# ID: svediakorp-gov2078
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 112,152
# sentences: 2,114
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats- samt Allm. Besa.- och Blon.-Utskottens Memorial, 2V:s 7 4 & 7 5. 5
lätteligen äro i tillfälle att begagna dessa sednares fullständigare Läroverk,
så få Utskotten tillstyrka,
alt Herr Hjorts ofvanberörde förslag icke må till någon Rikets
Ständers vidare åtgärd föranleda.
Slockholm den 6 November 184°-
N:o 74.
Anie. till Exp.-Utsk, elen 11 November, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss å Utlåtandet
N:o 3,
Utskottets ofvannämnda Utlåtande, i anledning af väckta motioner ,
rörande den ersättning, inqvai tei ingsgifvare bör tillkomma lör mat, som
lemnäs till tågande trupper, m. m., bar af Eidderskapet och Adeln blifvit
återremitterad t; men då detsamma blifvit bifallet af Preste- och Borgare-Stånden
den 25, samt af Bonde-Ståndet den 18 sistlidne Juli, i anseende
hvartill frågan, jemlikt ^5 §. Biksdags-Ordningen, är genom Irenne
Stånds beslut afgjord, så
kan någon vidare behandling deraf å Utskottens sida icke
ega rum.
Stockholm den 6 November 1840.
N:o 75.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Novcmkcr, kl. 7 e. m.
Memorialj i anledning af återremiss å Utlåtandet
N:o 7.
Utskottens berörde Utlåtande, i anledning af serskilda motioner,
dels om beredandet af medel för en leetion vid Rikets Gymnasier uti Naturhistorien
, förmedelst den Theologiska leetionens förenande med den Filosofiska,
dels om medel till aflöning åt Lectorer vid Gymnasie] ne i da
6 Stuts- samt Allm■ Bese.- och Ekon -Utskottens Memorial, JY:ris ->6 & 77.
moderna språken, bar af Ridderskapet och Adeln blifvit återremitteradt;
men då detsamma blifvit bifallet af Preste-Slåndet den 1 sistlidne Augusti,
af Borgare-Ståndet den 23 Juli och af Bonde-Slåndet den 22 i samma
månad, och frågan således, jemlikt y5 §. Riksdags-Ordningen, är
genom 3 Stånds beslut afgjord,
kunna Utskotten dermed icke vidare taga befattning.
Stockholm den 6 November 1840.
N:o 76.
Ank. till Exp.-Usk. den ii November, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af åt erremiss å Betänkandet
N:o 25.
Utskottens nämnde Betänkande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse, angående frågan om lindring uti den hemmansegarne i
Jemtland åliggande roterings- och rustnings-skyldighet, och dels i amnet
väckte motioner, bar af Ridderskapet och Adeln blifvit återremitteradt;
men då detsamma blifvit bifallet af Preste-Ståndet den 3 sistl. October,
samt af Borgare- och Bonde-Stånden den 3o September, och frågan således,
jemlikt ^5 §. Riksdags-Ordningen, ar genom 3 Stånds beslut afgjord,
kunna Utskotten dermed icke vidare taga befattning.
Stockholm den 6 November 1840.
N;o 77.
Ank. till Exp.-Utsk. den n November, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet
N:o 31.
Ulskottens berörde Utlåtande, i anledning af väckt fråga om Landfbruks-Academiens
indragning, m. m., har af Bonde-Slåndet blifvit ålerreraitteradt;
men då detsamma blifvit af Ridd. och Adeln och Borgare-Ståndet
den 26 sisth September, samt af Preste-Ståndet den 3o i samma månad,
Stats- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottens Memorial, Ncris 78 & 79- 7
hvadan frågan, jemlikt j5 §. Riksdags-Ordningen, är genom 3 Stånds beslut
afgjord,
så kunna Utskotten dermed icke taga vidare befattning.
Stockholm den 6 November 1840.
N:o 78.
Ank. till Exp.-Utsk. den n November, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet
N:o 38.
Utskottens nämnde Betänkande, i anledning af väckt fråga om inrättande
afen Skola i staden Borgholm, har af Bonde-Ståndet blifvit återremitteradt;
men då detsamma blifvit bifallet af Ridderskapet och Adeln
den 26 sist 1 i 'ne September, af Pi este-Slåndet den 3 October och af Borgare-Ståndet
den 3o September, hva Ian frågan, jemlikt ^5 §. Riksdagsordningen,
är genom 3 Slånds beslut afgjord,
så kunna Utskotten dermed icke taga vidare befattning.
Stockholm den 6 November 1840.
N:o 79.
Ank. till Exp.-Utsk. den n November, kl. 7 e ni.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss ä Utlåtandet
N:o 49.
Utskottens berörde Utlåtande, i anledning af väckt fråga omen lika
beskattning å all jord inom Riket, m. m., har af Bonde-Ståndet blifvit
återremitteradt; men då detsamma är vordet bifallet af Ridderskapet och
Adeln den 14 sistlidne October samt af Preste- och Borgare-Stånden den
1 g i samina månad, hvadan frågan, jemlikt h5 §. Riksdags-Ordningen,
är genom 3 Slånds beslut afgjord,
så kunna Utskotten dermed icke vidare taga befattning.
Stockholm den 6 November 18/\o.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens - Boktryckeriet, iS/fo.
■Stats- och Bcvil/nnigs-Ut skottens Betänkande, Aåc St?,
i
!N:o 8©.
Ank. till Exp. Utsk. den i*j November, kl. it f. ra.
Betänkande, i anledning af åtskillige motioner, angående föräradradt
löningssätt för Domare samt Exp ed il iöns - lösen s och
Chartaj-Sigil/atoj-Conioireis upphörande.
T ill UtskoLtens gemensamma handläggning hafva blifvit remitterade följande
uti desse ämnen väckte motioner, nemligen af:
1:0 Herr von HartmansdorffA., sorn {öreslagit: alt expeditionslösen
i tvistemål vid Domstolarne måtte hädanefter upphöra för stämningar,
kallelser, rättegångs- och förhörs-protocoll, domar och utslag, samt pappers
stämpeln i stället förhöjas med ett motsvarande belopp Stats-Verket
till godo; alt vederbörande löntagare deremot måtte, för den förlorade expeditionslösen,
godtgöras med lön på stat; att vid de Domstolar, hvarest
expeditionslösen tillfaller Domaren allena, denna förändring må införas, så
snart nuvarande innehafvare det medgifva, eller från tjensterne afgå, eller,
i alla full sist inom ro år, under hvilkas lopp vederbörande egde tillfälle
att anteckna och styrka beloppet af den expeditionslösen, som skulle godtgöras,
hvaremot vid alla öfriga Rätter, der lösen delas emellan flere, förändringen
borde vidtaga år iB/p; att, till grund för vederbörandes ersättning,
borde tagas expeditionslösens medelbelopp för ro år, likväl med rättighet
för Kongl. Maj:t att, vid inträffande ledighet, nedsätta lönebeloppet,
der det befinnes öfverstiga ett efter tjenstens vigt och omkostnaderne vid
dess bestridande lämpadt belopp; att, till Stats-Verkels godtgörande för
möjligen uppkommande skillnad emellan inflytande chartEe-sigillatée-medel
och blifvande löner, pappers-stämpel för expeditioner i brottmål jemväl
må erläggas, då tillgång dertill icke brister, samt att Rikets Ständer, 0111
saken gillas, måtte till Kongl. Majus begagnande ställa erforderliga medel
för de nya lönerne, motsvarande den högre inkomst, som al charl ce-sigillataémedlen
kunde påräknas;
2:0 Herr Contracts-Proslen Sandberg, som, tili förekommande af de
missbruk, hvartill Domares i expeditionslösen hufvudsakligen bestående afBih.
till R. St. Prot. 184o. 4 Sand. a A/d. löule Haft.
2
Stats- och Bevillnings-TJtskottens Betänkande, N.o 80,
löning gifver anledning, eller utdragnings-stilen , onödiga uppskofs-ulsläg,,.
o. s. v., föreslagit, att Domare måtte erhålla en bestämd och så tillräcklig
lön, att de kunde umbära utslagslösen, hvarigenom det för dem äfven skulle
blifva af intresse både att befordra ärendena till skyndsamt slut och att
med värma understödja inrättandet af Förliknings-Gomiteer, samt för betäckande
af den utgift, som Stats-Cässan finge; tdl Domaies löner, vidkännas,
och på det böjelsen för onödiga rättegångar ej skulle , genom expeditionslösens
försvinnande, uppmuntras, tillika hemställt, ali stämplade pappersafgiften
för rättegångshandlingar mätte, såsom i Kongl. Majrts Ganzli redan
eger rum, förhöjas till ett emot den nu utgående expeditionslösen svarande
belopp; och
3:o Fredric von Zweigbergk från Skaraborgs Län, sorn,, med afseende
dels derå, att hvarje förenkling i Slats-administralionen , genom minskning
af Em betsmännens antal, måste directe verka till nationens förkofran, samt
dels å vigten deraf, att Domare erhålla löner på stat, i stället för expeditionslösen,
föreslagit, att Char tae-Sigillatae-Cnnloiret mätte upphöra, samt
stämplade pappers-afgiften och expeditionslösen utgå under namn af lällegångs-bevilining,
hvilken skulle, efter af Domstolarne afgifna föi teckningar
öfver afgjorde mål, uppbäras af Kronans, Uppbördsman och, i likhet med’
öfriga bevillningen, redovisas; genom hvilket förslag motionären ansett en
säkrare controll å Bevillningens utgörande kunna vinnas, än den, som eger
rum å stämplade pappers-afgiften; och har, utom de yttranden, sorn, vid
föredragning- af denna motion, inom Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit både
för och emot förslaget afgifne, Jan Andersson från Westerås Län, uti serskildt
till Utskotten remitleradt memorial, till alla delar, instämt med hvad
von Zweigbergk såIunda motionerat.
Hvad sålunda blifvit föreslaget och hemstäldt, hafva Utskotten i öfvervägande
tagit; och hafva Utskotten dervid icke kunnat förbise, att tj 11 vägabringande
af en sådan förändring, hvarigenom expeditionslösen komme att
upphöra, möler flerfalldiga svårigheter, hvaribland må nämnas: att då \id
Domstolarne icke blott göromålen, ulan jemväl koslnaderne för utskrifning
af Domar och Utslag, som i allmänhet icke kan medhinnas af dem, hvilka
expedierandet åligger, äa o beroende af förefallande rättegångars vidlyftighet,
'det vore högst betänkligt och ej fullt billigt, om icke någon serskild derefter
lämpad ersättning för dulike kostnader kunde af vederbörande expedilionsskyldige
påräknas; att enär, enligt hvad kändt är, vid Domstolarne
betydligt biträde erhålles af Extra Ordinarie Tjenstemän, hvilka, uti den
lösen, de åtnjuta, undfå någon vedergällning för deras möda och ersättning
Stills— och Bevillnings-Utskotlcns Betänkande^ N.o 80.
3
för expeditionskostnader, ett dylikt biträde tvifvelsutan icke blefve att påräkna,
derest expeditionslösen helt och hållet koni me att upphöra, hvarigenom,
till ökad kostnad för Staten, behof af flere ordinarie tjenstemän
skulle uppstå; att om den ifrågavarande förändringen vidtoges, den följagtligen
äfven måste sträckas tili städerneS Domstolar, hvarigenom Staten komme
att aflöna dervid anställde tjenstemän , samt alt omförmälde förändring
ostridig t skulle för Staten medföra betydliga uppoffringar, enär, dels för
gifvet kan antagas, att den ökade chai tae-sigillalfe-afgiften , äfven om den
besLämdes efter enahanda grunder, som expedilionslösen , icke komme att
motsvara, hvad vederbörande för närvarande genom dylik lösen åtnjuta och
hvarefter deras ersättning borde beräknas, dels i sådant fall äfven inträffade,
att, genom minskad åtgång af stämplad t papper, Statens påräknade inkomst
genom chartas-sigillatse-afgiften jemväl komme alt förminskas.
Utom nu omnämnde svårigheter och hinder för verkställande af ifrågavarande
förändring, hafva Utskotten ej elier kunnat undgå fästa uppmärksamhet
dervid, att, om expeditionslösen för Domar och Utslag i tvistemål
borttages, understundom deraf skulle blifva en följd, att Domaren , som af
målens uppskof och utredning icke bade någon fördel , utan deremot ett
ökadl besvär, afslutade ärendena, innan desamma blifvit utredde och all
den bevisning i målen företedd , som möjligen kunde genom ett uppskof
åstadkommas, hvilket föi hållande, enligt Utskottens tanke, skulle för de rättssökande,
åtminstone de mindre sakkunnige, lända till vida större men och
skada, än den förlust, hvilken genom uppskofs-ulslag och utdragen stil, på
sätt motionärerne förment, under närvarande förhållande kunna de läitssokande
tillskyndas; och anse Utskotten, på nu anförde skäl, sig icke böra
tillstyrka
bifall Lill föi rberörde motioner om ett förändradt aflöningssält för
Domare och Expeditionslösens upphörande.
Hvad åter angår von Ziveigbergks förslag om Chartae-Sigillatas-Contoirets
upphörande, samt stämplade pappers-afgiftens och expeditionslösens utgörande
under gemensamt namn af Rättegångs-beviiluing,. så och då, utom
det att åtskillige handlingar böra med stämpladt papper förses, för hvilka
en sådan rällegångs-bevillning icke skulle kunna påföras eller controlleras ,
samt Chartre-Sigillatae-Conloiret endast derför måste bibehållas, dels controllen
öfver denna bevilinings utgörande skulle helt och hållel lemnäs i
Domaren» händer, hvarigenom, i händelse af försummelse å dennes sida,
Statens förlust skulle blifva större i samma mon, sorn Rättegångs-bevillningen
understege den afgift, hvilken för stämpladt papper nu erlägges, samt
4 Stats- och Bevillnings-Utskotlcns Betänkande, N:o So,
dels uppbörden häraf skulle i betydlig mon föröka Kronofogdarnes och öfrige
uppbördsman® göromål, anse Utskotten
sig icke kunna tillstyrka bifall å hrad <von Zweigbergk' i desse
delar föreslagit.
Stockholm den 12 November 1840.
Reservationer.
Af Herr Stuart: ”Såsom reservation emot förenämnde Betänkande får
jag åberopa Afdelningarnes Betänkande, så lydande:
Vid öfvervägande af allt hvad sålunda förekommit, och enär för denna
frågas hufvudsakliga pröfning erfordras en fullständig utredning af alla
dermed sammanhang egande omständigheter, samt beräkning af de kostnader,
hvilka kunna uppkomma genom utförandet af de förändringar, sein
må finnas lämplige, hvilket allt icke kan af Utskotten åstadkommas, hafva
Utskotten funnit sig lör närvarande böra inskränka sin åtgärd till den
hemställan,
alt Rikets Ständer, under lillkännagifvande af den önskan, att expeditionslösen
vid Domstolar och Embetsverk, så vidt möjligt är,
kunde upphöra, och på lika säLt, som för Kongl. Maj:ts Canzli redan
finnes stadgadt, genom charta sigillala godtgöras, emot det
alt vederbörande tjenstemän undfå bestämda löner, å detta ämne
fästa Kongl. Majus Nådiga uppmärksamhet, under anhållan, att,
efier det vederbörande blifvit hörde och all den utredning åstadkom
men, som för ämnets fullständiga bedömande må erfordras, Kongl.
Majit täcktes vid nästkommande Riksdag deraf lemna Rikets Ständer
del, med Nådigt förslag, om och i hvad mon en dylik förändring
anses kunna och lämpligen böra tillvägabringas , samt å
de löne-anslag, sorn i sådant fall skulle blifva af nöden.”
Uti denna reservation instämde: Herr Grefve Hamilton, Herr Friherre
Sprengtporten, Herrar Troil och von Heland, Herr Gref ve Monier, Herr
Löwenström, Herr Ribbing, Herr Doctor Björkman, Prosten Afzelius,
Prosten Hallbäck, Prosten Östberg, Herr Nordvall, Herr Wedberg, Herr
Hjort, samt lliksdags-Fullmäglige Sven Heurlin och Gustaf Appelqvist.
Af Contracts-Prosten Sandberg: ”För min del kan jag icke annat än
reservera mig emot Ilöglofl. Stals- och Bevillnings-Utskottens nu genom
votering
Stats- och Beviiinings-Utskottens Betankande, Nio Se.
i
-
votering fattade beslut, att helt och hållet förkasta det förslag, som sammansatta
Afdelningen afgifvit. De framställde olägenheterna äro, efter min
öfvertygelse, af vida ringare vigt, än fördelarne af den yrkade förändringen.
Att Domaren bör, efter domsagans vidd och besvärlighet, åtnjuta
en lön , som motsvarar det vigtiga embete, han bekläder, är ostridigt.
När det belopp, som han förut uppburit i expeditionslösen,
såsom chartoe - sigillalre - afgift ingår till Stats-Verket, för alt bilda
tillgång lill hans aflöning, ser jag icke, hvarföre Staten skall komma att härigenom
vidkännas några stora uppoffringar; och för Domaren blir det ju
enahanda, om han afstår någon del af sin expeditionslösen eller sjelf godfcgör
det skrifvarebiträde, sorn han behofver. Att flere unge Jurister utan
lön biträda, serdeles hos utmärkte Domare, för att öfva sig uti lagkunskapens
tillämpning, har hittills varit vanligt och dei uti sker icke någon förändring
derföre, att Domaren annorlunda aflönas. Skulle en förhöjd cbartce-sigillalce-afgift
i framtiden icke uppgå till samma belopp, som expeditionslösen,
så måste det hafva sin grund uti en betydlig minskning uti rättegångarnas
antal och vidlyftighet, hvilket åter skulle vara en stor vinst för
landels invånare.
Det lärer icke kunna bestridas, att en mängd mål till domstolarne instämmas
och derstädes handläggas, hvilka äro af så ringa värde, att det ingalunda
motsvarar rättegångskostnaden. Det är just de mindre sakkunnige,
som ej sällan af missförstånd eller förtrytelse, eller ock förledde af illsluga
rådgifvare, för en lumpen ting kasta sig i processer, hvilka störa trefnaden
och grannsämjan, förorsaka förlust af penningar och försummelse af arbete
samt blottställa dem för alla de frestelser, hvartill täta besök på< tingsställen
och gästgifvaregårdar föranleda. Om nu Domaren skulle finna det med
sin egen fördel öfverensstämmande att alltid på fullt alfvar förmana parterne
lill förlikning och fortskynda målens slut, i stället för att genom flerfaldiga
uppskof framkalla all den bevisning och utredning, sorn i hvarje,
äfven den obetydligaste, sak är möjlig, så kan jag ingalunda förstå, alt sådant
skall medföra större men och skadaj än det motsatta förhållande, som
nu eger rum och är orsaken till mången långvarig rättegång. Ja, det är
till och med icke omöjligt, att en temligen enkel sak genom vidlyftighet
och mångå invändningar mera intrasslas än utredes, hvaremot en kortare
och skyndsammare behandling skulle kunnat medföra större klarhet och reda
både uti bevisning och utslagets motivering. Är saken af stort värde,
lärer väl icke någon förlika bort sin rätt, utan yrka dess lagliga pröfning;
ech örn den, genom Domarens brådska, för tvärt afklippes, slår ju alltid
6
Statsä och Bevillnings-Utskoltens Betänkande, iV.o 80.
besvärsvägen öppen. I alla ringare mål, hvilka utgöra flertalet, är ordspråket
tillämpligt, att en mager förlikning är bättre än en fet process. Och
att få skyndsamt slut på en rättegång, är af icke ringa vigt, äfven uti be
tydligare
frågor.
Al alla dessa och flera andra skäl kan jag icke inse annat än, att ej
blott afsiglen med motionärernes förslag är god, utan äfven att verkställigheten
är möjlig och skulle fördelaktigt inverka på folket. Men då sammansatta
Afdelningen ansett, för frågans hufvudsakliga pröfning, en fullständigare
utredning af alla härmed gemenskap egande omständigheter vara af
nöden, så inskränker jag mig äfven till den hemställan, som Afdelningen
föreslagit, nemligen:
aLt Rikets Ständer, under tillkännagivande af den önskan , att
expeditionslösen vid Domstolar och Embetsverk , så vidt möjligt
är, kunde upphöra, och på lika sätt, som för Kongl. Maj:ts Canzli
redan finnes stadgadt, genom charta sigillata godtgöras, emot det
att vederbörande tjenstemän undfå bestämda löner, å detta ämne
fästa Kongl. Majrts Nådiga uppmärksamhet, under anhållan, att,
efter det vederbörande blifvit hörde och all den utredning åstadkommen,
som för ämnets fullständiga bedömande må erfordras,
Kongl. Majit täcktes vid nästkommande Riksdag deraf lemna Rikets
Ständer del, med Nådigt förslag, om och i hvad mon en dylik
förändring anses kunna och lämpligen böra tillvägabringas,
samt å de löneanslag, som i sådant fall skulle blifva af nöden.”
Uti denna reservation instämde Herr Prosten Osterman och Herr Grapengiesser.
Rättelse i Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande
s IV. o 61.
Sid. 20, råd. i3 nedifiån, står: efterfrågande läs: efterfrågade
»> ,, „ i4 >» i> författnings- „ försäljnings
anstalten
anstalten
„ 26, „ i3 uppifrån „ 4 fhdr Banco „ 4 r:st Banco
TRVCKT HOS J. A. WALLDEN,
1 84 0.
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk, Utlåtandej N.o 8f.
i
N:o 81.
Arik. till Exp. Utsk. den 20 IVov,, kl. 10 f. rrti
Utlåtande, i anledning af återremiss ä Utlåtandet JY;o 1.
föredragning af det Utlåtande, Utskotten under N:o 1 afgifvit, angående
sattet för utgörandet af städernes, utom Stockholm, inqvarterings-besvär,
hafva Preste- och Borgare-Stånden dertill lemnat bifall, hvaremot detsamma
af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet blifvit återremitteradt.
Såsom grund för återremisserne har inom sistbemälde tvänne Riks-Stånd.
blifvit emot förevarande Utlåtande hufvudsakligen erinradt: att det årliga anslaget
af 24,000 R;dr, motsvarande Kongl. Maj:ts och Kronans inqvarteringsbidrag,
hvilket Utskotten tillstyrkt och anvisat å Riksgälds-Contoiret, bordt
i stället, till vinnande af bättre ordning, uppföras å Riks-statens Tredje Hufvud-Titel;
att då ett förslag Lill Tåg-Ordning är till Kongl. Maj:ts Nådiga afgörande
öfverlemnadt, och detsamma med Inqvarterings-Ordningen står i oskiljagtigt
samband, Utskotten måtte taga kännedom deraf samt, efter skedd
granskning af och jemnförelse emellan de båda förslagen, föreslå de jemkningar
dervid, som Utskotten kunna finna vara af behofvet påkallade; att
både provianterings- och fouragerings-staterne, som åtfölja den föreslagna Inqvarterings-Ordningen,
äro upptagne, de förra öfver vanlig fältstat och de senare
utöfver hvad som åtgår; att, i afseende på det ifrågasatta inköpet af
stallar och magasinsrum i Ystad, Utskotten ej bordt anse den obetydliga skilnaden
emellan statens fordran af Ystad och elen för byggnaderne begärda ersättningen
såsom hinder för att tillstyrka köpets afslutande; att inqvartering»-  tolagen, på annat sätt, än sorn skett, bordt iagttagas vid beräkningen af städernes
inqvarterings-besvär; att Utskotten icke sökt inhemta upplysningar om
ellet- utredt förhållandena med de hus och byggnader, som Kronan flerestädes
eger, i hvilket fall inqvarterings-ersättningen aldrig kunnat så högt beräknas,
som hos Utskotten skett, och har såsom exempel härvid blifvit anfördt
och styrkt, alt i Landskrona finnas 44 staten tillhöriga, lill en del obegagnade,
byggnader, hvaribland en cassern, som kan inrymma 600 man och ett
stenhus med 14 rum och kök, hvilket för närvarande begagnas blott af en
Löjtnant m. m.; samt slutligen, beträffande förslagets tillämpning i Götheborg,
att Utskotten vid fastställandet af en enda tariff för inqvarterings-ersättjiingens
utgående i samtliga städerna icke fästat skyldig uppmärksamhet å de
Bih. lill R. St. Fröt. 1S40, 4 Sami. 2 Afd. 1-] Haft. 1
i
Stais- samt Allm. Besv, och Ekon. Vtsk. Utlåtandej N.o 8u
förhållanden, hvarigenom Götheborg lika Väl som Slockholm bordt i denna
båga skiljas från de öfriga städerna, samt att Utskottens anförde skäl härtill,
nemligen att Kongl. Majrt uti dess Nådiga Skrifvelse i ämnet icke föreslagit
något undantag för Götheborg från hvad i allmänhet för de öfrige städerna
utom Stöckholrn stadgades, visserligen vore nied verkliga förhållandet öfverensstämmande,
men förfölle vid närmare granskning af hvad denna fråga
blifvit vidgjordt, hvaraf man leddes till den förmodån, att det egentliga skälet,
hvarföre ej Götheborg serskildt blifvit uti den Nådiga Skrifvelsen nämnd,
vore någon uragllåtenhet af Vederbörande föredragande; hvarjemte Utskottens
uppmärksamhet blifvit fästad derå, att det nu gällande contractet, angående
utgörandet al inqvarteringeh i Götheborg, är stäldt på 3 månaders uppsägning,
och att detsamma således ofelbart kommer alt genast uppsägas, så snart den
nya Inqvarterings-Ordningen vinner tillämpning, enär man ej skäligen kunde
begära, att staden skulle fortfarande för sin del utgifva inqvallerings-ersättning
efter samma grunder, Som hittills, då staten, för en obetydlig besparings
erhållande, undandroge sig en sådan utbetalning, ehuru den är med både rättvisa
och billighet öfverensstämmande.
Vidkommande först frågan om uppförandet af det årliga anslaget af 24,(XX)
K:dr, motsvarande Kongl. Majrls och Kronans inqvarterings-bidrag å Riksstatens
3:dje Idufvud-Titel, så få Utskotten, enär de, enligt Utskottens Betänkanden
Nrris 2 och 3, bifallna anslag, utgörande dels inqvarterings-ersättning
till corpser, förlagde inom Stockholms stad, och dels ersättning för durchmarche-kostnader,
och med hvilka således detta anslag står i samband, blifvit
å 3:dje Hufvud-Titeln uppförde, derföre och till vinnande af bättre ordning
nu tillstyrka,
att ifrågavarande anslag äfvenledes måtte uppföras å Riks-statens
3:dje Hufvud-Titel.
Hvad deremot beträffar den väckta frågan derom, att Utskotten skola
jemföra förslagen till Inqvarterings- och Tåg-Ordningar med hvarandra, så,
och då Utskotten äro öfvertygade, att, vid utarbetningen af dessa förslag, behörigt
afseende å deras inbördes sammanhang redan blifvit fästadt och således
behöfliga jemkningar dervid gjorde, innan Kongl. Majrt beslutat öfverlemna
dem till Rikets Ständers antagande, finna Utskotten den föreslagna åtgärden
från Rikets Ständers sida icke af behofvet påkallad. Likaledes anse Utskotten,
att, då de förslaget åtföljande provianterings- och fouragerings-staterne
blifvit af sakkunnige män uppgjorde samt af Kongl. Majrt, elter föregången
pröfning, i Nåder gillade, någon ändring deruti icke kunna af Utskotten
föreslås.
Stats- samt Allm. Besv, oeh Ekon. Vtsk. Utlåtandej iV.-o 81.
5
Då frågorne dels om inqvarterings-tolagens beräkning, i sammanhang med
bestämmandet af Statens andel uti inqvarteripgs-besväret, och dels om inköp
af nödiga stallar och magazinsrum uti Ystad, förut blifvit af Utskotten fullt
utredda och några nya skäl häremot vid återremisserne icke blifvit anförda,
så finna Utskotten ej eller skäl att frångå,
livad Utskotten rörande dessa ämnen förut tillstyrkt.
Hvad sedermera vidkommer den gjorda anmärkningen, att Utskotten
icke, såsom sig bordt, utredt huru stor tillgång på egna lius och byggnader Staten
kunde ega, genom hvilkas begagnande för inqvartering statsutgi(terne i och
för detta ändamål kunde minskas, så få Utskotten anföra, alt de visserligen
icke förbisett denna vigtiga omständighet, men, enär Kongl. Majit, i egenskap af
högste befälhafvare öfver rikets krigsmakt, eger att fördela den, på sätt Kongl.
Majit finnér öfverenstämmande med ett väl ordnadt försvarsverk, samt Utskotten
hysa den öfvertygelsen, alt Kongl. Majit vid denna fördelning icke lemnat
ur sigte den deraf beroende möjliga lindringen i landets bördor; så
hafva Utskotten likväl tvekat att föreslå någon åtgärd härvid från Rikets
Ständers sida. Då emedlertid det blifvit ådagalagdt, att uti Landskrona finnes
ett större antal Staten tillhöriga, till en del obegagnade, byggnader
af betydligare utrymme, samt det otvifvelagtigt skulle för Stats-Verket uppslå
en stor besparing, om en del af de i Skånes öfriga städer förlagda
Corpser och för hvilka Slaten nu kommer att belastas med utgifvandet af
inqvarterings-ersättning, kunde till Landskrona förflyttas, så lä Utskotten
tillstyrka,
att Rikets Ständer ville bos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att Kongl. Majit, så vidt det kan stå tillsammans med ett ändamålsenligt
ordnande af Rikets försvarsverk, täcktes vidtaga en förändrad,
fördelning af de i Skånes städer inqvarterade trupper, med afseende
å den besparing för Stats-Verket, som kan uppkomma genom
deras inqvartering uti Kongl. Majlis och Kronans för närvarande obegagnäde
hus och byggnader i Landskrona. Dock hemställa Utskotten,
att härigenom icke måtte föranledas något dröjsmål med tillämpninningen
af den nya Inqvarterings-Ordningen.
Det har vidare blifvit npplyst, att Commendanten 1 Götheborg under
den 4 Juli sistlidne år bos Kongl. Majit i anderdånighet anhållit, att, vid en
blifvande reglering af inqvarteringen, Götheborgs Garnison måtte bibehållas
vid sina hittills egande inqvarterings-förmoner, samt att Kongl. Majit den 9
derpåföljde i samma månad deröfver infordrat Dess Befallpingshafvandes i
Götheborgs och Bohus Län jemte Magistratens och Borgerskapets Äldstes i Gö
-
4
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Utlåtande , N:o 81.
Uleborg underdåniga utlåtanden, hvilka blifvit till Kongl. Maj:t ingifne under
loppet af December månad samma år. Sedan ärendet sålunda blifvit till handläggning
färdigt, har dock Nådigt svar å Commendantens berörde anhållan ej
blifvit meddeldt, ej eller någonting serskildt rörande inqvarteringen i Götheborg
upptaget uti Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till llikets Ständer af den
15 Januari detta år, angående städernes utom Stockholm inqvarterings-besvär.
Vid sådant förhållande och då det häraf vill synas, att Kongl. Maj:t ännu ej
till Nådig pröfning företagit förrberörde ärende, samt då härtill kommer, att
skillnaden emellan den inqvarterings-ersättning, hvilken hittills uppburils af
Götheborgs Garnizon, samt den, som, enligt den nya Inqvarterings-Ordningen,
skulle komma att till densamma utgå, är till förlust för Garnizonen och serdeles
betydlig, tvärtemot förhållandet i de öfrige släderne utom Stockholm,
hvilket visas af bilagan Litt. A., och det derföre synes nied rättvisa och billighet
öfverensstämmande, att inqvarterings-förhållandena i Götheborg, innan
inqvarterings-ersättning till Garnizonen derstädes bestämmes, blifva närmare
i}tredde, så få Utskotten, som anse, att den förut, till följd af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition af Utskotten föreslagna och af 2:ne Riks-Stånd bifallna reglering
af städernes utom Stockholm inqvarterings-besvär, äfven livad Götheborgs
stad angår, genast bör träda i verkställighet, likväl, i anledning af hvad
ofvananfördt blifvit och på det att Götheborgs Garnizons anspråk i detta fall
kunna varda pröfvade, hemställa,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes föranstalta om en fullständig utredning af hvad
med inqvarteringen i Götheborg gemenskap eger samt den skillnad,
som i detta afseende kan förefinnas emellan Götheborg och Rikets
öfriga städer, och derefter i Nåder meddela Rikets Ständer, huruvida
Kongl. Maj:t finnér lämpligt och rättvist, att inqvarteringen i
Götheborg hör beräknas, i likhet med hvad i öfrige Rikets Städer utom
Stockholm eger rum, eller om något serskildt stadgande derom
hör utfärdas.
Stockholm den 19 November 1840.
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Utlåtande, N.-o 81. 5
Bil. till Stats- och Ekon.-Utsk. Bet. N.-o 81. 1840.
Jernför else.
Classer, enligt nys
Förslaget.
Enligt 1720 års In-  gvar terings-ordning.
För Stockholm är
föreslaget
För, Götheborg.
Daler
Silf-
ver-
mynt.
Valvation till
R:dr B:co ä 3
Dal. på R:dr.
Enligt alterna-  tivet N;o 1.
Enligt alter-  nativet N:o 2.
är nu genom
Contract. be-  stämdt.
Genom nya
förslaget är
projecteradt.
1
Öfverste med veder-
likar
132
44
—
500
—
—-
475
—
—
500
—
—
400
—
2
Öfverste-Löjtnant
med vederlikar
84
28
—
—
366
32
—-
350
—
—
285
—
—
266
32
—■-
3
Majorer med veder-
likar
84
28
—
266
32
•—-
244
—
—
285
—•
—
200
—
—
4
Capilainer med ve-
derlikar . . . .
54
18
—•
—
150
—
106
32
—
142
24
—
80
—
—
5
S uha 1 tern-Oili cerare
flOO
|76
32
—
f 95
—
—
50
med vederlikar
36
12
—
l 86
32
<•66
32
160
6
Under-officerare med
po
—
vederlikar . . .
21
7
—
—
40
—
—
36
—
45
—
24
—
7
Corporaler med ve-
t-26
62
—
derlikar .
134
4
24
—
13
36
—
13
36
—
MÖ
62
—
8
8
Soldater med veder-
l18
—
—
likar • • • • •
13f
4
24
11
—
—
11
—
10
—
—
(>
—
6
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. disk. Utlåtande j N.o 82.
N:o- 82.
Ank- till Exp. Utsk. den 20 Nov., kl. 10 f. m.
Utlåtandej i anledning af återremiss å Betänkandet N:o 2.
Vid föredragning af det Betänkande, Utskotten under N:o 2 afgifvit, i
anledning af ett till Rikets Ständers granskning öfverlemnadt förslag till ny
Inqvarterings-Ordning för Stockholms stad, hafva Preste- och Borgare-Stånden
dertill lemnat bifall, hvaremot detsamma af Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet blifvit återremitteradt.
Såsom skäl för återremisserne har, inom sistbemälde tvänne Riksstånd,
blifvit emot förenämda Betänkande hufvudsakligen anfördt: att, Utskotten icke
rätteligen förfarit, då de tillstyrkt, att ett förslags-anslag af 12,000 R:dr måtte
å Riks-Statens 3:dje Hufvud-Titel uppföras, såsom ungefärligen motsvarande
hvad, som erfordras till bestridandet af inqvarterings-kostnaderne för Iiif-Bev
ä ri ngs - R egem en tet, Landtförsvars-Departementets Commando -Expeditionen,
Topografiska-Corpsen, Artilleri-Staten och Ingenieui'-Corpsen, enär icke allenast
dessa Corpser och Stater vore tillräckligt kända, att inqvarterings-beloppet för dem
kunde bestämdt utföras, ulan dessutom åtgärden att uppföra ett förslags-anslag
alltför lätt kunde föranleda detta anslags betydliga ökande utöfver hvad dertill
nu blifvit afsedt; att Ulskotten måtte yttra sig, huruvida det kan anses vara
med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att inqvarterings-medel lemnäs
åt den befäls-personal, som effectivt åtnjuter inqvartering in natura; att frågan
om inqvartering i Stockholm och ersättning derför icke bordt företagas, utan
i sammanhang med en utredning af frågan om denna stads hittills åtnjutande
lättighet att uppbära tolag samt fortfarandet deraf; att Utskotten begått
en inconseqnens, då de föreslagit, att Staten skall bekosta servicen för Svea
Artilleri-Regemente; och slutligen att Utskotten icke, såsom sig bordt, fä&tat
nödig uppmärksamhet å de förra Kongl. Förordningar, som, rörande inkvarteringen
i Stockholm, utfärdats och hittills varit gällande, såsom Kongl. Förordningen
den 7 Febr. 1716, hvilken föreskrifver, att Stockholms stad skall
utgöra inqvarterings-penningar, och den vid 1766 års Riksdag utgifna Försfattning
angående inqvarleringen i Stockholm, som bland annat bestämd*
Statens skyldighet att bekosta cassern-byggnader.
Vid besvarandet häraf få Utskotten anföra, att, hvad först beträffar den
gjorda anmärkningen dervid, att ett förslags-anslag blifvit af Utskotten tillstyrkt,
för att betäcka inqvarterings-kostnaderna för de härofvan uppräknade
Stater och Corpser, hvilka Utskotten icke ansett tillhöra Stockholms stads Garni
-
Stats- samt Allm. Besv, och Ekon. LJtsk. Utlåtande, N.o 82.
7-
zon och sålanda ej berättigade att af staden undfå inqvartering, så liona Utskotten
denna fråga, sorn redan varit föremål för Rikets Stånders pröfning
vid öfverläggningarne 0111 Tredje Hufvud-Titeln, och, såsom beroende
af denna Hufvud-Titels slutliga reglering, icke böra ytterligare och
serskildt derifrån behandlas.
Vikommande anmärkningen, att Utskotten ieke yttrat sig, i afseende å
den inqvarterings-ersättniug, som emot rättvisa och billighet skall utgifvas till
de af befälet, sorn åtnjuta inqvartering in natura; så och då Utskotten ansett
sig icke böra för närvarande ingå i någon närmare granskning af det till Rikets
Ständer öfverlemnade förslaget till Inqvarterings-Ördning för Stockholms
stad, utöfver hvad i Betänkandet N.ö 2 rörande delta ämne finnes tillstyrkt,
samt den här framställda frågan afser ett undantag ifrån detta behandlingssätt,
som i öfrigt af Rikets Ständer är lemnadt utan anmärkningar, finna Utskotten
härutinnan ej
någon giltig anledning vara framställd för serskildt upptagande och
handläggning af berörde fråga.
Att en utredning af tolagens belopp samt om användandet deraf ej skett
i sammanhang med behandlingen af Inqvarterings-ärendet, bar redan blifvit
såsom felagtigt anmärkt emot Utskottens Utlåtande N:o 1, och som Utskotten
vid besvarandet af återremissen å nämnde Utlåtande upptagit detta ämne, få
Utskotten nu endast åberopa,
hvad dervid är vordet anfördt.
Beträffande den gjorda anmärkningen, att Utskotten begått en inconsequence,
då de föreslagit, att Staten skall bekosta servicen för Svea ArlilleriRegemente,
så få
Utskotten förklara, att uti det afgifna Utlåtandet N:o 2, rörande inqvarteringen
i Stockholm, Svea Artilleri-Regementes cassern-byggnader
väl ansetts böra bekostas af Staten, men deremot intet undantag,
i afseende å detta Regemente, blifvit gjordt från den uttalade
grundsatsen, att Staden bör bekosta servicen för sin Garnizon; hvadan
anmärkningen torde förfalla.
Slutligen och i afseende derå, att Utskotten icke skola fästat tillbörlig uppmärksamhet
å de äldre rörande inqvarteringen utfärdade Författningar, så få Utskotten
anföra, att, då den af Rikets Ständer vid 1834 och 1835 årens Riksdag
gillade och antagna samt af Rikets Stander vid innevarande Riksmöte tillämpade
grundsats, att, för beredande af lindring i inqvarterings-bördan för de inqvarterings-skyldige,
staten skulle åtaga sig hyres-ersättningen åt inqvärterade trupper,
och corpser, emot det att Inqvarterings-gifvarne fortfarande bekostade, hvad
8
Stats- samt Allni. Besv. och Ekon. Utsk. Utlåtande, N.-o 83.
under namn af service förstås, i dess tillämpning innebär en fullkomlig rubbning
af de förhållanden, som rörande inqvarteringen hittills egt rum, och
hvilka af Rikets Ständer, såsom alltför betungande för städerne, just ansetts böra
undergå en rättvis och billig förändring, Utskotten omöjligt kunnat,
med erkännande af denna nu mera fastställda förändrade grund
för inqvarteringens utgörande, fästa det afseende å de äldre Författningar
i detta ämne, som den gjorda anmärkningen synts åsyfta.
Och få Utskotten således vidblifva sitt förra, af t vänne Riksstånd
gillade, Utlåtande.
Stockholm den 19 November 1840.
N:o 83.
Ank. till Exp. Utsk. den i o Nov., kl. Jo f. m.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar, sorn föranledt återremiss
af Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
Betänkande JV:o i3.
Högloflige Ridderskapet och Adeln samt Högvördiga Preste-Ståndet hafva
till Utskotten återremitterat det under N:o 13 afgifna och af Välloflige Borpare-Slåndet
samt Hedervärda Bonde-Ståndet bifallna Betänkandet, i anledning
af väckta motioner om vidtagande af åtskilliga förändringar till lindring
uti Bålsmansroteringens utgörande å landet. De anmärkningar, som blifvit
emot förevarande Betänkande framställda hos Ridderskapet och Adeln, innehålla
hufvudsakligen: att man, utan alt tillstyrka försättning på vacance af
någon ytterligare del af Båtsmansstyrkan utöfver hvad nu finnes, hvilket förmodats
icke kunna vinna Nådigt bifall, enär redan en så stor del af Båtsmansrotarne
hållas vacante, att Rikets försvar skulle åsidosättas genom liera
indragningar, önskat, att de för Rotebåtsmans-vacancer till Stats-Verket nu
ingående afgifter skulle på 4:de Hufvucl-Titeln öfverflyttas samt användas till
lindring uti det Båtsmans-roteringen åliggande beklädnadsbesväret, hvarjemte
uppmärksamheten fästats vid några detalj-förhållanden, hvilka, om den föreslagna
förändringen försiggick, borde iagltagas. Äfven har ansetts, att Utskotten
-
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. TJtsk. Vdalande > N.o 83. g
skotten borde tillstyrka, att den af dem föreslagna frivilliga öfverenskommelse
om båtsmansbekläduadens anskaffande af Kronan, mot ersättning i contant
af Rotehållarne, borde ske genom Beklädnads-Directioner och på grund
af markegångs-prisen. Detta senare bar af andra ledamöter inom samma
Stånd blifvit bestridt; och har slutligen äfven Utskottens förslag att ställa
någon ytterligare del af båtsmanshållet på vacance ogillats på den grund, att
båtsmännen på åtskilliga ställen recryterades på skof,
I dessa åsigter bar äfven Högyörd. Preste-Ståndet instämt dels, så vida
man ansåg betänkligt att nedsätta antalet af den till sjöförsvaret börande personal,
dels så vida man trott sig linna Utskottens förslag att använda vacance-afgift
till beklädnad för båtsmännen leda till rubbning i grunderna för
Indeluings-verket; hvarjemte äfven i detta Stånd föreslagits, att de bland
statens inkomster beräknade båtsmans-vacance-afgifter borde till lindring i
beklädnads-besväret användas, och har dessutom blifvit satt i fråga ändamålsenligheten
af sä väl passevolance-contract i allmänhet sorn deraf, att någon
eller några rotehållare af ett Compagnie skulle kunna ingå sådana contrakt,
utan att alla inom samma compagnie sig dylika ätogo.
Utskotten hafva tagit de gjorda, anmärkningarna i öfvervägande och få,
hvad angår frågan om beredande af lättnad i båtsmans-roterings-besväret,
derigenom, att staten direct deltager uti beklädnads-skyldigheten, förklara, att,
ehuru de icke äro öfvertygade om overkställbarheten af den åtgärd, de uti
sitt förra betänkande föreslagit, Utskotten likväl af de anmärkningar, som
blifvit gjorda, hvaraf de hem tat anledning att förmoda, det hinder möjligen
skulle kunna möta lör erhållande af Kongl. Maj:ts Nådiga bifall härtill, och
då de icke nu mera kunna föreslå öfverflyttande på 4:de Hufvud-Titeln af
den bland statens inkomster redan beräknade båtsinans-vacance-afgiften, funnit
sig hafva skäl att frångå sitt förra tillstyrkande
samt hemställa till Vä 11 o fl. Borgare-Ståndet samt Hederv. BondeStåndet,
om de icke, till det åsyftade ändamålets vinnande och för
att bereda dem, som hålla båtsmän, en lindring, till någon del motsvarande
den, hvilken blifvit för andra båldt beskattade medlemmar
i staten afsedt genom Betänkandena, rörande städernes inqvartering
och mötespassevolancen, skulle vilja förändra sitt en gång
fattade beslut; tillstyrkande Utskotten deremot nu, att Rikets Ständer,
med afseende å det förhållande, att, i runda tal räknadt, båJts
mansstyrkau
utgör omkring 6,000 man och årliga kostnaden efter
markegångspris för koj och täcke 1 R: Ir 24 sk. B:co, måtte bevilja
Bill. till R. St. Prol. 1840. 4 Sami. 2 Aftl. 17 Haft. 2
10
Stais- samt Allman, Bcsv. och Ekon. Utsk. Utlåtande > N-0 83.
ett anslag af 9,000 R:dr årligen att uppföras å Riks-Statens 4:de
Hufvud-Titel, emot det, att de, som hålla} båtsmän, varda helt och
hållet befriade från skyldigheten att förse båtsmannen med koj och
sängkläder, hvilken skyldighet Staten sig deremot ikläder.
Härefter och med anledning af hvad af Herr Nordensköld O. G., serskildt
blifvit yttraclt, i afseende å vissa compagniers skyldighet alt fortfarande förse
sina båtsmän med klädespåse, få Utskotten anföra, att, då här icke blifvit framställd
någon fråga om båtsmansrolarnes befriande från denna dem, enligt nuvarande
Författningar, åliggande skyldighet bör ock icke genom ofvan föreslagna
åtgärd någon sådan slutsats deraf kunna dragas, hvadan yttrande i detta fall
icke eller torde erfordras; hvaremot Utskotten anse
sig böra tillstyrka, alt, enär den första utgiften för anskaffande af
ofvan föreslagna persedlar blefve för Staten i hög grad betungande,
de kojer och täcken, som måste åtfölja hvarje båtsman vid uppfordringen,
torde vid den första, efter en sådan skyldighets öfvertagande
af Staten skeende, uppfordring och utan vidare anspråk å den e11a
eller andra sidan böra tili Kronans förråd öfverlemnas.
Hvilket dock allt Rikets Ständers bifall underställes.
Hvad dernäst beträffar de gjorda anmärkningarne mot Utskottens förslag,
i afseende å båtsmansbeklädnadens öfvertagande af Kronan, så kunna Utskotten
icke anse olägenheterne af partiella contract med rotarne vara nog stora, att
de kunna uppväga den fördel, Utskotten, ledda af erfarenheten, föreställa sig
ligga deri, att rotehållarne ega den fullkomliga öfvertygelse» om, att deras contract
är en helt och hållet på hvar och en rote enskildt beroende frivillig handling; och
då Utskotten bestämdt tro sig känna, att beklädnaden skulle för den nu utgående
kostnaden kunna anskaffas vida bättre och ändamålsenligare, än den,
båtsmännen nu hafva, äro de ock öfvertygade; alt delta förhållande skall snart
inses och önskas infördt af rotehållarne, i den mon de sjelfva hinna erfara
nyttan af en sådan förändring både för dem och båtsmännen, och anse Utskotten,
alt alla andra försök att påskjmda densamma böra undvikas, såsom
snarare ledande till ett motsatt resultat.
Med anledning häraf få Utskotten ytterligare] tillstyrka:
att Rikets Ständer ville Kongl.] Maj:t i underdånighet föreslå, om icke
till rotehållarne kunde göras Nådig framställning, huruvida de skulle
vara hugade att ingå contract om båtsmans-beklädnadens öfvertagande
afKronan, emot vissa årliga afgifter af rotehållarne för hvarje serskild
persedel, dock att contracten ställdes på vissa, ej alltför mångå, år
och upprättades på grund af frivillig öfverenskommelse serskildt med
Siats- samt Allm. Besv. och Ekon. Vt sk. Utlåtande j N.o 83.
11
hvarje rote, och utan att några af dem knöde åläggas att ovilkorligen,
och derest han ej finnér contractet för sig förmooligt, deruti ingå.
Emot de öfriga punkterna i Betänkandet hafva icke några väsendtliga
anmärkningsr blifvit gjorda, hvadan ock dessa punkter torde anses icke eller
erfordra någon vidare åtgärd.
Slutligen och då Utskotten, enligt hvad ofvanföre blifvit anfördt, tro sig
ega grundade skäl till den förmodan, att båtsmansbeklädnaden skulle på ett
för både roten och båtsmannen fördelagtigare sätt kunna ordnas, så att den
närmare öfverensstämde med det allmännas fordringar, få Utskotten äfven
tillstyrka Rikets Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
det Kongl. Maj:t ville anbefalla en undersökning, för att utröna,
huruvida icke, utan rotarnes ytterligare betungande, en ändamålsenligare
beklädnad för båtsmännen skulle kunna införas och låta ett
härpå grundadt förslag Rikets nästkommande Ständer i Nåder förelägga.
Stockholm den 19 November 1840.
.©•
STOCKHOLM, ecksteinska boktryckeriet 1840.
Stats- samt .Allm. Best*.- ock E% on.-U! skottens Betänkande, N:o 84. i
N:o 84.
Ant. till Exp. Utsk. den 20 November, kl. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om inställande
af den, de Utsockne frälse-hemmanen i Halland, ålagde
ordinarie rotering.
'Uti en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln vacht, till delta Utkott
remitterad, motion, liar Herr Dalman, Wilhelm Fredric, anfört, hurusom
ett större antal jordegare i Provincen Halland, hvilka, emot sitt bestridande,
blifvit ålagde ordinarie rotering för dem tillhörige utsockne
frälsehemman,, åt honom uppdragit alt meddela Rikets Höglofl. Ständer
innehållet af 3:ne med samme jordegares namn undertecknade petitioner,
hvarmed åsyftats, att rättelse mätte beredas i de åtgärder, som blifvit
vidtagne för berörde hemmans indelning till ordinarie rotering.
Dessa tvänne petitioner, som blifvit motionen vidfogade, innehålla
hufvudsakligen: att, sedan Rikets Ständer vid 1809 och 1810 årens Riksdag,
fattat det beslut, att, såsom det första medel lill Rikets ökade försvar,
all inom dess gränsor oroterad jord, af hvad namn och beskaffenhet
den vara kunde, (jnilitias-boställen endast undantagne) vore, så snart Riket
med krig hotades eller oroades, skyldig alt genast uppsätta och med
beklädnad förse det mot jorden svarande försvarsmanskap; så hade, genom
Kongl. Brefvet den 5 Februari i8ra, den sålunda beslutade extra roteringeu
blifvit anbefalld, äfven för Provincen Halland, der, bland andra
hemman, jemväl utsockne frälsehemmanen extra roterades; och ehuru sedermera,
enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den a3 Mars 1813, det blef
Rolehållarne i Halland föreslaget att åtaga sig ständig rotering, med vilkor,
att rotarnes antal minskades med |:dei, hafva hemmans-innehafvaine
icke ingått på denna förändring. Sedan derefter Rikets Ständer vid 1823
års Riksdag uti Utlåtande, om jemkning af extra roteringen, förklarat,
alt densamma endast borde träda så kallad privilegierad jord, har Kongl.
Maj:t låtit utfärda en Instruction, angående jemkning af extra roteringen i
Riket, i hvilken Instruction stadgades bland annat, att serskilde längder
skulle af extra Roterings-Commissionerne upprättas öfver all den oroterade
kronoskatte- och frälse-jord, som, enligt Författningarne, vore underkastad
ordinarie rotering, men vid 1826 års roteringsförrättning i Halland, hafva
Bilt. till R. St. Prot. 1840- 4 Sami. 2 Aftl. 18 Haft. 1
2 Stats- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Ut slottens Betänkande, iYbo 84.
Commissionerne derstädes likväl ansett de Halländske utsockne frälsehemmanen
böra i extra roteringen cjvarstå, tilldess bada Slalsmaglerne derom
annoi lunda förordnade, och Rikets Ständer halva uti underdånig skrifvelse
till Kongl. Majlis af den 28 December 1829 (N:o 167) anhållit, att all
indelning af dittills oroterad jord, som, til! löljd al högsLberörde lnsti nelion,
blifvit vidtagen, icke måtte till verkställighet befordras, innan Rikets Stander,
efter em ttagande af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i ämnet, fatt
tillfälle att sig derom yttra, med den heslulande-rält, som i 73 och 80 §§
Regerings-Formen vore Rikets Ständer förbehållen och försäkrad. Delta
oaktadt, liar Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref af den 2 November 1833,
till ny handläggning af Commillerade återförvisat 1826 års roleringsatgärd
i hela dess vidd, i anseende till flere såsom felaklige anmärkte omständigheter,
och deribland den, att Commissionerne a (gjort frågan om utsockne
frälsehemmanens roteringsskyldighet, ulan alt underställa densamma Kongl.
Majlis Nådiga pröfning; dock har Kongl. Majit i samma Bref föi klarat, att
Längden på den tillökte ständiga roteringen skulle komma ali af Kongl. Maj:t
i Nåder jojfverlemnas lill Rikets Ständer, hvaremedlertid prestation af tillökt
ordinarie rotering hvarken in natura eller med annan roterings-afgift,
än ilen, Bevillnings-sladgan föreskrefve, skulle ega rum, innan Kongl. Maj:t
derom vidare förordnade.
Derefter har ärendet ytterligare varit handtagdt af Committerade, och
ånyo blifvit öfverlemnadl till Kongl. Majds pröfning, jemte u t s k. 111 i g e protester
af egare till utsockne frälsehemman, deruti de bestridL att åtaga sig
någon ordinarie rotering, och slutligen har, genom Kongl. Majlis Nådiga Bref
af den 24 Qctober 1837, Commissionen blifvit anbefalld alt uti ständig
roterings-skyldighet indraga ulsockne-fralset i Proyincen, hvilket också,
oagtadt flere afgifne protester, blifvit verkstäldt, så alt, i enlighet med
den Nådiga föreskriften, uti hvar rote äro indelde högst4 mantal, ehuruväl
vid den äldre rote-indelningen af Krono- och Skattehemman till och med 5
sådane hemman blifvit indeldepå hvarje rote; hvarförutan Kammar-Rättens Revisions-Contoir»
med föranledande af den sålunda anbefallda roteringen,
och ehuru den förmenats ej hafva vunnit den kraft, alt den medförde laga
verkan, anställt reservalionskraf för den rotevacance-afgift, som förmenats
åligga ifrågavarande hemmansegare för åren från 1835 till och med 1808,
lill så betydligt belopp, att, om det uttoges, hemmansegarne skulle orsakas
ett ganska stort lidande.
Slats- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utslcollens Betänkande} IV:o 84. 3
Efter framställning af dessa förhållanden, äfvensom att besvär blifvit
af åskillige utsockne frälsehemmans-egare i Halland anförde bos Kongl.
Majrt öfver de, på sätt ofvanför ar nämndt, verkställde rote-indelningar
af desse hemman, hafva sökanderne, under åberopande af privilegier och
författningar, samt uråldrige rättigheter, påkallat Rikets Ständers synnerliga
uppmärksamhet å förevarande ärende, och tillika förklarat, att, efter deras
förmenande, de utsockne frälsehemmanen i Halland icke äro ordinarie
rotering underkastade; till stöd hvarföre de anfört: att hemmanen, som
aldrig förr varit påbördade ett sådant besvär, blifvit, till följd af Kongl.
Brefvet den 5 Februari 1812, indelde till extra rotering, och sedermera
dermed fortfarit, utan anmärkning, intilldess de öfverklagade åtgärderne vidtogos;
att af Kongl. Maj:ts ofvanomförmälde Nådiga Proposition till extra
Rotehållare att åtaga sig ständig rotering, emot nedsättning till Jrdel uti
extra roteringen, det syntes desto klarare, att utsockne frälsehemmanen
icke ansågös skyldige att draga ordinarie rotering, som i Provincen Skåne,
der, hvad roteringen beträlFar, varit samma förhållande, som i Hilland,
ordinarie rotering ej kunnat åläggas andre än dem, som derpå frivilligt
ingått; alt hvarken ^3 eller 80 § Regerings-Formen, ej eller någon Rikets
Ständers skrifvelse gåfve anledning dertill, som skulle dessa ulsockue frälsehemman
vara pligtige utgöra ordinarie rotering; samt att dessutom Kongl.
Majt uti den Nådiga Skrifvelse!! af den 2 November 1833 förklarat, alt
längden på den tillökta ständiga roteringen skulle komma att af Kongl.
Majrt till Rikets Ständer öfverlemnas, livaremedlertid sådan rotering ej borde
prassteras, innan Kongl. Majrt vidare förordnade.
Med anledning af detta allt bar motionären, som till Utskotten låtit
ingifva atskillige roteringen i Halland rörande äldre och nyare handlingar,
hvilkas innehåll jemväl blifvit till stud för molionerne åberopadt,
föreslagit:
1:0 att alla åtgärder för ständig rotering af utsockne frälsehemmanen
i Halland måtte inställas;
2:0 att de, i strid med Rikets Sländers vid 182g års Riksdag fattade
beslut, redan vidtagne förfoganden, i ändamål att till ständig rotering indela
utsockne frälsehemmanen i Halland, måtte förklaras icke grundlägga något
slags anspråk till påförande af någon ny afgift af hvad beskaffenhet den
vara må, förr än Konung och Rikets Ständer, på sätt 80 §. Regerings
Formen
stadgar, gemensamt och sammanstämmande beslutat, rörande ej
4 Stats- samt Allm. Besa.- ocli Ekon.-Utskottens Betänkande, El: o 84.
mindre huruvida någon ny rotering må kunna Provincen Halland åläggas>
än ock om grunderne för samma rotering, d. v. s. i hvad förhållande, hemmanen
emellan, den skall utgå;
3:o att emedlertid, och intilldess annorlunda stadgadt varder, det må
för Provincen Halland förblifva med den extra rotering,, Provincen blifvit
i följd af i<8io års Riksdags-beslut ålagd.
Härjemte hafva hos Hedervärda Ronde-Ståndet blifvit väckte tvänne
motioner i ämnetr
1:0 af Bengt Gudmundsson från Halland, sorn framställt enahanda
yrkanden, som förre motionären, och såsom grund derför anfört och åberopat
de förhållanden,- hvilka redan ofvan äro om för mai de, samt derjemte
sökt visa, att ordalydelsen uti Rikets Ständers vid i823 års Riksdag aflåtne
underdåniga skrifvelse, sorn motionären ansett hafva vållat den skedde
ordinarie roteringen af Hailändska utsockne frälsehemmanen» skulle genom
misstag blifvit sådan den är, enär följande uttryck deruti förekomma:
att hemman, hvilka äro af lika natur med dem, som draga ständig rotering,
borde serskildt behandlas; och ”Vidare och i betraktande deraf, att»
efter hvad genom Rikets Ständers år 1810 fattade beslut varit åsyfladt»
extra roteringen endast borde träffa så kallad privilegierad jord» samt att
derifrån således äfven borde skiljas alla de hemman och lägenheter af krono-skatte-
och frälsenabur» hvilka, enligt Författning,arne, äro underkastade
ständig rotering” etc.
hvilka uttryck motionärerne ansett vara stridande mot innehållet och
meningen af 1810 års Skrifvelse; hvarjemte motionären, såsom ett ytterligare
skäl derför, att de utsockne frälsehemmanen i Halland ej kunde lagligen
med ordinarie rotering besväras» äfven, anfört det förhållande» att
utskrifnings-penningarne i Provincen, som motsvarade rotefr i hets-a fgift, genom
Landshofdinge-Embetets åtgärd den 27 Juni 1815» skola blifvit förklarade
ej mera komma att utgå ;
2:0 af Olof Lindbäckj äfvenledes från Hallands Län, sorn hufvudsakligen
instämt med Bengt Gudmundsson, och tillika åberopat, hurusom ifrågavarande
hemman vid deras afträdande till Sverige af Danska Kronan genom
Roeskildska Fredsfördraget 1658, Pacta och Fredsfördrag i Lägret för
Köpenhamn 1660 och Malmö Recess 1662 samt Händfästningen af samma
år, högtidligt blifvit försäkrade om lika förmonliga vilkor för ali framtid*
som dessförinnan varit dem tillerkände,.
Stats- samt villni. Besv.- och Ekon.-Utskotlens Betänkande, N:o 84. 5
Efter granskning af de handlingar, motionärerne företett och Utskotten
i öfrigt baft att tillgå, få Utskotten först redovisa för de deraf inhemtade
förhållanden, sorn, efter Utskottens åsigt, böra tagas i öfvervägande
vid pröfning de framställde förslagen»
Sedan Provincen Halland blifvit år i645 förpantad till Sverige, och
sedermera, tillika med Skåne och Blekinge, gen sm Roeskildska Freden
i658 till Svenska Kronan afträdd; så bestämdes i Malmö Recess den 18
September 1662, äfvensom genom Handfästningen till Ridderskapet och Adeln
af samma dag, huruledes nämnde Provincer ”skäligen måtte blifva regerade,
” äfvensom de föreskrifter y hvarefter ''Kongl. Mapts Ministrar och Betjente,
å den ena, och Kongl. Mapts trogne undersåtare i landet, å den andra
sidan, hade sig att rätta.” Dervid stadgades ock, att Ridderskapet
och Ädeln skulle oturberadt förblifva vid sine gamla privilegier, äfvensom
med sitt vanliga sätt och manér angående rusttjensten och knecktehallet.
”
Då Konung Cari. XI fattade beslutet att, 1 stället för de vanliga
utskrifningarne i landet, inrätta den redan förut under Drottning Christinas
tid påtänkte ordinarie voteringen, ville han, ehuru enväldig, likväl icke
pålägga inråname densamma emot deras vilja. Vid Riksdagen if)83 ingick
han derföre öfverenskommelse med Fullmägtige från de fleste af Sveriges
Provincer, i kraft hvaraf de åtoge sig att, enligt de slutne knecktecontracten,
uppsätta visse Regementen; men Skåne, Halland och Blekinge
voro icke inbegripne i denna anstalt, i stället hvarföre de förut ö fl i ga utskrifningarne
inom dessa Provincer fortforo och utgjordes, antingen in natura
eller med penningar eller annan tunga, allt efter som de utfärdade
Utskrifnings-Instructionerne in ne höll o. Så t. ex. förekommer i ett contract
”med allmogen utaf skatte- och kronohemman i Halland” af år 1648, att
den, emot visse utlagor i penningar, ibland annat blifvit befriad från utskrifnings-penningarne
på manskapet; och i Kongl. Brefvet den 7 Januari 1662,
att allmogen i Halland erhöll frihet för utskrifning, men skulle deremot
årligen af hemmanet derföre betala 5 daler silfvermynt, en utlaga, sam
dock undergick förändringar.
Att utskrifningen eller de i stället derföre erlagde så kallade utskrrfnings-penningarne
utgingo af utsockne-frälsehemmanen i Halland vid dessa
tider, synes sålunda vara klart, och att äfven, efter det Indelningsverket
hufvudsakligen var inrältadt, detta förhållande fortfor, kan man sluta, af
6 Stais- samt Allm. Best>.~ och Ekon.-Ulskottens Betänkande, N:o 84.
blanc! annat, högsLbemälde Konungs Bref ti i I General-Majoren GustafTungel
af den 24 December 1692, angående förmedling af utskrifnings-penningarrie
i Halland, hvilket Bref innehåller, alt en af Konungen tillförordnad
Comité" upplyst, att, enligt 1648 års Goutract, ”allmogen i Proviucen
utaf skatte- och krono, för ulskrifnings-penningar på manskapet, Konungsoch
Malskalten”, in. ni. , skulle betala, en del Härader 20, endel 18 och
en del i5 Daler Silfvermynt af gården, och deremot ”för allt ofvantalle
vara befriade” — samt alt de åtnjutit denna frihet intill ifiyö. ”då utskrifningen
blef satt på manskapet, som sedermera anno 1680 på penningeafgift
ankom och först till 5 Dalei, sedan till 4 Daler och andeligen
till 3 Daler vardt modereradt, men frälset till 2 Daler, undantagandes
veckodags- och insockne-f räls et, sorn derföre alldeles har varit befriadt;’’
hvarjemte Commilterade tillstyrkt utskrifnings-penningarnes nedsättande
för skatte- och kronohemman och till och med upphörande för frälset; men
Kongl. Maj:t har, jemte utlåtande om de förre hemmanen, förklarat: ”än
mindre skäl och orsak hafva WI att bifalla Commissariernes mening derutinnan,
att antingen utskrifning.s-penningarne på Adelns gamla friilsegods
måtte upphäfvas, eller ock till io|:<lels öre på hvar person modereras,
äfvensom de intet äro begripne under 1648 års Contract, ej eller äro de
med större ulskrifnings-penningar besvärade, än deras grannar uti Skåne.”
Tillika nedsattes utskrifnirigs-penningarne för allmogen af skatte-och kronohemman
till 2 Daler, så att de blefvo lika med dem, som eilades af frälsehemmanen,
hvarförutan förordnades, att utskrifningarne helt och hållet
skulle afskaffa.?, och i stället nämnde penningar utgå, i enlighet med de
’’roterings-längder,” som efter mantals-längdeine upprättades.
Rotering af Provincen Halland hade dock sedermera blifvit anbefalld
och af Kongl. Mnj:Is Bref den 27 Januari 1721 inhemtas, alt krono- och
skatte-bönderne i Norra Halland sökt att, ”äfvensom utsockne-frälse, slippa
den anbefallda roteringen,” hvaröfver Kongl. Maj:t förklarat, att, ehuruväl
hvarken utsockne-frälse eller desse krono- och skattebönder i Norra Halland
med skiil och fog borde sig en sådan rotering undandraga, hvilkenderas
vederlikar i andra landsorter äro undergifne, helst dem detta mycket
lindrigare faller, än dem, som indelde blifva, och de derigenom skulle
komma alt slippa de 2 Daler silfvermynt ulskrifnings-penningar af hvarje
mantal, som de eljest årligen utgöra, — — — icke dess mindre vill Kongl.
Maj:t i Nåder lemna slika krono- och skattebönder uppskof och anstånd
Siats- sami Allm. Ben v.- och Ekon.- TJ t skol tens Betänkande, ti:o 84. 7
härmed, och med sjelfva manskapets utgörande till nasta Ständernes sammankomst.
Sedan härefter Ridderskapet och Adeln den 16 October 1723 erhållit
sine Privilegier, deruti de försäkrats om ett orubbadt bibehållande
af deras rättigheter, så inrättades den 16 Januari ij3g, enligt derom slutadt
Contract, den så kallade Båtsinans-roteringen i Halland å de Kronooch
Skattehemman, hvilka varit underkastade utskrifning eller utskrifningspenningar,
men denna rotering sträckte sig ej till de utsockne frälsehemmanen,
hvilkas egare ej åtaga sig densamma. Försök blefvo likväl gjorde
att få äfven dessa hemman roterade, ty Amiralitets-Collegium hade uti
den lill 1756 års Riksdag- afgifne Berättelse, angående det i Halland beli
1111 i g a ulsockne-frälsets rotering till båtsmanshåll, hemställt, alt detsamma
måtte dertill indelas; men, sedan upplyst blifvit, alt förhållandet angående
såväl de Halländske som Skånske utsockne frälsehemmanen, jemte deras
förbindelse att erlägga utskrifningspenningar, så länge icke, vid påträngande
nöd, verklig utskrifning försigginge, härledde sin upprinnelse från de rättigheter,
som efter desse Provincers återgång till Svenska Kronan varit
Ridderskapet och Adeln derstädes förundte/>ch genom en derefter förordnad
Indelnings- och Skatlläggnings-Commission fastställde, samt att detta
frälse således varit undantaget såväl från det der i Länet tillförne inrättade
ryttarehåll, som vid dess förvandling först till indelning och sedan
till rotering af båtsmän, vid hvilken förmon och rättighet Adeln alltsedan
bibehållits; så förklarade Kongl. Maj.t, uti Nådig Skrifvelse af den 7 September
samma år, af anförde orsaker: ”Ty kunna WI icke bifalla att till
den påsyftade förstärkning af båtsmanshållet låta Hallands utsockne-fralse
inroteras, utan pröfve i Nåder skäligt, att samma frälse måtte efter förra
vanligheten vid utskrifningspenningarnes utgörande, i stället för rotering,
för nu och framtiden bibehållas.”
Sådant var förhållandet med de Halländske utsockne frälsehemmanen,
då, vid 1810 års Riksdag, Rikets Ständer fattade det beslut, alt, såsom
det första medel till Rikets ökade försvar, all då inom dess gränsor varande
oroterad jord, af hvad namn och beskaffenhet den vara kunde
('Militiae-Boställen endast undantagne), så snart Riket med krig hotades
eller oroades, skulle genast uppsätta och med beklädnad förse det emot
samma jord svarande försvars-manskap.
Denna extra rotering försiggick snart derefter äfven å de utsockne
frälsehemmanen i Halland, hvilka icke destomindre fortforo med utskrif
8 Sluts- samt Allni. Besv.- och Ekon.-Utskoltens .Betänkande, JV:o 84-.
ningspenningars erläggande uti 3:ne fögderier till och med år 18125
men uti det fjerde fögderiet endast lill och med år i8i 1 , då desamma
upphörde, i anseende dertill, alt extra roteringsmanskapet utgick i och för
Sveriges dåvarande krig.
Sedan härefter Landsböfdinge-Embelet i Hallands Län hos Kongl.
Maj:t i underdånighet hemställt, ”om icke de i Länet varande utsockne
frälsehemman , hvilka, såsom i ordinarie båtsmanshåll ej inroterade, årligen
utgjort rote- eller utskrifningspenningar med 3a sk. för hvarje å hemmanet
befintlig mansperson, öfver i5 år, derefter och sedan hemmanen blifvit
med extra rotering belagde, mätte, i likhet med roterade Kronohemman,
från berörde afgift fri ka 1 las, så hade Kongl. Majit, genom Nådigt Bref den
25 Maj 1813, uppå Rikets Ständers den 3 Juni 1812 gjorda underdåniga
hemställan, samt i betraktande af de förändringar, Statens ordinarie inkomster
undergått, anbefallt, att nämnde afgift skulle upphöra.
Vid i8a3 års Riksdag förekom hos Rikets Ständer fråga om påyrkad
jemkning af extra roteringen i Riket, sedan Rikets Ständer, genom
underdåniga Skrifvelse!- af den 10 Augusti 1812 och den 8 Augusti 1815,
fästat Kongl. Majlis Nådiga uppmärksamhet på den olikhet, som vid verkställighet
af Rikets Ständers, vid 1809 och 1810 årens Riksdag, fattade
beslut, angående all dittills oroterad jords indelande, till utgörande af
extra rotering under krig, inträffat i fördelningen af detta onus emellan
de dertill, skyldige hemman, samt Rikets Ständer på sådan grund anhållit,
att, genom Kongl. Majlis Nådiga föranstaltande, denna nya rotering måtte undergå
en billig jemkning, för hvilken Rikets Ständer jemväl uppgifvit vissa
grunder; så hade vid 1823 års Riksdag Kongl. Majit, som funnit de för
rotejemkningen af Rikets Ständer utstakade grunder icke vara med fullkomlig
tydlighet bestämde, till Rikets Ständer öfverlemnat alla till ärendet
hörande handlingar, med förklarande, att, efter det Rikets Ständer sig deröfver
i underdånighet utlåtit, Kongl. Majit ville fatta Sitt Nådiga beslut i
ämnet och låta utfärda nödige förekrifter för roteringsjemkningens definitiva
fullbordande.
I anledning häraf, och i afseende å frågan om, hvilken jord borde
uti extra roteringen ingå, och hvilken derifrån borde befrias, utläto sig
Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse till Kongl. Majit af den 17 December
1823, bland annat 1 ”Vidare och i betraktande deraf, alt, efter
hvad
Stats- samt Allm. Besv.- och Ehon.-U(sköttens Betänkande, N:o 84. r)
Iivacl, genom Rikets Ständers år 1810 fattade beslut, varit åsyftad t, extra
voteringen endast borde träffa så kallad privilegierad jord, samt att derifrån
således äfven böra skiljas alla hemman och lägenheter af kronoskatte-
och frälse-natur, hvilka, enligt Författningarne, äro underkastade
ständig rotering, anse Rikets Ständer &e.
Sedan, till följd af denna Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, Kongl.
Maj:t låtit den 20 December 182Ö utfärda Nådig Instruclion, hvarefter
de tillförordnade Committerade, till förrättande af den beslutade extra
roterings-jemkningen, hade sig att rätta; så afläto Rikets Ständer vid 182Q
års Riksdag till Kongl. Maj:t en underdånig skrifvelse, deruti Rikets Ständer,
i afseende å den ordinarie roterings-skyldighet, som Committerade föreslagit
att utgöras af de hemman och lägenheter, hvilka, enligt sin natur,
borde draga en slik tunga, anhållit, att, då, emot 73 och 80 §§. Regerings-Formen,
en sådan tillökning i ordinarie knecktehållet icke kunde till
någon verkställighet befordras, innan Rikets Ständer derom beslutat, deri
af Committerade föreslagna tillökning i ordinarie knecktehållet, genom en
del kronoskatte- samt frälsehemmans och lägenheters åläggande af ett ordinarie
roteringsbesvär, derifrån de dittills varit befriade, såsom blott innefattande
den förberedande åtgärd, som af Rikets i8a3 församlade Ständer
varit åsyftad, icke mätte lill någon slags verkställighet befordras, innan
Rikets Ständer, efter emottagande af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
fått tillfälle alt sig derom utlåta, med den beslutanderätt, som vore Rikets
Ständer, genom omförmälde §§. i Regei ings-Formen förbehållen och
försäkrad; med anledning hvaraf Kongl. Majit läcktes i Nådig skrifvelse
lill Rikets Ständer (N:o 21) af den 18 Januari 1 834 > tillkännagifva, bland
annat, att, då de af Kongl. Maj:t förordnade åtgärder för orolerad jords
indelning till ordinarie rotering, endast ufsåg ärendets ordentliga behandling
innan detsamma lill Rikets Stanler öfverlemnades, hade någon verkställighet
af den föreslagna tillökningen i ordinarie roteringen icke kunnat
inträffa, hvarföre någon sådan icke eller vore att återkalla.
Emedlertid hade bemälde Commillcrale redan 1826 företagit extra
roleringsjemkningen i Halland, samt dervid funnit, att extra rotering borde
utgöras äfven af utsockne frälsehemman i Provincen; hvarjemte Commillerade
öfverlemnat amuel till Kongl. Majlis vidare Nådiga pröfning.
Förvaltningen af Sjö-Ärendena och Kongl. Kammar-Collegium, öfver är en
Bih.
till R St. Fröt. 1840. 4 Sami. 2 Jfd. 18 Häftet. X
IO Slats- sami Allm. Besv.- och Ehon.-Ulshottens B etan hände, N:o 8±.
Jet hörde, förklarade uti underdånigt utlåtande af den 3 November 1828,
att de viii ansågo Committerade icke halva saknat anledning att åsätta utsockne
f iilsuhemmanen extra rotering, men alt de dock ansågo sig böra
hemställa, huruvida icke dessa hemman, äfvensom uppräknade lägenheter
af utsockne frälse natur, borde ordinarie rotering påföras, på den grund,
alt 14 §■ ' Riksdagsbeslutet den 3 Januari 1633 föreskrefve, att frälsehemman
i Riket, utan undantag, voio rotering underkastade, och Kongl»
Resolutionen den 27 Januari 1721 förklarade utsockne frälsehemmanen
lili Halland skyldige alt draga rotering, ehuru uppskof dermed då lein imil
es , samt slutligen 2 §. af Kongl. luslruclionen den 20 December i8a5
stadgade, att frälsehemman, hvilka, enligt Förfallningarne, äro underkastade
ständig rotering, skulle från extra roteringen uteslutas och ordinarie
rotering åläggas, deruti undantag för Halland icke skett.
Genom Nådigt Bref den 2 November iS33, förklarade sedermera
Kongl. Majit, att Committerade origtigt förfarit, bland annat, då de, emot
nyssnämnde Instmelion, påfört hemman, lägenheter och qvarnverk af utsockne
frälsenatur extra, i stället för ordinarie, rotering; hvarföre så val
af denna, som andra orsaker Kongl. Majit, med ogillande af livad Cömmilterade
lillgjort, fann för godt alt till förnyad handläggning af Committerade
återförvisa ämnel i hela dess vidd, samt derjemte ålägga Committerade
att, utan hinder af förut vidtagne åtgärder och beslut, i vederbörlig
ordning ånyo rotera “’så väl den privilegierade, sorn icke privilegierade,
af ålder oroterade, jorden’*, sedan likväl förut vidtagits de förberedande
anstalter, och infordrats de upplysningar, som, för ärendets fullständiga
behandling och oförhindrade afslulande tilläfventyrs kunde finnas
nödige; hvaremedlerlid prestation af tillökt ordinarie rotering hvarken in
natura eller med annan rotefrihets-afgift, än den Bevillningssladgan föreskrifver,
skulle ega rum, innan Kongl. Majit derom vidare föiordnat.
I anseende härtill, företogo Committerade åter extra roterings-jemkningen
i Halland; men då härvid flere utsockne frälsebemmansegare ingå
f v» skriftliga protester emot dessa hemmans åläggande af ordinarie rotering,
ansågo Committerade sig böra, innan roteringen verkställdes, underställa
frågan Kongl. Majrts Nådiga pröfning och afgörande. Af sådan
anledning hördes återigen Förvaltningen af Sjö-Ärendena och KammarCollegium,
sorn, i sitt den 16 September 1867 afgifne utlåtande, sökte utveckla
de skäl, på grund af hvilka de ansågo ifrågavarande hemman böra
Stats- sami Allm. Besv.-och Ekon.-UtsRollens Betänkande, N:o 84. II
ordinarie roteras; hvarefter Kongl. Maj:t, genom Nådig Skrifvelse af den
a { Oclober 1887, anbefallt Commillerade alt, i afseende å fråga oin rotering
å jord af utsockne fralsenatur, ställa sig till underdånig efterrättelse
de klara och tydliga föreskrifter, sorn i Kongl. Brefvet den a November
1833 blifvit meddelade.
Härefter bär roterings-jemkningen blifvit verkställd, och, i enlighet
med de gifna föreskri (terne, ordinarie rotering påförd de utsockne frälsehemmanen
i Halland. Men häröfver hafva åtskilliga af dessa hemmansegare
hos Kongl. Maj:t sig i underdånighet besvärat.
A.f hvad här ofvan finnes anförd t, hafva Utskotten funnit det vara
tillförlitligen ådagalagdt, alt de Halländske utsockne frälsehemmanen från
äldre lider varit underkastade den då vanliga utskrifningen; samt att de
sedermera erhållit rättighet att, i stället för denna utskrifning, erlägga så
kallade utskrifnings-penningar, äfvensom alt de blifvit år 1813 befriade
från lifgifvande af denna afgift, sedan de redan år 181 o blifvit ålagde extra
rotering. Utskotten hafva deremot icke kunnat igenfinna någon öfverenskommelse,
derigenom desse hemmanensegare åtagit sig någon ordinarie
rotering, — eller någon Förordning, som ålagt dem en sådan lunga. Den
enda Författning, som möjligen kunde förmenas ligga till grund för ett
sådant förhållande, är den här ofvananmärkta Kongl. Resolutionen af den
37 Januari 1721, deruti förekomma orden: "sä, ehuru hvarken, utsocknefrälset
eller dessa krono- och skattebönder i Norra Halland, med skäl
och fog, borde sig en sådan rotering undandragamen Utskotten anse
för sin del, att, då berörde utsockne frälsehemman, före denna Resolution,
icke voro ordinarie rotering underkastade, nämnde uttryck nu icke kan
skäligen läggas till grund för påförande deraf, helst, genom Kongl. Brefvet
af den 7 September 1756, ifrågavarande hemman erhållit rättighet
att allt framgent få, i stället för rotering, erlägga utskrifnings-penningar,
hvilka, enligt hvad ofvanföre är nämndt, redan år i8i3 förklarats skola
upphöra.
Utskotten äro derföre fullkomligen öfvertygade, att de Halländske
utsockne frälse-hemmanen icke äro skyldige att utgöra ordinarie rotering,
till stöd för hvilket förhållande Utskotten anse sig hafva här ofvanföie
framställt de mest ojäfaktige bevis; och ehuru Utskotten anse otvifvelagligt,
att Kongl. Maj:t, på sätt Dess åberopade Nådiga Skrifvelse lill Rikets
12 Stats- samt jllhn. liese.- och Ekon.-Utshottens Betänkande, lV'.o 84.
Ständer af den 18 Januari 1834 innehåller, icke ulan Rikets Sländers medgifvande
anbefaller utgörande af den ordinarie rotering, som blifvit de Halländske
utsockne frälse-hemmanen påförd, äfven för de hemmans-egare,
hvilka uraktlåtit att, i föreskrifven tid, anföra klagan öfver roterings-åtgärden;
likväl och som de af Kongl. Majit utfärdade här ofvan omförmälde
Författningar, nemligen Kongl. Instruclionen af den 20 December 1828,
samt Kongl. Brefven af den 2 November i833 och den 24 October i83^,
gifva anledning dertill, alt nämnde hemman kunna anses redan vara ålagde
ordinarie rotering, samt den ovisshet, som i delta afseende eger rum,
icke allenast menligt inverkar på desse hemmans värden samt förhindrar
hvarjehanda aftal om samme hemman, utan äfven måste vara oroande för
desammas egare; så hafva Utskotten ansett sig böra tillstyrka:
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes genom Nådig Kungörelse förklara,
att alla de åtgärder, som blifvit vidtagne förde Halländske
utsockne frälse-hemmanens ordinarie rotering, endast äro att
anse såsom förberedande undersökningar i frågan; att dessa
åtgärder icke grundlägga något slags anspråk, lill påförande
af sådan rotering, eller deremot svarande afgifter, och alt
således utgörandet af ständig rotering för omförmälde hemman
icke kan ifrågakomma med mindre Kongl. Maj:t, gemensamt
med Rikets Ständer, finner desse hemman höra en
dylik tunga utgöra.
Hvad härefter vidkommer den rote-vaeance afgift, som, enligt hvad
af motionärerne uppgifvits, skall blifvit affordrad egarne lili utsockne frälse-hemman
i Halland för åren från och med 1835 till och med 1838; så
få Utskotten upplysa, att Kammar-Rättens Revision väl först anmärkt, att
af hemmanen ej utgått rolefrihets-beviilning för år 1834, samt rote-vacance-afgift
för åren 1835 och 1836, och ansett dessa afgifter böra af'hemmanen
utgå, men dock sedermera nedlagt sin talan, på den grund, att
denna jord icke förr än år i83i blifvit indelad lill rotar, och grund för
beräkningen af rote-vacance-afgiften således saknats, samt dessutom frågan ,
om denna jord skulle draga ordinarie rotering eller endast extra rotering,
skulle underställas Rikets Ständers pröfning, innan någon verkställighet i
ena eller andra fallet kunde ega rum: och har Kammar-Rätten, i Utslag
den 31 Mars 1840, låtit härvid bero»
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utshottens Utlåtande, JV:o 85. i3
I anseende härtill och, då Utskotten veterligen, role*vacance-afgift
ej blifvit fordrad för flere år, än som nu blifvit nämndt, anse Utskotten,
att hvad motionären anfört, i afseende härå, icke fordrar någon
åtgärd.
Stockholm den 19 November 1840.
N:o 85.
Ani. till Exp. Utsi. den 21 November, II. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af ålerremiss å Utskottens Betänkande
N:o 9, om bildande af undervisnings-anstalter
för Skeppsbyggeri samt anslag dertill.
Delta Betänkande har, vid föredragning hos Riks-Stånden, blifvit
bifallet af Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Uögvördiga Presle-Ståndet,
och af Bonde-Slåndet afslaget, men deremot ålerremilteradt af Yällofl.
Borgare-Ståndet, der åiskiliige anmärkningar blifvit deremot framställde.
Dessa anmärkningar innehålla hufvudsakligen: att en SkeppsbyggeriSkola
vore tillräcklig för vinnande af det åsyftade ändamålet, eller bildandet
af skicklige Skeppsbyggmästare, och alt ett större antal sådane, än som
uti en Skola lämpligen kunde erhålla sin bildning, hvarken vore af nöden
eller komme att inom landet erhålla tillräcklig sysselsättning; hvarföre ock
elevernes antal, som blifvit föreslaget till 25 uti hvarje af de tillstyrkte
Skeppsbyggeri-Skolorne, ansetts vara alltför stort; att vidare ersättningen
till de Varfs-egare, som åtogo sig inrättandet af ifrågavarande Skolor,
hvilken ersättning Utskotten föreslagit alt utgöra 66 R:dr Zi sk. B:co för
hvarje elev, vore alltför ringa, och att säkeiligen icke någon Varfs-egare
skulle vilja åtaga sig alt för denna ersättning underhålla elever, hvilka
icke skulle kunna med sitt arbete tillskynda Varfs-egaren någon serdeles
nytta; i anseende hvartill berörde ersättning föreslagits, böra utgöra 13:3
R:dr 16 sk. B:co för hvarje elev; att Utskotten icke bordt föreslå det
tillstyrkta anslagets utgående i 6 år, enär det icke vore lämpligt att bestämma
tiden derför, utöfver nästa inlräfTande Lagtima Riksdag, samt slut
-
14 Stafs- samt /liim. Besa.- och Ekoru-ZJt slottens Vt latande, J\7:o 8.5»
ligen, ;ill Utskotten ingått i förslag till reglementari-dta föreskrifter, hvilkas
iakttagande möjligen kumle i el t eller annat hänseende 1 ii r ga hinder i
vägen föi' Skeppsbyggeri-Skolornes iindnmAIsenIiga organiserande.
Hvad sålunda blifvit a niord t, hafva Utskotten gemensamt tagit i öfvervägande.
Frågan om vidtagandet af anstalter för Skeppsbyggeriets befrämjande
har hos 3:ne Riks-Slånd rönt den uppmärksamhet, som densamma
onekligen förtjenar, och endast, i afseende å de meddelade förslagen,
om sältet för dessa anstalters åvägabringande, hafva anmärkningar blifvit
gjorde.'
Vid besvarandet af dessa anmärkningar, få Utskotten först utlåta
sig öfver dem, sorn åsyfta den förändring i Utskottens förslag, att
endast ett Skeppsbyggeri-Institut måtte inrättas, i stället för tvänne, och
dervid redogöra för de grunder, som föranledt Utskottens förslag i detta
hänseende. Alt blist på ett tillräckligt anlal skicklige Skeppsbyggmästare
i Riket för närvarande förefinnes, torde ej kunna bestridas, och detta förhållande
är desto mera uppenbart, som, efter hvad Utskotten hafva sig
bekant, flere varfsegare i Riket måst begagna utländska Skeppsbyggmästare.
Skulle det än invändas, att från ett eller annat varf utgått vä! byggda
fartyg, så torde likväl deraf ej jäfvas det allmänt kända förhållande, alt
skeppsbyggnadskonsten i Sverige, åtminstone såvidt den rörer handelsflottan,
icke uppnått lika höjd, som i andra länder, och att bos de fleste
af de uti Piiket i sednare litter byggde fartyg, ej träffas samma fördelaktiga
eonslruction, som de utrikes byggda vanligen ega. För att tillskynda Riket
fördelen af ett tillräckligt antal skicklige Skeppsbyggmästare samt så
kallade Qvartersmän, hafva Utskotten ansett nödigt, att sådane anstalter
inrättas, der de i och för Skeppsbyggeriet erforderlige kunskaper stå att
inhemta. Hade Utskotten trott ett Skeppsbyggeri-Institut vara för ändamålet
tillräckligt, så hade Utskotten visserligen ej föreslagit flere, men Utskotten
kunde i denna fråga icke förbise alla de omständigheter, som talade
för inrättandet af arne sådane Institut. Härvid måste nemligen i
betraktande tagas, dels alt behofvet af skicklige Skeppsbyggmästare och
Qvartersmän är allmänt och ganska stort, samt dels att, i händelse endast
ett Institut inrättades, många skulle i afståndet hafva mött hinder för
detsammas besökande, hvaraf följden blifvit, att detta kommit att begagnas
till största delen endast af invånarne uti den del af Riket, der det
blifvit förlagdt, och dels slutligen alt de materialier, hvaraf skepp byggas,
äro olika i norra och södra clelarne af Sverige, enär dertill vanligen an
-
Stats- sami Allm. ti esc,- och Ekon.-UtskattensUtlåtande, IV: o So. n 5
vändes i (fe norra otterne funt, och i de södra ek. Af dessa anledningar
hafva Utskotten å de anmärkningar, sorn blifvit i förevarande hänseende
framställde, icke kunnat fästa det afseende, alt Utskotten af desamme blifvit
föranledde att frångå sitt härutinnan meddelade förslag.
Beträffande sedermera anmärkningen, alt ett större antal Skeppsbyggmästare,
än sorn uti ett Skeppsbyggeri-Inslilul lämpligen kunde bildas, hvarken
vore af nöden eller kom me att erhålla tillräcklig sysselsättning inom
landet; så ehuruväl del skulle slå öppet för hvarje elev, att i de föreslagne
Instituten inhemta alla de kunskaper, sorn en Skeppsbyggmästare
har af nöden, måste man likväl föreställa sig, att icke alla, sorn till elever
i Instituten intagas, ega den fallenhet för saken och de naturanlag,
som äro ett oundgängligt vilkor, för att i Skeppsbyggeri^ hinna någon
serdeles höjd; hvaraf föijer, ali icke alla, som egna sig åt detta yrke,
kunna vinna den fnllkomning deruti, som en skicklig Skeppsbyggmästare har af
nöden, utan stanna på en lägre punkt af skicklighet;
anse Utskotten derföre sig böra vidhålla sitt förra förslag,
att 2.5 elever antagas vid hvartdera Institutet.
Hvad härefter angår den föreslagna ersättningen af Staten till varfsegarne
för de elever, som de komma att emottaga, för att uti Skeppsbyggeriet
undervisas, hvilken ersättning Utskotten ansett böra utgå med 66 R:dr
3a sk. B:co för hvarje elev, så få Utskotten yttra den öfvertygelse, att,
om än icke dessa elever, vid början af sin lärotid, kunna tillskynda Varfsegnrne
någon nytta, de likväl , elier någon tids undervisning, blifva i stånd
alt, genom silt arbete, ersätta honom största delen af de för deras underhåll
erforderlige kostnader; och är det i betraktande häraf som Utskotten
anse förslaget äfven i denna del böra antagas.
Härefter och vidkommande anmärkningen, att Utskotten ej bordt
föreslå det för ändamålet tillstyrkta anslag för längre tid, än till nästa
lagtima Riksdag, så få Utskotten tillkännagifva, att Utskotten grundat förslaget
härom på sakkunnige mäns yttranden, att 6 års lid erfordrades för
genomgåendet af en utförlig cours uti skeppbyggeri-konsten; — och torde
berörde anmärkning desto heldre böra förfalla, som, utan denna bestämmelse,
någon säkerhet således ej vore att påräkna för det åsyftade ändamålets
vinnande, äfvensom det ej vore troligt, att derförutan någon varfsegare
skulle åtaga sig inrättandet af de föreslagne Instituten.
16 Stats- samt Allm. 13csv.~ och Eicon -Utskottens Utlåtande, Aho 86.
Af sådane anledningar och då Utskottens förra Betänkande blifvit
af aine Riks-Slånd bifallet, få Utskotten tillstyrka,
att de förslag, sorn Utskotten i samma Betänkande meddelat,
måtte af Rikets Ständer bifallas.
Serskildt få Utskotten, med anledning af gjorde erinringar, tillägga,
att de reglementariska föreskrifter, som blifvit i Utskottens förra Betänkande
tillstyrkte, icke skäligen kunna anses lägga hinder i vägen för Skeppsbyggeri-Skolornes
ändamålsenliga organisation; serdeles vid betraktande
deraf alt Utskotten tillika tillstyrkt, att Rikets Ständer måtte bos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes i öfrigt meddela
de föreskrifter och vidtaga de åtgärder, sorn Kongl. Maj:t kan i Nåder
finna vara lör Skeppsbyggeri-skoloi nes framgång tjenligast.
Stockholm den rp November 1840.
N:o 86.
Ani. till Exp.-Utsk. <lcn 11 November, 11. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af älerremiss å lietänkandet N:o
10, angående inrättandet af Navigations-Skolor, m. m.
Vid föredragning hos Riks-Stånden , har detla Betänkande blifvit
Högled. Ridderskapet och Adeln samt Högvördige Presle-Ståndet bifallet
och af Hedervärda Bonde-Ståndet afslaget, men deremot åter remitter ad t af
Vällofl. Borgare-Ståndet, der ålskillige anmärkningar emot Betänkandet
blifvit gjorda, innehållande hufvudsakligen: att Utskotten, då de loreslogo
de i Betänkandet omförmälde fem Navigalions-skolor , hvilkas ändamål skulle
vara egentligen att meddela de högre kunskapsgraderne uti navigationen,
och dertill hörande ämnen, förbisett behofvet äfven af lägre Skolor, der
sjömän kunde erhålla deras första bildning; alt dtl antal af Navigationsskolor,
som Utskotten tillstyrkt, vore alltför ringa, i förhållandet lill behofvet,
enär de, som bodde aflägset från dessa Skolor, skulle i afståndet
möta hinder för deras begagnande; att det derföre varit vida bättre, örn
Utskotten, i stället för endast fem Na vigalions-skolor, föreslagit En sådan
i hvarje vid sjökusten beläget Län, och tillstyrkt ett anslag af 5oo R:dr
B:co årligen till hvardera, eller ock åtminstone ett större antal än fem
Skolor,
Stats- samt Allm. Besi>.~ och Elcon.-TJtskotlens Utlåtande, IV:o 86. IJ
Skolor, så alt afslåndet emellan dessa ej Liefve så stort, som vid det nu
tillstyrkta förhållandet kommer att ega rum.
Derjemte har blifvit yrkadt: alt årliga anslag af 5oo R:dr B:co måtte
meddelas till inrättande af Navigations-skolor, dels i Wisby, på den grund,
att Gottland vore serdeles väl beläget för sjöfarts idkande; att de fartyg,
som årligen utgingo från Wisby, innehade vida större lästetal, ände, som
årligen ulginge från Malmö, der, sådant oaktadt, en Navigationsskola blifvit
föreslagen; samt att invånarne på Gottland höst och vår icke skulle
kunna begagna Navigations-skolan i Calmar, enär om hösten, sedan sjöfarten
slutat, äfvensom om våren, innan densamma börjades, communicationen
med fasta landet vanligen vore af is afbruten; dels i Carlshamn, till stöd
för hvilket förnyade förslag blifvit åberopade, ej mindre de skäl, som i
.motionen derom finnas yttrade, än ock den omständighet, att Carlshamn
i och för sitt Skolverk årligen delade 5oo R:dr; dels ock uti åtskillige andre
Rikets stapelstäder; hvarjemte man ansett, att, om endast fern Navigations-skolor
komme att inrättas, den, sorn blifvit föreslagen i Gefle, borde
förläggas till Sundsvall.
Dessutom har uti serskild, hos Vällofl. Borgare-Ståndet, efter föredragningen
af ofvannämnde Betänkande, väckt motion, som blifvit till StatsUtskottet
remitterad, Herr Christierson föreslagit, att ett årligt anslag af
5oo R:dr B:co måtte beviljas, till inrättande af en Na vigations-skola i Carlskrona,
hvilken ej allenast skulle vara af behofvet påkallad, utan äfven medföra
fördelaktigare resultat, än någor annorstädes i Riket.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, få Utskotten först
förklara, att ändamålet med de'föreslagne Navigations-skolorne icke är,
att derstädes skulle meddelas endast de kunskaper, som vanligen nu egas
af dem, som lill skeppare och styrmän antagas. 1 sådant fall hade visserligen
ett anslag af 5oo R:dr varit tillräckligt för hvarje sådan Skola; men
dessas verksamhet bade då blifvit alltför mycket inskränkt, och det ändamål,
som Utskotten med desamma åsyftat, eller bildandet af skicklige
skeppare och styrmän till handelsflottan tili en viss grad förfelats. Dea
allmänt öfverklagade hristen på verkligen skickligt befäl vid handelsflottan
hade ock då, efter Utskottens ölvertjrgelse, icke blifvit afhulpen, utan sjöfarten
hädanefter kommit att stå på enahanda punkt som nu. — Man bör
Bih, R. till St. Prof, 1840. 4 Sami. 2 A/d. 18 Haft et. 3
l8 Stats-samt Allm, Besv.- deli Bkon.AJt&kottens Utlåtande, N:o 86.
likväl besinna, att en skeppare eller en styrman, åt hvilken menniskors lif,
äfvensom egendom, ofta af högst betydligt värde, anförtros, har af nöden
icke allenast kunskap uti navigationen och dertill hörande ämnen, utan afven
en säker insigt i geographien, kännedom om andra länders språk, deras
produeter och varuhehol, deras Författningar rörande sjöväsendet
och seglationen, deras mätt, mål och vigt, m. m.;—i anseende hvartill det
också är af högsta vigt, alt de Navigations-skolor, som komma alt inrättas,
klifva så fullständige, att berörde kunskaper deruti kunna meddelas. Men
likaså säkert som det är, att framgången af all undervisning hufvudsakligen
beror på skickligheten och dugligheten hos de lärare, som densamma
meddela, lika visst är det ock, att personer, som innehafva den för läraren
i en Navigations-skola erforderliga skicklighet, icke skulle egna sig åt
detta kall, så framt de ej kunde påräkna sin utkomst deraf. Minskning
uti de föreslagne lönerne skulle otvifveluktigt orsaka, att skicklige lärare ej
stöde att erhålla, hvilket åter skulle halva till följd, alt ändamålet med
Skolorne förfelades.
Af sådane anledningar anse Utskotten sig böra vidhålla det förslag,
som Utskotten meddelat i afseende å beloppet af lönerne för de lärare,
som i de blifvande Navigations-skolornc anställas; viljande Utskotten härvid
tillika begagna tillfället att ej allenast fästa Rikets Ständers synnerliga
uppmärksamhet på den stora nytta och de betyrd 1 iga fördelar, som en utvidgad
sjöfart medförer för ett land, med Sveriges läge, samt på de tillfällen
till förtjenst och bergning, som den erbjuder åt en mängd af personer,
som eljest tilläfventyrs skulle sakna tillfälle till bergning, utan äfven
yttra sin öfvertygelse, alt de medel, som å navigalions-undervisningen
användas, skola i rikt mått eisättas al den nytta, densamma kommer att
medföra.
Enär de elemenlar-kunskaper, som äro nödige för sjömän, som ej tillböra
befälet i Handels-flottan, kunna inhemtas, dels uti Folk-skolorne, dels
uti Apologist-skolorne, hafva Utskotten
ansett sig icke böra tillstyrka inrättandet af sådane lägre Skolor
för sjömäns bildande, som blifvit föreslagne, samt hemställa,
af sådan anledning, att de derom gjorda framställningar icke
må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Beträffande antalet af Navigations-skolor, som Utskotten tillstyrkt,
och de förslag, som blifvit väckte derom, att sådane Skolor mätte inrättas
Slats- samt Allm. Bese.- och Elon.-Utskottens Utlåtande, N:o 86. 19
uli Carlshamn, Wisby, Sundsvall, Carlskrona och Hernösand, äfvensom lili
ålskdlige andre af Rikets stapelstäder; så få Utskotten tillkännagifva, att
Utskotten äfven nu icke förbisett nyttan af flere Navigations-skolor, än
dem Utskotten föreslagit, men alt Utskotten likväl ansett sig ej böra tillstyrka
flere dylike Skolor, af de anledningar, som i det afgifna Betänkandet
redan finnas omnämnde, öfvertygade, att ett färre antal fullständiga
Navigations-skolor skola åstadkomma en vida större nytta, än flere, som vore
ofullständiga, De förslag, som blifvit gjorde om beviljandet af smärre
anslag, till inrättandet af Navigations-skolor i några af nyssnämnde städer,
kunna Utskotten icke eller biträda, ty om med ett så ringa understöd,
som blifvit äskadt, dessa sednare Navigations-skolor inrättades, torde de
hvarken kunna uppfylla deras ändamål, eller vinna den fullständighet,
som för desamma är af nöden.
Vid valet af de städer, der Navigations-skolorne skulle komma att
inrättas, hafva Utskotten ej allenast tagit i betraktande de föreslagne städernes
såväl belägenhet, som handel och sjöfart; utan äfven ansett sig bora
fästa afseende vid det uti det återremitterade Betänkandet omförmälde
föislag, sorn af utsedde Commitlerade i ämnet afgifvits. Och
som Utskotten af de gjorda anmärkningarne icke hemtat skäl att frångå
sitt förut afgifna förslag, så få Utskotten tillstyrka:
alt de begärda ändringarne deruti icke eller må till någon
Rikets Sländers åtgärd föranleda.
Utskotten, hvilka sålunda funnit sig icke böra frångå sitt förra, af
tvenne Riks-Stånd redan gillade, Betänkande i ämnet, hemställa derföre,
alt de dervid föreslagne förändringar icke mätte bifallas.
Stockholm den 19 November i8/;o.
Häremot reserverade sig Herr Prosten Gumcelius, samt Herr Foenander,
hvilken anförde:
”Emot de förenade Utskottens vägran att tillstyrka de, såsom bidrag
till lägre Navigations-skolors inrättande och underhåll i Wisby och
Carlshamn, begärde R:dr 5oo Banco för hvartdera stället, får jag anmäla
min reservation. Ön Gottlands läge, som gör det omöjligt för Öns matroser
att under vintertiden, den enda, som de till inhemtande af den theoretiska
delen af kunskap i yrket kunna au vända, besöka Navigations-skolorna
på fasta landet, talar redan tillräckligt för bifall till motionärens framställning.
20 Stats- sam! Allm. lies v.- och Ekon.-Utslcottens Utlåtande, JV:o 86.
Hvad Carlshamn beträffar, tar jag mig friheten upprepa hvad jag
såväl inom Borgare-Ståndet, som i de förenade Utskottens plenum anfört,
såsom stöd för min motion, i den förhoppning, att detsamma af de respective
Riks-Stånden icke skall helt och hållet förbises elier lemnäs utan allt
afseende.
Med en hamn, som sist lägger sig och först är öppen af alla hamnar
på Rikets Östra kust, eger Carlshamn en Handelsflotta, som i lästetal
läflar med och öfverstiger de flesta Stapelstäders, och hvars segling, långt
ifrån att inskränka sig inom Östersjön, sträcker sig till Norra Amerika och
Brasilien, och i vanlig ordning till Medelhafvet. Den eger ett skeppsvarf,
från hvars staplar åi ligen flere nybyggen löpa. Invånarne i dess gran
skap
söka hufvudsakligen sitt uppehälle på sjön, och deras fallenhet för
sjömannayrket är allmänt vitsordad. Carlshamns Borgerskap har med egna
medel i flera år arbetat på en quai-anläggning, sorn för hamnen ansetts
behöflig; det har reserverat en fond, som, om den lemnäs orubbad , snart
anses tillräcklig till inköp af en muddrings-anstalt med ångkraft; det har
vidtagit flere åtgärder till sjöfartens upphjelpande, hvaribland må nämnas,
bildandet af en undervisnings-anstalt i navigations-läran för obemedlade
sjömän. Men det har hittills af Staten icke åtnjutit det ringaste understöd;
det har icke velat falla det allmänna lill last. Så har staden, genom
enskildes bidrag, inrättat ett eli nisk t Institut, med 8 sjuksängar,,
hvars nytta, icke blott för staden, utan äfven för den omkringliggande
nejden, erkännes. Jag vill icke tala om de municipala förljenster stadens
innevånare ådagalagt, genom stiftandet af en Sparbank, genom uppbyggandet
af rymliga Fattighus och Hospital, genom inrättandet af en Laneasterskola,
der lärarena af staden aflönas, genom underhållandet af en, af enskild
person stiftad, Flick-skola, o. s. v.; jag vill blott tillägga, att staden
intill år 181g, på några få Riksdaler nära, ensam aflönat sina Skol-lärare,
oeh att dessa af staden bestridde löner vid den allmänna regleringen af Elern
enta r-Lä rov er. k ens Interims-Stat togos i beräkning, så att Carlshamn ännu
i detta ögonblick årligen betalar: till Rector • . . B:co R:dr 203: 16. —
„ Förste Collega „ „ i5o.: — —
,, Andre d:o „ „ i 16: 32 —
Tillsammans B:co R:dr 5oo: — —
hvilka ov^gerSigen bordt, i likhet med hvad för Rikets öfrige ElementarLäroverk
eger rum, ur StaU-Cassan utgå, samt dessutom R'dr 3oo Banco
årligen
Stats- samt Allm. Besv.- och Elon.-Utslottens Utlåtande, N:o 86. 21
årligen såsom frivillig löneförhöjning till nuvarande Rectorn; hvarjemte
staden underhåller och nyligen reparerat Skolhuset, utan att dertill anlita
Stiftets Eyggnads-Cassa.
Det är såsom en slags ersättning för dessa uppoffringar, som jag hegart
det ifrågavarande anslaget, icke för att komma stadens invånare till
godo, ulan för att utvidga och göra mera ändamålsenlig den redan grundlagda
Na vigations-skolan, hvars verkningar skola sprida sig hufvudsakligen
till den kringliggande kuster.s fattigare innebyggare, samt hvars önskvärdhet
ortens Representanter af Bonde-Ståndet vitsordat; och jag har icke öfvergifvit
allt hopp, att Rikets Ständer skola behjerta denna, på ett så rings
Stals-anslag beroende, angelägenhet”.
Sih. tilt *■ St. Prat. 18å«- t Samt. 2 Jtfd. IS Käft,
4
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktrjckerietj iS4o.
Stafs- samt Allm. Besv.- och Elon.-Utslcotter.s Betänkande, N:o 87. 1
N:o 87.
Ant. till Exp.-Utsk. den 21 November, kl. 6 e. m.
Betänkande om beskattningen å Stångjernstillverkningen
i Riket,
I sammanhang med den af Pukets Ständer vid senaste Riksdagen,
genom Skrifvelse den 21 Februari iSaö, hos Kongl. Majit gjorde underdåniga
framställning om ändringar af Författningarne, rörande Bergs- och
Jernhandteringen i Riket, ledande till en friare tackjernshandel och smides-tillverkning,
och afskalFande af flere onyttiga band, hvilka voro hinderlige
för jernhandteringens utveckling och ändamålsenliga bedrifvande i
stort, hafva Rikets Ständer anmält sin åsigt, alt någon fullständig reglering
af smidesrätten icke med framgång kunde verkställas, så vida ej en jemnare
fördelning af smidesskalten tillika beredes, samt de vid vissa verk för
en del af smidet, utan tillräcklig controll, utgående högst betungande
recognilions-afgifterne afskaffas; och hafva Rikets Ständer fästat Kongl.
Maj:ts Nådiga uppmärksamhet derå, att likasom, å den ena sidan, någon
minskning af Kronans då varande intrader på det hela af jernhaudterfngen,
icke genom den fria smidesrättens införande, borde uppstå, det, å den
andra, icke vore Rikets Ständers afsigt att ålägga lillverkarne någon ny
eller ökad beskattning i annor väg eller proportion, än som vore oskiljaktig
från ett ökadt smidesbelopp, lill erhållande af frihet inom verkstaden,
och hvaraf det fria åtagandet vore hvarje smidestillverkarre öppet lemnadt;
äfvensom Rikets Ständer anhållit, att hvad af Kongl. Maj:t, på dessa grunder,
blefve, rörande beskattningen, i Nåder föreskrifvet, måtte, utan hinder
för dess tillämpning under tiden, Rikets derefter sammanträdande Ständer
till pröfning föreläggas.
I anledning häraf har Kong1. Maj:t, genom Skrifvelse till Rikets
Ständer den 4 nästl. April, i Nåder täckts meddela hvad åtgärder och
Författningar, som blifvit vidtagna å det syftemål, som Rikets Ständer i
underdånighet anmält, och serskildt i afseende på beskattningen, att, i
sammanhang med åtskilliga föreskrifter om jernhandteringen, är, genom
Kongl. Kungörelsen den 26 Octboer 1838» förordnad!, dels om upphörande
af den så kallade recognitions-afgiften, dels alt för nya verk eller til 1 -  ökadt smide vid redan inrättade, hammarskatten tills vidare , och intilldess
Bih. till R. St. Prot. 1840. 4 Sami. 2 Jfd, 10 Häftet, 1
a Stats- sam/. Allm. Besu.- och Ehon.-Utskottens Betänkande, IV:o 87.
annorlunda stadgadt varder, erlägges med 1* Skepp, för 100, i stället
för 2 Skepp., som alltsedan år i8o3, vid beviljandet »f nya smiden, blifvit
bestämdt; och innehåller denna Nådiga Skrifvelse slutligen, alt Kongl,
Maj:t förväntar att af Rikets Ständer få inhemta, hvad de för deras del
anse ytterligare böra i detta ämne tillgöra.?.
Jemte denna Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, äro till Utskotten remitterade
motioner, som blifvit väckte inom Ridder'skåpet och Adeln af
Herr Lagerhjelm, Per, dels om oinskränkt vågföringsrätt för de härdar,
hvilka, utan beräkning af den tillökning, hvartill Kongl. Kungörelsen den
26 October 1838 berättigar, äro privilegierade för 4^0 Skepp, inom, och
4oo Skepp, utom Bergslag, dels om nedsättning af den hammarskatt, som
nu utgår med 2 Skepp, per roo, ti IT Skepp., samt inom Borgare-Stån
det
af Herr de Mård, sorn, innan Rikets Ständer emottagit Kongl. Majrts
ofvanberörde Nådiga Skrifvelse, och under afbidan af den Kongl. Majrts
Nådiga Proposition i ämnet, som då ansågs vara att förvänta, framställt
till Rikets Ständers grundlagsenliga behandling Bergs-Collegii afgifne, och i
Kongl. Kungörelsen den 28 October 1838 åberopade underdåniga förslag
till ny Föiordning om stång jei nssmidet och jern för'ädlingen i Riket; hvarmed
motionären sedermera förklarat sig egentligen åsyfta förändring af
beskattningen å stångjernsverken. Härom innehåller nyssnämnde förslag,
att, för nya stångjernshamrar, som hädanefter privilegieras, skulle, för
hvarje tillåten härd, en viss ständig grundskatt, utan afseende på Skeppundtalet
af det ena eller andra årets tillverkning, till Kongl. Maj-.t och Kronan
årligen utgöras, lill här nedan bestämde belopp, nemligen:
För stångjernshärd, belägen inom de såsom egentliga Tack jerns-bergsfag
ansedda Yester-bergslagen inom Stora Kopparbergs Län, Norbergs
Bergslag inom Westmanländs Län, Philipstads Östra, Vestra och Norra
Bergslag inom Wermlands Län, äfvensom Nora, Lindes, Ramsbergs,
Nya Kopparbergs, Grythytte, Hjulsjö, Helleforss, Lekebergs och Carlskoga
Bergslag inom Örebro Län 8 Skepp.
För härd inom Westmanlands, Örebro, Wermlands och Stora Kopparbergs
Län, med undantag af dervarande Tack
nedan uppgifne orter inom de två sistnämnde Länen . . . . 7 Skepp».
För härd inom Ofvan- och Nedan-SiIjåns fögderier, samt Lima och Mal
ugn
s socknar af Stora Kopparbergs Län, Öfra Elfdals, Öfra och Nedra
Fry k dals, Nordmarks och Jösse Härader af Wermlands Län, äfvensom
Stats- samt Allm, Besa.- och Ekon.-Utsköttens Betänkande, N:o 8/. 3
inom alla öfrige bär ofVan icke omnämnde Län och orter. , 6| Skepp.;
dock ali denna skatt för hardar, dervid .vallon-smide idkas, eller det i
härd beredda jernkis uliäckning åstad korn mes medelst valsverk i stallet
för hammaré, skulle förökas med 4 Skepp, af hvarje härd utöfver det här
ofvan utsatta beloppet; och skulle skatteu beräknas lika lör smält-härd oell
räck-härd; men för den händelse, att den af Kongl. ColIrgium sålunda föreslagna
classificationen af otterne skulle lemnäs utan afseende, och det
finnas lämpligare, att en i allmänhet lika härdskatt för hel fria härdar
bestämmes, har Bergs-Collegium hemställt, att härdskatten borde, med afdrag
för frälserätt, der sådan (innes, utsättas till 71 Skepp., hvilket belopp
syntes blifva destomera skäligt och rättvist, som en sådan skatt, ef
ter en för året beräknad medel-tillverkning af 5oo Skepp, smide å hvarje
härd, i det närmaste skulle motsvara medium af de hain marskatts- och
recognilious-utsky Ider, hvilka hittills belastat stångjerns-smidet i det hela,
fastän desamma, i synnerhet under den senare tiden, på ett högst ojernnt sätt
varit å tillverkningen fördelade. Ifrån denna allmänna beskattningsgrund
kunde dock, efter Collegii tanka, ett serskildt undantag göras, bestående
deri, att, till uppmuntringar af smides-anläggningar, företrädesvis i aflägsna
skogsbygder, hvarest näringslilUällen för invånurne nu saknas, härdskatten,
i stället för 7~ Skepp., nedsattes tili endast 6 Skepp, å hvarje
härd för Vester- och (Norrbottens samt Jemtlands Län, äfvensom för de
mindre bebodda trakter af Stora Kopparbergs, Wermlands, Vester-Norrlands
och Gefleborgs Län, hvarest nya smides-anläggningar hädanefter
ifråga korn ina.
Den äldsta ännu gällande bestämmelsen om beskattningen af stångjerns-ti
11verkningen innefattas i Kongl. Brefvet lill Bergs-Collegium den 2
Januari i6y6. Derigenom är hammarskatten fastställd till t procent af
det tillåtna årssmidet, och till detta belopp har den utgått och utgår ännu
för stångjerns- och ämnes-bamrar, sorn blifvit privilegierade före år
i8o3; dock så, att, vid så kallade fiälsehamrar, må, för hvarje 100Skepp,
af det privilegierade och beskattade smidet, tillverkas i5 Skepp., med befrielse
från hammarskatt, enligt Kongl. Brefvet den 2 Augusti 1731, sorn
tillika innehåller, att denna frihet till öfversmide, ulan vidare hammarskatt,
icke är personell, eller endast rörande dem, af Ridderskapet och
Alein, som ega frälsehammar, utan följer naturen af sjelfva grunden och
egendomen, så att, i hvilkens hand en frälsehainmare är, egaren dertill
af samma förmon h r sig att hugna. Då, genom Kongl. Förordningen den
4 Stats- samt hällni. Besv.- oc7i Elon.-Ulslottens Betänkande, IV:o Sy.
i5 Juni i8o3, smidesfrihelen utvidgades, stadgades tillika, att för hävdar
och hamrar, sona derefter fingo anläggas, skulle till Kongl. Mnj:l och Kronan
erläggas dubbel hammarskatt, eller 2 Skepp, lör hvarje 100 Skepp.,
utan att någon så kallad frälse-frihet finge derå beräknas, samt alt, folden
tillökning af smidet, som vid redan inrättade härdar och hamrar blefve
tillåten, skulle betalas till Kronan i recognition för hvarje Skepp., ifrån
3a sk. lill och med 1 R:dr, efter omständigheterne; dock borde, enligt
Kongl. Brefvet den 11 Januari i8o5, äfven för det så kallade recognilionssmidet,
erläggas dubbel hammarskatt, hvilken likväl, uträknad efter den
årliga Taxan å hammarskalts-jernet, skulle gå i afräkning på recognilionsafgilten.
Denna recognilions-afgifi har numera, på sii tt ofvan är förmäldt,
blifvit upphäfven genom Kongl. Kungörelsen den 26 October i838, derigenom
också hammarskatten för nya verk eller för tillökad t smide vid de äldre,
är bestämd till 1 J Skepp, af 100 Skepp:s tillåten tillverkning.
För det intill nästlidne års slut privilegierade smidesbeloppet 896,280
Skepp., tillämpas de olika beskattningsgrunderne sålunda, att
17.3S8 S%£. äro under frälserätt befriade från all beskattning
för 322,770 „ erlägges enkel hammarskatt, 1 proc., 3,227 S%. 14 LZL —
,, i65,i4o ,, — dubbel hammarskatt, 2 proc., 3,3o2 ,, 16 „ —
„ 90,982 „ — ii proc 1,363 „ 4 >- 12 &
596,280 SU. 7,893 SU. \\ LU. 12 H.
Denna skiljagtighet i beskattningen lärer icke kunna anses annorlunda
än såsom godtycklig eller tillfällig, emedan den är helt och hållet beroende
al de olika lider, då smidesrätten blifvit medgifven, och de skattebestämmelser,
man vid hvarje period funnit för godt att stadga såsom vilkor
för detta medgifvande. Man har till rättfärdigande deraf hört åberopas,
att Bruksegarne frivilligt iklädt sig dessa vilkor; men deremot torde
knappast en gång behöfva erinras, huru föga åtagandet kan anses hafva
varit fritt, då en vägran varit förenad med påföljden alt utestängas från
näringens utöfvande. Bergs-Collegii förslag om classification af tillvei kningsorterne
åsyftar deremot en mera rättsenlig skatteberäkning, underdel» antagna
förutsättningen, att tillverkningen gifver större vinst, i mon af den
närmare tillgången å tackjern eller jernmalm; men detta förhållande inträffar
ingalunda så allmänt, att det synes kunna antagas såsom grund fölbeskattningen.
De, till följd af kol-åtgången för tackjernsblåsningen, stegrade
kolprisen inom Bergslagen, de inom dessa orter vanligen högre pri
-
Stais- samt Allm. Bes v.- och Bkon.-Utskottens Betänkande, JS:o 87. 5
sen å födoämnen , serdeles spanmål, och de ofta långväga och besvärliga
transporterne af stångjernet från Bruken lill vågarne utgöra olägenheter,
sorn merendels äro förenade med fördelen af den närmare tillgången
å tackjern eller jernmalm, och ofta fullt motsvara denna fördel, eller till
och med öfverväga den. Å den andra sidan heror svårigheten af tackjernseller
malmlransporterne ingalunda helt och hållet af Bergslagens aflägsenhet
från Bruken, utan mera af de tillfällen, som localen erbjuder att verkställa
dessa transporter sjöledes. Dessutom, om man också, detta allt oaktadt,
kunde medgifva den af Bergs-Collegium antagna skillnaden emellan
fördelen af rörelsen inom olika orter, vore det icke möljligt att för hvarje
district uppdraga gränsorne med den grannlagenhet, att en disliictvis bestämd
beskattning kunde blifva fullkomligt rättvis.
Utskotten anse således den af Bergs-Collegium föreslagne classificalionen
af lillverkningsorterne icke leda tili någon öfverensstämmelse med den
för beskattning i allmänhet gällande grundsatsen: att samtlige skattdragande
böra, uti skalternes utgörande, deltaga i ett afmätt förhållande till den
relativa inkomst, de hvar för sig kunna påräkna af den egendom eller handtering
och rörelse, som utgör beskattningens föremål. Denna grundsats
kan icke med fullkomlig grannlagenhet tillämpas på Bruksrörelsen annorlunda,
än genom uppskattning af hvarje verk serskildt, och denna uppskattning
måste äfven ske ärligen, emedan tillverkningen sällan kan vara
lika stor alla år, och dessutom vinsten icke kan beräknas ensamt efter tillverkningens
belopp, utan väsendtligen beror af de för yrket mer eller
mindre gynnsamma förhållanden, som merendels årligen omvexla. Sådant
iagttages genom den årliga taxeringen till allmän bevillning, och
derigenom jernnäs de missförhållanden, som vid en grundskatts bestämmelse
aldrig kunna helt och hållet undvikas. Hvad grundskatten beträffar,
måste hufvudsakligen tillses, att den må motsvara det belopp, hvartill den
bland Statens ordinarie inkomster är beräknad, och deremot icke bestämmas
högre, än som för detta ändamål oundvikligen erfordras, då en på
förhand bestämd hög beskattning alltid mäste verka menligt på yrkets förkofran,
och svårigheten att, genom den årliga bevillningen, jemna oiikheterne,
blifver större i samma mon, som den stående skatten är hög.
Utskotten anse denna beskattning böra utgå genom en viss andel af tillverkningen,
i enlighet med hvad hittills varit iagttaget; man inser icke
något skäl att bestämma andelen olika för serskildta Bruk, på sätt, som
hittills skett. Icke en gång de olika tillverkningsmethoderna kunna der
-
6 Stats- samt sill ni Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, lV:o 87
▼ ifl tåg,is i beräkning, da den större eller mindre fördelen deraf icke med
säkerhet kan pa förhand bedömas, och denna fordel således lämpligast bör
utgöra föremål lör Bevillnings-taxeringen, då den högre beskattningen icke
kommer i fråga vidare, än i den mon, vinsten är gifven. Om deremot
grundskatten lämpas efter lillverkstnelhoden, skulle tilläfventyrs mången
afhallas från bemödandet 0111 förbättringar af farhåga for den genom
skatten ökade förlusten, i händelse försöket misslyckades.
J
Då nu, för alla Bruk, som äro privilegierade före Ar i8o3, hamma
irska 11 en är bestämd lill endast en procent af tillverkningen, och en
stegring för dessa Bruk skulle leda lill rubbning af de för dem meddeldU
privilegierne, tro sig Utskotten redan deri finna en anledning, att hammarskalten
i allmänhet bör inskränkas till det sålunda bestämda beloppet,
då den af rättvisan påkallade iikheteu i beskattningen icke derförutan kan
åstadkommas. Efter en sådan beräkning, skulle hammarskalten för redan
beviljadt smide, med afdrag för frälsefriheten, uppgå till nära 5,789 Skepp,,
och således, då denna inkomst för närvarande är i Statsregleringen beräknad
till 6,000 Skepp., icke fullt motsvara det erforderlige beloppet; men
det är icke något tvifvel, att ju den verkliga tillverkningen betydligt öfverstigit,
livall här är beräknadt lill beskattning, då, lill följd af hittills gällande
lagstiftning om smidesi allen, sällan annat smide kommit i fråga alt
beskattas, än det, sorn blifvit vågfördt och exporteradt, så alt man föga
torde misstaga sig, om man anser, att åtminstone största delen af det inom
Riket förbrukade stångjärnet varit skallhult. Efter den frihet för lill verkningen,
som till en del redan är medgifven, och än ytterligare torde vara
alt förvänta, i anledning af det derom till Rikets Ständer framställda serskildta
förslag, lärer det sällan komma i fråga, alt tillverkningen undanhålles
från beskattning, och om tillverkningsuppgifterne underkastas granskning
af hvarje orts Taxerings-Comitee, kan derå beredas en controll,
som åtminstone är tillräcklig att förekomma underslef af någon betydande
inverkan på beskattningens belopp. Under sådan förutsättning, våga Utskotten
antaga, såsom fullkomligt säkert, alL redan af de vid befintlige
Bruken skall, efter den ifrågavarande beräkningen, i hammarskatt ingå ett
belopp, som fullt motsvarar och troligen öfverstiger, hvad i Stats-Regleringen
är påräknadt, och i en foga aflägsen framtid torde en betydligt ökad
inkomst vara att förvänta, i den mon rörelsen utvidgas, till följd af deråt
gifven vidsträcktare frihet.
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon -Utskottens Betänkande, JV:o 87. 7
Ehuru Utskotten, enligt hvad redan är yllradt, icke kunna instämma
i Bt-rgs-Collegii förslag, att hammarskatten bestämmes lill visst ständigt
belopp för hvarje härd, ulan afseende på Skeppundlalet af det ena
eller andra årets tillverkning, anse Utskotten det Elliva nödvändigt, alt,
då beskattningen har egenskap af grundskatt, ett visst minimibelopp besia
ur mes för alt gifva nödig säkerhet åt beräkningen af Statens ordinarie
inkomster; och under den förutsättningen, att, vid hvarje härd, bör kunna
afverka* minst 4°° Skepp., savilia verket skall dr ifvås med någon fördel,
anse Utskotten, att berörde bestämmelse bör derefter lämpas; dock att,
för de Bruk, som redan äro privilegierade för inskränktare smide, pri vi—
lcgii-beloppet rrå gälla såsom grund för minimibeskalLningen, såvida Brukets
egare vill fortfarande underkasta sig inskränkningen af smidesfriheten.
På grund af hvad sålunda är anfördt, få Utskollen föreslå:
1:0 att barnmarskalten utgöres med en viss andel af den årliga tillverkningen,
utan afseende å lillverknings-ot ten och de olika methoder,
sorn begagnas; dock ali Bruk, med frälse-frihet, tillgodonjuta hittills fastsläldt
afdrag och att den tillverkning, som åstad korum es, med begagnande
af undersnride, hvarföre hammarskatt, enligt hittills gällande Författningar,
är erlagd, icke vidare med sådan skatt belägges;
2:0 att skalte-andelen bestämmes lill En procent af tillverkningen, och
utgöres med minst Fyra Skepp, för hvarje härd, utom förde verk, hvilka
redan äro privilegierade för mindre smide än 4oo Skepp, per härd, der
miuimi-heskaltningen bestämmes till En procent af pri v i I eg i i-be loppet,
gå vida Brukets egare vill underkasta sig hittills gällande inskränkning af
smides-friheten;
3:o att, till rättelse för beräkningen af skatten, skall hvarje Bruksegare
årligen inom den i December, lill vederbörande uppbördsman aflemna
skriftlig uppgift å det då tilländalupne smidesårels tillverkning, bestyrkt
af uppbördsmannen vid vågen, i afseende på det belopp, sorn ärvågfördt;
4=o att hammarskallen, beräknad efter dessa uppgifter, vid vanlig lid
erlägges, hvarefter uppgifter ne af uppbördsmannen aflemnas till påföljande
årets Bevillnings-Taxerings-Comile’ för orten, som Bruken tillböra, för
att granskas, och om Taxeriugs-Comitée dervid finner anledning lill tvifvelsmål
om riktighet, må det ankomma på Comiieen att infordra Bruksboekerne,
för att uppgifterna dermed jemföra, äfvensom Brukets egare eller
föi vadare skall åligga att, på Comitéens anfordran, böckernes riktighet med
8 Stats- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 87.
cd bekräfta. Om det härvid upplyses, att tillverkningen har varit större
än den först lemuade uppgiften innehåller, beräknas och utgöres dubbel
algift för öfverskotlet efter fastställde grunder, hvilken afgift genast bör erläggas
och serskildt behörigen redovisas. I alla fall böra uppgifterna förses
med bevis öfver den ai Taxerings-Comileen anställda granskningen, och
sålunda bestyrkte bifogas räkenskaperne. Stockholm den 19 November 1840.
R eservationer.
Af Ilerr von Troil, som reserverade sig mot Utskottens beslut om
frälsefrihetens bibehållande för smide.
Af Herr Biskop Hedren: ’’Emot den af Utskottet föreslagna conlroll
reserverar jag mig i så målto, alt jag anser edgång, till laxerings-uppgittei
nas bestyrkande, der heder, ordentlighet och samvete ega rum, öfverflödig,
och, der dessa egenskaper saknas, fruktlös och förderflig, helst detta
bevisnings-sätt alltför mycket i våra samhälls-angelägenheler finnes bruk
a-d t eller snarare missbrukadt. Motbjudande förefaller mig äfven aLt
ålägga skattskyldig förbindelser alt, för allmän Comité, uppvisa sina serskilda
räkenskaper, endast på grund af Comitéens, måhända af lösligt godtycke
eller någon gång af ännu lägre motiv beroende reqvisition, i syrineihet
da sådant icke finnes lör öfriga dylika Lili fallen föreskrifvet.
Efter min öfvertygelse, skulle berörde conlroll vara tillräckligen tryggad
med föreskriften för skallskyldig att meddela noggrann uppgift öfver
ås s—ti i 1 verkningen, samt för Gomiteen att, med ledning af samina uppgift
eller af annorlunda inherntad kännedom, påföra afgift i förhållande dertill,
hvaröfver skattskyldig måtte ega frihet alt, med uppvisande af sina
räkenskaper, och deraf herntad bevisning, i laga ordning anföra besvär.”
Af Herr Moberg'. ”Med gillande af de sammansatte Utskottens princip,
alt all stang jerns-lill verkning bör skatta lika i procent af tillverkningen,
kan jag dock icke förena mig i den grundsats, alt det är med rättvisa förenligt
att, på sätt nu skett, enskildt befria eller nedsältta skatten för en
del stångjerns-lillverkare, utan alt den befriade bl ifver skyldig lill någon ersättning,
hvilket förhållande gör, att nedsättning blifver en present åt
den nuvarande Bruksegaren, sorn vid inköpet uti lägre köpesumma haft
ersättning för den högre skatten.”
Häri
Stats- saint Allm. Besa.- och Elon.-Utsl-ottens Utlåtande, N:o 88. j)
Häri förenade sig Herr Prosten Afzelius.
Af Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län: ”Emot Höglofl. Stal soch
Ekonomi-Utskottens p 111 va 11 tels beslut, i Betänkandet JN ;o 87 , i den
punkt, som bela miner nedsättning från Två procent till En, i beskattning för
de Jernverk, sorn äro privilegierade efter ar i8o3, får jag mig reservera,
på den grund , att ingalunda Jernverket! äro de, som i första rummet
böra erhålla nedsättning i sina grundskatter, förr iin den af alla erkända
sanningen, alt jorden, nemligen den, sorn är af krono-skatte-natur, till
nedsättning af grundskatt, bör först förekomma såsom hårdast beskattad,
och för det andra, begär man en orättvisa emot de äldre Jernverken,
i synnerhet de, som hafva sig påförd t skatt för räslsmide, och nu, elter
Utskottens Betänkande, skola komma alt skatta dubbelt för samma smide,
då de åläggas, att betala 1 procent af allt jern, som utsmides vid Bruket,
efter livad bok innehåller, öfver den årliga tillverkningen.”
Med hvilken senare sig förenade Johan Andersson , Peter Persson
samt Anders Nilsson.
N:o 88.
Anie. till Exp. Utsk. den 21 November, kl. G e. m.
Utlåtande, ifråga om vissa förmoners beviljande för
invånarne inom Wester- och Norrbottens Lein.
Hedervärda Bonde-Ståndet har lill Utskottens gemensamma handläggning
remitterat en af Riksdags-fullmägligen Anders Nordmark från
Westerbottens Län väckt motion, deruti anföres, hurusom de norra orlernes
invånare 1 allmänhet ofta äro, 1 anseende till inträffande missväxter,
utsatte för en stor nöd. Bidrag såväl af Staten som enskilde, hade visserligen
blifvit, till afhjelpande deraf, lid efter annan, lemnade, men sådant
hade dock icke i betydlig mon kunnat minska den ofta återkommande
nöden, enär arbetsförijenst för en del af invånarne saknades, och de stundom
voro alldeles urslåndsalte att förtjena ens det nödvändigaste lill sitt
underhåll.
Till förbättrande af belägenheten för invånarne i Norr-och Westerbottens
Län, hvilka forellädesvis skola vara i behof af understöd och nya
Bi/,, till R. St. Prot. 1840. 4 Sami. 2 Afd. 19 Ilaft. 2
lo Stats- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Ulskoltens Utlåtande, N:o 88.
utvägar till bergning, har motionären ansett handelns och sjöfartens npplijelpande
i dessa orter vara synnerligen bidragande, och motionären har
derföre föreslagit:
i:o att den år 1835, på 5 års tid, för Norr- och Westerbottens Län
medgifna befrielse från export-tull och skepps-umgalder måtte utsträckas
till ytterligare 5 år;
2:0 alt alla för skepps-utrustning nödige inventarier och effecter mätte
få tullfritt införas;
3:o att Skeppare, boende på landet, hädanefter kunde befrias från
skyldigheten att taga burskap i stad, helst han ej med staden hade något
att skaffa, och att oexaminerad landt-skeppare således mätte ega rätt att
segla till alla hamnar inom östersjön och Ka t tega t;
4-'o att förhyrning af manskap till fartyg från landsorten mätte, till
undvikande af ett alldeles ändamålslöst uppehåll, få ske antingen lius närmaste
Kronobetjent, eller helst hos närmaste Tullbevaknings-station hvilket
senare tycktes vara så mycket mera billigt» sorn ”Tullen”' vore den enda
Auctoritet, hvilken egentligen hade att conlrolfera skeppsfarten,-
5:o att de redan öfver 100 år öfverklagade så kallade fribrefven, för
å utrikes ort gående fartyg , mätte afskaffas, såsom, öfverflöd ige, och blott
ledande till besvär, uppehåll och kostnad för sjöfarande; och
6:0 att, så framt andre Provincer, efter redan gjorde motioner, hugnades
med Statsbidrag till de inre communicationernes förbättring, m. m,,
Westerbottens Län äfven måtte deraf blifva delagtigt.
Hvad sålunda blifvit anfördt, hafva Utskotten tagit i öfvervägande;
och hvad beträffar det i esta punkten omförmälde förslag, så få Utskotten
upplysa, att Kongl. Majit» genom Nådig Kungörelse af deri g Maj 1835,
medgiivit dels befrielse från utförseltull och skeppsumgälder för alla produeter,
med undanlag af jern och koppar, som under loppet af åren 1835
och i83S directe från hamnar inom Norrbottens och Westerbottens Län
till utrikes orter utföras med Svenska eller utländska fartyg, och dels enahanda
befrielse vid varu-utförsel från nämnde Län för alla fartyg, sorn
inom 1838 års slut derstädes byggas för Svensk eller utländsk rökning,
att lillgodonjutas under 5 år ifrån första utgåendet.
Det uti denna punkt framställda förslag åsyftar, så vidt Utskotten
kunnat uppfatta» att den befrielse för utförsel-tull och skeppsumgällder,
Stats- samt Allni. Best’.- och Ekon.-Utslcottens Utlåtande, JV:o 83. 11
sorn för de inom 1838 års slut i Norr- och Westerbottens Län byggde
fartyg varit medgifven under 5 år ifrån första utgåendet, mätte utsträckas
äfven till sådane fartyg, som, efter samma lids förlopp, blifvit inom nämnde
Län byggde.
I anseende till de inom dessa Län ofta inträffande missväxtår, finna
Utskotten det vara angeläget, att genom serskilda åtgärder underlätta handeln
med desse orters ymniga tillgångar af skogseflecterj och alt uppmuntra
invånarne att, medelst skeppsbyggeri, sjöfart och handel, bereda sig
nya utvägar till en bergning, som, i anseende lill climalets hårdhet och
ombyllighet, icke kan med säkerhet af åkerbruket påräknas; och få Utskotten
af denna anledning tillstyrka:
att Rikets Stander måtte hos Kongl. l\Iaj:t i underdånighet
anhålla, att en lika frihet från utförsel-tull och skepps-umgälder,
som blifvit beviljad för de Norr- och Westerbottens
Län inora 1838 års slut byggda fartyg, måtte medgifva»
äfven för dem, som efter berörde tid och intill slutet af år
i843, blifvit eller blifva inom dessa tvänne Län byggde, för
de första 5 åren efter dessa fartygs utgående; dock alt restitution
af redan erlagde Tull-afgifter och skepps-umgalder
härvid icke bör ifrågakomma.
Hvad dernäst vidkommer frågan, att alla för skepps utrustning nödige
inventarier och effecter mätte få lill nämnde Län tullfritt införas; sä,
enär skeppsbyggeriet utgör ett yrke, som idkas i de fleste delar af Riket,
och Utskotten icke anse billigt, att visse Län njuta, framför de andre, det
företräde af tullfrihet vid sådane inventariers oell effecters införande, som
af motionären blifvit yrkadt, så få Utskotten tillstyrka,
att frågan härom måtte förfalla.
Angående det i 3:dje punden väckta förslag, få Utskotten, jemte
åberopande af det Betänkande, N:o 96, som Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
afgifvit, i fråga om elen s. k. landlmanna-seglalionen, förklaia,
att Utskotten, för sin del, icke finna sig böra tillstyrka någon utvidgning
i den, genom Kongl. Förordningen; den 11 Februari 1832, landtman
tillagde seglalions-frihet..
Vidkommande härefter det i \:dé punkten förekommande förslagom:
förhyrning af manskap lill besättningar å fartyg, så enär Utskotten anse
12 Stats-sami Allm. Besa.- och Ekon.-Utsloltens Utlåtande, A7:o 88.
sig icke böra, i anledning af motionärens framställning, afgifva något förslag,
som skulle åsyfta minskning uti de controller, som redan äro stadgade
genom de i afseende å sjömäns förhyrning gällande föreskrifter, få Utskotten
tillstyrka,
att motionen i denna del måtte förfalla.
Om de uti 5:te punkten vidrörde så kallade fribref för å utrikesort
gående fartyg, har Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet meddelat
serskildt Betänkande, N:o 96 och 1 15, hvilka Utskotten här åberopa.
Hvad slutligen beträffar förslaget uti 6:le punkten, att, så framt andre
Provincer, efter redan gjorda motioner, hugnades med Stats-bidrag till
de inre communicationernes förbättrande, m. m., "Westerbottens Län äfven
måtte deraf blifva delagtigt, så få Utskotten tillkännagifva, att Stats-Utskottet
i sitt Betänkande N:o 354, örn den extra Stals-regleringen, redan
utlåtit sig, i frågan om bidrag af Staten till sådane företag, dem motionären
åsyftat; hvarföre Utskotten, till besvarande af hvad motionären i denna
punkt anfört, endast få hänvisa till Stats-Utskoltels omförmäkle Betänkande.
Stockholm den 19 November 1840.
STOCKHOLM, Kortgl. Ordem-Bohtrjckerict, 1840.
Stals-, Lag- samt Allm. Besv,- och Ekon.-Ulskottens Betänkande, N\o 89, 1
rS:o 89.
Auk. till Exp. Utsi:, den 28 Not., kl. 6 e. m.
Bettini;ande, angående ansluVer för en förbättrad långvård,
genom, ombyggnad eller förändrad inredning af långelseme
samt i detta afseende ifrågaställde Stats anslag.
Kongl. Majit har, uti Dess Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof, äskat ett extra anslag af 270,000 R:dr, alt successive, i
mön af behofvet, utgå för Läns-fängelsernes ombyggnad eller förbättring
ecb deras förseende med celler; hvarjemte i samma ämne motioner äro
väckte:
Inom Ridderskap et och Adeln:
af Herr Sandelhjelm, P, att, för nölig utvidgning af Läns-häktet i
Wenersborg, Rikets Ständer matie dels bevilja, att det nära berörde häkte
belägna förra Krono-llageri och Magazinshuset, som för närvarande är utby
rd t till enskild man, med kort uppsägningstid, måtte få lill Fängelsebyggnad
upplåtas, dels anslå en summa af omkring 35,000 R:dr, alt användas
till nämnde byggnads inredande med celler för brottslingars förvarande;
af
Herr Friherre Sprengtporten, J. IV., att S*tals-Utskoltet måtte utreda
och till Rikets Ständer framställa, om och under hvad villkor det så
kallade Lilla Mynthusets tomt, med derå uppförde byggnader, må antingen
genom köp elier byte kunna upplåtas till Stockholms stad, i anseende
dertill, att denna tomt är den enda tjenliga, hvarå staden, efter UnderDomslolarnes
nyligen lillvägabragta sammanslagning till en Domstol, som
är förlagd lill Rådhuset, kau anlägga nya, högst behötliga, ransakningshäktet!,
samt att Utskottet derjemte, i händelse öfverlåtelse» tillstyrkes,
ville taga i belraglau le, huruvida det för verkställigheten anser nödvändigt,
att Stockholms stad må, emot billig ränta och någon bestämd årlig
afbetalning, erhålla ett lån af Statsverket i ändamål att påskynda denna
för Riket och Stockholm lika vigtiga fängelse-byggnads uppförande;
af Herr Grefve Taube, G. J., som bufvudsakligen anfört, ”ali, förde
öfver liand tagande brottens molverkande, och för att underlätta införandet
af en ny, på mildare och rigtigare grunder stödd, Brotlmåls-lagstiflning,
det vore af högsta behof påkailadt, att fängelser inrättas efter det
Bih. till R. St. Prot. 1840. 4 Sami. 2 Afd. 20 Haft. 1
Stats-, Lag- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Ulskotlens Betänkande, IV:o 89.
så kallade Penitentiair-systemet, bygd t på principen af afskiljande och arbete,
i hvilket afseende blifvit inom andra Stater följde Iväune serskilda
mellinder, den Auburuska, grundad på fångarnes afskiljande från hvarannan
om natten samt lystnad och gemensamt tvångsarbete om dagen, och
den Pensylvanska, åsyftande fångarnes absoluta enslighet eller fullkomliga
afskiljande från och ovetenhet af hvarandra både dag och natt samt frivilligt
arbete jemte religieus, moralisk och manuel undervisning; och har
motionären, med afseende på den så väl i Norra Amerika, sorn inom flere
Europeiska länder vunna erfarenhet om det senare systemets företräde
framfor det förra, föreslagit, att Rikets Ständer mätte anslå nödige medel
till uppförande af ett straff- och förhältrings-fängelse efter det Pensylvanska
systemet för den dass af brottslingar, om hvilka man kan göra sig
något verkligt hopp, att de kunna förbättras; hvaremot de öfrige invetererade
missdåd arne borde förvisas till fästning, såsom det enda i ig tiga förra
Tingsstället för sådaue, äfvensom att Stats- och Läns-häklena och i allmänhet
hvarje blifvande straff-fängelse malte organiseras i samma anda;
af Herr af Grubbens, N. IV-, att Gottska Sandön matie på Statens
bekostnad till Corrections-Inrätlning inköpas; i anledning af hvilken motion
Herr Grefve Taube hemställt, att det fängelse, sorn kunde komma t
fråga att å nämnde ö anläggas, måtte inrättas efter Pensylvania-systemet,,
samt bifogat ett kostnad s-förslag-, enligt hvilket, för ett sådant fängelses
uppbyggande och fullkomliga iordningsätlande, skulle erfordras 969,938
R:dr, deruti inberäknade 30,000 R:dr för hamnbyggnad vid ön;
af Herr Cederschöld, R. Theofron, hvilken framställt angelägen hel erlaf
fängelsebyggnadernas förbättring och en mera grannlaga fångvård äfven
för öfrigt, samt under förutsättning, att dertill erfordras eli vidsträcktare
bidrag, än del, som genom vanlig bevillnings-taxering kan åstadkommas,
föreslagit till detta ändamål en serskild afgift för försäljning och
förbrukning af spirituösa drycker.
Inom P reste-Ståndet:
af Herr Prosten Lalin, att fångar, som äro under tilltal viri Härads»
Ratt, må under ransakningsliden förblifva i Härads-fängelset och icke derifrån
försändas förr, än första Domen öfver dem blifvit fälld.
Inom Borgare-Ståndet:
af Herr IVijk, att nödigt anslag måtte anvisas till uppförande i Götheborg
eller någon dervid närbelägen ort af ett Correelionshus, tillräckligt
stort för denna landsorts behof.
Stats-, Lag.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N\o 89. 3
af Herr Ekholm, som föreslagit: l:o att, efter en af vederbörande
JCmbelsmy mlighet eller sakkunnige personer uppgjord oell af Kongl. Maj:t
godkänd plan, al a Läns-fängelsér i Riket måtte undergå lämplig ombyggnad
eller {brandling, sä alt alla förbrytare, hvilka der kunna komma att
inrymmas, må inneslutas i serskilde rum; 2:o att likaledes serskilde ransakningshäktet!
med celler må, i de större stiiderne, samt för Residensstiidorne
förbindas med Läns-iängelserne, och för de mindre släderne förenas
med kringliggande landsbygds ransakningshäkte, utan hinder af 26
Gap. 4 § Byggninga-Balken, som föijagtligen bör undergå lämplig förändring;
3:o att å landet det blifver inbyggare i domsaga, beslående af
lieie Härader, obetaget att förena sig om gemensamt ransaknings-häkte,
eiler också, der omsländigbelerne så medgifva, derom sammansätta sig med
närbeläget Härad af annan domsaga; hvilket häkte äfven borde på förrberörde
-sätt inrättas; att Kongl. Majit ville på tjenlig ort låta uppföra ett
allmänt
blifvit för viss tid till fästningsarbete eller fastnings-straff dömde, derunder
likväl icke iubegripne sa kallade Slatsfångar, samt alt hvad allmänna
Lagen eller serskilde Författningar föreskrifva om sådane brottslingars förvarande
å fästning, således upphäfves, och att ett sådant straff-fängelse äfven
bör inredas efter cellelar-systemel, helst under beständigt afskiljande
fångarne emellan, samt dervid de förbättringar iagttagas, sorn åtski 1 lige
främmande Länders erfarenhet gifver viri handen; 5:o att noggrannare val
må hädanefter göras af de föreståndare och den vakt-beljening, som vid
ifråga varande häkten må användas samt ökade löneförtnoner, efter beställningarnes
vigt och ansvar, föijagtligen tillslås; 6:o att Slats-Utskottel måtte
anvisa erforderliga Stals-medel till beredande af dessa anstalters successiva
uppbyggande och inredning; likväl med afseende å hvarje orts skyldighet
och förmåga att i mer eller mindre nion härtill bidraga samt användbarheten
af äldre fängelse-inrättningar eller tillgångar, sorn igenom deras försäljning
förr eller senare må kunna inbringas; och 7lo att Kongl. Majit
måtte i Nåder fastställa ett, med ledning af senare tiders erfarenhet, upprälladt
reglemente för disciplinen och arbetsordningen inom hvarje straffanstalt
samt i öfrigt iagllaga alla nödiga mått oell steg till omedelbar verkställighet
häraf;
af Herr Hallström, som föreslagit: att fångar, sorn undergå ransakning
vid Under-Rätter å landet, måga qvarstanna i Häradshäkte, intilldess
lörsta Domstolen öfver dem dömt, och således icke under det de bero
på ransakning lill länshäkte insändas;
4 Stats-, Lag- samt Allm. Besv.~ och Ekon.-Utskotlens Betänkande, N'.o 89,
af Herr Bagge, att bestraffning nied enkelt fängelse må få verkställas
i Härads- eller Stadshäkte, samt alt i sistnämnde häkte jemväl må
verkställas bestraffning med fängelse vid vatten och bröd for personer,^som
antingen äro i släderne boende eller der föröfvat brott;
Inom Bonde-Ståndet:
af Lars Rasmusson från Bobus Län, att Häradshäklen måtte utvidgas
lill erforderligt utrymme, åtminstone så, att de innefatta 3 arreslrum och
ett vaktrum, samt fångurue, under det de bero på ransakning vid HäradsRält,
förblifva i dessa Inikten, intilldess första Domstolens utslag öfver
dem är gifvet; hvarjemte motionären föreslagit ombyggnad af Länsfängel»erne
så, att hvarje fånge kunde der förvaras i serskildt runi;
af Erik Marmén från Upsala Liin, alt, som det skulle leda till
minskning af kostnaden för byggnad och underhäll af Häradsbäkte, om de
finge uppföras under samma tak, som Tingshuset, 26 Cap. 4§ ByggniugaBalken
måtte sålunda förklaras, att Huradsboarne må vara obetaget att
anstalta om fängelse-byggnader, på sätt dem lämpligast synes för fångarnes
förvarande vid Tingsstället;
af Håkan Nilsson från Christianstads Län, alt medel måtte anvisas
lill ombyggnad af härads- och sladsfängelser, så alt dessa kunde inredas
lill förvarande af ransaknings-fångar, utan att de behöfde lill läns-häktet
förflyttas, äfvensom att Staten måtte för framtiden öfvertaga underhållet
af förstnämnde fängelse-byggnader;
af Petter Mårtensson från Jönköpings Län och Henrik Hansson
från Elfsborgs Län, hvilka hvar för sig likaledes föreslagit en sådan inredning
af härads- och stads-luiklen, att ransaknings-fångar kunna der förvaras,
intilldess de af första domstol blifvit dömde.
Genom serskilde remisser från de respective Riks-Siånden, hafva
Utskotten hvart för sig emottagit en del af de bär åberopade motionerne,
och då de alla i sitt hufvudsaklig! syfte omfatta samma angelägenhet,
hafva Utskotten gemensamt företagit dem till behandling.
Det är kändt och ådagalagdt, att brottens antal årligen stigit och
fång-personalen har, under de senaste åren, ökats i en progression, som
mäste väcka det allvarligaste bekymmer. Statens kostnader för fångarnes
vård och underhåll mångdubblas, under det anfallen emot personliga och
egendoms-säkerheten icke allenast fortfara, utan visa en allt mer och mer
utbildad förslagenhet och en djerfhet, som trotsar snart sagdt hvarje vaksamhet
och motstånd. De verkande orsakerne till delta beklagliga och oro
-
Slats-, Lag- samt Allm, Be sv,- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, N:o 89. 5
ande sam hällson cl a äro mångahanda. — Flere af dem och de djupaste rotfästade
äro otvifvelagtigt att tillräkna förhållanden, hvilka måste motverkas
genom en förbättrad broltmåls-lagsliflning och sorgfälligare anstalter att
befordra sann religiositet, allmän moralisk och intellecluel bildning och
utvidgad ekonomisk verksamhet samt deraf följande större välstånd inom
landet; men en djupt ingripande orsak igenfinnes äfven i sältet, huru de
brottslige behandlas, sedan de blifvit föremål för åtal och bestraffning, o*h
det är härom, som det nu tillkommer Utskotten att utlåta sig. Till följd
■ f de flesta nu befintlige häktens inskränkta utrymme eller felagliga inredning,
har det varit och är en nödvändighet alt i samma rum inspärra ett
större antal fångar, dervid det ofia måste inträffa, alt den ännu oförvun»e,
den endast för försvarslös häktade, det missvårdade barnet och den,
som endast har att afsitta ett obetydligt bötesbelopp, sammanblandas med
förhärdade brottslingar och redan dömde missgerningsman. Det är icke
nog, att derigenom störes den sjelfbesinning, hvaråt runsakuings- och strafftiden
borde vara uteslutande egnad. Ännu förderfligare är den, under sådana
förhållanden, oundvikliga vexelveikan af lastfulla efterdömen och
brottsliga läror, hvarigenom, inom fängelset, vanarten sprides och utbildas,
i förening med skickligheten att begå nya brott och gäcka bemödandet för
brottslighetens upptäckande, samt förbindelser knytas emellan fångarne,
som på sådant sätt, då de återkomma på fri fot, blifva ännu mera vådliga
för allmänna säkerheten. Dessutom måste det erkännas, att hvarje
häktad eger en fordran af samhället, att, så länge han är oförvunnen till
brott, icke underkastas förnedringen att vistas tillsammans med dömde
förbrytare, eller blottslälias för faran att, genom umgänget med dem, moraliskt
förderfvas. — Det är på sådane grunder, som Utskotten anse sig
böra på det högsta instämma uti den af Kongl. Maj:t i Dess Nådiga Proposition
antydde och af flere motionärer framställde åsigten, att personer,
som i häkte inmanas, böra, så vidt möjligt är, uti serskilde rum förvaras,
örn icke serskilde omständigheter föranleda, att annorlunda föi hålles.
Vid ordnandet af fängelse-anstalterna i sin helhet, bör det visserligen
icke förbises, att en ny broltmåls-lagstiftning, efter dertill redan
ularbetadt förslag, är alt snart förvänta, emedan dessa anstalter böra lämpas
efter de straffbestämmelser, som den nya lagstiftningen kommer att
innehålla; men det för handen varande behofvet af skyndsamma åtgärder^
för att hämma brottens tillväxt, medgifver icke, att, under det denna lagstiftning
afbidas, omsorgen för fängelsernas förbättring lemnäs å sido, och
fn allvarligt ingripande åtgärd i della afseende måste dessutom betragta*
8 Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skol tens Betänkande , N:o 89.
såsom en nödvändig förberedelse för möjligheten ali införa elt straffsystem,
sorn öfverensslämmer med närvarande lids foi bål landen.
Del är vid Länshäktena, som de omförmiilde olägenlielerne af fånevärdens
närvarande skick isynnerhet påkalla skyndsam förändring. Dessa
häkten äro på en gång st raff-fänge Iser för ringare förbrytelser, sami förvaringsställen
för ransaknings-långar, bysalte personer oell dem, hvilka såsom
försvarslöse anhållas. Mångfallden af olika ejva Ii (lee ra de fångar är således
här störst, och då de ofia ulga till ålskiljda och aflägsna orter, hl i 1 ver det
inom häktet bibringade moraliska förderfvet genom dem på det farligast*
salt kringspi idL. Dessutom visar sig i allmänhet fångarnas antal, i förhållande
lili utrymmet i Länshäktena, vida större än vid andra häkten, och
det har ingalunda varit ovanligt, att fång-personalen lili hälften, och ända
till dubbelt, öfversligil del antal, som varit på räknadt att der kunna intagas.
Den trängsel, som sålunda inträffat, har nödvändigt masi verka högst
menligt på helsotillståndet, och det finnes exempel, ali antalet af elem,
Sorn med döden afgå It inom Länshäkte, varit dubbelt slötre, än bland tångarne
å fästning.
Till upplysning om förhållandet emellan utrymmet och fång-personalen
i Länshäktena under de senaste fem åren, fa 1. Iskotten bifoga en af
Styrelsen löi Fängeiserne och A rbets-irn ätt niugai ne i lliket de tom lern nåd
uppgift, hvaraf visat sig, att, så vida hvarje fånge skall kunna föl varas i
serskildt rum, erfordras, då fång-personalen an (ages blifva så stor, sorn elen
hittills vanligen varit, ungefärligen 2000 c Iler för alla Länen sammanräknad!,
.
Ehuru Utskotten icke äro i tillfälle all med någon noggranhet upp*
gifva byggnads-koslnaden, hvilken heror af de olika pris å byggnadsämnen
och arbeten i olika orter, jemte mångå andra föihållanden, sorn nu
omöjligen kunna utredas, anse Utskotten, enligt skedi öfverslag, alt denna
kostnad katr beräknas till ungefärligen CA156 R:dr 32 sk. för hvarje cell,
deraf uppenbart visar sig, all de af Kongl. Majit äskade 270,000 R:dr icke
på långt när blifva tiliiäcklige för förändringens tillvägabringande, så vidsträckt
och fulländad, som Utskotten förutsett; n;en så vida en föränd ring
af Stads- och IJäruds-häklen tillika åstad kommes, så, all dessa häkten hufvudsakligen
kunna påräknas för fångarncs förvarande under' ransakningstiden,
och då dessutom i det uppgifne fång-antalet äro inbegripne bysatt#
personer, för hvilka enskilda rum icke kunna erfordras, karr byggnaden för
Länshäktena göras mindre vidsträckt, äfven med förutsättning, att de, mera;
än hittills skett, begagnas lill straff-fängelser; hvarjemte den uppgifna
Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- och Klon.-Ut skot t ens Betänkande , N.o 89. K
kostnaden torde kunna minskas genom begagnande af redan befintliga byggnader,
i den iner eller mindre nion, de finnas användbara; ocb med afseende
härå, synes det för behofvet erforderliga anslaget kunna för närvarande
inskränkas till 900,000 Ridr, ehuru Utskotten anse, att förbättringen
bör utsträckas till alla Länen och till vägabringas efter ett, för alla dessa
häkten gemensamt antaget, fullständigt system.
Utskotten anse sig således böra tillstyrka Rikets Ständer
att till Kongl. Majits disposition skulle ett extra Stals-anslag
af 900,000 R:dr, alt, under loppet af nästföljande fyra år,
successivt användas till Länshäktenas ombyggnad och förseende
med celler, lill det antal och den storlek, som för
hvarje serskildt Län af Kongl. Majit må pröfvas erforderligt,
I sammanhang hvarmed, Utskotten jemväl föreslå;
att Rikets Ständer mätte medgifva, att, för beredande af
tillgång å tjenliga localer för dessa häktens anläggande, de*
de förut begagnade ej pröfvas tillräckliga eller för ändamålet
lämplige, Kongl. Majit må ega, till Länshäktenas utvidgande
eller ombyggnad, disponera Staten tillhörige, för
andra ändamål icke erforderliga, tomter och byggnader, eller,
om tillgång dertill icke finnes, genom köp eller byte
med enskilde eller corporationer sådan tillgång bereda; att
den kostnad, som erfordras, så vid i delta afseende, som
för anskaffande af de nya inventarier, hvilka, till följd af
häktenas nybyggnad, blifva erforderliga, må anses inbegripen
under ansiags-summan, och Kongl. Majit å 8lde Hufvudtitelns
anslag för fångars vård och underhåll må anvisa
den aflöning, som Kongl. Majit piöfvar böra ega rum, utöfver
hvad å Stat redan finnes uppförd t, intill nästa Riksdag,
då Rikets Ständer komma i tillfälle att anvisa löner
på Stat; dock att den tillökta aflöningen vid hvarje häkte
icke vidtager, förr än sedan häktet blifvit ombygdt och
i sammanhang dermed en ny ordning derstädes införd.
Då den ordning vid fångvården, som åsyftas med den nu föreslagna
anstalten, synes medgifva, att Länshäkten användas till straff-fängelser
me ra vidsträckt, än hittills skett, hvilket ofia skulle leda till besparing af
transport-kostnader och en mera ändamålsenlig verkställighet af straffe»,
föreslå Utskotten,
8 Slats-j Lag- samt Allm. Besy.- och Elon.-Tils lott ens Betänkande , N',o 89.
att, genom serskild Förordning stadgas, att brottslingar.,
sot», enligt allmän Lag eller serskildt Förlåt!»ingar, äro
underkastade iäsluings-slralf eller arbete å fästning på högst
a år, må, sedan Läns-fängelserne blifvit i n» föreslagen
ordning förändrade, der undergå sådant slralf-fängelse, så
vidt utrymmet det medgilver;
»ten, som den .fång-behandling, som bär är ifrågasatt, icke bör utsträcka*
till personer, som äro for skuld bysatte, hemställa Utskotten,
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att, vid Läns-fängelseines förändrade inredning, serskilda
rum afsäUas och inredas för bysatte personer, lämpade elller
den behandling, som i afseende på dem bör iugllagas.
Om Härads-)läkten stadgar väl Lagen i 36 Cap. 4 §• T3yggninga-Balken,
att byggnaden skall af Häradet bekostas; men denna förbindelse torde
få anses vara fullgjord, då fängelset är tillräckligt för fångat nes förvarande
och icke kunna utsträckas derhän, att Häraderne böra vidkännas d*
betydligt ökade kostnader, som blifva förenade med den nu åsyftade anstalten
för en mera grannlaga fång-behandling, såsom en för hela Rikets
väl nödvändig ansedd lörbätliing uti fångelsernes organisation, hvars verkställande,
för alt kunna med drift och enhet samt ändamålsenligt utföras,
ej annorlunda än i elt sammanhang bör företagas. Ulskotten anse icke eller
lämpligt, att menigheteine, äfven 0111 de kunde lagligen dertill förpligtas,
blifva belastade med en byggnads-skyldighet, som blefve »otydligt
kostsammare, än den hittills ifrågakomna, helst fortfarandet af den deni
åliggande underhålls-skyldigheten, äfvensom inventariers anskaffande och
fång-bevakningens aflönande vid de utvidgade fängelserne i alla fall kommer
aLL för dem medföra ökade kostnader. Ulskolten anse sig derföre böra
antaga den grundsats, att dessa häktens ombyggnad och inredning till
oeller bör af allmänna medel bekostas; men sorn Härads-fängelsernas blifvande
antal, och de ställen, der de böra anläggas, beror af de bestämmelser,
som vid pröfning af nya Lag-förslaget kunna antagas, i anledning af
deri föreslagen förändring af hvad hitintills är stadgadt om sammanträdesställen
för Under-Domstolar på landet, äfvensom det på den förväntade
nya Brottmåls-lagstiftningen ankommer, huruvida dessa häkten böra i någon
nion såsom straff-fängelser begagnas, hvilket Utskotten, med afseende
> ll.iradshäklenas närvarande beskaffenhet och fåtaligheien af den der anställde
-
Stats-j Lag- samt Allm. Besv,- och Ekon.-ljtshotlens Betänkande j N\o 89. 9
ställde bevaknings-personalen, anse icke nu kunna ega rum, på sätt en del
motionärer föreslagit; och derförutom erfordras en närmare utredning, i
afseende på dessa häktens närvarande antal och beskaffenhet, antalet af
fångar, sorn hittills varit i hvarje af deni förvarade, och i hvad moa
flere menigheler kunna sig om ett gemensamt häkte förena; så hemställa
Utskotten:
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
, att en noggrann undersökning må anställas om beskaf,
,, fenheten af redan befintlige Härads-häkten samt vederbörande
höras, hvarest och till hvilket antal dylika häkten
för framtiden kunna erfordras; att derefter uppgöres en fullständig
plau för Härads-fänge Iser nas ordnande inom liela
Riket, med iakttagande, att, till besparing af kostnad, antalet
i möjligaste måtto inskränkes, äfven derigenom, alt
Läns- eller Stads-häkte tillika begagnas för angränsande
landsort, der utrymmet och loealen det medgifver; samt
alt Kongl. Maj:t, efter det förhållandet sålunda blifvit utred
t, täckes vid nästa Riksdag meddela Rikets Ständer fullständigt
förslag till de anstalter, sorn kunna finnas lämpliga
att vidtagas.
Emedlertid, på det förändringen af Härads-häkten må, i bredd med
Länsfängelsernes förbättring, kunna påbörjas och fortgå, för de ställen, der
hinder tilläfventyrs icke möta, anse Utskotten sig böra tillstyrka:
att till Kongl. Majrts disposition må ställas eli extra Statsanslag
af 100,000 R:dr, att, under loppet af nästföljande
fyra år, användas till Hära ds-b aktens ombyggnad och förseende
med erforderligt antal celler, i den ordning, Kongl.
Maj:t, efter menigheternes hörande, pröfvar sådant kunna
och böra före det nya Lagförslagets antagande verkställas,
efter en sådan allmän plan, sorn ofvan linnes omförmäldt;
dock att rnenigheterne icke i vidsträcktare nion, än hittills
skett, få vidkännas kostnaden för fångarnes vård samt inventariers
anskaffande, äfvensom framtida underhållet af
fä 11 ge 1 se-bygg n a d erne; att de så beska flade byggnader, sorn
redan finnas', användas för ombyggnader, om så lämpligen
ske kan, eller ock menigheternes fördel att få fritt begagna
Bil/, till R. St, Prot, 1840. 4 Sami. 2 A/d, 20 Haft, J
10 Stals-j Lag- samt Allm, Bes v.- och Ekon.-Utskotlens Betänkande, N',0 89.
de lill fängelse förut begagnade lägenheterna, tages i skälig
beräkning till minskning af Statens kostnads-anslag, samt
att, sedan Härads-fängelserne blifvit bragte till det fulländade
skick, som nu åsyftas, fångarne böra der qvarstanna
under ransakningstiden, så att de, icke förr än utslag i första
instantien är Öfver dem fälld t, måga till Länshäkte af
sändas.
Yid fråga 0111 Städernes ransaknings-häkten, anse Utskotten böra tillämpas
samma grundsats, som i afseende på Härads-häktena blifvit antagen,
nemi. att kostnaden för ombyggnad efter cellsystem bör af allmänna
medel bestridas, men underhållet af fängelse-byggnaderna, inventariers anskaffande
samt fångarnes vård och underhåll, fortfarande bekostas af menigheterne.
Dessa häktens ombyggnad, serdeles i de större städerne, är emedlertid
ännu mera af behofvet påkallad, i samma mon, som, enligt hvad
erfarenheten visat, brottens tillväxt och fångpersonnlens antal är i städerne
större, än på landet; då endast uti Stockholm, enligt Utskottet tillställda
officiella handlingar, antalet af fångar, som i stadens häkte under loppet
af år 1839 förvarats, sammanräknadt uppgått till 5,676 personer, hvaraf
på en gång häktade 307, och de kostnader, staden för fångars vård och un
derhåll
fått vidkännas, från år 1835, då de utgjort 7,034 R:dr 3 sk. 6 r:st.,
årligen ökats, så att de år 1839 uppgått till 20,070 R:dr 20 sk. 1 r:st. —
Stadens styrelse har äfven anmält sig hafva varit betänkt att uppbygga ett
större häkte med celler, hvartill tvänne serskilda kostnads-förslag med tillhörande
ritningar blifvit upprättade, det ena för ett fängelse med 125 celler,
att uppbyggas å en staden tillhörig invid Rådhuset belägen tomt, hvarföre
kostnaden beräknats till 100,000 R:dr, det andra för ett häkte med
200 celler, att uppföras å samma tomt, jemte den Kongl. Maj:t och Kronan
tillhörande dertill gränsande såkallade Lilla Mynthus-tomlen, hvarföre
kostnaden upptagits till 170,000 R:dr; men att staden, oagtadt den för det
större antalet celler beräknade fängelse-byggnaden vore högst behöflig, icke
egde tillgångar för att gå i författning om verkställigheten.
Frågan om förändring af städernes fängelser är, mindre än hvad
Harads-häkten beträffar, beroende af det nya Lagförslagets antagande, i så
måtto, som bär åtminstone icke kan uppstå någon tvekan om stället, der
fängelse-byggnaden bör uppföras, derföre också Utskotten anse, att denna
förändring för städerne mera allmänt och omedelbart bör kunna verkställas.
I afseende på kostnads-beräkningen, sakna väl Utskotten all ledning,
vidare än den, som nyss är uppgifven för Stockholms stad; men då det
Stats-j Lag- samt Allm. Besv,- och Ekon,-Utskottens Betänkande> N\o 89. 11
såsom otvifvelagligt kan antagas, att flere, om icke de fleste, af Rikets städer
hafva behof af ombyggnader, synes den erforderliga summan icke kunna
beräknas till mindre än 300,000 R:dr, eller 130,000 R:dr utöfver hvad
för Stockholm blifvit uppgifvet, derföre Utskotten tillstyrka:
att till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition må ställas ett extra
Stats-anslag af 300,000 R:dr att, under loppet af nästföljande
fyra år, efter förut uppgjord allmän plan, på sätt om
Härads-häkten är föreslaget, användas till fängelse-byggnader
istockholm och Rikets öfrige städer, i de?n moa, Kongl.
Maj:t finnér det af behofvet påkalladt, likväl så, att för
byggnaden i Stockholms stad högst användes det beräknade
kostnads-beloppet 170,000 R:dr, och med iagttagande, att,
sedan Kongl. Maj:t pröfvat och godkänt de kostnads-förslag
med tillhörande ritningar, hvilka komma att ligga till grund
för byggnaden, samt vederbörande blifvit hörde, det må
öfverlämnäs till städerne sjelfve alt utföra arbetet på eget
ansvar, om anslags-summan öfverskrides, och att, för detta
ändamål, medlen utbetalas i den nion, arbetet fortgår; dock
att redan befintlige fängelse-byggnader för ombyggnader användas
eller tagas i beräkning på enahanda sätt, som för
Landet är föreslaget, och att äfven inom städerne fängelserne,
efter ombyggnader, böra begagnas för ransakningsfångar,
tills dessa blifvit af första instansen dömde, ulan
alt de förut måga försändas till Länshäkte;
hvarjemte Utskotten föreslå:
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa,
att, lill besparing af kostnad, fängelse för städer,
der Läns-häkte finnes, utom Stockholm, alltid med sådant
häkte förenas, med förbindelse för städerne, dels alt lemna
skäligt bidrag till byggnadens årliga underhåll och för fångvården,
svarande emot förmonen att vara befriade från det
direcla utgörandet af detta besvär, dels att bekosta uppehälle
under ransakningstiden för fångar, som vid städernes
domstolar äro ställde under tilltal.
I sammanhang härmed, hafva Utskotten till pröfning förehaft det af
Herr Friherre Sprengtporten väckta förslag, angående upplåtelse till Stockholms
stad af det såkallade Lilla Mynthusets tomt; och, enär denna tomt,
hvilken blifvit tagen i beräkning för verkställighet af den utaf Stockholms
12 Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- oeh Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 89.
stads styrelse föreslagne fängelse-byggnad, sorn ansetts böra af Statsverket
bekostas, icke är för Kongl. Maj:t och Kronan behöflig, vidare än till boställsrum
för en del af de vid Myntet anställde tjenstemän och till upplag
af ved, tillstyrka Utskotten»
att Rikets Ständer» för deras del» måtte förklara» att intet
hinder möter för denna tomts upplåtande till Stockholms
stad, för att begagnas lill den föreslagne nya fängelse-byggnaden,
emot det vilkor, att staden betalar nöjagtig byresersättning
till dem, som nu innehafva boställen i Lilla Mynthuset,
så länge de innehafva de tjenster, som berättigat
dem till dessa boställs-förmoner, samt tillhandahåller Kongl.
Maj:t och Kronan en för upplag af Myntets ved tjenlig plats,
inhägnad, planerad och i fullt brukbar t skick, äfvensom att
de nu å tomten varande byggnader, såsom Staten tillhöriga,
rifvas för Statens räkning, och deraf inflytande behållning
tillfaller Statsverket.
Hvad angår Herr af Grubbens förslag om Gottska Sandöns inköp och
användande till en Corrections-inrättnings anläggning, så anse Utskotten
det vara olämpligt, alt fångar förläggas lill en så afskiljd ort» der tillsynen
och bevakningen försvåras, och då (let dessutom är outredt, huruvida egaren
af ön är benägen att den till Staten upplåta, hemställa Utskotten,
att å nämnde förslag icke må fästas något afseende»
Likaledes tro Utskotten, då de hittills inrättade Corrections-anstalterna
visat sig vara föga verksamma för det med de samma åsyftade ändamålet,
att anslag icke lämpligen bör komma i fråga för beredande af en
ytterligare sådan inrättning i Götheborg; hvadan Utskotten, oagladt det
må kunna antagas,, att motionären icke åsyftat en Corrections-inrätlning med
samma organisation,, som de redan varande»
afstyrka den af Herr Wijk väckte motionen»
Vidare hafva ock Utskotten tagit i öfvervägande den af Herr Grefve
Taube väckte motion om inrättande åfelt straff-fängelse, enligt Pensylvaniasystemet,
eller den method af penlentiair-systemet» enligt hvilken den
fångne för hela strafftiden hålles strängt innesluten i serskildt rum, tillräckligen
stort att medgifva hans sysslosällning der med arbete, hvartill
han dock icke tvingas. En annan tidigare tillämpad pentenliair-method
är den såkallade Auburnska, då fången genom tvång hålles till arbete i
förening med andra fångar, men under ovilkorlig tystnad, och endast un
-
StatsLag- samt Allm, Besv,- och Ekon,-UIsko Hens Betänkande, N',o 89. 13
der nalthvilan förvaras i enskildt rum. Med denna sistnämnde] method
öfverensstämma närmast de straffbestämmelser, som det af f. d. Lag-Comitéen
afgifue förslaget till en ny Brottmåls-lagstiftning innehåller; men Pensylvania-methoden
har också dervid icke kommit under belragtande, emedan
den, ehuru i andra länder införd och försökt, hunnit en fullständigare
utveckling, först sedan Comiteen fulländat sina arbeten, hvaremot Kongl.
Majrts Högste Domstol, uti dess utlåtande öfveå- Lagförslaget, tillstyrkt antagande
af denna method. På sätt Lag-Utskottet serskildt redan yttrat,
genom Utlåtandet N:o 142, möter väl betänklighet alt nu antaga någon viss
method, såsom allmänt gällande för framtida verkställighet af fängelsestraff;
men delar emedlertid ovedersägligt, att straff-fängelserne i sitt närvarande
skick och den method, sorn der hittills varit följd, måste förändras, då
det är allmänt erkändt och, genom en beklagansvärd erfarenhet bekräftadt,
att. ändamålet dermed ingalunda vunnits, utan tvertom på det mest eftertänkliga
sätt motverkats, åtminstone så vidt den brottsliges förbättring
varit åsyftad; och förändringen bör så mycket mindre helt och hållet uppskjutas
under afbidan af den förväntade nya brottmåls-lagstiftningen, som,
just för den slutliga pröfningen af Lagförslaget, det är angeläget, alt lämpligheten
af den ena eller andra straffmet hoden må genom någon erfarenhet
äfven inom fäderneslandet vara känd. — Vid valet af sättet att tillvägabringa
förändringen, så vidt den nu kan ega ruin, tveka Utskotten
icke att gifva företräde åt Pensy!vania-methoden, såsom mest verksam att
hämma brottet och förbättra den felande, samt, åtminstone för många arter
af brott, serdeles tillämplig äfvön efter nu gällande lagstiftning.
På dessa skäl, anse sig Utskotten böra tillstyrka:
att ett extra Stats-anslag af 250,000 R:dr må ställas under
Kongl. Maj:ts Nådiga disposition, alt, under loppet af nästföljande
fyra år, successivt utgå till uppbyggande af ett
straff-fängelse, efter Pensylvania-iriethoden med celler för
300 å 400 personer samt att Rikets Ständer åt Kongl. Maj:t
öfverlemna att utse den ort, hvarest ett sådant fängelse bör
uppföras; dock att detsamma förbi ifver till byggnad och inredning
afskiljdt från redan befintlige fängelser eller correo
tions-in rättningar»
Såsom allmänna iagttagelser vid dispositionen af de till fängelsebyggnader
sålunda tillstyrkte anslag, hemställa Utskotten::
att Rikets Ständer dels besluta, att expenser och förvaltnings-kostnader
utgå af total-summan och att, då de af Ri
-
14 Stats-j Lag- saint Allm, Besv.- ock Ekon.-Utskottens Betänkande^ N.-o 89.
w tets Sländer vid denna Riksdag anvisade anslag icke kunna
blifva tillräckliga att åstadkomma en nödvändig förbättring
af alla ransaknings- och stralf-fängelser, arbetet må företagas
först å de orter, der behofvet är störst, och ej utsträekas
till flere häkten på en gång, än att det arbete, sorn beslutas,
må kunna fulländas med de tillgångar, sorn äro anvisade;
dels hos Kongl. Maj:t i underdånighet'anhålla, att,
vid arbetets verkställande, ändamålsenlighet, fasthet och
varagtighet i förening med skyndsamhet må afses, samt
Kongl. Maj:t i detta ändamål täckas meddela nödige föreskrifter,
och sålunda bestämma, i hvad större eller mindre
nion arbetet må utföras genom entreprenad, och att fångar
vid arbetet användas, så vidt det lämpligen ske kan,
äfvensom att, till vinnande af nödig ledning och erfarenhet,
början må göras med ombyggnad af ett bland Länshäktena.
Slutligen böra Utskotten anmäla, att, ehuru, i anseende lill vigten
af den anstalt, som nu är föreslagen, och för att deråt gifva den fulländning,
som ändamålet ovilkorligen klafver, Utskotten icke kunnat i förslagen
om anslags-beloppen helt och hållit inskränka sig Lill de befintlige tillgångarne
af behållna Slats-medel, som för närvarande äro ovilkorligen disponibla
för detta behof, hafva Utskotten likväl förutsatt, att, om förslagen
i öfrigt af Rikets Ständer godkännas, tillgång för det överskjutande anslagsbeloppet
skall kunna, utan ökad beskattning, beredas.
Så vidt Utskotten nu icke serskildt yttrat sig öfver de öfverlemnade
motionerne, få Utskotten, såsom utlåtande deröfver, åberopa de i allmänhet
framställde förslagen.
Stockholm den 24 November 1840.
Stats-, Lag- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskotlens Betänkande ' N\o 89. 15
Bilaga.
Uppgift på antalet af fängelserum inom Länsfängelserne samt det
derstädes beräknade utrymmet och högsta fång-antalet för de sista
fem åren.
Antalet af
Påräknadt
Högsta fång-  antalet under
Fängelsets
namn.
fängelserum.
utrymme för
fångar.
de senare fem
åren.
Calmar Länshäkte .
15
87
128
C I motstående ia rum fflr-
Christianstads
d:o .
12
64
lil
< varas^så väl fästnings- som
f länsfångar.
Fahlu
d:o .
8
32
54
Carlstads
d:o .
6
60
74
Gefle
d:o
8
29
44
Götheborgs
d:o .
10
112
112
Halmstads
d:o .
5
41
34
Warbergs
d:o .
8
64
71
Hernösands
d:o .
10
34
50
Medelpads
d:o .
12
32
24
Jönköpings
d:o .
9
60
84
Linköpings
d:o .
12
76
113
Landskrona
d:o
6
44
33
Malmö
d:o .
6
96
127
Mariestads
d:o .
15
102
168
Nyköpings
d:o .
10
30
50
Piteå
d:o .
9
18
28
Smedjegårds
d:o ,
13
129
147
16 Stats~j Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-TJtskotlens Betänkande, N:o 89.
Fängelsets
namn.
Antalet af
fängelserum.
Påräknadt
utrymme för
fångar.
Högsta fång-  antalet under
de senare fern
åren.
Umeå Länshäkte
6
30
28
Upsala
d:o .
11
47
62
Westerås
d;o .
12
30
71
Wenersborgs
d:o .
10
86
7.5
Wexiö
d:o .
10
67
83
Alingsås
d:o .
.3
30
50
Wisby
d:o
8
19
35
Örebro
d:o .
12
48
64
Nora
d:o .
3
16
13
Östersunds
d:o ..
9
12
21
Carlskrona Åm
iral. d:o
7
72
64
Reservationer.
Af Herr Professorn Doctor Thomander: ”Emot de sammansatta Utskottens
beslut nödsakas jag reservera mig.
I den Nådiga Propositionen är äskadt ett anslag af 270,000 R:dr lill
Läns-fängelsernas ombyggnad eller förbättring. Jag bifaller för min del
detta anslag å extra Stals-regleringen. Det Stats-Råds-protocoll, som finnes
den Nådiga Propositionen följagtigt, gifver icke den ringaste anledning till
den misstänka, sorn skulle de äskade medlen vara för ändamålet, åtminstone
i den närmaste framliden, otillräckliga. Landets regering saknar för
närvarande det angelägna biträdet af en Juslitias-Stats-Minister. Hvarken
de Herrar och Män, hvilka hittills beklädt denna förtroendepost, ej eller
Kronans öfrige Ministrar hafva framkommit med någon fullständig plan
till fängelse-väsendets lika nödvändiga sorn grannlaga reorganisation. Detta
för
-
Stats-j Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon,-Utskollens Betänkandes N:0 89. 17
föranleder till den förmodan, att Styrelsen icke i detta ärende fattat sitt
hufvudsakliga beslut. Den nya Criminal-lagen och rättegångs-ordnifigen är
ännu icke af Rikets Ständer antagen. De kostnader, dem fängelsernas ombyggnad
erfordrar, lära uppgå lill minst 3,500,000 R:dr Banco. De mest
sakkunnige ledamöter inom de sammansatta Utskotten hafva yttrat de mest
skiljagtiga meningar, rörande ordningen och planen för det vidlyftiga byggnads-arhetets
företagande, och då Utskott af 100 ledamöter skola gemensamt
uppgöra en dylik plan, har man icke rätt att vänta sig någon enstämmighet
eller fulländning. Det är icke under sådana omständigheter,
som jag för min del skulle tillstyrka Rikets Ständer att i en så svår och
maktpåliggande detalj, sorn denna laga ett initiativ, som, till följd af sakens
natur, ovägerligen tillhör landets styrelse, och hvilket Ständerne i denna
fråga redan en gång begagnat på ett sätt, sorn för landet medfört de betänkligaste
följder. De nödiga anslagen skall jag, ehuru dryga de må blifva,
visserligen icke med min röst förvägra: jag betragtar dem icke annorlunda,
än som rättvisa straff för begångna misstag och ådagalagd sorglöshet
i de serskilda lagstiftnings- och förvaitnings-grenar, hvilka med brottmålsförhållandet
stå i gemenskap, Lex. broltmäls-iag, brån vins- och lösdrifvefiförlaltningarne,
m. m., utan att nämna det blodskulder ådragande sätt,
hvarpå SLaten sörjer för fångarnes själavård, enär ruan, lör sådant ändamål
anställer personer med så ringa lönevilkor, ait de nödgas sysselsätta sig
med barns undervisning eller andra befallningar och i hvilket förhållande
rättelse af de nu församlade Rikets Ständer blifvit afslagen. Men för närvarande
anser jag för min del Rikets Ständers åtgärder böra inskränkas
till följande:
l:o att Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om ett extra anslag af 270,000
R:dr till Läns-fängelsernes ombyggnad eller förbättring bi fal 1 es;
2:o att den summa, som af öfverskolts-medlen och Banco-vinsten må återstå,
sedan öfriga allmänna behof blifvit aff Rikets Ständer i sammanhang
med extra Slals-regleringen pröfvade, må afsättas såsom reserv-fond för
blifvande fängelse-byggnader, öfver hvars fruktbargörande tills vidare
det må uppdragas de förenade Stats- och Banco-Utskotten att med förslag
till Rikets Ständer inkomma.”
I denna reservation hafva Herr Westfelt och Herr Wedberg hufvudsakligen
instämt, den sistnämnde dock ej så vidt fångars själavård och Rikets
Ständers vägran af ökad löneförhöjning för Fäugpredikanter deri vidröras.
Dih. lill R. St. Fröt, 1840, 4 Sami. 2 A/d. 20 Haft. 3
18 StatsLag- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottens Betänkandej N',o 89»
Åf Herr Ekholm: ”Vid afgörandet af denna vigtig» fråga, liar det
visserligen varit att beklaga, det man saknat en fullständig Proposition ifrån
Regeringen, till plan och detaljer utarbetad, rörande ändamålsenlig
och sammanhängande förbättring af våra samtlige fängelse-anstalter. Men
då behofvet visar sig så trängande, skulle Representationen, enligt min åsigt,
handla oförsvarligt, om man krusade för alt taga initiativet. For att likväl
härvid tillvägagå på ett klokt och omtänksamt sätt, torde man böra
utsträcka åtgärderne så långt som möjligt, under förutsättning, dels alt
tillgångar äro for handen eller kunna beredas och dels att det Departement
af Styrelsen, sorn hufvudsakligen kommer att utföra dessa åtgärder,
får en man i spetsen, som är till alla delar företaget vuxen, samt med
nogaste omtanka och hushållning kommer alt förfoga öfver verkställigheten
i den syftning, som Ständerne tilläfventyrs komma att anvisa tillgångar.
Om man nu allvarligt önskar att åstadkomma någon systematisk
> »
förbättring i detta afseende, måste man begynna nedifrån och uppåt, men
icke tvertom. Naturligtvis mäste man då börja med ransaknings-bäktets
förbättring, der den ertappade förbrytaren kommer att göra första bekantskapen
med det proeessuela förfarandet. Nu tillgår vanligen på det sätt,
att förbrytare i städ erne, som blifva häktade, gemenligen qvarstanna i
stadshäktet, intilldess ransakningen vid Under-rätt är fullbordad, hvarefter
de inlörpassas till Länshäktet; men å landet deremot, blifver den gripne
brottslingen, så vida icke Ting omedelbart inträffar, genast inforslad till
Länshäktet, der lian eger att afbida Domhafvandens reqvisition täll förhörs
undergående vid Tings-stället samt ofta, i den mon ransakningen för ytterligare
bevisningsanskaffande o. s. v. kan komma alt draga ut på Liden,
måste flere gånger färdas fram och tillbaka emellan Länshäktet och tingsplatsen,
icke sällan utgörande ett afstånd af 8, 12 å 20 mil, innan utslaget
afkunnas. En hvar bör lättligen finna, att icke allenast härigenom
den skyndsamhet i lagskipningen uleblifver, sorn är främsta vilkoret för
lagens anseende, utan ock att den tilltalade på sådant vis blottställes för
ett lidande, som ej bör ingå eller beräknas i bestraffningen, äfvensom alt
de mest onödiga och ansenliga kostnader för skjuts och förlängdt underhåll
nödvändigtvis uppkomma, hvilka borde ändamålsenligare användas.
Statsverkets räkenskaper utvisa också, att förnämligast härigenom en årlig
brist på senare tiden uppstått uti det dryga förslagsanslaget lill fångars
skjuts och underhåll af icke mindre än circa 200,000 R.dr. Följagtligen
lärer det blifva nödigt så bereda, all häktade förbrytare på landet må
kunna i orten qvarhålias, åtminstone intilldess första ransakningen blifvit
Stats-j Lag- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskotlens Betänkande, N.o 89. 19
fullbordad. Till den tindan anser jag högst magtpåliggande, alt ransaknings-fängelser
inrättas i hvarje Dislrict eller Domsaga, enligt den fördelning,
som Kongl. Majit, nied afseende på nja lagverkets antaglighet, kan
linna godt alt fastställa, samt, der så ske kan, inrättas i sammanhang med
närmaste stads-fängelse. De invändningar, man häremot, i anledning af
min och flere respeelive Riksdagsmäns afgifne motioner, inom de sammansatte
llöglofl. Utskotten lörehragt, lära, vid närmare eftersinnande, förlora
deras vigt. Till ådagaläggande deraf, har en värd ledamot af Lag-Utskottet
behagat upplysa, alt ett förslag till en dylik omskapning af Domsagorne,
med afseende på gemensam Tingsplats, redan inom vederbörligt Departement
blifvit ularlreladt, för ali läggas under Kongl. Majlis ögon. Om man
nu, efter ytterligare anställande af förberedande locala undersökningar, täger
denna plan lill ledning, så lär väl ingen svårighet yppa sig för uLseende
af den samfäld te fängelseplatsen, enär det måtte gå lika lätt för sig att
utse den senare före, som efter Tingsställets bestämmande. Sedan man
sålunda fått byggnadsplatserna gifna, kunde det väl gå lätt nog att öfvertala
de serskilde llärader, hvilka skulle undfå gemensamt ransakningshäkte
för deras fångar, att derom sig förena, om de än för närvarande
tillhörde olika Domsagor. Det åligger för närvarande hvarje Härad att
bygga serskildt fängelse, hvilket å de fleste ställen torde vara långl ifrån
att motsvara de rättmätigaste anspråk och således i alla fall kräfver ombyggnad.
Då jag föreställer mig, att inbyggarne uti ifrågavarande Härader
skulle finna sin uträkning dervid att sammanbygga ett gemensamt häkte i
stället för att på flere ställen uppföra serskilda, torde man ifrån det hållet
hafva föga motstånd alt befara. Men jag kan likväl icke gilla den åsigt,
att Staten skulle helt och hållet bekosta nybyggnaden af dessa ransakningshäktet
ty dels torde värdet af de redan befintliga härads-arreslerne i någon
mon tjena att betacka kostnaden på hvarje ställe, dels torde också på
de fleste orter kunna påräknas några tjenstbarhet till minskande af Statens
bidrag härutinnan. Deremot finner jag ganska billigt, att Stats-verket
framdeles konvme att å hvarje ort aflöna fångvaktare-personalen och bekosta
fångarnes underhåll, hvilket skulle leda till verklig besparing uti hittills
hafde utgifter, ehuru jag ingalunda vill förneka, det ju icke lagens
mening varit, att sådant intill ransakningarnes afslutande i allmänhet bordt
åligga menigheterne, lika väl på landet, som i släderne, hvartill fängelsernas
usla beskaffenhet och andra omständigheter dock lagt hinder i vägen.
Det är så mycket angelägnare alt behjerta della ärende i första
rummet, som ransaknings-fängelserne i allmänhet kunde inrättas med min
-
20 Stats-, Lag- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskotlens Betänkande, lV:o 89.
sia tillskott af Staten, emedan 6 a 8 celler, jemte rum för vaktbetjeningen
kunde anses tillräcklige för hvarje domsaga samt dessa häkten på de flesta
ställen af träd uppbyggas; hvarförutan äfven en annan vigtig omständighet
måste besinnas. Det är nemligen påtagligt, att, om man uti hela
fängelse-systemet måste till ett önskvärdt ändamåls vinnande afse fångarnes
afskiljande från hvarandra, är det hufvudsakligen vigligt, att detta afskilja
n cl e äfven må ega rum under transporterne och i synnerhet under ransakningen.
Med hvad nytta skulle man vä! t. ex. förhindra ett hand af
flere tjufvar från gemenskap i Länsfängelset, örn de under vistelsen i den
aflägsna Tingsarresten sami under transporten dit hade obehindrad gemenskap
med hvarandra, just under den tidpunkt, då det till deras öfverbevisande
vore mest angeläget att afstänga dem från hvarandra. Det är visserligen
för öfrigt godt och väl, att det moraliska besmittandet förbrytare
emelian må kunna hindras i Uinsfängelserne; men det är lika angeläget
att vid alla öfriga tillfällen omintetgöra complolLer emellan de fängslade
samt förekomma förblandning af gröfre och ringare förbrytare, lärde och
oinvigde, skyldige och oskyldige. Man kunde också alltförväl uti de af
mig förordade ransakningshäktena endast inspärra de för mindre förbrytelser
häktade, hvilkas vårdande ej är så äfvenlyrligt, men deremot införpassa
alla gröfre brottslingar till länsfängelset, äfvensom naturligtvis alla,
för hvilka utrymme vid ovanligare fall saknades. Länsfängelserne behöfva
då icke eller upprättas i så stor scala, när dessa åtgärder ske samtidigt,
som sig vederbör. Af Justitiae-Stats-Ministerns sista årsberättelse inhemtas,
att på landet 6q2 tilltalade personer, som förmodligen alla varit häktade,
blifvit under framtiden ställde eller alldeles frikände, för hvilka troligtvis
äfven lill större delen forslingskostnaderna emellan ransakningsorten och
Länshäktet kunnat insparas, derest ea annan organisation af fängelserne
förefunnits.
På dessa skäl, dem jag inom de Ilöglofl. Utskotten tagit mig friheten
närmare utveckla, hade jag önskat, att de Höglofl. Utskotten mindre
knapphändigt affärdat de i ämnet väckta motionerne, utan i stället behagat
ställa elt anslag af 3oo,ooo R:dr Banco, eller lika stort belopp, som städerne
undfått till ombyggnad af deras fängelser, till Kongl. Majrts disposition,
alt användas till uppbyggande districtvis af serskilda ransakningshäkten
å landet, så vidt sig göra lät, i förening med dylika anstalter i närbelägne
städer, samt att förberedande undersökningar, upprättande af kostnadsförslag,
äfvensom öfrige åtgärder mätte omedelbart företagas efter en
af sakkunninge personer uppgjord och af Kongl. Maj:t godkänd plan, i sam
-
Stais-; Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N\o 89. 21
manhang med de åtgärder, sorn, i afseende på länsfängelsernes bättre construerande,
kunna komma alt ega runi.
Hvad angår Stålens directa bidrag till stadsfängelsernes ombyggnad,
så, hvad Stockholm, som öfriga städer beträffar, hyser jag äfven den serskilda
mening, att Högloft. Utskotten bordt undvika att på Statsverket helt
och hållet hvälfva denna skyldighet, som möjligen skall komma att öfverstiga
dess krafter, utan att äfven härvid undersökning bör föregå, huruvida
och i hvad nion städerne kunna förpligtas och magta att sjelfva understödja
dessa företag. För öfrigt hade det i min tanka varit önskvärdi,
att inrättningen af Communal- och Provincial-Nämnder vid detta Riksmöte
kunnat komma till stånd, emedan eljest stor villervalla lärer uppkomma
vid utförandet af dessa och många andra vidtomfattande byggnadsarbeten,
som Ständerna torde komma att anordna, och hvilkas verkställighet omöjligen
kan besörjas af en Central-styrelse, huru väl organiserad den än
må vara.
Slutligen hyser jag också den mening, att dessa arbeten ovillkorligen
böra föregå uppbyggandet af ett penitentiair-fängelse, hvars uppförande
derförinnan i min tanka skulle vara ändamålslöst, aldrahelst som lillgångarne
nu icke torde medgifva denna utsträckning af fängelse-systemets användande,
så önsklig den i många fall än kunde vara.”
Af Herr Hegardt: ”Jag erkänner det grundliga och lig Liga uti de
motiv, som Högloft. Utskotten i Betänkandet anfört; men finner mig
hufvudsakligen på grund af en del bland samma motiv, föranlåten att,
såsom min enskilda mening, i afseende |>å tillämpningen deraf, förklara:
det jag anser Utskotten hafva fästat mindre afseende, än sorn kunnat och
bordt ske, uppå möjligheten af och medlen för tillvägabringande af den
jemväl af Utskotten med så stort fog vigtig och nyttig ansedda reformen,
samt ordnandet af Härads- och Stadshatten eiler ransakningshäkten i allmänhet,
som bordt, om ej förut, åtminstone samtidigt och på en gång
med organisation och ombyggnad af Länshäktena, ega runi; — en åtgärd,
hvarförutan, efter min åsigt, ändamålet med den sistnämnde, i fall de
skola företrädesvis ifrågakomma, ej kan blifva mer än halft. Då jag således,
för min del, vågar önska och påyrka, alt min berörde åsigt kunde
göra sig gällande, tror jag ock det hafva varit af nöden, att, såsom, äfven
väl inom Utskotten yrkades, anslaget för Häradshäkten ökades från 100,000
till aoo.ooo R:dr; äfvensom jag anser, att för ändamålets fullständiga vinnande,
det vore lämpligt, att samtliga anslagen i och för fångvårds-anstalternas
förbättring i del syfte, sorn Utskotten föreslagit och Rikets Högloft.
2-2 Stats- samt Allim Besv.- och Ekon,-Utskottens Betänkande, N\o 90.
Sländer komma att godtaga, malte ställas till Regeringens disposition, utan
alt elei jemte dess åtgärder bindas vid användande al en 11 k summa för det
ena eller andra slag af de fängelser, men väl så, att en helt genomgående
plan tor det bela dervid uLfores.”
J\ils Strindlund tran YV ester-lNorrlands Län och Anders Olsson från
Stora Kopparbergs Län hafva reserverat sig mot Betänkandet, så vidt deri
ett extra Slats-anslag af 250,000 R:dr Lill uppbyggande af ett straff-fängelse
efter Pen syl vania-methoden blifvit tillstyrkt, ' helst de ansett ett sådant
byggnadsföretag ej böra föregå pröfningen af förslaget lill Criminal-lag och
Rikets Ständer derigenom på förband binda sig vid ett st raff-sy stern, sorn
vid lagförslagets pröfning kan finnas mindre antagligt.
N:o 90.
Auli. till Exp.-Uts!>. <1. 27 Nov., lil. 6 e. m.
Bet eini; anele, i anledning af vackt fråga om upphörande af de
så kallade port penni agar na vid Christianstad, rn. in.
Uti en hos Hedervärda Bonde-Ståndet väckt och lill Utskotten remitterad
motion, har Riksdagslullinägtigen Måns Jössason från Chrislianslads
Liin fästat uppmärksamheten å de många svårigheter, hvilka serdeles för
den omkring Christianstad boende allmogen uppkomma derigenom, ali fästningsportarne
nattetid stängas, samt att man då dels allsicke får färdas derigenom,
dels ej utan mot erläggande af en viss afgift. Motionären anser, alt
denna afgift, som ingår lill Garnisons-skolan i Christianstad och sålunda
användes till ett både vackert och nyttigt ändamål, dock, såsom från äldre
tider godtyckligt påbjuden, endast för det man skulle kunna underhålla
ett soldal-barnluis i nämnde garnisons-ort, utan Statens betungande med
utgifter derför, bör upphöra, då det väl icke kan vara en skyldighet för
landtfolket omkring Christianstad, som liar sina egna Skolor att bekosta, att
dessutom underhålla en för garnisonen i berörde stad, hvilket motionären
iörmenat böra åligga Staten i det lall, att denna undervisnings-anslalt anses
nödig och icke kan, på sätt vid andra garnisons-regementen eger rum, underhållas
på garnisonens i Christianstad egen bekostnad. Motionären bar
dessutom till Rikets Ständers ombepröfvande hemställt, huruvida icke det
skulle vara tjenligt, för befrämjandet af en friare rörelse i landet, alt hvem
sorn beläst under alla tider af dygnet finge fritt passera genom Christian
-
Stats- samt Allm. Besv,~ och Ekon.-Utskottens Betänkande, iTjo 90.
stad såsom genom andra städer; anseende motionären, för sin del, alt fästningen,
under nuvarande fredstid, härigenom icke komme att för någon
våda utsättas.
Vid behandlingen af denna fråga hafva Utskottet inhemtat, att portpenningar
vid Christianstad erläggas, lill följd af Kongl. Brefvet den 12
September 1758, som är af följande lydelse: 'Utom de flera medel och
utvägar till att vidmaglhålla inrättningen af soldat-barnhus, hvarom Wi utfärdat
Wår Nådiga Befallning under den 10 Januari för lid ne år, håfve
YVi jemväl varit betänkte deruppå, huru förenämnda inrättning ulan någon
känning för Oss och Kronan måtte kunna vidare understödjas och befrämjas.
I sådant afseende bafve Wi Oss påmint, att i and ra länder brukligt
är, det de, sorn vilja sent passera ut eller in i släderne, erlägga derföre
någon afgift, som en sådan beqvämlighet synes kunna tåla, och pröfve,
i anledning deraf, för godt att förordna, det stadsportarne uti de befästade
städer i Riket, i det ställe de nu merendels igenstängas en timma efter
solens nedgång, måga vid samma lid om qväilarne, när portklockan lyktat
ringa, allenast igenlåtas, men icke låsas förr än klockan Nio, från Augusti
månads sini till April månads början, och klockan Ellofva om
aftonen, ifrån April månads början till Augusti månads slut, och, under
denna tid, alla personer, vare sig gående, ridande eller åkande, släppas
ut och in, emot ett öre Silfvermynts erläggande i portpenningar för
hvarje person, ett öre samma mynt för hvarje häst och lika mycket för
hvart hjul. dock må ej någon fästningsport stå öppen öfver kloc
kan
Ellofva om natten.”
Då den af ifrågavarande portpenningar inflytande inkomst, uppgående
årligen i medeltal lill omkring 240 R:dr I3:co, sålunda blifvit ursprungligen
anslagen till understöd åt Garnisons-skolan i Christianstad, och densamma
ej bör gå i mistning af en för dess fortvarande så väsendtlig tillgång,
samt det å en annan sida ej eller kan nekas, alt erläggandet af denna
afgift leder lill hinder för en fri och obehindrad rörelse inom landet,
hvarföre borttagandet deraf vore serdeles önskvärdt, så anse Utskotten, vid
sådant förhållande och för beredande af möjligheten, att portpenningarne
må kunna afskaffas, sig böra tillstyrka Rikets Ständer att
bevilja ett årligt Stals-anslag af 240 R:dr B:co, såsom ersättning
åt Garnisons-skolan i Christianstad för den förlust,
som träffade densamma, i fall att portpenningarne upphörde,
och hvilket belopp ungefärligen motsvarar den årliga behållningen
af nämnde afgift; samt att, jemte underdånig
Stats- samt Allm. Besv,- och Ekon,-Utskottens Betänkande, N\o 90.
framställning till Kongl. Maj:t om Rikets Ständers önskan i
berörde afseende eller att portpenningar matte afskafias,
tillika anmäla, att Rikets Ständer, i den händelse Kongl.
Maj:t skulle täckas denna underdåniga anhållan bifalla, varit
betänkte att genom Stats-anslag bereda ersättning åt
Garnisons-skolan i Christianstad för den förlust, densamma
eljest komme att genom portpenningarnes borttagande vidkännas.
Beträffande motionärens framställning, rörande frihet för en hvar att
färdas när som helst genom Christianstad såsom genom andra Rikets städer,
så och då ansökning i sådant afseende kan af den, sorn dsrLill
linner sig befogad, göras omedelbart hos Kongl. Majrt,
hemställa Utskotten, att hvad af motionären sålunda blifvit
framstäldt, icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 26 November 1840.
Reservation
af Herr Prosten Åstrand: ”Jag kan i sakens nuvarande outredda
skick ej deltaga i tillstyrkande af Stats-anslag för det här förekommande
föremål, utan anser, att, till undanrödjande af de olägenheter,
motionen afser, Rikets Ständer må hos Kongl. Majrt göra den underdåniga
hemställan, att stadens och nästbelägna häraders invånare, hvilka hafva
största olägenheten af den ifrågavarande afgiften, måtte höras, huruvida
icke de skulle vara benägne att sammanskjuta och årligen till Garnisonsskolan
i Christianstad utbetala det belopp, hvartill portpenningarne efter
medelberäkning för sista 10 åren uppgått, emot det att denna afgift upphörde,
då sådant derefter komme att af deras svar bero.”
Häruti instämde Herr Grefve Platen, Herr Friherre von Kraemer,
Herr Friherre Lejonhufvud, Herr Biskopen Butsch, Herr Doctor Björkman,
Herr Doctor Agrell, Herr Prosten Stenhammar, Herr Prosten Afzelius,
Herr Prosten Lundblad, Herr Prosten Gumaelius, Herr Prosten Sylvan,
Herr Prosten Lalin, Herr Prosten Ahlqvist, Herr Professoren Grafström
samt Herrar Wijk, Foenander, Wedberg och Moberg.
N:o 91
Stats- sami Allm, Besv,- och Ekon.-Utsholtens Betänkande, N\o 91,
N:o 91.
Ank. till Exp. Utsk. d. 27 Not., kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om lindring i herustade
Qvarnars jrroestationer.
ULi elt till det Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och derifrån till
Stats- samt Allm. Besvärs-och Ekonomi-Utskottens handläggning remitteradt
Memorial, har Riksdagsfullmägtigen från Christianstads Län Pehr Jönsson
andragit, alt det med sunda hushålls-begrepp icke kan vara förenligt, det
nya verk, vare sig väder- eller vallenqvarnar, anläggas i orter, hvarest
ett mer än för invånarnes förmalningsbehof tillräckligt antal dylika verk
redan förut finnes, emedan följden deraf ovilkorligen blifver, att de äldre
qvarn verken, synnerligen om dessa, såsom förhållandet är inom de härader,
motionären representerar, blifvit med sine qvarnränlor indelde lill
ruslhålls-stammar ulan någon tillhörande jordegendom. Dessa med kostnad
anlagde qvarnverk, hvilka gått i köp och arf såsom af lag tryggade
fastigheter, förlora icke allenast deras värde genom andras ingrepp i påräknad
och försäkrad rätt, och lill de enskilde egarnes lidande, utan de
få äfven vidkännas ännu större olägenheter genom anläggning af flere mindre
nyttiga qvarn-inrättningar, sålunda att mera kostbara verk, tjenliga för
alla årstider och tillfällen, icke kunna ega beslånd eller utgöra den dryga
rustningen, i saknad af den derföre påräknade inkomst; och som, i motionärens
tanka, någon utväg nödvändigt måste vidtagas till betryggande af
de berustade qvarnarnes bestånd, så vida de skola kunna utgöra den dryga
rustningen, så har han föreslagit, att antingen desse med rustning belagde
qvarnar mätte tillgodonjuta förmedling i rustningen, eller de senast
anlagde väderqvarnarne, hvilka delat inkomsten med de gamla, åläggas att
i stället för qvarnskatten deltaga i de gamla qvarnarnes rustningsskyldigheter
och grundräntor.
Detta hafva Utskotten i öfvervägande tagit; och alldenstund de qvarnar,
hvilkas anläggning utgör föremålet för motionärens klagan, icke kunnat
hafva tillkommit, utan att undersökning föregått, egarne af de beruslade
qvarnarne hörde blifvit, och skattläggning i föreskrifven ordning,
samt således, Lag och Författningar likmätigt, egt rum; fördenskull och
enär, å ena sidan, förmedling af berustade qvarnar icke kan, i Utskottens
tanka, blifva ämne för Rikets Ständers öfverläggningar, samt, å den andra,
Bilt, lill It. St. Fröt, 1840. dt Sami, 2 Afd, 20 Haft, 4
26 Stats- samt Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Betänkande, TV: o 92.
innehafvarne af de öfverklagade qvarnarne icke kunna, utan förnärmande
af eganderätt och afvikelse från grunderna för allmän beskattning, åläggas
att i andras ruslnings-prasstationer deltaga, få Utskotten hemställa:
att det af Pehr Jönsson framställda förslag mätte utan afseende
lemnäs.
Stockholm den 26 November 1840.
N:o 92.
Anti. till Exp. Utsk. d. 27 Nov., kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af föreslagne åtgärder till lindring i
roteringens utgörande.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet har till Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekonomi-Utskottens behandling blifvit öfverlemnadt ett af Herr Hallström;
S. A., lill Ståndet ingifvet Memorial, af innehåll, att, sedan Kongl. Maj:t,
uti Dess Nådiga framställning till Rikets Ständer om Rikets tillstånd och
behof, lemnal den glada förhoppning, att beskattningen kunde minskas
med ett belopp af 750,000 R:dr årligen, och uti Svar till Bonde-Ståndets
stora Deputation Nådigst utlofvat att vara betänkt uppå medlen att kunna
lindra jordens bördor, motionären från dessa Nådigst uttalade och sammanstämmande
åsigter hemlat anledning att föreslå, det en sådan nedsättning
måtte hufvudsakligen rigtas åt lättande af det lunga roteringsbesväret.
Ehuru sannt det vore, att roteringen, likasom ordinarie räntan, är en sådan
skalle-titel, hvilken vidlåder jorden och med denna, under flere generationer,
gått i arf och köp, hvadan ingen egentlig rättsgrund förefinnes
för dess borttagande; så syntes likväl roteringen stå i ett annat förhållande,
än de öfrige grundskatterne. Den är tillkommen under contractsmässig
öfverenskommelse med Kronan, att all vidare utskrifning af manskap
skulle upphöra; men icke dessmindre har Rikets försvar fordrat åtagande af
den allmännaste af alla utskrifningar: den af alla mellan 20 och a5 år varande
vapenföre personer. Ett sådant åtagande anser motionären hafva utgjort
en rubbning af Knekte-eontractens ursprungliga mening, och företrädesvis
böra tala för lindring i jordens bördor, genom roleringskoslnadens
förminskande. Nu vöre förhållandet mellan Infanteri- och Bålsmans-rote
-
Stats- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, N\o 93.
27
rings-kostnaden sådant, att den förra uppgår ungefärligen till 5o procent
högre än den senare, äfven under iagttagande af de olika rotérings-grunderne.
Oin således de af Kongl. Majit Nådigst omförmälde 780,000 R:dr
finge till minskning i dessa roteringskostnader användas, så skulle, efter beräkning
af så väl Infanteri-som Båtmans-rotarnes första plan , 5p4>I5oR:dr
tillfalla de förra, utgörande ett antal af i(),8o5 nummer, och ii3,88o „
de senare, som uppgå till 5,6g4 nummer.
Summa 7o8,o3o R:dr.
Detta hafva Utskotten i öfvervägande tagit; och som Utskotten icke
anse sig kunna tillstyrka i de med roteringsbesväret förenade prasstationer
någon lindring utöfver den, hvartill de af Stats-UtskolLet, i dess Betänkanden,
angående regleringen af utgiflerne under Riks-Stalens Hufvudtitlar
för Landt- och Sjöförsvaret, yttrade åsigter skola, i händelse de al Rikets
Ständer varda gillade, föranleda; så få Utskotten hemställa,
alt den af Herr Hallström väckta motionen måtte förfalla.
Stockholm den 26 November 1840.
N:o 93.
Auli. till Eip. Utsli. d. 27 Nov., kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om Gardes-Regemenlenas
indragning till halfva styrkan.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet har till Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekonomi-Ulskoltens behandling blifvit öfverlemnadt ett af Herr Gustafsson,
C. G.j till Ståndet ingifvet memorial, deri han uttalat sin öfvertygelse, att
underhållet af de i hufvudstaden förlagde Gardes-Regementena till häst och
fot medtager öfverdrifna summor, att dessa Regementen högst obetydligt
bidraga till bevakningen af hufvudstadens säkerhet, samt att något annat
skäl för deras bibehållande ej förefunnes, än vaktgöringen å Kongl. Slottet
eller på några få ställen i staden, och paraderingen vid så kallade högtidligare
tillfällen. Motionären har alltså föreslagit, att berörde Regementen
måtte, åtminstone till halfva styrkan, eller 600 man, varda indragne, hvarigenom,
i öfverensstämmelse med Herr General-Lieutenanten m. m. Björnstjernas
och Herr Öfversten m. m. af Forssells sammanstämmande uppgif
-
28
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, N.o 93.
ler, en årlig besparing uppkomme, lill belopp af 171,412 R:dr, af hvilka,
derest de till bildande af Folkskolor ansloges, hela Svenska folket, både
för närvarande och för framtiden, skulle skörda de herrligaste frugter.
Detta, jemte hvad anfördt blifvit vid målets föredragning till remiss,
hafva Utskotten i öfvervägande tagit; och som den af Herr Gustafsson, i
förenämnde måtto, väckta fråga redan blifvit, med anledning utaf regleringen
af utgifterna under Riks-Statens Tredje Hufvudtitel, Rikets Ständers
pröfning underkastad,
så anse Utskotten samma fråga nu icke kunna till någon vidare
åtgärd föranleda.
Slockholm den 26 November 1840.
Häremot anmäldes följande reservation af Herr Friherre von Kraemer:
”Jag får reservera mig emot detta beslut, emedan jag tror, att Stats- samt
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, i stället för att åberopa regleringen
af Riks-Statens Tredje Hufvudtitel, gerna kunnat ajslå ifrågavarande
motion.”
/
4
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Stats- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Vtslcottens Betänkande, N:o g4. i
N:o 94.
Ank. till Exp.-Utsk. elen 27 November, kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af framställda klagomål, rörande
Jlustnings- och Boterings-besväret, samt föreslagna
åtgärder till beredande af lindring derutinnan.
Genom remisser, under serskilda dagar, hafva ifrån nedannämnde
Riks-,Stånd, Stats- samt Allmänna Besvärs- och Lkouoini-Utskotten lått
emottaga följande, med ofvan uppgifna ämnen i beröring stående, motioner,
nemligen:
Från Högloft. Bidderskapst och Adeln:
af Herr Grefve Ankarsvärd, Carl II., som, med afseende derå, alt,
ehuru vid (lere Riksdagar, behofvet varit insedt af ett Författnings-sammandrag,
som upptoge alla, Rust- och Rotehållare tillgörande, rättigheter
och skyldigheter, ett dylikt arbete likväl hittills uteblifvit, och erforderlige
upplysningar således saknades, huru man kommit till det mått af
ökade bördor i beklädnad, m. m., hvari Rust- och Rotehållare sig befinna,
framställt nödvändigheten, att sådane åtgärder vidtagas, hvarigenom
kneckie-contractens tillämpning blefve återförd till öfverensstämmelse med
deras ursprungliga innehåll; hvarjemte Herr Grefven serskildt yrkat upphäfvandetaf
det påbud, som ålägger soldaten vid Nerikes Regemente att,
lill hälften emot Kronan, deltaga uti beklädnads-kostnaderi: elt påbud,
desto orättvisare, som, vid kneekte-contractets uppgörande för Provincen
Nerike, betydlige räntor till understöd för soldat-beklädnaden anslogos;
Från Hedervärda Bonde-Ståndet:
1:0 af Riksdags-fullmägtigen från Kronobergs Län, Johan Christoffersson,
som anfört, att, för hvar och en, som kanner innehållet al den
Förordning, framlidne Hans Majit Carl XI utfärdat den 1 b Maj 1(180,
deri grunderne bestämmas för det contract, som högbemälde Konung ingått
med hela allmogen i Jönköpings oell Kronobergs Län om roteringen
och knecktehållet, måste de förändringar, som roterings-böidan tid efter
annan undergått, och de ökade pålagor, hvarmed Rotehållarne betungas,
utgöra rika ämnen för bekymmer och förvåning. Del aberopade conlracBih.
R. till St. Prot. 1840. 4 Sami. 2 Afd. 21 Häftet. 1
a Stats- samt Ålim* Besa*- och Ekom-Utskottens Betänkande, N:o 94.
tet, och den derpå grundade Förordningen föreskrifva bufvudsakligast, att
t vänne hemman skulle utgöra en rote, och denna rote svara för en soldat, att
denne af roten erhölle stuga, ladugård, kåltäppa, ett halft tunnland åker,
samt årligen Tjugofem Daler kopparmynt; och om matsäck önskades af
roten till Regements-möten, skulle sådant af årliga lönen vid aflöningsmötet
af dragas-. Men denna emellan nationen och Regeringen träffade öfverenskommelse
vore nu mera bruten.
I motionärens ort funnes, honom veterligen, icke någon rote, sorn
består af mer an ett och ett halft hemman, och denna rote mäste hålla
sin soldat med välbygdt torp, till två eller två och ett halft tunnlands
åkerjord, beslå ängsvall till vinterföda för två eller tre kor, dessutom årligen
utgöra ofta öfver tvänne tunnor spanmål, § tunna malt, julkost, 36
vedlass, 6 marker ull och 6 dito lin, samt 2 R:dr B:co i lön. Försökte någon
rote, på grund af torpets odlade och förbättrade skick, att, genom aceord
med sin recryt, bereda sig lindring i vissa punkter af hvad dess företrädare
åtnjutit; så skulle Compagnie-chefen förstå att hindra ett sådant
försök genom vägran att antaga karlen, så framt icke lönevilkoren bestämdes
i enlighet med dennes vilja: ett förhållande, sorn, åtminstone i motionärens
ort, eger rum.
Passevolancen, som äfvenledes tillhör roterings-bördan och synes,
enligt åberopade Förordning, hafva sin upprinnelse deraf, att roten borde,
emot afdrag å soldatens lön, förse honom med matsäck, när han till Regements-möten
commenderas, vore på ganska olagliga grunder ålagd dea
roterade jorden, helst roten aldrig, utan ersättning, varit skyldig att soldaten,
vid de nu så kallade vapenöfningarne, något bestå. Hemställandes alltså
motionären::
i-.o att en allmän nedsättning uti roteringen företages och verkställes
uti alla de Provincer, hvilka äro roterade utöfver föreskrifter, eontract
och Förordningar, upprättade af oell utgångna från den Regent, sorn,,
i samråd med nationen, stiftade Indelnings-verket, och hvarifrån motionären
i alla afseenden funné afvikelse olaglig och orättvis; hvaremot han yrkade,
att tvänne förmedlade hemman måtte utgöra en rote, och denna
rote underhålla en soldat;:
2:0 att Rotehållarne^ må ega rättighet att med sin soldat uppgöra
vontract och bestämma lönevilkoren samt alla dermed förenade prestanda,.
Stats- samt Ålim. Bes v.- och Ekon.-TJistoltens Betänkande, Av o g4. 3
såsom dem godt synes och de sinsemellan öfverenskomma, utan klander af
tredje man, eko det vara må; och
3:0 alt Passevolance», sorn nu är förenad med roleri ngs-kostnaderna
och på olaglig grund Rotehällarne pålagd, må varda på allmänna bevillningen
öfverflyttad;
2:0 Af Riksdags-fulimägtigen från Stora Kopparbergs Län, Anders
Göransson^ som yrkat alfvar lig tillrättavisning af det egenmägtiga förfarande,
som, å krigs-befälets sida, eger rum, genom dess inblandning i
Rotehållarnes öfverenskommelser med reeryter. Detta godtyckliga tilltag
hade alltid för ändamål att öka de senares fördelar, och att ytterligare
betunga de förre, hvilket allt, sammanlagdt med det förhatliga i tredje
mans inblandning i tvänne contrahenters förfoganden, gjorde missnöjet ännu
större;
3:o Af Riksdags-fulimägtigen från Skaraborgs Län, Fredric von Zweigbergk
j som anfört, att, genom contract emellan Statsmagten och berörde
Län, upprättad t den 20 October 1684, och faststäldt den (6 Mars >685,
om underhållande af 1,200 man Öfverste Flärdhs, numera Skaraborgs Regemente,
samt 3oo man Öfverste Macliers, nu WestgÖtha-Dahls Regemente,
hvari förtydligande skett den 7 April 168 b, med fastställelse af Konungen
den 6 Januari 1686, är det stadgadt, att, på sätt 4 och 5 §§. innehålla,
Kronan, på alla coinmenderingar, således äfven på möten, skal! bestå
karlen underhåll, och alltid ensam bekosta uniformen, eller, som den
då kallades, leyerie-kläder, samt att Rotehällarne alltid skulle vara befriade
från utskrifning, emot det hvarje rote för sin soldat bekostade: 1:0 lega,
till hög st 100 Daler kopparmynt, 2:0 lön, 20 Daler silfvermynt, 3:ohvardagskläder
af vadmal, jacka och byxor, eller 5 Daler kopparmynt, ii
tunnland åker, uppodlad å utmarken, en kåltäppa, äng tiil 2 lass hö,
stuga, lada, loga och fähus; med serskild bestämmelse genom Kongl. Resolutionen
på allmogens besvär 1686, §. 9, och 1728, §. 6, att soldaten för
de erhåline hvardagskläderne skulle arbeta åt roten, emot en billig erkänsla;
samt genom Kongl. Resolutionen 1720, §§. 12 och 17, att legans stegring
utöfver 4o marker silfvermynt vore belagd med plikt, och att den,
som fördristade sig bjuda eller emottaga det ringaste utöfver hvad det
upprättade contractet innehöll, skulle underkastas svårt straff, hvaröfver
Landshöfdingen borde hålla hand, enligt 8 §. af 1734 års LandshöfdingeInslruction;
men då Rotehåilarne å sin sida obrottsligen hållit detta coa
-
4 Stats- sami Allm. besa.- och Ekon.-Ulsl otten s Betänkande , JV:o 9 i.
Iract, oberäknad t, alt dt, tvingade af magten , betalt mera, än hvad (leid
bestämmes, skall det deremot fortfarande vara brutet å Styreisens sida,
då RulehuJlarne, utöfver hvad eontraclet innehåller, blifvit ålagde:
1:0 att anskaffa rolekistä och ansvara för krecktens mundering, enligt
Kongl, Förordningen den i5 November 1^53, §. 7; 2:0 att beslå medicamenls-penningar
till möten och mönstringar, enligt Resolutionen å krigsbefälets
besvär 1731, §. 9, och Kongl. Brefvet den 19 December 177 I;
3;o att skjutsa trossen, enligt Resolution å krigs-befälels besvär 1734»
§. 63 samt Kongl. Brefvet den 20 Mars 1786; 4:° a(t Kesta fäliskärs-arfvode,
när karl antages, enligt Resolutionen å krigs-hefälets besvär 1734,
§. 63; 5:o att bygga och underhålla trossboden, enligt Kongl. Brefvet den
23 Februari 1770; 6:0 att erlägga Passevolance, enligt Kongl. Kungörelsen
den 1 December 1812 oell af år iS3o; 7:0 att underkasta sig utsknfmng,
enligt Riksdags-beslutet af den 1 December 1812; 8:0 att beslå hälften al
munderingen, enligt Kongl. Förordningen den 9 Juni 183o. Elter motionärens
förmenande, skulle, sedan kneckte-contractet å magiens sida sålunda
är rubba dt, Rotehållarne icke ega qvar några rättigheter, utan i stället
mångdubblade skyldigheter, samt 80 §. Regerings-Formen vara åsidosatt,
16 §. af samma Grundlag ej efterföljd, och Konung Cari. XI:s Försäkran
om contractets helgd gäckad; på grund hvaraf motionären föreslagit, att
Rotehållare inom Skaraborgs Län och inom alla andra Län, som befinna
sig i samma förhållande till Staten, mätte förklaras hädanefter frie från
contractets uppfyllande, och rolerings-skyIdigheten sålunda upphöra;
4:o Af Riksdags-Fullmägtigen för Wäsby Fögderi af Westmanlands
Län, Olof Olofsson, som yttrat, att, i likhet med hvad af Fredric von
Zweigbergk i afseende på Skaraborgs och Westgötha-Dahls Regementen är
vordet uppgifvet, äfven de vilkor och föreskrifter, hvilka vid Indelningsverkets
upprättande bestämt allmogens uti nyssnämnde fögderi skyldigheter
i och för soldat-hållet, kungjorde genom Kongl. Majrts Nådiga Förordning
och Reglemente af den 20 November i6b5, blifvit från ''talens sida
i många fall öfverträdde, och således nya onera utöfver Förordningens lydelse
tid efter annan rotarne ålagde; och som detta förhållande innefattar
ett contracts-brolt å Statens sida, så har motionären ansett sig berättigad
yrka rotefrihet för fögderiet, intilldess rotering ånyo, i grundlagsenlig
ordning, tillkommer; hemställandes, på grund af ofvan åberopade Reglemente,
att, i händelse detta hans yrkande ej skulle kunna bifallas, Ilote
-
Stats- samt Allin. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 94. 5
hallarne må befrias från alla <!ern 1111 åliggande skyldigheter och praestationer,
i afseende å soldat-hållet, hvilka 1 samma Reglemente ej äro dem
ålagd e;
5:o Af Riksdags-Fullrnägtigen från Malmöhus Län, Lars Bengtsson,
sorn, under åberopande dels af de många hardt tryckande onera, hvilka i
allmänhet äro förenade med krigsmagtens underhåll, och serdeles rustuingsbesväret,
med hvad dermed eger gemenskap, och dels af sin öfvertygelse,
aLt Sverige för närvarande underhåller en vida större krigsmagt, än behofvet
under fredstid verkligen fordrar, framställt och föreslagit:
1:0 alt, under fredstider, indeldta arméens såväl cavallen sorn infanteri
måtte till halfva numerären nedsättas, så att tvänne rust- eller rotehålls-numer
sammanslås till underhållande af endast en man;
2:0 att Rust- och Rotehållare malte befrias (rån erläggande af alla
passevolance-afgifter;
3:o att, hvad serskildt angar Rusthållare, desse målte befrias från
skyldigheten att bestå och underhålla sadel-munderingaroe; och
4:o alt, i krigstider, Rusthållarne, sedan de i behörig ordning utrustat
sine dragoner eller husarer, då måtte befrias från skyldigheten att anskaffa
hvad, som under kriget af munderings-persedlar eller dylikt kan gå
förloradt, utan i stället endast erlägga en viss årlig contant afgift;
6:0 Af Riksdags-Fullrnägtigen från Skaraborgs Län, Johannes Andersson,
som, med fästadt afseende vid Sveriges financiella behof, dess geographiska
läge och dess Bevärings-Lag, som kallar alla medborgare, inom
en viss ålder, till vapen, när Rikets försvar så fordrar, framställt nödvändigheten
deraf, att, lill lättnad för det länge nog betryckta jordbruket,
arméens effectiva styrka nedsättes till så kallad fredsfot, så att a:ne Rusteller
Rotehållare svara för en soldat; hvarjemte, och då cavalleriets styrka
troligen är mer än tillräcklig för landets behof af detta vapen, motionären
föreslagit, att Rikets Ständer ville hos Konungen begära, det de med Rusthållarne
vid de afsulne cavallerien ingångne Hästvacance-contract, i den
mån de tillä iida löpa, måtte ytterligare på längre tid förnyas, hvarigenom
icke allenast den osäkerhet och oro hos de rustande, som i annat fall alltid
gör sig gällande, skulle undanrödjas, utan äfven betydligt bidrag till
Stats-cassan beredas;
6 Stats- samt Allm. Eesv.- och Ekon.-Utslcottens Betänkande, xY:o g4.
n:o Af Riksdags-Fullmägtigen från Westmanlands Län, Anders Larsson,
som , på grund af de skäl, åtskillige Stå nds-Leda möter uppgifvit för indragning
af halfva indeldta armeen, tillstyrkt, att dermed måtte sålunda tillgå, att 2:ne
af nu varande rusthåll hädanefter blott hålla en man med häst och mundering,
samt båtsmans- och soldat-rotarne på lika sätt sammanslås, 2:ne rotar
om en soldat, oell .i:ne båtsmanshåll om en båtsman, så väl i städerne
sorn på landet, med skyldighet att, vid trängande behof, i krigstid, då
Kongl, Maj:t sådant befaller, åter uppsätta och complettera armeen till dén
numerär, den nu eger. Hvarjemte motionären serskildt velat fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet derpå, att Rusthållare i allmänhet, och i synnerhet
i hans hemort, der Lif-Regementels Husar-Corps är förlagd, äro betungade
med vida större onera af militär-indelningen, än Soldat- och Butsmans-Rothållare;
8:o
Af Riksdags-Fullmägtigen från Malmöhus Län, Nils Jeppsson, som ,
under åberopande af de dryga bördor, hvaraf jordbruket i allmänhet, och
de rustande i synnerhet, betungas, föreslagit, att, till lättnad för så väl hela
"Rusthålls-corporationen, som för dess omgifning,” de indeldte Cavalleriregementena
måtte till hälften indragas, så att tvänne rusthåll komme endast
att svara för en häst, jemte karl;
g:o A.f Riksdags-Fullmägtigen från Christianstads Län, Pehr Paulsson,
som anfört, att inom Sveriges Rike icke funnes någon för landtmannen
så tryckande börda, sorn rustnings-skyldigheten. I Skåne utgjordes
hvarje rusthåll af endast ett mantal, för hvilket utgifterne, i och för rustningen,
hvarje år uppgå till den oerhörda summan af 25o R:drR:gs, oberäknade
andra afgifter, såsom Krono-, Kyrko- och Preste-tionde, Kronoskallen,
Tingshus- och Brobyggnads-kostnader, m. m.; vid hvilket förhållande,
och då härtill kommer, att augments-räntan, som knappast stiger
till 4 R'dr B:co, emedan den utgår utan förvandling, och utan att en gång
hafva blifvit beräknad efter de sedermera skedda förändringarne i myntvärdet,
lemnar ett högst obetydligt bidrag till betäckande af ofvanuppräknade
utgifter, motionären föreslagit, att halfva numer-styrkan af Skånska
Husar-regementet mätte indragas under fredstid, så att tvänne rusthåll förenas
ont en häst och en karl, och alt för hvarje sålunda blifvande vacant
numer årligen finge erläggas i o R:dr B;co, hvaraf Rusthållarne kunde bilda
sig en cassa, som vore att tillgå, för att vid påkommande krig utan
förlägenhet kunna uppsätta Regementet fulltaligt;
Stats- samt AUm. Hes v.- och JEkon.-Utslotlens Betänkande} lV:o 94. 7
10:0 Af Riksdags-Fullmägligen från Skaraborgs Län, Syen Andersson*
som yttrat, det lian fullkomligt delade de motionärers åsigter,'|hvilka yrkat
reducerande af armeen till en mindre styrka, än den eger på sin nu
stående fot, men att Iian för de.n händelse, Kongl» Majt, emot all förmodan,
icke täckes gå de uttalade önskningarne i detta fall till mötes, funne
sig befogad tillstyrka, att det år 1811 ingångne contraet om Hästvacanceafgiften
inom det i Skaraborgs och Elfsborgs Län förlagde Weslgölha Regemente,
å hvilket contraet, i slutet af nästförflutne år, en prolongation
af 5 år Nådigst är vorden beviljad, ytterligare måtte få fortfara i en tid
af 3o år; hvarjemte, och sorn denna vacance-afgift är alltför högt tilltagen,
och deraf varit en följd, att Rusthållarne blifvit försatte i en högst
tryckande och fattig belägenhet, motionären föreslagit, att afgiften kunde
varda nedsatt till Sex tunnor spantnål, hälften råg. och hälften korn, af
hvarje rusthålls-hemman, i stället för Sju och en half tunnor nämnde sädesslag,
hvari den hittills har utgått; samt
1 1:0 Af Riksdags-Fullmägtigen från Skaraborgs Län, Johannes Andersson,
sorn, hufvudsakligen instämmande i Sven Anderssons motion, föreslagit,
att den contraherade Hästvacance-afgiften kunde i så måtto mildras,
att afradsgild bafra finge, i stället för kornet, utgöras.
Innehållet af ofvanuppfattade motioner, jemte hvad under föredragningen
deraf till remisser är vordet upplyst och anfördt, hafva Utskotten
i noga öfvervägande tagit; och
Hvad först beträffar frågorne, dels om kneckte-contraetens återförande
till deras ursprungliga innehåll, dels om upphörande af roterings-skyldigheten,
på grund af contracts-brott å Regeringens sida, hafva Utskotten
låtit sig angeläget vara att efterforska orsakerne till klagomål, som, snart
sagdt, från alla delar af Riket framburits öfver förhöjda och olagliga preestationer
vid roteringens utgörande, och Utskotten hafva dervid inhemtat,
att dessa klagomål, till större delen, leda sin upprinnelse från de af soldaten,
vid contractets upprättande med roten, föreslagne och vidhållne öfverdrifna
anspråk, understödda af befälet, som derigenom synes ©•behörigen
i contra lierandet sig inblandat.
T
Utskotten få härvid upplysa, att, genom 2 morn. lo §. r Cap. 1 3:dje delea
af Kongl. Maj;ts den 1 Mars 18x5 för Arméen utfärdade Tjenstgörings
-
8 Slats- samt Allm. Besa.- och Elcon.-Utsköttens Betänkande, N:o
Reglemente, samt de Författningar, hvarpå det samma sig grundar,
det blifvit Regements-Chefen förbjudet alt tillvälla sig någon myndighet
öfver Rust- eiler Rotehållare, eller af orätt förslådt nit, till
rotens betungande, tillvägabringa och bereda soldaten andre förmoner,
än dem, Författningarne medgifva: ett förbud , som äfven måste gälla
för Compagnie-Chefen, hvars befattning vid Lego-contracts upprättande
således bör inskränka sig till uppsigt derå, att innehållet af delta conträr-!,
som bör grunda sig på sjelfva kneckte-contractet, icke är emot detsamma,
eller i ämnet utkomne Författningar, stridande; det anmärkta iufl\ landet
å befälets sida kan således icke ega rum i annat fall, än om nieranämnde
förbud af Regements- oell Compagnie-Chefen öfverträdes. Vid ti etta förhållande,
och då Utskotten i allmänhet anse sådane frågor, deri rättelse
kan vinnas, på sätt Lag och laga Stadgar föreskrifva, icke böra blifva föremål
för Rikets Ständers öfverläggningar, skulle Utskotten icke sakna skäl
att hänvisa motionärerne till vederbörlig ort, för att derstädes i besvärsväg
sin rätt gällande göra; men då Utskotten icke eller kunnat förbise de
många kostnader, svårigheter och obehag, som alltid skulle åtfölja en rättegång
emellan Rust- eller Rotehållare, å ena, och Befälet, å andra sidan;
så halva Utskotten, i ändamål att, åtminstone för framtiden, förekomma
de öfverklagade missbruken, funnit sig böra tillstyrka Rikets Ständer,
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit täcktes förständiga vederbörande, att förhandlingar
emellan Rust- eller Rotehållare och Soldat om lonevilkoren
böra försiggå enskildt dem emellan, och såsom de kunna
åsämjas, samt utan all inblandning dervid af Befälet; hvarefter,
och sedan karlen blifvit af Läkare approberad, contractet
skall underskrifvas, och då först till granskning inför
Landshöfding och Regements- eller Compagni-Chef uppvisas;
börandes någon invändning eller anmärkning icke ega rum
mot conLractet, så vida det upptager och tillförsäkrar soldaten
alla de förmoner, det ursprungliga knecktercontractet,
jemte de tillägg eller förändringar dervid , som tillkommit
genom frivillige öfverenskommelser emellan Kongl. Majit och
Kronan, å ena, samt Rust- och Rotehållare, å andra sidan, för
Provincen honom tillägger.
I sam
-
Stats- Samt Allm. Beso.- och Ekon.-TJ[sköttens Betänkande, N‘.o 94. g
I sammanhang härmed , och då det är af icke ringa vigt, att Rustocli
Rotehållarne egit tillförlitlig kännedom af föreskrifterne i de gamla
kueckte-conlraclen, men å dessa numera saknas full tillgång, samt då ett
Författningssammandrag, som upptager alla rust- och rotehållare tillhörande
rättigheter och skyldigheter, redan afRikels senast församlade Ständer
ansetts vara af behofvet påkallad, och hvarom de äfven hos Kongl*
Majit gjort underdånig hemställan, men denna Författningssamling ännu ej
blifvit utgifven, så få Utskotten af sådan anledning föreslå,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit anhålla, att de ursprungliga
kneckte-contraclen samt de Kongl. Fastslällelserne
derå, jemte de tillägg eller förändringar dervid, som,
på sätt vid de förste kneckte-contractens ingående skedde,
tillkommit genom frivilliga öfverenskommelser, emellan Kronan,
å ena, samt rust- och rotehållare, å andra sidan,
måtte serskildt för hvarje Regemente eller corps samlas, på
Statens bekostnad tryckas, och på samma sätt, som öfrige
allmänna Författningar, utdelas till vederbörande Auctoriteter
samt alla Församlingar inom Riket, och derutöfver ett tillräckligt
antal exemplar afses, att, för billigt pris, hållas dem,
sotn sådant kunde åstunda , tillhanda; hemställande Utskollen,
att de kostnader, sorn härtill torde erfordras, måtte efter reqvisition
lill vederbörande utbetalas från Riksgälds-Conloiret.
Hvad deremot angår Herr Grefve Anckarsvärds framställning om soldatens
vid Nerikes Regemente deltagande i beklädnadskostnaden, samt
om anslaget af räntor till understöd för densamma; så och då Utskotten
icke kunnat uti del för berörde Regemente, under den 5 Augusti i6tf6
utfärdade kneckte-conlract, finna någon anledning lill den gjorda framställningen,
för utredande hvaraf Herr Grefven dessutom icke uppgifvit
några källor, anse Utskotten densamma icke å Rikets Ständers sida erfordra
någon åtgärd.
Vidkommande derefter de väckte molionerne om nedsättning till
större eller mindre del af det indeldta så val cavalleriet som infanteriet,
samt om Passevolancens upphörande, anse Utskotten dessa
motioner redan vara besvarade i Stats-Utskotlels Utlåtanden,
dels angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Dih. till R. St. Fröt. 1840. 4 Sami. 2 Afd. 21 Häftet. 2
10 Stats- samt Allvi. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, JSf:o 9 5.
Tredje Hufvud-titel, dels rörande förvaltningen af Mölesoch
Tross-passevolance-fonderne, och Utskotten kunna derföre
icke i förevarande ämnen tillstyrka någon lindring i de
med rustnings-besväret och kneckte-hållet förenade onera,
utöfver den, hvilken Rikets Ständer, i anledning af SlalsUlskotLets
nyssnämnde Utlåtanden beslutat.
Slutligen, och hvad angår frågorne dels om nedsättning af redan contralierade
hästvacance-afgiften, dels om prolongation af hästvacance-conlraet,
i den moa de löpa till ända, få Utskotten yttra, att, sorn vacance-afgifterne
grunda sig på frivilligt ingångne contract, och redan blifvit till deras
nuvarande belopp, ibland Stats-verkets inkomster af Stats-Utskoltet upptagne,
och samma Utskott likaledes uti sina Utlåtanden Ntris 227 och 33o,utom
i denna fråga, äfven yttrat sig i afseende å den begärda prolongalionen af
liästvacance-contractena vid eu del Regementen och Corpser, så anse
Utskotten,
att då dessa ämnen således redan blifvit af Stats-Utskottet
behandlade samt Rikets Ständers pröfning derefter underställde,
de nu icke kunna lill någon ytterligare åtgärd
föranleda.
Stoskholm den 26 November 1840.
N:o 95.
Ank. till Exp-Utsk. dea 27 November, kl. 6 e. a
Betänkande, i anledning af väckt motion rörande remonteringen
vid Kongl. Skånska Dr a gon-lie gement et.
Genom remiss från Hedervärda Bonde-Ståndet hafva Stais- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten fått emottaga ett utaf Riksdagsfttllmägtigen
från Malmöhus Län, Lars Bengtsson * ingifvel memorial, hvaruti
yrkats, att de rustande vid Skånska Dragon-Regementet måtte, i anseende
till den ökade kostnad, hvartill anskaffande utaf remonter af de bestämda
färgor, som för detta Regementes hästar äro fastställde, föranleder,
Stais- sami Allm. Bese.- och iEhon.-Uisholtem. Betänkande, N:o g 5. it
tillåtas alt remontera med hästar af lavad färg sorn helst; och hafva med
motionären sig (orenat samtlige Riksdagsfullmäglige från Skåne, Johannes
sindersson från Skaraborgs Län, Henric Andersson och J\ils Persson flan
Örebro Län samt Nils Magnusson från Calmar Län.
Delta hafva Utskotten i öfvervägande tagit, oell få harvid upplysa,
alt, sedan vid sistlidne Riksdag en likartad fråga blifvit väckt, Rikets
Ständer anhöllo uti underdånig skrifvelse Lill Kongl. M.ij-.t (m Sami. r
Band. N:o 211) att som, genom Kongl. Förordningen deri 1 1 Maj 179b,
det blifvit förbudet, all vid Skånska Dragon-Regementet remontera med
andra än svarta, svartbrunn, casimile- och mörkbruna hästar, men det
otvifvelagligt vore för ruslhåihirne både svårt och kostsamt, alt alltid
anskaffa hästar af berörde färgor, oell något giltigt skäl för ett sådant förbud
desto mindre torde förefmnas, som hästens styrka, vigiiet och uthållighet,
hvilka egenskaper egentligen böra hos ruslningshästen afses, icke
åro al dess färg beroende, Kongl. Majit läcktes, med undanrödjande af
berörde förbud, tillåta de rustande vid Skånska Dragon-Regementet alt remontera
med hästar, af hvilken larg som helst.
Kongl. Maj:t har väl, under den 4 April 1835, i anledning af Rikets
Ständers ofvanberörde underdåniga skrifvelse, Nådigst förklarat, att
tyngre cavaUeri alltid ansetts böra vara remonleradt med hästar af någorlunda
lika färgor, hvartill kommer, att tillgång å så beskaffade hästar för
Skånska Dragon-Regementet desto mindre inom Provincen kan saknas, som
de öfrige 2:ne i Skåne förlagde cavalleri-regeraentena få remonteras, utan
afseende å hästarnes färg, vid hvilket förhållande någon betydlig svårighet
eller kostnad icke kan ega rum för Rusthållarne vid det förra Regementet,
alt anskaffa remonter af mörkare färger, helst, efter de af Kongl.
Maj:t vidtagne åtgärder till hästafvelns utvidgande och förbättring, Kongl.
Maj:t alltså icke funnit skäl att medgifva någon ändring i hvad 179^ års
Nådiga Förordning stadgar, rörande färgerne på de remonter, sorn vid
samma Regemente få lill numerhästar antagas.
Utskotten hafva delta allt i öfvervägande tagit; men som Utskotten
hysa den öfvertygelse!! , alt de af Kongl. Maj:t, vid Dess vägran att bifalla
Rikets Ständers ofvanberörde skrifvelse, Nådigst anförda skäl betydligt öfvervägas
af de olägenheter, som, genom fortfarande tillämpning af nyssnämnde
1790 års Kongl. Förordning vid remonleringarne drabba rusthållarne
vid Skånska Dragon-Regementet,
• 2 Stuts- samt Allm.. Besv.- och Rhon.-Utskottens Betänkande, N:o 96.
så anse Utskotten sig ej sakna skäl alt tillstyrka Rikets
Ständer alt förnya, den vid sistlidne Riksdag hos Kongl. Maj:t
gjorda underdåniga anhållan i detta afseende, med den för
ändiing,
alt det måtte varda tillåtet för rust hällarne vid
nämnde Regemente att remontera med hästar af hvad färg
, ®
som helst , med undantag af hvit eller schäckig.
Stockholm den 27 November 1840.
Häremot anmäldes följande reservation af Herr Grefve Platen:
”Emot det nu fattade beslutet, får jag reservera mig på den grund , att jag
anser Utskotten icke hafva bordt tillstyrka Rikets Ständer en åtgärd,
hvarigenom de komma att ingå i pröfning af de rnilitäriska skäl, som Kongl.
Maj:t redan i Nåder meddelat vid ahslag å Rikets Ständers vid sistlidne
Riksdag framställda underdåniga anhållan uti ifrågavarande afseende.”
Härmed förenade sig Herr Friherre von Kraemer, Herr Friherre
Leijonhufvud, Herr Råfeldt, Herr Aminoff, Herr von Risen, Herr Biskopen,
m. m., Hedren, Herr Biskopen, m. 111., Rutsch, samt Herrar
Prostarne, Doctor Aerell, StenhammarAfzelius, Astrand, Gumcelius,
Källström och Sylvan.
N:o 90.
Anie. till Exp.-Utsk. den 27 November, lcl. 6
Betänkande, i anledning af väckta frågor, att endast
värfvad trupp må commenderas till Garnizons-tjenst
och bevakning vid Correct iöns-Inrätt /iinga r, äfvensom
att, dä indeldt cavalleri eller infanteri beordras
att utgöra arbetscommemleringar, slitnings-ersättning
måtte derföre Rust- och Rotehållare tillgodokomma.
Uti en hos Hedervärda Bonde-Ståndet väckt, och lill Utskottens
gemensamma handläggning remitterad mation, har Riksdags-fullmägtigeu
Johan Olsson från Stockholms Lin, föreslagit, att, som indetala ca val lenet
och infanteiiel ofta i fredstid commenderas lill Garnizons-tjenst samt
Stats- samt Allm. Besv.- och Elon.-Utskottens Betänkande, JY:o 96, i3
bevakning vid Corrections-inrällningar na. rn , Rikets Sländer ville ej allenast
fästa Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet å de menliga följder och
den beJvdliga lunga, som sålunda drabba rust- och rotehållare, utan ock
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla , dels alt, då militaii isk bevakning
å någon ort knöde anses nödig, värfvad trupp måtte dertill begagnas,
och dels att., genom Konungens BefaIIningshafvande i hvarje Län, v ttrandeu
från Tuxerings-Comileerne kunde varda infordrade öfver det belopp,
hvartill rust- eller 1 otehållarnes ökade kostnader i och för dylika conini
ond elingar uppgå; för hvilka cornmenderingar motionären ansett månadllig
ersättning höra komma vederbörande rust- och lolehållare tillgopo
. i enlighet med hvad i sådant afseende Liefve bestämdt.
Detta, jemte hvad anfnrdt och hemstäldt blifvit vid ärendets föredragning
tili remiss, hafva Utskotten i öfvervägande tagit; och
Hval först beträffar forslaget, alt endast värfvad trupp måtte beordras
trid Gdrnizons-l jenst samt vaktgöring vid Corrections-inrättningar,
m. 111., så och då Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet i sitt Utlåtande
N:o 4° behandlat en likartad fråga med den nu förevarande, samt
detta Utlåtande redan varit föremål för Riks-Ståndens öfverläggningar och
beslut, samt dervid blifvit af 2:ne Riks-Stand
fallit, anse Utskotten sig, vid
sådant förhållande, icke kunna tillstyrka någon ytterligare
Rikets Ständers ålgård i berörde afseende, hvadan motionen
i denne del torde få förfalla.
Vidkommande den väckta frågan att, vid förefallande commenderingar,
vederbörande rust- och rotehållare måtte undfå ersättning för
munderings-persedlars slitning, så torde det tillålas Utskotten upplysa, alt,
enligt gällande Författningar, en sådan ersättning icke tillkommer de rustande,
utan endast de rotehållare, som tillika med Kongl. Maj:t och
Kronan utgöra mundering;: utgående denna ersättning sålunda, att för
hvarje dag utöfver en månad , militär-eommendei ingen tjenstgör utom Regementels
stånd eller Pro vincell, hvarinom Regementet är commenderadt,
erlägges af Kongl. Mahl och Kronan i slitnings-penningar 7d_:del af munderingens
värde efter Riksmarkegång; hvarförutan, då arbets-commende
1
ingen eger rinn för enskilda corporutioner och Bolag, slitningspenningar
efter samma grund af dem erläggas för munderirigarnes nötning under
mai schen till och ifrån arbets-stationerne.
iStats- samt, Allm. Bese,- och Ekon.-Vtskollens Utlåtande, JS'.o 97.
Ehuru nu Utskogen anse lindring i rust- och rotehållares rustningsoch
rotei ings-skyldigheter vara önskvärd, och böra dem beredas, kunna
Utskotten likväl ej gilla motionärens (örslag att slilningspenningar böra
dem tillerkännas för commenderingar liil tjenstgöring i vidsträcktare rann,
än redan blifvit bestämdt; och om det, å ena sidan, må synas obilligt,
så väl alt de rustande icke erhålla ersättning för munderingarries slitning,
som att rotehållarne endast få åtnjuta den for commenderingar utom Regementenas
stånd, så torde det dock, å den andra, icke böra förbises,
dels alt de rustande mera sällan besväras af commenderingar, dels alt
tjenstgöringen inom Regementenas stånd till största delen drabbar alla
Regementena lika;
och Utskotten kunna således motionen, icke eller i denna
del, med tillstyrkande beledsaga.
Stockholm den 27 November i34o.
Nso 97.
Anie. till Exp-Utsli. den 2; Noremter, El. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af återremiss å Betänkandet
N:o 32.
Vid föredragning af det Betänkande, Stats- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotten, under N:o 3a, afgifvit, i anledning af väckt fråga,
om Smålands Ilussar-Regementes afsättning, emot erläggande af 1 räst—
vacance-afgift, hafva Borgare- och Bonde-Stånden nämnde Betänkande bifallit,
hvaremot detsamma blifvit af Ridderskapet och Adeln afslaget, men,
af Preste-Ståndet återremitteradt, hufvudsakligen på den grund , att uti
den i Betänkandet föreslagna underdåniga skrifvelsen, angående Smålands
Ilussar-Regementes begärda afsittning, ansågs hafva bordt inflyta eli tillägg,
af innehåll, all sådant dock icke måtte ske förr, än efter det vederbörande
rusthållare i ämnet hörde blifvit.
Utskotten få härvid anföra, alt Utskotten ansett ett sådant tillägg
öfverflödigt, då af hvad, rörande dylika ärendens behandling, finues stadgadt
och dervid hittills öfligt varit, följer, att rusthållarnes hörande ovilkorligen
måste föregå den föreslagna afsiltningen, samt då ett sådant vil
-
Stats- sami sillin. Besv.- och Elcon.-Utslottens Utlåtande, N:o 98. l5
kor dessutom verkligen inbegripes uti Utskottens gjorda tillstyrkande,
att afsiltningen ina ske i likhet med hvad för Smålands Grenadier-bataillon
egt rum; dock hemställa Utskotten, att, Lill förtydligande af Utskottens
mening, ett tillägg härvid må inflyta i den underdåniga skrifvelsen,
så att den erhåller följande lydelse:
att Smålands Hussar-Regemenle, får, mot samma vilkor och,
i likhet med hvad för Smålands Grenadier-balaillon förut
egt ruin, afsitta, mot erläggande af häst-vaeance-a('gift.'
Då Utskotten icke, af hvad anmärkt blifvit, funnit skäl, alt i öfrigt
frångå sitt förra Betänkande i ämnet, som dessutom är af 2:11c Stånd Infallet,
så hemställa UtskoLlen,
att de gjorda anmärkningarne må förfalla.
Stockholm den 37 November 1840.
N:o 08.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 November, kl. (J t. m.
Utlåtande, i anledning af väclct motion om nedsättning
af trosspasscvolance-afgiften.
Uti ett från Hedervärda Bonde-Ståndet till Slals-Ulskotlet remilteradt
memorial, har Riksdags-fuIImägtigen Peter Petersson från Westra
Härad af Jönköpings Län, jemte yrkande af nedsättning i mölespassevolance-afgiflen,
begärt, att äfven trosspassevolanee-afgiften måtte varda till
hälften nedsatt; anseende motionären, alt, då beloppet af denna afgift för
hela Riket endast utgör omkring 20,000 Rull’, Statsverket ej komme alt
genom den begärda nedsätlningen vidkännas någon betydlig minskning i
påräknade inkomster, hvaremot de båldt beskattade Ruslhållarne derigenom
linge tillgodonjuta en lika vigtig sorn behöflig lindring i den dem ålagde
skattebörda.
Sedan Slals-Utskottet ansett nödigt alt gemensamt med Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet företaga denna fråga till behandling; så
få Utskotten förklara, att, då genom Stals-Ulskotlels hemställan den i
16 Stats- samt Alim. B tis v.- och Ekon -Utskottens Utlåtande, N'.o 99.
Utlåtandena N:ris 52 oell 212, angående mötespassevolance-afgiflens framtida
utgörande, vore åsyftadt att från jordbrukarne å öfrige landets skattskvldige
invånare öfverflytta en betydlig skattebörda, Utskotten för närvarande
anse sig icke kunna med skäl tillstyrka Rikets Ständer att, utöfver
hvad härvid redan blifvit föreslaget, bevilja ytterligare anslag till IV Ilan da
af de behof, som skulle uppkomma genom nedsättning i ti osspassevolanceafgiften,
hvadan Utskotten, som anse, att denna afgift, hädanefter såsom
hittills, bör utgå elder de derom upprättade och gällande conlract,
hemställa,
att den i ofvanberörde afseende väckta motionen icke må
lill någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 November 1840.
N:o 99.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 Norember, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga örn upphörande
af eller nedsättning uti af giften till fFadstenci Krigsmanshus-
samt Amiralitets-Krigsmans-Cassorna vid
köp af rusthåll eller båtsmansrotehemman.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet hafva i detta ämne flere motioner
blifvit väckta och lill Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterade,
nemligen:
i:o af Håkan Nilsson, med hvilken sig förenat Nida t Jönsson, båda
från Christianstads Län samt Lars Nilsson från Blekinge Län, som, hvar
för sig, ansett, att Wadstena Krigsmanshus-Cassa med dess redan samlade
fond, samt med bibehållande af en del till densamma inflytande inkomster,
vore i flen ställning, att för framtiden hunna utbetala de pensioner och
gratificationer till afskedade krigsmän, som från densamma böra utgå, utan
att fortfarande hafva af nöden åtnjutandet af de hittills cassan tillfallande
afgifter vid köp-, bytes- och löse-afhandlingar om rusthåll, samt en del
andra hemman och lägenheter; samt af sådan anledning yrkat, alt antingen
alla dessa afgifter, med upphäfvande af de till grund för desamma
utfärdade
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 99, 17
utfärdade Författningar, höra komma helt och hållet att upphöra, eller
ock alt, derest de emot all förmodan skulle till nå^on del anses omistlig
•
för deras ursprungliga ändamål, åtminstone aflrädesafgiflen för afgående
rusthållare må nedsättas till 1 per mille, i stället för 1 procent af köpeskillingen,
samt
2:0 af Lars Petersson från Blekinge Län, hvilken, under förutsättning,
att Amiralilels-Krigsmans-Cassan ej vidare är i hellof af den inkomst, sorn
blifvit densamma försäkrad genom Kongl. Brefvet den 6 December 1782,
hvarigenom stadgats, att vid de under båtsmans-indelningen i Blekinge
och södra Möre hörande lägenheter af- och tillträdes-afgiflen vid köp m. m.
finge beräknas berörde Cassa lill godo på samma sätt, sorn genom i och 3 §§
uti Kongl. Kungörelsen af den 4 Maj 1778 lör Wadstena Krigsmanshus
blifvit faslslälldt, yrkal, alt ofvaunämnde Kongl. Bref måtte varda upphäfvet
samt den deri stadgade afgiften upphöra, eller, om detta icke i allo
kan ske, samma afgift nedsättas till en fjerdedels procent; och hafva vid
remiss af dessa motioner många af Bonde-Ståndets Ledamöter deruti
instämt.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet ansett nödigt alt
för dessa frågors behandling sammanträda med Slats-Utskoltet, hafva Utskotten
gemensamt desamma i öfvervägande tagit, och härvid inhemtat,
att den så kallade Rusthålls-afgiften till Krigsmanshuset är först bestämd
genom Kongl. Ordningen och Påbudet af den 3i Dec. 1689, förklarad!
genom Kongl. Brefvet den 6 Dec. 1731, och 3’llerligare stadfästad genom
Resolutionen å allmogens besvär den 17 December 1734 och Kongl. Kungörelsen
den 4 Maj 1778. Utskotten få derjemte upplysa, alt berörde afgift
uppgår årligen lill omkring 28 å 29,000 R:dr B:co, och utgör en af
de betydligare inkomsterne för Krigsmanshuset, hvars underhålls-tagare
uppstiga till ett antal af öfver 8,000 personer.
Då det alltid är med stora svårigheter förknippadt alt göra förändringar
i beskattningen på det sätt, att skattebördan lyftes från en dass
af medborgare på en annan, hvilket vore oundgängligt, om bifall lemnades
till ofvanberörde motioner, enär Krigsmanshuset icke kan ulan motsvarande
ersättning beröfvas den betydliga inkomst, som det i öfver i5o
år af den nu öfverklagade afgiften åtnjutit, samt då härtill kommer, att
bland de skalle-besvär, som trycka jordbruket, detta lärer kunna anses
Bil1. /{. till St. Prat. 1840. 4 Samt. 2 Afd. 21 Häftet. 3
t 8 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, IS'-o 100.
såsom ett af de minst betungande, enär den ifrågasatta afgiften endast
utgår tillfälligt, eller icke oftare, än vid köp, bylen m. fl. aftal oin Rusthåll
och en del båtsmaiisrolehemman , och derutom aldrig faller egarne af
sådane hemman lill last; så anse
Utskotten, af desse skäl, sig höra afstyrka Rikets Ständers
bifall tili hvad i de nämnde motionerne blifvit framsläldt
och yrkadt.
Slockholm den 27 November i84o.
N:o 100.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 November, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af återremiss å Utskottens Betänkande
N:o ti, om Lärare-Seminariers inrättande,
m. m.
Detta Betänkande har blifvit af Högvördiga Preste-Ståndet afslnget,
och af ‘Vällofl. Borgare-Ståndet bifallet, men deremot återremitteradt af
Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet, der anmärkningar
blifvit emot Betänkandet framställde, innehållande hufvudsakligen,
beträffande irsta punkten: att någre serskilde åtgärder för Lärares
bildande ej torde vara erfordei lige; att, ehuru Utskotten tillstyrkt Rikets
Ständer alt hos Kongl. Majrl i underdånighet anhålla, att ändamålsenliga
anstalter, lill bildande af Lärare för Eleinenlar-Läroverken blefve inrättade,
Utskotten likväl underlåtit att föreslå Rikets Ständer beviljandet af
ett för ändamålet tillräckligt anslag; att Utskotten öfverlemnat till Kongl.
Majrt att, i afseende å ifrågavarande Lärare-Seminariers inrättande, vidtaga
ändamålsenliga åtgärder, utan att Ulskotlen ansett sig eller Rikets
Ständer tillhöra att afgifva något förslag om sättet härför, hvarigenom
kunde inträffa, att dessa Läroanstalter ej blefve svarande emot behofvet
och icke uppfyllde deras syfte.
Vidkommande 2tdra punkten, har det förslag blifvit meddeladt: att,
då erfarenheten ådagalagt, det personer med grundliga kunskaper likväl ej
varit till Lärare lämplige, men deremot andre med mindre lärdom funnits
dertill mera tjenlige, till följd af deras större fallenhet och vana vid
Stats- samt Allm. Besa.- och Ekon.-UtslottenS Utlåtande, IV:o 100. 19
undervisnings meddelande , de personer, som hädanefter söka befattningar
såsom Lärare vid Elementar-Läroverken, ej måtte till en början antagas
för längre tid, än en läse-termin, hvarunder deras skicklighet och fallenhet
för Skol-lärarekallet kunde med tillräcklig noggranhet utrönas, och först
derefter få af vederbörande myndighet, såsom ordinarie Lärare anställas
eller från befattningen uteslutas; hvilket förslag ansetts böra gälla äfven
för dem, som sökte Lectorat vid Gymnasierne, helst de af Utskotten antydde
Academiska disputations-specimina icke vöre lämpliga eller af någon
betydelse.
Utskotten, som, angående behofvet af anstalter för Lärares bildande
till högre och lägre Lärdoms-skolor och Apologistier samt Gymnasier, endast
åberopa, hvad de i sitt förra Betänkande derom anfört, få derjemte
förklara, alt, ehuru sådane Lärare böra ega ej allenast de theoretiska kunskaper
och den högre intellectuella bildning, som för bestridandet af Lärare-kallet
erfordras, utan äfven den pracliska skicklighet samt den vana
och erfarenhet, sorn utgöra vilkoret för att kunna med framgång undervisa,
Utskotten likväl ansett de ifrågavarande Seminarierne ej böra hafva annat
sylte, än meddelandet af denna pracliska skicklighet och vana, helst
vid Universiteten tillfället redan står öppet att inhemta de theoretiska
kunskaperne. Af sådan anledning hafva Utskotten trott de åtgärder, som
för ändamålet voro nödige, kunna, om icke helt och hållet utanj nya, åtminstone
med ganska obetydligt ökade kostnader vidtagas; och var det i
anseende härtill, samt enär på serskilde förekommande omständigheter
skulle bero, dels sättet för ifrågavarande anstalters åvägabringande, dels
beloppet af kostnaden derför, som Utskotten ansågo sig icke böra meddela
något annat tillstyrkande, än det, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla, aLt ändamålsenliga anstalter till bildande af Lärare
för Elementar-Läroverken måtte inrättas, öfvertygade, att Kongl. Maj:t, i
afseende härå, korame att vidtaga hvad, som vöre tjenligast.
På desse skäl få Utskotten hemställa,
att de mot i:sta punkten af Betänkandet gjorda anmärkningar
icke mätte föranleda lill någon annan åtgärd, än hvad
Utskotten sålunda tillstyrkt.
Beträffande härefter de prof, som böra genomgås af dem , som blifva
till Lärare vid Elementar-Läroverken antagne, och förslaget, att de personer,
som söka Läraiebefattningar vid dessa Läroverk, måtte till enbär
-
20 Stais- samt; Allm. Besa.-och Elon-Utskottens Utlåtande, N:o i oo.
jan antagas för endast en läse-termin, och sedermera kunna af vederbörande
myndighet såsom Lärare anställas eller från befattningen uteslutas? så
ehuru det visserligen måste erkännas, att sjelfva meddelandet af undervisning
i allmänhet utgör det säkraste profvet för en Lärares skicklighet
och användbarhet, torde dock ej böra förbises, att detta förslag icke lämpligen
lärer kunna verkställas, helst stundom ganska många sökande anmäla
sig till erhållande af en och samma befattning; och få Utskotten derföre
afstyrka bifall till förslaget;
Viljande Ulskolten härvid förnya det förklarande, att Utskotten anse dem,
som tillämpat den nuvarande Skol-ordningen, och haft tillfälle att erfara
dess bristfällighet uti förevarande hänseende, bäst äro i tillfälle alt framställa
förslag till förändring i de ptof, som nu äro föreskrifne för dem,
sorn söka Lärare-befattningar vid omförmälde Läroverk.
I anseende till hvad Utskotten nu yttrat, samt då någon erinran ej
blifvit gjord emot Utskottens förslag i 3:dje punkten af Betiinkandet, angående
den så kallade Indigenats-rätten, få Utskotten hemställa,
att hvad de i förevarande ämne uti sitt lörra Betänkande
tillstyrkt, måtte af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 27 Nav. 184».
Häremot anmäldes följande reservationer.
Af Biskopen m. m. Doctor Hedrén: ”Enär de nu gällande SkolLagar,
rätt bandhafda, ansetts tillräckliga för ändamålets vinnande, bar
Betänkandet blifvit af Preste-Ståndet afslaget. Och anser jag för min del
den föreslagna underdåniga skrifvelsen hvarken af beholvet påkallad eller
till något nyttigt ändamål ledande”.
Häri instämde Herr Prosten Lalin.
Af Herr Prosten Åstrand: ”Jag tillstyrker afslag å den här föreslagna
underdåniga skrifvelsen, som icke ens hos Högvördiga Preste-Ståndet,
hvilket väl torde vara mest competent att bedöma det ämne, som här är
i frågah lyckats att blifva gillad”.
Stats- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Utslottens Betänkande, N:o i o i. 21
N:o 101.
Ant. till Exp. Utsk. den 3o November, kl. 1 c. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om anställandet
af ytterligare en Lärare vid hvardera af Skolorna
i Umeå, Pitea och pä Frösön i Jemtland.
Vid föredragning af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande
N:o 68, om Elementar-Lärovei kens reorganisation och utvidgning
af Fi ösö Skola, har hos Högvördiga Preste-Ståndet Herr Biskopen, m. ra.,
Doctor Franzén föreslagit, att Rikets Ständer malte hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes i Nåder föranstalta, att de
i Piteå, Umeå och på Frösön varande Skolor, förseddes hvardera med
ytterligare en Lärare, så att dessa Skolor kunde motsvara deras ändamål,
såsom Lärdoms-skolor; varande till skäl för förslaget anfördt, alt omförmälde
Skolor, som 1111 egde hvardera Irenne Lärare, utom en Lärare uti
Apologist-classen, ej kunde uti de tre classer, hvaraf Skolorne utgjordes,
åstadkomma all den beredelse till inträde vid Gymnasium, som åsyftades i
de af ålder med fyra classer, utom Apologist-classen, försedde Lärdomsskolor;
äfvensom att Hernösands Consistorium redan hos Kongl. Maj:t
gjort hemställan om en sådan utvidgning af dessa trenne Skolor, som nu
blifvit föreslagen.
Sedan denna motion blifvit till Utskottens gemensamma handläggning
remitterad, hafva Utskotten tagit densamma i öfvervägande. Utskottens
uppmärksamhet har härvid blifvit fästad deruppå, att, då omförmälde Skolor
äro endast lägre Lärdomsskolor, lärlingarne i desamma ej kunna påräkna
att derstädes få inhemta de kunskaper, som erfordras för inträde
till Gymnasium; hvarföre de uödgas, för vinnande af dessa kunskaper,
antingen att besöka någon högre Lärdorns-skola, och der genomgå den l[:de
classen , eller ock förskaffa sig de felande kunskapsmålten å enskild väg.
Denna olägenhet/ som inom Hernösands Stift är så mycket mera
kännbar, i anseende till det långa afstånd, sorn eger rum emellan släderne
Piteå och Umeå samt Frösön och Stiftets enda i Hernösand varande högre
Lärdoms-skola, hafva Utskotten ansett det vara af största vigt att undanrödja,
så att lärjungarne i dessa Skolor kunna derstädes få inhemta det
kunskapsmått, de för inträde till Gymnasium hafva af nöden; och få Utskotten
af denna anledning tillstyrka,
att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att Kongl. Majit täcktes i Nåder anbefalla inrältan
-
2 2 Stais- samt Allm. Besa.- och Elon ,-Utshottens Utlåtande, N:o 102.
det af en fjerde dass vid om förmälde lägre Lärdoms-skolor
tali Piteå, Umeå samt på Frösön, så att dessa Skolor komma
att motsvara de så kallade högre Lärdoms-skolorna; äfvensom
att Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag å
Tionde Hufvud-liteln af 40 tunnor spanmål, utgörande i penningar,
efter 6 R:dr B:co för tunnan, 240 R:dr Banco till
hvardera af de tvenne Lärare, som för Skolornes sålunda
föreslagna utvidgning komma att antagas, eller ett sammanlagdt
belopp af 120 tunnor spanmål.
Stockholm den 26 November 1840.
Häremot anmäldes följande reservation
af Herr Prosten Åstrand: '”Frågan om ranslag lill Frösö Skola är redan
förut af Rikets Ständer afgjord, och borde icke nu vidare kunna vid
denna Riksdag komma under ny pröfning.”
N;o 102.
Ank. till Exp. Utsk. den 3o November, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om Stats-anslag
till Strömstads Skola.
Uti en hos Vällofl. Borgare-Ståndet väckt till Stats-Utskottet remitterad
motion, har Herr Hegardt förmält, att uti Strömstad, som egde en
befolkning af i,3oo personer, likväl icke fanns annat af Slaten bekostadt
Läroverk, än en Pedagogi, hvilken så mycket mindre kunde numera vara
för det dermed afsedda ändamål tillräcklig, som läraren derstädes endast
hade i årlig lön af Staten i5 tunnor spanmål; af hvilken anledning, och
då motionären ansett Skolans utvidgande vara nödvändigt, af honom föreslagits,
att Stats-anslag- mätte af Rikets Ständer meddelas till vinnande af
Skolans utvidgning, så att den erhölle 2:ne lärare med lika löner, som
de lärare innehade, hvilka voro anställde uti andra, med Strömstad jemnföiiljga
, städers Skolor, hvarefter stadens invånare blefve i tillfälle att hos
Kongl Majit i underdånighet anhålla om Skolans förändrande från Pedagogi
till Apologist-Skola; men att, om Rikets Ständer funne sig böra be
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotleils Utlåtande, JY:o 102. 23
viljn endast tillökning i anslaget för den redan varande läraren, denna
tillökning matte bestämmas till så stort belopp, att denne lärare kunde
al' sin lön ega en anständig utkomst, och derigenom komma i deri ställning,
att han, oberoende af annan befattning, kunde egna sin tid och omtanka
endast åt Skol-undervisningen; varande, såsom ytterligare skäl för
bifall till motionen, anfördt, att Strömstad är beläget på ett afstånd af
g~ mil från närmaste stad i Riket, och att i della afstånd lage ett ganska
stort hinder för invånarne i Strömstad att begagna andra städers undervisnings-anstalter;
hvarförutan motionären upplyst, att behofvet af ökadt
anslag för Strömstads Skola vid flere tillfällen skall blifvit hos Kongl.
Maj:t anmäldt.
Detta hafva Utskotten tagit i öfvervägande; men sorn Utskotten icke
varit i tillfälle atl bedöma, huruvida Strömstads Skola har behof af den
föreslagna utvidgningen eller ej, och Kongl. Maj:t, hvars uppmärksamhet,
efter hvad motionären uppgifvit, blifvit fästad å frågan om behofvet af
ökadt anslag till Skolan, icke derefter vidtagit några åtgärder, i afseende
härå; så anse Utskotten sig för närvarande icke kunna laga för afgjordt
behofvet hvarken af Skolans utvidgning till en Apologist-skola eller af ökade
anslag lill läraren uti den redan befintlige Pedagogien, hvadan Utskotten
finna
sig icke eller kunna tillstyrka bifall till hvad motionären,
på sätt ofvan beiördt är, föreslagit.
Stockholm den 26 November 1840.
Häremot anmäldes följande reservationer.
Af Herr Schartau j som ansåg, alt Utskotten hade bordt tillstyrka
beviljandet af ett årligt Slals-anslag af 200 R:dr, att utgå lill förbättring
af Skolan i Sti ömstad.
Häruti instämde Herr Walley.
Af Herr Wallander: ”Emot Utskottens beslut att afslå medel till förbättring
af Skol-inrällningen i Strömstad, får jag mig reservera. Jag tror,
alt motionären utredt förhållandet på nöjaktigt och med goda skäl beledsagadl
salt, att framgång deraf bordt följa. Af den discussion, som öfver
ämnet egt rum inom Utskotten, har jag ej funnit anledning förnimma, att
något enda skäl framställts, som kunnat eller bordt verka till det derefter
fattade beslut, dervid, nu som vanligt, endast det bekanta ordet JSej gjort
24 Sta/s- sami Allm. Besv.- och Ehon.-Utskoitens Betänkande, JV:o i od.
sig gällande, — och detta i .samma ögonblick, sorn man alltjemt bär på Lungan
vackra ord oell håg för upplysning och bildning samt vilja alt befrämja
dessas utveckling, i samma ögonblick derjemte, då man, efter att
nyligen förut hafva beviljat en temligen rund summa af /$oo R:dr B:co,
såsom lön åt läraren vid en ny Skola i Borgholm, nu funnits föranlåten,
äfven för ett enstaka fall, bifalla lönförbätti ing åt Skolan i Frösö, För
mig framstår ganska klart, såsom en consequence å Utskottens sida, att,
på de väl grundade skäl, motionären anfört, i afseende på förhållandet med
undervisningsverket i Strömstad (der ock jemte Pedagogien och ändamålsenlig
Skolbyggnad derföre redan finnes en Lancaster-skola) och behofvet
af förbättring deri, samt af medel för detta ändamål (endast 200 R;dr
B:co äro begärda), Utskotten vid detta tillfälle rimligen och rättvisligen
bordt, såsom jag ock hoppas och anhåller, att Rikets Ständer skola behjerta
och bifalla Strömstads ifrågavarande begäran om anslag, af lika giltig
anledning, som anslag meddelats åt nyssberörde andra ställens Skolor,
af hvilka på det ena förut ingen Skola fanns. Behofvet häraf vill jag ej
motsäga, men ock på samma gäng uttrycka min oföränderliga mening, att
Strömstad och orten deromkring mäste anses ega lika stort anspråk på Statens
mellankomst, i afseende på Skolans doterande, som någonsin Öland”.
N:o 103.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3o November, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om fri tillverkning
af Bergskrut.
Genom motioner, som till Utskotten blifvit remitterade, från Högloft.
Riderskapet och Adeln af Herr von Selie'ele , F., och från Yällofl. Borgareståndet
af Herr Geyer, C. F., har blifvit föreslaget, att, till beredande af
en lättare och mindre kostsam tillgång å bergskrut för Bergslagens behof,
det måtte lemnäs en hvar fritt att tillverka denna vara, eller att med
Krutbruksegarne öfverenskomma om priset derå; samt att denna frihet
borde vidtaga efter år 1843, då den bestämda tiden för de emellan Kronan
och visse Bruksegare om tillverkning af samma vara afslutade Contract
lii länd alöper.
Uppå
Stats- sami /i lini. Bes v.- och Ekon.- Utskottens Betänkande, N:o i o'3. s5
Uppå ansökningar af åtskilliga Bergslager om tillstånd ali, för
grufvebrytningens hehof, sjelfve få tillverka bergssprängningskrut, bar Kongl.
Maj:t, genom Nådiga Skrifvelse!’ lill Bergs-Collegium af den io April 1810
och den i3 Juli 1813, förklarat dessa ansökningar icke kunna bifallas,
och såsom skäl dertill anfort, att krut-tillverkningen i allmänhet blifvit af
Kronan besörjd, genom deri ill inrättade Krutbruk, hvilka lemnade full
krut-tillgång både för Statens celi enskildes behof; alt, i händelse af bifall
till de gjorda ansökningarne, de öfrige Bergslagen i Riket egde anledning
att enahanda frihet begära, hvarigenom tillverkningen af så val
2 å 3,ooo centner krut, som ungefärligen vore det enskilda behofvet för
året, som äfven den dertill erforderlige salpetern, lomme att stadna i enskildes
händer, och tvertemol, contracten emellan Kronan och Bruksegarne,
dragas ifrån Krutbruken, hvilkas innehafvare för en sådan inskränkning
skulle få anledning att af Kronan fordra ersättning; att under en sådan
sammanblandning af publika och privata krut-Li 11 vei knings-inräl tningar ,
salpetertillgången för Kronans eget behof skulle medtagas och privata tillverkningar,
genom missbruk utöfver egna förnödenheter, utsträckas till andra
sorter och försäljning deraf, utan att tillräcklig conlroil, hvarken deremot
eller öfver krutets godhet, kunde åstadkommas, efter de föreskrifter
sorn vid Krutbruken iagttagas, samt att för öfrigt någon minskning af
priset icke vore att förvänta, i anseende till de fierehanda svårigheter och
äfventyr, sorn med krut-till verkningen äro förenade.
De betänkligheter, som sålunda blifvit yttrade, i afseende på den
yrkade lillverknings-frihetens inflytande på de emellan Kronan och enskilde
Krut bruksegare afslutade contract, kunna icke nu tagas i beräkning,
då liliverkniagsfrihelen icke är ifrågasatt annorlunda, än att inträda
först, sedan den bestämda tiden för berörde contract lilländalupit. Någon
anledning att hindra en sådan frihet synes icke eller kunna hemtas af farhågan
för brist på salpeter för Kronans behof, då det är kändt, att sal*
pelertillverkningen inom Riket under senare åren betydligt stigit, och det
icke lärer kunna belviflas, alt den ytterligare stiger, i nion af en säkrare
och förmonligare afsättning, hvilken är den bästa uppmuntran för hvarje
industri-företag. Då för öfrigt afsättningen beror af varans godhet, lärer
annan controll i detta afseende icke erfordras mera för krut-tillverkningen
än för hvarje annan produclion, och hufvudsakligen synes uppmärksamheten
böra fästas dervid, alt inskränkningen af krut-tillverkningen bärSih.
till R. St. Fröt. 184«. 4 Sami. 2 A/d. 21 milit. 4
[ 26 Stats• samt Allm. Bes v.- och Ehon.-Utskottens Betänkande, N:o io3.
leder sig från ett mot sista puncten af 60 § Regerings-Formen stridande
Statens inonopolium, hvartill någon giltig anledning icke lärer kunna visas,
oda hvilket dessutom uppenbarligt verkar menligt på landets vigtigaste
näringsgrenar.
På desse skäl anse sig Utskotten böra tillstyrka:
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att, efter förloppet af år 1843, då de nu gällande serskildta
contract om krut-lillveikningen upphöra, en hvar må vara
tillåtet alt tillverka och försälja bergskrut, under iakttagande
af de försigtighetsmått, som Kongl. Maj: t kan finna nöd ig t
att stadga för att förebygga de vådor, som med denna handtering
äro förenade.
Stockholm den 27 November 1840.
H eservation
af Herr Biskopen Hedren: ”Emot detta bedul anhåller jag få mig
reservera, såsom både onyttigt och i flera afseende» vå Iligt, icke eller 1 illräckligen
motiverad t. Aid ra minst kan jig godkänna, att delta så kallade
inonopolium Strider mot 60 § Regerings-Formen Delta Grun Hagsrum
stadgir endast, alt Konungen icke må något tnonppnliiini fastställa, men
alldeles icke, alt alla gamla tnonopolier, der de finnas, skola upphafvas.
Det nu ifrågavarande är långt äldre, än våra Gruni-Ltgar: och Konung
och Ständer hafva, sedan dessas stiftning, icke beslutat dess upphäfvande.
Häruti instämde Herr Friherre Leijonhufvud och Herr Prosten Lalin.
STOCKHOLM, Kongl- Ordens-Boktrjckeriet, 18j o.
Statn- samt Allm,- Bent1,- och Ekan.- Utskotten# Betänkande, N:o io4. i
N:o 104,
Ant. till Exp-Utsk. don ii December, kl. io f. m.
Betänkande, i anledning af vackt fråga om bef rielse
för Bust hållare från skyldigheten att, under krig,
recrutera, remontera och att ersätta förlorade persedlar,
emot en årlig afgift till Staten, m. rn.
Från det Hedervärda Bonde-Ståndet har till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens behandling blifvit öfverlemnadt ett af
Riksdags-Fullmagtigen från Christianstads Län, Behr Påhlsson, till Stån,
det ingifvet Memorial, deruti anföres, att, redan vid i8a3 års Riksdag,
fråga blef väckt, att rustnings-skyldigheten under krigstid borde förändras,
på det sätt, att alla limande förluster och omkostnader för rustningen, sedan
regementet eller esquadronen ifrån hemorten uppbrutit, måtte af Statsmedel
bestridas, emot det att rusthållarne, jemte åliggandet att vid krigets
utbrott uppsätta tjenstbara hästar och karlar, för hvarje år, som kriget varar,
utöfver det första, betalte en summa, hvilken förslagsvis var upptagen
till 5o R:dr Banco.
Rikets Ständer hade icke då funnit sig kunna bifalla detta förslag,
utan höllö sig endast vid lydelsen af Rusthålls-contracten, och de ansågo
sig blott hos Konungen böra anhålla, alt, med afseende å ej mindre de skiljaktigheter
i ruslningsskyIdigheten, lill hvilka localen och andra omständigheter
kunde föranleda, än ock å de olika förhållanden, som ett krig inom
eller utom riksgtänsen i denna del kunde medföra, Hans Maj:t
täcktes bita utarbeta och vid nästa Riksdag för RiketsStänder framlägga ett
förslag till den förändring i nämnde prmstationer under krigstid , som kunde
finnas förenlig med Stats-cassans bästa samt med de ruslningsskyldiges
skydd för oberäkneliga och möjligen förstörande lidanden och uppoffringar.
(Se Rikets Ständers skrifvelse den in December 1823). Och som i denna
för de hårdt onererade rusthållarne vigtiga fråga ännu icke något blifvit
vidgjordt, som betryggar dem för framtiden, men ingen lärer bestrida
orimligheten att på en enda dass medborgare kasta sådane bördor, hvilka
genom tillfälligheter, sorn icke af dem bero eller kunna afvändas, möjligen
blifva alldeles förstörande för deras välfärd, alltså och då det väl vore
bekant, huru öfverdrifna de kostnader äro, som debiteras de hemmavaranBih.
till R St Fröt- 1840. 4 Samt. 2 Afd. 22 Häftet. 1
2 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o i o4.
de rusthållarne, under ryt Ur nes aflägsna bortovaro, äfvensom atl hushållningen
säkert, under en jemn tillsyn af Armée-befälet, klefve bättre, om
ulgifterne af krigs-cassae-uiedlen beslriddes, har motionären föreslagit, att,
vid förefallande krig, och sedan rusthållaren fullgjort sin skyldighet att
uppsätta tjenstduglig karl och hust samt praeslerat fullständiga bevärings-,
remtygs- och utrednings-persedlar, m. m., han, ifrån den dag, uppbrott
skett, mätte vara befriad ifrån skyldigheten att recrylera, remontera, och
att ersätta förlorade persedlar, emot en årlig afgift af Femtio Riksdaler
Banco, sorn till Statsverket borde erläggas; — oell hade uti detta förslag
Riksdags-Fullmägtigen från Malmöhus Län, Sone Persson, med Per Påhls*
son, till alla delar, sig förenat.
Detta hafva Utskotten i öfvervägande tagit; och hvad nu först beträffar
den föreslagna befrielsen, så vidt den afser recruterings-skyldigheten,
>å och då rustnings-contracten uttryckligen innehålla,
att, vid timande vacance, ryttares antagande beror på riem
öfverenskommelse, sorn emellan honom och egare af eller
intressenter uti rustbålls-slammen kari varda upprättad; ett
förfogande, sorn tydligen åsyftar att förekomma de mångå
misslör hållanden, oredor och tvister, för hvilka den rustan
de
skulle blottställas, om han sattes i nödvändighet alt,
för rustningsnumret, emottaga en för honom alldeles okänd
och främmande person, kunna Utskotten å ifrågavarande del
af motionärens förslag ingalunda styrka till bifall.
Deremot, och vidkommande frågorne orri tillåtelse för rus t hållar*
att under krig, och emot en bestämd afgift i penningar, vara befriade från
skyldigheten att remontera och att ersatta förlorade bevärings-, remlygsoch
utrednings-persedlar, m. m., hafva Utskotten icke kunnat med likgiltighet
betrakta de lidanden, sorn, genom krigstillfälligheter, mången gång drabba.»
vare sig en eller annan rustande, eller också flere vid samma regement#
eller corps, genom förluster så väl af hästar, som af meranämnde persedlar;
och då dessa förluster skulle lättare bäras i den moii, de j.e tunare fördeltes,
hafva ÖLskolten
ansett sig böra hemställa, om icke Rikets Ständer ville i underdånig
skrifvelse anhålla, alt Kongl. Majit täcktes infordra
vederbörande ruslhållares utlåtande, huruvida de skulle vilja
ånga den öfverenskommelse sins emellan, alt vid infallande
Stais- sami Allm. Bese.- och Ekon.-UcsRottens Betänkande, N:o io5. 3
krig, ifrån krigets utbrott, en för alla och alla för en proportionaliter
ansvara för <1 e skador, som kunde träffa regementets
eller corpsens hästar, bevärings-, remtygs- osli ulrednings-persedlar,
m. m., eller otti rusthållarne heldre önskade,
att, emot en viss årlig afgift till Kronan, Staten öfverlöpe
ansvaret för ersättningen af så väl hästar som persedlar,
i hvilket fall likväl det skulle åligga Staten att, vid krigets
slut, hålla både de förre och de senare i tjenstbart och
dugligt skick de rustande tillhanda; hvarjemte Rikets Ständer
torde framställa deras underdåniga önskan, att, sedan
rusthållarne hörde blifvit och i ämnet sig utlåtit, Kongl.
Majit, uti Nådig Proposition lill Rikets näst sammanträdande
Ständer, läcktes föreslå den ändamålsenligaste, och således
för de rustande minst betungande utvägen i förenämnde ersättningsfråga.
Stockholm den 7 December 1840.
N:o 105.
Ant. till Exp. Ulsk. (ten 11 December, kl. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner, dels om
upphörande af posif örings - skyldigheten, dels om
lindring i detta besvär, m. m.
Till Utskotten hafva åtskilliga i berörde ämne vackla motioner blifvit
öfverlemnade, nemligen från Vällofl. Borgare-Slåndet, af Herr Pousette,
C- A., samt från Hedervärda Bonde-Slåndet af Riksdags-Fullraägtige Peter
Pehrsson från Calmar Län, Eric B7orberg från Westmanlands, Pehr Mattsson
från Wesler-Norrlands, Peter Jönsson från Jönköpings, Sone Pehrsson
från Christianstads och Eric Nilsson från Jemtlands Län, Niclas
Jönsson och Pehr Jönsson fran Skane, fia vid Andersson fion Halland,
Jacob Kihlblom från Södermanland, Olof Carlsson och Jons Ersson från
Wermland, Johan Andersson från Upsala Län, Mäns Månsson från Calmare,
Per Mårtensson från Jönköpings, J. O. Dahlberg från Wesler-Norrlands,
Johannes Christoffersson från Kronobergs samt Eric Jansson från
4 Stats- samt Allm. Besa.- och Ehon.-Utsluttens Betänkande, JV:o io5.
Stockholms Län; och hafva, vid remiss häraf, många af Bonde-Ståndets
Ledamöter, dels sig med motionärerne förenat, och dels serskilde yttranden
afgifvit. Uti motionerne har hufvudsakligen blifvit anfördt: att de
friheter och förmoner, som, jemlikt Kongl. Kungörelsen den 19 Aug. 1801,
äro posthemman beviljade, vöre ringa och af ingen synnerlig betydenhet
samt ingalunda svarande emot postförings-besväret, hvilket under senare
tider omättligt ökats, utan att deraf påkallad lindring vunnits. Så
väl den allmänna som enskilda brefposien hade nemligen så ökat sig, att,
ehuru postbonden erhölle betalning endast för en häst, kunde dock posten
på många ställen ej forslas med mindre än två hästar, hvilket äfven föranleddes
deraf, att posten numera nästan alltid åtföljdes af en postiljon,
som enskildt medförde bref och gods. I stället att postföringen tillförne
endast kom i fråga en eller två gånger i veckan, måste ordinarie posten
nu i flere orter fyra till fem resor i veckan skjutsas, oberaknadt den extra
postföringen, som äfven flere gånger i veckan inträffade. Dessutom vore
snällpostens fortskaffande förbundet med serdeles stora olägenheter,
hvaribland serskildt blifvit anmärkt den hastiga framfart, som dervid egde
rum, och hvilka icke uppvägdes af den derför erhållande tillökning i
skjutslegan af 4 sk. B:co för hvarje mil. Stort besvär medförde äfven utrikes-posten,
hvilken komme oregelbundet och derföre fordrade ett ständigt
tillhandahållande af folk och hästar. Den skyldighet, som ålåge postförare
att forsla och utdela enskilde personers lösväskor utan ersättning,
bidroge ock att göra postföringen tryckande. Postförarne hade sig tillagd
mindre lega än för gästgifveri-skjuts, och erhöllo ingen ersättning för åkdonens
begagnande, ehuru så väl hästar som åkdon, genom ders hastighet,
hvarmed posten både i godt och dåligt väglag borde fortskaffas, mera skadades
än i annan skjuts. Emot rättvisa och billighet funnes stridande,
att, oaktadt posthemmanen vore så hårdi betungade, bevillning dock fortfar
att af desamma utgå.
För att kunna uppfylla sitt ansvarsfulla åliggande, hafva postbönderne
dessutom i senare tider måst öka antalet af tjenstefolk och hästar, hvilket
senare åter föranledt till en för åkerbruket högst skadlig minskning i ladugården.
Från nu anförde omständigheter hafva motionärerne hemlat anledning
att påkalla Rikets Sländers uppmärksamhet å nödvändigheten att vidtaga
åtgärder till upphäfvande af posthemmanens i fr Agas tä I ld e besvär, el
-
Stals- samt Allm. Besa.,- och Ekon.-Utshottens Betänkande, N:o io5. 5
ler lill lindring deri; och innefattas de härom gjorda åtskilliga förslag uti
följande yrkande, nemligen:
i:o att posthemmanen, emot afsägelse af dem förunnade förmoner i
och för postföringen, måtte från detta besvär befrias, samt detsamma i
stället öfverflyttas på gästgifverien, och bestridas genom gästgifveri- och
håll-skjuts> eller ock genom beting med personer, som kunde finnas villige
att öfvertaga det emot viss ersättning;
2:0 att lindring och ersättning måtte postförarne beredas på nedan
uppgifna sätt, nemligen, genom:
ur) befrielse från forslingen dels af utrikes och extra posten, eller rättighet
till dubbel skjutslega för den förra, utom väntpenningar, dels af enskildes
lös väskor, eller full godtgörelse derför af vederbörande correspondenter;
6)
skjulslegans förhöjning, dels till likhet med hvad, som eger rum
eller framdeles kan blifva bestämdt för krono- och gästgifveri-skjuts, än
med, än ulan ersättning för aktionens begagnande, och dels från 8 till 16
sk. B.co milen för den enkla, och från 10 till 24 sk. samma mynt lorden
dubbla postföringen, samt serskildt för snällposten till 32 sk. B:co per mil
för hvarje häst;
c) rättighet lill skjutslega för Ivaline eller flere hästar, efter det ådagalagdt
blifvit, att det ökade antalet nödvändigt för postens fortskaffande
erfordrats;
cf) rättighet till erhållande af väntpenningar, i likhet med hvad i
sådane fall beräknas vid gästgifveri-skjuts;
e) anskaffande af stallrum och herberge vid Post-Contoiren för de
skjutsande;
upphörande af posthemmanens skyldighet att såsom sådane betala
bevillning;
g) förbud för postiljonerne att enskildt medföra bref och gods; samt
IC) för esk ri f t, att ej utöfver viss vigt får lastas efter hvarje häst, i likhet
med hvad härom stadgadt för gästgifveri-skjuts.
Och har af de motionärer , som yrkat lindring i ofvanberörde afseenden,
blifvit uttryckt den förhoppning, att posthemmanen desto snarare
6 Stais- samt Allm. Besv.- ocJiEkon.-Ulskoltens Betänkande, N:o io5.
skulle dermed af Rikets Ständer hugnas, sorn Post-verkets slöra årliga öfverskott
härtill erbjöde sika tillgångar.
Vid öfvervägande af hvad sålunda blifvit an förd t och yr ka dt, hafva
Utskotten ansett, att, livad först beträffar poslföringens öfver flyttande på
gästgifveriet),
det icke tillhörer Utskotten alt härom något Utlåtande afgifva,
enär Bevillnings-Utskottet uti sitt Betänkande JNdo iq
redan i detta ämne sig utlåtit, samt Rikets Ständer derefter
sitt beslut lättat.
Vidkommande deremot det framställde förslaget att, genom betings
träffande med dem, som kunde finnas villige alt postskjutsen öfvertaga,
lyfta denna börda från poslhemmanen, så anse Utskotten, dels att en sådan
reglering är serdeles svår att verkställa, innan gäslgifveri-sk julsen blifver
i allmänhet på beting ställd, dels att, då innehafvarne af posthemmanen
i sådant fäll måste ersätta Postverket för de utgifter, som derigenom
folie detsamma till last, utgörandet af denna ersättning tilläfventyrs
kom me att blifva mera tryckande än sjelfva postföringen, och hemställa
af sådan
anledning, alt hvad härom blifvit yrkadt må förfalla.
Det åligger Utskotten att härefter meddela yttrande, i afseende å
de gjorda yrkandena om lindring i postförings-besvärel; men, innan Utskotten
gå att detta uppdrag fullgöra, anse Utskotten sig vara förbundne
att fästa uppmärksamheten derå, att de fleste motionärerne i denna fråga,
inom Hedervärda Bonde-Ståndet, såsom ett hufvudskål för berörde linirings
ernående, framställt, att de friheter, som posthemmaneu i och för
»stförings-besväret åtnjuta, vore ringa och af ingen synnerlig betydenhet,
samt ingalunda svarande emot nämnde besvär; och få Utskotten härvid
erinra, alt desse förmoner bestå uti frihet från rotering, inqvartering,
kronoskjuts, kronobrefbäring, körslor Lill kyrkobyggnad, m. m., samt förklara,
att, då Utskotten till behandling fått emottaga från det Hedervärda
Ståndet en stor myckenhet af motioner, uppfyllda med klagan öfver det
hardt tryckande för jordbruket uti dessa samma voterings-, inqvarterings-,
kroriobrelburings-, m. fl. skyldigheter, samt högt påkallande lindring deri,
Utskotten, af sådan anledning, i motsats mot hvad af de förstnämnde
motionärerne derom är vordet framstäldt, måste anse berörde, poslhemmanen
medgifna, lörmoner vara för dom af stort värde. Dock vilja Utskot
-
Stats- samt Allm. lie sv.- och
ten, i sammanhang härmed, uttala sin öfvertygelse, att, då postförings
besväret
i senare tider betydligt ökats, förhöjd betalning i nion derefter
äfven bör postförarne tillkomma, för beräkningen hvaraf ilen vid inneva-t
rande Riksdag under visse vilkor föreslagne tillökning i ersättningen för1
gästgifveri-skjutsen af -jtdel rättvisast och lämpligast torde kunna läggas
till grund; och hemställa Utskotten derföre,
att Rikets Ständer ville genom underdånig skrifvelse hos Kongl.
Majit tillstyrka, att ersättning i och för postföring hädanefter
måtte, utom der denna sker genom beting, utgå med 5o procents
förhöjning utöfver hvad hittills egt rum; anseende Utskotten
sig härvid böra upplysa, att för år >S3q sammanräknade
betalningen i och för postföring utgjorde en summa
af Rico R:dr 176,009: 47 sk* 1 r., deruti inberäknade ut
gifter
ne i och för för Ista Ilande t af Södra och Norrska Snällpos
terne.
Hvad härefter beträffar dels forslingen af utrikes och extra posterne
och skyldigheten att föra enskildes lösväskor, och dels att flere hästar
må få begagnas för postskjuts, så få Utskotten upplysa, att desse frågor varit
äfven vid sistlidne Riksdag väckta och af Stats- saint Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten då besvarade uti dessa Utskotts gemensamt algidna Utlåtanden
Nilis 26 och 40, hufvudsakligen innehållande:
Att utrikes ocb extra posterne val medföra den serskilda olägenhet,
att de icke komma regelbundet, men att de i allmänhet icke äro så tunga
att föra, som andra poster; alt utrikes postens ankomst kan, örn ej bestämdt,
åtminstone med någorlunda säkerhet å olika årstider förutses, samt
att extra [ruster sällan inträffa; att skyldigheten att föra enskildes lösväskor
ifrån längre lider tillbaka ålegat postförare, emot rättighet för dem
att derföre undfå ersättning, enligt Kongl. Öfver-Post- Directionens Kungörelse
den 8 Mars 1824; samt att det redan, genom Kongl. Brefvet dei»
19 Februari 1812-, blifvit stadgadt, att samtlige postförare skulle tillkomma
betalning för så många hästar, sorn efter väglaget och andra omständigheter
till poster nes behöriga fortskafifande erfordras; uppå hvilka skäl
Utskotten afslyrkte de framställda förslagen, så i ena sorn andra hänseendet,
med undantag likväl i fråga om ersättning för forslingen af extra poster.
Rikets Ständer gillade Utskottens åsigter härutinnan; oell som uti
de vid denna Riksdag ingifne motioner i förevarande ämne icke finnas an
-
8 Slata- samt Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Betänkande, N:a io5.
förde eller utvecklade några nya skäl till de begärda förändringarne utöfver
dem, sorn redan i ofvanberörde måtto blifvit upptagne ocb besvarade,
så anse Utskotten sig icke nu eller böra tillstyrka
Rikets Ständer aLt, i anledning deraf, någon åtgärd vidtaga.
I afseende på yrkandet om erhållande af väntnings-penningar samt
kärr- ocb vagn-penningar, så få Utskotten anföra, att väntnings-penningar
redan äio postförare i vissa fall medgifnasamt att, då en betydligt förhöjd
ersättning för postskjutsen nu blifvit föreslagen, Utskotten anse sig
icke böra serskildt ocb derutöfver tillstyrka ytterligare ersättning för åkdonens
nötning; och
hemställa Utskotten derföre, att berörde yrkanden icke må
till någon åtgärd föranleda.
Hvad deremot beträffar den anmärkta olägenheten vid forsling af
snällposterne, som orsakades af en alltför hastig framfart, så kunna Utskotten
ej förbise olämpligheten deraf, att i berörde afseende någon mera
bestämd föreskrift ej finues, än som nu eger rum, och hemställa af denna
anledning,
att Rikets Ständer ville i underdånighet anhålla, att Kongl,
Majit täckes i Nåder förordna, det postiljoner, som skjutsa
snällposter, ej må färdas fortare än i mtl på en timmas tid.
Vidkommande sedermera frågorna om anskaffande af herberge för de
skjutsande och stallrum för deras hästar vid Post-Contoiren, så och då,
genom Postverkets försorg, redan lärer vara föranstaltad t, att herberget!
för de skjuLsande finnas, men stallrum för hästarne ännu icke äro att t diga
, hvilket dock under längre uppehåll för postförare vid Post-Contoiren
och serdeles vid derunder inträffande svårt väder eller stark köld synes
vara af nöden, anse Utskotten bristen härutinnan böra afl)jelpas; och hemställa
derföre,
att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att vid de PoslContoir,
der vanligen de postskjutsande någon längre lid
uppehålla sig under vänlning på posten, mätte, så vida ej
något lämpligare sätt för denna olägenhets afhjelpande kan
utfinnas, på Postverkets bekostnad, och på sätt, som för Slaten
kan finnas vara det minst betungande, beredas stall
v-
'
rum för de skjutsandes hästar.
Vidare
Siats- samt Allm. Besv.- ochEkon.-TJtskottenS Betänkande, N:o io5. g
Vidare har .blifvit hegardt, alt viss vigt måtte bestämmas såsom lass
för en häst. Utskotten hafva väl diärvid inhemtat, att Öfver-Post-Directors-Embelet
låtit i delta fall allmänna Skjuts- och Gästgifveri-Ordningen
tillämpas; men då Utskotten, Lili Kongl. Brefvet den 19 Februari 1812,
sorn innehåller föreskrifter i berörde ämne, icke funnit någonting bestämdt
stadgadt, i afseende å beloppet af den vigt, som skall anses såsom lass för
en .bäst, så, och till förebyggande af framtida tvister, hvilka i anledning
häraf kunna uppkomma, anse Utskotten
sig böra tillstyrka Rikets Ständer att hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla, alt Kongl. Majit täcktes, efter ÖfveriPoSt-Directörs-Embétets
hörande., såsom tillägg till Kongl.
Brefvet den ig Februari 1812, utfärda Nådig föreskrift, att
samma stadganden, hvilka, i afseende å beloppét äf flen
tyngd, sorn får lastas efter en häst, vid gästgif veri-skjuts
äro gällande, äfven mätte utsträckas till och vinna tillämpning
vid postföringen.
Beträffande slutligen den gjorda framställningen derom, att erläggandet
af bevillning för posthemman må upphöra., så, och ehuru danna
dfgift synes mindre lämplig, anse dikval Utskdtten, att, då frågan härom
tillhörer Bevillnings-Utskottets handläggning, samt redan blifvit Rikets Ständers
pröfning underställd, i sammanhang med de föreslagne grunderne för
utgörandet äf allmänna bevillningen, i afseende å densamma några förslag
eller .hemställanden till Rikets Stander från
Utskotten icke kunna .göras.
Stockholm den 10 December iSzjo.
Häremot arifördes följande reservationer:
af Herr Wästfelt, IV.: ”dag reserverar mig emot Utskottens tillstyrkande,
att stallrum måtte anskaffas vid de Post-Contoir, der de postskjutsande
någon längre tid uppehålla sig, så vida jag anser, att orden
”någon längre tid” bordt utgå;”
af Herr Tersmeden, C. R.\ ”Jag reserverar mig emot Utskottens
beslut i hvad, som rörer den så kallade snällpost-skjutsen, emedan jag
icke tror, att postförare, eller håll- och reservskjuts-skyldige böra åläggas
en sådan skjuts, för hvilken vida strängare föreskrifter äro stadgade, än för
Uih. R. till St. Prat. 1810, 4 Sami. 2 Afä. 22 Häftet. 2
JO Stats- samt Allin. Besv.- och Elon,--Utskottens Betänkande, N:o i o å.
vanlig post- och gäslgifvare-sk juts, förnämligast hvad hastigheten af dess
fortkomst vidkommer. Lagen för gäslgifvare-skjuts stadgar,, att den resande
icke får färdas fortare än En mil på i * Limma, hvilket afven iagttages
vid inträffande svårt väglag. För snällposten deremot är stadgadt, att den
skall färdas minst En mil på En limma.
Jag vill ingalunda bestrida nyttan deraf, att snällposten färdas fort;
men jag bestrider på det högsta, att undantags-lagen i denna del skall
drabba det förut nog' mycket betungade skjutsnings-bestyret, oell anser af
detta skäl lämpligast, att snällpostens fortkomst beredts förmedelst frivilliga
öf ve renskom m elser.
Genom en sådan åtgärd skulle äfven bestämmandet af en förhöjd
skjutslega för snällposten blifva öfverflödig, emedan ingen lärer åtaga sig
dess förskaffande, utan att betinga en mot besväret svarande ersättning;”
af Herr Prosten Astrand: ”Jag reserverar mig emot förslaget alt
post-skjutslegan skall så betydligen förhöjas, synnerligast sorn densamma
härigenom i vissa fall skall blifva högre än gästgifveri-skjulslegan, åtminstone
i de trakter, der inga skjuts-entreprenader komma till stånd. Jag
fruktar, att kostnaderne för postens forsling blifva härigenom så höga, alt
Post-verkets inkomster härtill befinnas otillräcklige.”
Häruti instämde Herr Prosten Lundblad och Herr Prosten Sydvan;
af Herr Pousette'. ”Då bland allmänna besvär, sorn hård t trycka
den skattdragande jordbrukaren, onekligen får räknas postskjutsen, hvarom
från åtskilige orter af Riket klagomål försports, beledsagade af billiga önskningar,
att Rikets Ständer måtte behjerta denria deras angelägenhet, och
antingen befria dem från postfö-ringen, och öfverflytta densamma på gästgifverien,
och att de i stället måtte åläggas deltaga i skyldigheter med
öfrige kronoskatle-bemman, eller, om detta för närvarande icke kan tillvägabringa^,
dem måtte förunnas, (i anseende till oftare påkommande kostnader
och olägenheter) skjutslega öfversligande den, som erlägges för gäslgifveri-skjuts,
och icke derunder,* med anledning hvaraf jag anser, att, om
Högloft. Utskottens förslag med 5o procents förhöjning å ali post-skjuts
kommer att tillämpas, ingen rättvisa tillskyndas de posthemmans-åboer,
sorn hittills baft den ringaste ersättning, eller de, som blott erhållit 8 å
io sk. per mil, således mindre än hvad i allmänhet betalas för gastgifvase-skjats,
och då äfven upplyst är,, att redan finnes postskjuts, hvarföre
Siats- samt Allm. Besp.- och Ekon-Utskottens Utlåtande, IV:o 10 6. u
1-6 sk. erlägges, anser jagså mycket mer, att någon närmare granskning är
af behofvet påkallad. Hvad för öfrigt den så kallade snälJposlen beträffar,
hade jag ansett tjenligast, att frågan derom alhandlats uti serskildt Betänkande.
’
Häruti instämde Riksdags-fullmägtige Joli. Andersson samt Anders
Andersson från Opsala Län,
N:o 100.
Ånk. tilt Exp. Utsk. den ii December, kl. ro f. m.
Utlåtande, i anledning af väclct motion om vidtagande
af åtskillige förändringar uti Post-förfältningarne,
m. m.
Från Vä Hofi. Borgare-Ståndet har till Allmänna Besvärs-och Ekonomiutskottet
blifvit remitterad en motion af Herr Christierson, II. F., hvaruti
an föres: att de Författningar, Ordningar och Instructioner, som angå
postväsendet, äro föga kända och till en del äfven föråldrade och olämpliga;
att i synnerhet den så kallade speciella recommendationen vore i
vissa afseenden högst obestämd till nytta och ändamål, enär det till och
med ej finnes bestämdt stadgadt, att Staten dervid skall hålla en correspondent
skadeslös för möjligen uppkommande förlust, samt då sättet för bevisning
i sådane mål ingalunda finnes uttryckligen och fullständigt föreskrifvet
och recommendations-bevisens utfärdande ej eller skedde på ett
med ordning och ömsesidig säkerhet öfverensstämmande sätt; alt Postföl -  valtarnes rätt att emot skälig recognition emottaga till afsändande bref,
som efter posttimman framlemna?, vore i sin grund origtig och vid tilllämpningen
äfventyrlig, då embetet ej borde bero af eller ställas på gratificationer,
och fatalie-timmar finnas i Lagen stadgade både för brefs aflemnande
och postens afgång; alt rättigheten till aflemnande af bref å
Post-Contoiren när som helst borde vara gifven, och i<?ke, såsom nu
i landsorterne eger rum, vara inskränkt till den dag, då posten till adressorten
afgår; samt slutligen alt, då Postskrifvare understundom förordnas
att på ordinarie Postlörvaltarnes ansvar utöfva desses embeten, sådane viearier
lill sine personligheter ofta icke erbjuda correspondenter den säkei
-
12 Stats- samt Allm:.Besv - och Ekoni-Utsh'otien>. Utlåtande, AT.-o: 106..
liet i moraliskt oell matierielt hänseende, sorn de Hafva rättighet all fordra;
och har motionären, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt,
yrkat:
1:0 alt alla nu gällande Post-författningar må sammanföras- oell lill
tryck befordras, offentligen promulgeras samt Domstolarne i Författningssamlingen
meddelas;
2:0 att, derest tydliga; föreskrifter ej redan finnas, sådane må utgå
derom, att Pös t för val larne skola till viss tid mot laga postporto emottaga
brefven och ej derefter, emot serskild betalning, låta sig dertill förmå;
att brefven alla dagar må få inlemnas lill Post-Contoiren, samt att speciella
recommendations-bevis skola tecknas å specificationerne,. med attest,
att de specificerade sedlarne utgjort remissen;
3;o att, under Postförvaltares tjenstledighet, inga andra personer må
förordhas; till vJcarier, än de, sorn äro dertill fullt qvalificerade, samt gitta
ställa moralisk och: materiel: pi ses la tion för embetets utöfning, denna senare,
så vidt Författningarne föreskrifva; och alt, innan en så beskaffad
vicarie förordnas, Konungens Befallningshafvande i Länet elier Magistraten
i Stad må höras öfver förslaget;; samt
4:o att det mätte bestämmas i tydlig Förordning, hvad som i ersältningsväg
är föremål för speciel recomrnendalion och correspondenter återgäldas,
om det förloras; i sammanhang hvarmed kunde försvinna ovissheten
derom, huruvida Staten ulan omgång ersätter under postgång förlorade
recommenderade remisser af Privat-Banks-sedlar, enskildes skuldebref,
m. m.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekoriomi-Utskoltel ansett nödigt behandla,
ifrågavarande motion gemensamt med Stals-Utskotlet, så hafva Utskotten
densamma i öfvervägande lagh; och hvad först angar de i 2:dra
och 4:de punkterne af motionären yrkade dels nya stadganden och dels
förändringar i för handen varande föreskrifter, angående recomrnendalion
af bref, m. m., få Utskotten upplysa, att Öfver-Post-Directörs-Embetet
under den 16 Januari innevarande år till Kongl. Majit i underdånighet
ingifvit ett förslag till ny Författning, angående recommenderade bref,
som med brefposten skola befordras, och hvilket lill Utskottens kännedom
varit meddeldt, hvaruti alla af motionären serskildt vidrörda till delta
ämne hörande omständigheter och dervid anmärkta felaktigheter blifvit
Siats*- samt Allm. BeSv.- celi' Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o Iö6i i'3>
upptagna’ och till rättelse anmälda; oell anse Utskotten, då det Härigenom*
är ådagalagdl, att Kongl. Majlis Nådiga uppmärksamhet redan är Vorden
fästad på de brister, som föiefihnas uti1 föreskri ('terne rörande ifrågavarande
ämne, alt någon
åtgärd i detta afseende från Rikets Ständers sida , vid sådant
förhållande, ej torde vara af behofvet påkallad.
Beträffande sedermera motionärens framställning om utfärdande af
nya föreskrifter, dels för brefs inlemnande å Pösl-Conloii en, och dels angående
behörigheten af de personer, sorn förordnas att förrätta P stförvallärnes
tjensler, under åt desse förunnad tjenstledighet, m. m., så få Ut--  skotLen likaledes anmäla, att, enligt från vederbörande lemnade uppgifter,
ny Instruclion för Postförvaltare samt Reglemente för postförare och
postiljoner är o- hos Öfver-Pösl-Pireeleurs-Embetet under utarbetning', samt
att deruti äfven äro upptagne stadganden, i afseende å ifrågavarande fall,
hvadan Utskotten icke eller tro, att någon framställning härom1 till Kongl.
Maj;t från*
Rikets Ständers sida är nödvändig.
Hvad slutligen vidkommer det i motionen gjorda yrkandet, alt alla1
nu gällande Pöst-författningar må sammanföras och lill tryck befordras,
offentligen promulgeras samt i Författningssamlingen införas; så finna1
Utskotten , alt, orri de gällande Förfall ningarne, rörande postväsendet, vöre
sammanförda ,• sådant utan1 tvifvel skulle leda till mera säkerhet och lätthet
vid bedömandet af de härtill hörande ärenden, samt vara af stort
gagn vid afdömandet af härvid uppkommande tv istig heter; men1 att i anseende
dertill, alt just eli del af de vigligaste Förfall ningarne, rörande
della ämne, nu äro under omarbelsning, en sådan Författningssamling
icke torde böra ulgifvas, förr än de nyssnämnde dithörande förändrade
Reglementen blifvit gillade och stad fästade;' och hemställa derföre Utskotten,
att Rikets Ständer ville hos Kongh Maj:t i underdånighet
anhålla, att de post väsendet angående Författningar mätte
varda öfversedde, samt i livad de kunna anses sådant behöfva
, ändras och förbättras, samt derefter, så vidt de äro>
gällande, sammanföras, och på sålt Kongl. Majit i Nåder
finner Ijenligast af trycket till allmänhetens kännedom ut--  gifvas.
Stockholm den 7 December i8.|o:
i4 Stats- samt sillin. Bes v.- och Elon.-U{sköttens Utlåtande, IV-o 107.
N:o 10?.
Alik. till Exp.-Utsk. elen n December, kl. ro f. m.
Utlåtande, i anledning af vädel motion om öppnande
af direct postgång emellan Falköping odi
Mariestad.
Uti elL från II edervärda Bonde-Ståndet till Stals- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten remitterad! Memorial, har Riksdags-fulIlmigtigen
från Skaraborgs Län, Sven Andersson, anfört, att många orter
i Riket, som vöre mera aflägse från de större communications-linierne lill
lands och sjöss, hade brist på beqvämlig postgång, och att detta äfven
inträffade med de folkrikaste och fruktbaraste inre delarne af landet, till
stor svårighet och tidspillan för de brefvexlande, men att desse olägenheter
dock vore aldia kännbarast, då diiecta postgångar saknades emellan
Landshöfdinge-sätet inom hvarje Län och de derinom belägna städer;
och har motionären, af den anledning, att en direct postgång emellan Mariestad
och Falköping saknades, begärt, alt en dylik måtte emellan dessa
båda städer öppnas.
Utskotten hafva motionen i öfvervägande tagit; men alldenstund den
ifrågasatte postgången kan, uppå derom gjord ansökning hos Öfver-PostDirectörs-Embetet,
samt, i den händelse sådant finnes skäligt och förmonligt,
varda bifallen, så anse Utskotten detta ämne
icke böra utgöra föremål för Rikets Ständers pröfning, och
hemställa derföre att motionen icke må till någon deras
åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 December 1840.
N:o 108.
Ank. till Exp. Utsk. don 11 December, kl. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af väckte frågor, dels om upphörande
af Kronobrefbärings-skyldigheten, och dels
om ersättning för dess utgörande, m. m.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet hafva i detta ämne blifvit väckte
serskilda motioner, uti hvilka klagan föres öfver de flerfaldige olägenhe
-
Stats- samt /liim. Besa.- och FA on.-Ut skot lens Betänkande, N :o 108. i5
ter, som krono-brefbärings-skyldigheten skall medföra, äfvensom uppmärksamheten
blifvit fästad, ej mindre å det förhållande, att denna skyldighet
ej kunde turvis på hemmanen öfverflyttas, utan mäste vidhäfta endast sådane,
som genom sitt läge vöre derliil lämplig, än ock derå, att skyldigheten
forlfore alt vara tiyckande, så länge de angelägnare brefven genast
vid ankomsten borde fortskaffas, hvarigenom inträffade, alt bref bäringen
påkom understundom alla dagar i veckan, och ej sällan flere gånger på en
dag, samt till olika ställen.
I betraktande häraf har uti motionerne blifvit föreslaget:
af Niis Jeppsson från Malmöhus Län: att bemmans-innehafvare i allmänhet
måtte befrias från den så kallade Kronofogde-postutgörin gen”
och Kronofogdarne åläggas att sjelfve ombesörja denna postföring; i hvilket
fall en lämplig ersättning af Stats-medlen borde dem beredas; och af
Lars Ras nius sn från Götheborgs och Bohus Län, Ephraim Larsson från
Elfsborgs Län och David sindersson från Halland: alt de bref, som vex1
as mellan Domare, Kronofogde och Länsmän, mätte fortskaffas med ordinarie
posten, som, efter Lars Rasmussons förslag, borde vid något hemman,
beläget nära allmänna landsvägen, emottaga brefven, sedan de, i en
läst väska inneslutne, blifvit, genom försorg af åboen vid samma hemman,
å viss tid hero tade hos närmaste Kronobetjent; varande af Ephraim Larsson,
David Andersson och Olöf Lindhäck från Halland, Lars Nilsson
frän Blekinge Län och Petter Pettersson från Jönköpings Län hemsläld t, att
ersättning af allmänna medel mätte för krono-brefbäringen beviljas; uti
hvilken hemställan Måns Lassesson från Skåne och Ola Benjaminsson!
från Götheborgs ooh Bohus Län äfven instämt;
af David Andersson är dessutom serskildt yrkadt, dels alt kronobrefven,
sora alltid borde vara oförseglade, och i inga andra fall få fortställas,
än dä de anginge ”durchmarseher, skogseldar och skallgångar’’ måtte
från Post-Contoiren utlemnas lill Kyrkoherden inom hvarje församling,
dels ock att, om ersättning af allmänna medel ej kunde ega rum, borde
åtminstone de af brefbäringen besvärade njuta bidrag af de derifrån befriade;
hvilken senare åsigt äfven delats af Johannes Christoffersson fiån
Kronobergs Län, som föreslagit, att de brefbärings-skyldige, i fäll de derföre
nöjaktigt ersattes, skulle deltaga i krono-skjuts, m. m.; deruti Ola
Jeppsson från Blekinge Län instämt,.
il 6 Stats- samt Allm. Besvärs- och Elori.-Utslotlens B darik ande, N:o 108.
Olaf Lindbäck och Lars Nilsson hafva deremot sammanstämmande
yrkat, att de hemmans-innehafvare., sorn ha Iva -skyldigheten att föra ikronohref,
måtte befrias från åtskillige dem åliggande Communal-besvär, såsom
brobyggnad, snöskottning, kronoskjuts, inqvartering, m. m.; och har
Peter Petersson ålev ansett, att säteri- samt rå- och rörs-hemmanen skola
deltaga i nämnde brefs forslande;
af Olaus Ericsson från Götheborgs och Bohus Län är föreslaget, att
fkrono-brefbärings-skyldigheten måtte å entreprenad-auction utbjudas , och att
diarar -och en, sorn hade sig ålagdt ett sådant besvär, — dermed icke borde
vara förenad hvarken krono-kungs-håll och gästgifveri-skjuts, eller kronorältare-tjenstens
bestridande, — linge tillgodonjuta 8 sk. Banco milen för
Brefvens fortskaffande.
'Enahanda yrkande, i afseende å den föreslagne ersättningen, är franies!
äl dt al Nidas Lönsson fi ån Christianstads Län, med hvilken Lars Bengtsson
, Nils Jeppsson, Hukan Nilsson, Per Pålsson, Per Jonsson och
Sone Persson, alla från Skåne, samt Gustaf Appelqvist från Blekinge
instämt.
Utom dessa motioner, af hvilka några blifvit remitterade enskildt
lill Ekonomi-Utskottet, några enskildt till Slals-Utskollet, och andra åter
tili dessa Båda Utskotts gemensamma pröfning, bär från 'Jdögvördige ,Pieste-Ståndel
blifvit till förstnämnde Utskott öfverlemnad en motion af Herr
Gontracts-Proslen Sandberg, som deruti tillstyrkt utfärdande af en ny
Författning, hvarigenom kronobrefbärings-skyldigheten blefve jemnare ocdi
•lättvisare fördelad.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, som lill gemensam
handläggning (örehaft, hvad sålunda förekommit, få, i anledning
deraf, erinra, att hufvudsakligen enahanda yrkanden med de bär ofvan
anförde blefvo .framställde vid sista Riksdagen, då sammansatte Stats-samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, i Betänkande N:o 14» bland
annat, upplyst:
”att vissa tjenligen belägne .hemman, sorn äro kionoskjuls-skyldige,
utsetts alt fortskaffa de bref, skrifvelse.!’ och kungörelser, som i
”embets- och andre angelägna ärenden utsändas, men till hvilkas förande
ordinarie post ej kan begagnas, såsom emellan Landshöfdingen och Kr«-  ”nofogdarue, .Länsmännen, m. fl., samt till kyikorne;
’’att
Stats- samt Allm. Bes v.- och Ekon.- Utskottens Betänkande, JY:o 108. 17
”att., enligt Kongl. Brefvet den 11 Juli 1811, kronobref-Bärare, äro
frie frän krono-sk julsningar
”alt Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande, genom Kongl. Brefvet
’’den 25 Januari 1820, blifvit anbefaldt, alt, hvarje inom sitt Län, vidtaga
sådane åtgärder, hvarigenom kronobref-bärande jordegare, i jemfö”relse
med de kronoskjuts-skyldige, icke måga olver billigheten betungas,
”samt hålla hand deröfver, att de härom utfärdade Författningar noggrant
”efterlefvas, och inga missbruk med krono-brefbärings-rältighelen föröfvas,
”till tunga oell besvär för allmänheten5” samt
’’all Kongl. Maj:t, genom iVådigt Bref af den 4 December i83o, för”ordnat,
att krono-brelbäringen inom de Län, der den, enligt Förfatlnin”garne,
åligger hemmansegarne, skulle ega rum högst tvänne gånger i vec”kan,
på de dagar, Kongl. Majrts Befallningshafvande, efter vederbörandes
”hörande, derföre borde utsätta, så vida icke ärendets vigt och angelägenhet
gjorde undantag derföre oundgängligen nödigt, såsom vid durch”marscber,
Kungs- eller krono-skjutsningar, skallgångar, skogseldar och me”ra
dylikt; i hvilka fall likväl innehållet af brefven borde af vederböran”de
tjensteman, som de samma allåtit, vid ansvar, såsom för tjenstefel, i
”korthet utanpå desamma antecknas;”— på grund af hvilket allt, och då skyldigheten
alt å landet fortskaffa kronobref, som ej kunna med ordinarie
post afgå, icke utan menlig verkan på allmänna ärendenas gång ansågs
kunna borttagas, och detta besvär dessutom, sedan längre tider tillbaka,
varit vid visse hemman fästadt, Utskotten icke kunnat tillstyrka bifall å då
väckte motioner om krono-brefbärings-skyldighetens upphörande; och hafva
Utskotten, i fråga om brefbärings-skyldiges rätt att få ersättning af
åboer å de hemman, som, i följd af localen, vore från ett slikt besvär
frie, ansett sådant föranleda till lindring i fullgörandet af andra tjenslbarheter,
som dessa hemman åtföljde. Emot förslaget, alt Stats-verket skulle
bestrida ersättningen, förekom: att medel dertill icke funnes anvisade eller
voro att tillgå; och förmodades det föreslagna sättet att besörja brefbäringen
genom entreprenad, hafva till följd, utom andra svårigheter, äfven
den, att de brefbärings-skyldigehemmanen lingö, med en dryg afgift,
lösa sig från ett besvär, som de mindre kännbart kunde in natura utgöra.
Utskolten, sorn således icke eller kunde tillstyrka bifall å de i berörde
afseende framställde förslag, ansågo deremot en betydlig lättnad i meranämnde
onus kunna beredas på annan väg, eller genom jemn fördelning
Bih. till R. St. Prot. 1840. 4 Sami. 2 Af cl. 22 Häftet. 3
i8 Stats-samt Allm. Be sv.- och Ekon.-Utsholtens Betänkande, JY.o 108.
deraf på de hemman, som lill brefbäring kunna förbindas och vara tjen1
ige, oc!i Utskotten tillstyrkte förty Rikets Ständer, alt hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täcktes i Nåder anbefalla Dess Befallningshafvande
i hvarje Län, att, i enlighet med de i Kongl. Brefvet
den 4 December i83o stadgade grunder, och efter socknarnes hörande i
ämnet, uppgöra reglering om krono-brefbäringen; — varande berörde underdåniga
anhållan upplagen i Expeditions-Utskotlets förslag till underdånig
skrifvelse, N:o 98, af den 18 Augusti 1834.
I anledning af denna underdåniga anhållan, har Kongl. Majit, i Circulaire
den i3 September nyssnämnde år, i Nåder anbefallt samtlige Dess
Befallningshafvande, att hvar inom sitt Län, der sådant ej redan skett,
efter vederbörandes hörande, reglera krono-brefbäringen, i enlighet med
de i Kongl. Brefvet den 4 December i83o stadgade grunder; äfvensom
Kongl. Majit, med föranledande af en, jemväl under sisLa Riksdagen gjord
underdånig anhållan, funnit godt, att, genom Kungörelse den 26 Juli 1834,
i Nåder förklara, det frälse- och utsockne frälsehemmanen vidlåder skyldigheten
att utgöra krono-brefbäring under krigstid lika med krono- och
skattehemman, samt under fredstid, emot dessa, endast tili hälften.
Då, genom hvad i omförmähle måtto blifvit utredt, visar sig, att
de af Rikets Ständer vid sista Riksdagen gjorda underdåniga framställningar
varit påkallade af enahanda klagomål med de, som i ofvanberörde
motioner finnas anförde, och Kongl. Majit, genom Dess utfärdade, här förut
omnämnde, Nådiga Circulair, anbefallt vidtagandet af de utaf Rikets
Ständer äskade åtgärder, anse Utskotten, som i allo dela de vid sista Riksdagen
i ämnet yttrade åsigter, något afseende å motionerne icke kunna
fästas; desloheldre, som den bestämda regleringen af krono-brefbärings-besväret
torde komma att eg a sammanhang med den allmänna förändringen
i håll- och reserv-skjutsens utgörande, som lärer blifva en följd af Rikets
Ständers tillstyrkande i detta ämne serskildt.
Utskotten, sorn icke kunnat inse nödvändigheten af den utaf Daviel
Andersson föreslagna bestämmelse, att kronobrefven alltid borde vara oförseglade,
enär, enligt Kongl. Brefvet af år i83o, deras innehåll skall af vederbörande
tjensteman i korthet utanpå antecknas, samt uraktlåtenhet i detta
fall anses såsom tjenstefel, hemställa derföre, att David Anderssons berörde
yrkande
icke må till någon åtgärd föranleda.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Utslottens Utlåtande, ]Y:o 109. i g
Då likväl de fleste motionerne i förevarande ämne blifvit väckte af
Riksdags-fullmäktige från Rikets Södra och Vestra Provineer, samt innehålla
klagomål öfver sådane olägenheter, som genom riglig tillämpning af
ofvanberörde Kongl. Bref af den \ December i83o samt Circulair
af den i3 December 1834» tordt undanrödjas, så hemta Utskotten häraf
anledning till den förmodan, att nämnde Kongl. Påbud, synnerligast
i Rikets Södra och Vesra Provineer, icke medfört åsyftad verkan; hvadan
Utskotten tro sig härmedelst böra tillstyrka Rikets Ständer,
att, med underdånig anmälan derom, hos Kongl. Maj:t tillika
anhålla, det Kongl. Majit täckes, i förnyad t Nådigt Circulair,
anbefalla samtlige Dess Befallningshafvande, att noga
tillse, det föreskrifterne i sistomnämnde Kongl. Bref, jemte
Circulairet af den i3 September 183'4, mätte varda iagttagne
och efterföljde.
Stockholm den 7 December iSzjo.
N:o 109.
Ant. till Ex j>.-Utsi. den 14 December, il. 12 m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förhöjd skjutslega
vintertiden emellan Grisslehamn och Eckerön,
samt skyldighet till Färgpenningars erläggande för
Posterne, som färdas öfver Qrtalaviken, m. m.
Uti ett från Hedervärda Bonde-Slåndet till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskolten remilteradt memorial, har Riksdags-fullmagligen
från Stockholms Län Matts Persson andragit, att det vore förbundet
med stora kostnader för Wäddö och Häfverö socknar inom berörde
Län, att underhålla färja öfver Ortala-viken, tillika med boningsrum för
färjekarlen, samt att någon lindring uti nämnde skyldighet borde socknarne
beredas, derigenom att färj-penningar erlades af Postverket för posternes
öfverfart, som eger rum 12 gånger i veckan, och dessutom att ersättning
beviljades för öfverfarten af trupper.
Motionären har vidare anfört, alt Wäddö socken vore ålagdt alt
skjutsa poster och resande vintertiden öfver Ålands haf, från Grisslehamn
20 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 109.
till Eckerön, samt att underhålla de vid Grisslehamns Post-Conloir varande
trädbyggnader jemte brohufvudet. För berörde skjuts, som ofta uppginge
till inålIes 20 mils färd, och öfver hafvet vore förbunden med osägliga
svårigheter, samt understundom ögonskenlig lifsfara, betalades för närvarande
icke mera än 4 Rtdr R.-gs för hvarje häst, hvilken ersättning icke
vore besväret motsvarande, så mycket mera, som Wäddö ej eller vore i åtnjutande
af de öfrige Posthemman tillagde förmoner, eller frihet från rotering,
inqvartering, kronoskjuts och brefbäring, m. fl. besvär; och har motionären,
i anledning häraf, yrkat, att taxan för postens forslande måtte
höjas till minst 10 R:dr Banco för hvarje häst, samt att Häfverö och Singö
socknemän, såsom hörande till samma skeppslag, samt boende närmare
intill Grisslehamn, än en stor del af Wäddö sockens invånare, måtte, i afseende
å posters och kurirers förskaffande, åläggas deltaga i berörde skjutsskyldighet,
hvaremot enskilde resande kunde forthjelpa sig medelst beting;
och slutligen, att Wäddö socken måtte befrias från underhållet af förenämnde
byggnader och brohufvudet vid Grisslehamn, emot det att socknen
öfverlåter desamma till Postverket i det skick, de nu befinnas, samt
utan anspråk på ersättning för de kostnader, sorn för deras iståndsättande
blifvit derå nedlagde.
Hvad nu först beträffar den sökta ersättningen för färjans begagnande
vid de tillfällen, då poster eller tågande trupper färdas öfver Oitalaviken;
så anse Utskolten, att, enär en sådan ersättning i förra afseendet
kan sökas hos Öfver-Post-Directörs-Embetet, och i senare fallet det beror af
Kongl. Maj:t att derom besluta, Utskotten icke
kunna ti listyrka Rikets Ständer att vidtaga någon åtgärd, i
anledning af hvad härom blifvit framstäldt och föreslaget.
Vidkommande deremot den yrkade förhöjningen af skjutslegan vintertiden
öfver Ålands haf från Grisslehamn till Eckerön, så måste det
dervid komma i betragtande, att denna skjuts är förenad med ovanliga
besvärligheter, och understundom med stora vådor, i förhållande hvartill
den nu, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 8 Maj 182g, derför utgående
ersättning af Två Riksdaler 3a sk. Banco synes vara alltför ringa, och
få Utskotten, af sådan anledning, och i stöd af i detta ämne inhemtade
upplysningar,
tillstyrka Rikets Ständer att hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att berörde skjutslega blefve förhöjd från del
Stats- samt Allm. Besv.- oeh Ekon.-Utslattens Utlåtande, N:o I©g. 21
belopp af 2 R:dr 32 sk., livarmed den nu utgår, till Fem
R:dr Banco för hvarje bäst, att betalas så väl för resandes
som posternes fortskalFande öfver Ålands haf.
Då förbållandet rörande Wäddö församlings skyldighet att underhålla
förrberörde byggnader, jemte brohufvudet vid Grisslehamn, icke synes Utskotten
nog n tred t, samt då sådant svårligen lärer kunna fullständigt ske
utan föregången laga undersökning, anse Utskotten sig för det närvarande,,
med anledning af hvad motionären i detta ämne anföll, icke kunna tillstyrka
någon annan åtgärd,
än att Rikets Ständer måtte bos Kongl. Maj:t anhålla, det undersökas
må, huruvida icke Wäddö Sockens invånare, såsom
ersättning för de dem ålagde ofvananförda skyldigheter,
fordom varit förunnade rättigheter, af hvilka de i senare
tider gått i mistning, och om ej, med afseende härå, anledning
kunde förefinnas dertill, att de befriades från åliggandet
alt underhålla uthusen, jemte brobyggnaden vid
Grisslehamn.
Slutligen har blifvit hegardt, att Häfverö oell Singö Socknar måtte
åläggas deltaga i Wäddö Sockens skyldighet att besörja skjutsen öfver
Ålands haf; men då dessa socknar redan hafva annan skjutsskyldighet sig
ålagd, anse Utskotten, att de derutöfver icke kunna eller böra åläggas ett
ökadt besvär i omförmälde afseende; hvadan Utskotten
hemställa, att motionärens yrkande härutinnan äfven mk
förfalla.
Stockholm den ii December iS4,o
-
Jttih. tili li. St. Ptot. 1810. 1 Sami. 2 Jfd. 22 Häftati
STOCKHOLM, Kongl. Ordens - Boktryckeriet, 1840.
Stats- saint Allm, Besv,- och Ekon.-Vt skottens Betänkande, N;o 110, 1
N:o 110.
Anh. till Exp. Ulsk. d. 19 Dee,, kl. 6 c. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om lindring för de
rustande vid Smålands Grenadier-bataljon, i nedannämnde
prcestationer.
'Uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och derifrån till Slatssamt
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskotten remitteradt Memorial, har Riksdagsfullmägtigen
från Jönköpings Län, Petter Persson, i ändamål att bereda
någon lindring för de rustande vid Smålands Grenadier-bataljon, föreslagit:
i:o
att de rustande, som hittills varit ålagde att förse sina karlar med
dubbel mundering, hädanefter måtte från en sådan tryckande skyldighet
blifva befriade, så att de undgå att på en gång hålla mer än en mundering;
hvilket förslag, såsom motionären hoppas, destoheldre torde bebjertas,
som den andra munderingen endast utgör ett för de rustande
kostsamt och öfverflödigt onus, helst grenadieren bestås, utom munderingen,
bolstervarsrock och byxor af linne;
2:0 alt, örn af skäl, hvilka i motionärens tanka icke skola finnas bygdå på
rättvisa grunder, de rustande icke kunna varda befriade från skyldigheten
att bestå och underhålla äfven den andra, serdeles nu under fredstid,
alldeles öfverflödiga, munderingen, de åtminstone mätte befrias från
åliggandet att till mötena transportera denna andra mundering, men att
densamma finge, då grenadieren afgår till mötet, qvarlemnas hemma;
samt • '
,3:o att det måtte varda de rustande tillåtet att till linnebyxor åt grenacliererne
använda lärft, som i orten, i tillräcklig mängd och till fullkomlig
godhet, tillverkas, i stället för den tältduk, som nu, enligt befälets
ordres, i förevarande ändamål förbrukas, och som med dryg kostnad
måste anskaffas från långväga orter.
Och hade, vid ärendets föredragning lill remiss, Riksdagsfullmägtigen
från Skaraborgs Län, Fredric von Zweigbergk> med motionären sig
förenat.
Detta hafva Utskotten i öfvervägande tagit; och hvad beträffar motionärens
förslag, att de rustande vid ifrågavarande bataljon måtte befrias
Bilt, till R. St, Brot, 184.0, 4 Sami, 2 Afd. 23 Haft, 1
2 Stais- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.o lil,
från skyldigheten att på en gång hålla mer än en mundering; så och då
detta förhållande lärer bero på frivilligt ingångna öfverenskommelse!’, samt
Utskotten dessutom hysa den öfvertygelse, att, genom begagnandet af den
uttjenta munderingen under marcher och vid flere förekommande tillfällen,
lifmunderingen blifver sparad, och icke obetydliga fördelar i ekonomiskt
afseende härigenom beredas de rustande sjelfva,
hafva Utskotten icke kunnat denna del af motionen med
tillstyrkande beledsaga.
I följd hvaraf frågan om befrielse från åliggandet att till mötena
transportera äfven den uttjenta munderingen, torde förfalla.
Vidkommande slutligen motionärens hemställan om tillåtelse att till
linnebyxor för grenadierne få använda lärft i stället för tältduk, så och då
Utskotten anse sådane frågor, deri rättelse kan vinnas, på. sätt lag och laga
stadgar föreskrifva, icke böra blifva föremål för Rikets Sländers öfver läggningar,
anse Utskotten de rustande, derest de förmena, att befälet trädt
i förevarande afseende deras rätt förnära, böra,
i besvärs väg göra den gällande.
Slockholm den December 1840.
N:o lil.
Ani». lill Exp. Elsi;. (1. 19 Dee., 1:1, 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väck! fråga om befrielse för Rotehållare
från skyldigheten att ersätta klädespersedlar,
som skadas af mal.
Uti ett till det Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och derifrån lill
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens handläggning rejnitteradt
Memorial, har Riksdagsfullmägtigen från Elfsborgs Län, Hindric
Hansson, väckt Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att, ehuru vid hvarje
rote af Infanteri-regementena, en såkallad rote-kista finnes, deri soldatmunderingspersedlarne
förvaras, och det åligger befälet att tillse, det soldaten
minst en gång i månaden upptager och vädrar persedlarne, det likväl
icke sällan inträffar, att de af mal varda skadade; och då, vid ett sådant
förhållande, som hvarken genom rote-böndernes vållande tillkommit,
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon-Utskottens Betänkande, JY:0 112.
3
eller slår i deras förmåga att afvända, befälet icke destomindre tillförbinder
dem att antingen anskaffa nya persedlar i de skadades ställen, eller
deras värden med penningar ersätta, har motionären hemställt, alt rotebonde!’
måtte ifrån ofvanberörde anskaffnings- eller ersätlnings-skyldigheter
befriade varda.
Delta hafva Utskotten i öfvervägande tagit; och som, i händelse af
bristande tillsyn å befälets sida, någon skada åkommer munderingspersedlar,
förhållandet bör, på sätt och i den ordning, Förfaltningarne bjuda, i
besvärsväg å vederbörlig ort till rättelse anmälas; alliså
finna Ulskolten den väckta motionen icke utgöra ett ämne
för Rikets Ständers öfverläggningar.
Stockholm den December 1840.
‘N:o 112,
Aals. lill Exp.-Utsls. d. 19 Dec., kl. 0 e. in.
Betänkande, i anledning af vackt motion, att Södra Bataljonen
af Bohus-Läns Regemente må, i likhet med den Norra och
under enahanda vilkor, som för densamma äro gällande,
till ständigt Infanteri förvandlas, m. rn.
Vid föredragning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse den 17 Mars och
den 4 innevarande år till Rikets Ständer, angående de Ruslhålls-Numer
vid Bohus-Läns Regemente, hvilka, i följd af vägran att ingå på hästvacance-afgifts-contractens
förlängning, komma att till Cavallen återgå, har,
i anledning deraf, inom Hedervärda Bonde-Ståndet, af Riksdagsfullmägtige
från Götheborgs och Bohus Län, Lars Rasmusson, Olaus Eriksson samt
Olof Benjaminsson blifvit väckt en motion, hufvudsakligen af följande innehåll:
att, då Norra Bataljonen af Bohus-Läns Regemente blifvit, under
den i5 Augusti 1777, i anseende till rusthålls-hemmanens svaga beskaffenhet
samt ortens orenlighet för Cavallen, förvandlad till Infanteri, mot vilkor,
att för hvarje rusthåll skulle underhållas en soldat, på sätt sorn vid
Indeldta Infanteri-Regementena eger rum, samt all indelnings-räntan, ehvad
den utginge af stam eller augment, skulle lill Kongl. Majit och Kronan ingå,
utom i5 Daler Silfvermynt, som rusthållarne för hvarje stam finge fortfa
-
4
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon,-Utskottens Betänkande, N',o 112,
rande upphöra; så hade deremot Södra Bataljonen förblifvit Cavallen till 1788,
då Norrmännen från densamma vid ett fiendtligt infall borttogo 116 hästar, 127
sadelmunderingar, jemte tillbehör och diverse persedlar, samt 1789, då Kongl.
Maj:t Nådigst förordnade, att, i och för Dess Hussar-Regementes tillökning med
200 man, lika många hästar, jemte sadelmunderingar och pistoler, skulle
för detta ändamål utlernnas från nämnde Bataljon; varande af Kongl. Maj:t
i Nåder förklaradt, att de rusthållare, som lidit ofvanberörde missöde genom
fiendens infall, finge underhålla framgent en Infanteri-trupp af lika
styrka, som förut varit beriden, enär dess återuppsättande till Ca valleri icke
torde utan understöd af Staten kunna försiggå; samt att Kongl. Maj:t och Kronan
åtog sig att, enär uppsittning af den del af Bataljonen, som lemnat 200
hästar med sadelmunderingar och pistoler till Hussar-Regementet, kunde
komma att ega rum, då i fullständigt och godt skick återställa, hvad sålunda
af hästar och effecter blifvit Bataljonen afhändt. Ifrån denna tid
hade hela Södra Bataljonen ulgjort Infanteri; men, ehuru Kongl. Maj:t, vid
aflevereringen af de fordrade 200 hästarne, äfven i Nåder tillförsäkrat rusthållarne
att slippa erläggandet af hästvacance-afgift, hade likväl Bataljonens
samtlige rusthållare, utom för 3:ne numer, uppå derom från Kongl. Maj:t
gjord framställning, redan år 1791 åtagit sig att under 5o års tid erlägga
en sådan afgift, mot rättighet att få uppbära de för Cavalleri-Indelningen
anslagna hemmansräntor. Då efter dessa 5o årens förlopp nu fråga blifvit
väckt om] förnyandet af contractet om denna hästvacance-afgifts fortsatta
utgörande under 5 år, hafva rusthållarne, utom för 58 numer, hvilka
dock sedermera blifvit förminskade till ett antal af 27, deruppå ingått,
likväl endast, såsom motionärerne förmodat, derföre, att de ej hoppats
kunna blifva befriade från denna börda, och ehuru de nogsamligen insågo,
alt en sådan befrielse borde dem rättvisligen vederfaras. Vid sådant förhållande
hafva motionärerne anhållit örn Rikets Ständers medverkan dertill
, att antingen Bohus-Läns Regementes Södra Bataljon må förändras lill
ständigt Infanteri med enhanda förbindelser å rusthållarnes och Statens
sida, i afseende på truppens underhåll och utredning, som för Norra Bataljonen
äro föreskrifna, samt deremot de för Cavalleri-indelningen anslagna
hemmansräntor, ehvad de utgå af slam eller augment, till Staten indragas
och besparas, eller ock att, om sådant kunde möta hinder, Rikets
Ständer måtte besluta, alt någon serskild Cavalleri-trupp icke må, i följd
al rusthållarnes för 58 numer vägran att ingå på hästvacance-con tradens
förlängning, af dessa numer bildas, utan rusthållarne underkastas enahanda
vilkor, som rusthållarne vid öfriga afsutne Cavalleri-Regemenlena?
Stats- samt Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Betänkande, N\o 112.
5
med den skillnad, atl de befriades från erläggande af hästvacance-afgift,
emot det, att Indelnings-räntorne inginge till Staten.
Denna motion har blifvit remitterad till Stats-Utskottet, sorn ansett
densamma böra behandlas .gemensamt med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet;
och hafva Utskotten derefter tagit motionärernes framställning,
jemte de flere motionen åtföljande, för utredning af frågan nödiga,
bilagor, i öfvervägande.
Innan Utskotten utlåta sig i detta ämne, anse Utskotten sig först
böra upplysa; ”att Kongl. Brefvet den 16 October 1776 gifver vid handen:
att, i anseende till den svårighet, som möter rusthållarne vid Norra Squadronen
af Bohus-Läns Dragon-Regemente, att både anskaffa och underhålla
Dragon-hästar, hvarvid den ännu betydligare olägenhet uppkommer, att
rusthållarne slutligen blifvit utblottade och ej förmå ett eller annat af rustnings-praestanda
utgöra; thy har Kongl. Maj:t varit betänkt, huru desse trogne
undersåtare må i någon måtto lindras, likväl så, att hvad till Rikets försvarsverks
upprätthållande hörer, icke dess mindre befrämjas, samt för vinnande
af detta ändamål i Nåder befriat Rusthållarne från Dragonhästars och
thy åtföljande munderingars presterande, emot det, att för hvarje rustning
uppsattes och underhölles på Infanteri-fot en och en half karl, hvilken
rusthållarne hofde lega, och årligen lika med dragonen löna, samt med
behöriga hemkall eller torp förse; åliggande det dock Kronan att bestå
och förse manskapet med gevär samt lifmunderingar, m. m. En hufvudsaklig
förändring häruti har dock blifvit vidtagen genom ett nytt Kongl.
Bref af den i5 Augusti 1777, som innehåller: att Kongl. Maj:t funnit utförandet
af hvad genom det förra Brefvet blifvit anbefäldt mötas utaf en
och annan olägenhet, samt derföre funnit godt i Nåder förklara, att, i det
stället, att tvänne rusthåll enligt detsamma skulle utgöra tre soldater, hvar
och en rustnings-stam under Norra Squadronen af Bohus-Läns Dragon-Regemente
allenast skulle underhålla en soldat, med lega vid första antagningen,
jemte årlig lön och torp till boställe, samt med släpkläder af vadmal,
efter den modell, som dertill blifvit fastställd, hvart tredje år, tillika
med den vid Dragonerne förut vanliga möteskosten; hvaremot Kongl. Maj:t
och Kronan komme att, på lika sätt som vid Indeldta Infanteri-Regementena
till fot nu för tiden sker eller framdeles kommer att förhållas, bestå
allt det öfriga, som till beklädning, beväring, tross och utredning hörer;
samt vidare, att, ehuru Kongl. Maj:t nogsamt erinrat Sig, att allt det öfriga
Infanteriet anskaffas och lönas af landets invånare på ofvannämnde
sätt, endast på det de må vara frie från utskrifning lill landets försvar,
6 Stats- samt Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Betänkande, IV:o 112.
utan eftergift af någon penning, så bar Kongl. Maj:t likväl, i anseende tili
de knappa vilkor och mindre utrymme, hvarmed desse under Norra Squadronen
rustande med sina hemman mäste sig åtnöja, af Kongl. Nåd och
ömhet, ännu velat förunna dem att af Indelnings-räntan för hvarje stam
eller numer behålla och sig till godo beräkna Femton Daler Silfverrnynt
eller Fem Riksdaler Specie. Från Södra Bataljonen af Bohus-Läns Regemente,
som fortfor att vara Ca valleri, hafva Norrmännen, vid ett fiendtligt
infall, borttagit en del hästar och sadelmunderingar m. m.; och innehåller
Kongl. Brefvet den 6 April 178g lill Krigs-Collegium, i afseende härå,
följande: ”WI bafve i Nådigt öfvervägande tagit, hvad så väl vice Landshöfdingen
Adelsköld uti skrifvelse den 12 Februari, som J uti yttrande deröfver
den 25 i samma månad underdånigst anfört och tillstyrkt, rörande
ersättning af de 116 hästar, 127 sadelmunderingar jemte tillbehör och diverse
persedlar, som genom fiendens tillgrepp och afhändande förliden höst
för rusthållarne vid Wårt Bohus-Läns Regemente gått förlorade, och alldenstund
Oss kunnigt är, att desse rusthållare, efter ett sådant dem öfvergånget
missöde, råkat i den vänmagt och så svaga omständigheter, att denna
del af Bohus-Läns Regemente svårligen, utan understöd lill de af fienden
borttagne persedlars ersättning, lärer kunna såsom beriden Trupp islåndsättas;
alltså vele WI, i anseende så väl till desse ömande skäl, som ook
ortens bergiga beskaffenhet, der föga Ca valleri kan användas eller behöfvas,
i Nåder förordna, det denna Corps må nyttjas sorn Infanteri, såsom
i närvarande ställning tjenligast.”
Kongl. Majit har derefter, genom Nådigt Bref den 9 Maj samma år,
förklarat, det Kongl. Majit ansåge nödigt, alt Dess Hussar-Regeraeute b lefve
ti 11 ökt med 25 man på hvart Compagnie, samt att de för denna nya
uppsättning erforderlige 200 st. hästar med sadelmunderingar och pistoler
bunde tagas från Bohus-Läns Dragon-Regemente, emot det att Kongl. Majlis
Nådiga försäkran lemnades rusthållarne, det Kongl. Majit med lika goda
hästar, munderings- och beväringspersedel’ vill recrytera Regementet, enär
det kunde finnas nödigt alt detsamma remontera; och skulle dessa numer
intilldess komma att utan vacance-afgift. förblifva ledige.
Oaktadt denna sistnämnde försäkran, har Kongl. Majit, genom Nådigt
Biel den 21 Januari 1791» anbefallt Landshöfdingen i Götheborgs och Bohus
Län att höra Rusthållarne vid Södra Bataljonen af Bohus-Läns Regemente,
huruvida de vore hugade alt, emot rättighet att under 5o års tid
fortfarande få prasslera Infanteri-trupp lill lika antal med förra Cavallerislyrkan,
åtaga sig erläggandet af en vacance-afgift, beräknad för hvarje nu
-
Stats- samt Allm. Besv,- och Ekon,-Utskottens BetänkandeN\o 112,
7
mer lill 6,' Innnor span mål om året; och hafva, till följd af denna framställning,
rusthållarne genom Ombud åtagit sig denna sålunda äskade vaeance-afgifts
utgörande, likväl med 5 tunnor, i stället för de föreslagna 61
tunnorna; och har äfven conlraot härom blifvit för 5o år upprättadt under
den 4 April nyssnämnde år emellan Kongl. Maj:t och Kronan å ena och
samtlige rusthållarne å andra sidan, med undantag af Öfversten Baron
Maklean3 som för sina trenne rusthåll vägrat att på en sådan öfverenskommelse
ingå, hvarföre äfven Kongl. Maj:t, under den 5 derpåföljde Maj, befallt,
att alla de räntor, som i och för rustningens skull blifvit dessa trenne
rusthåll tillslagne, skulle under vacance-tiden tili Kongl. Maj:t och Kronan
ingå.
Utskotten anse sig vidare höra upplysa, alt sammanräknade årliga
beloppet af ofvannämnde indelnings-räntor utgör 7,668 R:dr 24 sk. 9 r:st.
E:co, samt att beloppet af vacance-afgiften per medium, efter de sista 8 åren
beräknadt, utgjort omkring 13,700 R:dr för året, hvadan alltså denna öfverskjulit
inkomsten af indelnings-räntorna årligen med omkring 6,000
R:dr B:co.
Utskotten hafva äfven fått emottaga skriftliga och i behörig form affallade
förklaranden från samtlige rusthållarne vid Södra Bataljonen af ifrågavarande
Regemente, att de i allo biträda motionärernes framställning och
yttrade önskan om denna Bataljons försättande i likhet med den Norra,
samt att de fleste af dem ej ingått uppå vacance-afgiftens erläggande under
ännu Fem år, utan lill följd af dem bibragdt öfvertygelse, att de eljest
lomme att genast ånyo uppsätta Cavallen, med åliggande att jemväl anskaffa
hästar samt bevärings- med flere persedlar, och utan att kunna påräkna,
det Kongl. Maj:L och Kronan härtill frivilligt bidroge, enligt ingångna
äldre förbindelser, hvarigenom de finge i första handen vidkännas en utgift,
för gäldande hvaraf större delen skulle tvingas att gå från sina hemman,
då de ej egde tillgångar dertill, och för hvilken, der den utginge,
det sedermera kunde möta svårigheter att af Kongl. Majit och Kronan utkräfva
full ersättning. I sammanhang härmed har äfven blifvit upplyst,
att rusthållen vid nämnde Bataljon i allmänhet äro ovanligt små och på
många ställen derjemte svaga både lill åker och äng; och hafva såsom
exempel härå blifvit anförde, bland många andra, rusthålishemmanen
Uåhle, Gunneröd och Klefde der icke skola hafva hvarldera mera än 22
tunnlands in- och utegor och ej skörda årligen öfver 5o tunnor spanmål.
Af hvad sålunda blifvit anfördt och upplyst, finna Utskotten det
vara ådagalagdt: att, när Södra Bataljonens af Bohus Läns Regemente åter
-
8 Stats- samt Allm, Bcsv,- och Ekon,-Utskottens Betänkandej lY'.o 112.
gång till Cavallen blifver eller blifvit anbefalld, det ovilkorligen åligger
Kongl. Maj:t och Kronan att anskaffa hästar, med de flere persedlar för 200
numer af samma Bataljon, sorn år 178g blifvit derifrån till Hussar-Regementet
aflemnade; och att, då, genom fiendtligt tillgrepp, 116 hästar och
127 sadelmunderingar m. rn. blifvit från de öfriga rusthållarne tagne',
samt Kongl. Maj:t, med afseende å deras vanmagt och svaga omständigheter,
förskonat dem från att återuppsätta, hvad sålunda gått förloradt, enär
de ansågos icke magta delta åstadkomma utan understöd af Staten, Kongl.
Maj:t och Kronan, vid sådant förhållande, ej lärer kunna, med frångående
af fordna förbindelser, undandraga sig att, vid skeende uppsitlning, äfvenväl
understödja dessa rusthåll. Staten skulle således, i och för denna
Bataljons återgående till Ca valleri, om den kommer att ega rum, få vidkännas
en serdeles dryg utgift, hvilken dessutom icke komme att motsvara
ändamålet, då af de flere här ofvan intagna och åberopade Kongl. Bref
det tydligen synes, att Kongl. Majit ansett Bohus Län utgöra en för' underhåll
af Ca valleri alldeles otjenlig ort, i anseende till dels landets bergiga
beskaffenhet och dels svårigheten att derstädes uppföda och underhålla
tillräckligt antal hästar på de små och bergiga hemmanen.
Utskotten hafva icke förbisett, att, genom bifall till motionärernes
samt de öfrige rusthållarnes vid Bataljonen begäran om vacance-afgiftens
upphörande, skulle uppkomma en minskning uti den summa, som för så
beskaffade skattebidrag upptagits vid beräkning af Stats-Yerkets inkomster,
men då den ej blifver af någon större betydenhet, samt denna inkomsttitels
belopp, såsom beroende af spannmålsprisen, ändock endast förslagsvis
kunnat beräknas, så anse Utskotten, alt, genom Rikets Ständers
redan lemnade bifall till nämnde beräkning, något hinder ej är lagdt i
vägen för tillstyrkande af den förändring, i afseende å Bataljonens skyldighet
att vacance-afgift erlägga, som Utskotten kunna finna lämplig. Utskotten
tro nemligen det likaledes böra i betragtande tagas, dels att återuppsittningen
af 58 numer vid Bataljonen synes i alla hänseenden mindre
lämplig, samt dels att contracten om hästvacance-afgiftens erläggande
äro å rusthållarnes sida helt och hållet frivilligt ingångna, och det sålunda
beroende af dem attf efter contractens tilländalöpande desamma förnya
eller ej, samt att det är osäkert, huruvida de, som nu ingått på förlängning
deraf för Fem år, kunna förmås att för framtiden äfven vidare åtaga
sig en sådan förbindelse, i anledning af hvilket allt måste uppslå ojämna
förhållanden, lika önskvärda att undvika för Staten som för rusthållarne;
samt
Stats- samt Allm, Bcsv,- och Ekon.-Utskottcns Betänkandej N\o 112, S
samt att den Stats-utgift, hvilken, i och för hela Bataljonens återuppsittning,
komme att ega rum, efter lag beräkning af 200 å 3oo R:dr B:co
för hvarje numer, blefve så stor, att räntan deraf, efter 6 procent, nära
nog uppginge till det helopp, som Staten genom vacance-afgiftens upphörande
förlorade i påräknad inkomst, i det fall likväl, att indelningsräntorna
till Stats-Verket komme att ingå;, hvadan och då Utskotten dessutom anse
det både rättvist och billigt, att ingendera af de båda Bataljonerne vid
Bohus Läns Regemente bl ifver framför den andra gynnad, utan bringas
på lika fot, hvarigenom vunnes en nödig enhet uti Regementet, samt befordrades
den enkelhet och ordning inom Armeen, som Utskotten anse
▼ara det vigtigasle vilkoret för möjligheten att dervid kunna åstadkomma
några genomgripande förbättringar och besparingar, finna Utskotten sig,
aUhvad i ämnet sålunda blifvit anfördt, hemta skid att
tillstyrka Rikets Ständer besluta, att, vid tilländalöpandet
af det med Södra Bataljonen af Bohus Läns Regemente under
den 4 April 1791 ingångna samt den 5 derpåföljde
Maj stadfästade contract om erläggande af hästvacance-afgift,
och utan hinder af hvad rörande förnyandet af della
contract blifvit tillgjordt, nämnde Bataljon må förvandlas
till ständigt Infanteri, under samma vilkor, som under
den i5 Augusti 1777 äro vordne för den Norra Bataljonen
af ifrågavarande Regemente stadgade samt efter denna tid
blifvit vidtagne och ännu för densamma finnas gällande;
samt att Rikets Ständer, i den händelse, de härtill samtycka,
ville i underdånighet meddela Kongl. Maj:t detta deras
beslut, med anhållan om Nådigt samtycke och bekräftelse
derå, och med underdånig hemställan derjemte,
att den i Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse!’ den 17 Mars
och den 4 Maj innevarande år omförmälda frågan om åternppsitlning
af 58 numer vid Bohus Läns Regementes
Södra Bataljon må, i anledning af Rikets Ständers nyssnämnde
beslut, få förfalla.
Ståckholm den 17 December 1840.
Mih, till A, St, Prot, 18/[o, 4 Sami, 2 Afä, 23 Haft,
2
STO C K HOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Stuts- och Lag-TJ Ishot tens Betänkande, N:o Ii3.
N:o 113.
Ånk. till Exp.-Utsk, don a3 December, kl, i e. ta.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om ändring
och tillägg uti Ansvarighets-Lagarne för Rikets
Ständers Fullmägtige i Banken och Riksgälds-Contoiret,
i afseende pä lyftningen af det s. k. Stora
Creditivet,
IIos Högloft. Ridderskapet och Adeln har Herr Cederschiöld, Pehr
•Gustaf, och hos Vällofl. Burgare-Ståndet Herr Halling väckt motioner derom
, att, sorn, vid sista Riksmötet, den förändring i 63 §. Regerings-Formen
af båda Statsmagterne blifvit antagen, ätt jemväl det så kallade Stora
Creditivet, eller det, som Konungen vid infallande krig, efter utfärdad
Riksdagskallelse, eger lyfta, anvisats på Riksgälds-Contoiret, men någon
ansvarspåföljd ännu icke stadgad för Rikets Ständers Fullmägtige i nämnde
Contoir för den händelse, att de bryta den förseglade anordningen uppå
eller utbetala Creditivet, innan Riksdagskallelsen blifvit i hufvudstadens
kyrkor vederbörligen kungjord, Rikets Ständer måtte för sin del besluta
och, för alt deråt bereda kraft af lag, till Kongl. Maj:ts Nådiga stadfästelse
i underdånighet anmäla det tillägg till Ansvarighets-Lagen för Rikets
Ständers Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret, som i berörde hänseende
vore nödigt, och den ändring uti Ansvarighets-Lagen för Fullmägtige i
Banken, som blefve en följd deraf, att 3 §. i denna Lag ej mera för dem.
funne tillämpning.
Stats- och Lag-Utskotten, som tagit dessa motioner i öfvervägande,
tillstyrka,
dels att Rikets Ständer för siri del besluta och till Kongl.
Maj:ts Nådiga stadf ästelse i underdånighet anmäla följande,
uti Herr Halli ags motion tilli orda lydels erif öres lag n > tillägg
till Ansvarighets-Lagen för Rikets Ständers Fullmägtige i
Riksgälds-Contoiret af den 12 Mars 1830:
”
"utbetala Fullmägtige, innan Riksdagskallelsen bilf vit i huf
-
£ih. till R. St. Prot. 1810. 4 Sami. 2 Afd. 24 Haft.,
X
2
Siats- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 114-
vudstadens kyrkor vederbörligen kungjord , den i 63
”af Regerings-Formen sist ornnämnde penningesumma,. hvil"ken
Konungen, sedan Han Stats Rådet in pleno hort, eger
”vid infallande krig att lyfta, vare ej allenast den eller
''de, som till beslutet bidragit, förlustige så väl Rikets
”Ständers, som ock annat medborgerligt förtroende, utan
”skola ock den eller de brottslige dömas till fängelse å
’'fästning i två års tid, dock utan arbete, samt ansvara
”med hvad de ega eller framdeles ärfva och förvärf va för
”de medel, hvilka genom deras förvållande blifvit utlem"nade.
Är sådan Ful/mägtig Embets- eller Tjensteman,
”skall han dessutom skiljas från embetet eller tjensten, utan
”att den eller annan publik befattning kunna återfå
dels ock att 2 ,5“, uti den jemväl ofvannämnda dag utfärdade
Ansvarighets-Lagen för Rikets Ständers Fullmägtige
i Banken, med hvilken §■ detta tillägg hufvudsakligen instämmer,
må utur samma Lag utgå.
Stockholms den 21 December 1840.
N:o 114.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 December ,, IL. 1 e.. m».
Betänkande, i fråga om inrättande af ett juridiskt
Institut.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har till Stats- och Lag-Utskotten
öfverlemnat en af Herr von Troil, Emil, väckt motion, att i hufvudstaden
må varda inrättadt ett Institut för juridisk-practisk och theoretisk
bildning.
Då Utskotten icke anse någon läroanstalt erforderlig för bibringande
af juridisk-practisk bildning, sorn, der tillräcklig grund i theoretisk underbyggnad
förut blifvit lagd, kan vinnas genom tjenstgöring i Rättegångsverken,
och, hvad åter den juridisk-lheoretiska bildningen vidkommer,
densamma bör kunna inhemtas vid Rikets Universitet, i synnerhet om
Stats- och Lag-Utskottens Betänkande , iV.‘o n5.
3
de juridiska Faculteterne förses med det antal Lärare, att emellan dem en
nödig fördelning af läro-ämnena kan egarum; fördenskull och som, i nyssberörde
hänseende, löneanslag redan blifvit vid innevarande Riksdag, i
sammanhang med regleringen af utgifterne under Riks-Statens Tionde Hufvud-titel,
beviljade för inrättande vid hvartdera Universitetets verldslig»
Faculteter af tvänne nya Professioner, hvaraf minst en uti den juridiska,
tillstyrka Utskotten., att motionen icke må tillj någon åtgärd
föranleda.
Stockholm den 21 December 1840.
N:o 115.
Ant. till Exp. Utsk. den a3 December, kl. i e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om skyldighet
för häktad person, sorn sakfälles, att ersätta sitt
fångunderhåll.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har i motion, som till Lag-Utskottet
blifvit öfverlemnad, Nils Pehrsson från Örebro Län, enär ej alltid
nöd och behof föranleda till lagöfverträdelser, utan jemväl bättre lottade
personer låta af vinstbegär förmå sig till brott, och samhällets rättighet
att af den brottslige njuta godtgörelse för den kostnad, han tillskyndar
Staten under den tid, han i häkte förvaras, ej bör lemnäs obegagnad, föreslagit,
att i alla brottmål häktad person, som sakfälles, må tillika åläggas
gälda sitt fångunderhåll intill den dag, han från fängelset lösgifves,
dock att, der den brottslige tili böter fälles, dessa böra i första rummet
utgå.
Denna motion, som ansetts tillhöra jemväl Stats-Utskottets behandling,
hafva Stats- och Lag-Utskotten gemensamt i öfvervägande tagit; och
ehuru den satts, att hvar och en, sorn fälles till straff, också bör betala
alla de kostnader, som i och för den mot honom anställda rättegång blifvit
använde, vare sig af Staten eller af enskilda, kan ur rättsgrunder försvaras;
likväl och som, genom tillämpning af en sådan satts i hela dess
stränghet, eller på sätt motionären yrkat, skulle utöfver sjelfva straffbestämmelserne
uppkomma en förhöjning i ansvar, hvilken af lagstiftaren ej
4
Stats- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 115.
på förhand kunnat beräknas, och den der i förhållande till de sakfälldes
olika betalnings-tillgångar skulle drabba olika båldt, äfvensom i rakenskapssättet
en vidlyftighet, hvaraf olägenheierne tvifvelsutan öfvervälde
den ringa förmon, som vore att vänta af de ytterst få händelser, då ifrågavarande
ersättning kunde hos den dömde indi il vas; fördenskull anse
Utskotten
sig ej böra tillstyrkautfärdandet af ett lagstadgandes iden
syftning, motionären föreslagit.
Stockholm den 21 December 1840;
N:o 11 G.
Ank. till Exp. Utsk. den 23 December, kl. 1 e. m.
Betänkande, i fråga om prcescriptions tiden för utsökande
af fordringar hos Stats verket,
Uti memorial, som från Höglofl. Ridderskapet och Adeln blifvit till
Stats-Utskottet öfverlemnadt, har Herr Fiberre Cederström_, Jacob, med
hemtad anledning af Stats-Utskottels Utlåtande N-.o 12b, angående rättighet
för åtskiliige rotehållare att återfå dem origtigt påförd vacance-afgift,
som de, efter bifallen restitution, icke inom den i Kongli Kungörelsen den
8 September 1824 stadgade tid anmält sig att utbekomma, väckt den motion,
att prasscriplions-tiden för utsökande af fordringar hos Stats-verket
må ställas i fullkomlig öfverensstämmelse med den praescriptions-tid, sorn
är bestämd för fordringars utsökande hos enskilde personer.
Denna motion, som ansetts tillhöra jemväl Lag-Utskottets behandling,
hafva Stals- och Lag-Utskotten gemensamt i öfvervägande tagit; och
sorn i de fall, der för fordringars utsökande hos Stats-verket kortare prasseriptions-tider,
än den för fordringar enskilde personer emellan uti Kongl.
Förordningen deu i-3 Juni 1800 bestämda tid af tio år, blifvit stadgade,
— såsom dels i Kongl. Brefvet den 19 Januari 17qZ, som föreskrifver,
att uti alla slags frågor, angående orätt uppburne, i Stats-Cassan influtne,
medel, Tullverket undantaget, utgiften bör, vid förlust af vidare talan,
inom Tre år från betalningsdagen, ålersökas, hvilken praescriptionstid dock,
enligt Kongl. Brefvet den 29 November 1821, icke kan lämpas till dg>
Stats- oell Ijag-Uskotte ris Betänkande, IY:o 116.
5
händelser, då något genom misstag blifvit till Kronan dubbelt betald t,
dels i Kongl. Kungörelsen den 8 September 1824» sora stadgar: att alla
de, vare sig ernbets- och tjenstemän eller enskilde personer, sora efter
stat för a flön ingar och underhåll eller kostnadsersättningar och provisioner
m. m. kunna hafva något att fordra af Statsverket, skola ofelbart om liqvid
hos Stats-Contoiret sig anmäla inom slutet af December månad året
efter det, hvarunder fordringen tillkommit, vid den påföljd för underlåtenhet
häraf, att ali fråga om betalningen ovilkorligen kommer att förfalla,
men att de enskilde personer, hvilka ej ega att omedelbarligen vända sig
till Stats-Contoiret för liqvidationen af deras fordringar, utan böra dem
hos serskilda Verk och embetsman uppgifva och bestyrka, skola, vid samma
påföljd, sådant inom den 1 November året efter det, till hvilket fordringen
hörer, iagttaga, dock att praescriptlonstiden för anmälande af sådane
fordringar hos Staten, hvilka grunda sig på contract, serskilde beting,
öfverenskommelser och förbindelser, är utsträckt lill den i Kongl,
Kungörelsen den ig Augusti 1802 stadgade tid af Tio år, från det fordringen
kunnat och bordt göras gällande, samt dels i Kongl. Kungörelsen den
23 September 1834, enligt: hvilken ■ de medel, som i Stats-Contoiret anordnas,
ovilkorligen böra inom året efter det, då anordning derå utfärdas,
medelst Kåntekammar-assignationens uttagande, lyftas, vid påföljd, i
annat fall, att ali fråga om betalning af samma medel förfaller, — sådane
kortare prasscriptionstider funnits nödige både af det skäl, alt, för en
behörig verkställighet af föreskrifterne rörande Statsverkets förvaltning,
ovilkorligen är nödigt, att årligen inom viss tid med säkerhet utrönes, huru
inkomst och utgift förehållit sig i jemförelse till det föregående årets
Riks-stat, och jemväl i öfrigt till vinnande af nödig ordning i räkenskaperne;
fördenskull tillstyrka Utskotten
att motionen md lemnäs utan afseende„
Stockholm den 21 December 1840.
6
Stats- och Lag-Utslotlens Betänkande, N:o II7, I18.
N:o 117.
jAnk. till Exp. Utsi. den a3 December, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om belöningar
af allmänna medel för Kronobetjenter, som visa nit
för tjufveriers hämmandet
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har i memorial, som till Stats-Utskottet
blifvit öfverlemnadt, Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus
Län föreslagit, att, såsom uppmuntran för Kronobetjeningen att söka upptäcka
tjufvar och tillrättaskaffa stulet gods, Landshöfdingarne inom hvarje
Län må tillåtas att af Kronans andel i sakören tilldela Kronobetjenter för
deras nit belöningar, afpassade efter förtjensten; uti hvilken motion Olaus
Ericsson från samma Län sig förenat.
Denna motion, sora Stats-Utskottet funnit jemväl tillhöra Lag-Utskottets
behandling, hafva Utskotten gemensamt i öfvervägande tagit; och
som, i fall densamma bifölles, det missförhållande säkerligen skulle inträffa,
att de föreslagne belöningarne komma att i serskilda Län utgå efter
olika grunder, samt Stats-Utskottet redan i sitt Betänkande N:o 42 tillstyrkt
en skälig ansedd lönetillökning för Länsmän i allmänhet, hvilka
det,”såsom tjenstepligt, åligger att söka upptäcka och att beifra brott mot så
väl person som egendom; fördenskull anse Utskotten
motionen icke böra till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 December 1840.
N:o 118.
Ank. till Exp.-Usk. den a3 December, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om tillökning
i aflöningen för värfvad Soldat, som utöfver en viss
tid varit i tjenslen anställd.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har i motion, som till Stats- och
Lag-Utskotten blifvit öfverlemnad, Johannes Andersson från Götheborgs och
Stats- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 118.
7
Bohus Län, enär, enligt nu gällande Författningar, den värfvade soldaten
icke, lika med andra personer, som egna sig åt Statens tjenst, är försäkrad
om rättigheten att genom en längre oförvitlig tjenstgöring kunna förvärfva
sig en bättre utkomst, helst dels Corporals-lönerne äro få, dels ock goda
soldater stundom sakna fallenhet att föra befäl, samt, i fall nämnde missförhållande
ej egde rum, soldaten skulle en längre tid i tjensten qvarstanna,
och derigenom landet mindre besväras med afskedade krigsmän,
de der ofta öka befolkningen inom Corrections-Inrättningarne, föreslagit:
1:0 att hvarje värfvad krigsman, som tjenat nio år, må i sin aflöning
ei hålla en tillökning af En Skilling Banco dagligen;!
2:0 alt, efter femton års tjenstetid, denna förhöjning må blifva 1 §
skilling dagligen;
3:o att krigsman, som för fylleri undergått extrajudiciel bestraffning
fyra gånger, ej må vara berättigad till dylik löneförhöjning, med mindre
lian derefter under en tid af två år sig i tjensten så förhållit, att någon
bestraffning icke egt rum;
4:o att opålitligt uppförande och fylleri må kunna bestraffas med förlust
af rättigheten till löneförhöjnings åtnjutande under en till tre månader,
efter Krigs-Rätts bepröfvande, mot hvars beslut i sådan fråga klagan hos
högre Rätt ej må föras; samt
5:o att till en början, och intill nästa Riksdag högst en sjettedel af
numerstyrkan inom den värfvade arme'en må åtnjuta ifrågavarande löneförhöjning.
— För densamma har motionären, med antagande, att hela värfvade
armeen utgör omkring 6,000 man, beräknat årliga utgiften till o,5oo
R:dr Banco. Att denna kostnad ej vore så obetydlig, ville motionären medgifva;
men han hyste den öfvertygelse, att hvarje utgift, som göres för
att bidraga till det godas och rättas uppmuntran, är ett capital, som till
samhället återgifver den bästa räntan, — det allmännas båtnad och enskildes
belåtenhet.
Då Utskotten sakna tillräcklig grund för den öfvertygelse, att de
med motionärens förslag åsyftade nyttiga ändamål skulle genom detsamraas
antagande kunna i väsendtlig moa ernås, men deremot den piojecterade
löneförhöjningen med visshet komma att medföra den skadliga följd,
15 Stats- och Lag-Utskottens Betänkande, N-.o >*19.'
att värfvade armeen efterhand blefve uppfylld med åldrigt, och alltså mindre
tjenstbart manskap, kunna Utskotten
icke tillstyrka, att motionen må till någon -åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 December 1840.
N:o 119.
Alili, till Exp. Utsk. den 23 December, kl. i e. ra.
(Betänkande, i fråga om inköp för allmänna medel af
(Register till Förslaget till Allmän Civil-Lag.
Hos Höglofl. Ridderskapet oell Adeln har i motion, som lill Stats"Utskoltel
blifvit öfverlemnad, Herr Lars Hjerta, enär han kommit i erfarenhet
deraf, att till Rikets Ständers Riksgälds-Contoir blifvit aflemnade
öfver i,Soo exemplar af förslaget till Allmän Civil-Lag, jemte åtskiilige
på allmän bekostnad utgifne urbeten, ämnade att tjena till ledning för nämnde
förslags pröfning och bedömande, men att deribland likväl saknades
ett, utan tvifvel, ganska behöfligt Register till förslaget, gjort framställning
derom, att ett tillräckligt antal exemplar af det på enskild bekostnad upplagda
Register till Civil-Lag-Förslaget må, medan det är möjligt, för allmänna
medel inköpas.
Denna motion, som ansetts tillhöra jemväl Lag-Utskottets behandling,
hafva Stats- och Lag-Utskotten gemensamt öfvervägat; och få, efter
tagen kännedom af ifrågavarande Register, Utskotten, enär de uti förslaget
till Allmän Civil-Lag intagne stadganden dels stundom sakna motsvarigheter
i nu gällande Lag, dels ock, der de blifvit hemtade från denna
Lag» ofta äro annorledes ordnade, än samma stadganden derstädes förekomma,
så att ett Register, hvilket med den fullständighet, som det nu
ifrågakomne synes ega, bidrager till kännedom af förslaget, samt lättar öfversigten
deraf och jemförelsen emellan de projecterade och nu gällande
lagbuden, icke bör saknas bland, nödige hjelpredor vid den förestående vigAiga
granskningen af Lagförslagen, vördsamt tillstyrka,
att åt Riksgälds-Contoiret må varda uppdraget att af de under
förvaltning af Rikets (Ständers Fullmäktige i nämnde
Contoir
Siats- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 12 o.
9
Contoir stående medel, besörja uppköp af goo exemplar
utaf merberörde Register till förslaget till Allmän Civil-Lag,
för att, tillika nied redan anskaffade exemplar af detta förslag,
utdelas bland Representanterne vid det Riksmöte, då
Civil-Lag-Förslaget kommer under pröfning; motsvarande
det nu uppgifna antalet, ungefär summan af de Bihang till
Riks-Ständens Protocoll, hvilka i Stats-Ut sko ttets Betänkande
A7:o 320 äro bestämde att vid innevarande Riksdag utdelas.
Stockholm den 2i December 1840.
N:o 120.
Alik. till Exp.-U(sk, den December, kl. i e. ra.
Betänkande, i anledning af väckt motion om inrättande
af nija Idof-Bätter och en förändrad indelning af
Ilof- Rätter nes juri s diet i otter.
Hos Högled. Ridderskapet och Adeln har i motion, som till Stalsoch
Lag-Utskotten blifvit öfverlemnad, Herr af Robsahm, Carl Reinhold,
anfört, alt, då Götha IIof-Räll liar nära nog Rikets halfva folkmängd
under sin doravärjo, och Svea Huf-Rätt sträcker sig mer än i 4o mil i längden,
sådant i sig sjelf innefattar ett missförhållande, som påkallar rättelse,
äfven om Lagmans-Rällerne hädanefter komma att bibehållas; erinrande
motionären, hurusom, då Norrige, med en million invånare, har 66 Sorenskrifvare
och 4 Stills-Öfver-Rälter, deremot Sverige med 3 millioner
invånare, har i 15 Häradshöfdingar och endast 3 Hof-Rätter. Enär det
borde antagas, alt vid denna Riksdag Lagmans-Rälterne varda afskaffade,
och deraf en tillökning i Hof-Rällernes antal och förändring i deras jurisdictioner
så mycket mer blifva af behofvet påkallade, har motionären,
som funnit Rikets långsträckta vidd, ojemna befolkning och ringa antal
samt på långa afstånd från hvarandra belägna städer, hvilka kunna anses
lämplige till Hof-Rätts-Residencer, lägga oundvikliga hinder för en sådan
indelning, hvarigenom samtlige Hof-Rällerne lingö alldeles lika domsområ
£ih.
till R. St. Prat. 1840. 1 Sami. 2 Afd. 24 Häftet. 2
IO
Stats- och Lag-Jjtshottens Betänkande, N:o 120.
den och invånarne i den ena jurisdictionen lill Hof-Rätls-Residencet ej
längre väg, än invånarne i den andra, för att någorlunda kunna afhjelpa
de i berörde afseende nu för handen varande olägenheter, föreslagit: alt
Rikets Hof-Rätter må blifva fern, nemligen en i Christianstad, en i Jönköping,
en ny i Philipstad, en i Stockholm och en ny i Umeå; att under
Christianstads Hof Rätt må lyda Skåne, Halland och Blekinge,. eller Christianstads,
Malmöhus, Hallands och Blekinge Län, — under IIof-Rällen i
Jönköping, hela Småland, Öland, Gottland, hela östergöthland och af
Westergöthland allt hvad som icke tillhörer Götheborgs Län, eller Calmar,
Kronobergs, Jönköpings, Gottlands, Linköpings, Skaraborgs och
Elfsborgs Län (med undanlag af Dahlsland), — under Philipslads HofRätt,
Götheborgs och Bohus Län, Dahlsland samt Carlstads, Örebro, Kopparbergs
och Gefleborgs Län, — under Hof-Rälten i Stockholm, hela Södermanland,
hela Uppland, Stockholms stad och Vestmanland, med undantag
af den del deraf, som tillhörer Örebro Län, eller Nyköpings Län,
Stockholms Öfver-Stålhållaredöme, Stockholms, Upsala och Vesterås Län, —
samt under llof-Rätlen i Umeå, Wester-Norrlands, Jemtlands, Westerbottens
och Norrbottens Län med Lappmarkerne. Vid en sådan indelning
skulle de relativa afstånden emellan Hof-Rätterne blifva från Christianstad
till Jönköping omkring 22 mil, från Jönköping till Philipstad 42 mil',
från Jönköping till Slockholm omkring 34 mil, från Stockholm till Philipstad
omkring 3o mil och från Slockholm till Umeå 63 mil; och komme,
enligt 1835 års Tabellverk, folkmängden i de olika jurisdiclionernc
att förhålla sig sålunda, att under Christianstads Hof-Rätt räknades 55 1,673
själar, under Jönköpings Hof-Rätt 996,909, under Philipslads Hof-Rätt
771,073, under Hof-Rälten i Stockholm 478)824 och under Umeå HofRätt
226,659.
Utskotten, som tagit denna motion i öfvervägande, finna den deri
väckta fråga icke böra komma under pröfning innan de af f. d. Lag-Comiléen
upprättade förslag till Allmän Civil- och Criminal-Lag till granskning
företagas, och i sammanhang dermed kan bestämmas, hvilka åtgärder
i allmänhet må erfordras för att bringa dessa förslag tili verkställighet;;
och hemställa Utskotten alltså
att motionen må förfalla.
Stockholm den 31 December 1840,
iStats-' och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 121.
N:o 121.
Ani. till Exp.-Utsl. den 23 December, 11. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om organiserande
af en Advocat-Corps pä stat.
Ilos Hoglofl. Ridderskapet och Adelil har i motion, som lill Lagutskottet
blifvit öfverlemnad , Herr af Grubbens_, Nils Wilhelm, på det.
såsom orden lyda, de nu allmännast varande sakförare, eller så kallade
Lränvins-advocater, må försvinna, emedan de för det mesta inveckla en
paMs aflfairer, preja allmogen och oftast försumma fatalier, bortslarfva documenler
m. m , på det Domare genom hotelser etc» icke må förbluffa
en enfaldig pait, på det tillfälle för unga Jurister må erhållas att practiskt
uppöfva sig så väl i juridiskt hänseende som uli: muntliga anföranden,
och slutligen på det Lnodfiseals-tjonsten må kunna utan saknad indragas,
föreslagit: att i Sverige, likasom i de flesta andra Riken, en advocatcorps
må på Stat organiseras; i hvilket afseende borde tillsättas i hvarje
Län en förste och en andre advocat med lön på Stat,och der förutan extra
ad vocater efter Länens vidd och; behof, i likhet med Landmäteri-Staten,
hvilka alla ad vocater skulle subordinera under Justitia; Ombudsmannen.
Dessa advocaters åligganden ansåg motionären böra blifva, att vara ständiga
ledamöter i Förliknings-domslolar och före hvarje Ting söka förlika
sådane mindre tvistemål, som uppstått allmoge emellan och hunna förlikas,
samt att på lagliga grunder uppgöra förlikningarne och deröfver afgifva
bevis, som kunde inför Härads-Rätten uppvisas, så att målen måtte
löffalla. I öfrigt borde de biträda parter af allmogen med skrifning, råd
och dåd, så väl i brottmål sorn tvistemål, samt enligt Lag ansvara förde
handlingar, som af paiter kunde blifva den lemnade, och icke låta fatalier
förloras, m. m. dylikt. Uti hvarje Härad borde, efter omständigheterne,
2, 4 a 6 advocater antagas.
Denna motion, som ansetts tillhöra jemväl Stats-Ulskoltets behandling,
hafva Stats- och Lag-Utskotten gemensamt i öfvervägande tagit; och
som Sverige, framför mångå andra länder, åtnjuter den förmon att ega en
sålunda codifierad Lag, att i de flesta fall en part kan, utan juridiskt biträde,
sin talan inför Rätta sjelf utföra, tillgång å duglige rättegångs-biträden
ej lärer saknas för de händelser, då de behöfva anlitas, samt Lagen
i 15 Gap. 9 §. Rättegångs-Balken beredt utväg jemväl för medellösa per
-
12 Stats- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 122.
söner att utan vedergällning utnjuta erforderligt biträde i rättegångar; fördenskull
anse Utskotten, som, vid det förhållande ali Lag-Utskottet uti
afgifvet och vidhållet Betänkande i fråga om Förliknisigs-Comiléers inrättande,
tillkännagifvit den åsigt, att tiden ännu icke ar inne att genom
formliga Lagstadganden erkänna än mindre anbefalla tillvaron af sådane
Comiteer, nu ej torde behöfva meddela yttrande öfver lämpligheten af
motionärens förslag, att medlemmarne af den utaf honom projecterade adYocat-corps
skulle blifva ständiga ledamöter i Förliknings-domstolar,
sig icke böra ä motionen tillstyrka bifall.
Stockholm den 21 December 1840.
N:o 122.
Ank. till Exp. Ulsk. den December, kl. i e. ra.
Betänkande, i anledning af vackt motion dels att på
landet må blifva att tillgå edsvurne Tjenstemän, till
biträde vid upprättande af juridiska handlingar,
dels ock att expeditionslösen i domboksmål må upphöra.
Uti en från Hedervärda Bonde-Ståndet till Lag-Utskottet remitterad
motion, bar Niclas Jönsson från Christianstads Län, enär, enligt motionärens
åsigt, två medel funnes, hvilka kunde verka derhän, att de allmänna
domslolarne, mer än hittills skett, uppfyllde sitt i Lag, 20 Gap, 2
Rältegångs-Balken, redan stadgade åliggande, att tillika vara Förlikningsdomstolar,
det ena att domrarnes göromål blefve minskade, och det andra
att expeditionslösen i tviste- och brottmål, eller de processuela målen,
upphörde, föreslagit:
i-.o att, på sätt f. d. Lag-Comite^n tillstyrkt, edsvurne tjenstemän å
landet må blifva att tillgå till biträde vid upprättande af juridiska handlingar,
samt
2:0 alt expeditions-lösen i domboksmål må upphöra, och stämplade
pappers-afgiften i förhållande dertill höjas, så att af denna afgift vederlag
för expeditionslösen må kunna utgå.
Denna
Stats- och Lag-Utskottens Betänkande, iV:o i 25.
Denna motion, som ansetts tillhöra jemväl Stats-Utskottefs beham!-'
lins;, hafva Stats- och Lag-Utskotten gemensamt öfverväga!;-- dervid Utskotten
inhemtat, hurusom f. d. Lag-Comiléens arbetande Ledalnöter, uti
ett vid förslaget till Allmän Civil-Lag fogadt bihang, projecterat antagande
af så kallade Härads-Notarier, tvänne eller flere i hvarje domsaga,
hvilka det, jemte proloeolIsföringen hos Härads-Rätten, borde åligga att
vara boutredningsmän i domsagan och , enär de derom anlitades, emot skälig
vedergällning der biträdd med skriftliga handlingars författande. Men
som lämpligast synes vara att med pröfningen af detta project anstår in
tilldes
frågan om lagförslagens antagande, och 0111 de åtgärder, hvilka i
allmänhet må erfordras lör att bringa dessa förslag till verkställighet, till
afgörande förekommer, tillstyrka Utskotten,
D "
att förra delen af Niclas Jönssons motion icke mä till någon
åtgärd föranleda ;
äfvensom, enär Stats och Bevillnings-Ulskotten, uti sitt vid innevarande
Riksdag afgifoa Betänkande JN:o 80, redan utlåtit sig 1 frågan om afskaffande
af expeditionslösen i allmänhet,
den i sednare delen af motionen gjorda framställning nu
icke lärer till något serskildt Utlåtande böra föranleda.
Stockholm den 21 December 1840.
N:o 123,
Anfe- till Exp.-Utsk. dea 23 December, kl. i e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, att, tued ändring
af 13 Cap. 3 §. Rättegångs Balken, ersättning
för resekostnad och dagtractamente till extra
Romare, som, i anseende till ordinarie Domares jäfagtighet,
tillförordnas, alltid må af allmänna medel
utgå.
Hos Högtofl. Ridderskapet och Adeln har i motion* som lill Statsoch
Lag-Ul skot ten blifvit öfvei leornad , Herr Bogeman, Carl, föreslagit,
lidi. till 11. St. Prut. 1841). 4 Sand. 2 Afd. 24 Häftet. 3
Slats- och Lag-Utskottens Betånkanden, N:o i25.
att enär, efter det i i §. af i3 Capillet Rältegångs-Balken blifvit uppräknade
de jäf, vid hvilkas förefinnande Domare är skyldig träda ifrån Rätten,
3 §. i samma Capilel innehåller: ’’Pröfvas jäf lagligt emot Härads
hofding,
Lagman eller Borgmästare i then stad, ther ej mer än en Borgmästare
är, och Rådslufvu-Rätten ulora honom ej finnes domför; förord”ne
Hof-Rätten en annan i hans ställe, på kärandens begjäran och kostnad,
och stadne then kostnad sedan å then, sorn saken tappar”; men,
till följd af detta stadgande, en del parter fingo vidkännas dryga kostnader,
som tungt drabbade i synnerhet den mindre bemedlade, det måtte,
då det icke vore förenligt med hvarken rättvisa eller billighet, alt den ene
medborgaren skulle erlägga högre betalning än den andre, för att få sine
rättsanspråk pröfvade och afgjorde, med ändring af nyssanförde 3 §. i 13
Capitlet Rättegångs-Balken, varda stadgadt och förordnad t, alt den kostnad,
som, i anseende tili laga jäf mot Domare, uppstår i och för extra
Domaren förordnande, må af allmänna medel utgå, dock all den extra
Domaren dervid ej må ega att ber äkna sig högre sk juts och dagtracta menle,
än Kongl. Maj:t och Kronan, likmätigt gällande Författning, i allmänhet
och för närvarande består extra Domare i brottmål.
Utskotten hafva tagit denria motion i öfvervägande; och i betragtande
deraf, att den kostnad, hvarom fråga nu är, enligt hvad redan stadgadt
finnes, stannar å den, som saken lappar, samt, ehvad det är käranden,
som, i anseende till obefogad talan, eller svaranden, sorn, till följd
af underlätet godvilligt fullgörande af sitt åliggande, alltså kommer alt
kostnaden vidkännas, skäl ej förefinnes, hvarföre berörde, mer än annan
af Rättegången uppkommande, ehuru mindre tillfällig kostnad bör belasta
det allmänna, tillstyrka Utskotten
att motionen icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 December i8/[0.
S f O C K11OLM, Körtel. Ordens-Boktryckeriet, 1840.
IStals- samt Ålim, Bcsv.- och -Ekon.-Utskotlcns Betänkande, JV.-o 124. 4
' K:o 124.
An k. till Exp. Utsk. den 4 Januari 1841, kl, g 'jf. ra,
Betänkande, i anledning af väckt fråga om ersättning till rotehällarne
vid Dal-Regementet, för slitning af soldaternes klädes-persedlar
under arbets-commenderingen.
Från det Hedervärda Bonde-Ståndet hafva, genom remiss, Stats-samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten fått emottaga ett af RiksdagsFullmägtigen
från Stora Kopparbergs Län, Anders Olsson, till Ståndet ingifvet
memorial, deri a 11 föres, att Dal-Regementet ganska ofta, till verkställande
äf strömrensningar, canalgräfningar, m. m., bortcommenderas , då
de af Roten bestådde klädes-persedlar begagnas och undergå betydlig slitning,
utan att någon ersättning komme rotehållarne till godo. Ett dylikt
oskick vore icke öfverensstämmande med de ursprungliga Knekte-contracten,
och man hadé derföre, i ändamål att under ettslags laglig form förmå
rotehållarne till olagliga prasstationrr, påfunnit ett medel, att nemligen
förete tryckta contract, upprättade efter formulär, hvilka, när soldat antages,
skola underskrifvas såväl af rotehållarne, som af soldaten, och hvilka
contract derefter bestyrkas af Compagnie-Chefen. Och ehuru ett sådant
förhållande påkallade rättelse, äfven genom motionärens röst, likväl och
sorn han hoppades, att de många klagomål, som från olika orter i landet,
vid detta Riksmöte, framburits öfver afvikelsen från Knekte-conlracten ,
icke skola höras förgäfves, har motionären nu velat inskränka sig till det
förslag:
att, vid Dal-Regementets arbets-commenderingar för Kronans räkning.
Staten må gifva rotehållarne ersättning för de Roten tillhörige klädes-persedlar,
hvilka soldalen begagnar, samt att, om arbets-commenderingen utgår
till enskildt Bolags förmån, detsamma må tillför bi ndas , att en slik ersättning
ovilkorligen meddela.
Detta hafva Utskotten i öfvervägande tagit; och hvad först beträffar
motionärens uppgifter i afseende på de missbruk , som vid Dal-Regementet
skola egt rum, när soldat antages, få Utskotten åberopa Betänkandet un
-
Bih. till R. St. Prat. 1840 och 1841. 4 Sami. a Afd. aS:te Haft.
i
2 Stats—samt: Allni. Besv.— och Ekon.-Utskottcns Betänkande, JV.o
der N:o elei i, med anledning af väckta frågor om Knekte-conlractens
åtel förande till deras ursprungliga innehållUtskotten föreslagit, mot ofvan
uppgifna missbruk,, det, correcliv, sorn Utskotten ansett leda säkrast till
målet.
Vidkommande derefter motionärens föi slag, att, vid Regcmen tets arbelscommenderingar,
såväl för Kronans, som enskilda Bolags räkning, rotehållarne
måtte undfå ersättning för slitning af klädes-persedlar; så få Utskotten
upplysa, att föreskrifter i detta afseende redan äro meddelade uti
Kongl. Iiisiructionen för Beklädnads-Dii eclionerne af den ii Juni 1822,.
som uli 6 §. 3 och 4 morn. innehåller: Slilningspenningar nqvireras och
utfalla hos Kr igs-Collegium för den tid, utöfver en månad, militär-commendering
tjenstgör utom Regementets stånd eller Piovinsen, hvarinom Regementet
är roteradt, efter beräknad i^Soidel af persedlarnes värde för»
hvarje dag; samt efter berörde grund, utaf serskildta Bolag och Corporalioner,
för mundei ingens nötning under marschen lil! och ifiån arbets-stalioner.
Dessa föreskrifter synas likväl Utskotten alltför obestämda och inskränkta,
samt icke eller med billighet öfverensstämmande, serdeles i fråga
om ersättning för det arbetsbiträde af Ihdehlta Infanteriet, som i Nåder
varder enskildta Bolag förunnadt » hvadan och då dessutom någon ersättning
vid sådane arbets-commenderingar icke är uti Förfatlningarne afsedd eller
tillagd rotehållare för de ökade praestalioner, de derigenom få vidkännas,
Utskotten anse det vara af nöden påkalladt att erhålla en ny och fullständigare
Förordning i berörde afseenden. Utskotten hafva visserligen inhemtat,
huruledes Kongl. Maj:t , genom Nådigt Bref den 12 Juni innevarande
år, anbefallt Krigs-Collegium att inkomma med underdånigt förslag till ny
Instruction för Beklädnads-Direclionerne vid Indeldta Infanlei i-Regementena
, i anledning hvaraf således äfven förändring i afseende å föreski iftei ne
om slitningspenningars utgående vid arbets-commenderingar kan vara att
förvänta; osen då Krigs-Gollegium ännu ej afgifvit detta infordrade underdåniga
förslag, samt Utskotten således ej, kunnat erfara, huru och i hvad
nion förändrade föreskrifter i ofvan anförda afseenden kunna komma alt
föreslås, så anse Utskotten sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,,
dels alt Kongl. Majit behagade i Nåder utfästa någon skälig ersättning
att, vid tillfällen af arbets-commenderingar för enskildtai
Bolags eller Corporationers räkning, utgå af dessa Bolag eller
Gorporationer, på sätt Kongl. Majit kan finna tjenligast, tili rotehällarne
i och för de Ökade besvär, sorn desse genom soldaternes*
Stats— samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskollcns Betänkande, 2V.-0 125. 3
bortovaro få vidkännas, saint dels alt elen slitnings-ersätlning, sora
vid såelane tillfällen utbetalas för munderings-persedlarnes nötning,
måtte beräknas och utgå vid commenderingar, så väl inom som
ulom Regementets slånd eller den Provins, hvarinom detsamma
är roteradt, samt omedelbart ifrån den lid , då commenderirigen
lager sin början och intilldess densamma anses slutud , deruti inberäknad
tiden för marsoherne till och ifrån arbets-slationerne.
Stockholm den 3i December 1840;
N:o 125.
Ank. till Exp. Utsk. dén 4 bnuari, kl. 9 f. in.
Betänkande j i anledning af väckt fråga om ersättning till rotehållare
vid Jönköpings Regemente för åbragte kostnader
under en arbets-commendering af Regementet till Trollhätte.
Canal.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet hafva, genom remiss, Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten fått emottaga ett af RiksdagsFulImägtigen
från Jönköpings LänPetter Mårtensson^. till Ståndet ingifvet
Memorial ,, deri an fö res; att 800 man af Jönköpings Regemente blifvit innevarande
år commenderade till Trollhätte Canal, för att derstädes under
sommaren arbeta, hvaraf följden varit,, att rotebållarne måst under tiden
bruka och vårda soldat-torpen, samt ombesörja bergningen. Detta besvär
för rotebållarne kunde hafva skäl för sig, då soldat är borlcommenderad i
och för Rikets försvar, men när hans arbetskraft bortaccorderas till förmon
för ett'enskildt Canal-Bolag,. som allena skördar vinsten af arbetet, så vore
det orättvist, att rotebållarne skola med några ytterligare onera betungas,
för att bidraga till enskilde speculanlers riktande; och motionären , som
Häremot på det högsta protesterat, har derföre hemställt och yrkat, att ersättning
måtte tillerkännas rotehållarne för de dem, genom soldalernes bortcommendering,
åbragte kostnader, hvilken ersättning borde, i yttersta liand,
från< det nya Trollhätte Canal-Bolaget utgöras.
4
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skot lens Utlåtande, N-'0 126.
Delta hafva Utskotten i öfvervägande tagit; och ehuru Utskotten dela
motionärens åsigt, att arbets-commenderingar, beviljade till förmon för Bolag
eller private personer, icke böra leda lill rotehållarnes betungande ; samt,
för afhjelpande af denna olägenhet, tillstyrkt en underdånig skrifvelse lill
Kongl. Maj:t från Rikets Ständer (se Betänkandet N:o 12/Q, likväl och då
nu gällande Författningar icke tillerkänna rotehållare någon så beskaffad,
ersättning, sorn af motionären blifvit yrkad,
så anse Utskotten sig icke eller kunna tillstyrka, att motionen må
till någon annan, än ofvanberörde åtgärd, å 'Rikets Ständers sida ,
föranleda.
Stockholm den 3i December 1840.
N:o 126.
Ånk. till Exp. Utsk. den 4 Januari, kl. 9 £. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, orri allmän frihet till kantning
af tjäruved å Kronans skogar i Rikets JSorra Län.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Stats-Utskottet remitterat en af Riksdags-Fullmägtigen
Johan Andersson Lundberg från Norrbottens Län vackt
motion, deruti anföres, att åboer å Krono-nybyggen numera väl ega rättighet
att taga tjäruvirke å de tili deras nybyggen hörande skogar, samt,
då egorne till nyhemmanen icke äro afviltrade, äfven å de angränsande
krono-skogarne; men, då tjära utgör allmogens i nämnde Län nästan enda
till utförsel användbara product, syntes rättigheten att å Kronans skogar
hemta tjäruvirke böra till alla ortens invånare utsträckas, helst lill tjäruhränning
blott användes stubbar, vindfällne och förtorkade träd, hvilka, om
de ej dertill begagnas, komma att nedruttna, utan nytta. Det vore väl
redan medgifvet, att, efter anställd syn, och emot viss bestämd afgift till
Kongl. Maj:t och Kronan, å dessa skogar afhemta virke, för berörde ändamål,
men de med synen förenade kostnader, tillsammans med nämnde afgift,
skola vara så betydliga, att, efter deras godtgörande, skälig ersättning
för sjelfva arbetet icke återstår.
I anseende
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o 126.
5
I anseende härtill, och då beviljandet af allmän frihet till tjäru-ved tägt
skulle åstadkomma en utvidgad tillverkning af tjära, hvaraf åter en förökad
utförsel af denna vara blefve en följd, har motionären föreslagit, att allmän
frihet till tjäruvedtägt å Kronans odisponerade skogar i Norra Länen al Riket
måtte beviljas, utan att någon utsyning af skogen må vara erforderlig;
äfvensom att den afgift, sorn erlägges till Kongl. Majit och Kronan, i och
för tjärubränning å nämnde skogar, måtte upphöra.
Sedan Stats-Utskottet ansett lämpligt att behandla förevarande fråga
tillsammans med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hafva Utskotten
gemensamt tagit saken i öfvervägande.
Till upplysning om förhållandet med den uppgifna rättigheten att å kronoskogarne
inom de Norra Länen hemta virke till tjärubränning, få Utskotten
anföra, att, med anledning af Konungens Befallningshafvandes i Westerbottens
Län gjorda hemställan, Kongl. Majit, för att uppmuntra tjärutillverkningen
inom Länet, under den 21 Februari 1826, i Nåder förordnat,
att afgiften för de stubbar, rötter, torra träd och vindfällen, sorn för sådan
tillverkning, efter behörigt tillstånd och utsyning, afhemta des ifrån
krono-skogarne i Länet, borde utgöra inom den nedra och bebodda delen
deraf if i Gidel, och inom den öfra delen,eller Lappmarken, till hälften mindre
eller y/32ldel af tillverkningens värde; samt att, till följd af Rikets
Ständers vid 1828—i83o- årens Riksdag gjorda underdåniga framställning,
Kongl. Majit, under den 6 Maj sistnämnde år, i Nåder förklarat, att åboerne
å kronohemman och nybyggen, med afvUtrade eller eljest bestämda
områden inom Gefleborgs, Wester-Norrlands, Jemtlands, Westerbottens
och Norrbottens Län, äro berättigade att, utan föregången ansökning eller
syn, samt utan att derföre erlägga någon afgift, ä* sina egna områden afhemta
till tjärubränning tjenlige stubbar, rötter och vidfällen, samt tillika
tillerkänt åboer å kronohemman och nybyggen, hvilkas områden ej ännu
voro bestämde, äfvensom skatte-hemmansegare enahända rättighet å de till
deras hemman och lägenheter närmast angränsande kronomarken
Såvida till tjärubränning endast användes vindfällen, stubbar och rötter,
så anse Utskottet, att den rika tillgång, sorn å sådant virke förefinnes
i Sveriges norra landskap, och hvilken icke med jemförlig fördel kan annorlunda
begagnas, utan lemnäs till förstörelse, i den nion den icke för detta
ändamål ani ites, bör, under medgifvande af den största möjliga frihet, upplåtas
åt invånarne i dessa* af naturen vanlottade orter, helst tjäru-tillverkningen
är att derstädes anse såsom en hufvudhäring, och i anseende till den
Bih. tiH R. St: Prof. 18^.0 och 1841- 4- Sami. 2 Afd. 2S.te Haft. 2
©
Stats- samt Allm. Best).- och Ekon.-Utskotlens U tältande* N;o tAh.
knappa tillgången å andra försörjningsmedel, såsom nödvändig för invånarnes
bergning. Men Utskotten kunna likväl icke tillstyrka en fullkomligt
obegränsad frihet att å krono-skogarne hemta tjäruved, på sätt som motionären
föreslagit, enär vården om den växande skogen skulle derigenom betydligen
försvåras, orri icke helt och hållet göras omöjlig, hvarförutan deras
egen fördel, hvilka idka tjärubränning, kräfver den ordning, att en hvar
anvisas serskilde afhemtningsplalser, på det de icke må förnärma hvarandra,
och ständiga anledningar till stridigheter dem emellan uppslå. Utskotten
tro derföre föreskriften om serskild utsyning böra bibehållas; och , då den
icke utan besvär och kostnad kan åstadkommas, finna Utskotten det vara
oundgängligt att, för godtgörelse deraf, erlägges åtminstone den afgift, som
i Kongl. Förordningen den ai Februari 1826 är föreskrifven, och hvilken
icke kan anses serdeles tryckande, om befrielse från alla andra bidrag, i
och för utsyningen, medgifves.
Utskotten hemställa derföre:
att Rikets Högloft. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att, inom Gefleborgs, Wesler-Norrlands, Jemtlands, Westerbottens
och Norrbottens Län, en hvar må medgifvas att, efter utsyning, som,
på skeende ansökning, af Konungens Befallningshafvande föranstaltas
, å Kronans skogar hemta vindfällen, stubbar och rötter
till tjärubränning, emot den i Kongl. Förordningen den 21 Februari
1826 bestämde afgift, hvilken levereras i Landt-Ränterien
och i första rummet användes till bestridande af kostnaden
till utsyningen, hvarför utsynings-tagarne för öfrigt icke må åläggas
något bidrag.
Stockholm den 3i December 1840.
1RYCKT HOS T. A. WALLDSII,
1841.
Stats- samt Allm. Besv.~ och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N\o 127. T
N:o 127.
Ank. till Exp, Utsk. den 4 Januari 1841, kl. 9 f. 113.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å sistnämnde
Utskotts Betänkande, N:o gg.
fHedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o gg,
i anledning af väckte motioner, rörande förändrad reglering af Cojjsuls-districten
samt utfärdande af ny Consulad-Stadga, af Preste-Ständet
Bifallits, men deremot af de öfriga trenne Riks-Stånden återremitterats,
samt Utskottet, till följd af framställde anmärkningar dervid, att frågan
om löners anvisande å Stat för Svenske och Norrske Consuler, ehvad de
samma skulle komma att utgå af Handels- och Sjöfarts-Fonden eller andra
Statsmedel, enligt Grundlagen, rätteligen tillhörde Stats-Utskottets behandling,
funnit sig höra, för ålerremissens upptagande och Besvarande,
sammanträda med sistnämnde Utskott; så hafva Utskotten gemensamt de
gjorda anmärkningarne i öfvervägande tagit, och få nu afgifva följande
ytlrand en i anledning af de vid berörde Betänkandes serskilda delar under:
discussionen i Riks-Stånden framslälde anmärkningar.
.1:0 I afseende på det af Ekonomi-Utskottet afgifna förslag, att underdånig
framställning till Kongl. Maj:t måtte af Rikets Ständer göras, dels
om förändrad reglering af Consuls-districten, och dels om bestämda löners
anslående för de General-Consuler, som vid den skeende regleringen
Bomme att anställas, emot det att nuvarande Consulad-afgifter upphörde, hafva
hufvudsakligen följande anmärkningar förekommit: att löners anvisande
å Handels- och Sjöfarts-fonden icke lämpligen borde kunnat föreslås,
innan Rikets Ständer fattat deras beslut, i anledning af vid innevarande
Riksdag väckte frågor om förändrade bestämmelser, angående Handels-och
Sjöfarts-afgiftens uppbärande^ förvaltning och disposition; att, derest det
af Herr von Stahl väckte förslag om Consulad-afgifternes upphörande och
Consulernes förseende med löner funnes vara nyttigt och verkställbar^
Bih. till R. S. Prof. 18 40 och i84t\ 4 2 Ajd. 26 Haft. 1
2 Stata- samt Allm. Bssv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o /*/.
Rikets Ständers åtgärd i sådant afseende borde inskränkas till en underdånig
anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes meddela Rikets Ständer ett på föregående
undersökning grundadt fullständigt förslag till reglering af Consulsdistrielen,
hvarefter Rikets Ständer kommo i tillfälle att bestämma lönerne
för de blifvande Consulerne; att det. vore ganska ovisst, om, genom den
föreslagna förändringen, någre verklige fördelar tillskyndades handeln och
sjöfarten, som tvifvelsutan ändock i en framtid finge vidkännas afgifter
till Consulerne, då deremot den af Consuls-lönernes anvisande på Stat
uppkommande nya utgift vore säker och oundviklig; att möjligtvis, i fall
förändringen komme att ega rum, Consulerne skulle komma att anse sig
mera såsom Diplomatiske än handels-agenter, och icke vid förefallande
behof vårda sig om sjöfarten med lika noggranhet, som när directe afgifter
till dem erläggas; att, enligt hvad erfarenheten visat, Handlande och
Skeppsredare ofta såsom Consuler visat sig bättre kunna bevaka handelns
intressen, än tjenstemän, hvilka i allmänhet egde mindre kännedom om
commerciella förhållanden; och hafva härlörutan hos Ridderskapet och Adeln,
i sammanhang med ålerremissen, blifvit af Herrar Rosenblad och von Stahl
afgifne förslag till en fullständ g organisation af de nya Consulsdistricter.
, enligt hvilka förslag kostnaden för aflöningen skulle komma
att, utom de 38,770 R:dr Hamburger Banco, som, enligt hvad Stats-Utskotlets
Utlåtande N:o ZZ'] utreder, redan äro lill Consols löner anslagne,
uppgå till endast io,23o R:dr Hamburger Banco, jemte ii,5oo R:dr samma
mynt å en serskild indragnings-stat för de redan med löner försedde
Consuler, som, i följd af regleringen, skulle komma att indragas, eller ock
erhålla nedsatte löne-förmoner.
Vid behandling af denna fråga, hafva Utskotten icke kunnat lemna
utan uppmärksamhet, att, för till vägabt ingande af en så väl för Handelns
och Sjöfartens befrämjande gagnelig, som med det allmännas fördelar öfverensstämmande
reglering af Rikets Consulad-väsende, en mera fullständig
utredning, icke allenast om behöfligbeten af förändring i nuvarande
förhållanden, utan äfven i afseende på möjligheten att densamma verkställa,
än som med de nu för handen varande upplysningar finnes att tillgå,
synes böra vara af Styrelsen verkställd, innan frågan hos Rikets Ständer
till afgörande företages; hvarföre Utskotten ock anse utarbetandet af förslag
till en dylik reglering, som af motionären blifvit yrkad, i sakens nuvarande
skick, icke lämpligen kunna eller böra å Rikets Ständers sida ifrågakomma;
och enär för öfrigt, vid öfvervägande af de framställde an
-
Stqts- samt Allm. Besv.- och EkoTt.-Uskotlens Utlåtande, N’.o 127. 3
t
märkningarne, i betragtande tages, att, då handeln och sjöfarten rättar sig efter
inträffande olika conjuncturer och således icke konna qvarhållas vid
vissa platser, Consulernes förseende med löner på Stat kunde komma att
motverka eller omintetgöra möjligheten för Styrelsen alt, såsom för närvarande,
då Consulernes aflöning hufvudsakligast utgöres af de afgifter,
som sjöfarande till dem erlägga, lämpa Consuls-beställmngarnes tillsättande
efter för handen varande behof; att de sjöfarande, i följd deraf, att
Consulns inkomster bero af deras bidrag, hafva ett större och sannolikt
äfven lättare uppfyldt anspråk att med skyndsamhet beljenas under nuvarande
förhållanden, än om Consulerne skulle, utan rättighet lill sådane afgifters
uppbärande, endast förses med löner på Stat, hvilket ock möjligen
luinde leda derhän, att de sjöfarande, för vinnande af beredvilligt biträde,
funne sig föranlåtne till uppoffringar, hvilka då måhända mången gång
kunde motsvara de nu genom Författning bestämde afgifter, hvilkas upphörande
afses; samt alt de utgifter, hvilka, i följd af den föreslagne regleringens
verkställande, komma alt drabba Stats-Verket, efter all anledning
skulle blifva högst betydliga och, för alt kunna motsvara ändamålet,
tilläfventyrs vida öfverstiga, hvad derföre förslagsvis blifvit beräknadt;
så hafva Utskotten, uppå alla dessa skäl, ansett sig böra, med frånträdande
af hvad i berörde afseende förut är vordet tillstyrkt,
hemställa, alt Rikets Ständer, i anledning af förslaget om
reglering af Consuls-dislricten och Consulernes förseende
med löner, i stället för de nu lill dem utgående Consuladafgifter,
icke måtte någon åtgärd vidtaga.
2:0 I anledning af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets gjorda
tillstyrkan, i afseende på manifester för till Holstein destinerade Svenska
fartyg, är anfördi, att det skulle utgöra ett ingrepp i Danska Regeringens
jura Majestalis att söka verka f rubbning i föreskrifterne om de
pass-handlingar, som nämnde Regering ansett erforderliga för seglationen
å en af de under densamma lydande Provinser. Enär, eldigt de upplysningar,
Utskotten numera varit i tillfälle inhemta, Kongl. Commerce-Collegiuin,
i anledning af inlupne klagomål öfver de olägenheter, som, genom
nämnde Legalisalions-acter, den Svenska sjöfarten tillskyndas, redan hos
Kongl. Majrt gjort underdånig framställning, huruvida icke i Ministeriel
väg någon lindring derutinnan skulle kunna beredas, anse Utskotten det
vara rältast att albida den utgång, frågan möjligen kan vinna, i följd af
4 Stats- sänt Allm. Besv,- ocä Ekon,-Utskottens Utlåtande, N:o ny i
berörde framställning; hvadan Utskotten,
i denna del, frånträda det förut gjorda tillstyrkandet.
3:o Emot Ekonomi-Utskottets förslag, rörande Svenske och Norrske
Consulers ställande under Stats-Ministern för Utrikes ärendena, har blifvit
erinradt: att, då Utrikes Departementet hade att handlägga ärenden af
rent diplomatisk beskaffenhet, kunde hos de der anstälde tjenstemän icke
vara att förvänta den närmare kännedom om handeln och sjöfarten, att
ledningen af densammas angelägenheter kunde med fördel åt nämnde
Departement uppdragas, då deremot Kongl. Commerce-Collegium, hvarunder
Consulerne hitintills hufvudsakligen varit stälde, med herömvärdt nit
fullgjort sine deraf föranledde åligganden,, hvaremot, å andra sidan, blifvit
yrkadt, att framställning af Rikets Ständer måtte göras om iagttagande,
vid General-Consulers tillsättning, äfven af de diplomatiske förhållandena
, hvarigenom flere Minister-platser skulle kunna i en framtid indragas,
och nedsättning i de så mycket öfverklagade utgifterne för MinisterStaten
tillvägabringas.
Då Utskotten, enligt hvad här ofvan blifvit yttradt, ansett sig böra
frånträda fiin tillstyrkan om samtlige Consulers förseende med löner,
sakna Utskotten numera anledning att, i förevarande hänseende, föreslå
annan och vidsträcktare åtgärd, än som kan blifva en följd af Rikets Ständers
beslut, i anledning af Stats-Utskottets, för närvarande återremitterade,
Utlåtande N:o 337, angående förvaltningen af de utgifter, som hittills
af Handels- och Sjöfarts-fouden varit bestridde till en del Consulers aflöning,
hvadan Utskotten
hemställa* att Rikets Ständer ville låta den i sådant afseende
af Ekonomi-Utskottet, i dess Betänkande N:o gg, tillstyrkte
framställning förfalla.
4:o I anledning af nämnde Utskotts hemställan, angående omarbetning
af nu gällande Consuls-Stadga, har, i öfverensstämmelse med de
*f Herrar Brinckj Halling och Wcern afgifne, i Utskottets Betänkande N:o
gg omförmälde, motioner, blifvit yrkadt: att underdånig framställning jem'fäl
måtte af Rikets Ständer göras derom, att Consulad-afgifterne måtte
bunna nedsättas och bestämmas lika för Svenska och Norrska fartyg; att
sldane afgifter icke måtte ega rum på annat ställe, än der fartyget
intager eller utlossar något af lasten, eller Skepparen påkallar Consu
-
Stats* samt Allm. B c sv.- och Ekon.-Ut skottens Utlåtande, N'.o 127. 5
lers biträde; alt de Consuler, hvilka, enligt hvad Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 337 utvisar, redan äro försedde med löner, måtte förklaras oberättigade
att sådane afgifter tillika uppbära, samt att, i sammanhang härmed,
eu ny sportel- och expeditions-taxa, lika för alla Consuler, må utarbetas.
Då serskildt yttrande, i anledning af berörde framställningar, icke
blifvit i Ekonomi-Utskottets återremitterade Betänkande afgifvet, såsom
följd deraf, att, enligt Utskottets förslag, Consulad-afgifterne ansetts böra
komma att alldeles upphöra, få de förenade Utskotten nu, till besvarande
deraf, anföra: att, på grund af vederbörandes gjorde framställningar och
vid det utredde förhållande, att en del Consuler, i kraft af äldre förordnanden,
hade sig tillagde mer eller mindre betydliga inkomster af Svenska
ankommande fartyg och deras laddningar, men deremot andre Consulat
bestriddes utan annan inkomst af Svenska fartyg, än hvad lösen för
tillfälligtvis erforderliga documenter kunde inbringa, Kongl, Maj:t väl, genom
Kådigt Bref af den 39 Juni i833, behagat i Kåder förklara, att Svenske
och Korrske Consulerne må ega att af Svenska skepp uppbära en lika
afgift, sörnäfde Norrska erlägges, eller ^rdels Species per läst, så vida
fartyget å den ort, hvarest Consul eller vice Consul är anställd, antingen
lossar eller intager last, hvilken beräkning dock ej komme att ubsträckas
till de Consuler, som vid sin tillsättning fått sig* en högre Coosulad-afgift
beviljad, och hvilka under sin tjenstetid borde dervid bibehållas;
men att likväl de fördelar, som härigenom skolat för den Svenska
sjöfarten beredas, icke i någon betydligare mon kommit densamma till
godo, dels derigenom, att de Svenska fartygen 5 de orter, der Consulad&fgift
förut icke egt rum, kommit att få densamma erlägga i likhet med
de Norrska, och likafullt fortfarande betungats med lösen och eXpeditionaafgifter,
sörnäfde Norrska icke erläggas, dels i följd deraf, att Kongl.
Maj:ts nyssberörde Nådiga Förordnande icke blifvit bragt i verkställighet
å de orter, der de drygaste afgifterne utgått, si att, enligt hvad under
discussionen inom Borgare-Ståndet blifvit anfördt, ett Svenskt skepp om
i5o läster i England erlägger i Consulad-afgift £ Sterling 5: 5 sch., jemt*
3 pence per läst till Svenska Kyrkan i London 1 £ 17 sch. 6 pence, tillsammans
7 £ 2 sch. 6 pence, eller för 4 resor årligen 38 £ 10 sch., utgörande,
efter ix R:dr 4° sk. cours, 337 R:dr 12 sk. Svenskt Banco., utom de
ganska drj^ga afgifterne enligt expeditions-taxan, då deremot ett Norrskt skepp
•f »imma storlek, för lika många resor, endast erlägger, efter 4 pence för läst,
6 Stats- samt Allm. Besvock Ekon.-Utskottens Utlåtande, No 127.
to C Sterling, motsvarande efter samma cours 118 R:dr 16 sk. Banco; hvaraf
ock blifvit en följd, att de Svenska fartygen ej kunna med fördel täfla
om fragt på Stora Brittanien med de Norrska. Med föranledande häraf och
då derförutan icke allenast handeln och sjöfarten synes höra tillgodonjuta
Entingen lindring eller fullkomlig befrielse från Consulad-afgifler å de
orter, der Consuler redan äro med löner å Stat försedde, utan äfven den
till Consulatet i Helsingör undantagsvis utgående afgift af 2 R:dr for
däekadt och 1 R:dr Banco för odäckadi; fartyg, oagtadt detsamma derstädes
hvarken lossar eller intager last, icke eller bör belasta de Svenska
fartygen, då de Norrska icke äro densamma underskastade,
tillstyrka Utskotten, att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla:
1:0 alt Kongl. Maj:t mätte i Nåder anbefalla Consuladafgifternes
uppbärande å alla orter i fullkomligaste likhet för
Svenska och Norrska fartyg, så alt för Svenska fartyg, sorn
betala Consulad-afgift, ingen lösen eller expedilions-afgift för
erforderliga documenter derjemte må få uppbäras, samt den
hitintills i Helsingör utgående serskilda afgift af 2 R:dr för
däckade och 1 Ridr Banco för odäckade fartyg komma att
alldeles upphöra ;
2:0 att, der löner på stat äro för Consulerne anvisade,
Consulad-afgifterne måtte komma, att, i nion derefter, antingen
nedsättas eller alldeles upphöra;
3:o att, med serskildt fästadt afseende å Svenska sjöfartens
betungande å de orter, der Consulad-afgifterne ännu beräknas
efter äldre serskildta Författningar, Kongl. Majit måtte
i Nåder anbefalla en skyndsammare, allmän verkställighet
af Kongl, Brefvet den Juni 1833 och, om serskilde
anslag för sådant ändamål skulle erfordras, derom till Rikets
Ständer allåla Dess Nådiga Proposition; samt
4^o att Kongl. Majit täcktes i Nåder anbefalla ej mindre
nu gällande Consulad-Sladgas, än ock den för Consulerne
meddelade Sportel- och Expedilions-Taxas öfverseende och
omarbetning, i de delar, der sådan här ofvan blifvit ifrågasatt
eller i öfrigt kan finnas vara af behofvet påkallad.
Stockholm den 3i December 1840.
Stats- samt Allm. Res v- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 127.
Häremot anmäldes följande Reservationer:
1:0 af Herr Grefve Platen, B., ”Jag reserverar mig mot Utskottens
heslut på den grund, att jag ansett Utskotten böra tillstyrka, att Rikets
Sländer måtte, under erkännande af princip-enligheten af den föreslagna åtgärden
samt med afseende derjemte å den besparing i Statsutgifter, som kunde
uppkomma genom en förening af diplomatiska och consulaira befattningar,
för det närvarande inskränka sig tili en underdånig anhållan, det
Kongl. Majit ville låta undersöka lämpligheten af närvarande förhållande med.
Consulernes befattningar och aflöningssätt, samt i hvad mon Konungariket
Norrige skulle vilja till aflöningen af Consulerne bidraga, och derefter
meddela Dess Nådiga Proposition i detta ämne, hvarefter Rikets
Ständer kunde blifva i tillfälle att närmare pröfva de uppgjorde förslagen,
och alt under tiden hvarken nya Consuls-beställningar borde inrättas,
eller Consuler tillsättas, hvilka i någon mon för den afsedda förändrade organisationen
kunna blifva hinderliga.”
Häruti instämde Herr Friherre Hamilton, Hugo, Herr Friherre
Cederström , Anders, Herr Lagergren, Herr Råfeldt, Herr Tersmeden,
Herr Aminoff, Herr Montgomery, samt Herrar Schartau, Foenander
och Levin.
2:0 af Herr von Stahl: ”Jag reserverar mig emot Utskottens Betänkande
och tror, alt Utskotten icke bordt underkänna den princip, som uti
Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o qg blifvit uttryckt, enär densamma
blifvit understödd af en mängd Ledamöter af de serskilda Respective RiksStånden,
som alla vitsordat nödvändigheten af Consular-väsendets förbättrade
organisation.
Det Betänkande, som bär framlägges inför Rikets Höglcfl. Siänder,
synes hufvudsakligen vara dicteradt af en åsigt, som ifrat att bibehålla
Consuls-ljensterne mera vid egenskapen af enskilda Handels-agenturer, än vid
den af offentliga befattningar. Det är beklagligt, att man dervid så litet
öfverväga!, hvaruti Consuls-functionerna rätteligen böra bestå, att man synes
blott hafva haft till ögonmärke tvlinne omständigheter: expeditionen
af fartyg och besättningar, samt de Svenska handlandes rättmätiga fordran
alt kunna vända sig till Consuln i det högst sällan inträffande fall,
att de vore i saknad af alla andra relationer å den ort, der han,
är anställd. Betraktar man Consuls-befaltningarne utur en så inskränkt
synpunkt, förtjena de föga uppmärksamhet och kunna gerna
8 Stats- samt Allm. Be sv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o ian.
fortfara att vara lika onyttiga för Slaten och dess stora commerciella intressen,
som de i många afseenden hitills varit; men för att skingra detta
irriga begrepp, torde det vara af vigt att tillse, hvarutiConsuls-åliggandena
rätteligen böra bestå.
Inrättningen af Consulat har skett till handelns skydd, säkerhet
och förkofran, och Comulera* hafva blifvit densamcias målsmän emot
vexationer, missbruk och orättvisor. De datera sig. från medeltiden och
äro äldre, än de först senare uppkomna Beskickningarna. Consulerne voro
i början en art Handels-domere, anställde med en främmande magts begifvande
å något ställe i dennas Stater, för att tillse sina landsmäns rättigheter
samt slita de tvister, sorn uti dem rörande frågor kunde uppkomma.
De hafva sedermera förändrat sig till hvad de nu äro. Under loppet af de sista
decennierna hafva Ryssland, England, Frankrike m. fl. magter insett behofvet
att organisera sitt Coasular-väsende. De hafva antagit, att GeneralConsuln
eller District-CoöGuln bords vara en embetsman, hvars tid och
arbeten icke finge användas för dess egen räkning, eller för enskilda handelsföretag,
man för det Lands och den Regerings intresse, hvilkas uppdrag
han erhållit, och att ea sådan Consul, med oaflåtlig uppmärksamhet följande
det nyttiga och efterdömläga i lagar och institutioner, i sedvanor och bruk,
konster och uppfinningar, i handel, saanufaeturer och fabriker, borde söka
att deröfver förskaffa sig de säkraste upplysningar samt dymedelst bereda
sitt land de möjliges nyttigaste resultat.
Utom dessa allmänna åligganden, skulle Consuln utgöra sitt lands civila
auctoritetj på stället. Han borde uppträda till försvar af enskildas laederade
rättigheter, ©cfc i sådant afseende anställa reciamationer; lian skulle
tillse sjöfartens och dea sjöfarandes rätt och bästa, bilägga stridigheter om
tord å fartyg samt i allmänhet å desamma utöfva en slags polis-uppsigt; han
borde förskaffa sjuke och behöfvande landsmän sjukvård och arbetsförtjenst
samt tillfälle till hemresa till fäderneslandet; han borde söka återföra till
rätt och billighet sådana uppdrag, som af dess landsman blifvit lemnade
till opålitliga eller försumlige commissionairer; han borde tillhandagå resande,
lärde och konstnärer med upplysningar och underrättelser, samt
bereda dessa tillträde till sådana ställen, hvilka för dem vore af vigt att
lära känna; meddela upplysnings? om personer och deras ställning i samhället,
om industriella företag, om egendomsvärden och varupris, om
mynt-förhållanden och fond-väsende, om lagar och former, så väl i
dess
Stats- samt Allm. Be sv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, JY:o 12y. g
dess eget land, som i det främmande landet; emottaga i Consuls-Arcliivet
hvarjehanda deposita; upprätta prolocoll i förekommande fall; utgifva
eller legalisera allehanda offentliga handlingar och attester, samt, jemte
delta allt, underhålla en oafbruten embets-correspondence med sin Regering
och dess Departement samt afgifva fullständiga berättelser om
handel och sjöfart, jemte utsigterna för deras förkofran och framsteg.
Det torde vara lätt att inse, att alla dessa District-Consulns serskilda
åligganden icke kunde medhinnas eller rigtigt uppfyllas, utan alltid
måste mer eller mindre förlora, om de förenades med enskilda handels-beslyr.
Det torde vara icke mindre lätt att inse, att ingen utlänning
kunde ega den noga kännedom i alla dessa grenar, att District-Consuls-uppdraget
skulle kunna honom anförtros med fullkomlig visshet om
detsammas tillförlitliga utöfvande; så myckel mera som en Regering alldrig
kunde hafva samma garanti för en utländsk mans tjenste-utöfning,
sorn han egde, om befattningen anförtroddes åt en dess undersåte, hvars
framtida utsigler och anseende i fäderneslandet vore en af de största eggelser
och controller i förrberörde afseende. Också hafva de flesta magter
i våra dagar, inseende vigten och behofvet af General-Consulernas odelade
verksamhet i tjensteväg, förbjudit desamme att befatta sig med
handels-affairer, bestämmande i stället för dem en fast lön, lämpad efter
hvarje orts lefnads-kostnad. följden har blifvit, att desse Consuler å de
ställen der de varit anstälde, ansetts såsom verklige tjenstemän, och att dem
blifvit de facto med gifven ej mindre extra tsrritorial-rätt, än andra förmoner,
hvilka icke kunna beviljas en handlande Consul, undersåte af det
land, der han fungerar. Att sjelfva befattningarne härigenom vunnit i anseende
och inflytande på stället, är en afgjord sanning. Då jag här omnämnt
nyttan alt anställa District-Consuler, sorn icke befatta sig med handel,
får jag, till undvikande af missförstånd, förklara, att jag dermed icke
åsyftat ett förbud för handlandes utnämnande till dylika platser. Jag tror,
att många handlande dertill skola finnas lämplige, och att hos Consul de
största commerciella kunskaper i allmänhet, äro af nöden. Jäg åsyftar
blott att desse, i samma stund, de utnämnas samt erhålla fast lön och blifva
embetsman, böra upphöra med handel, hvarigenom många olägenheter
skola undvikas, som hittills inträffat och alltid skola inträffa.
Det är från denna synpunkt, jag hade önskat se en plan uppgjord
lill de Svenska och Norrska Consulatens organisation, öfvertygad, att dessa,
Bih. till R. S. Brot. 1840 och i8/\ 1. 4 Sami. 2 Afd. 26 Haft. 2
J O Stats- samt Allm, Besil - och Ekon.-U(sköttens Utlåtande, N'.o 12TV
först efter verkställigheten af en dylik, komma att motsvara icke blott de
fordringar, som man vid sjelfva befattningarne eger alt fästa, än de kostnader,
som Slaten nu och framdeles i detta afseende får vidkännas. Principens
nytta och tillämplighet, vitsordad af nästan hela Europas exempel,
liar blifvit underkänd af Utskottens majoritet. Den underkastas i detta
ögonblick Rikets Högloft. Ständers upplysta skärskådande.
En annan lika vigtig sida af denna fråga är det sätt, hvarpå Consulernes
aflöning hittills utgått, och behofvet att derutinnan söka tillvägabringa
åtskilliga nödiga rättelser.
Det finnes för närvarande anie sorters Consulerr de, som uppbära
en fast lön och derjemte Consulad-afgifler och sportler, och de, som blott
ega att uppbära dessa senare afgifter. Till förra slaget höra General-Consulerne
i Portugal, Grekland, Finland, Hamburg och Odessa, Alexandria,
Algier, Tunis, Tripolis samt 4 Consuler i Amerika, till senare slaget alla
de öfriga. Det har, på grund af Commerce-Collegii officiella handlingar,
blifvit ådagalagdt, att Consulad-afgifterna och Consuls-sportlerna under loppet
af år i838 utgjort circa 33,333 Rldr Hamburger Banco, hvilken summa,
så vida den ännu å vissa ställen utgående högre Consulad-afgiften
tillä gges, sannolikt uppgår till närmare 4°>ooo R:dr samma mynt. Uppfinningen
att låta sjöfarten till så stor del bidraga till Consulernes aflöning
är obillig och skadlig. — Den är obillig, emedan sjöfarten har jemförelsevis
en ringa nytta af Consulerne, hvilka blott å densamma utöfva
en controll och police-uppsigt; skadlig, emedan denna afgift lägger ett
stort hinder för sjöfartens tillväxt och möjligheten att concurrera med
andra nationer, hvilka icke känna ett dydikt betryck. Om förrberörde
Consulad-afgilter 33,333 R:dr Hamburger Banco tilläggas det belopp af
38,yjo R:dr Hamburger Banco, sora från Handels- och Sjöfarts-fonden nu
utgår till löner åt en del Consuler, uppkommer en summa afya.ioS R:dr
samma mynt, som Consulad-väsendci för det närvarande aldra minst
kostar.
Det förslag, som blifvit framstäldt till Consuls-ljensternes förbättra
de inrättning, åsyftar ingen ny Stats-utgift, utan tvärtom en besparing.
Det åsyftar att medelst ett rigtigare användande af de belopp, som i detta
ändamål redan utgå, samt indragning af flera nu aflönta dylika befattningar,
som blifvit mindre nödvändiga, bereda de tillgångar, som i berör*
de hänseende erfordras. Det har vid återremissen blifvit visadt, att en
ny Consuls-Stat skulle kunna uppgöras med circa 5o,ooo R:dr Hambur
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o i sy. n!
ger Banco, deraf 38,770 R:dr redan utgå, så att en ny utgift af något mera
än 11,000 R:dr Liefve af nöden, hvilken utgift likväl icke komme att
belasta Svenska Stats-Verket, utan otvifvelagtigt komme att af Norrige
ensamt varda bekostad, i händelse framställning derom af Kongl. Maj:t
göres. De nu utgående Consulad-afgiJterna af 33,333 B:dr Hamburger
Banco skulle genom ett dylikt arrangement försvinna, till nytta håde
för sjöfarten och för det allmänna, och det härom väckte förslag, ett
af de mest ekonomiska, som vid denna Riksdag blifvit framställda, har
visserligen icke varit förtjent af den förkastelse, som detsamma af Utskottens
majoritet funnit*
Jag hör vid detta tillfälle ytterligare genmäla den invändning, som
blifvit gjord, att man icke skulle kunna erhålla skicklige vice Consuler,
derest alla Consulad-afgifler borttogos, och i detta afseende anföra, att, såvida
den princip antages, alt till vice Consuler blott utnämnas oberoende,
förmögne och ansedde handlande å hvarje ort, det icke är tänkbart, att
män i en dylik ställning emottaga uppdraget för det obetydliga belopp af
Consulad-afgifter, som å hvarje vice Consuls station inflyta, och hvilket
förhållande bevises deraf, att Consulad-afgifterne på de flesta ställen helt
och hållet a/stås och på de öfrige delas med Districts-Consuln. — De
emottaga befattningarne derföre, att dessa medföra ett visst anseende, befria
från en mängd municipal-åligganden samt medföra tillfälle lill handels-affairer
med det land, hvars consulaira åligganden skola besörjas.
Det har i både tal och tryck blifvit framkastadt den sats, alt de
förenade Rikenas diplomatiska angelägenheter, till besparing af kostnader,
skulle kunna till en del besörjas af General-Consuler. Jemväl jag tror,
att sådant å några mindre vigtiga ställen skulle kunna blifva verkställbar!.
Likväl måste, enligt mia tanka, en reorganisation af Consuls-väsendet
föregå en så beskaffad förening. Man måste först söka förskaffa Staten
Consuler, så da ne de böra vara, innan man söker att utsträcka deras
functioner öfver den nu varande gränsen.
Utskotten, som ansett Consulad-afgifterna böra bibehållas, emedan
de utgöra ”ett säkert medel för sjöfarten att å utrikes platser blifva bättre
hetjenad”, tillstyrka i ^:de punkten af Betänkandet, att Consulad-afgifterna
förde Consuler, som ega att uppbära fast lön, måtte komma att
upphöra. Utskotten hafva här begått en motsägelse, ty då de gjorda förslagen
just åsyftat att, jemte Censulad-afgiftemas äfskaff ande, i stället
bereda löner åt samtlige General-Consuler, hafva Utskotten msdgifvit
ra Stats- samt Allm.. Besv.- oeh Ekon-Utskottens Utlåtande, N'.o 127.
principens tillämplighet och tillstyrkt dess antagande å vissa ställen, på
samma gäng, som dess nytta eller utfärbarhet i allmänhet blifvit förnekad.
Utskotten hafva ansett, att, då handeln icke låter binda sig vid vissa
platser, utan är ständiga förändringar underkastad, anställandet af Consuler
med fasta löner vore mindre välbetänkt, enär lönerne kommo att
qvarstanna, fastän behofvet af Consuler upphört. Jag tror denna farhåga
böra upphöra, om man besinnar, att Kongl Maj:t eger otvifvelagtig rätt
attj likasom med diplomatiska personer är praais, förflytta en a/lönad
General-Consul frän en ort, der han icke mera behof ves, till en annan,
der han med mera nytta kan utöfva sin befattning.
På grund af delta allt, jemte hvad vid återremissen förekommit,
skulle jag hafva önskat, att Utskotten tillstyrkt Rikets Höglofl. Ständer att
till Kongl. Maj;t afgifva en detaillerad underdånig framställning, angående
Consuls-embetenas förbättrade organisation, men inskränker mig vid detta
tillfälle, och vid den utgång, saken i Ulskotten funnit, att hufvudsakligen
instämma uti det förslag, som uti Herr Grefve von Plåtens reservation
innefattas.”
STOCKHOLM, Elméns och Granbergs Tryckeri, i84i•
Stais- samt Ållin. Besv.- ock Ekon.-Vt skottens Utlåtande, N.o 128. i
N:o 128.
Ank, till Exp. Utsk. den 7 Januari i84i> kl. ro f. ns.
Utlåtande, i anledning af återremiss å Utskottens Betänkande,
N:o 5, rörande Allmänna Stadgandeti och anslag till Folkundervisningens
befrämjande.
Sedan samtlige Riks-Stånden till Utskottens vidare handläggning återremitterat
detta Betänkande, till följd af de anmärkningar, som deremot blifvit
inom Riks-Stånden framställde, så hafva Utskotten, efter tagen kännedom
af dessa anmärkningar, äfvensom af de nya, ämnet rörande förslag,
som, jemte desamma, afgifvits, åter företagit frågan.
Utskottens uppmärksamhet har först blifvit fästad på det serskilda missöde,
som träffat deras i 17 §. införda allmänna slutförklaring, nemligen det,
att allt för litet hafva blifvit bemärkt, eller åtminstone ej uppfattad i den
ali manlighet, som vid dess afgifvande varit åsyftad. Utskotten ansågo
det lända både till större redighet och till undvikande af ett alltför ofta
återkommande till samma ämne, om på ett enda ställe, i slutet af Betänkandet,
den allmänna åsigt uttalades, att olika förhållanden på olika orter
kunde i hög grad försvåra tillämpningen af åtskilliga föreslagne sladganden,
eller göra den alldeles omöjlig, i hvilka fall likväl de såsom nödvändige
uppgifne undantagen alltid borde serskildt pröfvaS och, så vida de funnos
af omständigheterne påkallade, medgifvas af vederbörande embetsmyndigheter.
Den åberopade förklaringen har följande ordalydelse:
”Slutligen få Utskotten erinra, att, ehuru sorgfälligt Utskotten bemödat
sig att föreslå stadganden, som öfver allt måga finnas tillämplige, måste
Utskotten föreställa sig, att å en och annan ort, serskilda hinder för tillämpningen
skola möta, som det icke varit möjligt att nu taga i beräkning,
men som måste föranleda till undantag, der de af vederbörande embetsmyndigheler
bekräftas”.
I denna korta anmärkning torde tillräcklig vederläggning af åtskilligt,
som mot Betänkandet blifvit erinradt, redan vara gifven; men då stället,
der den blifvit införd, synes mindre väl valdt, enär den kommit att blifva
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 1841. 4 Sami. 2 Å/d.
2 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o 128.
allt för litet i ögonen fallande; hafva Utskotten, för det åsyftade ändamålets
vinnande, trott det vara säkrare att flytta den ifrån slutet till början
och sätta den framför §. 1 uti det afgifna förslaget, då ordet ”slutligen’
bör utbytas mot ”i allmänhet".
Mot den grundsats, hvarifrån Utskotten i sitt om förmälde Betänkande
utgått, eller att såsom grund för den allmänna folkbildningen antaga undervisningen
och läsningen i skolan, har hufvudsakligen blifvit anfördt, att,
ehuru Utskotten uti ingressen till Betänkandet förklarat, alt Utskotten ingalunda
förbisett föräldra-undervisningens vigt och värde, Utskotten likväl
icke inrymt åt densamma den frihet, som vore af nöden, eller fästat det
afseende derå, som den förtjenade; att denna undervisning, som hade sin
grund uti en allmän öfvertygelse hos folket, att det är föräldrars ovilkorliga
pligt och äfven rätt att sjelfve besörja sina barns undervisning, redan länge
egt rum bland svenska allmogen, och att, genom densamma, vunnits en
djup religiös sinnesstämning, en märkbar utbildning af förståndet, en stor
säkerhet i omdömet öfver det, som ligger inom allmogens synkrets, och en
återhållande betänksamhet, der föremålen ligga utom densamma, hvarigenom
Svenska bonden, oaktadt sina ringare kunskaper, likväl redt sig med
lätthet i det practiska lifvet; samt att, genom meddelandet af denna undervisning,
bibehållas hos de äldre redan inhemtade kunskaper; att undervisningen
i skolan deremot orsakar likgiltighet för föräldrar att taga närmare
del i barnens intellectuella bildande, hvilket de helt och hållet öfverlemna
till lärarne; att den brådstörtar kunskaper på barnen, utan att medföra
eller lemna tillfälle till den skärpning af förståndet och omdömesförmågan,
som fordras, för att rätt tillämpa och hemta nytta af inhemtade
lunskaper; att den dessutom icke är verkställbar på flere trakter inom landet,
såsom i de norra orterne, och att således, om än det är nödvändigt
och nyttigt att införa skolundervisningen på de ställen, der föräldra-undervisningen
försummas eller uragtlåtes, det deremot är öfverflödigt, om ei
skadligt, på de ställen, der barna-undervisningen allmänt och sorgfälligt
vårdas af föräldrarne sjelfve; men då, i anseende till flere anförde omsländigheter,
skolorne numera icke kunna undvaras, och deras allmänna inrättande
på landet är af högsta behofvet påkalladt, så har skole- och föräldraundervisningen
ansetts böra sammanbindas till ett organiskt helt, så att den
senare införlifvas i skol-undervisningens mekanism, såsom ett deri nödvändigt
element, eller ett regelbundet medel, ungefär såsom monilörerne i
vexelunder visnings-skolorna.
Stats- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Viskottcns Utlåtande, N.o 128.
3
Den Åsigt, i afseende på folk-undervisningen, liar dessutom Idifvil yt -  rad, all folkskolan, i sill nya oell lo' brill rade skick, alltid lionie uppkomma
fritt och otvunget, endast till följd af det inom hvarje forsa uddig err
kända behofvet deraf; att det således borde lemnäs församlingarrie öppet
att sjelfve, i mou af detta behof, besörja sina uudervisnings-anstalter, samt
att Staten endast borde på tjeniigt sätt befordra och lätta de serskilda menigheternas
bemödanden i afseende härå; och har denna ordning ansettjs
lemna den bästa möjliga borgen för undervisnings-anstallernes ändamålsenliga
begagnande.
Derjemte har blifvit anfördt, att, för det uppväxande slägtets bildning
samt för dess förkofran och trefnad, fordras i framsta rummet, alt hvarje
samhälls-medlem lemnäs tillfälle att, jemte insigt uti läsa, räkna och skrifva,
inhemta färdighet uti något visst yrke, för att deraf kunna bereda sig utkomst
och samhället gagn.
Hvad först angår de anmärkningar, som blifvit gjorde mot Utskottens
framställda åsigt af förhållandet mellan den undervisning, som lemnäs hemma
i föräldrahuset, och den, som i skolan meddelas; så förneka dessa icke
egentligen riktigheten af Utskottens åsigt, utan gå i synnerhet ut på att
visa, att föräldra-undervisningen vid sjelfva tillämpningen dels inskränkts
inom trångare utrymme, än som vederbordt, dels gjorts alldeles umbärlig,
och derigenom motverkats; samt att skolundervisningen gör föräldrarne mer
och mer likgiltiga för sin pligt att sjelfve undervisa sina barn, och atl dea
dessutom är i flere orter alldeles oanvändbar.
Utskotten kunna så mycket mindre hafva åsyftat att nedsätta föräldraundervisningen
eller göra den overksam, sorn de öppet uttalat sin öfverty*
geise om dess stora vigt och värde, ja äfven i vissa hänseenden erkänt dess
företräde framför skol-undervisningen. Ingen inskränkning i föräldrarnes
naturliga rättighet att sjelfve lära sina barn, när de dertill hafva håg och
kunskap, har blifvit föreslagen; icke heller har skolan, i afseenda på hemläsningen,
fått sig någon annan eller högre rättighet tilldelad än att rätta
det felaktiga och tillägga det, som fattas. Vöre föräldra-undervisningen i
vårt fädernesland nu i allmänhet sådan, som den anses under föregående
tider hafva varit och ännu i somliga landsorter verkligen är, så borde man
väl betänka sig, innan man föreslår några vidsträcktare åtgärder, hvilka medelbart
eller omedelbart kunna åstadkomma större förändring deruti. Men
man bör se saken, sådan den sjelf framställer sig, icke sådan, som man
skulle önska, att den vore, eller gerna vill förespegla sig, att den är. Då
kommer den af inbillningskraften skapade bilden att förlora mycket af
f Stats-> samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utshottens Utlåtande, N.o 128.
sin lånade glans och framstå nog ofullkomlig och full af brister. Väl är
det sannt, att ingen ort finnes i fäderneslandet, der icke många föräldrar
räkna för en helig skyldighet att lära barnen läsa i bok och undervisa dem
i fädernes kunskaper, och deribland främst i fädernes troslära, och denna
sköna hemsed får man till en stor del tillskrifva den allmännare förståndsodling,
hvarigenom Sveriges allmoge bland Europas öfriga folk varit utmärkt.
Men oförnekligt är det ock, att denna hemsed börjar mer och
mer komma i förgätenhet, dels af samma orsaker, som inverka förstörande
på gudsfruktan och sedlighet, med hvilka dea har ett nära och innerligt
sammanhang, dels genom de förändrade förhållanden inom landet, som i
den nyaste tiden allt mer utbildat och utbilda sig, såsom t. ex. den tilltagande
svårigheten och osäkerheten att kunna försörja sig, och de fattiges
derigenom tillväxande antal, hvaraf liknöjdhet, oordentlighet och okunnighet
oftast blifva följden. Det kan ej nekas, att skolundervisningens tillgänglighet
äfven verkat och kan komma att ytterligare verka till försvagande
af föräldrarnes håg att sjelfve vara sina barns lärare, och det i samma
mon, som man finner beqvämligare att kasta detta besvär på en annan, än
att sjelf underkasta sig detsamma; men af föräldrar, som så lätt afstå Irån
en visserligen mödosam, men tillika angenäm pligt, torde väl icke något
serdeles samvetsgrannt och ihärdigt uppfyllande deraf vara att påräkna. Antalet
af skolor är ej heller ännu i vårt land så stort, att de ensamme skulle
förmått verka ett så allmänt aftagande af denna hemsed, som nu måste öfverklagas
af den, som tagit närmare kännedom om denna angelägenhet, utan
andra kraftigare orsaker, hafva i hufvudsakligaste måtto dertill bidragit.
Vöre den barna-undervisning, som nu i allmänhet kommer den större
delen af folket, allmogen, till godo, i alla afseenden sådan, raan hilligtvis
kunde önska och fordra, så behöfde icke Staten vidtaga någre vidsträcktare
åtgärder till dess förbättring, utan man kunde låta bero vid det, som är.
Men olyckligtvis måste hvar och en, som något närmare inträngt i det
verkliga förhållandet, erkänna, att den på långt när icke är sådan, den
borde vara, ja , att den på mångå orter beklagligtvis är i ett starkt aftagande,
och att det är på tiden, alt Staten verksamt griper in deruti och
ändamålsenligt ordnar en af sina vigtigaste angelägenheter, hvilket utgör ett
oeftergifligt vilkor för dess bestånd och utveckling. Tvänne utvägar erbjuda
sig då att välja emellan: Den ena är, att söka återgå till det, som har
varit, att göra föräldra-undervisningen till enda grundvalen, hvarpå afl vidare
kunskaps-utveckling skall byggas, och således småningom göra folkskolan umbärlig.
Ehuru önskligt detta vöre, lärer det väl nu mera icke vara möjligt.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-17t skottens Utlåtande3 N:o 128.
5
Förändringarne i delta afseende äro redan så stora — tydliga följder af
många sammanstämmande orsaker — att de icke på en gång, ja! man kan
väl säga rent ut, alt de aldrig låta återföra sig lill det förut varande. En
sed, som är på vägen att dö ut, kan icke genom någre påbud återupplifvas.
Dessutom fordras nu mera äfven för den stora massan af folket, likaså väl
som för de så kallade bildade, utvidgning af kunskaper, och således utvidgning
i de hittills för dem vanliga undervisnings-tillfällen, enär föräldrarne
naturligtvis icke kunna undervisa i annat eller mera , än de sjelfve
veta. Den andra utvägen är inrättandet af folkskolor och ett fullkomligare
ordnande at undervisningen i desamma, så att den blifver ett verksamt stöd
för och en fyllnad uti föräldra-undervisningen , der sådan är att påräkna ,
samt en i möjligaste måtto fullkomlig ersättning för densamma, der den
alldeles saknas. Denna senare utväg hafva Utskotten trott sig böra välja ,
såsom förenande föräldra-undervisningens fördelar, så vidt sig göra låter,
med den säkrare och vidsträcktare undervisning, som en, genom Statens
försorg, för sitt yrke bildad lärare bör kunna meddela. Utskotten anse denna
sin grundsats, såsom härflytande af och stödd på sakernes nuvarande
verkliga förhållande, ej böra möta något ogillande af dem, hvilka varmt
och upprigtigt nitälska för denna så högt påkallade förbättring, serdeles som
dervid just påräknas af det för handen varande allt, hvad skäligen kan antagas
såsom användbart för det vigtiga ändamålets vinnande. Om vid den
gjorda tillämpningen häraf skulle tyckas, att skol-undervisningen framställer
sig såsom hufvudsak, och föräldra-undervisningen blott såsom bisak, så följer
icke deraf, att man i sjelfva verket frångått densamma, såsom grund för
det hela, utan det är en i UiskoLtens tanka gifven följd deraf, att det, som
här måste reglementeras, nemligen skol-undervisningen, alltid måste skarpare
framträda i en Författning, hvilken afser just detta reglementerande,
jin det, som här finnes bredvid bestående, men ehuru grund lör det hela,
dock, i följd af sin natur, ej kan i lag påbjudas eller genom Författningar
bestämmas. Att Utskotten tänkt sig skol- och föräldra-undervisningens förening
såsom ett organiskt helt, så att den senare utgör ett oumbärligt element
till den förra, är på ett annat ställe i Betänkandet utveckladt.
Attén folkskola, i det skick, Utskotten den föreslagit, skulle i somliga orter
vara obehöflig eller oanvändbar, kan icke medgifvas, enär den är beräknad
att meddela ett vidsträcktare kunskaps-mått, än som af föräldraundervisningen
kan påräknas, och således att till denna lemna en nödvändig
fyllnad. Gerna medgifves likväl, att den, i följd af locala omständigheter,
icke genast kan så fullkomligt inrättas öfverallt, att den fyller hela
6
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, lV:o 128.
undervhnings-behofvet; men undantagen upphäfva ej regeln, och rlå de äro
förutsedda och tagne i bejakning, torde val böra medgifvas, alt sjelfva föreskriften
måste rätta sig elter d*t allmänna förhållandet, icke efter det, sota
på serskilda oller undantagsvis eger rum.
O*vifvehtgligt vöre det bäst, om skolors inrättande ej behöfde anbefallas,
utan öe af ett inre erkändt behof föranleddes, och öfverallt, der de
beböfdes, genom församlingarnes egen försorg bildades. Men detta hör till
fromma önskningar, på hvilka ingen framlida byggnad lår grundas. Saken
skulle allt för länge qvarblifva i samma skick, som den nu är, örn
man ville låta bero på församlingarnes egna godtycke att inrätta skolor
eller icke. Det är naturligt, alt just i de församlingar, der okunnig
heten
är allmännast, och således beholvet al undervisning störst, der
skulle detta minst blifva insedt och erkändt, och således okunnighetens aflijelpande
äfven längst komma alt fördröjas. Slaten har nog länge sett på,
huru långsamt folkskole-väsendet, sig sjelf lemnadt, utvecklat sig. Den
måste väl ändtligen en gång gripa in med påbud och understöd.
Huru gagneligt det skulle vara , om vid skolan undervisning kund«
lemnäs i något visst yrke eller handaslöjd, jemte den, som meddelas i läsning
och skrifning, m. m. , hafva Utskotten ej förbisett, men hafva
ej trott, och tro sig ej eller nu böra eller kunna föreslå en så stor utsträckning
åt folkskolorne, då den redan föreslagna nog torde fordra de största
ansträngningar, lör att sättas i verket. Dessutom torde det böra anses för
hvarje församlings ensak att, så snart beholvet af en sådan serskild anstalt
blifvit insedt och medel för dess inrättande utfunne, ordna den åsyftade
undervisningen efter eget godtycke, utan någon Statens inblandning.
Sedan Utskotten sålunda yttrat sig öfver de anmärkningar, som blifvit
framställde mot de allmänna grunderne för Betänkandet, öfvergå Utskotten
nu till besvarande af de erinringar, som mot serskilda stadganden blifvit
gjorde.
(§ *0 Jemte det att en redactions-förändring af 1 §. 1 mom. ansetts böra
ega rum, har man mot 2 mom. anmärkt, att stadgandet, det en fast skola
bör finnas inom hvarje pastorat, icke kunde med fördel verkställas å alla
orter inom Riket, och vore så mycket mera olämpligt, som en stor del af
Sverige är så glest bebodd, och många pastorat så vidsträckta, att stora
svårigheter för den fasta skolans besökande skulle möta för många , som
behöfde den begagna; och har på grund häraf blifvit föreslaget, att det
måtte öfverlemnas till församlingarne att bestämma, huruvida fast skola
eller endast ambulatorisk bör inrättas, helst församlingsboerne bättre än
Stats- samt Allm. Sesv.- och Ekon.-VIskottens Utlåtande, N.-o 128.] 7
någon annan måste vara i tillfälle att bedöma det tjenligaste oell med om
ständigheterne
mest öfverensstämmande sättet för skolornes inrättande på
hvarje ställe; dock har äfvenledes det stadgande ansetts böra bär införas,
att vid alla Bruk och Fabriker af så stor vidd, att derstädes finnas 3o fasta
arbetare, egaren af bruket eller fabriken borde vara förpligtad att för desse
arbetares barn underhålla en skola, hvilken skulle vara mot betalning tillgänglig
äfven för barn från kringliggande trakter.
Härförutan har blifvit anfördt, att innehållet af 1 och 2 moro. af denna
§. ej vore med hvarandra öfverensstämmande, enär i det senare finnes
stadgadt, att minst en fast skola bör finnas i hvarje pastorat, och det tilläfventyrs
kunde inträffa, att tvänne pastorat äro så små , att en lärare
kan ändamålsenligt bestrida undervisningen i dem bägge, i hvilket fall det
ansetts böra vara dessa pastorat medgifvet att om en lärare och en skola
sig förena, der sådant lämpligen kan ega ruin.
Den af Utskotten i 3 mom. föreslagna tid af 5 år, räknade från 1840
års utgång, för lärares anskaffande och fasta skolors inrättande, har man
anmärkt vara alltför korrt och förmenat det skola blifva för församlingarne
serdeles tryckande att inom så inskränkt tidrymd fullgöra det föreslagna
åliggandet; hvarjemte åt 4 morn. gifvits den tydning, som skulle skolbarnen
vara förpligtade att dagligen besöka skolan under de föreslagne åtta månaderne;
och då denna tid ansetts allt för lång, har det förslag blifvit meddeladt,
att lärotiden i skolan måtte bestämmas till endast 6 månader.
Beträffande det i:sta mom. af förevarande § 1. hafva Utskotten, med
anledning af den härvid gjorda erinran, funnit redactionen böra förändras
©ch mom. erhålla följande lydelse:
”Att minst en lärare bör anställas i hvarje socken; dock må tvänne
eller flere socknar om en lärare sig förena, när folkmängden i
dem är så ringa, att en lärare kan ändamålsenligt bestrida undervisningen,
samt local-förhållanden för öfrigt sådant medgifva.”
Förslaget, att minst en fast skola bör finnas i hvarje pastorat har mött
mycken motsägelse. Utskotten få likväl härvid i allmänhet erinra, att de
aldrig föreställt sig, det hela undervisningsbehofvet dermed kunde fyllas,
eller ens att alla barn inom hvarje pastorat skulle kunna besöka dess fasta
skola; utan det bar tvärtom uttryckligen blifvit tillkännagifvet, att ambulatoriske
eller flyttande skolor mångenstädes komma att erfordras, såsom biträden
för den fasta skolans undervisning. Utskotten hafva antagit, att en
fast skola är oumbärlig såsom medelpunkt för hela skolundervisningen inom
pastoraten, emedan en fullständig, med skicklig lärare försedd, skola måst
8 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtandej iV.o 128.
förutsättas, innan man, i sammanhang dermed, kan tänka sig en ändamålsenlig
organisation af de ofullkomligare, flyttande skolorna. Dessa mäste
nemligen efter hand kunna förses med skickligare lärare, än de nu vanliga,
när den fasta skolan hinner efter den antagna planen utbilda ett större antal
lärjungar, bland hvilka man har tillfälle att välja; och skulle ej dessa
mindre skolor kunna lemna all den undervisning, som Skollagen fordrar,
kunna deras lärjungar sedan på kortare tid i den fasta skolan, såsom ett
högre och fullständigare undervisningsverk, inhemta hvad som brister. —
Således har man föreställt sig undervisnings-anstalterne inom hvarje pastorat
i ett systematiskt sammanhang ordnade, i hvilket, den fasta skolan utgör
stammen, och de flyttande skolorne utgreningar, hvilka sjelfve småningom,
efter vunnen större utveckling, kunna på tjenliga punkter fästa
sig, det vill säga, förvandlas till fasta, hvarigenom systemet ändtligen i en
framtid kan blifva fullständigt utbildadt. Såsom Utskotten tänkt sig saken,
kunna de således
ej frångå sitt yrkande om den fasta skolans oundgänglighet, hvarförutan
en säker grundval för undervisningen skulle komma att
saknas.
I anledning af den gjorda erinran, att tvänne pastorat kunna vara så
små, att en lärare kan besörja skol-undervisningen i dem bägge, få Utskotten
förklara, att, derest sådant någonstädes eger rum, detta förhållande
måste utgöra ett af de redan såsom tillåtliga förutsatta undantagen från de
allmänna föreskri fterne.
Det förslag, som blifvit väckt, att egare till bruk och fabriker med
3o ”fasta arbetare”, eller derutöfver, borde vara förpligtade att för sina arbetares
barn inrätta en serskild skola, skulle, efter Utskottens tanka, om
det verkställdes, blifva mångenstädes alltför hardt, helst något undantag
för sådane bruks- och fabriksegare icke medgifves från deltagande i underhållet
af pastoratens gemensamma skolor, hvarigenom de således i dubbelt
mått skulle blifva betungade.
Detta förslag få Utskotten fördenskull afstyrka, under förklarande
likväl, att afstyrkandet ingalunda afser något förbud mot ett, efter
serskilda locala förhållanden, på billiga grunder, ordnadt skolverk
inom de pastorat, der det genom godvillig öfverenskommelse kan
åstadkommas, i öfverensstämmelse med de antagne allmänna grunderne,
utan att tvertom Utskotten anse det vara serdeles önskligt,
om serskilda skolor inrättas vid dylika ställen, der ett större antal
barn vanligen är sainladt. De
Siats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskollcns Utlåtandet N.-o 128. 9
De anmärkningar, som blifvit framställde mot 3 morn., hafva Utskotten
tagit i öfvervägande, men finna desamma icke böra föranleda till annan förändring
af detta morn.,
än att orden: ”räknade från 1840 års utgång”, förändras till*
”räknade ifrån den tid, Författning uti ämnet blifvit kungjord.”
Med anledning af de mot 4 morn. gjorda erinringar, få Utskotten förklara,
att, ehuru ordalydelsen uti mom. innehåller, att undervisning i de
fasta skolorne bör gifvas minst 8 månader ©m året, det lik väl icke häraf skäligen
kan dragas den slutsats, som skulle skolbarnen ovilkorligen under hela denna
tid böra iagllaga skolgångsskyldigheten, ehuru tillfälle till undervisnings
erhållande ansetts så länge böra vara öppet för dem, som deraf vilja sig
begagna. För att likväl göra meningen häraf ännu tydligare, tillstyrka
Utskotten, att momentets första del, till och med ordet terminer, erhåller
följande lydelse:
”alt de fasta skolorne hållas öppna, till meddelande af undervisning,
minst åtta månader af året, samt att denna tid indelas i
terminer”; hvarjemte Utskotten anse meningen härefter, lill och
med orden: ”från skolan”, böra, såsom öfverflödig, utgå, äfvensom
* benämningen ”commun” förändras lill ”församling”.
Mot 2 § har blifvit anfördt, dels att flere socknar skulle vara af fat- (§ a.)
tigdom alldeles urståndsatte att bekosta äfven de första nödvändiga utgifterne
i och för uppbyggandet af skolhus, och att de derföre borde ega att,
efter skedd anmälan, af Slaten erhålla det anslag, som till skolbyggnaden
vore behöfligt; dels att, derest Staten skulle anses böra lemna bidrag härtill,
sådant måtte gifvas, utan anspråk på återbetalning, och icke, såsom
Utskotten föreslagit, i låneväg, hvilket skulle medföra flere olägenheter.
Det vöre nemligen icke allenast otroligt, att en församling, som beliöfde
och erhölle ett understöd, skulle, efter någon tids förlopp, blifva i tillfälle
att utan svårighet återgälda detsamma; utan det vöre älven högst sannolikt,
att låne-rättigheten skulle missbrukas och begagnas af såväl behöfvande sorn
icke behöfvande församlingar, hvarförutan detta sätt att lemna understöd
skulle medföra göromål, till hvilkas bestridande en serskild tjensteman erfordrades.
Dessa anmärkningar hafva föranlåtit Utskotten att närmare öfverväga
alla de svårigheter, som skulle blifva förenade med rättigheten för fattigare
församlingar att erhålla biträde af Staten till uppbyggande och underhållande
af sina skolhus; och då Utskotten tro sig kunna antaga, att knappast
Bih. lill R. St. Proc. 1840 och 1841• 4 Sami, 2 Afd.
10 Stats- samt Allm. Btsv.- och Ekon.-TJtskottens Utlåtande; N--o taS.
någon, kanske ingen, församling, är så medellös, alt den ju icke ulan alltför
stora svårigheter kan gå i författning om uppbyggande och unJei hållande
af behöfliga skolhus, om den dertill erhåller tillräckligt rådrum, och
dessa uppföras med nödig enkelhet och sparsamhet,
anse Utskotten sig böra afstå från det gjoida förslaget, att Staten
genom lån skulle lemna understöd till uppförandet af skolhusbyggnader.
Vid denna § hafva Utskotten dessutom ansett sig böra föreslå ett tilllägg,
innefattande närmare bestämmelser, i afseende på åliggandet att uppföra
och underhålla de erforderiige skolhusen. Då Utskotten antagit den
grundsats, att hela skol-undervisningen i hvarje pastorat bör så regleras,
att de nödige skol-inrällningarne bilda ett sammanhängande helt, uti hvilket
den fasta skolan utgör endast kärnan eller medelpunkten, hafva Utskotten
ansett deraf följa,
att pastoratets invånare böra gemensamt besörja anskaffande af
tjenliga skolrum, såväl för de fasta som för de möjligen behöftige
flyttande skolorna, och alt, der församlingarna ej annorlunda kunna
derom öfverenskomma, de dertill erforderliga medel må utgå
efter de grunder, som i serskilda orter följas vid kyrkobyggnad.
Hvad angår läget för den fasta skolan, så tillstyrka Utskotten,
alt det må vara församlingarne medgifvet derom sjelfva besluta
så, som de kunna finna med local-förhållanden oell andra omstän
digheter
mest öfverensstämmande.
I afseende u 3 §. har blifvit anmärkt:
att de af Utskotten föreslagne seminarier icke voro af behofvet påkallade,
enär uti gymnasierna, lärdoms- och apologist-skolorn3, äfvensom uti vexelundervisnings-skolorna
och enskilda läro-inrältningar skulle kunna bildas ett
tillräckligt antal skicklige skollärare; att, i händelse seminarier ansågos nödige,
de dock måtte inrättas endast uti några af Stifts-städerne, och ej uti
dem alla, hvilket senare skulle vara obehöfligt och medföra en alltför dryg
kostnad; att lärarne uti Stifls-städernes vexelundervisnings- eller folk-skolor
äfven borde vara föreståndare for ifrågavarande seminarier, och gemensamt
med undervisningen i skolorne, meddela lärare-eleverne de för deras kall
nödige såväl theoreliska som pracliska kunskaper; att de kunskaps-målt,
som blifvit af Ulskotten föreslagne för dem, hvilka till intagande uti seminarierne
sig anmälde, måtte nedsättas, och derifrån uteslutas allmän jordbeskrifning,
fäderneslandets historia och kyrkosång, helst det vore just dessa
kunskaps-ämnen, som i semina rieme borde iuhemtus, och del af Utskotten
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-ZJlskolleiis Utlåtande, N.o 128.
il
sålunda utsätta vilkor för inträde uti desamma, skulle leda derhän, att
högst få lärjungar kunde del till anmäla sig, synnerligasl som desse troligen
lomme att tillhöra den lägre folk-classen, hvars barn, åtminstone för närvarande,
på de flesta ställen sakna tillfälle att inhemta nämnde kunskapsämnen;
att det af Utskotten tillstyrkta anslag af 6,5oo R:dr måtte öfverlemnas
till vederbörande Slifts-styrelser, för att af dem användas, till vinnande
af det dermed åsyftade ändamål, och således de af Utskotten tillstyrkta
reglementariska föreskrifter om medlens fördelning utgå, helst som
dessa föreskrifter kunde å ett och annat ställe lägga hinder i vägen för seminariernes
ändamålsenliga inrättande; att de af Utskotten föreslagna stipendier
icke voro behöflige, då säkerligen ett tillräckligt antal lärare-elever
ändock skulle anmäla sig lill intagande i seminarierne; alt stipendierne
mätte bestämmas till högre belopp, än Utskotten tillstyrkt, emedan det icke
vore troligt, att man med så ringa understöd kunde förmå personer att inträda
på lärare-banan; alt, i afseende å fördelningen af dessa stipendier, det
ej vore billigt eller rätt, alt den, sorn, vid inträde uti seminarierne, hade
ett större kunskapsmått, borde erhålla ett större stipendium, och ett mindre
tilläggas den, som egde ringare kunskaper, enär den senare behöfde
en längre tid bevista seminarium än den förre, och, i följd deraf, också
hade af nöden ett större understöd; att det uti j mom. föreslagne stadgande
dels icke kunde tillämpas, enär det ej funnes några medel, hvarigenom
det, i händelse af motvilja och gensträfvighet, kunde, med någon båtnad
för skolan, bringas till efterlefnad, och dels vore obilligt, då man icke
skäligen borde fordra af en lärare-elev, alt han för ett stipendium af 5o
R:dr B:co skulle förbinda sig till trenne års tjenstgöring såsom folk-lärare,
hvarföre ifrågavarande stadgande ansetts böra gälla endast för den, som af
någon församling blifvit vid seminarium underhållen och fått på dess
bekostnad inhemta de för folklärare-kallet nödige kunskaper; att den uti 8
morn. införde föreskrift, att nemligen hvar och en, som vill anses behörig
att söka lärare-befattning vid folkskola, skall minst ett år hafva begagnat
folk-lärare-seminarium eller annat motsvarande läroverk, mätte utgå, enär
mångå, som hade håg alt egna sig åt folklärare-kallet, tilläfventyrs redan
kunde innehafva lillräcklige kunskaper, och om de ej lill fullo egde desamma,
möjligen kunde inhemta dem på betydligt kortare lid än ett år, i hvilka
fall berörde föreskrift således endast skulle medföra onödiga hinder och
kostnader; alt fordringarne hos folk-läraren blifvit alltför högt upptagne och
större, än behofvet kräfver, samt att man i allt fall ej kan påräkna att erhålla
lärare med det bestämda kunskapsmåltet för den ringa lön, som Ut
-
12
iStats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:0 128.
skollen föreslagit, och att derföre det stadgande borde i stället meddelas,
att den, som liar större kunskapsmått, eger företräde till de bättre lärareplalserne
framför den, som eger ett mindre; samt slutligen, att det ej, såsom
i g mom. finnes föreslaget, borde förbjudas det yngre presterskapet,
såsom Gomministrar, Arijuncter, ra. fl., alt antaga ordinarie lärare-plats vid
folkskolorne, hvilket, utan att medföra några olagenheter, skulle dels verka
förmonligt på folkbildningen i allmänhet, dels vara nyttigt för dessa ecclesiastike
tjenstemän sjelfve, i så måtto, som de derigenom vunne mera erfarenhet
och vana vid undervisningen, samt dessutom på delta sätt blefve
i tillfälle att erhålla en tillräcklig bergning.
Dessa anmärkningar, dem Utskotten tagit i ett noga öfvervägande , gå
Utskotten nu alt besvara. Det är en allmänt erkänd sanning, att framgången
af ali slags undervisning till hufvudsaklig del beror på lärarens skicklighet.
Denna sats, tillämpad i afseende på folkskolan, hänvisar på nödvändigheten
alt vara omtänkt, huru skicklige lärare skola erhållas till ett så
stort antal, sorn de föreslagne folkskolorne göra erforderligt, serdeles under
de 5 första åren. Ingen, sorn gjort sig reda för de fordringar, hvilka af
en sådan lärare böra göras, torde på allvar vilja påstå, att tillräcklig tillgång
på sådane skicklige ämnen redan förefinnes. Om också en eller annan
skulle kunna erhållas från gymnasier eller lärdoms- och apologisl-skolor,
så blifva desse dock alltför få, och dessutom sannolikt ej de dugligaste,
hvilka ej gerna torde öfvergifva mera lefvande ulsigter, för att ålnöjas för
lifstiden med så mödosamma och dock så ringa lönade sysslor; och de, sora
sålunda möjligen för folkskolan kunna vinnas, sakna i alla fall den oumbärliga
practiska bildningen, äfven om de skulle hafva inhemtat de för
detta yrke nödiga kunskaper. Att räkna på enskilda undervisnings-anslalter,
hvilkas fortfarande verksamhet eller undergång beror af serskilda tillfälligheter,
torde icke vara välbetänkt. Således måste något verksamt steg lagas
för att vinna det åsyftade målet, och synes stiftandet af serskilda läroverk,,
såsom äfven Kongl. Maj:t föreslagit, vara den enda kraftiga åtgärd, som
kan bereda saken önskad framgång och försäkra folk skolo-mes ändamålsenliga
utveckling. Likväl hafva Utskotten ansett sig ej böra föreslå inrättandet
af desse sensinerier i all den fullständighet, sorn kan fordras af
ett för alltid behöfligt och stadfäsladt läroverk, utan med egentligt afseende
på det närmaste behofvet, samt till vinnande af nödig sparsamhet, inskränkt
sitt förslag inom samma gränsor, som Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition bestämmer.
Någon inskränkning i antalet af seminarier anse Utskotten ej
rådligt att tillstyrka, då afseende nödvändigt mäste göras på den möjligaste
Stats- sami Alim. Bcsv.- och Ekon.-ZJt skol tens Utlåt/indi, IV.-o 12S. 13
korta väg lill läroverket för lärjungarne, hvilka i allmänhet kunna antagas
vara af den fattigare classen. Utskotten vidhålla fördenskull sitt förslag,
att ett seminarium hör finnas i hvarje Stifls-stad, samt ett i Imfvudstäden,
som, oagtadt den genom enskildes uppoffringar för närvarande eger en undervisningsanstalt,
hvarest skol-lärare bildas, har lika behof af ett seminarium
som landsorten;
tillstyrkande Utskotten sålunda, alt-det förslag, sorn <§ 3. monn 1.
innehåller, bör ©förändradt qvarstå:
Deremot, då de i 2, 3 och 4 mom. föreslagne reglementariska stadganden
för sjelfva organisationen af seminarierne tilläfventyrs kunna anses
öfverflödige, ja möjligtvis för ändamålets vinnande i någon raon hinderlige,
helst vederbör ande Gonsistorier bäst är© i tillfälle att bedöma , huru desse
seminarier, med största hopp om framgång efter hvarje orts förhållanden
böra inrättas, anse sig Utskotten, med frångående af dessa stadganden , endast
böra föreslå,
att Rikets Högloft: Ständer, med gillande af de grunder, dem Kongl.
Majrt uti den Nådiga Propositionen behagat uttrycka , måtte för
ändamålet bevilja ett årligt anslag af 6,000 R:dr, att till oeh med
året efter nästa Riksdag från Riksgälds-Conloiret utgå, på det sätt,
att af denna- summa användas 5oo R:dr för hvartdera af de föreslagne
seminarierne, och att dessas närmare organisation öfverlennäs
till Kongl. Maj:ts Nådiga omsorg.
Då Utskotten tänkt sig seminarierne såsom bildnings-anstalter för folkskolans
lärare, och icke såsom blotta folkskolor, anse de dem väl böra
sättas i förbindelse med fullständigare folkskolor, till bibringande af den
practiska öfningen i kunskapers meddelande, men ingalunda utsträcka sin
verkningskrets ända derhän, att bibringa lärjungarne alla nödiga kunskaper
allt ifrån de första elementen;
hvarföre de emot 5 mom. gjorde anmärkningar anses ej böra föranleda
till någon förändring deruti.
De erinringar, som blifvit framställde mot Utskottens förslag om stipendier
för lärare-elever vid seminarierne, hafva icke kunnat förmå Utskotten
att frångå sin redan uttryckte grundsats, att stipendier, såsom understöd
och uppmuntran för skicklige skol-lärare-elever äro icke allenast
nytlige, utan äfven, åtminstone till en början, oumbärlige. I afseende åter
å de föreslagne reglemenlariske stadganderna för stipendiernas utdelande,,
torde några förändringar böra ega rum; och få Utskotten derföre tillstyrka,
.
14
Stais- samt Mini. Besv.- och Ekon.-Vlshottens Utlåtande, N.o 128.
att elt årligt anslag af p,ooo R:dr måtte till stipendier för lärareelever
vid seminarierne beviljas, att utgå ifrån Riksgälds-Conloiret
till och med året efter nästa Riksdag och ställas till Kongl. Majjls
disposition, för att, i mon al behofvet, fördelas Stiften emellan;
alt dessa stipendier må bestämmas, dels till 5o R:dr och dels
till 33 R:dr 16 sk., och af Dom-Capillen utdelas efter behof och
ådagalagd skicklighet; dock att, der behof och skicklighet äro lika,
den elev till åtnjutande af stipendium må ega företräde, som af
någon serskild församling blifvit till intagning anmäld, med vilkor
alt, efter genomgången lärocurs, anställas vid en inom samma
församling inrättad eller beslutad folkskola.
Det uti mom. 7 föreslagne stadgande finna Utskotten böra qvarstå ,
oagtadt de anmärkningar, som deremot blifvit gjorda. Då Staten medelst
stipendium understödjer en lärare-elev, och denne dessutom å allmän bekostnad
njuter fri undervisning, torde det icke kunna anses obilligt, att han
i någon mon återgäldar de understöd, han af det allmänna erhållit. Den
invändning mot lämpligheten af ifrågavarande stadgande, att det ej funnes
några tvångsmedel, hvarmed detsamma, i händelse af gensträfvighet, kan
sättas i verket, anse Utskotten så mycket mindre förtjena afseende, som
många andra skyldigheter i allmänna lifvet fullgöras utan något annat tvång,
än det, som hvarje menniskas egen rättskänsla och andras omdöme utöfvar;
hvarföre Utskotten förmoda, att ett egen villigt undandragande af den
ålagda förbindelsen ytterst sällan, om någonsin, skall inträffa,
samt få således vidhålla sitt förslag.
Vid 8 mom. hafva Utskotten tagit i öfvervägande, att mången med
lust att egna sig åt folkläraie-kallet tilläfventyrs redan kunde innehafva
tillräckliga kunskaper för en sådan befattnings bestridande, och att, om
lian också ej redan lill fullo eger dem, han möjligen skulle kunna inhemta
dem vid något annat läroverk än seminarium, samt inom kortare tid än
ett år; och som föreskiiflen, att livar och en, sorn vill anses behörig alt
söka lärare-befattning vid folkskola, skall minst ett år begagna folk-lärareseminarium
eller annat motsvarande läroverk , sålunda kunde komma att
medföra både tidsförlust och onödige kostnader, hafva Utskotten funnit
första delen af 8 mom. böra förändras sålunda,
att den, sorn söker lärare-befattning vid folkskola, skall, antingen
han genomgått seminarium eller icke, derstädes aflägga prof etc.
I afseende på de kunskaper, som ansetts böra fordras af dem , hvilka
hädanefter till lärare antagas, kunna Utskotten så mycket mindre medgifva,
Stats- sami Allni. Besv.- och Ekon.-Utskollens Utlåtande, N-o 128. 15
all någon eftergift »nå beviljas, som läraren , för alt vara skicklig till sitt
kall, ovilkorligt måste ega ett större kunskapsmålt, än det, lian skall med»
dela sina lärjungar; och, ehuru lönerne visserligen äro i knappaste målto
tilltagne, torde de dock böra anses någorlunda tillräcklige till en tarflig
bergning, så alt brist på sökande till dessa platser ej bör befaras.
Hvad angår det föreslagna stadgandet, att den lärare, som eger ett
större kunskapsmålt, bör ega företräde lill de förmonligare lärare-platserne
framför dem, som hafva ett mindre, så angår detta de grunder, som böra
följas vid tillsättning af ifrågavarande lärare-befattningar, b varom Utskotten
lili § 5. af Betänkandet sig yttrat; dock torde den redaclions-förändring
böra ega rum uti senare delen al förevarande moment, att detsamma erhåller
denna lydelse:
”och, enligt betyg af dess föreståndare, ega full färdighet uti rättoch
välskrifoing, jemte innanläsning samt fullgiltig insigt och ådagalagd
förmåga att undervisa i följande ämnen: Catechesen oell
Biblisk historia, Kyrkosång, physisk och politisk Geografi i säker
öfversigt, äfvensom Fäderneslandets Historia och hufvuddragen i
Allmänna Historien, Räknekonsten, såväl iheorelisk som practisk,
k. till och med sammansatt Regula de fri, allmänna begreppen af
Geometri och linear-teckning, samt Natur-läran, äfvensom skicklighet
att undervisa uti enkel Gymnastik”, etc.
I anledning af de anmärkningar, som blifvit framställde mot 9 morn.,
få Utskotten förklara, att meningen med det deruti föreslagne stadgande är,
att endast de deruti nämnde ecclesiastike tjenstemän, enär de antagas hafva
full sysselsättning af sina öfriga tjänsteåligganden , och de yngre serskildt
af omsorgen för sin egen fortskridande bildning , i allmänhet icke synas
böra åtaga sig ordinarie lärare-befattning i folkskola, helst deras uppsigt och
biträde vid undervisningen i alla fall är förutsatt, men alt deremot de öfrige
af presterskapef, såsom Comministrar, Hus-predikanter, Bruks-predikanter,
m. fl., der sig göra låter, och med skolans tillbörliga vård kan förenas,
alldeles icke äro förbjudne att sådan lärare-befattning, jemte den, de förut
innehafva, sig åtaga.
Mot Utskottens förslag i 4 §• har blifvit erinradl:
alt den af Utskotten föreslagne lönen uppginge lill så högt belopp, att den
för fattigare församlingar blefve tryckande, och kanske med största svårighet
kunde af dem utgöras, i anseende hvartill det förslag meddelats, alt
föisamlingarne skulle sjelfva ega alt, i förhållande lill råd och lägenhet,
efter öfverenskommelse med läraren, bestämma lönevilkoren, dels åter att
C§ 4 )
16
Stats- samt Ålim. Be sv.- och Elon.-Ulskottens Utlåtande, -N .0128.
lön orne voro så ringa, alt en person ej kunde deraf hafva ens en tarflig
bergning, och alt således man ej kunde påräkna att för desamma erhålla
skicklige och duglige lärare, äfvensom den åsigt yttrats, att det borde få
bero af förslamlingarne sjelfve att bestämma, om den till lärarne utfästade
lönen borde erläggas i penningar eller in natura, efter förhålianderna i hvarje
ort; att, då det vore Statens åliggande alt skydda hvarje dess medlem till
lif, ära och gods, samt det säkraste medlet att åstadkomma detta, vere
befrämjandet af allmän upplysning, det i följd deraf äfven vore Statens
skyldighet att ombesörja aflöningen för de lärare, sorn utnämndes inom redan
befintlige eller blifvande folk-skolor, hvaremot å andra sidan blifvit
anfördi, ratt lärarnes löner ej borde upptagas å Statens budget, elier Stalén
i allmänhet derför belastas med några årliga stående utgifter, och alt endast,
då församlingarne af fattigdom voro uturståndsatte att bestrida dessa
löner, Staten borde med sin bjelp mellankomma,; att den föreslagna afgiften
af minst 2 och högst <6 sk. af hvarje skattskyldig person inora församlingen
vöre så mycket mera obillig, som derigenom den fattige komme ratt betala
lika med den rike, och t. ex. en stat-lorpare lika med sin husbonde, samt
att den inträdes-afgift, sorn Utskotten ansett böra ega rum för hvarje barn,
som begagnade skolan, ofta skulle blifva för mången betungande, och dess
utgörande understundom leda till orättvisa, enär det barn, hvarför inträdes-afgiften
vöre erlagd, kunde aflida utan all hafva fått begagna skolan, eller
ock med sina föräldrar flytta till annan församling; äfvensom det vikande
blifvit framstäldt, att vederbörande Kronofogde borde uppbära och redovisa
dessa afgifter, om de ansågos böra utgå.
Derjemte har, rörande 7 mom. uppmärksamhet blifvit fästad derpå, att
Utskotten icke angifvit någon grund, efter hvilken det uti samma mom,
föreslagna tillskott borde utgå, likasom å nödvändigheten och billigheten
deraf, alt, om Staten lemnade medel till lärarnes aflöning, den ock borde
vara förvissad om dessa medels användande till det med dem åsyftade ändamål.
Slutligen har det Creditiv af 5o,ooo R:dr, som Utskotten föreslagit att
årligen utgå till och med året efter nästpåföljande Riksdag, ansetts såsom
icke tillräckligt i och för det understöd, som behöfdes; hvarförutan det yrkande
blifvit framslälldt, att detta Creditiv måtte fördelas Rikets församlingar
emellan, efter folknumern.
Då folk-undervisningens framgång hufvudsakligen beror på folklärarnes
skicklighet, men det icke är tänkbart, att personer, som i annan väg kunna
vinna
Stais~ sami Allm. Besv.~ och Ekon- Th sko Hens XJtlal aneleN.-o 128. 17
vinna sill underhåll, skola åtaga sig det ansvarsfulla och mödosam ma lärarekallet,
så framt de ej derför kunna påräkna cn skälig bergning; så är det
också af högsta vigt att lärare-lönerne ej blifva ringare, än att de försäkra
lärarne om en tarflig utkomst. I händelse nu församlingarne, såsom det
blifvit påyrkadt, sjelfve finge bestämma lönernes belopp, så skulle otvifvelaktig!
på flere ställen inträffa, att mera afseende gjordes på besparing å
församlingarnes sida, än på lärarnes behof, och att således lönerne blefve
mindre, än som Utskotten föreslagit, hvilket åter oftast skulle hafva till
följd, att på desse ställen endast mindre duglige lärare kunde erhållas; och
som härigenom ändamålet med folkskolan antingen skulle alldeles förfelas,
eller åtminstone icke så fullständigt uppnås, som dermed är åsyftadt och.
tidens kraf fordrar, anse Utskotten de föreslagna löneförmonerne icke böra
nedsättas.
En annan motsatt anmärkning, att dessa löneförmoner äro så ringa ,
att skicklige lärare för dem ej skulle kunna erhållas, har emot denna §,
på sätt förenämndt är, blifvit framställd. Utskotten medgifva väl, alt löneförmonerne
äro ringa, men anse dock för sin del, att de äro tillräcklige,
för att bereda lärarne en tarflig utkomst, och få dessutom fästa uppmärksamheten
derpå, att ifrågavarande löne-förmoner endast utgöra det minimum,
hvilket lönerne ej få understiga, samt att tillika blifvit hemstäldt, att
klockare- och skol-lärare-befattningarne måtte förenas, der sådant läte
sig göra;
tillstyrkande Utskotten, i anseende härtill, att omförmälde anmärkning
måtte förfalla.
Det framställda förslaget, att den åt läraren ulfästade lönen borde få
erläggas in natura, torde icke böra föranleda till någon förändring uti Utskottens
förslag, att lönerne skola utgå till hälften i spanmål och till andra
hälften i penningar, helst man vid lönens bestämmande ej endast bör hafva
i sigte löngifvarens, utan äfven löntagarens beqvämlighet och fördel,
och det lätt kunde hända, alt en lärare, om han t. ex. erhölle sin lön uti
endast en slags vara, dermed blefve högst obelåten.
Ehuruväl någon anmärkning ej blifvit hos Riks-Stånden framställd
emot 6 morn., finna Utskotten likväl detta
böra förändras sålunda, att orden: ”bereda honom tillfälle alt inhemta
kunskaper om och”, utgå.
Såsom skäl för stadgandet uti samma moment, få Utskotten anföra, att
en allmännare odling af ädlare frukter icke allenast är nyttig och bereder
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 184/• 4 <Saml. 2 A/d. 2j.-clc Haft. 3
18 Stats- saint Allm. Besv.- oell Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o 128.
tillfälle för allmogen att, för en ganska ringa kostnad och möda , erhålla
flere sunda och välsmaklige födoämnen, utan äfven väcker hågen för ett
mera omsorgsfullt bruk af jorden, samt derföre förtjenar alf uppmärksamhet.
Hvad som blifvit yttradt i afseende å 1 och 2 mom. af denna hafva
Utskotten tagit i noggrant oinpi öfvande. Utskotten , som hysa den åsigt,
alt det i allmänhet bör vara försa ml inga rnes egna åliggande alt, så vidt det
är för dem möjligt, sjelfve besörja ordnandet af sitt skolverk, hafva antagit
för gifvet, dels att hvarje samhälls-ledamot är skyldig att i sin mon bidraga
till folkbildningens framgång, dels ock, att för deri, som i folkskolan
njuter undervisning, en afgift hillig!vis bör erläggas; ocb , på grund häraf,
få Utskotten,, som hufvudsakligen vidblifva hvad de i ämnet redan föreslagit,
, likväl med någon förändring uti delaljerne, hemställa
att, till lär arnes aflöning, dels ett bidrag af minst 7. och högst 6
sk. B:co bör af hvarje skattskyldig person i församlingarne utgöras,
dels en afgift erläggas för hvarje barn, som begagnar församlingens
folkskola; dock att till lörsamlingärne sjelfve öfverlemnas
rättigheten att närmare bestämma såväl beloppet af nämnde bidrag,
. sorn äfven den föreslagna afgiften, äfvensom huruvida denna
afgift skall utgå i längre eller kortare terminer.
Då vidare Utskotten gått ut från den åsigt, att församlingarne sjelfve
böra bekosta sitt skolverk, anse Utskotten de yrkanden, som blifvit gjordp,
att omförmälde bidrag och afgift mätte uppbäras och redovisas af vederbörande
Kronofogdar, icke böra af Rikets Ständer bifallas, utan tillstyrka,
att både ifrågavarande afgift och det föreslagna personella bidraget
må uppbäras och redovisas samt användas på sätt Utskotten
i sitt förra Betänkande föreslagit.
Utskotten hafva härjemte fästat sin uppmärksamhet dervid , att någon
grund icke blifvit uppgifven, efter hvilken det i 7 morn. föreslagne tillskott
skulle utgå; i anseende hvartill Utskotten nu föreslå det tillägg,
att mellan orden: ”lönen”, och ”tillskjuta”, införes orden: ^derest
annan frivillig öfverenskommelse ej träffas, efter den grund , sorn
uti 2:dra Art. af Bevillnings-Förordningen bestämmes”.
Och sorn det blifvit erinradt, att, om Staten lemnar medel till lärarnes
aflöning, den också bör ega någon säkeihet att medlen användas till
det med dem åsyftade ändamål, anse Utskotten det vilkor böra fästas; vidi
rättigheten att erhålla det i morn. omnämnde understöd:
att hvarje församling, sorn; sökt och fått sig beviljndt ett sådant
understöd, bör, innan den får detsamma lyfta, hafva visat, att den
Stais- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, JV.o 128. 19
gäll i författning om ett ändamålsenligt inrättande af sitt skolverk.
Med förutsättning, alt icke andre församlingar, än de, som för sine
lärares aflönande hafva oundgängligt behof af understöd, komma att söka
och erhålla sådant, tro Utskotten det uti 8 mom. af denna föreslagna
Ci ed i ti vet af 5o,ooo R:dr årligen , till och med året efter nästpåföljande
Riksdag, vara lör det dermed afsedda ändamål tillräckligt, och, hvad detsammas
fördelning beträffar, få Utskotten hemställa,
att behofvet af understöd må utgöra enda fördelningsgrunden.
Angående de i 5 §. föreslagne stadganden, har blifvit anmärkt, att Ut- (§ 5.)
skottens förslag i 1 morn., om skol-lärare- och klockare-befattningarnes sammanslående,
icke borde såsom en allmänt gällande föreskrift antagas , utan
förändras i enlighet med hvad Kongl. Mdj:ts aflåtna Nådiga Proposition uti
ämnet innehåller, eller alt de ifrågavarande befattningarne finge, der sk
ske kunde, och församlingen det önskade, förenas; hvilken förändring ansetts
så mycket nödigare, som en person ganska väl kunde vara en duglig
och skicklig lärare, utan alt innehafva de för klockaretjenstens bestridande
nödige kunskaper och natur-anlag; att det vore obilligt, att den klockare,
som redan hade i årlig lön 4° T:r eller derutöfver, skulle ulan någon tillökning
bestrida alla en folk-lärares åligganden; att förslaget, angående val
till skol-lärare, om det antoges, tilläfventyrs ej skulle medföra säkerhet, att
den skickligaste blef vald, men deremot öppna en bana för lycksökeri och
partiskhet; hvarföre lärarne ansetts böra tillsättas af Skol-Directionen; och
har uppmärksamheten blifvit fästad jemväl derå, att lag för klockares tillsättande
redan finnes, och att derföre afseende å denna lag borde fästas,
då nu fråga uppstått om tillsättande af skol-lärare, som borde tillika vara
klockare.
Vid denna §. har dessutom erinrats, alt då Utskotten meddelat förslag
om lärares tillsättande, Utskotten äfven bordt föreslå det sätt,_på hvilket
oduglige lärare kunde från sina tjensler skiljas.
Genom den ännu till större delen gällande Kyrko Ordningen af den 3
Sept. i686 stadgades, bland annat, såsom en skyldighet för klockaren att
vara ”boklärd” och kunna sjunga och skrifva, så att han deruti kunde undervisa
församlingens ungdom, äfvensom uti Presterskapets Privilegier af
såväl den r Oct. 1760, som den 16 Oct. 1723, Biskoparne och SuperIntendenterne
anbefalldes alt hafva ett noga inseende deröfver, att vid
klockares antagande alldeles förhölles efter Kyrko-lagen, så att dertill inga
20
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoitens Utlåtande, T?:o 128.
andre personer kommo, än sådane, som kunde brukas till att lära ungdomen
i socknarne läsa och skrifva.
Redan i dessa Författningar finnas sålunda föreskrifter, åsyftande
klockare- och skol-lärare-tjensternes förenande hos en person; och det stadgande,
. som Utskotten föreslagit, är alltså ej nytt, utan endast ett upplif-vande
af ett gammalt och ganska ändamålsenligt lagbud. Då Utskotten, för
att bereda en skälig och ändamålsenlig förhöjning i skol-lärare-lönernes
ringa belopp, meddelade förslaget uti 1 mom. af förevarande § 5, ansågo
de ifrågavarande befattningars förening böra verkställas på alla de ställen ,
der så ske kunde, likväl endast efter församlingarnes hörande och såvida ej
serskilda förhållanden eller omständigheter föreningen hindrade; men trodde
deremot icke, att frågan borde helt och hållet öfverlemnas till församlingarnes
godtycke, helst detta mångenstädes endast skulle föranleda tili split och
oenighet,, och derigenom aflägsna eller alldeles motverka syftemålet.
Utskotten tillstyrka, i anseende härtill, att de emot detta moment
gjorde anmärkningar matte förfalla.
Hvad serskildt beträffar den erinran, att en person ganska väl kunde
vara en duglig och skicklig lärare, utan alt innehafva de för klockaretjenstens
bestridande nödige natur-anlag; så få Utskotten genmäla, dels att
sådant torde höra till de fall, der det må slå vederbörande Embetsmyndigheter
öppet att bevilja undanlag från allmänna föreskrifter, såvida serdeles
vigtiga skäl göra sådant undantag behöflig t, dels att , i händelse en
lärare skulle sakna det natur-anlag, nemligen förmågan att sjunga, derå
hänsyftning blifvit gjord, det ej kunde blifva för honom alltför svårt, att
anskaffa en annan person, sorn, efter vedeiböi ligt godkännande, finge fullgöra
denna del af hans befattning.
Då, på sätt ofvan är nämndt, klockarnäs skyldighet att vara lärare i
försa tillingarne redan är i lag påbuden, lärer det oek icke kanna anses
obilligt, att den klockare, sorn åtnjuter en lön af tunnor spanmål eller
derutöfver, skall åläggas fullgörandet af samma skyldighet, utan förhöjning
i löne», helst sådant ieke kan ifrågakomma förr, än efter nuvarande inne*
hafvarnes afgång.
Beträffande sättet för skol-Iärarnes tillsättning, få Utskotten erinra, att
det förslag derom, som Utskotten i slutet af §. afg-ifvit, rörer endast de
lärare-platser, sorn till en början icke blifva med klockare-tjensterne förenade;
hvaremot Utskotten för de fall, då lärarna böra tillika vara klockare,
tillstyrkt, att Rikets Höglo fl. Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att ett Reglemente, till ledning oell efterrättelse vid sådane
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Vt skottens Utlåtande, N.-o 128. 21
förliållanden, mätte utfärdas. De häremot gjorde anmärkningar hafva icke
föranledt Utskotten att uti förslaget göra annan ändring, än att förra delen
af ifrågavarande mom. erhåller denna lydelse:
alt Rikets Ständer hos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla, att,
i afseende på den Författning, som Utskotten förmoda komma att
angående folkskolorne utfärdas, Kongl. Majit täcktes vidtaga nödige
åtgärder, till undanrödjande af de hinder, som nu gällande Kyrkolag
och öfrige Författningar innebära för ifrågavarande tjensters
ändamålsenliga förening.
I afseende å ofvanberörde erinran, att Utskotten måtte föreslå sättet
för oskicklige och oduglige skol-lärares afskedsnde och skiljande från deras
lärare-befattningar, komma Utskotten att vid 16 §. sig utlåta.
Mot Utskottens hemställan i 6 §. rörande bildandet af pensioner för (§ 6.)
afskedstagande utt jente skollärare, har blifvit in vändt, alt beloppet af de
löner, dem Utskotten föreslagit, vore så ringa, att dessa ej medgåfve det
afdrag, som för pensioners bildande vore af nöden, och att således det icke
skulle vara lämpligt att af dessa löner för sagde ändamål göra afdrag? hvarjemte
det förslag blifvit framstäldt, att Staten måtte pensionera eller underhålla
gamle och orkeslöse lärare; och har dessutom erinrats, att Utskotten
förbisett ej mindre rättvisan deraf, alt pensionerne för lärarne borde vara
lika stora å alla ställen, dels ock att lärarnes efterlefvande enkor borde tillgodonjuta
nådår.
Utskotten kunna icke bestrida rigtigheten af den gjorda anmärkningen,
att de föreslagna lärare-lönerne endast äro beräknade att förskaffa innehafvarne
de oundgängligaste lefnadsbehofven, och att de derföre i de flesta fall
ej torde lemna något öfverskott derutöfver, och således ej eller böra minskas
med ett afdrag, lill bildande af en fond för afskedstagande skollärares
pensionering, som skulle ofta nog göra det till den tjenstgörande skolläraren
anslagne lönebelopp otillräckligt. Ått kasta ifrågavarande uttjente lärares
underhål på Staten, och derigenom öka dess utgifter med en ny, icke
så obetydlig post, synes icke eller vara rätt, helst Staten kan anses hafva
uppfyllt sin pligt, då den understödjer församlingarne med bidrag till lärarnes
aflöning, der sådant af behofvet påkallas. Och då det i allmänhet
antages vara försa mlingarnes egen skyldighet att draga försorg om sine fattige,
och tacksamheten företrädesvis bjuder, att de böra underhålla sina uttjente
och orkeslöse lärare, som användt tid och krafter till det uppväxande
slägte Is undervisning i nyttiga kunskaper,
22 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ul skot tens UtlåtandeN.o 128.
(§ 7 )
torde ingen serskild åtgärd i detta afseende böra föreskrifvas; hvarföre
Utskotten hemställa, alt denna §. måtte ur fö slaget utgå.
Mot det förslag, sorn Utskotten meddelat uti r har blifvit anmärkt:
all det vore orätt och betänkligt, samt dessutom för mycket ingripande i
enskildes förhållanden, alt genom tvångsmedel söka förmå hvarje samhälisindivid
alt inhemta ett visst kunsk psmålt; att det föreslagna minimum af
kunskaper, som det borde åligga en hvar att inhemta, vore alltför stort,
serdeles för dem, hvilkas föräldrar voro fattiga och ej bade råd eller lägenhet
att bekosta barnens undervisning i skolan, hvarföre också det yrkande
blifvit väckt, att lör de barn, som erhölle undervisning å församlingarnes
egen bekostnad, minimi-fo'dringarne af kunskaper måtte nedsättas; att qvinnan
icke hade behof af det kunskapsmålt, som mannen, och att således nedsättning
uti det föreslagna minimum borde för henne ega rum.
Med anledning af dessa anmärkningar, hafva Utskotten funnit sig föranlåtne
att närmare, än som redan skett, utveckla de grunder, med afseende
å hvilka Utskotten afgifvit de i denna §. förslagne stadganden.
Redan för öfver ett hundrade år sedan ansågs folkbildningen vara af den
vigt, att Regeringen deråt egnade en synnerlig uppmärksamhet, och uti ofta
förnyade stadganden anbefalldes föräldrar och förmyndare alt undervisa
deras harn och myndlingar uli christendomen samt ali läsa uti bok; hvarjemte
vederbörande försläridigades alt noga tillse, det sådant verkställdes.
Äfven då hade man likväl insett, att föiäldra-undervisningen ej kunde öfverallt
vara tillräcklig och uti Kongl. Majrts Resolution uppå Presleiskapels
Besvär af den 22 Oclober 1^23, föreskrifves: att, om föräldrarne ej sjelfve
kunde undervisa barnen, som deras åliggande vore, så skulle de vara förbundne
att hålla dem hos skolmästaren eller klockaren i Socknen, eller
hvarest lägenhet dertill funnes; att, om någon af ondska eller utan laga
ursäkt sådant eftersatte, skulle han första och andra gången varnas, och sedan
plikta 3 mark silfvermynt till socknens fattige barns undervisning, och
icke dess mindre vara skyldig att sätta barnet att läsa i hok; alt ingen
annan ursäkt till befrielse från vitet finge galli, än högsta fattigdom, samt
att i sådant fall Kongl. Maj:t förmodade, att socknen till ett så vigtigt ändamål
skulle något sammanskjuta, så fiamt ej sådane utfattige föräldrars
barn kunde få något understöd af det, som eljest till socknens fattige
samlades.
Det var således redan vid nämnde tid insedt och erkändt, att Slaten hade
skyldighet alt vaka öfver de ungas undervisning och tillse, att den på ett mot
ändamålet svarande sätt besörjdts, samt vidtaga tvångsåtgärder, der sådant
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottens Utlåtande, IV.o 128.
23
befanns nödigt, hvarföre också, enligt, nyss åberopade stadganden, foräldrarne
voro ovilkorligen förbundne att låta meddela sina barn ett visst kunskapsmått,
visserligen ringa, men för den liden kanske icke mindre, än det nu
föreslagna minimum utgör, i förhållande till närvarande tid och dess fordringar.
Utom det, att det uti denna §. införda stadgande icke är nytt, utan
tvertom i sin grund har häfden för sig, eger det visserligen också andra
ännu vigligare grunder att stödja sig på. Om det nemligen är Statens skyldighet
att tillse och vaka deröfver, att dess ändamål uppnås, så måste det
också vara Statens rättighet att vidtaga derför tjenliga åtgärder. Skulle
okunnigheten obehindradt få skaffa sig tillfälle att fritt undantränga kunskaper
och bildning, eller till och roed, om endast ett stillastående i afseende
på dessa finge ega rum, så måste otvifvelaktigt samhällets högre ändamål
förfelas, så vida detta förutsätter en jemnt fordskridande högre utveckling.
Derföre är det icke allenast Statens skyldighet att befrämja folkundervisningen,
utan den måste äfven hafva en motsvarande rättighet, att
af hvar och en bland sina medlemmar fordra det mått af kunskaper, förutan
hvilket denne icke kan inse och uppfylla sina pligter såsom medborgare.
Utskotten hafva ansett det föreslagna minimum af kunskaper vara nödvändigt
för hvarje person, icke derföre, att det i sig sjelf må anses för tillräckligt
och innefattande alla nödiga insigter, utan derföre, att det omfattar
de färdigheter och förberedande kunskaper, som sätta hvar och en i
stånd att sedermera på egen hand utvidga sina insigter, så vidt håg, själsförmögenheter
samt lefuadsförhåHanden medgifva. Häraf inses också lätt,
hvarföre icke något annat undantag från ifrågavarande föreskrift bör medgifvas,
än det en serdeles trög fattningsförmåga eller bristande naturanlag
göra nödvändigt; och detta alidia minst för fattige, på församlingarnes bekostnad
undervisning åtnjutande, barn. Förmögnare föräldrar inse nog sjelfve
tillräckligt fördelen af att låta sina barn inhemta kunskaper, för att ej
låta förebråelsen för försummelse i detta afseende komma sig till last. Men
de fattige foräldrarne, ofta tillika sjelfva de okunnigaste, inse antingen icke
kunskapers nytta och nödvändighet, eller är o de alltför liknöjda, eller af
bekymmer om lifsbergningen för mycket upptagne, för att tänka pä något
annat, än den närvarande stundens behof; och de barn, sorn sakna föräldrar,
eller åtminstone föräldravård, skola de redan ifrån början vara bestämda alt
stanna på en lägre bildningsgrad, än alla de öfrige? Skall den yttersta grad
af torftighet ännu mera förbittras, derigenom, att de alltifrån barndomen
24 Siats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, iV.-o 128.
fördömas att deruti qvarstanna, enär man beröfvar dem ett af de kraftigaste
medel alt derur befria sig, nemligen kunskapen ? — Ingen i förhand bestämd
skilnad emellan rik och fattig i afseende på kunskaper må fördenskullföreskrifvas.
Det ligger nog i alla fall tillräckligt många hinder i vägen för
den sednares utbildning, hvilka ingen kan alldeles undanrödja, och hvillka
endast en uppåt sträfvande själ, genom fortsatta ansträngningar, förmår öfvervinna.
Ei eller kunna Utskotten godkänna den föreslagna skillnaden i minimum
af kunskaper för man och qvinna, och den yrkade nedsättning i
kunskaps-måttet för den senare. Någon giltig grund för delta yrkande hafva
Utskotten icke kunnat igenfinna, helst qvinnan, om hon skall rätt uppfylla
sina pligter såsom moder och husmoder, icke mindre har behof af
själsodling, än mannen. I den husliga kretsen är det hon, som lägger handen
vid barnens undervisning och som meddelar dem de intryck och begrepp,
hvilka gifva deras späda själar sin första rigtning och oftast under
liela lefnaden bibehållas. På det att dessa begrepp må blifva rigliga och
sanna, är det så mycket angelägnare , att lion ej saknar nödig bildning.
Ser man in uti allmogens lefnadsföi hållanden, skall man dessutom erfara ,
att det i allmänhet är egentligast modren, som uppfostrar barnen, och l
uppehåller den husliga ordningen, äfvensom att på hennes skicklighet och
förmåga både det husliga välståndet och det uppväxande slägtets uppfostran
till största delen bero.
C§ 8.) De mot 8 §. gjorde anmärkningar innefatta hufvudsakligen den mening,
att den utaf Utskotten föreslagne ålder, då skolgångsskyldigheten borde vidtaga,
är alltför tidig. Dtds skulle nemligen barnen vid denna ålder vanligen
ej vara i stånd att, der vägen vore lång, besöka Skolan dagligen , dels
skulle deras förstånd och själsförmögenheter vid denna lid vanligen ej hunnit
blifva så ulveckladq, att de kunde besöka Skolan med samma gagn, som
vid äldre år. Dessutom har man anmärkt, att tiden från det barnen slutat
skolgången och till dess de började läsningen , för begående af H. H.
Nattvard, oftast skulle komma att utgöra flere år, derunder barnen säkerligen
skulle förglömma det de under spädare åren inhemtat.
Till bemötande af dessa anmärkningar, få Utskotten anföra, att då barn
vid 7 å g års ålder, i afseende på själsförmögenheterne , vanligtvis redan
hunnit den utveckling, att de böra sysselsättas med inhemtande af de för
lifvet angelägnaste och nyttigaste kunskaper, det icke synes rådligt alt låta
på slumpen bero, huruvida denna vigliga lärotid rätt begagnas eller icke.
•Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skottens Utlåtande, lV;o 128.
25
Det är temligen allmänt erkändt, att barnen vid spädare år hafva ganska
lätt för att lära läsa i bok och utantill, vida lättare, än i en mera framskriden
ålder, och att således denna ålder företrädesvis bor användas just
till inhemtande af de första kunskaperne. Men lika gifvet är det ock , att
inånga mindre omtänksamma föräldrar tillåta barnen i det längsta följa sin
egen lust, hvilken drager dem till allt annat snarare, än till boken, hvadan
för mångå sådane barn den uppskjutna begynnelsen af skolgången blifver
detsamma, som en frihet att undertiden göra ingenting. När då sent omsider
den i det längsta fördröjda skolgången måste begynna, är sjelfsvåldet,
håglösheten och dagdrifveriet redan alltför djupt inrotadt, och framstegen
i kunskapen blifva sena, mödosamma samt ej sällan alldeles omärkliga.
Svårigheten för barn af spädare ålder att besöka en aflägsnare skola under
deri strängare årstiden, är här af en underordnad vigt, emedan den till
någon del kan häfvas genom tillåtelsen att besöka skolan endast vissa dagar
i veckan och använda mellandagarne lill öfverläsning af lexor hemma.
Äfven är det i allmänhet af vigt för allmogens barn, serdeles för de fatligares,
att de få inhämta de oundgängliga bok-kunskaperne så tidigt sorn möjligt,
emedan föräldrarnes ställning och behof gör det för dem alldeles oumbärligt
att, så snart ske kan, begagna deras arbetskraft, för att öfva dem i
deras blifvande egentliga lefnadsyrke och tillika vinna någon, om än aldrig
så liten , lättnad i sina egna närings-omsorger. Man har visserligen anmärkt,
att om barnen tidigt sluta med sin skolgång, de äfven snart skulle
glömma hvad de i skolan lärt; och torde redan blifva i behof att börja på
nytt, när de böra beredas till Nattvarden. Men det är icke så lätt, att
glömma det, som i barna-åren en gång blifvit rigligt inlärdt, och de årliga
husförhören gifva presterskapet det bästa tillfälle att vaka öfver dessa
kunskapers bibehållande och ständiga uppfriskande. Dessutom hafva Utskotten
uti de nedanföre föreslagna Söndags-skolorna sökt bereda ett tillfälle
till tätare pröfning af kunskaps-tillståndet hos dem, hvilka, efter att hafva
redovisat för det föreskrifna kunskapsmåttet, ur skolan utgått, äfvensom till
en fortsatt undervisning i hvad de redan lärt och ytterligare behöfva lära.
Utskotten få således afstyrka allt uppskof med skolgångens början
utöfver den faststälda åldern af 7 å g år.
I afseende å g §. hafva icke andra anmärkningar blifvit gjorda, än så- q.)
dana, sorn åsyftat att åt församlingarne inrymma större frihet vid de ambulatoriska
skolornas inrättande, än som enligt denna §. är medgifven;
men då de deruti förekommande stadganden, såvidt Utskotten kunna finna,
Båt. till R. St. Prot. 1840 och 1841• 4 Sami. 2 Afd. 27:de Haft. 4
26 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens UtlåtandeN.-o 128.
icke lägga några hinder i vägen för församlingarne att inrätta de flyttande
skolorna på ändamålsenligt och för hvarje ort passande sätt,
hafva Utskotten icke funnit någon förändring uti denna § böra
ega rum.
C§ J0.) Vidkommande härefter § 10, så har man ansett minimum afkunskaps
mått
böra vara lika för barn i städer och på landet, hvadan det yrkande
blifvit framstäldt, att Utskottens förslag om ett större kunskaps-mått för
barn i städerne, än på landet, måtte utgå.
Ehuru Utskotten med det i slutet af §. införda stadgande åsyftat, att göra
skolgångens längre fortfarande nödvändigt för barn i städerne, hvilka hafva
vida lättare att besöka skolan och det största behof att begagna den ,
ej blott för att lära nyttiga kunskaper, utan äfven för att i det längsta
undvika den förderfliga undervisning, som under ett sysslolöst lif på galorna
inhämtas, så medgifva Utskotten dock gerna, att ingen inre grund finnes
att af dem fordra ett förhöjd t minimum af kunskaper, emot det, som
för barn på landsbygden är'föreskrifvet,
hvarföre Utskotten tillstyrka, att delta stadgande må utgå.
(§ 11.) Mot förslaget i 11 §. har blifvit invändt, att man ej borde meddela
skolbarnen den tillämpande christendoms-undervisningen under den föga
framskridna ålder, då barnen besöka skolan. Att i otid begynna härmed
vöre antingen att trötta med lärdomar, som icke rätt kunde uppfattas, eller
ock att bortnöta i förväg den lefvande känslan för det heliga. Denna undervisnings
uppfattande förutsatte ett mognadt förstånd och ett i det andliga
lifvet inblickande hjerta. I anseende härtill och då nu förberedelse
uti religions-kunskapen, som borde uti skolan inhämtas, alltför väl kan och
bör meddelas af skol-lärarne sjelfve, har det af Utskotten tillstyrkte åliggande
för presterskapet, att å vissa tider besöka Skolan , ansetts böra utbytas
mot en föreskrift, att, jemte en allmän öfversigt öfver bela skolan, i
synnerhet med nit och omsorg fästa uppmärksamheten vid christendomslärarnes
rätta och grundliga meddelande, Derförutan har äfven blifvit anmärkt,
att presterskapet skulle vara af egna tjenste-åligganden förhindradt
att uppfylla föreskrifterne uti denna §.
I anledning häraf få Utskotten endast åberopa de grunder för sin hemställan,
som i denna §. redan blifvit anförda, och Utskotten vidblifva, med
afseende derå, sitt gjorde tillstyrkande, att det måtte åligga vederbörande
presterskap att meddela barnen undervisning i religion, serdeles så vidt
den afser dess tillämpning på hjerta och lefverne. Men emedan presterskapets
öfrige embets-åligganden torde lägga hinder i vägenjJför så täta
Slats- samt Allm. Best).- och Ekon.-Ulsköttens Utlåtande, N.o 128.
27
besök i de ambulatoriske skolorne, som i Belänkandet blifvit föreslagne,
serdeles der dessa skolor äro mera aflägse; så anse Utskotten
förslaget i denna del böra förändras sålunda, att presterskapet för
ifrågavarande ändamål bör infinna sig i de fasta skolorna minst
en gång i hvarje vecka, och i de ambulatoriska så ofta tjensteåligganden
och öfrige förhållanden det medgifva.
Vexelundervisnings-methoden har väl ansetts vara den mest passande rc j 2 >
för vissa orter , serdeles såsom ett correctiv emot en öfverhandtagande osedlighet
och okunnighet! Men den har deremot blifvit hållen för mindre
gagnelig och föga användbar å mera glest bebodda trakter, der barnen ej
dagligen eller ock endast på kortare tider kunde besöka skolan; hvaremot
det föreslagits, att en sådan läro-method måtte följas, som mera skärpte
omdömet och befordrade sjelfverksamhet och eftertanka.
Dessa anmärkningar hafva ej föranledt Utskotten att föreslå någon förändring
uti förevarande §. af Betänkandet, så mycket mindre, som Utskotten
i sitt förslag uttryckligen medgifvit modificationer, hvartill läroämnenas
beskaffenhet kan föranleda.
Utskotten få härefter anföra de anmärkningar, som blifvit mot i3 §. j3.)
framställda, nemligen att det icke vore tjenligt eller rätt, eller ledande till
ändamålet, att meddela skolbarnen belöningar;- att, om sådane likväl ansågos
böra ega rum, såsom en uppmuntran, böcker ej borde dertill utväljas,
utan fast heldre sådane saker, som äro för barnasinnet mera lockande
och begärlige; att det af Utskotten föreslagne stadgandet, det hvarje husbonde
borde ansvara, att dess tjenstehjons och stat-torpares barn ej blefve
i saknad af det underhåll, som utgjorde vilkoret för möjligheten att af skolundervisningen
sig begagna, vore så mycket mera olämpligt, som detta
stadgande skulle hafva till följd, att det för fattige föräldrar med flere barn
skulle blifva förenadt med största svårighet att erhålla någon förmonlig tjenst;
att, beträffande det tvång, som Utskotten tillstyrkt, för befordran af skolgångsskyldighetens
iagttagande, de derom gifna föreskrifterne borde ur förslaget
utgå, och endast varningar och föreställningar användas; ty dels
skulle Staten ej ega rättighet att använda de föreslagne tvångsmedlen, dels
skulle tillämpningen deraf medföra så stora obehagligheter och stridigheter,
att det onda häraf öfvervägde den fördel, som Utskotten med föreskrifterne
härom åsyftat; hvaremot å en annan sida yrkats, att, utom de utsatte
tvångs-medlen, äfven böter borde användas. Derjemte har man begärt,
det föreskriften, att, om varningar aflöpa fruktlösa, barnen ”skola” från
föräldrarne skiljas, måtte förändras sålunda, alt barnen ”må” ifrån för
-
28 iStats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande» N.o t2§..
äldrarne skiljas, helst flere föräldrar eljest kunde låta nämnde varningar
aflöpa utan verkan, för att sålunda blifva sine barn qvitt; att förslaget, det
en lista på föräldrarne till de barn, som ej uppfyllde skoigångsskyldigheten,
borde från predikstolen i församlingens kyrka uppläsas, målte utgå , enär
detsamma, utan att leda till det dermed afsedda ändamålet, eller skolgångsskyldighetens
uppfyllande, endast komme att göra föräldrar ännu mera
motvillige att uppfylla sina skyldigheter uti förevarande hänseende.
Om belöningar icke äro oundgädlrgen nödvändiga för framgången af
skol-undervisningen, så äro de dock, efter Utskottens tanka, nyttiga, och
bidraga till håg för läsning och täflan skolbarnen emellan. I anseende härtill
få Utskotten vidblifva sitt tillstyrkande att till sådane belöningar måtte
beredas tillgång. Hvad åter angår frågan, om dessa böra utgöras af böcker
eller andra saker, så anse Utskotten föreskriften härom böra utgå, så att
detta morn. erhåller följande lydelse:
att sådane belöningar, dertill församlingarne, utan särdeles svårighet,
torde kunna bereda tillgång, måtte utdelas åt de barn som &c,
Beträffande det härefter i Betänkandet förekommande morn., så anse
Utskotten den redactions-förändring deruti böra ega rum, att orden : ”af församlingens
fattigcassa”, förändras till: ”genom församlingens fattigvård”.
Att hvarje husbonde bör vara ansvarig, att dess tjenstehjons oell stattorpares
barnej blifva i saknad af det understöd , som utgör vilkoret för möjligheten
att af skolan sig begagna, anse Utskotten vara ett ganska nödvändigt
och vigtigt stadgande, hvilket ingalunda bör borttagas, emedan det är
bygdt på den grundsatsen, att husbonden emot sitt folk har äfven andra,
högre pli-gter än dem, som contra etet om betalning för deras arbete innefattar,
samt tillika emot samhället den förbindelse att befordra dess syftemål,
genom att bereda uppfostran och undervisning åt dem, sorn af honom
äro närmast beroende.
De anmärkningar, sorn åtskillige Ledamöter inom Riks-Stånden framställt
emot Utskottens förslag om tvångsmedels användande, för att befordra
skolgångs-skyldighetens iakttagande, hafva Utskotten på det nogaste öfverväga
men finna sig ej deraf föranlåtne att frångå den princip, sorn Utskotten
ansett böra ligga till grund för frågans rätta behandling. Utom de
skäl, sorn till stöd för Utskottens mening härutinnan redan blifvit i deras
förra Betänkande anförde, få Utskotten jemväl åberopa hvad som förut vid
§ 7 blifvit utförligare yttradt. Föreskriften, att en lista på föräldrarne till
de barn, sorn icke uppfylla skolgångs-skyldigbeten, bör från predikstolen i
församlingens kyrka uppläsas»
Slats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o 128'. 29
tro likväl Utskotten böra utur Betänkandet utgå, emedan den möjligen
kan misstydas, såsom endast åsyftande en slags offentlig
beskymfning, då den visserligen skulle mera skada än gagna.
Här torde Utskotten äfven böra yttra sig öfver de mångfaldiga anmärkningar,
sorn blifvit gjorda i enlighet med elt, uti en Betänkandet åtföljande
reservation uppg jordt, förslag lill hemläsningsskolor. Utskotten hafva ingalunda
ansett, och anse ej heller nu, den på bemläsning grundade skol-undervisningen
vara genom de af Utskotten föreslagna stadganden förhindrad,
än mindre alldeles utesluten. Tvertom är den, om också ej uttryckligen,
dock lika mycket förutsatt såsom nödvändig i dessa skolor, som den redan
ifrån äldre tider varit vanlig i de lärda skolorna; utan de hafva endast,
med fästa dit afseende på föräldrarnes mera allmänna oförmögenhet att sjelfve
undervisa barnen, ansett sig böra göra den dagliga läsningen i skolan till
regel, samt eftergiften deri till undantag; och få Utskotten nu, efter ett
närmare öfvervägande af berörde anmärkningar, för att göra sin mening
tydligare, föreslå följande tillägg uti 2:dra punkten af denna §:s sista
morn. :
J’I de församlingar, der skolstyrelserne, i anseende till localförhållanden
eller andra omständigheter, finna en mera utsträckt hemläsning
nödvändig, må detta stadgande ej anses derföre lägga något
hinder i vägen; dock med det förbehåll, att de barn, för hvilka
hemläsning medgifves, icke desto mindre anses skyldiga, att å
de dagar i veckan, sorn dertill bestämmas, infinna sig i skolan vid
samma ansvarspåföljd för uraktlåtenhet deraf, sorn i allmänhet är
bestämd för försummelse af skolgångs-skyldigheten.
Mot i'4 §• har man i synnerhet anmärkt, alt de föreslagna söndags- (§ i4-)
skolorna^ vore en tillökning i presternes göromål,den de ej kunde medhinna,
helst flere af dem ofta hade att förrätta gudstjenst på lvärme- ställen å samma
dag, och ej slutade de dertill hörande göromål förr an på eftermiddagarne,
samt att de i allt fall vanligen hade den öfriga delen afsöndagarne
upptagen af andra Embelsförrättningar; och slutligen att ordet sockne-bibliotek
mätte förändras till skole-bibliolek, uti hvilket vissa bestämda böcker
borde finnas att tillgå.
Jemte det Utskotten anse sig höra, till följd af dessa anmärkningar,
ytterligare fästa uppmärksamheten derpå, att de uti denna §. föreslagne förhör
om söndagarne ej blott äro beräknade att i minnet bibehålla och städse
å nyo uppfriska de under skoltiden mhemtadie kunskaper, utan oek att deni
i möjligaste måtto ytterligare utveckla, få Utskotten tillika förklara, dels att
30 [[Ståts- samt Allm. Besv>- och Ekom-Utskoilens Utlåtande, N-‘0 12'3.
de icke tillstyrkt, att dessa förhör mätte ovilkorligen ega rom hvarje söndag,
ut. n endast eler så ske kan, dels ock alt skyldigheten att samma förhör
förrätta, icke hvilar å Presterskapet ensamt, utan åligger Piesten ock
Skolläraren gemensamt, allt efter som den ene eller andre dertill kan vara
ledig.
Hvad serskildt angår förslaget derom, att ordet sockne-bibliotek mätte
förändras till skol-bibliotek, så torde Utskotten få erinra, att skol-biblioteket,
hvilket väl egentligen bör innehålla endast de för undervisningen nödiga
skolböcker, roå«le utgöra ett oundgängligt inventarium vid hvarje skola, men
att här icke är håga derom, utan om en samling af sådana nyttiga böcker
och skrifter, hvilka både af ungdom och äldre personer kunna begagnas för
att genom läsning utvidga redan vunna kunskaper. Den är således ämnad
■att efter skolgångens slut utgöra ett medel till sjelf-undervisning, så mycket
nödvändigare, som äfven de bästa anlag och den varmaste håg, hvilken annars
möjligen skulle föra långt nog fram på bildningens väg, utan ett sådant
biträde skulle se sina framsteg i förtid stängda. Dessa sockne-biblioteker,
sådane Utskotten tänkt sig dem, utgöra således ett ganska vigtigt-medel
till folk-undervisningens befrämjande, ett nödvändigt supplement till
sjelfva skol-under visn ingen.
C§ >5 ) ^ afseende på Utskottens i 15 §. framställde förslag att, då enskild
person vill inrätta skola, anmälan derom bör göras hos Skol-Styrelsen,
har man yrkat, att detta stadgande måtte utgå, af den orsak, att anläggandet
af dylika enskilda skolor eljest komme att bero på Skol-Styrelsens
godtfinnande, hvarförutan Utskotten blifvit erinrade, att ett stadgande vore
af nöden, hvarigenom bestämdes om och i hvad mon de af enskilde personer
föreskrifne vilkor och bestämmelser för af dem, på egen bekostnad,
inrättade skolor, borde iagttagas och uppfyllas.
Då det är af högsta vigt, att de personer, som inrätta skolor och deruti
sjelfva undervisa, ega den skicklighet, sorn härtill erfordras, jemte det
de böra vara kända för redlighet och oförvitlig vandel, sä torde det band,
sorn Utskotten lågt på sådane personer, nemligen alt de böra anmäla sig
hos Skol-styrelsen och stå under dess uppsigt; icke kunna anses annorlunda,
än såsom både nödvändigt och nyttigt; och Utskotten finna så mycket min-*
dre skäl att vidtaga någon ändring i förslaget, som, ehuru berörde anmälan
bör hos Skol-styrelsen göras, denna likväl ej är berättigad att utan giltiga
skäl förhindra inrättandet af sådane enskilde skolor.
I anledning af öfriga gjorda erinringar yid denna §., få Utskotten de*s~
utom tillstyrka:
Stats- samt Allm. Bssv.- och Ekon.- Tits bottens Utlåtande, N-o 128. 3L
att någon rubbning uti de vilkor, som kunna vara föreskrifne för
serskilda, på enskildes bekostnad stiftade skolor, icke måtte ega
rum, så framt ej dessa vilkor äro af den beskaffenhet, att de motverka
undervisningens ändamålsenliga inrättande.
Mot Utskottens förslag uti 16 §. har blifvit anmärkt, att Utskotten (§
ingått uti alltför mycket reglementariska stadganden, sorn det borde få tillhöra
hvarje församling att sjelf bestämma, äfvensom serskilda erinringar
blifvit framställda emot hvardera af de uti denna §. förekommande 5
Miomenter
Efter
öfvervägande häraf, hafva Utskotten funnit, att de uti samma §.
föreslagna, ordningen inom skolorna rörande, föreskrifter, lämpligen böra öfverlemnas
åt församlingarne sjelfva att bestämma; dervid Utskotten dock
tro det vara af högsta vigt, att en närmare pröfning af dessa föreskrifter,
innan de såsom gällande anses, bör bos vederbörande Slifts-styrelser föregå,
på det dels deribland ej måtte inflyta stadganden, som äro onyttiga eller
skadliga, dels ock, på detatt dessa stadganden måtte vinna den enhet, som
ulan en sådan granskning och öfversigt ej lärer stå att erhålla.
Utskotten tillstyrka sålunda, att 16 §. utgår, och föreslå i stället föl—
* jande stadgande:
att det må till församlingarne sjelfva öfverlemnas ätt bestämma
disciplinen inom skolorna; dock att de förslag derom, som af församlingarne
komma alt upprättas, underställas vederbörande Stiftsstyrelsers
pröfning, innan de antagas såsom gällande.
Hvad serskildt beträffar den erinring, alt Utskotten bordt föreslå sättet
för oduglige skollärares afskedande; så medgifva Utskotten angelägenheten
deraf, att en sådan lärare må kunna utan alltför stora omgångar eller tidsutdrägt
från sin befattning skiljas, och tillstyrka fördenskull,
att då någon skollärare befinnes oskicklig eller oanvändbar lill förrättande
af sin tjenst, eller oek ådagalägger ett sådant uppförande,
att han ej bör dervid längre bibehållas, Skol-styrelsen må ega att,
efter anmälan hos församlingen , en sådan lärare från tjensten skilja.
Utskotten hafva, angående 17 §., inhemtat, hurusom, mot de deruti 17.)
förekommande förslag, blifvit erinradt, att Kyrkoherden ej borde vara sjelfskrifven
ordförande uti Skol-Styrelsen, utan ordförande-platsens tillsättning
deremot bero på fritt val inom församlingarne; att vid denna §. den
föreskrift måtte meddelas, att hvarje skol-ordning eller reglemente, som inom
någon församling antages för undervisningen i folkskolan, skulle underställas
vederbörande Consistoriers pröfning, på det undervisningen måtte
32 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskottens Utlåtande, N.o 128.
vinna mera enhet, och skolordningen ej komma att innefatta overkställbar»
stadganden; derjemte man ansett, att de berättelser, som Utskotten föreslagit
skola årligen till Stilts-styrelserne insändas, endast borde hvart 5:te år
till dem ingifvas.
Dessa erinringar hafva Utskotten i öfvervägande tagit; och hvad först
angår Kyrkoherdens sjelfskrifvenhet till ordförandeplatsen i Skol-Styrelseti ,
så kunna Utskotten så mycket mindre medgifva, att någon ändring i delta
stadgande göres, som både den högre bildning man hos honom kan förutsätta,
och hans egen embetspligt, i förening med ett naturligt alseende på
den lättnad i dess utöfning, hvilken genom en väl besöijd skol-undervisiiing
förberedes, måste göra honom framför hvarje annan håde skicklig och
angelägen, alt med noggrannhet vaka öfver skolan och allt, som kan tjena
till dess framgång.
Utskotten få derföre tillstyrka, att detta stadgande må oförändradt
qvarstå.
Dernäst få Utskotten förklara, att, såvidt de kunnat rätt fatta meningen
af det framställda förslaget, att den Ordning eller det Reglemente, som för
undervisning i folkskolan i någon församling anlages, bör underställas vederbörande
Consistoriers pröfning, detta redan innefattas i det förslag, som
Utskotten afgifvit uti 2 mom. af denna §, men medgifva att, för större
tydlighets vinnande, i slutet derå må tilläggas:
hvartill äfven hörer granskningen af de Reglementen för undervisningen
i folkskolorna, som af vederbörande Skol-Styrelser upprättas,
hvilka Reglementen alltid böra till pröfning och stadfästelse
insändas, innan de iå antagas lill efterlefnad.
Oagladt deremot gjorda anmärkningar, anse Utskotten Kyrkoherdarne
höra hvar för sin församling årligen till Stifls-Styrelsen ingifva Berättelse
om förhållandet med folkundervisnings-anslallerne inom församlingen; men
deremot få Utskotten hemställa, att Consistorierne endast må åläggas att
hvart 5:te år till Kongl. Maj:t insända underdåniga utlåtanden öfver skol
undervisningens
tillstånd inom deras respective Stift.
Sist få Utskotten tillkännagifva, alt ehuru de, såvidt möjligt varit, sökt
upptaga och besvara de mångfaldiga anmärkningar, som mot Betänkandet
blifvit gjorda, och de förslag, som i anledning deraf blifvit afgifna, Utskotten
likväl ej ansett sig böra serskildt besvara alla sådana, som, fastän
med ämnet sammanhängande, likväl ej synts vara af den vigt, att de påkallat
annan vederläggning, än den, som Utskottens uttryckta allmänna
åsigter
'Stats- samt Ålim. Besv.~ och Ekon.-Ulskottens'Utlåtande, N.o 128.
åsigter och motiver redan innefatta, eiler ansetts böra föranleda till någon
vidare förändring uti det afgifna förslaget, än den, sorn Utskotten
verkställt.
Sedan Utskotten sålunda utlåtit sig öfver de anmärkningar, sorn blifvit
emot det förra Betänkandet afgifne, hafva Utskotten ansett sig böra
här nedan, till Rikets Ständers pröfning, i ett sammanhang meddela ej allenast
de förslag i ämnet, som Utskotten hemställt böra oförändrade bibehållas,
utan äfven de förändringar och tillägg, hvilka ansetts böra
«ga rum.
Skulle å en eller annan ort serskilda hinder möta för tillämpningen af
de Stadganden, som i nedanstående Förslag finnas utsatte, må dessa hinder
pröfvas af vederbörande Embelsroyndigheter , som ega att efter desammas
beskaffenhet medgifva de undantag från de gifna föreskrifterne, som äro af
omsländigheternc påkallade.
§ <•
1:0 I hvarje socken bör anställas minst en lärare; dock må tvänne eller
Hera socknar om en lärare sig förena, der folkmängden är så ringa, att en
lärare kan ändamålsenligt bestrida undervisningen, samt|local-förhåliandet
för öfrigt sådant medgifver.
2:0 I hvarje Pastorat bör finnas minst en fast skola, under inseende
af Kyrkoherden och Skol-Styrelsen.
3:o Lärares anskaffande och fasta skolors inrättande bör sättas i verket
inom loppet af fem år, räknade ifrån det författning uti ämnet blifvit kungjord;
kommande det att bero på församlingarne sjelfve att bibehålla de redan
varande skol-lärarne, dock med skyldighet för desse att iagtlaga och
uppfylla stadgandet i afseende å bibringandet af bär nedan bestämda minimi-fordringen
af kunskaper.
4:0 De fasta skolorne böra hållas öppna, till meddelande af undervisning
minst åtta månader af året, hvilken tid indelas i terminer; egande
församlingarne att, efter förekommande omständigheter, ifrågavarande terminer
närmare bestämma.
Bih. till R. St. Pret- t8/fo och 18^1. ^ Sami, 2 Af A. 2"]:de Saft.
5
34;. Stats-- samt Allm. Be,sv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N-:o 1281.
§ 2.
Att uppbygga och underhålla nödige skolhus åligger församlingarne; i
följd hvaraf hvarje Pastorats invånare gemensamt böra besörja anskaffandet
af tjenlige skolrum, såväl för de fasta, sorn för de möjligen behöfliga flyttande
skolorna inom pastoratet; och skola dertill erforderlige medel utgå
efter de grunder, som i serskilda orter följas i fråga om kyrkobyggnad,
så framt ej öfverenskommelse på annat sätt derom träffas; ankommande det
på församlingsboerne sjelfve att, efter sig företeende omständigheter,, bestämma
den, fasta skolans läge.
§ 3.
1:0 Såväl i hufvudstaden sorn i hvarje stifts-stad: bör af Hom-Capitlet
och under dess öfverinseende beredas tillfälle för dem, som vilja egna sig
at folk-lärarekallet, att i ett seminarum, hvars inrättande öfverlemnas till
Kongl. Maj:ts Nådiga omsorg, erhålla undervisning och öfning i de nödvändigaste
till detta kall hörande ämnen.
2:0 Ingen må likväl till elev i dessa seminarier antagas, som icke vid
sökt inträde, då lian af vederbörande skall förhöras, kan skrifva färdigt,
räkna quatuor species och läsa innantill svenskt och latinskt tryck,, samt
utantill Luthers Lilla Catheches med den antagna förklaringen, och derjemte
eger någorlunda försvarlig insigt i biblisk historia, allmän jordbeskrifning,
fäderneslandets historia och kyrkosång.
3:o Stipendier böra till belopp af dels 5o R;dr,, dels 33 R:dr 16 sk. af
I)om-Capitlet utdelas efter behof och ådagalagd skicklighet; dock att, der
behof och skicklighet äro lika, den elev till åtnjutande af stipendium må
eg a företräde, sorn af någon serskild, församling blifvit til! intagning i seminarium
anmäld, med vilkor att, efter genomgången lärocurs, anställas
vid en inom samma församling inrättad eller beslutad folkskola.
4:o Stipendiater, som lärocursen i seminarium fulländat, äro förbundne
att minst för 3:ne år antaga: skollärare-befattning,, då en sådan dem af vederbörande
erbjudes.
5:o Hvar och en, som vill anses behörig att söka lärare-befattning vid folkskola,
skall, antingen han genomgått seminarium elier icke, derstädes aflägga prof
och, enligt betyg af dess föreståndare, ega full färdighet uti rätt- och välskrifning,
jemte innanläsning, samt fullgiltig insigt och ådagalagd förmåga att un~-  dervisa i följande ämnen: cathecbesen och biblisk historia, kyrkosång,,
physisk och politisk geografi; i säker öfversigt, äfvensom fäderneslandets, hi-r
-
'Stats- sdnit Alim. Besv.- och Ekon.-Ulskotléhs Utlåtande, N.o 128.
35
Mloria och hufvuddragen af allmänna historien, räkenkonsten såväl theoreliskt
som practiskl till och med sammansatt regula detri, allmänna begreppen
af Geometri och linear-teckning samt naturläran; äfvensom skicklighet
att undervisa uti enkel gymnastik, hvarförutan han måste innehafva de egenskaper,
som åligga klockare på landet att ega, eller kunskap uti choral-såg,
vaccination och åderlåtning; börande, vid folk-lärares antagande, afseende
i första rummet fästas vid deras gudsfruktan, christliga sinne, fromhet och
ödmjukhet.
G:o Hvarken kyrkoherdärne eller deras adjuncter böra i allmänhet till
ordinarie lärare i folkskolorna användas, hvaremot andra prester, såsom
eomministran, huspredikanter, brukspredikanter, m. fl., der det sig göra låter
och med skolans tillbörliga vård kan förenas, icke äro förbudne att ordinarie
skollärare-befattning, jemte sin förut innehafvande, sig åtaga.
§4-
1:0 De lärare, som, vid utgåendet från seminarium, med vederbörande
föreståndares betyg, visat sig ega full färdighet i de ämnen, som 5 punkten
af 3 §. upptager, böra hvardera årligen med minst 16 tunnor spanmåi,
hvaraf hälften råg och hälften det sädesslag, sorn, jemte råg, inom orten,
i kronolionde-spanmål utgår, aflönas sålunda, att 8 tunnor lemnäs in natura,
och för de öfrige 8 tunnorne alltid penningar, till ett bestämdt belopp
af 53 R:dr 16 sk. B:co.
2:0 Skolläraren skall af församlingen förses med tjenlig bostad och nödigt
bränsle; hvarförutan sommarbete och vinterfoder för en ko bör åt honom
anskaffas; skolande der local eller andra omständigheter sådant förhindra,
2 tunnor spanmåi af förenämnde sädesslag, till hälften af hvartdera,
1 ersättning lemnäs.
3:o Dessutom bör, så vidt sig göra låter, ett lämpligt jordland ställas
till skollärarens disposition, dels till brukning för eget behof af jordfrukter,
och dels för att meddela undervisning uti trädplantering och trädgårdsskötsel.
/po Till lärarnas sålunda bestämda aflöning bör dels ett bidrag af minst
2 och högst 6 sk. B:co af hvarje skattskyldig person i församlingarne utgöras,
dels en afgift erläggas för hvarje barn, sorn begagnar församlingens
folkskola; dock öfverlemnas det till församlingarne sjelfve att närmare bestämma
såväl beloppet af nämnde bidrag, som ock den föreslagna afgiften,
äfvensom huruvida denna afgift skall utgå i längre eller kortare terminer;
kommandes båda dessa äfgifter att uppbäras af de personer, som dertill
36
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 128.
forordnas af Kyi ko-råd eller Gommunal-styrelse, i händelse en sådan framdeles
blifver organiserad» samt att derefter inlevereras till församlingens
skol-cassa, för att till ändamålet, eiler skollärarens aflöning, användas.
5:o Skulle berörde personella bidrag och inträdes-afgifter icke räcka
till skollärarnes aflöning, skall det åligga församlingarne att dertill sammanskjuta
det, som brister, efter de i 2 Art. af JBevillnings-Förordningen bestämda
grunder, så framt ej frivillig öfverenskommelse derom annorlunda
träffas. Derest någon församling styrker sig vara af fattigdom urslåndsatt
att sjelf lill ofvanstående minimibelopp skolläraren aflöna, må understöd af
statsmedel meddelas, allt efter det ådagalagde stöl re eller mindre behofvet;
dock att genom undersökning, som Landshöfding och Biskop ega att verkställa,
alltid bör utrönas, huruvida, den församling, som, lill aflöning för
skollärare, anhåller om understöd af allmänna medel, är deraf i verkligt
behof; börande hvarje församling, som sökt och fått sig beviljadt ett sådant
understöd, innan den får detsamma lyfta, hafva visat, att den gått i författning
0111 ett ändamålsenligt inrättande af sitt skolverk.
§5- _
5:0 Skol-lärare- och klockare-befattningarne Böra sammanslås så snart
möjligen sig göra låter, och senast vid näst inträffande klockare-ledighet,
såvida ej serskilda förhållanden elier omständigheter det förhindra; skolande
dock, innan en sådan åtgärd eger rum, försam lingarne deröfver höras.
2:0 Den person, hvilken kommer att bestrida dessa förenade befattningar,
må i första rummet egna sin tid och sina omsorger åt skol-lärarekallet,
samt således, under handläggningen deraf, låta, genom serskild persons
biträde, uträtta förefallande till klockare-befattningen hörande göromål.
3:o Den sålunda tillkomne tjenstemannen må uppbära både klockare*
och skol-lärare-lönerne oafkortade, så länge båda lönerne tiilsammansräknade
icke uppgått till ett belopp af 4° l:i' spanmål; men, när lönerne
öfverstiga detta belopp, bör det stå försatnlingarne fritt att å skol-lärarelönen
öfverskottet afdraga.
Härvid hemställa Utskotten:
4:o att Rikets Ständer må i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t
vid utfärdande af författning, angående inrättning af folkskolor, täcktes vidtaga
nödige åtgärder, till undantödjande af de hinder» som nu gällande
Kyrko-lag och öfrige Författningar innebära för klockare- och skol-läraretjensters
ändamålsenliga förening.
5:o Vid tillsättande af folkskoie-iärarebefallning, som till en början
Siats- samt Allm. Best).- och Ekoit.-Utåkottens Utlatändt, N.-o 12.8.
37
icke blifver med klockare-tjenst förenad, skall, sedan ledigheten af förstnämnde
befattning blifvit kungjord, och behörigen documenterade sökande
sig dertill anmält , det åligga Kyrkoherden och Kyrko-Rådet eller SkolStyrelsen
att å förslag uppföra af desse sökande 3, sorn företrädesvis utmärkt
sig för gudsfruktan, sedlighet och kunskaper; börande derefter församlingens
röstegande ledamöter, genom val utse den, hvilken de för tjensten
mest passande- finna.
§ 6.
Hvart och ett barn , såväl af man- som qvinnokön, bör skolan begagna
så länge och intill dess det hunnit inhemta nedanstående minimum af kun
a)
Att med lätthet läsa rent och väl Svenska språket innantill, såväl
latinsk som svensk stil;
b) Skrifva;
c) Religions-kunskap och Biblisk Historia;
rf) Qvatuor Species;
c) Försvarlig färdighet i Svenska språkets rättskrifning;
f) Kännedom om det allmännaste af Fäderneslandets Historia och
Geografi;
g) Första grunderne af Naturläran; och
It) Kyrkosång;
Skolande undantag ifrån detta stadgande ej få ega rum, derest icke serdeles
trög fattningsförmåga eller bristande natur-anlag, göra ett sådant undan
tag
nödvändigt.
§ 7-
1:0 För alla de barn, sorn det åligger att folkskolan besöka, äfvensom
för dem, hvilka, efter föräldrars elier målsmäns önskan, blifva i de
föreskrifne laio-ämnena handledde hemma, bör undervisningen vidtaga då
de uppnått en ålder af från och med 7 till och med 9 år; skolande det
öfverlemnas till församlingarna sjelfva, att närmare bestämma skol-åldern,
efter förhållandena i hvarje ort; dock så, att öppet lemnäs hvarje barn
att äfven före 7 års ålder, eller före den lid, som för skolålderns början
fastställes, få af skol-undervisningen sig begagna.
2:0 På tider, som af Skol-Styrelserne närmare bestämmas, böra
examina med barnen i hvarje Skola anställas, dervid äfven de barn, sorn
icke bevista folkskolan, skola sig infinna och förhöras, på det utrönas målte,
huruvida, under hemläsningen, deras undervisning v£r*«, försummad.
38 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottens VHatande, Nto 128.
1:0 Skulle ett pastorat vara at så stor vidd, att åtskillige byar, hem
-
man, torp och lägenheter äro från den fasta skolan så aflägse, att hinder
för skolans begagnande derigenom uppkommer för många af församlingens
barn, böra nödiga ambulatoriska elier flyttande skolor tillika inrättas.
2:0 Dessa skolor böra omfatta vissa bestämda rotar, uti hvar och en
af hvilka undervisning tillsammans minst 3 månader af året skall meddelas;
ankommande det på församlingarne att läse-tiderne inom hvarje undervisnings-rote,
efter omständigheterne, fastställa.
3:o Lärarne i de flyttande skolorna böra, under den tid , som är bestämd.
till skolans hållande inom en af deras rotar, besöka de andra åtminstone
en gång hvar izjtde dag, för att derstädes, vid utsatte förhör-,
kunna utröna, huruvida läsningen äfven under deras frånvaro behörigen fortgått.
4:o Dessa skolor komma, i likhet med hvad om de fasta skolorna
uti 2 punkten af § 1. är föreslaget, att ställas under inseende af Kyrkoherden
och Skol-Styrelsen, hvilka ega vaka deröfver, att undervisningen
ledes i öfverensstämmelse med den för fasta skolan gällande plan.
5:o Der, jemte den fasta skolan, flyttande skolor äro af nöden, skola
dessa, lika med de förra, bekostas gemensamt af hela den socken eller det
pastorat, sorn den fasta skolan tillhörer, ehvad större eller mindre delar
deraf begagna undervisningen i de flyttande skolorna.
§ 9-
I de städer, der ändamålsenliga folkbildnings-anstalter saknas, skola
sådana fasta skolor, som Utskotten här ofvan föreslagit, inrättas; kommande
för dessa skolor och lärarne dervid enahanda föreskrifter att gälla, som
i afseende å folkskolorna på landet blifvit meddelade.
§ 'o
Ehuru
utanläsning af Catechesen i skolorna bör ega rum under lärarnes
ledning, åligger det likväl vederbörande presterskap att meddela barnen
undervisning i religionen, serdeles såvidt den afser dess tillämpning på
bjerta och lefverne, samt att för sådant ändamål infinna sig i de fasta
skolorna minst en gång i hvarje vecka, och i de flyttande, så ofta tjensteåligganden
och öfriga förhållanden uet medgifva.
För undervisningen i skolorna bör vexelundervisnings-melhoden, med
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Ullätande^ N.o 128. 39
iakttagande af de modificationer, hvartill läro-ämnenas beskaffenhet kan föranleda,
desto heldre antagas, som tillfället derigenom beredes för meddelandet
af undervisning åt så många barn, skolorne kunna inrymma.
§ 12.
1:0 För att vacka håg till läsning och täflan skolbarnen emellan, böra
belöningar, dertill församlingarne, utan serdeles svårighet torde kunna bereda
tillgång, utdelas åt de barn, som genom flit, skicklighet och ett godt
uppförande utmärka sig,
2:0 De barn, hvilkas föräldrar, eller målsmän icke ega tillgång att
bekosta deras kläder, underhåll vid skolan och nattläger, skola genom församlingens
Fattigvård understöd jas, äfvensom sådane barn må, sedan de
inhämtat färdighet uti innanläsning , ega frihet att blott en eller tvänne
gånger i hvarje vecka skolan bevista, likväl endast under det förbehåll, att
deras föräldrar eller målsmän gjort sig kända för sedlighet, skicklighet att
uppfostra barnen, och nitisk vård om deras undervisning. Den här medgifna
inskränkning i skyldigheten för föräldrar och målsmän att hålla barnen
till daglig skolgång må äfven ega rum i afseende på de barn, hvilka
antingen genom för långt afstånd eller genom en oblid årstid hindras att
skolan alla dagar besöka; börande hvar och en husbonde vara ansvarig, att
dess tjenstehjons och Stat-torpares harn icke blifva i saknad af det underhåll,
sorn utgör vilkoret för möjligheten alt af skol-öfningarne sig begagna.
3:o I de församlingar, der Skol-Styrelserne,, i anseende till local
förhållanden
eller andra omständigheter, finna en mera utsträckt hemlåsning
nödvändig, må ofvannämnde stadgande ej anses derföre lägga något hinder
i vägen; dock med det förbehåll, att de barn, för hvilka hemläsning medgifves,
icke desto mindre anses skyldige att å de dagar i veckan, sorn deltill
bestämmas, infinna sig i skolan vid samma ansvars-påföljd för uraktlåtenhet
deraf, sorn i allmänhet är bestämd för försummelse af skolgångs—
skyldigheten.
/po I den händelse att föräldrar eller målsmän skulle tredskas att
efterkomma de föreskrifter, som i afseende på barnens skolgångsskyldighet
blifvit meddelade, skola de undergå varningar först af presterskapet och,
der sådant ej hjelper, af Kyrk o-Råd eller Gommunal-Styrelse, så framt em
sådan framdeles varder inrättad.
5:o Om dessa varningar blifva frugtlösa, skola barnen från föräldrar»—
nei skiljas och till yårdaades åt enskilda personer öfverlemnas samt déras^
40 Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-UlskoUcns Utlåtande, N:o 128.
underhäll, jemte skolpenningarne, hos föräldrarne eller målsmännen i laga
ordning utmätas.
6:0 Å alla de inom hvarje församling befintlige barn, sorn i skolåldern
inlrädt, bör upprättas en Skol-längd, hvilken vid början af hvarje
termin skall från predikstolen uppläsas.
7:0 Alla i skol-åldern varande barn, endast de undantagne, hvilka af
föräldrar eller målsmän blifvit anmälde att undervisas hemma, böra dagligen
1 skolan sig inställa. Dessa senare äro val befriade Irån skolgång, men måste
vid de allmänna skolförhören sig inställa, för att undergå pröfning,,
huruvida den undervisning, som de erhålla hemma, i noggrannhet och omfattning
någorlunda motsvarar den, sorn i skolan meddelas; börande, on
etl annat förhållande utrönes, ordentlig skolgång under följande läs-termin
dein åligga.
8:0 Barnen böra bevista skolan den lid på dagen, som Skol-Styrelsen
kan för undervisningens meddelande bestämma, så framt icke barnens föräldrar
eller målsmän gifva tillkänna förfall, hvilket, i sådan händelse, af
skol-läraren antecknas på en lista, som bör upprättas öfver de frånvarande
och vid hvarje veckas slut till församlingens Kyrkoherde inlemnas.
§ *3.
Om Söndagarne bör, der så sie kan, undervisning meddelas af vederbörande
presterskap och lärare, dcke allenast uti religionen, utan också uti
öfriga för skolorna föreskrifne läroämnen, vid hvilka tillfällen förhör i dessa
ämnen med ungdomen anställes. Till den i skolan begynda undervisningens
fortsättning och ytterligare befrämjande, genom läsning af tjenliga böcker,
bör socken-bibliothekers inrättande uppmuntras.
§ i4.
1:0 Då någon person önskar inrätta skola, och deri sjelf lemna undervisning,
bör anmälan derom göras hos församlingens Skol-Styrelse, sota
icke eger förvägra Skolans inrättande, så framt den sökande är välfräjdad,
och eger den skicklighet, som för undervisnings meddelande erfordras; börande
en sådan skola, hvad undervisningen och ordning angår, stå under Skolstyrelsens
inseende.
2:0 Skolor, sorn på enskildes bekostnad redan äro inrättade eller framdeles
kunna inrättas, stå äfven under Skol-styrelsens uppsigt, dock må ej någon
rubbning
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skottens Utlåtande, iV.-o 7 28. 41
rubbning i de vilkor, som vid deras stiftelse kunna 'vara föreskrifne, ega
rum, så framt ej dessa äro af sådan natur och beskaffenhet, att de motverka
eller förhindra undervisningens ändamålsenliga ordnande.
§ »5.
1:0 Församlingarne må sjelfve ega att bestämma disciplinen inom skolorna
och att upprätta förslag lill stadgar derom; dock skall alltid ett sådant
förslag underställas vederbörande Stifts-styrelsers pröfning och godkännande,
innan det må såsom gällande anses.
2:0 Skulle någon skollärare befinnas oskicklig till förrättande af sin
tjenst, eller ådagalägga ett sådant uppförande, att han ej bör såsom lärare
längre bibehållas, må Skol-styreisen ega alt, efter anmälan hos församlingen,
en sådan från tjensten skilja.
§ <6.
I hvarje socken eller större skoldistrict skall finnas en Skol-Styrelse, bestående
af Kyrkoherden, såsom ordförande och ansvarig för det protocoll, som vid
Styrelsens sammanträden föres, samt af ledamöter, hvilka af församlingen
väljas; börande denna Skol-Styrelse icke allenast vaka deröfver alt undervisningen
inom socknen samvetsgrannt besörjes, utan också hafva inseendet
öfver alla de angelägenheter, som med skolan stå i beröring.
2:0 Åt Biskopen och Dom-Gapitlet inom hvarje Stift uppdrages att,
i förening med den dem i allmänhet anförtrodda vården om undervisningsverken,
sorgfälligt tillse verkställigheten af anstalterna för folk-undervisningen,
samt vaka öfver deras ledning och utveckling till den vigtiga bestämmelse,
som dermed åsyftas; dem tillkommer äfven att granska de reglementen
för undervisningen i folkskolorna, sorn af vederbörande Skol-Styrel—
ser upprättas, och hvilka reglementen alltid böra till pröfning och stadfästelse
insändas, innan de i församlingarna få antagas till efterlefnad.
3:o Kyrkoherdarne böra, hvar för sin församling, årligen till SliftsStyrelsen
ingifva berättelse om förhållandet med folk-undervisnings-anstalterne
derstädes; äfvensom det åligger Consistorium att hvart femte är tilli
Kongl. Majit insända underdånigt utlåtande öfver, skolundervisningens tilhstånd
inom sine respective Stift.
Bih. tili. R. . St. Prott.f84,0 och 184/: 4^ Sami. 2. Af.dl. arj.-dk. HSffi.
42 Siats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o 12g.
Utskotten hemställa härefter, att Rikets Ständer ville bevilja följande
anslag, att till och med året efter nästa Riksdag från Riksgälds-Contoiret
årligen utgå och till Kongl. Maj:t öfverlemnas, för att i enlighet rned de
i Utskottens förestående utlåtande bestämda grunder användas, nemligen:
a') till inrättning af Seminarier, Sex Tusen Fem Hundra R:dr, deraf
5oo R:dr för hvartdera seminarium.
b) Till stipendier för lärare-elever vid dessa seminarier Nio Tusen
JR:dr, hvilken summa bör, i mon af hehofvet, fördelas Stiften emellan.
c) Till det i 4 §. 5 mom. omförmälda ändamål, Femtio Tusen
Riksdaler.
Stockholm den 7 Januari 1841 -
TiRYCKX HOS -T. A. WALLDSH,.
18 41,.
Bil. till Stats- samt Allm.- Besv.- ochEkon.-Utsh\ris Utlåtande, IV:o 128. 1
Emot Utlåtandet hafva blifvit anmälde följande reservationer:
Af Herr Grefve Platen: ”Mot Utskottens förslag af minimi-belopp
af kunskaper, hvilka böra inhemtas, innan barnet får lemna Skolan, får
jag reservera mig på den grund, att, då jag ansåg Utskottens förslag i Betänkandet,
N:o 5, alldeles för högt i den ovilkorliga fordring, som der uttalades,
anser jag det närvarande alldeles för lågt genom det modererande
tillägg, som blifvit gjordt först vid slutet af förteckningen på de kunskaper,
som borde inhemtas, och hvilket sålunda måste antagas såsom tillämpligt
å alla de förut uppräknade ämnena. Då jag beklagligtvis måste erkänna
mig, i anseende till locala omständigheter, m. tn., inse svårigheten, om icke
omöjligheten, af att såsom i Preussen bestämma, skoltiden till vissa år, dem
nemligen, som ligga mellan den tidpunkt, då barnet med alfvar börjar
kunna fatta, och då det kan beredas till sin första Nattvardsgång, hade
jag, under full önskan, att lika tillfälle till kunskapers inhemtande hädanefter,
såsom hittills, genom Trivial- och de andra larda Skoiorne, måtte
vara hvarje Svensk medborgares barn i lika moa beredt, likväl trott, att
man, såsom i Norrige, bordt inskränka måttet af de, för upphörande af
barnets fortsatta besökande af Folkskolans oundvikligen nödige kunskapsämnen,
och jag hade, med anledning häraf, önskat, att Utskotten till Rikets
Ständers bifall framställt följande förslag:
’’Att hvart och ett barn, så väl af man-som qvinno-kön, inom skolålder,
bör Skolan begagna så länge och intilldess nedanstående minimum
”hunnit inhemtas;”
”a) Att med lätthet läsa rent och väl Svenska språket innantill, så
’’val Latinsk, som Svensk stil;”
"F) Religions-kunskap och Biblisk historia;’’
”c) Skrifva;’’
”Jj) Räkna;”
’’e) Kyrkosång;’’
”samt, så vida icke mer än vanligt trög fatlningsgåfva lägger allt förstora
”hinder deremot:”
”/) Försvarlig färdighet i Svenska språkets rättskrifning;”
"g') Kännedom om det allmännaste af Fäderneslandets historia oell
^geografi;” och
”/i) Första grunderna af Natur-läran.”
Bih. till 11. St. Prof. 1840 och 1811. 4 Sami. 2 A/d. 28 Häftet. 1
3 Bil. till Stats- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utsklns Utlåtande, JV-.o 1 28.
Att svårigheter kunna möta vid iahemtandet af äfven detta, såsom
nödigt för hvar och en ansedda minimum, finner en och hvar, som ti 11-  bragt någon tid på landet, men detta förhållande torde dock kunna få anses
af Utskotten tillräckligen förutsedt, genom deras i början af förslaget
framställde undan tags-bes tamm elser.’’
Häri instämde Herr von Rosen, G
Af Herr Anckarsvärd, August'. ”Mot Utskottens beslut i r punkten
reserverar jag mig uti hvad, som föreskrifves, alt Bruksegare eller andra
egendomsinnehafvare, sorn redan inrättat och underhålla egna fasta
Skolor, det oagtadt,, skola bidraga till uppbyggandet och underhållet af
Socken-Skola; jag anser ett sådant stadgande obilligt till sin grund, då
derigenom en ökad tunga pålägges den medborgare, som sjelfmanl insett
nyttan och nödvändigheten af folkundervisningens befrämjande, och förderfligt
till sina veikningar, då lätteligen kunde hända, att de retlan inrättade
enskilda Skoiorne derigenom blefve till antalet förminskade, då deremot
Skolornas ökande till antalet inom de fleste sockwarne i Riket säkerligen
vore det önskvärd: te mål att uppnå, med billigt afseende (åstadt
på socknarnes vidsträckthet af ofta många mil; men för att förekomma allt
missbruk i detäa fall, hade jag önskat den föreskriftenatt, der redan fast
Skola finnes inrättad för 3o barn och deröfver, borde egaren eller cantonen,
som dertill bidragit, vara fri från kostnader till andra Skolors byggande
och underhåll inom socknen.”
Häruti instämde Herr T ersmeden,. C. R. y samt Herr Conlracts-Prosten
Öhrnberg.
Af Contracts-Prosten Herr August Björkman: ”Under åberopande af
min vid Betänkandet, N:o 5, bifogade reservation, och lill följd af de vid
nämnde Betänkande inom Riks-Slånden gjorda anmärkningar, får jag vid
nu förnyade förslag till allmänna stadgande!) för folkundervisningen vördsamt
underställa Rikets Ständer mina från llögluflige Utskottens gemensamma
beslut afvikande åsigter.
1:0 Oiden: minst en fast Skola bör finnas i hvarje Pastorat. (
anser jag böra förändras till: uti hvarje Pastorat skall finnas en mot Pastoratets
loenia behof och nedan stadgade ändamål svarande, af Stiftets
Dom-Capitel fastställd, Skol-inrättning, Skälen härtill äro anförda uti min
vid Betänkandet, N:o 5, bifogade reservation.
2:0 Stadgandet uti Betänkandet, JV:o 5, §. 2, alt de communer, som
äro i behof af understöd till uppförande af Skolbyggnader, skulle i lane
-
Bil. till Stats- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utsl:hs Utlåtande, JS:o i 28. 3
väg af allmänna medel undsättas, synes mig icke hafva bordt borttagas,
utan förändras derhän, alt de Församlingar, som ålagit sig att tillbörligen
värdigt af egne anslag aflöna en Skol-Lärare, men sakna medel att
anskaffa nödiga Skolbyggnader med dithörande tomt eller jordland , må af
Stats-anslaget för detta ändamål, och på sätt §, t\ föreskrifver, hugnas med
en undsättning, som emotsvarar, hvad and ra Församlingar, hvilka redan
hafva Skolbyggnader uppförda, kunna komma att af allmänna medelåtnju»
ta till Skol-Lärarens aflöning.
3:o Den uti §. 3 Stipendiaterna ålagda förbindelsen,- alf, efter fulländad
läro-cours, minst 3:ue år antaga erbjuden Skol-Lärare-befattning , synes
nog hård, så vida detta stadgande innebär, alt Skol-Läraren under dessaförsta
3:ne år icke skall få utbyta en sämre lärareplats emot någon förmånligare
å annan ort. Jag skulle tro , att hela detta moment kunde saklöst
utgå.
/j:o Vid slutet af samma §. 3 och sista momentet, önskade jag följande
tillagg: Dock må alla, åtminstone större communer, sorn lagligen
åtagit sig att värdigt och fortfarande, serskildt för Skolan, aflöna en
Prestman, efter Dom-Capitlets godkännande af löne-vilhoren och Skolreglementet,
ega rättighet att en sådan till ordinarie Skol-Lärare i stadgad
ordning antaga. Jag anser nemligen, å ena sidan , att man snart nog
skall allt mera allmänt komma till den sanningen, att Folk-Lärare-kallet
ej kan tillfredsställa ndeuppfyllas med mindre bildningsgrad, änden, yngre
prest män böra innehafva, och alt således endast, så vida män med denna'
förutsätta högre intellectuella, religiösa och moraliska bildning ombesörja
den i Skolan börjande mennisko-föi ädlingen, den sanna, af folk-undervisningen
förväntade, välsignelsen kan vinnas; och jag anser, å andra sidan,
att, om anständig utkomst af communen eller Staten anslås åt Folk-Läraren,
så kan den till Religions-Lärare-kallet nyss invigda preslmannen gerna
börja sin tjenstgöring i Skolan, och under denna vigtiga embets-ulöfning
med ännu unga och friska krafter så väl sjelf fortskrida i vetenskaplig bildning,
sorn tillika lemna Församlingens äldre Religions-Lärare nödigt b i Ira--  de, oell derunder af dem i utbyte inlära deras längre och högre erfarenhet
i herdekallet. Oell 0111 dessa åsigler äro grundade, så böra communerne,
under sagde vilkor, icke förnekas rättigheten att hos Dom-Capillen
vederbörligen begära och erhålla prestman till ordinarie Skol-Lärare; en rättighet,
som hittills ansetts tvetydig, och endast kunnat för hvarje serskildt fall
afgöi as på högsta ort; men som hädanefter sannolikt skulle redan i första hand för
-
4 Bil. till Stats- samt Allm. Besa.- och Ehon.-Utsl:ns Utlåtande, N:o 128.
klaras obehörig, så vida den ej uli nu föreslående allmänna stadganden
för folkundervisningen uttryckligen inrymdes.
5:o Skol-Lärare- och Klockare-befatlningarnes sammanslående synes
mig i allmänhet hvarken böra tillstyrkas eller förbjudas. Stadgandet derom
uti §. 5 borde följaktligen lyda sålunda : Skol-Lärare- och KlocJcarebefattningarne
må kunna sammanslås, der communerne sjelf ve så önska,
och Dom-Capitlet finnér, att bar na-under visn i agen genom en sådan förening
icke kan komma att lida, eller inga serskilda förhållanden och omständigheter
föreningen hindra. Att i större församlingar sammanslå Skolmästare-sysslan
med Klockare-befattningen och den dermed oftast redan
förenade Organist-sysslan, anser jag i allmänhet högst skadligt för den vigtiga
barna-undervisningen. Skälen har jag till en del framställt i min reservation
vid Betänkandet, N:o 5. Nemligen Klockarens olikartade och
mångfaldiga bestyr såsom socknens och kyrkans, snart sagdt, syssloman,
och Presterskapets lagliga och behöfliga biträde vid ofta nog dagligen förefallande
embets-förrättningar göra honom vid större församlingar otjenlig
för Skol-Lärare-kallet, som der serskildt fordrar sin man. För att afhjelpa
denna otjenlighet, hafva väl HögloQ. Utskotten föreslagit antagandet
af en Under-klockare; men huruvida saken dermed kan och bör bjeipas,
må öfverlemnas lill hvarje församlings lagliga afgörande och Dom-Capitlels
pröfning och stadfästelse. Antages milt ofvannäronde förslag, så torde också
frågan om storleken af lönen för den förenade Klockare- och Skolmästare-befattningen,
samt den tillstyrkta underdåniga skrifvelsen förfalla, och
hela §, böra omredigeras. Löne-regleringen komme nemligen då äfven att
tillhöra communen och Dom-Capitlet.
6:0 Utan att vilja dagtinga med den hittills ofta med rätta öfverklagade
försumligheten hos en del föräldrar vid deras barns undervisning,
och utan att neka vigten af de många skäl, som tala för antagandet af det
i §. 7 föreskrifna minimum af kunskaper för hvarje allmogens barn, måste
jag dock öppet förklara, att jag anser detta minimum, då dervid inga andra
undantag göras, än för barn med bristande själsförmögenheter, vara
nog stort. Alla de fattiga barn, som böra hållas i Skolan på fattig-cassans
bekostnad, kunna och böra möjligen uppdrifvas lill detta minimum; men
huru alla de många arma dagsverkare, m. fl., som, utan att ega någon rättighet
att räkna på understöd af fattig-cassan, dock hvarken kunna eller
hinna sjelfve undervisa sina barn, eller magta en längre lid hålla dem en
eller
Bil. till Stats- samt Allm. Best'.- och Ekon.-Utskzns Utlåtande, N‘.o i 28. 9
eller två gånger i veckan vid en aflägsen Skola, möjligen kunna tänkas genom
varningar oell utmätningar förmås att förskaffa dessa barn kunskap
äfven riti skrifva, uti räkna, uti rättskrifning, uti det allmännaste af Fäderneslandets
historia och geografi och uti kyrkosång, är för mig omöjligt att
inse. För sådana barns undervisning tror jag, att nu gällande Kyrko-Lags
föreskrifter åro nära nog tillräckliga, nemligen att föräldrarne skola åläggas,
att låta sina barn i deras Chri'ten dom s-stycken väl och flit elisen undervisasamt
Skol-Läraren tillhållas med flit att drijva barnaläran och
tinder’isa barnen att läsa i bok. Möjligen kunde det stränga uti nu föreslagiia
lagstadgande afhjelpasgenom det tillägg, att Skol-stvrelsen egde rätt att
dispensera från vidare skolgång ifrågavarande mindre lyckligt lottade barn,
sedan de lärl läsa väl innantill och försvarligt känna sina Christendomsstycken.
Att de fattigare bland allmogens barn, endast så underviste,
ej skola såsom samhällsmedlemmar kunna inse sin bestämmelse och uppfylla
sina pligter, torde väl svårligen med allvar böra påslås.’’
I denna reservation, så vidt den angick 3 §:s sista moment uti förslaget,
instämde Herr Friherre Sprengtporten, Hr Anckar swärd , A.,
Herr Doctor Agrell samt Herr C A. Ponsette.
O
Af Professoren Herr Doctor Thomander som vidhöll sin i detta
ämne förut afgifna reservation i de delar, hvari densamma, efter nu af
Utskotten vidtagna förändringar, fortfarande vore från deras beslut skilj—
agl'g
Af
Herr Pousette: ’’Jemte åberopande af min vid Betänkandet,
N:o 5, afgifna reservation , får jag endast tillägga och föreslå, att, då någon, som
beslutat egna sig till Folkskole-Lärare, densamma åligger all hos Stiftets
Dom-Capitel förete vederbörliga betyg om god fräjd och erforliga kunskaper,
samt att Dom-Capitlel derefter eger bestämma och förordna, vid
hvilken i orten redan varande välkända Folk-kola den practiska undervisningen
bör inhemtas, hvarifrån godkändt betyg må sedan vata gällande
vid tjensteansöknirigar; dock böra Lärare, som få förtroendet sådane betyg
utgifva, ibågkommas med något bestämdt skäligt arfvode. Jag anser, att
på detta sätt ändamålet vinnes lättare än genom de föreslagna kostsammare
Seminarierne.”
Af Riksdags-fullmägtigen Mäns Mänsson från Calmar Län: ’’Emot
Stadgandet i 2 § att med Skolbyggnad skall förfaras, såsom i fråga om
Kyrkobyggnad föreskrifvet är, derest icke annorlunda inom communen
Bih. Mll
TO Bil. tili Stats- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utsl:ns Utlåtande, IV:o j 28.
ian öfverenskomma?, nödgas jag reservera mig. Skyldigheten att deltaga
i Kyrkobyggnad är bestämd på en tid, då man ansåg alla CQUimonala utgifter
böra bestridas af skattebonden. Orättvisan af en slik beskatlningsgrutul
är uppenbar, oell lior således icke vidare ifrågasättas.
26 Gap. 1 §. Byggning»-Balken stadgar visst, att alle, som i Socknen
bo, skola Kyrka bygga och uppehålla, men stadgar ock, att byggtiadsvirket,
körslor och annan kostnad utgöres efter hemmantalet och dagsverken
efter matlaget.
Vid en så beskaffad byggnad, sorn skolhus, kommer på de fleste
ställen i fäderneslandet icke någre dagsverken i fråga. Sedan byggnadsvirke!
är framskaffad t, lemnäs arbetet vanligtvis till en entreprenör, i följd
hvaraf det endast kommer att träffa den allaredan för hardt beskattade
jorden, enär Bruksidkare, Fabrikanter och Handtverkare på landet b lefvo.,
helt och hållet befriade från ett så rattvist bidrag. På dessa skäl föreslår
jag, som anser, att skyldigheten att upprätthålla Skol-inrättniugen, bör slå
i förhållande till rättigheten att begagna densamma, att, derest, rörande
sättet för deltagandet i Skolhusbyggnaden, öfverenskommelse inom Communen
ej kan träffas, skyldigheten att i slik" byggnad deltaga då skall
åligga hvar och en inom communen efter 2 Art. Bevillnings-Förordniugen,
och i moa af hans utgörande onera till Kongl. Maj:t och K ronau C’
STOCKHOLM, Kon^L Or deus-B o ktryckeriet, 1841»
Stats-j Banco- och Lag-Utskottens Memorial, N.o 129. 1
JNT:o 12 9.
Ank. till Exp, Utsk, den 11 Jan. 1841, kl. 11 f. m.
Memorial till svar å de inom 3:ne Riks Stånd framställde anmärkningar
vid Stats-, Banco-och Lag-Utskottens under N:o
5o ajlåtne Betänkande, angående upphörandet af Bankens
och Riksgälds-Contorets forum privilegiatum,
Enligt till Utskotten ankomne Protocolls-Utdrag, liar Hedervärda
Bonde-Ståndet bifallit, men öfrige 3:ne Riks-Stånden återremitterat, omlörmälde
Betänkande, innefattande tillstyrkan, att Rikets Höglofl. Ständer
måtte besluta, det ’’alla de stadganden, enligt hvilka Banken och Riksgälds-Contoret
hafva deras första Domstol uti Svea llof-Rält, antingen de
kura eller svara, skola upphäfyas, och följaktligen alla mål, deruti Lem alde
Verk blifva parter, hädanefter upptagas och pröfvas vid de Domstolar,
dit målen efter allmän Lag höra.”
Till stöd för återremissen, är af någre ledamöter anfördt: att, enär,
uti det nya Lag-förslaget, frågan om Domstols-Inrättningen och upphörandet
af alla såkallade fora privilegiata förekomme, nu vore för tidigt antaga,
hvad Betänkandet åsyftade; att den af Utskotten föreslagne reform vore
onödig, emedan i de mål, som orsakade de fleste lagsökningar, eller angående
Disconl-rörelsen, rättigheten till forum privilegiatum icke begagnades,
och skadlig, såsom vållande icke allenast omvägar och besvär för Banken,
ulan äfven, serdeles i och för de många små fastighets-lånens bevakande
och utsökning, oberäkneliga kostnader; att Rikets Ständers Bank icke kunde
jemföras med en enskild person eller Corporation, emedan Bankens
förlust drabbade hela samhället; att sådane prerogativ, hvarigenom
Bankens fördel och säkerhet företrädesvis befrämjades, destolieldre
borde densamma förunnas, som hvarje enskild blefve af dem i sin
nion delaktig, och det vore så mycket viktigare, alt icke ifrågavarande,
redan medgifne., förmon Banken beloges, som den nuBih.
till R. S. Fröt. 1840 och x84 *• 4 Sami. 2 Afd 29 Haft,
2 Stats-, Banco- och Lag-Utskottens Memorial, JV:o isg.
mera efter realisationen icke undandroge sig att fullgöra sina förbindelser;
samt att, på desse nu anförde skäl, Rikets Ständers Bank och Riksgälds-Contor
borde vid deras privilegierade forum fortfarande, såsom hittills,
bibehållas.
Fleste ledamöterne inom de 3:ne Riks-Slånden hafva dock, under
åberopande af Herr HallingSj Utskottets Betänkande bifogade, reservation.,
yttrat den åsigt, att, då icke blott Bankens och Riksgälds-Contorets fördel,
utan äfven den svarande partens billiga anspråk borde afses, nämnde
Verks egna käromål, likasom brottmål, de der röra Banken och RiksgäldsContoret,
utan att likväl innefatta åtal emot någon af dessa Verks tjenstemän
eller betjente, borde behandlas och afgöras vid de Domstolar, till
hvilka sådane efter Lag hörde, samt hvad om pröfning af Rikets Ständers
Banks och Riksgälds-Contors fordrings-anspråk i concurs-mål serskildt
funnes föreskrifvet till all vidare kraft och verkan upphöra; men att, som
det vore vådligt att rubba Författningar rörande penningeväsendet, serdeles
i ett land, der credit-förhållandet längre tid varit stördt och först nyligen
blifvit ordnadt och derest Utskottens tillstyrkan bifölles., samt §• 2 i
Lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars i83o i enlighet dermed förändrades,
den för behandling af de i samma §. omförmäldte mål erforderliga
skyndsamhet icke vidare kunde påräknas, utan deremot omgångar, ledande
till ett med sakens natur oförenligt uppskof, skulle inträffa, ett undantag
från vanlig rättegångs-ordning måste för Banken, såsom svarande., tillåtas,
i följd af Rikets Ständers åliggande att företrädesvis vårda de angelägenheter,
som röra Banken och att bibehålla förtroendet till den samma,
hvarpå hela landets välfärd ytterst berodde; hvilket vore desto billigare,
som dylika undantag ännu egde rum för Höglofl. Ridderskapet och
Adeln i concurs- och arfs-tvister, för Svenska Academien, jemte flera serskilda
Allmänna Verk; med anledning hvaraf är vordet yrkadt, att Rikets
Ständers Bank och Riksgälds-Contor, hädanefter såsom hittills, måtte hafva
deras forum i Kongl. Svea-Hofrätt, då annan till Banken eller Riksgälds-Contoret
kärar, och följaktligen när någon söker belöning för upptäckt
af sedlars efterapning, förfalskning eller utprångling, frågan derom
äfven må i samma IIof-Rätt upplagas.
Då obestridligt är, att flankens och Riksgälds-Contorets privilegium
att med egne käromål draga deras vederparter inför Kongl. Svea IlofRätt
icke står tillsammans med den hvarje medborgare, genom Rikets Grundlagar,
försäkrade rätt att blifva dömd af den Domstol, hvarunder han
Stats-j Banco- och Lag-Utskottens Memorial, N:o isg. <&
enligt allmänna Lagen, hörer, samt upphäfvandet af nämnde privilegium!
öfverensstämmer med flere af Rikets Ständer vid innevarande Riksdag
fattade heslut, till beredande af enhet i Rättegångs-ordningen, hafva Utskotten,
enligt hvilkas öfvertygelse en för det allmänna gagnelig inskränkning
uti Bankens och Riksgälds-Contorels ifrågavarande privilegium kan
utan någon egentlig skada eller olägenhet för bemälde Verk ega rum, vis
serligen
icke ansett den mening böra af Utskotten biträdas, alt meranämnde
privilegium må i hela dess utsträckning än vidare fortfara; men som,
på sätt vid återremissen blifvit anmärkt, en sådan förändring, att Bauken
och Riksgälds-Conloret skulle fråntagas deras forum i Svea Hof-Rätt,
äfven då de äro svarande parter, lomme att föranleda ändring i Lagen
för Rikets Ständers Bank, och denna till stöd för realisationen stiftade lag
bör hållas i orubbad helgd, samt hufvudsakligaste fördelarne af hvad Utskotten
med deras i Betänkandet N:o 5o afgifne förslag åsyftat vinnas,
derest oftanämnde Verk hädanefter komma att vid vanlige Domstolar utföra
sina käromål och nu gällande stadganden, i afseende på pröfning af
Bankens bevakningar i concurser med deremot gjorde anmärkningar, upphäfvas;
få Utskotten tillstyrka Rikets Höglofl, Ständer för deras del besluta
:
att Rikets Ständers Bank och RiksgäIds-Conior må, hädanefter
som hittills, hafna sitt forum i Kongl. Svea Hof-Rätt,
då annan till Banken eller Riksgälds-Contore t kärarj och
att följaktligen„ när någon söker belöning för upptäckt af
sedlars efterapning., förfalskning eller utprångling, frågan
derom äfven i samma Hof-Rätt skall upptagas; men att
deremot Bankens och Riksgälds-Cantorets egne käromål, likasom
brottmål, de der röra Banken eller Riksgälds-Contoret,
utan att likväl innefatta åtal emot någon af dessa Verks
tjenstemän eller betjente, i och för t jens te-u töfn ing, skola
behandlas och afgöras vid de Domstolar, till hvilka sådana
mål efter lag höra;
äfvensom alt, till förekommande af missförstånd, tillika måtte stadgas:
ett hvad om pröfning af Rikets Ständers Banks och Riksgälds-Contors
fordrings-anspråk i concurs-mäl serskildt finnes
föreskrifvet hommer c,It till ali vidare kraft och verkan
upphöra.
Stockholm den g Januari iS41»
4
Stats-, Banco- och Lag-Utsköttens Memorial, JY:o fsg.
Reservationer.
Af Herr Helsingius: ’’Emot Utskottens nu fattade beslut får jag mig
reservera, på (le skäl, hvilka uti min, Utskottens Betänkande N:o 5o bifo-*
gade, reservation, äro anförde, och hvilka, enligt min öfvertygelse, äfven
efter den modification, Utskotlens tillstyrkan erhållit, lill en del qvarstå.
Af Herr Hegardt: 'Tå de skäl, Utskottens Betänkande N:o 5o upptager,
har jag Utskottens nu fattade beslut icke biträdt, utan får emot samma
beslut mig reservera.”
STOCKHOLM, Eiméns och Granbergs TRtciERi, i84r.
Stats- och Banco-JJtskcttans XJt'', åt inde, N:ö i3o. i
N:o i3o.
Ank. till Exp. Utsk, den 27 Dec. kl. 2 e. ra.
Utlåtande, i anledning af motioner, angående ar/vodet för Rikets
Ständers Fullmäktige i Banken och Riksgälds-Co./Janet
lili en frän Prestc-Slåndet lill Slals- och Banco-TJtskotlens gemensamma
behandling remitterad motion, har Herr Prosten Ahaqvist, med afseende
derpå, att de honorarier, som för närvarande, till belopp af 666 R:dr
3a sk. Banco, utgå till hvardera af Rikets Ständers Fullmägtige i Banken
och Riksgälds-Contoret, icke böra kunna betraktas såsom aflöning, enär
summan i sådant fall blefve tillräcklig endast för dem, som äro bosatte
i Stockholm, utan alt snarare Fullmägtiges befattningar vore att anse såsom
förtroende-uppdrag, och ersättning således endast borde komma i fråga
för dem, som nödgas lemna sitt hem i landsorten och uppehålla sig i
hufvudsladen, hemställt: alt för hvarje Rikets Ständers Fullmägtig, som
icke vore bosatt i Slockholm, måtte, utom ersättning för skjuts och tractamente
under resedagarne, vid Fullinägtigs hemresa, sedan befattningen
upphört, i likhet med hvad Rikets Ständers Revisorer beslås, anslås en
underhålls-kostnad af iooo R:dr årligen, b varemot för dem, som äro boende
i hufvudsladen, ingen sådan ersättning borde komma i fråga, samt
att om honorarier derjemte, mindre såsom aflöning, än ett uttryck af Rikets
Ständers erkänsla, borde komma att fortfars, desammas belopp mätte
bestämmas till allenast 333 R:dr 16 sk,, lika för alla Fullmägtige, ehvad
de öro i hufvudstaden bosatte eller ej; varande af motionären bifogad en
uträkning å de föreslagna ersältningarnes belopp, nemligen:
1.0 I händelse alla Fullmägtige skulle vara bosatte på landet.
Honorarium åt 24 Fullmägtige, å 333 R:dr 16 sk 8,000 —
Tractamenten lill d:o, ä 1000 R:dr
aRooo —
Summa Broo K:dr 3a,000 —
Bih till B. St. Brot. 1840 och 1841• 4 Sami. 2 Ajd. 3o Haft, . 1
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande, N:o i3o.
2:0 I händelse } såsom hittills, blott Bonde-Ståndets Fullmäktige v»
ro bosatte pu landet.
Honorarium åt 24 Fullmäktige . . . .
8,000 —'
Tractamenlen åt 6 d:o 6,000
■1 ■■ r ——»i*»
Summa 13:co R:dr 14,000 —•
3:o I händelse inga honorarier meddelas.
I det förra jalle t.
Tractamenten åt 24 Fullmäglige . ...... R:dr 24,000 —>
J det senare fallet.
Tractamenten åt 6 Fullmägtige ... .... R:dr 6,000 —
utom resekostnads-ersätlning lill de Fullmägtige, som äro bosatte på landet,
när de, efter befattningens upphörande, återvända lill sine hemvist.
I sammanhang härmed, hafva Utskotten jemväl till pröfning förehaft
en af Herr Grefve Ankarsvärd, C. FL, inom Ridderskapet och Adeln,
i anledning af Banco-Ufskottets Utlåtande N:o 44» med förslag lill ny
Aflönings-Slat för Banco-Vei kets embets- och tjenstemän, väckt och lill
Utskottens behandling öfverlemnad motion, deruti, med afseende å de löneförhöjningar,
som under loppet af senast förflutne 3o år blifvit nästan
alla Stater beviljade, blifvit föreslaget, att de till Rikets Ständers Full
mägtige
i Banken och Riksgälds-Conloret utgående arfvoden, 666 R:dr 3a
sk. B:co, måtte ökas med ytterligare 666 R:dr 3a sk. för dem hvardera.
Då Utskotten icke funnit giltiga skäl anförda, vare sig förförändring
j beloppen af de 1111 utgående arfvoden eller för olika beräkning afarfvodena,
om Fullmägtige äro bosatte i Slockholm eller landsorterna, mea
det deremot synes vara billigt, alL för desse senare Fullmägtige beviljas
någon ersättning för de resor till och ifrån hemorten, hvilka, understundom
för deras enskilda angelägenheters besörjande, kunna vara af behofyet
påkallade,
tillstyrka Utskollen. att Rikets Ständer, med bibehållande af
hittills bestämde arfvoden för Rikets Ständers Fullmägtige
i Banken och Riksgälds-Contoret, måtte för de Fullmägtige,
hvilka ej äro bosalie i Stockholm, bevilja resekostuads-er
sättning,
beräknad efter skjuls för två hästar, för en resa
årligen till och ifrån deras hemorter.
Slockholm den 11 Januari 1841 •
Stöts- och Banco-Utskottens Memorial, N:o i3u
3
N:o 131.
Ani;, till Exp, Utsk. den 18 Dec, kl, 2 e, m.
Memorial, med vcterings-proposition, i anledning af Riks-Ståndens
skil/altiga beslut öfver Utskottens Utlåtande JS':o 68,
angående pension för aflidne Banco-fullmcigtigen Anders
Danielssons enka och barn.
Vid afgörandet af Stats- oell Banco-Utskoltens Utlåtande N:o 68,
innefattande tillstyrkan, att för aflidne Banco-fullmägtigen Anders Danielssons
enka ecb barn malte beviljas en pension å Allmänna IndragningsStaten
af sammanlagdi 6oo R:dr Banco, bar samma Utlåtande blifvit af»
slaget af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Slåndet, men bifallet af
Borgare- oell Bonde-Stånden. Då, vid sådant, förhållande, denna fråga, såsom
rörande Slals-regleringen, bör genom votering i Förstärkt Stats-Utskott
afgöra?, få Stats- och Banco-Ulskolten i berörde ändamål föreslå följande
proposition:
Den, som bifaller, att för aflidne Banco-fullmägtigen Anders Danielssons
enka och barn må på Allmänna Indragnings-Staten anvisas en pension
af 6oo R:dr Banco, alt fördelas på så sätt, att enkan, intill sin död,
erhåller hälften och h vartdera af barnen en fjerdedel af summan, sonen intilldess
han fyllt år och dottern, intilldess hon inträdt i gifte, voterar
Ja
;
Den, det ej vill,
Nej;
, Vinner nej, varder ifrågavarande pension icke beviljad.
Slockholm den ii Januari 1841 -
4
Stats- Och Banco Utskottens Utlåtande, N'.o
N:o i3a,
Ant. till Exp, Utsi, den 11 Jan. 1841, kl. il f. tt/.
Utlåtande, i anledning of Herr Rosenblads motion, om afskrifning
of Bankens inom linien fö da fordringar hos RiksgäldsVerke
t*
Herr Rosenblad, B., liar uli en hos Ridderskapet och Adeln
■vackt moLion anfört, alf, enligt Rikets Ständers beslut vid i83o urs Riksdag,
förnyadt genom 162 §. i i83o års Banco-Reglemente, äro, bland andia,
följande Bankens fordringar i dess Räkenskaper förda inom linien, nemligen
för af. Riksgiilds-Contoret till 1823 års slut begagnadt
Creditiv . . « . 4,8521 iC. 3.
och för utelöpande Credit-sedlar vid samma års slut, efter
afdrag af de deri inbegripne Koppar-polletleines
metalliska värde «... 3,0)68,412: 23. 2.
men då det icke syntes vara värdigt att i Rikets Sländers Bank inom linien
eller såsom osäkra, balancera fordringar hos Rikets Ständers Riksgäldskontor,
då Bancovinsten till 1829 Ars slut verkligen lemnat tillgång att,
enligt 1668 års Banko-ordning, ad publicos usus använda en summa, motsvarande
dessa poster, hvilka icke mera inberäknas bland Bankens tillgångar,
har motionären, i likhet med en vid förra Riksdagen af Herr /.
Woern väckt motion, föreslagit, att förutnämnde båda fordringsposler måtte
i Bankens räkenskaper afskrifvas, hvilken motion blifvit till BancoUtskotlet
remitterad; Och som detta Utskott ansett sig för ifrågavarande
ärendes behandling böra med Stats-Utskottet sammanträda, så få de förenade
Utskotten deras yttrande härmed afgifva.
Hvad först angår Bankens fordran af 4>OI4»8ö2: 16. 3. för äldre
försträckningar; så har fråga om dess afskrifvande förevarit vid de 2:ne
sista Riksdagarne och, pä anförde skäl, blifvit afstyrkt uti Stals- och Baneo-Ulskoltens
Utlåtande vid 1828—i83o årens Riksdag ]\T:o 3, (Del 4.
Band 3. Pag. 92—q3), och vid i834—1835 Arens Riksdag uti BancoUtsk.
Betänkande IS:o 43 (6:le Sami. 1 Afd. 2 Band Pag 10—iij), hvilka
Stuts- och Banco-Utskottens Utlåtande, N:o i33.
5
Utlåtanden Rikets Ständer bifallit. Och då, ehuru nfsiglen icke varit, att
Banken för nyssnämnde fordran bör erhålla godtgörelse, ännu icke så lång
tid efter myntbeslämningens verkställighet föillutit, alt det synes lämpligt
alt, genom den ifrågaställde afskrifningen, helt och ballet utplåna samina
fordringsanspråk, utan de emot en dylik åtgärd förut anförde och
gillade skäl ännu qvarstå, finna Utskotten sig, med åberopande af hvad
nti öfvannämnde vid arne föregående Riksdagar afgilne Utlåtanden är vordet
anfördt, böra hemställa,
att motion i denna del icke måtte bifallas.
Beträffande sedermera fordran för utelöpande eredit-sedlars inlösen;
så enär, jemte de skäl, som, i afseende å den uti föregående punkt omförmälde
fordi ingspost, äro anförde, härvid serskildt förekommer, alt praescriptionstiden
för ifrågavarande sedlars inlösen ännu icke tillä iida 1 u pi t ^
och alt för säkert kan antagas, att en icke obetydlig del af dessa sedlar
galt förlorad, hvarigenom hela det beräknade beloppet för deras inlösande
ej blifver erforderligt, samt det icke synes lämpligt, att ifråga varande
belopp afskrifves, innan det visar sig, hvad Ranken för nyssnämnde ändamål
verkligen kommer att utgifva, helst i motsatt fall, och då hela summan
af utelöpande credit-sedlar anses såsom en Bankens skuld, det möjligen
i en framtid, sedan alla dessa sedlar icke inom praescriptionstidens
slut lill inlösen blifvit företedde, kunde ifrågasättas, alt behållningen borde
komma Riksgäldsverket till godo; anse Utskotten sig böra tillstyrka,
att jemväl denna del af motionen må lemnäs utan afseende.
Stockholm den ii Januari i84u
K ro 13 3.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 Dec, kf. 2 e. nr.
Utlåtande, i anledning af Herr Stuart?, C., motion om utbyte af
Riksgcilds-Contorcts till Banken utgifne Obligationer.
Uti en från Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln till Stats- och BancoUtskottens
gemensamma behandling remitterad motion, har Herr Stuart, C
föreslagit: att de af Riksgälds-Contoret år i83o lill Rikets Ständers Bank
6
Stats-, Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande, IV:o 133-
utfärdade, men i sill nuvarande skick, för sistnämnde Verk, i händelse af
behof, föga användbara 4 procents Obligationer måtte till det capitalbelopp,
sorn återstår, efter afdrag af redan verkställda afbetalningar samt
hvad, som för sådant ändamål kan varda användt af den nu tillgängliga
Banco-vinslen, utbytas mot nya, mera ändamålsenliga oell disponibla, obligationer
med enahanda ränta.
I anledning häraf få Utskotten upplysa, att de förbindelser, hvilka,
enligt Rikets Ständers vid 1828—i83o årens Riksdag fattade beslut,
för ifrågavarande skuld till Banken aflemnades, i öfverensstämmelse med
41 §. uti Reglementet för Riksgälds-Contoret, utfärdades, enligt följande
lormulaire:
”Sorn, enligt Sveriges Rikets Ständers under sistlidne Riksdag fattade
oell af Kongl. Maj:l stadfäslade beslut, Svenska Stats-Verkets nu flterstående
skuld till Svenska Banken för erhållne penninge-försträckningar
till 1808 års krigs-kostnader skall af Riksgälds-Contoret med 4»400>000
B:dr Banco liqvidcras, alltså, och likmätigt de stadganden, samma beslut
i (ifrigt innehåller, utfästa och förbinda sig undertecknade, af Rikets Ständer
till Riksgälds-Contorels förvaltning förordnade Fullmägtige, i Rikets
St änders namn och å deras vägnar att, i afräkning och såsom en del af
berörde skuld, gälda till Sveriges Rikes Bunk eller ordres en summa af
Tio Tusen (do,000) R:dr Svenskt Banco, på säll, att Banken eller hvem
som, genom öfverlåtelse af denna sedel, blifver innehafvare af Bankens
rätt, skali ega att för dessa R:dr 10,000 hos Riksgälds-Contoret uppbära
ränta elter (4) Fyra för hundra årligen, räknad från oell med innevarande
år till och med år 1834, samt. Irån och med år iS35, äfven Capital-afhelalning
efter (dj) Två för Hundra årligen å samma R:dr 10,000,
jemte ränta å 4 procent å hvad utaf skulden efter senast skedd capitalafbelälning
återstår, intilldess capital med ränta blifvit till fullo godtgjordt;
Riksgälds-Contoret dock foi behållet ali, utöfver hvad sålunda bestämdt
blifvit, (rånoch med år i835, större (dier mindre del af capitalskulden
sig afbörda efter lorut 3:ne gånger skedd uppsägning i Svenska
officiella Tidningen, sisla gången minst 3.-ne Månader före inträffandet af
betaInings-terminen, hvilken skall täcka minst en månad; men hvarken
å den i lörsta rummet till T vå procent bestämda årliga capilal-af betalning,
eller å den, på nyssnämnde sä I, uppsagde ytterligare capital-andel eger
någon räntas beräknande rum 11 ån den dag, Letalnings-terminerne utlupit,
Stuts- och Banco-Uts
7
i fall sedelhafvare!! försummat att sin capital-andel hos Contoret då lyfta;
hvilket allt härmed försäkras och reverseras. Slockholm den
i83o,
Rikets Ständers Fullmäktige i Riksgälds-Contoret.
För Ridderskapet och Adeln
För Pi este-Ståndet
För Borgare-Ståndet
För Bonde-Ståndet.’’
Enligt hittills gällande föreskrifter, har varit afsedt, att Rikets Ständers
Bank, i händelse behofvet skulle påkalla förstärkning uti dess silfverkorn!
och andia tillgångar dertill icke förefunnos, då skulle kunna, medelst
belåning eller försäljning, använda så stor del af Obligationerne för
Slatsvei kels reverserade skuld, som funnes af nöden. Om man ock kan
ega den förhoppning, ali ett dylikt behof icke skal) inträffa, fordras likväl
således, alt berörde Obligationer skola vara af den beskaffenhet, att
de äro lätt afsältlige; men i afseende å dem, som för närvarande äro utgifna,
möter härvid den svårighet, att de äro ställde å nog stor summa,
nemligen 10,000 R:dr Banco, oell alt årliga afhelalningen icke verksläiies
genom inlösen af vissa Obligationer, utan med 2 procenta hvarje Obligation,
hvilket säkerligen ingen enskild person vill underkasta >ig, utom det
alt den olägenhet deraf uppkommer, att Obligationerne vid hvarje afbetalning
skola uti Riksgälds-Contoret företes, hvarigenom deras afsättning
utom hufvudstaden betydligt försvåras. Följden häraf skulle derför lätt
kunna blifva, att, om behofvet påkallade dessa obligationers användande,
fulla nominella beloppet icke kunde för dem erhållas, hvadan förlust för
Banken uppkome; och Utskotten finna derför åtgärder för afböjandet
deraf, på sätt motionären yrkat, vara af behof påkallade och böra vidtagas
samt att någon betänklighet deremot så mycket mindre bör möta, suna
dernier! ingalunda a Ises, att de under andra föi hållanden, än hittills varit
föreskrifvet, skola ifrån Banken utlemnas och göras löpande, utan endast
att, om en dylik åtgärd, i enlighet med gällande föreskrifter, finnes nödig,
deras användande, utan uppoffring, må i möjligaste målto underlättas.
På grund häraf arne Utskotten sig böra hemställa,
atl för det belopp af Tre Millioner Åttahundrade Sjuttiotvå
Tusende Riksdaler Banco, som vid sistlidet års slut åter
-
8
Stats och Banco-Vtskoiiens Utlåtande, K:o 133.
s!od af Statsverkets nu ifrågavarande skuld lill Rikets Ständers
Bank, må, i utbyte mot förut aflemnade förbindelser,
af Herrar Fullmägtige uti Riksgälds-Conloret utfärdas nya
Obligationer, hvardera a Fyra Tusende Riksdaler Banco, enligt
Formul. Litt.Å., med till dessa senare hörande fiänte-couponer,
(Formul. Litt. 13.) till en början för io år, hvarefter nya
ulgifvas för lika tid, o. e. v.; samt alt Rikets Ständer mätte
föreskrifva, att, i fråga om Bankens lätt att Obligationerne
använda samt skyldighet att, innan sådant eger rum, dem
först Riksgälds-Contoret Lill inlösen hembjuda, kommer alt
förhållas, på sätt för närvarande finnes stadgadt.
Stockholm den ii Januari 184»•
Formulaire r.
Lin. A.
I öfverensstämmelse med Rikets Ständers derom fattade beslut, utfästa
och förbinda sig undertecknade af Rikets Ständer till Riksgäld-a-Contorels
förvaltning förordnade Fullmägtige, i Rikets Ständers namn celi på
deras vägnar, att, såsom en andel uti en skuld af Tre Millioner Åttahundrade
Sjuttiotvå Tusende Riksdaler Banco-sedlar, hvarföre Svenska Statsverket
hos Rikets Ständers Bank häftar, lill Rikets Ständers Bank eller
dess ordres betala en summa »f 'Fyratusende (4>ooo) Riksdaler nämnde
mynt, motsvarande Ett Tusende Femhundrade R:dr Silfver Specie efter
i83o års myntfot; kommande med liqviderandet af denna och öfriga
för berörde skuld utfärdade obligationer att sålunda tillgå, alt 22 stycken
obligationer å tillhopa Åttatio Atta Tusende Riksdaler årligen infrias,
hvarvid, så länge Rikets Ständers Bank af dem alla är innehafvare, följes
obligationerne® numer-ordning, men sedermera genom lottning, som
inför Riksgäids-Contorets Fullmägtige, vid öppna dörrar, förrättas, bestämmes,
hvilka obligationer föråret skola inlösas, hvarefter dessa obligationers
numer 3:ne gånger kungöres uti allmänna Tidningarne, sista gången inom
Irenne månader före inläsningstiden; förbehållande sig likväl Riksgälds
-
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande, IV'.o i33. 9
gälds-Contoret att jemväl en större andel af skulden eller hela dess belopp
liqvidera., då, i händelse Banken innehafver alla obligationerne, uppsägning
hos densamma inom 3:ne månader före betalningstiden verkställes;
men i motsatt fall, om hela skulden betalas och inlösningen således
icke genom lottning bestämmes, uppsägning verkslälles 3:ne gånger
uti allmänna tidningarne, sista gången minst Tre månader före inlösnings-tiden;
Och kommer för nu föreskrifne 4,000 B:dr att godtgöras 4
procents årlig ränta, räknad ifrån och med början af detta år, intilldess
betalning sker, å hvilken ränta, som erlägges vid hvarje års slut, couponer
nu aflemnas för 10 år och sedermera hvarje io:de år för lika tid erhållas;
dock kommer ränta icke att godtgöras längre än till den dag, denna
obligation, efter utlottning eller uppsägning, bör infrias, i fall innehafvaren
skulle underlåta att dess belopp då uttaga; hvilket allt härmed försäkras
och reverseras.
Stockholm den
Rikets Ständer» Fullmägtige i Riksgälds-Conloret
för Ridderskapet och Adeln
för Preste-Ståndet
för Borgare-Ståndet
för Bonde-Slåndett
Litt. B.
Coupon å års ränta för Riksgälds-Contorets lill Rikets Ständers
Bank den utfärdade obligation å 4>00° R:<4r Banco,
utgörande 160 R:dr Banco, motsvarande 60 R:dr Silf verspecie, efter i83o
års myntfot.
På Riksgälds-Contorets vägnar.
Bill. till R. S. Prot. 1840 och 184 * • 4 Sami. 2 sifd. 3o IJäft
STOCKHOL M , Elméus och Granbergs Tryckeri, i84i.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, L .0 184. ;>
N:o i34,
Ani;, till Exp.-Utsk, den 23 Jan. 1841, kl. 5 e, m.
Utlåtande, i anledning af vacht motion om nedsättning i hästvacance-ajgften,
m. m.
Uti ett från Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskotten remitteradt
anförande, liar Riksdags-fullmägtigen Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs
Län framställt klagomål deröfver, att de Författningar, sorn ligga
till grund för Rusthållares skyldigheter och rättigheter, skola vara till
alla delar öfverträdda; och har motionären, för att styrka denna sin uppgift,
anställt en jemförelse emellan nuvarande förhållanden med rustningen
samt de föreskrifter, som i delta afseende äro meddelade uti Kongl.
Instruclionen den 3 April 1690, Kongl. Placatet den 27 Nov. 167-,
Reglementet den 5 Januari jGÖ/j, Kongl. Brefven den 16 Januari i685,
den 11 Mars 1686, den i5 Mars 1690 och den 22 September 1692, samt
Kongl. Resolutionerne den 22 och den 24 November 1680, den 26 Nov.
j683, den 7 Juli och den 18 Nov. 1693, den 1 Augusti 1690, den i5
September 1720 och den 28 Juni 1781, hvilka, enligt motionärens förmenande,
utgöra enda och rätta grunden för Rusthåliarnes skyldigheter.
Motionären har äfven, i afsigt att bevisa, det en cavalleri-styrka är för
Sverige helt och hållet öfverflödig samt utan ändamål, uppdragit en historisk
teckning, som utvisar, att Svenska cavalleriet uti 1788 till 1790
samt uti 1807 och 1808 årens fälttåg icke till någon egentlig fält-tjenstgöring
såsom cavallen användts. Af allt detta har motionären hem tat
anledning att förena sig till alla delar i de yrkanden, som vid innevarande
Riksdag blifvit gjorda om lindring i Rusthåliarnes skyldigheter,
samt om fortfarande af contracten om häst-vacance-afgift för redan afsuttna
cavalleri-Regementen; anseende likväl motionären både rättvist,
billigt och nödvändigt, att denna vacance-afgift från sitt nuvarande belopp,
7 å 7I tunnor spanmål nedsättes till 4 e^er högst 5 tunnor på
hvarje Rusthälls-numer.
Bih. till R. S. Brot, 1840 och 1841. 4 Sami. 2 Afd. 3x Haft, 1
a Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, iV:o i35.
Utskotten hafva väl tagit detta i öfvervägande; men, då motionären
förenat sig till alla delar i de yrkanden, angående lindring i rustningen,
som vid denna Riksdag blifvit framställda, så finna Utskotten det otjenligt
att här upprepa dessa alla samt de svar, som i hvarje serskildt fall derå
blifvit lemnade och nödgas af sådan anledning att inskränka sig' till ett
Mott åberopande deraf i allmänhet; anseende Utskotten
någon vidare åtgärd, i anledning af motionen, i denna del icke
vara af nöden.
Hvad sedermera beträffar den yrkade nedsättningen af häsl-vacanceafgiften,
så och då Stats-Utskoltet i Utlåtandena N:is 227 och 33o redan afgifvit
svar å denna fråga, som derefter varit Rikets Ständers pröfning underställd,
anse Utskotten sig nu icke kunna
dermed taga någon befattning.
Stockholm den 21 Januari 1S4 * *
N:o 135.
Ank. till Esp, Utsk. den 23 Jan. 1841, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss af Betänkandet
N:o 3o*
Uti Betänkandet N:o 3o, i anledning af väckt fråga om understöd
af Statsmedel till uppbjelpande af fisket i Bohus Läns skärgård, som blifvit
af Preste-Ståndet bifallet, men deremot återremitteradt ai Ridderskapet
och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden, till följd af dervid gjorda
erinringar, hade Utskotten hemställt, att Rikets Ständer måtte, för afhjelpandet
af den nöd, som trycker fiskrarne i Bohus Läns skärgård, bevilja
ett årligt anslag af i,5oo R:dr, att ställas till disposition af Konungens
Befallningshafvande och Hushålls-Säilskapet i Länet, hvilka sauile ega att,
Stats- samt Allm. Be sv.- celi Ekon.-Utskottens Utlåtande> N:o i35. 3
i samråd och på det sätt, som kunde synas dem snarast till ändamålet ledande,
fördela detsamma emellan de behöfvande, till förbättring af deras
fiskredskap, fiskeri-melhod eller af deras fiskare-fartyg; varande af Utskotten
deremot, i afseende å förslaget, att strandvraks-medel skulle äfvenväl
till understödjande för fiskrarne i berörde skärgård användas, uppå anförda
skäl, tillstyrkt, att det samma ej måtte af Bdkets Ständer bifallas.
De anmärkningar emot Betänkandet, hvilka inom förrbemälde Irenne
Riks-Stånd föranledt återremiss deraf, innehålla hufvudsakligen: att, i enlighet
med hvad en vid Betänkandet fogad reservation af Herr Friherre
Sprengtporterij innefattade, det vore ändamålsenligast, att å 9:de HufvudTiteln
uppfördes ett årligt anslag gf i,5oo R:d? och slällde3 till Kongl.
Majjts Nådiga disposition, för att derigenom befordra fiskeri-näringen i
allmänhet, då, hvad som, genom den af Utskotten föreslagna åtgärden,
skulle kommit alt ega rum, undvekes, eller att gifva detta anslag egenskapen
af en från Siats-Verket utgående fortfarande fattighjelp för en viss del af
Riket; varande härvid likväl af flere ledamöter bland Riks-Stånden ansedt,
tit anslags-summan borde höjas ända till 5,000 R:dr, enär ett belopp af
i,5oo R:dr alt till besagde ändamål användas och beräknas för hela Riket,
ej kunde,, i anseende till dess obetydlighet, komma alt medföra åsyftad
nytta; att Utskotten hade bordt fästa mera afseende å det väckta förslaget,
att strandvraks-medel skulle få till understödjande af fiskrarne i Bohus
Läns skärgård användas, samt äfven med mera grundlighet besvara
denna fråga; och slutligen, att Utskotten hade bordt tillstyrka upphörande
af det anslag, som, till upphjelpande af storfisket i berörde skärgård,
från år 1834 utgått med Ett Tusen R:dr om året, enär detta blifvit
lemnadt til! en person, hvilken ej användt detsamma på ett ändamålsenligt
sätt.
Hvad nu först Beträffar förslaget, att det understöd af i,5oo R:dr,
som Utskotten tillstyrkt att beviljas i och för upphjelpandefc af fiskerien
i Bolms Län, måtte i stället anvisas å g:de Hufvud-Titeln såsom ett fortfarande
Slats-anslag, till understöd för fiskeri-näringen i allmänhet, så medgifva
Utskotten visserligen lämpligheten häraf, men anse likväl, alt, i anledning
af motionärernes framställningar samt dervid fogade upplysningar,
Rikets Ständer icke böra undandraga sig alt, vid beviljandet af detta
anslag, serskildt fästa Kongl, Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på den nödställda
belägenhet, hvari fiskrarne i Bohus Läns skärgård sig befinna,
samt deras behof af snar hjelp; hvarjemte, och då olika yrkanden blifvit
4 Stats- cam? Allm. Besv.- och Ekön.-Utskottens Utlåtande, N:o »35.
gjorda, i afseende på beloppet af det ifrågavarande anslaget, dervid någre
begärt, att det måtte bestämmas till i,5oo R:dr, då häremot andre velat
böja det anda till 5,ooo il:dr, Utskotten anse, att detsamma, sorn till det
först föreslagna beloppet af i,5oo R:dr skulle blifva otillräckligt, efter den
sm afsedda utsträckningen för dess användande, bör ökas, då ett medelbelopp
af det äskade, eller 3,ooo R:dr, torde blifva det lämpligaste. På
grund af hvad sålunda blifvit anfördt, få Utskotten, med frångående af
hvad förut blifvit tillstyrkt, hemställa,
att Rikets Ständer måtte uppföra å tpde Hufvud-Titeln ett
anslag af S^ooo R:dr, att ställas till "Kongl. Maj:ts Nådiga
disposition, för att derigenom befordra fiskeri-näringen inom
Riket, samt
att Rikets Ständer, jemte anvisandet af berörde anslag, malte i underdånighet
cnhålla,
sitt Kongl. Majrt, vid användandet af dessa medel, och under
nuvarande förhållanden, må täckas serskildt fästa Nådigt
afseende på fiskrarnes i Bohus Läns skärgård nödställda be
lägenhet
samt deras behof ulaf snar hjelp.
Härefter har blifvit yrkadt, att Utskotten hade bordt fästa mera afseende
å samt grundligare besvara den väckta frågan, att de genom strandvrak
uppkommande tillgångar måtte användas lill understödjande af fiskra?ae
i Bohus Läns skärgård; i sammanhang hvarmed blifvit anfördt,
att, genom verkställande af berörde förslag, bereddes icke allenast större
säkerhet för egare till strandvraksgodset att detsamma återfå., utan upp
komma
äfven förnämligast mycket godt för den moraliska förbättringen
utaf en klass af menniskor, som af okunnighet och till följd af olämpfria
Författningar för närvarande tro sig icke handla origtigt, då de tillgripa
csn söka fördölja skeppsbrutet gods; hvilket förhållande förmodades böra
upphöra, i händelse bifall lemnacles till det framställdaförslaget, då försataUe£3riie
komme att uppbära och till bestämda ändamål använda det belopp,
sota för b®rgadt strandvrak inflöte, hvarigenom conlrollen deröfver,
ett lega underslef eller otillåtna tillgrepp vid bergningea korome att ega
rum, kunde påräknas säker och tillförlitlig, eaär aila församlingens medleaunar
vöre, för befrämjande af din egen fördel, lika nödsakade att dori
deltaga. Härjemte hafva flere olägenheter blifvit uppräknade, hvilka skola
härflyta af nuvarande föreskrifter, i afseende på bergning och behandling
af strandvrak samt användande ut den deraf uppkommande behåll»
Stats- samt Allm. Besv.- och Ékon-Utskctt ns Utlåtandej 2V:o i35. 5
ning, samt dessutom bifogad en uppgift å Kronan behållna strand-vraksmedel,
enligt Tullverkets Hufvudböcker, för åren 1834—1838.
Utskotten hafva allt detta i noga öfvervägande tagit; men få,
med åberopande af sina i del återremitterade Betänkandet
anförda utförliga skäl, förklara, att Utskotten af hvad i berörde
ämne blifvit ytterligare upplyst, likväl ej hemta anledning
att samma Betänkande i denna punkt frångå.
Slutligen och beträffande den gjorda anmärkningen öfver Utskottens
uragllåtenhet alt tillstyrka upphörande af det anslag Ett Tusen R:dr,
som nu utgår till upphjelpande af stor-fisket i Bohus Läns skärgård, så fa
Utskotten upplysa, alt Kongl. Maj:t, under den 3o Juni i835, för att
upphjelpa berörde fiske, och efter vederfaörandes afgifna yttranden och tillstyrkanden,
anbefallt, att contract skulle upprättas emellan Kongl. Maj:t
och Kronan, å ena, samt Consulen Mollén, å andra sidan, hvarigenom denne
senare åtoge sig att, emot tillgodonjutaode af i,coo R:dr om året, under
tio år, anskaffa och till stor-fiske å utsatta crter utrusta 2:ne fartyg,
med iagllagande dervid af de i senare tider utaf Engelsmän och Holländare
införda förbättringar, m. m. Detta contract, sorn blifvit, under
iagttagande af behöriga former, afslutadt, och kommer att löpa till ända
med år 1844» lärer, enligt Kongl. Majrts och Rikets Commerce-Collegii om
fullgörandet deraf, år efter annat, lemnade berättelser, vara af Mollén ordentligen
efterföljdt och iagttaget; vid hvilket förhållande och då hvarken
uti motionen eller de vid återremissen gjorda anmärkningarne några skäl
eller bevis blifvit, för ådagaläggande af motsatsen, anförda, Utskotten anse
sig sakna all anledning att tillstyrka
Rikets Ständers bifall till hvad i berörde hänseende är vordet
yrkadt och föreslaget.
Slockholm den 21 Januari 184 *•
6 Stats- samt Allm. Besv- ock Ekon.-Utskottens Utlåtande, N'.o i35.
N:o i36.
Ank, till Exp. Utsk. d. 23 Jan. kl, 5 e. re.
/
Utlåtande, i anledning rjf erhållen återremiss af Betänkandet
N:o 58.
Uti Betänkandet N:o 58, hvilket af Ridderskapet och Adeln sami
Freste-Ståndet blifvit bifallet, men af Borgare- och Bonde-Stånden, till
följd af deremot framställda anmärkningar, återremitteradt, hade Utskotten
hemställt, att.fortskaffning af Trupper, tillhörande Landt-armeen, mätte komma
att ske sjöledes, då Kongl. Majrt finner sådant tjenligt och med för handen
varande omständigheter öfverensstämmande, samt att transport af båtsmän
skulle ske företrädesvis sjöledes och, der sådant är omöjligt eller möter
alltför stora svårigheter, medelst marche force', samt att, så vida de nu
fastställda uppfordringstider för båtsmän skulle till någon del lägga hinder
i vägen för användandet af ifrågavarande transportsätt, Kongl. Maj:t i sådant
fall täcktes vidtaga de för det åsyftade ändamålets ernående nödiga
förändringar; och hade Utskotten äfven uppgifvit, att skälet till dessa
hemställanden vore, alt Utskotten saknat föreskrifter om användande af
sjötransporter i det af Krigs- och Kammar-Collegierne, Förvaltningen af
Sjö-Ärendena samt Stats-Conloret utarbetade förslag lill ny Tåg-Ordning.
Utskotten hade för öfrigt ansett sig sakna skäl att tillstyrka underdånig
Skrifvelse till Kongl. Maj:!, angående samlingsplatsers inrättande i Blekinge
samt föreskrift för båtsmän att, vid commenderings-tillfällen, derifrån tåga
till fots till Carlskrona, enär Utskotten trodde det vara rättast, att intet
partiellt undantag från de allmänna föreskrifterne härutinnan af Rikets
Ständer föresloges, såsom beroende af Kongl. Maj:ts JNådiga godtfinnande
att efter omständigheterne bestämma, m. m.
Såsom grund för återremissen, har inom Välloflige Borgare-Ståndet
hufvudsakligen emot Betänkandet blifvit erinradt: att Utskotten ej i nog
bestämda ordalag uttryckt tillstyrkandet, alt trupp-transporter måtte ske
Stats- samt Allm. Besv.- ock Ekon,-Utskottens Utlåtande, N:o i36. 7
sjöledes^ enär senare delen af de gjorda hemslällandena skall i ljumma
termer upphäfva den första perioden, men att, då redan tillförne erinringar
utan åsyftad följd blifvit gjorda mot detta sätt alt uttrycka sig i Rikets
Ständers skrifvelse!’, hvilka borde vara tydliga och bestämda, så att ej
de förslag, önskningar och beslut, som Rikets Ständer framställa, blifva
paralyserade genom eftersatser, som lemna den andra Statsmagten åtminstone
skenskäl att handla efter godtfinnande, det ej eller nu vore anledning
att hoppas rättelse i det anmärkta misstaget eller begagnande
af andra termer. I anledning cf den gjorda anmärkningen, har det
likväl blifvit föreslaget, att Utskotten borde tillstyrka Rikets Ständer
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, ”det fortskaffning af
trupper, tillhörande Landt-armeen, måtte komma att ske sjöledes,”
samt att uti den nya Tåg-Ordningen måtte anbefallas, 5,det transport
af båtsmän skall ske företrädesvis sjöledes,” och fcljagtligen de af Utskotten
uti ifrågavarande Betänkandet föreslagna tillägg, i afseende på möjligheten
alt begagna detta transportsätt, m. m., helt och hållet derur
utgå. För öfrigt har det blifvit anmärkt, att Utskotten ej serskildt fästat
behörig uppmärksamhet på transporter med ångfartyg, hvilka ansetts böra
begagnas, så ofta det sig göra låter, och emot hvilket fortskafiningssätt
endast det conservativa nitet för det gamla synts utgöra något hinder;
samt att ovilkorlig hemställan från Rikets Ständer till Kongl. Maj:t äfvenledes
bordt göras derom, att båtsmän må i allmänhet vandra till fots,
och endast trossen transporteras med skjuts, och att uppfordrings-terxniuerne
för båtsmännen måtte förändras till den tid af året, då öppet vatten
är. Slutligen har den förebråelse träffat Utskotten, att de med större
uppmärksamhet, än som skett, hade bordt omfatta Riksdags-Fullmägtigen
Gustaf Bernhard Appelqvists motion, angående rendes-vous-platser
inom Blekinge Län, m. m.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet hafva till en del samma anmärkningar
som inom Borgare-Ståndet blifvit gjorda, hufvudsakligen innefattande,
att en skrifvelse borde till Kongl. Maj:t aflåtas i bestämdare ordalag,
än den af Utskotten tillstyrkta, och med uttrycklig begäran om den
snaraste handläggning af ämnet, på det do missbruk, olägenheter och
betydliga kostnader, som Förvaltningens af Sjö-Ärendena sätt att ordna
det indeldta sjöfolkets transporterande nu ådrager landet, matie utan flerårig
tidsutdrägt upphöra.
Efter att hafva tagit kännedom om dessa anmärkningar, hafva Utskotten
stannat i villrådighet., huruvida hvardera af dem borde serskildt
8 Stats• samt Allm.. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, iVo 136.
upptagas och hesvaras, enär de hufvudsakligen endast innefatta klander
af Utskottens tillstyrkanden, samt då för öfrigt yrkanden om förändringar
härutinnan väl blifvit framställda, men icke understödts af några skäl.
Likväl och då Utskotten, af sådan orsak, hysa den förmodan, att berörde
anmärkningar till större delen härrört af bristande uppmärksamhet å
ämnet, eller ock från en mindre noggrann kännedom deraf, så anse Utskotten
äfven, med afseende å detta ämnes stora vigt, att ingen möda bör
sparas för att deråt söka gifva den utveckling, som, för dess rigtiga bedömande,
kan synas erforderlig, lill följd hvaraf Utskotten ock nu gå
att de framställda erinringarne besvara.
Hvad först beträffar det gjorda yrkandet derom, att Utskotten hade
bordt tillstyrka Rjkets Ständer att hos Kongl. Maj.t i underdånighet anhålla,
”det fortskaffning af trupper, tillhörande Landt-Arméen, måtte kom”ma
att ske sjöledes,’’ så vilja Utskotten till en början erinra, att trupper
kunna commenderas å tider, då transport sjöledes är omöjlig, och till
ställen, dit sjöväg ej kan uppsökas, samt att det begärda stadgandets utfärdande
endast härföre vore olämpligt, enär en Författning framför allt
måste hafva egenskapen att kunna efterlefvas. Men det torde dessutom
här böra anmärkas, att det alltid ansetts för en stor fördel och många
gånger till besparing ledande, att, när trupper beordrats till ändemål, som
ej fordrat alltför stor skyndsamhet, då marches forcees i flere fall äro oundgängliga,
låta desamma marchera till fots, hvarigenom vunnits den öfning
i fält-tjenst, som oftast utgjort föremålet för sjelfva commenderingen,
och hvilken i denna del ej kunnat inhemtas å exercise-platserne.
Vidkommande derefter förslaget, att uti den nya Tåg-ordningen måtte
anbefallas, ”det transport af båtsmän skall ske företrädesvis sjöledes,” samt
att Utskottens tillägg härvid, ’’och der sådant är omöjligt eller möter alltför
stora svårigheter medelst marche forcéeskulle uteslutas ur Rikets Ständers
Skrifvelse i ämnet, så få Utskotten anmärka, stt Utskotten, genom
detta tillägg, åsyftat att få den nya Tåg-ordningen i denna punkt bestämd,
så att den icke lomme att leda till olika tolkningssätt, hvilka lättligen
kunde uppstå, om endast de orden ”företrädesvis sjöledes” lomme att i
Författningen inflyta, då, i anseende till dennas ofullständighet, bålsmsnscommenderingar
kunde, när sjötransporter ej an så ges tjenliga, ena gången
fortskaffas medelst marches forcees, och den andra till fots, hvilket senare
Utskotten ansett vara olämpligt, och just genom tillägget velat förekom
-
ma
-
Stats- samt Allm. Bes v. och Ekon.- TJ t skottens Utlåtande. 4f:o l36. g
ma, enär lindring härigenom val Iian uppstå för de skjutsande i deras IJigganden,
men ökade besvär deremot drabba de inqvarterings-skyldige» samt
då dessutom tågande lill fots för båtsmans-commenderingär lärer ksmia
anses såsom ett mindre Ijenligt transportsält, vid belragtande deraf, alt
deras tross och utredning, som, i likhet med soldatens rensel, ej kan medföras,
buren å ryggen, måste i alla fall fortskallas med skjuts, samt sf den
ytterligare tunga, sorn härvid komme att drabba Rotehållarne genom den
under mai eberne ökade slitningen af en del persedlar; hvarjemte det torde
ej böra förbises, att det är förknippadt med icke pinga svårigheter
att, utan ett, i jemförelse med hvad hittills vid dylika tillfällen brukligt
varit, betydligt ökadt antal befäl och deraf följande ökade marche-kostnfcder,
underhålla en beständigt god ordning, under en längre marche, hos en
trupp, som vid tågande lill fots är hell och hållet ovan. Utskotten anse
det nu anförda äfven vara tillräckligt för besvarande af def framställda
påståendet, att båtsmän må i allmänhet, vid commenderings-tillfällen, tåga
lill fots, oell vidhålla sin förra hemställan, att transport af båtsman
må ske företrädevis sjöledes och, der sådant är omöjligt eller möter alltför
stora svårigheter, medelst rnarehes forcees.
Hvad beträffar dernäst del gjorda yrkandet, att Utskottens hemställan
derom, ”att Rikets Ständer ville hos Kongl. Ma:jt anhålla, att, så
”vida de nu fastställda uppfordiingstider för båtsmän skulle tili någon
'kiel lägga hinder i vägen lör anränandet af transporter sjöledes, Kongl,
”Majit i sådant fall täcktes vidtaga de för det åsyftade ändamålets er"nående
nödiga förändringar,” måtte i stället erhålla den lydelse: 'att
'hrppfordrings-lerminerne för båtsmännen må förändras till den tid af äVjel,
då öppet vatten är,” så få Utskotten förklara, att Utskotten ans*
sitt framställda förslag innefatta ej allenast hvad uti den gjorda anmärkningen
åsyftats, utan äfven framför detta hafva den fördelen sstt icke föreslå
Rikets Ständer att härutinnan äska en ovilkorlig föreskrift, sorn vid
verkställigheten kunde möta hinder, och i hvilket fall afslag å den gjorda
framställningen ofelbart komme att meddelas; hvarförutan och då den
i iilla afseende?! noga kännedom af ämnet, sorn för vidtagande af ifrågavarande
förändring vöre nödvändig, icke kan förutsättas mers omfattande
och tillförlitlig, än ho3 den verkställande magien, det äfven, efter Utskottens
öfvertygelse, vere lämpligast, att Rikets Ständer åt Kongl. Maj:ts Nådigo
omsorg öfvericmnade det närmare bestämmandet af sättet, hvarpå
den begärda förändringen må kunna med största förmon verkställas.
Bih. till R. St, Prot. i§4o och 4 Sami. 2 A/d. 3/ Häft. a
io Stats samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, IV.o ;36.
Härnäst liar blifvit hegardt, alt Utskotten skulle föreslå Rikets
Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om den snaraste
handläggning af ifrågavarande ämne; men då Utskotten haft tillfälle att
se förslaget till ny Tåg-Ordning fullständigt utarbeta lt, samt inhemtat,
det den underdåniga föredragningen deraf vore uppskjuten endast i afvagtan
på förväntad skrifvelse i ämnet från Rikets Ständer, så anse Utskotten,
alt den i nyssberörde afseende begärda framställning till Kongl.
Maj:t ej torde vara af behofvet påkallad.
Vidare har yrkats, att Utskotten bordt tillstyrka Rikets Ständer att
fästa Kongl. Majrts Nådiga uppmärksamhet på fördelen af truppers fortskaffa
ing med ångfartyg; men då transporter sjöledes blifvit, i anseende
till dermed förenade besparing samt öfriga fördelar, af Utskotten i allmänhet
tillstyrkta, samt Utskotten ej eller i detta fall ansett sig böra föreslå
Rikets Ständer någon serskild framställning, angående sältet att verkställa
den begärda förändringen, och då dessutom Kongl. Maj:t säkert,
lika med Rikets Ständer, inser de större förmoner, som ångfartyg erbjuda
■vid transporter sjöledes, hvilket vinner desto större visshet, när man i minnet
återför,, att snart sagd t alla sjötransporter af trupper under senare
åren skett förmedelst ångfartyg; så få Utskotten hemställa, alt det i förr»
berörde afseende afgifna förslag icke må till någon åtgärd föranleda; åberepände
härvid Utskotten i öfrigt till en del de skäl., sorn blifvit anförda
i Utskottens af samtliga Riks-Ståuden bifallna Betänkande N:o 5 r,
i t ti hed ning af vackt fråga om skyldighet för em bets- och tjenstemän m,
fl. £ .t, dä de företaga resor i Kongl. Majrts och Kronans ärenden och på
dsM bekostnad, färdas på ångfartyg der sådant sig göra låter.
Tå grund af hvad sålunda i ena och andra hänseendet blifvit a lafö
rd t somt då tv&nne Rsfcs-Stånd lem nät bifall till Utskottens Betänkande
K:ö 53, ansa Utskotten sig nu ej böra detsamma frångå i samtlige bärof»
VUt 'Upptagne punkter.
Hvad deremot särskildt beträffar Riksdags-Fullmägtlgen Gusti/
Sermhard Appelqvists yrkande att» vid co-mmendcringar af Blekinge Läns
Båtsmans-cotnpagnier, samlingsplatser måtta för båtsmännen utsättas vid
hvsvjc gästgifvaregård på dea väg, der de framtåga, sä tro visserligen Utskotten,
i enlighet med hvad i det återremitterade Betänkandet kärar»
redan blifvit anförd t, att, på sätt förut egt runi, nödiga och nyttiga förändringar
af de uti detta fall j Maude föreskrifter torde lämpligast både kunna
S ats- samt Allm. Besv. och Ekon-Utskott:ns Utlåtande, IV:o i3y• n
och böra vidtagas af Kongl. Ma’:f, utan att Rikets Ständer i sådant afseende
frambure underdåniga Önskningar; tuen då deU blifvit inom
det Hedervärda .Bonde-Ståndet upplyst, att, i anseende lill det ringa antal
samlingsplatser, som nu finnas för Blekinge trenne indelda bålsmans-compagnier,
det å flere ställen skall inträffa, att bålsmännen måste skjutsas lill
samlingsplatsen flere mil af samma väg, som de sedan måste färdas tillbaka
för att komma till Carlskrona,! hvilket skall inräffa med båtsmännen
ifrån Hellaryds och Ål)ryds m. fl. socknar; samt att samlingsplatsernes alltför
ringa antal derjemte skall gifva anledning till det för Rotehållarne betungande
förhållande, att de nödgas utgöra kronoskjuts, för bortskaffande
af från aflägsnare socknar kommande båtsmän, å samma tid, som de äro
anbefallde att å samlingsplatsen inställa sina egna båtsmän; så anse Utskotten,
af dessa skäl och då de öfverklagade olägenhelerne snarast torde
kunna afhjelpas, om Rikets Ständer derå fästade Kongl. Majlis Kådiga uppmärksamhet.
, sig böra tillstyrka Rikets Ständer,
att i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t, efter föregången
undersökning och Rotehållarnes hörande,|täektes i Nåder
vidtaga de åtgärder, som kunna finnas tjenliga för afhjelpande
nyssberörde öfverklagade olägenheter; i afseende å skjutsning
till och inställelse å samlingsplatserne af Blekinge Läns indelda
båtsmän.
Stockholm den 21 Januari iSjr
-
N:q 1
Ant. till Exp, Ut sk. d#n js3 Januari 1841, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, att den sedan år i£>$a
inom Helsingland och Gestrikland uppodlade jord icke må
med rotering besväras, m. m•
Uti en hos Hedervärda Bonde-Ståndet väckt och till Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten remitterad motion, har Riks
-
12 Stats* samt Allm. Besv.- ock El< on.-Ut skottens Utlåtande, N:o 13^
dags-fullmägtigen Erik Persson från Gefleborgs Län anfört, att, då Gestrikland
samt Helsingland år 1682 åtogo sig att uppsätta en indeld infanteri-styrka
af 1,200 nian, sådant skedde emot försäkran af Kongl. Majit,
att dessa landskap icke skulle derutöfver med någon utskrifning betungas,
hvilket förhållande motionären förmodat böra fortfara, äfven ulan afseende
på framlida ytterligare uppodlingar, samt till följd häraf yrkat, alt alla de
nyhemman, som ifrån berörde år blifvit upptagne, och kunna rotering
underkastas, må anslås till understöd åt de äldre hemman, som är0 med
ordinarie soldat-rotering betungade, och att enahanda förhållande måtte
ega rum inom de socknar, som draga bålsmans-rotering, med den skillnad,
att intet nyhemman der må såsom sådant räknas förr än efter 1688, då
eontracten om nämnde rotering upprättades. Härjemte har motionären
fästat uppmärksamheten derpå, att Länsmännen inom Gestrikland och
Helsingland haft såsom löneförmoner sig anshgne vissa hemkall eller hemmans-afgälder,
hvilka i stället bordt ingå till en så kallad Udderöks-cassa,
hvaraf de svagare rotarne fått understöd vid utgörande af roterings-besräret;
men, att Kongl. Majtt, genom Nådigt Bref till Kammar-Collegium
af den 12 Mars i83p, förklarat, att Länsmännens rätt till hemkalls-hejnnian
eller hemmans-delar helt och hållet skulle upphöra, och dessa henrman
i stället varda indeldta i ordinarie soldat- eller båtsmans-håll. Motionären
har, i anledning af denna åtgärd, erinrat, att, vid indelningsverkets
upprättande, ej gjordes afseende å hemmanens större eller mindre
skattetal, utan bestämdes, att endast tvänne åboer skulle utgöra en
jrote, hvarigenom hände, att vissa hemmansdelar icke inrolerades, utan
skulle, i mon efter deras utgörande krono-skatter, och i förhållande till
röterings-besväret å de öfriga hemmanen, årligen betala en visa afgift, sönå
ingick till härofvanberörde så kallade Udderöks-Cassa, då just en del af
dessa hemman sedermera blifvit snslagne lill hemkall åt Länsmännen, så
vore det väl i sin ordning att frånkänna desse nämnde inkomst, hvilken ej
med rätta dem tillkommit, man deremot origtigt att ålägga samma hemman
ny rotering, då de från början endast varit afsedde till understöd
åt den gamla indelningen. På grund häraf har motionären begärt Rikets
Ständers medverkan, lill vinnande af en rättvis och billig förändr ing i b«-  rörde afseende. Med motionären hafva sig förenat Riksdags-fullmägtige
Olof Persson och Jon Olsson båda från Gefleborgs Län.
Ut
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.- Utskottens Utlåtandej N:o i3y. i3
Utskotten hafva della allt i öfvervägande tagit; men, då Kongl*
Maj:t gemensamt med Rikets Ständer beslutat, att krono-skalte- och frälse-jorrl
inom hela Riket, som ej förut varit till ordinarie rotering indeldt,
skall i sådan rotering deltaga, till följd hvaraf äfven detta redan verkställts
samt blifvit aflslutadt i en del Län, då i andra det deremot ej ännu medbunnits,
så finna Utskotten sig, vid sådant förhållande, böra tillstyrka,
alt
motionärens framställning om ny-hemmans befrielse från roterings-besväret,
utom i hvad deraf kan vinnas understöd
för den redan roterade jorden, icke må till någon åtgärd
föranleda.
Hvad sedermera beträffar Länsmans-hemkallens rotering, samt dessas
rättighet att betala sin rote-afgift till Udderöks-Cassorna, så och då
motionären icke uppgifvit, hvilka och huru många sådana hemmans-delar
kunna komma i fråga, ej eller styrkt, på hvad sätt de frångått sin gamb
rotering och blifvit till länsmanslöner anslagne, samt Utskottets således
sakna nödvändiga upplysningar för att i berörde hänseende kunna ti litty
rka någon underdånig framställning från Rikets Ständer, hvartill kommer,
alt, om något fel härutinnan af vederbörande Rolerings-Commission
begås, den dermed missnöjde då eger att, på föreskrifvet sätt, deröfver anföra
besvär, hvilka äfven, hvad Gefleborgs Läns nya rotering angår, verkligen
egt rum, samt för närvarande utgöra ett hinder för den slutlig»
pröfningen af de redan för nämnde Län upprättade roterings-längder, enligt
hvad Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer N:o 85 al den
17 October 1840 gifver vid handen, finna Utskotten sig, vid sådant förhållande
och uppå anförde skäl, böra hemställa, att
ofvanberörde yrkande icke eller må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 Januari 1841 -
jBih. till R. S. Prot. 1840 och 184i- 4 Sami. 2 J/d 3i Haft. 3
STO C;K KOLM, Eahéns och G&akseeos TaVcie*t iS^t,
m
Stats- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottens Uliåfaoge, N',o 138, 1
N:o 138. *
Anis. lill Exj>. Utsi;. den 23 Jan. 18^1, kl. 5 c ra«
Utlåtande, i anledning'af återremiss å [J Isiko Hens Eelänfiaridjp1,
N:o 14, angående åtskilliga, ön S:t Barthelemy rörande?J
'\£ förhållanden.
Vid föredragning af detta Betänkande hos Rrks-Ståndeji, har detsamma
blifvit af Högvördige Presle-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet
bifallet, men deremot återremitteradt af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Vällofl. Borgare-Ståndet, der ålskillige Ledamöter, med förmälan, att
slaf-handel idkades och slafveri egde rom å nämnde Ö, Sveriges enda uftramarinska
besittning, yrkat, att, då sådant icke allenast vore ovärdigt
Svenska nationen, ulan äfven verkade ofördelagTigt på omdömet om moderlandet,
samt dessutom slaf-handel vöre, genom Sveriges Lagar förbuden,
Rikets Ständer mätte hos Kongl. .,Maj:t i underdånighet anhålla om sådane
åtgärders vidtagande, hvarigenom slafveriet på Ön kunde belt och hållet
afskaffas; hvarjemte serskildt hos Vällofl. Borgare-Ståndet dels blifvit väckt
af Herr Geijer en motion uti samma syftning, hvilken remitterats till Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, samt dels afgifvits yttranden:
l:o af Herr Petre': alt, ehuru Rikets Ständer icke ”med fullt lagliga -  termer” afhändt Sveriges krona besittningen af Ön S:t Barthelemy, ett sådant
a Bländande dock varit af föregående Ständer åsyftad L; alt, i a^seeficle
härtill, Utskotten bordt fästa mera afseende, än de gjort, vid den^ttälade
afsigten att skydda Stals-Verket från förluster i och för den &kmd,, sorn
af Öns förvaltning uppkommit; samt att Ulskollen bordt utreda de äfventyr
för Stats-Verket, som kunde föranledas genom de förhållanden, hvilka
egde rum mellan Sverige och Ön; och har tillika härvid åberopats de'n utredning
af ämnet, som blifvit framlagd uti Herr Petre's i det återremitterade
Betänkandet omförmälda och besvarade motion;
2:o af Herr Vinge, som föreslagit, att, med stöd af Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t af .den 18 Juli 1818, Ön S:t Barthelemy
måtte till den högstbjudande försäljas, äfven om denne vöre en
enskild person, och de medel, som derföre kunde erhållas, inlemnas tilt
Riksgälds-Contoret, för att sedermera användas, på sätt Rikets Ständer kun
Lih,
till R, St. Prat, 1840 och 1841• 4 Sami, 2 Afd, 32 Haft, 1
Stats- samt Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Utlåtandej N'.o 138,
de derom besluta; hvilket förslag Herr Vinge ansett desto heldre böra
■vinna framgång, sorn, i händelse af ett inträffande krig mellan Sverige
och en annan magt, Ön lätteligen kunde Sverige afhändas,, ulan att ersättning
derföre komme att vinnas..
Detta, tillika med hvad åtskillig© andre Ledamöter inom sistnämnde
tvänne Riks-Stånd anfört och yttrat, hafva Utskotten tagit i öfvervägande;
och, hvad först beträffar frågan om afskaffandet af slafveriet och slaf handeln
på Ön S:t Barthelemy; så kunde Utskotten i det meddelade, men
återremitterade Betänkandet så mycket mindre hafva bordt afgifva yttrande
i denna Plåga, som de motioner, angående Ön, hvilka Utskottet mottagit
och i Betänkandet besvarat, ej gåfvo dertill anledning, samt då frågan
blifvit bos Riks-Stånden väckt först, sedan Utskottens Betänkande till
afgörande derstädes föredragits. Då nu likväl serskild motion uti ämnet
blifvit hos Yällofl Borgare-Ståndet väckt och till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitterad,, men frågan är af den beskaffenhet, att samma
Utskott lämpligen torde kunna den ensamt behandla; så anse Utskotten
sig icke böra annat än hänvisa till det Betänkande, sorn Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet kommer att derom afgifva.
Mot de i Betänkandet förekommande tillstyrkanden hafva endast,
inom Yällofl. Borgare-Ståndet anmärkningar blifvit framställda.
I anseende härtill få Utskotten, sorn till vederläggande af samma
anmärkningar blott åberopa de skäl, hvilka redan blifvit anförda,
hemställa, att dessa anmärkningar måtte föi falla.
Hvad deremot angår Herr Vinges förslag, att Ön måtte åt den högstbjudande
försäljas; så har, efter hvad äfven förut blifvit nämnd t, Kongl.,
Maj:t, genom Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer af den 18:de Juni 1818,.
förklarat Dess Nådiga afsigt vara att, i händelse Ön skulle på billiga vilkor
kunna till en främmande magt afträdas, en afhandling i sådant afseende
genast ingå, under vilkor, att afkastningen af den derför inflylande
summa användes efter de i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den
15 Maj 1812 fastställda grunder; hvarefter Rikets Ständer, genom beslut
af den 8:de Juli 1818, samtyckt till Kongl. Majlis; berörde Nådiga framställning,
med de förbehåll, Ständernes omförmälde underdåniga skrifvelse
innehåller; och, då Utskotten anse någon ytterligare åtgärd , å Rikets Ständers
sida', för det af Herr Vinge afsedda, ändamål, vara öfverflödig, få Utskotten
hemställa,
att nämnde förslag äfven, må förfalla.
Stockholm den 21 Januari 1841,
Stats- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottens Betänkande, iV.o 139,
3
N: o 139.
Ank. till Exp. Etsk. d. 23 Jan 1841, kl. 5 c. m.
Betänkande, i anledning aj väckt mation, rörande landels uppodling
och nybyggens anläggande å Kronans ouppodlade
trakter m. m.
Uti ett lill Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och till Stats-Ulskottet
remitleradt Memorial, har Riksdags-Fullrnägligen Johan Jacob Rutberg
från Norrbottens Län anmärkt, att de vilkor, sorn äro förenade nied anläggandet
af nybyggen å Kronans ouppodlade trakter, medföra flera olägenheter
och motverka en för såväl nybyggar ne som det allmänna fördelagtig
uppodling af landet; samt att ändamål med nybyggens upptagande
snarare skulle vinnas, om nybyggarne, i Stället att, som nu vore fallet,
innehafva den jord, de odlat, under egenskapen af Krono-jord, erhöllo den
under skalle-rält, så att de omedelbart blefvo i full ego deraf; varande vid
sistberörde Memorial fogad en afhandling med öfverskrift: ”Betänkande
och Förslag, med afseende på landets uppodlande och nybyggens nedsättande
å ouppodlade Kronans marker i Riket, synnerligast uti Norrland och
de orter annorstädes, hvilka gränsa mot fjällen; äfven angående ledan anlagda
Krono-nybyggens och Krono-hemmans bättre trefnad och uppkomst.”
Jemte en uppgift på åtskilliga Författningar, rörande krono-jord samt
nybyggens upplagande och anläggande å Kronan tillhörige trakter, innehåller
berörde afhandling dels en framställning örn nämnde Författningars
olämplighet, dels ett förslag till reglemente, ej mindre för de Krono-nybyggen,
hvilka redan ingått i skatt, och dem, som ännu tillgodonjuta frihetsår,
utan äfven för dem, sorn framdeles kunna upptagas; omfattande
detta förslag hufvudsakligen följande punkter:
l:o alt den, som önskar anlägga nybygge å Kronans mark, bör anmäla
sig hos Konungens Befallningshafvande, som eger att, efter sig företeende
omständigheter, bevilja tillåtelse för nybyggets anläggande, äfvensom,
till ett antal af från och med 35 till och med 50, bestämma de frihetsår,
hvilka för nybygget må ega rum;
2:o att, så snart ett nybygge sålunda blifvit vederbörligen ”privilegieradt”,
det skall införas uti Jorde-Boken, under benämning Skatte-nybygge
samt njuta enahanda rättigheter och förmoner, som åtfölja skatte-lägenheter
i allmänhet;
4 Stats- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.o 139.
3:o att alla hemman, hvilka för det närvarande innehafva Krononatur,
böra, utan att lösen erlägges, Öfverlemnas till de åboer, som dem
innehafva, med skatterätt, så att äfven sådane hemman kunna säljas och
lagfaras samt tillika för skuld intecknas.
Detta förslag, som jemväl innehåller åtskilliga andra, på nämnde
3:ne punkter beroende, föreskrifter, har af Riksdags-Fullmägtigen Rutberg
åberopats, under förklarande, att han ville hafva detsamma såsom sin motion
ansedt, med undantag likväl af ett deruti förekommande yrkande
om minskning i det till nybyggarne i de norra orterne anslagna understöd
för nybyggens anläggande, hvilket understöd Riksdags-Fullmägtigen
Rulberg ansett böra utgå, i enlighet med hvad, som för närvarande för samma
ändamål eger ruin.
Sedan Slats-Utskotlet ansett nödigt att behandla denna motion tillsammans
med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hafva Utskotten
gemensamt tagit densamma i betragtande; och hvad nu först vidkommer
lörslaget i första och andra punkterna, att i allmänhet alla de nybyggen,
som framdeles anläggas, måtle omedelbarligen, efter det de blifvit upptagne,
och, såsom motionären uttryckt sig, privilegierade, erhålla samma natur,
som skattehemman, så att följagtligen deras åboer komme alt njuta
enahanda rättigheter och förmoner, som de senare hemmanens egare; så,
enär detta förslags bifallande otvifvelagligt skulle hafva till följd, alt personer
nedsatte sig å Kronans ouppodlade trakter, under förevändning att
derstädes anlägga nybyggen, samt sedermera nedhöggo och föisålde den å
samma trakler växande skog, utan att uppodla sjelfva landet, hvarigenom
ändamålet med nybyggens anläggande blefve förfeladt och Kronan tillskyndad
betydlig skada, ulan deremot svarande ersättning; få Utskotten
tillstyrka, att detta förslag måtle förfalla.
Serskildt få Utskotten upplysa, att, genom Kongl. Brefvet den 10
Februari 1824, nybyggare i Rikets alla norra provincer, äfvensom Gefleborgs
Län, förklarats berättigade att erhålla skatteköp å deras nyhemman,
utan lösen, så snart de börja att erlägga den för hemmanet bestämda räntan;
och, ehuru Utskotten väl inse vigten deraf, att anläggandet af nybyggen
i desse orter uppmuntras på lämpligt sätt; så torde likväl beviljandet
af större förmoner, än som nämnde äro, hvarken för ändamålet vara behöfligt
eller ens tjenligt.
Hvad slutligen vidkommer det i 3:dje punkten omnämnda yrkande,
att alla Kronohemman måtte, ulan lösen, öfverlemnas till deras åboer,
Stats- samt Allm. Besv,- och Ekon,-Utskottens Utlåtande, N\o 140.
5
sorn skulle deraf blifva egare med skatterätt; så, och då Utskotten icke
funnit något antagligt skäl för detta förslag, få Utskotten tillstyrka,
alt detsamma måtte lemnäs utan vidare afseende.
Stockholm den 21 Januari 1841.
N:o 140.
Ank. till l£xp. Etsk. den 23 Jan. 1841, lil. 5 e. Bt.
Ullåtande, i anledning af väckt fråga örn klockare-helgonskrjldens
i Skäne användande lill Folkskolor.
Bland de motioner, som blifvit bos Riks-Stånden väckte och till
Utskotten remitterade, i frågan om den allmänna folkbildningen, förekom
äfven elt af Riksdagsmannen Nils Jeppson från Malmöhus Län till Hedervärda
Bonde-Ståndet ingifvet Memorial, deruti, efter en framställning om
uppkomsten af den s. k. klockare-helgonskylden i Skåne och Blekinge samt
älskillige densamma rörande förhållanden, yrkats, att denna helgonskyld,
allt elter som de nuvarande klockarne afginge, måtte få användas till aflöning
åt skol-birare inom församlingarne, och klockarne endast i det fall,
att de uppfyllde deras skyldighet att jemväl vara skol-lärare, få bibehålla
den helgonskyld, de innehade.
Då Utskotten afgåfvo sitt Betänkande om den allmänna folkbildningen,
hade Utskotten äfven till handläggning företagit denna Nils Jeppsons
motion, och ansågo sig också hafva besvarat densamma, genom nämnde
Betänkande. Likväl har, vid föredragningen deraf hos Hedervärda BondeSlåndet,
Nils Jeppson anmärkt, att, ehuru Utskotten handlagt och besvarat
ifrågavarande motion, de likväl icke afgifvit något bestämdt yttrande om
antagande eller förkastande af det framställda ftmslaget, hvadan Nils Jeppson
funnit sig böra förnya detsamma oeh påyrka, att ofvanberörde helgonskyld
måtte senast vid hvarje hädanefter ledigblifvande klockare-lägenhet
komma församlingarne till disponibelt begagnande, såväl till införande af
nödiga skolor, som lill lärares aflöning inom hvarje församling; och hafva
härutinnan instämt Niklas Jönsson, Lars Bengtsson, Häkan Nilsson och
Per Påhlsson från Skåne, Gustaf Bernhard äppelqvist från Blekinge samt.
David Andersson och Olof Lindbäck från Halland.
6
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Uiskollens Ull alande j AT:o 140.
Härvid få Utskotten först fästa uppmärksamheten derå, att, sedan genom
Kongl. Brefvet den 9 December 1836 en del af omförmälde helgonskyld blifvit
anslagen till inrättande af en Cathedral-skola i Lund, men forsamiiugarne
sökt ådagalägga, att helgonskylden vöre erforderlig, dels till Klockarnes
aflöning, dels för sockenskolornas behof, och af sådan anledning påyrkat
dess oförändrade bibehållande till nämnde ändamål, Rikets Ständer,
med anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i ämnet, uti underdånig
Skrifvelse af den 1 Juli innevarande år, förklarat, att rättigheten alt
disponera ifrågavarande helgonskylds-spanmål icke lämpligen borde eller
kunde bestämmas annorlunda än efter laga pröfning; men att, då det vore
af högsta vigt, att församlingarne bereddes tillfälle att inrätta folkskolor
eller förbättra de redan varande, för hvilket ändamål den förut till
Catliedral-skolans behof afsedda andel af helgonskylden lämpligen borde
kunna användas, Rikets Ständer beslutat, att de församlingar, inom Lunds
Stift, af hvilkas helgonskyIdskorn påräknats bidrag tiil Cathedral-skolan i
Lund, borde, så vidt de förbundo sig att uteslutande till folkundervisningens
befrämjande inom församlingarne använda detta bidrag, bibehållas
vid oqvald besittning deraf; och alt deremot de församlingar, som ej
ville antaga ett sådant vilkor, och ej eller kunde lagligen styrka sin rätt
att disponera denna del af helgonskylden, skulle, i nion af de dermed aflönade
klockarnes afgång, densamma inleverera till Lunds Cathedral-skola,
i enlighet med hvad uti Kongl. Maj:ts ofvanberörde Nådiga Bref af
den 9 December 1836 bestämmes.
I afseende å denna del al' helgonskylden, torde således något vidare
yttrande icke erfordras; och som den öfriga delen deraf för närvarande
användes till klockarnes aflöning och torde vara dertill erforderlig, samt,
i händelse densamma skulle upphöra att n■ gå i och för delta ändamål,
andra medel måste i stället dertill anskaffas; alliså och då församlingarne,
om de, efter laga pröfning, skulle anses berättigade att disponera om
ifrågavarande del af helgonskylden, på sätt dem bäst synes, ega att efter
egel godtfinnande använda densamma i och för sitt skolväsende; fä Utskotten,
med åberopande af hvad de i sitt Betänkande om den allmänna
folkbildningen föreslagit, rörande folkskolors inrättande och folklärares bildande
samt klockare- och folkskole-lärare-befattningarnesförenande, tillstyrka,
att ofvanberörde framställning, angående helgonskyldens i
Skåne användande lill folkbildnings-anstalter, icke måtte
föranleda till någon Rikets Sländers vidare åtgärd.
Stockholm den 21 Januari 1841.
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-TJtskottens L llåtande, IV'.o 141.
N:o 141.
Anlw till Exp. Utsi» elon 23 Jan. 1481, kl* 5 e. m>.
Utlåtande ,< i anledning af väclit fråga om reglering af sjön
Wenerns vattenhöjd,
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt, lill Utskottens gemensamma
handläggning remitterad, motion, har Riksdagsfullmägligen Magnus
Persson från Wermlands Län, jemte en framställning af dels den
skada och förlust, som orsakas genom sjön Wenerns vissa år inträffande
stigande utöfver dess vanliga höjd, dels den fördel och nytta för de derintill
belägna trakter, sorn skulle uppkomma, om sådana åtgärder vidlogos,
att vattnet i nämnde sjö hindrades att öfverstiga dess vanliga höjd, föreslagit,
att de åtgärder, som vid 1823 åis Riksmöte för ändamålet tillstyrktes,
mätte komma i verkställighet, såsom enda. sättet att bereda saken en
önskad framgång.
Då Utskotten nu gå ali besvara denna motion, få Utskotten forst
upplysa: ail Rikets Ständer vid 1823 års Riksmöte uti underdånig Skrifvelse
hos Kongl. Maj:t tillstyrkt: att de af Öfver-Directören Hagström uti
frågan lill Rikets Ständer ingifne handlingar mätte på allmän bekostnad
lill trycket befordras och exemplar deraf gratis utdelas till försam Hogarne
omkring Wenern; att Kongl. Majus Befallningshafvande i Elfsborgs,
Skaraborgs och Carlstads Län måtte besörja om undersökningar, rörande
rymden och beskaffenheten af den jord, som genom ifrågavarande företag
skulle, i mer eller mindre moa, gagnas, äfvensom utröna,, huruvida och
till hvad belopp egare af sådan jord kunde vilja utfästa sig att ersätta
kostnaderna för samma förelag; alt undersökning mätte anställas, till bestämmande
af det förhållande, hvaruti Götha Elfs vattenhöjd står till
sjön Wenerns stigande och fallande, samt att Kongl. Maj:t, efter inhemtande
af dessa upplysningar, läcktes dem vid näst påföljande RiksdagRikets
Ständer i Nåder meddela; att vid 1828—29 och 1830 årens
Riksmöte, Rikets Ständer inhemtat, hurusom åtskilliga utaf de af Rikets
Ständer begärda undersökningar i frågan redan då blifvit vidtagna, och
andra dels påbörjade, dels förberedda; men som tillika upplystes,
alt en del af dessa förrättningar, beroende ej mindre af sjön Wenerns
om hytliga vattenhöjder, än af öfverenskommelser, svåra att tillvägabringa,
mellan en mängd af stridiga intressen, fordrade en längre tid för att brill.-
8 Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon,-Utskottens Utlåtande, N.-o 142.
gas till ändamålsenlig fullbordan, samt att flere års observalioner sannolikt
voro af nöden, för att af de anbefallda undersökningarne om vatten
höjdernas
förhållande till hvarandra kunna hemta ett bestämdt och tillförlitligt
resultat, ansågo Rikets Ständer sig endast böra bos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla, att de påbörjade undersökningarna måtte fortsättas,
intilldess saken erhållit all den noggranna utredning, som ämnets
vigt fordrade, och hvarigenom Rikets Ständer sattes i tillfälle att öfver
hufvudfrågan framdeles besluta.
Utskotten anse Rikets Ständer sålunda hafva vidtagit alla de åtgärder
för vinnande af det åsyftade ändamål, som på Rikets Ständer kunna
ankomma; och då motionären icke påyrkat någon annan åtgärd, än som
redan blifvit föreslagen och tillstyrkt, eller gifvit vid handen vidare upplysningar
i frågan än dem, som redan varit Rikets Ständer meddelade, få
Utskotten hemställa,
att ifrågavarande motion icke för närvarande måtte föranleda
till någon Rikets Ständers vidare åtgärd.
Stockholm den 21 Januari 1841.
N:o 142.
Anti. till Eip. litsk. den 23£.Tan. 1841, lil. 5 e. b.
Utlåtande, i anledning af vacht motion, angående remonteringen
vid Lif Regementets Dragon Corps, rn. m.
Uti en från Hedervärda Bonde-Ståndet till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitterad motion, liar Riksdagsfullmägtigen Johan Persson
från Upsala Län anfört, att fot-mötena vid Indelda (kavalleriet vore
för Rusthållarne serdeles betungande, då de föranledde till utgifter för
skjuls och matsäck, oberäknadt munderingens ökade slitning, samt att de
årliga visitationerna, som äro anbefallda att hållas tre gånger om året, vore
alldeles öfverflödiga, då ådermöten höst och vår tillika hållas; och har
motionären derföre hemställt, att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla, dels att Gavalleri-regementenas öfning till fot
måtte förenas med de vanliga mötena, så att fot-mötena hädanefter kom
uie
-
Slats- samt Altm, Bes v.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande , iV:o 142.
9
me att upphöra, samt dels att, då befälet vid de vår- och hösteliden
hållande ådermöten är i tillfälle att öfvertyga sig om både karlens och
hästens skick och vård, visitation i allmänhet mätte ske endast en gång om
året, på den lid, Kongl. Maj:t kan anse dertill lämpligast.
Motionären, bar dessutom yrkat, alt, då Lif-Regementets DragonCorps
numera upphört att såsom Cuirassierer utgöra tungt Cavallen, Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Majit äfvenledes framställa den underdåniga
anhållan, att Rusthållarne vid berörde Corps icke i framliden må åläggas
att ovilkorligen aflemna hästar af en enda färg, samt alt de måtte alltid
anses berättigade att få antagne och godkände hästar af 9 qvarters och 2
tums höjd, då dessa ega tillräcklig styrka och öfrige erforderlige egenskaper.
Och hafva Riksdagsfullmägtige Erik Persson, Johan Andersson och
Anders Larsson från Upsala Län samt Johan Olsson från Stockholms Län
härmed sig förenat.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi Utskottet ansett nödigt att,
gemensamt med Stats-Utskottet, behandla denna motion, hafva Utskotten
densamma, jemte de vid remissen deraf föranledda yttranden, i öfvervägande
tagit; men, då frågan om fot mötenas vid In deida Cavalleriet afskaffande
redan blifvit af Utskotten besvarad uti Utlåtandet Nio 55, som af
Rikets Ständer vunnit bifall, samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
uti dess Utlåtande Nio 61, afgifvit yttrande , både i afseende å Rusthålls-visitationernes
inskränkning och å nedsättning i det hitintills bestämda
målet för cavalleri-hästar, hvilket Utlåtande derefter blifvit af trenne
Riks-Stånd gilladt, så anse Utskotten sig, med åberopande häraf, böra
hemställa, att motionen
i dessa delar icke må till någon serskild åtgärd föranleda..
Hvad sedan beträffar motionärens yrkande, att Rusthållarne vid LifRegementets
Dragon-Corps må befrias från åliggandet att aflemna hästar af
en enda färg, så få Utskotten anföra, att Utskotten, i sitt Betänkande Nio
95, angående remonteringen vid Skånska Dragon-Regementet, tillstyikt, att
Rikets Ständer måtte förnya den vid sistlidne Riksdag hos Kongl. Majit
gjorda underdåniga anhållan i detta afseende, med den förändring, att det
må varda tillåtet för Rusthållarne vid nämnde Regemente att remontera
med hästar af hvad färg sorn helst, med undantag af hvit eller schäckig,
samt alt Utskotten finna de i samma Betänkande för detta tillstyrkande
anförda skäl äfven vara gällande i afseende på remonteringen vid Lif-Regementets
Dragon-Corps, men derjemte inbemtat, att förrberörde Betänkt/».
till R. St, Prot, 1840 och 1841, A Sami, 2t Afd, 32. Haft, %
10 Statt- samt Altm, Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N-.o 142.
kande blifvit afslaget af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, till
följd hvaraf, och under förmodan, att. detta afslag härrört deraf, alt det
förra förslaget till underdånig Skrifvelse blifvit i alltför bestämda ordalag
affattadt, Utskotten hemställa,
att en underdånig anhållan måtte hos Kongl. Majrt göras
derom, att Rusthållarne vid Lif-Regementets Dragon-Corps
må få remontera med hästar af hvad mörk färg sorn helst»
Stockholm den 21 Januari 1841.
Reservation
af Herr Friherre v. Kr cerner: ”Då Lif-Regementets Dragon-Corps*s
Rusthållare redan ega rättighet att remontera med så väl svarta, som kråksvarta
och bruna hästar, anser jag den af Utskotten föreslagna underdåniga
Skrifvelsen vara öfverflödig, helst en likartad motion, rörande remonteringsskyldigheten
vid Skånska Dragon-Regementet, genom 2me Stånds sammanstämmande
beslut, kommer alt förfalla.”
Härförutan anmäldes reservationer emot Utlåtandet af Herr Råfeldt>
samt af Riksdagsfullmägtige Johan Andersson och Anders Larsson från
Upsala Län, Peter Ptersson från Jönköpings, Nils Persson från Örebro,.
Nils Strindlund från Wester-Norrlands, samt Sone Persson från Malmöhus
Län»
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, iS^i.
v
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtandej IS-o tf3.
i
N:o i43.
Ank. till Exp, Utsk. den 1 Februari 18-11, kl. 1 e. ra.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner j att Privat-Bankernas
sedlar må i Krono-uppbörden emoltagas.
10 li en från Hedervärda Bonde-Ståndet till Stats- ocii Banco-Utskoltens
gemensamma behandling remitterad motion, Star Oiof Lindbeck från Hallands
Län hemställt: att, med afseende på de stora olägenheter, hvarföre
i synnerhet landtmannen vore blottställd derigenom, att Krono-utskybierne
måste utgöras i Riks-Bankens mynt, oagtadt inom flera orter PrivatBankemes
sedlar vore nästan de enda utelöpande, Rikets Ständer måtte
förordna, att Privat-Bankernes sedlar måtte få uti Kronans uppbörd em otta
gas, eller att åtminstone Krono-Fogdarne i Halland måtte åläggas alt
emottaga Småländska oell Skånska Privat-Bankernes sedlar emot ersättning
för besvär och remiss-kostnad; hvarjemte motionären föreslagit, att, för bevakande
af det allmännas säkerhet, ett Kronans eller Rikets Ständers Banks
Ombud måtte tillsättas vid hvaje Privat-Bank, såsom controllör öfver sedel-ulgifningen.
I anledning af denna motion, deruti flere Ledamöter af BondeSlå
ndet instämt, hafva ytterligare följande förslag till afhjelpande af d,ö
deruti omförmälde olägenheter blifvit afgifne, nemligen:
1:0 af Nils Persson från Södermanlands Län: alt såväl vederbörand
uppbörds-män och Landt-Ränterien, som Riksgälds- och Stats-Contoren
hädanefter måtte få i uppbörden emottaga Privat-Banks-sedlar, emöt
det att Privat-Bankerne fingo ersätta remisslage eller transportkostnad för
deras sedlar, hvarefter Riksgälds- och Stats-Contoren lättligen kundo å Privet-Bankernes
i hufvudstaden varande invexlings-contor låta utbyta samma
sedlar emot Banco-sedlar;
2:0 af Hans Jansson från Elfsborgs Län: alt Privat-Bankerna mätte
förpligtas att i hvarje provins hålla invexlings-contor för deras sedlar,
Bill, till R. St. Brot. löfö och 18ft. 4 Sami. 2 Afd. 33 Haft. 1
3
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande, N.o 1^3.
b varigenom desamma ulan svårighet kunde i allmänna uppbörden emottagas;
och sedermera genom vederbörande uppbörds-män eller Landt-Ränterien
i dessa vexel-conlor emot Banco-sedlar utbytas;
3:o af Stephan sindersson från Slockbolms Län: att alla de Privat-Banks-sedlar,
som icke af Rikets Ständers Bank garanteras, måtte genast
af Privat-Bankerne inlösas;
4:o af Olaus Eriksson från Götheborgs och Bobus Län: att PrivatBankerne
måtte ställas i förhållande af gäldenärer till Rikets Ständers Bank,
lika sora enskilde låntagare till Privat-Bankerne, och att följaktligen hvarje
Privat-Banks säkerhets-handlingar, åtföljde af Direetionens, å Bolagets
vägnar, utgifne förskrifning, skulle komma att deponeras i Rikets Ständers
Rank, som i stället tili motsvarande belopp borde utlemna gängse sedelmynt,
emot ersättning för papper och tryckningskostnad;
5:o af Lars Larsson från Elfsborgs Län: att alia Pri vat-Banker och
Hypotheks-Föreningar måtte åläggas ställa sådan säkerhet, att deras sedlar
kunna opåtaldt emottagas, såväl i Kronans uppbörd som vid enskildta
iiqvider, och att framför allt dem icke må tillåtas utgifva sedlar till lägre
valeur än 10 R:dr B:co, hvarigenom åtminstone de fattige kunde skyddas
mot de olägenheter, som dessa sedlars utelöpande förorsakaade;
6:0 af Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs Län: att PrivatBankerne
måtte åläggas hålla invexlings-contor i Stockholm och Götheborg;
och
7:0 af cinders Larssonj Johan Andersson, Erik Persson och Jolian
Pehrsson från Upsala Län, hvilka, uti en serkild afgifven motion, hemställt:
att uppbördsman måtte blifva anbefallde att i K r o n o- u p p börd en
sfven emottaga Privat-Bankernes assignationer och Depositions-bevis, men
att derjemte måtte förordnas, det samtlige Privat-Bankerne i Riket skola
i Stockholm hafva agenter, hvilkas förbindelse, å Bankens vägnar, det ovilkoriigen
vore att genast vid anfordran inlösa de Privat-Banks-sedlar,
som blifvit i uppbörden emottagne och till hufvudstaden afsände, vid det
äfventyr, att Bankens octrov eljest genast ansågs förverkad.
Då Privat-Banks-sedlar, lika litet som andra af enskilde eller bolag
utgifna skuld-förbindelser, kunna betraktas i likhet med Rikets mynt, eller,
såsom sådant, till emottagande i den allmänna rörelsen, någon påtvingas,
anse Utskotten icke eller ' lämpligt, att Staten tillförbindes att desamma
i den allmänna uppbörden emottaga, hvadan
Utskotten afstyrka de i sädant afseende väckte motioner;
Stats- och Banco-Utskcttens Utlåtande, N:o i43.
3
och då de öfrige i sammanhang härmed förekomne förslag dels afse sådane
åtgärder, angående Privat-Bankernes framlida organisation och förvaltning,
hvarom Rikets Ständer hafva att erhålla en fullständig framställning
uti det Utlåtande, sorn af Banco- och Lag-Utskotten kommer att afgifvas,
rörande Privat-Bank-Lagen, dels äro stridande mot de octroyer, som, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers vid föregående Riksdagar fattade beslut,
blifvit för redan existerande Privat-Banker utfärdade,
finna Utskotten sig, i anledning af berörde förslag, icke böra
någon åtgärd föreslå.
Vidkommande slutligen serskildt förslaget, att Privat-Bankerne
måtte., emot det att deras säkerhets-handlingar deponeras i Rikets Ständers
Bank, erhålla af Banken erforderligt belopp gängse sedelmynt, så enär
detta förslag är stridande emot de beslut, som al Rikets Ständer blifvit
fattade, i fråga om Riks-Bankens förhållande till de enskilde Baukerue,
anse Utskotten sig böra
hemställa, att det summa lemnäs utan afseende.
Slockholm den 29 Januari
Reservationer.
Af Herr Gref ve Frölich, D.: ”Vid närmare granskning af ofvannämnde
motioner, befinnas desamma kunna sammanfattas uti följande hufvudsatser:
<U) om beloppet af sedel-valören å de sedlar, Privat-Bankerne få rättighet
utgifva,
B') om controllen öfver samma Bankers sedel-utgifning och skyldighet
att infria densamma.
I dessa båda ämnen anser jag Stats- och Banco-Utskotten
hafva bordt hänvisa till det af Banco- och Lag-Utskotten afgifne
förnyade Utlåtande, med förslag lill Lag för enskilde
Banker.
(T) Förslaget (af Olaus Eriksson) att så tillställa en förening emellan
Rikets Ständers Bank, såsom förläggare af mynt och sedlar samt de
enskildte Bankerne såsom den förstnämndas agenter., att de senare skulle
bedrift» sin rörelse af utlåning med Riks-Bankens sedlar.
4
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande, N:o 143.
Detta forsing är egentligen af samma syftning som en af Herr Biskop
Agardh inom Banco-Utskottet vackt, men återkallad motion. Dess
fördelar skulle bestå uti tillvaron af blott ett enda sedelmynt inom Riket
och omöjligheten alt kunni utsträcka sedel-emissionen utöfver de gränsor,
som de ingifne säkerhets-handlingarnes belopp utstakade. Så stora fördelar
borde man visserligen icke försaka, derest blott förslaget, i sina detaljer,
närmare betrakiadt, först visade något hopp om dess verkställbarhet och
dernäst äfven i sådan förutsättning icke medförde betänkligheter af stor
vigt.
I förra afseendet visar sig stor osannolikhet, att några enskilde storrå
boltg skulle begagna sig af den tillåtelse genom ett sådant förslags antagande
af Rikets Ständer, i anseende lill den ringa vinst, deraf skulle uppstå
och den oerhörda svårigheten att hafva bos Rikets Ständers Bank placerade
en större mängd enskildes förskrifningar, hvilkas ofta förekommande
flteruttagning vid förnyelse af inteckning eller borgen skull* medföra
en ändlös och besvärlig omgång jemte våda af förlust, i händelse af försummelse,
antingen för de enskilde bolagen, eller för Rikets Ständers Bank.
Den enda möjlighet, under hvilken det torde vara tänkbart, att en Bankrörelse
med Rikets Ständers Banks sedlar emot gjord deposition af säkerLets-handlingar
skulle kunna uppstå, vore den, om, i stället för intecknings-handlingar,
hvilka nu utgöra de enskilde Bankernes egentliga grundfonder,
utom de contanta tillskotten, räntebärande obligationer gåfvos till
din mängd inom Riket, att bolagen dermed kunde förse sig; men dels förutsattes
då med det samma en större tillgång — ja, ett öfverflöd på capital
— hvilket tvärtom saknas, utan ock, att de personer i landsorterne,
som nu kunna prestera inteckningar och derpå till en del grunda nya
Basker, skulle vilja underkasta sig en ränte-förlust, uppkommande af den
lägre ränta l\\ å högst 5 procent, hvilken sådana obligationer vanligen häri
#t»ot den ränta å 6 procent, de nödgades erlägga, i den händelse de på
sine inteckningar skulle upplåna medel, erforderlige för att inköpa eller tillvexla
sig obligationerne. Dessutom synes det klart, atL de capitalister, sorn
ega dylika papper, eller tillgång till att göra upplåning bos Rikets Ständers
Bank, redan utan serskild Lagstiftning äro oförhindrade alt åter utlåna
beloppet, i den moll tillfälle erbjudes lill högre ränta. Sådant sker
också måhända dagligen till ett mindre belopp, ehuru icke i form af egentlig
bank-rörelse, men det är gifvet, att, så länge Rikets Ständers egna
Discont
-
Stats- och Banco Utskottens Utlåtandej N'.o 143.
Discont-Verk utlåna till 5 procent, kan vinst dervid icke uppkomma, utan
i den händelse Rikets Ständers Bank skulle medgifva vida mindre, t. ex.
högst 2 procents, ränta af de låntagare, som för Bank-rörelses bedrifvande
anmälde sig till större förlagslån.
Men ett tillstyrkande af denna art skulle icke kunna sammanstå
med de för Bankens öfriga lånerörelse stadgade grunder, från hvilka ett
undantag då skulle göras för sagde ändamål, på bekostnad af Bankens inkomst
och alla öfriga dess gäldenärer. Betänkligt måste det i alla fall
anses att ställa Rikets Ständers Bank, med dess ömtåliga ansvarighet för
det metalliska myntvärdet af dess sedlar, i något sådant samband med enskilde
låne-anstalter, att de senares möjliga misshushållning och fall kunde
störa den förras credit.
Jag afstyrker sålunda i allo Olaus Erikssons förslag.
Förslaget om åläggande för enskilde Banker att hålla'invexlingscontor,
dels i Stockholm och Götheborg, dels i alla Rikets Residens-städer:
ett förslag, hvari tre af förbemälde motionärer instämt.
Emot detta förslag förekommer det hufvudsakliga hinder, att, då
Bank-bolagen för sine utgifne credit-sedlar äro att anse såsom gäldenärer
till innehafvarne, så kunna de hvarken ulan orättvisa förpligtas att inlösa
sina förbindelser mer än på ett ställe, ej eller skulle spridandet af Bankernes
capital eller cassa-behållning af Riksbanks-sedlar på flere serskilde
båll kunna medföra annan verkan, än att Jätta möjligheten att komma äfven
de solidaste Banker på fall och sålunda störa allmänna rörelsens lugna
gång. Dessa Bankers enskilda fördel att sprida sine sedlar åt aflägse
orter föranleder dem otvunget att inrätta dylika vexlings-contor, så vidt
sådant är med säkerheten af deras rörelse möjligt. Frivillig invexling’uppstår
således otvifvelaktigt, i den mon Bankernes antal och rörelse vidgar
sig.
Jag afstyrker alltså nämnde förslag- till tvungen invexling,
såsom oförenligt med rättvisa och med naturen af ali Bankrörelse,
och Ej) Slutligen hafva Utskotten att utlåta sig öfver förslaget att
tillåta Krono-utskyldernas betalbarhet i de enskilde Bankernes credit-sedlar,
ett förslag, hvartåt fyra bland motionärerne syftat.
Såvida systemet af enskilde Banker förmår ytterligare utveckla sig
Eili till R. St, Prot. 1840 och i84>> 4 Sami. 2 A}d. 33 Haft. 2
c
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande, N:o if\3.
och vinna förtroende, synes denna fråga förtjena att framdeles komma i betraktande.
Beloppet af Krono-utskylderne från hvarje Län är icke större,
än att solida banker synas derföre kunna ställa nöjaktig säkerhet och alltså
tillåtas emottaga uppbörden från Kronofogdarne directe samt, i den moa
den ingår, derföre prestera valuta i Riks-Bankens mynt; men denna
åtgärd kan svårligen blifva föremål för direct lagstiftning och är för närvarande,
innan någon allmän lagstiftning stadgat tillvaron eller beskaffenheten
af enskilde Banker och innan det förtroende för systemet af dylika
Banker, som förslaget synes hos motionärerne förutsätta, hunnit uttränga
det hos en mångfaldigt större mängd ännu befintliga misstroendet derföre,
vara allt för tidigt, hvadan
jag anser mig icke kunna tillstyrka Rikets Ständer att det
samma nu antaga.
Herr Moberg reserverar sig jemväl emot detta Utlåtande.
STOCKHOLM, Elméns och Granbergs Tryckeri, i84i.
och Bcmco-Usköttens Utlåtande, N-o i44' 1
N.o 144.
Ank, lill Exp. Ulsk. den 20 Febr. kl. i e. m<
Utlåtande, i anledning af gjord framställning om samman
slående
af de Bunco-Räkningar, hvarå det ManufacturJJiseonten
beviljade understöd i Banken ur anvisadt.
Rikets Ilöglofl. Sländers år i835 församlade Revisorer hafva uti deras
Berättelse, angående verkställd granskning af de under Kongl. Maj:ts och
Rikets Commerce-Collegium ställde fonder och medel, pag, 8—10, under
anförande, bland annat, dels, alt de af Kongl. Maj:t förordnade Revisorer
för granskning af Manufactur-Discontens räkenskaper år i833, uti afgifven
underdånig Berättelse, upptagit den anmärkning, att Kongl. Commerce-Collegium
för fondens Creditiv på Riketsj Ständers Bank, utgörande
Jin million Riksdaler, begagnar 2:ne Räkningar under N:ris 5 och 8, samt
att å den förra bokföres den Manufaclur-Disconten från äldre tider tillbaka
intill år 1779, under Discont-vilkor och emot 3 procents ränta, anslagna
summa af 202,185 R:dr 6 sk. 1 rst., jemte de af Rikets Ständer
vid Riksdagarne t8i5 och 1818 mot lika ränta beviljade tillökningar å
detta Creditiv med tillsammans 708,713 R.-dr 36 sk. 7 rst., samt å den
sistnämnde det, jemlikt Kongl. Brefvet den 20 Juli 1786, till
Kongl. Commerce-Collegium utbetaldta Discont-lån å 89,101 R:dr 5
sk. 4 rsl,> äfven mot 3 procents ränta, som hvarje halft år borde
erläggas samt på 9 månaders uppsägningstid å Bankens sida ;
och dels, att sistbemälde Revisorer hos Kongl. Maj:t i. underdånighet hem
ställt
om icke, enär de å begge Räkningarne upptagne* summor disponeras
under alldeles enahanda vilkor, och Manufactur-Disconl-Contoret numera äfven
vid hvarje halft års slut betalar den då upplupna räntan å allt hvad af
Creditivet blifvit på begge Räkningarne begagnadt, desse Räkningar kunde,
för att åstadkomma enkelhet och lättnad i bokföringen, sammanslås och
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 1841• 4 Sami. 2 Ajd. 34 Haft. 1
2 Stats- och Banco-Utsliottens Utlåtande, N:o 144.
endast den äldsta Räkningen N.‘o 5 för Manufactur-Disconten hädanefter
begagnas, •— för deras del förklarat, det Revisorerne, som äfven funne
det leda lill enkelhet i bokföringen, om begge de ifrågavarande Räkningarne
sammanföras, så mycket heldre finge underställa Rikets Ständer, huruvida
icke denna åtgärd må kunna vidtagas, som något hinder deremot
i öfrigt icke mötte.
Stats- oell Banco-Utskotten, som af den anledning Stals-Utskottets
till Rikets Ständer aflåtna Betänkande N:o 96 §. 6. vid handen gifver,
gemensamt förehaft denna fråga till behandling., hafva, i afseende härå,
inhemtaf, det Kongl. Commerce-Collegium, uti underdånigt utlåtande af
den 26 Augusti i835, i anledning af den utaf Kongl. Revisorerne gjorde,
bär ofvan upptagne anmärkning, yttrat att något hinder icke mötte mot
det af bemälde Revisorer föreslagna sammanslående af de anie Räkningar,
Ktris 5 och 8, som Collegium för Manufactur-Discont-Fondens Creditiv på
Rikets Ständers Bank begagnar, så snart äfven Banco-räkningarne undergå
enahanda förändring, men alt vidtagandet of samma förändring således
berodde af Rikets Ständers meddelande föreskrift för sistbemälde Verks
styrelse.
Med fästadt afseende härå och då det torde vara lämpligast, att det
understöd, som från Banken meddelas Manufactur-Disconten, lika med de
understöd, som från Banken utgå till flere andra allmänna Verk och Inrättningar,
utgöres af Creditiv, helst Manufactur-Disconten eljest skulle få
vidkännas ränta för någon del af understödet, hvilken möjligen icke kunde
af Manufactur-Disconten, i utlåningsväg, göras fruktbärande; finna Utskotten
sig ega all anledning, hos Rikets Ständer
tillstyrka, att, med bifall till Revisorernes förevarande framställning,
hela det, i och för Manufactur-Discont-rörelsen,
från Banken beviljade äldre understöd af 1,000,000 R:dr,
måtte få såsom Creditiv begagnas och i räkenskaperna upptagas.
I sammanhang härmed och då, med anledning af Kongl. Majus
Kådiga Proposition, angående ökning i tillgångarne lör Manufactur-Discontens
utlåningar, Rikets Ständer numera, genom bifall till Stats- och Banco-Utskotl<ens
Betänkande N:o 69, beviljat ett ytterligare Creditiv å Banken
af 5oo,ooo R:dr för utvidgning af nämnde Discont-lånerörelse, hvilket
Creditiv, enligt Rikets Ständers beslut, skall utgå af Bankens behållna till
-
Slats- och Banco-Utskottens Utlåtande, N'-0 i44'
3
gångar (hvarmed bör förstås dels de till densamma ingångna capital-afbetalningar,
som ej åter derifrån utgått, dels den behållna räntevinsten)
samt förvaltas af Kongl. Commerce-Collegium på l i ka sätt, som det för
samma bebof hitintills anvisade Creditiv af 1,000,000 R:dr, hafva Utskotten
ansett sig böra föreslå : att Rikets Ständer måtte, såsom följd af ej mindre
deras sålunda redan fattade beslut, än hvad Utskotten här ofvan tillstyrkt,
meddela det förklarande,
alt emot det dessa creditv-summor, utgörande tillsammans
i,5oo,ooo R:dr, under enhanda vilkor, som varit stadgade
för de hitintills å Banken för berörde ändamål anvisade
låneunderstöd, hållas Kongl. Commerce-Collegium tillhanda
intill nästkommande Riksdag, bemälde Kongl. Colle
gium
bör till Rikets Ständers Bank afgifva en, å Manufac
tur-Discontens
vägnar, utfärdad ny förskrifning, innefattande
följande försäkringar och förbindelser, nemligen :
i;o alt Banken för hela det belopp, som ,å Credilivet kan
varda uttaget, eger säkerhet i Manufactur-Disconl-fondens
alla fordringar samt egna behållna tillgångar ;
2:0 atl, i händelse Banco-Fullmägtige, med afseende å Bankens
ställning', skulle finna sig nödsakade Creditivet eller någon del
deraf uppsäga, Kongl. Commerce-Collegium då skall, efter 9
månaders förlopp, och sedan derom sex veckor förut blifvit tillsagdt,
till Banken återbetala hvad som derå är vordet lyftadl; och
3:o att för de å Creditivet uttagna summor Banken eger
beräkna 3 procents årlig ränta, som, enligt deröfver uppgjorda
liqvider, hvarje halft års slut, till Banken inbetalas,
vid äfventyr att i annat fall Creditivet anses uppsagdt.
Kommande, i utbyte mot ofvanberörde förbindelse, att till
Kongl. Commerce-Collegium återställas de 2:ne af Kongl. Collegium
till Banken förut afgifna förbindelser, den ena af den
28 November 1786, för det till understöd för Manufactur-Discont-fonden
beviljade stående eller såkallade ti 1 lök ta Discont]ån
å 89,101 R:dr 5 sk. 4 rst« och ^en andra af den 8
December 1Sr8, för de åt meranämnde Disconl, dels för
längre tid tillbaka, och dels vid 1815 samt 1817 och 1818
årens Riksdagar beviljade anslag och Creditiver, tillsammans
utgörande 910,898 R:dr 42 sk. 8 rst.
Stockholm den 19 Februari 1841 -
4 Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o 145.
N:o i45.
Ant, till Exp.-Utsk, den 23 Febr. kl. r e. ra.
Utlåtande, i anledning af erhållen äterremiss af Betänkandet
JV:o go.
Utskottens nämnde Betänkande, angående upphörande af de så
kallade portpenningarne vid Christianstad, m. m., har af Ridderskapet och
Adeln samt Bonde-Ståndet bifallits, hvaremot detsamma blifvit af BorgareStåndet
återreinitteradt, men af Preste-Ståndet afslaget.
Såsom skäl för återremissen, har inom Borgare-Ståndet hufvudsakligen
blifvit anfördt, att Christianstad borde antingen ensamt, såsom i
Götheborg egt rum, eller ock samfälldt med angränsande Härader och
efter öfverenskommelse med dem söka bereda Garnizons-skolan ersättning
för inkomsten af portpenningarne, hvarigenom möjlighet uppstode
för dessas afskaffande, utan att någon uppoffring å Statens sida, på sätt
Utskotten föreslagit, derför behöfde ifrågaställas.
Utskotten få häremot erinra, att af den omständigheten, att Götheborgs
invånare åtagit sig att till Frimurare-barnhuset derstädes betala
1,000 R:dr, emot upphörande af portpenningarne, någon slutföljd ej bör
dragas, att Christianstads invånare skola ersätta den dervarande Garnizonsskolan
dess inkomst af portpenningarne, i fall de upphöra; helst Frimurare-barnhuset
i Götheborg är en enskild stiftelse, då Garnizons-skolan i
Christianstad deremot är en af Kongl. Maj:t påbjuden undervisnings-anslalt,
hvilken ansetts behöflig- för barnen af de i denna stad förlagde
coramenderingar. Äfvenledes synes det i högsta grad obilligt, att invånarne
inom de staden näst tillgränsande Häraderne skulle direct betungas
med underhållet af nämnde Garnizous-skola, hvaraf de icke draga
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 146. 5
minsta fördel. Utskotten anse sig af dessa skäl, samt dä tvänne Riksstånd
bifallit deras förra Betänkande, hvilket i öfrigt åberopas,
ej böra detsamma frångå.
Stockholm den 22 Februari 184 * -
N:o 146.
Ank, till Exp.-Utsk, den 23 Febr. kl, j e. m»
Utlåtande, i anledning af er hällne återreinisser å Betänkandet
N:o 102.
Emot ifrågavarande Betänkande, afgifvet i anledning af väckt fråga
om Stats-anslag till Strömstads Skola, hvilket af samtlige Riks-Stånden
blifvit lill Utskotten återremitteradt, hafva anmärkningar blifvit framställde
deröfver, att Utskotten ej, i likhet med hvad vid behandlingen af
frågan, angående förhöjdt anslag till Skolorna i Umeå, Piteå och på Frösön
egt rum, jemväl för Strömstads Skola föreslagit ökadl bidrag från staten,
hvartill synnerliga anledningar ansetts förefinnas i de förhållanden, alt
staden, sorn af egna medel bekostar en Vexel-undervisnings-skola, saknade
tillgång att jemväl till Padagogien derstädes bidraga, serdeles sedan stadens
inkomster, genom numera mindre gynsara bandels-conjunctur, skall i
betydlig nion förminskats; men att emedlertid staden, af dea orsak, att invånarnes
antal uppgår till circa i,3oo, är i behof af en mera utvidgad
undervisnhigs-anslalt, an den nuvarande, der undervisningen besorjes af
endast en lärare, hvars knappa lönevilkor, i denna egenskap, gjort det
för honom till en nödvändighet att, jemte denna befattning, åtaga sig
skyldigheten alt förestå Pastoral-vården i staden, hvarförutan inom samtlige
Riks-Stånden blifvit åberopadt det af Biskopen öfver Götheborgs stift,
Herr Doctor Bruhn, i detta ämne afgifne skriftliga yttrande, deruti enahanda
framställningar, i afseende å bebofvet af ökadt stads-anslag lill Skolan,
blifvit afgifne, och hvaraf syntes följa, alt lön för ytterligare en lärare vore
6
Slats- och Bevillnxngs-UtskotUns Memorial, N:o 147.
för undervisningens befrämjande inom Strömstad af högsta nödvändighet
påkallad.
I sammanhang härmed har jemväl blifvit erinradt, alt underdånig
framställning hos Kongl. Maj:t borde af Rikets Ständer göras derom, alt
Strömstads Skola måtte från Pedagogi till Apologist-skola förvandlas.
Då af dessa anmärkningar emot Utskottens återremitterade Betänkande
N:o 102 synes, att samtlige Riks-Stånden ogillat det slut, hvari
Utskotten vid behandlingan af denna fråga stannat, samt då nödiga upplysningar
derjemte blifvit meddelade för ett säkert bedömande, ej mindre utaf
behofvet af en utvidgad och förändrad läro-anstalt i Strömstad, än stadens
oförmåga att af egne medel dertill bidraga, hafva Utskotten, med
frånträdande af sitt förra tillstyrkande i ämnet, nu ansett sig böra föreslå
Rikets Ständer,
att hos Kongl. Maj:t framställa underdånig anhållan derom,
att Strömstads Skola mätte från Predagogi, förändras till Apologist-skola,
samt vid sistnämnde läro-anstalt jemväl anställas
tvänne lärare, och alt Rikets Ständer för delta ändamål
jemväl måtte å 1 o:ue Hufvud-Titeln anvisa, till Kongl.
Maj:ts Nådiga disposition, ett anslag af 5oo R:dr Banco årligen,
alt, jemte de nu utgående i5 tunnor spanmål, användas
till aflöning för lärarne vid nämnde Skola.
Stockholm den 2a Februari 1841.
N:o 147.
Ank. till Exp.-Utsk. den Febr. kl, 1 e, m.
Memorial, i anledning af anmärkningar mot Betänkandet N:o Soj
i anledning af ätskillige motioner om ett förändradt aflöningssätt
för Domare och Chartce-Sigillatce-Contorets upphörande.
Sedan Stats- och Bevillnings-Utskotten, uti Bstfinkandet N:o 80,
uppå anförde skäl, afstyrkt bifall till ätskillige motioner om ett förändradt
fikats- och Bevillnings-Utskottens Betänkande, N\o 148. 7
aflöningssätt för Domare och Charlae-Sigillatas-Contorets upphörande., så
har nämnde Betänkande, i följd af dervid gjorde anmärkningar, blifvit
från HöglofL Ridderskapet och Adeln, under den 4 December nästl. år,
lill Utskotten återremitteradt; men som, enligt ankomne Protocolls-utdrag,
detta Betänkande är vordet bifallet hos Högv. Preste-Slåndet, Yälofl. Borgare-Ståndet
och Hederv. Bonde-Ståndet den 5 i nyssnämnde månad, återstår
för Utskotten icke någon annan åtgärd, i afseende på berörde genom
3:ne Riks-Stånds beslut sålunda afgjorde ärende, än att derom vördsamt
underrätta HöglofL Ridderskapet och Adeln*
Stockholm den 23 Februari 1S41 -
N:o 148.
Ank. Ull Exp. Utsk. den 23 Febr. kl. 1 e. rn.
Betänkande, i anledning af väclt motion, om upphörande af
Bevillning för Sdg-qvarnar,
Uti en till Stats- och Bevillnings-Utskottens gemensamma handläggning
remmitterad motion, har Riksdags-fullmägtigen JSiklas Jonsson
från Christianstads Län, under anförande, att uLom den vanliga grundräntan
för mindre Såg-qvarnar, som blott höst och vår kunde begagnas,
och hvilken ränta uppgick ända till Tolf R:dr på vissa orter, jemväl en
bevillning af 2 R:dr Banco vore ålagd hvarje Såg-qvarn, föreslagit, att,
derest icke grundräntan å Såg-qvarnar kunde komma alt upphöra samt
bevillning att betalas af sågverk liksom af andre fabriker, i förhållande
lill deras rörelse, berörde bevillning, serdeles i de orter, der skogstillgången
är ringa samt qvarnarne belägne vid mindre strömdrag, måtte, efter
Berednings-Comiteernes pröfvande, komma att försvinna.
Då, på sätt Bevillnings-Utskotlets Betänkane N:o %2, angående grunderne
för den blifvande allmänna Bevillningen samt föreskrifterne för tillämpningen
deraf, (pag. i4) utvisar, ifrågavarande motion redan är af
8
Stats- och Bevillnings-Vi skottens Betänkande, N.o ifjf
nämnde Utskott handlagd, samt angående bevillning af qvarn-verk de stadganden,
som finnas intagne uti Bevillnings-Ulskottels vid dess Betänkande
N:o i2 fogade förslag till ny Bevillnings-Stadga uti 3o, 31 och- 70 §§.
blifvit af samtlige Riks-Stånden godkände, anse Utskotten det något vidare
utlåtande uti det ämne, motionen innefattar, icke nu kan af Utskotten
meddelas.
Stockholm den 23 Februari j841 >
N:o 1/9.
Ank. till Esp. Utsk. den 23 Febr. kl. i e. m.
Betänkande, i anledning af Kongl. Majus Nådiga Proposition samt
Herr Rosenblads, Ber ikard, molim, om utbyte emot ett årligt
anslag af Tull-medlen, of den så kallade Foringen till
hemkommande fartygs besättningar.
Med anledning af det förslag serskilde Committerade, uti afgifvet underdånigt
Betänkande, angående handels-sjöfartens närvarande tillstånd och
utvägarrie till dess befrämjande, vackt derom, att den, enligt \ §. 5. Art.
i 1798 års Coopvaerdie-Reglemente samt 24 §• i unden ältelserne till Tulltaxan,
hemkommande sjömän tillerkände Fölingen måtte upphöra att, på
sätt nu eger rum, efter hvarje slutad sjöresa till sjömännen utbetalas, samt
ett årligt anslag, motsvarande medeltalet af den sålunda utgående Föringen,
i stället af tull-medlen anslås till bildande af en peusions-fond för sjömän,
som genom ålder eller olyckshändelser voro satte ur verksamhet,
samt för sjömäns enkor och oförsörjda barn, —* och sedan Kongl. Commerce-Colbgium,
efter det vederbörande Sjömanshus-Directioner blifvit
hörde, med underdånigt utlåtande inkommit, har Kongl. Maj:t, uti Nådig
Proposition af den 14 Maj nästledne år (^införd under N:o 63 1 Sami. r
Afd. 21 haft. af Bih. till R. St. Prot. 1840), hvilken blifvit lill StatsUtskottets
handläggning remitterad, jemte det Kongl. Ma ju hufvudsakli
-
gen
Slats- och Bcvillnings-Utskotlcns Betänkande, N.o i4fy
V
gen gillat de allmänna åsigter, rörande nyttan af den föreslagna förändringen
och sättet för dess utförande, som Kongl. Commerce-Collegium
i underdånighet framställt, lill Rikets Ständers pröfning öfverlemnat, huruvida
icke ett årligt anslag, motsvarande medelsumman af hvad, under
de senast iförfluIne 10 åren, såsom föring från Tull-verket utgifvits, må anvisas
a11_, från och med innevarande år räknadt, af tull-medlen utgå, i händelse
Kongl. Majit skulle finna godt att låta ifrågavarande åt de sjöfarande
medgifue förmon från och med samma år upphöra; och ville Kongl.
Majit, så framt Rikets Ständer bifalla omförmälde anslags utgående, hvarigenom
i sjelfva verket någon ökad afgift för Staten ej uppkom me, efter
inhemlande af Rikets Ständers svar härom, i Nåder besluta, angående de
vidare åtgärder, som kunna komma ifråga, med hänsigt till den blifvande
pensions-fondens bildande samt dess framtida användande och förvaltning;
hvarjemte till Stats-Ulskollet remitterats en af Herr Rosenbladj Bernhard,
Ros Mogiofl. Ridderskapet och Adeln i samma syfte med den Kongl. Propositionen
väckt motion.
Hvad i detta ärende, hvilket ansetts tillhöra Stats-och Bevillningsutskottens
gemensamma handläggning, så väl i den Kongl. Propositionen
och Herr Rosenblads motion, som ock vid den förras föredragning inom
Yällofl. Borgare-Ståndet blifvit yttrad t, hafva Utskotten tagit i sorgfälligt
öfvervägande; och ehuru Utskotten, lika med serskilde Committerade och
Kongl. Commerce-Collegium, äro öfverlygade, alt en pensions-anstalt för
orkeslöse sjömän samt deras enkor och oförsörjda barn skulle, i händelse
densamma blefve på ändamålsenligt sätt organiserad, för de sjöfarande
medföra vida större fördelar och uppmuntran, än den nu utgående föringen,
hvilken tillfaller sjömännen i smärre summor, just då de minst deraf
äro i behof, samt oftast af dem mindre hushållsagtigt användes, likväl
och som förmonerna af en sådan pensions-anstalt hufvudsakligen äro af
den dertill anslagne fonds ändamålsenliga förvaltning och användande beroende,
samt då något förslag härom hvarken åtföljt Kongl. Majlis Nådiga
Proposition eller Herr Rosenblads motion, anse Utskotten helst de af Sjömanshus-Direclionerne
afgifne och uti Kongl, Majlis Proposition omförmälde
yttranden, i fråga om pensions-anslaltens organiserande äro högst skiljagtige,
sig, i saknad af ett sådant förslag, icke kunna tillstyrka Rikets Ständer,
Bih. lill R. S. Prot. 1840 och 1S41. 4 -Sami. 2 J/d. 34 Haft.
10 Stats- och Bevillning*-Utskottens Betänkande, N:o i5o.
att, vid frågans närvarande skick, till det föreslagna utbytet
af den såkallade Fölingen, emot årligt anslag af Tull-medi
len, lemna bifall.
Stockholm den 23 Februari 1841 *
N:o i5o.
Ank. till Exp. Utsk, den 23 Febr. kl. i e, ni.
k
Betänkande, i anledning af väckt motion, om en gemensam dag
och ort för Mant als-skri //ängar och Upp hör ds-möt en.]
Till Utskottens gemensamma handläggning har blifvit remitterad
en af Riksdags-fullmägtigen Anders Andersson från Östergöthlands Län
väckt motion, deruti motionären, med afseende dels å den olägenhet, kostnad
och tidsspillan, som förorsakas landtbrukaren derigenom, att han är
nödsakad infinna sig vid 2:ne serskilda möten, nemligen ett för mantalsskrifningen
i December månad och ett för uppbörden af Kronoutskylderne
i Februari månad, samt dels derå, alt landtmannen, från hvilken af dessa
förrättningar han uteblef, vore förfallen till böter, såsom med billighet öfverensstämmande,
samt ledande till lättnad för den skattskyldige, föreslagit,
det stadgas måtte, att mantalsskrifning och uppbördsstämman skall
hållas på samma dag och ort i Februari månad.,
Genom samtlige Riks-Ståndens bifall till det af Bevillnings-Utskottet
vid dess Betänkande N:o 12 bifogade förslag till ny Bevillnings-Stadga,
i hvad det angår uti nämnde förslags 3q §. intagne stadgande, att ”i
hela Riket skola Mantals- och Skattskrif ringar börjas i medlet af November
månad, dä alla, som, inom den 3i December samma år fylla Q00J) år,
i mantal skattskrif vas, och de Som, vid lika tid fyllt 18 år, antecknas till
perscnhg skydds-afgifts erläggande,” har tiden för mantals-skrifningarnes
Stals- celi Bevillnings-Utskottens Betänkande, N:o låi. II
förrättande blifvit bestämd; i följd hvaraf Utskotten, såsom utlåtande öfver
ifrågavarande motion, endast anse sig böra detta förhållande arn
mäla,
Stockholm den n3 Februari i84i.
N:o 151.
Ånk. till Exp.-Utsk. den 23 Febr. kl. 1 ef. m.
Betänkande, i anledning väckt motion, att de medel, som
jordras för Curhus-anstaltsrne må af Stats-Verket
utgå.
Uti en bos Högvördige Preste-Ståndet, af Herr Contracts-Prosten
Sandberg väckt, till Utskottens gemensamma handläggning remitterad motion,
är anfördt: att de åtgärder, hvilka borde vidtagas att hindra veneriska
smittan att i landet inkomma och att bota dem, som deraf blifvit
angripne, syntes vara en åtgärd, sorn mer tillhörde styrelsen, än communerna;
att nämnda åtgärder hade likhet med quarantaines-anStalter; att
kostnaden vore olika på olika ställen samt störst i större städer, der sammanlefnad
och sedlighet vore sämre, och der en större sjöfart idkades,
sorn kunde gifva anledning till smittans införande från utrikes ort; att
Curhus derför måste i städerne inrättas, och att orsakerne härtill icke
härledde sig från landsbygdens invånare, eller vore beroende af folkmängden
derstädes, samt att, detta oagtadt, landels bönder och torpare med deras
hustrur och mantalsskrifne barn vore skyldige att med en icke så
ringa personlig afgift af fem skillingar underhålla en inrättning, som hufvudsakligen
anlitades afstädernes invånare; och har motionären, på grund
häraf, med hvad mera motionen innehåller, föreslagit; att från Stats-Verket
borde utgå de medel, som fordras för curhus-anstaiterne; att tillgång dertill
skulle beredas, icke genom en personlig afgift, som lades på hvarje mantals-skrifven
person, utau behofvet för curhus-anslalternes underhållande
12 Stat$- och Beviilnings Utskottens Betänkande N'.o 152,
tagas i betragtande vid uttaxering af den öfriga bevillningen; eller att,
derest icke kunde låta sig verkställa, att curhus-kostnaderne öfverflyLtades
på Stats-Yerket, stadgas måtte, att eurbus-afgift af hvarje person på
landet icke finge bestämmas högre, än tillen tjugondedel af hvad invånarue
i staden i carlius-a (gift erlade.
Enär Rikets Ständer, i anledning af de utaf Bevillnings-TJtskotlet
under Knis 11 och 23 afgifne Betänkanden, angående eurhus-afgiftens
fortfarande, beslutat att samma afgift framgent skall ega rum och vid
anställd votering i Förstärkt Slats-Utskotl, i anledning af Riks-Ståndens
vid föredragning af nämnde Betänkanden fattade olika beslut, blifvit bestämdt
till hvad belopp curhus-afgift utaf hvarje jierson bör erläggas,,
hafva Utskotten, såsom Utlåtande öfver ifrågavarande motion, ansett sig
endast bora förrberörde förhållande anmäla.
Stockholm den a3 Februari 1841-
N:o i52-
Ank. lill Exp., Utskottet den 23 Febr. kl. t e. m.
Betänkande, i anledning af Herr Friherre von Krcemers mot on angående
sättet för stänirnoböters utgående.
Uli en till Utskottens gemensamma handläggning från Höglofl.
Ridderskapet och Adeln remitterad motion, har Herr Friherre von KnvTnerj
ined anledning af det fördelagtiga inflytande på uppbörden, upplifvandet
af stadgandet om stämmo-böler medfört, samt då det nu för alla
skattskyldige bestämda lika bötes-belopp af 12 sk. hufvudsakligen inverkat
på mindre förmögne, och det vore billigt, att bötesbeloppet stöde t
förhållande till utskylds-beloppet, föreslagit, a!t för hvarje .Debetsedel,
som icke inom föreskrifven tid och ordning blifvit inbetald, uppgående
till och med 12 R:dr, slämmo-böterne oförändrade borde bibehållas vid
12 sk.r och ökas med 1 sk. för hvarje full R:dr, utskylderne öfverstege nämn
-
Stats- och Bevillings-Utskottens Betänkande, N:o 153..
ti
de skattebelopp, dock att fördelningen af böterne, såsom hittills, skulle blifva
tilt hälften emellan Uppbördsmannen och socknens fattige.
Då Bevillnings-Utskottet uti dess Betänkanden N:ris 9 och 36 meddelat
utlåtande öfver åtskillige till nämnde Utskott remitterade motioner
om stämmoböters upphörande eller förminskning-, samt Riks-Stånden, vid
föred ras nine af nämnde Betänkanden uti forrberörde ämne, redan fattat
1 >
sina beslut, anse Utskotten sig, lör besva:and« af ifrågavarande motion, endast
böra detta anmäla.
Slockholm Jen 23 Februari 184,1.
N:o 153-
Ant. till Exp„-Utsk. den 23 Febr,, kl. 1 e. m;
Betänkande, i anledning af Herr Hallings motion, om upphörande af
Centonal å Etnbe s- oclv Tjenstemcins löner.
Uti en till Utskottens gemensamma handläggning från Välofl.
Borgare-Ståndet remitterad motion, bär Herr Hatling föreslagit, alt den
afgift,, som under namn af centonal nu utginge i form af bevillning till
en procent af embets- och tjenstemäns löner och arfvoden mätte upphöra,
eller, derest,, emot all förmodan, Rikets Ständer skulle finna skäligt
att Cenlonal-Beviilning borde fortfara, den rättelse och enkelhet mätte införas,
att, vid ny redaction af Bevillnings-förordningen, tillgång för hvad,
sorn under namn af Cenlonal-Beviilning fortfarande borde utgå, måtte sökas
och beredas genom omarbetning och jemkning af den uti nu gällande
Bevillnings-förordnings a-rdra §. varande classifikation för bevillnings-afgifters
erläggande af embets- och tjenstemän, samt 2:dra och 3:dje momenten
af samma §. borttagas.
Enär Bevillnings-Utskottet uti dess Betänkande N:o 12,. angående
grunderne för den blifvande allmänna Bevilluingen,. tillstyrkt, att den
i4 Stats- och Bevillnings Utskottens Betänkande, N:o 15zj.
hittills af embets- och tjenstemäns löner utgående Centonal-Bevillning
borde upphöra, och detta tillstyrkande blifvit af 3:ne Riks-Stånd gilladt,
hvaremot Bonde-Ståndet ansett Cenlonal-afgift, såsom hittills, böra ega
rum, samt, vid den i anledning af dessa skiljagtige beslut i Förstärkt
Stats-Utskott anställde votering, Bevillnings-Utskottets förslag, att Centonal-Bevillning
skulle försvinna, blifvit af Förstärkta Utskottet godkändt,
anse Utskotten något vidare Utlåtande öfver tiallings väckte motion nu
icke erfordras.
Stockholm den 23 Februari iS41 -
N:o i54.
Ant. till Exp.-Utsk, den 23 Febr, kl. 1 e, m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, om Dehet-sedlars u Järd ande
och öfverlemnande till de skattskyldige inom viss kort tid,
efter det taxeringarne blifvit verkställde.
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln har blifvit till Utskottens
gemensamma handläggning remitterad en sf Grefve Spens, Carl Gustaf,
väckt motion, hvaruti föreslås: att för utfärdande af Debets-sedlar till de
skattskyldige måtte stadgas enahanda ordning, som för närvarande uti
Stockholms stad eger rum, eller att JDebet-sedlarne skola utfärdas oell
tillställas de skattskyldige inom viss kort tid efter det taxeringarne
blifvit verkställde, på det de skattskyldige må, utan för stort besvär, erhålla
upplysning om hvad dem blifvit påfördt och deruti kunna söka
rättelse, om de det åstunda, samt alt de förändringar, medelst nedsättning
eller förhöjning af utskylder, som blefve en följd af PröfningsComiteens
beslut., borde iagttagas genom afkortning eller ytterligare debitering.
Stats- och Bevillnings-Utskottcns Betänkande, N:o 154' 15.
Uti det Bevillnings-Utskottets Betänkande JST:o 12, angående grunderna
för den blifvande allmänna Bevillningen samt föreskrifterne för
tillämpningen deraf, bifogade förslag till ny Bevillnings-stadga, innehåller
120) §. bland annat: ’’Häradsskrifvare åligger, vid ansvar, såsom för tjenstefel,
att, enligt Uppbörds-boken, öfver all den bevillning, som bli]vit påförd,
författa Debet-sedlar så skyndsamt, att de fyra veckor förr än Uppbörd s-tiden
in1 aller, kunna afhemtas hos någon inom socknen boende, hvilken om utdelningen
besörjer, ock hvarom Kungörelse skall till vederbörandes underrättelse utfärdas
f Och enär detta stadgande vid föredragning af förutnämnde Betänkande
blifvit af samtlige Biks-Stånden godkändt, anse Utskotten ifrågavarande
motion härigenom redan vara besvarad.
Stockholm den 2 3 Februari 1841 •’
Å
:
STOCKHOLM, Elmén* och Granbergs Tryckeri i84'
Slätt- samt Allm. Besv.- och
K: o 155.
Ank. till Exp. Utsk. den a Mars i8£r, kl. 3 e. m.
i
Utlåtande j i anledning af er)'taline återremisser af Betänkandet
jy.o 108.
Uti delta Betänkande, afgifvet i anledning af väekte frågor, dels om upphörande
af Krono-brefbäringsskyldigheten, och dels om ersättning lör dess
utgörande, m. m., hade Utskotten, på anförda skäl , afstyrkt all annan åtgärd,
i anledning af de uti åtskilliga motioner i ämnet gjorde framställningar,
än att llikels Ständer måtte anhålla i underdånighet, att Kongl. Majit
täcktes, i lörnyadt Nådigt Circulär, anbefalla samtlige Dess Befallningshafvande
att noga tillse, det föreskrifterna i Kongl. Brefvet den 4 December
i83o samt uti Circuläret den i3 December i834 blefve iagttagne och
efterföljde.
Vid föredragningen häraf uti Riks-Ståriden har detsamma blifvit af
Preste- oell Borgare-Stånden bifallet, men af Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet återremitterad t.
Såsom skäl för åierremisserne hafva bos Ridderskapet och Adeln
hufvudsakligen blifvit framställde följande anmärkningar: att, då Kongl.
Majit, för beredande af lindring i Krono-brefbäringsbesväret, redan under
den 3.5 Januari 1820, den 4 December i83o och den 10 December
i834> vidtagit nödige ansedde åtgärder, samt då, i det fall,
att dessa Författningar icke efterkommas, den, som ansåge sin rätt förnärmad,
egde att deröfver på behörig ort anföra klagomål, så vore det, vid
sådant förhållande, både oformligt och otjenligt, alt, på sätt Utskotten hemställt,
Rikets Ständer begärde, att Kongl. Majit måtte ålägga vederbörande
Landshöfdingar att ställa sig de nyssnämnde gällande Författningarne till efterrättelse;
att berörde hemställan vore destomera olämplig, då Utskotten väl
uppgifvit sig tro, det missbruk egt rum vid Krono-brefbäringens utgörande,
men utan att sådant vore bevisadt, samt då Utskotten omnämnt, att missbruk
endast egde rum i vissa Län, men dock begärt föreski ifter för alla:
samt att Utskotten handlat i strid med 90 §. Regerings-Formen, då dc iu
Uth.
till II St. Fröt. 1S.4.0 och 18/j.i. 4 Sami. a A/d. 3S.t.c ILi/t. 1
0
Slats- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-TJtslottens Utlåtande, N.o iSS.
få tit sig på det område, som utgjort föremål för deras framställning; — hvaremot
inom Bonde-Ståndet blifvit emot Betänkandet erinradt: att den i oell
för Krono-brefbäringsskyldighelen medgifna. befrielse från Kronoskjuts icke
nu, såsom i fordna tider, då denna oftare inträffade, vore att anse såsom någon
Krono-brefbäringsbesväret motsvaiande lindring, hvadan ersättning af
Stats-verket härför borde anslås med minst 8 sk. Banco för milen, och hvilken
ersättning lämpligen kunde utgå af Post-verkets behållning eller ock
af Banco-vinsten; att Utskotten hade bordt tillstyrka befrielse för de hemman,
sorn vore med Krono-brefbäring betungade,.från snöskottning, bro-och
tingshusbyggnad, m. m., eller att närbelägna hemman måtte, efter Ländsböfdingai
nes pröfning, blifva aoslagne lill biträde vid utgörandet af Kronobrefbäringen
under fredstid, samt att Kronofogde-bref hädanefter icke måtte
fortskaffas annorlunda än turvis, från by tilI by, till den bestämda orten;,
och hafva, vid återremitterandet af Ulskoltens ifrågavarande Betänkande ,
flera anmärkningar äfvenledes blifvit inom det Hedvi välda Ståndet gjorda,
i afseende på de missbruk, som vid Krono-brefbäi ingens utgörande skola
ega rum-, såsom att Kronofogdarne besvära med Krono-brefbäring fyra gånger
i hvarje vecka, då den derunder ej bör påkomma oftare än 2me gånger,
samt att, då brefven förvaras i väskor, de ofta angå enskilda ärenden, m. m.;.
lill föihindrande hvaraf har blifvit föreslaget, att bemälde tjenstemän måtte
åläggas att betala postpoito för de bref, sorn af Krono-brefbärare måste
fortskaffas, Härförutan bär blifvit erinradt, det Utskotten icke fästat afseende
å eller ens upptagit Riksdagsfullmägtigen Anders Jonssons från Östergöthlands
Län motion derom, att Krono-brefbäringen hädanefter borde stationsvis
besörjas af dem, som på entreprenad sådant sig åtogo, hvartill
kostnaden skulle erläggas af skjulsskyldige inom hvarje härad.
Hvad sålunda blifvit anmärkt och erinradt, hafva Utskotten i öfvervägande
tagit; och hvad först beträffar den ifrån det Hedervärda Bonde-Ståndet,
genom serskildt Protocolls-utdrag, Utskotten meddelade anmärkning, att
Utskotten icke fastat afseende å eller ens upptagit Riksdagsfullmägtigen Anders
Jonssons nyssberörde motion, så få Utskotten tillkännagifva, att af bemälde
Riksdagsfullmägtig blifvit, vid början af innevarande Riksdag, väckt
en motion, med förslag lill förändrad reglering dels af skjutsskyldigheten
och dels af Krono-brefbäringen, samt att denna motion blifvit från BondeStåndet,
tillsammans med 26 andra motioner rörande skjutsbesväret, remitterad
ensamt till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som äfven i
sitt Betänkande om skjutsväsendet upptagit och besvarat densamma, så vidt
den angick detta ämne, men deremot icke vidrört den del deraf, som
Stats- sann Auni. Bcsv.~ och Ekon.~UlskoUens Utlåtande, IV.-o tSS.
3
handlade om Krono-brefbäringsskyldigheten, enär 5r§. Riksdags-Ordiiingem
innehåller, alt i en skrift ej flera mål af olika beskaffenhet böra sammandragas,
samt då dessutom Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet ej
kunde annorlunda än gemensamt med Stats-Ulskottet handlägga frågan om
Krono-bréfbäringen. Emedlertid och då nu, i sammanhang med åter-remissen
från Bonde-Ståndet af Utskottens Betänkande, angående nämnde brefbäring,
frågan om dess öfvertagande på entreprenad., emot erläggande ersättning
af skjutsskyldige, blifvit till Utskottens behandling öfveflemnad ,
få Utskotten, med åberopande af hvad Utskotten i förra Betänkandet anfört
om det föresiagne sättet att besörja Krono-brefbäringen genom entreprenad,
och med afseende dessutom å det med skjutsskyldigheten redan förenade
nog stora besvär,
afstyrka Rikets Ständers bifall till hvad af motionären i berörde
hänseende blifvit framstäldt och yrka dt.
För öfrigt och hvad angår den gjorda anmärkningen , att frihet från
Erono-skjutsskyIdighelen ej nu vore att anse såsom någon motsvarande ersättning
för de hemman, sorn hade Krono-brefbäring sig ålagd, få Utskotten
blott fästa Riks-Slåndens uppmärksamhet på de många motioner, som vid
innevarande Riksdag blifvit inom Bonde-Ståndet väckta, för åstadkommande
af lindring eller borttagande af detta besvär, med anledning hvaraf, och utan
att någon närmare jemnförelse emellan dessa åligganden anställes, det likväl
torde synas tydligt, att frihet från Krono-skjutsskyldigheten är att anse såsom
en icke obetydlig fördel för de hemman, sorn hafva skyldighet till
Krono-brefbäring.
Vidkommande de öfrige inom Bonde-Ståndet gjorda anmärkningarne,
få Utskotten förklara, att, hvad deruti blifvit framstäldt, redan förut i Betänkandet
är vordet upptaget och besvaradt, samt att inga nya skäl vid
återremissen blifvit i ämnet förebragta; hvadan Utskotten äfven vidhålla
sina häri förut yttrade åsigter; men hvad beträffar det inom Ridder skåpet
och Adeln uttalade ogillandet af Utskottens åtgärd alt tillstyrka den i det
återremitterade Betänkandet föreslagna underdåniga skrifvelsen, så få Utskotten,
utom hvad i Betänkandet blifvit till stöd härför andraget , med
ytterligare hänvisande äfven nu till de inom det Hedervärda Bonde-Ståniet
i sammanhang med återremissen afgifna yttranden, förklara, att Utskotten,
som visserligen ej förbisett den omständigheten, att den, som, vid utgörandet
af Kronobrefbäring, kan anse sig förnärmad, eger alt deröfver i behörig
ordning anföra besvär, likväl och med afseende dels å svårigheten att å
sådan väg erhålla allmän rättelse af de missbruk, som kunna ega rum, ock
4
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-TJlskottens Utlåtande> JS.o 156.
deis å de med en dylik klagan för den enskilde förenade besvär och kostnader,
finna skäl att
nu äfven i sistom förm alde punkt vidhålla Betänkandet N:o ioS>
hvilket är af aine Riks-Stånd redan bifallet.
Slutligen anse Utskotten sig icke böra med tystnad förbigå den af en
Ledamot inom Ridderskapet och Adeln uttryckte åsigt, att Utskotten handlat
i strid med go §. Regerings-Fonnen, då de tillstyrkt den i Betänkandet
föreslagna framställningen lill Kongl. Maj:t. Utskotten få i anledning häraf
förklara, att Utskotten anse, det genom en sådan åtgärd Kongl. Maj:ts Nådiga
uppmärksamhet endast varder fästad på ett visst sakförhållande, men
utan att någon eller några vissa personer dervid såsom felagtige anmälas.
Stockholm den i Mars 1841.
Emot Utskottens beslut anmäldes reservation af Riksdagsfullmägtigen
Gustaf Bernhard Appelqvist.
N:o 156.
Ank. till Exp. Utsk. d. 2 Mars 1841, kl. 2 e. m.
Utlåtande j i anledning af er hällne återremisser af Utlåtandet
N:o gg.
Delta utlåtande, afgifvet i anledning af väckt fråga ora upphörande af
eller nedsättning uti afgiften till Wadstena Krigsmanshus- samt AmiralitetsKrigsmans-Cassorna
vid köp af Rusthåll m. m., har blifvit bifallet af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet, men deremot återremitteradt af Borgare-
och Bonde-Stånden. Inom Borgare-Ståndet har endast anmärkning
blifvit gjord deröfver, att Utskotten icke, med afseende å den goda ställning,
hvaruti Amiralitets-Krigsmans-cassan befinner sig, tillstyrkt någon
nedsättning af ifrågavarande afgift, så vidt densamma till nämnde Cassa ingår.
, Inom Bonde-Ståndet har samma anmärkning blifvit framställd, men
dessutom erinradt och yrkadt af någre Ledamöter: att afgiften vid Rusthålls-köp
i allmänhet borde nedsättas till halfva beloppet eller ock till En
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 1S6. 5
per mille; af andra åter, alt denna afgift borde helt och hållet borttagas ,
samt den deraf uppkommande brist fyllas genom bevillning, hvilket bade
desto mera skäl för sig, sorn mötespassevolance-afgiften på delta sätt kunnat
försvinna, hvadan det ock varit inconseqvent af Utskotten alt framsta -  la i förevarande fall svårigheter emot en dylik öfverflyttning af en tung
skattebörda på bevillningen. Slutligen bar ock serskildt, hvad Blekinge med
Södra Möre beträffade, blifvit hegardt, att, med afseende på dessa orters
behof af lindring uti sina alltför tryckande skattebördor och serdeles bålsroansindelningen,
sorn derstädes vore så svår, att ofta 3/8 samt till och
med 4 hemman utrustade en båtsman, Utskotten måtte tillstyrka, att, på
sätt i en motion i ämnet blifvit förut yrkadt, afgiften vid ruslhållsköp å
å dessa orter måtte nedsättas till likhet med hvad, som betalas vid köp af
till båtsmanshåll indelda hemman i andra Rikets landskap, hvilket vöre
desto billigare, som denna inkomst för närvarande ingår till AmiralitetsKrigsmans-cassan,
hvilken är så betydlig, att den, med dertill inflytande
centonal af löner m. m., ganska väl skulle kunna underhålla sin pensionsstat,
äfven om inkomsten af den ifrågavarande afgiften nedsattes, samt då
vid innevarande Riksdag väl blifvit beslutadt, att passevolance-afgiften skall
upphöra, lill lindring för rust- och rotehållare vid indelda Cavalleriet och
Infanteriet, men någon motsvarande förmon icke blifvit beredd för båtsmans-indelningarne
m. m.
Utskotten, som tagit dessa anmärkningar och framställningar i öfvervägande,
vilja först härvid erinra, att den ofvanberörde inkomsten af centonalen
å löner nu mera icke kan påräknas, sedan, till följd af Rikets Ständers
beslut, denna centonal kommer att upphöra. Rikets Ständer hafva
äfven, genom bifall till Utskottens Utlåtande N:o 83, sökt bereda båtsmansindelningarne
den förmon, att de hädanefter varda befriade från skyldigheten
att bestå båtsmännen kojer och; täcken. Det förhållande, att mötespassevolance-afgiften
blifvit borttagen och den deraf uppkommande brist afsedd
att fyllas genom bevillning, torde ock ej kunna anses såsom skäl för
vidtagandet af dylika åtgärder för närvarande, i afseende på beskattningen
i allmänhet.
Med anledning af hvad nu serskildt blifvit ifrågasatt om lindring för
Blekinge och Södra Möre, i och för utgörandet af rustningsbesväret derstädes,
så få Utskotten erinra, alt rusthållshemman, sorn der^hålla båtsmän, i
allmänhet hafva grundräntorna af hemmanen lill hjelp i detta besvär anslagna.
Slutligen hafva Utskotten inhemtat af den år 1838 af AmiralitetsKrigsmans-Cassans
Direction afgifna berättelse, att denna Cassas pensions
-
€ Stats- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Uiskollens Utlåtande, N.-o t Sy.
fond väl är i stånd att till pensionstagarne, som tillika äro delegare, utbetala
högre pensionsbelopp, än dem, som både Arme'ens och Ci vil-statens
Pensions-cassor ega tillgångar att till sine pensionärer utgifva, men att den
vore alldeles otillräcklig för bestridande af de fastställda pensionerne, om
alla dertill berättigade toge på en gång afsked, och att den likväl för närvarande,
då detta förhållande icke inträffat, ej kan lemna pensioner till lönernes
belopp.
Till följd af hvad Utskotten sålanda nu anfört samt förut i det återremitterade
Utlåtandet yttrat, och då tvänne Stånd dertill lemnat bifall,
anse Utskotten sig böra i allo detsamma vidblifva
och hemställa alltså, att de gjorda anmärkningarne ej eller må
till förändring deruti föranleda.
Stockholm den 2 Mars 1841.
Emot Utskottens beslut anmäldes reservation af Riksdags-fullruägligen.
Gustaf Bernhard Appelqvist.
N:o 157.
Ank. till Exp. Etsk. den 2 Mars i84i, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållna åter remis ser af Betänkandet
N:o 11 st.
Nämnde Betänkande, afgifvet i anledning af väckt motion, att Södra
Bataljonen af Bohus Läns Regemente må, i likhet med den Norra och
under enahanda vilkor, som för densamma äro gällande, till ständigt Infanteri
förvandlas m. m., har blifvit, i anledning af deremot framställde
anmärkningar, af samtlige Riks-Stånden återremitteradt.
Inom Preste- , Borgare- och Bonde-Stånden har Utskottens hemställan
blifvit hufvudsakligen gillad, men den anmärkning likväl deremot
framställd, att Utskotten icke föreslagit anvisandet af några medel att betäcka
de kostnader, hvilka för Staten uppkomme genom den Södra Bataljonens
af Bohus Läns Regemente förvandling till ständigt Infanteri, samt
Stats- samt Attin. Eesv.- och Ekon.-Uftskottens Ut lutande j IV.o iSj.
7
den farhåga yttrad, att Kongl. Maj:t af sådan orsak kunde finna Sig förhindrad
att åt den i fråga stål Ide förändringen lemna Nådigt, bifall, hvadan föreslagits
att för berörde ändamål måtte till Kongl. Maj:ts disposition intill
nästa Riksdag ställas de hittills rusthållen lillslagna Indelnings-räntorne, utgörande
ett årligt belopp af 7,668 R:dr 24 sk. g rst. B:co. Härjemte har
framställning inora nämnde 3:ne Stånd blifvit gjord derom, att Utskotten
bordt föreslå närmare bestämmande af så väl de prasstationer, hvilka Rust—
Bål la rn'e, vid förändringens införande, kunna anses böra fullgöra, sorn äfven
deras skyldighet att derefter årligen inbetala den, enligt i8ip års Förordning,
bestämd» beklädnads-afgiften, samt deras åliggande att så förändra
knekte-contracteii, att soldalen ej kan vägra att deltaga i arbetscommenderingar,
hvarifrån Bohus Läns Regementes Södra Bataljon hittills varit befriad;
och slutligen, att det förbehåll bordt fästas vid Bataljonens förvandling
till ständigt Infanteri, att Rusthållaine mot denna fördel afsäga sig alla
anspråk på ersättning för de hästar och munderingar m. iti., sorn dels blifvit
tagna af fienden under 1788 års krig, och dels blifvit aflenanade till
Cavalieriet. Till en del hafva äfven dessa åsigter blifvit framställda inom
Ridderskapet och Adeln, men derjemte anmärkningar gjorda emot Betänkandet,
hufvudsakligen innehållande: att Utskotten förfarit orätt, då de tillstyrkt,
ali vederbörande Rusthållare måtte i frågan höras, äfvensom att
det vore oformligt att hos Kongl. Majit på en 'gång begära framläggandet
af en allmän defensionsplan för Riket och partiella omregleringar
af Armeen; att Utskotten föreslagit den Södra Bataljonens förvandling
till Infanteri, under samma vilkor, som blifvit stadgade för den Norra, likväl
utan afseende å de olika förhållanden , som gifvit anledning till den
ena eller andra Bataljonens afsättning. Härförutan har en uträkning blifvit
gjord af den förlust, Staten årligen komme att tillskyndas genom verkställande
af den tillstyrkta förändringen, sorn skulle uppgå till n,ooo Rrd-r,
samt den förebråelse framställd emot Utskotten, alt de lösligen behandlat
ifrågavarande ämne, och grundat sitt tillstyrkande endast på enskild motionärs
framställning, samt utan att utredning af vederbörande Embets-verk föregått.
Slutligen hafva flere förslag blifvit framställda, dels i afsigt att bereda
ett ändamålsenligare användande af de medel, hvilka Staten ansåges komma
att uppoffra genom den ifrågavarande förändringens sättande i verket, ock
dels i afseende på vilkoren för denna förändring, m. m.
Hvad nu först beträffar den emot Betänkandet gjorde anmärkning derom,
att Utskotten lösligen behandlat ifrågavarande ämne och utan föregången
nödig utredning hos vederbörande Embets-verk , så få Utskotten blott
8 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlens Utlåtande, N.o l5j.
anföra, att trenne Riks-Stånd funnit samma behandling tillfredsställande och
saken i det utredda skick, alt de ingått i hufvudsaklig pröfning af frågan,
samt gillat det slut, hvari Utskotten stannat, med tillagg likväl, i afseende
å vilkoren och sättet för verkställandet af förändringen, hvilka Utskotten
för sin del ansett höra egentligen bestämmas af Kongl. Maj:t. I afseende
på den uppställda uträkningen af den förlust, sora komme alt drabba Statsverket
genom den föreslagna förändringens verkställande, vilja Utskotten
anmärka, att, då Utskotten i det återremitterade Betänkandet äfven ansett
nödigt göra en så beskaffad uträkning, Utskotten likväl dervid icke kunnat
förbise eller förbigå den vida betydligare utgift, sora, i händelse af Bataljonens
återgång til! cavallen, komme att drabba Staten, hvilkens skyldighet
då inträdde att förse densamma till större delen med hästar och rnundei
ingal', m. m. Hufvudsakligen för att undvika denna betydliga och i Utskottens
tanka mindre ändamålsenliga utgift, hafva Utskotten tillstyrkt bifall
till den föreslagna förändringen, med afseende dessutom derå, att den tjenligaste
tidpunkten för vidtagandet deraf syntes vara inne nu, då de gamla
häst-vacance-contracten lupit till ända , samt invecklade och för den verkställande
Regeringsmagten svårlösta förhållanden uppstått, vid frågan om
upprättande af nya. Utskotten få äfvenledes fästa uppmärksamheten derå, att
Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse innevarande Riksdag, angående 58 numers
vid meranämnde Bataljon återgående till Cavallen, egentligen grundat Utskottens
gjorda tillstyrkande, att densamma måtte förändras till Infanteri,
och att således icke, på sätt anmärkt blifvit, endast enskild motionärs framställning
dertill gifvit anledning.
Hvad serskildt angår den gjorde anmärkningen emot Utskottens tillstyrkande,
att Rusthållarne måtte, i afseende å den föreslagna förändringen,
varda hörde, få Utskotten förklara, att sådant allt ifrån äldre lider varit
öfligt vid gjorda förändringar uti Indelnings-verket, samt äfven uti senare
tider egt rum, utan att en sådan åtgärd ansetts borttaga eller förminska
kraften af 8o §. Regerings-Formen.
Då nu Utskotten besvarat dessa anmärkningar, få Utskotten, med anledning
af hvad som blifvit uti samtliga Riks-Stånden , angående ifrågavarande
ämne, framstäldt, tillstyrka: att Rikets Ständer
måtte göra ett tillägg till den i Utskottens återremitterade Betänkande
föreslagna underdåniga skrifvelsen till Kongl. Maj:t, med
anhållan, att Kongl. Maj:t, vid upprättandet af do nya eontracten
med Rusthållarne vid berörde Bataljon, täcktes, såsom vilkor
för
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skottens Betänkande, JV.-o l58. 9
för densammas förändring till Infanteri, bestämma: alt Rusthållarne
böra tili Kongl. Maj:t och Kronan aflemna inom Bataljonen nu i
bruk varande kapotter, remtyg, personell utredning och tross;
från och med år 184 * betala bestämdt beklädnads-bidrag; afsäga
sig allt anspråk på framtida ersättning för de hästar och munderingar,
m. rn., som dels blifvit af fienden år 1788 dem fråntagne,
och dels blifvit af dem lemnade till Cavalleriet, och slutligen, att
skyldighet till arbets-commenderingar måtte åligga Bataljonen ifrån
den tid då förändringen tagit sin början;
hvarjemte Utskotten anse sig höra hemställa,
att Rikets Ständer måtte besluta, det öfverskoltet af de indelningsräntor,
som hitintills ingått till Rusthållarne ensamt, måtte ställas
till Kongl. M»j:ts Nådiga disposition intill nästa Riksdag i och för
bestridandet af de kostnader, som för Kongl. Maj:t och Kronan
uppkomma, genom den södra Bataljonens af Bohus Läns Regemente
förvandling till ständigt Infanteri; samt att Rikets Ständer uti den
underdåniga skrifvelsen äfvenledes måtte underrätta Kongl. Muj:t
om detta deras beslut.
Till följd dels af hvad nu blifvit anfördt och tillstyrkt och dels af hvad
angående frågans beskaffenhet blifvit i det återremitterade Betänkandet
upplyst,
få Utskotten hemställa, att ofvanberörde anmärkningar och inom
Ridderskapet och Adeln af en Ledamot derjemte framställda nya
förslag må förfalla.
Stockholm den 2 Mars 184 f •
N:o 158.
Ank. till Exp. Utsk. den 2 Mars i84i , kl. 2 e. m.
Betänkande_, i anledning af väckt motion om behofvet af förändringar
uti Kongl. Maj-.ts Nådiga Instruction för BeklädnadsDirectionerne
vid de indeldta Infanteri- Regementena, m. rn.
Uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och till Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens handläggning öfverlemnadt Me
Bih.
lill R- St. Brot. 1840 och 1841■ 4 ^'a,nl. 2 Afd. 3S.le Haft. 2
JO Siats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.-o 1S8I
moria], har Riksdagsfullmägligen från Skaraborgs Län Fredric von Zweigbergk
andragit:
alt Kongl. Förordningen den 3o December 1819, § 1. och Kongl, lusi
rueli onen för Beklädnads-Directionerne, deri si Juni 1822, §6-, innehålla,
lör indel■ 11 Infanteri-Regementenas beklädnad, att Kongl. Maj:t och
Kronan, med dertill af Rikets Ständer å stat uppförde medel, bekostar,,
efter Regementena» primitiva styrka, årligen ifQ af värdet å en mundering,.,
Bestående af hufvudbonad, skärp, halsduk, jacka, byxor, stöfla t ler , linnebyxor,
ett par skor, eit par strumpor och en skjorta;
a!t detta Statens bidrag, å Tredje IIufvud-Titeln uppfördt, bör, enligt
5 §> af Högstberörde Beklädnads-Förordning, af Krigs-Gollegium reqvirera*'
från Slals-Gonloiret, och öfversändas till hvarje Beklädnads-Direction; hvarjemte,
och enligt nyssåberopade Förordnings 2 §., Rötehallarne skola, i likhet
med Kronan, erlägga 1J6 af förenämnde Soldat-persedlars värde, hvilka
beklädnads-bidrag, så väl å Kronans, sorn å Rotehållarnes sida, böra årligen,
jemlikt 8 af Ihstr uctionen , ingå, i fredstid tili Beklädnads-Directiojien
vid hvarje Regemente och i Landt-Räntei iet insättas; samt
att, ehuru ingen annan förändring i dessa föreskrifter tillkommit, än
den, att beklädnads-bidraget blifvit förminska dt från 1/6 till 1/8 af Soldatmunderingens
värde, beklädnads-afgiflen af vacanta rotar likväl blifvit aflortad
och ur Beklädnads-Fonden afförd, oagtadt den är bland vacancemedlen
inbegripen och således lill Beklädnads-Directionen bordt ingå.
Vid detta i motionärens tanka grundlagsvidriga förhållande, har han,,
i ändamål att förenämnde beklädnads-medel måtte efter deras bestämmelse
användas, Directionerne återfå hvad dem obehörigen frångått, och åtminstone
hädanefter allt intrång förebyggas, af hvad beskaffenhet som helst,
hemställt och tillstyrkt, att Böklädnads-Fonderne, som äro ganska betydliga,.
(t. ex. Vestgötha Dahls Regementes, utgjorde, vid 1838 års Revision,
29,200 R:dr B:co) varda uti Rikets Ständers Riksgälds-Contoir insatte, och,,
efter behof, af Herrar Fullmägtige utanordnade.
Härjemte och då de anmärkningar, sorn blifvit gjorda vid i83r, i83a
och 1833 årens Westgötha Dahls Regementes Beklädnads-Directions Räkenskaper
icke föranledt något resultat, men Directionen, ehuru anmärkningarne
visade flera 1000 R:drs förlust för Fonden, likväl af Krigs-Collegium
fått emottaga decharge, har von Zweigbergk föreslagit, att Beklädnads-Directionens
räkenskaper, jemte de berättelser, som af Rotehållarnes ombud,
i egenskap af Revisorer, aflemnas, må hädanefter ingå till Kammar-Rätten,
för att närmare granskas, hvarvid, för fullständigheten af eontrollen, både
Stais- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-tJ [sköttens Betänkande, N.o 1S8.
Slä p- och Lif-munderiugarne borde upptagas och de uttje ille, emot qvitto,
aflöt as.
Dessutom har Motionären, i sammanhang med ofvanstående ämnen, och
i ett serskildt, remissen vidfogadt, anförande yrkal, att som, genom Kongl.
Majlis Nådiga Bref den 17 Februari 1684, oberäknad!, hvad Knekte-contraclet
utvisar, allmogen inom Skånings, Laske, Wiste, Åse och Kållands häja
der vöre befriade från Knektens beklädnad, förenämnde härader alltså
måtte i allo varda från soldat-beklädnaden fria, med rättighet att åtnjuta,
minst för 10 år, restitution af de medei, sorn, utan stöd af Författningar,
af dem blifvit, i beklädnadsväg, er lagd a.
Detta hafva Utskotten i öfvervägande tagit; och hvad först beträffar
det af Motionären anmärkta förhållandet, att Statens beklädnads-bidrag endast
utgå för Regementenas effectiva styrka, och icke efter deras prima
plan, hvadan han yrkat, att dessa bidrag, äfven för vaeante numer, måtte
till Be k läd 11a ds-Ion der ne ingå; anse sig Utskotten böra fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet derå, att för de numer, hvilka, i följd af den indelta
Armeens utaf Konung och Ständer beslutade nya Lönereglering, blifvit,
i bestämda ändamål, indragne, någon lieklädnads-skyldighet icke är Directionerne
ålagd, samt att det, å Stals-verkets sida, för dessa numer innehållna
bidrag har blifvit besparadt i Tredje Uufvud-Titeln och sålunda
kommit Stats-verket till godo på samma gång det belöpande enahanda bidraget,
å de vacant a rotarnes sida, är inbegripet uti den afgift, som erlägges
för vacancernes ändamål;
och kunna, ined afseende härå, Utskotten ej tillstyrka, att de ifrågavarande
Indragen, som af Rikets Ständer blifvit till andra ändamål
afsedda, böra förstärka Beklädnads-fonderne så mycket mindre,
som Directionerne icke ega, i och för åtnjutandet af en sådan
förde], några förbindelser att uppfylla.
Vidkommande derefter Motionärens förslag om Beklädnads-fondernes
insättande uti Rikets Ständers Riksgälds-Contoir, för att efter behof af Herrar
Fullmägtige ulanordnas, finna Utskotten samma förslag, i verkställigheten,
endast leda till tidspillan och omvägar, desto mera ulan ändamål,
som det af Motionären åsyftade correctiv mot öfverklagadt intrång i Fondernes
cassör måste, i Utskottens tanka, blifva alldeles overksamt, enär Beklädnads-Directionernes
upphandlings- eller anskaffnings-åtgärder i alla fall
vore af Herrar Fullmägtiges pröfning helt och hållet oberoende; och Utskotten
få således hemställa,
att meranämnde förslag må varda ogilladt.
12 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottens Betänkande, N.-o 1S8.
Hvad vidare angår Motionärens tillstyrkande, att Beklädnads-Direcf iouernes
Räkenskaper, jemte Revisorernes Berättelser, måtte, på anförda skäl,
hädanefter öfverlemnas till Kammar-Rätten, för att derstädes granskas; så
och då det, i Utskottens tanka, vore mer än sannolikt, att få eller inga
hland Rotehållarne skulle finnas hugade, att emottaga ledamotsplatser inom
Beklädnads-Directionerne, derest granskningen af deras räkenskaper blefve
ovilkorligen på Kammar-Rätten öfverflyttad, samt det icke eller är utredt,
huruvida vederbörande Rotehållare äro benägne att frånträda den i Författningarne
dem tillerkända rätt, att anförtro revisionen åt sine egna Ombud,
anse
Utskotten Motionärens tillstyrkande i förevarande fråga icke böra
vinna afseende.
Deremot och alldenstund, i öfverensstämmelse med Kongl. Förordningen
1819 och Kongl. Instructionen för Beklädnads-Directionerne 1822, det
å ena sidan åligger Krigs-Collegium, att, hvad beklädnads-bidragen vidkommer,
iagttaga Kongl. Maj:ls och Kronans bästa, liksom å andra sidan Direclionerne
ega vaka deröfver, att Rotehållarnes rätt icke trädes för nära,
fördenskull och då Collegium och Rotehållarne eller deras ombud, vid sådant
förhållande och när tvister uppstå angående beklädnads-bidragen
och deras användande, äro att betrakta såsom parter, hvaraf ingendera bör
pröfva den andras anspråk,
få Utskotten hemställa, det Rikets Ständer ville hos Kongl. Majrt
i underdånighet anhålla, att icke Krigs-Collegium, såsom hittills
egt rum, men Kammar-Rätten hädanefter må pröfva sådana tvister,
som uppkommit genom anmärkningar, gjorda vid BeklädnadsDirectionernes
Räkenskaper af de valda Revisorerne och som ej
kunnat förklaras på ett sätt, alt Revisorerne dermed åtnöjdes.
Slutligen och hvad rörer den af Motionären yrkade befrielse för Allmogen
inom Skånings, Laske, Wiste, Åse och Kållands härader från skyldigheten
att utgöra Soldat-beklädnad, så vilja Utskotten, som icke haft tillfälle
att jemföra det af Motionären åberopade Kongl. Bref den Februari
1684 me(l Knekte-Contractet af den 6 Januari 1686, upplysa, att detta
senare innehåller, det knekten årligen skall af sina rotebönder hafva att i
lön bekomma 20 Daler, samt 5 Daler, allt kopparmynt, till en vadmalsrock
och ett pär byxor m. m., samt derjemte förklara, att då nuvarande
förhållanden med roteringens utgörande icke till alla delar och ensamt
grunda sig på de ursprungliga Knekle-contracten, utan äfven på sedermera
behörig ordning tillkomna beslut, hvilket förhållande inträffar med Rote
-
Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 15g. 13
hållarnes utgörande af beklädnads-bidragen, samt Motionärens anförda skäl
således förfalla, finna Utskotten sig böra tillstyrka, att
det gjorda påståendet i denna del må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 2 Mars i 841 *
Emot Utskottens förenämnde hemställan i afseende å öfverflyltning
från Krigs-Collegium till Kammar-Rätten af domsrätten, i fråga om uppkommande
tvister angående beklädnads-bidrag m, m., reserverade sig Herr
von Rosen.
N:o 159.
Ank. till Exp. Utsk. den 4 Mars 1841, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning aj Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständerangående förändring i Södra Skånska Infanteri-Regementets
rotering, i följd af f. d. Adelsfane-boställenas
befrielse frun ordinarie roterings utgörande.
Uti till Rikets Ständer aflåten Nådig Skrifvelse af den 10 sistlidne
October, har Kongl. Majit t i 1 lkännagif vi t, alt sedan, med anledning af väckt
fråga om åtskilliga till boställen vid f. d. Adelsfane-Regementets Skånska
Compagnie anslagne hemmans befrielse från ordinarie rotering, vederbörande
Collegier hos Kongl. Majit i underdånighet anmält, att af f. d. Adelsfaneboslällena
i Skåne, sorn, vid den inom samma Provins verkställda ordinarie
rotering, deruti ingått, blifvit roterade vid Södra Skånska Infanteri-Regementet
inom Malmöhus och Christianstads Län, tillsammans 6 i3/48:dels
jordeboksmantal med 4 i/6:dels rotar samt vid Norra Skånska Infanteri-Regementet,
inom Christianstads Län, 1 jordeboksmantal till 45/f^öidels rote,
och således vid begge Regementena tillsammans 7 i3y”4&dels jordeboksmanlal
till 4 i9/32idels rotar, hade Kongl. Majit, under den 2 Mars i838
i Nåder förordnat, att alla öfrige i Skåne befintliga boställen vid f. d. Adelsfane-Regementet
skulle från ordinarie till lika stor extra rotering omföras
och i extra roterings-längderne uppLagas, samt, så vidt de icke kunde i jern
-
tätats- -samt Ålim. Besv.- oéh 'Ekon.-Diskollens'Utlåtande, lY.-o tSg.
®a rotar indelas, åläggas vacance-afgift, att under krigstid utgå, jemlikt
Ka mmar-Collegii Kungörelse den 9 October i835; hvarjemte Kongl. Maj:t,
vidkommande de uti de härigenom brutna ordinarie rotarne rrvarslående
hemman '.iler lägenheter, till Dess Befallningshafvande i Malmöhus och
Christianstads Län aflålit Kådig befallning, att der tjenstgörande soldater
för berörde rotar nu finnas, efter återstående role-intressenters hörande, i
underdånighet föreslå den rotefyllnad i contant, sorn dem , intill de förres
afgång, borde tillkomma, hvarefter, äfvensom och, i fall soldater för rotarne
icke voro anställde, för så vidt dessa roledelar icke kunde uti hela rotar
sammansättas, om hvilken åtgärd Kongl. Maj:ts Befallningshafvande egde,
efter anställande undersökning och sedan vederbörande blifvit hörde, till
Kongl. Maj:t i underdånighet inkomma, desamma borde, så framt rote-intressenterne
icke ville emottaga contant rotefyllnad, med skyldighet af ef~
fectiv roterings utgörande, blifva vacante, emot erläggande tili Stats-verket
af stadgad årlig vacance-afgift.
I följd af hvad sålunda blifvit i Nåder föreskrifvet, har ej mindre
Kongl. Maj;ts vederbörande Befallningshafvande i underdånighet afgifvit betänkande
och förslag till ny rote-indelning än ock Kongl Krigs-och Kammar-Collegierne
i anledning deraf med underdånigt utlåtande i ämnet inkommit,
hvarefter Kongl. Majrt i Nåder gillat och fastställt en sådan ny
rote-indelning, på sätt ofvanberörde Nådiga Skrifvelse (införd under Nro
83 uti Bihanget lill Riks-Ståndens Protocoll, irsta Sami., irsta Afd., 28:de
Häftetj) närmare omförmaler; och hvarom samt då ifrågavarande nya roteindelning,
ehuru icke medförande någon ny eller tillökad ordinarie rotering,
likväl innebure en på rättsenliga grunder stödd förändring i det af begge
statsmagterne fastställda indelningsverk för Provinsen Skåne, Kongl. Majrt
velat Sitt beslut i Nåder meddela Rikets Ständer, för att, äfven för deras
del, i frågan besluta.
Utskotten, som till behandling fått emottaga ifrågavarande Nådiga
Skrifvelse, hafva alltså tagit i öfvervägande hvad deruti är vordet omförxnäldt
och i anledning deraf ansett sig böra tillstyrka Rikets Ständer,
att uti underdånig Skrifvelse till Kongl. Majrt förklara, det Rikets
Ständer för deras del låta bero vid hvad Kongl. Majrt i denna
fråga Nådigst tillgjort och beslutat.
Stockholm den 2 Mars 1841*
Stais- saml! Allm. Besv.- och Bkon.-Ut sköttens Utlåtande, N.-o 160.
N:o 160.
Ant. till Exp. Utsk. den 4 Märs 184 s, kl. s e. mv
Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse'
till Rikets Ständer, angående den nja Ordinarie Soldat-roteringen
i Riket, och dels en i ämnet vackt motion.
Sedan,, till följd af från samtliga Riks-Stånden erhållna remisser, det
åligger Utskotten att afgifva utlåtande, i anledning af nämnde Nådiga Skrifvelse,
N:o 85, så få Utskotten härvid, och med åberopande af hvad den
Kongl. Skrifvelsen innehåller, anföra: att, sedan i vederbörlig ordning blifvit
besluladt, att den jord, af Skatte-, Krono- ochjFrälse-natur, som ej vöre
till ordinarie rotering indeld, skulle deruti deltaga, samt derefter Instruction
för de Roterings-Gommissioner, hvilka, utom jemkning af extra rote--  ringen, äfven lomme att denna nya indelning verkställa, blifvit utfärdad
under den 20 December i8a5, så hade redan det påföljande året dessa nya
roterings-föi rättningar blifvit på anbefaldl sätt företagna. Under fortgången
häraf, anhöllo Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t den 28 October 182c), dels
att den al 1826 års Roterings-Gommissioner föreslagna tillökning i ordinarie
Knektehållet icke måtte till någon verkställighet befordras, innan Rikets
Ständer, efter Kongl. Majrts Nådiga Proposition, sig deröfver utlåtit, med
den beslutande-rätt, sorn genom ^3 och 80 §§. Regerings-Formen är Rikets
Ständer förbehållen, dels att, om sådan verkställighet egt rum, den måtte
genom Kongl. Majrts Nådiga försorg varda återkallad; äfvensom att jordegare
icke måtte, genom uragtlåtenhet att anföra besvär öfver Commissiomernes
åtgärder att ny ordinarie rotering ålägga, anses hafva sådan rotering
sig åtagit, eller förlorat rättigheten att derifrån befrias, intilldes Rikets Ständer
sig i hufvudsaken yttrat, samt att, derest kostnad eller förlust blifvit
jordegarne genom berörde roterings åläggande tillskyndad, tillfälle måtte
dem beredas alt, i laga ordning, kunna göra deras rätt till ersättning derför
gällande.
Till svar å denna underdåniga framställning, har Kongl. Maj:t, uti till
Rikets Ständer afiåten Nådig Skrifvelse den 18 Januari 1834, meddelt: att
Skatte-, Krono- och Frälsejords åliggande att deltaga i ständiga knekteooh
Låtsmans-hållen, redan uti .Riksdagsbeslutet den 3 Januari i683 blifvit
16
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskotlens Utlåtande, N.-o 160.
bestämdt och sedermera af Rikets Ständer vid flere Riksdagar stadfästadt,
hvadan ock så beskaffad jord, då den icke varit till verkligt knekte- eller
båtsmanshåll indelad, utgjort årlig roteft ihets-afgift, stadgad först till belopp
af 10 Daler S:mt årligen af helt mantal, men sedermera, tid efter annan,
förhöjd, och sist vid 1812 års Riksdag lill 12 R:dr, hvarmed samma
afgift ännu utgjordes: att, såsom grund för denna afgift, Rikets Ständer i
n5 §. af i83o års Bevillnings-stadga förklarat, att, enligt deras beslut, ali
i Riket befintlig jord af ofvannämnde natur borde vara i förrherörde måtto
indelad, m. m.; att det således varit med Rikets Ständeis önskningar och
beslut förenligt, alt Kongl. Maj:t, uti den för Committeraue lill extra roterings-jemnkningens
förrättande utfärdade Kådiga Instruction, förordnat om
uteslutande från extra rotering af den oprivilegierade jorden oell , genom
serskildt Circulär-Bref till Landshöfdingarne, anbefallt undersökning, hvar
sådan jord funnes och dess föreslående till indelning i ordinarie rotar, efter
de i förra roterings-verken och Commitlerades Instruction stadgade grunder;
alt, då dessa i Nåder anbefallda åtgärder endast afsågo ärendets ordentliga
beredning, innan detsamma till Rikets Ständer öfverlemnades , någon verkställighet
af den föreslagna tillökningen i ordinarie roteringen icke kunnat
inträffa, hvadan ej eller, på sätt Rikets Ständer äskat, någon sådan vöre att
återkalla; att, på en slik verkställighet, såsom beroende af Konungens och
Rikets Ständers beslut, jordegarnes enskilda besvär, så vidt de anginge roteringsskyldighetens
tillvarelse, icke hade någon inverkan, hvaraf följde, att
underlåtenhet att dylika besvär anföra, icke eller kunde till dylik skyldighet
förbinda; samt slutligen, alt någon praestation af den nya ständiga roteringen
ännu icke vore af Kongl. Majit i Nåder förordnad, än mindre af
jordegarne fullgjord, deraf ock vore en följd, att någon kostnad eller förlust
genom den anstalt, Kongl. Maj:t i Nåder vidtagit, icke kunnat jordegare
tillskyndas.
Uti en med samma skrifvelse till Rikets Ständer öfverlemnad Nådig
Proposition, har Kongl. Majit, bland annat, förklarat, att, hvad beträffade
beloppet af den afgift, som borde erläggas utaf ordinarie rotering underkastade,
men lill sådan rotering icke indelade, hemman och lägenheter, så,
enär de i knektehållet qvarstående capellans-boställenas hela kostnad för
roteririgsbesväret borde till fullo godtgöras af hemman, som, för aflägsenheten
skull eller af annan orsak, undsiuppe öfvertagandet in natura af samma
besvär, ansåge Kongl. Majit alla sådane hemman hädanefter böra, icke såsom
hitintills, erlägga rotefrihets-bevillning med blott 12 Ridr för helt hemman,
utan
•'Stats- samt Allni. Besv.- och Ekon.-Ulskötlens Utlåtande, N.-o 160.
17
utan en sådan vacance-afgift, sorn motsvarade kneklebesväret efter de i
hvarje Lån gallande roleringsgrunder, hvilket sistnämnde belopp, såsom Länen
emellan olika och föränderligt, borde vid markegångssättningarne specificeras
och uträknas samt i * taxorna år ligen utsättas; och funne Kongl.
Maj:t en sålunda förhöjd rotéfribets-afgift desto mera billig, som ali jord.
af lika natur borde, oansedt tillfälligheten af en olika belägenhet, draga
lika besvär, samt då Rikets Ständer sjelfve förklarat, att all i Riket befintlig
oröterad jord af Krono-, Skatte- och Frälse-natur borde, enligt Rikets
Ständers beslut, vara till knekte- och båtsmanshåll indelad.
Sedan Rikets Ständer emöttagit dessa Nådiga meddelanden , ansågo de,
att, i anledning af Kongl. Majlis förstnämnde Nådiga Skrifvelse, någon åtgärd
å Rikets Ständers sida icke påkallades, men anmälde, hvad Kongl.Majlis
Proposition, rörande beloppet af rolefrihets-afgiften, beträffade, uti underdånig
Skrifvelse den 10 November i834 (N:o ro3j), att, alldenstund de serskilda
förslag, sorn i den Nådiga Propositionen innefattades, dels öfverensstämde
med Rikets Ständers beslut,angående Capellans-boställenas skiljande
ifrån roterings-besväret och åtskillige hemmans befrielse från öfver-rotering,
dels i afseende på sältet för äfhjel,pandet af dessa olägenheter, anvisade de
■ enda tjenliga utvägar, sorn för ändamålens ernående vore att tillgå; fördenskull,
och då egarne af sådane öf verroterade hemman, b vilka från CapeilansibostäHen
fått sig ålagd ständig rotering, sorn icke kunde på andra hemman
i ölverflyttas, saknade skäl till klagan, när de för denna rotering, som tillkommit
i följd af Kammar-Collegii lagakraftvunna beslut, blefve, på sätt
Kongl. Majit i Nåder föreslagit, fullt ersatte; hade Rikets Ständer, med antagande
af hvad den Kongl. Propositionen innéhölle, för deras del beslutat:
att ej mindre alla de Capelians-boställen i Riket, sorn, antingen i brist på
närbelägna oroterade hemman, mäste qvarstå i roteringen , eller som fått
år 1826 roteringen orätt förflyttad på hemman, sorn redan af ålder vore
roterade till fullo, in. m., må, med förbindelse att roteringsskyldighelen nu
och framgent fullgöra, undfå en roteringskostnaden motsvarande ersättning
eller vederlag af vacance-afgiften för jord, som, ehuru ordinarie rotering
underkastad, likväl icke praesterade rotering in natura, samt att för all sådan
jord denna afgift må, i stället för den hittills bestämda bevillningen
för rotefriheten, erläggas till Rikets försvars-verk med en vacance-afgift,
som vore roteringsbesväret fullt motsvarande, och vid markegångssättningarne,
efter i hvarje Län gällande roteringsgrunder, specificerades och i
Taxorna årligen utsattes.
Bih. till R. St. Brot. 1840 och 1841• 4 Sami. 2 Afd. 3S.te Ilaft. 3
18 Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o 160.
Kongl. Majit har sedermera, uti Nådiga Bref den 6 derpåföljde December,
meddelt Krigs- och Kammar-Gollegierne samt Stats-Contoiret det sålunda
fattade beslutet, hvarefter Stats-Contoiret, till följd af Kongl. Majits
derom gifna befallning, uti Circulär den 8 Januari (835, förständigat samtlige
Kongl. Majits Befallningshafvande härom till behörig verkställighet,
samt derjemte meddelat den föreskrift, att härvid borde iagttagas, det vacance-afgiften
för all jord, som, ehuru ordinarie rotering underkastad, likväl
icke prassterade rotering in natura, borde, i stället för att, såsom hittills,
ingå till Riksgälds-Contoiret, under namn af bevillning för rotefrihet, hädanefter,
eller ifrån och med för år 1835, i Krono-räkenskaperne upptagas och
debiteras bland Stats-medlen, under titeli TredjeHafvud-Titelns besparingsmedel,
hvaremot vederlaget eller ersättningen, som, i sammanhang härmed,
borde utgå för sådana Capellans-boställen, hvilka fortfarande komme att vidkännas
rotering, skulle anordnas samt i räkenskaperne afföras å Tredje
Hufvud-Titelns besparingar. Krigs- och Kammar-Collegierne hafva äfven,
efter Nådig befallning, under den 25 Februari 1835, utfärdat allmän kungörelse
i detta ämne, till vederbörandes efterrättelse och för behörig verkställighet
af det fattade beslutet, samt derefter uti Kungörelse af den 9
October nämnde år allmängjort Kongl. Majits under den 22 nästförutgångne
September meddeldta Nådiga förklaring, i afseende på rätta tillämpningen
af förrberörde Kongl. Brefvet den 6 December 1834, dels angående Deputerades
af Riks-Stånden åtgärd vid årliga markegångssättningen, i afseende
på role-vacance-afgiftens bestämmande, och dels angående den på debitering
af vederbörande tjenstemän beroende andel i roterings-kostnaden, sora.
antingen bör i ersättning för dragande rotering åtnjutas af sådane Capellansbol,
hvilka dittills varit till ordinarie rotering indelade och, ehuru af Kongl.
Majit och Rikets Ständer ansedde berättigade lill befrielse från detta besvär,
likväl, i brist på närbelägna oroterade hemman, kommit eller komma att i
roteringen qvarstå, eller ock, i stället för dittills erlagd rotefrihets-bevillning,
nu skulle såsom vacance-afgift påföras och utgöras af andra hemman,
hvilka, fastän skyldige att vidkännas ordinarie rotering, likväl icke komme
att praestera detta besvär, ersättningen för roterings-prasstationen borde hållas
de i roteringen qvarblifvande Capellans-bolens innehafvare tillhanda, i
mon af det rote-mantal eller andel i hel rote, hvartill hvarje sådant boställe
hittills varit och hädanefter förblefve till ordinarie rotering indeladt;
men att åter alla sådana oprivilegierade hemman och lägenheter om minst
i/i6:dels mantal, som hittills varit oroterade och erlagt eller bordt utgöra
rotefrihets-bevillning, samt af en eller annan orsak icke hädanefter komme
