# ID: svediakorp-gov2077
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 112,532
# sentences: 2,245
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
VID
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1840 och 1841.
FJERDE SÄRLINGEN.
Afdelningen:
Stats- samt Allm. Besv. och Oeconomie- m. fl.
Utskotts gemensamma Memorial, Utlåtanden och
Belätikanden.
v;.',;' Ull
y
«./. ( i . ^ ’
.
öi
.
-
i i ...v , i
. •• ■•■il ■
■ V.
Slats- samt Alim. Bcsv.- och Ekon.-Utskollens Utlåtande, 2V.'0 /•
1
N:o 1.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 Juni, kl, 11 f. m.
Utlåtande, angående sättet för utgörandet af Städernas, utom
Stockholm, inqvarterings-besvär, samt om en jemnare och rättvisare
fördelning deraf.
Då nu detta ärende af Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten
vid denna Riksdag till gemensam behandling å nyo företages, till
följd af de från respective Riks-Stånden emottagne remisser, dels å Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse, dels å flere Stånds-Ledamöters motioner och yttranden
i ämnet, hafva Utskotten, med hänvisning till hvad vid förra Riksdag-ar
blifvit serskildt anfördt och utredt om inqvarterings-besvärets första
uppkomst och sättet för utgörandet af detta städerna åliggande onus under
olika perioder, (hvarom se Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll vid Riksdagen
åren 1828—i83o, 4 Sami. 2 Afd. N:o 67, samt vid sista Riksdag
samma Samling och Afdelning N:o 46 och 47)’ nu skolat till en början här
upplaga endast hvad som har afseende å ärendet i dess närvarande skick
samt hvad för dess slutliga afgörande, sedan sista Riksdag, blifvit tillgjordt,
jemte en kort anmälan om Rikets Ständers vid sista Riksdag till Kongl.
Majit i ämnet gjorda framställning; och anföres således i afseende härå:
Under den 22 Januari år 1835 aflälo Rikets då församlade Ständer till
Kongl. Majit 2ine serskilda skrifvelser, angående inqvarterings-besväret för
öfrige Städerne, utom Stockholm. Den ena af dessa skrifvelser afiiandlade
sättet för inqvarterings-besvärets utgörande samt huru en jemnare och rättvisare
fördelning deraf måtte kunna åvägabringas. Deruti yttrades: genom de redan
då vunne upplysningar var fullkomligen ådagalagdt, att Rikets Ständers å
Riksdagen 1828 — j83o fattade beslut, enligt hvilket de för inqvarteringen
nödige caserner och boställsrum samt stall och magasin, som af städerna
bestodos, skulle af Staten genom inköp eller nybyggnad bekostas, icke kunde
vid sista Riksdag i sin helhet gå i verkställighet, med afseende å de
betydliga summor, som för ändamålet skulle erfordras och Statens oförmåga
att dertill lemna medel, inlösen eller nybyggande af caserner för StaBih.
till R- St- Fröt. 1840■ 4 Sami. 2 Afd. i.-sta Haft. 1
Stais- sami Allni. Besv.- och' Ekon.-UIskottens Utlåtande} N:o t.
tens räkning kunde således icke då beslutas; vid jemförelse af de å förra
Riksdagar gifna beslut, funno likväl Rikets Ständer, att städerna ovillkorligen
voro berättigade att genast blifva befriade ifrån skyldigheten att, vid
inqvartering af cavalleri-trupp, tillhandahålla stall och magasins-rum för
fourage-perspdlar, ett besvär, hvilket då utgjordes af städerna Malmö, Ystad
och Helsingborg, Vid detta förhållande ansågo ock Rikets Ständer, att, i
saknad af annan tillgång till inköp för Statens räkning af caserner och andra
för inqvarteringen nödige byggnader, kunde dertill användas Statens,
på grund af meddelade lån, egande fordringar hos Städerna Malmö och
Ystad, så mycket heldre, som köpeskillingarne borde dervid till stor del
kunna qvittas emot fordringarne, och blefvo derföre dessa senare till Kongl.
Maj:t öfverlemnade, för att dermed, efter i behörig ordning föregångne värderingar
och på de billigaste villkor, sorn kunde betingas, inköpa destalloch
magasins-rum för fourage-persedlar, hvilka egdes af nyssnämnde trenne
städer, hvarefter det öfverskott i fordringarne, som, efter köpslutet, kunde
uppkomma, borde till Riksgälds-Contoiret ingå och liqvideras, efter de vid.
utlåningarne stadgade grunder.
Vidare yttrade Rikets senast församlade Ständer, uti deras nyssberörde underdåniga
skrifvelse:: det hade blifvit utredt, att städer gåfvos, hvilka, dels
uppbära inqvarlerings-tolag, utan att vara besvärade af inqvartering, dels
hafva större tolags-uppbörd, än det belopp, hvartill deras inqvarteringskostnad
uppgår; den del af inqvarterings-tolagen, sorn sålunda blifvit an--  vänd, icke till betäckande af inqvarterings-utgifterna, utan till andra städernas
behof, utgjorde, enligt deröfver upprättad uträkning, efter medeltal af 5>
år, 8,478 R:dr; och då det måste tagas för gifvet, att denna tolag var städerna
förunnad, endast och, allenast till lindring i inqvarterings-besväret,
påkallade både rättvisa, och billighet, alt, hvad deraf hade blifvit draget
från sin bestämmelse och en längre tid fått åtnjutas,, utan motsvarande
tunga, borde för framtiden till sitt rätta ändamål återföras, äfven om en
sådan förändring skulle drabba, släder, sorn förmenade sig vara från inqvarterings-skyldigheten
befriade; Rikets Ständer anhöllo derföre i underdånighet,
det sådana undersoknings-åtgärder måtte vidtagas, hvarigenom dels utreddes
inqvarlerings-tolagens belopip, serskildt från den öfriga tolagen, och
det för alla städer, der sådan uppbäres, dels vunnes behörig conlroll öfver
uppbörden deraf, så, att ali inqvarterings-tolag. blef använd till det dermed
afsedda ändamål, eller inqvarteriogs-utgifternas bestridande; för befrämjandet::
häraf, anhöllo Rikets Ständer vidare,,att vissa, af Rikets Ständer föreslag—
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 1. 3
lia, åtgärder måtte få af Kongl. Maj:ts och Rikets Slats-Contoir vidtagas
samt att den i sådant afseende skeende nja reglering finge taga sin början
under år 1835; äfvensom alt Rikets Ständer vid näst derpå följande Riksdag,
då den lija Inqvarterings-ordningeri förmodades hafva hunnit tillämpas,
mätte få emottaga fullständig uppgift om sättet, huru jemnkningen i förevarande
afseende utfallit, för att då blifva i tillfälle bereda utvägar till
den jtterligare lindring i inqvarterings-besväret, som Rikets Ständer utlofvat.
Uti den andra här ofvan omförmälde underdåniga skrifvelse åter anmälde
Rikets senast församlade Ständer sina åsigler, i afseende å det af
Kongl. Maj:t till Rikets Ständers granskning öfverlemnade, utaf Öfver-Direcleuren
S. Rönbeck, jemnlikt Nådigt förordnande af den g September i823,
utarbetade förslag till Inqvarterings-ordning för städerne, utom Stockholm,
jemte åtskilliga förändringar dervid, dem Rikets Ständer, för deras del, trodde
böra iagttagas.
1 anledning af hvad sålunda rörande slädernes, utom Stockholm, inqvartering,
blifvit af Rikets Ständer vid sista Riksdag jttradt och tillgjordt,
har Kongl. Maj:t till Rikets nu församlade Ständer, under den i5 sistlidne
Januari, aflåtit Nådig Skrifvelse (N:o 23}, hvilken blifvit till Stats-Ulskoltet
remitterad, hvarjemte Utskottet fått emottaga icke allenast alla de uti
llögslberörde Nådiga Skrifvelse omförmälde af vederbörande Embets-verk
afgifne utlåtanden, med dithörande tariffer, kostnadsförslag och öfriga uppgifter
angående ifrågavarande inqvartering, utan jemväl lornjadt förslag till
Inqvarterings-ordning.
Af njssberörde, ifrån ej mindre Krigs-Collegium, Slats-Conloiret och
Commerce-Collegium gemensamt, än ock Krigs-Collegium och Stals-Conloiret,
äfven gemensamt, i underdånighet afgifna utlåtanden sam t öfrige handlingar,
inhemtas och meddelas här, såsom förnämligast behöfligt för behandlingen
af ifrågavarande ärende, följande:
Rikets Ständers här ofvanomförmälde beslut, i afseende å inköp för
Statens räkning af stall- och magasins-rum för fourage-persedlar i städerne
Malmö, Ystad och Helsingborg, har så vida blifvit befordradt till
verkställighet, att, genom Krigs-Collegii försorg, äro vordne inköpte de
stall- och magasins-bjggnader i förstnämnde stad, som derstädes finnas uppförde
för Kronprinsens Hussar-regementes behof, jemte en till bjggnaderne
hörande tomt. — Köpeskillingen derför 26,666 R:dr 32 sk. B:co är afskrifven
å Malmö stads skuld till Riksgälds-Contoiret, hvilken skuld sålunda från
dess belopp, vid köpets afslulande, 48,000 R:dr, då nedsattes lill 21,333
4 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskottens Utlåtande, 2V.-o 1.
R:dr i6 sk., hvaraf vid i83g års slut återstod capital 19,626 R:dr 3a sk.
Likaså är den till stall inredda magasins-byggnaden i Helsingborg för Statens
räkning inköpt för 2,000 R:dr, hvilken summa af Riksgälds-Contoiret
förskjutits och redan blifvit godtgjord af influtne räntemedel å nämnde
Contoirs återstående fordringar hos städerna Malmö och Ystad.
Hvad deremot beträffar stall- och magasius-rum' för fourage-persedlar för
den i Ystad förlagde garnisons behof, så har något köp derom icke kunnat afslutas.
Stadens äldste hafva nemligen, vid de tillfällen, då fråga om köp uppstått,
förklarat sig icke kunna aflåta de för nämnde behof erforderliga tomter och
byggnader, derest icke i köpet äfven finge ingå den staden tillhöriga casernbjrggnad,
i hvilket fall staden ville till Kronan för en köpesumma af 20,000
R:dr JB:co öfverlåta samma byggnad med derintill belägne kokhus, stall, vedbodar
och tillhörande tomt samt en serskild triangel-formig jordremsa äfvensom
några inventarii-persedlar. Yid detta förhållande, och då frågan om nybyggnad
eller inlösen på Statens bekostnad af caserner eller hus för inqvarteringen
ansetts såsom tills vidare förfallen, har någon köpe-afhandling
om nämnde tomter och byggnader med staden Ystad icke kunnat åvägabringas,
så mycket mindre som vid behörigen anställd besigtning det
visat sig, dels att de i staden varande ifrågakomne stallar icke syntes vara
af mycket värde, utan snart fordrade nya anslag för deras ombyggnad,
dels ock att åtskilliga utbyten af tomter blefvo nödiga för alt få Hussaretablissemenlet
i Ystad i sådant skick, som vederborde. Frågan om inköp
af stall- och magasins-rum för fourage-persedlar åt den i Ystad förlagde
garnison, är således af förenämnde anledning ännu hvilande; och utgör
stadens skuld till Riksgälds-Contoret för erhållet lån till casern-byggnad i
capital 17,950 R:dr.
Vidare och jemte det, uti förrberörde af de förvaltande Verken afgifne
utlåtanden, meddelas uppgift om tillkomsten af Städernas Inqvarterings-Tolag
samt huru densamma, till följd af serskilda beslut och flere
Kongl. Resolutioner, af städerna till en del användes för andra behof, än
till inqvarterings-skyldighetens fullgörande, lemna dessa handlingar följande
upplysningar:
Inqvarterings-tolag har hittills icke egt rum i städerna Umeå, Hernösand,
Sundsvall, Westervik, Halmstad, Kongelf och Marstrand. Uti öfriga
21 stapelstäder, Stockholm undantagen, kan deremot sådan tolag, efter medel-beräkning
under åren i83o till och med 1834» antagas hafva för år
utgjort 31,201 R:dr 29 sk. 2 r:st. B:co, deruti Götheborg ensamt egt en
andel af något öfver 14,000 R:dr.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskollens Utlåtande, if.-o 1. 5
Hvad åter beträffar kostnaden för inqvarteringen, enligt beräkningarne
uti den föreslagna nja Inq varterings-ordningen, så skulle sådan kostnad för
ställerj der trupper äro stationerade, komma alt utgöra:
för sjelfva inqvarteringen, servicen oberäknad,
årligen R:dr 21,338: 24. —
för servicen
6,05a: 8. — ^3^. 3^ _
då deremot Statens omkostnad blef för sjelfva
inqvarteringen ...... R:dr ^1^12: 8. —
för servicen åt dem, som äro inqvarterade
i Kronans hus ii,ii3: 8. — rrv n
32,025: 16. —
Summa kostnad för inqvartering med service, alt utgöras
dels af Staten, dels at Städerne £:co R:dr 80,016. — —
Ytterligare, och under förutsättning alt städerne ej skulle komma att
vidkännas annan kostnad, än för servicen, dock denna äfven utförd för
alla dem, som äro i Kronans hus inqvarterade, är vordet beräknadt, att
städernas bidrag till Inqvarterings-kostnaden, efler den föreslagna nja Inqvarterings-ordningen,
komme att utgöra tillsammans 17,165 R:dr 16 sk.
J3:co, nemi. enligt njssberörde uppgifter:
för service-kostnaden:
lill dem, som bo i Kronans hus .  R:dr ir,n3: 8. —
och till dem, hvilka för närvarande njuta inqvartering af
städerne .
6,002: 8. —•
Summa 13:co R;dr 17,165: 36. —
Sådan är nu hufvudsakligen den utredning, Utskotten kunnat inhémta
af Embels-Verkens meranämnde Utlåtanden och hvilken utredning ansetts
nödig att här först anmäla, för bedömandet af frågan om grunderna för
städernas inqvarterings-besvär och en jemnare fördelning deraf. Hvad beträffar
innehållet af Kongl. Maj:ts i ämnet affåtna Nådiga Skrifvelse, skall
detsamma här nedan anföras, då Utskotten äfven blifva i tillfälle att punktvis
sig deröfver utlåta. Deremot intages nu här i korthet hvad dels, vid
meddelandet af remiss å högstberörde Nådiga Skrifvelse, i anledning deraf,
blifvit Lill de respective Riks-Slåndens protocoll anfördt, dels ock hvad
som innehålles uti serskilda, till Utskotten remitterade, i ämnet ingifna
motioner och yttranden:
6
.Stats- -samt Ålim. ,'Besv.- och ’Ekon.3Ut sköttens fflllåtanäe, Jf.-o •/.
Sålunda finnes vara anfördt:
hos Högloft. Ridder skåpet och Adeln:
af Herr Edenlijelm , Gillis , som, då han egde sig bekant, att underdånig
anhållan blifvit gjord derom, att ingvar teringen i Götheborg måtte få
fortfara sådan den nu derstädes utgöres, önskade, att handlingarne rörande
denna fråga mätte få åtfölja Ståndets remiss å Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
om städernas inqvartering;
af Herr Gripenstedt, Johan August, sorn önskade få fästa uppmärksamheten
derpå, att det icke syntes med billighet och rättvisa förenligt
att för inqvarteringens utgörande bestämma en enda Tariff för alla städer
i Sverige, utom Stockholm, till stöd för hvilket yttrande anfördes, att den
inqvartering, som af staden Götheborg nu beslås och som, relativt till hyrorna
derslädes, visst icke kunde anses för hög, uppgick ej allenast till lika
belopp med den i Stockholm, utan betydligt derutöfver, och till dubbelt
emot hvad som uti den nya tariffen blifvit föreslaget att utgå från
Stals-Verket; varande senäte till Utskotten ankomne de uti Höglofl. Ridderskapels
och Adelns Plenum den 11 sisth Mars företedde och till StalsUtskotlet
remitterade handlingar rörande den, på sätt nyss ofvan blifvit
omförmäldt, väckta fråga om inqvarteringens i Götheborg bibehållande,
sådan den nu derstädes utgår;
af Herr von Knorring, C. H., som, uti serskild motion, föreslår, alt
Staten mätte anlägga tillräckliga såväl caserner som stallar i de städer och
orter, der Regeringen anser sig böra hålla ständige varande-garnisoner, samt
att dervid måtte företrädesvis användas, så vidt sådant är görligt och lämpligt,
de hus och localer, Kronan förut i orten eger obegagnade, eller ock
att Staten måtte förse Garnisons-militären med mot behofvet svarande hyres-medel.
Inom Vcilloft, B or gare-Ståndet:
af vice Talmannen Herr Halling, C. C., som uti serskild motion fäster
uppmärksamheten derå, att det skäl för städernas åliggande, alt i fredstid
utgöra ständig inqvartering, hvilket förr hemtats derifrån, att städerna
icke varit, såsom det öfriga landet, underkastade rustning eller rotering,
numera, fullkomligen förföll, sedan s,täderna, utom ordinarie Båtsmanshåll,
hvartilll de icke allenast för sin egande jord och sina hus och tomter,
utan äfven till och med för sin allmänna bevillning för borgerlig rörelse
blifvit indeldte, derjemte blifvit extra rotering ålagde, samt under uppgift
Stats- sam: Allm-Besv.— ochEkon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 1.
7
å dfe flere sliäl och omständigheter, sorn bestyrkt Statens skyldighet att bekosta
inqvarteringen för garhisonerande trupper, föreslår, att kostnaden derför
måtte af Staten öfvertagas, deremot att, till lindring- för landet i det
hela,, inqvarterings-tolag, hädanefter icke linge af någon stad uppbäras;
hvarjemte yrkades, att, derest detta förslag icke vunne bifall, städerna
Malmö och Ystad måtte befrias från återbetalningen af deras återstående
skulder lill Riksgälds-Gonloiret för upptagna lån lill casein- och stal 1-  byggnader;
af Herr Lagergren, P., som, i anledning af Herr Hallings nyssnämnde
motion, i hvad den angår inqvarlerings-lolagens upphörande, under åberopande
af 6:te punkten i Kongl. Resolutionen på städernas besvär den 16
October 1723, bestrider bifall å motionärens förslag härutinnan, såsom icke
förenligt med helgden af städernas på privilegier grundade rätt att uppbära
ifrågavarande tolag; hvaruti Herrar Abom, .Vallej, med flere af Ståndets
ledamöter sig förenat; likasom Herrar Hels ingins, Fornander med flere
dels instämt uti, dels serskildt yttrat sig i samma syftning med Herr
Lagergrens anförande i ämnet — då deremot Herr Pettersson förenat sig
med Herr Halling —äfvensom Herrar Wijk och Kjellberg, då den vid
förra Riksdagen förehafda reglering af städernas inqvarterings-skyldighet
allt hittills ej blifvit fullbordad, ansett sig böra hos Rikets nu församlade
Ständer göra erinran om verkställighet deraf, helst det för öfvertagande af
denna Statens skyldighet förr åberopade hinder af bristande medel nu icke
vidare syntes kunna anföras;
af Herr Helledaij, Aug., sorn, uti serskild motion, föreslår, det icke
några inköp af de i Skånes släder befintliga, dem tillhöriga Hussarelablissement
, må för Kronans räkning vidare få ega rum, eller nybyggnader
komma i fråga, förr än de localer, som redan finnas Staten tillhöriga,
blifvit använda och befunnits otillräckliga;
af Herr Akesson, A. Gi, hvilken, likaledes uti ingifven serskild motion,
föreslår, att Staten måtte, för en summa af 20,000 R:dr, tillhandla
sig såväl den i Ystad befintliga casern byggnad, som öfriga dertill hörande
byggnader och tomter, under yrkande derjemte, att, derest detta förslag
icke skulle antagas, staden måtte få disponera casern-byggnaden med
hvad dertill hörer, på sätt staden finnér för sig förmonligast, samt att Rikets
Ständer ville anslå medel till inköpande af de tomter och uppförande
af de byggnader, sorn för den i Ystad förlagda ca valler i-trupps behof äro
nödige, äfvensom att en sådan reglering af städernas inqvarterings-besvär
kunde vid denna Riksdag beredas och fastställas, alt staden Ystad icke
8 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottens Utlåtande, N.o f.
komme att af detta besvär draga större andel, än som låter sig förena med
de af förra Ständer antagna grunder; hvarförutan framställes den anhållan,
att som Fullmägtige i Rikets Ständers Riksgälds-Contoir beslutat infordra, dels
ock liandräckningsvis låtit utsöka capital- och ränte-afbetalningar å hela det
låne-belopp, staden Ystad från Riksgälds-Contoiret erhållit till casern-byggnad,
samt således äfven å den summa af 16,000 R:dr, hvilken, det af Rikets
Ständer blifvit staden tillåtet att, tills vidare få innehafva räntefritt
och utan afbetalning, såsom i någon mon ersättande stadens utöfver skyldigheten
dragande inqvarterings-besvär, bemälde Fullmägtige alltså mätte
blifva förständigade att, intilldess annorlunda varder förordnad t, låta staden
tillgodonjuta de af Rikets Ständer sålunda bestämda förmoner.
Inom Hedervärda B onde-Ståndet:
af von Zweigbergkj som i afseende å hvad ofvan Högstberörde Nådiga
Skrifvelse innehåller om uppförande å 3:dje Hufvud-titeln af serskildt
anslag för beredande af lindring uti Städernas inqvarterings-besvär, bestrider
beviljandet deraf, hvaruti Hans Jansson från Elfsborgs Län nied en
stor del af Ståndets öfrige Ledamöter sig förenat.
Sedan sålunda här ofvan blifvit anfördt, ej mindre hvad till utredning
af ifrågavarande ärende ansetts nödigt, än ock hvad, i sammanhang med detsammas
öfverlemnande till Utskottens behandling, blifvit inom 3:ne af de respeclive
Riks-Stånden yttradt, hem ställd t och yrkadt, få de sammansatte Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, med serskildt fästadt afseende
å Kongl. Maj:ts ofvan Ilögstberörde Nådiga Skrifvelse i nedannämnde delar,
nu i anledning af allt detta sig utlåta:
1:0 Beträffande grunderna för utgörandet af den ständiga in qvar teringen
i städernas utom Stockholm.
I afseende härå innehåller Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse i ämnet det
förslag: att ifrågavarande inqvartering skall af Staten, enligt tariffen uti
Inqvarterings-sladgan, bekostas; men att service-kostnaden bör, enligt samma
tariff, drabba de städer, hvar för sig, der trupp, tillhörande Armeen,
är inqvarterad; att der tillgång till inqvartering i Kronans hus icke finnes,
ersättning i contant af Stats-Verket utgifves till inqvarterings-tagaren, eller
till inqvarterings-gifvaren, der inqvartering in natura måste lill någon del
prcesteras af staden; samt att service-kostnaden af städerna till inqvarterings
tagarne
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskoltcns Utlåtande, N;0 1. 9
tägarne utgöras antingen i contant till dem, som njuta inqvartering, vare
sig i Kronans hus eller med contant af Staten, eller ock medelst afdrag å
inqvarterings-ersältningen för den inqvartering, som af städerna in natura
lemnäs.
Rikets Ständer hafva redan vid föregångne Riksdagar gillat den grundsats,
att stall- och magasins-rum böra in natura af Kongl. Maj;t och Kronan
tilldelas garnisonerande cavalleri-trupper; äfvenså hafva Rikéts Ständer
funnit, att garnisonerande trupper i allmänhet med deras befäl och ‘vederlikar,
böra så vidt, utan anskaffning eller byggnad, åtminstone tills vidare,
af nya hus för Kronans räkning, tillgång dertill finnes, inqvat teras i Kronans
redan befintliga hus och byggnader; endast brist på erforderliga lägenheter,
eller medel till sådanas anskaffande, har hittills föranledt inqvarteringens
utbetalande i contant. Häraf synes nu dölja, att, der contant utbetalning
eger rum, bör den ock af Staten beköstäs.
Med antagande af denna, äfven af Kongl. Maj:t, uti Dess Högslberörde
Nådiga Skrifvelse, gillade slutföljd, och enär några utvägar lill anskaffande,
för Statens räkning, af byggnader lill caserner utöfver de redan befintlige
nu icke mer än vid förra Riksdagar förefinnas, utan att derigenom minska
tillgångarne för andra mera trängande behof, tillstyrka Utskotten, det
Rikets Ständer, vidblifvande de af Rikets Ständer i nyssberörde afseende
redan fattade beslut, måtte, såsom följd deraf, förklara Slaten
ensamt böra vidkännas all kostnad för anskaffandet af boningsrum
åt i ständig garnison inqvarterade befäl och trupper; då således,
der tillgång till inqvartering i Kronans hus icke finnes, ersättning
i contant bör af Stats-Verket utgifvas till inqvarterings-tagaren,
eller till inqvarterings-gifvaren, der staden mäste till någon del
prestera inqvartering in natura; dock torde, vid anmälan härom,
lios Kongl. Maj:t tillika böra i underdånighet framställas den anhållan,
att de Staten tillhörige byggnader och lägenheter, som yt
terligare
kunna vara, eller blifva tillgänglige i de orter, der garnisoner
äro förlagde, må, så vidt de befinnas för ändamålet tjenlige,
användas för garnisonerande truppers inqvartering, till både
besparing för det allmänna, och till vinnande, i möjligaste måtto,
af så väl beqvämlighet för truppen, som ordning och disciplin
inom densamma.
Den inqvarterings-tunga, som, om detta förslag antages, derefter skulle
ensamt drabba Rikets städer, komme således, i öfverensstämmelse med
Bilt. till R. St. Prot. 1840. 4 Sami. 2 A/d. i.sta Häftet. 2
10 Sials- samt Allni. Besv.- och Ekon-Utskottens Utlåtande, N.o 1.
Rikets Ständers vid flere föregångne Riksdagar i detta afseende yttrade asigter,
att inskränka sig till bekostandet af den så kallade servicen förtrupper,
som af Staten nu njuta, eller framdeles komma att njuta inqvartering,
vare sig in natura eller i contant.
I fråga om denna, sålunda återstående, inqvarterings-skyldighets rättvisa
fördelning, antingen så, att samtlige städer och köpingar i Riket skulle
deruti deltaga, eller att inqvarterings-skyldigheten i denna del skulle åligga
endast de släder, der garnisonerande trupper äro förlagde, har Kongl. Maj:t,
uti Dess meranämnde Nådiga Skrifvelse i ämnet, såsom grund för det senare
af dessa alternativs antagande, yttral, att de städer, som hos sig hafva
inqvarterade trupper, kunde för deras utgifter, i och för servicen, anses
fullkomligen ersatte genom den större arbetsförtjenst och afsättning, dessa
trupper med deras befäl icke kunde undgå att de inqvarterings-skyldige
tillskjmda, och hvilka utgifters uttaxerande på öfriga städer, som icke hafva
någon deremot svarande fördel, syntes hvarken af behof eller rättvisa
påkalladt.
För bedömandet af Kongl. Maj:ts i nyssberörde afseende Nådigst meddelade
yttrande, hafva Utskotten tagit i betragtande, å ena sidan, fördelarne,
samt, å den andra, de flere olägenheter, som äfven otvifvelagtigt tillskyndas
städerne, genom den ständiga inqvarteringen; och då det dervid förefallit
Utskotten, som voro de förra så öfvervägande, alt de med skäl kunna
anses, åtminstone i det närmaste, ersätta service-kostnaden, tveka icke
eller Utskotten, alt härmed tillstyrka,
det servicen, enligt bestämmelserna i den föreslagna nya Inqvarterings-ordningen
med dithörande tariffer, må bekostas ensamt af
den stad, der garnisonerande trupp är förlagd, helst fördelningen
af meraRämnde kostnad, Rikets alla släder emellan, skulle blifva i
verkställigheten förknippad med oberäkneliga^ svårigheter, och i
allt fall aldrig kunna så bestämmas, att icke deraf komme att alstras
missbelåtenhet och mångfaldiga klagomål; hvadan ock de
sammansatte Utskotten anse, att, på sätt Kongl. Maj:ts Nådiga förslag
i denna del för öfrigt innehåller, städer, som hos sig hafva
garnisonerande trupper, böra, hvar för sig, vidkännas deras servicekostnad,
antingen genom ersättning i contant till dem, som äro
i Kronans hus inqvarterade, eller lil! dem, som af Staten uppbära
inqvartering contant, eller ock medelst afdrag å den ersättning,
städerna sjelfva af Staten uppbära för den inqvartering, de
in natura lemna. Utskotten hemställa dock tillika, att hvad i
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, N.o 1. il
detta afseende beslutes, må blifva gällande endast tills vidare, enär,
i öfverensstämmelse med hvad som utlofvades af Rikets Ständer,
vid Riksdagen åren 1828—i83o, lindring uti service-kostnaden,
eller möjligen äfven fullkomligt upphörande af skyldigheten att
densamma utgöra, torde kunna åvägabringas, så snart sig visat,
hvad tillgångar för sådant ändamål blifva disponible, till följd af
den, på sätt här nedan närmare omförmäles, ifrågasatte reglering
i afseende å stapel-städernas tolag.
Vidare bar Kongl. Maj:t, uti högstberörde Nådiga Skrifvelse, täckts fästa
Rikets Ständers uppmärksamhet derpå, att, då inkvarteringen för Flottans
personal, efter serskildt bestämda grunder, hittills utgått af Flottans medel,
utan att de städer, der Flottans stationer äro, dermed blifvit i ett eller annat
afseende besvärade, syntes Carlskrona, i den händelse sLäderne, hvar
för sig, skulle komma att utgifva sin andel i inqvarterings-kostnaden, böra,
likasom hittills, vara befriad från all så beskaffad utgift, i och för den till
flottans station derstädes börande personal, samt Inqvarterings-ordningen
icke på denna stad, i hvad angår ständig inqvartering, tillämpas i annat
fall, än om andra trupper än Flottans, framdeles skulle derstädes förläggas,
helst Flottans personal icke är att anse såsom garnison i stad, utan tillhör
stationen samt liar sina egna handtverkare, och derföre lemnar föga eller
ingen arbetsförtjenst åt stadens Borgerskap, till ersättning för inqvarteringsutgiften,
hvilken för Carlskrona, inskränkt till endast service-kostnaden,
skulle, enligt calcul, uppgå till mer än 8,000 R:dr, hvilken nya, så betydliga
utgift, Kongl. Maj:t ansåg lika litet kunna af berörde stad bäras, som
det vore rättvist att den ålägga.
Utskotten, som, i betragtande af hvad sålunda blifvit af Kongl. Maj:t
i Nåder yttradt, nogsamt inse billigheten af Carlskrona stads befrielse från
deltagande iden ständiga inqvarteringen, vid annat tillfälle, än det af Kongl.
Maj:t i nyssberörde afseende ifrågaställde, tillstyrka ock
Rikets Ständer att antaga och biträda Kongl. Majus härutinnan
yttrade, Rikets Ständer i Nåder delgifna, åsigt.
2:0 Angående den förökade kostnad, Staten skulle få vidkännas för
inkvarteringens utgörande, enligt här ofvan föreslagna grunder, samt -sättet
för denna kostnads bestridande.
I afseende härå, innehåller Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse i ämnet
det förslag, att ifrågavarande kostnad, beräknad till 23,^38 R:dr 24 sk.
12. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utshottens Utlåtande, N.o 1.
lunde såsom förslags-anslag med en rund summa af 24,000 R;dr å Tredje
Hufvud-T.ileln uppföras under titel: Inqvarterings-koslnader för Armeen.
Kostnads-beräkningen åter är uppgjord sålunda, nemligen:
För öfvertagandet af den inqvartering, sorn nu utgöres af städerna medelst
anskaffandet af bonings-rum, enligt uppgjord calcul och på sätt äfven
uti det föregående bär ofvan blifvit uppgifvet och utredt,.R:dr 21,338: 24•
för stallrum åt Infanteri-officerares hästar, , enl. d:o d:o
om kring >, ■, •. ». •. », •. • • «. • • •. •. • •. ,, ö 00» 1 ■
dertill, jemlikt Kongl. Majdsnu derom framställde Nå
diga
förslag, skulle ytterligare läggas den, inqvartering i
contant af, tillsammans.omkring . .. . .. . . . . „ 1,800. —
sorn, enligt nya Inqvarterings-ordningen,.borde tillkomma de personer, som
nu, till följd af serskilda Nådiga beslut, njuta hyres-ersättningar lill mindre
belopp, hvilka ersättningar utgå,, dels på Krigs-Gollegii årliga extra or
dinarie
stat,, dels på Commendants- och allmänna fndragnings-stalerne, men
derifrån skulle komma ali försvinna, hvarigenom hela eontanta inqvarterings-kostnaden
från, Stats-V.erket för, ständiga . garnisonerna i städerne blefve
på ett ställe synlig..
Innan Utskotten utlåta sig öfvpr hvad sålunda af Kongl. Maj:t blifvit
föreslaget, hafva Utskotten trott här böra närmare öfvervägas, huru med
den så. kallade, Inqvarterings- eller Tillöknings-tolagen sig föi håller, och huruvida
den, nu må tagas.i beräkning, såsom tillgång eller ersättning för Sta--  tens inqvarterings-k.ostnad} och la* de sammansätta Utskotten i afseende
härå anföra::
Utaf de Utskotten tillhandakomne, här ofvan, omförmälde, handlingar,,
synes det, såsom hade någon verkställighet icke kunnat lemnäs åt Rikets
Ständers, på sätt förrberördt är,, uti; underdånig skrifvelse den 22 Januari
1835, gjorda begäran om reglering med städernas Inqvarterings-tolag. Deremot
är af de förvaltande Verken. vordet) upplyst,, hurusom flere stapelstäder,
tid efter; annan, under loppet, af mer än hundra år, af Kongl. Maj:t
fått sig förunnad i rättighet; atti till egna behof; använda Tillöknings-tolagen,
hvadan ock de förvaltande Verken ansett indragning deraf, utan städernas
eget fria medgifvande,, eller motsvarande, skälig ersättning af Staten; icke
förenlig med den helgd, sorn bör lemnäs åt; Kongl. Maj:ts Nådiga stadganden,
försäkringar och , beslut..
Vidare hafva Utskotten af infördradé handlingar
hos Kongl. Maj:t förekommit om upphörande af stapelstädernas rätt tilis
tolag i allmänhet, eller att all tolag och. således, äfven inqvarterings-tola--
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottcns Utlåtande, IV.-o 1. 13
gen, skulle, jemte åtskilliga andra till staderna nu ingående afgifter, utbytas
emot ersättning af tull-medlen, motsvarande hvad städerna genom indragning
af berörde afgifter förlora, efter medelberäkning för 5 år. Vid
detta förhållande och då en partiel behandling af frågan om ■ inqvarteringstolagens
indragning till Staten, äfven om en sådan behandling, uti målets
ännu icke fullt utredda skick, skulle kunna företagas, möjligen komme att
föranleda hinder* och flere olägenheter vid afgörande! af nyssnämnde, såsom
det vill synas, högst vigtiga och på Rikets handel och sjöfart i allmänhet
så väsendtligen inverkande fråga om ali. tolags upphörande,, anse
Utskotten sig ega grundad anledning tillstyrka,.
att den så. kallade inqvarterings- eller tillöknings-tolagen, icke må
till godtgörande af Statens utgifter för inqvarterings-kostnaden, nu
tagas i beräkning-vidare, än alt hvad af denna tolag kan, vid en
blifvande reglering om: stapelstädernas tolag i allmänhet, med
iagtlagande af städernas på laga skäl grundade rätt, att för egna
behof sig, deraf, begagna,, till Staten, utan ersättning, indragas,
må afses-att; användas till städernas befrielse från skyldigheten att
bekosta, ser vicen,, antingen helt och hållet eller till någon del, på
sätt derom i kan framdeles- varda beslutadt.
Då nu, af ofvan angifne orsak, inqvarterings-tolagen icke för närvarande
torde böra tagas. i 1 beräkning för betäckandet af Statens inqvarterings-kostnad,
. följer i: ordningen* frågan om. anvisandet af andra medel
derför, till erforderligt! belopp.*
Beträffande således-först beloppet,, så är i det föregående ådagalagdt,
alt Statens kostnad, för öfventagandet af den städerne nu åliggande skyldighet
att, för garnisons-trupper anskaffa eller bekosta qvarter,, enligt beräkning
efter den föreslagna, nya Inqvarterings-ordningen, utgör 2r,C)38 R:dr
24 sk., deruti i inbegripen;stallhyra för Infanteri-officerares hästar. Någon
nedsättning häruti lärer, icke eller kunna ega rum; och enär,, uti de samibansatta
Utskottens-tanka,.af skäl, hvilka Kongl. Majit i Dess Nådiga skrifvelse
uppgifvit, det synes-lämpligast att på en gång, vid anvisandet af medel
för. öfriga inqvarterings-kostnader, äfven anvisa hvad, som erfordras till
liyres-ersättningar, enligt, af Kongl. Majit meddelade serskilda Nådiga beslut,
utgörande, enligt beräkning,. 1,800 R:dr, föreslå Utskotten,
att såväl'detta, sorn nyssberördé belopp, 21,988 R:dr 24 sk., må,
såsom jem väl blifvit af Kongl. Majit i Nåder äskadt, med en rund
summa af 24,000 R:dr bestämmas till utgående för ifrågavarande
ändamål;.
14 Stats- samt Allni. Bcsv.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, N-o f.
Hvad derefter angår sättet för utgifvandet af dessa till inqvarteringens
bekostande erforderliga medel, tro Utskotten lämpligast vara, och föreslå
derföre,
att på Riksgälds-Contoiret må anvisas ett crediliv till nyssberörde
belopp af 2\,ooo R:dr årligen, att derifrån, uppå reqvisition i
vanlig ordning, Kongl. Stats-Contoiret tillhandahållas för inqvarterings-kostnadernas
bestridande.
I sammanhang härmed och då, enligt hvad ofvan blifvit anmäldt, någon
öfverenskommelse hittills icke kunnat träffas med staden Ystad, i afseende
på öfverlålelsen till Kongl. Maj:t och Kronan af stadens nu utaf en
derstädes förlagd Esqvadron af Kronprinsens Hussar-Regemente begagnade
stall och magasins-hus, anse de sammansatta Utskotten sig böra tillstyrka,
att, enär, hvilka anstalter framdeles än må vidtagas, för afhjelpandet
af Esqvadronens behof i denna del, serskildt anslag dertill
erfordras, Stats-Verket må, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
uti den Nådiga Skrifvelsen derom gjorda framställning, fortfarande
bibehållas vid dispositionen af Statens, enligt uti det föregående
meddelad uppgift, hos städerna Malmö och ^ stad egande
återstående fordran; lärande dock, vid anmälan om beslutet härom,
tillika hos Kongl. Maj:t böra i underdånighet framställas den
anhållan, alt de underhandlingar, som ytterligare kunna med staden
Ystad ifrågakomma om inköp af der varände stall och magasins-hus
för Statens räkning, må bringas till slut med görligaste
första och senast inom 184r års utgång, då, enligt hvad Utskotten
i det efterföljande föreslå, staden Ystads rätt till åtnjutande
af ränte- och capital-afbetalning å dess skuld lill Riksgälds-Contoiret
ovillkorligen bör upphöra.
3:o Angående det af Kongl. May.t till Rikets Ständer i Nåder öfverlemnade
förslag till ny Inr/varterings-Ordning.
Enligt innehållet af Kongl. Majtts Nådiga Skrifvelse i denna del, har
detta förslag, såsom instämmande med det till Rikets Ständer vid förra
Riksdagen öfverlemnade, men innefattande tillika de rättelser och tillägg,
som ansets blifva en följd af Kongl. Majtts och Rikets Ständers förut vidtagna
beslut, samt \f de utaf Krigs-Collegium och Stats-Contoiret anförda
serskilda omständigheter, blifvit till Rikets Ständer öfverlemnadt, med för
-
Stats- Samt Allm. Besv.- och Ekon-Utskottens Utlåtande, N.o 1- 15
klarande, det Kongl. Maj:t icke funnit något i hufvudsakliga delar att dervid
erinra, utom vid
§• x4,
att, vid den deruti intagna tariff, 2:dra classen, tor tilläggas: ”samt Förste
Majorer”, på den grund, att skillnaden emellan inqvarterings-beloppet
j 3:dje och i:sta classen är alltför stor, och billigheten fordrar, att Förste
Majorer, hvilka, enligt Armeens nya organisation, äro jemnförlige med Öfverste-Lieutenanter,
komma i åtnjutande af några högre inqvarterings-förmoner,
än öfrige Majorer; samt
§• *7»
som borde erhålla följande lydelse: ”Ali contant inqvartering skall i Stat
uppföras och utbetalas af Stats-Contoiret, service-kostnaden afdragen,
till vederbörande garnisoner och stater, eller till den inqvarterings-gifvande
staden, då den lemnar inqvartering in natura till de i rj:de och 8:de classerna
af tariffen uti 14 §• upptagne personer; men all service-kostnad, både
för de inqvarterings-tagare af Armeen, som bo i Kronans hus och för
dem, som njuta contant inqvartering, utgår af de städer, der inqvarteringen
är, och ulbelalas af dem lill vederbörande af garnisonen, efter den
fördelning emellan de inqvarlerings-skyldige, som inom hvarje stad serskildt
varder fastställd”; varande den sålunda föreslagna förändringen grundad
på förutsättandet, att Rikets Ständer antaga denna princip för sättet
att utgöra inqvarteringen.
Då nu, hvad angår Kongl. Maj:ts Nådiga förslag i denna senare del,
antagandet deraf måste blifva en följd af Utskottens i det föregående gjorda
förslag, samt hvad Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit, i afseende å förhöjda
inqvarterings-förmoner för Förste Majorer, synes af behof och billighet påkalladt,
tillstyrka Utskotten
antagandet af hvad Kongl. Maj:t på nyssberörde sätt täckts i dessa
delar i Nåder föreslå.
Hvad utaf Krigs-Collegium och Stats-Conloirel blifvit, beträffande det
nya förslaget, }'ttradt, af den egenskap, att det innefattar ändringar uti
det af Öfver-Direcleuren Rönbeck afgifna förslag, utan att dessa ändringar
blifvit föranledde af Rikets Ständers vid sista Riksdag derom yttrade åsigter,
igenfinnes uti följande, nemi.:
16
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlens Utlåtande, IV.-o 1.
Beträffande först 5 och 11 §§. I afseende å förstnämnde §. yttrade
Rikets senast församlade Ständer, ali §:ns senare moment, angående per*
son, sorn icke är i utöfning af sin tjenst, fordrade, i öfverensstämmelse
roed ii §. (huru inqvartering beräknas för permitterad), tillägg af "viss
tid”, sorn., ehuru af Krigskollegium då föreslagen till 6 månader, Rikets
Ständer likväl ansågo kunna inskränkas till 3 månader, hvarutöfver tjenstfri
löntagare icke borde inqvartering tillkomma. Krigskollegium och StalsContoiret
hafva vidblifvit den tanka, att tiden för ifrågavarande fall bör
bestämmas till 6 månader, såsom närmast föreriligt med föreskriften uti
Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 2 Februari i833, enligt hvilken tjensteman
får, med bibehållande af ordinarie löne-för möner > åtnjuta tjenstfrihet
i 6 månader. I öfrigt föreslå Krigs-Coliegium och "Stats-Contoiret, alt 11
§., såsom icke innehållande föreskrift om annat än förlust för permitterad
af inqvartering, må försvinna och stadgandet härom intagas i 5 §.
I afseende å g §., ansågo Rikets Ständer vid sista Riksdag 1 :sta momentet
deraf böra lyda sålunda: ”Vid commendering lill lands eller sjös
måge de ogifta, i fall commenderingen börjar före deri i5 i månaden,
njuta inqvartering endast till samma månads slut; men om commenderingen
tager sin början efter den i5 i månaden, tillkommer de ogifte inqvartering
för hela den påföljande månaden.” De skäl, sorn här ofvan
blifvit anförda för ändring af 5 §:ns senare moment och bestämmandet af
6 månaders lid, hvarunder den, som icke är af sin syssla i utöfning, eller
är permitterad, fortfarande må njuta inqvartering, hafva äfven af de förvaltande
Y^erken blifvit åberopade för oförändradt bibehållande af'denna
§:s i:sla moment, enligt Öfver-Directeuren Rönbecks förslag.
Vidare och sedan öfriga delar af 10 §. blifvit uti det nu Öfverlemnade
nya förslaget lämpade efter förändringarne i nyssnämnde g §., hafva de
förvaltande Verken, uti 10 §:ns \ och 5 moment, tillstyrkt förändring
till sådan lydelse:
’’Men har den fångne bebott Kronans hus, och hans hustru samt hos
benne varande deras oförsörjda barn måste derifrån afflytta, ankommer det
på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, om inqvarterings-ersättning, från tiden,
då flyttningen sker, må dem till godo komma”; och är detta förslag framslälldt
på den grund, att ehvad det än må anses billigt eller princip-enligt,
alt, vid tillfällen af fångenskap, hustru och barn hafva att påräkna en
lika förmon, det dock måste vara angeläget både för utöfningen af Kronans
tjenst, att dertill upplåtna lägenheter kunna för ändamålet disponeras
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-VIskottens Utlåtande, IV:o 1. il
och att Kongl. Majit vid hvarje sådant fall är i tillfälle att pröfva omständigheterna
och behofvet för den fångnes familj af serskildt inqvarteringsunderstöd.
För öfrigt har uti tariffen (Litt. B.), hvarefter ständig inqvartering in
natura skall utgöras, den förändring emot tariffen derför (Litt. D.) till
Öfver-Directeuren Ronbecks förslag egt rum, att, uti den förra blifvit utesluten
columnen, som upptager rum med möbler för gifte.
Uti dessa sålunda här ofvan uppgifna hufvudsakligare omständigheter
är det af Kongl. Majit nu senast i Nåder meddelade förslag till ny Jnqvarterings-ordning
befunnet skiljagtigt, dels ifrån det af Öfver-Directeuren
Rönbeck afgifna förslag, dels ifrån de af Rikets Ständer vid sisla Riksdag,
i afseende å detta senare, yttrade åsigter; och få Utskotten, som vid pröfning
af hvad till stöd för de nu föreslagna förändringarne blifvit anfördt,
ansett desamma ej mindre af behofvet påkallade, än föranledde af förut
vidtagne beslut,
dessa förändringar till Rikets Ständers gillande vördsamt öfverlemna;
hörande
Utskotten härvid tillika anmäla, att det nya förslaget, några få
redactions-förändringar oberäknade, i alla öfriga delar blifvit uppgjordt
och rättadt efter de åsigter, Rikets Ständers vid sista Riksdag till Kongl.
Majit aflåtna skrifvelse i ämnet innehåller, samt att hvad serskildt beträffar
options-rätten för inqvarterings-gifvare, den af Rikets Ständer derom
väckta fråga kommer att förfalla, om och när, enligt hvad ofvan blifvit
föreslaget, inqvarteringen af Staten i contant utgöres.
Hvad dei’emot beträffar skyldigheten för städerna att för den uti ^ide
och Side classerna af tariffen till den nya Inqvarterings-ordningen upptagna
personal, vid de uti förslaget förutsatta tillfällen, utgöra inqvartering
in natura, så och då städerna derför alltid komma att i contant åtnjuta
ersättning af Staten, synes klagan öfver nämnde skyldighet icke skäligen
höra ega rum, minst om, såsom i det föregående blifvit föreslaget, städerna
i allmänhet befrias från allt annat besvär af inqvarteringen, än servicens
bekostande, och de dessutom kunna ega hopp att framdeles befrias
äfven från denna tunga. Utskotten draga således icke i betänkande
att äfven tillstyrka antagande af förslaget härutinnan.
Sedan de sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskotten
sålunda sig utlåtit öfver grunderna och sältet för den ständigd
Bilt. till R. St- Prof. 1840. 4 Sami. 2 A/d. issi» Haft.
3
18; Stats- samt Allni. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande,, N;o 1»
inqvarteringens utgörande, hafva Utskotten, med åberopande af hvad dervid
blifvit anfördt, samt med tillkännagifvande, att, i afseende å den tillfälliga
inqvarteringen, hvarom det afgifna förslaget jemväl handlar, de af
Rikets Ständer vid sista Riksdag uti förslaget derom önskade mindre väsendtliga;
förändringar, äfven blifvit iagttagne,
nu härmed skolat det af Kongl. Maj:t i Nåder meddelade förslaget
till Inqvarterings-ordning i sin helhet, sådant detsamma finnes
här bifogadt, vördsamt öfverlemna till antagande af Rikets
Ständer med de, på sätt ofvan blifvit anfördt, af Kongl. Maj:t i
Nåder föreslagne ändringar och tillägg, i afseende å.14 och 17
§§. samt med iagtlagande deraf att, såsom redactions-förändring,
till förtydligande uti den i 14 §- intagna tariff, 8 classen, efter
orden: ”och må berörde inqvarterings-penningar för manskapet”,
inflyter: ”med corporaler”; lärande i Öfrigt den nya regleringen
om inqvarteringens utgörande icke böra leda; till rubbning i de
emellan inqvarterings-tagare och gifvare ingångna öfverenskommelser
eller contract, lika litet sorn deraf hör uppstå hinder för
afslutandet af nya frivilliga öfverenskommelser om Sättet att, inom
hvarje garnisons-ort, till inqvarteringens. utgörande använda!
de för sådant ändamål från Staten utgående medel..
Hvad nu hän efter angår dén af Herr Åkesson, inom Vällofh Borgareståndet
väckta fråga, att Staten för 20,000 R:dr skulle inköpa den staden 1
Ystad tillhöriga casernbyggnad, med hvad dertill hörer, för att begagnas
till inqvartering af dem i-staden förlagda garnison, så anse Utskotten,
vid det här ofvan anmälda förhållände, i afseende på ett förut
från stadens sida framstäldt, hos Kongl. Majit i underdånighet
anmäldt, enahanda anbud, det nu af Hérr Åkesson gjorda, kunna
lika litet sorn det förra,,antagas, hvadan frågan derom torde böra
förfalla.
Beträffande åter hvad af Hérr- Åkésson t för öfrigt blifvit anfördt, tilli
beredande af lindring uti staden Ystads inqvarterings-besvär, så få Utskotten
i afseende härå yttra:
Enligt beslut vid 1828—i83o.årens Riksdag, erhöll staden Ystad, i
likhet med hvad som beviljades staden Malmö, befrielse från ränte- och
capital-afbetalning å 16,000 R:dr af det lån, staden, till följd af beslut vidi
Riksdagen år 1815, af Stats-Verket erhållit till caserns,. stalls och maga»-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, IV: o f. 19
sins uppförande. Denna befrielse bifölls, enligt beslutets innehåll, till lindring
uti en för vidt utsträckt inqvarterings-tunga. Den skulle åtnjutas
ifrån i83o års början och tills vidare. På sätt, sorn närmare inhemtas af
nu varande Stats-Utskotts Utlåtande N:o /[5, 3:dje punkten, har emedlertid,
till följd af förändrade föreskrifter vid sista Riksdag, ränte- och capital-afbetalningar
å ifrågavarande lån blifvit dels redan utgjorda, dels ytterligare
af Riksgälds-Contöiret staden affordrade. Då nu likväl det måste
tagas för gifvet, att staden Ystad, jemnlikt hvad i detta afseende redan
vid sista Riksdag är vordet beslutadt-, icke mer än andra städer, kan förpligtas
att, såsom nu är förhållandet, utan ersättning lemna stall och magasins-rum
för fourage-persedlar till i staden förlagd garnison, anse ock
Utskotten att staden bör vedergällas för den tunga, stadén sålunda får
vidkännas utöfver dess förbindelse; och föreslå Utskotten fördenskull,
att såsom ersättning derför, staden Ystad icke allenast må befrias
frände emot densamma, på grund af de Fullmägtige i RiksgäldsContoirel
vid sista Riksdag lemriade mindre bestämda föreskrifter i
förevarande fall, gjorde anspråk på ränta- och capital-afbetalning
å förrberörde del af det staden utaf Stats-Verket meddelade lån,
till följd hvaraf den redan sedan Sista Riksdag derå uigifne ränta
må staden återgifvas, utan ock hädanefter från sådan ränte- och
capital-afbetalning njuta befrielse, likväl icke längre än till slutet
af år 1841 > då Utskotten anse, att frågan om inköp för Statens
räkning af de erbjudne byggnaderna bör hafva hunnit slutligen
uppgöras, eller, om så icke kunnat ske, tillräckligt rådrum åtminstone
varit lemnadt att, för de bär ofvan omförmälde, för ändamålet
till Kongl. Maj:ts disposition anvisade, medel, anskaffa de
för garnisonen i Ystad erforderlige stall och magasins-rum. Varande,
om detta förslag bifalles, åt staden Ystad derigenom, i
Utskottens tanka, beredd all den lindring och jemnkning i dess
inqvarterings-besvär, som skäligen bör kunna fordras.
Hvad nu härefter angår den orättvisa, som, enligt hvad ofvan blifvit
anfördt, skulle innefattas deruti, att en och samma tariff för inqvarterin
gens
utbetalande i contant komme att tillämpas för alla städer i Riket, utom
Stockholm, så medgifva väl Utskotten, att olika förhållanden i olika
orter, der garnisonerande trupp är förlagd, kunna bilda mer eller mindre
hilliga anspråk på högre ersättning i contant lör inqvarterings-tagaren i en
ort, der han för sin inqvartering in natura får vidkännas större kostnader,
än hans vederlike i annan ort. Att emedlertid allt efter på olika orter
20
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skottens Utlåtande, N:o ?.
omvexlande förhållanden, rätta tariffen till den föreslagna nja Inqvarterings-ordningen
skulle, i Utskottens tanka, leda in på så många betänkligheter
och så försvåra den, såsom det vill synas, nu till slutligt afgörande
tillräckligt förberedda regleringen af städernas, utom Stockholm, inqvartering,
att Utskotten tro frågans afgörande på det hela icke böra deraf
uppehållas, så mycket mindre, som hvad af Kongl. Majrt, uti Dess Nådiga
skrifvelse i ämnet, blifvit yttradt, icke föranleder till bestämmande af serskilda
tariffer för olika städer.
Med afseende härå och då någon närmare utredning om inqvarteringskostnadens
i Götheborg förhållande till den i andra städer, eller huru
denna kostnad i contant nu ersättes, icke blifvit meddelad eller kunnat af
Utskotten erhållas, anse Utskotten sig ock, genom hvad i öfrigt blifvit i
ämnet anfördt, hafva, så vidt det på Utskotten berott, lemnat ali skyldig
uppmärksamhet åt Herrar Edenhjelms och Gripenstedts ofvanberörde yttranden,
i fråga om inqvarteringen serskildt för Götheborgs stad; och då
hvad angår frågan om der varande inqvarterings-tagares rätt att njuta inqvartering
efter nu gällande contraet, detta egentligen är beroende på öfverenskommelse
nu varande inqvarterings-tagare och gifvare emellan, anse
Utskotten något yttrande i afseende härå icke erfordras.
Slutligen och som hvad i sjelfva hufvudfrågan uti det föregående blifvit
anfördt och föreslaget, jemväl innefattar svar uppå de serskilda utaf
Herr von Knorring hos Höglo fl. Ridderskapet och Adeln, Herrar Halling^
Lagergren, Helleday, med flere, uti Vällofl. Borgare-Ståndet, samt von
/sweigbergk uti Hedervärda Bonde-Ståndet gjorde, här ofvan upptagne, anmälanden
och yrkanden, hafva Utskotten, som icke anse vidare yttrande i
anledning deraf erforderligt, nu endast skolat sådant vördsamt anmäla,
med tillägg, det Utskotten anse någon eftergift för staden Malmöhs återstående
skuld till Riksgälds-Contoiret så mycket mindre böra ifrågakomma,
som denna stad, sedan de densamma förut tillhörige stall och magasinsrum,
hvilka af der förlagd garnison begagnats, blifvit af Staten inköpte,
numera icke kommer att af inqvarteringen vidkännas större tunga än andra
släder i Riket, minst om bifall lemnäs till hvad af Ulskotten i det
föregående blifvit föreslaget till regleringen af rnqvarterings-besväret i städerna
utom Stockholm.
Stockholm, dea 26 Maj 18401.
Stats- samt Allm. Besv.- ock Ekon.-Ut sköttens Utlåtandej iV.o 1. 21
Litt. A.
Underdånigt Förslag till lncjvarterings-0rdnin
städe rne utom Stockholm*
i C A p.
Allmänna Föreskrifter.
§. u
Fri inqvartering i stad tillkommer endast och allenast tågande
och garnisonerande trupper af Kronans manskap med
deras befäl och stater, samt från Kronans fartyg afmönstrade
besättningar med befäl; i följd hvaraf alla såväl militaire som
civile em bets- och tjenstemän, hvilka, i dem uppdragna ärenden,
utan att åtfölja trupp, färdas och åtnjuta skjuts och tracta
mente efter Rese-reglementet eller, enligt serskild för tillfället
träffad öfverenskommelse, skola vara förpligtade alt med
qvarter på egen bekostnad sig förse; hvilket äfven gäller för
uti stad stationerad militär och civil, då han icke tillhörer
derstädes tjenstgörande trupp, äfvensom för officer, som är bosatt
å landet och allenast tillfälligt sig lill tjenstgöring infinner.
§. 2,
Inqvartering i stad tillhöre antingen Magistratens, eller den
serskilda Corn missions försorg , som, med Magistratens och invånarnes
begifvande, bestrider en sådan befattning, i hvilket
senare fall Magistraten är i första rummet behörig att meddela
rättelse, om någon finner sig, genom Commissionens åtgärd
hafva för när skett; och må icke militaire befälhafvare, Landshöfding
eller Commendant på något sätt med inqvarteringen
sig befatta; dock vare Landshöfding behörig att, om någon
finnér sig med Magistratens beslut missnöjd, hans besvär deröfver
i laga ordning till pröfning och afgörande upptaga,
g för
Hvilka till inqvartering
äro'
berättigad*;.
Inqvartering
tillhör Magistratens
omsorg.
22 Stais- samt Ålim. Besv.- och Ekon.-Utskoltens 'Utlåtandej JV.-0 'f.
Magistraten
: ansvarar för obehörig
inkvartering.
Inqvartering
'beräknas efter
verklig beställi
ning.
Tvänne innehafvande
tjenster
berättiga
ej till inqvartering
för mer
än den ena.
Extra ordinarieräro
icke till
ständig inqvartering
berättigade.
Huru inqvartering
beräknas
vid beferdran.
§• 3.
Magistraten eller den Commission, sorn har sig inqarlerin--  gen anförtrodd, skall ansvara derföre, att ej någon, sorn tili
inqvartering efter i §. icke är berättigad, sådan åtnjuter.
.$• 4-
Ali inqvartering skall utgå och beräknas för livar och en,
utan undantag, icke efter caracter, lutan efter verklig beställning,
för hvilken lön Stnjutes.
.§■ 5.
Den, sorn innehar mer än en syssla eller lön på 2me stater,
må ej åtnjuta inqvartering för mer än den sysslan, som af
högsta lönen åtföljes. Ej eller må den, som utöfver sex månader
icke är af sin syssla i utöfning, eller är permitterad,
vara till inqvartering berättigad.
§. 6.
Den, som icke liar lön på ordinarie stat, utan är extra
ordinarie och lönlös, vare icke till ständig inqvartering berättigad;
men åtföljer han tågande trupp, njute inqvartering efter
graden af den tjenst, han bestrider.
§• 7 •
Vid inträffande befordran till högre tjenst oeh lön, skall
den högre inqvarteringen godtgöras från nästa månads början
efter den i hvilken fullmagten är daterad; men för den föregående
tiden af året, efter den fullmagt och lön, som den befordrade
då innehaft. Sker befordran till embete eller tjenst,
hvarföre inqvartering icke bestås, skall inqvarteringen upphöra,
då embetet eller tjensten tillträdes.
Siats— sami Allm, Besv.— ochi Ekon.-Utskotlens Utlåtande, N-o 1. 23
§. 8.
För dem, som; varit i verklig tjenst, men* aflidit eller
Blifvit afskedade, må inqvarteringen icke beräknas längre, än
tills dea månadens slut, då» afgången inträffat.
Vid commendering till lands eller sjöss,, måga de ogifta*
fortfarande njuta inqvartering för sex månader, räknade från
och med nästa månaden efter cornmenderingens början; men
ingen inqvartering för den tid, som öfverskrider dessa sex månader;,
egande de, efter fulländad commendering att med början
af nästa månad, efter skedd återkomst eller inmönstring,
inqvarteringen tillträda.. De deremot,. sorn hafva inqvartering
in natura, och äro gifta, samt ega oförsörjda barn, hvilka äro
Boende uti föräldrarnes hemvist, bibehålla för desse och hustru,
under frånvaro i Rikets tjenst, samma husrum, sorn under mannens
och fadrens hem ma varö med honom delats, men njuta af
omförmälda orsak contant inqvartering icke för längre tid, än
sådan mannen * ellers fadren personligen, .eller såsom»ogift, skulle
tillhöra..
§• io->
Blifver em commenderad j som är ogift och bebott Kronans
hus; krigsfånge, njute ingen contant inqvartering under fångenskapstiden.
Har han ej bebott Kronans hus, förhålles med
inqvarteringen, såsom under commendering, enligt nästföregående
§., och om fångenskapen inträffar, innan de der nämnda
sex månader lupit till ända, beräknas inqvarteringen icke längre
än, tilldess-berörde sex månader förlidit; men har den fångne
bebott Kronans hus, och hans hustru och hos henne varande
deras oförsörjda barn mäste derifrån afflytta,. ankomme det
på Vår Nådiga pröfning, .om inqvarterings-ersältning ifrån tiden,
då afflyttningen sker, må »dem tillgodokomma.
Huru inqvartering
beräknas
för dem, som
aflida eller afskedas.
Huru inkvartering
beräknas »
för dem, som
commenderas.
Huru inqvartering
beräkna*
för dem, »om
råka i krigsfängenskap.
24 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o s.
§■ ««•
De, som eg» Alla de, sorn till inqvartering äro berättigade, ega att in
qwteriog!*in"
qvartering uppbära, änskönt de sjelfve skulle vara husegare i
staden.
§• 12.
Dubbel in- Den, sorn bar boningsrum i Kronans hus sig tillslagne,
qvartering må är ej tillika berättigad till inkvartering i staden, likasom den,
«! ega rum. J ° , . 1 . ° . , . „
hvilken for sin person har inqvartering på landet, ej ma pa
samma gång erhålla inqvartering i stad.
2 Cap.
Om sättet, huru ständig inkvartering skall utgöras.
§• i3.
Städer, der Ständig inqvartering för dem, som, enligt i §., äfo der
gas,
Pärotåld!- till berättigade, skall i cle städer, der, med afseende å' Rikets
ras emottagan- säkerhet och försvar, Kongl. Majit pröfvar nödigt att trupper,
de forpligtade. t■ j| fovtfarande tjenstgöring förlägga, utgöras, på sätt nedanföre
förordnas.
§. ,4-
Huru stän- Allt manskap skall bo i Kronans caserner eller dertill an
ring,
nälden vändbara hus, när sådane finnas, och der äfven så stor del af
ej i Kronans öfver- och Under-befäl, som lill ordnings vidmagthållande in
nas,
slaHicon- om den casernerade truppen anses nödigt, samt utrymmet vidare
tant beralnas; medgifver, bör inqvarteras. Den återstående delen af de gar
staTlrumfdrhäå
nisonerande inqvarterings-tagarne erhåller, af dertill serskildt
star, och ersätt- anvisade medel, sin inqvartering i contant sålunda:
ning derför.
i Classen.
Öfverstar med vederlikar och Gommendanter B:co R:dr 400*
Servicen inräknad till 20 R:dr.
2 Classen
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtandej N.o t. 25
2 Classen.
Öfverste-Lieutenanter med vederlikar .... R:dr 266: 32.
Servicen inräknad till 20 R:dr.
3 Classen.
Majorer med vederlikar  „ 200. —
Servicen inräknad till 20 R:dr.
4 Classen.
Capitainer med vederlikar, till hvilka räknas
äfven Regements-Pastorer och Regements
Läkare
„ 80. —
Servicen inräknad till 20 R:dr.
5 Classen.
Suballern-Officerare, med vederlikar, till hvilka
räknas: Bataillons- och Esqvadrons-Predikanter,
Auditeurer, Bataillons-Läkare, Regementsskrifvare,
Regements-Commissarier, Canzlister,
Kammarskrifvare, Tyg-, Ammunitions- och
Bevärings-vaktare, sam Material-Bokhållare „ 5o. —
Servicen inräknad till 16 R:dr.
6 Classen.
Under-Officerare, med vederlikar, till hvilka
räknas: Under-Läkare och Häst-Läkare, Tygcch
Förråds-skrifvare, Mönsterskrifvare, Rustmästare,
Handtverksmästare och Vaktmästare „ 24. —
Servicen inräknad till 8 R:dr.
7 Classen.
Corporaler, med vederlikar, dertill räknas Handt
-
verks-gesäller
Servicen inräknad lill 1 R:dr 8 sk.
Bilt. till R. St. Prot. 184o- 4 Sami. 2 Afd. hsta Tlåflet.
4
26
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skottens Utlåtande, N.-o t.
Om ersättning
för casernerade
trupper.
Gräns för inqvarteringea.
Alla Rikets
städer bidraga
till inqyarteringen.
8 Classen.
Manskapet, med vederlikar, dertill räknas Handt
verks-lärlingar
R:dr 6. —
Servicen inräknad till i R:dr 8 sk.
oell må berörde inqvarterings-penningar för manskapet, då det
icke i Kronans lius inrymmas kan, med options-rätt uppbäras
af Regements- eller Compagni-Cheferne, emot förbindelse att
hålla manskapet med rum, men som, af staden böra in natura
lemnäs, der sådant åtagande icke å de förres sida eger rum.
För hästar, tillhörande inqvarterad Cavallen- och Artilleritrupp,
består Kronan nödiga stall samt andra till magasin och
förvarings-rum för fourage m. m. erforderliga bus; men för
hästar, tillhörande Infanteri, erhålles af förenämnde medel
ersättning för stallrum med En Riksdaler i månaden för hvarje
häst, som för tjenstegraden bör hållas.
§• l5*
Så väl befäl, som manskap, hvilka i Kronans hus äro boende,
erhålla, i stället för service eller sängkläder in natura,
contant ersättning derför med det i ofvanberörde tariff för service-kostnaden
bestämda belopp.
§• 16.
Ej må något, utöfver hvad i4 §. innehåller, under hvad
förevändning som helst, för caserner af staden fordras.
§• I7-
All contant inqvartering skall i stat uppföras och på Rikets
samtlige städers och köpingars dertill, enligt Författningarne,
förpligtade invånare fördelas och utgå efter de grunder,
som serskildt fastställda äro eller blifva.
Stais- samt Allm. Besv.y- och Ekon.-VIskottens Utlåtandej N.o i- 27
3 C ap.
Om sättet} huru tillfällig inqvartering skall utgöras.
§• i8-
När trupper tåga, äro städerne, lika som landet pligtige, Tågande trapatt
dem till inqvartering emottaga; dock böra de efter möjlig- per äro »täderlieten
derifrån förskonas, i synnerhet, när truppen utgöres af tiil^TncfvarteCavalleri,
och aldrig besväras med anskaffning af foder till tå- rin£ emottaga,
gande truppers medhafvande hästar, utan skall det genom Krono-betjeningens
tidiga föranstaltande vara anskaffadt och före
truppens ankomst på inqvarteriugsgifvarne fördeldt, hvarvid
de, Ordningen om truppers fortskaffning och persedel-transporter
vidfogade fouragerings-stater, lända Krono-betjeningen till
efterrättelse.
§• *9*
Tillfällig inqvartering erhålles alltid in natu-a; ocdi åtfölja, Tillfällig inpå
inqvarterings-gifvarens bekostnad, jemte rum m. m., enligt qvartering utTariffen
Litt. B., ljus och ved, den tid på året, behof deraf in- nåtura?lUld ln
träffar, som, i allmänhet räknas ifrån den i October det ena
året till den i April det andra; börandes såväl Officerare som
Under-officerare, samt vederlikar, låta sig nöja med de rum,
säng och sängkläder, som kunna åstadkommas.
§. 2 0.
När, jemnlikt föregående i8§., omständigheterna ovillkor- o™ rum för
ligen bjuda, att Cavalleii-trupp måste i stad inqvarteras, böra Cavaileri-truprum
för hästarne, under tak, af husvärdarne anskaffas; likale- pers hast*rdes
hvad som öfver natten kan erfordras till krubb-pålar, i fall,
något ordentligt stall icke är att tillgå.
28 Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Uiskottens U thil ande j N.o
Om mat för
tågande trupper,
m. m.
Om mat för
Lefäl och vederlikar.
Om ersättning
för inkvartering
i vissa,
fall.
§• 2I
Den
stund på dagen, tågande trupp förväntas, skall, så
vida, icke af serskilda anledningar föreskrifvet blifvit, att nödige
proviant-persedlar skola å lämpliga ställen tillhandahållas,
för att, genom befälets försorg, bland truppen utdelas, mat
vara i beredskap för manskapet och dem, sorn bestås egne portioner,
tillagad af sådana födo-ämnen, som i markegångs-taxan
äro tagne till grund för portions-prisets bestämmande, eller af
dem, som hosföljande stater, Litt. D., utvisa, eller ock af andra
persedlar, efter deras förhållande till dem, som i dessa
stater upptagas. Och när emot persedlarnes beskaffenhet eller
tillagning något icke är att påminna, bör manskapet låta sig
nöja med hvad qvarler-värdarne kunna åstadkomma. Ej må
någon fordra mat hos annan värd, än den , till hvilken han
blifvit anvisad och der han skall äta, för att ej minska tillgången
annorstädes och förorsaka oreda vid betalningen. Rationerne,
som utgöras af foder-persedlar, hvilka legat till grund
för markegångs-taxans upprättande, eller af dem, som, i bilagde
fouragerings-stater, Litt. E., utfästas, böra likaledes hållas i beredskap,
så att de vid truppens ankomst genast äro att tillgå.
§. 22.
Befäl och vederlikar vare tillåtet, att, af deras qvartervärdar
betinga sig den mat, de åstunda, dock under det uttryckliga
villkor, hvarom i 3o § förordnas.
§. 2 3.
När under krigstid , eller då någon betydlig styrka af armeen
vid ovanliga tillfällen är sammandragen, en stad inom
armeens qvarter-siånd måste, i anseende till militäriska orsaker,
emottaga hög-qvarteret, eller större och mindre generalstaber
och corn mend ^ringar, hvars inq varterings-last öfversliger
såväl jemnförelsevis, de öfriga staders inom armeens qvartersstånd,
som stadens förmögenhet och tillgångar, så vill Kongl.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon -Utskottens Utlåtande, 1V.-o 1. 29
Majit i Nåder, ef:er föregången pröfning, låta staden godtgöras,
hvad den tili ved och ljus m. m. mast gifva öfver hvad densamma,
enligt författningarne och en rättvis fördelning, är
skyldig alt draga.
§• 24.
Magistraten, eiler den Commission, som med Magistratens
och invånarnes medgifvande ombesörja inqvarteringen, tillhör,
enligt hvad i 2 §. är förordnadt, att låta anvisa qvarteren,
hvilket sker sålunda: att å husets port eller vägg tecknas med
krita den dukommande inqvarteringen till antal och grad,
hvilket derjemte värden, eller, i fall han ej träffas, hans husfolk
muntligen förkunnas. De sålunda utsedda qvarteren fördelas
sedan på commenderingen genom Regements-Qvartermästaren,
eller i hans frånvaro, någon annan militär.
§. 25.
Ersättning för hvad inqvarterad, till föda för sig och häst,
af qvarter-värd erhållit, hafva vederbörande att erhålla, så skyndsamt
sorn möjligt, men sist, inom fjorton dagar derefter.
4 C AP.
Serskilda föreskrifter till ordnings vidmägthållande.
§. 26,
Befälhafvare åligger vaka deröfver, att deras underhafvande
hålla god ordning i casernerne och qvarteren, och så snart
dem kunnigt blifver, att någon invånare blifvit till sin person
elier egendom förolämpad och ofredad, sådant ofördröjligen
beifra, samt den lidande lill dess rätt och skadestånd, äfvensom
den brottslige till straff befordra..
Huru qvarteren
anvisas och
fördelas.
Befälhafvare
vakar öfver
ordningen.
30
Stats- samt^Allnu^Besv.- och Ekon*-Ut sköttens Utlåtande, N:o /•
Att nyttja Borgerskapets
tillhörigheter,
m.
xn., för b judes.
Jagt och fiskande,
ra. m,,
förbjudes.
Uppköp af
matvaror till
försäljning förbjudes.
Hvad inqvarterad
af värden
erhåller, skall
genast betalas,
m. m.
Värfning i
qvarteren förbjudes.
§• 27-
Vid påföljd efter Lag, vare det inqvarterad förbjudet alt,
utan behörig tillåtelse, till sin enskilda tjenst eller nytta, under
hvad förevändning som helst, begagna inqvarterings-gifvares
kreatur, åkdon, båtar eller andre tillhörigheter, eller, att
dess tjenstefolk med budskickningar eller arbete besvära.
§. 28.
Jagt och fiskande samt skogshygge på Kronans, Stadens
eller enskildes egor, utan egarens medgifvande, samt allt ofredande
af trädgårdar, åkrar, ängar och utmark förbjudes, vid
äfventyr af plikt, enligt Lag och Författningar, samt skadans
ersättning, på sätt i Krigs-lagen förordnas.
§■ 29.
Yid ansvar, som Lag förmår, må ej eller inqvarterad i staden
eller på landet uppköpa några matvaror eller andre persedlar,
för att dem åter lill afsalu hålla.
§. 3o.
Hvad befäl och vederlikar, till eget nödigt underhåll, af
sine värdar efter frivillig öfverenskommelse under tåg erhålla,
skall genast till aftaldt pris betalas; och må icke någon tvinga
värd att, antingen anskaffa sådane matvaror eller andre persedlar,
dem han sjelf icke eger, eller att afstå, hvad han i anseende
till eget behof förmäler sig ej kunna aflåta; hvar och en inqvarterad
jemväl förbjudet att, i qvarteret emottaga eller herbergera
någon gäst, så framt det icke sker med värdens fria
bifall. Den häremot bryter, skall, efter sakens beskaffenhet,
straffas, enligt Krigs-lagen, eller plikta såsom för våldgästning
efter Lag.
§• 3i.
All värfning i qvarteren, under hvad förevändning eller
på hvad sätt som helst, vare strängligen förbjuden.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skott ens Utlåtande, Nio i. 31
§. 3a.
Har någon klagomål öfver inqvarterad alt anföra, tor lian
sådant hos befälhafvaren öfver den corps, till hvilken den inqvarterade
hörer, angifva, åliggande befälhafvaren att, derest
förbrytelsens ringare beskaffenhet medgifver extra-judiciell bestraffning,
den felaktige genast dertill, likmätigt Krigs-lagen,
befordra; i annat fall, om truppen ligger i garnison, eller inqvarteringen
eljest fortfar längre tid, skall den brottslige inställas
för Krigs-Rätt, hvilken bör målet inom högst åtta dagar
till afgörande företaga. Är åter truppen under march, förhålles,
på sätt uti Förordningen om truppers fortskaffning och persedeltransporter
finnes stadgadt; och har skada skett, skall den
lidande genast, enligt Krigs-lagen och nyssnämnde Förordnings
innehåll, njuta behörig ersättning.
§. 33.
Förmenar klagande sig vara af befälhafvaren uppehållen,
eller förnekad sin rätt, anmäles målet hos Landshöfdingen,
sorn då har att vidtaga den laga åtgärd, omständigheterne
fordra.
§• 34.
Mål och tvister, rörande inqvartering,“sorn ej enligt Krigslagen
lyda under Krigs-domstol, upptagas och afgöras af Landshöfdingen,
och den med dess Utslag missnöjde eger att hos
Kongl. Majrt besvär i underdånighet anföra inom den tid, som
för ändringssökande i andra ekonomi- och politie-mål, enligt
förklaringen den 20 December 1778, gäller, hvarom^parterne
uti besvärs-hänvisningen underrättas böra.
5. 35,
Öfrige mål och tvister emellan krigsfolket och ortens invånare,
som ej röra inqvarterings-frågor, eller höra under
Krigs-domstol, upptagas oell afgöras efter sakens beskaffenhet,,
antingen vid de vanliga domstolarne, eller af Landshöfdingen.
Huru förhållas
skall, om
klagomål öfver
den inqvarterade
anraäles,
Om klagande
förmenar sig icke
hafva njutit
vederbörlig
upprättelse.
ST Om laga forum
i tvister,
rörande inqvartering.
32 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskoltens Utlåtande, N-o /•
Litt. A.
Tariff, hvarefter tillfällig inqvartering in natura skall utgöras.
Rum, med
I meubler, säng
och sängkläder.
Generals-personer samt Regements-Officerare, med vederlikar,
hvardera
Capitainer, med vederlikar, hvardera  i
Subaltern-Offieerare och vederlikar, 2:ne tillsammans i ett rum,
således hvardera
j/2
Under-Officerare med vederlikar, 4 tillsammans i ett rum, således
hvardera  ift\
Manskap och deras vederlikar samt drängar läggas tillhopa,
efter hvad rummet medgifver.
Underrättelser.
1:0 Vid mindre utrymme, jemnkas och sammanträngas de inqvarterade
efter omständigheterna. Börandes Under-Officer och hans vederlike
dela lika lott med soldaten, när nödvändigheten det fordrar.
2:0 Krono-betjeningen njuter under tåg äfven inqvartering. Fogde och
Länsman lika med Suballern-Officer och Fjerdingsman lika med Under-Officer.
3:o Vid inqvartering svarar en högre militär, till och med Regementsofficer,
emot 2 Capitainer, eller l\ Subaltern-Offieerare, eller 8 Under-Officerare,
eller 16 soldater.
4:o Manskapet erballer till underbädd halm, saf, löf eller färskt granris,
efter tillgång och årstid, med påbredda grofva enkla lakan eller täcken.
5:o Med möbler förslås endast erforderliga stolar ocb bord, örn inqvai teringen
räcker blott en eller två dagar, såsom under tåg; men fortfar
den
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlens Utlåtande, IV.-o 1. 33
den längre, såsom uti vinter-qvarter under krig, eller vid förefallande
arbeten i fredlig tid, böra de inqvarterade förses med möbler, jemnlikt
Tariff Litt. C.
6:0 Manskapet erhåller ljus och värma med värden, i hans stuga, om han
så vill, eljest i serskildt rum.
Litt. B.
Tariff, hvarefter ständig inqvartering in natura skall utgöras.
Rum
med
möbler.
Dräng-
kam-
mare.
Kök.
Källare.
Vedbod
Säng med
sängkläder.
Generals-personer samt
Öfverstar ....
4
I
1
I
l
Den in-  qvarte-  rade.
I
hans
drängar.
2
Öfverste-Löjtnanter och
Majorer .....
3
1
I
I
I
I
\
Capitener med veder-  likar ......
2
I
1
I
1
1
\
Subaltern-officerare med
vederlikar ....
1
I
I
1
1
r
Under-officerare af alla
grader, med deras ve-  derlikar .....
l/a
I
I
Underrättelser,
1:0 Med möbler förslås endast erforderlige stolar och bord i aila rummen,
samt en soffa, der mer än ett rum bestås, jemte en så kallad dragkista.
Bill. lill R. St. Fröt. 184^ 4 Sami. 2 Afd. i.-sta Haft. 5
34
Stats- samt Allm. Eesv.- och Ekon.-Utskottens Ut låtandej JV.o 1.
2:0 I Drängkammaren bör finnas, jemte ett bord, en stol för hvar dräng,
som der bor.
3:o Om arne Subaltern-Officerare äro inqvarterade på ett och samma ställe,
bestås för deras drängar blott ett rum tillsammans. Äro de tre, så
får den äldste ett serskildt dräng-rum.
Litt. C.
Pr ovia nte rings- Stater.
1 mans portion.
N:o 1.
1 1 /4 qvarter ärter med
5/8 mark salt kött eller
3/4 mark färskt kött och 1/8 mark sill eller
xJZ mark salt fläsk.
N:o 2..
1 1/4 qvarter korngryn med
1 /2 mark torrt kött eller
5/8 mark salt kött..
N:o 3.
1 mark rågmjöl med
r mark sill och 1/8 mark smör eller
i/4 mark torrt fläsk och 1/8 mark sill, samt
j/8 mark smör.
Underrättelse.
Med hvarje portion åtfölja 2 marker mjukt eller
1 1 /3 marker torrt bröd.
Stais- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottens Utlåtande> N.-o 1.
Litt. D.
Fouragerings-Stater.
För hvarje häst bestås om dygnet:
N:o t.
Då tillgång är både på säd, hö och halm,
3 1/2 kannor bafra.
5 marker hö.
12 kannor hackelse.
N:o 2.
Då mindre tillgång är på säd, och mera hö och halm finnas,
21/2 kannor hafra.
10 marker hö.
16 kannor hackelse.
N:o 3.
Då mindre tillgång är på säd, och halm alldeles brister,
2 kannor hafra.
1 1/2 lispund hö.
N:o 4.
Då än mindre tillgång är på säd, och halm alldeles brister,
1 kanna hafra.
1 3/4 lispund hö.
N:o 5.
Då säd och halm brista,
2 lispund hö.
N:o 6.
Då hö och halm fattas,
4 kannor hafra, aldrig deröfver.
36
Stats- samt Ålim. Besv.- och Ekon.-Usköttens Utlåtande, N.-o- t,
Underrättelse.
I blist af hafra, kan fourageras med råg och korn, eller råg och kornmjöl,
som gifves på våt hackelse, 1 den proportion, att emot 5 qvarter
hafra gifves 3 qvarter råg eller rågmjöl, eller 4 qvarter korn eller kornmjöl.
Två kannor hackelse svara emot 1 mark råghalm. Då någon förknappning
på halm eller hackelse behöfver göras, gifves 1 mark hö,.i stället
för 4 kannor hackelse eller 2 marker halm..
leservationerr
Af Herr Friherre Sprengtporten, J. W., som hemställde, att det
årliga anslaget af 24,000 R:dr, motsvarande Kongl. Maj:ts. och Kronan*
inqvarteringsbidrag, hvilket Utskotten tillstyrkt och anvisat å RiksgäldsContoiret,
må till vinnande af bättre ordning uppföras å Riks-Staten under
Tredje Hufvudtiteln, dit detta anslag rättligen hörer.
I denna reservation instämde Herr Grefve Platen, Herr Friherre teon
Kraemer, Herr Harmens, Herr Geijerstam, Herr Prosten Astrand, Herr Prosten
Ahlc/vist, Herr Schartau, Herr Christierson och Riksdags-fullmägtigen
Dii/s Persson; samt af Herr Professor Thomander, sorn anförde: ”För Högloft
Utskotten har jag haft äran tillkännagifva, att jag, inom det Stånd jag tillhör,
väckt motion om denna frågas behandling gemensamt med den om mötespassevolancen
och andra, som åsyfta lindring i åliggande onera. Enär det är
angeläget,, att sådana frågor göras så litet partiella som möjligt, men Högloft
Utskotten, utan afbidan eller afgörande af denna motion, nu företagit frågan
om städernes inqvarterings-besvär, serskildt och från de öfriga afsöndrad,
hvarigenom, efter mitt förmenande, utsigten för framgången, så af det
ena som andra, betydligen förminskas,, bör jag mig emot Högloft Utskottens
förfarande i denna del vördsamt reservera.”
Stats- samt Allni. Besv.- och Ekon.-Ulskottcns Betänkande, N:o 2. 57
N;o 2*
Ant. till Exp. UtsL den 27 Juni, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af ett till Rikets Ständers granskning
öfverlemnadt förslag till ny Inqvarterings-Ordning för Stockholms
Stad,
Sedan, till följd af Kongl. Mapts, under den r Maj 1826, och ytterligare
genom Nådigt Bref af den 28 April 1836, gifna Nådiga uppdrag, en
serskild förordnad Comité utarbetat förslag till ny Inqvarterings-Ordning
för Stockholms Stad, samt detta förslag, jemte serskildt betänkande i ämnet,
till Kongl. Majrt underdånigst afgifvit, oeh ej mindre Stockholms stads
Inqvarterings-Coramission, än stadens samtlige inqvarterings-gifvare deröfver
fått sig i underdånighet yttra, har Kongl. Maj:t, genom Nådig Skrifvelse
af den i5 sistlidne Januari (N:o 22) täckts handlingarne i målet till
Rikets Ständer öfverlemna; och då, till följd af erhållen remiss, Stats-samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten nu skola öfver ifrågavarande ärende
afgifva Utlåtande, anföres här till en början:
Såsom allmän grund har bemälde Comité antagit, att inqvarteringsrält
endast tillkomme garnisonen, af hvilken vakt och vård inom hufvudstaden
besörjes; Comitéen har ock i det underdåniga förslaget till garnisonerande
trupper härstädes blott hänfört ”Svea Lif-Garde, Lif-Gardet till
Häst, Andra Lif-Gardet, Svea Artilleri-Regemente, Ingenieur-Corpsen samt
Stadens Militär-Corps,’' ehuru Comileen, med afseende å nu förevarande förhållanden,
ansett sig i denna del böra hemställa Ivänne alternativ, af hvilka
det ena derjemte innehåller, att,, intilldess annorlunda derom förordnas,
inqvartering af staden kommer att utgöras jemväl för Lif-Bevärings-Regementet,
General-Adjutants-Expeditionen för Armeen, Topografiska Corpsen
och Artilleri-Staben; hvaremot så väl Inqvarterings-Commissionen, sorn stadens
inqvarterings-gifvare bestridt ali sådan inqvartering, icke blott för
sistnämnde Corpser och Stater, utan oek för Ingenieur -Corpsen; och har
bemälde Comité för öfrigt i underdånighet anhållit, att Svea Arti 1 leri-Regemente
måtte i Nåder beredas den förmon att, lika med öfrige härvarande
Garnisons-Regementen, komma i åtnjutande af easerner på Statens
bekostnad, på det stadens inqvarterings-gifvare såmedelst må befrias från
ea till berörde Regemente utgående ökad Inqvarterings-ersättning,.
38 Stais- saint Allm. Bes v.- och Ekon.-Ul skottens Betänkande, N.-o 2.
Då nu antagandet af ifrågavarande förslag tili ny Inqvarterings-ordning
för Stockholms stad, skulle komma att för Ståts-Verket medföra nya
utgifter, dels för nybyggnad af casern för Svea Artilleri-Regemente, eller till
inköp och inredning af dertill passande lägenhet, dels för underhåll, så väl
af denna nya casern, som äfven af casernerne för Gardes-Regementena lill
fot, hvilkas underhåll nu bekostas utaf de af staden utgående inqvarteringsmedel,
dels ock för inqvartering i contant till de Gorpser och Stater, sorn
nu åtnjuta inqvarterings-ersättning af staden, hvilken ansetts böra från utgörande
deraf befrias, har Kongl. Maj:t af sådan anledning häröfver i Nåder
infordrat Rikets Ständers yttrande, innan ärendet till slutlig Nådig pröfning
företages.
Hvad först angår anskaffandet af casern för Svea Artilleri-Regemente
samt underhållet så väl deraf som af casernerne för Gardes-Regementena till
fot, så finna Utskotten, som under denna dag afgifvit serskildt Utlåtande
i fråga om utgörandet af inqvarteringen i Släderne, utom Stockholm, de af
Utskotten deruti yttrade åsigter äfven böra tillämpas på frågan om inqvarteiings-skyldigheten
i Stockholm; och då Utskotten således, under åberopande
af nämnde Utlåtandes innehåll, väl anse Staten, deremot att servicen
ensamt af Stockholms stad bekostas, böra anskaffa och underhålla caserner
ej allenast för Svea Artilleri-Regemente, utan ock för öfrige i hufvudstaden
förlagde trupper och corpser, stadens egen Militär-corps undantagen, finna
dock Utskotten sig hindrade att nu ingå i närmare förslag om anvisandet
al medel dertill, enär Utskotten icke fått emottaga några uppgifter för bedömandet
af behofvet i detta afseende. Utskotten måste ock nu inskränka
sitt tillgörande dertill, att hemställa,
örn icke Rikets Ständer skulle, vid nu uppgifna förhållande, finna
nödigt hos Kongl. Maj:t anhålla att för nyssnämnde ändamål icke
allenast få emottaga underrättelse, om någon Staten tillhörig egendom
kan finnas odisponerad och användbar till casern för Svea
Artilleri-Regemente, samt i sådan händelse, hvilka contanta medel
kunna erfordras för dess inredande och apterande för ändamålet,
utan ock att Kongl. Majit, i händelse sådan egendom icke skulle
förefinnas, måtte meddela Rikets Ständer förslag till inköp eller
nybyggnad af tjenlig local för ifrågavarande casern, med bifogande
af behöriga värderings-instrument och öfrige för anskaffnings-kostnadernes
bedömande erforderliga handlingar; äfvensom att Rikets
Ständer måtte få emottaga behörigen upprättade förslag öfver årliga
kostnaden för underhållet såväl af casernerne för Gardes-Re
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, N-o 2. 39
gementena till fot, som af den ifrågavarande casernen för Svea
Artilleri-Regemente, lärande, i händelse Rikets Ständer antaga, hvad
nu härutinnan blifvit föreslaget, äfven böra hos Kongl. Maj:t underdånigst
framställas en anhållan om meddelande till Rikets Ständer
af uppgift å den årliga kostnaden för underhållet af Lif-Gardets
till Häst casern och stallar, på det denna fråga, hvarom Statsutskottet
, i anledning af derom, uti Kongl. Majlis Nådiga Proposition
om Stats-Verkels tillstånd och behof, gjord framställning, serskildt
sig utlåtit, (N:o 44* 36 punkten) malte framdeles kunna behandlas,
i sammanhang med den allmännare frågan om utgörandet af
inqvartering i Stockholms stad.
Vidkommande nu härefter inqvarterings-ersättningen till de Corpser och
Stater, hvilka väl äro förlagde i Stockholm, men der ej bidraga till den
egentliga vakten och vården, eller Lif-Bevärings-Regementet, General-Adjutanls-Etfpedilionen
för Armeen, numera Landtförsvars-Departementets Commando-Expedition,
Topografiska Corpsen och Artilleri-Staben, hafva Utskotten,
med antagande af den i förslaget antydda, bär ofvan uppgifna, allmänna
grund för rättighet till inqvartering i Slockholm, funnit staden böra
befrias från sådan ersättnings utgörande, såväl till alla nyssnämnde Regementen
och Corpser, sorn ock till Ingenieur-Corpsen, och då Utskotten således
nu föreslå, att ej mindre sjelfva hyresmedlens än servicens bekostande
för dessa Regementen och Corpser, må af det Allmänna öfver tag as, tillstyrka
Utskotten, att för sådant ändamål kunde å Riks-Stalens Tredje Hufvud-Titel,
såsom förslags-anslag, uppföras en summa af 12,000 R:dr årligen,
ungefärligen motsvarande hvad, som erfordras för bestridandet af ifrågavarande
kostnader, beräknade efter den taxa, enligt hvilken inqvartering af
förenämnde Regementen och Corpser nu åtnjutes.
Slutligen, och då Utskotten trott sig ej böra nu utsträcka granskningen
af det öfverlemnade förslaget till ny Inqvarterings-ordning för Stockholms
stad, utöfver hvad här ofvan i afseende derå blifvit anfördt och tillstyrkt,
hafva Utskotten tillika skolat hemställa, om icke, derest sådant
af Rikets Ständer varder gilladt, hos Kongl. Majrt bör i underdånighet
anmälas, det Rikets Ständer funnit meranämnde förslag
i öfriga delar, för närvarande icke föranleda någon åtgärd.
Stockholm den 18 Juni 1840.
40 Stats- samt Allm. Desv.- och Ekon.-ZJtskottens Betänkande, N.-o 3.
N:o 3.
AnL till Exp. Utsk. den 27 Juni, kl. ii f. m.
Betänkandej i anledning af väckta motionera rörande den ersättning
j inqvarterings-gifvare bör tillkomma för mat j sorn lemnäs
tågande trupperj m. m.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten remitterat Irenne motioner i detta ämne, nemligen:
1:0 af Nils Jepsson från Malmöhus Län, hvilken yrkat, att, då betalningen,
efter markegång, för dagportion till tågande trupper aldrig uppgår
till dess verkliga värde eller inköpspris, hvarförutan dervid ej beräknas
eller erhålles någon ersättning för kokning m. fl. besvär, denna betalning
måtte höjas till minst sex skillingar B:co personen för hvarje måltid, samt,
då missväxtår inträffa, vid markegångssättningarne ytterligare bestämmas;
2:0 af Jan Andersson från Westerås Län, hvilken, under enahanda
anförande i afseende å otillräckligheten af den betalning, som erhålles för
mat lill tågande soldat, hemställt, alt ersättning derför måtte utgå efter markegångs-pris,
med 5o procents förhöjning; samt
3:o af Olof Jacobsson från Södermanlands Län, hvilken yrkat, att lifsmedel
från Kronans förråder måtte utlemnas till tågande trupper och med
krono- eller gästgifvare-skjuts transporteras till hvarje inqvarterings-ort,
derest det icke skulle finnas lämpligt och mindre kostsamt att forlskaffa
trupper sjöledes, helst med ångbåt; hvaruti Johan August Zetterberg från
Stockholms Län sig förenat.
Frågan om ersättning till inqvarterings-gifvare för mat, som lemnäs
till tågande trupper, har vid flere föregående tillfällen varit föremål för
Rikets Ständers pröfning och äfven vid sista Riksdagen, då Rikets Ständer,
med afseende å det för den oprivilegierade jorden tryckande uti skyldigheten
alt inqvartera tågande trupper, hvilket ännu mera ökades derigenom,
att inqvarterings-gifvaren ej undfår skälig ersättning för hvad honom blifvit
ålagdt leverera, ansett, att, enär denna börda då ej kunde borttagas,
den lindring likväl borde inqvarterings-gifvarne beredas, att de erhålla full
ersättning för den förplägning och det fourage, som de utlemna, hvartill
de syntes så mycket mera berättigade, som passevolance-medlen, hvarmed
indeldte
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Betänkande> A7-o 3.
41
indeldte soldatens underhåll vid tåg till mötesplatser, m. m., bekostas, icke
äro Statens, utan tillhöra Rust- och Rolehållarne, hvilka oftast sjelfve äro
inqvarterings-gifvare; Rikets Ständer anhöllo derföre hos Kongl. Maj:t i
underdånighet: att Kongl. Kungörelsen af den 27 Augusti 181G, så vidt
den angår bestämmandet af omförmälde ersättning, matte sålunda ändras,
att Rikets Ständers Deputerade, vid de årliga markegångs-taxornes upprättande,
må uti taxan uppföra värdet i rund summa af så väl dagportionen,
inberäknadt brödet, som rationel] för tågande trupper och hästar, på det
sätt, alt i dagportionens värde skulle ingå, ej allenast hvad beståndsdelarne
af portionen verkligen kosta, utan äfven kostnaden för ved-åtgången, kärlens
begagnande, m. m., samt att det portions- och rations-värde, som sålunda
bestämdes, måtte, i likhet med hvad Rikets Ständer vid Riksdagarne
1823 samt 1828—i83o i underdånighet begärt, blifva oberoende af den,
enligt Kongl. Kungörelsen den 20 September 1815, Kongl. Maj:ls och Rikets
Kammar-Collegiuni tillkommande gransknings- och pröfnings-rätt af
markegångs-taxorna, i hvad Kongl. Maj:ts och Kronans rätt rörer, samt följagtligen
ej kunna af Kammar-Collegium jemnkas och nedsättas; och har,
enligt hvad Utskotten inhemtat, vid föredragning af denna Rikets Ständers
underdåniga anhållan, Kongl. Majit ansett densamma vissersigen icke sakna
anledning, i hvad den angick den öfvei klagade otillräckligheten af deri e:-  sättning, som, enligt nu gällande grunder, tillkom de hemmans-egare, hvilka
med inqvartering af tågande trupper besväras och serdeles den ojemnhet,
som, vid utgörandet af detta onus, vore detsamma underkastade hemman
emellan oundvikligt; men då de till lindring i detta besvär af Rikets
Ständer framställda förslag förutsatte en betydligt ökad utgift för nya passevolance-fonden
och Stats-anslaget för allmänna JBeväringens exercice, så,
och enär dessa tillgångar förut voro allt för mycket begränsade och föga
tillräcklige till de afsedda föremålen för att medgifva en sådan ökad kostnad,
har Kongl. Maj:t ansett Sig för närvarande icke kunna vidtaga någon
förändring i de, rörande inqvartering af tågande trupper, nu gällande
föreskrifter.
Utskotten hafva detta allt i öfvervägande tagit; och då Kongl. Majrt,
lika med Rikets Ständer, väl ansett lindring af inqvarterings-bördan för tågande
trupper böra ega rum, men funnit det till åvägabringande deraf
framställda förslag af nyss uppgifna skäl för närvarande icke kunna bifallas,
anse Utskotten, enär behofvet af sådan lindring genom de ifrågavarande
molionerne nu än ytterligare blifvit ådagalagdt, sig böra föreslå,
Bih. till R. St. Fröt. 1840. 4 Sami. 2 Afd. i.-sta Häftet. 6
42 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottens Betänkande, JV.o 3.
att Rikets Ständer, måtte hos Kongl. Maj:t förnya deras vid sista
Riksdagen gjorda, här ofvan omförmälda hemställan i detta afseende,
och derjemte, på det hinder ej må mota för Nådigt bifall,
för ifrågavarande ändamål anslå nödiga medel, öfverlemnande dock
Utskotten åt Stats-Utskottet ensamt att behandla frågan om detta
anslag, i sammanhang med besvarandet af återremisserne, i anledning
af Utskottets afgifna utlåtande om regleringen af Riks-Statens
Tredje Hufvud-Titel.
Stockholm den 18 Juni 1840.
*
er isilif»,
TRYCKT HOS J. A. WALLDEN,
18 40.
Bil. till Stats- samt Allm. Be sv.- och Ekon-Utskottens Utlåtande, N:o i.
Rättelse.
Sid. 14, rad. io nedifrån, står: åtnjutande af ränte-och capital-afbetalning
läs: åtnjutande af befrielse från ränte- och ca
pital-aj
betalning
Bill. till K. St. Fröt. 1840. 4 Sami. 2 A/d. i.sta Häftet.
Stats- och Banco-Utsholtens Utlåtande, N:o 4.
1
N:o 4.
Ant. till Exp. Utst. den 27 Juni, kl. [ ; e. n.
Stats- och Banco- Utskottens utlåtande, i anledning af Kongl.
May.ts Proposition till Rikets Ständer, angående ökade
tillgångar af Manufaclur-Discontens utlåningar.
Uti Nådig Proposition af den 2:dra sisllidne Mars, intagen under N:o 36
uli i:sta Samlingen i:sta Afdelningen af Bihanget till Riks-Slåndens Protocoll,
har Kongl. M’aj:t öfverlemnat till Rikets Ständer att, för verkställande af en
föreslagen reglering nied Manufactur-Discontens utlåningar, i sammanhang med
ordnandet af Bankens lånerörelse för den kommande tiden, anvisa ett nytt creditiv
af 1,000,000 R:dr, under enahanda villkor, som gälla för det redan beviljade
å lika belopp, och emot säkerhet, i så vål Manufactur-Discont-fondens alla
fordringar, som dess egne behållna tillgångar.
I anledning af denna Nådiga Proposition, hvilken af respeclive RiksStånden,
dels till Stats-, dels till Banco-Utskottets behandling blifvit remitterad,
och som af Utskotten ansetts böra gemensamt till pröfning upptagas, i sammanhang
med andra vid denna Riksdag väckte förslag, rörande dispositionen af Bankens
behållna råntevinst, hafva till Utskotten ankommit prOtocolls-uLdrag af den
3:dje och 4:de innevarande månad, från Ridderskapet och Adeln, Preste- och
Borgare-Stånden, med anmodan, att Utskotten mätte så skyndsamt som möjligt
med utlåtande i ämnet till Rikets Ständer inkomma; och ehuru Utskotten ämnat
i ett utlåtande på samma gång underställa Rikets Ständers pröfning de åtgärder,
Utskotten kunna föreslå, i afseende på dispositionen af berörde råntevinst,
hafva Utskotten emedlertid ansett sig böra, till efterkommande af den sålunda,
utaf trenne Stånd meddelade, föreskrift, nu serskildt yttra sig, i anledning af
ifrågavarande Nådiga Proposition.
Vid jemnförelse af det uti densamma utredda behof af ökad lönerörelse för
Manufactur-Disconten, samt de tillgångar, som af Banco-vinsten dertill kunna vara
att disponera, hafva Utskotten dels ej kunnat finna, alt den utvidgning af Manufactur-Discontens
lönerörelse, som blifvit ifrågasatt, oundgängligen fordras till
så stolt belopp, som Kongl. Majtt äskat, eller, en mot hela det nuvarande creditivet
svarande summa, dels icke ansett lämpligt att till detta enda föremål anslå
en så stor del af Bankens behållningar, hvilka jemväl för andra allmänt nyttiga
föremål böra tagas i beräkning. Deremot hafva Utskotten, då utlåning af de
Bih. till li. St. Prot. 1840. 4 Same’. S Afd. 2 Häftet. 1
2
Stats- och Banco-Utsfcotlens Utlåtande, A7.'o 4.
medel, som i sådant ändamål å Rikets Ständers Bank anvisas och foll fa rande
blifva Banken tillhöriga, hor, så vidt ske kan, ombesörjas af de Rikets Stånders
Ombud, åt hvilka förvaltningen af Banken år anförtrodd, ieke allenast ansett
olämpligt att i detta afseende ställa något ytterligare creditiv till Kongl. CormnerceCöllegii
disposition, utan älven trott, att hela denna Diseont-rörelse bör och kan
af Banco-Styrelsen öfverlagas; i följd hvaraf och då Manufactur-Disconten, enligt
hvad Kongl. Majris Proposition utvisar, för närvarande, utom det af Rikets
Ständer beviljade creditiv å Banken, stort 1,000,000 R:dr, har till sin disposition
en behållen fond af 800,000 Rldr, medelst hvilken Kongl. Commcree-Cotlegium
blir i tillfälle att fortfara med och efter behof ve t. äfven öka den af Collegium
förut best)idde förlaga-lånerörelse, hvilken Utskotten, icke anse lämpligen
kulina af ett Rikets Ständers Werk ombesörjas,
Utskotten tillstyrka Rikets Ständer, att det hitintills Kongl. Commerce-
Collegii Maimfactur-Diseont lemnade creditiv å Banken , stort
1,000,000 Rtdr, må med detta års utgång upphöra, emot det att
ett lika belopp, jemte ytterligare 5oo,ooo Rtdr af Bankens nu
egande behållna tillgångar, eller tillsammans i,5oo,ooo Rtdr, kommer
att, lill Manufaclur-Discont-rörefse under Banco-Styrelsens förvaltning
anvisas:
Kommande Banco-lJtskoltet alf, i sammanhang med öfrige bestämmelser,
rörande Bankens förvaltning, serskildt yttra sig, så vål rörande de regi emen tari—
skaföreskri lierne för denna nya lånerörelses bedrifvande, sorn ock, i afseende på
densammas öfveiflyttande från Commerce-Collegiurii till Banken; och hemställs
Utskotten slutligen härjemte,
att Rikets Ständer måtte till Kongl. Majit i underdånighet öfverlemna
att förordna , huru stor del af Manufactur-Discont-fondens
egnea behållna tillgångar, hvilka fortfarande komma alt, under Kongl.
Cornmerce-CoIlegii förvaltning lill lånerörelse för nåringarnes uppmuntran
användas, bör, till förlags-lån hädanefter anvisas.
Slockholm den 26 Juiri 184o.
Reservationer:
Herr IS or de na rit ar: ”Ehuru delande den åsigt, att Manufactui-Disconlem
lånefond bör erhålla en tillökning af 500,000 Rtdr, måste jag likväl i Ölne
afseenden reservera mig emot sammansatta Utskottets nu fattade beslut.
ilo Det tillkommer Banco-Utskotlet ensamt att reglera Bankens lånerörelse
ech förvaltningen af de medel,, sorn tillhöra Banken, och Siats-Utskottet bör ieke
Stals- vell Banco-Ut&kulteris Utlåtande, N-o
3
taga befallning med någon annan del deraf, ån den vinst, hvilken anses kunna
från Banken aflrådas, för att lill Stals-regleringen eller några andra serskildt
beståmda ändamål disponeras. Ifrågavarande 5oo,ooo R:dr komma fortfarande
alt blifva Bankeus tillhö] ighet; de utgöra endast en tillökning i dess lånerörelse,
hvarom stadgandet skall i Banco-Reglementet inlagas, och det är således
Banco- men icke Siats-Utskottet, som bordt laga befattning nied Kongl. Majds
Nådiga Proposition i åmuet, Oformligheten af den behandling, den Nådiga Propositionen
nu fått röna, faller ån mera i ögonen, sedan sammansatta Utskottet,
utan någon ifrån Riks-Ständen gifven anledning, funnit för godt alt låta beslutet
omfatta äfven det äldre Manufaclur-credilivet, som från Banken algått-;
2:0 Utskottets beslut, alt hela Manufactur-Disconl-rorelsen skulle från Cornmerce-Collegium
till Banco-Disconlen ofve] fly tias, måste jag ogilla, såsom i min
tanka ledande till meia osäkerhet för Banken, -okadt besvär för Discont-Directionen
samt omvägar för Manufaclur-.Discontens låntagare. — Om Manufactur-utlåningen
egde en så enkel form, alt pröfningen endast afsåg namnsåkerheten, kunde
den lått förenas med den allmänna Disconten; men då, efter gällande Reglementen,
låne-lillgångarne hvarje år måste på hvarje fabriksgren fördelas efter vissa
procent af liHverknings-beloppen af det hela, och hvarje fabrikants andel deri
mäste serskildt bestämmas, så inses lålt, alt befallningen dermed lämpligast bör
vara öfverlemnad åt det Embetsverk, som bäst bor kånna de enskilde fabrikanternes
ställning, och som, enligt planen för sin verksamhet och genom underlydande
PJall-Råtterne, ensamt år i tillfälle att deröfver utöfva controll och bedämma
de olika nåringarnes behof af understöd. — Låne-bestyrels ofverflytlning
till ett annat Werk medför äfven sina svårigheter, ty då Commerce-Collegium nu
år med sina öfriga tillgångar Bankeu ansvarig för det lemnade credilivet, och
intet skål finnes, hvarföie denna garantie för nu utestående lån skulle eftergifras,
så måste alla delån, der säkerheten finnes, af Banco-fullmågtige vara okänd,
ställas på utredning, och en brytning i dessa credit-förhålländeu framkallas. Jag
finner denna öfverflyttning så mycket mindre af behofvet påkallad, som, utom
det att någon förlust på det lemnade creditivet aldrig för Banken uppstad, äfven
Commerce-Collegii åtgärder granskas af Rikets Ständers Revisorer och desse fördelagtigt
yttrat sig om låne-medlens förvaltning; och
3:o Jag reserverar mig äfven deremot, alt medlen blifvit anvisade på Bankens
ledan besparda vinst; men då Rikets Ständer icke uti Utskotts-Bctånkandet
finna den allmänna öfversigt af Bankens ställning och tillgångar, hvarförutan
denna del af frågan icke kan bedömmas, anser jag mig bär böra lemna en så
-
4
Stats- och Banco Utskottens Utlåtande, N:o 4.
dan utveckling och redogöra för min åsigt om del inflytande, sorn vinstmedlens
olika disposition kan utöfva på allmänna rörelsen.
Sedan förra Riksdagen har Banken mottagit capilal-afbetalningar af StatsContoret,
Riksgålds-Conloret och de s. k. silfver-lånen . . 690,498: 34,—
Dess råntevinster (hvarigenom Grund-fonden nu blifvit
okad lill 8,511,216: 4i. 5.) hafva utgjort till 1839 årsslut 3,3i 1,216: 4i. 5.
Summa 4,002,715: 27. 5.
Af desse indragne medel hafva blifvit afsalte till Handels-Discon
ten
2,7 10,000, men deraf hafva icke kunnat utlånas mera ån 2,410,720: 1 5. 4.
Af de till Skånska Hypotheks-Föreningen afsalte 100,000 R;dr,
hafva obetydliga summor tidtals ulgått, och vid årets slut
återstod intet.
Bruksegares Hypollieks-Cassa erhöll likaledes ett crediliv på
5oo,ooo R:dr, hvaraf vid årets slut utestod  16,000: — —
Af de till publika pappers-belåuingens förstärkning afsalte
200,000, har icke någonting kunnat användas, och Banken
har således varit nödsakad att, af vinstmedlen lemna oförråutade
1,576,995: 12. r.
Summa 4,002,616: 27. 5.
Det år denna vinst-medlens indragning, i bredd med silf'er-utvexling och
depositionerneS ökning, som förorsakat, att Bankens utelöpande sedelstock blifvit
Sedan förra Riksdagen minskad med circa 3,000,000 R:dr.
Under nästföljande 3 år indrager Banken ytterligare capital-afbetal
ningar
6^0,000: — —
samt råntevinst ofver
3,000,000: — —
Summa 5,84o,ooo: — —
hvilka, i min tanke icke kunna förmonligen användas i nya lånevägar, och således
skulle undandragas circulationen , till skada för allmänna rörelsen. Jag torde ej behöfva
tillägga, att, om Rikets Ständer besluta, att någon större del af RiksgåldsContorets
skuld till Banken skall dessutom betalas, så blifver sedel-indragningen
så mycket större.
Under dessa förhållanden finner jag intet skål att fortfarande undanhålla
Statsverket eller de skattdragande allt understöd af Banco-vinsten, endast för att
i Banken accumulera rånbdosa capital, som blifvit fråntagna allmänna rörel
sen,
och delta i en tid, då man yrkar skatternas nedsättning, då extra Statsbehofven
taga tillgångarne i anspråk, och då understöd lill lättade eommunicatio
-
Stats- och Banco- Utskottens Utlåtande, JV'.o 4.
5
ner och andra allmänna arbeten erkännas, såsom ett \ ill kor för fosterlandets framsteg
i ekonomiskt välstånd, och för en sådan industriens utveckling l Inredd med
främmande nationers, som utgör realisationens enda säkra grundval.
Mili tanke år deifore, att de redan förvårlvade 5,3oo,ooo R:dr bora från
Banken lill Riksgålds-Contoiret, eller till directa S<ats-behof och nu bestämda
allmänna ai beten utgå, i lika delning på fem år, i den nion, ny vinst inflyter,
så att Banken i alla fall bibehålies vid sitt nu egande öfverskott capital 8,3oo,ooo,
och dess nu egande tillgångar för utlåningen, (deraf i 5 mill. år oanvänd}
Skås med ytterligare 54o,ooo.
För allmänna rSi elsen skulle jag anse fordelagligt, om en delaf Handels
Discontens
utlåning grundades på u plåning emot lag ränta, hvarigenom 1111 hvi
lande
cap tal skulle återbringas uti omlopp.
I fall dessa mina anmäi kningar skulle vinna afseende och ålerremiss ega
rum, tolde således frågan bora ofverlemnas endast till Banco-Utskollet, för att
behandlas i sammanhang med regleringen af Bankens utlåning i allmänhet, och
Banco-Ulskoltel lärer då finna, att Banken eger tillräckliga tillgångar alt bestrida
äfven denna tillökade låne-roi else. utan alt behöfva dertill anvisa de äldre
Vinst-medel, som jag anser böra till bela sitt belopp i direct anslagsvåg disponet
as.”
Herr Helsingius: ”Emot Höglofl. Stats- och Banco-Utskottens beslut, att
tillstyrka upphörande af Manufactur-Discontens nuvarande creditiv, och deremot
öka Bankens Discont-rorelse serskildt för de näringar, som ega Discont-rått hos
Commeice-Collegium, med i,öoo,ooo R:dr, får jag åran anmäla min reservation;
den Kongl Propositionen gifver ingen anledning till denna öfve)flyttnings
Banken förlorar den säkerhet för bidraget, som den nu innehar, såsom följd af
Manufactur-Discontens egen soliditet, och får deremot en mängd låntagare att göra
med, hvilka, just i följd af närvarande förhållande, till större delen åro för
Banco-Styrelsen okände, och hvilkas lane—rätt år och bör förblifva grundad på
uppgifter och beräkningar af tillverkningsbelopp, svåra för den nya långifvare)!
att controllera; öfverflyllningen kommer att medföra många svårigheter och förluster
för båda Verken, och förmodligen flera ensk hies ruin eller åtminstone
för nåringarne menliga omgångar och olägenheter; hjelpens ändamål, biträde och
lättnad, blir sålunda förfeladt.
Jag tillstyrker deremot vördsamt, enligt Afdelningens förslag, att af nuvarande
Banco-vinsl afsåltes 5oo,ooo R:dr Banco, såsom tillökning i bibehållet creditiv
för Manufaclur-Disconlen på Banken, mot samma säkerhet och villkor, som
förut, samt att den så kallade f örlagsfonden derigenom får okas efter behof med
6
Stais- och Banco-Utskottens Utlåtande, Nio 4.
högst 000,000 R:dr Banco, och alt delta beslut genast, så fort sig göra lalér,
får gå i verkställighet.
Serskildt anmäler jag reservation emot StaLs-Utskottets deltagande i beslut
om så beskaffade förändringar inom Banken och emot det obestämda i uttrycket:
Bankens tillgångar.”
Doctor Hvasser: ”Jag får mig reservera emot det beslut, som !Iög'ofI.
Utskottens majoritet vid sista sammanträdet fattade, rörande öfveiflyttning till
Banken af det crediliv, sorn Kongl. Commerce-Colleginin lii (tills till närings-och
fabriks-idkares nytta, med noggrann omsorg och efter rättvisa och billiga grunder,
förvaltat. Frågan om en sådan öfverflyIlning tror jag ej hafva bordt kunna
förekomma, utan att någon serskild motion derom blifvit väckt; ännu mindre
kan jag anse det vara formenligt, ali en så vigtig sak blifvit afgjord innan någon
egentlig öfverläggning härom egt rum inom den beredande Afdelningen.
Åtgörandet deraf måtte dessutom vara Banco-Utkoltets enskilda angelägenhet.
Detta vare sagdt angående sältet, hvarpå Högloft. Utskotten kommit lill det resultat,
närvarande Betänkande innehåller. Beträffande sjelfva hufvudsaken, godkänner
jag Afdelningen* förslag, och conformerar mig i allo med de åsigter, Herr
Major Nordenankar, så väl under discussionen, som i dess reservation fullständigt
och sakrikt yttrat, åfv. usora med Herr Helsingius.”
Herr C. G Stuart: ”Då jag icke kunnat inse eller fatta den tvingande
angelägenheten att, innan sältet och villkoren för den behållna Bancovinstens
disponerande blifvit pröfvade och bestämda, serskildt behandla och afgöra frågan,
angående användandet af en del deraf tilt Manufactur-Discont-fondens förökning, får
jag häremot anmäla min reservation. Då jag än mindre förmått att uppfatta de
egentliga skålen till i fråga varande ullåningsrörelses öfverfly ilande till Banken, så
långe Kongl. Commerce-Collegium qvarstår såsom en collegial öfverstyrelse öfver
fabrikerne och nåriugarne, och så länge låne-beloppen för hvarje år bestämmas
och utgå efter hitintills fastställda grunder, får jag likaledes reservera mig emot
dea tillstyrkta sammanslagningen af Bankens och Manufaclur-Disconteus lånerörelser.
Enligt min åsigt, borde Rikets Ständers Bank, i stället för att belastas
med ytterligare låne-bestyr, befrias från bt fattningen med åtskilliga densamma
hitintills uppdragna speciella låne-operationer och deremot endast tillhandahålla
vederbörande cassa-förvaltningar, de till deras lånerörelsers bedrifvande anvisade
fonder. Vid hvarje så beskaffad utlåning, sorn den nu ifrågavarande,
måste oundvikliga capital-förluster uppkomma. Dessa, i förening med förvaltnings-kostnaden,
skulle således ofelbart medtaga en icke obetydlig del af skillnaden
emellan den förut stadgade creditiv-räntan, och den ränta, som af låntagar
-
Stais- och Banco- XJIskoi tens Utlåtande, N:o 4.
7
ne erlägges. Någon egentlig capital-tillvåxt torde följaglligen härigenom icke
komma alt Banken tillskyndas; hvaremot eapital-förluster af icke iinga betydenliet
ej åro o lån k ha ra, serdeles i början, innan Fabriks- och Induslri-egarnes credit-förhållanden
och det egentligen tillförlitliga vårdet. af deras tillverkningar varda
med full säkerhet kånda af låne-fo-ndens nya styrelse. Sådane capital-förlnsler
har Banken åter icke att befara under nuvarande förhållanden, enär alla
Manufactur-Discontens tillgångar och således hela dess öfverskott, uppgående till
al dess skuld till Banken, år för återbetalningen af denna skuld ansvarig. Slutligen
anser jag mig böra i sammanhang härmed fästa Rikets Slånders uppmärksamhet
på nödvändigheten af en omarbetning af det för Manufaetur-Discont-fondens
förvaltning år 1817 utfärdade Reglemente och en sammanfattning af de
mångfaldiga sedermera meddelade föreskrifter, angående dess låne-tillgångars användande.
”
Herr Unser: ”Emot Stats- och Banco-Ulskottens förevarande Belåukande
får jag nedlägga följande reservation:
Då till Utskottet blifvit remitterad en Kongl. Majds Nådiga Proposition om
anvisande af nytt creditiv på 1 million R:dr, till förstärkning af den under Kongl.
Commeree-Collegii förvaltning stående Manufactur-Disconten, och endast denna
Nådiga Proposition utgjort föremål för öfverläggning och beslut i frågan, hafva
Utskotten, Grundlagsenligen, icke bordt och icke haft rätt att yttra sig öfver andra
frågor, ån huruvida det vore nyttigt och lämpligt bevilja större eller mindre
del af del ifiågaslållde credilivet, samt huruvida medel vore för ändamålet att
tillgå. I stället hafva Utskotten ej mindre utlåtit sig härom, fastän högst knapphändigt,
ulan jemväl väckt en alldeles ny fråga, nemligen om öfveiflyttande af
Manufactur-Discontens hela låne-rörelse, så vidt den grundas på creditiv fl an Banken,
ifrån Kongl. Commeree-Collegii till Hrr Banco-fullmägtiges förvaltning. Men
en sådan fråga hafva Utskotten ej egt rätt att väcka; ty § Riksdags-Ordningen
tillstadjer endast Conslilutions- och Banco-Ulskoiten all väcka frågor lill afgörande
i Rikets Ständers plena, samt Stats-Utskoltet i ett visst uppgifvet fall,
och Gruudlagarne skola efter deras ordalydelse i hvarje serskildt fall tillämpas,
enligt 85 § Regerings-För men.
Den af Utskotten föreslagne reformen år vidare onådig och olämplig. Vid
första inrättningen af Manufactur-Disconten år 1706, ställdes förvaltningen under
Rikets Ständers M ann fact ui-Co n t oi r. Det dröjde likväl icke längre ån till
år 1766-, förr ån Slånderne sjelfve insågo olåmp igheten deraf, all en så beskaffad
fond skulle af deras Fullmågtige disponeras, och följden blef alt 'fonden sistnämnde
år öfverlemnades till förvaltning af Kongl. Commerce-Collegium, som
8
Stais- och Batico-Utskottens Utlåtande, JY:o 4.
allt. sedermera, d. v. s. i 7 4 år haft den om händer. Det förljenar uppmärksamhet,
ali denna öfveiflyttning fiån ett Rikets Ständers Verk till Riks-Collegium
för nåringarne, skedde under frihets- eller parti-liderne, af Ständer, som benämnde
sig ”'allena magl-ågaude”, och sedan det befunnits, att förvaltningen af
denna fond icke vidare kunde anförtros åt män, som om nåringarne i Riket och
deras idkare icke kunde ega den kännedom, s m oundgängligen erfordrades. Om
nu Rikets Ständer skulle bifalla förevarande Betänkande, år del mer ån sannolikt,
all de skadliga foljderne af detta beslut så snart skulle låta sig förspörja, att
alet gång till de gamla forhållandena inom mindre tid ån 10 år blefve nödvändig.
Hvad blefve vål då vinsten af reformen? Och dessutom skall det vål uppgifvas
några skål, och högst vigtiga skål för en så genomgripande, till sina följder
oberäknelig, reform. Hade det visat sig, att fonden al Kongl. CommerceCollegium
förvaltats på ett sått, som gifvit. anledning till grundade anmärkningar,
då hade tillstyrkandet af Utskottens pluralitet haft något skål för sig. Men
ett sådant förhållande har icke ens blifvit föregifvet. Tvertom innehålla de
Berättelser, rörande granskning af fondens räkenskaper och förvaltning, som blifvit
afgifne af serskilde, af Kongl. Maj:t utsedde Revisorer, af Rikets Stånders
Revi orer samt af deras Stats-Utskott, att fonden slådse blifvit förvaltad ganska
omsorgsfullt samt all föilusterne varit, relativt tili utlåningen af betydliga summor
på endast reverser eller mot borgen, serdeles obetydlige. Hvad år då skälet
till den föreslagne föi ändringen ? Jo, Utskottens pluralitet har ansett utlåningen
af Bankens medel bora, så vidt ske kan, ombesörjas af Rikets Stånders egna
Ombud och har trott, att hela denna Disconl-röi else bör och kan af Banco-Styrelsen
öfvertagas. Utskottens pluralitet strider sålunda för en idée oell kastar
verk igheten bakom sig. Men vill man endast hålla sig inom theoriens rymder,
så bör man och vara conseqvent. Ar det olämpligt, att ett creditiv på Banken
för fabriks-nåringarnes understöd disponeras hädanefter, som hittills, af Kongl.
Commerce-Collegium, så bör ock creditivet på Banken till Jern-Contoret fråntagas
Fullmåglige derstädes samt äfvenledes förvaltas af Banco-fullmågtige, creditivet
på Riksgålds-Contoret till nya Ull-Discont-fonden likaledes förflyttas från
Kongl. Commerce-Colleginm lill Fullmågtiges i Riksgålds-Contoret disposition, hvilket
dock Stats-Utskotlet redan afstyrkt i Utlåtandet Nto i4g; andra exempel att förtiga.
Om det icke kan bestridas, att Fullmåglige i Jern-Contoret kånna Bruksrörelsen
i Riket, dess idkare och deras industriella ställning båttre ån de af
Riks-Stånden valde Fullmågtige i Banken; att den auetoritet, som genom Kongl.
Majtts Beskickningar och Consuler får kännedom om Ullhandelns ställning i liela
-
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande, N'.o 4.
9
la Europa och hvarunder Ull-CouLurel- och alla i och för Får-afvelu och Ull—
culturén anställde tjenstemän sortera, skall bäst kunna bedömma alla de förhållanden,
sora rora denna industrie, så år ock lika ovedersägligt, att samma auctoritet,
som har till åliggande att kånna och befordra fabriks-nåringarnes fortkomst,
under hvilken Magislraterne, Hall-Råtterue och Stämpel-Verken i Riket
sortera, som således kan och mäste egna en oafbruten uppmärksamhet åt dessa
näringar och deras idkare, bör bäst kunna förvalta Manufactur-Disconten; och i
högsta giad olämpligt vore då att förflytta denna förvaltning från en auctoritet,
som år elen enda rälta, till en annan, som icke kan kånna förhållandena, hvarken
i det hela, eller i detail, och som icke kan infordra en enda upplysning eller
utöfva någon slags controll öfver tillförlitligheten af de uppgifter, som i enskild
väg meddelas.
Den föreslagne reformen skulle vidare blifva i hög grad skadlig, så val för
det allmänna, sorn för fabriksidkaren. Manufactur-Disconten, som på Svenska fabrikernes
utveckling utöfva! ett så välgörande inflytande, har nemligen till ändamål
aLt understödja allmänt nyttiga näringar i lånevåg. Förvaltaren skall sålunda
tillse, alt säkerhet för lånets återbetalning lemnäs, men ock att, om en
ofördelagtig conjwnctur eller andra missgynnande förhållanden inträffa, fabricalionen
icke må gå under, samtidigt med dess idkare. År icke ögat ståndigt fästad t
på dessa bägge föremål, förfelas ändamålet med hela inrättningen. Nu kan ett
förvaltande Verk, då detsamma icke eger rättighet sjelf fatta beslut i en fråga,
underställa åmnet Kongl. Majtts Nådiga pröfning och beslut, samt ögonblickligen
derom erhålla kännedom. Af detta förhållande har blifvit en följd, att, då Manufactur-Disconten
ofta hotats med förluster till högst betydliga belopp, reglering
kunnat ske på ett sått, alt fonden ingenting förlorat och fabrikanlerne blifvit
räddade. Flere hundra lusen Riksdaler hafva sålunda blifvit för fonden besparade,
manga familjer räddats, allmän och enskild båtnad vunnits; men en så
vidsträckt fullmagt att i allo göra och låta efter omståndigheterne, hvarken
kunna eller böra Rikets Ständer öfverlemna till sina Fullmåglige, och innan principalerne
flere år efter catastrophen till Riksmötet återkomma, år räddningen för
sen. Följderne i della hänseende af Utskottens til'styrkan låta icke beräkna sig,
men att de kunna blifva i högsta måtto olycksbringande, det år oemotsägligt.
Ytterligare år den föreslagne reformen overkställbar. Jag kan åtminstone
icke finna flere ån 2tne sått alt komma till det mål, Utskottens pluralitet sökt,
nemligen antingen, att Kongl. Commerce-Collegium skulle lillförbindas inom kort
tid indrifva och till Banco-fullmågtige öfverlemna En million Riksdaler af MaBih.
till 11. St. Fröt. 1840. 4 Sami. 2 Afd. 2 Häftet. 2
30
Stats- och Banco- Utskottens Utlåtande, N:o 4.
nufactur-Discontens såsom såkra ansedde fordringar, vid sistlidet års slut beråknade
att utgöra Banco R:dr 1,621,790: 56. 1., eller ock alt, af fondens säkerhetshandlingar
skulle uttagas och till Banco-fullmågtige lemnäs documenter, motsvarande
beloppet af 1 million R:dr. Men då Reglementet för fondens förvaltning
tillförsäkrar fabrikanterue bestämd ratt tili lån af fonden, så långe fabrikerne dr i Ivas,
i mon af tillverkningens storlek och fondens tillgångar, samt mot ställande säkerhet,
sorn karr godkännas, vore det icke allenast i högsta grad orättvist att indrifva
fordringar, under sådane förhållanden tillkomne, och till bibehållande
hvaraf bestämd rått förefinnes, utan afven omöjligt indrifva dem på kortare tid,
utan fabriks-nåringarnes oell deras idkares undergång. —* Ar detta meningen,
och att således pluraliteten af Rikets fabrikanter i Stockholm, Norrköping, Götheborg,
Eskilstuna med flere ställen, skola inom kort tid nödgas bankruttera,
då vinnes afsigten otvifvelagtigt genom detta alternatif, men huruvida Ranken
ian under dylika förhållanden återfå siu million Rrdr, står derhän. Att åter
öfverflytta reverser för 1 million R:dr från en fond med inalles 1,800,000 R:dr
såkra och osäkra tillgångar, till annan auctoritet, år fullkomligen overkställbar!j
ty antingen skall options-råtlen i afseende på valet af slkerbetshandlingar tilläggas
det afträdande eller tillträdande Verket, elter ock lottning ske. Får endera
auctorileten optionsrätt, blir den andra lidande; men begge äro för åtgärden
ansvarige. Sker åter lottning, blifva de lidande begge, ansvarigheten och räfsten
efteråt oundvikliga. Dessutom år härvid att besinna, dels aft, af ManufacturDiscontens
tillgångar R:dr 200,000 åro afsatte för förlagslån, de der icke kunna
återfordras före förfallotiderne, dels att ett eller annat 100,000 R:dr finnas
belånte mot skuldsedlar, ställde på manga års amortering, och sålunda icke eller
når som helst rea lisa bia.
Ytterligare år den föreslag ne reformen bestämdt förlustgifvande 3 enär
embets- och tjenstcmanna-peisonalen, som hittills utan allt arfvode förvaltat och
handlagt de ärenden, sorn röra Ull-Disconten, skulle berättigas komma på indragningsstat,
hvarigenom Slals-verket skulle få vidkännas en ny, fullkomligt
onödig utgift af 12 å 15,000 R:dr om året, samt anslå serskilde löner eller
arfvoden för Ull-Discontens förvaltning. Det lärer nemligen icke kunna ifrågasättas,
att de embets- och tjenstemän i Kongl. Comroerce-Collegiura, som antingen
innehafva Kongl. Majit» eller Kongl. Collega fullmagter på sine embeten
och tjänster i och för Discont-förvallningen, ej kunna, mot deras vilja, förflyttas
till ett Rikets Ständers verk, utan måste, om de på förändringen ej vilja ingå,
få sine lagligen tillkommande inkomster på Indraguings-slat.
Stals- och Banco-Utskoltens Utlåtande, N'o 4.
Slult gen bor ock besinnas, att, om nya Ull-Disconten fortfarande skall administreras
af Kongl. Commeree-Collegium, men samma fond hittills omöjligen
kunnat och, efter Stals-Utskottets förslag i Belånkancfet Nio 14, äfven hädanefter
ogoriigen kan samla den ringaste fond alt betåcka de förluster, sorn på en
Discont-rorelse åro oundviklige, enär Riksgålds-Contoiret beräknat och för framtiden
skall beräkna lika hög ränta på Creditivet, som Commeree-Collegium, enligt
Reglementet, får belasta Låntagarne; så blir det för Collegium alldeles overkställbar!
alt förvalta Ull-Disconten, då Mauufactur-Disconten, som hittills lått
vidkännas förlusterne vid UIl-Discontens förvaltning, upphört att sortera under
Kongl. Commeree-Collegium.
Min mening år alltså, på alla dessa skål, alt ej mindre det hittills på
Banken anvisade Creditiv af i millian R:dr till Manufaclur-Disconten, utan äfven
det ytterligare Creditiv, hvarmed Rikets Ständer kunna finna för godt förstärka
denna för fabriks-tiåiängarne högst nyttiga fond, må utgå till och förvaltas af
Kongl. Commeree-Collegium, mot de garantier, Kongl. Majlts Nådiga Proposition
i ämnet angifvet/’
Af H err Grefve Horn, sorn ansåg, att Marmfaclur-Discontens nuvarande Creditiv
bordt okas med de beviljade 5oo,ooo R:dr, i stället att lånerörelsen öfverflyttades
å Banken.
Af Herr Prosten Ostberg, som häruti instämde.
Af Herr Prosten Berlin, som förenade sig uti Herr Nord ennrik ars reservation,
med undantag af den 5:dje puncten.
Af Herr Kongl. Hof-Predikanten Tunelius, som instämde uti i och 2 puncterne
af denna reservation.
Af Herr Prosten Astrand, sorn förenade sig med Grefve Idorn, äfvensom uti
2:dra och o :dje puncferne af Herr Nordenankars reservation , utom i hvad angick anmärkningen,
alt ämnet bordt af Banco-Utskottet enskildt behandlas, så vidt nemligen
Kongl. Majris Proposition afsedt anvisandet af ett ytterligare Creditiv för
Manufactur-Discontens utlåningar.
Häruti instämde Doctor Bjorkman.
Af Herr af Zellén, som instämde uti ilata, 2:dra och Stefje puncterne af Herr
No r den ani: ars reserva tron.
Af Herr Prosten Nibelius, som förenade sig med Herr Nordenankar uti
' aldra puncten af dess afgilne reservation.
Af Heir Bogeman, som till afla delar instämde med Herr Nordenankar.
Af Heil- Ribbingj sorn förenade sig med Herr Nordenankar uti aldra och
öldje puneterae af dess reservation, med tillägg, att det al Utskotten begagnade
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande, N:o 4.
uttryck: ’’Bankens nu egande behållna tillgångar'*, bordt utbytas mot: ’’Bankens
behållna räntevinst”.
Af Herr edberg, som instämde uti sista puncten af Herr Helsingii reservation.
Af Herr Helleday, som förenade sig med Doctor Hvasser, i afseende på det
formvidriga uti Utskottens beslut, angående ofverflyltning af Mauufaclur-Discontens
lånerörelse till Banken, äfvensom med Herr Nordenankar uti irsta och
2:dra puncterne af dess afgifne reservation.
Af Anders Andersson från Skaraborgs Lån deremot, att Utskotten funnit sig
böra serskildt behandla denna fråga, afskiljd från de öfriga vid denna Riksdag
väckte, singående dispositionen af Bankens behållna räntevinst.
Af Gustaf Apelqvist från Blekinge Län: Jag reserverar mig emot Stats- och
Banco-Ulskottens nu afgifne Utlåtande:
ilo emedan jag anser frågan om Manufactur-Discont-lånerörelsen ej hafva
bordt behandlas annorlunda, ån i sammanhang med öfriga förslag, angående dispositionen
af Bancoviasten ;
2:0 emedan jag bestrider, alt någon del af denna vinst må användas annorlunda,
ån i enlighet med ett genom motion väckt och af mig jemte de fleste
af mitt Stånds Ledamöter' inom Utskottens Äfdelningar bi t råd t förslag, att, då
Bancovinsien år en hela landets gemensamma tillhörighet och hvarje invånare,
i: händelse af Bankens obestånd, kommer att vidkännas de förluster, sorn deraf blifva
en följd, alla Rikets Lån, i mon af folkmängden och det deraf bufvudsakligast
beroende bidrag, så vål till .samlandet af Bancovinsien, sorn lill skattebördorna,
måtte få Bancovinsten sig emellan fördelad, för att af hvarje Låns serskilda
commun er användas till allmänt nyttiga föremål.”
Uti denna reservation instämde Johan Andersson ifrån Upsala Lån, Nils
Persson från Orebro Lån, M. Frykberg från Wermlands Lån, Sone Persson
från Malmöhus Lån, Nils Gustaf Nilsson från Östergöthlands Lått och Nils
Magnusson från Calmar Lån.
Af Herr Professor Thomander, sorn ansåg, att Utskotten, innan pröfning af
sjelfva saken kunnat komma i fråga, först bordt yttra sig öfver den väckte frågan,
huruvida ärendet tillkom begge Utskottens eller endast et (deras behandling.
Härmed förenade sig Herr Prosten Tudén.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, 1840.
Stats- samt Allm, B t sv. och Ekon.- Utskottens Betänkande, N:o 5. I
N:o 5.
Ank. till Exp. Utsk. den 2 Juli, kl. 1 e. m.
V
Betänkande, i anledning af dels Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition,
rörande Allmänna Stadgandcn och Anslag till Folk-undervis ningens
befrämjande, och dels åtskillige, inom Riks-Ständcu, i ämnet
väckta motioner.
Cl enom remisser, under serskilda dagar, hafva ifrån Riks-Stånden Statssatnt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten fått emottaga Högstberörde,
under den i Februari innevarande år utfärdade, Nådiga Proposition,
derutinnan Kongl. Majrt, som, af de från samtlige Consistorierne i Riket
infordrade uppgifter och utlåtanden, rörande Folk-skolorna och folk-undervisningen,
väl erfarit, att, genom den mängd nya Skolor, hvilka, under
de senare 3o åren, tillkommit, folk-undervisningen blifvit betydligt utvidgad
och förbättrad, men också att mångenstädes den ännu är bristfällig
och otillräcklig, samt icke motsvarande, hvarken sitt förnämsta syfte och
ändamål att utbilda och förädla den religiösa och moraliska känslan, eller
tidens stigande fordringar på bildning i allmänhet, Nådigst behagat meddela
Rikets Ständer Sina åsigter, i fråga så väl om de nu befintlige hindren
för vården af förevarande stora national-angelägenhet, som ock om de
lämpligaste och säkraste medlen för folk-undervisningens förbättring och
fullkomnande; och har Kongl. Maj;t, jemte detta Nådiga meddelande, föreslagit
Rikets Ständer att, till befrämjande af meranämnde undervisning, antaga
nedanstående allmänna stadganden och bevilja följande anslag:
1:0 I hvarje Stifts-stad bör genom Dom-Capitlets försorg bildas ett Seminarium,
eller Läro-anstall, der tillfälle beredes för dem, som vilja egna
sig åt Folk-lärare-kallet, att erhålla undervisning och öfning i de nödvändigaste
dithörande ämnen; hörandes en Föreståndare af Dom-Capitlet förordnas
att hafva inseendet öfver denna practiska undervisnings-anstalt, att
Bih. till R. St. Brot. 1840. 4 Sami. 2 Afd. 3 Iläft. 1
2 Stats- samt Allm. Besv. ock Ekon.-Utskottens Betänkande, IV:o 5.
handleda och i vissa delar sjelf undervisa blifvande Skol-lärare, vid intagning
och afgång dem examinera, samt för dem utfärda betyg; och vill Kongl.
Majrt, för sådant ändamål, af Rikets Ständer begära ett årligt anslag af
6,000 R;dr Banco, intill året efter nästa Riksdag, hvaraf 5oo R:dr anslås för
hvarje Stift till arfvode, dels för nämnde Föreståndare, dels för Läraren i
den Stifts-stadens Folk-skola, hvarest Skol-iärare-eleverne komma att inhemta
den practiska bildningen, dels till dem, som meddela undervisning i sång
och fristående Gymnastik.
2:0. Kongl. Majrt äskar derförutan af Rikets Ständer, att jemväl intill
året efter nästa Riksdag utgå, ett anslag af 9,000 Rrdr årligen, till understöd
för behöfvande och skicklige Skol-lärare-elever, under den tid, de
läro-anstalten begagna.
3:o. Ingen får detta Seminarium begagna, som icke vid sitt inträde, då
han af Föreståndaren skall förhöras, kan skrifva, räkna och läsa innantill
svenskt och latinskt tryck, samt utantill Luthers lilla Cateches med den
antagna Förklaringen, och derjemte eger insigt uti Biblisk Historia, första
grunderna af allmänna Jord-beskrifningen och fäderneslandets Historia
samt Kyrko-sång.
4:o. Hvar och en, som vill anses behörig att söka Lärare-befattning
vid Folk-skola, skall begagna Folk-lärare-seminarium minst ett år.
5:o. I hvarje socken skall vara minst en Skol-lärare, som, antingen i
Fast Skola eller Ambulatorisk, meddelar undervisning; smärre socknar dock
obetaget att om en Folk-skola sig förena.
6:0. Kyrkoherde skall hafva inseende öfver församlingens Skol-verk,
samt besörja, att det i tillbörligt skick hålles och flitigt begagnas.
7:0. Lärare i Folk-skola bör i lön åtnjuta minst värdet af 16 tunnor
spanmål.
8:0. Der Fast Skola finnes, bör hvarje der intaget barn till Läraren erlägga
minst 4 sk. Banco i veckan, men är Skolan ambulatorisk, 2 sk. i
veckan.
g:0. Då någon församling af fattigdom är urståndsatt att till ofvannämnde
minimi-belopp Skol-läraren aflöna, må till Kongl. Majrt ställd underdånig
ansökning om bidrag af Stats-medel ingifvas till Landshöfdingen,
som, efter det Dom-Capitlet sig deröfver yttrat, ansökningen, jemte eget
utlåtande, till Kongl. Majrt insänder.
jo:o. Till sådune understöd äskar Kongl. Majrt ett på Riksgälds-Conto
-
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 5' 3
ret, till Kongl. Maj:ts disposition ställdt, creditiv af högst 5o,ooo R:dr, att
årligen utgå till och med året efter nästpåföljande Riksdag.
i 1:0. I hvarje socken eller större Skol-district skall finnas en Skol-styrelse,
med Kyrkoherden såsom Ordförande och för protocollet ansvarig,
samt 2, högst 8 ledamöter, hvilka af församlingen väljas.
12:0. Enskild Skola må af man eller qvinna inrättas, likväl efter före
gången
anmälan hos församlingens Skol-styrelse.
i3:o. Klockare- och Skol-Lärare-befattningarne må, der så ske kan och
fö rsamlingen det önskar, kunna förenas.
i4:o. I de städer och orter, der om folk-undervisningen redan är serskildt
stadgadt, må dervid förblifva.
Härjemte hafva från Riks-Stånden följande motioner, som med frågan
om folk-undervisningen stå i beröring, till Utskottens behandling öfverlemnade
blifvit, nemligen :
Från Högvördige Preste-Ståndet:
af Herr Doctor /. Wallin, som hemställt, att, ehuru Stockholms stad
icke egentligen har någon serskild Stifts-styrelse lill alla delar åt sig an
ordnad,
likväl, och som folk-undervisningens ändamålsenliga organiserande
vore för hufvudstaden mera magtpåliggande, än måhända för någon
annan ort inom fäderneslandet, ett Skol-lärare-seminarium måtte , i likhet
med de af Kongl. Maj;t för Stifts-städerne i Nåder föreslagne, varda i Stockholm
inrättadt.
Från Välloflige Borgare-Ståndet;
af Herr Gustafsson, som hemställt;
1:0. att Skol-lärarne måtte erhålla minst dubbelt så stor lön, som den
af Kongl. Maj:t föreslagne, men deremot att fordringarne på deras kunskaper
icke må inskränkas till läsa, skrifva och räkna m. m., utan åtminstone
utsträckas till den bildningsgrad, som hos Lärarne i vanliga Lancaslerskolor
erfordras; och
2:0 att icke, på sätt Kongl. Majit i Nåder föreslagit, Skol-lärare-seminarierne
böra inrättas i hvarje Stift, men endast i sådane, som, i öfverensstämmelse
med den vid Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition fogade tabellen,
äro af Skolor mest i behof, såsom Skara och Götheborgs Stift, hvilka således
först borde af understöd, å Statens sida, i åtnjutande komma.
4 Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N-,o 5.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet:
af P. Sahlström från Stockholms Län , som, på grund af flera anförda
skäl och omständligt utvecklade förhållanden, yttrat:
1:0. att Svenska allmogen, hvarmed motionären vill öfver hufvud benämna
de närande classerna i landet, har ett gifvet behof af en allmänt
spridd, lätt tillgänglig och icke kostsam, undervisning, till utbildande af de
intellectuella, moraliska och ekonomiska anlag och förmögenheter, hvarmed
denna allmoge, framför andra länders, är begåfvad ; och
a;o yrkat, att Staten bör och verkligen kan tillvägabringa ifrågavarande
undervisning, helst alla omständigheter deråt lofva ett högst verksamt understöd,
å sjelfva folkets sida ; — uti hvilken motion hela det Hedervärda
Ståndet har instämt.
af Saen Heurlin från Kronobergs Län, som i följande punkter sammanfattat
sina åsigter af frågan om Folk-skolorna:
a) I hvarje folkrikare socken eller pastorat bör inrättas en permanent
Öfver-Skola efter Lancasterska methoden, lämpad efter socknens eller pastoratets
storlek och andra förekommande omständigheter.
b) Skolhuset bygges och Läraren lönes af allmänna medel i de provincer,
som ej hafva serskilda tillgångar, att, tiil betäckande af dessa utgilter,
anlita.
c) För hvarje Skola väljes af församlingen en Direction af 6 ledamöter,
ibland hvilka församlingens Kyrkoherde är sjelfskrifven; men Directionen
väljer derefter sin Ordförande.
d) Directionen eger att på viss tid af minst 3 och högst 5 år antaga
Skoi-läraren, som bör vara vid något Seminarium för Folk-lärare utexaminerad,
samt att, efter 6 månaders uppsägelse, entlediga honom, derest
han icke längre motsvarar Directionens förtroende.
e) En allmän Instruction bör för Pdkets alla Folk-skolor utfärdas, på det
likformighet må vinnas i undervisningen.
f) De allmänna medel, som erfordras, reqvireras af Landshöfdingen,
hvilken eger att tillställa Directionen inom Länet deras andelar, för hvilka,
liksom andra allmänna medel, bör redovisas.
g') Utom Öfver-skolan böra, i synnerhet inom de mera glest bebodda
delarne af Riket, ambulatoriska Skolor inrättas.
fi) Dessa Skolor och Lärarne dervid böra stå under Lancaster-lärarens
tillsyn; och
Stais- samt Allm, B c sv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N'.o 5. 5
f) Föräldra-undervisningen ingalunda förbises, när föräldrarne ega vilja
och förmåga att sina barn sjelfva undervisa.
af Nils Jeppsson från Malmöhus Län, som hemställt, alt den i Skåne och
Blekinge utgående helgon-skylden måtte, så snart nuvarande klockare-tjenster
blifva lediga, användas till aflöning för Folk-skole-Iärarne.
af J.O. Widegren från Östergöthland, som yttrat, att Folk-skolornes välgörande
inflytande på det uppväxande slägtets förädling vore obestridligt, men att ändamålet
skulle förfelas, derest dessa Läro-anstalter icke ordnades så, att utsväfvande
och utfattiga föräldrars barn kunde blifva hållne till arbeten,
som icke allenast vore för deras kropps utveckling gagneliga, utan också
beredde dem tillfälle att inhemta vana vid och skicklighet för deras tillkommande
yrken; i öfverensstämmelse med hvilken åsigt motionären uttalat
den öfvertygelse, att med Folk-skolan i hvarje socken en ai bets-inrättning,
i den af honom antydda syftning, måtte förenas ;
af Häkan Ericsson från Christianstads Län, som hemställt:
att hvarje församling eller pastorat bör bygga och underhålla
Skolhus;
att inga öfverdrifna ansia? för Skol-lärare-seminarier böra komma
O O
i fi aga ,■
att de anslag hufvudsakligen må beviljas, hvarigenom utvägar öppnas
för bidrag till anständig och tillräcklig lön åt Skol-lärarne inom sådane
församlingar, som sjelfva ej magta att aflöna dem;
att Pastor och Skol-Directionen må ega att uppföra a;ne sökande
å förslag lill Skol-sysslan, men Directionen, utan Pastor, den 3:dje, och
Sockne-slämmo-pluralitet derefter afgöra, hvilkendera till Skol-Iärare antagas
bör ; och
att, framför allt, allmogens fattiga barn måtte, i och för deras
skolgång och vård, hugnas med understöd.
af Henric Hansson från Elfsborgs Län, som föreslagit:
att den till Pastorerne hilLills utgångna undantags-spanmålen måtte
indragas och till utgifter i och för skol-undervisningen användas;
att valet af Skol-lärare måtte ankomma på församling och Presterskap
gemensamt; och
att församlingens Klockare, oftast tillräckligt lärd för att undervisa ett
bonde-barn, måtte, vid Lärare-befattnings tillsättande, komma i fråga,
af P. Pettersson från Jönköpings Län, som hemställt;
6 Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 5.
att de medel, som Nådigst blifvit föreslagna, att af Stats-Cassan utgå
lör ifrågavarande ändamål, måtte å församlingarne fördelas, i mon af
deras folkmängd, och lör skolverket användas; men
att icke någon del af dessa medel finge anlitas till bildande af
Skolelärare, hvilka, i motionärens tanka, kunna från Rikets Gymnasier och
Hög-skolor påräknas ; samt
att församlingarne sjelfva må, under ledning af Presterskapet, sina
Skol-1 ärare utse.
af J. Andersson, sorn hemställt, huruvida behaglig tids förlänings-spanmål,
anslag för Inspectorat öfver Skolor och flera dylika titlar, som draga
en betydlig del af Krono-tionden från Statsverket, kunde, till lättnad i
de Nådigst proponerade utgifterne, varda, i och lör folk-undervisningen,
anlilade.
af Anders Jönsson från Östergöthlands Län, som föreslagit, att den vederlags-spanmål,
som till belopp af 16 tunnor utgår till Pastor årligen från
hvarje socken i motionärens hembygd, måtte hädanefter användas tili löner
för Skol-lärare inom församlingarne; hvarjemte motionären yttrat, att,
om Pastors-Adjuncterne öfvertoge Skol-lärare-befattningarne, en jemkning
kunde vinnas uti desse tjenstemäns rättigheter, hvilkas disproportion nu är
så mycket öfverklagad.
af Säfve Persson från Malmöhus Län, sorni sin motion hufvudsakligen yttrat
lika åsigter med P. Petterson från Jönköpings Län.
af Petter Pehrsson från sistnämnde Län, som yttrat sin öfvertygelse vara;
att de af Kongl. Maj„-t Nådigst proponerade anslag till folk-undervisningens
befrämjande vore allt för knappt tilltagna;
att hvarje pastorat eller socken borde få välja inom sig en Comité,
berättigad att fastställa reglor för Skolans styrelse och förvaltning,
utan att behöfva stå under högre auctoriteters förmynderskap; och
att den summa, sorn i förevarande ändamål kan komma att af
Stats-medlen utgå, måtte till hvarje pastorat eller socken, i förhållande till
dess folkmängd, utdelas ; samt
af Christen Sojdeby och Pehr Burge från Gottlands Län, som, med anledning
af de i 5:te, Tide och gide puncterne af Kongl. Maijts Nådiga Proposition
föreslagna allmänna stadganden, hemställt, om icke rättighet kunde
ivarda socknarne lemnad att, i mon af behof, förmögenhet, locala förhåilan
-
Stats.- samt Allm. Besv. och Ekon -Utskottens Betänkande, N'.o 5. 7
den o. s. v., pröfva och besluta, huruvida det af alla efterlängtade, förbättrade
skicket uti allmänna folk-undervisningen bäst och säkrast befrämjas
genom flere eller färre nja Skolor, samt följaktligen, huruvida flera
socknar må om en Skola och en Lärare, eller ock om en Skola samt
flere Lärare sig förena.
Härjemte och i anledning af så väl Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
som de i ofvanberörde måtto upptagne motioner, hafva åtskillige Ledamöter
inom Riks-Stånden, dels muntligen, och dels skriftligen, sig utlåtit.
Innehållet af Högstberörde Nådiga Proposition och ofvan uppfattade
motioner, samt deraf föranledda yttranden inom Riks-Stånden, hafva Utskotten
på det noggrannaste öfvervägt, äfven som Utskotten tagit kännedom,
så väl af samtlige Consistoriernes, från vederbörande infordrade och
Utskotten tillhandakomna, underdåniga utlåtanden rörande folk-undervisningen,
som af de öfverläggningar, hvilka, i detta vigtiga ämne, under sistförflutne
Riksdag, egt rum ; men innan Utskotten gå att i målet hufvudsakligen
yttra sig, torde det tillåtas Utskotten förklara, att de å ena sidan
med vördnad och tacksamhet erkänna Kongl. Maj:ts ömma omsorger fcr
folk-undervisningens framgång inom fäderneslandet, och, å den andra,
med tillfredsställelse erfarit, huru lifligt frågan blifvit i allmänhet omfattad,
och huru tänkesätten derom, varmt och enhälligt, inora den för Christligt
sinne och medborgerliga dygder af ålder utmärkta, Svenska allmogen
genom dess nu församlade Ombud, uttalat sig; och skulle det kunna invändas,
att Utskotten, vid behandlingen af anslags-frågorna i och för ändamålet,
icke nog strängt vidhållit de sparsamhets-grundsatser, hvaraf i öfrigt
tid och omständigheter mana till efterföljd; så torde det också medgifvas,
att, när landets allmoge sjelfmant och enhälligt yrkar på utvägar att befrämja
upplysning och bildning, dess röst icke bör höras förgäfves, och att andra
utgifter böra stå tillbaka för sådana, som erfordras till danande af
goda uppfostrings-anstaller, utan hvilka alla bemödanden att åstadkomma
önskvärda lörbättringar i samhället skola misslyckas.
Vid redogörelsen för de grunder, som tjenat till vägledning för Utskottens
nedanstående förslag, hafva Utskotten först och främst bordt ytt
-
8 Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Viskottens Betänkande, N’0 5.
ra sin Öfvertygelse, alt anläggandet af folk-skolor icke allenast är nyttigt,
utan också af behofvet påkalladt. Utskotten hafva ingalunda förbisett föräldra-undervisningens
vigt och värde. Tvertoin erkännes gerna, att ingen
annan undervisning kan fullkomligt motsvara och ersätta denna. En faders
allvarliga läror, i förening med en moders milda ord och ömma förmaningar,
tränga djupt in i det späda hjertat, och rotfästa sig för hela lelnaden.
I föräldra-huset äro undervisning och uppfostran ännu icke söndrade ifrån
hvarandra. De äro fastmer der ett oskiljagtigt helt, och verka förenade.
Religions-undervisningen utgör deri själen, och meddelar sitt lif ät alla öfriga
läror, samt gifver dem kärlekens milda, men oöfvervinnlig kraft. Derföre fäster
sig hvarje kunskapsfrö, som af föräldra-undervisningen meddelas, djupare,
och uppväxer säkert, om än omärkligt, till det fastaste stöd under
lifvets alla oroliga skiften. I det följande har också all nödig frihet blifvit
föräldra-undervisningen inrymd; och vore det numera möjligt att öfverallt
återföra den till sin fordna beskaffenhet, så borde tvifvelsutan de
lifligaste bemödanden deråt egnas. Men bildningen har sin egen ohämmade
gång. Den har förändrat törhållandena i detta, som i så månget annat
afseende. Gudsfruktan, ordentlighet, sedlighet och en säker, om ock till
sin omfattning ringa, kunskap, hafva ur många hus blifvit förjagade och
efterträdda af osedlighet, utsyäfningar och brott, eller åtminstone af liknöjdhet
för allt högre, än de dagliga behofven, i förening med en bedröflig
okunnighet, ofta fattigdomens följeslagare. Att nu vidare bygga sina
förhoppningar endast, eller till och med till största delen, på föräldraundervisningen,
skulle vara så mycket mera fåfängt, som denna alls icke är
att påräkna, just der den bäst behöfdes, hos den fattigaste och okunnigaste
delen af folket. Dessutom är denna traditionella undervisning till sin
natur stationär. Den växer icke med behofvet i vidd och utsträckning.
Fordringarne på flera och mera omfattande kunskaper, äfven för de arbetande
folk-klasserna, hafva blifvit allt högljuddare, och hvarken böra eller
kunna tillbakavisas. För att tillfredsställa dem, fordras vidtagande af serskilda,
ändamålsenliga åtgärder, enär få föräldrar i dessa folk-klasser kunna
för närvarande förutsättas ega tillräckliga insigter, för att i alla de nödigaste
stycken vara sina barns ledare. Om skol-undervisningen i ett visst
afseende kan anses endast som en nödfalls-hjelp till ersättning för det, som
hem-undervisningen i föräldrarnes hus har eget och öfverträffande, så är den
likväl i ett annat afseende, serdeles när den, så mycket ske kan, sättes med
denna i förbindelse, ett kraftigt medel att lyfta folket från okunnighet och
- rå
-
Stats- sami Allm. Desv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 5. g
råhet, samt till alla folk-klasser utbreda kunskaps-odling, hvarpå en rätt
folk-bildning ytterst måste hvila. Dennas grundpelare äro onekligen en
redan tidigt hos barnet väckt, och hos ynglingen till lefvande kunskap
bragt, känsla af religionens enkla och höga sanningar, förenad med förmågan
att, vid sjelfläsning, med förståndet uppfatta, hvad ögat ser och munnen
uttalar; men i ett land, sådant som Sverige, hvarest jordbrukaren,
bergsmannen oell handtverkaren hafva en närmare andel i Statens offentliga
värf, der få de, till allmänna folk-undervisningen, utöfver religionen,
hörande ämnen en större vigt genom sjelfva samhälls-förfatlningen, och ett
billigt afseende måste fästas vid nödvändigheten att för dem af det uppväxande
siägtet, hvilka i sin ordning en gång komma att deltaga i lagstiftning,
lagskipning och beskattning, öppna tillfällen för inherntandet af en
mot tidernas stigande fordringar svarande bildning.
Utskotten få således tillstyrka:
1:0 att minst en Lärare skall anställas i hvarje socken, så
vida ej folkmängden derstädes är så ringa, att barna-under
visningen
icke kan åt en Lärare gifva sysselsättning, i hvilket
fall 2;ne eller flera socknar må om en Lärare sig förena;
2:0 att minst en Fast Skola hör finnas i hvaije pastorat
och ställas under inseende af Kyrkoherden och Skol-directionen;
3:o
att Lärares anskaffande och Fasta Skolors inrättande
bör i verket sättas inom loppet af fem år, räknade från 1 84o
års utgång; och kommer det att bero på Communerne sjeifve
att bibehålla de redan varande Skol-lärarne, dock med
skyldighet för desse att iagltaga och uppfylla stadgandet, i
afseende å bibringande af här nedan bestämda minimi-for
dringen
af kunskaper ; ’
4:o att undervisning i de Fasta Skolorna bör gifvas minst
åtta månader om året, samt att denna tid skall indelas i terminer
så, att barnen de öfriga 4 månaderne, dels om sommaren,
då deras närvaro hemma för biträde vid skörden och
andra landtmanna-göromål vore behöflig, och dels vid jultiden
kunde vara hemma från Skolan; dock att Communerna
sjelfva egde att, efter de inom hvarje förekommande omstän
digheter,
ifrågavarande terminer närmare bestämma.
Bih. till Ii. St. Brot. 1840. 4 Sami. 2 AJd. 3 Haft. 2
10 Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.- Vt shott ens Betänkande, N'.o 5.
§• 2.
Hvad frågan om åliggandet att uppbygga och underhålla nödiga
Skol-h us, beträffar, anse Utskotten, att detta åliggande bör tillhöra Communerne
sjelfva, äfvensom att det, i verkställighetsväg, der flärd och prydnad
i byggnadssätt bör vika för enkel ändamålsenlighet, icke skall blifva
med serdeles känbara kostnader förenadt, enär församlingarne, som, enligt
Lag, äro förpligtade att hafva socknestugor, ega tillfälle, der sådana finnas,
att i förening med dem och genom deras utvidgande, om behofvet så fordrar,
inrätta skolhus. I de församlingar åter, der sockenstugor nu saknas,
skola sådane uppföras, och kunna, med obetydlig tillökning i kostnaden,
till erhållande af större utrymme, blifva tjenliga för ändamålet; dock må
äfven hyrd tjenlig lägenhet för Skol-undervisningen begagnas, der någon
Commun finner behofvet på sådant sätt lättare kunna afhjelpas, intilldess
skolbyggnad hinner att uppföras. Skulle deremot några församlingar befinnas
vara oförmögne att ifrågavarande åliggande, till större eller mindre
del, fullgöra, böra sådane församlingar, från Statens sida, understödjas;
och Utskotten tillstyrka alltså:
att det i allmänhet bör blifva hvarje Communs eget åliggande
att bekosta inrättandet eller uppbyggandet af nödiga
skolhus, och om deras framtida underhåll draga försorg; men
att de församlingar, som af fattigdom äro urståndsätta att
skolhus-byggnaden sjelfva bekosta, må af allmänna medel, i
låneväg, komma af undsättning i åtnjutande, hvarom till
Kongl. Majit ställd underdånig ansökning borde ingifvas till
Landshöfdingen, som, efter det Dom-Capitlet sig deröfver yttrat,
egde att till Kongl. Majit samma ansökning, jemte eget
utlåtande, insända. Dock torde det böra iagltagas, att, då
någon församling söker biträde af Staten till Skolas inrättande
och ett sådant biträde beviljats, detsamma icke måtte
till församlingen utlemnas, förr än församlingen vidtagit sådane
åtgärder, som kunde styrka, att den vore alfvarligt betänkt
på skolhusets uppbyggande och skolans organisering.
Stats- samt Allm. Besv. ock Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 5. 11
§. 3.
De allmänt öfverklagade och erkända bristfälligheter, som hittills
motverkat folk-undervisningens framgång, blifva dock ingalunda, genom
anställandet af Lärare i hvarje socken, eller ordnandet af Fasta skolor
i hvarje pastorat, undanröjda. De äro, dessa bristfälligheter, naturliga följder
af Lärarnes egen högst inskränkta bildning; ty dessa tagas vanligen ur
den arbetande classen, utan att ens, eller åtminstone i högst sällsynta fall,
hafva genomgått någon af Apologist-skolans lägre grader. För att således
bereda tillfällen för bildandet af duglige Skol-lärare, få Utskotten föreslå :
1:0 att så väl i hufvudstaden, som i hvarje Stiftsstad bör
af Dom-Capitlet och under dess öfverinseende beredas tillfälle
för dem, som vilja egna sig åt Folk-lärare-kallet, att i ett Seminarium
erhålla undervisning och öfning i de nödvändigaste
till detta kall hörande ämnen;
2:0 att en Föreståndare bör af Dom-Capitlet förordnas,
att hafva inseendet öfver hvarje sådant Seminarium, att handleda
och i det theoretiska, såsom pedagogik och catechetik m.
m., sjelf undervisa blifvande Skol-lärare, samt att, vid deras
intagning eller afgång, dem examinera och för dem meddela
betyg;
3:o att Läraren vid stadens Folk-skola åligger att meddela
eleverne den practiska bildningen;
4:o att det måste åligga Dom-Capitlet tillse, att för Lärare-eleverna
dessutom beredes tillfälle, att erhålla undervisning
i musik, företrädesvis kyrko-sång, äfvensom i fristående
gymnastik ;
5:0 att ingen må till elev i detta Seminarium antagas,
som icke vid sökt inträde, då han af Föreståndaren skall förhöras,
kan skrifva färdigt, räkna quatuor species och läsa innantill
svenskt och latinskt tryck, samt utantill Luthers lilla
Cateches med den antagna Förklaringen; och derjemte eger
någorlunda försvarlig insigt i Biblisk historia , allmän jordbeskrifning,
fäderneslandets historia och i kyrko-sång;
6:0 att, i händelse det af Kongl. Maj:t i Nåder äskade
årliga anslag, som Utskotten härigenom få vördsamt tillstyr
-
Stats- samt Allm, Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 5.
ta, dels af 6,5oo R:dr till fördelning, så väl för hufvudstaden,
som inom hvarje Stift, af arfvoden för Föreståndare, m.
m., dels af 9,000 R:dr likaledes till fördelning inom Stiften,
af stipendier för Skol-lärare-elever, varder af Rikets Ständer
Rifallet, Föreståndaren hör åtnjuta 3oo R;dr, Läraren i stadens
Folk-skola, hvarest Skol-lärare-eleverne inhemta den practiska
bildningen, 100 R:dr, och de personer, som undervisa i musik
och fristående gymnastik 5o R:dr hvardera om året,
samt att, till understöd åt behöfvande och skicklige Skol-lärare-elever,
under den tid, de begagna Seminarium, stipendier
anslås och årligen till eleverne utdelas efter följande
grunder:
a) att den, som anmält sig till intagande uti Seminarium,
och dervid styrker sig hafva genomgått 3:ne classer i någon
Lärdoms-skola, eller a:ne sådane i Apologist-skola, eller ock
ådagalägger insigter, motsvarande sådana, som för genomgång
af samma classer äro bestämda, bör tillgodonjuta ett årligt
stipendium af 5o R:r Banco; och
U) att den, som endast eger det bestämda minimum af
kunskaper och derefter vinner inträde uti Seminarium, må
erhålla ett årligt stipendium af 33 R:dr 16 skil lingar- berörde
mynt; börandes, uti begge fallen, behörigt afseende
fästas vid elevernes anlag, skicklighet och uppförande, samt,
der förhållandet härutinnan är lika, den af eleverna, som är
mest behöfvande, företrädesvis af stipendiet i åtnjutande
komma.
7:0 att stipendiaterna, sedan de sin läro-cours i Seminarium
fulländat, äro förbundne att minst för 3:ne år antaga
Skol-lärare-befattning, då en sadan dem af vederbörande
erbjudes.
8:0 att hvar och en, som vili anses behörig att söka Lärare-befattning
vid Folk-skola, skall minst ett år begagna Folklärare-Seminarium
eller annat motsvarande Läroverk, samt i
begge fallen, vid Seminarum aflägga prof och, enligt betyg af
dessFöreståndare, ega full färdighet i rätt- och väl-skrifning,
jemte innanläsning samt fullgiltig insigt och ådagalagd förmåga
att undervisa i följande ämnen: Biblisk Historia, all
-
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 5.
män Pedagogik och Catechetik, Kyrko-sång, Physisk och
“Politisk Geographi i säker öfversigt, äfvensom Fäderneslandets
Historia och hufvuddragen i allmänna Historien, Räknekonsten,
så väl theoretiskt som practiskt, till och med sammansatt
Regula di tri, samt räkning i hufvudet, allmänna begreppen
om Geometri och Linear-teckning samt Natur-läran , och
skicklighet att undervisa i fristående gymnastik; hvarförutan
han måste innehafva de egenskaper, som åligga Klockare på
landet att ega, eller kunskap uti choral-sång, vaccination och
åderlåtning; börande vid Folk-lärares antagande, afseende i
första rummet fästas vid deras Gudsfruktan, christliga sinne,
fromhet och ödmjukhet ; samt
9:0 att hvarken Kyrkoherdarne sjelfva eller deras Adjuncter
i allmänhet böra till ordinarie Lärare i Folk-skolorna användas,
enär de förres lid derigenom skulle blifva till större
delen upptagen, till mehn för deras egentliga embets-åligganden,
själavården och den religiösa undervisningen, för
att ej tala om den mängd af verldsliga bestyr, som ärodem
i och för deras embete ålagda ; samt det i afseende på de
senare, såsom extra-ordinarie tjenstemän, ofta måste inträffa,
att Dom-Capitien behöfva förflytta dem till andra församlingar,
der biträde i presterlig tjenstgöring af omständigheterna
påkallas, då Skolan genom täta ombyten af Lärare skulle komma
att betydligt lida.
§• 4-
Men liksom anställandet af Lärare i hvarje socken och ordnandet af
Fasta Skolor i hvarje pastorat icke leda till det önskade målet, om tillgång
på duglige Lärare saknas, så skola ock de i föregående §. föreslagna Seminarier
och i sammanhang dermed tillstyrkte förfoganden blifva af liten eller
ingen nytta, derest Skolmästare-lönerne icke höjas öfver deras nuvarande
ringa belopp. Bergning är villkoret för möjligheten att påräkna duglighet
hos Lärarne; och det är icke tänkbart, att personer, som i annan
väg kunna bereda sin utkomst, skulle ikläda sig den tunga förbindelsen
att, utan tillfälle för någon binäring, vara Skol-lärare, mot en aflöning, som
i4 Stats- samt Mim. Besv. och Fkon.-Utskottens betänkande, N:o 5.
icke betäcker utgifterna för det tarfligaste bushåll. Att i denna aflöning
åstadkomma en skälig förhöjning, skulle väl i första rummet synas tillböra
föräldrarne, hvilkas ovillkorliga pligt det i allmänhet är att vaka öfver sina
barns uppfostran ; men sorn, å ena sidan, folkbildningen är en nationalangelägenhet,
hvars framgång det åligger hvarje samhällets ledamot, att 1
sin inon befordra, och, å den andra, oförmögenheten hos församlingarne
att ensamma bekosta Lärarnes aflöning, blifvit af de flesta Dom-Capitlen
uppgifven såsom förnämsta hindret mot Skolors inrättande, så hafva Utskotten,
under öfvertygelse, att löningsvillkor, svarande mot Folk-lärarnes
mödosamma, ansvariga och af mängden för ringa uppskattade kall, lämpligast
stå att bereda, dels genom anlitande af bidrag å Communernas sida,
och dels genom understöd af Staten, som i behofvets stund bör medlan
de
träda emellan, ansett sig böra tillstyrka :
1:0. att, i sället för de i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
omförmälde vecko-penningar till Läraren för hvarje i Folk
skola
intaget barn, hvilken afgift vore, i Utskottens tanka,
för mycket betungande och dessutom för ändamålet mindre
tjenlig, en afgift till Skol-cassan af minst 2 sk. och högst 6
sk. Banco bör af hvarje skattskyldig person i församlingen
utgöras;
2:0 att nyssnämnde afgift, oberäknad en inträdes-afgift för
hvarje barn, som begagnar församlingens skola, erläggas bör,
dock att till Communerne sjelfva öfverlemnas rättighet att
bestämma, så väl afgiftens belopp, som tiden för dess utgörande,
antingen genast vid barnets inträde i Skolan, eller å
vissa terminer; kommandes både ifrågavarande och den
i ofvanstående punkt föreslagna personella afgift, att uppbäras
af de personer, som dertill förordnas af Kyrko-Råd eller
Communal-styrelse, i händelse en sådan framdeles blifver organiserad,
samt derefter inlefvereras till församlingens Skolcassa,
för att till ändamålet, eller Skol-lärarnes aflönande, af
Skol-Directionen användas ;
3:o att de Lärare, som, vid utgåendet från Seminarium,
med vederböraude Föreståndares betyg, visat sig ega full färdighet
i de ämnen, 8:de punkten af 3 §. upptager, böra hvardera
och årligen med minst 16 tunnor spanmål, hvaraf hälften
råg och hälften det sädesslag, som jemte råg, inom or
-
Stats- samt Allm. Bcsv. och Ekon.-Utskottcns betänkande, N:o 5j i5
ten, i Krono-tionde-spanmål utgår, aflönas sålunda, att 8 tunnor
lemna6 in natura och för de öfriga 8 tunnorna alltid
penningar till ett bestämdt belopp af 53 R:dr 16 sk. Banco;
4;o’ att Skol-läraren må af tjenlig bostad och nödigt bränsle
i fritt åtnjutande komma;
5*o att sommarbete och vinterfoder för en ko måtte åt
Skol-läraren upplåtas; börandes, der local eller andra omständigheter
sådant förhindra, 2 tunnor spanmål af förrnämnde
sädesslag, till hälften af hvardera, i ersättning derför lemnäs;
6:o att dessutom, så vidt sig göra låter, ett lämpligt jordland
ställes till Skol-lärarens disposition, dels till brukning
för eget behof af jordfrukter och dels för att bereda honom tillfälle
att inhemta kunskaper om och meddela undervisning
uti träd-plantering och trädgårds-skötsel;
7:0 att det i allmänhet skall vara Communernas eget åliggande
att af den i 3:dje punkten för Skol-lärare bestämda
lönen tillskjuta så stor del, som genom de i ofvanberörde
måtto föreslagna personella och inträdes-afgifter icke kan fyllas;
men att, om någon församling skulle styrka sig vara af
fattigdom urståndsatt att sjelf till det ofvanstående minimibeloppet
Skol-läraren aflöna, understöd af Statsmedeln må, i
sådant ändamål, församlingen varda förunnadt; dock att, genom
undersökning, som Landshöfding och Biskop ega verkställa,
bör utrönas, huruvida den församling, som af allmänna medel
och till aflöning för Skollärare anhåller om understöd,
är deraf i verkligt behof: en undersökning, sorn bör ega rum
i alla de fall, då, i öfverensstämmelse med Utskottens hemställanden,
allmänna anslag, i och för Skolväsendets ordnande,
komma i fråga; samt
8:0 att det af Kongl. Maj;t, till ifrågavarande understöd,
äskade creditiv af 5o,ooo R:dr, att årligen utgå till och med
året efter nästpåföljande Riksdag, ställdt på Rikets Ständers
Riksgälds-Contoir, till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition måtte
af Rikets Ständer beviljas.
16 Stats- samt Allm, Besv. ock Ekon.-Utskottens betänkande, N:o 5.
§• 5.
I sammanhang med de i 4 §• föreslagna utvägar till beredande af
en skälig och ändamålsenlig förhöjning i Skolmästare-lönernes nuvarande
ringa belopp, så enär skyldigheten att vara Barna-lärare redan igenom Lag
är klockare ålagd, få Utskotten vördsamt tillstyrka:
i:o att Skol-lärare- och Klockare-befattningarne böra sammanslås,
så snart möjligen sig göra låter, och senast vid
näst inträffande Klockare-ledighet, efter det Communerne blifvit
deröfver hörde, och så vida ej serskilda förhållanden eller
omständigheter det förhindra;
2:0 att den person, hvilken kommer att bestrida dessa förenade
befattningar, må i första rummet egna sin tid och
sina omsorger åt Skol-lärare-kallet, samt således, under handläggningen
deraf, låta genom serskild persons biträde uträtta
förefallande till Klockare-befattningen hörande göromål;
3:0 att den sålunda tillkomne tjenstemannen må uppbära
både Klockare- och Skol-lärare-lönerne oafkortade, så länge
båda lönerne tilisammansräknade icke upphunnit ett belopp
af 4o tunnor span mål; men
4:o att, när lönerne öfverstiga detta qvantum, det bör stå
Communerne fritt att å Skol-lärare-lönen öfverskottet afdraga.
Hvarjemte och som vid Skol-lärares tillsättande, bibehållande vid
tjensten, eller afskedande derifrån, andra bestämmelser måste följas, än sådana,
som för det närvarande äro, i afseende på Klockare, gällande, Utskotten
anse sig böra tillstyrka Rikets Högloft. Ständer ,
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet föreslå, att ett nytt reglemente,
hvilket på ett ändamålet motsvarande sätt tjenar
till ledning och efterrättelse vid ifrågavarande förhållanden,
kunde i Nåder varda utfärdadt, hvarvid serskildt torde uttryckas
den önskan, att sådane till Klockare-tjensten hörande
åligganden, hvilka vore oförenliga med Skol-lärare-befattningen,
blifva derifrån skiljde.
Hvad åter beträffar frågan om tillsättande af en sådan Folk-skollärare-befattning,
som till en början icke blifver med Klockare-tjenst förenad;
så tillstyrka Utskotten, att,
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsliottens Betänkande, N:o 5. 17
att, sedan ledigheten af förstnämnde befattning kungjord blifvit,
och behörigen documenterade sökande sig anmält att, vid
tillsättandet, i åtanka komma, det må åligga Kyrkoherden och
Kyrko-Rådet eller Skol-Directionen att å förslag uppföra af
desse sökande Tre, som företrädesvis utmärkt sig för Gudsfruktan,
sedlighet och Folk-Iärare-kunskaper ; hörandes derefter
församlingens röstegande ledamöter, genom val, utse den,
hvilken de för tjenslen mest passande finna.
§. 6.
Utskotten våga hoppas, alt de lönings-villkor, som i t\. och 5 §§.
blifvit för Folk-lärare föreslagna, skola bereda dem en skälig utkomst; men
som Utskotten hysa den öfvertygelse, alt både duglige Lärare-elever skulle
framkallas, och antagne Lärare uppmuntras alt med mera nit och värma
sköta sina åligganden, derest Skol-lärarne kunde påräkna att, efter tillryggalagda
mödor i hälsans dagar, vara på ålderdomen tryggade mot fattigdomens
bitterhet och förödmjukelse, så hafva Utskotten ansett vara nödvändigt,
att någon utväg vidtages till pensionerande af sådane Skol-lärare, sorn
genom ålder blifvit urståndsatte att med barna-undervisningen fortfara ;
och Utskotten få derföre tillstyrka ;
alt af hvarje Skol-lärares lön någon bestämd del årligen afsättes,
lill bildande af en fond för afskedstagande Skol-lärares
pensionering; kommandes emedlertid och intilldess ifrågavarande
fond kan blifva för ändamålet tillräcklig, afgående
uttjenle Skol-lärare alt af efterträdarne uppbära cn viss
del af lönen; dock att den tillträdande Läraren, i sådant
fall och så länge den pensionerade Läraren lefver, befrias från
skyldigheten att till pensions-fonden det årliga bidraget utgöra.
§• 7*
UlskotteD hafva väl från de inom det Hedervärda Bonde-Ståndet så
enhälligt yttrade önskningar, att se församlingarnes barna-undervisning
Bih. till B. St. Brot. t84o. 4 Sami. i Afd. 3 Haft. 3
i8 Stats- samt Allm. Besv. och Ekon,-Utskottens Betänkande, N:o 5.
ställd i ett förbättradt skick, liemtat ytterligare stöd för sin öfvertygelse,
att Folk-skolorna blifva i allmänhet med förtroende och ifeltagande
omfattade ; men Utskotten kunna dock icke förbise nödvändigheten,
att, när dessa ldldnings-anslalter, på sätt föreslaget är, en
gång ordnade blifva, det icke bör vara af föräldrarnes eget godtycke
beroende att hålla sina barn ordentligt till skolgång eller icke. Då
samhällets högre ändamål icke kunna vinnas, om dess medlemmar lemnäs
ål råhet och okunnighet, har Staten både skyldighet att befrämja folk-bildningen,
och rättighet att af hvarje samhälls-medlem fordra åtminstone det
kunskapsmålf, hvarförutan han icke förmår inse sin bestämmelse eller rätt
uppfylla sina pligler. Häraf följer, att Staten äfven måste ega rätt att
tillhälla hvarje husfader, som sjelf icke kan eller vill bibringa sina egna
eiler andra under hans vård uppvexande barn ett sådant kunskapsmått,
att låta dem flitigt begagna den Skola, som står för sådant ändamål öppen.
Utskotten få derföre tillstyrka, att hvart och ett barn, så väl af manrom
qvinno-kön, inom skol-Alder, bör Skolan begagna, så läng och intilldess
nedanstående minimum af kunskaper hunnit inheintas :
a) alt med lätthet läsa rent och väl Svenska språket innantill,
så väl latinsk som svensk stil;
b') Skrifva;
e) Religions-kunskap och Biblisk Historia;
d) Quatuor Species;
e) Försvarlig färdighet i Svenska språkets rättskrifning;
f) Kännedom om det allmännaste af Fäderneslandets Historia
och Geografi;
g) Första grunderna i Naturläran; och
K) Kyrko-sång.
Härvid böra Utskotten anmärka, att de visserligen ansett tillfälle böra
i Folk-skolan beredas för inhemtandet af första grunderna i Natur-läran,
men att de icke delat den åsigt, att kännedom i nyssnämnde kunskapsgren
borde upptagas bland villkoren för barnens utgående ur Skolan ;
likväl och som Utskottens ledamöter af det Hedervärda Bonde-Ståndet enhälligt
uttryckt sin önskan, att någon kunskap i Natur-läran finge bland
minimi-fordringarne ingå; så hafva Utskotten, med fästadt afseende deiå,
att frågan närmast rörde det Hedervärda Ståndets barn, funnit sig böra
gå ofvanbemälde ledamöters önskan till möles.
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 5. i9
Hvad Kyrko-sång beträffar, vid undervisnings meddelande, hvari
Psalmodicon, såsom det för ändamålet mest passande instrument, torde böra
användas, finna Utskotten , att någon kunskap deri skall utgöra en af
minimi-fordringarne, ulan andra undantag, än sådane, hvartill barnens natur-anlag
kunna föranleda.
Inom det Hedervärda Slåndet har fråga väl blifvit väckt om nödvändigheten
af ett sådant Folk-skole-anstallernas ordnande , att ulsväfvande
och utfattige föräldrars barn kunde blifva liållne till arbete och
derigenom vinna både i kropps-utveckling och skicklighet för deras tillkommande
yrken; och Utskotten erkänna, att en dylik Ai bets-inrättning
vore lika nyttig sorn önskvärd ; men som, i Utskottens tanka, frågan härom
innefattar ett ämne, hvarom Communerne sjelfva ega att öfverlägga och
besluta; så anse sig Utskotten icke kunna göra det till föremål för Rikets
Ständers pröfning.
§• 8.
Beträffande åldern, då barnen böra föi pligtas till skolgång, anse Utskotten,
att man måste framgå med yttersta varsamhet. Utskotten hysa
väl den öfvertygelse, att, i flera orter af Riket, 7 års ålder skulle vara den
tjenligaste för barnen, att börja sin skolgång; men som deremot annorstädes
locala förhållanden och serskilda omständigheter göra skolgången svår,
om icke omöjlig, för barn vid en så späd ålder, tro Utskotten sig gå en
lämplig medelväg, när de hemställa,
alt undervisningen för alla de barn, som komma att Folkskolan
besöka, bör vidtaga, då de uppnått en ålder af från
och med 7 Lill och med 9 år, och att skolgångs-skyldighe
ten
för de barn, som efter föräldrars eller målsmäns önskan,
blifva i de föreskrifna läro-ämnena handledda hemma, inträ
der
vid samma ålder, sorn för de öfriga barnen; börande en
närmare bestämmelse-rätt af skolåldern, lämpad efter förhållandena,
inom hvarje ort, åt Comrnunerna sjelfva öfverlåtas;
dock att öppet lemnäs hvarje barn att, äfven före 7
års ålder, eller före den tid, som för skol-ålderns början af
Communen fastställes, lå af skol-undervisningen sig begagna.
I sammanhang härmed få Utskotten tillstyrka,
20 Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, JY:o 5.
att vid de tider, som kunna framdeles bestämmas, examina
i hvarje Skola anställas må, och alt äfven de barn inom Communen,
som icke bevistade Folk-skolan, böra vid dessa examina
sig infinna och då förhöras, på det utrönas mätte, huruvida,
under hemläsningen, deras undervisning varit försummad
eller icke.
§• 9-
Utskotten hafva väl i i §. 2 puncLen föreslagit, att minst en Fast
Skola bör finnas i hvarje pastorat; men Utskotten hafva icke eller förbisett
möjligheten, att i ett pastorat, som bestode af arne eller flera socknar,
eller ock endast utgjorde en socken af betydlig vidd, den varande eller
blifvande Fasta Skolan kunde befinnas så aflägsen från åtskilliga byar,
hemman, torp och lägenheter, att många ortens barn skulle i afslåndet möta
hinder för Skolans begagnande; Utskotten få derföre hemställa:
1:0 att i dylika inträffande händelser, ambulatoriska Skolor
varda inrättade;
2:0 att dessa ambulatoriska Skolor böra omfatta vissa bestämda
rotar, uti hvar och en af hvilka undervisning tillsammans
minst 3 månader för året skall meddelas; ankommande
det på Communerne att läsetidernc, inom hvarje undervisningsrote,
efter omständigheterna, fastställa;
3:o att Lärarne i de ambulatoriska Skolorna böra under
den tid, som vore bestämd lill Skolans hållande inom
en af deras rotar, besöka de andra åtminstone en gång hvar
i4:de dag, för alt derstädes vid utsatta förhör, kunna utröna,
huruvida läsningen äfven under deras frånvaro, behörigen
fortgått;
4:o att dessa Skolor, i likhet med hvad om de Fasta Skokorna
föreslaget är i 1 §. 2 puncten, ställas under inseende af Kyrkoherden
och Skol-Directionen, hvilka ega vaka deröfver, att
undervisningen ledes i samband med den Fasta Skolan, och
i öfverensstämmelse med den för henne gällande plan; och
5:o der, jemte den Fasta Skolan, ambulatoriska Skolor äro
af nöden, skola; dessa, lika med de förra, bekostas gemen
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N'.o 5. 21
samt af hela socknen eller pastoratet, som den Fasta Skolan
tillhörer, ehvad större eller mindre delar begagna den ambula
toriska skol-undervisningen.
§• 10.
Sedan Utskotten i det föregående utlåtit sig i frågorna om inrättandet
af så väl Fasta, som ambulatoriska Skolor; torde det tillåtas Utskotten
fästa Rikets Höglofl. Ständers uppmärksamhet derå, att Apologist
skolornes
verksamhet icke utsträcker sig till första början af barnens bild
ning,
och att således ett visst kunskapsmått utgör villkoret för deras inträdesrält
i sistnämnde läro-anstalter. Vid ett sådant förhållande och sorn
det upplyst blifvit, att i några af Rikets städer sådane Skolor saknas, uti
hvilka detta kunskaps-målt vore att inhemta, och hvilka motsvara de af
Utskotten föreslagna Folk-skolorne å landet, hafva Utskotten bordt hemställa
,
att dylika Skolor, som dessa sistnämnde, böra, der de ej redan
finnas, äfven uti hvarje församling i städerna inrättas;
kommandes för dessa Skolor och Lärarne dervid enahanda
föreskrifter att gälla, som i afseende å Folk-skolorne å landet
meddelade blifvit, och endast det tillägg ega rum, att minimifordringarne
för utgående från sislberörde Skolor, varda för
Folk-skolorna i städerne i någon rnon förhöjda.
§• ii
All
folkbildning måste lill sin grund vara religiös och således stödja
sig på en sann Christendoms-kunskap, emedan denna innefattar ej allenast
den egentliga salighets-läran, ulan äfven den osvikliga sedoläran och
de moraliska begrepp, som äro rättesnöret för menniskans handlingar, såsom
enskild och medborgare; och Utskotten anse derföre religions-undervisningen
vara Folk-skolans främsta och angelägnaste föremål. Men då
religions-undervisningen är af alla den ömtåligaste, den, som fordrar den
varsammaste behandling, måste alltifrån barnets inträde i den offentliga
Skolan, d^r möjligen mest likartade fortsättning af den redan i föräldra
-
22 Stats- samt Allm. Besv och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 5.
huset påbegynda religions-undervisningen gifvas, om icke fara skall inträffa,
alt de i det spä la hjertat redan nedlagda frön till en framtida välsignelselik
skord, möjligen kunna förqväfvas eller få en origtig utveckling.
Efter Utskottens öfvertygelse tillhörer denna undervisning, både såsom rättighet
och skyldighet, församlingens Prest i kraft af hans embete, och om
lian i sin fulla lefvande betydelse uppfattat vigten deraf och i sin verksamhet
söker uttrycka den, blifver lian verkligen, hvad han bör vara, en
faderlig vän för både gammal och ung, allas faderligt sinnade lärare.
Han kommer genom det tidiga öfvertagandet af barnens religiösa undervisning
i det lyckligaste tillfälle, att under hela barndomsåldern småningom
till allt större värma, klarhet och omfattning i den innerligaste förening,
utbilda den religiösa känslan och begreppet, och behöfver ej, såsom
nu ofta är fallet, när han emotlager natlvards-ungdomen, begynna med alldeles
okunniga och outbildade, hvilka det är omöjligt att på den korta
förelagda tiden göra fullt beredda till inträde i verlden, såsom sjelfständigt
handlande menniskor. När tillika, såsom naturligt är, Presten bar sig i
allmänhet ålagd den ständiga föi äldravården och vaksamma uppsigten öfver
Skolan, fästas derigenom på det enklaste sätt det nära föreningsbandet
emellan de bägge inrättningar, som närmast äro beräknade att befordra
menniskoslägtets andliga utveckling, Kyrkan och Skolan. I följe häraf få
Utskotten tillstyrka ,
att, ehuru utanläsning i Skolorne af Cateches m. m. bör ega
runi under Lärarens ledning, det likväl måtte åligga vederbörande
Presterskap att meddela barnen undervisning i Religionen,
serdeles så vidt den afser dess tillämpning på bjerta
och lefverne, samt att för sådant ändamål infinna sig uti
de Fasta Skolorne minst en gång i hvarje vecka och i de ambulatoriska
lika ofta, derest icke locala förhåll inden och andra
omständigheter lägga för svåra hinder i vägen.
Hvad den Läro-method beträffar, som för öfrigt vid så väl de Fasta
som de ambulatoriska Skolorna må följas, anse Ulkotten Vexel-undervisnings-meLhoden
vara under nu befintliga förhållanden, tjenligast och med
Stats- samt Allni. Besv. och Elon -Utskottens Betänkande, N:o 5. a 3
Skol väsendets afsedda organisation mest förenlig; hvadan ock Utskotten
tillstyrka ,
att meranämnde method, under iakttagande af de modificationer,
hvartill läro-ämnenas beskaffenhet kan föranleda, deslo
heldre måtte antagas, som tillfälle derigenom herodes för
meddelandet af undervisning åt så många barn, Skolorna kunna
inrymma.
§• 13.
Utskotten hafva redan i 7 §. uttalat sin öfvertj^gelse om nödvändigheten,
att hvart och ett barn inom skol-åldern bör af föräldrar eller
målsmän tillhållas att flitigt Skolan begagna, och Utskotten hafva i sådant
ändamål föreslagit det i samma §. upptagne minimum af kunskapsmått, såsom
villkor för utgående från Skolan. Men Utskotten befara, att denna fordran
af kunskaper icke alltid skall leda till det afsedda målet, derest ej
andra åtgärder dessutom vidtagas, när skolgångs-skyldigheten sättes å sido.
Bland de medel, som i främsta rummet torde verka till håg för läsning
och täflan barnen emellan, räkna Utskotten uppmuntringar och belöningar;
och Utskotten få derföre föreslå,
alt tjenliga böcker, till anskaffande hvaraf församlingarne, titan
serdeles svårigheter, torde kunna bereda tillgångar, måtte
utdelas åt de barn, som genom flit, skicklighet och ett
godt uppförande utmärka sig.
Hufvudsakligaste hindren för skolgångs-skyldighetens uppfyllande anse
Utskotten vara fattigdom, eller tredskande.
Hvad nu förstnämnde hinder beträffar, få Utskotten tillstyrka,
att de barn, hvilkas föräldrar eller målsmän icke ega tillgång
att bekosta deras kläder, underhåll vid Skolan och nattläger,
varda af församlingens Fattig-cassa understödde, äfvensom
att sådane barn må, sedan de inhemtat färdighet uti innanläsning,
ega frihet att blott en eller tvänne gånger i veckan
Skolan bevista, likväl endast under det förbehåll, att deras
föräldrar eller målsmän gjort sig kända för sedlighet, för
skicklighet att uppfostra barnen, och för nitisk vård om de
-
24 Stals- samt Allm. Bcsv. och Ekon.-Utsliottens Betänkande, N:o 5.
ras undervisning. Den här raedgifna inskränkningen af skyldigheten
för föräldrar och målsmän alt hålla barnen till
daglig skolgång, må äfven ega rum för barn, hvilka antingen
genom för långt afstånd eller genom en oblid årstid hindras
att Skolan alla dagar besöka; börandes, i Utskottens
tanka, hvar och en husbonde vara ansvarig, att dess tjenstelijons
och stat-torpares barn icke blifva i saknad af det underhåll,
som utgör villkoret för möjligheten att af skol-öfningarne
sig begagna.
Vidkommande åter det hinder för skolgångs-skyldighetens uppfyllande,
som genom tredskande uppstår; så och ehuru Utskotten emotse att
Folk-skolans ändamålsenliga organisation i allmänhet skall tillvinna den förtroende,
likväl och som Utskotten måste antaga möjligheten af de fall, då
icke fattigdom, utan endast tredskande, å föräldrars eller målsmäns sida,
att uppfylla gifna föreskrifter, verkar till eftersättande afskolgångs-skyldigheten,
hvarigenom både Communernas hopp om barna-undervisningens framgång
och deras uppoffr ingar för ändamålet skulle gifvas lill spillo, hafva Utskotten
, i hvilkas tanka Communerna ega rätt att, när andra förfoganden
frugtlöst utfallit, använda tvång, ansett sig böra hemställa:
i;o att barnens föräldrar eller målsmän böra undergå
varningar först af presterskapet och, der sådant ej hjelper,
af Kyrko-Råd eller Communal-styrelse, i händelse en sådan
framdeles blifver organiserad;
2:0 att, om dessa varningar blifva frugtlösa, barnen sko
la
från föräldrarne skiljas och till vårdande åt enskilde personer
öfverlemnas;
3:o att barnens underhåll , jemte skol-penningarne, må
hos föräldrarne eller målsmännen i laga ordning utmätas; och
4:o att en lista på föräldrarne till de barn, som icke skolgångs-skyldigbeten
uppfylla, bör från predikstolen i församlingens
kyrka uppläsas.
Härjemte få Utskotten tillstjnka;
i:o att en skol-längd å de inom hvarje församling befintlige
barn, som i skol-åldern inträdt, bör upprättas;
2:0
Stals- samt Allm. Besv. och Ekon.-LJtshottens Betänkande, JV'.o 5. 20
2:0 att dessa alla böra dagligen i Skolan sig inställa, med
undanlag af de barn, hvilkas föräldrar eller målsmän anmält
dem att blifva undervisade hemma; i hvilket fall de väl be»
frias från skolgång, men mäste vid de allmänna skol-förhören
sig inställa, för att pröfning undergå, huruvida denna hemläsning
i noggranhet och omfattning skol-läsningen någorlunda
motsvarar, då i vidrigt fall skolgång till följande läse-lerrnin
dem åligger;
3:o att barnen böra bevista Skolan den tid på dagen,
som Skol-stjnelsen kan för undervisningens meddelande bestämma,
så framt icke barnens föräldrar eller målsmän gifva
tillkänna förfall, hvilket af Skol-läraren antecknas på en lista,
som vid hvarje veckas slut till församlingens Kyrkoherde
inlemnas; samt
4:o att ofvannämnde Skol-längd bör från predikstolen,
vid början af hvarje termin, uppläsas.
§■ *4-
I sammanhang med ofvan uppgifne förslag och controller, i afseende
på skolgångs-skyldiglietens uppfyllande, anse Utskotten något förfogande
nödigt, hvarigenom den undervisning, barnen inhemtat, må äfven, sedan de
blifvit fria från skyldigheten att bevista Skolan, i minnet bibehållas; och
Utskotten få, till vinnande af ett sådant ändamål, föreslå,
att om Söndagarne, när så ske kan, undervisning må meddelas
af vederbörande Presterskap och Lärare, icke allenast uti
Religionen, utan också uti öfriga för Skolorna föreskrifna
läro-ämnen, samt att, vid dessa tillfällen, förhör böra med
ungdomen anställas; hvarjemte Utskotten anse sig böra uttrycka
den önskan, att för skol-undervisningens fortgång och
befrämjande, Socken-bibliotheks inrättande måtte uppmuntras.
Bilt. till B. St, Prot. 1840, 4 Sami. i Afd. 3 Haft.
4
*6 Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens betänkande, N'.o 5.
§. i5.
I sammanhang med hvad Utskotten i det föregående hemställt och
tillstyrkt,, rörande folk-undervisningen i det hela, torde det tillåtas Utskotten
yttra, att det väl icke må förvägras enskild man eller qvinna att inrätta
Skola ; men Utskotten få tillstyrka;
att anmälan derom bör göras hos församlingens Skol-styrelse;
att den sökande bör vara välfrejdad och ega den skicklighet,
som för undervisning erfordras, samt att en sådan Skola bör,
hvad undervisningen angår, lyda under Skol-styrelsens inseende.
§. 16.
Vidkommande disciplinen inom Skolorne, få Utskotten vördsamt föreslå
följande allmänna bestämmelser:
1:0 att, som Gudsfruktan är grunden för all god ordning,
bön och sång böra börja och sluta skolöfningarne hvarje dag ;
2:0 att Skol-läraren väl eger, när det så nödigt finnes, utdela
aga, men alt han dervid skall iagttaga elen yttersta varsamhet,
och låta sig angeläget vara att genom ordning och
alfvar göra agan så umbärlig, som möjligt är; börandes dock
oärlighet och lögn lämpligt bestraffas ;
3:o att Läraren aldrig må tillåta sig någon misshandling å
barnen , och att, i händelse sådant inträffar, Läraren bör,
derest barnets helsa ej lidit mehn, af Skol-Directionen alfvarligt
tilltalas, men, om barnet blifvit skadadt till helsan,
ansvara inför allmän Domstol ;
4:0 att föräldrar eller målsmän, som förmena sig ega fog
till klagomål öfver Skol-läraren, föranledde antingen af hans
sätt att behandla barnen eller af andra förekomna anledningar,
icke må med sina anmärkningar vända sig directe till
Läraren, utan endast anmäla sina klagomål hos vederbörande
Presterskap eller Skol-Direction, som det skall åligga att,
efter inhemtad kännedom af förhållandet, i lindrigare fall
Stats- samt Mim. Bcju. och Ekon.-Utskottens "Betänkande, N:o 5. 27
göra Läraren tjenliga föreställningar, och i mål af svårare
beskaffenhet låta emot honom åtal i Jaga väg anställa ; samt
5:o att Skol-Directionen för öfrigt bör tillse, att Lärarne
uppfylla de dem, såsom sådane, åliggande skyldigheter.
§• *7-
I afseende på handhafvandet af anstallerne för folk-undervisningen
och uppsigten derå, få Utskotten hemställa :
1:0 att i hvarje socken eller större Skol-district skall finnas
en Skol-styrelse, bestående dels af Kyrkoherden, såsom.
Ordförande och ansvarig för det Protocoll, som vid Styrelsens
sammanträden föres, och dels af ledamöter, hvilka af församlingen
väljas; hörandes denna Skol-Styrelse icke allenast vaka
deröfver, att undervisningen inom socknen samvetsgrant besörjes,
utan också hafva inseendet öfver alla de angelägenheter,
som med Skolan stå i beröring;
2:0 att åt Biskopen och Dom-Capitfet inom hyarje Stift upp.*
drages att, i förening med den dem i allmänhet anförtrodde
vården om undervisningsverken, sorgfälligt tillse verkställigheten
af anstalterna för folk-undervisningen, samt vaka öfver deras
ledning och utveckling till den vigtiga bestämmelse, sorn
dermed åsyftas;
3:o att Berättelse om förhållandet med folk-undervisningsanstalterna
af Kyrkoherdarne, livar för sin församling, årligen
ingifvas till Biskopen i Stiftet, som dem insänder till Chefen
för Ecclesiaslik-Departementet, jemte eget .utlåtande i ämnet,
med föranledande af dessa Berättelser och den kännedom, Biskopen
för öfrigt inhemtat.
Slutligen få Utskotten erinra att, ehuru sorgfälligt Utskotten bemödat
sig att föreslå stadganden, som öfverallt måga finnas tillämpliga, måste
Utskotten föreställa sig, att, å en och annan ort, serskilda hinder för tilllämpningen
skola möta, som det icke varit möjligt att nu taga i beräkning,
men som måste föranleda till undantag, der de af vederbörande embetsmyndigheter
bekräftas,
26 Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 5,
Och anse sig Utskotten hafva härigenom besvarat, så väl de i det
föregående upptagna motionerne, sorn de utlåtanden och yttranden, hvilka,
vid moiionernes föredragning i Riks-Stånden, af åtskillige Stånds-Ledamöler
blifvit i ämnet afgifne.
Stockholm den 29 Juni i84o.
STOCKHOLM, Elmcns och Granbergs Tryckeri. 1840.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 5. x
Emot Betänkandet anmältes följande
Reserv a t ion er:
1:0 Af Herr Friherre Hamilton, H.: ”Emot de sammansatta Ut
skottens
beslut, hvarigenom det i 4- §• 3. mom. stadgade minimum af
Skollärare-lön nedsattes från 20 till 16 t:r spanmål, reserverar jag
mig på den grund, alt jag anser det orätt, sedan de fordringar å kunskap,
som af en Skollärare måste uppfyllas, innan han kan såsom sådan
antagas, blifvit af Utskotten så mycket förstorade, som det nu blifvit beslutadt
att ej fastställa ett deremot någorlunda svarande minimum af
lön, så att det ej må stå sockne-menigheterne fritt att till den person,
åt hvilken vården om deras barns bildning är anförtrodd, anslå en lön,
sora knappt motsvarar de lönevillkor, som i de fleste af Rikets provinser
äro af nöden för erhållande af en vanlig arbetsdräng.”
Härmed förenade sig Herr Contracts-Prosten Sylvan och Herr
Prosten Ahlqvist.
2:0 Af Herr Tersmeden, G. B.: ”Jag reserverar mig emot nedsätt
ning
af den af Utskotten föreslagna minimi-lön af 20 till 16 t:r eller dess
värde, för Läraren i Folkskolan. Jag skulle hafva yrkat votering härom,
om jag ej trott, att det nära nog är indifferent, till hvad belopp detta minimum
bestämmes, så snart det understiger det, hvarunder jag tror
Communerne rimligen och möjligen ej kunna få en Skollärare, med nu
föreslagne fordringar i afseende å kunskapsmått. Jag vill ej, såsom skett,
jemnföra en Skollärare, och således ej eller de lönevillkor, af hvilka han
hufvudsakligast kommer att hafva sitt uppehälle, med en eller annan ur
arbetsklassen, utan hemställer blott, huruvida någon, med uppfostan lika
med den för en Skollärare nu föreslagna och utan tillfälle att kunna med
sina händer något förtjena, rimligen, äfven under de mest tarfliga lefnadsförhållanden,
skall kunna subsistera af den föreslagna lönen, som under
vanliga pris motsvarar 160 och sällan öfverstiger 200 lhdr R:gs. Kan,
såsom jag tror, en ogift person ej af denna lön lefva, huru mycket mindre
skall icke en gift person och som eger barn kunna göra det? Och
medgifvas måste, att det är fördel för Skolan, om den förestås och vårdas
af en person, som sjelf eger barn och derigenom en ökad erfarenhet
i behandlingen af barn.”
Bih. till R- St. Fröt. 1840. 4 Sami. 2 Afd. 4 Ilåft. 1
2 Stats- samt yJllm. Bcsv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 5.
3:o Af Herr Tersmedens C. B.: ”Jag förenar mig med Professor
Thomander i dess reservation,! hvad som angår Skolmästare-seminarierne,
jemte Föreslåndarnes tjensteåligganden och löneförmoner; samt reserverar
mig emot Sammansatte Utskottens i 13. §. yttrade stränga föreskrift, i
afseende å husbönders ansvarighet för tjenstehjons och stat-torpares
barns underhåll, emedan jag tror, att denna kommer alt skada just
dem, man velat hjelpa, ty följden torde blifva, att den med mångå
barn begåfvade och i följd deraf fattiga arbetaren, genom ett sådant stadgande,
kommer att sakna tjenst och på sådan grund med hela sitt hushåll
falla fattigförsörjningen till last.”
4:o Af Herr Friherre Leijonhufvud, yl.; dels att han icke kan instämma
i den af Utskotten uttalade åsigten, alt Communerne hufvudsakligen
tillkommer att bekosta folkundervisnings-anstalterne, utan anser detta
åliggande omedelbart tillhöra Staten, dels att lian, i frågan 0111 den kunskapsgrad,
som må fordras af hvarje samhällsmedlem, åberopar Herr Prosten
Åstrands reservation vid det Betänkande om fattigvården, som ser
skilde
Committerade sistlidet år afgifvit.
5:o Af Herr Ribbing_, Arvid: ”Betänkandet, förträffligt till sin
syftning, innefattar dock åtskillige förslag, sorn möta hinder i verkställigheten.
För att undanrödja dessa, hafva andra förslag blifvit framlagde;
men nitet eller ömtåligheten att bibehålla Betänkandet oförändradt, sådant
som det, från början färdigt, af Ordföranden blifvit föredraget för
Utskotten och der på få timmar genomgånget, har icke lemnat dessa
motförslag något inrymme. iN i tet för saken folkundervisningen, framställer
dem nu för Rikets Folk-ombud, samt begär för dem en mildare
behandling och deras behjertande.
1. §. 4- morn. Utskollen vilja hafva åtta månaders oafbruten lärotid;
jag blott sex, och hvarannan dag deraf för gossar, hvarannan för flickor.
Mina skäl äro:
1:0. Under en tid af året, December och Januari, är antingen mörka dagar,
kallt väder, slaskigt väglag; under en annan, såsom Maj, Juli, Augusti
och September, planterings- och skördetid, då barnen, såsom vid potales
sättning
och upptagning m. m., behöfvas hemina.
2:0. Barnen orka icke att gå hvarje dag till skolan, då vägen är lång.
3:o. Då tle hvarannan dag få torka sina kläder och skodon, bevara de
bättre hälsa och bibehålla munterhet. Man må icke förgäta, att gångstigarne
ofta, äfven under torka, leda genom sumpiga trakter och vad.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande} N:o 5. 3
4:o. Barnen skiljas icke alldeles fran hemmet, då de under fyra dagar i
veckan äro bland föräldrar och syskon, och få blanda uppläsning med
husliga göromål.
5:o. Det är mindre våda för osedlighet, då ungdom af olika kön ej sammanföras
vid skolan, under vandringarne dit och på hviloställen.
6:o. Skol-barnens antal blir troligen större och de flyttbara Skolornes behöflighet
mindre, när barnen icke så ofta behöfva att gå en lång skolväg.
Samma Skolhus och Skolmaterialier blifva ock ti 1 lräck 1 ige för ett
dubbelt antal barn, när könen åtskiljas.
7:0. Erfarenheten har ådagalagt användbarheten af hvarannan dags läsning
i den förträffliga Folkskolan å Grefve Hamiltons egendom Lyckås i
Jönköpings Län.
Jag hade dessutom vid denna punkt önskat ett stadgande, som bestämde
vissa skoltimmar på dygnet, afseende, att barnet före afgåendet
till Skolan och efter hemkomsten kunde laga sina egentliga måltider för
dagen och således slippa att medtaga annat, än ett stycke bröd till Skolan.
Förödmjukelsen eljest för det i detta afseende mindre väl utrustade barnet,
kif, täflan och osämja hör nemligen undanrödjas, ej mindre bland
barnen än deras föräldrar. Den oordning och osnygghet, som matsäckarne
skola åstadkomma i Skolan, der icke ett serskildt matrum i skolhuset
är anbragdt, böra äfven undvikas. Om skoltimmarne icke utsättas så, att
matsäckar kunna undvikas, så är till befarandes, det svårigheten att dermed
förse de fattigare barnen eller att förskaffa dem matredning på stället,
skall vålla, att skolundervisningen förfelas just för dem, som bäst behöfva
henne eller de torftige.
3. §. 1:0. Jag har trott, att de, som skulle blifva Folklärare borde
såsom här i Stockholm och andre Stifts-städer, undervisas i sjelfva Folk
skolan
af hennes Föreståndare, under SLifts-styrelsens uppsigt, och att, då
denne Föreståndare, som borde få ett lämpligt arfvode, hade en Underlärare
till sitt biträde jemte sjelfve Skollärare-eleverne, Utskottens förslag
att tillsätta en serskild tjensteman med 5oo R:drs lön i hvarje Stifts-stad,
för att, alldeles skiljd från folkskolan, i serskildt Seminarium undervisa
Folklärare, vore onyttigt och onödigt, emedan det just är i Folkskolan, som
denna undervisning bör meddelas.
4. §. 3:o. Då lön är bestämd i säd, har jag trott, att de församlingar,
der ortens sed är att äfven med andra varor aflöna Lärare och Kyrko
betjening,
dervid borde få bibehållas, blott, att ett, mot den utsatte
spanmålen svarande värde erlades.
4 Stats- samt Allm. Besv.-ocli Ekon.-Utsk. Betänkande, JY:o 5.
4. §. 7:0. Jag har trott, att för en rättare fördelning af Statsanslaget
lill Skolorne och bedömmandet af hvilka bland dem, sorn vore mest behöfvande
eller förljente af understöd, allas anspråk först måste varagifne,
för att komma under samlidig pröfning, och således en viss lid föreslås,
hvarinom de borde underdånigst hos Kongl. Majit framställas, emedan
någon rättvisa, som sagdt är, eljest blir omöjlig.
6. §. Jag har trott, att, i stället för den föreslagne pensionen åt
Skol-lärare, denne, gammal och till Skollärare-kallet oförmögen vorden,
kunde utgöra det eljest serskildt i Utskottens Betänkande föreslagne Klockare-biträdet,
och att i alla fall pensions-anstalter, om de skulle komma i
fråga, borde Stiftsvis upprättas.
8 §. Mig har synts, det rättigheten att hålla barn till skolgång ej
bordt, som Utskotten föreslagit, bestämmas från 7 till 9 år, utan först
från g till 12 års ålder, ty man bör ej genom förtidig skolgång hindra
kroppens utveckling hos den , hvars näringsfång oftast skall blifva kroppsligt
arbete, och barnen äro dessutom sen växte och små, när födan är klen.
10. §. Utsatte minsta kunskapsmåttet ansåg jag böra vara lika för
stad och land.
j3. §. Belöningar, som omnämnas för flitige barn, borde just icke
företrädesvis utsättas i böcker. Andre mot läsning omvexlande uppmuntringar,
innefattade en större lockelse för barnasinnet, såsom skor och
klädespersedlar, hvilka vanligen äro dem behöfligast och kärkomnast.
16. §. 2. Stadgarne om stryk eller aga i Skolan, aldraminst för
läsning, och laga åtal mot Skol-lärare, om han är för sträng, hade jag
trott böra ur förslaget utgå, men att, om något ändtligen derom skulle
stadgas, det borde heta: ”Aga må i allmänhet inom Skolan icke ega rum.”
Först då kan den komma i fråga, när varningar föregått och den, som
sig derefter ej rättat, blifvit satt i serskild klass, gemenligen straffklassen
kallad.
Detta har varit det hufvudsakligaste under ärendets handläggning,
hvaruti jag varit skil jag tig, oberäknade mindre frågor, deribland, att främmande
ord och talesätt icke bordt användas, såsom Commun, då allmänhet,
likasom för ambulatorisk, flyttbar, motsvarat uttrycket och kunnat
sättas i stället.”
6:0. Af Herr Biskop Agardh: ”Det är egentligen i en enda punkt,
som jag skiljer mig från Utskottens förslag; men denna punkt är så väsendtlig,
att jag nödsakas blifva i min reservation vidlyftigare än vanligt.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, JV:o 5. 5
Utskotten hafva i en allmän sats i inledningen af Betänkandet förklarat
sig erkänna föräldra-undervisningens vigt. Det oagtadt, synes det mig
ovedersägligt, alt, så framt det förslag, Utskotten framlagt, antages af
Konung och Ständer, måste just genom dess verkställande och utförande
all föräldra-undervisning komma att upphöra i Sverige, likasom den icke
finnes i de länder, der Skolor af det slag, sorn Utskotten åsyfta, äro allmänt
införde.
Det var ganska naturligt, att den stora fullkomlighet, hvartill folkundervisningen
synes hafva hunnit i närliggande länder, synnerligen i
Sachsen och Preussen, skulle, då fråga blef om en organisation i stort af
folkundervisningen i Sverige, företrädesvis ådraga sig Utskottens uppmärksamhet,
samt äfven betragtas såsom ett slags mönster, hvartill vår egen,
med vissa af local-förhållanden påkallade förändringar, borde närma sig,
så mycket som möjligt.
Men folkundervisningen i Sachsen och Preussen om den ej alldeles
förbjuder föräldra-undervisningen, tager den densamma åtminstone icke i
beräkning, och den gör densamma nära omöjlig genom det stadgande, att
föräldrarne skola bevisa, att barnen erhålla samma slags undervisning, sorn
i skolan, så framt barnen skola vara fria från skol-gång; och i Sachsen är
genom lag stadgadt, att föräldrarne, icke utan serskild tillåtelse, få befatta
sig med sina barns undervisning. Barnens skol-pligtighet, som alla af allmogen
äro skyldiga att underkasta sig, tager i dessa länder sin begynnelse
redan vid 6:te eller ^:de året och slutar vid dess fyllda \\ år. Öfver barnens
dagliga närvaro i Skolan hålles sträng hand, så att Police-betjenter
föra de tredskande lill Skolan, och, der ej förmaningar hjelpa, ålägges
böter, och, der de ej kunna åstadkommas, straffas försummelsen med allmänt.
arbete eller fängelse-straff. — När föräldrarne behöfva hafva barnen
hemma i deras arbete, skola barnen på hvilotimmarne mellan arbetet i
stället emottaga undervisning. Endast åt fattiga föräldrars barn lemnäs
häruti någon eftergift.
I Sverige har i everdliga lider utvecklat sig ett helt och hållet olika
folk-undervisnings-system, som har sin fasta grund uti en allmän öfvertygelse
hos folket, att det är föräldrarnes ovillkorliga pligt och äfven rätt att
sjelfva besörja sina barns undervisning, antingen genom egen handläggning
deraf, der det låter sig göra, eller genom personer, hvilka man tilltrodde
förmåga dertill, under föräldrarnes uppsigt, samt i barnens hem, eller i
granskapet deraf. Denna pligt uppfylldes från urminnes tider af Svenska
allmogen med sådan trohet och framgång, att, när man för 4<> år tillbaka
6 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 5.
började allmännare arbeta på Folk-skolors införande i Sverige, stod Svenska
folkets upplysning på den punkt, att fa personer ftin nos bland allmogen,
som icke kunde läsa och kände sina Chrislendoms-stycken, samt dessutom
funnos många, som kunde tillika skrifva och räkna. Detta synes ringa,
Men vid närmare betraktande är det under ett villkor ganska mycket,
nemligen så framt färdigheten att läsa är så utvecklad och så fullkomlig,
att den icke allenast sker med lätthet, ulan äfven med full uppfattning af
hvad sorn läses; — Ty i full besittning af denna färdighet, kan man vid
mognare ålder skaffa sig hvilken kunskap som helst.
Genom denna undervisning i hemmet i den husliga kretsen och
under föräldrarnes uppsigt vanns tillika en djup religiös sinnesstämning,
en märkbar utbildning af förståndet, en stor säkerhet i omdömet öfver det,
som låg inom allmogens synkrets och en återhållande betänksamhet, der
föremålen lågo utom densamma; hvarigenom Svenska bonden, oagtadt sina
till antalet mindre kunskaper, likväl redde sig med lätthet i det practiska
lifvet, och skapade sig sjelf de kunskaper, han behöfde. Svenska allmogen
erhöll härigenom ett stort anseende och det allmänna omdömet om sig,
att vara en af de första i Europa i redbarhet och upplysning , — egenskaper,
som förvärfvade och bevarade åt denna allmoge ensam i Europa rättigheten
att deltaga i representationen, och förmågan alt vid dess förhandlingar
försvara sin plats, så väl som de öfriga Kiks-Stånden. Hvad, som mest
bidragit att bevara denna allmänna landssed, att barnen undervisas i deras
hem, befordrades genom tvänne omständigheter, egna för Norden, nemligen
boningarnes afskiljda läge i de flesta trakter, samt årstidernas egna beskaffenhet,
såsom vintrarnes och vinter-aftnarnes längd, hvarigenom familjerne
blifva allt mera slutne inom sig och barnens läsning blifver nära nog ett
behof för hela familjen. Huru urgammalt detta behof varit i Norden,
derom vittna ännu qvarlefvande af Rune-iilteraturen.
Det finnes ett folk, härstammande från Skandinavien, och som
flyttat ännu nordligare, på hvilket således dessa förhållanden varit ännu
mera inverkande: Isländarne.
Det är bekant, alt läsning är för dem ett ovillkorligt behof; att, när
Catholicismen utsläckt all fri utveckling af själsförmögenheterna i det öfriga
Skandinavien, de genom tvånget af dessa natur-förhållanden bibehöllo och
bevarade en rik och herrlig litteratur; och att slutligen ännu i dag utgör
den, den mest bildade allmogen i verlden. Då Engelsmannen Henderson
tillägger, att orsaken dertill är, att de icke hafva några Skolor, bör man
erinra, att hvarje stuga är der en Skola, som uppstår af sig sjelf.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 5. 7
Dels genom uppkomsten af en gift dagsverkarehop utan husbönder ,
dels genom uppkomsten af en obesuten del af allmogen förmedelst hemmansklyfningens
öfverdrift, med ett ord genom prolitarers uppkomst på
landsbygden, brötos dessa förhållanden i Sverige. Inom familjer, der
uppehället för dagen utgjorde det uteslutande behofvet och ett bekymmer,
som upptog alla andra, uppväxte en mängd barn, som icke åtnjöto tillräcklig
föräldra-undervisning, hvarigenom försvann småningom den fordna
kunskapen bland denna dagsverksklass, slägte efter slägte. Det var denna
klass, som först fästade uppmärksamheten på behofvet af Folkskolor i vårt
land, hvilket man märkvärdigt nog förut så litet hade känt, att till och
med de i Kyrkolagen bestämda Skollärarne: Klockarne, hade genom en
allmän och Lyst öfverenskommelse blifvit befriade från detta sitt åliggande.
Detta sålunda uppkomna och allmännare kända behof af Folkskolor
inträffade ungefär vid samma tid, som vexelundervisningeu blef bekant,
hvarigenom af Iva orsaker, som mötte hvarandra, behofvet och medlet, ett
allmännare nit för Skolors inrättande, uppkom i Sverige.
Samma orsak har äfven gjort Skolorna nödvändiga i Danmark och
Norra Tyskland, der en fortfarande eller först i senare tider afskaffad
lif-egenskap nedtryckt allmogen till en större råhet. Och af samma orsak
framkallades vexel-skolorna i England, der en klass af otaliga fabriksarbetare
lans, åt hvilka ej lemnades tid att befatta sig med sina barns uppfostran.
De nuvarande Folkskolorne hafva således på många ställen haft sin
både historiska och naturliga grund i föräldrarnes moraliska och politiska
degradation, och då de infördes i ett land som Sverige, der denna degradation
endast var och ännu är ett undantag, begick man ett stort misstag,
då man gjorde ett. enda slags Skola för alla, hvilka, såsom byggde
på den grundsatsen, att föräldrarne inom allmogen ej kunde sjelfve besörja
sina barns undervisning, i längden medförde och åstadkom just det,
som de falskt förutsatte. Det hade nemligen icke varit omöjligt att bereda
ett annat slags Skolor på en annan motsatt grundsats, nemligen på
den, att föräldra-undervisningen till en viss grad vore en allmän pligt,
och att Skolan borde vidlaga först der, hvarest föräldra-undervisning ej
mer kunde fordras. Man hade t. ex. kunnat inrätta Skolor för prolitärerne
och skolor, som förutsatte föräldra-undervisningen.
Men på något sådant tänkte man icke, när man införde i Sverige
de nya Skolorne. Det hade i allt fall mött mångå och stora svårigheter.
Måhända ligger i ofvannämnde förhållanden orsaken, hvarföre införandet
af Folkskolor har i Sverige ej haft någon betydande framgång. Endast i
8 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-CJtsk. Betänkande, No 5.
Lunds stift hafva de blifvit allmänna. Men detta Stift ligger sydligast,
har nära hvarandra liggande boningar och ifrån urminnes tider har i vissa
delar deraf hofveriet nedtryckt allmogen. Skolorne hafva der haft sådan
framgång, att derstädes finnas ända till 57$ Skolor, hvaraf 473 äro fasta,
uti blott 433 församlingar, således vida flere Skolor än socknar. Men i
det öfriga Sverige är förhållandet motsatt. Det innehåller, enligt den
meddelade officiella tabellen, 1,875 församlingar eller socknar, men icke
mer än 536 fasta Skolor, och då dertill kommer, att en stor del af dessa,
kanske de fleste, äro af välsinnade husbönder stiftade för fattiga underhafvande,
således icke egentligen för den besutna allmogen, så anser jag,
att antalet af fasta Skolor, begagnade af den egentligen besutne och sjelfegande
allmogen i Sverige utom Skåne, är jemnförelsevis högst obetydligt,
samt att således föräldra-undervisningen eller måhända i’ättare den vid
hemmet lemnade undervisningen i allmänhet ännu är rådande landssed i
det egentliga Sverige; äfvensom att de flesta Skolorna derstädes (liksom i
Skånej Danmark_, Norra Tysklandj, samt England) framkallats af bekymret
för den fattigaste delen af arbetsklass, inom hvilken föräldrar,
nedtryckte af bekymmer för eget uppehälle och beroende af andra, uti
flera generationer förlorat den tradition af föräldra-undervisningen, som
inom den andra och besutna klassen ännu till största delen fortfar.
Det skulle i sanning föra tili intressanta resultat om en jemnförelse
kunde anställas emellan den egentliga Svenska besutna allmogens både
hildning, sedlighet och Gudsfruktan, der den senare ej är förstörd af ett
tillfälligt, nu ikring sig gripande, förderf, bräsvinets omåttliga bruk, och
allmogens i Danmark och Norra Tyskland, för att deraf kunna sluta, om
den senare allmogen genom sina allmänna Skolor verkligen förvärfvat och
i detta ögonblick eger några stora företräden framför den besutna, inom
egna bern underviste och uppfostrade Svenska allmogen.
Jag fruktar, att, när man talar om nödvändigheten af Skolornas allmänna
införande och såsom bevis derpå anförer de tilltagande lasterne
och brotten, man icke nog klart åtskiljer de två klasser, hvaraf vår allmoge
består, och slutar sålunda alldeles för vidsträckt till nödvändigheten af
införandet af vanliga Skolor för båda klasserne, och att man förgäter, och
man med mera skäl bordt sluta, att brotten just derföre tilltaga, att föräldra-undervisningen,
samt den deraf beroende familje-lifvets trefnad, samdrägt
och helgd småningom aftaga, så att numera oenighet emellan föräldrar
och barn börjar blifva ett icke så sällan offentligen åklagadt brott,
och
Stats- samt slllm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 5. Q
och lill och med fader- och moder-mord ej numera äro ohörda, hvilka
brott voro omöjliga, derest föräldra-undervisningen egde rum och barnen
stöde i det förhållande tili sina föräldrar, som lärjungar till lärare.
Men då visserligen icke nekas kan, att föräldra-undervisningen såsom
landssed, aftagit icke blott i samma nion, som armodet tilltagit inom
den egentliga arbetsklassen, utan äfven som den genom skolors inrättande
blifvit ansedd öfverflödig och att den således numera är vida ofullkomligare
och bruten, än den förut varit; äfvensom att meddelandet af de
kunskaper, som under civilisationens framsteg nu med skäl äro nödvändiga
äfven för de lägre klasserna, öfverstiger många, ja äfven de flesta, föräldrars
förmåga, så är äfven klart, att skolor numera icke kunna undvaras,
och att deras allmänna inrättande är i vårt land, der de ännu äro
för få, ett af de aldra högsta behofven.
Då således ingendera kunna förkastas, hvarken skolor eller föräldraundervisning,
så finnes det ej mer än ett sätt för bådas bibehållande,
det nemligen att Skola och föräldra-undervisning sammanbindas till ett
o d
organiskt helt, och att den senare införlifvas i skol-undervisningens mechanism
såsom etL nödvändigt element, eller ett regelbundet medel ungefär
såsom monitörerne äro det i Vexelskolan.
Vid första betragtandet af ett sådant undervisningssystem, som
vore byggdt på den princip, att den fordna hem-undervisningen bör bibehållas,
men sättas i en regelbunden förbindelse, med skolorne, dels
vore oförenligt med antagna uppfostrings-principer, dels vore overkställbart,
så utbeder jag mig att i några drag utveckla min åsigt af sjelfva
undervisningens natur, så vidt den rörer ett sådant system för folkundervisningen,
som det nyssnämnda; hvaraf det torde visa sig, att all offentlig
undervisning borde vara förenad med en sådan undervisning i det ensliga
hemmet, samt att den är i sjelfva verket lättare och säkrare till målet,
än en skol-undervisning, som icke sträcker sig utom sjelfva Skolans
väggar.
Den undervisning är otvifvelagtigt den bästa, som, jemte meddelandet
af kunskaper, tillika mest befordrar utvecklingen af själskrafterne.
Den kunskap, som läresinplantas> ingjutes af Läraren, eller som
omedelbart öfvergår från Läraren lill lärjungen, bidrager obetydligt till
själsförmögenheternas utveckling; hvaremot, ju mera andel lärjungen sjelf
Bih. till R. St. Brot. 1840■ 4 Sami. 2 Afd. 4 Haft- 2
io Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande> N:o 5-
har i kunskapens inhemtande, desto mera utvecklas hans själsförmögenheter
derigenom. Lärjungens sjelfverksamhet är således det vigtigaste villkoret
för all undervisnings fullkomlighet; och om detta är en sanning,—
(detta antages visserligen såsom en sanning äfven i vår nuvarande skolundervisning,
och man söker således att bereda denna sjelfverksamhet
medelst den erotematiska methoden, eller att genom frågor öfva och utveckla
lärjungens själskrafter. Huruvida detta är en naturlig method och
att den icke snarare bidrager att i längden förslöa dem , är ännu oafgjordt)
så följer, att i ett fullkomligt undervisnings-system, lärjungen måste
verka det mesta sjelf och att Lärarens förrättning måste, så vidt möjligt
är, inskränka sig till att uppväcka, underhålla och leda denna lärjungens
sjelfverksamhet.
Vår vanliga skol-undervisning, nästan af alla grader, har i allmänhet
det fel, att kunskapen brådslörtas för mycket på lärjungen. Genom
den tilltagande mängden af de kunskaper, som erfordras, har det småningom
blifvit undervisningens uppgift att på kortaste tid inplanta de möjligen
fleste kunskaperne. Lärjungen får ej dervid tillräckligen tid och
tillfälle att pä sitt sätt uppfatta och använda, jag ville nästan säga, öfversätta
den ifråga va vande lärdomen; får ej tid och tillfälle att på egen
hand deröfver tänka, besinna sig, jemnföra, sammanbinda och döma; får
ej till och tillfälle att förarbeta, förandliga och med sin sjals väsende
införlifva densamma; hvilken process är lika så nödvändig för själen, som
födans serskilda förändringar äro det för kroppen.
Man må icke säga, att en sådan sjelfverksamhet, eller barnets egen
bearbetning är allt för tidig vid meddelandet af kunskapens elementer.
Ett ringa agtgifvande på huru barnet sjelf ifrån dess spädaste ålder skaffar
sig på egen hand de verkligen stora kunskaper, hvaraf det redan vid
6 års ålder är i besittning, hvilket just sker genom en sådan inre bearbetning,
ådagalägger, alt en sådan method för barna-undervisningen icke
allenast är den enda af naturen sjelf föreskrifne, utan att den äfven är
den, som, med all dess skenbara långsamhet, hastigast bibringar barnet
kunskaper och säkrast bevarar dem. Man jernnföre blott, huru hastigt och
säkert barnet sjelf på egen hand lärer sig sitt modersmål, med den svårighet,
långsamhet, samt slutligen osäkerhet, hvarmed alla språk läras
i Skolan.
Barnets sjelfverksamhet, d. ä. dess bearbetning af hvarje af Läraren
gifven lärdom, eller, såsom den på skolspråket kallas, af hvarje lexa, är
således i min tanka det vigtigaste elementet i undervisningen, så framt
Stats- samt Bllm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande ^ N:o 5• 11
nemligen den tillika har för ändamål, att utveckla själsanlagen och icke
hlott inplanta några kunskaper. Men denna bearbetning kan ej ske uti
Skolan j under sorlet och förströelserna derstädes, icke eller utan i så fall,
genast och så att säga, på stående fot. Det måste tvertorn ske i hemmets
stillhet, och under frihet, att afbryta och återtaga lexan, samt, om möjligt
är, under rådfrågniugar och samtal med dem, för hvilka barnet har
förtroende.
Yi komma således redan på denna väg och till följd af en grundsats,
som svårligen kan förnekas, lill det resultat, att hemläsningen är
ett nödvändigt element af all skol-undervisning, men aldramest af folkundervisningen,
som har till föremål meddelandet framför allt af den
rent menskliga bildningen; hvaraf följer, att det Preussiska Skol-systemet
för folk-undervisning är i sin pedagogiska grund felagtigt, då det ej tillåter,
eller gifver rum åt en sådan assimilation af de kunskaper, som meddelas,
d. ä. ej åt en fri sjelfverksamhet.
Då man vill föreställa sig, huru en sådan hemläsning kan gå till,
samt förenas med skol-undervisning, måste man erinra sig beskaffenheten
af furnilje-lifvet hufvudsakligen i Norden. Hushållets medlemmar
hafva der ett enda gemensamt rum både för lefnaden och hemarbetet; de
äro alla förenade kring samma härd och kring samma ljus, deltaga sålunda
på visst sätt alla uti hvarandras arbete; hvilket arbete ganska naturligt
ledes af hushållets föreståndare: föräldrarne. Barnets lexa blir derigenom
ett föremål för alla invånarnes uppmärksamhet; äfvensom dess inlärning
kommer af sig sjelf att stå under föräldrarnes uppsigt och tillsyn,
samt att följas af deras deltagande. Kunna föräldrarne vara barnet beli
jelplige vid lexans inlärande, är det väl; i annat fall finnes det måhända
någon annan af stugans invånare, som härmed kan tjena. Vi skola
komma ihåg, att, åtminstone inom den besutna allmogen, okunnigheten
icke är så stor, att icke någon inom familjen kan biträda med innanläsningen,
hvarvid hjelp egentligen kommer i fråga. När man ser, alt en
sådan ledning kan i Vexelskoiorna lemnäs af små barn, lärer det vara
intet tvifvel underkastadt, att den ju icke skulle kunna lemnäs af någon
äldre person inom de fleste hushåll på landsbyggden i de trakter, der
hem-undervisningen ännu är den allmännaste. Man bör dessutom erinra
sig, att Skolan bestämmer hela undervisningens gång, använder en sådan
ordning i Jexorna, hvarigenom förvillelse är nästan omöjlig, samt begagnar
goda och enkla läroböcker, hvarigenom föräldrarnes andel i undervisningen
egentligen återföres till att blott följa barnets hemläsning med
12 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 5.
uppmuntrande uppmärksamhet och lifgifvande deltagande; hvilka sällan
uteblifva inom Svenska allmogen, som i allmänhet har en stor agtning
för läsning och hvad dertill hörer, och hos hvilken, som förut är anmärkt,
det här påyrkade föräldrarnes deltagande i sina barns undervisning alldeles
icke är något nytt, som nu först skall införas, utan något, som i
alla tider egt rum och som ännu är det allmännaste undervisningssättet.
Härigenom tror jag mig hafva ådagalagt, att hemläsningen är ett
alldeles nödvändigt element i skolundervisningen, utom hvilken de i Skolan
meddelade kunskaperne komma att sitta ganska löst och snarare verka
till själskrafternes förslöande, än lill deras upplifvande och utveckling;
äfvensom att hemläsningen är ganska lätt att förbinda med skol-undervisningen,
aldrahelst i Sverige, der hemläsningen redan är allmän.
Jag måste på dessa grunder antaga, dels att en kunskap, inhemlad
på detta sätt, är fastare och säkrare, än den på det vanliga sätLet i Skolan
ingjutna och inplantade kunskapen, dels att den, endast genom dess
förvärfvande på detta sätt, kan bidraga att utveckla barnets själsförmögenheter,
och stärka dess fattningsförmåga, dess eftertanka, dess omdöme och
dess minne, hvilket sistnämnde i vanliga melhoder allt för mycket tillitas
ensamt, men enligt detta här antydda sätt, ej blir annat, än ett resultat
af de öfriga själskrafternes arbete, hvarigenom dess en gång emottagne
föremål också blifva outplånliga.
Men dessa företräden, så stora de än äro framföre den vanliga uteslutande
undervisningen i Skolan, äro dock hvarken de enda eller de största.
Utskotten hafva sjelfmant förklarat och alla vexelundervisningsmethoders
äfven ifrigaste försvarare hafva medgifvit, att barnen icke
kunna i Skolan erhålla en religiös uppfostran, och Utskotten hafva derföre
föreslagit, att en mera practisk religions-undervisning skulle tillika allt
jemnt lemnäs barnen af Presten. Jag måste härvid anmärka, att jag
anser, det man af denna Prestens undervisning för de mindre barnen
sannolikt väntar sig allt för stora resultat och att densamma, den må
vara huru bevekande och uppbygglig som belst, likväl ofta är ett utsäde,
som måste falla på hedeberget, eller bland stenören eller bland tistlar,
och således antingen icke komma upp, eller snart förtorka och förqväfvas,
emedan det, enligt en god auctoritet, icke är tillräckligt, att utsädet är
godt, utan att det äfven fordras, att jorden är rik och god, hvaruti det
sås, så framt det skall trifvas och gifva frugt. (Math. i3. 3. 8; i8-23).
Denna goda jord bildas och beredes endast på ett enda ställe, endast
på ett enda sätt, endast uti familjen, och endast genom en kärleks
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkandej N:o 5. i3
rik lefnad i den husliga kretsen. För detta ändamål ensamt och hufvudsakligast
biet familjen stiftad. Bristen deraf kan icke ersättas, åtminstone
icke fullt, och icke allmänt genom någon annan mensklig anstalt, den må
heta Skola eller Kyrka, den må försökas genom undervisning eller förmaning,
den må stärkas och understödjas genom belöningar eller straff.
Men om så är, om sjelfva familje-lifvet har en så hög bestämmelse
på jorden, så finnes det ingenting, som så utvecklar och sammanhåller famil
jelifvet, och gör, alt det kan verka för detta ändamål, som just det
alt barnet arbetar med sin lexa inom familjen, och under föräldrars och
anhörigas ögon; ty derigenom uppstår icke blott ett upphöjande af familjens
sysselsättning, deltagande och intresse öfver de dagliga materiella eller
jordiska bestyren, hvilket redan är något religiöst bildande, utan äfven
en kärleksrik vexelverkan emellan föräldrar och barn, emellan syskonen
inbördes, emellan alla familjens och hushållets medlemmar. Man ser således
häraf, att denna religiösa verkan af undervisningen inom familjen
uppstår icke ensamt genom blott Christendoms-undervisningen, utan att
hvilken läsning som helst, hvilken lexa sora barnet än medför från Skolan,
åstadkommer densamma och bidrager i den väsentligaste mon, att upphöja
familjelifvet till religiös bildnings-anstalt. Denna kärleksrika vexelverkan,
som genom en sådan naturens egen anstalt bryter sig i flera olika
förhållanden, så enkelt familje-lifvet än synes, och är t. ex. olika emellan
barnet och den vårdande fadren, emelian barnet och den försonande
modren, emellan barnet och dess närmaste syskon, bidrager dessutom,
hufvudsakligen, att göra de vigtigaste religions-begreppen — begreppen
om Försynj om medlande och försonings om kärlek till Gud och till
likar — fullkomligen klara för barnets förstånd, emedan de redan hafva
sina bilder uti ett sådant familjelif, och äro ej annat, än dessas upphöjande
till deras högsta urbild, då deremot det barn, som ej framlefvat
ett sådant familjelif, aldrig skall med full klarhet begripa dem, elier ens
känna behofvet deraf.
På ett barn, hvilket sålunda icke allenast alltid förblifver förenadt
med sin familj, utan äfven förblifver det genom sådane i sig sjelf förandligande
sysselsättningar skall sjelfva Skolans sträfva och liflösa undervisning
i Christendomen vara ett utsäde, som slår rot och bär frug!. Ty
detta utsäde utlemnas blott i Skolan, det hembäres och utsås, uppmjukas
och utvecklas inom familjen. Guds ord, lästa i stugan, i ensligheten och
lugnet, utan främmande åhörare, få der ett helt annat ljud, mildare och
skönare, när de uttalas af barnet för de öfriga i stugan, och ett helt an
-
i4 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, K:o 5.
nät innehåll, redan förebildadt i den kärlek, sorn är den innersta lifsprincipen
i alla familjens förhållanden. Men utan denna öfverflyttning af
Guds ord från Skolan lill den husliga kretsen anser jag, för min del,
Christendoms-undervisningen i Skolan, sådan den der nu bedrifves och
måste bedi ifvås bland en stor mängd barn, genom ett tanklöst upprepande
af minnes-lexor, vara ett oskärande af det heligaste på jorden.
Jag är öfvertygad, att den religiösa sinnesstämningen hos Svenska
allmogen har, om ej sin förnämsta grund, dock att den åtminstone haft
sitt förnämsta stöd i den hittills allmänna landsseden, att barnens undervisning,
hvilken hufvudsakligast bestått af Christendoms-undervisning, i
everdliga tider skett inom hemmet. Den har — med all sin ofullkomlighet
— återverkat på alla hushållets medlemmar och gjort den dagliga
stugan till ett dagligt bönerum. Borttages nu denna undervisning, förflyttas
den uteslutande till skolhuset och inom dess väggar, öfverlemnas
den ensamt åt främmande legda personer, så gifve Gud, att ej derigenom
det religiösa samlifvet inom familjen måste utslockna, och med detsamma
det religiösa sinnet inom folket.
Detta är det andra skälet och det vigtigaste, hvarföre jag anser
hemläsning böra regelbundet förenas med skol-undervisning.
De båda skäl, jag hittills anfört för skol-undervisningens förening
med en regelbunden och af Skolor bestämd hemläsning, utgå från psykologiska
grunder och äro således allmänna och gälla för alla länder. Men
det gifves andra skäl, helt och hållet enskilde för Sverige, som göra en
sådan förening alldeles nödvändig, så framt skol-nndervisningen skall
kunna verkligen meddela de utvidgade kunskaper, den nu åsyftar att meddela.
För undervisningen genom Skolor möta nemligen sådane hinder i
Sverige, som äro till största delen okända i andra länder, och hvilka,
enligt hvad förut är nämnd t, haft till följd, att den hittills, oagladt allt
nit och allt bemödande, icke der kunnat komma till stånd, och hvilka
hinder för framtiden, enligt min tanka, endast på det sättet kunna häfvas,
att man tager den redan allmänna hem-undervisningen till hjelp, samt
understödjer och utvecklar den under Skolans ledning.
De hinder, sorn möta för Skolans begagnande i de flesta trakter,
synnerligen af det Öfra Sverige, äro hufvudsakligen trenne: afståndet emellan
boningarne, och således äfven från skolan; föräldrarnes, äfven de förmögnares,
behof att dagligen begagna sina barn till hjelp i sitt arbete,
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, IS:o 5. i5
samt <!e fattigare föräldrarnes oförmåga att bålla sina barn borta från hemmet
och i Skolan med föda. Af dessa binder har hittills följt och måste
äfven framdeles altid följa, dels att barnen icke infinna sig eller ens kunna
infinna sig dagligen i Skolan, dels att de ofta äro under längre tider
derifrån frånvarande, dels slutligen att de ganska snart och så fort sorn
möjligt, således med ganska orediga, osammanhängande och ofullständiga
kunskaper lemna Skolan, samt således äfven snart förgäta det lilla de läst.
Detta kan hvarken afhjelpas med förmaningar eller tvångsmedel,
och alla försök att genom sådana medel hålla barnen till en jemnare och
långvarigare skolgång, äfven om de skulle få kraft af lag, skola otvifvelagtigt
misslyckas på andra ställen, än i städer och större slättbyggnader,
samt vid flera fabriker på landet.
Men det är klart, att dessa hinder skulle i en betydlig nion försvinna,
om Skolor så inrättades, att barnen endast 3 eller 2 bestämda dagar
eller ock blott en dag i veckan, allt efter olika omständigheter, infunno
sig i Skolan för att erhålla lexor, hvilka hemma öfverlästes, samt derefter
åter på bestämda dagar förhördes och närmare förklarades. Detta sätt är
redan allmänt brukadt vid undervisningen för Nattvardsbarn och det har,
så vidt jag vet, icke mött några hinder. En sådan method med hemläxor
är äfven redan antagen till och med i våra lärda Skolor. Det är
naturligt, att uppoffringen i tid och kostnad för föräldrar att hålla sina
barn i skolan skulle blifva högst obetydlig; och att barnen lätt, en eller
två gånger i veckan, skulle kunna vandra en längre skolväg, hvilket har
sina svårigheter, då det skall ske dagligen. Denna skolgång blefve för
föräldrarne mera angenäm, emedan den gamla och hittills vanliga läsningen
under föräldrarnes ögon förblefve som förut. Brytningen blefve nästan
ingen, emedan allt vore blott en utveckling och ett fullkomnande af
en redan allmän landssed. Och der motvilja eller hvad man kallar tredskande
uppstode, vore tvångsmedel, när man nemligen fordrade så lilit,
billigare och lättare att använda.
Om undervisningen af många skulle anses på detta sätt gå för långsamt,
hvilket jag för min del icke tror, så framt allt med noggranhet regleras
och framför allt goda tabeller och läroböcker, de senare serskildt
inrättade för en sådan method, infördes, så återvanns detLa derigenom,
alt en så lindrig skol-pligtighet kunde utan afbrott fortsättas, från :de
året till det i5:de, hvarigenom äfven det vigtiga vanns, att undervisningen
icke, såsom nu sker, behöfde afstanna, just under den farligaste tiden
af barna-åldern, utan tvertom barnens uppfostran blifva något helt
16 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkandej N:o 5.
och oafbrutet, som slutade sig först i Nattvardsgången, såsom dess yttersta
punkt och upplösning.
I stället för att antaga en så enkel utväg, att afhjelpa de ofvannämda
allmänt kända hindren för folk-undervisningen i Sverige, har man inrättat
ett eget slags Skolor, okända i alla andra länder, kallade ambulatoriska
elier flyttande Skolor, hvilka bestå deruti, att Skolmästaren kringvandrar
i Skol-districtet, slår ned sin Skola på serskilta sLäilen, och emottager
barnen från den närmast liggande trakten. Härigenom afhjelpes
visserligen det hinder, som ligger i boniugarnes afstånd från Skolan , men
deraf uppstå andra, ganska väsendtliga. En sådan Skola kan nemligen ej
fortfara mer än några veckor på hvarje ställe, —huru många, det beror af
skoldistrictets storlek — hvaraf följer, att hvad barnen inhemta serskildt
hvarje gång, är högst obetydligt och dessutom är vanligen glömdt, när Skolan
har gjort sin rund, som ofta varar 12 till i4 månader och kommer
tillbaka. En annan brist är, att till en sådan Skola icke rätt gerna duglige
Lärare kunna erhållas eller bibehållas, och om än så kan ske, så passar
dock ett sådant kringvandrande ungkarlslif icke för Lärarens kall, och förderfva!’
förr eller senare hans sedlighet. Men det svåraste dervid är, som
jag fruktar, att dessa Skolor mera än de Fasta bidraga att i Sverige utrota
föräldra-undervisningön, emedan föräldrarne, trygga vid den tankan, att
deras barn erhålla en af Aucloriteter godkänd undervisning, eller åtminstone
finnande en ursägt deruti för sin egen försummelse, småningom underlåta
sin pligt att sjelfve undervisa, hvilket ock svårligen kan med skolundervisningen
förenas, emedan båda äro byggda på alldeles olika grunder
och använda olika methoder.
Yäl har man sökt att afhjelpa en del af dessa, den ambulatoriska
Skolans brister, i det roan sökt närma den till den fasta på det sätt,
att man velat göra skoltiden på hvarje ställe längre. Sålunda har i den
Kongl. Propositionen denna tid blifvit bestämd till io veckor, samt i
Utskottens nu förevarande förslag till 3 månader. Men i samma mon,
som de ambulatoriska Skolorne närma sig till fasta, i samma mon möta
dem samma hinder som dessa, jemte det de bibehålla de öfriga af sina
egna olägenheter. En del barn komma nemligen genom denna förändring,
eller genom förlängande af skoltiden för hvarje gång alt bo på större
afstånd, hvarigenom de dels icke dagligen och jemnt kunna infinna sig,
alldeles som i de fasta, dels under mellanliden hinna att förgäta, hvad
de läst; men i alla fall qvarblifva de två öfriga af dessa Skolors brister, nem
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande j iVIro 5. 17
ligen deras skadliga inverkan på Lärarens sedlighet, samt på föräldra-un
dervisningens förfall.
Dessa slags Skolor, som hvar och en erkänner ej vara annat än
nödfalls-skolor, finnas för närvarande, till all lycka, enligt den officiella
uppgiften, ej i mera än 377 socknar af 2,3o8, hvilka Sverige innehåller;
men det är också just dessa, sorn, enligt Utskottens förslag, skola utspridas
och inom 5 år komma att inrättas öfver allt i landel, emedan de Fasta
Skolorna, om än en sådan, enligt Utskottens förslag, kornrne att inrättas
i hvarje Pastorat, dock, enligt hvad hittills erfarenheten visat, och hvartill
skälen i det föregående äro framlagde, blifva jemnförelsevis ganska obetydligt
begagnade, och derigenom göra sådana nödfalls-skolor öfver allt behöfliga.
Således måste, i fall Utskottens förslag antages, nästan hela vår folk-undervisning
hädanefter komma att bestå i den högst ofullständiga och orediga
undervisning, som ifrån sådana Skolor kan meddelas. Jag fruktar, att
de mest menliga följder skola deraf uppstå, ej blott för folkets bildning,
som skall betydligen nedsjunka under hvad den för närvarande är, ulan
ock för folkets religiositet och sedlighet, som i dessa tider behöfver ett
kraftigare stöd, än del svaga, som sådana Skolors undervisning kan lemna.
Deremot synes det mig, alt, i fall de Fasta Skolorne förvandlas till
de af mig föreslagne hemläsnings-skolor, så blifva sådane ambulatoriska
Skolor, utom i några få trakter af Riket, alldeles öfverflödiga, emedan
hvarje Fast Skolas område blir betydligen utvidgadt, och kan, i stället för
alt som nu, endast sträcka sig lill en ordentlig skolgång, eller en fjerdedel
mils afstånd, nu utsträckas till ett område af flere fjerdingsväg från
Skolan.
I stället för alt, genom ett så enkelt medel, som en sådan regelbunden
hemläsnings införande i Skolan, afhjelpa de hinder, som uppstå af
boningarnes aflägsenhet och föräldrarnes behof att behålla sina barn hemma,
hafva Utskotten i stället föreslagit åtskillige tvångsmedel för att förmå
föräldrarne, att låta sina barn regelbundet bevista Skolan. Alt dessa icke
kunna verkställas, är klart, emedan denna föräldrarnes uragtlåtenhet är
grundad dels på local-förhållanden, som ej kunna förändras, dels på
föräldrarnes fattigdom, samt behof af sina barns hjelp, som snarare böra
behjerlas, än bestraffas. Deremot, när man utgår ifrån en annan princip
för Skolornes inrättning, när man bibehåller föräldrarnes rätt att hafva
tillsyn lill sina barns läsning och icke fordrar mer, än att barnen en eller
a eller 3 dagar i veckan infinna sig i Skolan, och för de fattigare man
Bih. till R. Sl. Prot. 1840. 4 Sami. 2 Afil. 4 Ad/t. 3
i8 Stats- samt Allni. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 5.
till oell med kan i nödfall, med afseende derpå, att de ej kunna medföra
lödan, inskränka delta till halfva dagar, så äro alla ursägter för föräldrarne,
att afhålla sina harn från en regelbunden skolgång nästan omöjliga, och
tvångsmedel synas mig först i sådant fall kunna och böra användas. Emedlertid
anser jag dock sådana tvångsmedel i de af mig föreslagne hemläsningsskolor,
icke böra sträckas längre än till tvänne. Det ena vore, att för
hvarje sådan veckodag, som försummas, bör en plikt, t. ex. af en eller
2.skillingar erläggas, hvilket, i fall barnet uteblifver hela året, utgör en
plikt af i eller 2 R:dr, hvaremot för de barn, sorn regelbundet gå i Skolan,
jag, lika med Utskotten, anser icke böra betalas. Det andra tvångsmedlet
är, att alla inom skol-åldern varande hain skola vara ålagde att infinna
sigvid de årliga examina, med samma ansvar, som gäller för uteblifvande
från husförhör. Jag är öfverlygad, att dessa båda enkla tvångsmedel
skola göra tillfyllest, för att framkalla en jemn och oafbruten skolgång.
Utsältande af ett minimi-pensum, efter hvars inhemtande skolpligligheten
skulle, efter Utskottens förslag, upphöra, anser jag för högst
skadligt. Minimum blir oundvikligen snart det allmänna maximum, och
skolgångens eller undervisningens afbrytande och upphörande före första
Nattvardsgången, som derigenom uppstår, mäste medföra de menligaste
löljder. Uti hemläsnings-skolor, der hela skol-pligligheten består uti att
regelbundet infinna sig 1 eller 2 eller 3 dagar i veckan, allt efter omständigheterna,
och der således denna skolgång både kan och bör fortsattas
ända lill Natlvardsgångs-året, kan intet minimum komma i fråga. En del
barn komma att dervid hinna längre, en del mindre långt, men alla stå
under en jemn uppfostran och uppsigt, ända tilldess de, efter första
Naltvards-gången, inträda i det allmänna samhällslifvet.
Jag har ansett tillräckligt att framställa sjelfva hufvudtankan om
inrättandet af regelbundna hemläsnings-skolor i vårt land. Jag bör ej
smickra mig, att densamma skall vinna någon allmännare uppmärksamhet
och i sådant fall är framställandet af alla detaljer af sådana Skolors inrättning
öfverflödigt. Jag skulle endast härvid vilja yttra en ganska inskränkt
önskan , den att Rikets Ständer vid den nu ifrågavarande regleringen af
folk-undervisningen, som kommer alt Kongl. Maj:ts höga pröfning underställas,
icke mätte helt och hållet afstyrka sådane hemläsnings-skolors
inrättande, åtminstone på de trakter, der de kunna genom boningarnes
afstånd och föräldrarnes fattigdom mer än annorstädes vara af nöden , så
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. BetänkandeN:o 5. 19
alt Kongl. Maj:t må vara oförhindrad att vid den blifvande regleringen,
för sådana hernläsnings-skolor bevilja samma medel, som för de öfrige,
och ofvannämnde lindriga tvångsmedel må kunna stadgas. Ligger det då
någon sanning i denna tanka och dess utveckling, samt dess framträdande
i verklighet ej af lagen helt och hållet hindras, så att det lemnäs fritt att
inrätta Skolorne, antingen på det ena eller andra sältet, så skall, i fall
försök någonstädes göres med hemläsnings-skolor , en jemnförelse blifva
möjlig, och i fall de äro grundade på en falsk tanke, de dö ut af sig
sjelfva och ej mera komma i fråga; deremot, om de verkligen äro både
verkställbara och öfverensstämmande, så väl med sunda undervisningsprinciper,
som vårt lands alldeles egna förhållanden, så skola de, utan
någon tvifvel, uppstå af sig sjelfva och utbreda sig öfverallt.”
7:0. Af Herr Conti acts-Pi osten Doctor Björkman: ”Emot förestående
Betänkande rörande folkskolor reserverar jag mig hufvudsakligast i
följande punkter:
1:0 Att minst en Fast Skola ovillkorligt skall finnas i hvarje Pastorat, anser
jag vara orätt alt uppställa såsom regel, då troligen ^ af Sveriges
Pastoraler erfordra ambulaloriska Skolinrättningar, vid hvilka Skolmästaren
kan flytta för termin eller för året, och derjemte genom läxors gifvande
och hörande en dag hvarje vecka fortsätta undervisningen med den
undertiden från Skolan aflägsnare ungdomen. Här hade således bordt
heta: Uti hvarje Pastorat skall finnas en mot Pastoratets loenia behof
och nedan stadgade ändamål svarandeaf Stiftets Domcapitel
fastställd Skolinrättning. Detta hade gjort alla strider om nödvändiga
undantag från många nu föreslagna närmare stadganden öfverflödiga.
2:0 Det föreslagna minimum af kunskaper för de allmogens barn, hvilka
icke böra tvingas alt begagna Folkskolan, anser jag vara för högt. Stränga
utmälnings-åtgärder samt fattigcassornas orimliga anlitande komma att
alltför ofta blifva en nödvändig följd af förslaget; och för de mindre
väl lottade torde redig läsning innantill af Svensk och Latinsk stil,
samt försvarlig, af antagna läroböcker inhemtad, Christendomskuuskap
åtminstone för närvarande vara nog såsom tvång.
3:0 Alt staten, såsom nu föreslaget är, med 6,5oo R:dr bekostar en fulländande
och speciell undervisning i hvarje Stift för Skolmästare-elever,
torde måhända vara oundvikligt, men de till stipendier för Skolmäslarelärlingarue
äfven föreslagne 9,000 R:dr anser jag öfverflödiga, enär alla
för Sockenskolmästare behöfliga förberedande kunskaper kunna inhemtas
vid Apologist- och Läi doms-skolorna, och kostnaden för att vinna den
20 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. BetänkandeJV:o 5.
vid Wexel-undervisnings-skolan meddelande speciella, för Folk-skollärarekallet
nödiga skickligheten lältligen bör kunna af hvarje elev sjelf
bestridas.
4:o Creditivet 5o,ooo R:dr lill understöd åt de Communer, som sjelfva ej
magta åstadkomma skolhus eller Skolmästarelön, synes mig allt för litet,
helst om alla föreslagna Skolor böra inom 5 år vara inrättade. Hade
en, eller åtminstone en half million blifvit beviljad, och understödet
föreslagits att efter bestämda villkor med i å 2,000 R:dr på en gång lemnäs
åt hvarje mest behöfvande Pastorat, så hade folkundervisningen på
det säkraste, ändamålsenligaste och Staten värdigaste sätt blifvit befrämjad.
En eller annan million af Bankens räntevinst, anslagen till Folkskolors
inrättande, vore ett väl användt capital.
5:o Föreskriften, alt Pastor sjelf ej må öfvertaga Skolmästarebefaltningen,
är fullkomligen öfverflödig. ALt detta öfvertagande nekas Pastorernes
Adjuncter, torde deremot af flera skäl böra bifallas. Men bär hade jag
ansett af största vigt att föreslå, det alla åtminstone större Communer,
som utfästa sig alt värdigt och fortfarande serskildt för Skolan aflöna
en prestman, borde efter Domcapillens stadfästelse af lönevillkoren, erhålla
rättighet alt begära en sådan lill ordinarie Skollärare.
6:0 Alt förena Klockare-befattningen med ifrågavarande Skolmästares utvidgade
och vigliga pligter, må gerna tillåtas, helst mindre församlingar att
försöka; men bör anses mera såsom undantag, än såsom regel. Den,
som rätt känner en Klockares flerfaldiga göromål, isynnerhet uti större
fö rsamlingar, såsom Pastors biträde vid husförhör, kyrkoförhör, sjukbesök,
kallelser till kyrkoråd, Skol- och Falligvårds-directioneroch brefbäring,
samt församlingens betjenande med åderlåtning, vaccinering och
gångleds kallande, vid begrafningar och bröllopp, med magasins-skrifning
och allehanda enskildta och communala smärre förtroenden m. m. —
den, som rätt känner delta, och tillika fullt insett nu ifrågavarande
Skolmästares pligter, samt derjemte menar uppriktigt med en förbättrad
folkundervisning, torde ej vilja, åtminstone företrädesvis och i allmänhet,
sammanslå Skolmäslaresysslan med Klockarebefallningen, helst om redan
Orgelnistsysslan, som vanligast är, finnes och bör finnas dermed
förenad; och enär de Klockaren, enligt gällande lag och Instruclioner,
åliggande pligter svårligen lära kunna på någon af lägre kyrkobeljente
öfverflyttas.”
Med undantag af 4 förenade sig i denna reservation G. Moberg.
I andra momentet af denna reservation instämde Prosten Åstrand.
Stats- samt Ålim. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkandej N:o 5. 21
8:0. Af Herr Prosten Åstrand: ”Vid 1. $. 2. moni. önskar jag det
tillägg, alt, eler oöfver vinnerliga hinder, hvilka dock af vederbörande
Auclorileter ma pröfvas, för Fast Skolas inrättande inträffa, skall åtminstone
en ambulatorisk Skola finnas, ty hvad Utskotten i slutet af
elerus Betänkande föreslagit, kunde eljest leda dertill, att vissa Pastorat
eller Gommuner kunde af vederbörande Aucloriteler befrias från skyldigheten
att hafva all slags Skola.
3. §. n. morn. anser jag vara alldeles öfverflödigt och att det följagtligen
bör uteslutas.”
Med denna reservation, i afseende å 1. $. 2. mom. förenade sig
Herr Conlracts-Prosten Östberga Herr Prosten Nibelius och Herr Prosten
Lundblad.”
q:o. Af Herr Professoren Doctor Thomander: ”Sedan del genom
Högloft. Stals- och Ékonomi-Utskotlens gemensamma beslut, hvarutinnan
jag varit af afvikande mening, blifvit min skyldighet alt, såsom Ledamot
af förstnämnde Utskott, med anledning af det senare omsorgsfullt utarbetade
och Slals-Ulskollet förelagde Betänkandet, yttra mig öfver
folkundervisningsfrågan i bela dess vidd och icke endast i de delar,
som med anslags beviljande slå i gemenskap; bör jag, ehuru i flere andra
stycken olika tänkande med Utskottens pluralitet, dock, lill undvikande
af vidlyftighet, endast i följande vigligare punkter mig reservera:
§. 3, 2:a, 3:e och 6:e mom. Då svårligen tillgångar lära för närvarande
kunna påräknas för inrättandet af sådane fullständiga SkolmäslarSeminarier,
hvilka med fullt skäl kunde tillerkännas delta namn, utan
fråga endast är om sådane nödhjelpsanslaller, hvarigenom åtminstone
nå"Ot må lill en början kunna uträttas för bildandet af bättre Skolmästare-ämnen,
än de nu allmännast förekommande, anser jag ändamålet
lämpligare kunna vinnas derigenom, att dessa anstalter, efter vederbörandes
begifvande, förenas med en god vexelundervisnings skola i hvarje
Stifts-stad;. alt i allmänhet Skolmäslar-Seminarii Föreståndare blir samma
Skolas förste Lärare med lön af Statsmedlen lill högst 600 R:dr, samt
Skol mäst ar-elever ne alltså utgöra ett slags högre afdelning af sjelfva
Folkskolan, hvaremot Staten icke ulan föranledande af serskild le bevekande
omständigheter behöfver bidraga lill de förut varande Lärares aflöning.
Ett årligt anslag af 18,000 R:dr är, så väl för detta ändamål som
lill Stipendier, hvad jag anser böra beviljas. I de mindre folkrika
Stiften, der ett jemnförelsevis ringa antal Skolmästare-elever kan förutsättas,
torde en sådan göromålens fördelning och sådan aflöning, som
22 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 5.
Utskotten föreslagit, kunna göra tillfyllest. Men om man öfverhufvud
inskränker sina åtgärder för Skolinästar-Seminai iers tillkomst dertill, alt
man beviljar 3oo Rtdr åt någon i trägen tjenst redan anställd Prestman
eller Skollärare, emot förbindelse att meddela måhända 80 å 100 Skolmästare-elever
den s. k. theoreliska undervisningen och lemnar emot
100 Rtdr den practiska bildningens ombesörjande åt en ofta föga underkyggd
Lancasler-lärare; skall det hela, oberäknadt de hedrande undantag,
öfverlägsna personligheter alltid förvålla, såsom jag fruktår, äfventyra
att blifva mera ett seminarium på papperet än i verkligheten. Äro
Skollärarne eller Slädernes presterskap gemenligen så litet sysselsatte,
att de ulan olägenhet kunna åtaga sig flere I jenslebefatlningar ? Är det
rätt alt göra Seminarii-göromålen lill en bisak? Är det rådligt alt ställa
Seminariet och Folkskolan liksom utom eller bredvid hvarandra? Kan
derigenom ingen afund, oginhet eller köld framkallas? Huru vill man
anskaffa rum, inventarier, ved, ljus med mera? Man kan väl icke åtnöjas
med ett blott pri valiserande med hemlexor eller tilläfventyrs med
någon annan Skolas local under dennas frislunder?
3. 8. mom. Föreskriften orri skyldigheten att ett år begagna
Folklärare Seminarium eller annat motsvarande läroverk behöfver närmare
bestämning. Deri, som innehar den theoreliska bildningen, kanj på
en kort till inhemta den practiska.
$. 4- 1 • morn. Veck penningar å 2 sk. Banco och beräknade för
hel läsetermin anser jag böra löreskrifvas på den allmänt erkände och
af de fleste Europeiska hinders erfarenhet pröfvade grund, att en ulan
speciel betalning ei hållen undervisning mindre värderas. För futtiga
burn bör Skol-cassa och i brist af medel derstädes fallig-cassan godtgöra
Läraren, på del han må vara uppmuntrad alt förvärfva förtroende
och alla barnen vara af honom lika ansedde.
§. 4- 7:e och 8-e mom. Staten bör under intet villkor upplaga
Skolmästare-lönen på sin budget, ej eller på annat sätt för en framtid
belasta sig med årliga utgifter för denna communal-angeliigenhel. Fattigdom
bör vara en af anledningarlie lör flere än ett pastoral att få sig
om en och samma Fasta Skola förena. Ett creditiv intill och med året
efter nästa Riksdag af högst 100,000 Rtdr åi ligen anser jag böra ställas till
Konungens disposition lill understöd en gång för alla, eller högst för<1
eldt på lie år för de församlingar, som i föreskrifven ordning styrka
sig deraf vara i behof. E11 sådan hjelp kan af Slaten lättare åstadkommas,
uppfyller bättre ändamålet, emedan utgiflerne i början för anskaf
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. BetänkandeN:o 5. 23
/andel af lius m. m. äro mest betungande, äfvensom den liar den fördelen
att icke bibringa folkel den falska och allt intresse försvagande föreställningen,
all dess Skol-anslalter höra till antalet af de vanliga Slatsinslilulionerne
eller tjenslemanna-plalserna, deni de snart vänja sig alt
betragla nied liknöjdhet eller afvoghet.
Till Seminarii-föreslåndarens löneföi möner bör enkel preslerlig
1 jensleårsberäkning tilläggas för det fall, all det föreskrifves, alt sådan
person bör uteslutande egna sig åt delina befallning.”
Härmed förenade sig Herr Grefve Horn, Herrar Räfelt RibbingB.,
Geijerstam och Hallenborg , äfvensom Grefve Platenbeträffande 3. $.
2:a och 3:e mom. samt 4- $• *• niom., och Herr Prosten Lundbladi atseende
på 4- $• 7:e oc^ 8;e momenten.
io.o. Af Herr Prosten Lalin: ”Mot den af Ilöglofl. Utskollen he
stämda
minimi-afgiften, såsom lön för Lärarne i de Fasta Skolorne, lår
jag reservera mig. Huru man än må beräkna 16 t:r Säd, så utgör
rlenria summa föga mer, än livad en vanlig dräng i min hemort kostar
för året. För denna ringa lön tror jag ej, alt man kan erhålla Läiare
nied de kunskaper och deri bildning, som Ilöglofl. Ulskollen fordra.
Enligt mitt förmenande hade minimi-afgiften bordi bestämmas lill minst
3o tunnor.”
i i:o. Af Herr Gustafsson: ”Uti nedanstående punkter vid närvarande
Betänkande får jag vördsamt anmäla min reservation.
Vid 3 $. i morn., deruti Utskotten lillst yi ka, att uli hvarje Slifts
Stad elt Lärare-Seminarium bör finnas. Jag anser detta, såsom jag redan
uli min motion rörande denna sak omnämnt, för alldeles öfverflödigt
och anhåller all nu något närmare få utveckla min åsigt. Om man
antager, all uli hvarje socken en Skola och en Skollärare bör finnas och
jrmnförer della antal med Preslernes, så mäste man finna, alt dessa Folkskole-lärare
ej iomrna alt öfverstiga Presternas antal, ulan säkerligen blifva
mindre. Om nu för den preslerliga bildningen endast 2:ne Seminarier äro
tillräckliga, elt i Upsala och elt i Lund, skulle då icke äfven 2:ne Folklärare-Seminarier
vara tillräckliga? Man skall invända, alt Preslerna dock
examineras och ordineras lill Prester, hvar och en uti sitt Slift, hvarigenom
Seminai ierne ej lia så myckel all göra; men all den föregående
bildningen och det svåraste , nemligen bedömmandel och cort igerandel af
piediknirigainc tillhörer dock Seminarierne. Jag vill dock öka Skollärare-Seminai
ierna till inalles fyra, som skulle kunna vara upprättade i t.
ex. Hernösand för norra delen af landet, uti Stockholm för östra, Gä
-
24 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkandej iV;o 5.
theborg för vestra, och Lund för södra delen. Man skulle häremot kunna
invända, att delta val later verkställa sig, då Skolorne redan äro i gång
och ett beh öflig t antal Lärare redan finnes, men att nu i början, då
Skolor i nästan hvarje socken böra organiseras, antalet af sådana Folklärare-elever
blir så stort, alt fyra Seminarier ej äro tillräckliga. Då
man likväl kan laga för afgjordt, alt icke alla socknar på en gång kunna
vara beredda alt uppbygga Skolhus och öfverenskomma om, huru lön
för Läraren skall till vägabringas m. fl. saker, anser jag de fyra Seminarierna
tillräckliga; ty, om det skulle erfordras, så kunde ganska väl för
en tid ett större antal elever antagas. Om lönerna, som nu utgöra i3
gånger 3oo R:dr = 3,900 R:dr eller nära 4>°°o fördelade på dessa 4 Semina.
lier, skulle hvarje Seminarie-Lärare bekomma i årlig lön 1000 R:dr,
och derföre kunde man erhålla en duglig man, hvilken ensamt skulle
sysselsätta sig med sitt vigliga kall. Man kunde äfven då hoppas att en
längre tid få behålla en skicklig Lärare, hvilket nu är högst problematiskt,
då han endast har 3oo R:drs lön. Menar man åter, att han ganska
väl kan hafva en bisyssla, så kan han ju ej jemnt sysselsätta sig med sina
elever i denna Skola, hvilka således måste qvardröja der så mycket
längre. Slutligen ser jag äfven en fördel uti ett färre antal Seminarier
genom den täflan, som måste uppkomma bland ett större antal elever, samt
de förändringar, som kunna behöfva vidtagas, hvilka lättare kunna verkställas
på fyra ställen än på tretton.”
12:0. Af Herr C. A. Pousette: ”Sorn jag är öfverlygad derom,
att den vetenskapliga bildning, som för Lärare i Folkskolor erfordras,
kan inhemtas vid Rikets så väl högre, som lägre undervisningsverk,
så anser jag de föreslagne Seminarierne öfverfiödige; hvad åter den practiska
bildningen beträffar, kan den lältligen inhemtas vid de redan etablerade
Folkskolorne.”
13:o. Af Riksdagsfullmägtigen A. Tryse'n från östergöthlands
Län: ”Emot de Höglofl. Sammansatta Stats- och Ekonomi-Utskottens beslut,
att en Fast Skola ovillkorligen skall finnas inom hvarje Pastorat,
får jag reservera mig på följande grunder. Utskotten hafva utgått från
den visserligen rigtiga synpunkt, att Staten bör tillse och fordra, att
hvarje individ deri är skyldig att inhemta ett visst kunskapsförråd, för
att kunna uppfylla de pligter, Staten af honom fordrar, men Utskotten
hafva, efter min förmening, sträckt tvånget på Communerne för
långt, längre än nödvändigheten klöfver för dess säkerhet att kunna verkställa,
hvad denna Lag kommer att bjuda. Då
Stuts- samt Jllm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkandej N:o 5. a5
Då elt Pastorat är skyldigt att antaga en Skollärare med de qvalificationer
och med de löneförmoner, som Betänkandet föreskrit ver, och
Staten dessutom genom sina organer innehar controllen öfver att så väl
Läraren uppfyller sin pligt, som alt barnen bibringas del föreskrifne
kunskapsmåltet, anser jag, alt Staten förbehållit sig tillräcklig magt; det
öfriga bestyret örn Skolaris inrättande i form af fast eller ambulatorisk,
bör ovillkorligen tillhöra Communen att sjelf bestämma, så att den kan
draga största nytta af de löneförmoner, den ganska kännbart får bekosta.
Det finnes i mången landsort, der den fasta Skolan må placeras på hvilken
punkt sorn helst, som i alla fall måhända icke ^:del af de barn,
hvilka böra njuta undervisning, kunna sammanföras på ett ställe, och
således en högst ringa del hafva nytta af en så kostsam Skol-inrätlning,
Skulle då Communen, enligt Utskottens beslut, icke, genom sin SkolDirection,
få afgöra hvad som, enligl locala förhållanden, kan vara den
nyttigast? Skulle den då vara skyldig att, utom den betydliga kostnaden
för arrangernentet af Skolan, hafva besvär af undersökningar (ty
sådane måste ovilkorligen föregå), innan de Auctoriteter, som skola yttra
sig, kunna afgifva något på sakkännedom grundadt utlåtande? I allmänhet
måste man vara mycket van att gå i ledband, om man tystlåtet
skulle förbigå projeclet till en sådan Lagstiftning och sätta sig under ett
alldeles onödigt beroende. Utskotten hafva väl beslutat, att, der Skolor
förut redan finnas inrättade, i enlighet med nu afgifne stadgande, men
med olika löneförmoner, skulle desamma framgent tillåtas att fortfara i
oförändradt skick. Jag anser, att denna tillåtelse bör utsträckas till alla
nu varande Skolor och att icke någon rubbning eller förändring af der
varande Lärare, äfven med mindre kunskap, än hvad bestämdt är, bör
föreskrifvas, utan först efter dessas afgång vid ny tillsättning Skol-Lagens
föreskrift iagltagas; i annat fall skall en alltför stor orättvisa vederfaras
de personer, som egnat sin tid åt detta yrke och som vanligen icke
hafva något annat lill sin bergning alt påräkna.”
i4:o. Af Iliksdagsfullmägtigen Bengt Gudmundsson från Hallands
Län: ”Äfven jag reserverar mig emot sammansatte Utskottens Utlåtande,
ehvad det rörer anslaget till Seminarier och bestämmandet af löner till
Skol-Lärare. Det senare anser jag Communens rätt, att med SkolLäraren
på bästa sätt öfverenskomma. Det förra kan vinnas utan en så
betydlig uppoffring genom Lärarens undervisning i en Lancasler-Skola,
Bill. till R. St. Prot■ 1840. 4 Sami. 2 A/d, 4 Haft. 4
26 Stats- samt Allm. Besv.-och Ekon.-Utsk. Betänkande, JS:o. 5
iler den practiska bildningen säkrast inhemtas, samt i öfrigt emot Utskottens
beslut i de delar, der Cornmunerne hindras att sjelfve öfverenskomma
och stadga orri de fattigas barna-försörjning, undervisningstiden
m. m.”
Härmed förenade sig Anders Andersson frän Skaraborgs Län.
STOCKHOLM, Nords t rom ska Boktryckeriet, 1840.
Stats- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottens Betänkande., N:o 6. I
N:o 6.
Ant. till Exp. Utsk. den 7 Juli, kl. 6 c. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om LärareSeminariers
inrättande, samt förändringar vid Lärare-beställningars
tillsättande, m m.
Uti eu från Ridderskapet och Adeln till Stats-Utskottet remitterad
motion, deraf Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet undfått del, har
Herr Lagergren, Anders, dels fästat uppmärksamheten derå, atL Läroinrättningars
framgång samt Lärjungars bildning hufvudsakligen bero på
Lärarens egenskaper, och alt det sålunda vore nödvändigt att, vid Lärares
antagande, såvidt möjligt är, göra sig förvissad, att de skola komma att
uppfylla deras ansvarsfulla kall, dels anmärkt, att Lagarne för befordran
inom Läro-verken icke äro förenlige med lidens kraf; att rättigheten att
söka Lärare-platser, med undantag för Gymnasierne, vore inskränkt till de
inom hvarje Stift födde personer, hvaraf klefve en följd, att vid en Skolsysslas
tillsättande, en utom Stiftet född, men till Skollärare skicklig, person,
blifver förbigången af en honom underlägsen, endast derföre, att denne
senare är inom Stiftet född; samt alt de prof, som skola stadga omdömet
om den sökandes kunskaper, skicklighet och användbarhet till den plats,
han söker, icke äro tjenlige, utan förfela det med dem åsyftade ändamål;
och har motionären lill rättelse uti de af honom anmärkte förhållanden,
föreslagit;
1:0 Inrättandet af Seminarier alt bilda skicklige Lärare till såväl högre
och lägre Lärdoms-skolor, som Apologistier och Gymnasier;
2:0 fastställandet af prof, som grundligt och tillfyllestgörande, i afseende
å utforskandet af de sökandes kunskaper och practiska skicklighet,
äfven genom Domarens erfarenhet och öfverlägsna bildning kunde göras så
betydelsefulla och för samhället tillfredsställande, som, af menskliga inrättningar
fordras kan;
3;o upphäfvande af Indigenats-rätten för sökande, som med goda betyg
styrka sig hafva genomgått ett Lärare-Seminarium, eller med loford
tjenstgjort ett sådant prof-år, sorn här nedan omnämnes.
Vidare, och då det vore obilligt att, såsom ett oeftergifligt villkor
för rättighet att söka Lärare-tjenster, föreskrifva genomgåendet af ett så
Bih.
till R. St. Prot. 1840- 4 Sami. 2 A/d, 5 Haft.
2 Stats- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utskotlets Betänkande, JV:o 6.
dant Seminarium, som blifvit föreslaget, helst man kunde å annat håll
förskaffa sig erforderlig skicklighet att utöfva Lärare-kallet, har motionären
ansett äfven den, som icke genomgått Seminarium; böra ega rätt att söka
Lärare-tjenster, men tillika föreslagit, att en sådan sökande borde, innan
han till det egentliga profvets afläggande admitterades, hafva vid ett sådant
Läro-verk, sorn det, der han sysslan söker, under ett års tid vissa
timmar föreläst och deltagit i Läro-verkets alla öfningar, samt fullständigt
och godt betyg derom förete; hvarjemte motionären, som icke vågat påräkna
några betydligare anslag till Seminariers inrättande, förr än erfarenheten
visat någon nytta af deras bildande, förklarat sig nu endast vilja
föreslå, alt blott ett Seminarium för hvardera arlen af Läro-verk inrättades,
hvaraf det för Gymnasierne och Trivial-skolorne kunde förläggas till
hufvudstaden och sättas i samband med Stockholms Gymnasium och Elementar-Skola
samt en af dess Trivial-Skolor, och det för Apologistier inrättas
i Gelle och sammanbindas med det högre Real-Gymnasium derstädes;
äfvensom, och enär desse Seminarier icke kunde komma till stånd genast,
eller med deras inrättning borde skyndas så, att icke alla förberedande
åtgärder hunne vidtagas, ytterligare föreslagits, att det anslag, som första
året kunde komma att för Seminarium utgå, måLte användas till understöd
för den eller dem, som, till sakens närmare utredande, af Kongl. Maj:t
dertill förordnad, i fremmande länder, synnerligast i Preussen, toge fullständig
kännedom om Seminarierne utrikes.
Utskotten hafva tagit motionärens förslag i öfvervägande, och vilja
serskildt yttra sig öfver de olika momenten deruti.
Hvad först angår förslaget om inrättandet af Seminarier, för att
bilda skicklige Lärare till sä väl högre och lägre Lärdoms-skolor, sorn
Apologistier och Gymnasier; så kan väl icke nekas, att för bildningen af
Lärare till Gymnasier och Skolor ingen egentligen direct åtgärd ännu är
vidtagen i vårt land. Men då den första fordran, som göres af en sådan
Lärare, är den, att han skall hafva en högre intellectuel bildning samt
mera omfattande kunskaper, och så qualificerade unge män genom Philosophiae-Candidat-Examen
vid Universilelen legitimera sig, i mer än tillräckligt
antal, af hvilka de fleste egna sig åt Undervisnings-verken, synes
ytterligare endast behöfligt, alt de för detta sitt lefnadsyrke erhålla den
nödiga practiska bildningen, förenad med och grundad på erfarenhet; säkrast
och vidsträcktast vinnes visserligen denna under en längre tjenstgö
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utslcottels Betänkande, N:o 6. 3
ring vid Liiro-verken. Men, för att med framgång kunna begynna denna
tjenstgöring, är det nyttigt, äfven för den kunnigaste, att ej alldeles sakna
den practiska bildning, som genom resultaten at andras erfarenhet och
Öfning, under erfarne Lärares uppsigt och ledning, kan vinnas. Behöflighelen
af en anstalt till Lärares bildning för de lägre Läro-verken, erkänna
Utskotten fördenskull lika med motionären; men skilja sig deruti
från honom, att de dels icke anse serskilda bildnings-anslalter bellö!vas
för Lärare till de serskilda slagen af dessa Läro-verk, emedan undervisningssättet
i sin allmänhet måste sLödja sig på enahanda grunder, och den
olika tillämpningen för olika Läro-verk sedermera beror på Lärarens egen
omdömesförmåga, hvilken måste förutsättas ega nog utbildning och sjelfständighet,
för att ej alldeles behöfva gå i ledband; dels icke eller tro en
så lång tid för anstaltens begagnande behöfva antagas, som motionären synes
förmoda. De kostnader, som motionären ansett behöfliga, äro väl icke
af någon serdeles betydenhet, men torde till större delen kunna undgås,
om Läro-anstalten förlädes till de begge Universiteten och komme närmast
att motsvara de vid Tyska Universitet, och äfven vid »let Norrska,
inrättade Philologiska Seminarier, då skicklige Lärare bland Universitetets
personal, emot mindre arfvoden, lätt kunde erhållas. Hvad den nödiga öfningen
i det practiska beträffar, så inhemtar man den bäst genom tjenstgöring,
såsom vicarierande Lärare vid något högre Läro-verk, hvilket förhållande
redan nu med de fleste inträffar, innan de till Ordinarie Lärare
befordras, då desse unge, ännu ovane Lärare hafva tillräckligt tillfälle att
begagna Rectors och öfrige, mera erfarne Lärares upplysningar och råd.
Hvad beträffar sjelfva organisationen af den såsom nödig ansedda bildningsanstalten
för Lärare, tro Utskotten det hvarken tillhöra sig eller Rikets
Ständer alt derom något fullständigt förslag afgifva, utan
hemställa endast vördsamt, att Rikets Sländer bos Kongl.
Maj:t måtte i underdånighet anhålla, att ändamålsenliga anstalter
lill bildande af Lärare för Elementar-Läro-verken blifva
inrättade, på det att man, mer än hittills, må hafva full
säkerhet, att de, som antagas till Lärare-sysslor, äro dertill
fullkomligt Jffldade.
I afseende på den andra puncten, eller fastställande afprofsom grundligt
och tillfyllestgörande ., i afseende å de sökandes kunskaper och
practiska skicklighet, kunde göras så betydelsefulla och för samhället lill
-
4 Stats- samt Allm. Besv.- oell Elon.-Utslottets Betänkande, N:o 6.
fredsställande, som möjligt, tro äfven Utskotten, lika med motionären, alt
åitskil 1 ige förändringar i de hittills gällande profven äro nödiga, enär dessa,
som blott en eller annan limme påstå, hvarken kunna vara fullt tillförlitliga,
eller lenora den pröfvade fullt utrymme att ådagalägga sin duglighet;
men Utskotten anse sig ej böra framställa något förslag till sådan
förändring, hvilket säkrast bör kunna fordras af dem, som tillämpat den
nuvarande Skol-Ordningen och haft tillfälle att erfara dess bristfällighet r
detta afseende; hvarföre Utskotten vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit anhålla , att, efter
veder börandes hörande, sådane förändringar med profven för
sökande till Lärare-sysslor vid Elementar-Läro-verken mätte
införas, som säkrare och bättre, ände nuvarande, lända till
skicklighetens utrönande.
Slutligen i afseende på tredje puncten, eller upphäfvande af Indiginatsrätten,
airse Utskotten någon förändring af nu gällande föreskrifter,
så vida de röra sökande till Lärare-platser vid Lärdoms- och ApologislSkolor
icke vara nödvändig, enär i de flesta, kanske alla stift, tillgången
på skicklige ämnen vanligen är tillräckligt slör, för att lemna vederbörande
tillfälle alt utvälja de mest passande, och den närmare kännedom, som
Stifts-Styrelsen eger om desse peisoners anlag och moraliska utveckling,
alltifrån den tid de sjelfve såsom lärjungar begynte genomgå Läro-verken,
torde böra anses såsom en säkrare grund för bedömandet än mångå betyg;
men, i afseende på Lectoraten vid Gymnasierne, anse Utskotten
den redan medgifna utvidgningen af ansökningsrälten för utom Stiftet hidda
böra ännu mera utsträckas, emedan det är af vigt, att för dessa högre
Lärare-sysslor, sorn fordra större kunskapsmått uLi specielt ämne, och i
allmänhet en hög intellectuel bildning, försäkra sig om tillgång på fullt
tjenlig» subject, för att ej lala pin den vinst, som dessa Läro-verk skörda
genom att med större lätthet kunna tili lediga platsers besättande utvälja
unga, kraftfulla, med den Åcademiska bildningens nuvarande ståndpunkt
mera förtrogna vetenskaps-idkare. Men emedan Lärare vid Gymnasium
hafva äldre lärjungar att handleda, hvilka i synnerhet, i afseende på disciplinen,
fordra en egen, jemn behandling, samt de dessutom på de flesta
ställen såsom Consistoriales hafva tiel i Slifts-stvrelsen, och i profit ingen
af sökande till Sltofsysslor, torde en viss ålders mognad hos dem böra,,
såsom nödvändig, förutsättas. Utskotten få derföre vördsamt föreslå.
Stals- sami Allm. Besv.- och Elon.-Utskottets Utlåtande, N:o 7. 5
att Rikets Ständer tillika hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, det i Nåder malte förordnas, att hvar och en i vederbörlig
ordning antagen Acadernisk Lärare, i kvilket läroämne
som helst, han vid Academien är anställd, må, utan
afseende på den tid, han såsom Acadernisk Lärare tjenslgjort,
få anmäla sig såsom sökande till lediga Lectnrs-sysslor vid
Gymnasierne, så vida han fyllt 25 ar och genom ett vät
vitsordadt dispntations-speeimen vid Academien, i det läroämne,
som tillhör den lediga sysslan, såsom fullt skicklig
sig dertill legitimerat. Enahanda villkor af Aoademiskt disputationsprof
i någon vetenskap, tillhörande ledigt Lectorat,
toide äfven såsom både nödvändigt och rättvist böra föreskrifvas
för de inom Stiftet födde Skol-lärare, hvilka till ett sådant
såsom sökande sig anmäla.
Stockkolm den 29 juni 1840.
N:o 7.
Anie lill Exp. Utslt. den 7 Juli, lil. 6 e. mv
Utlåtande, i anledning af scrskilde motioner, dels om
beredandet af medel för en Lection vid Ililcets Gymnasier
uti Natur historien, förmedelst den Theolo
gisle a Leclioneus förenande med den Philosophiska,,
dels om medel till aflöning ät Lector er vid Gymnasierne
i moderna språken.
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln har, till Utskolten, blifvit
remitterade en af Herr Lagergren, Anders, väckt motion, deruti yttras:
alt, ehuru de Natur-historiska vetenskaperna numera intaga en sådan plats
bland fordringarne af allmän hildning, alt deras studium borde vara ett
oeftergifligt villkor för afgångs-examen från de offentliga Läroverken, det
likväl icke vore bered t tillfälle för elever uti Trivial- och Apologist-Skolorne
att derstädes inhemta kunskap i nämnde vetenskaper, uti hvilka jemväl
det till och med vid de fleste Gymnasier hittills saknats Lärare, samt
6 Stats- samt Allni, lies v.- och Elcon.-Utskotteis Vllålande, IV:o rj.
alt afven, der sådane Lärare anställdes, de försågos med så knappa villkor,
att man hvarken kunde påräkna dem, som innehade erforderlig skicklighet,
eller om än de egde denna skicklighet, fordra af dem att de vid undervisningen
skulle använda den tid och möda, saken tarfvade; alt följden
deraf vore den, att undervisningen uti ifrågavarande ämne, som borde
omfatta åtminstone elementerne af Chemi, Botanik och Zoologi, Liefve
alltför inskränkt.
I anseende härtill, och på det att Gymnasierne måtte med tiden
beredas tillfälle att, ulan Statens vidare bidrag, erhålla grundligt bildade
Lärare, har motionären föreslagit:
iso att de Lärare-tjenster i Natural-historien, som, enligt Kongl.
Circuläret af den esta sistlidne November, vid Gymnasierne skola inrättas,
ej må såsom ordinarie tjenster anses, utan blott tills vidare förestås
af dem , sorn vederbörande Auctor itet pröfvar skickligast;
2:0 att i den mon, de Philosopliiska Lectors-plalserne vid Rikets
Gymnasier blifva lediga, de ej vidare återbesättas, utan den sålunda tillgängliga
lönen anslås för en Lector i Chemi, Botanik och Zoologi;
3:o att den Philosopliiska föreläsnings-skyldighelen sammanslås med
den Theologiska.
Derjemte hafva Utskotten erhållit del af en utaf samma motionär
väckt, från Ridderskapet och Adeln remitterad motion, deruti anföres, att
bristen af en ändamålsenlig undervisning vid Gymnasierne uti de moderna
språken menligt inverkar på dessa Läroverks anseende och nytta; att
det visserligen, genom Kongl. Brefvet den r November sistlidet år, blifvit
lemnad de Gymnasier, der någon Lärare i nämnde språk ej vore an
ställd,
rättighet att erhålla en sådan, men att lönens bestämmande till det
ringa belopp af 000 R:dr B:co, lemnade föga förhoppning att, till Lärare
vid denna Leclion kunde erhållas en person, som med nit och personligt
anseende förenade en mot sitt vigtiga kall svarande skicklighet; och har
motionären i anledning deraf föreslagit:
1:0 att de Lärare-tjenster i moderna språk, som, enligt ornförmälde
Kongl. Bref, vid Gymnasierna skola inrättas, ej må såsom ordinarie tjenster
anses, utan blott lills vidare förestås af dem, som visa sig vara dertill
skickligast;
2:0 att i mon af Gymnasii-Adjuncternes och Philosophiae Lectorer
nes
afgång, de förstnämndes löner och Lärarnes i Natural-historien arfvo
den,
de senare utgörande i5o R:dr B:co, måtte förenas med lönen för Lee
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Elcon.-Utshottets Utlåtande} N:o y.
tionen uli moderna språken, hvarigenom skulle uppkomma en summa, tillräcklig
för aflönancle ytterligare af en Lector, hvilken, liksom GymnasiiAdjuucten
, vore skyldig alt vid någon af Lärarnes sjukdom eller förfall,
så vidt möjligt, för dem vicariera.
De af motionärerne framställde förslag hafva Utskotten i öfvervägande
tagit; och som den Tlieologiska Leclionens förenande med den Philosophiska
utgör ett villkor för verkställandet af motionärens förslag; men
Lärarne vid dessa Leclioner, hvar för sig, redan lära hafva full sysselsättning
med undervisningen och andra dem åliggande skyldigheter , samt, sedan
det genom Kongl. Brefvet af den i November i83p blifvit stadgadt, att Rikets
Gymnasier höra indelas uti 3:ne Afdelningar med serskilda föreläsningstimmar,
Lärarens göromål genom en sådan indelning betydligen ökats;
alltså och då, genom nämnde Kongl. Bref, serskilde Lärare-tjenster i de
moderna språken samt i Natur-vetcnskaperne blifvit vid Gymnasierne inrättade,
och löner för samma tjenster bestämde; samt man först borde
låta erfarenheten visa, om någon svårighet mötte att, för de stadgade lönerne
, erhålla skicklige Lärare vid Gymnasierne i sistnämnde ämnen; finna
Utskotten sig icke kunna
tillstyrka motionärens framställda, här ofvan omförmälde,
förslag.
Stockholm den 29 Juni 1840.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens - Boktryckeriet, 1840.
Stals- och Banco-Utskottens Utlåtande > N.o 8.
i
N:o 8.
Ank. lill Exp. Utsk. den 15 Juli, kl. i e. m.
Utlåtande j i anledning af Prosten Klingvalls ansökning om dagtractamente
under den tid, Prosten, som varit en af Rikets
Ständers år i83g samlade Revisorer, måst efter slutad Rent
is i o 71 s-för rät tning , uppehålla sig i Stockholm.
Uti en till Rikets Ständers Fullraägtige i Banken och Riksgälds-Contoiret ingifven
skrift, sorn af Fullmägtige blifvit till Stats- och Binco-Utskottens behandling
öfverlemnad, liar Prosten J. G. Klingvall anfört: alt han, som deltagit
i 1839 års Revision, efter slutad förrättning, skolat återvända till sitt
hemvist å Gottland, och, i anseende till erhållne underrättelser från Öland,
att Post-communicationen emellan nämnde ö och Gottland blifvit, i följd af
den inträffade starka kölden, afbruten, betingat sig platts för öfverfarten å
ett af Skepparen L. Nyberg földt handels-fartyg, som från Stockholm afseglat
den 16 December samma år, men sedan detta fartyg, efter sex dagars
segling i Stockholmska skärgården, blifvit af is kringvärfdt, så att dess vidare
fortkomst förhindrats, måst till hufvudstaden återvända, för att afbida den
årstid , som kunde göra återresan till Gottland för helsa och lif mindre äfventyrlig;
i följd hvaraf Prosten Klingvall anhållit, det måtte af Banken och RiksgäldsContoiret,
för den tid, räknad från den 7:de December nästi idet år, då Revisionen
slutade, till sistlidne Februari månads utgång, under hvilken tid
Prosten genom oöfvervinnerliga naturhinder blifvit i Stockholm uppehållen,
till Prosten utbetalas elt lika underhåll, som för Revisorerne är bestämdt,
eiler 3 R:dr Banco om dagen; varande vid ansökningen bilagde bevis, dels
af Lots-Capitainen T. Fogelström, att Skepparen Nybergs fartyg, som från
Stockholm afgick den 16 December sistlidet år, efter 6 dagars segling infrusit
i Kodjupet, och alt Prosten Klingvall varit passagerare på samma fartyg,
dels af Riksdags-fullmägti"e från Gottland, Prostaine J. Gahne och H. Lyth
samt Rådmannen P. 11. Lindström ej mindre derom, att postgången emellan
Gottland och Öland vari t under loppet af sistlidne December månad afbruten,
än ock att bemälde Riksdags-fuilmägtige, då de skolat i slutet af nämnde
månad begifva sig från Gottland till Stockholm, med mycken svårighet
lyckats komma öfver till fasta landet, samt att i allmänhet resor till och ifrån
Gottland under vinter-månaderne äro förknippade med våda för helsa och
Bih, till R, St. Prot. iS4i 4 Sami, 2 Afd, 6 Haft. 1
2
Stais- och Banco-lJtskoltens Utlåtande , N. o 8.
lif, dels ock medelst utdrag utur tidningen Stockholms Dagblad, att ett till
Gottland destineradt fartyg i början af Januari månad innevarande år vid
nämnde ös kust förolyckats.
Vid öfvervägande häraf hafva Utskotten väl å ena sidan ej kunnat finna
annat, än att Prosten Klingvall, vid det upplysta förhållande, att communicationen
emellan Gottland och Öland på den vanliga postvägen öfver Calmar
varit afbruten vid den tid, då Prosten, efter slutad Revision, skolat återvända
till sin hemort, icke skäligen bör sjelf få vidkännas de kostnader, som
med ett sålunda, utan hans eget förvållande, fördröjdt vistande å en fremmande
o! t varit förknippade; men då, å den andra sidan, antagas kan, att
Prosten, i den händelse han, i stället att betinga sig serskild sjölägenhet clirecte
från Stockholm, tagit vägen öfver Calmar, bordt varit oförhindrad alt i
slutet af nämnde December månad komma öfver till Gottland, lika väl, som
ofvan-bemälde Riksdags-fuilmägtige derifrån kunnat färdas öfver till fasta landet,
anse Utskotten sig ej kunna i vidsträcktare nion tillstyrka bifall till Prostens
ifrågavarande ansökning, än
att Prosten Klingvall malte få beräkna arfvode såsom en af Rikets
Ständers Revisorer, utgörande 3 R.dr Banco om dagen för en månad
utöfver den tid, Revisions-förrättningen varat.
Stockholm den 14 Juli 1840.
Reservation
af Prosten Ii. Lyth: ”Jag måste reservera mig emot sammansatta Utskottets
beslut att tili blott en månad nedsätta det Dag-tractamenle, sorn Prosten
Klingvall^ i egenskap af Revisor i Stats- Banco- och Riksgälds-verken,
begärt för 2A månader. Sedan Banco-fullmägtige, så väl som den förberedande
Afdelningen tillstyrkt oafkortadt bifall, borde man vänta, att Utskottets
nedprutning skulle grundat sig på något öfvertygande skäl. Man har deremot
yrkat, att sedan Prosten Klingvall, vid slutad revision, uppburit resekostnad
såsom för den officiella, eller så kallade postvägen öfver Calmar och
Öland, hade han bordt ovillkorligen beträda denna och ingen annan, oagtadt
det blifvit upplyst, att postfarten mellan Öland och Gottland från början af
sistlidne December månad varit stängd genom isläggning i Böda hamn. Man
tyckes då vilja, att Prosten Klingvall skulle äfventyra, hvad under denna
årstid ofta inträffar, att på Öland blifva qvarliggande 3 å 4 månader utan
säkerhet, — måhända utan förhoppning, att under samma tid något Dag-tracta
-
Slats- och Banco-Vt skölt ens Utlåtande , N.-o S. r»
mente skulle beviljas, helst ett anspråk deruppå i denna händelse kunnat
mötas med det påstående, alt direct sjölägenhet, ännu vid denna tid tillgänglig,
snarare och med mindre omkostnader fört till målet. Sant är att, om.
Prosten Klingvall i böljan af December rest landvågen till Calmar och öfver
sundet till Öland, hade han kunnat den 29 i samma månad vara i Wisby;
men lör att välja och anträda denna resetur, hade han behöft en förmåga
af förutseende, som icke blifvit mångas lott. Banken och Riksgälds-Contoiret
hafva, i likhet med antagen praxis, utbetalt kostnaderna för återresan, beräknad
att gå öfver Öland; men härifrån lära väl Fullmägtige i dessa Penninge-verk
lika litet vilja härleda någon rättighet att föreskrifva just denna väg
såsom den enda rätta, som Prosten Klingvall härigenom kunnat erkänna sig
förpligtad till en sådan inskränkning, eller att åtnöjas med lägre resekostnad
derför, att han till återfärden från Stockholm till Wisby ämnat begagna direct
lägenhet med ett Coopvaerdi-fartyg. Ingenting är mera osäkert än kostnadsberäkningen
för en sådan sjöresa. Utkottet synes antyda, att Prosten
Klingvall i förra hälften af Januari månad bordt härifrån afresa tili Calmar
och Öland, för att med Postjagten derifrån söka att till Gottland öfverresa.
Härvid förekommer likväl, att Riksdagsmän från Gottland, som den 6 Januari
härstädes inträffade, jemte berättelsen om de faror och svårigheter, för
hvilka denna resa blottstält dem, medförde tillräckliga varningar mot ett
öfveriladt beslut, hvarifrån årstid och väderlek syntes afråda. Under hela
Januari månad var postfaiten mellan Öland och Gottland dels afbruten dels
endast genom smärre öppna båtar practicabel. 2:ne ömkliga skeppsbrott inträffade
i dessa farvatten. Sedermera i Februari voro Gottländska resande
under Öfverfarten af Calmar sund i största lifsfara. Äro nu helsa och lif
föremål, åt hvilka man är skyldig att egna sorgfällig vård och omtanka, så
torde det medgifvas, att en medborgare, som är make och familj-fader, icke
bör af Staten åläggas att, under sådana omständigheter, dem äfventyra, 'och
det endast i ändamål att möjligen kunna bespara en utgift af 160 R:dr.
På grund af hvad jag sålunda anfört, skulle jag tio, att den nedprutning i
det af Prosten Klingvall sökta förlängda Dagtractamente, hvilken, genom en
obetydlig piluralitet, sammansatta Stats- och Banco-Utskotten nu kommit att
föreslå, icke är Rikets Höglofl. Ständer värdig.”
Häruti instämde Prostarne S. Ahlgvist, Kongl. Hof-Predikanten Lars Tunelius,
Doctorerne G. Hvasser och Björkman, Berlin och Professor Tho
mander,
4
Stats- och Banco-Utshottens Utlåtande, Mo8-
Rättelse:
Uti Stals- samt Allm. Besv.-Utsk. Utlåtande, N:o 1,
sid. 33 rad, 3 står: Litt. C. läs: Litt. B.
i ■ i"
STOCKHOLM, ecksteinskA boktryckeriet, 1840.
Stats- samt Allm. Des v.- och Eken.-Utskottens Betänkande, No 9. r
N:o 9.
Ank. lill Exp. Uuk. den 1 Äng. kl. 10 f. ra.
Betänkande om bildande af Undervisnings-anstalter för Skeppsbyggeri,
samt anslag dertill.
Uti en lios Ridderskapet och Adeln väckt motion, som blifvit remitterad
till Stats-Utskottet, och derifrån Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
meddelad, har Herr Oxehufvud, Gurau Adolf, föreslagit: att ett. tillräckligt
Stats-anslag måtte anvisas för Skeppsbyggeri-skolors inrättande i de orter,
der rörelsen lemnade bästa tillfället lill practisk utölning af detta yrke;
och är vid motionen fogad en serskild uppsats, deruti an föres, att, ehuru
sjöfarten, som är en af Sveriges vigtigaste näringar, i första rummet beror
på skeppsbyggeriet, detta senare likväl, åtminstone så vidt Handels-flottan
beträffar, står å en, i jemförelse med förhållandet i andra länder, ganska
låg ståndpunkt, hvilket förmenas till stor del härröra från bristen på skicklige
Skepps-byggmästare och så kallade Qvartersman; att, då värdet af ett
fartyg synnerligen beror på dess construction och på dess användbarhet
för det dermed åsyftade ändamålet, men skicklige Constructeurer i Sverige
belt och hållet skola saknas, egarne till de större varfven inom Riket varit
nödsakade att med stor kostnad utrikes ifrån förskaffa sig skepps-byggmästare,
hvilka under deras vistande härstädes väl bidragit till ett förbättradt
skeppsbyggnads-system, men ej torde längre qvarstanna, än tills de i sitt
hemland erhöllo samma förmoner som härstädes; samt att åtgärders vidlagande
i förevarande hänseende voro af behofvet pnkallad t, helst den
närvarande bristen på skepps-byggmästare eljest torde menligt inverka på
skeppsbj^ggeriet inom landet, och det dessutom vore i högsta grad förödmjukande
för Sverige att se sig, i utöfningen af en så vigtig näringsgren,
vara nästan helt och hållet beroende af någre utlänningar.
Ehuru största delen af de till skeppsbyggeriet erforderlige materialier
finnas i öfve!flöd inom landet, måste man dock erkänna, att skeppsbyggnads-konsten
i Sverige, åtminstone såvidt den rörer handels-flottan,
Bih. tiU R. St. Brot. xS/jo, 4 Sam/. 2 Afd. 7 iläft. 1
2 Stats- samt Alin, Besv.- och Ekon.-XJlskoltans betänkande, N\o g.
icke uppnålt samma höjel, sora i andra länder eller gått i bredd med tidens
stigande odling i öfrige näringsgrenar. Detta synes Utskotten förnämligast
härröra från bristen på undervisnings-anstalter i skeppsbyggeri-konslen,
hvilken brist orsakar, att skicklige skepps-byggmästare ej finnas inom
landet att tillgå. En Construclions-skoia är väl för längre tid sedan inrättad
i Carlskrona, men denna afser endast krigsskepps byggande och är
mindre lämplig, i fråga om inhemtandet af konsten at bygga bandels-fartyg,
dels i anseende till den olika constructionen af dessa olika slags fartyg,
dels ock i synnerhet emedan till ett enda krigsskepps fulländande vanligen
åtgår en lid, som, använd vid ett Coopvaerdie-skeppsvarf, vore til 1—
räcklig att bibiinga en elev de kunskaper, sorn erfordras för byggandet af
flere serskilde slag af handels-fartyg.
Då emedlertid sjöfarten, en af landets vigtigaste näringar, till så stor
del beror på skeppsbyggeriet, anse Utskotten det vara en vigtig angelägenhet
för Staten att tillse, det undervisnings-anstalter i skeppsbyggeri-konsten, äfven
såvidt den afser handels-flottan, ej saknas, der de för ändamålet nödige
kunskaper stå att inhemta; men ehuru nyttan af flere sådane undervisningsanstalter
icke kan bestridas, serdeles vid betraglande af den fördel, ett
utvidgadt skeppsbyggeri skulle medföra,hafva Utskotten likväl ansett sig icke
böra föreslå inrättandet af flere än tvänne dylika anstalter, en i norra oell
en i södra delen af Riket, dels emedan det nödvändigaste behofvet dermed
blefve afhulpet och dels i anseende till den större kostnad, som af Heres
bildande skulle blifva en följd.
Om sättet för inrättandet af en Skeppsbyggeri-skola ändamålsenligt
och med minsta kostnad, hafva Utskotten noga öfverlagt, och dervid funnit,
att då för inhemtandet. af skeppsbvggeri-konsten erfordras icke allenast
theoretiska kunskaper, utan äfven ock i synnerhet tillfallet för eleverne
att använda dessa kunskaper och sjelfve lägga hand vid flere serskihlte
slags fartygs byggande, det också måtte vara oundgängligen nödigt, alt ifrågavarande
Skola förlägges till ett sådant ställe, der tillfället medgifver den
practiska utöfningen af skepps-byggeriet. Ett sådant tillfälle erbjuder sig
å deflere större, enskilde personer tillhörige, skeppsvarfven inom Riket.
I anseende härtill få Utskotten föreslå, att Rikets Ständer hos Kongl.
Maj:t
i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl. Maj;t, efter förut
inhemtade erforderlige upplysningar och vederbörandes hörande,
låta tillvägabringa, att egarne till något af de större
Stats- samt Allni. Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N;o g. 3
skeppsvarfvet! inom dels norra dels södra delarne af Riket
inrätta ett practiskt
och anse Utskotten, att för vinnande af det härmed åsyftade
ändamål dervid böra anställas en skicklig lärare i malhematik
och öfrige nödige elementar-knnskuper samt en skeppsbyggmästare,
med utmärkt skicklighet i sitt yrke, för att undervisa
i skeppsbyggeri och hvad dertill hörer.
Då dessa Institut böra vara så stora, att elt tillräckligt och emot
behofvet svarande antal elever der kunna åtnjuta undervisning, föreslå
Utskotten tillika,
att den, som åtager sig inrättandet af ett sådant Institut, bör
åligga alt mottaga och underhålla elever till ett antal af till
och med 25, hvilka före deras inträde uti Institutet ovillkorligen
skola kunna skrifva och läsa samt ega säker kunskap i
arilhmetik; börande de elever dock företrädesvis emottagas,
som visa sig ega fallenhet och anlag för yrket.
Vid bestämmandet af den ersättning, varfsegarne skulle åtnjuta för
inrättandet af ifrågavarande Institut, hafva Utskotten icke förbisett, att
eleverne, synnerligen mot slutet af deras lärotid, böra kunna tillskynda
varfsegarne någon nytta, men å den andra sidan äfven tagit i betragtande,
att deras arbete i de första åren icke torde vara desse egare till serdeles
fördel; äfvensom, att månget misslyckadt försök komme att medföra matejialiers
förderfvande; och hafva Utskotten trott sig följa billighetens grunder,
då Utskotten,
med föreslående, att Kongl. Maj:t och Kronan förbehåller sig
någon lämplig uppsägelsetid, j. fall contractet af varfsegarne
skulle bi ytas,
tillstyrka,
att nämnde varfsegare årligen erhålla till aflöning åt Läraren
i malhematiken m. m. jooo R:dr och till Läraren
i skeppsbyggeriet 666 R:dr 33 sk. samt dessutom 66R:dr32
sk., alft Råneo, till underhåll för hvarje elev; dock att, enär
den, som inrättar berörde Institut vore nödsakad att härför
vidtaga flere, kostnad medförande åtgärder, den rättighet
måtte honom tilläggas ailt, derest antalet af eleverne icke
4 Stats san t Allni. Bcsu. och Ekon. Utskottens Beta ik,inde, N- o g.
uppginge till Fern, lian likväl egde att uppbära den afgift,
som för fem elever sig belöper, samt att anslaget för ifrågavarande
ändamål måtte utgå minst i sex år, hvilken tid Utskotten,
elter af sakkunnige personer meddelade upplysningar,
trott sig böra anse såsom erforderlig för genomgåendet
af en fullständig läro-curs i detta ämne.
Utskotten anse sig äfven böra hemställa,
att den del af anslaget härför, som besparas från den tid,
Rikets Ständer detsamma bevilja och intilldess de nu foreslagne
Skolorne komma i verksamhet, må insättas i Riksgälds-Gontoiret
och till det afsedda behofvet reserveras, tilldess
Skolorna taga sin början, samt då, utöfver det årliga
derför utgående anslaget, för deras räkning i nion af behofvet
användas.
Derjemte torde bestämmas,
att omförmälde Skeppbyggeri-Instituter måtte ställas under
öfverinseende af Chefen för Civii-Departementet, hvilken det
skulle åligga att låta tillse, att undervisningen meddelades
på ändamålsenligt sätt, och för öfrigt utöfva den corilroll i
afseende å Instituten, som voro af nöden.
Då Utskotten anse sig icke böra ingå i förslag till närmare bestämmanden
af desse läroverk och deras organisation, än som nu skett, helst
dertill erfordras en nogare kännedom om ämnet och locala förhållanden inom
den ort, der läroverken blifva inrättade, än af Utskotten kan fordras,
tå Utskotten vidare tillstyrka,
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det, till iagtlagande af den närmare tillsynen öfver nu föreslagna
Instituter, en Direction öfver hvartdera mätte af Kongl.
Majit i Nåder tillsättas, af hvilka Directioner en af de va Hsegare,
hvilka Instituten öfvertaga, alltid torde anses böra vara
medlem; samt att åt dessa Directioner mätte öf verlemnas att
pröfva skickligheten hos dem, som sig till elever anmäla och
derefter dem vid Instituten antaga; samt att Kongl. Majit för
öfrigt täcktes härutinnan meddela de föreskrifter och vidtaga
de åtgärder, som Kongl. Majit kan i Nåder finna vara för
Skeppsbyggeri-skolornas framgång tjenligast.
Slockholm den 3o Juli 1840.
iti- samt Allm. B c. sv- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o g. 5
Häremot anfördes följande reservationer:
Af Herr Grefve Horn, Cl. Fr.: ”1 öfverensstämmelse med det antagne systemet
af en Departemental-Styrelse, anser jag, det Utskotten bordt, helt
enkelt tillstyrka, att till Kongl. Maj;ts Nådiga disposition, under Inrikes Civil-Departementets
förvaltning, ställa ett årligt anslag af R:dr Banco 6,666 :
3a sk., att under 6 år, från och med 1841 > utgå, med villkor, att dermed
organiseras 2.'ne Skeppsbyggeri-skolor, en i södra och en i norra orterne af
Riket, vid hvilka tillsammans minst 3o elever undervisas och underhållas;
beroende i öfrigt af Kongl. Maj:t att anbefalla de controllör och bestämma
de reglementariska föreskrifter, som, till ändamålets vinnande, pröfvas bäst
ledande.’’
Härmed förenade sig Herr Grefve Platen, Herr Ribbing, B. och Herr
Bofelt, A.
Af Herr Friherre Sprengtporten, ./. IV.: ”Jag föreställer mig, att det vackra
och nyttiga ändamål, som de sammansatta Utskotten haft i sigte, bättre och
säkrare skolat uppnås, om Utskotten, med afseende å sjelfva staten för
Skeppsbyggeri-skolorne, inskränkt sig till att bestämma beloppet af anslagssumman
för hvarje Skola, och öfverlemnat till Kongl. Maj:t att, efter sig
företeende omständigheter, fördela anslaget. Isynnerhet befarar jag, att genom
uppkommande tvekan hos enskildle varfsegare, att åtaga sig fri-elevernes
underhåll, mot den icke serdeles högt beräknade ersättningen af 66
R;dr 32 sk. årligen, ett hinder kan komma att möta hela företaget, hvilket
deremot icke kunnat uppstå, om Kongl. Maj:t egt rättigheten att för
ett sådant fall inskränka elevernes antal; men deremot att, utan öfverskridande
af den anvisade tillgången, kunna bevilja den ersättning för deras
underhåll, som funnits nödig till vinnande af ändamålet.”
Härmed förenade sig Herr Friherre Hamilton, Herr Räfelt, Herr Stjernsvärd,
Herr af Schmidt, Contracts-Prosten Herr Doctor Björkman, ContractsProsten
Gumcelius, Contracts-Prosten Sylvan, Herr Professoren Grafström och
Herr Wallander.
Af Herr Ribbing, A.: ”Det tillstyrkta anslaget var, att börja med, ämnadtåt
ett Institut; men har, genom delningen mellan tvänne, blifvit otillräckligt.
Jag yrkar derföre i:o att anslaget måtte med minst en tredjedel förhöjas;
G Stats- samt Allni. Besv.- och Ekon- Ut slottens Betänkande, N:o io.
2:0 att till Kongl. Maj:! mätte öfverlemnas att bestämma, ej mindre stipendismes
antal än belopp, samt om vissa malle blifva mindre, andra större;
3:o att den, som åtager sig inrättande af ett slikt Institut, försäkras icke
allenast om 5, utan om 10 sådane stipendier, om än lärjungarnes antal blefve
mindre, hvaremot han skulle vara pligtig, mot lika villkor, som för hvarje
stipendiat här ofvan äro bestämde, emottaga minst ro lärjungar från enskildte,
som sjelfve ville bekosta utgifvande af ofvannämnde stipendiebelopp.
Bland skälen för inrättande af 2;ne i stället för en Skola, har ingått,
att, då skepps-byggnad af ek vanligen eger rum i södra och af fur i
norra orterne, så borde tillfälle beredas att inhemta säLtet eller konsten att
bygga så af det ena, som af det andra trädslaget. På det att undervisningen
vid hvardera Skolan för sig måtte blifva så fullständig som möjligt,
bade, efter min tanka, bordt i Betänkandet yttras, att byggnad åtminstone
af ett ekfartyg vid den norra, och ett af fur vid den södra Skolan skulle
jemnt förehafvas för nödig undervisnings bibringande i båda byggnads-sälten.
Kostnaden för virkes förande lill ena eller andra orten, i fall det ej
på stället funnes, kan icke blifva betydlig, då det skedde sjöledes, och fråga
ej vöre om mer virke än till ett fartyg på hvartdera stället.’’
Af Herr Moberg, som ansåg, att Skeppsbyggeri-Jnstituten borde uteslutande
förläggas till de städer, som hafva Skepps-varf, ett uti norra, och ett uti
södra orterne.
N:o 10.
A,nk. till Exp. JJtsk, d. 1 Åug,, kl. 10 f. ra.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om inrättandet af Navigations-Skolor,
m, m.
Uti en af Vice Talmannen, Herr C. <7. Balling, inom Yällofl. Borgareståndet
väckt, till Stats-Utskottet remitterad, motion, deraf Allmänna
Besvärs- och Bkonomi-TJtskottet erhållit del, har blifvit anfördt, hufusom
i senare tider Sveriges sjöfart, ehuru ganska betydligt inverkande på landats
välstånd, likväl rönt den likgiltighet, att, medan betydliga anslag åt
Stals- sam!: Allm. Besv - och Ekon.-Vt shott ens betänkande, N:o 10. j
andra näringar beviljats, sjömansyrket, som bör understödjas af intellectuel
bildning, så framt det skail erhålla en lyckligare rigtning än dagakarlens, och
ej blifva alldeles stillastående, icke uppmuntrats eiler ihågkommits med något
biträde från Statens sida. Flere åtgärder hade visserligen blifvit vidtagne för
en förbättring uti sjömanna-yrket, såsom, att Kongl. Majit den 23 Januari
1827 förordnat, att fem Navigations-skolor borde inrättas, en i hvardera af
städerne Stockholm, Götheborg, Gefle och någon af stapel-städerne i Calmar
och Malmöhus Län ; äfvensom genom Kongl. Commerce-Collegii ännu
gällande Kungörelse den 1 Mars 1827 meddelats föreskrifter, i afseende å
de kunskapsmått, som erfordras för Coopvaerdie-skeppare och Styrmän, men
nämnde Navigations-skolor hade icke sedermera kommit till stånd; och ehuru
år 1835 i de fleste Rikets stapelstäder examinalorer funnits tillsatte
för att examinera dem, som önskade blifva till skeppare eller styrmän
antagne, hade sådant så mycket mindre iedt tili det dermed åsyftade
ändamål, som, då icke någre kunskapsprof erfordrats af examinatorerne
och icke eller någon lön blifvit dem anslagen, personer ofta dertill antagits,
hvilka varit ej allenast utan nautisk bildning, utan äfven likgiltige
för saken ; hvartill komme, att examinatorerne åtagit sig att tillika vara
lärare och sålunda, dels uppmanade af egen fördel ofta låtit dem, som ej egt
tillräcklige kunskaper, genomgå examina och dels sjelfve okunnige, icke
kunnat bibringa lärjungarne de erforderlige kunskapsmåtten, hvaraf följden
blifvit, att ganska få anmält sig till nämnde examinas undergående å de
ställen, der skicklige, nitiske och oegennyttige lärare funnits, hvaremot tillopp
aldrig saknats, der kunskaper icke erfordrats för genomgåendet af examina.
Jemte det motionären bifogat i afskrift ett, af den genom Kongl.
Mnj:ts Nådiga beslut den 6 Mars 1889 förordnade Comilce upprättadt
förslag till Navigations-skolor i Riket, äfvensom till föreskrifter, rörande
examina för såväl Navigations-lärare, som befäl och under-befäl vid handels-flottan,
har motionären föreslagit: att, på sätt nämnde Comitce tillstyrkt
, Navigations-skolor till en början måtte inrättas uti Stockholm,
Götheborg, Gefle, Malmö och Calmar, med villkor, att desse städer sjelfve
anskaffade tjenlige localer dertill; att den Navigations-skola, som komme
att i Stockholm inrättas, tillika borde utgöra ett större läroverk för skicklige
lärares bildning; att det embete, för hvilket Committerade föreslagit
en Navigations-Directeur, med a,5oo R:dr årlig lön, ej måtte inrättas, helst
till dennes befattning såsom examinator här i hufvudstaden ej torde komma
att saknas tjenlig person, och hvad, som hörde till Navigations-Dirge»
8 Stats- samt Attm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.o i o.
teurens befattning i öfrigt, lämpligen kunde uppdragas åt förste Läraren
vid läroverket i Stockholm, emot en årlig tillökning i lön af 5oo R:dr ;
hvarigenom och då sålunda från det af Comileen uppgifna belopp för Nhvigations-skolornas
aflönings-stat 12,100 R:dr, borde afdragas 2000 R dr,
Statens årliga utgifter till Lärarne vid dessa Skolor ej skulle uppgå till mer
än 10,100 R;dr, sorn borde på 1 olde Hufvud-Titeln uppföras; att deremot de
kostnader, dem Comiteen ansett erfordras för inköp af instrumenter, m. m.
vid de föreslagne NavigaLions-skolorne, eller i6,öoo R:dr, torde fyllas af
Handels- och Sjöfarts-Fonden, samt att, för att blifva försäkrad derom, alt
Navigations-skolorne uppfyllde deras bestämmelse, Rikets Ständer vid beslutet
om anslaget för desse Läro-inrältningar, måtte fästa såsom ettoeflergifligt
villkor, att hvarje Navigations-skola erbölle en Direction, vald bland
handlande, skepps-redare och skeppare, med rättighet att hafva närmaste
tillsynen vid Skolan och att höras vid tillsättandet af Lärare.
Slutligen har motionären upplyst, att, hvad staden Malmö serskildt
anginge, för en Navigations-skolas inrättande derstädes 1,200 R:dr Banco redan
blifvit sammanskjutne af enskilde, att dertill användas, med villkor likväl, att
desse medel skola återbäras, i fall ändamålet att på stället erhålla en fullständig
navigations-skola icke vinnes inom 2 eller 3 år, deraf det ena redan
förflutit; att Kongl. Maj:t redan anvisat 1,000 R:dr Banco till instrumenter
lör Skolan, att utgå af Handels- och Sjöfarls-fonden, samt att således
endast lönen för Lärarne 1,200 R:dr och ett tillskott för instrumenter och
chartor af [,85o R:dr utöfver de redan anvisade medel, erfordrades för inrättandet
af en Navigations-skola i Malmö stad; och har motiönären derföre
yrkat, att, i händelse hans ofvan berörde förslag om fem Navigationsskolors
inrättande ej vunne bifall, den del af förslaget måtte sättas i verkställighet,
som åsyftade Navigations-undervisningen i Malmö, helst i annat
fall en redan frivilligt erbjuden fond skulle gå förlorad för ändamålet.
Derjemte har uti en af Herr Oxehufvud, G. A-, hos Högloft. Ridder-,
skåpet och Adeln väckt, till Allmänna Besvärs- och Ekonomi- äfvensom Bevillnings-Utskottet
remitterad, motion, blifvit andraget, bland annat, att,
ehuru skeppsförare-konsten, rätt utförd, fordrar en ganska mångsidig bildning,
likväl någre undervisnings-anstaller för ändamålet ej blifvit inrättade,
och sjömännens uppfostran lemnats ulan uppmärksamhet, likasom äfven förbisetts
den deraf uppkommande osäkerhet för skeppsredare, befälhafvare
och assuradeurer, äfvensom sjöfolkets osedlighet.
Med
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N‘.o 10. t)
Med åberopande bäraf bar sistnämnde motionär, uti serskild hos Ridderskapet
och Åd-eln väckt motion, som blifvit till Stats-Utskottet remitterad
och Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet delgifven, föreslagit, att
ett tillräckligt Stats-anslag måtte anvisas till Navigations-skolors inrättande
å de dertill mest tjenlige orter; hvarvid motionären fästat uppmärksamheten
å innehållet af det vid Herr Hallings motion fogade förslag.
Härförutan har Herr Hegardt, inom Yällofl. Borgare-Ståndet, uti ingrfvet
memorial, som blifvit till Stats-Utskottet remitteradt och sedermera
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet delgifvet, på anförde grunder,
föreslagit:
1:0 att Navigations-skolor måtte inrättas i de sjö-och stapel-städer,
som, med hänsigt till folkmängd, ortens invånares håg för sjöfart, m. rru
kunde anses vara i behof af sådane skolor, så att tillfälle måtte beredas
till inhemtandet af en vidsträcktare kännedom 1 sjömanna-yrket; och har
motionären ansett isynnerhet Strömstad böra erhålla en Navigations-skola,
enär flere af motionären omnämnde förhållanden ådagalagt behofvet deraf
i samma stad;
2:0 att Pukets Ständer måtte hos Kongl. Majd i underdånighet anhålla,
att, sedan underrättelser blifvit inhemtade om de framsteg, som vunnes
genom Navigations-skolorne och andra patriotiska anstalter af samma
slag, Kongl. Maj:t täcktes, der sådant lämpligen kunde ske, i Nåder förordna
om upphäfvande af rättigheten för vissa orters allmoge att å sine till
Norrige och Danmark, samt till andre utrikes orter seglande fartyg, till
Skeppare antaga personer, som ej undergått vederbörligt examen, eller
vunnit burskap i stad; och
• 3:o att äfvenledes en underdånig anhållan måtte af Rikets Ständer
framställas, det täcktes Kongl. Maj:t, intilldess det låtit sig verkställa, som
i föregående punkt är vordet anfördt, fästa Nådigt afseende å de flere omständigheter,
som blifvit anförda uti en af Strömstads Borgerskap till Kongl.
Maj:t, vid början af sistlidne år, ingifven underdånig -ansökning, innefattande
hufvudsakligen klagan öfver sjöfartens olofliga och skadliga bedrifvande,
ra. m. städernes invånare, och i synnerhet Strömstads Borgerskap Lill men.
Utom dessa motioner i ämnet hafva äfvenledes, inom Yällofl. Bor
gare-Ståndet,
yrkanden blifvit gjorda af
Herr Th. Foenander, alt staden Carlshamn måtte erhålla anslag till
en Navigations-skola, så. mycket helldre, som dqnna stad eger ett betydligt
Bik. till 11. St. Brot. l84o. 4 Sami. 2 A/d. 7 Haft. 2
i o Stats- samt Alin. Besv.- och Ekon.-Utskottens betänkande, N'.o 10.
skepps-värf, och således är i tillfälle att utvidga sin sjöfart, hvilken dessutom
redan för närvarande är mera utsträckt till utrikes, än inrikes orter;
samt af
Herr P. II. Lindström, hvilken, under enahanda yrkande för staden
Wisby, såsom skäl dertill anfört, att lästetalet af fartyg i nämnde stad öfverväger
detsamma i stäJerne Calmar, Westervik, Malmö, Carlshamn och
Carlscrona, och att staden drifver en betydlig utrikes sjöfart; hvarförutan
stora svårigheter och kostnader uppstode för Gottländska sjömän att, efter
slutad fart, om hösten begifva sig till fasta landet, för att der begagna undervisningen
i yrket, samt att om våren, innan sjöfartens början, derifrån
kunna återvända.
Utskotten, sorn tagit kännedom af hvad sålunda blifvit anfördt, hafva
trott sig böra, vid angifvande af detta Betänkande, först redogöra förde
åtgärder, som i afseende å Navigations-skolors inrättande, och dermed gemenskap
egande ämnen, blifvit i senare tider vidtagne, äfvensom det skick,
hvaruti frågan derom sig befinner; och få Utskotten, af sådan anledning,
omnämna; att Kongl. Maj:t, redan den 23 Januari 1827, icke allenast meddeladt
förordnande, angående skyldighet för Coopvaerdie-Skeppare att undergå
examen, hvarom allmän Kungörelse den 21 Mars samma år blifvit utfärdad,
utan äfven funnit fem Navigalions-skolor böra inrättas, en i hvardera
af släderne Stockholm, Götheborg och Gefle, samt någon af Stapelstäderne
i Malmöhus och Calmar Län, och derefter vid 1828—i83o årens
Riksdag till Rikets Ständer afgifvit Nådig Proposition om anslag af medel
till desse Navigations-skolor; men att desamme, i anseende till bl ist på erforderlige
medel, icke blifvit inrättade; att, sedan hufvudstadens handlande
och skepps-redare hos Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, i egenskap af
Stor-Amiral, under liilkännagifvande af en i senare åren förbättrad conjunctur
för skeppsröreisen, ådagalagt, att antalet af öfvade sjömän vore otillräckligt
för en utvidgad rörelse; att i synnerhet skicklige ämnen till
befälhafvare å handelsfartyg saknades; att de Navigations-skolor, sorn funnos,
icke motsvara deras ändamål, och att blotta föreskriften om högre kunskapsmått
för Coopvaerdie-Skeppare, snarare skulle öka än minska bristen
på dugligt befäl, då utvägar saknades att inhämta de påbjudne kunskapevne
m. m.; så hade Kongl. Majrt, efter härom gjord underdånig anmälan, den
a3 Febr. i838, förordnat en Comité, för att inhemta och utreda NavigalioDSskol-verkets
tillstånd, Sjörnans-husens beskaffenhet, och förhållandet med
hvad i öfrigt till Coopvaerdie-sjöfarten i allmänhet, jemte sjöfolkets vård ogh
Stats- samt Allm. Bern- och Ekon.-Ut sk ottcns betänkande, N:o 10. ii
behandling hörde, samt att derom lill Kongl. Maj:t afgifva underdånigt Utlåtande,
åtföljdt af förslag lill de förändringar i gällande Författningar,
eller lill nya reglementariska stadganden, som det åsyftade ändamålet
påkallade; att vidare Kongl. Maj:t, som, uppå framställning af
Stockholms Sjömanna-söllskap, den 6 Mars i83j5 beslutat att, genom serskilde
Committerade , låta granska en läro-curs i sjömanna-yrket, hvilken,
på Sällskapets föranstaltande varit under arbete, derjemte uppdragit
åt samma CommitLerade att, så fort ske kunde, utarbeta förslag till Navigations-skolor
i Riket, äfvensom till föreskrifter, rörande examina för såväl
Navigations-lärare, som befäl och underbefäl vid Idandels-flottan; och
att, i anledning deraf, sistnämnde Comité utarbetat och afgifvit ett förslag,
jemte Utlåtande i ämnet, hvilket, lill följd af Kongl. Majrts gifna föreskrift,
blifvit till ofvanberörde förut nedsatta Comité ingifvet, utan att
något vidare i afseende härå blifvit tillgjordt.
Utskotten, som erhållit del af berörde förslag, och det underdåniga
Utlåtande, Corailéen sålunda afgifvit, har deraf inhemtat, bland annat hurusom
denna Comité i underdånighet föreslagit: alt fem Navigations-skolor måtte
med lörsta inrättas, en uti hvardera af städerne Stockholm, Götheborg, Gefle,
Malmö och Calmar; att, i sammanhang med Navigations-skolan istockholm,
ett läro-verk måtte organiseras, för bildande af skicklige Lärare uti Navigations-skolorne;
att en embetsman måtte tillsättas, under namn af Navigations-Direcleur,
hvilken skulle, närmast Chefen för Kongl. Maj:ts flotta,
hafva inseende öfver Navigalions-undervisningen i Riket, samt dessutom vara
den ende examinatorn vid Styrmans- och Capitaines-examina; derlill
Committerade funnit så mycken större anledning, som Committerade ansett
Lärare ej böra vara tillika examinatorer; och har i det förslag, som af Corninitierade
upprättats öfver kostnaden för Navigations-skolornes inrättande,
blifvit uppfordt 2,5oq R:dr till lön åt Navigalions-Directeuren, för hvilken
Committerade dessutom ansett ett belopp af 4öö R:dr komma att åtgå till
rese-kostnad och dag-tractamente, 3,5co R:dr till Navigations-skolan i Stockholm,
i,/[Oo R;dr till hvardera af Skolorne i Götheborg och Gefle, samt
1,200 R:dr till hvardera af desamme i Malmö och Calmar, äfvensom i,5oo
Ridr, allt årligen, att fördelas emellan Skolorne lill inköp af instrumenter,
böcker m. m., hvarförutan ett belopp af 16,609 Ridr, allt Banco, ansetts
erforderligt till inköp af instrumenter, böcker och andre inventarier vid de
föreslagne fem Navigalions-skolorne.
Att Rikets handel hufvudsakligen grundar sig på dess sjöfart, och
att, i samma nion sjöfarten förminskas, äfven handeln lider, tro Utskotten
xa Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skottens Betänkande, N.o 10.
vara tillräckligen erkändt, likasom att till en utvidgad, och för landet nyttig,
sjöfart fordras ett' tillräckligt antal sjömän, som innehafva erforderlig
skicklighet i sitt yrke. Den klagan, som allmänneligen förspörjes öfver kristen
pu dugligt och användbart sjöfolk, samt i synnerhet på befäl och underbefäl
vid Handels-flottan är, efter hvad Utskotten kunnat finna, icke ogrundad,
och då en sådan brist ej kan annat än högst menligt inverka på Rikets sjöfart,
och lägga hinder i vägen för Svenska fartygs befragtande å utrikes orter,
anse Utskotten det vara en magtpåliggande angelägenhet, alt åtgärder vidtagas,
hvarigenom Riket må kunna erhålla ett tillräckligt antal skicklige
sjömän.
Då man undersöker orsaken till förenämnde brist på duglige sjömän
och dervid tager i betraglande, alt sjöfarten utgör ett yrke, derför Sveriges
invånare i forntiden egt och ännu ega en stor fallenhet, så kan man
icke undgå finna denna orsak bestå förnämligast deruti, att allmänna undervisnings-anstalter
saknas, der de för sjöfarten erforderliga kunskaper stå
att inhemta.
I anseende härtill hafva Utskotten, med fästadt afseende å det stora
inflytande, som sjöfarten utöfvar å landets välstånd, trott sig böra tillstyrka
Rikets Ständer att fästa synnerlig uppmärksamhet vid Navigations-undervisningen
och för ifrågavarande ändamål anslå erforderlige medel, under
den öfvertygelse, att inom få år desamme, rätt använde, skola gifva
mångdubbel frugt.
Med erkännande af Kongl. Majlis Nådiga omtanka, äfven i denna
del af landets näringar, hafva Utskotten funnit nödige förberedande åtgärder
för tillvägabringande af undervisnings-anstalter för sjömanna-yrket redan
vara vidtagne; och med tillfredsställelse hafva Utskotten tagit kännedom
om det utlåtande och det förslag, som blifvit afgifne utaf ofvanberörde,
genom Kongl. Maj:ts Nådiga beslut den 6 Mars iS3g, förordnade
Comité’.
I öfverensstämmelse med hvad såväl denna Comité, som vice Talmannen
Herr Halling föreslagit, och jemväl med afseende å öfrige motioner
i ämnet, få Utskotten tillstyrka,
att Navigations-skolor måtte inrättas uti städerne Stockholm,
Götheborg, Gefle, Malmö och Calmar, samt förses med de Lärare,
som för Skolornes framgång äro behöflige, för hvilka
Lärare, Utskotten lika med Committerade, i årlig lön förslå
för Navigations-Läroverket i Stockholmi
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N\o i o. i3
Lön till i:ste öfver-Lärare . : B:co R:dr i,5oo:
Arfvode till Astronomiae-Professoren. . . 400:
„ till t. f. Läraren i Skeppsbyggeriet . 20*0:
„ till dro i Ångmachin-Skolan . 200:
till Under-Läraren . « » » 200:
Navigations-Skolorna i Götheborg och Gejle.
Hvardera Läraren vid Skolan » 1,200:
Under-Läraren , . . . 200:
2,5oo;
hvardera i,4oo: —• 2,800: —
Navigations-skolor ne i Malmö och Calmar.
Hvardera Läraren vid Skolan . « 1,000:
Under-Läraren * . 200:
hvardera 1,200: — 2,400:
Summa B:co R:dr 7,700: —
hvarförutan Utskotten äfvenledes tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag af i,5oo R:dr
till instrumenler, böcker m. m. att fördelas emellan Skolorna
med 3oo R:dr till hvardera.
Yifjande Utskotten härvid förklara, att, ehuru, efter Utskottens tanka,
flere Navigations-skolor, än de nu föreslagne, skulle medföra nytta och
tilläfventyrs vara af behofvet påkallade, Utskotten likväl ansett sig ej böra
föreslå Rikets Ständer flere dylika Skolors inrättande för närvarande, i anseende
till, dels det större anslag, som i sådant fall skulle erfordras, dels
svårigheten att för närvarande erhålla ett tillräckligt antal skicklige Lärare
dertill, och dels, samt hufvudsakligen på det skäl, att innan flere dylika
Skolor bildades, man först borde af dem, som blefve inrättade, erfara, huruvida
de uppfylla det med dem åsyftade ändamål.
Som de städer, der dessa Skolor komma att inrättas, deraf draga
största fördelen, anse Utskotten
det villkor för anslags meddelande dertill böra fästas, alt desse
städer bekosta de, för Skolornes inrättande erfordsrlige,
i4 Steir- samt Allm. Bern.- och Ekon.-Utskottens betänkande, N.o 10.
lius och byggnader, samt alt, om de ej inom viss föreskrifven
tid denna skyldighet uppfylla, Kongl. Maj:t i Nåder måtte
täckas tillåta, att den en sådan stad förut tillerkända rättighet
att få Navigations-skola der anlagd, må å annan stad
öfverflyttas.
Då de föreslagne Navigations-skolorne dock icke skulle komma alt
uppfylla deras ändamål, med mindre sådane instrumenter och böcker, m.
m. derstädes funnes att tillgå, sorn vore för undervisningens meddelande
af nöden; så och enär det förslag i detta hänseende, som af sistnämnde
Committerade blifvit afgifvet, efter Utskottens tanka, upptager de inslrumenter,
m. m., som till de föreslagna fem Navigations-skolorne erfordras;
samt kostnaden derför, som endast en gång skulle ega rum, ej är af någon
betydenhet, i jemnförelse med den nytta för landet, sony genom Navigationsskolorne
otvifvelagtigt skulle inom kort tid tillvägabringas, få Utskotten
tillstyrka,
att desse instrumenter, böcker, chartor m. m. anskaffas, i enlighet
med berörde förslag, upptagande en kostnad, i ett för
allt af 16,600 R:dr; hemställande Utskotten, att Rikets Ständer
ville anvisa alla dessa anslag att utgå från RiksgäldsContoiret.
Som Utskotten anse, att de till den föreslagne Navigations-Direcreurens
befattning hörande göromål ej äro af den beskaffenhet och magtpåliggande
egenskap, att en embetsman med en så betydlig lön, som blifvit föreslagen,
dertill erfordras, få Utskotten
en sådan persons antagande afstyrka,
Då Utskotten vidare inse nödvändigheten deraf, att de Navigationsskolor,
som komma att inrättas, stå under inseende af någon å stället varande
styrelse, vilja Utskotten tillstyrka,
att hvarje IVavigations-skola måtte erhålla en Direction, vald
bland handlande, skeppsredare, skeppare och andre sakkunnige
män i den stad, der Skolan finnes, med skyldighet, att
hafva närmaste tillsynen vid Skolan, och rättighet att höras
vid tillsättandet af Lärare, hvilken Direction dock bör lyda
under Chefen för Civil-Departementet; anseende Utskotten,
Stats- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 10. i5
sorn ej Velat närmare föreslå eller tillstyrka någon serskild
inspection öfver dessa Skolor, att detta ämne bör till Kongl.
l\laj:ls Nådiga godtfinnande öfverlemnas.
ULskotten hemställa äfvenledes,
att enär skyldighet åligger dem, som vilja blifva skeppare,
att taga examen, det måtte hädanefter tillåtas sådane personer
att, när som helst, och då de sig dertill anmäla, denna
examen i de fastställde Navigations-skolorne undergå, under
de villkor och controller i allmänhet för examina derstädes,
som kunna blifva bestämda.
Utskotten hafva för öfrigt trott sig icke böra in gä i förslag till närmare
bestämmanden af Navigations-skolornes organisation, Lärarnes bildande
och tillsättande m. m., helst dertill fordras en närmare kännedom om
ämnet och serskildte locala förhållanden, än af Utskotten kan väntas; Och
få Utskotten derföre tillstyrka Rikets Ständer,
att uttalande, på sätt här ofvan blifvit föreslaget, de grunder,
efter hvilka Rikets Ständer anse Navigations-skolorna böra
inrättas, öfverlemna desammes närmare organisation till Kongl.
Maj:ts Nådiga omsorg, och för ändamålet anvisa det anslag,
Rikets Ständer kunna anse behofvet påkalla.
Vidkommande det af Herr Hegardt väckta förslag om upphörande
af rättigheten för vissa orters allmoge att å sine till Norrige och Danmark,
samt till andra utrikes orter seglande fartyg, till skeppare antaga personer,
som ej undergått vederbörlig examen eller vunnit burskap i stad; så, enär
detta förslag åsyftar en inskränkning i den såkallade landtmanna-seglatio
nen,
i fråga hvarom Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet kommer att
afgifva serskildt Betänkande, tro Utskotten sig ej böra bär något yttrande
derom meddela.
Hvad beträffar 3:dje punkten af sistnämnde motion; deruti blifvit
föreslaget, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Nådigt afseende fästes å en af Strömstads Borgerskap till Kongl.
Ma j:t vid början af sistlidne år ingifven underdånig ansökning, innefattande
klagan öfver sjöfartens olofliga och skadliga bedrifvande m. m., städer
-
i6 Stats- samt Allm. Hes v.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o IO.
nes invånare, och i synnerhet Strömstads Borgerskap till men; så, enär
denna fråga, elter hvad motionären förklarat, ännu beror på Kongl. Maj:ts
Nådiga pröfning, och Kongl. Maj:t icke lärer underlåta att, med anledning
af omförmälda klagan, der den befinnes ega grund, i Nåder meddela de
rättelser, sora äro med gällande lag öfverensstämmande; anse Utskotten sig
böra i
tillstyrka, att motionärens ifrågavarande förslag måtte förfalla.
Och anse Utskotten slutligen sig genom detta Betänkande äfven hafva
besvarat de af Herrar Foenandcr och Lindström gjorde yrkanden, samt
hemställa,
att densamma för närvarande må förfalla.
Stockholm den 3o Juli 1840.
Emot Betänkandet anmäldes Reservationer af Herr af Schmidt'. ”Då
sjöfarten äfven i Rikets nordliga tragter är i stort tilltagande, hvarpå jag
exempelvis får nämna Westerbottens Län, der inom Umeå stad finnas
18 fartyg, hvilka till större delen besegla alla haf— och utgå dessutom ett
icke ringa antal större fartyg ifrån Skellefteå, Löfångers, Byggdeå samt Säfvars
socknar, hvilka ock påkalla examinerade Skeppare. Ett ungefärligt lika
förhållande är så väl inom Norrbottens som Westernorrlands Län; så får
jag, med anledning häraf, äran föreslå den högst nödvändiga, och med
rättvisan förenliga förändringen i Stats- samt Ekonomi-Utskottens förslag
osia Navigations-skolors placerande inom Riket —- att den Skola, som är
föreslagen att anläggas i Gefle stad, må blifva förflyttad till Sundsvall,
hvarigenom de nordligaste sjöfarande kunde få någon lättnad i den långa
Väglängd, de med betydande kostnader ändock komma att vidkännas, och
sorn troligen öfverstiger de flestas förmåga. Då man som motskäl anfört,
att största skepps-byggerler samt skeppsfart verkställes i Gefle stad, och
att sådant borde anses som en verkande orsak till Skolans förläggande derstädes,
så får jag vädja till hvars och ens bedömande, sorn eger närmare
kännedom om allt hvad som lill, så väl den practiske sam theoretiske kunskapen
hörer — om, under den vanliga Navigalions-gursen: skeppsbyggeri
elles skeppstackling hörer eller då inheintas.
Genom
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon-Utskottens Betänkande, N\o ii. 17
Genom denna af mig föreslagne förändring kunna Gefle stads
Skeppare-candidater besöka Stockholm på 18 mil och Sundsvall circa
mil, och ega således val af arne Skolor, då deremot, om Skolan blifver
förlagd i Gefle, måste Haparanda-boer resa q4 m'h Luleå-boer 77 mil,
Piteå-boer 72, Umeå-boer 5o mil, Hernösands-boer 27 mil och blifver ett
proportioneradt förhållande med alla de Öfriga, norr om Gefle belägna, städer,
oberäknad! det större antal af landtboer inom alla nordliga tragter
som egna sig åt sjöyrket.”
Häruti instämde Herr Professoren A. A. Grafström.
Af Herr Foenander, som ansåg Utskotten böra hafva fästat mera afseende
å hans yrkande om inrättandet af en Navigations-skola i Carlshamn, helst
Staten ej behöft bidraga dertill med större anslag än 400 ^ 5oo R:dr.
N:o 11.
Ank. till Exp. Utsk. d. 1 Aug., kl. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om inrättandet af RealSkolor.
Uti en af Höglofl. Ridderskapet och Adeln till Siats-Utskottet remitterad,
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet delgifven motion, har
Herr Bråkenhjelm anfört: att, ehuru Läroverk, som afse konstflitens upphjelpande
och ungdomens bildning, för inträdandet i näringarne, redan
alltsedan 1649 förefunnits, och dessa på senare tider blifvit än mera utvecklade
genom inrättande af högre Tillämpnings-skolor, såsom Technologiska
Institutet, Bergs-skolor, Navigations-skolor, Landtbruks-Institut m.
m.; så spörjes ändock en temligen allmän klagan, att dessa Inrättningar icke
uppfylla de med dem åsyftade ändamål, samt att den practiska bildningen
inom landet, oagtadt dessa Skolors mer eller mindre fullständighet, dock
är ganska ofullkomlig. Motionären söker orsaken härtill i den brist på förberedande
Skolor, som efter motionärens förmening förefinnes; hvaraf en
följd blifvit, att Tillämpnings- eller Applications-skolorne, som endast borde
luli. till B. St. Brot. 1840, 4 Sami. 2 Afd. 7 Haft. 3
18 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut shott ens betänkande, N'.o 11.
omfatta den practiska tillämpningen af redan inhemtade theoretiska kunskaper,
nu måste inom sig bereda tillfälle äfven till desse elementarkunskapers
meddelande, enär, som motionären uttryckt sig, en omogen
barnskara nu fyller de lärosalar, uti hvilka disciplin och tillsyn äro beräknade
för 18, 19 års ynglingar, samt flertalet af Järjungarne tarfva undervisning
uti de törsta elementen af moral, språk, historia, mathematik 111.
m.; och har motionären ansett, att genom denna brist på för-kunskaper
alla dessa Tillämpnings-skolor blifvit neddragne under den verkningskrets,
som i början med deni varit afsedd.
Motionären drar häraf den slutsats, att en förberedande Skola, i
hvilken barn skulle erhålla de för begagnande af Tiliäinpnings-skolorne
nödige kunskaper, är af behofvet högt påkallad, helst, efter motionärens
tanka, dessa kunskaper ej ens af dem, som genomgått de högre graderne af
våra lärda Skolor, blifvit inhemtade på det sätt, som för Tillämpningsskolorne
är af nöden. Motionären anser nemligen, att kunskaperne och
bildningsgraden bör vara lika för ali ungdom, men att undervisningen
deruti bör behandlas ifrån början på ett mera practiskt sätt för dem, som
egna sig åt näringarne i alla deras utgreningar än, för dem som beslutat
att gå den lärda eller einbetsmanna-banan. På dessa skäl och då för närvarande
det i och för Tillämpnings-skoiorne icke funnos några allmänna
förberedande Läroverk, med undantag af Apologist-skolorne, hvilka, enligt
hvad erkändt vore, icke uppfyllde ändamålet, har motionären, som trott
det icke låta sig verkställa att förena en förberedande Skola, i och för den
egentliga lärdomen, med en förberedande Skola, i och för de mera practiska
kunskaperne, föreslagit:
1:0. att alla serskilda Apologist-skolor och Apologist-classer, såväl
i Stockholm som i Rikets provinser, måtte indragas och lönerne användas
till inrättandet af Sexton på tjenliga orter inom Riket förlagde Reat-skolor;
2:0. att hvarje Real-skola organiseras med fyra classer och fyra Lärare,
nemligen en uti mathematiken, en uti mechanik, chemie och physik, en
uti historia, geografi, moral och botanik, samt en uti Fransyska, Tyska och
Engelska språken, hvardera med 600 R:dr Banco lön, hvarjemte till underhåll
af laboratorium föreslagits 100 R:dr;
3:o. att alla Läro-ämnena må uti Real-skolan, i anseende till deras
omfattning och grundlighet, komma, att innehålla de anförda vetenskapernes
elementer uti deras vidsträckta bemärkelse, föredragas med serskildt
afseende på practisk användbarhet; samt att, till följe deraf, ingen lärjunge
uti dessa Skolor må antagas under 12 års ålder;
Stats- samt Allm. Bcsv.- ock Ekon - Utskottens Betänkande, N'.o i i. IC)
4:o. att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t anmäla deras underdåniga
önskan, att alla Real-skolornes arbeten måtte inrätlas efter den under namn
af ämnes-läsning med lii flyttning allmänt kända undervisnings-method;
5:o. att sedan dessa Skolor under 6 år varit i verksamhet, ingen
elev antages vid de af Staten underhållne Tillämpnings-skolorne, som ej
blifvit behörigen utexaminerad li an någon Real-skola, eller ock blifvit godkänd
uti Bergs-examen vid Universitetet; samt att de inom hvarje Tillämpnings-skofa
befintlige Läro-inrättningar indragas;
6:0. att 2,000 R:dr mätte anslås att endast under 5 år utgå till
underhåll för ett Lärare-Seminarium uti Slockholm i och för Real-skolorne,
nemligen; 5oo R:dr till hvar och en af de fyra medlemmar af Kongl. Vetenskaps-Academien
eller andi e kunnige män, åt hvilka Kongl. Majit, genom
nämnde Academi, kan finna för godt att uppdraga bildandet af Candidater
till Real-skolans fyra Läro-stolar, inför hvilket Seminarium äfven de nu
varande Apologisler, som vilja uti Real-skolorne såsom Lärare inträda, böra
qualificera sig;
7:0. att Rikets Ständer i deras underdåniga skrifvelse uttrycka
den förhoppning, att, då detta Seminarium varit ett år i verksamhet, räknadt
från den i;sta nästkommande Augusti, Real-skolorne genast kunde träda
i verksamhet;
8:0. att Real-skolans alla Lärare utnämnas af Kongl. Majit, efter
upprättadt förslag af Skolans Direction, som utgöres af ortens Landshöfding,
eller den person han i sitt ställe kan föreslå, om Skolan ej är belägen
i Läne-Residenset, och tvänne andre ledamöter, dem Kongl. Maj:t utser;
g:o. alt, till förbättring af redan befintliga Apologist-skol-hus och,
der så nödigt pröfvas, uppförandet af nya byggnader, i och för Real-skolorne,
må anvisas det första årets elier t 84» års aflönings-anslag; att hvarje
Skol-byggnad bör innehålla en större och en mindre läro-sal och ett rum
för naturalie-sarnlingar, som tillika tjenar till laboratorium, för öfrigt utan
all kostsam pragt;
10:0. att då Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t anmäla den underdåniga
önskan, att Real-skolor uti Riket måtte, enligt dessa grunder, inrättas,
och anvisa de dertill erforderlige medel, Rikets Ständer derjemte i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes från Styreiserne öfver alla Ti 11-  lämpnings-skolorne, Landtbruks-Instilut och Landtmäteri-Contoiret infordra
Utlåtande om vidden och beskaffenheten af Läro-ämnena och deras föredragning;
låta utfärda Nådigt Reglemente för Real-skolorne i möjligaste
aO Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:0 i i.
ofvensstämmelse dermed; samt att alla dessa Utlåtanden, jemte Reglementet,
meddelas Seminarii-lärarne till kännedom och efterrättelse; att dessu
tom
alla Tillätnpnings-skolornes Styrelser ifrån och med den tidpunkt, då
de börjat emottaga elever från Real-skolorne, till Kongl. Maj:ts Ecclesiastik-Departement
årligen inlemna Utlåtande öfver hvad, som vid Real-skolornes
arbeten kan vara att anmärka, äfvensom att transumt deraf bör Real-skolornes
Directioner meddelas, med förständigande att rätta de brister,
som anmärkas.
Utskotten hafva motionärens berörde förslag i noga öfvervägande tagit,
men inseende och medgifvande vigten af det med motionen åsyftade
ändamål, likväl ansett sig ej kunna för närvarande tillstyrka bifall
till det af Herr Bråkenhjelm i ofvanomförmälde afseende framställda
förslag, helst en reglering i Skol-väsendet, äfven omfattande
den del af undervisningen, som i motionen blifvit
ifrågaställd, helt nyligen blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder vid
tagen,
och hvaraf resultaten ännu icke hunnit framträda.
Stocholm den 3o Juli 1840.
Häremot anförde Herr Friherre Hamilton, Hugo, följande reservation:
”Emot det beslut, de sammansatta Utskotten fattat, rörande de af
Herr Bråkenhjelm, P. R., föreslagne Real-skolor, får jag anmäla min reservation,
af det skäl, att jag, i likhet med den Afdelning inom Utskotten,
som halt sig behandlingen af denna fråga anförtrodd, har trott och tror,
att denna motion är af hög vigt, och att dessa Skolor äro af behofvet hos
oss serdeles påkallade.
Jag anser nemligen, lika med motionären, att en verklig brist hos
oss eger rum på förberedande practiska undervisnings-anstalter, i och för
ynglingar inom den talrika samhälls-class, som egnar sig åt handel och näringar,
då ingen mellanlänk finnes, som fyller rummet emellan de så kallade
Apologist-skolorna och de högre Tillämpnings-skolorne. Erfarenheten
har visat, att de mångå högre Tillämpnings-skolor, som hos oss finnas, ej
hittills kunnat åstadkomma all den nytta, man under andre förhållanden
hade kunnat erhålla af dem; och synes rätta orsaken härtill höra sökas
der
-
I
Stats- sami Altm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, JV:o 11. 2 i
deruti, att de ynglingar, som anmäla sig lill intagande i desamme, esomoftast
sakna de förberedande kunskaper, hvilka äro af nöden, lör alt rätt kunna
uppfatta den högre pracliska tillämpning af vetenskapen, som utgör föremålet
för deras verksamhet. Tillämpbings-skolorne hafva, i följd deiaf,
äfven förfelat sitt ändamål, och måst sysselsätta sig, till större eller mindre
grad, med den elementar-undervisning, som egentligen är alldeles fremmande
för deras bestämmelse.
Med fristadt afseende å den allt större och större utveckling, som de
pracliska yrkena, genom den högre vetenskapens tillämpning på desamme,
vunnit hos de egentligen industriella folken, och som hotar alt utestänga
all möjlighet till medtäflan hos dé nationer, sorn ej framgå på samma bana,
har jag derföre deltagit i det mera utvecklade förslag, Ulskotts-Afdelningen
hade trott sig böra tillstyrka Utskotten att bifalla, nemligen att föreslå
Rikets Ständer, att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om inrättande
till en början af så kallade Real-gymnasier uti Stockholm, Gefle,
Norrköping, Götheborg, Jönköping och Malmö, i likhet med de i Preussen
för längesedan, med stor nytta för landet, inrättade pracliska läro-anslalterne.
Det anslag Afdelningen trott sig böra föreslå dertill, nemligen 3,5oo
R:dr för hvarje Skola, var visserligen betydligt, men Afdelningen hy^sle den
förhoppning, att landet skulle erhålla mångdubbel ersättning för Re sålunda
utgifne medlen, om derigenom en allmännare oell mera fullständig insigt
i de olika pracliska yrkena blifvit spridd, och vårt fädernesland inom
få år i följd deraf äfven blifvit sall i tillfälle att uppnå den utveckling af
sina industriella förhållanden, som hos de andre folken numera utgör en
outtömlig källa till läkedom.
De sammansatte Utskotten hafva ej delal denna åsigt, och återstår
då för mig endast att vördsamt mig emot detta beslut reservera.”
Häruti instämde Herr Friherre v. Bronner, Herr Friherre Leijonhufvud,
Herr von Rosen, Herr Stjernsvärd och Herr Biskopen Butsch*
Bih. till B. St. Bröt. i 84©. 4 Sand. a J/d. 7 Haft.
4
K HOLM, Elmuns och Granbergs Tryckeri. 1840.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottens Utlåtandef N'o 12, l
N:o 12.
Ank. lill Exp. Utsk. den 7 Aug, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor om anslag till UllsorteringsContoirs
inrättande i städerne Götheborg och Malmö.
Tm Stats-Utskottet har Iloglofl. Ridderskapet och Adeln remitterat nedannämnde
3:ne med hvarandra gemenskap egande motioner, nemligen:
1:0 af Herr JY. B. Munk af Rosenschöld, med förslag, att ett Ullsorferings-Contoir,
i likhet med det i Norrköping redan befintliga, måtte i Malmö inrättas,
samt att enahanda för möner, privilegier och rättigheter, som Klädes- och
Yile-fabrikerne i Norrköping redan innehafva eller framdeles erhålla, måtte varda
dylika fabriker inom Skåne och Rikets öfrige provinser tillerkända;
2:0 af Herr B. Rosenblad, som, på anförde skäl, föreslagit, att Rikets
Ständer måtte bevilja ett anslag al 20,000 R:dr årligen under 5 års tid, för att
till ullculturens tipplijelpande användas samt derjemte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, dels att nya Ull-cotitoir måtte i Götheborg och Malmö varda inrättade, samt
ullen derstädes, likasom i Norrköping, kostnadsfritt sorteras, dels ock att tjenlige magasinsluts
för ullens uppläggande, mot billiga afgifter, måtte vid de nya Ull-contoiren
uppföras, antingen med eller ulan enskilda intressenters deltagande; och
3:o af Herr C. Id. von Knorring, hvilken, under åberopande af de betydliga
och vigtiga framsteg, ullculturen inom Skåne redan gjort, fästat Rikets Ständers
uppmärksamhet på fördelagtigheten af ett Ull-magasins inrättande i Malmö, samt
föreslagit, att för sådant ändamål måtte, till inköp af en lämplig magasinsbyggnad,
anslås 10,000 Rldr samt erforderligt belopp till löner för en Förvaltare och en
Ullsorterare, äfvensom att ej mindre ett creditiv å 100,000 R:dr måtte beviljas
för den upphandlade ullens belåning under ett års tid emot höst 3 procents ränta,
än ock ett serskildt creditiv å minst 200,000 Rldr anvisas att af styrelsen öfver
Ull-cuituren, i mon af sig företeende behof, användas till ull-handelns uppmuntran.
Jemte sistnämnde motion, har äfven blifvit remitteradt ett, i anledning deraf,
afgifvet yttrande af Herr R. N. Munk af Rosenschöld, som till samina motion tillstyrkt
bifall, på grund af derför förekommande och af hono.ra vidare utvecklade skäl.
Bih, till R. St. Ptr°t. 184©. 4 Sami, 2 AJd. 8 Höft. I
2 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 12.
Sedan Siats-Utskottet, som, i fråga om ökadt creti i t i v för ull-cullurens befrämjande,
redan afgifvit serskildt Tillåtande, ansett nödigt att för behandlingen af
öfriga i omförmälde motioner framställda förslag, sammanträda med Allmänna Besvärs-
oell Ekonomi-Utskottet, fä Utskotten nu, i följd häraf, meddela följande gemensamma
yttrande.
Utskotten erkänna visserligen de lofvande framsteg, ull-productionen i senaste
tider gjort inom Sveriges södra och vestra provinser, men då det visat sig genom den
vid Ull-contoiret i Norrkoping vunna erfarenhet, hvilka betydliga kostnader äro förenade
med dylika Contoirs och dertill hörande magasins inrättande, så hafva Utskotten
likväl trott, alt, innan det allmänna inlcdes i ytterligare så betydliga kostnader
för detta ändamål, som motionärcrne ifrågaställa Staten bör ega åtminstone
någon tillförlitlig säkerhet emot äfventyret att i all framtill blifva nödsakad helt
och hållet eller till största delen bestrida de föreslagne inrät tningarnes underhälls
ocli
aflönings-kostnader. Utskotten hemta för öfrigt eli serskild anledning till be
tänkligheter
i detta hänseende deraf, att, på sätt af Rikets Ständers Revisorers berättelser,
angående Ull Discont-fonderne ådagalägges, samtlige ull-värderings-, sorteringsoch
magasins-afgifterne vid det nuvarande enda Ull-contoiret i Riket vida understiga
den kostnad, Staten endast för aflöningen dervid måste vidkännas; hvadan Utskotten,
ehuru ull-culturens befrämjande och uppmuntrande måste anses vara af synnerlig
vigt för landet, likväl trott sig ej böra tillstyrka beviljande af de höga anslag
för detta ändamål, sorn motionärerne äskat, utan hemställa, hos Rikets Ständer,
att ett anslag af endast 2,000 R;dr Banco årligen må ställas till
Kongl. Majtts Nådiga disposition, såsom understöd för en Ull-sorterings-anstalt
i Götheborg och en i Malmö, ined 1,000 R;Jr till
hvardera.
Vidkommande slutligen Herr Munk af Roscnschölds serskilda förslag, angående
de Fabriks-egare i Norrköping tillerkända förmoners och piivijegiers beviljande äfven
för klädes- och ylle-fabrikerne i andra orter af Riket, så har motionären icke uppgifvit,
eller Utskotten eljest varit i tillfälle inhemta, hvilka af honom åsyftade serskilda
förmoner och privilegier blifvit nämnde stads klädes-fabriker tillerkäuJa. Utskotten
hemställa således,
att delta förslag måtte lemnäs utan allt afseende.
Stockholm den 4 Augusti 1840.
Stats- samt Allm. Bcsv.-och Ekon. Utskottens Betänkande, iV:o l3. 3 1
Häremot anmälde Herr Ribbing, A. , följande reservation :
''Förslaget att inrätta Ull-Coritoir i Götheborg understödjer jag desto hellre,
som detta ställe Ito vore lämpligaste samlingsplatsen för all ull inom riket, vare sig
från Skäne eller norra orterne, sedan beqväm communication mellan dessa senare och Götheborg
blifvit öppnad; 2:0 emedan denna stad har ständig communication, eller 2;ne
gånger i veckan, med den mest ullbehöfvande och handlande stat i verlden, England; 3.o
emellan, för t i 11 väga bri n ga lide af Ullsorterings-anslalten i Götheborg, i brist på andra
utvägar, blott en flyttning af Ull-contoiret från Norrköping til! Götheborg kunde ega
rum, då mesta concurranstn af säljare inträffade å ort och ställe, der både in- och
utländska köpare mötte ocfi finge sorterad t hvad af ull för hvar och en vore mest
passande, och hvarföre säljaren följagtligen kunde hoppas att blifva bäst betald. Ullmarknaden
komme ock säkerligen då att flyttas till Götheborg och blefve visst lifli—
gare än i Norrköping, som är en fabriks- och icke någon handels-stad.’’
N:0 i3.
Ank. till Exp, TJtsk. den 7 Aug. kl. i e. m.
X •
betänkande, i anledning af väckta motioner om vidtagande af åtskilliga
förändringar, till lindring uti Båtsmans-roteringens utgörande
å landet.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet hafva till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottens handläggning följande med hvarandra gemenskap egande motioner,
öfverlemnade ‘blifvit, nemligen:
i :o af RiksdagsFullmägtige Eric Pehrsson och Jan Olofsson från Gefleborgs
Län, hvilka under åberopande deraf, att de med Båtsmans-roleringen förenade åligganden
och praestatiouer, under senare åren, ökats emot Contractens ursprungliga innehåll
till den grad, att lindring deruti vore af behofvet högt påkallad, föreslagit, att,
till vinnande af ett sådant ändamål, nu varande Båtsmans-sty rkan ^måtte , under
fredstid, (ill hälften indragas, på det sätt, att 2:ne rotar hädanefter komme att svara
för en Båtsman, med hvilka motionärer, Riksdagsfullinägtige Anders Olsson från
Stora Kopparbergs Län, Olof Pehrsson och Hans Pehrsson från Gefleborgs Läri, samt
Dahlberg från Wester-Norrlands Län sig förenat.
2’.o af Riksdägsfullmägtigen Gustaf bernhard Hppelr/vist fiån Blekinge Län, som,
under yrkande, att halfva Ilote-Båtsmansstyrkan i Blekinge måtte indragas, derjemte
4 Stoij- samt Allm. Ees v.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, No 13.
yttrat sin öfvertygelse vara, att den genom indragningen uppkommande bristen latt—
ligen kunde i farans stund genom Beväringen fyllas ; oell bär Riksdags-Fullmägtigen
Lars Pettersson från Blekinge Län i allo biträdt motionen, hvaremot Riksdags-Fullmägtige
Ola Jeppsson och Lars Nilsson från samma Län, väl instämt i den yrkade
indragningen, men ansett det föreslagne anlitandet af Beväring alldeles olämpligt;
3:o af Riksdagsfullmägtigen Olof Benjaminsson från Götheborgs och Bobus
Län, som fästat uppmärksamheten vid de ofta förekommande svårigheterne för Roteintressenter
uti hemman, kiufna i många och små delar, att utreda och, i förhållande
till hemmantals storlek, fördela de till Båtsmans-beklädnaden hörande serskilda persedlarne
; hemställande alltså Benjaminsson, att, till undvikande af berörde svårigheter
och till beredande af mera öfverensstämmelse och likhet i Båtsmännens drägt, Kongl.
Magt och Kronan måtte öfvertaga bestyret, att förse Båtsmännen med klädespersedlar,
emot det att Rotehållarne, efter det i Markegångs-taxorne å samma persedlar bestämda
pris, derför erlade betalning;
4:o af Riksdags-Fullmägtigen Eric Jansson, från Stockholms Län, hvilken, i anseende
till de stora olägenheter, sorn inom nämnde Län, vid Båtsmans-roteringens utgörande,
uppstå, i följd af rotarnes kringspridda läge och det å många ställen allt
för stora afståndet emellan stam- och strö-rotar, yrkat en ny rote-reglering, hvarigsliom
ofvan uppgifne olägenheter kunde jemnkas och afhjelpa? ; uti hvilket yrkande
Riksdags-Fullmägtigen Olof Persson från nyssnämnde Län har instämt;
5;o af Riksdagsfullmägtigen Sven Isacsson, från Calmar Län, hvilken, uppå de
af Eric Jansson anförde skäl, yrkat sammandragning af sins emellan alltför aflägsna
stara- och strö-rotar ; hvarjemte motionären föreslagit, att roterings-skyldigheten måtte,
efter förmedladt hemmantal, utgöras; och hafva Riksdagsfullmägtigc Peter Classon
och Henric Hansson från Elfsborgs Län med Sven Isacsson sig förenat ;
6:o af Riksdagsfullmägtigen Matts Persson från Stockholms Län, som framstälLt
nödvändigheten, antingen att ny fördelning eller jemnkning af Båtsmans-rofcringen
inom Wäddö och Häfverö Skeppslag af berörde Län lillvägabringas, eller ock att,
genom indragning af en del rotar, eller genom Rotehållarne lemnad rättighet att erlägga
vacanse-afgift, någon lindring dem varder förunnad; samt
yto af Riksdagsfuiloiägtige Christen Pehrsson och Pehr B urge från Gottland,
hvilka, under åberopande af de stora olägenheter, som äro förenade med Rotehåliarnes
åliggande att, efter nu tjenande Båtsmäns afgång, anskaffa torplägenheter m. m., der
de förut icke finnas, föreslagit och hemställt, att nyssnämnde åliggande måtte upphöra,
och de Båtsmän, som hädanefter antagne varda, åtnjuta den lön, hvilken hittills
för dem varit fastställd.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekou.-Utskottcns Betänkanc/c, N:o |3, 5
Ofvanupptagne motioner jemte deraf föranledde och inom det Hedervärda Ståndet
afgifne yttranden, hafva Utskotten i Öfvervägande tagit ; och,
hvad först beträffar de af Eric Pehrsson, Gustaf Bernhard Appelkvist oell
Matts Person, i förberörde måtto framställde förslag till indragning af nuvarande
Bålsmansstyrka ; så och enär en sådan indragning skulle rubba Indelningsverket och
försvaga landets stridskrafter, finna Utskotten ifrågavarande förslag böra förfalla ;
men, dä Utskotten anse all den lindring, som i det tryckande roterings-besväret kan,
utan våda för Staten, beredas, böra komma Rotehållare till godo, får Utskotten vördsamt
tillstyrka ,
att Rikets Ständer ville till Kongl. Majit frambära sin underdåniga
önskan, att en del af den nu varande Båtsmans-styrkan måtte ställas
på vacans under fredstid, i den mon Kongl. Maj;t prÖfvade Rikets
försvar kunna sådant medgifva, och att vacans-afgiften antingen måtte
användas såsom bidrag för betäckande af utrednings- och bekläd
nads-kostnaden,
till lättnad för de rotar, som kommc att med Bals -
manshållets utgörande fortfara, eller ock, att denna vacans-afgift finge
ingå till Kongl. Majit och Kronan, som deremot och i nyssberörde
ändamål öfvertoge anskaffningen af persedlar till så stor del, som i
värde svarade mot afgiften ; i hvilket senare fall Båtsmannens utrednings/-persedlar
borde i första rummet blifva föremål för anskaffnings-åtgärderne;
hemställande Utskotten derjemte, att vacans-afgiften
nedsättes i förhållande till den lindring, som genom ofvannämnde förslag
kommer de rotar till godo, hvilka fortfarande underhålla Båtsmän.
Hvad dernäst angår Eric Janssons, Sven Isacssons, m. fl. hcmställanden om
nödvändigheten af rotejemnkningar, och sarnmanflyttning af sins emellan aflägse stamoch
strö-rotar j så ehurii Utskotten icke förbisett de stora olägenheter, hvilka så väl
Rotehållare som Båtsmän få vidkännas derigenom, att hemman, som, vid indelningens
upprättande, blifvit till ett roterings-nummer anslagne, finnas ofta på betydligt afstånd
från hvarandra belägna, och det således vore önskligt, att andelar i en och
samma rote kunde varda förlagde i en och samma tragt; likväl och sorn Kongl. Maj:t,
uti Circulair-bref af den 3o Maj 1826 i Nåder förordnat, ”att alla anmärkningar
”örn utbyte af från stam-rotarne aflägsna hjelp-rotar, samt om rote-flyttningar i
”allmänhet, böra ske hos Konungens Befallningshafvande i Länet, hvilken, efter att
”så väl den Rotehållare, med hvilken roteflyttningen är i fråga, som äfven soldaten
»'eller Båtsmannen, då någondera numern icke är vacant, hörde blifvit, samt ve
-
6 Stats' samt Allm. Besv- och Elson. Utskottens Betänkande, N:o i3.
'filerbörande Regements- eller Corps Chef jemväl i ämnet yttrande afgifvit, eger att,
''efter förekommande omständigheter oell gällande Författningar, i anledning deraf med’’dela
Utslag, hvilket dock bör Kammar-Collegii pröfning underställas;’’ hvarförutan
Kongl. Majit, genom lemnade föreskrifter i detta afseende, uti Dess Nådiga Bref till
Landshöfdingarne af den 2 Nov. 1833, äfvenledes sökt att ifrågavarande olägenheter
afhjelpa ; alltså finna Utskotten,
att de af motionärerne nu väckta Rote jemnknings- och utbytes-frågor,
för hvilkas behandling i form-väg tydlig anvisning såluuda är meddcld,
böra förfalla.
Vidkommande sedermera det af Sven Isacsson framstälda förslag, att roterings-skyldigheten
måtte, efter förmedladt hemmantal, utgöras; så anse Utskotten,
under åberopande af de skäl, som, i det föregående, mot bifall till
den yrkade indragningen af nuvarande Båtsmans-styrka anförde blifvit,
den af motionären väckta fråga icke böra till någon åtgärd, å
Rikets Ständers sida, föranleda.
Hvad Olof Benjaminssons hemställan rörer, om Båtsmans-beklädnadens öfvertagande
af Kronan, emot en viss afgift af Rotehållarne ; så äro Utskotten visserligen
öfvertygade, alt ett sådant förfogande skulle, på de skäl, som till stöd för motionen
uppgifvits, leda till icke obetydliga fördelar; men som deri penninge-afgift, hvilken i
ersättning för beklädnaden korn me att utgå, icke skäligen kan Rote-håilarne, mot deras
eget begifvande, åläggas; så hafva Utskotten funnit sig böra endast tillstyrka;
att Rikets Ständer ville hos Kongl, Majit i underdånighet föreslå, om
icke till Rote-hållarne kunde göras Nådig framställning, huruvida de
skulle vara hugade att ingå contract om Båtsmans-beklädnadens öf
vertagande
af Kronan, emot vissa årliga afgifter af Rote-hållarne för
hvarje serskild persedel ; dock att contracten upprättades, på grund
af frivillig öfverenskommelse med hvarje af Rotehållarne serskildt, och
utan att någon af dera kunde åläggas att ovillkorligen och derest
han ej finner contractet för sig förmonligt, deruti ingå.
Slutligen och i afseende på Christen Pchrssons och Pehr B arges motion örn
befrielse för Rote-hållarne på Gottland från skyldigheten att förse sine Båtsmän med torp,
hafva Utskotten bordt vördsamt upplysa, att fråga om en dylik befrielse för nyssnämnde
Rotehållare blifvit, under sist för Hu t na Riksmöte, väckt af Fullmägtigen från
ön, G. A. Kolmodin, och att Rikets då församlade Ständer, med bifall till deras
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsjiottens Betänkande, N'.o 1f 7
Slats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotts Betänkande i ämnet, stannat
i det slut, att, som Rote-hållarne, jemnlikt Kongl. Förordningen af den 23 Maj
1690 samt sedermera utkomne och gällande Författningar, äro pligtige alt gifva Bits
männen
torp lägenheter, bestående af nödiga lius samt åker och äng, hvarvid undanlag
endast är gjordt för de rotars hemman, der icke någon lägenhet lill åker och äng
finnes, såsom i skärgården, i hvilket fall Båtsmännen bö‘ra i stället hestås visst belopp
i råg och korn m. m.; allisa ansågo Rikets Ständer skäl ej vara förhanden
att, serskildt för Gottland, tillstyrka någon ändring i hvad sålunda stadgadt blifvit.
I öfverensstämmelse härmed och då dessutom i Högstberörde Kongl. Förordning
förekommer det tillägg, ali i händelse de för Båtsmännen bestämde luis ej genast
finnas att tillgå, Rote-hållarne vöre pligtige att herbergera Båtsmannen med
hustru och barn, intilldess husen hunnit uppföras; men Rote-hållarne på Gottland, under
den allt ifrån år 1U90 förflutne tid, icke saknat rådrum alt byggnads-skyldig
hetcn
fullgöra, anse Utskotten Rote-håliarnes hittills visade uragtlåtenhet i detta fall,
hvarken kunna eller böra tjena till skäl för deras befrielse från åliggandet att förse
sina Båtsmän med torp; och Utskotten få således vördsamt tillstyrka:
att ifrågavarande motion måtte förfalla.
Stockholm den \ Augusti 184°.
N:o 14.
Ank, till Exp, Utsi. den 7 Aug., kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse,
angående on St. Barthelemy, lin äfven väckta frågor, dels
att Bikets Ständer måtte tillkännagifva, att de anse sig ej berättigade
taga ringaste befattning med förvaltningen af än, dels
att densamma mätte såsom en undersåtlig skänk öfverlännäs till
Kongl. Maj t, samt slutligen att den mätte ställas under samma
förvaltning och styrelse, som Sveriges öfrige provinser.
Den 23 Mars innevarande år har Stats-Utskottet fått emottaga Kongl. Majtts
följande Nådiga Skrifvelse, angående ön St. Barthclemey, af den ig i samma månad:
8 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottcus Betänkande, N.o I 4*
KONGL. MALTS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott, angående ön
St. Yiarthelemey- Gifven, Stockholms Slott den i Q Mars 1840.
De missgynnande förhållanden, i afseende å handels och rör«clsens ställning på
Coåonien St. Barthelemy och deraf beroende inkomster, som Kongl. Maj;t, uti Nådig
Skrifvelse af den 6 April i835, meddelade Rikets då församlade Ständers Stats-Utskott,
hafva sedermera icke förändrat sig. En i Augusti månad år i S37 inträffad
våldsam orcan har likväl ökat fattigdomen, derigenom att den dels förstörde,
dels skadade en mängd både allmänna och enskilda byggnader för ett värde
af omkring l5o,000 Spanska Piaster. Genast vid första underrättelsen derom, skyndade
Kongl. Maj:t att äf Egna medel bispringa de genom denna olyckshändelse mest
lidande med ett understöd af 1,000 Livres Sterling, och har derförutan anvisat nödiga
tillgångar till de publika husens iståndsättande. Coloniens intrader voro redan förut
för dess behof så otillräckliga, att en brist af ungefär lika belopp med hela nuvarande
inkomsten årligen uppstår, och Kongl. Maj:ts förskott för godtgörande af
denna brist och af härstädes vid Colonial-Departementet anvisade utgifter hafva således,
under detta senare tidskifte, likasom alltifrån år 1823, blifvit betydligen ökade.
Så vida ej politiska tilldragelser dertill gifva anledning, visar sig för Colonien
föga utsigt till förbättring i den conjunctur, som nu fjättrar dess rörelse, oell nödgar
flere af dess driftigaste och förmögnaste köpman, att smånigom söka ett annat fält
för sin verksamhet och sina capital, ehuru Kongl. Maj:t ej underlåtit att vidtaga
alla de åtgärder till handelns uppmuntran på stället, som kunnat uppgifvas. De försök
till directa handels-förbindelser emellan moderlandet och Colonien, som ett enskildt
Bolag berömligen anställt och Kongl. Maj.'t hägnat, hafva slutligen ej heller motsvarat
förhoppningarne, hvarföre Bolaget under innevarande år sig upplöst.
Under sådane omständigheter och då inkomstcrne af Colonien, helt och hållet
härflyta från handeln och rörelsen, samt någon ytterligare besparing i utgifterne
ej kan vidtagas efter de nedsättningar och indragningar uti Coloniens förvaltning,
sorn blifvit, så vidt med dess möjliga upprätthållande varit förenligt, redan verkställde,
är det mer än sannolikt, att Kongl. Maj:t, äfven hädanefter, till Sina redan
högst betydliga förskott för Colonien St. Barthelemy, skall nödgas lägga nyautan
någon serdeles utsigt till åtminstone snar ersättning.
Ofver
Staf- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, N’.o 14*
Öfver lagarnes och ordningens vidraagthållande på Colonien Sf. Barthelemy
har Kongl. Majit låtit noggrant vaka, och eger Kongl. Majit den tillfredsställelsen,
att ingen klagan öfver saknadt beskydd försports från någon af dessa Kongl.
Maj:ts aflägsna undersåtare.
Kongl. Majit för hl i f ver Rikets Ständers Stats-Utskott med fill Kong1. Nåd och
Ynnest städse välbevågen. Dotum ut supra.
CARL JOHAN.
A Ib, Ihre,
Härjemte hafva blifvit remitterade ilo till Stats-Utskottet en af Herr Thore
Petré inom Valofliga Borgare-Ståndet väckt motion, deruti, efter en framställning om
de villkor, hvarunder ön St. Barthelemys förvaltning blifvit till Kongl. Majit öfverlemna
d, tillika med andra ön rörande omständigheter, det blifvit föreslaget att, dä Kongl.
Majit uti Högstberörde Nådiga Skrifvelse tillkännagifvit, att de förut i afseende å ön
varande missgynnande förhållanden ännu fort före, samt att densamma orsakade Styrelsen
enorma förluster, och Rikets Ständer, i följd af Kongl. Majlis Nådiga Proposition,
redan tSl2 afhändt Sveriges Krona besittningen af ön,Stats-Utskottet måtte
tillstyrka Rikets Ständer att meddela det förklarande, att Rikets Ständer icke anse
sig berättigade att med öns styrelse och förvaltning taga ringaste befattning, i anseende
hvartill Kongl. Majlis Nådiga meddelanden i ämnet ej heller kunde, å Rikets
Ständers sida, blifva föremål för pröfning; hvilket förklarande motionären ansett så
mycket mera angeläget att i Riksdags-beslutet intaga, som det ej vore omöjligt, att
Utlänningar gjorde sig den origtiga föreställning, att Svenska Nationen och dess
representativa Statsmagt hade gemenskap med öns styrelse; och har vid remiss af
denna motion, Herr I,Vinge på anförde skäl, föreslagit att Rikets nu församlade
Ständer måtte i djupaste underdånighet utbedja sig Nåden att, såsom en undersåtlig
skänk få till ”vår nu Regerande Ailernådigste Konung öfverlemna ön St. Barthelemy
med alla dess herrligheter att dermed, såsom Dess privata egendom; handla och vandla,
efter Högst Eget godtfinnande, m. m.;’’ och 2:0 till Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskotten ett af Bengt Gudmundsson från Hallands Län till Hedervärda
Bonde-Ståndet ingifvit memorial, deri föreslagits, att, då Sverige icke bör
Eih. till R. St. Prot. 1840. \ Sami. 1 A/d. 8 IIäfl. 2
i o Stats- sami dllm. Besv,- och Bkon.-Utskottens Betänkande, N:o I /f.
belastas med en Slats-utgift för lin St. Barthelemy, utan att ega en deremot svarande
vinst, oell det ej eller synes billigt, att Kongl. Majit enskildt måste vidkännas
de utgifter, som för öns förvaltning erfordras, samt det ej eller anstår ett lagbundet
samhälle att ega någon ort, dit dess lagars välde icke sträcka sig och hvars administration
icke beror på detta samhälles lagstiftning och står under offentlighetens controli,
—•> ön St. Barthelemy alltså måtte ställas under samma styrelse och förvaltning som
Sveriges öfriga provinser, hvilket motionären ansett kunna ega rum utan förlust för
Staten; hvarförutan motionären förmenat, att den förlust, som vid Öns förvaltning
uppkommit, till större delen varit en följd af för stora löneanslag till Gouverneuren
och erabetsmännen, äfvensom en alltför kostsam garnison derstädes; men att en dylik
förlust skulle kunna undvikas, om öns administration biefve enkel, garnisonen med
sparsamhet ordnad och flottans öfnings-expeditioner ställda i samband med öns bevakning.
Utskotten hafva tagit i öfvervägande såväl Kongl. Majtts nämnde Nådiga Skrifvelse
som ofvanberörde motioner; och anse Utskotten någon annan åtgärd i anledning
af Kongl. Majtts Nådiga Skrifvelse icke böra vidtagas, än att densamma till Rikets
Höglofl. Ständers kännedom öfverlcmnas.
Vidkommande Herr Petris motion, så hafva Utskotten anmärkt, hurusom det
deruti framställda förslag blifvit grundadt på den förutsättning, att Rikets Ständer
redan iBia skola afhändt Sveriges Krona besittningen af ön S;t Barthelemy. I anledning
häraf finna Utskotten nödigt upplysa, att Rikets Ständer, genom underdånig
Skri fvelse af den 10 Maj i8ta samtyckt till Kongl. Majus förut afgifna Nådiga Proposition,
att administrationen af ön S:t Barthelemy måtte öfverlemnas till Kongl. Majit;
hvarvid Rikets Ständer fästat det villkor, att öns förvaltning ej skulle komma att
belasta Svenska Stats-Verket, ehvad inkomsterne blefvo högre eller lägre, utan att
sådane anstalter måtte vidtagas, att af öfverskotten, när de inträffade, alltid hoflös
tillhanda hvad till fyllande af bristerne, derest sådane skulle uppkomma, alford
rad es.
Af denna Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, innefattande de grunder och
vilkor, under hvilka förvaltningen af ön St t Barthelemy blifvit till Kongl. Maj; t öfverlemnad,
hafva Utskotten icke kunnat finna, att Rikets Ständer afhändt Sveriges
Krona besittningen af nämnde ö, och Utskotten hafva icke eller kunnat inhemta, att
ett sådant afhändande sedermera egt rum. Att meningen med Kongl. Majus omfösmälda
Nådiga Proposition och Rikets Ständers, i anledning deraf, aflåtne underdåniga
skrifvelse, icke kunnat vara den, att besittningen af ön skulle afhändas Sveriges
Krona, synes dessutom tydligt, dels deraf, att Kongl. Majit förklarat Dess afsigt vara,
att vid hvarje Riksdag låta komma till Rikets Ständers kunskap, ’’hvad i dejma
Stats- samt Allm. Besv.~ och Ekon.-Utskottens betänkande, N:o 14> 11
’’del af Styrelsen sig tilldragit, livad fordel för moderlandet deraf vunnits och i hvad
’’mon överskjutande intrader från besittningarne kunnat till allmänt nyttige anstalter
”inom Riket användas;’’ dels af de i Rikets Ständers berörde skrifvelse utsatte villkor;
dels deraf att, enligt hvad Utskotten inhemtat, Kongl. Maj.t låtit af 1812, 1813
och 1814 årens vinst, vid förvaltningen af ön S:t Barthelemy, använda 318,288
K:dr 3 sk. q rtst till Sveriges omedelbara nytta, hvarför Rikets Ständer ock, vid
Riksdagen i8i5 framburit sine underdåniga tacksamhetsbetygelser, dels ock slutligen
deraf, att Kongl. Maj.t genom Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer af den 18
Juni 1818 förklarat Dess Nådiga afsigt vara, att, i händelse Colonien skulle, på lika
billiga villkor, så för moderlandet som Colonien kunna till en fremmande magt aftr.ädas,
en afhandling i sådant afseende genast ingå, under villkor, att afkastningen af den derföre
inflytande summa användes efter de i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af
den l5 Maj 1812 fastställde grunder; samt att Rikets Ständer genom beslut af den
8 Juli 1818 samtyckt till Kongl. Maj:ts berörde framställning, på. de villkor, sorn
Ständernas omförmälde underdåniga skrifvelse innehölle, så mycket heldre, som Kongl.
Majtt, såsom ett villkor härvid, antagit, att det capital, hvilket för denna besittning
kuride erhållas, alltid blcfvc att anse såsom en Sverige tillhörig fond, hvilken
allenast mot säkerhet kunde användas, till större eller mindre del i och för ändamål,
dem Kongl. Majtt funne instämma med Rikets gagn och fördel; af hvilket allt
ytterligare ädagalägges, att ön St. Barthelemy ej allenast 1812, utan äfven 1818
och intill närvarande tid, utgiort samt ännu utgör en Sveriges Krona tillhörande besittning.
På grund häraf och då Herr Petres motion sålunda är grundad på en förutsättning,
sorn icke är meri rätta förhållandet öfverensstämmande, anse Utskotten
det ifrågasatte förklarandet af Rikets Ständer det de anse sig icke berättigade att
med styrelsen och förvaltningen af Colonien St. Barthelemy taga ringaste befattning, vara
så mycket mera öfverflödigt, som, ehuru ön fortfar att utgöra ee Svensk besittning,
det likväl ej blifvit ifrågasatt, att Svenska Stats-Vcrket må, till större eller mindre
del, vidkännas de utgifter och de kostnader, eller de förluster, som öns förvaltning
orsakat eller möjligen framdeles kan medföra; hvarföre Utskotten tillstyrka,
att Herr Petris berörde förslag måtte förfalla.
Hvad sedermera angår Herr Winges motion, att Rikets Ständer måtte, såsom
cn undersåtlig skank, öfverlemna ön till vår nu Regerande Konung ; så linna Utskotten
icke anledning vara för handen till en sådan gåfva ; hvaraf följer, att någon
vidare åtgärd i afsende å Herr Winges motion ej är af nöden; och tillstyrka Utskotten
derföre,
att samma motion måtte förfalla.
i a Stats- samt Allm. Bery.- och Ekon.-Utskottens betänkande, N'.o i q.
Hvad slutligen beträffar Bengt Gudmundssons motion, alt St. Barthelerny
matte ställas under samina styrelse oell förvaltning sorn Sveriges öfrige provinser; så
få Utskotten fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att Rikets Ständers
den 18 April 1813 fattade beslut att till Kongl. Majit öfverlemna styrelsen
af St. Barthelemy, dels grundade sig å de omständigheter, som Stän
dernes
i ämnet aflåtna underdåniga skrifvelse af samma dag gifver vid handen,
dels ock innefattade det villkor, att Svenska Statsverket icke skulle belastas
med några utgifter i och för öns förvaltning ; och då efter hvad Kongl. Maj;ts vid
denna Riksdag till Stats-Utskottet aflåtne Skrifvelse, angående ön innehåller, densammas
förvaltning medförer betydliga kostnader utöfver de inkomster, som deraf erhållas,
samt, i händelse det af motionären väckte förslag vunne bifall, otvifvelagtigt
skulle inträffa att Statsverket komme att vidkännas stora uppoffringar i och för ön;
anse Utskotten sig böra tillstyrka,
att äfven detta förslag måtte förfalla.
Stockholm elen 4 Augusti 1840.
Reservation:
Af Herr Ribbing, Arvid. Att såsom Utskotten gjort i senare delen af sitt
Betänkande, afstyrka ett förslag, som åsyftar det rättas tillämpning, af det skäl endast
att materiella uppoffringar erfordras, kan i allmänhet icke gillas. On St. Barthelemy
star redan i flere hänseenden under Svensk lag och styrelse, har sin egen Justitiarie,
samt rättighet att få sina tvister fullföljda i Sveriges Högste Domstol. Bengt
Gudmundssons motion är sålunda redan till en del satt i verket, men då inom
Utskotten under discussion blifvit upplyst, att slafveri och föl jag 11 i ge n derifrån oskilj —
a g t i g slafhandel, på ön bedrifves, samt detta står i strid med Svensk lag och Svensk
ära ; så och då Svenska Nationen icke lärer kunna undskylla sig, att detta slafveri å
Ön ännu fortfar, dermed att densamma, på sätt Utskotten upptaga, blifvit Öfveriemnad,
genom Rikets Ständers beslut den 18 April 1812 till styrelse af Sveriges Konung;
finner jag för min del, att Bengt Gudmundssons motion bordt föranleda åtminstone
en underdånig skrifvelse till Kongl. Majit af syftning att slafveriet på den ännu
Svenska ön St. Barthelemy måtte afskaffas. Svenska Nationen skall förmodligen
fika beredvilligt, som den Engelska; då fråga om slafvars befrielse uppstått, derföre
vilja göra uppoffringar; och icke finnas egennyttigt vårda sig om ön och dess invånare
blott så länge, som någon Stats-inkomt deraf varit att förvänta.
Stats- samt Allm. Berm- och Ekoh.-Utskottens betänkande, N'.o i o. 13
N:o i5.
Arik. till Exp. Utsk. dea 7 Aug., kl. 1 e. m.
betänkande, i anledning af väckt fråga om mantals-penningarne,f
användande för fattigvårdens behof m. m.
Uti en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottens gemensamma
handläggning remitterad motion, har Herr Friherre Sprengtporten, i sammanhang
med det förslag till fattigvård och lagstiftning derför, hvilket af serskilde committerade
blifvit utarbetadt, föreslagit, att, till afhjelpaude af de olägenheter, sorn en ojemn
fattigvård medförer, och det inflytande, en sådan måste utöfva på den lattiges billiga
rätt, inom hvarje Län mätte stiftas en fattig-cassa för Länet, hvars ändamål vore
att jemna fattigvården inom socknarne och att således meddela uppfostringshjelp till
barn efter aflidna eller utfattiga föräldrar, hvarförutan samma cassas verksamhet borde
utsträckas till alla fattigvårdens föremål, utom de egentliga fattighjonens underhåll, och i
följd deraf bekosta utgifterne dels för bildandet af arbets-inrättningar, förutan hvilka alla
författningar om bettlande skola förblifva ord utan betydelse, dels för stiftandet af
folkskolor. Motionären, som icke äskat att communerne skulle betungas af någon ny
afgift för bildandet af nämnde cassör, liar deremot ansett, att mantalspeoningarne,
hvilka öfver hela Riket uppgå till ett belopp, af omkring 829.000 R:dr Banko, måtte
upphöra att ingå till Statsverket, och ställas till Länens disposition, för att i ofvan
berörde ändamål under stränga sparsamhets-grunder förvaltas och disponeras, utan
att några afdrag derå borde ega rum i och för medlens förvaltning, hvilken skulle
besörjas af Länens valde ombud.
Vid remiss af denna motion har hufvudsakligen blifvit yttradt;
af Herr Friherre von Kraemer, Robert, att en viss del af hvarje Läns skattebidrag
borde afsättas i Länets Ränteri, för att derifrån kunna anordnas till fattigvård, folkskolor,
och arbetshus ; att, i händelse ett sådant lörslag icke antages, Herr Friherren,
som icke delade motionärens åsigt att mantals-penningarne borde för berörde ändamål
användas föresloge, att dertill måtte afsättas så stort belopp af de medel, hvilka utgå
efter x Art. af Bevillningsförordningen sorn kunde erfordras, och hvilket belopp skulle
i4 Stats- samt Hilm. Besv. och Ekon -Utskottens Betänkande, N\o 15.
fördelas, Länen emellan, efter serskildta stadganden, hvarförutan Herr Friherren föreslagit
åtskilliga reglementariska föreskrifter i afseende å medlens förvaltning och användande
;
at Ilerr Friherre Cederström, Gustaf Carl, att, Herr Friherren, som delade Friherre
Sprengtporten åsigter, att cn allmän fond borde hildas inom hvarje Län, från hvilken
medel kunde hemtas till Fattig-försörjningen, Skola och Arbets-inrättningar, likväl
icke kunde instämma i den delen af förslaget, som afsåg mantals-penningarnes
användande till ett sådant ändamål, hvaremot Herr Friherren ville, att omkostnaderne
derför borde bestridas först af den fattiges familj, derest dess medlemmar kommit
i besittning af egendom och förmögenhet genom arf, dernäst af den enskilde,
som dragit fördel af den fattiges ar bets-biträde, under den tid han kunnat arbeta,
och slutligen af Staten; hvarförutan Herr Friherren, jemte anförande af de fel, som
lian ansåg vidlåda Fattigvården inora landet i allmänhet, framställt ett omfattande
förslag, för ordnandet af en efter Friherrens tanka, ändamålsenlig Fattigvård, samt
föreslagit de afgifter, som ansetts för sådant ändamål erforderlige ;
af Herr Friherre Cederström, Jacob, att han ansåge det vara högst betänkligt, afl,
på satt det blifvit föreslagit, använda mantals-penningarne till Fattigvården, och att
lian i stället derför ville föreslå: att desamme borde ingå till Riksgälds-Contoiret, till
amorterande af ett lån å 6,000,000 R:dr eller derutöfver, hvilket borde upptagas
och ställas till Kongl. Majtts disposition, för näringarnes understöd; genom hvilken
åtgärd Herr Friherren ansåg tillfälle skola beredas de fattige att sjelfve förtjena sitt
bröd, i stället att emottaga detsamma såsom nådegåfva;
af Herr von Hartmansdorff, att Iian trodde det höra tillhöra menigheterne sjelfva att
bekosta deras fattigvård, och att ett sådant åliggande icke i allmänhet borde kastas på
Statsverket, helst anspråken på fattigvård derigenom alltid komtne att ökas oell d*
dertill anslagne Stats-medlen slutligen att icke räcka till.
Detta med hvad åtskilliga andre Ledamöter af Höglofl. Riddcrskapet och Ådeln
anfört, hafva Utskotten i öfvervägande tagit och dervid funnit de väckta förslagen
omfatta dels ordnandet af Fattigvården inom Riket, dels ock sättet för anskaffandet
af de medel, som, efter de framställda förslagen, skulle vara dertill nödvändige. Och
som Herr Friherre Sprengtporten ifrågavarande motion, äfvensom de öfriga, med anledning
af densamma vickta förslag, grundar sig å det villkor, att antingen mamtalspenningarne
eller en del af den skydds-afgift, som kan komma att bestämmnas i
blifvande Bevillnings-förordning, måtte för Fattigvårdens besörjande Utgå; men Stat*-
Stats- samt Allni. Besv.- och Ekon.-UtsJcottens Betänkande, N:o 15. 15
Utskottet, i Jess Betänkande angående beräkningen af Statsverkets inkomster, redan
upptagit inantais-penuingarne såsom en beräknad tillgång, och den senare afgiften,
deruti nedsättning är af Bevillnings-Utskotten föreslagen, ännu ej blifvit till beloppet
bestämd ; alltså och då 1,3g- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten dessutom
redan afgifvit Betänkande och förslag, angående lagstiftningen om Fattigvården i Riket,
och derigenom, äfven besvarat de här ofvanomförmälde frågor, som åsyfta en
förändrad organisation af Fattigvården, anse Utskotten sig böra tillstyrka,
att Herr Friherre Sprengtporten motion tillika med de förslag, som,
i anledning deraf, på sätt förenämndt är, blifvit framställde måtte
förfalla.
Stockholm den 4 Auguti 18.40..
SLOCKHOLM, Er.aicNs och GivttusEnas Tryckeri. i84o.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsiotlc/is Betänkande, JS:o 16. 1
N:o 16.
Ank. till Exp. Ulsk. den i5 Augusti, kl. n F. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om sänkning
af den så kallade Brunnsviken.
Uti en hos Hedervärda Bonde-Ståndet väckt, till Utskottens gemensamma
handläggning remitterad, motion har Riksdags-fullmägligen Jolian
August Zetterberg från Stockholms Län förmält: alt en del egare lill stränderne
omkring sjön Brunnsviken för några år sedan å vederbörlig ort sökt att
få på egen bekostnad sänka sjön 1 § aln, samt att de, efter derom anställd
och slutligen afgjord rättegång, vunnit rättighet att verkställa denna sänkning;
att ett sådant företag, hvarigenom Brunnsvikens valten skulle komma alt
vanligen öfverstiga saltsjöns med § aln, dock icke skulle förekomma, att tragterne
omkring Brunnsviken blefve fuktige och ohällsosamma att bebo, och
icke eller medförde någon betydligare fördel. I anseende härtill och då
det skulle blifva för hufvudstaden äfvensom för tragten omkring sjön af
största nytta och fördel, om densamma, som nu vore att anse som ett
träsk, sänktes ytterligare § aln, samt det 220 alnars långa aflopp, derigenom
dess öfverflödiga vatten utfaller, upprensades och utvidgades, så att
communicationen blefve öppen med saltsjön, har motionären föreslagit, alt
Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag af 1,000 R:dr B:co, för att
dermed åstadkomma en farbar förening mellan Brunnsviken och saltsjön;
hvilket förslag motionären ansett desto heldre böra vinna bifall, som verkställandet
deraf komme alt medföra, jemte redan omförmälde fördelar,
äfven den, att omkring 200 tunnland, för det mesta Staten tillhörig jord
blefve frugtbärande, och något annat hinder deremot icke skulle ligga i
vägen, än farhågan, att, om förslaget verkställdes, vattnet komme att utfalla
ur de vid Haga Kongl. Lustslott anlagda canaler.
Utskotten, som anse sig ej böra ingå i något yttrande, huruvida den
föreslagne åtgärden skulle medföra den nytta och fördel, som motsvarade
det till företagets verkställande, äskade anslag, få endast förklara, alt
Brunnsvikens sänkning ytterligare, än som skall blifvit genom afslutad rättegång
tillåten, måste bero såväl på vederbörandes hörande, som också i
händelse sänkningen skulle blifva af någon bestridd, på en laga rättegång.
Af sådan anledning och då den, hvilken önskar att verkställa ett dyåikt
företag, som det motionären åsyftat, eger att derom anmäla sig hos
Bih. till R. St. Pröt. 1840. 4 Sami. 2 Afd. » Hajtet. 1
2 Stats- samt Allm. Besv.- och Eicon.-Utskottens Utlåtande, N:o lj.
vederbörlig auctoritet, och sedermera silt ärende i laga ordning utföra;
finna Utskotten det tillhöra samina auctoritet, men icke Rikets Ständer att
yttra sig i frågan om rättigheten att ytterligare- sänka Brunnsviken, och,
huruvida en sådan sänkning må för sig gå; hvarföre och då Utskotten anse,
att något anslag ej hör meddelas till understöd för ett företag, hvilket
tilläfventyrs ej torde komma att ega rum, Utskotten tillstyrka,.
att motionärens berörde förslås: måtte förfalla.
o •
Slockholm den 14 Augusti 18-jo.
N:o 17.
Ank. till Exp. U t siv. den i5 Augusti, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om åtskilliga
till dessa Utskott remitterade frågors behandling i
ett gemensamt Betänkande, m m.
Till Stals—TJLskottet har från Högvördiga Preste-Ståndet blifvit remitterad
en af Professoren Herr Doctor Thomander, i anledning af SlatsUtskottcts
Utlåtande N:o 5a, om Mötes-Passevolans-afgiftens framlida utgörande,
m. m., väckt motion, hvaruti yrkas, att, enär så väl för sakerlies
inbördes sammanhangs skull, som serskildt med afseende å angelägenheten
att förekomma- föga båtande friclioner emellan de olika intressena,
det är af vigt, att alla frågor, som röra väsend Digare jemnkningar <af de
allmänna bördorna de skattdragande emellan, sältas med hvarandra i oskiljägtig
‘gemenskap, de genom serskilda propositioner och motioner å bane
bragta frågorna rörande: i:o den så kallade Mötes-Passevolansens upphö
rande;
2:0 lindring i Båtsmnnshållet samt öro lindring i städernas inqvarterings-besvär,
måtte uti ett gemensamt Utlåtande varda behandlade; och
har, vid remiss häraf, Contracts-Prosten Herr Doctor Björkman uttryckt
den önskan, att på samma gång med berörde frågor, äfven den om Inqvarterings-Tolagens
utgående och användande måtte från Utskotten till Ständernes
afgörande öfverlemnas.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, hvilka till
gemensam handläggning ej fått emottaga ofvanberörde motion, jemte Contracts-Prosten
Heil’ Doctor Björkmans tillägg dertill, förr än den 21 sist
-
Stais- sami Allm. Besa.- och Ekon.-Utshottens Utlåtande, N'.o 18. 3
lidne Juli, vid hvilken tid ifrågavarande ämnen redan blifvit behandlade
i serskildta Utlåtanden, som hos Rikets Ständer äfvenledes varit under öfverläggning,
anse af sådan orsak,
att hvad om dessa frågors gemensamma behandling blifvit
yrkadt oell framstäldt, numera ej kan till någon åtgärd
föranleda.
Stockholm den 14 Augusti 1840.
N:o 10.
Ank, till Exp. Utsk. den i5 Augusti, kl, n F. ift,
tillåtande, i anledning af vädd fråga om förändradt
beräkningssätt för roter ingshjelpens utgörande inom
Kronobergs Län.
Uti ett lill Hedervärda Bonde-Ståndet afgifvet, och derifrån till
Stats- s;irat Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten remitteradt memorial,
har Riksdags-full mägtigen Peter Gabrielsson från Kronobergs Län anfört,
att, sedan vid Indelningsverkets upprättande inom nämnde Län, få
rE;dels mantal blifvit tillerkände hvarldera roteringshjelp af 8 daler Silfver
mynt för ett indeldt högre hemmantal i rote, än de elter Jordeboken och
förmedling borde draga, denna roteringshjelp äfven till stadgadt belopp
utgått ända tilldess Kongl. Majit, uti Nådigt Bref den i5 Augusti
1829, i anseende till de betydliga förändringar, som mynt och varuvärden
undergått, sedan berörde bidrag anslogs, förordnade, att detsamma borde
förhöjas, så att en Daler Silfvermynt beräknades till 1 0 f:dels kappar spantnål,
hälften råg och hälften korn, hvarigenom hvarje helt mantal undfick
en roteringshjelp af 2 -|:dels tunnor spanmål; och har motionären ansett de
svagaste rolarne väl härigenom hafva vunnit någon förbättring, men ändock
ingalunda vara jemngoda med öfriga rotar inom Länet; hvarföre lian föreslagit,
att soteringshjelpen inom Kronobergs Län måtte hädanefter beräknas
och utgå efter 16 kappar spanmål, hälften råg och hälften korn,
för hvarje Daler Silfvermynl, som af ålder varit dertill bestämd.
Då de af motionären här ofvan framställda förhållanden samt gjorda
uppgifter icke äro understödda af de skäl och bevis, som for en full
-
j 4 Stais- samt Allm. Ees v.- och Ekon.- Utskottens Utlåtande, N:o i g.
ständig och säker kännedom af frågan varit nödvändiga, så anse Utskotten(
att motionärens berörde, derpå grundade, förslag ej nu kan till närmare
pröfning företagas; hvadan Utskotten hemställa,.
alt ifrågavarande motion icke malte till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 Augusti i84'o*
N:o 19.
Ant, till Exp. Utsk. den; i5 Augusti, kl. ii i.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om lindring för
hemmansegarne å Hammarön uti deras roteringsskyldighet
m. m„
Till Utskottens gemensamma behandling har från Hedervärda Bonde-Ståndet
blifvit remitteFad en motion af Riksdagsfullmägtigen från Wermlands
Län Olof Carlsson, hvaruti uppgifves: att Hammarön., belägen i Wenern,
nära Carlstad, innehåller 22 hemman af hvilka 2 -|:del’s mantal dra
Militiae- och Comministers-boslällen; att öns arealvidd utgör 9,709 y|:dels
tunnland, hvaraf ej mera än 2,662 ^§:dels tunnland äro åker och ängsmark,
som ej allenast gifver ringa afkastning, utan dessutom äfven är blottställd
för ofta inträffande öfversvämningar; samt alt ön likväl i; årliga allmänna
skatter erlägger 6,241 R:dr 4° sk* 4 r* Banco, och underhåller 19
indeldta soldater, hvarförutan den är underkastad krono- och hållskjuts,
samt väghållning, i likhet med hemmanen å fasta landet; och har motionären
bifogat ett bestyrkt utdrag ur en år i83g upprättad statistisk tabell
öfver Hammarö socken till stöd för dessa uppgifter, samt pä grund deraf
yrkat, att öns hemmantal måtte förmedlas, enligt billighet och rättvisa, och
nedsättas till likhet med öfrige hemmanen i Länet, samt i föl jd deraf den
lindring i roteringen till vägabringas, att ett lämpligt antal af hemman på
fasta landet, som nu erlägga rotefrihets-afgift eller böra roteras, till understöd
i Hammarö rotering anslås, så att hvarje soldat-rote kommer att utgöras
af 2:ne hela hemman; och att soldat-torpen jemväl, i reon af den skeende
farmedlingen, förflyttas till de sålunda från fasta landet tillkommande
hemmanen.
Slats-samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, N'.o 20. 5
Ehuru Utskotten, vid öfvervägande af denna fråga, väl ej förbisett
del tryckande i roleringens utgörande för HammarÖns hemmansegare, så
anse likväl Utskotten oundgängligen nödigt, för att kunna åstadkomma någon
lindring härutinnan, på sätt motionären äskat, att noga känna förhållandena
med roleringeu uti de Hammarön närmast tillgränsande orter,
på det en nöd vändig jemnförelse emellan densamma och roteringen å Hammarön
må kunna anställas, samt möjligheten af den nu yrkade lindringens
tillvägabringande bedömas; hvadan Utskotten tro, att, förrän en undersökning
lill utrönande häraf i vederbörlig ordning blifvit verkställd, något
yttrande derom ej kan af Rikets Ständer meddelas; hvarföre Utskotten
hemställa,
att frågan uti dess ännu outredda skick ej må till någon åtgärd
föranleda.
Stockholm den 14 Augusti 1840.
N:o 20,
Ant. till Exp, Utsls. den i5 Augusti, II. 11 f„ m.
Betänkande, i anledning af väckta frågor om, förnyad
granskning af grunderna för B ät sman shållets fördelning,
Rikets Städer emellan.
Till Stals- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens handläggning
hafva följande motioner remitterade blifvit, nemi.:
Från Högloft. Ridder skalet och Adeln:
Af Herr Grefve Horn, C. F, sorn yttrat sin öfvertygelse, alt den
senast af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer, för utgörande af städernas Båtsmanshåll
antagne, men r sin natur föränderliga grund, vore för ett ständigt
roteringsverk olämplig; vid hvilket förhållande Herr Grefven föreslagit,
att en förnyad reglering af städernas Båtsmanshåll måtte vidtagas, antingen
sålunda, att den roteringsskyldige stadsjorden först blefve roterad i
likhet med hvad tillförne egt rum, eller att, i händelse förenämnde och
af ett omvexlande bevillningsbelopp beroende rotering skall bibehållas för
en del af Båtsmanshållet, en rättvis uppskattning af all ordinarie Båtsmansrotering
underkastad stadsjord måtte förutgå, under tillika fästadt
'Q Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-XJtskottens Betänkande, N:o 20.
afseende vid jordens stigande värde, då roteringstungan derifrån lyftas;
hvarjemte Herr Grefven, i öfverensstämmelse med dessa åsigter af ämnet,
har hemställt, att den uti Kongl. Brefvet den 21 September 180g påbjudna
nya reglering af städernes Båtsmanshåll må inställas, och den gamla
förblifva tills vidare gällande; och har Hen’ Grefven ansett sig desto mera
föranlåten ätt med motionen i ämnet uppträda, sorn han, i egenskap
af Ledamot i den Comité, åt hvilken regleringen af Båtsmanshållet i Stockholm,
är uppdragen, egt tillfälle att inse de med uppdragets fullgörande
förenade svårigheter, hvilka i synnerhet äro i ögonen fallande, då man
betragtar, att Stockholms stadsjord blott utgör stadsjord i Ri
ket,
men att staden, efter den senast antagna regleringen, likväl kommer
att bära röteringsbördan för 437 Båtsmän utaf de S'86, hvilka det åligger
Ilikets samtlige städer att prestera.
Med motionären har Herr Hjertaj Lars, såsom jemväl varande Ledamot
af berörde Comité', sig förenat.
Från JFällojl. Borgare-Ståndets
Af Herr He/singius, som, under framställning af enahanda åsigter i
fråga om olämpligheten af den nya regleringen utaf Städernas Båtsmanshåll,
påkallat uppmärksamhet å det orättvisa förhållande, hvilket, på anförde
skäl, uppsLått derigenom, alt den tid af fem år, som skulle tagas till
.grund, vid bevillningens beräknande i medeltal, för Båtsmanshålieis utgörande
blifvit bestämd till åren 1828 — i832, hvadan motionären föreslagit:
att
medeltalet af bevillningen, hvarefter Bätsmanshålls-skyldighetem
bestämmes, alltid matte beräknas efter de nästföregående fem åren, i stället
för de nyssnämnde 1828 till och med 183a;
att, i händelse bevillningen efter 2 Art., såsom obehöflig, kofnmer
att upphöra, och den nu fastställde grunden för Båtsmanshållet i och med
detsamma förfaller, den senast beslutna regleringsåtgärden måtte anses endast
ad interim gällande, hvilket äfven vöre öfverensstämmande med stadgandet,
att städerne vid hvarje Riksdag egde rättighet att deri söka rättelse,
efter sig företeende omständigheter; samt slutligen
att Rikets Ständer ville förnya deras vid Riksdagen år sSBo framställda
underdåniga begäran om ny refning, uppmätning och skattläggning
af städernes oroterade jord, och undersökning af de olika förhållanden,
sorn, i vissa städer, hvad Båtsmanshållsskyldigheten beträffar,'sig fö
-
Stats- sami Altin. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o ao-, t
rete, på (Jet en med eganderätlens helgd förenlig och på rättvisa grundad?
ordning i förevarande afseende malte kunna till vägabringas— uti hvih
ken motion hufvudstadens samtlige Riksdagsfu ll m äg lige instämt; och
af Herr kVestlin^er, som, under åberopande af bestående privilegier,
i kraft af hvilka Staden Fahlun borde vara från Båtsmanshåll befriad, yrkat
en sådan förändring i senast beslutade reglering af Städernes Båtsmanshåll,
att staden från roteringsbesväret hädanefter varder fnkallad.
Hvad i ofvanherörde måtlo är voidet föreslaget, hemstäldt och yrkadjt,
hufva. Utskotten i noga. öfvervägande tagit;
och som regleringen af städernes Båtsmanshåll blifvit verkställd
på det sätt och efter de grunder, som af Rikets Ständer
sjelfv.e vid sislförflutne Riksdag godkändes, och hvilka
sedermera af Kongl. Mäj:t, under den 21 September nästlidet
år, i Nåder fastställdes, hvarvid icke allenast de till stöd
för molionerne anförde skäl blifvit pröfvade, ulan det också
medgifva», att det på städ erne sjelfve finge bero att. vid;
hvarje Riksdag hos Rikets Ständer göra anhållan om den förändring
i denna reglering, ''hvartill städernes stigande eller
sjunkande välstånd eller andra omständigheter kunde föranleda;’’
alltså och då härtill kommer, att under loppet af de
månader, som efter regleringens stadfästelse förflutit, icke
från erfarenheten kunnat bernias någon tillförlitlig grund lör
omdömet, huruvida några anspråk på en under nyssberörde
villkor medgifven rättelse i meranämnde reglering nu förtjena
afseende, eller icke, lå Utskotten tillstyrka, att de vacksta
molionerne må för det närvarande förfalla..
Stockholm den 14 Augusti 18.jo,
B es cr vatio ner:
af Herr Grefve Horn, C. F.: ”Jag reserverar mig mot beslutet, hufvudsakligen
derföre, att Utskotten icke velat afvagla den väntade Kongl.
Propositionen, i anledning af Stockholms Stads Grundlagsenliga besvär öfver
den nya Båtsmansfördelningen emellan Rikets städer, samt att Utskotten
vägrat taga kännedom af de Kongl. Bref, som rörande detta ämne emanerat,
sedan den 21 September i83q.”
8 Stats-samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande} IV:o 21.
Af Herr Friherre Sprengtporten , Herr Friherre von Kr vern er, Herrar
Åbomj Helsingius och Gustafsson, samt af Herr Schartau, som re
serverade sig mot delta Utlåtande, emedan han trott den af Herr Helsingius
väckta motion hafva bordt på så sätt behandlas, att sammansatta
Stats- och Ekonomi-Utskotten tillstyrkt Rikets Höglofl. Ständer att bifalla,
det medeltalet af Bevillningen, hvarefter båtsmanshålls-skyldigheten bestämmes,
alltid skulle beräknas efter nästförutgående 5 är, i stället för de i
Kongl. Circulairet bestämda åren 1828 till i832, likväl, att hvad sålunda
livart 5:te år i delta afseende stadgades, skulle gälla oförändradt under de
påföljande 5 åren; hvarigenom förra Ständers yttrade afsigt, alt den
börda, som städerna hafva af Bålsmanshållet, skulle dem emellan fördelas
och jemnkas efter deras stigande eller sjunkande välstånd , äfvenledes vore
vunnen.
Af Herr Engström: ”Emot Utskottens i öfrigt välgrundade beslut nödgas
jag reservera mig af den orsak, att det ej upptager till besvarande
den del af Herr Westlingers motion, hvarigenom lian yrkar befrielse ifrån
Båtsmanshåll för tomter och hus i Fahlu stad, enär de förstnämnde äro,
som den öfriga jorden, af Berg-frälse natur, hvilket likväl, såsom varande
en aldeles speciel fråga, den der ej kan innefattas i det allmänna omdöme,
Utskotten uttryckt, i min tanka bordt med mera omsorg till pröfning
upptagas och behandlas.
N:o 21.
| Ank. till Exp. Utsk. den i5 Augusti, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om indragning
af Biskops- och Domprost-Embetena.
Uti memorial, som blifvit dels lill Stats- samt Allmänna Besvärsocli
Ekonomi-Utskotten, dels till endast det sistnämnde Utskottet remitterade,
har blifvit föreslaget,
Hos Höglofl. Ridder skåpet och Adeln:
af Herr Rosenquist, Fredric Leonardj att såväl Erke-Biskops- som
öfrige Biskops-Embetena måtte, efter nuvarande innehafvarnes afgång, indragas
-
Stats- samt Allm, Besv,- och Eleon— Utskottens Betänkande, N:o 3f. g
dragas och således icke vidare tillsättas, utan inkomsterne deraf, sedan
stadgadt Nådår tilländalupit, tillfalla Stats-Cassan; äfvensom att vederbörligt
Utskott måtte få sig uppdraget att, elter inhemtad kännedom om de
inkomster, som vid alla nuvarande Biskopars afgång, skulle tillfalla StutsCassan,
afgifva förslag till en billig löneförhöjning för Dorn prostar ne,
hvilka vid Biskoparnes afgång skulle fungera såsom Ordförande i Consistorierne;
af
Herr Munck af Rosenschiöld, Nils Rudolph, att Biskops-Embetena
måtte indragas i den mon som de blifva lediga, och de dertill anslagne
inkomsterne användas till Gymnasier och Lärdoms-Skolor, eller att
åtminstone vid inträffad ledighet, en sådan inskränkning måtte ske i Biskoparnes
löner, att Sverige, såsom orden lyda, ”med en reformerad kyrka
ej må bibehålla Catliolska Biskopar.”
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet:
Af Måns Mänsson från Calmar Län , att Domprost-Embetena måtte
upphöra och de för dem fastställde löner anslås till Biskops-Embetena;
hvilka senares inkomster åter motionären föreslagit att användas till folkbildnings-anstalter;
af
Ephraim Larsson från Elfsborgs Län äfvenledes, att BiskopsEmbetena
måtte indragas, helst erfarenheten skall hafva visat, att dessa
Embeten äro mindre behöflige, enär desamma blifvit förvaltade lika ordentligt,
då Biskoparne stundom flere år varit frånvarande från sina Stift;
af Nils Magnusson från Calmar Län, att, då de åligganden, som
nu tillhöra Biskops-Embetena, torde utan svårighet kunna fullgöras af Domprostarne,
emot erhållande af Praebende-Pastorat, men Erke-Biskopen vore
nödvändig såsom Preste-Ståndets Talman vid Riksdagarne, det måtte alltså
Biskops-Embetena i Linköping, Skara, Strengnäs, Westerås, Wexiö, Lund,
Götheborg, Calmar, Carlstad, Hernösand och Wisby, med de dertill hörande
inkomster af alla slag, med nuvarande innehafvarnes afgång indragas;
Biskoparnes göromål öfverlemnas till Domprostarne att förrättas, emot
erhållande af Praebende-Pastorat; Domprostarne hugnas med Biskops-titel,
på det att icke 114 §• Regeringsformen mätte lägga hinder i vägen
för förslagets framgång; de återstående Praebenden, i mon af blifvande ledighet,
med ordinarie Kyrkoherdar tillsättas; de nu till aflöning för Biskoparne,
med undantag af Erke-Biskopen, anslagne hemman, som motioBilt.
till & St. Prof, 1840. 4 Sami. 2 Afil., 9 Häft. 2
lO Stats- samt Allm. Besa.- och Elon.-Utskottens Betänkande, N:o 11.
närén uppgifvit utgöra 30^1 mantal, utarrenderas för Stals-Werkets räkning,
oell den härigenom inflytande årliga afkomst, tillsammans med de
2,07c) R:dr 22 sk. 4 rst- uti indeldta räntor, samt 4>9°5 tunnor 1 kappe
spanmål, som Biskoparne årligen åtnjuta, användas till befrämjande af
folk-undervisningen;
af Peter Persson från Jönköpings Län, att Utskottet måtte inhemta
fullständiga upplysningar om beskaffenheten af de göromål, som Biskopsoch
Domprost-embetena tillhöra, och derefter utreda , huruvida ieke Doruprostarne
skulle kunna, såsom Biskopar, tillika utöfva Domprost-befattningen;
instämmande motionären för öfrigt i bvad af Nils Magnusson blifvit
yrkad t och anfördt;
af Lars Larsson från Elfsborgs Län:
1:0 att Domprost-Embetena måtte indragas, och Kronans på desse
Embeten indeldta tionde-spanmål användas till Skol-lärare-löner i de orter,
hvarifrån de utgå; och
2:0 att vid hvarje blifvande ledighet af Biskops-Embete, lönen derfö
r måtte bestämmas, i förhållande lill lönerne för i lika grad varande andre
Statens' embetsman; att Kronans tionde-spanmål, som, under namn
af vederlags-spanmål, utgår till de fleste pastorat i Riket, måtte indragas;
samt att det öfverskott, som uppkomma härigenom, äfvensom förmedelst
den föreslagna regleringen af lönerne för Biskoparne, måtte användas till
fäderneslandets uppfostrings-anstalter.
Detta, äfvensom hvad åtskilliga ledamöter af så väl RidderskapeC
och Adeln, sora Bonde-Ståndet vid remiss af molionerne i ämnet yttrat,
hafva Utskotten i betragtande tagit; oell funnit de af åtskillige motionä
rer
på ofvanberörde sätt framställde förslag om indragning af Biskopsembetena,
vara grundade på så giltiga skäl, att Utskotten, med afseende
derå samt den betydliga inkomst, sorn genom en sådan indragning för
Staten skulle uppkomma, ansett sig böra tillstyrka:
att Biskops-embetena må indragas, i den morr de efter nuvarande
innehafvarnes afgång varda ledige; samt att de medel,
som genom dessa embetens successiva indragning sålunda
komma att inflyta, må intill nästa Riksdag i Riksgälds
Contoiret
reserveras.
Hvad deremot beträffar åtskillige motionärers förslag om Dom pros tembeten»»
upphörande, så och då Domprostorne, utom det de äro skyldi
-
Stats- samt Allm. Be.sv.- och Elson.-Utskottens Betänkande, N:o 2 t, 11
ge att deltaga uti Consistoriernes öfverläggningar, och derstädes, under Biskoparnes
frånvaro, föra ordet, endast äro att anse såsom Pastorer i Domkyrko-församlingarne,
och i sådan egenskap, till större delen åtnjuta sina
löner, tillstyrka Utskotten,
att frågan härom må förfalla; och anse Utskotten, att hvad
för öfrigt i ofvanberörde motioner blifvit hemstäldt och föreslaget,
såsom beroende af de nu besvarade 2:ne hufvudfrågorna,
icke kan till någon ytterligare åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 Augusti iSzjo.
Häremot anmäldes reservation af Herr Grefve Horn: ”Jag reserverar
mig mot beslutet att indraga alla Biskops-embetena, såsom stridande
emot föreskrifterna uti Regerings-formens 19 och Riksdags-Ordningens
r3 §§, deri förutsattes, alt minst Erke-Biskop och a:ne Biskopar skola linnas,
äfvensom jag anser Svenska kyrkan, såsom Statsinstitution, vara
i oundvikligt behof af Chefer tili icke mindre antal, än Rikets Biskopar
utgöra, helst med afseende på ett stegradt och billigt anspråk
uppå dessa Chefers vård om allmänna folkbildningen;” uti hvilken
reservation Herr Contracts-Prosten östberg instämde; hvarförutan
emot beslutet sig reserverade: Herr Friherre Oxenstjerna, Herr
Friherre Hamilton, Herr Friherre Lejonhufvud, Herr Bibbing, Arv.,
som anförde: '"Under discussion har jag yttrat mig emot Biskops-embetenas
indragning vid samma Riksdag, som Utskotten ingått till Rikets Ständer
med förslag om vissa bestämmelser för deras verksamhet vid folkundervisningen,
emedan dessa åtgärder stå i strid med hvarandra. Hvad sjelfva
embetet beträffar, har jag för min del trott, att, om än å ena sidan det
kan skötas, så att det icke något godt uträttar1, kan det, å den andra, genom
dess nitfulla utöfning, efter de grunder, Kyrkolagen lågt, blifva bland
de vigtigaste i samhället;’’ Herr von Rosen, Herr aj Schmidt, Herr Professoren
Retzius, Herr Conlracts-Prosten Åstrand, som ansåg Utskotten
hafva varit oberättigade till sitt förslag, aldenstund frågan, såsom åsyftande
ändring i Rikets Grundlagar, icke kart Grundlagsenligt behandlas annorlunda,
än 8t §. Regeringsformen stadgar; hvarmed sig förenade Herr Gamministern
Dahlgren, Contracts-Prosten Herr Doctor Björkman, Herr Prosten
Stenhammar, Herr Contracts-Prosten Afzelius, Herr Contracts-Prosten
Öhrnberg, Herr Contracts-Prosten Sylvan, Herr Prosten Hallbeck, Herr
Prosten Lalin och Herr Professoren Grafström.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckerietj 184o.
Stats- och Bevillnings-Utskollens Betänkande, N.o 22.
l
N.o 22.
Ank. lill Exp Utsk. den 22 Äng., kl. 12 midd.
Betänkande , angående så väl Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer, i anledning af frumställdt förslag, att
halfva Tull-upphör den for inkommande utländska stenkol må,
till understöd för Höganäs stenkolsverk anvisas, som ock
åtskillige i detta, ämne väckte motioner.
Uti Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer af den 24 silslidne Mars, i anledning
af en utaf Direclionen för stenkols-verket vid Höganäs till Kongl. Maj:t
ingifven underdånig skrift, innefattande, å ena sidan, en berättelse om de
betydliga understöd, stenkols-verket af Staten åtnjutit, dels genom andel af
tullen för inkommande utländsk stenkol, dels genom praemier för hvarje från
grufvan afyttrad tunna stenkol, dels genom eftergift af en Statens fordran hos
stenkols-verkets förre egare och dels genom hög skyddstull å utländsk stenkol,
samt om de dryga kostnader, som för verkets fullkomliga iståndsättande måst
bestridas, och, å den andra, en underdånig anhållan, att, enär stenkols-verket
för bestridandet af dessa kostnader måst åsamka sig betydlig skuld och
derjemte, i anseende till en på senare tider ökad införsel af Engelska stenkol,
nödgats nedsätta prisen å de inhemska stenkolen, hvaraf följt, att stenkols-verket
icke lemnade någon behållning, utan hotades med upplösning, derest
icke biträde från det allmänna lemnades, halfva tullafgiften för de stenkol,
som från utrikes orter till Riket införas, måtte till understöd för Skånska
stenkols-verket varda anslagen; har Kongl. Maj:t, som jemväl ansett Höganäs
stenkols-verk, såsom ett med betydliga uppoffringar, så väl å Statens,
som å enskildes sida, nu mera fnllbordadt företag, vara i flera afseenden
förtjent af allmänt hägn och understöd, velat lemna Rikets Ständer del af den
genom stenkols-verkets Direction sålunda gjorda framställning, på det Directionens
förslag måtte, i sammanhang med öfriga Tull-regleringen rörande
frågor, hos Rikets Ständer komma under öfvervägande.
Under åberopande af hufvudsakligen samma skäl, som uti Directionens
för Höganäs stenkols-verk ofvanberörde underdåniga skrifvelse finnas intagne,
samt med serskildt fästadt afseende å den förlust, ej allenast af tjenligt bränsle,
som skulle drabba allmogen i den skoglösa och på biänntorf utblottade
Bih• lill R. St. Prot. 1840. 4 Sami. 2 Afd. to Haft, 1
2
Stats- och Bevillnings-Utskottens Betänkande> N.-o 22.
orten omkring Höganäs, utan ock serdeles af den för flere inhemska näringar
vigtiga tillgången å eldfast lera, hvilken vöre en oundviklig följd af stenkolsverkets
undergång, hafva Herr Friherre Tollj Gustaf Filip, och Riksdags-fullmägtigen
Sotie Persson från Skåne uti väckte motioner yrkat, den
förre, att, i händelse tullen å utländska stenkol skulle till större eller mindre
belopp nedsättas under den nu utgående, inkomsten deraf måtte tillfalla
stenkolsverket, och den senare, eller Sone Persson j att, om någon sådan
lull-nedsätlning komme alt ega rum, halfva tull-inkomsten måtte till det inhemska
stenkols-verket anslås.
Vid remissen af Högstberörde Nådiga Skrifvelse, hafva inom Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Heder v. Bonde-Ståndet anmärkningar emot Directionens
underdåniga anhållan blifvit framställde, inom det förra, af Herr
Hjertaj Larsj som, med åberopadt stöd ej mindre af Directionens eget erkännande
af de redan åtnjutne betydliga bidragen från det allmänna, än äfven
af en utaf Directionens ledamöter, Herr af Uhr j C. W.s under sistlidne
år af trycket utgifven brochyr, angående ifrågavarande Verks tillstånd, förmält
det vara factiskt ådagalagd t, att stenkols-verket under de sistförllutne
13 åren lemnat något öfver 8 procents årlig ränta å de derå nedlagde kostnader,
samt derföre och för praejudicatets skull afslyrkt allt afseende å den
ifrågavarande ansökningen, samt inom Hedervärda Bonde-Ståndet, af Riksdagsfullmägtigerne
J. O. Widegren från Östergöthland och Fredric von Zweigbergk
från Skaraborgs Län med flere, hvilka äfvenledes ansett det begärda
understödet hvarken vara af behofvet påkalladt, eller, om så verkligen vore
förhållandet, ändå böra bifallas till uppmuntran af eli företag, som, oagtadt
det redan åtnjutit stora understöd af clet allmänna, ännu saknade förmåga
att med egna krafter uppehålla sig.
Då Bevillnings-Utskottet uti dess förslag till ny tull-taxa, just med afseende
å Höganäs stenkols-verk, ansett sig icke böra föreslå nedsättning i
tullen å annat slag af utländsk stenkol, än det, som icke till erforderlig
mängd och godhet inom landet produceras, eller de egentliga kolen, och då
detta slag under senare åren, oagtadt den i taxan till 16 sk. per tunnan bestämda
tullafgift, ofta blifvit, på Kongl. Majrts dertill serskildt meddeldte
Nådiga Resolutioner, emot till 4 sk. nedsatt tull införde, samt stenkolsverket
sålunda snarare förlorat än vunnit på den hittills stadgade högre tull—
afgiften, anse Utskotten den af Bevillnings-Utskottet föreslagne tull-nedsättningen
icke kunna antagas såsom giltigt skäl för det begärda understödet; och
som genom Directionens ansökan samt motionärernes yrkande icke i ringaste
nion blifvit adagalagdt, att något understöd af allmänna medel är för Ver
-
Stats- och Bevillnings-Utskottens Betänkande, N.o 23.
3
kets fortfarande bestånd af nöden, finna Utskotten, utan att behöfva ingå i
undersökning om Statens mer eller mindre skyldighet att med bidrag understödja
sådana Verk, som ifrågavarande, då de deraf kunna vara i behof, sig
icke böra tillstyrka bifall till hvad Directionen sålunda begärt samt
Herr Friherre Toll och Sone Persson föreslagit.
Stockholm den 21 Augusti 1840.
N:o 23.
Alik. till Exp. Etsk. den 22 A11°., Al. 12 midd.
Betänkande, i anledning af Herr Rosenblads, Bernhard, motion,
angående förändradt sätt för Tolagens uppbärande.
Från Högloft. Ridderskapet och Adeln bar till Utskotten blifvit remitterad
en af Herr Rosenblad, Bernhard, väckt motion, deruti han föreslagit:
att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa, att Kongl.
Maj:t täcktes erbjuda de till tolags uppbärande berättigade städer att, i stället
för tolag, för åren 1841 till och med 1845, af tullverket erhålla en aversions-summa,
motsvarande årliga medeltalet af hvar och ens tolag under åren
1836 till och med 1840, dock så, att, om detta medeltal understege, hvad
någon af Kongl. Maj:t godkänd förslags-beräkning upptoge, bristen deri äfven
af tullverket fylldes; att tolagen från och med år 1846 måtte utgöras efter
en viss procent å tullen för inkommande varor, för hvarje stad beräknad efter
den procent, sorn erfordrats, för att under nästföregående fem åren tillvägabringa
den betalda aversions-summan; samt att, i händelse ett sådant anbud
af städerne antoges, en lämplig af Rikets Ständer bestämd procent af
tullen å inkommande varor måtte, såsom ersättning för tolagen under åren
1841 till och med 1845, uppbäras och till tull-verkets cassa ingå; men att,
om detta anbud skulle af städerne förkastas, så väl alla utgående, som hittills
till införsel förbudna, men hädanefter tillåtne varor måtte från tolag befrias
och de sistnämnde i stället beläggas med en mot tolagen svarande högre
tull.
Vid uppgörande af förslag till ny tull-taxa och undenättelserne om hvad
vid taxans verkställighet iagttagas bör, har Bevillnings-Utskotlet, uti dess Betänkande
N:o 21, vid 27 §. af tull-underrättelserne besvarat åtskilliga niotio
-
4
Stats- ocå Bevillnings-Utskottens Betänkande, N.o i4-
ner, rörande tolagen och de så kallade stadsandelarne i uppstäderne, och
anfört de skäl, som för närvarande hindra alla förändringar i dessa hänseenden;
och hafva Utskotten, på grund af hvad i berörde Betänkande blifvit
utredt,
ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till Herr Rosenblads uti ifrågavarande
motion framställde förslag.
Stockholm den 21 Augusti 1840.
N:o 24.
Ank. till Exp. Vtsk. den 22 Aug., kl. 12 widd.
Betänkande , angående åtskillige motioner och yttranden, dels om
tillverkning af papper vid Rikets Ständers pappersbruk Tumba
för Chartce-Sigillatce Contoirets behof samt till Tull Verkets
stämpelsedlar, äfvensom till spelk rt-convoluler, och
dels om förbättrade stämplar å desse slags papper samt om
enahanda format å alla sd kallade skrif-chartor.
Inom Höglofl. Ridderskapet och Adela hafva följande motioner uti förenämnde
ämnen blifvit väckte, nemligen af:
l:o Herr Rosettblad, Bernhard, som, med afseende å den icke obetydliga
inkomst, afgiften för stämpladt papper årligen till Staten inbringar och
det deraf följande behofvet af nogranna controller emot missbruk eller förfalskning
af sådant papper, samt då dessa controller, hvilka bestå, dels i
papperets beskaffenhet och uppsigten vid dess tillverkning och dels i den serskildta
stämpel, hvarmed detsamma förses, innan det blifver gällande, kunde
ernås, i förra hänseendet, derigenom att sådant papper alltid komme att
tillverkas vid Rikets Ständers pappersbruk Tumba, hvarest nu mera både
större konstfärdighet hos arbetarne, bättre materialier och sti ångare controller
emot underslef vid tillverkningen, än vid något annat pappersbruk i Riket,
erbjuda sig, samt, i senare hänseendet, genom upphörandet af den så kallade
livitslämplingen, hvilken, enligt i Rikets Ständers Bank anställde försök, vore
högst otjenlig, och begagnandet af Bankens stereotyperings-anstalt för stämplarnes
anbringande, föreslagit, att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj:t i Nåder täcktes anbefalla Dess och Rikets Stats-Contoir
Stats- och Bevillnings-Utskottens Betänkande ^ N.o 24.
5
att vid Tumba pappersbruk låta tillverka det för Chartfe-Sigillatas-Contoiret
nödiga papper, så väl till skrifnings-, som biläggnings-chartor, och hvilket
papper borde, i afseende å lätthet att från annat åtskiljas och svårighet att
eftergöras, erhålla all möjlig fullkomlighet; samt att Rikets Ständer måtte tillika
besluta, att, i stället för den nu i Riksgälds-Contoiret verkställande hvitstämpling,
en annan, af möjligste svårighet att eftergöra, bör, med biträde af
Bankens stereotyperings-anstalt och under derstädes för sedeltillverkningen införda
controller, begagnas; hvarjemte Herr Rosenblad föreslagit, dels att, då
den stämpel, som å spelkort anbringas, är högst ofullständig och svårligen
kan åtskiljas från en utan serdeles konstfärdighet anbragt falsk stämpel, samma
method, som i flera andra länder vidtagits, äfven här mätte införas, eller
att sjelfva convolutet, hvari spelkort skola inneslutas, förses med en större
och ändamålsenligare stämpel, än som å ett kort kan anbringas; att conVoluten
förfärdigas af papper, som i sin egna beskaffenhet lemnar säkerhet mot
eftergöring och derjemte icke riiedgifver öppnande, utan att papperet förstöres,
samt att Kort-fabrikörerne vid strängt vite åläggas förse sig med stämplade
eonvolut, hvaruti hvarje kortlek, som till salu utbjudes, äfvenledes
bör, vid ett lika vite, inneslutas, och att den konstskicklighet, Bankens Pappersbruk
och S tereo typerings-a lis ta 111 erbjuda, äfven måtte för dessa ändamål
anlitas; samt dels att, till förbättrande af de stämpelsedlar, hvarmed inkommande
tyger m. m. vid Tullverkst beläggas och hvilka nu under de mest
ofullständiga controller af Verkets egen betjening tillverkas. Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Högstdensamme täcktes
anbefalla Dess General-Tullstyrelse att tillse, det stämpelsedlarne blifva tillverkade
på ett ändamålsenligare papper och på ett sätt, som i möjligaste måtto
försvårar deras efterapning, samt att så väl vid deras tillverkning som
förvarande all noggranhet iagttages, med tillkännagifvande, att vid den i
Rikets Ständers Bank inrättade stereotyperings-anstallt tillfälle finnes, att under
den strängaste controll och med möjligaste konstskicklighet erhålla dessa
stämplar förfärdigade; och
2:o Herr Ribbing> Arvida hvilken, såsom tillägg till Herr Rosenblads
ofvanberörde motion, yrkat, att det papper, som är ämnadt till så kallade
Skrif-chartor, måtte skäras till enahanda format och storlek, på det icke, såsom
nu bänder, olika och ojemna ark må linnas i expeditioner, som från
Domstolar och Embets-verk utgå.
Härförutan har Höglofl. Banco-Utskottet uti Protocolls-Utdrag af den 15
sisllidne Juni tillkännagifvit, att Utskottet, sedan, i anledning af väckt fråga,
Bih. till Rt St. Fröt, 1S40I 4 Sami. 2 A/d. 10 Häftet. %
6
Stals- och Bevillniogs- Utskottens Betänkande, N. o 24-
huruvida Tumba Bruk kunde med fördel åtaga sig lefvereringar af vanliga
papperssorter för allmänna Verks och enskildes räkning, Banco-Fullmägtige,
uti deröfver infordradt utlåtande, förklarat sig anse det vara förenadt med
^Brukets fördel, om för arbetspersonalens oafbrutna sysselsättning och öfning
mti fabrikationer af olika slags papper, derstädes äfven fick tillverkas serskilde
papperssorter till afsalu och synnerligast sådane, som i och för controll
erfordra serskilde vattenmärken, såsom papper till Chartce-Sigillatae Contoiret
samt till Tullverkets stämpelsedlar, beslutit, att vid Tumba må, så väl för
allmänna Verks som enskildes räkning, efter beställning och emot betiugadt
pris, tillverkas papper, serdeles för sådane behof, som fordra längre uthållighet
och serskilde vattenmärken och vid tillverkningen h varaf strängare coutroller
således måste iagttagas, likväl under det uttryckliga förbehåll, att den
nuvarande arbetspersonalen vid Tumba Bruk icke för detta ändamål får i
något fall ökas; hvarjemte Banco-Utskoltet ' öfverlemna t ett af Bruksförvaltaren
vid Tumba, Professoren J. Baggej afgifvet utlåtande af hufvudsakligen
samma innehåll, som Herr Rosenblads ofvan omförmäldte motion.
Utskotten hafva, efter noggrant öfvervägande af hvad sålunda förekommit,
funnit de förändringar, som af motionärerne föreslagits, i afseende så
väl å beskaffenheten och stämplingen af Chartae-Sigillatae-Contoirets papper
och Tullverkets stämpelsedlar, som ock å sättet för spelkorts stämpling, vara
af behofvet högligen påkallade; och få derföre vördsamt tillstyrka Rikets
Ständer att, med bifall till hvad sålunda
blifvit föreslaget, uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes låta anbefalla vederbörande Embetsverk
och myndigheter att vidtaga de åtgärder, som för verkställigheten
af de föreslagne förändringarne äro erforderlige.
Hvarjemte och som stämplingen å spelkort-convoluten ensamt lemnar
controll vid kortens försäljning, men den nu begagnade stämpeln, å sjelfva
spelkorten tillika afser en controll deröfver, att ostämplade kort icke kunna,
utan fara att upptäckas, af enskildte personer innehafvas och begagnas, Utskotten
ansett nödigt att äfven denna stämpling framgent bibehålies, hvarföre
Utskotten hemställa;
alt å sjelfva korten, på sätt hittills egt rum, äfven hädanefter må
anbringas stämpel, svårare att efterapa, än den nu varande.
Stockholm den 21 Augusti 1840.
STOCKHOLM, ecksteinska boktryckeriet, 1840.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottens Betänkande, N\o 25. 1
3N:o 25.
Anti. till Exp.-Utsk. d. 12 Sept., kl."2 e. m.
Betänkande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse,
angående frågan om lindring uti den hemmansegarne
i Jemtland åliggande voterings- och rustnings-skyldighet,
oth dels nedan upptagne, inom Rihs-Slånden i
ämnet, väck le motioner.
Genom remisser, under serskilde dagar, hafva ifrån Riks-Stånden
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten fått emottaga Högstberörde,
under den 24 Februari innevarande år utfärdade, Nådiga Skrifvelse,
af innehåll, att, sedan genom den provisionella role-jemkning, som,
lill följd af Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 21 Juni 1825, blifvit verkställd,
Jemtlands Fäll-Jägare-Regemenles styrka blifvit nedsatt från 1,000 tili 800
man, och de derigenom uppkomne vacanta rotar, iemte föruioroterade hemman,
anslagna till de qvarblifna stam-rotarnes understöd, med ett bidrag
af 8 R:dr för tunnlandet, samt det upprättade interims-roterings-verket,
med den dervid föreslagne afgift, under vilkor af Regementets skyldighet
till activ tjenstgöring, blifvit af Kongl. Majit under den 21 November
1827 fastställdt att gälla från och med år 1828, intilldess, efter afvittringens
afslutande i orten, en fullständigare och på mera bestämda grunder
byggd rotering i provinsen kunde för sig gå; så, och med anledning af
Riksdags-fullmägtiges från orten, vid 1828, 1829 och 1830 årens Riksdag,
gjorda framställning, hade Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse af den
18 Februari 1830, i afseende å de allmänna grunder, hvarefter ifrågavarande
rote-jemkning skulle verkställas, innan den Grundlagsenlig! till Rikets
Ständers pröfning förekom, yttrat: att, om Jemtlands Regemente, efter
Norriges förening med Sverige, skulle kunna uppfylla sitt ändamål, bidrag
till Rikets krigsmagt i det liela, så måste väl det gamla vilkoret för ortens
rotering, eller manskapets användande endast inom landskapet, upphäfvas,
och Jemtlands soldater följaktligen åläggas samma skyldigheter,
som kronans indelta manskap i det öfriga Riket, vare sig i krig eller i
hänseende till arbets corumenderingar under fredstid; men att, enär således
contract med rote-hållarne å Statens sida upphäfdes, någon annan billig
Bih, till R. St, Brot, 184,0, 4 Sami, 2 Afd, II Haft, 1
Stats- samt Altm. Bcsv,- och Ekon.-TJtskottens Beiänkandej N\o 25.
grund för det nya förhållandet dem emellan icke syntes böra fastställas,
än den redan i Kongl. Brefvet den 2 October 1806 uppgifna, eller jemlikhet
med roteringen i det öfriga Riket, nian afseende å den möjliga minskning,
sådant kunde verka i Regementets på förhand till 800 man Kådigt
bestämda styrka; i öfverensstämmelse med hvilka åsigter, i händelse
desamma vunno Kongl. Maj:ts Nådiga bifall, Rikets Ständer anhållit, dels
att Kongl. Maj:t täcktes, till efterrättelse vid den skeende nya roteringen
inom Jemtland, i Nåder förordna, det Jemtlands soldater åläggas samma
skyldigheter, som öfriga indelta manskapet i Riket, men att, utan fastställelse
af den provisoriska regleringen af rote-hållet derstädes för längre tid,
än de 8 år, lör hvilka densamma blifvit af Länets invånare antagen, roteringen
derefter måtte, oberoende af den måhända aflägsna tidpunkten för
afvittringens fullbordan, jernnäs till likhet med det öfriga Sveriges, sedan
hemmanens godhet, grundränta och öfriga utskylder blifvit emellan Länen
behörigen jemförde och tagne i beräkning, hvarefter de i Jemtland Lil 1—
kommande nyhemman borde öka den gamla roteringen med ny, dels ock
att de sålunda för Jemtlands Fält-Jägare-Regemente tillstyrkte vilkor jemväl
måtte sträckas till Jemtlands Häst-Jägare-Esquadron, så att rust-hållarne
dervid finge åtnjuta all den lindring i deras skyldigheter, som antingen
redan blifvit elier framdeles kunde varda rote-håilarne inom provinsen
beviljad.
Kongl. Majrt har, efter det Kongl. Krigs- och Kammar-Collegiernes:
underdåniga Utlåtanden öfver ofvanberörde Rikets Ständers hemställan inkommit,
i betraktande af de flere, i nämnde Utlåtanden, framställda olägenheter,
hvilka skulle uppstå af en, före afvittringens fullbordan, företagen
definitiv rote-jemkning i Jemtland, icke kunnat samma hemställan bifalla,
utan i Nåder pröfvat det så mycket hellre böra emedlertid förblifva
vid Kongl. Maj:ts den 21 November 1827, rörande interims-roteringen
derstädes fattade beslut, som all anledning vore att förvänta, det afvittrings-verket
kunde afslutas inom förrberörde tid af 8 år, räknadt från och
med år 1828, samt emedlertid tillagt rust-hållarne i rustnings-bördan ett
understöd till belopp af 1,000 R:dr årligen, att från och med 1882 lill
och med 1834 af Stats-medlen utbetalas och i nion af bördan vederbörande
tilldelas; hvarefter Kongl. Majrts Befallningshafvande, i följd af erhållen
Nådig befallning, uti underdåniga skrifvelse!’ den 1 Februari och
14 Augusti 1833, hemställt, att, vid omförmälde förslags upprättande,
måtte få hafvas afseende på hemmanens godhet, grundränta och utskylder,
deraf hemmans-värdet säkrast utröntes, samt att icke allenast taxerings
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-TJlskottcns Betänkande, N.-o 25. 3
värdet, utan äfven Härads-Rätternas uppbuds-förteckningar för flere år»
hvilka utvisade det pris, hvarföre hemmanen frivilligt såldes, borde undersökas,
dä ett medium af det henimansväide, hvarföre en soldat eller
ryttare hålles i Rikets öfi ige 23 Län, borde utgöra grunden för bestämmandet
af roteringen i Jemtland, så att en soldat eller ryttare derefter
borde hållas för samma hemmansvärde, som det medeltal utgjorde, hvarföre
soldat hålles i Rikets öfriga provinser; hvaremot Krigs- och KatnmarCollegierne,
uti häröfver afgifne underdåniga Utlåtanden af den 13 Maj
och 21 October 1833, på anförde skäl, icke ansett sig kunna dela Landshöfdingens
åsigter.
Uti derefter till Rikets Ständer allåten Nådig Skrifvelse af den 22
Februari 1834, har Kongl. Maj:t förklarat: att, enär de af Landshöfdingen
i Jemtland för rotejemkningen i provinsen föreslagne grunder skulle,
i tillämpningen, leda till en ytterligare minskning i nummer-styrkan, utöfver
den redan medgifna, hvilken minskning hvarken vore förenlig med
Kongl. Majrts omsorg om landets försvar, ej eller påkallad af provinsens
verkliga behof och ställning, då afseende icke allenast fästades å hemmanens
laverings- eller försäljningsvärden, jemforda med hemmanens i andra
orter, utan äfven, på sätt skäligen borde ske, å de serskilde förhållanden,
hvarigenom tungan af roterings-skyldigheten i Jemtland utfoile
vida lättare, än annorstädes i allmänhet, Kongl. Maj:t altså icke kunde berörde
grunder antaga, utan funne, med godkännande af Krigs- och Kam*
mar-Collegiernes åsigter, att, vid Regementets lill 800 man förut nedsatta
styrka, borde tills vidare förblifva; att hvad rustningen vidkomme, Kongl.
Maj:t väl funne någon nedsättning deruti icke kunna medgifvas, eller någon
förändring i sjelfva indelningen böra ega rum; men som nedsättning
i provinsens rotering blifvit med l i Nåder bifallen, sami billigheten fordrade,
att en motsvarande lindring äfven i rustningen bereddes, pröfvade
Kongl. Majit skäligt föreslå Rikets Ständer att, utom ersättning för de 444
R:dr 42 sk. 2 rist., som ruslhållen hittills i augments-räntor, utan förvandling,
uppburit, men hvilka räntor, då augments-hemmanen kommo
att i roteringen deltaga, borde af dem sjelfva få innehafvas, de rustande
måtte för hvarje nummer, med bibehållande för öfrigt af hittills varande
rustnings-understöd, tilldelas i contant ett sammanlagdt ärligt bidrag af
2,000( Ridr; i sammanhang hvarmed Kongl. Majit föreslagit Rikets Ständer
att vidtaga det beslut, att de ny-hemman, som hädanefter kunde i
Jemtland upptagas, borde, efter tilländalupen frihetstid, till Stats-Verket
erlägga årlig vacance-afgift för roteringen, beräknad efter 40 Ridr för hel
4 Stats- samt Allm. Besv,- och Ekon.-Utskottens Betänkande, JV.-o 25.
rote, intilldess Kongl. Maj:t med Rikets Ständer kunde besluta om denna
prsestations utgörande med manskap.
Rikets Ständer, som, uti underdånig skrifvelse af den 5 Januari 1835,
på anförda skäl, förklarat sig icke kunna antaga Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående en sådan ny rotering oell rustning i Jemtland, att, med
nedsättning af Infanteri-Regementets numerär till 800 man och bibehållande
af Häst-Esquadronens styrka af 100 man, Stats-anslag måtte beviljas,
för att sätta de rolerings- och rustnings-skyldige i tillfälle att draga
nämnde tunga, hafva deremot funnit sig öfvertygade, att den lindring för
Jemtlands rote- och rusthållare, som så högt af behofvet påkallades, kunde
lika enkelt som billigt och rättvist tillvägabringas på det sätt, Rikets Ständer
förut föreslagit, eller att roteringen och rustningen jemnades till likhet
med densamma i det öfriga Sverige; och hafva Rikets Släxrder, utan
att vara i tillfälle alt uppgifva, lill hvad belopp nedsättning i nummertalet
derigenom, under viss tid eller för alltid, inträffade, och således utan
att kunna ingå i pröfning om nödvändigheten af Infanteri-Regementets och
Häst-Jägare-Esquadronens bibehållande vid deras närvarande numerär,
utan afbidan på den tid, då roteringen och rustningen kunde ökas med
nya hemman, som deruti ingingo, eller om lämpligheten och behofvet af
att fylla antalet genom uppsättandet af värfvad trupp, destomindre dragit
i betänkande att ånyo framställa sistnämnde förslag, som detsamma vore
öfverensstämmande ined Kongl. Brefvet den 2 October 1806; hvadan Rikets
Ständer, under åberopande i öfrigt af de skäl, Rikets Ständers vid
1828, 1829 och 1830 årens Riksdag i ämnet aflåtne underdåniga skrifvelse
innehölle, hos Kongl. Maj:t förnyat den underdåniga anhållan, att,
jemte det Jemtlands soldater ålades samma skyldigheter, som Kronans indeldta
manskap i det öfriga Riket, roteringen i Jemtland måtte jernnäs till
likhet med roteringen i det öfriga Sverige, sedan hemmanens godhet, grundränta
och öfriga utskylder blifvit emellan Länen behörigen jemförda och
tagna i beräkning; hvarefter de nya hemman, som i Jemtland tillkommo,
skulle öka den gamla roteringen med ny samt att de sålunda för Jemtlands
Fält-Jägare-Regemente tillstyrkta vilkor jemväl måtte få sträckas till
Jemtlands Häst-Jägare-Esquadron, så att rusthållarne dervid kunde komma
i åtnjutande af all den lindring i deras hittills åliggande skyldigheter,
som antingen redan blifvit, eller framdeles kunde varda rolehållarne inom
provinsen beviljad; äfvensom att roteringsförrättningen i Jemtland, såsom
å andra orter, måtte komma att på Statens bekostnad verkställas.
Stats- samt Allm. Besv,- och Ekon.-Utskollens Betänkande, N:o 25. 5
Kongl. Majrt, som efter Nådigt öfvervägande af hvad Rikets Ständer
uti nyssberörde skrifvelse i underdånighet anfort, funnit det af Rikets Ständer
deruti framställda förslag, rörande roteringen i Jemtland, icke kunna
af Kongl. Maj:t gillas och fastställas, enär sådant skulle leda nära nog till
upplösning af hela Jemtlands Fält-Jägare-Regemente, eller nedsättning till
en nummer-styrka af 300 man, och således till en för Rikets försvar vådlig
minskning i den i de norra orterna indeldta, förut otillräckliga, militärstyrka,
har detta ärende till Rikets Ständers bepröfvande nu ånyo öfverlemnat,
med förklarande, det Kongl. Maj:t anser den definitiva regleringen
af roterings- och rustnings-besväret i Jemtland böra verkställas, enligt
de af Kongl. Majrt redan gillade och Rikets Ständer vid senaste Riksdag
meddelade grunder, samt att, då Kongl. Majrts Nådiga vilja och önskan
är att bereda de roteringsskyldige all den lindring i deras besvärs utgörande,
som med landets försvar är förenlig och öfriga omständigheter
kunna medgifva, Kongl. Majrt förmodar, det Rikets Ständer, efter noggrannt
öfvervägande häraf samt af hvad Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse i ämnet
vid förra Riksdagen innehåller, ej längre dröja att för deras del antaga
Kongl. Majrts nu förnyade förslag, angående lindring uti roterings- och rustnings-besväret
i Jemtland, destomindre, sorn af en sådan tvekan å Rikets
Ständers sida måste blifva en följd, att roleringsbesväret återförsättes
i dess, före år 1827, egande skick, så att Jemtlands Regemente blifver
uppsatt till dess ursprungliga styrka af 1,000 man.
Flir öfrigt har Kongl. Majrt till Rikets Ständers kännedom meddelat,
att, då den vacance-afgift af 8 Rrdr Brco årligen af hvarje tunnland skatt
eller gårds mantal, som, vid 1827 års rotejemkning, de 200 vacante
rotarne, de oroterade hemmanen och inqvarteiings-hemmanen till en del,
såsom ytterligare understöd för de bibehållne 800 rotarne, sig åtagit, icke
skulle, efter öfverenskommelse!!, utgöras för längre tid än 8 år, eller till
och med 1835 års slut, har Kongl. Majrt, genom Dess Befallningshafvande
i Länet, låtit höra rotehållarne och öfrige vederbörande roteringsskyldige,
huruvida de, emot det att Regementet tillsvidare förblefve nedsatt till 800
man, ville från 1836 års början fortfarande utgöra den, genom Kongl.
Brefvet den 21 November 1827, till lindring i roteringen bestämda vacance-afgiflen,
och hafva de roteringsskyldige på denna Nådiga framställning
ingått, sålunda att dét genom berörde Nådiga Bref fastställda interims-roterings-verk
fortfarande skulle gälla lill innevarande års början; vid
hvilket antagande Kongl. Majrt äfven låtit hero.
6 Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskollens Betänkande, N\o 25,
Härjemte hafva från Riks-Stånden följande motioner om lindring i
Jemtlands voterings- och rustnings-skyldighet till Utskottens behandling
öfverlemnade blifvit, nemligen:
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln:
Af Herr von Törne, Michael, som, efter en historisk framställning om Regementets
uppkomst, de flera tillfällen, då det varit till tjenstgöring commenderadt,
samt angående de åtgärder, som alltifrån den 2 October 1806 blifvit till
lindring af roteringen i Jemtland vidtagne, anfört: att Jemtlands Regemente
icke varit annat än ett Landtvärn, som icke kunde commenderas utom länsgränsen;
att elen ersättning af 20 daler silfvermynt, rotehållarne erhöllo for
hvarje sådan landtvernist, svarade under Konung Cail den XI:s tid emot 10
silfver-Riksdaler, hvarföre kunde köpas 10 tunnor korn; att betalningen då
var så förmon lig, att egare funnos af helt hemman, som åtogo sig att hålla
6 till 7 soldater; att dessa 20 daler silfvermynt utgöra nu blott 6 R:dr
32 sk. Banco-sedlar, hvarföre i Jemtland icke köpes en tunna korn; att,
då omkring hvar 19:de mantalsskrifven karl är soldat i det öfriga Sverige,
livar 9:de mantalsskrifven karl är soldat i Jemtland; att för ett jorrlvärde
af 4,257 R:dr Banco betalas uti Stats-Hielrag i det öfriga Sverige 177 R:dr
Banco, men för samma jordvärde i Jemtland 454 Rfdr Banco, i anseende
till den stränga rust- och roterings^skyldigheten derstädes; att hemmanen
i jemtland dock icke äro lågt taxerade, enär försäljningssumman för de
sista 10 åren försålda hemman blott ofverstiger desammas taxeringsvärde
* > O
med 27 procent eller ungefär lika med hvad i öfriga delar af Riket eger
rum; och har motionären yrkat, att Rikets Ständer på alla dessa skäl måtte,
i öfverensstämmelse med Kongl. Majrts Nådiga Proposition och med motionärens,
i egenskap af Landshöfding i Jemtland, den 14 Augusti 1833 afgifne
ofvanomförmälde underdåniga förslag, bereda provinsen Jemtland en
billig och i 34 år förgäfves påkallad lindring i utgörandet af dess rotering.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet:
A f R i k sd a g s f u 11 m ä g ti ge från Jemtland Eric Nilsson oell Anders Mårtensson,
som öfver de förhållanden, hvilka med roterings- och rustnings-åtgärderne inom.
Jemtland, från äldre lill senare tider, egt rum, uppdragit en omständlig historik,
under åberopande hvaraf motionärerne kommit till den slutföljd, att,
enär både Konung och Ständer erkänt, att Jemtland är håde ojemnt och för
tungt roteradt, den jemnkningoch lindring, sorn. af rättvisa och behof förestafvas,
icke längre böra uteblifva; och således yrkat och hemställt, att Jemtlands
Regemente, både tili häst och fot, måtte nedsättas till det antal ryttare och
soldater, som på landet belöper, beräknadt efter medium på de öfrige pro
-
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon-Utskottens Betänkande, N:o 25. 7
vinserne, antingen efter mantals-beiåkning, taxerings-värde eller folkmängd,
samt att landet, intilldess detta hinner verkställas, måtte hugnas, i ersättning
för hvad det för närvarande är öfver-roteradt, med 24,000 R:dr Banco
årligen. För att bereda en tillgång dertill, utan ökade Stats-anslag,
hafva rnotionärerne hemställt, att vid något värfvadt Regemente en indragning,
svarande mot sistnämde summa, kunde lilivägabringas; om de nuvarande
ryttare och soldater i Jemtland anses behöflige för försvaret i de
norra orterna, så vore det i molionärernes öfvertygelse icke Jemtland ensamt,
men Staten i det hela, sorn det ålåge att fylla ett sådant behof.
Härjemte och vid så väl den Kongl. Skrifvelsens, som motionernes
föredragning Lill remiss ifrån Stånden har
inom Vällofliga Borgare-Ståndet, Herr Petre, T., skriftligen yttrat
sig; äfvensom
inom Hedervärda Bonde-Ståndet: Sven Heurlin från Kronobergs Län,
Fredric von Zweigbergk från Skaraborgs Län, Petter Classon från Elfsborgs
Län, Jan Olsson från Gefleborgs Län, Jacob Kihlblom från Södermanlands
Län, Eric Nilsson från Jemtland, Nils Pehrsson från Södermanland, Hans
Jansson från Elfsborgs Län, Nils Strindlund från Vester-Norrlands Län,
Johan Jacob Rulberg från Norrbottens Län, m. fl., dels skriftligen dels muntligen
sig utlåtit.
Innehållet af Högstberörde Nådiga Skrifvelse, och ofvan upptagne
motioner, samt deraf föranledda yttranden inom nyssnämde Riks-Stånd,
hafva Utskotten på det nogaste öfvervägt, äfvensom Utskotten tagit kännedom
om de förhandlingar, hvilka, under föregående Riksmöten, i ämnet
egt rum; och som Utskotten vunnit orubblig öfvertygelse, att i första rummet
afseende bör fästas å det orättvisa förhållande med voteringen, som
eger rum i Jemtland, jemfördt med Rikets öfriga landskap, och att detta
bör afhjelpas, äfven om någon minskning i Rikets krigsmagt deraf komme
att blifva en följd, samt Utskotten äfven således fullt insett nyttan, behofvet
och rättvisan af de förfoganden, Rikets senast försam lade Ständer, i
deras skrifvelse af den 5 Januari 1835, i underdånighet tillstyrkt, så hafva,
under åberopande för öfrigt af de skäl, som för nyssnämnde skrifvelses
innehåll ligga till grund, Utskotten ansett sig böra hemställa,
att Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående lindring i
' rustnings- och roterings-besväret i Jemtland, icke måtte an
tagas;
samt att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t för
-
Stats- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Ulskoltens Betänkande, N',o, 25
nya deras underdåniga anhållan, att, jemte det Jemtlands
soldater åläggas samma skyldigheter, som Kronans indeldla
manskap i det öfriga Riket, roteringen i Jemtland måtte
jernnäs till likhet med roteringen i det öfriga Sverige, sedan
hemmanens godhet, grundränta och öfriga utskylder
blifvit mellan Länen behörigen jemförde och tagne i beräkning;
hvarefter de nya hemman, som i Jemtland tillkomma,
må öka den gamla roteringen med ny; samt alt de
sålunda för Jemtlands Fält-Jägare-Regemente tillstyrkte vilkor
jemväl måtte få sträckas till Jemtlands Häst-JägareEsquadron,
så att rusthåliarne dervid måtte få komma i
åtnjutande af all den lindring i deras hittills åliggande
skyldigheter, som antingen redan blifvit eller framdeles
kan varda rote-hållarne inom provinsen beviljad; lärande
roterings-förrättningen i Jemtland, såsom å andra orter,
komma att på Statens bekostnad verkställas; och att Rikets
Ständer, i händelse Kongl. Maj:t täckes i Nåder
bifalla det nu gjorde förslag om ny rotering i Jemtland
och under vilkor, att, intilldess densamma hinner
verkställas, roteringen och rustningen prassteras, på sätt nu
eger rum, måtte till lindring för rote- och rust-hållarne i
nämnde provins bevilja ett årligt anslag af 4,000 R:dr, att
ifrån Riksgälds-Contoiret utgå, under 3:ne år, inom hvilkas
förlopp afvitlrings-verket i Jemtland, enligt derom meddelda
uppgifter, lärer hinna fullbordas.
Slutligen hafva Utskotten icke ansett sig sakna skäl till hemställan:
att, i den underdåniga skrifvelse, som till Kongl. Majit
kommer att i förevarande ämne aflålas, Rikets Ständer ville
anhålla, det Kongl. Majit täckes fusta Nådigt afseende å deras
nu åter förnyade önskningar och tillstyrkanden i detta
mål samt dertill lemna bifall, enär fara är, att Jemtländska
provinsen eljest till undergång utarmas.
Stockholm den 11 September 1840.
Stals- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskoltens Betänkande> N\o 26, 9
N:o 26.
Auli. till Exp. Utsli. d. 12 Sept., kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om befrielse frun rotering
för Torps Fresigård å Dahlsland.
Från Uögvördiga Preste-St ån det har blifvit till Stats-Utskollet remitterad
en motion af Herr Prosten halin, hvaruti anföres: att, vid indelningsverkets
början, Torps Prestgård på Dalsland blifvit roterad, utan
tvifvel af den orsak, att den då var indelningsstat» till Pastor i Färgelanda;
att Torp sedermera blifvit Pastorsbol, men likväl icke kommit i åtnjutande
af den rotefrihet, som tillkommer Pastorsbolen i Riket, samt alt likväl
rotefrihet derför blifvit hos 1826 års Rotejemknings-Comité ifrågastålld,
men afslagen af det skäl, att Hyllning »f annan rotering, ån den,
som besvärar Capellans-bostållen, nämnde Comilés befattning icke tillhörde,
hvarföre Herr Prosten nu velat draga berörde ärende under Rikets
Ständers pröfning, med anhållan, att, om Rikets Ständer anse nämnde
Prestbol böra befrias från den åsätta roteringen, underdånig skrifvelse
härom lill Kongl. Majit, med begäran om Dess Nådiga fastställelse derå,
matte afgå. Vid remiss af denna motion, har Herr Biskopen m. m. Hedrén
förklarat sig så mycket heldre instämma i motionen, som Herr Biskopen
Ilade sig bekant, att Pastoratet, med 1800 invånare, år till loin förmonerne,
sorn bestå al 55 tunnor kom, ett bland de minsta, sorn finnas; hvarförutan
ett skål till den sökta befrielsen vore, att, då Torp afskiijdes från
Färgelanda att utgöra ett eget Pastorat, det Stomhemman, som anslogs till
Prestgård i Torp, bordt blifva från roteringsskyldighet frikändi, hvilket
dock då sfglömries; och halva Herr Biskopen 111. 111. Agardh och Professorn
111. 111. Morén häruti instämt.
Sedan Stats-Utskottet ansett denna fråga böra behandlas gemensamt
med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hafva Utskotten densamma
i öfvervägande tagit; och alldenstund Kongl. Majit, uti Dess Naciga
Bref den 2 November 1835, angående af dertill utsedde Committerade förrättade
dels jenikningar i 1811 års extra rotering, dels af dem förslagsvis
uppgjord ny indelning i ståndigt Soldat- och Båtsmans-håll af oroterade
Skatte-, Krono- och Frålse-hemman m. m., gillat och fastställt Committerades
tillämpning af Förfaltningarne, då de, med befriande lör Kyrkoherde
Bih,
till R, St, Brot, 1840. 4 Sami. Q A/d. 11 Haft, 2
10 Stats- samt Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Betänkande, N\o 27.
boställen från ständigt knektehåll, ålagt dem extra rotering, så och då
det dessutom år stridande mot Presterskapets privilegier, att Kyrkoherdeboställen
finnas indeldte till ordinarie rotering, anse Utskotten sig böra
tillstyrka Rikets Ständer
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Torps
Kyrkoherde-boställe må varda från dess nu utgörande ordinarie
roteringsskyIdighet befriadt, samt, i likhet med öfriga
sådane boställen, endast tiil extra rotering förbindasj
men att, om Kongl. Majit skulle finna Sig förhindrad att
härtill meddela Nådigt bifall, i anseende till den rubbning
uti Indelningsverket, sorn deraf skulle uppkomma, Kongl.
Maj:t måtte i Nåder tillåta, alt berörde boställe, i likhet
med hvad för Capt Hans-boställen egt rum, befriades från
rotering, genom densammas flyttning på andra närbelägna
och oroterade, men icke privilegierade, hemman och lågenheter,
eller ock, i händelse det i roteringen måste qvarstå,
i brist på tillgängliga hemman för flyttningen, det malte
få sig t i 11 d e 1 c i t rotefrihets- eller vacance-afgift såsom vederlag.
Stockholm den io September i84o.
N:o 27.
Ank. till Exp. Ulsfc. den 13 Sept., kl. 3 e. ro.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om anläggning af en
Köping i Wittsjö By af Vestra Göinge Härad och Christianstads
Lun, samt inrättande af ett Fost-Contor derstädes.
Uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och till Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten remitterad! Memorial, liar Riksdagsfullmågtigen
Håkan Nilsson från Skåne anfört: ali från öfre delarne
af Göinge Härader vore ett afstånd till närmaste städer af 5 till 8 mil,
hvaraf stora olägenheter uppstodo för dessa orters invånare, dels i anseende
till svårigheten för dem att så långväga afsätta sina landtmannaprodueter
samt isynnerhet skogs-effecter, hvilka utgöra deras förnämsta in
-
Stais- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N\o 27. II
komstkälla, dels derföre, alt de, hvarje gång som de skola utbetala eller
emottaga penningar annorstädes ån i bernot ten, af brist på postgång, åro
nödsakade att företaga långa resor, för hvilka kostnaden ofta uppgår tili
högre belopp ån det, hvarför resan måst företagas, samt slutligen derföre,
att Sparbankerna i kringliggande ståder, hvilkas välgörande inflytelse visat
sig å andra närmare dertill belägna ställen, äfvenledes, i brist af postgång,
ej kunna begagnas till någon fördel för dessa från ståder aflägsna orter.
För af hjelnandet af dessa olägenheter, har motionåren föreslagit, dels anläggandet
af en Köping i Wittsjö by, som år belägen 51 mil från Christianstad
intill landsvägen uti den folkrikaste delen af Vestra Göinge Härads
skogsbygd, dels äfven inrättandet af ett Post Conior derstädes, hvarigenom,
utom de fördelar, som dermed tillskyndades ortens invånare, äfven
till det allmännas nytta bereddes en direct postgång emellan Christianstad
och Halmstad; och har vid motionen blifvit fogadt ett Utdrag af
sockenståmmo-prolocoH, hållet i Åkarps och Wittsjö kyrkor, hvaruti finnes
ett uppdrag af dessa socknars invånare för motionären att till Rikets
Ständer göra framställning i ofvanberörde fråga; hvarförutan, vid remiss
af motionen, Riksdagsfuilmågtige David Andersson från Halland samt
Påhl Påhlsson och Christen Andersson från Skåne deruti instämt.
Rikets Ständer vid nåslförfliitne Riksdag hafva förklarat denna fråga,
sorn då var deras pröfning underställd, böra förfalla; dock anse Utskotten,
enär Göinge Häraders invånare funnit sig befogade att i detta ämne
nu åter till Rikets Ständer göra enahanda framställning, hvaraf synes, att
de betragta anläggandet af en Köping och ett Post-Contor i Wittsjö by
såsom varande af stor fördel för orten deromkring, att Utskotten böra, i
likhet med hvad vid sistförflutne Riksdag af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
i detta ämne anfördes, under erkännande af den stora vigt,
som ligger derå, alt åt hvarje landsort beredas ökade tillfällen till afsättning
och rörelse, men derjemte, under förklarande, att i närvarande fråga
flere skål, ån de anförda, torde böra visas vara för handen, innan berörde
anläggningar kunna tillstyrkas, hemställa,
att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det Kongl Maj:t
täcktes i Nåder anbefalla undersökning om lämpligheten af
en Köping jemte Post-Contor i Wittsjö, och i afseende på
sig dervid företeende omständigheter Dess Nådiga beslut å
ämnet meddela.
Stockholm den 10 September i84o.
lä Stats- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, JV;o 28,
N:o 28.
Ani», till Exp. Ulsfc. den 1? Sept., lil. 2 c. ra.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i föreskrift
erne, angående ut ar render ing af Kronolägenheter,
Uti en hos Hedervärda Bonde-Ståndet väckt, till Utskottens gemensamma
handläggning remitterad, motion, liar Anders Larsson från Westerås
Lån anfört, hurusom det sått, som iagttages vid Kronolägenheter—
nes utarrenderande, eller att de på Trettio år upplåtas till den, som bjuder
högst öfver den årliga minimi-sumina, som för lågenheterne år bestämd,
ganska ofta skulle hafva lill följd, att arrendatorerne, i anseende
till det vanligen alltför höga arrendet, i förhållande till lågenheternes goffin
t, råkade i obestånd; att de, som ingått borgen för arrende-vilkorens
fullgörande, och som, för att komma skadeslösa från saken, ofia sjelfva
öfvertoge arrendet, jemväl ruinerades; och att Staten sedermera icke ottinge
sitt arrende. Och har motionären, i anseende härtill, föreslagit, att
auetioner å arrenden af Kronolägenheter borde för sig gå på det sått och
under de vilkor, ait årliga arrendet skulle utgöras af den stipulerade ininimi-surnman,
och att derjemte en städjepenning genom auction bestämdes,
hvilken skulle erläggas af den mestbjudande vid lågenhetens mottagande;
förmenande motionären, att härigenom många medborgare skulle råddas
från undergång, och alt flen ränta, som af de inflytande
konnne alt erhållas, om de gjordes fruktbärande, skullo lill fullo motsvara,
om icke öfverstiga, den minskning i ärliga arrendet af lågenheterne,
som af den föreslagne åtgärden blefve en följd.
Detta hafva Utskotten i öfvervägande tagit; men enär Stats-Utskottet
uti dess Utlåtande N:o ltiii, i anledning al en utaf Riksdagsfulhnågtigen
Eric Marmén väckt motion, åsyftande hufvudsakligen enahanda förändring
i vilkoren för utarrendering af Kronans lågenheter, som af Anders
larsson år yrkad, funnit sig på anförde skål icke kunna tillstyrka
bifall till en sådan förändring, samt detta Utlåtande blifvit af Irenne Riksstånd
bifallet; alltså och då de af Anders Larsson gjorda framställningar
i ämnet icke åro af den beskaffenhet, alt de kunnat föranleda Utskotten
Stats- samt Allm, Desv,- och Ekon,-Utskottens Betänkande, N.o 29. 13
alt frångå Stats-Ulskottets salunda meddelade Utlåtande i frågan, få Utskotten
tillstyrka,
att Anders Larssons ifrågavarande motion måtte förfalla.
Stockholm den io September i84o.
Ani;, lill Eip. Utsi;. <1. 12 Sept. , kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga otti Statsanslag till
inrättande af ett Stam Holländeri.
Uti en från Höglofl. Ridderskapet och Adeln til! Stafs- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten remitterad motion, har Herr vort
Schildt, Axel Ludvig, anfört, att Landt brukets förkofran och åkerjordens
högsta möjliga productivitet endast kan vinnas genom en rigtigt organiserad
ladugårdsskötsel, hvartill åter fordras goda krealurs-racer, och af sådan
orsak hemställt, att medel måtte anslås tili införskrifivande från Holland
eller England af ett Stam-holländeri, bestående til! en början af 2:ne tjurar
och 2,ä å 5o kor, samt dessutom föreslagit såsom tjenligt etablissement
för detta Holländeri antingen en eller tvärni® af de Kungsgårdar i Westmanland,
hvilkas arrende-contract tilländalöpa den i4 Murs i84s, med
förbindelse för blifvande arrendatorer, icke allenast att på bästa sått sköta
kreaturen, utan ock att för dem ansvara, samt efter viss lid och i mon
af tillgången hålla allmänheten tjurar och drägliga qvigor tillhanda, emot
en fixerad betalning efter årets gångbara pris, med 5o procents förhöjning.
Utskotten inse visserligen, likasom motionären, nödvändigheten deraf,
ali landet eger goda och för detsammas beskaffenhet lämpade boskaps
racer,
men då de flesta Landfhushållnings-Sållskap bestämt preemier för
boskaps-förådling, samt dessutom enskilda industrien i senare tider på mångfaldigt
sått beredt förbättringar i denna gren of landthushållningen samt
med allvar vändt sig deråt, så hafva likväl Utskotten ansett Staten ej behöfva
för närvarande göra några uppoffnngar för ett sådant ändamål;
hvadan Utskotten hemställa,
att hvad i berörde motion blifvit framståldt och föreslaget,
icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 September i84o.
14 Stats- arnt Allm, Besv,- och Ekon.-lTtskotlens Betänkande, N\o 30.
N:o 30.
Anis. till Exp. Utsk. d. Sept., hl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt fråga om understöd af Statsmedel
till upphjelpande af fisket i Bohus Lätis skärgård.
Från Höglofliga Ridderskapet och Adeln har lill Stats-Utskottet blifvit
remitterad en motion af Herr Edenhjelm, Gillis, hvaruti anföres: all
Fiskrarne i Bohus Laus skärgård, sedan ej allenast den större sillfångsten
derstädes upphört, ulan äfven storfisket under- de senare åren börjat aftaga,
härigenom blifvit försatte uti en mycket torftig belägenhet, så mycket
mera tryckande, som fisket utgör deras enda näringsfång, enär de kala
klippor, hvarå de hafva sina bostäder, ej lemna den ringaste afkastning;
att, efter hvad redan förut blifvit erkändt, de enda medel, hvarigenom
deras usla belägenhet kan förbättras, äro anskaffandet af tjenligare fiskredskap
samt en ändamålsenligare behandling af fångsten, hvartill åter fordras
större däckade fartyg, som tillåta fiskens ansning och insaltning om
bord och hvarigenom äfven de olyckor, som nu ofta uppkomma genom begagnandet
af mindre odäckade skutor, till en stor del kunde undvikas.
Och har motionären föreslagit, att, enär de utfattiga Fiskrarne sjelfve ej
äro i stånd att dessa förbättringar åstadkomma, Slaten måtte härtill anslå
nödiga medel, hvilka borde användas, dels Lill praemier för dem, som begagna
däckade fartyg vid fisket, dels lill understöd åt deni, som, under
utöfvandet af detta vådliga näringsfång, träffades af synnerliga förluster eller
olyckor, dels till anskaffning af nya skulor åt sådane för omtanka och
nykterhet kände Fiskare, som, då deras gamla fartyg casseras, äro af fattigdom
urståndsalte alt förskaffa sig nya, och dels till uppköp af hampa,
koijekrok och små bålar till sådane utfattige, som ej kunna bedrifva annat,
än koljekroks-fiske; för hvilka ändamål motionären begärt ett årligt
Stats-anslag af 2000 R.dr Banco, jemte Kongl. Majlis och Kronans andel
i strand vraks-gods inom Götheborgs och Bohus Län.
Härjemte har från Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit till Stals- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten remitterad en af Riksdagsfullrnägligen
Johannes Johansson från Götheborgs och Bolius Län väckt motion,
hvaruti, under vitsordande af nyssnämnde ömande förhållanden,
rörande Fiskrarne i länets skärgård, samt under förmenande, att de lill lindring
häraf på Stålens bekostnad redan vidtagne åtgärder icke vore emot
Siats- samt Allm, Desv.- och Ekon.-Ulskottens BetänkandeN',o 30. 15
ändamålet svarande, motionären föreslagit, allen lika summa, som Jiitlills,
eller 1,000 R:dr, malle från näslkommande års början och intill näsla Riksdag
årligen af Stals-medlen utgå lill understöd ål de Fiskare, som inrätta
sina fartyg så, alt de kunna verkställa insallningar af fisken ombord och
derigenom sältas i stånd alt längre lid uppehålla sig vid fisket, som nu
afbryles hvarje gång, som de måste återvända hem och salla fångsten, samt
att förvaltningen af desse medel mätte uppdragas åt Commillerade, som
borde till hälften utses af Konungens Befallningshafvande och till hälften
utgöras af Fiskare samt jordbrukare i orten.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten hafva ansett
dessa båda motioner böra af Utskotten gemensamt och på en gång handläggas,
samt i sammanhang dermed äfven en af sistnämnde motionär väckt
fråga, som blifvit till Stats-Ulskotlet remitterad, nemligen, alt stadgandet
i 1 Cap. Sjöskade-Balken, angående Kongl. Maj:ts och Kronans rätt lillstrandvrak,
matte upphäfvas, samt den inkomst, som härigenom uppkommer,
deremot användas till fiskeriens upphjelpande, på det sätt, att inom
hvarje härad bergadt strandvrak på lämpligt sätt och genom Commitlerade
komme att fördelas bland de inom samma härad boende Fiskare.
Efter noggrannt öfvervägande af hvad uti ofvanberörde motioner blifvit
framslälldt, rörande afhjelpande eller lindring af den nödställda belägenhet,
som Fiskrarne i Bobus Läns skärgård iråkat, hafva Utskotten,
med afseende å de upplysningar, som motionerne jemväl i ämnet innehålla,
samt enär erfarenheten visat, att denna af fattigdom och nöd hardt
tryckta folk-class är ur stånd att utan främmande hjelp arbeta sig ur sitt
elände, och det äfvenväl är bland Statens högre åligganden att skydda och
från undergång bevara de medborgare, som genom tillfälliga och oförvullade
olyckor dermed hotas, ansett Statsbidrag härvid vara af nöden, samt
föreslå derföre,
alt Rikets Ständer måtte, för afhjelpandet af den nöd, som
trycker Fiskrarne i Bohus Läns skärgård, bevilja ett årligt
anslag af 1,500 R:dr, att ställas till disposition af Konungens
Befallningshafvande och Bushålls-Sällskapet i Länet,
hvilka ega att, i samråd och på det sätt, som kan synas
dem snarast till ändamålet ledande, fördela detsamma emellan
de behöfvande, till förbättring af deras fiskredskap,
fiskeri-melhod eller af deras fiskare-fartyg.
16 Stats- samt Allm, Besv- och Ekon.-Utskottens Betänkande2Y:o 30,
Vidkommande deremot förslaget, alt strand vraks-medlen skulle härtill
användas, så och i öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut i
della ämne år 1834, samt då den 22 § af Kongl. Majlis Nådiga Kungörelse
den 23 Sept. 1830 innehåller: ”att, lill bergning af strandvrak, hvar”med
förstås sådant gods utan känd egare, som är vräkt eller kastadt på
”landet, så att det af hvar och en kan lagas i förvar, vare den berättigad,
”sorn sådant gods först linner, samt att med delta gods för fa res, på sätt Sjöslagen
och gällande Författningar derom föreskrifva;” och någon vidare utsträckning
af denna rättighet icke allenast skulle föranleda till minskning
af Kronans inkomster, utan äfven, efter Utskottens tanka, kunna leda till
den menliga påföljd, att hafskusternes invånare, med afseende på egen
vinning, undandraga sig att lemna nödigt biträde vid inträffande sjöskador;
få Utskotten hemställa, att
berörde förslag ej må af Rikets Sländer bifallas.
Stockholm den 10 September 1840.
Reservation
af Herr Friherre Sprengtporten: ”Emot Utskottens förslag att å stat
uppföra eli årligt anslag af 1,509 R:dr, i ändamål att derigenom afhjelpa
den nöd, som trycker Fisk rame i Bohus Läns skärgård, anmäler jag min
reservation i så måtto, att jag anser delta anslag hafva bordt, uppföras å
9;de Hufvud-Titeln och ställas till Kongl. Majis disposition, för att derigenom
befordra fisket i-näringen i allmänhet, hvarigenom motionärens ändamål
kunnat vinnas, riten det undvikits att gifva detta anslag egenskapen
af en från Stäls-Verket utgående fortfarande fattig-hjeip för någon viss del
af riket, hvilken i längden kunde komma att medföra mera skada än gagn
för de understödstagande.”
Denna reservation biträddes af Herr Grefve Horn, A. F., Herr Anckarsvärd,
A., Herr Ribbing, B., Herr Prosten Astrand,, Professoren Herr
Doctor Thomander samt Herr Conlracts-Proslen Sylvan.
N:o
Stats- samt Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Utlåtande, N.o 31., 32. 17
N:o 31.
Ank till Exp. Utsk. den 1? Sept., kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om Landtbruks-Acadtmiens
indragning, m. m.
Frun Hedervärda Bonde-Sländet har till Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskotten blifvit remitterad en motion afRiksdagsfullmägligen
från Skaraborgs Län Fredrik von Zweigbergk, hvaruti yrkas, alt
Landtbruks-Academien, som, enligt motionärens förmenande, helt och hållet
förfelat sitt ändamål, måtte indragas, samt dess fonder till RiksgäldsContoret
ingå och användas till landtbrukets upphjelpande efter den anordning,
Rikets Ständer finna för godt att stadga. Och har, vid remiss
häraf, större delen af Hedervärda Bonde-Ståndet uti motionen instämt.
Utskotten hafva denna fråga i öfvervägande tagit; men enär motionären
icke förebragt några skäl, som synas Utskotten af den vigt, att de
böra föranleda nämnde Academies indragning; så hemställa UlskotLen,
att ifrågavarande motion icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 September 1840.
N:o 32.
Ank. till Exp. Utsk. d. 1 % Sept., lsl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om Smålands HussarRegementes
af sittning, emot erläggande af häst-vacance-afgift.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har till Utskotten blifvit remitterad
en af Riksdagsfullmägtige frun Småland Peter Persson, Jonas Johansson,
Per Petersson, Per Mårtensson, Nils Magnusson, Mäns Mänsson, Jonas
Andersson och Peter Gabrielsson väckt motion, hvaruti begäres, alt
Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet göra hemställan derom,
att Smålands IIussar-Regemente måtte få afsitta, i likhet med hvad
för den del af samma Regemente, som nu utgör Grenadier-Bataillon, egt
rum, och emot erläggande af samma hästvacance-afgift, eller 7 tunnor spanBih,
till R, St, Prat, 1840, 4 Sami. 8 A/d, ii Haft, 3
18 Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskotlens Betänkande, N',o 33,
mål årligen för hvarje nummer; och hafva motionärerne, till stöd för denna
anhållan, anfört, bland annat, att hästar, tjenlige till remonter, i allmänhet
icke uppfödas i Småland, utan måste med stor kostnad anskaffas
från andra orter, och att det understundom händer, att de ändock casseras,
då tyngden af en sådan fördubblad kostnad blifver alltför stor att af
svaga Rusthåll kunna bäras; samt att provinsen är fattig och har brist på
spanmål, sora ofta måste köpas från närgränsande bördigare trakter,, hvarföre
äfven, isynnerhet vid inträffande svagare årsväxt, stor svårighet uppstår
för Rusthållarne att på tjenligt sätt utfodra hästarne.
Utskotten hafva tagit detta ärende i noggrannt öfvervägande, och,
med afseende derå, att Småland är ett af de hårdast roterade bland Rikets
landskap, enär det underhåller, utom Hussar-Regementet, trenne Infanteri-Regementen
samt en Grenadier-Bataillon, ansett den lindring uti
roteringsbördan, som för provinsen kan åstadkommas, äfven böra densamma
beredas; hvarföre, och då Riksdagsfullmägtige från Småland inför Rikets
Ständer nu uttryckt Rusthållarnes i orten önskan, i afseende på sättet
för lillvägabringandet af en sådan lindring, Utskotten trott sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit göra den underdåniga
hemställan, att Kongl. Majit måtte, i sammanhang med den
förändrade organisationen af Rikets försvarsverk, hvarom
Rikets Ständer vid innevarande Riksdag gjort underdånig
framställning, och derest Kongl. Majit sådant finnér lämpligt,
i Nåder tillåta, att Smålands Iiussar-Regemente får,
i likhet med hvad för Smålands Grenadier-Bataillon förut
egt rum, afsitta, mot erläggande af hästvacance-afgift.
Stockholm den 11 September 1840.
N:o 33.
Ank. till Erp. Utsi;, den 14 Sept,,'.kl. 10 t. ra.
Betänkande, i anledning af vackt fråga om f ördelning emellan
tvänne tjenstemän af de Polismästaren i Stockholm tillhörande
befattningar, såsom Polisdomare och Polismästare.
Uti en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats-Utskottet
remitterad motion, har Hans Excellence Herr Grefve Löwenhielm an
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N\o 33. 19
markt det, efter Herr Grefvens tanka, oriktiga och olämpliga deruti, att
Polismästare-tjensten i Stockholm tillika omfattar de åligganden, som tillhöra
en Polis-domares embete, enär den förra befattningen hör hafva till
föremål helt och hållet andre ärenden och sålunda förutsätter helt olika
egenskaper hos den, som förvaltar densamma, än den senare. Polismästaren
bör nemligen vaka öfver ordningens och säkerhetens upprätthållande,
och kunna i egen person vara närvarande vid de tillfällen, då ordning
och lugn störas. För sådant ändamål tillhörer det honom att ega god helsa
och rörligt väsende samt att derjemte ej vara af andra göromål hindrad
att rätt utöfva sin befattning, hvaremot Polisdomaren endast hade af nöden
att vara en skicklig och öfvad criminalist. På grund af dessa förutsättanden,
har motionären, som ansett de Polismästare-tjensten i Stockholm
tillhörande göromål böra fördelas emellan tvänne Embetsman, den ene
Polismästare och den andre Polisdomare, föreslagit, att ett Stats-anslag
måtte beviljas, så att tillräckliga löner blefve att tillgå för tvänne sådane
tjenstemän.
Efter det Stats-Utskottet ansett lämpligt behandla frågan tillsammans
med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hafva Utskotten gemensamt
tagit motionen i öfvervägande tillika med det yttrande, som före
remissen af densamma blifvit afgilvet af Herr Grefve Frölich, David.
Utskotten få nu först upplysa, att, sedan Kongl. Maj:t, till följd af
Rikets Ständers vid 1823 års Riksdag afgifna underdåniga hemställan, genom
Nådig Skrifvelse den 24 September 1828, anbefallt Öfver-Stålhållaren
att till Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt utlåtande, huruvida
antingen Under-Ståthållare-tjenslen i hufvudstaden eller Fogat-sysslan vid
Öfver-Slåthållare-embelet kunde indragas samt, om, och i hvad mon, någon
förbättrad reglering, så till tjenstebefattningar, som aflöning, på grund deraf
eller eljest, i afseende på den vid detta Embetsverk varande tjenstemanna-personal,
lämpligen kunde ega ruin; så har Öfver-Slålhållaren, uti
underdånigt utlåtande den 21 Juli innevarande år, jemte meddeladt yttrande,
att, i anseende till göromålens mängd, hvarken Under-Ståthållareeller
Fogat-tjensterne kunde indragas, förklarat, hvad Öfver-StåthållareEmbetets
Polis-Afdelning vidkomme: aLt, då Kongl. Maj:t dels behagat den
28 September 1838 i Nåder förordna en serskild tjensteman att tills vidare,
i egenskap af Polismästare, handlägga de Polis-Kammaren tillhörande
ärenden, hvilka afse Sundhets-Polisen och öfriga ordningsfrågor, som ej
röra säkerhets-polisen, genom hvilken åtgärd tid bereddes för den ordinarie
Polismästaren att kunna mera än förut egna sin verksamhet åt Po
-
20 Slats- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 33.
lis-inrält ningens vigtigaste ändamål, nemligen hufvudstadens invånares fredande
till lif och egendom, dels ock, genom Nådigt Bref af den 26 Februari
1839, bifallit föreslagen tillökning och förändrad organisation af
Polis-Betjeningen, med förbättrade löner för samma Betjening af medel,
som blifvit dertill beviljade från Stockholms Stads-Cassa, Öfver-Slåtliållaren,
så vidt en förändrad reglering af tjenstebefattningarne i Polis-Kammaren
rörde, funnit en sådan reglering nödig endast i afseende å PolisKammarens
Secreterare, samt dess Nolarier och Ganzlister; hvarjemte Öfver-Ståthållaren
ej allenast afgifvit ett förslag till ny lönereglering för alla
Öfver-Ståthållare-Embetets Tjenstemän och Betjente, deruti lönerne blifvit
upptagne för den ordinarie Polismästaren till TreTusen Femhundra Riksdaler,
och förden serskildt tillförordnade Polismästaren, som hade att handlägga
alla, Säkerhets-Polisen icke rörande, ordningsmål, till EllTusen Sexhundra
Riksdaler, utan äfven i underdånighet hemställt, att Kongl. Maj:t
måtte till Rikets nu församlade Ständer allåta Nådig Proposition om be*
viljande af de till omförmälde lönereglering erforderlige anslag, eller FemtonTusen
Sextiofem Riksdaler Ellofva skillingar 2 runstycken Banco.
Öfver detta Öfver-Stålhållarens utlåtande har Kongl. Maj:t infordrat
Dess och Rikets Stats-Contoirs underdåniga yttrande, hvilket dock ännu
ej afgifvits.
Vid sådant förhållande och då Utskotten för sin del anse, att någon
annan fördelning af de göromål, som tillhöra Öfver-Ståthållare-Embetets
Afdelning för Polis-ärenden, än den, som är åsyftad genom ofvan åberopade
Kongl. Majrts Nådiga Bref af den 28 September 1838, icke är af
behofvet påkallad, samt frågan om ny lönereglering för tjenstemännen vid
Öfver-Ståthållare-Embelet, och således äfven vid de nuvarande Polis-mästarebefallningarne,
redan utgör föremål för Kongl. Majlis Nådiga omtanka, få
Utskotten tillstyrka,
att Herr Grefve Löwenhielms i ofvanberörde motion icke
måtte för närvarande föranleda till någon Rikets Ständers
åtgärd.
Stockholm elen 11 September 1840.
Stats- samt Allm. Desv,- och Ekon.-Utskottens Betänkande, JV'o 34, 21
N:o 34.
Anli. till Exp. Utsi?. den 14 Sept., kl. 10 f. ra.
Betänkande, i anledning af vackt fråga om Landshöfdingesätets
i Götheborg förläggande till Uddevalla, och att Götheborgs
och Bohus Län mätte benämnas Bohusland med
Götheborgs Län m. m.
Uli en hos Vällofl. Borgare-Ståndet vacht, Lill Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottets handläggning remitterad, motion, har Herr Bagge.
anfort: alt, sedan provinserne Skåne, Halland, Blekinge och ”Bohusland.”
blifvit, efter Roskildska freden, afträdde till Sveriges Krona, och sistnämnde
landskap lagdt, som motionären uttryckt sig, såsom prebende under
det endast 2:ne Härader slöra Götheborgs Län; så hade åtskilliga framställningar
väl blifvit gjorda derom, att landskapet Bohusland måtte blifva
skiljdt Irån nämnde Län och erhålla en egen Landt-Slat, till hvars a flona
lide erforderlig tillgång skulle finnas uli de räntor, som nu äro från landskapet
indelade till Landt-Staten i Länet, tillsammans med de inkomster,
som kunde erhållas af de så kallade Tjurholmarne i Götha Elf och åtskillig
jord på ön Hisingen; men, som dessa framställningar lemnats utan afseende,
och det vore för landskapets invånare serdeles obeqvämt, ”att icke
Landshöfdingen residerade midt i landskapet;” så har motionären föreslagit,
att Landshöfdinge-residenset i Götheborg mätte förläggas till Uddevalla,
under förmodande, att sådant icke skulle medföra serdeles kostnader,
enär försäljningssumman för residense-huset i Götheborg troligen komrne
att belacka koslnaderne för uppförande af en sådan' byggnad i Uddevalla,
hvarförutan motionären yrkat, att Götheborgs och Bohus Län måtte
benämnas Bohusland med Götheborgs Län, belst det senare vore allt för
obetydligt, för att ega något företräde framför det förra.
Vid remiss af denna motion, har Herr Ekholm föreslagit, alt Rikets
Ständer måtte förnya deras vid sista Riksdag aflåtne underdåniga skrifvelse
till Kongl. Maj:l, att Arvidsjaurs och Arjeplougs socknar måtte förflyttas
ifrån Vesterbottens till Norrbottens Län, samt att äfven de öfrige ändringar
med läns-indelningar, m. m., måtte företagas, som af omständigheterne
kunde påkallas.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet ansett nödigt att
22 Stats- samt Allm. Besv,- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N\o 34.
behandla frågan tillsammans med Stals-Utskottet, hafva Utskotten gemensamt
tagit densamma i öfvervägande.
Vid riästförflutne Riksdag hade hos Rikets Ständer framställning blifvit
gjord, att Arvidsjaurs och Arjeplougs, till Vesterbottens Län hörande
Lappmarker, i stället måtte komma att höra till Norrbottens Län, hvilket
skulle lända till beqvämlighet för invånarne, i anseende dertill, att dessa
Lappmarkers så kallade kyrkostäder voro belägne på ett vida kortare afstånd
från det senare Länets residensort, än från det förra; och anhöllo af
sådan orsak Rikets Ständer, att Kongl. Maj:t täcktes anbefalla en undersökning
örn förhållandet i berörde hänseende med nämnde Lappmarker, samt,
derest hinder ej mötte, i Nåder tillåta, att Arjeplougs och Arvidsjaurs
Lappmarker kunde blifva skiljde från Vesterbottens och förlagde till Norrbottens
Län.
Och som Kongl. Maj:t, med anledning af denna Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse, genom Nådigt Bref af den 10 Februari 1837, bifallit,
att Piteå Lappmark, innefattande Arvidsjaurs och Arjeplougs församlingar,
finge från Vesterbottens till Norrbottens Län förläggas samt tillika
meddelat detta vederbörande till behörigt iagttagande; så anse Utskotten
Herr Ekholm hafva saknat anledning till den af honom i detta hänseende
framställde motion och tillstyrka derföre,
att densamma måtte förfalla.
I sammanhang med denna fråga, fastades vid sista Riksdag Rikets
Ständers uppmärksamhet jemväl derå, att Rikets administrativa och camerala
indelning otvifvelagtigt i många orter, såväl för det allmänna, som för
den enskilde, medförde kostnader och olägenheter, hvilka genom en mera
jemn och ändamålsenlig reglering torde kunna, om icke helt och hållet
undanrödjas, åtminstone i betydlig nion förminskas; och anhöllo Rikets
Ständer af sådan orsak tillika hos Kongl. Maj:t, att en, efter locala förhållanden,
invånarnes beqvämlighet och öfrige omständigheter lämpad ny administrativ
och cameral indelning i de delar af Riket, hvarest en sådan
indelning, efter anställde undersökningar, kunde finnas vara af behofvet påkallad,
måtte genom Kongl. Maj:ts Nådiga försorg tillvägabringas, ulan att
likväl densamma skulle till förökande af Länens eller dervarande Embetsmäns
antal föranleda.
Beträffande denna fråga, så har Kongl. Majit den 12 Juli 1834 i Nåder
befallt, att densamma skulle, i sammanhang med ett af aflidne CanzliRådet
Nicander afgifvet förslag till förändrad indelning af Län, Härader,
Domsagor m. m. inom Riket, lill Nådig pröfning förekomma.
Stats- samt Allm. Besv,- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, N',o 35.. 23
Då sålanda delta ämne redan utgör föremål för Kongl. Maj:ts Nådiga
omtanka, så anse Utskotten öfverflödigt att förnya den i detta hänseende
af Rikets Ständer vid sisllidne Riksdag till Kongl. Maj:t allålna underdåniga
skrifvelse; hvarföre Utskotten tillstyrka,
att Herr Ekholms motion äfven i denna del måtte förfalla.
Utskotten anse visserligen Herr Bagges förslag, att Landshöfdingeresidenset
i Götheborg nråtle förflyttas lili Uddevalla vara ledande lill
större beqvämlighet för en del af invånarne i Götheborgs och Bohus Län;
men tro dock, att, vid ofvanomförmälde förhållanden, residensets flyttning
från Götheborg ej bör ifrågakomma förr, än i sammanhang med frågan om
en allmän ny indelning af Länen, helst det är troligt, att dessas områden
komma att vid denna indelning undergå betydliga förändringar, och det
sålunda kunde inträffa, att, efler samma indelning, Götheborg ansåges böra
fortfarande utgöra residens-slad. Dessutom torde med de under senare tider
lättade communicationer och förbättrade post-anstalter, verkställandet
af motionärens förslag, som otvifvelagtigt skulle medföra betydliga kostnader,
icke vara serdeles af behofvet påkalladt.
Af sådane skäl tillstyrka Utskotten,
att Herr Bagges motion i denna del ej måtte föranleda till
någon Rikets Ständers åtgärd.
Hvad slutligen vidkommer Herr Bagges yrkande, att Götheborgs och
Bohus Län måtte benämnas Bohusland med Götheborgs Län, så anse Utskotten
det af motionären härför anförda skäl icke böra leda till förändring
af den nuvarande, en gång antagna, benämningen; hvarföre, och då
för öfrigt frågan torde vara likgiltig, Utskotten tillstyrka,
att den mätte förfalla.
Stockholm den 11 September 1840.
N:o 35.
Ant. till Exp. Utsi;, den 14 Sept., kl. 10 f. ra.
Ullålande, i anledning af väckt fråga om Statsanslag till
tryckning och spridning af skrifter för befrämjande af
nykterhet.
Från Högvördiga Preste-Ståndet har till Stats-Utskoltet blifvit remitterad
en motion af Herr Contracts-Prosten Sandberg, hvaruti anföres, att,
24
Stats- samt ålim. Desv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande^ N\o 35.
då Kongl. Maj:t, dels genom (lere ändamålsenliga Förordningar, dels genom
personliga uppoffringar sökt bereda framgång åt enskilda fosterlandsvänners
bemödanden att inom landel hämma fylleri las ten, det vore skäligt, att äfven
den andra Statsmagten nu lemnade något stöd och uppmuntran åt ett
så nyttigt företag; och har motionären, som ansett de medel, hvilka för
nykterhetens befrämjande kunna anlitas, vara det egna efterdömet, den
muntliga framställningen och utdelandet af tryckta skrifter , som tala till
läsarens öfvertygelse, föreslagit:
att Rikets Ständer mätte bevilja 5oo R:dr årligen intill nästa Riksdag,
att användas för att från trycket utgifva och bland folket kringsprida
samt gratis utdela lämpliga skrifter i detta ämne, hvilka medel hurde af
Svenska Nykterhets-Sällskapet emottagas, med redovisnings-skyldighet, och
understöd derifrån meddelas åt Landsorts-föreningarne för hesagde ändamål,
efter sig fön teende omständigheter; samt aLt Rikets Ständer ville,
under tacksamt erkännande af hvad i denna sak redan blifvit vidgjordt,
bos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t i Nåder täcktes
allt framgent egna en synnerlig uppmärksamhet åt denna påbegynla reform
uti folkets skadliga vanor och hushållssätt, samt utfärda de Författningar
och vidtaga de åtgärder, som för ändamålet kunna finnas lämpliga; hvarjemte
motionären uttalat sin öfvertygelse, att denna utgift, om den ändamålsenligt
användes, skall uträtta mera till undanrödjande af hindren för
de fattigare folkclassernes trefnad, än många andra stora summor, sorn
från Stats-Verket utgå; samt att Rikets Ständer, genom beviljandet af ett
sådant understöd, äro i tillfälle att ådagalägga, det de ej äro liknöjdare
och kallsinnigare än Konungamagten för den arbetande folkclassens förlossning
ur dryckenskapens elände.
Vid företagandet af denna fråga, har Stals-Utskoltet ansett Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet jemväl böra i behandlingen deraf deltaga,
hvarefter Utskotten gemensamt handlaggt densamma; och hvad beträffar
motionärens förslag, att för ofvanberörde ändamål af Statsmedlen måtte
anvisas 5oo R:dr, så erkänna Utskotten ej mindre det med motionen afr
sedda ädla syfte, än vigten af det deri behandlade ämne, och anse derföre,
att, då denna fråga hittills blifvit med synnerlig värma och framgång
omfattad af enskilda persöner, Staten ej eller nu, då fråga derom väckts,
bör undandraga sig alt medverka till ett för samhällets medlemmar så gagneligt
ändamål; men tro dock, att ett anslag för en gång torde mera, än
det föreslagna årliga, befrämja sakens framgång; hvadan UtskoLten tillstyrka:
att
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utshottens Utlätandej N.-O 35, 25
alt elt anslag af 2,5oo Ridr malle från Riksgälds-Contoiret
utgå och ställas liil Kongl. Maj:ts Nådiga disposition, att
användas för tryckning och spridning af skrifter, tjenliga
till hämmande af fylleri-lasten.
Vidkommande deremot'förslaget, alt Rikets Ständer mål le hos Kongl.
Majit'i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes lemna fortfarande
Nådig uppmärksamhet åt delta ämne, samt utfärda de Författningar och
vidtaga de åtgärder, som för ändamålet kunna finnas lämpliga, så anse Utskotten,
att, då Kongl. Majit redan behagat åt denna fråga egna synnerlig
uppmärksamhet samt esomoftast derå lemnal vedermälen, en underdånig
framställning härom, på sätt motionären föreslagit, är obehöflig. Och hemställa
Utskotten således,
alt berörde i motionen väckta förslag imåtte förfalla.
Stockholm den ii September 1840.
Emot Utskottens tillstyrkande, alt anslag måtte beviljas för ofvanberörde
ändamål, anmäldes reservationer af Herrar Guslafsson och Levin
samt af Riksdagsfullmägtigen Anders Nilsson från Östergöthlands Län, sorn
anförde:
”Emot Utskottens nu fattade beslut reserverar jag mig af den anledning,
ali, efter mitt förmenande, Staten icke, i en sak, som denna, bör
omedelbart inblanda sig; samt då i beslutet synes mig nedlagdt ett orättvist
misstroende mot förmågan hos Rikets Presterskap, till hvilkas kall det
hörer att söka förbättra dem, som öfverlemna sig åt laster och utsväfningar,
och för hvilka delta bör vara så mycket lättare, som de genom den
närmare kännedom, de ega af sina åhörare, äro i tillfälle att uti sina förmaningar
kunna inlägga just de skäl, som hos hvar och en af dem säkrast
verka förbättring, och hvilka genom sjelfva det muntliga föredraget vinna
en styrka och en värma, som i skrift icke kunna uppnås. Jag tror således,
att, denna utgift från Statens sida är öfverflödig och hoppas, att, då
under innevarande Riksdag den grundsats uttalats och vunnit tillämpning,
att Slaten ej bör belastas med andra, än högst nötlvändiga utgifter, detta
undantag derifrån, om än obetydligt, ej skall komma att ega rum, så mjmket
heldre, sorn det är att 'befara, att, om Statsbidrag för en gång nu lemnäs
såsom uppmuntran och till befrämjande af denna sak, det likväl snart
kan komma att antaga egenskapen af stående Siats-anslag.”
Bilt, lill B. St, Prot. 18/fo, 4 Sami, 2 Afd, .11 Höft, 4
26 Stats- samt Allni. Besvoch Ekon.-Utskottens Betankanden, JV:ris 36, 37,
I denna reservation instämde Riksdagsfullmägtige Anders Olsson från
Stora Kopparbergs Län, Johan Andersson från Upsala Län, Olof Persson
från Gefleborgs Län, Nils Persson från Örebro Län, Sone Persson från
Skåne samt Petter Gabrielsson från Kronobergs Län.
N:o 36.
Anl>. till Exp. Utsi;, d. 14 Sept., lil. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af vacht motion om tillökning i de så
kallade kalldygnen vid tackjerns-blåsning.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har en af Riksdagsfullmägtigen Anders
Jansson från Westerås Län, med hvilken sig förenat Jan Andersson
från samma Län, väckt motion blifvit remitterad, hvaruti motionären föreslagit,
att, vid Tackjernsblåsning, åtminstone Tolf kalldygn målLe få beräknas
frie från erläggande af Tionde-jern ; och har, till grund härför, åberopats,
att alltför dryga skatter utgå i och för tackjerns-tillverkningen, äfvensom
att afgift erlägges till Kongl. Majit och Kronan för åtskillige blåsningsdygn,
under hvilka erhålles ingen eller högst obetydlig alkastning;
men, då Stats-Utskottet, uti afgifvet Betänkande (N:o64, Litt. F.), tillstyrkt
åtta skatle-frihets- eller kall-dygn för hvarje års blåsning, i stället för de
hittills varande tre dygn, samt Riks-Stånden härtill bifallit; så finna Utskotten
något
vidare yttrande, i anledning af förevarande motion,
icke erfordras.
Stockholm den ii September 1840.
N:o 3T.
Anti. till Exp. Utsk. den 14 Sept , kl. 10 f. n».
Betänkande, i anledning af vackt fråga, att åboer ä Kronohemman
och Nybyggen i Rikets norra provinser måtte undfå
rättighet att å sine hemman och nybyggen kola till afsalu.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Utskottens gemensamma handläggning
remitterat en af Riksdagsfullmägtigen Johan Andersson Lundberg
Stats- samt Allm. Besv.- ock Ekon.-U[sköttens Betänkande, N.-o 37, 27
från Norrbottens Län väckt motion, deruti blifvit föreslaget, att, då, under
Kronohemman och Nybyggen i de norra provinserne, vanligen linnas så betydliga
skogar, att, om åboerne finge använda desamma till afsalu, fara
deraf ändock icke uppslode för deras framtida bestånd, samt då skogens
afkastning skall vara nästan den enda källan till bergning för de invånare,
som nedsätta sig i de norra prövinsernes skogstrakter, der sädesproductionen
icke lönade sig, rättighet måtte beviljas kronohemmans-och nybyggesåboer
i nämnde provinser att, för kolning till afsalu åt kringliggande Bruk
och Bergverk, använda hemmanens och nybyggenas skogar, i likhet med
hvad för Gyliens Masugn i Norrbottens Län skall blifvit medgifvet; förmodande
motionären, att, genom en sådan tillåtelse, åboerne skulle sättas
i tillfälle alt förtjena ett uppehälle, som eljest i dessa af naturen vanlottade
provinser med möda står att finna, äfvensom att derigenom Staten
skulle tillskyndas en vinst derigenom, atl hågen för nya hemmans upptagande
ökades.
Utskotten få i anledning häraf anföra: att Kongl. Maj:t, uti Nådigt
Bref af den 5 April sistlidne år, i afseende å Öfver-Culix socken samt Södra
och Östra delarne af Gellivare Lappmarks socken af Norrbottens Lån,
funnit godt bifalla:
i:o att icke allenast åboerne å de kronohemman och nybyggen, hvilkas
områden, genom afvittring, eller eljest, blifvit behörigen bestämde och
afrösade, .må ega rättighet att, utan föregången ansökning och syn samt
utan afgift, under controll af Kronobetjeningen, till afsalu och kolning för
Bergverkens behof begagna de å sine egne områden befintlige toria träd
och vindfallen, utan ock, der hemmanens och nybyggenas områden på förenämnde
sätt icke äro stadgade, enahanda rätt tillkomme kronohemmansoch
nybygges-åboer samt skattehemmans-egare å de till deras hemman och
lägenheter närmast gränsande kronomärke!’;
2:0 att, hvad kolning af växande skog vidkommer, den af kronohemmans-
och nybygges-åboer äfven får å egne, genom afvittring eller eljest,
bestämda områden verkställas, med vilkor likväl, att lägenheternes
skogsområden icke hårdare anlitas, an med skogens bestånd i framtiden kan
anses förenligt; i afseende hvarå det åligger Konungens Befallningshafvande
i Länet att, uppå åboens ansökning och efter af Kronobetjeningen uppgjordt
förslag, för hvarje nybygge eller kronohemman, derifrån salu-kolning af
växande skog sökes, tills vidare bestämma det antal stafrum ved, som årligen
får till afsalu eller kolning användas, med dervid fästadt äfvenLyr af
ansvar efter lag, om större af bruk ning för sådant ändamål eger rum; och
28, Stats- samt Allm. Besv,- och Ekon .-Utskottens Betänkande ^ N'.o 37.
3:o att Kronohemman,s- och Nyd:>ygges-åboer, äfvensom Skatlehemmans-egare,
jemväl må å de lill deras nybyggen och hemman närmast gränsande
kronomarker kolning af växande skog verkställa; dock endast efter
dertill gifvet tillstånd af Konungens Befallningshafvande, som, sedan syn å
trakten b i il vil af Kronobetjent med t vänne Nämndemän behörigen verkställd,
må ega alt, efter förekommande omständigheter, pröfva, om och i hvad
mon sådan kolning, efter utsyning af Kronobetjeningen, må företagas; hvarjemte
tillika i Nåder förordnats, att för sistnämnde kolning en afgift lill
Kronan af i sk. Banco för hvarje i3 qvarters cubik stafrum ved skall ulga..
Utskottens uppmärksamhet har blifvit fästad derpå, att Sveriges norra
provinser ega en rik källa till inkomst uli sina vidsträckta, på flere ställen
ännu icke serdeles anlitade, skogar, deraf en stor del är Kronan tillhörig.
Att dessa provinsers invånare böra beredas de tillfallen till förtjenst
och bergning, sorn kunna åvägabringas, torde vara så mycket mera angeläget,
som de, i anseende till climatets sträfhet och ofta inträffande missväxtår,
stundom lida en nöd, som i Sveriges öfrige provinser tor vara sällsynt,
samt för närvarande sakna de utvägar till bergning, som erbjudas å
en stor del af de senare orterne; hvarföre också det af motionären framställde
förslag, efter Utskottens tanka, förtjenar att lagas i serdeles betragtande.
Att likväl medgifva en så vidsträckt frihet, som motionären påyrkat,
för alla de norra provinserne, tro Utskotten icke vara lämpligt, dels
emedan skogarne i vissa trakter deraf redan äro mycket anlitade, dels ock
emedan flere delar äfven af dessa provinser icke lorde för sin ulkomst
hafva af nöden en sådan frihet; och anse Utskotten derföre, att det Bör
tillkomma Regeringen för hvarje serskildt fall att bestämma, hvilka, orter,
må åtnjuta denna frihet till kolning och vilkoren derför..
På sådane grunder, få Utskotten tillstyrka,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet mätte'
anhålla, att’ den frihet till kolning, som blifvit kronohemman-
och nyby»gges-åboer samt skallehemmans-egare i ÖfverCalix
socken samt södra och östra delarne af Gellivare Lappmarks
socken medgifven å deras hemman och lägenheter
samt angränsande kronomarker, rnåtle utsträckas till de delar
af Norrbottens, Westerbottens, Wester-Norrlunds och
Jemtlands Län, hvilkas skogstillgångar kunna medgifva en
sådan frihet till kolning, ochi hvilkas-invånare Kongl. Maj:t
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betankande, N\o 38. 29
kan i Nåder finna vara deraf i behof; dock att sådant tillätes
endast emot erläggande af den afgift, som i ofvanåberopade
Kongl. Bref linnes stadgad och under iagltagande af
den controll, i afseende å utsy ningen, som derstädes finnes
foreskrifven.
Slockholm den ii September 1840.
N:o 38'..
Ank. till Exp. UUb d. 14 Sept., kl. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af vackt fråga om inrättande af en
Skola i Staden Borgholm.
Uti en hos Hogvördige Preste-Ståndet väckt, till Stats-UtskoMet remitterad,
motion, har Herr Prosten Ahlqvist anfört: att vid sista Riksdag
framställning blifvit gjord till Rikets Ständer om inrättandet af en Skola i
staden Borgholm på Öland, med trenne Lärare, en Rector, en Collega och
en Apologist; att Rikets Ständer, i anledning deraf, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit, att, sedan Calmar Stifts Styrelse blifvit hörd samt:
Ölands invånare jemväl lemnats tillfälle att sig yttra, desse senare, i afseende
å kostnaden för en Skolbyggnads uppförande, Kongl. Maj:t mätte i
Nåder täckas, i sammanhang med den då förestående allmänna regleringen
af Rikets Undervisningsverk, företaga frågan om inrättandet af en Skola i
Borgholm; men alt, vid denna allmänna reglering, Öland likväl icke fått
tillgodonjuta den af Rikets Ständer sålunda för ön åsyftade fördel, enär
Kongl. .Maj:t funnit frågan, i anseende till brist på de till ändamålet erforderlige
medel, lills vidare böra förfalla.
I anseende härtill och med åberopande af Rikets Ständers förenämnda
underdåniga skrifvelse, har motionären föreslagit, att erforderlige medel
till så väl årlig aflöning åt ofvannämnde Lärare, som ock till bestridandet
af kostnaden för uppbyggandet af ett Skolhus måtte af Rikets Ständer beviljas;
förmodande motionären, att den summa, som för sistnämnde ändamål
behöfde af Staten meddelas, ej torde bestiga sig till något betydligt
belopp, helst Borgholms Stads Borgerskap redan skall beslutat att låta uppbygga»
ett för en Stads-skolä- tillräckligt Skolhus.-
30 Stats- saint Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Betänkande, N\o 38.
Derjemte liar från Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit till Stals-Uiskottet
remitterad en af Per Jansson och Sven Isacsson från Öland väckt motion,
hvaruti föreslagils, att, då Öland, ehuru egande en folknummer af
3o,682 personer, saknade en allmän Skol-inrättning, och öns invånare icke
kunde bekosta en sådan, som motsvarade behofvet, och hvilken likväl vore
för ön högst nödviindig, en Apologist-Skola matie inrättas i Borgholm, så
att Öland icke mer än andra landskap skulle sakna en tjenlig undervisnings-anstalt.
Sedan Stats-Utskottet sammanträdt med Ekonomi-Utskottet för frågans
behandling, hafva Utskotten gemensamt tagit i öfvervägande ej allenast
hvad, på sätt ofvanberördt är, blifvit anfördt och föreslaget, utan äfven
de yttranden, som, vid remiss af Herr Prosten Alilqvists motion, afgifvits
af Herr Biskopen Heurlin, Herr Biskopen af Kullberg, Herr Prosten
Sandberg och Herr Prosten Ahlqvist.
I öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer uti ofvanotnförmälda
underdåniga skrifvelse yttrat, få Utskotten äfven nu fästa uppmärksamheten
dervid, att Öland befmnes i saknad af någon allmän Skol-inrättning,
och att detta förhållande är desto menligare för ön, som del tidtals är
med svårigheter och fara förenadt att besöka fasta landet, hvarigenom invånarne
ofta varda uturståndsatte att under en del af året låta sina barn
begagna de der befintlige undervisnings-anstalter.
Med afseende härå, och då Öland innehar en folkmängd af öfver 3o,000
invånare, hafva Utskotten ansett en ändamålsenlig Skola böra derstädes inrättas
och förläggas i staden Borgholm, hvilken, belägen i medlersta delen
af Öland, efter Utskottens tanka, skulle vara dertill tjenligasl, så mycket
heldre, som stadens Borgerskap redan skall gått i författning om uppbyggandet
af ett Skolhus derstädes. Då likväl Ölands invånare ganska väl
kunna största delen af året låta sina barn begagna Lärdoms-skolan och Gymnasium
i Calmar, helst dessa Läro-inräitnihgar erbjuda tillfälle att mottaga
flere lärjungar, än derstädes för närvarande finnas; så anse Utskotten, att
inrättning af en Skola i Borgholm, sorn sattes i samband med nyssnämnde
Läroverk i Calmar, skulle uppfylla det närvarande behofvet af en unundervisnings-anstalt
å ön. Och som öns invånare, efter de upplysningar,
Utskottet erhållit, sj«lfve ieke utan svårighet kunna tillvägabr inga en sådan
anstalt och hafva af nöden att dertill erhålla bidrag, så få Utskotten tillstyrka
,
att till aflöning åt en Lärare i den Skola, som kan komma
att inrättas å ön, Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt
Stats- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskollens Utlåtande, N\o 39.
31
anslag af 4°o R:dr B:co, som lämpligast torde kunna uppföras
å io:de Hufvudliteln.
Stockholm den ii September 1840.
N:o 39.
Anis. till Exp. Utsk. d. 14 Sept., kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om förändring i sät
tet
för bedömandet af saltpeters halt oell beskaffenhet.
TJti en hos Högloft. Ridderskapet och Adeln väckt, till Stals-Utskottet
remitterad, motion, har Herr Friherre von K nemer, Robert> läslät uppmärksamheten
å tillståndet af sallpeier-näringen inom landet och angelä
genheten
deraf, att tillverkningen utaf saltpeter icke motarbetas, ulan istället
uppmuntras, så mycket som möjligt är; och som det i 19 § af Reglementet
för förvaltningen af Saitpeter-ärendena i Riket, föreskrifva sätt
för pröfningen af halten och beskaffenheten hos den saltpeter, som för
Kongl. Majlis och Kronans samt krutbrukens räkning mottoges, vore, efter
motionärens tanka, mindre ändamålsenligt, och dessutom lemnade rum för
godtycklighet, men deremot, efter hvad motionären hade 6ig bekant, Saltpeler-Sjuderi-Directeuren
Edmun uppgifvit en enkel chemisk process, hvarigenom
saltpeters halt och beskaffenhet kunde utrönas vida bättre, än genom
del nu brukliga eldprofvet; så har motionären föreslagit, att sedan det
Utskott, till' hvilket motionen komme att remitteras, inhemlat upplysningar
om olägenhelerne af nu gällande och brukliga sätt för pröfning af saltpeter,
och de fördelar, som det af Directeuren Edman uppgifna medförde,
en förändring i de reglementanska sladgahdena härom matte tillvägabringas,
till- säkerhet för såväl lillverkarne deraf, som krutbruken.
Efter det Stals-Utskotlet sammanträdt med Ekonomi-Utskottet för
frågans behandling, hafva Utskotten gemensamt tagit densamma i öfvervägande.
Härvid hafva Utskotten icke förbisett de olägenheter, som äro förenade
med ofvanberörde, nu brukliga, sätt att pröfva saltpeter, älvensom
att delta pröfningssält lemnar rum för godtycklighet hos den, som verkställer
pröfningen; men, då Utskotten icke ega kännedom om det afDireeleuren
Edman uppgifna sätt för utrönandet af saltpeters halt och godhet,
32
Stats- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottens 'Utlåtande , N.-o 40.
samt, om än Utskotten erhölle upplysning derom, Ulskotten likväl icke torde
kunna rättvisligen bedöma det enas företräde framför det andra; oell
dessutom något annat mera ändamålsenligt sätt för pröfning af saltpeter,
än det af Directeuren Edman föreslagne, kan vara uppfunnet, så få
Utskotten endast i så måtto tillstyrka motionen, att Utskotten föreslå Rikets
Ständer
att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit täcktes låta inhemta upplysningar om det säkraste och
lämpligaste sättet för saltpeters pröfning, och derefter i Nåder
meddela de föreskrifter i afseende derå, som Kongl.
Maj:t kan finna bäst och tjenligast.
.Stockholm den ii September 1840.
,iV:o 40.
Ant;, till Exp. Utsi;, d. 14 Sept,, lil. 10 f. m.
{Utlåtande, i anledning af vackt fråga om Lunds Stifts fördelning
i tviinne Stift.
Uti en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt, till Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet remitterad, motion har Herr Munck af Rosenschöld,
Nils Rudolf, föreslagit, att Lunds Stift måtte fördelas uti (vänne
sådane, samt Lund och Sölvitsborg-utgöra säten hvardera för sitt Stift, så
att det senare komme att innefatta Blekinge Län, Östra Göinge och Willands
härader samt kustlandet af Skåne kring Cimbritshamn och Christianstad.
Till stöd för motionen, har blifvit åberopadl, att Lunds Stift vore
alltför stort för att en Biskop skulle kunna medhinna att vederbörligen fullgöra
alla de honom åliggande göromål; samt att den af motionären åsyftade
fördelningen af Stiftet skulle bidraga till folkundervisningens befrämjande,
synnerligast om ett Gymnasium i Sölvitsborg komme att inrättas;
förmenande motionären dessutom, att verkställandet af förslaget skulle gynnsamt
inverka på nämnde orters civilisation och välstånd.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet sammanträdt med
Stats-Ulskottet för frågans behandling, hafva Utskotten gemensamt tagit denSsamma
i öfvervägande.
fJt
-
Stais- sami Allm, Besv.- och Ekon.-Ut skott ens Utlåtande} B7', o 40. 33
Utskotten få nu först fästa Rikets Ständers uppmärksamhet dervid,
alt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, med anledning af derom
räckt motion, uti afgifvet Betänkande, tillstyrkt Rikets Ständer att till
Kongl. Majit frambära underdånig hemställan, att, sedan Stifts-slyrelsen i
Lund fått tillfälle alt i ämnet afgifva underdånig förklaring, Kongl. Majit
täcktes i Nåder pröfva och afgöra, om icke Calmar Stift måtte, genom förening
med Blekinge Län, blifva utvidgadt; men att detta Betänkande blifvit
af Irenne Riks-Stånd afslaget; och att Utskotten gemensamt med anledning
af, bland andra, äfven ett af' motionären väckt förslag, tillstyrkt att
Biskops-Embelena måtte indragas.
Om nu än Utskotten skulle dela motionärens åsigt, att Lunds Stift
är större än att de inom detsamma förefallande, Biskops-Embelet tillhörande,
göromål kunna lämpligen medhinnas och fullgöras af en Biskop, så
anse dock Utskotten, att en förminskning af Stiftet endast borde ega rum,
i öfverensstämmelse med förenämnde Allmänna Besvärs- och Ekonoini-Uf*
skottets tillstyrkande, i frågan om Calmar Slifts utvidgning, och att, på sätt
motionären föreslagit, fördela Lunds Stift i tvänne, dels torde vara öfverflödigt,
dels medförande utgifter, som till andra ändamål erfordras.
I anseende härtill och då, på sätt ofvanriämndt är, Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottets berörde Utlåtande blifvit af trenne Riks-Stånd afslaget
och sålunda frågan om Calmar Stifts utvidgning förfallit, anse sig
Utskotten böra tillstyrka,
att ldr Munck af Rosenschöld^ ifrågavarande motion icke
mätte föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den n September iS/jo.
B dl. till n. St. Prot. 1840. 4 Sami. 2 A/d. 11 Haft.
5
r\ , ; .r- -.v-n l
STOCKHOLM. Tryckt hos J. G. Hellsten, 1840.
■ Siats- sami Allm. Desv.- och JZkon.-TJiskotlens Betänkande, N.-o jfi.
N:o 41.
Ank. till Exp. Utsk. den 22 September, kl. i e. 'ta.
Betänkande> i anledning af väckt motion om anslag till förhöjd
lön åt en Sköl-lärare i Östhammar.
T ill Stats-Utskottet har blifvit remitterad en af Herr Gezelius hos Vällofl.
Borgare-Ståndet vackt motion, hvaruti anföres, ätt, ehuru folk-undervisningen
i senare tider blifvit å ganéka mångå ställen uppmuntrad och befrämjad
genom understöd af Stalén , så hade staden Östhammar , hvilken sjelf
ej egde tillgångar för bestridandet af skol-undervisningen derstädes , likväl
måst sakna det bidrag äf Stäten, sorn vöre af nöden , för alt vidmagthålla
dess redan egande skol-inrättning. Motionären tillägger vidare , att staden,
med endast 3^5 mantalsskrifne, till större delen äf fattigdom och elände
trjrckte, personer, hade för den allmänna undervisningen derstädes vidtagit
de åtgärder, som stått i dess förmåga, enär nyligen blifvit uppfördt ett
•skolhus, sorn tillika innefattade boningsrum för Skol-läraren och församlingens
Klockare, samt alt den icke kunde åstadkomma mera för detta ändamål,
då en kostsam och 'betydlig kyrko-reparatiön och uppförandet af ett
nytt kyrko-lorn, jemte nybyggnad af stadens förfallna prestgård, toge, enligt
motionärens förmenande, det fattiga samhällets yttersta krafter i anspråk.
I anseende härtill, och då nuvarande tillgångarne för Skol-lärärens aflönande
skola utgöra endast nio tunnor Kronotionde-spanmål, 5o Rdr, sorn utgå af
staden, och 18 Rdr 16 sk. räntemedel af en dertill bestämd enskild donation,
samt då denna lön vöre för ändamålet alldeles otillräcklig, helst det
blifvit föreskrifvet, alt Läraren skall tillika vara prestman; så har motionären
föreslagit, att ett årligt anslag af 200 Rdr B:co måtte beviljas, för att
dymedelst bereda en tillökning uti den förut bestämda Skollärare-lönen.
Sedan Stats-Utskotlet sammanträdt med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
för frågans gemensamma behandling, hafva Utskotten tagit
densamma i öfvervägande; men, enär Utskotten i det redan afgifna Betänkandet,
i fråga om organisation af Folkskolor, föreslagit de vilkor, hvarunder
Statsbidrag till dessa läroanstalter böra eg a rum, och då bland dem
Bih. till R. St. Prot. 184.0. 4 Sami. 2 Afd. I2:te Haft.
1
2 Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens BetänkandeJT.o
mäste räknas ifrågavarande, äfvensom en del öfriga psedagogier, enär de icke
äro att betragta såsom egentliga Lärdoms- eller Apologist-skolor, så anse
Utskotten det afseende å motionen ej böra fästas, att undantag göres från
livad i allmänhet i detta ämne blifvit hemstäidt och föreslaget, serdeles
sorn, i sådant fall, de flere öfriga paedagogierne i Riket, hvilka ej hafva
högre Statsanslag till biträde för Lärarens aflöning,, säkerligen derå äfven
lomme att göra anspråk: och hemställa Utskotten derföre,
att hvad i denna fråga blifvit framstäldt och yrkadt, icke måtte
lill någon serskild åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 September 1840.
N:o 42.
Ani. till Exp, UlsL den 22 September, kl. r e. m,
Betankande, i anledning af väckt fråga om inrättande af en
Skola i Arvika köping.
Uti en hos Hedervärda Bonde-Ståndet väckt, till Stats-Ulskoltet remitterad,
motion, har R i k sd a gs-fu 11 m ä g t igen Per Hansson från Wermlands
Län, föreslagit, att ett anslag måtte beviljas, till inrättande af en Skola i
Arvika köping, för att befrämja folkundervisningen så väl derstädes, som
å landet deromkring; anförande motionären, såsom skäl till sitt förslag,
att Arvika köping med 5 till 600 invånare, i anseende till en mindre gynnsam
handelsrörelse och omgifvande ortens ofruktbarhet, vore serdeles fattig
och ur stånd att sjelf bekosta inrättningen af en behofvet motsvarande skola,
som likväl vore nödvändig, för alt äfven i denna del af landet folkupplysningen
skall vinna framgång.
Sedan Stats-Utskottet sammanlrädt med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
för frågans gemensamma behandling, hafva Utskotten tagit
densamma i öfvervägande; men, enär Utskotten, uti det redan afgifna Betänkandet
om folkundervisningen, yttrat sig i frågan om inrättandet af nya
folkskolor, samt Utskotten anse, alt, om motionärens afsigt varit, att Ar
-
Stals- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottcns Vllåt anele, N.-o 43- 3
vika köping erhölle en lärdomsskola, sådant icke är af behofvet påkalladt,
då hålle Gymnasium och högre lärdoms-skola finnas i Carlstad, och hvilka
för Arvikas invånare äro desto lättare att tillgå, som emellan dessa håda
ställen en liflig och obehindrad comuuinication eger rum; så få Utskotten,
af dessa skäl, hemställa,
att hvad af motionären härutinnan blifvit föreslaget, icke mätte
till någon serskild åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 September i84o.
N:o 43.
Ant. till Exp. Utsk. den 22 September, kl. 1 e. m.
Utlåtande, 1 anledning af väckt fråga, att Säterier, äfvensom
rå- och rörs-hemman, mätte deltaga i Fjerdingsmans aflöning.
Uti en af Anders Andersson från Östergöthland hos Hedervärda BondeStåndet
väckt, lill Stats-Utskottet remitterad, motion, har blifvit yrkadt,
att egare till Säterier samt rå- och rörs-hemman måtte förpligtas alt taga del
i fjerdingsmans aflöning, i mon af hemmantalet, lika med skatte- och frälsehemmans-egare;
till stöd för hvilket yrkande blifvit anfördt: alt fjerdingsman,
hvilkas tjenste-åligganden till större delen skulle bestå af utmätningar
för obetalde kronoutskylder, hade att verkställa sina fleste förrättningar af
denna beskaffenhet å just säteri- samt rå- och rörs-hemman, hvarest en
mängd torpare företrädesvis finnas, hvaremot utmätningar för krono-utskylder
mera sällan skulle inträffa hos egare af frälse- och skatte-hemman,
hvilka vanligen sjelfve med egna tjenstehjon bedrefvo sina hemmansbruk,
och således icke hade af nöden att låta några arbetare å sine egor inflytta.
Sedan Stals-Utskoltet ansett nödigt att behandla frågan tillsammans
med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hufva Utskotten gemensamt
tagit densamma i öfvervägande; och enär fjerdingsmanna-befattningen
är alt anse såsom ett municipal-beslyr, från hvilket ingen jordegare bör
hufva rättighet alt undandraga sig, så anse Utskotten sig böra tillstyrka
4, Stats— samt Allm. Ees v.- och. Ekon.-Utskottens Utlåtande, IY;0 4$°
alt Rikell Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet hemställa,,
att de, genom Kongl. Kungörelsen den i3 Februari i83o, från
deltagande i utöfningen af berörde befattning undantagne säterier,
rå- och rörs- samt de insockne frälse-hemman, som hittills från
detta bestyr varit befriade, malte åläggas att hädanefter, 1 i k a • medi
Krono- och Kronoskatte-hemman,, äfven deruti taga deli.
Stockholm den 2n September i84p<-
Häremot anmäldes reservationer::
af Herr Grefve Horn>, som anföide: ”Jag reserverar mig'emot det af
Disk otten anförda motiv för dess- tillstyrkande, att säterier samt rå- odd
rörs-hemman skola deltaga i fjerdingsmans aflöning;: emedan jag icke finnér,,
att desse tjenstemäns befattningar äro alt anse såsom municipal-bestyr, och:
derföre,, att samma befattningar å flere orter bestridas* utan. aflöning såsom
personliga t jenstesky Idig heter;”
af Herr, Friherre von Kramer:. ”Mot Utskottets beslut: måste jag mig
reservera, af följande' skäl :.
Jäg tror nemligen, alt Krono-fjerdihgsmanna-befatlningen icke kan hänföras
till ett municipal-bestjrhvilket,, efter min åsigt, bör af hvarje samhällsmedlem
kunna fullgöras, utan annan Ion,än medvetandet af att hafva
uppfyllt en. medborgerlig pligt.. Gör man sig närmare reda för beskaffenheten
af ifrågavarande befattning, utgörande en högst behöflig lank i Polisstyrelsen:
inom ett Bärn, torde man: lätt finna, att de,sorn erhålla delta uppdrag,
böra,, som hittills,, vara aflönte och åtnjuta vissa förmoner, såsom
frihet från krono-skjuts,, nn m.j; och får jag blott hänvisa, sorn stöd för
denna min åsigt,, till Kongl! Resolutionen af den i3 Januari 1770, rörande
biträde i utsökningsmål',, samt till Kongl; Brefvet af den 2 Februari iSiry
om fjerdingsmans skyldighet i vissa fall! att föra Jångar till ransakning eller
straffs undergående. Jäg tror äfven>.att,. enligt 1723 års adliga privilegier,,
säterier, rå- och. rörs-hemman icke kunna härtill tillförbindas, med mindre,,
enligt- Regerings-formens- 1 14 §., samtlige Riks-Stånden derom öfverenskomma,
och Konungen dertill bifall; lemnar. Ii dessa; privilegiers 8 morn. stadgas,
att säterier, rå- och rörs-hemman äro fria från alla utlagor och anclrw
besvär. Ån väg-rödjning, kyrko- och kyrkogårds-,, samt bro-byggnad; och
ett besvär måtte väl fjerdingsmanna-befattningen ändock vara. — Jäg tror
slutligen,, atti detta ärende, ensamt bordt behandlats af Allmänna. Besvärs—
Slats- samt' Allni. Eesv.— oell Ekon.-Ulskottens Betänkande, iV.-o 44-
och Ekonomi-Utskottet, då icke något Stals-anslag blifvit ifrågasatt, samt
anser, alt Utskottens, genom votering, fattade beslut utgör svarpå en ännu
oväckt motion, emedan motionären endast åsyftat bidrag; till lön åt fjerdingsmännen
af vissa privilegierade jordlägenheter, hvarpå Utskotten icke
fästat afseende,, men väl ålagt deras innehafvare att för desamma deltaga i
fjerdingsmanna-beslyren.”
Uti denna reservation instämde Hérr Friherre Leijonhufvudutom i
hvad densamma innehöll derom,, att Utskottens beslut vore stridande emot
Ridderskapets och Adelns privilegier; hvarförutan sig reserverade Herr Biskopen,
ni. m., Hedren, Herr Comminister Dahlgren, Herr Doctor Agrell
Herr Prosten Lundblad, Herr Contracts-Prosten Sjlvan,, Herr Prosten Lalin,,,
Herr. Kjellberg och Herr Wedberg,.
N:o 44.
Änk. till Exp. Utsk. dén 22 September, kli. 1 e. m»
Betänkande,, angående dispositions- och jordegande-rättem till de
sä kallade Kjrrkohemmanen i Halland..
I anseende till förekomne anledningar, att‘, ehuru åtskillige hemman 1
Hälland, hvaraf vissa räntor äro anslagne till Kyrkor och Presterskapets
varit för dessas räkning bortstädslade, dispositions- och jordegande-rättén till
dessa hemman rättligen skall tillkomma Kongl, Majit ocE Kronan , så att
med åboskap derå borde förfaras, på sätt om Kronohemman i allmänhet
är stadgadt, hafva Rikets HöglofL Ständer vid de tvänne senast hållna Riksdagarne,
efter derom väckta motioner, hos Kongl. Mäj:t i underdånighet
anhållit,, att undersökning, oell pröfning af förhållandet måtte anställas; och
då Kongl.. Mäj:t icke täckts dertill i Nåder bifalla, har förnyad motion i
ämnet nu blifvit af Bengt Gudmundsson från Hallands Län väckt och af
Hedervärda Bonde-Ståndet till Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottem
öfverlemnad.
Af Rikets Ständers förhandlingar under de föregående Riksdägarne inliemtas,
att den förevarande frågan först blifvit väckty,hufvudsakligen i an
-
6
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-DIskollens Betänkande, N.-o 44•
ledning af åboernes å Kyrkohemmanen anspråk att bibehållas vid åboskapet
med samma vilkor, som Kronobemmans åboer, och rättighet alt lösa
hemmanen tili skatte, hvarom tvister uppstått, då dessa anspråk blifvit af
Preslerskapet best! idde. En sådan tvist, angående i fi mantal Lyngåkra i
Harplinge socken och Halmstads Härad , har varit dragen under Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning, sedan Kongl. Majlis Befallningshafvande i Halmstad,
och Kammar-Collegium sammanstämmande förklarat: att, som det i LandsConloiret
förvarade bestyrkta Utdrag af i56p års Lunds Landsbok upploge
för Harplinge socken ibland Bonn Ecclesice, alt 'dill kyrkan gifves årligen
af Ljungagne gåård Landgille smör Två pund” och derefter finnes antecknadt,
ali ”dominium utöfver alla f inskrifna thessa kyikogaarder häfver
Kongl. Maj:t, samt att, under rubriken: Bona mensse pastoris, förmäles, att,
ad mensain Pastoris årligen gifves af Ljungagne gård, Landgille smör lvu
pund”, men dervid icke om nä innes, att Pastor tillika öfver denna jord egde
dominium; alltså och då hvarken å Kyrkans eller Pastors sida vore ådagalagd!,
att Kjnkan eller Pastor egde disposilions-rält öfver hemmanet till
håde jord och ränta, samt en förmodan, att så tillgått, derjemte vore undanröjd,
dels genom det förhållande, att viss andeli Jordeboks-ränlan funnes
håde för Pastor och Kyrkan bestämd, hvilket varit öfverflödigt och ulan
ändamål, då den, sorn egde full dispositions-rätt öfver hemmanet, sjelf kunde
bestämma och, efter omständigheterne, förändra afgälden , dels ock derigenom,
att Corporalen vid Adelsfane-Regementet hade af Hemrnantals-räntan
sig på lön anslagna 6 Rdr 3a sk. samt att Laholms Kongsgård njöt dagsverk
sjo e n n i n g a r ia sk. och Kronan de behållna 24 sk., vedpenningar, så
berättigades Kongl. Majit och Kronan att, utan rubbning af Kyrkans och
Pastors lätt tili den dem hvardera förlänia smör-räntan, ifrågavarande hemman
till jord och besittning nu och allt framgent, såsom annan kronojord,
oträngd af Kyrkan och Pastor fritt disponera , samt den för Kyrkans och
Pastors räkning skedde städsel ogilla, så alt Kronofogden i orten egde hemmanet
i laglig ordning å Kongl. Majlis och Kronans vägnar bortslädja,
desto heldre, som Pastor och Kyrkan derigenom icke lomme alt vidkännas
någon minskning; i hvad de af ålder njutit; och är Kongl. Maj:ls Nådiga
Utslag meddeladt den rq Augusti i8a3, innehållande, att, som 156q års
Lunds Landabok ovilkorligen tillerkänner Kongl. Maj:t och Kronan rättighet
att antaga åboer å ifrågavarande hemman, och 1646 års Jordebok deremot
icke tillägger hvarken Kyrkan eller Pastor i Harplinge någon annan
rättighet af hemmanet, än att Kyrkan och Pastor skulle fritt åtnjuta den
smör-ränta, hvardera af detsamma fått sig tillagd; alltså, och då ovedersäg
-
Slats- samt Alim. Bcsv.- och Ekon.-Utskollcns BetänkandeiV.-o 44- 7
ligt vöre, iilt Kronan jemväl sedermera ulöfvat dominium öfver oflanämnde
och öfrige Kyi kohemman, inom II rplinge socken, hvilket synes deraf, alt,
enligt 1655 och 1668 årens Jordeböcker, detta, jemte flera andra hemman,
med undanlag af Kyrkans och Pastors friheter, varit lill Grefsz Axel Lilje
lill Grefskap donerade, hvarifrån de sedermera lill Kronan återkommit,
äfvensom ett annat hemman Lilia Brånnerup, deraf Kyrkan och Pastor äfven
hafva smör-ränta sig tillagd, blifvit år i652, med undantag af denna
smör-ränta, från Kronan köpt till frälse, och åter till Kronan uppgifvet år
1687, för oköpte räntor; ty prof vade Kongl. Majit i Nåder rättvist att
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes och Kammar-Collegii Utslag gilla och
fastställa. —< Sedermera har en lika beskaffad tvist uppstått om en annan del
af hemmanet Lyngåkra jemte hemmanen Skintaby, Risarp och lilla Brännarp,
hvarom Kongl. Maj:ls Befallningshafvande i Halmstad då resolverat,
att Harplinge kyrka egde, enligt gällande Författningar, disponera Skintaby,
gemensamt med Pastor derstädes, Risarp och Lyngåkra, samt gemensamt med
Pastor i Getinge, Lilla Brännarp; dock förbehölles Kongl. Majit och Kronan
Remmantalsräntan, samt de öfrige allmänna onera och ulskylder, sorn, efter
Förfa tillingarne, deraf borde utgå; och är till stöd för detta beslut afKongl.
Majlis Befallningshafvande anfördti att 1646 års Jordebok vöre en mera
trovärdig och gällande handling, än Lunds Landabok , hvars tillkomst och
sammansättning skulle vara obekant och oviss; att nämnde jordebok tydligen
upptoge hemmanen bland Kyrkohemman, med anteckning, alt hela smörräntan
erlades af Skintaby till Harplinge kyrka och af de öfrige hemmanen
dels Lill Kyrkan, dels lill Pastor, samt att Kongl. Mj:ts Nådiga Bref af
den i?. Maj iSiq stadgade, att sädane hemman, hvartill Kyrkan då hade
slädselrätt, icke finge till skatte försäljas, så framt icke visas kunde, att kyrkan
en sådan disposilions-rätl sedan Danska tiden obehörigen sig tillegnat.
Deremot har Kammar- Collegium , på skäl, som uti det förut omförmälde
målet aro anförde, förklarat Kronan berättigad att tillsätta åboer å
hemmanen.
Efter häröfver anförde underdåniga besvär , är målet af Kongl. Majit
afgjordt den 2g Mars 1820, då Kongl. Majit, om de äldre handlingar, som
parterne å ömse sidor, lill stöd för deras stridiga påståenden , åberopat, i
Nåder yttrat sigi
i;o att den såkallade Lunds Landabok icke vore med någon underskrift
försedd. Stilen vittnade dock om dess uppgifne ålder. Så väl främst,
sorn i medlet af Boken funnes infördt Konung Fredrik Ilis i Danmark Bref
af den 11 Augusti iööp, dock hvarken i original eller besannad afskrift,
S Stats- samt Allm. 'Bcsv. och Ekon.-Ulskoltens Betänkande, 2V.o 44»
innt håll .inde ■befallning (ili Härads-Pi oslarne i Skåne, Halland, Blekinge oell
Lister, ali livar inom sitt Härad upprätta klara Register på ålla de gå dar
oell egendomar, sorn tillhörde Kyrkor och Prester, och dessa Register sedan
till Super-Intendenten insända, hvilken ålåg att deröfver författa en ordentlig
Jordebok. Uti Landaboken vöre icke blott Kyikomes och Presternes
egendomar upptagne, utan ock Presternes och Klocka ines öfriga inkomster,
tillika med deras onera. Alla de Härader , sorn nu hora till Christianstads
Län och Blekinge, voro i Boken icke uppförde, men deremot ön Bornholm,
som då äfven hörde till Lunds stift;;
2:0 164G års Jordebok upprättades året efter freden i Brömsebro, då
Halland, under förpantning på 26 år, lill Sverige afträddes; utvisande detta
document, huru förhållandet var, när Halland korn under Sverige;
3:o 1729 års Hallands Beskrifning. Hvad elelina Handling beträffade,
hade Kongl. Majlis Befallningshafvande i Länet anfört, att, ehuru det icke
kunde upplysas, hvilken Auctorilet uppdragit åt dåvarande Landshöfding
att beskrifningen upprätta , eller vid hvad tid Ki onofogdarne och Härads
skrifvarne,
hvilka, livar för sitt Fögderi, densamma underski ifvit, om författandet
erhållit befallning; likväl, och då sådant skett efter Landshofdingens
åt vederbörande Kronobetjente meddelade Project, hade Kongl. Maj:t-s
Befallningshafvande ansett Beskrifningen vara med behörig auclorisalion
tillkommen, och att den motsvarade de i andra Län författade JordréfningsProtocoll,
thuru de innehöllo en fullständigare uppgift å hemmanens värde
och lien ligheter, af hvilken anledning, och då hemmansräntome deruti endast
summaiiler upptagas, denna Beskrifning icke kunde såsom en vanlig
Jordebok betraktas, utan såsom ett document, hvilket så väl i cameralt
som historiskt afseende, borde förtjena trovärdighet, så vida icke andra authentika
handlingar finnas, hvarigenom dess oriktighet kunde bevisas —
och hade Kammar-Collegium härvid yttrat, att Hallands Beskrifning i många
delar funnits med noggranhet upprättad, men alt , då densamma i flere omständigheter
varit emot Kronans Jordeböcker stridande, den icke kunnat
tilläggas fullt vitsord, eller beslut ensamt stödjas deruppå.
Dessa upplysningar saknades, när Kongl. Majit, genom Nådigt Bref den
19 Augusti 1823, gillade Kammar-Collegii Utslag, hvarigenom en annan
hälft af Lyngåkra hemman förklarades för Krono; hvadan och då sistnämnda
Bref icke kunde anses för en bestämd Författning, hvilken borde allmänt
tillämpas, Kongl. Majit icke ansett Sig hindrad att uti detta mål besluta,
hvad med det nu upplysta förhållandet och allmänna Författningars föreskrifter
instämde. Vid
Stats- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande> N;0 44'
9
Vid öfvervägande af livad således förekommit, har Kongl. Maj:t funnit,
alt i56t9 års Lunds Landabok icke kan tilläggas sådant vitsord, att derpå
något beslut hör hyggås uti de fall , då den från andra senare trovärdiga
handlingar afviker, helst under tidens längd många förändringar, efter dess
upprättande, kunnat sig tilldraga; om Landahoken än egde fullt vitsord ,
befunnes dock dess innehåll i den sak, hvarom fråga är, vara mörkt och
tvetydigt, ty af atskillige Kongl. Danska Förordningar och om den lidens
kameralverk befintlige underrättelser vöre sannolikt, att ordet dominium
icke betydde städselrätt, utan alt denna rätt åtföljde landgillet, hvilket var
detsamma, som i Sverige Jordeboks-ränta, samt att dominium är en Öfversättning
af Danska ordet herrlighet och höjhed, och utmärkte en skerskildt
slags rättighet, såsom lill Birketing, Jus patron tus, fördel af jagt, fiske och
skog etc. Den af Kammar-Collegium från Landaboken hemtade bevisning,
huru dess mening än lydes, har Kongl. Majit likväl ansett förfalla genom
den uti denna sak företedda 77 år yngre gällande handling, nemligen Kronans
Jordebok för år 1646, som upplyser förhållandet med de ifrågavarande
hemmanen vid Hallands afträdande, nemligen att de då voro Kyrkohemman,
en egenskap, den de icke kunna anses hafva derigenom förlorat,
att de år 1725 blifvit införda i Krono-columnen, emedan Kongl, Resolutionen
på Presterskapets besvär den 7 Juli ij5?, § 10, innehåller den försäkran,
ali de eoclesiaslike hemman, genom Jordebokens nya inrättning,
icke skulle ombyta den natur, som dem, efter Privilegierna tillkom , hvilken
försäkran ock är af Kongl. Majit i Nåder förnyad. Icke heller vore
något skäl alt sluta till en sådan förändring deraf, att mantals-räntor blifvit
hemmanen påförde, helst dessa i början tillkommit såsom en bevillning
och sedan blifvit förmedlade lill ständiga räntor, hvilka äfven till en del
af förenämnde hemman utgå. Hvad betiäffade den omständigheten, alt
tvänne af hemmanen blifvit donerade till Grefve Axel Lilje, så hade denna
donation icke kunnat sträcka sig lill meia, än hvad Kronan kunnat bortgifva,
nemligen gästeri och liemmantals-räntan ; innehållande första anteckningen
om denna donation i 1655 års Jordebok , emellan hvilket år och
1648 ingen Jordebok finnes, alt Kyrkans och Pastors friheter vore undantagne,
hvaribland måste räknas städselrätten , såsom ålföljande Landgillet
eller Jordeboks-ränlan, hvilket än vidare bestyrkes deraf, alt hemmanen,
oagtadt donationen, oafbrutet och intill Jordeboksförändringen år 1725. varit
såsom Kyrkohemman i Jordeboken införda. Anteckningen i 1708 års
Jordebok, att Lyngåkra hemman varit Corporalen vid Skånska Compagnict
Bill. till R. St. Brot. 1840. 4- Sami. 2 Afd. talle Haft. 2
10 Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 44-
af Adelsfane-Regementet på lön anslaget, har Kong!. Maj:t icke funnit vara
något bevis om hemmanets förändrade natur, då endast mantals-räntan blifvit
indeldl,. utvisande 1746 års Jordebok, att flere skattehemman den tiden
varit indeldta eller på lön anslagne till Civile och Mi 1 ita i re tjenstemän,
-^hvilket upplyser, att indelningen icke hade något sammanhang med
egande-rätten.
Af föregående orsaker för folie äfven det skäl, man velat hemta af antrckningarne
i 1668 års Jordebok vid hemmanet Lilla Brännarp: ”Herr
Adrian Tripp köpt. lill frälse”, och sådant desto heldre, som Kyrkans och
Erestens friheter blifvit undantagne och köpet således icke sträckt sig längre,,
än till K ronaes behållna räntor, hvilket förhållande än ytterligare bestyrktes
af Hallands Beskrifning om Kyrkohemmanet Lindarne m. fl. , af innehåll,
att ”smöi-räntan och städsel-rälten njuter Kyrkängen del af hemmans—
räntan Kronan, större delen Tripparne”.
Hvarförutan, och till bevis om kyrkans, och Pastors lill hemmanen
egande städselrätt, förekomme, alt Hallands ofvannämnda beskrifning, upprättad
efter Kongl. Majrts Befallningshafvandes föresk lif t, af Kronofogdarne
och Häradsskrifvarne i orten, upptager för hvarje, hemman serskildt åboernes
namn,, liden, då de af kyrkan och Pastor städt hemmanet, hvad de i
städja betalt,, och huru den blifvit fördeldt, hvarvid anföres,. att grunden
för fördelningen hemtades af landgillets belopp. Och alldenstund af detta
allt vore bevist, att Hai’plinge kyrka till Skinleby ensamt, och gemensamt
med Pastor till Risarp, samt till 1111 ifrågavarande hälft af Lyngåkra, och
gemensamt med Pastor i Getinge, till Lilla Brännarp, från äldre tider innehaft
städselrätt, och å andra sidan icke i någon måtto blifvit styrkt, att
kyrkan och Pastor, en sådan förvallnings-rält efter Danska tiden sig obehörigen
lillegnat; fördenskull, och i förmåga af Kongl. Brefvet den 22 Maj
1819, har Kongl; Mäj:t pröfvat rättvist alt, med upphäfvande af KammarGollegii
Utslag,. Kongl. Majrts Befallningshafvandes ofvannämnda beslut i
Nåder gilla och fastställa.
Med: föranledande af de så beskaffade skiljagtiga besluten, och hvad i
sammanhang dermed; vid Riksdagen åren 1828—i83o,. blifvit framstäldt,
dels af serskilda motionärer,. dels af Rikets Ständers Justiliae-Ombudsman,
häfva Stats-,. Lag-,, samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, vid
berörde Riksdag, genom Betänkande N:o 56,. utlåtit sig: alt det icke kunnat
undgå Utskottens uppmärksamhet, att frågan, om egande-rätten till de i
Halland befintlige kyrkohemman, huruvida nemligen den tillhör Kongl..
Mäj:t och Kronan elleY kyrkorna,, icke i allmänhet finnes afgjord och be
-
Stais- samt Alim. Bcsv.- och Ekon.-Ulskottens Betänkande, N;0 44• 11
stämd, utan för hvarje serskildt fall är beroende af bevisning om äldre ti--  ders förhållanden, och således, enligt dess natur, oftast mäste vära i mörker
insvept och t vi f v el ag tig; och å den andra sidan åter, att det är af
största vigt, både för slaten, kyrkan och den enskilde medborgaren, att
denna egande-rält blifver bestämdt pröfvad och afgjord, emedan deraf beror
icke allenast, huruvida Staten eller kyrkan må vara rätter egare till ett
betydligt antal af de inom provincen Halland befintlige hemman, än äfven
•om nuvarande åboer å dessa hemman hafva enahanda besittningsrätt, som
å Kronojord i allmänhet, eller endast äro att anse såsom kyrkans arrendatorer,
hvilket på dessa åboers bestånd och vilkor är af största inflytande.
I sådant skick och med hänsigt jemväl till stadgandet i '77 §. RegeringsFormen,
hafva Utskotten, ofvertygade, alt Kongl. Maj:t städse med välbehag
upptager och lemnar bifall åt hvarje förslag af Rikets Ständer, som
har för syftemål rättvisans befrämjande, i förening med allmänt och enskildt
väl, ansett sig pligtige för Rikets Ständer framlägga deras öfvertygelse om
de åtgärder, sorn för sådant ändamål kunde vara att vidtaga.
Härvid hafva Utskotten ansett förnämligast böra i betraktande komma,
att frågan om rättighet att till skalle lösa kyrko-hemtnan i Halland är beroende
deraf, huruvida egpnde-rätten till dessa hemman tillhör Kongl. Majib
och Kronan eller någon kyrka, hvilket således måste vara utredt och bestämdt,
förr än fråga om skatteköp kan i administrativ väg pröfvas och afgöras;
att, med afseende å ej mindre den för pröfningen erforderliga bevisning
och utredning af ämnet, än äfven detsammas egenskap af rättsfråga,
behandlingen deraf lämpligast syntes böra, lika med andra egande-rättstvister
i allmänhet,- ölverlemnas till domaremagtens afgörande, och att,
fastän, på sätt nyss nätnndt blifvit, åboernes rätt och välfärd ovilkorligen
är beroende af egande-rätlsfrågans utgång, desse åboer likväl icke äro behörige
att uppträda såsom egentliga parter, hvarken för att tillvinna eller
försvara egande-rätten åt Staten af ifrågavarande hemman. Vid detta förhållande,
och då Kongl. Majit, vid serskilda tillfällen, i Nåder antagit och
tillämpat den grundsats, att D^ss i administrativ väg vidtagne beslut icke
måga anses hinderliga för upptagande och pröfning vid vederbörlig Domstol
i tvisteväg af de derunder tilläfventyrs beroende rättsfrågor, ansågo
Utskotten sig icke böra tveka att tillstyrka Rikets Ständer hos Kongl. Majit
i underdånighet anhålla, alt, före pröfningen af sig yppande frågor om
skatteköp å kyrkohemman i Halland, vid vederbörlig Domstol i laglig ordning
må varda, i närvaro af behörige Krono-och Consistorii-ombud, undersökt
och pröfvadt, huruvida Kongl. Majit och Kronan eller kyrkan har jord
-
12 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottens Betänkande, JV-'0 44-
egande-rätt, och alt, såsom följd häraf, jemväl målle förklaras, alt de uti
administrativ väg redan vidtagne beslut icke äro af den beskaffenhet, att
de kunna vara hinderlige för egande-rätls-frågans upptagande och afgörande
i tvisteväg.
Rikets Ständer hafva gillat detta Betänkande, och, i öfverensslämmelse
dermed, aflåtit underdånig skrifvelse till Kongl. Majit, i anledning hvaraf
Kongl. Majit, genom Resolution den 9 Juli i83o, i Nåder Sig utlåtit,
att, som Kongl. Majit, icke utan eget noggrannaste skärskådande, fattat,
Dess förut, angående Halländska kyrkohemmanen meddelade, beslut, och
dessa beslut voro grundade på en i secler utöfvad och af Danska och Svenska
Konungar befästad Kyrkornes rätt till nämnde hemman, hade Kongl.
Majit, såsom Konung, sorgfällig att skydda egande-iättens helgd, och såsom
tillika kyrkans öfverhufvud, pligtig att vårda dess rättigheter, icke
kunnat tillåta något intrång deruti; men då Kongl. Majit, å ena sidan,
uppfyllt denna pligt och bibehållit de Halländska kyrkorne vid deras uråldriga
förmoner, hade Kongl. Majit ej eller lemnat kyi ko-hemmanens åboer
åt deras öde, och i sin omsorg om dem gått vida längre, än någon af Kongl.
Majlis företrädare, och så långt, som med egande-rättens bestånd vore förenligt,
enär Kongl. Majit icke allenast år 1820 tillagt desse åboer och deras
barn en företrädesrätt vid hemmanens bortan enderande, som de, sedan
år 177b icke åtnjutit, ulan ock, på det denna rätt med förmon måtte kunna
begagnas, i Nåder förklarat, att för anbuden skulle, efter Hushålls-sällskapets
hörande, af vederbörande bestämmas en sådan gräns, att åboerne
kunde å hemmanen ega sin skäliga bergning, hvarutöfver alla anspråk icke
annat kunde, än vara i strid med egande-rätten. Yid öfvervägande af
hvilket allt, och sora undersökning vid domstol om egande-rätten, utan
stämning och ordentlig rättegång, icke vore med lag förenlig, samt det ej
eller öfverensstämde, hvarken med omsorg för annans rätt, att utan pröfning
af hvarje serskildt fall, föreskrifva anställande af rättegång, blott derföre,
att tredje man så äskade, eller med Grundlagens anda, att så långt
utvidga Domarens myndighet, att, viii yppad tvist, Konungens i administrativ
väg vidtagna beslut, icke skulle vara för honom hinderlige, Kongl.
Majit alltså fann Sig icke kunna lemna Dess Nådiga bifall till Rikets Ständers
ifrågavarande underdåniga framställning.
Vid Riksdagen åren 1834 och i835, har förnyad motion i ämnet blifvit
väckt, och efter tillstyrkande af Stats- samt Allmänna Besvärs- oell
Ekonomi-Utskotten, genom Betänkande Nio 22, hafva Rikets Ständer ^ytterligare
hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att en allmän undersök
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betankande, IV.-o 44' 13
ning, rörande de såkallade Kyrkohemmanen i Halland, måtte verkställas,
hvarigenom på en gång utredes och urskiljes om och hvilka af dessa hemman
tillhöra Kongl. Majit och Kronan, samt böra med åboer af Kronan
förses, eller äro af den beskaffenhet, alt kyrkorne till dem hafva eganderätt
och lagligen kunna dem bortslädja; i sammanhang hvarmed, och som
åboerne å ifrågavarande hemman, lika med innehafvarne af Kronoskattehemman,
utgöra allmänna onera, jemte de för hemmanen fastställda arrenden,
och hvilket skall förorsaka den nödställda och tryckande belägenhet,
hvari desse åboer sig befinna, Rikets Ständer tillika framburit den underdåniga
anhållan, att, i händelse den nyssberörde undersökningens verkställande
icke i Nåder bifölles, Kongl. Maj:t målte täckas å näst infallande
Riksdag framlägga för Rikets Ständer förslag lill den lindring i onera för
de Halländska Kyrkohemmans-åboerne, hvartill omständigheterne kunde
föranleda; men genom Resolution den 28 November 1835, har Kongl. Majit
i Nåder förklarat, att, som denna Rikets Ständers underdåniga framställning
ej i hufvudsaken innebär någon annan olikhet med Rikets Sländers
tillförne afgifne och af Kongl. Mnj:t icke bifallne anhållan, än att den undersökning
örn egande-rätten till Kyrkohemmanen i Halland, hvilken, enligt
Rikets Ständers förra Skrifvelse, borde vid Domstol i laga ordning föregå,
hvarje sig yppande fråga om skatteköp å sådane hemman, nu mera skulle,
jemlikt den senare underdåniga framställningen, företagas i allmänhet och
på en gång, utan annan anledning, än blotta förmodan, att Kronan hade
tili flere af dessa hemman egande- och dispositions-rätt, så, enär hvarken
några nya omständigheter eller skäl blifvit anförda till ändring af Kongl.
Maj:ts i ämnet redan fattade beslut, fann Kongl. Majit, på de i Dess Nådiga
Resolution af den g Juli i83o anförde grunder, densamma böra förblifva
gällande, äfvensom Kongl. Majit icke fann lämpligt att låta uppgöra
något serskildt förslag lill lindi ing i onera för de Halländska Kyrkohemmans-åboerne,
enär desse åboers vilkor, liksom andra arrendatorers, bero på
frivillige öfveienskommelser med jordegaren, hvilka ej annorlunda än med
contrahenternes ömsesidiga begifvande kunna förändras.
Genom den nu ytterligare väckta motionen, har Bengt Gudmundsson_,
med åberopande af det ofvanom förmälda förhållandet, och på grund af nu
företedde handlingar, sorn han förmenat ytterligare styrka de ifrågavarande
hemmanens krono-natur, föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit
i underdånighet anhålla om upphäfvande dels af Kongl. Brefvet den 22 Maj
1810, angående rättighet till hemmanens skattelösen, dels af den ofvannärnnde
Kongl. Resolutionen den 2g Mars 1825, jemte Kongl. Resolutionen
14 Stats- sana Allm. Besv - och Ekon.-Utskollens Betänkande, N.o 44.
den 26 April 1826, samt att derjemte Kongl. Maj:t måLte, till bestämdt utredande
af Statens egande-rätt, hvarpå ett stort antal medborgares besittnings-
och skatleköps-rält beror, låta verkställa den af Rikets Ständer redan
begärde allmänna undersökning , för hvilkens behöflighet Rikets Stander
nu skulle kunna anföra ytterligare skäl.
Då den så kallade Landaboken ansetts för den äldsta handling, som
kunnat igenfinnas, till upplysning i förevarande ämne, och deri är antecknadt
om de hemman i Halland, hvaraf Smör-räntan är anslagen till Kyrkor
eller Presterskapet, att ”dominium tillhörer Konungen”, har derpå hufvudsakligen
varit grundadt påståendet om dessa hemmans krono-natur. Emöt
giltigheten af denna handling finnes väl yttradt uti Kongl. Maj:ts Nådiga
Resolution den 29 Mars 182b, dels att den icke är underskrifven , dels att
ett deri infördt Bref af Konung Fredrik II i Danmark, dateradt den if
Augusti 156g, hvarken är original eller besannad afskrift; men motionären
har nu företett afskrift af ett sådant Bref af samma dato och innehåll.,
som i den Kongl. Resolutionen åberopas, 'försedt med embetsbetyg afArchivarien
i Danska Canzliet, om dess öfverensstämmelse med det i bemälde
Canzli förvarade originalet, så att tillvaron af den derigenom meddeldte föreskriften
om upprättande af en sådan förteckning Öfver Kyrkornes tillhörigheter,
som Landaboken innehåller, icke vidare kan underkastas något tvifvelsmål,
hvarjemte af Kongl. Kammar-Collegii Utslag den 19 Maj 1789 och
Kongl. Brefvet den 3 Maj 1790, angående tvist om utgörande af Heigonskjdden
i Skåne, inhemlas, alt Landaboken varit af Presterskapet åberopad,
till stöd för hvad i denna del å dess sida varit yrkadt, och äfven är antagen
såsom grund för domslutet. — Att slädsel-rätten till hemmanen ansetts
tillhöra Kronan både näst före och efter år 1646, då benämningen af Kyrkohemman
först i Jordeboken förekommer, visar sig af Hallands Läns Landsböcker
för åren från och med 1645 till och med i654, hvilka alla upptaga
uppburen städja för sådane hemman, och dessa benämnas deri för Kronogods
och Kronogårdar, äfvensom- i645 års Landabok visar, att eftergift af
skatter för en del af hemmanen egt rum, till följd af lidne förluster genom
krig, enligt företedde Tings-betyg, uti hvilka åboerne benämnas Kronones
bönder och tjenare, oell en Dom af Halmstads Härads-Rätt den 27
Februari 1671 innehåller: att Niklas Jacobsson Lubstitut blifvit för Ge
-
Stats- samt Allm. Besv.— oeh Ekon.-Uiskottens Betänkande, N.-o 44' 15
elinge Degne bo/ig stämd af Kronones Befallningsman och ålagd att betala’
städsmål till Kronan. Konung Christian III:s Grdinanls af år i5f2 innehåller
uti Gite Artikeln, att, der en Sockneprest hade tvänne Prestegårdar,
skulle han bo i den ene och densamme oinskränkt begagna,, men af den
andra skulle han blott åtnjuta frukt och landgille, hvaremot försvaret skulle
tillhöra rätt öfverhet, såvida icke herrligheten och försvaret under Bisparnes
tid tillhört Socknepresten.
Dessutom hafva, på sätt ofvan jern val finnes omförmäldt, åtskilliga af de
så kallade kyrk o hem manen blifvit donerade eller försålde, dels till Grefve
Lilje, dels lill Adrian Tripp, dervid , enligt donations- och saiubrefvens
ordalydelse, hemmanen blifvit upplåtne "till hus, jord, åker, äng, skog,
mark, fiske och fiskvatten, strömmar, qvarn och qvarnställe,. torp och torpstäder,
samt alla andra pertinentier och tillägor i vätö och torro, närby
och fjerran, intet undantagandes af allt det, sorn dertill lyder, med rätta
af ålder legat häfver och lagligen tillvinnas kan,, att nyttja ,, bruka och
behålla till everldelig ägo samt allodial och oconditioneradt frälse, alldeles
såsom Kongl. Maj:ts trogne män och undersåter af Ridder skåpet och Adeln
uti Provinsen Halland:, deras välfångna egendom och frälsegods, efter
Privilegiers lydelse och innehåll, innehafva och besitta; skattäganden sin
rätt efter lag härmed nw. och framdeles alldeles of örkränkt.” Af hvilken
ordalydelse lärer vara fullkomligt uppenbart,, alt upplåtelsen inbegripit jemväl
jordegande- och disposilions-rätten ,. och ingalunda! varit inskränkt till
Kronans behållna räntor af hemmanen, på sätt,, sorn är antäget genom
Kongl. Resolutionen den 29 Märs i8g5. Uti ett af Drottning Christina
den 23 Juli 1653 utfärdadt Forpantnings-bref å åtskilliga Kyrkohemman i
Halland, till Petter Spiring Silfvercronas enka och arfvingar finnes också
uttryckligen bestämdt, alt städsel-rätten varit i förpantningen inbegripen,
och ett den 16 Maj samma år utfärdadt Immissionsbref för Fru Ebba Sparre
å en del lika beskaffade hemman visar, att dessa blifvit: af Drottning Christina
skänkte,, med ailä dess tillhörande egor och pretentioner, ehvad namn
de helst hafva kunna, att njutas, brukas och behållas under adelig frihet,
rättighet och frälsemanna-tjenst; dock att dén smört-ränta, sorn åtskillige
kyrkor af detta gods njuta och dem förländt varit, skulle förblifva, så härefter,
sorn härtills,, under berörde kyrkor alldeles förbehållen. Ännu kort
förrän den i 1646 års Jordebok antagne benämningen af Kyrkohemman
upphörde och hemmanen i 1 725' års Jordebok infördes i Krono-column, har
Kongl. Majit, genom Resolution den 2b Maj 1720, om Annex- och Mensalhemman
i; Skåne, förklarat, att Erestersskapet icke vore befogadt att fordra
16 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottens Betänkande, TV.-o 44-
någon städja för dem, emedan de vore pure Kronohemman, som icke böra
städjas.
Flerfalldiga lika beskaffade exempel kunna framvisas på den dispositions-rätt
öfver Kyrkohemmanen, som fordom varit af Kronan utöfvad; och
att sådant egt rum äfven under senare tider, visar Kongl. Kammar-Collegii
Bref den g Maj iyg4. om ulfärdadt Skattebref å \fi mantal Torp Gudmund
Hansgården i Håslöfs socken, deremot Presterskapet och Consistorium
i Götheborg, hvilkas yttrande blifvit infordradt, icke haft vidare att anmärka,
än alt kyrkans rätt till andel i löseskillingen , i nion af dess andel
i hemmanets ränta, blifvit förbehållen, på grund af 6':te § i 1723 års Kongl.
Förordning om skatteköp i allmänhet; äfvensom de förfoganden, Kongl. Maj:t
senast vidtagit om hemmanens bortarrenderande, synas icke kunna förenas
med den föreställningen, alt jordegande- och dispositions-rätten skulle
tillhöra Kyrkan eller Presterskapet, då, i sådant fall , berörde förfogande
utan tvifvel vore ett ingrepp i deras rätt.
Alla de åberopade handlingarne ådagalägga sammanstämmigt, alt de
ifrågavarande hemmanen varit ansedde och behandlade i fullkomlig öfverensstämmelse
med hvad Lanuaboken om dem innehåller, nemligen så, att
dominium oinskränkt tillhört Kronan, men en viss ränta deraf tillkommit
Kyrkorna eller Presterskapet och vid hvarje disposition om hemmanen blifvit
åt dem förbehållen, och då Landabokens rigtighet på sådant sätt är bekräftad,
synes den icke böra förvägras vitsord , blott derföre, alt den icke
är underskrifven, helst då det är kändt, att underskrift vanligen alltid saknas
å sådane äldre handlingar, hvilket äfven är förhållandet med 1646 års
Jordebok, som ensam är åberopad till stöd för Kyrkornes och Presterskapets
förmenta jordegande- och dispositions-rätt, ehuru i denna handling
ingenting vidare förekommer, än blotta benämningen Kyrkohemman, hvilken
destomindre kan anses häntyda joå en sådan rätt, som de flere benämn
ningar, samma Jordebok tillika innehåller af Klosterhemman, Stomhemman
och Canicke-hemman, tydligen visa, att de endast härleda sig från de föremål,
hvartill hemmanens räntor fordom varit anslagne, derföre någon verklig
skiljaktighet emellan denna handling och Landaboken ingalunda är för
handen, och den senares giltighet följagtligen icke är genom den förre förringad.
De anspråk å Statens sida, hvartill dessa förhållanden synas gifva anledning,
hafva icke kunnat göras gällande i den ordning, som varit föreslagen
genom Rikets Ständers förut hos Kongl. Majit gjorda underdåniga
fram
-
\
Slats- sanlt Allm. Besv.- och Ekon.-UtsJiottens Betänkande, JS.-O 44- 17
Framställningar, då, på sätt Kongl. Maj:l, genom Dess Nådiga svar derå,
täckts förklara, en undersökning vid Domstol om egande-rätten, utan stämning
ock ordentlig rättegång, icke varit med lag förenlig; men Utskotten
tveka icke att anse det höra till den skyldiga vården om Statens tillhörigheter,
att en sådan rättegång anställes, om också Statens rätt icke bör antydas
annorlunda, än såsom förmodadj intilldess kyrkorne och presterskapet
i laglig ordning från vunnits den besittning, de innehafva, helst sedan
deras rätt till en sådan besittning blifvit till och med af Konungamagten,
genom ett administrativt beslut, erkänd, ehuru alldeles motsatta åsigter
kort förut hos administrationen gjort sig gällande. Det är likväl icke ensamt
för att befordra Statens fördel, som domaremagtens pröfning här måste
påkallas. Åboerne å hemmanen hafva i detta afseende ett anspråk på
Staten, som icke utan rättvisans kränkning kan afvisas , då deras rätt och
välfärd beror af den rätt, som Staten eger, utan att de annorlunda, än genom
Statens mellankomst, kunna få denna rätt lagligen pröfvad, då de
sjelfve icke äro behörige att derom hos Domstolen anställa talan.
Således, då Kongl. Maj:t, i anledning af Rikets Ständers förut gjorda
underdåniga framställningar, vägrat att rubba de i detta ämne fattade administrativa
beslut, och Utskotten derföre icke kunna tillstyrka en ytterligare
framställning derom, på sätt motionären föreslagit, få Utskotten
hemställa,
att Rikets Höglofl. Ständer, efter den nu förebragte ytterligare bevisningen
om äktheten af den handling, hvarpå den så kallade
Landaboken är grundad, och om vidden af den rätt till hemmanen,
som Kongl. Maj:t och Kronan, enligt de åberopade Donations-,
Salu- och Förpantnings-brefvens lydelse, utöfvat, samt på de skäl,
sorn för öfrigt här ofvan finnas anförde, och ytterligare äro att
inhemta af Utskottens Belänkanden vid de tvänne näst förflutne
Riksdagarne, och af Rikets Ständers Justitife-Ombudsmans Berättelse
för åren 1826 och 1827, hos Kongl. Majjt i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t i Nåder täckes föranstalta , att, genom
behörigen förordnadt Ombud å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar,
stämning till vederbörlig Domstol uttages och talan utföres om
återvinnande af Kronans jordegande- och dispositions-rätt till de
ifrågavarande hemmanen.
Stockholm den 21 September iS/jo
-
Bih. till R. St. Prot. 1840- 4 Sami. 2 Afd. I2:te Höft
-
18 Stats* samt Allm. Besv.- och Ekon.-JJtskottens Betänkandey N;o 45,,
Nto 45.,
Ank. till Exp. Utsk. den 22 September, kl. 1 e. m.
Betänkande j angående Besittnings-r ätten till Annexe- 3 StomMensal-
och Kjrko-hemman i Skäne j Halland_, Blekinge och
Bohus Län, för de ä desse hemman antagne åboer.
Från Hedervärda Bonde-Såndet hafva Utskotten tili handläggning emotlagit
motioner:
1:0 Af Olof Lindbäck från Hallands Län,.hvilken, förmält, att en rättsvidrig
tillämpning af Presterskapets privilegier skall egt rum såmedelst, att
Pastors husbonderätt emot i laga ordning antagne åboer å Annexe-, Meiisaleller
Stomhemman fått utsträckas öfver de gränser , som Lag och Författningar
i allmänhet bestämma för jordegare, som å sitt hemman antager
brukare eller så kallad landtbo, antingen på viss tid, eller under lifstids-besittning,
då desse åboer, jemte de af hemmanen till Staten utgående onera och
skyldigheter, erlägga årlig skatt och öfrige pastoralier till Pastor, samt derutöfver
måste ofta utgifva en icke ohetydlig städja , hvilken vid hvarje
Pastors ombyte förnyas, och stundom, ehuru åboen till afgångne Pastor ett
eller annat år förut betalt denna städja , ökas och till och med förnyas.
Motionären har förment, att, vid forskning om hvad Författningarne i ämnet
stadga, skall ej kunna upptäckas, att Kyrkoherdar i de församlingar ,
der så kalladt Annexe-, Mensal- eller Stomhemman är prestebolet anslaget,
äro ovilkorligen berättigade, för den tid de innehafva Pastors-embetet, af
den redan antagne åboen å sådant hemman fordra serskilde städsel-penningar
eller städja, och således kunna, derest åboen vore oförmögen att en sådan
utgifva, eller icke funné sig dertill befogad, drifva honom med hustru och
barn från hemmanet. I Kongl. Brefvet den 1 Februari 1 6'5q är förordnadt,
att Presterne skola hafva sig lill hjelp en af stommarne , som ligga vid
annexen, i hvart gäll, och uppbära deraf landgille och annan rättighet,
allenast undantagne städsebören och fodernöten, hvarmed hufvudsakligen
skall instämma Hertig Carls, sedermera Konung Carl l \:s, Bref om
anslag af Preste-stommar i allmänhet af den 7 April 15p7- Kongl. Resolutionen
den 6 April 1681 och Presterskapets Privilegier den 16 October
172b föreskrifva, att Presterskapet eger lika friheter å sina Annexe- och
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottcns Betänkande, N.o sjA
-
19
Mensal-hemman, som vid Prestebol, viii förstående, när Presterne sjelfve bruka
dessa hemman, och att Presterskapet i Skåne må af Mensalhemman
taga städsel, lifstids-städja oförkränkt, och Presterskapet i Halland har, i
afseende på sina stommar lika rättigheter, som deras vederlikar i Skåne,
och åtnjuta tionden af stommarne, antingen de dem sjelfve bruka eller bönder,
enligt Kongl. Brefvet den 18 April 1724, hvarjemte Kongl. Brefvet
den 10 April 181 i bjuder, att Annexe- och Mensalhemman må af Presterne
på åboernes lifstid bortstädjas; men ingen af dessa Författningar tillåter
att, vid hvarje Kyrkoherde-om byte, ny städja må erhållas, och följaktligen,
enär Pastor, enligt samma Författningar, är berättigad att. upplåta brukningsrätten
å ett hemman på bondens lifstid, skall lifstids-städja icke kunna anses
håfven genom Pastors afgång, helst allmänna Lagens fordringar i 16
Cap., 2 och 3 §§. Byggnings-Balken, mäste anses lika gällande för Presterskapet,
såsom i detta fall innehafvare af Kronans rätt, som för andra hemmansegare,
hvarföre också Kongl. Maj:t, uppå Preste- och Annexe-böndernes
i Skåne underdåniga klagan, att de efter den Kyrkoherdens afgång, lill hvilken
de betalt sina städsel-penningar, blifva af successoren för ny städja
krafde, genom Resolution den 20 Maj 1720, i Nåder befriat åboerne å så~
dane hemman från erläggande af städsel-penningar till senare Kyrkoherdar,
lie!st Presterskapet icke ens vore befogadt att fordra städja af sådane hemman,
emedan de äro pure Kronohemman, som icke böra städjas, och skulle
bonden vara skatte, borde han än mindre erlägga städjan. På det åboerne
å ifrågavarande Presterskapet anslagne hemman, icke måtte genom en oskälig
och, såsom för många skall inträffa, ofta förnyad städja, från sin i laglig
ordning Förvärfvade besittning blifva vräkte, utan bibehållas vid hemman,
hvarå de nedlagt sina tillgångar och arbeten, har Oloj Lindbäck föreslagit
en sådan författning, att, i likhet med hvad för Bohus Län, enligt
förut anförde Kongl. Brefvet den 10 April 181 i, jemnfördt med Kongl. Brefvet
den i5 Mars 1820, är gällande, derest för Annex-, Mensal- och Stomhemman
i Halland städja rättligen vid hvarje åbo-ledighet bör utgå och
erläggas, densamma bör afse och trygga åboens lifstids-besittning, samt vid
åboens frånfälle, äfven gälla för enkans lifstid, utan att kunna emedlertid ,
genom inträffande Pastors-ombyte, undergå någon rubbning eller förnyelse.
2:0 Af Christen Andersson från Malmöhus Län, hvilken, under åberopande,
att allt, som kan befordra jordens öfvergående 1 egande händer, utgör
en förbättring i samhället, derföre det syntes vara lagstiftarens pligt att
befordra detta, då sådant kan ske utan kränkning af någons rätt, påkallat
uppmärksamhet å förhållandet med Mensal-hemmanen i Skåne. — Så, som
20 Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande ■, IV;o 4$-
nu förhållandet är med dessa hemman, skall den osäkra besittningsrätten
vålla, att de icke blifva så väl häfdade, som de skulle blifva i en egares
hand. Åboerne skola vara utsatte för de beständiga försöken att böja städjan
och öfverlåtelse-vilkor, och ehuru arfvingar hafva en erkänd företrädesrätt,
skall denna endast vara skenbar, då alltid sådane anbud kunna tillställas,
hvilka uppdrifva betalningen, så att arbetarnes efterkommande ofta
nödgas att utblottade lemna den torfva, hvarvid deras hopp om bergning
varit fästadt. Presterskapet åter skall på långt när icke hafva den fördel
af dessa hemman, som de hade genom en säker penningeinkomst. Mången
gång skola de gå miste om snart sagdt all inkomst, just till följd af v il—
korens utarmande beskaffenhet, derföre det syntes motionären, att å Presterskapets
sida inga hinder borde läggas för en anordning, som kunde betrygga
en säker årlig, om också mindre, inkomst. Motionären har derföre
föreslagit att icke allenast de Skånska, Presterskapet anslagne mensal-hemman,
utan äfven sådane kyrko-hemman i allmänhet, hvartill Kronan eger
dispositions-rätt inom samtlige eröfrade provincerne Skåne, Blekinge, Halland
och Bohus Län, (Lunds domkyrko-hemman och andra donerade hemman
endast undantagne} mätte få till skatte lös a-s, emot det att Presterskapet
blifver försäkradt om sin årliga rättighet till förut åtnjuten ränta och
motsvarande andel i skattelösen, efter räntans belopp.
Med Christen åndersson hafva förenat sig JSiclas Jönsson och PerPålsson
från Christianstads Län, och har den förstnämnde, genom ett serskildt
afgifvet anförande, som jemväl blifvit till Utskotten remitteradt, närmare
utvecklat de förhållanden, hvarpå han grundat sitt förslag, under förklarande,
att han ingalunda hade för afsigt att rubba sådane äldre förhållanden,
hvilka genom senare Konungars och Rikets Ständers gemensamma
beslut tillkommit, om det också icke alltid skett på rig.tiga skäl; utan
åsyftades med förslaget endast den för Presterskapet och åboerne gemensamma
fördel, som han trodde, att en beviljad skatteköpes-rätt skulle medföra.
För öfrigt äro, i afseende på de ifrågavarande hemmanens rätta natur,
åberopade dels samma Författningar, som i Olof Lindbäcks motion om förmälas,
dels att, eburu benämningen kyrkohemman förekommer i alla äldre
Jordböcker efter reformationen,, denna benämning så mycket mindre skall
antyda egande- och dispositions-rälten, sorn i samma Jordeböcker äro bibehållna
benämningarne Kloster-hemman Nunne-hemman och Kanick-hemman*
hvilket bruk fortfarit till år 1724, då, vid antagande af en ny method för Jordeböckerne,
hemmanen infördes i Krono-columnen; atl för desse hemman
finnes i Jorcléböckerne, vid slutet af i5oo och början af 1600-talel, anteck
-
Stats- samt Allm. Bce.v.— och Ekon.-Ulskottens Betänkandej N.o /fSl 2£
nadt: ”Kronans dominium tillhörige”, och att i Lunds Landabok af 156g hemmanen
likaledes upptagas såsom Kronan tillhörige, ehuru denna handling
är efter Presterskapets egna uppgifter uppgjord, samt blifvit af Presteme
sjelfve i äldre tider åberopad, då de haft behof att styrka sin rätt; äfvensom
genom Konung Christian IV:s Recess af år 1643, hvilken upphäfver
alla äldre Författningar i de ämnen, hvilka den vidrörer, tydligen förklaras
att alla städsmål och annat ovisst icke må af Räkenskaps-Prostarne eller
andra lill deras profit njutas etc., så vida det ej finnes åtkomst i Capitlen,
eller deras, sorn sig det tillhålla, egendomsbref och gamla Jordböcker, spm
sådant visa.
Genom /y morn. i Presterskapets Privilegier den 16 Octobér ijz3, är
Presterskapet försäkradt om bibehållandet vid indelnings-stommar och annex,
att dem bruka, häfda eller häfda låta; och som denna dispositionsrätt
öfver berörde hemman skulle väsendtligen inskränkas genom sådana
föreskrifter om åboernes besittningsrätt,, som motionärerne föreslagit, framför
allt genom den yrkade rättigheten att lösa hemmanen till skatte, hvilket
också redan genom Kongl. Förordningen den ic^ September 1723 är
bestämdt förbjudet; så är det uppenbart, att de åberopade privilegierne skulle,
genom den föreslagna Författningen, rubbas, och Presterskapet få vidkännas
en minskning af dess i behörig ordning faststälda löneförmoner. Om
åter, på sätt en af motionerne innehåller, åboerne å sådane hemman påbördas
andra förbindelser, än de genom bruknings-contracten iklädt sig,
eller annars-icke få tillgodonjuta, hvad lagen om landtbönder i allmänhet
stadgar, ankommer det på dem att i behörig ordning deremot söka skydd
af redan gifne lagbud, utan att något ytterligare stadgande är i detta afseende
af behofvet påkalladt.
Om kyrkohemman i Halland hafva Utskotten yttrat sig genom Betänkandet
N:o 44> i anledning af derom väckt serskild motion, och det förhållande-,
sorn, serskildt i afseende^på dessa hemman, blifvit genom berörde
motion framlagdt; men af hvad de nu ifrågavarande motionerne innehålla,
kän icke med någon säkerhet slutas Lill förhållandet med kyrkohemmanet! i
Skåne, Blekinge och Bohus Län, och då motionärerne icke namngifvit
några af dessa hemman, eller uppgifvit någon viss kyrka, sorn sådane
hemman tillhöra, hafva Utskotten icke varit i tillfälle att inhemta de fullständigare
upplysningar, sorn för; ett bestämdt omdöme i denna del erfor
-
22 Slats- saint Allm. Bcsv.- och Ekon.-U[sköttens Betänkande, N.o 4^.
dräs, derföre Utskotten sakna tillräckliga skäl att tillstyrka någon åtgärd, i
anledning af hvad om kyrkohemmanet! i sistnämnde provincer blifvit föreslaget.
Till följd af hvad Utskotten sålunda anfört, få Utskotten hemställa,
att Olof Lindbäcks och Christen Anderssons ifrågavarande motioner
icke måga till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 September 1840.
N:o 46.
Ank. till Exp. Utsk, den 7.1 September, kl. 1 e. m.
Betänkandej i anledning af väckt fråga, att de sä kallade bibeltryeks-medelj
sorn ärligen erläggas af Pastorerne pä Goltlandj
måtte användas till Jolk-undervisningens befrämjande
derstädes.
Uti en hos Högvördige Preste-Ståndet väckt, lill Utskottens gemensamma
handläggning remitterad, motion, liar Herr Prosten Gahne anfört,
att Pastorerne i Wisby Stift årligen erlagt och ännu erlägga uti så
kallade bibeltrycks-medel 88 tunnor råg i penningar, efter ortens markegångspris,
med förhöjning af 16 sk. för tunnan och remisslage, hvilka medel
till år 1820 utgått till aflöning åt Lärarne vid dåvarande Calhedral-skolan
i Wisby, men sedermera blifvit disponerade lill förmon för undervisningsverken
i Stockholm.
I anseende härtill och med föranledande deraf, att Stats-Utskotlet, uti
Betänkandet N:o 112, tillstyrkt, att de församlingar inom Lunds Stift, af hvilkas
helgonskylds-korn bidrag påräknats till Cathedral-skolan i Lund, måtte
bibehållas vid oqvald besittning deraf, såvidt de förbundo sig att uteslutande
till folkundervisningens befrämjande inom församlingarne använda
berörde bidrag af spanmålen, har motionären föreslagit, att de pastorat
inom Wisby Stift, hvilka förbinda sig att till folkskolors upprättande använda
dem tillkommande contingent af bibeltrycks-spanmålen, måtte, till
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottens Betänkande, IS:o 47- 23
detta ändamål få densamma oqvaldt begagna; anförande motionären, till
ytterligare skäl härför, att inom Gottlands 92 landsförsamlingar icke finnas
inrättade flere än sex sockenskolor, med ”någorlunda säker fond,” och att
en år i83a inrättad vexelundervisnings-skola inom motionärens pastorat,
af brist på lön för lärare, måst upphöra.
Detta hafva Utskotten tagit i öfvervägande; och som bibeltrycks-spanmålen
i Riket, hvilken först utgått för ”att lägga bibeln under allmänhetens
ögon”, numera är Kronan behållen, samt disponeras till åtskiilige bestämda
ändamål, så att, bland annat, de bibeltrycks-medel, s,om å Gottland
utgå, äro anslagne lill Stockholms Läroverk; alltså, och då verkställandet
af motionärens förslag, skulle hafva till följd, att desse senare läroverk, för
hvad de komme att derigenom förlora, egde anspråk på ersättning af andra
Statens tillgångar, samt de för folkundervisningens befrämjande på Gottland
erforderlige bidrag kunna erhållas, på sätt Utskotten i sitt Betänkande om
den allmänna folkbildningen anvisat, få Utskotten tillstyrka,
att Herr Prosten Gahnes om förmälda motion icke måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 September 1840.
N:o 4T.
Ant. till Exp. Utsk. den 22 September, kl, 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om ut gifvande af en
Officiel Tidning.
Uti en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt , till Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet remitterad motion, har Herr von Troil, Emil,
föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
alt, genom någon af Kongl. Majit tillförordnad person, en officiel Tidning
mätte utgifvas, hvilken endast skulle innehålla Regeringens officiella
meddelanden, Embetsverks och offentliga Auctoriteters kungörelser, samt
alla slags legala annoncer; och skulle denna Tidning förena de båda för
-
'24
Stats- samt Allm. Besv.- och EkonAUtskoltens Betänkande, Tf.-o
delarne, att, för så låg betalning som möjligt, nämnde kungörelser och annoncer
linge införas, och att den för lägsta möjliga praenumeralions-afgift
hölles allmänheten tillhanda, utan att dock åtnjuta något direct understöd
af Staten; förmenande motionären, alt. i begge hänseendena, genom verkställandet
af hans förslag, ett vida fördelagtigare förhållande skulle inträffa,
än det Sveriges Stats-Tidning för det närvarande erbjuder.
Sedan Allmänna Besvärs- oeh Ekonomi-Utskottet ansett nödigt att behandla
denna fråga gemensamt med Stats-Utskottet, hafva Utskotten tagit
densamma i öfvervägande; och då Sveriges Stats-Tidning har samma bestämmelse,
sorn är antydd för den af motionären föreslagna Tidningen, och
dessutom allmänna Påbud och Författningar hållas allmänheten tillhanda,
genom den samling deraf, som i nummerföljd utgifves, synes någon ytterligare
anstalt i detta afseende icke höra vara af hehofvet påkallad. Huruvida
ändamålet dermed vinnes, beror af den grannlagenhet och omsorg, som
vid. redactionen iagttages, och motionärens förslag synes icke anvisa någon
större säkerhet derom , än den., som kan påräknas af redan vidtagne åtgärder.
Dessutom torde icke böra förbises, att utgifvandet af Post- och
Inrikes-Tidningar, hvari, enligt serskilda Författningar, legala annoncer höra
införas, varit åt Svenska Academien upplåtet, genom ett äldre Privilegium,
som Stats-Tidningens Redaction sedermera, med behörigt tillstånd, fått öfvertaga;
och att, då en ny Tidning, med enahanda bestämmelse, ulan tvifvel
måste anses lända privilegii-innehafvaren till förfång, anspråk på ersättning
genom ökade Stats-anslag säkerligen deraf skulle föranledas, äfvensom
att då, enligt motionärens förslag, Kongl. Maj:t förordnade en person, af
hvilken den nya officiella Tidningen skulle ulgifvas , en sådan person , om
också icke understöd af Stats-medlen åt honom utiofvades, likväl skulle anse
sig berättigad att blifva fredad från förlust, i och för det åt honom lemnade
Nådiga uppdraget, så att, om inkomsten icke svarade emot kostnaden,
ersättnings-anspråk emot Staten äfven från detta håll vore att förvänta.
Till följd af detta allt, anse sig Utskotten höra tillstyrka,
att framställningen om utgifvande af en ny officiel Tidning icke
må af Rikets Höglofl. Ständer bifallas.
Stockholm den 21 September i84o.
N:o 48.
<&lats- saint Alim. Be sv.- och 'Ekon.-Ut skottens Utlåtande} N.o fS, 49■ 05
N:o 48.
Ant. till Exp. Utsk. den 22 September, kl. 1 e. rn.
Uti ätande j i anledning af väckt motion alt den spanmäl 3 som
upphandlas för Stats - Verkets räkning j måtte levereras
efter vigt.
Uti en lios Högloft. Ridderskapet celi Adeln väckt, till Stats-Utskottet
remitterad, motion, har Herr Friherre Hermelin Carl> föreslagit, att den
spanmål, som Kongl. Slats-Contoiret upphandlar för det allmännas behof,
bör betalas, icke ovilkorligen efter rymd eller tunne-beräkning, utan fastheldre
efter vigt , såsom mera utvisande sädens rätta värde; förmodande
motionären, att, genom detta förslags bringande i verkställighet, Stats-Verket
och det allmänna skulle tillskyndas fördel, och en redbarare spanmålshandel
i allmänhet tillvägabringas.
Efter det Stats-Utskottet sammanträdt med Ekonomi-Utskottet, förfrågans
gemensamma behandling , hafva ULskotlen tagit densamma i öfvervägande
; men som spanmålens värde icke ensamt heror af viglen, utan,
såvida spanmålen icke är skadad, säkrast torde kunna beräknas efter vägning
och mätning gemensamt, på sätt som hittills med uppbörd och redovisning
af Statens spanmåls-inkoraster varit iagltaget; så hemställa
-Utskotten ,
att ifrågavarande motion malte förfalla.
Stockholm den 21 September 1840.
N:o 49.
Ank. till Exp. Utsk. d. 22 September, kl. 1 e. m.
Utlåtande} i anledning af väckt fråga om en lika beskattning
å Ull jord inom Riket> m. m.
Till Utskottens gemensamma handläggning har blifvit remitterad en af
Riksdags-fullmägtigcn Lars Larsson från Örebro Län hos Hedervärda Bonde
•
Bih. till R. St. Fröt. 1840. 4 Sami. 2 Afd. ir.te Haft. ' 4
26
■Stuts- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Viskottens Utlåtande, JV.o 49-
Ståndet väckt motion, deiuli anföres: att förnämsta orsaken till den i landet
ofta inträffande och lika ofta öfverklagade nöden, voro de höga skatterne,
och den olikhet, hvarmed desamma utgå af olika slags jord; att derföre
en rättelse deruti af högsta behofvet påkallades , och vore så mycket meia
hillig, som, ehuru hvarje undersåte borde skatta lika lill Staten, för alt af
Slaten njuta frihet och skydd, egare af säteri och frälsehemmans-egare dock
icke voro förbundne att för sådane sine hemman gifva lika skatt med hvarje
annan jordbrukare; att säterien, genom contract med Kronan, blifvit friköpte
från sine skattebördor, men att, då detta -contract nu funnes medföra
skada för Staten , antingen dessa säterier af Statens mede] borde återbekomma,
hvad de för sin befrielse från skatterne utbetalt, mot skyldighet
ali sedermera skatta lika med öfrige , icke privilegierade jord-egendomar,
eller ock alt det måtte blifva egare af sådane hemman obelaget att friköpa
desamme från skattebördorne; ali, hvad frälse-säterien anginge, desamma
borde deltaga i den allmänna jordskatten, enär de aldrig till Staten lemnat
någon ersättning för den befrielse från skatter, som de åtnjuta. Och har
motionären härefter föreslagit, att alla säterier måtte åläggas skatt, i likhet
med öfriga jorden, efter orternas olika belägenhet , äfvensom att deltaga i
hållskjuts-, väg- och brobyggnads-skyldigheter, samt publika byggnaders
uppsättande och vidmaglhållande inom församlingarne.
Härmed hafva sig förenat Olof Olsson_, Anders Jansson och Olof Hansson
från Westerås Län , Lars Boethius från Stora Kopparbergs Län , samt
Jöns Ersson och Olof Carlsson från Wermlands Län.
Derjemte har nyssbemälde Olof Olsson uti motion , sorn blifvit hos
Hedervärda Bonde-Ståndet väckt och lill Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterad, föreslagit, att, som Rikets vid sisla Riksdag församlade
Ständers beslut, angående Krono-tiondes och afrads-spanmåls samt öfriga räntors
utgörande af hemman och lägenheter, efter ett medelpris af de sist
iörflutne tio åren, ännu icke blifvit satt i verkställighet, oagtadt Ständerne
stadgat, alt början med berörde förändring skulle ske år 1835, Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla ora utfärdande af Författning
i ämnet, att gälla från och med innevarande år.
Hvad sålunda blifvit anfördt och föreslaget, hafva Utskotten gemensamt
t3git i betragtande; och som Stats-Utskollet redan, uti afgifvet Betänkande
N:o 170, utlåtit sig i frågorne, så väl om undanrödjande af de olikheter i
beskattningen, hvilka de serskilda jord-naturerne m. m. medföra, som äfven
om sättet, hvarpå all Krono-tionde- och afrads-spanmål, samt de af hemman
och lägenheter utgående räntor, som till Siats-Verket skola utgöras,
Stafs- samt Ailm. Besv.- ocK Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 49• 27
Böra lösas; anse Utskotten sig icke kunna i dessa hänseenden meddela något
vidare yttrande.
Hvad åter beträffar Lars Larssons från Örebro Län framställda yrkande,
att säterier måtte åläggas alt, i likhet med den öfriga icke privilegierade
jorden inom Riket, deltaga i hållskjuts-, väg- och brobyggnads-skyldigheter,
samt publika byggnaders uppsättande och vidmaglhållande ; så få
Utskotten först upplysa , att säterien i Sverige , med undantag af de i
Skåne, Halland och Bohus Län, i längre tider deltagit och ännu deltaga i
utgörandet af väg- och bro-byggnad, äfvensom uppförandet och underhållandet
af flere allmänna hus och byggnader; men att da deremot äro, liksom
säterien i nämnde provincer, frie från gästgifveri-skjuls.
Att nu ålägga säterien i hela Riket alt, utan frivilligt medgifvande,
lika med öfrige hemman utgöra skjuts och att deltaga i uppbyggandet och
vidmagthållandet af alla allmänna lius och byggnader, anse Utskotten icke
kunna eller böra försiggå. Ty om det än medgifves vara en obestridlig
förmon att de ©nera, sorn- af jorden utgå , vore jemnt fördelade och drabbade
alla jord-naturer lika; så kan dock icke förbises, att, då hvarje egendoms
egentliga värde är beroende af dess behållna afkastning och den af
egendomen utgående större eller mindre tunga således eger béftydligt inflytande
på dess värde, en jemkning, hvarigenom, till förmon för öfriga egendomar,
den privilegierade jorden klefve ålagd skyldigheter, hvarifrån den
nu är befriad, skulle medföra ett betänkligt förnärmande al egande-rätten,
samt leda lili vinst för nuvarande innehafvärne af sådane egendomar, hvilkas
skattebördor derigenom komme att nedsättas, men till förlust för dem,
hvilkas egendomar, genom ökade onera, erli öl le ett minskadt värde.
På sådan grund och med åberopande jemväl af de skäl , som SlatsUtskottels
ofvanberörde utlåtande, i fråga om yrkad jemkning i grundskatterne
å de serskilda jord-naturerne, innehåller; få Utskotten tillstyrka,
alt hvad Lars Larsson i förevarande hänseende föreslagit, mätte
förfalla.
Slockholm den 21 September 18/fm
28
Stats-, Banco- och: Lag-Utskottens Betänkande, 1\--o So.
N:o 50,
Ank. tili Exp. Utsk. den 22 September, kl, 1 e. ra.
Betänkande, i anledning af Peter Pehrssons frem Calmar Län
motion om upphörande af Bankens och Riksgälds-,Contoirets
forum privilegialum.
Uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet'afgifvet, till Banco- och Dag,-  Utskotten derefter remitteradt, Memorial, liar Riksdags-fullmägtigen Peter
Pehrsson-.-från Calmar Län, under anförande, alt det för Rikets Ständers
Bank och Riksgälds-Contoir medgifna undantag att ega deras forum i Kongl.
Ma j:ts och Rikets Svea Hof-Rätt icke vore af behof påkalladt, och att detta
privilegium, .sorn obestridligen föranledde till olägenheter, omgångar och
dryga kostnader för dem, som med bemälde Verk kommo i delo,, icke af
tidslynnet gillades, föreslagit, alt, då både pligt och värdighet fordrade,
att Rikets Stunder gjorde början med afskaffande af sådane domstolar för
deras enskilda Verk, det måtte de stadganden, sorn bestämma Svea HofRätt
tili första Domstol i Banken och Riksgälds-Contoiret rörande mål,
varda upphäfne.
Af anledning, att motionen jemväl afsåg upphäfvande af en för Riksr
gälds-Contoiret meddelad undantags-lag, hafva Bancor och Lag-Utskotten
för frågans behandling, med Stat-Utskottet sammanträdi.
Utskotten hafva inhemtat, att, vid de t vänne nästföiflutne Riksdagarne,
fråga varit väckt om upphäfvande af Bankens privilegierade forum, och att
vid 1828—183a årens Riksdag Banko- och Lag-Utskotten (i Betänkandet
N:o 6cp) föreslagit, att Bankens egna käromål liksom brottmål, de der
röra Banken, utan att likväl innefatta åtal emot någon af dess tjenstemän
eller betjente, skola behandlas och afgöras vid de domstolar, till hvilka
sådane mål efter lag höra, men Rikets Ständer dertill icke lemnat bifall;
hvaremot Utskotten, vid senaste Riksdag (uti Betänkandet Wto 5, afgifvet
den q April 1835j), enär Rikets Ständer, i anledning af andra väckta frågor
om ytterligare lagstiftning för Rikets Ständers Bank, meddelat det förklarande,
.att någon ytterligare lagstiftning för Banken, efter 87 §. RegeringsFormen,
icke under dåvarande förhållanden borde ega rum, funnit sig förhindrade
att ingå i hufvudsaklig pröfning af frågan om upphäfvande af
Stal**,. Banco— och' Lag-Utskottens ■ Betänkande j N.-o 5b~
29'
Bankens privilegierade forum, hvilket betänkande Rikets Ständer, då tiden,
hänseende lill Riksdagens snart derpå föreslående upplösning, icke medgåf\e
frågans ytterligare behandling af Utskotten, afslagit.
Med anledning af de mot förslaget oro ändring i Bankens forum,
af dess myndigheter framstäfde anmärkningar, hafva Banco- och Lag-Utskotten,
uti Betänkandet Nio 6g, vid 1828—i83o årens Riksdag, bland
annat, anfört:
”Enär en Bank, ehvad han tillhörer Staten eller något mindre samfund,
icke är något annat, än ett upplag af capital till bedrifvande af penningerörelse,
så bör den, i intetdera fallet, vara undantagen från det samhälles
allmänna rälts-förhållanden, lill hvilket han hörer, eller i deras rätt
föifördela de medborgare, lill hvilkas bästa han blifvit upprättad.”
”Hvad nyttan och nödvändigheten af Bankens nuvarande domstols*
privilegium beträffar, så medförer det olvifvelagtigt mycken beqvämlighet
för Bankens styrelse att få både kära och svara i Svea Hof-Rätt, men denna
beqvämlighet tro Utskotten skäligen böra vika för andra parters rätt,
hvilken lika olvifvelagtigt förnärmas, då deni ej tillåtes att svara inför de
Domstolar, under hvilka de, efter allmän lag, lyda, och från hvilka de
desto mindre böra af någon underordnad Corporation eller, person i samhället
kunna, genom dess käromål, skiljassom de ej kunna det* i händelse
Kongl. Majit och Kronan sjelf uppträder såsom kärande mot dem.”
”De svårigheter, Banken måste vidkännas vid utförande af rättegångar
på aflägsna orter, äro inga andra än de, som åtfölja sakens bevakande på
sådane orter för Kronan, för allmänna Verk eller Bolag, eller för enskilde
personer. Oin Banken begagnar sin rätt att anmoda Konungens Befallningshafvande
att utse ombud, .och om dertill skulle begagnas samma personer,
som Lill utförande af Kronans talan, så bör Banken ej rimligen kunna
göra anspråk på säkrare eller bättre sakförare, än dem, som för^sjelfva Staten
äro att tillgå. —- Skulle Banken likväl anse Kronans ombudsmän icke
vara skicklige eller pålitlige nog att detta förtroende emottaga, så står det
Banken, i hvarje serskildt fall, öppet att, efter omständigheterne, välja ett
annat ombud, och de kostnader, sorn för ett sådant fordras, skola vid sakens
slut, lika med andra nödiga rätlegångs-utgifter, till Banken återgäldas,
så vida han haft laga skäl till sin talan. — Någon inskränkning i sådant
fall uti Bankens rätt till ersättning för låns påkostnader kunna Utskotten
destomindre befara, till följd af domstolens flyttande närmare vederparten,
som minskningen derigenom af hans egna rältegångs-kostnader bör motsvara
ökningen i Bankens.”
30
Stats-, Banco- och Lag-Utskottens, Betänkande, Nio So.
”Utskotten bestrida icke, alt inskränkningen i Bankens domslols-privilegium
kan medföra mera långsamhet i en eller annan rättegång, än om
Banken, hädanefter såsom hittills, finge både kära och svara i Svea HofRätt;
men de uppoffringar, vare sig i tid eller annat, sorn äro oski!jagtige
från sakernas allmänna och rällsenliga ordning, måste Banken, efter Utskottens
tanka, för ordningen skull tåla. Svårigheten för Banken att med
tillräcklige besked och underrättelser förse sina ombud å aflägsna orter, är
icke större än för andra persöner, hvilka, boende i landsorterne, nödgas
tvista med Banken i Svea Hof-Rätt. De original-handlingar, som af dessa
försändas till Stockholm, kunna ock vara af lika stort värde, som de, hvilka
från Banken afgå lill landsorterne.”
På dessa med flere anförde grunder, och med stöd jemväl af den erfarenhet,
att ett lika vidsträckt privilegium ej varit beholligl för de rättegångar,
som af Bankens betydliga Discont-rörelse blifvit föranledde, bade
Utskotten ansett de af Bankens myndigheter anförde olägenheter icke vara
af den beskaffenhet, att de borde afhålla lagstiftande magten från vidtagande
af den åtgärd, som vore nödig för att, äfven i andra rättegångar, än
dem, som angå discont-rörelsen, låta svarande parten komma i åtnjutande
af den rättighet, Regerings-Formens 16 §. åt en hvar försäkrar, ”att blifva
dömd af den domstol, hvarunder han rätteligen hörer och lyder."
Utskotten instämma till alla delar uti dessa yttranden, hvilka de anse
gälla äfven i afseende på Riksgälds-Conloiret.
Emot dessa Verk kunna uppstå rättegångar om hemul, egande- och
pant-rält lill fast egendom, m. m., hvilka tvister, deruti flera parter stundom
måste instämmas, skola, i hvad de icke angå bemälde Veik, enligt
allmän lag upptagas och pröfvas af domstol i orten, der egendomen är belägen.
Genom en sådan saks behandling af olika domstolar mäste uppkomma
både betydlig tidsutdrägt och väsendtliga olägenheter för samtlige
parterne. Den förändring, att de tvistemål mot Banken och RiksgäldsConloiret,
som, enligt allmän lag, skola till domstol i Slockholm instämmas,,
hädanefter skulle anhängiggöras och handläggas vid första laga domstol derstädes,
i stället för vid Svea Hof-Rätt, synes vara af mindie betydenhet,
helst om, till följd af Rikets Ständers beslut, det Kärn ners- och LsgmansBätter
skola upphöra, en instans af Under-rällei ne kommer att försvinna.
Af dessa skäl och då afskaffande af Bankens och Riksgälds-Contoii els
privilegium att hafva deras första domstol i Svea Hof-Rätt skulle leda till
enhet i rältegångs-otdimigen, hvilket Rikets Ständer, genom åtskilliga beslut
vid innevarande Riksdag, sökt alt, i hvad på dem ankommit, tillvägabringa
Stais-, Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, N.o ö'o.
31
kunna Utskotten icke inse någon gillig anledning att för Rikets Ständers
enskilde Verk bibehålla deremot stridande undantag; och få Utskotten alltså
vördsamt tillstyrka, alt Rikets Höglo fl. Ständer för deras delmålte
besluta ,
att alla de stad'gantlen, enligt hvilka Banken och Riksgäl dsContoiret
hafva deras första domstol uti Svea Hoj-Rätt, antingen
de kära eller svara, skola upphäfvas, och följagtligen alla mål,
deruti bemälde Verk blifva parter, hädanefter upptagas och pröfvas
vid de domstolar, dit målen efter allmän lag höra.
Kommande, i händelse Rikets Höglofl. Ständer till denna Utskottens
hemställan lemna bifall, vederbörande Utskott att serskildt föreslå de förändringar
i Lagen för Rikets Ständers Bank och rättelse i redactionen af
§ ioo i Concurs-lagen, sorn i följd deraf kunna finnas al nöden.
Slockholm den 17 September iS4o.
Reservationer.
Af Herr Helsingius: ”Då jag anser det mindre väl betänkt att nu med
Banken vidtaga någon sådan förändring, hvarigenom den lyckliga opinion
om dess soliditet, som nu eger rum, och hvars fortfarande utgör en väsend tlig
garanti för realisationens bestånd, i någon mon kan komma att rubbas,
så måste jag reservera mig mot sammansatta Utskoltens med knapp pluralitet
fattade beslut om upphörande af Bankens forum privilegiatum, unden
åberopande för öfrigt af min år i83o inom Banco- och Lag-Utskotten afgifne
reservation i samma sak, och då andra fora privilegiata ännu qvarstå
och förmodligen icke komma att eflergifvas; anhållandes, alt delta må (å
åtfölja Betänkandet.”
Häruti instämde Herr Presidenten m. m. Friherre Leijonhufvud och
Herr Prosten, Doctor Hvasser.
Af Herr Lands-Secreteraren m. m. Halling: ”Med de sammansatta Utskotten
har jag icke kunnat öfverensstämma deruti, att Banken och Riksgälds-Conloiret
skulle förlora rättigheten, äfven såsom svarande parter,
att ega sitt forum uti Kongl. Svea Ilof-Rätt. Jag har trott denna rättighet
j. flere afseenden vara både nyttig och lämplig att bibehålla, samt att den,
hvad Banken serskildt angår, icke kan borttagas, utan en förändring uti a §
af Bank-Lagen den 1 Mars r83o, som innehåller, att, om Banken vägrar
att någon sedel vid uppvisandet inlösa med det belopp, som genom Mynt
-
bestämnings-Lagen af; samma tlag blifvit faststäldt, må sedel-inneliafvaren
derom göra skriftlig anmälan i Kongl. Svea Hof-Rätt, hvilken, efter att
deröfver hafva hört Baraco-Fullrnagtige, eger alt med frågan, enligt Lag och
Författningar, förfara. Let är väl sami t, att en förändring häruti nu tillika
är föreslagen, men utom det, tätt jag för min del anser hvarje, äfven den
minsta rubbning uti de lagar, på hvilka realisationen blifvit byggd, vara
betänklig, och framför allt ännu för tidig, finner jag, serdeles i denna del,
det vara af synnerlig vigt, att, lill förkortande af rättegången, Kongl. Svea
Hof-Rätt bör vara den domstol , som i lörsta instancen upptager så beskaffade
mål, jemförliga med dem, Concurs-Lagen afhandlar. Äfven uti andra
mål, der någon vill kära till Banken elier Riksgälds-Contoiret, begge
förvaltade af Rikets Ständers egne Ombud, synes fördelen och lämpligheten
deraf, att målen instämmas till Kongl. Svea-Hof-Rätt, vara öfvervägande
emot de olägenheter, deraf möjligen i något fall skulle kunna uppkomma.
Deremot har jag ansett både Banken och Riksgälds-Contoiret kunna , utan
skada och till undvikande af mycken tidsutdrägt, vid de vanliga domstolarne
utföra sin kärande talan , samt hittills gällande stadgar om serskild
pröfning i Kongl. Svea Hof-Rätt, af de anmärkningar, som göras emot Bankens
fordrings-anspråk i concurs-mål, vid hvilken domstol desse förekomma,
böra helt och hållet upphöra.
I följd af dessa åsigter, har jag, för min del, inskränkt mig lill att vilja
föreslå, att Rikets Ständers Bank och Riksgälds- Contoir må, hädanefter
som hittills, hafva sitt forum i Kongl. Svea Hof-Rätt, då annan till Banken
eller Riksgälds-Contoiret kärar, och att följagtligen, när någon söker
belöning för upptäckt af sedlars efterapning, förfalskning eller utprångling,
frågan derom äfven i samma Hof-Rätt skall upptagas; men att deremot
Bankens och Riksgälds-Cohtoirets egna käromål, likasom brottmål, de
der röra Banken eller Riksgälds-Contoiret, utan att likväl innefatta åtal
emot någon af dessa Verks tjenstemän eller betjente, skola behandlas och
af göras vid de domstolar, till hvilka sådane mål efter Lag höra; samt att,
såsom följd häraf och till förekommande af allt missförstånd, tillika stadgas
måtte, att hvad om pröfning af Rikets Ständers Banks och Riksgälds-Gontoirets
fordrings-anspråk i concurs-mål serskildt finnes föreskrifvet,
kommer att till all vidare kraft och verkan upphöra.”
Empt Betänkandet hafva jemväl sig reserverat: Herr Prosten Liedzéni
Herr Prosten Berlin, Herr Schartau, Herr Carlberg, Herr Borgmästaren
Ekholm och Herr Borgmästaren Helleday.
N:o 5i.
Siats--samt Allm. Besv.- och Ekon.-U t skottens Betänkande, IV.-o Si. 33
N:o 51.
Ank. till Exp. Utsk. den 22 September, kl. 1 e. m.
Bétänkande, i ättledning af väckt fråga om skyldighet för Ein
bets-
och Tjenstemän m. fl., att, då de företaga resor i Kongl.
Maj.ts och Kronans ärenden och på dess bekostnad, färdas
på ångfartyg, der sådant sig göra låter.
Uti en af Herr Reutersvärd, P. H. , hos Tlöglofl. Ridderskapet och
Adeln vackt, lill Slats-Ulskottet remitterad motion, har blifvit föreslaget:
att alla Stålens em.bels- och tjenstemän m. fl., som resa på Kronans be
kostnad,
mätte åläggas att, under de åistider, då ångfartyg med beqvämlighet
kunna begagnas, och der sådane finnas att tillgå, på dem färdas, så
långt möjligt är, utan hinder för resan eller dess fördröjande, så framt ej
serskilda omständigheter fordrade undantag härifrån, i hvilket fall Kongl.
Maj:t eller den auctoritet, sorn anbefallt resan, borde dertill lemna medgifvande;
och har motionären,. såsom skäl för detta yrkande, anfört, att
ångfartygen i Sverige vunnit det förtroende,, att de fleste resande, så väl
till vinnande af större beqvämlighet och skyndsammare fortkomst, som äfven
för penningebesparing, heldre skola begagna dessa transportmedel, åtminstone
under sommarmånadetne, än att färdas landvågen; att äfven embets-
och tjenstemännen, vanligen och då sådant låter sig göra, skola företaga
sina embetsresor å ångfartygen i och > icke destomindre påföra Kongl.
Majit och Kronan resekostnader, efter hvad dé hade utgjort, . om > resorue
företagits landvågen; att den föreslagna åtgärden derjemte skulle, om den
verkställdes, leda till en besparing i Stats-Verkels utgifter, sorn vore så
mycket mera behöflig, sorn de af Rikets Ständer anslagne summor till reseoch
tractaments-kostnader sällan befunnits tillräck lige; samt' slutligen att
anslaget härtill, i händelse skjutslégan kommer att ökas, , tarfvade en betydlig
tillökning.
Efter det Stats-Ulskottet ■ ansett1 sig böra tillsammans med Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet behandla frågan, hafva Utskotten gemensamt
tagit densamma i öfvervägande; och ehuru Utskotten, lika med motionären,
önska, att minskning uti det betydliga anslaget för embetsoch
tjenslemäns rese- och tractaments-kostnader måtte kunna åstadkommas,
Bih. till R. St. Brot. 184°■ 4 Sami. 1 Afd. i2:te Haft. 5
34 Stats* samt Alim. Bcsv - och Ekon.-ZJt skottens Betänkande, AV.-o Sh
hafva Utskotten dock icke ansett någon besparing härutinnan kunna beredås
genom berörde af motionären väckte förslag, enär å-hg färlen icke är så oafbrutet
fortfarande och bestämd, att densamma-ovilkorligen kan beräknas i
likhet med gästgifveri-skjuts, och då afgång§timmar samt reseturer för ångfartygen
äro förändring underkastade, efter enskilde egares godtycke , å hvilka
det äfvenledes beror att efter välbehag höja eller minska afgifterne för dem,
som derå vilja färdas; af hvilket allt det vill synas, att det för närvarande
och innan ångfarten vinner större utbildning, är med snart sagd t oöfvervinnerliga
svårigheter förknippadt att, om motionärens förslag skulle bringas
i verkställighet, i berörde afseende lemna några allmängiltiga regiementariska
föreskrifter; hvarförutan det ej torde vara hvarken med billighet
eller rättvisa öfverensstämmande att föreskrifva dem, sorn resa i Kronans
tjenst, att å vissa årstider och vid vissa tillfällen ovilkorligen företaga
resan till sjös; i anseende hvartill, och då nedsättning uti antalet af hästar
för-embetsman eller sådane personer, sorn företaga resor i Kongl. Maj:ts
och Kronans ärenden, redan blifvit föreslagen, och hvarigenom torde kun?-  na vinnas någon besparing, motsvarande dea förhöjning i skjutslega,, sorn
kan komma alt ega rum, Utskotten anse sig böra tillstyrka,,
att ifrågavarande förslag må förfalla.
Stockholm den 21 September 1840.
TRYCKT HOS J. A. WALLDIN,
1,840.
Slats- samt Allm,, Besv, och Ekon, Vlsk, Betänkande , 2V.-0 S2,
1
N:o 52.
Ank. lill Exp. Utsk■ den 9 IVov., kl. 11 f. m.
Betänkande} i anledning af väckta frågor om förändring i grunderna
för utgörandet af plan-penningar.
■Från det Hedervärda Bonde-Ståndet hafva till Stats-samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottens handläggning följande motioner öfverlemnade blifvit,
nemligen:
l:o Af Riksdags-fnllmägtigen från Kronobergs Län Petter Gabrielsson,
som fästat Rikets Ständers uppmärksamhet vid det med rättvisa oförenliga
och till tvister ledande förhållande, som nu eger rum, vid utgörandet af så
kallade planpenningar eller ersättning af utrotar till stamrotarne, å hvilkas
egor soldat-torpen äro förlagde. En sådan ersättning hade i knekte-contraetet
af den 13 Maj 1685, för Jönköpings och Kronobergs Regementen, blifvit
fastställd till En daler silfvermynt årligen; men om vid den tiden och med
afseende på den obetydliga ego vidd, som då anslogs åt torpen, nyssnämnde
ersättning kunnat finnas nöjagtig, så vore den nu, ställd i bredd med förändrade
myntvärden, och i synnerhet med den mångdubbla tillökning i åker
och äng, som, utöfver contractets lydelse, sedermera kommit torpen till godo,
högst otillräcklig, enligt motionärens åsigt; i öfverensstämmelse hvarmed,
och efter en omständlig framställning af de förfoganden, hvilka, tid efter annan,
så väl å Rikets Högloflige Ständers, som å Regeringens sida, i förevarande
ämne vidtagne blifvit, men hvilka dock icke skola medfört påräknad
verkan till stamrotarnes lindring, motionären funnit sig föranlåten hemställa,
att Rikets Högloflige Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om den förklaring, ”att planpenningarne af utrotar till stamrotar vid Jönköpings
och Kronobergs Regementen må, när godvillig öfverenskommelse derom
”ej kan emellan rote-intressenterne träffas, bestämmas efter hvad soldat-torpet,
”med hvad dertill i bete, gärdsel och vedbrand eller annat af stamroten ensamt
bestås, kan anses afkasta, enligt behörig värdering, och utroten betala sin
”lott i denna afkastning, efter sin andel i hela roten.”
Uti hvilken hemställan Riksdags-fullmägtige från Jönköpings Län, Petter
Persson, Jonas Andersson och Per Mårtensson med motionären sig förenat.
2:o Af Riksdags-fullmägtigen från nyssnämnde Län Petter Jönsson, sora.
anfört, att otillräckligheten af den ersättning för soldat-torp, hvilken under
Bih. till R. St. Prot. 1840. 4 Sami. 2 A/d. 13 Haft. 1
2
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Betänkande j N.-o 52.
namn af planpenningar, till stamrotar af slrörotar utgår, vore nogsamt bekant;
och som denna ersättnings-fråga varit, vid flere Riksdagar, föremål för
Rikets Högloflige Ständers öfverläggningar, utan att någon tillfyllestgörande
rättelse vunnits, så har motionären föreslagit:
”att strö-rotarne måtte åläggas antingen utbetala i plan-penningar, i förhållande
till sin andel i roten, det belopp, hvarmed stamroten kan anse sig
”belåten, eller ock, mot samma ersättning, som stamroten fordrat, mottaga
”och inrymma soldat-torpet på sina egor;”
Och hafva, vid målets föredragning till remiss, nedannämnde Riksdagsfullmägtige
yttrat sig, nemligen: Fredric von Zweigbergk från Skaraborgs
Län, Hans Jansson från Elfsborgs Län, Nils Persson frän Ötebro Län, vise
Talmannen Per Ericsson och Johan Andersson från Upsala Län.
Innan Utskotten gå att i förevarande ämne sig utlåta, hafva Utskotten
ansett sig böra upplj-sningsvis meddela:
att knekte-contractet för Jönköpings och Kronobergs Regementen den 13
Maj 1685, i Usta punkten, tillägger knekte-torpet, utom nödiga hus af en
stuga, liten loge och lada med lä- och foderhus, ett halft tunnland åker och
en kåltäppa med en liten hage eller ängstycke tili 2 lass-vall; och i 7:de
punkten innehåller, att, som det hemman i roten, på hvilket knekte-torpet
uppsättes, tar serskild saknad och besvär af de egor, som från gården dertill
måste afstås, skattas sådant billigt till En daler Silfvermynt, hvilken
måste samma hemman årligen af de andra rotebönderne vedergällas och
godtgöras;
att, genom Kongl. Circulairet den 13 October 1812, blifvit förordnadt,
att, enär med billighet och rättvisa öfverensstämde, det hjelp-rotarne vidkändes
ett emot hemmantalet svarande deltagande i alla de förmoner, manskapet
egde af rotarne fordra, hvaribland räknades jordlega för torpet, mulbete, vedbrand,
och gärdselfång, ålåge Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, med undantag
af sådane rotar, der tilläfventyrs med Indelnings-verkets tydliga innehåll,
kunde visas, att stamroten blifvit ålagd ringare rotering, emot skyldighet
att, utan ersättning af dess hjelprote, bestå ofvan uppräknade förmoner,
söka inom hvarje Län befordra frivilliga öfverenskommelser om dessa förmoners
utgörande, hvarföre ersättningen borde i spanmål eller andra varor bestämmas;
men, i fall godvilliga föreningar ej kunde träffas, egde Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande alt, efter derom vid vederbörlig domstol skedd undersökning,
sådane ersättningar stam- och hjelprotarne emellan bestämma;
Stats- samt Allm. Besv, och Ekon, Vlsk, Betänkande j N.-o 52.
5
alt Kongl. Maj:t derefter, dels under den 28 October 1817, till följd af
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, om nödvändigheten att närmare bestämma
de afgifter, som utrotar vid indelda Regementena borde betala till
stamrotarne uti jordlega för soldat-torpen, och hvarvid Rikets Ständer ansett
böra iagttagas, att de stamrotar, hvilka, enligt Indelnings-verket, voro förklarade
skyldige att, utan ersättning af hjelprotarne, bestå de soldaten tillerkända
förmoner, voro till ersättnings ånjulande oberättigade, förklarat, bland
annat, att, då knekte-contracten ej utstakade något vederlag för soldat-torpet,
emedan det hemman, på hvars egor delta vore anlagdt, vid roteringen mindre
del blifvit påförd, kunde, med tillämpning af Rikets Ständers yttrade
grundsats, någon ersättning åt stamrotarne vid dessa Regementen ej ega rum;
hvilket, genom Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution uppå åtskillige Riksdags-Fullmägtiges
af Bonde-Ståndet ansökning, den 18 Augusti 1818, ytterligare blifvit
bekräftadt; dels ock, i anledning af Rikets Ständers underdåniga hemställan
vid 1823 års Riksdag, genom Nådigt bref den 15 Maj 1826, bifallit, att,
utom hvad genom Kongl. Brefvet den 28 October 1817 blifvit stadgadt,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i de Län, der stridighet om planpenningar
ännu kunde uppstå, egde, i likhet med hvad den 13 October 1812, blifvit i
Nåder föreskrifvet, söka befordra frivilliga öfverenskommelser om förmonernas
utgörande till soldaten efter ortens förhållanden och contracten, m. m.;
men beträffande den gjorda hemställan om påbjudande, att, der öfverenskommelser
icke kunde träffas, vid soldats eller båtsmans afgång, torpets utöfver
contractet innehafvande jord borde utläggas och till hemmansegarens
disposition återgå, fann Kongl. Majit icke lämpligt eller nödigt låta ett så besk
a lfa dt allmänt påbud utfärda, enär redan, i den händelse, att inkräktningar af
soldater eller båtsmän vid deras boställen blifvit gjorda eller göras utöfver det,
som i kneckte-contracten och förordningarne bestås, Kongl. Resolutionen på
allmogens besvär den 28 Juni 1731, uti 5:te punkten, föreskrifver, alt utläggning
deraf borde ske, och det alltså tillhörde Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
alt, då någorstädes klagan öfver obehöriga inkräktningar fördes,
deröfver, sedan nödig undersökning föregått, i hvarje fall, efter förhållandet
och omständigheterna, sig lagligen utlåta:
att, enligt Kongl. Förordningen den 3 Mars 1807, ryttare- och soldattorp,
beläget på ett hemmans egor, kan flyttas på hvilket annat i rustningen
eller roten deltagande hemmans utmark, som bästa lägenheten dertill eger;
samt
alt Rikets Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskott,
under sislförflulna Riksmöte och i ett den 2 September 1834 aflåtet Betän
-
4 Stats- safiit Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandej IV.-o 5i. u
hände, som af Rikets Höglofl. Ständer godkändes, -ansett då varande Riksdags-fullmägtigen,
nu mera aflidne Anders Danielssons hemställan om stamrotarnes
i Elfsborgs Län rättighet till godtgörelse för mulbete, vedbrand och
gärdselfång, böra förfalla, i följd af Författningarne om knektehållet, och
Kongl. Maj:ts, än uppå enskilde besvär, än på Rikets Ständers underdåniga skrifvelser
i ämnet, meddelade Nådiga beslut; äfvensom Utskottet, i anledning
af Riksdags-fullmägtigen från Jönköpings Län Peter Jönssons med Heres
motioner, angående planpenningars utgörande, funnit någon åtgärd dervid,
sedan förenämnde Nådiga beslut vidtagne blifvit, icke vara erforderlig.
Hvad sålunda, i frågan om grunderna för planpenningars utgörande, är
vordet af Rikets Höglofl. Ständer tillgjordt, af Kongl. Majit i Nåder förordnadt
och af motionärerne nu föreslaget och hemstäldt, hafva Utskotten i
noga öfvervägande tagit; och ehuru Utskotten medgifva, att den genom knekte-contracten
fastställda ersättning af strörotar till stamrotar nu mera och i
allmänhet icke synes godtgöra de senares betungande med knektetorpet å deras
egor; likväl och som stamrotarnes förmenta anspråk på förhöjde planpenningar
icke kunna med säkerhet bedömas, utan föregången undersökning i hvarje
serskildt fall, samt det härvid förekommer, att vid Landtmäteri-förrättningar
och skiften rotelag emellan, hvilka efter den tid, då knekte-contracten
afslutades, egt rum, stamrotarnes rätt i och för knektetorpen blifvit,
under motsvarande försakelser å strörotarnes sida, gällande gjord;
alltså och då föreskrifter redan äro i Nåder utfärdade, hvilka bestämma,
huru de tvister skola afgöras, som Rotehållare emellan om
planpenningars utgörande, uppstå, så vida de icke kunna genom frivillige
öfverenskommelse!’ biläggas; så få Utskotten hemställa, att
de väckta motionerne målte förfalla.
Stockholm den 6 November 1840.
Slats- samt Allm. Besv. och Ekon. Ulsk. Betänkande} N.o 53.
5
N:o 53.
Ank. till Exp. Utsk. den 9 Nov., kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt Jr äga om behof vet af Stamoch
Strö-rotars närmande till hvarandra.
Det Hedervärda Bonde-Ståndet hav till Stats- samt Allmänna Besvärsocli
Ekonomi-Utskottens handläggning öfverlemnat ett af Riksdags-fullmägtigen
från Götheborgs och Bohus Län, Hans Hansson, afgifvet memorial, deruti
han, under uttalad öfvertygelse, att det förhållande, som nu skall ega rum,
att nemligen utrotar på många ställen äro ända till två a tre mil från stamrotarne
afskiljde, till en stor del försvårar voteringen, hemställt, att en sådan reglering
måtte vidtagas, hvarigenom hemman, som äro intill hvarandra belägna,
komme att tillhöra en och samma rote; uti hvilken hemställan Riksdags-fullmägtigen
från Elfsborgs Län, Henric H ansson j med motionären sig förenat.
Detta hafva Utskotten i öfvervägande tagit, och som Kongl. Majit, genom
Circulaire-bref den 30 Maj 1836, i Nåder förordnat, att alla ansökningarom
utbyten af från stamrotarne aflägsna hjelprotar samt om roteflyttningar i
allmänhet böra ske hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet, hvilken,
efter alt så väl den rotehållare, med hvilken roteflyttningen är i fråga, som
äfven soldaten eller båtsmannen, då någondera numera icke är vacant, hörde
blifvit samt vederbörande Regements- eller Corps-chef jemväl i ämnet
yttrande afgifvit, eger att, i anledning deraf, meddela utslag, hvilket dock
bör Kongl. Kammar-Collegii pröfning underställas; hvarförutan i Kongl. Majlis
Nådiga Bref till Landshöfdingarne af den 2 November 1833 föreskrifter
blifvit, till afhjelpande af ifrågavarande olägenheter, meddelade; alltså,
oell i öfverensstämmelse med så väl hvad Rikets Höglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskott, vid senast förflutna Riksmöte, hem
ställt
i ett öfver väckta motioner om spridda rote-andelars sammandragning,
den 22 April 1834, under Nio 48, afgifvet Utlåtande, godkändt af Rikets
Höglofl. Ständer, som ock hvad Ulskotten i Betänkandet N:o 13, under den
4 sistlidne Augusti, föreslagit, i anledning af yrkade förändringar, till lindring
i båtmans-roteringens utgörande å landet, anse Utskotten
sig icke kunna tillstyrka, att den af Hans Hansson nu väckte fråga,
för hvars behandling i formväg och genom ofvan åberopade Nådiga
Förordnanden tydlig anvisning är vorden meddelad, må till
någon åtgärd från Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 6 November 1840.
6
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande j N:o S4.
N:o 54.
Ank. till Exp. Utsk. den g Nov.j kl. 11 f. m.
Betänkande , i anledning af väckt motion, att åtskilliga i Elfsborgs
Län kringspridda rusthålls-numror under kVestgötha
afsutna cavalleri måtte derifrån afsöndras, samt med Elfsborgs
och Westgötha Dahls regementen förenas.
"Uti ett lill Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet, och till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens handläggning öfverlemnadt memorial,
har Henric Hansson från Elfsborgs Län anfört, huruledes derigenom, att
cavalleriets indelning föregick infanteri-regementenas, och att till det förra
hemman utsågos, som då för tiden voro de förmonligaste, det inträffat, att
åtskilliga kringspridda ruslhålls-numror under Westgötha cavalleri befinnas
i Elfsborgs Län, på ett betydligt afstånd från det egentliga regementet, som
hufvudsakligen utgöres af rusthåll, belägna i Skaraborgs Län: ett förhållande,
som motionaren ansett oljenligt, icke allenast i militäriskt hänseende j der förej
att manskapet för ifrågavarande numror kan anses vara delacheradt från
regementet; att tillsynen öfver dem, från regementets sida, fordrar omgångar
och tidsutdrägt, samt att truppen, vid ett hastigt uppbrott, icke kan samlas
så skyndsamt som eljest, enär 2 lill och med kanske 4 dagar erfordras,
för att invänta manskapet för meranämnde numror, innan regementet kan afmarchera;
utan också i ekonomisktj af det skäl, att rusthållarne måste vidkännas
betydliga kostnader genom långväga skjutsningar, genom fortskaffande
af ordres och bref 111. m. Lättast torde dessa olägenheter kunna afhjelpas,
om ruslhålls-numrorne förenades med Elfsborgs och Westgötha Dahls regementen,
af hvilka de omgifvas. Fördelarne deraf Liefve många och olägenheterne
inga. Rusthållarne erlade i alla fall sina hästvacance-afgifter, förblefve
i åtnjutande af sina augments-ränlor, samt beklädde och bevärade sina soldater
såsom förut. Om compagnierne af nämnde regementen skulle blifva öf-vertaliga
och befälets besvär derigenom ökadt, torde några sådana rotar af
berörde regementen, som ligga inom eller närmare Westgötha cavalleri-regementes
stånd, kunna i stället lemnäs i utbyte; oell har motionären önskat,
att Rikets Ständer desto heldre ville Lästa Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet
å det af honom uppgifna förhållandet, som det, i hans tanka, skulle vara
af lika vigt för arméens rörlighet, som lända till lindring i de rustandes utgifter,
om kringspridda compagnier och regementen blefvo mera concentrerade.
Detta hafva Utskotten i öfvervägande tagit, och anse sig böra upplysa,
Stats- samt Allm. Besv. och Ekön. Ulsk, Utlåtande, N.o SS.
7
alt en, med den ifrågavarande likartad, motion redan vid sistförflutna Riksmöte
blifvit af numera aflidne Riksdags-fullmägtigen Anders Danielsson väckt
inom Hedervärda Bonde-Ståndet, och derifrån remitterad till Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet, som i ett under N:o 47 afgifvet Betänkande
sig utlåtit, att, ehuru Utskollet insåg och erkände de stora olägenheter i omförmälde
afseende, som ega rum i Elfsborgs Län och andra orter, der olika
corpser äro indelda, likväl och som, efter Utskottets tanka, ändring derutinnan
icke kunde till vägabringas utan rubbning i Indelnings verket, hvilket
åter voro ett ämne af den vidtomfattande och ingripande egenskap, att,
för vinnande af sådana partiella fördelar, hvarom frågan vore, någon till en
dylik rubbning ledande åtgärd icke syntes böra vidtagas, så ansåg sig Utskottet
icke kunna tillstyrka, hvad Anders Danielsson föreslagit.
Och då motionären nu icke anfort några skäl, som, efter Utskottens öfvertygelse,
kunna leda till afvikelse från innehållet af ofvan upptagne Utlåtande,
som af Rikets Ständer godkändes, få Utskotten hemställa,
att den af honom nu väckta frågan måtte förlalla.
Stockholm den 6 November 1840.
N:o 55.
Ånk. till Exp. Utsk. den d. g Nav,, lil. 11 f m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om af skaffande af fotmötena
vid Indelda Cavalleri-Regenientcna m. m.
Uti ett från Hedervärda Bonde-Ståndet till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
re mitte rad t memorial, har Riksdags-fullmägtigen Per Jönsson
från Skåne anfört, att rustnings-besväret, tryckande genom de mångfaldiga
utgifter, det föranleder för de rustande, blifver det ännu mera genom de
mångå, till en del, efter motionärens förmenande, onödiga årliga mötena, som
nu äro föreskrifna och kosta både staten och rusthållaren mera, än som kan
behöfvas, nemligen exercis- befäls- fot- och regements-möten samt mönstring,
af hvilka motionären ansett, att serdeles folmötena, utan ringaste skada för
cavalleriets öfning, kunna borttagas, till stor lindring för de rustande, hvilka
derigenom befriades från deras nuvarande åliggande att skjutsa karlen till och
ifrån desse mölen, som icke räcka mera än 4 dygn, in- och utrycknings-da
-
8
Stais- samt Allm. Besv, och Ekon. Utsk Ullåtandej N.o 55.
garne inberäknade, hvilken skjuls, ofta utgörande 8 lili 12 mil, i förening
med de drickspenningar, som till karlen måste utgifvas, skall kunna uppskattas
till minst 8 å 10 R:dr Banco för hvarje karl; och har motionären föreslagit,
att dessa mölen, till vinnande af besparing, så för staten, som rusthållaren,
skulle sammanslås med regements-mötena, som för sådant ändamål kunde
förlangas 4 lill 5 dagar, lill fot-exercicens inlärande på de tider, då hästarne
behöfva hvila; men att, om, emot motionärens förmodande, detta hans
förslag ej kan komma till verkställighet, att det åtminstone måtte blifva karlen
ålagdt alt, i likhet med in fan ter i ster, med sin packning på ryggen, till
fots marcliera så väl till som ifrån exercis-platsen.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet ansett denna fråga höra
behandlas gemensamt med Stats-Utskottet, halva Utskotten tagit densamma
i öfvervägande; och hvad först angår det af motionären föreslagna borttagandet
af fotmötena vid Indeldla cavalleriet och deras sammanslående med
regements-mötena, så och då vissa dagar äro för fotmötena bestämda, under
hvilken tid liästarne icke medföras, utan qvarstanna hemma och underhållas
på rusthållaren bekostnad, men genom bifall till motionärens berörde hemställan
hästarne kornme alt underhållas af staten under en längre exercis-tid
än som blifvit tagen i beräkning vid passevolance-contractens uppgörande,
hvilket komme alt leda till en ökad stats-utgift, hvartill medel icke förefunnes
utan passevolancens ökande i och för detta ändamål; anse Utskotten,
vid sådant förhållande, sig höra för närvarande afstyrka Rikets Ständers
bifall till nämnde förslag.
Beträffande sedermera framställningen derom, att cavalleristerne skola gå
till Totmölena, så finna Utskotten detta förslag overkställbar^ enär cavalleristens
utrednings-persedlar, beslående af sabel, pistoler och kappsäck, äro, serdeles
hvad pistolerna och kappsäcken beträffar, beräknade att läggas å hästen
och således omöjligt kunna, i likhet med infanteri-packningen, bäras af karlen;
och anse Utskotten
sig derföre äfven böra afstyrka bifall till hvad af motionären härutinnan
blifvit hemslälldt.
Slutligen och beträffande det af motionären öfverklagade missbruket med
utgifvande af drickspenningar, så och då detsamma helt och hållet år beroende
af rusthållarnes eget godtycke, anse Utskotten denna fråga icke
böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 November 1840.
N:o 56.
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. ZJlsk. Betänkande, IV.o 56. g
N:o 56.
Ank. till Exp. Utsk. den 9 Nov. kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om Armeens förseende
med byxor af blått med hvitt meleradt kläde.
Uti ett från Höglofl. Ridderskapet och Adeln till Utskotten remitteradt
memorial, har Herr Stjernsvärd, G. M., anfört, hurusom vid beklädnaden
af de flesta utländska Armeer, såsom Ryska, Preussiska, Danska m. fl., byxorna
förfärdigas af kläde med olika färg mot lifplaggen, hvartill orsaken
borde sökas deruti, att en mindre dyrbar, men lika ändamålsenlig, färg kan
användas för byxklädet, samt ett oiikfärgadt kläde uti lifplaggen och byxorna
dessutom medförer den fördelen, att persedlarne längre kunna brukas,
enär deras genom olika slitning uppkommande skiljagtiga utseende då ej så
snart föranleder till det ena eller andra plaggets cassation; och har motionären
hemställt, att, för beredande af en dylik förändring i Svenska Arméens
beklädnadssätt, Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att byxor af blått med hvilt meleradt kläde, såsom bäst förenande
fördelarne af minsta tillverkningskostnad och längsta varagtighet, måtte inom
hela Arméen anläggas i den mon, som nya byxor böra vid hvarje Regemente
eller Corps anskaffas; förmodande motionären, att för hvar gång, som Alméen
kommer att med nya byxor förses, en besparing härigenom skulle uppkomma
för staten af 40,000 Ridr, enär klädesfabrikanterne, i sådan händelse
och då hela Arméen erhåller byxor af lika kläde, kunna förfärdiga serskildt
byxkläde till betydligt nedsatt pris, med afseende dels å den mindre
bredd, sådant kläde behöfver och dels å den mindre dyrbara färg, som dertill
åtgår.
Efter öfvervägande häraf och då motionärens förslag synes kunna leda
till en besparing i utgifterne för Arméens beklädnad, anse Utskotten detta
ämne värdt all uppmärksamhet, och hemställa derföre, att Rikets Ständer
ville hos Kongl. Majits i underdånighet
anhålla, att, så vidt Kongl. Majit skulle i Nåder finna lämpligt, att
Arméen förses med byxor af olika färg mot lifplaggen, Kongl. Majit
måtte täckas, på det sätt och i den ordning, Kongl. Majit i Nåder
finner tjenligt, en sådan förändring anbefalla.
Stockholm den 6 November 1840.
Bih. till R. St. Prot. 1840. 4 Sami. 2 A/d. i3 Haft.
io
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Utlåtande N.o Sy.
N:o 57.
A tik. till Exp. Utsk. den g Nov.j kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förändradt beklädnadssätt
för Indeldta Cavalleriet.
Uti ett från Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskotten remitteradt memorial,
har Riksdags-fullmägtigen Måns Jössason från Christianstads Län anfört,
att, efter motionärens förmenande, nuvarande beklädnadssältet för indeldta
Cavalleriet medför stora olägenheter för rusthållarne, då lifmunderingens
varagtighet endast beror af karlens större eller mindre ordentlighet,
hvarigenom inträffar, alt de rusthållare, som för sitt numer hafva en kitslig
eller slarfagtig karl, för hvarje möte eller commendering, som denne bevistar,
få vidkännas dryga utgifter i och för munderingens iståndsättande; och har
motionären, till afhjelpande af dessa olägenheter, föreslagit, att, i stället för
det nuvarande heklädnadssättet, karlens lifmundering i complett stånd borde
efter af rusthållare, å ena, samt ombud å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar,
å andra sidan, upprältadt förslag, sammanräknas till sitt värde och tiden
för dess möjliga tjenstbarhet bestämmas, samt denna summa derefter af
rusthållarne terminsvis hvarje år betalas, allt efter munderingens längre eller
kortare varagtighet; förmodande motionären, att, då, vid sådant förhållande,
den komme att i rustkammare förvaras, den derigenom skulle längre i
tjenstbart skick bibehållas.
Ehuru Utskotten dela motionärens åsigt, i afseende å > lämpligheten'af en
förändring i heklädnadssättet för större delen af Indeldta Cavalleriet, så hafva
Utskotten likväl ej förbisett, att detsamma i dess nuvarande skick erbjuder
fördelar åt de rustande, som desse tilläfventyrs ej vilja afsäga sig, hvilket
blefve en följd af antagandet utaf den föreslagna förändringen, och då
af ifrågavarande motion ej kunnat inhemtas, att flere rusthållare härutinnan
hysa enahanda åsigter med motionären, samt i den händelse, att rusthållarne
vid något Regemente eller Corps allmänt skulle önska en sådan förändring,
som den nu föreslagna, då de ega att hos Kongl. Maj:t derom göra
underdånig framställning; så anse Utskotten vid sådant förhållande sig
böra till Rikets Ständer hemställa, att berörde motion ej må till
någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 November 1840.
Slals- samt Allm. Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkande, N:o 58.
Ii
N:o 58.
Ank. lill Exp. Vtsk. den g Nov , kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner, rörande transport
af Krono-manskap och Krono-effecter.
I detta ämne hafva följande motioner inom Riks-Stånden blifvit väckta,
och dels till Stats-, dels till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet samt
dels till båda dessa Utskott gemensamt remitterade, nemligen hos Ridder•
skåpet och Adeln: af Herr Hjertaj Lars, som yrkat, att Rikets Ständer måtte
förnya deras vid sistlidne Riksdag gjorda underdåniga framställning till
Kongl. Majit derom, att transporter af Kronans manskap i allmänhet, äfvensom
af Krono-effecter, från en ort till en annan, inom Riket, hädanefter
alltid mätte verkställas sjövägen, antingen på Kronans egna eller på hyrda
fartyg, då ett sådant transportsätt kan begagnas, äfvensom serskildt angående
båtsmän, alt när omständigheterne ej medgifva deras transporterande sjöledes
och den väg, som skall tillryggaläggas, ej öfverstiger 8 till 9 mil, de
då måLte, på lika sätt, som Infanteri-Regementenas soldater, marchera till fots.
Motionären har ansett sig hafva desto mera skäl att yrka förnyandet af denna
framställning, som, ehuru den hade det dubbla ändamålet, besparing för
Stats-cassan och lindring i Krono-skjuts-skyldighelen, Kongl. Majit likväl,
vid underdånig föredragning deraf den 1 November 1839, funnit densamma,
såsom stående i sammanhang med den under utarbetning varande Tåg-ordningen,
icke kunna till åtgärd föranleda.
Vid remitterandet af denna motion, hafva, i anledning deraf, flere bland
Ridderskapets och Adelns Herrar ledamöter sig yttrat, af hvilka Herr Grefve
Horn, Herr Grefve Frölich samt Herr Friherre af Nordm understöd! motionärens
förslag; men Hans Excellens Herr Grefve Brahe, Herr Friherre
Cederström, Jacob, och Herr Nordenskjöld, C. G., med flere, under medgifvande
af sjötransporters lämplighet, då dertill vore lägenhet, likväl, hvad beträffade
fortskaffande af Kronans manskap land vägen, ansett begagnandet af
marche-forcée hafva det företräde, att derigenom uppslår minsta kostnad för
Kronan på samma gång, som detta transportsätt, i afseende på inqvarteringsbesväret,
är det minst tryckande för den enskilde, och af sådan anledning
afstyrkt bifall till motionen, desto heldre, som Kongl. Majit i serskildta fall
och der sådant lämpligen kunnat ske, täckts föreskrifva, att Kronans manskap
och effecter skolat sjöledes transporteras.
12
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Betänkande, N.o SS.
Hos Hedervärda B onde-Ståndet: af Riksdags-fullmägtige Jon Olsson
från Gefleborgs Län, Johan Olsson från Stockholms Län, Eric Marmén från
Upsala Län, Måns Månsson från Calmar Län samt Lars Rasmusson från
Götheborgs och BjIius Län, hvilka, hvar för sig, yrkat dels, lika med Herr
Hjerta, förnyandet af den vid sistlidne Riksdag allåtne ofvanberörde underdåniga
skrifvelsen, dels, och med afseende på det för jordbrukarne tryckande
i Båtsmans-skjutsen, att den måtte alldeles upphöra, så att båtsmännen, der
de icke kunna sjöledes fortskaffas, måtte marchera till fots och skjuts bestås
endast för deras packning, då trossen för 10 man borde kunna forslas af 1
häst, dels, och då det långa afs.tåndet emellan de skjutsande i de norra Länen
derstädes gjorde båtsmansskjutsen mera tryckande för allmogen, än den
vore på något annat ställe inom Riket, att ombyten af de i Stockholm från dessa
orter förlagda båtsmän ofördröjligen måtte så regleras, att detta manskap må
kunna hädanefter sjöledes transporteras, samt dels att commenderingar af båtsmän
från Gottland och Öland tiil Carlskrona måtte fortskaffas sjövägen
ända fram till commenderings-orten; och hafva med molionärerne sig förenat
Riksdags-fullnaägtige Olof Persson, Hans Persson och Eric Persson från
Gefleborgs Län, Pehr Matsson och J. O. Dahlberg från Wester-Norrlamls
Län, Johannes Andersson, Anders Larsson, Johan Pehrsson och Eric Persson
från Upsala Län, Anders Trysen från Östergöthlands Län, Eric Jansson
från Stockholms Län samt Ola Jeppsson från Blekinge Län.
Härförutan har Riksdags-fullmägtigen Gustaf Bernhard Appelqvist från
Blekinge Län fästat uppmärksamheten på de olägenheter, som inom nämnde
Län uppkomma derigenom, att de rustnings-skylclige stundom förständigas att
till Carlskrona införa hvar sina båtsmän på samma dag, som de från annat
båll uppbådas att lemna kronoskjuts för framtågande afdelningar från andra
mera aflägse compagnier, äfvensom deraf, att, då båtsmännen aflemnas directe
i Carlskrona, de rustande icke blifva i tillfälle att erhålla behörigt qvitto för
de persedlar, som för båtsmännens utredning lefvereras; och, till vinnande
af rättelse härutinnan, föreslagit, att samlings-plalser mätte bestämmas invid
hvarje gästgifvaregård på den väg, der båtsmännen framtåga, hvarest de närmast
boende rusthållarne kunna aflemna sina båtsmän till Conipagni-Cheferne,
som då äfven vore i tillfälle att emottaga och qvittera utrednings-persedlarne,
för hvilka de rustandes ansvarighet derefter upphörde; samt att båtsmännen
från dessa samlings-platser måtte tåga till fots till Carlskrona och endast
erhålla skjuts för trossen. Motionären har derjemte uttryckt den förhoppning,
att dessa af honom föreslagna förändringar skola af Rikets Ständer tillstyrkas,
enär besparing derigenom uppstår för Stats-Verket, samt de dessutom slå i
Stats- saint Allm. Be,sv. och Ekon. Utsk. Betänkande j N:o 58.
öfverensstämmelse med stadgandena i Instructionen af den 17 November
1818 för Cheferne vid de indeldta och roterade båtsmans-compagnien.
Vid öfvervägande af hvad ej mindre ofvanberörde molioner, än äfven
de i anledning deraf inom Riks-Stånden afgifna yttranden innehålla, hafva
Utskotten ansett nödigt att förskaffa sig upplysning om det skick, Iivari ofvanberörde
förslag till ny Tåg-Ordning sig befinner; och har, jemte underrättelse,
att detta förslag vore färdigt att med åtskilliga, i synnerhet af Herr
Chefen för Sjöförsvars-Depai tementet dervid föreslagna ändringar och tillägg,
inför H. M. Konungen framläggas, uppå Landtförsvars-Departementets föredragning,
efter derom skedd begäran, detsamma, som af Krigs- och Kammar-Collegierne,
Förvaltningen af Sjö-Ärendena samt Stals-Contoiret blifvit
uppgjord t och utarbeladt och med uppgifna motiv beledsagadt till Utskottens
kännedom öfverlemnats, tillika med nyssberörde af Herr Chefen för Sjöfors
vai's-Depai tementet dervid gjorda anmärkningar.
Nämnde förslags 3 §. handlar om fortskaffning af trupper samt innehåller,
i Usta momentet: ”Fortskaffning landvägen af trupper, tillhörande landt”arméen,
skall i allmänhet ske medelst tågande, men medelst marche force^ i de
”fall, då en trupps skyndsamma framkomst till- eller afgångfrån tjenstgörings-orten
'lir nöd vändig.” Utskottens uppmärksamhet har blifvit fästad derå, att Kongl.
Majrt åtskilliga gånger, då sådant låtit sig göra, anbefallt landttruppers fortskaffning
sjöledes, och är härigenom Utskottens öfvertygelse om lämpligheten af detta
transportsätt ytterligare stadgad, hvadan Utskotten, då de nu i den föreslagna
Författningen finna detsamma icke ens såsom användbart upptaget, förmoda,
att denna uraglåtenhet vid förslagets uppgörande skett af glömska, och
hemställa af sådan orsak,
alt Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om ett tillägg till berörde stadgande, så att fortskaffning af trupper,
tillhörande Landtarmé'm, äfven måtte komina att ske sjöledes, då
Kongl. Maj:t finnér sådant tjenligt och med för handen varande omständigheter
öfverensstämmande.
I afseende på 2:dra momentet af berörde §., sorn innehåller: ”uppbådadt
sjöfolk forlskaffas, så ofta ske kan, medelst marche forcce;” så har Herr
Chefen för Sjöforsvars-Departementet, uti dess ofvannäinnde anmärkningar, framställt
olämpligheten af ett sådant stadgande och föreslagit, att det måtte i
stället erhålla följande lydelse: ”uppbådadt sjöfolk fortskaffas antingen medelst
marche force'e eller sjöledes.”
Utskotten anse visserligen denna föreslagna förändring vigtig, men tro
dock, alt, för åstadkommande af i ofvanberörde motioner med skäl påkallad
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande j N:o 58.
lindring i båtsmansskjulsen, mera vigt bör läggas pä föreskriften om begagnandet
af sjötransporter, så att dessas företräde bestämdare uttryckes i nyssnämnde
stadgande. Då Utskotten dessutom, i afseende å den väckta frågan
derom, att båtsmän, när de icke kunna transporteras sjöledes, samt den väg,
de böra tillryggalägga, icke öfverstiger 8 å 9 mil, mätte tåga till fots och
skjuts blott bestås för deras packning, funnit, att lindring härigenom väl
uppkomme för de skjutsande i deras åligganden, men ökade besvär i stället
lomme att drabba de inqvarteringsskyldige, så hemställa Utskotten derföre,
att den föreslagna underdåniga skrifvelsen mätte, i afseende å transporten
af sjöfolk, inskränkas dertill, att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i
underdånighet
anhålla, att uti den nya Tåg-Ordningen mätte anbefallas, det transport
af båtsmän skall ske företrädesvis sjöledes, och, der sådant är
omöjligt eller möter alltför stora svårigheter, medelst marche forcee,
samt att, så vida de nu fastställda uppfordringstider för båtsmän
skulle till någon del lägga hinder i vägen för användandet af ifrågavarande
transporträtt, Kongl. Majit i sådant fall täcktes vidtaga
de för det åsyfLade ändamålets ernående nödiga förändringar.
Utskotten anse sig för öfrigt sakna skäl att tillstyrka Rikets Ständer att
hos Kongl. Majit göra underdåniga framställningar, i anledning af hvad uti
ofvannämnde motioner blifvit yrkadt, dels om båtsmäns forlskaffning sjöledes
från Norrländska Länen till Stockholm och från Gottland och Öland till Carlskrona,
enär den af Utskotten härofvan tillstyrkta underdåniga skrifvelsen upptager
detta ämne i allmänhet och för hela Riket, då intet Län torde behöfva
serskildt nämnas, dels om samlingsplatsers inrättande i Blekinge samt föreskrift
för båtsmän att, vid commenderingstillfällen, derifrån tåga till fots
till Carlskrona, då Utskotten anse, att intet partielt undanlag från de allmänna
föreskrifterne härutinnan bör af Rikets Ständer föreslås, såsom beroende
af Kongl. Majits Nådiga godtfinnande att efter omständigheterne bestämma.
Vidkommande slutligen frågan om krono-effecters transporterande sjöledes,
så anse Utskotten äfvenledes underdånig framställning till Kongl. Majit i detta
afseende helt och hållet obehöflig, enär 109 §. af meranämnde förslag innehåller:
”transporter af kronopersedlar skola helst verkställas sjöledes, på det
”landet ej må med onödiga kronoskjutser besväras,” samt vidare: ”när omständigheterna
förbjuda sjölägenhets begagnande, ske dylika transporter land vägen
”med kronoskjuts, hvarvid efter möjligheten vinterföre bör begagnas.”
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande, N.o 58. i5
Utskotten hemställa alltså, att hvad af molionärerne i sistberörde afseenden
blifvit yrka dl ej må
lill någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm de 6 November 1840.
Reservation
af Riksdags-fullmägtigen Gastaf Bernhard äppelqvist från Blekinge:
”Mot sammansatta Utskottens beslut i anledning af min motion, rörande
Rendez-vouz-platser inom Blekinge Läns Båtmans-Compagnier samt förskaffande
derifrån af Båtsmännen vid deras in- och afmönstring i Carlskrona, får
jag härmedelst aflämna min reservation. Jag hade trott, att Östra och Medelstads
Härads invånare inom Blekinge skulle vara berättigade till lika fördelar,
som öfriga oiter i landtl. Listers och Bräkne Härader i samma Län tillvunno
sig Rendez-vous-platser vid hvarje gästgifvaregård derinom viii 1823
eller 1828 års Riksdag, och då synes det ej vara för tidigt, om Östra och Medelslads
lläradsboer, genom Rikets Ständers bemedling, kunde komma i åtnjutande
af denna lindring vid 1840 års Riksdag. En och hvar, som vill se
saken på den rälta sidan, måste nogsamt inse, alt det är ett allt för båldt
och tryckande onus, ja, till och med orättvist, att vi på samma tid och ställe
skola uppbådas till kronoskjuts, för alt till Carlskrona in transportera Calmar
och Ölands samt 3:dje Blekinge Bålsmans-compagnier, just då vi äro förelagde
att vid 3 R:dr 16 sk. B:co vite inställa våra egne Båtsmän till Carlskrona.
Fullgöre vi icke dessa ordres, måste vi plikta och i det fall alt uppbådningen
till marche-skjulsen vid samma tid icke hörsammas, så leges för
uteblifvandet, och har det ofta händt, att denna lega uppgått till 10 R:lr.
Man bör väl ej så tillställa, att hemmans-egare skola komma att utgöra dubbla
onera för sina hemman, hvadan jag äfven anser, att ingen ting kan vara
billigare, än min begäran, att Rusthållaren får till närmaste gästgifvaregård
transportera sin Båtsman, och der till Compagni-chefen aflemna densamma,
jemte hans utrednings-persedlar, då, i det fall, att behofvet kräfver samt tour
och ordning inträffar, att Rusthållare vid samma tid skola utgöra sin Kronoskjuts,
de, såsom redan varande på stället, lättare kunna, jemte sin egen Båtsman,
dessutom transportera 3:ne af den ankommande marchen, på hvilket
lG Stats- samt Allm. Besv. ock Ekorn. Utsk. Betänkande> N.-o 5g.
sätt i mili tanke för rusthållarne öppnas tillfälle att på en och samma gång
fullgöra sina ofvanberörde åligganden utan alltför stor olägenhet.”
N:o 59.
Arik. till Exp. Utsk. den Q Nov., kl. lif. m.
Betänkande} i anledning af väckta motioner j rörande Stuterien
och häst-afvelns förbättrande inom Riket.
Ilos Hedervärda B »nde-Ståndet hafva följande motioner i detta ämne
blifvit väckta och till Stats-Utskottet remitterade, nemligen:
l:o af Riksdags-fullmägtigen Eric Norberg från Westerås Län, som ananfört,
att det vore serdeles olämpligt och med förlust förenadt alt, på sätt
liär i landet sker, drifva vissa industri-företag för statens räkning, hvarå Stuterien
vore ett talande bevis, enär, om någon national-vinst af dem skolat
vara att vänta, en sådan, under den tid af 200 år, som de varat, redan borde
hafva ej blott visat sig, utan äfven till den grad stadgat sig, all inga
af staten bekostade Stuterier vidare skulle behöfvas och inga utländska hästar
fortfarande för landets behof införas. Motionären har af sådan anledning
föreslagit, alt Sluterien skola upphöra, samt förmodar, att Rikets Ständer
härtill komma att lemna bifall desto heldre, sorn en stor besparing i
Stats-utgifterne härigenom uppstode, och någon skadlig inverkan på häst-afveln
deraf ej vore alt befara, enär, efter motionärens förmenande, landet i
allmänhet verkligen eger tillgång å förträffliga, härdiga och lifliga, fastän småväxta,
hästar, samt för öfrigt dess häst-afvel ej vinner någon ändamålsenlig
förbättring genom Stuterien, der till större delen uppfödas sådana hästar,
som väl kunna vara snälla springare, men ej duga till arbetshästar, hvaraf
landet har största behofvet; anseende motionären, för sin del, att statens åtgärder
i och för hästculturen böra inskränkas dertill, att för Cavalleriets
behof de nu varande Squadrons-hingstarne bibehållas, och dessutom hingst-prcemier
anslås att, på föreslaget sätt, utgå, såsom fortfarande uppmuntran till
häst-afvelns förbättring; hvarförutan motionären äfven yrkat, att, efter stuteriens
upplösning, de till dem anslagne Kungsgårdar Strömsholm, Flyinge
Dalby
Stais- samt Allm. Besv. Ekon. Ulsk. Betänkande_, N-o 5g,
17
Dulby och Ottenby måtte antingen utarrenderas eller helst försäljas, hvarigenom
skulle uppkomma en årlig vinst för staten af omkring 110,000 R:dr,
oberäknad besparingen al det contant» årliga stats-anslaget för stuteriet*
omkring 33,000 R:dr; och hafva i motionen instämt Riksdags-fullmägtige från
Westerås Län, Jan Andersson, Olof Olofsson, Olof Hansson samt Anders
Larsson; hvarförutan vid remissen deraf Riksdags-fullmägtige Hans Jansson
från Elfsborgs Län, Jacob Kihlblom från Södermanland, J. F. Dahllöf från
Elfsborgs Län, Anders Andersson från Skaraborgs Län och Anders Nilsson
från Östergöthland densamma biträd t;
2:o af vice Talmannen Per Ericsson från Wermland, som, under instämmande
uti hvad af Riksdags-fuilmägtigen Eric Norberg sålunda i ena och
andra afseendet blifvit framställdt, dessutom begärt, att en summa, motsvarande
den kostnad, som hittills utgått för underhållandet af tvänne beskällare,
hvilka, till liäst-afvelns förbättring inom Wermland, årligen ditsändts från
Strömsholms stuteri, måtte, i stället för att härtill användas, komma Länet
till godo, emot det att ett bolag, som i Wermland bildat sig för åstadkommande
af en förbättrad häst-afvel, åtoge sig alt för ortens behof underhålla
4 Lill 8, med afseende å storlek och styrka samt landets climat och tillgångar
på födoämnen, ändamålsenliga heskällare; och har motionären ansett nödigt
att, för en fullständig utredning af ämnet, låta motionen ålföljas af en
skrift, kallad ”Förslag till system för häst-afvelns förbättrande inom Wermland,
” hvaruti, bland andra medel härtill, äfven föreslås det af motionären
här ofvan uppgifna, hvilket han förmodar desto heldre böra vinna bifall,
som det icke åsyftar någon ökad Stals-utgift, samt enär, genom verkställighet
deraf, de enskilde delegarnes i nyssnämnde Bolag uppoffringar äfven blefve
att för ändamålet säkert påräkna.
Härförutan har, uti ett från Ilederv. Bonde-Ståndet lill Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten remitteradt memorial, Riksdags-fullmägtigen
Per Jönsson från Christianstads Län anfört, att, sedan Flyinge stuteri,
till följd af Kongl. Maj:ls och Rikets Ständers beslut år 1812, blifvit
anlagd t och Hof-Slallmästaren Ehrengranat derefter år 1814 utnämnd till
styresman derstädes, så hade, under hans ledning, stuteriet kommit i ett utmärkt
godt skick, samt äfven utöfvat det fördelagtigaste inflytande, i afseende
på häst-afvelns i Skåne förbättring, men, detta oaktadt, likväl (såsom
motionären förmenat, i anledning af en emellan Stuteri-Öfver-styrelsen ocb
Hof-stallmästaren uppkommen tvist) år 1836 förvandlats till en Hingst-depöt,
till stor skada för det kringliggande landet och förlust för Kronan, hvilken
Bih. till R, St. Erot. 1840. 4 Sami. 2 A/d. i3 Haft. 3
i8
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Vt sk. Betänkande, No 5g.
ytterligare ökats derigenom, att Committerade, som efter stuteriets upplösning
sammanträdde för att reglera hushållningen på ett efter den verkställda förändringen
lämpadt sätt, dervid begått väsendtliga misstag. Motionären anser
denna åtgärd olämplig och förhastad, enär hingst-depoten icke lemnat den
påräknade vinsten, utan, efter noga beräkning, kostat mera än Stuteriet,
hvilket likväl varit vida ändamålsenligare, i afseende å förbättringen af allmogens
häst-racer, och har derföre hemställt, huruvida Rikets Ständer ej skulle
finna lämpligt, atL Flyinge och Dalby Kungsgårdar återfördes och ånyo
användes till det ändamål, hvartill de af båda Stats-magterne en gång blifvit
anslagne, och hvarifrån de, utan Rikets Ständers hörande, blifvit dragne;
och förmodar motionären, att, om denna hans hemställan vinner bifall, förändi
ingen skulle bäst och med minsta kostnad kunna verkställas, om Hofstallmästaren
Ehrengranats råd dervid begagnades. Dessutom har motionären,
af anförda skäl, äfven föreslagit vissa förändringar i nuvarande sältet
att utsända beskällare till landsorterne.
Sedan Stats-Utskotlet ansett de båda förstnämnde motionerne äfven böra
behandlas gemensamt med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, så
hafva Utskotten i öfvervägande tagit, hvad i förrberörde afseenden blifvit
framställd t och yrkadt.
Utskotten vilja härvid lill en början anmäla, att, enär Stats-utgifterne i
ocb för Stuterien samt hushållningen vid desamma finnas upptagne i Rikets
Ständers Revisorers, lid efter annan, derom afgifna berättelser och således
redan äro af Rikets Ständer inhemtade, Utskotten ej funnit af nöden att
här ånyo upptaga detta ämne.
Dernäst och i anledning af den väckta frågan om Stuteriens upplösning,
som vinner ökad vigt genom den förmenta stora besparing i Stats-utgifterne,
som genom en sådan åtgärd skulle uppstå, hafva Utskotten aktat nödigt att
på det nognste undersöka, huruvida häst-afveln inom Riket redan är i det
goda skick, att Stulerien kunna umbäras och alt, till bibehållande och förbättring
deraf, Squadrons-hingslar och hingst-prernier göra tillfyllest. Ursprungliga
anledningen till och ändamålet med inrättandet af Krono-stuterien
voro ulan tvifvel de, som Rikets Ständers Revisorer i den af dem år 1-83J
afgifna berättelse angifvit, eiler att, jemte spridandet af bättre och förädlade
häst-racer, tillika uppmuntra bildandet af enskildta Stuterier. Erfarenheten
har dock visat, alt, då de i betydlig nion bidragit till vinnande af det förstnämnde
ändamålet, de likväl ej förmått verka något för det senare, hvartill
orsaken torde få sökas, dels uti hästprisen inom landet, hvilka äro så låga,
att uppfödandet af hästar, såsom näringsfång, blifver af ekonomisk förlust,
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Vtsk. Betänkande j IV: o 5g.
*9
anär dyrbarare hästar sällan kunna afsällas, och betalningen för en fem-årig
arbe tshäst af god race på de Heste ställen knappt betäcker kostnaden för dess
uppfödande, samt dels i den omständigheten, att för hästskötseln fordras flera
insigter och sakkännedom, hvilka ej kunna förutsättas hos landtbrukare i
allmänhet, hvarföre det äfven är troligt, att, om hästculturen skulle öfverlemnas
ensamt åt den enskilda industrien, en felaktig behandling af hästarne,
hvilken på mångfaldiga sätt kan ega rum och mången gång ej utan yttersta
svårighet kan undvikas hos enskilde personer, såsom vid inträffande
foderbrist, säkerligen icke skulle dröja att visa ofördelagliga verkningar. Enligt
lill Utskotten af Stuteri-öfverslyrelsens Secreterare aflémnade uppgifter,
har detta förhållande inträffat i Norrige, der häslafveln fordom varit serdeles
god, men i senare tider, genom bristande omvårdnad och felagtig behandling,
blifvit till den grad försämrad, att, då Svenska Stuterien derifrån sökt
anskaffa beskällare, det varit omöjligt att erhålla sådana felfria. Det är ej
längre tillbaka än 20 år, då tillgången på dugliga hästar inom Sverige var
så inskränkt, att Cavalleriet och Artilleriet måste dels helt och hållet, dels
till största delen remonteras med utländska hästar, för hvilkas inköp stora
summor årligen gingo ur landet. Regeringen, äfvensom Rikets Ständer, vid
flere föregående Riksdagar, hafva fästat sin uppmärksamhet härå, äfvensom å
de betänkiiga följder, ett dylikt beroende af främmande länder vid inträffande
krig kunde komma att medföra; och hafva derföre Rikets Ständer, serdeles
vid 1812 och 1823 årens Riksdagar, till afhjelpande af dessa olägenheter,
varit betänkte på att försätta Stuterien i ett gagneligt och ändamålsenligt
skick.
Sedan Kongl. Maj:t, till följd af Rikets Ständers vid sistnämnde Riksdag
i ämnet gjorda hemställan, år 1824 förordnat en Comité' för att utarbeta plan
till en förbättrad förvaltning af det då i hög grad vanvårdade Stuteriet vid
Strömsholm, så har delta Stuteri, äfvensom Flyinge och det, till följd af Rikets
Ständers framställning derom vid 1828—1830 årens Riksdag, år 1831
anlagda Stuteriet vid Ottenby, till den grad utöfvat förmonligt inflytande å
Svenska hästafveln, att de uppe i landet stationerade Cavallen- och Artilleriregementen
nu redan kunna erhålla hela sitt behof af hästar, och de södra
regementena största delen deraf inom landet, hvilket på senare åren uppkomna
förhållande serdeles ländt rusthållare vid Indeldta Cavalleriet till stor
lindring i ruslningsbördan. Men, ehuru Stuterien således, i Utskottens tanka
och emot hvad Riksdags-fullmägtigen Eric Norberg i sin ofvanberörde motion
anfört, verkligen under de närmaste decennierna varit af stor och obestridlig
nytta för hästculturen inom landet, hafva de dock ej ännu mägtat åstadkom
-
20
Stats- samt Allm. Besv.oeli Ekon. Utsk. Betänkande j N.o 5g.
ma den allmänna förbättring af arbets-bäst-racerne, som framdeles bör kunna
påräknas. Utskotten tro derföre, att det vore en förhastad och för Riket
synnerligen oförmonlig åtgärd att, på sätt nyssnämnde motionär yrkat, nu,
just vid den tid, då för det allmänna gagneliga resultat af Stulerien börjat
visa sig, upplösa dem, enär de troligen inom ganska kort tid af behofvet
åter framtvingades, då den genom deras indragning vunna besparingen kunde
komma att till reorganisationen behöfvas, men den vunna fördelen för biistculturen
emedlertid hunnit gå förlorad.
Motionären har vidare framställt, aLL Sqvadrons-hingstar och hingst-premier
skulle kunna ersätta Stuterien, i fall de upplöstes. Utskotten vilja visserligen
ej bestrida ändamålsenligheten häraf, men anse, att utvägar böra beredas,
ej mindre för att tillvägabringa, än för att kunna underhålla sådana anstallter,
då det måste tagas i betragtande, att Sqvadrons-hingstar, som nu från
Stuterien tillhandahållas vederbörande till ett faststäldt lågt pris, torde,
efter dessas upplösning, äfven kunna komma att indragas, dels i anseende
till ökade inköpspris och dels för bristande tillgång å dugliga hingstar, hvilket
senare förhållande äfven kunde framkalla samma resultat, i afseende å de
anslagna premierna, eller att dessa måste antingen indragas eller ändamålslöst,
och utan att den deraf påräknade fördelen för saken vunnes', förslösas; och äro
Utskotten derföre öfvertygade, att en hingsthållning, till en del bestående af
Sqvadrons-hingstar och till en del grundad på hingst-premier, ej kan blifva surrogat
för Stuterier, men att den deremot i förening med dessa är af stor fördel.
Af hvad sålunda blifvit anfördt, hemta Utskotten skäl att hemställa, det
Eric Norbergs motion, dels om upplösning af Stuterien, dels angående
andra af honom föreslagna medel till hästafvelns förbättring,
ra. in., för närvarande ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Vidk ömmande sedermera det af Riksdags-fullmägtigen Per Jönsson gjorda
yrkande, att Flyinge Stuteri måtte återupprättas, så hafva Utskotten inliemtat,
att den förändring, hvarigenom detta Stuteri blef förvandladt till
liingst-depöt, skedde uppå framställning från Skånska Länen 0111 otillräckligheten
af det antal beskällaie, som funnos att tillgå vid nämnde Stuteri, i förhållande
lill den serdeles utbredda hästafveln i Skåne. Då dessa anspråk befunnos
grundade, men medel deremot icke fuunos att efter behof utvidga
Stuteriet, så förändrades detsamma till liingst-depöt, som recryleras från Stuterien
vid Ottenby och Strömsholm, hvarigenom det blef möjligt alt, utan
tillökning i kostnaderna, der underhålla 40 beskäilare och 10 hingstar i 4:de
året, sorn för närvarande derstädes lära vara att tillgå, i stället för att vid
Slats- saint Allm. Besv. och Ekon. Ut sk, Utlåtande , N.-o 60,
21
.Slu levie t förut underhöllos endast 14 beställare och 9 unghingstar. Vid sådant
förhållande, som [einnar stöd åt den förmodan, att motionärens här ofvan
framställda åsigt ej i allmänhet inom provinsen delas, samt den af honom
föreslagna förändringen dessutom skulle leda till nya kostnader, utan att
bereda deremot svarande fördelar, så linna Utskotten ej skäl
att tillstyrka någon Rikets Ständers åtgärd, i anledning af hvad uti
Per Jönssons motion sålunda blifvit framslälldt och yrkadt.
Hvad slutligen beträffar vice Talmannen Per Ericssons begäran, att underhållet
för 2:ne beskällare från Strömsholm, som hittills årligen varit stationerade
i Wermland, måtte i contant öfverlemnas till ett Bolag, som bildat
sig, i och för upphjelpandet af hästafveln inom detta Län, så och ehuru
detta företag synes kunna blifva af väsendtlig nytta för Länet, anse dock Utskotten
utgifvandet af contant understöd dertill från Strömsholms Stuteri icke
allenast medföra rubbning uti den för Stuterien uppgjorda hushållnings- och
verknings-plan, utan äfven kunna komma att medföra den olägenhet, att, i fall
denna begäran bifölles, enskilde från andra landsorter ansåge sig ega grundade
skäl till erhållande af en dylik förmon, och hemställa Utskotten af sådan
anledning,
att vice Talmannen Per Ericssons yrkande i herörde afseende ej
eller må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Slockholm den 6 November 1840.
N:o 60.
Ank. lill Exp. Utsk. den g Nov.j kl. 11 f m,
Utlåtande, i anledning af en af Herr Petre’, Th, väckt motion,
rörande användande af ett obrukbart linieskepp, för att utröna
bomb-kanoners verkan, m. m.
Från Wälloflige Borgare-Ståndet har till Stats-Utskottet blifvit remitterad
en af Herr Petré, Th., väckt motion, uti hvilken, under anförande af
tvifvelsmål om ändamålsenligheten af några under senare tider vidtagna åtgärder
inom Flottan och af denna del af Rikets försvars-förvältning, samt i
öfvertygelse, att bifall lill hans förslag skulle bidraga till ett snart slut på
den långvariga tvisten om oumbärligheten af linieskepp, motionären yttrat den
22
Stats- samt Allm. Tesv. och Ekon. Ulsk. TJllatandej N.o 60.
åsigt, alt, i ändamål att finna möjlighet att afsluta den, med hänsigt tillsjövapnets
reorganisation, vigtiga tvisten om bombskjutningens verkan, Rikets
Ständer borde hos Kongl. Maj:t begära, dels att något bland de i Carlskrona
befintliga, till krigsbruk oanvändbara, linieskepp, måtte få upplåtas till prof för
mottagande af bombskolt, dels ock, att för denna profskjutning inåLte vidtagas
de för ovälds iakttagande nödiga åtgärder, hvartill motionären ansett böra,
alt till denna förrättning beordrades befäl och manskap med canonslupar
från Stockholms station. Jemte åtskilliga yttranden af Herrar de Mare , Ekholm
m. fl. rörande remissen, har jemväl åtföljt ett af Herr Christierson ,
hvarigenom motionen afstyrkes och deri, utom annat, anföres såsom bevis å
elen omtanka, han anser rådande hos Flottans styrelse, att Sverige skulle ega
6 stycken linieskepp, färdiga att inom en månad utlöpa, och 4 andra efter
en tid af högst 6 månader, och hvartill är fogad en afskrift af en Promemoria
från Sjöförsvars-Departementet, som intygar, att försök med bomb-canoner
varit gjorde och blifvit anbefallde att ytterligare verkställas.
Stats-Utskotlet har ansett frågan gemensamt med Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet böra behandlas, och få Utskotten upplysa:
att de icke anse sig kunna eller böra ingå i någon närmare pröfning af
Flottans tillstånd, ehuru de ej kunna undgå finna det uppgifna fördelagtiga
förhållandet icke väl stå tillsammans med det vid Riksdagens början af Förvaltningen
af Sjö-Ärendena, med all anledning ej för högt, uppgifne behof
af 64,000 R:dr Banco för de 6 förstnämnde samt af 455,000 R:dr Banco för de 4
senare linieskeppen, och då det ändock torde böra antagas, att en större del
af inventarier och utredningspersedlar, om än tillräcklig att göra en sådan
utrustning möjlig, dock ej äro af den beskaffenhet andra nationers erfarenhet
visat deni böra vara, och hvilken de, för att möta en öfverlägsen fiende, borde
ega, hvarjemte endast i hög grad oöfvade besättningar äro att påräkna;
att försök med bomb-canoner varit anställda både vid Stockholm och vid
Carlskrona, men ännu mera i andra land, hufvudsakligen i Frankrike, hvarigenom
den stora verkan af detta slags vapen synes vara fullkomligen bevist,
hvilket, i afseende å Svenska Regeringens tillgöranden härutinnan, äfven vitsordas
genom de redan anskaffade bomb-canoner, i förening med det anslag af
63,333 R:dr 16 sk. B:co, som i den Kongl. Propositionen vid innevarande
Riksdag för detta ändamål äskats, samt, trotts de tvifvelsmål, en eller annan
enskildt söker framkasta, ytterligare bevisas, hvad andra magter angår, af
det factum, att vid de Svenska Canon-gjuterien redan ett icke ringa antal
bomb-canoner förfärdigats för utländsk räkning, och att alla andra nationers
örlogsfartyg skynda att förse sig med oftanämnde kastpjecer; och slutligen
Stais- samt Allm. Besv. oeh Ekon. Vtsh. Ulid'andej N.o 60.
23
att försök till utrönande af delta vapens verkan, enligt hvad förrbcrörde,
i afskrift bifogade Promemoria upplyser, ytterligare äro anbefallde alt
göras bär i Sverige.
Utskotten, ehuru ense med motionären om ämnets fosterländska vigt, kunna
icke, lika med honom, anse, att försök af föreslagen beskaffenhet, 0111 äfven
i den största scala utförda, skulle kunna leda till det af honom åsyftade
målet, upphörande af striden om linieskeppensoumbärlighet, då många i dessa
tvister anförde skäl äro af den natur, att man torde få lof att mera hoppas
på framtiden och en kraftig Regerings vilja i detta fall, än derpå, att några
facliska bevis, om än aldrig så talande, skulle kunna bringa någon alt
erkänna sig deraf öfvertygad; och Utskotten tro sig dessutom ega grundade skäl
till den förmodan, att försök, nog fullständiga att häfva hvarje tvifvelsmål, som i
denna fråga skulle kunna uppkastas, icke utan ganska stora kostnader kunna
verkställas, ehuru Utskotten icke, i anseende till ämnets vigt, skulle dröja
att söka utfinna medel härtill, om icke, dels af hvad ofvan blifvit anfördt,
dels af serskildt inhemtade upplysningar, Utskotten funnit sig öfverlygade, att
försök blifvit gjorde, tillräckliga alt visa den betydliga verkan af delta vapen
i det hela, om ännu icke fullt tillräckliga att giiva ensaker ledning för
beslut i alla dithörande detaille-frågor.
Af de, enligt ofvan anförd Promemoria, af Kongl. Majit anbefallde ytterligare
försök, tro Utskotten sig hafva skäl alt anse/ det Regeringens uppmärksamhet
är med fullt allvar fästad å dessa frågor; hvadan och då Utskotten
anse, det man torde böra öfverlemna åt Styrelsen att sjelf utfinna bästasättet
för verkställande af de försök, den anser böra göras till utrönande
af till Rikt ts försvar hörande vigtiga frågor och hvartill medel då ej torde
saknas; samt Utskotten icke inse något hinder för Styrelsen att uti ifrågavarande
fall begagna sig af den utväg, motionären föreslagit till målets vinnande,
0111 den skulle så för godt finna, så hafva Utskotten af sådan anledning nu
icke funnit skäl,
att tillstyrka någon Rikets Ständers åtgärd, med anledning af denna
af Herr Petre väckta motion.
Stockholm den 6 November 1840.
24
Stats- samt Ailm. Besv. och Ekon. Ulsk. Betänkande > N.-o 61.
N:o 61.
Änk. till Exp TJtsk. den g Nov. kl. 11 f m.
Betänkande} i anledning af väckt motion om nedsättning i försäljningspriset
å Svensk Författnings-Samling.
Uli ett från Ilögiofl. Ridderskapet och Adeln tili Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitLeradt memorial, har Herr von Troilj Emilj föreslagit:
alt Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anmäla den underdåniga Önskan,
att Svensk Författnings-Samling mätte tillhandahållas allmänheten för
ett pris, som allenast obetydligt öfverstege sjelfva papperets värde, och hvilket,
efter motionärens förmenande, kunde bestämmas till 8 runstycken Banco
eller 1 sk. R:gds arket; angifvande motionären derjemte, att ändamålet
härmed vore att befrämja lagars och författningars kännedom hos den obemedlade
allmänheten, samt att någon svårighet för verkställigheten häraf så mycket
mindre torde förefmnas, som tryckningen i alla fall måste verkställas
för Statens räkning.
Till upplysning rörande detta ämne,hvilket ansetts böra af Stats- samt
allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten gemensamt behandlas, hafva Utskotten
inhemtat:
att, enligt Kongl. MajRs Nådiga Skrifvelse till Hof-Canzlers-Embetet af
den 14 December 1833, jemförd med den för nuvarande Redacteuren af
Svensk Författnings-Samling i Nåder utfärdade Instruction af den 14 September
1838, bör Redacteuren aflemna det för Statens räkning erforderliga antal
exemplar af Samlingen, hvarjemte det, jemlikt 5 §. af Kongl. Kungörelsen
den 14 December 1833, åligger Redacteuren såsom en skyldighet, att
hålla allmänheten serskilda numer af Samlingen tillhanda. Af detta åliggande
är det en följd, att Redacteuren måste af Samlingen göra ett betydligt
öfvertryck, med beräkning af efterfrågan äfven i framtiden. Han måste ock
bålla en tjenlig local för försäljningen samt ett stort archiv för handlingarnes
förvaring, äfvensom en person med den vana och skicklighet, att han kan gå
allmänheten till handa med de upplysningar och underrättelser, som vid ef
terfrågan
af regeringsbeslut, i synnerhet för äldre tider, ofta behöfva meddelas.
Härtill kommer, att Redacteuren måst genom Statens bemedling inköpa
det så kallade Fougtska lagret af Författningarne från 1600:talet till och
med 1833, med 6,333 R:dr 16 sk. Banco för att allmänheten tillhandahållas.
Vore afsättningen god och jemn, så kunde denna försäljning anses såsom en
förmon.
Stais- samt Allmän. Desv. och Ekon. Utsk. Betänkande, IV:o 6f,
förmon. Men förhållandet är icke sådant. Af de fleste författningar försäljes
endast ett eller annat, åtminstone få exemplar.
De, som egentligen efterfrågas, äro sådane, som utfärdas i följd af Riksdagar,
såsom Bränvins-Förordningen, Chartse-Sigillatae-Kungörelsen, Tull-taxan,
ni. m., äfvensom Författningarne rörande handel och sjöfart, Tjenstehjonsstadgan,
Skiftes-författningarne, Bevillnings-förordningen, m. 11. Mende flesta
af sådana begärliga handlingar omtryckas genast i landsorterna med mindre
stilar och uti mindre format, samt hållas följagtligen till salu för lägre pris,
hvarigenom uppkommer en ej obetydlig förlust för Redacteuren. För att minska
omkostnaderna och besväret i och för denna försäljning, gjordes derföre
ett försök att öfverlåta densamma åt Bokhandeln. Likväl visade det sig snart,
att allmänhetens anspråk på detta sätt icke kunde tillfredsställas. En Boklådas
utrymme medgifver icke alt emottaga något fallständigare författningslager,
äfven till inskränkt antal exemplar från 1600:talet lill närvarande tid,
och en ännu större svårighet ligger deri, att en Bokhandlare hvarken kan
hafva den kännedom eller den tid och vana, som erfordras, för att betjena
allmänheten vid efterfrågan af äldre, sällan förekommande och således litet
eller intet kända författningar eller serskilda Regerings-beslut. Följden blef,
att blott sådane författningar kunde fås, som voro allmänt kända och nyligen
utfärdade, eller i allmänhet endast sådane, som till år och data kunde bestämdt
uppgifvas. Den, som väl kände, alt ett beslut blifvit utfärdadt, men
icke kunde bestämma tiden och formen för detsamma, utan härom sökte upplysning
eller vägledning, fick således bortgå med oförrätLadt ärende. Härigenom
vanns en öfvertygande erfarenhet derom, att Författnings-anstalten borde
inrättas sålunda, alt ej allenast de allmänt gångbara och efterfrågande
Författningarne kunde fås, utan äfven alt erforderlig upplysning, vägledning
och beredvillighet kunde påräknas och vara att tillgå vid efterfrågan af äldre
mindre bekanta, vanligen ondast obestämdt uppgifna, beslut och handlingar,
men hvilka, serdeles vid ekonomiska frågor, äro nödiga att känna och
ofta begäras just af den obemedlade allmänheten. Ej mindre vigtigt ansågs
det vara, att, i afseende på största delen af sådana slags äldre handlingar,
hvilka vanligen aldrig blifvit tryckte, och följagtligen icke finnas att aflåta,
likväl kunna, efter vägledning af handböcker och register, meddela uppgifter
å deras data, m. m., samt derjemte lemna anvisning på de Embetsverk, eller
Myndigheter, der de i afskrift vore att erhålla. Af sådan anledning ansågs
det ej allenast nyttigt, utan nödvändigt, att försäljningen flyttades till Redactionens
local och att den verkställdes under dess tillsyn och ledning. Att det
Bih, till R. St. Prot. 1840. 4 Sami. 2 Afd, t3 Håjt. 4
26
Stals- samt Mm. Besv. och Ekon. Etsk Betänkandej N.o 61.
sålunda afsedda ändamålet härigenom på ett tillfredsställande sätt vunnits, har
äfven inom Utskotten af flere ledamöter blifvit upplyst och intygadt.
Beträffande priset på serskilda författningar, som afyttras, så har den nuvarande
Redacteuren bibehållit det från längre tider tillbaka gällande af högst
4 sk. per ark och hvarom Hof-Canzlers-Embetets Kungörelse af den 7 Maj
1836 innehåller närmare bestämmelser. Afser man den möda och det besvär,
som ofta mäste ega rum, för att tillhandahålla en gammal okänd handling af
i eller helt ark, hvilket den vanligen upptager, så torde det latt inses, att 2
a 4 sk. för densamma icke utgör någon öfverbetalning eller kan bereda någon
vinst, i anseende till afsättningens obetydlighet. — Bet är väl sannt, att förlusten
genom en nedsättning kan i sådant läll icke blifva stor; men det alock
lika sannt, att beredvilligheten och mödan att framleta den icke uppmuntras
genom en betalning, som i de flesta fall skulle utgöra 4 R:dr Banco.
En sådan nedsättning blir äfven ett ytterligare hinder för dessa handlingars
omlryckning, emedan ett större antal köpare derigenom måste förutsättas, hvilket
åter aldrig är att påräkna. I sådana fall deremot, då en samling af Författningar
för någon längre tidsföljd blifvit köpt, har nedsättning i priset alltid
egt rum i förhållande till beloppet af arktalet. Det mesta och hufvudsakliga,
som blifvit försåldt af äldre Författningar har aflåtits efter beräkning
af 1 sk. per ark. Det öfriga, som försålts till högre pris bar varit en obetydlighet.
Efter alt hafva pröfvat hvad, rörande denna fråga, förekommit, få de förenade
Utskotten anföra: alt Utskotten visserligen dela med motionären öfvertygelsen
om nyttan och angelagenheten deraf, att kännedom af lagar och författningar
befrämjas för den obemedlade allmänheten; men alt Utskotten derjemte
finna betänkligt att, genom bifall till hans motion, tillstyrka, det försal
jnings-priset skulle nedsättas till föga mer än papperets värde, emedan sådant
svårligen torde låta sig göra utan att medföra dryga kostnader för staten,
eller utan rubbning af de stadganden, som för Författnings-samlingens
utgifvande blifvit fastställda. Då, enligt Rikets Ständers egen framställning
vid 1823 års Riksdag, genom Svensk Författnings-Samling och de dertill hörande
register, som anvisa dess innehåll, numera ett repertorium af alla allmännare
Regerings-beslut göres för allmänheten tillgängligt; då härigenom icke
allenast lagar och författningar, utan de vigtigare speciella besluten i statsförvaltningens
serskilda grenar meddelas till allmän kännedom — en kännedom,
utan hvilken hvarken utarbetandet afbehöfliga handböcker i de till stats-förvaltningen
hörande delar kan förväntas, eller ens någon stals-ekonomisk litteratur
i fäderneslandet uppkomma och utbildas; och då samlingens utdelning
Stats- samt Allm. Bcsv, och Ekon. Utsk. Betänkandef N.o 6t.
27
oell försäljnings-sättet af äldre och nyare författningar synes vara ställde på
en mera ändamålsenlig fot, än som någonsin tillförene egt rum, så anse Utskotten
denna anstalt icke böra, på sätt motionären föreslagit, rubbas till sina
väsendtliga grunder. Det är ostridigt af n^tti, att försäljnings-priset för enskilda
forfattningar nedsättes så mycket som möjligt är; men måhända är denna
nedsättning i synnerhet nyttig i afseende pä mera allmänt behöfliga författningar
samt dem, som innehålla ett större arktal; och då Utskotten hafva
anledning till den förmodan, att samlingens nuvarande utgifvare icke är o
ö
'O O
benägen att i detta afseende gå allmänhetens önskan till mötes, anse Utskotten,
för vinnande af ifrågavarande ändamål, lämpligast att tillstyrka en underdånig
anhållan af Rikets Ständer,
det Kongl. Maj:t täcktes, i den händelse att sådant sig göra låter,
tillvägabringa en öfverenskommelse med Utgifvaren af Svensk Förfaltnings-samling,
att dels hela årgångar deraf samt dels de serskilda
föifattningar, sorn företrädesvis af den större allmänheten beböfvas,
och bland dessa serdeles sådane, som innehålla större arklal,
må kunna blifva för enskilde köpare tillgänglige för ett så nedsatt
pris som möjligt.
Stockholm den 6 November 1840.
STOCKHOLM, ecksteinska hoktjiycreriet 1840.
Stats- samt Jll. Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N: 62. r
I\T:o 62.
Ank. till Exp, Utsk, den ri Kov. kl. 1 e, m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om vägpenningars er
läggande
af resande, som begagna gästgifvare-skjuts.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har till Stats- samt Allmänna Besvärsoch
Eknomi-Utskotteni blifvit remitterad en motion af Riksdags-Fullmägtigen
Henric Hansson från Elfsborgs Län, hvaruti motionären, under
åberopande deraf, att väghållning utgör en börda, som å de fleste ställen
ganska hårdt trycker jordbruket, yrkat, att, till lindring härutinnan,
det måtte blifva ålagdt resande, som begagna gästgifvare-skjuts, att erlägga
en lämplig afgift af några skillingar för hvarje mil af den väg, de färdas,
hvilken afgift borde af gästgifvarne å hvarje gästgifvaregård uppbäras
samt en gång om året redovisas till fördelning häradsvis på de vägbållnings-skyldige;
och har, vid remiss häraf, Riksdags-Fullmågtigen Lars Larsson
från Elfsborgs Län, i likhet med Henrik Hansson, ansett lindring böra
beredas de väghållnings-skyldige vid utgörandet af nämnde besvär;
men, för vinnande af detta ändamål, föreslagit, att antingen en lämplig ersättning
af Statsmedlen måtte härtill anslås, att lördelas i mon af de med
Väghållningen förenade svårigheter, eller ock helst att motsvarande lindring
uti hemmans-hevillningen efter 2:dra Artikeln måtte jordbruket förunnas.
Utskotten kunna visserligen ej undgå att finna det tryckande uti
det jordbruket åliggande besväret för landt-communicationernes underhållande,
men anse dock, att en ej obetydlig ersättning blifver detsamma
Beredd, i det fall, alt Rikets Ständer bifalla, hvad af Allmänna Besvärs-och
Ekonomi-Utskottet blifvit tillstyrkt, i afseende å skjuts-skyldigheten samt
tillvägabringande af lindring deruti, eller att resande, sorn begagna gästgifvare-skjuts,
hädanefter skola komma att erlägga en betydligt förhöjd skjutslega,
utöfver hvad förut egt rum; börande i Utskottens tanka, fordringarne
Bih. till II. St. Prot. 18fo. 4 Sami. 2 Afd. 14 Häft.
s.
2 Stats- samt Allm. Be sv, och Ekon.-Utskottens Utlåtande, JS:o 63.
delta afseende ej sträckas alltför långt, enär påläggandet af för dryga afgifter
vid resor skulle kunna leda till hinder för en lätt och fri rörelse
inom landet. Utskotten tro för öfrigt, att, om den föreslagna väg-afgiften
endast pålägges personer, som färdas med gästgifvare-skjuls, beloppet
af densamma ej skulle uppgå till någon synnerligt betydlig summa, hvilken
derförutan genom de kostnader, som uppbörd och redovisning samt
controll deröfver komme att medföra, skulle ännu mera förminskas, och
således blott i ganska ringa nion bidraga till lindring i omkostnaderne
för väghållningen; samt slutligen, att det allmänna icke bör belastas med
sådant, som med vida mindre besvär och kostnad kan genom communernes
egen försorg uti ättas; och anse Utskotten sig
af dessa skäl böra afstyrka bifall till hvad, som blifvit dels
yrkadt om vägpenningar erläggande af resande, hvilka fär
das
med gästgifvare-skjuls, samt dels ifrågaställdt, i afseende
pä bidrag från Siats-Verket till lindring i väghållnings-besväret,
antingen direct eller genom nedsättning uti hemmangbevillningen,
och hemställa derföre, att hvad af motionärevne
i ofvanberörde afseenden blifvit yrkadt må förfalla.
Stockholm den 6 November i84c,
N:o 63.
Ank. till Exped.^Utsk. den 11 November, kf, i e. m»
Utlåtande, i anledning af Pehr Jönssons från Skäne motion,
att det HelgonskyIds-korn, som i Skåne blifvit disponeradt
till städernes Skolor, måtte få till Folk-skolorne användas.
I anledning af Stats- samt Allmänna Besvärs-och Ekonomi-Utskottens
Utlåtande N:o 5, angående folk-undervisningen, har Pehr Jönsson från
Skåne, under åberopande af 56 §. Riksdag-s-Ordningen, inom Bonde-Ståndet
väckt en motion, som blifvit till nämnde Utskott remitterad, deruti,
på grund af det förhållande, att en del af den så kallade Klockare-hel
-
Stats• samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N'o 64• 3
i
gonskylden i Skåne utgått till städernes Trivial-skolor, emot det att Skolorne
sörjde för kyrkosångens upprätthållande; men denna del af helgonskylden,
då socknarne skulle komina att inrätta egna skolor, blefve för dem
sjelfva i nämnde afseende erforderlig, är vordet yrkadt, att ifrågavarande
helgonskyld måtte få vid socknarne hädanefter förblifva, för att till Folkskolors
inrättande användas, och att, om Trivial-skolorna ansågos icke kunna
umbära det understöd, som de tillförne häraf haft, ersättning måtte
dem meddelas, genom motsvarande Stats-anslag, i enlighet med hvad i
afseende på Lunds Cathedral-skola redan förut vid innevarande Riksdag
blifvit beslutadt.
Motionären har egentligen stödt sitt nu gjorda yrkande derpå, att han
ansett tvifvelagtig den rätt, hvarmed Helgonskylden blifvit anslagen till
förrberörde ändamål; meiij då motionären icke framlagt några bevis eller
skäl för ett sådant förmodande, utan deremot uppgifvit, att upphofvet af
denna ränta, som utgått från den Catholska tiden, är helt och hållet obekant,
samt ej eller blifvit visadt, att Skolorna brustit i uppfyllandet af
den med åtnjutandet af nämnde inkomst förbundna skyldighet att hålla
kyrko-sängen vid magt. så anse Utskotten sig
böra hemställa, att motionen icke måtte till någon åtgärd
föranleda.
Stockholm den 6 November 1840.
N:o 64.
Ånk. till Exp. Utsk. den U ,Nov., kl. lem.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om Statsbidrag till <tn i
Götheborg inrättad Elementar-Skola Jör unga Sjömän.
Uti ett från Yällofl. Borgare-Ståndet till Utskotten remitteradt memorial,
hafva Herr J. A. Kjellberg och Herr C. F. Werrn till Rikets
Ständers kännedom anmält, att, genom Directionens för Götheborgs Sjötnanna-Sällskaps
försorg och på enskildes bekostnad, en Elementar-skola for
unga Sjömän blifvit i nämnde stad inrättad, hvarest meddelas undervis
-
4 Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N'.o 6/£.
ning i de lättfattligare delarne af sjömanskapet, såsom uti segelsömmeri, m.
m.j samt de om skeppsbord förefallande förrättningar i tackling och manöver;
äfvensom alt de dervarande eleven under en utmärkt skicklig lärares
handledning, på kort tid gjort betydliga framsteg i dessa undervisnings-ämnen.
Då denna Läro-anstalt väl genom enskildes bidrag blifvit
tillvägabragt, samt kostsamma inventarier för densamma anskaffade, men
för dess framtida bestånd sådane uppoffringar icke torde med fog kunna
tagas i anspråk, så hafva motionärerne föreslagit, att Rikets Ständer måtte,
intill nästa Riksdag, bevilja, såsom understöd för nyssnämnde undervisnings-anstalt,
ett årligt Stats-anslag af 1,000 R;dr Banco,
Utskotten hafva denna motion, äfvensom de vid remissen deraf
afgifna yttranden, i öfvervägande tagit; men, då Utskotten, under erkännande
deraf, att kraftiga mått och steg, till upphjelpande af Rikets sjöfart,
borde tagas, uti sina Betänkanden N.wis g och 10 redan tillstyrkt de för
sådant ändamål, i Utskottens tanka, lämpliga åtgärder från Statens sida,
så och ehuru de af Utskotten föreslagna Navigations-skolor egentligen afse
bildandet af skicklige befälhafvare å handels-fartyg, då deremot förrberörde
Elementar-skola i Götheborg är inrättad för inöfvande af skicklige
sjömän, anse Utskotten, som icke vilja bestrida den seriares ändamålsenlighet,
sig likväl icke nu böra, utöfver hvad redan blifvit för sjöfartens
befrämjande af Utskotten föreslaget, tillstyrka flere utgifter till detta ändamål.
Då dessutom af de fem föreslagna Navigations-skolorna i Riket,
att inrättas på Statens bekostnad, en blifvit bestämd att i Götheborg anläggas,
så synes häraf, alt behörig uppmärksamhet redan blifvit lemnad
åt denna stads behof i omförmäldta afseende; och anse Utskotten derföre,
att hvad staden Götheborg härutöfver för^ dess enskilda nytta anser
lämpligt att för undervisning i sjömanna-yrket bekosta, icke bör af Staten
gäldas, samt hemställa alltså,
att det i berörde motion äskade Statsanslag ej mätte beviljas.
! Stockholm den 6 November 184o.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 65. 5
N:o 65.
Aok, till Exp, Utsk. den 11 Nov, kl. 1 e. ltt
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om Statens skyldighet att
bekosta fattigvården för de å Krono Allmänning arne bosatta
personer.
Uti ett memorial, som af Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit till
Siats-Utskottet remitteradt, har Biksdags-fullmägtigen från Skaraborgs Län
Anders Andersson klagat öfver de menliga följder, hvilka uppkommit af
den, enligt i8o5 års Kongl. Förordning, angående skogarne i Riket, medgifna
och inom Skaraborgs Län, vida mer än annorstädes, begagnads rättigheten
till bosättningar å Kronoparker och Allmänningar. Den oerhörda
mängden af sålunda bosatte familjer egde allenast i arbetandet genom dagsverken
en loflig utväg till bergning, men, tili största delen, förskaffade den
sig sitt uppehälle, genom den angränsade skogens sköfling och den måste
förr eller senare belasta socknarnes fattigvård. Denna börda vore för socknarne
alldeles olidlig, synnerligen vid den, efter svaga skördar, inträffade
minskning i arbetstillfällen samt näringsämnen. Och då socknarne
icke varit i tillfälle att hindra dylika bosättningar eller att af dem draga
någon fördel, samt det således vore både orättvist och Staten mindre värdigt,
att omfÖrmälde olycksbringande följder af en förfelad styrelse-åtgärd
skulle uteslutande drabba vissa samhällen, har ofvannämnde Riksdagsfullmäktig
hemställt, att den erforderliga fattigvården för de sådana familjer
tillhörande personer måtte af Staten bekostas.
Sedan Stats-Utskottet funnit nödigt att i detta ämne öfverlägga med
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hafva Utskotten gemensamt tagit
i öfvervägande, hvad genom motionen är framsläldt; men som motionären
icke uppgifvit något serskildt fall, då faltigvårds-behof verkligen inträffat,
såsom följd af de ifrågavarande hosättningarne å Kronoskogarne,
äro Utskotten icke i tillfälle att tillse, i hvad mon rättvisa eller billighet
kunna kräfva, att socknarne understödjas af Slaten för fattigvårdens bestridande,
hvartill hosättningarne, i och för sig sjelfva, icke kunna utgöra till
-
yr 6 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsbottens BetänkandeIV:o 66.
räcklig anledning; utan måste det bero af de, troligen för hvarje tillfälle olika,
förhållanden, hvarunder bosättningen skett, och de omständigheter i
öfrigt, som lill äfventyrs förorsakat eller medverkat till bebofvet. Motionen
synes också hufvudsakligen åsyfta en bestämmelse, huru vid framdeles
inträffande fattigvårds-behof bör förhållas, derom Utskotten anse sig
destomindre böra meddela något yttrande, som ett förslag till en allmän
lagstiftning om fattigvården i Riket för närvarande beror på Rikets Ständers
pröfning och en sådan bestämmelse i denna lagstiftning ingår. Utskotten
få således hemställa,
att Anders Anderssons ifr åga varande motion icke serskildt
må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 November 1840.
N:o 66.
Ank. till Exp, Utsk. den 11 Nov. kl. 1 e. m,
Betänkande, i anledning af väckt fråga om ersättning till innehafvärne
af sådane i Rotering qvarstående hemntaUj sorn
ifrån Cappelans- till Skolmästare-Boställen blifvit eller
blifva förvandlade.
Uti ett till det flögvördiga Preste-Ståndet ingifvet, och till Statssamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens handläggning remilteradt
memorial, har Herr Prosten Ödmann väckt Rikets Ständers uppmärksamhet
derå, att, i öfverensstämmelse med den af Kongl. Krigs- och KammarCollegierna,
under den 25 Februari 1835, utfärdade och på Kongl. Maj:ls
med. Rikets senast församlade Ständer gemensamt fattade beslut grundade,
Kungörelse, alla de Capellans-boställen i Riket, hvilka antingen, i
brist på närbelägna oroterade hemman, måste i roteringen qvarstå, eller
fått roteringen år 1826 orätt förflyttad på redan af ålder till fullo roterade
hemman, böra undfå en, roterings-skyldigheten motsvarande^ ersättning
eller vederlag af vacance-afgiften för jord, som, underkastad ordinarie
Stats-samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Utskott ens Betänkande, N:o 66. 7
rotering, ändock icke praesterar den in natura; men, ehuru uti en och annan
församling, der Skol-Inrättuing saknats, och der, till fyllande at detta-
behof, socknemännen icke mägtat annan utväg dertill bereda, Corn ministers-beställningen
blifvit, med Kongl. Maj:ts Nådiga tillåtelse, förvandlad
till Skolmästare-tjenst, med bibehållande under lönen, af Capellans-bordet;
likväl oell som, till följd af Kongl. Maj:ts, i början af detta Riksmöte, aflatj
a Nådiga Proposition, rörande folkundervisningens befrämjande, det hädanefter
bör väntas, att många smärre församlingar söka Nådigt tillstånd
för begagnande af samma utväg att inom socknarne bilda en fast Skola
med skicklig Lärare; så har motionären, sorn funnit i allo rättvist oell
billigt, att en sålunda tillkommen Skolmästare, med vida trägnare göromål,
än en Comminister, må bibehålla de förmoner, som förut tillhört
hans boställe, föreslagit, ”att så viii de Capellans-bord, hvilka, på derom
”gjord underdånig ansökning, redan blifvit med Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd,
till Skolmästare-boställen förvandlade, som ock de, hvilka hädanefter
möjligen komma att undergå samma förvandling, må, på det i Kongl.
''Krigs- och Kammar-Collegiernes Kungörelse af den aö Febiuari i835
"ondörmälda sätt, undfå en mot roterings-koslnaden svarande ersättning,
”derest inga närbelägna oroterade jordlägenheter finnas, på hvilka rote”1
ings-skyldigheten kan öfverby ttas”; — och har Herr Prosten Ahlqvist
med motionären sig förenat.
Detta hafva Utskotten i öfvervägande tagit; och som de sålunda
af motionären anförda skäl synts Utskotten välgrundade samt Utskotten
dessutom anse motionärens förslag åsyfta ett föreb}'ggande af olika tillämpning
af Roterings-författningarne för framtiden och i det ifrågavarande
fället, så få Utskotten hemställa, alt,
i öfverensstämmelse med hans gjorde yrkande, Rikets Ständer
mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att så
väl de Capellans-bord, hvilka, på derom gjord underdånig
ansökning, redan blifvit, med Kongl. Majrts Nådiga tillstånd,
till Skolmästare-boställen förvandlade, såsom ock de,, hvilka
hädanefter möjligen komma att undergå samma förvandling,
må, på det i Kong). Krigs- och Kammar-Collegiernes allmänna
Kungörelse af den 25 Februari 1835 omförmälde
sätt, undfå en mot roterings-koslnaden svarande ersättning,
8 Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Vtskottens "Betänkande, N:o 6y,
derest inga närbelägna oroterade jordlägenheter finnas, på
hvilka rolerings-skyldigheten kan öfverflyttas.
Stockholm den 6 .November 1840.
Reservation
af Herr Prosten Gumcelius: •”Ehuru jag högligen önskar, att alla bil
liga
förmoner må förunnas Skollärare, såsom belöning för deras trägna
och ansvarsfulla åligganden, anser jag likväl icke fortfarande rotefrihet för
Capellans-boställen, när de till Skolmästare-boställen förbytas, böra medgifvas,
så vida ej tillika stadgas, att desse boställen, i fall af behof, må till
sin förra bestämmelse återgå, emedan mig synes, att de annars blifvit öf
verflyttade
till en annan dass af boställen, åt hvilka en fullkomlig rotefrihet
icke hittills ansetts böra medgifvas.”
Häruti instämde Herr Friherre Leijonhufvud.
[N:o 67.
Ant, till Exp. Utsk den 11 Nov, kl. 1 e.‘ ru.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om beviljande af åtskilliga
förmoner för köpingen Lysekihl.
Uti ett från Hedervärda Bonde-Ståndet till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten remitteradt memorial, har Riksdags-fullmägtigsn
Olaus Ericsson från Götheborgs och Bobus Län anfört, att, då
Lysekihl år i836 af Kongl. Maj:t i Nåder hugnades med köpings förmoner,
afseende,enligt motionärens förmodande, säkerligen fästades mera på
den af kringboende allmogen yttrade önskan att hafva någon ort närmare
än Uddevalla, för afsättning af landtmanna-varor och inköp af nödvändighets-artiklar,
än på köpingens och närliggande fisklägens invånares
intressen, för hvilka erfordrats mera vidsträckta rättigheter, serdeles
vid
Stats- samt Allm. Besa).- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N'o 6y. g
vid betragtande af ställets industriella och commerciella förhållanden till
utrikes orter, samt dess fördelagliga läge, hvarigenom det vore framför
Rikets mindre släder å vestra kusten synnerligen lämpligt för handel och
sjöfart; och har motionären ansett, att köpingen, som eger en folkmängd
af 5oo personer, och idkar en betydlig handel, likväl ej kan komma i någon
betydligare nion alt tillväxa i välstånd eller blifva af den påräknade
nyttan för omkringboende allmoge, så länge dess invånare äro fjättrade i
sin verkningsförmåga genom de inskränkningar, sorn vid meddelandet af
köpings-friheterna dervid blifvit gjorde, samt af sådan anledning föreslagit,
att köpingen nu måtte erhålla åtskilliga förmoner, nemligen : att en Sjötulls-kammare
måtte förläggas till Lysekihl, i stället för den nuvarande
Inlopps-tullkammaren; alt köpingen måtte få sjelf uppbära tolagen, i stället
för det den nu tillfaller Uddevalla; alt rättighet meddelas köpingens skeppare,
handlande och öfrige, sorn der önska burskap, att hos Konungens
Befallningshafvande i Götheborgs och Bohus Län såsom köpings-borgare
få söka burskap och lösa >burbref och derefter njuta lika rät
tigheter,
som öfrige sjöstads-borgare; att köpingens skeppare och andra
sjöfarande måtte tillåtas alt, då de, befragtade eller med di
stination
till annan ort, nödgas med sine fartyg anlöpa hemorten, få,
under protest och med billigare contrclls- eller bevaknings-kostnad, på
Lysekihls hamn eller inom dess Tullkammare-område, vinterlägga sina fartyg,
eller efter behofvet sig derstädes uppehålla längre eller kortare tid,
emot erläggande af vinddrifvare-afgift, utan alt vara tvungne att, i sådane
fall, in- och utclarera sine fartyg; alt ett Post-conlor i Lysekihl in
rättas;
alt köpingens skeppare, i likhet med hvad i städerne eger rum,
måtte tillåtas alt, med befrielse från skyldighet att erlägga quarantainsoch
undersöknings-afgift af 4 sk. Banco per läst, endast betala lösen för
praklikau, samt att, när de sådant åstunda, ulan lots segla uti farvattnen
inom Bohuslänska skärgården, hvilka de sjelfva noga känna; och
slutligen, att lindring måtte förunnas dem uti Fyr- och Båk-afgifterne,
så alt dessa afgifter komma alt utgå endast en gång om året för hvarje
fartyg.
Vid motionen hafva blifvit fogade ett, af en stor del utaf invånarne
i Lysekihl underskrifvet sockenslämmo-protocoll, hvaruti utlryckes deras
samfälda önskan, att ofvan uppräknade förmoner måtte beviljas köpingen,
samt dessutom ett anförande af Ordningsmannen på stället med
åtskilliga upplysningar i ämnet och beledsagadt af nödiga ansedda bevis,
innehållande detsamma hufvudsakligen: att det föranleder till onödig tidBih.
till R. St. Prot. 1840. 4 Sami. a Afd. 14 Häft. n
jo Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Betänkandej No 6y,
spillan och dryga utgifter för sjöfarande, som besöka Lysekihl och yttre
skärgården eller derifrån vilja utclarera sine fartyg, alt de nödgas hafva
sine Tull-expeditioner vid Uddevalla Tullkammare; att de vid Lysekihl
inflytande tolags-medel äro serdeles nödvändiga till locala och ekonomiska
förbättringar derstädes; att, i anseende lill det 6 mils långa afståndet
från Uddevalla, det år förknippadt med stora olägenheter, att ifrån det
dervarande Posl-contoret afhemta bref till Lysekihl; samt att de nu utgående
quarantains-, lots-, håk- och fyrings-afgifterne äro för köpingen desto
mera betungande, som locala omständigheter der göra dem i många
fall drygare, än på andra ställen.
Utskotten hafva i öfvervägande tagit, ej mindre'hvad som i berörde
motion blifvit förebragdt och de dervid fogade handlingar upplysa, un
äfven hvad förut varit delta ärende vidgjordt, och funnit, alt, sedan Rikets
Ständer vid sisllidne Riksdag, i anledning af då i ämnet väckt motion,
uti underdånig skrifvelse den i5 April 1834, anhållit, att Kongl.
Maj:t läcktes i Nåder föranstalta om vederbörlig undersökning till utrönande
af nyttan och lämpligheten deraf, alt vid Lysekihls fiskeläge en
fri handels-köping, oberoende af stad, anlades, samt derefter, om det befanns
fördelagtigt, till en sådan anläggning meddela Nådigt tillstånd, så
laar, efter det den begärda undersökningen företagits, Kongl. Maj:t, uti Nådig
Kungörelse den 27 Februari i836, förordnat, att vid berörde fiskläge
en af stad oberoende köping, under namn af Lysekihl, må anläggas, samt
i afseende härå meddelat åtskilliga Nådiga stadganden och föreskrifter.
Sedan delta ärende således varit föremål för Kongl, Maj:ts Nådiga
pröfning, till följd af Rikets Ständers derom gjorde framställning och, i
enlighet dermed, blifvit afgjordt, samt då de, af motionären äskade, ytter»
ligare förmoner för köpingen Lysekihl kunna uti den i Författningarne
för hvarje fall serskildt föreskrilna ordning sökas, utan alt Rikets Ständer
dermed taga befattning; så anse Utskotten, att denna fråga, i dess nu varande
skick, ej ytterligare kräfver några Rikets Ständers åtgärder, och hemställa
derföre,
att Olaus Ericsons ofvanberörde motion må förfalla.
Stockholm den Q November 1840,
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon-Ut skott eris Utlåtande j N:o 68. u
N:o 68.
Ank. till Exp. Utsk. den 11 Nov. kl. i e. ra.
Utlåtandej t anledning af "Bengt Gudmundssons frän Hallands
Län motion, om pension för ajziane xs«.<v~
Anders Danielssons efterlemnade enka och oförsörjda barn.
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt, tild Banco-Ulskoltet remitterad,
motion, deruti största delen af Ståndets ledamöter förklarat sig instämma,
huv Bengt Gudmundsson från Hallands Län yrkat: att Bakets Ständer, med
afseende på nu mera aflidne f. d Banco-Fullmägtigen Anders Danielssons
stora och allmänt erkända förtjenster såsom medborgare, representant och
Rikets Ständers Ombud, så väl uti Banco-förvaltningen, som vid LåneContoret
i Götheborg, malte af Bankens vinst-medel anslå en summa af
Goo R:dr Banco årligen till pension för Anders Danielssons efterlemnade
enka och tvänne oförsörjda barn, att fördelas på så sätt, att enkan intill sin
död erhåller hälften, och hvarldcra af barnen en fjerdedel utaf summan, sonen,
intilldess han fyllt a5 år, då han kunde anses hafva fullbordat sina studier,
och dottern, intilldess hon inträd t i gifte.
Sedan ifrågavarande molien, jemte flere väckte förslag, rörande disposition
af Bankens ränte-vinst blifvit öfvcrlemnad lill sammansatta Statsoch
Banco-Utskottens behandling, hafva Utskotten fått emottaga en af
Bengt Gudmundsson ytterligare väckt motion, deruti är vordet föreslaget,
att det förut äskade pensions-beloppet måtte utgöras af Stats-medlen och
på Riksgälds-Contorels Pensions-stat uppföras, i likhet med den pension,
som vid en föregående Riksdag blifvit framlidne JustilicC-Ombudsmannen
Mannerheim beviljad.
Vid öfvervägande häraf och nied afseende ej mindre å det aldrig
jäfvade förtroende, hvarmed aflidne Anders Danielsson vid alla Riksdagar
ifrån år 1809, då vårt nya Slals-skick inträdde, lill siiij efter sislförflutne
Riksmöte inträffade., död oafbrutet varit af sine committenler kallad till
ledamot af Bonde-Ståndet, och hvarmed han under en längre följd af år
varit af bemälde Stånd utsedd, först till Fullmägtig i Rikets Ständers Bank
12 Stats- samt Allm. ¥>esx\- ock Ekon.-Uskottens Utlåtande, N:o 68.
och derefter till medlem af Götheborgs Låne-Contors Styrelse., än ock å
så väl Bonde-Ståndets, vid innevarande Riksdag, uttryckte nära enhälliga
önskan, som den torftiga belägenhet, hvaruti hans efterlemnade enka och
tvänne oförsörjda barn sig befinna, anse Utkotten
sig böra tillstyrka den af Bengt Gudmundsson äskade pen
sion,
att fördelas på sätt motionen innehåller.
I afseende åter å de medel, af hvilka pensions-beloppet bör komma
att utgå, hafva Utskotten ansett lämpligast, att med denna pension bör
förhållne lö.- -—o «*>Oi«, sorn at Rikets Ständer blifvit vid innevarande
Riksdag tilldelade enkor efter män, hvilka af det allmänna gjort sig förtjenle,
och
hemställa således, alt ifrågavarande pensions-belopp, 600
R:dr, måtte varda å Allmänna Indragnings-Staten anvisadt.
Stockholm den 5 November 1840.
Reservationer,
Åf Herr Friherre A. Lejonhufvud: ’’Jag har talat emot bifall å förevarande
motion och röstat med minoriteten vid beslutets fattande. Min uppmärksamhet
lastades på en i Utskottens Betänkande nedlagd vigtig grundsats,
men hvarken vid aflidne Anders Danielssons personlighet, såsom verksam
efter Stånds-bröders val, under flera olika befattningar, eller vid den ekonomiskt
bekymmersamma belägenhet, hvaruti han, efter uppgift, lämnat
enka och barn. Detta tvåfaldiga förhållande, mera eller mindre ställdt inom
gränsen för enskilda lifvets vanliga företeelser, kan icke jern föras eller
sammanbindas med den allmänna mera sällsynt väckta fråga, huruvida
Rikets Ständer böra, under olika former, efter omständigheternas föranledande,
egna en offentligt bifallande uppmärksamhet åt någon Statens
tjenare med utmärkta egenskaper eller åt någon vetenskapsman eller konstidka
re, sorn frejdat sitt namn och medverkat till fäderneslandets anseende
genom djupa forskningar, nyttiga upptäckter eller förtjenstfull» arbeten.
Sparsamt och efter grannlaga pröfning böra dylika utmärkelser tilldelas,
om betydelsen och värdet deraf skall bibehållas.
Stats- samt Ålim. Be.tv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtandej N:o 68. i3
Efter denna uppfattning, tillämpad på motionens art och syftning,
har jag ej eller kunnat anse mig berättigad att laga första steget in på en
ny slippi ig bana, derifrån Rikets Ständer skulle uppträda, att, medelst bifall
eiler afslag å framställningar om pension åt enka och barn efter en
eller annan afliden representant,— på samma gång meddela opjnions-yttriugar
öfver dennes politiska åsigter och offentliga tiilgörelser; ty någoting ditåt
rigtadt, blef följden, huru beslutet än kunde utfalla. Det förefaller mig
sannolikt, att, om försöket i sådant hänseende en gång kunnat genomdrifvas,
skulle fråga om förnyad tillämpning af ett stående praejudicat ofta
förekomma; men, då både framställning och beslut i dylika fall, tvifvelsutan
förvållades genom de parti-åsigter, som för tillfället kunde göras
gällande, så skulle å ena sidan allmänna tillgångarne mycket anlitas, för
så beskaffade utgifter på Indragnings-Staten, samt å den andra motsvarande
anledningar uppkomma lill stridigheter emellan Riks-Stånden, hvarvid
rättvis billighet måhända någon gång kunde blifva förnärmad och det
allmänna bästa såmedelst, i sin tur tillfogas betydliga olägenheter.”
XJli denna reservation instämde Herr Grefve Platen, Herrar Hammarhjelm,
Bråkenhjelm och Nordenankar, Herr Prosten Åstrand, samt
Herrar lielsingius och Helleday.
Af Herr Friherre Stjernstedt, Theodor: ”Utan att ingå i något bedömande
eller pröfning af aflidne Riksdags-Fullmägtigen Anders Danielssons,
af Utskotten åberopade, stora förtjenster, anser jag mig endast böra anmäla
min reservation mot ett beslut, som, om det vinner Rikets Ständers
bifall, skulle inleda oss på en, i min tanke, högst olycksbringande bana;
ty såsom det första steget på en sådan bana, mäste jag anse det beslut,
hvarigenom folkets ombud, under åberopande af Riksdagsmanna-förtjenster,
gingo att för första gången under närvarande Statsskick tilldela pensioner
åt hädangångne representanters eftel lefvande enkor och barn. Det
torde vara gifvet, att bedömandet af dessa förtjensters halt, alltid och i
hufvudsakligaste måtto, måste blifva beroende af olika politiska meningar,
och följden skall lika gifvet blilva, att en täflan snart skall uppkomma
emellan de olika partierne, att, så ofta de hafva öfverhanden, begagna
delta sätt att belöna och utmärka hädangångne Chefer; samt slutligen att
öfvergången från detta bruk till ett, om möjligt, ännu förderfligare, eller
att på samma sätt belöna lefvande Riksdagsmän, ej eller då torde vara
serdeles långt aflägset.”
i4 Stats- samt Allm. Tjcsv. och Ekom-Ulskotiens Utlåtande, N:o 6g.
N:o 6g.
Ank. till Exp. Utsk. den n Nov. kl. 1 e. xn.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å Stais- och
Banco- Utskottens Utlåtande, N:o f.
Sfats- och Banco-Ulskoltens Utlåtande N:o 4> i anledning af Kongl.
Maj:ts Proposition lili Rikets Ständer, angående Ökade tillgångar för Manufactur-Discontens
utlåningar, har af samtlige Riks-Stånden blifvit återremitteradt;
och får Utskottet, i anledning häraf, punktvis till besvarande
upptaga de dervid gjorda anmärkningar:
i:o i öfverensstämmelse med flere reservanters uttryckta åsigter, hafva
Ledamöter af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Mortare-Slån
f
» O
den yrkat, alt ifrågavarande ärende målla af Banco-Utskottet och icke af
de begge Utskotten samfäldt behandlas, i öfverensstämmelse hvarmed Preste-Ståndets
beslutade återremiss jemväl skett lill Banco-Utskottet allena.
Men då, på salt det afgifna Utlåtandet utvisar. Stais-och Banco-Utskotten,
på grund af de respeciive Piks-Ståndens remisser af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, dels tili olais-, dels lill Banco-Ulskotlcts behandling, ansett
sig böra ifrågavarande ärende gemensamt tili pröfning upptaga, och då
berörde Utlåtande blifvit at trenne RiksStånd ålerremitteradt Lill begge de
förenade Utskotten, hafva Utskclten saknat giltig anledning, att, på grund af
Preslc-Stånuels till Banco-Utskottet allena beslutade återremiss, i detta afseende
frångå den form för ärendets behandling, som af Utskotten vid det
förra Utlåtandets afgifvande blifvit följd;
n:o inom Preste- och JJorgarc-Ständen hafva anmärkningar förekommit
deremot, alt Utskotten behandlat frågan örn Manufaciur-Discont-fondens
förstärkning afskiljd från andra vid innevarande Riksdag väckte förslag,
angående disposition at Bankens behållna ränle-vinst; och det sistnämnde
Ståndet har, i sitt beslut om återremiss., anmodat Utskotten att,
vid den sammas besvarande, i ett sammanhang pröfva väckte frågor, angående
Banco-vinslens användande. Inom Bonde-Ståndet hafva jemväl
samtlige Ledamöter, som yttrat sig i denna del al frågan, yrkat, att Ut
-
Stats- samt Allm. Befi;-, och Ekon-Utskottens Utlåtande, N:o 6g. 15
skollen mätte., i ett sammanhang yttra sig, angående alla om Banco-vinslens
disponerande väckte förslag.
Enligt h vad det afgifne Utlåtandet vidare jemväl utreder, har anledningen,
hvarföre Utskotten serskildt och oberoende af de beslut, som
kunde blifva Rikets Ständers pröfning underställda, i afseende på disposition
af Bankens behållna räntevinst, yttrat sig, i anledning af ifrågavarande
Nådiga Proposition, varit den, alt Utskotten från Irenne Riks-Stånd, nemligen
Ridderskapet och Adeln, Preste- och Borgare-Stånden, erhållit Protocolls-Utdrag,
med anmodan, att Utskotten måtte, så skyndsamt som möjligt,
med Utlåtande i detta ämne lili Rikets Ständer inkomma, i följd hvaraf
och då Utskotten anse sig hafva genom samma frågas afskiljande från
andra vid denna Riksdag väckte, rörande dispositionen af Bankens räntevinst,
endast sökt efterkomma en föreskrift, som kan anses vara Utskotten
af Rikets Ständer meddelad,
Utskotten hemställa alt ifrågavarande anmärkningar måtte
förfalla;
3:o Ledamöter af Preste- och Borgare-Stånden hafva vidare anmärkt:
alt, då ingen Kongl. Proposition eller under Riksdagen väckt motion gifvit
anledning lill den af Utskotten föreslagna öfverflytlningen af Manufactur
Discont-rörelsen från Kongl. Commerce-Collegium till Banken, Utskotten
icke varit, enligt grundlagen, berättigade alt derom göra framställning.
I sammanhang härmed, har inom Borgare-Ståndet anmärkning blifvit
gjord dervid, alt Utskotten, i deras afgifna Utlåtande, icke upptagit
till pröfning Herr Petrés till Stats-Ulskotlet den 28 Mars remitterade och
den 6 April ej mindre till Stats-, än äfven till Banco-Utskottet expedierade
anförande om Manufactur-Discont-fondens öfverflyttande frän Kongl. Commerce-Collegium
och förening med Banco-Discont-verket, öfver hvilket
enförande sistnämnde Stånd, uti sitt beslut om återremiss, jemväl anmodat
Utskotten att vid densammas besvarande tillika yttra sig.
I anledning häraf få Utskotten erinra, att, då, enligt 3^ §. Riksdags-Ordningen,
Bar.co-Utskottet i allt hvad som rörer Bankens och dess
tillgångars förvaltning är berältigadt att väcka frågor till afgörande i Rikets
Ständers plena, den omständigheten, alt Banco-Utskottet, i förening
med ett annat Rikets Ständers Utskott, afgifvit ifrågavarande Utlåtande,
icke kan förringa den förstbemälde Utskott sålunda i Grundlagen förbehåll
ne rätt; och då härtill kommer, att Stats-Utskollet förut fått emottaga
en af Herr Petré gjord framställning om öfyerflyltning af Manufac
-
i6 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut shott ens Utlåtande > N:o 6 g.
tur- och Uli-Disconterna ifrån Statens York, Comraerce-Collegium, till Rikets
Ständers Verk» Banco-Discouten, li vilken motion endast af den anledning,
alt den uti ett förut af Stats-Utskotlet afgifvet Utlåtande, angående
Uil-Discontens förvaltning, blifvit behandlad och derefter ansedt tillböra
de redan afgjorde målen, icke kommit att uti det af Stats- och Banco-Utskotten,
angående Manufactur-Discont-fonden sedermera beslutade Utlåtande
serskildt omnämnas;
hemställa Utskotten, alt förslberörde anmärkning mätte lemnäs
utan afseende;
4:0 af Ledamöter inom Biddershapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
är vordet yrkadt: att, med afseende på det i Kongl. Majlis .Nådiga Proposition
utredde behof af Manufactur-Discont-fondens förstärkning, hela
det äskade Credilivet, 1,000,000 P»:dr, måtte af Rikets Ständer beviljas,
hvaremot de Ledamöter af Bonde-Ståndet, som sig häröfver yttrat, bestridt
äfven den förhöjning af 5oo,ooo R:dr, som af Utskotten föreslagits,
under yttrande, dels att, i öfverensstämmelse med Gustaf Apelgvist’s i
dess afgifne reservation uttryckte åsigt, Bankens behållna räntevinst mätte
fördelas emellan alla Rikets Län, för alt af de serskilde Communerna användas
till allmänt nyttiga föremål, dels att Banco-vinsten borde reserye-'
ras och användas lill förstärkande af Bankens metalliska fond; och inom
Preste-Ståndet har af en del Ledamöter den mening blifvit framtsälld, alt
sll tillökning, som för Manufaclur-Disconten kunde beviljas, endast måtte
koEnma alt afse förstärkning af förlags-lånefonden.
På de af Utskotten uti det afgifna Utlåtandet anförde grunder och
vid jemförelse af de yttranden, som hos de serkilde Riks-Slånden förekommit,
i afseende på beloppet af den tillökning, som för utvidgning af
Manufactur-Discont-fonden ansetts böra ega rum,
vidblifva Utskotten, hvad uti deras förra Utlåtande, i fråga
om tillökning uti Creditivets belopp, är vordet yttrad!;
5:o inom Biddershapet och Adeln samt Jjorgare-Ståndet hafva Ledamöter
yttrat sig, i öfverensstämmelse med Herr Nordenankars reservation
derom, alt Bankens behållna tillgångar, hyarmed icke kunde förstås annat,
än den redan gifna, kända och upplagda Banco-vinsten,'icke borde användas
till utvidgande af någon gren utaf lånerörelsen, utan till andra
allmänna föremål och arbeten, hvarigenom dels landets industri kunde förkofras,
dels fattigdom och tiggeri i någon moa motarbetas, samt att deremot
-
Stats• samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtandej IS-o 6g. in
emot de Crediliv, som å Banken anvisas, borde utgå af den blifvande
ränte-vinsten, eller ock alt nödiga medel dertill må anskaffas genom upplåning.
Då Utskotten icke anse sig lämpligen kunna eller böra frånträda,
livad härutinnan uti det förut afgifna Utlåtandet blifvit yttradi, anse Utskotten
sig
endast böra, med vidhållande af samma sitt yttrande,bifoga
den förklaring, att med uttrycket: B ankeus behållna
tillgångar bör förslås, dels de lili Banken ingångne capitalafbelalningar,
sorn ej åter derifrån utgått, dels den behållna
ränte-vinsten;
6:0 emot Utskottens tillstyrkan, alt det hitintills Commerce-Collegii
Manufaclur-Discont lemnade Crediliv å Banken må med detta års utgång
upphöra, emot det att medel anvisas till Manufactur-Discont-rörelse
under Banco-styrelsens förvaltning, hafva anmärkningar förekommit inom
samtlige Riks-Ståuden; dock hafva inom Borgare-Ståndet flere talare yttrat
sig för bifall lill berörde af Utskotten gjorde tillslyikan, hvaruti jemväl
större delen af Bonde-Ståndets ledamöter, som sig häröfver yttrat,
förklarat sig instämma. Till stöd för ifrågavarande anmärkningar, har,
med åberopande af de vid denna del af Utlåtandet bifogade reservationers
innehåll, hufvudsakligen blifvit an förd t: att redan äldre tiders erfarenhet
ådagalade olämplighelen af Utskottens förslag, då, sedan vid 1 ^38
års Riksdag, den första Manufaclur-fond bildats oell blifvit ställd under
förvaltning af ett Manufaclur-Conloir under Rikets Ständers styrelse, och
Manufactur-Disconlen, som derefter år 1 -y56 blifvit inrättad, jemväl kommit
alt stå under Rikets Ständers Uulimägtiges inseende, Rikets Ständer
redan vid 1766 års Riksdag funnit denna inrättning vara så felagtig, både
i anseende till den dryga admiuistrations-kost naden, och genom den
collision, som, lill olägenhet för fabrikernes fortkomst, uppslåLt emellan
Manufaclur-Conloirel och Kongl. Commerce-Collegium, att Rikets Ständer
beslöto öfverlemna låne-rörelsens bedrifvande till bemalde Coliegium; att
representationen, såsom varande en controllerande myndighet i samhället,
borde, der sådant ske kunde, öfverlemna förvaltnings-beslyr åt de administrerande
myndigheterna; alt Kongl. Commerce-Collegium, under hvilket
Hall-Rälterne i Riket lyda, kunde, bättre än Banco-slyrelsen, conlrollera
de uppgifter af vederbörande fabrikanter, hvarpå deias lånerätt grundas,
Bih. till B. St. Brot. 1840■ 4 Sami. 2 Jfd. 14 Häft. 3
18 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 6g.
Äfvensom bedöma de serskilde fabrikanlernes vederhäftighet; att, då det
visat sig, att inrättningar erhålla Disconlrätt, hvilka ej förr varit dertill
berättigade, det syntes mindre lämpligt, att de föreskrifter, som af Kongl.
Maj:t i sådant fall meddelats Kongl. Commerce-Collegium, skulle i stället
lumnäs Rikets Ständers Fullmägtige; att anmärkningar vid Commerce-Collegii
förvaltning af Manufactur-Discont-fonden hvarken af de Revisorer, som dels
af Kongl. Maj:t, dels af Rikets Ständer blifvit utsedde, eller af Rikets
Ständers Stats-Utskott vid förutgående Riksdagar blifvit framställda, hvartill
anledning icke eller skäligen synes hafva förefunnits, då det visat
sig, att, oaktadt tre procents årlig ränta blifvit Banken godtgjord å det lemuade
Creditivet, hvilket icke förr än efter 1818 års Riksdag utgått med
dess nuvarande belopp, samt oaktadt 66,666 R:dr 32 sk. blifvit åren 1776
och 1779 återbetalde, en del af fondens tillgångar år 1793 förvandlats
till credit-sedlar, en dess fordran hos Stats-Verket af 78,244 B:dr 15 sk. 5^
rst. år 1797 blifvit afskrifven, och 14,000 R:dr årligen från år 1826 utbetalts
till Technologiska Institutet, Kongl. Commerce-Collegium kunnat öka fondens
tillgångar utöfver creditivet med icke mindre än 800,000 R:dr Banco;
att, genom öfverflyttning af Discont-rörelsen, Bankens säkerhet skulle minskas,
då alla inträffande förluster för närvarande hetäckas genom berörde
fonds egen tillgång; att, genom denna åtgärd, äfven komme att föranledas
en ökad kostnad, då de Commerce-Collegii tjenstemän, som äro vid
Manufactur-Disconten anställde, hvarken kunde beröfvas sine löneförmoner,
eller, emot sitt medgifvande, förflyttas till tjentgöring uti ett Rikets
Ständers Verk, hvaremot Banco-förvaltningen blefve belastad med nya
löner eller arfvoden, så att Bankens behållning, som hittills med säkerhet
utgjort 3 procent af capitalet, möjligen kunde komma alt, efter en sådan
förändring i förvaltningen, blifva mindre än tillförne; att osäkerhet för
fabriks-idkarne, i afseende på bibehållandet af den dera tillförsäkrade Jånerätt,
måste uppstå, då man kände, huru ombytliga vid hvarje Riksdag
de beslut ofta äro, som Rikets Ständer sjelfve fatta; att Banco-styrelsen
svårligen kunde, på sätt för Commerce-Collegium varit möjligt, derigenom
att detsamma, då Manufactur-Disconten ofta hotats med förluster till betydliga
belopp, kunnat underställa Kongl. Maj:ts pröfning, hvilka åtgärder
horde vidtagas, att icke fabrikationen måtte gå under, samtidigt med dess
idkare, erhålla en så vidsträckt fullmagt att göra och låta efter omständigheterna,
att reglering med de utestående lånen kunde ske på ettsätt, att
fonden ingenting förlorar och fabrikanterne blifva räddade, hvarjemte slut
-
Stats-saint Allm. Besv.- och Ekon.-JJtskottens Betänkande, N:o 6g. 19
]igen blifvit framställdt det yrkande: att, om Manufactur-Discont-rörelsen
skulle ställas under Banco-styrelsens förvaltning, det åtminstone tillika
mätte stadgas, att hela den summa, sorn komme att fortfarande blifva under
Commerce-Collegii disposition, skulle endast lill förlagslån utgå; äfvensom
erinran blifvit gjord, att, på enahanda sätt, som med ManufacturDiscont-fonden
komme att förfaras, jemväl borde behandlas de Creditiv,
som af Banken blifvit lemnade till Jern-Contoiret eller andra allmänna
Inrättningar; och bar en ledamot af Borgare-Ståndet, i öfvarstämmelse
med hvad Herr Petres ofvanomförmälde förslag jemväl innehåller, i sammanhang
med ifrågavarande ärende, hemställt, att någon af CommerceCollegii
Ledamöter., för den händelse Manufactur-Discont-rörelsen komme
all förenas med Banco-Disconten, måtte adjungeras till Ledamot i sistnämnde
Discont-Direction.
Vid öfvervägande af de uti samtlige Rike-Stånden framställde anmärkningar
och de olägenheter, som, på sätt dessa anmärkningar utreda.,
möjligen kunna uppstå genom öfverflyttning af Mauufactur-Discont-medlens
förvaltning ifrån Kongl. Commerce-Collegium till Banco-styrelsen,
hafva Utskotten ansett sig böra., med frånträdande af hvad i berörde hänseende
förut blifvit föreslaget, hemställa,
att förvaltningen af hela dst Creditiv, som för ManufacturDiscont-rörelsen,
enligt Utskottfens förslag, skulle komma att
anslås, eller tillsammans i,fk>o,ooo R:dr Banco, på lika sätt,
som det hittills för berörde behof anvisade Creditiv af
1,000,000 R:dr afi af Kongl. Commerce-Collegium besörjas.
Dock hafva Utskotten tillika, i anledning af de uti Riks-Stånden
gjorde framställningar, skolat tillstyrka,
att Rikets Ständer Eåtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att, efter granskning af nu gällande reglemente för
Manufactur-Disconlen, de förändringar deruti må blifva vidtagne,
som finnas af behofvet påkallade.
Stockholm den 5 November 1840.
ao Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Uiskottens UtlåtandeN:o 'jo
Reservation
af Gustaf Apelqvist från Blekinge Län, under åberopande af sin
vid det förra Utlåtandet afgifne reservation, samt deremot, att Utskotten
frånlrädt sitt förra yttrande om Mjnufactur-Disconl-rörelseus öfverflyHände
från Kongl. Commerce-Collegium Lill Banken.
N:o 70.
Ank. till Exp, Utsk. den 11 Nov,, kl. 1 e. ra.
Utlåtandsj i anledning af erhållne åtar remisser ä Stats- och
Bmco-Utskottens Utlåtande N:o 8.
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande N:o 8, i anledning af Prosten
Klingvalls ansökning om daglractamente under den tid Prosten, som
varit en af Rikets Ständers år i83q samlade Revisorer, måst, efter slutad
Revisions-förrätlning, uppehålla sig i Stockholm, hvilket utlåtande af Bonde-Ståndet
bifallits, har deremot blifvit återremitteradt af de öfriga Irenne
Riks-Stånden, på grund af förekomne anmärkningar dervid, att Utskotten
tillstyrkt ersättning för Prosten Klingvall endast för En månad, i stället
för hela den tid, sorn han, enligt hvad utredt blifvit, verkligen varit förhindrad
att, efter slutad revisijns-förrättning, återvända lill sin hemort.
Med afseende å hvad sålunda inom Irenne Rike-Stånd är vordet
yrkadt, anse Utskotten sig böra, med frånträdande af hvad i del förra Utlåtandet
är vordet hemstäldt,
tillstyrka, att Rikets Ständer mätte bevilja Prosten Klingvall
rättighet att få beräkna arfvode såsom en af Rikets
Ständers Revisorer, efter Tre Riksdaler Banco om dagen,
från den 5 December sistlidet år, lill nästlidne Februari
månads slut.
Stockholm den 5 November 1840.
STOCKHOLM, Elmers och Granbergs Tryckeri, i84o,
Stats- samt Allm. Besv.- och Elon.-Vlslottens Betänkande, Nio yl. i
N:o 71.
Auli. (ill Exp. Utsi. den ii November, kl. 7 e. ro.
H dunkande, i anledning of väckt motion om fiergsfogdetjenslcrnes
af skaff ande.
Uli en hos Höglofl. Ridderskapet oell Adeln väckt, till Stats-Ulskottet
remitterad, motion, har Herr Grefve Mörner, Carl Göran, anfort,
hurusom uti Bergslagen funnos serskilde Upphördsmän, för upptagande
af afgifterne lill Kongl. Majit och Kronan, nemligen Bergsfogden och Kronofogden;
och hurusom dessi tjenstemän, hvilka ofta uppbära ulskylder hos
samma personer, Ii ro förpljgtade att redovisa för samma Aucloritet, och
dela sålunda understundom de åligganden, som tillhöra den execuliva
magten; och har motionären såsom exempel härå anfört, alt det åligger
Kronofogden att utmala och försälja lösegendomen å ett bergsmanshemman,
hvaremot Bergsfogden anser sig berättigad att utmäta och försälja
sjelfva hemmanet, då sådant skall ske. I anseende härtill, och då sådant,
efter motionärens förmenande, motverkar ärendenas skyndsamma gång,
och tillika medförer en större kostnad, än som är behöflig, har motionären
föreslagit, att Bergsfogde-tjensterne måtte indragas, och den besparing,
som deraf klefve en följd, användas antingen till löneförbättring ål de
Kronofogdar, som komma att öfvertaga Bergsfogdarnes uppbörd , eller ock
till löner åt nya Kronofogdar, i fall Fögderien, genom förslagets verkställande
på ett eller annat sätt behöfde delas.
Detta hafva Utskotten gemensamt tagit i öfvervägande; men som StatsUtskottet
redan genom dess Betänkande Nto 129 meddelat yttrande i likartad
fråga med den nu förevarande, samt af anförde orsaker ansett sig
icke böra föreslå någon åtgärd i anledning deraf; alltså, och då Rikets
Ständer detta yttrande bifallit, få Utskotten tillstyrka,
alt Herr Grefve Mörners ofvanberörde motion ej må till någon
Rikets Ständers vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 November 1840.
Bih. till R. St, Brot. 1840 4 Sami. 2 Afä. 15 Haft.
2 Stats- samt Allm., Bese.- och Ehon.-Utslottens Betänkande, N:ris 72 Si 7 3.
N;o 72.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 November, 11. 7 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga, om upp/iäfvande
af de fri- och rättigheter, som blifvit Bergslagen
förbehållne.
Uli en hos Högloft. Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens gemensamma handläggning remitterad
motion, har Herr von Troil, Emil, föreslagit, att de serskilda
friheter, sorn blifvit de så kallade Bergslagen förunnade, måtte upphäfvas,
och rättighet lill alla slags jernsmiden blifva alldeles enahanda inom,
som utom, dessa dislrict.
Hvad först beträffar frågan om frihet uti jernsmidd; så anse Utskotten
sig icke böra annat än hänvisa lill det Betänkande derom, som
Ekonomi-Utskottet serskildt afgifvit.
Hvad åter vidkommer förslaget, alt Bergslagens serskilda rättigheter
måtte upphöra; så anse Utskotten detsamma åsyfta en rubbning i de Bergslagen
tid efter annan beviljade privilegier, som , utan deras egel begifvande,
icke lagligen verkställas, så länge de uppfylla de dem ålagda, dessa
rättigheter motsvarande, skyldigheter.
Af sådan anledning få Utskotten tillstyrka,
alt ifrågavarande förslag- måtte förfalla.
O O
Stockholm den 6 November ib4°*
N:o 73.
Ank. till Exp. Utsk. dea 11 November, kl. 7 e. ra.
Betänkande, i anledning af väkta frågor, om inrättandet
dels af ett Gymnasium, dels af en Apologistskola
i Sölivitsborg.
Från Höglofl. Riddi skåpet och Adeln har till Allmänna Besvärs-oell
Ekonomi-Utskottet blifvit remitterad en af Herr Munck af Rosenschöld
Stais- samt Allm. Besv .- och Ekon -Utskottens Betänkande, N:o y3. 3
N. R., vackt motion, deruti föreslagits, att Rikets Ständer matte hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit läcktes i Nåder för
anstalta
om inrättandet af ett Gymnasium i Sölvetsborg, hvilket skall vara
af behofvet serdeles påkalladt.
Derjemle har Herr Hjort, uti ett till Wallof]. Borgare-Ståndet ingifvet
Memorial, som blifvit till Slats-Utskoltet remitteradt, anfört: att
Sölvesborgs Skola från äldre tider varit räknad bland Lunds Slifts All
männa
Läroverk, hvarföre också Lärarne v i <1 denna Skola åtnjutit dubbel
tjenstårs-beräkning. Vid 1820 års Riksdag hade väl blifvit beslutadt, att
ett Gymnasium i Sölvitsborg skulle inrättas, och medel dertill äfven blifvit anvisade,
samt till och med Stadens pastorat bestämdt såsom praebeude till
en af de blifvande Lectorerne; men sedermera hade, i stället för delta
Gymnasium, inrättandet af en Calhedral-skola i Lund blifvit anbefaldt,
och de medel, som varit anslagne till Gymnasium i Sölvitsborg, blifvit
använda lill nämnde Skola; hvarförutan Kyrkoherde-!jenslen i Sölvitsborg
uti åtta år varit obesatt, samt de dertill anslagne inkomster insände till
Consistorium i Lund. Då Sölvitsborg sålunda gått miste om nämnde förmon,
hade staden anhållit hos Kongl. Majit, att erhålla åtminstone en Apologistskola,
men, oaktadt Kongl. Majit förklarat Sig vilja taga denna anhållan
i Nådigt öfvervägande vid den ständiga lönings-slatens reglerande,
och, oaktadt Dom-Capitlet i Lund tillstyrkt anläggningen af en lägre Apologisl-skola
i staden, hade dock vid denna reglering några medel-ej blifvit
till berörde ändamål anslagne. Och har motionären derföre nu föreslagit,
alt den i Sölvitsborg varande Skola måtte utvidgas till en lägre Apologistskola,
samt att Lärarne derstädes måtte erhålla lika förmoner och rättigheter,
som Lärarne vid öfrige dylika Skidor inom Riket; hvarjemte motionären
upplyst, alt såsom bidrag lill kostnaderne för den nya Skolan funnes
att påräkna den lön, som Läraren vid nuvarande Skolan i Sölvitsborg uppbär,
och hvilken utgör Sexton tunnor Helgonskylds-korn samt att dessutom
dertill kunde användas 17 tunnor af de så kallade Kyrko-Inspeclors-tunnorne,
hvilka år 1824 blifvit afsedda i och för det föreslagna Gymnasium;
anhållande motionären, att Rikets Ständer ville anslå de medel, som derutöfver
finnas nödige för den föreslagna Apologist-skolans bildande.
Utskotten hafva gemensamt tagit i öfvervägande hvad sålunda blifvit
anfördt; och hvad först beträffar frågan om inrättandet al ett Gymnasium
i Sölvitsborg; så få Utskotten upplysa, att, sedan genom Kongl. Brefvet
4 Stats- samt Atlin. Besa.-och Ekon.-Utslottens Betänkande} JV:o /5.
den 24 Mars 1824 blifvit förordnad!, ntt ett Gymnasium för Lunds Stift
skulle i Staden Sölvitsborg anhiggas, och att, till bildande af nödig fond
för Stiftets sålunda ökade Llirovei ks-stat, en del af den så kallade helgonskylden,
hvilken klockarne i stiftet uppburo, skulle användas, så har
Kongl. Majit, den 22 December 1831 , enligt Läroverks-Comitéens förslag,
beslutat inrättandet af en Calbedral-skola i Lund; men uppskjutit frågan
om anläggandet af Gymnasium i Sölvitsborg, till dess sig visat, om ej
detsamma blefve öfverflödigt; hvarjemte Kongl. Maj:t, under den q December
1886, i Nåder förordnat, att den beslutade Cathedral-skolan i Lund
skulle, så fort lilIgångarne det medgåfve, sättas i verksamhet, samt öfre
afdelningen deraf, som motsvarade Gymnasium, först inrättas och, för sådant
auda mål, omförmälde helgonskylds-korn användas.
I anledning af väckt tvist om rättigheten att sålunda disponera
nämnde spanmål, hafva Rikets Ständer vid denna Riksdag, uti serskild
underdånig skrifvelse tdl Kongl. Majrt, sig utlåtit: att då Lunds Stift, ehuru
det folkrikaste inom Riket, saknade eli Gymnasium, eller deremot svarande
högre Elementar-Läroverk, i anseende hvartill det blefve nödvändigt,
att den af Kongl. Maj:t beslutade Cathedral-skolan sattes i verksamhet,
Rikets Ständer ansett sig böra dertill anslå årligen 3,856 R:dr fö
sk. 4 r:st*
Vid sådant förhållande, och då anledning ej är att förmoda, det
Cathedral-skolan i Lund, sedan den hunnit lill fullo organiseras, blifver
för Stiltet otillräcklig eller att inrättandet af ett Gymnasium i Sölvitsborg
är af behofvet påkalladt, få Utskotten tillstyrka,
att frågan härom matte förfalla.
Hvad sedermera angar Herr Hjorts förslag, att Sölvitsborgs Skola
måtte utvidgas till en lägre Äpologisl-skcfa; så hafva Utskotten visserligen
icke förbisett det af motionären anförde förhållande, att Lunds Dom-Capitel,
i underdånigt Utlåtande till Kongl. Maj:t, tillstyrkt sådant; men då
Kongl. Majrt, hvars uppmärksamhet sålunda blifvit fästad uppå förevarande
ämne, icke anbefallt någre åtgärder, lill inrättandet af omförmälde Skola i
Sölvitsborgs, och Utskotten derföre förmoda, alt den derstädes varande pedagogi
motsvarar behofvet, hvilket synes destomera troligt deraf, att Sölvitsborg
är beläget endast något öfver Irenne mil från städerne Christianstad
och Carlshamn, och iuvånarne i den förstnämnda staden således
