verkställde utmätningar,
får om händer, utan ock, i sammanhang dermed, af nödig skyndsamhet i
verksläilighets-åtgärder, är uti 3 Cap. 3 §. Utsöknings-Balken, Cap. 2
§. Missgernings-Balken, sådant detta lagrum lyder i Kongl. Förordningen
den 29 November 1823, äfvensom uti Kongl. Förordningarne den 28 Juni
Bih. till R. St. Prot. 18fo och 1841. 4 Sami. 2 Afd. 40 Häft. 1;
3
Stats- och Lag, Utskottens Betänkande, N'-o 191»
1798, den 18 December 1823 och den 21 Mars r835, samt uti Kongl.
Kungörelsen den 12 Maj 1824 väsendtligen stadgadt och föreskrifvet:
a) att den Konungens Befallningshafvande, sorn,, utan skälig orsak,
dröjer att ställa dom i fullbordan,, skall svara för ali skada, som deraf
tima kan;
b) att Under-exsecnlorer, hvilka af Konungens Befallningshafvande,
såsom Öfver-exsecutor, åläggas att medel utmätningsvis uttaga och till honom
insända, böra sådane medel uti Landt-ränteriet nedsätta och på enahanda
sätt, som vid krono-uppbörd, Konungens Befallningshafvande derom underrätta;
hvarefter medlen skola, på lika sätt, från Landt-ränteriet med
omgående post til! vederbörande öfversändas, jemte det Konungens Befallningshafvande
derom meddelar underrättelse;
c) att så väl Magistrat i stad, som Kronofogde å landet, skola ovilkorligen
och vid ansvar öfver alla utmätningsmål, ehvad de efter Konungens
Befailningshafvandes antydan och remiss, eller genom parterne sjelfve,
i grund af lagakraftvunne domar eller utslag, till dem inkomma, bålla
dagbok, redovisande vidtagne utmätnings-åtgärder och de hinder, som för
sådane åtgärder mött, samt hvar tredje månad inom tolfte dagen derefter,
vid En Riksdalers vite för hvarje öfverskjutande dag, till Konungens
Befallningshafvande insända utdrag af denna dagbok för den förflutna
tiden;
d) att Magistrat eller Kronofogde ovilkorligen bör, genast då utslag
till verkställighet emottages, deröfver utan betalning afgifva bevis till
ford ring&ega ren;
e) sft å landet Kronofogde skall inom tre månader och i stad,
undantag-ande Stockholm, Magistrat inom sex veckor ifrån emottagandet
af dom eller utslag, hvarå utmätning följa bör, ej allenast hafva fullgjort
sin skyldighet medelst utmätning, utan ock, då lös egendom, som bör säljas,
är i mät tagan, hafva verkställt försäljningen deraf samt af försälj—
nings-summaB, så långt den förslår, borgenärens fordran betala, derest
borgenär om utbekommande af betalningen sig anmäler, äfvensom att TJ11-  der-exsecutor skall, när fast egendom blifvit utmätt, foga nödiga anstalter
till försäljningen så skyndsamt, att, der mer än en auction blifver af nöden,
äfven den andra auctionen må kunna för sig gå, å landet inom sex
månader och i stad inom fyra månader, från det domen eller utslaget af
-
Stats och Lag-Utskottens Betänkande, N:o IQi.
3
lemnäs till Kronofogden eller Magistraten, hvilka skola besörja atf, hvad
af köpeskillingen borgenär tillkommer, hålles honom tillhanda sist fjorton
dagar elter köpeskillingens förfallotid, hvilken ej ulan vederbörandes samtycke
må utställas längre fram än en månad efter försäljnings-dagen;
åliggande det den Magistrat eller Kronofogde, sorn försummar något af
hvad, i afseende på utmätning, försäljning och indrifning, sålunda föreskrifvel
är och ej kan visa, att borgenär lemnat anstånd med betalningen eller
att, oagtadt vidtagna lagliga åtgärder till utmätning och försäljning samt
köpeskillingens indrifvande, sådane hinder dervid mott, som af Magistraten
eller Kronofogden ej kunnat förekommas, att svara för det, hvarför utmätning
sökt är, och skall Konungens Befallningshafvande mot Magistraten
eller Kronofogden lemna borgenär skyndsam handräckning;
f) att den, som tillgriper medel, vare sig Kronans, städers, menigheters
eller enskildes, dem han i eller för embete eller tjenst till förvarande,
förvaltning eller redovisning emottagit, skall mista embete eller
tjenst, förklaras ovärdig att i Rikets tjenst vidare nyttjas och straffas med
fängelse och tjenligt arbete, efter det tillgripnas värde, ifrån ett till och
med sexton år samt derutöfver med fern ars fäslnings-arbete, i fall^ han
rymt med uppbörd; och
g} att till ersättning för enskilde personers af uppbördsman enligt
tjenstpligt emoltagne, men derefter förskingrade, medel, vederbörande
komma alt närmast efter Staten, i fall af allmänna medels förskingring,
och framför andra fordringsegare, ega förrnonsrätt till uppbördsmans tillgångar,
samt att den summa, för hvilken uppbördsman vid tjenstens tillträdande
bör ställa borgen, skall anses lemna säkerhet äfven för de enskilda
medel, som i tjensteväg uppbäras, närmast elter de allmänna medel,
uppbördsman om händer får.
Af hvad sålunda tid efter annan i dessa ämnen blifvit stadgadt inses,
huru omsorgsfullt lagstiftningen sökt förekomma, det förluster genom
utmätningsmäns oredlighet eller försummelser må enskilde personer tillskyndas.
Alt utsträcka vården om de senares vått ända derhän, att Staten
blefve ansvarig för utmätningsmans balance, vore äler i mångå hänseenden
olämpligt. Den lagsliftnings-grundsatls har hittills utan inskränkning
varit gällande, att enskild rätt måste vika för den allmänna; och att
i förevarande fall ej allenast frånträda densamma, utan jemväl göra Staten
ansvarig för förskingringar, hvilka icke genom någon controll kunnat
4
Stats- Och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 192.
förekommas, skulle tvifvelsutan leda till förluster, dem oredlige underordnade
tjenstemän, i complott med föregifne eller verklige fordringsegare
eller gäldenärer, kunde antingen i sjelfva verket bereda eller falskligen
uppgifva.
Då härtill kommer, att Kronofogdes uppbördsmanna-skyldigheter
äro helt och hållet skilda från hans åligganden såsom privat utmätningsman,
samt att den enskilde fordringsegaren, eller gäldenären, för hvars skuld
hans verksamhet anlitas, hör med ett lågt heräknadt arfvode bidraga till
ersättning af denne embetsmans besvär, utan att Staten, som bekostar hans
lönj utaf hans tillgöranden såsom privat utmätningsman njuter den ringaste
omedelbara fördel, och då Staten ej bör vara pligtig att svara för
medel., öfver hvilkas uppbärande den ej har den närmare omedelbara controll,
hvilken eger rum, i afseende på depositioner i Statens cassör och
ränterier; fördenskull och enär af hvad ofvan är anfördt synes, att Lagen
sörjt för enskild rätt, så långt med Statens egen säkerhet och ett billigt
afseende å alla häri ingående förhållanden varit förenligt, anse sig Utskotten
icke
kunna å motionen tillstyrka bifall.
Stockholm den 26 April r83i.
N:o 192.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 April, kl. 1 e. ro.
Betänkande, i anledning af väckt motion om fullständig granskning
och ny redaction af Ansvar ig hets-Lagen för Rikets
Ständers Fullmägtlge i Riksgälds-Contoret.
1 anledning af Utskottens under N:o n3 afgifna Betänkande om
ändring och tillägg uti Ansvarighets-Lagarne för Rikets Ständers Fullmägtige
i Banken och Riksgälds-Contoret, i afseende på lyftningen af det så
lalladefstora Creditivet, har hos Högvördige Preste-Ståndet Herr ContraetsProsten
Doctor Björkman väckt motion om fullständig granskning och ny
redaction af den nu gällande, under den ja Mars i83o utfärdade, Ansva
-
Sats- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 192.
5
righets-Lagen för Fullmägtige i Riksgälds-Contoret. Till stöd för denna
framställning hafva åberopats de stridigheter, som egde rum emellan
ifrågavarande Lag och de för Riksgälds-Contoret utfärdade nyare reglementariska
föreskrifter, samt de föråldrade stadganden och origtiga hänvisningar,
som i denna Lag förefunnes. Dessa ansågos lättligen kunna
ändras och rättas, i synnerhet som Stats-Utskottet nu var sysselsatt med
uppgörande af förslag till nya instructioner för såväl Revisorer som Fullmägtige
i Riksgälds-Contoret; äfvensom det syntes vara tillbörligare, att Rikets
Ständer, i stället att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla endast
om stadfästelse å det al Utskotten föreslagna tillägg i den ofullkomliga
Ansvarighets-Lagen, anmälte till sanction hela Lagen, sådan den, i öfverensstämmelse
med de serskilda föreskrifterne, borde vara författad.
Denna motion har till Stats- och Lag-Utskottens behandling blifvit
öfverlemnad; och hafva Utskotten, vid företagen granskning af den
nu gällande Ansvarighets-Lagen för Rikets Ständers Fullmägtige i Riksgälds-Contoret,
inhemtat: hurusom denna Lag i 2 §. 3 mom. utan inskräkliing
förbjuder Fullmägtige att bevilja accord om Riksgälds-Contorels fordringar,
oaktadt Fullmägtige, enligt Rikets Ständers beslut, ega pröfva och
antaga accords-anbud vid f. d. Filial-Disconternes utredning; att uti 3 och
4 §§. är bibehållen en hänvisning från 181 o års Ansvarighets-Lag till 7
Art. 5 §. i det då gällande Reglemente för Riksgälds-Contoret, hvilken §.
icke igenfinnes i nuvarande Reglemente, och att det stadgande, hvartill
sålunda hänvises, jemväl saknar egentlig motsvarighet i sistnämnde Reglemente;
att ifrågavarande Ansvarighets-Lag hänvisar till Allmänna Lagen
för fall., som ej äro dit lämplige; samt att hvad i 5 §. är föreskrifvet för
den händelse., att Fullmägtig underlåter, öfverskrider eller afviker från
hvad Rikets Ständers Revisorer öfver Banco- och Riksgälds-Verken ^förordna,
ej eller hädanefter eger tillämplighet, vid den begränsning, bemälde
Revisorers uppdrag komma att i delta afseende erhålla genom den Instruction,
Stats-Utskottet nu föreslagit. Derjemte hafva Utskotten ^funnit
dels påföljden för Fullmägtige, som bevilja accord om Riksgälds-Contorets
fordringar, sådan den i 2 §. 3 mom. är ovilkorligen bestämd, nemligen
att, jemte skyldigheten att ersätta skadan, de skola vara förlustige Rikets
Ständers samt allt annat allmänt förtroende, ej svara mot öfverlrädelsens
natur och beskaffenhet, utan ansvar för sådan öfverträdelse snarare böra
ega rum, i enlighet med 5 §:ens allmänna bestämmelser, dels stadgandet i
7 angående den händelse, att Fullmägtige underlåta att i mål, som tarf
-
6
Stats- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o Itp,
va någon utredning, inhemta Commissariernes utlåtande, icke vara behöfligt,
för att 5 §. må kunna till öfverträdelsen af Reglementets föreskrift
äfven i detta fall lämpas, samt dels det i g §. stadgade ovilkorliga förbud
för Fullmägtige att, såsom orden lyda, "hålla sessioner eller fatta något
"beslut, då endera af de respective Ståndens Ledamöter ej äro tillstädes/'
vara otjenligt för de fall, der ärendenas beskaffenhet ej medgifver uppskof
med deras afgörande.
De brister, i såväl form sorn innehåll, med hvilka berörde Ansvarighets-Lag
är behäftad, kunna ej afhjelpas utan en fullständig omarbetning
af densamma; men utan rubbning af den likstämmighet, som bör bibehållas
emellan denna Ansvarighets-Lag och den för Rikets Ständers
Fullmägtige i Banken nu gällande, hafva, till följd af den väckta motionen,
Utskotten icke ansett sig kunna tillstyrka andra förändringar, än dem,
som innefattas i det förslag, Utskotten nu gå att framlägga och Rikets
Ständers pröfning underställa.
Till dessa förändringar, der de icke äro grundade å hvad här ofvan
blifvit serskildt anmärkt, igenfinnas lättligen motiven vid jemförelse
af de äldre stadgandena ocb dem, som i Förslaget innefattas.
Förslag till Ansvarighets-Lag för Rikets Ständers Fullmägtige
i Riksgälds-Contoret.
1 §.
Underlåta Fullmägtige i Riksgälds-Contoret att vid det tillfälle,
da, enligt Regeringsformens So Konungen, i samråd med dem och
Fullmägtige i Banken, annan Riksdagsort än hufvudstaden utsätter, noga
iagttaga och tillstyrka, hvad de för det allmänna finna mest lämpligt
och nyttigt', skall det bero på Rikets sammankommande Ständer att pröfva,
huruvida Fullmägtige, en eller flere, gjort sig oförtjente af Rikets
Ständers vidare förtroende eller om de böra under ransakning till laga
ansvar ställas.
2 §.
i. morn. Utbetala Fullmägtige den i 63 af Regeringsformen omnämnde
mindre summa, eller någon del deraf, innan Konungen för dem förklarat,
Stats- och Lag-Uts\ottcns Betänkande, N:o 10)1.
7
att Han de äskade medlen oundvikligen har af nöden, antingen till Rikets
försvar eller till andra högst vigtiga och angelägna ändamål, samt
innan Fullmägtige derjemte undfått del af hela Stats-Rådets deröfver
inhemtade tankar; vare den eller dej sorn till beslutet bidragit, förlustige
sä väl Rikets Ständers som annat allmänt medborgerligt förtroende.
2 mom„ Brytes Rikets Ständers förseglade anordning på den i
63 §. af Regeringsf ormen sist omnämnda penningesumma, hvilken Konungen,
sedan Han Stats-Rådet in pleno hört, eger vid infallande krig att
lyfta, eller utbetala Fullmägtige densamma, innan Riksdagskallelsen blifvit
i hufvudstadens kyrkor vederbörligen kung/ord; vare lag samma,
och skola derjemte den eller de brottslige straffas med fängelse å fästning
i två år, dock utan arbete, samt, med hvad de ega och framdeles
ärfva och förvärfva, ansvara för de medel, som genom deras förvållande
blifvit utlemnade; är sådan Fullmägtig embets- eller tjensteman,
skall iian jemväl skiljas från embetet eller tjensten, utan att den eller
annan publik befattning kunna återfå.
3 f.
1 mom. Beträdas en eller flere af Fullmägtige att, angående användandet
af Riksgälds-Contorets medel eller förvaltandet af detta Verk,
hafva emottagit och ätlydt befallning eller föreskrift af någon annan än
Rikets Ständer; håfve den eller de häruti brottslige förverkat Rikets Ständers
och allt annat allmänt medborgerligt förtroende. Tillskyndas genom
slikt förfarande Riksgälds-Contoret eller dess credit någon skada;
straffes den brottslige med fängelse å fästning i 2 till 5 är, dock utan
arbete, och er sätte skadan med hvad han eger samt framdeles ärfva och
f örvärf va kan. Ar sådan Fullmägtig embets- eller tjensteman, skall han
dessutom skiljas från embetet eller tjenst en, utan att den eller annan
publik befattning kunna återfå.
% morn. Lag samma vare, der Fullmägtige genom underdåniga
tillstyrkanden bereda bifall till sådant, som strider mot de för RiksgäldsContorets
inrättning och förvaltning stadgade grunder eller på annat sätt
leder till inskränkning i Rikets Ständers rätt att om detta f^erk förordna.
8
Stats- och Lag-Utskottens Betänkande, N.o tQ2.
4 $-
Underlåta Fullmäktige attj pä sätt och med de vilkor, Bikets
Ständer föreskrifvit, of härtill anvisade medel besörja de åt Fullmäktige
uppdragne utbetalningar; vare de förlustige Rikets Ständers förtroende
och ansvare i öfigt, enligt 18 Capitlet Handels-Balken.
5. $.
Meddela Fullmäktige något förskott utöfver eller emot hvad Rikets
Ständer förordnat; vare underkastade det ansvar och den crsättningspåf
Ijd, som i 3 §. 1 mom. stadgas. Lag samma vare, om de till Biksgälds-Ferket
hörande och dit anslagna medel of Fullmägtige, under hvad
jörtvändning eller villkor som helst, derifrån ryckas eller användas till
andra behof än dem, Rikets Ständer bestämt.
6 f.
Beträdes Fullmägtig att, af försummelse eller egennytta, hafva underlåtit,
öfverskrida eller af vikit ifrån hvad Reglementet i en eller annan måtto
till efterlefnad stadgar eller Rikets Ständer serskildt föreskri/vit falles han
i de fall, för hvilka i denna Lag påföljd ej serskildt är utsatt, till ansvar
och ersättning efter omständigheterne, enligt 18 Capitlet Handels-Balken.
7 S
Fullmägtige
vare ej tillåtet att företaga någon öfverläggning i närvaro
af Konungens ombud, i fall det, utan att af Fullmägtige derom vara anmodadtff
skulle vid deras sammankomst sig infinna; ock håfve den eller de, soni
denna Jöreskrift brutit, förverkat Rikets Ständers förtroende.
8
Reser Fullmägtig bort, utan skedd anmälan vid Fullmägtiges sammankomst
eller hos Ordföranden och utan att med öfrige Fullmägtige af det Riksstånd,
han tillhör, hafva träffat öfverenskommelse, eller annorledes af håller sig
ifrån Fullmägtiges sammankomster, utan att ega eller tillkännagifva laga förfall
; vare han för hvarje försummadt sammanträde färj allen till Tio Riksda
-
Stats- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 192.
9
ler 9 hoter, som af dragi s alf vodet och tillfalla allmänna Fattigvården i
Stockholm.
9
Hålla Fullrnägtige sammanträden eller fatta de, oagtadt lipp sk o ^ kan
ega rum, något beslut, då samtlige Fullrnägtige Jör någotdera Riks-Ståndet äro
frånvarande, eller afgöra Fullrnägtige frågor, angående tjensters tillsättande
eller pensioners meddelande eller ärenden af synnerlig vigt för Verket, såsom
de i Regerings- Formen omförmälde Creditivs utbetalning, låns upptagande, m.
m, då icke minst åtta af Fullrnägtige äro tillstädes; gånge som i 6 stadgas
I dessa, äfvensom i alla andra, fall skall den, som icke till protocollet yttra,
anses hafva biträdt pluralitetens beslut.
10 §.
Förbryter sig Fullmägtig i något af förutnämnde full emellan
revisioner ne eller då Rikets Ständer ej äro tillstädes; anmälas och
b? /fras sådai t of Rikets Ständers Just it i a: -Ombudsman ; och af hålle sig
tilltalad Fullmägtig från utcfningen af sin befattning,' ii tilldess han genom
laga kraft egande beslut blifvit frikänd.
11
Atal mot Fullrnägtige för öfverträdelse, den han i sådan egenskap
begår, anställes inför Svea Hcf-Rätt; och eger den of pal terne, som ej
åtnöjes med Hoj-Rättens Utslag i målet, att deröfver i den ordning,
som i allmänhet för brottmål stadgad är, hos Kongl. Majit i Dess Högsta
Domstol sig besvära.
Som det af Utskotten i Betänkandet, K;o ii3 projecterade tillägg
till Ansvarighets-Lagen för Rikets Ständers Fullrnägtige i Riksgälds-Conto^
ret, i afseende på lyftning* n af stora Credithet, är i förestående förslag
intaget., lärer, i fall detta förslag af Rikets Ständer godkännes, det utaf
Rikets Ständer, i anledning af nämnde Betänkande, hvilket Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, Högv. Pi este-Ståndet och Hederv. Bonde-Slåndet
bifallit, men Vällofl. Borgare-Ståndet återremitterat, fattade beslut, i anledning
hvaraf något förslag till underdånig Skrifvelse ännu ej blifvit af
Expedilions-Utskottet upprättadl, ej böra till någon Rikets Ständers vida
Bih.
till R. St. Fröt. 18f 0 och t. 4 Sarri. 2 J/d. 4° Haft. 2
IO
Stats- och Lag-Utskotten? Memorial, N;o 193.
re åtgärd föranleda, än att Rikets Ständer, i sammanhang med den Skrifvelse,
hvarigenom förslaget till Ansvarighets-Lag till Kongl. Majlis Nådiga
fastställelse anmäles, i underdånighet anhålla, att 2 §. uti den för Rikets
Ständers Fullmägtige i Banken den 12 Mars i83o utfärdade AnsvarighetsLag,
enär denna §., efter den förändring, 63 §. Regerings-Formen erhållit,
numera ej linner tillämpning, må utur samma Lag utgå.
Stockholm den 26 April 1841.
N:o 193.
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 April, kl. 1 e. 1».
Memorial, i anledning of äterremiss utaf Betänkandet, N.o 116-
Detta Betänkande, afgifvet, i fråga om praescriptions-liden för fordringars
utsökande hos Stats-Verket, har blifvit återremitteradt af Bonde-Ståndet;
men som detsamma är af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och
Borgare-Stånden den a3 sisllidne Januari bifallet; så, enär, enligt 87 §.
Regerings-Formen och 3;dje punkten af 49 §• Riksdags-Ordningen, tre
Stånds mening i dylika frågor utgör Rikets Ständers beslut,
kan af den således afgjorda frågan någon vidare behandling
å Utskottens sida icke ega rum.
Stockholm den 26 April 184 *•
STOCKHOLM, LlmcLns och Giuneergs Tryckeri, 1841 -
Stats- Lag-samt Allm Besv-och Ekon.-UtskoUens Memorial, N:o 194- *
N:ö i94<
Änk. till Exp. Utsk, den 1 Maj., kl. X e ra.
Memorial, med förslag till sammanjemkning eller votering, i
följd af skiljagtiga beslut, i anledning af Betänkandet JS:o
8g och Utlåtandet, N'.o 162,
Det förslag till anstalter för till vägabringande af en förbättrad fångvård,
som de förenade Utskotten genom Betänkandet, N:o 89 framställt, oell
det Utlåtande i ämnet, som, efter återremiss af berörde Betänkande, är under
N:o 162, afgifvet hafva blifvit bifallne till alla delar af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet, äfvensom Borgare-Ståndet gillat hvad, som
är föreslaget om Läns- Härads- och Stads-häkten, utom det att Ståndet
ansett böra uteslutas, hvad förslaget i Betänkandet N:o 89 innehåller om
föreskrift, alt städernes fängelser, efter ombyggnaden, borde begagnas för
ransaknings-fångar tills dessa blifvit af första instancen dömde, utan att
de förut måga sändas lill Läns-häkle; men Borgare-Ståndet har afslagit
Utskottens framställning om ett extra Sials-anslag af 25o,ooo R;dr för uppbyggande
af ett straff-fängel e efter Pensylvania-methoden, oeli Bonde-Ståndet
har ogillat Utskottens förslag i sin helhet, samt i stället beslutat, att
ett ans'ag af 900,000 Rjdr Banco skulle reserveras och under tiden göras
frugtbart, för att, sedan fullständigt kostm.ds-förslag till ordnande af ett
nytt fängelse-system bl fvit utarbetadt och af kommande Ständer antaget,
till detta ändamål, i nion af behofvet, användas.
Som Borgare-Ståndets beslut om uteslutande af hvad Utskotten»
förslag innehåller om ransaknings-fångars förvarande i stads-häkten, tills de
af första instancen blifvit dömde, är föranledt af de föreskrifter i delta
ämne, som redan äro gifna, men dessa föreskrifter egentligen hafva afseende
på städernes skyldighet att bekosta fångarnes underhåll under ransakningstiden,
hvaremot Utskotten hufvudsakligen åsyftat att, så mycket
Bih, till R. St, Brot. 1840 och 1841- 4 Sami. 2 Jfd. 41 Haft.
2 Stad- Lag- samt Allm,. Besv.- och Eken. Utskottens Memorial, N:o ig4-
som möjligt, un 1 vika fångarnes forsling, för att hindra de menliga verkningar
på deras sinnesstämning, som deraf äro att förutse, och det är kändt,
att, äfven med iag'lagande af städernes förrberörde underhålls-skyldighet,
f ngar, som berott på ransakning vid stads-domstolar, blifvit införde till
Läns-häkte alt förvaras då ransakuingqn för någon längre lid måst uppskjutas,
tro sig Utskotten hafva anledning hemställa, om icke Borgare-Ståndet
skulle finna för godt alt, i denna del, afstå från dess beslut och instämma
i hvad Riddeiskåpet och Adeln samt Preste-Ståndet beslutat, då
Utskottens förslag, hvad Läns-, Härads- och Stads-häkten beträffar, i öfrigt
är af desssa tre Stånd godkändt.
Som Bonde-Ståndets beslut att reservera rjoo.ooo R:dr för alt framdeles
användas till fängelse-byggnader, efter dertill uppgjordt kostnadsförslag,
sorn af kommande Ständer blifvit godkändt, icke är af något annat
Stånd biträdt, oagtadt derom skedd inbjudning, lärer detta beslut förfalla;
men som Bonde-Ståndet helt och hållet ogillat Utskottens förslag,
hvilket, hvad beträffar anslaget af 25o,ooo R:dr för uppbyggande af ett
straff-fängelse efter Pensylvania-methoden, äfven är af Borgare-Ståndet afslaget,
hafva, i denna del, två Stånd stannat emot två, deiföre Utskotten
få inbjuda Borgare- och Bonde-Slåuden att förena sig med Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet om förslagets antagande, och i händelse
denna inbjudning af begge Stånden afslås, hemställa Utskotten om volerieg
i Förstärkt Stats-Utskott öfver följande Proposition:
den, som bifaller Utskottens förslag, att ett extra Stats-snslag
af 25o,ooo R; Ir må ställas under Kongl. Majrts Kådiga disposition,
att, under loppet af nästföljande fyra år, successivt
utgå till uppbyggande af ett straff-fängelse efter Pensy! vaniamethoden
med celler för 3oo å 400 personer, samt att Rikets
Ständer ål Kongl. Maj:t öfverlemna, att utse den ort,
hvarest ett sådant fängelse bör uppföras; dock alt detsamma
blifver till byggnad och inredning afskiljdt fiån ledan befintliga
fängelser och corrections inrättningar,
•Volerar
Ja, ' •
Stats Lag-samt Allm.-B c sv.- och Ekon--Utskottens Memorial, N\0 I g4, 3
Den, det icke vill, voterar
Nej-,
Vinner Nej, kommer Utskottens föisla» om anslag för ett strafffängelse
efter Pensylvania-methoclen att förfalla.
Slockholm den i Maj 184*•
STOCKHOLM, Elmuns och Granbergs Tryckeri, 1841 •
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-V(skottens Memorial, N;0 1$5. 1
N:o 195.
Ank. till Exp, Utsk. den ia Maj i84i, kl. i e. ta.
Memorial, med förslag till votering i Förstärkt Stats-Utskott_,
i anledning af Riks-Ståndens skil jagtiga beslut öfver Utlåtandet
N:o i35.
Utskottens nämnde Utlåtande, innefattande bland annat, en hemställan,
ntt Rikets Ständer måtte uppföra å Nionde Hufvudtiteln ett anslag af
3,000 R:dr, att ställas till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition, för att derigenom
befordra fiskeri-näringen inom Riket, har i denna punkt blifvit bifallet
af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, hvaremot BorgareStåndet
heslutat, att detta anslag skulle bestämmas till 5,ooo R:dr. Vid
skedd inbjudning från Borgare-Ståndet till de öfriga Stånden att deltaga i
detta dess beslut, har Preste-Ståndet densamma antagit, men Ridderskapet
och Adelil samt Bonde-Ståndet, med vidblifvande af sina beslut i ämnet,
densamma afslagit.
Då sålunda genom Borgare-Ståndets inbjudning försök redan blifvit
gjordt alt sammanjemka Riks-Ståndens olika meningar, anse Utskotten sig
förhindrade att afgifva något förslag i detta afseende, och hemställa således,
att denna fråga må genom votering i Förstärkt Stats-Utskott afgöras, enligt
följande proposition:
Den, som bifaller, alt å f>:de Hufvudtiteln uppföres ett anslag af3,ooo
R:dr, att ställas till Kongl. Majrts Nådiga disposition , för att derigenom
befordra fisket i-näringen inom Riket, voterar
Ja;
Den, det ej vill,
Nej.
Vinner Nej, bestämmes, enligt Preste- och Borgare-Ståndens ofvanberörde
beslut, ifrågavarande anslag till 5,ooo R:dr, att under de i Jåproposilionen
ornförmälda vilkoren användas.
Stockholm den ii Maj 184 r -
Bih. lill B. St. Trot. tS-jo ceh i$4i. 4 Sami. a Afd. 4a.-eira Haft.
i
2
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-UIskollens UtlåtandeN.o 196.
N:o 196.
Ank. till Exp. Utsk. d. 12 Maj .841, kl. 1 e. m.
Utlåtande , i anledning af erhållen åter remiss utaf Utlåtandet
JS:o tyg, afgifvet, i anledning af Kongl. Magis JSådiga Proposition,
angående åtgärder till behof vandes undsättning i
missväxtår.
Utlåtandet N:o 179 har blifvit bifallet af Borgare- och Bonde-Stånden,
men deremot, till följd al gjorda anmärkningar, återremitterats af Piidderskapet
och Adeln samt Presle-Slåndet,
Såsom skäl för återremissen har hos Ridderskapet och Adeln blifvit
hufvudsakligen anfördi: att den summa af 100,000 R:dr, som Utskotten tillstyrkt
att af Rikets Ständer såsom Spanmåls-creditiv å Riksgälds-Contoret
anvisas, vore, i händelse af inträffande nöd, alldeles otillräcklig för det
dermed afsedda ändamål, hvarföre äfven föreslagits, att densamma måtte
höjas till 400>000 fhdr; och har sådant ansetts desto nödvändigare, som de
öfrige af Utskotten föreslagna och beräknade tillgångarne för ifrågavarande
ändamål förmodades icke kunna vara alt påräkna förr än efter den tid, då
de behöfdes, hvilket kunde finnas deraf, att behållningen å i83o års Spanmåls-creditiv
ännu icke influtit, samt att tullintägten för under ett år inkommande
spanmål icke blefve att tillgå förr än påföljande året, eller åtminstone
aldrig förr än efter den tid, då spanmålen redan bordt vara
uppköpt. Härförulan har det blifvit anmärkt, att i Utskottens Utlåtande
icke skall finnas i nog bestämda ordalag uttryckt, huruvida de behållningar,
som förefinnas på det äldre Spanmåls-credilivet, må af Kongl. Maj:t
användas under den kommande tiden.
Vid besvarande häraf anse Utskotten sig böra fästa uppmärksamheten
derå, att det äskade beloppet af 400,000 R:dr, till Kongl. Majrts Nådiga
disposition, vid inträffande missvext, kan anses hafva blifvit af Utskotten
i det närmaste föreslaget alt beviljas, då de 295,607 R:dr l\o sk. 4 r., hvilka,
enligt den i Kongl. Maj:fs Nådiga Proposition gjorda beräkning, utgöra behållningen
å i83o års Spanmåls-creditiv jemte Creditivet å 100,000 R:dr,
i händelse bifall lemnäs till Utskottens förslag, äro beräknade att i sådant
afseende kunna användas; och få Utskotten, i afseende å den gjorda anmärk
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskotlcns Utlåtande, N.o kj6. 3
ningen, ali behållningen å berörde i83o års Spanmåls-crediliv ännu ej vore
alt tillgå, meddela, alt af densamma redan 100,000 Riksdaler till RiksgäldsContoret
influtit.
Vid sådant förhållande, och då ingen anmärkning emot Utskottens
tillstyrkande i denna del blifvit hos de 3:ne öfrige Riks-Stånden förebragdt,
anse Utskotten sig äfven höra detsamma vidblifva.
Hvad dernäst beträffar den gjorda anmärkningen , att det ej vore nog
bestämdt uttryckt i Utlåtandet, huruvida behållningen å 183o års Spanmålscrediliv
får under den kommande liden användas, så och då Utlåtandet i
bestämda ordalag hänvisar till Kongl. Majlis Nådiga Proposition i denna del,
och lika bestämdt tillstyrker Rikets Ständers bifall dertill, anse Utskotten
icke någon tvetydighet om tillämpningen häraf förefinnas,
hvadan anmärkningen ock torde anses kunna förfalla.
Hos Preste-Ståndet har det blifvit anfördt emot Utskottens afstyrkande
af bifall till Kongl. M*j:ts Nådiga förslag, i fråga om att en lämplig summa
måtte medgifvas till användande, antingen till gåfvor åt de genom felslagna
skördar mest bloltslälda , utan återbetalningsskyldighet, eller till
rärilefria lånförsträckningar, utan annan säkerhet, än lånlagarnes personliga
förbindelser; att Utskotten väl rättligen förfarit, då de genom sitt förslag
sökt alt, vid inträffande allmännare nöd, hufvudsakligen bereda de nödställda
undsättning genom utvägar lill arbetsförtjenst, men att detta ensamt
ej vore tillfyllestgörande för vinnande af ändamålet, enär just de mest behöfvande
eller vanföre och orkeslöse personer samt späda, ännu icke arbetsföra
barn derigenom blefve beröfvade understöd, såsom icke varande i stånd
att, på sätt Utskotten åsyftat, eller genom eget arbete och verksamhet, förvärfva
sig detsamma; för återbetalning af understöd, lemnadt från Statens
sida, i säd eller penningar, lill dessa personer, som sjelfve voro ur stånd
att dertill bidraga, troddes församlingarne icke vilja ingå någon gemensam
ansvarighet, utan, heldre än att, under vilkor af ett sådant åtagande, begära
och erhålla hjelp af Staten, söka att förskaffa sig det för dem oundgängliga
belopp af spanmål, m. m., på enskild väg; i följd häraf skulle
dessa aldra hjelplösasle medlemmar af samhället blifva utan nödigt understöd
, då de enskilda församlingarne ej ansåge sig ega förmåga till en sådan
uppoffring, samt Staten ej eller ville bispringa dem utan full säkerhet för
återgäldandet af det lanta beloppet, hvilken åter för dem vore omöjlig att
anskaffa. Af dessa skäl har det ansetts nödigt, att, på sätt Kongl. Maj:t i
Dess Nådiga proposition föreslagit, en del af de för undsättningar afsalia
4 Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o iqG.
medel lemnades till Kongl. Maj:ts disposition, att användas antingen lill
gåfvor eller ränlefria låne-förslräckningar åt de mest nödstälde.
I afseende på det ändamålsenligaste sättet att tilldela understöd , har
äfven blifvit föreslaget, alt, vid tillfällen af större missväxter, förteckningar
vid allmänna sockenstämmor måtte upprättas å de låne-behöfvande och det
erforderliga penningebeloppet, utfördt i serskilda columner för dem , som
kunde eller icke kunde återbetala, samt dessa förteckningar insändas till
Konungens Befallningshafvande i hvarje Län, hvilken, då beloppet för hela
Länet vore kändt och för de insolvenles behof möjligen öfverstege proportionen
af Rikets Ständers anslag till gratis-utdelning , egde att förständiga
Socknarne alt antingen nedsätta det begärda lånbeloppet eller ock för öfverskotta
ingå i gemensam ansvarighet, m. m.
Slutligen har derjemte blifvit anmärkt, att Utskotten bordt öfverväga
fördelarne af så inrättade socken-magaziner, som, vid tillfällen af missväxt,
kunde ega tillgängliga spanmålsförlag, samt, för tillvägabringande af sådana,
föreslå, att de företrädesvis skulle komma i åtnjutande af det understöd.
Staten lemnar. Om dessa båda undsättnings-anstalter tagits uti gemensamt
betragtande och förbundits inbördes, så att de understödt hvarandra, har
det blifvit ansedt, alt planen för meddelande af sådan hjelp skulle hafva
blifvit i betydlig mon förbättrad.
Då Utskotten, vid afgifvandet af ifrågavarande Utlåtande, utgått från
den synpunkt, att Staten, vid meddelande af understöd åt bria orter,
hvilka, genom missväxter eller andra allmänna olyckor, kommit i nöd, icke
bör belragtas såsom en fattigförsörjnings-anstalt, utan endast såsom skyldig
att bereda den enskilda om tank an och kraften utvägar att genom egen ansträngning
kunna arbeta sig till en bättre belägenhet, så hafva äfven Utskotten
ansett sig icke böra göra något undantag härifrån, ej ens för de
bärförut serskildt nämnde, för nöd mest blottställde, personer, hvilka, under
sådana omständigheter, äro föremål för fattigvård, som åter bör besörjas af
hvarje församling för sig. Statens directa inblandning uti de angelägenheter,
som , till följd af sin beskaffenhet , egentligen tillhöra församlingarne
eller menigheterne sjelfva, är, i Utskottens tanka, icke nyttig, så vidt den
förl amar deras egen verksamhet och hindrar deri fria utveekligen af deras
krafter. Så är äfven förhållandet i denna sak. Stora svårigheter kunna
öfvervinnas genom menniskors ihärdiga bemödanden och ansträngningar ,
men, om man i tider af nöd hoppas på främmande hjelp, så är del säker t,
att man icke utvecklar hela den styrka alt bekämpa eller afvärja den öfverhängande
faran, hvaraf man eljest varit mäglig. Utskotten äro öfvertygade,
Slals- tamt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o IQ']. 5
att, om någon stor oell .nilman nöd i landet skulle inträffa, Stals-anslag för
aflijtlpande deraf alltid skola blifva otillräckliga, så vida ej den enskilda
oell verksammare hjelp, som kan åstadkommas inom sjelfva orter ne, vore
alt påräkna. Litar man vid sådana tillfällen på Statens mellankomst, så
vidtagas ej de ändamålsenliga och verksamma anstalter utaf menighelernc ,
som ofelbart kommit lill stånd, om de varit fullt öfvertygade , att de vore
lemnade åt sin egen omtanka. Då Staten härvid söker att på ijenligt sätt
öppna utvägar för den enskilda fliten och verksamheten genom tillfällen till
hvarjehanda arbetsförtjenst, samt underlättar anskaffningen af spannrål, så
anse Ulskotten ej allenast, att Staten uppfyllt sitt åliggande, utan äfven alt,
genom bestämmandet af en inskränkning härtill utaf Statens biträde, menigheterne
och församlingarne blifva snarare satte i nödvändighet att i lid
bereda tjenliga anstalter för afvärjande af större nöd, serdeles vid inträffande
missväxter. Uppå dessa skäl anse sig Utskotten
höra vidblifva sitt förra Utlåtande äfven i denna del.
Hvad beträffar slutligen den gjorda anmärkningen deremot , att Utskotten
icke skolat fästa tillbörlig vigt vid bildandet af ändamålsenliga
sockf n-magazincr, samt icke sökt alt sälta dem i samband med Statens undsättnings-anstaller,
så få Utskotten , med åberopande af sitt Utlåtande N:o
j8o, förklara, att, då Utskotten å ena sidan anse socken-magazins inrättande
tillhöra socknarne sjelfva, det å andra sidan torde höra lemnäs åt Kongl.
Maj:ls Nådiga omsorg att, derest Han finner sådant nödigt, på Ijenligt sätt
uppmuntra dessa anstalters anläggning; och finna Utskotten af sådan orsak
berörde anmärkning icke böra föranleda till någon förändring uti
det ifrågavarande Utlåtandet.
Slockholm den ii Maj 1841.
N:o 197.
Ank. till Exp. Utsk. den 12 Maj 1841 > kl. 1 e. m.
Ull ätande, i anledning af äterremiss utaf Betänkandet N:o 158,
angående förändringar uti Kongl. Maj:ts Nådiga lnst nidion
för Beklädnads- Di rectiunerne vid indeldta drif antori-Regementena,
ru. 111.
Dilta Betänkande, ii v i i k et Pieste- och Borgare-Stånden bifallit, har,
•6
Stats- samt Alim. Besv.~ och Ekon.-Vt skottens Utlåtande, IV.o 197.
efter deremot gjorde anmärkningar, blifvit af Ridderskapet och Adelil samt
Bonde-Ståndet återremitteradt.
De erinringar, som hos Ridderskapet och Adeln blifvit framställde,
hafva endast afseende på förslaget, att den Krigs-Coileginm nu tillkommande
pröfningen af anmärkningar vid Beklädnads-Directionernes räkningar, må
öfverlemnas åt Kammar-Rätten , då anmärkningar göras af de Revisorer ,
som rotehåilarne, för räkningarnes granskning, utse. Häremot är anföidt,
alt Utskottens uppgift om Krigs-Collegii befattning med denna pröfning ,
skall vara origtig, och att i stället skall, för behandlingen af sådane frågor,
gälia den ordning, att anmärkningarne öfverlemnas till General-Mönstrrherren,
hvilken, om han häraf finner sig förhindrad att meddela BeklädnadsDirectionen
decharge, derom i mönsterberättelsen gör anmälan hos Kongl.
Majit, som slutligen afgör frågan. For öfrigt har man icke velat medgifva,
att, på sätt Utskotten utlåtit sig, Ki igs-Coilegium kan anses för rolehåilarnes
vederpart i sådane frågor, då Kongl. Majit och Kronan , hvars tätt det
tillhörer Krigs-Collegium att bevaka, bekostar beklädnaden, gemensamt med
rotehåilarne, så att Krigs-Collegium och lotehållarne hafva ett och samma
intresse att iagltaga och endast Beklädnads-Directionei ne kunna anses för
parter emot Krigs-Collegium och rotehåilarne gemensamt. Åt dessa eritrlingar
synes man hafva velat gifva ökad vigt, genom åberopande af serskild
erfarenhet, inhemtad under handläggning af de ifrågavarande ärendena,
och erinringarne sluta med den Utskotten gjorde förevitelse!! att hufva
velat skeft citera Författningarna, och vanställa förhållandet.
En sådan förevitelse måste förefalla Utskotten så mycket mera oförmodad,
som Utskotten i Betänknnrht uttryckligen angifvit den Författning,
hvarifrån d-n såsom ovigtig ansedda uppgiften är bemtad; reen, då detta
ej varit tillfyllest, så och på det alt grundlösheten af den gjorda anmärkningen
fullkomligen må ådagaläggas, anse sig Utskotten böra här ordagrant
införa det omförmälda stadgandet, som igenfinnes i 32 § af Kongl. Majlis
Nådiga Instruclion för Beklädnads-Directionerna vid de indeldta InfanteriRegemenlena
den 11 Juni 1822, så lydande:
"Directionens årsräkningar böra ock vid General-Mönstring företes, då
”rotehåilarne ega att, genom valde ombud, granskning der af genast företaga,
”så att möjligen blifvande anmärkningar sist inom fjorton dagar kunna med’
delas General-Mönslerherren , som dem , jemte General-mönstrings-instru”menlet,
lill Krigs-Collegium insänder: hvarefter bemnlte Collegium åligger
”att desamma pröfva och i behörig ordning decharge meddela
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskotlens Utlåtande3 N;o igJ. 7
Hvad sorn är erinradt om det intresse, som Krigs-Collegium har alt
gemensamt med rolehållarne bevaka, i afseende på beklädnadsmedlens förvaltning,
gifver blott ett ytterligare stöd åt Utskottens åsigt om olämpligheten,
att Krigs-Collegium pröfvar derom uppstående tvister, då det är visadt,
att Krigs-Collegium gemensamt med rotehållarne är i sådane tvister
part emot Beklädnads-Directionen. Härigenom vederlägges för ingen del,
livad Utskotten yttrat om Krigs-Collegii egenskap af part emot rolehållarne
i vissa fall , ty just emedan Kronan och rotehållarne gemensamt bekosta
beklädnaden, hafva desse att bevaka serskilda intressen emot hvarannan,
genom tillsynen, att hvardera lemnar sitt behöriga bidrag till kostnaden.
Den motion, som föranledt Utskottens förslag, har varit framkallad af en
tvist, som uppstått emellan dessa motsatte intressen, sålunda, att rotehåliarnes
ombud vid en Beklädnads-Directions räkningar anmärkt, alt Statens
beklädnadsbidrag till en del blifvit, efter deras förmenande, obehörigen afsknfvet,
och denna afskrifning hade skett, till följd af Krigs-Collegii på
för hand gifna serskilda föreskrift. Det torde svårligen kunna motsägas, att
ju Krigs-Collegium var, i denna fråga, rotehållarnes rätte vederpart, men
anmärkningen blef likväl hänskjuten lill Collegii pröfning, till följd af det
här ofvan intagne stadgandet i 3a §. af Instructionen för BeklädnadsDirectionerne.
£n sådan ordning synes icke öfverensstämma med en tillbörlig
grannlagenhet vid rättsfrågors afdömande.
Anmärkningarne, som inom Bonde-Ståndet blifvit framstälde, åsyfta
bifall till allt hvad genom motionen är yrkadt, och äro således rigtäde
emot Utskottens Betänkande i alla de delar, som innehålla afstyrkande af
sådant bifall. I detta afseende är anfördt, att Beklädnads-Directionerne
ingalunda, på sätt Utskotten åberopat, skola vara befriade från beklädnadsskyldighet
för vacanla rotar, då en sådan skyldighet är uttryckligen stadgad
i 28 §. af Instructionen för Beklädnads-Directionerne, och dessutom vore
det i de utkomne Författningarne om Beklädnads-verket föreskrifvet, att med
de medel, som äro anslagna för soldaternes beklädnad, skall så tillställas,
alt af öfverskotten bildas en fond i och för detta ändamål , till lättnad i
framtiden för så väl rolehållarne, som Kronan, hvarmed icke skall kunna
förenas, att beklädnads-m,edlen, såsom besparde å 3:dje Hufvudtiteln , användas
för andra behof, hvilket äfven vore stridande emot 65 §. Regeringsformen,
som innehåller: att Statsmedlen icke må annorlunda användas, än
faststä!dt blifvit. Kongl. Brefvet den 9 Juni i83o, jemte flere förut ulgifne
Författningar, innehålla bestämdt, att rotehållarne och Kronan skola lill
Beklädnadsfonden beslå lika, och bär skall med rotehållarne nödvändigt
8 Stals- samt Allm. Desv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande , N;o 197.
menas alla egare och innehafvare af roleringsskyldighet underkastade hemman,
så att, tued iagltagande af denna föreskrift, kunna rotehållarne icke
åtskiljas, utan måste gemensamt utgöra den ena Bolags-intressenten , och
Kronan den andra; och Kronan skall icke kunna anslå några medel, sorn
af rotehållarne erläggas, till andra ändamål, än som faststäldt blifvit, än
mindre undandraga sig att tillskjuta sin anpart. För förslaget om Beklädnads-DirecLionernes
räkenskapers granskning af Kammar-Rätten, kunde den
af Utskotten förmodade obenägenheten hos de af rotehållarne utsedde Directions-Ledamölerne
destomindre utgöra något hinder, som man icke borde
tänka sig sådane Ledamöter, de der icke voro benägne att underkasta sin
föi •vallning all möjlig granskning och controll; och hvad slutligen beträffar
vissa Häraders i Skaraborgs Län befrielse från beklädnadsbidrag, på grund,
af Kongl. Brefvet den 17 Februari 1684. förmenas Utskotten, vid åberopandet
af 1686 års Knekte-Contract, hafva förbisett dels, alt just detta
Knekte-Contract skall vara uppgjordt år 1684 för hela Länet, dels att berörde
Kongl. Bref angår endast några härader, samt aldrig skall blifvit upphäfvet,
utan vore det i alla senare ulkomne Beklädnads-Författningar alltid
föreskrifvet, alt de icke gällde de orter, hvarest genom serskilde stadganden
är annorlunda förordnadt.
Till bemötande af dessa anmärkningar, få Utskotten anföra: att Beklädnads-Direclionernes
befrielse från beklädnadsskyldighet för de vacante
rotar, för hvilka Statens beklädnadsbidrag innehålles, är uttryckligen bestämd
genom samma Krigs-Collegii Circulaire till Beklädnads-Directionerne
den 27 April 1832, som innehåller föreskriften om Beklädnadsbidragets
innehållande, och utgör således ett med denna föreskrift förenadt vilkor,
hvarigenom 28 §. af Instructionen för bemälde Directioner är i denna del
upphäfven. Genom denna innehållning rubbas ingalunda grundsatsen om
Kronans och rotehållarnes lika bidrag till beklädnadskostnaden, ty för de
indragne rotarne erläggas icke eller af rotehållarne några bidrag till Beklädnads-Directionerne.
Sjelfva indragningen af rotarne är en åtgärd, som
hörer lill den förändrade lönereglering för indeldta Armeen, hvarom Kongl.
Maj:t slutligen förordnat den 2 Februari 1833 , i öfverensstämmelse med
grunder, som Rikets Ständer fastställt, till följd hvaraf Staten jemväl utbetalar
beklädnadsbidrag till Under-Officerare med rotelöner till vida större
belopp än de, som skolat till Beklädnads-Direclionen utgöras, så att medlen
än i denna stund användas, i enlighet med sin ursprungliga bestämmelse,
fastän i annan ordning, än den först antagne.
Utom
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, ISf.-o 1QJ. §
Utom hvad 32 §. af Instructionen för Beklädnads-Directionerne innehåller
om den granskning af Directionernes räkningar, som rotehållarnes
ombud ega anställa vid General-Mönstringar, är det, genom 3i §. af denna
Inslruction, föreskrifvet, att berörde räkningar skola årligen insändas till
Krigs-Collegium för att granskas. Controllen å förvaltningen är sålunda öfverlemnad
åt dem, lör hvilkas räkning förvaltningen sker, och hvilka för
denna förvaltning äro ansvarige, och derutöfver lärer hvarje controll vara
både öfverflödig och olämplig. För de Ledamöter i Beklädnads-Directionerne,
som af rotehållarne utses, måste det vara af vigt, att deras liandr
lingssätt bedömes af dem, å hvilkas vägnar de handla och de kunna icke
vara tillfredsstälde genom en granskning, som anställes af en för både dem
och deras hufvudman fremmande Myndighet. Utskotten måste således fortfarande
anse den hittills föreskrifna ordningen för räkenskapernes granskning
vara fullkomligt rigtig, och ändamålet dermed lärer icke förfelas , så
vida en mera rättsenlig ordning, än den hittills gällande, stadgas för profningen
af de anmärkningar, som vid granskningen kunna göras.
Hvarken genom 1686 års Knekte-Contract för Skaraborgs Län, eller,
så vidt Utskotten hafva sig bekant, genom någon senare Författning, är åt
någon del af Länet förbehållen befrielse från den i allmänhet stadgade
skyldigheten för rotehållarne alt bidraga till soldaternes beklädnad, och det
lärer således svårligen kunna motsägas, att ju de förmoner, som genom
äldre stadganden kunna i detta afseende varit medgifna, längesedan i laglig
ordning upphört, hvarförutan det icke är sannolikt, att alla anspråk på
tillgodonjutande af sådane förmoner skulle hvilat en tid af snart i och \J2
århundrade, derunder roteringsbesväret i alla sina utgreningar, städse varit
föremål för både enskilda tvister och mera allmänna förhandlingar.
Till följd af hvad nu är ytlradt, och då Utskottens Betänkande blifvit
i sin helhet af Två Stånd bifallet och i hvarje af dess serskilda delar, är
af ytterligare ett Stånd lemnadt utan anmärkningar, anse sig
Utskotten böra vidblifva de genom detta Betänkande framstälde
förslag.
Stockholm den 11 Maj iS4r
-
Bilt. lill R. St. Prof. 1840 och 1841■ 4 Sami. 2 A/d. 4%-dra Hå/t. 2
san
TRYCKT HOS J. W A LODÉN,
1841.
i
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskotteris Utlåtande, JV:o 198. 1
N:o 198.
Ank. till Exp. Utsk. den i5 Maj 1841. kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af återremiss utaf Utskottens,
under N:o 190, afgifne för slag till samman jemkning
af Riks-St ändens slciljagtige beslut, rörande allmänna
stadganden och anslag till Folkundervisningens
befremjande.
Af detta förslag äro i:sta §:ns alla moment, 5:te §:ns i:sta moment,
5:de §. samt 14 §:ns 2:dra moment återremitterade från Preste-oell BondeStånden,
efter deremot gjorde anmärkningar, men Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet hafva antingen antagit de af Utskotten framställde
förslagen eller godkänt de föreslagne propositionerne för votering i Förstärkta
Utskott.
Inom Preste-Ståndet är anmärkt emot usta §:ns aldra moment, alt
uti det af Utskotten föreslagne stadgandet: ”1 hvarje pastorat hör finnas
minst en fast Skola, under inseende af Skol-styr elsen,” vore ordet
pastorat alldeles afvjkande ifrån Preste-Slåndets beslut, och stadgandet
skulle i denna form lägga hinder emot och försvåra Presterskapets bemödande
att vid Socknestämma få Skolväsendet ändamålsenligt organiseradt»
Endast inom vissa tätare bebyggda delar af några få Stift skall den fasta
Skolan, i den betydelse, Utskotten antagit, kunna blifva gagnelig, men inom
de fleste Stift, der Pastoraten bestå af flere församlingar med långa
afstånd och med en gles befolkning, spridd på en vidsträckt yta, skola
dylika fasta Skolor möta oöfvervinnerliga svårigheter. En enda fast Skola
skall på långt när icke blifva tillräcklig. Undervisningen måste ordnas
efter helt andra grunder. Det vigtigaste vore, att inom hvarje socken må
finnas antagen en behörigen pröfvad och godkänd Lärare. Preste-Ståndets
beslut skall innefatta detta, jemte antydan af den fasta Skolans företräde,
der locala förhållanden icke förhindra. Skyldigheten för hvarje socken
att antaga och aflöna skicklig Lärare, bör vara ovilkorlig. Det må sedermera
bero af omständigheterna, om flere församlingar inom samma Pastorat
eller örn tvänne mindre Pastorat kunna förena sig om en gemensam
Lärare och ett gemensamt Skolhus. Öfverläggningen härom borde börja
Bih. till It. St.Prot. 1840 och 1841. 4 Samt. 2 Jfd. 43 Häftet. 1
2 Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtander JV:o 198.
vid Socknestämma inom hvarje församling, då, om den senare utvägen
finnes lämplig, det förmodas, alt de mindre församlingarne icke lära underlåta
att härom väcka fråga och begära sammanträde med andra församlingar.
Nu åter blefve ordningen omvänd, emedan forsta öfverläggningeu
måste hållas med hela Pastoratet, på en gång med flere församlingar.
Utskotten skola missförstått Preste-Ståndets- beslut, då den restriction,
Ståndet skall gifvit åt Utskottens tillstyrkande, ansetts vara af ingen
betydelse och en uttalad önskan gälla lika mycket, som en ovilkorlig laga
förbindelse. Det vöre endast tvänne Stånd, Ridderskapet och Adelil samt
Borgare-Ståndet, som ingått på Utskottens förslag och gjort den fasta Skolan
till Communernes bestämda åliggande, hvaremot Preste- och BondeStånden,
med hvarannan i full öfverensstämmelse, skola velat, att anläggningen
deraf skulle bero af den fria pröfningen. Dessa begge Stånds olika
meningar borde få tillfälle att i Förstärkt Utskott försöka sig och endera
af deni blifva contra-proposition till Ridderskapets och Adelns samt Borgare-Ståndets
beslut. Emot uteslutande af orden ”Kyrkoherden och” uti
samma 2:dra moment af 1 :sta §:n är äfven anmärkt, att derigenom skulle
Kyrkoherden beröfvas tillfälle till den serskilda tillsyn å händhafvandet af
undervisningsverket, som honom bör tillhöra. Föröfrigt, är erinrad! emot
5 §:n 1 ista momentet, att emellan Ridderskapets och Adelns samt PresteStåndets
beslut om förening af Skol-birare- och Klockare-beställningar samt
dessas tillsättande, vore en väsendtlig skilnad, då Preste-Ståndet vid en
sådan förening uttryckligen fästat vilkoret af öfverenskommelse derom med
Pastor; men Ridderskapet och Adeln uteslutit detta vilkor, hvarigenom
Pastor skulle förlora ett deltagande i valet af Klockare, sorn, enligt KvrkoLagen
och serskilta Författningar, honom tillkommer; och hvad slutligen
8 §;n beträffar, liar beslutet derom ansetts beroende af svaret å ålerremissen
af 1 :sla §:n och det beslut, som i anledning deraf kan fattas; men
återreniissen af izj §;n 2tdra momentet, har icke varit åtföljd af någon
anmärkning.
Inom Bonde-Ståndet, som återremitterat förslaget endast i afseende
på hvad i:sta §-.n innehåller, är, såsom anledning till återremissen yttradi:
att, då hvaiken Preste-Ståndets eller Bonde-Ståndets beslut äro lika med
Adelns och Borgare-Ståndets, helst det förstnämnde Riks-Ståndet beslutat,
att i hvarje socken bör finnas minst en, helst fast Skola, hvaremot BondeStåndet
beslämt, att i hvarje Pastorat bör finnas en eller flere Folkskolor,
antingen fasta eller flyttbara, efter Communernes eget bestämmande,
Stats--samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, Nio 198. 3
så hade Utskotten bordt framställa proposition lill votering i Förstärkt
Utskott emellan Adelns och Borgare-Ståndets sammanstämmande beslut å
den ena sidan, samt å den andra sidan, till utrönande af huruvida Presteeller
Bonde-Ståndens skiljagtiga beslut borde inlagas i contra-propositionen.
Enligt hvad Utskotten anmält uti förslaget N:o 190, har irsta momentet
af irsla §:n om anställande af minst en Lärare i hvarje socken redan
blifvit af frenne Stånd god känd t, så alt Bonde-Ståndets återremiss, så
vidt den har afseende på berörde moment, icke kan till någon åtgärd föranleda,
oell hvad beträffar undervisnings-anstalterna i öfrigt, äro Ridderskapets
oell Adelns samt Borgare- och Bonde-Ståndens beslut jemväl sammanstämmande
deri, att dessa anstalter böra ordnas lör hvarje Pastorat
oell icke socknevis, på sätt Presle-Ståndet beslutat, så att derom kan icke
vidare någon pröfning ega rum. Den egentliga skiljagligheten angår således
frågan, huruvida hvarje sålunda bestämdt Skol-dislrict bör förses med
fast Skola, och oagtadt livad, sorn genom anmärkningarne inom Preste-Ståndet
äryltradtom den förmenta öfverensstämmelse!! emellan Preste-och BondeStåndens
beslut i denna del, lärer det svårligen kunna bestridas, att ju
dessa beslut, enligt deras ordalydelse, äro väsend tligen olika, då Bonde-Ståndet
uttryckligen stadgat, att valet af fasta eller flyttbara Skolor skulle bero af Communerne,
men sådant hvarken innehålles i Preste-Ståndets beslut eller synes
kunna derifrån härledas. Då sistnämnde beslut, i sammanhang med den allmänna
föreskriften, att i hvarje socken bör finnas minst en, helst fast Skola, innehåller,
att endast der sådant i anseende till locala hinder icke kail ske, böra en eller flere
flyttbara Skolor finnas, lärer den slutledningen vara temmeligen klar och
ovedersäglig, att der inga sådana hinder äro för handen, der bör minst
en fast Skola i hvarje socken anläggas, äfvensom att beslutet uttrycker en
föreskrift och icke blott en önskan. Då Preste-Ståndet icke serskildt bestämt,
på hvilken pröfningen af hindren skulle bero, synes det också vara
klart, alt frågan derom hörer till dem, hvarom den allmänna, af PresteStåndet
jemväl godkända, bestämmelsen i l^tde §. handlar, och att således
denna pröfning skulle tillkomma vederbörande Embets-myndigheter. Sålunda
är Preste-Slåndels beslut om socken fullkomligt öfverensstämmande
med hvad Utskottens af Adeln och Borgare-Ståndet antagna förslag innehåller
om Pastorat, och då hvarje Pastorat omfattar en eller flere socknar,
synas Utskotten icke hafva gjort sig skyldiga till missförstånd
4 Stats- samt Allm, Besv,- ochEkon.-Utskottens Utlåtande, N:o 198.
genom antagandet, alt Preste-Ståndet beslutat, det åtminstone inom
hvarje Pastorat borde linnas en fast Skola, så vida icke binder möta,
dem vederbörande Embets-myndigheler godkänna. Utskotten hafva
väl icke, till ledning för uppfattningen af Preste-Ståndels mening,
blifvit meddelade några motiv för Ståndets beslut; men, om
dessa motiv varit sådane, som de äro uppgifne genom här ofvan intagne
anmärkningar, motsvaras de i allt hufvudsakligt af de förslag, som
Utskotten framställt, då i:sta innehåller i i:sta momentet, att i hvarje
socken skall finnas antagen en Skol-lärare, och antyder i 2tdra momentet
den fasta Skolans företräde, då 4-'de §:n stadgar om skyldigheten att aflöna
Lärare, och rättigheten för flere socknar att förena sig om en Lärare
jemväl är medgifven, äfvensom iy:de §, innehåller, huru undantag från
de allmänna föreskrifterne måga ega rum, der locala förhållanden det
påkalla. Emedlertid, då sjelfva ordalagen i Preste-Ståndels beslut icke
kunna oförändrade bibehållas i en med Ridderskapets och Adelns
samt Borgare-Ståndets beslut öfverensstämmande redaction af stadgandet,
och hvarje förändring af denna ordalydelse, så vidt den icke blifver
en nödvändig följd af 3;ne Stånds redan fattade beslut, torde anses
innebära en förklaring, som endast på Preste-Ståndet sjelft ankommer,
lärer det böra öfverlemnas lill Förstärkt Ekonomi-Utskott att afgöra
skiljagtigheterne, dervid likväl, i anseende till olikheten emellan Presteoch
Bonde-Ståndens beslut, det först måste genom votering bestämmas,
livilketdera skall utgöra contra-proposition emot Utskottens af de öfrige
Stånden godkände förslag. Till ett sådant afgörande hörer likväl icke frågan
om uteslutande af orden ”Kyrkoherden och” emedan Borgare-Ståndet,
genom gillande af Utskottens förslag N:o 190, instämt i hvad 2:ne andra
Stånd härom förut beslutat och det således redan är afgjordt, att berörde
ord skola uteslutas.
Utskotten hemställa således, att, derest icke Preste-och Bonde-S tå tiden
förena sig med Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet om antagande
af Utskottens förslag N:o 190 i de delar, som här äro i fråga,
anställes votering i Förstärkt Ekonomi-Utskott, först för bestämmande af
contra-propositionen, sålunda:
Till contra-proposition antages, att, i stället för 2.’dra, 3:dje och
4;de momenten af irsta §. i Utskottens förslag, införas följande stadga
ndenr
Stata- samt Allm. Besv.-ocli Ekon.-Utshottens Utlåtande, IV-'o 198. 5
I hvarje Pastorat bör finnas minst en, helst fast, Skola, men, der
locala förhållanden det förhindra, en eller flere flyttbara Skolor, hvari
minst en behörigen godkänd Lärare meddelar undervisning.
Skol-styrelsen skall hafva inseende öfver Församlingens Skol-verk,
samt besörja , att det i behörigt skick hålles och flitigt begagnas.
Lärares anskaffande och Skolors inrättande bör sältas i verket inom
loppet af fem år, räknadt från det Författning i ämnet blifvit kungjord;
kommande det att bero på Församiingarne sjelfve att bibehålla de redan
varande Skol-lärarne, dock med skyldighet för desse alt iagttaga och uppfylla
stadgandet, i afseende på bibringandet af här nedan bestämde
kunskaper.
Den lid, Skolorne, så de fasta som flyttbara, årligen böra hållas öppna,
bestämmes i Skol-styrelsens Reglemente.
Den, det vill, voterar
Ja;
den, det icke vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, antages lill contra-proposition, att, i stället för 2:dra,
3:dje och 4:de momenten i 1 §. af Utskottens förslag, införas följande
stadganden:
I hvarje Pastorat bör finnas en eller flere Folk-skolor, antingen fasta
eller flyttbara, efter Communernes eget bestämmande. Åt Skol-styrelsen
inom hvarje district vare hufvudinseendet å dervarande Skolor anför
trod t.
Lärares anskaffande och Skolors inrättande bör sättas r verket inom
loppet af fem år, räknadt från det Författning i ämnet blifvit kungjord;
kommande det att bero på Församiingarne sjelfve att bibehålla de redan
varande Skol-lärarner dock med skyldighet för desse alt iagttaga och uppfylla
stadgandet, i afseende på bibringandet af här nedan bestämde
kunskaper.
Skola skall, för undervisning, hållas öppen vid den tid eller å de
tider, som Skol-styrelsen bestämmer.
6 Stats- samt Allm. Bes v.- och Ehon.-Utslottem. Utlåtande, N:o r 98.
Derefter anställes votering i hufvudsakén, efter följande proposition
:
Utskottens af Ridderskapet och Adelil samt Borgare-Ståndet gillade
förslag till 2:dra, 3:dje och 4;de momenten af irsta §, anlages så ly
dande:
ard
ra momentet: I hvarje Pastorat bör finnas minst en
fast Skola, under inseende af Skol-styrelsew.
3:dje momentet: Lärares anskaffande och fasta Skolors inrättande
bör sättas i verket inom loppet af feni år, räknadt
fran det Författning i ämnet blifvit kungjord; kommande
det att bero af Församlingarne sjelfve att bibehålla de redan
varande Skol-lärarne, dock med skyldighet för desse att
iagttaga och uppfylla stadgandet, i afseende på bibringande
al här nedan bestämde kunskaper.
4:de momentet: Fast Skola skall, för undervisning, hållas
öppen vid den tid eller å de tider, sorn Skoi-styrelsen be
stämmer.
Den, det vill, voterar
Ja;
den, det icke vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, gälla de stadganden, som genom första voteringen antagas
till contra-proposition.
Genom bifall till Utskottens förslag N:o 190, hafva Borgare- och
Bonde-Stånden förenat sig med Ridderskapet och Adeln om lydelsen af
5:te §. esta momentet, äfvensom alla dessa Stånd antagit den af Utskotten
föreslagna lydelsen af 8:de §. samt Ridderskapet och Adeln förenat
sig med Borgare- och Bonde-Stånden om 14 §• 2 momentet, derföre Preste-Ståndets
återremiss i dessa delar, hvarom beslut sålunda redan är fattadt,
icke kan till någon Utskottens åtgärd föranleda.
Stockholm den i3 Maj 1841.
Ex protocollo,
Frits llythén.
Stats- samt Allm. Besv. och Ehon.-Utslcotiens Utlåtande, N:0 199.
N:o 199.
Ank. till Exp. tJtsk. den i5 Maj 1841, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser utaf
Betänkandet N:o 178, rörande förändring uti beskattningen
å Qvarnar, ra. ra.
Nämnde Betänkande har af Bonde-Ståndet blifvit bifallet, men af
Ridder.skapet och Adeln samt Preste-Ständet, till följd af dervid gjorda
anmärkningar, återremitteradt. Borgare-Ståndet har deremot afslagit i;sta
och aldra puncterne deraf, men bifallit den 3:dje oell den 4;de.
Emot Betänkandet bar, rörande första puncten, hos Ridderskapet
och Adeln hufvudsakligen anmärkts, att om grundräntan borttages från
qvarnarne, samt rättigheten till qvarn-anläggningar blefve utsträckt, så
skulle sådant innebära en orättvisa mot de äldre qvarnarnes egare, hvilka
derigenom blefve beröfvade en stor del af de capital , som de uti sina
qvarnar nedlagt, under visshet om att vara bibehållne vid de rättigheter,
sorn lör dessa funnits, samt att en dylik åtgärd aldrig borde ega rum,
utan att capital-värdet ersattes lill deni,, som på så sätt finge vidkännas
ökade a (gifter till skattebehofvens fyllande. För öfrigt har Utskottens tillstyrkande
i denna fråga ansetts innebära en uppenbar inconseqvens, då
de ej tillika funnit sig föranlåtne att begära, det alla de öfrige gruudskatterne
äfven mätte borttagas.
Hos Preste-Ständet hafva erinringar vid samma punct blifvit gjorda,
nemligen: att den af Utskotten tillstyrkta utredning, i afseende å beloppet
af grundräntorna å qvarnar, samt hvilka af dessa vore indelda till rustning
eller knecklehåll, m. m., redan vore, åtminstone hvad en del orter
beträffade, företagen; — i sammanhang hvarmed äskats fästandet af ett
sådant vilkor härvid, att qvarn-egarne måtte forskonas från alla utgifter i
och för en sådan utredning. Äfvenledes har den anmärkning blifvit framställd,
att hvad Utskotten härutinnan föreslagit, skulle vara ganska formvi
Iligt, enär det kunde inträffa, att, då grundskatten å qvarnar nu ansåges
böra försvinna, så kunde Rikets näst sammanträdande Ständer, med föranledande
af de upplysningar, sorn genom den begärda utredningen kunna
vinnas, filina, att denna grundränta alldeles icke bor afskaffas.
Den första af dessa anmärkningar, eller att Utskottens förslag skulle
åsyfta en kränkning af egande-iätten, hafva Utskotten funnit serdeles
8 Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, IV:o 199.
oväntad, enär nämnde förslag blifvit framkalladt just af nödvändigheten att
rätta de missförhållanden i detta afseende, som i senare tider uppstått, genom
en af förändrade förhållanden kanhända rättvisad efterlåtenhet att strängt
tillämpa de gamla prohibitiva Författningarne, rörande nya qvarn-anläggningar.
Med åberopande af hvad Utskotten i det återremitterade Betänkandet
utförligare i ämnet anfört, vilja Utskotten nu blott tillägga, att,
i deras tanka, sådana egendomar, hvilkas värde hvilar på mera föränderliga
grunder, aldrig kunna, med iagltagande af rättvisa, åläggasen stadigvarande
och orubblig skatt, utan att denna bör bestämmas efter det förändrade
värdet, hvilket åter icke lärer kunna ske på annat sätt, än sorn
Utskotten hemställt.
I afseende å den hos Preste-Ståndet gjorda erinran, att den af Utskotten
tillstyrkta utredning, i fråga om beloppet af grundräntan å qvarnar
i allmänhet, samt serskildt för de qvarnar, som äro upptagna uti Indelnings-verket,
m. m., redan skall för en del orter vara verkställd, så
förmoda Utskotten, att denna uppgift grundar sig på ett misstag, samt att
de, i följd af Kongl. Kammar-Collegii Kungörelse den 16 Januari 182g,
företagna undersökningar dertill gifvit anledning. Den ifrågavarande utredningen
kan icke, såsom helt och hållet, och endast beroende på vederbörande
Embetsverks åtgärder, och såsom ej eller förenad med några locala
undersökningar, komma att med någon kostnad belasta qvarn-egarne.
Slutligen få Utskolten, till besvarande af den gjorda anmärkningen
om formvidrighet i den af Utskotten tillstyrkta åtgärden, förklara, att
Utskotten först efter ett ganska noga öfvervägande af ämnet kommit till
den öfvertygelse, som i Betänkandet finnes uttalad, och att Utskolten nu
ansett sig böra tillstyrka upphäfvande af grundräntan å qvarnar, såsom en
både rigtig och nyttig åtgärd, samt icke låtit sig härifrån afhållas af frugtan,
att densamma antingen ej skulle vinna fullbordan eller i kommande
tider förändras eller upphäfvas. Med anledning af hvad sålunda blifvit
anfördt, anse
Utskotten sig böra sitt förra Betänkande i den första puncten
vidblifva.
Emot den andra puncten deraf har blifvit erinradt, att förbudet
emot tull-mjölqvarns och husbehofs-qvarns inhysande i samma hus, vore
uttryckligen stadgadt i Lag, och de af Einbetsyerken häremot vidtagna
åtgärder
Stais- samt Allm. liesv. och Ekon.- Utskottens Utlåtande, AVo i gg, g
åtgärder således icke grundade på pracjudicat samt praxis, och att för öfrigt
ett sådant sammanförande af dessa olika slags qvarnar endast vore ledande
till missbruk genom olaglig qvarndrägt. Hvad först beträffar den
gjorda uppgiften derom, att uttryckligt Lag-stadgande i förevarande fråga
finnes, så och då detta stadgande icke blifvit närmare uppgifvet, samt
Utskotten ej varit i stånd att detsamma uppleta , och något åberopande
deraf hos de Embetsmyndigheter, som afdömt tvister angående denna fråga,
ej eller kunnat igenfinnas, anse Utskotten sig ej kunna
frångå, hvad i det återremitterade Betänkandet blifvit uppgifvet,
rörande grunden för lagskipningen i detta fall.
Likväl vilja Utskotten härtill lägga, att, om ett sådant Lag-stadgande,
sorn omförmälts, verkligen vore tillkommet, detsamma, i Utskottens
tanka, borde upphäfvas, såsom läggande onödiga och onyttiga band
på den dispositions-rätt, som hvar och en bör tillerkännas öfver sin egendom,
och ledande till betydliga kostnader för den enskilde, utan att bereda
det allmänna deremot svarande lördelar. Vidkommande frågan om
den olagliga qvarndrägt, som skulle uppstå genom bifall till Utskottens
förslag, så anse Utskotten sig ej böra upprepa, hvad i det återremitterade
Betänkandet härom blifvit anfördt, utan få endast detsamma åberopa.
Utskotten finna således
ej eller skäl alt frångå, hvad i 2:dra puncten af Betänkandet
blifvit föreslaget.
Emot de öfrige 2:ne puncterne har ingen anmärkning blifvit gjord.
Stockholm den i3 Maj 184 * -
Ex protocollo,
Fritz Rythen,
Bilt. till R. St. Prat. 1840 och 1841. 4 Sunil. 2 Afd. 43 Häftet.
2
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet1841.
fStals- Sami Allm. Bese.- och Ekon.-UtsJcottens Memorial, N\o 200. I
N:o 200.
Ank. till Exp. Utsk. den 29 Maj 1841, kl. 10 f. m.
Memorial, med förslag till votering i Förstärkt Statsutskott,
i anledning af Riks-Ståndens skiljagtiga
beslut, angående anvisandet af ett Creditiv lill behof
vandes undsättning i missväxtår.
Vid föredragningen af Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
under N:o i()6 afgifna Utlåtande, i anledning af erhållne ålerremisser
af Utskottens Utlåtande N:o 179. angående åtgärder till behöfvandes
undsättning i missväxtår, har samma Utlåtande blifvit i allo bifallet
af Borgare och Bonde-SlåmUn, hvaremot Ridderskapet och Adelil
samt Preste-Ståndet, med bifall till Utlåtandet i öfrigt, beslutat följande
förändringar, rörande beloppet af det föieslagua nja Creditivet, samt användandet
deraf, nemligen :
Att å Riksgälds-Contoiret anvisas ett serskildt Creditiv af 4°0>00°
R:dr B:co, som, i händelse af inträffande behof, kan förskottsvis och mot
ersättning från de först inflytande tull-afgifterne för spantnål, vara för ändamålet
alt tillgå.
Preste-Ståndet har härförutan serskildt beslutat, att utaf de för undsättningar
disponibla medel en åttondedel må, allt efter hvad Kongl.
Majit kari pröfva skäligt, användas antingen till gåfvor åt de genom felslagen
skörd mest blottstälde, utan återbelalningsskyldighet, eller till räntefria
lånförslräckningar, ulan annan säkerhet, än låntagarnes personliga förbindelser.
Då likväl detta Preste-Ståndets serskildta beslut icke blifvit af något
af d.e öfriga Stånden biträdt, så torde detsamma anses bora förfalla.
Enär för öfrigt ingen olikhet emellan Utskottens af a:ne Riks-Slånd
gillade förslag och Ridderskapels och Adelns samt Preste-Ståndets gemensamma
beslut förefinnes, utom i afseende å beloppet af det ifrågavarande
Creditivet, så hemställa Utskotten, att denna fråga må genom votering i
Förstärkt Stats-Utskott afgöras , enligt följande proposition:
H1/1. till K. St.Prot. 1840 och 1841. 4 Sami. 2 Afd. 44 Häftet. 1
2 Stats- samt Allm. Besv. och Elon.-Utskottens Memorial, N\o 201.
Den, sorn bifaller, att ett serskildt Creditiv anvisas å Riksgälds-Contoiret,
till belopp af 100,000 R:dr för att, i händelse af inträffande behof,
kunna förskottsvis och inot ersättning från de forst inflytande tuli-afgifterne
för spanmål vara för undsättning till behöfvande i missväxtår att
tillgå, och i öfrigt under de i Betänkandet N:o 179 upptagna af Rikets
Ständer bifallna vilkor, voterar
Ja;
Den, det ej vill,
Nej;
vinner Nej, bestämmes ifrågavarande Creditiv till ett belopp af
4oo,ooo R:dr, i enlighet med Ridderskapets och Adelns samt Preste-Ståndets
ofvanberörde beslut.
Stockholm den 28 Maj 1 841 -
N:o 201.
Ant. till Exp.-Utsk. den 29 Maj 184,1, kl. 10 f. m*.
Memorial, med förslåg till sammanjemkning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, ifråga om lindring uti
postföringsbesväret.
Vid föredragningen af Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
under N:o 189 afgifna Ullåtande, i anledning af anmärkningar
emot Utskottens Betänkande, angående lindring i postforings-skyldigheten,
in. tn., hafva olika beslut blifvit af Riks-Stånden fattade, rörande den punct
af Utlåtandet, som innefattar tillstyrkande af 5o procents förhöjning tili'
ersättningsbeloppet för postföringen, m. rn., och i sammanhang hvarmed
föreslagits anvisandet i och för detta ändamål af ett förslagsanslag utaf
15,ooo R:dr.
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet hafva nemligen bifallit
Utlåtandet, men Preste-Ståndet, med ogillande af Utskottens förslag, deremot
beslutat, att, sedan undersökning försiggått, hvilken Kongl. Majit
Stats- samt Allm. lie sv. och Ekon.-Utskottens Memorial, N:o 201. 3
täcktes, så fort som görligt, till verkställighet anbefalla, rörande posthemmanens
olika behof af lättnad i post föringssk vid iglleten, Kongl. Maj:t
måtte i Kader täckas, efter sig företeende omständigheter, tiIIdela de hemman
, som mest Annas tryckte af postföringsbesväret, en förhöjning i legan
från 2 å 4 ski 1 lingar till och med 5o procent för milen, hvarjemte Ståndet
bifallit, det ina, för bestridandet af de sålunda uppkommande utgifter,
å Riksgälds-Contoiret anvisas ett förslagsanslag af 15,000 R:dr att lör
året utgå.
Borgare-Ståndet har, olika med de öfriga Stånden, afslagit Utskottens
hemställan om anvisande af nämnde förslagsanslag utaf 15,000 R:dr Lill
bestridande af den af Utskotten föreslagna utgift i och för oi vanberörde
ändamål.
Då således 3:ne Riks-Stånd vät sammanstämmande beslutat, att ett
förslagsanslag af i5.ooo R:dr må anvisas tili beredande af lindring i postföringsbesväret,
samt detta derföre måste anses beviljadt, men ski i jag Liga
beslut om användandet deraf blifvit fattade, på sätt bär förut finnes omförrnäldt,
så få Utskotten hemställa, huruvida ej Preste-Ståndet skulle vilja
härutinnan, med frångående af sitt beslut i frågan, bifalla Utskottens af
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet autagna förslag.
I den händelse, alt Preste-Ståndet ej bifaller denna hemställan, blifver
det nödvändigt alt, rörande denna fråga, anställa votering i Förstärkt
Stats-Utskott, efter följande proposition:
Den, som bifaller, att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majrt i underdånighet
anhålla, att, då lindring för poslhemmanen uti det tryckande
postföringsbesväret vore af behofvet påkallad, Kongl. Maj:t täcktes i Nåder
bereda densamma genom förhöjning i postskjutslegan, på det sätt, alt
för de 4'6 mil, som ett posthemman är för bundet att skjutsa posterne,
i enlighet med hvad Kongl. Maj-.ts och Rikets Kamruar-Collegii Kungörelse
den i5 Februari 1822 samt Kongl. Brefvet den 27 Mars i83o omförmäla,
måtte beviljas ersättning med 5o procents förhöjning utöfver det
belopp, hvarmed den nu utgår, samt för det öfverskjutande miltalet af
postskjuts, som från ett sådant hemman kommer att bestridas, och hvarför
nu betalas vanlig skjutslega eller 16 sk. B:co för milen, måtte erläggas
hädanefter samma lega, som för gästgifvarskjuts i allmänhet, och med
den förhöjning, söm derför kan varda bestämd, röstar
Ja;
4 Stats- samt Allm. Bese.- och Ebon.-Utskottens Utlåtande, N:o 202.
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bi (alles Preste-Ståndets ofvanberörde beslut i frågan.
Stockholm den 28 Maj 1841.
N;o 202.
Ank. till Exp-Utsk. den 29 Maj 1841, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående till
stånd
för Rotehållare att å Kronomark er eller jillmånningar
taga virke till sine Kneckte-stugors uppförande.
Sedan, uti underdånig skrifvelse af den 10 sisi li Ine Oclober, Rikets
Ständer hos Kongl. Majit anhållit, att, derest, i följd af Krono-parkerne
HaUe- och Hunnebergs nya reglering, en del Rotehållare i Skaraborgs Län
skulle, på sätt det blifvit uppgifvet, vara betagne den af deni tillförne åtnjutna
rättighet att å desse Krono-jiarker erhålla utsyning af virke för sine
kneekte-stugors uppbyggande, en sådan rättighet mätte varda dem till
fortvarande begagnande i Nåder tillerkänd, i likhet med hvad, i afseende
å åtskillige militias-bosläIlens utsynings-rätt å samma parker, redan skulle
vara medgifvet, samt Utskotten, uti Betänkandet N:o 188, som blifvit af
Rikets Ständer bifallet, ytterligare tillstyrkt, att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t begära, att, derest Rotehällarne inom Kinne och Kinnefjerdings
härader i nämnde Län icke skulle vara i åtnjutande af rättigheten
att å Krono-parkerne Råda åsar, Ledsjomo, Stenåsen, Varaskogen samt
Kinneskogen, för ofvanberörde ändamål, hemta erforderligt virke, en dylik
rättighet måtte dem tillerkännas; så har Riksdags-ful!mägtigen Fredric
von. Zweigbergk från nämnde Län, uti en Iros Hedervärda Bonde-Ståndet
väckt motion, sorn blifvit till Utskotten remitterad, anhållit: ''att alla de
Rotehållare inom icke allenast Skaraborgs, utan äfven Rikets öfrige Län,
som visa sig ega rättighet att å Krono-park eller Allmänning för enahanda
ändamål, som nämndt är, taga virke, måtte dertill å närmast belägne så
-
Slats- samt Allm. Besv.- och Elon.-Utskottens Utlåtande, N:o 202. 5
dane parker eller allmänningar undfå utsyning; och hafva uti denna motion
sig förenat Riksdags-fullmägtrge Sven åndersson och Anders Brissman fr ån
förutnämnde Län, Olof Olsson frän Westerås Län, Per Jonsson från Calmar
Län, Jan Persson från Upsala Län och J. F. Dahllöf från Elfsborgs
Län.
Detta hafva Utskotten tagit i öfvervägande; och beträffande först motionen,
så vidt den rörer Rotehållarne inom Skaraborgs Län, sä förekommer
väl uti det med Rotehållarne inom Länet den 20 October 1684 upprältade
och den 16 Mars i685 af Kongl. Maj-:t fastställda kneckle-contract,
alt Kongl, Majit i Nåder efter lå ti t allmogen af Frälse, så val som Skatte
och Krono, på slältbyggden boende, sorn sjelfva ingen skog hade, att å
Kronans skog och allmänningar i Länen utan betalning fälla så mycket
virke, sorn kunde till kneekte-sl ugors uppbyggande erfordras; men då ifrågavarande
rättighet elter nämnde conlraet, endast bör tillkomma de på
slältbyggden boende,, och således icke alla Rotehållare inom Länet, på sätt
motionären yrkat, samt de Rotehållare, sorn kunna visa sig ega den rättighet,
som motionären sökt göra gallande, icke äro betagne att densamma
i laga ordning utsöka, få Utskotten tillstyrka,
att motionen i denna del måtte förfalla.
Hvad sedermera vidkommer frågan, så vidt den rörer Rotehållarne
i Rikets öfrige Län; så enär motionen härom endast innehåller det yrkande,
att den åsyftade fördelen måtte beredas för dem, sorn visa sig vara
dertill berättigade, och anledning ej är att förmoda, att Rott-hål larnes
vält i delta hänseende, om den i laga ordning sökes, varder dem förvägrad,
få Utskotten tillstyrka,
alt motionen äfven i denna del måtte förfalla'.
Stockholm den 2® Maj 1841.
G Siats- samt Allm. Se; v. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, JV:o 2 o5.
N:o 203.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2g Maj 1841, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af återremiss af Utskottens Betänkande
N:o 104, angående rotejemkningen vid fUer
slerbottens Regemente, m- m.
Delta Betänkande, sorn af Ridderskapet och Adeln samt Presle-Ståndet
är vordet bifallet, har deremot blifvit af Borgare- samt Bonde-Stånden
återremitterad!; af det förra Ståndet, i anseende dertill, att förevarande
fråga ansetts ega sammanhang meri den om allmänna roteringen inom
Riket, hvilken, behandlad uti Betänkandet N:o i6‘o, blifvit förut till Utskotten
återremitterad; och af det senare, eller Bonde-Ståndet, på grund
af anmärkningar, som derstädes mot Betänkandet blifvit framställde, och
hvilka innehålla hufvudsakligen; att den al Utskotten meddelade uppgift,
att rotejemkningen i Westerbottens och Norrbottens Län redan vore fullbordad,
icke öfverensstämde med sanna förhållandet, enär samma rotejemkning
icke skulle blifvit fulländad; att, oagtadt Rikets Ständer, vid
1828—133o samt 1884—1 935 årens Riksmöten, meddelat ett anslag af omkring
1600 R:dr årligen, såsom ersättning ål vederbörande Rotehållare för
de rotefrihets-medel, som af nyhemman inom Länen Lill Stats-verket ingått
ifrån och med i83o tili och med i83p, en sådan ersättning likväl icke
kommit Rotehållarne til! godo, af den orsak, alt endast Konungens Befallningshafvande
i Norrbottens Län reqvireral nämnde medel, och utanordning
af desamma ej kunnat ske, förrän äfven Konungens Befallningshafvande
i Westerbottens Län inkomme med enahanda reqvisition, hvilket icke
skolat ega rum; hvarföre det yrkande blifvit framstäldt, att Utskotten
måtte föreslå det sätt, hvarigenom Rotehållarne kunde få ifrågavarande medel
utan vidare tidsutdrägt tillgodonjuta; att ofvanberörde anslag, af omkring
1600 R:dr årligen, icke vore tillräckligt för ändamålet, enär den rosevacance-afgift,
som från och med år 1S35 blifvit nyhemman i förenämnde
tvänne Län påtörd, årligen utgjort omkring 4°°o R:dr; hvadan hemstäldt
blifvit, att ett så stort anslag måtte af Rikets Ständer forsamma ändamål
beviljas, att Rotehållarne vid Regementet måtte kunna undfå full
ersättning for berörde rotefribetsmedel; och har dessutom Utskottens uppmärksamhet
blifvit serskildt påkallad vid det förhållande, att Kongl. Majit,
uti dess den 23 April i83G utfärdade NåJiga Instiuction för irågavarande
Slats- samt AUm. Besa. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 205.
rotejemknings verkställande, i Nader förordnat, alt rotefrihetsmedlen skulle,
då de af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande reqvirerades, från Stats-Contoiret
utbetalas, för att lil! vederbörande Rotehållare uldelas, då deremot
Rikets Ständer, uti 17 §• af det vid 1834 oc^ 1835 årens Riksmöte för
Riksgälds-Contoiret utfärdade Reglemente, bestämt, att förenämnde, af Rikets
Ständer anslagne, medel skulle från Riksgälds-Contoiret ulanordnas;
och att således de Ivänne Statsrnagterne skulle uti denna fråga fattat olika,
med hvarandra stridiga, beslut; och har till Bonde-Ståndet blifvit ingifven,
samt Utskotten meddelad, en af vederbörande styrkt handling, innehållande
en utredning å de under titeln: ”Tredje Hufvud-titelns besparingar,”
uli Fögderiens i Westerbottens och Norrbottens Län special-räkningar
uppdebiterade, rote-vacance-afgifter för åren 1835, 1836, 1837 och iS38;
enligt hvilken utredning, samma vacance-afgifler under nämnde 4 år utgjort
i Westerbottens Län tillsammans 8,126 R:dr 45 sk. 7 r. och i Norrbottens
Län 7,2.32 R:dr 47 sk. 5 r.
Utskotten, sorn tagit detta allt i öfvervägande, få först, i afseende
å den inom Wallof!. Borgare-Ståndet anförda anledning till frågans återremitterande
till Utskotten, omnämna, att densamma, som rörer endast åtgärder
for verkställande af den redan beslutade provisionella rotejemkmngen
inom Westerbottens och Norrbottens Län, samt utdelning af det anslag,
som Rikets Ständer, vid föregående tvänne Riksmöten, beviljat till ersättning
för de af nyhemman inom Länen utgångne och till Slats-verket
influtne rotefrihetsmedel, icke eger sammanhang med eller är beroende af
frågan om den allmänna roteringen inom Riket, hvadan Utskotten ock
anse förevarande ämne böra behandlas, utan afseende på den utgång, nämnde
fråga kan få.
Hvad sedan beträffar den hos Hedervärda Bonde-Ståndet gjorda anmärkning,
att Utskottens uppgift derom, att nämnde rotejemkning vore
fullbordad, ej vore med sanna förhållandet öfverensstämmande; så få Utskotten
genmäla, att, efter ytterligare af vederbörande meddelade upplysningar
, rotejemkningen blifvit verkställd såväl inom Norrbottens sorn
Westerbottens Län; att. roteringsverket för norra Balaillonen af Westerbottens
Regemente redan sistlidne år till Kongl. Maj:t inkom, men att,
i anseende till den tidsutdrägt, som blifvit en följd af de uti r4 §• af
Kongl. Majtls förenämnde Nådiga Instruction meddelade föreskrifter, handlingarue,
rörande roteringsver ket för södra Bataillonen ännu icke kun
-
8 Stats-samt Allm. Besv. och Ekon.-Utshottens Utlåtande,, N:o 2o5,
nät till Kongl. Maj t insändas: lärande sålunda ofvanberörde anmärkning
icke förljena vidare afseende.
Vidkommande härefter frågan om ersättning till Rotehållarne för
de rotefrihets-medel, som af nyhemman inom Länen dels till RiksgäldsContoiret,
dels till Stats-Contoiret ingått, och det anslag, som tillen sådan
ersättning varit beviljadt; så få Utskotten anföra: att, enligt de upplysningar,
som Utskotten infordrat, nämnde rotefrihets-medel, som influtit
till Riksgälds-Contoiret från och med i83o till oell med 1834 under namn
af rotefrihets-bevillning, oedi till Stats-Contoiret från och med 1835 under
titeln: ”Tredje Hufvud-tilelns besparmgs-medel”, utgjort, för åren från
och med i83o till och med i83j, för Norrbottens Län 5,648 R:dr 18 sk.
5 rst., och för Westerbottens Län, 3 im R:dr 38 sk. 7 rst., samt för åren
(rån och niet) 1835 till och med i83q för Norrbottens Län 3,64o R:dr
2 sk. 7 rst. och för Westerbottens Län 8.564 R;dr >3 sk. 6 rst., eller för
Norrbottens Län 9,288 R:dr 21 sk. och Westerbottens Län i 1,676 R:dr
4 sk. 1 rst., tillsammans således 20,964 R:dr 28 sk. r rst.; att Rikets
Siänder vid såväl 1 3a8—1 83o årens, som sistlidne Riksdag meddelat ett anslag
af omkring 1,600 R:dr årligen alt af Riksgälds-Contoiret, på skeende reqvisition,
utanordnas, för att till Rolehåliarne viri Regementet utbetalas , hvilket
anslag blifvit bestämdt att utgå intill denna Riksdag; att, med anledning
häraf, Konungens Befallningshafvande i of vannämnde tvänne Län, för
hvartdera Länet, reqvirerat ofvanberörde belopp hos Stats-Contoiret, sorn
uti skrifvelse af den i3 i denna månad hos Riksgälds-Contoirets Herrar
Fullmägtige anhållit att utfå nämnde belopp, tillsammans 20,964 R:dr
25 sk. 1 rst. för alt till rotehållarne utdelas; samt att Stats-Comoirel uti
samma skrifvelse meddelat Herrar Fullmägtige, alt, då, enligt 13 §. i ofvanåberopade
Nådiga Inslruction, de till understöd berättigade rotar vid
Westerbottens Regemente borde undfå sin tillständiga anpart af den större,
mot roteringskostnaden svarande, ersättning, som komtne att af samtlige i
skatt ingångue nyhemman i bägge Länen erläggas, så länge och intilldess
den förestående provisionella rotejemkn ngen blifvit i behörig ordning fastställd,
utbetalning för år 1840 och påföljande år äfven torde ifrågakomma.
Jemte det Utskotten nu fästa uppmärksamheten dervid, att ofyannärande
af Stats-Contoiret från Riksgälds-Contoiret reqvirerade medel motsvara
endast del belopp af rolevacance a (giften, som till Siats-verket influtit
-
Slats- samt Allm. Bes v- och Ehoru-Ulskottens Utlåtande, N'.o 2o5. g
flutit., och ej den summa, som blifvit såsom sådan afgift vederbörande
påförd; men hvaraf en del af en eller annan orsak ännu icke utgått, få
Utskotten, som, med afseende å de upplyste förhållandena, anse någia
ytterligare åtgärder icke vara af nöden, för att bereda Rolehållaine vid
Westerbottens Regemente tillfälle att utbekomma ersättning för de ifrågavarande
rolefrihels-raedlen, tillstyrka,
att hvad i afseende härå blifvit anmärkt, icke måtte föranleda
lill någon vidare åtgärd å Rikets Ständers sida;
men då de enahanda medel, som utgått eller utgå för år 1840 och påföljande
år intill nästa Riksdag, blifvit uti den vid innevarande Riksmöte
uppgjorde Stals-reglering uppförde såsom en Statsverkets inkomst, och äro
tagne i anspråk för andre ändamål, så att de icke kunna, jemlikt 1 3 §. nli Kongl.
Majts förenämnde Nådiga Instruction, till Rotehåliarue utbetalas; finna
Utskotten det väl vara nödvändigt, på det Rotehåliarue må komma i åtnjutande
af deras rätt uti omförmälde hänseende, att Rikets Ständer meddela
ett årligt anslag, motsvarande de rotefrihets-rnedel, som från Länen
till Statsverket inflyta; dock som frågan härom tillhör Stats- U (skottet v tpsamt
att behandla, kommer delta Utskott att derom meddela serskildt Utlåtande.
*
Slutligen och med afseende å hvad här ofvan blifvit utredl och anfördt,
hemställa Utskotten, att
den framställning, som blifvit gjord , rörande det förhållande,
att Kongl. Maj:t förordnat, det berörde rolefrihets-medel skulle
från Stats-Contoiret utbetalas, då deremot Rikets Ständer bestämt
ett årligL anslag, motsvarande samma medel, att från
Riksgälds-Contoiret utgå, icke måtte föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
Stockholm den 28 Maj j 84 * -
Hill. till n. St. Prat. 1840 och 1841. 4 Sami. 2 Afd. 44 Häftet.
\
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-B oktryckerietj 184 *•
Stats- samt Allm, Desv,- och Ekon.-Utskottens Utlåtandej N:o 204, 1
N:o 204.
Ank. till Exp. Utsk. den 9 Juni 1841, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållna återremisser af Utlåtandet
N:o 160.
Detta Utlåtande har blifvit bifallet af Piidderskapet och Adelil och
Preste-Ståndet, men återremitteradt af Borgare- och Bonde-Stånden, till följd
af inom dessa Stånd deremot framstälda anmärkningar; innehållande desamma
hufvudsakligen: att den nya roteringen vore stridande emot 57, 59, 61, 62,
68, 73, 80 och 114 §§ Regerings-Formen, samt innebure ett bestämdt öfverträdande
af de gamla Knekte-Contractenj att, då vid 1810 års Riksdag
det blifvit besluLadt och fastsläldt, att all i Riket oroterad jord skulle
bidraga till försvarsverket genom extra rotering, detta beslut äfven nu vid
ärendets behandling bordt komma i noga öfvervägande, samt ej, på sätt
som skett, helt och hållet åsidosättas; att rotefrihets-afgift bör utgå likasom
före år 1835, efter bevillniugsgrunder, åtminstone intilldess all jord inom
Riket undergått en jemn beskattning; och slutligen att all tillämpning af den
nya roteringen samt betalning af rotevacance-afgift bör uppskjutas, intilldess
de nya Roteringslängderne för alla Länen blifvit vederbörligen pröfvade
och i skick att kunna fastställas. Till stöd för dessa serskilda åsigler hafva
flerfaldiga skäl blifvit anförda, äfvensom åtskilliga utredningar af olika delar
utaf ämnet verkstälda.
I sammanhang med dessa anmärkningar, och i fall desamma icke
skulle anses ega nog vigt att göra sig gällande, har det blifvit yrkadt, att
rotefrihets-afgift, antingen den kommer att utgöras, på sätt Utskotten i det
återremitterade Utlåtandet föreslagit, eller efter hevillningsgrunder, icke
hädanefter må beräknas bland inkomsterne förj Stats-verket och till detsamma
ingå, utan användas till förstärkande af den gamla roteringen, och
att, på det hinder nu icke må vara i vägen för ett sådant användande af
dessa medel, ett förslags-anslag till motsvarande belopp må, till betäckande
af den för 3:dje Bufvud-Titeln deraf vid innevarande Riksdag beräknade
inkomst, beviljas att från Riksgälds-Contoret till Stats-Contoret utbetalas.
Dessutom har Utskottens uppmärksamhet blifvit fästad derå, att en
del Landskap, såsom Dalarne, Gestrikland, Helsingland, med flere af de
Norra Länen samt Blekinge, äro lagligen berättigade att undslippa all ytBih,
till R, St, Prot, i84° och i84-t> 4 Sami. 2 Afd, 45 Haft, 1
% Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 204.
terligare rotering eller åtminstone de gamla rotarne alt till förstärkande
af den från början åsätta indelningen undfå hjelp af alla de hemman och
lägenheter, som inom berörde Landskap i senare tider ansetts skyldige att
till Indelnings-verket bidraga; samt att det vöre nödigt att vid fastställelsen
af den nya roteringen fästa det uttryckliga vilkor, att rotarne aldrig
må kunna åläggas att uppsätta manskap, utan årligen betala vacance-a fgift,
som inginge till understöd för den gamla roteringen inom de Regementens
stånd, der de nya rotarne äro belägna, hvarigenom en liten lättnad uti
roteringsbördan bereddes och Rikets inbyggare befriades från farhågan för
den stående krigshärens förökning.
Utskotten hafva tagit de vid återremisserne framslälda olika förslag,
anmärkningar och hemställanden i noga öfvervägande; och hvad först
beträffar den väckta frågan derom, att de beslut, hvarå den nya ordinarie
rote-indelningen samt åliggandet att för den nyrolerade jorden erlägga rote
vacance-a fgift, grunda sig, vore i strid med åtskilliga stadganden uli Regerings-Formen,
så kunna Utskotten icke biträda en sådan åsigt, just i anledning
af 80 § uti nämnde Grundlag, som innehåller: ”att de upprättade
”Contracterne om roteringen och Indelnings-verket skola till deras hufvud”grunder
orubbade vara, intilldess Konungen och Riksens Ständer finna nödigt
någon ändring deruti samfäldt att göra; kunnande ingen ny eller
”tillökad rotering utan genom Konungs och Ständers sammanstämmande beslut
tillkomma.” — Häraf anse Utskotten tydligt följa, att, då dels den
nya voteringens bringande i verkställighet och dels erläggandet af rolevacance-afgift
skett, endast till följd af Konungens och Rikets Ständers gemensamma
beslut, desamma hvarken äro stridande emot Regerings-Formens föreskrdter
eller innebära någon olaglig öfverträdelse af Knekte-Contracten.
Sedermera och vidkommande den yrkade nedsättningen af rotevacanceafgiften
eller dess återförande till bevillning, så och innan Utskotten gå
att yttra sig i hufvudsaken, hafva Utskotten skolat anföra, att det väl kunnat
synas dem tvifvelagligt, huruvida, vid det förhållande, att Rikets Ständer,
med bifall lill Stats-Ulskotlets hemställan, i dess Belänkanden N:is
64, Litt. K samt 226, beslutat, att till oförminskadt belopp upptaga rotefrihels-afgiften
bland Stats-verkets inkomster, Utskotten nu egde att lill
Rikets Ständer framställa sådane förslag, som i mer eller mindre moa
kunde anses innebära någon förändring eller jemkning i ett af Rikets Ständer
fattadt beslut; men, enär denna fråga grundar sig på en Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse, hvilken tillkommit, sedan Rikets Ständer redan i väsendtlig
nion handlagt och pröfvat den ordinarie Stats-regleringen, och hvar
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon-Ulskoltens Utlåtande, N\o 204. 3
igenom Kongl. Maj:t, med öfverlemnande af Roteringslängderne och alla
handlingar i målel, föreslår Rikets Ständer att gifva deras slutliga samtycke
till åtgärder, som borde blifva i all framtid till efterrättelse gällande,
ocb således ärendet fordrar en noggrannare pröfning, än den, StatsUlskottet,
i saknad af dessa handlingar, ocb obekant med Kongl. Maj:ts egen
Uppfattning af föregående Rikets Ständers skrifvelser, deråt kunnat lemna,
hafva Utskotten, vid delta förhållande och då Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
ovilkorligen påkallar ett svar, hvilket svars angifvande förutsätter en
fri och obehindrad pröfning af frågan i hela dess sammanhang, ansett sig
oförhindrade att ur denna synpunkt uppfatta och behandla ämnet, dock
med iagttagande deraf, att ingen rubbning till ziffran uppkommer i Statsverkets
påräknade inkomster. Då Utskotten sålunda anse sig böra till pröfning
upptaga frågan om beloppet af den rotefrihets-afgift, som tills vidare
hör utgöras af de rotar, som Lill den nya roteringen blifvit indeldte, få
Utskotten nu anföra: att, då dessa rotar i allmänhet utgöras af en mängd
smärre, från hvarandra långt aflägsna, hemmmansdelar, för hvilka roteringsskyldigheten,
om den skulle utgöras in natura hvilket ytterst måste anses
hafva varit dessa hemmans rält, blefve antingen omöjlig, eller i hög grad
tryckande, och då i följd häraf desse hemman, som, dels på grund af sakens
egen beskaffenhet, dels, med anledning af gällande föreskrifter, måste
med contant afbörda sig deras roteringsbesvär, i sjelfva verket icke blifvit
ålagde någon rotering, ulan en fortfarande, på hemmanes värde betydligt
inverkande, ny skatt; ett rättvist afseende på dessa förhållanden gifvit
Utskotten stöd för den meningen: att denna nya skattläggning icke bör
uppbringas till det aldra högsta, eller till full jemförlighet med en rotering
in natura, som hemmanen äro förmente att utgöra; af hvilken anledning
Utskotten anse sig böra tillstyrka Rikets Ständer att,
för deras del, medgifva den nedsättning i rotefrihets-afgiften,
att denna afgift, intilldess Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
derom annorlunda förordna, må alltså med högst 24 R:dr
B:co för hvarje rote, eller lägre, om, inom något Län, markegången
icke skulle uppgå lill delta belopp, motsvarande
sålunda i det närmaste ? af den vacance-afgift, som i medeltal
af vacanta rotar inom hela Riket erlägges, efter afdrag
af den i vacance-afgiften hittills ingående passevolanceafgiften.
Dock att härigenom ingen inskränkning må ega
rum i den rätt, som innehafvare af roterade Cappel! uns-bolil
4 Stats- samt Allm, Be sv,- och Ekon.-Utskottens Utlåtande> N‘,o 204,
åtnjuta, att erhålla ersättning af den samfäldt inflytande uppbörden
af rotefrihets-afgiften.
Då, emedlertid, genom dessa förfoganden, om de af Kongl. Maj:t och
Rikets Ständer godkännas, en minskning af mer än |:del i den hittills beräknade
rotefrihets-afgiften uppkommer, föreslå Utskotten, att, till fyllande
af bristen i Stats-Verkets inkomster, ett förslags-anslag af 12,000 R:dr må
å Riksgälas-Contoret anvisas.
Utskotten anse sig för öfrigt icke hafva skäl att frångå sitt i det
återremitterade Utlåtandet gjorda tillstyrkande, att rotevacance-afgift bör
erläggas af de tillkomna nya ordinarie rotarne eller spridda rotedelarne uti
samtliga Länen och således jemväl för dem, som tillkommit inom Götheborgs,
Calmar, Gefleborgs, Wermlands, Örebro, Skaraborgs och Elfsborgs
Län, hvaremot Utskotten, i anledning af hvad vid återremisserne blifvit
anfördt, ansett sig böra, med frångående af sitt förut gjorda förslag om
fastställandet af de nya roterings-längderne för en del Län, tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte uppskjuta med denna fastställelse,
intilldess den tillökade ordinarie roteringen blifver för hela
Riket fullbordad, då pröfningen deraf kan i ett sammanhang
företagas.
I afseende å det gjorda yrkandet, alt, vid faslställandet af den nya
roteringen, måtte fästas det uttryckliga vilkor, alt rotarne aldrig må kunna
åläggas att uppsätta manskap, utan årligen betala vacance-afgift, som
inginge till understöd för den gamla roteringen, så anse Utskotten detsamma
ega serdeles stöd i den erkända nödvändigheten, att roteringsbördan
blifver lättad; men Utskotten tro sig nu icke kunna uppgifva något tjenligt
förslag för bringande i verkställighet af ett sådant användande utaf de
inflytande rotefrihets-medlen, enär detsamma måste uppgöras med behörigt
afseende på olika hårdt roterade landskaps olika behof af lindring uti sin
rotering, samt då de föreskrifter, som deri böra meddelas, måste vara
grundade på en speciell och local kännedom, hvilken säkrast kan förväntas
hos den verkställande-magten; och
inskränka sig Utskotten derföre til! en hemställan, att Rikets
Ständer må hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att, då Rikets Ständer, för deras del, ansåge den gamla
roteringen i Riket behöfva understöd, hvartill den nu åsätta
nya roteringen i Rikets Ständers tanka, lämpligast torde
ku nna användas, så mycket heldre, som Rikets försvarsverk
ej lärer kräfva någon tillökning uti indeldta armeen, sedan
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N',o 204, 5
beväringsmanskapet blifvit att påräkna, Kongl. Maj:t måtte
täckas vid nästinträffande Riksdag meddela Rikets Ständer,
huruvida Kongl. Maj:t en sådan åtgärd i Nåder gillar och,
i den händelse Kongl. Maj:t härutinnan delar Rikets Ständers
åsigter, huru och på hvad sätt tilldelandet af detta
understöd tjenligast skall kunna verkställas;
hvarjemte, och då det synts tvifvel underkastadt, huruvida de nyhemman,
som nu blifvit roterade, men ej förut erlagt rotefrihets-bevillning och således
varit från rotering alldeles befriade, skola betala en lika rotefrihetsafgift,
som de hemman, hvilka förut varit rotering underkastade och derföre
utgjort rotefrihets-bevillning, Utskotten anse sig hera hemställa,
att Rikets Ständer må hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.
Maj:t täckes meddela Rikets nästsammanträdande Ständer
Dess Nådiga tanka i berörde hänseende.
Vidkommande slutligen den gjorda anmärkningen, att en del landskap,
såsom Dalarne, Gestrikland, Helsingland m. fl., skola vara lagligen
berättigade att undslippa all ytterligare rotering, m. m., så och då rote-indelnings-förrättningarne
ännu ej äro å dessa ställen afslutade samt Utskotten
sålunda ej eller kunnat komma i tillfälle att af den nya roteringen
derstädes taga kännedom, och då dessutom väg till rättelser i RoteringsCommissionernes
origtiga och mot lag stridande åtgärder, der sådana möjligen
egt rum, är öppen lemnad, på sätt Författningarne föreskrifva,
anse Utskotten sig vid sådant förhållande förhindrade alt
tillstyrka någon Rikets Ständers åtgärd för närvarande i
anledning af den gjorda anmärkningen.
Stockholm den 7 Juni 1841.
Emot Utskottens förestående Utlåtande anmäldes reservationer af:
Herr Grefve Horn: ”Jag reserverar mig mot de sammansatte Utskottens
beslut att tillstyrka, det Rikets Ständer nu skulle frångå den
grund för utgörande af Rotefrihets-vacance-afgiflen, som, till följd af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition den 18 Januari 1834, blifvit af Rikets Ständer
i underdånig skrifvelse den 10 November samma år beslutad och
ytterligare stadfästad vid innevarande Riksdag, genom Rikets Ständers godkännande
af Siats-Utskottets Utlåtanden N:o 64, Litt. K. och N:o 226.”
Herr Friherre Sprengtporten: ”Ehuru jag för min del till deras
syftning gillar Utskottens under N:o afgifna Utlåtande, är jag i hufvudsa
-
6 Stais- sami Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Utlåtande, N\o 204,
ten i så måtto skiljaglig från Utskotten, att jag anser den föreslagna nedsättningen
i rote-vacance-afgiften icke hafva bordt bestämmas ti!l ett lika belopp
öfver bela Riket, utan att, med bibehållande af den nu gällande
grunden alt evalvera rotefrihets-afglften i förhållande lill hvart och ett
Läns markegång', en nedsättning i samma afgift af Udel eller 25 procent],
lika gällande för soldat- sorn bätsmans-roteringen, bordt föreslås. Derjemte
anser jag Utskotten hafva bordt uttrycka tydligare än som skett, att
det förslagsanslag af 12,000 R:dr, som blifvit anvisadt, varit afsedt att
fylla den brist, sorn uppkommer genom den föreslagna nedsältningen af
rote-vacance-afgiften, så väl för den nya ordinarie soldat- som bålsmansroteringen.
”
Herr Palmcrantz, Joli. Mauritz, som ansåg att Ulskotlen, med
fästadt afseende å vigten af de utaf Borgare- och Bonde-Stånden vid återremissen
af Betänkandet N:o 160 gjorda anmärkningar, hade, med frånträdande
af deras i nämnde Betänkande yttrade usigter, endast bordt tillstyrka:
”Att
Pukets Ständer måtte; till svar å Kongl. Majrts Proposition af
”den 17 sistlidne October, angående den nya ordinarie Soldat-Roteringen,
”förklara, att, enär Rikets Ständer vid 1828—1830 årens Riksdag, den
”29 October 1829, i allåten underdånig Skrifvelse anhållit, att den af
”1826 års Roterings-Commissioner föreslagne tillökning i ordinarie Knek”tehåliet
icke måtte till någon verkställighet befordras, innan Rikets Slän*’der,
efter Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, sig deröfver utlåtit med den
”beslutande-rätt, som genom 73 och 80 §§ Regerings-Formen, är Rikets
”Ständer förbehållen, samt Rikets Ständer vid nästlidne Riksdag, detta
”deras yrkande, ingalunda frångått, helst Rikets då församlade Ständer,
”med anledning dels af Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse den 18 Januari
”1834, rörande ny indelning till ordinarie Knektehåll af oroterad jord,
"dels ock af väckta motioner, godkänt Stats- samt Allmänna Besvärs- och
”Ekonomi-Utskottens Utlåtande N:o 20, hvaruti Utskotten anmälte sig an”se,
dels att någon åtgärd, i anledning ef Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse,
”å Rikets Ständers sida ej erfordrades, dels ock att, innan den beslutade
”ytterligare undersökningen hunnit till slut bringas och Rikets Ständer
”derom fått emottaga Kongl. Majrts Nådiga Proposition, de, vid då påstående
Riksdag, i ämnet väckta motioner, icke borde till pröfning upplagas;
alltså, och då Rikets Ständer, vid det förhållande, alt inom Götheborgs,
Calmar med de flere i Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse omförmäl"da
Län, rolerings-längderne ännu icke blifvit fullständigt granskade eller
Stats- samt Al!m, Besv,- och Ekon-Utskottens Utlåtande, N\o 204, 7
”fastställde, samt Rikets Ständer således icke äro i tillfälle att i sin hel”het
pröfva detta ärende, anse sig Rikets Ständer för närvarande böra in”sklänka
deras åtgärder dertill att bos Kongl. Maj:t i underdånighet an”hålla,
att, sedan roterings-förrättningarne inom de nyss uppräknade Lä”nen
blifvit af vederbörande fullständigt granskade, samt af Kongl. Maj:t
”för dess del fastställde, få vid nästa Riksdag i underdånighet inhändiga
”Kongl. Makts Nådiga Proposition i ämnet, samt då i ett sammanhang ta”ga
del beslut, hvartill omständigheterna kunna föranleda.”
Herr Friherre Cederström, Anders, som förenade sig i det af Herr
Palmcrantz afgifna förslag.
Herr von Piosen: ”Enär icke, inom någotdera af de 2:ne Riksstånd,
hvilka återremitterat Utskottens Utlåtande N:o 160, någon anmärkning
blifvit gjord eller kunnat göras, i afsigt att ådagalägga, det fel förelupit
vid den nya roleindelningen i de Län, för hvilka Roterings-längderne
vid innevarande Riksdag blifvit Lill Rikets Ständer öfverlemnade, och
ej heller något giltigt skäl, i min tanka, finnes dertill, att Rikets Ständer
skulle dröja med att för deras del fastställa denna redan verkställda indelning,
intilldess densamma klefve i samtliga Länen fullbordad, enär roteringsverken
i de olika Länen icke stå i ringaste samband med hvarandra
och ett uppskof med denna fastställelse icke komme att, såsom vid
återremisserne af en del anmärkningar synts hafva förmodats, medföra
någon förändring i afseende å utgörandet al rotevacance-afgiften; samt då
Rikets Ständer redan definitivt afgjort frågan om denna afgifts belopp och
sättet för dess utgörande, genom bifall lill Stats-Utskottets Utlåtanden
N:is 64, Litt. K. och 226, så reserverar jag mig i så måtto från Utskottens
ifrågavarande Utlåtande, som jag anser, det Utskotten, med afseende
jemväl derå, att lvänne Riks-Stånd bifallit Utlåtandet N:o 160, bordt
vidhålla sina der förut yttrade åsigtcr, dels angående den nya roteringens
giltighet, samt dels rotevacance-afgifts erläggande i stället för rotefrihetsbevillning,
och sålunda förklara, atl UlskotLen icke funnit skäl att frångå
hvarken den gjorda hemställan, att Rikets Ständer måtte, för deras del,
gilla den, i öfverensstämmelse med de ofvanberörda Längdierne, verkställda
nya roleindelningen i Stockholms, Vestmanlands, Nyköpings, Upsala,
Jönköpings och Östergöthlands Län, ej heller tillstyrkandet, alt rotevacance-afgilt
må hädanefter utgå på det sätt och efter de grunder, som från
och med år 1835 egt rum. För öfrigt bifaller jag Utlåtandet.”
Contracts-Prosten H:r D:r Björkman samt Hrr Prosten Gumcelius biträdde
denna reservation, den förre med det tillägg, att Herr Doclorn an
-
8 Stats- Samt Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Utlåtandej IV:o 205.
såg såsom alldeles onödig den föreslagna underdåniga Skrifvelse!!, med
förfrågan, huruvida en lika rotefrihets-afgift med äldre hemman borde utgöras
af de nyhemman, som ej förut erlagt rotefrihets-bevilining, utan nu
först blifvit roterade, enär vid roteindelningen full rättvisa nödvändigt
måste hafva blifvit dem vederfaren.
Herr Prosten Stenhammar: ”Då ej mindre ifrågavarande Utlåtande,
än de olika förslag, som, under öfverläggningen om de deri innefattade
ämnen, blifvit förebragta, innehålla afvikelser från och åsyfta förändringar
uti Rikets Ständers vid innerarande Riksdag redan fattade beslut, så
har jag ansett mig alldeles förhindrad att deruti deltaga.”
Härförutan reserverade sig Herr Friherre Hamilton, Hago, Herr af
Schmidt, Herr Contracts-Prosten Östberg, Herr Prosten Lalin samt Herr
Professorn Grafström emot förevarande Utlåtande.
N:o 205.
Ank. till Exp. Etsk. d, 9 Juni 1841, kl. 1 e. ra.
Utlåtande, i anledning af erhållna återremisser af Utlåtandet
N:o 161, angående den tillökade Ordinarie Båtsmans.roteringen
inom en del Län.
Nämnde Utlåtande har blifvit bifallet af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet, men återremitteradt af Borgare- och Bonde-Stånden.
Då anmärkningarne, på grund hvaraf det återremitterats, äro af enahanda
syfte och hufvudsakliga innehåll, som de, hvilka blifvit framställde
emot Utlåtandet N:o 160, angående den nya ordinarie Soldat-roteringen,
så få Utskotten, med hänvisande till, samt åberopande af hvad i svaret
uppå återremisserne af berörde Utlåtande blifvit anfördt, föreslaget och
liemställdt, nu, i afseende å den nya ordinarie båtsmans-roteringen, vidhålla
sina i berörde svar, Utlåtandet N:o 204, yttrade åsigter i frågorna
dels rörande
lagenligheten af beslutet om den nya roteringen samt dels
angående rote-vacance-afgifts erläggande, istället för rotefrihetsbeviilning,
samt hemställa, att Rikets Ständer ville,
för
Stats- samt Allni, Besv,- och Ekon-TJt skottens Utlåtande, N\o 206, 9
för deras del, besluta nedsättning uti rote-vacance-afgiften
för den lill ny ordinarie båtsmans-rotering indeldta jorden,
i förhållande till den nedsättning deraf, som är föreslagen
för soldat-rotarne, så att den kommer att motsvara det belopp,
hvarmed samma afgift före ur 1835 utgått, och för
öfrigt gilla, äfven i afseende på den nya båtsmans-roteringen,
hvad som i Utlåtandet N:o 2Ö4 blifvit hemställdt derom,
att role-vacance-afgift, ehuru till mindre belopp än hittills,
dock bör utgå från Rikets samtlige Län, äfvensom Utskottens
tillstyrkande, att fastställelse å de till Rikets Ständer
nu öfverlemnade roterings-längder icke må meddelas
förr, än de nya roterings-längderne blifvit för bela Riket
lullbordade.
I afseende å frågan om den nya roteringens ingående till förstärkning
af den gamla, få Utskotten äfvenledes åberopa, hvad härom anförts i
Utlåtandet N:o 204, och sålunda hemställa, att
den der tillstyrkta underdåniga skrifyelsen må jemväl omfatta
båtsmans-roteringen.
Stockholm den 7 Juni 1841.
Häremot åberopades af de Ledamöter som reserverat sig emot Utlåtandet
Nio 204, samma reservationer sorn nämnde Utlåtande åtföljt.
Ank. till Exp. Utsi*. t5. 9 Juni 1841, fel. 1 e. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om den nya ordinarie
roteringens återgående till extra rotering.
Vid föredragning hos del Hedervärda Bonde-Ståndet af Stats- samt
Allm. Besv. och Ekonomi-Utskottens Utlåtande N:o 160, angående den nya
ordinarie Soldat-roteringen i Riket, har Riksdags-Fullmägtigen Bengt Gudmundsson
från Halland, i sammanhang dermed, väckt den motion, att i
händelse Rikets Ständer skulle, med anledning af Riksdags-rbeslutet är
Bih, till R, St, Fröt, 1840 och 184,1, 4 Sami, 2 AJd, 45 Haft, 2
10 Stats- sams Allm. Besv,- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, N\o 206.
1810, samt Ständernas skrifvelse samma år, förklara: att all oroterad jord
af Krono- Skatte- och Frälse-natur, endast kan extra rotering åläggas, Rikets
Ständer måtte besluta att genom Riksgälds-Contoret låta till Statsverket
årligen intill nästa Riksdag utbetala en summa, motsvarande det
belopp, hvartill rotefrihets-medlen, enligt vid denna Riksdag redan fatladt
beslut, anses kunna utgå.
Då Utskotten i sitt Utlåtande N:o 204, afgifvet, i anledning af erhållna
återremisser af Utlåtandet N:o 160, erkänt den nya ordinarie roteringens
gilltighet och tillstyrkt rote-vacance-afgiftens fortfarande utgående,
ehuru till förminskadt belopp, så anse Utskotten, under
åberopande af de der i ämnet anförda skäl, sig böra hemställa,
att berörde motion icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 Juni 1841.
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1841.
Stala- och Bcvilln. garni /,liim, Besv.- och Ekon.-Utih. Betånl,, JY:o 207. 1
N;o 20H,
Ani, till Exp. Utsi, den g Juni 1841, II, 7 e. ra.
Betänkande, angående vice Talmannen Herr Halling«
motion, rörande användandet af de öfverskott, sorn
af bränvins-bevillningen kunna uppkomma.
Uli en hos Wällofl. Borgare-Ståndet, med åberopadt stöd af 56 §.
Riksdags-Ordningen väckt och till Beviiinings-Utskottet remitterad motion,
liar vice Talmannen Herr Halling anfört: att sammansatta Bevillningssamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten vid behandling af frågan
om bränvins-bränningen och hvad dermed bär gemenskap, beslutadt-föreslå
Rikets Ständer, att tillåta bränvins-bränning med hvad redskap sorn
helst, emot beskattning af 4 sk. för hvarje kanna bränvin, som ansåges
kunna nied hvarje slag af redskap tillverkas^ att, i händelse denna beskattning
blefve antagen, deraf, äfven om bruket af bränvin skulle något inskränkas,
borde kunna påräknas en årlig inkomst af 1,000,000 R:dr, serdeles
om dertill lades afgiften för bränvins-minuteringen, som icke uti
allmänna beviliningen inginge; att Stals-Utskottet icke beräknat bränvinsbevillningen
högre än ^So.ooo R:dr, och att, med antagande alt berörde
bevillning blott för sjelfva bränvins-tillverkningen efter 4 sk- kannan, måste
uppgå till minst En million R:dr, sålunda ett årligt öfverskott al
abo.ooo R:dr, utgörande på Rikets hela folkmängd, i rundt tal b millioner
personer, 4 sk. för hvarje, uppkomme; att, om detta öfverskott utdelades
på Communerne, för att användas till fattigvårdens och dermed förenade
arbets-inrättningars befordran, ett stort steg vore gjordt för framgången
af det så högt beprisade Municipal- och Communal-väsendet, hvars
största hinder alltid blefve brist på medel; att ett annat, lika vigtigt ämne
härvid icke borde förbises., det nemligen, att bereda den, som exporterar
bränvin till andra verldsdelar, återbäring af tillverknings-afgiften,
såsom egentligen stadgad för att fördyra den inhemska förbrukningen, helst
under annat vilkor, det vore för Svensk man omöjligt att kunna verkställa
export af bränvin; och har motionären, på dessa skäl, velat föreslå Rikets
Ständer att besluta, det allt hvad bränvins-beskattningen, vare sig
för tillverkning eller minutering, årligen komme att öfverstiga de deraf
för Statens behof anslagne 750,000 R:dr, blifver, sedan af ett sådant öf
Bih.
till R. St. Prat. 1840 och 1841. 4 Sunil. 2 Afd. 46 Häjtet.
2 Stats- och Be o i. lin samt Allm. Besa, och Ekon.-Utsi. Memorial, N\o 208.
verskott först utgått restitution af prqductions-skatten för hvarje kanna
bränvin, sorn bevisligen blifvit till utrikes ort exporterad, för hvarje år
fördeladt emellan städer oell socknar 1 hela Riket efter hvarderas totala
iolkmängd, enligt nästföregående årets mantalslängd, för att inom hvarje
stad och socken användas till fattigvården och andia communala behof.
Utskotten, som ansett sig icke böra besvara denna motion förr, än
Rikets Ständer fastställt beräkningen af husbehofsbränneri-medleii, hafva
densamma i öfvervägande tagit; och som bränvinsbpvillningen icke blifvit
al Rikets Ständer beräknad tili högre belopp än 700,000 R:dr B:co, samt
Rikets Ständer, så väl vid detta, som föregående Riksmöten i allmänhet
antagit den grundsats, att icke anvisa möjligen uppkommande öfverskott
förrän de fal i I vit kände; alltså, och enär Herr Hallinss berörde förslag
dessutom grundas på ett för hållande, som icke inträffat eller att bränvins-bränningen
skulle blifva en fri näring med beskattning af 4 sk. för
hvarje kanna, som ansågeS kunna tillverkas, samt, hvad angår förslaget,
angående restitution af bränvins-skalten för hvarje kanna bränvin, som visas
vara till uländsk ort exporterad, en sådan restitution, derest något öfverskott
icke uppkom ine, skulle komma att medföra en direct utgift för
Staten , finna
Utskotten Herr fl atlings ifrågavarande motion icke kunna till
någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 Juni 1841 •
N:o 208.
Ank. till Exp-Utslc. den 9 Juni iSjji, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet
N:o 133.
Ifrån Ridderskapet och Adeln hafva Utskotten, i anledning af g jorde
anmär kningar, erhållit återremiss å deras Uilåtande N:o 133, i anledning
af Herr Stuarts C motion om utbyte af Riksgälds-Contoirets till Banken
utgifne Obligationer; men som, enligt från de öfrige Riks-Stånden ankomne
Protocoils-utdrag, berörde Utlåtande blifvit bifallet af Borgare-Ståndet
den 3 o Januari, af Preste-Ståndet den 6 och af Bonde-Ståndet den 5 Fe
-
Stals- och B edlin, samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utsl. Memorial, iV:o 209 0
bruan innevarande år, och [rågan således, jemlikt ^5 §. Riksdags-Ordningen,
är åtgjord, anse Utskotten
sig icke kunna dermed taga någon vidare befattning.
Stockholm den 9 Juni 1841 •
N:o 209.
Ank. till Exp.-Utsk, den 9 Juni 1841, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet
N:o 143.
På grund ef forekomne anmärkningar vid Utskottens Ullåtande N:o
i/{3, i anledning af väckte motioner, att Privat-Bankernes sedlar rnå i Krononppbnrden
emoltagas, har Bonde-Ståndet nämnde Utlåtande återremitterat;
men soot detsamma, enligt ankomne Protocolls-utdrag, blifvit bifallet af
Riddeiskåpet och Adeln den 1 Mars samt af Preste- och Borgare-Stånden
den 18 Februari innevarande år, hvadan frågan, enligt 7.0 §. Riksdagsordningen
är afgjord, anse Utskotten
sig icke kunna dermed taga någon vidare befattning.
Stockholm den 9 Juni x 841 •
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, 184 * -
Ståls-, B evilla, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 210. r
N:o 210.
Ant. till Exp.-Utsk. den 9 Juni 1841. kl. 7 e. m.
Betänkande, angående vice Talmannen Herr Hallings
motion, rörande användandet af de öfverskott, som
af Bränvins-bevillningen kunna uppkomma.
Uti en hos Vallöf]. Borgare-Ståndet, med åberopadt stöd af 56 §.
Riksdags-Ordningen väckt och till Bevillnings-Utskottet remitterad motion,
har vice Talmannen Herr Halling anfört: att sammansatta Bevillningssamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, vid behandling af frågan
om bränvins-bränningen, och hvad dermed har gemenskap, beslutat föreslå
Rikets Ständer att tillåta bränvinsbränning med hvad redskap/sora helst,
emot beskattning af 4 sk. för hvarje kanna bränvin, som ansåges kunna
med hvarje slag af redskap tillverkas; att, i händelse denna beskattning
blefve antagen, deraf, äfven om bruket af bränvin skulle något inskränkas,
borde kunna påräknas en årlig inkomst af i ,000,000 R:dr, serdeles om
dertill lades afgiften för bränvins-minuteringen, som icke uti allmänna bevillningen
inginge; att Stats-Utskottet icke beräknat bränvins-bevillningen
högre än ySo.ooo R:dr; och alt, med antagande alt berörde bevillning,
blott för sjelfva bränvins-tillverkningen efter 4 sk. kannan, måste uppgå
till minst En Million R:dr, sålunda ett årligt öfverskott af 200,000 R:dr,
utgörande på Rikets hela folkmängd, i rundt tal 3 Millioner personer,
4 sk. för hvarje, uppkomme; att, om detta öfverskott utdelades på Communerne,
för att användas till fattigvårdens och dermed förenade arbetsinrättningars
befordran, ett stort steg vore gjordt för framgången af det
så högt beprisade Municipal- och Communal-väsendet, hvars största hinder
alltid blefve brist på medel; att ett annat, lika vigtigt ämne härvid icke
borde förbises, det nemligen att bereda den, som exporterar bränvin till
andra verldsdelar, återbäring af tillverknings-afgiften, såsom egentligen
stadgad för att fördyra den inhemska förbrukningen, helst, under annat
vilkor, det vore för Svensk man omöjligt alt kunna verkställa export af
bränvin; och har motionären, på dessa skäl, velat föreslå Rikets Ständer
att besluta: det allt hvad bränvins-beskattningen, vare sig för tillverkning
eller minutering, årligen komme att öfverstiga de deraf för Statens behof
anslagne 750,000 R:dr, blifver, sedan af ett sådant öfverskott först utgått
Bih. till R. St. Prot. 1840 teti 1841. 4 Samt. 2 J/d. 47 Häftet.
2 Stats- samt Allm. Besa. och Elon.-Utsi. Memorial, N\o 211'.
restitution af productions-skatten för hvarje kanna bränvin, som bevisligen
blifvit till utrikes ort exporterad, för hvarje år fördeladt emellan städer
och socknar i hela Riket efter hvarderas totala folkmängd, enligt nästföregående
årets mantalslängd, för att inom hvarje stad och socken användas
till fattigvården och andra communala behof.
Utskotten, som ansett sig icke böra besvara denna motion förr, än
Rikets Ständer fastställt beräkningen af husbehofsbränneri-medlen, hafva
densamma i öfvervägande tagit; och som bränvinsbevillningen icke blifvit
af Rikets Ständer beräknad till högre belopp än 750,000 R:dr R:co, samt
Rikets Ständer, såväl vid detta, sora föregående Riksmöten, i allmänhet
antagit den grundsats att icke anvisa möjligen uppkommande öfverskott,
förrän de blifvit kände; alltså, och enär Herr Hallings berörde förslag
dessutom grundas på ett förhållande, som icke inträffat, eller att bränvinsbränningen
skulle blifva en fri näring, med beskattning af 4 sk. för hvarje
kanna, som ansåges kunna tillverkas, samt, hvad angår förslaget, angående
restitution af bränvins-skatten för hvarje kanna bränvin, sora visas vara
till utländsk ort exporterad, en sådan restitution, derest något öfverskott
icke uppkomme, skulle komma att medföra en direct utgift för Staten,
finna
Utskotten Herr Hallings ifrågavarande motion icke kunna till
någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 Juni 184 r *
N: o 211.
Ank. till Exp-Utsk. Jen i5 Jani 184z> U< 3 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss af Utlåtandet
N:o 183.
Detta Utskottens Utlåtande, afgifvet i anledning af väckte frågor om
förändring i sättet för fångars skjuts och transporterande, m. m., har blifvit
bifallet af Preste-Ståndet den 3, af Borgare-Ståndet den 7 och af
Stats- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Utsl. Memorial, JV:o 211. 3
Bonde-Ståndet dea 1 sistlidne April, men Sterremitteradt af Ridderskapet
och Adeln; vid hvilket förhållande, och, då frågan, jemlikt 75 §. Riks
dags-Ordningen,
är genom trenne Stånds beslut afgjord, Utskotten
ansett någon åtgärd , i anledning af den erhållna återremissen,
icke vara att vidtaga.
Stockholm den 14 Juni 1841 •
Å Stats-Utskottets vägnar:
i Höglofl. Ridderskapet och Adelns Å Högvördiga Preste-Slåndets
Ledamöters vägnar: Ledamöters vägnar:
C. F. Ilo rn- Joh. J. Hedrén.
k Wällofl. Borgare-Ståndets Å Hedervärda Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar: Ledamöters vägnar:
Frans Schartau. Johan Andersson,
k Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets vägnar:
Å Höglofl. Ridderskapet och Adelns Å Högvördiga Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar: Ledamöters vägnar:
Hugo Hamilton. C. F. Dahlgren.
k 'Wällofl. Borgare-Ståndets k Hedervärda Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar: Ledamöters vägnar:
C. Abom. Anders Larsson.
Fritz Rythén.
STOCKHOL M, Kongl. Ordens-Boktryckeriet > 1841.
Re gist er
öf?er de af Rikets Höglofl. Ständers Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi- m. fl. Utskotts, under 1840—1841 årens
Lagtima Riksdag, afgifna gemensamma Betänkanden, Utlåtanden
och Memorial.
Mern. N:r,
Adkfocat-Corps, om inrättande af en Advocat-Corps på Stat . . . 121.
Aflöning för Secreterare» lios sammansatta Utskotten ...... 182.
Afskrifning af Bankens fordringar hos Riksgälds-Contoiret .... i32.
Amiralitets-Krigsmäns-Cassan, 0m upphörande af de afgifler tiii densamma,
som erlagls vid rusthållsköp, m. m. ..... 99.
Anders Danielson, om pension för hans enka ....... 68, i3r.
Annex-, Mensal- och Stomhemman, besittningsrätt, derå i Skåne,
Halland, Blekinge och Bohus Län
45-
ålerremiss
168.
Ansifarighéts-lag för Fullmägtige i Banken och Riksgälds-Contoiret . ji3.
Anbgtscommende ringar, om beräkning af slilnings-ersätlning dervid,
m. m». . . * . . . , . . . . . . . . 96, 124. I2&-
återremiss .............. 177.
Arméen, att den må förses med byxor af meleradt kläde .... 56.
Arvika köping, om inrättande af en Skola derstädes
42,
ålerremiss « $ « , , 167,
B.
VBjirthelemy, S:t, angående öns förvaltning ra. tn  <4
ålerremiss «...
. . l38
Eejiöfvandes undsättning i missväxtår 17g
ålerremiss
196
Memoria], med förslag till votering ........ 200
IBeklädnads-Directionerne, om ändring i Instructionen för dem, ra. m. 158
återremiss
197
Reki ädnadssätlets förändrande för Indeldta Ca valler iet 67
2
Register.
Belöning, om belöning till Kronobetjente för nit vid tjufveriers
hämmande
. . l\j.
Bergkrut, om fri tillverkning deraf lo3.
Bergsfogde-tjensternes afskaffande
. 7».
Bergslagernes fri- och rättigheter
73.
Beskattning, lika å all jord i Riket 49.
> återremiss
79»
Bibeltrycks-medlens å Gottland användande för folkundervisningen . 46.
Biskops-Embetena, deras indragning .
.21.
Bohus Läns skärgård, upphjelpande af Fiskerierna derstädes . .. . 3o.
Se: Fiskerierna.
Bohus Läns Regemente, dess Södra Bataljons förvandling till Infanteri ira.
återremiss
157.
Bombkanoner, angående försök dermed
60.
Borgholm, inrättande af en Skola derstädes
38.
återremiss
* 78.
Brunnsviken, sänkning deraf
1-6.
Bränvinsbevillningen, om användandet af öfverskoltet derå ..... 207.
Byxor, Armeens förseende med sådane, af meleradt kläde ..... 56.
Båtsmanshållet i städerna
2-0.
Båtsmans-rotering, lindring i densamma på landet i3.
återremiss .
83.
C.
Centonal, om dess upphörande
. 153.
Chartce-Sigillatce-Contoiret, om dess upphörande ,,.... 80, i47*
Creditivet, stora, om ansvarighet i afseende på lyftningen deraf . ' , 113.
Curhus-anstalter, om medel dertill af Stats-Verket . . . . . . . i5i.
X>.
JTagtractamente för Extra Domare
i »5.
Dalarne, om afhjelpande af nöden derstädes
180.
Debetsedlars utfärdande lill de skattskyldige 154-
Domare, om förändradt löningssätt för Domare 80.
Domprost-Embetena, deras indragning 21.
A
Register.
3
JK.
Edsvurne Tjenstemän lill biträde vid juridiska handlingars upprättande 122.
Embetsresor, att de må företagas på ångfartyg, m. m. . . . . . . 5t.
Ersättning, om rättighet för enskild man att af Kronan undfå ersättning
för medel, som uppbördsman uppbär och förskingrar ipr.
Expeditions-lösens upphörande . ........... 80, 122.
F.
Fattigvård, mantalspenningarnes användande dertill i5.
— för å Krono-Allmänningarne bosatte personer .... 65.
Fiskerierna, i Bohus Läns skärgård 3o.
återremiss
sammanjemkningsförslag, m. m. .
iq5.
Fjerdingsman, om deras aflöning
^3.
Folkundervisning, förslag till allmänna sladganden derför .... 5.
återremiss
128.
sammanjemkningsförslag .......... 190.
ytterligare sammanjemkningsförslag 198.
— dess befrämjande genom anslag af bibellryckmedlen å Gottland få..
—* dito, genom användande af helgonskylden dertill . . . 63, i'4'o.
Format,-om enahanda format å Skrifchartor
24.
Forum privilegiatum, om upphörande af Bankens och Riksgälds
Contoirets
. , 5o, 129.
Fölmötenas vid Indeldta Cavalleriet afskaffande
55”.
Frågor, fleras behandling i ett gemensamt Betänkande ..... 17.
Frösön, om ytterligare en Lärare vid Skolan derstädes . , . . . ior.
Fullniägtige i Banken och Riksgälds-Conloiret, om ökadt arfvode
för dem
i3o.
Fångskjuts, angående
i83!
Fångunderhåll, om skyldighet för häktad person att ersätta sitt , „ 115.
Fångvård, angående
89.
återremiss
162.
• Memorial, med förslag till sammanjemkning och votering . 194.
Färgpermingar, erläggande deraf för posterne som färdas öfver Otala
•
viken it>9.
Författningssamlingen, nedsättning af försäljningspriset derå . . . 61.
Färingen, om utbyte deraf mot ett årligt anslag ....... 189.
Förmedling af hemman, angående
187.
» Register.
€f.
Gardes-Regementena, om deras indragning till halfva styrkan
Grisslehamn., om förhöjd Skjutslega deremellan och Eckerön .
ålerremiss
, . . .
P3.
ion.
174-
H.
Balland, rotering af utsockne frälsehemmanen derstädes * »
Halländska Kyrkoliemmanen, angående
Hammarön, lindring i roteringen derstädes , ,
Helgonskjlden, om dess användande
Hofveriets afskaffande ........
Hof-Rätter, om nya Hof-Rätters inrättande, samt förändringar
nuvarande
. ,
Holländeri, om inrättande af ett Slam-Holländeri , . . f
Hästvacans-afgiftens nedsättning ....... s t ^
Höganäs Stenkols-verk, om understöd dertill ..... f
. . m
.
■> 4 4
. . ig.
63, 14o.
. . 166.
id de
. . 120.
' *
. . i34-  • • ?2.
I.
Inqvartering, städernes, utom Stockholm
återremiss
—• för Stockholms stad .
återremiss . * *
Inqvarteringsgifvare, om ersättning åt dem för mat, som lemnäs
tågande trupper, m. m. . . . r ^ t
återremiss . .. s ........ .
1.
81.
2.
82.
3.
74.
<r.
Jemtland, angående roterings- och rustningsskyldigheteo derstädes
återremiss . ... r. ,
Juridiskt Institut, om inrättning deraf ,
< 35.
5 7&
« 114<
K.
Kalldygn, tillökning deri
„
Kapellans-boställen, om deras roteringsskyldighet
vandlade till Skolmästare-hoställen
Karantäns-afgifternes upphörande lill en del .
Klingvall4 J. G., Prost, angående tractanieuts-ersättning
om do blifva för»
33.
. 06.
. 16S.
& 70.
Register.
3
Knektestugorj om rättighet att till dera taga limmer från Krono
parker
138, 203.
Kolning, rättighet att företaga den till afsalu . . 37.
Konsuls-Districtens reglering, m.
127.
Kronobergs Län, om förändradt beräkningssätt för roteringshjelpens
utgörande derstädes , . iS.
Kronobetjente, om belöning till dem för nit vid tjufveriers hämmande 117.
Kronobrefbärings-$ky\å\g\\ele.n, om lindring deri . . ...... 108.
återremiss
i55.
Kronolägenheters angående utarrenderingen deraf ....... 28.
Kronolorps anläggning å Kronobetena i Skåne, m. m. . . . . . . 18S.
Krrkohemmaris om dispositionsrätten deraf i Halland, m. m. ... 44*
d:o d:o, samt af Annex-, Mensal- och Stomhemman
i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus Län . . . . . . 45»
återremiss 168.
Ei,
Landshöfdinge-sätet i Götheborg förflyttning till Uddevalla, m. m
Landtbruks-Academiens indragning . , . . , » , « « * ;
återremiss ... . • * * • ^ 3 ' »
Lunds Stifts fördelning i 2:ne Stift
Lysekihls köping, om förmåner för densamma . . . » .
Lärare-Seminariers inrättande deraf, m. m. .. » » »
återremiss • . .
Löningssätt, om förändradt, för Domare
» 34.
» 31.
* 77»
, 40.
. 67.
. a
. 100.
80, 147*
m,
Mantalspenningars deras användande för fattigvården »5.
Mantalsskrifningars om gemensam ort derför . . . . l5o.
Manufactur-Discontens om ökande af dess tillgångar , , . . . 4» 69.
—. — om sammanslående af de Banco-räkningar, hvarå
det Manufactur-Disconten beviljade understöd i Banken är
anvisad t
. 44*
Moderna språk4 Lärare deri vid Gymnasierne 7*
återremiss
, 7$.
6
Register.
BL
Natur-Historien, Lärare deri vid Gymnasierne .
7.
Navigations-Skolor, inrättande deraf • -
återremiss
# 86,
Norrbottens Län, om vissa förmäner derför 88.
Nybyggens anläggning å Kronans uppodlade trakter, m.
i3q.
Nykterhetsskrifters tryckning och spridande deraf
. . 35.
O.
Obligationer, om utbyte af Riksgälds-Contoirets, till Banken • i33, 208.
Officiel Tidning, utgifvande deraf . . , , ,
I*.
Piteå, om ytterligare en Lärare vid Skolan derstädes •
ror.
Planpenningar, angående deras utgörande
5a.
Polismästare, fördelning af dess göromål i Slockholm 33-
Portpenningar, angående dessas upphörande vid Christianstad .... 90.
återremiss
145.
Postförfattningarne, om ändring deruti . .
,06.
återremiss
1^3.
Postföringsskyhligheten, om lindring deruti io5.
återremiss
l3<y
Förslag till sammanjemkning och votering ■ . . . 20V
Postgång, angående direct postgång emellan Falköping och Mariaestad 107.
Prcescriptionstid för fordringar hos Stats-Verket u6, 1 <y3-
Privat-Banks-sedlars emottagande i Krono-uppbörder j 43, 209.
Q.
Quarantaines-afgifter, se Karantän.
Qvarnar, om förändring i beskattningen derå .178.
återremiss
,gg4
— beruslade, om lindring i deras prestationer 91.
Ml*
Real-Skolor, inrättande deraf
Register, om inköp af, lili förslaget till Allmän Civil-lag 11^.
Remontering, angående densamma vid Skånska Dragon-Regementet . 95.
— d:o d:o vid Lif-Regementets Dragon-Corps 142.
Register. 7
Resekostnad för extra Domare • ....•*•<«*« t * t * « 123.
Rotehållare, deras befrielse från skyldigheten att ersätta klädespersedlar,
som skadas af mai
. . • . lii.
återremiss 176.
Rote jemkning inom Vesterbottens och Norrbottens Län ...... 164-
återremiss 2o3.
Rotering, befrielse derifrån för Torps prestgård i Dalsland 26.
— i Gestrikland och Helsingland 137.
—r vid Södra Skånska Infanteri-Regementet, förändring i densamma,
i anledning af Adelsfaneboslällenas befrielse derifrån iSg.
—- om den nya ordinarie Soldat-roteringen i Riket 160-
återremiss * 204.
— om den nya ordinarie Båtsmans-roteringen 16r.
återremiss
2o5.
—* i provinsen Skåne, jemkning deri
i63;
— om den nya ordinarie roteringens återgående till extra rotering 206.
19.
18.
104.
110.
175.
lindring deri å Hammarön
Roteringshjelpens ‘utgörande inom Kronobergs Län * •
Rusthållare, om befrielse för dem alt ersätta förlorade persedlar, re
krytera och remontera m. m. under krig .......
— vid Smålands Grenadier-Bataljon, om lindring för dem - .
återremiss
Rustnings- och Roteringsbesväret, om lindring deri .......
Salpeter, angående bedömandet af dess halt och beskaffenhet . • •
Seminarier, Lärare-Seminariers inrättande
återremiss
Sjömans-Elemétitarskola i Götheborg, om bidrag dertill
återremiss
•
Skeppsbyggeri, bildande undervisningsanstalter derför
återremiss
Skjutslegans förhöjning emellan Grisslehamn och Eckerön ....
återremiss *
Skolorna i Umeå, Piteå och på Frösön, om deras förseende hvardera
med ytterligare en Lärare
Slitningser sättning till rotehållare vid arbetscommenderingar 96, 124
återremiss * ? j • 1 ? • •
3p.
6.
85.
64.
171.
9-
85.
109.
174.
10 r.
I 25.
>77-
8
Register.
Smålands Hussar-Regementes afsitlning ...... i . i .... . 32
återremiss
<77
Socken-magaziners inrättande . . . . . * , . . . . .180
Soldat, om ökad aflöning för värfvad soldat, som utöfver en viss tid
tjenstgjort • .
118
Spanmålj dess leverering efter vigt
* 48
Spanmäls-Creditiv, angående
. • inrt
återremiss • *«.*..,
.
Memorial, med förslag till votering 200
Spelkort,, angående stämpling deraf
, . . . 24
Stam- oell Strörotars närmande till hvarandra 53
Stenkol; om halfva tull-uppbördens för utländska Stenkol användande
till understöd för Höganäs • .... t 23
Slockfångst; för Sågverken i Norra Länen ... j ........ iS
Strömstads Skola, om anslag dertill ...... * i02
återremiss ...
*45
Stuterierne, angående ........  59
återremiss  jy0
Stångjerns-tillverkningen; örn beskattningen derå 87
återremiss 1 .
184
Stämmoböters utgående >  i53
Stämpling; af Papper och Spelkort « 3 3 , 24.
Sågqvarnar, om bevillning för . . s f * » * * . 14g
Sölvitsborg, om inrättande af ett Gymnasium derstädes, m. m. ... 78
återremiss ■  <172
T.
Tidning; utgifvande af en officiel Tidning
4.7.
Tjäruvcdstägt i Norra Länen
*26.
Tolag, om förändradt sätt förTolagens uppbärande 33.
Torps prestgårds å Dalsland befrielse från rotering afl.
Transport af Kronomanskap och effecter  58.
återremiss
136.
Tross-passevolans-afgiftens nedsättning <78.
Tåg-Ordning, se Transport.
V U sorterings
-
tJ.
CJllserterings-Contoir, inrättande deraf i Götheborg och Malmö • • •
Umeå, om ytterligare en Lärare vid Skolan derstädes
Uppbördsman, om rättighet för enskild man att af Kronan undfå ersättning
för medel, som uppbördsman uppbär och förskingrar
Uppbärdsmöten, om gemensam ort derför
W.
Wadstena Krigsmanslius-Cassa, upphörande af de afgifter till densamma,
som erlagts vid rusthållsköp, m.
återremiss ' •
Wenern_, reglering af dess vattenhöjd
Westerbottens Län, om vissa förmoner derför
Westgötlia Regemente, angående några rusthålls-numrors afsöndrande
derifrån,
Wittsjö, om anläggning#derstädes af en köping, m. m.
Wägpenningars erläggande
•
Wärjvade trupper, bevakning endast af dem vid Corrections-Inrättningar
Ämnen, Heres behandling å ett gemensamt Betänkande, m. m. • • •
••
€9.
Östhammar, angående förhöjd lön för en Skol-lärare derstädes • • • •
TRYCKT HOS J. A. WALLDÉN,
184 1.
I
