# ID: svediakorp-gov2070
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 102,345
# sentences: 1,851
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Slats-Utskottels Ut litande j N.o 110.
11
Djurgården, finge, genom Stamboks utfärdande, insamlas crforderlige medel,
till hvilkas upptagande och användande Kongl. Maj:t då ock förordnade en
serskild förvaltning, af de sålunda erhållne bidragen blifvit å en för ofvannämnde
ändamål upplåten och ordnad plats, i moa af tillgångar ne, efter
hand uppförde erforderlige byggnader; men att då denna anläggning så till
vida närmades sin fullbordan och bestämmelse, ännu, för dess bringande i
fullständigt skick, erfordrades åtskillige inventarier och apparater, jemte medel
till ytterligare odlingar och anläggningar, äfvensom för inrättningens vidmagthållande
i öfrigt, till bestridande af hvilka behof de genom enskilde
gåfvor samlade medel ej lemnade någon tillgång, enär desamma helt och hållet
åtgått till planerande af byggnads-tomten samt uppförande af erforderlige
boningshus; och har motionären, af sådan anledning, föreslagit Rikets
Ständer alt af allmänna medel bevilja anslag, dels för en gång af 5,000 Rrdr
B:co, att utgå till inköp af inventarier, apparater oell hvad för sjukvården i
öfrigt vöre behölligt, dels ock årligen, eller åtminstone intill nästa Riksdag,
af tillsammans 4,666 R:dr 32 sk. nämnde mynt, hvaraf 3,000 Rrdr skulle
användas till uppförande af ett convalescent-lms samt odlingar och anläggningar
inom parken, 1,000 R:dr lill Läkares och nödig betjenings aflönande samt
666 Rrdr 32 sk. till 2:ne friplatser för patienter; varandes tillika af motionären
framställd den åsigt, att, i händelse detta hans förslag vunne Rikets
Ständers bifall, inrättningen, med de bidrag, som för betalande patienter
komme densamma tillgodo, inom få år tilläfventyrs borde kunna underhålla
sig sjelf; och har motionären slutligen förmenat, att det anslag, som Rikets
Ständer funne för godt att åt inrättningen lemna, borde ställas till disposition
af Kongl. Serafimer Ordens-Gillet, under hvars öfverinseende inrättningen
jemväl skulle komma att förvaltas, äfvensom, i händelse af en localförvaltnings
tillförordnande, för densamma borde utfärdas vederbörlig instruction;
2:o inom Högvördige Preste-Ståndet, af Herr Domprosten Bruhn, hvilken,
i afseende på inrättningens vid Fridhem nuvarande tillstånd och dess
behof af penninge-understöd, för att kunna motsvara det med densamma afsedda
ändamål, hufvudsakligen framställt enahanda åsigter, som de af Herr
Professoren Cederschjöld; men i afseende på anslagets bestämmande föreslagit,
att detsamma måtte årligen utgå och af Rikets Ständer beviljas med
5,000 R:dr Banco; uti hvilken motion Herr Kyrkoherden Bergvall jemväl
sig förenat.
I sammanhang härmed har Utskottet tagit kännedom af serskildt tillförordnade
Committerades till undersökning om Danviks Hospitals och den vid
Fridhem å Kongl. Djurgården för sinnessjuke upplåtne lägenhets mer eller
Stats-TJtskoltcts Utlåtande JV.-o lil.
mindre lämplighet för ända mäle t, till Kongl. Maj:t den 19 Juni sistlidet år
afgifne underdåniga Utlåtande; och som bemälde Committerade ansett sistberörde
inrättning, i följd af ej mindre sjelfva läget, än den inskränkta tillgången
på erforderlige byggnader, icke vara tjenlig till sinnessjukes vårdande,
och dertill kommer, att, efter den förtjenstfulle stiftarens, Protocolls-Seereteraren
Borgs död, det, i följd af hans nitiska och af grundlig kännedom
ledde verksamhet vid sinnessjukes vård och botande, företrädesvis beredde
förtroende åt nämnde inrättning icke mera kan åberopas, har Utskottet, sorn
föreställer sig, att, om tillräckliga tillgångar för vidmagthållandet af slike inrättningar,
der sådane, utöfver de nuvarande, kunna af behofvet påkallas,
icke förefinnas, Kongl. Maj:t ej torde underlåta att derom hos Rikets Ständer
«öra Nådig framställning,
. • r i • i * 1
icke ansett sig böra tillstyrka det af motionärerne lör berörde vid
Fridhem stiftade inrättning äskade anslag.
Stockholm den 11 Maj 1840.
N:o lil.
Ank. till Exp. Utsk. den 12 Maj, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Anders Anderssons från Skaraborgs
Län motion, om upphörande af pensionsrätt för de vid Kongl.
Hofstaten anställde personer.
(U. A.)
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har till Stats-Utskottet blifvit remitterad
en af Anders Andersson från Skaraborgs Län väckt motion, deruti han,
med åberopande af sin vid Stats-Utskottets, under senast förflutne Riksdag,
den 14 Juni 1834 afgifne Utlåtande N:o 172, angående bestämmandet af
vissa grunder för Kongl. Hofstats-personalens pensionerande, bifogade reservation,
nu hemställt, att inga vidare anslag måtte beviljas för pensionerande
af bemälde personal, helst Hofvets tjenstemän och betjening icke, i likhet med
Statens tjenstemän, genom någon mödosam embetsbana, förvärfva! sig anspråk
alt af det allmänna påräkna en nödtorftig bergning på sin ålderdom;
uti hvilken motion åtskild ige af Bonde-Ståndets ledamöter instämt.
Stats-Ut skottets Utlåtande, N.o 112.
Då emedlertid för Hofstats-personalen ingen pensionsrätt finnes genom
Författningar bestämd, utan densamma torde hädanefter som hittills komma att
hero af Rikets Ständers pröfning vid hvarje serskildt tillfälle; i följd hvaraf
Rikets Ständer äfven vid senaste Riksdag, uti underdånig skrifvelse af den
123 Mars 1835, hos Kongl. Majit anmält, att Rikets Ständer, i anledning af
derom vid nästförutgångne Riksdag väckte förslag, icke funnit skäl att bestämma
några grunder för Hofstats-personalens pensionerande,
anser Utskottet den nu väckta motionen icke till någon åtgärd
föranleda.
Stockholm den 11 Maj 1840.
N:o 112.
Ank. till Exp- Utsk den 12 Maj, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående tjtnslag aj allmänna medel till Cathedral-skolan i
Lund, i stället för dertill anvisade 1,047 tunnor KlockareHelgonskjldskorn.
(U. A.)
Sedan, i anledning af väckt fråga om inrättande af ett Gymnasium för
Lunds Stift, Consistorium Ecclesiaslicum i Lund, på Uppfostrings-Comitéens
underdåniga förslag, blifvit den 27 Juni 1821 i Nåder anbefaldt, att undersöka
och utreda, huruvida och till hvad belopp den till Skolorna i stiftet
anslagne Helgonskylds-spanmål dertill kunde användas, och Consistorium den
28 Augusti påföljde år inkommit med underdånigt utlåtande i detta ämne,
hvaröfver så väl Uppfostrings-Comiteen, som Kammar-Collegium blifvit hörde,
samt Kongl. Majit i Nådigt Bref af den 24 Mars 1824 förordnat, att ett
Gymnasium skulle för berörde Stift i staden Sölvitsborg inrättas och att, till
bildande af nödig fond för Stiftets sålunda ökade Läroverks-stat, en del af
den så kallade Helgonskylden, hvilken klockarne i stiftet uppburo, borde,
efter de af Consistorium föreslagne grunder, i nion af dåvarande innehafvares
afgång indragas; så och efter det Consistorium den 11 Maj 1825 anmält,
att, enligt bifogad förteckning på de församlingar, från hvilka sådan Helgon
-
i4
Stats-Ulskotlets Uilalandej N;0 112.
skyld till klockare ulginge, 1,047 tunnor korn skulle kunna till förenämnde
löningsfond anslås, samt Läroverks-Comitéen, i sitt underdåniga betänkande
den 20 December 1828, bland tiligångarne för det tillämnade Gymnasium i
Lunds Stift upptagit nämnde spanmålsbelopp såsom disponibelt för Läroverkens
löneförbättring, i öfverensstämmelse hvarmed jemväl Kongl. Maj:t och
Likets Ständer beräknat tiligångarne, då ökade anslag för dem vid 1828
och 1834 årens Riksdagar äskades och beviljades, hade Kongl. Maj:t den 22
December 1831, enligt Läroverks-Corniteens förslag, beslutat inrättandet afen
Cathedral-skola i Lund samt uppskjutit anläggningen af ett Gymnasium i Sölvitsborg,
tilldess sig visat, om ej detsamma härigenom Klefve öfverflödigt,
och den 21 September 1833 i Nåder anbefallt Consistorium, att i ett sammanhang
anföra, hvad i afseende på förenämnde af Rikets Ständer jemväl
påräknade och för Stiftets läroverk oumbärliga tillgång kunde vara att iagttaga;
hvarefter och sedan Consistorium den 3 December sistnämnde år underdånigt
yttrande härutinnan afgifvit, samt Kammar-Collegium och StatsContoret
deröfver blifvit hörde, Kongl. Majit, under den 9 December 1836, i
Nåder anbefallt, att den beslutade Cathedral-skolan i Lund skulle, så fort
tiligångarne det medgåfvo, sältas i verksamhet samt öfre afdelningen deraf,
som motsvarade Gymnasium, först inrättas, och för detta ändamål användas
den del af klockarnes Helgonskyldssäd, hvilken, jemlikt Kongl. Brefvet
den 24 Mars 1824, efter hand och i nion af nuvarande innehafvares afgång,
borde indragas, utgörande, enligt Consistorii uppgifter, 1,047 tunnor korn,
hvaraf 509 tunnor från Malmöhus, 479 från Christianstads och 59 från Blekinge
Län; men dä, i anledning af så väl åtskillige innehafvares af Jus patronatus,
som ock serskilda församlingars under den 30 Mars 1839 gjorda
underdåniga ansökan, Kongl. Maj:t den 21 Juni 1839 i Nåder förordnat,
att desse borde i frågan höras, för att närmare uppgifva skälen till deras
förmenta anspråk på Klockare-helgonskyldens framtida oförminskade bibehållande
vid klockarelägenheterne, samt att vederbörande Landshöfdingar och
Consistorium skulle derefter med underdåniga utlåtanden i ämnet inkomma,
hade, vid i följd häraf hällne sammankomster inför Konungens Befallningshafvande
i ofvanberörde Län, patronats-rätts-innehafvarne och församlingar nes
ombud, uppå anförde skäl, sökt ådagalägga, att ifrågavarande Helgonskyld
vore erforderlig, dels till klockarnes aflöning, dels för socken-skolornes behof,
hvarefter Konungens Befallningshafvande, uti afgifna underdåniga utlåtanden,
tillstyrkt, att församlingarne måtte vid dispositionen af Idelgonskylden, hvilken
för dem vore behöflig, i Nåder bibehållas, samt Konungens Befallningshafvande
i Malmöhus Län derjemte hemställt, huruvida icke ersättning, ge
-
Stats-Utskottets Utlåtandej IV.o 112.
»om anslag af allmänna medel, kunde Cathedral-skolan i Lund beredas,
hvaremot förrbemälde Consistorium, under åberopande af så väl Malmö
recess, som flere dels äldre dels nyare författningar rörande detta ämne, i underdånighet
anhållit, att läroverket måtte vid åtnjutandet af ofvan omförmälde
Helgonskyld blifva bibehållet, eller ock Proposition till Rikets Ständer om
ett deremot svarande anslag i Nåder allåtas; och har Kongl. Maj:t, då det
för ifrågavarande församlingar ansetts vara behöfligt att till klockare och
skollärare-löner få behålla och använda hela beloppet af den så kallade
Klockare-Helgonskylden, men genom bifall härtill Lunds Cathedral-skölas
framtida bestånd lomme att äfventyras, så vida ej andra tillgångar dertill
anvisades, och vidtagandet af sistnämnde åtgärd skulle bereda Stiftet, som,
ehuru folkrikt, icke egde något Gymnasium eller högre Elementar-läroverk,
fördelen att, utan afvaktan af samtlige nuvarande Helgonskylds-innehafvares
afgång, hvarmed kunde komma att dröja en ganska lång tid, skyndsamt erhålla
deri i Lund stiftade Cathedral-skolan fullständigt organiserad, genom
Proposition tili Stats-Utskottet af den 13 sisth Januari, till Rikets Ständer
öfverlemnat, huruvida de skulle finna skäligt att af andra allmänna medel
åt Cathedral-skolan i Lund anvisa ett årligt penninge-anslag, motsvarande ofvannämnde
1,047 tunnor Helgonskyldskorn, hvarigenom de församlingar, från
hvilka denna spanmål eljest skall utgöras, komme i tillfälle att använda densamma
till inrättning eiler förbättring af deras folkskolor.
I sammanhang härmed bar Utskottet äfven tagit kännedom af den till
Kongl. Maj:t af åtskillige Patronats-rätts-innehafvare samt församlingar inom
Lunds Stift gjorda underdåniga anhållan, i afseende på dispositionen af Heigonskylds-spanmålen,
hvarigenom föranledts det omförmäldte Kongl. Brefvet
af den 21 Juni 1839; och som rättigheten att disponera ifrågavarande spanmål,
enligt Utskottets tanka, icke lämpligen bör eller kan bestämmas annorlunda,
än efter laga pröfning; men deremot, vid det förhållande, att Lunds Stift,
ehuru det folkrikaste inom Riket, ännu helt och hållet saknar ett Gymnasium
eller deremot svarande högre Elementar-iäroverk, angeläget är, att den, efter
Uppfostrings-Comiteens hörande, af Kongl. Maj:t i Nåder beslutade Cathedral-skolan
i Lund, bland hvars inkomster de i den Kongl. Propositionen omnämnde
1,047 tunnor Helgonskyldskorn tagits i beräkning, må kunna, utan
afseende på utgången af den uppkomna tvisten om dispositionsrätten af denna
spanmåls-tiilgång, och utan att behöfva afbida afgången af de klockare,
till hvilkas aflöning Helgonskylden hittils varit afsedd, sättas i verksamhet;
så och då, vid anställd uträkning, medelprisen å korn, enligt de sist förflutne
5 årens markegång funnits utgöra för Christianstads Län 6 R:dr 2 sk..
Stals-Utskottets Tillåtande, N.o 112.
eller försele från (letia Län anvisade 479 tunnor Helgonskyld, 2,893 R:lr 46
sk., för Malmöhus Län 5 R:dr 37 sk., eller for 509 tunnor, sorn derifrån
påräknats, 2,937 R:dr 17 sk., och för Blekinge Län 7 R:dr 29 sk., eller för
de från delta Län utgående 59 tunnor, 448 R dr 31 sk., tillsammans för
1,047 tunnor 6,279 R:dr 46 sk. Banco, hvaremot den af Kongl. Maj:l den
22 December 1831 för Lunds Cathedral-skola fastställde slat erfordrar en
tillgång af endast 840 tunnor spaumål, utgörande, efter ett vid löneregleringen
för samtlige allmänna Elementar-läroverken antaget beräkningspris af 6
R:dr tunnan, 5,040 R:dr, deraf, eldigt Consistorii till Kongl. Stats-Contoret
iugångne och vid Interims-stateines upprättande följde uppgifter, 1,183 R:dr
2 sk., 8 rst., utan beräkning af Helgonskyldskornet, redan finnas disponible,
så alt till beredande af full afiönings-stat icke erfordras mera än 3,856 R:dr
45 sk. 4 rst., har Utskottet
ansett sig böra tillstyrka Rikets Ständer, att för den i Lund stifta
de
Cathedral-skola bevilja ett årligt anslag af sistnämnde belopp,
3,856 R:dr 45 sk. 4 rst., hvarigenom Skolans behof af den omtvistade
Klockare-! Ielgonskylden skulle upphöra;
och då, på sätt Kongl. Maj:t äfven föreslagit, det är af högsta vigt, att församlingarne
beredas tillfälle att inrätta folkskolor eller förbättra de redan varande, för
hvilket ändamål den förut till Cathedral-skolans behof afsedde andel uti
IIelgonskylden lämpligen bör kunna användas,
tillstyrker Utskottet, att de församlingar inom Lunds stift, af hvilkas
Helgonskylds-korn påräknats bidrag till Cathedral-skolan i Lund,
böra, så vidt de förbinda sig att uteslutande till folk-undervisningens
befrämjande inom församlingarne använda berörde bidrag af
ifrågavarande span mål, bibehållas vid oqvald besittning deraf, men
att deremot de församlingar, som ej vilja antaga ett sådant vilkor
och ej eller kunna lagligen styrka sin rätt att disponera denna del
af Klockare-helgonskylden, skola, i enlighet med Kongl. Brefvet
den 9 December 1836, i moa af de dermed aflönade klockares afgång,
densamma inleverera till Lunds Cathedral-skola s hvars statsanslag
i förhållande derefter då kommer att minskas;
kommande, i den händelse Rikets Ständer detta utlåtande bifalla, anslaget å
Riks-Statens 10:de Hufvud-Titel till Elementar-Läroverken att ökas med ofvanberörde
belopp 3,856 R:dr 45 sk. 4 r:st Banco.
Stockholm den 11 Maj 1840.
Reservation:
Af Riksdags-fullmägtigen Nils Strindlund från Westernorrlands Län.
N:o 113.
Slals-Uishollels Utlåtande, N:o t'3.
*7
N:o 113.
Ank. till Exp. Ut sk den 11 Maj , kl t e rit.
Utlåtande, i anledning af Herr Prosten Sidners motion, om understöd
till de fattige i Lappmarken.
(U. A.)
Uti en lill Stats-TJlskolU t remitterad motion, har Herr Prosten Sidner j
linder anförande al den nödställda belägenhet, hvaruti den fattigare delen af
invånarne i Lappmarken sig befunne, föreslagit, att, lill understöd för deni,
Rikets Ständer matte anvisa ett belopp af 500 R:dr Bmco årligen, att utgå
al den för Lee I esias tik-Ve ike t i Lappmarken anslagne fond, hvars räntor, enligt
motionärens förmenande, skola vara tillräcklige för fyllande äfven af andra
behof, än de Ecclesiaslika; varandes af motionären, som i sin berörde
anhållan jemväl blifvit understödd af Herr Professoren Grafströirij Ira mstä lidi
förslag angående vilkoren och sättet för utdelandet af nämnde understöd, i
händelse detsamma af Rikets Ständer blefve beviljadt.
1 afseende härå, har Utskottet väl, med antagande deraf, att inom Lappmai
•ken coininunal-väsendet ej kan vara tillfyllest ordnadi, ej kunnat förbise,
att ju för denna provins ett undantag uti den eljest allmänt tillämpade gruudsatts,
alt staten ej bör nied directa anslag deltaga uti den hvarje serskild
commun åliggande latlig-försörjiiingen, må kunna komma i fråga; men som
saken torde i ord rå en närmare utredning af vederbörande embets-mvndighe—
ter, innan serskilda åtgärder i afseende på fattigvården inom Lappmarkerne
vidtagas, hvartill kommer att, viii betraktande af Lapparues nomadlif, hvarigenom
den befolkning, som en tid af äret befinner sig inom det Svenska
området, en annan lid åter kan uppehålla sig uti de nästgränsande Lappmarkerne,
det understöd, hvilket kunde komma att i någon viss trakt inom
det Svenska området meddelas, ofelbart skulle hafva till följd, att ett större
antal Lappar dit samlades, och att äfven med mångdubbling af det utaf
motionären ifrågasatte anslag, tillräckliga medel ej kunde beredas för att afhjelpa
den måhända således, just genom detta först ifrågakomne anslag, allt
mera lilivexande fattiga befolkningens behof; anser Utskottet sig
icke kunna tillstyrka Rikets Ständer att det äskade anslaget bevilja.
Stockholm den 11 Maj 1840.
STOCKHOL M, KCJtSTi UVSIVA BOKTRYCKERIET 1840.
A
-
■
-
.
Stats-Utskottets Utlåtande, N.o 114•
1
N:o 114.
Ank. till Exp. Utsk. den 12 Maj, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Herr ven Paykulls, C. S., motion om
ersättning ät Rusthd/larne vid Kongl. Lif-Regementets Dragon-Corps
för Recrut- och Remont-mötena.
(tf. A>>
Uti en ifrån Höglofl. Ridderskapet och Adeln till Utskottet remitterad
motion, har Herr von Paykull, C. S., med afseende på de stora kostnader
och olägenheter, hvaraf Rusthållare vid Kongl. Lif-Regementets Dragon-Corps
betungas, genom den, enligt Kongl. Brefven den 6 September
1806 och den 10 December 1811, påbudne utvidgning uti Corpsens Recrut-
och Remont-mÖten samt Corporal-skolemöten, hvarvid ej blott recruler
och remonler, utan äfven gamla dragoner och hästar varit commenderade
till ett antal af omkring en åttondedel af hela Corpsens beridna
nummer, yrkat, att rusthållarne antingen ej måtte betungas med flera mölen
och utgifter, än som voro bestämde och påräknade vid rustningens
åtagande, eller, om sådant ej lät sig göra, för hvarje karl och häst, som
lill nämnde möten commenderas, måtte beviljas en ersättning af minst 40
R:dr Banco årligen, alt fördelas emellan alla rustande vid Kongl. Lif-Regementets
Dragon-Corps, hvilka icke betala vacans-afgift, samt att för ifrågavarande
möten måtte bestämmas en viss lid, hvaröfver de ej få utsträckas;
i anledning af hvilken motion, under den discussion, som deröfver uppstått,
Herr Friherre Hjerta, G. A., på det högsta bestridt upphörandet af
berörde mölen, hvarigenom det indeldta Cavalleriet snart skulle blifva till
activ tjenstgöring fullkomligt obrukbart, och i afseende på den begärda ersättningen
40 R:dr för den åttondedel af Corpsens manskap, som ansetts
komma att årligen till dessa möten sammandragas, eller för hvarje nummer
af liela styrkan 5 R:dr Banco, anmärkt, att, enligt Beklädnads-Directionens
af de rustande inom Upsala Län antagna förslag, en årlig afgift
af endast 2 R:dr 8 sk. Banco från hvarje nummer erfordrades för ombesörjandet
af alla reparationer vid Recrut-mötena, äfvensom Herr Friherre
Hjerta slutligen fästat uppmärksamheten derpå, att de hästar, som lill sådane
möten commenderas, derstädes, ulan rusthållarens bidrag, födas un
-
Bih. till R. St. Prot. 1840. 4 Sami. 1 Afd. 4° Häftet.
I
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N.o 11S.
der 3 månader af den tid på året, då fodertillgången är knappast och dyrast.
Vid öfvervägande häraf, har Utskottet, som, i afseende på indeldta
Cavalleriets möten och vapenöfningar, i allmänhet sig yttrat uti utlåtandet
N:o 44, angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens 3:dje Hufvudtitel,
icke funnit någon uti Indelnings-Verket grundad anledning till ett
sådant bidrag för kostnaderne vid Recrut- och Remont- samt Corporalskolemöten,
som af motionären blifvit ifrågasatt; i följd hvaraf och då, i
händelse al bifall till Utskottets förslag om upphörande af mötespassevolance-afgiften,
de rustande komma att tillskyndas en fördel, öfverskjutande
den kostnad, hvarför ersättning blifvit begärd,
Utskottet ej kan till motionen tillstyrka bifall.
Stockholm den ti Maj 1840.
N:o 115.
Ank. till Exp. Utsk. den i2 Maj, kl. i e. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner om anslag till det af
Professoren Doctor Nils Åkerman i Stockholm inrättade
Orthopediska Institut.
(U. Af
Till Stats-Utskottet hafva blifvit remitterade tvänne motioner, angående
anslag till ett af Professoren Doctor Nils Akerman i Stockholm inrättadt
Orthopediskt Institut, den ena från Höglofl. Ridderskapet och Adeln af
Herr Tigerschiöld} C. W._, som, med afseende på den stora nytta, nämnde
Institut medfört till afhjelpande af de missbildningar, hvarmed menniskokroppen
ofta finnes vara behäftad, och som så väsendtligen inverka på
dess helsa och arbetsförmåga, begärt, alt till detta Institut måtte beviljas
ett årligt anslag, hvars belopp motionären ej velat bestämma, men anhållit
ej måtte blifva allt för knappt och att Professoren Akerman måtte tilldelas
en lifstidspension af 1000 R:dr Banco, såsom en rättvis belöning på
hans ålderdom, för hans åt ett så välgörande ändamål uppoffrade bästa
Stats-Utskotlets Utlåtandej N.-o Ii5.
3
ålder och fortfarande omsorg om vanlytla fattiga barns vård; den andra
från Högvördiga Presle-Slåndet af Herr Biskopen m. m. Doctor Holmström,
af innehåll: att sedan för mer än 12 år tillbaka Professoren Akerman,
som, genom studier och flere utrikes resor, förvärfvat sig insigt och grundlig
erfarenhet uti den Orthopediska läkarekonsten, stiftat ett Orthopcdiskt
Institut i ändamål alt vårda och bota sjuklingar, isynnerhet barn, som lida
af kroppslylen , snedheter, klumpfötler och andra missbildningar, men delta
Institut, efter 6 års förlopp, i saknad af egna tillgångar och af allmänt understöd
samt, lill följd af minskadt antal patienter, måst upplösas och sjukbehandlingen
af Professoren fortsättas uti serskilde trakter af staden i patienternes
hemvist, hvarvid till bekostande af nödiga instrumentalier, sträcksängar,
snörlif m. m för fattiga barn, bidrag erhållits genom räntan å en
af enskilda välgörenheten sammanskjuten fond af omkring 3,000 R:dr; så
har Professoren Akerman år 183-y ånyo, genom ett tillfälligt understöd
och egna rastlösa, med stora uppoffringar förbundne, ansträngningar, bragt
sill Orthopediska Institut i fullkomligare skick än förut, så alt detsamma
nu hade en bestämd local, uti hvilken en fullständig Orthopedisk Gymnastik
blifvit anlagd, med serskild, vid en ryktbar utländsk Skola bildad
Gymnastik-lärare, en utmärkt skicklig Gouvernante för elevernas undervisning
och moraliska bildning, en god badinrättning och ett trefligt landtställe
på Kongl. Djurgården, hyrdt under sommarmånaderne; att af de mer
än 160 lytta och missbildade, som ifrån början varit i Institutet intagna,
och de mer än 1,200, som utom det samma varit vårdade, många blifvit
så fullkomligt återställda, att intet spår af deras förra lyten kunnat mälkas,
ännu flere äfven botats, ehuru de icke fortsatt kuren, lill dess mindre
betydliga återstående fel i kroppsformen hunnit alldeles utplånas, och
de, hvilkas missbildningar, lill följd af en alltför sent sökt kur, icke kunnat
lill den grad, som de förutnämnde, bolås, dock blifvit både lill kroppsformen
förbättrade och från egentliga plågor och lidanden deraf befriade,
samt många återigen arbetsföre; att detta Institut väl kunde ega bestånd,
genom ett påräknadt stone antal betalande patienter, men, oagtadt föreståndaren
för närvarande af enskild välgörenhet gratis underhåller och
vårdar lie fattiga lytta barn, fordrade understöd från Statens sida, för alt
kunna blifva tillgängligt för den medellösa; alt, på grund af Kongl. Sundhets-Collegii
redan år 1829 gifne vitsord om Institutets ändamålsenliga inrättning,
Rikets Ständer vid 1828—i83o årens Riksdag beviljat, utom eu
gralification af 1,333 R:dr 16 sk. åt Professoren Akerman personligen, ett
årligt anslag för Institutet, under nämnde Kongl. Collegii öfverinseende,
af i,5oo R:dr till påföljande Riksdag, hvilket anslag dock sedermera åter
4
Stats-Utskottets Utlåtande> N:0 11S.
indrogs, kanske mest af den mindre lyckliga tillfälligheten, att Riksdagsåret
var det, då Inrättningen måste ställas på en mera inskränkt och ofullkomlig
fot, men att 1111 mera, sedan Institutet återvunnit sitt förra skick, fullkomnadt
genom nya förbättringar, vore detsamma, enligt motionärens tanke,
ett värdigt föremål för Rikets Ständers upplysta och öma behjertande; i
följd af hvilket allt motionären hemställt, alt ett årligt anslag mätte detta
Institut beviljas, stort 3,ooo R:dr Banco, hvaraf r,5oo R:dr åt Professoren
Åkerman personligen, med dervid fästadt åliggande att antaga, bilda och
aflöna en underlärare, till biträde vid Institutet och för dess framtida upprätthållande,
samt i,5oo R:dr, såsom hyresersättning för Institutets localer
i staden och å Kongl. Djurgården, hvaremot kunde såsom vilkor föreskrifvas,
att ständigt tre meddellösa patienter vid Institutet erhålla friplatser,
jemte den önskan, att Professor Åkerman> hädanefter som hittills,’ lemnar
åt de ofärdiga barn, som erhålla instrumentalier af den förut omnämnde
fattigfonden, samma omvårdnad, hvarpå han lemnat oegennyttiga prof,
och hvaruti likaledes kostnadsfri orlhopedisk gymnastik kunde ingå.
Uti denna motion hafva instämt Herrar Kyrkoherden Bergvallj Prosten
Tunelius och Prosten P. P. Svedeliusmed tillägg, att anslaget måtte
så förhöjas, att 12 friplatser å Institutet bereddes för fattiga barn, som af
skötsel och vård derstädes funnos i behof, samt Herr Professoren Doctor
Bexellj som ansett, att anslaget borde beviljas tillräckligt, icke blott för 3,
ulan för 6 eller 8 lytta fatliga, med vilkor likväl, att desse alldeles icke
uteslutande tagas, hvarken ur Stockholms befolkning, eller ur det närmaste
granskapet deromkring, utan från hvilken provins af Riket som helst, och
att endast sådana lytta der intagas, hvilka genom och efter den orlhopediska
behandlingen, mer eller mindre arbetsföre kunna återlemnas lill samhället
och anhörige.
Vid öfvervägande häraf och då Professoren Åkermans nitfulla bemödanden
och oegennyttiga uppoffringar för vidmaglhållandet och förbällrandet
af det utaf honom stiftade Orthopediska Institut, hvars nyttiga verksamhet
blifvit vitsordad, ej mindre af Kongl. Sundhets-Collegium, genom dess
redan år 1829, angående delta Institut, afgifne yttrande, än ock af den Direction,
under hvars förvaltning den genom enskildes sammanskott bildade
fond till instrumentalier m. m. för fattige patienter blifvit stäld, äro i hög
grad förtjente af understöd från Statens sida, hvarförutan denna Inrättning,
som numera blifvit försatt i ett lika fullständigt skick, som förut, då
Statsanslag redan varit densamma beviljadt, icke torde kunna för framtiden
ega bestånd, anser Utskottet sig böra
Stats-Utskoltets Utlåtandej N.-o 115.
5
tillstyrka Rikets Ständer alt, för ifrågavarande Orthopediska
Institut, intill nästa Riksdag, anvisa enahanda anslag
af i,5oo R:dr årligen, som vid 1828—i83o årens Riksdag
detsamma beviljades, med dervid fästadt vilkor, att
minst 3:ne fattiga patienter vid Institutet erhålla friplatser,
äfvensom att Professoren Akerman förbinder sig att
kostnadsfritt uti den Orthopediska Sjukbehandlingen undervisa
de läkare, som kunna finnas hågade att derom
inhemta närmare kännedom;
hvaremot Utskottet
icke funnit skäl tillstyrka det ytterligare för Professoren
Akerman personligen äskade anslag.
Reservationer.
Af Herr Friherre Sprengtporten: ”Jag erkänner visserligen Professor
Åkermans förtjenstfull bemödanden och oegennyttiga uppoffringar för den
nu ifrågavarande Inrättningens framgång, men anser likväl Orthopediens
ofelbarhet och allmänneliga nytta ännu icke vara så ådagalagde, att ett Institut
för dylikt ändamål må kunna betragtas såsom en Statsanstalt, i följd
hvaraf jag icke funnit mig kunna biträda Utskottets tillstyrkan, att Statsanslag
för ofvanberörde Institut må anvisas.”
Härmed instämde Herr Anckarsvärd j A. s samt J. Andersson från Upsala
Län, Sven Heurlin från Kronobergs Län, Anders Nilsson från Östergöthlands
Län, Petter Persson från Jönköpings Län, Gustaf Apelqvist
från Blekinge Län, Sone Persson från Malmöhus Län och N. Strindlund
från Vesternorrlands Län.
Af Herr Schartau: ”Emedan jag tror senare tiders erfarenhet hafva
alstrat tvifvel om rigtigheten af den ide, hvarpå orthopedien hvilar, nemligen
att genom yttre tvång afhjelpa kroppsliga missbildningar, och jag ej
vågar tillstyrka statsutgifter för andra, än sådane allmänt nyttiga företag,
om hvilkas ändamålsenlighet striden redan är utkämpad; så nödgas jag neka
mitt bifall till Utskottets förslag i detta afseende, ehuru, i händelse pluraliteten
varit af samma tanka, och densamma gifvit anledning lill utlåtandets
återremitterande från respective Riks-Stånd, jag med nöje skulle
sett mig deraf så upplyst, att jag kunnat med full öfvertygelse äfven för
min del egna en gärd åt den outtröttliga stiftarens menniskovänliga nit.”
6
Stal s-Utskottets Utlåtande, N.o 116.
N:o 116.
Ank. till Exp. Utsk. den 12 Maj, kl. 1 e. in.
Utlåtande, i anledning af Herr Dalmans, TV. F., motion, angående
subscription af Rikets Ständer för bildandet af en
Uppfostringsanstalt för fattiga sjömäns söner.
QU. ao
Från Höglofl. Riddersknpet och Adeln har till Utskottet blifvit remitterad
en af Herr Dalman, TV. F., väckt motion att, för befrämjande af
en efter Louis de Geer uppkallad uppfostringsanstalt, uti hvilken skulle
komma att emottagas till en början femtio söner af fattige sjömän, och till
hvilken stiftelse tillgångar skulle beredas, genom en af Sjömannasällskapet
i Stockholm öppnad subscription, Rikets Ständer måtte, å Svenska Nationens
vägnar, i subscriptionen deltaga, antingen med en summa för en gång,
eller med ett årligt bidrag, att under vissa fastställda vilkor från Riksgälds-Contoret
utbetalas, hvilket bidrag, ehvad det blefve större eller mindre,
motionären emedlertid ansett böra komma att uppmuntra den enskilda
välviljan; varande vid motionen biiagde af Sjömannasällskapets Direction
afgifne förslag till Stiftelsens inrättande och öfver de dertill erfordeilige
kostnader.
Med erkännande af de ädla bevekelsegrunder, som föranledt stiftandet
af denna Inrättning, hvarigenom afsetts att bereda en tillflyktsort åt barn,
af hvilkas fäder icke kan för dem påräknas någon ständig eller tillräcklig
vård och eftersyn, bar Utskottet likväl, då, enligt hvad de motionen biiagde
handlingar utvisa, uppfostringsanstalten ej skulle komma att afse ett
direct befrämjande af sjömannayrket, utan snarare blifva en barmherlighetsanstalt,
hvarest undervisning jemväl skulle komma alt meddelas i de
förberedande kunskaper, som äro föremål för de allmänna folk-skolorne,
men Stockholms stad redan eger flere till värnlösa barns vårdande stiftade
inrättningar, vid hvilka sjömäns, lika väl som stadens öfrige invånares,
söner kunna emottagas och äfven, serdeles hvad det allmänna Barnhuset
beträffar, blifvit till ett betydligt antal vårdade,
icke ansett sig böra tillstyrka det af motionären, under
benämning af subscription, till ett sålunda helt och hållet
communalt föremål äskade anslag.
Stockholm den 11 Maj 1840.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 11"].
7
Reservationer.
Af Herr Grefve B. von Platen: ”Ehuru jag inser svårigheten för Utskottet
att ovilkorligen hafva tillstyrkt ofvannämnde motion, hade^ jag likväl
önskat, alt det velat tillstyrka Rikets Ständer att med något årligt anslag,
att endast under förbehåll af något till viss procent af enskilde lemnadt
bidrag utgå, understödja den uppfostringsanstalt för sjömäns barn, som
blifvit föreslagen att, under Sjömanna-Sällskapets tillsyn, inrättas i Slockholm;
så mycket mera som jag med tillfredsställelse påminner mig de anslag,
som hittills af Rikets Ständer gifvits, eller nu af Stats-Utskottet blifvit
föreslagne till danande af skicklige Landtbrukare, Bergsmän, Fabriksarbetare
och Handtverkare vid Landtbruks-Instituter, Bergs-Skola, Technologiskt
Institut, Chalmerska Slöjd-skolan m. tn.”
Härmed förenade sig Herr Schartau.
N:o 117.
Ank. till Exp. Utsk. den 12 Maj, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående väckt fråga om förlängning af den för inlösen
af Riksgälds-Contorets creditsedlar stadgade prcescriptionstid.
(Rgs-Afd0
Jemte några andra föreslagna ändringar och rättelser uti det för Riksgälds
-Contoret vid sistförflutna Riksdag utfärdade Reglemente, har Herr
Comminister C. Dahlgren, uti ett af Ilögvördiga Preste-Ståndet till StatsUtskottet
remilteradt anförande, äfven hemställt, att den i 12 § af samma
Reglemente, genom åberopandet af Kongl. Kungörelsen den 14 Februari
1835, stadgade praescriptionslid för inlösen af nämnde Contors utfärdade
Creditsedlar måtte förlängas. Enligt Högstberörde Kungörelse, skulle dessa
sedlar icke få i uppbörd af allmänna medel emottagas längre, än till och
med jår 1842, och i Riksgälds-Contoret icke längre, än till och med år
i845; hvilken sålunda bestämda prsescriptionstid, efter Herr Comministerns
8
Stats-Utskeltets Utlalandej IV.-o 117.
förmenande, vore alltför kort, helst inlösningen af ifrågavarande sedlar
under senaste åren gått ganska trögt, så alt för närvarande summan af
ännu utelöpande dylika sedlar och kopparskiljemyntspoletter uppginge till
nära 730,000 R:dr Banco.
Utskottet, som, vid äfgifvandet af dess förslag till förnyadt Reglemente
för Riksgälds-Conloret, skall meddela sitt yttrande öfver hvad berörde
anförande för öfrigt innehåller, har emedlertid ansett sig höra serskildt
underställa Rikets Ständers kepröfvande sin åsigt, angående den
väckta frågan om förlängningen af inlösningstiden för ofvanomförmälde sedlar.
I detta afseende får Utskottet således först äran upplysa, att, enligt
den af Rikets Ständer, i sammanhang med besluten om Bancosedlarnes realisation,
meddelade föreskrift, inställdes all tillverkning af ifrågavarande
i allmänhet så kallade Riksgäldssedel- med slutet af September månad
1834. Likväl hafva då färdiga, fastän i rörelsen icke utgifna, äfvensom sedermera
inkomna, brukbara sedlar fortfarande blifvit fiån Riksgälds-Contoret
till dem, som sig derom anmält, utvexlade. Sådant oagtadt, har det
utevarande beloppet af dessa sedlar, som den 1 Oclober 1834 utgjorde
8,805,778 R:dr 34 sk.prrst. och vid samma års slut uppgick till 9,312,866
R:dr 16 sk., derefter så ansenligt minskat sig, att det vid denna månads
början endast var 942*708 R:dr 26 sk., motsvarande 629,189 R:dr 1 sk. 4
r:st. Banco. Härifrån måste dessutom afräknas den, efter ali sannolikhet,
högst betydliga mängd dylika sedlar, som genom vanvård eller olyckshändelser,
under loppet af 40 år, blifvit förstörda och hvilkas in växling följaktligen
aldrig kan komma i fråga. Då ännu föga mer än hälften af praescriptionstiden
för merberörde sedlars inlösbarhet förflutit, så och enär
vederbörande sedel-innehafvare, genom sedlarnes framdeles vägrade emottagning
i allmänna uppbörden, varda serskilt erinrade om angelägenheten
af deras ofördröjliga aflemnande till Riksgälds-Conloret, förmodar Utskottet.
alt några synnerliga olägenheter eller enskilda förluster icke böra förorsakas
genom den redan stadgade praescriptionsliden, helst kungörelsen
derom skall icke allenast en gång om året intill denna lids slut från predikstolarne
i Riket uppläsas, utan ock införas i Almanachorna för åren
1841, 1842, i844 och 1845. Utskottet,får således vördsamt
afstyrka bifall lill den af Herr Comminister Dahlgren
föreslagna förändring i Rikets sislförsamlade Ständers,
uti ifrågavarande hänseende fattade och för Rikets samtlige
invånare serskilt kungjorda beslut.
Belräf
-
Slals-Ulskottels Utlåtande N.-o 11S.
9
Beträffande åter de af motionären jemväl omförmälde Kopparskiljemynlspolelter,
så liar Utskottet ansett sig derjemte böra upplysa, att dessa
å 1/2 och 1/4 skilling Riksgälds utfärdade poletter, hvilkas oinlösta
belopp för närvarande utgör ii3,C)85 R:dr 24 sk. 3 r:st., äfven efter ofvanberörde
praescriptionstids utgång komma att fortfarande invexlas.
Slockholm den 11 Maj 1840.
N:o 118.
Ank. till Exp. Utsk. den 12 Maj, kl. 1 e. 111.
Utlåtande , angående ett lån för uppmuddringen af Sölfvesborgs
stads, hamn.
fR.gs Afd.)
Till Stats-Ulskottet har blifvit remitleradt ett af Herr B. Hjort lill
Vällofl. Borgare-Ståndet ingifvet memorial, af innehåll, alt Sölfvesborgs stad
vore i verkligt behof af ett låneunderstöd, för alt komma i tillfälle uppmuddra
dervarande beqväma hamn och förbättra bryggan vid densamma,
samt alt Herr Hjort erhållit serskildt uppdrag alt framföra nämnde stads
anhållan om ett lån af allmänna medel å 4>°°° R-dr, med återbetalningsskyldighet
af 6 procent årligen, deraf 3 procent skulle användas till capitalets
amorterande och 3 till den derför belöpande räntas godtgörande.
Då hvarken Sölfvesborgs stads behof af allmänt lånebilräde för omförmäldte
ändamål är vitsordadt, eller kostnaderne för det erforderliga muddrings-
och reparalions-arbetels verkställande ens uppgifna, och då den fördel,
som härigenom skulle komma att det allmänna tillskyndas, icke blifvit
på något sätt ådagalagd, saknar Utskottet allt skäl att, i denna frågas
nuvarande outredda skick, tillstyrka Rikets Ständers bifall lill den, å nämnde
stads vägnar, sålunda framställda anhållan. Utskottet får derföre hemställa,
att Herr Hjorts ofvananförda motion må lemnäs utan afseende.
Slockholm den ii Maj 1840.
Bili. till R. St. Prol. 1840. 4 Sami. 1 Afd. 4° Häft.
2
10
Stats-TJiskottets Utlåtandej N.-o 11g.
N:o 119.
Ani. till Exp. Utsk. den Maj, kl, 1 c. m.
Utlåtandej, angående fortgången af den Fullmägtige i RiksgäldsContoret
uppdragna utredning af Götha Canal-Bolags och
Malmö f. d. Discont-Inrättningar.
(/?.gf. Afdf
Till fortskyndande af den, vid 1817 och 1818 årens Riksdag, till Riksgälds-Contoret
öfverflyttade utredning af Götha Canal-Bolags och Malmö f.
d. Disconl-lnrättningar, förklarades Fulmägtige i nämnde Contor, uti det
för dem år i83o utfärdade Reglemente, berättigade att till pröfning och
slutligt afgörande företaga ingifna accords-anbud, i afseende på dessa Disconters
återstående osäkra fordringar, hvilken rättighet jemväl i det, sedan
sistförflutne Riksdag gällande Reglemente, varit Fullmägtige tillerkänd; hvarförutan
Fullmägtige, enligt 70 § i samma Reglemente, haft sig uppdraget
att, efter undersökning om hvarje fordrans beskaffenhet, genom serskildt
beslut, som borda upplaga alla härvid förekomna skäl och omständigheter,
förordna om afskrifning af sådana berörde Discont verks fordringar, i afseende
hvarpå upplyst och styrkt vore, att vederbörande gäldenärer och löftesmän,
antingen genom laga kraft vunna beslut voro från vidare betalnings-skyldighet
“befriade, eller ock med döden afgåtl, samt att deras concurser
voro utredda och således icke någon vidare betalning kunde erhållas,
äfvensom alt icke någon annan person, till större eller mindre del, stod
för fordringen i belalnings-ansvar.
Enligt den af Fullmägtige, vid innevarande Riksdags början, afgifna
Berättelse om Disconl-Utredningens fortgång, hade, under loppet af åren
1834 GU och med i83p, influtit i afräkning å Götha Ganal-Disconts fordringar,
genom Capital-afbetalningar, 23,174 R:dr <7 sk. 8 r:st., och genom
godlgjorda räntor 23,472 R:dr 29 sk. 10 r:st„ eller tillsammans j\6,6l[6 R:dr
3g sk. 6 r:st; hvaremot utgifterne, i och för denna Disconls utredning,
under samma tid uppgått till 6,482 R:dr 11 sk,, deraf Discont-ombudets
indrifnings-arfvoden samt ersättning för lagsöknings- och rättegångs- m. fl.
kostnader utgjort 4>586 R:dr 7 sk. 6 r:st. Discont-verkets behållna inkomst,
som minskat dess skuld, hade följagtligen, under berörde tiderymd, uppgått
till ett belopp af 4°>J64 R:dr 28 sk. 6 r:st.; och var della Verks återstående
skuldsumma härigenom, vid sistlidet års slut, nedsatt lill 923,167
Slats-U i skottets Utlåtande, N.-o H().
11
Ridr l\\.2 sk. 4 •‘•'st. Af Malmö Disconts lånefordringar hade aler, under
dessa år, influtit ett capital-belopp af endast 3,[65 Ridr 12 sk. 6 r:st, hvarjemte
räntor å samma fordringar blifvit inbetalda med tillsammans 133
Ridr 35 sk. 6 r:st. Efter afdrag af ulgiflerne i och för sistnämnde Disconts
utredning, uppgående under ifrågavarande tid till r,g3g R:dr 45 sk.
it r:st., hade Disconlens skuld derunder blifvit minskad med allenast 1,35 g
R:dr 2 sk. 1 rist. samt utgjorde vid detta års början 7g*],385 R:dr 33 sk. 6 rist.
Till fullgörande af det Fullmägtige, i ofvanomförmälde hänseende,
af Rikets sist församlade Ständer meddelade uppdrag, hade Fullmägtige,
efter anställda undersökningar, låtit i Disconternes räkenskaper för åren i836
och i83g afskrifva Capital-fordringar å eli sammanräknadt belopp af 65,758
.Ridr 87 sk. 2 rist., hvaraf 49*799 R‘dr 14 sk. 2 rist tillhörde Götha CanalDiscont
och i5,g5g Ridr 23 sk. Malmö f. d. Discont-Inrättning. Derjemte
hade Fullmägtige, enligt hvad nu serskildt blifvit hos Utskottet anmäldt, nyligen
verkställt, en ytterligare undersökning uti ifrågavarande hänseende,
hvarvid, af förstnämnde Disconts återstående lordringar, ett Capital-belopp,
grundande sig på 3o6 stycken till handläggning af Ombudsmännen vid Discont-utredningen
för längre tid tillbaka utlemnade serskilda skuld-förbindelser,
och uppgående till 17g,^3g Ridr 14 sk. 7 rist., utom upplupna, mea
ej bokförda öfverräntor, ansetts böra genom afskrifningar ur räkenskaperna
försvinna. Likaledes hade Fullmägtige, vid samma tillfälle, funnit, att utaf
Malmö Disconts dylika fordringar ett belopp af 81,386 Ridr 16 sk., eller
återstående obetalda capital-summorna af 87 stycken lån, borde på enahanda
sätt ur denna Disconts räkenskaper a floras; anmälande Fullmägtige, i
sammanhang härmed, att, efter afdrag af de till afskrifning sålunda föreslagna
lån, utgjorde återstående Capital-beloppet af Götha Canal-Disconts
egande fordringar, enligt ig8 stycken till Discont-ombudet jemväl afiemnade
skuldförbindelser, 149.732 Ridr 27 sk. g rist,; samt Malmö Disconts
enahanda fordringars capital-belopp, oberäknadt dem, hvilka nu borde afskrifvas,
2g3,253 Ridr 8 sk. 6 r:s7, hvarför g2 stycken serskilda förbindelser
voro afgifna.
I öfverensstämmelse med de Utskottet jemväl tillställda förteckningar
å sådana låoefordringar, hvilka ansetts fortfarande böra i räkenskaperna balanceras,
skulle ännu kunna vara att påräkna i afbetalning å dessa fordringar,
före slutliga utredningen af Götha Canal-Discont, omkring 35,000 Ridr
och af Malmö Discont omkring 1,700 Ridr. Dessa i nämnde förteckningar
calculationsvis beräknade summor voro dock, enligt hvad Discont-ombudet
uppgifvit, ingalunda att anse såsom säkra tillgångar, helst de utgjorde
endast hvad som möjligen i lyckligaste händelsen skulle kunna inflyta,
12
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:0 1ig.
så vida Discont-utredningen komme alt ytterligare under loppet af några
år fortfara. I afseende på indrifningen af hvad, som i afbetalning å merberörde
fordringar, kunde hädanefter erhållas, hafva Fullmäglige hos Utskottet
hemställt, huruvida icke dermed borde äfven framdeles, jemlikt hitintills
gällande föreskrifter, förfaras samt Disconternas slutliga utredning sålunda,
genom uppgörandet af accord med gäldenärerne, i möjligaste måtto beredas.
Utskottet har genomgått förleckningarne öfver de af Götha Cana!-Bolags
och Malmö f. d. Disconter meddelade lån, som nu blifvit till afskrifning
föreslagna, uti hvilka förteckningar hvarje sådant lån är serskildt upptaget
samt de förhållanden uppgifna, i följd hvaraf det ansetts kunna afskrifvas.
På sätt Fullmäglige jemväl anmält, hafva visserligen icke alla de
vilkor och förbehåll, hvarunder dyhka afskrilningar, enligt Rikets sist församlade
Ständers beslut, skulle få af Fullmäglige medgifvas, inträffat i afseende
på ett och annat af omförmälde lån. Vid den anställda granskningen
af dessa förteckningar och deri uppgifna förhållanden, har Utskottet
likväl icke funnit någon anledning till den förmodan, att ifrågavarande lånefordringars
fortsatta upptagande i Disconternes räkenskaper och vidlagandet
af ytterligare åtgärder för fullständigt utredande och bestyrkande af alla
serskilda härvid förekommande omständigheter, skulle leda till någon egentlig
fördel för Discont-verken eller bereda någon af Fullmäglige icke beräknad
tillgång för afbetalningen å dessa Verks nuvarande skulder till Rikets
Ständers Bank. Vid sådant förhållande och med hufvudsakligt afseende å
den framställning härom, Fullmäglige, under hvilkas omedelbara styrelse
och inseende Disconternes utredning under mer än 2:ne decennier fortfarit,
funnit sig böra göra, anser Utskottet sig icke kunna underlåta
att tillstyrka Rikets Ständer alt godkänna och bifalla
de, med anledning'af Rikets sistförsamlade Ständers
beslut, nu föreslagna afsluifningar af Götha Canal-Bolags
och Malmö f. d. Disconlverks i merberörde förteckningar
upptagna låneford ingar, utgörande, oheräknadt upplupna
och obetalda räntor, ett återstående capital-bclopp
af Tvåhundra Sextio Ett Tusen Etthundra Tjugufem
(261,1253 R:dr 3o sk. 7 r:st.
Vidkommande derefter de beslut och föreskrifter, som vid innevarande
Riksdag synas böra meddelas, för lillvägabiingandet af ett skyndsamt slut
på ilen
Stats-Utskottels Utlåtande j IV.-o 11g.
13
på den långvariga utredningen af dessa Disconter, så måste Utskottet väl,
å ena sidan, medgifva, alt den med minsta omgångar förenade utvägen till
detta måls vinnande vore att å offentlig auction försälja samtliga Discontverkens
ännu återstående fordringar. Men häremot hafva å andra sidan
betänkligheter förekommit, hvilkas öfvervägande vigt Utskottet, för sin del,
icke kan annat än erkänna. Till undvikande af vidlyftighet, har Utskottet
i detta fall trott sig endast höra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
på den skoningslösa behandling, hvarför flere hundra Svenska medborgare,
sorn sedan längre tid tillbaka befunnit sig i högst bekymmersamma och
torftiga omständigheter, härigenom sannolikt skulle utsättas, en behandling,
som för dess föremål förmodligen blefve ännu mera påkostande, vid jemförelsen
af det sätt, hvarpå Disconlernes öfriga gäldenärer i allmänhet under
den förflutna tiden fått afbörda sina skulder. Såsom bevis, huru föga
också en dylik försäljning skulle i sjelfva verket gagna det allmänna, torde
för öfrigt endast behöfva åberopas den sistlidet år på detta sätt verkställda
försäljningen af Götheborgs f. d. Discont, hvarvid för alla denna Disconts
återstående fordringar, uppgående till ett sammanräknadt belopp af 372,000
R:dr, endast erhölls en summa af 870 R:dr. Utskottet har derföre, i öfverensstämmelse
med hvad Fullmäglige hemställt, och enär för det allmänna
någon annan serskild utgift härigenom numera icke förrosakas, än de för
räkenskapsföringen och revision«-göromålen utgående årliga arfvoden å
tillsammans 22Ö R:dr, ansett sig böra tillstyrka,
att utredningen af Götha Canal-Bolags och Malmö f. d.
Discontverk må fortfarande, intill nästa Riksdag, på samma
sätt som hitintills, genom Fullmägtige i Riksgälds-Contorel
verkställas.
Men för forlskyndandet af denna utrednings afslutande, har Utskottet
dessutom trott sig böra föreslå,
att, jemte det Fullmägtige äfven hädanefter berättigas att
med Disconternes gäldenärer afsluta accord, Fullmägtige
må få sig uppdraget att, genom anställande ytterligare
granskningar af härvid förekommande förhållanden, och
efter infordrandet af nödiga ansedda upplysningar, åtminstone
hvartannat år, eller före Rikets Ständers Revisorers
sammanträden, undersöka och pröfva, hvilka af Disconternes
återstående låne-fordringar, ulan äfventyr af någon
förlust för det allmänna, kunna afskrifvas, sedan
Bih. till R. St. Prot. 1840. 4 Sami. 1 Afd. 4° Haft. 3
Stats-Utskottets Utlåtande j IV.-o 11g.
utröndt och, så vidt och möjligt är, styrkt blifvit, att icke
den ringaste tillgång för dessa fordringars godtgörande
till större eller mindre del finnes att påräkna; börande
Fullmägtiges i detta afseende vidtagande beslut, tillika med
de skäl och omständigheter, hvarpå hvarje sådant beslut
sig grundar, underställas Rikets Ständers Revisorers serskilda
granskning och bedömande, hvarefter dessa af
Revisorerne jemväl medgifna afskrifningar må i Disuontverkens
räkenskaper verkställas.
Stockholm den u Maj 1840.
STOCKHOLM, HOS L. J. HJERTA, 1840.
Stats-Utskotlels Utlåtande, JV',o 120,
I
Ank. till Exp. Utsk. den 16 Maj, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående Lands-Kamereraren, Kammar-Rät ts-Rådet
S. Lindbergs ansökning om befrielse från all ersättningsskyldighet
i och för Kronofogden Häftings balance.
(1. A.)
Sedan, med anledning af f. d. Lands-Kamereraren i Hallands län,
numera Lands-Kamereraren i Wermland, Kammar-Rätts-Rådet S. Lindbergs
hos Kongl. Majit i underdånighet framställde och lill Stats-Utskottet
vid sistlidne Riksdag i Nåder remitterade ansökning, att af gunst och nåd
vinna eftergift af den, genom Kongl. Maj:ts Utslag den i4 Maj 1834> honom
ålagde betalningsskyldighet för en summa, stor 8,564 R:dr 5 sk., åtgörande
en del af den balance, numera aflidne Kronofogden i Halmstads Fögderi
J. II. Hofling under utöfningen af nämnde befattning sig åsamkat, Rikets
Ständer, enligt underdånig skrifvelse af den 3o April 1835, N:o 3.r7, bifallit,
att Kammar-Rätts-Rådet Lindberg, emot det att han inom fyra år,
räknadt från och med sistnämnde år, erlade hälften af den honom ådomde
summan, med en fjerdedel af beloppet hvarldera året, biefve från vidare
kraf eiler ersättningsanspråk derutinnan befriad; så har bemälde KämmarRätts-Råd,
uti en den g November förlidet år till Kongl. Majit ingifven
skrift, i underdånighet anfört, att, efter det Kongl. Majit, genom Nådig Resolution
den ig Januari iS38, förordnat, att den oguldne återstoden af balancebeloppet
borde vid samma års utgång erläggas, ali sökandens egendom,
så i löst som fast, blifvit för det honom ådömde betalningsansvar
utrnätt och försåld, hvarigenom Lindberg, med hustru, flera egne barn
och 3 andra medellöse, af hans hjelp beroende och hos honom vistande
anförvandter, blifvit försatt i utblottadt tillstånd och bragt till den yttersta
nöd; med afseende hvarå och enär Lindberg, i egenskap af Hoflings
controlleur, skall iagttagit de allmänna föreskrifter, författningarne i fråga
om redovisning af Kronofogdars uppbörd innehålla och då under åtalet
för ifrågavarande balance blifvit lagligen ådagalagdt, att Lindberg icke förbisett
någon gällande och uttryckligen påbjuden omständighet, som tillhört
bans controlleurspligt, hvadan balancen skall tillkommit, utan att det stått
i hans förmåga att genom embetsåtgärder såsom Lands-Kamererare den.
Bih. till R, St, Prot. 1840. 4 Sami, t Af cl, 41 Höft, t
2
Slats^Uiskoltets Utlåtande, ]V;o 120
samma; förekomma:, Lindberg, i underdådighet anhållit, att,, på grund af dessa
skäl; oell i betragtande derjemte, atti sökanden i öfrigt,, utan åtal för tjenstefel;
eller försummelse, i* 28» år oförvitligen förvaltat den ansvarsfulla
Lands-Ramererare-befattningen i aine serskilda Län, Kongl.. Majit, täektes till
Rikets Ständer aflåta, Kådig Proposition,, alt Lindberg, mätte frikallas- från
betalningsskyldigheten, jemväl af. andra hälften af ifrågavarande balance och:
i följd deraf förklaras berättigad återbekomma det belopp, hvartill de hos
sökanden utmätte tillgångar i lös* och fasti egendom, för godtgörande af
nämnde uppbörds-brist vid; utmälnings-auclionen blifvit försålde.
Stats-Uiskottet,. till hvars handläggning Kongl. Majit behagat, genom,
Nådig remiss- af den 24 sistlidne Mars, öfverlemna Kammar-Rätts-Rådet
Lindberg?:förrberörde-ansökning, för del afseende, förekomne serskilde omständigheter
kunde finnas föranleda,, har tagit, detta, ärende i öfvervägande;
men då sökanden, till, stöd för sin meranämnde anhållan, icke åberopat andra
eller mera bevekande skäl ,, än: de, hvilka vid sistlidne Riksdag blifvit
Rikets Ständers pröfning underställde-och då, föranledt deras omformälde
beslut, angående Lindberg bevil jadi eftergift af ena häl lien, utaf den honom
till ersättning ådömde summa, och härvid jemväl förekommer, att, enligt
Ryad: i ansökningen om-förmäles-,., Lindberg,, i följd: af Kongl. Majits Nådiga.
Resolution, den 19 December iS35s förunnats två. års anstånd med fullgörandet
af den- ålagdé betalningsskyldigheten., har Utskottet, oagtadt de af
sökanden, anförde ömande- omständigheter,, ansett sig fÖrhindradt att tillstyrka.
någon: förändring af hvad: Rikets senast församlade Ständer förord
nät,, i fråga om Kammar-Rätts-Rådet Lindbergs ansvarsförbindelse
i och för Kronofogden Hoflings balance.
Härigenom, anser Utskottet sig jemväl hafva besvarat en af vice Talmannen
Fl Ericsson-: väckt motion uti enahanda ämne, i hvad angår frågan 0111 fullkomlig
eftergift af den Kammar-Rätts-Rådet Lindberg,, ådömde- ersättningsskyldighet.
Och hvad beträffar den i samma motion,, på grund af en dervid
fogad skrift af Kammar-Rätts-Rådet Lindberg, gjorde framställning,, att,
när han blifvit ådömd att af Höjlings balance ersätta 8,564-IRdr 5, sk.,
efter afdrag af dén andel utaf Hbjlings Uppbörds-Gautionisters betalningsskyldighet,
, sorn på nämnde del af baläncen belöpte och uppgifves hafva
utgjort 722 R:dr 11 sk. 9 r:st., samt Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag
eftergifvit hälften, af hvad: Kammar-Rätts-Rådet Lindberg skolat godtgöra,
den återstående ersättningsskyldigheten, bordt sålunda, bestämmas, att ifrån
hälften af förstnämnde belopp- afdrogos; nyssberörde-af Cautionisterne -er
-
Stats-Utskottets UtlåtandeN'.o "120.
3
lagde 723 R:dr it sk. g r:st., i stället att den nu blifvit på det -sätt beräknad,
att nämnde 722 R:dr 1 1 sk. g rist. aldragits ifrån liela ersältningssurnman
8,564 Ridr 5 sk. och hälften af derefter .'återstående belopp Lindberg
alfordrad; så enär ostridigt är, att, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Dom,
oftaberörde 722 i-R:dr 11 sk. g rist. skolat afräknas ifrån totalbeloppet af de
Lindberg ådömde 8,564 Ridr 5 sk., hvarefter återstoden utgjorde den honom
enligt Domen ålagda ersättningsskyldighet, hvaraf hälften blifvit af Rikets
Ständer eftergifne, samt att således af iHoflings Cuutionister erlagde
miedel icke kunna , på sätt Lindberg förmenat,'endast tillgodoräknas å ena
diälften af primitiva ersättningssumman,
anser Utskottet något afseende å denna del ;af framställningen icke
kunna fästas.
Stockholm den 14 Maj i84o»
Reserva tion
af Herr Biskopen Doctor iHedren: ”Rikets ‘Ständer 'hafva lväl sisflidneRiksdag
bevisat mot Kammar-Rätts-Rådet Lindberg den godhet, att hälften af
den Hojtingsha balancen blifvit anskrifven. Men då lian till gäldande af
den återstående hälften, omkring 4>3»o Ridr, icke egt annan tillgång, än ett
ganska torftigt lödbo och sin -in ne håfvan de lön, så har han 'blifvit försatt i
den för en åldrig och redlig tjensteman mest ömande 'belägenhet. Det
hus, han nyligen hade köpt, räckte vid försäljningen troed moda till att belacka
inteckningarna. Det ringa lösboet mäste gå under klubban, och om
icke några ädla vänner inropat deraf för hans räkning att begagnas, så
hade han knappast egt för sig., hustru och barn., en stol och en säng. Huru
balancen först tillkommit, är en hemlighet, 24 år -gammel. I laglig rättsväg
har den blifvit lagd Lindberg till last , aldrig -såsom brott, derom ingen
minsta misstänka varit spord, men såsom bristande eftersyn. Rätta
upphofvet hvilar fördoldt under en hemlighetsslöja.., måhända i redan länge
tillslutna grafvars mörker. Flera ännu lefvande trovärdige personer veta
derom berätta., med förklarande af Lindbergs och ILulldins oskuld. Lagen
har dock utkräft och erhållit sin rätt: och de beklagansvärda offren synas
vara tillräckligen straffade. Jag har i flere år haft tillfälle på nära håll se
Kammar-Rätts-Rådet Lindbergs förhållande, såsom en flitig, oförtruten och
skicklig tjensteman, såsom stilla, ytterst hushållsagtig och sparsam i sin
lefnad, såsom efterdömlig make, fader och husbonde, och ehvad mitt ringa
ord må kunna verka till hans förmon, har jag dock icke kunnat ‘återhålla
4
Stats-Utskottets Utlåtande, if:o 121.
det» Skulle domen öfver honom i all dess stränghet hringas till fullbordan,
är ändock högst osäkert, om något eller huru mycket kan till staten
åter inflyta; men säkert är, att en i öfrigt agtningsvärd medborgare kominer
att för en redan ett fjerdedels sekel gammal förseelse, under sin återstående
ålderdomstid ännu ytterligare plikta med fattigdom och grämelse.
Han. synes mig hafva lidit nog och hans
ket, hvarföre jag för min del velat, med bifall till hans ansökning, bereda
åt hans ålderdom lugnare dagar, och vågar vördsamligen tillstyrka Rikets
Ständer till samma beslut,, sam säkerligen skall belönas af de hulpnas tacksamhet
och välsignelse»”"
Ank. till Exp Ufsfe. den 16 Maj, lil. 1 e. nr.
Utlåtande, rörande vacht fråga om anvisande af ett boställe
åt Provincial-Läkaren i Lif-Gedinget af Södermanland..
(£ A.)
Uti en hos Högvördig;! Preste-Slåndet vackt och till Stats-Utskottet
remitterad motion, har Herr Contracts-Prosten Nibelius, med hvilken Herr
Biskopen Doctor Holmström förklarat sig instämma, anfört, hurusom den i
Lif-Gedinget af Södermanland anställde och i Eskilstuna stationerade Provincial-Läkarens
befattning vore bland de mindre förmonliga tjenster af
detta slag, enär, i anseende till medeliösheten hos de flesta af stadens invånare,
ringa förtjenst kunde derstädes för bemälde Läkare påräknas, hvartill
kornme, att i närheten af Eskilstuna flere andre Läkare vore bosatte,
som med honom delade practiken på landsbygden ; hvilka förhållanden jemväl
skola foran led t svårighet att för denna cemligen vidsträckta del af Södermanland
erhålla en skicklig Provmcial-Läkare; och har motionären, på
det nämnde Provincial-Läkares lönevilkor måtte, utan serdeles tunga för
Stats-Verket, i någon moa förbättras och såmedelst ett för orten menligt
förhållande afhjelpas, föreslagit, att till boställe åt Provincial-Läkaren i LifGedinget
måtlejanslås en emot |-dels mantal svarande lott af de vid Eskilstuna
belägne, Kronan tillhöriga hemmanen Svedby, att tillträdas, den i4
Mars i844, då nuyarande arrendet af dessa hemman löper till ända»
Stat s-Utskottets Utlåtande, N\o 122'.
Enär Provincial-Läkarne i Riket i allmänhet icke äro med boställen
fÖrserlde och någon anledning icke förekommer att betvifla, det ju Provincial-Läkaren
uti ifrågavarande distriet, derest han eger erforderlig skicklighet,
bör, åtminstone lika väl som öfrige i orten varande Läkare, genom
practik kunna bereda sigen förtjenst, hvilken, i förening med den honom
tillkommande på stat, är för dess utkomst tillräcklig, har Utskottet funnit
sig
sakna skäl att tillstyrka Rikets Ständers bifall till det af ContraclsProsten
Nibelius i ofvanberörde afseende framställda förslag.
Stockholm den Maj 1840.
N:o 122.
Alik. till Exj>. Utåls, den 16 Maj, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majtts Nådiga Proportion
angående öfverlåtandet till Malmö Fal tig-arbetsinrättning
af Kronans rätt till ett derstädes fallet Dana arf.
Cl. A,)
Med anledning af en utaf Malmö stads Äldste i underdånighet gjord
samt af Magistraten i nämnde stad och Kongl. Majrts Befallningshafvande
i Malmöhus Län förordad ansökning, att antingen undfå ett ständigt statsanslag
till understöd för stadens fattigvård, eller ock att, i händelse sådant
icke kunde medgifvas, rättighet måtte åt staden öfverlåtas att, till bildande
af fond för dess fatlig-arbetsinrältning, uppbära de dana-arf, som derstädes
kunde falla, samt att, em bifall härtill icke kunde i allmänhet lemnäs, förenämnde
arbetsinrättning åtminstone måtte erhålla Kongl. Maj:ts och Kronans
rätt lill ett dana-arf af t)4° R-dr Banco efter aflidne arbetskarlen Tufve
Perssons efterlemnade enka, Anna Sophia Andersdotter, som i Malmö den
12 Oclober 1835 med döden afgått, utan att efter sig lemna några kända
lagliga arfvingar; har Kongl. Majit, som icke funnit skäl i Nåder bifalla
den af Malmö stads Äldste gjorde underdåniga anhållan om årligt understöd
af allmänna medel för stadens fattigvård eller om rättighet att för densamma
använda de inom staden fallande dana-arf, uti en till Stats-Utskottet
allåten Nådig Proposition af den i3 sistlidne Januari ^införd under N:o i3 i
6 »Stafs-Uts.hcttcts 'Utlåtande, N:o '123
' ' \
i Sami. i Afd. af Bihanget lill Riks-Slåndens Protocoll) föreslagit 'Rikets
Ständer att till Malmö stads .fattig-arbetsinrättning öfverlåta Kongl. Majifcs
och Kronans rätt till det derstädes efter aflidne arbetskarlen Tujve Petisons
jemväl aflidna enka fallne dana-arf af g4° R^r Banco.
I afseende på förhållandet med omföismäldte dana-arf, inhemtas af de
vid den Nådiga Propositionen bilagde handlingar, att .enkan Anna Sophia
Andersdotter, i följd .af det emellan henne och mannen i lifstiden upprättade,
lagligen bevakade och oklandradt lemnade testamente af den 28 November
1 Sid, efter mannens död erhållit full äganderätt till hela boet, och
att, sedan bemälda enka ulan känd arfvinge aflidit, anspråk på dess qvarlåtenskap
blifvit k Tufve Perssons arfvingars sida i daga ordning framstäldt;
men hvilket anspråk, ej mindre af Rådhus-Rätten i Malmö, än Kongl. HofRätten
öfver Skåne och Blekinge, emot hvars dom missnöje icke anmälts,
blifvit till alla delar ogilladt.
Då Rikets Ständer tillförne vid serskilda tillfällen medgifvit, att så
beskaffade arfsmedel finge inom de orter., hvarest desamma utfallit, användas
till understöd för allmänt nyttiga företag, bär Utskottet, i enlighet
med hvad Kongl. Majit i Nåder föreslagit, funnit sig ega anledning hemställa.,
att den Kongl. Majit och Kronan tillkommande rätt till ifrågavarande
.efter 'Tufve .'Perssons .enka fallne dana-arf af g4o Bidr Banco,
må åt Malmö stads fattig-arbetsinrättning öfveriåtas.
Stockholm den 14 Maj jS^o.
N:o 123.
Ant. till :Exp. Etsk. .3. 16 Maj, ‘kl. 1 «. iu.
Utlåtande, angående vacht fråga om Krono-Säteriet Ollestads
1 0
anslående till boställe ät Domhafvanden i Åhs, Gäseneds
och Kullings Häraders -Domsaga.
(I. A.)
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet bär, uti memorial, sorn till Stats-Utskottets
handläggning blifvit remitteradt, Riksdagsfullmägtigen från Elfsborgs
Län, Ephraim Earsson, jemte förmälan, att de åt Häradshöfdingen i
Åhs, Gäseneds och Kullings Häraders Domsaga., äfvensom dervarande Kro
-
Stkts-UisJiOtfets Utlåtandej N',o 123!
nofogde oell Häradsskrifvare upplåtne boställen i så måtto icke motsvarade*
det dermed afsedde ändamål,, sorn det förstnämnde af dessa boställen vore*
beläget ytterst i östra ändan af Domsagan, dfet andra i den sydvestra delen
deraf och det tredje* icke ens inom Fögderiet, hvarföre äfven sedan längre
tid tillbaka ingendera af bemälde tjenstemän kunnat bebo de dem anslagne
Hemman, fästat uppmärksamhet å angelägenheten deraf, att andra lill läget
mera passande och närmare Domsagans medelpunkt belägne krono-egendomar
blefve, i stället för de nuvarande, ät förenämnde tjenstemän till boställen
anvisade; i afseende hvarå motionären föreslagit, att Krono-säteriet
Ollestad i Hofs Socken af Gäseneds Härad, hvilken egendom år 1^56 blifvit
upplåten och förlänad åt Öfver-Jägmästaren Jäders'- Gyllensvard och
dfess efterkommande samt för närvarande innehades af en Fru Ar rhenius,
född Gyllensvärd, sorn vöre den sista af förläningstagarens efterkommande
och vid hvars död säteriet komme att åter hemfalla till Kronan, måtte,
så snart detsamma blefve ledigt att för Kronans räkning disponeras, varda,
i* stallet för nuvarande Häradshöfdingebostället Degerstorp i Tärby socken
af Åhs Harad , anslaget till boställe åt Dörnliafvanden i Älfs*, Gäseneds och
Ku 111 ngs-Härader, samt att de under Ollestad lydande hemman kunde blifva
använde till boställen åt Kronofogden oclv Härad sskri fvaren.
Då, efter hvad motionären sålunda sjelf uppgifvit, en1 ättling af Öfver-Jägmästaren
Gyllensvärd, som för sig och sina efterkommande erhållit
förläning af Krono-säteriet Ollestad, ännu lefver, liar Utskottet destomindre
ansett fråga nu böra uppstå om egendomens disposition till det af motionären
föreslagne ändamål, sorn, enligt Utskottet tillliandakommen upplysning,
den nuvarande innehafvaren af säteriet är gift och eger barn,
hvadan den tidpunkt möjligen är ganska aflägsen, då egendomen åter tillfaller
Kronan; och kan Utskottet af dessa skäl
icke tillstyrka,, att det af lii k sdags full mäg ligen Ephraim Larsson
i förrberörde afseende väckte förslag må till någon åtgärd å Rikets
Ständers sida föranleda:
Stockhol m den 14 Ma j 184o.
8
Stals-Utskottets Ullätandea N\o 124.
N:o 124.
Ank. till Exp. Utsi», den 16 Maj, lil. 1 e. m„
Utlåtande, i anledning af Kongl, Maj:ts Nådiga Proposition
angående 2:ne Kronohemmans i Stochholms Län anslående
till boställen för Land t stats-Tjenstemän.
(I. A.)
Till Stats-Utskoltet liar från samtlige Riks-Stånden blifvit remitterad
en af Kongl. Majit under den i5 sistlidne Februari till Rikets Ständer aflåten
Nådig Proposition (införd under N:o 26 å 1 Sami. 1 Afd. af Bill. till
Riks-Ståndens Protocoll), deruti Kongl. Majit, som, genom Nådigt Bref
af den 14 December i833, förordnat, att Färentuna Härads Fögderi i Stocklioinis
Län skulle, efter dåvarande Kronofogdes och Häradsskrifvares derstädes
afgång, sammanläggas med Sollentuna och Wallentuna Häraders samt
Danderyds Skeppslags Fögderi; dock att, i anseende till angelägenheten,
att nära Drottningholms Lustslott en Kronobetjent funnes till nödigt biträde
åt den för hela det nya Fögderiet blifvande Kronofogden, en ExpeditionsKronofogde,
med lön på stat, borde för Färentuna Härad antagas, jemte
tillkännagifvande, det Kongl. Majit redan meddelat föreskrift, angående lämpliga
boställens anvisande åt Häradsskrifvare!! i det sammansatte Fögderiet
och åt Länsmannen i Sollentuna Härad, föreslagit Rikets Ständer, att det
förr under Ulriksdals Kungsgård lydande kronohemmanet Neder-Järfva Nio
1, ~ mantal, i Solna socken, må tid 1842 års midfasta, då detora samma
hemman nu gällande arrende-contract tilländagå!’, upplåtas till boställe för
Kronofogden i det Fögderi, hvartill Färentuna Härad skulle förläggas, äfvensom
att det i Lofö socken nära Drottningholm belägne kronohemmanet
Berga, ’ mantal, måtte, i utbyte mot Kronofogdens i Färentuna Härad nu
varande boställe, Troxhammar, | mantal, hvilket i stället borde för Kronans
räkning utarrenderas, till boställe för den blifvande ExpeditionsKronofogden
i Färentuna Härad anslås, så snart tiden för en sådan disposition
deraf skulle inträlfa, eller vid midfastan år 1846; dock att dervid
borde serskildt bestämmas, om och i hvad mön någon contant lön, utöfver
boställsafkastningen, må bemälde Expeditions-Kronofogde bestås.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; och då Kronofogdebostället
Troxhammar, såsom beläget på Svartsjölandet och följagtligen aflägset
från medelpunkten af det sammansatte nya Fögderiet samt dessutom
sak
-
Stats-Utskottels Utlåtande> N-o 124.
9
saknande fördelen af en ordentlig postgång lill och ifrån Stockholm, ingalunda
är lämpligt att anvisas till boställe åt Kronofogden i detta Fögderi,
helst mängden och beskaffenheten af de honom åliggande tjenstegöromål
påkalla en obehindrad och skyndsam communicalion med Länets Styrelse,
men deremot det ifrågaställda Kronohemmanet Järfva N:o i genom
sitt läge på endast en half mils afstånd från Slockholm är i detta hänseende
serdeles passande, har Utskottet, i belragtande jemväl deraf, att bemälde
Kronofogde innehar en af de mest besvärliga tjenster af detta slag och således
synes förtjena att med ett fördelaktigt boställe varda försedd, funnit
sig böra hemställa,
att, på sätt Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit, kronohemmanet NederJärfva,
N:o i, må, sedan nuvarande arrende deraf tilländagått,
upplåtas lill boställe för Kronofogden i det Fögderi, som blifvit
sammansatt af Sollentuna och Wallentuna Härader med Danderyds
Skeppslag samt Färentuna Härad.
Beträffande deremot frågan om kronohemmanet Bergås anslående till
boställe åt den blifvande Expeditions-Kronofogden i Färentuna Härad, så
enär Expeditions-Kronofogdar i allmänhet icke äro med boställen eller lön
på stat försedde och, efter Utskottets tanka, något giltigt skäl icke förefinnes
alt till fördel för Expeditions-Kronofogden i Färentuna Härad härutinnan
medgifva undantag, samt då dertill kommer, att den minskning i
Kronans inkomster, hvilken skulle förorsakas genom upphörandet af det för
hemmanet Berga nu utgående arrende, i icke obetydlig nion, komme att
nedsätta den besparing i kostnader, som vid den förändrade organisationen
af ifrågavarande Fögderier torde varit afsedd och påräknad, anser sig Utskottet
icke
kunna till hvad Kongl. Maj:t i detta hänseende föreslagit,
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
För den händelse, att förenämnde af Utskottet yttrade åsigter skulle af Rikets
Ständer godkännas, har Utskottet tillika trott sig böra föreslå,
att uti den underdåniga skrifvelse, som rörande desse ämnen
torde komma att från Rikets Ständer lill Kongl. Maj:t i underdånighet
aflåtas, Rikets Ständer ville derjemte framställa den underdåniga
anhållan, att, så framt Kongl. Majit skulle i Nåder finna
anvisandet af serskildt boställe för Expeditions-Kronofogden i Färentuna
Härad utgöra ett oeftergifligt vilkor för tillvägabringandet
af den beslutade nya organisationen af ifrågavarande arne FögdeBih.
till R, St, Prot, l8fo, 4 Sami, 1 Afd, 4/ Haft, 2
10
Stats-TJlskottets Utlåtande, N'.o 125.
rier, Kongl. Maj:t i sådant Hill täcktes tillåta, att Färentuna Härad
må, såsom förhållandet varit före i833 års reglering, fortfarande
utgöra ett eget Fögderi med ordinarie Kronofogde, samt att
således all fråga om de, i följd af detta Fögderis tillämnade förening
med Sollentuna och Wallentuna Häraders samt Danderyds
Skeppslags Fögderi, i Nåder föreslagne dispositioner af boställen
må förfalla.
Stockholm den i4 Maj iS/jo.
N: o 125.
Anis. till Exp.-Utsk. den 16 Maj, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet för åtskilliga
Rotehållare vid Westerbottens Kongl. Fält-JägareRegemente
att återbekomma dem origtigt påförd vacance
afgift
för åren 1830 och 1831.
J (U. Ai)
Riksdagsfullmägtigen Johan Jacob Rutberg från Norrbottens Län har
uti en lill Siats-Utskottet remitterad motion, hvaruti Anders Normark från
Westerbottens Län instämt, hos Rikets Ständer gjort anhållan om restitution
af vacance-afgift, hvilken, till belopp af 43 R:dr 5 sk. 4 r:sl;- Råneo,
blifvit åtskillige Rotehållare inom Calix Compagnie af Westerbottens Kongl.
Fält-Jägare-Regeraente, för åren i83o och 1831 affordrad; en anhållan, den
motionären framställt på grund deraf, att Rotehållarne, genom Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes i Norrbottens Län samt Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Rätts
Utslag, blifvit förklarade berättigade att ifrågavarande afgift, såsom
orätt debiterad, återbekomma; hvaremot Kongl. Maj:ts och Rikets StatsContor,
der frågan om medlens utfående blifvit anhängiggjord, förklarat,
att, enär Rotehållarne om den beviljade restitutionens tillgodonjutande icke
anmält sig inom den för fordringars utbekommande hos Stats-Verket genom
Kongl. Kungörelsen den 8 September 1824 bestämde tid, restitulionen icke
kunde beviljas.
Som, enligt hvad upplyst blifvit, Kongl. Kammar-Rätten, genom Utslag
den 12 Juli 1834> förklarat bemälde Rotehållare berättigade att af
Stats-Verket återbekomma ifrågavarande orätt debiterade 43 R:dr 5 sk. 4
Stats-TJtskottets Utlåtande, N\o 126,
II
r:st. och Utskottet icke anser skäligt vara, alt Stats-Verket begagnar sig af
elen genom praescriptions-författningarne tillkomne rättighet tili en sådan
olagligen uppburen inkomst,
tillstyrker Utskottet, alt, lill fördelning emellan desse Rotehållare,
ett belopp af \3 R:dr 5 sk. 4 r:st Banco må från Riksgälds-Contoret
hållas Konungens Befallningshafvande i Norrbottens Län, på
reqvisition, tillhanda.
Stockholm den i4 Maj i84o.
N:o 126.
Anti. till Exp. Utsk. den 16 Maj, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Eric Norbergs från Westmanlands
Län motion, att afl. Räntmästaren J. F. Alms efterlemnade
enl;a måtte utbekommat begrafningshjelp efter bern
ädde sin man.
(U. A.)
Uti en från Hedervärda Bonde-Ståndet lill Stals-Ulskollet remitterad
motion, har Eric Norberg från Westmanlands Län begärt, att, som arfvingarne
efter Landt-Räntmästaren i Westmanlands Län, Kongl. Räntmästaren
Johan Fredric Alm, hvilken, efter alt hafva den i3 December 18a5
erhållit Nådigt afsked, med rättighet att uppföras å Allmänna IndragningsStaten
till åtnjutande af pension, den 4 Dec. i832 allidit, försummat att,
inom den i Kongl. Kungörelsen den q December 1812 stadgade lid för anmälande
af fordringar hos Stats-Verket, göra gällande deras anspråk att efter
bemälde Alm utbekomma begrafningshjelp, men deras rätt dertill syntes
ostridig, då den så kallade begrafningsbjelpen utgjorde ett af embetseller
tjenstemannens lön innehållet belopp, Landt-Räntmästaren Alms enka,
Maria Christina Alm, som vore stadd i torftiga vilkor, måtte förklaras berättigad
att, enligt hvad hon uti en motionen bilagd skrift äfven anhållit,
utbekomma den efter bemälde hennes man belöpande begrafningshjelp.
Då rättighet till begrafningshjelps åtnjutande grundlägges derigenom,
att motsvarande besparing af tjenstemannen, vid tjenstens tillträde, aftjenas
och således beloppet af den begrafningshjelp, hvartill Ränlmästaren Alms
sterbhusdelegare varit berättigade, i händelse de derom i behörig tid sig
12
Stats-Utskottets Utlåtande> N\o 126.
anmält, blifvit af Alms lön innehållet, samt det således icke synes vara
billigt, att staten begagnar sig af sterbhusdelegarnes försummelse, att, inom
den tid, som serskildt, i afseende å anmälandet af fordringar hos Statsverket,
är stadgad, göra sina anspråk på medlens utbekommande gällande,
hemställer Utskottet,
alt Rikets Ständer måtte bifalla, att sterbhusdelegarne efter aflidne
Räntmästaren Alm} utan afseende derå, att fordringsanspråket icke
blifvit i laga tid anmäldt, undfå den begrafningshjelp, hvartill de
i öfrigt kunna finnas berättigade, samt att dessa medel må af Riksgälds-Contoret
utbetalas;
Börande Utskottet dervid upplysa, att Alms pension, hvaraf begrafningshjelpen,
derest sådan blifvit till fullo aftjenad, skulle med sex månaders
belopp utgå, utgjort 3g5 R:dr 24 sk., med derunder beräknade 37 tunnor
spanmål.
Stockholm den 14 Maj 1840.
Reservation
af Gustaf Apelqvist från Blekinge Län: ”Emot Utskottets beslut, hvarigenom
blifvit tillstyrkt, att enkan Alm må få uppbära den begrafningshjelp,
för hvars uttagande hon försummat den i proescriptions-författningarne stadgade
tid, får jag anmäla min reservation, med förklarande, att jag alldeles
icke kan instämma uti den åsigt, som inom Utskoltet legat till grund
för nämnde beslut, eller att, i afseende på enkan Alms anspråk, skulle inträffa
samma förhållande, som med de Roteringsskyldige vid Westerbottens
Kongl. Fält-Jägare-Regemente, hvilka blifvit affordrade högre utskylder,
än de, enligt Kongl. Kammar-Rättens sedermera meddelade Utslag,
funnits vara skyldige att utgöra.
I afseende på dessa inträffar nemligen, att staten på obehörigt sätt
tillvunnit sig en inkomst, som jag aldrig- kan finna det Allmänna värdigt
att på grund af åkommen praescriplion behålla, då deremot den begrafningshjelp,
hvarpå enkan Alm gjort anspråk, blifvit lagligen och på grund
af gällande författningar till Stats-Verket af hennes man aftjenad, och hon
således, i afseende på utbekommandet deraf, är att betragta lika med alla
dem, som hafva något att fordra af Stats-Verket och för hvilka prasscriptions-förfaltningarne
blifvit stadgade.”
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Siats-Utskottets Utlåtande-, N;o 127.
1
N:o 127.
Ank. till Exp. Utsk. den 16 Maj, kl. 1 e. m,
Utlåtande, i anledning af Herr Christier sons, Ii. F., motion om
arfvoden för Rådhus-Rätterns i Rikets samtlige stapelstäder
för behandlingen af Tullmål.
QU. HO
Från Vällofl. Borgare-Ståndet har till Utskottet blifvit remitterad en af
Herr Christierson, H. F., väckt motion: att, med afseende på den städernas
Rådhus-Rätter ålagde skyldighet att undersöka och döma i Tullmål,
äfven sådane, som tilldragit sig utom städernas egentliga territorium, dessa
Domstolar i Rikets samtlige stapelstäder måtte tilläggas enahanda rätt, som
Stockholms och Götheborgs redan åtnjuta, alt af Staten erhålla serskilda
arfvoden för Tullmålens behandling, i hvilket afseende motionären tillika
föreslagit, att Kongl. General-Tull-Styrelsen kunde uppgöra förslag till arfvodenas
fördelning; och hafva åtskilligc Ledamöter af Ståndet uti denna
motion instämt äfven med tillägg: att andra Rikets städer, vid hvilkas
Domstolar Tullmål kunna förekomma, måtte tillerkännas enahanda fördel;
och som billighet och rättvisa påkalla, att de af Rikets öfriga släder, vid
hvilkas Rådhus-Rätter, i följd af stadens läge eller andre omständigheter,
undersökningar, rörande förbrytelser emot Tullförfattningarne, oftare förekomma,
komma i åtnjutande af samma förmon, som blifvit Slockholm och
Götheborg beviljad, medelst serskilde Rådhus-Rätterne af Tullmedlen anslagne
arfvoden, har Utskottet, utan att nu anse sig höra uppgifva någon
bestämd grund, hvarefter slika ersättningar må kunna beräknas och utgå,
ansett sig höra tillstyrka Rikets Ständer,
att hos Kongl, Maj:t i underdånighet anhålla, det läcktes
Kongl. Maj:t, efter General-Tull-Styrelsens hörande, och
sedan utredt blifvit, i hvad mon Rådhus-Rätterne i andra
städer inom Riket må, i följd af der handlagda
Tullmåls antal och betydenhet, anses höra en serskild
ersättning derföre tillgodonjuta, till desse Domstolars Ledamöter
och Expedilionshafvande af Tullmedlen anvisa
arfvoden till i förhållande derefter bestämde belopp.
Stockholm den 14 Maj 1840.
Bih. till R. St. Fröt. 18/fo. 4 Sami. 1 Afd. 42 Häftet.
*
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N;o 128.
N:o 128.
Ant. till Exp. Utsk. den 16 Maj, kl. 1 e. m.
Utlåtandej i anledning af Anders Anderssons från Skaraborgs
Län motion om Andre Landtmätarebeställningarnes indragande.
(JU- Af
Uti en från Hedervärda Bonde-Ståndet remitterad motion, har Anders
Andersson från Skaraborgs Län yrkat: att, i sammanhang med löneregleringen
för Landtstatens tjenstemän, Andre Landtmätare-beställningarne måtte,
såsom alldeles umbärlige, indragas och de löner, som härigenom besparas,
varda använde till förbättrande af de öfrige Landtstats-tjenstemännens löneförmoner;
men Utskottet har, vid betragtande deraf, att Andre Landtmätaren,
vid Förste Landtmätarens frånvaro, sjukdom eller annat förfall, är
förbunden att vaka öfver ordningen inom de serskilde Province-Landtmäteri-Contoren
och utom denne är den enda tjensteman inom hvarje Län,
hvilken kan af vederbörande embetsmyndighet beordras till Landtmäteriförrättningar
för Statens räkning, emot ett ringare arfvode, än CommissionsLandtmätare,
enligt gällande taxa, ega att uppbära,
icke funnit skäl att, i anledning af samma motion, föreslå
någon åtgärd.
Stockholm den 14 Maj 1840.
Reservation
af Anders Andersson från Skaraborgs Län.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 12g.
3
N:o 139.
Ank. till Exp. Utsk. den 16 Maj, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Eric Norbergs från Vestmanlands Län
motion om Eergsfogde-tjensternes indragning.
(17. A.')
Uti en från Hedervärda Bonde-Ståndet till Stats-Utskottet remitterad
motion, har Eric Norberg från Vestmanlands Län föreslagit: att Bergsfogdetjensterne,
såsom öfverflödige, måtte indragas och deras bestyr med
polis, execution och uppbörd öfverflyttas å Kronofogdarne, samt att de nu
varande Bergsfogdar, som ej kunde förses med andre tjensler, måtte, intill
sin död, få uppbära de med tjensterne förenade inkomster såsom pension.
I sammanhang härmed, har Utskottet tagit del af ej mindre det yttrande,
som Rikets Ständers serskilda Utskott vid i8a3 års Riksdag afgifvit,
angående ny reglering af Rikets Styrelseverk, och hvaruti serskilda
Utskottet tillstyrkt Bergsfogdarnes indragning och öfverflyttande å Kronofogdarne
af den de förstnämnde åliggande uppbörd af Bergverkens utskylder,
än ock det utlåtande, hvarmed den af Kongl, Maj:t för samma ärendes
närmare utredning tillförordnade Comité' inkommit, utvisande, att
Committerade, rörande detta serskilda fall, ansett Bergsfogdetjensternes bibehållande
eller indragning hero af de åtgärder, som, i afseende på BergsTings-Rälterne,
komme att vidtagas; och har Utskottet äfven, vid betraktande
af det oskiljagtiga sammanhang, hvaruti desse begge frågor stå till
hvarandra, för närvarande och innan sig visat, om Bergs-Tings-Rätlerne
komma att bibehållas eller ej,
icke ansett sig böra, i anledning af denna motion, föreslå
någon åtgärd.
Stockholm den 14 Maj 1840.
4
SCals-Utskottets Utlåtande, N:o i3o.
N:o 130.
Ank. till Exp. Utsk. dea 16 Maj, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga remiss å Majoren
U. G. von Konows ansökan om åtnjutande af pension.
(jU. Af)
Medelst Nådig remiss af den 2^ sistlidne Mars, har Kongl. Majit till
Rikets Sländers Stats-Utskott öfverlemnat en af Majoren U. G. von Konow
gjord underdånig ansökan, det Kongl. Majit måtte i Nåder läckas hos Rikets
nu församlade Ständer anmäla sökanden till erhållande af den pension,
hvilken tillkommer Capitaine vid dess entledigande ur Rikets tjenst; och
hafva vid den Kongl, remissen jemväl funnits bifogade åtskillige bevis och
andre handlingar, som sökanden, lill stöd för sin berörde underdåniga anhållan,
åberopat.
Vid öfvervägande häraf, har Utskottet, enär, enligt hvad upplyst blifvit,
Majoren von Konow, i egenskap af Registrator vid General-Landtmäteri-Conloret,
åtnjuter lön på Stat, hvars belopp af Utskottet uti det afgifne
utlåtandet Nio 4°> angående regleringen af utgifterne under RiksStalens
2ldra Hufvudtitel, för framtiden föreslagits till 5oo E.:dr Banco,
icke ansett sig kunna tillstyrka beviljandet af den utaf
Majoren von Konow sökta pension;
men som Majoren både ådagalagt ett hedrande förhållande under den tid,
han varit i krigstjenst, eller ifrån den 16 Maj 1793 till den 12 Januari
i8i3, derunder Majoren äfven bevistat 1808 och 180g årens fälttåg samt
blifvit tilldelad medaljen för tapperhet i fält, och sedermera genom sin
gagnande verksamhet, dels i egenskap af föreståndare för en egen inrättad
militär-läroanslalt, dels såsom anställd lärare vid andre sådane uppfostringsverk
gjort sig af det allmänna synnerligen förtjent,
hemställer Utskottet, alt Majoren von Konow må förklaras
berättigad att, utan afseende på hvad författningarne
stadga om tjenstetid, vid afskedstagande!, efter
uppnådde 65 års ålder och med iagllagande i öfrigt af
hvad såsom vilkor för pensions åtnjutande är föreskrif
-
Stat s-Ulskottets UtlåtandeN:0 i3l.
5
vet, kunna uppföras å Allmänna Indragnings-staten, till
Bibehållande äf den lön, Majoren på Kongl. GeneralLandtmäteri-Contorets
stat innehar.
Stockholm den 14 Maj 1840.
N:o 13 i.
■ !>... . f. t .
Ank. till Exp. Utsk. den 16 Maj, kl. 1 e. m.
Utlåtandej, i anledning af Olof Olofssons från Vesterbottens
Län motion om rättighet för Idof-Notarien J. Haggström
till retroactivt åtnjutande af den honom på Allmänna Indragnings-Staten
beviljade Pension.
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottels
behandling remitterad motion, har Riksdagsfullmägtigen Olof Olofsson från
Vesterbottens Län förmält , hurusom Hof-Notarien Johan Hceggströirij uppå
ansökan om afsked från sin vid Kongl. Maj:ts Borg-Rätter innehafvande
Hof-Notarie-beställning, med vilkor alt, under sin lifstid, få såsom pension
å Allmänna Indragnings-Staten komma i åtnjutande af ett Hof-Notarie-lönen
motsvarande belopp, 200 R:dr Banco årligen, val blifvit under år 1829
ifrån nämnde sin tjenstebefattning endtledigad, men ej förr af den begärde
pensionen kommit i åtnjutande, än Kongl. Majit, uppå Hceggstroms i underdånighet
förnyade ansökan derom, uti en till Höglofl. RiksmarskalksEmbetet
den 8 Februari i834, aflåten Nådig skrifvelse, förklarat bemälde
Haeggström dei till berättigad, hufvudsakligen på den grund, att han, i likhet
med Hof-Conlorets tjenstemän, vore att hänföra till de vid Högstsalig
Hans Majit Konung Carl XIIIis Hof anställde personer, hvilkas rättighet
att, utan afseende på längre eller kortare tjenstetid, i Högstsalig Konungens
Pensionsstat uppföras, grundat sig på de genom Rikets Ständer för
denna Pensionsstats reglering meddeldte föreskrifter; dock att pensionen endast
ifrån 1834 års början borde beräknas; och har af sådan anledning,
samt då motionären ansett, det Hceggström vid sitt afskedstagande bordt
komma i åtnjutande af den honom lörst år 1834 medgifne pensionsrätt,
6
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 132.
motionären föreslagit Rikets Ständer att, för den tid, hvarunder Haeggström
af dess sålunda förmenta rättighet varit i mistning, eller under
loppet af 41 år, tillåta Haggström att retroactivt få beräkna det honom
numera tillagde årliga pensionsbeloppet 200 R:dr, och att sålunda med en
summa af S5o R:dr Banco njuta ersättning för den honom på ofvanberörde
sätt tillskyndade förlust; varandes vid motionen fogade åtskillige handlingar
till upplysning i ämnet, och bland dem ej mindre Hceggströms hos
Kongl. Majit år i834 gjorda underdåniga begäran om Nådig Proposition lill
Rikets då församlade Ständer, angående berörde pensions retroactiva beräkning,
hvilken ansökan Kongl. Majit likväl, genom Nådig Resolution af den
22 December nämnde år, förklarat Sig icke finna anledning bevilja, än ock
en af Hceggström till Rikets Ständer framställd och på uppgifne skäl grundad
anhållan, af hufvudsakligt enahanda syfte och innehåll, som den, hvilken
af motionären blifvit väckt.
Vid öfvervägande häraf, har Utskottet, enär, enligt hvad de motionen
bilagde handlingar utvisa, Hof-Notarien Hceggströms ifrågavarande anspråk
redan blifvit lagligen pröfvadt och afslaget,
icke ansett sig kunna tillstyrka Rikets Ständer att bevilja
den af motionären för bemälde Hceggström yrkade förmon.
Stockholm den 14 Maj 1840.
N:o 132.
Ank. till Exp. Utsk. den 16 Maj, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner, angående beräkningen
af tractamenten till Städernas Magistratspersöner och
Borgare vid syner och andra förrättningar för Kronans
räkning.
CU. ao
Uti en från "Valloflige Borgare-Ståndet till Utskottet remitterad motion,
har Herr Wijk, O., under åberopande deraf, att Rikets Ständer vid
sistlidne Riksdag beslutat, det städernas Magistratspersoner och Borgare
Stats-Ut skottets Utlåtandej JY.o 132.
7
skulle, när de som biträden för Kronans räkning tillkallades vid syner,
värderingar, inventeringar rn. m., då förrättningen varar längre än en dag,
undfå lika tractarnente, som är dem tillagdt, då besigtning eller värdering
sker utom stad, eller En R:dr Banco om dagen, men, oaktadt underdånig
skrifvelse bärom till Kongl. Maj:t allåtits, ingen författning i sådant afseende
utkommit, äskat: att Rikets nu församlade Ständer ville å nyo låta
en underdånig skrifvelse afgå uti detta ämne, och att medel måtte afses
för utgiftens bestridande, hvilket underlåtande motionären förmodat varit
det enda skälet, hvarföre detta Rikets Ständers välgrundade beslut hittills
förblifvit utan verkställighet; och har Utskottet, i sammanhang med denna
motion, deruti flere af Borgare-Ståndets Ledamöter instämt, äfven behandlat
en från samma Stånd remitterad motion af Herr FristedtC. G.: att
städernas Magistrater och Borgerskap måtte tillerkännas rättighet lill arfvoden
äfven för sådane syner och besigtningar för Kronans räkning, som
inom dagen begynnas och afslutas.
Och som, i anledning af Rikets Ständers, uti skrifvelse af den 22 Juli
i834, hos Kongl. Majit i underdånighet anmälde beslut, att Magistratspersoner
och Borgare, hvilkas biträde för Kronans räkning fordras vid syner,
värderingar, inventeringar med mera, brandsyner å Kronans hus likväl
undantagne, må, när förrättningen varar längre än en dag, böra undfå
lika tractarnente, som är dem tillagdt, då besigtning eller värdering sker
utom stad, eller En R:dr Banco om dagen, någon åtgärd ännu icke blifvit
vidtagen, får Utskottet, som fullkomligt instämmer uti de skäl, hvilka för
Rikets Ständers berörde beslut legat till grund,
tillstyrka, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, genom
i Nåder utfärdad kungörelse, låta samma beslut till verkställighet
befordra;
men då erforderliga medel för de derigenom uppkommande utgifters bestridande
böra lämpligast utgå af anslagen till rese- och tractamentspenningar
å de Riks-Statens Hufvudtitlar, hvartill, med afseende å de serskilda
förrättningarnes beskaffenhet, kostnaderne äro att hänföra, har Utskottet
icke
funnit behofvet påkalla anvisandet af något serskildt
anslag för ifrågavarande ändamål.
Hvad serskildt angår den af Herr Fristedt väckta motion, att rättigheten
till arfvodens uppbärande äfven måtte utsträckas till sådane förrättningar
för Kronans räkning, hvilka inom dagen begynnas och afslutas; så
8
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o i33.
enär, i detta senare fall vederbörande Magistratsperson^’ och Borgare,
hvilka det lagligen åligger att vid syner och besigtningar Kronan tillhandagå,
icke, på sätt i den förra händelsen eger rum, erfara sådant hinder
för besörjandet af deras enskilda angelägenheter, sorn skäligen kan medföra
anspråk på serskild vedergällning, på grund hvaraf Rikets Ständer vid
senaste Riksdagen jemväl ansett ersättning icke böra ifrågakomma förandra
förrättningar, än som fortfara mera än en dag, hemställer Utskottet,
att motionen lemnäs utan afseende.
Slockholm den 1.4. Maj 1840.
N:o 133.
Ant. till Exp. Utsk. den 21 Maj, kl. 9 f. m.
Utlåtande j i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrif velse j angående
väckt fråga om Stats-anslag för en Pharmaceutisk
Läro-anstalt.
(JJ. Af
I anledning af Apolhekare-Societetens hos Kongl. Majit i underdånighet
gjorde anhållan, det täcktes Kongl. Majit, för ändamålsenligt inrättande
och underhållande af en Pharmaceutisk Läro-anstalt, till Rikets nu församlade
Ständer aflåta Kådig Proposition om dertill erforderligt Stats-anslag,
hvilket, enligt underdånigst företedt förslag, skulle uppgå till 4>5oo
Ridr Banco årligen, samt derjemte, lill inredning och iordningställande af
Laboratorium, Lärosalar m. m. 5,ooo R:dr, att på en gång användas, har
Kongl. Majit, ehuru Dess Nådiga Proposition om Stats-Verkets tillstånd
och behof redan blifvit affattad, likväl, enär ej mindre vederbörande Professorer
vid Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet, än äfven SundhetsCollegium,
i ämnet hörde, vitsordat beliofvet af en serskild, utaf Staten
bekostad undervisningsanstallt för bildandet af skicklige Apothekare, till
Stats-Utskottet öfverlemnat de till omförmälde ärende hörande handlingar,
af hvilka hufvudsakligen inhemtats: att Apothekare-Societeten, som
funnit
1 Stals-Utskottets Utlåtandej N:o l33. 9
funnit den undervisning, hvilken Pharmaciae Elever och Studerande, under
deras tjenstgöring vid Apolheken, haft tillfälle inhemta, vara alldeles otillräcklig
för ändamålet, sökt, genom redan år 1821 anslagne stipendier,
uppmuntra ynglingar att vid någon Academi inom Riket förkofra och utvidga
sina kunskaper i de lill Pharmacien hörande vetenskapsgrenar, men
att vid Academierne, likasom vid Medico-Chirurgiska Institutet i Slockholm,
undervisningen mera afser att hilda Läkare än Pharmaceuter, hvaraf äfven
blifvit en följd, att de fleste stipendiater, i stället att egna sig åt
Pharmacien, belrädt Läkarebanan; att, med föranledande häraf, Apothekare-Societeten
sökt, för trenne år sedan, genom egna årliga sammanskott,
i hufvudsladen grunda en, efter tidens och yrkets fordringar lämpad, pharmaceulisk
Skola, hvarvid så väl theorelisk sorn praclisk undervisning skulle
lemnäs i Chemie, Pharmacie, Natural-IIistoria och Materia Medica m. m.,
hvilken Läroanstalt, sedan Kongl. Maj:t, genom Nådig Resolution af den
20 Januari 1837, fastställt det af Apothekare-Societeten i underdånighet
anmälde förslag till nya stadgar för en af samtlige Apolhekarne i Riket öfverenskommen
gemensam Societets-Inrättning, åsyftande pharmaceutiska
kunskapers befrämjande och underhållandet af en sådan Skola, blifvit satt
i verksamket, så att föreläsningar i dithörande vetenskaper kunnat hållas
uti den för ändamålet förhyrde local i en till Garnisons-sjukhuset å Kungsholmen
hörande lägenhet, men att de sammanskjutne medlen ej funnits
för behofvet tillräcklige och icke eller ordentligen ingått, hvarföre Societeten,
som äfven trott, att det Allmänna till denna läroanstalt, likasom till
andra läroverk, borde bidraga, gjort den underdåniga framställning, som
af Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse här ofvan inhemtas, med följande förslag
till årlig stat:
Arfvoderij
för en Lärare i Chemie och Pharmacie R:dr 800: —
för en Lärare i Natural-Historia och Materia Medica .... 800: —■
för en Adjunct i Chemie
333: 16.
för en Adjunct i Natural-Historia etc 266: 32.
till Läraren i Chemie, serskildt för Chemiska Laborationerne . 5oo: —
för en Räkenskapsförare
—
för en Vaktmästare 25o: —
Summa arfvoden R:dr 3,o5o: —
Bih. till II. St. Prot. 1840- 4 Sami. 1 d/d. 42 Haft. 2
10
Stats-Utskoltets Utlåtande, N;0 133.
Till Materiele behof:
Hushyra, inberäknadt rum för den Lärare, som har tillsyn vid
Institutet R:dr 800: —
ved och ljus  25o: —
till Laboratorium 4oo: —
Summa 1,400: —
eller den årliga kostnaden tillsammans. 4>5oo: —
jemte de för en gång äskade 5,000 R:dr, till inredning af Laboratorium,
Lärosal m. m., samt att Kongl. Sundhets-Collegium, häröfver bordt, uti
dess underdåniga utlåtande, hvarvid bifogats serskilde af Professorerne P.
F. Wahlberg och C. G. Mosander afgifne yttranden, tillstyrkt bifall lill
Apothekare-Societetens underdåniga anhållan och såsom skäl derför åberopat:
att Staten bekostade alla publika undervisningsverk, såväl för allmän
medborgerlig bildning, som för lärdom och speciela yrken; alt andra länders
erfarenhet visat, att de, som studera pharmacien, icke med nytta
kunna begagna undervisningen i Läkare-skolor, hvarföre serskilde för Apothekare-yrket
der blifvit inrättade, samt att, då Apothekare-Societetens
förljenstfulla nit och bemödanden att på egen bekostnad inrätta en pharmaceutisk
Skola icke förmått uppfylla Ret åsyftade ändamålet eller afhjelpa
det erkända behofvel af läroanstalten, det vore af vigt för sakens framgång,
att anslag dertill af Statsmedlen beviljades; äfvensom Collegium,
beträffande det ifrågasatte beloppet för lärarnes aflöning, icke ansåg detsamma
vara för högt beräknadt, hvaremot den uppgifna kostnaden för materiele
behof, ehuru icke något syntes vara att dervid erinra, likväl icke
kunnat af Collegium med erforderlig säkerhet bedömas.
Vid öfvervägande häraf, har Utskottet ej kunnat finna annat, än att
Apolhekare-Societeten, till följd af de densamma förlänade privilegier till
en uteslutande utöfning af Apothekare-yrket, ej kan, i afseende på bidrag
från Statens sida till en inrättning, hvilken hufvudsakligen endast afser
Societetens enskilda fördel, ega enahanda anspråk, som Rikets Allmänna
Läroanstalter eller Tillämpnings-skolor för sådane näringar och yrken,
hvilka hvar och en, utan inskränkning, är berättigad att utöfva; i följd
hvaraf och då Apothekare-Societetens egna tillgångar torde hädanefter som
förut vara tillräcklige för vidmagthållandet af ifrågavarande läroanstalt,
Utskottet afstyrker det för densamma äskade bidrag af
Statsmedlen.
Stockholm den 14 Maj 1840.
Stats-Vtskottets Memorial, N.-o i3/j.
11
Reservation
af Herr Friherre Sprengtporten: ’’Då jag anser det leda till Statens
directa förlust att vägra måttliga anslag, som hafva för ändamål att sprida
upplysning i hvad rigtning som helst, samt jag finner en tillämpningsskola
för pharmaceutiska studium vara af behof vet påkallad och således,
lika med andra tillämpningsskolor, skäligen böra komma i åtnjutande af
understöd å Statens sida, så mycket heldre, som Apothekare-Societeten dertill
komme att till betydligaste delen bidraga; så och enär till aflöning för
nödige Lärare vid det ifrågavarande Institutet en summa af 3,ooo R:dr synes
vara tillräcklig, och Apothekare-Socielelens bidrag, enligt hvad upplyst
är, utgör omkring 2,000 R:dr årligen, tillstyrker jag, att för berörde institut
må beviljas ett årligt anslag af i,ooo R:dr, att utgå så länge ApothekareSocietetens
nyssnämnde bidrag utgöres och Institutet af Societeten upprätthålles,
men i annan händelse till Riksgälds-Contoret besparas, samt med
vilkor, att Institutet ställes under Kongl. Sundhets-Collegii inseende.”
Härmed förenade sig Herr Grefve von Platen, Herr af Harmens, Herr
Doctor Björkman samt Prostar ne Afzelius och Ahlqvist.
N:o i34.
Ank. till Exp. Utsk. den 21 Maj, kl. 9 f. m.
Memorial, i anledning af skiljaktige beslut, i fråga om den af
Stats-Rcidets förändrade organisation föranledde lönereglering.
(£/. Af)
Enligt lill Stals-Ulskottet ankomne Protocolls-utdrag, har hvad Utskottet
, så väl uti utlåtandet N:o 32, i fråga om den af Stats-Rådets förändrade
organisation föranledda lönereglering, som uti det, i anledning af
derå erhållen återremiss, under N:o 79 afgifne ytterligare utlåtande föreslagit,
blifvit dels af samtlige Riks-Slånden dels af 3:ne Stånd bifallet,
med undantag af Utskottets uti utlåtandet N:o 32 väckte och uti 2:dra
punkten af utlåtandet N:o 79 vidhållne förslag, att de Departements-Che
-
12
Stats-Utskottets Memorial> N:o 13/j,.
fer, som icke komma i åtnjutande af boställen, må erhålla en årlig byresersättning
af 1,000 R:dr Banco hvardera. Hvilket af Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet är vordet bifallet, men af Borgare- och BondeStånden
afslaget.
Jemte det Utskottet, med tillkännagivande häraf, inbjuder sistnämnde
Riks-Stånd att förena sig om godkännande af Utskottets förslag, får Utskottet,
i fall denna inbjudning icke antages, föreslå följande proposition
till votering uti Förstärkt Slals-Utskott:
Den, som bifaller, att Justitiae-Stats-Ministern och de Stats-Råd, som
äro Departements-Chefer, må, derest de icke erhålla boställen, för den tid,
de af sådan förmon ej äro i åtnjutande, intill nästa Riksdag undfå en årlig
hyresersättning af 1,000 R:dr hvardera, voterar ja;
Den det ej vill, voterar nej.
Vinner nej, kommer frågan om berörde hyresersättning att förfalla.
Stockholm den 19 Maj 1840.
STOCKHOLM, HOS L. J. HJERTA, 1840.
Stats-U tskottcts Utlåtande, N:o t3S.
1
N:o 135.
Ant. till Exp, Utsk. den 21 Maj, kl. 9 f. m.
Utlåtande, rörande väckt fråga om Kungsgården Halltorps på Öland,
återvinnande till Kronan.
CL A.)
Sedan, i anledning af Kronofogden C. G. Enemans, å Kongl. Majlis och Kronans
vägnar, hos Ölands Norra Mots Härads-Rätt, efter stämning, väckte påstående,
att aflidne Hof-Marskalken m. m. von Franckens enka, Fru Sophia
von Francken, fodd Liljehorn, numera gift med LotsDirecteuren Lundstedt,
samt Ryttmästaren, Friherre G. Raal, såsom innehafvare af den i Högsrums
socken belägne Kungsladugården Halltorp, 31 mantal, hvarå besittnings-rätten,
jemlikt Kongl. Brefvet den 3o Augusti 1743, blifvit upplåten till Majoren
Sven Aderman, dess hustru och barn, måtte, enär ej mindre Aderman, än dess
hustru och barn aflidit, förpligtas till Kongl. Majit och Kronan genast afträda
nämnde Kungsladugård, och derjemte kännas skyldige godtgöra Kronan
årliga af kastningen af egendomen för den tid, de densamma innehaft, efter
det Majoren Adermans, dess hustrus och barns rätt dertill upphört, bemälde
Härads-Rätt, genom utslag den 16 Juni i83a, hvilket af Calmar Läns och
Ölands Lagmans-Rätt, genom Dom den ij derpåföljde October, blifvit faststäldt,
förklarat, att, då Kronofogden Eneman icke på något sätt visat sig berättigad
till det af honom åberopade fullmägtigskap för Kongl. Majit och
Kronan, Härads-Rätten icke kunde stamnings-påståendena i deras dåvarande
skick lill pröfning upptaga; så liar Riksdags-fullmägtigen från Calmar Län,
Per Jonsson, med hvilken Sven Isacsson från samma Län sig förenat, uti memorial,
som till Stats-Utskottets handläggning blifvit remitteradt, hemställt,
att, enär, enligt motionärens förmenande, den genom berörde donation upplåtne
besittningsrätt till Kungs-gården Halltorp, efter förlänings-tagarens,
dess hustrus och barns numera inträffade död, måste anses vara hemfallen
till Kronan, Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
Rih. till R. St. PrOt. 1840■ 4 Sami. 1 AJd. 43 Häjt. 1
2
Stats- Utskottets Utlåtande, 'JV:o l3S.
om laga åtgärders vidtagande, på det omförmälde Kungs-gård, hvars bevillnings-taxerings
värde uppginge till 12,000 R:dr Banco och som lemnade
ett årligt arrende af öfver 200 tunnor spanraål, kunde, jemte tillhörande inventarier,
till Kronan återvinnas och ersättning tillika Stats-Verket beredas
för egendomens afkastning under den tid, densamma af obehörige personer
innehafts, eller från och med år 1827, intilldess Kungs-gården blefve till
Kronan återställd.
Af de vid memorialet bifogade handlingar har Utskottet, i afseende
på tillkomsten af förrberörde donation, inhemtat, att, efter det Majoren siderman,
såsom belöning för meddelandet af en utaf honom gjord uppfinning
uti Artilleri-vetenskapen, bland annat anhållit om besittnings-rättighet af Krono-lägenheten
Halltorp, så hade Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref af den 3o
Aug. 1743, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers i underdånighet anmälde
beslut af den 23 i samma månad, förklarat, det finge Krono-lägenheten
Halltorp till Majoren Aderman, dess hustru och barn upplåtas, under skattemanna-rättighet
och tjugo års räntefrihet, med tillåtelse för honom eller dess
arfvingar att all deras rätt, så till räntefrihet, som skatte-rättigheten, på annor
man transportera.
Till stöd för Kronans yrkade rätt att åter komma i besittning af
Kungs-gården Halltorp, är af motionären hufvudsakligen anfördt: att det, i
Kongl. Maj:ts Nådiga Bref, angående Kungs-gårdens öfverlåtande, begagnade
uttryck Skattemanna-rätt, icke kunde annorlunda tydas, än att egendomen
skulle af donations-tagarne innehafvas under enahanda skyldigheter och rättigheter,
som åtfölja skattejord, nemligen grundräntas utgifvande under besittnings-tiden,
då arrende derför icke erlades; att Kungsgården, oagtadt donationen,
måste bibehålla sin Krono-natur, hvilket styrktes af Kongl. Resolutionen
på Ridderskapets och Adelns besvär af år 1733, §. 27, Kongl. Resolutionen
på allmogens besvär af år 1748, §. 3, och 1789 års Säkerhets-akt;
att då det blifvit Majoren Aderman och dess arfvingar uttryckligen medgifvet
att sin erhållna skattemanna-rätt på andra personer transportera, sådant
antydde, att någon eganae-rätt icke varit med öfverlåtelsen förenad, i hvilket
sistnämnde fall transport-rättigheten icke behöft omnämnas; att hvarken
Kongl. Maj:t eller Kongl. Kammar-Collegium förordnat, det Kungsgården borde
i Kronans jordebocker öfverflyttas från Krono till Skatte samt slutligen
att, enligt Kongl. Förklaringen den r4 Maj i8o5, det deri meddeldte stadgande,
, i fråga om tiden för klander af olaga köp af jord endast afsåge sådan
Slats-Ulskotlcts Utlåtandej N.o 13S.
3
jord, derom emellan enskilde kundé afhandlas, men ingalunda den jord, sorn
vore Kronan tillhörig.
Enär, sä vidt de i detta mål lill Utskottet remitterade handlingar
föranleda , det ville sjmas , som, genom meranämnde Kongl. Bref af den
3o Augusti 1743, endast besittnings-rätten till Kungs-gården Halltorp blifvit
Majoren Aderman, dess hustru och barn, för deras lifstid, i Nåder förunnad,
samt att följagtligen oely då egendomen icke kunnat å annan person
dfverlålas med bättre rätt, än Aderman densamma erhållit, Staten, sedan bemälde
personer nu med döden afgått, är berättigad att återfå berörde egendom,
så ock då det å Kronans vägnar i detta afseende redan väckte anspråk,
på sätt ofvan nämndt är, i anseende till saknadt förordnande för Kronofogden
Eneman att detsamma utföra, icke kunnat till pröfning upptagas, har Utskottet
ansett sig böra tillstyrka
Rikets Ständer alt hos Kongl. Maj;t i underdånighet begära,
att behörigt Ombud må varda förordnadt, för att i laga ordning
utföra den talan om Kungsgården Halltorps återvinnande
till Kongl. Majit och Kronan, samt de ersättnings-anspråk
i öfrigt, hvartill anledning må förefinnas.
Stockholm den 1 g Maj 1840.
Reservation
af Herr Friherre Sprengtporten: ”Då det bör antagas, att vederbörande emlieIsmyndigheter,
sorn ega att föra Kongl. Maj:ts och Kronans talan och bevaka
dess rätt, ej lära underlåta att, med afseende å den af enskild motionär
väckta frågan om Halltorps återvinnande till Staten, vidtaga de åtgärder,
som efter en noggrannare utredning, än den Utskottet kunnat åstadkomma,
må anses befogade och med lag öfverensstämmande, anser jag Utskottet
hafva saknat anledning föreslå Rikets Högloflige Ständer att, i ofvanberörde
afseende, hos Kongl. Maj:t göra någon underdånig framställning".
Häruti instämde Herr aj Harmens och Herr Prosten Ahlgvist.
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o i36.
N:o 136.
Ank. till Exp. Utsk, den 21 Maj, kl. 9 f, m.
Utlåtande, angående väckt fråga, att Kronans Fisken måtte till skatte
försäljas.
(I. A.)
Genom remiss ifrån Högloft. Ridderskapet och Adeln, har Stats-Ulskottet
fått emottaga en af Herr Stuart, F., väckt motion, hvaruti anföres; att till de
uti 77 Regerings-Forroen upptagna Siats-Verkets tillhörigheter, hvilka icke
få utan Rikets Ständers samtycke afyttras, höra Kronans fisken, utgörande
omkring 2,400, hvaraf öfver 2,500 inom de Norra Länen; att, med undantag
af de större laxfiskena, Stats-Verket likväl af detta betydliga antal fiskelägenheler
icke kan påräkna någon synnerlig inkomst, helst många lemna en
så ringa afgäld, att den icke ens uppväger kostnaden för det papper, hvarå
arrende-conli acten och öfrige deraf föranledde expeditioner utskrifvas; att
mångå af dessa fisken nu mera Lill den grad försämrats, att, oagtadt förnyade
arrende-auclioner, anbud derå icke blifvit gjorde, samt att, då fiskena
vanligen utarrenderas på 6 år, och äfven under mellantiderne arrende-auctioner
blifva af nöden, i anseende till arrendatorer och deras löftesmäns
obestånd, de deraf föranledde, ofta återkommande åtgärder med syner, auctioner
och vidlyftiga skriflvexiingar, betydligt upptaga, så väl auctoriteternes
som krono-betjeningens lid; med afseende å hvilket allt motionären hemställt,
att Kronans samtlige fisken, åtminstone utan annat undantag, än af de större
laxfiskena, måtte, efter föregången skattläggning, försäljas, hvarvid tillika
föreslagits; att de till försäljning afsedda fisken af skattläggnings-män varda
beskrifna och, så vidt de icke redan draga en ständig ränta, påföras en sådan,
lämpad efter medium af de sista 10 årens arrende-belopp; att försäljningen,
efter i allmänna Tidningarne införde, samt uti så väl det Län, der
fisket är beläget, som angränsande Län meddelade Kungörelser, verkställes
på samma dag hos Kammar-Collegium, ä Länets Lands-Contor och å det
närmast fisket belägna Tingställe, under förbehåll, alt anbudens antaglighet
ankommer på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, samt att vid auclionen ställes
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:0 i36,
5
nöjaktig säkerhet för köpeskillingens rigtiga erläggande inom någon viss tid,
t. ex. 2:ne år, efter det köpeanbunden blifvit godkände och skattebrefven utfärdade;
och har motionären ansett, alt, hvad serskildt anginge dem af ifrågavarande
fisken, som befinnas icke kunna med billighet och rättvisa frånskiljas
de hemman, vid hvilkas stränder de äro belägna och derför syntes
böia, antingen mot utgörande af deras förra taxor, eller ock med frihet från
all afgift, fä af hemmansinnehafvarne bibehållas, till Kongl. ÄIaj:ts Nådiga
pröfning och afgörande måtte öfverlämnäs, huru med dessa fisken bör förhållas,
och om de skola, med eller utan ränta, på hemmansinnehafvarne öfverlålas.
Då ostridigt är, att utarrenderingen af den betydliga mängd fisken, som
Staten, serdeles i de norra Länen, eger, samt de åtgärder, hvilka af utarrenderingen
blifva en följd, på sätt motionären anmärkt, ej mindre för
vederbörande auctoriteter, än för Kronobetjeningen i de orter, der ett större
antal fiskare förefinnes, medför mycket besvär och en icke ringa tillökning
i göromål, som i många fall ej motsvaras af den ringa inkomst, ett stort antal
af dessa fisken lemnar, tror Utskottet, lika med motionären, att det i flere
hänseenden vore lämpligast och med Statens verkliga fördel mest instämmande,
om, med undantag af de större laxfiskena, alla öfriga Kronans fisken
försåldes, hvadan Utskottet funnit sig böra hemställa,
att Rikets Ständer, för deras del, må besluta, att, med undantag
af de större Laxfiskena, alla öfriga Kronan tillhöriga, utarrenderade
fisken, sedan, vid anställd skattläggning, en efter
förut erlagdt arrende lämpad ränta blifvit åsatt, må, i den moa
arrendena upphöra, på auction till den högstbjudande under
skatlemannarätt försäljas, samt dervid, lill lättnad för köparne
och deraf uppkommande ökad täflan, medgifvas, att skatteköpeskillingen,
under vilkor, att nöjagtig säkerhet derför ställes,
må erläggas på vissa terminer, som af Kongl. Majit närmare
föreskrifvas; och torde jemväl till Kongl. Maj:t böra öfverlåtas
att ej allenast be tämma, hvilka fisken, enligt ofvannämnde
grunder, böra försäljas, och meddela de närmare föreskrifter,
som, i afseende å försäljningen, kunna finnas af nöden,
utan ock pröfva de skeende anbudens antaglighet eller
stadga, huru dermed förhållas bör.
Då åtskillige af de ifrågavarande fiskena lära vara belägna
vid enskildes hemmans stränder, tror Utskottet tillika vid för
-
6
Stais-ZJlsJiottets Utlåtande, N:o 136.
säljningen billigt vis böra lästas det vilkor, att egare till sådant
heraman, vid hvars stränder Kronofiske är beläget, må
€ga optionsrätt att fisket inlösa för hvad vid auctionen derföre
bjudes.
Slutligen hemställer Utskottet, alt Rikets Ständer ville hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att, derest några Kronoftsken
skulle vara af den dåliga beskaffenhet, att de icke kunna
till ränta skattläggas och köpare dertill erhållas, Kongl.
Majit då ville Lill Rikets Ständer framställa Nådig Proposition
om dylika fiskens afförande utur Kronans jordeböcker.
I sammanhang härmed, har ock Utskottet förehaft Eric Nilssons från
Jemtlands Län motion, att Lapparne må fritt få begagna de för närvarande
utarrenderade fisken, hvilka äro belägna inom den dem, emot viss afgift, upplåtne
fjällsträcka vid Norrska gränsen, samt den af samma motionär, jemte
Anders Mårtensson ifrån Jemtlands Län, gjorde hemställan, att nybyggare uti
nämnde provins må tillåtas att, utan afgift, begagna de Kronofisken, som antingen
ligga inom eller gränsa intill deras egor, men har, i anledning af dessa
motioner, icke funnit sig böra föreslå undantag ifrån hvad här förut angående
dispositionen af Kronans fisken i allmänhet är vordet tillstyrkt.
Då Utskottet i det föregående föreslagit, att de större Laxfiskena icke
må försäljas, utan fortfarande utarrenderas, anser Utskottet sig, i öfverensstämmelse
dermed, jemväl hvad angår Oloj' Olofssons Irån Westerbottens
Län motion, att innehafvaren af Klabböle Laxfiske i Umeå eif mätte dervid
framgent bibehållas, emot ständig taxa af i j Lunnor salt Lax, alt efter markegång
betalas,
icke kunna å berörde motion tillstyrka bifall.
Stockholm den ig Maj 1840.
Stnts-Uiskottets Utlåtande, K.o i3~>
f
N:o 13^.
Ank. till Exp. Utsk. ilen 2i Maj, kl. 9 f. m.
Utlåtande , i anledning af Kongl. Majda JKådigct Proposition om åtskilliga
Krono-Lägenheters försäljning.
(I- A.)
Genom Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständers Statsutskott,
hvilken finnes intagen under N:o 5g uti första Samlingen af Hillänget
till Riks-Ståndens Protocoll vid innevarande Riksdag, har, med anledning
af Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse af den 3o October 1884 ,
blifvit föreslaget, att ålskilltge uti Kongl. Propositionen omförmälde lägenheter
och fisken, i afseende å hvilka sådane förhållanden förekommit, atl
deras försäljande ansetts med statens fördel mest instämmande, måtte till
skatte få upplåtas.
Hvad angår fiskena, åberopar Utskottet dess, i anledning af väckt motion
om samtlige Staten tillhörige fiskens försäljande, under denna dag afgifne
utlåtande, hvarigenom en dylik åtgärd i allmänhet blifvit tillstyrkt;
Och hvad vidkommer öfrige uti den Kongl. Propositionen uppräknade lägenheter,
. så, enär Staten för närvarande deraf njuter ingen eller föga betydlig
inkomst, roen deras utarrendering, der sådan eger rum, medför besvär
och olägenheter, anser Utskottet sig, i öfverensstämmelse med de uti
nyssnämnde utlåtande, angående fiskenas försäljning, yttrade åsigter, böra
tillstyrka,
att hvad uti Kongl, Propositionen, i afseende å ifrågavarande
lägenheters försäljande till skatte och vilkoren dervid, är vordet
föreslaget, må bifallas, med det tillägg, alt Kongl.Maj:t eger att
för skatteköpe-skillingarnes erläggande stadga lämplige betalningstider,
emot det att säkerhet för betalningens fullgörande
varder ställd.
Härigenom anser Utskottet något serskildt yttrande icke erfordras, i
anledning af Herr af Ekenstams, för den händelse, att förväntad Proposition af
8
n
Stats-Utshottets Utlåtande, 2V:o 138.
Kongl. Majit om försäljning af sådane, helst smärre Kungsgårdar , hvilka
endast på det sättet kunna erhålla vederbörlig odling och skötsel, skulle
uteblifva, väckte motion, att denna fråga måtte af Rikets Ständer tagas i öfvervägande.
Stockholm den 19 Maj 1840.
N:o i38.
Ank. till Exp. Utsk. den 21 Maj, kl. 9 f m.
Utlåtande, i anledning af Anders Anderssons från Skaraborgs Län
motion, angående ersättning f ör eller befrielse från åtskillige onera,
hvilka å en del hemman, genom Götha C anais anläggning, tillkommit.
(U. A.)
Uti en från Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskottet remitterad motion,
har Anders Andersson från Skaraborgs Län yrkat: att då den ort,
inom hvilken Götha Canals anläggning skett, blifvit påbördad den tungan,
att väghållning, skjutsning och andra sådana besvär, som tillhört hemman,
hvilka blifvit använde antingen directe för canal-ledningen, eller till ersättning
åt andre hemman för jord, som dertill åtgått, öfverflyttats på de öfriga
hemmanen inom hvarje Härad, men orten hvarken haft eller kuude vänta
någon serskild lördel af canalen, berörde, utan hemmansegarens hörande,
dem ålagde börda måtte'upphöra, och att, om kostnaden dertill icke kunde å •
läggas Canalbolaget, den må af Staten ersättas; men då, i motsatts med
hvad motionären antagit, de orter, genom hvilka Götha Canal blifvit anlagd,
kunna anses hafva, i följd af den lättade communicationen, erhållit fördelar,
fullt motsvarande de onera af mindre betydenhet, hvilka, genom några få
hemmans försvinnande, blifvit de återstående inom hvarje serskildt Härad
ålagde, och, i fall förhållandet ej skulle vara sådant, saken fordrar en närmare
utredning, dels i afseende på fördelningen af berörde onera, dels i
hvad mon ersättningsskyldigheten kan lagligen tillförbindas vederbörande,
som
Stats-Utskollets Utlåtande, N'.o i3g. g
sorn af de indragne hemmansnumer kommit i besittning, inan bidrag dertill
från Statens sida lämpligen kan komma i fråga, anser Utskottet
sig ej böra i anledning af motionen tillstyrka någon åtgärd.
Stockholm den 19 Maj 1840.
N:o 189.
Ank. tili Exp. Utsi» den 21 Maj, kl. 9 f, aiö
i
Utlåtande, i anledning af Herr Munck af Rosenschölds, N. R., motion
om anslag till pensioner ät enkor efter de soldater, som tjenstgjort
vid den så kallade fVestra Arméen år 180g.
(U. A.)
Med anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående en årlig
pension åt framlidne Hans Excellens Grefve G. Adelsparres Enkefru Gref
vinna,
har Munck af Rosenschöld, N. R., uti en hos Höglofl. Ridderskapet oell
Adeln väckt, till Stats-Utskottet remitterad, motion, begärt, att alla ännu
lefvande enkor efter de soldater, som år 1809 tillhört den så kallade Westra
Armen, måtte erhålla pensioner, svarande emot den del, deras män, såsom
soldater, i förhållande till Grefve Adelsparre, såsom deras Chef, haft uti förtjensten
att bidraga till den nämnde år timade Regements-förändringen.
Utskottet hemställer, att motionen lemnäs utan afseende.
Stockholm den 19 Maj 1840»
Bih. till R. St. Prot. 1840■ 4 Sami. t Afd. 4^ Uåfteh
2
10
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 14°‘
N:o i4o.
Ank. till Exp. Utsk. den 21 Maj, kl, 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af Herr von Hartmans dorffs, A. , motion om
mynthusets upplåtande till embetsrum åt de 6 Regerings-Departementen,
m, m.
(U. A.)
I anledning af Rikets Ständers redan fattade beslut om fördelningen
af Stvrelsens grenar och Kongl. Majrts förklaring att vilja detsamma i Nåder
godkänna, samt af Stats-Utskottets betänkande N;o 32, angående anskaffning
af hus, hvari de StatsRåds-Ledamöter, som äro Departements-Cdiefer kunde
erhålla både embets-och boningsrum, har Herr von Hartmansdorff, uti en inom
Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats-Utskottet remitterad, motion
nied afseende på de flere olägenheter, som motionären ansett blifva oundviklige,
om förenade embets- och boningsrum för hvarje Departements-Chef
serskildt lomme i fråga, framställt det förslag, alt samtlige Stals-Departementen,
med undantag af det Utrikes, som ansetts böra förblifva å Kongl.
Slottet, måtte inrymmas i samma hus, i hvilket afseende motionären, funnit
Kongl. Mynthuset, i följd af dess läge och dervarande stora utrymme vara
ganska lämpligt för ändamålet, i synnerhet om Mynt-verket, hvilket, såsom
en eldsfarlig inrättning, i alla fall hade ett otjenligt läge i närheten af Kronans
Embetsverk, Kongl. Slottet och den tätast bebyggda delen af staden,
blefve till en annan local förflyttadt; varande, på alla dessa skäl, af motionären
hemstäldt, att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Mynthuset måtte upplåtas till embetsrum åt de 6 Regerings-Departementen,
utom det Utrikes, samt Kongl. Myntverket och dervarande
Embetsverk förflyttas annorstädes, äfvensom att Rikets Ständer ville
anslå nödige medel till husets inredning för nämnde ändamål.
Då emedlertid Utskottet, uti dess af motionären åberopade utlåtantfe
N:o 32, hemställt och samtlige Riks-Stånden, i anledning deraf, beslutat
en underdånig anhållan, det Kongl. Majit, med anledning af väckte förslag,
Stats-Ut skottets Utlåtande, N:o 141>
il
att antingen de blifvande Departements-Cheferne måtte erhålla bostäder uti
samma hus, der deras Expeditioner varda inrymde, eller ock att samtlige
Expeditionerne sammanföras i en local, utan att boställsrum i sammanhang
dermed anvisas, må täckas, efter anbefalld undersökning af alla de omständigheter,
som på bedömandet af det ena eller andra förslagets företräde,
samt sältet för dess utförande, till Rikets Ständer vid nästkommande Riksdag
i Nåder öfverlemna denna utredning, jemte Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
i ämnet, hvarefter Rikets Ständer skulle blifva i tillfälle att taga
frågan i närmare öfvervägande, och då vederbörande Embets-myndigheter,
till hvilka den ifrågavarande utredningen lärer komma att öfverlemnas, ej
torde underlåta att jemväl taga i betragtande den af motionären afsedde local,
har Utskottet, som, med .afseende härå, icke anser verkställighet af någotdera
förslaget kunna för närvarande komma i fråga,
ej funnit sig bora, i anledning af Herr von Hartmans dorffs
motion, tillstyrka någon åtgärd.
Stockholm den ig Maj 1840,
N:o 14 *»
Ank. till Exp, Utsk. den 21 Maj, kl. 9 f. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om National-belöning för Öfverste
Klingstedt.
(U. A.)
Uti en inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt och lill StatsUtskottet
remitterad motion, har Herr von Moltzer, under åberopande af det
uti andre länder antagne bruk att utdela national-belöningar för utmärkte
och gagnande handlingar, och med anförande jemväl af det exempel derpå,
sorn Sveriges Rikes Ständer, i anledning af derom framställd Nådig Proposition
vid i8i5 års Riksdag, lemnat, föreslagit, att en sådan belöning måtte
al Rikets nu församlade Ständer tillerkännas Öfversten och Riddaren G. F,
12
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 14u
Klingstedt, för det lian, sora, i egenskap af General-Intendent under fälttågen
1808, 1809 samt 1813 och 181^ varit vid Armeen tjenstgörande, genom sitt
synnerliga nit i utöfningen af detta embete, skall tillskyndat Svenska Kronan
betydlig vinst, såsom exempel hvarpå uppgifvits, dels Öfverste Klingstcdts
lyckade bemödande att år 1809, vid Ryska Arméens inryckande i
Westerbotten, undan fienden rädda det i Skellefteå förvarade betydliga vapen-
och ainmunitions-förråd, till ett värde af 3oo,ooo R:dr Banco, dels att
Öfversten sedermera, under Tyska fälttåget, vid Svenska Arméens intågande
i Holstein, uti Kiel upptäckte och till Arméens Öfver-Befälhafvare öfverlemn-äde
den undangömda uppbörden af contributionerne i Holstein, dels ock
Öfverste Elingstcdts åtgärd att från Neustadt till Lubeck transportera det i
förstnämnde stad befunna betydliga prisgods, till ett värde af 200,000 R:dr
Holstein Courant; ulan att Öfverste Klingstedt för detta sitt ådagalagde nit
hitintills erhållit annan ersättning, än den lön, han, såsom TullDistricts-Chef,
på expectance-Stat åtnjuter.
Då Utskottet emedlertid ej kunnat ingå i undersökning om de förtjenster,
Öfverste Klingstedt må hafva ådagalagt under 1808 och 1809 samt
1813 och 1814 årens fälttåg, men föreställer sig, att Kongl. Maj:t ej lärer
underlåtit att i Nåder derå fästa det afseende, som Öfversten kunnat haft
att förvänta/har Utskottet, sotn deremot varit i tillfälle inhemta, att Öfverste
Klingstedt, dels uti Kongl. Stats-Contoret på Staten för lönlöse Officerare
uppbär 5oo R:dr, och dels på Kongl. Tullverkets Indragnings-Stat innehar
1,000 R:dr, eller tillsammans r,5oo R:dr årligen,
icke funnit skäl tillstyrka det af motionären, såsom national
belöning
för Öfverste Klingstedt, ifrågasatte anslag.
Stockholm den 19 Maj 1840.
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:0 142.
13
N:o 142.
Ånk. tili Exp. Utsk. den 21 Maj, kl. 9 f- m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss å förre IIdradsskrifvarén
S. F. Hagelins underdåniga ansökan om förhöjd
pension.
(U. A.)
Uti den 24 sistlidne Mars aflåten Nådig Remiss, har Kongl. Maj:t till
Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemnat en af förre Häradsskrifvaren i
Vikbolands Fögderi af Linköpings Län S. F. Hagelin gjord underdånig anhållan,
att, sedan han, som år i836" erhållit afsked från sin förenämnde Häradsskrifvare-befattning,
i sammanhang dermed, jemväl framställt begäran
att, efter då uppnådde 66 lefnadsår, derunder 4^ år * Statens tjenst, med
den i Kongl. Brefvet den 12 November 1823 civile embets- och tjenstemän
i allmänhet tillagde rättighet, komma i åtnjutande af pension till fulla
beloppet äf förut innehafde lönen, men, i följd af Kongl. Brefvet den a5
Juni 1818 och Kongl. Kammar-Collegii Circulaire-Bref den 11 October 1819,
ansetts ej kunna komma i åtnjutande af högre pension, än den, hvilken motsvarade
Kammarskrifvarelön, eller 264 R:dr 8 sk., med deri inbegripne 25
tunnor spanmål, Kongl. Maj:t likväl måtte täckas till Rikets nu församlade
Ständer framställa Nådig Proposition derom, att, i likhet med hvad Rikets
Ständer vid senaste Riksdag under enahanda förhållanden beviljat Kronofogden
Hollsten, sökanden kunde anses berättigad till åtnjutande af pension, svarande
mot sin förut innehafde Häradsskrifvare-lön, hvilken i medeltal för
åren 1827 —1836 uppgått till 3^8 R:dr 26 sk. 9 rst. årligen, utom boslällsafkastning
och resepenningar. Men som det icke kunnat visas, att Häradsskrifvaren
Hagelin, hvilken, enligt 1770 och 1778 årens Pensions-Författningar,
om desamma vid hans afskedstagande funnits gällande, icke egt att pension
åtnjuta, erhållit ringare pension, än hvartill han, enligt sedermera utfärdade
Författningar, var berättigad, samt den Kronofogden Hollsten af Rikets
Ständer medgifne förmon att få, såsom pension, behålla hela sin innehafde
14
Stats-Utskottets Utlåtande, N.o lfa'
indeldta lön, icke varit grundad på någon laglig rättighet, utan blifvit honom
tillerkänd, med afseende på serskildt förekomne ömande omständigheter,
finner Utskottet icke skäl tillstyrka den af Häradsskrifvaren
Hagelin sökte högre pension.
Stockholm den ig Maj 1840.
Reservation
af Herr Prosten Östberg : ”Med tillfredsställelse har jag denna Riksdag
funnit, att inom Högloft. Stats-Utskottets pluralitet uppenbarat sig principer
i hushållningen med Statens medel, som för längre tid tillbaka och
allt sedan varit öfverensstämmande med min öfvertygelse, men som.i flesta
fallen hittills ej förmått göra sig gällande. Hvad tillämpningen af den sparsamhetsanda,
som yttrat sig, angår, har jag ock sällan inom mig haft något
att anmärka. Jag har tyckt mig finna, att den, enligt sträng rättvisa, någorlunda
hållit stånd, men att billighetens fordringar någon gång blifvit förbisedda,
der de likväl med allt skäl kunnat tillfredsställas. Så förekommer
mig förhållandet vara vid det betänkande, som Stats-Utskottet nu framlagt
till Rikets Högloft. Ständers bedömande, hvilket rör Häradsskrifvaren och
Landskammereraren S. F■ Hagelins af Kongl. Majit i Nåder förordade anhållan
om en liten, i hans och äfven min tanka, hillig tillökning i sin vid
afskedstagandet erhållna pension. Han inträdde som ordinarius i Statens tjenst
1790, då I770 och 1778 årens Pensions-författningar voro gällande, hvilka vid
■7o lefnads- och 4° tjensteår tilläde afskedstagaren såsom pension hela hans
indeldta lön. Nu är väl sant, att sökanden, då han i836 begärde och erhöll
afsked, ej var mera än 66 år gammal, men deremot hade han innehaft den
ti'ägna, magtpåliggande Häradsskrifvare-beställningen i 46 år, under hvilken
långa, mödosamma, väl och värdigt tillbragta tjenstetid, hans helsa så försvagades,
att han ej längre såg sig i stånd att med det kraftfulla bemödande,
lian alltid ådagalagt i sin tjenstebefattning, vidare dermed fortfara med
egen tillfredsställelse. Det lärer väl få antagas såsom gifvet, att vid ofvannämnde
tidsbestämmelser för pensionsrätten, mesta afseendet bör hafvas på tjenstetiden,
och i sådant fall tyckes det hafva varit billigt, att de sex överskjutande
tjensteåren fått surrogera de bristande 4 lefnadsåren, och att vil.
koren således voro uppfyllda för bemälde Hagelins rätt att, efter de citerade
inrfattningarne, vid afskedstagandet på Indragningsstaten få uppbära pension
Ståts-Utskottets Utlåtande, N\o 1^2.
15
till lika belopp, som den af honom dittills åtnjutna lön på stat utgjorde,
nemligen efter medelmarkegång för 10 år 378 R:dr Banco. Hoppet om ett
sådant belopp grundar sökanden äfven på Kongl. Majrts Nådiga Bref af den
12 November 1823, deri stadgas för ”Civile Embets- och Tjenstemän, hvil’’ka
uppnått 65 års ålder och då, efter vid pass l\o års tjenstgöring, genom
”Läkare-Attest bestyrkes deras sjuklighet eller försvagade helsotillstånd, att
”de i sin lifstid oafkortadt skulle få behålla sina vid afskedstagandet varande
"årliga löneförmoner’’. Då sökanden 1836, försedd med behörig ålders- och
läkare-attest, begärde sitt afsked och pensionsrätt efter ofvanstående grunder,
tillstyrkte Högloft. Kongl. Kamraar-Collegium 400 R:dr i pension för honom på
Indragnings-Staten; men Kongl. Stals-Contoret tillämpade här Kongl. Brefvet
den 25 Juni 1818 och nedsatte pensionen ungefär med | af hvad han i
indeldt lön egde till 264 R.'dr 8 sk. Banco, hvilket senare blef af Kongl.
Majit i Nåder gillad t. Det är på delta Kongl. Bref af 1S1S, sorn Höglofl.
Stats-Utskottet grundar sitt afslag på sökandens skäliga begäran om tillökning
af något öfver 100 R:dr Banco i sin förut tilldelade pension, hvilken
ock grundar sig på så väl äldre Författningar, som senare Konunga-Brefoch
nu blifvit beledsagad af Kongl. Majrts Nådiga förord. Om Höglofl. Utskottet
således tillstyrkt sökandens begäran, hade det åtminstone uppfyllt billighetens
fordringar emot en man, som under en ovanligt nitisk, skicklig oell
värdig utöfning af sin 46-åriga tjenstebefattning grånat i Statens tjenst, förstört
sin helsa och nu befinner sig på ålderdomen i torftiga omständigheter.
Jag hoppas dock, att Rikets Höglofl. Ständer med välvilja omfatta detta ämne,
gifva deråt ett lyckligare resultat för den förtjenstfulle och i orten högaktade
och värderade tjenstemannen, och derigenom efterfölja föregående
Ständers värdiga exempel, som vid alla föregående Riksdagar från och med
1823, vid förekommande ömande omständigheter, gjort undantag från en
sträng tillämpning af de kalla Författningarnes bokstaf, hvilket i synnerhet
ådagalades vid sista Riksdagen, då Kronofogden Hollstén, ej fullt så documenterad,
som nu ifiågavarande man, likväl erhöll förhöjning i den pension,
som efter 1818 års nedsatta belopp honom tilldelades vid afskedstagandet.
Något praejudicat är nu mera ej att befara i denna väg. — Jag tillstyrker
således, att Häradsskrifvaren, Kamereraren Hagelin från och med detta år må
på Indragnings-staten få uppbära i pension 378 R:dr Banco, och anhåller,
att denna reservation må få åtfölja Utskottets Betänkande till Rikets Högloflige
Ständer.”
16
Stals-TJtshottets Utlåtande, N.o 143.
N:o 143.
Ant. till Exp. Utsi, den 21 Maj, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss å LandtRäntmästarens
i Malmö, Lagmannen Jöran Wuljfs ansökning, om rättighet
att vid af skedstagandet erhålla pension till fulla beloppet
af innehafvande lön.
(U. A.)
Medelst Nådig Remiss af den 24 Mars innevarande år, har Kongl.
Maj:t till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemnat Landt-Räntmästarens i
Malmö, Lagmannen J. Wuljfs underdåniga ansökning, att, ehuru Kongl. Majit,
i anledning af Lagmannen Wuljfs förut framställde underdåniga anhållan,
att, vid afskedstagande från sin innehafvande LandtRäntmästare-tjenst, få å
Rikets Allmänna Indragnings-Stat öfverflyttas, med åtnjutande af pension till
fulla beloppet af innehafvande lön, genom Nådigt Bref till Dess Befallningshafvande
i Malmöhus Län den 3 Mars 183^, förklarat, det Wulff, på grund
af Kongl. Brefvet den 25 Juni 1818, icke kunde anses berättigad tili högre
pension, än 3g5 R;dr 24 sk., med derunder beräknade 3^ tunnor spanmål,
Kongl. Maj:t likväl, med afseende å anförde omständigheter, och i likhet
med hvad vid sistförflutne Riksmöte egt rum, måtte till Rikets nu församlade
Ständer aflåta Nådig Proposition derom, att Wulff, som upplefvat högre
ålder, än den i Författningarne för åtnjutande af full lön, såsom pension
på Indragnings-Stat, föreskrifne, och då han dessutom af denna sin lefnad
tillbragt öfver 5o år i Rikets tjenst, alltså måtte tillåtas att vid sitt framtida
afskedstagande från nu innehafvande LandtRäntmästare-tjenst inom Malmöhus
Län, komma i åtnjutande af en pension, till beloppet fullt motsva
rande
den med ofvannämnde befattning förenade lön, och sådant desto heldre,
som Rikets sistförsamlade Ständer, vid till deras pröfning och afgörande
öfverlemnade mål af enahanda beskaffenhet, som det nu förevarande, då
tillerkänt Lands-Kamereraren, Kammar-Rådet Hertzman, Landt-Räntmästaren
Ahlgren och Krono-fogden Hollstén enahanda förmon, som den af sökanden
nu begärde. Vid
Slais-C (skottets Utlåtande, N:o 14*4'
17
Vid öfvervägande häraf och då LandlRäntmästaren Lagmannen Wulff
ännu icke uppnatt den ålder af 70 år, som, enligt 1770 och 1780 årens fensions-Förfaltningar,
var föreskrifven för rättigheten alt vid afskedstagande!
behålla hela sin innehafde lön såsom pension, i följd hvaraf Lagmannen torde
böra få ålnöjas med den pensions-rätt, som, enligt sedermera utfärdade,
nu gällande Författningar, finnes stadgad, eller, i anledning af Utskottets,
uti utlåtandet N:o 4°> angående regleringen af utgifterne under Riks-Statens
2:dra Hufvud-Titel, gjorde tillstyrkan af förhöjde pensions-belopp för LandtSlatens
tjenstemän, kan blifva af Rikets Ständer fastställd, har Utskottet ansett
sig böra
afstyrka bifall lill Lagmannen Wulffs ifrågavarande ansökning.
Stockholm den 19 Maj 1840.
Ko ,44.
Ani. till E.xp, Utsk. den 21 Maj, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, att tills vidareJörordnadc Enitets-
och Tjenstemän ej må berättigas åtnjuta annan lön, än dea
deras ordinarie tjenster pä Stat medföra, och att, om någon Embetsman
erhåller fullmagt på flere ordinarie tjenster, han må cga.
uppbära lön Jör endast en af desamma.
(U. A.)
Uti en, inom Yällofl. Borgare-Ståndet väckt, och till Stats-Utskoltets
behandling remitterad, motion, har Herr Kjellberg, J. yl., under åberopande
af de stora olägenheter, dem motionären ansett vara en följd deraf, att åtskillige
embeten inom Riket, äfven de af högsta vigt, understundom blifvit
hestridde genom tjenstemän, de der endast tills vidare eller på obestämd
tid varit förordnade alt nämnde embeten förvalta och, för att åstadkomma
en nödig ansedd rättelse härutinnan, föreslagit:
Bih. till R. St. Pro t. 78 jo. j Sami. 1 AJd, 4$ Höft,
18
Stats-Utskottctf Utlåtande, N:o tfj
-
t:o alt, vid nu blifvande Stats-Reglering, tills vidare förordnade embelsoch
tjenstemän ej må varda berättigade att åtnjuta annan lön, än den deras
ordinarie tjenst på Stat medför, samt
2:0 att, i händelse någon tjensteman erhölle fullmagt å flere ordinarie
tjenster, han likväl i sådant fall endast för endera af dessa tjenster malte
ega att lön å stat uppbära.
Utskottet, som i allmänhet instämmer i motionärens åsigt, alt tjenslers
tillsättande endast tillsvidare genom förordnanden, äfvensom flera sysslors
förenande hos samma person bör, så vidt möjligt är, undvikas, har emedlertid
ej kunnat förbise, att sådane förhållanden någon gång kunna inträffa,
hvarigenom tjensters tillsättande, medelst fullmagt, måste uppskjutas,
äfvensom att, innan en ny reglering af embets-verken kan tillvägabringas,
det understundom kan blifva af nöden att, serdeles inom de lägre graderne,
medgifva tjenstemän att innehafva flere befattningar, och ehuru önskvärdt
vore, att sådane undantag endast tillfälligtvis och i följd af serskilde omständigheter
måtte komma att ega rum, har Utskottet likväl, då billigheten fordrar,
att den, som kan blifva förordnad att en tjenst förrätta, eller, utan alt
åsidosätta sine åligganden, kan ock tillåtas innehafva och bestrida flere än
en syssla, äfven erhåller de löneförmoner, som dermed äro förenade, icke
ansett motionärens förslag kunna för närvarande bringas till verkställighet,
hvadan Utskottet hemställer,
att motionen lemnäs utan afseende,
Stockholn* den 19 Maj 184 o.
N:o i45
Ank. till Exp, Utsk. den 21 Maj, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af Hans Excellens Herr Grefve Löwenhielm; G.,
motion om upphörandet af begrafningslijelps af tjenande.
(U. A.)
Uti en från Högloft. Ridderskapiet och Adeln till Utskottet remitterad
motion, har Hans Excellens Herr Grefve Löwenhielm, G., väckt det förslag:
Stats-Ulskollcts Utlåtande, N:0 1/jA,
19
alt som skyldigheten för dem, hvilka inlitida i Statens tjenst, ali aftjena begrafningshjelp
vöre i högsta målto betungande, och icke på långt när uppvägdes
utaf det efterlemnade Sterbhusets fördel af ett motsvarande belopps uppbärande
efter dödsfallet, samt då statens vinst af begrafningsbjelpens uppbärande
en längre lid, innan den till sterbhusen åter utbetalades, vore alldeles
ingen, enär Slals-Verket ej kunde på korta och obestämda lider förränta sina
behållningar, äfvensom Statens tunga af ersättningen till civile PensionsCassan
för den begrafningshjelp, som afskedstagande tjenstemän icke återfå, blef
så måtto ingen, att densamma kunde utan känning anvisas å besparingarne,
lönerna för alla Statens tjenster mätte, i enlighet med hvad redan, genom
Kongl. Brefvet den 14 Maj 1831, blifvit stadgadt för Tullverket, få tillträdas
månaden efter den, då utnämning lill tjenslen egt rum; alt Slats-Yerkec
skulle öfvertaga uppbärandet, af all uppbörd, som nu ingår till Pensionscassor,
under namn af vacance- och liggetids- samt nådårsbesparingar;
att redan aftjent begrafningshjelp hädanefter, likasom förut, utbetalas
i mon af afgång, och att emedlertid en undersökning mätte företagas
till utrönande af hvad verkligen i sådant afseende blifvit aftjenadt;
och har, i anledning af denna motion, Herr leijonmark, J. A., hemställt, att
den ersättning, som, i fall skyldigheten att aftjena begrafningshjelp skulle
komma alt upphöra, borde af Stats-Verket lill Pensions-Cassorne utbetalas,
mätte på en gång bestämmas efter eli medium af hvad samma cassör under
de senast förflutna i o åren i Kronan besparad begrafningshjelp fått uppbära.
Af 1818 års Biksdagsförhandlingar inhemlas: alt Bikels Ständer, i
anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition om lindring uti de afdrag,
som å civile etnbels- och tjenstemäns indeldla löner ega rum, under titel
af Liggemånads- och Begrafningshjelps-besparing , väl icke funnit sig böra
afskaffa all besparing för Nådårsfonden, enär Statens tillgångar ej medgåfvo
sådant med annat vilkor, än att sterbhusen efter afgående embels- och
tjenstemän då skulle mista det från äldre tider dem tillerkända understöd,
uti den så kallade begrafningshjelpen, ett understöd, som för månget fattigt
sterbhus utgör enda tillgången att med anständighet befordra den aflidne lill
sitt hvilorum, men deremot ansett billigt, alt liggelids-besparingarne måtte
upphöra, och ingen tjensteman vara skyldig att, antingen ulan eller med
förut innehafd lön, tjena mer än sex månader, räknade ifrån nästa månadens
början efter den, i hvilken befordran skett.
Då detta Rikets Ständers beslut emedlertid icke blifvit af Kongl.
Maj:t i Nåder gilladt och fastslälldt, hafva Rikets Ständer, vid i8a3 års Riks
-
20
Stats-Ulsholtcls Utlåtande, N'.o i f5.
dag, i anledning af Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse, angående ltidrag af Statsverket
för Civil-Statens Pensions-Cassa, förordnat, alt inkomsten af vacanle
löner under förslags- och liggetiden, äfvensom begrafningshjelps-besparingar
efter de civile embels- och tjenstemän, som taga afsked, må få lill nämnde
Pensions-Cassa utgå.
Armeens Pensions-Cassa åter, till hvilken redan förut, enligt dess vid
sistnämnde Riksdag gällande Reglemente, ingått 4 vacance-månaders lönbesparing,
har vid 1828—i83o årens Riksdag blifvit af Rikets Ständer förklarad
berättigad att, under enahanda förhållanden, sorn Civil-Statens PensionsCassa,
få uppbära äfven begrafningshjelps-besparingar. Och har sistnämnde
förmon, vid samina Riksdag, jemväl blifvit Amiralitets-Krigsmans-Cassan
tillerkänd.
Vid detta förhållande och då, oagtadt motionärens förslag, alt aftjenandet
af begrafnings-hjelp för Statens embels- och tjenstemän måtte upphöra,
finnes vara grundadt på goda skäl, detsamma ej skulle kunna bringas
till verkställighet, med mindre än att PensionsCassorne, till hvilka begrafningshjelps-bcsparingarne
i de fall, då icke motsvarande utbetalning till sterbhus
eger rum, enligt hvad ofvan utredt är, för närvarande utgå, försäkras
0111 en motsvarande ersättning af Stals-Verket, hvars belopp väl nu ej kan
med säkerhet uppgifvas, men visserligen skulle blifva ganska betydligt, har
Utskottet, som för öfrigt anser, alt en förändring i detta afseende icke kan
beslutas, förrän närmare utredning af ersättnings-beloppet egt rum och Pensions-Cassornes
delegare en dylik förändring medgifvit,
icke kunnat, i anledning af motionen, tillstyrka någon åtgärd
Stockholm den 19 Maj 1840.
STOCKHOLM, Ei.méns och Granbergs Tryckeri. 1840.
Stats-Utskollcls Utlåtandej N.o 1^.6.
Nio 146.
i'
Ank. till Exp. Utsk. den 21 Majj kl. gf mi
Utlåtande j i anledning af Herr P etres ^ T., motion , angående pen
sioner
för Ledamöter af Stats-Rådet och Högste Domstolen3
Stats-Secreterare och andre Föredragande j under vissa förutsatta
fall.
(U. A.)
Uu en från Välloflige Borgare-Ståndet lill Stats-Utskottet remitterad motion,
har Herr Petrej T., äskat, att Stats-Utskottet måtte afgifva yttrande öfver
följande allmänna frågor, som möjligen skulle kunna inträffa, men icke förut
blifvit i betraktande tagne, nemligen:
l:o huru förhållas skall med pensioner för ledamöter af Högste Domstolen,
hvilka, näst före Opinions-nämndens sammanträde, under påstående Riksdag,
bos Kongl. Majit begära och erhålla afsked, men sedermera, vid skeende
omröstning bland Rikets Ständers deputerade, fällast och sålunda betraktas
skyldige att från ledamotskap i Domstolen afträda;
2:o huru de Regerings-ledamöter skola pensioneras, hvilka, under påstående
Riksdag, af Kongl. Majit hugnas med afsked och derefter, på grund af
Constitutions-Utskottets granskning af Stats-Rådets protocoll, af Rikets Ständer
anses hafva förvaltat Rådgifvare-kallet på ett sätt, som berättigar Ständerne
att hos Kongl. Majit anmäla dem till endtledigande ur Stats-Rådet, i
öfverensstämmelse med Regerings-Formens 107:de §., och
3:o huruvida de Stats-Råd, Stats-Secreterare eller andre Föredragande,
som, efter att hafva, till följd af grundlags-förändring, blifvit från Conseljen
uteslutne, kunna, derest de derefter skulle af Rikets Ständer anses för vunne
att hos Konungen anmälas, enligt 107 §. Regerings-Formen, vara berättigade
att bibehållas vid större eller mindre delar af innehafde löner och emolu
mentor.
Då motionärens framställning ej innefattar något förslag till förändring
uti hvad, genom gällande författningar, i delta afseende redan finnes stadgadt,
oell Utskottet ej tillkommer att yttra sig, angående tillämpning af ifrågavarande
författningar, anser Utskottet, i likhet nied dess i det redan algi
Ine utlåtandet Nio 80 uttryckte åsigt, att, der antingen serskildt i Grundlagen
ej finnes föreskrifvet, huru med afgående Stats-Råds, Stats-Secreterares
eller Justitiae-Råds pensionerande skall förhållas, eller ock de afskedades rätt
Bill. till R. St. Prot iSjo. 4 Sami. 1 Afd. 44 Haft. l
a Ståls-Utskottets Utlåtande, No i4"l
lill
pension är lagligen bestämd, de serskilda fall, som, i afseende pa bemäl
de
Embetsmäns pensionsrätt, kunna förekomma, böra efter afskedets erhållande
till Rikets Ständers pröfning öfverlemnas, och har Utskotta, i följd
häraf,
icke funnit motionen föranleda till någon åtgärd; hvilket likväl Rikets
Ständers bedömande vördsamt underställes.
Stockholm den 19 Maj 1840.
N:o 147.
Ank. till Exp. Ulsk. den 21 Maj, kl. g f. rn.
Utlåtande, i anledning af Herr Norderi skölds , O. G., motion, om
de vid vacancer inom Sjöstaten under vacance- och liggetiden
besparade löners anslående till Miniralitets-KrigsmansCassan.
(U. A.)
Uti en från Högloflige Ridderskapet och Adeln till Stats-Utskottet remitterad
motion, har Herr IS ordensköld, O. G., anfört, att den för pensionerande
af till Sjö-Staten börande embets- och tjenstemän samt gemenskap,
jemte deras enkor och oförsörjda barn, bildade Amiralitets-Krigsmans-Cassa
saknade en förmon, som blifvit tilldelad både Armeens och Civil-Statens
pensions-cassor, bestående i rättigheten att, vid genom afskedstagande inträffande
ledigheter af tjenste!’, hvilkas innehafvare äro berättigade att från Gassa
n erhålla pension, uppbära de under vacance- och ligge-tiden besparade
löner, hvilka vid Sjö-Staten nu ingå till Fjerde Hufvud-Titelns löne-besparingar,
utom vid de numera högst sällan förekommande fall, då vacancen yppats
efter en Officer, hvilken tillhört f. d. Armeens Flotta och tillika är delegare
i Armeens pensions-cassa, hvarvid denna cassa kommer i åtnjutande af
den gjorda löne-bespaiingen; i anledning hvai af och då Amiralitets-KiigsmansCassan,
som har att draga omsorg om en betydlig mängd tjenstemän och gemenskap,
med deras oförsörjda barn och efterlemnade enkor, nödgats nedsätta
räntan å sina capital, hvarigenom dess inkomster förminskats, motionären
hemställt, att de löner, som under vacance- och ligge-tiden besparas
Stals-Utskotlets Utlåtande , N:0 1^8.
3
vid Sjö-Staten, matte anslås till understöd för bemälde cassa, äfvensom motionären,
med afseende derpå, att olika beräknings-sätt för vacance-och liggetiden
eger rum vid Flottans serskilda stationer, då nemligen vid Carlskrona
station 3:ne, men vid Stockholms och Götheborgs stationer 4 månaders dylik
besparing iagttages, föreslagit, att vacance- och liggetiden vid inträffande
ledigheter af tjenster å Flottans stat må fastställas till 4 månader vid alla
stationerne.
Vid öfvervägande häraf, har Utskottet, som funnit, alt AmiralitelsKrigsmans-Cassan
skäligen hör åtnjuta samma förmoner, i afseende på lönebesparingar
inom Sjö-Staten, som förut blifvit tillerkände Arméens och CivilStatens
pensions-cassor, ansett sig höra tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte bifalla, att de löne-besparingar, som vid
Sjö-Staten under vacance- och ligge-tiden uppkomma, höra ifrån och
med nästa år, i likhet med hvad under enahanda förhållanden eger
rum, i afseende på Arméens och Civil-Statens pensions-cassor, ingå
till Amiralitets-Krigsmans-Cassan.
Hvad serskildt angår motionärens förslag om lika beräkning hädanefter
vid Flottans samtlige stationer af vacance- och ligge-tiden; så får Utskottet
åberopa, hvad i afseende härpå blifvit yttradt i det afgifne utlåtandet N:o
76, i anledning af Rikets Sländers Revisorers år 1837 (pag. 117) gjorda framställning
om det olika beräknings-sältet af vacance-månader vid Flottans sta
tioner.
Stockholm den 19 Maj 1840.
N:o 148.
Ank. till Exp. Ut sk. den 2» Maj, kl. g f m.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar vid Utskottets uti Betänkandet
JV:o 45 afgifna yttranden, angående Rikets Ständers
Revisorers Berättelser om granskningen af Riksgälds-Verket
m. m.
(Rgs Afd.)
Enligt Stats-Utskottet tillhandakomne protocolls-utdrag, har Vällofl. Borgare-Ståndet,
under den 29 nästlidne April, vid punktvis verkställd föredrag
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande j iV.o Uf.8.
ning af Utskottets utlåtande N:o 45, i anledning af Rikets Ständers sedan sista
Riksdag församlade Revisorers Berättelser om granskningen af RiksgäldsVerket
samt Götha Canal-bolags och Malmö £ d. Discont-inrältningars utredning,
detta utlåtande dels bifallit och dels lagt till handlingarne; hvaremot
Högvördige Préste-Ståndet, under samma dag, åtterremitterat 2:dra punkten
i utlåtandet, med förklarande, att Ståndet för det närvarande lät vid de öfriga
punkterna bero, äfvensom Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet berörde utlåtande, på grund af dervid förekomne anmärkningar,
till Utskottet, återremitterat.
Till följd af dessa återrerpisser, får Utskottet nu äran likaledes punktvis
besvara de emot Utskottets framställningar gjorda anmärkningar, nemligen:
l:o Vid a.dra punkten, angående Kongl. f. d. Canzli-styrelsens Hand•
Cassas öjverletnnande till Riksgälds-Contoret.
Härvid är vordet anmärkt, alt Utskottet uragtlåtit föreslå, att räntan å
berörde Cassas capitalfond måtte i allt fall fortfarande användas till ole föremål,
hvarför fonden tillkommit; i hvilket afseende således blifvit yrkadt, dels
af Herr B. Rosenblad> att detta räntebelopp måtte anvisas till understöd åt
Gustaf Adolfs-Stiftelsen i Leipzig för nödställda Protestantiska trosförvandter
i Calholska länderne, dels af Herrar A von Hartmansdorff och P. Lagerhjelm
samt Biskoparne Tegne'r3 Holmström och Heurlin m. il., att ifrågavarande
ränta måtte hållas Kongl. Maj:t tillhanda, för att användas till understöd för
vetenskapliga och allmänt nyttiga arbetens utgifvande, dels, och slutligen, af
Prostarne Nordhammar, Sandberg och Lytht att samma ränta måtte anslås
för utgifvandet och spridandet af lämpliga läroböcker för den första undervisningen
i christendomen.
Äfven Utskottet erkänner den allmänna nyttan och vigten af det föremål,
eller understödjandet af vetenskapliga arbetens utgifvande, dertill ränteafkastningen
af omförmälde Cassas capitalbehållning, enligt Kongl. Brefvet
den 11 Februari 1832, användes. Och Utskottet har visserligen ej eller uti
sin framställning, angående Cassans öfverlemnande till Riksgälds-Contoret, antydt
någon afsigt att för framtiden bespara det hitintills för detta ändamål
sålunda använda belopp. Men då berörde anslag, enligt Utskottets härvid
yttrade åsigt, bör ingå i den allmänna stalsregleringen och i vanlig ordning
redovisas, får Utskottet, som således anser mindre lämpligt, att något serskildt
ränteanslag å Riksgälds-Contoret anviscs, för att disponeras till ett statsregleringen
obestridligen tillhörande föremål, vördsamt föreslå,
att, under förutsättning af Kongl. Maj:ts Nådiga bifall till Rikets
Ständers hemställan om den under Kongl. f. d. Canzli-styrelsens
Ståls-Utskottets Utlåtande, N.o 148.
5
vård tillförne ställda Cassas öfverlemnande till Riksgälds-Contoret,
ett, räntan A denna cassas uppgifne capitalfond 9,000 R:dr, efter feni
procent motsvarande anslag af 450 R:dr, må, med bibehållande af
denna rubrik, till understöd vid vetenskapliga arbetens utgifvande,
å Riks-statens Femte Hufvud-Titel uppföras.
2:o Vid 6:te punkten, angående de pä Riksgälds-Contoret anvisade
creditiv.
Till besvarande af de inom Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln utaf Herr
B. Rosenblad samt Herr Grefve A. U. Gyldenstolpe och Herr Friherre J.
Cederström framställde anmärkningar emot Utskottets sätt att behandla och
hos Rikets Ständer anmäla frågan om lyftningen af den till utomordentliga
försvarsanstalter anslagna andel af mindre creditivet, anser sig Utskottet, så
vidt dessa anmärkningar röra Utskottets yttrande, angående Fullmägtiges förfarande,
endast behöfva hänvisa till delta yttrandes uttryckliga innehåll, nemligen:
”alt Utskottet för sin del anser vid den af Fullmägtige till förklarande
häraf meddelade upplysning böra bero.” Beträffande Ater Utskottets anmälan,
att Utskottet funnit sig böra i Jöreskrifven ordning å förbållandet
serskildt fästa Constilutibns-Utskottets uppmärksamhet; så får Utskottet,
som omöjligen kan inse, huru denna sålunda gjorda anmälan skulle, pä sätt
i berörde anmärkningar blifvit yttra dt, kunna bos Riks-Stånden föranleda ett
emot Grundlagarne stridande behandlingssätt, äran upplysa, alt Utskottet, vid
redogörandet för sina åtgärder, i följd af hvad hos Utskottet i anmärkningsväg
förekommit, funnit sig icke kunna undgå alt, på sätt jemväl vid sistförflutne
Riksdag af dåvarande Stals-Ulskott iagttogs, anmäla de frågor, som
blifvit till Conslitutions-Utskottets behandling serskildt öfverlemnade.
3:o Vid g:de punkten, angående bestämmandet af tiden för Riks-Ståndens
Canzli personals och Vaktbetjenings aflöning.
Med anledning af den, vid denna punkts föredragning inom Hedervärda
Bonde-Ståndet gjorde erinran om Utskottets åliggande att, i sammanhang dermed,
afgifva sitt förslag angående berörde aflönings belopp, får Utskottet åberopa
Rikets Ständers, genom bifallandet af Utskoltets utlåtande N:o 10, fattade
beslut, att bestämmandet af aflömngen för den vid Riks-Ståndens och
Utskottens Canzlier anställda personal bör till närmare slutet af Rikdagen
uppskjutas, hvilket beslut Utskottet icke kunnat underlåta att ställa sig lill
behörig efterrättelse.
4: > Vid io:de punkten, angående åtskilliga Riksgälds-Contorets tillgångars
och skulders upptagande i Räkenskaperne.
Emot Utskottets förslag, att några i nämnde Yerks räkenskaper upptag
-
6
Stats-Ulskottets Utlåtande N.o <49-
na och bal ance ra de skulder måtte, på anförda skäl, hädanefter föras inom
linien, har Herr Rosenblad erinrat, att sådant vore högst ovanligt och, serdeles
hvad den häribland förekommande Lappmarks Ecclesiastik-fonden beträffade,
origtigt, enär denna fond skulle ursprungligen grunda sig på enskilda
donationer, uti hvilken anmärkning Herr von Hartmansdorff' instämt.
Men som den i berörde hänseende, med anledning af hvad de åberopade
Revisionsberättelserne innehålla och härvid för öfrigt förekommit, af Utskottet
föreslagna åtgärd, hvilken endast åsyftar att kunna för framtiden åstadkomma
med verkliga förhållandet mera öfverensstämmande uppgifter öfver
Riksgälds-Contorets ställning, i afseende på ej mindre skulder än tillgångar,
ingalunda lärer kunna inverka på den Riksgälds-Contoret, enligt utfärdade
förbindelser eller Rikets Ständers förut fattade beslut, åliggande betalningsskyldighet,
i händelse, emot hvad Utskottet föreställer sig, denna skyldighets
fullgörande för de anmärkta skulderna numera, vid de i Utskottets förra utlåtande
uppgifna föihållanden, någonsin ifrågakommer; så kan Utskottet icke
annat än förnya sin gjorda hemställan i ofvan omförmälde punkt, hvilken
Yälloflige Borgare-Ståndet bifallit samt Högvördiga Pi esle-Ståndi t och Hedervärda
Bonde-Ståndet lemnat utan anmärkning.
5:o Vid ij:de punkten, angående ett årligt understöd för t.f. ÖfverComviissarien
vid J. d. General Assislance-Contoret P. J. Åhman.
Då Utskottet, i utlåtandet N:o 45, sökt fullständigt utreda de, i afseenpå
denne ålderstigne och i sina tjensteförhållanden, så vidt Utskottet erfarit,
oförvitlige tjensteman förekommande behjertansvärda omständigheter, anser
Utskottet sig, till besvarande af de vid denna punkt endast inom Hedervärda
Bonde-Ståndet framställda anmärkningar, blott böra åberopa, hvad berörde
utlåtande sålunda innehåller.
Stockholm den 19 Maj 1840.
N:o 149.
Arik. till Exp. Utsk. den H Maj, kl. q f. m.
Utlåtande j angående föreslagna åtgärder till ullculturens befrämjande.
(Rgs Afd.)
Uti Nådig Proposition (införd i Irsta Sami. af Bihanget till Riks-Ståndens
Protocoll under N:o 37) har Kongl. Majrt fästat Rikets nu församlade Stan
-
tSiats-Utskottets Utlåtande, N.o i49-
7
ders uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att den Svenska ull-productionen,
hvars betydliga fiamsteg, under en kort tid, ovedersägligen ådagalade
denna näringsgrens lämplighet och vigt för landet, upprätthölles och befrämjades
genom understöd från statens sida, för närvarande destomera nödvändiga,
sorn den för ullhandeln inom andra länder under senaste åren rådande
ofördelaktiga conjunctur förorsakat en ökad införsel af utländsk, samt
följaktligen försvårat afsättningen af inhemsk ull. Derjemte har Kongl. Maj:t i
Nåder tillkännagifva, hurusom, till förekommande af ett för Svenska ull-culturens
framtida bestånd och förkofran menligt inflytande af berörde, serdeles under
denna industrigrens nuvarande utvecklings-period, bekymmersamma förhållande,
underdåniga framställningar blifvit bos Kongl. Maj:t gjorda, dels
om en sådan jemkning i tullen å utländsk ull, att consumenten inom landet
funne sin uträkning att använda inhemsk ull, dels ock om vidtagandet af
tjenliga anstalter, antingen för tillvägabringandet af en serskild ullhandel
inom Riket, oberoende af den, som fabricanterne voro i tillfälle att drifva,
eller för befrämjande af Svenska ullens afsättning å utrikes ort. Bland dessa
åtgärder hade Kongl. Maj t, uppå anförda skäl, dock icke funnit, hvarken dea
föreslagna förändringen i nu stadgad medeltull å utländsk ull, eller några
tillgöranden från statens sida, för befordrandet af Svenska ullens afsättning
utom Riket, vara lämpliga eller till det åsyftade ändamålet ledande. Deremot
hade Kongl. Maj:t i Nåder ansett, alt, om en serskild ullhandel inom länsdel
kunde ti 11 vägabringas, och fabricanten härigenom komma i tillfälle alt af
ullhandlaren erhålla de olika slag af ull, som han för sin fabrication hade af
nöden, och hvilka icke kunde af hvarje serskild ullproducent honom tillhandahållas,
sådant skulle kraftigt bidraga tili en ökad afsättning af denna vara.
Den enda från statens sida lämpliga åtgärd för en dylik handels etablerande,
bade Kongl. Majit åter ansett bestå deruti, att hvar och en, som vore hugad
att drifva handel med inhemsk ull, förklarades berättigad att, likasom för
klädes-fabricanterne vore medgifvet, få för den inom Riket fallna ull, hvilken
han af producenten tillhandlade sig, begagna samma lånerätt i ulldisconten,
som producenten sjelf tillkom. Menför della resultats vinnande vore oundgängligen
nödigt, alt större capital-tillgångar än hitintills funuos att för ändamålet
disponera, samt ätt räntan för lån, hvilka häraf meddelades, bestämdes till det
nedsatta belopp, som i allmänhet ansågs behöfligt för industriella företags upphjelpande.
1 sådant afseende har Kongl. Majit i Nåder föreslagit, att creditivet
för ulldisconten måtte ökas till en summa af 500,000 R.dr, att till låneunderstöd
för nämnde produetion användas; hvarvid, i likhet med hvad för manufacturdisconten
redan egde rum, 3 procents ränta skulle beräknas å creditivet
8
Stats-Ulskottels Utlåtandej N.-o 1^9-
saint 4 procents ränta för hvad deraf utlånades, och i hvilket fall omkostnader,
äfvensom tillfälliga förluster, kunde af ränteskillnaden betackas; för öfrigt
skulle utlåningen verkställas på de genom nu gällande Reglemente bestämda
vilkor, endast med det tillägg, att lån i ulldisconten äfven kunde beviljas
handlande, som, i förening med ullsorterings-anstallt, verkställde uppköp
och försäljning af inom Riket bevisligen producerad ull.
Jemte Högstberörde Nådiga Proposition, hvilken al' Riks-Stånden blifvit
till Stats-Utskottels förberedande behandling remitterad, har Kongl. Maj:t
jemväl låtit tili Utskottet öfverlemna den af f. d. Presidenten och Stats-Rådet
Herr G. Poppius afgifna underdåniga Berättelse, angående fårafveln och
ullcullturen under sistlidet år, äfvensom transumter af hemälde Presidents
och Stals-Råds enahanda Berättelser för åren 1837 och 1838.
I sammanhang härmed, har Utskottet äfven tagit i öfvervägande ett af
Herr Petréj vid remitterandet af Kongl. Propositioner ne, angående tillökningar
i manufactur- och ulldiscont-fonderne inom Vällofl. Borgare-Ståndet framstäldt
förslag, om dessa disconters öfverflyttning från Kongl. Commerce-Collegium
till Rikets Ständers Bank och förening med Banco-Discont-Verket.
På sätt de Utskottet nu tillställda handlingar jemväl till en del vitsorda,
har fårskötseln och ullculturen inom Sverige under senare åren gjort så betydliga
framsteg, att, derest ej oförmodade hinder och svårigheter emot denna
näringsgrens vidare utveckling förekomma, densamma synes, inom en föga
aflägsen framtid, höra uti åtskilliga delar af Riket blifva af en mera allmän
vigt. Enär nu genom dessa framsteg, som förnämligast måste tillskrifvas,
dels den synnerliga omvårdnad, Regeringen egnat åt fårskötselns förbättrande,
och dels det nit, hvarmed ullproductionen blifvit af enskilda industrien
omfattad, ullculturens lämplighet såsom Svensk landtmanna-näring är
vorden på ett tillfredsställande sätt ådagalagd, synes ifrågavarande näringsgren
fortfarande böra, genom det allmännas medverkan, uppmuntras och befrämjas.
För tillstyrkandet af en sådan uppmuntran från Statens sida, hemtar
Utskottet en ökad anledning af den, genom flera, inom en kortare tidrymd,
inträffade missväxtår, ytterligare bekräftade erfarenheten om den högst
bekymmersamma belägenhet, deruti de landsorters invånare, sorn sakna så
kallade binäringar, vid dylika tillfällen försättas. Utan att ingå i något yttrande,
angående öfriga hos Kongl. Maj.t föreslagna och nu för Rikets Ständer
uppgifna sätt för inhemska ullproduclionens befrämjande, får Utskottet,
hvad beträffar den dess behandling egentligen tillhörande frågan om tillökning af
det för ulls belånande å Riksgälds-Contoret anvisade creditiv, äran anföra, att Utskottet,
Stats-Utskoltcls Utlåtande, N.o tjfg.
9
skottet, lika med Kongl. Majit, anser lillvägäbringandet af en allmännare inländsk
handeis-rörelse, med den inom Riket producerade ull vara det medel,
som af det allmänna 1111 bör företrädesvis uppmuntras och understödjas, så
att härigenom en förmonligare afsättning må för Svenska ull-producenterne
kunna beredas. Att, på sätt Kongl. Majit nu i Nåder föreslagit, för sådant
ändamål medgifva, det lån i ulldisconten jemväl må beviljas handlande, sorn,
i förening med sorterings-anslalt, uppköpa och försälja bevisligen inom Piiket
producerad ull, finnér Utskottet också deslomindre betänkligt, som en dylik
rättighet, utan någon känd olägenhet, redan är, genom 1 och 6 §§. i reglementet
för nämnde discont af den 19 December 1835, tillerkänd dem, ”sorn köpt inhemsk
ull i afsigt att dermed drifva handel.” Då, oansedt en försvårad afsättning, serdeles
af den finare Svenska ullen, det sedan år 1830 till fårskötselns och ull-produetionens
befrämjande anvisade credit!v å 200,000 R:dr, dock, enligt hvad Riksgälds-Contorets
räkenskaper utvisa, icke varit under senaste åren till större, utan
tvertom till mindre belopp än förut, anlitadt, synes sådant, på sätt Kongl.
Majit i Nåder yttrat, ådagalägga, att räntan för de af berörde creditiv meddelade
lån samt öfriga med dessa låns erhållande förenade omkostnader öfverstiga
de utgifter, som för närvarande fordras för låne-biträdens åtnjutande
af enskilda eller andra allmänna medel. Med afseende härå, och enär
vid detta creditivs beviljande stadgades, att räntan för detsamma borde motsvara
den ränte-utgift, Riksgälds-Contoret måste för dertill erforderliga medels
upplånande vidkännas, hvadan denna ränta blifvit af Fullmägtige bestämd
lill 5 procent för de å creditivet lyftade summor, tror Utskottet, på det att
ändamålet härmed icke må förfelas, räntan derför böra nedsättas, helst Riksgälds-Contoret
för närvarande är i tillfälle att, utan Iåns upptagande, tillhandahålla
de å merberörde creditiv äskade summor och, äfven i motsatt fall,
sannolikt skulle i låneväg kunna anskaffa tillgång till hela creditiv-summans
utbetalning emot ett ränte-belopp, understigande hvad Contoret i detta afseende
nu godtgöres, eller 5 procent. För öfrigt och i öfverensstämmelse med
hvad Utskottet här ofvan yttrat om ullculturens lämplighet och fördelaktighet,
serdeles för vissa delar af Riket, anser Utskottet, att, vid bestämmandet
af räntan för ifrågavarande creditiv, någon visserligen icke omöjlig, fastän
i alla händelser för det allmänna föga betydlig, ränte-uppoffring bör mindre
afses, än vigten att, medelst den nu föreslagna utvägens begagnande, bidraga
till denna näringsgrens fortfarande bestånd och vidare utveckling.
Dessutom delar Utskottet Kongl. Majlis Nådiga åsigt om angelägenheten af
creditiv-räntans fastställande till lägre belopp, än den ränta, som af låntaDih.
lill R. S. Fröt. 1840, 4 Sami. 1 A/cl. 44 Häftet. 2
IO
Stats-Ulskoltels Utlåtande, N;o 149•
gar lie bör utgöras, på det att, genom den sålunda uppkommande ränteskillnaden,
en nu saknad tillgång må beredas för de vid omförmälde lånerörelse
oundvikliga omkostnader och tillfälliga förluster.
Hvad meranämnde creditivs framtida belopp vidkommer, hvilket Kongl.
Maj:t i Nåder ansett böra bestämmas till 500,000 R:dr, så, ehuru Utskottet
medgifver, att den nuvarande creditiv-suniman, utgörande 200,000 R:dr,
framdeles sannolikt kommer att befinnas otillräcklig för uppfyllandet af
ull-producenternes, fabricanternes och ullhandlarnes behörigen pröfvade oell
godkända låne-anspråk, sedan räntan å dessa Ian blifvit nedsatt och lånrättigheten,
äfven i afseende på de sistnämnda, uti någon nion utsträckt, kan
Utskottet likväl icke tillstyrka creditivets förökning till ett belopp, som, åtminstone
för närvarande, synes öfverstiga denna lånrörelses behof, och möjligtvis
skulle komma att föranleda en för andra näringsgrenar kännbar minskning
i eljest befintliga lån-tillgångar. I betraktande häraf, och med fästadt afseende
å den betydliga andel af credilivet, hvilken hitintills nästan oafbrutet
varit obegagnad, tror Utskottet, att creditivet nu icke behof ver höjas utöfver
300,000 R:dr.
I anledning af den inom Välloflige Borgare-Ståndet väckta fråga om de
under Kongl. Commerce-Collegii förvaltning nu ställda manufåetur- och uIIdiscenters
öfverflyttning till Rikets Ständers Bank, får Utskottet, hvad ulldisconten
angår, äran yttra, att, då Utskottet förmodar, att creditivet för densamma
bör fortfarande kunna å Riksgälds-Contoret anvisas, utan att något
lånbilräde derför från Bankens sida behöfver ifrågasättas, saknar Utskottet
allt skäl tillstyrka den föreslagna öfverflyttningen af denna, discont, som endast
meddelar lån emot säkerhet af pantsatt ull, hvilken säkerhets pröfning
och controllerande måste vara helt och hållet främmande för förvaltningen af
discont-rörelsen inom Rikets Ständers Bank.
Under åberopande af hvad Kongl. Maj:ts ofvanberörde Nådiga Proposition
innehåller och Utskottet för sin del nu anfört, får Utskottet alltså vördsamt
föreslå:
l:o att det, vid 1829 och 1830 årens Riksdag, tili inhemska fårskötselns
och uliproductionens befrämjande, å Riksgälds-Contoret anvisade
creditiv må intill nästkommande Riksdag för samma ändamål
och till ett ökadt belopp af högst Trehundra tusen (300,000)
Riksdaler Banco fortfara, samt af Kongl. Commerce-Collegium, på
nedannämnde sätt, till ulldiscont-fondens förstärkning användas;
2:o alt hvad, som å creditivet blifvit lyftadt, bör, enligt de i Kongl.
Maj:ts Nådiga Reglemente för ulldisconten af den 19 December 1835
' Stais-Utskottets Utlåtande, N.o <49- J1
fastställda grunder, dock tned iagttagande af den nu föreslagna nedsättning
i lånens hitintills medgifna belopp, utgå till låneunderstöd
emot Fyra procents årlig ränta, ej allenast för producenter af inhemsk
ull och vederbörande fabrikanter, utan äfven för handlande, som
befatta sig med uppköp och försäljning af inom Riket bevisligen
producerad samt vederbörligen sorterad ull;
3:o att ulldiscont-fonden skall ansvara Riksgälds-Contoret, ej mindre
för återbetalningen af de summor, som redan iiro eller framdedeles
varda lyftade i afräkning å detta creditiv, än ock för godtgörande
af den ränta, som å dessa låneunderstöd uppkommer, med
afdrag likväl af de med ifrågavarande lånerörelse gemenskap egande omkostnader,
som discont-fonden, enligt det för dess förvaltning utfärdade
Reglemente, måste vidkännas; men hvilket afdrag icke får
öfverstiga en fjerdedel af den fastställda räntan för de lån,
hvartill creditivet blifvit begagnadt; kommande för den redan i denna
lånerörelse använda andel af omförmälde creditiv, räntan alt efter
samma grund från och med instundande Juli månad RiksgäldsContoret
godtgöras.
Enär erfarenheten visat, att det allmännas säkerhet icke är fullkomligen
betryggad, genom meddelandet af lån till det i 3 §. af Högstberörde Reglementes
stadgade belopp af 75 procent utaf det ullen vid Ullcontoret åsätta
värde, helst, på sätt Rikets Ständers sistl. år församlade Revisorer anmärkt,
ett belånadt parti ull, vid anställd auction, måst för Kongl. Maj:ts och Kronans
räkning inropas; i följd hvaraf åter en icke obetydlig förlust för det
allmänna uppkommit, har Utskottet, med afseende jemväl å Svenska ullprisens
ännu fortfarande föränderlighet, trott sig ega anledning hemställa,
att lån hädanefter icke må af ulldiscont-fonden beviljas till högre
belopp, än Femtio procent af det värde, hvartill ullen blifvit på föreskrifvet
sätt uppskattad.
Deremot, och då den Kongl. Commerce-Collegium, genom nyss åberopade
tillerkända rättighet att efter omständigheterne, i hvarje serskildt fall, nedsalta
låneprocenten, måste förorsaka en för den lånberättigades rörelse möjligtvis
menlig osäkerhet i afsende på beloppet af det lån, han eger att förvänta,
har Utskottet ansett sig böra föreslå,
att Kongl. Commerce-Collegii befattning, i afseende på lånebeloppens
bestämmande, må för framtiden inskränka sig till det ullen åsatte
värdes jemförande med de i allmänt gångbara ullprisen samt till
controllerandet af sorteringens behöriga verkställighet.
11
Stats-Utskottcts Utlåtande, N.-o i5o.
Slutligen för Utskottet vördsamt anmäla, att Utskottet från Hörlö Aire
Ridderskapet och Adeln emottagit 3:ne motioner, nemligen: af Herrar B. Rosenblad,
N- R- Manck af Rosenschöld och C, H. von Knorring, om Uilcontors
inrättande i Götheborg och Malmö; men som Utskottet ansett de härom
väckta frågor vara af beskaffenhet att böra, gemensamt med Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, behandlas, så komma begge Utskotten alt öfver
dessa frågor serskildt utlåtande framdeles afgifva. Emedlertid får StatsUtskottet,
såsom dess yttrande, angående Herr von Knorrings, i sammanhang
härmed, framställde förslag om anvisandet af ytterligare creditiv för
ullhandelns och uliculturens uppmuntrande, åberopa, hvad LTtskottet här ofvan
haft äran anföra och föreslå.
Stockholm den 19 Maj 1840.
Reservationer
af Herr Friherre Sprengtporten samt Hrr Tersmeden, af Geijerstam,
von Troil och af Harmens emot lånebeloppets nedsättande till 50 procent
utaf det ullen åsätta värde; anseende bemälde reservanter detta belopp böra
bestämmas till 66- procent af ullens värde.
N:o 150.
Ank. till Exp. Utsk. den 21 Maj, kl. g f. m.
Utlåtande, angående föreslagna förändringar i vi/koren för det
vid sista Riksdag be viljade län till återuppbyggande af Staden
IV ener sborg.
(Rgs Afd.)
Sedaxr Rikets sist församlade Ständer, till staden Wenersborgs återuppbyggande,
öfter den staden år 1834 öfvergangna eldsvåda, beviljat ett låneunderstöd
af 150,000 R:dr, med vilkor, alt, från och med den 1 Juli 1840,
eller efter förloppet af de 5 år, hvarunder lånet skulle få begagnas räntefritt,
5 procents årlig ränta derå borde beräknas och till Riksgälds-Contoret, inom
den 31 December hvarje år, inbetalas, samt att, från och med den 1 Juli
Stats-UtskolUls Utlåtande j N.o iSo.
1843, börtie på enahanda salt årligen erläggas 8 procent a primitiva capitalet,
för liqviderande af ej mindre efter nyssnämnde beräkning upplupen ränta,
än sjelfva capital-beloppet, intilldess detsamma vore tili fullo godtgjordt;
så hafva, vid innevarande Riksdag, följande förslag och framställningar, åsyftande
lindring i de för detla lån sålunda bestämda betalningsvilkor, blifvit
Rikets Ständers pröfning och afgörande underställda samt, i sådant afseende
till Stats-Utskottets förberedande behandling, öfverlemnade, nemligen:
l:o Kongl. Maj:ts under den 24 sistlidne Mars tili Rikets Ständer aflat—
na och under N:o 44, i hillänget Lill Riks-Ståndens protocoli (1 Sami. 17
Häftet sid. 4—5) införda Nådiga Proposition, angående nedsättning af räntan
å ifrågavarande lån till 4 procent och amorteringens verkställande med 6 procent,
räntan häruti inberäkna'; hvarigenom ränte- och capital-afbetalningsvilkoren
för detta lån komrne att blifva enahanda med dem, som Kongl.
Maj:t, med afseende å såväl lånebidragets föremål, som creditförhållandenas
förändring under senare åren, i Nåder fastställt för det staden Wexiö, efter
1838 års eldsvåda, beviljade byggnadslån å 100,000 R:dr.
2:o En af åtskilliga med dylika lånbiträden understödda husegare i Wenersborg
hos Kongl. Maj:t i underdånighet gjord och, genom Nådig remiss af den
13 nästlidue April, till Utskottet, för att komma under öfvervägande i sammanhang
med ilögstberörde Proposition, öfverlemnad ansökning, dels om ti 11—
godonjutande af fulla 5 års räntefrihet för de erhållne lånen, att räkna från
desammas utbetalning tili lånsökanderne, dels ock om enahanda räntefrihet
under en tid af ytterligare 5 år; varande, till stöd för denna ansökning, bland
annat anfördt: att kostnaderna för de efter eldsvådan uppförda hus, i anseende
till byggnads-materialiernes och arbets-lönernes uppstegrade pris, vida öfverstigit
de uppgjorda beräkningarne; att sökanderne, som af ifrågavarande
län fått sig beviljadt ett sammanräknadt belopp af 123,416 R.dr 32 sk., deremot
uppfört byggnader för en utaf sakkunnige personer förslagsvis beräknad
kostnad af 346,745 R:dr 29 sk. 4 rst.; att, då en stor del af de, i följd af
eldsvådan, efter- serdeles låga försäkringsvärden, utbetalda brandskade-ersättningssummor
medtagits för godtgörande af förut intecknade skulder, hade sökanderne
varit nödsakade alt i annan låneväg anskaffa tillgång till de byggnadskostnader,
som ofversköto de af det allmänna erhållne lånebiträden; att någon
dessa kostnader motsvarande afkastning icke vore att af de uppförda nya husen
påräkna; att det stadens branskadade invånare genom allmänna välgörenheten
tilldelade understöd af något öfver 80,000 R.dr, på långt när, icke
uppgick till värdet af den genom eldsvådan förstörde lösegendom; att, sedan
Wenersborg, genom hamnafgifternes öfverlåtande till Elfstyrelsen, förlorat sin
Stats-Utshotlels Utlåtande, IV. o 1S0.
betydligaste inkomst samt stadens fattigafgifter, i följd af choleran oell eldsvådan,
blifvit högst ansenligt förhöjda, voro de allmänna bidragen af delta
samhälle redan serdeles betungande för dess invånare, men kommo likväl
alt ytterligare från och med detta ar ökas, medelst bevillniugen för de ånyo
uppförda byggnaderna; samt slutligen att, ehuru, enligt Rikets Ständers heslut,
det beviljade byggnadslånet skulle få begagnas räntefrilt under 5 år,
komme likväl denna förmon, såvida ränteberäkningen skulle börja den 1 instundande
Juli, icke någon af sökanderne till godo, enär de dem tillerkända
lånandelar endast successive, i mon af byggnadernes uppförande och inredning,
blifvit utbetalda samt för några af dem ännu icke helt och hållet utfallit.
Uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande, har Landshöfdinge-embetet
i Elfsborgs Län dels uppgifvit, att, i anseende till den större kostnaden
för uppförandet af stenhus, lånebeloppen måst nedsättas lill | af byggnadskostnaden
för boningshus och till § deraf för uthus, dels ock vitsordat, alt
lånen, endast i nion af byggnadsarbetets fortskridande, blifvit utlemnade,
samt att vid sistlidet års slut betydliga låneandelar utanorduades och några
äfven derefter innestodo. Med afseende ej mindre å detta förhållande, än å det
för delaktighet af berörde lån stadgade stränga vilkor af stenbyggnaders uppförande,
har Landshöfdinge-embetet i underdånighet tillstyrkt den sökta ytterligare
räntefriheten under 5 år, att räkna från den 1 nästkommande Juli,
då iåneanslaget först kunde anses vara slutligen utdeladt och disponeradt.
3:o Herr P. Sandelhjelms inom Högloft. Ridderskapet och Adeln väckta
motion, deruti, under åberopande af hufvudsakligen samma skäl, hvarpå
ofvananförde underdåniga ansökning sig grundar, och då svårigheten att erhålla
Ijenliga byggnads-materialier, i förening med de stegrade arbetslönerne,
föranledt opåräknad tidsutdrägt med fullbordandet af såväl flere enskildtu
bus, som de allmänna byggnaderne, är vordet föreslaget, att Rikets nu församlade
Ständer måtte medgifva: a) ytterligare räntefrihet under 5 år för den
del al Iåneanslaget eller 125,000 R:dr, hvilken Wenersborgs stads invånare
redan fått eller hädanefter få lyfta för uppförande af byggnader utaf sten
eller annat ej eldfarligt ämne; b) låneunderstödens återbetalning derefter
med 6 procent årligen, hvaraf 4 procent borde beräknas såsom ränta och 2
procent såsom afbetalning å capitalet, på sätt för de från Rikets Ständers
Bank, emot intekning i fast egendom, ulgifna lån vore stadgadt; c) den för
bygg nadernes fullbordande bestämda terminens förlängande under 3:ne år, eller
lill den 1 Juli 1843, samt lämpandet derefter af tiden för Byggnadslånecomitéens
redovisningsskyldighet; och d) enahanda förändrade vilkor i afsesende
på den för stadens allmänna byggnader beviljade lånsumma af 25,000
Stals-VtskoUels Utlåtande j N.-o 15o.
R:dr, med undanlag endast af tiden tor dessa byggnaders fullbordande, derom
något, lika litet nu, som vid sistförflutna Riksdag, borde stadgas, enär det
ålåg Kongl. Maj:ls Befallningshafvande att tillse, det staden i detta fall fullgjorde
sitt åliggande. .Dessa nu föreslagna förmoner ansåg dock bemälde motionär
icke böra tillgodokomma de låntagare, som uragtlåtit fullgöra sina ingångna
förbindelser att uppföra stenbyggnader, hvilka sistnämnde låntagare
deremot borde lagligen tillhållas att återbära erhåilne låneförskott, jemte derå
utläst ränta.
4:o En inom Yälloflige Borgare-Ståndet, uti berörde hänseende, väckt motion
af Herr C. G. Fridstedt> som, enär uppfyllandet af de för ifrågavarande
byggnadslån ingångne förbindelser skulle medföra låntagarnes säkra oell oundvikliga
undergång, föreslagit, att Rikets Ständer, med behjertande af den olyckliga
belägenhet, deri meranämnde stad vore försatt genom den härjande
farsot och den ödeläggande eldsvåda, hvaraf staden under ett och samma år
hemsöktes, måtte bevilja ej allenast omförmälda ytterligare räntefrihet samt
nedsättning i ränte- och ainorterings-procenternes belopp, utan äfven anstånd till
den 1 Juli 184S med capital-afbelalningarnes. erläggande.
Jemte ofvanberörde Kådiga Proposition, bar Utskottet från Hedervärda
Bonde-Ståndet dessutom emottagit de i anledning deraf afgifne yttranden af
Riksdags-fullmägtige Petter Pehrsson från Jönköpings Län och G. B. Apelqvist
från Blekinge, hvilka, uppå anförda skäl, afstyrkt Rikets Ständers bifall
till samma Proposition, och med hvilka en stor del af nämnde Stånds ledamöter
sig förenat.
Då Utskottet ansett sig böra i ett sammanhang yttra sig, angående alla,
rörande omförmälde lån, till Utskottets utlåtande hänskjutna frågor, bar Utskottet
härvid jemväl tagit i öfvervägande Fullmägtiges i Riksgälds-Contoret
hos Utskottet gjorda anmälan om olikheten i Fullmägtiges samt de för lånemedlens
förvaltning och utdelning utsedda Comiterades åsigter om dessa senares
ansvarighet och öfriga åligganden i berörde hänseende. Enär Comiterade
nemligen, genom de till deras efterrättelse uti Kongl. Brefvet den 28
Mars 1835, meddelade föreskrifter, bland annat, fått sig ålagd t att pröfva och
bestämma de serskildta låne-understödens storlek och de belopp, som hvarje
gång linge lyftas, samt ansvara och i serskildt stadgad ordning redovisa för
alla till låne-bilräden åt enskilda personer, från Riksgälds-Contoret utbetalda
summor, hvilken ansvars- och redovisnings-skyldighet icke upphörde förr, än
låntagarnes skuldebref blifvit till nämnde Conior aflemnade och decharge
Comiterade meddelad, hade Fullmögtige, vid uppstådd fråga om ansvarsskyldigheten
för medel, utlunta emot inteckning i egendom, som, innan någon
i6
Stais Utskottets Utlåtande, N. O l5o
decharge ifrågakommit, blifvit å execuliv auction försåld, funnit sig, på grund
af åberopade, i Reglementet för Riksgälds-Contoret äfven intagne föreskrifters
bestämda innehåll, böra förklara, det Fullmägtige ansågo Comiterade ovilkorligen
vara Riksgälds-Contoret ansvarige för all den capiial-förlust, som å
dessa lån kunde uppkomma före skuidebrefvens insändande till Contoret och
godkännandet af den liqvidation, Comiterade borde uppräl ta. Emot detta förklarande
bade Comiterade ater reserverat sig, under tilikännagifvande, att de
trodde ett dylikt ansvar icke kunna dem godtyckligt påbördas, helst de endast
skulle vara ansvarige för lånefondens förvaltning och redovisning, i likhet
med hvarje annan administrerande myndighet, och följaktligen fria från
allt ansvar, när de efLer bästa förstånd och öfvertygelse handlat, i öfverensstämmelse
med erhållna föreskrifter. Likaledes hade efter det, vid granskningen
af de från Comiterade till Riksgälds-Contoret insända låne-handlingar,
blifvit anmärkt, att flere lån meddelats till belopp, vida utöfver hälften af
den summa, hvarför den intecknade egendomen blifvit antagen till försäkring
i städernas allmänna Brandstods-bolag och någon gång så nära denna summas
hela belopp, att skillnaden icke motsvarat ett års ränta för det erhållna
lånet, Fullmägtige funnit sig föranlåtne ej allenast uppmana Comiterade att,
vid dylika handlingars pröfning, med sorgfällighet afse och bevaka RiksgäldsVerkets
säkerhet, utan äfven meddela dem den upplysning, att vid fördelningen
af de städerne Norrköping och Borås beviljade byggnadslån, de vederbörande
tillerkända låne-understöden icke öfverstigit hälften af derföre intecknade
egendomars brandförsäkrings-värden. Sådant oagtadt, hade likväl Comiterade,
i stället för att, såsom Fullmägtige, i anledning af förekomne anmärkningar
vid aflemnade låne-handlingar, äskat, bereda Riksgälds-Contoret
ökad säkerhet för 2:ne serskildta lån, befrämjat den anmärkta säkerhetens förminskande,
medelst hos vederbörande Domstol begärda förklaringar, ledande
till inskränkning uti den Contoret af låntagarne medgifna intecknings-rätt. I
anseende till hvad sålunda härvid förekommit, hafva Fullmägtige hemställt
om utfärdandet af mera fullständiga föreskrifter, angående Comiterades ansvar
s-skyldighet, intilldess decharge för lånemedlens förvaltning blefve dem
meddelad, hvarigenom derjemte kunde undanröjas de många anledningar tili
villrådighet, sorn, vid den slutliga granskningen af Comiterades redovisning,
sannolikt komma att yppa sig, såvida icke förut vore bestämdt, till hvad belodp
meddelade lån kunde, i förhållande till derföre intecknade egendomars
brandförsäkrings-värden, godkännas.
Slutligen och med anledning af det utaf redan inkomne låne-handlingar
ådagalagda
Slats ■‘Utskottets Utlåtandej N.-o 1S0.
17
ådagalagda förhållande, att jemte de, enligt låne-vilkoren, af sten, kalkbruk
eller annat tjenligt, icke eldfängd t, ämne uppförda byggnader, hus af träd
jemväl blifvit å samma tomter uppbyggda och till Riksgälds-Contorets säkerhet
intecknade, hafva Fullmägtige anhållit om föreskrift, huruvida och i hvad
förhållande inteckning i dylika träd-byggnader, som äro vederbörligen brandförsäkrade,
må antagas oell såsom fyllnad i den öfriga säkerheten ingå.
Beträffande nu först den föreslagna nedsättningen i räntan och capitalafbetalningarne
å de staden Wenersborg, vid sistförflutna Riksdag, beviljade
byggnadslån, så får Utskottet äran yttra, att, om, å ena sidan, Rikets Ständer,
enligt Utskottets åsigt, icke böra vägra att med allmänna låne-understöd
bispringa städer, hvilka, af större eldsvådor hemsökta, kunna för sitt fortfarande
bestånd vara i verkligt behof af sådana understöd, synas deremot, å
andra sidan, Rikets Ständer böra ega att förvänta ett noggrannt iagttagande
af de vilkor och förbehåll, som vid dessa understöds beviljande blifvit föreskrift.
I motsatt fall anser Utskottet åter Rikets Ständer icke sakna grundade
anledningar till framtida obenägenhet emot dylika låne-biträdens ytterligare
beviljande. Dessutom förefaller det Utskottet, af skäl, som Utskottet
redan anfort, i förut afgifna utlåtanden rörande enahanda frågor, högst betänkligt
att tillstyrka Rikets Ständer att ändra och till en del upphäfva i berörde
hänseende en gång fattade beslut, serdeles om, på sätt förhållandet är
med nu ifrågavarande låne-understöd, några sedermera inträffade omständigheter,
som egentligen skulle härtill föranleda, icke kunna åberopas. Ty såsom
någon tillfyllestgörande anledning i detta afseende kan Utskottet åtminstone
icke anse den uppgifna möjligheten för Riksgälds-Contoret att, under nuvarande
förhållanden, kunna af allmänheten erhålla låne-biträden emot en ränta
af 4 procent och således understigande den, som för omförmälde byggnadslån
blifvit bestämd. Då någon tillökning i det vid lånens beviljande
derför stadgade räntebelopp icke kunnat komma i fråga, i händelse den allmänna
penninge-räntan derefter höjt sig, utan staten i sådant fall sannolikt
måst härigenom vidkännas en ytterligare uppoffring för ofvannämnde stads
återuppbyggande, så synes ej eller denna räntas för närvarande inträffade tillfälliga
fåll skäligen böra för låntagarne medföra några giltiga anspråk på en
motsvarande nedsättning i den för dem serskildt bestämda låne-ränta, helst
någon tillförlitlig säkerhet ingalunda förefinnes, att ju icke den allmänna räntan
under den återstående långvariga lånetiden kan återigen komma att höja
sig. För öfrigt torde härvid icke böra förbises, att Riksgälds-Contoret, under
större delen af den tid, hvarunder det derifrån utbetaldta byggnads-lån fått
Bih. till Ii. St, Prot, 1840. 4 $^1' 1 Afd, 44 Htft. 5
i8
Siats-Utskottets Utlåtandej N:0 l5o.
af staden Wenersborgs invånare räntefritt begagnas, varit nödsakad t erlägga
5 procents ränta för upplånade medel. Med afseende å alla nu anförda förhållanden
och då de åberopade ränte- och betalnings-vilkoren för det staden
W exiö tilldelade enahanda län synas desto mindre hafva bordt för Wenersborg
föranleda några anspråk på samma vilkor, vid liqviderandet af dess
byggnadslån, som förstberörde lånevilkor icke blifvit af Rikets Ständer profvade
och medgifna, finner Utskottet sig föranlåtet
afstyrka den ifrågastälfde ränte-nedsättningen för det till staden
Wenersborgs återuppbyggande meddelade lån;
äfvensom Utskottet, i öfverensstämmelse med dess bär ofvan yttrade åsigt,
anser sig
sakna allt skäl att tillstyrka den föreslagna förändringen i Rikets
sistförsamlade Ständers beslut, angående det belopp, hvarmed samma
lån skall, efter förloppet af den tid, derunder anstånd i detta
afseende blifvit beviljadt, inom hvarje års slut till Riksgälds-Contoret
återbetalas.
Vidkommande sedermera den äskade förlängningen af tiden för den vid
sista Riksdag medgifna räntefrihet för ifrågavarande lån samt det sökta anståndet
med capital-afbetalningarnes verkställande, så får Utskottet äran upplysa,
att, enligt reglementet för Riksgälds-Contoret, bela lånesumman, från
och med Juli månad 1835, derstädes varit förstaden Wenersborg, efter gjorda
vederbörliga reqvisitioner, tillgänglig, samt att, på sätt Riksgälds-Contorets
räkenskaper utvisa, en tredjedel deraf, eller 50,000 R:dr, blifvit, föresamma
års slut, uttagen och återstoden, med undantag af 25,(X)0 R:dr, sorn först i
November månad 1837 reqvirerades och utbetaldes, utgått under loppet af
år 1836. Vid sådant förhållande och enär den uppgifna omständigheten, att
åtskillige låntagare antingen uppskjutit verkställa sina tillämnade byggnadsföretag,
eller dröjt att bestämma sig till uppförande af sådana byggnader,
som blifvit föreskrifna såsom vilkor för dessa låns erhållande, icke synes skäligen
böra för det allmänna föranleda den ökade uppoffring, som en förlängd
räntefrihet komme att förorsaka, helst, på sätt åtminstone i afseende å
en del af de lyftade lånemedlen är vordet uppgifvet, hvad deraf varit obegagnadt
under tiden, blifvit emot ränta serskildt utlånadt. Utskottet får således
jemväl vördsamt
afstyrka ofvanberörde nu ifrågasatta ändring uti hvad Rikets sistförsamlade
Ständer stadgat och förordnat, rörande tiden för räntans
beräknande och capital-afbetalningarnes utgörande.
Stats-Utsboltets Utlåtande , N;0 i5o.
*9
Men deremot anser Utskottet, enär någon förlust eller olägenhet icke synes
härigenom det allmänna tillskyndas, sig böra, med afseende dessutom å
de anförda skälen för lidsutdrägten med byggnadernes slutliga fullbordande,
tillstyrka, att den vid sista Riksdag till den 1 Juli innevarande år
bestämda tid för uppförandet i fulländadt skick och brand försäkra lidet
af de byggnader, hvartill allmänna låneunderstöd erhållits, må,
på sätt föreslaget blifvit och med bibehållandet af förut stadgadt
äfventyr, förlängas till den 1 Juli 1843; äfvensom att, i följd häraf,
den till samma dag 1841 fastställda yttersta termin för samtlige
låntagarnes skuldförbindelsers insändande från Comiterade till
Riksgälds-Contoret må varda förlängd till 1843 års slut.
Hvad åter angar Fullmägtiges i oftanärnnde Contor hemställan om meddelandet
af mera fullständiga föreskrifter, rörande Comiterades för byggnadslånen
ansvars- och redovisningsskyldighet, så ehuru väl Utskottet visserligen, forsin
del, instämmer uti de af Fullmägtige yttrade åsigter, i afseende på Comiterades
åligganden att ej allenast ansvara Riksgälds-Contoret för de å lånen
uppkommande capital-förluster, före skuldebrefvens insändande och godkännande,
utan ock iagttaga de af Fullmägtige, till betryggande af RiksgäldsContorels
säkerhet, meddelade och med Rikets Ständers beslut öfverensstämmande
föreskrifter, har Utskottet dock, enligt den grundsats Utskottet, här
ofvan yttrat, i afseende på de redan stadgade lånevilkorens förändring, lika
litet ansett sig kunna föreslå Rikets Ständer några till dessa vilkors försvårande
möjligen ledande tillägg till härom utfärdade sladganden, som Utskottet
trott sig böra tillstyrka Rikets Ständers bifall till de i motsatt syftning
framställda förslag. Af samma skäl och fastän Utskottet icke anser Riksgälds-Contorets
säkerhet för lånemedlens återbetalning vara på ett tillfyllestgörande
sätt betryggad, så vida de derför meddelade inteckningar i betydligare
mon öfverstiga halfva beloppet af de intecknade egendomarnes brandförsäkringsvärden,
har Utskottet äfven funnit sig förhindradt att i detta hänseende
för närvarande föreslå någon serskild, vid lånevilkorens bestämmande,
icke meddelad föreskrift. Förmodande Utskottet, att Fullmägtige, så vidt
på dem kan ankomma, i allt fall före lånehandlingarnes godkännande söka
äfven uti ifrågavarande afseende vårda och iagttaga Riksgälds-Contorets rätt
och bästa.
Slutligen får Utskottet, i anledning af den utaf Fullmägtige väckta fråga
om antagandet af inteckningar, som äro meddelade i trädbyggnader, äran
förklara, att, då, enligt 3:dje punkten i Kongl. Maj:ts vid sistförflutna Riksdag
meddelade och af Rikets Ständer bifallna Nådiga Proposition, angående låne
-
2o
Stats-Utskollets Utlåtande, N.o tSo.
understödet till staden Wenersborg, låntagarne endast borde vara skyldige
att af sten, kalkbruk eller annat icke eldfängdt ämne uppföra de byggnader,
för hvilka lånen blifvit dem tilldelade, så och enär Rikets Ständers angående
desse låneunderstöd utfärdade reglementariska stadganden icke föranleda till
någon utsträckning af berörde skyldighet, anser Utskottet, för sin del, Fullmägtige
icke kunna vägra att till fyllnad i erforderlig säkerhet för erhållet
byggnadslån jemväl antaga inteckning i en af träd uppförd, brandförsäkrad
byggnad, under vilkor likväl, att en lånebeloppet, enligt den behörigen godkända
brandförsäkrings-värderingen, fullt motsvarande sten- eller kalkbyggnad
blifvit för det erhållna lånet uppförd och derför jemväl intecknad.
I händelse Rikets Ständer gilla Utskottets nu yttrade åsigter, i anledning
af Fullmägtiges rörande ifrågavarande ämne gjorda framställningar, torde Utskottet
få sig uppdraget att ett härmed öfverensstämmande svar Fullmägtige
meddela.
Stockholm den 19 Maj 1840.
Reservation
af Herr Prosten Afzelius: ”Mot Usta punkten af detta betänkande reserverar
jag mig, i afseende på Högloft. Utskottets beslut att vägra nedsättning
till 4 procent af räntebeloppet för det lån, som staden Wenersborg erhållit
såsom byggnadshjelp. Yid 1834 års Riksdag, då detta lånebidrag tillerkändes
Wenersborg, betalade Riksgälds-Contoret för erhållna lån 5 proeents
ränta, — det var då billigt, att invånarne i den nedbrunna staden tillförbundos
till samma räntebetalning. Riksgälds-Contorets credit har sedan stigit, så att
det nu erhåller förnyade anbud af capital-låu mot 4 procent, likväl fortfar
man att af en nedbränd stad fordra 5 procent. Är det billigt? är det staten
värdigt att begagna sig af en stads olycka och, under åberopande af
sin lagliga rättighet, i kraft af ingångna förbindelser, yrka fortfarandet af 5
procents ränta, äfven sedan Riksgälds-Contorets ställning är så förbättrad, att
det nu sjelft betalar endast 4 procent? Är det på en nedbränd stad, som Svenska
staten bör gagnera 1 procents ränta? Så kunna icke Rikets Ständer tänka, lag
är öfvertygad, att de behjerta den olyckliga stadens brydsamma belägenhet
och medgifva, att Wenersborg för det lån, staden erhållit ur Riksgälds-Contoret,
får nedsättning af räntan från 5 till 4 procent årligen, räknadt från
detta årets början, ined bibehållande af dess skyldighet af 8 procents årlig
afbetal
-
Stats-TJtskottets Utlåtande j JV.o l5o.
ai
arbetalning, hädanefter som hittills, — sorn då blir 4 procents ränta och 4
procents capitalbelopp. Härigenom erhåller dessutom Wenersborg enahanda
förmon, som Högloft. Stats-Utskottet tillstyrkt för Söderhamn och som blifvit
Wexiö tillerkänd. Samma städer i samma land och al samma olycka
hemsökta böra omfattas med samma uppmuntrande hjelp.’
Uti denna reservation instämde Herr Biskopen Hedrén, Herrar Do.ctorerne
Björkman och sigrell, Prosten Ahlc/vist samt Herr Walley.
STOCKHOLM, kckstesnska iu»ktkyckjt*uet 1840.
V
*Siats-Utskottets Utlåtande, N.-o iSt.
i
N:o 151.
Arik. till Exp. Utsk. den 27 Maj , kl. 12 midd.
Utlåtande} angående den förändrade inredningen af Rikets Ständers
hus.
(Rgs Afd.)
På salt Stats-Utskottet redan, i dess afgifna utlåtande N:o 45, för Rikets
Ständer anmält, har Utskottet, i ett sammanhang, genomgått och granskat
alla Utskottet tillställde handlingar och räkningar, rörande kostnaderne för de
sedan sista Riksdag verkställde förändringar uti inredningen af ofvan nämnde
hus; och Utskottet får nu, i öfverensstämmelse med hvad Utskottet vid berörde
tillfälle yttrat, äran afgifva serskildt utlåtande, angående detta ämne.
Rikets sistförsamlade Ständer, sorn ansågo den då utförda förändrade inredningen
af Riksgälds-Contorets förra, till Sessions- och Canzli-rum för de
3:ne ofrälse Riks-Stånden samt Utskotten numera använda hus, i flere hänseenden
oell serdeles hvad den till Session s-rum för Borgare-Ståndet afsedda
local beträffade, mindre ändamålsenlig, förordnade derföre, att, genom Fullmägtiges
i Riksgälds-Contoret föranstaltande, åtskilliga ändringar uti samma
inredning borde verkställas, hvaribland den hufvudsakligaste var de vid sista
Riksdag utaf Stats-Utskottet begagnade rums förändring till Sessions-rum
lor sistbemälda Riks-Stånd; för hvilket ändamål ej allenast några skiljemurar
borde borttagas, utan äfven taket höjas, hvarförutan, i sammanhang härmed,
Bonde-Ståndets Sessions-rum likaledes borde göras högre. Enligt då uppgjorda
och hos Rikets Ständer anmälda förslag öfver kostnaden för de sålunda
beslutade förändringarne, skulle densamma uppgå till ett belopp af 8,310
R:dr, utom den till 750 R:dr serskildt beräknade kostnad för nya bänk-inredningar
i Borgare- och Bonde-Ståndens Sessions-salar, samt större fenster
å husets framsida.
Af de hos Fullmäglige förda protocoll har Utskottet inhemtat, att Fullmägtige,
genast efter Riksdagens slut i Maj månad 1835, vidtogo erforderliga
förberedande åtgärder för utförandet af det i berörde hänseende dem gifna
uppdrag, samt Jäto redan under hösten samma år upphandla de för den förändrade
inredningen nödvändiga byggnads-materialier; hvarjemte Fullmägtige,
efter härvid förekommande arbetens utbjudande på entreprenad, afslöto con
Bih.
till R. St. Prot. 1840. 4 Sami. t Afd. 4$ Haft. 1
Stats-Utskoltets Utlåtande j No iSt,
tract derom emot en entreprenad-summa af 2,200 R:dr, i ett för allt. I öfverensstämmelse
härmed, verkställdes också de egentliga ut- och invändiga
förändringarne och repårätionerne å huset till största delen under år 1836;
men öfriga erforderliga arbeten i och för den förändrade inredningens fulländande
Samt alla Sessions- och Canzli-rummens försättande i behörigt skick,
äfvensom dervarande möblers ocb inventarii-persedlars completterande, synas
sedermera, enligt hvad protocollen och räkningarne utvisa, hafva nästan oafbrutet
fortfarit ända till innevarande Riksdags början. Jemlikt ett nyligen
uppgjordt och Utskottet meddeladt sammandrag öfver alla kostnaderne för
merberörde inredning ecb reparationer samt rummens förseende med nya
möbler och inventarii-persedlar, i stället för de före sista Riksdag anskaffade,
hvilka i allmänhet voro af en sämre och efter Riksdagens slut serdeles bristfällig
beskaffenhet, hafva för dessa ändamål följande summor blifvit från
Riksgälds-Contoret, sedan början af October månad 1835, utbetalda, nemligen:
för upphandlade byggnads-materialier R:dr 2,975: 7. 4.
„ verkställda murare- och stenhuggare- samt kakelugns-ma
kare-arbeten
4,539: 17. 4.
„ snickare-arbete
• 5,704: — —
„ målare-arbete
. 3,219:21. 4.
„ glasmästare- samt plåtslagare- och smeds-arbeten . . . 1,185: —» —
„ tapetserare-arbeten samt möbler och inventarii-persedlar . 4,629:20. —
„ bortföring af grus ocb öfrige transporter m. m  838: 6. —•
till Professoren A. NjtsrÖm för ritningars och kostnads-förslags
uppgörande, samt tillsyn öfver arbetenas utförande
och prisernes controllerande  1,000: — ——
tillsammans R:dr 24,090: 24. —
Härförutan skulle, enligt ingifna, men den 20 i denna månad
ännu icke godtgjorde räkningar, Riksgälds-Contoret komma att
för nedannämnde verkställda arbeten ytterligare utbetala, nemligen
:
för kakelugns-makare-arbete R:dr 176: 14. —
„ snickare dito
900: —- —
„ glasmästare- och smeds- dito  203:39. —
„ tapetserare dito
847:33. 2. 2127 38 2
Summa R:dr B:co 26,218: 14. 2.
Vid granskningen af de räkningar, hvarpå dessa utbetalningar sig grundat,
hafva de sammanlagda kostnaderne för en del arbeten visserligen före
-
Stats-Utskottcts Utlåtande j N.o i5t.
o
fallit Utskottet nog höga, äfvensom alla härvid förekomna förhållanden, hvilka
i ett eller annat afseende ådragit sig Utskottets uppmärksamhet, icke kunnat
på ett fullt tillfredsställande sätt utredas genom de Utskottet i sådant
ändamål tillställda handlingar och meddelade upplysningar. Utskottet har
jemväl vid denna granskning ansett sig icke. sakna anledning till den förmodan,
att kostnaderne för ifrågavarande inrednings- och reparations- m. fl. arheten
icke skulle till den grad, som nu skett, hafva öfverstigit den derå under
sista Riksdag förslagsvis uppgjorda beräkning, derest utförandet af dessa
arbeten i sin helhet och således äfven anskaffandet af dertill erforderliga materialier
blifvit å entreprenad upplåtet samt arbetena inom kortare tid och
med större drift verkställda och fulländade. Men då någon föreskrift, angående
sättet för oftaberörde arbetens verkställande, icke varit Fullmägtige med^-  delad och deras protocoll nogsamt vitsorda, alt Fullmägtige med ospard möda
sökt uppfylla det uppdrag, de i della hänseende erhållit och vaka öfver
arbetenas utförande, så, och med skyldigt afseende å det tillfredsställande och
i allmänhet lyckade sätt, hvarigenom anledningarne till de vid sista Riksdag
yttrade anmärkningar emot den dessförinnan verkställde inredningen af omförmälde
hus blifvit undanröjda, har Utskottet ansett sig
icke ega skäl till någon egentlig erinran vid de af Fullmägtige uti
ifrågavarande hänseende vidtagna åtgärder och deraf möjligen föranledda
resultat.
Stockholm den 26 Maj 1840.
Reservation
af Herr J. Carlberg: ”Sorn Högloft'. Stats-Utskottet, Afdelningen för
Riksgälds-Verket, öfverlemnat till min serskildta granskning åtgärderne af de
sedan sistlidne Riksdag förrättade ändringar och reparationer i Rikets Ständers
hus; så har jag, så vidt omständigheterne det tillåtit, fullgjort mitt uppdrag
och till Afdelningen deröfver ingifvit skriftligt memorial, som upptagit
åtskillige anmärkningar vid utförandet af ifrågavarande byggnads-arbeten, hvilka
äfven gifvit mig anledning att påyrka behofvet af en besigtning å ifrågavarande
byggnadsåtgärder, hvilket jag anser vara så mycket mera nödvändigt,
som förslågs-summa 11 8,000 R:dr till mera än dubbla beloppet blifvit öfverskriden,
utan att Fullmäktige redogjort för orsaken dertill, samt att ingen
besigtning, i grund af entreprenad-contractets 12 punkt, försiggått, då entreprenaden
anmältes vara färdig; så får jag, jemte det jag reserverar mig emot
4 Stats-Vtskottets Memorial, N.o i52.
Höglofl. Stats-Utskottets nu fattade beslut, anhålla, att denna min reservation
måtte till samtlige Riks-Stånden Betänkandet medfölja, emedan jag icke kan
frångå min redan fattade mening om behofvet af en ordentlig besigtning å
omförmälde byggnads-arbeten.
N:o 152.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 Maj j kl. 12 mield.
Memorial j angående decharge för Full magt ige i Riks gälds-Contoret.
(Rgs. Afd.
Under åberopande af Utskottets under N:ris 45 och 148 afgifna utlåtanden,
i anledning af Rikets Ständers åren 1835, 1837 och 1839 församlade
Revisorers berättelser 0111 granskningen af Riksgälds-Verket och den åt
Fullmägtige i samma Contor uppdragna utredning af Götha Canal-Bolags och
Malmö f. d. Discont-Inrättningar, äfvensom Utskottets Betänkande!! N:ris 119
och 151, angående hemälde Fullmägtiges vid sista Riksdag erhållna serskilda
uppdrag, i afseende på afskrifningen af åtskilliga f. d. filial-disconternes fordringar
och den förändrade inredningen af Rikets Ständers hus, får Utskottet
nu tillika äran anmäla, att Utskottet, som till uästlidet års slut fortsatt
den af Rikets Ständers sist församlade Revisorer till den 1 October samma
år verkställda granskning af de hos Fullmägtige och Commissarierne i Riksgälds-Contoret
förda protocoll, ej eller dervid funnit något att erinra. Och dä
Utskottet, vid de i utlåtandet N:o 45 utredda förhållanden, ansett sig icke
kunna instämma uti de emot Fullmägtiges åtgärder i 2:ne fall af sistlidet
års Revisorer framställda anmärkningar, samt Utskottet delar den af ej mindre
sistbemälde Revisorer för öfrigt, än de åren 1835 och 1837 församlade
Revisorers yttrade åsigt, rörande Riksgälds-Conlorets förvaltning sedan sista
Riksdag, eger Utskottet den tillfredsställelsen alt inför Rikets Högloflige Ständer
kunna vitsorda Fullmägtiges bemödanden att noggrannt iagttaga dem
meddelade föreskrifter, äfvensom det nit och den omtanka, hvarmed Fullmägtige
uppfyllt sitt al Rikets sist församlade Ständer erhållna vigtiga uppdrag
och sålunda motsvarat det dem visade ansvarsfulla förtroende. Utskottet
får således Yördsamt tillstyrka,
Stats-Ulskottels Utlåtande, N.o l53.
5
att bemälde Fullmägtige varda frikallade från ali ansvarighet för
de, i och för styrelsen af Riksgälds-Contoret samt öfriga i sammanmanhang
härmed dem meddelade uppdrag, utaf Fullmägtige vidtagne
samt i de hos dem förda och intill sistlidet urs slut granskade
protocoll antecknade åtgärder och beslut.
Slockholm den 26 Maj 1840.
N:o 153.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 Maj, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förening af RiksgäldsContorets
och f. d. General-Assistance-Contorets Enke- och
'Pupill-Cassör eller om ärligt anslag till Enke Cassan vid
förstnämnde Verk.
(Rgs. Afd.)
Uti en, genom Fullmägtige i Riksgälds-Contoret, till Stats-Utskottet öfverlemnad
skrift, hafva förvaltarne af den för tjenstemännens och vaktbetje
ningens
vid detta Verk enkor och barn stiftade Pensions-cassa anhållit om
Utskottets medverkan för vinnande af Rikets Ständers bifall till några af
nämnde Cassas bekymmersamma ställning föranledda förslag, åsyftande att
betrygga Cassaxrs framtida bestånd oell vinna det med dess stiftande afsedda
välgörande ändamål. Såsom första fonden för berörde Pensions-inrättning,
hade Rikets Ständer vid 1809 och 1810 årens Riksdag anslagit RiksgäldsContorets
andelar i fordna Discont-verkets utestående osäkra fordringar. Men
hufvudsakligen vore densamma grundad på delegarnes inträdes- och befordrings-afgifter
samt årliga tillskott. Enligt det för Cassan senast utfärdade
reglemente, skulle dessa inträdes- och befordrings-afgifter utgöras med 4 och
2 procent af delegarnes löner samt de årliga tillskotten med En procent deraf.
Nyssberörde tillskott hade dock sedermera blifvit ökade, så att de för
närvarande uppgingo till 2i procent af lönerne och 15 procent af de med
endast £:del af lönerne utgående pensions-beloppen. Oansedt dessa för delegarne
högst betungande bidrag, som vida öfverstego afgifterne till andra dylika
Cassör, motsvarade likväl icke ifrågavarande Pensions-cassas inkomster be
-
6
Slats~Utskotlels Utlåtandet N.o tS3.
loppet af de derifrån nu, enligt 26 serskilda pensionsbref, med nära 2,200
R:dr årligen utgående pensioner. Detta för Cassan fortfarande bestånd serdeles
menliga förhållande skulle förnämligast härleda sig från de många tjenstebefattningar
vid Riksgäkls-Contoret, som i senare tider blifvit indragna;
hvarförutan nödvändigheten att till 5 procent nedsätta räntan å Gassans utlånade
medel komme att hädanefter ytterligare öka nu anförde missförhållande
emellan densammas utgifter och inkomster. Till afhjelpande häraf och
till beredande af möjligheten att i en framtid kunna uti någon nion öka pensionernes
belopp, hvilket allenast uppgick till hälften af de pensioner, sorn från
Enke- och Pupill-cassan vid Rikets Ständers Bank utbetaldes, oagtadt afgifterne
derstädes utgjordes med blott 2 procent af lönerne, hafva ofvanbemälde
Cassa-förvaltare föreslagit, att, då fonden för den vid f. cl. General-Assistance-Contoret
jemväl inrättade Enke- och Pupill-cassa skulle hafva helt och
hållet tillkommit genom de till detta Verk hemfallna och till dess Enkecassa
af Rikets Ständer anslagna öfverskott å försålda panter, denna fond måtte
varda med Riksgälds-Contorets enahanda Cassa förenad, under åliggande
för sistberörde Cassa att, derest i allt fall delegarnes i den förra Cassan nu
utgående årliga bidrag fortfara, utgifva de bestämda pensionerna till deras
nu eller framdeles pensionsberättigade enkor och barn; och hvilka pensioner,
i den nion någon pensionsförhöjning, genom cassornas förening, kunde beredas
för Riksgälds-Contorets tjenstemäns enkor och barn, jemväl borde ökas.
Som likväl, äfven om detta förslag bifölles, först i en nog aflägsen framtid
någon förkofran härigenom vore att för Riksgälds-Contorets Enke- och Pupillcassa
påräkna, så, och i anseende till nödvändigheten att för dess nuvarande
utgifters bestridande, jemväl i sådant fall tillgripa fonden, hafva Förvaltarue
hemställt, att åtskilliga i Riksgälds-Contorets räkenskaper bland dess skulder
halancerade och af Revisorerne till afskrifning föreslagna poster, utgörande
tillsammans 1,847 R:dr 31 sk., måtte varda till dervarande Enke- och Pupill-cassa
öfverlemnade, med skyldighet att ansvara för desammas utbetalning,
derest den nu mera komme i fråga. Slutligen, och för den händelse att
hvad sålunda blifvit föreslaget icke skulle af Rikets Ständer bifallas, hafva
Förvallarne, under åberopande af de betydliga bidrag, som från det allmänna
utgingo till Civil- och Militär-staternes Enke- och Pupill-cassor, äfvensom
af de förmoner, hvarmed Banco-statens enahanda Cassör blifvit hugnade, anhållit
om ett årligt anslag från Riksgälds-Contoret af 600 R:dr.
Delegarne uti f. d. General-Assistance-Contorets Enke- och Pupill-Cassa,
hvilkas utlåtande öfver meranämnde 2:ne Cassors föreslagna förening blifvit
af Fullmägtige inforclradt, hafva deremot bestridt en sådan förening, såsom
Stats-UtsJiottets Utlåtande, JV.-o i53.
7
icke öfvensstämmancle med rätts- och billighetsgrunder, enär de afdelegarne,
under mångårig tjenstgöring, vunna rättigheter skulle härigenom, om icke
helt och hållet dem betagas, dock i ej ringa mon inskränkas. Nyssnämnde
cassa-delegare hafva likväl förklarat sig hvarken kunna eller vilja förneka, att
ju Cassans capitalfond hufvudsakligen tillkommit genom Rikets Ständers frikostighet;
hvarjemte de anfört, alt omförmälde förening, under derföre uppgifna
vilkor, endast blefve gagnande för Riksgälds-Contorets Enke- och Pupill—
cassa, och tvertom skadlig för den andra Cassan, hvars delegare derigenom
skulle förlora, ej allenast all rätt att förvalta de till deras enkors och harns
pensionerande, dels af Rikets Ständer donerade och dels af egna löner sammanskjutne
medel, utan ock utsigten att kunna bereda förhöjning i pensionerne,
helst räntebesparingarne naturligtvis i första rummet komme att till
förstärkande af Riksgälds-Contorets Enke-cassa användas.
För egen del hafva Fullmägtige, i anledning häraf, yttrat, att de ansågo
sammanslåendet af ifrågavarande 2:ne Cassör för närvarande icke förenligt
roed billighet och ett rättvist iagttagande af delegarnes i f. d. General-Assistance-Contorets
Enke- och Pupill-cassas fördel, hvadan Fullmägtige icke kunde
understödja den i detta afseende gjorda framställning. Men då några nya
delegare i sistberörde Cassa icke tillkommit sedan General-Assistance-Contorets
upplösning är 1832, hvaremot flera af Cassans dåvarande delegare och pensionstagare
sedermera algått, i följd hvaraf också Cassans tillgångar redan betydligen
ökat sig; så, och enär detta förhållande i sin fortsättning konune att
omsider leda derhän, att endast en eller några få delegare eller pensionstagare
återstodo, hafva Fullmägtige hemställt, att, till iagttagande vid dispositionen
af denna Cassas årligen vexande tillgångar, måtte stadgas, att, i den mon
fondens ränte-afkastning sådant medgaf, de från Cassan nu utgående pensioner
få förhöjas, under en rättvis fördelning pensionstagarne emellan efter
den tjenstegrad, hvarför pensionen utginge, dock med vilkor, att densamma
aldrig finge öfverstiga lönen för denna tjenstegrad samt att, när pensionerna
uppnått det sålunda bestämda högsta belopp, den, enligt afslutade räkenskaper,
överskjutande ränte-afkastningen tillädes Cassans capitalfond. Deremot
hafva Fullmägtige, under instämmande i Förvaltarnes af Riksgälds-Contorets
Enke-cassa yttrande, angående Cassans behof af understöd, till Utskottets synnerliga
behjertande öfverlemnat Förvaltarnes anhållan om användandet till Cassans
förstärkning af de uppgifna och till afskrifning föreslagna summorna samt
om ett årligt anslag Lill förbättrande af Cassans ställning.
Enligt Utskottet meddelade uppgifter, hafva de till Enke- och Pupillcassan
vid f. d. General-Assislance-Contoret af Rikets Ständer anslagna öfver
-
8
Siats-Utskottets Utlåtande, N.-o tS3.
skott ä derstädes försålda panter, under åren 1810 till och med 1834, uppgått
till ett sammanräknadt belopp af 19,070 R:dr 38 sk. 1 r:st; hvaremot
det belopp, som i följd af Rikets Ständers beslut, angående öfverlemnandet
till Riksgälds-Contorets Enke och Pupill-cassa af Discont-verkets osäkra fordringar,
influtit till denna Cassa, utgjort endast 11,980 R:dr 23 sk. 2 r:st.
Härförutan hade dock samma Cassa, genom försäljning af åtskilliga detta Verks
böcker och handlingar, år 1838 erhållit en summa af 480 R:dr 47 sk. 6 r:st.
Vid 1838 års slut uppgingo förstnämnde Gassas tillgångar till 30,672 R:dr 10
sk. och behållningen vid den senare Cassan till 24,442 R:dr 19 sk. 1 r:st.
Under samma år hade delegarnes bidrag vid f. d. General-Assistance-Contorets
Enke-cassa, utgående med 2 procent af lönerne, utgjort 250 R:dr 14 sk.
2 r:st, och vid Riksgälds-Contorets Enke-cassa, hvarest de årliga afgifterne
motsvarade 2^ procent af löne-beloppen, 539 R:dr 43 sk. 6 rist, samt de
utbetalda pensionerna uppgått vid den förra Cassan till 1,726 R:dr 27 sk, och
vid den senare till 2,099 R:dr 38 sk.
I sammanhang med de uti 1830 års reglemente för Riksgälds-Contoret
meddelade föreskrifter, rörande Genera 1-Assistance-Contorets upplösning, är
af Rikets Ständer i afseende på dervarande Enke- och Pupiii-Cassa, stadgadt,
att Fullmägtige böra, efter delegarnes hörande, vidtaga sådana åtgärder, att
dessas efterlemnade enkor och barn komma i åtnjutande af de pensioner,
hvilka, genom det af Fullmägtige stadfästade reglemente, äro bestämda, och
att Cassan icke pä något sätt må blifva förskingrad. \ idare innehåller 8
§. af det för denna Cassa af Fullmägtige i Riksgälds-Contoret, under den 7
Januari 1834, utfärdade reglemente, att delegares efterlemnade enka och
barn åtnjuta gemensamt pension tills vidare, till minst en femtedel af det
lönebelopp, hvarå den stadgade 2 procents afgiften blifvit till Cassan erlagd;
hvilket sålunda fastställda pensions-belopp icke under någon förevändning
får af delegarne förhöjas , utan ankommer sådant på Fullmäktiges serskilda
pröfning, efter derom af delegarne gjord anmälan. Dessa stadganden
ådagalägga ovedersägligen, att någon uteslutande förvaltnings- och dispositionsrätt
öfver Pensions-cassans fond aldrig varit delegare tillerkänd. Också
bar, enligt hvad de sjelfve medgifvit, samt Utskottet tillställda handlingar
vitsorda, denna fond hufvudsakligen tillkommit genom de medel, Rikets Sländer
dertill anslagit. I följd af Gen e ra h Assis ta n ce-Con to r e Is för flere år sedan
verkställda upplösning, komma naturligtvis några nya delegare icke att hädanefter
inträda i Cassan, och måste således antalet af de ännu qvarvarande
allt mer och mer minskas. Denna omständighet lärer dock ingalunda kunna
för
Stats-Utskottele Utlåtande j i\7;0 lS3.
9
för (le personer, som derförinnan vunnit delaktighet i Cassan medföra några
grundade anspråk på andra eller större förmoner för dem eller deras enkor
och barn, än som med Gassans stiftande varit afsedda. Att nu ater, på sätt
Fullmägtige föreslagit, utsträcka dessa förmoner ända derhän, att enkas eller
harns pension komrne att motsvara hela beloppet af mannens eller fadrens
innehafda lön, skulle för öfrigt framdeles tillskynda delegarries efterlemnade
ännu lefvande och pensions-bei ättigade enkor och harn fördelar i berörde hänseende,
vida öfverstigande de pensions-belopp, som från andra dylika Cassör
utgå och bemäide cassa-delegare, på grund af sina bidrag och dem deremot
försäkrade rättigheter, skäligen kunnat förvänta. Dessutom synes i allt fall
vid den förestående minskningen i delegarnes antal, Cassans egentliga förvaltning
icke kunnat med full säkerhet fortfarande på samma sätt som hitintills
åt dem anförtros.
Med afseende å nu uppgifne förhållanden, har Utskottet, som icke inser
ändamålet med den tillökning i Cassans capital-fond, hvilken, enligt Fullmägtiges
förslag, skulle framdeles beredas, funnit sig böra underställa Rikets
Ständers bepröfvande den väckta frågan om denna och Riksgälds-Contorets
Enke- och Pupill-cassas sammanslående till en gemensam fond för pensionerandet
af tjenstemännens och vaktbetjeningens vid nyssnämnde Verk och f.
d. General-Assistance-Contoret efterlemnade enkor och barn. Härvid har Utskottet
dock för sin del ansett följande vilkor böra bistås, nemligen: att nuvarande
delegare i General-Assistance-Contorets Enke-cassa komma att, i förhållande
till sina bidrag, deltaga uti den gemensamma cassa-fondens förvaltning,
samt att, då tillgångarne medgifva tillökning i de pensioner, som nu
från de begge serskilda Cassorna utgå, bemäide delegares och deras företrädares
efterlefvande enkor och barn jemväl komma i åtnjutande af denna tillökning,
så att den högre pensionsrätt, som nu tillkommer dem, i jemförelse
med enkorne och barnen efter delegarne i Riksgälds-Contorets Pensions-cassa, fortfarande
varder de förre tillerkänd. Såsom ytterligare skäl, hvarföre Utskottet
icke kan instämma i Fullmägtiges åsigt om obilligheten af den nu ifrågasatta
föreningen af merberörde Cassör, får Utskottet jemväl åberopa den omständigheten,
att, i följd af den tjenstemännen vid Riksgälds-Contoret och GeneralAssistance-Contoret
tillerkända gemensamma befordrings-rätt vid begge dessa,
under en och samma Öfver-styrelse ställda Verk, åtskilliga af Riksgälds-Contorets
Enke- och Pupill-cassa nu pensionerade personer äro enkor och barn
efter tjenstemän, som under sin lifstid jemväl bidragit till Enke- och Pupilieassan
vid General-Assistance-Contoret.
Bih. till R. St, Prot. 184°• 4 Sami, 1 A/d. 4$ Häftet. 2
10
Stats Utskottets Utlåtande j N:0 iS3
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet nu haft äran yttra, och i anseende
till den bekymmersamma ställning, deruti Riksgälds-Contorets Enkeoch
Pupill-cassa, oansedt delegarnes ovanligt höga bidrag, sig befinner, får
Utskottet, till undvikande af något serskildt årligt stats-anslag för denna Cassas
upprätthållande, föreslå, det Rikets Ständer måtte besluta och förordna:
l:o att alla f. d. General-Assistance-Contorets Enke- och Pupillcassas
utestående fordringar och öfriga tillgångar skola, vid innevarande
års slut, öfverlemnas till och förenas med den vid RiksgäldsContoret
inrättade Enke- och Pupill-cassa, till hvilken de för delegarne
i förstnämnde Cassa nu bestämda afgifter från och med nästa
års början skola utgöras;
2:o att deremot tjenstemäns och vaklbetjentes vid f. d. GeneralAssistance-Contorct
efterlemnade enkor och barn, som, enligt det
för dervarande Enke- och Pupill-cassa nu gällande reglemente, redan
äro eller framdeles varda till pension från samma Gassa berättigade,
skola sedermera, under de i berörde reglemente stadgade
vilkor, af Riksgälds-Contorets Enke- och Pupill-cassa uppbära de
dem tillkommande pensioner;
3:o att dessa pensioner hädanefter icke få, under någon förevänning,
minskas under de i åberopade reglemente fastställde belopp;
4:n
att, derest omförmälde 2:ne Pensions-cassors förenade tillgångar
framdeles skulle medgifva någon tillökning i derifrån utgående
pensioner, skola dåvarande pensions-berättigade enkor och barn efter
redan afgångna eller nu lefvande delegare i f. d. General-Assistance-Contorets
Enke- och Pupill-cassa komma i åtnjutande af en sådan
tillökning uti samma mön, som enkorne och barnen efter öfrige
delegare uti den sammanslagna pensions-cassan, och således alltid
varda bibehållne vid deras, i förhållande till förstbemälde delegares
löne- och afgifts-belopp, nu egande högre pensions-rätt;
5:o att nuvarande delegare i Enke- och Pupill-cassan vid f. d.
General-Assistance-Contoret skola vara berättigade att, i likhet med
hvad för delegarne i Riksgälds-Contorets enahanda Cassa är eller varder
stadgadt, efter Cassornes förening, deltaga i deras gemensamma
förvaltning; men kunna icke åläggas högre bidrag, i berörde hänseende,
än dem, som de, enligt gällande reglemente, nu utgöra;
och 6:0 alt sedan Cassorne blifvit sammanslagne, bör, till rättelse
vid deras framtida förvaltning, ett gemensamt och med de i
Stats-Utskottels Utlåtande j N.o tS3.
TI
sådant afseende, dels förut fastställde, dels nu beslutade föreskrifter
öfverensstämmande reglemente upprättas, samt af Fullmägtige i
Riksgälds-Contoret, efter föregången granskning, stadfästas och utfärdas.
Vidkommande slutligen förvaltarnes af Riksgälds-Contorets Enke- och
Pupill-cassa jemväl gjorda anhållan om öfverlemnandet till nämnde Cassa af
åtskilliga i Riksgälds-Contorets räkenskaper bland skulderne balancerade, men
till afskrifning nu föreslagna summor; så, enär denna Cassas behof af understöd
till förekommande af dess nuvarande capitalfonds förminskning är af
Fullmägtige vitsordadt samt någon för de Cassan nu åliggande utgifter disponibel
tillgång, i följd af den ifrägaställde föreningen med Enke-cassan vid
f. d. General-Assistance-Contoret, först i en framtid är att påräkna, har Ut
skottet
tillika ansett sig böra hemställa,
att, i händelse Rikets Ständer bifalla ll:te punkten af Utskottets
utlåtande N:o 45, ett belopp, motsvarande nedannämnde deruti till
afskrifning i Riksgälds-Contorets räkenskaper anmälda skuldsummor,
nemligen:
a) utelöpande Vexel-Banco-attester .... R:dr 704: 12. 10.
b) deponerade medel från Wasa Ränteri .... 402: — ■—
och c) insända medel för allmänna Brandförsäkrings
Verkets
räkning  385: 12. 9.
eller tillsammans R:dr 1491: 25. 9.
må, efter den för dessa medels uttagande föreslagna praescriptionstids
förlopp och efter afdrag af hvad dessförinnan kan varda af vederbörande
ulfordradt, utaf Riksgälds-Contoret till dess Enke- och
Pupill-Cassa utbetalas.
Stockholm den 26 Maj 1840.
STOCKHOLM, fxksteinska boktryckeriet 1840.
.
-
-
■
■ •
, i I ■ ' • - - ■ '> - - '
Stats- Utskottet?; Utlåtande, N:o i54.
I
N:o 154.
Ant. till Exp. Utst. den 29 Maj, tl. ~ 1 e. m.
Utlåtande, angående väckt fråga om afskrifning af f. d.
Arrendatorn Christoffer Gustafssons återstående
skuld i och för arrendet af Stora Lunds boställe.
(I A.)
Riksdagsfullmägtigen från Östergöthlands Län, Anders Jonsson har,
uti memorial, som från Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit till Stats-Utskottet
remilteradt, anfört, att, sedan Rusthållaren Christoffer Gustafsson,
enligt Kongl. Kammar-Collegii utfärdade contract af den 14 December
1818 , på arrende under 22 års lid, räknad från 1819 års midfasta, öfvertagit
det till Kronan indragna Ryttmästare-boslället vid f. d. östgötha
Cavallen Stora Lund 2 mantal i Wester-Tollstads socken och Lysings
härad, med åliggande att derför i årligt arrende erlägga 1,006 R:dr B:co,
jemte 127 tunnor, 12I kappar spanmål; men, i anseende till bristande förmåga
att för arrende-skyldigheternes fullgörande ställa förnyad borgen,
måst arrendet frånträda, omförmälde boställe blifvit genom nytt arrendeconlractpå
de ifrån midfastan år 1826 återstående 16 år, af Christoffer Gustafssons
arrende-tid upplåtet till annan arrendator, hvarvid arrende-beloppet
blifvit nedsatt till 533 R:dr 16 sk. Banco, jemte 127 tunnor i2§
kappar spanmål; i följd hvaraf Christoffer Gustafsson, som måst ansvara
för den vid den förnyade auetionen uppkomne minskning i arrende-afgiften,
iråkat en skuld lill Kongl. Maj:t och Kronan af mera än 10,000 R:dr
Banco, till hvars gäldande han saknade all tillgång, enär de arfsmedel,
hvilka han eljest kunnat påräkna, åtgått till betalning af de fem första
årens arrende, hvadan Gustafsson blifvit nödsakad att sin egendom lill
borgenärers förnöjande afträda. Då, efter motionärens förmenande, det
nu fastställde nedsatta arrende för Stora Lunds boställe vore högre, än
hvad som, vid snart förestående ny auction derå, kunde förväntas, och
följagtligen Christoffer Gustafssons åliggande att godtgöra Kronan skillnaden
emellan det af honom åtagna och det nuvarande arrendet af bostället,
icke syntes med rättvisa öfverensstämmande, och då i följd af Kronans
fortfarande anspråk på allt hvad Gustafsson, genom eget arbete och andras
biträde, kunde förvärfva, denne sistnämnde vore urståndsatt att erBih.
till It. St. Prot. 1810. 4 Samt. 1 Jf<l. 46 Häftet. 1
a
Stat s-UIsko Hets Utlåtande, N:o i55.
hålla borgen eller förskott för bedrifvande af hemmansbruk eller annat företag,
hvarigenom han blefve i tillfälle att sig försörja, har motionären
hemställt, att Christoffer Gustafssons återstående skuld till Kronan i och
för arrendet af Stora Lunds boställe, må afskrifvas och bemälde arrendator
från vidare ansvarighet för samma arrende befrias.
Enär hvad som, till stöd för det i ofvanberörde afseende väckte
förslag, blifvit anfördt och endast grundas på motionärens egne uppgifter,
efter Stats-Utskottets tanka, ingalunda är af den beskaffenhet, att del kan
anses böra föranleda till eftergift af Kronans hos Christoffer Gustafsson
egande lagliga fordringsanspråk, i följd af honom åliggande ansvarighet lör
det åtagne arrende-beloppets utgörande intill 1841 års midfasta, har Utskottet
icke
funnit sig böra tillstyrka, att något afseende å Anders
Jonssons förrberörde motion må af Riket Ständer fästas.
Stockholm den 26 Maj 184o,
N:o 155.
Anlt. till Exp. Utslc. den a Juni, ti. ii f. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner om anslag
för sammanträden af Skandinaviska Natur-For skare
och Läkare,
(U. A.)
Uti en till Slals-Utskottet från Högvördige Preste-Ståndet remitterad
motion, har Herr Professoren Bexell begärt, att,till befordrande af de till
inbördes välvilja och beredvillighet i den vetenskapliga forskningen öfverenskomne
sammanträden af Natur-forskare och Läkare från Sverige, Norrige
och Danmark, ett anslag af 1 ,ooo R:dr B:co måtte beviljas för hvartdera
af de i sådant afseende för åren 1840, 184a och 1844 bestämde sammanträden,
och ställas till Kongl. Yetenskaps-Academiens disposition, att
för ändamålet användas för Svenska Naturforskare- och Läkare-afdelningen,
vid hvilken motion blifvit bilagdt ett tryckt exemplar af Förhandhngarne
vid det af Skandinaviska Naturforskare och Läkare hällne mö
-
Stats - Utskottets Utlåtande, N:o i55.
3
te år tS3gäfvensom till Utskottet blifvit från Högvördige Preste-Ståndet
öfverlemnad en motion i samina ämne af Herr Professoren Doctor Retzius,
som föreslagit: alt i ,000 R:dr måtte anordnas, för att användas såsom resekostnads-understöd
lör de Naturforskare och Läkare, hvilka af Universitetens
Hoge Canzler samt af Vetenskaps-Aoademien och Svenska LäkareSällskapet
utseddes att bevista det i år blifvande mötet i Köpenhamn;
att för det möte, hvilket år i8.f2 sannolikt komme att hållas i Stockholm,
Upsala ellei' Lund, en lika summa måtte anordnas till biträde i de kostnader,
som för samma möte erfordrades, och att, i den händelse, ett möte
år 1844 skulle hållas i Norrige, ett lika understöd, som för mötet i Köpenhamn,
malte beviljas; hvarjemte motionären hemställt, att resekostnads-understödet
malte så fördelas, alt t vänne Naturkunnig eller Läkare
utseddes af Hans Kongl. Höghet Canzlern från hvarldera af Rikets Universitet,
arne at Vetenskaps-Aoademien och 1 af Svenska Läkare-Sällskapet;
varande desse motioner biträdde af Herr Biskopen ra. m. Hedrén, sorn
ansett vårt Land icke böra gifva Grann-Rikena efter eller brista i deltagande
flir ett ändamål, som, då det befrämjas till allmänneligt gagn, bidrager
till och bereder närmare förening och samband emellan alla Länders
Vetenskaps-idkare.
Sedan härefter till Utskottet blifvit remitterad en af Herr Biskopen
m. ra. Hedren ytterligare väckt motion, att, enär tiden för det innevarande
år bestämde möte i Köpenhamn vore nära för handen och del till
rese-underslöd för Svenska Natui forskare och Läkare äskade anslag, så
framt det skulle kunna för det afsedda ändamålet användas, följagtligen
vore snart behöfligt, Stats-Ulskoltet måtte anmodas att med det skyndsammaste
lill behandling företaga de i ofvanberörde afseende väckte motioner,
uti hvilken motion Högvördige Preste-Ståndet förklarade sig instämma,
så har Utskottet funnit sig böra nu taga ärendet i öfvervägande ; och
då den närmare förbindelse emellan de tienne Nordiska Rikenas vetenskapsmän,
hvilken genom de öfverenskomne sammanträ lena befrämjas, är af en allmän
och obestridlig vigt för den vetenskapliga bildningen inom fäderneslandet,
men desamma ej kunna aflöpa utan betyd lige kostnader, som icke
lämpligen torde böra komma att uteslutande drabba de enskilde vetenskaps-idkarne,
hvilkas inkomster i allmänhet ej äro högre, än som tdl en
nödtorftig bergning oundgängligen erfordras, får Utskottet, som, i afseende
på fördelningen af det ifrågasatte anslaget, emedlertid icke ansett sig
böra ingå i någon nämare granskning, utun endast, vid betraktande af de
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N'-o i56.
större eller mindre kostnader, som för de serskilde trenne sammanträdena
kunna erfordras, i följd af de olika ställen, der sammanträdena komma alt hållas,
funnit lämpligt, alt ett anslag, gemensamt för de trenne åren 1840,
1842 och 1844, anvisas, alt för hvartdera året utgå lill större eller mindre
belopp, i nion af behofvet,
tillstyrka Rikets Ständer, att en summa, stor 3,000 R:dr, må
under loppet af åren 1840, 1842 och 1844» för befrämjande
af de nämnde år inträffande sammanträden af Skandinaviska
Naturforskare och Läkare, af Riksgälds-Contoret, till större
eller mindre del för hvartdera året, utbetalas, uppå reqvisition
af Kongl. Vetenskaps-Academien, af hvilken det sedermera
må bero att förordna angående medlens fördelning och användande
för det åsyftade ändamålet.
Slockholm den 1 Juni 1840.
N:o 156.
Ank. till Exj>. Utsk. den a Juni, kl. ii f. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om ersättning till
Pensions-Inrättningen för Skånska Städernes Embets-
och Tjenstemätis Enkor och Earn för en å
nämnde Inrättning öfverlälen fordran hos Kongl,
Mahl och Kronan.
(U. A.)
Vice Talmannen Halling har inom Vällofl. Borgare-Ståndet, uti en
till Stats-Utskoltels behandling remitterad motion, framställt det förslag,
att den fordran, hvilken numera aflidne Ekonomi-Directeuren P. O. Tauson i
lifstiden, såsom arrendator af Uranienborgs Kungsgård, vid den mellan Kongl.
Majit och Kronan, å ena, samt bemälde Tauson, å andra sidan, uppgjorda
liqvid, enligt Kongl. Kammar-Collegii och Kongl. Stats-Contorets till Landshöfdingen
i Malmöhus Län den 18 Augusti 1818 aflåtne skrifvelse, egt tillgodo
för 168/y'pdels byggnadsår, alt utgå med ett årligt belopp af 29
R:dr 8 sk. och af hvilken fordran Pensions-inrältningen för Skånska städernes
-
Stats Utskottets Utlåtande, JST:o 156.
5
ires Enibels- och Tjenstemäns enkor och barn genom transport blifvit innehafvare,
finge, nied Rikets Ständers begifvande, af nämnde Pensionsinrättning
på en gång, antingen genom Stats- el ier Riksgälds-Conloren, uppbäras
med en rund summa af 583 R:dr 16 sk. B:co; då derigenom kunde
undvikas den vidlyftighet och omgång, som vid de årliga mindre afbetalningarne
å fordi ingsbeioppet skall uppslå, ej allenast för Stats-Conloret och
linder detsamma lydande auctoriteler, genom skyldigheten att årligen verkställa
och redovisa denna för hvarje gång obetydliga utgift, utan ock för
Pensions-iniältningen, att af samma årliga afbetalning komma i åtnjutande;
och ehuru, då Stats-Verket sålunda ej är (örpligtadt alt utgifva mera än
2g R:dr 8 sk. B:co årligen, det skulle synas vara ledande lill förlust att
på en gång, utbetala en summa, motsvarande capital värdet till nämnde 29
Rrdr 8 sk, beräknade såsom ränta, hvarigenom icke allenast årliga liqviden
af sistberörde belopp försäkrades Pensions-inrättningen för den lid,
hvarunder ölverbyggnads-eisättningen skulle komma att utgå, utan äfven,
efter nämnde tids förlopp, capilalet komme att derutöfver inrättningen
tillfalla, har Utskottet likväl, vid betraglande deraf, att ränteberäkning
mindre egentligt kan tillämpas,, i afseende på Statsmedlen, hvilka icke äro
mot ränta utelöpande; att deremot den föreslagne liqviden skulle komma
alt medföra förenkling och lättnad vid räkenskapernes afslulande, och att
den Inrättning, till hvars förmon motionen blifvit väckt, är en Välgörenhetsanstalt,
ansett sig böra
tillstyrka, att en summa af 583 Rrdr 16 sk. B:co eller det
capital, hvarå Pensions-rnrätlningens för Skånska städernes
Embels- och Tjenstemäns enkor och barn fordran hos StatsVerket,
stor 2q Rrdr 8 sk. årligen, under loppet af 168 år,,
utgör ränta, rnå, mot det alt berörde fordran med ens an
ses
ITqviderad, till nämnde inrättning af Riksgälds-Contorets
medel utbetalas.
Stockholm den 1 Juni 1840.
Sik. eill K. St. Prut. 1810. 1 Sami. 1 Af'dt. (S Hafi.
2.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktrjc/ierietj i3’4'o*
Släts-Utskottets Utlåtande, IY:o 157.
1
Alik. lill Exp. Utsi;, den 2 Juni, kl. il f. nu
Utlåtande, i anledning af väckte frågor om upphörande af
den, slcattlagde qvarnar och sågverk åsatte, grundränta.
(i. A.)
Uti en ifrån Bonde-Ståndet remitterad motion, har Häkan Nilsson
från Skåne, under anförande, huruledes i Östra och Vestra Göinge
Härader finues en mängd smärre sågverk, hvilka, ehuru lydande under
hemmanen, äro serskildt skattlagde och derigenom underkastade skatte-bidrag,
sorn, efter motionärens förmenande, icke stå i skäligt förhållande
till den afkomst, som deraf kan påräknas, föreslagit, att, då, enligt det af
Kongl. Majit och Rikets Ständer fattade, genom Kongl. Kungörelsen den
29 April 1830 utfärdade beslut, de salu- och 1 ego-sågar, som derefter anlades,
skulle vara befriade ifrån grundränta samt endast såsom fabriksinrättningar
bevillning erlägga, samma föreskrift måtte utsträckas äfven till
de före nämnde tid anlagde dylika sågar; uti hvilken motion Per Pålsson
från Skåne samt J. J. Ruthberg från Norrbottens, Eric Persson från Gefleborgs
och O. Olofsson från Westerbottens Län instämt.
Äfvenledes har Utskotfet fått emottaga en af Måns Månsson från
Calmar Län väckt motion, gitt, då obilligheten af det för mjölqvarnar
existerande beskattningssätt vore uppenbart, tullmjölqvarnar, med grundskattens
borttagande, hädanefter måtte taxeras endast till bevillning å 5
procent af årliga behållna afkastningen eller intägten.
Då Utskottet: uti Betänkandet N:o 64 Litt. A, i anledning af gjord
framställning om upphörande af hemmantals-räntan, afstyrkt förändring uti
de hemman åtföljande grundskatter, finnér Utskottet sig, i öfverensstämmelse
dermed och då anledning att, till förmon för egare af qvarn- och
sågverk, göra undantag ifrån denna grundsats, efter Utskottets öfvertygelse
icke förekommer, höra hemställa,
att afseende å förrberörde motioner icke må fästas*
Stockholm den 1 Juni 1840.
Bih» till R, St, Prot, 1840, 4 Sami, i Afd, 47 Haft.
i
Stats-Ut skot tels. Utlåtande} IV: o 158'.
N:o 158.,
Ank. till Exp» Utsk. den, 2 Juni, lil. 11 f. in.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om eftergift af hemmanet
Rannäs Holst a gård påförd ränta.
(I. a.)
Sedan Forsheda,. Bredaryds och Torskinge socknar i Jönköpings Län
hos; Kongl. Majit i underdånighet anhållit att, i anseende till Capellansboställets,
Rannäs Holstagård, olämpliga läge på en, mils afstånd från annex-kyrkan
Bredaryd, med besvärlig väg, hvarigenom hinder för Capellänens
tjensteutöfning; uppkoinme, detta boställe bestående af | mantal Krono,,
hvaraf räntan vöre dels till Capelianen anslagen, dels Kronan behållen,,
kunde få utbytas emot Rå- oell Rörshemmanet Hafrida Ågården, i mantal
i sistnämnde socken, hvilket socknemännen i sådant ändamål inköpt; och
Kongl. Majit, sorn, vid profil ingen häraf, med afseende å de vid ett sådant
hemmansbyte förekommande svårigheter, genom Nådigt Bref af den 27
Febr. 1830, tillåtit, att hemmanet Hafrida Ågården, sorn ansågs fullt motsvara,
om icke i godhet och värde öfverstiga Rannäs Holstagård, Enge, om
försa nili ngarne det åsLundade, i stället för sistnämnde hemman, användas
till Ca pella ns-boställe, med bibehållande af sin Rå- och Rörs-natur, men
församl i nga tn e deremot ega att köpa hemmanet Rannäs Höltagården till
skatte mot erläggande af Tio års: ränta, och på sådant sätt egande-rätten
till samma hemman sig förvärfva; i följd hvaraf Rå- och Rörs-hemmanet
Hafrida Ågård blifvit af socknemännen, med Capellanens och öfrige vederböra
ndes begifvande, till Capellansbostälie i Bredaryds församling upplåtet
och skatterätten till förra Capellans-bostället deremot, genom Kongl.
Kammar-Collegii dea 14 Märs 1833 utfärdade skattebref, förvärfvad af sistbemälde
eller Bredaryds församling, som sedermera genom salubref samma
hemman försålt; samt efter det, i anledning af Corn ministerns i Bredaryd
hos Konungens Befallningshafvande i Länet väckte och till Kongl. Kammar-Collegium
fullföljde anspråk å utbekommande, såsom en lönerättighet,
af den utaf hemmanet Rannäs Höltagården utgående grundränta, fråga uppstått,
huru med denna ränta borde förhållas, nämnde Kongl. Collegium, dels
genom laga kraftvunnet Utslag af den 28 Januari 1836, fastställt Konungens
Befalluingshafvandes den 7 October 1834 meddelde beslut, hvarigenom
Capelianen i Bredaryd förklarats oberättigad att dädanefter uppbära
räntan af till skatte försålde hemmanet Rannäs Holstagård, dels ock ser
-
■iStats-TJ tskottets Utlätandej N\o 158.
•3
skildt, genom Utslag af den 21 December 1837, stadgat, att då räntan,
såsom icke vidare tillhörande Capellanen, vore odisponerad, den borde
Kongl. Maj:t och Kronan tillgodokomma; så har Riksdagsfullmägtigen Pehr
Mårtensson från Jönköpings Län, uti en till Slals-Utskoltet remitterad motion,
efter af Bredaryds församling erhållet uppdrag, med afseende , dels å den
betydliga uppoffring, församlingen vidkänts, ej mindre genom inköpet Hafrida
Agård, än äfven genom skattelösen för Rannäs Holstagård, dels å den opåräknade
vinst, hvaraf Kronan, i följd af utbytet af ett sämre oell mindre
hemman emöt ett större och bättre af Rå- och Rörs-natur, äfvensom genom
den erlagde skattelösen och de Rannäs Holstagård åsatte skatter och onera,
kommit i besittning,- till Rikets Ständer framställt den begäran, alt räntan
af hemmanet Rannäs Holstagård, hvilken församlingen ansett vara på sig
öfverflyttad, såsom en följd af bytet, må eftergifvas och således ur Kronans
jordebok afföras.
Sedan öfver Kongl. Kammar-Gollegii sistberörde beslut, eller att den
ifrågavarande räntan borde, såsom odisponerad, Kongl. Maj:t och Kronan
tillfalla, innehafvaren af Rannäs Holstagård, dels å egna, dels å Bredaryds
församlings vägnar, anfört underdåniga besvär, hade Collegium, uti afgifven
underdånig förklaring, hufvudsakligen yttrat: att det vore en så klar
och gifven följd, det Capellansbostället Rannäs Holstagård, genom den i
vanlig ordning skedda skalteförsäljningen, skulle öfvergå från Krono- till
Krono-skatte-natur, att något tvifvelsmål derom aldrig bordt kunna uppstå,
och att til! naturen och egenskapen af ett Krono-skattehemman hörer, att
enskild man eger sjelfva jorden eller skatterättigheten, men Kronan räntan;
att åter, när denna ränta är i annans ego än Kronans, så att jorden
tillhörer en, men räntan en annan, har hemmanet natur af frälse-skatte;
och att om fördenskull hemmanet Rannäs Holstagårdens ifrågasatte ränta,
på sätt klaganderne yrkat, lillegnades församlingen eller innehafvaren af
deras genom skatteköpet förvärfvade rätt, så förvandlades med detsamma,
hemmanets genom skatteköpet bestämda rätta natur af krono-skatte till
frälse-skatte, hvaraf Collegium dragit den slutföljd: att alldenstund Kongl»
Maj:t i Nåder utstakat den grund för förhandlingarne emellan Kronan och
församlingarne, att deras till Capellans-boställe inköpta hemman skulle,
äfven i egenskap af boställe, bibehålla sin rå- och rörs-natur, det ingalunda
kunde vara Kongl. Maj:ts mening och afsigt, att, emot förfatlningarne,
ett nytt frälse-hemman derjemte skulle tillskapas, till förminskning
i Kronans rätt och till förfång för de menigheter, uti hvilkas på den oprivilegierade
jorden fördelade besvär Rannäs Holstagård så$om krono-skatte
4
Slats-TJtskottets Utlåtande, ilT\o 158,
horde deltaga, utan deremot afsett detta hemmans öfvergång till kronoskatte-natur;
förmodande Collegium, att församlingarne, efter erhållen del
af Kongl. Maj:ts högstberörde Nådiga Bref af den 27 Februari 1830, insett,
att frågan icke vidare kunde gå ut på ett vanligt bemmansbyte, utan att
församlingarne måst vara beredde att, jemte uppoffringen af det inköpta
förmönligare rå- och rörs-hemmanet, äfven, jemlikt Kongl. Majlis Nådiga
förordnande om egande-rättens förvärfvande tiil Rannäs Holstagården genom
skatteköp, emottaga detta hemman med den ränta och öfriga skyldigheter,
hvilka'hemmanet borde vidkännas, i följd, af dess genom skatteköpet
uppkommande skatte-natur, helst församlingarne i annat fäll icke bordt
i skatteköpet sig inlåta; hvadan ock Collegium i underdånighet tillstyrkt,
att besvären mätte lemnäs utan afseende; hemställande likväl i underdånighet
till Kongl. Maj:t, huruvida Kronan, som genom den skedda förändringen
med oftanämnde boställen ostridigt vunnit på försam lingar nes bekostnad,
genom en opåräknad skatteköpeskilling och hemmanet Rannäs Holstagårdens
inrotering, må på annat lämpligt sätt hålla församlingarne elier
innehafvare!! af dess rätt skadeslösa för den sålunda omtvistade räntan,
och lärer Kongl. Kammar-Coltegii öfverklagade Utslag vara af Kongl. Maj:t
i Nåder faststäldt.
Då emedlertid, oagladt här förut omförmälde skäl, på grund hvaraf,,
vid laga pröfning, räntan numera blifvit Kronan tillerkänd, det icke bör
förbises, att, då det skatteköpta hemmanet förut var af Staten anslaget till
boställe för Comminister, hvilken åtnjöt större delen af hemmanets ränta,
Staten genom församlingens åtgärd att på dess egen bekostnad anskaffa annat
boställe, vunnit icke allenast skatteköpeskillingen för Rannäs Holstagården,
utan ock den del af dess årliga ränta, som förut'till lön för Comrniliistern
utgått, jemte hemmanets roleriugs-bidrag, samt således utan någon
skälig anledning erhållit betydliga fördelar, emot uppoffringar å församlingens
sida, hvilka icke synas hafva varit beräknade, då bytet ifrågasattes,
och öfriga deraf föranledde åtgärder vidtogos; så bär Utskottet ansett det
vara med fullkomlig billighet instämmande att. föreslå Rikets Ständer:
att den erlanda skatteköpeskillingen för hemmanet Rannäs
Q 1 O
Holstagården, utan förändring i hemmanets natur, må församlingarne
ersättas och till utbetalning från RiksgäldsContoret
anvisas;
hvaremot Utskottet icke kunnat tillstyrka
den gjorda begäran, att hemmanets ränta framgent må af
församlingen få uppbäras..
Stockholm den 1 Juni 1840..
Stats-Utskoltets Utlåtandej N\o 159.
N:o 159.
Ank till Exp. iJtsk. dea 2 Juni, lsl 11 f m.
Ullätande, i anledning af Jeresiagne förändringar uti uppbiirds-författningarne,
i hvad de angå afskrifning af efterlyste
personers skatter och ådömde böter.
(I. A.)
I anledning af den föreskrift i uppbörds-författningarne, att efterlyste
personers skatter och ådömdé böter icke få ur räkenskaperne a i föras,
förr än Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derom meddelat utslag och Kongl.
Kammar-Rätten det samma fastställt, hvilket förhållande förmenats förorsaka
mera besvär, än fördel för Staten, samt enär vederbörande Executions-betje-ntes
bevis är tillräckligt för skatters afkortning, i anseende till
bristande tillgång; så och med afseende derpå, att uti Bobus Läns räkenskaper
så kallade efterlyste medel alltför länge skola blifvit balaneerade,
har Pierr M. Bagge inom Borgare-Ståndet, uti ett till Utskottet remitterad
t memorial, föreslagit den förändring i ofvannämnde författningar: att,
enär skattskyldig eller till böter dömd persons vistelseort är obekant och
efterlysning i anledning deraf utaf Konungens Befallningshafvande blifvit
utfärdad, men medlen icke inom natt och år derefter influtit, afskrifning
derför må ega rum uti näst afgifvande räkenskap, hvilken bör verifieeras
med Läns-kungörelsen och Kongl. Majrts Befallningshafvande^ attestatum, att
icke medlen ingått; dock att Kongl. Majit och Kronan icke derigenom vöre
förlustig sin rätt hos den skattskyldige eller till böter dömde, i händelse
han sedermera skulle anträffas, utan borde medlen då bos honom uttagas
samt i serskild räkning redovisas, eller böterna, vid bristande tillgång, förvandlas;
uti hvilken motion Herr Lagergren instämt i så målto, att han
ansett Kongl. Majits Befallningshafvandes i dylika frågor meddelade utslag
icke vidare böra Kongl. Kammar-Rättens pröfning underställas, såsom ledande
till en lång och onödig omväg; men att deremot afskrifning af efterlyste
personers skatter och ådömde böter icke böra ega rum utan formligt
utslag efter föregången undersökning.
Utskottet har för dess del icke funnit, hvad sålunda blifvit anfördt,
utgöra skälig anledning för Rikets Ständer att hos Kongl, Majit i underdånighet
anhålla om förändring uti de föreskrifter, sorn genom gällande
författningar äro meddelade, i afseende å behandlingen af sådane afskrif
-
6 ,Slats-Ulsköttets Utlåtande, N\0 160.
w
nings-ärenden, hvarom fråga nu blifvit väckt, hvadan Utskottet hemställer,
att
motionen icke må till åtgärd föranleda.
•Stockholm den 1 Juni 1840.
N:o 160.
Anis. -fin Exp. Utsi;, den 2 Juni, kl. 11 f. ni.
Utlåtande, i anledning af vacht mot ion, dels om anstånd för
invånarne i vissa orter af landskapet Dalarne med betalningen,
dels afskrifning af skuld för undsuttnings-spanmål.
0- A.)
Riksdagsfullmägtigen Didrik JUeström från Stora Kopparbergs Län
har, uti ett till Stats-Utskottet öfverlemnadt memorial, väckt motion derom,
att, sedan invånarne i Ofvan-Siljans fögderi i Öster-Dalarne, i följd
af erhållne spanmåls-undsättnrngar, hos Staten åsamkat sig betydlig skuld,
som vid detta års början vore till betalning förfallen; men flere års missgynnande
skördar menligt inverkat på den fattiga allmogen, hvilken alltså
för närvarande vore urståndsatt densamma liqvidera, helst dess binäring.,
bestående hufvudsakligen i slöjd-producter, i anseende till de långväga
transporterne, letnnade föga behållning, denna allmoge måtte erhålla fyra
års anstånd med betalningsskyldigheten för ifrågavarande undsättningsspanlnåi
på det sätt, alt årligen en fjerdedel af skuldsumman från och med
detta år erlägges. Och sorn derjemte, för erhållandet af oftanämnde, undsättning,
flere byavis sig förbundit, en för alla och alla för en, men någre,
genom iråkad fattigdom, voro oförmögne att sine andelar godtgöra,
afskrifning för sådane personer måtte beviljas; uti hvilken motion Riksdagsfullmägtige
Lars Boethius och Anders Olsson, i afseende på Vester-Daiarne
och Siljans fögderi, sig förenat.
I betraktande af de härvid förekomne omständigheter, sorn bevekande
tala för den nödställda Dal-allmoge,
har Utskottet trott sig böra föreslå, det Rikets Ständer medgifva,
att, derest Kongl. Maj:t i Nåder finner det af motionären
ifrågåställde anståndet af behof påkalladt, detsamma
Siats-Utskottets Utlåtande, N-.o• 161>
7
dä; må bifallas, under de förbehåll Kongl.. Majit kail finnai
lämpligt närmare bestämma 5;
hvaremot Utskottet icke finnér skäl
tillstyrka , att afskrifning, i anseende till gäldenärernes fattigdom,
må ega rum i sådane fall,, då borgen för medlens
erläggande finnes ställdStockholm
den 1 Juni 1840..
N:o 1G1.
Anb. till Exp. Utsb. deni 2 Juni, bl. 11 £ m.
Utlåtande, i anledning af motion om öfverlåtelse till staden
Falkenberg af Kronans Tullbro öfver Etthra-strömmen.
(I- A.)'
Uti ett till Stats-Tjtskottet remitterad! memorial, bar Herr A. G.
Akesson inom Borgare-Ståndet väckt motion derom,, att, enär den arrendesumma,
330 R:dr ärligen , som Falkenbergs stad erlägger för den nära derintill
belägna tullbro öfver Etthra-strömmen, icke skall vara tillräcklig för
underhållet af nämnde bro, densamma matte, vid arrende-tidens slut, till
staden öfverlåtas, emot vilkor af rättighet lill uppbärande af de för öfverfarten
fastställde bropenningar, men deremot skyldighet alt bestrida alla
de för brons vidmaglhåliande erforderlige omkostnader, så att Kronan måtte
för framtiden derifrån varda befriad.
Då h vad motionären sålunda anfört icke innefattar någon så fullständig
utredning af ämnet, att derpå kan grundas ett tillförlitligt omdöme,
samt det förefaller mindre troligt, att, om inkomsterne af broafgfften icke
ens motsvara kostnaderne för brons underhåll, Falkenbergs stad skulle eftersträfva
att bron på de föreslagna vilkoren öfvertaga, hvarförutan bifall
till en dylik öfverlåtelse icke lämpligen synes böra meddelas, utan att vederbörande
auctoriteter, som angående rätta förhållandet ega närmare kännedom,
blifvit börda, hemställer Utskottet,
att afseende å motionen icke inå fästas
Stockholm
den 1 Juni 1840..
8.
Stals-Utskollets Utlåtandej 2V:o 162, 163.
N:o 162.
Ani;, tili Exj>. 4Utsk. d. 2 Juni, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af motion, angående användandet och
förvarandet af öfverskott smedlen.
(T. A.)
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen Olaus
Ericsson från Götheborgs och Bohus Län väckt motion, som till StalsUtskottet
remitterats, har blifvit yrkadt, att öfverskolten å Stats-Verkets
inkomster icke måtte få användas, utan i Riksgälds-Contoret samlas och
förvaras till Rikets Ständers nästa sammanträde.
Till besvarande af denna remiss, får Utskottet meddela: att, då liqviden
öfver öfverskolten och besparingar årligen uppgöres emellan Slatsoch
Riksgälds-Verket, och sådane medel då lill det senare aflevereras, för
att disponeras, enligt Rikets Ständers vid hvarje Riksdag meddelande föreskrift,
samt följagtligen hvad motionären synes åsyftat, redan är iagtlaget,
anser Utskottet
motionen icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 1 Juni 1840.
N:o 163.
Ani;, till Exp.-Utsk. den 2 Juni, kl. 11 f. »>
Utlåtande, i anledning af väckt motion om nedsättning i lösen
för dr unge- och öke-dagsverken till å Svartsjölandet
belägne Kungsladugård och Hofstall ängar.
(I. A.)
Under anförande af den dryga ersättning, hvarmed dränge- och ökedagsverkena,
hvilka numera upphört att in natura utgöras till å det så
kallade Svartsjölandet befintlige Kungsladugård och Ilofstall-ängar, måste
lösas, och hvilken lösen tori idet år uppgått till 31 R:dr 16 sk. 8 r:st. banco
för hvarje mantal, har Riksdagsfullmägtigen från Stockholms Län, Stephan
Hildersson, uti till Stats-Utskottet remitleradt memorial, yrkat nedsättning
af samma lösen till halfva beloppet. Men,
Stats-U tskottets Utlåtandej No 164.
9
Men, enär med Svartsjölandet det förhållande inträffar, att det samma
är ifrån all rotering befriadt, emot skyldigheten att derföre utgöra såkallad
dränge-spann och vissa dagsverken, samt dessa åligganden således
icke kunna upphöra med mindre, än att hemmanen å Svartsjölandet underkastas
enahanda roteringsskyldighet, som annan jord i Riket,
har Utskottet icke funnit skäl att till den gjorda framställningen
tillstyrka bifall.
Stockholm den 1 Juni 1840.
N:o 164.
Anis. till Exp. Utsk. den 2 Juni, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väclit motion om Krono-parken Ombergs
försäljning till skatte.
(I. A.)
Uti en till Stats-Utskottet från Hedervärda Bonde-Ståndet remitterad
motion, har Riksdagsfullmägtigen Anders Jonsson från Östergöthlands Län,
under anförande, dels af de dryga kostnader, hvartill vården af Kronoparken
Omberg föranleder och hvilka vida öfverstiga afkomsterna, dels med
afseende å den ringa skogslångst och nytta, omkringboende jordegare kunna
hemta af denna park, som, enligt motionärens uppgift, skall till stor del
bestå af berg och brådjup, föreslagit, att den del af nämnde Krono-park,
som kan återstå, sedan alla vederbörandes anspråk på bete och skogsfångst
i behörig ordning blifvit pröfvade, måtte, under vissa uppgifxre iagttaganden,
till skatte försäljas.
I saknad af så beskaffade authentike och fullständige upplysningar,
som för denna frågas bedömande erfordras, har Utskottet, i det outredda
skick, hvaruti detta mål sig befinner,
icke ansett sig kunna någon åtgärd i anledning af motionen
föreslå, utan hemställer, att densamma må förfalla.
Stockholm den 1 Juni 1840.
Bih, till R, St, Prot, i8jo. 4 Sami, 1 Afd, 47 Haft,
10
Stats-Utskottets Utlåtande, N\o 164.
Reservation
af Anders Nilsson från Östergöthlands Län: ”1 afseende på det af en del
Lysings och Dahls Häradsboer väckte påstående om lösningsrätt till Kronoparken
Omberg, torde det tillåtas mig få fästa Högloflige Stats-Utskottets
uppmärksamhet på några omständigheter, hvilka icke böra förbises vid bedömande
af denna grannlaga fråga.
De till Ombergs Kronopark gränsande hemman inom nämnde härader
hafva från urminnes tid åtnjutit skogsfångst och mulbete uti Omberg
och Dags-måsse emot en ringa betalning. 'Utan denna förmon hafva nämnde
hemman, af hvilka intet öfverstiger 60 å 70 tunnland i areal, icke
kunnat ega bestånd, helst inom hemmanens område alldeles saknas bete
förde kreatur, somför deras skötande behöfvas. Då Rikets Ständer, hvilka,
enligt 77 § Regerings-formen, ega bestämma grunderne för vården och hushållningen
med sådane parker, som den ifrågavarande, vid 1823 års Riksdag
på sådan grund beslutade, att en allmän reglering af alla Iironoparker
skulle försiggå, och Kongl. Kammar-Collegium i följd deraf utfärdade
Circulär-bref härom af den 14 April 1824, föreskrefs, att de hemman.,
hvilka egde rätt till skogsfångst och mulbete å desse parker, skulle i stället
erhålla utbrytning af mark. På dessa skäl täcktes Kongl. Maj:t, genom
Nådigt bref den 20 Augusti 1829 till Dess Befallningshafvande i Linköpings
Län, förordna, att undersökning om ortens behof af mark i Omberg
skulle förrättas. Sådan undersökning försiggick derefter den 13 och 14
April 1830 och de hemman, som nu äro i fråga, de der finnas uppräknade
uti det öfver berörde förrättning uppräknade instrument, ansågos då
tillsammans behöfva bete för 1,399 kreatur efter samma beräkning, som
vid öfriga dylika ersättningsfrågor blifvit följd eller 21 tunnland af bördigaste
marken för hvarje kreatur; men för hemmanet Rehnstad anslogs, förmodligen
af serskilde orsaker, en areal, motsvarande minst 5 tunnland för
hvarje kreatur.
Detta allt oagtadt, har Konungens Befallningshafvande i Länet, efter
i Juni månad år 1838 å stället hållen ny undersökning, uti dess den 17
November samma år till Kongl. Maj:t afgifne underdåniga utlåtande om,
huru vid regleringen af Ombergs Kronopark förhållas borde, tillstyrkt ingen
den ringaste ersättning i mark åt Dahls häradsboer, samt att hemmanen
inom Lysings härad, utgörande 591 mantal endast skulle erhålla den så kallade
dugliga, men i sig sjelf ganska klena betesmarken uti Dags-måssen, utgörande,
sedan 643 tunnland der befintlige impedimenta blifvit afräknade,
Siats-Utskottets Utlåtande, IV-o 164.
11
endast 355 tunnland verklig betesmark. Denna ersättningsfråga är väl ännu
icke hos Kongl. Maj:t afgjord, men då man känner, att Kongl. Maj:t icke
frångår Sine Befallningshafvandes tillstyrkanden, kan man med säkerhet förutse,
hvad ödesom förestår oftanämnde hemmansegare, eller att ingen rättelse
kan hos Kongl. Maj:t vinnas.
Denna utgång af frågan står likväl i uppenbar strid, ej mindre med
Rikets Ständers åberopade beslut och derpå grundade författningar, än äfven
med allmän billighet; och den skulle dessutom bringa en mängd hemmansegare
på obestånd och tilläfventyrs hemmanen i ödesmål. Hemmansegarne
hafva derföre nödgats söka Rikets Ständers mellankomst, till
lindring i deras bekymmer för sin framtida bergning, icke genom något
anslag, hvarom från så många andra håll propositioner, motioner och ansökningar
inkommit, utan genom bifall till ett anbud, som på en gång
skulle inbringa betydlig inkomst till Stats-cassan och sätta Dahls samt Lysings
häradsboer i besittning af den mark, dem rättvisligen tillkommer; och
de hafva ansett sig handla liberalt emot Staten, då de erbjudit sig erlägga
skattelöse-skilling för den mark af Omberg, som, efter ny af o väldige
män hållande undersökning, kan pröfvas för hemmanen nödig; samt hoppas,
lika med mig, på grund af hvad nu blifvit anfördt, det Högloft. StatsUtskottet
må täckas föreslå bifall till nu ifrågavarande begäran; de hoppas
ock, att Omberget då skulle bereda långt större allmän och enskild nytta
än nu, genom en annan hushållning än den, som omtalas uti bifogade betyg.”
Afskrift.
Ehuru den del af Lysings och Dahls härader, som är i närheten af
Kronoparken Omberg, är i största behof af skogsförnödenheter, bar sådant
oagtadt underskrifne erfarit, att inom samma skogsområde flera hundrade
lass ligga till förruttnelse, utan att sålunda nedfallne träd och stubbar blifvit
eller fått användas till hvarken en eller annans nytta. Således råder
i denna förvaltningsåtgärd en uppenbar misshushållning. För flera år sedan
bar inom samma skogsmark oloflig bränvinsbränning blifvit utöfvad,
hvartill vedbrand tagits, för samma olofliga företags bedrifvande, af skogstillgången.
Under loppet af nästförflutne år är äfven otillåten kolning
anställd, dervid skog från berget blifvit använde. Sanningen häraf försäkra.
Tuna den 6 April 1840.
Nilsson, Petter Ericsson, Fritz S. Enander,
Krono-Länsman. ‘ Arrendator i Tjugby. Sergeant.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 164.
Att inom Ombergs skogsområde flera hundrade lass nedfallne förruttnade
träd och stubbar finnas, intygar. Rök den 9 April 1840.
J. F. Billroth, And. Joachimsson, O. Hedmark,
Krono-Länsman. Krono-Fogde. Pastor i Rök.
Med oss föreyiste originalet lika lydande betyga
Wilh. G. Porat,
Auctarie i Kongl. Kammar*
Collegium.
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Stats-Utskottets Utlåtande? 2V--0 16S.
1
N:o 165.
Ank. till Exp. Utsk. den 10 Juni, kl. 6 e. na.
Utlåtande? i anledning af väckt motion om afskrifning af i836
års arrende för Rf da Kungsgård ? eller nedsättning i arrendets
belopp.
Cl. A.)
Uti en hos Hedervärda Bonde-Ståndet vackt och lill Stats-Ulskottet remilterad
motion, har Riksdagsfullmägligen från Upsala Län Anders Larsson
andragit, hurusom arrendet för den i Nysättra socken, Lagunda Härad af
nämnde Län, belägne Ryda Kungsgård, beslående af 5 mantal, jemte den
så kallade Westerängen och åtskillige tillhörande torp-lägenheter, hvilket
arrende, enligt det vid i835 års Midfasta tilländalupne contract, utgjort
116 tunnor i3t/2 kappar spanmål, hälften råg och hälften korn, tillika
med ett contant belopp af i,o83 R:dr 16 sk. B:co och 12 parmar hö, allt
årligen, blifvit, då ifrågavarande egendom på förnyad t arrende under 3o
års tid, räknad från berörde midfasta, upplåtits åt nuvarande arrendatorn
Magnus Stangenberg, faststäldt lill 385 tunnor 16 kappar spanmål af ofvannämnde
slag, under fortfarande förbindelse för arrendatorn att årligen
till Kongl. Hof-Stallet leverera 12 parmar, eller 2,160 lispund godt och.
val bergadt hö; att detta arrende, hvilket, efter beräkning af ett medelmarkegångspris
af n R:dr per tunna, med 8o3 R:dr 8 sk. B:co öfverslege
det förra arrendets belopp, otvifvelaktig! vore för högt, alt utan känbar
olägenhet och uppoffring å arrendatorns sida kunna utgöras; att bemälde
Stangenberg, i ändamål att öka egendomens afkastning och såmedelst bereda
en möjlighet för arrende-viikorens uppfyllande, dels redan upplöjt 5o
tunnland ängsmark, dels hade för afsigt att ytterligare föröka åkerjorden,
genom hvilka odlingar egendomens värde förmentes komma att i framtiden
så förökas, att någon fråga om arrendets nedsättning då icke borde uppkomma;
att emedlertid omförmälde odlingar ännu icke för arrendatorn
medfört någon inkomst utöfver de ökade arbetskoslnaderne, hvaremot dess
Bilt. till R. St. Prot. 1840. 4 Sami. 1 Afd. 48-de Häftet.
i
2
Slats-Ulskotiels Utlåtande, N:o 165.
bemödanden i väsentlig mon motverkats af den betydliga förlust, som uppstått
derigenom, att under åren i835, i836 och 1837 till Kungsgården
börande ängar blifvit till den grad af mask förderfvade, att, i stället för
5oo å 600 lass, som dessa ängar vanligen lemna, ej tillräckligt hö-förråd
för nödige dragare kunnat inbergas, hvarföre arrendatorn sett sig nödsakad
uppköpa det hö, som till Kongl. Hof-Stallet skolat levereras; att, oberäknadt
detta missöde, Stangenberg jemväl fått vidkännas ansenliga förluster,
dels i följd af de första arrende-årens klena span målsskördar, dels genom
den kostsamma, ännu oafgjorda rättegång, Stangenberg måst utföra emot
förre arrendatorn af Ryda Kungsgård, i anseende till den sistnämndes underlåtenhet
alt fullgöra den byggnads-skyldighet, som honom ålegat, samt
att, i anledning af dessa inträffade förhållanden, Stangenberg sett sig nödsakad
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om anstånd till den 20
Febr. i83g med liqviden af i836 års arrende-spanmål, hvilken underdåniga
anhållan af Kongl. Maj:t blifvit under den 21 April i83j i Nåder
bifallen, med vilkor, att samma arrende erlades i penningar efter i836
års markegångspris, varande detta betalnings-anstånd sedermera prolongeradt
till den 25 Febr. 1841; och har motionären, under åberopande af ofvan
anförda serskilda omständigheter och enär, i händelse Stangenberg
blefve nödsakad att fullgöra den honom åliggande betalningsskyldighet af
i836 års spanmåls-arrende, det icke vidare för honom vore möjligt att bibehålla
arrendet af Kungsgården, hvarigenom han och hans familj skulle
försättas i en bekymmersam belägenhet, hemställt, att Rikets Ständer, i betraktande
jemväl deraf, att arrendatorns oförmåga att utgöra berörde års
arrende, härledde sig ifrån ängarnes förderfvande genom gräsmask, hvilken
olycka det icke stått i arrendatorns magt att förekomma, äfvensom att
Stangenberg i öfrigt städse fullgjort sina arrende-skyldigheter, tillåta, alt,
i836 års spanmåls-arrende för Ryda Kungsgård, utgörande efter markegång
2,588 R:dr 32 sk. B:co, finge afskrifvas, samt för den händelse, att
denna förmon icke kunde beviljas, föreslagit, att årliga arrendet för meranämnde
Kungsgård måtte minskas med 5o tunnor span mål.
Då det åberopade stadgandet i 6 punkten af arrende-contraelet, att de
äfventyr af vådliga händelser, som utan arrendatorns förvållande bevisligen
ske, ej skola ligga den oskyldige till last, ulan dermed efter allmän
lag och stadgar förfaras, på sätt Kongl. Maj:t, vid pröfning af arrendatorns
underdåniga ansökan om eftergift af 1836 års hö-arrende, i Nåder förklarat,
icke innefattar laga skäl för arrendatorns befrielse ifrån arrende-afgif
-
Slats-Utskollels Utlåtande, N.-o i65.
3
ternes utgörande, samt det synes betänkligt att, för sådanefall, då genom
missväxt eller andra tillfälliga omständigheter minskning uti arrendatorer
påräknade inkomster uppkommer, bevilja eftergift af åtaget arrende,
anser Utskottet sig icke kunna å motionen tillstyrka afseende.
Slockholm den 9 Juni 1840.
Reservation
af Biskop Hedren: ”Alt en arrendator måste vara beredd på missväxtår,
är lika naturligt, som att han påräknar de mellankommande goda
åren, till ersättning för sådane lidna förluster. Men de olyckor, som träffat
arrendatorn Stangenberg vid Ryda Kungsgård igenom den 3 påföljande
år 1835, r836 och 183^ härjande ängsmasken, hvarigenom en förlust honom
drabbat af flera 1000 skeppund hö, egendomens bästa och mest vinstgifvande
afkastning, kunna väl icke skäligen räknas till hvad vanligen kallas
missväxt. Det bör ovedersägligen ställas i bredd med vattuflöden och
eldsvådor, hvarigenom icke blott en proportionsvis mindre afbränning af
hela egendoms-inkomsten uppstår, utan fastmera en förstörelse af dess hela
productivitet för längre tid. Sådane oförutsedda och oförvållade förluster
pläga ock vanligtvis emellan enskilda lagas i ömt öfvervägande; och sällan,
lärer en jordegare, som vill anses handla menskligt och ädelt, förneka sin
arrendator en billig ersättning vid dylika inträffade lidanden. Om Staten
ock är en rätts-anstalt, så må den väl ändock icke derföre hafva afklädt
sig mensklighet och deltagande i sina underlydandes olyckor. Vid flere
tillfällen har äfven detta Höglofl. Utskott, som förer Statens talan, uttryckt
och följt sådane tänkesätt, hvarå såsom exempel må nämnas Utskottets
denna Riksdag afgifna Utlåtanden N:ris 86, g3, 97, m. fl. lika beskaffade
händelser vid förflutna Riksdagar. Det låter icke tänka sig, a't e!t i sig
sjelft så värdigt behjertande i minsta moa kunnat föranledas af andra orsaker,
än det ömande och billiga i sakens egen beskaffenhet. Och då
arrendatorn Stangenberg uti ingen mon varit mindre, men i flere afseenden
ännu mera olycklig, än de öfrige af Utskottets välvilja hugnade arrendatorer,
så måste det förefalla honom svårt, alt blifva räknad såsom stjufbarn,
helst då han icke såsom andra begär nedsättning af den löpande
arrende-summan, utan endast afskrifning förde åren, som lemnade honom
ingen inkomst. Skall nu det hårda beslutet mot honom verkställas, blir
4
Stats-Ulskoltets Utlåtande, N.o 166.
sannolika följden, alt lian, redan stadd i knappa vilkor, skall med hustru
och flere barn nödgas lemna arrendet och bringas till verklig nöd. Rikets
Ständer lära icke stadfästa en så hård och obillig dom öfver en af olyckan
träffad redlig medborgare. Åtminstone har jag med min röst icke deruti
kunnat deltaga; öfverlemnande åt Rikets Ständers ädelmod och upplysning,
att bestämma huru stor ersättning må den lidande tillerkännas; dervid
jag gerna ville tillstyrka, hvad Inkomst-afdelningen billigt föreslagit,
3oo tunnor spanmål, svarande i det närmaste mot den ännu obetalda skulden,
men hvilket förslag blifvit af Utskottet förkasladt,. såsom betänkandet,
förmäler.”
N:o 166.
Ank. till Exp. Utsk. den io- Juni, kl. 6 & m».
Utlåtande, i anledning af väckte motioner j dels om rättighet förarrendatorer
af Kronohemman och Boställen att undfå prolongation
af innehafvande arrenden> dels om förändring i
vilkoren jör dylika egendomars utarrendering.
CL A.)
Uti en hos Hedervärda Bonde-Ståndet väckt motion,, som genom remiss
blifvit till Stats-Utskottet öfverleinnad, har Riksdags-fullmägtigen från
Upsala Län Eric Marmén^ under anförande, hurusom det ofta inträffat,
att, då, enligt gällande författningars föreskrift, kronohemman och boställen,
som till enskilde personer varit utarrenderade,, vid arrendetidens utgång
på auction till förnyadt arrende utbjudits, arrende-afgifterne blifvit
uppdrifne till ett, i förhållande till egendomarnes värde, alltför högt belopp,
hvaraf följden varit arrendatorernes obestånd samt hemmanens vanskötsel
och försämrade skick, till afhjelpande af så beskaffade olägenheter, hemställt,
att de arrendatorer af ifrågavarande krono-lägenheter, hvilka sina
arrende-förbindelser ordentligen fullgjort, samt, enligt ågångne Jaga syner,,
hemmanen behörigen odlat och unde hållit, så till åker och äng, sorn byggnader,
må förunnas förmonsrält alt, efter arrende-tidens slut, utan föregången
ny auction, erhålla prolongation å arrendet under 20 års tid ellen ik
Slals-Uiskoltets Ut lutande j N.-o 166'.
5
förhållande till de kostnader, sorn af arrendatorerne blifvit å hemmanen
nedlagde.
På sätt Utskottet vid behandling af förekomne frågor om arrendet af
kronolägenheter redan haft tillfälle att förklara,* hyser Utskottet visserligen
den åsigt, att, då ett kronohemman innehafves af en driftig och pålitlig
arrendator, som väl vårdar egendomen, och arrende-afgiften uppgår till det
belopp, som, med afseende å egendomens beskaffenhet och möjligheten för
arrendatorn alt för sin möda hafva skälig ersättning, bör för samma hemman
kunna påräknas, bibehållandet af en sådan arrendator är för kronan,
som derigenom förvissas om arrendets säkra utbekommande och egendomens
behöriga vård och skötsel, i allmänhet vida förmonligare, än att egendomen
å ny auction utbjuda, helst, äfven om någon tillökning uti arrendebeloppet
skulle erhållas, sådant vid nämnde förhållande, enligt hvad erfarenheten
jemväl bekräftat, oftast föranledt antingen arrendatorns oförmåga
att i stadgad ordning uppfylla arrende-vilkoren, eller ock att egendomen vid
arrendetidens slut aflemnas vanskött..
Då emedlertid alla sådane frågor, såsom beroende af de i hvarje fall
förekommande omständigheter, mäste hvar för sigpröfvas, samt, i händelse
arrendatorer om prolongation af innehafvande contract sig anmäla, Kongl.
Maj:t, så framt, efter det vederbörande blifvit hörde, skälig anledning dertill
finnes förekomma, säkerligen lärer Nådig framställning till Rikets Ständer
aflåta, hvaremot det, efter Utskottets tanka, icke är lämpligt alt genom
allmänt stadgande arrendatorer om prolongationsrätt försäkra, anser
Utskottet
den väckte motionen icke böra till serskild åtgärd föranleda.
I sammanhang härmed, har Utskottet jemväl förehaftenaf Olof finnsson
från Westmanlands Län väckt motion, hvaruti, under anförande af de
flerfaldige förluster, sorn genom för höga arrende-anbud å Statens egendomar
uppstått, och då arrendena numera torde kunna antagas utgöra det belopp,
som med arrendatorers bestånd skäligen kan erläggas, föreslagit, att
nu varande arrenden må fastställas, såsom en beständigt utgående afgäld
samt nyttjande-rätten till egendomarne för 3o år utbjudas emot städjepenning,
som genom auclionen borde bestämmas och före arrende-contractets
utfärdande erläggas, hvarvid det förbehåll skulle göras, att, om arrendatorn
försummade att inom viss tid utgifva arrendet, han vöre förlustig
så väl arrenderätten, som städjan; genom hvilket förändrade auctionssätt,
efter motionärens förmenande, de fördelar skulle vinnas, att medellösa och
lättsinniga personer uteslötos från concurrence vid auctionerne; att då
6
Slats-Utskoltets Utlåtandej IV.-o 166.
tronans jord korame i händerna på mera bemedlade personer, den
jemväl, till allmän båtnad, skulle blifva bättre skött, helst detta
vöre det enda vilkor, hvarigenom brukaren kunde hoppas alt återfå
sin utlagda städjepenning; samt att det förderfliga cautions-sysystemet
till stor del komme att upphöra, emedan någon annan borgear
för arrendet icke behöfdes, än på sin höjd för byggnadernes underhållande
och jordens häfd; och har motionären, då de köpeskillingar, som på detta
sätt komme alt till ett betydligt belopp inflyta, utgjorde en för Statsverket
opåräknad inkomst, härledande sig från jordegendom, tillika föreslagit,
att den måtte användas till något ändamålsenligt Institut, för bildande
af duglige Rättare, eller till anskaffande och underhållande af förbättrade
kreaturs-raoer, eller till uppmuntran för dem, som kunna uppvisa
de bästa hemfödda kreatur.
Då Utskottet, för dess del, anser, att äfven de af motionären föreslagne
arrende-vilkor icke lemna tillförlitlig säkerhet, att arrendena ej öfvertagas
af andra personer än sådana, som hafva förmåga att väl sköta
egendomarne och ordentligen fullgöra sina åligganden, enär det icke kan
förekommas, att personer, hvilka sakna egna tillgångar, anskaffa sig städjebeloppet
genom skuldsättning, som möjligen hindrar dem att med tillbörlig
drift sköta jordbruket och lättare kunde bringa dem på obestånd, än
om de årligen utgåfve en, emot uppoffringen af städje-capitalet svarande,
förökning uti arrendet, äfvensom det vid många tillfällen skulle inträffa,
att Staten, i saknad af säkerhet för årliga arrendets utgifvande, komme att
deraf gå i mistning; hvarförutan stadgandet af dylika arrende-vilkor skulle
medföra den påföljd, att många driftiga och ordentliga jordbrukare, hvilka
saknade tillgångar att utgifva städje-beloppen, blefve förhindrade att,
både till Statens och egen förmon, genom arrenden bereda sin utkomst;
så finner Utskottet sig, af alla dessa skäl,
icke kunna till den af motionären föreslagna förändring uti vilkoren
för utarrenderandet af Statens egendomar tillstyrka bifall.
Slockholm den 9 Juni 1840.
Reservation
af Friherre Sprengtporten, J. TV.: ”Emot Utskottets förslag, i hvad det innefattar
ett underkännande af städje-principens införande vid utarrenderandet
af kronans egendomar, får jag anmäla min reservation.’’’
Slats-Utskollets Vilålande, N.o i6j.
7
N:o 16T.
Ant. till Exp. Utsk. den xo Jani, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i fråga om upphörandet af nedsättningar i qvarnrän
tor.
(I. A.)
Till Stats-Utskoltet hafva blifvit remitterade följande motioner:
1:0 af Riksdagsfullmägtigen från Westerås Län Olof Olofssonj som,
anförande, huruledes qvarn-räntor i vissa orter af Liket, i följd af meddelde
Kongl, privilegier, blifvit, utan föregången undersökning, ganska betydligt
nedsatte, till skada och tunga för de icke privilegierade, föreslagit,
att alla utan vederbörlig förmedling tillkomne minskningar i berörde utlagor
måtte upphöra, och desamma utgå på sätt vid skattläggningen blifvit
stadgadt, samt att en allmän undersökning i detta hänseende, till iagttagande
af Kronans rätt, måtte företagas;
2:0 af Riksdagsfullmägtigen från Hallands Län Olof Lindhäck, hvilken
yrkat, alt, då minskning i sagde ränta på åtskilliga ställen eger rum, i anseende
till skyldigheten att förmala Kronans spanmål för å fästnings-ort
stationerad garnison; men numera en del fästningar blifvit raserade och
garnisonerne indragne, såsom exempelvis i Warberg och Bohus m. fl.,
meranämnde ränta måtte utgå efter enahanda grunder öfver hela Riket,
och Kronan vara pligtig för sina mäld-behof erlägga lika tull för förmälning
af säd å skaltlagde tull-qvarnar, som den enskilde.
Då, med undantag af ett lall, der ränte-spanmålens lösande efter nedsatt
pris blifvit beviljadt, motionärerne icke uppgifvit några så beskaffade
nedsältningar, som uti motionerne omförmälas, och ärendet således, efter
Utskottels åsigt, är i det outredda skick, att framställning lill Kongl. Maj:t
om de af motionärerne föreslagne åtgärder icke lämpligen synes kunna
ega rum,
hemställer Utskottet, att motionerne icke må till åtgärd å Rikets
Ständers sida föranleda.
Slockholm den 9 Juni 1840.
8
nStats-Utskoltets Ui lill anelej IV.-o 168.
N:o 168.
Ank. till Exp. Utsk. den 10 Juni, kl, 6 e. >m.
Utlåtande j i anledning af erhäillne åter remisser å Utlåtandet N:o 3i.
(U. A.)
Sedan Utskottets Utlåtande N:o 3r, angående regleringen af utgifterna
runder Riks-Statens Första Hufvud-Titel, hvilket af Borgare-Ståndet bifallits,
deremot blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, i sin helhet,
och af Bonde-Ståndet uti åtskilliga delar återremitteradt, får Utskottet
till besvarande upptaga de inom sislbemälde trenne Riks-Slånd förekomne
anmärkningar.
Vid första punkten af berörde Utlåtande, angående anslaget lill Hans
Maj:t Konungens Hofhållning, hafva åtskillige ledamöter af Bonde-Ståndet
erinrat: att, med afseende på de betydliga summor, som dels af Statsverket,
dels från Riksgälds-Contoret, dels medelst bidrag från Konungariket
Norrige, voro till H. Maj:t Konungens enskilda disposition anslagna, en
nedsättning af 100,000 R:dr uti det vid senaste Riksdag beviljade belopp
skäligen bordt ega rum, i öfverensstämmelse med det af Fredrik v. Zweigbergk
från Skaraborgs Län till Utskottet remitterade Stats-regleiings-förslag;
men som Utskottets tillstyrkan, rörande detta anslag, blifvit af BorgareSlåndet
bifallen, och äfven torde kunna anses öfverensstämma med Ridderskapet
och Adelns samt Preste-Slåndets åsigter i samma ämne, då inom
.sistbemälde 2:ne Riks-Slånd, enligt de derifrån till ULskoltet ankomne Protocolls-Utdrag,
anmärkning emot ifrågavarande punkt af Utlåtandet ej förekommit,
samt Utskottet i öfrigt ej funnit, att några giltiga skäl för den
yrkade nedsällningen blifvit anförde,
vidblifver Utskottet i denna punkt det afgifna Utlåtandet.
Åtskillige Ledamöter inom Preste-Ståndet hafva ansett den af Utskottet
-•uti 4;de punkten af Utlåtandet gjorda hemställan, att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t. i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta
för hvarje år upprätta och till vederbörande Embetsverk aflemna inventarium
öfver de å Kongl. Slotten befintliga, Staten tillhöiiga möbler, vara
full
-
Stals-Ulskoltels Utlåtande, N.-o l68.
9
fullkomligen öfvei flodig, sås >m innefattande en begäran om livad redan
Vöre i Nåder föreskrifvet, då nemligen, i följd af Kongl. Majlis Nådiga
skrifvelse till Stats-Conloret af den 21 December 1825, Riks-Murskalks-Embetet
vore ålagdt att upprätta förteckning öfver de möbler, som under
året inköpas och försäljas, samt att denna förteckning årligen tili Handelsoch
Finance-Expedilionen ingifva.
I anledning häraf får Utskottet anföra, alt då, i händelse den controll,
som med förteckningarne å de under hvarje års lopp inträffade förändringar
med möbler och inventarier är åsyftad, skall vinnas, dessa förteckningar
böra afgilvas icke till en af Stats-Expeditionerna, der de ej kunna
blifva föremål för granskning, utan lill något af de Embetsverk , hvilka ega
Bppsigten öfver Statens tillhörigheter eller granskning äf räkenskaperne sig
anförtrodde, och således antingen till Kongl. Kammar-Collegium eller
Kongl. Kammar-Rätten, så får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
alt Kongl. Majit täcktes i Nåder anbefalla vederbörande
att till det af dessa Embetsverk, som Kongl. Majit, kan pröfva
lämpligast, aflemna fullständiga inventarier öfver de å Kongl. Slotten
befintliga, Slaten tillhöriga, möbler, och sedermera årligen
uppgifter, som utvisa de förändringar, hvilka under årets lopp
inträffat.
Emot det af Utskottet uti Utlåtandets Bite punkt framställda förslag,
i afseende på anslaget till Kongl. Hof-Slallets utfodring, hafva inom både
Hög loll. Ridderskapet och Adeln samt Högv. Preste-Ståndet flere talare
upplrädt, under yrkande! alt detta anslag, hvilket, efter afdrag af ränteoch
arrende-hö, beräknadt efter markegårigspris, i stället för det förut antagna
värdet af endast 5 sk. 4 rst. Bico för LU., skulle blifva alldeles otillräckligt
för llof-Stailels behof, måtte, då Utskottet ej förmodades hafva åsyftat
någon nedsättning uti det förra anslaget, förklaras böra, såsom tillförne,
vara ett förslags-anslag, hvars inträffande behållningar reserveras för kommande
års behof, hvaremot ändock möjligen uppkommande brist bör af
Riksgälds-Contoret fyllas, hvilken åsigt äfven biträdts af en ledamot inom
Bonde-Ståndet; hvaremot öfrige ledamöter af nämnde Stånd, som rörande
denna punkt sig yttrat, icke allenast funnit, att anslaget bordt till visst
belopp bestämmas, utan äfven yrkat en nedsättning deruti af 10,000 Ridr
årligen.
Bih. till R. St. Prot. 1840. 4 Sami, 1 A/d. Haft- 2
fö
Siats-Ulskoltels Utlåtande, N.-o 168.
Af de uppgifter, sorn, angående förvaltningen af de till Kongl. Hofstallets
utfodring anslagne medel, kommit Utskottet tillhanda, inhemtas:
att, under loppet af de senaste tio åren, behållningarme å anslaget uppgått
tillsammans till 17,943 R:dr 18 sk. i i rst., eller för hvarje år, per
medium, 1,794 Rtdr, hvaremot skillnaden emellan nu stadgade beräkningspris
för arrende- och ränte-hö, samt det,, sorn uppkommit genom markegångssättningirne,
under samma tid skulle hafva utgjort 29,188 R:dr 4*
sk. 2 rst., eller i medeltal för hvarje år 2,918 R:dr, så alt, om det af
Utskottet föreslagna markegångsvärde skulle blifvit i sådant afseende be'räknadt,
en brist å anslaget af 1,124 R:dr årligen skulle hafva uppstått, i
stället för ofvanberörde, år från år reserverade, behållning; men då, med
iagttagande af hushållning, brist å anslaget, äfven med den utaf Utskottet
föreslagna beräkning af hö-priset, torde kunna för framliden undvikas, i
synneihet som de i den förra staten uppförde 9. drabanthästar, till hvilkas
utfodring anslaget äfven varit afsedt, icke numera å det Kongl. Hofstallet
underhållas, har Utskottet, uti dess i det afgifna Utlåtandet rörande denna
punkt gjorda förslag, hvilket blifvit af ett Riks-Stånd bifallet och af ett
annat återremitteradt, endast för erhållande af en yrkad nedsättning uti
anslags-summan,
icke ansett sig böra tillstyrka någon förändring.
Uti anslagen till ved och kol för de Kongl. Hofven samt Kongl. Slottets
i Stockholm polis-, lys- och renhållning, har inom Bonde-Ståndet äfven
nedsättning blifvit yrkad; men då på lika sätt, sorn i afseende på Utlåtandets
första punkt blifvit anfördt, Utskottets tillstyrkan, att anslagen
för ofvanberörde tvänne föremål böra oförändrade bibehållas, kan antagas
vara med Irenne Riks-Stånds mening öfverensstämmande, samt intet giltigt
skäl åberopats till stöd för den yrkade nedsätlningen,
hemställer Utskottet, att vid hvad redan i denna del af Utlåtandet
föreslagits, må förblifva.
Emot Utskottets förslag att, till vinnande af redighet i förvaltningen,
lättnad vid räkenskapernas granskning och besparing i utgifter, samtlige
Kongl. Slotten, jemte det till deras underhåll beviljade anslag, hädanefter
måtte ställas under inseende och förvaltning af en enda redan befintlig
embets-myndigliet, hafva ledamöter af Ridderskapet och Adeln samt PrcsteStåndet
anmärkt, dels att de Kongl. Slotten redan vore, genom KongL
brefven af den 2 Februari 1819 oc^ ^en Februari 1831, ställda under
Riks-Marskalks-Embetets inseende, i följd hvaraf någon underdånig framställning
derom från Rikets Ständers sida ansågs öfverflödig, dels att in
-
Stats-Ulskottets V t lutande, Nid 168i
11
dragning af Ståthållare-plalserne ej torde komma alt medföra någon serdeles
besparing, då nemligen högst få af desse embetsman hafva löner, och de,
som åro dermed försedde, uppbära desamma icke af statsmedel1, utan af
Hans Majit Konungens hand-cassa; dels ock slutligen, att högst olämpligt
vore, om i afseende på förvaltningen af Rosersbergs slott och kungsgård
skulle af Rikets Ständer meddelas enahanda föreskrifter, sorn angående de
öfriga Kongl. lustslotten, helst Rikets Ständer vid 1818 års Riksdag, såsom
ett bevis af sin underdåniga tillgifvenhet, erbjudit och upplåtit till Kongl.
Maj:t, för dess lifstid, dispositionen af nämnde kungsgård, jemte det för
byggningarne underhållande på stat uppförda årliga anslag af 2,000 Ridr,.
hvaraf följde, alt Rosersbergs slott blifvit lill Konungen enskildt öfver—
lemnadt.
Deremot hafva flere ledamöter af Bonde-Ståndét yrkat, alt anslagen
lill samtliga Kongl, lustslotten måtte till hälften af deras nuvarande belopp
nedsättas.
I anledning af hvad sålunda blifvit anmärkt, får Utskottet anföra,
att Utskottet icke förbisett, alt Riks-Marskalks-Embetet, på sätt som vederbör,
enligt’ de åberopade Rong!, brefven af den 2 Februari 1819
och den 28 Februari 1331, har sig uppdraget öfverinseendet öfver de
Kongl; slottens förvaltnings men har Utskottet deremot med sin framställning
åsyftat, icke blott en till stalsförslagens granskning inskränkt öfversigt,
utan att, med Ståthållare-befaltningarnes upphörande, en enda auctöritet
borde handhafva den speciella förvaltningen af samtliga lustslotten;
och då en d1 hk åtgärd, efter Utskottets öfvertygelse, skulle i flere hänseenden
leda, ej mindre till enkelhet, utan jemväl lill besparing, enär, fastän
Stålhållarnes contanta löner, enligt hvad erinradt blifvit och vid ärendets
behandling ej varit Utskottet obekant, icke utgå af stats-anslagen, utan, der
de äro anvisade, af Kongl. Majlis Hofhållnings-anslag, Slåthållarne likväl i
allmänhet njuta åtskilliga andra förmoner, såsom af boställen, ved, hästoch
ko-rationer m. m., hvarigenom för lustslotten uppstå kostnader, hvilkas
upphörande vid nuvarande innehafvares afgång, genom den af Utskottet
föreslagna åtgärd åsyftats-; så har Utskottet funnit sig
böra vidhålla den förut gjorda framställningen i ämnet.
Hvad serskildt angår Kongl. Lustslottet Rosersberg, så enär dispositionen
af delta slott, med den dertill hörande jord, blifvit af Rikets Ständer
vid 1818 års Riksdag, såsom ett bevis af deras underd. tillgifvenhet,
till nu regerande Konungen, för Dess lifstid, upplåten, jemte det för
byggnadernes underhåll å stat uppförda anslag, 2,000 JR:dr årligen; i följd
.12
.'Stats^Utsholtels rUtillande, *ZV.o 16S.
hvaraf, enligt livad Utskottet numera fått inhemta, förvaltningen af Rosersbergs
slott och kungsgård, i olikhet med hvad i afseende på de andia
lustslotten eger rum, varit och ännu är ställd under Kongl. Majrls eget
höga inseende, anser Utskottet, sorn med den föreslagna fördelningen al
•j;sta Hufvudtitelns anslag, icke åsyftat någon inskränkning uti dispositionsrätten
öfver berörde af Rikets Ständer till Kongl. Maj:L upplåtne kungsgård,
sig böra serskildt, i afseende på densamma,
tillstyrka, att anslaget för Rosersbergs Kongl. Lustslott, 2,000
Rrdr, må hänföras till den irsta Afdelningen af Hufvudtitelns anslag,
och således vara, i afseende på förvaltningen, från revision
ifri taget.
Vidkommande slutligen anmärkningarne, i anledning af Utskottets
förra yttrande, att å irsta Hufvudtitelns ard ra Afdelning borde uppföras, ej
mindre hvad sorn erfordras för underhåll af Kongl, slottet och de byggnader
uti hufvudstaden, hvilka uteslutande för Kongl. Hofhållningen disponeras
och fortfarande böra användas, än ock hvad af det gemensamma, af
Utskottet å irsta Afdelningen uppförde, anslag lill lyshållningen och brandväsendet,
bör serskildt för sistnämnde behof anvisas; så enär, innan veikslällighet
af Utskottets förut .framställda förslag kan följa, närmare mäste
utredas, såväl hvilka al kronans byggnader inom hufvudstaden kunna anses
vara ställde till Kongl. Majrls enskilda disposition för Hofhållningenx
behof, sorn äfven beloppet af de anslag., hvilka, i öfverensstämmelse meri
Utskottets förslag, skulle framgent komma att för nyssnämnde ändamål (ill
irsta Hufvudtileln öfverflyltas, eller emellan dess serskilda Afdelningar fördelas,
hvilken utredning Utskottet hvarken är i tillfälle eller finner sig
tillhöra att upprätta, hvadan ock Utskottet med sin framställning endast
åsyftat, att ett förslag i delta hänseende må vid nästa Riksdag kunna ifrån
dKongl. Majrt erhållas,
finner Ulskoltet sig i detta ämne icke ega anledning till annat
yttrande, än sorn redan blifvit afgifvet.
.‘Stockholm den 9 Juni 1840.
TRYCKT HOS J. A. WAU. DÉN,
18 40.
Stals-Ut slottet s Memorial, N:o 16g.
I
N:o 169.
Ank. till Exp. (Jtsk. den 11 Juni, kl. 6 e. m.
Memorial, angående bestämmandet af aftöningen för den
vid Iliks-Slåndens och Utskottens Canzlier anställda
personal.
(Rgs AfJ.)
Jemte andra yttranden, rörande den bemälde personal tillkommande
aflöning, har SlaLs-Utskottet från Hedervärda Bonde-Slånde-t fått emottaga
ett anförande af Riksdags-fullmägtigen från Skaraborgs Län, Fm <oon
Zweigbergk, hvaruti han föreslagit, att Utskottet mätte anmodas till RiksStånden
inkomma med serskildt Utlåtande, angående Canzli-betjeningens
arfvoden, 'hvilka icke borde blifva mindre ia vid sista Riksdag, och hvilkas
återstående belopp, senast den 7 i denna månad, borde få af vederbörande
uppbäras, samt derefter månadlligen till hela sitt belopp utgå.
Genom bifallandet af Utskottets, under N:o 10, afgifna Utlåtande,
hafva Rikets Ständer väl beslutil, att, i 'öfverensstämmelse med 24 §•
Riksdags-Ordningen, till närmare Riksdagens slut uppskjuta bestämmandet
af ifrågavarande aflöning; roen ehuru Riksdagsgö,romålen, oansedt den vid
deras handläggning ådagalagda sällsynta arbetsamhet, ännu icke framskridit
så vida, att tiden för dessa göromåls fulländande och Riksdagens alsi
utande kan med någon tillförlitlig säkerhet förutses, har Utskottet dock,
enär hela Bonde-Ståndet, enligt det Utskottet tillhandakomna Protocollsutdrag,
instämt i berörde anförande, ansett sig böra gå detta Stånds sålunda
yttrade önskan till mötes, samt nu uppgöra och Rikets Ständers
bepröfvande underställa förslag till slutligt bestämmande af afiöningen för
de vid Riks-Ståndens och Utskottens Canzlier anställde tjenstemän och
vakfbeljente.
Härvid har Utskottet utgått från den grundsats, alt de serskilda, 1
egenskap af månadtliga arlvoden eller dagtractamenten, desse tjenstemän
tillkommande aflöningsförmoner borde bestämmas till enahanda belopp,
som vid sistförflutna Riksdag, enär Utskottet saknat allt skäl att tillstyrka
någon nedsättning i omförmälde aflöning, hvilken, oaktadt Riksdagsgoronaålens
ökade mängd och vidlyftighet, i allmänhet fortfarit oförändrad
sedan en tid, då de för Statens em bets- och tjenstemän bär i hufvudst*-  £ih. tili Ii. St. Prat. 1840. 4 S*ml. 1 Åjd. 49 HäfteU i
3
Stats-Utslcottets Memorial, JV'.o 169.
den fastställda lönevillkor, vicia understego, hvad de för närvarande utgöra.
I öfverensstämmelse med denna grundsats, har Utskottet, sorn ej eller å
andra sidan funnit några giltiga skäl att., under nuvarande förhållanden,
föreslå tillökningar i de tillförne bestämda aflöningsbeloppeu, följaktligen
ansett sig icke kunna understödja den af Bonde-Slåudels Talman gjorda
framställning om arfvodets för detta Stånds Secreterare förhöjning till
5oo R:dr i månaden, helst denne tjensteman, genom elt ökadt Canzli-biträde,
synes vid innevarande Riksdag hafva erhållit en . icke obetydlig
lindring i sina göromål.
I likhet med hvad som vid flera föregående Riksmöten egt rum,
Rar Utskottet trott, att, äfven vid denna Riksdag, aflöningen för Secrelerarne
hos Riks-Stånden och Utskotten borde beräknas och utgå efter månad,
samt för den öfriga Canzli-personalen och Vakt-betjeningen efter dag.
Efter denna grund och med ledning dels af den Utskottet, vid Riksdagens
början, af Herr Landt-Marskalken och Herrar Talmän tillställda uppgift,
dels ock af Rikets Ständers, uppå derom gjorda framställningar, serskildt
meddelade beslut, är följande förslag lill aflöning! för Canzli- och Vaktbetjeningen
hos Rikets nu församlade Ständer samt Utskotten upprättadt,
och å hvilket förslag Stats-Utskottet får härmedelst
vördsamt tillstyrka Rikets Ständers fastställelse.
Hos Högloft. RiddersTcapct och Adeln:
För Riddarhus-Secreteraren, i egenskap af della Stånds Secreterare, i månaden
R:dr 3oo: — ——
„ Sju Notarier, hvardera om dagen . l\‘. 2/}.—
„ Sex CanzJister d:o d:o 3: —— —
„ Fem Vaktmästare d:o d:o
1: 16. —
Då Canzli- och Vakt-betjeningen hos Riclderskapet och Adeln anta
ges
af Riddarhus-Direction före Riksdagens början, och måste, för bestridande
af flerfaldige utaf Rikets Ständers sammankomst föranledda göromål,
dessförinnan inträda i tjenstgöring, synas arfvodena och tractamentena för
denna betjening böra, på samma sätt som vid sistförflutna Riksdag, beräknas
och utgå från och med fjerde dagen före Rikets Ständers sammanträde
oell således från och med den 10 Januari detta år
-
Stats-TJlskottels Memorial, N:o 16g.
.3
Hos Högvördiga Preste-Ståndet:
För Secreterare!!, i månaden . . R:dr 3oo: — —
,, En Notarie, 0111 dagen , „ 4: 24- —
„ Sju Canzlister, hvardera om dagen . „ 3: — —
,, Fyra Vaktmästare d:o d:o.
i: 16.—
hvilka arfvoden böra utgå: för Secreterare!!, Notarien och 2:ne Canzlister,
fran och med den 20 sisth Januari, för Vaktmästarne från och med den
i4 i samma månad samt för 4 Canzlister från och med den 22 näsllidne
Februari, äfvensom för en Canzlist från och med den 29 i sislförflutna
Maj månad.
Hos Wällojl. Borgare-Sländel:
För Secreleraren, i månaden
. R:dr 3oo: — —
„ Två Notarier, hvardera om dagen ,, 4: 24• —
Nio Canzlister, d:o d:o
3: — —
Fem Vaktmästare, d:o d:o  „ 1: 16.—
Secreterarens arfvode beräknas från och mod den 2r sisllidne Januari
samt aflöningen för Notarierne oell 3:iie Canzlister från och med den
a3 i samma månad; för de öfriga Sex Canzlisterne böra arfvodena utgå
från och med den 22 näsllidne Februari och tractamentena för Vaktbetjeningen
från och med den 14 i förstnämnde månad.
Hos Hedervärda B onde-Ståndet:
För Secreterare!!, i månaden
R:dr 4oo: — —
Tre Notarier, hvardera om dagen o: —
Sexton Canzlister, d:o d:o 3:
,, Fem Vaktmästare, d:o d:o  . i: *6.
alt beräknas och utgå: för Secreleraren, t Notarie, 2 Canzlister och 2
Vaktmästare från och med den 14 sistlidne Januari, för 2 Vaktmästare
från och med den 17, för 1 Vaktmästare från och med den 21 samt för
2 Notarier och 14 Canzlister från och med den 24, allt i samma månad.
Hos Constitutions-Utskottet:
För Secreteraren, i månaden R:dr 166: 3a.—
„ En Notarie, om dagen
3: 24.
,, Fyra Canzlister, hvardera d:o
u 3: 34-'
„ Två Vaktmästare, d:o d:o
; • » i: iG.«—r
4
Siat M-Utskottets Memorial, N:o i6g,
Börande donna aflöning:» enligt nyssbemäldte Utskotts af Rikets Ständer
bifallna memorial N:ris 6 och 8, beräknas för Secreterare!! från och
med den 3 sistlidne Februari,, för a:ne Canzlister från och med1 den t
nasti. Mars, samt för den öfriga betjeningen från och med dess antagningsdag,
eller, jemlikt Stats-Utskottet meddelad uppgift, den 3 i förstnämnde månad,.
Ilos Stats-Utskottet :
För Secreteraren, i månaden
R:dr 200: — —-
„ Secreteraren för de Riksgäldsverket rörande ärenden d:o „ 166: 32; —-
,, den Utskottet biträdande Kamererare, om dagen . ,, — —
,, Två Notarier, hvardera, om d:o . .. ,, 4: — —
„ Fyra Canzlister, d:o d:o ...... ,, 3: — —
„ Fem Vaktmästare d:o> d:o 1: 16I  -
För förstbemälde Secreterare, Tre Canzlister och Vaktbetjent»ge» beräknas
aflöuingen från och med den 3 sistlidne Februari, för den andra
Secreteraren samt Kamereraren och Notarierne från och med den 10 i
satarna månad , och för den fjerde Canzlisten från och med den 3 nästlkin.
e Mars. ^Stats-Ulskottels Memorial N:ris 1 och 17).
Hos Bevillning#- Utskottet :
För Secreterare», i månaden, .
R:dr 166; 3)2. —
„ Tre Notarier,, hvardera, o.m dagen.. ...... 3: a/f. —
„ Tre Canzlister d:o> d:o- ....... „ 2: 24. —
,» Tre Vaktmästare d:o d:o- ........ 1:16. —
att Beräknas £ för Secreteraren från: och med den 3 sistlidne Februarii, för
Notarierne och Vaktmästarne från och med näst påföijde dag,, samt» enligt
detta Utskotts memorial! N:o 1, för en Canzlist från och med den 15
i samma månad och för de Ivän ne öfriga Canzlislerne från och med dens
i5 näsllidne Mars.
Hos Banco Utskottet:
För Secreteraren, i månaden ...... „ . . . R:dr 1C6:: 3d. —-
„ Två Notarier,, hvardera om dagen „ 5: 2.4..—-
„ Två Canzlister, d:o d:o .,
„ 2: 2/f,—
,, Två Vaktmästare, d:o d:o .... . . . „ 1» 16L —
hvilka arfvoden böra utgå från och med den 3l nästlidne Februari,, enligt
sistbeniäkle Utskotts af Rikets Ständer bifallna: memorial N:o 1»
Stais-Utskottets Memorial, JY:o 16 g.
IIos Lag-Utskottet:
För Secreterare», i manade» . . , .
R;dr 166: 32.
,, En Notarie, om dagen ...... 3: —-
,, E11 Notarie, tjenstgörande hos Lag- samt Allmänna
Besvärs- oell Ekonomi-Ulskottens sammansatta Afdelning,
d:o
. , . „ 3: 24.—
„ En Cand ist, d:o
.
, „ 2: 24. —
tr Två Vaktmästare, hvardera, d:o, . , ,, 1: 16
Börande Secreterare- och Canzlist-arfvodena utgå från och med den 1 1 sistlidne
Februari och tractamentet för tn Vaktmästare från och med den 6 i
samma månad; den öfriga afförd »gen beräknas, enligt Lag-Utskottets
memorial N:o 4> för. förslbemsIde Notarie från och med den 5 Mars samt
för den andra Notarien från och med den 7 April, alvens m , enligt Utskottets
serskildta beslut, tractamentet för den andra Vaktmästaren bör ut
gå
fiån och med den 18 nästIidne Maj.
IIos Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
För Secreterare», i månaden ....... ... R:dr 166: 3a. —
„ Sex Notarier,, hvardera om’ dagen ...... . „ 3: 24. —
„ Fyra Vaktmästare, d:o d;o
r: 16.—
af dessa arfvode» och tractamenten böra Secreterarens, 4 Notariers och 3
Vaktmästares- utgå från och med den 3 sistlidne Februari, 1 Notaries och
1 Vaktmästares från och med den vej Mars, samt 1 Notaries från och med
den 3 April. ^Ekonomi-Utskottets memorial N:ris 1 och 10).
IIos Expeditions- Utskottet:
För Secreterare», i månaden, ali räknas från och med
den 1 o’ sistlidne Februari .
. . R:dr i6f>: 32.—
„ Två Notarier, hvardera om dagen . . 3: 24.—
,, Tolf Candister, d:o d:o ........ „ 2: 2^.-—
,r Tre Vaktmästare, dm d:o it 16.—
Enligt Expeditions-Utskottets, under den n> Februari och 7 Mars
aflåtna oell; af Rikets Ständer bifallna memorial N:ris 1 och 4> ära berörde
arfvode» ställda till Utskottets disposition, atti, i nion af förefal
lande
behof och emot framtida redovisning, användas.
I sammanhang med nu afgifna aflönings-förslag, har StotSx-UCsWttetlillika
ansett sig böra upplysningsvis anmäla:
6
Stats-Uislcaltets Memorial, N:o i 6g„g
att, vid sistförQuLna Riksdag, Bonde-Ståndets Secreterare, utom dess
till 4°0 R:dr i månaden bestämda arfvode, åtnjöt, såsom liitkaliad från en aflägsen
landsort, ersättning ej allenast för rese-koslnaden, enligt Rese-Reglementet,
utan ock för hushyra , med 33 R.dr iö sk. i månaden , hvilken ersättning
icke bör kunna komma i fråga för della-Stånds nuvarande, bär
i hnfvudsladen bosatte Secreterare;
att Herr Landt-Marskalkens oell Herrar Talmännens bär ofvan följda
uppgift å sistnämnde Riks-Stånds betjening, upplager i Notarie, 4 Canzlister
och i Vaktmästare utöfver den vid sisla Riksdag bos Ståndet antagna
Canzli- och Va k t-betje ning;
alt den Stals-Utskollel biträdande Kamererare, vid sista Riksdag,
erhÖll ett för liela Riksdagen bestämdt arfvode af 1,200 R:dr; raeu då äfven
hans tjenstgöring och göromål till hufvudsaklig del bestämmas af Riksdagens
längd och möjligheten för Utskottet, att, före slutet deraf, binna företaga
granskningen af Statsverkets senast afslutade räkenskaper, har Utskottet
ansett, alt jemväl denne tjenslemans aflöning borde beräknas efter
samma grund, sorn arfvodena för den öfriga hos Riks-Slånden och Utskotten
tjenstgörande personalen;
att då de Secreteraren bos Ban.co-Utskotlet vid denna Riksdag åliggande
göromål icke synas föranleda till någon högre aflöning för honom,
un-för Utskotls-Seerelerare i allmänhet, arfvodel för bemälde Secreterare,
hvilket vid sisla Riksdag utgick med samma belopp, som för Stats-Utskottels
Secreterare, eller 200 R:dr i månaden, nu blifvit nedsatt lill likhet
med öfriga Secreterare-arfvoden; och
att, hvad aflöningen för Vakt-betjeningen hos så väl Riks-Stånden,
som Utskotten beträffar, Rikets Ständer redan, genom godkännandet
af Siats-Utskottets hemställan i Utlåtandet N:o 10, serskildt fastställt
denna aflöning lill ett belopp af 1 R:dr 16 sk. om dagen för hvarje Vaktmästare.
Vid jemförelse emellan antalet af 1111 äskade arfvoden och dem, som
vid sistförflutna Riksdag, enligt, dåvarande Stals-Utskotts memorial Nto
282, utgingo till Canzli- och Vakt-betjeningen hos Utskotten, befinnes,
att dessa arfvodens antal blifvit minskade inom Banco-Uiskottet med 2
Nolarie-arfvoden och 1 Vaklmästare-arfvode; varande dock för detta Utskott
nu 2tne Canzlist-arfvoden, eller ett mer än vid sista Riksdag, beviljade,
samt inom Expeditions-Utskoltet med 2 Canzlist-arfvoden; hvarförutan
den , vid förra Riksdagar, vanliga aflöningen till betjeningen hos då
sammankallade Hemliga Utskott, blifvit vid innevarande Riksmöte bespa
-
Stals-Utskottets Memorial, N:o 169.
7
råd. Deremot har etl ökadt antal arfvoden, på grund af Rikets nu församlade
Ständers beslut, blifvit föreslaget för betjeningen bos Constitations-,
Stals-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, nemligen
för Constilutions-Ulskollet två Canzlist-arfvoden, för Stats-Utskottet
eli dylikt arfvode, för Lag-Utskottet ett Vaktmästare-arfvode och för Ekonomi-Utskottet
2 Notarie- och ett Vaktmästare-arfvode, dock är \ Canzlist-arfvode
häremot inom detta Utskott bespuradt.
I afseende på liden för 1111 föreslagna arfvodens och tractamentens
upphörande, får Stats-Utskottet, enär göromålen vid Riks-Ståndens Canzlier
i anseende till deras beskaffenhet icke kunna fulländas förr än eller Riksdagens
slut, vördsamt tillstyrka,
alt den hos Riks-Stånden antagna Canzli-personal och derstädes
anställda vaktbetjent n:å, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad tillförene egt rum, få beräkna och uppbära
de dem tillerkända arfvoden och tractamenten för åtta dagar
efter Riksdagens afslutande.
Vidkommande åter den hos Utskotten anställda betjening, så och under
förmodan, att Utskotten icke underlåta alt tillse, det densamma varder
förminskad, i den mon göromålen medgifva och de förhållanden, som föranledt
den ökade beljeningens antagande, förändras, får Stats-Utskottet
hemställa,
att a flön in gen för Utskottens Canzli- och vakt-beljening må få
beräknas och utgå intill den dag, då densammas Ijenslgöringsskyldighet
hos Utskotten upphör.
För befattningen med den vid Riksdagens slut återstående tryckning af
Preste-, Borgare- och Bonde-Ståndens Protocoll, var viri sista Riksdag en
särskild vedergällning af En R:dr B:co för hvarje, efter Riksdagens slut,
tryckt ark bestämd; hvaremot i och för tryckningen af Ridderskapet ock
Adelns Protocoll var anslaget ett tractamenle af 24 sk. om dagen under
hela Riksdagens lopp. Till vinnande af enhet i ersättningen för delta bestyr
inom de serskilda Riks-Stånden, och med anledning af derom jemväl
gjord framställning, har Utskottet ansett sig bora föreslå ,
att för besörjandet af tryckningen utaf den del af samtlige RiksStåndens
Protocoll, hvilken vid Riksdagens slut icke hunnit
till trycket befordras, må bestämmas en ersättning af En.
R:dr B:cq för hvarje derefter tryckt ark.
8
Stats Utskottets Memorial, N:o .69.
I likhet med livad som af Rikets sist församlade Ständer bestämdes och
då Utskottet föreställer sig, att Riks-Stånden önska, att deras tryckta Protocoll
afven vid denna Riksdag varda försedde med register, får Utskottet
jemväl tillstyrka,
att, för upprättandet af Register öfver berörde Protokoll, må
beviljas en vedergällning af Tio R:dr B:co, för hvarje med
vanliga stilar tryckt ark af dessa register, äfvensom, att en
derefter lämpad förhöjning i berörde ersättning för det eller
de register, vid hvilkas tryckning finare stilar varda begagnade,
och hvilket förhöjda ersättningsbelopp bör, i sådant
■fall, af Full magt ige i Riksgälds-Conloret bestämmas.
Slutligen får Utskottet hemställa,
att samtliga bär ofvan föreslagna arfvoden och traktamenten
mi, med iakttagande af de, angående Riksdagskostnadernes
bestridande, vid denna Riksdag redan meddelade föreskrifter,
och, efter afdrag af de i delta afseende till vederbörande ulgifna
förskott, af Riksgälds-Conloret utbetalas för liden till och
med sisth månads slut; äfvensom, att desse arfvoden och
tractamenten framdeles, efter hvarje månads utgång, må, under
föreskrifna vilkor, af nämnde verk godigöras.
Slockholm den 12 Juni 1840.
R eservalioti
af Riksdagsfullmägligen Bengt Gudmundsson, sorn ansåg de månadtliga
arfvodena för Conslitutions- och Stals-Utskottens Secreterare böra, med
rättvist afseende å desse tjenstemäns ovanligt trägna och vigtiga befattningar,
förhöjas lill 200 R:dr för Secreteraren i det förra och till 3oo R;dr
för Secreteraren i det senare Utskottet.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens - Boktryckeriet j 1840.
■Stats -Utskottets Utlåtande, N.o fjo*
1
N:o 1T0.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Juni, kl. 3 e. m.
Utlåtande, angående väckte frågor om förändringar uti grundräntornc
och sättet för deras godtgörande, indeldte räntornas
och tionde-spanmålens indragning till Stats-Verket , samt ändring
uti markegångs-sättningarne , äfvensom dermed sammanhang
egande åtgärder för Räkenskaps-Verkels förenkling,
CL A.)
Sedan Stats-Utskottet fått emottaga en mängd motioner, åsyftande dels
undanrodjande af den ojemnhet uti beskattningen, som nu, genom de olika,
jordnaturerne, m. m., eger rum, dels indragning till Stats-Verket afde till
vissa inrättningar, stater och corpser anvisade indeldta räntor, dels förändrade,
till lättnad för de skaltskyldige ledande, stadganden, i afseende å
grund-räntornes utgörande, dels ändring uti föreskrifterne om markegångssättningarne,
samt dels ock andre åtgärders vidtagande, för beredande af
förenkling uti Redogörelse-verket; så bar Utskottet, i anseende till det nära
samband, dessa frågor med hvarannan ega, då beslutet uti vissa af dem måste
bestämma de åtgärder, hvilka, rörande de öfrige, kunna oöh böra vidtagas,
ansett sig böra yttrande i alla dessa ämnen härmed i ett sammanhang
afgifva.
1:0 I fråga om undanrodjande af de olikheter i beskattningen, som
de serskilda jordnaturerne, m. m. medföra, hafva följande förslag blifvit
framställda:
a') Af Herr Bagge, M., som, under anförande, huruledes klagan öfver
jordbrukets tunga beskattning hufvudsakligen vore föranledd af den ojemnhet
hemmanen emellan, hvilken, dels med afseende å de serskilda jordnaturerne,
dels af andra orsaker, numera sig företer, så att beni man af
lika värden äro underkastade betydligt skiljaklige skattebidrag, ansett, alt»
till undanrodjande af alla anledningar till framtida strider om joras olika
natur, Rikets Ständer borde inlösa frälsefriheten, som kunde tillvägabringas
medelst obligationer, löpande med 3 procents ränta och 2 procents
amortissement, eller genom lån, upptagne på enahanda vilkor, förmedelst
Bih. lill R. St. Fröt. 1840- 4 Sami. 1 Afd. So.-de Haft. i
o
Stats-Ulskottels Ut låtan dt, N.o ijo.
hvilken åtgärd, som äfven borde sträckas till städernas jord, krono- och
krono-skatlehemmanen vuono biträde uti åtskilliga dem åliggande skyldigheter,
hvarifrån den privilegierade jorden ä.r befriad; varande af motionären,
för verkställighet häraf, föreslaget, att Rikets Ständer ville hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, del Landshbfdingarne, hvar och en i sitt
Län, måtte i Nåder anbefallas att, med biträde af Deputerade från RiksStånden
jemte Landtmätare och andre, om Länet kunnige ståndspersoner:
bestämma hvarje inom Länet varande krono- och krono-skatte-hemmans
jordvärde med öfiige förmoner, äfvensom värdet af qvarnar, sågar, bergsbruk
och öfr ige inrättningar, som äro ständig rotering eller skatt underkastade,
utan afseende på den grundskatt eller andra ordinarie onera, hvilka
dermed äro förenade;
uppskatta Länets rust-- och roterings-skyldighet jemte öfrige grundskatter
och prasslationer, hvilka derefter borde fördelas på hvarje hemman
eller lägenhet, i förhållande lill det derå salta värde, hvarvid det
hemman eller lägenhet, som finge vidkännas högre rustning eller rotering,
i anseende dertill, att lämplig indelning icke kunde till vägabringas , borde
af det, som blefve mindre rustadt eller roteradt, njuta så kalladt augment
efter markegång; dock med iagttagande, dels att Skåne,. Halland, Blekinge
och Bohus l än lemnades oiubhade i de vilkor,, hvarmed dessa provinser
blifvit utaf Konungariket: Dannemark afträdde och i Roschildska fredsfördraget
befästade och dels. att de nybyggen , sorn i senare lider tillkommit
och äro underkastade högre grundskatter, icke togos i beräkning;
efter ofvan antydde grund bestämma värdet, dels å alla i Länet varande
säterier eller frälsehemman och dels sedermera, i förhållande till öfrige
hemman, å den rustning eller rotering med andia utlagor, som frälsehemman
böra vidkännas, för att blifva lika med skatte,, hvarefter den häraf
uppkommande summa, beräknad såsom fem procent af ett capital, borde
multipliceras med Tjugo och utgöra den lösen, som Slaten skulle erlägga,
för frälse-friheten; samt slutligen,
så vidt ske kan, förenkla nuvarande grundskatter;.
Och har motionären, för öfrigt, ansett, att så väl posthemman, sorn
andra hemman, hvilka, i följd af ålagde prasstationer, kunna vara ifrån
vanliga onera befriade, borde till deras skatte-natur återföras och, hvad
postföringen angår, densamma med gästgifvarskjuts besörjas, äfvensom att,
enär alla egendomars värden äro förändring underkastade, hvarigenom småningom
enahanda olikhet i grundskatternes fördelning, som för närvarande
skulle uppkomma, en dylik jemkning box de hvarje 5o:de år förnyas;
Siats-Utskottets Utlåtande, JV.o 1J0.
3
b) af Jonas Andersson från Jönköpings Län, som förmenat, atl det
enda vilkoret, hvarunder jordbruket framgent skulle kunna bära de detsamma
åliggande skattebördor, vore, att de biefve å alla jordegendomar,
efter lika grund, fördeldte och af sådan orsak hemställt, att all jord inom
Riket, af hvad natur som helst, med undantag af boställen, må återbringas
till samma jemnlikhet, i afseende å onera och utskylder till Staten,
hvari jordbruket från början varit, samt alla onera och utskylder derefter,
genom ny skattläggning och alla egendomars förvandlande till enahanda
natur, lika fördelas, hvarvid egarne till den privilegierade jorden borde,
för den derigenom uppkommande minskning i jordens värde, erhålla ersättning
efter samma grunder, som vid skatteköp, eller io års belopp af
de utskylder, dylika jordegendomar, om de 'varit skatte, bordt vidkännas;
att boställen och kungsgårdar jemväl må underkastas jemkning, så att de
blifva af enahanda natur och få vidkännas alla åligganden, sorn skulle komma
att jorden i allmänhet åtfölja; samt att hvad angår kronohemman, Staten,
som det tillkomrne att för enskildas väl , hvaraf dess eget är beroende,
göra alla möjliga uppoffringar, måtte antingen efterskänka egande-rätten
til! dessa hemman, eller, om ersättning derföre skulle fordras, densamma
icke bestämmas högre, än att jordens innehafvare, utan för stor svårighet,
må kunna den utgifva; uti hvilken motion Magnus Persson från Wermlands
Lin instämt, hvaremot Hinric Hansson från Elfsborgs Län och
Nils Magnusson från Odmar Län yttrat, alt genom dess antagande, tredje
mans ratt skulle blifva förnärmad;
c) af Johannes Andersson från Calmar Län, som föreslagit, att, genom
för ändamålet Länsvis förordn^de Comiteer, en allmän skatle-jemkning
måtte tillvägabringas efter de grunder, som innefattas uti det af Herr
Grefve Björnstjerna år 1829 af trycket ulgifna förslag, eller på det sätt,
att hvarje hemmans värde och stats-bidrag, jemte allmänna och cammunala
onera och besvär, uppskattas, hvarefter genom summering af de olika hemman
och deras stats-bidrag samt den senare summans dividerande med den
förra, erhölles ett medium af hvad skatte-hemmanen och säterien hvardera
i stats-utskylder erlägga; och borde för hvad skatte-hemmanen, enligt
den nya regleringen, komme att betala mindre, än för närvarande, statsobligationer
af Riksgälds-Contoret utfärdas, hvarå skatte-mannen blott
erlade räntan, jemte en eller annan procent i amortissement, hvaremot de
hemman, som komme att betala mera, än de nu göra, skulle erhålla en
mot förhöjningen svarande, med räntor löpande, stats-obligation;
4
Slat s-Ut skottets Utlåtande, N.o 170.
d') af Anders Andersson från Östergöthland, sora, då det, efter motionärens
åsigt, icke kan fordras, att egare af privilegierad jord skola kunna
åläggas afstå ifrån de samma jord tillerkända rättigheter och förmoner, utan
deremot svarande ersättning, hvartill likväl medel saknas, föreslagit, att,
till afhjelpande af den öfverklagade olikheten uti jordbeskattningen, egare
af kronoskatte-hemman må tillerkännas rättigheten att, emot en på billiga
och rättvisa grunder fastställd contant lösen, få sin innehafvande skattejord
förvandlad till frälse-natur, hvarefter minskningen uti skatte-bidragen
skulle komma att ersättas Statsverket genom räntan å erlagde löseskillingen,
som borde ställas under Riksgälds-Contorels förvaltning;
ey af Erik Norberg från Westerås Län, som ansett grundskalterae böra
småningom afskaftas, medelst en årlig minskning af t. ex. 2 procent,
hvarigenom de efter 5o år voro försvunne; och har motionären tillika,
under anförande, huruledes han, vid jemförelse emellan äldre och nyare
j,ordeböcker för Westmanland, funnit, att åtskilliga statsbidrag numera upptagas
och måste utgöras annorlunda, än de efter första skatlläggningarne
rättligen borde utgå, tillika föreslagit, att, innan förrberörde nedsättning
■vidtager, undersökningar måtte anställas i alla Län, för att utröna, huruvida
och hvilka så beskaffade ändringar kunna obehörigen hafva insmygt
sig; hvarefter nödig rättelse härutinnan borde lillvägabringas, samt att den
förut förordnade Skattejemnknings-Commissionen måtte för detta ändamål
åter upplifvas, med föreskrift att så påskynda arbetet, att detsamma före
nästa Riksdag må varda fullbordadt; hvarjemte motionären yrkat, att, sedan
nämnde Commission föreslagit och Statsmakterne fastställt skatternas
sammanslående till vissa få räntepersedlar, desamma alltid må lösas med
penningar, ehvad räntan är kronan behållen, eller åt löntagare anslagen;
med hvilka framställningar åtskilige af Bonde-Ståndets ledamöter sig förenat;
fy af Hans Pehrsson från Gefleborgs Län, som till beredande al'grundaskatternas
jemnare fördelning och större enkelhet uti deras utgörande, föreslagit,
att, efter det beloppet af hvad Riket gifvit såsom grundskatt i
medeltal under 10, i5 a 20 år blifvit beräknade, summan fördelas på Länen,
i förhållande till hvad de för samma tid erlagt, och vidare på Häraderne,
hemmanen och delarae, samt utsättes. i silfver, efter realisationsgrunden.
Det kan visserligen ieke bestridas, att de grundskatter, sorn åtfölja
jordegendamarne, äro i högsta måtto ojemn t fördelade och slå i betydligt
olika förhållande till egendomarnes värde, hvilka olikheter härröra, dels af
de serskilda jordnatur erne,, dels af möjlig ojemnhet vid skaltläggningarae
Stats-Utskoltets Utlåtande 3 N:o t/o.
5
eller egendomarnes olika tillgångar till odling och sättet, hvarpå de blifvit
skötta, med flere omständigheter, som på egendomarnes värden kunna hafva
inverkat; men å andra sidan bör ej heller förbises, att, då hvarje egendoms
egentliga värde är beroende af dess behållna afkastning, och grundskatternes
större eller mindre belopp således jemväl derpå eger inflytande,
samt egendomarne, under långliga tider, gått i arf eller köp, efter beräkning
af de högre eller ringare skattebidrag, som dem åtfölja, skulle en
jemnkning uti grundskatternas fördelning, hvarigenom, till förmon för vissa
egendomar, den privilegierade jorden blefve ålagd skattebidrag, hvarifrån
den nu är befriad, eller i öfrigt andra egendomars skatter förhöjdes, medföra
ett betänkligt förnärmande af eganderätten , samt leda till vinst för
nuvarande innehafvare af sådana egendomar, hvilkas grundskatter nedsattes,
men förlust för dem, hvilkas egendomar, genom ökade skattebidrag,
erhölle ett minskadt värde. Skulle ock, på sätt visse af motionärerne föreslagit,
denna förändring tillvägabringas på det sätt, att egarne af sådan
jord, hvars skattebidrag genom jemkningen lomme att ökas, derför erhöile
ersättning i capital medelst räntebärande obligationer, och alt deremot innehafvarne
af de jordegendomar, hvilkas skatter minskades, utgåfveen motsvarande
ersättning; så, om än förlusterne eller fördelarne af skattejemnkningen
derigenom blefve godtgjorda, förekommer likväl äfven härvid, att
det svårligen med eganderältens helgd skulle stå tillsammans att sålunda
tvinga personer, å ena sidan att afstå ifrån de lagliga lörmoner, hvilka ärö
fästade vid de af dem förvärfvade egendomar, och å den andra att, för
vinnande af någon nedsättning uti bestämda och vid egendomarnes inköp
påräknade årliga utgifter, erlägga en capital-lösen, som, äfven om beloppet
finge innestå och småningom amorteras, för mänga kunde medföra olägenheter;
hvarförutan tvifvelagtigt är, huruvida nuvarande jord-egarne skulle
finna sig verkligen belåtne med dylika åtgärder, hvarigenom någon egentlig
fördel för dem icke uppkomme; och synes tillika i betraglande böra
tagas, att den mängd obligationer, hvilka, i följd af nämnde åtgärder,
skulle komma alt utfärdas, möjligen kunde på eredit-lörhållandena hafva
eli betänkligt inflytande.
På grund af allt detta anser Utskottet sig böra afstyrka de föreslagna
åtgärderna att, genom undanrödjande af de skiljaktigheter
uti grundskatlerne, hvilka, dels i anseende lill olika jord-naturer,
dels af andra orsaker, kunna, egendomarne emellan, ega ram,
tillvägabringa dessa skatters lika fördelning å all jord.
6
Stats-Utskollets Utlåtande, 1V.o 1~]0.
Likasom Utskotlet finner sig icke kunna tillstyrka afseende å hemställan
om tillåtelse att, emot viss capital-afgift, få till frälse lösa egande kronoskattehemman,
helst sådant, utom det olämpliga i öfrigt att på dylikt sätt
öka den privilegierade jorden, skulle för statsverket medföra minskning uti
dess årliga inkomster, och för innehafvare af skattskyldig jord, i flere hänseenden,
tillökning uti deras åligganden.
Hvad serskildt vidkommer Erik Norbergs förslag, att, för utredande
af de skiljaktigheter emellan äldre och nyare jordeböcker, som i afseende
å skattebidragens utgörande kunna förefinnas, en allmän skattejemnkningsComite
må varda förordnad; så har Utskottet icke kunnat förbise, att ett
dylikt arbete, om det med nödig fullständighet skulle utföras, blefve afen
utomordentlig vidlyftighet och säkerligen skulle i många år sysselsätta ett
större antal personer, hvarigenom betydliga kostnader för statsverket upp.
komme, samt alt, då resultatet af en dylik Comites arbeten naturligtvis
borde blifva, att alla de föiändringar, som genom misstag tilläfventyrs irismygt
sig, antingen till kronans eiler de skattskyldiges skada, skulle bringas
till rättelse, dylika undersökningar säkerligen komme att medföra mycken
oro ibland Rikets jordegare och, då beslutande-rätt, i fråga om nödige
funna rättelser, icke kunde Comiten tilläggas, åtminstone ej utan veder
börandes
hörande, ett betydligt antal tvistemål deraf föranledas. Af dessa
skäl, samt då det är hvarje jordegare obetaget och jemväl rättast synes böra
på honom sjelf ankomma, att, derest han förmenar de skattebidrag, hvilka
dess hemman påföras, icke instämma med hvad, enligt skattläggning,
•rättligen bör utgöras, deruti i laga ordning söka rättelse, som då, om fog
dertill finnes, icke lärer uteblifva,
anser Utskottet sig icke kunna berörde förslag understödja.
I afseende å hvad Norbergs motion i öfrigt innehåller, angående alla
hemmans! äntors lösande efter markegång, åberopar Utskottet det yttrande,
som här efteråt kommer att, på grund af andra motioner i samma, syftning,
meddelas.
Genom sålunda afgifné yttranden anser Utskottet sig jemväl hafva besvarat
ett af Matts Ericsson från Stockholms Län till Bonde-Ståndet ingifvet
och till Utskottet remitteradt memorial, hvaruti motionären, med instämmande
uti väckta frågor om jemnkning och lindring i skatterna, öfverlernnat
åtskilliga handlingar, lill ådagaläggande af hans committenters
inkomster och utgifter sistlidet år, under anhållan, att dessa handlingar,
vid berörde frågors pröfning, måtte tagas i öfvervägande.
Stats-TJtskollets Utlåtande, JS.-o fjo.
7
2:0 ingående inde Idta räntornes indragning till Statsverket , emot anvisning
af motsvarande contanta statsanslag.
Uå detta ämue hafva följande motioner blifvit väckta:
1) Af Herr Grefve Anckarsvärd, C. H., som, under åberopande, huruledes
Rikets Ständer, vid sistlidne Riksdag, ansågo sig icke böra fatta något
definitivt beslut uti berörde hänseende, innan räntepersedlarnes då
ifrågasatte förenkling och lösande efler medel-markegångspris blifvit till väga
bragt och det hunnit visa sig, hvad inflytande den då utförda mynlbestämningen
kunde utöfva på spanmåls- och varu-priser samt förhållanden
för räntegifvare i allmänhet, men att några betänkliga följder af myntbestämningen,
i berörde afseende, numera icke synas vara att befara, föreslagit,
att alla lill militär-, civil- och skol-staterne samt andra allmänna
ändamål indeldle räntor och kronotionde-anslag måtte, ifrån och med år
1842. directe ingå till Rikets Ständers Riksgälds-Contor eller, i fall detta
Contor då ännu ej emottagit förvaltningen af Rikets uppbörd, till StatsContoret,
emot det alt motsvarande summor af Rikets Ständer anslås på
Rikets Stat och vederbörande ega i Stats-Gontoret erhålla anvisning å sina i
slaten anslagna, inkomster, hvarvid löuings-staterne så borde regleras, att
ulbetalningarne för desamma kunde ske qvartaliter, i anledning af hvilken
motion Herrar Hederstjerna, E., von Hartmansdorff, A., af Dalström, G.
/.j och Friherre Toll, G. Ph., sig afstyrkande yttrat.
2), Af Herr Grefve Spens, C. G., sorn, i sammanhang med åtskilliga
väckta förslag, åsyftande beredandet af lättnad uti grundräntornas utgörande,
samt förenkling uti uppbörds- och redogörelse-verket, uti serskild motion
fästat uppmärksamheten å de flerfaldiga olägenheter, sorn af åtskilliga
indeldta räntors disposition till löntagare m. fl. uppkomma, dels för räntegifvarne,
derigenom, att de,, till undvikande af tvister m. m., ofta nödgas
lösa sådana räntepersedlar,. hvilka kunna uppsägas, högre än efter gängse
pris, hvarigenom skatten blir drygare, än. den är beräknad och borde
vara, dels för ränte-tagarne, i anseende lill de med uppbörden hos en mängd
olika personer förenade svårigheter, samt emedan hvarje års lön först efter
långt uppehåll utfaller och beloppet aldrig på förhand kan tillförlitligt
beräknas, dels ock för Staten, genom inveckling af räkenskapsverket; med
anledning hvaraf motionären föreslagit, det Stats-Utskottet måtte taga i öfvervägande
och tillse, huruvida det icke vöre lämpligt, att alla anordnade
indeldta räntor till Stats-Verket indroges, för att, i sammanhang med de öfriga
skatterne, af kronans uppbördsman indrifvas och redovisas, emot det
att nuvarande indelningshafvare derför erhölle contant ersättning, beräknad
8
Slats-Uiskollcts Utlåtande, TC.-o t~o.
efter medium af näst föregångna 10 års markegång, hvilka anslag borde på
Läns-staterne uppföras och äfven tillfalla efterträdarne, intilldess annan reglering
i afseende å framtida lönebeloppen kan blifva vidtagen.
3) Af Hans Jansson från Elfsborgs Län, som, enär den omständigheten
att Staten till vissa embels- och tjenstemän öfver lå ti t sin rätt att dilecte
uppbära räntepersedlarne af endel räntegifvare, vållat, att dessa räntegifvare
ofta blifvit underkastade oskäliga anspråk, till afhjelpande deraf och
beredande, att alla räntegifvare måtte ske lika rätt, föreslagit, att alla Statsmedel,
som af Kronan äro upplåtne till vissa stater, corpser eller enskilda
embets- och tjenstemän, hädanefter måtte ingå till Stats-Verket, för att
sedermera derifrån till vederbörande utanordnas på samma sätt, som sker
med lönen för de embets- och tjenstemän, hvilka directe taga sin aflöning
af Stats-Cassan, med hvilken hemställan Nils Pehrsson från Södermanlands
Län och de fleste af Bonde-Ståndets öfrige Ledamöter sig förenat.
4) Af Hindric Hansson från Elfsborgs Län, som, med afseende å de
olägenheter, hvilka räntegifvarne äro underkastade derigenom, att till löntagare,
in. fl. anordnad ränte-spanmål antingen måste lösas efter högt pris
eller ock forslas en längre väg, med äfventyr att få densamma casserad,
hemställt, om icke alla räntetagare, i likhet med Kronan, kunde kännas
skvldige att, vid i orten skeende uppbördsmölen, emottaga sina löningsräntor
efter markegångs-pris, eller ock denna uppbörd ingå bland Kronofogdarnes
samt redovisas i Ränteriet, der löntagarne sedan kunde uttaga sin
rätt, likväl under förbehåll, att räntegifvare, som heldre önskade leverera
spanmålen in natura, skulle ega rätt att i nämnde socken-magasin eller annat
närbeläget ställe, vid af löntagaren utsatte möten, få sin spanmal till
denne aflemna.
5) Af Eric Norberg från Westmanlands Län, som, hufvudsakligen
på enahanda skäl, och under åberopande af en vid motionen fogad skrift
af hemmansegare i Munklägers Socken, likaledes föreslagit, att hvarje skattskyldig,
för framtiden, måtte få hos Stals-Verket lösa sina räntepersedlar
efter det fastställda markegångspriset, samt embets- och tjenstemänncn
deremot i ränterien lyfta de dem anslagne löner.
6) Af Eric Jansson från Stockholms Län, som, af lika skäl, föreslagit,
att all tionde-spanmål, hvilken är tiil tjenstemän anvisad, mätte af tiondegifvarne
få levereras i närmaste krono-magasin eller hos Kronans Uppbördsmän
i orten lösas efter gällande markegångs-pris.
7) Af
Stats-Utskottets Utlåtande, N.o 1~o.
7) Af Lars Bengtsson från Malmöhus Län, sorn, med föranledande
af de missbruk, hvilka uppkomma, i följd af Lunds Äcademies löntagares
rätt alL in natura utfordra den dem anslagne tionde-spanmål, så framt icke
räntegifvarne vilja underkasta sig att erlägga derför fordrad lösen, yrkat,
att Universitetets löntagare må varda berättigade och förpligtade till lösen
för den dem anslagne tionden, efter ett medelpris af fem eller tio års markegång,
hvilken lösen af Kronofogdarne borde uppbäras och, i likhet med
öfrige krono-utskylder, redovisas; uti hvilken motion Christen åndersson,
Pehr Jönsson , Pehr Påhlsson, Håkan Nilsson och Sone Pehrsson, alla från
Skåne, instämt.
8) Af Olof Benjaminsson från Götheborgs Län, sorn, till undvikande
af alla de olägenheter, hvilka genom indeldta räntornes utgörande på nu
stadgadt sätt uppkomma, föreslagit, att alla räntor, af hvad namn som
helst, äfven de till löner anslagne och all tionde, med undantag af presternes
tertial, äfvensom alla räntepersedlar, må få lösas efter markegångspris
samt uppbäras af Kronans vanliga uppbördsman, hvaremot embetsoch
tjenstemännen borde af Kronan undfå sina löne-inkomster; med hvilken
framställning Lindbäck från Hallands Län sig förenat.
Det nu ifrågavarande ämnet har vid flere föregående Riksdagar utgjort
föremål för Rikets Ständers öfveiläggningar. Vid 1828—i83o årens Riksdag
blef af Kongl. Maj:t i Nåder föreslaget, att, för verkställighet af ny
löne-reglering för Landt-staten och indeldta Armeens Befäl, de indeldta löningsräntorne
måtte till Stats-Verket indragas och lönerne deremot i silfver
bestämmas; i anledning hvaraf och efter det Stats-Utskottet under N:o 124
afgifvit yttrande, Rikets Ständer, i sammanhang med behandlingen af frågan
om räntepersedlarnes reduction till ringare antal, uti underdånig skrifvelse
af den a5 Januari i83o (Nro 327) hos Kongl. Majrt i underdånighet
anhöllo, att då, för ordnandet af Statens inkomster och utgifter, erfordrades,
bland annat, alt de till Militär-och Civil-staterne i Landet upplåtne indelningar
till Staten indroges, och att lönerne till embetsmanna-staterne utginge
i contant ifrån Statens Cassa, Kongl. Majrt, vid nästblifvande Riksdag, måtte
meddela Nådig Proposition om indragning af samtlige till Militär-, Civiloch
Scholas-Staterne samt andra allmänna ändamål indeldte räntor. — Uti
en, i anledning deraf, vid 1834—1835 årens Riksdag afgifven Proposition
(N:o 56) förklarade likväl Kongl. Majrt, att, ehuru den förut ifrågaställde
åtgärden fortfarande ansågs för landet och jordbruket af serdeles nytta, tidpunkten
då icke syntes vara för handen, att berörde förändring vidtaga,
Bih. till R. St. Prot. 18sjö. /j Sami. 1 Afd.
10
Sluts-Utskottets Utlåtande j N.-o rjo*
hvarefter och sedan Stats-Utskottet uti dess* i anledning af högstberörde
Nådiga Proposition jemte serskiide i ämnet väckte motioner, afgifne Utlåtande
N:o 273, yttrat den åsigt, att, innan den ifrågasatte regleringen definitivt
vidtoges, borde utrönas, hvad inflytelse det då föreslagne antagandet
af ett årligt medium af flere års markegångspris, räntepersedlarnes förenkling,
äfvensom den vid samma Riksdag beslutade myntbestämningen kunde
komma att utöfva på spanmåls- och varuprisen samt å förhållandena för
räntegifvare i allmänhet, Rikets Ständer, på sätt deras underdåniga skrifvelse
af den 17 Maj 1835 (N;o 3zj/Q innehåller, med godkännande af berörde
yttrande, beslöto, alt frågan om de indeldta räntornes indragning
skulle hvila. \
Den, i sammanhang dermed, af Rikets Ständer, för deras del, beslutade
förändringen medelst indeldta räntornes lösande efter medium af flere
års markegångspris och räntepersedlarnes reduction till mindre antal, är
val ännu icke tillvägabragtf men då myntbesLämningen numera, sedan flere
år tillbaka, är utförd och det inflytande, den må hafva egt på varuprisen,,
redan är af erfarenheten bekräftadt, samt den väsendtligaste orsaken till
uppskof med den förut ifrågaställde indragningen af de indeldta räntorne
således upphört, tror Utskottet hinder icke möta att frågan härom till hufvudsaklig
pröfning företaga, på det denna för hela landet vigtiga angelägenhet
omsider må kunna bringas till önskadt slut.
Då fråga uppstår om en så väsendtlig förändring uti en af de vigtigare
anordningar, sorn af Konung Carl XI, i afseende å reglerandet af Rikets
Drätsel-Verk, vidtogos, är det naturligt, att den största betänksamhet erfordras,
äfvensom lätt förklarligt, om både lämpligheten och behofvet af en
dylik rubbning af mången betviflas. Det bör emedlertid icke förbises, att de
erinringar, som emot det ifrågavarande löningssättet göras, ingalunda innebära
klander af åtgärdens lämplighet för den tid, densamma vid togs och då
den, i anseende till dåvarande mindre betydliga handelsrörelse och penningetillgångar,
tvifvelsutan var högst ändamålsenlig och af behofvet påkallad
samt ledande till lättnad och belåtenhet både för räntegifvare och löntagare;
men det ligger i sakens natur, att mångfaldiga institutioner, hvilkas
förträfflighet, då de infördes, måste allmänt erkännas, sedermera, genom
förändrade förhållanden, ieke blifva användbara.
För räntegifvarne medföra räntornes och krono-tiondens anvisande till
löntagare, inrättningar, m. fl., ostridigt högst väsendtliga olägenheter, enär
den räntetagare tillagde rätt att få de räntepersedlar, som kunna uppsägas,
forslade viss väglängd ifrån räntegifvarhes hemvist, lemnar räutetagarne
Slats-Uiskottels Utlåtande, N.o ijo.
ii
tillfälle att fordra cn serdeles liög lösen, sorn räntegifvarne, för undvikande
af forslingsbesväret samt alla obehag och svårigheter i öfrigt, hvilka med
leverering in natura kunna vara förenade, vanligast måste underkasta sig,
hvaröfver klagomål å de skattskyldiges sida ofta förspörjes; och uppstår af
allt detta den följd, att de räntegifvare, h vilkas räntor äro anordnade, icke
sällan mäste vidkännas betydligt drygare kostnader och besvär, än de,
hvilkas räntor äro Kronan behållne, samt att således skattebördor, sorn äro
bestämda till enahanda belopp, kunna vid utgörandet blifva väsendtligen o1
i ka, hvilket, äfven med ali skonsamhet å räntetagarnes sida, bestämdt måste
inträffa derigenom, alt, å den anordnade spanmålen, sorn löses efter
markegång, skall erläggas forsellön, som deremot icke beräknas för den spanmål,
hvilken är Kronan behållen.
För indelriingstagaren åter inträffar, att lian först flere månader efter
slutet af det år, för hvilket lönen beräknas, får densamma uppbära, samt
då, för dess utbekommande, måste besörja indrifningar hos en mäRgd serskilde
personer, hvilket, utom besväret, ofta medför både kostnader och
förluster, hvarförutan löntagaren, derest han icke är bemedlad, nödgas skuldsätta
sig, för att kunna besörja sina utgifter under den längre tid, sorn
förflyter, innan lönen för året kan erhållas.
Å Stats-Verkels sida medför den nu omförmälda dispositionen af de
indeldte räntorne olägenheten af en ej ringa inveckling af räkenskaperne, samt
att sådane räntor, som äro till serskilde corpser och stater anvisade, måste
uti flere redogörelser intagas.
Vid öfvervägande af allt detta, anser Utskottet det vara, ej mindre
med rättvisa emot de skattskyldige instämmande, än i flere hänseenden ledande
till lättnad för löntagare samt enkelhet uti Statens räkenskaper och
uppbördens förvaltning, om, på sätt Såväl Kongl. Maj:t, som Rikets Ständer
tillförne medgifvit, böra ega rum, de anordnade indeldta räntorna och
krono-tionden till Stats-Verket indragas och för Statens räkning uppbäras,
samt att deremot de inrättningar och embetsman, m. fl., till hvilka berörde
räntor och spanmål för närvarande äro anvisade, i stället erhålla contanta
anslag. —
Härvid anser Utskottet likväl undantag, åtminstone tills vidare, böra
ega rum, dels för sådane räntor, hvilka, i och förvissa inrättningars drift,
äro lill utgörande in natura anslagne, såsom t. ex. kohl till Stora Kopparbergs
Bergslag med flere, dels för dagsverken, som inrättningar eller enskilde
personer äro försäkrade att för längre eller kortare tid in natura
disponera.
12*
Slals-Utskottets Utlåtande, N.o i~jo.
I afseende å verkställigheten af berörde förändring, der den kan' ega
rummåste tillika i betragtande tagas, att den tillgår på sådant sätt, att
de, som hafva indelningar sig anvisade, icke förnärmas uti deras lagliga
rätt. Hvad angår löntagare, så har fråga uppstått, huruvida de, som för
närvarande innehafva fullmagter å loner, hvilka till större eller mindre del
utgöras af indeldta räntor, skulle kunna tillförbindas att derifrån afstå,, emot
erhållande af contant ersättning efter medium af räntornes markegångsvärde
under någon viss förfluten tid; och anser Utskottet, att i sådane fall,
då löntagare äro genom fullmagter tillagde indeldta räntor och krono-tionde,,
de ega laglig rätt, att, derest de det åslunda, varda för deras tjenstetid,
dervid bibehåjlne, hvaremot det ostridigt är Statens rätt att för alla tjenster,
utan undantag, bestämma,, på hvad sätt de, som framdeles varda dertill
utnämnde, böra aflönas,, och, att således verkställa; dessa räntors indragning,
i den inon berörde innehafvare afgå. —-
Vidkomroande åter. sådane inrättningar,, som ega indeldte räntor sig anslagne;
så enär, i afseende på dem icke inträffar samma förhållande, sorn
med enskilde personer,, hvilka efter någon tids förlopp afgå,, hvarvid de nu
befintlige rätts-anspråken; upphöra, samt berörde inrättningar måhända, icke
skulle finna sig belåtne dermed, att de indeldte räntorne, hvilkas belopp
lämpas efter förändrade varu-värden, utbyttes emot contanta anslag, sorn
för all framtid; bestämdes efter nuvarande förhållanden, torde det vara angeläget
och, billigt att för de ersättningar, hvilka dylika inrättningar skulle
komma att erhålla,, stadga sådane beräkningsgrunder, hvarigenom berörde
betänkligheter må, varda undanröjde.
En annani omständighet,, som vid införandet af dylik förändring, hvarom
nu är fråga,, måste i; betragtande tagas, är,, huru det bör tillgå med
utbetalningen af de, ii stället för indeldta räntorna, tillkommande contanta
löner och anslag, enär lösen för berörde räntor icke inflyter förr, än flere
månader efter utgången af det år, för hvilket räntorna utgöras, samt motsvarande
löner och anslag komme att å stat uppföras; men de tillgångar,
hvarmed statsutgifterne för året nu bestridas, intilldess årets skatter hinna
inflyta, icke torde vara tillräcklige att jemväl förskottsvis besörja de ökade
contanta utbetalningar, som förrberörde förändring skulle medföra. A ena
sidan kunde väl synas, att det icke skulle leda till någon egentlig förlust
eller minskning uti fördelar för dem, sorn för närvarande ega indeldta räntor
sig anvisade, om de motsvarande contanta anslagen först utföllo vid
den tid, dessa räntor annars varit disponible. Men å andra sidan bör dock,
uppmärksamheten fästas derå, att den omständigheten, att indeldta löntagare
Siats-Utskottets Utlåtande, N.-o ijo«-
13
icke förr, än efter längre tids förlopp, kunna utbekomma intienta löneförmoner,
utgör en af erinringarne emot ifrågavarande aflöningssätts lämpligliet,
samt att, då berörde löntagare, likasom öfrige tjenstemän, komme att
erhålla contant aflöning,, både billighet emot dem och ordningen uti statsverkets
räkenskaper fordra, att deras löner utgå på lika sätt, som öfrige
embets- och: tjenstemäns,. hvilket ock säkerligen skulle kraftigt bidraga till
belåtenhet med deni oftaberörde förändringen,, och att en betydlig del af
nuvarande innehafvare af indeidta räntor godvilligt ifrån dem afstode och
öfverginge till det contanta lönesättet. Hvad åter beträffar de ersättningar,
hvilka komme att utgå i stället för räntor, som blifvit anvisade till Inrättningar,
, hvilkas utgifter äro lämpade efter de tider, då räntorna beräknats
att inflyta; så bör intet hinder möta,, att dessa ersättningar utgifvas antingen
vid enahanda lid eller vid slutet af det år, hvarför de äro bestämda.
För att kunna,, på förut nämnda sätt,, qvartalsvis utgifva äfven de löner,
hvilka nu utgå* i indeidta räntor, skulle val, i följd af hvad uti det fö
regående
är vordet yttradt,. erfordras, att Stats-Verket erhölle större tillgångar
alt förskottsvis disponera, än för närvarande eger rum; men om äfven
för detta ändamål stadgades, att Riksgälds-Gontoret, ålminslone tills vidare,
, och intilldess sig visar,, hvad beliofvet i detta hänseende påkallar,
qvartalsvis,, under hvarje år förskjöle Stats-Verket så stort belopp, som motsvarade
de till contant förvandlade lönerne, under vilkor, att, så snart årets
skatter inflyta, samma ärs förskotter åter varda Riksgälds-Contoret godtgjorde,
skulle den ränte-uppoffring, hvilken dérigenom möjligen någon gång
för Riksgälds-Gontoret uppkomme, fullt motsvaras af de mångfaldiga fördelar
för Staten och de skattdragande, som den ifrågavarande förändringen
medförde.
Efter alt sålunda hafva framställt sina åsigter, har Utskottet, i öfverensstämmelse
dermed, ansett sig böra tillstyrka Rikets Ständer att, för deras
del, fatta följande beslut:
a) Att alla indeidta räntor och kronotionde, hvilka äro till staters
och corpsers aflöning eller serskitde verk och inrättningar,
med flere behof, anordnade, skola till Stats-Verket indragas, och
ersättas af contanta löner och anslag, på sätt här efteråt närmare
stadgas; dock att härifrån undantagas sådana räntor, hvilka till
vissa Verks drift äro anvisade, att in natura utgå, såsom t. ex.
kohl-räntor till Stora Kopparbergs Berglag-, med flere, samt dagsverken,
sorn skola in natura utgöras; äfvensom Rikets Ständer till
Kongl; Maj:t i underdånighet öfverlemna alt, der i något annat
Stats-Vlskottets Utlåtande, N:0 1J0.
serskildt fall, laga hinder för indragning möter, låta med verkställighet
deraf anstå, likväl med underdånig anhållan tillika, att
Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, ville till Rikets Ständer
aflåta Nådig Proposition om de serskilda åtgärder, hvilka kunna
blifva af nöden, på det indragning af räntorna, äfven, i nyssberörde
undantagne fall, må kunna tillvägabringas;
b) Att för nyssnämnde ändamål uträknas hvarje indeldt löns eller
anslags belopp efter medium af markegången under de 10
åren i83r —1840, med tillägg af den forsel-lön å spanmål, hvartill
indelningshafvaren, författningsenligt, varit berättigad, hvarefter
beloppet deraf, bestämdt i jemna Riksdalertal, på det sätt, att
hvad som ofverstiger 1/2 R:dr, upptages till en hel, men hvad
som icke dertill uppgår, ej beräknas, utgör den löne- eller anslags-ersättning,
som, i stället för indelningen, då den indrages,
kommer att utgå, intilldess, hvad lönerne beträffar, annan reglering
kan komma att ega rum; och hvilket ersättningsbelopp, till
nödig rättelse, anmärkes eller utföres å staten för det Län, hvarest
indelningarne äro anvisade;
c) Att de tjenstemän, som, enligt fullmagter eller constitutorial,
der endast sådane, i stället för fullmagter, utfärdas, för närvarande
innehafva indeldta löner, ega att, efter eget val, antingen vid
dessa löner, så länge de tjensterne innehafva, bibehållas, eller ock,
ifrån och med nästa år, derför åtnjuta contant ersättning, beräknad,
på sätt uti föregående moment stadgas, hvilken ersättning,
lika med andra löner, qvartaliter utbetalas ifrån vederbörande LandlRänteri.
Börande deremot alla indeldta löner, som nu äro eller
framgent blifva lediga, ovilkorligen indragas, och de personer,
hvilka lill tjensterne utnämnas, tills vidare och intilldess defmitif
löne-reglering varder tillvägabragt, njuta contant aflöning, att utgå,
på sätt och efter de grunder, som här nyss förut omförmälas;
d) Att sådane Kronans indeldta räntor och kronotionde, hvilka
äro till inrättningar, fromma stiftelser eller för andra behof anordnade,
utan att vara serskildt till vissa löntagare af Staten anvisade,
och hvarunder således icke begripes räntor af dylika inrättningars
egna egendomar eller de, som i öfrigt med full egånderätt
innehafvas, indragas med innevarande års slut, hvarefter
dessa inrättningar med flere vederbörande, ifrån och med näst
-
Siats-Utskottets Utlåtande, IV.-O 1J0r
15
kommande år, på sätt här förut uti momentet lit. b) omförmäles,
derför erhålla^ ersättning, medelst contanta, i jemna riksdalertal
bestämda, anslag, motsvarande räntornas och kronotiondens medelbelopp
under då sistförflutne ro år, hvilka anslag oförändrade
utgå under 5 år, och sedermera allt framgent bestämmas för 5
år i sender, efter medium af då senast tilländalupne io årens
markegång. Börande dessa anslag, inora slutet af hvarje år, till
vederbörande utbetalas.
Derjemte hemställes, alt Rikets Ständer serskildt ville förordna, att
Riksgälds-Contoret bör, intill nästa Riksdag, qvartaliter till Statsverket
förskjuta beloppet af de löner, hvilka, i följd af indeldta
räntors och anslags indragning, böra, efter de vid års-staternes
uppgörande kända förhållanden, för året i contant utbetalas, under
vilkor, att, s« snart årets skatter till Stats-Verket inflyta, och
således senast inom slutet af Maj månad hvarje år, föregående
årets förskott varder till fullo återbetald t.
Äfvenså tillstyrker Utskottet, att, då de indeldta lönerne, vid enahanda
beställningar, utgå till väsendtligen olika belopp, hvadan ock, med dessa
löners indragning, bland annat, varit afsedt att kunna lämpligare löne-reg1
er i ngar tillvägabringa,
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t- i underdånighet anhålla,
det Kongl. Majrt ville, vid nästkommande Riksdag, aflåta Nådig
Proposition om fastställandet af definitiva löne-stater i contant för
dem, sorn hittills innehaft indeldta löner (med undantag af indeldta
armeen, för hvilken lönereglering nyligen blifvit uppgjord), under
iagtlagande deraf, att sammanlagda beloppet af hvad de indragna
indeldta lönerna, enligt den uti 2 mom. här förut omnämnda
uträkning, för hvarje stat eller corps per medium utgjort,
icke varder öfverskridet.
3:o Grunderne för indeldta räntor nes och kronotiondens levererande eller
lösande med penningar, samt räntepersedlarnes förenkling.
I detta ämne hafva följande motioner blifvit väckta:
a') Af Herr Grefve Anckarsvärd, C. H., som, med afseende å fördela
rive deraf, att markegångssättningen blefve beräknad efter medel-markegång
för flere år, och att förenkling af räntepersedlarne tillvägabragtes, fe
-
16
Scats-TJtskottets Utlåtande, N:o 'Tjo.
reslagit enahanda stadganden, i fråga om indeldta räntornes och tionde-spannmålens
lösande efter medel-markegång, grunderna för liqvider emellan räntegifvare
och räntetagare, samt räntepersedlarnes reducerande till färre antal,
som af Rikets Ständer vid senaste Riksdag beslutades och omförmälas
uti deras underdåniga skrifvelse af den 17 Maj 1835 (N:o 344); dock
har motionären tillika yttrat, att om den ifrågaställde ålgärden att förenkla
räntepersedlarne, skulle finnas betänklig, såsom kostsam och måhända
ledande till enskilda tvister med Staten, densamma kunde bortgå;
b) af Herr Grefve Spens3 C. G.3 sorn, under anförande, huruledes
grundskatterne, såsom beroende af skiftande varuvärden, utgå ojemnt och
blifva störst de år, då dåliga skördar lemna minsta tillgången till deras
gäldande; hvarjemte, då den mängd olika titlar, hvaraf de bestå, skola årligen,
efter markegång, beräknas, sådant medför mycket besvär samt försvårar
och fördröjer redogörelse-arbetet, till hvilka förstnämnda olägenheters
afhjelpande Rikets Ständer, enligt till Kongl. Maj:t aflåten underdånig
skrifvelse af den 17 Maj t835, beslutat, dels att räntepersedlarne borde
till färre antal reduceras, dels att de skulle lösas efter medium af skatteårets
och nästföregående 9 års markegångspris, hvilka beslut likväl icke
blifvit bragta till verkställighet., fästat uppmärksamheten derå, att olägenlieterne
af de stora omvexlingarne uti skatternas belopp väl derigenom
skulle undvikas och att, om räntepersedlarnes reduction en gång blefve
tillvägabragt, mycken lättnad derigenom bereddes, men att, om man betraktar
det otroliga arbete, en dylik förvandling af räntorna å alla Sveriges
egendomar skulle medföra och svårigheten att utbyta de nuvarande räntetitlarne,
så att de nya icke, förr eller senare, genom förändringar i varuvärden,
blifva betydligt afvikande från det nuvarande förhållandet, samt
slutligen den ofanlliga mängd tvister, hvilka derigenom skulle kunna uppkomma,
tvifvelagtigt vore, om fördelen af reductionen motsvarade svårigheterne,
hvarförutan de här förut omförmälde olägenheterne af vidlyftiga
årliga uträkningar samt långsamhet vid debitering, oagtadt de föreslagna
förändringarne, komrae att hufvudsakligen qvarstå. Och har motionären
ansett, att äfven dessa senare olägenheter skulle, i väsendtlig måtto, kunna
undanrödjas, om den modification uti förra beslutet om beräknandet af
lösen för räntorna egde rum, att, i stället för medelprisets bestämmande
hvarje år, detsamma fastställdes för en längre tid, hvarigenom, utan att
utskyldsbeloppet på det hela underginge någon förändring, den fördel vunnes,
att de vidlyftiga uträkningarne å ordinarie räntan icke behöfde årligen
förnyas
SlalStrUlskoltets Utlåtande, N.-o ijo.
17
förnyas samt; debiteringen ej, som nu, uppehållas till den tid, då årets
markegång blefve satt, äfvensom olägenheten af räntepersedlarnes stora antal
då blefve föga känbar och frågan om deras reduetion kunde antingen
förfalla eller tills vidare anstå; på grund hvaraf motionären föreslagit, att
lösniugsprisen för ordinarie räntan och kronobonden måtte bestämmas för
i år i sender, grundade på medium af nästförutgångue io års markegång.
c) Af Herr von Troil, E., som föreslagit, att hela jordeboks- och
mantals-räntorna, äfvensom kronobonden, måtte förvandlas till ständig penningeränta,
och denna förvandling omfatta ej allenast, hvad som är Kronan
bespardt, utan ock hela det civila och militära indelningsverket, uti det
senare augments-räntorna inbegripna, äfvensom alla donerade räntor till
elerici och läroverken, fromma stiftelser m. m, eller, med ett ord, allt
hvad som, enligt sin natur, är jordeboks-ränta, mantals-ränta eller kronotionde,
hvartill fordrades, att verkliga penningevärdet af dessa räntor utröntes
och att, i händelse Staten, i sammanhang med förvandlingen, ville
förunna räntegifvarne någon nedsättning, de Verk eller enskilde personer,
till hvilka Kronan öfverlåtit sin rätt att räntorna uppbära, erhölle en deremot
svarande ersättning; och har motionären trott rätta sättet för utrönande
af kronovärdet till grund för räntornas framgena utgörande, vara,
att inom hvarje Län bildades en Comité af 8 å 12 medlemmar, valde till
ena hälften af Länets samtlige räntegifvare och till den andra af samtlige
till Länet hörande räntetagare, deribland likväl icke inbegripen Kongl.
Maj:t och Kronan, hvaremot Kongl. Maj:t skulle ega att Comitéens Ordförande
utse; hvilken Comités uppdrag borde blifva, att utreda räntornas
verkliga försäljningspris under senast förflutna ro år, för hvilket ändamål
den skulle ega rättighet ej allenast att infordra utdrag ur Academiers,
Skolors, Domkyrkors med flera offentliga inrättningars räkenskaper, utan
ock att affordra tjenstemän och enskilde edlig uppgift öfver de pris, hvartill
de dem tillkomna räntor blifvit realiserade, hvarefter och sedan alla
nödiga upplysningar tagits i betragtande, Comitéen, på grund deraf, hade
att beräkna medelvärdet för de senaste 10 åren och detsamma lill blifvande
kronovärde föreslå, då Kongl. Maj:t sedermera, jemte öfverlemnande
af samtliga Comitéernes förslag, torde till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåta Nådig Proposition med förslag, ej allenast till nytt kronovärde
för alla rönte-persedlar inom hvarje Län eller district, utan ock lill
den ersättning, utöfver detta kronovärde, hvartill fromma stiftelser, rust
-
Bih. till R. St. Prat. 1840. 4 Sami. t Afd. 5o Höft.
3
18
Stals-Utskottets Utlåtande, N.o
hållare med flera räntetagare må anses berättigade; varande för detta förslag
följande motiv uppgifna, nemligen: den största möjliga enkelhet i
räntornas debitering och uppbörds upphörande af det tryckande förhållande,
alt ränte-spanmålen utgår till betydligen förhöjdt belopp i penningar,
just då jordbrukaren, genom missväxt, är minst i stånd att utgöra sina
skattebidrag; att samtlige räntegifvare blefve lika behandlade, hvilket nu
ej är fallet, då de, hvilkas räntor äro Kronan besparde, åtnjuta en lindring,
som ej kommer de öfriga till godo; att ingen räntetagare blefve lidande,
hvilket skulle i flera Län inträffa, om markegångarne ensamt lades till grund
för förvandlingen; samt att, då såväl Kronan, som alla tjenstemän, erhöllo
sina inkomster i penningar, derigenom tillskapades ett mägtigt intresse för
myntvärdets bibehållande.
tT) Af Petter Persson från Calmar Län, sorn föreslagit, att Rikets
Ständer måtte, uti afgående skrifvelse, i underdånighet anhålla, alt Kongl.
Maj:t täcktes till pröfning företaga och bifalla, hvad Rikets Ständer vid senaste
Riksdagen beslöto och till Kongl. Majit hemställde, rörande sättet
för utgörandet af kronotionde och afrads-spanmålen, samt upprättandet af
årliga markegångarne, äfvensom att, derest binder för en sådan pröfning
skulle vara för hand, Kong'!. Majit ville derom underrätta Rikets Ständer
så tidigt, alt Ständerna, under det de nu äro tillsammans, må kunna dessa
hinder undanrödja, uti hvilken motion Per Jonsson och Sven Isacsson
instämt.
e) Af Olof Pehrsson från Gefleborgs Län, som framställt enahanda
förslag, hvarmed å t sk i I lige af Bonde-Ståndets ledamöter sig förenat.
f) Af Jan Olsson från Gefleborgs Län, i samma syfte, som näst förut
omförmälde aine motioner.
g) Af D. åndersson från Hallands Län, som, efter att hafva framställt
de flerfaldiga olägenheter, hvilka för räntegifvare uppkomma, genom
räntetagares rätt att utfordra persedlar in natura och anvisa dem till leverering
på längre afstånd ifrån räntegifvarnes hemvist, påyrkat, att indelningsgifvare
måtte befrias ifrån forslandet af jordeboks- och läggs-persedelräntorne,
då räntegifvaren önskar och gitter dem med penningar, efter
årets markegång, lösa, hvarmed Olof Lindbäck från Halland samt Magnus
Persson och Jöns Ericsson från Wermland sig förenat.
h~) Af Jntlers Larsson från Upsala Län, som föreslagit, att indelningsgifvares
gamla rätt att leverera räntorna vid det boställe, hvartill de,
enligt indelnings-verket, höra, måtte genom förordning bestämmas, samt
att alla ränte-persedlar, med undantag af spanmålen, måtte, lika med dem
Ståts-Utskottets Utlåtande, IV.o 1jo.-
19-
som utgå i brutna tal, alltid lösas efter markegång, så att uppsägning af
dem till leverering in natura icke å någondera sidan må ifrågakomma,
hvaruti, vid motionens föredragning i Bonde-Ståndet, många af Ståndets
ledamöter, under åberopande af de uppdrag, de, i sådant afseende, af sina
committenter erhållit, instämt, med det tillägg, att räntegifvarne borde efter
markegång få lösa span målen, lika väl som öfrige ränte-persedlar.
i). Af Christen Andersson från Malmöhus Län, hvarmed L. Bengtsson
från samma Län sig förenat, att all afrads-spanmål, åtminstone den, sorn
utgår från Domkyrko- och Academi-hemman i Skåne, måtte få lösas efter
markegång, med förhöjning af gällande forsel-lön.
Äfven nu förevarande frågaangående sättet för indeldta räntornes utgörande
eller lösande med penningar, har, vid flere Riksdagar utgjort föremål
för Rikets Ständers öfverläggning»!-, och får Utskottet hänvisa till StatsUtskottets
utlåtanden vid 1S28 — i83o årens Riksdag, N:o 323, och vid
1834’—1835 årens Riksdag, N:o o.j'5, äfvensom Rikets Ständers här förut
omförmälda underdåniga skrifvelser af den 25 Januari i83o, N:o 327, och
den 17 Maj i835, IV:o 344:
De väsendtligaste aniee!ningarne till de anförda klagomålen och sökta
ändringarne hafva dervid varit de stora olägenheter, sorn för sadane räntegifvare,
hvilkas räntor blifvit till löntagare m. fl. anvisade, uppkommit,
genom räntetagarnes rätt att de hufvudsakligaste ränte-persedlarne in natura
utfordra, samt de höga lösnings-pris, hvilka räntegifvarne, i följd
deraf, ofta nödgats underkasta sig; men då å andra sidan räntetagares i
Förfaltningarne grundade rättigheter jemväl bordt bevaras, hafva deraf uppkommit
betydliga svårigheter att tillvägabringa sådana stadganden, som
kunnat leda till ömsesidig belåtenhet. Detta hinder skulle emedlertid
komma att upphöra, i händelse af bifall till Utskottets här förut gjorda
hemställan om samtlige anordnade eller förlänta indeldta räntors och kronotionde-spanmåls
indragande till Stats-Verket,. och endast på detta sätt
anser Utskottet det blifva möjligt att, i afseende å räntornas och tiondens
utgörande, vidtaga erforderliga förändringar.
Den väsendtligaste svårighet, sorn grundskatterne för de skattskyldige
medföra, består deruti, att desamma, såsom beroende af varuvärdena, vid
missväxt-år betydligt uppdrifvas, samt derigenom göra olyckan af en dylik
händelse ännu mera känbar och tryckande, hvarförutan de förändringar,
desamma till värdes-beloppet äro underkastade, vålla den olägenhet, att
de hvarken: af: Staten eller den skattskyldige kunna tillförlitligen beräknas.
20
Slats-Utskotlets TJilalandé, N.o ijo.
Rättelse uti detta missförhållande är således af behofvet högligen påkallad,
och hvilken icke kan tillvägabringas på annat sätt, än att de skattskyldige
för af hemmanen utgående räntor och kronotionde erlägga en efter
medelpris bestämd lösen i contant. Härvid har väl uppstått fråga derom,
att det möjligen kunde medföra svårighet för räntegifvarne att, serdeles
ojn alla räntor och kronobonden till Stats-Verket indroges, blifva betagne
tillfället att, der de skulle det åstunda, sina spanmåls-räntor in natura
leverera och nödsakas derför erlägga lösen; men först och främst måste
i betragtande tagas, att, så framt de nu ifrågakomne förändringarn*
skola tillvägabringas samt den fördel beredas de skattskyldige, att dels undvika
leveranser till indelningshafvare, och dels få lösa räntorna efter medelpris,
på det sådane prisförhöjningar, som uti missväxt-år uppstå, må
blifva mindre känbara, sådant icke kan verkställas under annat vilkor, än
att lösen alltid erlägges med penningar, enär, då lösningspriset sålunda
icke bestämdes af årets markegång, det icke rimligen kunde medgifvas räntegifvarne
en levereringsrätt, som naturligtvis aldrig komme att begagnas
vid andra tillfällen, än då årets gångbara pris understege det medelpris,
hvarefter lösen borde erläggas, hvarigenom, utom andra olägenheter, högst
betydliga förluster för Stats-Verket skulle uppkomma. Den befarade svårigheten
att genom afsättning af den spanmål, som under nuvarande förhållanden
kan in natura få levereras, bereda tillgång till lösens erläggande,
tror ock Utskottet vara föga betydlig, då man erinrar sig, att ej mindre
Staten och de indelningshafvare, hvilka annars skulle emottaga spanmål,
än de personer, som tillhandlade sig den spanmål, ränte- och tionde-tagarne
kunde ega att aflåta, i stället blifva afnämare till den spanmål, räntegifvarne
vilja försälja, hvarvid dessa senare icke äro underkastade de
förbindelser i afseende å sädens beskaffenhet, hvilka vid leverering till
räntetagare, eller dem, som tillhandlat sig deras rätt, borde iagltagas, hvadan
ock Utskottet hyser den öfvertygelsen, att de skatlskyldige, emot ernåendet
af de högst väsendtliga fördelar, som här förut om förmälde förändringar
skulle medföra, gerna skola underkasta sig det derifrån oskiljaktiga
besväret att sjelfve draga försorg om försäljning af sådan ränte- och tiondespanmål,
som annars kunnat in natura levereras, och alt Utskottet uti
denna åsigt icke misstagit sig, synes vara bekräftadt af de yttranden, en
betydlig del af Bonde-Ståndets ledamöter afgifvit, då motionerne i ämnet
remitterades.
I afseende å grunderne för lösningsprisens bestämmande förekommer,
att, på sätt här förut är vordet omlörmäidt, en motionär föreslagit,
Ståts-Utskottets Utlåtande, iWo jjo.
21
att, efter föregången undersökning, till utrönande af de vid indeldta räntors
och kronotiondes lösen under de sist förflutna 10 åren verkligen gängse
pris, berörde räntors och spanmåls värde efter medium deraf borde uträknas
och detta belopp såsom ständig penninge-ränta bestämmas, hvaremot
andre yrkat, att lösningsprisen borde, efter medium af lorflutne io års
markegång, antingen årligen uträknas eller för 5 år i sender utsättas. Utskottet
medgifver väl, att det förstnämnda förslaget åsyftar och skulle
medföra mycken enkelhet i utskyldernes debitering och redovisning; men
då erfarenheten ådagalagt, huruledes af mångfaldiga, dels fortgående, dels
tillfälliga anledningar, mynt- och varu-värdenas förhållande till hvarandra, under
loppet af en längre tidrymd, betydligen förändras, tror Utskottet det
rara betänkligt att, serdeles för närvarande och innan det hunnit visa sig,
hvad resultat räntornas utgörande nied penningar kan medföra, förvandla
persedel-räntorne till en, efter nuvarande förhållanden, för alla tider bestämd
penninge-ränta; och torde ett stöd för denna åsigt jemväl kunna hemtas,
om uppmärksamheten fästes å det förhållande, som nu skulle hafva
egt rum, derest ifrågavarande räntor, i stället att utsättas uti persedlar, blifvit
bestämde i contant efter de vid skattläggniugs-tiderne gängse varuvärden.
Efter Utskottets tanka är det således lämpligast samt både med StatsVerkets
och de skattskyldiges ömsesidiga rättigheter mest förenligt, om lösnings-prisen
för viss tid fastställas efter medium af de markegångspris,
som varit gällande under någon längre tidrymd, hvilken Utskottet, lika
med Rikets senast församlade Ständer, anser böra till 10 år bestämmas,
och hvarigenom lösnings-prisen kunna lämpas efter den omskiftning, sorn
uti varuvärdena eger rum.
Vid afgörandet af frågan derom, huru med beräknandet af lösningsprisen
i öfrigt bör tillgå och om de årligen eller för längre tid skola
fastställas, anser Utskottet jemväl i betragtande böra tagas det betydliga
besvär, som de indeldta räntornes debitering, genom de derför erforderliga
uträkningar, medför, samt det dröjsmål, som dervid uppstår, om densamma
skall af skatteårets markegång blifva beroende. Genom verkställighet af
<1 et vid sista Riksdagen fattade beslut, att lösen borde erläggas efter medium
af skatteårets och näst föregående g års markegång, blefve dessa olägenheter
oförändradt qvarstående, enär nya uträkningar hvarje år erfordrades
och debiteringen icke skulle kunna verkställas förr, än årets markegång
blifvit salt, hvarförutan dervid förekommer, att markegångs-sättnirrgen,
om nämnde beräkningssätt antoges, svårligen skulle kunna framflvttas
till den derför lämpligaste tid, i anseende till det ytterligare dröjsmål med
22>
Slats-Utskoltets Utlåtande, N.o 170.
debiteringen, sora deraf blefve förorsalcadt. Deremot skulle nyssberörde olägenbeter
undanrödjas genom antagande af den utaf Herr Grefve Speris
föreslagne modification uti Rikets Ständers vid sistlidne Riksdag fattade beslut,
eller att lösningspriset bestämmes för 5 år i sender, på grund af nästföregående
10 års markegång, hvarigenom, utan någon förlust för de skattdragande,
vunnes de väsendtliga fördelar, att nya uträkningar endast hvarje
5:te år erfordrades och att debiteringen kunde verkställas så tidigt på året
som helst, hvarjemte ej mindre Statens inkomster, än de skattskyldiges utgifter
blefvo mera bestämde. Och har Utskottet derföre så mycket mindre
tvekat att nämnde förslag biträda, som det jemväl finnes instämma med
de åsigter, hvilka blifvit yttrade uti Rikets Ständers,, här förut omförmälde,
underdåniga skrifvelse af den 2S Januari r83o.
Bland de frågor, som under förevarande ämnes handläggning hos Utskottet
uppstått, har äfven varit, huruvida stadgandena, angående de indeldta
räntornes lösande, borde utsträckas till de Rusthållare anslagne augmens-räntor,
hvilkas indragande till Stats-Verket icke kan ifrågakomma;—•
Och har Utskottet dervid ansett, att, då innehafvare af rusthåll icke skäligen
kunna ega anspråk att uppbära deni, till hjelp vid rustningen, anslagne
augments-räntor efter andra grunder, än som för utgörande af hemmans-räntor
i allmänhet varda stadgade, allenast någon .nedsättning uti sjelfva
räntan icke äger rum, samt för öfrigt förhållandet allmännast lärer vara,
att augments-räntorne lösas efter markegång, helst rusthållarne, såsom
sjelfve afsättande enahanda producter, hvaraf dessa räntor bestå, föga
skulle vara belåtne att dem in natura utfordra, för att sedan med deras
afyttrande belastas, augments-ränlome böra till Rusthållarne contant erläggas,
efter enahanda lösningspris, sorn för öfriga bemmansräntors liqviderande
till Stats-Verket är för året gällande.
Deremot tror Utskottet, att i afseende å sådane indeldta räntor, som
äro anordnade och,, i följd af hvad här förut är vordet föreslaget, skulle
komma att af indelnings-hafvarne tills vidare bibehållas, de nu gällande
stadganden, så länge detta förhållande fortfär, böra lända till efterrättelse,
helst det icke synes vara lämpligt att, då dylikt dispositionsätt skulle komma
att småningom försvinna, förändrade föreskrifter i ämnet för närvarande
meddela.
I enlighet med hvad sålunda, i afseende å sättet för indeldta räntornes
utgörande eller lösande, är vordet yttradt,. hemställer Utskottet, att
Rikets Ständer för, deras del, måtte beslutat
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 1Jo.
23
1:0 att all krono-Lionde och afrads-spanniål samt de af hemman
och lägenheter utgående räntor, som till Stats-Verket skola
utgöras, böra lösas i contant, efter ett för fem år i sender bestämdt
pris, hvilket, der icke serskildta föreskrifter i afseende å förvandlingen
äro gifna, grundas på medium af senast förflutne io års
markegång;
2:0 att efter enahanda grund liqvideras de augments-ränlor, sorn
till vederbörande rusthålls-innehafvare böra erläggas;
3:o att början göres år 1841 > då, efter uppgjorde sammandrag
af de åren i8öi —1840 bestämde markegångs-pris, medium deraf^
eller i^iordel, jemnad till fulla skillingtal på det sätt, att 6 rst. ej
beräknas, och hvad som går derutöfver, upptages till full skilling,
kommer att utgöra det för åren 1841 — 184^ gällande lösningspris,
hvarefter nytt lösningspris, enligt samma grunder, för nästföljande
fem år bestämmes och så vidare fortgår;
4:o att med utgörande eller liqviderande af alla sådane räntor,
eller hemman såsom grundränta, åliggande prestationer, hvilka
äro till inrättningar, stater och corpser eller enskilde personer eller
till serskilda föremål anvisade eller förlänta och, i följd af Rikets
Ständers nu vidtagande beslut, komma att tills vidare till dem utgå,
så länge sådant fortfar, enligt nu gällande stadganden, förhålles.
Hvad serskildt angår frågan om den förut beslutade, men icke åstadkomne
reduction af hemmans-räntorne till färre persedlar; så enär denna
åtgärd, som endast afsett beredande af lättnad uti debiteringen, blifver af
behofvet påkallad, om Rikets Ständer bifalla, hvad Utskottet nu föreslagit,
och förnyad uträkning af det contanta värdet således endast hvarje 5:te år
erfordras, men denna omsättning skulle medföra serdeles vidlyftigt arbete
och lätt föranleda till en mängd tvister, genom klagomål å de skattskyldiges
sida, har Utskottet trott sig böra föreslå,
att förrberörde omsättnings-åtgärd, tills vidare och intill dess genom
resultaten af det nya lösningssältet visat sig, huruvida den
numera är af verkligt behof påkallad, må anstå.
I följd af hvad sålunda blifvit föreslaget, anser Utskottet serskildt yttrande
icke erfordras, i anledning af Per Jönssons från Malmöhus Län motion
om rättighet att lösa tionde-spanmål med viss förhöjning samt nedsättning
i forsellönen för den till Stockholms Stora Barnhus anslagne spanmål;
Johannis Johanssons från Götheborgs Län motion om förändring i tiden
för leverering af ränte-spanmål från Oroust och Tjörns härader af nämnde
24
Stats-Utskottets Ut låt ande j N.o tjo.
Län, samt Anders Normarks från Westerbottens Län motion om ålskillige
förändringar uti stadgandena, angående skyldigheten alt forsla indeldt
spanmål.
4:0 Angående Markegångs-sättningen.
Utom de här förut omförmälde motioner, hvilka åsyftat åtgärders vidtagande
för verkställighet af Rikets Ständers vid senaste Riksdagen fattade
beslut, angående räntepersedlarnes lösande, m. m., och i sammanhang
dermed om förändringar uti stadgandena rörande markegångs-sättningen,
hafva följande motioner, serskildt omfattande sistberörde ämne, blifvit till
Utskottet remitterade:
a) af Herr Grefve Spensj C. G., som då, i händelse af bifall till
Herr Grefvens serskildt framställde förslag, att hemmans-räntorne måtte fä
lösas efter medelpris, grundadt på markegången under de senaste xo åre*
före det, då lösningspriset bestämmes, behofvet icke fordrar, att markegångssättningen
påskyndas i och för utskyldernes debitering, och det således blefve
möjligt att, utan hinder för uppbörden, för berörde åtgärd bestämma
en lämpligare tid än hittills, samt med hänsigt tillika till den förändring
vid markegångs-sättningen, som erfordras, i händelse afseende fästes å hvad
angående indeldta räntornes disposition blifvit föreslaget, hemställt, att StatsUtskottet
måtte föreslå nödiga förändringar uti såväl tiden för markegångssättningen,
hvilken motionären ansett böra framflyttas minst till Februari
månad, som hvad dervid bör iagttagas, på det att densamma bättre än
hittills må öfverensstämma med de gångbara prisen, hvarförutan borde
stadgas, att ändring uti hvad Länens Deputerade dervid bestämma, icke
må kunna af Kongl. Kammar-Collegium förändras;
b') af Prosten Lythj som, under anförande, huruledes det med Svenska
folkets, enligt grundlagarne ägande rätt att sig sjelf beskatta, stöde illa tillsammans,
att de beslut, Riks-Ståndens Deputerade fatta uti en på beskattningen
så betydligt inverkande fråga, som markegångs-sättningen, kunna
af Kongl. Kammar-Collegium förändras, samt med åberopande af åtskilige
exempel derå, att denna pröfningsrätt föranledt öfverdrifna förhöjningar,
föreslagit, att, i händelse den ifrågasatte methoden för markegångs-sättningens
bestämmande efter 10 års medelpris skulle komma till verkställighet, ett
billigt afseende då må fastas vid de ojemnheter i senast förflutna årens
markegångssättningar, som genom af motionären öfverklagade åtgärderne
uppkommit, samt att, i händelse de inom Länen upprättade markegångs
laxorne
-
Stats-Utskotlets Utlåtande, N;0 ijo.
25
taxorne anses behöfva ytterligare granskning och controllering, sådant då.
må uppdragas, hvarken åt Kongl, Kammar-Collegium eller åt något annat
Embetsverk, utan helst åt Rikets Ständers Fullmägtige i Banken och Riksgälds-Conloret;
uti hvilka förslag Prostarne Gahne och Hallström, instämt;
c') af Anders Andersson från Östergöthlands Län, som föreslagit, att,
då vid markegångs-sättningen inom Länet både räntegifvare och räntetagare
deltogo, någon tillökning utöfver det af Comiteen bestämda markegångspris
icke må tillåtas, samt således Kongl, Kammar-Collegium icke ega rätt att
uti de sålunda stadgade varu-värden besluta någon förändring; äfvensom
att sedan, efter skedd öfverenskommelse emellan räntegifvare och räntetagare,
den senare ingått på att taga lösen för spanmål, liqviden bör ske
efter årets markegång, utan tillökning för forsellön;
d) af Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län;
e) af Anders Nilsson från Östergöthlands Län;
f) af Johan Persson från Upsala Län; och
g-) af Per Burge och Christer Persson från Gottland, hvilka alla,
under anförande af det, efter motionärernes förmenande, olämpliga deruti,
att de af Riks-Ståndens Deputerade bestämda markegångspris skola kunna
af Kongl. Kammar-Collegium förändras, yrkat, att berörde Embetsverks rätt
att pröfva besvär öfver markegångs-sättningarne måtte upphöra; hvarjemte
de 2:ne sistnämnde motionärerne föreslagit, att, när den skattskyldige vill
in natura aflemna räntepersedlar, 2:ne tillkallade husbönder, i Krono-Länsmannens
närvaro, må ega att dem besigtiga, godkänna och försegla, hvarefter
de af indelnings-hafvaren borde utan invändning emottagas.
Att de fastställde markegångs-prisen, serdeles å spanmål, ofta icke
varit öfverensstämmande med de för året allmännast gängse försäljningspris,
och således icke uppfyllt det åsyftade ändamålet att uttrycka rätta
varu-värdet, har länge varit insedt och utgjort föremål för klander. — Orsaken
härtill måtte egentligen sökas deruti, att markegångs-sättningen,
enligt hittills gällande stadganden, skolat förrättas en lid på året, dåspanmålen
ännu icke är uttröskad samt således hvarken verkliga resultatet af
skörden kändt, eller någon allmännare försäljning verkställd, hvarigenom
stadgade pris kunnat uppkomma. Denna tidiga markegångssättning har
likväl varit nödvändig, med afseende å debitering och uppbörd af årets krono-utskylder,
sorn till en väsendtlig del deraf berott. Sedan det blifvit
beslutadt, att första uppbördsstämman skulle upphöra, stadgade väl Rikets
Ständer, vid sista Riksdagen, för deras del, att markegångssättningen skulle
Bik. lill R- St. Trot. 1840. 4 Sand. 1 Afd.
26:.
Sta ts-Utskottets TJt lutande JV.-o l"jO,
framflyttas til] deri'8 Januari, hvarå verkställighet dock ännu icke följt;
men äfven denna tid anser Utskottet icke fullt lämplig, emedan spanmålsprisen
då ännu icke hunnit stadga sig, serdeles,. som under en längre tid
derförut, i anseende till, Julhelgen, någon väsendtlig handel; icke egt rum.
Om deremot de af Utskottet nu föreslagne grunder för spanmåls och öfrige
räntepersedlars lösande, blifva af Rikets Stander antagne och således lösningsprisen
för året icke vidare af samma års markegång beroende, skulle numera
icke hinder, möta att, i fråga om liden, då markegångs-sättningen bör verkställas,
göra de förändringar,. som finnas af behofvet påkallade, för att det med
denna, förrättning åsyftade ändamål med möjligaste tillförlitlighet må kunna
uppnås; och i detta afseende är, efter* Utskottets* tanka,, nödvändigt, att
markegångssättningen icke. verkställes, förr. än sädésprisen hunnit stadga
sig och omdömet om. de verkliga, prisen, derigenom erhölle en så tillförlitlig
grund, att väsendtligen olika åsigter icke borde uppstå samt rätta förhållandet
åtminstone skulle kunna lätt, utredas..
Kommer nyssnämnde indragning af de indeldta räntorna att ega rum,
blifver det äfven nödigt att. derefter förändra det nu * gällande stadgande,
att Deputerade för- markegångssättningen skola, utgöras af så "t väl räntegifvare,
. sorn räntetagare,, till hälften hvardera.. Då denna sammansättning
varit grundad derpå,, att de olika intressena skulle bilda en
motvigt emot hvarandra,, till förekommande af i oskälig, förhöjning ellér nedsättning
,. torde visserligen den farhågan kunna uppstå, att, om löntagarne
icke vidare bléfve intresserade uti prisens upprätthållande, dessa kunde
blifva utsatte lägre,, än, vederborde,.och, minskning uti Stats-Verkets tillständiga
, rätt derigenom uppkomma ;; men, utom det att skäligen bör antagas,
att till Deputerade för, markegångs-sättningen icke kallas andra personer,,
än som ega den kännedom, om förhållandet, och redbarhet i caracteren; att
de, utan, biäfsigter,.efter bästa öfvertygelse, fullgöra det granlaga värf, sorn
dem, uppdrages och att,, i annat fall, missbruk svårligen kunna förekommas,.
hvilka föreskrifter än, bléfve meddeldte, ,så bör härvid icke förbises, att, .om.
markegångssättningen. framflyttas till en tidpunkt, då prisen hunnit stad--  ga sig, samt meningarne om verkliga förhållandet således icke böra blifva
väsendtligen olika, det synes vara föga anledning att befara, det Deputerade
skulle tillåta sig att uppgifva och utsätta pris, som icke vore med
de verkligen gångbara öfverensstämmande, hvarförutan, äfven efter den ifrågaställde
förändringen, icke bland Deputerade saknades ledamöter, hvilka
vöre intresserade deruti, att obehörig nedsättning icke eger rum,. enär
presterskapets tionde kommer att oförändradt utgå,, sorn hittills, och den—
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o ijo.
samma på många ställen, enligt conventioner, skall efter markegång lösas,
äfvensom rusthållare, med afseende å augments-räritorne, komme att ega
samma intresse.
livad serskildt vidkommer frågan om upphörande af den Kongl. Kammar-Collegium
uppdragne rättighet att, på grund af dess Advoeat-FiscalsEmhetes
eller enskilde personers klagomål, pröfva de af Deputerade satte
markegångspris; så enär uti '^5 §. af Regeringsformen förutsattes, att ändring
uti den af Riks-Ståndens Deputerade bestämda ‘markegång må kunna
sökas, anser Utskottet lämpligast, att, intilldess förändring häruti i grundlagsenlig
ordning kan vinnas, de i fråga om besvär öfver berörde åtgärder
i nu gällande stadganden fortfarande lända till‘efterrättelse.
På grund af hvad sålunda blifvit yttradt, !tillstyrker Utskottet följande
förändringar uti de om nrarkegångs-sättningdrne gällande stadganden:
1:0 att så beskaffaRe uppgifter, sorn hittills blifvit aflemnade,
upptagande de, under den från början af hösten framflutne tiden,
gängse pris, böra från hvarje stad och fögderi afgifvas så tidigt,
att de, inom slutet af Januari månad hvarje år, kunna vara till
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insände;
2:0 att Riks-Ståndens Deputerade, hvilka, på hittills vanligt
sätt, utväljas, likväl utan nu stadgad fördelning af visst antalräntegifvare
och räntetagare, sammanträda inom första hälften af Februari
månad, för att, med ledning af förut nämnde prisuppgifter
och på grund af egen kännedom, stadga markegångspriset för
det förflutna året, i noga öfverensstämmelse med de pris, som sedan
föregående höst äro i Länet allmännast gängse.
Hvaremot Utskottet hemställer, att motionerne om upphörande af Kongl.
Kammar-Collegii rättighet att pröfva anmärkningar vid de af Riks-Ståndens
Deputerade bestämda markegångs-pris>
för närvarande icke må bifallas.
Då begagnandet af räntegifvares och räntetagares uppsägnings-rätt, intilldess
alla räntor och krono-tionde hinna att till Kronan indragas, måste
blifva beroende af det markegångs-pris, som bestämmes, är det nödigt, att,
om hvad Utskottet här förut, i afseende å markegångs-sättningen, föreslagit,
vinner bifall, någon förändring eger rum uti föreskrifterne i afseende
å uppsägning och leverering af de indeldta räntor, som tills vidare komma
att fortfarande af räntetagare disponeras, hvadan Utskottet föreslår,
att det må vara räntetagare och räntegifvare obetaget att, inom
nu stadgad tid, verkställa uppsägning af räntepersedlar, i hvilket
28
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o ijo.
fall med deras levererande förhålles efter nu gällande stadganden,
men att dylik uppsägning jemväl derefter och sist inom slutet af
Februari månad må kunna i föreskrifven ordning för sig gå; börande
i sådan händelse levereringen inom den i/t påföljande Mars
verkställas.
5:o Angående Uppbärds-terminen.
Uti en af de motioner, Herr Grefve Spens > C. G._, på sätt förr nämnd!
Mr, i ett sammanhang afgifvit, med förslag till åtskilliga åtgärder för beredande
af mera enkelhet uti skatternes utgörande, uppbörd och redovisning,
har blifvit anfördtr att, om, i följd af förändrade stadganden, i afseende å
tionde-spanmålens samt hemmansräntornes beräknande och utgörande, debiteringen
skulle kunna verkställas förr än, enligt nu gällande föreskrifter,
intet hinder i detta hänseende mötte för uppbördens tidigare företagande;
att, då således endast borde tillses, om och hvad förändring deruti kunde
vara lämplig och mest passande för de skattskyldige, dervid förekomme, att
den nuvarande uppbördstiden, hvilken blifvit bestämd med afseende derå, att
egare och innehafvare af jord skulle erhålla nödigt rådrum att försälja sina
producter eller, uti Bergslagerne, genom kohlning och körslor bereda sig tillgång
till utskyldernes erläggande, medförde den olägenhet, att allt så kalladt
arbetsfolk eller sådane, som emot daglön arbeta hos andra, då i allmänhet
sakna arbetsförtjenst och således hafva svårt att förvärfva sitt uppehälle,
än mindre betala utskylderne, hvilka deremot, utfordrade på annan
tid af året, vida lättare skulle kunna gäldas, hvarförutan en mängd
personer då bortflyttat ifrån de ställen, der de blifvit skattskrifne, äfvensom att
i städerne samma uppbördstermin äfven för andra personer i allmänhet
vore obeqväm, emedan handel och rörelse då till stor del ligga nere samt
liqvider för det föregående året då skola uppgöras; att, då förhållandena
äro så skiljaktiga, det, efter motionärens förmenande, vore rigtigare att hafva
tvänne uppbörds-terminer, än att, genom bestämmandet af en enda,
underkasta både Staten och de skattskyldige deraf följande olägenheter,
hvarigenom ock den fördel vunnes, att icke hela krono-uppbörden på en
gång komme att dragas utur rörelsen och att en del deraf kunde blifva
förr disponibel; att för städerne ändock icke behöfdes mera, än en uppbördsstämma,
enär intet hinder möter att derför utsätta annan termin än
å landet, hvaremot å landet arne stämmor blefvo nödige; samt att, ehuru
derigenom för uppbördsman å landet uppkomme ett ökadt besvär, sådant
fullt godtgjordes genom utskyldernes lättare indrifvande och undvikandet
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 1~]0.
29
af en mängd nu nödige handräcknings- och afkortnings-åtgärder, hvarjemte
motionären förmodat, att, om åtskillige i öfrigt af honom föreslagne åtgärder
vunne bifall, äfven derigenom en betydlig lindring i göromål, fullt
motsvarande besväret med ena uppbördsstämman, skulle beredas; på grund
af hvilket allt motionären föreslagit, att uppbördsstämman i städerne må
hållas i September månad för det löpande året, samt å landet vid samma
tid förrättas en serskild uppbördsstämma, hvarvid alla personer, som
icke innehafva jordegendom, skulle sina utskylder erlägga, hvaremot nu
stadgade uppbördstid, inskränkt till Januari och Februari månader, borde
bibehållas för uppbörden af jordegande eller brukande personers utlagor.
Utskottet instämmer visserligen med motionären deruti, att det dröjsmål,
sorn nu eger rum med uppbördens företagande, medför flere väsendtliga
olägenheter samt både svårigheter vid indrifningen och förluster, i anseende
till de förändringar, sorn emellan skattskrifnings- och uppbördstiderne
inträffa, äfvensom att de personer, som lefva af dagspenning, i allmänhet
vid nuvarande uppbördstid sakna arbetsförtjenst, eller erhålla så
ringa daglön, att de oftast icke utan största svårighet kunna afbörda sig
krono-utskylderne, hvilka deremot otvifvelagtigt vida lättare skulle vid höstetiden
erläggas, samt att äfven för Städernes invånare i allmänhet utskyldernes
liqviderande vid nu bestämde tid, då vanligast en mängd andra
liqvider ega rum, är mindre beqvämligt; likasom Utskottet ej heller förbisett,
att det vore så väl för Stats-Verket förmonligt, om en del af utskylderne
tidigare inflölo, som ock i öfrigt, i flera hänseenden, nyttigt, derest
icke, som nu sker, alla skatter liktidigt korarae att erläggas och således det,
i jemförelse till landets rörelse-capital, betydliga belopp, hvartill de uppgå,
på en gång dragas ur rörelsen. Men då likväl häremot förekommer, att
första gången, denna förändring tillvägabragtes, deraf skulle följa, att städernes
invånare och arbetsfolket å landet skulle under loppet af ett år komma
att liqvidera tvänne års utskylder, hvilket för mången kunde vara olägligt
och säkerligen gåfve anledning till missnöje,
har Utskottet funnit sig icke kunna till förrberörde förslag tillstyrka
bifall.
6:0 Om förändrade stadganden, i afseende å controllen öfver uppbördens
redovisande.
1 sammanhang med öfriga förslag, har Herr Grefve Spens, C. G., äfven
fästat uppmärksamhet derå, att föreskriften, det Kronofogdens qvittencer,
för att vara gällande, böra af Häradsskrifvare!! annoteras, medför
30
,'Stats-Utskoltets Utlåtande, N.o tfjb.
den väsendtliga olägenhet för de skattskyldige, sorn icke äro i tillfälle att
utlagorna vid uppbords-stämman sig afbörda, att de antingen nödgas begifva
sig till den ofta aflägse boende Häradsskrifvaren, och sålunda måste
vidkännas uppoffringar af både tid och kostnad, eller ock äfventyra att,
i händelse af Fogdens bristande redovisning, utskylderne ånyo erlägga, till
hvilka olägenheters undanrödjande Herr Grefven föreslagit, att, på enahanda
sätt, sorn nu tillgår i Stockholms stad, för hvarje debetsedel må utfärdas
ett serskildt betalningsbevis, samt att alla dessa qvittence-blanquetter,
jemte uppbördsboken, klefve insända till Konungens Befallningshafvande,
för att, efter skedd jemförelse med hvad berörde bok upptager, förses med
en serskild stämpel, hvarförutan de icke vöre gällande, hvilken åtgärd, då
blanquetterne kunde tryckas och endast N:o, maron och summa skrifvas,
motionären ansett icke böra för Häradsskrifvaren medföra större tillökning
i besväret, än sorn fullkomligen motsvarades af befrielsen för denne tjensteman
ifrån åliggandet att bevista uppbördsstämmorna och föra anteckningar
öfver verkställda inbetalningar, hvarförutan den fördel jemväl derigenom
uppstode, att skiljaktigbeter emellan debetsedlar och uppbördsbok icke
kunde ega rum, utan att blifva upptäckte.
Äfvenledes har Herr Grefven förmenat, att, då, enligt nu gällande stadganden,
de vid redogörelse-terminen utestående utskylder böra med restlängder
verificeras, men dessa restlängden för att kunna blifva kringsända
i Fögderiet och i rättan tid återkomma., måste upprättas redan i Mars månad,
hvadan, då indrifning derefter kan ega rum, det vore möjligt för
uppbördsmannen att bereda sig laglig verification för vida större belopp,
än vid redovisnings-dagen verkligen utestode, hvarpå motionären jemväl
trott exempel icke hafva saknafS, genom den bär förut omförmälda åtgärden
att utfärda stämplade betalningsbevis, skulle kunna beredas en vida
enklare, säkrare och ända till redogörelsedagen sträckt controll å uppbördsställningen,
om det stadgades, att de nämnde dag oguldna utskyldernas
belopp borde verificeras med obegagnade qvittencer, hvilka, jemte deröfver
sockne vis upprättade förteckningar, företeddes, hvarefter förteckningarne
ifrån Konungens Befallningshafvande öfversändes till Presterskapet, som
skulle dem, lika med hvad nu, i afseende å restlängderne är stadgadt, uppläsa
och återsända, med anteckning, huruvida och hvad anmärkning deremot
egt rum.
Utskottet, som anser de af Herr Grefve Spens sålunda framställda
förslag ofelbart leda till fullkomlig controll å den influtna uppbörden, helst
serskildt kunde meddelas nödiga föreskrifter, i afseende å verificerande af
Siats-Utskottets Utlåtande, N.o 1"]0.'
dét' belopp,.som efter uppbördsstämmans slut funnes obetaldt, samt undanrödja
de flerfaldiga olägenheter och någon gång förluster för de skattskyldige,
sorn åliggandet att anskaffa Iläradssk rifva rens annotation å Kronofogdens
q vittencer medfört, äfvensom att, på sådant sätt, en vida ändamålsenligare
conttoll å beloppet af de vid redovisningstiden utestående allmänna
krono-utskyldérne skulle vinnas, än genom de* nu anbefallda restlängderne,
har funnit sig böra tillstyrka Rikets Ständer
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att berörde föreslagna
åtgärder må varda vidtagne och de närmare föreskrifter,
som i följd deraf kunna erfordras, af Kongl. Maj:t i Nåder meddeldte.
.
7:0" Angående • ifrågaställa förändring' uti terminen för uppbördens
redovisning, samt förenkling uti Landsboks-räkenskaperne och deras tidigare
af gifvande.
Herr Grefve Spens, C. G., har jemväl,, under* åberopande af de serskilda
af Hérr Grefven väckta motioner, åsyftande förändrade stadganden, i
afseende å Uppbörds- och Redogörelse-Verket,, hvilka* dels här förut äro
omförmälde, dels till Bevillnings-Gtskottet remitterade, anfört, huruledes
då, i händelse af bifall till dessa förslag,. Räkenskaps-Verket blefve högst
betydligt förenkladt samt uppbörden både lättare och till vissa delar neckel
tidigare besörjd,.helst* kronobetjeningen, i* afseende å de icke jordegande
eller brukande personernes krono-utskylder,. hvilka ulskylders utbekommande
alltid är med största svårigheter* förenadt,, kunde tidigare vidtaga
indrifnings-åtgärdér,. der de erfördrades,. och * hvilka borde vara slutade,
innan den öfriga uppbörden vidtoge,. det* borde blifva möjligt att skyndsammare,
än hittills, upprätta räkenskaperne, så*att'vid den tid, då å landet*
senare * uppbördsstämman skulle hållas,. icke annat återstode,. än den
afslutning, sora vöre beroendé af resultatet af de dä till betalning förfallna
utskyldernes indrifning;: vid hvilket förhållande och då uti städerne ali
uppbörd,, enligt motionärens förslag,, borde vara verkställd inom löpande
årets utgång, motionären ansett de allmänna * krono-räkenskaperne, likasom
alla öfrige, kunna upprättas för calender-år, hvarvid de utskylder,. som
den • 31' December samma år ännu icke influtit, upptoges såsom balance,
allenast med iagttägande deraf, alt,. till'vinnande af utredning om förhållandet
vid redovisningsdagen, balancen, på lika sätt, som uti Rikshiifvudboken
nu tillgår, specificerade, hvad som efter calender-året blifvit levereradt
och hvad vid redogörelsedagen ännu utestode.
32
Siats-Utskottets Utlåtande, JV.o /70.
Likaså liar motionären trott, att då årets räkenskaper, på sätt nämndt
är, långt tidigare, än för närvarande kunde till uppgörande företagas, det
torde blifva möjligt att, till den bestämda redogörelsedagen hafva den
speciella redogörelsen afslutad och således kunna umbära den serskilda summariska
räkningen, hvarefter det vore tillräckligt, att, för vinnande af nödig
controll å de utestående restantiernas redovisning, serskildt förslag öfver
dem- afgåfves vid. den för special-räkningens aflemnande nu stadgade
tid.
Genom ett tidigare vidtagande af de väsendlligaste och besvärligaste
indrifnings-åtgärderne, skulle det äfven, efter motionärens förmenande,
kunna låta sig göra att bestämma redogörelse-terminen förr, än under närvarande
förhållanden, eller till den 1 April; hvarförutan det, i följd af
alla dessa förändringar, syntes motionären blifva verkställbart, att, i stället
för det landsböckerne nu aflemnas 2:dra året efter det för hvilket redogörelsen
aflägges, eller för år 1840, den 1 Juli 1842, kunna afgifva dem
vid den för hufvudböckers aflemnande i allmänhet stadgade tid, eller slutet
af påföljande året, då Lands-Contoret ändock erhölle g månaders rådrum
för deras upprättande.
I fråga om tiden för uppbördens redovisande, har Utskottet tillika fått
emottaga motioner af Herr Grefve Mörner, C., som, med afseende å svårigheten
för Uppbördsmännen att numera, sedan endast en uppbördsstämma
hålles, medhinna redogörelsen till den vanliga tiden, eller den 1 Maj,
föreslagit, att redogörelse-terminen måtte tili den x Juni utsträckas, samt
af Hr Lindström, P. H., som, på grund af de svårigheter, hvilka för
invånarne å Gottland möta vid krono-utskyldernes erläggande vid nu stadgad
tid, då communicationen med fasta landet vanligen är hämmad, tiden
för uppbördens redovisande måtte bestämmas till den 1 Juli, i stället för
den 1 Maj, hvaraf blefve en följd, att uppbördsstämmorna icke behöfde
hållas förr, än uti Maj månad, då skeppsfarten tagit sin början.
Hvad vidkommer tiden för uppbördens redovisande; så enär det af
Herr Grefve Spens väckta förslag grundats på Herr Grefvens framställning
derom, att uppbörden i städerne samt af det på landet bosatta arbetsfolks
utskylder mätte höstetiden verkställas; men Utskottet funnit sig icke böra
denna framställning understödja, anser Utskottet sig ej heller kunna föreslå
en tidigare redogörelse-termin, än den närvarande.
Och hvad åter angår yrkandena om samma termins utsträckning i allmänhet
till den 1 Juni; så enär hinder icke synes möta att, hädanefter,
lika
Slats-Utskollcis Tillåtande, TV.-o i~o.
33
lika som hittills, äfven, efter ena uppbördsstämmans indragning egt rum,
indrifva uppbörden lill den r Maj, sami med afseende å den långa tid,
som ändock derigenom förflyter, innan föregående årets utskylder blifva
disponibla, skäl icke synes vara för handell att, der sådant möjligen kan
undvikas, ett ännu längre uppskof medgifva-, linner Utskottet sig
jemväl böra afstyrka motionen om utsättande af en senare redovisnings-termin,
än den nuvarande.
Men hvad serskildt vidkommer motionen, att Tedovisnings-tiden för
Gottland måtte framflyttas till den i Juli, på det att uppbördsstämmorna
icke må behöfva hållas förr, än sjöfarten vidtagit; så enär det är ett kändt
förhållande, att communicalionen emellan Gottland och fasta landet under
vintern ofta längre lid är hämmad, hvilket måste ega ett menligt inflytande
på rörelsen och äfven kan leda till svårighet att under sådan tid
erhålla penningar, anser Utskottet sig böra tillstyrka,
det Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att,
derest det äskade uppskofvet med redovisningen å Gottland anses
nödigt och utan olägenhet kan medgifva», den ifrågaställde förändringen
må ega rum.
Beträffande åter de ifrågaställde förändringarne, att summariska redogörelserne
måtte upphöra, samt special-redogorelserne, afslutade för calenderår,
aflemnas vid redovisningsdagen, eller i allmänhet den i Maj, hvarefter
Landt-bÖckerne skulle kunna vid årets utgång, för det föregående, afgifvas;
så vill det synas, att, om, genom antagande af Utskottets nu framställda
förslag, det blefve möjligt att tidigt under årets lopp debitera samtlige
årets utskylder ssamt räkenskaperne, i följd af indeldta räntornes indragande
till Stats-Verket och lösande med penningar, förenklades, den speciella redogörelsen
skulle kunna aflemnas vid redogörelse-dagen, den i Maj påföljande
året, äfvensom, i sådant fall, Landsboken vid årets slut blifva upprättad;
och tror Utskottet sig derföre ega anledning hemställa,
att Rikets Ständer, med anmälan om hvad, i berörde omständigheter,
uti förutnämnde motion är vordet andraget, ville hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t, efter vederbörandes
hörande, måtte i Nåder pröfva och bestämma, huruvida icke
de ifrågaställde förändringarne skulle, lill beredande af enklare
och skyndsammare redovisning, kunna vidtagas, samt i sådant lall,
och om räkenskaperne blefve för calender-år afslutade, den nuva
-
Bih. till R. St. Prot. 1840. 4 Sami. 1 A/d.
5
31
Slats-Utskoltets Utlåtande, IV:0 1~0.
rande beräkningen af uppbörds-år, gående ifrån den i Maj ena
året lill samma tid det andra, afskaffad och dermed sammanhang
egande stadganden, i hvad på Kongl. Majit ankommer, derefter
förändrade eller, der Rikets Ständers medverkan dertill, i ett eller
annat afseende erfordras, Proposition derom tili Rikets näst sammanträdande
Ständer framställa.
Stockholm den 16 Juni 1840.
Reservationer:
Af Herr af Harmens: ”Jag reserverar mig: 1:0 mot Utskottets tillstyrkan,
att de tili Rusthållen anslagne augments-räntor skola lösas efter de
grunder, Betänkandet innehåller. Så länge rustnings-skyldigheten oförändrad
qvarstår, måste äfven Staten tillåta Rusthållaren åtnjuta de förmoner,
sorn dea senare betingat sig, och Statsmagterna kunna härom ingenting besluta,
utan att kränka egande-rälten, såvida icke rusthållare lill förändringen
lemna sitt bifall. Detta kan efter min förmening lättligen erhållas,
om Statsmagterna besluta, att augments-räntorna skola lösas på samma sätt,
som andra räntor, men Rusthållaren af Staten njuta ersättning efter samma
grunder, som blifvit föreslagna för ersättningen till nu tjenande embetsman
med indeldta löner. Såsom nu besluten lyda, skulle väl embetsmannen
få ersättning för forslings-kostnaden, i6 sk. banco per tunna, men icke
Rusthållaren, då den förres rätt endast grundar sig på fullmagt, den senares
på fastebref; a:o emot Utskottets afstyrkande att föreslå 2:ne uppbörds-terminer,
på sätt Grefve Spens i sin motion begärt, emedan det enda
skäl, Utskottet anfört, på intet sätt synes vederlägga de i motionen upptagne
stora och omfattande förmoner. I andra länder ingå skatterna månadsvis
till Staten, dels derföre, att liqviden deraf må underlättas, dels
för det att penninge-eireulationen icke häftigt skall rubbas genom indrifning
af en stor massa mynt på en gång. I Sverige indrifvas nästan alla
skatter på en gång, och derifrån härleder sig den för landet känbara penninge-bristen
om vintren och mot våren. För städerna bör det vara likgiltigt,
hvilken tid på året de betala sina skatter, emedan de utgöra en
ringa del af det capital, som ofta. om-sättes; och att arbetskarlen på landet
har minsta arbels-förtjenst och således bästa penninge-tillgång i September
och Qctober månader, kan svårligen bestridas annorlunda än undantagsvis.’*
Ståts-Utskottets Utlåtande j JV.-o 1-JO.
35
Af Herr Doctor Björkman: ”Jag reserverar mig emot delta Betänkande,
såvidt dermed afses, att all till Läroveiks-staternas aflöning af ålder
anslagna kronotionde skall småningom indragas till Kronan, och hela denna
aflöning sedan för all framtid, utan någon spanmålsberäkning, bestämmas
endast i penningar. Deremot gillar jag fullkomligt, att denna kronotionde
af Staten, på sätt i Betänkandet föreslås, hädanefter uppbäres, och
ifrågavarande aflöning, beräknad såsom hittills, så långt tillgångarne räcka,
efter ett visst tunnetal af anslaget till löntagarne utgår från Stats-Contoret,
efter ett för 5 år i sender fixeradt pris. Det tunnetal af spanmål, sorn.
för närvarande af de anslagna kyrko-herbergena utgår lill vissa Läroverks
stater, bör nemligen hädanefter anses såsom en, antingen orubblig eller
hvart 5o år föränderbar tionde-sättning, och uppbäras efter för 5 år i sender
fixeradt pris, af Stats-Contoret, och derifrån utlemnas till samma stater
som förr, och sålunda samtlige lönings-tagarne, i kraft af och i förhållande
lill alla af ålder gjorda donationer och anslag, evel Ideligen innehafva
den lagliga rätten att få njuta spanmåls-beräkningen till godo. Eljest kunde
de vid Universiteten, Gymnasier och Skolor nu säkrare beräknade löner
i en framtid blifva underkastade ofta behöfliga, men bestridda löneregleringar.
Hvad års-markegångs-sättningens förflyttning till Februari månad
följande året beträffar, så anser jag den mota stora svårigheter, i anseende
såväl till de ännu en tid in natura utgående span måls-lönerna, sorn
till många redan för flere år ingångna contracts fullgörande på utfäst tid;
äfvensom att den icke är af något behof påkallad, enär hvad i Utskottet;
blifvit framsläldt, den för 5-års-prisen serskildt fastställande förra årets
markegång säkrast kan uppgöras af hvarje Läns Pröfnings-Comile. Invändningen,
att Pröfnings-Comiteens sammanträde i Augusti eller September
skulle för mycket fördröja årets debitering, förfaller lällligen, om Berednings-
och Taxerings-Comiteerna på landet sammanslås, emedan deraf följer,
att Pröfnings-Com i teerna kunna sammanträda redan i Juni eller Juli.”
Af Herr Biskopen Doctor Hedren: ”1 likhet med Doctor Björkman,
reserverar jag mig emot detta Betänkande, så vidt det rörer Clerici- och
Läroverks- samt till fromma stiftelser hörande stater, hvilkas lidande blifver
otvifvelagtigt, så framt ett bestämdt spanmålspris i penningar varder
för all framtid oföränderligen faststäldt. Både lämpligare och rättvisare
vore, alt låta sådana pris-bestämmelser undergå jemnkningar livart femte
eller hvart tionde år. Måhända vore äfven rådligt att antaga förändringen
endast på försök, under någon lid, för alt utröna, b vad belåtenhet det kunde
medföra på ena eller andra sidan.”
36,
Stats-Utskottcls Utlåtande. N.o 1J0,
Af Herr Prosten Astrand: ”Under erkännande af de företräden, Utskottets
närvarande förslag eger framtör de i samma ämnen vid de föregående
a:ne Riksdagarne af 3:ne Riks-Stånd bifallna tillstyrkanden, anser jag
mig dock böra fästa uppmärksamheten på, de hufvudsakligaste betänkligheter,
som härvid förekomma.
i :o Är det i ett pennihgefattigt land vådligt för den skattdragande,
att natura-pragstationerna förvandlas till ständiga penninge-afgifter; synnerligast
gäller detta i afseende på spanmålen, för livais afyttrande under flera
på hvarandra continuerligt följande goda år största svårighet inträffar,
så att den skattskyldige då blifver försatt i ohjelplig förlägenhet,, när han
skall med penningar lösa sin spanmåls-ränta.
2:0 Då markegångarne för åren 1831 —1840, sora med få undantag
varit mycket höga, skola läggas, till grund för den medel-markegång, hvarefter
ränte-persedlarne samt afrads- och kronolionde-spanmålen, under nu
följande tio. åren skola lösas, så tillskyndas räntegifvare!), oin de kommande
åren blifva goda med låga priser, en orättvis förlust genom den skillnad,
hvarmed medel-markegången öfverskjuter medium af de kommande
årens pris. Skulle åter dé kommande årens- pt i-s blifva högre än förra
årens, , så tillskyndas de räntetagare, som ingått på penninge-anslag,, i stället
för natura-persediar och spanmål, en motsvarande förlust.
3:o Förslaget, sorn väl medgifver, alt räntetagare, hvilkas indeidta räntor
och på. lön anslagna kronotionde kommer att ingå till Stals-Verket,
skola i så måtto erhålla ersättning för den dem tillkommande forlön å.
spanmålen, att denna forlön skall vid bestämmandet af deras- penninge-löner
tilläggas,. innehåller ingen ersättning för foriönen å Rusthållares augments-ränte-spanmål,
å, kyrkornas vinsäd, å den ränte- och kronotiondespanmål,
, som, utan att vara lönings-spanmål, är anslagen till Academier,
skol-inrättningar och allé slags fromma stiftelser, då meningen ej är, alt
äfven denna spanmål skall med alldeles enahanda villkor af Stats-Verket
ersättas, eller penninge-anslag tilldelas vederbörande, irnen lösen likväl ske
efter medel-markegång. Man bör dock ihågkomma, att såväl Rusthållarne,
som de fromma stiftelserna hafva laglig, . dels på conlract,. dels på privilegier
grundad rätt att erhålla full ersättning äfven , för spanmålens forsling.
Enligt förslaget skola dock räntegjfvarne ingen ersättning lemna.
Stats-Verket för forsel-lönen, och alltså får Stats-Verket vidkännas hela den,
betydliga förlusten för denna ersättning till lönlagarne. Skall Statens och
allas rätt betryggas, så blifver. rättsenjigast, att räntegifvarne vid. span—
måls-lösen erlägga utöfver sjelfva medel-markegångspi iset den, hittills utgå—
Slati-Utskoltets ■ Utlåtande, N.-o Jjv.'
37'
ende försel-lönen, å lC sk. för hvarje tunna råg och korn, och 12 sk. för
hvarje lunna hafra, antingen denna lösen erlägges till Stats-Verket eller
till andra, dock med undantag för dem, hvilkas ränte-spanmål hittills
ständigt; varit Kronan behållen, såsom vissa qvarnar» räntor o. s. v.; mea
undantag anser jag ej; böra göras för den öfriga Stats-Verket behållna ränte- •
och tionde-spanmålen, sorn hittills författningsenligt efter tur mellan räntegifvarne
inom hvarje Kyrko-herberge blifvit utgjorde.
4:0 Förslaget innehåller, . alt de räntor samt den afrads- och kronotionde-spanmål,
sorn äro indeldta,, skola årligen, efter hvart femte år, bestämd
medel-markegång, af ränlegifvarne till Stats-Verket utgöras, men
räntetagarne deremot qvartaliter erhålla ett mot indelningen svarande penninge-anslag,
en gång för alla bestämdt efter medium* af markegångai ne
under åren 1831—1S40; med tillagd forsellön å spanmålen. A ena sidan
kan Stats-Verket härigenom under vissa perioder få vidkännas högst betydliga
förluster, och sannolikt skall detta isynnerhet nu i början efter förslagets
antagande blifva förhållandet. Å andra sidan kan under tidernas längd
och svnnerligast om någon rubbning i realisationen inträffar, genom prisens
förändring ett motsatt förhållande inträda och löntagarnes contanta
penninge-anslag nedsjunka till en obetydlighet, i jemförelse mot deras nu
egande indelningar. Jag anser fördenskull, att, om förslaget skall antagas,
så måste de stater, verk och inrättningar,. m. m., som hafva räntor och indeldt
spanmål sig anslagne, få behålla nominella beloppet deraf och erhålla
sina anslag af Stats-Verket efter de livart femte år, på grund af nästföregåen
ie 10 års-medelpris, bestämda medel-markegångar för det Län, der indelningarne
nu äro dem tilldeldta, med tillagd forsellön å spanmålen. Kyrkor,
Läroverk, Hospitaler och andra fromma stiftelser hafva, enligt ordalydelsen
af 4;de §. i Presterskapets privilegier, i detta afseende en tydlig rätt,
som jag hoppas,, att Rikets Ständer och synnerligast Högvördiga PfesteStåndet
icke lära underlåta att bevaka, och jag tillstyrker,, att,, i händelse
förslaget blifver, oaktadt de af mig deremot framställda betänkligheter, med
dé deruti; behöfliga rättelser; , antaget', dervid må uttryckligen fästas det villkor,
att, i händelse Högvördiga Ståndet framdeles finnér dé i 4;de§.afPresterskapets
privilegier uppräknade stater och inrättningar hafva blifvit härigenom
alltför mycket lidandé,, Ståndét då må kunna fatta ett till ofelbar
verkställighet lédande beslut derom, alt-räntörna, afrads—och krono-tiondespanmålén.
åter må utgöras på det sätt, sorn nu eger rum.
5:o Intet correcliv är af Utskottet lillilyrkt mot orättvisa markegångar,
sorn hädanefter: skola sannolikt ännu mer, .äm hittills, uppkomma genom
33
Ståts-Utskottets Utlatandej N.o syo.
öfvervigten af antingen räntetagare- eller räntegifvare-intressenas inflytelse
vid markegångs-sättningarne. Jag anser, att vådan häraf icke kan för närvarande
förekommas på annat sätt, än att Riks-Stånden hvar för sig öfverlemna
sättet att utse Riks-Ståndens Deputerade för markegångs-sättningarne
åt en auctoritet, t. ex. Konungens Befallningshafvande, som skall välja hälften
deraf bland räntegifvare och andra hälften bland icke räntegifvare,
hvilka, lika till personal-antal af hvarje Riks-Slånd, sammanträda på af Utskottet
föreslagna tid och efter verkliga gällande prisen bestämma markegången
samt vid stridiga åsigter rösta per capita med rösträtt äfven för
Ordföranden. Pröfnings-Comiteerna böra ega den högre pröfnings-rätten öfver
markegångs-sättningarne.
6:0 Markegångs-sättningens framflyttning till Februari månad är visserligen
absolut nödvändig för möjligheten af en rättvis markegång, men för
uppsägnings-rättighetens framflyttning, som dermed måste vara förenad, om
den skall kunna begagnas, fordras en lagförändring, hvaröfver Lag-Utskottet
bör sig yttra.”
Af Herr Prosten Svedelius^ P. G.; ”Utan att underkänna Stats-Utskottets
goda och conseqvent genomförda afsigt att, medelst förändring af det
hittills i allmänhet gällande liqvidations-sältet emellan räntegifvare och räntetagare,
låta de tid efter annan häröfver upprepade klagomålen upphöra,
och att för framtiden söka afskära alla anledningar dertill, anser jag dock,
att det Höglofl. Utskottet uti sitt nu afgifna förslag både kunnat och bordt
medgifva någon reservations-rätt för de orter, der krono-tionde-spanmålens
afleverering och anordning af ålder försiggått, utan att de annorstädes öfverklagade
olägenheter af prejerier, lagsökningar, m. m., egt rum eller ens
ifrågakommit. Såsom ett af mig närmare kändt factum i denna del får jag
anföra provinsen Dalarne, eller åtminstone den öfre delen deraf, hvarest
krono-tionden allt hittills blifvit levererad utan lösen. Spanmålen, insamlad
rotevis, har, efter derom skedd kungörelse, blifvit aflevererad i hvarje
församlings så kallade krono-tiondebodar till Häradsskrifvare!!, som sedan
på bestämda dagar gör utmätningen deraf, i enlighet med de af löningstagarne
afgifna anordningar, dervid socknen efter en bestämd ordning tillhandahåller
ett erforderligt antal hästar för den spanmål, som skall forslas.
Spanmålens in- och utmätning sker af Kyrkovärdarne eller andre godkände
män inom församlingen; lönlagarne stå uti intet direct för hål Ilande till
tionde-gifvarne vidare, än alt de kunna hafva ett ombud, som tillser, att
villkoren för sädes-leverancen uppfyllas. Sådane äro hufvudbestämmelserne
uti det för kronobonden i Öfre Dalarne antagna uppbördssältet, som, då
Stats-Utskoltels Utlåtande, IV:o 1J0:
39
det utesluter ali godtycklighet å ränlegifvares, så val som räntetagares sida,
äfven undanrödjer alla skäliga anledningar lill missnöje.
Genom den af Utskottet nu föreslagna utväg för länte-persedlarnes utgörande
måste förenämnde förhållande upphöra; Staten träder emellan;
dess tjänstemän nödgas, sannolikt utan ersättning, belastas med en uppbörd,
hvilken blir så mycket besvärligare, som egodelningen, der är vidt utsträckt
och jord-innehafvarnes lotter ofta ganska ringa. De, som kunna erlägga lösen
för spanmålen, blifva säkerligen det minsta antalet. För de öfriga återstår
endast valet emellan lagsökning eller leverering af spanmål. I sistnämnde
fall, och såvida natura-priestationen medgifves provinsens medellösa
invånare, så måste ännu en medlande personal anlitas, nemligen spanmålshandlande,
hvilkas påräknade vinst skall tagas af tionde-gifvare, eller af
löntagare, eller af Staten. Dessa nu antydda och befarade olägenheter a£
det nya förslaget, hafva bevekt mig att, under öfverläggning härom i StatsUtskottet,
till de uti Betänkandet föreslagna stadganden påyrka ett tillägg,
åsyftande att på de orter, der räntegifvare och räntetagare samfäldt och allmänneligen
önska alt vidblifva det hittills följda och icke öfverklagade sättet
för krono-tiondens eller andre räntors utgörande, sådant måtte varda
dem medgifvet, intilldess att andra förhållanden eller åsigter göra en förändring
deruti önskvärd för de härutinnan intresserade räntetagare eller
räntegifvare; och får jag nu till Riksens Höglofl. Ständer hemställa, huruvida
ett sådant tillägg kan anses behöfligt och gagneligt, eller icke.~
Af Herr Professoren, Doctor Thomander: ”Det ändamål, Höglofl. StatsUtskottet
velat vinna genom de nu föreslagna åtgärderne, nemligen det att
för framtiden i görligaste måtto förebygga ej mindre oredor och missnöjen
enskilde räntegifvare och räntetagare emellan, än ock den ojemnhet, som på
den senaste tiden uppkommit emellan förut lika beskattade hemman, är af
den vigt, att jag icke skulle i oträngdt mål emot någon detalj i de derhän
syftande förslagen mig reservera. Jag linner mig dock dertill nödsakad i
följande omständigheter:
A) De såkallade augments-räntorna anser jag belt och hållet hörande
under privat-rätten och således någon väsendtlig förändring i sättet för deras
utgörande icke rättsenlig! kunna af Rikets Ständer beslutas annorlunda,
än sanctronsvis för de serskilda fall, der möjligen räntegifvare och räntetagare
en gång för alla om sådan förändring öfverenskomma.
Bd Höglofl. Stats-Ulskoltet har föreslagit, alt markegångs-prisen uteslutande
skulle läggas till grund för ränte-persedlarnes värdering. Det är känd
sak, att markegångs-pris ganska ofta betydligt afvika ifrån de verkliga varu
-
40
/Slats-Ut skol tels Uilat a.ride , N.o -l-JO.
pris, som under den egenteliga afsalutiden äro gällande. Detta förhållande
beror derpå, alt, markegången sättes och måste sältas under en tid, då
de mest begagnade - commuriicationerne äro albi ulna, handeln till Större delen
hvilande och ^varorna således, äfven om tillgången derå kunde med
tillförlitlighet beräknas, hvilket med den väsendfligaste läntevaran, spanmålen,
icke är fallet, icke hafva något säkert hvarken värde eller efterfrågan.
Klagomålen äro icke sällsynta, än öfver allt för högt uppstigande, än öfver
alltför låga pris, utan att det mera hädanefter än hittills beror på värderingsmännens
omtanka eller samvetsgranhet att sådane missförhållanden förekomma.
Sjelf har jag flera år å rad varit en af deputerade för markegångs-sättningen
inom det Län, der jag bor; dessutom hafva -vid alla dessa
tillfällen beslut varit enhälligt fattade, äfvensom grundade på alla de upplysningar,
som stått alt erhålla, och vid alia dessa tillfällen hafva besluten
varit felaktige, d. v. s. vid alla dessa tillfällen har det-varit de deputerade
omöjligt att, i November månad förutspå den följande försäljningstidens
varu-värden. I stället för medel-markegångs-prisens beräkning vågar jag
föreslå:
1:0 att en Comité för hvart'Län må tillsättas i den ordning och på
det sätt, sorn rörande markegångs-deputerade redan är stadgadt, hvilken
det skall tillhöra alt förskaffa sig och till hvilken, så väl räntegifvare sorn
räntetagare, skola vara berättigade att ingifva alla nödiga ansedde upplyrsningar,
i afseende på de senast förflutne tio årens räntepersedel-pris; hörandes
Comiléen, på grund af allmänna verks ordentligen förde böcker, Mäklarebevis
samt andra autentiska handlingar och ef hål Ine tillförlitliga uppgifter,
efter samma omröstningssätt och med samma besvärs-förmon för vederbörande,
som, i författningarne rörande markegångs-sältningen finnes stadgadt,
fastställa de medelpris, hvilka för de närmast följande tio åren skola
gälla emellan räntegifvare och räntetagare;
2:0 att, utan ändring i hvad om den vanliga markegångs-sältningen
finnes föreskrifvet, Pröfnings-Comiteen för hvarje Län efter infordrandet af
sådane uppgifter, soro, enligt författningarne, böra till markegångs-deputerade
ingifvas, samt efter de grunder för omröstning, som Bevillnings-förordningen
utstakar, fastställer årets lösningspris för alla de bär ifråga varande
räntepersedlar, lill hvilka ock, så länge enskild rätts innehafvare förefinnes,
varandes verk och inrättningar alt såsom sådane rätts-innehafvare
betrakta;
3:o att
Siats-Utskottets Utlåtande, N.-o 1"0.
41
3:o att för de varor, hvarföre serskild forsellön hör beräknas, äfven
denna till verkligt värde upplages;
4:o att så framt någon sådan skillnad visar sig emellan Pröfnings-Comiléens
fastställde lösningspris oell de vid den vanliga markegångs-sättningen
bestämda, att de förstnämnde äro högre, denna skillnad då icke må
utgöras af räntegifvarne, utan bör af Staten räntetagarne ersättas.
C) Den lill största delen med föga sympathi betragtade, men likväl
ännu gällande, 1 r4 §• Regerings-formen ställer läroverk och fromma stiftelser
under en annan categori än de fleste andra allmänna verk och inrättningar.
Staternas historia lemnar i allmänhet för dem, sorn på enskildes
personer eller egendom en gång erhållit vissa rättigheter, icke mycken
uppmuntran alt afhända sig dessa och i stället hålla sig till Staten. På
grund häraf skulle jag för min del icke kunna tilltro mig att, hvad de i
allmänhet torftigt utrustade läroverken och fromma stiftelserna vidkommer,
annorlunda tillstyrka de af Höglofl. Stals-Utskollet och mig föreslagna åtgärderne,
än till en böljan såsom ett accord emellan räntegifvare och bemälde
inrättningar på 3o års tid, efter hvilkas förlopp, det mätte på de
sig företeende omständigheterna bero, huruvida contrahenterne ä ömse sidor
kunna finna sig vid ett fortfarande eller ville i saken annorlunda förfoga.
Kunde det också i mer än ett hänseende synas önskligt, alt frågan en gång
för alla undanrödjes; så fruktar jag likväl, att, om man önskar för mycket,
man vinner endast allt för litet. Det ränte-persedels-belopp, sorn tillhör
läroverk och fromma stiftelser, är för dessa af mycken vigt, men ingalunda
af en lika stor betydenhet för Staten, då det jemnföres med de öfriga
stora intressen, hvilka man här, är i stånd alt tillfredsställa, utan alt
intränga på privat-rättens område.”
Af Herr Prosten Ahlqvist: ”Emot Höglofl. Utskottets beslut, i afseende
på liden för uppbördsstämmornas hållande, får jag anhålla, alt nedanstående
reservation blifver Betänkandet bifogad.
Om det föreslagna beslutet blifver antaget, att alla räntor skola i penningar
efter markegångs-pris ingå lill Staten och det penningebelopp, hvar
och en fastighets-egare kommer att erlägga, således betydligen ökäs, på
vissa orter måhända fördubblas, anser jag, lika med motionären Herr
Grefve Spens, alt olika terminer för uppbördsslämmorna böra utsättas för
städerna och landet. Man har hittills klagat, att varuprisen vid tiden af
den hittills enda uppbördsstämman betydligen sjunkit, och att serdeles
landlmannen oftast befunnit sig i svår förlägenhet för anskaffande af nöBih.
lill R. St. Prot. 1840. 4■ Sami. 1 A/d. So Helft. 6
42
Stats-Ulskottets. Utlåtande, N.-o 170*
diga, medel till krono-utskyldernas utgörande; men denna förlägenhet mäste
hädanefter blifva ännu större, då den erforderliga summan icke blott
blifver betydligen, högre och betydligare varurafsättning nödig,, utan äfven
svårigheterne, om icke omöjligheten, för afsältningen ökade. De fördelar,,
för landtmannen isynnerhet, hvilka man genom de- föreslagna förändring
garne velat åstadkomma, skola, genom deras indrifning i städerne och på
landet vid samma tid, icke blott tillintetgöras, utan ett större ondt till vägabringas.
Den både hastiga och stora nedsättning af varuprisen, då säljarne
nödgas till salu utbjuda fördubblade qvan ti teter varor, för att hopsamla
fördubblade penningebelopp, under det köparne, för samma ändamål,
mäste möjligast inskränka sina uppköp, skall tillskynda de förre större
förluster, än de prejerier, hvaröfver man klagat. Detta skulle undvikas, om
uppbördsstämmorna utsattes för städerna lill September månad och för fastighets-innehafvare
på landet till Januari. För alla icke-fastighets-inneliafvare
på landet bör äfven uppbördsstämman utsättas till September månad,
då krono-utskylderne kunde vara
och alla de besvär och omgångar med efterlysnirigar och dylikt, i afseende
på undanflyllade personer, skulle undvikas. För den så kallade arbetsklassen
på landet skulle denna uppbörds-termin ock vara mera passande, och
utskyldernas liqyiderande lättare, genom den större arbetsförtjenst och tillgångpå
penningar, som då inträffar, i jemnförelse med hvad sorn eger runa
under vintertiden och serdeles straxt efter Julhögtiden och Nyåret.
För arbetsfolket,, som erlägger ett ringa belopp och hvars utskylder,
om derom vid denna Riksdag af Stats- och Bevillning.s-Utskotten fram--  stälde förslag bifallas, blifva betydligt nedsatte, kan öfvergången till en tidigare
liqvid icke, på sätt Utskottet förmenat, medföra någon olägenhet;
och hvad slädernes invånare angår, så vore det lätt att göra förändringen,
mindre känbar derigenom, att uppbördsstämman til 1 bakaflytlades endast en
månad hvarje år, intilldess man på sådant sätt Lomme lill den uppbörds*.,
tid, som blifvit föreslagen, eller September månad.’.’
TRYCKT HOS J. A. WALLHEM,
1.8 4 0.
Stats-Utskottets Utlåtande, N\o 171.
1
N:o 171.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Juni, kl. 3 e. m.
Utlåtande, angående vacht motion om upphörande af Kronans
rätt att, till utgörande in natura, utfordra ränte-dagsverhen
på Wisingsö, m. m.
(I. A.)
Riksdagsfullmägtigen Peter Jönsson från Jönköpings Län laar, uti ett
lios Hedervärda Bonde-Ståndet afgifvet och till Stats-Utskottets handläggning
remitteradt memorial, anfört: att ifrån äldre tider tillbaka räntedagsverken
af Krono- och Krxmoskatte-hemman på Wisingsö blifvit in natura
utgjorde vid den på samma ö belägna Wisingsborgs Kungsgård, intilldess
vid Kungsgårdens upplåtande till ekeplantering behofvet af dessa
dagsverken upphörde och hemmansegarne ålades att dem betala efter årligt
markegångspris; att, då likväl denna nya penninge-utgift befunnits för allmogen
alltför tryckande, Kongl. Maj:t, med anledning af liemmansegarnes
å nämqde ö i underdånighet gjorde ansökning att få in natura utgöra omförmälde
dagsverken, eller vinna nedsättning i det bestämda lösningspriset
och i enlighet med Rikets Ständers vid sistlidne Riksdag fattade beslut,
genom Nådigt Bref af dea 19 Juli 1834, förklarat, att liemmansåboerne på
Wisingsö väl icke kunde frikallas från skyldigheten att ifrågavarande dagsverken
in natura utgöra, när Kronan af de samma funne sig vara i behof,
men att, då berörde dagsverken icke in natura utfordrades, utan lösen derför
i penningar skulle erläggas, densamma då linge bestämmas till en fjerdedel
af hvad den årliga markegången för dränge-dagsverke i Länet utsatte; att
emedlertid då, genom Kongl. Brefven den 28 Aug. 1834 och den 7 Febr.
1835, i Nåder förordnats , att af de dagsverken, som hemmansegarne å
Wisingsö, enligt ofvannämnde Kongl. Bref af den 19 Juli 1834, äro skyldige
att till Kronan utgöra, när Kronan deraf funne sig vara i behof, Styrelsen
öfver ekeplanteringarne i Riket egde att, efter genom Förvaltaren
på stället hemmansegarne derom meddelad tillsägelse, in natura utfordra
och begagna det antal, som Styrelsen för verkställandet af ekeplanteringen
å ön och för skötseln af Kronans egendom derstädes kunde linna årligen
nödiga, hvarvid värdet af de sålunda begagnade dagsverken borde Statsverket
af Styrelsen godtgöras med en fjerdedel af Länets markegångspris
för dränge-dagsverken, följden häraf blifvit, icke allenast att den välgöBih,
till R, St. Prot, 1840. -i Sami, 1 d/d, 51 Haft, 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N\o 171.
rande och af behofvet högligen påkallade lindring i öboernes tryckande
skatter, hvilken af Kongl. Brefvet den 19 Juli 1834 bordt kunna påräknas,
helt och hållet tillintetgjorts, utan ock, att den gamla dagsverksskyldigheten
återkommit mera betungande, än någonsin tillförene, emedan hemma
nsåboerne nu måste sköta både Kungsgården, ekeplanteringen och flera
i senare åren inköpte, aflägset belägne, Kronolägenheter, hvaremot den af
Kongl. Maj:t och Rikets Ständer vid beviljandet af nedsättning i dagsverkenas
lösningspris åsyftade lindring i allmogens bördor i stället blifvit ingenting
annat, än en ren skänk till fonden för ekeplanteringen.
För afhjelpande af dessa svårigheter, som utgjorde föremål för öboernes
billiga klagan och hvilkas fortfarande snart torde bringa mångå hemman
i ödesmål, är af motionären föreslaget:
l:o att Kronans rättighet att till utgörande in natura utfordra räntedagsverken
på Wisingsö må upphöra; lösen för samma dagsverken betalas
af hemmansegarne med en fjerdedel af markegångspriset och ekeplanteringsarbetet
besörjas genom frivilliga öfverenskommelser, i likhet med hvad
som egde rum de första åren af nämnde inrättnings bestånd, utan att någon
brist på arbetare då förspordes;
2:o att, om befrielsen från dagsverkens utgörande icke kunde öboerne
tillerkännas, de dock måtte ega rättighet att, endast vid Wisingsborgs
Kungsgård, utgöra sina dagsverken, utan att, såsom nu vore händelsen, kallas
till arbete vid andra aflägsna och i senare tider inköpta Kronolägenheter
på ön;
3:o att hemmanen på nämnde ö, Tunner sta Norregården, i mantal,
Wrixlösa Rumhegården, | mantal och Stigby Svensk gården, i mantal,
hvilka, enligt Kongl. Brefvet den 17 Mars 1807, äro befriade från dagsverksskyldigheten
till Kungsgården och alltsedan betalt hemmantalsräntan
efter full markegång, må blifva delagtige i den föreslagne allmänna nedsättningen
i dagsverkenas betalande och befrielsen från deras utgörande,
eller att, i händelse nämnde förslag icke kunde bifallas, förrberörde 3:ne
hemman, tillsammans 2 mantal, då måtte tillåtas att, i likhet med alla
öfriga, deltaga i dagsverksskyldigheten och betala de dagsverken, som icke
utfordras, med en fjerdedel af markegångspriset; och
4:o att hemmanen Ed Storgården, 1 mantal, Torp Norrgården, 1
mantal och Tunnersta Skattegården, 1 mantal, hvilkas räntor äro anslagne
på lön till Landt-Räntmästaren i Länet, måtte, i anseende till deras ytterst
svaga beskaffenhet, tillerkännas rättighet att lösa räntedagsverken med
en fjerdedel af markegångspriset och den derigenom uppkommande brist
Stats-Utskottets Utlåtandej IVo 171.
3
uti Landt-Räntmästarens indelning honom godtgöras genom contant anslag
af Statsmedlen.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande, och hvad först angår
motionärens gjorde hemställan om upphörande af Kronans rätt att till
utgörande in natura utfordra ränte-dagsverken på Wisingsö, så enär, i anledning
af den utaf hemmansegarne på nämnde ö vid sistlidne Riksdag
framställde anhållan, att, derest ej tillfälle sökanderne bereddes att, dädanefter
såsom dittills, dagsverksskyldigheten in natura fullgöra, lösen för
ifrågavarande dagsverken måtte inskränkas till i-del af markegångspriset,
eller ock annan åtgärd vidtagas till förekommande af öboernes obestånd,
Rikets Ständer, på sätt deras underdåniga skrifvelse af den 4 Juli 1834,
N:o 59, utvisar, ansett bemälde hemmansegare fortfarande vara skyldige
att dessa dagsverken in natura utgöra, då Kronan funne sig deraf vara i
behof, men medgifvit, att lösningspriset för samma dagsverken, då de icke
utfordrades, finge bestämmas till en fjerdedel af årliga markegångspriset för
dränge-dagsverken i Länet, har Utskottet, då de angående dagsverksskyldigheternas
utgörande på Wisingsö sålunda meddeldte stadganden tillkommit,
i öfverensstämmelse med öboernes egen begäran, och sedan Kungsgården
blifvit till ekeplantering anvisad, hvadan andra förhållanden icke ega
rum, än då nyssberörde beslut af Rikets Ständer vid förra Riksdagen fattades,
funnit sig,
icke kunnat tillstyrka, att något afseende å den af motionären
i denna del gjorde framställning må af Rikets Ständer
fästas.
Vidkommande dernäst motionärens yrkande, det hemmansegarne icke
inåtte kunna åläggas att, vid andra Kronolägenheter än Wisingsborgs Kungsgård,
fullgöra de dem åliggande dagsverksskyldigheter, så, emedan frågan
härom angår rätta tillämpningen af gällande författningar, och, i följd deraf
icke utgör föremål för Rikets Ständers pröfning samt den hemmansegare,
som i berörde hänseende förmenar sig ega anledning till klagan, är
obetaget att, tillvinnande af rättelse, sin talan i laga ordning utföra, hemställer
Utskottet,
att hvad motionären i förevarande ämne yrkat, icke må till
någon åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda.
Enär det vill synas, som genom den hemmanen Tunnersta Norregården,
Wrixlösa Runskegården och Stigby Svenskgården medgifne befrielse
från dagsverksskyldighetens utgörande till Wisingsborgs Kungsgård, emot
vilkor att erlägga hemmantalsräntan efter markegång, det varit afsedt, att
4
Stats-Utskoltets Utlåtande, N\o 171.
bereda nämnde hemman lättnad uti utgörandet af dem åliggande utskylder
till Kronan, men, i följd af den hemmanen på Wisingsö sedermera
genom Kongl. Brefvet den 19; Juli 1834 i allmänhet medgifne rättighet
att, med endast en fjerdedel af markegångspriset för dränge-dagsverken, erlägga
betalning för de Kronan tillkommande, men ieke utfordrade, dagsverken
, förstnämnde hemman blifvit i afseende på utskyldernes belopp försatte
i ett mindre fördelagtigt förhållande, än öfrige lägenheter å berörde
ö, har Utskottet trott sig böra föreslå, det Rikets Ständer måtte till Kongl.
Maj:t i underdånighet öfverlemna att, derest vederbörande det åstunda
och serskildta hinder icke möta, bifalla,
att, i enlighet med motionärens alternativt framställde begäran,
hemmanen Tunnersta Norregården, Wrixlösa Runskegården
och Stigby Svenskgården må, med befrielse från
hemmantalsräntas utgörande, i likhet med öfriga hemman
på Wisingsö, deltaga i dagsverksskyldigheten till Kronan,
och, så vida dessa dagsverken icke in natura utfordras, erlägga
lösen derför med en fjerdedel af Länets markegångspris
å dränge-dagsverken.
Hvad slutligen beträffar motionärens förslag, i afseende på hemmanen
Ed Storegården, Torp Norrgården och Timner sta Skattegården, hvilkas
räntor blifvit Landt-Räntmästaren i Jönköpings Län på lön anslagne,
så enär Utskottet, uti serskildt utlåtande, tillstyrkt, att de till Verk och
Stater samt embetsmäns aflöning indeldte heminansräntor, med deruti inbegripne
dagsverken, måtte till Kronan indragas, dock att de löntagare,
som det åstunda, ega att, för deras tjenstetid, dervid orubbade bibehållas,
i hvilket fall, i afseende å deras utgörande, borde, efter nu gällande
stadganden, tillgå, finner Utskottet sig böra hemställa,
att, så länge Landt-Räntmästaren i Jönköpings Län vid
berörde hemmans räntor bibehålles, någon rubbning deruti
icke må ega rum; men att Rikets Ständer deremot ville
bifalla, att, så snart desamma till Stats-Verket indragas,
med dessa hemmans dagsverksskyldighet må komma att förhållas
på enahanda sätt, som med öfrige här förut omförmäldte
hemman på Wisingsö.
Stockholm den 16 Juni 1840.
Stats-Utskotttets Utlåtande, IV.-o 172.
5
N:o 172.
Ank till Exp. Utsls. den 17 Juni, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väclit motion, angående revision öfver
förvaltningen af de för Minister-staten anslagne medel.
(I. A.)
I sammanhang med afgifne anmärkningar, i anledning af Stats-Utskottets
utlåtande N:o 40, i hvad detsamma angår frågan om anslaget till
Minister-staten, har hos Högvördige Preste-Ståndet, Herr Prosten Lindmark
väckt motion, det Rikets Ständer måtte besluta att, uti en till Kongl.
Majit afgående underdånig skrifvelse, reclamera deras grundlagsenliga rättighet
att, genom deras Revisorer, granska förvaltningen af de för Minister-staten
anslagne medel; hvilken rättighet, i motionärens tanke, vore
obestridlig och en gifven följd, af det i 57 § Regerings-formen Svenska
folket tillerkända prerogativ att allena sig beskatta.
Stats-Utskottet, till hvars handläggning omförmälde motion blifvit
remitterad , har tagit detta ärende i öfvervägande; och då den andel af
ifrågavarande anslag, som utgår till aflöning åt de i diplomatiska befattningar
anställde embets- och tjenstemän, redovisas uti Kongl. Stats-Contorets
räkenskaper, samt förvaltningen af denna andel följagtligen redan är Rikets
Ständers och deras Revisorers granskning underkastad, och i afseende
på återstoden af berörde anslag, hvilket städse varit till Kongl. Majrts
Nådiga disposition öfverlemnadt, förekommer, att de utgifter, som häraf
bestridas, till en del äro af den beskaffenhet, att de icke lämpligen böra
komma till allmän kännedom, har Utskottet
icke funnit skäl tillstyrka, att den af Herr Prosten Lind
mark
i ofvanberörde afseende väckte motion må till någon
åtgärd å Rikets Ständei’s sida föranleda.
Stockholm den 16 Juni 1840.
6
Stats-TJtskottets Utlåtande, N:o 173.
N:o 173.
Ani;, till Exp.-Utsk. den 17 Juni, bl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse, angående
f. d. Landshöfdingen, Stats-Rådet af Wingårds
underdåniga anhållan om befrielse från ränta för en del
honom till ersättning ådömde balance-medel.
(I. A.)
Sedan Rikets Ständer vid 1828—1830 årens Riksdag, genom underdånig
skrifvelse N:o 338, förklarat, att, så vida dåvarande Landshöfdingen,
numera Stats-Rådet m. m. J. aj Wingård, visade sig inom fem år
derefter hafva till fullo betalt de, genom Kongl. Majrts Utslag den 12 Aug.
1825, i följd af förre Lands-Secreteraren G. B. Klemans iråkade balance,
Stats-Rådet till ersättning ådömde skuldbelopp till enskilde personer och
sådane publika Cassör, hvilka icke voro ställde under Rikets Ständers disposition,
Stats-Rådet finge njuta befrielse från allt ersättningsansvar för
de Rikets Ständers Bank och Riksgälds-Contoret, Kongl. Stats-Contoret, General-Tullstyrelsen
samt Banco-Disconten, genom omförmäldte NådigaUtslag
tillerkände medel, hvaremot Rikets Ständer funnit någon eftergift icke
kunna ega rum, hvarken af en post å 5,000 R:dr, utgörande ett anslag till
Invalid-inrättningen i Carlstad, eller å fyra poster å tillsammans 4,979 R:dr
23 sk. 7 r:st., utgörande bland annat medel tillhörige Wadstena Krigsmanshus-Cassa,
Passevolance-Cassan och Adelsfane-Iiegeinentet; så har
Stats-Rådet af Wingård, uti en till Kongl. Maj:t i underdånighet ingifven
skrift, jemte förmälan, att, efter det han, i öfverensstämmelse med Rikets
Ständers förenämnde beslut, till Kongl. Stats-Contoret inbetalt 1,533 R:dr
13 sk. 7 r:st., utgörande återstoden af Adelsfane-Regeinentets i Wermland
indrifne hemmansräntor för år 1820, hvilka räntor numera blifvit till
Stats-Verket öfverlåtne, och Kongl. Maj:t, genom Nådig skrifvelse den 7
Februari 1835, förklarat, att Stats-Rådet af Wingårds ansvarighet för ifrågavarande
balance-medel upphört, Kongl. Krigs-Collegii Advocat-FiscalsEmbete
i exsecutiv väg sökt att af Stats-Rådet utbekomma ränta å berörde
1,533 R:dr 13 sk. 7 r:st. ifrån den tid, medlen till Landshöfdinge-Embetet
influtit, intilldess betalningen deraf i Kongl. Stats-Contoret erlagts, på anförde
skäl, anhållit om befrielse från utgörande af omförmäldte räntebelopp;
och har Kongl. Maj:t, sedan Kongl. Stats-Contoret blifvit i ämnet hördt
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 173.
7
oell sig afstyrkande yttrat, uti till Stats-Utskottet aflåten Nådig skrifvelse
af d. 24 sistl. Mars (införd under N:o 58 uti Bih. lill R. St. Prot. 1 sami. 1
afd.), enär frågan om den af Krigs-Collegii Advocat-Fiscals-Embete yrkade
ränteberäkning berodde påen närmare förklaring af Rikets Ständer, rörande
tillämpningen af deras vid 1828—1830 årens Riksdag fattade beslut, i afseende
på Stats-Rådet af Wingårds ansvarighet för f. d. Lands-Secreteraren
Klemans balance, till Rikets Ständers pröfning och afgörande öfverlemna!,
huruvida eftergift af ifrågavarande ränta, i likhet med hvad Rikets Ständer
för andra statsmedel, hörande till Klemanska balancen förut beviljat,
må Stats-Rådet af Wingård förunnas.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; och enär Stats-Rådet
af Wingård, genom Kongl. Maj:ts förenämnde Utslag af den 12 Aug.
1825, jemte ådömd ansvars- och ersättningsskyldighet för en del af de
utaf f. d. Lands-Secreteraren Kleman tillgripne och förskingrade medel,
tillika blifvit förpligtigad att å samtlige ådömde ersättningsposter erlägga
behörig ränta, samt, på sätt ofvan omförmäldt är, den af Rikets Sländer,
vid 1828—1830 årens Riksdag, Stats-Rådet af Wingård beviljade eftergift
af åtskillige bland de balancerade summorne, icke sträckt sig till AdelsfaneRegementets
ifrågavarande för år 1820 i Wermland indrifne hemmansräntor,
alltså och utan afseende derå, att berörde hemmansräntor sedermera
blifvit till Stats-Verket öfverlåtne, anser Utskottet det, i följd af Rikets
Ständers meranämnde beslut, ostridigt åligga Stats-Rådet aj Wingård
att för ifrågavarande; hemmans räntor, ifrån den tid, desamma till Landshöfdinge-Embetet
influtit, intilldess betalningen deraf hos Kongl. StatsGontoret
verkställts, erlägga belöpande ränta; hvadan Utskottet, under åberopande
i öfrigt af hvad Kongl. Stats-Contorets uti den Nådiga skrifvelsen
intagne yttrande i ämnet innehåller, funnit sig
icke kunna tillstyrka, att den sökte befrielsen från utgörande
af ifrågaställde ränte-belopp må Stats-Rådet af Wingård
beviljas.
Stockholm den 16 Juni 1840.
8
iStats-Utskottets Utlåtande} N:o 174.
N:o 174.
Auli. till Exp. Utsk. d. 17 Juni, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om upplåtande till Upsala Central-Hospital af någre Kronoparken
Asen och Ulltuna Kungsladugård tillhörige jordar.
(I. A.)
Med anledning af gjord underdånig framställning, rörande behofvet
af utvidgad local för det vid Upsala inrättade Central-Hospital, hvarmedelst
utrymme kunde vinnas, dels för anläggning af en begrafningsplats,
dels för hospitalshjonens curativa behandling genom deras vistande och
ändamålsenliga sysselsättande i fria luften, äfvensom för inrättandet framdeles,
när Hospitals-fondens tillgångar sådant medgåfve, af en serskild curanstalt
för vansinnige personer af den bildade classen, har Kongl. Majit,
uti en till Rikets Ständer den 8 sistl. Februari i Nåder aflåten och från
samtliga Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterad Proposition (införd
under Nio 25 i 1 sami. 1 afd. af Bill. till Rikets Ständers Prot.), i öfverensstämmelse
med Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillets och öfrige i ämnet hörde
auctoriteters tillstyrkanden, föreslagit, att, till Upsala Central-Hospital
måtte upplåtas såväl 7 tunnland 6‘ kappland ofruktbar sand- och mojord
å den invid Hospitalet belägne Kronoparken Åsen, som ock 6 tunnland
28i kappland mark af Ulltuna Kungsladugårds ägor, efter det tiden för
nuvarande arrende derå tilländagått; hvarjemte Kongl. Majit åt Rikets Ständer
öfverlemnat att i sistnämnde fall bestämma den afgift, som pröfvades
skäligen böra af Hospitalet utgöras; varande i afseende härå af Directionen
för Upsala Hospital föreslaget, att afgiften till Kronan för den andel af
Ulltuna Kungsladugårds ägor, som skulle komma att till Hospitalet upplåtas,
måtte, derest en så beskaffad afgift ansåges böra ega rum, fastställas
till högst 6 kappar spanmål, hälften råg och hälften korn, efter markegångspris,
för ängsmarken, 4 kappar för hagmarken och 2 kappar för
den del, som endast utgjordes af sandbacke. Då nyttan och behöfligheten
af den sökte upplåtelsen till Hospitalet af ifrågavarande jordlägenheter finnes
behörigen vitsordad, och upplyst blifvit, dels att den mark, som från
Kronoparken Åsen ansetts behöflig, är af ofruktbar beskaffenhet, hvadan
genom densammas afträdande någon förlust Kronan icke tillskyndas, dels
att
Stats-Utskottets Utlåtandej N',o 175.
9
att ofvanberörde andel af Ulltuna Kungs-ladugårds egor, utan olägenhet för
Kungsladugården, kan derifrån afsöndras, har Utskottet funnit sig ega skäl
tillstyrka,
att Upsala Central-Hospital måtte undfå rättighet att, i enlighet
med år 1837 upprättad, vid de med Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition ankomne handlingar, fogad charta, på
Kronoparken Åsen, inhägna och begagna ifrågavarande 7
tunnland 6* kappland jord, samt när nuvarande arrende å
Ulltuna Kungs-ladugård upphör, af Kungs-ladugårdens egor
intaga och använda förenämnde 6 tunnland 28! kappland
äng och beteshage; hemställande Utskottet derjemte, att
Hospitalet må frikallas från erläggande af någon afgift till
Kongl. Maj:t och Kronan för de jordlägenheter, hvilka sålunda
skulle komma att detsamma upplåtas.
Stockholm den 16 Juni 18/jo.
N:o 175.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Juni, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, att åbo- och besittningsrätten
till Kronohemmanet Sunnegata måtte återgå
till Fröken Anna Sophia Bratt, eller hon, i annat fall,
erhålla ersättning af Statsmedlen.
(I. A.)
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt, till Stats-Utskotlet
remitterad, motion, har Riksdagsfullmägtigen från Skaraborgs Län Fr. von
Zveigbergk föreslagit, att besittningsrätten till hemmanet Sunnegata Uppegården
i Kållands härad och Kollandsö socken af Skaraborgs Län, hvilken,
enligt motionärens förmenande, blifvit obehörigen frånkänd aflidne Löjtnanten
C. G. Bratts och dess äfven aflidna hustrus A. E. Christjernins omyndiga
dotter, Anna Sophia Bratt, för hvilken motionären är förmyndare,
måtte henne återställas, eller, derest sådant ej kan ske, sedan hemmanet
Bih. till R. St, Prot. 18^0. 4 Sami, 1 A/d, 51 Hafi, 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande, JV:o 175,
numera blifvit anslaget till Bohemman åt Häradshöfdingen i Wiste, Åse
och Kållands häraders Domsaga, motsvarande ersättning af statsmedlen henne
tilläggas.
Af de vid motionen fogade handlingar samt den undersökning, som
Utskottet, för att kunna närmare utreda förhållandet, anställt, har inhemtats,
att, sedan genom Kongl. Brefvet den 8 November 1751 blifvit förordnadt, att
när något hemman på Kållandsö utom börd komme att försäljas, detsamma
skulle till Kronan inlösas; och genom Kongl. Brefvet den 29 Januari 1754
stadgats, det besittningsrätten å sådane till Kronan löste hemman endast
skulle för åbons lifstid medgifvas, hade Cornetten Abraham Bratt, som,
år 1753, mot erhållen löseskilling, till Kronan utom börd hemmanet Sunnegata
försålt, fått, i anseende till af honom å egendomen gjorde förbättringar,
till följd af Kongl. Kammar-Collegii förordnande af år 1763, bibehålla
besittningsrätten, hvarå han år 1793 utfärdat gåfvebref till förmon
för sinson, förrbemälde Löjtnant Bratt, samt dess hustru och barn; af hvilken
anledning bemälde Löjtnant äfven åtkommit åbo-rätten, som Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs Län, förmedelst resolution den 10
Maj 1822, för enkan fastställt; men sedan Kammar-Advocat-Fiscalen denna
resolution i laga ordning öfverklagat, hade Kongl. Kammar-Collegium, genom
Utslag den 29 April 1829, fråndömt henne ifrågavarande besittningsrätt,
den Kongl. Maj:t, med fastställande af samma Utslag den i3 Februari
i83o, likväl af Gunst och Nåd henne för lifstiden förunnat.
Då således, genom laga beslut, som icke kan blifva föremål för Rikets
Ständers pröfning, hemmanet Sunnegata blifvit enkan Bratt fråndömdt
och dottren alltså icke eger några rättsanspråk, hvarken å hemmanets besittning
eller deremot svarande ersättning, samt skäl ej eller förekommer
att, det oaktadt, serskildt medgifva den sökte besittningsrätten, hvilket
dessutom förhindras deraf, att hemmanet, på sätt motionären uppgifvit,
blifvit till boställe anvisadt, har Utskottet
icke kunnat å motionärens framställning tillstyrka något afseende.
Stockholm den 16 Juni 1840.
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 176.
11
N:o 176.
Ani:, till Exp. Utsi:. den 17 Jani, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående öfverlåtelse till Kyrkoherde-bostullet i Vestra Tollstads
Socken af Krono-ungen Skinnarvrån.
(I. A.)
Sedan den uti Östergöthlands Län och Linköpings Stift belägne Vestra
Tollstads församlings kyrkogård, innehållande omkring 8 kappland,
befunnits otillräcklig för den derstädes beslutade nya kyrkobyggnad med tillhörande
grifteplats, och alltså borde tillökas med jordegor af Kyrkoherdeboställets
område till 1 tunland bördig mark, men församlingen saknade
utväg att gälda Kyrkoherdeboställets, genom en sådan jordafsöndring, uppkommande
förlust, samt socknemännen hos Kongl. Majit i underdånighet
anhållit om Nådigt samtycke dertill, att Kronoängen Skinnarvrån, utgörande
2 tunne- och 28 kappland mindre bördig jord, i ofvannämnde församling,
finge, till ersättning för Kyrkoherdebostället, i omförmäldte afseende,
för everdliga tider öfverlåtas, har Kongl. Majit, enär ifrågavarande
Kronolägenhet vore bland antalet af dem, hvilka icke kunna, utan
Rikets Ständers medgifvande, Kronan afhändas, jemlikt Regeringsformens
77 §, uti Nådig Proposition af den i5sistlidne Februari, (Nio 29 1 Sami.
1 Afd. af Bih. till Riks-Ståndens Protocoll), hvartill Utskottet får hänvisa,
till Rikets Ständer öfverlemnat, huruvida och med hvad vilkor den sålunda
gjorda underdåniga anhållan må kunna bifallas.
Efter öfvervägande af de i den Nådiga Propositionen fullständigt utredde
förhållanden, och med afseende å församlingens behof af ökadt utrymme
för den nya kyrkobyggnaden, samt då den ifrågaställde upplåtelsen
icke skulle för Stats-Verket medföra någon förlust, anser Utskottet sig böra
föreslå Rikets Ständer,
att Kronoängen Skinnarvrån må af Vestra Tollstads sockens
invånare under everdlig besittningsrätt få öfvertagas, på de
vilkor, Kongl. Maj:t för nyttjande-rätten deraf i Nåder funnit
för godt tills vidare bestämma, eller en årlig afgift af
27 R:dr 24 sk. Banco, utgörande medeltalet af hvad ängen
efter de sista 10 årens markegångspris af kastat; samt att
socknemännen för denna arrendesumma gemensamt ansvara.
Stockholm den 16 Juni 1840.
12
Stats-Utskottets Utlåtande , N.o 177.
N:o 177.
Anis. till Exp. Utsk. den 17 Juni, kl. 3 e. m.
Utlåtande angående väckt motion, i fråga om beskaffenheten
af den spanmål, sorn af Tiondegifvare bär levereras.
(I. A.)
Uti ett från Hedervärda Bonde-Ståndet till Stats-Utskottet remitteradt
memorial, hafva Riksdagsfulirnägtige från Jemtlands Län Erik Nilsson
och Anders Mårtensson anfört, att, ehuruväl tid efter annan åtskilliga socknar
inom berörde Län med Kongl. Majit och Kronan afslutat contract om
en ständig tiondesättning, under vilkor, att tiondegifvare i ond och god
tid skulle utgöra ett visst qvantum Korn utaf årets gröda, sådant det å
hemmanet växte, hvilka contract jemväl blifvit af Kongl. Majit i Nåder
stadfästade att gälla för all framtid, så hade likväl, genom Kongl. Majits
Nådiga Kungörelse den ii November 1834» i strid häremot, blifvit föreskrifva,
”alt endast väl rensad och strid säd må såsom levereringsgild, till
Kronan och Räntetagare ansesmed anledning hvaraf och då isynnerhet i
vissa socknar i Jemtlands skogsbygd och äfven i andra provinser i Norrland
det förhållande egde rum, att, i anseende till de tidigt inträffande
frostnätterne knappast hvart 5:te eller 6:te år derstädes finge skördas strid
och fröhår säd, hvadan, med tillämpning af Högstberörde Kongl. Kungörelse,
jordbrukaren vid de i dessa provinser ofta infällande svåra missvextår
skulle nödsakas att antingen från Rikets södra orter anskaffa sin kronotionde
eller ock till räntetagaren erlägga lösen för densamma efter det pris,
hvartill så beskaffad med långväga transportkostnad belastad spanmål skulle
uppgå, hvilket för en mängd räntegifvare vore omöjligt och vid contractens
upprättande ingalunda varit afsedt, motionärerne hemställt, det ville
Rikets Ständer hos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla, att tiondegifvare
måtte få tillgodonjuta sina redan ingångna och af Kongl. Maj:t i Nåder
fastställde contract rörande beskaffenheten af Kronotionde-spanmålen.
Enär Utskottet till Rikets Ständer afgifvit serskildt betänkande, innefatiände
hemställan, att den till vissa Verk och Stater samt embetsmäns
aflöning indeldte kronotionde-spanmål må, i mon af nuvarande indelningshafvares
afgång, till Kronan indragas, hvaremot contant ersättning för dessa
sålunda indragne räntor skulle vederbörande af Statsverket tilldelas, äfvensom
-
Stais-Utskott?ts Utlåtande, N.s 178'.
13
sorn att ali kronotionde- och afrads-spanmål, som till Kronan hör utgöras*
måtte få lösas -med penningar efter ett bestämdt pris, har Utskottet,
under förutsättning, att hvad i berörde afseende blifvit hemställdt, torde
af Rikets Ständer bifallas, ansett
den af Erik Nilsson och Juders Mårtensson gjorde framställning
om förändring i föreskrifterne, rörande beskaffenheten
om levereringsgild Kronotionde-spanmål, för närvarande
icke påkalla någon åtgärd å Rikets Ständers sida.
Stockholm, den 16 Juni s84o.
N:o 178.
Auli. till Ejp.-L’tsl(„|den 17 Juni, lil. 3 e. m.
Utlät ande, i anledning af vacht motion om rättighet för shattshi/ldige
inom Ölands Norra Mot att uti Borgholms Krono
Magasin fä leverera Kronoliondc-spanmul.
(I. A.)
Uti en hos Hedervärda Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet
remitterad motion, har Riksdagsfullmägtigen Svett Isacsson frän (ilands Norra
Mot, under anförande, hurusom, i anseende till den å nämnde ö vanligen
rådande penningebrist, de skattskyldige funne med sin fördel mest
öfverensstämmande attGn natura leverera den Kronotionde-spanmål, hvars
utgörande vore dem ålagdt, men att transporlen af djdik spanmål till fasta
landet ofta vore förenad med svårighet oell fara samt under vissa årstider
alldeles icke kunde verkställas, hvaraf följden biet ve, att de skattskyldige
nödgades med penningar lösa berörde tionde efter en markegång, som
vanligen öfverslege det i orten gångbara spanmålspriset, oberäknadt ersättningen
för spanmålens forslande, hemställt, att, då det redan vore öboerne
medgifvet att å Borgholms Krono-Magasin leverera den Kronan tillkommande
afrads-spanmål, rättighet jemväl måtte varda de skattskyldige inom
Ölands Norra Mot förunnad, att till leverering in natura å nyssnämnde
Krono-Magasin uppsäga den öfriga till serskilde Verk och Inrättningar
Bih, till R, St, Prot, 1840■ 4 Sami, 1 Afd, 51 Haft, 3
14
Stids-UtskoLtcts Utlåtande, IV:o 178»
samt embetsmäns aflöning anslagne Krono-tionde, hvilken det i sådant foll'
skulle åligga vederbörande tionde-tagare att sjelfve derstädes afhemta, äfvensom
att lionde-gifvarne måtte befrias från skyldigheten att erlägga forlön
vid spnnmålens forslande från berörde Krono-Magasin.
Då Utskottet, uti serskildt betänkande, föreslagit, att all den Kronotionde-spanmål,
som för närvarande är till vissa personer, stater och inrättningar
anslagen, måtte till Kronan indragas, emot det att vederbörande
indelningshafvare i stället egde att, från Stats-Verket utbekomma contant
ersättning, samt att emedlertid och intilldess en sådan förändring, genom
nuvarande indelningsbafvares afgång kan varda tillvägabragt, de angående
indeldta räntors och tionde-spanmåls levererande eller godtgörande nu gällande
föreskrifter må oförändrade qvarstå, hvarförutan, äfven om detta
förslag ej skulle bifallas, vederbörande indelningstagare å Öland icke skäligen
kunna, mera än i öfriga delar af Riket, betagas deras genom gällande
författningar eganderätt att erhålla spanmålen efter behörig anvisning forslad
och deremot tillförbindas att den sjelfve låta afhemta, har Utskottet
funnit sig böra hemställa,
att nu ifrågavarande motion må förfalla.
Stockholm den 16 Juni 1840.
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Stat S-Utskottets Memorial, iP.o tjg.
t
N:o 179.
Arik. till Exp. Utsk. deri 27 Juni, kl. 9 f. m.
Memorial med förslag till samman jemkning och voler in gs-pr opositioner,
i anledning af olika beslut i fråga om anslag för innevarande
dr till vatten-communicationer.
(U. A.)
^edan Stats-Utskottet, i anledning af ifrån Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet erhållne återremisser å utlåtandet N:o 5, hvaruti Utskottet afslyrkt
det genom Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse äskade serskilda anslag af
50,000 R:dr till vatten-communicationer och andra allmänna arbeten innevarande
ur, uti förnyadt utlåtande N:o 104 vidhållit det förut i ämnet afgifne
yttrande; så har Borgare-Ståndet, som bifallit det förra utlåtandet, den 27
sistlidne Maj låtit vid det senare hero och Bonde-Ståndet, i likhet med sitt
förut fattade beslut den 22 i berörde månad, jemväl bifallit sistnämnde utlåtande,
hvaremot Ridderskapet och Adeln den 30 i samma månad beslutat,
att, förutan de reserverade 23,245 R:dr 23 sk. 9 r:st, bör anslås den summa,
som är af nöden till fyllande af de 50,000 R:dr, hvilka för nyssnämnde ändamål
innevarande år erfordras, samt Preste-Ståndet den 5:te innevarande
bifallit, att till den förut befintliga tillgången, 23,000 R:dr, ytterligare skulle
läggas 27,000 R:dr, så att för innevarande års arbeten en lika summa
med den af Kongl. Maj:t äskade, eller 50,000 R:dr, blefve att påräkna.
Då det af Ridderskapet och Adeln beviljade anslag skulle utgöra 26,754
R:dr 24 sk. 3 r:st och således afviker ifrån hvad Preste-Ståndet bifallit, så
har Utskottet, som, enär efter den af båda Stånden antagna grund, att endast
fyllnaden uti det äskade anslaget, efter afdrag af befintliga tillgången,
skulle anvisas, och denna fyllnad rätteligen utgör det af Ridderskapet och
Adeln anslagna belopp, ansett sig böra inbjuda Preste-Ståndet att med förstnämnde
Riks-Stånd sig förena, i hvilket fall denna mening komme att utgöra
contra-proposition, skolat, för den händelse, att denna inbjudning icke
antages, framställa följande förslag till serskilda contra-propositioner, om hvilka
då först kommer att i förstärkta Stats-Utskottet voteras.
Den, som anser contra-propositionen böra blifva, att till vatten-eommuBih,
till R, St, Trot. iS/fo, 4. Sami. 1 Afd, 5i Haft 1
2
Stats-Utskotlets Memorial, N.o 180.
municationer och andra allmänna arbeten för innevarande år, beviljas
ett serskildt anslag af 26,754 R:dr 24 sk. 3 r:st, voterar ja;
den det ej vill, voterar nej;
vinner nej, anses contra-propositionen böra blifva, att dylikt anslag
beviljas till ett belopp af 27,000 R:dr.
Sedan contra-propositionen blifvit bestämd, företages votering i hufvudsaken,
för hvilket ändamål föreslås följande proposition:
Den, som, med gillande af Stats-Utskottets utlåtande N:o 104, afslår
det genom Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse äskade serskilda anslag
för innevarande år tili vatten-communicationer och andra allmänna
arbeten, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej:
(l:sta alternativet) bifalles för nämnde ändamål ett anslag af 26,754
R:dr 24 sk. 3 r:st.
(2:dra alternativet) beviljas för berörde ändamål ett anslag af 27,000
R:dr.
Stockholm den 26 Juni 1840.
N:o 180.
Arik. till Exp. Vtsk. den 27 Juni, hl. g f. m.
Memorial med förslag till samtnanjemnkning och voteringsproposition,
i anledning af olika beslut, angående anslag för innevarande
är till Gevärs-Fabricationen.
(U. A.)
Utskottets utlåtande N:o 105, hvarigenom, i anledning af återremiss å
utlåtandet N:o 11, angående af Kongl. Maj:t äskadt anslag af 63,000 R:dr till
Gevärs-fabricationen för innevarande år, blifvit tillstyrkt, att det af Utskottet
först till 36,000 R:dr föreslagna beloppet måtte till 60,000 R:dr förhöjas,
har blifvit bifallet af Ridderskapet och Adeln den 30 nästlidne Maj och af
Ståts-Utskottets Memorialj N.o 180.
3
Preste-Ståndet deu 5 innevarande månad, hvaremot Borgare-Ståndet den 27
i förstnämnde månad bestämt anslaget för berörde ändamål till 36,000 R:dr
och Bonde-Ståndet den 23 förutgångne all anvisning af serskilda medel för
detta ändamål afslagit.
Med anledning häraf och då, i följd af de 3:ne förstnämnde Ståndens
beslut, åtminstone 36,000 R:dr skola utgå, har Utskottet, för votering i förstärkt
Stats-Utskott, ansett sig böra föreslå följande proposition:
Den, som, med gillande af Stats-Utskottets hemställan, uti utlåtandet
N:o 105, bifaller, att, till Gevärs-fabricationen för innevarande
år, må å Riksgälds-Contoret anvisas en summa af 60,000 R:dr, voterar
ia;
den
det ej vill,
nej;
vinner nej, kommer anslaget för nämnde behof att utgå med 36,000
T» 1 It C(1 Q IPT*
Stockholm den 26 Juni 1840.
STOCKHOLM, ecksteikska boktryckeriet, 1840.
Stats-Utskotlets Memorialj N:is 181 och 182.
1
N:o 18 i.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 Juni, kl. 1. e m.
Memorial, i anledning af erhållen åter-remiss på Stals-Utskottets
Utlåtande IS 10 io3.
(I. A.)
Från Bonde-Ståndet liar Utskottet erhållit återremiss å dess, under N:o
io3, afgifne Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om arrendefri upplåtelse åt staden Kongelf af åtskilige smärre tomter vid
Bohus raserade fästning. Men som, enligt till Utskottet ankomne protocolls-utdrag,
herörde Utlåtande blifvit bifallet af Borgare-Ståndet den 27
sisllidne Maj, af Ridderskapet och Adeln den 3o i samma månad och af
Presleståndet den 5 innevarande Juni, anser Utskottet, till följd af ^5 § i
Riksdags-Ordningen, denna fråga vara afgjord och
kan således dermed icke taga vidare befattning.
Stockholm den 26 Juni 1840.
N:o 182.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 Juni, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen åter-remiss på Stats-Utskottets
Utlåtande JY:o 68. ~ ^
(I. A.)
Till Stals-Utskoltet har Borgare-Ståndet återremitterat dess, under N:o
68 afgifne Betänkande, i anledning af f. d. Grosshandlaren II. Weners ansökning
om förlängdt arrende af Svartsjö Kungsladugård; men som, enligt
Utskottet lillhandakomne protocollsutdrag, nämnde Betänkande blifvit bifallet
af Bondeståndet den t3, af Ridderskapet och Adeln den i5 samt af
Presleståndet den 20 sisth Maj; hvadan, jemnlikt ^5 § Riksdags-Ordningen,
denna fråga är af Rikets Ständer afgjord,
kan Utskottet dermed icke taga någon vidare befattning,
Stockholm den 26 Juni 1840.
Bih. till R. St. Prot. 184.0. 4 Sami. 1 Afd. 53 häftet.
1
2
Stats-Ulskottcts Utlåtande, JY.-o 180.
N:o 183.
Antom till Exp. Utsk. den 27 Juni, kl. 1 e. m.
Utlåtande , i anledning af erhållen ålerremiss å Utskottets Betänkande
JV:o 83 angående C. A. Karlbergs ansökning om
förlängdt arrende af Hogsta> Lombarudd och Norrby hemman
på Lofön.
(I. A.)
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Slåndet hafva, i följd af gjorda
anmärkningar, till Stats-Utskottet återremitterat dess, under N:o 83 afgifne,
af Preste- och Bonde-Stånden bifallne Utlåtande, deruti Utskottet, på
anförde skäl och under vissa uppgifne villkor, tillstyrkt förlängning på 3o års
tid, räknadt från 1846 års midfasta, af det utaf C. A. Karlberg innehafvande
arrende af kronohemmannen Hogsta med Lombarudd och Norrby i
Lofö socken, Färentuna härad af Stockholms Län.
Af Protocollen öfver den hos förstnämnde tvänne Riksstånd i ämnet
förde discussion har Utskottet inhemtat, hurusom, till grund för återremisserne,
hufvudsakligen blifvit anmärkt och yrkadt: att, då, enligt ^ide
§ Regeringsformen, Kungsgårdar med dertill hörande hemman och lägenheter
samt alla andra Kronogods skola förvaltas efter de grunder, Rikets Ständer
föreskrifva, och dessa grunder blifvit vid 1810 års Riksdag fastställde,
på sätt Kongl. Kungörelsen den 3 December samma år utvisade, i öfverensstämmelse
hvarmed alla Kronohemman skulle genom auction på 3o års
tid utarrenderas, det icke lillkomme Rikets Ständer att, i hvarje serskildt
fall lill pröfning upptaga och besluta, om hvad vid bortarrenderandet af
en eller annan Kronans fasta egendom iagltagas borde, än mindre att sjelfve
bestämma det derför utgående arrende, hvilka frågors behandling jemväl
skulle borttaga representationens tid från de mera magtpåliggande ärenden,
som toge dess verksamhet i anspråk; att, sedan handlingarna uti ifrågavarande
mål blifvit af Kongl. Majrt genom Nådig remiss till Utskottet öf~
verlemnade, det i följd deraf endast ålegat Utskottet att utreda och för Rikets
Ständer uppgifva, huruvida de af arrendatorn erbjudne villkor förden
sökte förlängningen af arrendetiden vore öfverensstämmande med Statens
fördel, hvarigenom Rikets Ständer kunnat blifva i tillfälle alt, antingen afslå
omförmälde ansökning eller ock, i händelse skäl dertill förekomme’,
med förklarande, det Rikets Ständer, för deras del, uti ifrågavarande speciella
del medgåfve undantag från författningarnes allmänna stadgande om arrende-auctions
anställande, åt Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna alt,
Slats-Utskotlets JJilai andt j N:o 183.
3
efter behörig undersökning, i ämnet meddela Dess Nådiga beslut, att Utskottet
måtte till Rikets Ständer inkomma med förslag till ett sådant svar
på den Kongl, remissen, hvarmedelst Rikets Ständer uttryckte sin önskan
att varda frikallade från befattningen med dylika enskilda undantag från
beslående allmänna lagar och att, i händelse sådant funnes ändamålsenligt,
Kongl. Majit täcktes i stället föreslå en ändring eller jemnkning i dessa lagar,
att i Grundlagsenlig ordning vidtagas; alt, ehuru arrendatorn Karlberg
erbjudit sig alt, så vida den begärda förlängningen af arrendetiden honom
beviljades, till kronan, utan ersättning, afstå åtskilliga byggnader, hvilka
han på stället, utöfver den, enligt lag, honom åliggande byggnadsskyldighet,
uppfört, det likväl borde undersökas, huruvida dessa byggnader vore
af den beskaffenhet, att genom deras öfverlåtande till Kronan en verklig
fördel Staten tillskyndades, hvilket syntes tvifvel underkastadt, enär svårighet
kunde uppstå att, sedan Karlberg arrendet afträdt, på förmonliga
villkor erhålla en skicklig arrendator, som ville åtaga sig skyldigheten att
underhålla de talrika å hemmanen befintliga hus och byggnader, samt slutligen
att Utskottet, som endast uppgifvit, alt Kongl. Kammar-Collegium',
uti infordradt underdånigt utlåtande, afstyrkt den sökte arrendeförlängningen,
måtte tillika meddela upplysning om de skäl, hvarpå berörde afstyrkande
blifvit grundadt.
Till besvarande af de i förenämndä afseende framställde anmärkningar,
får Utskottet till en början anföra, att då Karlbergs ansökan om arrendets
prolongation blifvit af Kongl. Maj:t tili Stats-Utskottet öfverlemnad, Utskottet
ansett den slutföljd deraf skäligen böra dragas, att Kongl. Majit,
för Dess del, i Nåder funnit hinder för bifall till berörde ansökan icke
möta och att enär, enligt Utskottet tillhandakomne protocolls-utdrag, Ridderskapet
och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden bifallit den af Utskottet
uti Betänkandet N:o 68 gjorde hemställan, att Svartsjö Kungsladugård
finge under ytterligare 3o års tid, räknadt från midfastan 1847, till
f. d. Grosshandlaren Wener på arrende upplåtas, och frågan härom sålunda,
jemnlikt 75 § Riksdagsordningen, är af Rikets Ständer afgjord, Rikets
Ständer vid detta förhållande lära anse sig oförhindrade att, för deras del,
till pröfning och afgörande företaga den af likartad beskaffenhet varande
frågan, angående sökt prolongation i arrendet af hemmanen Hogsta, Lombarudd
och Norrby.
Uti dess, till följd af erhållen Nådig remiss, å Karlbergs förevarande
ansökning, till Kongl. Majit afgifne underdåniga utlåtande!, har Kongl. Kammar-Collegium
andragit: att af de sökanden tillhöriga, å Hogsta belägna hus
och byggnader, hvilka han erbjudit sig att till Kronan afstå, nemligen:
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 183.
i;o ett boningshus af timmer; 2:0 ett tröskverkshus af timmer med kastloge
och vandringshus samt tröskverk med qvarn af gjutgods och 3:o ett
bränneri af timmer med mälteri och torkplåt, de tvänne förstnämnde vid
år i836 hållen laga syn blifvit erbjudne och antecknade till Kronans säkerhet
för felande nybyggnad af en loge å hemmanet Hogsta Uppgården
och en dylik å Hogsta Nedergården; vid hvilket förhållande arrendatorn
icke kunde anses ega fri och obehindrad dispositionsrätt lill ifrågaslällde
2:ne byggnader, så länge han icke behörigen fullgjort den honom åliggande
nybyggnadsskyldighet; hvarföre byggnaderne desto mindre kunde af
Kronan emottagas, såsom en af arrendatorn gjord uppoffring i och för den
sökte arrende-prolongationen, som outredt vore, hvarifrån virket till byggnaderna
hemtats och om icke hemmanens skog dervid blifvit till någon del
anlitad; att, emot bifall till ansökningen förekomme dessutom, att, då, på
sätt 1836 års syn utvisade, arrendatorn vore pligtig förse hvarje hemman
med den för dess brukande behöfliga åbyggnad, underhållsskyldigheten af
de nu ifrågavarande byggnaderna, serdeles de under N:is 1 och 3 upptagne,
tilläfventyrs skulle blifva mera betungande än gagnelig, i synnerhet om
de serskilde hemmanen komme att, af olika personer inropas; hvadan fördelen
för Staten af sökandens anbud, äfven om detsamma i afseende å alla
byggnaderne skulle kunna fullgöras, med skäl syntes kunna dragas i tvifvelsmål;
till följd hvaraf och då de för sökanden gällande arrende-contract
ingalunda berättigade till ersättning för å hemmanen nedlagde kostnader,
men deremot innehölle förbindelse för arrendatorn alt, utan anspråk
på ersättning, dem i förbättradt skick vid arrendetidens slut återlemna,
samt dessa kostnader, hvilkas uppgifne belopp icke blifvit på något sätt ådagalagdt,
i den nion de ländt hemmannen lill gagn, måste under den förflutna
och ännu återstående arrendetiden hafva för arrendatorn medfört och
ytterligare medföra icke blott ersättning, utan äfven vinst, kunde Collegium
icke, lil! förmon för sökanden, men sannolik förlust för Kronan, i underdånighet
tillstyrka något undantag från de om utarrenderande af Kronans
hemman och lägenheter i allmänhet gällande föreskrifter.
Af Instrumentet öfver omförmälde den 20 sistlidne Januari af vederbörande
Kronofogde och Nämnd förrättade besigtning å de vid Hogsta och
Norrby befintlige hus och byggnader, äfvensom af arrendatorn Karlbergs
öfver Kongl. Kammar-Collegii förrberörde utlåtande i underdånighet afgifne
påminnelser inhemlas: alt de Karlberg tillhörige byggnader derstädes utgjordes
af: 1:0. På Hogsta Uppgården: ett boningshus af timmer på sten
fot,
med tak af tegel på bräder, 3o alnar långt, i5 alnar bredt och 51 alnar
högt, innehållande 8 rum utom kök, skafferi m. m. samt i värde upp
-
Stats-Utshottets Utlåtande, N.-o iS3.
5
skattadt till 2,400 R:dlr; 2:0. På Hogsta Mellangården: ett tröskverkshus
af timmer med kastloge och vandringshus, 25 alnar långt, 16 alnar bredt
och 19 hvarf högt, under tak af halm med rörfot, innehållande Tröskverk
med qvarn af gjutgods, vandringshjul af i5 alnars diameter, dubbla vexelverk,
jernskodda trädvalsar, cylinder och 6-qvarters stenar till qvarnen, alltsammans
värderadt till 967 R:dlr; samt 3:o. På Hogsta Nedergården : ett
brännerihus af timmer med mälteri och torkplåt, 25 alnar 4 tum långt,
11 alnar 10 tum bredt och 19 hvarf högt, på stenfot, täckt med bräder
och klofvet virke samt försedt med starka murar lill eldstäder, i värde
skattadt till 633 R:dlr; utgörande sammanlagde värdet å dessa byggnader,
hvilka Karlberg erbjudit sig alt, i händelse den sökta förlängningen af arrendet
blefve beviljad, till Kronan afstå och hvilka samtlige äro brandförsäkrade
och befunnits i godt stånd, 4>o°o R:dlr Banco; att tröskverkshuset
och bränneriet väl blifvit vid i836 års syn antecknade Kronan till säkerhet
för bristande nybyggnad, men att deremot sökanden sedan sistnämnde
syn, oberäknadt flerre smärre nybyggnader celi förbättringar, låtit vid de
under arrendetiden verkställde odlingar uppföra en lada med loge och tvänne
golf under halmtak med rörfot, hvilken byggnad till storleken öfverträffade
de tvänne logbyggnader, som, enligt 1836 års besigtnings-instrument,
bordt ytterligare uppföras, hvadan, efter Karlbergs förmenande, den Kronan
tillagde säkerhet i omförmälde tvänne honom tillhörige byggnader borde
anses upphäfd och öfverflödig; alt dessutom Karlberg icke vore förpligtad
att förr än till nästa ekonomiska besigtning år 184* hafva anställt de honom
åliggande nybyggnader, och alt husrötebeloppen å Kronans på Hogsta
och Norrby varande hus, vid 1826 års syn uppgående vid Norrby till
j,755 R:dlr 46 sk. och vid Hogsta till i,o65 R:dlr 6 sk. 8 rst., vid i836
års besigtning nedgått , på förra stället lill 557 R:dlr 3a sk. och på det senare
till 271 R:dlr 8 sk. I anledning af det utaf Kongl. Kammar-Collegium
ifrågaställde förhållande, det möjligen hemmanens skog blifvit anlitad för
uppförande af sökandens enskilda byggnader, är af Karlberg den upplysning
lemnad, att tvänne af omförmälde byggnader förut befunnits å Kanton
vid Drottningholm, hvarest de inköpts af Karlbergs numera aflidne fader,
som låtit desamma till Hogsta öfverföra och derstädes uppsätta, samt att
den tredje byggningen eller tröskverkshuset blifvit uppförd af timmer, som
af sökandens fader upphandlats; till stöd för hvilka uppgifter Karlberg åberopat
Kronofogdens i orten vitsord.
Då, sedan arrendatorn Karlberg genom en omsorgsfull och ändamålsenlig
förvaltning af de lill Hogsta och Norrby hörande serskilde hemman
G Stats-Ulskoltets Utlåtande, N.-o i83.
och lägenheter, deraf bildat ett sammanhängande och sjelfständigt helt, egendomens
fortfarande i sådant skick icke obetydligt befordras genom de af
bemälde arrendator utöfver byggnadskyldigheten efter Lag å dessa hemman
uppförde meranämnde byggnader, hvarigenom ock, med afseende å egendomens
belägenhet nära hufvudstaden, en fördelagtig utarrendering för framtiden
kan förväntas, hvaremot det är att befara, att, i händelse samma byggnader
borttagas, egendomen komme att sönderfalla i smärre delar, till beskaffenheten
lika med vanliga Kronohemman, anser Utskottet otvifvelagtigt
att, genom ifrågavarande byggnaders öfverlåtande till Kronan, under åliggande
för arrendatorn att, utan förringande af dess laga byggnads- och underhållsskyldighet
i öfrigt, desamma vidmaglhålla, en väsendtlig fördel skulle.
Statsverket tillskyndas, Yid detta förhållande och då härtill kommer, dels
att det, jemnlikt nu gällande arrende-contract, för Hogsta 3 mantal och
Norrby i| mantal utgående arrende, tillsammans 220 tunnor 17 | kappar,
hälften Råg och hälften Korn, är, i förhållande till hemmanens öppna åkerjord
och öfriga förmoner, så ansenligt, att vid en blifvande ny arrendeauetion
ett högre belopp icke skäligen kan påräknas; dels att, på sätt ej
mindre Kongl. Majrts Befallningshafvande i Stockholms Län vitsordat, än
ock 3:ne välkände i sökandens grannskap bosatte jordbrukare skriftligen intygat
, Karlberg med berömdvärd omtanka och flit verkställt förbättringar
å omförmälde hemman, hvaribland i synnerhet är att anmärka en å skog
beväxt
hagmark anställd odling, hvarigenom en areal af omkring 3o tunn
land
blifvit förvandlad till fruktbara fält, hvilka företag synas göra sökanden
förtjent af någon uppmuntran å Statens sida, har Utskottet desto heldre
ansett sig böra vidblifva sitt förut i detta ämne afgifna Utlåtande, som,
efter hvad ofvanberördt är, detta Utlåtande redan blifvit af tvänne Riksstånd
godkänd t. I öfverensstämmelse härmed och under åberopande i öfrigt
af de i Betänkandet N:o 83 till frågans utredning anförde omständigheter,
får Utskottet tillstyrka,
att det af Karlberg innehafvande arrende af Kronobemmanen
Hogsta med Lombarudd och Norrby må förlängas
på trettio års tid, räknadt från Midfastan 1846, emot
de uti nu gällande contract föreskrifna villkor, samt med
förbehåll tillika, det Karlberg ej mindre vidmagthåller de
å hemmanen befintliga, honom tillhöriga hus och byggnader,
än ock ställer vederhäftig laga borgen, att, när
arrendet omsider upphör, berörde hus och byggnader
varda i fullgodt skick lill Kronan afträdde utan ersätt
-
Slats-Utskollels Vt låtande, IV.o l8f. 7
liing eller afräkning på elen, enligt Lag och Syne-Rätts
beslut, arrendatorn åliggande byggnadsskyldighet.
Stockholm den 26 Juni 1840.
N:o 184.
Ankom till Exp. Utsk. d. 29 Juni, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående Soldaten Wetterströms underdåniga ansökning
om eftergift till hans förmon af Kronans rätt till ett
efter sökandens Stjufmoder fallet Dana-arf.
(/. AO
Hos Kongl. Majit har, uti en den i4 December 1887 ingifven skrift,
Soldaten vid Hundrahärads Compagnie af Uplands Regemente Carl Gustaf
Wetterström i underdånighet anhållit, att, som sökandens stjufmoder, Comministern
Wetterströms i Husby Långhundra socken enka Anna Brita
Wetterström, född Kullman, den 26 November i83i aflidit, ulan att efter
lemna kända arfvingar, samt några sådane, oagtadt Kungörelse i allmänna Tidningarne
härom varit införde, likväl icke sig anmält, hvadan enkan Wetterströms
qvarlåtenskap, utgörande omkring 100 R:dlr Banco, såsom Dana-arf
hemfallit till Kongl. Majit och Kronan, sökanden måtte förklaras berättigad
att, såsom ett i hög grad behöfligt understöd för dess många barns underhåll
och uppfostran, omförmälde arfsmedel tillgodonjuta.
Uti häröfver infordradt och afgifvet underdånigt utlåtande, har Kongl.
Maj :ts Befallningshafvande i Stockholms Län förmält, att, då Wetterström,
som egde arbetsskicklighet uti åtskilliga handaslöjder, alltid gjort sig väl
känd och med ömhet vårdat sine sex hemmavarande omyndige barn, men
vore stadd i fattiga omständigheter, Wetterström syntes vara förtjent af det
understöd, som utaf sljufmodrens qvarlåtenskap möjligen skulle kunna honom
tilldelas; hvarvid dock Kongl. Majits Befallningshafvande ansåge sig
icke böra underlåta att nämna, det Wetterström skall vara mindre god
hushållare, äfvensom, att sökanden haft en broder vid namn Adolf Wetterström,
som aflidit såsom statkarl vid Drottningholm och efterlemnat flere
medellösa barn, hvilka alltså torde vara i lika behof af understöd som sökanden.
Stats-Utskottet, till hvars handläggning Kongl. Maj:t, genom Nådig Remiss
af den 27 sistlidne April, behagat öfverlemna handlingarne rörande
8
Stals-Ulskottets Utlåtande, N.-o 185.
della mål för det afseende, hvartill de af sökanden anförde omsländigheler
kunde föranleda, får i anledning häraf anföra, alt, då, enligt Utskoltels tanka,
beviljandet af den sökte eftergiften till Wetterströms förmon af Kronans
rätt till ifrågavarande Dana-arf skulle innefatta ett betänkligt praejudicat,
hvaraf vid framdeles inträffande dylika arfstillfällen anledning kunde
bernias alt söka och erhålla enahanda fördelar, har Utskottet, utan att förbise
de uti ifrågavarande fall förekommande bevekande skäl, likväl funnit
sig
icke kunna till soldaten Wetterströms omförmälde ansökning
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 26 Juni 1840.
N:o 185.
Ankom till Exp.' Utsk. d. 27 Juni, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om nedsättning af den uti
sju socknar af Helsingland utgående Krono-Tionde till det
beloppj hvarmed den utgjorts år 178g
C1-
A0
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har, uti afgifvet Memorial, som till
Stats-Utskottet blifvit remitteradt, Riksdagsfullmägligen Olof Persson från
Gefleborgs Län, med hvilken Erik Persson från samma Län sig förenat,
under anförande af den väsendtliga skiljaktighet, som egde rum i sättet för
utgörandet af den Statsverket behållne Kronotionde-spanmål och den andel
deraf, som vore lill serskilde personer, stater och inrättningar disponerad,
i det nemligen tionden af förstnämnde slag från äldre tider tillhaka varit
till beloppet oförändrad och, enligt 2 § i Kongl. Förordningen den 4 April
178g, icke eller hädanefter komme ali underkastas någon förhöjning, hvaremot
beloppet af den disponerade Kronobonden tid efter annan blifvit förökadt,
fästat uppmärksamhet derå, alt uti de inom Helsingland belägne
socknarne Hanebo, Segersta, Bollnäs, Alfta, Ofvanåker, Jerfsö och Delsbo,
hvilka socknars Kronotionde vore till Academien i Upsala anslagen, det
förhållande i berörde hänseende inträffat, att sedan, enligt ett år iy5i först
på 10 år upprältadt conlract, angående viss tiondesättning emellan Academien
-
Slats-Utskotlels Utlåtande > IV.-o 185.
9
mien och Allmogen i berörde socknar, ifrågavarande tionde erlagls med
io43 tunnor spanmål, en tredjedel råg och två tredjedelar korn, hvilket
belopp redan år 1792 varit uppdrifvet till omkring i25o tunnor, vore nu,
då tiden för de rörande samma tionde gällande contract, snart ginge till
ända, anspråk af Academien väckt på 1487 tunnor, hvarigenom, vid jemnförelse
med hvad år 1751 blifvit utgifvet, skulle uppkomma en tillökning
i kronotionden för ofvannämnde socknar af 444 luiinor årligen, alt, i händelse
den sålunda yrkade tillökning i kronotionden blefve bragt till verkställighet,
häraf skulle följa, att, uti ifrågavarande ort, der spanmålsproduktionen
under medelmåttiga år icke till hälften motsvarade invånarnes behof,
de fleste socknar komme att, i Kronotionde utgöra 3 tunnor spanmål på
hvarje helt hemman, då deremot uti angränsande socknar samma tionde
icke uppginge till mera än 1 å 2 tunnor för hvarje mantal; samt att derjemte
borde i betragtande tagas, att Tiondegifvarne inom berörde 7 socknar,
i anseende lill den ständiga bristen på spanmål, voro nödsakade att
lösa Kronotionden med penningar, lill hvad pris som begärdes, hvilket ofta
med hälften öfverslege markegångspriset, hvarigenom utgörandet af det
till ytterlighet uppdrifne tiondebeloppet blefve ännu mera tryckande; på
grund af hvilka förhållanden, och då ifrågavarande skatteförhöjning onekligen
vöre stridande emot innehållet af 20 § i Kongl. Resolutionen på Allmogens
besvär af den 10 September 1743 samt Kongl. Majrts Nådiga Försäkran
och Stadfästelse på Allmogens fri- och rättigheter den 4 April 1789
hvaruti stadgats, att Skatteallmogen borde utan vidare skatt få bibehålla de
lägenheter, som genom flit och arbete uppodlas inom hemmannens förut
skattlagde ägor, motionären föreslagit, det Rikets Ständer måtte vidtaga sådan
åtgärd, att Kronotionden uti förenämnde 7 socknar i Helsingland kunde
jemnkas och fastställas lill det belopp, hvarmed densamma utgjorts år
1789, då genom ofvanberörde Kongl. Resolution blifvit stadgadt, att Kronotionden
icke skulle någon förändring underkastas.
I anledning häraf får Utskottet anföra, alt då hvad sålunda är upplyst,
synes ådagalägga, alt inom förberörde socknar viss tiondesättning icke
finnes fastställd, och Upsala Academi således, der ej annorlunda kan öfverenskommas,
äger att tionden efter räkning utfordra, anser Utskottet någon
åtgärd å Rikets Ständers sida icke kunna vidtagas, hvarigenom, så länge
tionden af Academien innehafves, något närmare beslemmande deraf,
på sätt motionären yrkat, emot Academiens bestridande kan tillvägabringas;
men då Utskottet, uti ett till Rikets Ständer afgifvet serskildt betänkande,
föreslagit, alt den till vissa personer, stater och inrättningar indeldte KroBih.
till R. St. Prot. 184.0. 4 Sami. 1 Afd. 53 Häftet. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtandej lY.o 186.
notiondespanmål målte varda lill Statsverket indragen, emot skyldighet för
Kronan att till vederbörande indelningshafvare utbetala ett belopp, motsvarande
de sålunda indragne räntepersedlar, lärer, derest omförmälde förslag
varder af Rikets Ständer bifallet, hinder sedermera icke möta, att för
ifrågavarande sju socknar i Helsingland, i likhet med hvad uti de fleste
delar af Riket äger rum, tillvägabringa en med rättvisa och billighet mera
öfverensstämmande ständig tiondesättning; och hemställer Utskottet derföre,
att i nämnde händelse
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att vederbörande må erhålla Nådig föreskrift,
att de i berörde hänseende nödiga åtgärder vidtaga.
Stockholm den 26 Juni 1840.
N:o 186.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 Juni, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
beloppet af den behaglig tids förlänings-spanmälj
som vid ledigblif vande pastorat bör bibehållas > och om återstodens
användande.
CL A.)
Sedan, i följd af Rikets Ständers vid 1809 och 1810 årens Riksmöten
gjorda underdåniga anhållan om en allmän undersökning af Presterskapets
så kallade vederlag, Kongl. Majit, uti Nådigt bref af den 29 April 1812,
förordnat, att den på behaglig lid förlänade spanmålen skulle föreslås till
indragning vid det lediga pastorat, der kyrkoherdens inkomster öfverstiga
100 tunnor, samt Rikets åren 1815 och 1818 församlade Ständer medgifvit,
att de härigenom uppkommande tillgångar finge anslås till understöd för
Rikets allmänna Läro- och Uppfostringsverk; så och efter det Preste-Ståndet
uti underdånig skrifvelse af den 7 April 1834 > nied afseende å det
minskade värdet af spanmålen och andra förekommande skäl anhållit, alt
det inkomstbelopp af pastoralerne i Riket, hvilket blifvit fastställdt såsom
gräns för den beslutade indragningen af behaglig lids förlänings-spanmålen,
måtte varda bestämdt till i5o tunnor årligen, har Kongl. Majit,
Ståts-Utskottets Utlåtande N.-o 186.
11
uti en till Rikets Ständer den i5 sistlidne Februari aflåten Nådig Proposition
(jnförd under N:o 28 i i:sta Samlingen, 1 :sta Afdelningen af Bihan-»
get till R. St. Prot.j), hvilken från samtlige Riks-Stånden blifvit till StatsUtskottet
remitterad, framställt, huruvida icke, uti hvad genom Kongl.
Brefvet den 29 April 1812 blifvit förordnadt, rörande indragning af behaglig
tids förläningsspanmål vid lediga pastorat, när en kyrkoherdes inkomster
öfverstiga värdet af 100 tunnor spanmål, den förändring må ega
rum, att en högre löneinkomst vid ett pastorat må bestämmas: såsom villkor,
hvarförutan indragning af så beskaffad spanmål icke må ifrågakomma;
i afseende hvarå Kongl. Maj:t föreslagit, att de minimi-belopp af behållen
inkomst, hvilka vid förekommande frågor om indragning af behaglig tids
förläningar hädanefter borde tagas lill grund, mätte utsättas för pastorat
af tredje classen till i5o tunnor, för pastorat af andra classen till a5o och
för första classens pastorater till 35o tunnor; och bar Kongl. Maj:t derjemte,
för Dess del, ansett den behaglig tids föiläningsspanmål, hvilken med tilllämpning
af dessa grunder möjligen kunde komma att indragas, lämpligast
böra användas till förbättring af de kyrkoherdelöner, hvilka för närvarande
understiga 100 tunnor, hälften råg och hälften korn.
Under den discussion, som hos Högvördige Preste-Ståndet föregått den
Nådiga Propositionens remitterande, är af Herr Biskopen m. m. Doctor
Heurlin upplyst, att anledningen till de olika minimibelopp af inkomster
vid pastorat, hvilka af Kongl. Majrt blifvit i Nåder föreslagne att
vid frågor om indragning af behaglig tids förläningar tjena till grund,
hemtats af den inom stiften fastställde classification af pastoraterna, samt
att dermed åsyftats förekommandet deraf, att ett pastorat måste från högre
lill lägre dass nedflyttas, hvilket redan inträffat och framdeles kunde blifva
en följd, i fall vid nuvarande bättre pastorater någon större indragning
komme alt ega rum.
Jemte Hedervärda Bondeståndets remiss å förenämnde Kongl. Proposition
har Utskottet fått emottaga elt af Riksdagsfullmägtigen F. von
Zweigbergk från Skaraborgs Län, med hvilken Johannes Andersson från
Calmar Län och Nils Strindlund från Vester-Norrlands Län sig förenat,
vid ärendets förehafvande hos Ståndet afgifvet Memorial, deruti von Zweigbergk
under förmälan, att de för den Kongl. Propositionen anförde motiv,
att nemligen lefnadskostnaden sedan år 1812 betydligt förökats och
att billigheten fordrade, det pastorerne erhölle åtminstone lika stora löneförmoner
som Lcctorerne vid Rikets Gymnasier, för hvilka lönerne i medeltal
bestämmas lill i5o tunnor årligen, icke synes tillfyllestgörande, enär
lifsförnödenheterne nu voro i vida lägre pris än år 1812 och i betragtan le
12
Ståts-Utskottets Utlåtande, JY.-o 186.
borde tagas, alt Lectorerne äro boende i stad och följaglligen deras lefnadskostnad
måste öfverstiga kyrkoherdarnes å landet, yrkat afslag å den
Kongl. Propositionen, helst genom bifall dertill minskning skulle uppkomma
i de till undervisningsverket anslagne medel: i sammanhang hvarmed von
Zweigbergk framställt det förslag, alt, af hvarje pastorat, hvars inkomster öfversliga
värdet af 3oo tunnor kronotionde, öfverskotlet måLte ingå i en besparingscassa,
som skulle användas till löneförbättringar åt pastorer och comministrar,
hvilkas löneförmoner icke uppgå till de förutnämnda till 100
tunnor och för de senare till 5o tunnor kronotionde; äfvensom att det öfverskott,
som efter en sålunda verkställd lönereglering kunde uppstå, borde
till understöd åt folkskolorna användas.
Utskottet har tagit detta ämne i behörigt öfvervägande, och ehuru, enligt
en af Kongl. Kammar-Collegium upprättad, uti den, i Kongl. Propositionen
omförmäld beräkning, medelvärdet åspanmål, hälften råg och hälften
korn, grundadt på samtlige Länens Markegångspriser, under åren från
och med 1808 till och med år 1817 understigit med 7 sk. 2 rst. per tunna
det värde, hvartill omförmälde spanmålsslag, efter enahanda beräkningsgrunder,
uppgått under åren 1825—1834> hvadan följagtligen någon
minskning i sädespriserne anledning icke kan hemtas till den af Presterskapet
ifrågaställde förändring af stadgandet i Kongl. Brefvet den 29 April
1812, rörande minimi-beloppet af löne-inkomsler vid de pastorat,
hvarvid indragning af behaglig tids förläningar borde ifrågakomma; likväl
och då dels ostridigt är, alt lefnadskostnaderna i allmänhet förökats, i jemförelse
med hvad förhållandet varit vid den tidpunkt, då Högstberörde Nådiga
föreskrift meddelades, dels härvid bör i betragtande tagas, att de vid
Rikets Gymnasier och andra Läroverk anställde tjenstemän, med hvilkas
befattningar kyrkoherde-beställningar närmast äro att jemnföra, i senare tider
fått sig tiliagde förökade löneförmoner, anser Utskottet skäl förekomma
att vid de pastorat, hvarest behållne inkomsten icke öfverstiger i5o tunnor
spanmål årligen, den såsom behaglig tids förläning anslagne kronotiondespanmål
må, der indragning deraf redan är definitift verkställd, för
framtiden oförändradt bibehållas; men hvad deremot beträffar det af Kongl.
Maj:t tillika i Nåder framställde förslag, att vid pastorat af 2:dra och
usta classen en högre löneinkomst måtte bestämmas såsom villkor, hvarförutan
indragning af behaglig tids förläning icke finge egarum, nemligen vid
ntdra classens pastorat 25o tunnor och vid pastorat af irsta classen 35o
tunnor, så, och då ett dylikt stadgande till förmon för innehafvarne af pastoral
af de högre classerne icke öfverensstämmer med de uti ofvannämnde
Kongl. Bref af år 1812 för indragningen af ifrågavarande slags spanmål
Ståts-Utskottets Utlåtande, N.o 186.
13
föreskrifne grunder, kan Utskoltet desto mindre instämma i berörde förslag,
som i anseende lill de med pastorat af usta och 2:dra classerna för
enade
betydligare löneinkomster, saknaden af förlänings-spanmålen derstädes
måste vara mindre kännbar än vid 3:dje classens pastorat. På grund
häraf får Utskottet hemställa,
alt Rikets Ständer för deras del måtte medgifva, att,
med ändring af hvad genom Kongl. Brefvet den 2g April
1812 uti ifrågavarande hänseende är vordet stadgadt,
indragning till Stats-Verket af behaglig tids förläningsspanmål
hädanefter endast må ega rum vid sådane lediga
pastorat, utan afseende å den dass de tillhöra, der
kyrkoherdarnes behållne löneinkomster, beräknade efter
medlet af de tio sista årens markegång, öfverstiga värdet
af i5o tunnor spanmål.
Under förutsättning af Rikets Ständers bifall till hvad sålunda blifvit
yllradt och tillstyrkt, har Utskottet, som af Kongl. Maj:ts Högstberörde
Nådiga Proposition inhemtat, att Kongl. Maj:t under den 2 Februari i838,
enär Stats-Verket af redan indragna behaglig lids förläningar vid nämnde
tid ålerbekommit de 1000 tunnor säd, hvilkas godtgörande af denna tillgång
Rikets Ständer vid 1S18 års Riksdag påräknat, i Nåder förordnat, att
de indragningar, som, jemnlikt de i Kongl. Brefvet den 2g April 1812 lagde
grunder, dädanefter och intilldess den fråga, som utgör föremål för
förevarande Kongl. Proposition, slutligen afgjordes, blefve beslutade, skulle
verkställas endast tills vidare, på det att kyrkoherdarne måtte, om en
annan gräns än 100 tunnor utsattes för indragningarne, kunna genast derefter,
utan rubbning af gamla anslagsförhållanden, återträda i den högre
inkomstens åtnjutande, — i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts sålunda
yttrade åsigt, trott sig böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte, såsom följd af den föreslagne
förändringen i stadgandet, rörande minimi-beloppet af inkomster
vid pastorat, der indragning af behaglig tids förlänings-spanmål
hädanefter bör ega rum, förklara, att den
spanmål af omförmälde beskaffenhet, som efter kungörandet
af Kongl. Maj:ts förenämnde Nådiga Beslut af den
2 Februari 1838 blifvit provisoriskt till Stats-Verket indragen
vid pastorat, hvarest kyrkoherdens behållne
löneförmoner, på of vanberörde sätt beräknade, icke öfverstiga
värdet af i5o tunnor spanmål, skall till nuvarande
innehafvare af dessa pastorat återställas och kyr
-
14
Ståls-Utskottets Utlåtande, N.o 186.
koherde-beslällningarne framdeles åtfölja, hvaremot, i händelse
dylik indragning blifvit verkställd vid pastorat,
hvaraf kyrkoherden uppbär högre löneinkomst än i5o
tunnor, den indragna förlänings-spanmålen bör Stals-Verket
oförryckt tillgodokomma.
Beträffande dernäst Kongl. Maj:ts Nådiga framställning, rörande den
indragna behaglig tids förlänings-spanmålens användande till förbättring af
de kyrkolierde-löner, hvilka för närvarande understiga värdet af 100 tunnor
spanmål, så och då erfarenheten vitsordar, alt det allt för ringa beloppet
af de med vissa kyrkoherde-beställningar förenade löne-förmoner ofta
medfört menliga följder, i det att dels svårighet förefunnits att till dylika
tjensler erhålla lämplige sökande, dels innehafvarne af sådane svagt lönade
pastors-befallningar af näringsomsorger förhindrats alt, åt embets-göromålen
uteslutande egna sin tid och förmåga, har Utskottet, som emedlertid
icke ansett lämpligt tillstyrka Rikets Ständer att på förhand i allmänhet
medgifva den lill Stats-Verket inflytande behaglig tids förlänings-spanmålens
disposition till det af Kongl. Maj:t i Nåder föreslagne ändamål,
funnit sig böra föreslå,
det Rikets Ständer måtte åt Kongl. Majit i underdånighet
öfverlemna att, uppå underdånig ansökning af vederbörande
kyrkoherdar, hvilka med behörigt betyg, ulfärdadt
vid sockenstämma under Ordförandeskap af en utaf Consistorium
förordnad Prestman, styrka, det de vid deras
pastorat inflytande löneinkomster icke uppgå till ett belopp
af 100 tunnor spanmåls-värde, och efter Nådig pröfning
af dervid förekommande omständigheter, använda
den behaglig tids förlänings-spanmål, som, med tillämpning
af de utaf Utskottet nu föreslagne grunder, till
Stats-Verket hädanefter kan varda indragen, lill förbättring
af bemälde pastorers lönevillkor; dock att dylika anslag
ej må beviljas till högre belopp, än för åstadkommande
af fyllnad i 100 tunnor spanmåls löneförmoner; hemställande
Utskottet derjemte, dels att ifrågavarande dispositioner
af behaglig tids förlänings-spanmål icke mätte
af Kongl. Majit i Nåder medgifvas för längre tid än intill
nästpåföljande Riksdag, då hvarje fråga af omförmälde
beskaffenhet kom me alt RikeLs Ständers pröfning underställas,
dels att indragen behaglig tids förlänings-spanmål
mätte företrädesvis användas till Jöne-förbättringar vid
Stats-Utskoltels Utlåtande, N:0 18J.
15
pastorat inom det Stift, hvarifrån densamma lill Statsverket
influtit, men, sedan Stiltets Lehöf i detta afseende
blifvit uppfyldt, jemväl liligodokomma utom Stiftet
varande pastorat.
Hvad slutligen angår det af Riksdagsfullmägtigen F. von Zweigbergk
framställde förslag, alt af de pastorat, hvarvid inkomsterne öfverstiga
värdet af 3oo tunnor kronotionde, öfverskotta måtte användas till löneförbättringar
åt svagt aflönade kyrkoherdar och comministrar; så har Utskottet,
enär föreskriften, att inkomsterne vid ett pastorat icke skulle få
öfverstiga 3oo tunnor spanmåls värde, måste i väsendtlig mon försvåra möjligheten
att, i framtiden åstadkomma sammanslående af mindre pastorat
lill ett enda, äfven om ett dylikt sammanslående eljest skulle finnas lämpligt
och ändamålsenligt, men deremot kunde komma att inverka lill större
pastorats fördelning i smärre, ansett sig
sakna anledning att, lill ifrågavarande förslag tillstyrka
Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 26 Juni 1840.
N:o 187.
Ankom till Exp.-Utsk. den 27 Juni, kl. 9 f. m.
Utlåtande^ i anledning af erhållen återremiss å Utskottets Betän-*
kande N:o 8ij rörande S. F. Lannges ansökning örn prolongation
af arrendet å Lunda Kronohemman eller skatteköp
derå.
(I. AO
Ifrågavarande Betänkande, deruti Utskottet hemställt, att arrendatorn
Salomon F. Lannge måtle på ytterligare trettio års lid, räknadt från den
i4 Mars 1846, undfå prolongation af dess innehafvande arrende af Lunda
Kronohemman i Färentuna Härad af Stockholms Län, emot skyldighet att
derför utgöra nu belöpande arrendeafgift, har, enligt Utskottet tillhandakomne
protocolls-uldrag, af Preste- och Bonde-Stånden blifvit bifallet, men
af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, på grund af gjorde anmärkningar,
lill vidare handläggning återremitteradt.
16
Stals-Utskottets Utlåtande, N.-o i8j.
De hufvudsakligaste af dessa anmärkninger äro följande: att det icke
tillkomme Rikets Ständer att, i sirid emot de vid 1810 års Riksdag fastställde
och uti Kongl. Kungörelserne af den 17 December 1799 oell den
3 December 1810 omförmälde grunder, i öfverensstämmelse hvarmed Kronans
hemman och lägenheter borde förvaltas, i speciella fall medgifva förlängning
af arrenden å dylika egendomar, utan att föreskrifven arrende-auction
derå egt rum, hvilka undantag vore att anse såsom farliga praejudicat
och otvifvelagtigt komme att framkalla flere ansökningar i enahanda
syftning; att i fall så beskaffade undantag medgåfves, Rikets Ständer jemväl
borde uppgöra förslag till de nya arrende-contract, som i detta afseende
vore nödige; att då det för Rikets Ständer vore svårt eller omöjligt
att ingå i pröfning af sådana detaljfrågor, som den nu förevarande, StatsUtskottet
bordt, i händelse skäl förefunnits att understödja arrendatorn
Latinges ansökning om förlängd t arrende, föreslå Rikets Ständer att, till Kongl.
Maj:t i underdånighet öfverlemna att, efter vederbörandes hörande bevilja
den sökta prolongationen af arrendet, emot hvilken Rikets Ständer för sin
del icke hade något att erinra; att Rikets Ständer icke egde eller borde gå
kommande Ständer i förväg med pröfning af frågor om de arrenden, hvilka,
såsom förhållandet är med arrendet af Lunda hemman, icke löpa lill ända
förr än efter nästa Lagtima Riksmötes början; att, i fall någon förmon i afseende
på ifrågavarande arrende ansetts böra Lannge förunnas, för å hemmanet
nedlagde kostnader, det varit bättre, alt någon företrädesrätt honom
lemnats vid blifvande arrende-auetion till erhållande af det arrende, hvarå
han sökt prolongation, hvilket kunde ske derigenom, att en viss penningcsumma
eller qvantitet spanmål bestämdes, hvarmed hans blifvande arrende
finge lindras; att Utskottet icke uppgifvit, huruvida Kongl. Kammar-Collegium
till- eller afstyrkt bifall till arrendatorn Lannges ansökning och
hvilka skäl till grund för Kongl. Collegii omdöme i målet blifvit anförde;
att Utskottet icke närmare utredt frågan om lämpligheten att bevilja det
af Lannge jemväl sökte skatteköp å Lunda hemman; samt, alt i afseende
på villkoren för det ifrågaställde förlängda arrendet någon annan bestämmelse
icke blifvit föreslagen än den, att arrende-afgiften borde utgå till
oförändradt belopp; varande slutligen yrkadt, att Utskottet måtte närmare
angifva de skäl och de garantier för lägenhetens förbättrande, som hos Rikets
Ständer kunde tala för en tillstyrkan hos Kongl. Maj:t till bifall af
den begärda prolongationen af arrendet.
Med anledning häraf får Utskottet anföra, att, då Kongl. Maj:t genom
Nådig remiss till Utskottet öfverlemnat Lannges till Kongl. Maj:t ingifne
underdåniga ansökning om prolongation af arrendet å Lunda hemman, tillika
-
Stats-Utshotlets Vtlätandej IV.-o l8j.
17
lika med vederbörande auctorilelers deröfver afgifne underdåniga utlåtanden,
har Utskottet ansett denna åtgärd antyda det, Kongl. Majit, sorn funnit
Sig af de, angående Kronohernmans utarrendering, gällande Föifattningar
förhindrad att bevilja den sökte arrende-förlängningen, velat inhemta Rikets
Ständers yttrande, huruvida de ansåge skäl förekomma alt, i delta enskilda
fall medgifva undantag från Författningarnas allmänna föreskrift, ätt
dylika lägenheter endast efter föregången auction finge på arrende upplåtas.
Utskottet har lill följd häraf uppgifvit de, efter dess förmenande, giltiga
grunder, som tala för meranämnde ansöknings bifallande, hvarvid Utskottet
föreställt sig, att, i händelse denna åsigt gillades, Rikets Ständer icke
torde underlåta alt hos Kongl. Majit i underdånighet anmäla, hvad de för
siri del sålunda beslutat. 1 afseende åter derå, huruvida det må anses tillkomma
Rikets Ständer att ingå i pröfning af så beskaffade detalj-frågor,
som den 1111 förevarande, så enär, lill följd af 3:ne Riks-Slånds sammanstämmande
beslut, den af Utskottet uti Betänkandet N:o 68 tillstyrkte förlängning
af arrendet å Svartsjö Kungsladugård blifvit af Rikets Ständer
medgifven, lärer hinder icke möta, att ju den af enahanda beskaffenhet
varande frågan om prolongation af arrendet å Lunda hemman varder af
Rikets Strinder lill afgörande företagen.
Hvad angår den gjorda anmärkningen, alt genom meddelande af den
sökte förlängningen i arrendet Rikets Ständer skulle gå kommande Ständers
pröfningsrätt i för väg, får Utskottet erinra, alt arrendet å Lunda
hemman, likasom flere andra arrenden, i fråga hvarom Utskottet afgifvifc
utlåtanden, tilländagår vid 1846 års midfasta och att, enligt gällande författningar,
auction för hemmanets utarrenderande å nyo bör anställas i början
af år 1845; hvadan och då liden för nästa lagtima Riksdag är bestämd
till den 14 Januari 1845, det icke är sannolikt, alt Lannges ansökning om
bibehållande af arrendet kan, förr än liden för arrende-autionen inträffar,
hinna af Rikets då sammanträdande Ständer afgöras och deras beslut dessutom
gifvas Kongl. Majit i underdånighet tillkänna.
Som arrendatorn Lannge icke närmare uppgifvit de grunder, enligt
hvilka det af honom sökte skatteköp af Lunda hemman skulle för sig gå,
har Utskottet, lika med Kongl. Kammar-Coliegium, funnit sig sakna anledning
att till ansökningen i denna del tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Beträffande frågan om prolongalionen af arrendet, har Kongl. Kammar-Collegium
anfört, alt, sedan Kongl. Majit, genom Nådigt Bref den 28
October 1828, i öfverensstämmelse med hvad Rikets då församlade Ständer
medgifvit, beviljat dåvarande arrendatorn af Lunda hemman, Enkan M.
Bih. till R. St. Prot. 18/^0. 4- Sunil. 1 Afd. 53 Häftet. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande, N.o i8j.
Walz en årlig nedsättning i arrendet af 3o tunnor spantnål intill nästpåföljande
Riksdag, hade den sedermera genom Kongl. Collegii Transportresolution
den 2 Maj 1826 antagne arrendatorn JS. H. Friberg i underdånighet
anliållit, alt berörde nedsättning i arrendet äfven framgent och till
arrendeårens slut finge fortfara, i anledning hvaraf Kongl. Maj:t, sedan
Rikets Ständer blifvit hörde, genom Nådigt Bref den 7 November 182g,
förklarat, att berörde ansökning icke kunde bifallas, men derjemte, enligt
Rikets Ständers hemställan, tillåtit Friberg att, om han så för godt funne,
inom den 1 näslpåföljde December hos Kammar-Collegium afsäga sig ifrågavarande
arrende med den 14 Mars i83o, utan skyldighet att ansvara Kronan
för skillnaden i det mindre arrende-belopp, som vid ny auction kunde
för de återstående arrende-åren blifva för annor man faststäldt. Då nu någon
sådan afsägelse icke blifvit af Friberg gjord, utan denne bibehållit arrendet
på de derför ännu bestämde villkor, ända till dess detsamma blifvit
den 2 April 1835 på Lannge öfverlåtet, och häraf vore udagalagdt, att nuvarande
arrendet icke Öfverstege hvad med en arrendators bestånd vöre
förenligt, samt tillräcklig anledning för beviljandet af den utaf sökanden
åsyftade förmon icke eller syntes vara att hemta, hvarken deraf, att sökanden
ordentligen utgjort arrende-beloppet samt väl skött och underhållit
hemmanet, hvilket varit hans ovilkorliga pligt, om ej contractet skulle förverkas,
eller från de för öfrigt af sökanden uppgifne omständigheter, helst,
enligt andra punkten i arrende-contractet, någon ersättning af Kronan för
gjorde förbättringar icke finge fordras, och sökanden icke vore berättigad
att för hvad utöfver honom åliggande byggnads-skyldighet till hans egen
beqvämlighet verkställes, söka några serskilda fördelar från det allmännas
sida, ansåge sig Kongl. Collegium sakna allt skäl att härå tillstyrka Nådigt
bifall.
Utskottet har, då detta ärende af Utskottet första gången handlades*
ingalunda:förbisett .vigten af de, till stöd för Kongl. KammarCollegii åsigt,
andragne grunder, men då emedlertid, enligt hvad Utskottet tillförlitligen
inhemtat, arrendatorn Lannge genom en utmärkt drift och omtanka förmått
uppdrifva egendomens afkastning derhän, alt det uti nu gällande contract
bestämde arrende,, hvilket, efter hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i. Stockholms Län vitsordat, synes vara det högsta, som för hemmanet
är att vid förnyad auction påräkna, kunnat utan olägenhet för arrendatorn
utgöras, hvilket deremot icke varit förhållandet under den tid,
egendomen af Lannges företrädare i arrendet innehafts, har Utskottet, i
öfverensstämmelse med dess vid flere tillfällen yttrade åsigt, att bibehållandet
af en driftig och pålitlig arrendator är för Kronan af mera fördel,
Stats-Utskottcts Utlåtandej JY.o 18J.
19
än elen tillfälliga förhöjning i arrénde-beloppet, som vid ett Kronohemmans
förn jade bortauetionerande tan erhållas, ansett sig böra, i enlighet med
Kongl. Majrts Befallningshafvandes tillstyrkande, understödja arrendatorn
Lannges anhållan om förlängning af arrendet; och Utskottet har af de nu framställde
anmärkningarne icke hemtat anledning att frånträda sin förut yttrade
tanke, hvilken af 2:ne Riks-Stånd blifvit godkänd. På grund häraf
och med förtydligande af hvad Utskottets förra hemställan, i hänseende till
arrendevillkoren, innehåller, får Utskottet föreslå,
att arrendatorn Lannge må på ytterligare trettio års tid,
räknadt från midfastan år 1846, undfå prolongation af
dess innehafvande arrende af Lunda Kronohemman, emot
skyldighet ej mindre att derför utgöra nu belöpande
arrende-afgift, 81 tunnor 16 kappar spanmål, hälften råg
oell hälften korn, än ock alt fullgöra öfriga genom nu
gällande arrende-contract bestämde villkor.
Stockholm den 26 Juni 1840.
STOCKHOLM,
TRYCKT HOS L. J. HJERT
1840.
Stats-UIskottets Utlåtande, Nto 188.
i
JN':o 188.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 Juni, kl. 1 c. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen ät erremiss ä Utskottets Betänkande
N:o 82, rörande A. Odelhergs ansökning om Jörlängdt
arrende af Edehj hemman pä Lofön.
(I. A.)
Uti berörde Utlåtande, hvilket af Preste- och Bonde-Stånden blifvit bifallet,
men af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet till Utskottet
återremitteradt, hade Utskottet, i anledning af Arrendatorns af Edeby
Kronohemman i Färentuna Härad af Stockholms Län A. Odelhergs ansökning
om prolongation af arrendet å desse hemman, äfvensom sökandens,
i sammanhang härmed, gjorde erbjudande att, i sådant fall, tili
Kronan, med full eganderätt, öfverlemna dels de för egendomens behof
användbara, sökanden tillhöriga, hus, som på stället befinnas, dels alla
sådane hus, som vid blifvande ny syn pröfvades för egendomens behöriga
bruk och skötsel samt arrendatorns beqvämlighet nödvändiga, hemställt,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
alt, så vida, efter i behörig ordning anställd undersökning, befunnes,
att det af sökanden erbjudne serskilda vilkor, i afseende på egendomens
åbyggnader vore för Kronan af verklig fördel, Odelberg må erhålla 3o
års förlängning i arrendet af Edeby Kronohemman, räknadt från 1846
års midfasta, emot erläggande till det minsta, af den för nämnde egendom
nu utgående arrende-summa.
De till grund för återremisserne framställde anmärkningar afse dels
frågan, huruvida det må anses tillkomma Rikets Ständer att ingå i pröfning
af serskilde ansökningar om förlängde Iirono-arrenden, dels andra
ämnen, hvilka angå jemväl öfriga vid denna Riksdag af Utskottet handlagde
arrende-frågor; och får Utskottet, till besvarande af dessa anmärkningar,
endast åberopa hvad i Utlåtandet N:o 187, rörande frågan om
arrendet af Lunda Kronohemman blifvit anfördt och utredt. För öfrigt
är hufvudsakligen anmärkt: att då Odelberg ingått i borgensförbindelse
för de förre arrendatorn af Edeby hemman åliggande arrendeskyldigheter,
fråga icke borde kunna uppstå om rättighet för den förstnämnde
att erhålla prolongation af arrendet förr, än egendomen blifvit återställd
Bih. till R. St- Prot. 1840■ 4 Samt. 1 A/d. 54 Hafi. 1
1
Stats-Utskottets Utlåtandej N:o 188.
i laggildt skick; alt enär de af vederbörande Auctoriteler i ämnet afgifne
utlåtanden icke ansetts innefatta erforderliga upplysningar, sådant innebure
fullgiltigt skäl för afslag af sökandens anhållan; att Utskottet, sorn
föreslagit, att Edeby hemman måtte utan föregången auction upplåtas åt
Odelberg emot erläggande lill det minsta af den för samma egendom nu
utgående arrendesumma likväl icke uppgifvit, hvem det skulle tillkomma
att väcka fråga om förhöjning af nu varande arrendet samt bestämma
detsammas belopp, äfvensom Utskottet icke föreslagit något maximum,
utöfver hvilket arrende-summan icke finge höjas.
Utskottet har, vid behandlingen af detta ärende, ansett, att om än
icke för Odelberg förekomma enahanda skäl, som grundlagt Utskottets
tillstyrkan af bifall till åtskillige andre personers ansökningar om prolongation
af innehafvande arrenden, borde deremot i väsendtligt betragtande
tagas den betydliga fördel, som genom egendomens fortsatta bibehållande
under sökandens förvaltning sannolikt torde komma att kronan
tillskyndas, enär nemligen Odelbergs kända och af Auctoriteterne vitsordade
skicklighet och förfarenhet i landthushållningen samt vederhäftighet
för åtagne förbindelsers uppfyllande synas innebära full säkerhet
derom, att omförmälde egendom, som, i följd af en flerårig ändamålsvidrig
skötsel, blifvit bragt i yttersta vanhäfd, varder uppbjelpt och i
laggildt skick åter försatt, hvaremot, i händelse egendomen, under sådane
förhållanden, inom kort lid skulle pä auction utbjudas, det skäligen
kan befaras, att arrendet blefve betydligen nedsatt. Genom det af Utskottet
föreslagne villkor, att arrendesumman borde bestämmas åtminstone
till lika belopp med den nu utgående, liar Utskottet jemväl åsyftat att
icke utesluta möjligheten af en förhöjning i arrende-afgiften, i händelse
en sådan vid det blifvande nya contractets uppgörande skulle kunna tillvägabringas.
För öfrigt lärer det, i händelse Rikets Ständer bifalla Utskottets
ifrågavarande hemställan, bero af Kongl. Maj:t att, sedan den
föreslagne undersökningen i afseende på hemmanens åbyggnader försiggått,
närmare bestämma den afgift, som i och för det förlängde arrendet
bör af Odelberg erläggas.
Med anledning af hvad ofvanföre blifvit yttradt och på grund af
de uti det återremitterade betänkandet upptagne öfriga skäl samt då dertill
kommer, att Kongl. Kammar-Collegium, som afstyrkt de fleste bland
de ansökningar om förlängde 'Krono-arrenden, hvilka under denna Riksdag
varit föremål för Utskottets handläggning, deremot i afseende på
nu förevarande fråga, under förutsättning, att det af Odelberg gjorde an
-
Stats-Utskottets Utlåtandej N:o 18g.
3
hud rörande hemmanens åbyggnader befunnes för Kronan fördelaktigt,
ansett sig ega skäl hemställa, huruvida icke omständigheterne må anses
föranleda lill Kongl. Majlis och Rikets Sländers gemensamma bifall till
sökandens underd. framställning , med dervid af honom serskildt erbjudne
villkor, får Utskottet, med vidblifvande af dess utaf 2:ne Riks-Stånd godkände
utlåtande, föreslå,
det Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att, så vida, efter i behörig ordning anställd undersökning,
befinnes, alt det af sökanden erbjudne serskilde villkor,
i afseende på egendomens åbyggnader, är för Kronan af verklig
fördel, Odelberg må, utan föregången auction, erhålla trettio
års förlängning i arrendet af Edeby Kronohemman, räknadt från
midfastan år i846> emot erläggande till det minsta af den arrendesumma,
som för nämnde egendom nu utgöres, och emot öfriga
uti nu gällande arrende-contract föresluifne villkor.
Stockholm den 26 Juni i84o.
N:o 189.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 Juni, kl. 1 e. nx.
Utlåtande, i anledning af erhållen äler remiss af Utskottets betänkande
N:o 85, rörande As ses sorén C. J. Lagercrantz’s
ansökning om förlängdt arrende ä Barkarby Kronohemman
eller skatteköp derå.
(I. A.)
Omförmälde betänkande, deruti Utskottet hemställt, att Kronofogden,
Assessoren C. J. Lagercrantz mätte på nu varande arrende af Barkarby
2:ne Kronohemman inom Färentuna Härad af Stockholms Län erhålla
förlängning af trettio års tid, räknad från midfastan år 1846 emot skyldighet
att fullgöra de, enligt nu gällande eontract, arrendatorn åliggande
förbindelser, har af Preste- och Bonde-Stånden blifvit gilladt, men af
4
Stats-Utskottets Utlåtandej N:o 18g.
de tvänne Öfriga Riks-Stånden, i följd af gjorde anmärkningar återremitteradt.
De fleste af berörde anmärkningar angå sådane allmänna frågor,
beträffande bandläggningen af ansökningar om förlängde Krono-arrenden,
hvilka af Utskottet blifvit upptagne och besvarade uti dess förut afgifne
Betänkande, JNT:o 187, hvartill Utskottet följaktligen får hänvisa. Dessutom
är af någre Ledamöter-af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
yrkadt, dels att Utskottet mätte föreslå Rikets Ständer att åt Kongl.
Maj:t i underdånighet öfverlemna pröfningen af frågan, huruvida det för
Kronan må anses fördelaktigt att medgifva den sökte förlängningen af
omförmälde arrende, dels att Riks-Stånden måtte erhålla kännedom om
innehållet af Kongl. Kammar-Collegii i målet afgifne underdåniga utlåtande.
Jemväl har blifvit antydt, hurusom det svårligen syntes kunna
på förhand bestämmas, att,1 på sätt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
Stockholms Län i dess ytlrande uppgifvit, vid arrende-tidens utgång år
1846 högre arrende-belopp än det nu utgående icke vore att af någon
annan pålitlig arrendator påräkna.
Kongl. Kammar-Collegium, som, under åberopande af 77 $. Regerings-Formen
och Kongl. Brefvet den 9 April 1810, afstyrkt bifall till
den sökte skatteförsäljningen af Barkarby Kronohemman, har, beträffande
frågan om prolongation af arrendet, andragit, att, emedan ansökningen i
detta afseende hufvudsakligen vore grundad derå, att arrendatorn skall
hafva nedlagt betydliga kostnader för hemmanens förbättrande, men 2
i arrende-contractet såsom skyldighet ålade arrendatorn att vid arrendeårens
förlopp återlemna ägorna i förbättradt skick, kunde Kongl. Collegium,
äfven med behörigt afseende å hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anfört, att det nu utgående arrendet ej skulle kunna påräknas af
någon annan än nuvarande arrendatorn, icke understödja sökandens i
nyssberörde måtto gjorde framställning, såsom stridande emot gällande
föreskrifter om sättet för dispositionen af dylika hemman -r hvarjemte Kongl.
Collegium, vidkommande det af sökanden föreslagne villkor vid en ny
arrende-auclion å ifrågavarande hemman, att nemligen den blifvande arrendatorn
skulle vara förbunden att erlägga lösen för de af sökanden å
Barkarby uppförde hus efter deras brandförsäkringsvärde, med 3,000
R:dr B:co, sig utlåtit, att, enär beviljandet af ett sådant förbehåll ingalunda
kunde förenas med kronans fördel, helst det icke finge antagas,
att besagde hemman vunnit väsendtlig förbättring eller lillökadt värde
genom uppbyggande af hus, hvilka väl kunde vara dyrbarare än dem
Stats-Vtskottets Utlåtande j N:o igo.
5
arrendatorn, enligt 3 £. i contractet, åligger underhålla, men hvilka likväl
förnämligast åsyftat en heqvämligare bostad för nuvarande arrendatorn,
samt då det dessutom vid den af- och lillträdessyn, som å hemmanen
komme före arrende-tidens slut att förrättas, tillhörde HäradsRält
alt i första rummet pröfva och bestämma, hvilka och luiru beskaffade
hus arrendatorn hör vid arrendets utgång aflemna, ansåge sig Kongl.
Collegium icke eller i denna del böra tillstyrka bifall lill Assessorn Lagercrantz^
underdåniga ansökning.
Vid öfvervägande af hvad de gjorde anmärkningarne innehålla, har
Utskottet icke funnit skäl att frånträda sitt uti Betänkandet Nio 85 framställde,
af aine Riks-Stånd godkände, utlåtande.
Stockholm den 26 Juni i84o«
N:o 190.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 Juni, kl. 1 e. nr.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss ä Utskottets betänkande
N:o 84, angående Arrendatorn M. Runstedts ansökning
om prolongation af arrendet af Kronohemmanen Söderby
i Lofö Socken.
(I. A.)
Från Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet har Utskottet erhållit
återremiss å ifrågavarande af Preste- och Bonde-Stånden bifallne Utlåtande,
innefattande tillstyrkan af arrendatorn M. Runstedts gjorde underdåniga
anhållan om trettio års förlängning af arrendet å Kronohemrnanen
Söderby uti Lofö Socken, Färentuna Härad af Stockholms Län.
Utskottet, som i anledning af gjord erinran dervid, att uppgift
icke blifvit i förevarande Betänkande meddelad, rörande den tid, hvarunder
Söderby hemman af nuvarande arrendatorn innehafts, får upplysa,
att arrenderättigheten lill omförmälde hemman blifvit genom Kongl.
Kammar-Collegii Transport-Resolution af den 19 October 1824 på Runstedt
öfverlåten, har, af de vid Utlåtandet framställde anmärkningar icke
funnit sig föranledt att frångå sin förut i frågan tillkännagifne åsigt, helst
6 Stats-Utskottets Memorialj IV:o igi och Utlåtande N:o igz.
densamma, på sätt nämndt är, blifvit af 2:ne utaf Riks-Stånden godkänd;
hvadan med åberopande i öfrigt af de uti Betänkandet N:o 187 anförde
allmänna grunder, Utskottet hemställer,
att Kronohemmanen Söderby må på ytterligare trettio år, räknadt
från midfastan år 1846, till Runstedt upplåtas, emot skyldighet
att erlägga den nu bestämde årliga arrende-afgift af 86
tunnor ix kappar spanmål, hälften råg och hälften korn, äfvensom
att fullgöra öfriga uti nu gällande arrende-contract fastställde
villkor.
Stockholm den 26 Juni 1840.
N:o igi.
Ant. till Exp. Utsk. den 27 Juni, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utskottets betänkande,
N:o 124- (i A)
Från Ridderskapet och Adeln har Utskottet erhållit återremiss å dess
under ]\T:o 124 afgifne Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om tvänne kronohemmans i Stockholms Län anslående till boställen
åt Lands-Stats-tjenstemän, men som, enligt Utskottet tillhandakomne
protocolls-utdrag, nämnde Utlåtande blifvit bifallet af BondeStåndet
den 29 och af Borgare-Ståndet den 3o sistlidne Maj, samt af
Preste-Ståndet den 5:te innevarande månad, anser Utskottet, till följd af
75 $. Riksdags-Ordningen, denna fråga vara afgjord och
kan således dermed icke taga någon vidare befattning.
Stockholm den 26 Juni i84o.
N:o 192.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 Juni, kl. 1 e. ru.
Utlåtande, i anledning af Commissarien vid f. d. GeneralAs
sist ance-Contor et J. M. Anagrii ansökning om eftergift af
honom ådömda böter. ^
Hos Stats-Utskottet bar uti en, genom Fullmägtige i Riksgälds-Contoret,
till Utskottet öfverlemnad skrift, t. f. Commissarien vid f. d. General
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o irja.
7
Assistance-Contoret J. M. Anagrius anhållit, att de böter, svarande emot
Cornmissarie-lön för 6 månader, enligt i832 års Stat för nämnde Contoir,
hvilka, genom Kongl. Maj:ts Utslag af den 20 sisth Februari, blifvit honom
ådömda för åsidosatt tillsyn och controll å sedermera afl. Värderingsmanneu
vid samma Verk S. I. Wessbergj måtte, med afseende å flera
anförda bevekande omständigheter, varda sökanden eftergifna. Fullmägtige,
som icke kunnat tillstyrka den sökta befrielsen från ett i laga ordning
ådömdt ansvar för ådagalagd tjensteförsummelse, bafva dock vitsordat,
att Anagrius, under sin långa tjenstetid, dels i Riksgalds-Contoret
och dels i f. d. General-Assistance-Contoret, städse gjort sig känd för pålitlighet
och ett ordentligt uppfyllande af sina åligganden, med undantag
endast af omförmälde försummelse vid utöfvandet af den honom uppdragne
controllerande befattning, dervid likväl icke skäligen borde förbises
det högst listiga sätt och de ovanliga konstgrepp, hvarigenom, enligt
hvad under ransakningen blifvit upplyst, den person, som bordt controlleras,
förstått att från sig afleda ali misstanka för svek och bedrägeri.
Härjemte hafva Fullmägtige upplyst, att sökanden, vid en ålder af nära
70 år, saknade all annan tillgång till bergning och uppehälle, än den honom
på General-Assistance-Contorets Expectance-Stat tillerkända och nu
för ifrågavarande böter, som utgjorde 326 R:dr 12 sk., innehållna Utlånings-Cassörs-lön,
uppgående, enligt detta års Stat, till 855 R:dr 4o sk. och
således med 196 R:dr 32 sk. understigande den lön, hvarefter böterne
blifvit beräknade och skola utgå.
Af ofvanåberopade Utslag har Utskottet inhemtat, att den f. d.
General-Assistance-Contoret, genom Yärderingsmannen Wessbergs tillgrepp
och bedrägliga förfarande, tillskyndade förlust blifvit bestämd till ett
belopp af 11 20 sk.; att för denna förlust någon ersättnings-skyldigliet
icke kunnat åläggas de tjenstemän vid Verket, emot hvilka anspråk
härå, i anseende till uragtlåtenhet och försummelse vid utöfvandet af
dem åliggande tjenstepligt, blifvit väckta och behörigen fullföljda, samt
att endast sökanden, jemte 2:ne andra tjenstemän, för ådagalagd vårdslöshet
i sina tjenstebefattningar, blifvit förklarade skyldige att böta, den
förre 6 månaders lön och af de senare den ena 3 samt den andra 2
månaders löneinkomst.
Enär således de böter, om eftergift hvaraf Commissarien Anagrius
nu anhållit, äro honom, genom laga kraftvunnet Utslag, ådömda och härtill
dessutom kommer, att, enligt hvad Utskottet jemväl inhemtat, Kongl. Majit
nyligen, medelst serskild Resolution, afslagit Anagrii i underd. gjorda an
-
8
Stats-Utskottets Utlåtandej N:o 1Q2.
sökning att af Gunst oell Nåd varda från samma böters utgörande befriad,
finner Utskottet sig icke kunna tillstyrka Rikets Ständers bifall till
den i omförmälte hänseende hos Utskottet framställda anhållan; men då
sökanden, på sätt Fullmägtige vitsordat, saknar all annan tillgång till
sitt uppehälle än den lön, han på f. d. General-Assistance-Contorets Expectance-Stat
innehar, och densammas användande till hela dess belopp
för böternes gäldande följaktligen skulle, under den tid, som dertill erfordrades,
försätta honom i en alldeles utblottad belägenhet; så och med
afseende å sökandens framskridna ålder samt långvariga och med nu anförda
undantag oförvitliga tjenstgöring, får Utskottet hemställa,
att, sedan den tredjedel af omförmälde böter, hvilken, enligt
Utskottet meddelad upplysning, skall, på grund af det för General-Assistance-Contoret
år 1-772 utfärdade Reglemente, tillfalla
de fattige, blifvit, under innevarande år, erlagd genom qvartalsvis
skeende innehållningar af dertill erforderlige andelar utaf
Jnagrii Expectance-lön, de öfrige Riksgälds-Gontoret tillkommande
tvåtredjedelarne af samma böter må få, under åren 1841
och 1842, på enahanda sätt utaf hans löneqvartal godtgöras.
Stockholm den 26 Juni i84o.
STOCKHOLM, Nordströmska Boktryckeriet, 1840.
Stats-Utskottets Utlåtande) N\o ig3.
t
*•-' ■' X N:o lg3.
Ank. till Exp, Utsk, den 6 Juli, kl, 6 e. m.
t
Utlåtande, i anledning af återremiss å Utlåtandet N\o 4°» angående
Regleringen af 2;dra Hufvud-Titeln.
(U. A.)
svedan förutnämnde Utlåtande blifvit i åtskillige delar från Riks-Stånden åttrremitteradt,
får Utskottet härmed afgifva det yttrande i dessa omständigheter, hvartill
de vid återremisserne gjorda anmärkningar funnits föranleda ; och har Utskottet
dervid ansett, att, då inledningen till det återremitterade Betänkandet endast innefattade
en redovisning för de grundsatser, som vid ärendets behandling blifvit följde,
sam.t Utskottet kommer att serskildt yttra sig, i anledning af de vid hvarje olika
punkt framställde anmärkningar, hvad som blifvit mot berörde inledning er in ra dt,
icke erfordrar serskildt besvarande 5 äfvensom Utskottet bordt tillkännagifva, att, fastän
detsamma förut förbehållit sig att, sedan ärendena blifvit emellan de olika StatsDeparternenten
fördelade, afgifva förslag till sådan förändring af Hufvud-Titlarne,
att en serskild Titel må för hvarje Departement blifva upprättad, Utskottet ansett
med ordningen mest instämmande att vid återremissernes besvarande^ följa de na
gällande Titlarne, som grundlagt förut meddeldte yttrande, samt således icke förr, än
anslags-frågorne blifvit afgjorde, berörde förslag vid jRiks-Statens upprättande afgifva,
s :o. \
Rikets Högsta Embeten och Allmänna Ärendenas Randning.
De för förstnämnda Embeten erforderliga anslag lära å Riks-Staten få upptagas,
i enlighet med de beslut, som dels i detta hänseende redan äro meddeldte, dels
må fattas i fråga om hushyres-ersättning för de ledamöter af Stats-Rådet, »om äro
Departemcnts-Chefer.
Bih. till R. St. Prot. 1840. 4 Sami. 1 Afd. 55 Haft*
1
Ståts-Utskottets Utlåtande, N\o 193.
Hvad serskildt angår Rikets Allmänna Ärenders Beredning, så har hos Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet blifvit anfdrdt, att det icke utan olägenhet och
hinder för göromålens oafbrutna gång kunde låta sig göra alt directe uti Stats-Rådet
föredraga de besvärsmål, som skolat i Rikets Allmänna Ärenders Beredning behandlas,
samt att således äfven om, hvad sedermera inträffat, det af Rikets Ständer
antagna Grundlags-förslag, angående Stats-Rådets förändrade organisation, skulle vinna
Kongl. Maj:ts Nådiga sanction, angelägenheten fordrar, att Beredningen ändock bibehålies,
hvilket likväl Hans Exc. Herr Grefve Posse, A. ansett icke böra ega rum
längre än, tilldess, i Grundlagsenlig ordning, deri förändring kan t i 11 väga bringas, att
den pröfning af besvärsmål, som nu skall af Kongl. Majit uti Stats-Rådet verkställas,
må, med undantag för befordrings-frågor, till Kongl. Maj:ts Högsta Domstol varda
öfverflyttad ; och hafva för öfrigt åtskillige Talare ansett anslaget tills vidare af
nöden, äfven af den orsak, att nuvarande Ledamöter af Rikets Allmänna Ärenders
Beredning, skäligen borde vid innehafvande aflöning bibehållas.
Då Kongl. Majit uti Nådig Proposition (öreslagit, att Rikets Allmänna Ärenders
Beredning må fortfara, har Utskottet, som, deröfver afgifver serskildt yttrande,
ansett sig, i anledning af hvad, vid åter remisscrne blifvit anfördt, endast böra nämnde
yttranden härmed åberopa.
2:0.
Kongl. Maj ts Nedre Justitia;-Revision.
Utskottets förut afgifne yttrande, som Bonde-Ståndet bifallit, har, af de trenne
Öfrige Riks-Stånden blifvit återremitteradt, med hufvudsakligen de anmärkningar:
att vid betragtande af den stora mängd ärender, som tillhöra Justitiae-Revisionens
handläggning och den tillväxt göromålen uti Justitia? Canzlers-Expeditionen jemväl
erhållit, det vore af vigt, att nödig tillökning uti dessa Expeditioners personal varder
beviljad, så att det uppi håll och deraf följande olägenheter, som rättsökand*
parter annars blefve underkastade, måtte kunna undanrödjas; varande i sammanhang
härmed, hos Ridderskapet och Adeln af II. Exc. Herr Grefve Posse, A., jemväl
väckt en till Utskottet remitterad motion, innefattande förslag till Staten för samtlige
Expeditioner, hvilka, i följd af Stats-Rådets förändrade organisation, borde blifva
under Justitiae-Departemcntet lydande.
Enär Stats-Utskottet sedermera fått emottaga Kongl. Majtts Nådiga Prbposition
med förslag till löne-reglering för alla Stals-Departementens Expeditioner, bar
Utskottet vid dess besvarande jemväl tagit olvannämnde anmärkningar och motion i
Stats-Utslsotlets Utlåtande, N:o ip3.
3
öfvervägande; och får derföre nu endast åberopa det, i anledning af samma Nådiga
Proposition, afgifne serskilda Utlåtande.
3;o.
Kongl, Hof - Rätlerne.
Utskottets i denna punkt afgifne yttrande, som Bonde-Ståndet bifallit, bar deremot
blifvit utaf de 3lne öfriga Riks-Stånden återremitteradt, med hufvudsakligen de anmärkningar:
att, äfven om antagandet af nya Lagverket skulle, hvartill anledning dock icke
förefunnes, kunna medföra förändring uti Hof-Rätternes organisation, en längre lid
tvifvelsutan, kommer att förflyta, innan någon verkställighet deraf kan följa ; att
det emedlertid mäste på göromålens gång, och följagtligen på möjligheten för rättsökande
att med nödig skyndsamhet få sina ärenden afgjorde, högst menligt inverka,
om Domstolarne sakna nödig personal ; att hvad i detta afseende serskildt anginge
Götha Hof Rätt, det förhållande egde rum, att, då antalet af Divisioner, för 16 är
tillbaka, utan tillökte ledamöter, måst förändras ifrån 3 till 4> deraf inträffat, att
endast 5 ledamöter finnas å hvarje Division, som deremot vid de andra IIof-Rätterne
utgöras af 6 å 7, hvaraf, utan ökad föredragnings-lott för hvarje ledamot, hinder
för ärendenas behandling jemväl lätlligen uppstår vid de tillfällen, då någon ledamot
af sjukdom eller andra laga skäl är urståndsatt att deruti deltaga, samt att de
föreslagne löne-tillökningarne voro af behof och billighet i högsta måtto påkallade,
enär de nu bestämda löneförmonerne, icke lemnade innehafvarne nödig utkomst eller
stöde i skäligt förhållande till befattningarnes vigt och trägenhet.
I sammanhang härmed hafva ock motioner blifvit uti Borgare-Ståndet väck -
te och till Utskottet remitterade: af Herr Hallstrom, att lönerne för betjeningen
uti Svea och Götha IIof-Rätter måtte förhöjas, för Notarierne till 666 R:dr 3a sk ,
för Canzlisterne till 4^° R:dr och för Copister till 200 R:dr, i förhållande hvartill
Åctuariens och Registratorns löneförmoner jemväl borde jemnkas; samt af Herr
Hjort, att om lönetillökningar för tjenstemännen uti närande Hof-Rätter skulle
komma alt anslås, enahanda förmon äfven måtte vederfaras dem, sem tillhöra Hof
Rätten
Öfver Skåne och Blekinge, hvarjemte motionären yttrat, att, då han förmodade,
att. i händelse berörde framställningar funnos förtjena afseende, Stats-Utskottet,
efter infordrade upplysningar, åt dom, som sådant behöfva, må föreslå en efter tidens
kraf oc'h tjenstérnes beskaffenhet lämpad tillökning, motionären ansåg Öfverflödigt
att uppgifva de tjenstemän, som vöre i behof al löneförbättring eller beloppet
deraf.
Slats-Utslcottcts Utlåtande, N\o iq3.
Vidkommande frågan om tillökad personal, nemi, uti Svea Hofrätt i Assessor
samt uti Götha ilof-Rjtt atne Hof-Rätts-Råd, 2 Assessorer, 1 Notarie, 1 Canzlist
och 1 Hof-Rätts-post; så enär de u t i Riks-Stånden framställde anmärkningar
utreda, att den ytterligare föreslagne Assessors-platsen i Svea Hof-Rätt är nödig af
den orsak, att å 1 Division finnes I ordinarie Ledamot mindre än å de öfriga,
samt att de ytterligare Ledamöterne uti Götha Hof-Rätt erfordras, så väl i följd
af den tillvext, göromålen i senare tider erhållit, som på det att antalet af Ledamöter
å hvarje Division i denna Hof-Rätt må blifva lika med hvad i de Öfrige
IIof-Rätterne förefinnes och för göromålens oafbrutna gång är af behof påkalladt,
hvadan ock 4 Adjungerade Ledamöter sedan år 1837 varit anställde; äfvensom att
den, i öfrigt för Götha Hof-Rätt föreslagna tillökning af tjenstemän och 1 Hof-Rättspost
påkallas för göromålens behöriga bestridande, då denna Hof-Rätt, på sätt här
förut nämndt blifvit, numera är å 4 Divisioner fördelad, har Utskottet, med afseende
å allt detta, och då den mening uti de fleste Riks-Stånden synes vara gällande,
att, vid sådane förhållanden, en nödig tillökning uti personalen bör till vägabringas,
utan afbidan af den reglering, hvartill ett nytt Lagverks antagande möjligen kan
komma att föranleda, trott sig böra i så måtto frångå sitt förra yttrande i ämnet,
at Utskottet hemställer,
att Rikets Ständer måtte för följande tillökade personal bevilja anvisandet
af löner, i enlighet med hvad deras vederlikar, enligt nu
gällande Star, åtnjuta, nemi.:
Uti Svea Hof-Rätt:
för 1 Assessor ...... 1,200: -s
Uti Götha Hof-Rätt:
för 2 IIof-Rätts-Råd . ... : 3,200: —
—• 2 Assessorer . . . . v 2,400: *
— 1 Notarie . . . . . , 44°-
■— 1 Canzlist 290:
—- 1 Hof-Rätts-post * . , . i3o: -—•—
tillhopa 7,660: —- —
under hvilka nya löner, i enlighet med Rikets Ständers vid sista Riksdagen
fattade beslut, någon spanmålsberäkning icke synes böra ega rum;
hemställande dock Utskottet, att, så framt Rikets Ständer bifalla Utskottets
uti Utlåtandet N:o 92 gjorda förslag, att, på det vid alla löner
spanmålsberäkning må kunna upphöra, en ersättning i medeltal af
Stat» Utskottets Utlåtande, N:o r Q 3.
5
i R:dr för hvarje tunna spanmål under lönerne måtte för hädanefter
blifvande tjenstemän uppföras, lönerne för här förut föresl3gne
nya tjenster bora utgå till det förhöjda belopp i contant, deras vederlikar
derigenom komma att åtnjuta.
Hrad åter beträffar den ifrågaställde löne-tillökningen för Hof-Rätternes
Presidenter, vice Presidenter och Ledamöter, så anser Utskottet sig, vid betragtande
jemväl af angelägenheten, att Stats-utgiftcrne i möjligaste måtto inskränkas,
böra vidblifva hvad i detta afseende i förra Utlåtandet är vordet
y ttradt.
Liksom Utskottet i öfverensstämmelse dermed finner sig
icke kunna tillstyrka afseende å Herrar Hallströms och Hjorts motioner
om löneförbättring för Bof-Rättens betjening.
4:o.
Justitice-Staterne i Orter lie.
Då Utskottets Utlåtande i denna del är af Ridderskapet och Adeln samt
Presteståndet lemnadt utan anmärkning och bifallet af Borgare och Bonde-Stånden,
erfordrar denna punkt icke vidare yttrande å Utskottets sida.
5:o
Kongl. Maj.ts Canzti.
a) Riks-Archivet.
Emot Utskottets förra yttrande, som utaf Bonde-Ståndet är vordet gilladf,
har, uti de öfriga Riks-Stånden hufvudsakligen blifvit anmärkt, att frågan om löneanslag
för Riks-Archivets tjenstemän ingalunda borde, på sätt Utskottet förmenat,
anses underordnad den om local eller behöfva i sammanhang dermed behandlas, enär
behofvet af ökad tjenstemanna-personal icke förringades deraf, att tillräcklig local ej
förefinnes, utan snarare derigenom blefve större, då det bristande utrymmet försvårade
handlipgarnes ändamålsenliga ordnande ; att ett dylikt ordnande, det oagtadt
6
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 193.
betydligen fortgått, i följd af den nitiska omsorg, som deråt blifvit egnad af Riks*
Archivets nuvarande utmärkte Clief, hvilken jemväl afstått den honom tillkommande
lön, som deremot blifvit till aflöning för tjenstemanna-biträden använd; att det för
ändamålets vinnande vore af högsta vigt, att ordnandet må kunna, så vidt möjligt
är, fullbordas, medan nämnde Chefs ledning ännu är att påräkna; att t jcnstemannapersonalen
likväl dertill är otillräcklig, hvilket jemväl syntes ådagaläggas deraf, att
den för närvarande är mindre, än hvad Riks-Ganzleren Axel Oxenstjerna för 2;ne
secler tillbaka, ansåg nödigt, hvadan, om ändamålet skall uppnås och de vigtiga handlingarne
räddas undan den förstörelse, hvarmed de till någon del hotas, en skyndsam
tillökning uti arbetsbiträde är af högsta behof påkallad ; samt att af dessa
skäl och då det icke för framtiden kan påräknas, att Verket erhåller en Chef, sorn
är i tillfälle att till tjenstemäns aflönande afstå sin egen lön, nödvändigheten fordrar
de äskade löne-anslagens anvisande.
Utskottet, som redan uti sitt förra Utlåtande medgifvit rigtigheten af den
fördelning af Riks-Archivets tjenstemanna-personal, som legat till grund för Kongl.
Majlts Nådiga Proposition om tillökning uti Riks-Archivets aflönings-slat, har af hvad
sålunda blifvit anfördt så mycket mindre funnit anledning frånträda den förut yttrade
åsigten, att denna fråga lämpligast bör behandlas, i sammanhang med väckt
motion om anskaffandet af utvidgad local för Riks-Archivet, som det är bekant, att,
i anledning af Rikets Ständers underdåniga anhållan, undersökning för utrönande af
en dertill ifrågaställd byggnads användbarhet redan blifvit af Kongl. Majtt i Nåder
anbefald samt Kongl. Majtts Nådiga framställning i ämnet således snart torde vara
att förvänta ; hvadan
Utskottet vidblifver dess härutinnan förut afgifne yttrande.
b) Kongl. Bibliolheket, föranleder icke något yttrande.
c) Angående pensioner för öfvertalige Embets- och Tjenstemän uti Kongl.
Majlts Canzli.
I afseende å yttrandet i denna punkt, som, uti Borgare-Ståndet leinnats
utan anmärkning och uti Bonde-Ståndet blifvit bifallet, har, hos Ridderskapet oell
Adeln S3mt Preste-Ståndet blifvit erinradt, att då Rikets Ständer vid senaste Riksdag
bi folio anslag till lönc-reglering för Kongl. Majtts Canzli, någre serskilda grunder
för samma reglerings verkställighet icke bestämdes och att, då Ständerne icke
anvisade de öfvertalige tjenstemännens uppförande på Indragnings-stat, hvaraf följt,
att de löner, hvaraf desse varit i åtnjutande och icke kunde dera betagas, ledde till
förminskning uti den tjenstgörande personalens aflöning, billigheten fordrade, att, genom
bifall till de förras uppförande å Indragnings-Stat, på sätt begärdt blifvit, de
tjenstgörande bereddes åtnjutandet af de emot deras tjenstebefattningar svarande 1Öne-förtnoner.
Stats-Utskottens Utlåtande, N:o rg3.
7
SeJan Kongl. Majtt, uti Dess här förut omförmälJa serskilda Proposition otti
lönereglering för de nya Stats-Departementens Expeditioner, afgifvit förnyadt förslag
till Indragnings-stat för samtlige Canzli-Expeditionerne, hvaröfver seskildt utlåtande
af Utskottet afgifves, har Utskottet ansett sig, i anledning af förutnämnde
anmärkningar, endast böra berörde Utlåtande åberopa.
6:0.
Minister-Staten.
Det i afseende härå afgifne yttrande är bifallet af Borgare-Ståndet, men af
de öfriga Riks-Stånden återremitteradt.
Hos Ridderskapet och Adeln och Preste-Ståndet hafva väsendtligen de anmärkningar
blifvit gjorde: att, då Utskottet yttrat den förmodan, att vid åtskillige Hof,
Rikets angelägenheter skulle kunna bevakas af Gharge's d’affaires i stället för Ministrar
, deremot förekomrne, alt, en gt så väl häfdvunnet bruk, som serskild öfverenskommelse
å Wiener-Congressen, förutnämnde Diplomatiska Agenter icke, i likhet med
de senare, ega direct tillträde till Monarkerne, utan skola med Utrikes Ministrarne,
afhandla förekommande angelägenheter, hvadan de icke lika ändamålsenligt kunna
Statcrnes intressen bevaka och utföra ; att reciprocitet emellan de olika Staterne, i afseende
å ömsesidigt accrediterade Sändebud, mäste iagttagas ; att sådane Stater,
med hvilka Sverige kunde jemnföras och hvarest anslag af National-rcprescntationernc
sparsamt beviljades, icke underhölle ringare antal högre Diplomatiska Agenter, ari
Sverige och ej heller för Ministeriella behof anvisat mindre, utan fastmera större anslag,
såsom exempel hvarpå H. Exc. Utrikes Stats-Ministern Friherre Stjerneld anfört
förhållandet uti Portugal, Holland och Belgien; att, då Svenska Sändebuden äfven representera
Norrige, någre sådane åtgärder, som ledde till förändring uti hittills följde
grunder icke, utan sistnämnde Rikes deltagande, lämpligen kan vidttagas; att, om anslaget,
det oagtadt, skulle nedsättas, det Norrska bidraget, nu utgörande circa 77,000
R:dr, hvaraf 4>000 R^dr äro i Norrige anordnade, säkerligen klefve i samma proportion
eller med jtdel förminskadt, hvarigenom dc ordinarie anslagen för Minister-Staten,
som för närvarande utgöra 344.000 B;d 1-, komme att nedgå till a58,000 R:dr,
samt att det icke klefve möjligt att dermed bestrida alla utgifter, af hvilka ensamt
de ordinarie, som, af Kongl. Stats-Contoiret blifvit utbetalde, år 183y utgjort öfver
240,000 R:dr, hvartill komme de betydliga extra omkostnader, som; genom Cabinctts-Cassan
besörja*.
8
Stats-Utskottets Utlåtande, N\o 193.
Af en Talare uti Preste-Ståndet och en stor del af Bonde-Ståndets ledamöter
har åter blifvit yrkadt, att, i likhet med hvad Herr Schartaus Reservation vid
Utskottets förra Utlåtande innehåller, anslaget för Minister-Staten mitte nedsättas till
j5o,ooo R;dr Banco, sorn, med iagttagande af nödige besparingar och deribland användandet
å Itskillige ställen af Diplomatiska Agenter af mindre rang, ansetts, i förening
med Konangariket Norriges bidrag, böra vara för ändamålet tillräckligt.
Utskottet, som af hvad anfördt blifvit, icke funnit sig öfvertygadt derom,
att, för besörjandet af Rikets Diplomatiska angelägenheter, på ett med dess värdighet
instämmande sätt, högre anslag, än det förut tillstyrkte, är af verkligt behof påkalladt,
men ej heller anser anledning att, på grund af det, egentligen blott inom ett
Riks-Stånd, derom gjorda yrkande, någon ytterligare nedsättning föreslå, y
vidhåller dess i ämnet förut afgifne yttrande.
7=o.
Postverket.
Då Utskottets harvid afgifne Utlåtande, som, uti Preste-Ståndet blifvit lamnadt
utan anmärkning, samt af Borgare- och Bonde-Stånden är vordet bifallet, hos
Ridderskapet och Adeln endast föranledt de erinringar, att Utskottet ej yttrat sig
om användande af öfverskotten å Postverkets inkomster; att Utgifts-Staten borde
bestämmas till 4^0,000 Rtdr, i stallet för 35o,O0o Rtdr och att, antingen kostnaden
för telegraferne måtte, enligt derom väckt motion, till annan titel förflyttas eller visst
anslag dertill å nämnde Öfverskott anvisas; så har Utskottet, som redan uti
Betänkandet N:o 64, angående beräknandet af Statsverkets inkomster föreslagit, att öfverskotten
å Postverkets inkomster måtte till Verkets behof få användas, samt anser
frågan om Tclegraf-inrättningarncs bekostande böra blifva föremål för serskild behandling,
ansett sig endast böra åberopa, hvad uti förra Utlåtandet redan är
vordet yttradt.
8:0.
Kongl. Kammar-Collegium.
Emot Utskottets 1 denna del afgifne Utlåtande, som Bonde-Ståndet bifallit,
har, inom de öfrige Riks-Stånden blifvit anmärkt: att någon inskränkning uti Kammar
-
Stats-Utskotlets Utlåtande> $:o ig3.
9
tnar-Collegii cmbets- och tjenstemanna-personal, hvarigenom, utan ökade anslag, löne-förbättring
för de qvarstående skulle kunna beredas, icke låter sig verkställa, utan
fastmera, på sätt uti Herr Stuarts motion är vordet yrkadt, tillökning uti personalen
erfordras; att, ehuru enligt hvad såsom skäl emot de begärde nya anslagen blifvit anfördt,
åtskillige göromål blifvit ifrån Kammar-Collegium till andra auctoriteter öfverflyttade,
den derigenom uppkomne minskning, som hufvudsakligen skall hafva drabbat de
ringare målen, dock fullt motsvarades af den tillväxt, de qvarblifna ärendena inom detta
Embetsverk de senare åren erhållit, hvarjemte i betragtande borde tagas, att deri
ifrån äldre åren uppkomne balauce af oafgjorde mål, genom ansträngdt arbete
småningom blifvit förminskad ; att för öfrigt något tillförlitligt omdöme icke kan
grundas på målens ania!, helst de, som i Kammar-Collegium förekomma i allmänhet
Mro serdeles vidlyftiga; alt då, vid Öfrige Embets-verks organisation, lönerne
vid indragne tjenstår fått till förbättring uti de qvarvarandcs aflöning användas, och
således, exempelvis lönerne för Kongl. Commerce-Collegii Justitiae—Di vision, hvars göromål
till Hof-Rätterne äro öfverflyttade, för förstnämnde Embetsverks lönereglering
disponeras, sådant likväl icke, i afseende å Kongl. Kammar-Collegium, iagttagits, enär
ifrån dess Stat försvunnit lönerne för Afräknings-contoirets 10 tjenstemän, hvilka
blifvit till Kongl. Stats-Contoirct öfverflyttade .... 3,6o4l 6 5.
Lönerne för Bytes-Contoirets 4 tjenstemän ..... 7^7" 12 -—
ehuru göromålen inom Collegium qvarstannat samt lönerne för Redu
ctious-Cantoiret,
hvarmed förhållandet vore enahanda utgörande 681: 2, 8
eller ett sammanlagdt belopp af 5o42t ax, x.
som, med tillägg af de, enligt äldre Kongl. Bref, för ärendenas behöriga gång anvisade
4000 R:dr, öfverstiger den för Kongl. Colegii löne-reglering äskade summa af 7,532
16 sk. 1 rst.; att, då Kongl. Kammar-Collegii Ledamöter aldrig utgjorts af Assessorer,
och förut väckte frågor, att några Råds-Embetcn i detta Embetsverk skulle
mot Assessors-tjenster utbytas, blifvit jemväl af Rikets Ständer afslagna, det så
mycket mindre vöre lämpligt att en sådan förändring nu införa, helst, i senare tider,
Assessors-platscrne, der de funnits, utom i Hof-Rätterne, blifvit indragne, samt
då hvarje Collegii-Ledamot förestår sitt Departement, och bar lika magtpåliggande
göromål, det ej med billighet instämde, att några af dem erhölle ringare värdighet
och löne-villkor, i hvilket fall svårighet äfven skulle möta att, till dessa vigtiga
Ledamots-platser, som fordra serdeles vana och insigt i Kammerala ärender, erhålla
skicklige personer; äfvensom slutligen att rättvisan syntes fordra, att embets- och
Ijenstemännen uti detta med trägna och magtpåliggande göromål öfverhopade Embetsverk,
hvilka nu äro sämre lönte än vederlikar i öfrige Embets-verken, undfå enahanda
löne-förmoner med desse senare.
Bik. till R. St. Prot. 1840, 4 Sami. 1 Afd. 55 Haft. 2
TO
Stats-Vtsfiottets Utlåtande, N\o ig3.
Viri Öfvervägande af allt detta och då de sålunda raeddeldfe upplysningar synas
ådagalägga, att någon större inskränkning uti Kongl. Kammar-Collegii personal1,
än som redan egt rum, icke med ärendenas behöriga gång står tillsammans, samt
både rättvisa och billighet fordra, att detta Embetsverks personal kommer i åtnjutande
af enahanda lönevillkor, som blifvit tillerkände de Embetsverk, hvilkas lönestater
redan äro fastställde; har Utskottet, som för denna åsigt jemväl funnit en
ledning uti de inom trenne Riks-Stånd förefallne discussioner, som grundlagt frågans
återremitterande, ansett sig böra tillstyrka Rikets Ständer
att bifalla det af Kongl. Majit för nu ifrågavarande Embetsverks löne-reglering
äskade ytterligare anslag af 7,582 Rldr 16 sk. I rst.;
hvarvid likväl Utskottet, med afseende derå, att, i följd af Departemental-styrelsen,
någon förändring uti Embetsverkens organisation kan ifrågakomma, hvarvid, i händelse
de begärda tillökningarne såsom löner å stat blefve bestämde, ökade utgifter å
Allmänna Indragnings-Staten kunde uppstå, finner sig böra
föreslå de villkor, att löne-tillöknings-anslaget endast anvisas till nästa
Riksdag, och att tillökningarne utöfver förra Staten såsom arfvoden
utgå.
Ilvad deremot vidkommer det af Herr Stuart, F. begärde Iöne-anslag för r
Vice Advocat-Fiscal och 3lne Kammarskrifvare; så enär, då Kongl. Majit, efter vederbörandes
hörande, föreslagit ny Stat, hvarvid tjenstemanna-personalen naturligtvis
blifvit lämpad efter hvad behofvet ansetts fordra och det, vid sådant förhållande,
efter Utskottets tanka, icke är lämpligt att, på grund af enskild motion, tillökning
deruti anvisa ,
finner Utskottet sig icke kunna frångå dess afstyrkande af bifall till
berörde motion.
9:0.
Kongl. Stats-Contoiret.
cd) Det af Utskottet afgifna yttrande, i fråga om föreslagen tillökning uti detta
Embetsverks personal och förhöjning uti Ledaraöternes löner, har af Borgare- och
Bonde-Stånden blifvit bifallet, men af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
återremitteradt, med följande anmärkningar! att, sedan den nya regleringen af detta
Embetsverk, år 1824, då personalen inskränktes ifrån 3g till 24, hade åren 1826
och 1828 åtskilliga förvaltnings-åtgärder ifrån andra Embetsverk blifvit dit förflyttade,
såsom Magazins-ärendena, Uppbörds-Verket, CkartiC-SigillaUe-Contoiret, Vågsta
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 193.
terne i Fahlun och Avesta, samt elen förut af Kongl. Krigs-Collegium besÖrjde befattning
med Passevolance- och Wadstena Krigsmanshus-medlens uppbörd och lefverering ;
att sådant, uppå Stats-Contoirets underdåniga anmälan om omöjligheten att, utan tillökad
personal, dessa göromål handhafva, föranledt Kongl. Maj:t att tiil Rikets Ständer,
vid sistförflutne Riksdag, göra framställning, så väl om ökad personal för Kongl.
Stats-Contoiret, som dess Ledamöters löners förhöjande till 2,000 R:dr, hvilken framställning
af Stats-Utskottet tillstyrktes och af tvänne Stånd bifölls, men af de tvänne
öfrige afslogs, hvilket senare ock, uti Förstärkta Stats-Utskottet inträffade; att i följd
deraf, och på det göromålen icke måtte eftersättas, Kongl. Maj:t varit föranlåten att
dels å 2tdra Hufvud-Titelns besparingar, dels å extra utgifts-anslaget de erforderliga
medlen anvisa, hvilket förhållande dock icke lämpligen kunde allt framgent fort
fara;
att erfarenheten sedermera ytterligare bekräftat bchofvet af den ökade personalen,
som äfven ansåges'vitsordadt deraf, att, då antalet af de hos Stats-Contoiret handlagde
mål år i8a5 utgjorde 4,487, hade de i medeltal för de 4 s>sta åren i836—i83g
stigit till 5,829; att äfven om Mynt- och Controll-Verken, som nyligen blifvit
ställde under Kongl. Stats-Contoirets öfverinseende, skulle varda till Kongl. BergsCollegii
förvaltning återförflyitade, någon så väsendtlig minskning i Stats-Contoirets
göromål derigenom icke uppkomme, att, på sätt Stats-Utskottet förmenat, beliofvet
af personal-tillökningen förringades; samt att, å Kongl. Stats-Contoirets Stat
icke, i enlighet med hvad Utskottet antagit, finnas Expectanter, som till tjenstgöring
kunna inkallas, utan tillhörde de personer, hvilka förmodades vara af Utskottet afsedde,
f. d. Allmänna Magazins-Styrelsen och kunde icke åläggas annan tjenstgöring
än uti Magazins-Contoiret, hvarest de äfven vore använde.
Genom hvad sålunda blifvit upplyst och Utskottet serskildt haft tillfälle in
hemta,
finner val Utskottet numera vara utredt, att någre personer å Verkets Expectance-Stat
icke finnas att tillgå, hvilka skulle kunna till de föreslagne nya tjenstebefattningarne
användas; men då, ehuru medgifvas bör, att göromålen uti detta Embetsverk
sedan förra regleringen ej obetydligt ökats, det likväl är otvifvelagtigt, att
minskning deruti uppkommer, derest Kongl. Stats-Contoirets nuvarande befattning vid
Mynt- och Controll-Verkens ärenden kommer åter att af Kongl. Bergs-Collegium öfvertagas;
samt ännu outredt är, huruvida icke, i följd af Stats-Rådets nya organisation,
Kongl. Stats-Contoiret kan komma att undergå sådan förändring , att nuvarande
Stats-anslag blifver för ändamålet tillräckligt och hvad serskildt vidkommer förslaget,
att Ledamöternes löner måtte till 2,000 R;dr förhöjas, Utskottet likväl ej anser
lämpligt att, då Ledamots-lönerne uti öfrige Embetsverk ännu icke blifvit af Rikets
Ständer å Stat anvisade till högre belopp än 1,600 R:dr, utan sådane förhöj
-
Stats-UtsJiottets Utlåtande, N:o il
-
ningar, som derutöfver i vissa Verk utgå, blifvit utaf Kongl. Majtt af serskilde medel,
såsom arfvoden, anslagne; finner Utskottet
sig böra vidblifva det afstyrkande af bifall till Kongl. Majlts Nådiga
Proposition, som, uti förra Utlåtandet är vordet meddeladt.
K) Hvad Utskottet anfört i anledning af förslaget, att Kronobageri-Gesällernes aflöning
måtte ifrån Indragnings-Staten till ardra Hufvud-Titeln förflyttas, bar bos
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet blifvit leranadt utan anmärkning och af
Borgare-Ståndet bifallet, hvaremot hos Bonde-Ståndet den erinran blifvit gjord att,
genom brödbakningens ställande på entreprenad, den ifrågavarande utgiften skulle
kunna upphöra. Utskottet har dock så mycket mindre funnit anledning frångå sitt
förra yttrande i ämnet, som det torde kunna anses af 3tne Riks-Stånd godkändt,
hvadan samma yttrande åberopas.
c) Angående Hushyres-ersättning till Magazins-förvaltaren i Wisby och
d) om reglering af Vågstaterne i Fahlun och Avesta äro Utskottets yttranden
lemnade utan anmärkning af Ridderskapet och Adeln och Preste-Ståndet, samt bifall—
ne af Borgare- och Bonde Stånden,
hvarföre Utskottet finner vidare Utlåtande härom icke erfordras.
e) Utskottets tillstyrkan, att förslags-anslaget till utgifter för chartors förfärdigande
m. m. måtte, i anseende till dessa utgifters de senare åren ökade belopp, med
4,öoo R:dr förhöjas, har, hos Bonde-Ståndet föranledt den anmärkning, att, då motion
blifvit väckt om Chartae-Sigillatae-afgiftens försvinnande, det ökade anslaget icke
borde anvisas förr, än samma motion blifvit afgjord. Då berörde tillstyrkan i 3:ne
Riks-Stånd blifvit lemnad utan anmärkning eller bifallen, och Utskottet, som med berörde
motions behandling icke har befattning, ej anser sig förr, än Rikets Ständer
om Chartso-Sigillatm-verket annorlunda förordnat, kunna underlåta att de för samma
Vorks utgifter nödige medel föreslå, hvarförutan icke obemärkt bör lemnäs, att det
jfrågakomne beloppet endast utgör ett förslagsanslag och tillökningen således endast
skatt, på det att, å Stat må varda uppfördt hvad behofvet ungefärligen fordrar,
vidblifver Utskottet dess förra yttrande i ämnet,
io;oc
Kongl. Kammar-Rätten.
Vid denna ponkt, som Borgare- och Bonde-Stånden bifallit, har hos Ridder*'
skåpet och Adelö samt Preste-Ståndet blifvit anmärkt: att vid den reglering af detta
Stats-UtsJcottets Utlåtande, N:o 19 3 •
Embetsverk Stat, som år x83i af Kongl. Majit fastställdes och som, med uteslutande
af vice Presidents-Embetet, legat till grund för Kongl. Majlis, till Rikets Ständer
nu aflåtne Nådiga Proposition, personalen inskränktes emot hvad den år i8i4
utgjorde; att deremot med göromålen inträffat ett motsatt förhållande, enär till Kammar-Rätten
blifvit öfverflyttad en mängd ärenden, såsom år 1823 pröfningen af
besvär i Bevillnings-mål, som förut tillhörde Kammar-Collegium samt åren 1828
och j83o behandlingen af anmärknings- och af-skrifnings- m. fl. mål, som förut
dels af andra Embetsverk handlades, dels directe hos Kongl. Majit fullföljdes, hvaraf
handt, att göromålen erhållit den betydliga tillvext, att, då antalet af inkomne
mål år 1819 uppgick till 622, hade det året 182g ökats till 1,165 och i83g
till 2,487 eller fyrdubbelt, emot hvad det 20 år förut utgjorde; att då således anspråken
på Kammar-Rättens embets- och tjenstemäns verksamhet beständigt och i högst
betydlig grad ökats, billigheten jemväl fordrade, att de undfå enahanda löneförmoner,
som deras vederlikar uti öfrige Embetsverk i allmänhet långt före detta åtnjutit,
och som vid det här förut omförmälde förhållande med ärendenas tillvext, hufvudsakligen
föran ledd af öfverflytining af sådane, som tillförne icke Kammar-Rätten
tillhört, påtagligen icke kan beredas genom större förminskning uti personalen, än som,
det oagtadt, redan skett, samt att organisationen af Kammar-Rätten, såsom UfverDorastol,
icke kan blifva beroende af de förändringar uti administrativa Embetsver
ken,
som möjligen må blifva en följd af Departemental-styrelsens införande; hvarjemte
det äfven syntes kunna tagas i betragtande att, utan den nytta, detta Embetsverk
i öfrigt medför, genom dess åtgärder, inflyta ganska betydliga anmärkningsmedel,
hvilka, utan dess tjenstemäns uppmärksamhet, helt och hållet gått förlorade och
hvaraf beloppet under de sista 10 åren per medium utgjort i8,5oa Rldr 27 sk.
7 rst. Banco.
Då vid betragtande af de upplysningar, hvilka sålunda numera blifvit meddeldte,
angående den betydliga tillvexlen af ärender inom detta Embetsverk, det synes
ådagalagdt, att någon ytterligare inskränkning uti den af Kongl. Majit år i83*
fastställde och med uteslutande af vice Presidents-Embetet, Rikets Ständer ånyo föreslagna
Stat, icke kan åstadkommas, samt de å berörde Stat uppförde löner icke
öfverstiga, hvad för andra Erabets-Verk förut blifvit fastställdt, och således äfven
Kongl. Kammar-Rättens embets- och tjenstemän skäligen böra åtnjuta; så anser Utskottet
sig ega giltig anledning att, med frånträdande af det förra yttrandet tillstyrka,
att det för Kongl. Kammar-Rättens löne-reglering äskade anslag af
13,075: 28. 9 måtte varda beviljadt, likväl med enahanda villkor,
Stats-Utskottets Utlåtande, N'-o iq3.
som, i afseende å löne-tillökningarne för Kongl. Karmnar-Colleginm
här förut blifvit föreslagne, eller att tillökningarne endast tili nästa
Riksdag, såsom arfvoden, utgå.
11 to
Kongl. Sundkets-Collegium.
a) Emot Utskottets afgifna yttrande, angående den för bemälde Collegium
föreslagne lönereglering, bar hos Ridderskapet och Adeln icke någon anmärkning blifvit
gjord och har Borgar-Siåridet detsamma godkänt. Uti Preste-Ståndet hafva deremot
några Ledamöter erinrat, att, då Stats-Utskottet i allmänhet afstyrkt, de för
Embetsverkens löne-regleringar äskade anslag, giltig anledning icke syntes förekomma
att företrädesvis tillstyrka sådane för Kongl. Sundhets-Collegium, hvilket icke ansetts
hafva behof af sä stor tjenstemanna-personal, som förslaget upptager, hvilken
åsigt äfven blifvit yttrad inom Bonde-Ståndet, der behofvet af ökade anslag för
nämnde ändamål blifvit bestridt, under anförande, att Sundhets-Collegii Ledamöter
äro i tillfälle att genom practik förvärfva betydliga inkomster och att nödiga anslag
för Läkare i provinserne i det stället företrädesvis borde beviljas.
Då Utskottet emedlertid icke anser dessa erinringar gifva anledning till frångående
af den Öfvertygelse, Utskottet förut yttrat, om behofvet af det äskade tillökade
anslaget, finner Utskottet
sig böra samma yttrande vidblifva.
b) Hvad Utskottet., i fråga om begärde anslag för Provincial-Läkare-vården
tillstyrkt, har blifvit bifallet af Borgare- och Bonde-Stånden, hvaremot hos Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet de anmärkningar äro framställde, att det missförhållande,
som, enligt Utskottets förmenande, skulle uppstå emellan ordinarie och
Extra Provineial-iäkarnes löner, om för de senare beviljades den af Kongl. Maj:t
föreslagne aflöning af 5oo R:dr, väsendtligen försvunne vid betragtande deraf, att
de ordinarie Provincial-läkarne under den till 3g5 Rjdr sk. bestämde lönen hafva
37 tunnor spanmål anvisade, hvarför de uppbära förhöjning, då Riks-markegången
öfverstiger 6 R:dr tunnan ; att Ständerna förut beviljat 5oo R:drs aflöning
för de uti Lappmarkerne stationerade Extra Provincial-läkare ; att sistnämnde arfvoden
voro äfven för de ifrågaställde nya extra Provincial-läkarne beräknade, på
det att de icke skulle tillika innehafva Bataljons-läkare-tjenster, hvilket i annat fall
måste medgifvas, enär aflönings-förmonerne annars blefve så ringa, att skicklige personer
till dessa tjenster svårligen skulle kunna erhållas, samt att de extra Provin
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N-.o ig3.
cial-läkarne vanligen äro stationerade å sådane orter, att de bafra betydligt mindre
inkomst af practik, än de ordinarie; hvarjemte en ledamot bos Ridderskapet och
Adeln yrkat, dels alt närmare borde bestämmas, huru det bör tillgå med menigheternes
hörande i fråga derom , huruvida extra Provincial-Iäkare må tillåtas att tillika
innehafva andra Läkare-tjenster, dels att det icke måtte, på sätt Utskottet föreslagit,
bestämmas, att de nya tjensternes fördelning skall ske efter Suridhets-Collegii
tillstyrkande, enär ordagranna tillämpningen deraf ledde derhän," att dylika frågors
afgörande blefve af bemälde Collegium beroende.
Hvad angår det af Utskottet föreslagna aflöningsbeloppet, så enär detsamma
öfverensstämmer med hvad för de förut anställde extra Proviucial-läkare i allmänhet
finnes anvisadt och blifvit af 2tne Riks-Stånd bifallet,
anser Utskottet sig böra vidblifva, hvad i denna del förut är hemst
alid t;
hvaremot Utskottet, med afseende å anmarkningarne om de svårigheter, som torde
möta att med förut föreslagne villkor få tjensterne med skicklige personer besatte,
finnér sig böra i så måtto frånträda sitt förra yttrande, att Utskottet tillstyrker,
att extra Provincial-läkare må tillika kunna innehafva andra, dermed
förenlige befattningar, med undantag endast af ordinarie Provincialläkare-tjenster.
Vidkommande åter erinran deremot, att Utskottet yttrat det bestämmandet
af de nya extra Provincial-läkare-tjensternes fördelning orterne emellan, skulle ske
efter Sundhets-Collegii tillstyrkande; så enär, enligt hvad Utskottet jemväl förut
hemställt, pröfningen borde på Kongl. Majit ankomma, anser Utskottet deraf ostridigt
följa, att densamma icke skall blifva bunden af Sundhets-Collegii yttrande, ehuru
Kongl. Majtt säkerligen lärer derå fästa Nådigt afseende; hemställande dock
Utskottet,
att uti den afgående underdåniga skrifvelsen, må i stället för Sundhets-Collegii
”tillstyrkande,” begagnas orden: ”Suudkels-Callegii yttrande.
’’
c) Carolinska Medico-Ckirurgiska Institutet.
Hvad Utskottet föreslagit, i afseende å löneregleringen för Professorerne vid
nämnde Institut, har uti samtliga Riks-Stånden förardedt de anmärkningar, att då
Utskottet tillstyrkt dessa löner till högre belopp, än Kongl. Majtts Nådiga Proposition
upptager och sådant ej heller grundats på enskild motion i ämnet, Utskottet
till en dylik åtgärd icke varit Grundlagsenligt berättigad ; samt att Utskottet ej
eller egt, att för löneregleringen föreslå det dervid fästade villkor, att Institutet
måtte erhålla sådan organisation, att en yngling, sora vid Vniyersitetct genomgått
i6
Stats-Utskottets Utlåtande, If:o i g3.
en förberedande Philosophisk cours, sedermera må bunna vid berörde Institut fullborda
sin bildning i Medicinska yrket, till erhållande af Medicinse Doctors-grad, enär
frågan härom, såsom angående Läroverkens organisation och öfverlåtandet åt Institutet
af den Åcademierne hittills förbehållne rätt att promovera Medicin® Doctorer,
innefattade ett ämne, som icke tillhörde Stats-Utskottets, ulan Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottets behandling ; hvarjemte någre Ledamöter anmärkt, att de
föreslagne lönerne vore högre, än behofvet påkallade, då man ihågkomme, att de
Professorer, som äro Läkare, ega tillfälle till utkomst af practik, samt LäroverksComite'n,
hvaruti Sundhets-Collegii Ordförande deltagit, af sådan anledning funnit
sig icke böra föreslå Anatomi® Professorns lön till mera än 8ooR:dr; varande,
i anledning af de mot Utskottets behörighet att de omförmälde lönerna föreslå, Utskottets
hemställan såsom moLion upptagen hos Ridderskapet och Ådeln af Herr Ekströmer
och hes Borgare-Ståndet af Herr Kjellberg.
Till besvarande af förrberörde erinringar får Utskottet anföra, att detsamma,
utan att behöfva hemta något stöd ifrån Grundlagens serskilda stadganden om hvad
Utskottet, vid uppgörandet af förslag till Stats-reglering, eger alt iagttaga, anser sig
så mycket mera hafva varit befogadt, att, då skäl dertill förekom, de oftaberÖrde
löne-tiliökningarne föreslå, som Kongl. Majit, uti Dess Nådiga Proposition om StatsVerkets
tillstånd och behof, framställt, att utöfver hvad Kongl. Majit funnit angelägnast,
jemväl flere andra behof blifvit anmälde, hvilka, såsom ej saknande vigt,
Kongl. Majtt ansett jemväl böra komma till Rikets Ständers kännedom och hvaribland
förefanns hemställan om ännu högre löner för Professorerne vid Carolinska MedicoChirurgiska
Institutet, än Utskottet tillstyrkt, samt derjemte Herr von Hartmansdorff,
A., ehuru deltagande uti nu ifrågavarande anmärkningar, i en till Utskottet remitterad
motion, yrkat, att, så vidt tillgångarne det medgåfve och sådant i öfrigt
funnes lämpligt, alla de anslag, som af vederbörande Aucloritcter blifvit begärde,
men icke af Kongl. Majit uttryckligen äskade, måtte varda anvisade ; hvadan Utskottet,
som i öfrigt, icke funnit skäl förekomma till frångående af de förut föreslagne
lönebeloppen
sitt i denna del afgifne förslag vidhåller;
hvarigenom här förut omförmälde 2’.ne motioner af Herrar Ekströmer och Kjellberg
emväl äro besvarade.
Hvad angår det för löné-tillökningen fastade villkor; så om det än, enligt
Grundlagen, är Stats-Utskottet medgifvet att, då behofvet det fordrar, med andra
Utskott sammanträda, har Utskottet dock icke ansett sig skäligen kunna deråt gifva
jden utsträckning, alt vid hvarje tilliälle, då fråga uppstår om nya eller ökade anslag
för
Stats-Utskottets Utlåtande, N-.o ig3.
r7
för embets-verk, stiftelser eller inrättningar, och prÖfningen af (lassa anslags behöflighet
naturligtvis mäste blifva beroende af bedömandet, huruvida det ändamål, som dermed
är eller bör vara åsyftadt, kan derigenom uppnås, af denna orsak äska sammanträde
med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, helst sådant skulle högst väsendtligt
inveckla och uppehålla de till Stats-Utskottet hörande ärendens handläggning;
och bar Utskottet för öfrigt med det föreslagna villkoret ingalunda afsett någon
förändring uti Institutet, utan endast att, genom den tillstyrkte förbättringen uti
Lärarnes löne-villkor, bereda uppnåendet af det, uti Kongl. Maj;ts Nådiga Reglemente
för ifrågavarande Institut, af den II December 1822, framställde syftemål, att detsamma
”må erhålla en sådan organisation, att pålitlige och tillvande practiske Läkare
för alla grenar af medicinal-vcrkct till statens tjenst vid samma Institut kunna
danas.” Då det sålunda ej eller varit Utskottets mening att tillstyrka, det Institutet
skulle tilläggas den Academierne hittills förbehållna rättighet att Medicinae Doctorer
promovera, hvarom icke något i yttrandet förmäles, utan endast undervisningens
utsträckning, har Utskottet
med denna förklaring funnit sig böra det föreslagna villkoret vidhålla.
Beträffande serskildt Utskottets hemställan om ett personelt arfvode för Professor
A. Retzius, så hafva emot behörigheten deraf enahanda anmärkningar blifvit gjorde,
som, i anledning af den för Institutets Professorer i allmänhet tillstyrkte lönetil
lök ning, på sätt här förut nämndt ar, egt rum, samt att berörde personella arfvode
rättligen borde, derest det beviljas, upptagas på Indragnings-Stat; och hafva, med
föranledande deraf, motioner blifvit väckte hos Ridderskapet och Adeln af Herr von
Hartmansdorff' om anvisande af det belopp, Utskottet föreslagit, samt hos BorgareStåndet
af Herrar Ekholm och Christierson, hvilka för nyssnämnde ändamål tillstyrkt,
den förre 800 R'.dr att uppföras å Indragnings-Staten, utan afseende å det
löne-belopp, Professor Retzius eljest för innehafvande befattning å Stat må innehafva,
samt den senare, eller Herr Christierson, ett belopp af 1,000 R;dr Banco, att ä
nämnde Stat utgå personelt för Herr Retzius, så länge han vid Carolinska Institutet
tjenstgör.
I afseende härå gäller likaledes, hvad Utskottet här förut yttrat, helst Professor
Retzii löne-förmoner sammanlagdt icke skulle komma att öfverstiga, hvad för
Institutets Professorer, uti det till Kongl. Maj:t afgifne underdåniga förslag till lönestat,
blifvit föreslaget; Och som Utskottet, i anledning af nyssnämnde motioner, icke
funnit sig böra frångå, hvad förut i fråga om beloppet är vordet föreslaget,
vidblifver Utskottet äfven dess i denna punkt afgifne yttrande, endast
Bih. till R. St. Fröt. 1840. 4 Sami. 1 Ajd. 55 IItift, 3
Stats-ZItshottets Utlåtande, N:o ig3.
med den förändring, att Utskottet tillstyrker, det ersättningen må,
under förut föreslagne villkor, uppföras å Allmänna Indragnings-Staten.
d') I anledning af hvad Utskottet hemställt, i fråga om det för Professor
Cederschiöld, såsom Föreståndare för Barnbördshuset, föreslagne personella arfvode,
som Bonde-Ståndet bifallit, har, uti de öfriga Riks-Stånden blifvit anmärkt: att, enär
Professor Cederschiöld för nämnde befattning för närvarande åtnjuter tillhopa 666
R:dr 3a sk., men Utskottet till uppförande å Indragnings-Stat endast tillstyrkt 600
R;dr, han, i stället för den åsyftade tillökningen, skulle komma att förlora 66 Ridr
32 sk., hvilket illa stöde tillsammans med Utskottets erkännande af Professor Cederschiölds
utmärkta förtjenster om Barnmorske-vetenskapen, hvadan det blifvit yrkadt,
att Professor Cederschiöld, oberoende af den lön, han vid Carolinska Medico-Chirurgiska
Institutet åtnjuter eller undfår, måtte tilldelas hela den personella löneförmon
Kongl. Maj:t föreslagit ; att äfven, om nämnde lön toges i betragtande, det åtminstone,
i händelse Professorn, utan lönens bibehållande, ifrån sin tjenst vid nämnde
Institut afgår, inträffar, att han erhåller ^00 R;dr mindre, än Kongl. iVI a j 11 föreslagit;
att da Utskottet hemställt, det arfvodet för Professor Retzius bör upptagas å
2:dra Hufvud-titeln, på enahanda sätt borde förhållas med det för Professor Cederschiöld
tillstyrkte ; att då, i händelse af sistbemälde Professors afgång från sin befattning
såsom Föreståndare för Barnbördshuset, någon aflöning icke finnes anslagen
för efterträdaren, åtminstone någon del af det utaf Kongl. Maj:t föreslagne arfvodet,
t. ex. 666 R:dr 32 sk. Banco borde å ordinarie Stat såsom aflöning för tjensten
uppFöras och endast fyllnaden eller 333 R:dr 16 sk. Banco å Indragningsstal anvisas.
Hvad angar anmärkningen, att Utskottet skulle för Professor Cederschiöld
hafva tillstyrkt icke allenast mindre än Kongl. Maj:t föreslagit, utan ock ringare belopp,
än han redan åtnjuter, får Utskottet fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derå,
att, då, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, Professor Cederschiöld skulle erhålla
såsom Lärare vid Carolinska Institutet 1,200 R:dr och personel! 1,000 R:dr eller
tillhopa 2,200 R:dr, samt Stats-Utskottet föreslagit lönerne för berörde Lärare tili
1,600 R:dr och en personel ersättning till bemälde Professor af 600 R:dr, komma
genom bifall härtill, på sätt Utskottets förra Utlåtande jemväl utmärker, Professor
Cederschiöld att åtnjuta fulla beloppet af de löneförmoner, hvilka, såsom en billig
vedergällning för Professorns utmärkta förtjenster, uti Kongl. Maj:ts Proposition
åsyftas.
Det enda fall, då någon minskning deruti skulle kunna inträffa vore, i händelse
Professor Cederschiöld komma alt, utan lönens bibehållande, afgå ifrån incebaf
-
Stats-TJtskottets Utlåtande, N\o 193.
>9
vande Professors-beställning vid Carolinska Institutet och således 31 njöte 4oo Ridr
mindre, an om liela det af Kongl. Maj:t föreslagne belopp af 1,000 R.'dr vore å Iudragnings-Stat
uppfördt. Med afseende å allt detta finner Utskottet
6ig böra vidblifva dess förra yttrande i ämnet, endast med det till
lägg,
att om, Professor Cederschiöld skulle, utan lönens bibehållande,
ifrån innehafvande Professors-beställning vid Carolinska Medico-Chi
rurgiska
Institutet afgå, den personella ersättningen å Indragnings
staten
då må förhöjas till det belopp af 1,000 Rtdr Banco, som
Kongl. Majit i Nåder föreslagit.
Äfvenså anser Utskottet, att då, enligt Kongl. Reglementet för Carolinska
Medico-Chirurgiska Institutet, Artis Obstetrici® Professoren tillika är Director vid
Allmänna Barnbördshuset och derstädes ger undervisning i barnförlossnings-konsten, något
serskildt anslag till aflöning för Professor Cederschiölds efterträdare uti sistnämnde
befattning icke erfordras, utan att, om någon vedergällning utöfver lönen äfven
framdeles anses lämplig, sådant då bör på serskild framställning ankomma.
e) I fråga om ökade arfvoden för Djurläkare bar, bos Ridderskapet och Adeln
blifvit yrkadt, dels att då de för närvarande anvisade arfvoden af Oo R:dr för
hvarje Län vore alldeles för ringa och otillräcklige för att kunna erhålla skicklige
personer, desamma måtte till 100 å l5o R:dr förhöjas, dels att, uti de större Lä
nen
flere arfvoden bora anslås; men då Utlåtandet är lemnadt utan anmärkning af
Preste-Ståndet samt bifallet af Borgare- och Bonde-Stånden, anser Utskottet
sig icke kunna frångå dess förra yttrande i ämnet.
i3fo.
Talcll-C ommissionen.
Uti denna punkt, som Borgare- och Bonde-Stånden bifallit, har, hos Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet, blifvit erinradt, att Svenska Tabellverket, i
följd jemväl af Tabell-Commissionens nuvarande Secreterares nitiska och förtjenstfulla
åtgärder, erhållit serdeles fulländning och i detta hänseende egde företräde framför
flere utländska, samt att, då göromålen för Secreteraren, som förenade flere befattningar,
hvilka, vid andra Auctoriteter äro åt flere serskilde personer uppdragnc, äro
serdeles både magtpåliggande och besvärlige, och icke kunna skäligen anses godtgjordä
genom den miudre betydliga aflöning, han för närvarande åtnjuter, billigheten
20
Stats-Utskottets Utlåtande, Nio rf)3.
syntes fordra, alt han måtte erhålla den af Kongl. Maj:t föreslagne aflöning i likhet
med Secriterare uti andre Embetsverk, jemte serskild hyres-ersättning för Commissionens
vidlyftiga archiv; äfvensom att den nödige tillökningen i tjenstemanna-personalen
må beviljas.
Då likväl Utskottet icke kan anse erforderligt eller lämpligt, att Sccreteraren
uti Tabell-Commissionen, hvars befattning, ehuru mödosam, dock enligt hvad, erfarenheten
ådagalagt, kan med andra tjenstebefattuingar förenas, undfår enahanda aflöning,
som Secreterare i Rikets Collegier , hvilka i allmänhet äro af de med desse
tjenster följande göromål uteslutande upptagne och ökad tjenstemanna-personal vid
Commissionen icke mera äu förut synes af behof påkallad, enär, i den moa Tabellverket
fortgått och blifvit ordnadt, arbetet dermed bör vara lättadt, samt hvad busliyres-ersättningen
angår, det onekligen är rättast att derest sig göra låter, hvilket
ännu icke synes utredt, Commissionen erhåller, embetsrum uti Kronans hus, hvarigenom
äfven Commissionens archiv är emot olyckshändelser mera förvaradt, än om det
uti enskildes boningshus skall inrymmas,
finner Utskottet sig kunna frångå, hvad förut blifvit yttradt, i fråga
om de för Tabell-Commissionen äskade tillökade anslag.
i4‘o.
Kongl. General- Landtmätcri-Contoirct.
I anledning af denna punkt, sorn Preste-Ståndet lemnat utan anmärkning samt
Borgare-Ståndet bifallit, har, hos Ridderskapet och Adeln en Ledamot framställt, att
då, i följd af Kongl. Majtts Nådiga Bref den 2 o Februari i836, Öfver-Inspectorstjensten
vid då varande innehafvarens afgång indrogs och dithörande göromål öfverflyttades
på Landtmäteri-Fiscalen och Ofver-Ingenieuren, likväl med det förklarande,
att, då tillgång icke var för handen att verkställa den nya löne-reglering, som för
sådan händelse förut var beslutad. Kongl. Maj:t ville derom till Rikets Ständer aflåta
Nådig Proposition, samt Stats-Utskottet, i följd af dylik Proposition, de tillökade anslagen
tillstyrkt, billigheten syntes fordra, att sistnämnde 2tne tjenstemän, såsom ersättning
för de ökade göromålen, måtte antingen retroactivt ifrån den 20 Februari 1836 få
de förhöjda lönerne beräkna, eller någon ersättning i runda summor för dem föreslås;
varande i Bonde-Ståndet anmärkt, dels att ingen löne—tillökning borde medgifvas,
dels alt endast de lägre tjenstemännen, och dervid företrädesvis Fiscalen, borde
deraf komma i åtnjutande.
Stats-Utskottets Utlåtande, N-.o ig3.
Då tillökningen i Staten blifvit i 2:r,e Stånd lemnad utan anmärkning och
af clt Stånd bifallen,
kan Utskottet ej frångå dess förra yttrande, likasom Ulskottet ej finner
sig kunna föreslå den för 2:ne tjenstemän ifrågaställde retroactiva
beräkning.
15:o
T ullverket.
Hvad Utskottet härvid yttrat, är dels bifallet dels lemnadt utan erinran och
föranleder således icke vidare åtgärd å Utskottets sida.
16:0.
Såsom beroende på utgången af frågan om denna Inrättnings upphäfvande
fordras ej heller härvid något nytt yttrande.
Landt- Stater ne.
Utskottets yttrande, angående uppförande å Stat af ett emot dagsverks-skyldigbeter
till Mariasholms och Gatrinebcrgs LandshÖfdinge-boställen svarande anslag,
har hos Bonde-Ståndet föranledt den anmärkning, att de ifrågavarande dagsverkena
icke tillkommit Landshöfdingen såsom rättighet och att något anslag i det stället ej
borde anvisas, då Landshöfdinge-lönen i Skaraborgs Län ändock vore mer än tillräcklig;
men då Utskottets förra yttrande blifvit af de öfrige Riks-Stånden lemnadt
utan anmärkning, finner Utskottet
sig böra detsamma vidblifva.
I anledning af hvad Utskottet yttrat, angående väckt motion om anslag dels
till skrifmaterialier vid hvarje Länshäckte, dels till understöd för serskildt skrifvarebiträde
åt Vaktmästarne vid dessa häkten, har, hos Ridderskapet och Adeln blifvit
anmärkt, att Vaktmästarne vid häktena icke kunna åläggas att skrifva fånglistor och
att förslaget om biträde för detta ändamål derjemte varit föranledt deraf, att berörde
*2
Stats-Utsliotlets Utlåtande, N'.o i f}3«
fånglistor, i följd af nytt formulair, nu är betydligt vidlyftigare an tillförne; att
Lands-Secreterare- och Lands-Kamererare icke äro skyldige att bekosta skrifmaterialier
åt fångarne och att ett dylikt åläggande vore så mycket mera obilligt, som beroälds
tjenstemäns anslag till skrifmaterialier och expenser äro otillräcklige; samt att, enligt
en Talares uppgift, kostnaden för skrifvare-biträde och skrifmaterialier vid ett större
Länshäkte skulle uppgå till icke mindre an 128 Iitdr årligen; varande för öfrigt af
en Ledamot utaf Borgare-Ståndet och en af Bonde-Ståndet erinradt, att det ifrågaställde
skrifvare-biträdet vore af behofvet påkalladt.
Deremot bar PresteStåndet lemnat yttrandet utan anmärkning.
Då Utskottet emedlertid anser serskild kostnad för Siats-Verket för nyssberÖrde
ändamål icke mera än förut, böra ega rum och oro framdeles behof af dylikt
anslag skulle erfordras, Kongl. Majtt icke lärer underlåta att derom gora framställning,
vidblifvcr Utskottet sitt förra yttrande.
Medinge Län.
Sos Borgare-Ståndet bar, i anledning af yttrandet, angående föreslagna arfvodena
för en Exsecutions-fogde i Carlskrona för uppsigt öfver Länsfångarne i Rådstuguhäktet
derstädes 100 R;dr, samt till fångvaktraästaren vid samma häkte 78 R:dr
ä2 sk. blifvit upplyst, att en del af närande häkte är till begagnande för Länets behof
anslagen, och derföre bör såsom Länshäkte anses.
Vid det sålunda numera utredde förhållandet, har Utskottet, ehuru förra yttrandet
blifvit hos Ridderskapet och Adeln och Preste-Ståndet lemnadt utan anmärkning,
samt af BondeStåndct bifallet, funnit sig böra, med frångående af samma yttrande,
tillstyrka,
att de uti Kongl. Maj:fs Nådiga Proposition upptagne nyssomförmäl
da
arfvoden, må till 2:dra Hufyud-Titeln få Öfverflytta*.
Kronobergs Län.
Härvid ar uti BondeStåndet af en ledamot erinradt, att den foreslagfte lius—
Iiyrés-ersättningen borde utgå af anslaget för Kronans hus och byggnader; men då
Utlåtandet i denna del blifvit af öfrige Stånden lemnadt utan anmärkning, finner
Utskpftet
sig böra dervid förblifva.
Stats-Utshottets Utlåtande, N:o iq3.
23
Christianstads Län.
Hos Hidderskapet och Adeln, samt BorgareStåndet är anmärkt, att häktet i
Engelholm verkligen är Krono- eller Länshäkte; och har Utskottet vid nämnde förhållande,
i öfverensstämmelse med hvad här förut i fråga om personalen vid häktet i
Carlskrona är yttradt„ funnit sig, oagtadt förra Utlåtandet är af PresteStåndet lernnadt
Utan anmärkning, och af BondeStåndet bifallet, böra hemslälla,
att de för Betjeningen vid förstnämnde häkte af 8:de Hufvud-titeln
utgående arfvoden af tillhopa 266 R;dr må till 2tdra Hufvud-titeln
, öfver Hy t tas.
Götheborgs och Bohus Län.
Emot tillstyrkandet, att lön för en Länsman i Säfvedahls Härad må på Stat
uppföras, har, uti BondeStåndet blifvit anfördt, att anslag till en dylik tjenst icke
borde beviljas, förr, än fullständigt blifvit utredt, att samma tjenst är af verkligt behof
påkallad, och icke ifrågakomma annorlunda, än i sammanhang med en allmän
reglering af Landt-Staten.
Då de 3:ne Öfrige BiksStånden leranat Utlåtandet i denna del utan anmärkning,
anser Utskottet sig
icke ega anledning frångå hvad förut är vordet anfördt.
Elfsborgs Län.
Denna punkt äf af Bonde-Ståndet återremitterad med de anmärkningar, ali
Eandshöfdinge-Residenset vöre så stort, att Canzli och Contoir borde der inrymmas,
utan serskild ersättning till Landshöfdingen, samt att Fjerdingsraännens löner borde,
såsom en billig ersättning för desse personers göromål, qvarstå. Jemte det Utskottet
får fästa Bonde-Ståndets uppmärksamhet derå, att den här föreslagne indragning af
Fjerdingsmans-löner varit föranledd deraf, att dessa löner varit dubbelt mer, både i
Contant och indeldt uppförde, samt att upphörandet af aflöning för Fjerdingsman titgjordt
föremål för serskildt Utlåtande Nto 42> Bonde-Ståndet i den delen bifallit,
anser Utskottet, att, då nu ifrågavarande punkt uti de 3;ne öfrige Riks-Stånderr
blifvit lemnad utan anmärkning, anledning icke förekommer att frångå, hvad deruti
blifvit föreslaget,
24
Stats-Utskottets Utlåtande, lV'.o iy3.
Stora Kopparbergs Län,
I fråga om hyresmedel för Provins-Landtmäteri-Contoiret i Fahlun, har uti
Borgare- och Bonde-Stånden blifvit erinradt, att, enligt hvad åtskillige ledamöter
egde sig bekant och närmare utredt, utrymme för nämnde Contoir icke kan erhållas
uti något Statens hus, helst hvad serkildt angår det omnämnde Magazinshuset, detsamma
icke lämpligen kan för sådant ändamål inredas, hvarför äfven skulle uppstå
en betydlig kostnad, hvilken icke motsvarades af den besparda hyran.
Med fästadt afseende å hvad sålunda blifvit upplyst, har Utskottet, med
frånträdande af sitt förra yttrande, funnit sig böra tillstyrka,
att de för Provins-Landtmäteri-Contoiret i Fahlun föreslagne hyresmedel
af i oo R:dr må, på sätt Kongl. Majit hemställt, varda å allmänna
Indragningsstaten uppförde.
Hvad Utskottet yttrat i fråga om löncanslagen å Staterne för Upsala, Stockholms,
Malmöhus, Skaraborgs, Nerikes, Wermlands, Westmanlands, Jemtlands,
Westerbottens och Norrbottens Län, har blifvit lemnat utan annan erinran, än att
uti Borgare-Ståndet blifvit anmärkt, att Utskottet orätt afdragit ifrån Stockholms
Läns Stat io R;dr contant och in5R;dr indeldt, ifrån Nerikes Läns i6R:dr 3a sk.
och ifrån Westmanlands Län 8o R;dr, enär alla dessa tillgångar vore för Landtstatens
nya löne-reglering afsedde; men då Utskottet, jemnlikt serskildt Utlåtande, afstyrkt
berörde reglering, med undantag för Länsmans-löncrne, för hvilka medel till
fullt belopp blifvit beräknade, och förrberörde medel följagtligen, såsom besparde, bordt
ifrån Staten afföras, hvarförutan Utlåtandet i denna del är vordet af trenne Riksstånd
godkändt eller lemnadt utan anmärkning,
finner Utskottet frågornc om förutnämnde Läns anslag icke till vidare
yttrande å Utskottets sida föranleda.
Emot Utlåtandet angående tillökning uti anslaget för tryckning af Konungens
Befallningshafvandes Kungörelser, har hos Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
blifvit anmärkt, att samma anslag är alldeles otillräckligt, hvaraf följt, att ej
mindre Lands-Secreterare och Lands-Kamererare, än äfven de under Läns-Styrelserne
lydande tjenstemän måst till fyllande deraf bidraga, vid hvilket förhållande billigheten
fordrade, att en sådan tillökning uti berörde anslag måtte anvisas, hvarigenom
kostnaderne kunna betäckas.
Hvad sålunda är vordet anfördt, finner likväl Utskottet
icke föranleda ändring uti sitt förra, af tvänne Riks Stånd utan
anmärkning lemnade, yttrande. a)
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o Ip3.
25
18:0.
a) Yttrandet om tillökning uti förslags-anslaget till skrifmaterialier och expenser
samt ved och ljus för Rikets Col/egier m. fl. liar bos Ridderskapet och Ådeln
toran le J t den anmärkning, att närmare borde uttryckas, att det vore ett förslagsanslag
och att, då erfarenheten visat behofvet af tillökning, sådan bordt medgifvas;
men enär, jemte det att Utlåtandet, efter Utskottets tanka, utvisar, att anslaget är
förslagsvis uppfördt, samma Utlåtande i denna del blifvit af Preste-Ståndet lemnadt utan
anmärkning, samt af Borgare- och Bonde-Stånden bifallet,
finnér Utskottet sig endast böra detsamma å nyo åberopa.
b) I afseende å anslaget til Rese- och Tractaments-penningar i Civile Ärenden,
är anmärkt, hos Ridderskapet och Adeln och Preste-Ståndet, dels att närmare
norde uttryckas, att det vore förslagsanslag samt dels att, i anseende till väckte frågor
om skjutslegans förhöjning, anslaget borde till 10,000 R:dr förhöjas, och uti
Bonde-Ståndet, att icke någon förhöjning bordt ega rum. — Då Utskottets förra
Utlåtande tydligen innehåller, att medlen äro förslagsvis upptagne samt vid så beskaffad
beräkning någon förlust eller olägenhet icke uppkommer, äfven om utgiften
för något år skulle öfver- eiler understiga det efter nu kända förhållanden calculerade
belopp,
anser Utskottet sig böra det förut afgifne yttrandet vidblifva.
ICJtO.
Vid Utskottets yttrande i fråga om pensionsrätt för LandtStatens tjenstemän,
bar blifvit anmärkt, uti Borgare-Ståndet att genom Utskottets förslag skulle kunna
inträffa, att berörde tjenstemän med beräkning af pensioner ifrån Civil-Statens Pensions-Cassa,
erhölle sammanlagdt högre pensionsbelopp, än under tjenstgöringen innehafde
löuer, äfvensom att Häradsskrifvarnes pensioner måtte tillökas, antingen i likhet
med KronoFogdarnes eller till 600 R'dr, samt uii Bonde-Ståndet, dels att pensionerne
ej borde bestämmas förr, än ny löne-reglering för Landt-Statens tjenstemän blifvit
fastställd, dels att pensionen för Lands-Secreterare, Lands-Kamererate och Räntmästare
borde nedsättas, men Häradsskrifvarnes deremot förhöjas.
Jemte meddelande af den upplysning, att de tjenstemän, som till pensioner
å Indragnings Stal uppföras, icke tillika kunna innehafva pensioner ifrån Civil-Statens
Bih till R. St. Prot. 18/jo, \ Sami. 1 Afd. 55 Haft, 4
aö
Stcits-Utskottets Utlåtande, JV":o if)3.
Pensions-Cassa, hvarigenom den uti Borgare-Ståndet gjorda anmärkning lärer förfalla,
anser Utskottet, då Itidderskapet och Adeln samt Prcstc-Ståndet lemnat förslaget,
utan anmärkning,
sig böra det förra yttrandet vidblifva.
Stockholm den 3o Juni 1840.
Reservationer:
Af Herr Friherre Sprentgporten, J. W.\ ”Lika med hvad Stats-TJtskottet föreslagit,
anser jag väl lämpligast, att de lönetillokningar, hvilka på anförde skäl blifvit
lör Kongl. Kammar-Collegium och Kongl. Kammar-Rätten tillstyrkte, endast må,
såsom arfveden, utgå till nästa Riksdag, på det att, i händelse en förändrad regisling
af dessa Embetsverk, i följd af Stats-Rådets nya organisation, möjligen skulle
jkomma att ega rum; dylika tillökningar icke måtte blifva föremål för uppförande å
Indragnings-Stat; men då jag tillika finner angelägenheten deraf, att embets- och
tjenstemännen uti nyssberörde Embetsverk icke betagas tillfället att, när de författningsenligt
äro dertill berättigade, afgå med sammanlagda aflöningens åtnjutande på
Indragnings-Stat, och således erhålla samma pensionsbelopp å nämnde Stat, som deras
vederlikar uti öfriga Embetsverk, helst de i annat fall skulle nödgas qvarstå vid
tjenstebefattningar, hvilkas behöriga bestridande deras krafter icke vidare medgifva,
som åter på ärendenas behöriga gång skulle hafva menlig inverkan, så reserverar
jag mig deremot, att Utskottet icke uttryckligen medgifvit, att de embets- och tjenstemän
uti förutnämnde Embetsverk, som lagligen finnas berätligade att undfå afskeJ
med lönernes bibehållande, må ega att å Indragnings-Stat njuta hela beloppet af
den aflöning de, i följd af Utskottets nu afgifne förslag, skulle erhålla.’’
Häruti instämde Herr Grefve Horn, C. F., Herr Ankarsvärd, A.x Herr
Doctor Thomander och Herr Prosten Astrand.
Af Herr vice Talman Halling t ”Jag reserverar mig i följande delar
Tredje punkten: Kongl. Hof-Rätterne.
Utan att bestrida möjliga behofvet af ett tillökt antal Ledamöter uti Kotig}.
Svea och Götha Hof-Rälter, anser jag det vara en bakvänd ordning att inrätta flere
embeten, innan de redan varande äro så aflönade, att de kunna hafva sin bergning
och med detsamma fullkomligt egna sig åt sina tjenstebefattningar hvilka n»
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o ip3.
07
ofia måsle lida genom nödvändigheten för deras innehafvare, att äfven söka annan
sysselsätl ning. I allmänhet af den mening, att få, men verkligen aflönte, embetsmän
höra finnas, har jag vid valet emellan att bevilja nya löner eller tillöka gamla, aldrig
tvekat att gifva denna senare utväg företräde. För min del har jag således,
i stället att tillstyrka den af Utskottet nu föreslagne åtgärd att anslå nya löner,
trott bättre vara att bereda den löneförhöjning, Kongl. Majit i Nåder proponerat eller
för IIof-Råtts-Råd från 1,600 Rldr till 2,000 R:dr och för IIof-Rätts-Assessorer
från 1,200 Rldr till i,5oo Rldr.
Åttonde puncten '. Kongl. Kammar-Collegium.
Jag har ej deltagit uti beslutet, att den för Kongl. Kammar-Collegium föreslagne
tillökning uti löne-anslag skall utgå under namn af arfvoden. Man bör
ihågkomma att summan 7,532 R:dr 16 sk. 1 rst. egentligen är ett fyllnads-anslag,
att dermed fullkomna en af Kongl. Majit redan för många år sedan fastställd löne
reglering
för detta Embetsverk, och följden af Utskottets förslag, hvilket jag dessutom
såsom princip ej kan godkänna, skall blifva mycken oreda uti speciela löaings—
staterne; och jag tviflar, att det af Utskottet åsyftade ändamål ändå vinnes.
Tionde punkten'. Kongl. Kammar-Rätten.
Inom mitt Stånd bar jag deltagit i det beslut, hvarigenom Utskottets Betänkande
N:o 4° öfver denna punkt blifvit bifallet; och kan således ej bidraga till ett
motsatt beslut. Skälet, hvarpå Kongl. Majit åler vid denna Riksdag i Nåder framställt
behofvet af ökadt löne-anslag för Kongl. Kammar-Rätten är, att ärendenas
mängd inom detta Erabets-Verk under de senare åren betydligen tillväxt. Nu har
likväl Bevillnings-Utskottet tillstyrkt och Riks-Stånden i allmänhet redan samtyckt,
att klagan öfver Pröfnings-Coraile’ernas beslut och åtgärder icke vidare skall fullföljas
i Kongl. Kammar-Rätten, hvarigenom ali dess befattning med Taxerings-frågor
kommer att upphöra och göromålen måste således i betydlig mon minskas. Vid sådant
förhållande anser jag rätta tiden nu ej vara inne att genom det beslut, Stats—
Utskottet fattat, godkänna, att löne-tillökningen, som på annan väg hittills utgått,
hädanefter må af ordinarie Stats-anslagen bestridas.
Elfte puncten Litt. C.: Carolinska Medico-Chir ur giska Institutet.
Då jag ej deltagit uti Utskottets Betänkande Nio 4°> tillhör det ej eller mig
att deltaga uti försvarandet af Utskottets åtgärd, att på egen hand föreslå högre el
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o ig3.
ler andre löner, än Kongl. Maj:t i Nåder proponerat, och att dervid fästa serskilda
reglementariska villkor. Jag gillar emedlertid ej formen och anser den till och med
ganska äfventyrlig att införa.
Nittonde punkten; angående Pensions-rätt för visse Tjenstemän vid Landt-staten.
Vidblifvande min i detta ämne inom Borgare-Ståndet yttrade och af Utskottet
icke ens upptagne, ännu rainjre besvarade eller vederlagde anmärkning, att frågan
härom rättligen bordt behandlas och afgöras, i sammanhang med pröfningen af Allmänna
Indragnings-Statcn, får jag i hufvudsaken yttra, att Utskottet efter min tanka saknat
skäl för underkännandet af det förslag, Kongl. Maj-t i Dess Nådiga Proposition
framställt och jag vid återremissen af detta Betänkande biträdt eller att Häradsskrifvare,
efter omkring 4° års tjenste- och vid uppnådde 6b lefnads-år samt efter förstedt
läkare-betyg öfver en försvagad helsa, vid afskedstagandet må på Allmänna
Indragnings-s!atén såsom pension erhålla 600 R;dr årligen; jag tror ej, alt det kan
bestridas, det ju desse tjenstemän, i afseende på trägna göromål i det närmaste kunde
jemnföras med deras vederlikar, Kronofogdarne, för hvilka under enahanda villkor
pension är bestämd till 800 R;dr. Den enda grund, Utskottet antagit till
stöd för förslaget att, Ilaradsskrifvare-pensioner skulle bibehållas vid 400 R: lr eller
lika med Kammarskrifvare i Collegierne håller ej stånd; ty de kunna ej rättligen
i mödosam tjenstgöring med hvarandra ställas i bredd, och för min del anser jag det
innefatta en verklig orättvisa och vara nedslående för dem, hvilka innehafva Iläradskrifvare-tjenster,
dervid vanligen deras befordran stannar, att cj åtnjuta den uppmuntran
att ifråga om pension ej betragtas åtminstone så nära lika med sina närmaste
tjenste-kamrater, Kronofogdarne, att, då desse kunna påräkna 800 R:dr, Häradsskrifvarne
måtte kunna tillerkännas 600 R:dr. Må man icke glömma, att förhållandet
är helt annorlunda med Kammar-skrifvarne i Collegierne. Dessa stanna sällan
om någonsin vid sådan beställning, tilldess de uppnått 65 lednads- och om
kring
4° tjenste-år. Icke eller må det blifva ett orubbligt skäl, att Häradsskrifvare
en gång genom en författning blifvit ställde i likhet med Kammarskrifvare.
Att jemnförelsen är olämplig, har jag redan visat och att den fortfarit sedan år 1819,
ådagalägger i min tanka endast, att rättelsen blifvit allt för länge uppskjuten och
att således det är hög tid att den tillvägabringa.’’
Herr Wedberg har instämt uti hvad denna senare reservation, rörande
ig:de punkten innehåller.
STOCKHOLM, EuueNs och Granbergs Tryckeri. 1840.
iStals-Utskottets Utlåtande, N:0 1$4‘
i
Är enders Beredning.
enom Nådig Proposition af den 26 sisllidne Maj, intagen under N.‘o 66
Utlåtandei anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
fortfarande tills vidare af anslaget för Rikets Allmänna,
uti 1 Afdeln. af Bihanget till Riks-Ståndens Protocoller, har Kongl. Maj:t,
som väl gifvit Nådigt bifall till den af Rikets Ständer, för deras del, antagna
Grundlags-förändring, hvarigenom Rikets Allmänna Ärenders Beredning,
i dess egenskap af en i Grundlagen förordnad Embets-myndighet,
upphört, men dock, på de uti Propositionen anförda skäl, Varit betänkt
att tills vidare låta de egentliga besvärs-målen äfven hädanefter undergå en
serskild beredning, genom tillkallade kunnige embetsman, och derföre ansett
lämpligast att, till en början, äska biträde af nuvarande ledamöterne
i Rikets Allmänna Ärenders Beredning, hvilka, under sådant villkor, skulle
ega att bibehålla de för deras befattningar hittills bestådda arfvoden, hvarefter
och sedan dessa ledamöters antal genom afsked eller dödsfall minskats
till fyra, den nya Beredningen skulle, så länge omständigheterna
fordra dess bibehållande, komma att bestå af sistnämnde antal ledamöter,
utan afseende på förhållandet emellan frälse och ofrälse, föreslagit Rikets
Ständer, att det å Riks-statens Andra Hufvucltitel hittills uppförda anslag
för Allmänna Ärendenas Beredning af 8,736 R:dr 2 sk. 8 rst. må äfven
hädanefter i Stat upptagas, att, så länge alla de nuvarande ledamöterne 1
deras befattningar qvarstå, till fulla beloppet utgå, men derefter, i mon
af inträffande afgång, successive minskas till 4>ooo R:dr, utom hvad sorn
erfordras för Vaktmästarnes aflöning.
Vid öfvervägande af hvad uti Kongl. Majus Nådiga Proposition är
vordet föreslaget, har Utskottet icke kunnat förbise det betänkliga deruti,
att, sedan, genom en af Rikets Ständer vid denna Riksdag antagen och af
Kongl. Maj:t jemväl i Nåder gillad Grundlags-förändring, Rikets Allmänna
Bih. till R. St. Fröt. 184.0. 4 Sami. i Åfå. Sölte Idoft.
1
2
Stats-Utskoltets Utlåtande> N:0 ig4~
Ärenders Beredning blifvit indrogen, i annan ordning Ater införa enahanda
Institution, hvilken för öfrigt ieke i något afseende bidrager till att
minska mängden af de mål, som , af Kongl. Majit uti Dess Stats-Råd nu
måste afgöras, hvarförutan om än, genom Beredningens yttrande, en tillförlitlig
utredning af ärendena kan vinnas, deras fullständiga och noggranna
föredragning uti Stats-Rådet, der de skola pröfvas, ändock icke kan eller
bör underlåtas, och således icke någon lättnad, utan fastmera, genom
den dubbla föredragningen, utveckling och fördröjande af ärendenas behandling
skulle uppkomma. Efter Utskottets öfvertygelse vore det deremot
i alla hänseenden rättast och lämpligast, om Besvärs- eller de så kallade
Berednings-målen, på sätt Ha-ns Excellens Justitiae-Stals-Ministern uti dess,
vid föredragning af Utlåtandet angående Riks-statens Andra Hufvudtilel, i
fråga om anslaget för Rikets Allmänna Ärenders Beredning, yttrat, blefve
genom en serskild afdelning af Högsta Domstolen afgjorde; men om det
ock af berörde yttrande må hemtas någon anledning till den förhoppning,
att framställning om en dylik önskvärd förändring kan vara att, ifrån Kongl.
Majit förvänta, och den af Kongl. Majit nu föreslagna åtgärd således endast
att anse som en öfvergång dertill, har Utskottet likväl icke kunnat antaga
delta såsom visshet, då Kongl. Majit icke till Rikets Ständer framställt Nådig
Broposition om en derför nödig Grundlags-förändring och det följagtligen
ej är kändt, huruvida det må vara med Kongl. Maj:ts Nådiga afsigt
instämmande, att en dylik förändring uti Besvärs-målens behandling varder
tillvägabragt. Vid sådant förhållande
anser Utskottet sig icke kunna tillstyrka bifall till hvad Kongl.
Majit föreslagit, angående bibehållande å Stat af anslaget till aflö
ning
för Rikets Allmänna Ärenders Berednings ledamöter;
hvaremot och då Utskottet inhemtat, att de trenne Vaktmästare, hvilkas
löner äro å samma Stat uppförde med tillsammans ^36 Ridr 2 sk. 8 rst.
Banco, egentligen varit afsedde till uppassning för Stats-Rådet och Högsta
Domstolen, Utskottet tillstyrker,
att sistberörde lönebelopp må på Staten qvarstå och under behörig
titel uppföras, likväl med underdånig anhållan, det Kongl.
Majit må täckas pröfva, huruvida icke, i följd af Rikets Allmänna
Ärenders Berednings indragande, någon förminskning uti ifrågavarande
vaktbetjenings personal må ega rum.
Då Utskottet, uti usta punkten af Utlåtandet Nio 40, angående reglering
af Riks-statens Andra Hufvud-titel, förklarat sig vilja, vid besvarandet
af Kongl. Majits nu ifrågavarande Nådiga Proposition, jemväl taga i»
Sta(s~Utskottets Tj 'låtande, IV:o ig j..
3
betragtande livad, i anledning af Utskottets yttrande i förstnämnde punkt,
i fråga om anslaget för Rikets Allmänna Ärenders Beredning, blifvit vid
nämnde Utlåtandes återremitterande anmärkt, har Utskottet slutligen, i afseende
å dervid gjmde erinringar-, alt anslaget äfven borde fortfara, af det
skäl, att billigt vore, det Beredningens ledamöter fingo sina lone-förmoner
såsom pensioner åtnjuta, skolat anföra, att, då Kongl. Maj:t icke framställt
Nådig Proposition om pensioner för nämnde ledamöter,
anser Utskottet fråga derom nu icke böra till pröfning förekomma.
N.
Stockholm den 3o Juni iSzjo.
Reservation:
af Herr Moberg: ”1 frågan, huruvida för Rikets Ständer någon anledning
må förefinnas att bevilja fortfarande arfvoden åt de tjenstemän, sorn
utgjort personalen af Rikets Allmänna Ärenders Beredning, anser jag det
icke böra lemnäs utan uppmärksamhet, att denna Stats-inrättning mer och
mer synes hafva urartat från dess ursprungliga, Riksgagneliga ändamål , till
egentligen en anstalt att bereda understöd för antingen ålderstigne behöfvande
tjenstemän, eller ock andra, dem man velat gynna, utan att just
alltid afse deras duglighet och förmåga att uppfylla åliggande förbindelser.
Då jag betragtar den sammansättning, Beredningen vid dess upplösning
egt, och som till ej obetydlig del må tillskrifvas nyssnämnde afvikelse från
dess bestämmelse, skulle jag ej eller, kunna förena med min öfvertygelse
om allmänt gagn att, på sätt Kongl. Maj:ts derom äflåtné Nådiga Proposition
synes föranleda, samtliga ledamöterne borde bibehållas och aflönas,
för att utgöra ett Embets-verk, ämnadt att underlätta Stats-Departemenlens
föredragning. Men enär å en annan sida öfverväges, att likväl Allmänna
Beredningen hitintills utgjort en uti Grundlagarne constituerad embets-myndighet;
att, under tidernas fortgång alltid funnits, om äfven blott
färre ledamöter, genom hvilkas nit och skicklighet ej mindre Stats-Expeditionernas
göromål skola blifvit märkligen underlättade, än ock för rättsökande
parter trygghet beredd om granlaga behandling af deras angelägenheter;
samt ändtligen att ledamöterne, om de ock ej ega tillerkänna sig
några lagligen gällande anspråk på lön eller pension, dock ej kunnat sakna
all anledning till förhoppning att, då inrättningen nu upphört, icke lemnäs
utan någon ersättning för förlorade fördelar; torde billigheten fordra,
4
Stats-U tskottets Utlåtande, N.o 1Q41
att Staten för detta ändamål gör någon uppoffring, och jag föreslår derföre,
under villkor, som här nedanföre skola nämnas, att åt en hvar af de
åtta ledamöterne må för deras lifstid tilldelas och på indragnings-stat uppföras
en årlig pension af 666 R:dr 32 sk. Banco, svarande mot 2/3 af deras
under tjenstetiden innehafda arfvode, och sammanräknadt utgörande en
årlig Stats-utgift af 5,333 R:dr 16 sk. Banco. En annan, häraf alldeles
oberoende, fråga är åter den, hvartill Kongl. Majrts berörde Nådigav Proposition
i öfrigt föranleder, huruvida någon ny Siats-inrättning må böra införas,
såsom vederlag för Rikets Allmänna Ärenders Beredning. Man vet,
att vid den arbets-ordning,, sorn för Stats-Expeditionerna hitintills egt rum,
och då den ena Stats-Secreterarens föredragning varit utan egentlig gemenskap
med de andras, hafva i främsta rummet blifvit hos Allmänna Beredningen
föredragen och behandlad den, del af ärendena, som innefattas under namn
af administrativa besvärs-mål_, inkomne från Collegier, Landshöfdingar, Polis-myndigheter,
Chefs-Embeten, Consistorier, Directioner och andra. Embetsverk,
af mångfaldig beskaffenhet, hvartill äfven hört klagomål öfver
förslag och val till civila och ecclesiaslika tjenster m. m. Efter nya organisationen
tillhör det Departements-Gheferne, i olikhet med de fordne
Stats-Seereterarne, ej blott att omedelbart handlägga de för hvarderas Departement
bestämda ärenden, utan äfven att gemensamt med de öfriga
Cheferne deltaga uti granskning, af dessas göromål och uti ansvaret derför.
Var, för målens fullständiga utveckling och bedömande en serskild Beredning
under fordna förhållanden nödvändig, huru mycket mera nu, då Departements-Chefernes
verkningskrets och ansvarighet blifvit i så högst betydlig
moa utvidgade? Skall utaf den antagna Grundlags-forändringen dea
dermed åsyftade nyttan blifva, möjlig och det allmänna vinna säkerhet om
en mogen behandling och' pröfning af den mångfald ärenden, som tillhöra
det administrativa Rätts-gebielet, lärer således vara af vigt atl fästa underdånigt
afseende på den hänvisning, sorn härutinnan uti den Kongl. Propositionen
meddelas. Härvid förutsätter jag likväl, alt en sådan jemnkning
bör ega rum, som förmår gifva visshet, att ändamålet i sjelfva verket
uppnås, hvilket dock lika litet kan blifva en ofelbar följd af hela den hitintills
varande Berednings-personalens ålitande, som af dess successiva reducering,
r moa af ledamöternes afgång. Derigenom kunde nemligen hända,
att, om de, af hvilka mesta arbets-biträdet vore att vänta, afgingo först,
de minst användbara komme att utgöra det fyrtal, som den Kongl. Propositionen
såsom stående Beredning å>syftar. Jag ville derföre föreslå, att,
intilldess genom framtida Grundlags-förändring annorledes kan varda stad
-
Stats-Utshottets Utlåtande, JV.o l*)d.
5
gadt» en Beredning må organiseras till nämnde antal af fyra personer, inför
hvilken, på lika sätt som hitintills, de administrativa besvärs-målen
skulle föredragas; att Kongl» Majit må täckas utse ledamöter dertill af den
upplösta Allmänna Beredningen, med iemnad hänsigt till de egenskaper af
skicklighet dertill,, de pröfvas böra ega; att rättigheten till pension för dem,
hvilka utses, icke må ega rum annorlunda, än med förbindelse att såsom
arbetande ledamöter inträda;- att deremot deras arfvoden böra^ i någon moa
förhöjas, enär dem ensamme ålägges en arbetsmöda, hvartill dubbelt antal
tillförne varit påräknadt; att öfverskottet af nuvarande anslaget för Allmänna
Beredningen, efter afdrag af det pensions-belopp, sorn på Indragnings-stat
skulle beviljas, eller 2,666 R:dr Z2 sk., användas till denna ökade
aflöning åt de arbetande ledamöterne, på sådant sätt, att en hvar af
dem erhöllé 666 R:dr 3a sk. Banco, eiler tillsammans med pensionen
i,333 R:dr 16 sk. Banco,, i ett för allt, årligen, samt att, då vid någon af
de sålunda bibehållne förre Ifedamöternes afgång, annan person förordnas
att fylla hans plats, en lika summa af i,333- Ridr 16 sk. för honom bestämmes,
dock så, att han ej åtnjuter mera än hälften deraf, förrän, genom
någon af de pensions-tagandes dödsfall, tillgång blefve till utgifvande
äfven af andra hälften. Bet nuvarande anslaget för Allmänna Beredningen
komme på detta sätt att slutligen reduceras till 5,333 R:dr 16 sk. Banco,
en Stats-utgift, hvilken, efter min tanka, är ibland de mest ändamålsenliga
, vid betragtande synnerligast deraf, att rätts-sökande vinna en ökad
trygghet, att deras- angelägenheter, före slutliga afgörandet,- undergått den
förberedande granlaga pröfning, som i administrativa rätts-tvister ofta kan
vara af lika stor vigt, sorn uti dem, hvilka, af JDomstolarne behandlas.”
N:o 195*
Ank. till Exp. Utsk. den 7 Juli , kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning’ af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
löne-regleringen för de under Stats-Departementen lydande
Expeditioner.
(U. A.)
Sedan Kongl. Majit, efter godkännande af Rikets Ständers vid innevarande
Riksdag, i Grundlag.s-enlig ordning, fattade beslut om förändrad organisa
-
6
Stats-Utskottels Utlåtande.j 1\;0 1q5.
tion af Stats-Rådet, i sammanhang med utnämnandet af Cheferne för de
nva Stals-Departementen, åt bemalde Chefer uppdragit att, efier gemensam
öfverläggning., i underdånighet föreslå den närmare reglering af embets-
och tjenstemanna-personalen inom Kongl. Maj:ts Canzli och dess lönevillkor,
som, af förändringen kunde blifva en följd, samt, i anledning häraf,
förslag till personella och aflönings-stater blifvit upprättade; så har Kongl,
Majit, genom till Stats-Utskottet aflåten Nådig Proposition, intagen under
N:o 67 uti Bista Samlingen af Bihang till Riks-Ståndens Protocoll , och
hvartill Utskottet således hänvisar, ej mindre äskat beviljandet af de tillökade
löne-anslag, hvilka för detta ändamål ansågos af nöden, än ock,
med förnyande af den, uti Nådiga Propositionen om Stats-Verkets tillstånd
och behof, gjorda framställning, att de olvertalige embets- och tjenstemännen
uti Kongl. Maj:ts Canzli måtte å Indragnings-stat uppföras, begärt, alt
nödiga medel måtte å berörde stat anvisas för så väl desse embets- och
tjenstemän, sorn 2.‘ne tjenstemän uti PIof-Canzlers-Expeditionen, hvilka, vid
öfverllyttning till Justitias-Expedilionen, erhålla ringare löne-förmoner, än
de förut innehafva; äfvensom Kongl. Majit i Nåder förnyat Dess uti nyssnämnde
Nådiga Proposition gjorda framställning, rörande ökade anslag för
Riks-Archivet och Kongl. Bibliotheket; varande jemväl, i sammanhang nied
allt detta, förslag upprättade till Stater för de lill Landt- och Sjö-FöisvarsDepartementen
hörande Commando- Expeditioner, i öfverensstämmelse
hvarmed Kongl. Majit för dessa behof äskat fortfarande af de nuvarande
anslagen för General-Adjutants-Expeditionerne för Armeen och Flottan.
1:0 Hvad först angår den föreslagna Aflönings-staten för Justitian-Departementets
Expeditioner, så upptager densamma, på sätt Kongl. Propositionen
specifikt utvisar, utom Expeditions-Chefs-lönen,
för Justitise-Stats-Expeditionen R:dr 7,666: 32. —
„ Justitiae-Revisions-Expeditionen ..... „ 34»6oo. — —
„ Justitiae-Canzlers-Expeditionen, utom Justitise
Canzlerens
lön „ 3,266: 3a. —
eller tillhopa R:dr 45,533: 16. —
hvartill såsom tillgång blifvit beräknade, nuvarande stats-anslaget för
embets- och tjenstemännen vid Justiti£p-Revisions- och Justitias-Canz
-
StalS'Ulskotlets Utlåtande, N:0 1 gS.
7
lersExpeditionerne, med undantag af Justitias
Canzleren
.......
R:dr 29,866: 32. —
samt Stats-ansläget för f. d. Hof-Canzlers-Expeditionen,
efter afdrag af en till Utrikes Departementet
förflyttad Ganzlist-lön ..... . . „ 3,666: 32. —
tillsammans R:dr 33,533: 16. —
då en brist uppkomme af 12,000 R:dr, som motsvarades af det redan förut
begärda tillökade anslag för åtskilliga nya löner inom Justitise-Révisionsoch
Justitiae-Canzlers-Expeditionerne, af 10,400 R:dr och det serskilda anslag
af 1,600 R:dr, som hittills af extra utgifts-medlen måst anvisas för biträde
vid Justitias-Stats-Ministerns statistiska arbeten, hvilket biträde hädan
efter
skulle komma alt lemnäs af tjenstemännen vid den nya Justitias-StatsExpeditionen.
Då, sedan Justitia^Stats-Ministern numera, i följd af Stats-Rådets nya
organisation, blifvit Chef för JuslitiEe-Departementet, en serskild Expedition
i och lör de nya åligganden, som komma att detta embete åtfölja, icke kan
umbäras, samt, enär Justitiae-Stats-Ministern derefter föreslagit den tillökning
uti tjenstemanna-personalen, som inom Justitias-Revisions-och JustitiasGanzlers-Expeditionerne
blifvit begärd, det skäligen bör antagas, att denna
tillökning är för göromålens behöriga gång erforderlig och om densamma
icke beviljades, sådant kunde leda till det betänkliga förhållande, att rättsökande
parter blefve med deras ärenders afgörande oskäligt uppehållne;
så har Utskottet, med afseende å allt detta och vid betraktande tillika af
de inom samtliga Riks-Slånden, vid återremiss af Utskottets, uti Utlåtandet
angående regleringen af Ändra Hufvudtiteln afgifne yttrande, i anledning
af den, uti Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om Stats-Verkets tillstånd
och behof, förut gjorde begäran om anslag för tillökad personal uti JustitiaeRevisions-
och Justitiae-Canzlers-Expeditionerne, framställde yrkanden om
angelägenheten deraf, att en sådan tillökning måtte beviljas, ansett sig
böra tillstyrka,
att Rikets Ständer, med godkännande af den uti Kongl. Maj:ts nu
aflåtne Nådiga Proposition upptagne löne-stat för de till JustitiseDepartementet
hörande Expeditioner, med undantag af Expeditions-Ghefen
och Justitias-Ganzleren, måtte medgifva den dervid
beräknade öfverflyttning ifrån Hof-Canzlers-Expeditionens Stat af
3,666 R:dr 3a sk. och bevilja det ytterligare erforderliga anslaget
g
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o igS.
af 13,000 R:dr, emot det att serskild utgift för biträde med Justitiae-Stats-Ministerns
statistiska arbeten icke vidare må ega rum.
2:0 De föreslagna nya Staterne för Eandt- och Sjö-för svars-Departementens
Expeditioner upptaga,
för den förra
R:dr 12,533: 16. —
och för den senare
4»866: 32. —
tillhopa R:dr 17,400. — —■
utom de serskildt beviljade Expeditions-Chefs-lönerne; hvadan, då KrigsExpeditionens
Stat härtill lemnar en tillgång af 15,333: r6, det ytterligare
beholvet skulle utgöra 2,066 R:dr 32 sk. Då, genom den förra
Krigs-Expeditionens fördelning uti 2:ne Expeditioner, någon tillökning uti
tjenstemanna-personalen och vaktbetjeningen svårligen lärer kunnat undvikas,
hvaremot Utskottet förmodar, att genom införandet af ett serskildt
Stats-Departement för Sjöförsvaret, sådan förenkling uti organisationen af
Flottans nuvarande Öfver-styrelse kan tillvägabringas, att utgifterne för
berörde Departements Expedition må kunna derigenom betäckas, har Utskottet
funnit sig böra hemställa,
att förrberörde 2,066 R:dr 82 sk. B:co må varda beviljade.
3:o Vidkommande sedermera frågan om de 600 R:dr, hvilka blifvit
begärda, för att inom Ecclesiastik-Departementet kunna bereda en ytterligare
ProtocoIls-Secreterare-lön, enär erfarenheten länge skall hafva ådagalagt
otillräckligheten för göromålens behöriga gång af i Stat nu uppförde
2:ne Protocolls-Secreterare; så ehuru, då någon framställning om en dylik
personal-tillökning för Ecclesiastik-Expeditionen icke förut ansetts af nöden
och det ej blifvit ifrågaställdt eller lärer hafva inträffat, att Ecclesiastik
Departementet
vid ärendenas fördelning emellan de nya Stats-Departementen
erhållit någon sådan tillökning uti göromål, att de af hittills befintlige
Protocolls-Secreterare icke skulle kunna bestridas, och Utskottet
derföre tvekar att tillstyrka beloppets anvisande till lön på Stat, har domk
Utskottet, vid betragtande deraf, att de förändringar uti Communal-Lagarlie,
Fattigvårds-lagstiftningen m. m., hvarom förslag vid denna Riksdag
äro på Ständernas pröfning beroende, om de antagas, måste åstadkomma
en ej ringa tillökning uti Ecclesiastik-Departemenlets göromål, ansett sig
böra hemställa,
att det ifrågavarande beloppet af 600 R:dr må intill nästa Riksdag,
såsom arfvode anvisas. , 4:o
Siats-Utskottets Utlåtande, JV.o vj5.
9
^:o Serskildt har Kongl. Maj:t föreslagit, att de här förut omförmälde
tillökade löne-anslag, jemte de nya Expeditions-Chefs-lönerne, måtte anvisas
att utgå från och med sistlidne Juni månads början, samt att Stats-anslagen
för de olika Expeditionerne måtte upptagas till de förändrade belopp,
som blefve en följd af de tillökningar, Kongl. Majit äskat och de
omflyttningar emellan de olika Expeditionerne, hvilka Kongl. Majit, i anledning
af ärendenas nya fördelning, ansett böra ega rum. Då ExpeditionsCheferne,
hvilka, i följd af den antagna Grundlags-förändringen, skolat, på
sätt som äfven skett, tillsättas, ega att ifrån och med månaden efter utnämningen
tillträda sina löne-formoner, samt behofvet fordrat, att de nya
Stats-Departementens Expeditioner genast blifvit organiserade, hvarjemte
hvad beträffar den föreslagna lillökta personalen uti Justitiae-Revisions- och
Justitiae-Canzlers-Expeditionerne, behofvet synes fordra, att med tillsättandet
icke uppskjutes, till dess nya Stats-regleringen med nästa år vidtager,
har Utskottet ansett sig böra tillstyrka, att hvad Kongl. Majit i Nåder föreslagit,
i så måtto bifalles,
alt beloppet af de löner, hvilka till Expeditions-Cheferne och den
tillökade personal inom Stats-Departemeritens Expeditioner, som,
enligt Utskottets här förut afgifne yttrande, varder medgifven,
kunna för innevarande år erfordras, beräknade ilrån och med
månaden efter den, då tjensterne blifvit eller varda tillsatte, må
af Riksgälds-Contoiret utbetalas.
Och lära, vid Staternes slutliga uppgörande, få iagttagas de anslagsbelopp
för hvarje Expedition, som uppkomma, i Öfverensstämmelse med
Utskottets här förut afgifna yttranden och den omflyttning af personalen
emellan de serskilda Expeditionerne, hvilken Kongl. Majit, på sätt Propositionen
utreder, funnit nödigt förordna.
5:o Beträffande det, till dess hufvudsakligasle del förut väckta förslaget,
att åtskillige embets- och tjenstemän inom Kongl. Majlis Canzli och
Justitias-Revisiön måtte, i följd af den dels förut verkställda, dels nu ytterligare
ifrågakomne tjenste- och löne-reglering, å Indragnings-stat uppföras;
så enär den nya regleringen inom Kongl. Canzliet och Justitias-Revisionen,
hvartill medel vid förra Riksdagen anvisades, icke bordt tillvägabringas
annorlunda, än i den mon de befintliga anslagen dertill lemnade
tillgång, samt det icke synes lämpligt att inom de Stats-Expeditioner, der,
uti vissa grader, öfvertalige embets- och tjenstemän förefunnos, med desses
Bill. lill II St Fröt 184b 4 Sami, 1 dfä. 06 Haft. 2
10
Slats--Utskottets Utlåtandej ffl.-o tgSl
befriande ifrån den dem åliggande tjenstgörings-skyldighet, tillsätta nya
personer uti dessa grader, förr än, genom afgång, antalet blifvit inskränkt
inom hvad nya Staten upptog; har Utskottet, under åberopande i öfrigt
af hvad uti Utlåtandet N:o fo, angående regleringen af Riks-Statens
Andra Hufvudtitel, i 5 punkten Litt. C., redan är vordet i ämnet anfördt,
funnit sig ieke kunna tillstyrka uppförande å Indragnings-stat för
de uti Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande Proposition upptagne embets-
och tjenstemän samt vaktbetjening uti Justitiae-Revisionen
och de fyra förra Stals*Expeditionerna af Kongl. Maj:ts Canzli.
Hvaremot då, hvad angår de uti samma Proposition upptagne m‘ne
tjenstemän uti Hof-Canzlers-Expeditionen, det serskilda förhållande inträffar,
att de, vid den af Stats-Rådets nya organisation föranledda reglering
af Stats-Bepartementen, blifvit förflyttade till andra tjenster, med. ringare
löne-förmoner* än de förut innehade, samt de. således äro berättigade
att, då dessa löner icke kunna dem fråntagas, för skillnaden njuta ersättning,
hvarförutan en verklig besparing, uppkommit derigenom, att desse
personer blifvit till de nya Ijensterne använde,, finner Utskottet sig böra
hemställa,
att, med bifall till denna del af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
å Allmänna Indragnings-staten må uppföras:
för Expeditions-Secreteraren Walhelm . . . R:dr 200.— —
„ Protocolls-Secreteraren Hegardt .... . . „ 4°°- — —
tillsammans R:dr Öoo. — —
6:0 För Landt* och Sjö-för svars-Departementens Gommando-Expeditioner
har Kongl. Maj:t äskat:
för den förra,, till aflöning . . . ... . . . . R:dr 4 >600..
,,. expenser ... ... ..... . •. 0,000. ^ floo.
och för den senare, till aflöning ... . ... . ... . . , . ... . i,qoo.
utom anslag, i mon af behofvet, för extra utgifter.
Jemte meddelande af den upplysning* att nu gällande Stater upptaga:
för General-Adjutants-Expeditionen för Arméen:
för General-Adjutanten, arfvode . . . . . . . R:dr 3,6oo. —— —
till arfvoden, ved, ljus och skrif-materialiér; fourage-medel
m. m., emot årlig redovisning
4>000- — —
Summa JLdr 7,600.
Slats-Otskcttets Utlåtande, ~N;o ig5.
11
För General-Adjutants-Expeditionen för Flottan:
för General-Adjutanten, arfvode ... . . . . . . R:dr 1,200. — —
„ 2:ne Adjutanter ............ „ 600. — —
„ 1 Vaktmästare ........ . . . . „ 120. — •—
Summa R:dr 1,920. — —
får Utskottet anföra, att, då, enligt de föreslagna nya Staterne, jemväl General-Adjutanternes
löne-förmoner, hvilka, genom befattningarnes öfvertagande
af Cheferne för Landt- och Sjö-försvars-Departementen, upphöra,
skulle komma att till utgifter för Expeditionerne användas; men den Kongl.
Propositionen icke utreder de orsaker, hvilka till en så beskaffad tillökning
i kostnaderne föranleda, och Utskottet icke kan inse anledningen dertill,
att Commando-Expeditionerne för Armeen och Flottan, skola erfordra högre
kostnader, än de förutvarande General-Adjutants-Expeditionerne, emot
hvilka de förra till alla delar svara; så och ehuru Utskottet icke vill afstyrka
bifall till sådana anslag, som, i följd af den nja Stats-Råds-organisationen,
må för göromålens gång vara af verkligt behof påkallade,
bär Utskottet funnit sig icke kunna uti förevarande fall föreslå
högre anslag än, efter afdrag af General-Adjutanternes arfvoden,
för General-Adjutants-Expeditionerne hittills utgått, eller för Landtförs
vars-Departementets Commando-Expedition, till enahanda behof
och emot lika redovisnings-skyldighet, som förra anslaget för
General-Adjutants-Expedilionen för Armeen R:dr 4>ooo. ■— —
för Sjö-försvars-Departementets CommandoExpedition,
till aflöning för 2:ne Adjutanter
och Vaktmästare . . .... „ 720. *— —■
7:0 Slutligen bör Utskottet tillkännagifva, att då, hvad vidkommer
Kongl. Maj:ts förnyande af Dess, uti Propositionen om Stats-Verkets tillstånd
oell behof, redan gjorde framställning, rörande ökade anslag för Riks-Archivet
och Kongl. Bibliotheket, någon förändring uti hvad förut är vordet
föreslaget, icke blifvit ifrågasatt, Utskottet, som i dessa ämnen kommer att
ånyo yttra sig, i anledning af åter-remisserne å de förut afgifna Utlåtandena,
anser serskildt yttrande derom nu icke erfordras.
Stockholm den 3o Juni 1840.
12
Siats-Utskottets Utlåtande, N-o 19S.
Reservationer:
af Herr Grefve Horn, C. F.: ”Då Stats-Utskottet vid första pröfningen
af Stats-Verkets ordinarie utgifter synbarligen hade för afsigt att i första
rummet pröfva det största af Statens alla behof, det af ett förändradt
administrations-sätt, blef deraf en följd, att, om än man icke kunde underkänna
egenskapen af behöflige, en stor del af de Stats-anslag, som begärdes,
man likväl afstyrkte deras beviljande, med häntydan på möjligheten för en
bättre administration att finna den gamla Riks-Staten tillräcklig och äfven
i vissa delar öfverflödig; men i motsatt fall, på utvägen att genom en extra
Stats-reglering få de oundvikliga behofven fyllde. Jag biträdde denna rent
politiska åsigt, som lades till grund för Stats-Utskottets beslut, men det
skedde under förklarande af min mening, att Utskottets antydda extra
Stats-reglering borde tillfredsställa en billig förhoppning på hela Riks-Statens
ändamålsenliga ordnande, så fort Rikets Ständer och nationen egde
någon garanti för en bättre sakernas ordning, uti en antagen förbättrad
organisations-form. Denna vigtiga förändring uti Sveriges Stats-skick har
sedermera inträffat, och jag vill tro, att de garantier, man deraf kan hemta,
icke skola uteblifva, om de icke ännu skulle visa sig nog tillförlitlige. Emedlertid
anser jag det numera vara en pligt till nationen, att Utskottet, i utöfningen
af sitt vigtiga kall, tillstyrker Rikets Ständer, antingen att j^tterligare
genom nekade bidrag i allo, således genom den parlamentariska opinionens
magt, framalstra de frugter, man deraf tror sig kunna skörda, eller
ock alt med förtroende omfatta den nya Styrelse-formen, då Kronans Ministrar
måtte beviljas de medel, desse anse nödvändige, för att bereda och
handhafva ärendenas gång till den allmänna belåtenhet, som troligen icke
inträffar, om Stunderna, ingående på administrationens område, vilja derinom,
efter egna och Konungens Regering motsatta åsigter, reglera Statsexpeditionerna
och Statens Em bets-verk i deras minsta detailler. Då sålunda
Stats-Utskottet anser sig föranlåtet att tillstyrka en del af de fordrade
anslagen för Andra Hufvud-Titelns Stat, finner jag det vara mindre conseqvent
alt afslå andra, som den nya Regeringen äskar, till fyllande af behof,
hvilka den gamla gjort oundvikliga. Jag kan för min del ej godkänna
detta sätt att gå till väga, så mycket mindre som Stats-Utskottet redan,
uti Betänkandet N:o g-3, tillstyrkt Rikets Ständer att till Kongl. Majrts disposition
ställa medel till ändamål, som man numera synes förneka. Må
Stats-Ulskollets Utlåtande, N:o ig5.
13
man icke invända, att den provisoriska regleringen, genom hänvisande på
hesparingarnes användande, är tillfyllestgörande.
Jag anser denna nöd-utväg vara håde inconstitutionel och oklok, derföre:
att man, så fortgående, icke handlar nog rent och öppet; att Regeringen
derigenom får anledning till vinning af besparingar, på bekostnad
af Stats-förvaltningens raska och obehindrade gång och att man derigenom
bereder ett fortfarande trassel i anticiperande å besparingar, hvilka egentligen
aldrig böra beräknas såsom tillgång för fyllande af kände behof. De
ifrågavarande äro af denna cathegori, och jag inser ingen rimlig anledning,
hvarföre Stats-Utskottet skall tillstyrka Rikets Ständer att bibehålla en lönestat
på papperet, som icke öfverensstämmer med den verkliga; ty det är
nogsamt bekant, att fyllnaden i de äldre öfvertalige tjenstemännens lönevillkor
utgår af de yngre ordinarie tjenstemännens löner, då titelns besparingar
hvarken härtill förslå eller rättligen härtill böra användas, och
lika kändt är, att desse öfvertalige tjenstemän icke kunna eller böra vidare
påräknas såsom tjenstgörande under den grad, hvarå de ega fullmagter, helst
det icke skulle vara med Statens fördel enligt, om den nya administrationen
påtvingades öfverflödige tjenstemän från den gamla; men desse ega i
allt lall, enligt Regerings-Formens 36 §., laglige anspråk att bibehållas vid
de löne-förmoner, som de icke förverkat.
Jag antydde här ofvan, att det icke vore att handla klokt, om man,
godkännande behofven, dock icke rent ut tillstyrkte deras fyllande medelst
bestämda anslag. Denna mening ber jag att ytterligare få förklara; den är:
att Stats-Utskottet ingalunda bör dagtinga med en outbildad, kanske äfven,
i många fall missledd opinion om Statens behof och tillgångar, hvilka, efter
noggrann pröfning, böra af Utskottet oförtäckt framställas, utan fruktan att
tadlas för zilfrornas mängd eller belopp och utan begär att vinna bifall af
den om rätta förhållandena okunnige allmänheten. Stats-Utskottets majoritet
måste anse sig ega allt det vetande härom, som finnes inom representationen
och Utskottet eger derföre den höga och vigtiga bestämmelse att, ledande
Rikets Ständers beslut rörande Stats-förvaltnings-bestyren, äfven leda
den allmänna opinionen till ett rättvist bedömande af Statens angelägenheter
och icke i något fall bidraga till denna opinions förvillande.
På grund af denna min reservation, tillstyrker jag, att Rikets Ständer
måtte bevilja öfver flyttande på Indragnings-stat af de öfvertalige tjenstemännen
inora Stats-departementens Expeditioner, och, på sätt Kongl. Maj:t
yrkat, härtill anslå R:dr B:co 16,844* 2^’ 9-J dock att då de öfvertalige
tjenstemännen ostridigt måste vara skyldige att fortfarande bestrida sådane
a
Stats-Utskottets Ut låtandej N.o 1$5.
tjenster, hvarå de innehafva fullmagter, tillika måtte föreskrifvas, att desse
löne-ersättningar upphöra eller förminskas, i den mon inom de Stals-expeditioner,
till hvilka de ofvertalige tjenstemännen höra, ledigheter jppas uti
rådane.grader, hvarå de innehafva fullmagter och tillfälle till deras förflyttande
på ordinarie Stat blifver beredt.”
af Herr Friherre Sprengtporten: ”Vid ett tillfälle, då Rikets Ständer
fastställa en ny aflöningsstat tor samtlige embetsmännen inom Kongl. Maj:ts
iCanzli, synes det icke vara lämpligt att låta det missförhållandet fortfara,
sorn uppstått derigenom, att en del af desse embetsman nödgats afstå ål derås
löneförmåner, till fyllnad i de så kallade ofvertalige tjenstemännens löner.
Detta hade äfven kunnat undvikas utan ökad t anslag, om det endast
blifvit i Betänkandet anmärkt, att denna brist borde kunna af besparingarne
fyllas, sedan desse numera lemnade tillgång dertill — då för större delen
af de Embets-verk, hvilka hitintills uppburit fyllnaden i deras löner
af besparingarne, anslag å Stat blifvit anvisade.”
af Herr. Schartau: 'Uag reserverar mig emot Utskottets tillstyrkande
af bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om anslag af en nyCanzlistlön
i Justiliae-Canzlers-Expeditionen, emedan jag anser denna Expedition,
genom den förändring i Justitias-Canzlerens functioner, sorn Departementalstyrelsens
införande medfört, böra blifva i tillfälle att fullkomligt sköta sina
göromål med samma antal tjenstemän, som hittills derstädes funnits och
haft betydligt mera på sin del.
Äfven tillstyrkandet af nytt löne-atrslag för en Protocolls-secreterare i
Ecclesiastik-expeditionen har jag ej kunnat biträda, alldenstund denna Expedition,
efter mitt förmenande, genom Stats-Rådets förändrade organisation
ej har fått flere göromål än tillförne, samt det lärer kunna såsom otvifvelagtigt
antagas, att, i fall behof i detta afseende under förutvarande omständigheter
verkligen existerat, framställning derom icke skulle hafva blifvit
uragtlåten uti den vid Riksdagens början aflåtna Kongl. Propositionen
om Stats-Verkets tillstånd och behof, i hvars utarbetande en, uti Ecciesiastik-ärenden
så bevandrad Rådgifvare, sorn Herr Biskop Heurlin har
deltagit.
Man har såsom motiv för tillstyrkandet af dessa båda anslag anfört,
att Rikets Ständer icke borde neka de medel, Kongl. Maj:ts nya Regering
begärt, i och för Stats-Expeditionernes reorganisering, emedan Rikets Ständer
genom ett sådant nekande skulle på sig taga det moraliska ansvaret för
ärendenas möjligen blifvande mindre skyndsamma gång, men detta motiv,
har man dock funnit sig ur stånd att vidmagthålla, både i fråga om det
Sluts-Vtskottets Utlcitände, N.o igS.
15
af Kongl. Majit begärda fortfarandet af anslaget till Allmänna Ärendenas
Beredning och till General-Adjutants-Expeditionerne för Arméen och Flottan
, med hvilken senare Nådiga reqvisition det märkliga förhållande företer
sig, att summan är fullt lika hög som den, hvilken förut utgått, oagtadt
behof vet för dessa Expeditioner, genom förra Chefs-befattningarnes indragning,
påtagligen minskats med 4>8oo Ridr om året. — Ett förhållande, som,
jag tillstår, hos mig har väckt ett visst misstroende till äfven den nya
Rådkammarens Stats-hushållning.”
Uti sistnämnde reservation hafva Herrar Moberg och Kjellberg jemväl
instämt.
TRYCKT HOS J. A. WALLDEN,
1840.
Stals-Ulskotlels TJtlåtandej N.-o 196,
1
N:o 196.
Ank. till Exp. Utsk. ilen 3 Juli, lil. I e. nu
tillåtande, i anledning af äterremiss ä Utlåtandet N:o 41,
tingående föreslagen ersättning lill Adjungerade Ledamöter
uti Kongl. Götha Hof-Rätt.
(O. A.)
Ofvannämnde Utlåtande liar blifvit af Ridderskapet oell Adeln samt
Preste-Ståndet återremitteradt, hvaremot Borgare- och Bonde-Stånden detsamma
bifallit.
De hufvudsakligaste anmärkningar, som inom de aine förstnämnde
Stånden emot Utskottets Utlåtande blifvit framställde, äro: att, då hvarje
Division i Svea Hof-Rätt utgöres af Sex och uti Skånska Hof-Rätlen af Sju
Ledamöter, men uti Götha Hof-Rätt endast funnos Fem, af den anledning,
att, när sistnämnde Hof-Rätt, för 16 år tillbaka, i anseende till ökade göromål,
fördelades ifrån Tre på Fyra Divisioner, någon tillökning uti Ledamots-personalen
icke egde rum, samt sistnämnde antal erfordras för att
afgöra sådane mål, hvaruti skiljagtige meningar uppstå, hade erfarenheten
ådagalagt, alt hinder för göromålens jemna gång ofta uppkomme, dels i
följd af sjukdom eller annat laga förfall, då domfört antal icke förefanns,
dels derigenom, att Ledamölerne, hvilka dagligen måste uti Kongl. HofRätten
vara tillstädes, saknade tillfälle till den ledighet, som för vidlyftigare
måls genomgående och utarbetande m. m. erfordras, hvilket föranledt
Hof-Rätten att, för dessa på arbetets fortgång menligt inverkande olägenheters
afhjelpande, framställa den af Kongl. Maj:t i Nåder bifallne anhållan
om förordnandet af Fyra adjungerade ledamöter; att då till dessa extra
Befattningar måst, med ett enda undantag för första året, utses lönlöse personer
och den ersättning, de af Adjunctions-medlen kunnat erhålla, utgjorde
ett högst ringa belopp, samt icke uppgått till mera än ioo å 120 R:dr
årligen för dem hvardera, följden deraf blifvit, att desse tjenstemän, som,
för att gagna Staten, förlorat de tillfällen till inkomst genom serskilda
uppdrag, hvilka de annars kunnat bereda sig, måst, såsom alla obemedlade,
skuldsätta sig, under förhoppning, att Staten skulle vedergälla deras
£ih, till R. St, Prot, 1840, 4 Sami, 1 Afd, Sj Höft. i
Stats-Utskottets Utlåtande, N:0 196.
mödor; att det vid sådant förhållande vore icke allenast hårdt och orättvist
emot desse tjenstemän, som med drift och skicklighet fullgjort sina åligganden,
om de icke derför erhölle någon billig ersättning, utan ock afskräckande
för andra, hvilkas biträden för Statens tjenst framdeles kunde
behöfva anlitas; att, hvad vidkomme Stats-Utskottets yttrande, att så beskaffade
ersättningar under förflutna tiden bordt och för framtiden skulle
kunna af 2:dra Hufvud-Titelns besparingar utgå, det vore väl kändt, att
besparingarne för den förflutne tiden icke ens varit tillräcklige för de derå
anvisade utbetalningar och att den nya Stats-regleringen, åtminstone sådan
den af Stats-Utskottet blifvit föreslagen, säkerligen icke komme att lenina
sådana besparingar, att någon beräkning derpå skäligen kan uppgöras, hvilka
förhållanden emedlertid vore af den beskaffenhet, att de ifrågavarande tjenstemännen
icke borde derpå blifva lidande; varande i öfrigt af många Ledamöter
den af Herr Prosten Åstrand vid Stats-Utskottets förra Utlåtande
i ämnet afgifne reservation åberopad, under yrkande, att, i enlighet dermed,
till aflöning åt de Adjungerade Ledamöterne, ifrån och med den i October
1837 till samma tid detta år, måtte anvisas en rund summa af 6000
R:dr, som, inberäknadt hvad de af Ådjunctions-medlen åtnjutit, ungefärligen
komme att motsvara half Assessors-lön, hvilken nedsättning uti det
äskade beloppet motionären jemväl medgifvit, hvarvid motionären fästat Rikets
Ständers uppmärksamhet derå, att, då flere anslag blifvit frikostigt beviljade,
som dels, ehuru nyttiga, icke varit af oundvikligt behof påkallade,
dels endast på ädelmod grundade; billigheten syntes fordra, att Staten
icke undandrager sig att för ett redan verksläldt, af behofvet högligen påkalladt,
arbete, gälda en af Staten redan åsamkad hedersskuld, utur hvilken
senare synpunkt frågan jemväl af flere andre Ledamöter blifvit betragtad.
Då det icke sällan inom Embets-verken inträffat och äfven framgent
torde förefalla, att., af en eller annan orsak, tjenstemän, till bestridande
af andre och högre tjenste-befattningar, för längre eller kortare tid förordnas,
utan åtnjutande af motsvarande löne-förmoner, samt det skulle för
Staten kunna leda till betydligen ökade kostnader, om serskilda anslag
borde anvisas till ersättande af dylik tjenstgöring, hvartill deremot, i fall
ersättning skall ifrågakomma, böra användas sådane tillgångar, som kunna
af Kongl. Maj:t disponeras; hvarförutan, då Utskottet i serskildt Utlåtande
tillstyrkt, att löner för fyra nya Ledamöter uti Götha FIof-Rätt må på Stat
anvisas, tillfälle till befordran torde blifva beredt för dem, som dessa platser
förut beslridt, i hvilket fall de derigenom för sina nedlagde mödor er
-
Stats-Utskottets Utlåtande, IV',o 197, 3
hålla vedergällning;
anser Utskottet sig icke kunna frånträda dess förut afgifne,
af 2ine Riks-Stånd bifallna, Utlåtande.
Stockholm den 2 Juli 1840.
N: o 197.
Ank. till Exp Utsi:, den 3 Juli, 1:1. 1 e. m
Utlåtande, i anledning af motion om anslag till Höfmarskalken
Leijonmark i och för hans befattning såsom Secreterare
vid Kongl. Tabell-Commissionen.
CD. A.)
Uti motion, som från Högvördiga Preste-Ståndet blifvit till Stats-Utskottet
remitterad, har numera Herr Biskopen Doctor Bruhn, i följd af den
utaf Kongl. Tabell-Commissionen den 6 April sistlidet år till Kongl. Majit
aflåtne underdåniga skrifvelse, angående ökadt löneanslag för Tabell-Verkets
tjenstemän och med stöd jemväl af hvad Kongl. Majit, af ofvanbemälde
skrifvelse dertill föranledd, uti Dess lill Utskottet öfverlemnade Proposition,
angående Stats-Verkets tillstånd och behof, föreslagit såsom årlig förhöjning
uti den för Kongl. Tabell-Commissionen fastställde Stat, fästat Rikets
Ständers uppmärksamhet dels derå, att Tabell-Commissionens nuvarande
Secreterare, som alltifrån år 1815 och således under en tid af a5 år bestrid
t denna tjenst, derunder måst ej allenast åtnöjas med en mot dess
nedlagda möda och arbete icke*svarande lön, utan ock under nämnde tid,
fått vidkännas nedsättning i samma lön, under det belopp, som Rikets
Ständer vid 1815 års Riksdag för honom anslogo och hvarigenom han under
tiden samt intill i838 års slut, enligt en af Tabell-Commissionen angifven,
dess underdåniga skrifvelse bifogad, uträkning, sett sig i mistning
af 3,565 Ridr 3g sk. Banco, dels ock derå, att Secreteraren, då uti Kronans
hus saknats utrymme till förvarande af Commissionens Archiv, måst
för dess sorgfälliga vård och eftersyn, hemma i sin bostad detsamma förvara,
intill år 1822, utan någon ersättning, men ifrån denna tid mot en
4
Stats-Utskottets Utlåtande, Ar:o 198.
årlig godtgörelse under namn af hyres-ersättning, stor 5o R:dr Bane»,
hvilket belopp för detta ändamål måste anses vara alltför otillräckligt.
Af sådan anledning och då motionären ansett Secreteraren vid Ta
bell-Commissionen
berättigad till ersättning af Rikets Ständer för honom
hitintills åbragte förluster, i och för berörde befattning, samt att följagtligen,
oberoende af hvad Rikets Ständer vid bestämmandet af Stats-Regleringen
kunde finna för godt att för framtiden å Kongl. Tabell-Commissionens
Stat uppföra, ett anslag borde bemälde Secreterare beviljas, alt nu och
endast för en gång i ofvanberörde ändamål utgå, bar motionären föreslagit,
det Rikets Ständer måtte bevilja nuvarande Secreteraren vid Kongl. TabellCommissionen,
dels för åren i83g och 1840 en hyresersältning för hvardera
året af 200 R:dr eller tillsammans 4°° Ridr, utöfver de 5o R:dr,
dem han under sådan benämning redan åtnjuter, dels ock ersättning med
en summa af 3,666 R:dr 3a sk., för det Iian allt ifrån år i8i5 och intill
innevarande års slut, då den nuvarande löne-regleringen upphör, måste vidkännas
nedsättning i den af Rikets Ständer år 1815 för Secreteraren beviljade
Stat.
Då Utskottet anser att, äfven i de fall, då löne-förbältringar för eni
hets-
och tjenstemän medgifvas, det vore i högsta målto betänkligt att
retroactiv beräkning deraf bifalla, samt Utskottet för öfrigt, på sätt det
serskilda Ullåtandet, angående reglering af Riks-Statens Andra HufvudTitel
utvisar, icke ansett sig kunna föreslå den för Secreteraren vid TabellCommissionen
för framtiden ifrågaställde förböjda aflöning och hushyres«rsättning,
finner Uttskottet sig,
icke kunna till förberörde motion tillstyrka Rikets Ständers
bifall.
Stockholm den 2 Juli 1840.
N:o 198/
Ank. till Exp. Utsk d 3 Juli, kl 1 t. a.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om pension för'Häradshofdingar,
(U. A.)
Tid föredragning af Utskottets, i Utlåtandet angående reglering af
Riks-Statens 2:dra Hufvud-Titel, afgifne yttrande i fråga om tillökning i
Stats-Utskotlets Utlåtande N.o 198.
5
tle pensioner, Lnndt-Statens tjenstemän, efter uppnådde 65 års ålder, ega
alt å allmänna Indragnings-Staten åtnjuta, har Herr von Röök G., uti en
i anledning deraf hos Ridderskapet och Adeln Täckt motion framställt, att, då
Häradshöfdingar, hvilkas väsendtligaste inkomster utgöras af Expeditions-lösen,
i följd deraf, icke ega samma tillfälle, som Statens öfriga tjenstemän att,
efter uppnådde 65 års ålder, taga afsked med afloningsförmonernes åtnjutande
på Allmänna Indragnings-Staten, helst sjelfva lönen är så ringa, att
den icke härvid kan tagas i betragtande, hvarigenom inträffar, att förstbelörde
tjenstemän måste intill döden vid tjenslerne qvarstå och, då krafterne
icke vidare medgifva dem att sjelfva bestrida tjenstgöringen, åt vicarier
uppdrages, hvilket likväl, serdeles med Domare-Émbeten , vore mindre
lämpligt; hvadan motionären föreslagit, det Häradshöfdingar måtte tillerkännas
rättighet att under enahanda villkor, som Statens öfrige embets- och
tjenstemän, vid afskedstagande få på Allmänna Indragnings-Staten åtnjuta
aooo R:dr årligen, hvilket motionären sedermera, uti serskildt anförande,
sålunda förändrat, att lill Kongl. Maj:ts Nådiga ompröfvande skulle öfverlemnas
att bestämma, huruvida, i nämnde fall, pension må till nyssberörde
eller ringare belopp utgå.
Då rättigheten till pension å allmänna Indragnings-Staten är beroende
af de löneförmoner, vederbörande tjenstemän å Stat åtnjutit och det
således vore betänkligt att, med afvikande ifrån denna grundsats, för Iläradshöfdingar
medgifva ersättning jemväl för andra löneinkomster, helst
sådant skulle kunna gifva anledning till dylika anspråk af öfrige tjenstemän,
hvilka jemväl äro af extra inkomster i åtnjutande, hvarförutan, vid
betragtande af det betydliga belopp, hvartill Häradshöfdingarnes inkomster
i allmänhet uppgå, den förmon å det allmännas sida, som genom den föreslagne
åtgärden vore åsyftad, icke torde vinnas, utan att pensionsbeloppen
bestämdes ännu högre, hvilket åter skulle medföra en alltför betydlig
utgift, så har Utskottet, af dessa skäl, funnit sig
icke kunna tillstyrka Rikets Ständer att ifrågavarande uto-;
tion bifalla.
Stockholm den a Juli i84o.
6
Stats-Utskoltets Utlåtande, N.-o 199.
N:o 199.
Ani;, till Exp. Utsi;, den 3 Juli, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å Utlåtandet
N:o 42, angående Landt-Statcns Löne reglering.
CD. A.)
Utskottets Utlåtande N:o 42» angående löne-reglering för Landt-Slatens
tjenstemän och betjente samt för förste och andre Landtmätarne, har
af Höglollige Ridderskapet och Adeln, Högvördigst Preste-Slåndet och Vällofliga
Borgare-Ståndet blifvit återremitteradt, hvaremot Hedervärda BondeStåndet
detsamma bifallit.
I afseende på formen för ärendets behandling hafva tvänne Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln ansett, att frågan om denna löne-reglering
bordt behandlas uti Utlåtandet, angående andra Hufvud-Titeln, med hvilken
densamma egde ett oskiljagtigt sammanhang; flere Ledamöter af så väl Ridderskapet
och Adeln, som Preste- och Borgare-Stånden hafva, med afseende på
ej mindre Rikets Ständers afgifne förklaring vid senaste Riksdag att vilja
taga Landt-Statens löne-reglering vid den nästföljande Riksdagen i öfvervägande,
än ock angelägenheten af förbättrade lönevillkor för desse tjenstemän,
yrkat bifall lill Kongl Maj:ts Proposition i ämnet uti sin helhet, med
tillägg af serskilde Ledamöter: dels att åtminstone löner måtte anvisas åt
Läns-Notarierne, åt Krono-Fogden i Vesterbottens Lappmark, åt Häradsskrifvaren
i Härjeådalen, åt ytterligare en Härads-skrifvare uti Vester-Bergslags
och Vester-Dalarnes fögderi, till belopp af 4°° R:dr, att på Indragnings-Staten
uppföras, intilldess den njra löne-regleringen för hela Riket
kan verkställas, dels att Landtmätare-lönerne, till hvilkas reglerande endast
fordrades några få hundrade Riksdaler, måtte fastställas till det af Kongl.
Maj:t äskade belopp, dels att Stats-Utskottet måtte utarbeta och lill Rikets
Ständers pröfning öfverlemna förslag till fördelning af den ifrågasatte lönetillökningen,
i mon af tjenstemännens förut innehafvande löne-förmoner,
dels att till Kongl. Maj:t mätte öfverlemnas att, efter en uppgörande Interims-Stat,
fördela anslaget emellan Rikets Län, i ett sådant förhållande,
att tjenstemän och betjente vid Landt-Staterne uti de Län, som hittills
varit mest vanlottade, måtte försättas i jemnförlig ställning med vederlikar
i andra Län, hvarest de indelde lönerne närmare motsvara medelbeloppet
af livad Kongl. Maj:t ansett bora bestås för hvarje grad, äfvensom det förslag
blifvit väckt, alt Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i underdå
-
Stats-Utskottets Ullätandej N:o 199.
7
nighet anhålla, alt Landt-Slats-Tjenstemännens boställen, med undantag
utaf Länsmännens, måtte till ledning vid den blifvande löne-regleringen
indelas i vissa klasser; hvaremot andre Ledamöter yrkat bifall lill Utlåtandet,
i hvad detsamma angick löner för Lands-Secreterare, Lands-Kamererare,
Krono-Fogdar och Härads-Skrifvare, med serskildt tillägg, hvad beträffade
Läns-Notarierne, att desses aflöning kunde och borde hädanefter
såsom tillförne bestridas af Lands-Secreterarne, och att de för de förre
föreslagna löner egentligen voro alt anse endast såsom en tillökning för de
senare, hvilkas skyldighet att aflöna Läns-Notarierne derigenom skulle försvinna.
Åtskillige Ledamöter hafva yrkat högre löner för Länsmännen, än
som af Utskottet blifvit föreslagne, enär tillökningen ansetts otillräcklig,
om deras extra inkomster, för att undvika deraf härflytande obehag, skulle
komma att upphöra, hvaremot, om detta aflöningssätt fortfore och berörde
inkomster således borde tagas i beräkning, tillökningen icke vöre af behofvet
påkallad. Den af Utskottet föreslagne indragning af Fjerdingsmännens
löner har föranledt anmärkningar, dels att Utskottet bordt föreslå öfverflyttning
på Indragnings-Stalen af hela det förut uppförde beloppet 8,563
R:dr 19 sk. 8 r:st., dels att, om detta anslag skulle indragas, någon motsvarande
ersättning bordt beviljas, hvartill exempelvis föreslagits befrielse
för Fjerdingsmännen och deras drängar från skydds-afgift och mantalspenningar,
under den tid, de sådane befattningar innehafva, äfvensom det
ansetts betänkligt att beröfva Fjerdingsmännen all aflöning af Staten,
isynnerhet då, enligt hvad en Ledamot af Preste-Ståndet anmärkt, uti de
Förenta Staterna i Norra Amerika, hvarest municipal-väsendet vore mer
än annorstädes utbildadt, endast de högre municipal-bestyren bestriddes
gratis, men de lägre med aflöning godtgjordes; hvarjemte slutligen åtskillige
Ledamöter af Borgare-Ståndet yrkat återremiss på den grund, att ifrågavarande
Utlåtande, som hufvudsakligast rörde landsortens intresse, förmentes
hafva blifvit af Bonde-Ståndet återremitteradt.
Vid fullgörandet af Utskottets vigtiga och grannlaga uppdrag att utarbeta
förslag till Stats-reglering och meddela yttrande, i anledning af dermed
sammanhang egande framställningar om erforderlige anslag, har Utskottet
varit nödsakadt att icke ensamt afse de skäl, som kunna tala för
dessa anslags behöflighet eller ändamålsenlighet, utan jemväl, der ifrågasatte
utgifter icke varit af nödvändigheten oundgängligen påkallade, fästa
tillbörlig uppmärksamhet derå, huruvida de ifrågaställde ökade anslagen
äro förenlige med de skattebidrag, som skäligen kunna utgöras; och då
Utskottet, i öfverensstämmelse med denna åsigt, ansett sig icke kunna till
-
8
Stat s-Ut skottets Utlåtande, N.o 199.
styrka elt så betydligen tillökadt anslag, som den uppgjorde löne-regleringen
för Landl-Staten i sin helhet skulle påfordra, men deremot föreslagit
beviljandet af lönetillökning för Länsmännen, såsom af högsta behof påkallad,
samt till nyssberörde skäi jemväl kommer, att, då kändt är, att, örn
än ålskillige tjenstemän vid Landt-Staten innehafva nog ringa löner, äro
deremot andre i åtnjutande af större löneförmoner, än vederlikar uti andra
tjenste-befattnmgar, det genom en jemnare fördelning af nuvarande tillgångar
torde blifva möjligt att utan eller med ringare ytterligare anslag en
löne-reglering inom Landt-Staten tillvägabringa, hvarförutan, om Rikets
Ständer skulle bifalla Utskottets uti serskildt Utlåtande framställde förslag,
att samtlige anordnad» indelde räntor måtte till Stats-Verket indragas och
de Stater, sorn deraf äro i åtnjutande, undfå contanta löner, hvaraf uppgörandet
af förslag till ay Löne-Stat, i contant för Landt- och Landlmäteri-Slats-Tjeustemännen
blefve en följd, vid hvilket förhållande någon ny
löne-reglering eller partiella tillökningar nu icke lämpligen synas böra beviljas,
finnér Utskottet
sig icke kunna frångå hvad uti dess förra Utlåtande, i afseende
å löne-reglering för Landt- och Landtmäteri-Slaterne
i allmänhet och de för visse tjenstemän serskildt
äskade tillökningar, är vordet yttradt.
Vidkommande frågan om indragning af det till Fjerdingsmänslöner
uppförde anslag; så enär, på sött Utskottet redan förut upplyst, Fjerdingsmanna-befaltningarne
äro amindatoriska municipal-åiigganden, hvilka numera
äro, jemnare än förut, emellan jordegarne fördelade, vid hvilket förhållande
bestämda löner icke synas böra anvisas, finnér Utskottet sig icke
ega anledning frånträda dess
i detla afseende förut gjorda hemställan,
som jemväl af Bonde-Ståndet blifvit bifallen; och hvad vidkommer anmärkningar
deremot, alt Utskottet icke lili uppförande å Indragnings-Stat föreslagit
hela anslaget till Fjei dingsmäansB* löner; så och då detta är
föranledt af det redan uti Utskottets förra Utlåtande upplyste förhållande,
att Fjerdingsmans-lönerne icke i alla delar af Riket för närvarande utgå
och större belopp icke kan lill uppförande i nämnde Stat ifrågakomma,
än som innehafves af personer, hvilka till bibehållande deraf äro berättigade,
lärer berörde anmärkning finnas icke förtjena afseende.
Hvad för öfrigt i Utskottets förra Utlåtande i ämnet är vordet anfördt
och hemställd t, utan deremot gjorde erinringar, anser Utskottet icke utgöra
före
-
Stats-Utskotlets Memorial, N\o 200. %
föremål för vidare upptagande och yttrande å dess sida, utan torde de
Riks-Stånd, som Utlåtandet återremitterat, vid slutliga pröfningen äfven
deröfver beslut meddela.
Slockholm den 3 Juli 1840.
N:o 200.
Ank. lill Exp. Ulsk. den 3 Juli, kl. 1 c. m.
Memorial, i anledning af åter remius å Utlåtandet N:o 106.
(U. A.)
Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 106, i anledning af Herr Prosten Berlins
motion om löneförbättring för Ivrono-Fogden och Härads-Skrifvaren i
Ljunits oc'h Herrestads Häraders Fögderi, har af Borgare-Ståndet den 27
nästlidne Maj blifvit återremilteradt; men då samma Utlåtande är vordet
bifallet af Ridderskapet och Adeln den 3o i nämnde månad, af PresteStåndet
den 5 dennes och af Bonde-Ståndet den a3 sistlidne Maj, så anser
Utskottet, till följd af stadgandet uti ^5 § Riksdags-Ordningen, denna
fråga vara afgjord, och
finnér sig således icke dermed kunna laga vidare befattning.
Slockholm den 2 Juli 1840.
Bih, till R, St, Prot, 1840, 4 Sami, 1 A/d, Sy Hafi,
2
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
