# ID: svediakorp-gov2066
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 114,797
# sentences: 3,276
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Constilutions-UlsliOUets Memorial, N\o 38.
15
hvadan dess innehafvare skulle vara de, af hvilka en Öfre Kammare borde
hildas. Utan alt här ingå i någon undersökning om den egentliga halten
af detta påslående, att rikedomen i allmänhet kan anses gifva en återhållande
syftning, tror Utskottet sig. dock kunna, utan fruktan för missförstånd,
uttala den öfvertygelse, att, så vida en sådan syftning verkligen alstras
af likedomen, den är af nog tvetydig art. Denna återhållande syftning
skulle nemligen alltför lätt kunna inskränka sig hufvudsakligen till
bemödandet att hindra förmögenhetens naturliga öfvergång från dem, hvilka,
i besittning af hvad andra åt dera förvärfvat, sjelfve sysselsatte med
njutningens lätta möda, ingenting vilja eller kunna förvärfva, till sådana,
sorn arbeta att lolligen förvärfva; således till bemödandet att qväfva idogheten
sjelf genom undandragande af dess lön — och åt en sådan syftning
synes Slaten icke böra anförtro en mera afgörande inflytelse på
sina öden.
Utskottet skulle funnit de redan anförda belänktigheter vigtiga nog
att bestämma det, att aldeles afstå från förslaget att af flere eller färre
bland nu anförda element bilda en Öfre Kammare.
Men det finnes andra skäl, som, i Utskottets tanka, gifva de anförda
dubbel vigt.
Alltifrån trettonde århundradet hafva mångfalldiga försök skett att
befordra Sveriges lycka, genom att importera en för våra krafter olämplig
Statsapparat; de hafva kostat oss så mvcket; resultaten af den efterbärmningslust,
eller, om man får nyttja elt i det nyare politiska språket
väl bekant konstord, af det slags rörelse, som i århundraden utmärkt den
Svenska aristokratien, och som sällsamt afslicker mot folkets i grunden demokratiska
lynne, uppmuntra så litet till nya försök på samma väg, och
det fordna Riks-Rådets anspråk att utgöra en verklig Öfre Kammare, eller,
som det uttryckte sig, medlare mellan Konung och Ständer, funno så litet
deltagande hos folket, att den, som aglar på häfdernas vittnesbörd, icke
bör klaga öfver blist på varningar i detta hänseende.
I de förenade Staierne af Norra Amerika har man, i brist af de
Engelska elementen, hvilka icke eller i de Nord-Amerikanska formerna,
kunde få något rum, sökt att i den Öfre Kammaren samla den högre medborgerliga
förtjenslen och erfarenheten i allmänhet; och då man insett, att
domen om denna grad af förtjenst och erfarenhet icke med säkerhet kunde
anförtros åt alla valmän, hvilka utse den Nedre Kammarens medlemmar,
har man, med den rigtighet i omdöme, som utmärker den Engelska och
Engelskt-Amerikanska stammen» till valet af Unions-Senaten kallat de för
-
16
'Constilutions-Utskottets Memorial, N\o 38.
samlingar, åt hvilka de serskilda Sta terne anförtrott sin enskilda lagstiftning,
och hvilka i detta vigliga värf måste hafva vunnit en erfarenhet,
insigt och fördomsfrihet, som hos vanliga valmän icke kan påräknas.
Utskottet har åt detta sätt att hilda en Öfre Kammare egnat synnerlig
uppmärksamhet. Men då vi för våra Län ännu icke bredvid den från
CenLral-Slyrelsen utgående förvaltande Myndigheten ega någon omfattande
representativ församling; då en sådan, äfven om den snart skulle komma
till stånd, torde behöfva någon tid, innan dess caracter hinner stadga sig,
och kan tillbörligen bedömas, och dess anspråk på ett nytt förtroende af
så stor vigt, som det här ifrågavarande, kan anses tillräckligen styrkt, så
har Utskottet icke eller trott sig kunna för närvarande föreslå detta sätt
till en Öfre Kammares bildning.
I sådane omständigheter har Utskottet icke ansett med sin pligt öfverensstämma,
att, i trotts af de förhållanden, hvilka natur och historia
lvos oss utvecklat, föreslå national-representationens delning i Två Kamrar,
Utskottet har i det föregående nämnt, att Två-kammar-syslemet blifvit
antaget i flera större Europeiska Constitutionella Stater. Det tillåter sig
liär erinra, att Europa dock eger andra constitutionella Stater, der Enkammar-systemet
blifvit antaget och förvärfvat sig förtroende. I Wurtemberg
blef det väl vid den nu gällande Författningens antagande upphäfvel;
men folket gjorde dervid ett offer af sin egen öfvertygelse åt en Furste,
hvilkens ädla vilja, rena afsigter och fasta caracter förvärfvat honom dess
varma tillgifvenhet. I grannlandet Schweitz öfvercaf man deremot snart det
O O D
år 1798 efter Franskt mönster införda Två-kammar-systemet. I åtskilliga
af de mindre Tyska constitutionella Staterna, bland hvilka kunna nämnas
Hessen-Cassel, Braunschweig och Sachsen-Weimar, har man ock bildat national-representationen
på en enda Kammare; och slutligen har Norrige
gifvit En-kammar-systemet en hyllning, sorn det icke synes böjd t al t ångra
eller återkalla.
Om häremot anmärkes, alt samtlige nyss uppräknade Stater ega mindre
politisk betydenhet, mindre invecklade samhällsförhållanden och en
mindre sammansatt Styrelse än Sverige, så vågar Utskottet erinra, att vi
torde kunna lära lika mycket af Stater med mindre, som af sådane med
större politisk betydenhet, än vår egen; att det till och med, så vida man
anser sig hafva något att af främmande lära, torde vara önskligt, att istället
för större Stater, hvilka Sverige redan alltför mycket efterapat, en gang
företrädesvis göra de mindre till föremål för vår uppmärksamhet; att våra
sam
-
Conslitutions-Utskoltets Memorial. N\o 38.
17
samhällsförhållanden visserligen äro mera invecklade, likasom vår Styrelse
iner sammansatt än Schweilz’s och Norriges; men att denna inveckling likväl
ligger mera på ytan, än man i allmänhet torde tro; att den hufvudsakligen
inskränker sig lill hvad vi kunnat bilda efter utländska mönster,
•och håde i omfattning och inre kraft är mindre betydlig; men att deremot
under denna yla de ägta nationella förhållandena temligen nära likna de
Schweil/.iska och Norrska. Ett talrikt Bonde-Stånd gör vår, så väl sorn
Schweilz’s och Norriges, egentliga styrka. Schweitz och Sverige äro de
enda Europeiska länder, hvilkas politiska sjelfständighet egentligen af BondeStåndet
blifvit räddad; och om Norrska Bonde-Ståndet icke förvärfva! sig
denna förtjenst, så har det dock inom sina fjällar fullkomligen lyckats
att bevara sin egen oafhängighet; och slutligen äro också bland de nämnda
Tyska Staterne åtminstone Hes sen-Cassel och Braunschweig hufvudsakligen
bebodda af ett jordbrukande folk; ett förhållande, vid hvilket Utskottet
känner sig böjdt lill den förmodan, att En-kammar-systemet är naturligt
och passande for jordbrukande länder med enkla samhällsförhållanden.
Synnerlig uppmärksamhet har Utskotlet fästat vid Norrige, och tror
sig dertill ega goda skäl. Både slamfrändskapen och den politiska föreningen
måste gifva de inrättningar, hvilka Norrska folket anser sig hafva
alt tacka för sin lycka, ett serskildt intresse för oss. Den mängd af stadganden,
hvilka Norrska Grundlagen utur vår upptagit, har redan visat sig
väl kunna stå tillsamman med de från våra afvikande grundsatser, hvilka
Norriges Grundlag i öfrigt innehåller. Norrska folket har genom dessa
stadgandens upptagande, och Utskottet skulle vilja tillägga, äfven genom
likheten emellan de af i8op års Constitulions-Utskott uttalade och de i
Norrska Grundlagen hyllade grundsatser för representant-valen, redan till
ett närmande mellan folken, banat en väg, på hvilken det Svenska, såvidt
sorn det utan uppoffring af egen nationalite kan ske, säkerligen både vill
och kan gå brödrafolket till mötes; och slutligen har Norrska folket funnit
ett slags medelväg, på hvilken det med En-kammar-systemets fördelar
verkligen lyckats att förena åtminstonen en af Två-kammar-systemets, nemligen
förebyggande af förhastade beslut.
På nu anförde grunder, har Utskottet antagit: att Svenska folkets till
Riksdag församlade Representanter må bilda en enda Kammare, hvilken för
vissa frågor delar sig i tvänne, som serskildt öfverlägga och besluta, men,
när deras beslut råka i strid, sammanträda för att afgöra de omtvistade
punkterne.
Bih. till R, St. Prot, 1840. -3 Sunil, 21 Haft, 3
18
Constitutions-Utskotlets Memorial, N.o 38.
Af hvilka element denna Kammare bör sammansättas? eller hvilka
böra deruti såsom Svenska folkets representanter inträda? och huru böra de
dertill utses? är den fråga, som dernäst måste besvaras.
För närvarande gifvas tre olika grunder lör representations-rätt, nemligen:
Börd, Embete och Bal.
Rikets första Stånd representerar nu med bördens rätt, ulan allt val;
Utskottet tror sig icke behöfva ingå i någon bevisning af omöjligheten att
lemna Ridderskapét och Adeln i den enda Kammaren en sådan öfvervigt,
som dess antal, om dess nuvarande representationsrätt bibehölles, skulle,
åtminstone vid vissa tillfällen, skafta detta Stånd; och äfven om detta skäL
icke funnes, skulle Constitutions-Utskottet med full säkerhet våga förutsätta,
att Ridderskapet och Adeln i en tid, då en sådan representations-rätt
i det Germaniska Europa utom Sverige, Constitutions-Utskottet veterligen,
blott träffas i Weldeck och Schauruburg-Lippe, sjelf skulle aldraförst inse,
det denna representationsrätt oförändrad icke kan fortfara. Huruvida den
med tillsatts af val bör bibehållas eller icke, skall Utskottet längre fram,
efter sin åsigt, söka utreda.
En med närvarande tids åsigter, åtminstone bättre än börden, öfverensstämmande
grund för representations-rätt torde vara beklädande af vissa
Embeten. Det förtroende, sorn kallar till Embetet, är då ett verkligt representant-val,
som gäller för hela den tid, som Embetet beklädes. Emedlertid
måste Utskottet erkänna, att det icke kunnat tillfredsställande besvara
två inkast — det ena, att så vidt som national-representaiionen i
öfrigt utgår från folket, men Konungen utnämner tili ifrågavarande Embeten,
folk-representationen härigenom kommer att utgå från två olika källor:
något, som hittills vunnen erfarenhet icke torde tillräckligen rättfärdiga;
det andra, att de egenskaper, hvilka embetet, och de, hvilka representantkallet
kräfver, icke alltid finnas i förening, och att afseendet på de ena
mer än en gång torde nödga att åsidosätta afseendet på de andra. Utskottet
har således icke eller kunnat anse något Embete böra i och för
sig lemna inträde i representationen.
Efter undanrödjande af dessa grunder, återstår af dem, hvilka nu
hos oss gälla, blott en, nemligen f^al, hvilken Utskottet för sin del anser
böra utsträckas derhän, att ingen hädanefter, utan serskildt val, bör i national-representationen
vinna inträde.
Då Utskottet här genast uttalar den öfvertygelsen, att hvarje medborgare,
med sin bestämmelse för evigheten, har lika heliga anspråk på
Staten, sorn denna, med sin genom tiden längre fortfarande tillvaro, har
Constilutions-Utskottets Memorial, N\o 38.
19
på honom följaglligen ock rätt att,, i mon af sin förmåga, sjelf vaka öfver,
att dess anspråk i Statens lagar iagitagas, föijer häraf ock, att Utskottet
icke kan anse valet af naiionens representanter såsom några stånds eller
classers, ulan såsom hvarje medborgares angelägenhet, och således anser
det vara håde en rätt och pligt for hvarje medborgare, som lemnar den
borgen för insigt och oberoende, sorn Slaten både för hans och sin skull
eger fordra, att deltaga i val af de representanter, hvilka ega att å folkets
vägnar vaka för allmänt väl. Ett strängt iagttagande af denna regel skulle
fordra en pröfning af hvarje enskildt fall: en pröfning, som icke blott
skulle omfatta frågan, huruvida en person eger vissa, såsom för valrätten
i allmänhet, nödiga ansedda egenskaper, i ett visst mått, utan ock huruvida
ett högre mått af den ena kunde ersätta ett mindre af den andra.
Då en sådan undersökning i flera hänseenden är omöjlig, återstår således
blott att, med ledning af erfarenheten, bestämma vissa yttre kännetecken,
såsom bevis på dessa egenskaper, eiler alt, i stället för den inre borgen,
som egentligen sökes, nöja sig med en yttre, för ett värdigt ulöfvande af
den valrätt, som här är i fråga.
Så vida dessa yttre kännetecken måste blifva få och gemensamma
för många, så kommer man på detta sätt omedelbart till ett slags classjyrincip
—och Utskottet finnér sig derföre föra nied t att här omedelbart ingå
i förklaring af den utsträckning, Utskottet för denna princip vill föreslå —
och att således först besvara den frågan, om de medborgare, hvilka befinna
sig i redan uppgifna förhållande, höra utöfva sin valrätt classvis, t. ex.
efter våra nuvarande Stånd, tillökade med de classer, hvilka i öfrigt kunna
anses lemna den borgen, Utskottet omtalat, eller om valen böra ske
samfäldt af alla valberäliigade, hvilka tillhöra ett och samma dislrict af
landet.
Utskottet har lemnat all uppmärksamhet åt de skäl, hvilka tala för
det förra valsättet. Framförallt har Utskottet icke förbisett, att dess antagande
skulle undanrödja mången betänklighet emot den allmänt såsom
nödig erkända ändringen i representationssättet.
Den Svenska national-represeniutionens utbildning har under de sistföfflulna
tvåhundrade åren visserl gen fortgått i en ganska bestämd rigtning,
nemligen under en jemn ökning af de ofrälse Ståndens magt -— Prester
Ståndets först — dernäst , efter det. slöjderne och handeln här fått fast fot,
Borgare-Ståndets, och sist — Bonde-Ståndets, egentligen under det nittonde
århundradet, sedan det adertonde, genom säkerheten emot grundskatternas
förhöjning, återgifvit Ståndet ett länge saknadt oberoende.
2tt
Constitutions-Utskottets Memorial, N-.o 38,
Ridderskapets och Adelns anspråk att i Rikets angelägenheter gälla
lika mycket, sorn de tre ofrälse Stånden, hafva längesedan tystnat; odlingen
tänker mera på att utesluta Bonde-Ståndet från deltagande i de vigtigaste
öfverläggningarne och besluten.
Detta jemnande af Ståndens magt, sammanhållet med den enskildes
stigande betydelse i de lägre Stånden, hänvisar tydligen på Ståndsskilinadens
upphörande och Ståndens sammansmältning inom nalional-representationen,
såsom ett mål, för hvilket dessa två århundraden också i Sverige
arbetat. Men deraf följer dock icke, att denna sammansmältning äfven vid
valen nu kan blifva fullständig.
Ännu torde den tankan räkna anhängare, att de serskilda Ståndens
säkerhet fordrar en serskild valrätt, en serskild representation och ett sådant
veto, som Regerings-Formens §§ 81 och i i4 dem inrymma. Ännu
torde erfarenheten af de många nationella intressen, hvilka, utan serskild
representation, af lagstiftningen njutit allt det skydd, de skäligen kunnat
önska, icke mägtat göra den öfvertygelse allmän, att ett Stånds betydelse
vida mer beror på den verksamhet, det i det allmännas intresse ådagalägger,
än på den politiska magt, som lagarne det försäkra. Ännu torde
den, på ett missförstånd af den Engelska Författningen grundade, läran om
nödvändigheten af en mekanisk jemnvigt mellan serskilda Stånd och intressen
bringa mången att glömma, att national-representationens slitning mellan
flere lika mägtiga intressen, af hvilka hvart och ett kan förlama de
öfrigas kraft, är lika farlig, som dess träldom under ett enda; att i förra
händelsen vanmagien vanligen blott albrytes af omstörtningarne, likasom,
iden senare, despotismen blott af anarchien, och att ett lugnt och jemnt
nationelt fortskridande under en representativ Författning nödvändigt förutsätter,
att alla intressen till fullo blifva hörda; men att den sansade och
tänkande majoriteten kan göra sin öfvertygelse gällande såsom lag.
Ulskottet har ock tagit i öfvervägande den till class-valens försvar
gjorda anmärkniug, att alla intressen svårligen kunna i ett land, med mera
utbildade samhällsförhållanden, i national-representationen erhålla serskilda
målsmän; fraen att intet derföre löper fara att, der allmän unda en gång
vaknat, sakna försvarare, så vida serskilda representanter finnas för alla de
stora intressena, hvilka ega så mångfalldiga beröringspunkter med de smärre,
att de senares behof hvarken kunna vara dem okända eller likgiltiga.
Slutligen har man ock påstått, att valen skola omfattas med mera
deltagande och göras med säkrare omdöme, när de ske classvis, och hvarje
väljande således till sin pligts uppfyllande manas af nit på en gång för
Constitulions-TJtshot:ets Memorial, N\o 38,
21
sitt stånds enskilda och för landets allmänna väl, och der han, så vida
han äfven är förbunden att välja inom classen, med vida större säkerhet
kan bedöma de personers egenskaper, på hvilka han eger välja. > \
Dessa skäl få ökad vigt af erinringen om de svårigheter, hvilka annorstädes
mött ombildning af national-representationen och den försigtighet,
med hvilken en sådan ombildning, der den utan revolution kommit till
stånd, blifvit verkställd.
Den reform, som ändtligen i83a utfördes i England, och som qvarlemnade
så månget missförhållande, finnes, kort efter Underhusets återställande
i dess af Cromwell rubbade skick, yrkad. Vid 1688 års revolution
sökte man göra bebofvel deraf gällande, och Englands utmärktaste
män förklarade sig under adertonde århundradet öfvertygade om dess nödvändighet.
I Tyskland, hvars Ståndsbildning hufvudsakligen varit mönster för
vår, hafva de fleste Stater, vid ombildningen af sin national-representalion,
åtminstone tili en stor del bibehållit Ståndsskilnaden; om det ock
skeit med så betydliga ändringar, att af de gamla Stånden i många fall
endast återstår namnet, under det de till en stor del utgöras af personer,
hvilka i äldre tider visserligen icke skulle räknats dit, så bevisar detta så
mycket mer, huru mycken vigt man ansett sig böra lägga på grundsatsen,
då man icke ens i de så olika förhållandena funnit giltig anledning att
frångå den.
Utskottet anser visserligen icke hela fördelen af nationalrepresentationens
förening i en enda Kammare omintetgöras genom elass-val. Det
hoppas tvertom, att samfäld öfverläggning och samfälda beslut skulle, oberoende
af valsättet, innan kort utöfva en högst välgörande inflytelse på
Riksdagens hela caracter.
Utskottet skulle således redan anse för ett icke obetydligt framsteg,
om man, i stället för den närvarande formen, ville bilda en annan efter
mönstret af det enda Tyska land, der Bonde-Ståndet sedan århundraden egt
andel i representationen, och äfven vid alla tillfällen visat, huru högt det
värderar sin ställning, nemligen det, likasom Schweitz, genom Ivnne och
naturförhållanden med Sverige i mer än ett afseende beslägtade Tyrolen,
der den på en Kammare samlade national-representationen utgöres af lika
många prelater, adelsmän, borgare och bönder, samtlige utur sina classer
valde.
Ännu mindre skulle Utskottet kunna misskänna värdet af en dylik
reform, i händelse dervid de ännu icke representerade, men, enligt de af
22
Conslitutions-Utskottets Memorial, JV;o 38.
Utskottet redan uppgifna grunder lill valrätt berättigade classerne erli öl lo
den valrätt, sorn dem tillkommer.
Emedlertid måste Utskottet erkänna, att det af ofvan anförda skäl icke
funnit sig öfverlygadt om nödvändigheten eller lämpligheten af att stanna
på denna punkt, och att fortfarande låta Svenska national-representalionen
utses stånds- eller class-vis. Det tror ett steg till böra och kunna tagas —
och skall redovisa för sina skäl.
Utskottet tror formen icke onödigtvis böra göras hård. Den bör omsluta
lifvet, men icke trycka det. Den bör tvertom smyga sig efter detta
sig oupphörligt ombildande, nybildande lif, och lemna dess tillväxt allt
nödigt utrymme. Enligt denna åsigt, blir det en oeftergiflig fordran af en
val-lag, att den lemnar gamla classer, i den mon de växa i kraft och betydelse,
och nya, i den mon de uppkomma, den inflytelse på representantvalen,
som motsvarar deras betydelse i Staten. Efter denna betydelse hårde
nuvarande Ståndens ställning i national-representalionen blifvit bestämd.
Anspråket att, utan afseende på ändrade förhållanden, bibehålla samma välde,
innebär en verklig protest emot detta väldes egen grund; och är så mycket
olämpligare, som ståndsandan, hvilken är så benägen att anse representationsrätten
såsom Ståndens enskilda, icke såsom folkets gemensamma, angelägenhet,
och att, i de nya classernas anspråk ana en fiendtlighet, som dess eget motstånd
sjelft oftast skapar, äfven i vår egen historia kan förvissa sig om oemotständligbeten
af sakernas egen kraft. Utskottet har i delta afseende redan
anfört något om de nu varande Riks-Ståndens ändrade ställning sins emeliam
Det tillägger här, att, om ofrälse Stånds-personernes anspråk ännu,
ettilundrådetjuguett år efter deras första framträde, icke lyckats att i allmänhet
göra sig gällande, det likväl icke fordras någon siare-gåfva för att
förutsäga, att motståndet nära nog uttömt sina krafter. Utskottet, sorn
icke tror någon val-lag, som antager class-val, kunna förekomma, att de
med serskild val-rätt försedde classerne småningom sluta sig tillsamman
och från sig utestänga sådana nya, hvilka egentligen borde såsom delar
under dem ingå; och som anser ännu svårare att med en sådan val-lag
förekomma missförhållanden emellan de privilegierade classernas verkliga
betydelse i Staten, och deras val-rätt, har icke till dessa olägenheters förekommande
funnit någon annan utväg, än samfälda val, och vill derföre
här besvara några af de deremot gjorda inkasten. Hvad angår den förespeglade
nödvändigheten af en jemnvigt mellan Stånden, så har denna
jemnvigt, åtminstone hittills, visat sig vanmäktig att åt serskilda Stånd
Conslilutions-Utskollels Memorial, N;o 38.
23
bibehålla sädane företräden, emot hvilka folkets allmänna röst förklarat
sig och hvad fosterlandets stora intressen angar och den fara, dessa kunna
löpa, orri de icke försvaras af de Stånd, hvilka med dem företrädesvis sysselsatta
sig; sä torde den anmärkning vara tillräcklig, att, om ett Stånd för
någon tid bland folket njuter så litet förtroende, att detta folk, örn valen
äro samfälda, utur samma Stånd väljer ett mindre antal representanter,
än nödigt är till bevakande af vissa intressen, den framskridande odlingen
och deu Ilia pressen äro säkrare medel att återgifva ett sådant Stånd eu
orättvist forlorad inflytelse, än en serskild representations-rätt, som i sådane
omständigheter knappt skulle tjena till annat, än att göra desse intressen
förhatliga. Ett samfäldt försvar af alla sansade, i besittning af en
högre bildning varande, män skall ofelbart gifva saken ett vida bättre
stod, än allt hvad som kunde åstadkommas af män, hvilka ansågos tala i
egen sak.
Påståendet, att de stora nu representerade intressena och representerade
smärre, kan med fog omvändas. De stora nationella intressena måste,
så vida de verkligen äro hvad de kalla sig, åtminstone lika säkert
vid samfälda val finna sina representanter, som de smärre finna sådane
vid däss-val.
Inkastet, att Corporalions-val omfattas med mera intresse, än samfälda
val, torde bevisa för mycket. Det grundar sig nemligen på förutsättningen
af ett Corporations-intresse, hvilket visserligen icke nödvändigt måste
stå i strid med landets allmänna; men likviil lika ofia kan vara i sådan
strid, som i öfverensstämmelse dermed. Om det senare är fallet, kan Utskottet
icke inse något skäl, hvarföre icke det samfälda valet skulle omfattas
med samma intresse, som classvalet; hvarföre den väljande icke skulle
kunna hoppas, att hans Corporations-intresse skulle af representanter, sorn
blifvit utsedda genom allmänna val, lika väl bevakas, som af sådane, sorn
blifvit utsedda genom classval. Sådant skulle åtminstone högst kunna bala
ras i Stater, der det politiska Sifvet länge antingen legat i fullkomlig dvala
eller åtminstone varit slutet inom några få classer; och der Corporationsintressen
således varit de enda, med hvilka medborgarne i allmänhet sysselsatt
sig. Och äfven der synes faran inskränkt till sjelfva öfvergångsperioden.
Deri är slut, när nationen fått medvetande af sin nya kallelse,
ocii medborgarens synkrets hunnit vidga sig.
Men utom de redan anfördai skälen har Utskottet egt andra för dea.
önskan, att sarnfällde val nu genast måtte införas. Utskottet tror nemligen,,
att ett falks politiska uppfostran bäst göres i de samfällda valens skola. Ut
-
24
Conslitutions-Uiskottets Memorial, N\o 38.
skottet, som hvarken önskar eller anser möjligt att hos individen utplåna
en viss förkärlek för hans yrke, hans class, hans stånd, erkänner dock sin
önskan, att han, vid utöfvaude af denna valrätt, äfven genom formen må
erinras, att här är fråga, först om landets allmänna, och blott i andra
rummet, om Corporationers intressen, och att valen må blifva ett bland
de mägtigaste medlen att väcka och underhålla fosterlandskänslan. Detta
kunna endast samfälda val blifva; och Utskottet, som anser Sverige, nied
en århundraden gammal politisk frihet, moget för dem, har icke tvekat att
föreslå sådane.
Sverige och Norrige, med en folkmängd, som icke uppgår till 41 millioner,
ställda mellan den odlade verldens två största magier, befinna sig
i en helt annan ställning, än alla de Stater, hvilka vid ombildningen af
sin national-representation förfarit med den af Utskottet antydda betänksamheten.
De ega hvarken Englands magt och läge eller det skydd af
ett mägtigt förbund, som de smärre Tyska Staterna. Deras bestånd kan
icke hvila på annan grund, än på en moralisk kraft, enighet och måtta,
som i samma grad icke förutsättes för nyssnämnde länders sjelfständighet.
Allt, som utgör ett vilkor för utvecklingen af nämnde national-dygder,
måste vi hafva mod att underkasta oss, således ock de verkliga eller
inbillade faror, hvilka man i andra förhållanden skulle kunna anse sig
höra, äfven med uppoffring af stora, ögonskenliga fördelar undvika.
Hvad serskildt angår det anförda exemplet af åtskilliga Tyska Stater,
skiljer sig den Svenska Statsförfattningen alltför mycket Irån den lyska,
att man skulle vara berättigad att, för genomförandet af en reform i
den Svenska val-lagen, utan närmare undersökning, förklara alla de omvägar
oundvikliga, hvilka man ansett nödiga för en dylik ändring i Tyskland.
Ett land, der suveräniteten, enligt lagarnas anda, är Furstens egendom,
hvilanda på det för samma land egna begreppet om landshögheten,
der således Fursten eger laglig rätt att, såsom siste innehafvaren af denna
suveränitet, utnämna sin efterträdare och att föryttra delar af sitt land,
samt icke är bunden af sin företrädares regeringsåtgärder; ett land, der
man i detta århundrade i allmänhet, måst på en gång skapa och i nalional-representationen
införa ett fritt Bonde-Stånd, synes icke på allvar kunna
anföras såsom ett, vid statsrättsfrågors lösning, för Sverige lämpligt
mönster.
Dessa
Constitulions-Utskoltets Memorial, N\o 38.
25
Dessa för andra länder med constitulionell Författning så främmande
begrepp oagtadt, lemna likväl flera Tyska staters vallagar grundsatsen om
samfälda val en, i sådana förhållanden, dubbelt betydelsefull hyllning. Så
utgöres Nedra Kammaren: i Baden af ombud från fjorton vigtigare städer
och fyratioett andra valdistrict; i Hessen-Dannstadt, utom af sex t‘u 11-  mägtige från den besutna Adeln, af ombud från åtta vigtigare städer, och
trettiofyra andra valdistrict; i Wurtemberg, utom af tretton medlemmar
af Ridderskapet, nio högre andlige embetsman samt Universitets-Canzleren,
af ombud från sju städer och de sextiotre Öfver-amls-districlen. 1 Hessen-Cassel
räknar Ståndsförsamlingen sexton fullmäglige från städerna och
lika många från landet. Och alla dessa, från serskilda städer och val-district
sända, ombud väljas samfäldt af städernes eller districtens inbyggare.
Slutligen kan nämnas, alt i Braunschweig, der Ridderskapet utser tio,
landsbygdens öfrige inbyggare likaledes välja lio och städernes, tolf ombud,
dessutom sexton väljas af dessa tre classer gemensamt.
Utskottet anser sistnämnde exempel ega vigt. Om Stater, hvilkas
hela Författning varit så genomträngd, och ännu bär så många spår, af feodalism,
och hvilka icke egt det tvingande behof af en genomgripande reform,
sorn Sverige, gått så långt, synas vi hafva så mycket mindre ursäkt,
örn vi af grundlösa farhågor låta oss afskräcka från de förändringar, som
vår belägenhet högt uppmanar oss alt skyndsamt vidtaga.
U skottet har derföre vågat till Grundlagsenlig behandling framlägga
ett förslag, sorn utgår lian den grundsats:
att Riksdagsmanna- valen må ske samfäldt af alla valberättigade
inom de district, som komma att bestämmas.
Skälen för detta tillstyrkande äro redan anförda; men Ulskottet tror
sig böra tillägga några anmärkningar, rörande de vådor, hvilka upphäfvandet
af de nu varande Riks-Slåndens serskilda valrätt förmenas kunna för
det allmänna medföra.
Hvad först angår Ridderskapet och Adeln, har Utskottet, då det icke,
i stället för samma Stånds nu egande representationsrätt, föreslagit någon
serskild, samma Stånd tillkommande, valrätt, blott fortgått på en hos oss
länge beträdd väg, på korta afsånd utmärkt af spår efter ärftliga företrädesrättigheter,
hvilka blifvit undanröjda i den nion, de förlorat sitt fäste i
allmänna tänkesättet; och Utskottet drager så mycket mindre i betänkande
att fortsätta samma bana, som, ehvad lill bördsföreträdens försvar i öfrigt
må kunna anföras, dylika anspråk, när de sakna stöd af allmänna tänkeBih.
till R. St. Prot, 1840• 3 Sami, 21 Haft. 4
25
Constitutions-Utslioltets Memorial, N'.o 38,
sältet, leda till en moralisk upplösning af den stat, der de öfverlefvat sig
sjelfva.
Bland de hos oss redan afskafFade bördsföreträdena äro ock sådane*
som med den serskilda representationsrätten stå i nära sammanhang: uteslutande
rätt tilt vissa embeten och rätt att allena kunna ega viss jord.
Utskottet förutser, alt detta sammanhang skall bestridas, och vill derföre
gå inkasten till mötes.
Hvad förstnämnda rätt angår, kan man visserligen uppvisa tidehvarf
med hö'g odling, då dess sammanhang med serskild rätt i folkförsamlingen
icke varit erkänd.
X det gamla Hellas, der de politiska begreppen först utbildades tili
Vetenskapligt system, träffar man visserligen exempel, att embeten uteslutande
förbehöllos börden, men inga spår, att någon företrädesrätt i folkförsamlingen
tillerkändes densamma. Utskottet anmärker härvid, alt detta bär
en ganska naturlig förklaringsgrund deri, att de Helleniska folk försam Hogarne
icke voro representativa, utan utgjordes af alla fria män, hvilka här
hade alt personligen bevaka sin rätt.
I det nyare Europa har inan deremot ofta hört på samma gång erkännas,
att tillträde Lill embeten måste hållas öppet för skickligheten, hvilken
naturen, utan afseende på börd, skänker, och nöden, den obemärkta
härkomstens icke sällsynta följeslagare, ofta bäst utbildar; men påstås, att
de i nalional-representationen, åtminstone inom en viss sfer deraf, framförallt
vigtiga, stora politiska grundsalserne säkrast fortplantas genom börd
och uppfostran inom ett Stånd, som företrädesvis egnal sig åt politiska värf
Denna sistnämnde sats, en abslraction från Engelska förhållanden och till
Sverige importerad, torde, huru giltig den än må vara i England, vara föga
användbar i Sverige, om hvars Adel, utan fruktan för misstag, kan påslås,
att den vida mer utmärkt sig genom personliga egenskaper, än genom stora
politiska grundsatser.
Således torde Utskottet ursäktas, om det, de nu anförda motbevisen
oagtadt, vågar bibehålla den tanka, att, likasom uteslutande rätt lill embeten
måste gifva det dermed beklädda Ståndet en serskild vigt i folkförsamlingen,
och företrädesrätt i den senare måste i allmänhet skaffa det dermed
gynnade Ståndet en, om icke absolut, åtminstone relativt, uteslutande
rätt till högre embeten, serskild representations-rält för begreppet slår i
närmaste sammanhang med uteslutande rätt till högre embeten; och att ,då den
ena rätten lagligen blifvit upphäfven, slutrigtigheten fordrar, att den andra
ock bör upphöra.
Conslitulions-Utskoltets Memorial, N',o 38
27
Den Svenska Adeln har afsagt sig alla andra anspråk på Rikets embeten,
andem, dess skicklighet och förtjenst kunna gifva. Det återstår den,
• att afsäga sig hvarje annat anspråk på deltagande i nalional-representationen,
än det, medborgares förtroende gifver. Den skall derigenom icke gå
miste örn tillfället att i nalionul-represenlaiionen göra fosterlandet alla de
tjensler, som af dess mod, sjelfuppoffring och insigter kunna väntas.
Sammanhanget mellan serskild representatio is-rätt och uteslutande
rätt att ega viss jord, har mindre helio* af bevis. Hvarje blad af den utbildade
feodalismens historia bevittnar det, och Utskottet tror sig icke behöfva
tillägga mer, än den erinran, att rätt alt aliena kunna ega viss jord ursprungligen
grundade sig på den uteslutande rätten och skyldigheten till viss tjenst;
hvilken anmärkning berättigar Utskottet att, äfven för de här ifrågavarande
rättigheternas sammanhang, åberopa, hvad det sagt 0111 sammanhanget mellan
uteslutande rätt till embeten, och serskild rätt i national-representationen.
Utskottet skulle dock icke på dessa grunder allena velat föreslå ens
en förändring af Adelns serskilda representations-rätt, ännu mindre dess
fullkomliga upphörande. Det skulle lugnt väntat af tiden, att den äfven
häri skulle fullborda sitt verk. Men Utskottet har dels icke kunnat för
ett Stånd bibehålla en serskild representalions-rätt, som det icke tilltrott sig
kunna bibehålla för alla; dels har det trott en serskild adlig representation,
icke blott sådan, som den Svenska hittills varit, utan äfven sådan,
som den, nedsatt till ett mindre antal och utsedd genom val, ännu måste blifva,
kunna i en viss mening lill och med blifva farlig för den sak, sorn Ridderskapets
och Adelns samtlige medlemmar anse för sin skönaste arfsrätt
att främst bland sina landsmän försvara.
Skandinaviska halfön har genom sin förening fått en ny politisk kallelse.
Den är inskränkt lili försvar, men till ett försvar, som täger i anspråk alla
dess krafter hvilka derföre på det sorgfäl 1 igasLe mäste sandas och vårdas.
Det synes åtminstone förtjena alt betänkas, huruvida våra gamla Inrättningar
i allo passa for detta ändamål. Utskottet tror, att, om nämnde förening skall
bära de frukter, den kan och bör, alla gäsningsämnen, hvilka kunna gifva
det ena eller andra af brödrafolken en excentrisk rigtning, måste undanrödjas.
Elt sådant tror Utskottet finnas i en serskild adlig representation,
en representation af män, hvilka, genom sina ätteminnen äro dubbelt blottställde
för den fara, för hvilken national-minnena mer än en gång utsatt hela Svenska
folket att misstaga sig om vår ställning, våra tillgångar och den väg, dessa
anvisa oss till den storhet, den ära, som vi verkligen kunna uppnå och
således böra söka. — Utskottet är öfvertygadt, alt Svenska Adelns perso
-
28
Constitutions-Utskollels Memorial, N\o 38.
nal inom national-representationen har sig ett skönare mål anvisadt, än
den, i sin nuvarande afsöndring, kan uppnå, och att denna representation,
äfven om ingen serskild valrätt förbehålles Rikets nuvarande första Stånd,
icke skall sakna ädlingar, hvilka äfven med bördens rätt bära detta namn
och hvilka, ställde i omedelbar gemenskap med representanter ur andra
classer, vida mägtigare, än nu, skola verka till det allmänna tänkesättets verkliga
lyftning. Ei t folk bör ega mod att genomskåda sin ställning och derefter
lämpa sin författning, och det vinner hvarken inre kraft eller yttre
anseende genom bibehållande af organisationer, hvilka för andra tider och
förhållanden, men icke för de nuvarande, äro lämpliga. Utskottet bar derföre
trott sin pligt fordra att utur sitt förslag utesluta äfven serskild adlig
valrätt.
Hvad åter vidkommer den representations-rätt, sorn Preste-Ståndet
eger och det påståendet, att religionens och bildningens sak hos ett folk,
som känner högre angelägenheter, än de materiella, bör inom national-representationen
ega serskilda tolkar, så erkänner Utskottet, såsom sin, den
öfvertygelse, att en nations framskridande i bildning föga beror på den
mer eller mindre lysande ställning, som denna bildnings egentliga representanter
i den politiska spheren intaga.
En stor polititsk inflytelse, inrymd dessa representanter, har icke
sällan varit mindre fördelagtig för bildningen sjelf, än för personerna, hvilka
ofta nog glömt sitt egentliga kall, för att helt och hållet egna sig åt
den nya bana, på hvilken de egentligen haft ingenting att beställa. Förnuftet
röjer sitt höga ursprung icke minst i de segrar, det vinner under
de mest missgynnande yttre förhållanden. För odlingens framgång
fordras af dess arbetare odelad kärlek, osviklig trohet och rastlöst arbete.
Allt, som delar denna kärlek, utgör lika många hinder för den framgång,
som man vill försäkra. Till och med de materiella vilkoren för denna
framgång försäkras vida bättre genom den kärlek och det förtroende, som
odlingens representanter ingifva, än genom den yttre magt, de kunna sig
förvärfva. Ett folk, genomträngdt af kärlek till odlingens arbete och odlingens
frukter, erbjuder för dess bestånd en borgen, förgänglig såsom allt
jordiskt, men åtminstone säkrare, än hvilka yttre inrättningar som helst,
hvilka midt bland liknöjdhet och moralisk dvala föga kunna qvarhålla ett
flyende lif.
Svenska Presterskapet har utom representationen tillräckliga tillfällen
att göra den heliga sak, hvilken det försvarar, gällande. Dess kunskaper
och erfarenhet skola, äfven under ett förändradt representations-sätt, bland
Constilutions-Utshottets MemorialN.-o 38.
represenlanterne skaffa rum åt så många af dess medlemmar, som fordras
att i förening med de målsmän, odlingen i andra samliälls-classer kan påräkna,
göra dess anspråk gällande.
Borgerskapets sjelft ett barn af den frigjorda idogheten, kan icke,
utan att förneka sitt eget ursprung, protestera emot gemensamheten i nationens
politiska, mer än emot samma gemensamhet i dess industriella, lif.
En serskild Stads-represenlation i ett land, der städerna icke ega tiondedelen
af befolkningen, kunde försvaras, så länge man trodde sig kunna vid
Städerna fjettra ali annan idoghet, än jordbruket. Redan då försöket att
inom deras krets inmana det ännu i sin linda liggande bergsbruket misslyckades,
var signalen gifven till en ny sakernas ordning. Stad och land
mäste här som annorstädes utveckla sig med de krafter, de hvar för sig
ega, och med det ömsesidiga bistånd, hvaraf båda äro i lika stort behof.
Båda hafva redan derpå vunnit, och skola ännu mera vinna. Men för
detta ändamål behöfver Borgerskapet icke någon serskild val-rätt. De vidsträckta
förbindelser och den mångfaldiga sak-kunskap, som äro oskiljagtiga
från statsmanna-idoghet, äro mägtiga nog att i national-representationen
skalla ett tillräckligt antal af Städernas, med national-rikedomens förökning
och omsättning sysselsatta, innebyggare rum.
Bonde-Ståndet, i besittning af större delen af Rikets jord, kan genom
de samfälda valen i ingen händelse förlora något af sin redan egande betydelse.
Ätt, efter införande af sådana val, någon gång ett, i förhållande,
mindre antal af Ståndets medlemmar torde komma tillstädes på Riksdagen,
än nu, är möjligt; men om sådant, i trots af den öfvervägande inflytelse,
som Bonde-Ståndet får på valen, fortfar, så kan orsaken endast vara den,
att Ståndet finner landets och sitt eget väl på ett tillfredsställande sätt heva
kadt af män utur andra Stånd; och i sådan händelse är det lika lyckligt
för fosterlandet och för Ståndet, att sådane män fortfarande få egna sig åt
ett värf, sorn de värdigt uppfylla.
Man skall tvifvelsutan icke underlåta att upprepa: att, då Stånden
icke mera hvart för sig välja sina Riksdagsmän, valen, åtminstone i början,
innan de nya förhållandena hunnit sätta sig i jemnvigt, blifva slumpens
verk; att ett föregifvet nit för allmänt väl ofta torde uttränga den
verkliga fosterlandskärleken, och det låga smicker, som utan försyn uppoffrar
framtiden för det närvarande, som sätter landets sjelfbestånd på spel,
för att åstadkomma en ögonblicklig lättnad i folkets bördor, ofta lyckas
att i national-representationen skaffa sig den plats, hvilken endast borel©
30
Constitutions-Utskottets Memorial, N\o 38.
tillhöra den medborgerliga dygd, som för Konung och Folk liba oförskräckt
försvarar sanning och rätt.
Utskottet, som icke förbisett, hvad i denna skildring kan vara sannt,
och som, innan det fattade sitt beslut, öfverväga! de faror, hvilka i allmänhet
äro oskiljaglige från allt öfvergångstillstånd, inskränker sig lill det
svar, att sådane misstag icke äro omöjliga, äfven inom nuvarande Stånd;
men alt, om sådane sökande till folkels förtroende, som ofvan blifvit tecknade,
kunde påräkna ett långvarigare förtroende, ingen författning vore i
stånd att rädda oss. Yi förtjenade då icke att röknas bland de fria folkens
antal. Oss ålerstode endast alt möta vårt sista, oundvikliga öde. Men
Svenska folket skall icke länge låta missleda sig af personer, som missbruka
dess förtroende. Skulle man någon gång tycka, alt sådant verkligen inträffade,
så bevisas deraf blott, att samma förtroende förut blifvit i motsatt
rigtning missbrukadt. Reactionen är då naturlig och upphör, när sanning
och tro återtagit sin plats, der de framför allt böra linnas.
Äfven inom nuvarande Stånd hafva colerier kunnat bilda sig, hvilkas
passioner och intriger slagit fosterlandet sår, sorn sent blifvit läkta.
Man gjorde väl att erinra sig dem, i stället för att skapa hjernspöken.
Det finnes faror, hvilkas verklighet folket lärt känna genom en så dyrköpt
erfarenhet, att det icke lätt glömmer dem.
Efter att hafva inskränkt class-principens användning inom de gränsor,
som Utskottet anser såsom de rätta, går Utskottet nu att uppgifva de
folk-classer, hvilkas ställning ULskottet anser för vali ättens värdiga utöfning
lemna en sådan borgen, att de dem tillhörande individer böra och kunna
valrätt erhålla.
De egenskaper, hvilka här sökas, äro, jemte den hos alla förulsättliga
goda viljan, insigt och oberoende. De yttre kännetecknen på deras
innehafvande kunna endast vara sådane samhällsförhållanden, hvilka dels
förutsätta, dels framkalla dem.
Medborgaren står icke ensam. Han bildar, jemte flera i samma rigtning
arbetande, en serskild spher, en egen sida af hela samhället. Dessa
spherer äro nödvändiga. Det hat, som åtskillige sådane, under namnen
corporalioner och stånd, fått uppbära, hafva de endast kunnat åsamka sig
genom försöket att gälla iner än de kunnat, att tillägga sig en betydelse,
som de antingen aldrig egt eller åtminstone upphört alt ega; genom anspråk,
hvilka icke motsvarats af de tjensler, de kunnat eller velat göra det
allmänna.
Constilutions-Utskoltets Memorial, N\o 38,
31
Att, pä grund af dessa missbruk, neka dem all betydelse, vore en
orimlighet. Man må tillse, att de icke tillvälla sig en större, än de verkligen
ega. Denna måste erkännas. Den gör sig i alla fall gällande. Utskottet
bar i dessa korta anmärkningar erkänt del för sin tid sanna i Slåndsvai-principen,
och anser felet ligga deruti, att Stånden hafva glömt, att deras
betydelse med tiden undergått förändringar, hvilka bordt motsvaras af
förändringar i representations-iattén. För att undvika detta fel, bar Utskottet
sökt att gå tillbaka till så allmänna grundförhållanden, att deras
fastställande såsom grunder för valrätt icke hindrar, alt alla de förändringar,
hvilka inom dem, i Staten eller det borgerliga samhället, framkallas
af den rastlöst ilande liden, kunna, utan att Lagen derföre behöfver ändras,
åstadkomma en motsvarande ändring i valrätt. Såsom sådane grundförhållanden
har Utskottet ansett Yttre och Inre förmögenhet, eller Egendom
och tecknisk eller vetenskaplig bildning, an vänd i yrke inom det borgerliga
samhällets spher, eller för Stats-ändamål et, eller i offentlig tjenst.
I verkligheten träffar man förenadt, hvad tanken mäste skilja. Upplösnings-processen
är icke destomindre nödvändig för föreställningens klarhet
och fullständighet. Äfven der föreningen icke är i sakens natur absolut
grundad, är den dock ofta så vanlig, att den kan antagas såsom regel.
Både om hela folk och om enskilda gäller således, ehuru i olika grad, att
de ideella intressena stå i nära samband med de materiella; att bildning
och den skicklighet, som derpå beror, gerna stå i ett visst förhållande
till yttre förmögenhet, men undantagen äro likväl, då man går från det
allmänna till det enskilda, tillräckligt många alt rättfärdiga Utskottets förfarande
att serskildt redogöra för de grunder, på hvilka det anser den
ena och den andra utgöra en sådan yttre borgen, som i det föregående
blifvit nämnd.
Yttre förmögenhet har ofta blifvit anförd, såsom på en gång ensamt
och i och för sig absolut giltig grund för valrätt — och de, hvilka anse
Statens enda eller åtminstone högsta ändamål vara eganderättens skydd,
hafva anledning att från sin ståndpunkt så uppskatta den. Utskottet anser
Staten såsom en uppfostringsanstalt, der alla slägtets högre anlag skola
erhålla sin möjligen största utveckling. Det anser icke egendomen, utan
personligheten vara det, som skall representeras, och kan aldeles icke tillerkänna
den förra värdighet af en i och för sig giltig grund för valrätt.
Man har sagt, att rösträtt vid representant-valen endast kan tillerkännas
den, som eger ett visst intresse i allmänna ordningen. Detta eger
ulan tvifvel sin rigtighet. Men aldeles orätt har man af denna sats ansett
32
Constilulions-Utskottets Memorial, N:o 38.
följa den fattigaste dassens uteslutande från val-rätten. Det år grundfalsk!,
att denna dass icke har något intresse i den allmånna ordningen.
Det skulle stå illa till med denna ordning, om påståendet vore grundadt.
Den nämnde classen har, så vida den icke njuter allmosor, för fyllande
af lifvets behof ingen annan tillgång, ån sin arbetsförmåga. Men denna
kan endast bringa densamma fördel , i mon af benägenheten och förmågan
att begagna och betala den. Denna benägenhet och förmåga bero på tillgången
af capital, som söker användning; och denna tillgångs ökande beror
i högst väsendtlig mon på allmän ordning och goda lagar. Ingen lider
derföre, af Lagstiftningens misstag och af Lagskipningens brister så
kånbart, som den fattige, och ingen kan så litet undandraga sig detta lidande,
som han, hvilken med högst få undantag år oupplösligt fästad vid
sitt land och der måste finna vilkoren för sin trefnad, för den utbildning,
bans ställning medgifver, — så vida de för honom skola finnas på jorden.
Man skulle således vål kunna påstå, att just deD fattigaste classen
har det största intresse i den allmånna ordningen. Men deraf följer ännu
icke, att denna dass bör deltaga i representant-valen. Ehuru den uppfostran
, tom den erhållit i Sverige, långe stått öfver den i andra länder
vanliga, vågar Utskottet icke antaga, att den ännu eger, vare sig den insigt
eller det oberoende, sorn Staten måste fordra af dem, hvilka der
tillerkånnes en sa vigtig rätt. Om yttre förmögenhet nemligen icke i och
för sig sjelf kan antagas såsom giltig grund för val-rått och om den icke
eller kan anses såsom direct bevis, hvarken på sin innehafvares insigt eller
på hans oberoende, så medför den likväl en stark förmodan om båda.
För den, som år fri från tryckande bekymmer om sin och de sinas dagliga
utkomst, gifves knappt något ämne, som hans tanka lättare och naturligare
råkar, ån hans sociala och politiska ställning. Man har då skål till
den, äfven af erfarenheten bestyrkta, dubbla förmodan, alt han åt genomtänkandet
af detta förhållande egnar mera tid, ån den, som med oafbruten
ansträngning måste värja sig mot nöden, och att hans uppfostran salt
honom i stånd att med vida större lätthet genomtränga de invecklade frågor,
hvilka under denna undersökning möta; äfvensom en lyckligare ekonomisk
ställning så vida år en borgen för oberoende, sorn den skyddar
åtminstone för mången frestelse, för hvilken den i detta afseende mindre
lyckligt lottade år utsatt. 1 öfrigt — och detta år, i Utskottets tanka,
hufvudgrunden för det afseende, som vid rösträtts bestämmande bör göras
på förmögenhet, — utgör yttre förmögenhet icke blott ett njutningsmedel.
Constitutions-Ulskottcts Memorial, N.o 38,
33
medel. Dess ädlare betydelse är den ?itt bilda en spher för medborgerlig
verksamhet. I den mon, sorn denna spher vidgas, vidgas äfven synkretsen
och införes mannen i en mängd förhållanden, hvilka sammantagne mågligt
medverka att utbilda honom till medborgare i d< tta namns sanna mening.
Redan flera af de gamla Helleniska Staterna gjorde tillträdet till Stats-embeh-n
beroende af en viss förmögenhet: en regel, som dock der hvarken
blef allmän, eller kunde bibehålla sig öfverallt, der den blef införd. Sällan
sträckte sig denna Timocrati deremot till rätten att deltaga i folkförsamlingen
och der, den någon gång älven der gjorde sig gällande, utträngdes
den snart åter.
I Rom fick förmögenheten deremot en mera stadgad betydelse i folkförsamlingen;
och sedan feodalismen gifvit egendomen sjelf ett slags personlighet,
har, just i följd af den hvälfning, som förkunnade sin afsigt
vara att utrota alla feodalistnens lernningar, afseende på förmögenheten,
vid national-represenlationens bildning i flera af de moderna Europeiska
Staterna, fått en utsträckning, sorn för inånga synes hota att uppsluka alla
andra afseenden.
Utskottet, som visserligen icke önskar att upphöja förmögenheten
på människovärdets bekostnad, och som i det följande hoppas att tillräckligen
rättfärdiga sig för en sådan misstanka, lår, jemte åberopande af
hvad det redan nämnt om den dubbla förmodan, som yttre förmögenhet
grundlägger, här erinra: dels att denna förmodan icke i lika mon åtföljer
afl slags egendom; dels ock att, om gilltigheten af denna dubbla förmodan
medgifves, det också år lått att inse, att den växer med den förmögenhet,
på hvilken den grundas. Det år en gammal regel att, vid utstakning af
politiska rättigheter, lemna all annan egendom, ån den fasta, utan afseende.
Saken har ursprungligen gjort sig sjelf. Den fasta egendomen var,
i folkens barndom, den enda af någon betydenhet. Deraf var en klar
följd, att den ensam togs i beräkning, når tanken att, efter egendom, utdela
politiska rättigheter, uppstod; men deraf föijer icke, att så måste ske
i Europa, i det nittonde århundradet. Den, som nu föreslår hyllandet af
samma grundsats, måste bjuda skål för sitt förslag; och Utskottet, sorn
befinner sig i detta fall, går nu att fullgöra denna pligt.
Ali egendom, som icke år naturens fri villiga, genom ingen mensklig
åtgärd till större brukbarhet bragta, skänk, föreställer redan gjordt; men
fordrar, för bibehållande och förkofran, fortsatt arbete. Såvida synes det
som, ehvad man vid national-representationens bildning tillerkänner det
ftih, till R. St, Pret, i8Jfo. 3 Sami, 21 Haft, 5
u
Comtitutions-UtsRottets Memoria1» W\o 38.
förflutnas eller det närvarandes och tillkommandes anspråk företrädet, ali
egendom bör tilläggas lika rätt.
För deri, som anser egendomen egentligen i sin egenskap af spher
för medborgerlig verksamhet böra komma i betragtande vid valrättens
bestämning, finnas likväl theoriska skål att icke sätta ali egendom i absolut
likhet; ehuru ännu icke år sagdt, att skillnaden emellan den egendom,
som bör, och den, som icke bör, gifva valrätt, sammanfaller med den
emellan fast och lös egendom.
Af lös egendom mäste, enligt denna åsigt, afråknas den del, sorn
år ämnad att omedelbart tillfredsställa egarens lefn ads behof, äfvensom del
capital, som antingen hålles insproductivt eller ock åt andra öfverlåtes till begagnande.
Intetdera af dessa slag utgör för egaren någon verksamhels-spher.
Återstå fördenskull dels lösören, sorn ingå såsom medel i eli yrkes
drift, hvilket af egaren sjelf idkas, dels fast egendom. De förra synas
alltid böra lemna röst-rått; den senare åtminstone, når den af egaren sjelf
innehafves. Huruvida den deremot, då den år upplåten åt andra, bör lemnäs
samma rått, kan såttas i fråga. Då likväl fast egendom, som ut le ges,
icke såsom ett utlånadt capital, helt och hållet afhåndes egaren, blott med
förbehåll att återfå det abstracta värdet; då egaren tvertom alltid bibehåller
vinsten af egendomens förbättring och förlusten vid dess försämring
eller förstöring, och då han, i följd deraf, i allmänhet kan antagas äfven
elter utlegningen behålla egendomen under uppsigt och vård, så kan
detta visserligen vara skål att bibehålla den gamla regeln, att fast egendom,
ehuru utlegd, må, vid röst-rätts bestämmande, beräknas egaren
till godo.
Om frågan uppfattas från en practlskt-technrsk synpunkt, möter
deremot lösören» uppskattning, i följd både af deras flyttbarhet och af
deras förgänglighet, sådana svårigheter * att deras intagande i den beräkning,
hvarom hår år fråga, år alldeles overkställbar^ Egaren af sådana
lösören, som ingå såsom medel i ett af honom bedrifvet yrke, kan dock,
på sått Utskottet framdeles får tillfälle «tt visa, under en annan rubrik
erhålla förhöjning af sin val-rått, i förhållande till denna egendoms värde,
men denna höjning grundas då icke omedelbart på nämnde egendom;
ej elfer urskiljes dervid, om han i yrket använder egna eller lanta till—
fångar. ^
På dessa grunder har Utskottet sett sig föranlåtet att bibehålla
den gamla regeln, att endast fast egendom gifver val-rått. I öfrigt har Utskottet
icke kunnat binda sig vid juridisk skilnad mellan fast och lös egen
-
Constilutions-Uts kol tels Memorial, N\o 38.
35
dorn, hvarföre Utskottet ock undvikit alt i sitt förslag lill val-lag begagna
dessa lechniska uttryck. Utskottet har i betragtande af det sammanhang,
som hos oss eger rum emellan bergsbruk och jordbruk, icke eller
trott sig kunna behandla dem olika, ehuru Utskottet fullkomligen erkänner,
alt bergsbruket, med undantag af grufve-driftcn, bordt, enligt sin natur,
få sitt rum bland förådlings-nåringar.
Dernäst har Utskottet tagit i öfvervägande, huruvida någon skilnad
borde göras emellan stads- och landt-egendom. Utskottet, sorn icke förbisett
de skål, hvilka för en sådan skilnad kunna anföras, har dock, dels
al öfvertygelse om vigten af att, vid national-represenfationens ombildning,
kunna så nära som möjligt sammanbinda land och stad, dels af fruktan,
för den utsträckning, som en sådan skilnad, en gång erkänd, skulle kunna
erhålla, och för möjliga påståenden om iagttogande deraf mellan serskilda
städer, mellan serskilda landsorter o s. v., funnit sig föranlåtet att
afstå från detta försl <g. Den enda skilnad, Utskottet härvid trott sig böra
föreslå, skall längre fram underställas Riksens Ständer.
Slutligen har Utskottet hår blod att anmärka, att det längre fram
skall förklara skälet, hvarföre det tillagt boställshavare samma rätt, som egare.
Att den på förmögenhet grundade förmodan om de för val-rätt
nödige egenskaperna växer med förmögenheten, hafva väl alla de främmande
val-lagar, sorn antaga en bestämd förmögenhet såsom vilkor för
val-rått, erkänt just derigenom, att de förklara detina förmodan först,
når förmögenheten hunnit ett visst belopp, hafva vunnit den visshet, att
den berättigar till deltagande i valen; men de bista intet afseende på tillväxten
nedom och ofvan om denna allt afgörande punkt.
Den Svenska val-lagen har ensam, i stället för den vanligen, såsom
en skiljemur emellan idel lika berättigade å ena, och lika oberättigade å
andra sidan, antagna val-census, erkänt den grundsatsen, att egendom
eller inkomst, inom de båda derpå grundade Riks-Stånden, i nion af sin
storlek, ger olika röst-rått. Yår Stånds bildning år en efterhämtning af
utländska mönster, endast med den förbättring, att Bonde-Ståndet, som i
de Stater, hvilkas exempel närmast verkat på oss, först i detta århundrade
bland de representerade Stånden fått en plats hos oss, alltid enligt
lag och sedan, efter medeltids-oredans slut, lagen åter blef en verklighet,
äfven i sji Ifva verket hafi denna plats. Men den nu nämnda grundsatsens
anor åro, thuru saken äfven i det gamla Rom var bekant, hos oss
inhemska. Den gäller icke blott vid Riksdagsnianna-valen , den gäller äfven
för en mångd andra tillfallen och tillämpas der, utan åtskillnad, på
36
Constitutions-Ulskoltets Memorial, N-.o 38.
alla medborgare-classer. Den har, utan kännedom om dess i lag stadgade
gilltighet i Sverige, af främmande samtida tänkare blifvit erkänd, såsom
liggande i sjelfva lankan, att egendom gifver sin egare valrätt; och man
liar emot dess införande i lag, utom de techniska svårigheterne vid dess
tillämpning, blott anfört, att, der den minsta egendom, som gifver valrätt,
redan är stor nog att höja sin egare öfver bekymren för sin utkomst, en
åt den större rikedomen med dess naturliga, aristocratiska, magt — och ärelystna
syftning, medgifven större inflytelse på valen skulle, då den icke
funne motvigt i den lägre, från all valrätt uteslutna förmögenheten, endast
ij na att minska den sansade och lugna medel-classens Önskvärda magi.
Utskottet, som icke behöfver anmärka, att delta skål eger ingen tillämplighet
på Sverige, äfven om man ville hädanefter, som hittills, lemna rösträttens
stigande lika obegrånsadt, som förmögenhetens, har icke kunnat
tveka att föreslå, att denna grundsats måtte, i händelse Utskottets förslag
om samfällda val antages, bibehållas och utsträckas till all på förmögenhet
grundad val-rätt. Utskottet eger sig väl bekanta de strider, hvilka om valcensus
blifvit förda; det önskar lifligt, alt representant-valen hos oss matie
mellan Inda den sjelfstän liga befolkningen knyta det band, som i rikare
länder ofta blott omfattar en ringa del deraf; och att val-rätten hår, ulan
fara, målte kunna utsträckas till så många medborgare, som möjligt. Det
kan icke föreslå att försaka det enda medel., som, åtminstone sedan samfällda
val blifvit antagna, dertill torde kunna uppgifvas.
Men denna öfvertygelse om den fördel, hvilken bibehållandet af
denna grundsats måste medföra, hindrar dock Utskottet icke alt erkänna
behofvet af en ändring i dess tillämpning. Deraf alt den på förmögenhet
grundade förmodan, om hvilken blifvit tahult, i allmänhet stiger med
sjelfva förmögenheten, följer ånnu icke, att stigandet sker i alldeles samina
förhållande och att således en tiofald, hundradefald förmögenhet utmärker
tiofald, hundradefald insigt o. s. v. A ett sådant antagande skulle
emedlertid den hittills gällande tillämpningen synas vara byggd, så vida
man icke komme sanningen närmare genom den förklaring, att tillämpningen
röjer grundsatsens historiska ursprung utur föreställningen, att det
egentligen var egendomen, som representerades. Huru förhållandet härmed
ån må vara, så kan Utskottet icke tillstyrka, att, når de gamla Ståndsvalen
en gång upphöra, bibehålla denna tillämpning, oagladt Utskottet
visserligen inser, att den eger en betydlig fördel. Alla inkast deremot
gälla nemligen blott hufvudtankan. Sättet, detaljen möter ingen
svårighet. Med hvarje förslag till en annan tillämpning år förhållandet
helt olika.
Constitutions-Utskoltets MemorialN'.o 38.
37
Den, sorn, med förbiseende af Svenska förhållanden, i rikedomen
ger den enda säkerhet emot val-råftens missbruk, skall troligen ogilla
hvarje nedsättning af det hittills åt den större egendomen tillerkända företräde
och fordra, att äfven vid de samfälda valen samma företräde åtminstone
bör bibehållas, om ej ökas. Utskottet, som icke kan dela denna
åsigt och tror dess antagande, åtminstone i vissa orter, komma att gifva
rikedomen en större öfvervigt, ån den i något annat land eger, och som
förmodar, att knapt någon på alfvar vill påstå, att den på egendom
grundade förmodan, som egentligen rättfärdigar dess bruk, såsom måttstock
för val-rått, stiger lika hastigt med sjelfva egendomen, måste, i
följd deraf, för val-råtten antaga ett inskränkt antal grader af egendom.
M en Utskottet inser härvid fullkomligt omöjligheten alt, i stället för del
förkastade, uppgifva något annat allmänt giltigt förhållande emellan de
båda storheternas tillväxt, eller att bestämma, huru stor mångfald den
högsta på egendom grundade förmodan om de lör val-rått nödiga egenskaper
kan blifva af den lägsta. Utskottet har dock icke trott sig böra af
denna svårighet låta sig afskråckas frän att både uttala, hvad det anser
rått, och att, så långt ske kan, söka realisera detsamma. Det vågar derföre
för Riksens Ständer framlägga ett förslag, som, enligt Utskottets Öfvertygelse,
genom fastställande af några få förmögenhets-classer för valrätt,
båttre ån vår nu gällande, och, genom classificationens bibehållande,
båttre ån hvarje på en enda val census byggd vai lag, motsvarar de anspråk,
man på en val-lag kan göra. Utskottet erkänner otvunget, att det
icke kan åstadkomma en val-lag, hvars förutsättningar i alla händelser
skulle sammanfalla med verkligheten och uttömma hela dess rikedom och
mångfald.
Utskottet har i följd deraf föreslagit, att det högsta röstetal, som
någon vid samma val må afgifva , bör blifva sex. Då Utskottet härigenom
sökt hindra afl. någon, i följd af sin concentrerade egendom, skall
kunna vid valen öfverväldiga en menighet eller ens i betydligare nion bestämma
dess val, har Utskottet likväl, å andra sidan, och i öfverensstämmelse
med dess förut yttrade åsigt af egendomens högre betydelse såsom
spher för medborgerlig verksamhet, trott, att den, sorn, i flere olika orter,
har en sådan spher sig anvisad, derigenom står i flerfaldiga förhållanden
och åtminstone eger tillfälle och uppmaning till en mångsidigare
kännedom af landets behof, enligt rättvisans och klokhetens sammanstämmande
fordringar, bör tillerkännas rått att å hvarje serskild ort rösta i
»ion af sin der egande förmögenhet. Utskottet har härvid endast hemtat
! 38
iConstitutions-TJtskoltets Memorial, N\o 38.
ledning af sitt omdöme om det sanna och rätta, men föreser möjligheten
af den invändning,' att val-rätt på flere orter år i andra Stater ullryckligen
afskuren, och att de skål, som der föranledt detta förbud, äfven hos
oss ega gilltigliet. Det vill till bemötande af denna invändning endast erinra,
att, åtminstone en Europeisk grundlag, som alldeles icke år Ögonblickets
verk, nemligen den YViirtembergska, erkänner samma grundsals,
som Utskottet hår antagit.
Hvad angår det af Utskottet föreslagna minimum af egendom, som
berättigar till röst-rått, får Utskottet anmärka, att hemmansegare eller
åbo nu har en ostridig valrätt, huru litet hans hemman ån må vara, och
att Utskottet icke ansett lämpligt att föreslå ett sådant minimum, som
skulle borttaga denna rått. Då Utskottet derjemte i ke ansett den omständighet,
att en lågenhet år satt lill mantal, böra å val-rätten utöfva någon
inflytelse, efter det en annan grund ån hemmantal för beräkningen blifvit
antagen, har Utskottet icke egt annan utväg, ån att allmänt medgifva valrättens
utsträckning å landet äfven till så små egendoms-vården, att de icke
kunna, efter den af Utskottet antagna beräkning, uppskattas till en hel
röst. Utskottet har i följd deraf föreslagit, att för den egendom å landet,
hvilken icke uppgår till det värde, sorn motsvarar hel röst, medgifva
beräkning af halfva och fjerdedels röster. — Enär samma förhållande, sorn
å landet, icke inträffar med städerna, der rösträtten hittills berott på
burskap, så skulle lör dem en sådan afvikelse från den allmänna regeln
alt endast råkna hela röster kunnat undvikas. Inom Utskottet har likväl
blifvit yrkad t, att den antagna grundsatsen om likhet mellan land och
stad äfven i denna punkt borde erkännas; och Utskottet bar, med afseende
på en gång å detta skål och derpå, alt en nödfalls utväg icke bör
begagnas vidsträcktare, ån behofvet oundvikligen brafver, trott sig böra
föreslå, att äfven stads-egendom, som icke uppgår lill det värde, som fordras
lör hel röst, må, men endast i fall den uppgår till det för half
röst bestämda värde, vid valen få beräknas.
Tecknisk eller vetenskaplig bildning, tillämpad i yrke inom det
borgerliga samhällets spher, eller för statsändamål utom, eller i, offentlig
tjenst har Utskottet redan uppgifvit, såsom det andra af de grundförhållanden
, från hvilka Utskottet ansett sig vid val rättens bestämning böra
utgå. Att vissa slag af bildning innehålla en gilitig grund för val-rått,
torde icke såttas i fråga; men hvilka dessa slag åro, torde så mycket mer
omtvistas. Den vetenskapliga bildningens anspråk medgifva»; den techniskas
torde nekas. Utskottet, som icke känner sig kalladt att mellan de
Constitutions-Utskottels Memorial, N.-o 38,
olika bildnings-arlerna uppgöra någon rangordning, anmärker blott, att
ali den bildning, sorn år till r dc k lig att förvärfva sin innehafvare en sjelfständig
ställning, såsom en nyttig medborgare, äfven synes Utskottet berättiga
denne innehafvare till en röst i nationens allmänna angelägenheter?
och Utskottet har deiföre emellan dessa olika bildningsslag, hvilkas skilje—
grånsor för öfrigt icke alltid så lått kunna bestämmas, icke ansett sig
böra göra någon skillnad.
Utskottet bör för öfrigt hår genast lemna en förklaring, hvarföre
Utskottet icke anvisat den litterära bildningen en egen, afyrke eller tjenst
oafhängig, röst-rått, sådan, som den, serdeles i Frankrike, blifvit yrkad.
Utskottet, som för practiska vårf, (och ett sådant måste tvifvelsutan
en val-förrättning vara) tror erfarenhet och practiskt sinne nödiga, har
dessutom trott, att det första beviset för medborgerligt sinne år medborgerlig
verksamhet. Det har trott, alt en man med bildning, som icke i
en bestämd verksamhets-spher använder siri kunskap, afsagt sig anspråk
på namnet medborgare i detta ords sanna och vackra mening, det år, en,
som arbetar för alla andra, under det de arbeta för honom. Del har trott,
att han icke bör beklaga sig, om den Stat, i hvars arbete lian icke deltager,
af honom fordrar en garanti, att han verkligen deltager i det allmännas
vål eller ve; och om han först genom en sådan kan förvärfva den
val-rått, som personer med ojemförligen mindre bildning, i följd af sin
medborgerliga verksamhet ega. Arbetet måste blifva mer och mer er
kåndt,
såsom, näst oförvitlighet, den råtta källan till allt medborgerligt
anseende.
Bildning, använd i yrke inom det borgerliga samhällets spher, föreställes
hos oss för det närvarande egentligen af Borgare-Ståndet. Likväl
omfattar detta Stånd icke ens alla idkare af förädlings- eller handels<-nåring,
ännu mindre dem, hvilka, utan egande-rått till bergverk eller jord,
icke destomindre sjelfständigt idka bergs- eller jordbruk; ehuru samtlige
desse nårings-idkare, i fullkomlig likhet med idkare af de egentligen borgerliga
yrkena, på sin skicklighet och capital måste grunda sin utkomst.
Fullkomligt afsöndrade från samma Stånd stå ock alla de, som använda
sin vunna bildning, utom allmän tjenst, men för Stats-ändamål. Utskottet
har under den andra och tredje bland de af detsamma föreslagne classer
sammanfört idkarne af alla dessa olika yrken, emedan en, med den för
egendomen föreslagne, analog elassification af valrätt han för alla dessa yr
ken
gemensamt användas. Utskottet har nemligen öfveriygat sig om overkstållbarheten
af en allmän elassification af den för alla de olika slagen af bild
-
40
Constitutions-Ulskotlets Memorial, K\o 38.
ning föreslagne val-rätten. Men den val-rått, sorn tillkommer de nu
Iso* oss så kallade borgerliga yrkena, år redan classificerad efter inkomsten,
oell Utskotl't liar, i liufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder,
det för classification af den på egendom grundade val-råtlen föreslagit,
äfven trott sig böra, med samma inodificalion, bibehålla och lill de
fleste nu uppräknade, icke borgerliga yrken utsträcka denna, förde borgerliga
redan antagna, på inkomst grundade, classifieationen. För sådane idkare
af bergs- oell jordbruk, som icke ega den egendom, de bruka, bar
Utskottet dock trott sig böra föreslå ett direct afseende på den legda egendomens
storlek. Den större lättheten att direct uppskatta denna, ån inkomsten,
har bestämt Utskottet till detta undantag i method — lör att så
mycket båttre kunna fasthålla grundsatsen.
Att Utskottet, till grund för den på inkomst direct byggda valrätten,
lagt en högre inkomst, ån den, som kan påräknas af sådan fast egendom,
som ger egaren ett motsvarande röstetal, skall åtminstone icke utur
conservaiiv synpunkt klandras; och Utskottet har, hvad angår det. minimum,
som hår skulle antagas, fruktat att genom dess nedsättning utsträcka
val-rätten till personer, hvilka, utan skicklighet och erfarenhet, vilja på
egen hand försöka sin lycka och torde vara allt för benägna att med Statens
välfärd anställa dylika försök, som med sin egen. Samma fruktan
har ock föranledt det tillägg, att dessa yrken först efter en viss tids förlopp
gifva sina idkare val-rått, ett villkor, som i Öfrigt endast år en utvidgning
af den regel, som Riksdags-Ordningen i4 mom. 6 innehåller,
hvarigenom hvad förut i samma j|j mom. i och 5 för valbarheten var stadgadt,
redan blifvit på val-rätten låmpadt.
Bildning, använd i offentlig tjenst, berättigar för närvarande blott
en enda Embetsmanna-class att välja Riksdagsmän. Den utsträckning,
Utskottet föreslagit, torde derföre behöfva rättfärdigas. Utskottet, som
med tillfredsställelse funnit sin mening i nära öfverensstämmelse med
JBrödra-Rikets Grundlag, har dock icke sökt denna öfverensstämmelse.
Det har sökt rättvisan, hvilken i Utskottets tanka bjuder, alt alla de,
hvilka ingått i offentlig tjenst, böra i det afseende, hvarom hår år fråga,
behandlas lika. Del har ledts af öfvertygelse om nödvändigheten att på
det närmaste sammanbinda Embetsmännen med den öfriga nationen, och
dessutom ansett den rått, som Ridderskapet och Adeln hill ilis, på grund
af börd, egt, inen, enligt Utskottets förslag, skulle upphöra att ega, kunna
och böra till en del ersättas genom den hår föreslagna utsträckning
af
Constitutions-Utskoltels Memorial, N.-o 38.
41
af val-rått, hvilken för öfrigt i sjelfva verket kan anses såsom ett återställande
i den form, som nu år möjlig, af gammal Svensk, Adlig, rått.
I början af sjuttonde århundradet, nyss före Riddarhusets inrättning,
innefattade det Svenska begreppet om Adeln ’’allt, så vål civilt, som militäriskt
befäl, i verldsligt hänseende nästan all Rikets offentliga tjenst.”
Således — innan någon Riddarhus-ordning ännu fanns, grundades Svenska A—
delns hela företrädes-rått, — deribland äfven representations-rätten —åtminstone
till en stor del, på bestridande af Rikets tjenst, och förlorade denna betydelse,
just då de ofrälse Stånden, i följd af de offentliga läroverkens, med
Riddarhusets inrättning samtidiga, reform, började en allvarligare täflan
med Adeln om Rikets tjenster. iden nu föreslagna, på tjenst grundade, valrätten,
kommer visserligen att af Adeln delas med en stor mängd ofrälse;
men dels år detta ingen nyhet, då krigsbefälet från slutet af sextonde
århundradet en lång tid egde en, också, såsom Svenska Författningen
egen anmärkt plats i nalional-representaLionen, och dervid räknades — till
Adeln; dels år Utskottet förvissadl derom, att den del, som af denna embetsmanna-valrålt
tillfaller Ridderskapet och Adeln, bör, i förening med
den, som samma Stånd, såsom jordegande, Bruks-idkande och så vidare,
erhåller, fullkomligen motsvara den andel i national-representationen, som
Rikets första Stånd nu eger.
Under det militäre och civile embetsmåns represcntations-rålt förlorat
sig i bördens, har Preste-Ståndet, hvilket ståndaktigt från sig afvisa.
t börds-anspråken, bevarat den äfven ursprungligen enklare earacteren
af sin representation. I följd af U t s kol tets förslag, skulle PresteStåndets
valrätt nu förlora siri afsöndrade oaraoter och blifva en del af
den embets- och tjenstemän i allmänhet tillerkända. Kyrkan skulle således
komma att sakna en egen representation i Riks-församlingen. Utskottet
har redan i det föregående härom yttrat sig.
Utskottet, sorn visserligen icke kunnat förbise olikheten emellan olika
embetsmåns ställning och deras derpå beroende oafhängighet och kännedom
af Statens behof, har i följd deraf tagit i öfvervägande lämpligheten
af en dylik ciassification för den embctsinån tillagda valrätt, som Utskottet
för den på egendom och yrke grundade föreslagit. Utskottet har
dock emot hvarje grund, på hvilken en sådan ciassification skulle kunna
uppföras, iunnit. så många betänkligheter, att Utskottet alldeles måst uppgifva
försöket. Då, i följd häraf, ingenting annat återstod, ån att tillägga
alla embets- och tjenstemän lika valrätt, har Utskottet stannat i den åsigt,
Bill, till R, St, Prot, 1840, 3 Sami. 21 Haft, 6
42
Constitutions-Ulskotlets Memorial, N\o 38,
alt hvarje embetsman bör få ert röst. Utskottet foreser visserligen det inkast,
att denna rätt är vida mindre, än för Stalén,, i betraktande af deu
bildning, af hvilken embetsmanna-classen ostridigt är i besittning, är önskligt.
Utskottet har emedlertid trott sig böra inskränka sig till hvad det
föreslagit, och har gjort det af två skäl. Det har nemligen dels trott, alt
en större rösträtt lätteligen skulle, i följd af embetsmännens ställning såsom
löntagare, mötas afen ovilja, hvilken gjorde mer skada, än sorn kunde
godtgöra® af den större directa inflytelse, som bildningen på valen finge;
dels bar det härvid ledis af dea öfvertygelse, att Svenske embetsman,
alltid skola, i mou af det förtroende, deras embets-förvaltning dem förvärfva
t, äfven på representant-va Len utöfva en moralisk inflytelse, som
vida öfverväger den materiella, hvilken de genom en ökad rösträtt kunde
vinna..
Utskottet, som i det föregående nämnt den för boställen medgifna
rösträtten, har dock ännu att göra reda för de grunder, hvilka föranledt
dels detta medgifvande, dels förslaget att tillåta boställshavare rösta på
en gång för embete och boställe.. Utskottet inser visserligen, att en boställs-hafvare,
i egenskap af löntagare, hufvudsakligen befinner sig i
samma ställning, som andre embetsman; äfvensom Utskottet icke förbisett,
att den olikhet, sorn nyssnämnde förslag åstadkommer emellan embetsmän
med och utan boställen, stundom till och med kommer att ega rum mellan
embetsmän med samma embels-befatlning och vid samma Verk. Utskottet
har, i anledning af dessa betänkligheter, gifvit sig sjelft och ålergifver
här samma svar, som det förut en gång nämnt, att det ligger i naturen
af en val-lag, att dess förutsättningar icke alltid inträffa med verkliga
förhållandet, och att dess tillämpning således någon gång kommer att
medföra obillighet emot enskilda; men att sådan olägenhet icke kan undvikas,
så framt man icke vill umbära lag: en olägenhet, sorn hvar och en
troligen, skall erkänna vara ännu större. Utskottet har, i öfverensstämmelse
med sina redan uttalade grundsatser, ansett den, hvilken, såsom på en
gång embetsman och fastighets-innehafvare, eger en dubbel spher för medborgerlig
verksamhet, äfven böra vid valen af folkets representanter utöfva
en, större inflytelse, än den, hvilken i sin embets-befattning eger hela sin
anvisade krets- Såvida hela classer af embetsmän jemföras med hvarandra,
till exempel om innehafvare af bosiällen å landet jemföras med embetsman,
hvilkas hela lön utgår i penningar, torde ock föga någon invändasing
emot regeln vara att göra- Förhållandet blir visserligen olika med
de embetsmän,, som i städerne ega boställen, och hvilka derigenom säl*
Conslilul ions-Utskottets MemorialN',o 38.
43
Ian torde komma i några serdeles olika förhållanden mot dem, som af sådane
boställen äro i saknad. Utskottet har emedlertid icke funnit skäl
att för dessa undantag frånträda den allmänna regeln.
T)å Utskottet redan nämnt oberoende såsom ett vilkor för valrätt,
•så har Utskottet endast att åberopa, hvad det i detta afseende redan sagt,
för att rättfärdiga sitt förslag, att ingen embetsman, som icke njuter ständig
lön, äfvensom ingen, som utan egen ansökning eller ransakning och
dom kan från tjenst eller lön skiljas, må för sådan tjenst eller den tillhörande
boställe utöfva valrätt.
Kronobetjenters uteslutande från valrätt för sina Ijenster och boställen
är föranled t af farhågan för den obehöriga inflytelse, som de på allmogen
kunde vid valen utöfva: en inflytelse, som Utskottet visserligen
tror vara mindre, än det påstås; men hvarom blotta föreställningen kan
vara skadlig nog att rättfärdiga Utskottets förslag.
Utur tjenst gangne embetsman anser Utskottet icke kunna med
billighet och rättvisa beröfvas deras en gång vunna valrätt. En under en
lång tjenslebana till det allmännas gagn ådagalagd och pröfvad bildning
måste gifva dem giltigt anspråk på denna rätts bibehållande. Den minskning
i arbetsförmåga, som afskeds lagande t kan antyda, innebär intet sådant
bevis på omdömes-förmagans aftagande, som skulle kunna nödga att
förskjuta den rika erfarenhet, den kärlek för ordning och det sinne för
allmänna angelägenheter, som embetsmanna-lifvet gifvit.
Det i förslaget tillagda vilkoret, alt den afskedade skall fortfarande
.uppbära hela lönen eller åtminstone åtnjuta viss pension, förekommer
på en gång, att denna valrätt kan komma någon tillgodo, sorn antingen
tjena t allt för kort tid, att hafva derunder förvärfvat den erfarenhet eller
de egenskaper, som nyss nämndes, eller för begångna tjenstefel blifvit
från tjensten skild, eller kan anses mind e oberoende, än för utöfningen
af valrätt förutsattes.
Utskottet bör, i anledning af hvad sist nämndes, tillägga, alt Utskottet
icke förbisett, alt lönen och ännu mera pensionen för många tjenslegrader
är allt för obetydlig, att ensam utgöra borgen för ett verkligt
oberoende. Men Utskottet har ansett lika betänkligt att bestämma vissa
grader, sorn att fordra visst löne- eller pensions-belopp, såsom vilkor för
åtnjutande af valrätt. Det förra skulle medföra behof vet af en ändring i
val-lagen vid hvarje ändring i förvaltnings-systemet; det senare skulle a
Utskottets tanka vara ännu betänkligare, då derigenom erkändes, på -aa
44
Constitutions-Ut skottet i Memorial, N\o 38.
gång, att lönebeloppet vore af större vigt, än Ijenstens natur, och att embetsman
bunde lönas så knappt, att de icke förtjena delta förtroende. Otn
sådant måste erkännas såsom olämpligt, äfven för de tjenstemän, som
af menigheter eller stiftelser lönas, skulle detta i dubbelt mått inträffa
med Statens embets- och tjenstemän.
Dessa äro de grunder, på hvilka Utskottet, efter noggrannaste pröfning,
anser valrätten böra hvila.
Utskottet tillägger, att, då de äro föreslagna såsom en för hela Paket
gällande gemensam regel, det är en ganska naturlig fordran, att hvarje
enligt dem medgifven röst öfver hela Paket skulle ega lika värde, verka
lika mycket på national-representationens bildning. En sådan tillämpning
af de nu uppgifna grunderna möter dock nästan oöfvervinneliga svårigheter.
Det gifves dertill blott två utvägar: den ena, att af hela Paket
bilda ett enda val-district, der hvarje röstberättigad på en gång röstar på hela
det antal representanter, af hvilka Riksförsamlingen utgöres: den andra,
att Piiket väl indelas i flere val-district, men att denna indelning sker efter
röstetalet, och således, före hvarje val, uppgöres af en central-myndighet.
Obrukbarheten af den förstnämnda methoden är alltför påtaglig, att
fordra bevis. Den sistnämnda möter äfven svårigheter, som icke kunna
uppvägas af den derigenom vunna jemnlikheten.
Utskottet har således måst inskränka sig dertill, att inom mindre
district försäkra denna jemnlikhet, en inskränkning, hvaruti Utskottet
så mycket lättare funnit sig, som den blir en nödvändig följd af hvarje
val-lag, som icke stadgar ettdera af nyss uppgifna alternativ.
Vare sig att en val-census antages, eller att hvarje fullvuxen person
eger en röst, så är det klart, att hvarje röst betjuler vida mindre i ett
district med många röstande, än i ett annat, der endast ett mindre antal
eger rösträtt.
Norrska Grundlagen synes visserligen afhjelpa denna svårighet. Den
undviker nemligen att på förhand bestämma antalet af de representanter,
som hvarje val-district eger sända. Den fastställer blott det tal, som icke
får öfverskridas; och låter antalet inom denna gräns bero på de röstandes
antal. Äfen då af det bestämda förhållandet mellan de röstandes och representanternes
antal följer, att öfverskott af röstande utöfver det emot ett
visst antal i’epresenlanter svarande, ofta måste uppkomma, bar man måst
stadga, att en stad icke eger att sända mer än en representant, ehvad de
röstande äro 150 eller 34-9; icke flere än två, ehvad de röstande äro 350
eller 549, och att alla röster, som öfverstiga 900, icke alls öka antalet af
Conslitutions-Utskoltcts Memorial, N-.o 38.
45
representanter, som staden eger sända; äfvensom att i ett arnt 500 och
1499 röster gälla lika o. s. v. Större synes icke skillnaden mellan rösternas
värde kunna blifva, äfven om man på förhand bestämmer det antal
representanter, som hvarje val-district eger sända.
Utskottet bar valt sistnämnde method; och sedan det måst uppgifva
tanken att till grund for val-districtens indelning lägga röste-talet, endast
baft valet emellan att såsom grund antaga fast egendom eller folkmängd.
Införandet af den förra i ett förslag, sorn efter samma måttstock bestämt
en del af den individuella val-rätten, skulle väl icke vara blottstäldt
för de hårda tillvitelser, som samma grund, då den i slutet af förra århundradet
föreslogs att gälla för valet af en del af Franska national-representalionen,
fick uppbära af Franska Revolutionens vältaligaste motståndare.
Det skulle till och med synas mången såsom det slutrigtigaste; men deremot
förekommer dock, att nämnde slags egendoms bela belopp kan vara
fullkomligen lika i två district; men i det ena vara deladt mellan en
stor mängd, i det andra åter mellan ett ringa antal egare. I förra fallet
ger det ett stort, i det senare ett obetydligt, röstetal.
I följd häraf, och då egendom dessutom icke är den enda yttre måttstock,
efter hvilken individuel röst-rätt, enligt Utskottets förslag, mätes,
kan -jemlikhet emellan rösternas vigt inom olika district icke på detta
sätt åstadkommas; och Utskottet, som redan uttalat sin öfvertygelse, att
det är personligheten, icke egendomen, som i Riksförsamlingen bör representeras,
har således, till grund för landets indelning i val-district, antagit
folkmängden, likväl med den inskränkning, att andra omständigheter
vid denna fördelning kunna vinna det afseende, som kan tjena att befordra
ändamålet, möjligaste beqvämlighet och jemlikhet i rätt för alla
röstande.
För alt på en gång visa den tillämpning, som de för val-rätten antagna
grunderna, i följd af de nu för val-districtens indelning angifna
grunder, komma alt erhålla; för att såmedelst fästa uppmärksamheten på
alla de inkast, hvilka Utskottet gjort sig sjelft och hvilka äfven i RiksStånden
torde förtjena att närmare öfverväga», framlägger Utskottet ock, i
detta sammanhang, de återstående grunderna för sitt förslag om val-sättet.
Tanken på en national-representation af valda ombud är nu med
våra politiska begrepp så införlifvad, aLt vi lätt glömma, att denna tanke
är jemföielsevis ganska ny. I det gamla Hellas och Rom okänd, var den
det icke mindre under medeltidens första period, och Svenska Allshärjar
-
46
'Conslitutions-ZJtskottets Memorial, N.-o 38.
itinget var icke en Riksdag, der valde ombud inställde sig, det var en
sammankomst af de frie männen, som talade hvar för sig.
Kyrkan har så i detta slycke, sorn i manga andra, varit Statens
lärare. Redan under de första århundradena af vår tideräkning omfattad®
den christna verlden ett så vidsträckt område, att det icke ens för alla
Prester Lief möjligt att besöka de större kyrkomötena. Denna omständighet
jemte den utur Kyrkan aldrig fullt utträngda, då ännu i mer än ett hänseende
med frisk kraft lefvande, republikanska andan alstrade först inom
Kyrkan repres e n ta ti o n s- sys Le m e t; och kyrkomötena blefvo, äfven der de
icke, såsom i Spanien, sjelfva voro politiska församlingar, förebilder förden
politiska representationen.
Sedan systemet icke blott blifvit funnet, utan äfven hunnit en viss
utbildning, mäste, i Stater med sådan vidd och så bristfälliga communicalioner,
som cle större Europeiska under medeltiden hade, dess tillämpning
äfven på politiska Riksmöten komma i fråga, så snart tredje Ståndet i dessa
möten började deltaga.
Det var behofvet, nöden, som först skaffade detta system inträde.
Att det vida bättre, än de gamla folkförsamlingarne, skulle tjena frihetens
sak och uppfylla anspråken på lagstiftare-vishet, förutsågs visserligen icke
då, — åtminstone icke allmänt. Erfarenheten har lärt det.
Men om representanter stifta bättre lagar, än folket, i massa taget,
så låg den tanken ganska nära, att representanter ock skulle göra bättre
val, än folket. Nöden hade nemligen, der slöra afstånd ställde betydlig
svårighet i vägen äfven för sammanträde emellan alla dem, som egde välja
en national-representant, infört seden att äfven välja serskilda representanter
för att välja nalional-representanten; och frågor måste, i nion af de politiska
begreppens utbildning, äfven uppstå om detta systems olägenheter
och fördelar.
Så kom Franska Revolutionen. Läran om Folk-suveräniteten fordrade,
att hvarje medborgare skulle ega andel i valen af nationens representanter.
Men sjelfva de högre classerna voro i Frankrike oförberedde för
utöfningen af politiska rättigheter. Ännu mera måste delta inträffa med
den stora mängd, sorn dittills varit alldeles främmande för hvarje tanka
på dithörande ämnen.
De medelbara valen blefvo då en kärkommen utväg att kunna blifva
den hyllade theorien trogen, men, såsom man hoppades, på samma
gång undgå de faror, hvilkas vidd man icke alldeles kunde misskänna och
linan satte således, hvad som förut var en nödhjelp, i theorb
Coust itu t ion s-Ut skol lets Memorial, Ar:o 38.
47
Erfarenheten upplyste snart, huru foga melhoden va,t i stånd att
hejda, den lössläppta revolutionens stormande fart; roen- sanningen fordrar
dock afven af systemets mest afgjorde- motståndare, det medgifvande, att
inga former äro mägtiga nog alt hindra det, sorn måste ske, och exemplet
kan således icke anföras emot de indirecla valens lämplighet, om det ock
icke hannar dem något stöd.
Emedlertid har detta val-sätt i vestra Europa sedan dess icke kunnat
taga fäste. England med sin långa och rika politiska erfarenhet protesterade
deremot.. Frankrike och Spanien hafva åter öfvergifvit det. I
Portugal infördes de omedelbara valen redan genom 1822 års författning,
ehuru dess mönster, den Spanska af år 1812, gaf de medelbara företrädet.
Och i Belgien infördes äfven, då det lösslet sig från Nederländerne, omedelbara
val.
Den, som från vestern vänder sin blick åt öster, träffar medelbara val
försl i Nederländerna; hvarefter samma system, åtminstone för Borgare- och
Bonde-Stånden, i allmänhet gäller i Tyskland, och slutligen äfven för hela
representationen är antaget i Norrige. Endast i Danmark väljes, enligt
Kongl. Förordningen den 15 Maj 1834 §. 6, de deputerade alltid omedelbart
af de valberättigade.
Såsom en det östligare Europa utmärkande egenhet, skulle det medelbara
valsättet således redan förtjena vår uppmärksamhet, och för sig hafva
ett slags förmodan om lämplighet för förhållandena i denna del af vår
verldsdel. Och Utskottet skulle redan af denna anledning känt sig uppmanadt
att egna en närmare uppmärksamhet åt detsamma; och för Rikets
Ständer uttala sin åsigt af dess fördelar och brister, äfven om Utskottet
icke, såsom nu är händelsen, verkligen trott sig böra föreslå dess antagande
hos oss.
De grundade inkast, hvilka , såvidt Utskottet erinrar sig, deremot blifvit
gjorde, äro, att de fleste val-berättigade medborgarnes verkan på valet
af den person, sorn slutligen kommer att från districtet såsom folkets representant
inställa sig i Riksförsamlingen, ofta blir obetydlig, äfven om
de bestämma den anda, i hvilken valet kommer att ske; att representantens
förhållande lill folket således blir mera främmande; att representanten
utses med mindre afseende på hans deltagande för den menighets
önskningar, sorn han representerar; äfvensom att bans eget intresse mindreuppmanar
honom att om samma önskningar inhemta kännedom, än då;
hans återväljande omedelbart beror på denna menighet; och slutligen,-att
alla dessa, omständigheters gemensamma verkan är* alt detta; v*a!-sätt föp
-
48
Constilutions-Utskotlets Memorial, N\o 38.
lamar folkets deltagande först för valen och slutligen för allmänna angelägenheter
öfverhufvud samt att den politiska uppfostran, som utgör en ännu vigtigare
vinst af en fri samhälls-författning, än de materiella fördelar, hvilka
den bereder, genom valens medelbarhet i betydlig nion hindras; hvarföre
ock det politiska intresset, der det slumrar, svårligen kan väckas förr,
än man gör valen omedelbara, och derigenom bibringar hvarje enskild valberättigad
medvetandet af den omedelbara vigt, sorn hans röst på afgörandet
af landets angelägenheter eger.
Deremot tala för detta valsätt: först den större lättheten och den
mindre kostnaden, hvilka, serdeles i ett ringa befolkadt och fattigt land,
förtjena synnerligt afseende: och vidare den erfarenheten, att de medelbara
valen merendels skaffa representanter med större insigt och skicklighet, en
naturlig följd deraf, att det för den stora massan är vida lättare att bedöma
de egenskaper, hvilka fordras för en valman, ändem, hvilka fordras
för en representant. Denna sistnämnde fördel har, äfven der större delen
af representanterne väljes omedelbart, förmått lagstiftare att stadga, det
den mindre del af samma representanter, sorn der behandlar frågor af ömtåligare
och mera grannlaga beskaffenhet, bör utses genom medelbara val,
oell såmedelst försäkra sig om en del af detta val-sätts fördelar, under det
man undvikit dess brister. Slutligen ega dessa val ock det, serdeles vid öf~
vergången frun en föråldrad till en ny form af national-representationen,
serdeles vigtiga företräde, att mindre sätta de politiska passionerna i rörelse,
att lemna förnuftet och den lugna besinningen ett mera ostördt välde.
Då Utskottet af dessa allmänna reflexioner gör tillämpning på vårt
fosterland, har Utskottet, som icke kan anse det medelbara val-sättets
hyllning i nästan hela det östligare Europa ega sin grund endast i fruktan
för den allmänna andans alltför brädstörtade utbildning, en misstanka,
som minst kan antagas för Norrige, nödgats erkänna, att, så vida naturförhållanden
ingått såsom bevekelsegrund i det företräde, som de medelbara
valen i nämnde verldstrakt erhållit, dessa natur-förhållanden icke i något
bland de uppräknade länderne, utom Norrige, förete så gi 11 liga skäl för
detta val-sätts antagande, som i Sverige, hvars glesa befolkning och stora
afstånd alltför lätl skulle göra de omedelbara valen, i fall sådane stadgades,
till ett bedrägeri, i det vid dem endast några få valberättigade bomme
att inställa sig, och utan uppdrag utöfva den magt, sorn Lagen endast
åt samtlige val-berättigade velat hafva förbehållen.
Denna
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 38.
49
Denna fruktan minskas åtminstone icke, då man tager i betragtande
Svenska allmänhetens köld, man kan säga ovilja, för sådane allmänna bestyr,
som fordra tid och möda; och Utskottet har derföre ansett bättre, att de, hvilka
vid valen inställa sig, åtminstone äro af menigheten valde och således
handla under medvetande af det moraliska ansvar, ett uppdrag ålägger.
Utskottet har på dessa grunder föreslagit, att
Riksdagsmanna-valen böra blifva medelbara och förrättas
genom valmän, hvilka de va/berättigade ega utse.
Utskottet har så mycket heldre förklarat sig för detta val-sätt, som
Utskottet tror, att, om, i följd af national-represenlationens bättre organisation,
det politiska lifvet hos oss skulle erhålla en verkligen, icke blott
skenbart, större krafL, föga hinder möta att här, såsom på den Vest-Europeiska
continenteu redan under ojemföriigen äfventyrligare omständigheter
skett, öfvergå till omedelbara val.
Då detta förslag förnämligast blifvit föranledt af den önskan, alt
hvarje valberättigad må utöfva en verklig inflytelse på Riksdagsmanna-valet,
har Utskottet icke kunnat föreslå de district, hvilka gemensamt böra utse
en eller flere valmän, sLörre, än att hvarje valberättigad må, åtminstone i
allmänhet, kunna sig dertill infinna. Utskottet har derföre föreslagit, att
hvarje prestgäll serskildt utser sina valmän.
Inom Utskottet har dernäst frågan om desse valmäns antal och rösträtt
varit föremål för allvarlig öfverläggning.
För den tanka, alt valmännens antal borde, inom vissa gränsor, få
bestämmas af de valberättigades fria vilja, och deras rösträtt af det röstetal,
hvar och en representerar, har blifvit anfördt, att, ehuru det icke är
möjligt att ordna valen så, att hvarje röst öfver hela Riket får lika inflytelse
på national-representalionens bildning, den skyldigheten likväl alltid
återstår att minska olikheten så mycket som möjligt; och att detta endast
kan ske genom att bibehålla likheten inom bela val-districtet. Lagstiftaren
måste ofta nöja sig med ett närmande lill målet; men bör derföre icke
försumma detta. Ilan bör det i närvarande fall så mycket mindre, som
de Heste valberättigade troligen anse såsom ganska likgiltigt, om röster i
en annan del af Riket, vid valet af andra representanter, gälla mer eller
mindre, än deras egna; och skulle vara fullkomligen belåtne, om hvarje
röst inom val-districtet finge lika betydelse och således verkade lika på
afgörande af frågan, hvilken frän della district skall uppträda såsom folkets
representant.
Bilt, till R. St. Prot. iSfo. 3 Sami. 21 Haft. 7
50
Constitutions-Utskottets Memorial, N\o 38.
Utskottet har emedlertid icke kunnat frånträda den tankan, att representanlernes
och valmännens antal bör svara emot hvarandra.
Utskottet har föreställt sig, att valmännen icke mer, än Riksdagsmännen,
böra vara bundne af någon instruetion eller anses såsom blott tolkar
af sina Committenters vilja, utan såsom män, beklädde med det vigtiga förtroende
att efter sin egen öfvertygelse utse Riksdagsmän, och att sjelfva detta
förtroende måste antagas såsom ett giltigt bevis, att de egenskaper, hvilka
fordras för ett ändamålsenligt Riksdagsmanna-val, hos hvar och en valman
äro förenade i det mått, att någon skilnad i rösträtt dem emellan
hvarken kan eller bör göras.
Men om detta erkännes, så anser Utskottet ock deraf följa, att för valet
af ett visst antal representanter bör fordras en förening af lika många valmän,
det vill säga, lika mycken insigt, sak- och person-kännedom, såvidt
en sådan kan i detta fall bedömas. Häraf följer åter, att, då folkmängden
hufvudsakligen blilvit lagd till grund för valdistrictens indelning, samma
grund ock måste antagas för valmännens antal.
Utskottet har fullkomligen insett, att rösterna inom valdistrietet
härigenom få ganska olika vigt, i förhållande till det egentliga Riksdagsmanna-valet;
men anser detta såsom en nödvändig följd af det antagna
systemet af medelbara val, som Utskottet icke anser medgifva någon
annan jemförelse af röster, än inom prästgället.
Ingen vallag skulle i våra dagar hafva uttömt sitt ämne, om den
stannade vid bestämning af valrätt och valsätt. Man har allmänt antagit,
att, sedan alla de, hvilka ansetts sakna de lör valrättens utöfning nödiga
egenskaper, blifvit från denna utöfning skiljde, det ännu ytterligare vöre
nödigt att äfven genom föreskrifter om de egenskaper, hvilka berättiga en
man att kunna väljas, hindra valrättens möjliga missbruk. Detta har förefallit
så mycket naturligare, som bestämning af valbarhetens vilkor i sjelfva
verket är äldre, än den af val-rättens: ett förhållande, som troligen ock
föranledt, att man oftast ansett sig böra skärpa de förra, eller valbarhetens
vilkor, i samma mon, som man skärpt de senare eller val-rättens.
Utskottet vill icke påslå, att vil koren för val-rätten kunna så bestämmas,
att denna rätt sedan kan lemnäs utan all inskränkning, i fråga
om de personer, som få väljas; men tror dock, att företrädet i alla afseen
den
bör tillerkännas den method att noga pröfva grunderna för val-rätten,
men deremot lemna dem, hvilka man efter mogen pröfning ansett sig böra
tillerkänna denna rätt, så stor frihet, som möjligt. Det är lika nödigt att
Constitutions-Utskoltels Memorial, N\o 38,
51
icke beröfva de väljande möjligheten att göra det bästa val, som omständigheterna
medgifva, som att försäkra sig om deras vilja och förmåga dertill.
Det synes föga löna mödan att stifta en lag, för att åstadkomma en
verkan, sorn man genom en annan lag i betydlig nion försvårar, kanske
gör omöjlig.
I öfverensstämmelse med denna grundsats, har Utskottet ansett vilkoret!
för valbarhet böra blifva desamma, som för val-rätt, i alla andra
afseenden, än det pä åldern.
Hvad denua angår, har Utskottet trott, att ingen, hvilken icke får
vara Förmyndare, bör kunna i Riks-församlingen vinna inträde.
Likaledes har Utskottet trott sig ej böra göra bofasthet inom districtet
till vilkor för valbarhet. Så vigligt det än både för de väljandes kunskap
om en ifrågakommen representants egenskaper och för representantens kunskap
om den orts serskilda behof, af hvilken han blifvit vald, må vara,
att han tillhör denna ort, så har Utskottet dock icke trott sig böra göra
detta till ett oeftergifligt vilkor för valbarheten. Utskottet önskar och
förmodar, att hvarje district i allmänhet måtte med sitt val stanna på sådane
personer, hvilka äro tillförlitligen, icke blott ryktesvis, af valmännen
kände och hvilka, utom allmänna insigter i de ämnen, som falla inom
representantens verkningskrets, äfven ega localkunskap om den ort, som
kallat dem. Men Utskottet har dock ansett olämpligt att, i händelse valmän
tro sig utom orten kunna finna bättre representanter, än orten inom
iig eger, genom ett lagbud derifrån hindra dem.
En annan fråga, på hvilken det väsendtligen beror, i hvilken mon
nätional-representationen må uppfylla folkets billiga förhoppningar, är den
om denna representations talrikhet.
Utskottet har, vid öfverläggningen härom, icke förbisett, att ett alltför
ringa antal är mera utsatt för öfrerraskning och lemnar mindre säkerhet
både om en fullständig och uttömmande öfverläggning och om en noggrann
kännedom af landets behof och tillgångar; äfvensom att obehöriga
sammansättningar för skadliga ändamål med mindre svårighet inom en fåtalig
samling kunna till vägabringas. A andra sidan har det icke eller kunnat
undfalla Utskottets uppmärksamhet, att, ju större antalet i en lagstiftande
Församling blifver, ju färre blifva deremot, sedan detta antal uppnått
en viss höjd, dess verklige ledare; ju större deras antal, hvilka sakna
både den omfattning af insigter, det oberoende i caracter och det lugn
i lynnet, sorn allena kunna skydda representanten emot missödet att blifva
en lekboll för magt- och ärelystna ränksinidare.
52
Constilutions-Utskottets Memorial, N\o 38.
Då Utskottet icke känner någon regel, att med absolut visshet undvika
dessa ytterligheternas olägenheter, har Utskottet icke trott sig böra alldeles
förbise, huru man annorstädes sökt lösa frågan. Det har dervid erinrat
sig, att Nord-Amerikas förenade Stater, påen tid, då deras folkmängd
ännu icke uppgick till fyra millioner, fastställde, att representanternes hus
i Congresseu icke skulle få räkna mer, än en ledamot för 30,000, men att
detta hus, i följd af Acten af den 22 Maj 1832, icke får bestå af mer, än
en ledamot för 47,700 inbyggare, enligt 1830 års räkning. I Frankrike
eger Nedre Kammaren blott en medlem för mer, än 76,000 menniskor.
Den Spanska får icke bestå af flere, än en för 50,000; den Belgiska icke
af flera, än en för 40,000 inbyggare; den Portugisiska räknar, om man
blott afser dess Europeiska medlemmar, icke mer, än en lör mer än 31,000
inbyggare: ett förhållande, som ock gäller för Brittiska Underhu et. I
Bayern bör Andra Kammaren beslå af en representant för 7,000 familjer,
således för omkring 35,000 personer. I andra Tyska Stater blir antalet
deremot större. I Wurtemberg, Sachsen och Hessen-Darmsladt räknar
Nedra Kammaren en deputerad för något mer, än 17,000, och i Baden för
något mera än 16,000 menniskor.
Om man tillägger antalet af den Öfre Kammarens ledamöter, blir
förhållandet i samtliga dessa länder visserligen något olika. Men då antalet
af Öfre Kammarens ledamöter i Spanien efter lag icke får öfverstiga,
och i Stor-Brittannien och Frankrike icke öfversliger, två tredjedelar af den
Nedras, blir representanternes antal i dessa länder, i alla fall, icke högre,
än en för 30,000, 18,000 eller 45,000 personer. I Belgien och Portugal
får Öfre Kammaren icke räkna mer, än hälften af det antal ledamöter,
som den Nedra. Samtlige representanterne blifva således högst en på
26,000 eller 27,000 personer. Endast i de Tyska Staterna torde dessa
sammanräknade representanter kunna uppgå ända till en för 10 å 12,000
personer; hvilket sistnämnda förhållande ock för närvarande eger rum i
Norrige, men der aftager i samma nion, som landets folkmängd ökas.
Utskottet har ansett dessa exempel, som äro hemtadebåde från Stater
med en gammal, i pröfningens degel härdad och utbildad, politisk frihet,
och från andra, der denna frihet ännu gör sina första försök, lämpliga,
för att upplysa, huru stort antal representanter man derstädes ansett
nödigt och möjligt att erhålla.
Om i förstnämnde länder den allmännare politiska bildningen gör det
både onödigt och omöjligt att i national-representationen samla allt, hvad
landet eger af politisk insigt, och om motsatsen gäller i de länder, som
Constitutions-Utskottets Memorial, N',o 38.
53
nyss, ofta helt och hållet efter fremmande mönster, bildat sig en constitulion,
och om i sistnämnde länder således bristen på ett tillräckligt antal
duglige män utgör ett hufvudsakligl hinder emot bildande af en talrikare
folk-representation; så torde Sverige, ehuru det visserligen icke kan räknas
bland den sista classen af länder, dock icke eller böra smickra sig att ega
ett sådant förråd af politiska insigter, att det utan fara kunde taga förhållandet
af representanter till landets befolkning högre än någon annan bland
de uppgifna Staterna. Den stora olikheten i local- och deraf beroende närings-förhållanden
torde väl här göra behöfligt ett större antal, än för ett
mera concentreradt läge skulle fordras; men den högre industriens ringa utveckling
minskar kanske behofvet i samma nion. Om man härtill lägger
det i ett fattigt land alltid vigliga afseendet på kostnaden, så torde Utskottet
hafva anlört tillräckliga skäl för den mening, att en representant för
ia,5oo personer, hvilket förhållande nära nog motsvarar det Norrska, är
det högsta antal, som hos oss kan och bör föreslås; hvarföre Utskottet ock
hemställer, att
Svenska Riks-för samlingen må utgöras af z5o Ombud.
Slutligen har Utskottet ock att i detta sammanhang förklara sig, rörande
frågan om den lid, för hvilken de en gång verkställda representantvalen
må gälla. Man har ansett täta val nödvändiga, för att i representantens
minne inskärpa, att han talar efter uppdrag, som återtages, när han
icke iagttager och bevakar sina Committenters rätt. I detta afseende lemnar
Svenska Riksdags-Ordningen intet att önska, såvida den, såväl till Urtima,
sorn till Lagtima Riksdag, fordrar nya val. Då likväl den verksamhet,
som vid en Riksdag utöfvas, i allmänhet kan antagas sträcka sina verkningar fem
år in i framliden, så kan en Riksdagsman nu verkligen anses vald för fem
år. Utskottet har ansett denna tid alltför lång, helst den fördel, man påräknar
af val för längre tid, nemligen alt den valde såmedelst småningom
kan inhemta den kännedom af ärendena, som han i början saknar, icke
kan ernås, då Riksdagsmannen genast efter valet blir inkastad i massan af
en Svensk Riksdags göromål, utan afbrott jagas genom dem alla, och just,
då han börjat med dem blifva förtrogen, hemföriofvas, kanske för att aldrig
mera återkomma. Utskottet, som således anser den nu gällande regeln
förena olägenheterna af alltför långa och alltför korta valperioder, utan
att ega någonderas fördelar, har, med afseende jemväl på de under innevarande
Riksdag i Riks-Stånden uttalade åsigter, ansett den lill färre ledamöter
inskränkta Riks-försatnlingen böra lill Lagtima Riksdag sammanträda hvart
54
Constilutions-Utskoltets Memorial, N\o 38.
annat år; och alt nj?a val för hvarje Lagtima Riksdag böra anställas; men
a!i samma Riksdagsmän, som vid en sådan hafva förvärfvat erfarenhet, ock
höra utan nytt val bevista de Urtima Riksdagar, som innan näst infallanda
Lagtima kunde sammankallas; med undantag likväl af sådana, som i R«-  gerings-Forrnens §§ 91, 92, g3 och g4 omtalas.
Efter dessa förklaringar återstår för Utskottet att till Grundlagsenlig
behandling, såsom Grundlags-förslag öfverlemna följande;
Förslag till Val-Lag.
1 §-
Valrätt tillkommer Svensk man, som bekänner sig till Christna läran,
fyllt Tjuguett år, är och feni år varit i Riket bosatt och tillhör någon af
nedannämnde classer:
l:o De, hvilka ä landet ega, med stadgad krono-äbo-rätt, eller för
embete eller tjenst innehafva jord, bergsbruk eller annan lägenhet af minst
s5o R:dr Banco uppskattadt värde, eller i stad eller köping ega, eller för
embete eller tjenst innehafva hus, tomt, jord eller annan lägenhet af minst
Soo R:dr B:co uppskattadt värde.
För ett uppskattadt värde från och med 1000 till 3ooo R:dr beräknas
en; frän och med 3ooo till 10,000 R:dr två; från och med 10,000 till n5,000
R:dr tre, frän och med ij ,000 till 5o,ooo R. tlr fyra; från och med 50,000
till 100,000 R:dr fern; samt för fulla 100,000 R:dr och deröfver sex röster.
Derjemte beräknas å landet för ett uppskattadt värde från och med udo
till 500 R:dr en fjerdedels, samt både å land och i stad eller köping för
ett värde från och med Soo till 1000 R:dr, en half röst.
De, hvilka från embete, tjenst eller lön kunna, utan egen ansökning
eller ransakning och dom, skiljas, ege för embete eller tjenst åtföljande hus,
tomt, jord, bergsbruk eller annan lägenhet, ingen valrätt. Lag samma vare
em Fronpbetjente.
2:o De, hvilka medelst contract, som emot deras vilja icke kan efter
egarens godtycke före den utsatta tidens förlopp höfvas, för lifstid eller
minst tio år legt jord eller bergsbruk af minst 10,000 R:dr uppskattadt värde
A landet, så vida de samma egendom julla två år innehaft och ännu
innehafva. För ett egendomsvärde frän och med 10,000 till 00,000 R;dr
beräknas en; för julla 50,000 R:dr och deröfver två röster.
Conslilutions-TJtskoltets Memorial, N'.o 38.
55
3:o De, hvilka annat lofligt Yrke, än jordbruk elier bergsbruk, för
egen räkning, med en uppskattad behållen ärlig inkomst af minst 200 R:dr
Banco de tre sista uren idkat och ännu idka.
För en uppskattad inkomst från och med 200 till 600 R:dr beräknas
en; frän och med (ioo till 2000 R:dr lvu; frän och med 2 000 till 5ooo R:dr
tre; frän och med 5000 till 10,000 R:dr fyra; från och med 10,000 till
90,000 R:dr feni; samt för fuila 20,000 R.rlr och deröfver sex röster.
Grunderna för den uppskattning, som i ofvanstående momenter omtalas;
bestämmas af Riks fors amlin gen allena.
Ej må ofvanstående momenter sä tydas, att rösträtt för egendom eller
yrke tillkommer Kronan, Riks-församlingen, Städer, Socknar, andra Menigheter,
Stiftelser eller Actie-B olag.
4:o De, hvilka i ordinarie embete eller tjenst, såsom Prester, Civile,
Officerare, eller vid Läroverk är o anställde, af Kronan, Riks-för samlingen,
Städer, Socknar, andra Menigheter eller Stiftelser, njuta ständig lön, samt
frän embete, tjenst eller lön icke, utan egen ansökning eller ransakning och
dom, kunna skiljas. Val-rätt tillkommer icke Kronobetjent i och för tjensten.
5:o De, hvilka från embete eller tjenst, af den i fide momentet 1:a
afdelningen nämnde egenskap, efter egen ansökning erhållit afsked med
rätt att för lifstiden u/jpbära antingen lönens hela belopp eller viss pension.
Röst-rätten efter detta och nästföregående mom. beräknas, ehvad
den grundas på ett eller på båda, alltid till en röst.
De allmänna vilkoren för valrätt, hvilka Utskottet ansett
sig böra föreslå, inskränka sig till Svensk medborgare-rätt,
religion, ålder och den lids bosättning i landet, som må
anses nödig, för alt hafva inhemtat tillräcklig kännedom om
landets lagar och förhållanden.
I afseende på ålder, har UtskoUet ansett sig icke böra
ändra, hvad i detta afseende nu är stadgadt. Utskottet har
trott, att den ålder, som berättigar en man att vårda sina
egna angelägenheter, ock bör anses tillräcklig för att deltaga
i val till representationen.
Hvad religionen angår, har Utskottet icke eller funnit
skäl att afvika från det redan stadgade, helst antalet af andra
religionsförvandLer ännu på lång tid troligen i Sverige
blir så ringa, att frågan om deras represeutations-rätt alldeles
icke får någon practisk vigt.
56
Constitutions-Utskottets Memorial, N'.o 38.
Vilkoret om fern års bosättning i landel har hufvudsakligen
afseende på personer, som, utom Sverige födde,
likväl genom sin börd äro Svenska medborgare, eller hvilka
i yngre år lemnat sitt fosterland.
Grunderna för den uppskattning, som i mom. i, 2, 3
omtalas, har Utskottet ansett böra bestämmas af Rikets
Ständer och Riks-församling. Så länge bevillning för fastighet
eller inkomst lorlfar, torde den derföre nödiga taxeringen
kunna begagnas äfven för röst-rättens beräkning. Skulle
denna taxering upphöra, måste en serskild uppskattning för
röst-rättens bestämmande anordnas.
Mom. 3. slutet torde vara öfverflödigt. Utskottet bar
dock trott sig, lill förekommande af allt missförstånd, böra
erinra, att val-rätten endast är en personlig rätt, som icke
kan egas eller utöfvas af några juridiska personer.
2 §.
Valberättigad må, inom sershikle Prestgäll, rösta för der belägen
egendom, eller der idkande yrke, enligt § 1, mom. 1, 2 eller 3, äfvensom
på en gäng inom samma gäll efter två eller alla tre nyssnämnde momenter.
Såsom ett gäll anses i thy fall både den sammansättning af tvä gäll, som
i 18, och sudan del, som i $ 20 nämnes.
3 §.
Valberättigad må utöfva röst-rätt efter $ 1, mom. 4 Vier 5, endast
vid valet för det Prestgäll, der han är skattskrifven. Sådan röst-rätt kan
i öfrigt utöfvas jemte elen, som den valber ätti gade, enligt samma morn.
1, 2, 3, tillkommer.
4 §.
Ej må valberättigad vid samma val beräkna flera, än sex röster.
5 §.
Val-rätt får icke utöfvas af den, som
a) står under Förmyndare, eller
b) sedan hans egendom till borgenärers förnöjande afträdd och beslut om
offentlig stämnings utfärdande fattadt är, icke gitter lagligen visa, att
han från sin vid egendoms-afträdelsen varande skuld är fri, eller
c)
för
Constitutions-Utskottets Memorial, N\o 38.
57
e) för nesligt brott pä sädane skäl misstankes, att Domstol genom lagakraj
tv unnen dom förklarat saken böra till framtiden lemnäs, eller
d) utur riket afvikit, eller
e) förvärfvat medborgare-rätt i främmande land, eller
f) galt i utländsk tjenst.
De, under (I ., e och f nämnde ega icke einy o utöfva valrätt förr,
än de efter återkomst, eller efter nämnde utländska förbindelsers upplösning,
tre år i Diket bott och varit skattskrifne.
6 §.
Valrätt är för alltid förverkad af den, hvilken genom lagakraftvunnen
dom är förvunnen till nesligt brott eller till köp eller salu af röster
för Riksdagsmanna-val, eller att i och för fullmägtigskap hafva förledt
någon till oskälig rättegång, emot bättre vett drifvit orättfärdig sak, eller
brukat veterlig falskhet.
Utskoltet har vid denna §:s redaclion utgått från den
grundsatsen, att det är brott, icke straff, som orsaka förlust
af medborgerliga rättigheter. Den Norrska Grundlagen,
§ 53, Litt. a, omtalar endast straff, icke brott. Methoden
kan förklaras genom den större läll heten att uppgifva, hvilka
straff, än hvilka brott, allmänt anses såsom vanärande.
Emedlertid synes lagstiftaren icke hos oss behöfva på detta
sätt omvända den naturliga ordningen. Med vår författning
kan icke befaras, att nesligt straff följer på andra, än nesliga
brott. Minst lämplig synes den i Riksdags-Ordningen
§ 18 begagnade methoden att anföra ömsom straff och ömsom
brott.
7 §-
Valbar är hvarje valberättigad, som fyllt 9,5 år. Dä valbarhet upphör,
upphör äfven uppdrag, som genom val gifvet är.
8 §.
Ingen, som till Riksdagsman vald blifvit, eger undandraga sig detta
förtroende, så vida han icke antingen fyllt 6'o år, eller två Riksdagar bevistat,
eller laga förfall häfver.
Bih. till R. St, Fröt, 184.0, 3 Sami, 21 Haft. 8
Co n st ilut io ns-Ut skot tels Memorial , iV.o 38.
Ehuru visserligen kan synas, som Riksdagsmannakallet
icke borde någon påtvingas, så har Utskottet dock ansett
den hittills gällande regeln på goda skäl grundad och derföre
äfven här upptagit förpliglelsen för hvar och en, sotn
icke eger laga förfall eller uppnått en viss ålder eller två
Riksdagar bevistat, att förtroendet emottaga.
Utskottet bar trott lagen böra uttrycka, att Riksdagsmannavärfvet
är en medborgerlig pligt, och har dessulom
trott, att den, som mest eftersträfvar ett dylikt kall, icke
alltid är den, sorn bäst gjort sig reda för dess möda och
ansvar.
9 §.
Riksdagsmännens antal utgör för hela Riket tvåhundra femtio. Ä hvar
tionde lagtima Riksdag bestämmes, på grund af folkmängden, huru stor del
af detta antal hvarje Län må ega att välja. Länets Pröfnings-Cornite bör
året efter det, dä lagtima Riksdag öppnad blifvit, med hufvudsakligt af
seende pä folkmängden, bestämma Länets indelning i Paldistricter. Riksdagsbeslut
om ändring i det för de serskilda Länen fastställda antal af
Riksdagsmän bör vara kungjord t en månad före P röj nings-Comiteer rias
sammanträde.
Stockholms Stad anses såsom ett Län.
Skulle Prof nings-Comiteer försvinna, ege Riksförsamlingen bestämma,
hvilken Länsvis bildad myndighet må de åt nämnde Comité' i denna lag
uppdragna pligter öfvertaga.
I Betänkandet har Utskottet redovisat för de skäl, hvilka
förmått det att fastställa representanternes hela antal till
a5o. Då detta antal, i Utskottets tanka, på längre tid icke
behöfver okas, har Utskottet trott sig kunna i Grundlag
upptaga det; i följd hvaraf det icke ulan förändring af
Grundlagen kan höjas. Endast fördelningen mellan Länen
torde ulan sådan ändring kunna rättas. Dock har Utskottet
trott, att, när regleringen af representanternes antal i
sjelfva det så hastigt framskridande Amerika endast hvart
tionde år förnyas, hos oss kan vara nog, om en sådan revision
sker hvart tjugonde år.
Så tänge Sverige icke eger några landskapsting, mäste
ordnandet af Valdistricten inom Länen uppdragas åt nå
-
Constitulions-Utskoltets Memorial, N'.o 38.
59
gon af de tillfälliga Comit er, hvilka nu äro påbjudna. Utskottet
har föreslagit Pröfnings-Comi teen; men för den hän
delse,
att denna, i följd af en förändring i Bevillnings-syslemet,
kommer att upphöra, tillagt nödig anvisning, huru
då förhållas bör.
10 §.
TI varje Valdistrict väljer för nästinstundande lagtima Bil; sdag och
de urtima Riksdagar, som efter dess slut och före den dernäst följ amie
lagtima kunna infalla, med undantag af deni, som i § 29 omtalas, minst
tre Riksdagsmän, utom i de fyra nordligaste Länen, der Valdistricter kunna
bildas för val af tvä Riksdagsmän.
Utskottet har föreslagit större valdistrict, i ändamål
att derigenom kunna göra valen till ett resultat af flere
kunnige mäns öfverläggning, och att i någon mott gifva
de medelbara valen det intresse, som naturligen åtföljer de
omedelbara.
u §.
Riksdagsmanna-val anst alles ä den ort, som Pröfnings-Comiteen bestämt,
inför den Häradshöfding eller Rädslafini-Rätt, under hvilkens domsaga
valdistrictet eller största delen af dess folkmängd lyder.
Utskottet, som velat göra Riksdagsrnanna-valen oberoende
af all administrativ myndighet, har anförtrott deras
ledning åt den oberoende Domare-magten. Å landet, der
Rättens sammanträde är förenadt med större svårighet, har
Utskottet trott sig blott böra fordra Häradshöfdingens närvaro.
I staden deremot har Utskottet ansett RådstufvuRatten
både böra och kunna valet öfvervara*
12 §.
Sådant val sker genom enkla, omärkta, slutna, hoprullade sedlar, af
hvilka hvardera innehåller så många namn, som valdistrictet eger sända
Riksdagsmän. Hvar och en, som i valet deltager, /einnar en sådan röst
sedel.
13 §.
Riksdagsmän äro de, som de fleste rösterna erhållit. Hafva tvä el
-
60
Constilutions-Utskotlets Memorial, N.-o 38.
ler flere erhållit lika mänga röster, och är valet derigenom oa (gjordt, då
anställes genast mellan dem, hvilka sålunda fått lika röstetal, ny omröstning.
Fiel hvarje sådan bör, innan sed/arne öppnas, en sedel förseglas och
afläggas, hvilken, när röster vid sammanräkningen finnas lika delade,
öppnas för att gifva utslag, så vida genom dess öppnande antalet af dem,
hvilkas likhet i röstetal lemnar valet oaf gjordt, icke kan ökas. I sistnämnde
händelse förnyas omröstningen mellan dem, som sist fått lika röster.
Pä samma sätt för hålles, tilldess valet afgjordt är.
14 §.
För den, som till Riksdagsman vald blifvit, uppsättes och underskri!ves
genast af valf örr ättar en och minst tolf närvarande valmän en så
lydande fullmagt:
Undertecknade Valförrättare och Valmän i N. N. Valdistrict af N.
N. Län (Stadf gore veterligt, att vid i dag anstäldt val till Riksdagsman
för detta dist rict och den tid, sorn Vallagens § 10 utsätter, bl i j vit utsedd
N. N. med - - - röster, hvarom detta länder till bevis och fullmagt.
15 §.
Öfver valförrättningen fores Protocoll, hvilket före fullmagternes
utfärdande bör vara justeradt och undertecknadt af valförrättaren och
minst tolf närvarande valmän. Vid valförrättningen böra äfven alla då
gjorda anmärkningar emot någons behörighet att i valet deltaga och frågor
om anmäldt förfalls giltighet af valförrättaren och närvarande valmän
upptagas och af göras.
För att icke göra valacternas giltighet beroende af
hvarje valmans välbehag, har Utskottet föreslagit, att tolf
valmäns underskrift må vara tillräcklig.
Det är lätt att inse, hvilken oreda skulle uppstå, om
de frågor, hvilka vid Riksdagsmanna-val kunna väckas, rörande
någons behörighet att i valet deltaga, eller giltigheten
af anmäldt förfall, icke af de vid förrättningen närvarande
kunde lagligen afgöras. Önskligt vore ock, att frågor
om vald Riksdagsmans behörighet kunde på samma sätt afgöras.
Men i den händelse, då den valde vöre boende utom
districlet, skulle de vid valförrättningen närvarande
Constitutions-Utslwttets Memorial, N.-o 38.
61
sällan ega tillräckliga upplysningar för en sådan frågas pröfning.
Utskottet har således måst från deras domsrätt utesluta
sistnämnde frågor.
16 §.
Ej må någon på en gång vara Riksdagsman för flere val-districter.
Den, som af flere dist ricter blifvit vald, eger sjelf bestämma, från hvilketdera
han kallelsen antaga vill.
17 §.
Å allmän gällstämma ege de valberättigade i hvarje gäll att inför
gällstämmans ordförande utse inom valdistrictet bosatta och till Riksdagsmän
valbara valmän att i Riksdagsmanna-valet deltaga. Ej må Kronobetjent
till va1 man utses. För femhundrade personers folkmängd väljes en;
för mer än femhundrade till och med ett tusen personers, tvä; för mer än
ett tusen till och med ett tusen femhundrade personers, tre; och så vidare
i samma förhållande. Lika många Suppleanter må, der de valberättigade
så besluta, på samma sätt väljas.
För den händelse, alt ett ringa antal röstberättigade
inom ett Prestgäll linnas, blir stadgandet i § 17, att valman
icke behöfver vara boende i det gäll, för hvilket han
väljes, nödigt.
Ehuru Utskottet funnit betänkligt alt tillåta val af
Suppleanter för Riksdagsmän, har det trott sig kunna föreslå
att åt de valberättigade öfverlemna att välja Suppleanter
för valmän; förnämligast afser detta stadgande den nyss
förut nämnda möjligheten, att valman bor utom gället, och
att man således vid valet icke är i tillfälle att känna, huruvida
han icke redan då kan ega laga förfall.
18 §.
Uppgår ett gälls folkmängd icke till femhundrade personer, då skall
det för ett sådant val, som i nästföregående § nämnes, före?ias med annat
inom val-districtet beläget angränsande gäll, helst det minsta, så vida
bådas folkmängd sammanräknad uppgår till femhundrade personer, och så
framt det senare icke ännu lämpligare kan med annat gäll förenas. Härom
stadgar Pröfnings-Comite'en vid val-districternes fördelning.
Conslilutions-Utskottets Memorial, lY\o 38.
19 §
Åro två grill för valmans-val förenade, för rättas valet i det, som
har den största folkmängden, inför ordföranden i dess gällstämma.
20 §.
Hör ett gäll lill flere Län, då eger hvarje lill serskildt Län hörande
del, för sig, i serskild stämma välja valmän. Gällstämmans ordförande
förordnar deri i hans ställe må föra ordet vid de val, dem han icke sjelf
kan bivista. 1 öfrigt vare Lag, som om helt gäll.
21 §.
Längd öfver gällets valberättigade bör i sfpril månad det år, då
lagtima Riksdag inträffar, upprättas af den tjensteman, som mantalsskrifning
förrättar och som i sådant ändamål bör vara försedd med gällets sisla
uppskattnings-längd.
22 §.
Längden öfver de valberättigade bör sedan till Kyrkoherden insändas
inom Maj månads slut samma år och under derpå följ ande Juni månad d
allmän gällstämma granskas. De anmärkningar, som godkännas, intagas
både i längden och i protocollet; de underkända blott i det senare. Pröjningen
af hvarje anmärkning tillkommer de valberättigade, sorn oj äj vige är o.
När granskningen är slutad, skola både Längden och Protocollet af
*rdföranden och jemte honom af minst feni valberättigade, der sä mångå
finnas och tillstädes äro, under skr ifvås-, och må ingen annan anmärkning
sedan deremot göras, än rörande, förlust af deri upptagen valrätt.
Upprättande af längder öfver valberättigade har Utskottet
trott icke kunna åläggas någon annan, än den, sörn
mantalsskrifning förrättar; ehuru Utskottet fullkomligen känner,
huru upptagen desse embetsman* tid redan är.
Tiden både för upprättande och granskning har Utskottet
sökt lämpa på en gång så, att de efter mantalsskrifningen
inträffade förändringar i valrätt må kunna vid
granskningen iagttagas, och att Pröfnings-Comitten må kunna,
innan valen börjas, afgöra de besvär, som blifva anförda.
ConsLitulions-VLskoltcts Memorial, N.-o 38.
63
23 §.
Raster vid valrnans-val af gifvas muntligen af alla inom gä/let boende
va/berättigade, som sin rösträtt utöfva vilja, utom af Kronobetjente,
hvilka vid valen icke må tillstädes vara-, men deremot ega att sine röster
skriftligen aflemna.
Då omröstning i sockenstämma nu sker öppet, har Utskottet
icke trott sig höra häri göra någon ändring. Personlig
inställelse har Utskottet ansett sig böra föreslå, för
att förekomma de bedrägerier och intriger, hvilka Utskottet
fruktar blifva en följd af tillåtelsen att begagna full magt.
24 §.
Valberättigad, som bor utom gället, eger att, om han vill, sina röster
skrif tligen insända.
25 §.
Af Ordföranden underskrifva, Utdrag utur Protocollet lemnäs de utsedde
valmännen såsom fullmagt.
26 §.
Har någon frånvarande blifvit till Riksdagsman, Valman eller Suppleant
för Valman vald, åligge den, som vid valförrättningen ordet Järt,
att honom skyndsamt derom underrätta.
27 §.
Riksd agsmanna-val skall kungöras minst en månad och Valrnans-val
minst f jorton dagar, innan de hållas. Kungörelsen om Riksdagsmarma-val
nffärdas a i val förrättaren och uppläses pä samma dag i alla Vahlistrictets
kyri, or, der Gudstjenst då hålles. Kungörelser om Valrnans-val utfärdas af
gällstämmans ordförande och uppläsas på samma sätt i alla Gä/lets kyrkor,
der Gudstjenst hålles. I de Församlingar eller Capella g, der Gudstfi
rist ej dan dag hålles, bör följande dagen ett exemplar af Kungörelsen
skyndsamt sändas från by till by. Härom besörje, på Presterskapets tillsägelse
, Kronobetjening en.
23 §.
Riksdagsmcmna-val bör det år, då lagtima Riksdag hålles, förrättas
i senare hälften af Augusti månad; Valmanna-val skall minst en vecka
förut verkställas.
64
Constitutions-Utskottets Memorial, N.-o 38.
Utskottet har bestämt tiden, med afseende på en gång
på möjligheten för Pröfnings-Comité att hafva de dit ingifne
besvären afgjort, innan valmans-valen inträffa, och
för de valde Riksdagsmännen, att hinna sig bereda. Utskottet
känner visserligen, att Pröfnings-Comitéerne nu vanligen
sammanträda så sent, alt det här åsyftade ändamålet
icke kan, med bibehållande af nu gällande stadganden, vinnas.
Utskottet föreställer sig dock, att antingen PröfningsComiteens
ordinarie sammanträde kan flyttas tillbaka, eller
ock ett extra sammanträde utsättas.
29 §.
Likaså bör Riksdagsmanna-val anställas, då Riksdag sammankallas
för de händelser, att Konungens vistande utom Riket eller sjukdom af den
art, att Han regeringsärendena ej vårda kan, fortfarit öfver tolf månader
— eller att Konung dött och Thronföljaren ännu omyndig är, eller att
Konunga-ätten på manliga sidan utgått.
Till grund för de då nödiga Valmans-val tjena de vallängder, hvilka
blifvit upprättade för valen till sist hållna lagtima Riksdag.
Utskottet anser de grannlaga frågor, hvilka å de här
ifrågavarande Riksdagar måste förekomma, endast böra afgöras
af män, hvilka äro serskildt dertill befullmägtigade;
och har derföre icke trott det besvär, som nya val alltid
förorsaka, böra lägga något hinder i vägen för föreskriften
att sådana i thy fall skola anställas.
30 §.
Riksdagsmans- och V almans-val fortgå, utan a f seende derpå, att flere
eller färre röstberättigade sin rätt försumma.
31 §•
Riksdagsman, som af laga förfall hindras, eller på de i 8 och
16 omtalade grunder förtroendet sig afsäga vill, eller valman, som laga
förfall eger, underrätte derom skyndsamt Valf ör rättar en eller gällstäm
mans
ordförande, som ege att nytt val genast utsätta, så vida ej för
Valman Suppleant utsedd är, då ordföranden blott bör meddela underrättelsen
åt denne, med anmodan att i den hindrades ställe sig infinna.
Dör
Constitutions-VlskottPls Memorial, N'.o 38.
65
Dör Riksdagsman före början a/ den lagtima Riksdag, för hvilken
han vahl är, eller under Riksdag, ege Val-för rättar en nytt val utsätta.
Inträffar sådant, dödsfall efter Riksdag, inträder samma pligt icke förr,
än kallelse lill urtima Riksdag kungjord blifvit.
Ogillas Riksdagsmauna-val, bör ock Valförrättaren genast nytt val
utsätta.
Dör Valman, innan han sitt uppdrag uppfyllt, och är Suppleant icke
utsedd, bör gällstämmans ordförande, om tiden tillåter, utsätta nytt valmans-val.
Sådant val bör äfven före hvarje val till Riksdagsman i stället för
någon afgången utsättas.
32 §.
Underlåter embets- eller tjensteman att, i föreskrifven tid och ordning,
iakttaga hvad honom efter deritia lag åligger, straffes efter omständigheter/le
med böter, suspension eller fjenstens förlust.
33 §.
Söker embets- eller tjensteman att med lockande, tubbande eller hot
obehörigen inverka på valet, miste embete eller tjenst. Gör det annan, böle
från 5o till 5oo R:dr. Samma lag vare, der någon säljer eller köper röst
eller annorledes valfriheten stör. Den, som köpt eller sålt röst, vare dessutom
underkastad elen följd, sorn 6 utsätter.
34 §. _
Vid val må ingen när vara, som icke i valet eger deltaga, eller dermed
har befattning.
35 §.
Protocoll och handlingar, som Riksdagsmanna-val angå, förvaras hos
Häradshöfding eller Råd stufvu-Rätt. De, hvilka angå valmans-val, förvaras
hos gällstämmans ordförande.
36 §.
Vill någon klaga öfver beslut, som vid vallängds granskning är fattadt,
ingifve inom åtta dagar derefter sina, till Länets Pröfnings-Comite
ställde, besvär till Landshöfdingen, sorn infordrar vederbörande ordförandes
, och, om besvären angå annan mans valrätt, äfven dess förklaring
och öfverlemna/' derefter handlingarne till Pröfnings-Comiteen. Öfver
P/äfnings-Comite ens utslag ege besvär icke rum.
Bih, lill R. St, Prot, t8fo, 3 Sami, ili Hafi, 9
66
Conslitutions-Utskoltets Memorial, N',o 38.
37 §.
Besvär öfver val af Riksdagsmän eller Valmän, eller Suppleanter
för de senare, eller öfver beslut, som vid sådant val fattadt är, eller öfver
annan lagstridighet vid sådane val, ingifves till Riksförsamlingen dagen
efter sedan den sammanträdt. Råks församlingen eger sedan pröfva frågan.
Ej mct dock sådan klagan föras af annan, än den, som i valet deltagit eller
dervid kommit under omröstning, eller genom beslut, fattadt vid samma
tillfälle, från valrätt utestängd blifvit.
Utskottet, som, i omedelbart sammanhang med detta förslag till Vallag,
måste till Grundlagsenlig behandling föreslå,
att Riksdags-0rclninge7is 11, 12, i3, tf> t5, 1J, 18, 1g
och 22 må upphäfvas;
och som ämnar inom kort till Riksens Ständer inkomma med utlåtande rörande
de ändringar i Regerings-Formen och Riksdags-Ordningen, hvilka i
öfrigt dels blifva en nödvändig följd af den här föreslagna Val-lagens antagande,
dels fordras för att verkliggöra den organisation af folk-representationen,
som våra inre och yttre förhållanden, enligt Utskottets tanka, fordra
och att bringa nämnde Grundlagar i sin helhet lili öfverensstämmelse
med samma organisation, erkänner och anmärker uttryckligen, att närvarande
Utlåtande icke, utan i sammanhang med det, som Utskottet sålunda
ämnar ytterligare afgifva, kan föranleda någon afgörande åtgärd; men har
icke ansett sig, af denna anledning, böra underlåta att, så skyndsamt som
möjligt, sätta Riksens Ständer i tillfälle att åt det här framlagde förslaget
till Val-lag, i förening med de öfriga här uppställda grundsatser, egna den
tid och uppmärksamhet, som deras öfriga göromål lemna lediga.
Utskottet har så mycket heldre så förfarit, som Utskottet verkligen
anser representant-valens inflytelse på folk-representationens caracter så afgörande,
alt den val kan jemföras med den, som uppfostran utöfvar på
bildningen af den enskilda menniskans.
Utskottet vill genom detta yttrande alldeles ieke hafva best rid t eller
satt i fråga nyttan och nödvändigheten af lagar, för att försäkra sig
om fortfarandet af den redan bildade folk-representationens vilja och förmåga
alt värdigt uppfylla sitt kall. Det har tvertom i det föregående sjelft
erkänt upphäfvandet af representationens fyrdelning, såsom vårt för ögonblicket
första behof.
Men likasom de växande och kommande slägtens uppfostran icke upphör
att utföra det vigtigasle ständiga föremålet för hvarje folks uppmärk
-
Conslitutions-Utskottets Memoria’, N\o 38.
C>7
samhet, som önskar en framtid, ehuru det kan gifvas civila och framför
allt straff-lagar af en så förderflig natur, att de kunna förstöra de ädlaste
frukterne af denna uppfostran, och ehuru sådane lagars skyndsamma afskaffande
kan för ögonblicket vara en hufvud-angelägenhet, anser Utskottet
också val-lagen utgöra den grund, på hvilken det hufvudsakligen, så vidt
något på form'kan bero, kommer att bero, huru en folk-representation under
tidehvarfvens skiften skall bevara och utbilda den caracler, som dess
kall fordrar, utan att Utskottet derföre nekar den vexel-terkan^ som eger
rum mellan denna lag och dem, hvilka angå na! ional-representationens organisation
och arbetssätt.
Emedlertid har Utskottet, som, för alt motivera sitt vallags-förslag,
redan måst yttra sig i åtskilliga ämnen, som först i det följande betänkandet,
i form af lag, komma att Riksens Ständers pröfning underställas,
ansett sig, för att genast sätta Riksens Ständer i tillfälle alt så mycket
säkrare bedöma den åsigt, som ligger till grund för Utskottets här aflernnade
förslag, böra här på förhand tillägga några ytterligare upplysningar
om de hufvudgrunder, på hvilka U skottet ämnar bygga sitt förslag om
represen' a tionens organisation.
I Konungens och representationens inbördes förhållande finner Utskottet
någon väsendtlig ändring, i sammanhang med frågan om denna representations
ombildning, icke böra eller kunna sättas i fråga. Svenska folket
önskar och fordrar företrädesvis ombildning af sin representation. Denna
fordran bestämmer, i fullkomlig öfverensstämmelse med Utskottets egen
öfvertygelse, de gränsor, inom hvilka Utskottet inskränker sitt förslag.
Utskottet utgår från den i Riksdags-Ordningen af år 1S10, § i, gifna
förklaring, att Riksens Ständer äro Svenska folkets representanter. De slutfoljder,
man velat draga af den satsen, att Ständer, Parlament eller Riksförsamling
i en monarki icke äro folk- utan stats-representanter} kan Utskottet
således lemna alldeles å sido — deribland ock den, att en sådan
Riksförsamling representerar på en gång monarken och folket. Men då
denna sats, i Utskottets tanka, är den enda giltiga grund för Konungens
rätt att deltaga i folk-representalioneas organisering, t. ex. genom Talmännens
tillsättning; då denna grund bortfaller genom förklaringen, att
Riksförsamlingen representerar folketj och då frågan om dessa Talmäns tillsättning
egentligen utgör en del af den större om national-representationens organisation,
så har Utskottet ansett ej mindre slutriktigheten, än omsorgen
om Konunga-magtens värdighet och om den inom sjelfva folk-representationen
€8
Constitutions-Ulskotlets Memorialj N\o 38.
så nödiga samdrägten fordra, att Talmän och vice Talmän både för hela Riksförsamlingen,
och för dess håda Afdelningar tillsättas af dem, hvilkas öfvwläggningar
de skola leda, och att denna tillsättning sker för kortare
tider.
Utskottet har redan yttrat sig om omöjligheten att hos oss bilda en
mindre represenlations-afdelning af väsendtligen olika caracter med den
större.
Yid sådant förhållande, har Utskottet ansett urskiljningen, hvilka
bland de valde representanterne böra inträda i den mindre Kammaren icke
kunna ske förr, än resultatet af alla valen är kändt; således icke vid sjelfva
Riksdagsmanna-valen.
Huruvida de för Riksdagsmanna-valen redan utsedde valmännen böra,
efter det de första representant-valens resultat blifvit bekant, vid nya
sammanträden välja den mindre Kammarens ledamöter, eller om detta
uppdrag bör tillkomma den samlade national-representationen, kan deremot
sättas i fråga. Afseendet både på verkställbarheten och den större insigt,
som hos folk-representanterne kan förmodas, hafva bestämt Utskottet att
föredraga den sistnämnda utvägen.
För denna mindre Afdelnings anseende och förmåga att uppfylla sitt
grannlaga kall, är frågan om antalet af dess ledamöter icke ulan vigt. Man
måste erinra sig, att denna Afdelning icke, såsom t. ex. Engelska Öfyerhuset,
i sina medlemmars upphöjdare ställning i det allmänna lifvet och i
deras, med denna ställning sammanhängande, politiska åsigter, kan ega någon
borgen för sitt anseende. Detta kan endast grunda sig på dess medlemmars
personliga egenskaper; och det är från denna synpunkt lätt att
inse, alt dessa medlemmar hvarken böra blifva så mångå, att en stor del
måste sakna ntmärktare egenskaper, eller så få, att ett alltför stort antal
utmärkte representanter från denna Afdelning utestänges.
Utskottet har ansett förhållandet af de i denna Afdelning intagne
ledamöters antal till samtlige representanlernes, enligt dessa grunder, böra
blifva mindre, än det, som vanligen eger rum mellan antalet af Pär-Kamrars
ledamöter lill samtlige ledamÖterne af sådana national-represenlationer,
i hvilka dylika Kamrar finnas; och derföre trott sig böra föreslå, att
den mindre Afdelningen endast må utgöras af 60 medlemmar, således något
mindre, än fjerdedeien af hela folk-representationen.
Yid
Constitutions-Utskottets Memorial, N'.o 38.
69
Vid bestämningen af Riksförsamlingens och dess båda Afdelningars
inbördes rättigheter och skyldigheter, blir det ännu nödvändigare att icke
förblanda dessa Afdelningars betydelse med caracter-skilda Kamrars.
Den mindre Afdelningen kan icke komma att representera någon stående
minoritet. Dess mening kan, då den skiljer sig från den större Afdelningens,
högst anses såsom en skiftning af en och samma rådande opinion
— den, sorn tillsatt hela folkrepresentationen. Skiijagtigheten måste
oftare angå detalj och form, än hufvudsak. Men så vigtiga de förra än äro
— och Utskottet erkänner deras fulla vigt — kan Utskottet dock hvarken
förmoda, att sarnmanjemkning af de derom uppkomna skiljagtigheler ofta
skall blifva svår, eller anse deras vigt tillräcklig att rättfärdiga den spänning,
som är oundviklig, när ett af representationens större Afdelning godkändt
förslag undertryckes af den mindre.
Den egentliga återhållande kraften, som anses vara Pär-kamrarnes
utmärkande caracter, blifver, om Utskottets förslag antages, lika mycket att
söka i båda Afdelningarne och delningen afser egentligen att förekomma
öfverraskning och förhastande. I stället för att tillåta den mindre Afdelningen
majoritet, som ofta kan komma att utgöra en ringa minoritet af
hela folk-representationen — enligt Utskottets förslag möjligen trettioen af
tvåhundradefemtio —att kullkasta förslag, hvilka lika ofta kunna åsyfta att
befästa och stödja, sorn att rubba det ganda, har Utskottet, i likhet med
hvad Norrska Grundlagen stadgar, trott, att ett förslag, sorn af representationens
mindre Afdelning två gånger blifvit förkastadt, bör underställas
hela na liona 1-representationen; men dervid likväl trott agtningen för den
mindre Afdeluingens majoritet fordra, att förslaget, för att antagas, bör af
två tredjedelar bland de röstande bifallas.
För att ännu ytterligare trygga national-representationen emot öfverraskning,
anser Utskottet ärendena i allmänhet, med undantag af ordningsmål
och sådana, som Riks-församlingen eller dess större Afdelning beslutat
genast nedlägga, ett nedläggande, som Utskottet anser böra kunna ega rum
nied alla motioner af enskild Riksdagsman, äfven hädanefter böra beredas
i Utskott. Och Utskottet har ansett denna föreskrift så mycket nödvändigare,
som för en del ärenden den säkerhet, som serskild behandling i
båda Afdelningarne gifver emot öfverraskning, blir omöjlig.
Det gif\es nemligen mål, hvilka, enligt Riksdags-Ordningens uttryck
i § 73, icke kunna förfalla. För dem passar icke serskild behandling
i Riks-församlingens båda Afdelningar; enär en fråga, som af den minBih.
lill R, St, Prot, 1840, 3 Sami, 21 Haft, 10
70
Constitutions-TJtskottets Memorial, N\o 38.
dre Afdelningen två gånger blifvit ogillad, och vid omröstning i Riks-församlingen
icke för sig erhållit två tredjedelar af rösterna, derigenom ock —
förfaller. För dessa måls behandling måste således en annan method uppgifvas;
och Utskottet har ansett lämpligt, att de i den samlade. Riks-församlingen,
utan mellankomst af de serskilda Afdelningarna, behandlas;
men har ock för dem funnit en beredning i UtskoLt dubbelt nödvändig.
Utskottet har i öfrigt trott samma method användbar på flera mål,
hvilka icke synts fordra den långsammare och vidlyftigare behandlingen i
serskilda Afdelningar af representationen. Dock har Utskottet, till grund
för skillnaden emellan dessa mål, och dem, hvilka böra i Riks-församlingens
båda Afdelningar serskildt behandlas, icke trott sig kunna antaga den
i Norrska Grundlagen uppgifna regeln, att det är lagar, hvilka utgöra föremål
för de båda Afdelningarnes serskilda handläggning.
Det har trott sig böra, såsom grund för skillnaden, antaga målens eget
skaplynne, icke den form, i hvilken den lagstiftande magteus beslut derom
kungöres.
För det redan uppgifna ändamålet, hoppas Utskottet, att dessa förklaringar
skola vara lillfyliestgörande och anser sig intet ridare till sitt här
afgifna förslag nu böra tillägga. Det vill i stället egna sin tid åt fullbordande
af det magtpåliggande arbete, hvaraf detta utgör den första, kanske
den vigtigaste, delen.
.Stockholm den 1 September 1840.
Sid.
4
råd.
34
Steir:
Rättelser:
ock
läs: och
Si
13
ii
4
ii
och att
a att
Si
16
SS
9
SS
t i 11 för 1 i eren
„ tillförlitligen
S)
18
„
>4
SS
Weldeck
„ Waldeck
Si
*9
SJ
I
Si
honom
„ honom,
Si
23
H
ID—16
SS
och representerade
„ ock representera
Si
33
ss
9
Si
der, den
,, der den
SJ
34
SS
5
Si
theoriska
,, theoretiska
Si
SS
18
SS
icke såsom
„ icke, såsom
Si
35
SS
3o
SS
Stånds bildning
,, Ståndsbildning
si
SS
SS
33
SS
plats hos
„ plats, hos
Si
41
SS
i5
it
egen
„ egen,
Si
64
SS
i4—15
SS
månader
„ månader,
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Bil. till C'u risti tutia n s - Ut s lottet s Memorial} N:o 58. I
Reservationer.
Åf Friherre Kantzow: ’’Jag har uti arne, efter mitt sätt att se, vigtiga
hufvudpunkter rörande Representations-frågan, icke kunnat förena mig
med Utskottets pluralitet.
Den första angår den åldern, som skall erfordras för att vara valberättigad.
Utskottet har fastställt denna till minst 21 år. Jag skulle
vilja rösta för minst 25 år. Med våra climatiska förhållanden och vår
uppfostrings-method , är någon sällan mogen och sjelfberoende man förrän
vid sistnämnde ålder, och denna mognad ville jag framför allt fordra såsom
vilkor för utöfvandet af Lagstiftare-kallet. Ynglingen behöfver något
känna verlden och menniskorna, han hör isynnerhet kunna bedöma de senare,
innan man åt honom öfverlemnar att välja dem, som skola bestämma
öfver samhällets stora angelägenheter. Ur samma synpunkt skulle jag
vilja fastställa valbarhets-kldern till minst 3o år.
Den andra punkten är måhända af än större vigt. Den omfattar
frågan, om ett Enkammar- eller Tvåkammar-system bör läggas till grund
för en ny representation. Utskottets majoritet har röstat för det förra.
Jag röstar för det senare. Med all upprigtig agtning för det vackra exempel
af fosterlandssinne, lugn och klokhet, som den Norrska representationen
företett under sin aöiåriga tillvarelse, tror jag likväl icke, att
samma lyckliga verkningar kunna beräknas af de serdeles olika rörelsekrafter,
som finnas inom Kärt land. Ingen nitälskar mer än jag för den rationella
gruudsaltsens helgd; men jag kan dock icke förbise, att de politiska
institutionerne svårligen kunna formas i samma degel, då det gäller
att skapa något splitter nytt, och att omskapa det gamla på bästa möjliga
sätt. Min afsigt är nu icke att utveckla skälen för denna satts, utan endast
att reservera min enskilda tanka i ämnet. Men om jag än antager,
att en, endast af dagens opinioner framkallad, Representant-kammaie, äfven
i Sverige numera oftast skulle uppenbara ett sträfvande i frihetens
intresse, så kan jag dock omöjligen till den grad blunda förhistorien, att
jag skulle förbise möjligheter af öfverraskning, förhastande, förvillelse,
parti-inflytelse m. m., hvilket alltid mer eller mindre blir gynnande för
frihetens fiender. För att hindra detta, fordras en medelmagt, en Kammare,
ingalunda sjelfskrifven eller af aristocratisk anstrykning, men vald i
annan ordning, för längre tid och med andra vilkor för sin behörighet.
Sill. till Ii. St. Prof. 1840. 3 Sunil, 22 Häftet. 1
2
Bil. till Constilutions-Utslottete Memorial, N:o 58.
Då jag önskar och hoppas, alt de respective Riks-Stånden återremittera
betänkandet med förklarandet af den gemensamma tanka, alt den blifvande
representationen skall indelas i tvänne af folket valda Kammare,
så vill jag nu icke vidare uppehålla mig vid detaillerne af den Öfre Kammarens
organisation, hvilket skulle erfordra utarbetandet af ett eget förslag,
det der under nuvarande förhållanden troligen skulle båta till ingenting.
Jag åtnöjer mig således med att allenast antyda min mening i frågan.”
Af Grefve Spens: ”Genom detta Betänkande har en bana blifvit åter
öppnad, hvilken sedan 1809 icke varit af något Constitulions-Ulsko! t beträdd.
Constdutions-Utskottet har försökt besvara representationsfrågan i
sin helhet; det har tillika erkänt tidell varfvets kraf af samfälldta val, och
af en folkrepresentation utan kaster eller stånd. Ju betydligare steg härigenom
ar taget, ju större är skyldigheten för hvarje ledamot, att pröfva
och anmärka, hvad som efter dess tanka är misstaget eller förbigånget;
och jag anhåller derföre, att få bifoga följande reservation.
Uti § 1 af Utskottets förslag, har valrätten blifvit tillagd medborgare
om 21 år; jag anser a5 vara lämpligare, då Sveriges Lagar länge fordrat denna
senare ålder af förmyndare; och då en härpå grundad inskränkning i
de valberätligades antal i allmänhet synes tjenligare, än någon annan. Skulle
någon ålderskillnad emellan valberältigade och valbara befinnas erforderlig,
kunde 3o år bestämmas såsom valbarhetens vilkor.
Uti § 3 har Utskottet föreslagit, att den, som inom flere Prestgäll
besitter egendom eller drifver rörelse, må kunna inom hvartdera få afgifva
det rösteantal, der tillkommer honom, enligt de föregående §§; hvarvid
han i det Prestgäll, der han är mantalsskrifven, får tillägga personlig
röst, om han eger någon sådan. Afdelningens tanka, som i början af öfverläggningarne
tycktes vara Utskottets majoritets, var att tillåta dem,
sorn hade egendom på många orter, rösta serskildt inom hvarje val-district,
och jag åtminstone menade vid detta tillfälle en så stor del af Riket, att
derifrån en Riksdagsman utsågs, icke en så liten, alt den blott finge välja
några valmän. I sammanhang med hvad här nedan utförligare framslälles,
reserverar jag mig mot den tolkning, beslutet nu erhållit.
I afseende på valsättet, §§ 10 — 3y, har jag med Utskottets majoritet
varit af väsendtligt olika tankar. Jag har alltid serdeles fästat mig
vid hvad, som i Betänkandets motiver åberopas, att en ibland förmonerna
af folkrepresentation i allmänhet, och serdeles af en på samfälda val
grundad, är nationens politiska uppfostran genom ständigt stigande intresse
Bil till Cunstitutioris-Utslottets Memorial, IV-o 58. 3
för, och medelbart derigenom utbildad förmåga att döma ofver allmänna
ärenden. Del är politiska fribetens eget grundskäl, som Utskottet bär åberopar.
För rnin del tror jag, att, om icke något sådant intresse kan påräknas,
är detta ett bevis, att sjelfva principen om samfälde val blifvit
för tidigt godkänd; oell att om vallagens detaljer på minsta vis motarbeta
samma intresses stegring och utveckling, kan bela denna vallag lätt blifva
mer skadlig än gagnelig. I sammanhang härmed bar jag ej kunnat,
lika med Utskottets majoritet, ovilkorligen godkänna den indirecta valprincipen,
hvars försvarare egentligen just åberopa bristen af detta interesse hos
den så kallade massan; jag bar tvärtom yrkat, att det borde stå hvar och
en, som ville, fritt, att vid vallängdens justering anmäla, det han vid districlets
val-församling på ett eller annat sätt sjelf besörjer aflemnandet af sin röst.
Jag bar ansett, att man i allmänhet aldrig säkrare förebygger valintriger, än genom
lagligt medgifvande af så många utvägar att rösta , somj möjligen kunna
forden röstberättigade beredas. Allt, som föranleder uteslutande och paralyserande
af röster, uppmuntrar sådane intriger. Man åberopar t. ex. den
corruptions-scandal, hvilken i andra länder ej skall vara ovanlig vid de
directa valen; man påminner orri, huru stora summor utbetalas, för att
till valstället transportera en mängd väljande, hvars ekonomiska ställning
annars ej tillåtit dem att komma dit, och huru i sammanhang härmed ett
ordentligt röstköpande organiserar sig. Men hvaraf kommer detta närmast,
om ej deraf, att man har uteslutit all annan rösträtt, än den, som personligen
utöfvas af närvarande väljare? äfven här således uppstår den menliga
följden deraf, att man för mycket reglementerat. När helst man vill skörda
frukter af en frisinnad anstalt, skall man våga, att consequent följa
frihels-idéen; och man skall framför allt icke glömma, att det ytterst är
utaf ett frö, som man har påräknat skörden; att detta frö, såsom hvart
och ett sådant, måste gro, växa och mogna, och att anstalten således alltid
skall blifva skeft bedömd, om man låter skrämma sig af de första företeelserna.
Det är på denna grund, jag hade önskat, att man antagit den fullständiga
arten af directa val, det är, efter min tanka, den, då hvarje valberättigad
har sig öppet att, allt efter som det bäst passar honom, antingen
inställa sig personligen vid district-valet, eller afsända underskrifven
valsedel, eller begagna Ombud med lagligen attesterad fullmagt, och
med rättighet att välja, såsom vore han sjelf principal. Den enda reglementering,
jag härvid velat medgifva, var dels, till förebyggande af pa
4
Bil. till ConStilutions-Utskottets Memorial, JV'.o 38.
förhand slutade beting, stadgandet, att af tvänne fullraagler den sist utgifne
gäller; dels bestämmandet af ett visst maximum röster för Ombudet;
tjugu eller trettio röster hade synts mig ett lämpligt sådant antal*
då sex utgör det högsta röste-tal, som för egen räkning får uflemnas.
Endast genom detta enkla medel, tror jag, att raan snart skulle varit så
långt hunnen, att nästan ingen röst nedlades;—och ju mer ett helt folk
utan undantag begagnar en politisk rättighet, ju fortare utbildas intresset
för den; —det är, jag upprepar det ännu en gång, endast detta intresse,
som kan hindra val-intrigernas menliga följder, ty intriger skola icke fullkomligt
uteblifva, huru än vallagen må skrifvas.
Men fria föreningar om gemensam fullmägtig hafva hittills, ehuru
godkände inom enskilde Bolag, norg veterligen, aldrig varit medgifna vid
någotgval af folkrepresentanter, utom vid det af Feni Brukspatrons-Ombud
till Svenska Riksdagen, enligt nuvarande § r4 Riksdags-Ordningen.
Jag fann således snart, atl ofvannämnde min öfvertygelse delades af alltför
få, och inskränkte mig till det yrkandet, att, när vallängden i Sockenstämma
justeras, hvar och en, som antingen sjelf vill aflemna röster, eller
insända underskrifven valsedel, måtte ega sådant anmäla till anteckning i
vallängden; att sedermera återstoden af socknens valberättigade skulle samlas
till val af ombud, ett för hvarje fullt tjugutal af deras gemensamma
röster, och ett för hvad deröfver belöper sig; och att slutligen vid sjelfva
districtvalet dessa ombud skulle ega rösträtt efter ofvannämnde röstetal,
under det att de, sora
lagens §. i.
Detta förslag, äfvensom ett annat inom Utskottet väckt, att districlen
skulle ega sjelfve bestämma, om de önskade directa eller indirecta
val, blef öfverröstadt af de indirecta valens försvarare, och det återstår
mig således ej annat, än att i denna reservation försöka visa några exempel
af de olägenheter, hvilka, efter min tanka, skola blifva en naturlig följd
deraf, att districtvalen endast ske genom sådane pastorats utsedda valmän,
sorn Utskottet föreslår , och att sedan i det bifogade förslaget utveckla
min ursprungliga mening.
Då roan betänker, hur liten vallängden för ett prestgäll måste vara
synes lätt, att hvar och en af dem, hvilka genom förmögenhet ega flere
röster, merendels mäste på förband kunna beräkna, om deras rösters afgifvande
lemnar något resultat. Uti det antal af prestgäll inom Sveii«e
der en enda possessionat eger nära hela gället, skali livat ken prestens
Bil. till Co/i sti tidion s - Utskottets Memorial, JV:o 38.
5
eller de öfrige sockenboernes röster betyda något; i det vida större antalet
vet både deri rike och embetsmannen, att deras röst är af ingen vigt.
Del jag härvid fruktår, är icke detta senare dernocratiska resultat förvaltillfället;
jag fruktar fastmer, att samtidigt härmed skola inom kort lid
herremännen begynna undandraga sig att votera, och föregå med exempel
af likgiltighet. Och det är ensamt denna, som här kan skada sjelfva roten
af representativa institutionen; en sådan likgiltighet uppstår vid indirecta
val i alla fall ganska lätt derigenom, alt valåtgärdens egentliga syfte är
bortskjutet på ett längre afstånd från den väljande, och hans tanka derigenom
mindre bestämdt väekes på hvarom egentligen fråga är.
Men, äfven med antagande af val genom prestgäll-valmän, hade, efter
min tanka, valsättet kunnat blifva mycket ändamålsenligare, än det, nu har
blifvit föreslaget. Det gamla Svenska sättet att begagna socknevalmän, är,
såsom vi alla vela, att, när dessa sammanträda, afgifver hvar och en sin
sockens röstetal; del Norrska, enligt Grundlovens § 58, alt det Prestgäll,
som har mindre än (oo röstberättigade, skickar en valman, det, sorn har
från 100 til! 200, två, o. s. v., hvarefter alla rösta per capita vid districtvalet.
För min dol skulle jag bland dessa tvänne företrädesvis vilja godkänna
den första melhoden, icke blott derföre, att den är Svensk, utan
derföre att den, i min tanka, är en principenlig fortsättning af vallagens
första paragrafer. Men, i stället för endera af dessa, föreslår Utskottet,
att, medan valmännen vid Representanternas utkörande rösta per capita,
bestämmes deras antal för hvart prestgäll efter folkmängden vid senaste
aulentika beräkning. Genom införande af denna, för vallagens ursprungliga
röstberäkningsprinciper helt och hållet främmande, ca lenia tionsgrund
synas mig de vidunderligaste följder kunna uppslå. Om del ofvannämnde
prestgället, hvilket eges af en enda possessionat, är ett ibland de folkrika,
utnämner denne tre, fyra, kanske flere valmän, och får derigenom ett
mycket stort inflytande på det slutliga valet, ehuru hån i vallagen icke
erkännes hafva mer, än sex gånger så stor rösträtt, sorn egaren af ett till
1,000 R:dr B; co uppskattad t hemman. En annan vida rikare medborgare
har sin egendom fördelad på tio orter, får sex röster i hvartdera prestgället,
men icke blott är, utan vet sig vara, öfver allt paralyserad af sockenboar;
ett prestgäll bredvid den nyssnämnde possessionatens, är helt och hållet
deladt i smärre lotter, och betes enligt vallagen hafva flere hundrade röster,
men på grund af folkmängden sända dessa tillsammans icke flera,
utan kanhända färre valmän, än dera, den omtalade sockeu-egareu ensam
6
Bil. till Co ris ti t uti o n s-Utskottets Memorial, N:o 58.
utser. I vallagens första paragrafer, sökte således Utskottet med stor sorgfällighet
föiebygga, att underkännandet af utlänningarnes princip om en
enda valcensus (ffill förmon för Svenskarnes gamla, att större besittning
skänker ökad rösträttighet} icke skulle kunna urarta lill för slör magt åt
den likare classen; — men efter rietta tillägg, kan man ej längre påslå, att
det ar rikedoms-arislocratien i allmänhet, sorn är före bygd , det är blott
den del deraf, som icke lyckats arrondera sig prestgäll-vis; en annan del,
som genom ett sådant högst tillfälligt förhållande skiljer sig från den förta,
bar fått fullkomliga magnaträttigheler. — Hvad inflytande på folkets blifvande
nit, att begagna sin valrätt, alla dessa anomalier skola utöfva, är lätt
alt inse.
dag vill dock härvid obelingadt medgifva Utskottets sals, att med
så liten möjlighet, som vi ega, att på förhand beräkna inflytandet af den
i vallagens början införda röste-tariffen på så väl hela Rikets, som de serskilla
Länens, rösleautal, är det oundvikligt alt, Länen emellan, fördela
efUr folkmängd del för hela Riket antagna representant-antalet. Möjligtvis
bör äfven en dylik consideration blifva af hufvudsaklig vigt, när PröfningsComileerna
dela Linén i valdistrict; och Utskottets förslag, att folkmängden
härvid bör afses, jemte andre förhållanden, synes mig fullkomligen
rigtigt. Men, under det att de ofvannämnde anomalierna blifva alldeles
omärkliga, när de två väsendtligt olika principer för rösträttens utdelning,
som här förekomma, nemligen efter folkmängd och efter vallagens
tariff' i första §, möta hvarandra på så stora omkretsar, som länsgränsorna
bilda; — och under det att samma anomalier blifva icke serdeles märkliga,
när ett sådant möte sker på valdistrictens gränsor — måste de
blifva ohjeipligen synbara, när det skall ske på Prestgällens.
I § i ( har Utskottet föreslagit så stora valdistrict, alt i det södra
Sverige minst tre, och i det norra minst två Representanter belöpa sig
på hvart och ett, proportionsvis mot hela Rikets antal a5o. Om det serskildt
gjorda förslaget, att hvarje valdistrict skulle välja en af hvart Stånd,
hade blifvit antaget, skulle jag hafva insett nödvändigheten af dessa stora
district; i detta fall hade minst fyra eller fem Representanter bordt utses
inom hvart och ett sådant; — i mindre grad hade ett dylikt förhållande
uppstått, om vallagen hade innehållit stadgandet, att en fraction af
det valda antalet alltid skulle bo inom districlet, och en annan få väljas öfver
hela Riket. Men, då intetdera af dessa förslag blifvit af Utskottet godkändt,
kan jag för min del icke inse någon annan vinst af stora val-district, än att för
-
Bil. till Co/istitutioris-ZJtshultets Memorial, N:o 33.
7
svära en framlida öfvergång lill det direcla valsattet. Någon alldeles motsatt
tanka liar inom Utskottet velat göra sig gällande, att man nemligen skulle
genom stora val-district göra sjelfva val-akten likare den, som eger rum,
när directa valens princip år antagen. Likhet i yttre skenet kan vissei
ligen uppstå; — om t. ex. Pröfnings-Coinileen i Malmöhus Län skulle
fatta det beslutet, hvartill 10 § i Utskottets förslag berättigar, att låta liela
Länet blifva ett enda valdistrict, kunde visserligen en förening af mer än
4oo valmän, sammankomna blott för valakt, föranleda lika tumultuös församling,
som de beryktade Engelska; — men den väsendtliga skilnaden
qvarstode dock alltid mellan directa och indirecta valprincipen, att den
förra intresserar folket för valen, och derigenom, utbildar det till politisk
frihet och till representativ statsförfattning.
En annan, i min tanka, menlig följd af stora val-district, är den,
alt hvarje valman måste rösta på ett större eller mindre flertal. Den, sorn
röstar blotL på en, kari, om möjligt är, alltid anses handla efter öfvertygelse;
t}^ få äro de, hvilka icke ega någon sådan omen person, som företrädesvis
eger deras förtroende. Att välja på tre fordrar redan mera bekantskaper,
och ju större den vallista är, som ingifvas skall, ju flera skola
troligen votera efter impuls; skulle det ofvannämnda fallet realiseras, alt
ett helt Län af de folkrikafe antoges till elt enda val-district, hvarigenom
votering med listor af 12 a 16 personer kom i fråga, kunde man temligen
säkert taga för afgjordt, att två tredjedeler af de röstande icke egde
verklig kännedom om alla dem, åt hvilka de, öfvertalade af någon talför
närvarande, och egentligen af tvånget att välja på okände, uppdrogo vården
af fosterlandets vigligaste angelägenheter, .lag tror, på alla dessa skäl,
•att val-dislricten böra göras så små, att blott en Riksdagsman frän
hvarje af dem väljes (yller tvä: i fall man nemligen antager att den ena
skall bo i 01 len och den andra får väljas öfver hela riket). Beredes derjemte
rättighet och tillfälle till föreningar om Ombud, synes farhågan
för de talrika valförsamlingarne böra försvinna.
Jag tror för öfrigt, att en stor del af valsättets detaljer bör tillhöra
en Province-lagstiflning, hvars resultat jag kallat Landskapens val-stadgar;
endast på delta sätt synes mig full ändamålsenlighet kunna vinnas. At dessa
lagar önskar jag en orubblighet, nära så stor, som G> undlagarnes, men
dock i så måtto mindre, att det tids-element, som vid de senares förändrande
påräknas såsom å terhå lisk ra ft, här både kan och bör anses vara
obehöfligt. Deremot bör, utom Konungens och Riksförsamlingens, äfven
Bil. till
och framför allt, Landskaps-ombudens egen röst deltaga i föi ändrings-beslutet
och ega bestämdt veto dervid. Såsom följd af denna princip om
province-va Istadgar, bar jag ingenting emot, att, för en del orter, Suppleanters
väljande anbefallas; jag kunde möjligen godkänna, att, för endel af
Riket, det directa valsättet utbytes mot det medelbara genom valmän;
men den uti Grundlag och för bela Riket anbefalda valmans-organisationen
måste jag enständigt afstyrka.
I §. 14 har Utskottet upptagit den Norrska principen, att urtima
Riksdag skall hafva samma personal, sorn nästföregående lagtima; och då
jag anser såsom ett bland de största möjliga misstag att neka en styrelse vädja
till folket, måste jag mot delta beslut reservera mig.
I §. 20 har Utskottet föreslagit, alt, med undantag af röslegande
kronobetjent, alla prestgallets valberättigade skola öppet rösta. Således,
med åsidosättande af Englands erfarenhet, som längst haft öppna voteringar
vid de omedelbara valen, och der nuvarande tidsropet just är på slutne
valsedlar, skall Sverige antaga den öppna omröstnings-principen! Harman
glömt, huru manga arrendatorer, eller andra beroende sockenboer härigenom
tvingas alt rösta efter befallning? Jag mäste ogilla den ovilkorligt
öppna röstningen, såsom, efter min tanka, en ai islocratisk institution.
I samma §. a3 förbjudes kronobetjente alt närvara vid valen, då
han röstar för enskild egendom eller rörelse. Jag har i Afdelningen sökt
bestrida grundsatsen att behandla desse tjenstemän annorlunda, än Svenska
medborgare i allmänket. Jag fruktar, att UtskoLtet har genom de
dubbla valen öppnat så många vägar till intriger, att krono-betjents närvaro
icke serdeles ökar dem. I allt fall hade Lagen bordt närmare uppgifva,
kuru långt benämningen kronobetjent sträcker sig.
I ett serskildt tillägg om § 49 Regei iugs-Formen, har Utskottet föreslagit,
att Riks-Församlingens sammankomst hvartannat år skall, samtidigt
med den nya Representations-Formen, införas. Jag har en gång förr
under denna Riksdag yttrat, alt äfven om represeulations-förändring sker,
bör man afvagta, huruvida den lyckats, innan man bifaller förslaget om
tätare Riksdagar, än hvart 3:dje år; och jag kan ej återtaga detta.
Från dessa speciella anmärkningar öfvergår jag till allmännare ämnen,
©eli vill dervid än en gång fästa uppmärksamheten på den rätt, Utskottet
biha
-
Bil. till Constitutions- Utskottets Memorial, Tff-.o 58.
9
bibehållit för Pröfnings-Cornileen, att bilda hela Länet till ett enda valdistrict.
Om icke stadgandet i §. ig om en valman för 5oo själar tillkommit,
kunde, efter min tanka, valsättet härigenom ganska mycket förbättras.
Anledning vore då gifven för valmans-sammankomsten att inom få
mansåldrar förvandla sig lili en med Amt-förmandskapen i Norrige analog
inrättning, och vida bättre val-resultat vore alt förvänta afen församling,
hvars valförrättning utgör slutet af flere dagars öfverläggning om sak, samt
således föregås af uppgjord bekantskap och hopjemkade åsigler, än af den,
der valsedlarne skola aflemnas timman efter sedan de väljande skiljt sig
från åkdonen, och der de blott äro förenade genom val-längd och val-lag.
Men ett oöfvervinneligt hinder häremot lägger den tumultuösa egenskap,
hvilken, såsom ofvan nämndes, en sådan provins-representation genom sin
talrikhet skulle kunna få; den skulle i Sveriges minsta Län, Gottland, öfverstiga
80 personer, och i Malmöhus Län, 4205 i elfva Län biefve den
talrikare, än hela Riksdagens i § 10 stadgade personal. Jag kan således,
icke ens under hopp om en sådan framlida öfvergång, godkänna Utskottets
ovilkorliga föreskrift om en valman lör hvarje 5oo själar.
Utskottet har emedlertid erkänt den oundvikliga nödvändigheten
att låta en från folk-elementet utgående länsmyndighet bestämma val-dislrictens
gränser och vidd, med flera detaljer, hvilkas både antal oqh vigt
vid verskslälligheten torde befinnas större, än man förmodat. Härtill har
Utskottet utsett Pröfnings-Comitéen, och för den händelse, att den institution,
som nu bär detta namn, en gång skulle upphöra, ålagt Riks-lorsamlingen
anordna en annan dylik. Detta synes mig vara ett nog lösligt
sätt att behandla ett så vigtigt ämne. Det behof, som här framställer sig
som oundvikligt, att, på samma gång, som representations-stadgan beslutes,
i nytt skick och till nya ändamål, ordna en läns-instans för communal-väsendet,
visar bäst oumbärligheten af en, i min tanka, företrädesvis
vigtig åsigt af representations-frågan, så väl i allmänhet, sorn serskildt för
vårt land.
Om man noga granskar de nuvarande nationernas allt mer och mer
uppenbarade behof af politisk frihet, och deras derpå grundade mer eller
mindre högljudda, mer eller mindre ofta förnyade, påståenden; befinnas
de icke vara af blott en art, utan af två sådane. Nuvarande tid yrkar:
nalional-representation, för att emancipera samhället frän allena-styrelsens
möjliga nycker, men den yrkar äfven: organiseradt communal-väsende, för
Sih. tiil It. St. Prot. 1840. 3 Stim t. 22 Häftet. 2
JO
Bil. till Con,sULittions-UIshot leta Memorial, .IV: o 33.
att på lika sätt emancipera från embetsmanna-väldet. Man kan medgifva
detta oell dock på intet vis glömma, att en alldeles motsatt opinion om
den företrädesvis stora vigten af Konunga-inslituLionens consoliderande,
och embetsmanna-hierarchiens utbildning, gjorde sig gällande under flera
af de sistförflutna århundraden; det var i sanning samtidigt med begge
dessa centralisationer af magt, som, efter tusenårig gäsning, en rå och
laglös massa af Europeiska famiije-föreningar vande sig vid ordning, odling
oeh lag; — hvad vi nu med skäl öfverklaga, hade sin period,
då det var ett hufvud-vilkor lör menniskornas trefnad oeh framsteg.
Men för den nuvarande lidens farhågor, utgöra emedlertid aulocraliens
successiva stegring och Statens inblandning genom en embeismanna
hierarchi, uti lifvets minsta detaljer, ett gemensamt föremål; — det är
ej endera af dem, utan begge tillsammans, som äio oförenliga, med den
politiska frihet, hvilken nu, nästan öfverallt, antingen tvst önskas, eiler
öppet fordras. Då nu en förändring i formerna för Svenska folkets representation
hufvudsakligen påyrkas för dessa formers ringa öfverensstämmelse
med så väl den ena, sorn den andra af nutidens åsigler och fordringar,
liar det också synis mig hufvudsakligen nödigt att fästa uppmärksam beten,
icke på nalional-representationen ensamt, utan äfven på communai-väsendet,
åtminstone på provincial-instansen deraf. Det är nemligen denna,
som i vårt land fullkomligast har blifvit utträngd under de sekler, hvilka , såsom
nämndes, sträfvade efter centrala organisationer af magt; det är tillika
denna, utan hvars fullkomliga utbildning, och försäkrade bestånd, allt
det öfriga ligger i händerna på Statens byråcratiska element. 1 ett land
med cornmunal-auctoriteler, hvilkas beslut alltid kunna öfverklagas bos
embetsmyndigheter, och ofta ursprungligen bestämmas af dem , är commnnal-väsendet
blott ett medel att för bättre köp, och på ett mindre förhatligt
sätt, låta det olvannämnde inliängandet af embetsmanna-magten, i
lifvets minsta detaljer, icke blott fortfara, utan tilltaga. Jag har derföre
trott, att på samma gång, som en ny represenlationsfonn anordnas för
Sverige, bör äfven en sådan provins-instans för communal-väsendet åter
utbildas (ty den fanns här i landet ännu under flera al Vasa-ättens Konungar),
och redan i sin första uppkomst sättas i förening med nationalrepresentationen,
på det att den aldrig i framtiden må anse sig som en
bihangs- och fvllnads-anstalt åt embetsmanna-väldet, ulan som en tvillingsbroder
med national-representalionen, begge arbetande för ett gemensamt
mål: medborgarens politiska frihet. Man har på två sätt förbisett
Bil. till Constilutions- Utskottets Memorial, JV:o 58.
r i
behofvet af del sislnäinnda samverkandet, och, i enlighet härmed, har frågan
om coinmunal-väsende blifvit i Sverige behandlad under senaste årtionden.
Man har ansett det höra lill de allmänna inrättningar af alla slag,
hvarom frågorna, enligt Sveriges Regerings-Form, böra till utredning af
Allmänna Besvärs- och Ekonomie-Utskoltet förvisas. Så besvarades i 834 års
Constitutions-Utskotts försök att föreslå en landtdags organisation inom alla
fyra Stånden med ropet, att sådant icke hörde till Constitulions-Utskottets,
utan Ekonomi-Utskottets, befattning. Af detta senare Utskott har, äfven
vid denna Riksdag, samma fråga blifvit behandlad, och ett förslag inlemnadt
till Riks-Stånden, hvars värde icke torde kunna nekas på andra skäl,
än alt den byggnad, som pålänkes, får mvcket för lös grundval, då man
blott föreslår en anhållan om en ekonomisk Förordning. Sjelfva nyttan af cornmunal-organisationer
bestrides för öfrigt numera ej. En ganska stor del
af Europa arbetar ju nu som i frigast med sådana inrättningar; — de, som
gerna rälta sig efter Engelska, Tyska eller Franska mönster, hafva snart
öfverflöd derpå alt välja mellan. En annan del, för hvilken Norriges företeelser
utgöra de högsta eller enda idealerne, har uti detta lands, med
allmänt bifall urarbetade, förm«ndskaps-bildningar ett lockande exempel att
följa Vid jemnförandet af alla dessa utländska förhållanden med dylika
inom Sverige, förbiser man dock vanligen: att ali, till Sveriges ekonomiska
lagstiftning hörande, beslutande åtgärd är förbehållen den ena Statsmagten
ensam; — och alt, på grund häraf, ett Svenskt Communal-väsende,
som äfven med stor stalsmarma-skicklighet blifvit organiseradt på en
genom Ekonomi-Utskottets Riksdags-behandling caracteriserad väg, alltid
skall kunna lill sitt innersta väsende förändras och sönderslitas genom blott
en Förordning. Det skall, efter min tanka, just härigenom förfela sitt ändamål.
Ty till detta senare hörer, att sjelfva inrättningen skall vara inom
nalionen lefvande, och känna sig sjelfständig, fullt ut så mycket, som någon
inom samhället. Om möjligt vore att genom Civil-Lag, sådan den i
Sveriges Regerings-Forms § 87 bestämmes, organisera något communalväsende,
eller någon del deraf, skulle derigenom ändamålet åtminstone såvida
uppfyllas, som Riks-representalionens bifall blefve ett oundgängligt
vilkor för rubbningen af hvarje så organiserad inrättning; men då detta
ögonskenligen ej kan ske, är införandet i Grundlag det enda medel, hvarigenom
denna allmänna inrättning här kan få nödig trygghet och ett afgjordt
samband med Riks-representationen. Den skall derförulan alltid
J 2
Bil. till Con$tiliilions-Ulsl'oltcls Memorial, N-.o 08.
blifva, såsom hittills, missförstådd af folket; den skall anses som, och den
skall i sjelfva verket vara, endast en ytterligare tillsatts till vår redan förut
alltför vidlyftiga stats-apparat.
Conslilutions-Utskottet vid i83-4 års Riksdag godkände, uti Betänkandet
N:o 36, såvida en annan utväg, som hufvuddragen till en Landtdags-ordning
föreslogos, och Sländernes yttrande derom begärdes, hvarefter,
och sedan på Riksdagen derefter förslaget blifvit af begge Stalsmagterna
antaget, det dåvarande Constilutions-Utskoltet skulle erbjudas läglighet
att planmässigt, utarbeta ett fullständigt reglemenlariskt förslag, för att
j sin ordning undergå den i grundlag stadgade behandlingen. Några månader
senare, och sedan Ståndens Plena, såsom nyss nämndes, ansett
onödigt att i Grundlagen stadga något, hvarken om en eller annan instans
af Rikets Communal-väsende, yttrade samma Gonstitutions-Utskott, i Betänkandet
N:o 5r , att den uti N:o 36 framställda frågan destohellre borde
och kunde förfalla, som någon verklig eller direct grundlagsändring icke
varit föreslagen. Men äfven hvad uti första Betänkandet uttrycktes, ansåg
jag icke, och anser ännu ej på något sätt, lämpligare, än att låta Co mm unal-väsendet
organiseras genom ekonomisk Lagstiftning. I nämnde Betänkande
föreslogos nemligen Landtdagar, sammansatte af andra element, än
Riksdagarne, och sammanhängande med Slyrelse-magten, genom flere beröringspunkter,
men genom nästan inga med Riksförsamlingen. Della är,
efter min tanke, det farligaste af alla misstagentvänne oafhängiga Folkrepresentationer
kunna aldrig i längd bära sig i någon stat; —- åtminstone
skulle det blifva alltför lätt att sätta begge i harnesk mot hvarandra, och
ingalunda omöjligt att bearbeta den ena, så att en statskupp snart undanröjde
den andra. Vi hafva sett nationer, hvilka, då de yrkat att få
national-representation, fått i det ställe Provins-ständer och Communalin
rättningar medgifna, och med mycken sorgfällighet utbildade af Styrelserna;
vi hafva sett i flera sådana fall kloka ekonomiska Förordningar tillkomma,
under ledning af Provins-ständernas ioealkännedo-m , sett stigande
national-välstånd till stor del tillfredsställa folket; ehuru ifrigt det än fortfarande
önskat sig Riks-i^presentation; — det kan återstå för historien att
omtala andra nationer, hvilka
representation, och der man sorgfälligt hindrat alla förbättringar deruti,
under det att man på samma gång uppmuntrat provins-bildningar i tidslynnets
stil, till dess, sedan folket småningom blifvit vandt att ei hälla
sina närmaste och materiella behof beviljade, på de senatcs begäran, men
Bit. till Constilations- Utskottets Memorial, A7: o 33.
deremot funnit den förras förhandlingar leda till tidsutdrägt och kostnader,
delta folk sjelf möjligen kunde vara färdigt att cedera national-representationen.
Det är med afseende på hvad här blifvit i korthet antydt, och
visserligen bordt mycket fullständigare afhandlas, som jag ej kunnat undgå
att äfven vid denna Riksdag påyrka: att, i en tid, sådan som vår,
det är angeläget för hvar och en nation att försäkra sig om både Riksrepresentation
och Communai-väsende;— att med Sveriges Regerings-form
delta ej annorlunda kan ske, än genom införandet i Grundlagen äfven af
stadganden om provins-instansen af Communal-väsendel; — att det härvid
är .nödigt låta begge de ifrågavarande yttringarne af folkrösten framställas
af representanter, hvilkas val grundar sig på samma val-lag, och hvilka
representera samma val-fördelningar af Riket, samt äfven för öfrigt stå i
så intimt sammanhang som möjligt; — och slutligen att detta intima
sammanhang icke kan på ett mera ofelbart saLt vinnas, än om Provinsrepresentationen
väljer det hela, eller en del af Riks-representalionen.
De inrättningar för de lägre inslanserne, som vi redan hafva och länge
haft, och som svårligen kunna fråntagas Sverige, torde endast behöfva
ordnas till mera enkelhet och emanciperas från byråcratien, men just detta
sker säkrast, och kan svårligen annorlunda ske än, i sammanhang med
den garanti, som tillvaron af en högre instans erbjuder.
Jag vill ännu yttra några ord, innan jag lemnar detta ämne. Man
har ansett försöket all ändra en Riks-representation, redan vara så dristrigt,
och framgången deraf så otrolig, att en förening af denna reform, med
Communal-väsendels ordnande vore, lindrigast sagdi, en förmätenhet. Också
jag vill ogerna erkänna mig, såsom sväfvande i overkställbar theoriersrymder,
men til det pracliskt antagliga hör, efter min åsigt, alt lyssna på allt,
hvad tiden fordrar, icke göra Lill hälften hvad, som sedan blir mycket
svårare att lappa med en ny hälft, om den förra ej då redan är bortfallen.
Det är just på denna grund, jag vid denna Riksdag öfvergåtl till
principen om allmänna val; jag har förut, och så länge jag trodde, att ingenting
annat var värdi alt ifrågasätta, aldrig utsträckt mina tankar till
slånds-principens frångående. Men all fråga om stånd är af underordnad
vigt. Sverige behöfver mer Norriges förmandskaps-biidningar, än Norriges
Riks-represenlations stadgar; ty det vi framför allt behöiva, är en förenklad
stats-apparat, och delta behof visar sig icke blott på de så kallade
samhällets höjder, utan mest i dess dalar, på hvars fruglbarhet det invecklade
och lunga machineriet skadligast verkar. Vi behöfva förmandskaps
-
14 JBil» till ConstUutions-Utskoltels Memorialj IV:o 38.
bildningar, för alt en gång få en ekonomisk lagstiftning grundad på localkännedom;
erhålla vi ej denna, förbi i f ver ohelåtenheten alltför litet afhjelpt.
äfven genom det klokaste beslut i conslitntions-frågor, hvilkas vigt
så ofta förbises af den mängd, hvars obelålenhet är betänkligast. Större
enkelhet i Sta t s-apparat hade för öfrigt Norrige redan, innan det egde hvarken
lörmandskaper eller Riks-representalion ; det hade mer qvar, än Sverige,
af Skandinaviens egna urgamla förhållanden, och det är möjligtvis egentligen
detta, som, förenadt med den lyftning, hvilken, särdeles under de
första menniskoå Idrarne, hvarje stort steg lill fri het alltid gifvet- en nation,
har föroisakat Norriges under det sista fjerdedels seklet så betydligt stegrade
välstånd och så märkvärdiga kraft v llringar.
(J «/ O
Utskoltels motiv omnämna en, till dessa ämnen hörande, ytterst
vislig, och ofta med mycken bitterhet förd meningsstrid, rörande företrädet
af Enkammare- eller Tvåkammare-systemet. För mig synes det, som
om man, vid begge dessa syslemers granskning, oftast försummar betrakta,
hvad de kunde blifva, och blott ihågkommer, hvad de varit.
Enkammare-systemets fiender åberopa sig, att det hvarken kunde
bibehålla sig i Frankrike eller på Pyreneiska halfön; och förbise, att i det
ena landet var den ytterst fällretliga folkstammen, redan innan detta Enkammar-system
infördes, af verldshistoriska krafter indragen i en hvirfvel,
hvarvid så väl den ena, som den andra Statsformen hule vaiit en alltför
ringa motkrafl; i det andra deremot, vore ett uiåldrigt calhobkt
Prestvälde, och eli vidskepligt folk på låg odlingsgrad, men med glödande
lidelser, nära lika bestämda hinder för beståndet, af hvilken fri samhälls-författning
sorn helst. — I full öfverensstämmelse med Utskottets
majoritet, tror jag, att intetdera af dessa åberopade exempel kan vederlägga
det hopp, som Norriges redan 25-åriga erfarenhet ingifver, alt det
dervarande systemet, hvilket i sanning närmast hör till Erikammar-classen,
kan inom Skandinavien, ibland protestantiska, odlade, lugna och betänksamma
folkstammar, lemna helt andra resultat.
Tvåkammar-syslemets fiender betrakta deremot med obotlig envishet
endast en class deraf; — deras öra lyssnar ej, när man talar om något
annat, än Pärs-kammar-formerna; de synas tro, att, hvarhelst tvåkamrighet
finnes, måste den ena Kammarens indi vider hafva en mängd föret! ädes-rättigbeter,
-Sorn upplyfta dem öfver deras medborgare, ehuru de på samma
Bil till Constitutioris-Utskottets Memorial, N:o 58.
gång mer eller mindre fråntaga dem folkets förtroende, och sympathien
dermed; — just härigenom allena anses den ena Kammaren kunna få en conservativ
rigtning, och den andra, den egentligen locomotiva. Men möjligheten
deråt, att Öfre Kammaren icke är, hvarken genom stånd afskild, eller
genom Styrelsens åtgärd utnämnd, utan fulltnt, lika mycket, som den Nedre,
en valproduct af samma valberältigades förtroende, ehuru, genom olika
val och valsätt, utgående från dessa valberättigades församlingar; — denna
möjlighet har hittills varit alltför litet betraktad. Nord-Amerika och
Bel gien hafva likväl godkänt sådana systemer. Utskottet har i sitt Betänkande
nämnt derom, men, i min tanka, icke nog betänkt de fördelagtiga
loij ler, som deraf kunna uppstå. — Det är blott ett sådant Tvåkaminars\steni,
som i mina ögon kan ega företräde framför det efter Norriges
exempel bildade, hvilket af Utskottets majoritet blifvit i detta Betänkande
golkamlt; — just den, med här bila g d e förslag öfverensstämmande, jemkningen
att låta Amts-förmandskapen välja till Lagthinget, harle troligen redan
1814 skett i Nolinge, om förmandskaps-inrättningen varit äldre, än
Eplsvol Ismäunens arbete; — ty icke hade desse, i sådant fall, försummat
lästa den nya folkrepresentationen vid hvad, som förut fanns. Samma
jemkning är nu der mindre nödig än här, emedan Norriges Grundlag icke
stöder sig på vår notion om ekonomisk Lagstiftning och deras förmandskapsbilduingar,
således redan ega den soliditet, sorn sådane ovilkorligen
behöfva, att icke utan Biks-representationens bifall kunna rubbas. Till skenet
är Norriges 'representation tvåkamrig; men dess dubbelbildning af
Lugthing och Odelsthing synes mig icke sträcka sig utöfver skenet, äfvensom
att jusi härpå det vigtigaste inkastet deremot grundar sig. När
Öfre Kammaren är en val-delegation, och den andra en återstod af Riksförsamlingens
ursprungliga ena Kammare, blir hela inrättningen blott en
arbetsmelhod för denna senare; dupliciteten blir närmast lik den emellan
Sveriges Plena och Utskott, oaktadt visserligen behofvel af serskilda Utskotts-bildningar
icke ändå visar sig vara i Norrige uteslutet. Den nämnda
Norrska dupliciteten är dock såvida betänkligare, som den kan gifva anledning
Lill en serskild intrig, att invälja en person i Lagthinget, endast
for att undandraga honom Odelsthingels vigtigare göromål. Ty den period
torde åtminstone någon gång inträda för hvarje representation med sådan dubbel-bildning
som den Norrska, då valen tili Lagthinget blott betragtas
som en utrensande, till completterande af det partis seger, hvars röst inom
nationen för året är segrande. Åtminstone synes mig Lagthings-Leda
-
16 Bil. till Conslitulions-Utakoltets Memorial, N:o 58.
moten, som saknar allt initiativ, och ingen annan förkastande-rätt utöfva
får, än möjligen tillsluts, vid Storthings-omröstningen , kunna sjelf anse sitt
val snarare sorn en paralysering, än som en utmärkelse. Inrättningen kan för
öfrigt möjligen leda till en grundligare utredning af ämnet, och ett oftare
undvikande af beslut, som Odelslhinget sjelf sedan skulle erkänt såsom förhastade,
men äfven i det alldeles nakna Enkammare-svstemel kan ett sådant
ändamål vinnas i mer elier mindre nion, genom andra till arbetsordningen
hörande stadganden, såsom örn flere läsningar, m. m. dylikt.
När deremot begge Kamrarne utgöra caraclersskiljda och sjelfständiga element
af den representerande församlingen, blifver frågan verkligen betraktad
från tvänne sidor, bedömd af två olika opinioner; — när då dessa
Kamrar tillika begge äro folkets delegationer, och ingendera ledes af
stånds-intressen, kan man ändå, sedan begge meningarne blifvit utredda,
låta Kamrarne sammankomma till gemensam debatt, och målet afgöras af
folkets samtlige Ombud. Fördelen är således framför hvart och ett Pärsjkammar-system,
att uti ett sådant är hvarje sammanträde af hela Riksförsamlingen
icke tänkbart; fördelen framför Norrska systemet, bland annat, att
den gemensamma Kammaren kan blifva en fullständig pröfvande öfverinstans,
icke blott en voterande myndighet, som, i likhet med Sveriges
Förstärkta Stats-Utskott, är bunden vid förut bestämda propositioner. Och
den garanti, som i det stället Norriges Grundlov i § 76 sökt, att till Storthingets
beslut, när det fungerarsom skiljedomare, fordras -|;dels pluralitet,
blir obehöflig derigenom, att man har så mycket större garanti uti målets
föregående behandlingssätt. Just härigenom är tillika vunnet, altTvåkam1’ighets-systemet
kan blifva användt äfven till administrativa ärendens afgörande,
och i allmänhet till alla mål, utom der det anses obehöfligt, i
anseende till sakens ringa vigt eller egna natur. Så snart deremot den
som skiljedomare fungerande myndigheten är bunden vid viss öfver-pluralitet,
kan denna arbetsmelhod ej utsträckas till de frågor, der ett beslut
måste tagas, och der det blotta qvarblifvandet vid det gamla icke är möjligt.
Det är till ett sådant caraclersskiljdt, men dock icke ståndsskiljdt,
Tvåkammar-system, jag trott en ganska lämplig utväg kunna utfinnas vid
det samfäldta organiserande af Riks-representationen och communal-väsendets
provins-instans, som jag ansett böra ega rum. Jag har föreslagit att låta
Riksförsamlingens Nedre Kammare, och Landskaps-thinget (jeller om man
heldre vill begagna den af i834 års Constitutions-Utskott nvttjade benämningen:
-
Bil. till Constitutions-UtsJcottets Memorial, JV:o 53. 17
ningen: Landtdagen) begge väljas af samma valberältigade uti dislricten;
men Riksförsamlingens Öfre Kammare dels fungera i tre Riksdagar, dels
den afgångna ena tredjedelen vid hvarje Riksdag fyllas genom val på Landskapstinget.
Tiden för Landskapslings-Ledamöternes ombytande har jag
trott böra utsättas straxt efter hvarje Riksdags slut; Öfre Kammaren blir
härigenom icke sås >m Nedre Kammaren ett resultat af Riksdags-årets opinion,
utan till en tredjedel at den, som gjorde sig gällande nyss efter
sista Riksdagens slut; till en tredjedel af den, som på samma sätt fanns i
Riket nyss efter den dernäst föregående o. s. v. Lägger man härtill, att
sjelfva det omedelbara valet af den ena Kammarens ledamöter utgör en
icke oväsendtlig olikhet, måste en på detta sätt organiserad Riks-församling
verkligen kunna kallas Tvåkamrig, det är, bestående aftvå caracters-skiljda
Kamrar, och den Öfre Kammaren ega en afgjordt betänksammare, och derigenom
alltid conservativ, caracter. Att deremot Norrska Kamrarnes caractersskillnad
är blott skenbar, har jag redan sökt visa, och hvarje Pärskammares
conservativa caracter härflyter åtminstone lika ofta från egennytta,
som från erfarenhet och betänksamhet. Just detta är rätta orsaken
till det af Utskottet anmärkta fenomen, att så mången Pärskammare har
varit caraclerslös under samhällets vigtigaste criser. 1 Pärskammare-systemet,
åtminstone i det ärftliga, är en växelverkan påräknad emellan en
verld, som är ny och lefvande, och en annan, som är århundraden gammal;
när crisernas stund kommer, är den senares kraft afliden, och dess
röst fördomens, i stället för erfarenhetens. I det Tvåkammar-system, jag
föreslagit, är den tid, som kan anses tala genom Öfre Kammaren, ännu
ej främmande för de lefvande; — det är mot årets villor, som Grundlags-stiftaren
har conserverat, men mot seklernas rigtning har han icke
framkallat någon fåfäng kamp.
I sammanhang härmed, har jag för detta Tvåkammar-system vågat
föreslå en hel annan arbetsordning, än den vanliga. Norrska systemet framträder
öppet såsom Enkamrigt, utom vid de så kallade Love. Utskottet
har, i enlighet med Svenska förhållanden, sökt bestämma det senare ordet,
men för alla administrativa frågor är äfven dess Riks-församling tydligen
Enkamrig. Men så väl i dessa begge systemer, som i de utomlands
förekommande Pärs-kammare-dubbel-bildningarne är första föredragningen
merendels alltid i den Nedre Kammaren; årets röst höres nästan i alla
ämnen försl; äfven der begge Kamrarne hafva sjelfständigt veto, är den
£ih. till R. St. Prof. 1840. 3 Samt. 22 Iläft. 3
Bil. lill Co/istilutions-Utslollets Memorial, K:o 58.
Öfra icke i tillfälle alt utöfva det, så vida ej antingen förslaget der är
väckt, (hvilket i några systemcr är för en del mål tillåtet), eller ock
Nedra Kammaren redan yttrat sig öfver frågan. Jag har trott, att det
åtminstone för tidens vinnande skulle vara vigtigt att dela målen, i afseende
på första föredragningen; — har tiott, att t. ex. vid alla Lagfrågor
borde den betänksammare Kammarens yttrade veto kunna undandraga
frågan från all vidare debatt för den Riksdagen, och likaledes, att t. ex.
frågan om nya Statsanslag vore af den beskaffenhet, att, när den senast af
folket utsedda delegationen underkänner hela förslaget, bör vidare debatt
deröfver anses vara onödig. I flere afseenden torde härigenom Öfre Kammaren
blifva en vida vigtigare institution, än i de andra systemen, och
den farhåga sålunda fullkomligt lindviken, som ofvan omtalades, att mellanåt
personer skulle flyttas till den ena platsen, blott för att skiljas från
sin hittills varande verkningskrets på den andra. Sedan denna farhåga är
undanröjd, men icke förr, kan man borttaga det ofvannämnda stadgandet
om tvåtredjedelars pluralitet i den, såsom öfver-instans fungerande, samfälda
Kammaren.
För öfrigt har jag, med några förkortningar i arbets-methoden, väsendtligen
bibehållit Svenska Riksdagens nuvarande fasta Utskotts-bildningar.
Jag delar dock Utskottets majoritets tanka, att, der Enkammaresystemet
är segrande, flyttandet ur Grundlag till Reglemente af nästan hela
arbets-ordningen inom både Utskotten och Kamrarna icke är olämpligt; —
till detta system synes mig höra ett ganska ringa antal formers försäkrande
genom Grundlag. Hvad som härvid i synnerhet verkar på mitt omdöme,
är just den ringa återhållande kraft inom representationen, som
hvarje Enkammar-system erbjuder vid Grundlags-frågornas behandling; just
derföre tror jag det vara serdeles nödigt att der minska det fält för tvister
emellan Statsmagterne, som i allmänhet öppnas genom Grundlagarnes
medgifna jemkning. I Norrige blir möjligtvis den i Reglemente innefattade
arbets-ordningen orubbad i flera mansåldrar, just derföre, att den så
lätt kan rubbas vid livart Slorthing. Det lönar ej att, för en intrig skull,
söka åstadkomma en ändring deruti.
I Tvåkammar-.systemet finnes ögonskenligen inom representationen
en större återhållande kraft, och det ofvannämnde tvistefällets storlek är i
samma nion mindre betänklig. Dessutom är i hvarje Flerkammar-system
en fast Utskotts-bilfilling naturligare, än i ett Enkammar-system. Antagligheten
af denna allmänna satts visar sig bäst, då man granskar Flerkam
-
Bil. till Constituiions-Z)Islottets Memorial, ]\r:o 08.
l9
righetens öfverdrift, Fyrkammar-systemet, och påminner sig, huru detta
har i Sverige tvungit lill Utskotts-organisationer, som slutligen hafva blifvit
och måst blifva i Grundlag försäkrade. Della oagtadt, skulle jag för
min del tro, att, äfven för det system, jag dristat föreslå, en stor del af
arbets-ordningen saklöst kan vara af reglementarisk art. Men, då det i
allmänhet är en af erfarenheten besannad satts, alt öfvergången från starkt
befastade former är ganska svår; och då jag på grund deraf fruktar, att
det ofvannämnde öfver'flyttandet från Grundlag till Reglemente är en utaf
de delar af Utskottets förslag, som kunna uppkalla ett serskildt icke obetydligt
motstånd, har jag ansett mig böra upplaga ur nuvarande Riksdagsordning
allt, hvad möjligtvis upptagas kunnat. Under det att således
Utskottet föreslagit, att Val-lagen må blifva en serskild Grundlag, och den
öfriga delen af Riksdags-Ordningen dels införas i Regerings-Formen, dels
nedflyttas till ett Reglemente, har jag, i öfverensstämmelse med närvarande
fördelning af de ämnen, Svenska Grundlagarnes system nu omfattar,
förenat Val-lagen med arbets-ordningen försa väl communal-väsendets provins-instans
, som för Riks-represenlationen, hvilka begge yttringar af folkets
röst jag äfven i denna del sökt sammanhålla.
För att ej öfverstiga gränsen af en reservation, har jag ej utsträckt
förslaget till de §§. af nuvarande Riksdags-Ordning, som innehålla arbetsordningen
inom hvarje Kammare serskildt, och som blifva enahanda för
Enkammare- och Tvåkammare-systemet; det är möjligt, att en eller flere
af Riks-Stånden vid föredragning af Utskottets Betänkande yrka omarbetning
af dessa Riksdags-Ordningens §§.; och den kan då blifva inom Utskottet
vida fullständigare verkställd. Det förslag, som bifogas, är härigenom
fragmentariskt; det åtföljer, utan allt anspråk på fulländning, såsom
en förklaring på reservantens mening, och för alt undvika allt annat yttrande
öfver detaljer.
Förslag
tilli
Landskaps-tings- och Iliksdcigs-Ordning.
§. i. Valrätt tillkommer, vid valen till Landskaps-tings-ledamot och
Riksdagsman, Svensk man, sorn bekänner sig till Christna Läran, fyllt
tjugufem år, — — — — '
(ö likhet med Utskottets förslag §. i.)
30 Bil. till Conslilulions-Utskoltets Memorial, JY:o 53.
§. 2. Valberättigad må inom serskilda val-district rösta för der belägen
egendom eller der idkadt yrke, enligt §. i, mom. i, 2 eller 3; älvensom
på en gång inom samma val-district efter två eller alla nyssnämnda
moment.
§. 3. Valberättigad må utöfva rösträtt efter §. r, mom. 4 eller 3,
endast i det val-district, der han är skatLskrifven. Sådan rösträtt kan i
öfrigt utöfvas jemte den, som, enligt samma §:s mom. i, 2 och 3, samma
valberättigade tillkommer.
§• 4-)
§. 5.1 Lika med motsvarande §§. i Utskottets förslag.
§• 6.J
§. 7. Valbar är hvarje valberättigad, som fyllt trettio år. Vid val
till Landskaps-ting fordras dessutom att vara röstberättigad inom landskapet.
Då valbarhet upphör, upphör äfven uppdrag, som genom val
gifvet är.
§. 8. Ingen, som vald blifvit vid deval, som här nedan omtalas, till
Landskaps-tings-ledamot, Riksdags-fullmäglig, Riksdagsman eller Revisor,
eger undandraga sig förtroendet, så vida han icke antingen fy 111 sexi io år,
eller två Riksdagar bevistat, eller laga förfall häfver. Har någon i sex år
varit ledamot af Landskaps-ting, anses det som, om han en Riksdag bevistat
hade.
§. p. Valdistrictens antal i hela Riket är Etthundra sjuttio fem. Hvar
tionde Lagtima Riks-församling bestämmer efter folkmängden, hur många
val-district, som från och med nästföljande Riksdagsraanna-val i hvarje
Län finnas böra. Länets Landskaps-ting bestämmer, på sammankomsten
näst efter samma Riksdag, med hufvudsakligt afseende på folkmängen, valdistrictens
blifvande gränsor och valförrätlnings-orter. Stockholms stad anses
såsom ett landskap.
§. 10. Hvarje val-district väljer en Riksdagsman, och så stort antal
Landskaps-tings-ledamöler, som Landskapets Val-stadgar bestämma.
§. ir. Begge de i föregående §§. omförmälda val anställas inför den
Häradshöfding eller Rådstufvu-Rätt, under hvilkas domsaga val-districlet,
eller den största delen af dess folkmängd lyder.
§. 12. Valberättigad eger att sina valröster antingen sjelf vid valförrättningen
afgifva eller till val-förrättaren insända skriftlig, till egenhän
-
Bil. lill Cons ti t ullons- L/ls kottets Memorial, JV:o 38.
diga underskriften styrkt, valsedel, eller åt annan person, valberättigad inom
Riket, men utan afseende på, om han i districlet rösträttighet eger,
genom likaledes styrkt fullmagt uppdraga röstandet. Den, som åstundar
att rösträtligheten sålunda på ett eller annat sätt sjelf utöfva, bör sådant
till anteckning i val-längden anmäla, när denna längd före valet i sockenstämma
uppläses och granskas. De, hvilka sådant underlåta, sammanträda
på samma ställe, två dagar senare, till gemensamma Ombuds utseende.
Den, som vid sådant sammanträde nteblifver, vare all rösträttighet
för ifrågavarande val förlustig; och göres derom anteckning i val-längden.
De tillstädeskomne utse inora sig, genom muntlig och samfäld omröstning,
ett Ombud för hvarje fulla tjugutal af röster, sorn de tillsammans ega a tl afgifva,
samt dessutom serskildt ett för det antal röster, som öfverskjuter
tjugutalen. Dessa Ombud afgifva vid val-förrättningen det antal röster,
hvarföre de sålunda utsedde blifvit.
§. 13. Val-längderne, med omförmälde deruti gjorde anteckningar,
äfvensom sammanträdes-protocollen, insändas derefter till val-förrättaren,
hvilken vid val-förrättningen först serskildt upprope dem, som till
eget begagnande af rösträttighet sig anmält, samt anteckne, om de sig personligen
inställt, valsedel insändt, eller fullmägtig ställt, äfvensom namnet
å denne. Sedermera uppropas Sockne-Ombuden och antecknas lill rösträttighet.
§. 14* Bland tvänne eller flere valsedlar eller fullmagter af samma
person, hvilka skulle kunna företes, galle den bevisligen senast utgifne.
Kan sådant icke visas, äro de samtlige ogillige.
§. i5. Fullmägtig må afgifva röster för flera enskilda, jemte sina egna,
om han sådana eger. Rösträttighet efter enskilda fullmagter må äfven
tillkomma de Sockne-ombud, som sådant uppdrag ytterligare erhållit. Dock
må ingen, under hvad förevändning som helst, vid något val rösta för mer,
än trettio röster.
§. 16. De insända skriftliga val-sedlarne uppläsas och bifogas val-för
rätlnings-protocollet,
men i öfrigt sker valet med slutna sedlar, på sätt,
att, sedan hvarje närvarandes rösträttighet, enligt hvad förut föreskrifvits,
blifvit beräknad och antecknad, valförrättaren till honom i man deraf afJemnar
en eller flere saminanvikne sedlar, hvarå röst-antalet i, i, 5 eller
io med tryckta ziffror utanpå är utmärkt, och hvarå, innan den åter inlemnas,
den röstande har att å inre sidan teckna eller teckna låta dens eller
deras namn, på hvilken eller hvilka röstas.
22
Bil. till Constitutionr-TJtskottels Memorial, N:o 58.
§. 17. Ingen sedel må såsom gällande anlagas, som innehåller flere
eller färre namn, un det antal, som valjas stall, eller namnet af icke valbar
person, eller något så beskaffad t, att osäkerhet om deri valde kan ega
runi. Vald är den, som, enligt godkände sedlar, fleste röslerne erhållit.
Hafva två eller flere erhållit lika röster, och är valet derigenom oafgjordt,
anställes genast lottning.
Anm. Ofvanstående Sju §§:er ii —17, äfvensom den efterföljande
§. 19, föreslås alternativt, att antingen införas i Landskapstings
och Riksdags-Ordningen, eller ock i Landskapens
Val-stadgar, som vidare definieras i §. it\. Detta senare
ar, efter min tanka, lämpligast, helst local-Iöi hållanden
härvid kunna gifva anledning till mer eller mindre olika stadganden
för serskilda Län. Jag har egentligen upptagit förestående
§§., för att förklara, hvad sorn i reservationen är
sagdt angående valsättet, och huru det, i motsatts med Utskottets
förslag, skulle kunna anordnas. I Val-stadgarne bör
proceduren ytterligare detailleras.
§. 18. — — Lika med Utskottets förslags §. 16.
§. 19. När Riksdagsman eller Landskapstings-Ledamot af laga förfall
hindrad är, eller på de i §. 8 upptagne grunder sig förtroendet afsagt,
eller i det fall, hvarom förestående §. handlar, kallelsen icke antager,
utlyse valförrättare!! ny valförrättning, så fort sig göra låter. Vid livar
och en sådan, galle de fullmagter, hvilka vid förra valet inlemnade blifvit,
så framt ej utgifvaren sjelf sig inställer, eller annan senare fullmagt
varder företedd. Såsom Sockne-ombud ege alltid desamme, som vid förra
valen , alt rösta.
§' o*i } — — med Utskottets förslags §§. 3t och 3a.
§. 22. Besvär öfver förment lagstridighet vid valen må anföras å
första sammanträdesdagen af nästpåföljande Landskaps-ting, som målet,
med undantag för det i nästa §. stadgade fall, slutligen afgör.
§. a3. Skulle, vid nytt tillsättande af något Landskapstings Ledamö
ter,
besvär hafva blifvit anförde emot valen för mer än halfva deras antal,
vare de återstående skyldige att genast insända alia besvärshandlingarue
till Högsta Domstolen, som målet med största skyndsamhet afgöra bör.
Bil. till Constitulions-Utslottets Memorial, 1V:o 58.
Morn. 2. Den, eller de valde, fortfare alltid i befattningen, tilldess
målet afgjordt är.
§. i!\. Antalet af Landskapslings-ledamöter för hvarje dist rict, samlingsorten,
tidsbestämmelser för de här nedan omtalade lagtima sammanträden,
val-districlens gränsor och valförrättningsorter, tidsbestämmelser
för valen till Riksdagsmän, i förhållande till den dag, då Riksdagen hörjås,
äfvensom serskilde i öfrigt erforderlige föreskrifter för valen utöfver
hvad denna Grundlag stadgar, bestämmas i landskapens Val-staclgar.
§. 25. Dessa Val-stadgar höra, för att ega gällande kraft, ursprungligen
vara på samma Riksdag, som denna Grundlag, af Konung och Rikets
Ständer antagne, och kunna sedan ej annorlunda ändras, än på sätt §§.
3o och 6i föreskrifva. Den ändring, som i följd af §. 9 sker, är dock
härifrån undantagen.
§. 26. Nytt val af Lnndskapstings-ledamöter sker all Lid efter slutad
Riksdag, och befattningen fortfar till slutet af nästa Riksdag. Dör någon
under tiden, eller upphör uppdraget, enligt §. 7, eller afgår någon,
med stöd af §. 8, eller blifver till Riksförsamlingens Ledamot vald, och
har till Riksdagsort afrest, varde hans plats för återstående tid fylld, antingen
genom nytt val, eller genom förut vald efterträdare, allt efter sota
hvarje Landskaps Val-stadgar föreskrifva.
§. 27. Landskapstings Lagtima sammankomster äro på viss utsatt
lid elter hvarje Riksdags slut, årligen på bestämd dag, samt på viss utsatt
tid före Lagtima Riksdags början. Vid Urtima Riksdags sammankallande,
kallas Urtima Landskaps-ting att sammanträda 8 dagar efter Riksdagsmannavalen.
Mom. 2. Konungen kan , äfven ulan sammanhang med Urtima Riksdag,
kalla Urtima Landskaps-ting i ett eller flere landskap, för att afgifva
yttranden i de mål, der, enligt Regerings-Formen, Konungen ensam eger
att lag stifta. Intet annat, än hvad af Konungens Skrifvelse föranledes,
kan på sådant sätt Landskaps-ting förekomma.
§. 28. Landskaps-tings Ordförande och vice Ordförande, hvilka
begge bibehålla både yttrande- och röstande-rätt, väljas på första Tingsdagen
af och ibland Ledaniöterne. Landskapets Val-stadgar bestämma den,
som under detta val skall föra ordet.
Bil. till Cons, ti t uti oris Ut.slottets Memorial, A7:o 58.
§. ?q. Landskaps-ting kan sysselsätta sig med:
a) frågor om ändring i Landskapets Val-stadgar, äfvensom om Commtmal-foi
hållanden inom Landskapet;
/>) anmälanden Iros Konungen af underdåniga önskningar och skiifvelser
till nästa Riksförsamling, med anhållan om dess förord hos Konungen,
eller med förslag, sorn denna Grundlag tillåter Landskaps-ling att inom
R i k s - fö rs a m I i u g e n väcka;
r) svar på Konungs, eller Riks-församlings , skrifvelser;
<•/) uppdrag, gifne af Grundlagen eller genom Riks-församlingens beslut;
c) frågor om utgifter lill Landskapets nytta, om afgifter till delta ändamål,
samt om förvaltning och controll för således anordnade medel;
/’) pröfning af besvärsmål, hvilka, enligt §. 22, blifvit anhängige gjorde.
§. 00. Till ändring i Landskapets valstadgar fordras sammanstämmandet
af Konungamagten; begge Kamrarne på en Riksdag, samt det
eller de Landskaps-ting, som förslaget angår. Antager Landskaps-ting
ordagrant Konungens ändringsförslag, underställes det nästa Riks-församlings
bifall eller afslag genom till densamma ställd skrifvelse. Önskar Landskaps-ting
jemkning i Konungens förslag, eiler sjelf besluter framställa
något, aflåle derom skrifvelse till Konungen, som pröfvar, om Han förslaget
godkänna kan, och i sådant fall öfverlemnar det till nästa Riksförsamlings
bifall eller afslag. Om sådan ändring i Val-stadgarne, som gemensamt
rörer alla Rikets Landskaper, är serskildt stadgadt i §. 5g mom. 2.
§. 3r. Till beslut, rörande communalförhAllanden, fordras sammanstämmandet
af Konungamagten samt det Landskaps-ting, hvartill communen
hör. Både Konung och Landskaps ting kunna väcka frågan härom.
Äfven enskild Commun kan framställa den genom skrifvelse till det
årliga Landskaps-tinget, hvilken, så tidigt före samma tings början, inlemnas
lill Konungens Befallningshafvande i Landskapet, att nästgränsande
Communer, eller andra, dem förslaget röra kan, må kunna, genom dess
försorg, i ämnet höras. Pröfning, om hvilka, som höras böra, äfvensom om
tiden är tillräcklig, tillhör Konungens Befallningshafvande, hvilken, i följd
deraf, kan uppskjuta målet till dernäst sammanträdande årliga Landskapsting;
men sist dessförinnan böra vederbörandes Utlåtanden vara infordrade,
Bil. till Coristitutions- Utskottets Memorial, JY:o 38.
23
de, äfvensom Konungens Befaliningshafvandes eget aflemnas. om han så
nödigt finner. På enahanda sätt förfares, om Landskaps-tinget hos Konungens
Befallningshafvande begär, att ett eller flere Utlåtanden af enskilde,
eller af Communer, infordras må.
§. 3a. Markegångs-taxornas upprättande för Landskapet, tillhör
Landskaps-tinget allena; men den för hela Riket gemensamma myndighet,
suni Konungen utser, kan ålägga Landskaps-tinget att på ett nytt sammanträde,
anén gång, pröfva ett eller flere af de utsatte markegångsprisen.
§. 33. Ingen Landskaps-afgift, eller allmän skyldighet, kan, under
något vilkor, på Landskaps-tinget beslutas eller åtagas, till fortfarande
för längre tid, än den, enligt §. 61, Regerings-Formen, fastställda bevillning;
så framt ej Konung och Riksförsamling hafva sammanstämmande
medgifvit sådant beslut eller åtagande, och stadfästat en allmän på berörde
afgift eller skyldighet grundad inrättning.
§. 34. Om Landskaps-afgift eller skjddighet, hvilken icke föreslås på
det i föregående §. sistbemälde sätt, bör fråga vara väckt, och Landskapets
nytta deraf godkänd, på Landskaps-tingets sammankomst näst före
Riksdagen, men slutliga afgörandel icke ega rum, förr än vid de nyvalda
Ledamöternas sammanträde efter densamma, sedan Bevillnings-Förordningen
och de öfrige Riksdagsbesluten blifvit kända. Anordnande om afgift
eller skyldighet, sorn på Landskaps-ting annorlunda sker, gäller blott för
ett år, der det icke grundar sig på ett åt Landskaps-tinget vid Riksförsamlingens
beslut i bevillningsmål, meddeladt uppdrag.
§. 35. Landskap får icke skuldsättas.
§. 36. Enskildt förslag af Landskaps-tings-ledamot bör, då det ej
föranledes af ett affordradt utlåtande, eiler af andra inträffade händelser,
inlemnas på Tingets lagtima sammankomst, och minst tre månader förut
vara allmänheten meddeladt genom någon Landskapets periodiska skrift,
eller, der sådan saknas, genom nästa Landskaps, der en dylik finnes.
§. 37. Intet mål kan vid Landskaps-ting afgöras förr, än vid andra
föredragningen. Flesta rösterna afgöre alltid. Befinnes ett eller flere mål
fordra ett Utskotts föiberedande åtgärd, ege Landskaps-tinget, på sätt det
lämpligast finner, anordna ett sådant af flere eller färre Ledamöter, äfvensom
begagna biträden af personer utom Tinget. Pröfvar LandskapsBih.
till R. St. Prot. 1840- 3 Samt. 22 Haft. 4
Bil. till Constitutions-Utshottets Memorial, Nio 53.
tinget ett affordradt utlåtande ej kunna afgifvas, innan Tinget åtskiljas
skall, kan afgifvandet genom serskildt beslut uppdragas åt utsedde Fullmägtige.
Lagarne för öfverläggning, proposition, votering oell prolocoll
äro för öfrigt lika med dem, hvilka för Riks-församlingens Kamrar
gälla, så vidt ej Landskaps-tinget sjelft derom annorlunda besluter.
§. 38. Landskaps-tings skrifvelser, så väl till Konung, som Riksförsamling,
insändas genom Rikets Justitias-Ombudsman. Förmenar någon,
att olaglighet förelupit vid Landskaps-tings beslut, anmäle det hos Justitioe-Ombudsmannen,
hvilken, om han dertill anledning finnér, ege alt yrka
detta besluts upphäfvande af Högsta Domstolen.
§. 3(). Riks-församlingen skall, i kraft af Rikets antagna RegeringsForm,
tili Lagtima Riksdag sammankomma på första helgfria dagen i November
månad hvart tredje år. Konungen vare dock obetaget att dessförinnan
sammankalla Urtima Riks-församling, hvilken dock alltid åtskiljas
måste, när Lagtima Riksdags början infaller.
§. 4°. Angående Riksdags-orten stadgas i §. 5o RegeVings-Formen;
angående de fall, då Stats-Rudet eller, i brist deraf, andre myndigheter
ega att sammankalla Riksdag, i §§. 91, 92, q3 , 94, 98 Regerings Formen;
om tiden till Riksdagens begynnelse, så väl i dessa fall, sorn i allmänhet
vid Urtima Riksdag, i §§. 5r och ()5 Regerings-Formen; och om tiden, då
Riksdag afslutas skall, i §. 109 Regerings-Formen.
§. 41 • Riks-lörsamlingens Öfre Kammare består af Sjuttiofem Rikadags-fullmägtige,
hvilka väljasj bland sådane Svenske män, de der, enligt
§. 7, till Riksdag valbare äro, af Landskaps-tingen på de sammankomster
näst före Riksdagen, som i §. 27, mom. 1, omtalas. Valet sker för tre
Riksdagar, och så, att en tredjedel afgår efter hvardera af dem. Antalet
af Riksdags-fulimägtige, som hvarje Landskaps-ting väljer, äfvensom
ordningen, i hvilken ofvannämnde afgående sker under de tre första Riksdagar,
då denna Grundlag gäller, bestämmes på samma Riksdag, som den
sistnämnde antagen blifver.
§. 42. Riks-församlingens Nedre Kammare består af Etthundrasjuttiofem
Riksdagsmän, hvilka för hvarje Riksdag serskildt väljas af de valherättigade
inom val-districten, på sätt denna Grundlag och Landskapens
Val-stadgar föreskrifva.
Bil till Constitutions-ZJlskotlets Memorial, N:o 58.
27
§. 43. Dör Riksdags-fullmägtig, medan han denna befattning innehafver,
eller upphörden, på grund af §. 7, eller afgår iian, med stöd af §. 8., välje
Landskaps-tinget en Extra Riksdags-fullmäglig, som för den återstående
tiden innehafver den förres befattning med samma skyldigheter och rättigheter,
som hvarje annan ledamot af Riks-församlingens Öfre Kammare.
Mom. 1. Vid dylika förhållanden med de här ofvannämnda anslälles
nytt Riksdagsmannaval i det val-district, hvars Riksdagsman algått.
Dock kan, efter fyra månader, sedan Riksdagen börjat, Nedre Kammaren
förklara nytt val obehöfligt.
§. 44- Riks-församlingens Gemensamma Kammare består af samtlige
håde Riksdags-fullmägtige och Riksdagsmän, förenade på ett ram till gemensamma
öfverläggningar, omröstningar och beslut.
§. 45. Så väl Riksdags-fullmägtige, som Riksdagsmän, äro Svenska
folkets representanter, och utöfningen af deras kall är icke hunden af andra
föreskrifter, än Rikets Grundlagar.
§. 46- Riksdags-fullmägtige och Riksdagsmän åtnjute af Statsmedel
resekostnads-ersättning till Riksdags-orten, äfvensom arfvode under Riksdagstiden,
enligt de grunder, som på redan upplöst Riksdag blifvit af
Riks-försa ml i 11 gen fastställda.
Mom. 2. Underlåter landskap, eller val-district att ställa Riksdagsfullmägtig
eller Riksdagsman, vare förfallet till det vite, motsvarande Kammare
pröfvar skäligt utsätta. Försummar, utan laga förfall, den valde att
sig tili Riksdagen inställa, vare sitt arfvode förlustig för den tid, han uteblifvit,
och bote en lika summa. Här stadgade vitén och böter användas
på sätt, hvarje Riks-församlings gemensamma Kammare besluter.
§. 47- Riksdags-fullmägtige och Riksdagsmän öfverlemne, dagen efter
Riksdagens höljan, sina fuilmagter till granskning af den ledamot i Högsta
Domstolen, som äldst i tjensten är, och ej af laga förfall hindrad, samt
al Fullmäglige i Banken och Riksgälds-Contoiret. Sådan granskning, hvars
föremål är att undersöka, huruvida fullmagterne blifvit utfärdade i Grundlagsenlig
form, skall inom fyra helgfria dagar efter Riksdagens början vara
fulländad; hvarje Kammare dess pröfningsrätt förbehållen, såväl i afseende
på sådane medlemmar, hvilkas fuilmagter ej blifvit godkände, som
dem, emot hvilka anmärkning göres, på grund af§§. 5 och 6; i hvilket
senare tull frågan, oin den är klar och tydlig, af Kammaren afgöres; men då
Bil. till Constitutions-Utsbottets Memorial, N:o 58.
nödiga upplysningar saknas, till laglig åtgärd förvises; och bibehålie emedlertid
den, under ytterligare pröfning ställde, sin rätt såsom ledamot af
Kammaren. Vid anteckningen, och då inlrädes-pollet ei hålles, tilldelas
äfven hvarje ledamot ett exemplar af Rikets Grundlagar, på det ingen må
till sin undskyllan okunnighet derom förebära,
§. 48. På förste helgfria dagen efter slutad pröfning af fullmagterna,
upprätte hvardera af de serskilda Kamrarne, äfvensom den gemensamma
genom fleste rösterne förslag till Talman af tre, antingen Kammarens egne
Ledamöter, eller andre, som, enligt 7, till Riksdag valbare äro, samt
till vice Talman af tre egne Ledamöter. Sist tre dagar derefter utnämne
Konungen, efter Stats-Rådets hörande, inom dessa förslag Kamrarnes laiman
och vice T'almän, samt meddele denna utnämning på Rikssalen, dit
Gemensamma Kammaren, efter förrättad Gudstjenst i stadens Storkyrka, sig
inställt. Detta meddelande, äfvensom hvart och ett sådant, som i denna
Grundlag omtalas, sker antingen af Konungen sjelf, eller, der Konungen
är frånvarande, eller Han så för godt finner, af Justitiae-Stats-Ministern.
Mom. 2. Talmännen aflägge, då deras utnämning meddelas Riks-församlingen,
följande ed:
Jag N. N., utnämnd och förordnad att vid detta allmänna Riksmöte
vara Talman för Gemensamma (Öfre, Nedre) Kammaren, lofvar och svär,
vid Gud och Hans Heliga Evangelium, att jag vill och skall med all min
förmåga upprätthålla Konungens och Riks-församlingens ömsesidiga rättigheter,
i öfverensstämmelse med Rikets Grundlagar, Så sannt mig Gud
hjelpe till lif och själ.
Mom. 3. Läte då äfven Konungen uppläsa berättelse om hvad sig i
Rikets styrelse sedan sisla Riksdag tilldragit.
§. 49- Innan Talmannen aflagt eden, föres ordet i hvardera Kammaren
af äldste närvarande ledamoten från det främsta Landskapet, enligt
den ordning dem emellan, som i Rikets offentliga handlingar af ålder blifvit
iagttagen. Lag samma vare under Riksdagens lopp, om både Talman
och vice Talman hindrade äro, intilldess andre, i deras ställe, blifvit,
på sätt i §. 48 stadgas, utnämnde. De i Talmännens ed upptagne föreskrifter
gälla äfven för den, som Talmans-ställe företräder,
§. 5o. Öfre och Nedre Kammaren, äfvensom den Gemensamma, v;i 1 —
je hvar och en sin Secreterare. Canzli-biträden och betjening, sedan
Bil. till Coristilutions-Utshottets Memorial, N:o 58. 2<)
Gemensamma Kammaren god kant behofvet deraf, utses på sätt hvardera
Kammaren för tillfället beslutar.
§. 5i. Hvarje fråga, hvarmed Riks-församlingen sig sysselsätter, med
undantag af Ordnings-mål, och dem, som röra Kamrarnes Protocoller,
Canzli och Betjening, äfvensom af dem, om hvilka denna Grundlag serskildt
stadgar, bör, innan beslut fattas, hafva varit öfverlemnad till utredande
af ett Utskott, och dess Betänkande deröfver inhemtadt.
§. Ö2. På första helgfria dagen, sedan Talmännen aflagt eden, välje
Öfre och Nedre Kammaren hvardera tolf, bland egne ledamöter, till en
V<alnämnd, hvilken genom gemensamt val inom sex dagar utser, till de i
§. 53 Regerings-Formen för alla Riksdagar stadgade Utskott lika många af
hvardera Kammaren, nemligen:
Till
Cons titntion s-Utskottet
Nio.
9 9
Stats- d:o
Tolf.
99
Bevi/lnings- d:o ........
Tolf
99
Banco- d:o
99
Lag- d:o
Nio.
9 9
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
Nio.
Mom. 2. Afgår Ledamot i något af dessa Utskott, innan sex veckor
från Riksdagens början ti11ändaIupit, blifyehans plats genom Valnämnden
uppfylld; sker det senare/ välje genom de fleste rösterne den Kammare,
hvartill den afgångne hörer.
Morn. 3. Uppsättandet af ej mindre de expeditioner, hvilka af Riksförsamlingen
utfärdas, än äfven af Riksdagsbeslutet, eger Gemensamma
Kammaren att uppdraga åt ett Expeditions-Utskott, sammansatt af flere
eller färre Ledamöter, till lika antal från begge Kamrarne, och som utses,
på sätt här ofvan är, i denna §, föreskrifvet. Gemensamma Kammarens
Secreterare är alltid tillika Expeditions-Utskottets, och alla ofvannämnde
utgående Expeditioner, äfvensom Riksdagsbeslutet, justeras alltid slutligen
i Gemensamma Kammaren. Den Stats-Råds-Ledamot, hvilken Konungen
dertill förordnar, eger rätt att öfvervara Riksdags-beslutets justering i de
delar deraf, som röra Konungens yttranden.
§. 53. Hemligt Utskott, hvarom §. 54 Regerings-Formen handlar,
består af så många Ledamöter af hvardera Kammaren, sora Konungen
bestämmer, när han ett sådant Utskott äskar.
3o
Bil. till Constitutions-Utnlcottets Memorial, N:o 58.
Morn. 2. Blifva göromålen inom något af de i §. 52 omförmälta Utskott
så ökade, att de ej med det vanliga antalet af Ledamöter kunna
bestridas, stånde Utskottet fritt att anhålla om förstärkning, hvilken
anhållan dock icke beviljas kan, utan serskildt bilall af hvardera Kammaren.
Morn. 3. Skulle ett eller flere Ser skil de Utskott, utom de i §. 52
nämnde, befinnas vara af nöden, kunna sådane tillsättas af flere eller färre
Ledamöter, men alltid ett lika antal från hvardera Kammaren. Begge
Kamrarnes sammanstämmande beslut kan, nar anmälan om nödig förstärkning
inkommer från ettdera af Stals-, Bevillnings-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, åt Serskildt Utskott uppdraga någon del
af det Utskotts befattning, som denna anmälan gjort.
Mom. 4- Serskildt Utskott kan föreslås, så väl af Konungen , som af endera
Kammarens Ledamot, när denna Kammare samlad är. Hvarje sådant
förslag bör minst tre dagar vara bordlagdt, och sedan i hvardera
Kammaren serskildt föredragas; kunna begge sig ej förena, förfalle frågan,
om förslaget ej Konungens är; i ihy fall afgöre Gemensam Kammare.
Mom. 5- Serskildt Utskott må ej befatta sig med andra mål, än dem,
som i erhållet uppdrag bestämda äro. Uppdrag till serskildt Utskott innehålle
alltid, Lill hvilken dass målet eller målen skola höra, i afseende på
den behandling af Utskotts-Betänkandet, som denna Grundlag föreskrifver.
Äro ej härom Begge Kamrarne ense, när förslaget utfärdas skall, afgöre
Constitutions-Utskottet.
Moni. 6. Ledamöter af Hemligt Utskott, af beviljad Utskotts-förstärkning,
samt af serskilda,Utskott väljas alltid genom fleste fasterne, utan
Val-nämnd, och serskildt för hvardera Kammaren.
§. 54- Alla Riksdagens Utskott, med undantag af det Hemliga, hvars
göromål och arbetssätt Konungen, under iagltagande af §. 54 RegeringsFortnen,
bestämmer, skola, sist inom åtta dagar , från den dag, då de utsedda
blifvit, träda i verksamhet. Riks-församlingen kan, genom sammanstämmande
beslut af båda Kamrarne, förelägga lid tili Utskotts-Betänkandens
afgifvande.
Mom. 2, Äskar endera Kammaren, före målets afgörande, ytterligar®
utredning af det Utskott, sorn samma mål handlagt, vare Utskottet skyldigt
att sådant biträde skyndsamligen lemna. Utskott uppfylle äfven för
Bil. till Conslitutions-Utskottets Memorial, iV;o 58.
3t
öfrigt hvart och ett af endera Kammaren gifvet uppdrag, så vidt det möjligt
år, och ej på något sätt emot Grundlag strider, eller öfverskrider
gränsorne för Utskottets befattning.
Mom. 3. Yppas vid Utskotts öfverläggningar lika delade röster, skilje
den röstsedel, som lill sådant ändamål bör vara före voteringen aflagd och
förseglad. I de mål, der Utskotten med Riks-försam lingens rätt besluta,
böra minst två tredjedelar af Ledamöterne vara närvarande, innan sådant
beslut fattas kan.
§. 55. Utskotts Ordförande väljes af och inom Utskottets egne Leda
möter. Är han frånvarande för längre eller kortare tid, öfverenskomma
Ledamöterne om vice Ordförande. Innan Ordförande blifvit vald,
föres ordet al den, sorn till åren äldst är. Samma lag vare för Ulskottsafdelningar
och sammansatta Utskott, samt för alla slags Revisioner, Nämnder
och Fullmäglige, hvilka af Riks-församlingen väljas; dock så, att till
Ordförande för Fullcnägtige nytt val förrättas, efter sådan lids förlopp,
sorn Riksförsamlingen vid Fuilmägtigsvalet bestämmer.
Morn. 3. Utskottens Canzli och Betjening tillsältes af Utskotten, på
sätt för hvarje tillfälle serskildt beslutes. En Secreterare för hvart Utskott,
och en Ganzlist för hvar Afdelning, kunna utan anmälan förordnas; fordras
talrikare biträde, bör Gemensamma Kammaren hafva godkänt behofvet.
§. 56. Propositionen om Statsverkets tillstånd och behof öfverlernne
Konungen antingen vid det tillfälle, då Talmännen aflägga eden, eller å
Rikssalen annan dag, eller skriftligen till Stats-Ulskottet, men alltid inom
tre veckor från Lagtima Riksdags början, samt inom fem veckor från
Urtima.
Mom. 2. Andra Propositioner eller Skrifvelser, dom Konungen till
Riksförsamlingen utfärdar, kunna öfverlemnas antingen på Rikssalen eller
i någon annan Gemensamma Kammarens sammankomst, genom den StatsRåds-Ledamot,
sorn Konungen dertill förordnat.
Mom. 3. Vid hvar och en af de i denna Grundlag omtalade Propositioner,
Skrifvelser eller andra meddelanden från Konungen till Riksförsamlingen
eller dess Utskott eller Landskaps-ting, böra Slals-Rådets och,
i Lagfrågor, äfven Högsta Domstolens i ämnet afgifne yttranden åtfölja;
dock så, att, då Stats-Rådets yttranden angå hemliga mål, endast dess
till- eller afstyrkande upptages,
3 2 Bil. till Constitatio ns-Utskuttets Memorial, JSf-.o 58.
§. 57. Landskaps-tingens skrifvelser aflemnas af Justitice-Ombudsmannen,
inom tre veckor från Riksdagens början.
Morn.. 2. Förslagsrätt för enskild Riksdags-Fullmäglig eller Riksdagsman
finnes i alla ämnen, der den ej är genom denna Grundla» serskild
förbjuden. Förslaget bör inom sex veckor efter Riksdagens början, eller,
om helgedag då inträffar, sist på nästa helgfria dag, skriftligen aflemnas
till Gemensamma Kammarens protocoll, eller, om denna ej samlad är, tili
dess Secreterare. Sedermera eger ej dvlik förslagsrätt rum, så vida ej
målet i §. 5i är undantaget vid stadgandet om Utskotts-remissens erforderlighet,
eller ock förslaget, när det i gemensamma Kammarens sammanträde
anmäles, af densamma befmnes vara föranledt genom redan fattade
beslut, eller redan upptagna ärenden, eller under Riksdagen inträffade
händelser.
Mom. 3. Intet Utskott, Constitulions- och Banco-Utskotten allena undantagne
, vare berättigadt upptaga andra ämnen, an de från Riksförsamlingen
remitterade; ej eller att väcka frågor lill afgörande inom den, så
framt ej sådant serskildt är af Grundlagarne föreskrifva! eiler medgifvet,
eller, hvad Stats-Uiskollet angår, föran lede.s af dess yttrande om Konungens
Proposition, sedan den, enligt §. 56, mom. 1, blifvit omedelbart till
Utskottet öfverlemnad.
§. 58. Alla Propositioner, Skrifve!ser och enskilda förslag föredragas,
så vida ej denna Grundlag serskildt annorlunda förordnar, först i Gemensamma
Kammaren. Remiss till Utskott af Konungens Propositioner,
äfvensom af sådane skrifvelser från Konung eller Landskaps-ting, deruti
ett yttrande begäres, måste ovägerligen ske, efter den i denna Grundlag
stadgade bordläggningstid. Enskildt förslag kan, utan Utskottsbehandling,
nedläggas, dock icke utan omröstning, hvarvid tre fjerdedelar af de röstandes
röster måste vara ense , om remiss vägras skall.
Anm. Detta moment hänförer sig i tvänne afseenden till sådane
delar af Riksdags-Ord ningen, som icke äro i detta fragmentariska
förslag införde. Så väl frågan om bordläggningstiden
för mål i allmänhet, som den om röstningssättet, när bestämd
öfverpluralitet fordras, tillhöra arbetsordningen inom
hvar för sig af Riksförsamlingens Kamrar. Vid besvarande
af den senare frågan, torde Franska methoden af ”Assis ou
leve”
Bil. till Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 33. 33
leve” med framgång kunna användas, hvarigenom den tidsspillan
kan i det närmaste undvikas, sorn troligen derför-’
utan skall anses blifva en följd af detta moment. Det är
egentligen här, och vid frågan om förolämpande uttryck
C§. 76), sorn öfverpluralitet fordras, och vid begge dessa,
tillfällen är öppen votering icke olämplig.
Mom. 2. Vid beviljad remiss åtfölja alla gjorda anmärkningar.
Mom. 3. Vill Utskott återlemna remitteradt mål, såsom till dess befattning
icke hörande, bör Utlåtande derom sist inom åtta dagar aflemnas.
Godkännas skälen ej af den Gemensamma Kammaren, afgöre ConstitutionsUtskottet,
hvart målet remitteras bör.
§. 5g. Riksförsamlingen kan sysselsätta sig med:
a) Stiftande, ändring eller upphäfvande af Grundlag eller Grundlags-bud;
b)
Ändring i Landskapens Val-stadgar;
c) Stiftande, ändring eller upphäfvande af Lag eller Lagbud, som omtalas
i §. 87 Regerings-Formen;
d) Beslut om de Kronans ordinarie Statsmedel och Inkomster, hvarom
i §§. 09 och 64 Regerings-Formen förmäles;
e) Beslut om Kronan tillhörig fast egendom, enligt §. 77 RegeringsFormen,
samt om Contract, vid hvilka Kronan är contrahent;
J) Beslut om förändringar i Rikets mynt till skrot eller korn, enligt §.
79 Regerings-Formen;
g) Beslut om indelning och rotering, enligt §. 80 Regerings-Formen;
Ii) Beslut 0111 de fordna Riks-Ståndens privilegier, enligt §. 114 Regerings-Formen;
i)
Underdåniga önskningar, eller anmälanden hos Konungen;
k) Den granskning af förvaltning och embetsutgärder, samt de derpå
grundade steg, som Grundlagarne ålägga eller medgifva;
l) Den förvaltning af Rikets Bank och Riksgälds-Contoiret, som i §. 72
och 66 Regerings-Formen är uppdragen åt Riksförsamlingen;
m) Bestämmandet af Riksstaten, eller anslåendet af Statsmedlen, med
allt hvad dertill hörer, och i §§. 61, 63 och 64 Regerings-Formen när
mare
beskrifves;
Sif1. till li. St, Prat, 1840. 3 Sami. 22 Häfltt. S
34 Bil. till Constitutions-Ui.'.holtet* Memorial, N:o 58.
ri) Beslut om de Extraordinarie Ullagor, eller Bevillningar, hvarom
$§. 6o och 64 lörmäla;
o) Upptagandet af Lån, enligt §. 76 Regerings-Formen ;
p) Anordnandet af Riksdagskostnader och beslut i ordningsmål, samt
dem, som röra Kamrarnes eller Utskottens Prolocoller, Canzli och Betjening;
De
i Grundlagarne föreskrifna val.
Mom. 2. Uppslår fråga, med föranledande af Grundlag, eller annan
i Riket gällande Lag, om afgörande på Riksdag af mål, som icke befinnas
vara i förestående moment upptagne, kan detta senare ej upphäfva deli
rättighet, Riksförsamlingen för öfrigt eger alt med dessa mål sysselsätta
sig. Behandlingssättet af sådane mål blifve alltid det i nedanskrifna §.
62 föreskrifne.
Anm. Detta moment redogöres bäst genom det öppna erkännandet,
att, utom allt hvad, som undfalla kunnat, bar en dass
af mål blifvit i mom. 1 med vettskap förbigången, nemligen:
Unionella förhållanden med Norge Riks-aktcn af den 3i
Juli 1815 stadgar i sin sisla §., att förändringar deri skola
’’i anseende till Norge” icke fä behandlas annorlunda, än pä
det i §. 112 af Norges Grundlow stadgade sätt; men huru
sådana förändringar, i anseende till Sverige, beredas och
godkännas, kan icke af denna akt synas. Riksdagsbeslutet
för år 1815 upptager serskildt, att Sveriges Konung och Stän
der
kunna besluta ändringar i Riksakten. Till sitt väsende
tyckas likväl dessa ändringar ega omisskänneliga likheter med
jemkningar i Grundlagen. Reservanten har ej ansett frågan
om utredande häraf böra vidröras i sammanhang med den
om Sveriges Representationsform.
§. 60. Till stiftande, ändring eller upphäfvande af Grundlag eller
Grundlagsbud, fordras sammanstämmandet af Konungamagten , samt de båda
serskilda Hamrarne på två Riksdagar, mellan hvilkas början minst tre
år förflutit.
Mom. 2. Fattar Konungen sitt beslut först, afgifve derom, under påstående
Riksdag, Proposition, hvaröfver Constitutions-Utskottets Betänkande
infordras, och hvardera Kammaren sedan serskildt öfverlägge, med rätt att
Bil. till Constitutions-TJiskottets Memorial, N:o 33. 33
levé” med framgång kunna användas, hvarigenom den tidsspillan
kan i det närmaste undvikas, som troligen derför-’
utan skall anses blifva en följd af detta moment. Det är
egentligen här, och vid frågan om förolämpande uttryck
(§. 76), som öfverpluralitet fordras, och vid begge dessa,
tillfällen är öppen votering icke olämplig.
Mom. 2. Vid beviljad remiss åtfölja alla gjorda anmärkningar»
Mom. 3. Vill Utskott återlemna remitteradt mål, såsom till dess befattning
icke hörande, bör Utlåtande derom sist inom åtta dagar aflemnas.
Godkännas skälen ej af den Gemensamma Kammaren, afgöre ConstitutionsUtskotlet,
hvart målet remitteras bör.
§. 5g. Riksförsamlingen kan sysselsätta sig med:
a) Stiftande, ändring eller upphäfvande af Grundlag eller Grundlags-bud;
b')
Ändring i Landskapens Val-stadgar;
c) Stiftande, ändring eller upphäfvande af Lag eller Lagbud, som omtalas
i §. 87 Regerings-Formen;
cT) Beslut om de Kronans ordinarie Statsmedel och Inkomster, hvarom
i §§. 5t) och 64 Regerings-Formen förmäles;
e) Beslut om Kronan tillhörig fast egendom, enligt §. 77 RegeringsFormen,
samt om Conlract, vid hvilka Kronan är contrahent;
J) Beslut om förändringar i Rikets mynt till skrot eller korn, enligt §»
79 Regerings-Formen;
Beslut om indelning och rotering, enligt §. 80 Regerings-Formen;
K) Beslut 0111 de fordna Riks-Ståndens privilegier, enligt §. 114 Hegerings-Formen;
1)
Underdåniga önskningar, eller anmälanden hos Konungen;
Den granskning af förvaltning och embetsåtgärder, samt de derpå
•rundade steg, som Grundlagarne ålägga eller medgifva;
P) Den förvaltning af Rikets Bank och Riksgälds-Contoiret, som i §. 72
och 66 Regerings-Formen är uppdragen åt Riksförsamlingen;
rn) Bestämmandet af Riksstaten, eller anslåendet af Statsmedlen, med
allt hvad dertill hörer, och i §§. 6i, 63 och 64 Regerings-Formen när
mare
beskrifves;
Bill. till M. St. Prof, 1840. S Sami. 22 Häftet. $
34 Bil. till Constitutions-Ut skottet* Memorial, N:o 58.
n) Beslut om de Extraordinarie Utlagor, eller Bevillningar, hvarom
60 och 64 förmäla;
o) Upptagandet af Lån, enligt §. 76 Regerings-Formen ;
p~) Anordnandet af Riksdagskostnader och beslut i ordningsmål, samt
dem, som röra Kamrarnes eller Utskottens Protocoller, Catizli oell Betjening;
q)
De i Grundlagarne föreskrifna val.
Morn. 2. Uppslår fråga, med föranledande af Grundlag, eller annan
i Biket gällande Lag, om afgörande på Riksdag af mål, som icke befinnas
vara i föreslående moment upptagne, kan detta senare ej upphäfva deri
rättighet, Riksförsamlingen för öfrigt eger att med dessa mål sysselsätta
sig. Behandlingssättet af sådane mål blifve alltid det i nedanskrifne
62 föreskrifne.
Anm. Detta moment redogöres bäst genom det öppna erkännandet,
att, utom allt hvad, som undfalla kunnat, har en dass
af mål blifvit i mom. t med vettskap förbigången, nemligen:
Unionella förhållanden med Norge Riks-aktin af den 3i
Juli 1815 stadgar i sin sista §., att förändringar deri skola
’’i anseende till Norge” icke få behandlas annorlunda, än pä
det i §. 112 af Norges Grundlow stadgade sätt; men huru
sådana förändringar, i anseende till Sverige, beredas och
godkännas, kan icke af denna akt synas. Riksdagsbeslutet
för år 1815 upptager serskildt, att Sveriges Konung oell Ständer
kunna besluta ändringar i Riksakten. Till sitt väsende
tyckas likväl dessa ändringar ega omisskänneliga likheter med
jemkningar i Grundlagen. Reservanten liar ej ansett frågan
om utredande häraf böra vidröras i sammanhang med den
om Sveriges Representationsform.
§. 60. Till st/f tande, ändring eller upphäfvande af Grundlag eller
dirundlagsbud, fordras sammanstämmandet af Konuiigamagten, samt de båda
serskilda Kamrarne på två Riksdagar, mellan hvilkas början minst tre
år förflutit.
Mom. 2. Fattar Konungen sitt beslut först, afgifve derom, under påstående
Riksdag, Proposition, hvaröfver Constilulions-Utskotlets Betänkande
infordras, och hvardera Kammaren sedan serskildt öfverlägge, med rätt att
Bil. till Constitutions- Utslotteti Memorial, N:o 58. 35
godkänna eller förkasta, men ej att ändra eller del vis godkänna. Förkastar
endera, förfalle för den Riksdagen detta förslag till algörandet af denna
fråga. Godkänna begge, hvile förslaget till nästa Riksdag, då derom, enligt
moni. i, slutligen afgöras kan.
Mom. 3. Grundlagsfråga kan äfven väckas af enskild ConstitutionsUtskotts-Ledarnot,
eller annan Riksdags-fullrnägtig eller Riksdagsman, dock
blott genom skriftligt memorial, som omedelbart till Constilulions-Utskottet
inlemnas. Utskottet kan både godkänna, förkasta och ändra ett sådant
förslag, men bör, om memorialets inlemnare sådant yrkar, meddela honom
sitt yttrande, med tillstånd all detsamma, jemte memorialet, genom
tryck allmänt göra, då han för det sistnämdas innehåll sjelf, i egenskap
af lörfatlare , må, enligt Tryckfrihets-Förordningen, ansvara.
Morn 4* Förslag, rörande Grundlags-fråga, sora, enligt föregående
moment, är af Constitutions-Ulskottet godkändt eller utarbetadt, öfverlemnas
till Kamrarne, hvilka derom hvardera serskildt ölverlägge, med rätt
att godkänna, eller förkasta, eller uppgöra nytt lörslag till afgörande af
samma fråga. Förkastar endera, förfalle frågan för den Riksdagen. Godkänna
begge, eller sammanstämma de om nytt förslag, hvile det till nästa
Riksdag, då derom, enligt inom. i, slutligen afgöras kan. Hafva begge
Kamrarne godkänt olika förslag, infordras ett ytterligare Betänkande af
Constitutions-Utskottet, hvilket, på samma sätt som det förra, behandlas.
Kunna, vid föredragningen deraf, Kamrarne sig icke förena, och ingendera
likväl yrkar bibehållandet af gamla Grundlagsbudet, bestämme Gemensamma
Kammaren det lörslag, som hvila bör till den Riksdag, då derom,
enligt mom. i , slutligen afgöras kan.
Morn. 5. Grundlagsförslag, som på endera af ofvannämnde sätt, har
blifvit lill framtida Riksdag hvilande, kan då ytterligare anordnas att
hvila till nästa Riksdag, om Konungen och begge Kamrarne sig derom
förena.
Mom. 6. Hvilande Grundlagsförslag, som till slutligt afgörande företages,
blifve uti hvardera Kammaren serskildt föredraget och efter föregången
öfverläggning antaget eller förkastadt, men ej delvis antaget, ej eller
i någon mon ändradt.
Mom. 7. Grundlagsförslag, sora andra gången blifvit af begge Kamrarne
godkändt, anmäles bos Konungen, och blifve genast Grundlag, om
36
Bil. till Constitutions- XJtslcottets Memorial, N:o 58.
det är Konungs ordagrannt godkända förslag; i annat fall öfverlemnas det
till Konungens pröfning, och dess bifall eller afslag med bifogade grunder
blifve, innan Riksdagen upplöses, Riksförsamlingen på Rikssalen meddeladt.
§. 6t. Fråga om gemensam ändring i alla Landskapens Val-stadgar
kan väckas på Riksdag både af Konungen och af Riksdags-fulimägtig, eller
Riksdagsman. Förslagssättet och behandlingen af målet är lika som för
grundlagsfrågorna, men hvad som blifvit af begge Kamrarne godkändt,på
sätt föregående §:s morn. 2 eller 4 förmå, öfverlemnas genast till Konungen,
som, i fall det ej är en ordagrannt godkänd Konglig Proposition,
innan Riksdagen upplöses, sitt bifall eller alslag lillkännagifver. Hvad som
blifvit gilladt af både Konungen och begge Kamrarne, underställes näst
efter Riksdagen sammanträdande Landskaps-ting i alla Landskap, och, så
framt antagande då ej sker, sedermera livart och ett Landskaps-ting till
deps nästa Riksdag sammanträder. Hafva då ej alla Landskapen samtyckt,
pröfve först begge Kamrarne, efter Conslitutions-Utskottets hörande, och
sedan Konungen , om förslaget förfalla bör, eller serskildt blifva gällande
för de Landskap, som samtyckt, eller hvila, tilldess alla samtyckt. Blifva
härom ej Konungen och båda Kamrarne ense, förfalle frågan. Vid det
samtycke , som detta moment omtalar, kan Landskaps-ting fästa det vilkor,
att ifrågavande ändring ej sker, utan för alla Rikets Landskap
samfäldt.
Mom. 2. Fråga om serskildt ändring i ett eller flere Landskaps Valstadgar
kan ej väckas pä Riksdag, utan att förut, på sätt denna Grundlags
§. 3o föreskriiver, Konungen och vederbörande Landskaps-ting hafva
fattat sammanstämmande beslut. Constilutions-Utskottets Betänkande blifve
då infordradt, och för hvardera Kammaren serskildt föredraget. Förkastar
endera det till Riks-församlingen öfverlemnade förslaget, förlalle frågan.
§. 62. Till stiftandej ändring eller upphäf vande af Lag eller Lag'bud,
som i §. 8j Regerings-Formen omtalas, fordras sammanstämmandet
af Konungamagten, och antingen båda Kamrarne, elfer den gemensamma
*på en Riksdag.
Mom. 2. Konungens beslut kan föregå och förslaget genom Dess
Proposition till Riks-församlingen öfverlemnas; Konungen kan genom Skrifvelse
uppmana Riks-församlingen alt yttra sig öfver uppgifven Lag-förändring;
frågan kan väckas genom ett eller flere Landskaps-tings skrifvelser
till Riks-församlingen af Justitias-Ombudsraannen uti dess redogörelse för
Bil. till Coristitutions- U t skottets Memorial, N:o 5 o.
37
Lagskipningens tillstånd i Riket, och slutligen .äfven af enskildt Riksdagsfullmäglig
eller Riksdagsman. Lag-Utskottets Betänkande är i alla dessa
händelser det, sorn infordras bör; derefter beslute först Öfre Kammaren
och sist den Nedre. Hvardera kan låta målet för den Riksdagen förfalla.
Öfre Kammaren kan, med eller utan ändring, antaga Utskottets förslag;
Nedre Kammaren biträda den Öfres beslut, eller uppskjuta målet och öfverlemna
ett ändrings-förslag till sistnämnde Kammares pröfning. Godkännes
ej detta, afgöre gemensam Kammare.
Mom. 3. Hvad som af båda Kamrarne är antaget, eller af den gemensamma
beslutadt, anmäles hos Konungen och blifve genast gällande Lag,
om det är Konungs ordagrannt antagna förslag; i annat fall öfverlemnas det
till Konungens pröfning, hvars bifall eller alslag, med bifogade grunder,
antingen skriftligen eller på Rikssalen, tillkännagifves Riks-församlingen.
Är denna åtskiljd, när Konungen i detta mål sitt beslut fattar, utfärdas
derom blott allmän kungörelse. Sker detta ej, innan nästa Riksdag börjat,
förfalle frågan.
§. 63. Till beslut om hvad sotiij med det undantagj nedanskrifna
morn 3 föreskrifverangår \
Kronans ordinarie inkomster_,
Kronan tillhörig fast egendom,
Contract, vid hvilka Kronan är Kontrahent
Förändringar i Rikets mynt till skrot och kornj'
Indelnings- och roterings-verket, och
De fordna Riks-Ståindens privilegier
fordras likaledes sammanstämmande af Konungamagten, och antingen båda
Kamrarne, eller den gemensamma, på en Riksdag.
Morn: 2. Allt hvad som härvid rörer förslags-rätten, behandlingen
samt fattandet af Riks-församlingens beslut är för de i denna §. omförmäldta
mål enahanda med hvad, som i den föregående för Lagfrågor stadgadt
är, men det Utskott, hvars Betänkande infordras bör, bestämmes,
med undantag för Constitutions- och Banco-Utskotten, serskildt för hvarje
fall, när remiss af gemensamma Kammaren beslutes. Dervid eger denna
Kammare äfven alt remittera till sammansatt Utskott, eller lill serskildt,
sedan förslaget om ett sådant har blifvit godkändt, på sätt §. 53 i denna
Grundlag föreskrifver.
38 Bil. till Constitutiont- Utskottets Memorial, N:o 38.
Mom. 3. Frågor om användandet af de till Statsverket inflytande
medel från sådana inkomstkällor, som i denna §. omtalas', må ej anses vara
under densammas sladganden inbegripne, utan behandlas, på sätt nedanskrilne
fö och ^4 föreskrifva.
§. 64. Underdånig önskan eller anmälande hos Konungen eger Riksförsamling,
äfvensom Landskaps-ling, besluta i hvilket ämne som helst,
och gore derå Konungen, sedan Stats-Rådet hördt blifvit, det afseende,
Han lör Riket nyttigast finner.
Morn 2. Väckes fråga härom i Riks-försnmling, antingen genom
Landskaps-tings-skrifvelse, eller af Rtksdags-fullmäglig eller Riksdagsman,
är Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Uiskotlets Betänkande i allmänhet det,
som infordras bör; derefter beslute först Nedre Kammaren, och sist den
Öfre. Hvardera Kammaren kan låta målet förfalla. Nedre Kammaren kan,
med eller utan ändring, antaga Utskottets förslag; Öfre Kammaren biträda
den Nedres beslut eller öfverlemna ett ändrings-förslag till dess pröfning.
Godkännes detta ej, förfalle målet.
Mom. 3. Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande är
likaledes erforderligt, så framt ej seiskildl Utskott tillsättes, när Konungen,
med anledning af sista stadgandet i §. 8g Regerings-Formen, har öfverlemnat
åt Riks-föisandingen att gemensamt med honom något afgöra,
som Rikets allmänna styrelse rörer. Målets behandling blifver dock då, i
enlighet med nämnde §. af Regerings-Formen, enahanda med den, som för
Lagfrågor är stadgad i ofvanskrefne §. 62.
Moni. 4. Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande är
icke erforderligt, när serskildt Utskott har behandlat målet, eller när
annat Utskott, af dem, som i ofvanskrifne §. 5a omtalas, vid Grundlagsenlig
befattning med mål, som till detsamma höra, har funnit anledning
till hemställan om underdånig önskan eller anmälande hos Konungen. Riksförsamlingens
beslut blifva likväl då alltid, ehuru på grund af ett annat
Utskotts Betänkande, fattadl, på sätt denna §.:s mom. i föreskrifver.
§. 65. Den granskning af förvaltning och emhetsåtgärder, som tillhörer
Riks-församlingen, sker i enlighet med §. 53 Regerings-Formen,
i afseende på de inom Stats-Rådet förda Protocoll, inora Constitutions-Ulskoltet,
Bil. till Constitutions-Ut slottets Memorial, JV:o 38. 3p
i afseende på Jnslilias-Ombudsmannens Embete, dels inom Lag-Utskollet,
dels inom Constitulions-Utskoltet,
i afseende på Statsverket och Riksgälds-Contoiret, inom Stats-Utskoltel,
i afseende på Rikets Bank, inom Banco-Utskottet.
Mom. 2. Derjemte skall hvarje Riks-församling forordna om Revisorer,
att emellan Riksdag»rne, enligt af Riks-församlingen utfärdad Instruc
tion,
öfverse och granska Statsverkets, Bankens och Riksgälds-Conloirets ,
tillstånd, styrelse och förvaltning; likväl, hvad Statsverket angar, utan
rättighet alt meddela föreskrifter eller förändringar besluta. Desse Revisorer,
hvilkas antal och valsätt i nedanskrifne §. 83 föreskrifves, böra emellan
Riksdagarne årligen sammanträda den i5 September, hvarje revision
©mratta ett års afslutade räkenskaper, och icke någon öfverskrida två månaders
lid.
§■ 66. Vid hvar och en af de i föregående §.:s mom. i omförmäldle
granskningar iagltages, att allt hvad en Riks-församling har efter gransk
ning
godkänt eller lemnat oanmärkt, hör anses halva vunnit decharge i
afseende på det granskade, och ingen ny, tdl ansvarighet förbindande,
granskning af ny Riks-församling, i samma mål vara tillåten; men att likväl
den allmänna öfversigt af medels förvaltning, som blifvit förrättad af
Utskott eller Revisorer, ej må kunna anses hindra vedel hörande embetsman
alt verkställa den serskilda revision, som dem, i kraft af deras embete,
tillkommer.
Morn 2. Såsom följd häraf, bör Constitutions-Ulskottet till införande
i Riksdags-beslulet uppgifva den dag, hvartill alla de uti Stats-Rådet
förila Protocoll blifvit till Utskottet, enligt §. io5 Regerings-Formen, öfverlemnade.
Mot dessa Protocoll är efter Riksdagens slut ingen annan
anmärkning tillåten vid en efterföljande Riksdag, än som föranledas kari
genom Revisorers eller Stats-Utskotts granskning af sådana Statsverkets räkenskaper,
hvilka vid den föregående Riksdagens början ej vore afslutade
och tillgänglige:
§. 67. När frågor väckas, antingen i endera Kammaren eller den gemensamma,
antingen af enskildt ledamot, eller af andra Utskott, än Gonstilulions-Utskollet,
huruvida Stats-Rådet, elier någon dess ledamot, eller
någon Föredragande, sitt embete på ett obehörigt sätt ulöfvat, böra dervid
följande ordalag och inga andra nyttjas; ”Det är anledning till an
-
4o
Bil. till Constitutions-Ut,slottets Memorial, N:o 53.
märkning mot Stats-Rådet eller den celi den Ledamoten eller Föredraganden,
hvarom remiss begäres till Constitutions-Ulskottet, inför hvilket anledningarne
uppgifvas skola;” och skall en sådan remiss genast ovägerligen
verkställas.
Mom. 2. Constitutions-Utskottets Beiänkanden, som med eller utan sådan
anmärknings-anledning a (gifvas på grund af granskade Slats-Råds-Protocoll,
föredragas först i Nedre Kammaren, och behandlas sedermera på
sätt, som t §. 64 mom. 2, föresk rifve®.
§. 68. Granskningen af Jastiticr-Chnbudsmannens allmänna redogörelse,
årliga berättelser, embets-diarier och registratur , tillhör Lag-Utskottet,
hvilket med utlåtanden deröfver till Riks-församlingen inkommer.
Utskottet bör härvid serskildt yttra sig öfver de frågor, som under §. 87'
Regerings-Formen höra, och blifver detta Utlåtande behandladt, enligt §.'
62. Anser åter Utskottet sig föranledt alt i elt eller flere mål tillstyrka
Riks-församlingen någon underdånig önskan eller anmälande hos Konungen,
blifve allt sådant i serskildt Betänkande föredraget, och inora Riksförsamlingen
efter §. 64 mom. 4 behandladt. Enahanda förhållande vare
med Utskottets Betänkande öfver Justitias-Ombudsmannens egen förvaltning.
Mom. 2. Juslitice-Ombudsmannens allmänna redogörelse blifve dessutom
äfven till Constitutions-Utskottet öfverlemnad, till begagnande vid
granskningen af Stats-Rådets åtgärder.
§. 6g. Stats-Utskoltet tillkommer, enligt §§. 58 och 5p RegeringsFormen,
att pröfva Statsverkets tillstånd i alla dess delar, äfvensom dess
förvaltning, och detta Utskott eger derföre tillgång till alla Stats-verkets
räkenskaper och handlingar ända till närvarande Lid. Utskottet bör efterse
och granska, huruvida gjorda eller förordnade utbetalningar af Statsmedlen
icke öfversligit beloppet af de flufvud-Titlar, hvilka uti den vid
nästförllutne Ruksdag uppgjorda Stats-regleringen blifvit fastställde, och
huruvida de äro grundade på behörigen upprättade Stater, eller Konungens
med vederbörlig contrasignation utfärdade anordningar, samt styrkte
med behörige qvittencer af dem, som medlen emotlagit. I afseende på
de år, för hvilka Revisorer granskat afslutade räkenskaper, ege Stats-Utskottet
rätt att inskränka sig till granskningen af de anmärkningar, Revisorerne
gjort, och de förklaringar, dem Konungen i anledning deraf käft
hafva
Bil. till Constitutions-U/slottets Memorial, N:o 33.
hafva låtit infordra från de förvaltande Verken. Öfver alla ofvannämnda
anmärkningar, och alla Revisorerries förslager, böra yttranden afgifvas till
Riks-församlingen. I afseende på de år, för hvilka räkenskaper ännu ej
äro afslutade, galle, i likhet med hvad i §. 66 mom. 2 stadgadt är, alt
blifvande Revisorer och Stats-Ulskott bibehålla öppen rätt att pröfva
och åtala hvad, sorn genom ofvannämnde räkenskaper upplyst blifvit.
Mom. 2. Skulle, mot förra Riksdagens beslut, de till hvarje HufvudTitel
anslagne summor befinnas dragna till andra ändamål, än dem, som
under samma Hufvud-Titei höra, eller något af Riks-församlingen faststäldt
anslag vara öfverskridet, skall Utskottet genast anmärkning göra emot dea
embetsman, som en sådan anordning contrasignerat, och de Stats-Rådsledamöter,
som densamma icke alstyrkt; hvarom anmälan inlemnas till
Riks-församlingen, på sätt denna Grundlags §. 67 mom. 1 föreskrifver, och
hvarmed sedan förfares enligt §§. 106 eller 107 Regerings-Formen; kunnande
likväl häraf de följder icke dragas, att emot föreskriften i §. po
Regerings-Formen, Utskottet må ingå i något klander af Konungens beslut
om gjorda anordningar. De för Statsutgifterne redovisande tjenstemän kunna
ej personligen inför Stats-Utskottet eller Riks-församlingen till ansvar
ställas, utan må, der så nödigt finnes, de anledningar kunna hos Konungen
anmälas, som förekommit, att mot någon sådan tjensteman i laglig
ordning ansvar yrka.
Mom. 3. De Betänkanden, som från Stats-Utskottet till Riks-församlingen
afgifvas, rörande verkställd granskning af Statsverkets förvaltning,
föredragas först i Nedre Kammaren och behandlas på det i §. 64 mom.
2 föreskrifne sätt.
§. 70. Granskningen af Banco-fullmägtiges åtgärder och, i sammanhang
dermed, behandlingen af alla de mål, hvilka angå den garanti och
vård aj Rikets Bank, som, enligt §. 72 Regerings-Formen, är Riks-församlingen
ålagd, samt den ostörda förvaltning deraf, och den rätt att allena
utgifva sedlar, som för mynt i Riket må erkännas, hvilken i samma §.
Ur Riks-församlingen tillagd, tillhör Banco-Utskottets befattning.
Moni. 2. I de mål, hvarom Banco-Utskottets Instruction serskildt förmäler,
eger detta Utskott besluta med Riks-församlingens rätt; samma Instruclion
bestämme äfven, hvilka mål, sorn böra hemliga hållas, och om
Sill. till R. St. Prot. 1840. 3 Sami. 23 Haft. ^ 6
Bil. till Constitutions-Utslcottets Memorialj IV:o 38.
ed bör Utskottets ledamöter affordras. Sådan Instruction kan på hvarje
Riksdag utfärdas, att gälla under den nästföljande; sker detta ej, anses
den senast utfärdade bibehållen.
§. 71. Granskningen af Riksgälds-Contoirets Fullmägtiges åtgärder,
och i sammanhang dermed, behandlingen af alla de mål, hvilka angå den
styrelse, det inseende, och den förvaltning, som §. 66 Regerings-Formen
har, i afseende på Riksgälds-Contoiret, uppdraget åt Riks-församlingen,
tillhör Stats-Utskottets befattning.
§. 72. Beslut, rörande mål, som näst föregående två §§. omförmäla,
äro Riks-församlingens ensak.
Mom. 2. Förslagsrätt i dessa ämnen tillkommer så väl Konungen,
som ett eller flere Landskaps-ting, Kamrarnes enskilde ledamöter, samt
vederbörande Revisorer och Utskott. Öfver Revisorernes alla anmärkningar
och förslag böra, på sätt §. 69 mom. 1 stadgar i afseende på Statsverkets
revision, Utskotten afgifva yttranden, äfvensom så tidigt aflemna
deras berättelser om Verkens förvaltning, att Riks-församlingen kan hinna
verkställa de i §. 84 närmare beskrifna valen af Fullmäktige, och desse
att sina befattningar tillträda, innan Riks-församlingen åtskiljd blifver.
Mom. 3. Vederbörande Utskott ege, när målet angår Bankens eller
Riksgälds-Contoirets framtida förvaltning, förklara, att det ej kan, af någondera
Kammare ensam, nedläggas.
Mom. 4* Föredragningen af Utskottets Betänkande sker, uti alla de
i denna §. omförmälde mål, först i Nedre Kammaren, och på sätt §. 64
morn. 2 föreskrifver; dock så, att när Utskottet afgifvit den i nästföregående
mom. omtalade förklaring, och begge Kamrarne ej blifvit ense vid
målets andra föredragning i den Nedre, det varder hänskjutet till gemensam
Kammares afgörande.
§. 73. Beslut, angående det i §. 64 Regerings-Formen omförmälde:
anslåendet af extraordinarie utlagor eller Bevillningar till Statsverket, äfvensom
anordnandet af sä väl dessa, som Rikets ordinarie Statsmedel och
inkomster, att vara under Konungens disposition till de af Riksförsamlingen
prof vade behof och efter den upprättade Staten, äro Riksförsamlingens ensak.
Bil. till Constitutions-TJtshottets Memorial, JSf:o 38.
43
Mom. i. Till Rikets belastande med gäld fordras sammanstämmande
af Konungamakten och Riksförsamlingens båda serskilde Kamrar, eller
den gemensamma.
§. 74. Stats-Utskottet tillkommer: att uppgöra en förslagsberäkning
öfver Statsverkets inkomster; —- att utröna, pröfva och föreslå det, som
till Stats- och Riksgäldsverkens behof erfordras, sedan nödiga indragningar
och besparingar blifvit iagttagne; — i sammanhang dermed, att pröfva
alla frågor om Rikets utgifter; — att föreslå den Riksstat, som skall blifva
gällande, till dess ny bevillning af Riksförsamling fastställd blifvit, och
efter dess beslut vidtager; — de summor, hvilka, enligt §. 63 Regeringsformen
, skola för serskilda händelser afsättas; och slutligen huru mycket
genom bevillning utgöras bör, eller om och under hvad villkor, så framt
Konungen dertill sitt bifall gifver, Rikets belastande med gäld kan ifrågakomma.
Mom. 2. Förslagsrätt i dessa mål tillkommer Konungen, ett eller flere
Landskaps-ting, enskildt Ledamot af Kamrarne, samt för det fall, som
omnämnes i §. 57, mom. 3, Stats-Utskottet. Vid föredragningen af Utskottets
Betänkande, som först bör ske i Nedre Kammaren, kunna, då förslaget
ej är Konungens, alla anslag, hvilka ej ingått i sista reglering af Riksstat,
äfvensom alla uteslutanden eller ändringar i beloppet af förra Statsregleringens
anslag, afslås; hvarigenom frågan för den Riksdagen förfaller.
För så vidt förslaget är Konungens, eller Nedre Kammaren, med eller
utan instämmande i Utskottets yttrade mening, godkänt ett nytt anslag
eller ändring, icke i ett förutvarande anslagsbelopp, utan i villkoren för
detsamma; eller förslaget angår antingen beräkningen af Kronans inkomster,
eller de summor, om hvilka §. 63 Regerings-Formen stadgar, eller
huru mycket genom bevillning utgöras bör, eller Rikets belastande med
gäld; — bl i f ve målet alltid, sedan Nedre Kammaren yttrat sig, öfverlemnadt
till Öfre Kammaren, hvilken på samma sätt eger afslå, när förslaget
ej är Konungens, alla Statsanslag, hvilka förut ej egt rum, samt uteslutanden
eller ändringar i beloppet af förutvarande anslag; hvarigenom likaledes
frågan för den Riksdagen förfaller. Skiljer sig, i något annat afseende, Öfre
Kammarens beslut från den Nedres; och vill denne ej, efter pröfning af
den förres anförda skäl, biträda dess mening, afgöre Gemensam Kammare.
Mom. 3. Riksförsamlingens beslut, i afseende på Rikets belastande med
gäld, öfverlämnäs till Konungens pröfning, hvilken på Rikssalen, eller
44
Bil. till Constitutions-Utslcottets Memorial, N:o 58.
skriftligen, innan dag utsattes för Riksförsamlingens åtskiljande, tillkännagifver
sitt bifall eller afslag med bifogade grunder.
§. jS. Alla beslut, rörande hvad, som, enligt 60 Regerings-Formen
till Bevillningar räknas, äro Riksförsamlingens ensak.
Mom. 2. De i §, 64 Regerings-Formen om forma Ide extraordinarie utlagor
kunna ej vara annat än bevillningar. Ingen bevillning kan åtagas
för längre tid, än §§. 61 och 109 Regerings-Formen föreskrifva.
Mom. 3. Förslagsrätt i dessa mål tillkommer Konungen, ett eller flere
Landskaps-ting, enskild Riksdagsfullmägtig eller Riksdagsman, samt Bevillnings-Utskottet,
hvars Betänkande härvid är det, som infordras bör.
Utskottet eger, om det så nödigt finner, till serskild pröfning framställa
de allmänna grunderna för bevillningens fördelning, och sedan bevillningsbehofvet
blifvit faslstäldt, på sätt föregående §. stadgar, i ett efterföljande
Betänkande insända förslaget till Bevillnings-stadga.
Mom. 4. Alla Bevillnings-Utskottets memorial, med undantag af dem,
sorn, rörande Utskottets Riksdagskostnad, i nästföljande §rs mom. 2, omförmälas,
föredragas först i Nedre Kammaren, och jemte dennes yttrande
deröfver, i den Öfre. Öfverensstämma då begge Kamrarne, blifvedet Riksdagsbeslut.
Äro de i någon nion skiljaktige, och vill Nedre Kammaren ej, efter
pröfning af den Öfres anförda skäl, biträda dess mening, afgöre Gemensam
Kammare.
§. n6. Beslut i ordningsmål, äfvensom uti dem , hvilka röra den.
Gemensamma eller de Serskilda Kamrarnes, eller Utskottens Protocoll,
Canzlie och Betjening, äro den ifrågavarande Kammarens eller Utskottets,
ensak, så snart ingen tillökning i Riksdagskostnader deraf följer, ej
eller i någon mon Grundlagens bud rubbas, om hvad sorn i Kammaren
eller Utskottet iagttagas bör.
Mom. 2. De frågor om tilltal eller annat ansvar för Ledamots gerningar
och yttranden inom Kammare eller Utskott, sorn i §. 11 o RegeringsFormen
omtalas, böra, enligt föregående morn., behandlas, och, enligt
nämnde §., minst fem sjettedelar af Kammarens vid omröstningen närvarande
Ledamöter hafva instämtf innan beslutet kan anses vara fattadt.
Bil. till Constitutions-Utslottets Memorial, IV:o 38* fö
Mom. 3. Alla beslut om. Riksdags-kostnader tillhöra Gemensamma
Kammaren. Förslagsrätt tillkommer härvid så väl enskilde Riksdags-Fullmägtige
och Riksdagsmän, som ock Utskotten, hvart och ett i de mål,
hvilka dess belattning angå.
Mom. 4- Riksförsamlingens beslut i de fall, som i slutet af §. no
Regerings-Formen omtalas, fattas uti Gemensamma Kammaren.
§. 77. Vid alla Val eller omröstningar om personer, iagttages, att
Val-listorne eller Namnsedlarne, för alt vara gällande, böra vara enkla,
slutna, hoprullade, omärkta, och fria så väl från all tvetydighet, i anseende
till personernes namn, som från all origtighet, i anseende till deras
antal. Fleste rösternes utslag gälle alltid, och när lottning, enligt denna
Grundlag, eger rum, skilje den vid hvarje tillfälle, då utgången helinnes
oafgjord genom erhållet lika rösteantal.
Mom. 2. Eger ej lottning rum, och hafva, vid nyssnämnde förhållande
, två erhållit lika rösteantal, sker ny omröstning mellan dem begge,
och blifve då en namnsedel aflagd och förseglad, som utslaget gifva må vid
ny likhet i rösteantal.
Mom. 3. Hafva,, i thy fall, tre eller flere erhållit lika rösteantal, sker
mellan dem ny omröstning med en aflagd och förseglad namnsedel; men,
vid ny likhet i rösteantalet, hrytes denna försegling ej, om rösterne befinnas
så delade, att före dess upptagande i beräkning, antalet af dem,
hvilkas likhet i rösteantal gör utgången oafgjord, är mindre, än det möjligen
kan blifva efter ett sådant beräknande; ny omröstning anställes då
mellan de förstnämnde, och fortfares härmed, tilldess utgången blifvit
afgjord. Belinnas åter, vid endera af de härunder förekommande omröstningar,
rösterne icke så delade, som ofvan sades, blifve då den aflagda
sedelns försegling bruten, och dess utslag gällande.
Mom. 4* När stadgadt är, att före valet omröstning anställas bör om
i hvad ordning röstas skall öfver en i sender bland dem, som Jörslagamis
uppgifne äro3 bestämmes denna ordning efter flesta rösterna vid första
omröstningen; blir dess utgång oafgjord derigenom, att två eller flere
fått lika rösteantal, gånge, som i mom. 2 och 3 föreskrifves; sedan afgjordt
blifvit, om hvem bland dessa först röstas bör, blifve närmast i ordningen
den, om hvilken derjemte senast röstadt blifvit; äro flere sådane, eller
46
Bil. till Comtitulions-Utshotlets Memorial, N:o 58.
återstå ändock flere, emellan hvilka ordningen bestämmas bör, blifve elem
emellan omröstning verkställd efter samma grunder, tilldess ordningen
för alla är bestämd. I denna ordning företages sedermera votering om en
i sender, med tryckta sedlar, försedde med ja eller nej, och hvaraf en
föl •seglad aflägges, för alt, i händelse af lika röster, gifva utslaget. Blifver
nej vinnande, vid så många af dessa voteringar, att det antal, som
utses skall, icke befinnes vara utsedt, företages val till bestämmande af det
felande antalet, och blifve då icke röstadt öfver ordningen, utan endast,
på sätt mom. 2 och 3 föreskrifva.
Mom. 5. Så snart val eller omröstning börjad blifvit, kan den väljande
församlingen icke upplösas, innan förrättningens hela ändamål är
uppfyldt.
§. 78. Det i §. p4 Regerings-Formen omtalade Konungaval sker i
Gemensamma Kammaren, och dervid eger i intet fall lottning rum. Falla
iner än hälften af rösterna på en man, vare han behörigen vald. Inträffar
detta ej, anses den omröstning, som skett, såsom blott bestämmande,
i hvad ordning röstas skall öfver en i sender bland dem, som röster erhållit,
och gälle föregående §.:s mom. 4*
Mom. 2. Lag samma vare med Thronföljare-val.
Mom. 3. Båda dessa val verkställas inom tionde dagen, sedan Riksdag
börjad blifvit.
§. 79. Skall Riks-församlingen, enligt §. 95 Regerings-Formen, tillsätta
förmyndare för en omyndig Konung_, afgöre då först begge Kamrarne,
om antalet bör blifva en, tre eller fem. Blifva ej båda härom ense, skilje
Gemensam Kammare.
Mom. 2. Sedermera utnämne Öfre och Nedre Kammaren hvardera
trettiotvå egna ledamöter, att utgöra en Valnämnd, hvilken genom gemensamt
val utser förmyndaren, eller det bestämda antalet förmyndare.
Mom. 3. När denna valnämnd sammanträder till val, uppteckne
först hvarje ledamot å sådan vallista, som i §. 77 mom. 1 omtalas, de
män, han anser förtroendet värdigast, och så många, att de med en person
öfverstiga det antal förmyndare, som utses bör. Dessa vallistor bestämma,
i hvad ordning röstas skall öfver en i sender bland dem, som härigenom
förslagsvis uppgifvas, och förfares härvid, äfvensom vid voteringen
Bil. till Constitutions-Z/ tshottets Memorial, IV:o 38.
47
öfver livar och en, och vid det val, som lian blifva en möjlig nödvändighet,
om Ja icke blifver vinnande uti ett tillräckligt antal sådana voteringar,
enligt §. 77 mom. 4-
Mom. 4. Riks-församlingen bör inom fyra dagar efter sedan den i
§. 48 omnämnde berättelsen om hvad sig i Rikets styrelse tilldragit blifvit
på Rikssalen uppläst, hafva bestämt antalet af förmyndare, och utsett
valnämnden, hvarefter denna inom tre dagar hör hafva fulländat sia befattninng.
§. 80. Vid de val af Rikets Jnstitice-Ombudsman och dess Efterträdare,
som påbjudas i §§. 97 och 98 Regerings-Formen, utnämne Öfre och
Nedre Kammaren hvardera tjugufyra egna ledamöter att utgöra en Valnämnd
j hvilken samma dag sammanträda bör, och serskildt utse hvardera
af de ofvannämnde. Falla dervid genast mer än hälften af rösterna på
en man, vare han behörigen vald. Sker detta ej, anses denj omröstning,
som skett, hafva åsyftat utrönande af i hvad ordning röstas skall öfver
en i sender, och gånge då, som föreskrifvet är i §. 77 mom. 4-
§. 81. Det val af sex Committerade för Tryckfrihetens vård, som
i §. 108 Regerings-Formen anbefalles, sker af Gemensamma Kammaren.
Falla härvid mer än hälften af rösterna på en eller flera, vare den eller
de behörigen valde. I anseende till den eller dem, på hvilka ett mindre
antal röster fallit, gånge', som för dylik händelse föregående i afseende
på Justitice-Ombudsmannen, stadgar.
§. 82. Till den nämnd, som i §. io3 Regerings-Formen föreskrifveSj
utnämne Öfre och Nedre Kammaren hvardera tjugufyra egne ledamöter,
hvilka samma dag sammanträda och fullgöra sitt åliggande.
§. 83. Till Ledamöter i Utskott, eller valnämnd af en eller annan
art, eller den i föregående §. omtalade nämnd, må icke någon af StatsRådets
eller Högsta Domstolens Ledamöter väljas, ej eller Justitias-Canzleren,
ej eller Justitife-Ombudsmannen. Ej eller må någon, af hvilken
Riks-församlingen kan fordra redo och ansvar, inväljas i det Utskott, der
redovisning för hans egne göromål och embetsåtgärder kan förekomma;
börande i sammanhang härmed iagttagas, att i de mål, som personligen
röra en Ledamot af Riks-församlingens Kamrar eller Utskott, han väl kan
öfvervara öfverläggningarna, men ej besluten,^
Bil. till Constitutions-UIskottets Memorial, N:o 58.
§. 84* Gemensamma Kammaren väljer vid hvarje Riksdag sex
m ägt ige i Rikets Bank , sex Fullmäktige i Riksgälds-Contoiret och
tjugu fy ra Ledamöter för hvar och en aj de årliga revisionerj som
innan nästa Riksdag kunna ifrågakomma. En och samme kan väljas till
flera af dessa revisions-förrättningar.
Moni. 2. Till Fullmägtige eller Revisorer må ingen annan kunna väljas,
än den, som till Riksdagsman och Utskolts-Ledamot valbar är, men
icke må afseende fästas på, om han sådan befattning innehafver, eller innehaft
häfver. Ej eller må till dessa platser någon utses, eller i befattning
qvarstå, sorn vid det eller de Verk, hvars förvaltning åt honom uppdragen
är, eller af honom granskas skall, är redovisande, eller njuter lön
eller annan inkomst. Befinnes förhållandet annorlunda, ege nästsammanträdande
Revisorer att förordna om Efterträdares inkallande, eller nytt
val, allt efter som i nästföljande §. stadgas.
§. 85, Till Fullmägtiges och till Revisorers befattningar, äfvensom
till valnämnd och den i §. 82 omtalade nämnd , kan den väljande Kammaren,
efter serskildt fattadt beslut, utse flere eller färre Efterträdare,
hvilka i stadgad ordning ingå skola i de valde liufvudmännens ställe, när
sådantnödigt är. Ingen annan kan till Efterträdare väljas, än den, som till hufvudman
valbarär. Efterträdare kunna väljas antingen serskildt, eller på samma
gång som hufvudman; men i senare fallet sker valet alltid på sammanlagda
antalet hufvudmän och efterträdare, hvarvid det högre rösteantalet bestämmer
de förre, äfvensom ordningen för de senares ingående 1 befattningen.
Mom. 2. Uppstår emellan Riksdagarne ledighet bland Fullmägtige
éller Revisorer, utöfver det utsedda antalet efterträdare, sammanträde då
Fullmägtige i Rikets Rank med Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret, och fylle
den lediga platsen genom gemensamt val.
§. 86. Vid val till Fullmägtige, Revisorer, Ledamöter i valnämnd,
Ledamöter i den nämnd, som i §. 82 omtalas, samt Ledamöter i Utskott,
eger lottning rum, när valet genom erhållet lika röste-antal befinnes oafgjordt.
Lag samma vare med alla andra val, hvilka Riks-församlingens
Kamrar, Nämnder, Utskott eller Fullmägtige företaga, och der det motsatta
förhållandet ej i denna Grundlag stadgadt är, eller serskildt blifvit
för tillfället heslutaclt i de fall, då Grundlagen sådant icke förhindrar.
Bil. till Constitulions-Utslottets Memorial, N'.o 38.
§. 87. Fullmäktige oell Revisorer kunna ej, i och för deras befattning,
mottaga befallningar utan af Riks-församlingen, och böra uti allt
ovilkorligen rätta sig efter de instruetioner, hvilka Riks-församlingen, eller
dess Utskott, för dem stadgat hafva; kunna ej eller till redo och an
svar
ställas, utan efter Riks-försarolingens beslut och i laga ordning. Da
njuta för sina gorningar under sin befattning den, säkerhet, som §§■ 'lo
och 1 r r Regerings-Formen tillägga Riksdags-fullmägtige och Riksdagsmän.
Yppas vid Fullmägtiges öfverläggningar lika delade röster, ege Ordföranden
afgörande röst.
Anm. På sätt, som har blifvit i slutet af ofvanskrifne reservation
anfördt, är uti detta förslag alldeles förbigången den del af
arbets-ordningen, som angår hvarje Kammare serskildt. Äfven
några andra, i nuvarande Riksdags-Ordning upptagne,
ämnen äro ej vidrörda; alla af den beskaffenhet, alt den
nya paragraf-lydelse, som Conslitutions-Utskottet kan blifva
ålagdt att utarbeta, om Riksens Ständer besluta, att Utskottets
förslag skall utsträckas till alla de i nuvarande Riksdagsordning
förekommande ämnen, nästan ofelbart mäste blifva
lika passande för det caractersskiljda Tvåkammar-system, jag
här vågat föreslå, som för det Norrsk-artade, som Utskottet
godkänt. De paragrafer af nuvarande Riksdags-Ordning, hvilka
härigenom dels helt och hållet, dels styckevis, sakna all motsvarighet
i föreskrifne förslag, äro:
§. 20, §. a5, §. 40, §. 4a, §. 43, §• 45, §• 46, §• 47» §• 4fh
§. 5o, §. 5(, §. 52, §. 53, §. 54, §. 55, §. 57, §. 58, §. 5g,
§. 72, §. 74, §. 77, §• 78, §. 79. §• 81, §. 82.
Till stor del kunna dessa §§., då man från fyra Kamrar öf
vergår
till två, ordagrannt afskrifvas; till stor del kunna och
böra de förkortas, dels såsom innefattande redan nu onödiga
afskrifvanden af Regerings-Formen, dels såsom afhandlanda
ämnen af nog liten vigt för en Grundlag.
Af nuvarande Riksdags-Ordning synas mig vidare §. 8 §. 63
mom. 3 och ett i §. 33 förekommande tillägg böra öfverflyttas
till Regerings-Formen, äfven om man bibehåller hela det
Bih. till R. St. Prat. 1840- 3 Sami. 22 Haft., *
5o Bil. till Constitutiom- Utskott c ts Memorial, N:o 58.
nuvarande representationssättet. Deremot skulle, i sammanhang
med förestående förslag, följande §§. i Regerings-Formen
dels alldeles uteslutas, dels ansenligen förkortas, nemligen:
§. 56, §. 69, §. 70, §. 71, §. 81, §. 82, §. 83, §. 84,
§• s7» §• 97*
Jag har ansett den i allmänhet uttryckta lanken, att det
förut gällande ej utan serskildta skäl bör rubbas, bär utgöra
en tillräcklig redogörelse för min åsigt”.
Af Herr Frih erre Tersmeden: ’’I allmänhet delande de åsigter, som legat
till grund för Utskottets förslag i denna stora vigtiga samhällsfråga, är det
dock tvänne hufvudsakliga punkter, hvaruti jag skiljer mig ifrån Utskottets
majoritet, och hvilka jag anser mig i form af reservation böra angifva.
Den ena är den af Utskottet antagna bestämmelsen att Riksdags
•
ni»
man ovilkorligen skall väljas genom Elector. Jag anser, att hvarje valberättigad
bör, så vidt sig göra låter , lemnäs tillfälle att, på det sätt, honom
bäst synes, utse Riksdagsman; och får jag, till stöd för denna min åsigt,
åberopa de af Herr Grefve Spens i dess reservation anförda , väl grundade, skäl.
Den andra är den utur Norriges Grundlag hemtade bildning afnational-representationen
i en Kammare, som för vissa fall bryter sig i tvänne.
Erfarenheten har visat, att de fleste länder, som antagit Enkammare-systemet,
hafva förr eller senare mast detsamma öfvergifva, och det Republikanska
Nord-å.merica har ej ens ansett sig böra införa det. Norrige gör
härifrån ett lysande undantag; men Norrige var att anse år 1814 nästan
som en nybildad stat och kunde då, utan hinder af uråldriga institutioner
och inrotade fördomar, antaga den Statsform, som på det enklaste sättet
motsvarade nationens behof. Så är ej förhållandet hos oss; vi hafva mycket
gammalt godt att bevara, mycket gammalt ondt, som vi ej på en gång
kunna blifva utaf tned — Yi lunna ej och vi böra ej försöka att öfvergå
ifrån vår fyrdelade slånds-representation till en så fullkomligt democratisk,
som den Norrska, utan att tillika ett återhållande element införes deruti,
som befriar Konungen ifrån att begagna sitt veto, annat än i högst sällsynta
fall. Jag anser derföre, att national-representationen bör utgöras af
tvänne caractersskiljda Kammare, och föreslår, att den mindre Kammaren
bildas på följande sätt. Vid samma Riksdag, som det nya representationsförslaget
blifvit antaget, utvälja Rikets nuvarande 4 Stånd gemensamt, sam
-
Bil. till Conslitutions-Ulshottets Memorial} M\o 58. 5i
lade lill lika antal af hvarje Stand, 7b personer bland de enligt vallagen
valbara, sorn fyllt 35 år; och utgöra dessa ^5 personer den mindre
Kammaren.
Ledamöterne af den mindre Kammaren äro valde för lifstid. De
ledign platserna fyllas hvarje Riksdag, genom val af stora Nämnden, vid
dess första sammanträde. Den mindre Kammaren har motions- och beslutande-rätt,
lika med stora Nämnden, i alla frågor, utom i dem, som
angå Statsverkets utgifter och inkomster, hvaröfver stora Nämnden ensamt
besluter.”
Af Herr Friherre Hennelin s som instämt i förestående af Grefve Spens
afgifne reservation och förslag.
Af Herr Cederschjöld* P. G.: ”Af det myckna, som i senare åren
blifvit yttradt om odugligheten af vårt representations-sätt, har jag funnit
så litet skäl och bevis, och så mycket högljudda declamationer, att jag för
min del anser det icke löna mödan, att söka försvara det nuvarande, och att
visa, det den gamla byggnaden icke är sämre, än att den skulle kunna repareras
och, genom obetydlig tillbyggnad eller blott förändrad inredning,
blifva ganska beqväm oell ändamålsenlig. I stället för att anföra sådant,
hvartill knappt någon nu skulle vilja lyssna; och i stället för att redogöra,
hvarföre jag icke kunnat i allo instämma i det af Utskottet uppgjorda förslag
till nytt representations-sätt, vill jag hellre uppgifva de grunder, på
hvilka jag för min del anser ett nytt representations-sätt tilläfventyrs kunna
byggas, i händelse nationen verkligen är så enhällig om det gamlas afskaffande,
som skriftställarne föregifvit.
Dessa grunder äro i synnerhet följande:
1 §. Svenska folket skall vid Riksdagar representeras endast genom
vadda Ombud, som kunna kallas Riksdagsmän.
2 §. Riksdagsmännen skola fördelas på 2:ne sjelfständiga Kamrar:
en större och en mindre.
3 §. Riksdagsmanna-valen skola ske genom Electorer.
4 §. Valrätt eller rättighet, att deltaga i val lill Electorer, bör tillkomma
hvarje inom Riket under de 3 sista åren boende och mantalsskrifven
Svensk man, som fyllt 21 år, kan läsa och skrifva samt icke är ställd
52 Bil. till Constilutions-Utslottets Memorial, IV.'o 38.
under förmyndare; icke befinner sig i cessions-tillstånd; icke njuter understöd
af fattigförsörjningen; och som icke är dömd till straff för nesligt
brott, eller förlustig medborgerligt förtroende, eller att föra andras talan;
och som, i händelse han är tjenare hos enskild person eller bolag, varit
de 5 sista åren under samma husbonde. Hvarje valberättigad kallas valman.
5 § Electorsvalen skola ske sockenvis. En socken, som icke innehåller
öfver 5oo själar, väljer en Elector; deröfver till i,ooo:de väljer a
Electorer o. s. v.
6 §. I val till Electorer må ingen deltaga på mer än ett ställe,
nemligen der han är mantalsskrifven.
7 §. Hvarje valman ege ovilkoiligen en röst, och flere under ser
skilda
förhållanden, t. ex.:
Två röster, om han eger jord till ett uppskattadt värde af 5oo
R:dr Banco, eller hus i stad till ett uppskattadt värdeaf 1,000 R:dr Banco;
eller på minst io års arrende innehar jord, värd 3,ooo R:dr, eller skattar
i bevillning för årlig inkomst, af lön, pension eller yrke, uppgående
till 200 R:dr.
Tre röster torde den böra bafva, som tagit högsta lärdomsgraden i
någondera Faculteten vid inhemskt Universitet; eller eger jord, värd i,5oo
R:dr, eller bus i stad, värdt 2000 R:dr, eller arrenderar jord, värd 6000
R.:dr, eller skattar i bevillning för årlig inkomst, uppgående till 5oo R:dr.
Fyra röster torde den böra hafva, som eger jord, värd 3ooo R:dr,
eller hus i stad, värdt 4000 R:dr, eller arrenderar jord, värd io,oooR:dr,
eller skattar i bevillning för årlig inkomst, upjigående till 800 R:dr.
Fem röster torde böra egas för ett jord värde af 5000 R:dr, eller
hus i stad, värdt 7000 R:dr, eller för en till bevillning uppskattad årlig
inkomst af 1,200 R:dr.
Seoc röster torde böra egas för ett jord värde af 8000 R:dr, eller bu?
i stad, värdt 12,000 R:dr, eller för en till bevillning uppskattad inkomst
af 2000 R:dr.
Sju röster torde böra egas för ett jordvärde af 12,000 R:dr, eller
hus i stad, värdt 20,000 R:dr, eller för en lill bevillning uppskattad årlig
inkomst af 3ooo R:dr.
Atta
Bil. till Constilulions- Utskottets Memorial, JV:o 58.
53
Ätta röster torde böra egas för elt jordvärde af 20,000 R:dr, eller
bus i stad, vardt 3o,ooo R:dr, eller för en till bevillning uppskattad årlig
inkomst af 5ooo R:dr.
Nio röster torde böra egas för ett jord värde af 5o,ooo R:dr, eller
för en till bevillning uppskattad årlig inkomst af 8000 R:dr; och
Tio röster torde böra egas för elt jordvärde af 100,000 R:dr, eller
för en till bevillning uppskattad inkomst af i5,ooo R:dr B:co. Mer än 10
röster torde ingen böra ega.
8 §. Vid val till Eleclorer skola rösterna afgifvas skriftligen, genom
slutne sedlar. De, som endast hafva en röst, skola inställa sig personligen
till densammas afgifvande; men de, som hafva 2 ellei flera , må insända
riem i försegladt convofnt. Och på sistnämnde sätt skall hvarje kronobetjent
afgifva sina rösler, utan rättighet alt valet sjelf bivista.
g §. Till Elector må, med undantag af krono-beljent, hvarje valman
kunna väljas, som är berättigad alt 3 röster afgifva samt fyllt 3o år,
och bekänner sig till Christna Läran. Derest inom någon socken ett tillräckligt
antal Eleclorer icke skulle finnas, må den socknen lill val förena
sig med en eller flera nästgränsande.
10 Electorerna skola på samina dag öfver hela Riket sammanträda
districtvis förenade i' vissa Electors-försainlingar.
11 §. Electorerna skola rösta per .capita, och med slutne sedlar.
Den som är af laga förfall hindrad att sig personligen infinna, må insända
sin slutna voteringssedel i försegladt convölul.
12 §. Till Riksdagsman i den större Kammaren må hvarje inom
Electors-districtet mantalsskrifven valman kunna väljas, som bekänner sig
till Christna Läran, och fyllt 25 år.
13 §. Till Riksdagsman i den mindre Kammaren må hvar och en,
livar helst han är mantalskrifven, kunna väljas, som fyllt 35 år, och för
öfrigt är valbar till Elector, samt minst 2 gånger varit Ledamot af den
större Kammaren.
14 §. Till Ledamolskap af den mindre Kammaren väljes för två
Lagtima Riksdagar, så att personalen endast till hälften förn vas för hvarje.
Yid första Riksdagen bestämmes afgången genom lottning; men sedermera
Sik. t i: t R. St. Brot. 18-10. 3 Sami 52 Häftet.
54
Bil. till Cons ti tu tio/is-Utsk otte ts Memorial, IV: o 58.
afträda Lerlamöterne i den ordning, de tillkommit; likväl med möjlighet
att kunna inväljas ånyo.
15 §. Den större Kammarens personal torde kunna antagas till omkring
200 och den mindres till hälften.
16 §. Vid bestämmandet af Riksdagsmännens antal för hvarje Län,
åtminstone i den större Kammaren, torde afseende böra hafvas icke blott
pä folkmängden, utan äfven på localernes olikhet och näringarnes mångfald.
ij §. Emedan hvarje Electors-församling skall första gängen utse
dubbelt och sedermera fyrdubbelt fler Riksdagsmän till den större Kammaren,
än till den mindre; sä synas Efectors-districten böra så indelas,
att hvarje Eleclors-lörsamling får utse minst och kanhända högst 8,
Ledamöter till den större Kammaren.
Till bildande af den mindre Kammaren , hvilket ovedersägligen utgör
det svåraste problemet att lösa, anser jag mig böra uppgifva ett alternativt
förslag, grundadt hufvudsakligen på den nuvarande ståndsindel;-  ningen. Dertill kunde utväljas af
Ridderskapet och Adeln
2 5,
Presterskapet och Läroverkens ordinarie Tjenstemän . . 25,
Städernes Borgerskap samt öfrige husegare och näringsidkare
................. 25.
Bonde-Ståndet tillika med de jordegare, som tillförne
varit Tjenstemän
25.
Alla hittills för öfrigt orepresenterade så kallade Ståndspersoner,
hvilka erlägga bevillning för en årlig inkomst
af minst 1,000 R:dr B:co .......... 25.
Summa ia5.
Äfven efter denna sammansättning torde den mindre Kammaren icke
böra förnyas mer än till hälften, eller kan hända ännu mindre del vid
hvarje lagtima Riksdag: icke eller någon der kunna inväljas, sorn icke
fyllt 35 är och varit Ledamot af den större Kammaren vid minst 2 Riksdagar.
Detta sistnämnda stadgande kunde likväl icke börja tillämpas, i afseende
pä 5:te classen förr än den tredje lagtima Riksdagen.
Bilaga N:o 2 till Constitutions- Utskottets Memorialj N:o 38, 1
Reservationer.
Af Herr Biskopen Nibelius: ”Emot Utskottets i detta Betänkande framställde
forsla» till representalions-förändring reserverar jag mig.
1:0 / afseende på Valrätten. Erkännande, att denna rätt hör, så vidt
som möjligt är, komma hvarje samhälls-ledamot till godo, anser jag detta
ändamål icke mera vinnas genom allmänna af Utskottet samfäldte benämnda
val, än igenom stånds- eller class-val. Allmänneligheten i de förra kan
icke, såsom den enligt principen borde, till hvarje myndig individ utsträckas.
Den måste inskränkas, och då gränsen för denna inskränkning alltid
blifver arbilrair, uppkommer derigenom för den uteslutne samma orättvisa,
som för den i class-val icke deltagande. En annan följd af inskränkningen
är, att för valrätten en annan grund än personligheten måste antagas, och
att principen derigenom upphäfves. Sålunda är det, enligt det här uppgifna
förslaget, egentligen förmögenheten, som gifver rösträttighet; ty den del,
som dervid blifvit bildningen tillerkänd, är blott ringa. I tillämpningen
blifver åter, hvad här åsyftades såsom allmänt, något enskildt, ty vid bestämmandet
af rösträttighet, på grund af förmögenhet, har Utskottet gjort
sådana stadganden, att de mindre faslighets-innehafvai ne vid valen få en
öfvervägande pluralitet och att valen således, ehuru samfäldta, dock af denna
samhälls-class hufvudsakligen komma alt i utgången bero. Men att hvad,
som bör vara afsigten med dessa val, nemligen alt de för representant-kallet
skickligaste dertill må utses, sålunda vinnes, vågar jag betvifla. Hvilka
inom den rådande classen äro för förtroendet att kallas till elector eller representant
de tjenligaste, kunna möjligen denna classens medlemmar bedöma;
i afseende åter på andra medborgare-classer, kan en sådan kunskap hos
dem icke förutsättas. Antingen komma således de valda att tillhöra en
dass, eller också skola valen af främmande inflytelse, men icke af de väljandes
öfvertygelse, bestämmas. I de enklaste och af likartade dejar bestående
samhällen kunna allmänna val vara lämpliga, äfvensom i sådana, der
bildningen hos samhälls-ledamöterne i allmänhet till en hög grad blifvit
utvecklad och en sjelfständig allmän anda till följd deraf är rådande; men
intetdera af dessa förhållanden eger hos oss rum.
2:0 I afseende på valbarheten. Igenom det hitintills hos oss gällande
stadgande, alt representanterne inom vissa classer och yrken skola utses,
Dill. lill II. St. Prot. 1840. 3 Sami. 23:äjc Haft. 1
2
Bilaga, N.o 2 lill Conslitutions-Utskotlets Memorial, N.o 38.
anser jag större säkerhet för vården och befordrandet af samhällets val
hunna ernås, än igenom den valfrihet, Utskottet föreslagit, och hvaraf, i förening
med hvad om valrätten blifvit anfördt, kan blifva en följd, att de
fleste representanterne komma alt tagas inom en samhälls-class. Man fruktar,
att vid slåndsval sk il j d a interessen skola göra sig gällande. Utan interessen,
i ordets ädla bemärkelse, är ej samhälle länkbast. De utgöra deintegrerande
delarne af samhälls-organismen, och ju kraftigare hvart och
ett sådant, med-aktning för de öfrigas rätt, befrämjas, desto friskare är samhället.
Att allmänt väl bos oss hitintills varit tillbakasatt derföre, alt, på
grund af nu varande representations-satt, någon samhälls-class skulle hafva
blifvit af andra förtryckt eller i sin förkofran hämmad, kan jag icke medgifva;
fastmer skall en ensidighet i detta afseende vara att befara, om en
dass, med öfvervägande magt att bestämma valen, äfven finge rättighet att
inom sig utse flertalet af nationens ombud.
3:o I afseende på representantförsamlingens organisation. Åberopande
de skäl, Utskottet anfört för representationens fördelning på tvänne Kamrar,
finner jag icke dessa vederlagda af hvad sedan för antagandet af en
Kammare ordas. Jag skattar högre den betänksamhet och moderation, för
hvilka det förra alternativet innebär en garanti, än den ofta brådstörtande,
om än för tillfället eniga kraft, som af det senare skulle befordras.
Skall en förbättrad representation hos oss vinnas, så måste den, enligt
min tanka, af dertill förevarande element sammansättas och på grund af
nu varande samhälls-förhållanden utbildas. De hufvudsakliga fordringarne
dervid torde vara: att nu orepresenterade ståndspersoner erhålla representationsrätt,
antingen såsom en serskild class eller ibland de öfrige upptagne;
att för Ridderskapet och Adeln fullmäglige utses genom val, likasom för de
öfrige Stånden, samt att representationen fördelas på tvänne Kamrar, af hvilka
den öfre bildas genom val från den andra, samt vissa dertill kallade
embelsmän. Genom dessa förändringar, hvaraf detalj-bestämmelserna ej torde
möta synnerlig svårighet samt några modificationer i arbetssättet vid
Riksdagarne, hvarigenom dessa kunna förkortas,, tror jag nationens Önskningar,
likasom dess sanna väl, i afseende på detta ämne, bäst befrämjas”.
Af Herr Prosten Bergqvistj som hufvudsakligen instämt i Biskop JSibelii
reservation.
Af Herr Prosten Ödmann: ”Redan vid början af representationsfrågans behandling
inom Utskottet, yttrade jag min öfvertygelse, att den reform, sorn.
Bilaga N.o 2 till Conititulions-Ulskotlcts Memorial, N.o 38■
3
i della fall så högt och så allmänt påkallades, icke rimligen kunde onder
nuvarande förhållanden till vägabringas, om man i det afgifvande förslaget
kastade å sido allt afseende på det nu bestående och endast bjggde på rationella
grunder. Jag förmodar nemligen, att det, som under sekler fastväxt
vid nationen, icke med ett penndrag kunde bortskaffas; att de nu existerande
Riks-Stånd icke frivilligt och obetingadt afsade sig sin representationsrätt;
att, om än, emot ali sannolikhet, en majoritet kunde lör en så
råd i cal reform inom alla Riks-Stånden vinnas, sanction derå af den andra
Statsmagten icke erhölies; att, om man ville vinna något af det reela, man
måste rätta sig efter omständigheterna och afpruta något af det speculaliva;
att således Utskottet endast då ändamålsenligt fullgjorde sitt kall, när det
beredde möjligheten att nu eller snart komma till ett mål, om icke det
högsta eller mest rationella, dock i väsendtligaste delar motsvarande nationens
önskningar och behof, samt öppnande vägen till nja reformer och
förbättringar af vårt statsskick. I annat fall trodde jag Utskottets moda
vara förspilld och dess arbete mera tillhöra studerkammaren-, än det practiska
lifvet, blifva ett ytterligare bevis på fåfängligheten af försöket att tillämpa
Statsförfattningarnes theon, såsom en abstract vetenskap, utan modificationer
af det förflutna och närvarande. Utskottets majoritet har tänkt
annorlunda; och det återstår då för mig intet annat, än att reservera mig
mot ett represenlalions-förslag, för hvilket, i dess närvarande, skick, jag icke
väntar någon framgång eller allmän sympathi, hvarken inom de respeclive
Riks-Stånden eller inom den större delen af Svenska folket. Jag skall nu
redovisa för mina åsigter af detta vigtiga ämne.
Att nationen i dess helhet, men icke vissa Stånd eller delar deraf, borde
representeras, lärer ej nekas. Om den hittills orepresenterade delen
skulle få sin andel i lagstiftningen, kunde det ske, antingen genom dess intagande
inom nuvarande ofrälse Stånden, eller genom formerandet af ett
nytt femte Riks-Stånd. Båda sätten hafva sina olägenheter, hvilka icke så
lätt öfvervinnas; men om detta äfven lyckades, återstår dock alltid samma
klagan öfver nationens splittring i flere Stånd med deras serskilta intressen,
såsom anledningar till tvister och oenighet, till ärendenas långsamma
behandling, till hinder för Sveriges stigande välstånd och constitutionella
utveckling, så länge hvart Stånd inom sina gränsor väljer sina representanter.
Jag har derföre ansett mig böra biträda Utskottets förslag till samfäIdta
val, ehuru jag i åtskilliga detaiile-frågor varit af olika mening med
den segrande majoriteten. När sålunda valrätten blifvit bestämd, vidtog,
efter mitt förmenande, omsorgen, att vid bestämmandet af yalbarlieten
4
Bilaga N;o 2 till Constitutions-Utskottels Memorial, IV.o 38.
bereda elt samband emellan det nya förslaget och de nu gällande gamla
formerna, eller, om man så vill, en lättad öfvergång ifrån det gamla till
det nya. Efter en sådan åsigt, borde valbarheten inskränkas inom ståndsförhållanden,
så att hvart val-district, utan inskränkning till viss ort eller
bostad, egde välja fem Representanter, nemligen en Adelsman, en Prest, en
Borgare, en Bonde och en Ståndsperson, eller hittills icke representerad
medborgare. Alla intressen visade sig på detta sätt representerade. Ingen
kunde med skäl klaga, alt hans Stånd mislat sitt deltagande i Statens
angelägenheter, ingen att hans intresse icke vid Riksdagarne genom valde
ombud bevakades. De på detta sätt valde Deputerade kunde icke vidare
med skäl kallas eller anses vara Stånds-represenlanter, utan voro verkliga
lolkombud, korade till sitt vigtiga värf genom medborgares samfälda val.
Den ena national-angelägenheten kunde icke nu sägas vara eftersatt för den
andra, som omfattades af en segrande majoritet; det ena Ståndet icke öfverväga
det andra vid bestämmandet af anordningar för samhällets mångfaldiga
och olikartade intressen. Den medborgare-class, som vid valen egde
eller kunde ega öfvervigt och således uttryckte nationens vilja, hade i sin band
att välja aktade män af alla classer, verkliga fosterlandsvänner, som vid öfverläggningarne
icke blott ledd*s af sin egen inneboende känsla för Statens val,
utan ock voro bundna att motsvara i handling det höga förtroende, nationen
dem visat. Om denna åsigt gjort sig gäliande inom Utskottet, skulle
jag i en efter folkmängden uppgjord Tabell hafva visat, huru valen bordt
classvis anordnas, men Norskhels-ifvern, så foga lämplig till våra inhemska
förhållanden, segrade öfver alla betänkligheter och alla bevisningar, så rent
rationella, som empiriska.
Detta om valbarheten. Sedan Utskottets majoritet afgjort frågan om
representationens qvantitativa och qvalitaliva förhållanden, vidtog den äfven
så vigtiga om dess fördelning i Kamrar. Mot beslutet att på Norrska viset
antaga en Kammare med utbrytning till en Öfre eller andra Kammare,
bar jag reserverat mig till protocollet och fortsätter nu denna reservation.
Enkammar-systemets olämplighet, så i nya som synnerligast i gamla Stater, är så
tillräckligt både i theori och practik bevisad, alt derom visst icke behöfver mera
ordas. Norriges beprisade erfarenhet är för färsk alt kunna gälla som regel;
den är på sin höjd ett undantag, som gäller, hvad det kan. Dess
stånds-förhållanden, politiska antecedentia m. m., ega ingen jemförelse med
våra. Alt i folkförsamlingen inlägga ett modererande, eller, om man så behagar,
återhållande element, blir alltid en nödvändighet, som inses af hvarje
sansad medborgare och borde behjertas af äfven den ifrigastc frihetsvän.
Bilaga. N:o 2 till Constitutions-Utskottets Memorialj N.-o 38.
5
J:ig Inde derföre trott, att, om den valda representationen utgjordes af a5o
eller högst 3oo personer, borde den slraxt vid Riksmötets början inom sig
vidja hälften eller två tredjedelar af den Öfre Rammaien, som kunde bestå
af 5o eller 6o Ledamöter samt den andra hälften eller återstående tredjedelen,
antingen nämnas af Regeringen eller beslå af vissa i Grundlagen bestämda
högre embelsmän. Exempel på båda sätten alt fylla den Öfre Kamin
iren saknas ej hos utländska constitulioner. Åt båda Kamrarne ville jag
medgifva sitt veto, utom i beskattningsfrågor, hvilka ensamt af Nedra Kammaren
afgjordes. Alla hithörande detalj-anordningar skulle jag i thy fall
hafva sökt att föreslå; men i en reservation kan naturligtvis sådant ej ega
rum. Det är blott grunddragen jag här vrlat teckna.
Slutligen får jag serskildt reservera mig mot Utskottets beslut, rörande
Sidren så för valberättigad, som valbar. Jag tror, att man härvid kunnat
tryggt följa Norriges Grundlag, som bestämmer den förres ålder till 25 och
den senares till 3o år. Troligen mognar Svensken icke förr till allvarliga
väld, än Norrmännen”.
Af Herr Professoren Geijer: ”De hufvudsakliga punkter, i hvilka jag
mig från Utskottets majoritet, äro följande:
i:o Jag antager en personlig valrätt bos hvarje myndig medborgare, sorn
styrker sig ega god frejd, god chrislendoms-kunskap och för öfrigt minimum
af de i Folkskolan fordrade kunskaper;
2:0 Jag antagen två classer af valberättigade, en med enkel valrätt, lika
med den ofvannämnde personliga, och en annan med förstärkt valrätt,
i följd af bildning och förmögenhet;
3:o Då jag, lika med Utskottet, yrkar, att representant-valen böra ske
genom Electorer, inskränker jag valbarheten både till Elector och Representant
inom den dass, som sjelf eger förstärkt valrätt;
4:o Jag antager, alt den förstärkta valrätten likväl aldrig kan gifva mer
«n dubbel rösträtt;
5:o Jag anser lagtima Riksdag böra sammankomma hvart tredje år;’
6:0 Den afdelning af Representationen, svarande mot Norriges Lagthing,
hvilken i Utskottets förslag kallas Pröfnings-nämnd, anser jag böra bildas af
sådana Representanter, som redan bevistat två Riksdagar, sålunda, att val ibland
dem sker, om de vid Riksdagen öfverstiga det för Pröfnings-nämnden bestämda
antalet af sextio. Finnas mindre, äro de befintliga sjelfskrifne, och
må, i fall de uppgå till 3o, genom val ur den öfriga Representationen, sjelfva
fylla antalet. Understiger antalet af Riksdagsmän, som tillförne bevi
-
Bilaga 2V.0 2 till Couslitulions-ULskottets Memorialj N.O 38-
stat Iva Riksdagar, anlalet af 3o, må de återstående ledamöter i Pröfningsnämnden
nämnas af Konungen.
Motiven till denna Reservation skall jag utveckla i den afhandling
om Representationsfrågan, sorn jag börjat offentliggöra.”
Åf Herr Contracts-Prosten Hallström: ”1 händelse det förslag till en förändrad
representation, som i84o års Constitutions-Utskott framlägger, skulle
godkännas af Rikets församlade Ständer, och omsider skörda Konungs och
Folks gemensamma bifall, eger icke jag att deraf tillegna mig någon ära.
Redan vid de första bestämmande hufvuddragens uppgörande blef jag från
Utskottets majoritet skiljagtig, genom den yttrade och ännu bibehållna mening,
att reformen, för att blifva annat än en tom tankebild, borde sluta
sig lill närvarande förhållanden, och uppföras på grundvalar, icke alldeles
främmande för vårt nu bestående representations-sätt. Denna fordran förekom
mig desto mer oafvislig, som Grundlagen uttryckligen bestämmer, att
de ändringar, som deruti af Constitutions-Utskottet föreslås, skola vara betingade
icke endast af nödvändigheten och nyttan, utan jemväl af verkställbärheten.
Och det är allraförst från denna synpunkt, sorn jag icke kan
undgå att yppa mitt tvifvel om den tillstyrkta reformens syftesenlighet,
enär den innebär sjelfva de rådslående Ständernas egen fullkomliga upplösning,
och alltså å deras sida ifrågasätter en sjelfuppoffring, som likväl,
efter mitt förmenande, hvarken påfordras af de yttre omständigheternas
tvingande magt, ej eller förordas af den klara insigt, att ett bättre icke
skulle på annan väg låta sig finna.
Men ur sakens egen natur härleda sig andra, icke mindre vigtiga betänkligheter,
som förtjena att lagas i betragtande.
All Lag mäste, för att icke blifva en skugga ulan verklighet och kraft,
hafva uti folkets seder och tänkesätt, om icke sin redan gifna grund, dock
åtminstone ett osvikligt stöd, att påräkna. Allmän rösträtt och allmänna
val förutsätta fördenskull, ehvar de skola laglikmätigt antagas, såsom oefter-,
gifliga vilkor, ett allmännare deltagande för offentliga värf, och en allmän
anda för hela samhällsskickets utbildning och fullkomnande. Men i Sverige
äro spåren häraf så sällsynta, att det väl må medgifvas, att menigheterna,
långt ifrån att hafva ännu mognat för en högre andel i politiska rättigheter,
snarare synas icke ens rätt värdera, hvad de deraf redan innehafva, alldenstund
de ju ofta uteblifva från de sammanträden , der rösträtt dem lagligen
tillkommer, gemenligen anse för en tunga hvarje communal-bestyr,
och med nog liknöjdhet falla med sitt förtroende lill en och hvar, som
Bilaga N.o 2 till Conslitutions-TJiskottets Memorial, N.-o 38.
7
vill åtaga sig deras uppdrag. Ur det verkliga förhållandet upphemtas fördenskull
inga giltiga skäl, för alt tillerkänna den större massan en större
politisk vigt, som, då den ieke uppbäres af ett rent allmänt intresse, ofelbarfc
skulle roed stora vådor vara förbunden. Ändra tänkesätt, andra
seder, måste därförinnan hufva utbildat sig, och öfvergången till dessa beredas,
genom handläggning af sådana communal-ärenden, som i det de
ega ett nära samband med hvars och ens enskilda omständigheter, dock
tillika oförmärkt höja sinnet utöfver den trånga!e krets, hvari dessa, serdeles
under i<lheliga näringsomsorger, vilja innestänga. — Det har emedlertid
varit Stånds-Representationens lott att få uppbära många föredråelser,
som den i sig sjelf torde mindre förtjent, och som utan tvifvel kunnat
med mera rätt vigtas enrot den rådande bristen af en allmän anda. Måhända
har till och med denna afsaknad blifvit i någon nion mildrad just
igenom dessa öfverklagade stånds-intressen, hvilka, såsom utgångna från
lägre samhällsbildningar, torde åter kunna sägas hafva i samma förhållande
vikit tillbaka, åtminstone förlorat i sin skärpa, som en högre associations-,
en verklig samfunds-anda, begynt utbilda sig. — Finnas likväl ännu samma
Stånds-intressen, och kunna de ej, upphöra att i samhället mer eller mindre
fortverka,. så skola de visst ieke gå sin död till mötes genom socknevis
utsedda valmäns samfälda omröstning. Kränkte igenom förlusten af
hvad de hitintills innehaft, icke vidare i oqv ld besittning af en serskildt,
dem tillförsäkrad, representationsrätt, skola de, enligt tingens vanliga lopp,
deraf ägg as, uppretas och blott — frodigare uppskjuta, — Härtill kommer en
ny våda genom sjelfva stridsplatsens förändring. Då de icke kunna vid
Riksmötet sammanträffa och der kämpa under några få och, man torde kunna
säga, i det hela lugna sakförare, skola de i stället på hemliga stigar smyga
till valörterne, och der ifrigt, i samma mon de hotas af förtryck, och
täflande tillika vid sidan af nya, mera egoistiska intressen,, söka att bevaka
sina fördelar, svårligen skyende att för detta ändamål anlita hvarjehanda
hjelpmedel af intrig oeh corruption, som der en allmän samfundsanda
saknas, lättare både framkallas och finna insteg, skulle än säkraste
följden derutaf blifva så väl de täflandes, som dé väljandes demoralisation.
Varnande skildringar ifrån främmande länder äro för oss i detta hänseende
uppställda. Om i stater, hvarest likvist råder en stor jemnlikhet, så väl i
bildning, sorn lefnadsvillkor, högst betänkliga uppträden förefalla- vid de
allmänna valen, hvad må berättiga oss, med våra splittrade intressen,
våra ärfda ståndsskillnader, våra* minnen och våra fortfarande afsöndringar
inom hela det sociala lifvets område, till det djerfva hopp, alt en
ä
Bilaga N.o a till Constilulions-Utskoltets Memorialj IV.o 38-
hällre lingens ordning skall dervid hos oss inträda? — I sanning, antingen
hedrager jag mig, eller har den politiska klokheten icke tryckt sitt insegel
på det represenlations-förslag, sorn efter främmande mönster uppdukas för
en nation i helt olika belägenhet, och visst icke hvarken så politiskt eller
så harmoniskt inom sig utbildad, att den på jemna skuldror skulle bära
den ansvarsfulla bördan af en allmän lika representationsrätt.
Men rättvisan_, yttrar man, kräfver jemiikhet i politiska rättigheter för
hrar och en medborgare: kräfver, att nationen icke må söndersplittrad, utan
samtagen i sin verkliga helhet blifva representerad, och ingen, under samhällets
fortgående utveckling, obehörigen utesluten från deltagande i dess
allmänna angelägenheter. Utgångspunkten för denna fordran, som man
framställt såsom förnuftets egen, är påtagligen jemlikhels-begreppet, så väl
i afseende på rättigheter, som derför gifna qvalificationer i och med själens
förmögenheter. Icke desto mindre har Utskottet, i betydlig mon, icke allenast
å ena sidan inskränkt, utan ock å den andra utvidgat den på personlighetens
grund hvilande valrätten, och änskönt principen, således genom
en dubbel afvikelse, blifvit snart sagdt underkänd, åtminstone lidit
ett ganska väsendtligt afbräck, har likväl Utskottet icke tvekat att upptaga
de utur principen i dess sannskyldiga renhet härflutna allmänna valen,
hvilka dock nu, likasom för att erinra om en för handen varande skillnad
de väljande emellan, blifvit benämnde: de samfälda.
Med all aktning för andras öfvertygelse, har jag, i afseende ej mindre
på dessa val, hvilka i de flestas mun gå och gälla såsom de enda rationella,
än på de grundbestämmelser för valrätt, Utskottet antagit, icke förmått lösgöra
mig från åtskilliga tvifvel, dem jag ber att efter min förmåga snarare
få antyda, än fullständigt utveckla.
1:0 För de allmänna, eller, efter Utskottets benämning, de samfälda
valen, hvilka egentligen häntyda på full jemiikhet i politiska rättigheter,
ligger lill grund den föreställning, att Slaten är en sammanfattning af menskliga
individer, likasom en summa af lika gällande enheter. Asigten, hvilken
under namn af den Atomistiska i andra vetenskapliga constructioner
redan måst vika för den högre Dynamiska, torde svårligen förtjena ett bättie
ode uti Statsläran. Ej nog att Staten allmänneligen säges vara en organism :
af ålder har det ock blifvit erkändt, äfvensom af historiens vittnesbörd hekräftadt,
att Staten uppskjutit ur familjen, — är en mängd af familjer, förenade
till ett organiskt helt. Och skulle någon, med förbiseende af delta
dess ursprung, vilja på flera händer inom det husliga samhällets krets utdela
-
Bilaga. iV.-o 2 till Conslitulions-Utskottels MemorialN.o 38
9
dela politiska rättigheter, hvem gripes icke viel föreställningen häraf djupt
af den farhåga, att man på sådant vis skulle, i stället för att bringa frid
och försoning, uppröra samhällets innersta grundvalar? — Familjen är dock
allenast den lägsta samhällsförbindelsen; — öfver densamma hafva under
tidernas lopp bildat sig uti serskilda spherer flera mer eller mindre naturnödvändiga
samhälligheter, allesammans ytterst omslutne af Statens omfattande
organism. Delta medgifves äfven; — men blir fråga om en representation
af Statens väsendtliga beståndsdelar, då skola dessa bildningar
icke vidare gälla, för hvad de i sjelfva verket äro och antyda, för högre
personligheter, utan, i stället för atti sådan egenskap antagas, upplösas i en
spridd hop af numeriska enheter. Hvad äskar likväl det representativa systemet?
Är det icke just för sitt eget ändamål i behof alt i stället för dessa
redan befintliga samhälligheter, som lemnäs å sido såsom varande utan
värde och betydelse, tillvägabringa andra efter en sjelfgjord regel? Då nemligen
den enskilde medborgaren icke eger att begagna sin politiska rätt
hvarken personligen eller så, att han sjelf nämner sitt eget ombud, utan
måste utse en fullrnägtig gemensamt med flera andra medborgare, af hvilkas
samfälda val hans sålunda blir beroende, så är klart, icke endast alt dylika
föreningar måste legaliseras, utan ock att helgden och beståndet af den
enskildes rätt ovilkorligen brafver, att de samma blifva i görligaste måtto
homogena. Men en samhällighet eller Corporation, sorn formeras efter biott
locala förhållanden — massan af de väljande i hvad val-dislrict sorn helst
— är i detta hänseende ingalunda tillfredsställande. Sammansatt af högst
heterogena elementer, bildar den i sjelfva verket ingen politisk enhet, och
föreställer än mindre, hvad den rätteligen borde, en moralisk person. Hvar
skall jag då i detta förfarande uppdaga det rationella?
Lagen, som bestämmer medborgares politiska rättigheter, bör, för att
fullständigt lösa sin uppgift, icke underlåta att så uppdela och ordna dem,
att de verkligen kunna med hvarannan sammanstå. Inrymmer den deremot
åt flerLalet en uteslutande öfvervigt, som alldeles förqväfver minoritetens
röst, vid första yttringen deraf, så är den samma långt ifrån att motsvara
sitt syftemål. Det är ju Lagens utmärkande förtjenst, dess kall består
deruti, att skyddande omfatta och hägna hvarje, äfven det ringaste,
rättsanspråk, så att det icke förtränges och gifves till spillo. Ifrån denna
syupunkt hafva de val, som classvis förrättas, ett afgjordt företräde framför
de,samfälda, hvilkas mjuka form, ämnad att allt omfatta, synes mig snarare
antyda en brist i forin, och likasom vara, endast den första råare anBih.
till R. St. Brot. 1840. 3 Sami. 28.eije Haft. 2
10
Bilaga N:o 2 till Constilutions-Utskottets Memorial, N.-o 38.
satsen dertill, enär dessa val i sjelfva verket blott betrygga det öfvervägande
local-intressets rätt, ulan att på ringaste vis förebygga, att ej andra
vida vjgtigare och högre sainhälls-intressen blifva alldeles eftersatte. —
Om valrätt egentligen är ett vederlag för den enskilde medborgarens personliga
rätt att deltaga i samhällets angelägenheter, och hänvisar den tillika
pä en ulsträckt gemensamhet af lagar, fri- och skyldigheter, ur hvilka
gilltiga, rationella grunder vill man dä tillförbinda medborgaren alt ulöfva
denna rätt efter nog tillfälliga eller för hans politiska tillvarelse alldeles
icke väsendtliga local-förhållanden, heldre än att låta de förbindelser
han k änner, i följd af lefnadsyrke, samhälls-ställning och bildning, foga honom
tillsammans med de personer, han i alla dessa afseenden närmast tillhör?
— Jag åtminstone skulle vara böjd alt i den senare föreningen se en
politisk rättvisa.
2:0 För en stor del medborgare, och serdeles för hela den upplysta classen,
som är och alltid mäste tänkas vara en gifven minoritet, förringas genom
de samfälda, i massa skeende, valen i så betydlig nion valrätten, att den
snart sagd t förlorar allt värde. Ännu mer och i yttersta grad gäller detta,
då, i följd af vårt lands utsträckning och glesa befolkning, de samfälda
valen oundvikligen måste indirecte, eller genom Eleclorer förrättas. Härigenom
betagas alla de samhälls-classer, som hitintills åtnjutit fördelen af
directa val, om ock icke någon qvarlefva af deras redan för majoriteten
uppoffrade inflytelse på valens utgång, likväl hvad som allena kan ingifva
ett varmt intresse för sak, hvad som i sig sjelf utgör det väsendtligaste
af hela rättigheten, ty en oförneklig sanning vill det åtminstone för milt omdöme
vara, att individen endast så vida verkligen har någon andel i den representativa
folkmagten, som han personligen kan utöfva sin medgifna valrätt.
Egnar man häråt en tillbörlig uppmärksamhet, så torde man icke allenast
inse, att de samfälda valen i sjelfva verket bibringa en vida större förlust
än vinning, utan äfven finna, att det endast är på grund af en fiction, som
man kan kalla de af ett ringare antal Electorer utsedde ombud för Folkets
Representanter.
3:o För val- och dermed sammanhängande representations-rätt har
Utskottet, ehuru med erkännande, att det är personligheten, som bör representeras,
likväl ansett en yttre, af Staten bestämd, borgen erforderlig,
och funnit den, dels i en viss gifven bildningsgrad, dels i yttre förmögenhet.
Denna sistnämnde art af borgen har likväl, vid satsens tillämpning,
nästan alldeles förvandlat denna sin natur och i stället öfvergått till
beskaffenhet af en serdeles utmärkande qvalification, uppå hvilken jemväl
Bilaga. N:0 2 Ull Constitulions-Utskottets Memorial, N:o 38. ii
nya rättigheter kunde bygga?. Jag kan, i anledning deraf, väl icke underlåta
alt erinra, hvad äfven de fleste torde villigt medgifva, att, då yttre
förmögenhet snarare förtjenar kallas den outransakliga Försynens, än den
Gudomliga rättvisans gåfva, eller med andra ord, då densamma icke alltid
är arbetets eller förmågans uteslutande lön, utan jemväl ofta slumpens
eller den hädangångna föi tjenstens, eller de flere, jemväl af tycken och
passioner härrörande omständigheters skänk, den ock svårligen kan någonsin
hyllas såsom en rationell mätare af personlighetens värden. Likväl
ville jag icke derföre, i egentlig mening, klandra, att då, såsom Utskottet
förmäler, det för delta varit en Svensk egenhet, att låta politiska rättigheter
stiga med ökadt innehaf af fastighet, reformen nu från denna egenhet
hållit sig tillbaka, likasom af vördnad för det ännu bestående fosterländska.
Men deremot måste jag desto strängare anmärka, att då Utskottet
sålunda erkänt och bibehållit etL aristocratiskt element, Utskottet, det oagtadt,
icke hyst någon betänklighet, att lemna alla de öfriga], som af lika,
ja än bättre, art, i vår Stånds-författning förefinnas, alldeles å sido och,
just genom dessas underkännande, desto mer upprymt fältet för en magt,
som minst af alla, torde, för sin inflytelse, behöfva Lagens serskilda omgärdande.
— Vår Stånds-representation har någon gång fått uppbära bittra
förebråelser för oväsendtligheler, som den icke i sig sjelf tillhöra och lätt
kunna, utan minsta rubbning, borttagas; gemenligen har man uti densamma
trott sig finna idel frön lill en sorglig, förderflig splittring. För min
del vill jag ingalunda bestrida, att vårt statslif, likasom allt annat, omfattar
skiljagligt verkande krafter; men mig synes tillika uti denna författning
ligga uppå djupet förvarad en bemedling, som äfvenväl i framtiden kunde
vara helsosam — under rikedomens vexlande skiften.
/po Vansklig är dessutom bestämningen af all val-cemus], vare sig till
högre eller lägre belopp. Det är relativitetens oföränderliga natur; derom
vittnar äfven andra länders erfarenhet. Uppå hvilken tillförlitlig grund
vill man då bygga hoppet, att en form, som upptagit denna census såsom
ett hufvuddrag, skall, i följd af sin smidighet, kunna omsluta det vexlande
lifvet och inrymma äfven framtidens fordringar? — Det är visserligen,
då man söker uppgöra class-afdelningar, ett högst svårlöst problem, att behörigen
afväga Nationens serskilda intressen; men att å andra sidan utfinna
en rättvis och fullt tillfredsställande census, dertill förslår i sjelfva
verket ingen räknekonst. Skillnaden härvid är dock den, att i förra fallet
ligger svårigheten i menskliga förståndets oförmåga att rätt uppdaga naturens
spår och frihetens vägar: i senare fallet härrör den åter derifrån, att
12
Bilaga N.-o 2 lill Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 38.
man beträdt godtycklighetens väg, hvaruppå man, oagtadt allt rastlöst och
oroligt sträfvande, aldrig kan finna det egentligen rationella.
Förmögenheten må dock inom sin spher gälla allt hvad den kan och,
i fråga om materiella intressens bevakande, stegra medborgarens politiska
rätt, likväl endast under det vilkor, att, jemte den, andra lika gällande
Leslämningsgrunder erkännas, så att yttre förmögenhet blifver hvarken den
enda, ej eller den hufvudsakligaste. I vidrigt fall misskännes Statens innersta
och sanna väsende.
5:o Staten är icke en sammanfattning af serskilda, mer eller mindre
mägtiga intressen, som skola vårdas och bevakas, till inböides trefnad och
samdrägt, icke eller blott den rältsenliga form, hvarunder dessa med hvarandra
sammanstå. Hvarje stat, såsom en organisk förening af fria väsenden
till ett lefvande helt, har ett inre lif, och medan den vårdar och bevakar
allt hvad den erhållit af jordens lotter, löper den dock tillika på en
högre bana, inom såväl den moraliska, som den intelligenta verlden. Den
är, om jag så får säga, ett menskligt väsende, icke blott med sina näringsomsorger,
ulan ock med sina tankar eller opinioner, sina politiska syften,
sina lagstiftnings-grundsatser, sina evigt gällande sanningar, dem det sträfvar
att uppfatta, utpregla och förverkliga. Ifrån äldre lider har man hört
talas om en national-känsla, af hvilken nationerna i fordomtima ofta leddes
lill många strider och förelag. I våra dagar, och serdeles inom constitutionella
stater, gifves ock ett national-förstånd och en national-vilja,
med ett ord, ett national-medvetande; och Representationens stora, heliga
lall är, att af detta medvetande vara ett sannt och oskrymtadt uttryck.
Men i denna väsendtliga fullhet synas de icke fatta Statens begrepp,
som yrka, alt Representationen skall bildas genom samfälda, efter folknummern
hufvudsakligen bestämda val, och valrätten höjas i något faststäldt
förhållande till innehafvande förmögenhet. Så vidt jag kan inse, utgå
de egentligen från den blott negativa eller juridiska åsigten af Stat, enligt
hvilken densamma är allenast ett värn för den menskliga friheten och
en skydds-anstalt för serskilda intressen. Redan från denna synpunkt erfordras
dock för stridiga rättigheters och intressens behöriga afvägande en
uppöfvad tanke, ett icke vid ytan häftande omdöme, en skärpt urskillning
oell omfattande sak-kännedom, med erkännande hvarutaf, man synes bordt
svårligen kunna misstaga sig på den såmedelst nogsamt gifna antydan, att
ett högre element oafvisligen ingår i representationen, hvilket dock, så länge
valrätten egentligen nlmätes efter folkmängd och synbar förmögenhet,
ieke står på sin egen fria grund. Meri kommer nu härtill, at^ Staten, med
Biland N:0 2 till Constitutions-l/tskotlels Memorial, N;0 38.
13
begagnande af alla sina hjelpmedel, skall handla och verka i positiv riktning,
emot ett högre mål, hör den, jemte vilkoren för eget sjelfbestånd,
tillika åsyfta, att inom sig i görligaste måtto realisera mensklighetens ide,
så påkallas desto mer hos Representationen samma högre element, såsom
eftt uttryck, i strängaste mening, af Nationens intellectuella, och — man
borde kunna, fast jag tvekar, säga — moraliska kraft. Men som denna
kraft onekligen beror af uppfostran, lefnads-yrke, samhälls-ställning, hildning
o. s. v., så öfvergår samma element sjelfnöd vändigt, för mitt begrepp,
till ett aristocratiskt.
Utskottet har visserligen egnat afseende åt all bildning, technisk eller
vetenskaplig, och på grund derutaf tillerkänt valrätt åt embets- och tjenstemän.
Men då den från materiella förhållanden lånta och på de personliga
illa passande, men dock antagna måttstock användes jemväl på
hildnings-calhegorien, sjunker denna, neddragen ur sin egna spher och beräknad
nära nog uti penningevärde, ner i den stora brokiga massan, utan
serdeles betydenhet. — Likväl, hvad är en bildad personlighet, om ej en
personlighet i högre potens? — Och den menskiiga Lagen, hvarföre vill ej
den ödmjukt foga sig efter den Gudomliga ordning, enligt hvilken hvarje
personlighet eger en större, äfven politisk vigt och inflytelse, i den nion
densamma framstår såsom intelligent och moralisk ?
6:o Alldeles ense med mig är Utskottet, då det förklarar sig anse
Staten vara en uppfostringsanstalt, der alla släglets högre anlag skola erhålla
sin möjligen högsta utveckling. Men efter mitt förmenande finna*
inom detta Institut, likasom i hvarje annat — och äfven i de himmelska
rymderna ölvergår ju den ena klarheten den andra? — serskilda bildningsgrader
eller classer, åt hvilka, till följd deraf, äfven olika politiska prerogativ
kunna och böra tillerkännas. Lagen, som härom förfogar, vakte
sig dock, att afse enskilda personligheter; den bör allenast till sitt antal
och omfång bestämma de gifna ordningarne, ur hvilka de utsedde representanterne
genom denna uppfattning erhålla en annan och högre betydelse.
De äro icke endast målsmän för vissa jordiska intressen; de uttrycka,
hvar och en från sin ståndpunkt, serskilda samhälls-classers opinioner,
syften, åsigter, grundsatser, vid alla förekommande samhällsärenden
— och lemna på detta vis en bild af national-medvetandet i den dubbla
riktningen af ej mindre förstånd, än vilja. Hufvuddragen till en sådan National-representation
tror jag mig finna gifna i och med vår Stånds-författning,
den jag, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, anser, väl böra
renas, utvidgas, förbättras, men icke förafskedas. - Strafflöst bortkastar
14
Bilaga. N.-o 2 till Constitutions-Ulskottets Memorial, N.-o 38.
ingen arfvet af en förtid, sorn ännu lefver i minnen och seier; än mindre,
om detta arf är af en högre, en sann betydelse.
Serskildt må det tillåtas mig kasta en blick på det Stånd, jag tillhör.
Om Staten är en uppfostringsanstalt, hvilket Utskottet medgifver, och onx
man icke vill förneka, att det eviga, oförgängliga fröet till all vårt slägtes
sanna förädling och fullkomnande ligger inneslutet och förvaradt i den
christna kyrkan, om Staten ännu icke upphört att af Presterskapet
fordra vård om folkets bildning och sedlighet, och om det äfvenväl är ett
factum, att folk-läraren, i följd såväl af sitt kall, som sin nära beröring
med folket, bäst känner dess moraliska och intelleetuella, jag kunde äfven
tillägga ekonomiska, tillstånd, med hvad rätt vill man då förtränga Presten,
såsom en för Stats-bestyren främmande person, från den politiska
plats, han i Sverige innehar, eller med hvad billighet lemnar man honora
möjligtvis ett rum vid sidan af Statens, i hele olika spherer verkande embets-
och tjenstemän? —• Annorlunda är förhållandet, efter hvad mig vili
synas, med den egentligen lärde. Mera afstängd från det practiska lifvets
krets, eger han vida mindre behörighet atl deltaga i den offentliga discussionen
inom Riks-Församlingen. Men ett annat fält står i stället honom
öppet. I hvarje land, der tryckfrihet råder, är en vid bana upplåten,
derå förnämligast de, som vilja helsås för lärde, må tällande inlöpa.
7:0 En regulativ princip för val- och representations-rätt låter i enlighet
med ofvan framstälde tankegång, lätt igenfinna sig: allt ifrån den
dunklare till den mer och mer klara föreställningen om Statens verkliga
behof, tillstånd och bestämmelse. Den enskilde, sorn igenom sin samliälls-ställning
blifvit väckt till medvetande af ett gemensamt samhälls-lif,
och tillika genom ett af någon medborgerlig verksamhet lifvadt och underhållet
intresse är fästad vid beståndet och utbildningen af den samhälls-ordning,
han tillhör, kortligen, den som genom bildningens inre, eller
de ur hans verksamhet härrörande förhållandens yttre band känner
sig vara en lem i Staten, han har anspråk på ofvanberörde politiska rättigheter.
Deremot synes renheten och helgden af det representativa systemet
oaflåtligen kräfva val, så att prerogativet af sjelfskrifvenhet icke må
åt någon utmärkelse eller förmåga tillerkännas. I öfrigt ville jag tro, defc
icke beslrides, att en classvis upprättad representation, mer än någon annan,
medgifver en afvägd blandning af såväl democratiska som aristocratiska
elementer, och derigenom just betryggar ett jemnt och lugnt natio-i
nelt framskridande, hvilket, för att begagna Utskottets ord, förutsätter,
att alla intressen till fullo höras, men att den tänkande och sansade ma
-
Bilaga N.o 2 lill Constitutions-U Iskottets Memorial, N.o 38.
15
joriteten eger göra sin öfvertygelse gällande såsom lag. Utslaget af de
samfälda valen beror deremot i första band af folkmassan, i den andra af
ett ringare antal valmän; men hvarken det ena eller andra ger någon serdeles
visshet, att majoriteten inom Riksförsamlingen skall verkligen förtjena
att företrädesvis nämnas tänkande och sansad- Derhän måste dock Lagen
ovilkorligen syfta, ty hvad är dock, sorn i samhället företrädesvis skall
representeras, om ej den renti; förnuftiga viljan? Den är ovedersägligen
grunden för all politisk rättighet, äfven den att representeras. Och hvarje,
uppå annan grundval, vare sig förmögenhet eller befolkning, uppförd represenlalions-byggnad
vacklar, i samma man, den vill ställa sig på egen
botten, och om den för någon lid dock består, uppbäres den icke af den
lagda grundvalen, likasom vore den dess egenLliga styrka, utan af andra,
dermed tillfälligtvis gifna stöd.
Skall Representationen kunna påräkna en lugn och varagtig, icke revolulionairt
öfvergående inflytelse, skall den verkligen blifva, hvad den bör
vara, en Statsmagt, så måste den ovilkorligen upphemta sin styrka från
den enda rättmätiga och oföränderliga källa dertill, ifrån folkets moraliska
och intellectuella kraft. Det är den eviga Lag, som aldrig låter sig gäcka,
ehvar och under hvilka förhållanden, som helst, ett beslående välde skall
stiftas — en Lag, som vill vara den ledande grund-ideen för all constitutionell
samhälls-reform, jemväl den representativa — en Lag, som gäller
äfven för all Statsmagt.
Jag bar härmed nog vidlyftigt uttalat mina åsigter af ämnet, men i
en så vigtig reform-fiåga har det förekommit vara en pligt» älven med äfventyr
af misstag och ett förtjent hårdare bedömande.
Tillämpningen kan vara desto mera kort. Jag anser: att ingen må
kunna såsom representant uppträda, som ej dertill blifvit af vederbörande
principalers förtroende kallad, och att all sjelfskrifvenhet, af hvad art och
namn som helst, må upphora; att våra class-afdelningar, som gemenligen
henämnas Stånd, kunna och höra bibehållas, men dock på åtskilligt vis
jemnkade; att en del medborgare, som ej hitintills njutit representationsrätt,
böra i dem intagas, andra, emedan en utvext torde svårligen kunna
undvikas, bilda, vid sidan af dem, en ny afdelning; alt valrätten må utöfvas
af hvarje dass serskildt, emedan den säkrast och bäst väljer silt eget
ombud, och att alltså inga samfälda val må ifrågakomma; att valen deremot
blifva samtligen direeta, med undantag endast för Bonde-classen.
16
Bilaga. N;0 2 till Censtitutions-Utskoltets Memorial, Pilo 38.
Under förutsättning af hvad här blifvit rörande valrättens utöfning
andraget, har jag hyst och hyser den öfvertygelse, att, utöfver de för ombudskap
i allmänhet gällande qvalificationer, inga serskilda bestämmelser
erfordras för valbarhet, i afseende på hvilken jag ville lemna den största
frihet och ett fullkomligt oberoende af ort, vilkor och samhälls-class. Den
ort eller dass, som må hafva något eget intresse att bevaka, skall nog
veta att träffa sin man.
Då Representanterne utses classvis, är intet behof för handen, alt, i
motsättning emot denna val-corps, hilda ett af andra elementer bestående
Öfverhus. Representasionen har redan, i följd af sin sammansättning, tillräckligen
återhållande krafter inom sig. Och likväl klafver, efter mitt omdöme,
såväl öfverläggningarne, sorn beslutens lugna utveckling, all Representationen
icke sammanföres på en enda Kammare. Å andra sidan har mångdelningen
sina nogsamt kända olägenheter, mindre dock, serdeles hvad de
stora frågorna beträffar, af någorstädes saknad upplysning, eller discussionens
ofullständighet, än af osammanhang i beslut och den näring, som gifves
åt classernas enskilda intressen. Jag skulle ur dessa skäl önska, alt
Representationen kunde, utan uppoffring af annat, än dessa ofta smärre, men
desto mer förhatliga, inbördes strids-ämnen, sammanföras på 2:ne Kammare.
Men jag har icke, på elt för mig sjelf tillfredsställande vis, förmått lösa
det svåra problemet om en rationell fördelning. Jag vet icke, om densamma
borde, utan uppehör, blifva under Riksmötet omvexlande, på det
sätt, att, efter de förekommande ärendenas serskilda beskaffenhet, än den
ena, än den andra class-afdelningen, måhända med någon tillsats af de öfriga,
egde prcerogativetj i ordets ursprungliga bemärkelse; eller om denna
fördelning borde vid hvarje Riksdags början uppgöras, efter Brödrafolkets
föredöme; eller om den en gång för alla låter sig fastställa, efter hvad man
gemenligen benämner samhällets materiella och ideella intressen. Hvad i
senaste fallet förekommit mig, är allenast, alt man dervid kunde, utan afsaknad,
lemna alldeles å sido de vanliga begreppen om en högre Kammare,
såsom återhållande kraft, och en lägre, såsom det egentliga rörelse-elementet.
Möjligt synes mig åtminstone, att sedan den pågående, i grunden negativa,
kampen enrot qvarstående privilegier och deras utgrenade inflytelse,
blifvit utkämpad, kunde i en aflägsen framtid, vid ideernas stigande välde,
rolerna lätt nog komma att ombytas.”
Af Herr Doctor Moren: ”Föregående förslag, som hvarken är rent rationell,
eller till fullo likt Norges Grundlov, eller lämpligt lill det representations
-
Bilaga. N.o 2 lill Consiitiitions-Vtskoltéts Memorial, N.o 38-
17
senlationssätl, sorn förefinnes, liar jag icke kunnat godkänna. En reform
erkänner jag vara b ef höflig så till vida, att de medborgare, hvilka nu icke
representera, böra erhålla rättighet dertill, och att de tidsödande och onödiga
omvägarna för Riksdags-ärendenas behandling böra förkortas. För Öfrigt
anser jag andan hos representant erna vara det väsendtliga, representationens
form af underordnad vigt. Serskildt reserverar jag mig deremot,
att man, genom den bestämda lägsta valcensus, borttagit representationsrätten
från mången medborgare, sorn nu är i besittning af både valrätt och
valbarhet: att man, då valen skulle göras allmänna, ifrån dem uteslutit så
väl arbetaren, som qvinnan, då lion är sin egen målsman: att man ej tillåtit
valen ske omedelbart utan electorer’ att man tillegnat den större egendomen
för ringa rösträtt: att man icke antagit en andra pröfvande och förmedlande
Kammare: att man för mycket nedsatt valmännens ålder: samt
•'slutligen, genom det för vissa tjenstemän stadgade undantag, röjt ett misstroende,
lika skymfligt för dem och folket. Såsom en nu lämplig öfvergångsformation,
bade jag velat föreslå de 4 Ståndens reduction till lika antal
af 5o eller 6o ledamöter hvardera; tillägget af ett 5:le genom val in"om
de icke representerande classerna; alla dessas förening uti en Kammare
till gemensam öfverläggning, och till gällande beslut, då det vore enhälligt,
i annat fall till beslut ståndsvis. Denna beslutanderätt ståndsvis
kunde lemna rum för en andra Kammare, vald genom Länsnämnden, om
sådan kommer till stånd. Utskottens, åtminstone någras, personal torde
tunna reduceras, och sjelfva Utskotten i viss mon omformas. Någon gräns
för missbruk af motions- och remisS-rätten synes jemväl både böra och
kunna sättas, såsom den finnes uti Engelska Parlamentet. Dessa modificationer
hade jag bifallit, har jag önskat. Betänkandet har visserligen mycket värde
genom sin motivering af olika åsigter och sin historiska framställning af
olika bruk, men af Constitutions-Utskottet hade, efter mitt förmenande, varit
anledning att vänta mindre en sådan afhandling, än ett antagligt och
Verkställbar! förslag.
Uti sjfiningen till en sådan förändring, äfven en mera genomgripande
att nuvarande grund icke alldeles upprifves, förtjenar det af Professorn Doctorn
Thomander till Utskottet ingifna förslag mycken uppmärksamhet, hvarföre
jag detsamma, lill Rikets Höglofl. Ständers kännedom, uti min reservalion
upptager och här bifogar.
”Till Rikets Ständers Conslitutions-Utskott.
För eif försök, att, i den vigliga representations-frågan, sammanjemka
Bih. till R. St. Prot. 1840. 3 Sami. 23:dje Raft. 3
18
Bilaga N.o 2 lill C&nstitulions-UlskoUels Memorial, 2Y:o 33.
meningarne, dristar jag vördsamt utbedja mig uppmärksam bet. Alla ord
om ämnets vigt äro inför det Höglofliga Utskottet öfverflödiga.
De i Engelsk-Fransysk mening så kallade allmänna valen hafva en ganska
ringa sannolikhet för sig att kunna i vårt land och under våra förhållanden,
få utgöra uteslutande grundvalen för de åsyftade förändringarna. Möjligtvis
ett eller tvänne, men säkerligen icke alla fyra de nuvarande Riks
Stånden,
skulle låta till detta steg beqväma sig.
Förslagen om val inom fyra Stånd, antingen med tillägg af ett f< m te
eller med dettas inpassande uti de förut befintliga, hafva väl större ulsigter
för sitt antagande; men lemna de mångå och gällande röster, som höjt
sig för de så kallade allmänna valen alldeles otillfredsställda.
Tänker man på ett förlikningsförslag emellan stridiga meningar, så förutsätter
man, att de icke äro så rakt stridiga som de sjelfva antaga, samt
att beggederas fördelar låta sig i en viss mon förena och beggederas olägenheter
undvikas.
Classval och districtval utgöra ingen fullkomlig motsättning. Ett district
kan nästan uteslutande innehafras af en enda dass, i hvilket fall districtsval
och classval är detsamma. Detta kan inträffa med en större handelsstad,
en större fabriksstad, en bergslag, en vinträd, ett grefskap, beslå
ende
af blott större possessioner, eller med ett aflägsnare och ofruktbart
landskap, beboat endast al torftigare jordbrukare. För sådana landsdelar
är frågan om classval och districtval i det närmaste likgiltig: det blir i
alla händelser handlanden, fabrikanten, bruksidkaren, vinhandlaren, possessionaten,
bonden, som bestämmer valet och som är genom valet representerad.
Den ringa minoriteten måste antingen göra sig till intet, eller också
åtnöjas med att vara den mer eller mindre ojäfvige skiljedomaren emellan
möjligen uppträdande olika candidater till äran att representera ortens
intresse.
Man plägar föreställa sig distrktvalens företräde äfven deruti, att det
skulle utesluta stånds intresset. Månne slaf-frågans historia i de Förenta Starterna
och Kornlagarnes i England och jernet», vinets, h vitbetornas i Frankrike,
verkligen lemna någon bekräftelse på detta antagande.
Man har rätt till en del. Det är hos bättre naturer en lätt förklarlig
ärelystnad att vilja någon gång erfara om man njuter förtroende äfven af
aadra än sitt stånd. Vallagen bör lemna utrymme äfven för denna erfarenhets
förvärfvande,
Men man har icke rätt uti allt. Stånds-skilnaden upphör icke, eller
har åtminstone icke upphört.. Ingen är menniska elier medborgare i ali
-
Bilaga. JV.o 2 till Constitutions-Utskottets Memorial, N.o 38.
mänhet, utan hvar och en är i denna sin egenskap betingad af sina anlag,
sin uppfostran, sina vanor och sysselsättningar. Fordrar man, att han skall
afsöndra sig från allt detta , så fordrar man , att han skall sönderslita sig
sjelf. Han kan tjena sitt land genom att vara hvad han är, men icke genom
alt vara något annat, som han icke är. Riddersmannen, ehuru mycket
han må synas bortblanda sig med hopen (lian gör det sällan så att han
är oigenkännelig), erfar ändå alltid någon för honom enskild glädje, ej mindre
af sin förvärfda ära, än ock af sin ärfda, om han ärft någon. Presten,
om han är prest, kan icke från sig aflägsna föreställningen om de andliga
krafternas, om Jjusets, den sedliga frihetens och sinnesfridens öfver allt
annat upphöjda värde: är han blott i yttre mening prest, så pläga åtminstone
de yttre kyrkliga, sedliga och intellectuella inrättningarne för honom
bibehålla någon serskild vigt och betydenhet. Den större näringsidkaren ,
och till en del äfven tjenstemannen , känner sig med rätta dragen till den
stora glädje, som friheten och förmågan till ett väl ordnadt, klockt beräknadt,
fritt och ärligt arbete , med all sin frimodighet, sin liflighet och sin
regeringskonst merlförer. Den ringare arbetaren pröfvar i detta land sina
krafter och sin sjelfständighet under en hård himmel och på en karg jord,
och finner dem jemngoda med hvarje annan medborgares.
Fattigdomen är Sveriges anor: han gömmer sig här äfven under guldbroderade
rockar. Fattigdomen är Sveriges val-census. Det är fruktlöst
alt tala om en annan i det land der Nils Månsson ifrån Skumparp lefde
med en sjelfständighet, som af ingen rikedom öfverträffas, och dog med eri
behållning, som icke uppgick till hvad en Engelsk Lord påkostar på sin
ridhäst.
De serskilda samhällsclassernas sympalhier äro icke nödvändigtvis i
strid med samhällets. Staten beslår icke af Statens fiender, ulan af Statens
vänner. Det gifves dock en gräns, der Statens rättmätiga anspråk vidtager,
att det enskilda skall känna sig såsom ett allmänt och skall förgäta sig sjelft
för detta allmänna. Om det verkligen inträffade att den cläss-ledaihbt, som
erhåller en kallelse, genom allmänt val, ytt vara sitt folks ombud i dess
offentliga angelägenheter, mera glömde sitt ständ1 och sina enskildheter, än
den, som af sfn dass dertill utsåges; då borde alla andra betänkligheter
möjligen vika, och district-valen vore då de enda tillfyllestgörande. Men
vi hafva redan anmärkt det, förhållandet är icke sådant. Det är lika sant,
både alt de folkombud, sorn blifvit valde under de öbevekligäste Ståhdsförhåilanden,
ådagalagt sant medborgerlig! sinnelag, och att de, som blifvit
20
Bilaga IV.-o 2 lill Constitulions-Utskottets Memorial, lV:o 38.
valde clistrictsvis, kunnat svika i denna egenskap; man jemföre t. ex. Villéles
Kammare med en och annan Svensk riksdag.
Kan det likväl å andra sidan icke nekas, att skråanda och ensidighet
lätteligen och måhända oundgängligen utveckla sig ur class-valen, så mäste
dessa uppblandas med, districts-val, i fall detta med, någon conseqvens låter
verkställa sig.
Emot det öfverklagade onda, så väl som emot allt ondt , gifves ingen,
annan någorlunda tillräcklig borgen, än samvetet, och delta, låter sig genom
ingen lag framkalla. Den medborgare, sorn har samvete, skall icke förråda
sitt fäderneslands intressen för sitt stånds. Alla andra garantier, ehuru,
ingalunda föraktliga, äro dock af en lägre ordning. Högst ibland dem står
ärelystnaden. Så, allmänt, erkänd är nödvändigheten af ett samvete, alt åtminstone
den offentlige mannen,, om han saknar, det, likväl vill, synas, sorn
om han utmärkte sig för denna egenhet. För väckandet och underhållandet
af en sådan ärelystnad, sörjer vallagen derigenom ,, att. den,mångfaldigar
tillfället till, candidaturer..
Men huru skall detta, sammanjémkande blifva ett organiskt?, huru, skall;
det kunna erhålla en, rationel grund?, eller eger det verkligen en sådan?
För att reda dessa, förhållanden, mäste man gå ännu ett steg tillbaka,
och göra sig den, fråganhvad är, idéen af national-representation? Nationalrepresentationen,
är. en statsmagt,. en del af statsmagten.. Såsom sådan oclii
såsom hufvudsakligen, lagstiftande, lyder representationen under den hufvudregel,
att den, ”till sin, form, må, inrättas på. ett sådant sätt,, som ger den
största sannolikhet derom,, att alla dess beslut må blifva trogna uttryck af
den allmänna förnuftiga viljan.”’ De förhoppningar man gör sig. om denna
allmänna förnuftiga viljas, förhanden varande hos de enskilda samhällsmedlemmarne,
kunna, vara större eller, mindre. Ju mer en statsförfattning är
despotisk, desto mer förutsätter den, att den allmänna förnuftiga viljan befinnes
endast hos en eller ganska få personer.. Ju mera, den är conslifulionel,
desto, mera är den grundad, på, det antagande,, att denna, vilja befinnes.
hos flera i sin klarhet och verksamhet. Ingen, författning kan bryta tvärt
af emot det förut befintliga,, eller, bryta tvärtemot det medvetande, Staten
förut har om sig sjelf, utan att dervid äfventyra att sönderbryta mer eller
mindre oumbärliga beståndsdelar af Staten sjelf. I vår statsförfattning är
det så demokratiskt stäldt, att, då, förmögenhet, och bildning annars tagas
såsom i en viss mon nödvändiga vilkor för representantkällets utöfning, kan
här de tre fjérdedelarne af representationens personal ingen yttre garanti
för något slags hildning affordras, och. den ena fjerdedelen blott garantieni
Bilaga N.o 2 till Constitutions-Utskotlets Memorial, N.-o 38.
21
för en presterlig, sorn är ifrån den politiska till sin natur myckel aflägsen;
oell liela representationspersonalens förrnögenhetstillstånd kan lagligen vara
sådant, att det kan uppvägas af en enda godsegare. Följagtligen måste en
repi esentationsförändring i Sverige,., så vida den icke skall innefatta ett orättvist
och skadligt afbrott, medföra allmänna val i en vida sannare och vidsträcktare
mening,, an som i England, Frankrike o. s. v. är förhållandet.
Det oaktadt, stå de oundgängliga vilkoren qvar med sina anspråk på
garantier för förnuftig och sedlig bildning hos dem , som skola , antingen
såsom väljare eller såsom valde, utörva representationsrätten. Ifrån den
constitutionella fictionen, att denna bildning sannolikt förefinnesvid och öfver
en viss förmögenhetsgrad och saknas d-erinu lider, äro vi genom våra
samhällsformer alldeles bortkomne, och derigenom tillika befriade ifrån
den, samhällen sönderslitande valcensusfrågan ,.. utan att någon'syftning till
anarki låtit sig under dessa förhållanden Kär förnimma.
För den sedliga bildningen kunna med vårt samhällsskick inga andra
garantier erbjudas, än de betydelselösa, men oundgängliga, som innefattas i
vissa ålders- och frejd-qvalificationer, hvilka för väljarena äro tillräckliga,
samt den: större garantien af medborgares aktning: och, förtroende , som här
visserligen bildar en cirkel i bevisningen.
Förståndsbildningen är,, med serskildt afseende på Stats-ändamålen ,
dels den allmänna,. dels den speciella för yrket.. Dén förra, höjd lill full
visshet i medvetandet, finnes säkerligen icke hos de väljande mangrant,
ehuru aristokratiskt: eller oligarkiskt man ville inrätta val-listörna. Man har
härvid intet annat att trösta sig med , än förlitandet på den lyckliga instinct,
sorn, enligt statsmäns och häfdateknarens nära nog enhälliga vitsord,
har utmärkt» dé omedélbära folkvalen öfverhufvud i både äldre och nyare
Stater. Eårtigängaren skall visserligen stundom blifva tagen i fosterlandsvännens,
ställe; men det: är mycken sannolikhet förhanden, att dessa sorgliga
undantag skola med detta valsätt blifva färre, än med något annat,
Keist det Svenska folket,, sorn i sin Sockenstämma har ett nära uråldrigt
communal-institut,, har, i allmänna val-angelägenheter,, en stor grad af
erfarenhet.
En annan omständighet, sorn får i görligaste måtto ersätta bristen på
tlieoretisk allmän bildning, är en, genom en fortsatt verksamhet i sådana
värf, sorn bero på medborgerligt förtroende, förvärfvad vana och praclisk
skicklighet. Ju mera municipal-verksamhetens gränsor utvidgas, desto ymnigare
blifva dessa undervisnings-tillfällen och desto större sannolikheter att
representanterne tagas ibland municipalförvaltarner
22
Bilaga. N-o 2 till Conslitutions-Utskottets Memorial, N.o 38.
Vetandets detaljer föröka sig ymnigare, än fiskarne i hafvet: det
gifves icke mera någon lärd, som känner en hel vetenskap. Statskonstens
detaljer äro snarare denna regels högsta exempel, än dess undan Lag. Förr
kunde ett rike slyras med en minister, ja ulan någon: snart är nu ett dussin
otillräckligt.
Allraminst kan man numera antaga hvar och en veta allt. Frågan är
blott att förvissa sig, att hvar och en kan något, och att hvar och en stor
detalj har sina målsmän och kännare inom national-församlingen. Dermed
är tillika vunnet, att intet stort Statens intresse är i national-församlingen
orepresenteradt. Denna omständighet ger classvalen ett ostridigt och oersättligt
företräde framför dislricts-valen.
Huru förfar en regent då han vill bilda en minister? Om han behöfver
sju ministrar, icke indelar han derföre landet i sju någorlunda lika dej
lar, och väljer eller låta välja, ulan afseende på andra qvalificationer, än
de allmänna, en minister ur hvarldera districtet? Eller af hvilken trollkraft
skulle han då vänta sig, att den ene företrädesvis förstode justitieärender),
den andre finansärenden, den tredje sjöärenden, o. s. v.
Är nu national-församlingen den ena Slatsmagten, så måste det för
denna vara lika angeläget, sorn för den andra, att förskaffa sig den största
möjliga sannolikhet derför, att inom dess sköte må finnas ett sortiment a-f
de serskilda detaljkunskaper, som för ett förnuftigt utÖfvande af regeringsrättigheten
erfordras. Huru är det för representationen möjligt, alt någorlunda
tillförlitligt conlrollera, justera eller modifiera ministerns för sjöärendena
åtgärder, om der icke fins en enda sjöofficerare, eller ministerns för
bergs-ärendena, om der icke fins en enda bruks-idkare, eller justitieministerns,
om der icke fins en enda jurist, o. s. v.? I de länder, der allmänna
val bestämma Deputerade-Kammarens personal, heror detta på
slumpen för alla andra fall, än då classval och districtsval, såsom ofvanföre
antyddes, falla tillsamman. Der skall det äfven hända, att, om rätt
stora intressen råka vara någorlunda jemt fördeldta på alla districten, och
således i hvart valdistrict tillhöra minoriteten, förblifva de alldeles utan
någon målsman inom Kammaren. Der skall det äfven kunna hända, att,
till största skada för landet, det ena intresset bereder sig öfverhanden den
ena valterminen, och eli annat den andra. Man erinre sig Norrmännens
farhågor för slorlhingsvalen i delta hänseende.
En enda stor detalj skulle vi vilja lemna orepresenlerad, dem utländska
politikens. En minister-stat är för dyr, för alt hålla en dubbel sådan.
Detta stora intresse är resultatet af de öfriga representerade.
Bilaga N.o 2 lill Cons t itai ions-UIskottets Memorial, N.-o 38.
Del är på denna grund af uppkomna nja Stats-detaljer, som ståndsrepresentationen
utvecklat sig. Det är ofelbart på denna grund, en Svensk
nalional-representalion, åtminstone i våra dagar, måste fulländas.
De fyra Stånden böra utgöra stammen för en ny representation, alla
valda, alla till lika antal, doek sammanlagdt ieke så många, att de utgöra
den nya Kammarens pluralitet. För det förminskade antalet erhålles en
ersättning, som dock lika mycket kommer de nye representanterne till godo,
nemligen rättigheten att kunna väljas under alla de val-cathegorier, till
hvilka man hörer.
De mindre jordbrukarne, bönderna, böra skiljas från de större jordegarne,
dels i anseende lill deras olika intressen, t. ex. i stat-lorpare-frågan,
dels ock hufvudsakligen pä det att Svenska Riksdagen älven hädanefter må
bland sina ledamöter lå räkna ett bestämdt antal bönder, sorn icke äro
herremän. Det förstås af sig sjelft att bönder kunna väljas dessutom un
der
alla de catbegorier, dit hvar serskild ledamot har rättighet att hänföras.
I ziffrornas och i proportionernas bestämmande måste åtskilligt synas
godtyckligt, och det så mycket mer, sorn till följd af redan tillvarande
rättsförhållanden förmögenheten icke kan uteslutande läggas till grund, utan
måste derjemte afseende hafvas på ståndsrätligheter, på districts- och länsindelning,
på det ömsesidiga förhållandet emellan bildning och förmögen
het,
o. d.
Samhällets stora nuaneer låta, såsom bekant är, gruppera sig efter Statens
ideela och maleriela intressen. Af de fyra Stånden sluta sig tvänne
till hvardera hufvudgruppen.
Inom den ideela gruppen mäste alla valröster beräknas lika. Det gifves
ingen riksmätare för afståndet emellan landets största snille och det medelmåttigaste
examenshufvud.
Inom den maleriela gruppen bör förmögenheten bestämma rösträtten.
Den, som har förmögenheten, bör tala för henne.
Alla representanterne utgöra en Kammare.
Ridderskapet och Adeln fördelar sig i- t. ex. a4 B°r<l eller Bänkar eller
huru man vill benämna dessa valkretsar, som hvardera utse en deputerad1.
Valen förrättas inför Riddarhus-Directrönen.
Presterskapet väljer Stifts-vis, Upsala, Linköpings och Westerås Stift
t. e. hvartdera tre, Skara, Strengnäs, Wexiö, Lunds och Götheborgs hvardera
två, Carlstads, Calmar, Hernösands och Wisby Stift samt Stockholms
Presterskap hvartdera en fullmägtig, summa a4.
24
Bilaga N.o 2 lill Conslilu lion s^TJIskottets Memorial, TV.o 38.
Rikets Borgerskap väljer äfvenledes districtsvis fullmägtige, dock
all Handels- och Sjöfarts-idkare fördelas i 12, samt Handtverks- och Fabriks-idkare
äfvenledes i serskilda 12 valkretsar, hvilka hvardera utse en
deputerad.
Al Bonde-Ståndet väljes, medelst omedelbart val, å sockenstämmor en
fullmäktig för hvart Län.
Krigsbefälet, fordom med Adeln i Riksdags-kallelsen och i verkligheten
förenadt, nu deladt med de ofrälse, synes icke böra representeras till
hälften emot ett Riks-Slånd, men rcpresentations-rätlen så fördelas, attalia
vapnen blifva i behörig proportion ihogkomna. Regementena fördelas i
dislnct, och valsedlarne öppnas i Krigs- och Sjöförvaltnings-myndigheternas
förenade sammanträde.
Civil-erribetsmännens val förrättas inför Hof-Rätterna. Deras antal torde
höra vara lika med hälften af ett Riks-Stånds och fördelas 1/bkdel på
den Skånska och 5y"i stdelar på hvardera af de öfrige Hof-Rätternas districts
(Civil reller militär embetsman,, som på begäran erhållit afsked, eger
lika rätt som vöre han i tjensten qvarstående.
:Vetemkaps-idkarne, ungefär lika manstarka med krigsbefälet, så fördeldta,
att t. ex. hvartdera Universitets lärarepersonal, de sorn vid hvartdera
tagit någon academisk grad (^utländska samt titulärt för län ta grader icke inberäknade)
Vetenskaps-, 'Vitterhets-, Fria Konsternas-, Musikaliska-, Sveirska-
och Landtbruks-Academiernu utse ett ombud för hvardera. Valen förrättas
vid hvardera Academien.
Från Borgerskapet äro i delta förslag uteslutne Bruksidkame, hvilka,
dels i anseende lill deras handterings stora vigt för landet, dels deras håde
förmögenhet och hildning, synas böra erhålla lika representationsrätt
med hälften af ett Riks-Stånd och således böra i 12 valkretsar fördelas,
af hvilka hvardera utser en. Valen hållas inför Jern-Contoirets styrelse.
Föv Skeppsredare, ehuru större delen tillika är handlande, synes serskild
representationsrätt böra inrymmas till i^Bidel emot de handlande;
således fyra fullmägtige, valde districtsvis inför behörige Sjömanshus-directioner.
Bankdelegcire, den enda form, i hvilken capilalen såsom sådana kunna
i national-församlingen göra sig gällande, erhålla dock, dels 1 anseende
till bankrörelsens ännu embryoniska skick och osäkra lifstid, dels till lättheten
att, genom capitalens användande på annat håll förskaffa sig valrätt,
endast hälften emot de sistnämnde eller två röster i Kammaren. Valen
-
Bilaga JYlo 2 lill Constilutions-Utskottets Memorialj JV.-o 38.
25
len lära böra hållas inför den Bank-direelion, som dertill af delegarne en
gång för alla utses å gemensam sammankomst inför Svea Hol-Rätt.
Husegare i Städer eller Köpingar böra, äfvenledes i valkretsar fördelta,
sända 12 fullmägtige, lika med en fraction af Borgerskapet.
Närmast Bönderna i intresse, ehuru i bildning öfverlägsne, stå Possessionaterna,
till hvilka böra räknas:
ad) alla, som ega jord öfver ett jordeboksmantal, ehvad de äro bönder eller icke;
IP) alla, som hafva 3o års arrende å Kungsgård eller Kronolägenhet, hvilka
icke äro lill boställe anslagne;
c) alla innehafvare af boställen, utan afseende på större eller mindre hem
mantal
i sistnämnde tvänne calhegorier;
d) jordegare af jord under ett mantal, som ej höra till Bonde-Ståndet.
Denna ansenliga medborgare-class, synes böra tillgodonjuta representationsrätt
lika med tre fjerdedelar af ett Riks-Stånd: skulle således i 18 valdistrict
utse lika många fullmägtige.
Ledamot af krigsbefälet, Prest, Yetenskaps-idkare och Bonde bör vara
förpliglad att rösta på någon af dem, som finnas pä hans districts väljarelista
uppförd; men hvar och en annan röstande må ega rättighet till fritt
val emellan alla de enligt grundlagens allmänna stadganden valbare personer,
sorn äro med honom i lika val-cathegori, utan afseende å deras bonings-ort.
Det förra stadgandet är nödigt för att försäkra sig, så vidt möjligt,
om nödig detaljkännedom: det senare åsyftar att öka valtillfällena för
de större förmågorna.
Ytterligare vågar jag vördsamt föreslå, alt Länsombud,, ett frän hvartdera
Länet, alltså 24, inom Länet skattskrifne personer, utses ganom omedelbare
val å sockenstämmor, deri alla de ega lika rösträtt, som enligt förfaltningarne
äro berättigade att deltaga i sockenstämmas öfverläggningar och
beslut, rörande ordning och sedlighet inom församlingen.
Dessa ombud böra bo inom Länet, ty det är localkännedomen och localinlresset,
som genom dem representeras. På Stånd bör icke här fästas
afseende. Valet af dessa ombud är det allmännaste, som är möjligt, dock icke
vådligt, äfven då det afgöres af de sansade Svenska arbets-dasserna- Alla rösta
lika; ty både moraliska och ekonomiska intressen böra här bevakas.
Personlig inställelse torde för dessa val böra föreskrifvas, för att förvissa
sig om deras egenskap af verkliga folkval och att de icke äro resultat
af värfningar, i förväg anstälda emot oberedda och värnlöse personer.
Kronobetjening bör dock förbjudas att dessa val öfvervara; men deremot
Bih. till R. St. Brot. 1840. 3 Sami. a3;djc Haft. 4
26
Bilaga N;o 2 till Constilulions~Uiskottets Memorial, N.-o 38.
undantagsvis vara berättigad att skriftligen afgifva sin röst. Till alla andra
Riksdagsmannaval, än länsombudens, må röst få skriftligen ingifvas.
Genom Läns-ombuds-valen åsjftas, dels att bereda tillfälle för alldeles
allmänna val, hvartill den fattigaste lika med den rikaste bidrager, utan
att proportionen af de valdes antal föranleder till anarcbiska farhågor; dels
äfven att utjemna och förmedla den möjliga skada, som af Stånds-val, äfven
utan Slånds-fördelning, kunde uppkomma.
För min del anser jag Enkarnmar-systemet icke för Sverige vara af
den betänkliga påföljd, som man gemenligen föreställer sig. De befarade
surpriserna anser jag kunna förekom mas genom andra utvägar, än en artificiel
bildad Öfre Kammare, hvartill naturliga elementer hos oss näppeligen
äro för handen. Denna enskilda mening vinner dock säkerligen intet
gehör. Skall således en Öfre Kammare bildas, t. ex. under namn af Rikets
Ständers Nämnd, så föreslår jag såsom dess beståndsdelar: Erkebiskop,
Biskopar, Pastor Piimarius i Stockholm, Uni versiteternes Canzlerer, Förste
Borgmästare i Stockholm, Götheborg, Norrköping, Carlskrona och Malmö,
alla i kraft af deras embeten: Riddare af Svärds-Grden med stora Korset,
i kraft af detta hederstecken, samt ett visst antal Serafimer-Riddare, Ordens-Commendeurer
och Fidei-commiss-inneliafvare, hvardera af sina corporationer
valde för lifstiden. Öfre Kammarens ledamöter böra ej få välja
några Utskott, men kunna af den Nedre i sådana inväljas. Mer än ett
suspensivt veto i samma sak, under två påföljande Riksdagar, torde ej böra
åt denna, annars alltför conservativa, Corporation inrymmas.
Bland öfriga hithörande sladganden torde mig tillåtas här endast anföra
dem, som närmare sammanhänga med sjelfva val-förslaget.
Innehafvare af förtroende-syssla kunna hvarken välja eller valjas till
fullmägtige (jmen väl i en Öfre Kammare).
Konungens Stats-Ministrar, Siats-Råd, Expedilions-Chefer, så ock de,
som ifrån dessa embeten på begäran afsked erhållit, ega fritt tillträde och
rådgifvande, men ej beslutande, röst, i hvilken Kammare eller Utskott dem
godt synes.
Votering, lill slutligt afgörande af ett mål, skall företagas å sjunde
dagen efter det discussionen i Kammaren förklarades afslulad, den dagen
alltså oräknad.
Den, som är vald till fullmägtig för flera än ett val-district, skall inom
viss tid efter delfående!, till Konungens Befallningshafvande i Länet,
der han vistas, tillkännagifva hvilket val-district han önskar representera.
Bilasa IV.o 2 till Constitulions-Utskottets Memorial N.o 38.
O
27
Ett Yal-Utskott skall af Rikets Ständer utses, hvilket väljer ledamöter
i Utskotten. Gransknings- (Constitutions-), Bevillnings- (nuvarande Statsocli
Bevillnings-) samt Banco-Utskott äro de enda permanenta. Serskilda
Utskott väljas, när Siänderne pröfva sådant, för ett eller flera ärendens
beredning, vara af nöden.
Grundlags- och privilegii-frågor afgöras genom dubbel votering. De
fyra Ståndens g6 ledamöter hilda först ett Grundlags-Utskott och rösta
Ståndsvis öfver förslaget, som förfaller om det af ett Stånd förkastas. Blir
det af alla fyra Stånden antaget, då rösta deröfver samtlige Rikets Ständer.
Utan ett sådant stadgande, blir, efter största sannolikhet, ingen genomgripande
representations-förändring af de ptivilegierade Stånden antagen. Serskildt
lär icke Presterskapet afstå sin beslutande röst såsom sådant, i frågor
om Statens utöfning af sin reformations- och secularisations-rält.
Ständernas rätt lill alla Ordförande-val, Konungens rätt till Riksdagens
prorogation och upplösning, täta Riksdagar, fullmägtigskapets fortfarande
under flera Riksmöten efter hvarandra, äro frågor, som gälla lika
under hvilken representations-form man vill införa.
I det visserligen icke af mig förutsatta fall, att en detaljerad utarbetning
af detta förslag skulle blifva af nöden, erbjuder jag mig vördsamt att
en sådan företaga.
Öfversigt.
i. Ridder skåpet och Adeln väljer, i 24 val-afdelningar, 1 fullmägtig
för hvardera
24.
2. Krigs-befäletj i val-afdelningar efter de olika vapnen .... 10.
3. Civil-embetsmän, i 3 val-afdelningar  12.
4. Presterskapet, Stiftsvis
24.
5. Vet enskaps-idkare, inom 8 serskilda Academier ...... 10.
6. Handels- och Sjöfarts-idkare, i 12 val-district  12.
7. Handtverks- och Fabriks-idkare, dito dito 12.
Anm. Dessa 2:ne cathegorier utgöra Borgare-Stånd.
8. Hus-egare i städer och köpingar, inom serskilda val-district . . 12.
g. Skeppsredare, dito dito
4*
10. Bank-delegare,
2.
ix. Bruks idkare, i 12 serskilda val-districter  12.
12. Possessionater, i 18 dito dito ............ 18.
13. Bönder, en ifrån hvart Län 2 ä l ; > 24*
28
Bilaga N.-o 2 till Constitutions-Viskottets Memorial, IV:o 38.
i\. Läns-oinbudj dito dito utsedde, genom omedelbara val, af alla,
som i sockenstämma ega talan rörande ordning och sedlighet
i församlingen, med röstning per capita ........ 2-|-
200.
Anm. i. Hvar och en är väljande och valbar på en gång, under
alla de cathegorier dit han styrker sig höra.
2. För Ridderskapet och Adeln äro capita väljare, men hvar
Adelsman valbar.
.3. Afskedad militär- och civil-tjensteman har lika rätt med tjenstgörande.
Med Bonde förstås samma cathegori, som efter nuvarande Grundlag.
5. Militär, prest, vetenskaps-idkare och bonde är skyldig att rösta
på person inom val-afdelningen; öfrige väljare hafva fritt
val inom hela sin cathegori.
6. Alla de fullmägtige utgöra en Kammare, under namn af Ri
kets
Ständer, och rösta gemensamt. Grundlags-frågor underkastas
dock en serskild omröstning af de fyra nuvarande
Stånden.”
Af Herr Brink, som instämt i första punkten af Friherre Kantzows
reservation.
Af Herr Wcern: ”Undertecknad, sorn haft äran deltaga i 1840 års
Constitutions-Ulskotts Representations-förslag, och röstat med majoriteten
rörande grunderne för detsamma, anser sig likväl skyldig anmäla reservation
mot heslutet, att Riksdagsmanna-valen allestädes ovilkorligen skola
förrättas genom Electorer. På åtskilliga ställen, inom Götheborgs samhälle,
till exempel, har Borgerskapet, af ålder, kallat sina Riksdagsfullmägtige
omedelbarligen, och skulle troligen tycka föga om att nödgas lill ombud
delegera denna rättighet. Under medgifvande, att sådant ännu länge,
i vårt glest befolkade land, kan hafva vigtiga skäl, förnämligast af ekonomisk
natur, för sig inom de flesta val-district, finnas likväl städer, samt
tätt bebygda trakter, hvarest ej någon svårighet möter och det icke borde
förmenas de valberättigade, när de så önskade, att öfverenskomma oin directa
val. Dessa torde då, efter hand, allmänneligare antagas och verka
välgörande, derigenom att ett närmare uppfattande af och värma för fosterlandets
-
Bilaga N.-o 2 till Constitutions-Utskotlets Memorial, N.-o 38.
29
sterlandets intressen hos individen skulle väckas, när han, ehuru ringa,
ändock till deras bevakande finge utse de män, för hvilka han hyste högsta
förtroendet.”
Af Herr Elfbrink: 'Emot. Utskottets förslag, att tillerkänna valrätt åt
personer af 21 års ålder, får jag anmäla min reservation, emedan jag anser
få vid denna ålder hafva nog stadga i omdöme och åsigt er, för att på
behörigt sätt kunna deltaga i valen, och det derföre synes mig olämpligt,
att gifva valrätten en sådan utsträckning. Den väljande handlar på Nationens
vägnar och kan således med skäl jemföras med dem, som bevaka
andras intressen, och då ett sådant förtroende, eller förmynderskap, enligt
våra lagar, icke kan uppdragas ät personer under 20 år, anser jag valrätten
icke eiler böra medgifvas före denna ålder.
Jag får vidare reservera mig emot Utskottets förslag, att Representant-valen
uteslutande skola ske indireete, eller genom så kallade valmän.
Jag anser det nemligen vara ett väsendtligt vilkor för utvecklingen af ett
sannt och lefvande intresse hos Nationen, för den föreslagna Representations-förändringen,
att det blifver hvar och en medgifvet att sjelf omedelbarligen
få afgifva sina röster vid Representant-valet; ty nödvändigheten att
öfverlåta sin rösträttighet på andra, sorn ofta nog kunna utöfva den på ett
emot committentens åsigter stridande sätt, skall otvifvelagtigt hos många
föranleda en likgiltighet för valet och följagtligen för sjelfva institutionen,
som illa står tillsammans med de välgörande verkningar, man sig af densamma
förväntar. Landets glesa befolkning och åtskilliga andra förhållanden
förbjuda att ålägga den valberättigade personlig inställelse vid valet,
såsom vilkor för valrättens ulöfvaude, men jag inser ingen nödvändighet,
att derföre förneka honom rättigheten att sjelf få rösta, om han det önskar.
Min åsigt är, att det bör lemnäs, hvar och en öppet att utöfva sin rösträttighet,
antingen sjelf eller genom ombud, med den inskränkning för dem,
som vistas inom valdistrictet och vilja begagna sig af det senare alternativet,
att de personligen böra infinna sig i den sockenstämma, som på bestämd
dag, före valet, bör hållas i hvarje församling, och der nämna sitt
ombud, hvars fullmagt då utgöres af sockenstämmo-protocollet, som upptager
committentens namn och röstetal. På det icke för mycket inflytande
vid valet må kunna läggas i en enskild persons hand, hvilket vore stridande
emot den grundprincip, sorn Utskottet godkänt, bör sådant ombud
vid Representant-valet icke få afgifva, mer än högst 3o hela röster, sina
egna häri inberäknade.
Bih. till R. St. Fröt. j84q- 3 Sami. 23:dje Haft. 5 .
30
Bilaga N.o 2 till Conslitutions-Utskottets Memorial, N:o 38.
Verkställigheten af detta förslag kan icke möta synnerliga svårigheter.
Till en början skall, sannolikt på de flesta ställen, större delen af de val
berättigade
skicka ombud, och de väljandes antal således icke blifva serdeles
stort, men äfven då en constitutionel anda hinner utveckla sig hos Nationen,
och en större del af de valberättigade sjelfve deltaga i valen, kan
de väljandes antal i hvarje val-district icke blifva så stort, att deraf något
hinder för valförrättningens ordentliga gång är att befara. De väljande
blifva sannolikt icke talrikare, än nu vid prest-val i de större pastoraten,
och då dessa, utan synnerliga svårigheter, kunna verkställas, oagtadt dem
kinkiga granskningen af dervid förekommande fullmagter, synes ingen anledning
vara för handen, att hysa sådana betänkligheter, med afseende på
Representant-valen.
Detta förslag innebär äfven en uppmaning till hvar och en, att lilli—
gare intressera sig för valen, då rösträttigheten beror af personlig inställelse
i sockenstämman, och det skall undanrödja de betänkligheter, som
framstå, om några få, i sockenstämman närvarande, ega att utöfva hela
församlingens rösträttighet, hvilket, ehuru stridande emot den af Utskottet
antagna principen, lättligen skall inträffa, om institutionen kommer att sakna
Nationens sympathi.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter, kan jag icke eller biträda Utskottets
förslag, att minst 3:ne eller, i vissa fall, 2:ne så kallade val-district
skola sammanslås, för att gemensamt utse minst 3:ne eller 2:ne Representanter,
utan anser jag,, att hvarje valdistrict bör välja sin Representant/
A‘f Herr De Maré; ”Uti Herr Prosten Ödmanns reservation instämmer jag
hufvudsakligen, anseende likväl, att hela den Öfre Kammaren helst bör
bildas genom val inom Riks-försaralingen , med fästadt afseende, så vidt sig
göra låter, å en ålder af minst 4° år, och derjemte förvärfvad erfarenhetvid
minst 2:ne förflutna Riksdagar.”
TäRYCKT HOS J. A. WALLDEN*
18 4 0»
Constiiutions-ZJtsTcoltets Memorial, JY'.o 5 g. i
N:o 39.
Ank. till Exp. Utsk. den 4 September kl. ii f, m.
Memorial till Riksens Ständer, i anledning af äterremisser
få Memorialet N:o 24.
Af Bonde-Ståndet godkändt till Grundlagsenlig behandling vid nästkommande
Riksdag, har Conslitutions-Utskottets memorial N:o 24, med
förslag lill ett nytt moment af 28 § Regerings-Formen, angående utlännings
naturalisation, blifvit från de 3:ne öfrige Stånden lill Utskottet återremitteradt,
med följande, såsom hvarje Stånds serskilda och gemensamma
tankar, förklarade anmärkningar:
af Ridder skåpet och Adeln :
ilo att ordet under framför ordet tio> på första raden i förslaget,
måtte uteslutas;
2:0 att på ett ställe uti §:n och i ett sammanhang bör sammanföras allt
hvad, som rör undantagen för utländsk man från §:ns allmänna stadgande»;
3.-o att efter orden: utländsk man, och framför orden: sorn varit, böra
införas orden: af Christen trosbekännelse; och
4:o att efter ordet njute och framför ordet enahanda böra införas orden:
i Jräga om tjensters tillsättande',
af Preste-Ståndet:
att efter orden: utländsk man må tilläggas: af Protestantiska bekännelsen;
af
Borgare-Ståndet:
i:o att orden: af den rena Evangeliska Läran bordt intagas näst efter
orden: utländsk marij och
2:0 att utländske män bordt uteslutas ifrån rättigheten att kunna
nämnas till andra civila och ecclesiastika embeten och tjenster, än vetenskapliga.
Constitutions-Utskoltet, som, vid dessa återremissers besvarande, följer
ordningen af de ställen uti det föreslagna nya momentet af 28 § Regerings-Formen,
mot hvilka anmärkning blifvit gjord, får, hvad således
först beträffar det af Tre Stånd yrkade vilkor för utlännings naturalisation,
Bih. till R, St. Prof. 1840. S Sami. 24 Häftet.
2
Constitutioris - Utskottets Memorial, N:o 3g.
att han sha!I tillhöra elen trosbekännelse, hvartdera Ståndet för sin del
härutinnan bestämt, samt i betragtande , så väl af föreskrifterna i nu gällande
28 §, rörande befordringar till embeten, sorn deraf, att 22 § Riksdags-Ordningen
tillerkänner Christna trosförvandter den vigtiga medborgerliga
rättigheten att deltaga uti Riksdagsmannaval, framställa det förslag
till jemkning emellan den i memorialet N:o 24 uppgifna redaction, som
icke innefattar någon begränsning i berörde afseende, samt Preste- och
Borgare-Ståndens deremot, i Utskottets tanka, alltför mycket inskränkande
meningar, att för naturalisation af utländsk man icke må fordras, utom öfrige
i del nya momentet stadgade vilkor, annat, än att han bekänner sig
till Christna Läran.. För den händelse, att detta jemknings-förslag icke
skulle antagas, öfverlemnar Utskottet följande propositioner till votering
i Förstärkt. Constilutious-Utskott..
Ä.
”Den, som gillar nedanstående redaction uti det af Constitulions-Utskottet
föreslagna nya momentet af 28 § Regerings-Formen:
””Utländsk man af Christna Lciran, som varit etc.””
röste Ja;
den, det ej vill,
röste Nej;,
vinner Nej, kommer ny votering att anställas öfver en: så lydande
proposition:
B.
Den, sorn godkänner följande redaction uti det föreslagna nya momentet
af 28 § Regerings-Formen:
””Utländsk man af Protestantiska bekännelsen, sorn varit etc.””
röste Ja;
den y det ej vill ^
röste Nej;
vinner Nej, kommer ytterligare att voteras öfver följande proposition,
C.
Den, sorn godkänner nedanstående redaction i del föreslagna nya
momentet af 28 § Regerings-Formen:
Conslitutions- Utskottets Memorial, JY:o 3$.
3
””Utländsk man af den rena Evangeliska Läran, sorn varit etc””
rosie Ja;
den, det ej vill,
röste Nej;
vinner Nej, kommer, i enlighet med Constilutions-Utskottets första
förslag, icke något stadgande i afseende på trosbekännelsen alt i det nja
momentet inflyta.’’
I anledning af Ridderskapets och Adelns anmärkning, att ordet under
framför tio på första raden af förslaget må utgå, hemställer Utskottet, enär
större bestämdhet i uttrycket derigenom skulle vinnas, utan att meningen
förändras, att de 3:ne öfrige Stånden ville härutinnan förena sig med
Piidderskapet och Adeln; och får Utskottet, i sammanhang härmed, jemväl
föreslå, att, till förekommande af eljest icke omöjlig misstydning, ordet
under på ett annat ställe i momentet, eller emellan orden: Sveriges
Konung och orden: de senaste feni åren_, må utbytas mot det meningen
mera egentligt uttryckande ordet före; förmodande Utskottet, att voteringspropositioner
i dessa båda hänseenden finnas icke vara af nöden.
Hvad dernäst angår Ridderskapets och Adelns anmärkning, alt utlänning,
under de uppgifne vilkoren, må njuta Svensk-manna-rätt, endast i fråga
om tjensters tillsättande, samt Borgare-Ståndets, att utländske män bordt
uteslutas från rätt att nämnas lill andra civile och ecclesiastike embeten
och Ijenster, än vetenskapliga; så, enär Utskottet ansett sig icke ega skäl att
till Rdisens Ständers bifall anmäla dessa inskränkningar i Utskottets förslag,
samt livartdera af beinälde a:ne Stånd är ensamt om sin mening, får Utskottet
inbjuda dem att, till förening med de arne öfriga Stånden, låta
deras ifrågavarande sins emellan olika anmärkningar förfalla, men bör emedlertid
öfverlemna nedanstående voterings-proposition:
D.
’’Den, sorn bifaller följande redaction i det af Constitutions-Utskotlet
föreslagna nya momentet af 28 §. Regerings-Formen:
— — de senaste feni åren upphört, njute enahanda rättigheter
med infödd Svensk man, dock utan att kunna till Konungens Rådgifvare
eller till Commendant ä Fästning utnämnas,””
röste Ja;
den, det ej vill,
röste Nej;
4
Constitutions-Ut slottets Memorial, JV:0 5 g.
vinner Nej, kommer ny omröstning att ske öfver följande proposition:
E.
Den, som gillar en så lydande redaction i det föreslagna nya momentet
af 28 § Regerings-Formen :
””— — de senaste fem åren upphört, njute , i fråga om tjenrst
ers tillsättande , enahanda rättigheter med infödd Svensk man, dock
utan att kunna till Konungens Rådgifvare eller Commendant å fästning
utnämnas,””
röste Ja;
den, det ej vill,
röste Nej;
vinner Nej, godkännes denna redaction:
””— — de senaste fem åren upphört, n/ute enahanda rättigheter
med infödd Svensk man, dock utan att kunna lill Konungens Rådgifvare
eller till andra civile eller ecclesiastike embeten eller fenster, än vetenskaplige,
eller till Commendant ä fästning utnämnas.””
Vidkommande slutligen Ridderskapets och Adelns gemensamma tankar,
att på ett ställe i §:n bör sammanföras allt, hvad som rörer undantagen
för utländsk man från §:ns allmänna stadganden, så har Utskottet, som, vid
öfverläggningen om ett Grundlags-stadgande, angående utlännings naturalisation,
trodde sig böra återupptaga det vid nästlidne Riksdag afgifna redactions-förslaget,
emedan detta då vänn Tre Stånds bifall, insett och erkänt
anmärkningens giltighet, och får, med stöd af densamma, alltså nu
hos Riksens Ständer hemställa, att det i 22 § Regerings-Formen förekommande
stadgande: ”Vare likväl Konungen obetaget att uti militära embeten
nyttja utländske män af sällsynt skicklighet, men icke till Commendanter
i fästningarne,” må från den plats, detsamma nu innehar, nedflyttas till slutet
af det nya momentet, med följande derigenom nödiga förändring och
tillägg:
—• — eller till Commendant å fästning utnämnas. Uti öfriga militära
embeten vare det Konungen likväl obetaget att nyttja utländske
män af sällsynt skicklighet, äfven om de icke förvärfvat Svensk medborgare
rätt, pä sätt nyss säges.
För möjligen uppstående skiljagtig mening öfver en sådan omflyttning,
bifogas följande voterings-proposition:
ConstiLutions-Utslcottets Memorial, N:o 4o.
5
F.
”Den, som bifaller, alt det i 28 § Regerings-Formen förekommande
stadgandet: ””Vare likväl Konungen obelaget att uti militära embeten
nyttja utländske män af sällsynt skicklighet, men icke till Commendanter
i fäslningarue”’’ nedllyttas till slutet af det i samma § föreslagna nya moment,
med förändring till denna redaction:
””Uti öfrige militaire embeten vare det Konungen likväl obelaget
att nyttja utländske man af sällsynt skicklighet, äfven om de icke förvärf
vät Svensk medborgare-rätt, på sätt nyss säges,” ”
röste Ja;
den, det ej vill,
röste Nej;
vinner Nej, förfaller frågan om berörde nedflyttning och redactionsförändring.
’’
Stockholm den 4 September 1840.
N:o' 40.
Ani;, till Exp. Utsi;, den 7 September', ltl. ra mield.
Memorial till Riksens Ständer, angående två Stånds återremisser
pä Memorialet N:o 25.
Vid föredragningen af Conslitutions-Utskottets memorial N:o a5, med
förslag till ändring i y5 § Regerings-Formen, i fråga om de årliga markegångssättningarne,
hafva, jemlikt aflåtna Protocolls-utdrag, Borgare- och
Bonde-Stånden godkänt samma memorial till Grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag, men de båda öfriga Stånden till Utskottet hänvisat dea
gemensamma tanka, att förslaget vore onyttigt, med tillägg derjemte af
Presle-Ståndet, att förslaget ogillades.
Sorn två Stånd sålunda stannat emot två uti förevarande fråga, och
någon jemkning emellan de olika meningarne icke är möjlig, återstår för
Utskottet endast att hemställa, det Ridderskapet och Adela samt PresteStåndet
ville, i likhet med hvad de båda andra Stånden för deras del beslutat,
tillåta, att förslaget må hvila till afgörande vid nästa Riksdag; och
öfverlämnäs, för motsatt fall, nedanstående proposition till omröstning I
Förstärkt Constitutions-Utskott:
6
ConstiLutioas-Utshottets Memorial, ]S[\o 4 t.
”Den, som bifaller, att Constitutions-Utskoltets i memorialet N:o a5
afgifna förslag lill ändring i ^5 § Regerings-Formen må hvila till Grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag,
röste Ja;
den, det ej vill,
röste Nej;
vinner Nej, kommer ifrågavarande förslag icke att hvila till nästa
Riksdag.”
Utskottet bör vid detta tillfälle derjemte anmäla, det slutorden af
75 §:n blifvit, uti redactions-förslaget i memorialet N:o 20, såtillvida fe 1—
agtigt citerade, att der står: ’’sökes eller vinnes”, i stället för rätteligen:
”sökes och vinnes.”
Stockholm den 7 September 1840.
Reserv a tio n
af Conlracts-Prosten Hallström: ”Grundlagens stadgande i 56 och 81
§§. Regerings-Formen är visserligen icke klart, så atl en säker ledning kunnat
derifrån hemtas vid Utskottets förehafda jemkning. Likväl har min
på slutmeningen af 56 § Regerings-Formen och 75 §. Riksdags-Ordningen
slödda opinion varit, att, då två Stånd, bifallande förslaget, stannat emot
två, som detsamma ogillat, hade frågan rätteligen bordt förfalla,—hvilket
jag härmed velat reservationsvis anmäla.”
N:o 41.
Ani. till Exp. Utsi. den 7 September, kl. 12 mildd.
Memorial till Riksens Ständer, angående en af Herr
Roos, C. U., anmäld anledning till anmärkning emot
Slals-Rädet och f. d. Stats-Secreteraren Grip,
Medelst Protocolls-utdrag för den 1 nästlidne Augusti månad, har
Ridderskapet och Adeln till Constitutions-Ulskottet förvisat en, i den ordning,
2g § Riksdags-Ordningen föreskrifver, af Herr Roos, Carl Ulric, anma Id
anledning till anmärkning emot Stats-Rådet och f. d. Stats-Secreteraren Grip.
För anledningens uppgifvande, har till Utskottet blifvit öfverlemnad
bestyrkt afskrift af ett från Kongl. Maj:t under den 2 sistförlidne Mars
Con&titutions-UIskottels Memorial, JV:o 4i*
7
lill Kongl. Krigs-Col legium aflätet Kådigt Bref, hvaraf hufvudsakligen inhem
Las, att, uppå eu af bemälde Collegium i underdånighet gjord framställning,
föranledd deraf, att motionären, hvilken hos Collegium innehar
en Kammarskrifvare-beslällning, jemte arne andre tjenstemän derstädes anmält
sig till tjenstledighet, för alt, såsom Ledamöter af Riddarhuset, bevista
Riksdagen, Kongl. Majrt, med tillämpning af Kongl. Brefvet den a3 September
1766, förklarat, alt de af Krigs-Colfegii embets- och tjenstemän,
som ega säte och stämma på Riddarhuset, och af sådan anledning vilja njuta
tjenstledighet, skola, ehvad de äro Ledamöter af Utskott eller icke,
vara pliglige att, i och för bestridandet af deras tjenstegöromål, af egande
löne-inkomster afstå så mycket, som motsvarar lön i sisla (jenstegraden,
så framt icke med Collegii samtycke annan öfverenskommelse kan träffas.
Och har motionären tillika, uti ingifvet anmärknings-memorial, anfört: att
delta Kongl. Beslut, afseende vilkor för representalions-rättens utöfvande,
innefattade en ändring eller förklaring af Grundlag, tillkommen i annan
ordning, än Grundlagarne föreskrifva; att'det åberopade Kongl. Brefvet af
den a3 September 1766 icke var på ifrågakomne fall tillämpligt, emedan
detsamma endast afsåg de tjenstemän, hvilka vid Riks-Ståndens eller Utskottens
Canzlier er höllö befattning; att det Kongl. Beslutet i så målto
lade hinder för Riksdagsmanna-rätlens utöfvande, som, då tjensteman tillförne
kunnat påräkna undseende, om han någort gång, t. ex. för Ståndens
plenidagar, anmält sig hindrad att oafbrutet vara tillstädes å embetsi limmet,
skulle han numera finna sig tvungen, antingen att med en kännbar
uppoffring söka full tjenstledighet, eller ock att alldeles afhålla sig från
Riksdags-ärendena ; att det skall vara vederbörande embetsverk öppet
lemnadt, att i serskilda fall tillämpa beslutet, i mon af den t jenstlediges
politiska tänkesätt; samt att merberörde beslut icke blifvit utsträckt alt
gälla för alla, och alt Regeringen skall hafva, i och för Riksdagen, beviljat
icke blott verklige Riksdagsmän, utan jemväl aflönad Riksdags-betjening
ledighet frän deras i Statens tjenst innehafvande befattningar, utan dervid
fästadt vilkor alt afträda större eller mindre del af löne-inkomsterna,
Constitulions-Utskottet, som anser hvarken mot Grundlag eller andra
Författningar stridande, men deremot både rätt och billigt, att den Statens
embets- eller tjensteman, hvilken i och för Riksdagsmanna-rätlens döfvande
njuter tjenstledighet, skall af sina löne-inkomster afstå hvad för bestridandet
af hans tjenstegöromål under tiden erfordras, så alt Staten icke
med någon serskild kostnad härför betungas, har alltså funnit Kongl. Majrts
8
Constitutions-Utsloltets Memorial} N:o 41.
ifrågavarande Nådiga beslut ej i annat fall lemna runi för anmärkning, än
• tn den grundsats, hvarpå detsamma är stödt, icke blifvit i allmänhet utan
blott för vissa enskilda fall tillämpad. Men då motionären icke uppgifvit,
ännu mindre styrkt, något fall, der sådant inträffat, samt Utskottet icke
skulle blifva i tillfälle att bedöma verkliga förhållandet härutinnan, utan
att ingå i granskning af Stats-Rådets samtliga Protocoll för hela tiden,
alltifrån Riksdagens början, hvilken granskning egentligen tillkommer nästa
Riksdags Constitutions-Utskott, har Utskottet ej kunnat å förevarande anmärkningsanledning
fästa något afseende; hvilket Utskottet, till följd af
den derå meddelade remissen, får härmed gifva tillkänna.
Stockholm den 7 September 1840.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckerieti i84o.
Constitutions-Utskottets Memorial, N’.o 42-
i
N:o 42.
Ank. till Exp, UtsL den 11 Sept., kl. 11 f. m.
Memorial till Riksens Ständer, rörande Stats-Utskottets anledning
till anmärkning , i fråga om den, Jemtland åren i83ä
och' i^33 meddelade, undsättning af spanmåL
X^en af Stals-Utskoltet, genom dess Memorial N:o 258, anmälda, och från
samtlige Riks-Slånden under den 2q sisllidne Juli remitterade anledning
lill anmärkning emot Stals-Rådet samt Föredraganden för Handels- och
Finans-Ärendena, har blifvit uppgifven i ett Constitutions-Utskottet ti 11-  stäldt ProJocolls-Utdrag för den 2.8 i berörde månad, hvaraf inhemtas,
alt sedan Riksens Ständers år 1835 församlade Revisorer fästat uppmärksamhet
dervid, alt af den spanmål i,25o tunnor råg, 1,000 tunnor korn
och 35o tunnor ärter, hvilka, i anledning af Landshöfdinge-Embelets i Jemtlands
Län underdåniga anmälan om behof af undsättning för Länet efter
i832 års missväxt, redan under hösten samma år blifvit afsände till Sundsvall,
icke det ringaste kunnat för det påräknade ändamålet, hvarken emot
borgen, på credit eller till District-Magasins-Intressenterne användas, äfvensom
att dels genom spanmålens uppköp, dels genom dess magasinering
och öfrige omkostnader, en sammanräknad förlust af 8,240 R:dr 41
ra r:st. blifvit Slals-Verket tillskyndad, hvarjemte förekommit, alt 471
tunnor frökorn, sorn uppå Landshöfdingen i nämnde Län M. von Törnes
anmälan, om brist på dugligt sådant korn inom Länet, blifvit på Statens
bekostnad år 1833 uppköpte, fått utan redovisning qvarligga hos försal jarne,
tilldess en del deraf blifvit för ändamålet otjenligt och slutligen, efter
det Kronan fått vidkännas flyttnings- och magasinerings-kostnader, år
i835 försålts med en förlust för Stats-verket af 1,763 R:dr 2 sk. 1 r:st.
Banco; så hade, vid öfvervägande så väl häraf, sorn af Kongl. Stats-Contorets
i ämnet afgifna underdåniga utlåtande, Slals-Utskottet, lika med
Bih. till R• St. Proh 1840- 3 SamL s3 Häjh 1
3
Comtitutions- Utskottets Memorial3 lY;o 4#«
i83qårs Revisorer, ansett vara tillförlitligen utredt, att, ehuru för Landshöfdingen
von Törne redan hösten i833 bordt vara kändt, att, i anseende
till det understöd, Länets invånare genom enskild välgörenhet undfått,
den reqvirerade samt åren i83a och i833 erhållne undsättnings-spanmålen
icke varit för Länet behöflig, Kongl. Stats-Contoret likväl härom lemnats
i okunnighet intill år i835, då räkenskaperne dit inkommit, hvarigenom
delta Embetsverk sålunda beröfvats tillfälle att under tiden disponera berörde
spanmål, som under den långvariga magasineringen tagit sådan skada,
alt den uppkomna förlusten till betydlig del äfven derifrån härflutit,
enär, i händelse så beskaffad anmälan af Landshöfdingen i tid gjorts, för- :
lusten, om sådan inträffat, bordt blifva vida mindre, än nu varit förhållandet;
och hade lill följd häraf samt då Stats-TJtskottet tillika inhemtat, att
sedan ersättnings-anspråk, i och för ofyanberörde Statsverket tillskyndade
förlust, blifvit emot Lanshöfdingen von Törne af Kongl. Stals-Coiltoret
vackt, Kongl. Maj:t, med afseende derå, att Justilice-Canzlers-Embetet ansett
sig sakna skäl till målets fullföljd, genom Nådigt Bref af den 26 Maj
1837, förklarat samma påståenden icke böra till någon åtgärd föranleda,
bemälde Utskott, i dess Utlåtande N:o 76, hemställt, att Riksens Ständer
mätte åt deras Justitiae-Ombudsman uppdraga att, i och för den på ofvan
anförda sätt Statsverket förorsakade förlust af tillsammans io,oo3 R:dr
44 sk" Banco, emot Landshöfdingen von Törne fullfölja de ersättningsanspråk,
hvartill befogenhet kunde förefinnas. Men emedan denna framställning
blifvit af 3:ne Stånd återremitterad med, bland andra, den anmärkning,
att, sedan Kongl. Majit, efter Justitiae-Canzlers-Embelets hörande,
i Nåder förklarat all vidare talan i detta mål emot Landshöfdingen
von Törne böra förfalla, och bemälde Landshöfding således icke vidare
kunde tili ansvar härutinnan ställas, Stats-Utskottet, i händelse Landshöfdingens
förfarande uti omförmälde undsättnings-ärenden funnes förtjent af
klander och åtal, icke egde annan Grundlagsenlig åtgärd att vidtaga, äa
att hemställa, det Justitiae-Ombudsmannen måtte erhålla uppdrag att tilltala
de Konungens Rådgifvare, hvilka deltagit i beslutet om sakens nedläggande,
hade Stats-Utskottet, med frångående af dess förut i ämnet gjorda
tillstyrkan, beslutat att, med stöd af 3o §. Riksdags-Ordningen, genom
anmärkning emot Stats-Rådet och Föredraganden för Handels- och FinansÄrenden,
hvilken contrasignerat Kongl. Majits ofvanberörde Nådiga Bref
af den 26 Maj 1837, öfverlemna ärendet till Constitutioas-Utskottet fös
den åtgärd, som kunde finnas lämplig.
Constitulions-Utskotiets Memorial, N:o
3
1 anledning liäraf får Conslitutions-Utskottet anföra, att Utskottet/
under granskningen af Siats-Rådets Protocoll öfver Handels- och Finans-Ärenden,
äfven fästat uppmärksamhet vid den regerings-åtgärd, hvaremot
anmärkning nu blifvit gjord, och att Utskottet dervid inhemtat följande
ytterligare omständigheter.
Efter det Allmänna Magasins-Contoret väckt fråga om Landshöfdingen
von 71örnes åläggande att ersätta Staten meromförmälde förlust och.
Stals-Conloret förhållandet hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmält, hade
Landshöfdingen, hvars förklaring blifvit genom Justitiae-Canzlers-Embetet
infordrad, i sådant hänseende andragit, ett de af honom gjorda underdåniga
hemställanden om undsättningar för Jemtland efter 1831 och i83a
årens missväxter varit grundade, ej allenast på Kronobetjeningens raportec
och infordrade uppgifter från Sockne-Sällskaperne, utan ock på samtal med
enskilde trovärdige personer från Länets alla socknar, samt beräkningen af
verkliga behofvet, uppgjord med all den noggranhet, som skall varit möjlig
att åstadkomma; alt det varit helt och hållet till följd af oförutsedda
gynnande förhållanden, som den reqvirerade och erhållna undsättningen
af tillsammans 3,071 tunnor icke kommit att användas lill det afsedda
ändamålet, hvilket Landshöfdingen sökte ådagalägga genom uppräknande;
dels af de frivilliga sammanskott af både spanmål och penningar till
Jemtlands invånare, som efter de ifrågavarande missväxterne egt rum
uti Rikets öfriga provinser, dels ock af andra vid samma tider, på grund,
af Kongl. Maj:ts serskilda Nådiga beslut, till Jemtlands invånare utbetalde
medel, sammanlagdt motsvarande minst 3,200 tunnor spanmål; och
alt, då det icke vore möjligt att efter allmän missväxt för ett Län, så
beskaffadt som Jemtland, der invånarnes antal utgjorde 42>ooo personer,
spridde på en jordyta af 42$ qvadratmil, kunna bösteliden, straxt efter
missväxten, på förhand beräkna det af många tillfälligheter beroende behofvet
af undsättnings-spanmål, borde det icke anses klandervärd!, om,
vid sådant förhållande, Landshöfdingen, för att icke möjligen blottställa
Länets invånare för vådan af hungersnöd, heldre beräknat några hundrade
tunnor utöfver än under behofvet, hvilket först efteråt kunnat
med fullkomlig säkerhet bestämmas.
Justitiae-Canzlers-Embetet hade härvid, under instämmande i hvad
Landshöfdingen i sislberörde måtto anfört, i underdånighet yttrat, det
Justitiae-Canzlers-Embetet, vid granskning af Kronofogdarnes i Jemtland
åren i83i och 1832 afgifna berättelser om årsväxten i Länet samt
4
ConstitutionUtskottets Memorials N:o 42<
Landshöfdinge-Embelels på grund deraf till Stals-Conloret och Kammar»
Collegium aflåtna skrifvelser, funnit, att sädesskördarne i Jemtland hegge
dessa åren varit ansedde otillräcklige till föla och utsäde för länets invånare
samt att det quantum spanrnål, om hvars anskaffande från andra
orter fråga derföre blifvit väckt, sarnmanlagdt uppgått till 4,25o tunnor.
Deraf visade sig alltså, icke allenast att Landshöfdingen von Törne haft
en lika giltig anledning som oeftergiflig pligt att göra hemställan om
spanroåls-undsättning för Länet, utan ock att beloppet af hvad han dervid
föreslagit, varit betydligt mindre, än det, som, enligt LandshöfdingeEmbetels
efteråt gjorda uppgifter, skulle erfordras; och som det vore en
allmänt känd sak, att Jemtlands invånare, efter missväxterne åren 183r
och i832 erhöllo från andra provinser högst betydande gåfvor af både
spanrnål och penningar, hvadan för otvifvelaktigt måste antagas, hvad
Landshöfdingen uppgifvit, eller alt de gjorda sammanskotten, jemte tillfälliga
penningeinkomster, undanröjt behofvet af den emedlertid genom
anslag af Statsverkets medel till spanmåls-uppköp beredda und~ä Ilning-,
alltså ansåg Juslitias-Cauzlers-Embetet, för dess del, några skäl ej företilinas
till fullföljd af det emot Landshöfdingen von Törne utaf allmänna
Magasins-Conloret väckta ersällnings-anspråk.
I betraktande af hvad sålunda blifvit upplyst och utredt samt enär
Justiliae-Canzlers-Embelet ansett sig ej ega skäl att, i och för Statens förlust på
ifrågavarande spanmåis-undsätlningar, emot Landshöfdingen von Törne
anställa ansvars-laian, har Utskottet, vid pröfning af frågan, den i5
sistlidne April, funnit Stals-Rådets Ledamöter icke hafva saknat stöd för
deras tillstyrkan, att de af Magasins-Contoret väckta ersältnings-anspråien
måtte förfalla; och som Stals-Rådets Protocoll öfver Handels- och
Finans-Ärenden för den \i Maj 1837, hvilket innehåller så väl den
Regerings-åtgärd, hvarifrån Stals-Utskol tet hemlat anledning till den
gjorda anmärkningen, som hvad i målet förekommit, icke gifver vid handen,
att framställning blifvit gjord i det afseende, hvarpå Stats-Utskottet fästat
hufvudsaklig vigt, eller att Landshöfdingen von Törne egentligen derigenom,
att Stats-Conloret ända till år 1835 varit lemnadt i okunnighet
om förhållandet med den för Jemtlands Läns räkning afskickade spanmålen,
förorsakat Stats-Verkets derpå lidna förlust, hvadan denna omständighet
mäste förutsättas hafva varit för Stats-Rådets Ledamöter obekant,
har Utskottet af hvad i förevarande anmärknings-anledning blifvit
anfördt
Constitutions-Ut skottets Memorial, N:o 43-
5
auförrlt icke kunnat cirena skäl alt, med frångående af Utskottets förut
i saken fattade heslut, samma anmärknings anledning till påföljd, vare
sig efter 106 eller 107 §. Regerings-Formen, godkänna.
Stockholm den 11 SeJ tember 1840.
N:o 43.
Ank, till Exp, Utsk. den 11 Sept., kl. il f. m.
Memorial till Riksens Ständer j med s:ne förslag till ändring
uti 9 $. Regerings-Formen.
lie gerings-formens 9 §., som bestämmer, hvad Konungens Rådgifvare uti
denna deras egenskap i allmänhet hafva att iagtlaga och, i afseende på
deras ansvarighet, hänvisar till 106 och 107 §§. af samma Grund-Lag,
ålägger dem val att göra kraftiga föreställningar, i fall någonsin den
oförmodade händelse skulle inträffa, alt Konungens beslut vore uppenbarligen
stridande mot Grundlag eller Allmän Lag, d. v. s. i de fall, der tillit»
nrpning af 106 §. kan komma i fråga, men anbefaller deremot icke
tydligen lika beskaffade föreställningar emot sådana beslut, som afses i
107 §, eller dem, som äro stridande emot Rikets sannskyldiga nytta.
Enär dock Rikets bästa kräfver, att Slals-Rådets Ledamöter, i båda lallen,
ega samma åliggande, och alt de skola vara pligtige, så vidt på
dem kan bero, alt motverka för Riket uppenbart skadliga regerings-åtgärder,
har Constitulions-Utskottet, för alL jemväl bringa 9 §. i ordalydelsen
till lika öfverensstämmelse med 107, som med 106 ansett
sig böra i delta ämne hos Riksens Ständer gora framställning.
Utskottet bar likaledes vid stadgandet uti 9 §. Regerings-formen,
alt den Stats-Rådets Ledamot, som ej serskild mening till Prolocollet
Bih. tili R. Sf, Prot. 1840. 3 Sami. 20 Hä/t. 2
6
Constitutions-Utskottets Memorial, fl:o 43-
anfört, skall för Konungens beslut vara ansvarig, såsom hade han styrkt
Konungen att det beslut fatta, uppå hvilket stadgande en ej obetydande
del af Stats-Rådets ansvarighet beror, anmärkt, alt orden ”serskild
mening'' i så måtto äro obestämde, som dels en till Stats-Rådets Protocoll
serskildt anförd mening kan, om än på andra skäl än dem, på
hvilka beslutet grundas, hafva detsamma understöit, dels ock den serskilda
meningen kan innehålla helt annat, än afstyrkan af beslutet; och
har Utskottet derföre trott ett förtydligande i berörde hänseende vara
af nöden.
Utskottet får alltså till Riksens Ständer, för Grundlagsenlig behandling,
öfverlemna nedanstående 2:ne serskilda, af hvarandra oafhängig»,
förslag tili ändring i Regerings-formen.
A.
Uti olla mål — —*■ — besluta. Skulle någonsin inträffa , all Konungens
beslut voro uppenbarligen stridande mot Rikets Grundlag, eller
Allmän Lag, eller Rikets sannskyldiga nytta, åligge det då — — —
B.
Sista perioden.
Den närvarande Ledamotsom icke till Prolocollet anfort serskild
af styrkande mening, vare för beslutet ansvarig — — fatta.
Stockholm den 11 September 1840.
STOCKHOLM, Eijaw ocu Granbergs Tryckeri i8.\o.
!iConstitutions-Ulskoltets Memorial, JY.-o 44- %
N:o 44.
Ånk. till Exp. XJtsk. den 18 September, kl. 3 e. m.
Memorial till Borgare-Ståndet angående en af Ståndet yrkad,
men af Talmannen vägradj proposition.
-Af Borgare-Ståndets Protocolls-utdrag för den 4 innevarande månad, hvilket
den j4 kommit Constitutions-Utskottet tillhanda, har Utskottet inhemtat,
att, sedan vid å nyo skedd föredragning af Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottens Betänkande N:o 21, hvaruti blifvit bland
annat föreslaget, att Biskops-Embetena måtte indragas, i den mon derefter nuvarande
innehafvarnes afgång, varda lediga, flere af Ståndets Ledamöter yttrat
sig för bifall till Betänkandet, och fråga uppstått om proposition i öfverensstämmelse
dermed; så hade Herr Talmannen förklarat, att, då Erke-Biskopen
och Biskoparne så till vida utgjorde en del af Préste-Ståndet, hvilket för det
närvarande bildade en fjerdedel af Svenska folkets representation, att ErkeBiskopen
vöre sjelfskrifven Talman för, och Biskoparne sjelfskrifne Ledamöter
al samma Stånd, och då förändring af represenlations-sättet, vare
sig till större eller mindre del, måste tillvägabringas i den för grundlagsförändring
i allmänhet uti 81 §. Regerings-formen stadgade ordning, genom,
förslag Irån Constitutions-Utskottet, hvilket det uteslutande tillkomme att i
frågor af sådan beskaffenhet yttrande till Rikets Ständer afgifva, men detta
icke vore händelsen, utan sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten framlagt ifrågavarande förslag, utan att dervid fästa något
förbehåll om Grundlagens, i behörig ordning, skeende förändring, och.
utan att ens såsom vilkor föreslå, att den andra Statsmagtens sanction skulle
vara erforderlig, för att från förslaget härleda ett grundlagsenlig! resultat,
funne sig Talmannen, hvars pligt det vöre att vaka öfver helgden af Grundlagen
, som han ansåge i förevarande fall vara förbisedd, försatt i den obehagliga
nödvändighet att vägra proposition å bifall till de sammansatta
Utskottens Betänkande i denna del, sådant det funnes uppstäldt; i anledning
hvaraf, enär Ståndets pluralitet icke godkänt Talmannens sålunda framstälda
mening, det blifvit till Constitutions-Utskottet öfverlemnadt att, inom
Atta dagar efter erhållen del af remissen, till Ståndet inkomma med motiveradt
utlåtande, huruvida berörde vägran af proposition vore med Grundlagen
Bih. tilt R. St. Prot. 18/fo. 3 Sami. aG.-le Iiåft. i
2
Coust it ut ions-ULskottels Memorial, IS.-o 44-
enlig eller icke, hvaremedlertid frågan hos Ståndet lomme att förblifva
hvilanda.
Utskottet har tagit den till detsamma sålunda hänskjutna fråga i öfvervägande;
och då Utskottets, i dess vid innevarande Riksdag afgifna Memorial
N:o io, angående Grundlags-enligheten af en yrkad, men vägrad, proposition,
framstälda åsigter, äfven på närvarande fråga ega full tillämpning,
inskränker, med åberopande af nämnda Memorial, Utskottet sig här blott
till att återupprepa, att, då Riksdags-Ordningen, hvarken i 23 §. i morn.,
eller 45 §., omtalar Talmans rätt alt vägra proposition, den tillåtelse tili
en sådan vägran, som Riksdags-Ordningens 55 §. innehåller, synes Utskottet
icke, utan förbiseende både af nyssnämnde §:s ordalydelse och sammanhang
med nästföregående 54 §•, kunna utsträckas utöfver de af Ståndens
Ledamöter i Ståndet väckta motioner, till Utskotts Utlåtanden; hvadan
Utskottet förklarar den af Borgare-Ståndets majoritet yrkade proposition
lill bifall å Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-LUskottens
Betänkande N:o 2r, i den del, som angår Biskops-embetenas indragning,
såsom icke grundlagsstridig, icke kunna af Talmannen vägras.
Slockholm den 17 September 1840.
Reservationer.
Af Herr Grefve Spensj som åberopade sin, vid Memorialet N:o 10,
afgifna reservation.
Af Herr Prosten Hallström: ”Under åberopande af den reservation,
som jag förut, vid Conslitutions-Utskottets Memorial N:o 10, afgifvit, får
jag, i afseende på det speciella mål, som till Utskottets bepröfvande nu
varit hänskjutet, allenast tillägga, att, då 81 §. Regerings-Formen stadgar,
alt frågor om Grundlagarnes ändring eller upphäfvande ej må uti Ståndens
Plena väckas, jag än mindre finnér, att någon derhän syftande, men
icke i behörig ordning förberedd, önskan skulle af Rikets Ständer kunna
inför Konungen frambäras, således ej eller någon framställning derom grundlagsenligl,
till afgörande utaf Riks-Stånden, föredragas af Deras resp. Talmän.”
Af Herr Professor Geijer och Herr Doctor Morenj som instämde i
Prosten Hallströms reservation.
Conseil utions-Utskottets Memorial, N:o 4$'
3
N:o 45.
Ank. till Exp. Utsk. den 23 September, kl. i e. m.
Memorial till Riksens Ständer, med förslag till ett stadgande i
4i Riksdags-Ordningen , om Stats-Rådets föredragande
Ledamöters tillträde i alla Stånds Plena.
Enär den högre administrationens Ledamöter, hos hvilka en större
kännedom och erfarenhet af allmänna angelägenheter och förhållanden hör
förutsättas, för närvarande äro alldeles utestängda från representationen , så
framt de icke antingen äro af frälse hörd eiler såsom Wetenskaps-Academiens
Medlemmar blifvit till Preste-Ståndet invalde, i hvilka fali de likväl
endast uti Ett Stånd ega inträde; mep det under närvarande förhållanden,
då Representationen är fördelad på fyra serskilda Kamrar, utan annan
gemensam beröringspunkt, än vederbörande Utskott, skulle lända samtlige
Stånden till stor fördel att under deras öfverläggningar hafva närvarande
personer, som kunna gå tillhanda med de för fullständig utredning af förekommande
ärenden möjligen nödiga upplysningar, samt det jemväl synes
vara af vigt för en constilutionell regering att inom representationen ega
organer, som uttrycka hennes åsigter och utveckla Statsförvaltningens system.
och grundsatser; har Konstitution1;-Utsk o t let ansett sig böra , i likhet
med nästlidne Riksdags Constitutions-Ulskott, hos Riksens Ständer göra
framställning om rätt för Stats-Rådets föredragande Ledamöter att bivista
Riks-Ståndens Plena, för att meddela upplysningar i ämnen, som röra hvar*
deras Departement; och får i sådant afseende, för den händelse, att Utskottets
redan afgifne förslag tdl förändring i nu varande representation ej skulle
vinna framgång, Utskottet lill grundlagsenlig behandling, föreslå följande
tillägg och ändring i 41 §• R* O.
Stats-Rådets och Högsta Domstolens samtlige Ledamöter, äfvensom Justitiae-Canzleren
och Juslitias-Ombudsmannen, kunna ej säte och stämma i
sitt Stånds plena förnekas, enär de, enligt hvad hvarje Stånds serskilda
Ordningar stadga, dertill berättigade äro. Stats-Ministrarne och föredragande
Stats-Räd ege rätt att jemväl bivista andra Stånds Plena , än der
de hafva säte och stämma, för att i frågor, som röra deras Departement,
kunna upplysningar meddela. Bärande de dock, före beslutens fattande.
4: Constitutions-Ulskottets Memorial, N.o 4^-
ajträda.: Då Stats-Rådets Ledamöter med Konungslig magt styra Rikets
ege de ej i något Riks-Stånd tillträde. I Utskott — — — ej besluten,
öf yer vara..
Stockholm den 17-September, 1840,.
Reservationer.,
Af Hans Jansson: ”Då jag uti förestående förslag till tillägg i 4f §•
Riksdags-Ordningen icke kunnat instämma, anhåller jag få afgifva mili;
vördsamma reservation deremot.
Nyttan af Konungens. Rådgifvares tillträde och deltagande i öfverlägga
ningarne inom alla Riks-Stånden, under nuvarande fyrdelning af representationen,
synes mig ganska problematisk, men olägenhelerne deraf falla genast
i ögonen. Så snart ett vigtigt ämne i något Stånd förekommer till öfverläggning
och afgörande, är del till; befarandes, att försök icke uteblifva,
som inverka på frågans, afgörande; och om man rådfråga!’ erfarenheten, torde
åtskilligt deraf vara att, inhemta från det Riks-Stånd , der de nu hafva
säte och stämma. Vill i man inrymma dem detta tillträde så sorn- .en- rättig- ~
h.etj så bör, man. äfven ålägga, dem såsom en skyldighet att på kallelse infinna
sig hos hvarje Riks-Stånd, ,sorn det äskar, och meddela de upplysningar,
.sorn begäras, samt* svara på de frågor, Ståndet har af nöden att* till
dem framställa., Ty annars kunde hända, att desse höge ledamöter ej oftare
bevistade Ståndens, plena, .än då vissa ömtåliga frågor skulle afgöras,
eller nya, Statsanslag genomdrifvas; och härigenom stärkes ingalunda förtroendet,
utan snarare misstroendet emellan de båda Statsmagterne. Jag
afstyrker derföre, detta , förslag, så länge vår Representation bibehålies i sin ,
nuvarande form, och anser tiden då först vara inne till Konungens Rådgifvares
deltagande i Representationens öfverläggningar och beslut, när desse ■
hållas och fattas uti en gemensam kammare.”
Eric- Norberg och > Anders • Jonsson förenade sig med i Hans Jansson.:
Grefve Spens och Herr Brinck, som vid ifrågavarande besluts fattande
icke, varit tillstädes, . instämde äfven uti Häns Janssons reservation ; , dock
utan att på förhand vilja yttra sig om , hvad, .sorn kan blifva rådligt eller
icke rådligt, om och;, när Svenska Representationen blir sammanförd på en,
kammare.
Cönstitiitions-Ut slottets Memorial, N.-o J6.
5'j
Af Jacob Kihlblom: ”Emot den föreslagna förändringen af 411 §• JRiks--  dågs-Ordningen, som Höglofl. Utskottets pluralitet beslutat, måste jag reservera!
mig.
I: händelse Departementschefer och Stäts-Råd skola i Ståndens plena
få uppträda och der ega yttrande-rätt, befarar jag, att Stånden i stället för
upplysningar —erhålla missledningar; man uppmanas af erfarenheten att
vara aktsam, ty då man erinrar sig: de många anmärkningar, Utskottet nödgas
göra å Regerings-personaléns misstag,. så synes mig,.att förtroendet icke
kan serdeles långt utsträckas.
Men då nationen får anledning hoppas sanna underrättelser om fäderneslandets
ära och belåtenhet —då — och först då —är tiden inne för
Bépartements-Ghefer och Stats-Råd'att i Stånden uppträda^ och lemna upp--  lysningar,.oclr för nationen att tacksamt erkänna deras bemödanden.’
N:o 46,.
Ånk...till lExp. Utsk. den 6 October; kl.1 12 midd.
Mémorial' till Riksens Ständer> med!f örslag:, till ändring, och tillägg:
i 38 ■§,. Regerings-formen. ■
Regerings-formens 38 §•> sorn bestämmer, när Föredragande skall å
Honungens beslut: vägra contrasignation, gör sådant till-i Föredragandens rättighet
och pligt endast i det fall, att han finner beslutet stå i strid mot
Regerings-formen. Men det inses lätt, att beslut, stridande mot Allmän
Bag, den der, .liksom Grundlag, stiftas af Konung oclhStänder gemensamt,
äro till sin natur af nära nog lika svår beskaffenhet, sorn Grundlags-öfverträdelser
och kunna till följderna blifva fullt lika vådliga. ConstitutionsUtskottet
har således ansett af vigt, att vederbörande Föredragande äro uti
Grundlagen bestämdt ålagde att, i hvad på dem ankommer, genom vägran
af contrasignation, motverka utfärdandet af beslut, sorn strida mot Allmän
Lag, i händelse, emot förmodan, sådane skulle komma i fråga.
Härvid torde likväl finnas lämpligt och < billigt,-att en sådan vägran
icke må ovilkorligen åligga Föredragande, då ett ifrågasatt besluts lagstri
-
6
Conslitutions-Viskottets Memorial, JV-o
dighet ej är klar och tydlig, utan olika omdömen underkastad. Stridighet
mot Grundlag, hvilken, jemlikt 83 §. Regerings-formen , i hvarje serskildt
fall skall efter ordalydelsen tillämpas, bör förutsättas vara lätt att inse;
sådant är deremot icke förhållandet med Allmänna Lagens stadgandcn ,
hvilkas tillämpning i flere fall är beroende af domarens pröfning. Af detta
skäl har Utskottet trott jemväl det tillägg böra och , utan rubbning af betydelsen
utaf hvad 38 §. hittills föreskrifver, kunna i denna §. inflyta, att
fägran af contrasignation endast då bör vara Föredragandens oeftergifliga
pligt, när beslutet uppenbarligen strider mot Grundlag eller Allmän Lag.
Den nu ifrågakomne Grund lags-ändring är, i Utskottets tanka, äfven af
nöden för att bringa 38 §. till närmare öfverensstämmelse med g och io6 §§.
Regerings-formen. Uti den förra af dessa båda §§. äro nemligen Stats-Rådets
Ledamöter förpligtade att göra kraftiga föreställningar emot beslut, uppenbarligen
stridande mot Allmän Lag, och för underlåtenhet häraf fastställer
den senare påföljden af åtal inför Riks-Rätt. Men Föredragande kan icke
anses hafva mot ett beslut af berörde beskaffenhet gjort ”kraftiga” föreställningar,
derest han genom sin contrasignation befordrat detsamma till verkställighet;
och då klafver billigheten ovilkorligen, att Föredragande äfven
eger den hans stränga pligt motsvarande rättigheten att vägra contrasignation
å beslut, som uppenbarligen strider emot Allmän Lag. Ur sådan synpunkt
är ifrågavarande Grundlags-bestämmelse endast ett förtydligande eller
en förklaring af g. § , i hvad denna afser Föredragande Ledamot af StatsRådet.
I sammanhang härmed har Utskottet slutligen , enär vid innevarande
Riksdag orden ”denna Regeringsform” uti g och 106 §§. blifvit förändrade
till Rikets Grundlagd trott enahanda förändring böra ega rum äfven i 38 §.
Utskottet får alltså hos Riksens Ständer, för den i Grundlagarne anvisade
behandling, hemställa, att 38 §. Regerings-formen må erhålla nedanstående
ändrade lydelse:
— -— — Skulle den Föredragande finna något Konungens beslut
vara uppenbarligen stridande emot Rikets Grundlag eller Allmän Lag, gore
lian derom i Stats-Rådet föreställning; yrkar — — — bibehållen.
Stockholm den 5 Oclober i84o.
Constitutions-Utskottets Memorial, N.o 4l> 4$-
7
N:o 47.
Ank. till Exp. Utsk. den 6 October, kl. 12 midd.
Memorial till Bonde-Ståndet j i anledning af dess åter remiss på
Memorialet, JS:o 3z.
Enligt Constilutions-Utskoltet tillhandakomne Protocolls-Utdrag för den
g och 12 nästlidne September, har Utskottets Memorial N:o 32, hvari Utskottet
förklarat sig icke kunna fastställa en af Fredric von Zweigbergk
från Skaraborgs Län anmäld anmärknings-anledning, rörande Kongl. Maj:ts
Nådiga Kungörelse den 4 April innevarande år, om nedsättning af utförselstullen
å stångjern, blifvit af Bonde-Ståndet återremitteradt tili Utskottets
förnyade handläggning, men deremot af de trenne öfrige Stånden godkändt.
Då berörde anmärkningsfi åga sålunda, till följd af Riksens Ständers
beslut, förfallit, har Utskottet deraf sett sig förhindradt att de inom BondeStåndet
vid Memorialet N:o 3a gjorda anmärkningar till pröfning och besvarande
upptaga; hvilket Utskottet, i anledning af återremissen, får härmed
lill Bonde-Ståndet anmäla.
Stockholm den 5 October 1840.
N:o 48.
Ank. till Exp. Utsk. den 6 October, kl. 12 midd.
Memorial till Riksens Ständer, angående en af Stats-Utskottet anmäld
anmärknings-anledning.
Stats-Utskottet, som hos Riksens Ständer, uti Memorialet N:o 270,
anmält anledning till anmärkning emot Konungens Rådgifvare, hvarå samtlige
Riks-Stånden behörig remiss beviljat, har, medelst ett ConstitutionsUtskottet
tillstäldt Protocolls-utdrag för den 3i sistlidne Juli, uppgifvit
(Constilutions-TJtskottéls Memorial} N:o ^8.
;anmärkningen vara beslutad mot vederbörande Rådgifvare, för det de underlåtit
tillstyrka Kongl. Majit att, med begagnande af den i 35 §. Regerings-formen
medgifna rätt, meddela Nådigt afsked åt f. d. Stats-Secreterarne
(Grip ■ och von Hartmansdorff, innan Kongl, Majit i Nåder stadfästat
Riksens Ständers för deras del lättade beslut om införandet af Departemental-styrélse.
Sedan Constitutions-Utskottet, sorn för frågans fullständiga utredning
ansett nödigt att från vederbörande inhemta upplysning, om icke möjligen
Stats-Rådets 'Ledamöter hos Kongl. Majit i underdånighet tillstyrkt StatsSecreterarne
Grips och von Hartmansdorffs entledigande före sanctionen å
förslaget till Stats-Rådets nya organisation, genom sin Ordförande hos Herr
Stats-Rådet och Cornmendeuren Ihre gjort förfrågan i ämnet, samt derå
till svar erhållit, att de i Stats-Rådet förda Protoeoll icke innefatta någon
af Konungens Rådgifvare i förrherörde afseende gjord underdånig framställning,
har Utskottet företagit detta anmärknings-mål till pröfning. Men då
bemälde båda Stats-Secreterare, så vidt Utskottet bär sig bekant, fortfarande
åtnjutit Konungens förtroende, hvadan i detta hänseende anledning icke
gifvits till en hemställan om deras entledigande, samt en dylik hemställan
dessutom så mycket mindre kunnat från Konungens öfrige Rådgifvare väntas,
sorn desse med de tvänne förre utgjorde medlemmar af samma administration
och i det hela godkänt deras rådgifvande åtgärder, har Utskottet
icke funnit skäl att förevarande anmärknings-anledning godkänna 'till påföljd,
vare sig efter 106 eller 107 §. Regerings-formen.
Stockholm den 5 Octoher iS/fO.
Reservation
af Herr Petré: ”Stats-Secreterarne von Hartmansdorff och Grip kunna,
efter mitt förmenande, icke ställas i samma categori. Den förre har under
flere år varit Stats-Secreterare endast till namnet. Den senare bar
deremot ända till sista ögonblicket af gamla styrelseformens fortfarande varit
verklig Stats-Secreterare. Vid upphörande af Herr von Hartmansdorff
Landshöfdinge-förordnande, inträdde han icke i utöfningen af sitt StatsSecreterare-embete.
Han återgick deremot till enskilda lifvet och var, då
Departemental-Styrelsen infördes, endast att betragta som privat man. Vid
denna
Constäutions-Utskottets' Memorial.. N.o 48*.
9
denna* tidpunkt hade således Herr von Hartmansdorff inga anspråk på lön--  inkomst af Staten. Han var i sjelfva verket från Ecclesiastik-Expeditionen
förafskedad, icke de jure men de facto. Under sådana omständigheter
anser jag Constitutions-Utskottet hafva, med föranledande af Stats-Ulskottets
anmärknings-memorial, bordt såsom anmärkningsvärd hos Rikets Ständer
anmäla Rådgifvare-ålgärden, i afseende på Herr von Hartmansdorffs uppförande
på Indragnings-stat för en Stats-Secreterare-lön, stor 4000 Rdr B:co”.
R ä 11 e 1 s er:
Mém; N:o 43, sid. 6, r. 14 står: Skulle någonsin inträffa,
läs: Skulle någonsin den oförmodade händelse
inträffa,
l5 står: voro
läs i vöre
Eih. till R. St. Fröt. iS4°- •? Sami. 26.1c Haft.
2
saxern® <©&***,
TRYCKT HOS J. A. WALLDÉN>.
18 4 0.
Constitutions-Utikottets Memorial, Nxo 49•
t
N:o 49.
*
Ank, lill Exp, TJtsk. den 8 Oct., fel. 5 e. m.
Memorial till Piksens Ständer, i anledning af Pi eite-Stdndets
å. er remiss på förslaget Litt. J. uti Mern. N:o 4$'
Af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden godkändt
till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag, har det af ConstitutionsUtskottet
i Mern. N:o 43 under Litt. A. afgifna förslag till ändring uti 9
Regerings-Formen, åsyftande Stats-Rådets förpligtande att, i händelse,
emot förmodan, Konungens beslut skulle vara uppenbarligen stridande emot
Rikets sanskyldiga nytta, deremot göra kraftiga föreställningar, blifvit af
Preste-Slåndet under den 3o nästlidne September återremitteradt, med
Ståndets förklarande, såsom dess gemensamma tanka, att berörde ändring
icke kunde hänföras till de högst nödiga eller nyttiga.
Då någon samman jemkning emellan de meningar, i hvilka 3:ne Stånd
å ena och det 4;de & andra sidan sålunda stannat, rörande förenämnde
förslag, icke är möjlig, får, med anmälan härom, Constitutions-Utskottet
hemställa, om icke Preste-Ståndet skulle vilja, med frångående af dess ge
mensamma tanka i denna fråga, foga sig efter Med-Stånden. För den händelse
att så ej sker, föreslår Utskottet votering i Förstärkt Utskott öfver
denna proposition:
”Den, som, till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag, godkänner
nedanstående, af Constitutions-Utskottet i Memorialet N:o 43 föreslagna
tillägg i 9 §. Regerings-Formen.
””Uti alla mål besluta.
Skulle någonsin den oförmodade händelse inträffa, att Konungens
beslut vore uppenbarligen stridande mot Rikets Grundlag, eller Allmän
Lag, eller Rikets sannskyldiga nytta, åligge det då — — —””
röste Ja;
den, det ej vill,
röste Nej;
Bih. till R. St. Prot. 1840. 3 Sami. 27 Häft. x
2
Constitutions-Utskotlets Memorial, N:o 5o.
Vinner nej, kommer berörde Grundlags-förslag icke alt hvila till
behandling vid nästa Riksdag.”
Stockholm den 8 October 1840.
N:o 5o.
Ant. till Exp. Ut«k. dsn 8 Oct,, kl. 5 e. m.
Memorialangående underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
med anhållan, alt Kongl. Majit täcktes complettera StatsP.
ådet.
Conslitulions-Ulskctlet, som, i sammanhang med det i Memorialet
N:o 38 til! Riksens Ständers pröfning öfverlemnade Vallags-förslaget, företagit
den omarbetning af Regerings-Formen och Riksdags-Ordningen, som
fordras för att bringa deras stadganden till öfverensstämmelse med nyssnämnde
förslag, bar det icke kunnat undfalla, huru mycket de svårigheter,
hvilka från ett sådant försök äro oskiljaktig», ökas genom ovissheten
om det beslut, som Kongl. Maj:t kan komma att fatta, i afseende på
åtskilliga Grundlags-ändringar, hvilka Riksens Ständer vid denna Riksdag
för sin del beslutil.
Utskottet har, i följd deraf, ansett sig pligtigt att, så vidt nå
Utskottet beror, söka förekomma, alt sistnämnde svårighet skall möta
Riksens Ständers blifvande öfverläggningar, rörande det af Utskottet
afgifvande Utlåtandet; och då Konungen icke kan, på sätt Regerings-Formen
§. 81 fordrar, inhemta hela Stats-Rådets tankar öfver Riksens Ständers
omförmälda förslag, så länge Stats-Rådet ännu icke utgöres af så många
ledamöter, som Regerings-Formen §. 5 föreskrifver, får Utskottet härigenom,
med anledning af Riksdags-Ordningen §. 3^ mom. 2, föreslå, att
Riksens Ständer måtte genom en underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t ville bringa Stats-Rådet till den fulltalighet, som RegeringsFormen
§. 5 föreskrifver; hvarigenom Kongl. Maj:t lomme i tillfälle att
fatta och meddela Riksens Ständer Sitt beslut rörande de af Riksens Ständer
vid denna Riksdag till Kongl. Maj:t aflemnade, men af Kongl. Maj;t
ännu icke gillade, förslag till Grundlags- ändring och såmedelst sätta Rik
-
Constitutions-Ulskottets Memorial, N:o 51.
3
sens Stiinder i stånd att stadga sin åsigt i de (lera frågor af detta slag,
sorn Riksens Ständer motse.
Slockholm den 8 Oclober iS4o.
N:o 5i.
Ank. till Exp. Utsk. den 8 Oct., kl. 5 e. na.
Memorial, angående återrerniss af Utskottets Memorial, IS'.o 33
Constitutions-Ulskottets Memorial N:o 33, som Ridderskapet och
Adeln sarp4, med förklaring, att Ståndet fann förhållandet, hvilket föranledt
detta Memorial, bekymmersamt, jemväl Preste-Ståndet lagt till handJingarne,
har deremot af Borgare- och Bonde-Stånden blifvit till Utskottet
återrcmitteradt.
De anmärkningar, hvilka i de återremitterande {Stånden blifvit
gjorda , angå dels den omständighet, att Utskottet icke stödt sin anmärkning
på något i Stats-Rådet fördt Protocoll, dels Utskottets uragtlåtenhet
att bestämdt tillstyrka den åtgärd, Riksens Ständer, i anledning af
det i Memorialet uppgifna förhållandet, enligt Utskottets mening, borde
vidtaga. Bland de ledamöter af de återremitterande Riks-Stånden, hvilka
fästat uppmärksamhet å sistnämnde uragtlåtenhet, hafva någre icke yttrat
sig, hvilken åtgärd de ansågo Utskottet hafva bordt föreslå. Andre^hafva deremot
bestämdt yrkat, att Utskottet borde föreslå Riksens Ständer att genom
en underdånig skrifvelse fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på nödvändigheten
att complettera Stats-Rådet; hvarvid äfven blifvit närnndt del alternativ,
att en deputation kunde utses att till Kongl. Majit framföra Riksens
Ständers önskningar i detta afseende.
Utskottet vill, hvad angår den första af de anförda anmärkningarne,
blott upplysa, att Utskottet för sin del icke trott Grundlagarne innehålla
den grundsats, alt Konungens Rådgifvare skulle vara utan ansvar
för sin uraktlåtenhet att till 'protocoll anföra sjelfkrafda påminnelser om
hvad Rikets väl kräfver.
Till svar å anmärkningen om Utskottets uragtlåtenhet alt föreslå
Riksens Ständer någon åtgärd, i anledning af det i Memorialet N:o
33 omförmälda förhållande, samt den till Utskottet ställda (uppmaningen
att nu, i anledning af återremissen, föreslå Riksens Ständer alt, genom
cn underdånig skrifvelse eller deputation, lill Kongl. Majit framföra de
4
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 53.
skäl, på hvilka Riksens Ständer anse Stats-Rådets completlering nödig, får
Utskottet, som, i serskildt Memorial af denna dag, på serskilda grunder,
föreslagit Riksens Ständer, att till Kongl. Maj:t framföra en anhållan om
Stats-Rådets completlering, förklara, att, da två Stånd redan lågt Utskottets
Memorial N.'o 33 till handlingarne, Utskottet anser sig böra tillstyrka de
återremitterande Riks-Stånden att låta den i Memorialet N:o 33 framstälda
anmärkningsfråga förfalla.
Stockholm den 8 October i84o.
N:o 5a.
Ank, till Exp, Utsk. den 13 October, kl. 2 e. m.
Memorial till Riksens Ständer, med föreslående af ett tillägg i
47 Re gerings-Formen.
Enär, till följd af båda Statsmagternas bifall till det i Constitutions-Utskottets
Memorial N:ris r och \ öfverlemnade förslaget, angående
Stats-Rådets förändrade organisation, orden : eller, i dessas ställe, inrättade
Verk, blifvit uti hvardera af 35 och 99 §§. Regerings-Formen intagna
efter der förekommande ordet: ’’Collegier,” får Utskottet, för att bringa
47 §• i samma Grundlag till öfverensstämmelse med åberopade båda
§§., hos Riksens Ständer till grundlagsenlig behandling hemställa, att
berörde 47 §. må erhålla nedanstående tillägg :
Rikets Hof-Rätter — — — och laga stadgar döma; Rikets Collegier
eller, i dessas ställe, inrättade Work, Landt-Regeringen behandlas.
Stockholm den 12 October 1840.
Constitutians- Utskottets Memorial, N:o 53.
5
N:o 53.
Ank. till Exp. Utsk. den i3 Oct., kl. 2 e. ro.
Memorialj med utlåtande öfver Kongl. Maf.ts Nådiga Propositionj
angående upphörande af Konungens tvänne rester i
Hogsta Domstolen.
Kongl. Maj:t liar, genom en den 6 Juli detta år aflåten Nådig Proposition,
som af samtlige Riks-Står.den blifvit till Constitutions-Utskotlet
remitterad, till Riksens Ständer för grundlagsenlig behandling öfverlemna!.
det förslag, att första moment af sj:ta §. i Regerings-Formen md
upphäfvas och utgå.
Constilutions-Utskoltet har tagit den Nådiga Propositionen i sorgfälligt
öfvervägande och ei känner hela vigten af de skäl, hvilka förmått
Konungen att förnya detta förslag, hvilket Hans Maj:t förut, genom Nådig
Proposition den 5 Augusti i8a3 framställt och Riksens Ständer den i i Maj
1829 besvarat med den underdåniga förklaring, att de icke detsamma antigit;
men Utskoltets öfverläggningar hafva icke fört det till någon annan
öfveitvgelse, än den Riksens Ständer år 1829 uttalade.
Nödvändighen att mellan serskilda personer eller corporationer fördela
lagstiftande-, dömande- och verställande-befattningarne| är, sedan näia
ett århundrade, i nästan hela den civiliserade verlden så allmänt erkänd,
att Utskottet skulle anse obehörigt alt nu derföre framdraga några bevis.
Utskottet kan således genast gå till den anmärkning, att den omförmälda
nödvändigheten dock hvarken i allmänhet blifvit, eller bör blifva, så förstådd,
att den, åt hvilken en af de nämnde befattningarne blifvit anförtrodd,
i följd deraf bör vara ovillkorligen och fullkomligen utesluten från
allt deltagande uti, eller all inflytelse på, någon af de öfriga- Ytterligheterna
röra äfven här hvarandra. Om en fullständig förening af samtlige
de uppgifna befattningarna på samma hand eller händer innebär despotism,
så måste en så fullständig söndring, som nyss blifvit antydd, leda till ömsesidiga
inkräcktningsförsök af den ena befattningens innehafvare på den
andras område, hvilka skulle först förlama och slutligen upplösa Statsför
-
6
Cons titutions-Utskottets Memorial> N:o 63.
funningen: en upplösning, utur hvilken ingen annan räddning funnes, än
alt ånyo i samma hand förena de skilda befattningarne.
Om fördelningen skall blifva varaktig, mäste den således medgifva
en Ömsesidig inflytelse och controll; en fordran, sorn visserligen eger sin
största giltighet vid frågan om förhållandet emellan verkställande och lagstiftande
befattningarne, men derföre icke till detta förhållande är inskränkt.
Domare-befattningen öppnar, i följd af sin natur, de inskränktaste
tillfällen till inkräktning på de öfriga, och Lagstiftarens omsorg har, i afseende
på densamma, ansetts böra hufvudsakligen riglas på dess skydd emot
fremmande inkräktningar; men detta oagtadt hafva lagstiftarne icke
eller vågat lemna denna befattning ulan all controll af innehufvarne af
Statens lagstiftande- och verkställande-functioner.
Bos oss hafva Riksens Ständer genom Opiuions-nämndens inrättning
tillagt sig en ganska vigtig inflytelse på landets högsta domare-eorps;
och Konungen utöfvar en sådan inflytelse på domare-befattningen, dels
genom den Honom tillagda benådningsrälten, dels genom rättigheten att
tillsätta nästan alla domare-embeten.
Utskottet, som intet ögonblick satt i fråga nödvändigheten, alt Konungen
bibehåller båda de nu nämnda rättigheterna, har trott, att Konungens
rätt alt deltaga i Högsta Domstolens öfveriäggningar och beslut,
med dessa rättigheter står i elt naturligt sammanhang.
Det tror utöfningen af benådningsrälten, som Kongl. Maj:t sjelf kallar
det ärofullaste af sina prerogativ., förutsätta en kännedom icke blott
af lagstiftning, utan äfven af lagskipning, hvilken endast få rikt utrustade
naturer torde, utan deltagande i domare-värf, kunna vinna; det tror
ock rättigheten att tillsätta domare-embeten böra medföra lält för Konungen
att genom deltagande i domare-göromål förvärfva sig practisk kännedom
om de egenskaper, hvilka för utöfningen af dessa värf fordras.
Konungens deltagande i lagstiftningen synes utgöra elt ytterligare skäl
att bibehålla Konungens rätt att genom deltagande i skipningen af de lagar,
hvilkas ändring till en så stor del beror på hans öfvertygelse, lära
känna dessa lagars practiska verkningar.
Utskottet liar härvid icke glömt, att Konungen, i utöfningen af de
tre rättigheter, hvilka Utskottet nämnt, är både berättigad'och skyldig att
inhemta råd; och Utskottet misskänner för ingen del vigten af sådane;
Enen Utskottet kan lika litet önska, att Sveriges Konung skall blindt följa
Consti‘utions-Utskottets Memorial, N:o 53.
7
råd, utan att pröfva deras haltj som att han skall tillsluta sitt öra derföre.
Svenska folket tror sin Konung öma äfven för den ringaste undersåtes
rätt; det önskar, alt denna ömhet må kunna ådagaläggas äfven
genom Konungens omedelbara deltagande uti Högsta Domstolens öfverläggningar
och beslut, och Utskottet anser ingalunda otroligt, att en
sådan ändring, som den af Kongl. Majit föreslagna,* torde föranleda yrkanden
att få draga de i Högsta Domstolen afgjorda frågor, under en ny pröfning, i hvilken
Konungen deltoge. Utskottet är förvissadt derom, att hvarje missnöje, med
en dom, i hvilken Konungen deltagit, skall rigtas emot dem hvilkas pligt det
varit att i rätt ljus framställa målet, icke emot en Konung, som icke funnit
under sin värdighet att deltaga i beslut, der Han kan öfverröstas, och d<r
Hans mening på Domare, hvilka äro underkastade samma ansvar, sorn den
ringaste bland rättvisans släpare, icke kan utöfva annan verkan, än den, styrkan
af hans skäl och klarheten i deras framställning kunna den bereda:
beslut, hvilka för inbillningskraften icke erbjuda några lysande resultat och
för den möda deras fattande kostat, ofta endast lemna en belöning — medvetandet
af uppfylld pligt; och Utskottet befarar lika litet, att, om Konungen, med
begagnande af sin benådningsrätt, mildrar eller upphäfver ett straff, i hvars
bestämmande Han sjelf deltagit, den brottslige eller någon annan skall
misstaga sig om öfverensstämmelsen mellan de grundsatser, hvilka vid det
ena och andra tillfället ledt Konungens handlingssätt; som alt någon skall
anse afslag på en Nåde-ansökning grunda sig på Konungens ön kan att
bevara skenet af conseqvens.
Utskottet erkänner den tillökning i Styrelsens göromål, som folkmängdens
tilltagande, samt handelns och näringarnes, ej mindre än begreppens
och kunskapernas, större utveckling medföra, äfvensom den svårighet,
som vid handläggningen af de ärenden, hvilka i Stats-Rådet underställas
Kongl. Maj:t, vållas, icke blott genom den brist på tydlighet, som
understundom röjer sig i lagarna, utan äfven genom den mängd Förordningar,
Reglementen och Kongl. Bref, som utgöra Statens civila och administrativa
lagstiftning; men Utskottet tror denna svårighet bevisa, icke lämpligheten
al att upphäfva Konungens rätt att i Högsta Domstolens göromål
deltaga, men väl huru vigtigt det skulle vara, om Kongl. Majit kunde befrias
från skyldigheten att handlägga en mängd ekonomiska tvistemål, hvilkas afgörande,
såsom grundadt på ofta mindre bestämda och bekanta lagar, och dessutom
öfverlemnadt åt Kongl. Majit ensam, verkligen torde kunna medföra de
8
Constitut iöns-Utskottets Memorial, N:o 53.
obehag, hvilka Kongl. Maj:t ansett följa af Högstclensammes deltagande i
Högsta Domstolens heslut.
Utskottet, sorn anser den Konungen, i Regerings-Formen § at morn.
j förbehållna rätt i ingen händelse kunna blifva vådlig för rättvisans stränga
skipande, har, på nu anförda grunder, funnit sig nödgadt att
afstyrka bifall till Kongl. Majlis förslag, att första mom. af
Regerings-Formens 21 §. må upphäfvas och utgå.
Hvad åter angår det af Kongl.'Majit, under förutsättning af bifall
till förslaget om upphäfvande af Regerings-Formens 21 §. 1 morn., men
afslag å Konungens i serskild Proposition framställda förslag om upphäf
vande
af Regerings-Formens §. 19, §. 21 mom. 2 och §. 88 morn. 2, uti
samma Proposition, med hvilken Utskottet i närvarande Memorial sysselsatt
sig, framställda alternativa förslag till ändrad ordalydelse af RegeringsFormens
§. 21,
måste Utskottet, som i serskildt Memorial af denna dag tillstyrkt
upphäfvande af Regerings-Formens 21 §. 2 moment,
afstyrka bifall till nämnde ändrings-förslag.
Stockholm den 12 October 1840,
Reservationer:
Emot Utskottets beslut i ofvanstående Memorial reserverade sig Frilierrarne
Tersmeden och Kantzow, Herr af Forssell, Biskop Nibeliusj Prostarne
Ödmann och Hallström> Professor Geyer samt Herrar Elfbrink och
Geijerj hvilka yrkade bifall till den Kongl. Propositionen.
N:o 54.
Constitutions-Utskottcts Memorialj N:o 54*
9
N:o 54.
Ant. till Exp. Utsk, den i3 October* kl. 2 e. nu
Memorialt med utlåtande öfver Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition,
angående upphäfvande af hvad nu stadgadt är om
Lagförklaringars utfärdande af Högsta Domstolen.
Kongl. Maj:t har, genom en den 6 Juli detta är aflåten NådigProposilion,
hvilken af samtlige Riks-Stånden blifvit till Constitutions-Utskottet
remitterad, föreslagit, att iq §., 31 §. 3 mom. samt 88 §. 2 mom. Rcgerings-Formen
må upphäfvas, och lfföljd deraf behöfliga ändringar uti
numerordning och citationer af Grundlags-§§. på andra ställen iagttagas.
På de af Kongl. Maj:t anförde grunder, får Constitutions-Utskottet
härmedelst tillstyrka, hvad Kongl. Majit, rörande upphäfvande af iq§-, 21
§. 2 mom. samt 88 §. 2 morn. Regerings-Formen,. i Nåder föreslagit; hvadan
Constitutions-Utskottet till grundlagsenlig behandling härmedelst framställer,
alt
1:0 Regerings-Formens iq §. må upphäfvas;
2:0 Regerings-Formens 21 §. må inskränkas till följande ordaty
delse:
Konungen
äger tvänne röster i de mål, hvilkas föredragning
och afgörande Han för godt finner, ait i Högsta Domstolen
öfvervara;
och
3:o Regerings-Formens 88 f må i sin helhet blifva så lydande:
Med. förklaring öfver Civil- och Criminal- samt Kyrko-Lag
förhålles, som med sådan Lags stiftande.
Hvad åter angår Kongl. Majlis Nådiga förslag, a4t behöfliga ändringar
uti numer-ordning och citationer af Grund)ags-§§. böra på andra
ställen iagttagas, afgifver Utskottet derom, tili serskildt Memorial af denna
dag, serskildt yttrande.
Stockholm den 12 Celeber 1840.
Bih. till R. St. Prat. 1840. 3 Sami 27 Haft.,
2
IO
Constitutions- Utskottets Memorial, N:o 55.
N:o 55.
Ank. till Exp. Utsk. den 13 Oct., kl. 2 e m.
Memorial, angående ändring af Regerings-Formens 16 §.j införande
af en ny iy samt ändradi ordnings-nurner å
nuvarande iy och 18
Sedan Kongl. Maj:t, i Nådig Proposition af den 6 Joli delta år, i sammanhang
med förslag till upphäfvande af 19 §. Regermgs-Formen, föreslagit,
att i följd deraf behöflig» ändringar i numer-ordning och citationer
af Grundlags-§§. böra på andra ställen iagttagas, har Constitulions-Utskottet,
som i serskildt Memorial af denna dag tillstyrkt bifall till Kongl.
Maj:ts förslag om upphäfvande af 19 §. i Regerings-Formen, deremot, i ändamål
att, så litet sorn möjligt rubba nuraer-ordningen, och undgå all
ändring af de i Grundlagarne förekommande citationer af Regerings-Formens
§§., trott sig, för den händelse, att Riksens Ständer skulle antaga, hvad
Kongl. Maj:t i förrberörde måtto Föreslagit och Constitutions-Utskottet tillstyrkt,
böra afstyrka att, med omedelbart afseende på nyssnämnde 19 §:s
borttagande, amira numer-ordningen af Regerings-Formens §§., men deremot
till grundlagsenlig behandling föreslå:
1:0 att Regerings-Formens 16 §. må inskränkas till den nu farande
första meningen, af följande lydelse:
Konungen bör — — —- — — — — —- — — —
2:0 att nu varande sista meningen af Regerings-Formens 16 §. må,
med oförändrad ordalydelse, blifva en ny §. med ordningsnumern 17,
hvilken §. således komme att lyda:
Konungen läte en hvar blifva dömd af den Domstol, hvarunder
lian rätteligen hör och lyder;
oe h
3:o att ordnings-numern å nuvarande 17 och 18 §§. af Regerings-Formen
må förändras så, att nuvarande 17 §. erhåller ordningsnumern
18 och nuvarande 18 §. ordnings-numern 19.
Stockholm den 12 October 1840.
S T 0 C K HOLM, Elmuns och Granbergs Tryckeri. i84o.
Co nstilulions-Jj t slottets Memorial, JV'.o 56.
x
N:o 58.
Ani. till Exp. Utsi. den g November, kl. i e. m.
Memorial med förslag till ändring uti Hegerings-Formens
39, 40, 41, 42 och 43 §§.
Såsom en brist i Grund-Lagarnc bär Conslitutions-Utskottet ansett,
att Regerings-Formens 3g §, efter att hafva stadgat, det Stats-Rådet, under
den lid, Konungen utrikes vistas, skall fora Regeringen, tillägger:
med all den rätt, sorn denna Regerings-Form Konungen tillägger, utan
att samma § med något ord antyder, att Stats-Rådels, under sådan förvaltning
al styrelsen, vidtagna åtgärder, kunna, enligt Regerings-Formens
38, ioö eller 107 §§, föranleda anmärkningspåföljd; en tystnad, som möjligen
kunde gitva anledning till den tankan, att Stats-Rådels Ledamöter ,
i och tor sådan styrelse, egde att tillgodonjuta äfven den rätt, som Regerings-Formens
3 § tillerkänner Konungen.
Denna tystnad är sa mycket betänkligare, som Regerings-Formens
4i och 42 §§> 8vilka för andra händelser stadga, att Stats-Rådet eger
med Konungslig makt och myndighet föra styrelsen eller förvälla regeringen,
ieke heller nämna något om åtföljande ansvar.
Slutligen har Utskottet icke heller kunnat undgå att, såsom en dylik
brist, anmärka, att Regerings-Formens 43 §, förde Slals-Rådets Ledamöter,
hvilka af Konungen, då Han går i fält elier till aflägsnare inrikes
orter reser, förordnas att föra Regeringen i de mål, Han föreskrifver, lika
litet stadgar något om ansvar för de åtgärder, desse Stats Råds-Ledamöter,
under sådan styrelse, kunna vidtaga. Utskottet anser denna brist mindre
eftertänklig, dels derföre, att Stats-Rådels Ledamöter, sorn vid de i 43 §.
omtalade tillfällen till styrelsens förande förordnas, icke förvalta hela riksstyrelsen,
dels emedan denna § icke nämner hvarken Konungslig rätt eller
Konungslig makt och myndighet; men Utskottet har likväl i alla fall funnit
bristen nog vigtig att förtjena Riksens Ständers uppmärksamhet.
Det har visserligen icke undfallit Ulskottet, att Ansvarighets-Lagen
för Siats-Rådets Ledamöter, Föredragande och Konungens Rådgifvare i
Commandomål, af den 10 Februari 1810, utsatt det ansvar, som Ledamöterne
i ett Siats-Råd, som efter Regerings-Formens 3g> 4°> 4l> 42
Si/i. till R. St. Prut. 1840. 3 Sami. 28 Häftet. 1
3
Cons ti t utiorts-Utskottets Memorial, IV:o 56,
eller 43 §§ för styrelsen, äro underkastade, i fall de begå vissa t samma
Ansvarighets-Lag uppgifna förseelser; men dels bär Utskottet icke ens i
denna Lag funnit grundsatsen om regerande Stats-Råds-Ledamölers ansvarighet
i allmänhet uttalad; dels anser ULskottet en så vigtig grundsats
ovilkorligen böra finnas i Grundlagen uttrvckl, och har således icke trott
sig, på grund af det nämnda förhållandet, kunna underlåta att hos Riksens
Ständer till afhjelpande anmäla df anmärkta bristerna.
I sammanhang med den rättelse i Regerings-Formens 3 g, 4' < 42
och 43 §§, sorn Utskottet på anförda skäl ansett nödig, har Utskottet
trott sig böra Riksens Ständers pröfning underställa förslag till ändring af
åtskilliga i samma och 4<> §§ förekommande, för den ofvannämnda frågan
fremmande, uttryck.
För serskilda fall omtala 3g och 43 §§, att Stats-Rådet skall föra
Regeringen; 42 §• att Stats-Rådet skall förvalta Regeringen; 4° §• att
Stats-Rådet skall förvalta Styrelsen; och 41 §> att Styrelsen skall förås
af Stats-Rådet. Utskottet har trott samma uttryck i alla dessa §§ böra
begagnas för samma sak.
O O
Likaså har Utskottet trott sig böra föreslå, alt i 3g § utbyta det
oegentliga uttrycket Grejligt och Friherrfigt Ständ, emot ett på en gång
lämpligare och med Regerings-Formens 3^? § mera öfverensstämmande.
De i Regerings Formens 42 § nyttjade orden: intill dess Riksens
Ständer hinna sammankomma har Utskottet trott böra bringas till öfverensstämmelse
med de i 41 § använda: intill dess Riksens Ständer sammankomma,
och har trott sig böra föreslå, att. på båda ställena må sägas:
intill dess Riksens Ständer sammankommit.
Slutligen och för att icke nämna några smärre redactionsändringar i
3g §., hvilkas motiv Utskottet anser så enkla och uppenbara, att de icke
behöfva serskildt uppgifvas, tror Utskottet sig böra föreslå, att utur 3g §
utesluta sista meningen och utur 4[ § slutorden: ställande sig Stats-Rådet
denna Regerings-Form till ovillkorlig efterlefnad. Den förra är, äfven
efter (j:s nu varande redaction, alldeles öfverflödig. Åsidosättande af föreskriften
i gi § kan icke urskuldas derigenom, att 3g § icke dertill hänvisar.
Slutorden i 41 § sYnas redan nära umbärliga, och blifva det helt
och hållet, om den af Utskottet här nedan i öfrigt föreslagna redaction
af samma § godkäunes.
Constilulions-Utskottets Memorial, N:o 56.
3
På nu uppgifna skål och med åberopande i öfrigt af de förslag,
hvilka Utskottet under denna dag serskildt afgifver om andra ändringar i
Reger i ngs - F o r m ens 3(), 42 0C1‘ 4^ §§ > hvilka ändringar Utskottet velat
göra oa lii än g i ga af de här föreslagna, men hvilka, i händelse de, jemte
de här föreslagna, skulle godkännas, komma alt, jemte dessa, i nämnda §§
iakttagas, får Utskottet till Grundlagsenlig behandling föreslå, att nedan
skrifne
§§ al Regerings-Formen ma erhålla följande, ändrade lydelse:
§ 39.
Vill Konungen utrikes resa, meddele Han Stats-Rådet in
Pleno denna Sin föresats och inhemte dess tankar deröfver, på
sätt g § omtalar. Besluter Konungen derefter sådan resa och
den verkställer, befäl le Sig ej med Rikets styrelse eller med
den Konungsliga magtens utöfning, så länge Han utrikes vistas,
utan löre Stats-Rådet, under sådan Konungens frånvaro, styrelsen
i Hans namn, med all den magt, som denna Regerings-Form
Konungen tillägger, och under de serskilda Ledamöternas ansvarighet
för sina rådslag och contrasignation, pä sätt 38, 106
och toy SS stadga; dock må Stats-Rådet icke Adligt Stånd
eller Friherrlig eller Greflig värdighet eller Riddare-ordnar tilldela;
äfvensom alla lediga sysslor endast tills vidare kunna förvaltas
af dem, sorn Stats-Rådet dertill förordnar.
(Sista meningen, som börjar: ”Huru förhållas skall”, utgår)
§ 40.
Blifver Konungen så sjuk, att Han icke Regeringsärendena
vårdar, före Stats-Rådet styrelsen, på det sätt, som i föregående §
bestämmes.
§ 41.
Konung vare myndig vid fyllda Aderton år. Dör Konung,
innan Thronföljaren denna ålder uppnått, föres styrelsen afStatsRådet,
på sätt 3g S stadgar, intilldess Riksens Ständer sammankommit
och den Förmyndarestyrelse, Riksens Ständer förordna,
Regeringen tillträdt.
(Slutorden: ”ställande sig” m. m. utgå.)
4
Constitutions-Utskottets Memorial, lV:o 5y.
§. 42.
Skulle den olyckan tima, att hela Konungahuset, inom
hvilket arlsrätten tili Riket räknas, på manliga sidan utginge, då
före äfven Stats-Rådet styrelsen på seht 3g säger, intilldess
Riksens Ständer sammankommit och ett nytt Konungahus utkorat
samt den valde Konungen Regeringen ti 11trädt.
Uti alla de fall, hvarom föregående fyra §§ handla, skola
Stats-Rådets samtlige Ledamöter vara närvarande och rösta.
§• 43.
Går Konungen i fält eller lill aflägsnare inrikes orter reser,
förordne Tre Ledamöter af Stats-Rådet, under den Ordförande,
som Ilan, antingen ibland Prinsar af Sitt Hus, eller ibland StatsRådets
Ledamöter, serskildt nämner, att föra styrelsen i de mål,
Konungen föreskrifver; hvarvid Stats-Rådets Ledamöter vare
underkastade det ansvar, sorn 38, 106 och ioy §§ stadga. Med
de mål , Konungen då Sjelf afgör, förhålles på det sätt, som
8 § stadgar.
Stockholm den 26 October 1840.
N:o 57.
AnE. till Exp. UtsE. den g November, El. 1 e. m.
Memorial, med förslag till ändring uti Itegerings-Formens
8, 13, 39, 42, 43, 63 och 81 §§.
Bland de Grundlagsstadganden, hvilka synts Constitutions-Utskottet
tarfva rättelse och närmare bestämning, äro de, hvilka i Regerings-Formen
förekomma, angående det antal Ledamöter, som i Stats-Rådet måste
öfvervara föredragning och afgörande af olika slags mål.
Sedan Regerings-Formen i 8 §., första puncten, föreskrifvit, hvad i
detta afseende skall iagtlagas vid de mindre vigtiga målens föredragning
och afgörande, och i samma §., andra puncten, fastställt, att Stats-Rådets
samtlige Ledamöter, der de icke laga förfall ega, skola öfvervara alla mål
af synnerlig vigt och omfattning, som, efter dem förut meddelade föredragnings-lislor,
i Stats-Rådet förekomma och Rikets allmänna styrelse rö
-
Cons li lutia n s-Ut skottets Memorial, N:o 5v.
5
ra, träffas i i3, 3g, 42> 63 och 8r §§., för de i samma omförmälda
händelser, serskilda stadganden om Stats-Rådets fulltalighet: stadganden,
hvilka dessutom i skiljaktiga ordalag äro affatlade, i det 63 §., för beslut
om lyftning af det Mindre Creditivet, och 8i § , för beslut rörande Grundlagsändring,
som Riksens Ständer föreslagit, bjuda, att Konungen bör inhemta
hela Stols-Rådets tankar; hvaremot 63 §., för fråga om lyftning
af det Större Creditivet, och 3g §., lör den händelse, att Konungen vill
utrikes resa, stadga, att Konungen bör höra Stats-Rådet in pleno, samt
slutligen i3 och l\-?. §§. föreskr ifva, att Stats-Rådets samtlige Ledamöter,
i der uppgifna fall skola vara närvarande; hvarvid r3 §. tillägger, att eler
omförmälda frågor skola föredragas i utomordentligt Stats-Råd: ett tillägg,
som nu mera, sedan de Föredragande äro ständige Ledamöter af StatsRådet,
förlorat sin förra betydelse.
Utskottet bar härvid först ansett mindre lämpligt, att stadganden
rörande samma ämne äro på flera ställen i Reggrings-Formen spridda och
således trott sig böra föreslå, att allt hvad i Regerings-Formens i3, 3g,
4a, 63 och 81 §§. nu finnes sagdt, att Stats-Rådet för der uppgifna händelser,
bör fulltaligt vara tillstädes, må flyttas till 8 §., hvarjemte Utskottet
trott sig på samma gång böra föreslå, att det i 87 §. förekommande
stadgandet, att Konungen, i fråga om stiftande, ändring eller upphäfvande
af Civil- Criminal- eller Kyrko-Lag, bör höra Stats-Rådet, må jemväl
i 8 §. intagas.
I afseende på de nu nämnda föreskrifternes ändamålsenlighet, har Constitutions-Utskottet
trott, emot Regerings-Formens 8 första puncten,
någon annan anmärkning icke ega rum , än den, att samma punct synes affattad
med uteslutande afseende på det förhållande, alt Konungen vistas i hufvudstaden
eller dess grannskap; och får Utskottet längre fram uppgifva,
hvad Utskottet, med anledning af denna anmärkning, trott sig böra
föreslå.
Hvad åter angår samma §., andra puncten, som stadgar, att StatsRådets
samtlige Ledamöter, der de icke ega laga förfall, skola öfvervara
alla mål af synnerlig vigt och omfattning, som, efter dem förut meddelade
foredragnings-Iistor, i Stats-Rådet förekomma och Rikets allmänna styrelse
röra, måste Utskottet erkänna sig anse den nog sträng.
Det är Utskottet icke obekant, huru stor vigt Stiftarne af 180g års
Regerings-Form lade derpå, att vigligare mål icke, utan i ett fulltaligt
6
C'ormtitaiions-Utslcottets Memorial, N:o 5 7.
StaU-Råd , matie för Konungen föredragas oell af Honom afgöras, och Ulskollet
delar i allo samma olvert vgelse. Ulskollet ti or ock sådane frågors nalur i allmänhet
lilläla att, för deras föredragning, afvakta en möjligen ulan laga
förfall, men med vederbörligt tillstånd frånvarande Slals-Råds-Ledainois
återkomst. Men Utskottet har dock icke kunnat förbise, att omständigheter
kunna inträffa, under hvilka ett sådant uppskof, sorn nyss är nämndi,
kunde för Riket blifva menligt, och Utskottet har trott sig böra vara betänkt
på alt bereda eri möjlighet att kunna undvika sådant, utan att nödgas
dertill välja antingen den frånvarandes entledigande, eller extra StatsRåds
tillförordnande; utvägar, af hvilka den första visserligen af RegeringsFormens
35. §., men uppenbarligen icke för här ifrågavarande ändamål, är Konungen
medgifven, den senare deremot hvarken i Grundlagen finnes nämnd
eller med dess anda öfverensstämmer.
J öfrigt har Utskottet trott de i samma punct antydda, i, den följande
puncten af samma §. närmare uppgifna, vigligare mål böra ökas med
ej mindre alla förslag till stiftande, ändring eller npphäfvande af Civd-,
Criminal- eller Kyrko-Lag, än Riksens Ständers framställningar och önskningar
i hvilka ämnen som helst, utom de redan i §:n uttiyckligen nämnda
Hvad angår de förstnämnda, har Utskottet trott frågor om lagar, hvilka
så djupt ingripa i samhällets innersta, böra underkastas pröfning, icke
blott af den förnämsta förening af lagfarna, utan äfven af bela den förnämsta
förening af Statsmän, som Riket eger.
Ilvad åter beträffar Riksens Ständers framställningar och önskningar,
har Utskottet trott den källa, från hvilken de utgått, berättiga dem till
den uppmärksamhet, att Konungens beslut öfver dem icke må fattas, med
mindre än att så många af Stats-Rådets Ledamöter sig deröfver yttra,
som i allmänhet böra vid föredragning af mål af större vigt och omfattning
vara tillstädes.
Samma regel, i afseende på det antal af Stats-Rådets Ledamöter,
som vid föredragning i Siats-Rådet bör vara tillstädes, har Utskottet ock
ansett lämpligast för de fall, hvilka i Regerings-Formens l\i §. mom. 2
uppgifvas. Utskottet har nemligen ansett det vara en nog långt drifven
stränghet i den fordran, att under den tid af kanske mer än ett år, som
Stats-Rådet, i vissa af de i nämnda moment omförmälda fall, kan komma
att föra styrelsen, Stats-Rådets samtlige Ledamöter skola vara närvarande
Constitufions-U/shottets Memorial., JV:o 5y.
7
vid hvarje, än så obetydligt måls afgörande i Stats-Rådet. Då Utskottet
likväl icke kunnat misskänna vigten af <le skäl, hvilka förmått Lagstiftarne
att, för den tid, styrelsen på detta sätt föres, fordra en jernnare närvaro
af Stats-Rådets Ledamöter, än man ansett oundgängligen nödig under
en Konungs styrelse, bar Utskottet stannat i bär ofvan nämnda förslag.
I afseende på föreskrifterne i Regerings-Formens 13, 3q, 63 och
8i §§.. bar Utskottet sig bekant, att bland de utmärktasle Ledamölerne
af 1809 års Constilutions-Utskott funnos de, hvilka erkände, att de redan
vid Regerings-Formens sammanfattande hade insett faran, att sjukdom eller
andra utomordentliga tillfälligheter kunde göra Stats-Rådets i RegeringsFormen
stadgade antal otillräckligt, i synnerhet vid de vigtiga tillfällen,
då Stats-Rådet borde in pleno börås, och att detta ämne var bland dem,
hvilka vid Regerings-Formens författande med hast mäste öfverfaras. I
följd häraf väcktes oek (råga att framdeles öka Stats-Rådet med en eller
två Ledamöter: elt förslag, sorn, så vidt nuvarande Constitutions-Ulskott
kan fatta dess syftning, visar, att 1809 års Lagstiftares mening var, att
rlet antal, sorn, enligt då varande lydelse af Grundlagen, i Stats-Rådet
hade säte och stämma, i vissa fall ökadt med de öfriga Stats-Secreterarne,
borde vara närvarande vid de i 13, 3g, 63 och 81 §§ omtalade måls afgörande,
men icke, att, äfven i händelse Stats-Rådet komme att ökas, fulltaligheten
derefter ovilkorligen skulle,] i nämnda händelser, fordras.
Val har antalet af Stats-Rådets ständige Ledamöter nu blifvit ökadt
nied en; men då denne blott fyller det antal af öfverläggande, sorn redan
förut, då föredragande Stats-Secreteraren inräknades, lanns, kan denna
förökning ieke anses såsom en sådan, sorn 1809 års Lagstiftare hade i sigte.
Men om ock så hade varit, skulle Utskottet ansett den utväg, 1809
års Constitutions-Ulskott föreslog, allt för oviss, att uppfylla det ändamål,
sora dermed åsyftades. Sjukdom och andra utomordentliga tillfälligheter
kunna hindra flera, än en eller I vänne afStats-Rådets medlemmar att infinna
sig vid ofvannämnda tillfällen; och då de dervid förekommande frågor oftast
fördra skyndsamt beslut, men Utskottet icke kan anse den visserligen åt
Konungen öfverlemnande rätt att entlediga ett Stats-Råd, som af laga förfall
hindras, böra vara den enda utväg att Grundlagsenlig! kunna, med den skyndsamhet,
sorn omständigheterna kunna kräfva, fatta beslut i en fråga af ofvannämnda
art, har Utskottet trott sig böra föreslå Riksens SLänder, att de
här omtalade föreskrifter må erhålla en ordalydelse, som på en gång an
-
8
Constilations-Utskottets Memorial, N:o 5y.
lyder, alt .Siats-Rådet, så ridt det på Konungen beror alt, utan så radicala
medel, sorn del nyssnämnda, åstadkomma, bör vid de vigtiga tillfällen,
om hvilka (lera gånger är taladt, vara fulltaligt samladt, men tillika
för laga förfall uttryckligen medgifver undantag, så långt som sådant,
i så vigliga frågor, lär kunna medgifvas.
Utskottet har vid samma tillfälle trott sig böra föreslå upphäfvandet
af den skilnad, som Regerings-Formens 81 §. nu gör i sin fordran på StatsRådels
fulltalighet vid det tillfälle, då Konungen besluter öfver ett af Riksens
Ständer gjordt förslag till Grundlagsändring och det , då Konungen
sjelf till Riksens Ständer ämnar framställa ett dylikt förslag.
I öfrigt har Utskottet, för den händelse, att Konungen å aflägsnare
orter vistas, trott sig böra föreslå bestämda stadganden, dels om Konungens
rätt att fördela föredragningen inför Honom af de mål, hvilkas afgörande
Han Sig förbehållit, dels om den tilllörordnade Regeringens hörande
öfver nämnda mål.
Utskottet tror sig, till rättfärdigande af sistnämnda förslag, blott behöfva
erinra, dels, att de hos Konungen vid sådana tillfällen föredragande,
äfven om de äro ständige föredragande Stats-Råd, likväl måst öfvertaga
flera ämnen, andem, de vanligen föredraga, och således icke kunna af alla
dessa ämnen ega samma kännedom, dels, att det synes afvigt, att, innan
liandlingarne tillsändas de hos Konungen föredragande, noga må tillses,
huruvida alla erforderliga upplysningar äro inhemtade, eller om sådana
ytterligare erfordras, hvilka med mindre omgång då än sedan kunna inhemtas.
Ändtligen har Utskottet ock trott sig böra föreslå att i Regerings-Formens
zp §. intaga en uttrycklig förklaring, huru Grundlagens fordran,
att flere än tre Stats-Råd, utom Föredraganden, böra öfvervara vigtigare
måls föredragning, skall kunna uppfyllas, då Konungen å aflägsnare
®rt vistas.
I följd af hvad anfördt blifvit och med åberopande i öfrigt af de
förslag, hvilka Utskottet under denna dag serskildt afgifver om andra ändringar
i Regerings-Formens §§. 3g, 42 och 43, hvilka ändringar Utskottet
velat göra oafhängiga af de här löresiagna, men hvilka, i händelse de,
jemte de här föreslagna, godkännas, komma all, jemte dessa, i de anförda
§§:na iagitagas, får Utskottet till Grundlagsenlig behandling föreslå, att
nedanskrifna §§• af Regerings-Formen må erhålla följande ändrade lydelse:
§ 8.
Constitutions-Utskoltels Memorial, iV‘o 5y.
9
§ 8.
Ej mä Konungen fatta något beslut i mål , hvaröfver SiatsRådet
höras hör, derest icke minst tre af Stats-Rådeu, utom vederbörande
Föredragande , tillstädes äro.
Minst sex af- Siats-Rådets Ledamöter böra, utom Föredraganden,
öfvervara alla mål af synnerlig vigt och omfattning,
hvilka i Stats-Rådet förekomma.
Sådane äro: Frågor om Riksens Ständers framställningar
och önskningar; Frågor och förslag om stiftande, ändring eller
uppliäfvande af sådan Lag, som 8y S- omtalar; om nya allmänna
Författningars vidtagande; om upphäfvande eller förändring
af de förut gällande; om nya allmänna Inrättningar uti
serskilda styrelsens grenar, med flere af dylik beskaffenhet.
Stats-Råd, sorn, enligt 3g, fo, fi eller • styrelsen
för, må ej fatta något beslut, der icke minst sex af StatsRåulets
Ledamöter, utom vederbörande Föredragande, när äro.
Vill Konungen, pä sätt 81 ,§\ stadgar, besluta om förslag
till stiftande, ändring eller upphäfvande af Grundlag, eller vill
Ilan börja krig eller sluta fred, lyfta någon af de i 63 omförmälda
summor, eller företaga sådan resa, som 3g säger,
må det beslut ej fattas, utan alle tio Ledamöterne af StatsRådet,
der de icke laga förfall ega, när äro och sig yttra;
börande i ingen händelse sådant beslut fattas, der icke minst
sex Stats-Råd, utom vederbörande Föredragande tillstädes äro.
Så vidt som de mål, hvilka här sist omför mähle äro, kunna
förekomma i Stats-Råd, som med Konungslig magt styr, vare,
för besluts fattande derom. Lag som sist sagd är.
Öfver alla mål, hvilka i Stats-Rådet förekomma, böra
föredragningslistor förut vara Stats-Rådets tillstädesvarande
ledamöter meddelade.
§. 13.
Vill Konungen bölja krig eller sluta fred, framställe för
Stats-Rådet de skäl och omständigheter, sora harvid lill öfvervägande
förekomma, samt aske deröfver af Stats-Rådets Ledamöter
Bih. till R. St. Prot. 1840. 3 Sami. 28 Häftet. 2
Constitutions-Utskottets Memorial, IV:o Sj.
deras yttranden, hvilka de skola, hvar för sig, med den ansvarighet
107 §. bestämmer, lill protocollet afgifva. Konungen äge
derefter latta och utföra det beslut, som Han för Riket nyttigast
tinner,
§• 39.
Vill Konungen utrikes resa, meddele Han Stats-Rådet denna
Sin föresats och inhemte dess tankar deröfver, på sätt 9 §. omtalar.
Besluter Konungen derefter sådan resa, och den verkställer,
befalteSig ej med Rikets styrelse eller utöfve den Konungsliga
magten, så länge Han utrikes vistas, utan före Stats-Rådet,
under sådan Konungens frånvaro, Regeringen i Hans namn, med
all den rätt, som denna Regerings-Form Konungen tillägger;,
dock må ej Stats-Rådet någonsin Adeligt stånd och värdighet förläna,
eller till Greflig! och Friherrlig! stånd upphöja, eller Riddare-värdighet
utdela; äfvensom alla lediga sysslor endast tills vidare
kunna förvaltas af dem, som Stats-Rådet dertill förordnar.
Huru förhållas skall, derest Konungen längre tid, än Tolf månader,
ur Riket blifver, derom varder i 91 §. stadgadt.
§. 42.
Skulle den olycka lima — — —• Regeringen
tillträdt.
(Sista momentet utgår.)
§. 43.
Går Konungen i fält, eller till aflägsnare inrikes orter reser,
förordne Tre Ledamöter af Stats-Rådet, under den Ordförande,
som Han, antingen ibland Prinsar af Sitt Hus, eller ibland StalsRådets
Ledamöter, serskildt nämner, att föra Regeringen i de
mål, Konungen föreskrifver. Föredragningen inför Konungen
af de mål, som Flan dä Sjelf af gör, och som åro af den beskaffenhet
, alt Stats-Rådet öfver deni höras bör, fördele Konungen
sä, sorn Honom godt synes emellan de fyra Stats-Råd,
hvilka enligt 8 minst skola när vara; kunnande intet sådan
t mål, utan i sammanhang med den tillförordnade Styrelsens
deröfver afgifna yttrande, föredragas. 1 de händelser,
Coristitutions-Ul.shollels Memorial, N:o 57.
11
om h vilka denna ff. handlar, anser 8:de ,f:s stadganden , att vigti
ga re mål icke få af göras, der icke flere än Irenne af StatsJiådets
Ledamöter, utom Föredraganden, när äro, uppfyllda,
då antalet af de Stats-Råd, hvilka inför Konungen och deni,
hvilka i den tillförordnade Regeringen i mål af denna beskaffenhet
sig yttrat, sammanräknade, uppgår till det, som i 8 .§\
säges.
§• G3.
Dessutom böra, för oförutsedda hiindelser, tvenne serskilda
tillräckliga summor anslås, oell till utbetalning å Riksens Sländers
Riksgälds-Conloir anvisas; den ena att vara tillgänglig, dä
Konungen, till Rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna
ändamål, finner den vara oundvikligen nödig; den andra,
alt, vid infallande krig, af Konungen lyftas, sedan llun
Riksens Ständer sammankallat. Riksens Ständers förseglade anordning
å sistnämnde summa må ej förr brytas, eiler summan
af Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret utbetalas, än Riksdags-kalleisen
blifvit i Hufvudstadens kyikor vederbörligen kungjord.
§• 81.
Denna Regerings-Forin samt Rikets öfriga Grundlagar kunna
icke ändras eller upphäfvas, ulan genom Konungens och
alla Riks-Slåndens sammanstämmande beslut. Ej må frågor derom
uti Ståndens plena väckas, utan anmälas de bos Riksens
Ständers vid hvarje Riksdag valde Constitulions-Utskott. Delta
Utskott, hvars pligt det vara skall att Grundlagarne granska,
rger rätt att hos Riksens Ständer föreslå de ändringar deruti,
som det anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga all verkställa.
Riksens Ständer må icke å deri Riksdag, då Utskottet någon
sådan ändring föreslår, ulan först å den nästföljande, derom besluta.
Blifva då alla Riks-Stånden om andi ingen ense, öfverlemne
de förslaget derom till Konungen, genom deras Talmän, med begäran,
att Konungen ville hilt bifall dertill gifva. Konungen
ineddele Riksens Ständer å Rikssalen Sitt samtycke, eller ock
de orsaker, för hvilka Han icke samtycker till deras åstundan.
Vill Konungen hos Riksens Ständer föreslå någon ändring i
Grundlagarne, öfverlemne Han sin proposition, jemte Slals-Rå
-
12
Conslitutions-Utskottels Memorial, IV-o 53.
dets tankar deröfver, till Riksens Sländer, som genast, utan att
om denna Proposition förut öfverlägga, uppdraga ConstilutionsUlskollet,
att sitt Utlåtande derom till Riksens Stiinder afgifva.
Tillstyrker Utskottet hvad Konungen föreslagit, hvile frågan lill
nästa Riksdag, då Riksens Ständer skola sitt beslut derom fatta,
Afstyrker Utskottet Konungens Proposition, då må Riksens Ständer
genast kunna antingen denna Proposition afslå, eller ock afgöra,
att de vilja öfver densamma å nästföljande Riksdag besluta;
Gällande i detta fall tre Stånds mening, och, om två Stånd stanna
emot Iva, deras, som beslutet uppskjutit. Men icke må under
någon förevändning Riksens Ständer förr än å nästa Riksdag PreposiLionen
till bifall upplaga. Samtycka då alla Riks-Slånden
till Konungens Förslag, hegare de dag, att på Rikssalen få Riksens
Ständers bif.tll dertill afgifva. Antaga icke Riks-Stånden
samfäldt Konungens Proposition, vare den afslagen, och aflemna
Riksens Ständer sitt afslag med skälen dertill skriftligen till
Konungen, genom deras Talmän. Om vid Riksdag, då Grundlagsfrågor
lagligen kunna afgöras, ytterligare uppskof föreslås, må
det ej äga rum utan Konungens och alla Fyra Riks-Ståudens,
sam ma ost ammande besluta
Stockholm ilen 26 0'clober 1 84o.
N:o 58.
Anie. lill Exp. Utsi. den 9 November, kl. 1 c. m-.
Memorial med förslåg till andring uti Hegerings-Formens
39 och 43 §§»
Constitutions-Utskottet, sorn i Gi und-Lagarne icke funnit någon föreskrift,
huru med Rikets styrelse förhållas skall, då Konungen uppehåller
sig i Konungariket Norrige, har icke ansett någon anmärkning böra göras
emot det sätt, hvarpå om denna styrelse förordnad t blifvit vid de flera
tillfällen, då Konungen verkligen besökt Norrige. Utskottet anser della
sätt vara det me l folkets önskningar och behof mest öfverensstämmande,
af dem, hvilka här kunnat komma r fråga.. Då föienmgen mellan Sverige
och Norrige är bygd på fullkomlig jemlikhet nu lian Rikena, och di
Constitutions-Utskotlets Memorial, N:o 58-
Norriges Grund-Lag i § ii uttryckligen förmår, att Konungen uppehåller
sig i Norrige någon tid hvarje år, der icke vigtiga hinder möta, men
Svenska folket visserligen icke önskar, att dess Konung någon tid hvarje
år skulle alldeles skilja Sig från Sveriges styrelse, så lar deraf vara en
klar följd, att med Rikets styrelse, vid nämnde tillfällen, bort förhållas,
på sätt Regerings-Formens 43 § stadgar för den händelse, att Konungen
till aflägsnare inrikes orter reseiv
Emedlertid har Utskottet icke kunnat anse lämpligt att i GrundLagen
för sådant fall saknas bestämda föreskrifter. Utskottet har således
trott sig böra föreslå att Regerings-Formens 3r> och 43 §§ må till öfverensstämmelse
meni våra Unionella förhållanden ändras; hvarvid Utskottet
likväl, med den öfvei t vgefsc, som Utskottet eger, alt Svenska folket icke
skulle likgiltigt kunna se, alt Konungen under loppet af ett helt år uppeholle
sig utom Sverige, icke vägat utstiäeka ändringen hvarken till sista
pnncten i § 3q, i händelse Rikets Ständer icke skulle godkänna det förslag,
Utskottet set skild l under denne dag gjort, om samma puncts uteslutande
utur §:n, eller till Regerings-Formens 91 §.
På nu anförde grunder och med åberopande i öfrigt af de förslag',
hvilka Utskottet under denna dag serskildt afgifver om andra ändringar i
Regerings-Formens 3g och 43 §§, hvilka ändringar Utskottet velat göra
oafhängig;! al de här föreslagna, men hvilka, i händelse de, jemte dehär
föreslagna, godkännas, komma all, jemte dessa, i anförda §§ iakttagas,
får Utskottet till grundlagsenlig behandling föreslå, att följande §§ af Regerings-Foi
men må erhålla en sådan ändrad lydelse:.
§ 39,
Vill Konung n utom Sverige och Norrige resa, meddele
han Siats-Rådet in Pleno denna Sin föresats och inhemte dess
tankar deröfver, på sätt g § omtalar. Besluter Konungen derefter
sådan resa och den verkställer, hefatte Sig ej med Rikets
styrelse eller utöfve den Konungsliga magten, så länge Han utom
Sina Riken vistas, utan före Siats-Rådet, under sådan Konungens
frånvaro, Regeringen i Hans namn, med all den rätt, som
denna Regeringsform Konungen tillägger; dock må ej StalsRådet
någonsin Adeligt Stånd och värdighet förläna, eller till
Grefligt och Frihet i ligt Stånd upphöja, eller Riddarevärdighet ut
-
i4
Constitutions-UIsi-ottels Memorial, JK: o 5g.
dela; äfvensom alla lediga Syslor endast tills vidare kunna förvaltas
af dem, som Slals-Rådet dertill förordnar. Huru förhållas
skall, derest Konungen längre tid, än tolf månader, ur Riket blifver,
derom varder i 91 § stadgadt.
§ 43.
Går Konungen i fält, eller till aflägsnare inrikes orter eller
till Konungariket JVorrige reser, förordne Tre Ledamöter af
Stats-Rådet, under den Ordförande, som Ilan, antingen ibland
Pr insar af Sitt Hus, eller ibland Stats-Rådets Ledamöter, serskildt
nämner, att föra Regeringen i de mål, Konungen föreskrifver.
Med de mai, Konungen då sjelf afgör, förhålles på detsäft,som
8 § stadgar.
Stockholm den 26 October 1840.
N:o 59.
Ank. till Exp. Ut*k. den 9 November, kl. 1 e. m.
Memorial, med förslag om tillägg till Hegerings-För
mens 6 §.
Regerings-Formens 6 §. omtalar, att Sju af Stats-Rådets Ledamöter
skola vara Chefer hvar för sitt Departement, nemligen: Justitiae-Stats-Ministern
för Jusliliae-Departementet, Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
för Utrikes Departementet, samt en Chef och Föredragande Stats-Räd för
bvartdera af de öfriga fern Departementen.
10 §. af samma Regerings-Form omtalar derefter Föredragande, oell
8 och 38 §§. nämna 'vederbörande Föredragande; och syfta med denna
benämning tydligen, åtminstone närmast, på de i 6 §. omtalade Departements-Cheferne;
men då 106 §. sedermera omtalar någon för tillfället
förordnad Föredragande, synes deraf att andra, än Departemenls-Cheferne,
dock kunna vara Föredragande. Huru och i hvilka fall sådane kunna
förordnas, omtalas emedlertid icke af Regerings-Formen, och denna tystnad
torde i framtiden kunna föranleda till olika meningar, kanske äfven
till klander å Konungens Rådgifvare för råd, hvilka d.e ansett stå i fullkomlig
öfverensstämmelse med Regerings-Formens anda. Constilulions-Ut
-
Cons ti tutions-Ut slottets Memorial, IV: o 59. i5
skottet har anselt såsom en pligt att vara betänkt på undanrödjande af
sådana möjligheter; och har trott sig vid samma tillfälle böra föreslå, att
i Grundlagarne må införas en bestämd föreskrift om gränsorna för dessa
för tillfället förordnade Föredragandes Embets-befaltning.
Utskottet får derföre, till Grundlagsenlig behandling, föreslå, att,
uti Regerings-Formens 6 näst efter meningen : ”Bland d«
tre Stals-Råden utan Departement böra minst två hafva förvaltat
civil beställning”, må införas ett tillägg af följande lydelse:
Är
Departements-Chef af laga förfall hindrad, för or dne
Konungen till Departementets styrelse och föredragning
af dertill hörande ärenden, med den rätt och det ansvar-
som detina Regerings-Form föreskrifver, Stats-Råd
utan Departement, Departementets Eocpeditions-Chef, eller,
i fall äfven desse af laga förfall hindras, annan Svensk
man med de i 4 omförmälde egenskaper.
Stockholm den 3 November 1840.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, 184o.
Constitulions-Ulslsottets Memorial, N.o 60,
1
N:o 60.
Ank. till Exp. Utsk. den 10 November, kl. 2 e. m.
Memorial, med förslag till ändring af Regerings-Formens 106
liege! ings-Form en stadgar i ro6 §. ovilkorligen, alt, om ConstitutionsUlskoltet
af de till detsamma öfverlemnade Protocoll finner, att någon
Siats-Rådets ledamot eller någon för tillfället förordnad Föredragande eller
den Embetsman, som i Gommando-mål Konungen råd gifvit, uppenbarligen
handlat emot RikeLs Grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt någon
öfverträdelse deraf, eller underlåtit att göra föreställningar emot sådane öfverträdelse^
eller dem vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande
af någon upplysning, eller att någon Föredragande underlåtit alt, i de fall,
sorn 38 §. af Regerings-Formen förutsätter, sin contrasignation å ett Konungens
beslut vägra, Utskottet skall ställa en sådan under tilltal inför
Riks-Rätt.
Utskottet anser ovilkorligheten i detta stadgande i dubbelt hänseende
betänklig.
I alla länder och under alla regeringssätt kunna omständigheter inträffa,
då landet icke kan räddas utan att lag öfverträdes. Sällsyntheten af dessa
omständigheter och den grannlagenhet, som pröfningen af frågan, om de
verkligen inträdt, fordrar, medgifva icke att i lag anföra dem; men lagen
bör visserligen lemna utväg att undvika dess tillämpning å en handling,
för hvilken dess upphofsman kan hafva anspråk på både samtids och efterverlds
erkänsla.
En sådan utväg finnes icke, eller åtminstone blott ofullständig, i Konungens
benådningsrätt, som i afseende på brott af det slag, hvarom här
är fråga, är inskränkt, och icke kan åt landet bibehålla en för sådan lagstridig
handling dömd mans tjenster, vore dessa än så omistliga. En annan
utväg måste således här utfinnas, nemligen rättigheten att icke anklaga,
ehuru lagöfverträdelsen är ostridig och klar.
Det gifves ock grundlagsbrott, för hvilka något straff i Ansvarighetslagen
icke är bestämdt, och ej eller torde kunna lämpligen bestämmas.
Constitutions-Utskottet befinner sig, i afseende på sådana, i den obehagliga
Bih. lill R. St. Prot. 1840. 3 Sami. 2Q.cle Ildft. 1
2
Conslitutions-Utskoltets Memorial, N:o 60..
nödvändigheten att anklaga med den öfvertygelse, att anklagelsen icke kan.
leda till juridiskt ansvar för den anklagade.
Äfven i denna händelse synes det för nationens värdighet af vigt, att
anklagelsen kan nedläggas.
Utskottet erkänner likväl vådan af att åt ett Constilulions-Utskott
öfverlemna att, efter sitt godtfinnande, nedlägga en anklagelse, då lagöfverträdelsen
är uppenbar. En sådan rätt synes endast kunna tillerkännas hela
national-representationen. Men Utskottet måste derjemte erkänna vigten af de
skäl, på hvilka skyldigheten att ställa Konungens Rådgifvare under tilltal, för
begångna öfverträdelser, blifvit Constitutions-Utskottet ålagd. Med allt förtroende
för Riks-Rättens känsla af sitt ansvarsfulla kall, synes dock betänkligt,
att tynga anklagelsen med vigten af hela national-represenlationens uttalade öfvertygelse;
och Riksens Ständers anseende synes icke eller böra blottställas
för äfven ty re t att en af dem besluten anklagelse skulle underkännas.
Yid sådant förhållande har Utskottet trott sig böra, till Riksens Ständer
hemställa, att Constitutions-Utskottet, med bibehållande i öfrigt af dess
nu i Regerings-Formens 106 §, bestämda pligt, måtte berättigas att, när
det finner skäl att underlåta en anklagelse, hvilken, enligt nämnde §:s ordalydelse,
Utskottet åligger, hos Riksens Ständer anmäla dessa skäl och
afbida Riksens Ständers yttrande, innan Utskottet fattar afgörande beslut.
Utskottet tillåter sig härvid tillägga, att detta föislag så mycket mindre
ändrar den i Regerings-Formens 100 §. uppställda grundsatsen,, sorn Riksens
Ständer genom ett ogillande af Constitutions-Utskottets, till stöd för
dess mening om anklagelsens olämplighet andragna, skäl, icke skulle kunna
anses hafva sig i hufvudsaken yttrat. Constitutions-Utskottet blefv.e efteråt,
som förut, inför nationen ansvarigt för anklagelsens grunder;: men Riksens
Ständer komme i tillfälle att, i ömtåliga fall,, skydda lagens värdighet. För
att sätta Riksens Ständer i tillfälle,, att på samma gång, .sorn de uttrycka
sin tanka, att en handling icke bör inför domstol åtalas, lik val uttala ett ogillande
deraf, har Utskottet föreslagit, att Riksens Ständer må kunna på samma
gång besluta åtalets nedläggande och sådan anmälan, sorn i 1 oj om förmäles.
På dessa skäl får Gonslitulions-Utskotlet till grundlagsenlig behandling
föreslå, att Regerings-Formens 106 §. må erhålla följande ändrade lydelse:
Finner Utskottet af dessa Protocoll, all någon Stats-Rådcts ledamot,
eller någon för tillfället förordnad Föredragande, eller den
Embetsman, som i Commando-mål Konungen råd gifvit, uppenbarligen
handlat emot Rrkets Grundlag eller allmän lag, eller'tillstyrkt
någon öfverträdelse deraf, eller underlåtit att göra löre
-
Conslilulions-Utskottels Memorial, N.-o 60.
3
ställningar emot sådane öfverträdelser, eller dem vållat och befrämjat
genom uppsålligt fördöljande af någon upplysning, eller häfver
den Föredragande underlåtit att, i de fall, som 38 §. af denna
Regerings-Form förutsätter, sin contrasignation å ett Konungens
beslut vägra, då skall Constitutions-Utskotlet ställa en sådan Embetsman
under tilltal af JustiliEe-Ombudsmannen inför Riks-Rätt,
så framt ej Utskottet finnér sig böra förut serskildt underställa
Riksens Ständer de skäl, pä hvilka det anser åtal icke böra göras;
i hvilket fall Riksens Ständer äga att antingen underkänna Utskottets
skäll, eller göra sådan anmälan, sorn i nästföljande omtalas,
eller f örklara att ingen anmärkning äger rum.
Riks-Rätt, hvarom denna J*. stadgar, vare sammansatt på sätt,
som i 102 säges, dock så, att, i stället för Stats-Råd, fyra dé
äldste Juslitise-Råd, tvänne af frelse och tvänne af olrelse SLånd,
der säte taga, och gånge för öfrigt, som i 101 och 102 §§. säges.
Sådan Riks-Rätt döme efter allmän lag och den ansvarighets-lag,
hvilken för detta ändamål utaf Konungen och Riksens Ständer
fasistälid är.
Stockholm den 5 November i84o.
Reservationer.
Af Herr de Mare: ”Jag kan icke för min del godkänna Utskottets förslag,
att det i vissa fall skulle bero på Rikets Ständers pröfning, huruvida
åtal emot Konungens Rådgifvare borde ega rum. Genom detta förslag förändras
allt för väsendtligt den ide, som nu är uttryckt i 106 §. RegeringsFormen,
och som ligger lill grund för Conslitutions-Utskoltels sjelfständiga
verksamhet. Jag medgilver visserligen det önskvärda deruti, alt, i händelse
Rådgifvarne, för något högst vigligt och för Staten gagneligt ändamål ,
sett sig nödsakade alt tillstyrka Kongl. Majit ett beslut, stridande mot grundlag
elier allmän lag, en sådan öfverträdelse icke nödvändigt måste åtalats.
Men en sådan princip, uttalad i sjelfva den anklagande grundlags-paragrafen
kunde lältligen tolkas derhän, att något ansvar icke borde kunna drabba
Konungens Rådgifvare för lag-öfverlrädelser, när någon synnerlig skada för
Riket eller enskilde derigenom icke skett. Man skulle troligen komma att
erfara mycken stridighet, först inom Constitutions-Utskoltet och sedan inom
Riks-Stånden, vid hvarje anmärkt lag-öfvei Irädelse, liui tivida icke den öl
-
4
Constilutions-Utskottels Memorialr N.-o 60.
verklagade åtgärden må hafva medfört antingen så liten skada , elier den
nytta, att ansvar icke borde ega rum. Man skulle oek allt för mycket föras
in på det farliga fältet, alt nödgas bedöma handlingen efter dess mer
eller mindre lyckliga utgång. Antagandet af Utskottets förslag skalle äfven
i öfrigt medföra andra olägenheter. I händelse Rikets Ständer, emot ett
Conslitutions-Utskolts tillstyrkande, förklarade, att Rådgifvarne borde åtalas,
hade Rikets Ständer derigenom äfven uttalat sin åsigt, att desse Rådgifvare
borde lill ansvar tällås. En sådan opinionsj^ltring af Rikets Ständer skulle
menligt inverka på Riks-Rättens frihet i frågans bedömande. En slags dom
vore derigenom på förhand gifven, hvars moraliska verkan icke någon RiksRält
i verlden förmådde upphäfva, om än dess juridiska frikännande blefve
det mest ampla. Då, såsom nu, en delegation af Rikets Ständer ensam bestämmer
anställande af åtal, har man icke att befara något sådant band på
Domarenas frihet. Långt mindre är vigten af ett fåtaligt Utskotts opinion,
än Rikets Ständers. Derigenom alt man låter frågan, huruvida åtal skall ske,
bero på ett Utskotts bepröfvande, bibehåller man den, i min tanka, gifna
fördel, alt Riks-Rällen skulle kunna sammansättas till någon del af Riksdagsmän.
Detta sätt att bilda Riks-Rällen, hvilket jag anser för det enda
rimliga, kunde icke begagnas, om det berodde på Rikets Ständer alt pröfva,
hui tivida åtal skulle anställas. I sådant fall blefve Riks-Rättens ledamöter
på en gång åklagare och domare. Vill man göra afseende å det undantag
Utskottet tänkt sig, finner jag, äfvensom ur flere andre vigtigare skäl, lämpligt,
att Constitutioris-Utskottet finge sig af Grundlagen medgifvet, alt, efter
eget bepröfvande, för sådane öfverlrädelser , som i nuvarande 106 §. omförmälas,
antingen besluta åtal inför Riks-Rätt, eller tillämpa 107 §. Då
denna sistnämnda §. så förslås, sorn af närvarande Utskott, eller att Rikets
Sländer ensamt ega att yttra sig, huruvida Rikets väl kräfver Rådgifvarnes
afgång, synes mig ali behöflig utväg öppnad att kunna från påföljd freda
den Rådgifvare, som, genom öfverträdelse af grundlag eller annan lag, möjligen
gagnat sitt land, i fall sådant någonsin skulle inträffa; äfvensom, å
andra sidan, eli nu saknadt tillfälle åt Rikets Stander bereds, att för hvarje
vigtigt fall, ehvad förbrytelse skett emot io6:te eller loytde Regerings
Formen,
kunna utkräfva den för Landet vigligasle arlen af constitulioneil
ansvarighet, Rådgifvarnes aflägsnande.”
Af Prosten Hallström: ”Förevarande ändringsförslag i 106 RegeringsFormen
låter belragta sig från tvänne serskilda synpunkter. Man finnér
deri, dels ett bemödande, alt uttryckligen mildra den stränga förbindelsen
att för hvarje uppenbar Grundlags-öfverlrädelse ställa Stals-Rådets Leda
-
Cchis t itu t iöns- Ui sket tets Memorial, IV/o 6o>
5
möter under tilltal inför Riks-Rält, dels åter ett försök , att, hvad pröfningen
i ihy mål vidkommer, insätta Rikets Ständer lill en hägre afgörande
instäm. I förra hänseendet är jag färdig att biträda förslagetmed det
vilkor, att berörde pröfningsrält varder Constitutions-TJtskotlet allena förbehållen
t i senare deremot, kan jag icke lemna det mitt bifall. Saken liar,
»om mig vill synas, en djupare betydenhet. Det var ieke utan vis besinning,
som i8oc) års lagstiftare beklädde Constitutions-Utskoltet, i serskifta
fall, roed- Rikets Ständers rätt oeh tillerkände detsamma derigenom omisskännliga
prrerogaliv. Man väntade, såsom jag föreställer mig, å ena sidan,
af en fåtalig, trud strängare urskiljning utvald, conclav, snarast den måtta,
sans och bögsindthet, sorn ej af någon biafsigt kunde förledas att misstyda
Grutidlagarne, ej agtade för en ära, atö utan behof jemka och förändra dem,
och sorn sjelfmant höll sig tillbaka från att till laga näpst framdraga förseelsen,
enär icke lagens egen helgd eller fosterlandets val sådant kräfde.
Å andra sidan, ville man vid uppkommande invecklade förhållanden, eller
påkallade nödiga förbättringar i det constilutionella statsskicket, eller uppenbara
förbrytelser deremot inom Conseljen, finna en tillfredsställande lösning,
utan att i Nationaf-Representationen inkasta förderflig;! tvistefrön och uppröra
dess olika mångahanda tycken, meningar och omdömen. — Att nu åter afvika
från desse antagne grundsatser och deremot indraga Representationen
i mer eller mindre klyftiga undersökningar om arten af de förseelser emot
Regeringsform eller andra Rikets gällande Lagar, hvilka kunna komma
Konungens Rådgifvare till last, samt sålunda låta Rikets Ständer preliminärt
skärskåda rent juridiska, under domaremagten egentligen hörande, frågor,
det finnér jag för min del högst betänkligt; fruktande, alt ett sådant
förfarande skulle lältligen leda, å ena sidan, lill söndringar och parti-strider,
å den andra , lill högst skiljagtiga resultat af ömsom flathet, ömsom hårdare
omdömen, möjligen icke ulan inverkan pä det blifvande domslutet.—
Man har velat försvara den tillstyrkta hemställan, rörande tilltal inför RiksRält,
under andragande, att densamma vore analog och enahanda med den,
som, i grund af Regerings-Formens ro7'§, redan eger rum; men behöfves val
någon djup eftersinning, för att finna, hvilken stor skilnad det vill vara, att
i förekommande enstaka fall bedöma halten af begångna lag-öfverträdelser,
och att uttala en väl redan på annan väg förberedd opinion, huruvida icke
endast Rikets sannskyldiga nytta må vara förbisedd, utan ock Rikets väl
kräfva-, att någon afgång eller ändring eger runa i den Rådgifvare-personal,
som omgifver Konungen? — I öfrigt instämmer jag äfvenv-äl i hvad af
Herr Brukspatron de Maréblifvit anförd t."
6
Conslitutions-Utskoltéts Memorialj N-o 61.
N:o 61.
Ani. till Exp. Utsi, den g November, kl. i e. m.
Memorial > med förslag om tillägg till Regerings-Formens 8j
och Riksdags-Ordningens 33
Hos Conslitutions-Utskottet liar Herr Dalman, W. F-, föreslagit, att
Regerings-formens 87 §. och Riksdags-ordningens 33 §. måtte erhålla följande
tillägg, nemligen Regerings-formens 87: ”Vilja Riksens Stän”der,
efter derom inom något Riks-Slånd gjord framställning, åt Lag"Utskoltet
uppdraga, att, med deras rätt, öfver Konungens Proposition i så”dan
fråga besluta, antingen i alla de ämnen , som propositionen omfattar,
”eller, med undantag för vissa delar deraf, endast i de återstående; och
”förena sig härom samtlige Riks-Stånden, då skall Lag-Utskottet förökas med
■”så många ledamöter af Riks-Stånden, i vanlig ordning valde, att de bilfva
”Tolf af hvarje Stånd, jemte Fyra andre lagkunnige män, hvilka af det sålunda
förstärkta Lag-Utskottet utses. Detta serskilda Utskott åligge, att,
'hörande de serskilda frågor, i afseende hvarpå beslutande-rätten af något
”Riks-Slånd blifvit Riksens Ständer förbehållen , utlåtande i förut stadgad
”ordning afgifva och, sedan Riksens Ständer deras beslut deröfver fattat,
”ege Utskottet, att, med iagltagande deraf, öfriga ämnen afgöra samt, å Riksens
Ständers vägnar, svar och yttrande, i anledning af Konungens proposition,
besluta. Har den af Konungen väckta fråga , ulan något dervid
”gjordt undantag, af samtlige Riks-Stånden blifvit till det serskilda Utskottets
afgörande öfverlemnad, tillkomme Utskottet, att, utan föregående
”hemställan eller utlåtande, med Riksens Ständers rätt derutinnan besluta”;
samt Riksdags-ordningens §. 33: ”Förena sig samtlige Riks-Stånden att åt
”Lag-Utskottet uppdraga, att med Riksens Ständers rätt öfver någon Konungens
proposition, rörande väckt lagfråga, b sluta, i alla de ämnen Proposi”lionen
omfattar, eller, med undantag för vissa delar deraf, förfare Utskottet,
”förstärkt till det antal af Ledamöter, som Regerings-formens 87 §. före”skrifver,
dermed, på sätt samma §. vidare utstakar.”
Motionären har, till stöd för detta förslag, anfört, alt'vid Riksdagarne
åren 1731 och 1734, då nu gällande Lag af Rikets Ständer granskades och
antogs, alla Fyra Riks-Stånden i såuant ändamål å Riddarhuset samman
-
Constilutions-Utskottets Memorial, N.o 61.
7
trädde, och der, efter föregången gemensam rådplägning, 1 anledning af de
emot Lag-Commissionens afgifna förslag gjorda anmärkningarne, genast
fatlade beslut; hvarvid, då skiljagtighet yppades, hvarje Stånd afgaf sin röst,
och endast sådane frågor, som icke genom tre Stånds gemensamma beslut
afgjordes, eller deruti något Stånd begärde uppskof för enskild öfverläggning,
serskildt förekommo i hvarje Stånd, men icke destomindre vid gemensamt
sammanträde emellan aila Fyra Stånden slutligen afgjordes.
Motionären tillägger, att i några serskilda delar, och egentligen i frågan
om beloppet af de i lagförslaget för serskilda brott utsitte böter, det
till utsedde Committerade från hvarje Riks-Stånd öfverlemnades , att med
Riksens Ständers rätt besluta; och att, då till det anförda kommer, att lagens
hufvudgrunder egentligen utgjorde föremål för öfverläggningarne och
att antalet af de personer inom Riks-Stånden , som yttrade sig antingen
deröfver eller i afseende på de mera speciella delarne af förslaget, var
ganska inskränkt, det är lätt begripligt, huru mycket lagens granskning och
antagande genom alla dessa sammanlagda omständigheter påskyndades.
Då icke desto mindre dertill erfordrades två Riksdagar, under hvilka
minst en dag i hvarje vecka af Riksens Ständer uteslutande till denna granskning
användes, anser motionären föga hopp vara, att det nu utarbetade lagförslaget
skulle, med de nu för Riksens Sländers arbeten gällande former,
kunna, förr än efter en lång följd af år, blifva antaget.
Motionären anser så mycket mindre hopp i delta afseende kunna hysas,
som här icke är fråga om serskilda, af hvarandra oberoende , lagförslag i
olika ämnen, utan om ett sammanhängande, systematiskt helt förslag, och
sorn följagtligen äfven en till utseendet obetydlig förändring i en del af
förslaget ofta måste föranleda nödvändigheten af ändring i andra föreslagna
stadganden; samt det nära gränsar till omöjlighet, att, utan fullständig
öfversigt och uppfattning af förslaget 1 dess helhet*, rig tig t bedöma de partiella
sladgandena.
För att kunna komma till eli, slut med nämnda vigtiga arbete, anser
motionären följagtligen ingen annan 'utväg för Riksens Ständer finnas, än att
så väl granskningen af lag (öj slagets detaljer, som beslutande-rätten, såsom
till någon del skedde vid gamla lagens antagande, äfven nu öfverfemnas till
delegerade af alla Riks-Stånden, eller till ett förstärkt Dag-Utskott. Undanrödjandet
af del hinder, som Grundlagarne lägga i vägen för ett dylikt
medel, anser motionären således nu böra påtänkas, och det är förnämligast
af denna anledning, som motionären framställt sitt förslag, hvilket emedlertid
icke kunnat inskränkas tild detta enda fall:, utan,, om det godkännes,
Constitutions-Ulskottets MemorialN.-o 61.
måste gälla äfven i afseende på behandlingen af öfriga lagfrågor, som af
Konungen väckas. Motionären anser så mycket mindre betänklighet härvid
möta, sorn sådane frågor, innan de till Riksens Ständer framställas,
måste vara granskade både i Högsta Domstolen och Stats-Rådet, samt det
i öfrigt, enligt motionärens förslag, skulle komma att bero på hvarje Riksstånd
alt förbehålla Riksens Ständer afgörande! af hvarje fråga, antingen,
hel, eller till så stor del, sorn Ståndet finnér nödigt.
Utskottet har tagit denna motion oell de till stöd derföre af motionären
andragna, här ofvan lill större delen upptagna, skäl i öfvervägande.
Utan att inlåta sig i ett för Utskottets åligganden fremmande omdöme
om det större eller mindre behofvet af de föreslagna nya civil- och criminal-lagarne,
anser Utskottet de mått och steg, hvilka, i afseende på samma
förslag, af Riksens Ständer redan blifvit vidtagna, såsom giltiga bevis, att Riksens
Ständer erkänt, alt behofvet verkligen finnes; och Utskottet har derföre så
mycket mindre kunnat undandraga sig att, i hvad på Utskottet beror, söka
bereda en möjlighet för Riksens Ständer alt, med någon utsigt att komma till
ett slut, börja dessa förslags slutliga pröfning.
Utskottet har nemligen funnit sig nödgadt att erkänna sannolikheten af
motionärens förmodan, att nämnda pröfning sent, om någonsin , lär kunna
fulländas, så framt den hel och hållen skall verkställas i Riks-Ståndens
plena, och aLL således någon annan utväg måste sökas, så vida man verkligen
önskar, att frågan icke allt för länge skall blifva oafgjord, ej eller, hvad
ännu betänkligare är, i olika delar blifva afgjord efter olika åsigler , och
lagen sålunda, i stället för ett helgjutet verk, blifva ett aggregat af grundsatser,
hvilka sins emellan sakna sammanhang.
Utskottet har, lika med motionären, ansett den enda möjliga utvägen
att undvika ett sådant förhållande vara, att åt en mindre talrik församling,
än de föra Riks-Stånden, öfverlemna pröfningen af, åtminstone en del af de
ifrågavarande förslagen. Utskottet förutser visserligen den tveksamhet, med
hvilken hvar och en folkrepresentant mäste inlåta sig i förslaget, att i frågor,
som så nära röra hvarje medborgare, åt andra uppdraga den pröfning,
som blifvit honom af det medborgerliga förtroendet uppdragen; men Utskottet
tror, att öfvertygelsen om omöjligheten att på annat sätt åstadkomma
ett resultat, sorn kan gagna och tillfredsställa nationen , bör öfvervinna
denna tveksamhet; och Utskottet mäste derföre, för sin del, tillstyrka en
sådan ändring i Regerings-Foi mens 87 §. och Riksdags-Ordningens 33 §,
att Rikets Ständer må berättigas, att i de af Konungen väckta lagfrågor,
hvilka
Constilutions-ULskotlcts Memorial3 N.-o 61.
9
hvilka samtliga Riks-Stånden anse så kunna heliandlas, åt ett förstärkt LagUtskott
öfverlemna sin gransknings- och beslutande-rätt. Men Utskottet
tror dock ändamålet, att inom en icke allt för lång tid kunna sluta de nya
lag-förslagens granskning, icke kunna vinnas, så vida man inskränker sig till
hvad motionären föreslagit och Utskottet nu tillstyrkt. Utskottet anser nemligen
icke eller det Förstärkta Lag-Ulskoltet, under loppet af en eller två
Riksdagar, kunna medhinna ett så omfattande arbete, så vida Lag-Utskottet
på samma gång skall handlägga sina öfriga, i Grundlagen utstakade, göromål
och dess ledamöter derjemte i Riks-Slåndens plena skola deltaga. Utskottet
har följaktligen, med anledning af en, i öfrigt från den nu ifrågavarande
väsendtligen skiljagtig, motion, som en bland Utskottets egna ledamöter
väckt, trott sig böra föreslå, att det Förstärkta Lag-Utskott, till hvilket
blifvit öfverlemnadt, att, med Riksens Ständers rätt, upptaga och afgöra
sådane frågor, som ofvan blifvit nämnda, må, der Konungen och samtlige
Riks-Stånden så besluta, efter Riksdagens slut, fortsätta sitt arbete, till dess
antingen alla de frågor, hvilka Riksens Ständer på ofvannämnda sätt till detsamma
hänskjutit, blifvit afgjords, eller Riksens Ständer dessförinnan till ny
Riksdag sammankommit; och har Utskottet dervid ansett klart, att nämndö
Utskotts samtlige ledamöter, för den tid de, efter Riksdagens åtskiljande,
fortsätta sina arbeten, böra af Stats-medlen erhålla dagtractamente.
Ilvad angår det antal, hvaraf det sålunda Förstärkta Lag-Utskottet bör
bestå, har Utskottet visserligen tvekat, huruvida motionärens förslag kunde
antagas. Utskottet har icke kunnat förbise, att, om Nationens representanter
icke samtlige kunna deltaga i ett så vigtigt värf, antalet af de män , åt
hvilka det anförtros, likväl icke bör vara mindre, än ändamålet, att kunna
bringa arbetet lill ett tillfredsställande slut, oundvikligen föreskrifver , och
bar, i följd deraf, i allvarligt öfvervägande tagit frågan , huruvida icke ett
större antal, än det af motionären föreslagna, skulle kunna, utan men för
saken, föreslås. Men sjelfva grannlagenheten af de frågor, hvilka till detta
Utskott skulle hänskjutas, samt de insigter och den erfarenhet, som till deras
lösning fordras, hafva bestämt Utskottet att biträda motionärens mening.
Slutligen har Utskottet ock funnit motionärens förslag, att det såluuda
Förstärkta Lag-Utskottet lill sitt biträde skulle ega utse fyra lagkunnige märt
utom representationen, på goda skäl grundadt; men Utskottet har dock ansett
med Representativ-författningens grunder stridande, att tillägga de sålunda
tillkallade rätt att deltaga i besluten; och har, i öfverensstämmelse
dermed, modifierat förslaget.
Bih. till R. St. Prol. 1840- 3 Sami. 2g.-de Haft. 2
10
Cönslitutions-Utskottets Memorial', TT/o. 6i.
Utskottet, som, lika med motionären, trott de nu nämnda ändringar i
våra Grundlagar nödiga, hufvudsakligen för att bereda en möjlighet, att,,
inom en icke allt för lång tid fullända slutpröfningen af förslagen till ny
civil- och criminal-lag, har dock, lika med motionären, funnit, att den föreslagna
tillåtelsen, en gång i Grundlagarne införd , kan tillämpas äfven på
frågor om andra Kongl. Propositioner, rörande lag-förändringar; mea äfven
häruti, i likhet med motionären, har Utskottet ansett en sådan tillämpning,
ehuru Utskottet icke för sådana frågor allena skulle velat föreslå regelns
införande, icke höra väcka någon betänklighet emot ändringens godkännande.
Utskottet får således till grundlagsenlig behandling föreslå, att följande
Grundlags-paragrafer må erhålla följande ändrade lydelse:
Regerings-Formens 87 §.
Riksens Ständer äga gemensamt — — — —
— — — — — — förfaller frågan
och förblifve vid det, som förut stadgadt varit.
Vilja samtliga Riks-Ständen åt Lag-Utskottet uppdraga att
med deras rätt, öfver Konungens Proposition i sådan fråga besluta,
antingen om alla de ämnen , hvilka Propositionen omfattar,
eller blott om vissa deribland, då skall Utskottet, genom val i vanlig
ordning, ökas till ett antal af Fyr atio åtta ledamöter, Tolf af
hvarje Stånd. Detta Förstärkta Lag-Utskott åligge då, att i frågor,
hvilka blott i vissa delar blifvit till Utskottets af görande öfver
lemnade, till Riksens. Ständer i stadgad ordning afgifva utlåtanden
om de ämnen, deruti något Riks- Stånd förbehållit Riksens
Ständer beslutande-rätt, och, sedan Riksens Ständer deras
beslut deröfver fattat, de delar af frågan, i hvilka Riksens.
Ständers beslutande rätt blifvit Utskottet uppdragen, afgöra, samt
å Riksens S'änders vägnar yttrande öfver det hela till Konungen
afgifva. Om de frågor, hvilka i sin helhet blifvit till Utskottetsa
fgörande öfverlemnade, äge Utskottet att, utan någon hemställan
till Riksens Ständer, besluta och å Riksens Ständers vägnar
sig yttra.
Sådant Utskott äge ock att, om clet nödigt finnér, för upplysningars
inhemtande, tillkalla andra lagkunniga män, samt, då
Konungen och samtliga Riks-Stånden sä besluta , efter Riksens
Constitulions-Ulskollets Memorial, N.-o 61.
11
Ständers åtskiljande sitt arbete fortsätta, dock i intet fall längre,
än till den dag, då ny Riksdag öppnas. Då sådan fortsättning
af Utskottets arbeten beslutes, bör hvarje Riks Stånd utse sex
Suppleanter, att, i fall Utskotts-ledamöter under tiden afgå, dem,
i den ordning, de erhållna rösternes antal utvisar, efterträda.
För den tid Utskottet, efter Riksdagens slut, sitt arbete fortsätter,
njute dess ledamöter af Statsmedlen det arvode, som Riksens Ständer
bestämma.
Riksdags-Ordningens 33 §.
i:o Lag-Utskottet — — — —
— — — — Krigs-Staten.
2:0 Lag-Utskottet — — — —
— — — — — inkomma.
3:o Förena sig samtliga Riks-Stånden att ät Lag-Utskottet uppdraga
, att, med Riksens Ständer s rätt, öfver någon genom
Konungens Proposition väckt Lagfråga besluta, förf ares så,
som Regerings-För mens 8j §. stadgar.
Stockholm den 9 November 1840.
Reservationer.
Af Grefve Spens: ”Vid detta måls afgörande har jag varit frånvarande,
och kan ej godkänna förslaget. Jag erkänner visserligen ganska många och
stora brister i våra Riksdagsformer och vår nuvarande Representationsform;
men har alltid trott mig höra undertrycka den känsla af förtviflan i delta
afseende, som ensam synes mig kunna ligga till grund för elt beslut, sådant
som detta. Att de stora reformer, vårt samhälle fordrar, icke kunna på
vanliga Riksdagar medhinnas, har jag ganska väl insett, och just derföre
trott, att det borde finnas cn laglig form, under hvilken Konung och Ständer,
medan vidlyftiga reform-belänkanden efter återremiss utarbetas, kunde
prorogera en Riksdag till utsatt nytt sammanträde för visst ändamål.
Äfven härtill fordras en ändring af grundlag, men en vida mindre, än den
Utskottet nu föreslår. På sådant sätt har jag emedlertid trott, att detta
nya lagverk skulle kunna behandlas; — ett vanligt Lag-Utskott, med eller
12
Constitutions-ULskollcls MemorialN:o 62.
utan den förstärkning, som Riksdags-Ordningen, § 36, omtalar, borde utarbeta
första betänkandet och Riks-Stånden först på en mängd sådana sammankomster
utom protocollet, som Representationsfrågan blifvit afbandlad,
och sedan, i sina serskilda kamrar, behandla målet. Redan härtill fordras
så lång tid, att troligen, innan den förlnpit, vore alla de andra Riksdagsmålen
afgjorda; men sannolikt skulle ej längre period dertill erfordras.
En sådan återremiss skulle likväl då förmodligen åtföljas af så mångå anmärkningar,
att den senare Utskotts-behandlingen fordrade ett helt år ,
kanske mera; om man nemligen hade lyckats få Ulskotts-ledamöter , som
insågo sin skyldighet, att verkligen pröfva anmärkningarne, och icke doctrinärer,
hvilka , till men tor saken , envisades med allt eller intet. Under
denna utskotts-behandling, borde, efter min tanka, den egentlige Riksdagen
vara hemförlofvad. Den, som sedan åter sammanträdde, skulle jag önska
sysselsatt med detta enda ärende; dess arbete skulle ändå visserligen vara
af ganska betänklig storlek.
En sådan prorogations-möjlighet har jag ansett nyttig för mångå fler
reformfrågor, än nya lagverkets; och döljer ej min fruktan, alt behofvet deraf
kommer till någon del att fortfara , äfven om enklare representationssätt
antages. Men att just i de vigtigaste målen delegera sjelfva beslutanderätten
till ett Utskott, anser jag vara ett det skadligaste möjliga pra^judicat,.
hur stor anledning än dertill kan tyckas vara; man kan derigenom ännu
en gång öppna den bana, på hvilken Sveriges Riksdagar kunna , i afseende
på alla större mål, utbytas mot Herredagar. Äfven delta utbyte skedde
fordom, emedan de talrika Riksmötena ansågos för dyra och besvärliga.”
Uti denna reservation instämde Friherre Tersmeden och Biskop.
Holmström.
N:o 62.
Arik. till Exp. Utsk. den y November, kl. 1 e. 1».
Memorial, med förslag till ändring i Regerings-Formens 5o 3*<
och Riksdags-Ordningens 3 3.
Constitutions-Utskottets uppmärksamhet bar blifvit fästad på de missförstånd
om rätta meningen af Regerings-Formens 5o §. och Riksdags-Qrd--
Constiiutions-Vtskottets Memorial, W;0 62-
13
ningens 3 hvilka af dessa §§:s nu varande ordalydelse kunna föranledas.
De skäl, hvilka tala mot Riksdagarnes hållande å annan ort, än Rikets
Hufvudstad, behöfva ingen vidlyftig utläggning, och ega lika vigt för styrelsen
och folkrepresentanten.
Ehvad fråga är om att ådagalägga nyttan och verkställharheten af framställda
förslag, att afböja sntagande af omogna och förhastade,, eller att
skingra, mildra eller rättfärdiga förmenta anledningar till missnöje med
Konungens Rådgifvare, så är det endast i Hufvudstaden, som de för sådana
ändamål nödiga upplysningar med skyndsamhet och fullständighet kunna
anskaffas.
Serskild uppmärksamhet torde det derjemte förtjena, att Riksdags förläggande
till annan ort, än Hufvudstaden, i händelse skälen icke äro desto
klarare , alltid lemnar partisinnet önskligt tillfälle att väcka och underblåsa
misstankar, hvilka, om de än icke kunna inverka på Riksdagsförhandlingarne,
icke desto mindre hvarken för styrelsen eller någon annan fosterlandets vän
böra vara likgiltiga.
Dylika skäl förmådde stiftarne af 1809 års Regerings-Form att i dess
5o §. stadga, hvad sedan ock i Riksdags-Ordningens 3 §. infördes, att Konungens
beslut om Riksdags hållande å annan ort än hufvudstaden icke
måtte fattas, efter att blott hafva inhemtat Stats Rådets tankar, utan borde
tagas i samråd med Rikets Ständers Fuilmägtige i Banken och RiksgäldsConteiret;
meri redactionen af §:n har gifvit anledning tillden tydning, att
detta samråd icke fordrades för beslutet att icke hålla Riksdagen i hufvudstaden,
utan endast för det följande, om den ort, sorn, i stället för hufvudstaden,
för Riksens Ständers sammanträde skulle bestämmas. Utskottet,
som icke kan föreställa sig, att Grundlags-stiftarnes mening varit, att Konungen,
utan att inhemta nämnde Fullmägtiges tankar, skulle kunna fatta
det egentligen vigtiga beslutet; men att desse Fuilmägtige derefter, i en
jemförelsevis föga raagtpåliggande fråga, skulle öfvertaga ett slags extra
rådgifvarehefattning med thy åtföljande ansvar, och sorn trott de i slutet både
af Regerings-Formens 5o och Riksdags-Ordningens 3§., intagna bestämmelser,
om den tidtill hvilken Riksdagen kallas bör, såsom redan på andra
ställen i Grundlagen upptagna, alldeles öfverflödiga, får derföre till
grundlagsenlig behandling föreslå, att Regerings-Formens 5o §., och Riksdags-Ordningens
3 §. må hvardera erhålla följande lydelse:
Riksdagarne skola hållas i Rikets hufvudstad, utom i de fall,
då såväl Konungen j sorn Riksens Ständers Fuilmägtige i Ranken
14
Constitutions~U t slottets Memorial, N:o 63.
och Riksgä/ds-Contoiret finna, det för fiendens framträngande» eller
pest, eller andra lika vigtiga hinder omöjligt eller för Riksens
Ständers frihet och säkerhet vådligt. Konungen utsatte då, i samråd
med nyssnämnde Fullmägtige, en annan Riksdagsort^ dit Riksens
Ständer kallas.
Slockholm den 5 November i<S4°*
N:o 63.
Ank. till Exp» Utsk. den 9 November, kl. 1 e. m.
Memorial> om val af Förmyndare att styra Riket Under Konungs
minderårighet.
Constitutions-Utskottet har i Memorialet N:o 56 underställt Rikets Ständers
pröfning förslag till en sådan redaction af Regerings-Formens 3g, 4»,
4i, 42 och 43 §§■ > som bestämdt uttrycker, att Stats-Råds-ledamöter, hvilka,
i de fall, om hvilka samma §§. handla, föra Rikets styrelse, dervid
äro underkastade det ansvar, som Regerings-Formens 38, 106 och 107 §§.
stadga.
Utskottet har, i sammanhang med detta förslag, äfven tagit i öfvervägande
behofvet och lämpligheten af att underkasta den eller dem, hvilka
blifvit förordnade till Förmyndare under en Konungs minderårighet, dylikt
ansvar efter 106 och 107 §§. Regerings-Formen; men Utskottet har dervid
stött på sådana betänkligheter, dels i formelt afseende, t. ex. vid frågan
om 107 §:ns tillämpning, dels i andra hänseenden, och Utskottet har derjemte
trott att säkerheten om iagttagande ej mindre af Rikets sannskyldiga
nytta, än af dess lagar, bör i allmänhet vara så tryggad genom det StatsRådets
ledamöter för deras råd åliggande ansvar, att Utskottet alldeles frånträdt
tankan på sådana ansvars-bestammelser för sjelfva Förmyndarne.
Emedlertid äro dock dermed icke alla farhågor hos Utskottet lugnade,
för de missbruk, en pligtförgäten Förmyndare, under en lång styrelse för
minderårig Konung, kan göra af sin magt. De farligaste af dessa missbruk
äro till en del nemligen sådana, hvilka hvarken efter lag kunna straffas,
Chnstitiuions-Utskottets Memorial, IV.o 63.
15
eller hafva en så uppenbar syftning, att Riksens Ständer på dem kunna grunda
någon opinionsyttring af det slag, som Regerings-Formens 107 §. omtalar;
men böra just derföre så mycket sorgfälligare förebyggas.
Om än Kronans tyngd, nu mindre än förr, kan glömmas för dess glans,
om det moraliska ansvar, som åtföljer magien , nu är allmännare kändt,
och om de frestelser och de utvägar, som en långvarig utöfning af högsta
magien framställer för en omyndig Konungs Förmyndare, helst om han
ensam utöfvar denna magt, att deruti belästa sig, i en constitutionel monarki,
der monarkens magt är omgärdad af gränsor, men ock skyddad af garantier,
hvilka i enväldigt styrda stater icke finnas, äro mindre, så lär dock
ingen, med någon kännedom af menniskolynnet, våga neka, att dessa frestelser
och utvägar äro talrika nog att ingifva bekymmer.
Till förekommande af sådane missbruk af förmyndare-magt», har intet
medel synts Utskottet så verksamt,, sorn förmyndare-förordnandets inskränkning
till en kortare tid. Här synes den välkända regeln, att magtens storhet
bör stå i omvändt förhållande till den tid den fortfar, fullt användbar,
med förbehåll, att regeringstiden icke må blifva en blott lärotid , ej eller
nitet qvaf vas genom misströstan att kunna fullända och trygga de företag
det för allmänt väl inledt.. Häremot kan visserligen invändas, att flere förmyndare-val
under samma minderårighet» skola blifva lika manga tillfällen
för magt- och ärelystnaden att skaka samhällets- djupaste grundvalar ; men
invändningen synes af föga vigt. Man kan visserligen inse,, huru en längre
tids utöfning saf högsta magten,. men icke, huru en till kort lid inskränkt
skulle kunna locka till brottsliga medel, for att komma i besittning af en
sådan magt; och Utskottet skulle derföre,, med tryggt medvetande, hafva
föreslagit ett Grundlags-stadgande af ofvannämnde syftning, i fall frågan
angått Sverige allena. Men förhållandet är nu icke sådant- Förmyndarestyrelse,
sorn under Konungs minderårighet styr Sverige, styr ock Norrige;
och den skall väljas af både Norrska och Svenska folkens representanter.
Ett stadgande af nyssnämnde beskaffenhet kan derföre ej antagas i Sverige,
utan att det på samma gång antages i Norrige; och Utskottet måste derföre
inskränka sig till en hemställan, huruvida Riksens Ständer skulle anse lämpligt,
att hos Kongl. Majit anhålla, det Kongl. Majit täcktes för Svea Rtfees
Ständer och Norriges Stor-Thing i ofvannämnde afseende föreslå, livad Kongl.
Majit tinner böra under Konungs minderårighet lända till Thronens säkerhet.
Utskottet skulle likväl tro sig hafva brustit i sin pligt, om det vid
detta tillfälle inskränkte si? till den uppgifna frågan, och med tystnad förbi—
g inge de svårigheter, och, Utskottet vägar tillägga, de vådor, hvilka vid val
16
Constitutions-Utskottets Memorial, N.'0 63.
af förmyndare under Konungs minderårighet kunna uppkomma i följd af
det lösliga sätt, hvarpå denna fråga i Riks-Aden af d. 6 Augusti 1815 behandlas.
Väl eger Utskottet sig bekant, att Kongl. Maj;t förordnat en Comité
af Svenska och Norrska män, till öfverläggning om åtskilliga, Sveriges
och Norriges unioriella förhållanden rörande, ämnen; men saknar all närmare
kunskap om hvilka dessa ämnen äro, och har således icke trott sig,
i den förhoppning, att äfven de nämnda svårigheterne deribland förekomma,
höra här lemna frågan derom alldeles å sido.
Nämnde Riks-Act säger nemligen i 8 §: att valet af Förmyndare alt
föra styrelsen under Konungs minderårighet, skall verkställas efter samma
föreskrift, och på samma sätt, som förut i 3 §. är stadgadt angående valet
af Thronföljare. Men sistnämnde §. omtalar blott, och kan blott omtala,
skiljagtighet mellan Svenska och Norrska folkens representanter, i fråga om
den person, som skall kallas till Sveriges och Norriges throner, i den olyckliga
händelse, alt den Konunga-ält, inom hvilken arfsrällen till riket räknas,
på manliga sidan utgått; hvaremot, vid val till Förmyndare under Konungs
minderårighet, enligt Riksdags-Ordningens 62 §., forst förekommer frågan
om Förmyndarnes antal.
Det fall, att Svenska och Norrska folkens representanter, i afseende på
denna första fråga, blifva af olika tankar, omtalas der således icke; och
huru en sådan skiljagtighet skall undanrödjas, eller när det bör ske, om
på samma gång, sorn skiljagligheten i fråga om personerna sliles, hvilket
Utskottet, för sin del, anser såsom det enda med Riksdags-Ordningens 62 §.
och Riks-Actens 8 §. öfverensstämmande, eller förr, än sistnämnde fråga af
håda folkens representanter till afgörande företages, saknas all föreskrift.
En sådan skiljagtighet i frågan om förmyndarnes antal kan i öfrigt
blifva så mycket betänkligare, sorn Norrska Slor-Thinget icke är bundet af
någon föreskrift rörande detta antal, och således kan välja ett sådant, sorn
Svenska Riksdags-Ordningens 63 §. uttryckligen förbjuder Svenska Ständerna
att antaga: en olikhet i båda Rikenas Grundlagar, som det synes vara
hög tid att, på Grundlagsenlig väg, få håfven.
Men utom dessa frågor, hvilka måste vara afgjorda, innan Förmyndarestyrelse
ens kan förordnas, finnas andra, som väl icke hindra tillsättning af
Förmyndare; men likväl icke kunna lemnäs oafgjorda , utan att blottställa
styrelsen för faran att stanna i sin gång, och kanske äfven sjelfva Föreningen
för skakning, och hvilka det således är af lätt begriplig vigt, att på
förhand hafva afgjorda.
Sådana
Constitutions-Ut skottets Memorial, N:o 63.
17
Sådana äro: hvilken af Förmyndarne, när de äro flera, eger föra ordet:
en fråga, som i en sådan Statsförening, som den Svensk-Norrska, kan blifva
ömtålig, samt huru förhållas skall, i händelse af Förmyndares sjukdom, eller
annat laga förfall, t. ex. då rösterna i en af flera sammansatt Förmyndarestyrelse,
blifva lika delade; såsom, äfven med iagttagande af Riksdags-Oi dningens
62 §■, genom sådana tillfälligheter kan inträffa. Äfven sådane frågor
synas således i Riks-Acten böra nämnas bland dem , hvilka böra af
båda folkens representanter på förhand afgöras, och , om sk i 1 jag tighet rörande
dem eger rum, af den förordnade Jemknings-cornitéen slitas.
Under förutsättning, att Riksens Ständer bifalla Utskottets redan framställda
förslag, alt hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om Nådig Proposition
till Svea Rikes Ständer och Norriges Stor-Thing om förmyndarevalens
företagande för kortare lid , än hela minderårigheten , i händelse
denna blir längre, hemställer Utskottet , att Riksens Ständer i samma underdåniga
anhållan må tillägga den önskan^ att, i händelse här ofvan nämnda
brister i Riks-Aclens stadganden om val af Förmyndare under Konungs
minderårighet icke redan utgjort föremål för Kongl. Mapts Nådiga uppmärksamhet,
Kongl. Maj:t täcktes taga dem i Nådigt öfvervägande, samt föreslå
Riksens Ständer och Norriges Stor-Thing alla de stadganden, hvilka Kongl.
Maj:t finner, till nämnde bristers afhjelpände, beböfliga.
Skulle Rikets Ständer icke bifalla Utskottets förslag, i fråga om periodiska
förmyndare-val, torde Riksens Ständer icke desto mindre finna lämpligt
att i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes om öfriga,
här nämnda, frågor aflåta Nådig Proposition.
Stockholm den 5 November 1840.
Bilt. Piil A. St. Prot. i8/\o. 3 Sami.
sc<©erit?&<©iL;pi,
TRYCKT HOS J. A. WALLDOW,
18 40.
Conslilutions- Utskollels Memorial, JY:o 64.
t
N:o G4.
Ank. till Exp.-Utsk. den Noyemter, kl. 1 e. ra.
Memorial, med förslag i afseende på Tryckfrihets-Förordningcns
rälta benämning.
Constitutions-Utskollet, som anser, om än icke ledande till missförstånd,
dock oformligt, alt Tryckfrihels-Förordningen i Grundlag kallas
på ett ställe Tryckfrihets-Förordning, på ett annat Tryckfrihets-Lag, har
trott sig böra hos Riksens Ständer göra hemställan om antagande af endera
af dessa båda benämningar, att, såsom den enda rätta, i Rikets Grundlagar
begagnad. Och då vid valet emellan båda i öfvervägande kommit, ej
mindre alt Tryckfrihets-Förordningen i alla Grundlags-paragrapher, der
den åberopas eller namnes, med undantag af 85 §. Regerings-Formen,
kallas Tryckfrihets-Lag,’’ eller ”denna Lag,” än äfven och förnämligast att den
utgör en Lag, icke en sådan Författning, som vanligen förstås med ordet
''Förordning,” får Utskoltet, för den i 56:te §. Regerings-Formen anvisade
behandling, öfverlemna nedanstående ändringsförslag:
Regerings-Formen.
§. 85.
Såsom Grundlagar skola anses: denna Regerings-Form, samt den
Riksdags-Ordning, den Successions-Ordning och den Tryckfrihet i-Lag3
hvilka — — — komma alt fastställa.
Tryckfrihets-Förordningen.
(Titeln.)
Kongl. Majcts och Riksens Ständers fastställde Tryckfrihets-Lag; Dat.
örebro den 16 Juli 1812.
(I början af den Kongl. Sanctionen.)
VI CARL, med Guds Nåde — — — förändra den hittills gällande
Tryckfrihets-Lagen af den c) Mars 181 o — — — velat denna af Riksens
Ständer samtyckta Tryckfrihets-Lag härmed antaga — — — härefter
följer:
(I slutet af den Kongl. Sanctionen.)
JSih. till R. St. Prof. 1840. 2 Sami. 30 Häftet.
•t Constitutions,-Utskottets Memorial, iV:o 65.
Delta allt, som föreskrifvet står — — — böra denna TryckfrihetsLag
erkänna — — — oell på det Tolfte..
C A R L.
CL. S.)
Stockholm den 17 November 1840.
N:o 65.
•f Ant. till E-xp. Etsk. den 17 November, kl. 1 e. m.
Memorial,' med förslag till ändring i 1 §. 3 Morn. Tryckfrihet
s-Lagen.
En är ,, med stöd af 3:dje mom. uti 1 §. Trvokfrihets-Lagen, uteslutande:
rätt till skrifts utgifvaude af trycket, kan, ehuru nied inskränkning
till en tid af tjugo år, förunnas, men meddelandet af sådan rätt står i
strid, såväl emot tryckfrihetens grunder, som Regerings-Formens stadgande
uti 60 §:n, att monopolier ej må fastställas; får, i enlighet med en inom
Constitutions-Utskoll.et väckt motion, Utskottet, sorn likväl anser någon
rubbning icke böra ske uti de privilegier, hvilka redan blifvit i berörde
afseende meddelade, hos Riksens Ständer, till grundlagsenlig behandling,,
föreslå, att åberopade 3 morn, af Tryckfrihets-lagens 1 §. må, genom uteslutning
af den period, som medgifver förlänandet af ifrågavarande slags
privilegier, erhålla följande lydelse:
3:o Inga privilegier — — — dock oförkränkt. På obestämd lid
redan förunnad,, galle sådan uteslutande rätt endast för dens, lifstid„ sorn
den erhållit.
— förnya.
Stockholm den 2 a October 1840..
Constitutions-Utslottets Memorial, N:o 66.
3
N:o 66.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 November, kl. 1 e. w.
Memorial, med föreslående af eli tillägg i 1 §, 5 mom,
Tryckfrihets-Lagen,
På det att den Auctoritet, som fått uppsigten öfver Tryekfrihets-Lagens
efterlefnad sig anförtrodd, må ega en för delta uppdrag nödig kännedom
om de Boktryckerier, som inom Riket anläggas, liar uti 3;dje ptioeten
af 5:te morn. i nämnde Grundlags irsta §. blifvit stadgadt, alt deri,
som nytt Boktryckeri inrättar, skall sist inom trettio dagar, innan någor»
skrift derifrån ulgifves, hos vederbörande Magistrat och Kongl. Majrts Befallningshafvande
skriftligen tillkännagifva, att och hvarest han Boktryckeri
anlagt.
Som detta stadgande likväl icke gäller för det fall, då Boktryckeri
öfvergår till ny egare, men det emedlertid i alla händelser är af vigt,
att Justilia? Slals-Minister n, hvilken numera innehafver den t illförne åt
Hof-Canzleren uppdragna befattning med Tryckfrihets-äreuden, skall hafva
sig bekant, hvilka Som idka Boktryckeri-yrket, för att kunna tillse, om å
utkommen skrift rätter eller verklig Boktryckares namn blifvit utsatt,
och för öfrigt handhafva den i Tryckfrihets-Lagen föreskrifna uppsigt å
Boklryckerien , har Gonstilutions-Utskoltet, enär det jemväl synes skäligt,
att alla Boktryckare må ega, likasom enahanda rättigheter, äfven lika skyldigheter
inför Lag, funnit sig föranlåtet att, i öfverensstämmelse med en.
inom Utskottet gjord motion, hos Riksens Ständer, för den i Grundlag
anvisade åtgärd, tillstyrka, alt 3:dje punclen i 5:lc mom. i §• TryckfrihetsLagen
må erhålla de tillägg, som innefattas i följande Redactionsförslag:!
Den ett nytt Boktryckeri inrättar — — — till åklagaren förverkat.
Lag samma vare , der Boktryckeri ombyter egare. 1 båda fallen äligge:
det Konungens Befallningshafvande , sedan behörig anmälan hos honom
blifvit gjord, att genast, eller med först omgående post, derom undersätta
Ilof-Canzleren.
Stockholm den 22 October 1840.
Hättelser uti Memorialet Nio 56:
Sid. 3, rad. 4, nedifrån, står: sammankommit; läs: sammankommié.
,r 4> j> 13> uppifrån,, står: Styrelsen; läs: Styrelsen.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckerietj 1840.
Constilutions-Ulskollets Memorial, JV.-o 67.
1
N:o 6T.
Ank. till Exp. XJtsk. den November, kl, 2 e. m.
Memorial, i anledning af de frän samtlige Riks-Stånden till Constitutions-Utskottet
hänvisade anmärkningar vid Memorialet'
JS:o 38.
Från samtliga Riks-Stånden hafva till Constiliilions-Ufskottet blifvit hänvisade
anmärkningar, gjorda emot Constitutions-Ulskotlels Memorial N:o 38,
och såsom Ståndens gemensamma tankar föi klarade.
Vid den jemförelse, hvilken Constildtions-Utskottet, sin pligt likmätigt,
mellan dessa serskilda anmärkningar anställt, har Utskottet funnit,
att, hvad angår ('lågan om Svenska National-representationens fördelning
på fy va runi, Ridderskapet och Adeln förklarat denna fördelning höra
upphöra;
att Ridderskapet och Adeln, Preste- och Borgare-Stånden förklarat, att
Representationen bör sammanträda eller fördelas pä tvä kamrar;
alt, rörande dessa kamrars bildning, blifvit förklaradt:
af Ridderskapet och Adeln, alt kamrarne, af hvilka den ena kallas de äldres
och den andra de yngres kammare, böra bestå af lika många medlemmar
hvardera; att båda kamrarne utses genom val; att vid deras bildning
den skilnad iagtlages, att, då ledamöterne i den ena kammaren utses
för hvarje Riksdag, ledamöterne i den andra väljas för längre tid bland
personer, som förut utöfvat riksdagsmannakallet eller uppnått mognare ålder,
hvilket ytterligare blifvit förklaradt så, alt ingen må blifva medlem af de
yngres kammare förr, än vid fyllda 3o år, eller af de äldres förr, än han
upphunnit 4° år, eller är öfver 3o år och en gång varit riksdagsman;
af Preste-Ståndet, alt Constitutions-Ulskottet ingifver förslag till kamrarnes
fördelning, qvalification och arbetsordning, m. m.; och
af Borgare-Ståndet, alt öfre kammaren äfven bör genom val bildas, och
att, der skiljagliga tankar emellan de tvänne kamrarne icke annorlunda
kunna sammanjemkas, hela Riksförsamlingen på ett rum derom, i vissa fall,
beslutar;
Bilt. till R. St. Prot. 1840. 3 Sami. 3i.sta Haft. i
2
Conslitutions-TJtskottets MemorialN:o 6y.
att Bonde-Ståndet, livad angår den afConstilutions-Ulskoltet motiverade
oeh vidtagne grundsats, att Svenska folkets till Riksdag församlade representanter
må bilda en enda kammare, ansett sig ej kunna i grundlagsenlig
ordning härom besluta förr, än Utskottet, på sätt det antydl, med u-tarbetadt
förslag i denna del af representationsfrågan lill Rikets Ständer inkommer;
alt,
i frågan om Stånds-för hållandet vid Riksdagen , Ridderskapet och
Adelil förklarat: alt Riksförsamlingen bör utgöras af Ombud för fern Stånd,
nemligen Ridderskapet och Adelil, Preste-Ståndet, Borgare-Ståndet, BondeSlåndel
oell ett Femte Stånd, hvars sammansättning kommer, efter utredning
i Constitutions-Utskoltet, att närmare bestämmas; alt, om på senare
Riksdag, än den, der beslut fattas om intagande i Riksförsamlingen af femte
Ståndets Ombud, fråga väekes om ändring i något Stånds representationsrätt,
det Ståndets pä Riksdagen närvarande Ombud från bägge kamrarna
sammanträda, och att intet annat ändringsförslag får Riksförsamlingen underställas,
än det, som desse Ombud gånom flesta rösterna godkänt; hvarefter,
lill, antagande af sådant förslag, fordras Riksförsamlingens bifall och
Konungens samtycke; och
Preste-Ståndet ansett, att Svenska folket skall vid Riksdagar fortfarands
representeras af Riks-Ståndsamt alf, vid behandlingen af grundlagsfrågor,
hvarje Stånd bör ega rättighet alt för sig öfverlägga och besluta, med åt
hvartdera förbehållet vetot
att Ridderskapet och Adeln förklarat Representations-förändringen böra
afse upphörandet af all sjelfskrifven personlig rätt att vara representant;
samt Borgare-Ståndet såsom sin gemensamma tanka förklarat, att all
sjelfskrifven Riksdagsmannarätt bör upphöra, så att Riksdagsmannakallet ejannorlunda
än i följd af val kan utöfvas.
Hvad valsättet angår, är förklaradt:.
af Ridderskapet och Adeln, att Representations-förändringen Bör afse ali'
bereda de Ofrälse Ståndspersons-klassei ne,sorn nu äro uteslutne från rättigheten
att sända Fullmägtige lill Riksdagen, en sådan rättighet;
af Preste-Ståndet, att de hittills icke representerade, men till representation
qvalificerade medborgare-klasser beredes rättighet att till Riksdags»
sända Fullmägtige; och
af Borgare-Ståndet, att de hitintills orepresenterade medborgare-klasser,,
som dertill kunna anses berättigade, böra på lämpligt sätt uti representationen
inrymmas.
Cons tiCu tionz-Ut s kottets MemorialN.-o
Vidare är härom förklarad t:,
af Ridderskapet och Adelil, att kamrarne böra- väljas stånds- eller klassvis;
att hvarje stånds medlemmar i hela Riket indelas i val-kretsar, efter
antalet a-f de ombud, sorn hvarje Stånd skall till hvardera kammaren utse;-  att intet stånd och ingen val-krets må välja ombud till yngre kamraarenulotn
sina medlemmar; och att ingen, som är under a5 år gammal, må
utse valman eller väljas dertill , eller deltaga i val af riksdagsman inora
Stånd, der ombud omedelbart utses;
af Preste-Ståndet, alt hvarje Stånd utser, genom val inom sig,- ståndseller
klassvis ett lika antal ledamöter, enligt en inom hvarje Stånd uppgjord
och behörigen sanetionerad ordnings-stadga, hvilken dock, i händelse
ett femte Stånd antages, för dess första val af Constitulions-Utskotlet bör
uppgöras; och
af Borgare-Ståndet, att valen böra ske stånds- eller klassvis , inom stånd!
eller klass; att val-klasserna äfven kunna blifva flere än fyra; alt valbarheten
skall inskränkas inom stånds- eller klassförhållanden; samt att direeta
val i allmänhet lemnäs företräde; men att indi reda val äfven kunna
ega rum, der serskilda locala omständigheter härtill föranleda.
Frågan, huru de hittills orepresenlerade skola blrnd Stånden eller Valkl
asserna införas, har blott af Preste-Ståndet blifvit lill besvarande uttryckligen
upptagen. Delta Stånd har förklarat, att de orepresenterade, men
till representation qvalificerade roedborgare-klässerne böra beredas rättighet
att till Riksdagen sända Fullmägtige, helst i ett femte Stånd.
Ridderskapet och Adeln har så vida besvarat samma fråga som Ståndet
förklarat sin gemensamma tanka vara, alt representationen bör utgöras
af Ombud för fem Stånd, och, vid uppräknandet af dessa Stånd, först
nämnt de nu varande fyra, men om det femte blott yttrat, att dess sammansättning
kommer, efter utredning i Constitutions-Utskottet, att närmare
bestämmas; af hvilket yttrande väl synes följa, att delta femte Stånd skulle
utgöras af nya element, men utan allt införlifvande af några sådana element
i de gamla Stånden kan anses bestämdt ogilladt.
Borgare-Ståndet har i denna fråga icke lemnat annat utlåtande, äa
tillåtelsen att föreslå flera valklasser, än fyra.
Bonde-Ståndet har godkänt den af Utskottet antagna grundsatsen om
samfälda valj men såsom sin gemensamma tanka förklarat följande vid förtlaget
gjorda anmärkningar, nemligen :
att bland de af Utskottet föreslagna vilkoren för valrätten, tiden af fem
år för Svensk mans vistande inom riket bör ändras till tre år; att val
-
4
Conslitulions-Utskotlets Memorial, iV.-o 6~J.
rätten utsträckes lill all äganderätt i hemmantal af Kronoskatte-, Frälse<eller
Frälseskalle-, Säteri- eller Rå- oell Rörs-natur, så ock till innehafvande
åborätt i Kronohemman, utan inskränkning till minimibelopp af taxeringsvärde,
och att, under 5oo Riksdalers sådant värde, röstetalet må blifva
1/4 röst; men för stads-fastighet under sistnämnde värde, röstetalet blifver
1 /S röst; att högsta röstetalet, som någon valberättigad eger beräkna,
må blifva Sex (&) röster, utan afseende derå, att han 1 flera valdistrict
eger faslighet, af ett sammanlagdi högre taxeringsvärde, eller sammanlagd
inkomst af högre uppskattnings-belopp , än som , efter de af Ståndet godkända
beräkningsgrunder, motsvarar detta röstetal; att valrätten må ulöfvas
endast i det district, der den valberättigade för sin person är skattskrifven,
samt att riksdagsmans-val skall ske öppet, och ej med slutna sedlar.
Slutligen har af Riddersk^pet och Adeln samt Bonde-Ståndet valbarhet
till Riksdagsman blifvit inskränkt till Evangeliska och Reformerta lärornas
bekännare; äfvensom Preste-Ständet förklarat Protestantisk trosbekännelse
fordras såsom vilkor för dylik valbarhet.
Utskottet har tagit dessa anmärkningar i öfvervägande, för alt dem,
enligt föreskriften i Regerings-Formens 56 §., till ett h 11 Utlåtande i möjligaste
måtto sammanjemka ; men de till sådan sammanjemkning skedda försök
hafva öfvertyga t Utskottet, att det skulle illa uppfylla sin pligt, om det
fortsatte dessa försök i frågans närvarande skick, och att det först bör söla
bereda frågan ett sådant skick, sorn lemnar något hopp om framgång
åt de föisök, för hvilkas bringande till ett tillfredsställande slut, Utskottet
visserligen icke ämnar spara någon möda.
Utskottet har redan i Memorialet N:o 38 uttalat sin ännu oförändrade
och, såsom det synes, af samtliga Riks-Slånden delade öfvertygelse, om
valsättets mägtiga inflytelse på en vald Riksförsamlings karakter. Med
denna öfvertygelse måste Utskottet nu förklara, att, så mycket innehållet
af de till Utskottet från Riks-Slånden hänvisade anmärkningar stadgat Utskottets
hopp, att en verklig ombildning af Svenska national-representationen
inom kort skall kunna lill vägabringas, så föga framgång väntar Utskottet
af de jemkningsförsök, hvilka kunde göras i andra delar af representationsfrågan,
så länge skiljaktigheten emellan de serskilda Ståndens meningar
i frågan om valsättet är så stor, sorn nu.
Då nemligen å ena sidan Bonde-Ståndet godkänt den afUtskottet framställda
grundsatsen om samfällda val och derjemte, genom medgifvande af
14:dels röst åt egare af äfven den minsta del i hemman, samt af i/8:del*
röst
Conslitutions-Utskotlets Memorial> N.-o 67.
5
röst ät egare af deu obetydligaste stadsfastighet, utsträckt valrätten på ett
sätt, som torde synas mången betänkligt, men å andra sidan Preste- och
Borgare-Stånden, utan undantag, samt Ridderskapet och Adeln, åtminstone
för den yngre kammaren, bundit både valbarhet och valrätt vid stånd eller
klass, synes denna olikhet allt för stor, att kunna anses blott i denna
fråga befintlig. Den synes tvertom stå i nödvändigt samband med en lika
bestämd i frågan om sjelfva organisationen af national-representationen; och
hvarje försök, sorn Utskottet skulle kunna göra, att i den senare frågan finna
ett medel att sammanjemka de stridande meningarne skulle troligen
fruktlöst aflöpa, så länge den förra frågan ännu är oafgjord.
En nu företagen sammanjemkning i den förra frågan, af motsatser,
hvilka så fullkomligen utesluta hvarandra, erkänner Utskottet sig anse ännu
äfventyrligare.
Den säkraste och till målet genasle vägen synes Utskottet således vara,
att nu i första rummet till samtliga Riks-Ståndens behandling anmäla den i
frågan om valsättet befintliga skiljaktigheten, och på samma gång hemställa,
att Bonde-Ståndet i denna fråga ville sig efter Medstånden foga. För
den händelse att ett Stånd i Grundlagsfråga stadnar ensamt emot trenne,
antyder Regerings-Formens 56 §. Constitutions-Utskottets pligt att hos
detta Stånd göra en sådan hemställan, såsom den, hvilken i allmänhet har
den största sannolikhet om framgång.
Skulle Bonde-Ståndet vid sin mening förblifva, anser sig Utskottet böra
föreslå, att den nämnde skiljagligbeten må så skyndsamt som möjligt,
genom votering i Förstärkt Constitutions-Utskott, undanrödjas, och hoppas,
att Riks-Stånden skola bifalla delta förslag, såsom det, hvilket i nämnde
fall, skyndsammast leder till målet.
För händelsen af ett sådant bifall tror Constitulions-Utskottet sig ock
böra hemställa, alt till votering i Förstärkt Constitutions-Utskott må framställas
propositioner, hvilka ieke längre, ån det närvarande ändamålet att
bereda möjligheten af ett jemkningsförslåg, fördrar, må ingå i frågans detaljer;
Riks-Stånden naturligtvis deras lätt öppen lemnad, alt vid granskningen
af det jemkningsförslåg, som, på den nu sökta gi unden, af Constitutions-Ulskotlet
kan uppgöras, göra alla de fordringar gällande, hvilka icke
genom den nu föreslagna voteringen blifvit uttryckligen förkastade.
På dessa grunder får Utskottet, under- ofvannämnda förutsätt nine ar, till
votering i Förstärkt Gonslitutions-Ulskott föreslå följande propositioner:
Den, sorn anser valt ättens utöfning höra bestämmas- i enlighet med
Bill. till R. Sl. Fröt. l84°- 3. Sami. 3t:sta Haft: 1
6
Cönslitutions-Vtshottets Memorial, N:o 67.
den i Constitutions-Utskottets Memorial N:o 38 framställda, af
Bonde-Ståndet godkända, grundsats af allmänna val,
röste Ja;
den, det ej vill,
röste Nej;
vinner Nej, kommer, såsom hufvudgrund för Svenska Nalional-representationens
ombildning, alt antagas valrättens utöfning slåndseller
klassvis.
Stockholm den 24 November 1840.
Reservation
af Friherre Tersmeden: ”Sorn 56 §. Regerings-Formen ålägger Constitutions-Utskottet,
”att samtlige Riksståndens tankar till ett belt utlåtande
J’i möjligaste måtto sammanjemka, och, 0111 oförenliga skiljagligheter finnas,
”dem derjemte till samtlige Riks-Ståndens behandlande anmäla”, så anser
jag, alt Utskottet ej bordt, som nu skett, ensamt anmäla dessa oförenliga
skiljagtigheter och framställa dem till votering i förstärkt Utskott, utan
att Utskottets pligt varit, att på samma gång uppgöra ett jemkningsförslag;
och är det emot denna underlåtenhet å Utskottets sida,,som jag får anmäla
min reservation.’-’
I denna reservation instämde Friherre Hermelin, Prosten Ödmann och
Herr de Mare’..
R ä;t t e 1 s e.
I; Mern. N:o 66, råd. 5 nedifrån,, står: Hof-Canzleren,
läs:. Justitiaa-Stats-Ministern ;;
TRYCKT HOS- S; A. W A TIDÉN,.
1.8 4 a
Constilutions-Viskottets Memorial, IV.o 68.
t
N:o 68.
Ank. till Exp. Utsk. den 3o Nov,, kl. 7 e. m.
Memorial, med *fortsatt förslag, i afseende på national-representationens
ombildning, och de i sammanhang dermed nödiga
Grundlags-ändringar.
Constitutions-Utskottet anmälte i mern. N:o 38 sin afsigt, att inom kort tid
till Rikets Ständer inkomma med Utlåtande om de ändringar i Regerings-Formen
och Riksdags ordningen, hvilka, utom det af Utskottet i nämnde memorial föreslagna
borttagande af vissa §§. utur Riksdags-Ordningen, dels blefve en nödvändig
följd af den föreslagna Vallagens antagande, dels fordrades, för att
verkliggöra den organisation af folk-representationen, hvilken våra förhållanden,
enligt Utskottets tanka, fordra. Utskottet går nu att uppfylla denna pligt.
Emot Utskottets ofvannämnda memorial hafva i samtliga Riks-Stånden
anmärkningar blifvit gjorda och, såsom Ståndets gemensamma tankar, till Utskottet
hänvisade. Tre Stånds till Utskottet sålunda hänvisade anmärkningar
gifva visserligen anledning till den förmodan, att den mening om nationalrepresentationens
organisation, hvilken Riksens nu församlade Ständer slutligen
komma att i deras gemensamma, till nästa Riksdag hvilande, Utlåtande antaga,
icke låter sig förena med åtskilliga här nedan föreslagna stadganden.
Men detta förhållande befriar icke Utskottet från skyldigheten att complettera
sitt redan afgifna Utlåtande: ett Riks-Stånd har nemligen förklarat sig,
rörande åtskilliga i memorialet N:o 38 vidrörde frågor, icke vilja afgifva yttrande
förr, än Utskottet med det utlofvade ytterligare Betänkandet inkommit;
och äfven de öfriga Riks-Stånden ega anspråk på att alla de ändringar i Regerings-Formen
och Riksdags-Ordningen, hvilka det redan afgifna Vallags-förslaget
skulle föranleda, skola vara Fullständigt framställde, innan Stånden pröfvat
de Utlåtanden, som Utskottet, i följd af de till detsamma hänvisade gemefnsamma
tankarna, rörande memorialet N:o 38, kommer alt afgifva. Men
deremot måste Utskottet, i följd af ofvanberörde förhållande, förbehålla sig
att, vid slutbehandlingen af memorialet N:o 38 och deruti aflemnade Vallags»
förslag, få föreslå de jemkningar, ändringar eller tillägg i det här afgifna förslaget,
hvilka omständigheterna då kunna föranleda.
Då Utskottet går till redovisningen för de grunder, enligt hvilka Utskottet
vid det här nedan framställda förslagets uppgörande förfarit, får Utskottet
Bih. till R. St. Prot. 1840. 3 Sami. 32 Haft. X
2
Constiluiions-Vtshollets Memorial, N.o 68.
först åberopa hvad Utskottet redan i memorialet N:o 38 i delta afseende
anfört.
Bland de der icke motiverade, här föreslagna, ändringar af cl et nu gällande,
torde först böra nämnas den, som utöfvar den vidsträcktaste verkan på
Grundlagarnes nuvarande form.
Utskottet har under den granskning, det, för nämnde ändamål, företagit
af Sveriges Grundlagar, haft tillräckligt tillfälle att öfvertyga sig huru många
grundade anmärkningar kunna göras emot det sätt, hvarpå Rikets Ständers
rättigheter och skyldigheter för närvarande äro framställda, dels i Regeringsformen
och dels i Riksdags-Ordningen, och Utskottet har till uppmärksamhet
härpå varit Serskildt uppfordradt genom ett från Herr Grefve Löwenhielm_,
Gustaf , emotlaget förslag, hvaruti Herr Grefven bland annat anmärkt,
dels att Regerings-Formen nedsänker sig till många grundlags-bestämmelser,
hvilka icke utgöra gillt grimdlsgsärune och upptager många föreskrifter, hvilka
system-enligt borde förflyttas till Riksdags-Ordning, Tryckfrihetslag och
Ansvarighetslag, dels att Riksdags-Ordningen borde handla exclusive om ordningen
för ärendenas behandling, och då upphöra att lyda under 81 §, Regerings-Formen.
Hvad nuvarande Riksdags-Ordning i synnerhet angår, kan man svårligen
utan någon förundran jemföra dess många och vidlyftiga stadganden med
de få och enkla, hvilka träffas i den äldsta Svenska Riksdags-Ordningen,
nemligen den af år 1617. Den sistnänule har likväl efter 1772 års regements-förändring
varit upplifvad och gällt under en tid, då stånds-fördelningen
i national-representationen redan hunnit utbildning och stadga. Visserligen
kändes då saknaden af bestämdhet; men möjligheten alt ulan större svårighet
hjelpa sig fram med så obestämda former, är tillräckligt bevis emot
nödvändigheten att i skrifven Grundlag hafva svar- pft alla frågor om förhållandet
mellan statsmagtens serskilda functioner; och ännu mer emot behofvet
att i Grundlag bestämma alla detaljer af national-representationens arbetsordning.
Utskottet medgifver, att en så organiserad sational-representalion, som
den nuvarande Svenska, behöfver oföränderligare arbets-former, än en på färre
kamrar delad; men detta behof försvinner med den delning, som föranledt
det, och så snart denna national-represenlation sammanträder på en eller två
kamrar, kan, sedan sättet för dess bildning, vidden af dess verkningskrets,
rättigheter och skyldigheter, samt hufvud-grunderne för dess arbetssätt blifvit
i Grundlag stadgade och såmedelst tryggade mot stundens nycker, åt densamma
med trygghet öfverlåtas att sjelf efter behag ordna och ändr| allt det
Constitutions-VIskottets Memorial3 N;o 68.
regie men La riska rörande dess arbeten, hvilket nu, efter 1723 års mönster,
är upptaget i 1810 års Riksdags-Ordning.
Utskottet anser sådant icke blott kunna— Utskottet anser det ock böra
— ske. Det är ett farligt misstag att i Grundlag upplaga det jemförelsevis
obetydliga och likgiltiga. Det ges icke någon säkrare utväg att i mångas ögon
gifva detta obetydliga vigt, att uppmuntra till en mängd jemknings- och
förbättrings-försök, hvilka icke löna den möda, de kosta, men dels vänja mängden
vid oupphörliga ändringar af Grundlagarne, dels ock från de stora frågorna
borttaga en tid, som, om den på sådana finge användas, kunde för det
allmänna blifva lika gagnelig, som den, på förenämnde sätt begagnad, blir
onyttig.
Med denna öfvertygelse och efter att redan i memorialet N:o 38 hafva
till grundlagsenlig behandling föreslagit, att Riksdags-Ordningens 11, 12, 13,
14, 15, 17, 18, 19 och 22 §§. måtte upphäfvas, får Utskottet ytterligare till
grundlagsenlig behandling föreslå,
att det återstående af Riksdags-Ordningen må, på sätt bilagda tabell
närmare utvisar, dels tili Regerings-Formen öfverbyttas, dels,
såsom antingen lill Årbets-Ordningen hörande eller utur RegeringsFormen
afskrifvet eller med de redan i memorialet N:o 38, här
nedan i form af lagförslag, framställde grunder för en ny organisation
af natioual-representalionen oförenligt, utgå; och Riksdags-Ordningen
löljagtligen utur Grundlagarnes antal försvinna.
Vidare anser Conslitulions-Utskotlet sig till grundlagsenlig behandling böra
föreslå, alt följande §§. må utur Regerings-Formen uteslutas; nemligen:
den 44:de, såsom i Successions-Qrdningen intagen och dit egentligen
hörande; den 69:de och 71:sta, såsom helt och hållet grundade på
nationd-representatiouens närvarande form; den 70:de, såsom hufvudsakligen
tillhörande Arbets-Ordningen och för det öfriga ersatt
af andra stadganden; den 84:de, såsom grundad derpå, att fråga
om grundlagsändring nu icke får af Riksdagsman väckas annorstädes,
än i Conslitutions-Utskottet, och att Utskottet endast i det fall, att
förslaget gillas, deröfver lill Riksens Ständer afgifver något yttrande:
ett förhållande, hvars upphörande Constitutions-Utskottet föreslagit;
den 112:te, såsom af vallagens 33:dje §. ersatt, samt den ll4:de,
hvilken, om national-representationens ståndsdelning upphör, måste
utgå, och för hvilken Utskottet icke trott sig böra föreslå någon ersättning,
då §:n nu snarare utgör ett minne af forna ståndstvister,
än ett skydd för en gång rättmätigt förvärfvade rättigheter, hvilka
4
Conslilulions-Utskotlets Memorial, N.o 68.
synas lika tryggade under skydd af allmän lag, ehvad de tillhöra
alla medlemmar af ett stånd såsom sådana, eller utan afseende på
ståndsförhållanden tillkomma sina innehafvare.
Om det af Kongl. Majt föreslagna upphäfvandel af RegeringsFormens
§. 19 har Utskottet redan i memorialet N:o 54 sig yttrat.
Näst dessa ändringar torde Utskottet höra anmäla, att Utskottet, sem föreställer
sig, att föreskrifter, hvilka sjelfva uti rycket hänför till den tid, dåde
gåfvos, äro, såsom stående, olämpliga i Grundlag, föreslagit ändring i alla de
§§. af Regerings-Formen, der sådana uttryck träffats; i öfverensstämmelse hvarmed
Utskottet ock i den nya §., som reglerar vissa förhållanden under den
tid, som förflyter från det ett nytt represenlations-sätt i Grundlag blifvit
stadgadt, till dess den så bildade nalional-representationen första gången sammanträder,
infört det uttryckliga förbehåll, att samma §. bör utur Grundlagen
utgå, när behofvet deraf upphört.
I öfrigt har Utskottet vid detta tillfälle ansett såsom sin pligt att söka
jemka Svenska Grundlagarnes stadganden till närmare öfverensstämmelse med
1815 års Riks-act; äfvensom Utskottet troLt sig böra föreslå, aLt i en serskild
Grundlags §. intaga eu uttrycklig förklaring om förhållandet emellan Grundlagen
och Riks-acten.
Hvad ändtiigen angår den ordning, i hvilken de serskilda stadgandena
följa hvarandra uti det af Utskottet här afgifna förslaget, bör Utskottet först
nämna, att det ansett sig i det hela böra bibehålla elen i Regerings-Formen
för det närvarande iagttagna ordningen. Utskottet har icke för afsigt att föreslå
en ny Grundlag. Det har icke heller velat göra den gamia oigenkännelig.
I ordningen af Regerings-Formens första 47 §§. har således någon förändring
här icke blifvit föreslagen. Utskottet har för öfrigt troLt sig i förslaget
icke ens böra nämna dem bland dessa första §§., i hvilka ingen ändring,
icke en gång hvad ordningsnumern angår, i sammanhang med representations-frågan
funnits nödig, och hvilka således äro fullkomligen oafhängiga af
närvarande förslag. Sådana §§. äro 2—7, 10—12, 14—37. Undantag från
denna regel har Utskottet dock trott böra ega rum för 8, 40 och 43 §§.,
emedan fördem, såsom behandlade i memorialen N:ris 56 och 57, alteinatiflydelser
af det slag, som nedan omtalas, torde komma i fråga.
Den emot Riksdags-Ordningens Usta §. svarande har blifvit ställd i spetsen
för Regerings-Formens föreskrifter om national-representationen. Den har
fått ordnings-numern 48. Efter 49:de §., som handlar om Lagtima Riksdag
och sådan Urtima, som Konungen sammankallar, har Ulskollet ansett
Comlilulions-Utskoltets Memorial, N.o 68.
5
böra flyttas nuvarande 91, 92, 93, 94 och 95:te §§. Regerings-Formen, hvilka
handla om vissa fall, då Urtima Riksdag af Stats-Rådet eller andia vederbörande
måste kallas, och i sammanhang dermed hafva föreskrifterna örn
den tid, till hvilken Urtima Riksdag efter anledningen och kallelsen bör sammanträda,
fått sin plats; hvarefter följer stadgandet om Riksdags-orten samt,
såsom ock rörande Riksdags-ort, det nu i Riksdags-Ordningens 8 §. upptagna.
Föreskrifterna om Riksdagsmans rätt till arfvode; om påföljd af hans
uteblifvande; om valdistricts ansvar för försummelse att ställa Riksdagsman,
och om sältet för de lill Riksdagsorten anlända Riksdagsmännens legitimation
åsyfta säkerhet derom, att behörige Riksdagsmän måtte vara tillstädes, då
Riksdag öppnas. Dessa föreskrifter hafva derföre fått sin plats näst framför
stadgandet om Riksdagens öppnande.
Den ordning, i hvilken de nu föreslagna 62—79 §§. följa hvarandra,
torde icke behöfva serskild förklaring.
Bland de speciella ämnen, hvilka vid Riksdag förekomma, har, likasom
före tillägget af ett senare moment till 56 §. Regerings-Formen var händelsen,
främsta rummet blifvit lemnadt åt frågorna angående stats-medlen; men
näst Konungens pligt att för Stats-Utskoltel låta uppvisa Stats-Verkels tillstånd,
samt, vid Lagtima Riksdag, för Riksförsamlingen låta framställa Slals-Veikels
behof, följer i naturlig ordning Riksförsamlingens pligt att pröfva behofven
och derefter anvisa de till dessa behofs fyllnad nödiga medlen. Detta har
skett derigenom, att nuvarande 62 och 63 §§. blifvit flyttade framfor de Ivaline,
som hittills närmast föregått dem.
Den del, sorn närmast följer derpå, har Utskottet icke ansett vara i behof
af någon ändring i ordningen. De dithörande ue från och med den
80:de till och med den 109:de i förslaget, eller nu varande 90:de §. RegeringsFormen,
hafva bibehållit sin hittills varande ordning, med undantag deraf,
att nuvarande 82:dra §. blifvit, såsom en del, intagen uti den, som motsvarar
nuvarande 81 §., samt att Riksdags-Ordniugeus nuvarande 6ö:de § blifvit
införd näst efter Regerings-Formens 89:de §.
Sedan Regerings-Formens nuvarande 91—95:te §§., såsom ofvan blifvit
anmärkt, erhållit en annan, lämpligare plats, efterföljes nuvarande 90:de §.
omedelbart af nuvarande 96 och 97:de §§., af hvilka den senare är den enda
af alla Regerings-Formens nuvarande §§, som utförligare beskrifver en valförrättning.
Utskottet har egnat de åt Riksförsamlingen uppdragne valförrättningar
synnerlig uppmärksamhet. Det har måst taga i betraktande de passioner,
hvilka sådana förrättningar sätta i rörelse, och de missbruk, hvilka, under
sådan inflytelse, kunde ega rum, om för hvarje nytt val en serskild forin
Constitulions-UlskoUels Memorialj N.o 68.
finge antagas, oell Utskotlet liar icke kunnat tveka att föreslå, att formen för
dessa val äfven hädanefter bör vara i Grundlag stadgad.
Utskottet har anmärkt, att den §., som i Riksdags-Ordningen motsvarar
Regerings-Formens 97:de, nemligen den 63:dje, är sammanställd med tio andra,
hvilka samtliga röra valförrättningar. Utskottet har trott, att förening af klarhet
och korthet säkrast vinnes genom denna method’, att i möjligaste måtto
sammanhålla de valen angående föreskrifterna, och deraf hilda ett eget helt.
Utskottet har derföre med de förut i Riksdags-Ordningen sålunda samlade valstadgar
äfven förenat stadgandet om Ulskotts-valen, som nu träffas i Riksdags-Ordningens
28 §. Härvid har Utskottet jemväl trott sig i spetsen
för denna afdelning af Regerings-Formen böra ställa de allmänna grundsatserna
om dylika valförrättningar. Utskottet har dock icke kunnat sammanföra
valstadgarne så oblandade, som Utskottet skulle önskat. Till och med i Riksdags-Ordningen
träffas bland valstadgarne upptagna föreskrifter om åtskillige
vid de omförmälde valen utsedde personers pligter. Ännu mera rum intaga
sådana föreskrifter i den del af Regerings-Formen, nemligen från och med
96 §. till och med 108 §., som omtalar några af de val, hvilka Riksdagsordningen
61—70 §§.-uppräknar. Utskottet har trott sig böra bibehålla dessa
föreskrifter på sin nuvarande plats, likväl med undantag af dem, som angå
Tryckfrihets-Comiteen, hvilka Utskottet trott böra öfverflyttas till Tryckfrihetslagen,
der andra Tryckfrihets-Comiteens åligganden redan äro upptagna.
Nuvarande 102, 106 och 107 §§. af Regerings-Formen har Utskottet,
som föreslagit, att till den här nedan införda 65 §. flytta innehållet af Regerings-Formens
nuvarande 105 §., ansett böra bibehålla sin nuvarande plats, i
sammanhang med dem, som handla om Justitiae-Ombudsmannens pligter; hvarvid
likväl 107 §. blifvit delad i tvänne, i följd deraf, att åtskilligt utur Riksdags-Ordningen
blifvit flytladt lill denna redan förut nog långa §.
Riksdags-Ordningens nuvarande 76 §. har blifvit flyttad omedelbart intill
dem, hvilka handla om Revisorer.
Regerings-Formens nuvarande 109, 110, lil och ll3:de §§, äro bibehållna
på sin nuvarande plats; men Riksdags-Ordningens nuvarande 74 §. har
blifvit inflyttad näst efter Regerings-Formens 109:de §., der den, såsom gällande
om allt, hvad Konung och National-representationen gemensamt beslutit,
synes ega sin rätta plats; och en del af 110:de §:s innehåll har blifvit
flyttad till två §§. näst efter nuvarande 111 :te.
Utskottet har redan i början af detta memorial förbehållit sig att vid slutbehandlingen
af memorialet N:o 38 och deruti framställda förslag till Val-lag få
föreslå de jemkningar, ändringar och tillägg till det här afgifna, hvilka om
-
Constitutions-Uts kotte is Memorial, N.o 68. 7
ständ ighelerna då kunna föranleda. Innan Utskottet slutar denna allmänna
redovisning, mäste Utskottet ännu tillägga några andra förbehåll.
Riksens Ständer hafva vid innevarande Riksdag till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning
öfverlemnat åtskilliga förslag till ändring af Grundlag, öfver hvilka Kongl.
Maj:t ännu icke meddelat Riksens Ständer Sitt beslut. Efter inhemtande af
detta beslut, blir det ostridigt lämpligare, än nu, att yttra sig öfver den olika
lydelse, som några af de här gjorda förslagen, i följd af samma beslut,
kunna i vissa mindre luifvudsakliga delar erhålla, och Utskottet får derföre
nu blott förbehålla sig att längre fram få föreslå, och Rikets Ständer att
godkänna en eller flera sådana ändringar, i händelse det skulle behöfvas.
I öfrigt hafva, äfven vid innevarande Riksdag, flera frågor om ändring
1 Grundlag blifvit väckta utom dem, som i memorialet N:o 38 äro framställda och
med närvarande förslag utgöra ett helt.. De af dessa frågor, hvilka stå i något
beroende af Nalional-represenlalionens form, äro och måste vara beräknade
på närvarande representationsrätt; m«n en del står tili hela sitt innehåll
dermed i så oskiljagtigt sammanhang, att de med detsamma måste falla. Sådana
äro: den i Utskottets memorial N:ris 21 och 36 omhandlade, angående
ändring i Riksdags-Ordningens 39 §., hvilken fråga under ett annat representations-sätt
bör tillhöra arbetsordningen; den i memorialet N:o 45 framställda
omändring i Riksdags-Ordningens 41 §., hvilken fråga blifvit i det nu afgifna
förslagets 76 §. under annan form upptagen; den i memorialen N:ris 11 och
29 behandlade om ändring i Regerings-formen 49 §. och Riksdags-ordningens
2 §., hvilken fråga Utskottet, endast under förutsättning af det närvarande
representations-sättets fortfarande, väckt, samt den i Memorialet N:o 61 framställda
om tillägg till Regerings-formens 87 §. och Riksdags-ordningens 33 §., hvilken
fråga angår en blott under närvarande representationssätt erforderlig
nödhjelp.
För den händelse alt här afgifna förslag, med eller utan ändring, skulle
antagas att till nästa Riksdag hvila, måste Utskottet göra det förbehåll, att
ingen af de nyss uppgifna fyra frågorna till nästa Ständer öfverlemnas utan
uttrycklig förklaring, att den icke kommer under öfvervägande i annan händelse,
än att närvarande förslag, i den form, det vid denna Riksdag erhållit,
blifvit antingen af Riksens Ständer eller af Konungen ogilladt.
Det förslag, som i Memorialet N:o 15 blifvit framstäldt om ändring i 68 §.
Riksdags-Ordningen, slår deremot till det närvarande i sådant förhållande,
att Utskottet i de sistnämnde, måst, såsom en väsendtlig beståndsdel deraf,
upptaga samma grundsats. Men då det förslag, som i memorialet N:o 15 är framstäldt,
i sin närvarande form, är oförenligt med den organisation af Natio
-
8
Couslitutions-Utskottets Memorialt N.o 68,
nal-representationen, sora här blifvit föreslagen, måste Utskottet för det fall,
att det nu framlemnade förslaget, med eller utan ändring, blir hvilanda
till nästa Riksdag, också göra det förbehåll, att förslaget i memorialet N:o 15
icke må till nästa Ständer öfverlemnas för annan händelse, än att här afgifrfa
förslag, i det skick, det vid dena Riksdag erhållit, af Riksens Ständer eller af
Konungen blifvit ogilladt.
De öfriga under innevarande Riksdag framställda förslag lill Grundlagsändring,
hvilka angå ämnen, som här nedan förekomma, skulle samtliga kunnat,
till sitt väsendlliga innehåll, intagas i det nu afgifna förslaget. Men Utskottet
har icke bordt med det närvarande ovilkorligen förena förslag, hvilka
dermed icke stå i det sammanhang, som kunde rättfärdiga Utskottet, i händelse
deras afslående skulle medföra det förras.
Detta skäl gäller emedlertid icke emot intagande i närvarande förslag
af alternativa lydelser. Men från ett sådant förfarande har Utskottet afstått
på den grund, att nämnde frågor hittills, blott till en ringa del, äro antagna
att till nästa Riksdag hvila, och att icke förutses kan, hvilka bland de
öfriga kunna på samma sätt göras hvilande, ännu mindre i hvad skick de
åt nästa Ständer öfverlemnas. Delta Betänkande har icke bordt belastas med
en mängd alternativa förslag, innan de ännu ens kunna framställas i bestämd
form.
Då äfven förslagen i dessa frågor nu äro lämpade efter närvarande representalionsform,
måste Utskottet också, för den händelse, att här afgifna
förslag, med eller utan ändringar, antages att till nästa Riksdag hvila, framställa
det förbehåll, att nämnde frågor icke åt nästa Ständer öfverlemnas utan
vilkor, att de till pröfning upptagas, endast i den händelse, att närvarande
förslag, i det skick, det vid innevarande Riksdag erhållit, blifvit af
Riksens Ständer eller af Konungen ogilladt.
Men Utskottet tillägger, i afseende på sistnämnde frågor, ännu ett förbehåll,
att nemligen Utskottet, sedan sig visat om och i hvilken form de lill
nästa Riksdag öfverlemnas, må till Riksens Ständer få inkomma med utlåtande
om det sätt, hvarpå motsvarande förslag uti det närvarande kunna alternativt
intagas, för att sedan, i förening med det sistnämndes öfriga innehåll,
till nästa Ständer öfverlemnas.
Om sådana förslag, hvilka endast åsyfta annan ändring i §.§:s numer»
följd, än den här nedan föreslagna, har Utskottet här icke trott sig böra något
vltra. Utskottet förbehåller sig blott att framdeles få efter omständigheterna
utlåta sig om den inflytelse, sådana förslag kunna få på detta och Riksens
-
Constilutioiis-Utskottets Memorial, N:o 68.
9
sens Ständer att i detta afseende, likasom i det näst förut anförda, utan hinder
af hvad de i öfrigt i dessa afseenden yttrat om närvarande förslag, kunna
antaga, hvad de tjenligt finna.
Det är möjligt att, under återstoden af närvarande Riksdag, nya förslag
kunna väckas om Grundlags-ändringar, hvilka med det här afgifna stå i förbindelse.
Utskottet kan såsom exempel nämna frågan om Riksrättens organisation.
För sådan händelse, förbehåller Utskottet sig att föreslå, och Riksens
Ständer att vidtaga, hvad i nämnda afseende tjenligt och n ödigt pröfvas.
Utskottet bifogar slutligen förslag tili ett tillägg till Tryckfrihets-lagens
1 §, 2 morn., och har i sammanhang härmed trott sig höra föreslå nödiga
ändringar af de i Tryckfrihets-lagen och Successions-Ordningen förekommande
benämningar och citalioner; dock har Utskottet icke utsträckt dessa ändringsförslag
till sistnämnda Grundlagars ingress och slut.
Och med dessa förklaringar öfverlemnar Utskottet till Grundlagsenlig behandling
nedanstående förslag till en sådan redaction af åtskilliga Grundlags
som det uppgifna förslaget till en ny organisation af Nationalrepre
sentationen
fordrar.
Reger ingsf ormen,
§. 1.
Sveriges Rike skall styras af en Konung och vara ett Arfrike. Regerings
Arfföljden
är sudan, den finnes bestämd i Successions-Ordnin- Formen §.1.
gen af den 26 September 1810.
§. 8.
Ej må — —• —• beskaffenhet. R. F. §. 8
§. 9. R. F $. 9.
Uti alla .— — — påföljd, hvarom i 124 och
vidare stadgas — —• — fatta.
§. 13. R. F. $. 13.
Vill Konungen — — — ansvarighet 12.5 *$*. bestämmer
— — nyttigast finner.
Bih. till R. St. Prot. 1840. 3 Sami. 32 Haft,.
2
jo Constilulions-Uisko Hets Memorial IV.o 68.
§. 38.
R. F. J. 38. Alla ifrån -—* — — Protocoll. Föreskrifter oell er
inringar
om verkställighet af utfärdade beslut må Departementschefen
ä Embetes vägnar meddela. Skulle den Föredragande —
— ■— återtaga förr, än Riks- För samlingen hans — — öfriga
Embetet åtföljande inkomster bibehållen.
$. 39.
R. F. J. 39. Vill Konungen — — — varder i 5o stadgadt.
§. 40.
R. F. §. 40. Blifver — —- — bestämmes.
§• 41.
R. F. $. 41. Konung vare —- — — intill dess' Riks-Församlin
gen
sammankommer, Och den Förmyndare-Styrelse Riksförsamlingen
förordnar regeringen tillträdt; ställande — —■ —
efterlefnad.
$. 42.
R. F. §. 42. Skulle — —. intill dess Riksförsamlingen hinner sam
mankomma
och ett nytt Konungahus ulkoru, samt den valde
Konungen Regeringen tillträdt.
Uti alla —» —. — rösta.
§. 43.
R. F. J. 43. Går Konungen — — — stadgar.
Jt.F.ft.45-48. §§. 44—47.
$. 48.
Riksdags- Riksförsamlingen representerar Svenska Folket, och för
Ordningen Jl.utöfningen af Riksdagsmanua-befattning gälla inga andra föreskrifter,
än Rikets Grundlagar» Om Riksdagsmanna-val stadgas i
Val-lagen.
§• 49.
R.F.J.49. Jfr. Riksförsamlingen sammanträder till Lagtima Riksdag hvart
R.
O. §. 2. annat år, den första helgfria dag i November månad. Uti
Constitutions-Utskotlets Memorial, IV-o 68.
U
Riksdagsbeslutet vid hvarje Lagtima Riksdag intages uttrycklig
kallelse till den näst infallande. Till Urtima Riksdag äger
Konungen kalla, när han nödigt finnér. Sådan Riksdag får
icke fortfara, då tid för sammanträde till Lagtima inne är.
§. sa
I den händelse, alt Konungen utöfver tolf månader — ,— R. F. §. 91.
påbud Riksförsamlingen lill — — — lage Riksförsam-^1'- O. 5 4
lingen elen författning om Rikets styrelse, hvilken den nyttigast
finnér.
r R. F. $. 92.
Jfr. R.O. 5. 5.
§. 52.
Då Konung dör och Thronföljaren ännu omyndig är, utförde R- F. $. 93.
Stats-Rå let kallelse till Riksdag, hvilken kallelse inom femton da-^r' §• 6.
gar efter Konungens död skall i Hufvudstadens Kyrkor och skyndsamligen
i öfriga delar af riket kungöras. Riksförsamlingen äge,
utan afseende på något den aflidne Konungens testamente, angående
Riks-Styrelsen alt, på sätt nf §. stadgar, förordna En, Tre
eller Fem Förmyndare, hvilka Regeringen under Konungens
minderårighet må i Hans namn, elter denna Grundlag föra.
§. 53.
Skulle den olyckliga händelse inträffa, alt den Konunga-ätf, R- F. f. 94.
hvilken arfsrälten lill Riket uppdragen är, på manliga sidan ut-Jfr- R-O-S-7»
ginge, sammankalle Siats-Rådet, inom den i nästföregående §.
stadgade tid, efter den sista af nämnde ätt regerande Konungens
död, Riks-församlingen. Riksförsamlingen skall då ett nytt Konungahus
utkora, med bibehållande af Rikets Grundlagar.
$• 54
Om, emot förmodan, Stats-Rådet underlä'e alt, i de fall, fö- R- F. 5- 95.
regående 5o, 52 och 53 ^'.omförmäla, Riksförsamlingen genastJfr-R-O.$.10.
sammankalla, åligge det ovilkorligen Rikets Hof-Rätter att anbefalla
dem, sorn vid Riksdagsmanna-val, samt Dom-Capitlen dem,
som vid Valmanna val enligt Val-lagen äga ordet föra, att sd
-
12
Constilutions-UtskoUets Memorial, JV.o 68.
dane val genast utsätta, på det Riksförsamlingen må hunna sammankomma,
att sin och Rikets rätt iagttaga, och skydda.
§. 55.
Jfr. R. F. § §. Då Konung, omyndig Konungs Förmyndare eller Inte51,
och 95, si-rimsstyrelse sammankallar till urtima Riksdag, för hvilken nytt
allmänt val ej äger rum, bör sammanträdet icke utsättas tidioch
10 sista’ Sare-> än efter Tretionde dagen från den, dä kallelsen i hufperioden.
vudstadens kyrkor kungöres.
Sådan Riksdag, som i 5o, 5i, 52 och 53§.§. omtalas, bör
ej kallas till någon dag tidigare, än den Femtionde, ej heller
till någon senare, än den Sextionde efter den, då kallelsen i
hufvudstadens kyrkor kungöres.
Riksdag, som på det i 54 §■ omförmälda sätt blifvit sammankallad,
sammanträder å Sextionde dagen ef ter den, då StatsRådet
sist bordt kallelsen i hufvudstadens kyrkor kungöra låta.
§. 56.
% 5- Infaller tid till lagtima Riksdag inom fyra månader efter
den dag, då Interimsstyrelse, enligt 5o, 5i, 52 eller 53 §.
bör urtima Riksdag kalla, då kallas icke till urtima Rikdag,
utan om längre tid, än Sjuttiofem dagar, återstår till den i
4g $• utsatta dag, kungöre Interimsstyrelsen, att de, som för
nästinstundande lagtima Riksdag väljas till Riksdagsmän, äga
sammankomma före sistnämnda tid å viss dag, dock icke tidi- ■
gare, än Tretio dagar efter den, då kungörelsen i hufvudstadens
kyrkor uppläses, ej heller före den Tionde dagen i September
månad.
§. 57. '
R. F. §. 50. Riksdagarna skola hållas — —- — —. för
Jfr. R.O. §. 5.Riksförsamlingens frihet — —• i samråd med Riksförsamlingens
Fullmäktige i Riks-Banken och Riksgälds-Contoiret, en
annan Riksdagsort, dit Riksförsamlingen kallas.
§. 58.
R. O. §. 8. Uti de i 5o och 5i §. upptagna — — tio mil från
valort belägen vistelse/ och må de ej återkomma, ej heller ut
-
Conslitulions-Ulskotteis Memorial, Nto 68.
s3
ländska sändebud i landet inlåtas förr, än i de två först åberopade
händelser om Riksstyrelsen blifvit förordnadt, i den tredje
den omyndige Konungens förmyndare blifvit utsedd eller, i de
båda sist nämnda ett nytt Konungahus blifvit utkoradt samt, då
Throntn ledig är, blifvit stadgadt, huru styrelsen föras må, intilldess
densamma af den valde Konungen emottages. Riksförsamlingen
förklare dä förbudet hafva upphört.
§. 59.
Riksdagsman njute, för resan till och ifrån Riksdagsort Ny §.
ten och för vistandet derstädes, af Statsmedlen ersättning efter
de grunder, som å föregången Riksdag blifvit bestämda.
§. 60.
Underlåter Valdi strid alt ställa de Riksdagsmän det bör, |R. O. $. IG.
vare förfallet till det vile, som Riksförsamlingen bestämmer.
Försummar utan laga förfall den valde alt sig till Riksdagen i
rättan tid inställa, vare arvode för den tid, han uteblifvit, förlustig
och böle derutöfver ett lika belopp. Med sådana vitén
och böter gånge sedan, som Riksförsamlingen förordnar.
§• 61.
Riksdagsmännen skola, dagen efter den, som för Riksdagens Jfr. II. O. $.
sammanträde är bestämd, sina fullmagter uppvisa inför den äldste 21, period. 1,
af Hög sta Domstolens ledamöter, som icke af laga förfall hindras ; ~ oc^
samt Riksförsamlingens fullmägtige i Riks-Banken och RiksgäldsContoret,
hvilka inom tre helgfria dagar böra undersöka, huruvida
samtliga fullmagterna äro utfärdade i den form, Vallagens
14 stadgar. Riksförsamlingen äger derefter sin rätt
förbehållen att pröfva, sä väl de anmärkningar, hvilka emot
fullmagters form blifvit under ofvannämnda granskning gjorda,
som ock alla andra frågor, hvilka om Riksdagsmans behörighet
blifvit Riksförsamlingens pröfning underställda, antingen
af Riksdagsman, med stöd af Vallagen, eller af annan person,
enligt samma lags 3y Saknar Riksförsamlingen nödiga
upplysningar, äge den infordra sådana och äfven, der så nödigt
finnes, äska undersökning vid laga Domstol, der ock alla
Constitulions-ZJIskottets Memorial, IV.-o 68.
frågor om fällande till något i Vallagen utsatt ansvar böra
upptagas. Den, som Riksdagsmanna-fullmagt uppvisat, utöfve
derpå grundadt uppdraga oagtadt gjorda anmärkningar, till dess
Riksförsamlingen om bans rätt ändtligt beslut fattat.
§. 62.
Nv $. Sedan Riksförsamlingens ledamöter låtit undersöka sina
f ullina gt er, på sätt nästföregående $. stadgar, sammanträde de,
under ordförande af den äldsta ledamoten från Upsala Län,
och väl/e inom sig Sextio, att utgöra Pröfhings-Nämnden. De
återstående utgöre stora Nämnden.
§. 63.
Ny 5- Riksförsamlingen samt dess båda Nämnder äge, hvar för
sig och inom sig, för månad välja sin Talman och Vice-Talman.
De afgående kunna ånyo väljas.
§. 64
R. O. 26. Sedan de i nästföregående $ omtalade val vid Riksdagen
första gången blifvit verkställda, öppne Konungen, eller, om
Han regeringen icke förer, Hans Förmyndare eller den Inte
rimsstyrelse,
som i denna Grundlag omtalas, Riksdagen, då
Riksförsamlingen, sedan den Gudstjenst bivistat, uppträder å
Rikssalen. Der före Konungen eller, då Han är frånvarande, eller
omyndig, eller Han så för godt finnér, Justitice-Stats-Ministern
ordet och late Riksförsamlingen afhöra berättelsen, om hvad sedan
sist hållna Riksdag uti Rikets styrelse sig tilldragit.
§. 65.
R. F. §. 53. Derefter bör Riksförsamlingen, på sätt 182 §. föreskrift
Jfr. R..O.5. IP.ver, för ärendenas beredning välja:
R. F. §. 53. l:o Ett Constitutions-Utskolt af Tjuguen ledamöter alt upp
Jfr.
R. O. §. taga frågor rörande förändringar i Grundlagarne och yttranden
29, moni. 1. (]erftfver (,j|] Stora Nämnden afgifva samt granska, huru StatsR.
F. 5.105. Rådets ledamöter sitt rådgifvande kall utöfvat; för hvilket änJfr.
R. Odamål Utskottet äger att äska alla de Protocoll, som uti Slats29,
morn. 2.Rådet blifvit förda, utom dem, som angå Ministeriella ärender
Cons titutions-Ut skot tels Memorial], N:o 68.
och Commandomål, hvilka endast i det, som rörer allmänt kända
och af Utskottet uppgifna händelser, må kunna fordras.
2:o Ett Stats-Utskolt af Tre tio t ex ledamöter, att utreda, R. F. §. 53
granska och för Riksför samlingen uppgifva Sluts-verkets och Riks- Jfr. R. O. $.
gälds-verkets tillstånd, förvaltning och behof; att under nämnda momgranskning
af Stats-verket, för hvilken Utskottet skall äga tillgång
till alla Stats-verkets räkenskaper och handlingar, efterse,
huruvida de gjorda eller förordnade utbetalningar af Statsmedlen
icke öfverstiga beloppet af de Hufvud-Titlar, hvilka
uti den af Riksförsamlingen sist uppgjorda Stats-reglering blifvit
fastställda, och huruvida de äro grundade på behörigen
upprättade Stater eller Konungens med vederbörlig contrasignation
utfärdade anordningar samt styrkta med behöriga J/i'.R. F.
tencer af dem, som medlen emottagit: att föreslå och i mål, ^ °c^' ^ ’
för hvilka Utskottet af Riksförsamling fått sig sådan magt 'g™ [ncjm'
uppdragen, sjelf t gifva föreskrifter om Riksgälds-Contoir ets och 5. 31,
förvaltning®, samt dessutom att f öreslå Bevillningens belopp och mom. 1.
fördelning.
3:o Ett Banco-Ulskott af Tolf ledamöter, att öfverse Riks- R. F. 53,
Bankens styrelse och tillstånd samt föreslå och, i mål, för /iv//-Jfr.R.O.§.32.
ka Utskottet af Riksförsamling fått sig sådan magt uppdragen,
sjelft gifva föreskrifter om samma Banks förvaltning.
4:o Ett Lag-Utskott af Nio ledamöter, att granska Justi- It. F. 5. 53.
tice-Ombudsmannens vid hvarje Riksdag af gifvande redogörelse Jfr.R.O.^,33,
samt årliga berättelser, jemte hans embets-diarier och Registratur,
samt med utlåtande deröfver till Riksförsamlingen inkomma;
äfvensom att utarbeta de från Stora Nämnden remitterade
förslag till Civil- och Ciiminal- samt Kyrko-lagarnes förbättring.
5:o Ett Expedilions-Utskott af Tre ledamöter, att under R. O, J. 36,
Riksdagen besörja tryckningen af Riksdags-handlingar samt upp- mot», 1.
sätta och till Riksförsamlingens justering öfverlemna ej mindre
de skrivelser, hvilka, i följd af bägge Nämndernas beslut,
måste under Riksdagens lopp utfärdas, än Riksdagsbeslutet; den
Stats-Rådets ledamot, Konungen dertill forord nar, förbehållet alt i
Utskottet öfvervara Riksdags-beslutets justering, i de delar deraf,
som röra Konungens yttranden.
>6
Conslitutions-Utfkoileis Memorial, N.-o 68.
§. 66.
11. F. §. 54. Äskar Konungen af Riksförsamlingen ett serskildt Utskott —
Jfr.R.Ö.J.35 — .—, icke till de i nästföregående §. nämnda Utskotts —
hemliga hållas, utnämne Riksförsamlingen till ett såidant Tolf
ledamöter• Detta Utskott äge icke magt —— •— meddelar. Secreterare
och annan betjening i detta Utskott förordnas af Konungen.
§. 67.
R. O. §. 41. Stats-Rådets och Högsta Domstolens ledamöter, Justitise-Canzleren
och Justitise-Ombudsmannen kunna ej i Utskott eller val
till Utskott deltaga; ej heller någon, af hvilken Riksförsamlingen
kan fordra redo och ansvar, inväljas i Utskott, der redovisning
för hans egna embets-åtgärder kan förekomma; börande för
öfrigt och i allmänhet iagttagas, att Riksdagsman i mål, som personligen
rör honom, väl må deltaga i öfverläggningen, men icke
i beslutet.
Omyndig Konungs Förmyndare må icke Riksdagsmannarätt
utöfva, ej heller Stats-Rådets ledamöter, när de med Konungslig
magt styra.
§. 68.
Jfr.R.F. §. 55. I närvaro af Konung, omyndig Konungs Förmyndare el
och
R. O. §. ler ledamot i ett med Konungslig magt styrande Stats-Råd må
27, moni. 1. hvarken Riksförsamling, dess Nämnd eller Utskott öfverlägga
eller besluta. Gälle dock hvad i 66 säges, för det der om
förmälda
Utskott.
§. 69.
Ny §. Hvarken i Riksförsamlingen eller i någon af dess Nämn
der
kan beslut fattas, den icke åtminstone tre femtedelar af
ledamöterne tillstädes äro.
§. 70.
Nv §. Vill Konungen eller Riksdagsman eller, med stöd af yj ff,
Utskott väcka fråga om stiftande, ändring eller upphäfvande
af sådan lag, sorn nämnes i iot, io5 eller 10J S§.; om ändring
af Ri
-
Conslitutions-Utskaltets Memorial, N.o 68.
17
af rikets mynt till skrot eller korn eller af grunderna för krigsmagtens
rotering och indelning, för förvaltning af Kronans
fasta egendom, för skattläggning för markegångssättning eller
för någon allmän inrättning; eller om afhändande af Kronans
fasta egendom eller rikets belastande med gäld; skall sådant
skriftligen ske hos Stora Nämnden.
Beslut, som, efter målets behöriga beredning; Stora Nämden
fattat, öfverlemnas till Profnings-Nämnden, hvilken äger
antaga eller till Stora Nämnden återsända det med förslag till
ändring eller yrkande, att målet må förfalla.
Ätersändt förslag blifve ånyo granskadt af Stora Nämnden,
hvilken dervid kan låta målet f örf alla, vidblifva sitt förra
beslut eller godkänna, i mer eller mindre rnon, de af Pröfnings-Närnnden
tillstyrkta rättelser, och sjelf tillägga nya.
I de delar, der båda Nämnderna ej blifvit ense, granske
Prof nings-Nämnden Stora Nämndens förnyade förslag, och antage
det eller uppgifve till Riksförsamlingen de ändringar, den
anser nödiga, eller de skäl, för hvilka den yrkar, att målet
må förfalla.
Om frågan till Riksförsamlingen sålunda blifvit hänskjuten,
röstas der, efter föregången öfverläggning, först öfver Stora
Nämndens hela förslag, och, i fall detta afslds, öfver Pröfnings-Nämndens;
hvarvid intetdera kan ändras eller utan samtycke
af minst två tredjedelar bland de röstande antagas. Antages
intetdera, förf alle frågan alldeles. Hvad antingen båda
Nämderna eller, på anförda sätt, två tredjedelar af de i Riksförsamlingen
röstande godkänt, vare Riksförsamlingens beslut.
Emellan hvar och en af de öfver läggningar i Nämnder och
Riksförsamling, som denna $. omtalar, bör en tid af minst tre
dagar förflyta.
§• 71.
Vill Konungen eller Riksdagsman eller, med stod af yy $.,
Utskott väcka fråga i andra ämnen, än deni, som i nästföregående
§. omför målås, då bor förslag skriftligen framställas, och
frågan, efter behörig beredning, af göras, i hela Riksförsamlingen.
Bih, till R. St. Fröt. 1S401 3 Sami. 32 Haft.
Ny S
-
5
i8
Constilutions-Utskottets Memorial IV:o 68.
§• ^2.
Ny 5. Inga förslag* med undantag af dem , som rora Ordningsmål *
fä af Stora Nämnden eller af Riksförsamlingen antagas förr,
än de af Utskott blifvit beredda. Dock kunna alla, som icke
blifvit af Konungen framställda, utan remiss till Utskott
nedläggas, då minst tre fjerdedelar af de i Stora Nämnden eller
Riksförsamlingen närvarande derom ense äro.
§• 73.
Sy £. I alla frågor, om hvilka denna Regerings-Form icke an
norlunda
stadgar, är till besluts fattande i Riksförsamling,
Nämnd eller Utskott nog, att minst hälften af de röstande sammanstämt.
Alla val ske med slutna sedlar; alla andra omröstningar
öppet. Huru förhållas bör, dä rösterna äro lika delade;
äfvensom hvad i öfrigt angår Riksförsamlingens, Nämndernes
och Utskottens öfverläggningar, omröstningar och beslut, tillsättning
af andra Utskott, än de i 65 och 66 fiff. nämnda,
uppdrag af ökad befattning ät de i 65 omtalade, förstärk
ning
af samma Utskott, äfvensom deras fördelning i färre eller
flera af delningar, stadgas i den arbets-ordning, som Riksförsamlingen
godkänt.
§• 74.
R. O. §. 27. Framställningar i andra mål, än dem, som 82 . omta
Hiwii.
2. lar, må Konungen, när Han för godt finnér, låta tillställa
Riksförsamlingen eller Stora Nämnden.
Alla framställningar frän Konungen böra genom en StalsRådets
ledamot Riksförsamlingen eller Stora Nämnden tillställas
samt alltid vara åtföljda af Stals-Rådels och, i frågor om
sådan lag, som i io5 ff. omtalas, jemväl af Högsta Domstolens
deröfver lemnade yttranden; kunnande likväl Riksförsamlingen eller
Stora Nämnden, då Stats-Rådets yttranden angå hemliga mål,
endast förvänta del af dess till- eller afstyrkande.
§• 75.
R._0. §. 56. Gör Riksdagsman, sedan fem veckor från Riksdagens öppmande
förflutit,njr framställning, som ej rör Grundlagsändring,
Constitutions-Utskoltets Memorial , N.o 68.
*9
må den i Riks-Församlingen eller Stora Nämnden ej upptagas,
sd vida den der icke finnes föranledd al' »'edan fattade beslut
eller redan upptagna ärender eller under Riskdagen inträffade
händelser.
§• 76.
Stats-Rådets ledamöter, hvilka icke är o Riksdagsmän, men Jfr. R. O. §.41
utan hinder af Gy <$*. kunna Riksdagsmanna-rätt utöfva, vare
berättigade och, dä Riksförsamling eller Nämnd äskar, skyldige
att i Riksförsamlingen eller Nämnden lemna upplysningar
om frågor, som röra deras departement; men må icke i besluten
deltaga.
§. 77;
Finner Utskott i frågor, hvilka till detsamma öfverlemna- Ny $.
de blifvit, anledning till nya, stånde detsamma fritt att äfven
öfver de senare utlåtande till Riksförsamlingen eller Stora
Nämnden afgif va.
§. 78.
Finner Utskott, sig behöfva af någon Konungens embets- R. o. $. 42.
man eller af allmänt Verk inhemta muntliga eller skriftliga upplysningar,
hegare genom sin Ordförande hos den Stats-Rådets ledamot,
Konungen vid hvarje Riksdag dertill förordnar, Konungens
befallning till vederbörande, att de äskade upplysningarne lemna.
Stats-Conloiret vare dock skyldigt att, i frågor om sjelf* a
redovisningen af medlen, alla äskade underrättelser, utan sådan
befallning, meddela. Verk, som under Riksförsamlingens egen
förvaltning står, skall hos vederbörande Utskott, pä dess begäran,
skyndsamt redovisa för allt, som Verket rörer.
Har Utskott erhållit Riksförsamlingens tillstånd att af enskilda
Svenska män infordra upplysningar i visst mål, åligge
det hvar och en att Utskottets frågor i målet besvara
§.
79.
Alla hos Riksförsamlingen samt Pröfnings-Nämnden och R. O. $. 59.
Stora Nämnden hållna Rrotocoll — — — sådant, som en
-
2C
Conslitulions-Utskotlels Memorial, N.-o 68.
skildt rör Riksförsamlingen eller Nämnderna. Konungens framställningar,
Utskottens Utlåtanden samt de Protocolls-Utdrag, g tiri
om hvilka Nämnderne meddela hvarandra eller Riksförsamlingen
sina beslut — — — bihang till Riksförsamlingens
Protocoll —. — — uppsigt.
§. 80.
R. F. §. 57. Svenska folkets — — af Riksförsamlingen allena —
Riksdag.
§. 81.
R. F. §. 58. Vid hvarje Riksdag läte Konungen för Stais-Utskottet tipp
3fr.
R.O.§.30.visa —. — — skulder. Skulle genom Traclaler — redovisas.
morn. 1.
§. 82.
Jfr. R. F. §. Vid hvarje lagtima Riksdag Mte Konungen, antingen dä
59 och R. O. Riksdagen enligt 64 $. öppnas, eller sist inom fjorton dagar
§.27, morn. 1 der efter * till Riksförsamlingen framställa hvad', på grund af
°Ch ni 1 ’ Rikets och Statsverkets tillstånd och behof, kan tarfvas utöfver
de ordinarie inkomsterna och huru stort belopp må genom
Revillningar fyllas.
Vill Konungen vid urtima Riksdag sådan framställning göra,
vare om tiden lag samma.
§. 83.
R. F. §. 62. Sedan Statsverkets behof blifvit af Riksförsamlingen god
kända,
anvise Riksförsamlingen nödiga medel samt fästställe
tillika, huru serskilda summor skolagtili serskilda ändamål användas,
och upplage dessa summor under bestämda Hufvud-Titlar
uti Riks-staten.
§. m.
S. F. §. 63. Dessutom böra —• — utbetalning å Riksgälds-Contoret
anvisas; lyflas sedan Han hört och Riksförsam
lingen
sammankallat. Ej må Riksförsamlingens förseglade an
-
Con stitulions- Utskott ds Memorial N:o 68.
ordning å sistnämnda summa brytas, ej heller summan — —
utbetalas förr, än Riksdags-kallelsen — — kungjord,
§. 85.
Till Bevillningar räknas — >— — saint hvad Riksförsamlin- R. F. 5* 60.
gen dessutom serskildt såsom Bevillning fastställer. Ejma
utan Riksförsamlingens samtycke —• — .— fastställa.
§. 86.
Ålla afgiftcr, som Riksförsamlingen under de i nästföregå• R. F. $. 61
ende $. nämnda — — Bevillningen af Riksförsamlingen
fastställd blifver.
§. 87.
Så väl Rikets ordinarie Statsmedel och inkomster, sorn det R. F. §. 64-.
belopp, hvilket Riksförsamlingen af Bevillningsmedel till Statsverket
anslagit, vare under Konungens disposition, att till de al
Riksförsamlingen pröfvade behof och efter den upprättade staten
anordnas.
§. 8 8 .
Dessa medel må icke användas annorlunda, än faststäldt— R. F. £. 65
— anföra, hvad Riksförsamlingen i denna del förordnat.
Skulle Stats-Utskottet finna, att, emot Riksförsamlingens r. o. $, 30,
beslut, de till hvarje Hufvud-Titel anslagna summor blifvit drag- morn. 2,
na till andra ändamål, än dem, sorn under samma Hufvud-Titel perioden 2.
böra, eller att något af Riksförsamlingen faststäldt anslag blifvit
öfverskridet, skall Utskottet anmärkning och hos Riksförsamlingen
anmälan göra emot den Embetsman, som sådan anordning
contrasignerat.
Skulle äter anledning förekomma, att emot någon för Statsutgifterna
redovisande tjensteman i laglig ordning yrka ansvar,
må det hos Konungen kunna anmälas; men ej må sådan Tjensteman
personligen inför Utskottet eller Riksförsamlingen eller
22
Constitulions-Utskottetse Mmorialj N.o 68.
någon af dess Nämnder till ansvar ställas, ej heller Utskottet i
klander af Konungens gjorda anordningar ingå.
§. 89.
R. F. §. 66. Biksgälds-Contoret förbi ifver under Riks,församlingens styrelse
och inseende, så att det ostördt må förvaltas af de Fullmägtige,
sorn Bikförsamlingen dertill förordnat, och efter de
föreskrifter, hvilka Den antingen Sjelf, eller genom Stats-Utskottet,
meddelat.
Emedan Svenska folket genom sina representanter åtagit
sig ansvar för den gäld, som Contoret ombesörjer, åligge det Riksförsamlingen,
sedan Stats-Utskotlet öfver Contorets tillstånd och
behof sig utlåtit, att anvisa de medel, hvilka för betalande af
denna gäld, till ränta och hufvudstol, oumbärliga linnas, så att
Rikets credit varder bibehållen och vårdad.
§. 90.
R. F. 5- 67. Ej må något Konungens Ombud i Riksgälds-Conloret bivista
Fullmägtiges — —• — öfverlägga.
§■ 91.
R. F. $. 68. De lill Riksgäldsverket — — än deni Biksförsamlingen
bestämt. Allt — — kraftlöst.
§. 92.
R. F. §. 72. Biks-Banken förblifver under Svenska folkets egen garanti
och dess representanters vård, så att den ostörd må förval
tas
af de Fullrnägtige, som Biksförsamlingen dertill förordnat,
efter de ordningar, stadgar och reglementen, hvilka redan gälla
eller af Biksförsamlingen fastställde blifva; ägande Biksförsamlingen
allena rätt. —. — erkännas.
§. 93.
R. F. §. 73. Inga nya pålagor, utskrifningar at manskap eller af penningar
och varor må, utan Riksförsamlingens fria vilja, och, i den
Con*litulions-Utskottets Memorial, N.-o 68. 23
ordning, som förut är nämnd, gifna samtycke påbjudas, fordras
eller uppbäras.
§. 94, R. F. §. 74.
§. 95.
De årliga Markegångs-taxorna skola upprättas genom Zärcs- R. F. §. 75.
Ombud, nämnda på det sätt, Riksförsamlingen stadgar, livad
desse fastställa — — —• sökes och vinnes.
§. 96.
Utan Riksförsamlingens samtycke — — belasta. R. F. §.76.
§. 97.
Kungsgårdar — — Stallängar, Kronans fisken samt ofri- R. F. §. 77.
ga lägenheter må Konungen icke utan Riksförsamlingens samtycke
— — de grunder Riksförsamlingen derom föreskrifter
; dock —• — efter förut gällande Författningar sådana
Kronans lillhörigheter innehafva — — försäljas.
§. 98. R. F.
§. 99. R. F.
Ingen — — utan Riksförsamlingens bifall — — oförkiänkt.
.§. 100.
Krigsmagten lill häst —• — intill dess Konungen och R.F.§,80.
Riksförsamlingen finna nödigt — — utan genom Konungs
och Riksförsamlings sammanstämmande beslut tillkomma.
§. 101. Jfr. R. F. $.
56, morn. 2,
Grundlag kan icke stiftas, ändras eller upphäfvas utan och §.81,
Konungens och två lagtima Riksdagars sammanstämmande be lut.samt *>*
78-
79.
2$
Constilulions-Utskotlets Memorial, N-o 68.
29, mora. 1 Enär Constitutons-Utskottet, vid lagtima Påksdagj med tilloch
5. 75. eller af styrkande yttrat sig öfver hvad, efter Stats-Rådets höpenod.
1. rande, Konungen, eller tillstyrkt hvad Riksdagsman, i sådant
afseende, hos Stora Nämnden föreslagit, eller sjelft, med stöd
af 77 S-i väckt dylik fråga, skall Riksförsamlingen vid samma
Riksdag, på sätt 70 §. förmår, deröfver besluta; hvarvid iagttages,
att ändring i Konungens förslag hvarken i Utskott, Nämnd
eller hela Riksförsamlingen får äga rum.
Om förslaget icke antages, vare frågan förfallen, hvarom
anmälan göres hos Konungen, der han frågan väckt.
Godkännes förslaget, varde beslutet vid nästa lagtima Riksdag
understäldt hela Riksförsamlingen, hvilken då äger bifalla
eller af slå, men icke ändra det, ej heller, utan att Konungen
samtyckt, uppskjuta dess slutliga afgörande.
Blifver det hvil an de beslutet å den lagtima Riksdag, dä
det till slutligt afgörande företages, af Riksf örsamlingen förkastadt,
förhålles så, som i denna $ om ett icke antaget förslag
är sagdt.
Godkännes det hvil ande beslutet, hvartill fordras att minst
tre fjerdedelar bland de röstande sammanstämma, blifve, om Konungs
framställning derigenom antagen är, Konungen derom
underrättad; men i annan händelse underställes beslutet Konungen,
sorn deröfver, innan Riksdagen åtskiljes, bör inhemta
hela Stats-Rådets tankar och meddela Riksförsamlingen Sitt bifall,
eller de orsaker, för hvilka Han beslutet icke kunnat
godkänna.
Ii. F. •' 82. Hvad till ändring af Grundlagarne, uti nu föreskrifven ord
ning,
Rikförsamlingen beslulit och Konungen gillat, eller Konungen
föreslagit och Riksförsamlingen antagit, äge kraft af Grundlag.
§. 102.
Pi, F. §.83. Ej må — •— enligt nästföregående §. vid — — —
tillämpas.
§. 103.
R. F. §. 85. Såsom Grundlagar skola anses denna Regeringsform, Succes
sions-ordningen,
Tryckfrihetslagen och Vallagen.
§. 104.
Conslitutions Utskottets Memorial, N.-o 68.
§■ ^ 04. R. F. 5. 86.
§. 105.
Riksförsamlingen äger gemensamt — — uppliiiFva. R F 87
Under Civil- och Criminal-lag förstås äfven de delar afl fr. R. o.'§. 33
Krigslagar och Författningar rörande Krigsväsendet, sorn äga mora. L
tilllämpning till medborgare utom krigsstaten.
Ej må Konungen ulan Riksförsamlingens samtycke oell icke
Riksförsamlingen utan — — afskaffa.
Framställer Konungen hos Stora Nämnden förslag till ny
lag eller till gammal lags npphäf vande eller förändring, då äger
Riksförsamlingen att deröfver, på sätt 70 stadgar, besluta,
och meddela Konungen sitt samtycke eller afslag.
Antager Riksförsamlingen ett förslag, som icke af Konungen
blifvit frainstäldt, underställes Riksförsamlingens beslut
Konungen, som äger att gilla det eller, om Han ej finnér det
ordagrant antagligt, meddela Riksförsamlingen de orsaker, för
hvilka Han icke kunnat förslaget godkänna. Kan Konungen icke
förr, än Riksförsamlingen åtskiljes, fatta och meddela Sitt
beslut, vare Han oförhindrad att före nästföljande Riksdags
öppnande förslaget ordagrant bifalla, och Kungörelse derom utfärda.
Sker dt ej, anses förslaget hafva förfallit.
Vill Konungen hos Stora Nämnden framställa ett sådant
förslag, sorn i denna ,$*. omtalas, eller har Riksförsamlingen
underställt Konungen ett af församlingen antaget förslag, inhemte
Konungen , innan Han Sitt beslut f ättar, Stats-Rådets och
Hög sta Domstolens yttrande.
§. 106.
Med förklaring — — — kunna af Riksförsamlingen 0- Ra p. C
gillas — — åberopas må.
§. 107.
Uti Stora Nämnden må frågor af Riksdagsman eller, pä sätt F r g0
77 $• förmår, af Utskott väckas om stiftande, f örändring, för-Jfr. R. O. $.34.
klaring eller upphäf vande af lagar och Författningar, som Rikets mora. 1.
Dih. lill R. St. Prot. 1840. 3 Sand. Fläfi, 4
26
Conslitulions-VIskottets Memorials N-o 68.
allmänna hushållning eller grunderna för allmän inrättning
röra. Riksförsamlingen äge dock i de sa mål endast att framställningar
och önskningar hos Konungen anmäla.
Vili Konungen åt Riksjörsamlingen öfverlemna — —
stadgadt.
§. 108.
It. O. 3. 60. Riksförsamlingen äger rörande hvilket ämne, som helst
rätt att besluta och till Konungen öfverlemna framställningar
och önkningarj å hvilka Konungen, under iagttugande af Rikets
Grundlagarj gör det afseende, Han for Riket nyttigt finnér.
§. 109.
It. O. 5. 90. Under Riksförsamlingsj dess Nämndss eller Utskotts öfver
läggningar
— — inrättning.
§. 110.
R. F. §. 71. Vid hvarje i denna Grundlag anbefalld val-åtgärd, böra
val-sedlarne, för att vara gällande, vara enkle, slutne, hoprullade,
omärkte och frie så väl från all tvetydighet, i anseende tili
personernes namn, som från origtighet, i anseende till deras antal.
Församling j som till val sammanträdt, kan icke upplösas förr,
än valets hela ändamål uppfjldt är. När utgången befinnes
oafgjord derigenom, att tvänne eller flere erhållit lika röstetal,
af gore antingen lottning eller skiljeröstning, allt efter som serskildt
stadgadt är. Vid val, der lottning äger rum, gälle för
öfrigt högsta röstetalet, utan afseende pä dess f örhållande till
de röstandes antal.
§. lil.
Jfr. R. F. §. skiljeröstning upptage valsedel icke andra namn, än
97 och It. O. deras, mellan hvilka skiljas skall, ej heller annat antal, än
61 och 63 SS-so7ra då utses bör. Innan valsedlarne öppnas, skall en af dem
förseglad afläggas och, om utgången ulan den afgjord är, förbigås.
Är utgången oafgjord, genom ny likhet i röstetal och
ConHitulions-Utskoltels Memorialj N.-o 68.
27
och kan förseglade valsedelns utslag ej öka det antal, för hvilket
denna likhet äger ruin , blifve då förseglingen bruten och
sådant utslag gällande. Kan detsamma möjligen öka det antal,
hvars likhet i röstetal fördröjer utgången , eller befinnés sådant
utslag otillräckligt till hela ändamålets uppfyllande , anställesj
i afseende på hvad, som deruti brister , ny skiljeröstning.
§. 112.
När stadgadt är, att sammanstämmande röster fordras till97
minst hälften af de röstandes antal, uppgifve hvarje väljande och R. O. §§.
först, genom sådan valsedel, som i 110 <$\ omtalas, erforderligt^ 1,62 och 63.
antal af män, som han anser förtroendet värdiga. Falla dervid
rösterna, till mer än hälften af de röstandes antal, på en
eller flera, vare den eller de behörigen valde. Blifver viel denna
första valåtgärd ej det antal ut sedt, som väljas bör, sker
med tryckta sedlar, märkte med ”Vald” och ”leise vald”, serskild
omröstning öfver hvardera af dem, som röster erhållit,
men icke valde blifvit; och blifve då först röstadt öfver den,
som festa rösterna erhållit, dernäst öfver den, som näst honom
blifvit af de festa kallad, och så vidare. Hafva tvänne
eller flere blifvit kallade af lika mångå, företages först,
för hvarje sådan likhet, en eller flere skiljeröstningar med ett
namn på valsedeln, så att hvarje ordningsrum serskildt bestämmes.
När uti sålunda fastställd ordning omröstningarne företagas
, blifve vid hvar och en sådan en f örseglad röstsedel aflagd,
som uteslutes, om den ej, i anseende till lika röstetal, är nödig
för att afgöra utgången. Valförrättningen upphöre, när
”Vald” vunnit vid så många serskilda omröstningar, att valets
ändamål uppfyldt är. Har ”Icke vald” vunnit vid så mångå,
att, sedan samtliga blifvit slutade, någon del af nämnda
ändamål ännu ej är uppfylld, blifve valförrättningen genast,
i afseende på denna del,förnyad; och gälle vid sådan ny valförrättning
fleste röster ne, utan afseende på, om halfva antalet
af de röstande sammanstämt; dock må ej röstas på andra,
än som vid ofvannämnda föregående omröstningar fått
röster, men ej valde blifvit, ej heller vid lika röstetal lottning
äga rum.
28
Constitntions-Uiskottets Memorial, N.o 68.
§.113.
tSl^öoli *Ri'k's- Vtät Konung eller Thron följare förrättas af hela Riksacten
£. 3' församlingen, på det i 112 §. föreskrifne sätt.
Ar ingen till Thronen arfsberättigad Prins, och diar Konungen
sammankallat urtima Riksdag till Thronföljare-val, eller
har Konungaätt pä manliga sidan utgått och Riksförsamling antingen
enligt 53j eller enligt 54 $■ , blifvit sammankallad, äge
i första fallet Konungen, och i det andra Inte rim s-styrelsen, att
inom Åttonde dagen efter den, då Riksdagen å Riks-Salen öppnad
blifvit, afgifva till Riksförsamlingen förslag om Thronf oljden;
äfvensom i alla dessa fall hvarje Riksdagsman inom samma
tid samma rätt. Har lagtima Riksdag varit så nära för
handen, sorn i 56 fj. säges, eller är den samlad, när Konungaätt
pä manliga sidan utgår, bestämme Riksförsamlingen, i
öfverensstämmelse med den i f43 §. omförmälda Riks-act, den
dag, hvarifrån den ofvannämnde Åttonde skall räknas.
Riksförsamlingen ut sätte Valdagen, men icke senare, än den
Tolfte efter den för förslagens afemnanje fastställda.
§. 114.
Jfr 1\ Ö C
62 och Riks- Sammankallas Riksförsamlingen, antingen enligt 5z, elter
aetea §:. 8. enligt 54 N-j till förordnande om Förmyndare-styrelse för omyndig'
Konung, äge i förra fallet Rikets Interims-styrelse att
inom Åttonde dagen efter den, då Riksdagen å Rikssalen öppnad
blifvit, afgifva till Riksförsamlingen förslag om Förmyndarestyrelsen,
och i begge fallen hvarje Riksdagsman inom
samma tid samma rätt. Har lagtima Riksdag varit så nära
förhanden, sorn i 56 ff. säges, eller är den samlad, när Konung
dör och Thronföl färe omyndig är, bestämme Riksförsamlingen
, i öfverensstämmelse med den i 143 omförmälda Riksact,
den dag, hvarifrån den ofvannämnde Åttonde skall räknas.
Riksförsamlingen välje sedermera inom Två dagar efter
den för förslagens aftemnande fastställda dagen, Sextiofyra
bland sina ledamöter till en Nämnd, som inom Fern dagar efter
sitt sammanträde a fgör frågan om Förmyndarnes antal,
samt likaledes inom Fem dagar efter den, då antalet bestämdt
Constilutions-Vtskoltets Memorial, N.o 68.
blifvit, väljer Förmyndare , på sätt 112 <$\ föreskrifver. Uppgifve
dock hvarje valman vid. första valåtgärden Enman mer
än det föreskrifva antalet. Befinnas härvid röster till mer än
haij ten aj de röstandes antal hafva tillfallit flere än, sorn väljas
må, uteslute då minsta röstetalet eller skiljeröstning om
lika röster äro.
!§• 115.
När Riksförsamlingen, enligt 5o eller 5i förordnar isy £.
om Riks-styrelsen, Jörfares på lika sätt, som i nästf öregående
är för Konungens omyndighet stadgadt.
§. 116.
It F r civ
Riksförsamlingen skall vid hvarje Riksdag — — — Sä-jfr q q
som dess Ombud, elter den Instruction, Riksförsamling för honom63. mom. i.
utfärdat, kafva tillsyn — — — utstaka.
Denne Embetsman, som Riksförsamlingens Justitice-Om-R. O. 5. 63.
budsman kallas, njute till godo — — — som genom i3g ff. morn. 3.
för — •— — Justitias-Canzler.
§. 117.
Val till Justitice-Ombudsman förrättas, pä det i 112 f /ö-97'och r o
r oskrifna sätt, af hela Riksförsamlingen, hvilken äfven, på<. 63 mom.2.
nästa helgfria dag, efter samma grunder utser en man at deR F r 98
egenskaper, som hos Justitice-Ombudsmannen erfordras, att ho- jfr rq c
nom efterträda, — — — afgå. 63. mom. 4,
I händelse — •— — afgår, skall Riksförsamlingen i
Embetet — — — som till hans efterträdare utsedd är.
Skulle sådan utsedd efterträdare — — — emellan Riksda
garne,
skall Riksförsamlingens rätt härutinnan genom dess Fullmäktige
i Riks-Banken och Riksgälds-Contoiret utöfvas.
§. 118.
Riksförsamlingens Justitias-Omhudsman må — — —R. F. C 99.
äskar.
Conslilulions-Utskoltels Memorial N.-o 68.
. §. 119.
R. F. §. 100. Justitisa-Ombudsmannen åligge att vid hvarje Riksdag till
Riksförsamlingen aflemna — — — deras förbättring. E
mellan
Riksdagarne kungöre han årligen genom trycket ett utlåtande
Öfver dessa ämnen. Serskildt uppgifve han ock vid hvarje
Riksdag, till hvad åtgärd hvart och ett af nästföregående
Jfi II O § Riksförsamlings beslut, framställningar och önskningar förän
63.
mom.'2. le dt. Ställe han sig för öfrigt den af Riksförsamlingen för
per. 1. honom utfärdade Instruction till efterrättelse.
§. 120.
R. F. §. 101. Skulle den — •— — vare Riksförsamlingens Justitias
Ombudsman
—- *— —■» befordra.
R.F. $. 102. §.121.
R. F. $. 103, §. 122.
Jfr. R.O.§. 64.
Vid hvarje Riksdag skall Riksförsamlingen välja Fyratioåtta
bland sina ledamöter till en Nämnd, som ege att döma, huruvida
Högsta Domstolens — — —'fel eller brott, hvarom
nästföregående handlar — — — tillsammans. På det
sätt, som för omröstning inom Riksförsamlingen är i all
mänhet
stadgadt, röste samtlige ledamöterne, man för man, öppet,
öfver den frågan: skall omröstning anställas till uteslutande
af någon bland Högsta Domstolens ledamöter? Besvaras denna fråga
enhälligt eller af de flesta med Nej, blifve då Högsta Domstolens
samtlige ledamöter bibehållne. Äro lika många Ja och
Nej, eller hafva flere besvarat frågan med Ja, uppgifve hvar
och en af Nämnden de färre eller flere, dock högst trenne, ledamöter
af Högsta Domstolen, hvilka han anser böra entledigas.
Den eller de, som af minst Trettiotvå sålunda blifvit uppgifne,
anses från Riksförsamlingens förtroende uteslutne och blifve af
Konungen, hös hvilken Riksförsamlingen derom skall anmälan
göra — — — halfva beloppet.
Constitutions-UtskoUcts Memorial, N-o 68.
3t
§. 123.
Ej må Riksförsamlingen ingå
— förefalla.
R. F. §. 104.
§. 124.
Finner Constitut iöns -Utskottet, under den granskning af r. p §. 106,
Pro-tocollj som detsamma, enligt 65 tillhör, att någon Stats- Jfr. R. O. §.
Rådets — - inför Riks-Rätten, 29, mom. 2. |
Riks-Rätt, hvarom denna $. stadgar, vare sammansatt på
sätt, som i 121 §. säges, dock så, att i stallet för Stats-Råd,
Jusiitise-Råd der säte taga och gånge föröfrigt sokn i 120 och 121
säges. Sådan Riks-Rätt döme efter allmän lag och den Ansvarighetslag,
hvilken för detta ändamål blifvit utaf Konungen
och Svenska folkets representanter antagen.
Skulle Conslitiitions-Utskottet — —• tillkännagifva för p. p_ c_ jo7>
Riksförsamlingen, hvilken, om den finnér Rikets väl det kraf- mom. 1, Jfr.
Frågor af den art, som nästföregående två omför- p p ^
mäla, kunna i Riksförsamlingen väckas, sä väl af enskild leda- moni. 2.
mot som af andra Utskott än Constitutions-Ulskottet, men icke afgöras
förr, än sistnämnda Utskott deröfver blifvit hörd t. Under
Riksförsamlingens öfverläggningar — — någon Riksför
samlingens
pröfning understallas.
I följd häraf böra, när nyssnämnda frågor i Riksförsamlingen R. O. §. 29.
väckas, följande ordalag och inga andra nyttjas: ”Det är an- morn. 2.
ledning ti:l anmärkning mot Stats-Rådet, eller den och den Ledamoten
eller Föredraganden, hvarom remiss begäres lill Constitutions-Uskottet,
” hvarjemte en närmare framställning af skälen
förseglad aflemnas. Remiss till Constitutions-Utskottet skall
deref ter ovägerligen verkställas, och behandle då Utskottet må
-
§. 125.
va, kan hos Konungen skriftligen anmäla sin önskan
gjord.
R. O. $. 29.
morn. 2.
Conslilulions-Ulskoltets Memorial, N-o 68.
let, enligt en af de två nästföregående §§., eller framställe
för Riksförsamlingen de skäl, på hvilka det har ansett anmärkning
icke döra äga rum.
§. 127.
p p. ^03 Till ledamöter i Tryckfrihets-Comiteen, hvaruti Justitia;.
Jfr.R.O.^.^.Ombudsmannen är Ordförande, och om hvilkens åligganden reti
Tryckfrihetslagen stadgas, väl/e Riksförsamlingen vid hvarje
lagtima Riksdag Sex för kunskaper och lärdom kände män på
det sätt, att först tvänne lag färne utses, och sedan fyra andre
utan afseende på sådan kunskap. Afgår emellan Riksdagarne någon
af Comiteens ledamöter, välje Justities-Ombudsmannen och
de öfrige ledamöterne en behörig man att det lediga rummet
intaga.
§. 128.
Jfr. R. O. <$. Riksförsamlingen välje vid hvarje lagtima Riksdag, efter
66 och 67 serkildt fättadt beslut om antalet, Fullmägtige i Riks-Banken och
Riksgälds-Contoret; hvilka val förrättas så tidigt, att de valde
kunna, medan Riksförsamlingen ännu samlad är, sina befatt
-
ningar tillträda.
§. 129.
It. O. 5. 68. Derjemte skall Riksförsamlingen vid hvarje lagtima Riksdag
förordna om Revisorer att emellan Riksdagarne, enligt den Instruetion,
sorn Riksförsamlingen utfärdat, öfverse och granska StatsVerkets,
Riks-Bankens och Riksgälds-Contorets tillstånd, styrelse
och förvaltning; likväl, hvad Stats-Verket angår, utan rättighet att
meddela föreskrifter eller förändringar besluta. Desse Revisorer,
hvilkas antal icke bör understiga Tolf , ej heller öfverstiga Tjugufyra,
böra årligen sammanträda den Femtonde September; hvarje
revision bör omfatta ett års afslutade räkenskaper, och icke
någon öfverskrida två månaders tid. Valen ske serskildt för
hvardera af de revisioner, som innan nästföljande lagtimaRiksdag
skola förrättas; dock kunna en eller ferepersoner utses till bäg
ge
för
-
Constilutions-Ulskottels Memorial, N:o 68.
53
ge förrättningarrie. Antalet bestämmes, inom ofvan utsatte
gränsort af Riksförsamlingen. Revisors-befattning må ingen
undandraga sig utan sådana skäl, sorn, enligt Vallagen, befria
från Riksdagsmanna-befattning.
§. 130.
Till Fullmägtig eller Revisor må icke någon väljas, icke r q. §. 70.
heller vid sådan befattning bibehållas, som icke, enligt Vallagen, morn. 1.
till Riksdagsman, och, enligt 6j S- af denna Regerings-Form,
till Utskotts-ledamot valbar är, eller som vid det verk, hvars
förvaltning skall granskas, redovisar eller njuter lön eller annan
inkomst. Ar emot Revisor sådant jäf, skola de öfrige Revisorerne
om annan persons utseende, efter de i i33 S- stadgade
grunder, skyndsamt föranstalta.
§. 131.
Fullmäktige kunna , i och för deras befattning, ej emottaga befall- r, q ^ 7q>
ningar. utom A Riksförsamlingen eller dertill berättigade Utskott morn. 2.
eller Revisorer; ej heller Revisorer utan af Riksförsamlingen ; ej
heller hvarken Fullmägtige eller Revisorer till redo eller ansvar
ställas, utan efter Riksförsamlingens beslut och i laga ordning.
För Fullmägtiges eller Revisorers öfverläggningar gälle
för öfrigt de Instructioner, sorn af Riksförsamlingen stadgade äro.
§. 132.
Ledamöterne af de Utskott, hvilkas befattning och talrik-Jfr.R.O.§. 28-  het i 65 och 66 SS- bestämmas, äfvensom af de Utskott eller
Utskotts-förstärkningar, som Riksförsamlingen, i enlighet med
den i y3 S- omtalade arbets-ordning, kan dessutom förordna,
tillsättas af en Val-nämnd, till hvilken Riksförsamlingen inom
sig utser Tjugufem valmän. Till ledamot i Utskott, äfvensom
i Val-nämnd af en eller annan art, kan hvarje Riksdagsman
väljas, hvilken ej i 6j S- undantagen är, utan afseende d rpå,
om han är ledamot i Stora Nämnden eller Pröfnings-Nämnden.
Bih. lill R. St. Prot. 1840. 3 Sami. 32 Haft, 5
54
Constilutions-Utskottets Memorialj AT.-o 68.
§. 133.
Jfr. R. O.J. 69. Till Fa 11 m äg t iges och till Revisorers befattningar , äfvensom
till Val-nämnd af en eller annan art, kan Riksförsamlingen
, efter serskildt fattadt beslut, utse en eller flera Suppleanter,
hvilka i stadgad ordning ingå skola, när Fullmägtig,
Revisor eller Valman frånträdt sitt uppdrag. Ingen annan kan
vara Suppleant, än den, som till hufvudman valbar är. Suppleanter
kunna utses antingen serskildt, på lika sätt, som hufvudmännen,
eller på en gång med dessa; men i senare fallet sker
valet alllid päy sammanlagda antalet af Hufvudmän och Suppleanter,
hvarvid det högre röstetalet bestämmer, hvilka, som Hufvudmän
är o, äfvensom ordningen för Suppleanters ingående.
Skulle bland Fullrnägtige eller Revisorer så många ledigheter
uppstå, att det utsedda antalet af Suppleanter befinnes otillräckligt
, välje då Justitice-Ombudsmannen och ledamöterne i Tryckfriliets-Comiteen
den eller dem, som ytterligare erfordras.
§. 134.
Ny Vid val till Fullrnägtige, Revisorer samt ledamöter i Val
nämnd
och Utskott, äfvensom vid val af P röfnings-Nämndens
ledamöter äger lottning rum, så ofta valet genom erhållet lika
röstetal oafgjordt är. Lag samma vare vid de val i Tryckfrihets-Comitéen,
soini nästföregående omtalas, och vidalia
de val, hvilka,enligt serskildt fattade beslut, Riksförsamlingen,
dess Nämnder eller Utskott kunna komma att företaga, så framt
valsättet icke genom ett sådant beslut annorlunda bestämdt
§. 135.
R. O. J. 76. Allt hvad Riksförsamling har efter granskning godkänt —.
— granskning af ny Riksförsamling i samma mål vara tillåten;
dock bör, oagtadt den af Riksförsamlingen eller dess Utskott eller
Revisorer förrättade allmänna öfversigt — — verkställa
den serskilda revision —. — tillkommer.
Constitutions-Utskottets Memorial, N.-o 68.
05
§. 136.
Ej må Riksdag — — från den dag, då, vid lagtima r, p j jq9
Riksdag, Konungen — — — och behof Riksförsamlingen Jtr.Ti, O. §.8(1
underrätta, eller, vid urtima Riksdag, Riksförsamlingen af hört
den i 6f <$*. omförmälda berättelse.
Skulle likväl, vid nämnda tidsförlopp, Riksförsamlingen ännu
— — anmäle den det — — förlängda tidens utgång,
Riksförsamlingen icke — — ny Bevillning fastställt, då skall
Konungen kunna Riksförsamlingen åtskilja
—■ hela belopp
bestämdt, men Riksförsamlingen icke om fördelningen ense —.
— och uppdraga Riksförsamlingen dess Fullmäktige i Riksbanken
och —- —• utfäida.
§. 137.
De allmänna — — — Konung och Riksförsamling un- R. O. §.74.
der — — utfärdas.
§. 138.
Ingen, sorn till Riksdagsman lagligen vald är, kan förvi- jfr j> p
sas frem Riksdagsort , ej heller af hvad anledning som helst 110. per. 2.
förmenas att Riksdagen bivista, ej heller frän något s rskildt och R. o. §.
Riksdagsmanna-åliggande förhindras. Undantag härifrån äge /9> Perdock
rumJ dels i krigstid för krigsmän, som i Rikets tjenst af
Konungen användas, dels för de i 6y omtalade Stats-Rådsledamöter
och Förmyndare, hvilka, ehuru å Riksdagsort närvarande,
icke kunna, emot samma §., Riksdagens förhandlingar
öfvervara. Om sädane till Riksdagsmän valde äro, eller,
sedan de här nämnda förhållanden inträdt, valde blifvit, ställe
de sig till efterrättelse, hvad Vallagens 3i ,§\ stadgar för
dem, sorn af laga förfall hindras.
§. 139.
R. F. §. lil,
Bl ifver — •— och straffas. Detta stadgande skall Jfr. R. 0.5.
i hvarje Riksdagskallelse intagas. 77. per. 1.
56
Constitutions-Utskottets MemorialN.o 68.
§. 140.
II. F. \ 110 Ingen Riksdagsman — — — yttranden i Riksförsamling,
per. 1, Jfr. Nämnd eller Utskott, utan att Riksförsamlingen sådant tillåtit
R. O. 78. —• — — deruti minst feni .sjetledeiar af de vid omröst
per.
1. ningen närvarande ledamöterne instämt.
It O 5 78.per. Men öfverfallet’ någon inom Riksjörsamling, Nämnd eller
3. O. följande. Utskott — —• — något tjenstehjon.
§. 141.
jj f j no. Skulle någon — våldföra Riksförsamlingen, dess
per. 3, Jfr. R. Nämnd eller Utskott — — — antomine på Riksförsamling
O.§-77.per2. gen att — — —• låta.
§. 142.
R F ^ 113 Riksförsamlingens Fullmägtige och Revisorer n/ute för si
Jfr.
R.O.f.7().na gerningar och yttranden , under sin befattning, samma säm
om. 2. per2.kerliet, som i föregående blifvit Riksdagsmän tillagd. Taxeringsman,
som Riksförsamlingens BevilInings-föreskrifter å dess
vägnar — — — kunna till ansvar ställas.
§. 143.
Ny 5. För de genom föreningen mellan Sverige och Norrige upp
komna
constitutionella förhållanden gulle, hvad Riks-Aden af
den 3i Juli och 6 Augusti i8i5 stadgar, och må samma RiksAct,
i anseende till Sverige, icke ändras, utan att Konungen
och Riksförsamlingen, i den ordning, w5 af denna Regeringsform
bjuder, till den ändring samtyckt.
§. 144.
Ny J. Vid den Riksdag, då Konungen till Vallagen och de i den
na
Regeringsform intagne stadganden angående Riksförsamlingen
sitt samtycke gifvit, utsätte Riksens Ständer da en för
Riksförsamlingens första sammanträde, till det andra året efter
Conslitutions-Utskoltets Memorial, N.o 68.
nämnda Riksdags slut; fcirdele emellan Länen det i Vallagen
uppgifna antalet af representanter och förordnej att alla till
Riksförsamlingens första sammanträde nödiga förberedelser göras;
och lände härvid både för Riksens Ständer och öfrige vederbörande
, Vallagen till efterrättelse.
I ofri. t gälle Regeringsformens och Riksdags-Ordningens
föreskrifter örn Riksens Ständer till Riksförsamlingens första
sammanträde; men dä erliålle Vallagen och Regeringsformens
stadganden om Riksförsamlingen full gällande kraft; hvarvid
likväl iagttages, att den Justitice-Ombudsman och de Fullmägtige
, som Riksens Ständer sist valt, fortfara med sin befattning,
tilldess Riksförsamlingen deras efterträdare utsett.
Denna blifve vid den Riksdag, då Riksförsamlingen första
gängen sammanträder, utur Regeringsformen utesluten.
Successions-Ordningen.
§• 2,
Dör — — — med vilkor, som 41 och 52 af Regeringsformen
— — — dess Riksförsamlingen å den tid, Re
geringsformen
utstakar, hunnit sammankomma, dä den tillhöratt om
Regeringens förande sjelf förordna. Blifver Drottningens Lifsfrugt
af mankön, förord ne då Riksförsamlingen Förmyndare för den omyndige
Konungen, på sätt i 52 <$*. af Regeringsformen — —
— till Regeringen.
§. 8.
Prins — — — utan Konungens och Riksförsamlingens
samtycke, blifva — — Svenska Thronell.
§. 9.
Skulle den olycka tima, att hela Konungahuset — — —~
antingen på manliga sidan utginge, eller genom uturaktlåtande af
hvad denna Successions-Ordliing uttryckligen föreskrifver, förlorat
Successions-rält, vare Thronell led ig till nytt val, och utkore då
Riksförsamlingen ett nytt Konungahus.
Constitutions-Vlskottets Memorialj N.-o 68.
Tryckfrihets-Förordningen.
§• I
-
2:o Någon tryckningen föregående —• — — på deras lärosalar
offentligen försvaras.
11 F sj 108 Vill författare eller boktryckare, innan tryckningen3 sjelf
per. 2 och 8. åt de till tryckfrihetens vård förordnade Committerade öfverlemna
en skrift och begära deras yttrande, huruvida åtal derå
efter denna Tryckfrihetslag kan äga rum j skola Justitice-Onibudsmannen
och minst Tre Committerade s hvaraf en lagfarens
ett sådant yttrande skriftligen afgifva. Förklara de derutiatt
skriften må tryckas j vare då både författare och boktryckare
från allt ansvar f rie j och ligge det å Committerade.
§. 2.
4:o I grund af hvad — — — alla slags handlingar, i
hvad ämne som helst.
Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen
iakttagas:
Alt Protocoll, hällne hos Konungen i Ministeriella Ärenden
och Commandomål eller Stats-Rådets Protocoll och Handlingar^
eller Hemliga Utskottets — ■— •—• icke uppenbara.
Att ej — — —- — — — — femtio Riksdaler.
Att i hvad — —- — — — — femtio Riksdaler.
Det skall — — — — — — — — skillingar.
Att Protocoll — — — — — — — skillingar.
Att ingen —- ■— — — — — — —- skillingar.
Att sådant — — — — — — — hufvudsaken.
I öfrigt — — — — — — — — stadgadt är.
§. 3.
6:o Smädliga uttryck om Riksförsamlingen eller någon af
dess fördelningar — —• — conlisqueras.
Constitutions-Utskotlets Memorial, N.-o 68.
§. 5.
8:0 Finner Justil,iee-Stats-Ministern — —■ Högsta Domstolens
afgörande. Riksförsamlingens Justitise-Ombudsman äge —,
— — skulle erhållas.
l4:o Skulle den oförmodade händelsen inträffa, att Tryckfrihets-Comiteen
med anledning af / §. 2 mom. varder — — —
den man, som af Riksförsamlingen blifvit tillförordnad att Juslitiae-Ombudsmannen
— — —• hos Högsta Domstolen.
4o Conslitutions-Utskotlets MemorialiV.o 68.
J e mj örelse-T abell.
emellan nuvarande Grundlagar, och det Förslag, som blifvit bifogadt.
Nuvarande Regeringsforms.
§•
§•
§.
§•
i
§•
§•
§•
&•
§•
§•
i
§•
§•
§•
§•
§•
§•
§•
i
§•
§•
§•
§•
§•
§■
§•
§•
-7
i.
2-  8. —
9. —
10—12
13. —
14—37
38. —
39. —
40. —
41. —
42. —
43. —
44. —
motsvaras
d:o
d:o —
d:o —
d:o —
d:o —-
d:o —
d:o —
d:o —
d:o —
d:o —
d:o —
d :o —
föreslagen
f
oförändrad t skick
— d:o —
— — d:o
d:o
§•
§•
§•
I
§•
§•
§•
§•
§•
§•
-
Nya Förslagets.
1.
2—7.
8.
9.
10—12.
13.
14—37.
38.
39.
40.
41.
42.
43.
ar
att utgå, såsom upptagen i Suc
-
45-
49.
50.
51.
52.
53.
54.
55.
56.
5?
57.
58.
59.
60.
61.
62.
63.
64.
.48 — —
ersätLes
Mom.
Mom.
1 —
9
cessions-ord ningen,
motsvaras af, i oförändradt skick — §. 44
d:o •— — — — — — §. 49.
d:o •— — — — — — §. 57.
d:o — — — — — — §. 55.
d:o — — _ — — — 66.
d:o — — — — — — 68.
d:o — — — — — — — §.§. 70,71
d:o — — — — — — — §. 101.
d:o — — — — — 80.
d:o 81.
d:o — — — — — — 82.
d:o — — — —- — — §. 86.
d:o — — — — ■— i— 83.
d:o — — — — — — 84.
d:o — — — — — — §. 87.
47.
72.
Constitutions-Utskottels Memorial, N-o 68.
Nuvarande Regeringsforms. Nya Förslagets.
§. 65. <— *— — motsvaras af ■— — — — <— §. 88.
§• 66. — — — d:o — — — — — — §. 89.
§• 67. — <— — d:o — — — — — — §.90.
§. 68. •—■ —. —• d:o — — ■—i — — — §. 91.
§. 69. — — — — —. — — —• — — utgår
i Morn. 2, §. 77,
samt hufvud
påräkMdc
Arbetsordningen,
hvarom §. 73
stadgar.
§. 71. — — — — — ______ d:o
§. 72. _ — - d:o — — — — — — §. 92.
§. 73. — •— — d:o — — — — — ■— §.93.
§. 74. *— — — d:o •— i oförändradt skick — §. 94.
§. 75. -- — — d:o — — —. •— —- — §. 95.
§. 77. — — _ d:o ■— — — — ■— — |. 97.
§. 78. — — — d:o — — d:o — — — §. 98.
§. 79. — —• — d:o _______ §. 99.
§. 80. —. — — d:o — — — — — — §. 100.
§. 81. — d:o — ioi.
§. 82. —■ — •— d:o — — —• — —. •— §. 101. sista mom.
&. 83. — — — d:o 102.
84. — — — — — _____ dm
§.85. — — — d:o — — — — •—. — §. 103.
§. 86. — — — d:o 104.
87. _ — _ d:o ______ §. 105.
§. 88. — — — d:o — — — — _ — §. 106.
§. 89. — — _ d:o ______ §. 107.
§. 90. — — — d:o ______ §. 109.
I 91. — — — d :o — — — — — — §. 50.
^ 92. — — — d:o _ — d:o — — _ §. 51.
§. 93. _ —r — d:o ______ §. 52.
§. 94. — — — d:o — — — — — — §.53.
§,95. — — — d:o — — — — — —• §. 54.
§. 96. _ _ — d:o — •— — •— — •—• §. 116.
Bih■ till R. St. Fröt. 1840. 3 Sami. 32 Haft, 6
42
Constitulions-TJtskottels Memorial> N.o 68.
Nuvarande Regeringsforms. Nya Förslagets.
§, 97. — — — motsvaras af — — — — §. §. 111,112 o. 11 7.
J. 98. _ — — d:o — — — — — — §117.
§. 99. — — —• d:o — — — — — — §.118.
§. 100. — — dro- — — — — — — §.! 19.
§. 101. — — dro — — — — — — §. 120.
§. 102. — — d:j — i oförändradt skick §. 121.
§. 103. — — dro — — — — — — $. 122.
§. l()4 — — dro — — — — — — §. 123.
§. 105. —. —* dro — — — — — — §. 65. morn. 1.
§. 106. — — d:o — — — — — — §. 124.
§. 107. Mom. 1. — dro — — — — — — §.125.
„ Mom. 2.— dro — — — — •— — §. 126.
§. 108. eu del deraf flyttad till Tryckfrihetslagen §. 1. mom.
2, återstoden motsvaras af — §, 127.
§ 109. —- — — motsvaras af — •—• — — — §. 138.
§ 110. Per. 1. — dro — — — — — — §. 140.
Per. 2. — dro — — — — — — §. 138.
„ Per. 3. — dro — — — — — — §. 141.
§.111. — — dro — — — — — — §. 139.
§. 112. — utgår, såsom ersatt af Vallagens §. 33.
§. 113. __ _ — motsvaras a f — ' — — — §. 142.
§.114. — — —• — — — — — — utgår —
Nuvarande Riksdags-Ordnings. Nya Förslagets.
§. 1. — •—. — motsvaras af — — —. — — §. 48.
2. — — — . dro — — — — — __§ 49.
|. 4. — — — dro — — — — — — |. 50.
§. 5. — — — dro —— — — — — §. 51.
§ 6. — — — dro — — — — — — §. 52.
§. 7. — — — dro — — — — — — §. 53.
§. 8. — — — dro — — — — — — § 58.
§. 9. — — — dro — — — — — — §55.
§. 10. Per. 1. — dro — — — — — — §, 54.
„ Per. 2. — dro — — — — — — § 55. Morn. 3.
—15 —■ ersättas i — — — — — — — Vallagen
Co nsl it ut ions-UtskoHets Memorial3 No 68. f\?>
Nuvarande Riks da gs-Ordnings. Nya Förslagets.
§. 16. — — — — — — motsvaras af — —1 §• ®0.
k. 17. Morn. 1, samt Mom. 2. Per. 1 och 2, ersättes i Vallagen
tt .— — — — „ Per. 3 och 4, d:o af §. 59.
§§. 18, 19 — — — — — — — d:o i Vallagen
§' 20. — ersättes i elen påräknade arbetsordningen, hvarom §.
73 stadgar
§. 21. Per. 1, 2 och 3 — — motsvaras af — — — §. 61.
Per. 4. ersattes i arbetsordningen — — — — —
§ 22. — d:o i Vallagen — — — — — — —
§, 23. — d:o dels i arbetsordningen, dels i — §.§ 62 och 63.
§ §. 24, 25. d:o i arbetsordningen — —• — •— —•
§, 26. —
— — — — motsvaras af — — §. 64.
§. 27. Mom. 1. Per. 1. — — — d:o — — — §. 82.
Per. 2. — — — — — utgår — —
Per. 3. — — — d:o — — — §. 68.
Mom. 2. — — — — — d:o — — — §. 74.
§.28. — — — — — — — d:o — — — §§. 65 och 132.
29. Mom. 1. Per
i i o Morn. 1 och
1 och 2. — — d:o — — — §. 6oj g 1()1
Mora. 2. Per. i. — — — d:o — — — §. 65. Mom. 1.
Per. 2. — — — d:o — — — §. 124,
Per. 3. — — — d:o — — — §. 125.
„ Per. 4, 5 och 6. — d:o — — —• §. 126.
$ 30. Mom. 1. Per. 1. — — — d:o — — — §. 65. Mom. 2.
Per. 2, ■— — — d:o — — — §. 81.
Per. 3. — — — d:o — — — §. 82.
„ Mom. 2. Per. 1. — — — d:o — — — §. 65. Mom. 2.
Per. 2. — — — d:o — — — §. 88. Mom. 2,3.
„ „ Per. 3. ersattes i arbetsordn., utom slutet, som
moLsvaras af §. 65. Mom. 2.
„ Mom. 3. Per. 1 och 2. — — — — utgår — —
„ „ Per. 3. — d:o d:o — — — — — —
§. 31. Mom. 1. Per. 1. — d:o af — — — — § 65. Mom. 2.
„ n , „ —a och arhets
»
” ” §' ‘1 / ordningen.
44 Constitutions-UlskoUels Memorial, N.o 68.
Nuvarande Riksdags-Ordnings. Nya Förslagets
§. 31. Mom. 2. —« — — — ■—. — — utgår —
§. 32. början —• —• •— — motsvaras af —• «— §. 65. Mom 3.
„ slutet — •— ersattes i — — — — — arbetsordningen
§. 33. Mom. 1. Per. 1, — — — d:o — — ■—. §. 65. Mom. 4.
„ „ Per. 2. •— — — d:o — — — §. 105.
„ Mom. 2. — — *— — — d:o — ■— •— §.65. Mom. 4.
§. 34. Mom. 1. — — — — — d:o —- — — §. 107.
§. 34. Mom. 2. ersättes i arbetsordningen, samt af —. §. 73.
§. 35. — — — — — — motsvaras af — •—. §. 66.
§. 36. Mom. 1. — — — — — d:o — .— — §.65. Mom. 5.
„ Mom. 2, 3 och 4 ersättes i arbetsordningen, samt af §. 73.
§. 37. Mom. 1. — d:o •— d:o — — — — —
„ Mom. 2. — d:o af ■— — — — — §. 77.
§.§. 38,39 och 40 — d:o — d:o — — — _ _
§. 41. — —• d:o af _ — — _ — 67 och 76.
§. 42. — — d:o af _ — 78.
§. 44. Mom. 1. — — — — motsvaras af — ^ — §, 72.
„ Mom. 3. ersättes i arbetsordningen •—. — —.
.
§.§. 45—55. d:o —. d:o — — — — —
§. 56. Per. 1. — •— — — motsvaras af — — §. 72.
§. 58. ersättes i arbetsordningen — — —. — —
_
60. — — — — — — — d':o — — | 108.
§• 61. — — — — — — — d:o — — —§.§.111,112,113.
§. 62. — — — — — — — d:o — — — §.§. 112 och 114.
§. 63. Mom, \. — — — — — d:o —. — .— §. 116.
„ Mom. 2. Per. 1. (stadgandet om instructionen) ersättes i §. 119.
„ „ Per. 1 (för öfrigt) motsvaras af — .— §. 117,
„ „ Per. 2 och följande d:o — — — §.§. lil och 112.
Mom. 3. — — — — d:o — — — §. 116.
„ Mom. 4. — — — — d:o — — — §. 117.
§.64. — — — — — — d:o — — — §. 122.
§.65. — — — — — — d:o — — §. 127.
Constitutions-Utskotlets Memorialj N.-o 68.
45
Nuvarande Riksdags- Ordnings,
§. 66. Per. 1. — — — molsvaras af
„ Per. 2. — — — ~ d:o
Per. 3. — ersättes i —• — — -
§•67.
-
§. 68. Per. 1, 2 och 3
„ Per. 4. ersa lies i
§.69. _ — _ —
§. 70. Mom. 1. — —
„ Mom. 2. Per. 1.
Per. 2.
§.71.
§. 72 — —. ersättes i
§. 73. — — _ _
§. 74. — _ — —
§. 75. Per. 1. d:o —
„ Per. 2. och 3. —
§.76. ______
§. 77. Per. 1. _ _ _ _
„ Per. 2. — _ _ _
§. 78. Per. 1. — _ _ _
„ Per. 2. — _ _ —
,, Per. 3 och följande —■ —
§. 79. Per. 1. _ _ _ _
,, Per. 2. och följande ersättes i
81 och 82 ersättes i — —
— d:o
— d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o —
Nya Förslagets.
— — §. 128.
— §.§. 92, 65 Mom. 3.
— — §. 131. Mom. 2.
§.§.128,89, eofelt
_ _ §.129.
—. — §. 131. Mom. 2.
_ _ §. 133.
— — §. 130.
— —. §. 131. Mom. 1.
— _ §. 142.
_ _ §,§. 110 och 73.
— arbetsordningen
utgår
d: i
d:o
d:>
d:o
— d:o
§. 137.
§. 101.
§. 135.
§• 139.
§. 141.
§. 140.
§. 140.
§. 138.
arbetsordningen
§. 136. ^
arbetsordningen
Bih. till R. S Fröt t 1840, 3 Saini. 3u Haft.
7
Rättelser.-
7 r. 15 uppifrån står;
r. 3 nedifrån —
8 sista r. —
13 r. 22 uppifrån —
17 r. 3 -
19 r. 3 —
26 sista r. —
representationsrätt läs: representationssätt
de
detta
hindras /
skattläggning
Riskdagen
röstetal och
det
detta,
hindras ,
skattläggning,
Riksdagen
röstetal,
TÖCKHOLM, kckstbinska
lOKTitYtKiSUT, 1840.
Hor till Constilutions-Utskottets Memorial, N.-o 68,
1
M o ti v.
Reg-erinjjs-Formen.
§. i.
Anledningen lill den hår föreslagna ändring år redan uppgifven,
nemligen olåmpligheten att i Grundlag bibehålla en ordalydelse, hvilken
blott afser en viss tids förhållanden. Uå Regerings-Forinen på titelbladet
nu nåmner gjorda förändringar, år så mycket mindre skål att uti texten
omtala längesedan stadgade lagar, såsom ännu blott väntade.
§. 3S._
Den ändring, Utskottet föreslagit i 2:dra puncten af denna §, förtydligar,
hvad samma punct, enligt Utskottets öfvertygelse, åsyftar, men tein—
ligen oegentligt uttrycker.
§. 48.
Det i Riksdags-Ordningens i § nyttjade uttrycket: ”i utåfningen af
Riksdagsmannabefaltnirig ” har synts Utskottet icke fullt klart. Ordet ”i"
kan möjligen anses liktydigt med >’iinder,,} men Riksdagsman år under
uiöfningen af Riksdagsmanna befattning i afseende på allt, sorn icke utgår
sjelfva denna utöfning, tvifvelsutan bunden äfven af andra lagar ån Grundlagarne.
Så vida frågan deremot inskrånkes till sjelfva utöfningen af
Riksdagsmannakallet, det år till de handlingar, genom hvilka Riksdagsmannen
utför silt uppdrag, kan derföre visserligen ingen annan regel erkännas,
ån Rikets Grundlagar. Utskottet skulle dock tvekat att ensamt på
dessa skål föreslå utbyte af ordalag, hvilkas betydelse kan anses temligen
stadgad; men då den gamla oonstructionen var mindre passande, sedan
den nya benämningen: Riksförsamling, infördes, och en annan således
måste anlagas, hoppas Utskottet att genom den föreslagna nogare uttrycka,
hvad hår bör uttryckas.
§• 4g.
Redan i Memorialet N:o 27 har Utskottet erkånnt, att den princip,
att Lagtima Riksdag skall återkomma på bestämd tid, oberoende af möjligen
mellankommande Urtima Riksdagar, synes ega skål för sig. Hår
har Utskottet föreslagit dess antagande i sammanhang med en ombildning
af national-representationen. Styrelsens jemna och planmessiga gång synes
böra befordras genom det den redogörelse, som nationens representanter
ega fordra, på beståmda tider, utan afseende på under mellantiden
Bih, till R, St. Prat, 1840. 3 Sami, 33 Haft, 1
2
Hor till Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 68.
inträffade tillfälligheter, återkommer. I Memorialet N:o 11 har Utskottet
ock framställt de skäl, på hvilka Utskottet ansett Riksdagarnes mellantid
böra förkortas: skål, ii vilka, om national-representanternos antal nedsåttes,
medgifva och fordra en ännu större förkortning, än Utskottet der
vågade föreslå.
Hvad angår den årstid, sorn för Riksdagens öppnande år lämpligast,
har Utskottet trott, att, i ett fattigt land med hårdt luftstreck, vid
bestämmande af denna tid, synnerlig uppmärksamhet bör egnas åt möjligheten
för idkarne af landets hufvudnåringar, att utan onödig uppoffring af
egen välfärd, kunna infinna sig för att bevaka egna och medborgares rättigheter.
Utskottet har, med denna åsigt, föreslagit, att Riksdagen må
börjas den tid, då jordbruket samt sjöfarten, äfvensom flera andra på klimatiska
förhållanden beroende yrken måste af brytas; och Utskottet har
gjort detta förslag i det hopp, att, når Riksdagarne blifva tätare och representanterne
färre, Riksdagsgöroinålen skola kunna afslutas, innan våren
ånyo kallar nämnde yrkens idkare till sina vigtigaste enskilda sysslor.
§• 5a.
Föreskriften om antalet af Förmyndarne för Konungs minderårighetstid
synes hafva sin råtta plats hår, der desse Förmyndare första gången
omtalas, icke i den senare som stadgar om sättet till deras väljande.
§. 55.
Då Regerings-Formen i § 101 stadgar, huru med Grundlagsändring
förfaras skall, synes föreskriften att, vid val af ny Konungaätt, RegeringsFormen
skall bibehållas, temligen öfverflödig. Så vida någon dylik föreskrift
skall qvarstå, hvilket Utskottet icke velat sätta i fråga, torde den
böra omfatta alla Grundlagarne.
$• 54.
Svenska Grundlagen har förut icke åt en, möjligen lått nog i overksamhet
försatt, central-auctoritet, utan åt flera i landet spridda, uppdragit
att, i det fall, hvarom denna § handlar, besörja, det Riksdagsmanna-val
vederbörligen förrättas. Anvisningen på de i detta afseende lämpligaste
myndigheter tror Utskottet redan ligga i Vallagen. Utskottet anser nemligen
de auctoriteter, hvilka hafva uppsigt och förmanskap öfver de vid
Riksdagsmanna- och Valmanna-valen Ordförande, sjelfskrifna att anbefalla
desse Ordförande att till räddning af nationens hotade frihet sätta sig i
verksamhet.
$. 55.
Intet skål synes vara för handen, hvarföre icke Styrelsen må kun
-
Hur till Constitutions-U takottcts Memorialj IV.-o 68.
3
na längre tid förut kungöra urtima Riksdag, till hvilken nytt val ej beliöfver
ske. Utskottet har derföre uteslutit det deremot ställda förbudet.
Annat år förhållandet med de i 5o, 5i, 52 och 53 $$:ne omtalade
Riksdagar. Hår åro landets dyrbaraste interessen i ögonblicklig fara. Med
afseende på Vallags-förslaget, har Utskottet nödgats något förlänga den nu
bestämda tiden, till hvilken sådan Riksdag Jörst kan sammankallas, och
har i öfverensstämmelse dermed ock måst förlänga den, inom hvilken
Styrelsen bör bestämma sammantrådesdagen.
§. 56.
De hår föreslagna föreskrifters syftning år att undvika dels en onödig
Riksdag, dels den i § 4y i allmänhet förbudna samtidigheten af lagtima
och urtima Riksdag.
Tidsbestämmelsen grundas först derpå, att Interims-Styrelse, emot
55 §, icke kan sammankalla sådan urtima Riksdag, som hår år i fråga,
till någon annan tid, ån mellan 5o:de och y5:te dagen, efter det anledningen
till kallelsen inträffade; och att högst sällan kallelsen så skyndsamt
lår hinna kungöras i Hufvudstadens kyrkor, att Riksdagen kan kallas till
den 5o:de dagen efter anledningen. Om nämnde anledning inträffar omkring
den i Juli, kan således Riksdagen i ingen händelse kallas till någon
dag före den ig Augusti. Så visar sig saken, då man endast betragtar
de i Sveriges Grundlag, med afseende blott på Sverige gifna föreskrifter.
Då härtill lågges, att sådan Riksdag icke får kallas till någon annan
dag, ån den, då också Stor-Thing i Norrige kan sammanträda; men sådant
icke får ske förr ån sex veckor, efter det kallelsen blifvit upplåst i
alla Norrska Stifts-ståders kyrkor, så inses, att i sjelfva verket ingen Riksdag
i sådan händelse kan sammankomma förr ån omkring den i September.
Om lagtima Riksdag det året infaller, så åro de Riksdagsmän, som
till den skola inställa sig, vid sistnämnde tid valde.
Utskottet har då ansett lämpligast, att, om sådan anledning till urtima
Riksdag, som hår år i fråga, yppas omkring den i Juli eller senare,
till och med deu 17 Augusti, ett år då lagtima Riksdag infaller, de till lagtima
Riksdagen valde må af Interims-Styrelsen kunna kallas att infinna sig
någon dag före den till lagtima Riksdagen utsatta tiden; likväl aldrig förr
ån tio dagar efter den, då ordinarie valen ovilkorligen skola vara slutade.
Inträffar deremot tiden närmare intill den lagtima Riksdagen, då må den
i lag bestämda tiden till dess sammanträde kunna afbidas.
4
Hor till Constitutions-Utshottets Memorial, N\o 68,
%. 58.
’’Riksdagsort” har blifvit utbytt emot "Kälört.’’’ Utländska Sändebuds
närvaro synes lika litet kunna tillåtas uti, eller i granskapet med,
den ort, der den af Svenska Riksförsamlingen oell Norriges Stor-Thing
för vissa fall valda Comité sammanträder, som uti eller nära den ort, der
Svenska Riksdagen år samlad. I öfrigt hafva uttrycken blifvit valda så,
att förbudet gäller ända tilldess valet, äfven i händelse af skiljagtighet
mellan Svenska och Norrska Folkens representanter, blifvit slutligen afgjordt.
§• 59-
Så långe Riksdagsmän väljas Ståndsvis, år det naturligt, att de väljande
underhålla sin Riksdagsman, som, ehuru genom Grundlagen förklarad
för hela Folkets representant, likväl i första rummet representerar
den Glass, af hvilken hail år vald. Då samfälda val antagas, följer deraf
vål icke nödvändigt, att Statscassan skall utreda de valdes arvode. Det
kunde visserligen ock utredas af val-districtet. Men lika goda skål synas
tala för arvodets utbetalande af Statscassan, och det enklaste synes då
böra lemnäs företrädet.
§• 6>-
En Stats-Råds-ledamot synes icke vara den, åt hvilken Riksdagsfullmagternas
granskning bör lemnäs. Ej eller synas Riksförsamlingens
fullmåglige i Banken och Riksgåhls-Contoret böra vid denna granskning
inskränkas till den befattning, som de hittills haft. I öfrigt tyckes det i
alla händelser böra tillkomma Riksförsamlingen att afgöra alla frågor om
vald Riksdagsmans behörighet.
§§. 62 och 60.
Motiv för dessa §§. åro redan i’ Memorialet N:o 38 sid. 67 och
68 framställde.
§. 65.
En stor del af Utskottens nuvarande vigt beror ofelbart på nationalrepresentationens
sammansättning och fördelning. Inrättningen har i Sverige,
steg för steg, i naturlig ordning utbildat sig till hvad den under sådane
förhållanden måste blifva. Men just derföre har Utskottet dragit i
betänkande att, vid en genomgripande ombildning af national-representationen,
i öfrigt, mer ån nödvändigheten bjuder, vidröra Utskotfs-inråttningen,
som Utskottet förmodar sjelf skall lämpa sig efter de nya formerna,
men som under öfvergården kan bilda ett passande band melias
det gamla och nya.
Hor till Constitutions-Utskottets Memorial> N\o 68.
5
Utskottet har således trott sig böra föreslå bibehållande af de flesta
af de fasta Utskotten.
Så långe en sådan granskning af Sfats-Råds-protocollen, som för
närvarande eger rum, anses nödig, lår ett fast Utskott för denna granskning
behöfvas, likasom en och samma åsigt synes böra vara ledande vid
beredning af alta de frågor, som vid en och samma Riksdag våckas om
Grundlagsändring. Hvad ledamöternas antal i detta Utskott angår, år det
närvarande förslaget bygdt på den åsigt, att, om Utskottet för Stats-Rådsprotocollens
första granskning delar sig i lika många afdelningar som SiatsRådet
eger Departement, hvarje sådan afdelning bör åtminstone råkna 5
ledamöter, för att således, äfven om någon bland dem får laga förfall,
likväl för nämnda granskning alltid ega mer ån en arbetande ledamot.
Stafs-inkomsterna böra visserligen råttas efter StaU-utgifterne, och
de senare efter behofven inom Styrelsens serskilda grenar. Behofven måste
alltså först granskas, och denna granskning måste utan tvifvel göras
af personer, hvilka med de serskilda styrelsegrenarne ega en mera förtrolig
bekantskap, få dessa grunder skulle Stats-Ulskottet synas kunna upplösas
i serskilda Utskott för utredning al de serskilda förvaltningsgrenarnes
behof, hvilka serskilda Utskott naturligtvis ock skulle öfvertaga granskningen
af samma förvaltningsgrenars räkenskaper; hvartill dessutom skulle
komma ett Inkomst- eller Bevillnings-Utskott. Men Staten delar med den
enskilde den lott att kånna flere behof, ån tillgångarne kunna tillfredsställa
, och behofven måste således jemkas efter tillgångarne, samt de minst
vigliga lemnäs å sido. För denna jemkning fordras en jemförelse dels emellan
de inom hvarje sfyrelsegren förevarande, dels ock emellan de serskilda
styrelsegrenarnes behof. Men på den redan angifna vågen år blott
det förra slags jemkningen möjlig, och för att åstadkomma den andra lår
en granskning af Statsbehofven i det hela i ett enda Utskott icke kunna
umbäras; äfvensom Statsråkenskaperne i det hela torde böra i samma Utskott
granskas, så vida man önskar en verklig öfversigt och controll.
Ett fast Stats-Ulskott synes derföre oumbärligt och samma Utskott
torde älven böra öfvertaga det nuvarande Bevillnings-Utskottets befattning,
äfvensom bibehålla sin nu egande med Riksgåldsverket. Utskottet har till
och med trott Riksförsamlingen böra ega rätt att i de delar, der Riksförsamlingen
anser sådant lämpligt, åt Stats-Utskottet uppdraga Riksförsamlingens
rått att gifva föreskrifter, i afseende på Riksgålds^Contorets
förvaltning. Utom det allmänna skälet, att en större församling sällan med
framgång befattar sig med reglementerande i förvaltnings-detaljer, kan ft
-
6
lior till Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 68.
terligare anföras det, att framgången af de låne-operationer, hvilka kunna
åt Riksgålds-Contoret uppdragas, till en högst väsendtlig del kan bero på
hemligheten af de instructioner, efter hvilka de ledas: en hemlighet, sorn
blir omöjlig, om dessa instructioner omedelbarligen af Riksförsamlingen
skola meddelas. De mångartade göromål, som på detta sått tillfalla nämnde
Utskott, hafva ej tillåtit att derföre föreslå ett mindre antal ledamöter
än trettiosex, och Utskottet skulle tvekat, huruvida detta vore tillräckligt,
om ej 73 § lemnade Riksförsamlingen en utväg att efter behof förstärka
detsamma.
Banco-Utskottet synes oumbärligt, så långe en Riks-Bank finnes och
af National-representanterne förvaltas; Lag-Utskottet, för att få enhet i lagfrågornas
beredning; och Expeditions-Utskottet, för den befattning, som
hår finnes det anvisad.
Utskottet har, så långt ske kunnat, för samtlige dessa Utskott nedsatt
ledamöternas antal, vål vetande, att ett stort antal sällan år det lämpligaste
för ärendens beredning. I motsats med de hittills nämnde Utskottsgöromål,
åro de, hvilka tillhöra det nuvarande Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet, af så mångfaldig och olikartad beskaffenhet, att samme
män svårligen kunna ega nödig insigt i dem alla; och Utskottet föreställer sig
för öfrigt, att Riksdagar skola inträffa, då, om den af Utskottet föreslagna
rätten att nedlägga motioner begagnas, ganska få inål af dessa slag
skola komma till Utskotts behandling.
Således tror Utskottet, att ett fast Besvärs- och Ekonomi-Utskott
ömsom skulle kunna blifva ur stånd att reda alla de mål, som till detsamma
kunde hänvisas, och ömsom sakna sysselsättning: och derför har
detta Utskott blifvit ur de fasta Utskottens antal uteslutet; i följd hvaraf
det på Riksförsamlingen kommer att bero att, efter! omståndigheterne,
för de mål, som förr tillhört detta Utskott, och vid en Riksdag kunna
förekomma, tillsätta ett eller flera Utskott. I öfrigt har i denna § måst
upptagas åtskilligt af hvad angående Utskott i Riksdags-Ordningen finnes
stadgadt, och som ansetts i Grundlag icke kunna förbigås.
§■ 67-
Utom en ändring i ordningen af de serskilda punkterne, har Utskottet
icke föreslagit något annat nytt, ån förbudet för omyndig Konungs
Förmyndare att Riksdagsmannarätt utöfva: ett förbud, som Utskottet anser
stå i fullkomlig öfverensstämmelse med hvad om regerande Stats-Råd redan
år stadgadt.
Hor till Constitutions-Utskottets JHemorialj N.o 68.
7
§• 69-
Om erfarenheten ån icke, inom de genom val bildade Stånden, ådagalagt
behofvet af en sådan bestämning, som hår blifvit föreslagen, synes
den dock icke böra i Grundlag saknas. Om ziffran kan tvistas. Utskottet
har fruktat, att en lägre skulle lemna intrigen allt för stort spelrum.
§• 7°-
I Memorialet N:o 58 åro de hufvudgrunder uppgifna, enligt hvilka
Utskottet anser Riksförsamlingens och dess båda Nämnders inbördes förhållande
böra utstakas.
Norrska Grundlagens 76 har härvid hufvudsakligen blifvit följd;
men Utskottet har dels annorlunda bestämt arten af de mål, hvilka ovilkorligen
af hela Riksförsamlingen, och dem, hvilka af båda Nåmnderne
skola behandlas, dels nogare utstakat båda Nämndernas ömsesidiga rättigheter.
I förra afseende! har Utskottet redan i Memorialet N:o 38 anfört
det hufvudsakliga; och Utskottet vågar hoppas, att i sitt förslag hafva åt
den llersidiga behandlingen i Nåmnderne förbehållit alla de mål, hvilkas
skaplynne på en gång fordrar och medgifver en sådan.
I det senare afseendet uttalar förslaget bestämdt Stora Nämndens
rått att, i ett från Pröfnings-Nåmmlen återsåndt förslag, tillägga nya rättelser:
en rått, som Norrska Grundlagen icke bestämdt tillerkänner Odels-thinget,
i afseende på ett från Lag-thinget återsåndt lagförslag. Afven
bestämmes hår noggrannt, huru hela Riksförsamlingen skall behandla
ett till densamma af Pröfnings-Nåmnden hånskjutet mål: en bestämmelse,
som ej eller i Norrska Grundlagen finnes.
§. 72,
Rättigheten att utan remiss till Utskott förkasta en motion, år ett
så nödvändigt vilkor för möjligheten att förkorta Riksdagarne, att denna
§ torde mest komma att klandras derför, att den fordrar en allt för stor
pluralitet för denna rätts utöfning. Men rättvisan synes fordra, att ingen
motion må utan närmare utredning kunna förkastas, der icke ett så stort
antal om förkastelsen år ense, att man med någorlunda visshet kan förutse,
att samma resultat äfven, efter en sådan utredning, skulle följa.
§. 7 3.
Öppenhet i handling år bland National-representantens första pligter,
och öppna omröstningar synas derföre vara de mest passande. Val
åro likväl,, åtminstone i vissa fall, af så ömtålig natur, att vid dem de
8
Hor till Conslitutions-Utsko!tets Memorial f N'.o 68.
medel, hvilka i andra fall kunna användas till vinnande af eif resultat, då
rösterne vid öppen omröstning blifvit lika, svårligen åro tillåmplige; och
för val liar på denna grund undantag från den allmänna regeln måst göras.
§■ 75-
Vigten af de skål, hvilka föranledt lagstiftaren att beräkna motionstiden
från den dag, då Konungens Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof blifvit aflemnad, kan icke misskännas. Men fen motion, sorn
inom den egentliga motionstidens slut a flem nas, synes böra vara frukten af
en längre begrundning, ån de första Riksdags-veckornas, och således i sina
luifvuddrag böra vara färdig, icke blott innan nämnde proposition aflemnas,
utan ock innan Riksdagen börjas. Men om den verkligen år så färdig,
synes motionären, äfven *år det definitiva beslutet om motionens inlemnande
icke kan fattas förr, ån Rikets financiella ställning år känd, böra
vara belåten med någon kortare tid för motionens slutliga redaction, ån
de nu medgifna fyra veckorna.
§. 76.
Denna § år hufvudsakligen motiverad i Utskottets Memorial Nto 45,
men har hår blifvit utvidgad med det tillägg, att Siats-Rådets ledamöter
äfven åro /
der meddela.
§• 77-
En sådan rått, som den bär medgifna, synes nödig, dels för att
sätta elit Utskott i tillfälle att kunna, utan äfventyr af ogillande, afgifva
serskilda svar på olika delar af en till detsamma hänvisad motion, af hvilka
den, i motionärens tanka, minst vigtiga ofta kan, vid en närmare utredning,
finnas förtjena mesta uppmärksamhet, dels ock för att lemna Utskottet
utväg att till det allmännas gagn använda de upplysningar, hvilka
det. under arbetet med en motions utredning kunnat i andra närslägtad»
ämnen vinna. De många undantag, hvilka från den hittills gällande mot<-  satta regeln måst i Grundlagarne medgifvas, torde kunna anföras, såsom
ett ytterligare skål för det nu gjorda förslaget.
§. 78.
Den hår uttryckligen stadgade rått för Utskott att af enskild man
infordra upplysningar, har Utskottet bundit vid vilkor, som böra fullkomligen
trygga emot alla. missbruk. Denna rått synes i Grundlag böra finnas
bestämd, ehuru behofvet att begagna den visserligen år vida mindre
hos
Jior lill Conslitutions-Utskottets MemorialU.o 68.
9
hos oss. fler Regeringen eger tillfälle alt anskaffa upplysningar, hvilka i dö
flesta fall göra sådana undersökningar, som t. ex. de af Engelska Parlaments
Comitéerna anställda, öfverflödiga.
§. 82.
Om lagtima Riksdagar återkomma hvart annat år, synes den vid en
»ådan Riksdag uppgjorda finans-reglering i allmänhet kunna lemnäs orörd
till den nåslinfallande. Utskottet har derföre föreslagit, att det må öfverlemnas
åt Konungens godfinnande, om Ilan vid urtima Riksdag vill fordra
en revision af sista lagtima Riksdagens Stafsverks-reglering, eller
kåta den utan sådan revision fortfara den tid, för hvilken den blifvit uppgjord.
Men om Konung' n vid urtima Riksdag åskar en sådan revision.-,
föreställer sig Utskottet, att framställningen derom bör kunna vara fåidig
inom samma tiel, som för lagtima Riksdag år bestämd.
I öfrigt har Utskottet trott sig böra, till närmare öfverensstämmelse
med gällande praxis, bringa Grundlagens uppgift på hvad nyssnämnda
framställning bör innehålla.
§. 85.
Sedan Sutsbehofven åro godkände, kan Riksförsamlingen ej undandraga
sig att anvisa de till samma behofs fyllande nödiga medel; och skyldighet
dertill bör i Grundlagen vara uttryckt i bestämda ordalag. Vid
pröfningen af bebofvens verklighet och oundgånglighet samt vid val af sättet
till medlens anskaffande, må afseende på folkets förmåga göra sig gällande.
Men det, som en gång blifvit erkåndt, såsom för Staten oundgängligen
nödigt, mäste tillvågabringas.
§• 89.
Redactionen af $:ns första del har blifvit föreslagen i närmaste likhet
med de om Bankens styrelse uppställda allmänna reglorne. I §:ns senare
del har Utskottet ansett bestämdt böra uttryckas Riksförsamlingens
skyldighet att anvisa nödiga medel till betalning af Riksgålds-Contoret»
skulder. Utskottet åberopar hår, hvad det redan yttrat om skyldigheten att
anvisa de till de öfriga Statsbehofvens uppfyllande nödiga medel.
§• 95-
Af Utskottets förslag, att de Fyra Riks-Stånden skulle upphöra att
representera Svenska folket, anser Utskottet vara en följd, att markegånga»ä
it ningen icke mera bör ske genom dessa Stånds deputerade. Utskottet,,
Hik. till R, St. Prat, 1840- 3 SamL 33 Haft, 3
10
lior till Con$titutions~Utskottets Memorial, N\o 68.
som icke förbiser delta ämnes vigt, har dock tvekat att i Grundlag föreslå
införande af några andra reglor derom ån den, utur den i 80 §
uppställda grundsatsen omedelbart härledda, att Riksförsamlingen ensam
eger att bestämma, huru Lånsombuden skola väljas.
<§. 101.
Constitutions-Utskottet, som i 70 § föreslagit, atl enskild Riksdagsmans
förslag om Grundlagsändring bör väckas i stora Nämnden, har i
denna § bibehållit den nu gällande rättigheten för Constitutions-Utskottet
att genom sitt ogillande undertrycka ett sådant förslag; men likväl ålagt
Utskottet att inför Stora Nämnden redovisa för sina skål. Med denna modification
tror Utskottet nämnde rått böra bibehållas. Stadgandet, att Konungen
före Riksdagens slut bör hafva tillkännagifva Sitt samtycke till de
Grundlagsändringar, hvilka Riksförsamling vid samma Riksdag antagit, öfverensståmmer
med nu gällande praxis.
§. 100.
I olikhet med hvad Utskottet om Grundlagsändring föreslagit, har Utskottet
trott sig böra föreslå ett uttryckligt förklarande, att Konungen, äfven
efter Riksdags slut, kan till lag antaga de af Riksförsamlingen under
Riksdagens lopp öfverlemnade förslag till ändring af Civil-, Criminal- eller
Kyrko-lag. Sådane förslag kunna nemligen blifva så omfattande, att Konungen
icke under Riksdagens lopp kan medhinna en grundlig pröfning
deraf; och det skulle vara illa betänkt att afskåra möjligheten af en sådan
pröfning.
Då Riksförsamlingen ånyo sammanträder, blir förhållandet likväl annorlunda.
Den synes då böra hafva full frihet att taga det hittills icke
till lag blifna förslaget under ny pröfning, och att förkasta det, utan att
derifrån hindras genom ett Konungens då först fattade beslut.
§. 108.
I denna, från Riksdags-Odningens 60 § hemtade, § åro Konungens
rätt och pligt att å Riksförsamlingens önskningar göra det afseende,
Han för Riket nyttigt finner, uttryckligen fästade vid vilkoret, att Rikets
Grundlagar dervid måste iagttagas. Utskottet har tillagt detta vilkor, mindre
af fruktan, att det eljest skulle kunna förbises, ån emedan Utskottet
anser dess upptagande i Grundlag kunna blifva ett nyttigt stöd för KoniHigamagten
emot en möjligen missledd allmännare opinion.
Hor till Constitutions-Utskotleta Memorial, It',o 68.
11
§. 110.
Nuvarande Grundlagar upptaga lör valen blott en allman 71 §.
Riksdags-Ordningen; men upprepa, dels med blotta ordföråndringar, dels
med mindre skiljagtigheter, likartade stadganden på flere ställen. Utskottet
har sökt sammanföra valsätten till tvänne, det ena, der det högre röstetalet
ensamt gäller och der lottning medgifves; det andra, der full pluralitet
sökes, så långe hopp derom finnes, och der man vid lika röstetal
ansett en serskild omröstnings-åtgård böra inträda i den blinda slumpens
ställe. I sammanhang med hvad, som i 73 § blifvit föreslaget, har Utskottet
vid införandet i denna § af nuvarande 71 Riksdags-Ordniiigen,
utbytt uttrycket om ”de tillfällen, då personer komma under omröstning,”
emot ”hvarje val-åtgärd.” Det förra innefattar nemligen äfven de omröstningar,
som i Nämnd eller pleni-församlingar kunna föranledas af stadgandena
i nuvarande io5 och 107 Regerings-Formen; äfvensom andra möjliga
dylika, hvilka alla Utskottet ansett böra verkställas öppet. Att valförsamling
icke får skiljas, innan valets ändamål uppfyldt år, finnes serskildt
stadgadt i 61 och 62 §§ Riksdags-Ordningen, och synes böra vara
det för alla fall. Det öfverensståmmer ock med en aldrig bestridd praxis.
Slutet af paragrafen definierar det ena, eller det enklare valsättet.
§• 11J
Serskild
omröstnings-åtgård till slitande af den tvist, som lika röstetal
kan föranleda, har varit anordnad i 61 (§:s 8 punkt, samt 63 §:s 2 mom. 5 punkt
af Riksdags-Ordningen, och år tydligen den enda utväg, som kan ifrågasättas
för motsvarande händelser vid den votering, som 62 §:s 3 punkt
omtalar. Förrättningen år likväl i nämnde Grundlags-jjjtr blott ofullkomligt
beskrifven, och i brist deraf kan den blifva åndamålslös. Når första
gången omröstning anstålles, till skiljande mellan ett antal candidater, som
lått lika röster, votera valmännen om ett annat föremål, ån vid den föregående
val-åtgärden, då nämnde likhet i röster uppstod; hår kan man
således ifrågasätta ett skiljagtigt resultat. Men om skiljeröstningen sjelf
ger lika röstetal, och i synnerhet, om den nya likheten visar sig vara
identisk med den förra, blir hvarje ny omröstnings-åtgård, som ytterligare
kan företagas, blott en repetition af hvad förut gjordt år; hvarvid
Grundlagen icke bör förutsätta, att någon valman ombyter mening, således
ej eller bör innefatta sådane stadganden, att utan ett dylikt ombyte
sjelfva det slutliga resultatet blir omöjligt att upphinnas. Stadgandet om
förseglad valsedel kan således i allmänhet ej, vid fråga om skiljeröstning,
undvikas. Men, der man icke, såsom vid sak-voteringarne, kan påräkna
n
Hor till Constitutiorn-Utskottets Memorial, N\o 68.
blott två alternativa lydelser af röstsedlarne, kan brytningen af en sådan,
förseglad, stundom, aflägsna från det sökta målet, ehuru den ock kan slita
tvisten. Om t. ex. canditalernas antal, mellan hvilka skall skiljas, är
Åtta; antalet af dem, som skola utses, och således namnens antal på livar
och en laggild valsedel, Tre; samt resultatet, innan förseglade sedeln bry~
te.s, att Fem fått lika röster och Tre en röst mindre än dessa; kan ostridig
t sedelns brytande göra hela skiljeröstningen ändamålslös, ty det kan
vara möjligt, att efter ofvannämnde brytande alla Åtta ännu en gång erhållit
eLt lika röstetal. Hafva åter Sex fått lika röster och Två en röst
mindre, skall förseglade sedelns brytande ofelbart vara gagneligt; den skall
då bestämma åtminstone en af de personer, som skola utses, så att nästa
skiljeröstning i värsta fallet blir med Två namn på valsedeln ocb mellan
Sju candidater. Hafva slutligen Fem fått lika röster och Tre ett röstetal,
som med två eller flere understiger de förres, då kan visserligen sedelns
brytande medföra ett närmande till målet, men sådant kan likväl afveta
uteblifva; ehuru målet icke kan blifva aflägsnare, sedan sedeln är bruten,
sin förut. Detta mål skall ock i detta fall, både före och efter sedelns
öppnande, vara närmare än före skiljeröstningen. Den fråga, som, vid
betragtandet af dessa tre slags fall, visar sig vara tillhörande hvar och ea
skiljeröstningsåtgäid —- frågan om förseglade sedelns brytande kan var®
indamålsvidrigt, eller måste blifva antingen gagneligt eiler oskadligt, måste
ovilkorligen vara lätt afgjord, så snart röstetalets delning före brytandet,
antalet af namn på valsedeln och af candidater, mell n hvilka valet
sker, behörigen afses; svaret kan icke vara tvist underkastadt. Utskottet
bar i 13 § af den Vallag, som föreslås i Betänkandet N:o 38, upptagit
dylika sladganden, som här, och tror dem vara alldeles oundvikliga, så
snart man icke vill i något fall medgifva lottning.
§. 112.
Det valsätt, som i denna § beskrifves, är alldeles detsamma, som i
97 § Regerings-Formen och G3 § 2 mom. Riksdags-Ordningen nu är anord
nåd t, ocb nästan hvart ord är hemladt från endera af dessa två, nu.
gällande paragrafer. Den form för Konunga- och Thronföljare-val, som 61
§ och den för Förmyndare-val, som G2 § Riksdags-Ordningen föreskrifter,
skilja sig från 63 §:ns valsätt i några väsendtliga afseenden, och Utskottet
bör, enär det föreslår sammanförandet af alla dessa valsätt, redogöra särskildt
för hvar och en af dessa skillnader.
I 61 § har man sorgfälligt sökt åstadkomma full pluralitet vid Nämndens
val emellan Riks-Ståudens, möjligen Fyra olika, candidater, men mata
Hor till Constitutions-Ulskottrtf Memorial, iV:o 68.
13
har alldeles förglömt, alt denna splittring knappast är möjlig, om den ej
äfven finnes inom hvartdera Ståndet; § ger här anledning att tro, alt vid
de föregående voleringarne inom Ståndens plena, som likväl äro de ursprungligen
afgörande, det högre röstetalet ensamt gäller, om det ock,
medelbart genom opinionsspliltring, vore en aldrig så liten del af de röstandes
antal. Samma § kan till och med svårligen annorlunda tydas, ari
att, om det serskilda Slåndsvalels resultat är lika röstetal för flere, skall
dervid, likasom vid öfriga under Riksdagen förekommande val, lottning
ega rum. Detta kan, då full pluralitet sedermera sä ifrigt eftersträfvas,
med skäl påstås vara en stor inconsequence; men sjelfva frågan härom försvinner,
om, enligt Utskottets förslag i näst härefter följande §, hela valet
företages i ett enda Val-Collegium.
Andra skillnaden är, att hvarken 61 eller 62 §§ upptagit den i 63
§:n förekommande punkten: ”skulle, sedan alla omröstningarne sålunda försiggått,
likväl ingen person hafva erhållit den här föreskrifne pluralitet,
"anslälles ny omröstning öfver alla dem, som vid första voteringen blifvit
"satte i fråga; skolande den, som erhåller de flesta rösterna, ulan afseende
’"på rösternas antal, anses behörigen vald.” Ögonskenligen är dock detta
sista för valmän med fast beslutsamhet den enda slutliga utvägen, men i
afseende på Konunga-, Thronföljare- och Förmyndare-valen synes man hafva
ansett, såsom ett i alla händelser tillräckligt stadgande, hvad som i 61
§ säges: ”Ledamöterne af Nämnden skiljas ej åt förr, än de fleste rösterna
”om en person sig förenat;” och mindre bestämdt i 62 §: ”kunnande Nämn’’den
ej åtskiljas förr, än valet gjordt och fulländadt är.” Utskottet återkommer
här nedan lill frågan härom.
Huru helst man anser sig kunna beräkna rösterna vid de nya valåtgärder,
som blifva nödvändiga, sedan en gång ulröndt är, alt full pluralitet
icke kan för någondera candidaten erhållas, måste dessa valåtgärder,
vid de förrättningar, som 61 § Riksdags-Ordningen omtalar, vara inskränkta
inom samma antal af högst Fyra candidater, om hvilka ensamt Nämnden
kan få rösta. När deremot den Nämnd, som i 62 § omtalas, skall
förnya valet, är den icke i denna § förhindrad att välja äfven på andra,
ira som förut blifvit sälte i fråga. Sådan vidsträckt rättighet vid andra
valet har här kanhända varit af 1809 års grundlagsstiftare åsyftad,
och hufvudsakligen derföre den nyss citerade punkten af 63 § 2 mom. icke
upptagen. Men della föihållande är genom Riks-actens senare stadgande
sedermera förändradt; ty efter denna acls 3 §, hvartill 8§ hänvisar, skall
en proposition om förmyndare-valet antingen af Interims-Styrelsen, ellet;
14
lior till Constitutions-Utskottets Memorial, N.-o 68.
af enskild Riksdagsman, vara gjord flere dagar före valet, och Val-Nämnden
har således här likaså bestämda gränsor vid det förnyade valet, som
vid det första. Då Utskottet, på sätt i motiven till nästföljande § anföres,
i allmänhet ansett sig böra upptaga Riks-actens stadganden, har således
detta skäl försvunnit från antalet af dem, som torde hafva 1809 föranledt
alt anordna om formen för dessa val i tre olika §:r af Riksdagsordningen.
Fjerde skillnaden är slutligen, alt för förmyridare-valet stadgar 62
§ Riksdags-Ordningen , att den första vallista, som hvarje Ledamot af Nämnden
skall aflemna, bör innehålla ”så många namn, att de med en person
öfverstiga det af Stånden utsatta antal.” Anledningen härtill synes hafva
varit just en farhåga, att så många candidater kunde gå miste om full
pluralitet, vid de serskilda voteringarne, att valet derigenom blefve lill
större eller mindre del ogjordt. Man linner dock lätt, att det medel, som
här blifvit nyttjadt, icke ofelbart leder till sitt ändamål. Tänker man
sig den splittring i öfvertygelse hos Nämndens ledamöter, alt inom det
ringare antalet Förmyndare-candidater full pluralitet icke kan erhållas,
visar det sig både möjligt och sannolikt, att samma resultat inträffar, om
ock ett ökadt antal candidater anskaffas. Utskottet inser således icke någon
serdeles förmon uti bibehållandet af ofvannämnde öfverskjutande vallistor,
men har emedlertid, i nedanskrifne 114 §, bibehållit stadgandet
derom; dock utan att derföre öfvergifva planen om sammanförandet tili
en enda § af de ofvannämnde trennes föreskrifter om valsättet. I den allmänna
regeln är sagdt, att hvarje väljande skall på första vallistan uppgifva
erforderligt antal af män, som han anser förtroendet värdige; och
den efterföljande §:n erfordrar, i afseende på detta val, ett öfverskjutande
antal vid nämnde uppgift.
Sålunda är ibland alla de skäl, som kunna anföras för påståendet,
att Utskottet vid oftanämnde sammanföring föreslagit ändring i de nuvarande
formerna för Konunga-, Thronföljare- och Förmyndare-valen, icke
mer än ett enda, som kan komma i betragtande. Utskottet erkänner en
sådan ändring vara föreslagen, i fall man kan anse de nuvarande §§:ne
verkligen åsyfta, att, sedan voteringar öfver alla candidaterne visat, huruledes
de väljandes öfvertygelse icke medgifver full pluralitet, skola likväl,
gång efter annan, dylika voteringar förnyas, tilldess de minst envisa gifvit
vika, och ett tillräckligt antal — bokstafligen utan annat skäl, än att
de ej annorlunda få åtskiljas — ändrat mening, i afseende på fosterlandets
vigtigaste angelägenhet. På sådant sätt erhållen full pluralitet, tror Ut
-
lior till Conslitutions-Utikottets MemorialN'.o 68.
15
skottet i sanning icke medföra några förmoner, och har derföre föreslagit,
att den form, som nu i 63 § Riksdags-Ordningen stadgas, må blifva för
alla dessa val gemensam.
Alla de omtalade 61, 62, 63 §§ nämna för öfrigt, likasom 97 §
Regerings-Formen, serskilda omröstningar öfver candidaterna, med citation
af 53 §, Riksdags-Ordningen; och intet tvifvel kan således ega rum, att ju,
efter närvarande stadganden, hvarje proposition, som vid dessa serskilda
omröstningar göres, skall vara justerad, och de sedlar, som begagnas lyda
på Ja och Nej. Utskottet har i allmänhet ansett de stadganden, som nu i
53 § Riksdags-Ordningen förekomma, icke böra belasta Grundlagen, utan
tillhöra en serskild Riks-församlingens arbetsordning. Men då de här ifrågavarande
valens vigt fordrar, att allt, som angår dem, i Grundlag införes,
har Utskottet icke trott sig böra lemna ens denna del af voteringsformen
obestämd, och såsom det kortaste stadgandet ansett, att vid dessa
voteringar sedlarne må lyda på ”vahl” och ”icke vald.”
§. 113.
Utskottet har i allmänhet, så väl i denna §, som flera efterföljande,
ansett allt afseende på Representationens delning i Pröfnings-nämnden och
Stora Nämnden, böra vara från valen uteslutet. Utskottet utsträcker för sin
del denna grundsats till alia arbels-fördelningar, både der enkammareoch
der tvåkammare-systemet är öfvervägande. Endast der splittringsgrundsatsen
är den enda, och, vid sjelfva bildandet af serskilda Kamrar,
har blifvit uteslutande hyllad, synes det motsatta förhållandet vara lämpligt;
innefattar den ena Kammaren blott ombud för en del samhälls-classer,
och den andra, sådana för den öfriga delen, då torde visserligen consequensen
fordra Kammar-skillnadens bibehållande, äfven vid val. Den
Iiammar-delning, Utskottet föreslagit, är endast för sakfrågornas bearbetande
anordnad; den afskiljda Kammaren är dessutom sjelf ett val-resultat.
Utskottet har således, såväl i denna §, som alla andra i detta förslag, öfverlemnat
de under Riksdag förekommande valen, anlingen åt hela Riksförsamlingen,
eller åt en, sjelf af hela Riks-församlingen utsedd, Val-nämnd.
Serskildt önskar Utskottet, att ofvannämnda grundsats må behjertas, i afseende
på det vigtiga val, som här afhandlas. Ehvad tanka man än i allmänhet
må hysa, och huru välgörande man för öfrigt må anse splittringen
inom en Nation, måste det dock, efter Utskottets tanka, alltid erkännas
vara olämpligt, om denna kan äfven på Thronföljare-valet intrycka sina
spår, och Riksdagsmannen, hemkommen från sådan förrättning, kan säga
16
Tior till Constitutions-Utikottels Memorial, N.o 68.
Jl sina committenter: ”De t la var andra Kammarens val, och min Kammares
ett annai.”
Utskottet har för öfrigt i denna § hufvudsakligen åsyftat att lamp*
alla sladganden efter 1815 års Riks-act. En förenings-handling mellan
tvånne Nationer är, för hvardera af dem, naturligen ett supplement till
det serskilda fosterlandets Grundlag, och den gemensamma stadgans företrädesvis
större betydenhet är factiskt gifven. Utskottet har i nedanskrifne
143 § sökt göra delta förhållande juridiskt ostridigt. Men, då det,
genom förslaget att borttaga Stånds-kamrarna, bief nödigt omarbeta §:n om
Konu ilga- och Thronföljare-val, har Utskottet trott sig böra i möjligaste
måtto följa Riks-aclens detalj-bestämmelser, som i alla fall måste anses
gällande.
Nuvarande Riksdags-Ordningens 61 § stadgar, att, ”i den händelsen,
sorn 94 § Regerings-Formen omtalar”, (när Konunga-ätt utslocknat), ”skall
”Nämnden väljas inom tionde dagen efter den, sorn i Riksdags-kailelsen till
”'Ständernas sammankomst är utsatt, och Riks-Stånden skrida lill Konunga”val
dagen efter, sedan Nämnden är vald.” På ett, annat ställe stadgas i
samma §, att Nämndens förrättning skall ske dagen efter den, då valet i
Stånden förrättadt är. I afseende på Thronföljare-val under Konungs lifstid,
är ingen annan prescriptions-lid utsatt, än att Nämnd skall utses, när
Thronföljare-val skall förrättas, och valet sedermera, både inom Stånden
och Nämnden, på tvä dagar vara fulländad!. Synbarligen har Sverige*
Grundlag här for den Konung, hvilken ensam är af sin ätt, velat hålla
öppet atl äfven under lagtima Riksdag, eller en för andra orsaker sammankallad
urtima, föreslå Thronföljare-val. Den har härvid ej velat binda
honom vid viss proposilions-tid. Men lliks-acten stadgar i 3 §, såsom
vilkor för hvarje Thronföljare-val: att Riksdag i Sverige och Storllhng i
Norrige skola till samma dag utlysas; att all proposition om Thronföijden,
sä väl Konungens, eller Inlerims-styrelsens, som den enskilde Riksdagsmannens,
skall ske inom åttonde dagen efter den, då begge dessa Riksmöten
blifvit öppnade, och att valet skall inom den tolfte dagen derefter
ske på det i hvarldera Rikets Grundlagar föreskrifva sätt. Utskottet har,
i enlighet härmed, uppgjort sitt förslag till paragraf-lydelse. Endast två
tillägg äro gjorde för händelser, hvilka synas vara i Riks-acten förbisedda.
Det tinnes der icke något undantag gjordt från regeln, att Konungaval
bör föregås af en proposition från lnterims-styrelsen; men i det fall,
Wä denna styrelse uragtlåtit sin skyldighet att sammankalla Nationernas Repre
-
Hur till Constitutions-Utskottets Memorial, N\o 68.
17
presenlanter, och desse härigenom nödgals på andra myndigheters kallelse
sammanträda, slår Interims-styrelsen sjelf utom Lagen, och i ett mer eller
mindre utbildadt krigs-lillstånd mot Nationerne; och den proposition, som
en sådan styrelse blott skulle kunna ytterligare underlåta, synes icke böra
vara ett lagstadgadt vilkor för Representanternas verksamhet.
Ytterligare kan Konunga-ättens utslocknande inträffa på sådan tid,
att val-förrättningarne till den lagtima Riksdagen redan öro började eller
fulländade, och att Norrskt Storthing icke kan sammankallas till den tid,
då Riksdagen måste sammankomma; likaledes kan lagtima Riksdag vara
redan samlad, och torde ej ulan mehn för Riket kunna åtskiljas; i sådana
händelser kunde det bestämda lagbudet, att Piiksdag och Storthing böra
vara serskildt sammankallade lill samma dag, hvarifrån motions-rätten i
Grundlag räknas, anses ålägga tvänne Riksdagar på en gång.
Det har synts Utskottet nödigt att för begge dessa fall modifiera §:ns
allmänna stadganden.
§. 114.
Utskottet har här i allmänhet följt samma grunder, som i afseende
på den nästföregående §:n: att införa ur Riks-aclen det allmänna förbudet
att företaga Förmyndare-val på andra Riksmöten, än som för samma ändamål
äro serskildt sammankallade; att anordna en proposition af Interimsstyrelsen
inom Åtta dagar efter ett sådant Riksmötes öppnande, och en
inom samma tid inskränkt motions-rätt för enskilde Riksdagsmän; samt
slutligen att bestämma högst tolf dagar derefter, såsom sammanlagd beslutoch
val-period. Dc tvänne undantagsfallen har Utskottet ansett erfordra
samma afseende, som vid valet af Thronföljare.
Vid fördelningen af nämnde Tolf dagar, hvilka på nyssnämnde grund
införts, i stället för de Sju, sorn förekomma i 62 §. Riksdags-Ordningen,
har Utskottet föreslagit, atf lemna pleni-församlingarne En dags betänketid,
sedan förslagen hunnit inkomma, derefter anordna En dag för valet
af Nämndens ledamöter] och slutligen lika fördela de återstående Tio daga
rne på sakfrågan och person-valet. De till den förre anslagne Fem dagarne
har Utskottet föreslagit att räkna från Nämndens sammanträde, på
det att Sveriges Grundlag åtminstone ej må lägga något hinder i vägen, i
fall vid någon möjlig rättelse af Riks-Actens här temligen synbara bristfäll.
gheter, öfverenskommas kan, att begge nationernas Val-Nämnder sammankomma
i mellanorten; de till valet anslagne Fem deremot har Utskottet
ansett böra räknas från den dag, då sakfrågan blifvit afgjord, på det
Bih. till K. St. Prot, 1840. 3 Sami. 33 Haft. 3
18
Hör till Constitutions-Vtskottets MemorialN'.o 68.
alt om, framdeles såsom hitlills, alla frågor skola först afgöras i Stock bolm
och Christiania, en utväg må vara öppnad att, utan strid med denna Grundlagens
§, bestämma uti Riks-aclen oin den mellantid, som för sakfrågans
serskilda slitande mäste åtgå.
Det är nemligen knapt möjligt att uppfatta annan betydelse af 62
§ Riksdags-Ordningen, jemförd med Riks-Aclens ofullständiga stadgande i
3 och 8 §§, än att Sveriges representanter skola först oafhängigt bestämma
Förmyndarnes antal, En, Tre, eller Fem; och omedelbart derefter välja personerne;
Sveriges och Norriges förenade Comité derefter på sammankomsten
i Carlstad både slita tvisLen om antalet, och definitivt afgöra valet. Om
denna tolkning antages, komma Sveriges representanter att företaga sitt val,
innan de ännu veta, huru stort antal, som verkligen skall blifva valdt;
hvilket är åtminstone en ganska ovanlig valform. Om åter den motsatta
åsigten gör sig gällande och frågan om antalet serskildt skall i Carlstad
slitas, innan valen i Stockholm och Christiania ske, föranledesj tydligen
en, möjligen högst betänklig, tidsutdrägt. Utskottet har sökt lämpa sitt
förslag efter denna frågas närvarande ännu obestämda skick, men åberopar
för öfrigt i dessa afseenden Memorialet N:o 63.
Ett stort hinder för det ändamålsenliga tillsättandet af Förmyndare
har synts Utskottet ligga uti det stadgande, som 62 § Riksdags-Ordningen
innehåller, att den sakfråga, som omtalas, — hvilken, såsom Utskottet i det
åberopade Memorialet N:o 63 sökt utreda, icke ens är den enda förekommande
— nemligen den, oru Förmyndare skola vara En, Tre eller Fern,
är öfverlemnad åt pleniförsamlingar, och sjelfva valet åt ledamöter af en
fåtaligare delegation. Giltiga skäl förefunnos visserligen till det senare öfverlemnandet
1809 ni i sjelfva Fyrkammar-syslemet, som vid valet af ett tlertal
personer i sanning medför vida större svårigheter, än vid det val på
en enda, som 61 § omnämner. Finnes inom nationen meningsspliltring,
kan det förra valets afgörande först på Fyra Kamrar, och sedan i en SkiljeNämnd,
medföra, att den ena Förmyndaren blir vald efter en åsigt, och
en annan efter helt motsatt, och att det första behofvet för en sådan Collégial
bildning sorn denna, sålunda förblifver ouppfyldt. Men utom det,
att Fyrkammar-syslemet äfven är menligt vid sakfrågans (eller sakfrågornas)
afgörande, hafva svårigheterna härvid ytterligare blifvit ökade, sedan afgörande-rätten
nu tillhör tvänne på vidt aflägsna orler sammanträdande representationer,
och en ny Skilje-Nämnd dem emellan. Utskottet har trott,
att den förberedande frågan om antalet härigenom har, i fall menings
-
Hor till Conslitutions-Utskoltets MemorialN',o 68.
19
splittring finnes, blifvit så svår att afgöra, att äfven den bör behandlas i
en fåtaligare delegation af Riks-försandingen.
Ulskotlet har för öfrigt, |>å sätt redan i motiven tili 112 § är ytfrädt,
föreslagit bibehållande af lagbudet derom, att första val-listorne vid
Förmyndare-valet böra innehålla ett namn mer, än det utsatta antalet. En
nödvändig följd häraf blir, alt, omedelbart genom dessa val-listor, det valda
antalet kan blifva för stort, så snart den allmänna valform, som 112 §
anordnar, skall utsträckas äfven till detta val. Det är synbarligen just af
denna orsak, som 62 § Riksdags-Ordningen saknar all motsvarande period
mot den, som igenfinnes både i 61 och 63 §§ Riksdags-Ordningen, samt i
P7 § Regerings-Formen, nemligen: ”Falla dervid rösterne, till mer än
”hälften af de röstandes antal, på en man, vare han behörigen vald.” Men
af denna anledning synes man ej behöfva frångå förmonen afen gemensam
form för alla de val, der minst halfva rösletalet åsyftas. Den enkla utvägen
är, att, om för stort antal fått föreskrifven pluralitet, uteslules den,
som härvid fått minsta röstetalet, och att, om lika röster här förorsaka ett
oafgjordt resultat, en serskild röstning sliter tvisten.
§. n 5.
Alla nödiga förordnanden 0111 styrelsen i de fall, hvilka här omtalas,
äro fullkomligen analoga med motsvarande förordnanden under Konungs
omyndighetstid.
§• “7-
Föreskriften, att valet af en man, att i viss händelse efterträda Juslilias-Ombudsmannen,
bör ske dagen efter den, då Justilise-Ombudsmannen
blifvit vald, grundar sig på den förmodan, att en enda dag torde
blifva otillräcklig för båda valen.
§■ I!9- ......
Hvad här utur Justitiae-Ombudsmannens Instruction blifvit infördt
arn Nalional-Representationens rätt att erhålla underrättelse om de åtgärder,
till hvilka dess framställningar föranledi, synes allt för vigligt att i
Grundlag saknas.
§. 122.
Den ändring, här blifvit föreslagen i sältet att verkställa omröstningen
öfver frågan, hvilka bland Högsta Domstolens ledamöter skola från
Riksförsamlingens förtroende uteslutas, när afgjordt är, att denna omröstning
skall ske, grundar sig på den i ^3 § antagna regeln, att alla omröstningar,
utom val, skola ske öppet, jemförd med den i ia3 § likaledes an
-
20
lior till Constitutions-Utskotlets Memorial, N.o 68.
tagna, alt ingen öfverläggning inora Opinions-Nämuden får ega rum. Vid
sådant förhållande kan ej förmodas, alt någon, sora falt ett sådant förtroende,
skulle kunna på stället ändra sin en gång uttalade mening. Upprepade
voteringar Liefve då utan ändamål, och Ulskotlet har således måst
föreslå, att den första blir den afgörande.
§• 124-
Utskollet har så mycket heldre trott sig här böra föreslå upphäfvande
af den föreskrift, att af de Fyra Justitiae-Råden tvänne böra vara
frälse och tvänne ofrälse, som Utskottet icke kan föreställa sig, alt någon
Svensk man numera anser denna föreskrift i ringaste nion befrämja rättvisans
oväldiga skipande i Riks-Rällen.
Till förekommande deraf, alt vid Riksförsamlingens första sammankomst
den fråga kunde uppkastas, huruvida den af Riksens Ständer antagna
Ånsvarighets-lagen numera vore gällande; en fråga, hvars besvarande
med nej kunde föra till ganska betänkliga följder, såvida ett af Riksförsamlingen
framstäldt förslag lill ny Ansvarighets-lag skulle befinnas oantagligt,
har Utskottet mast i slutet af denna §, likasom förut skett i 89 och
92 §§, föreslå ett uttryck, sorn omfattar både Rikets nuvarande Ständer
och Riksförsamlingen,
§. 126.
Likasom Riksdags-Ordningens stadganden, angående de af Stats-Utskoltet
vid Stals-medlens förvaltning gjorda anmärkningar, här ofvan blifvit
flyttade lill 65 och 88 §§, har ock i denna § blifvit inlagen en föreskrift
utur Riksdags-Ordningens 29 §. Frågan om det sätt, hvarpå anmärkningar
emot Konungens Rådgifvare i Riksförsamlingen må väckas, synes
allt för vigtig att böra ifrån Grundlag till Arbels-Ordning flyttas.
§. 127.
De föreskrifter, hvilka för det närvarande gälla för val af Tryckfrihets-Comiteens
ledamöter, hafva nödgat lill en vidlyftig procedur, för att
undvika den möjlighet, att i första voteringen Sex icke lagfarne hvardera
erhålla flere röster, än någon bland de lagfarne. Utskottet har önskat att
göra en sådan omgång öfverflödig, och efter denna Önskan lämpat sitt
förslag.
§. 129.
Ett bestämdt stadgande, att val af revisorer bör ske serskildt för
hvarje serskild af de mellan två lagtima Riksdagar infallande revisioner,
synes erforderligt att förekomma allt missförstånd om lagens mening. Den
lior lill Constilutions-Ulskottets Memorial, N:o 68.
21
grundsats, som i 65 §, i afseende på Utskotten, blifvit antagen om ledamöternes
antal, har ock förmått Utskottet att här föreslå, det revisorernes
antal, efter Riksförsamlingens pröfning, må kunna nedsättas lill ett mindre
antal, än det nu stadgade. Om Tre månader lemnat det nu stadgade
antalet tillräcklig tid att granska Två års räkenskaper, kan man förmoda,
att Två månader skola gifva ett mindre antal nödigt rådrum att granska
dylika räkenskaper för Ett år.
Tillägget, att ingen må undandraga sig revisors-befattning utan sådane
skäl, som berättiga till befrielse från Riksdagsmannakall, torde icke
behöfva serskildt försvaras. Det likartade i det ena och andra af dessa
medborgerliga förtroenden skulle göra cn skillnad dem emellan i det här
berörde afseendet orättvis.
§. i3°.
Den, som icke är valbar till revisor eller fullmägtig, bör icke eller
med ett sådant förtroendes utöfning fortfara. Utskottet har tillagt uttryckligt
stadgande härom.
§. 13a.
Den för tre Stånd nu ovilkorligen gällande regeln, alt ledamöterne
lill Utskott väljas genom electorer, synes, åtminstone lills vidare, böra
bibehållas. Samtlige Riksdagsmännen kunna knapt vid början afen Riksdag
hafva en så säker kunskap om hvarandras egenskaper, att de, med ledning
af egen öfvertygelse, skulle kunna välja samtliga Ulskoltens ledamöter.
Deremot bör hvar och en kunna känna Tjugufem män, hvilkas ställning
i samhället satt dem i beröring med så många af nationens mest ansedde
män, alt de utan svårighet böra kunna eli sådant val sig åtaga.
§. i38.
Tillägget i slutet af denna § är en nödvändig följd deraf, att sådane
personer, som här äro i fråga, kunna till Riksdagsmän väljas; en möjlighet,
som äfven genom nu gällande Grundlags-stadganden icke är absolut
utestängd, men likväl genom Utskottets förslag lill Val-lag blifvit vida
mer ulslräckt.
§• i39-
Utskottet äger sig visserligen bekanta de invändningar, hvilka blifvit
gjorde emot det i rii § Regerings-Formen upptagna stadgande, att förolämpningar
med ord böra såsom edsörebrott straffas; men Utskottet har
dragit i betänkande att häruti föreslå någon ändring.
22
Hor till Constitutions-Utskollels Memorial, N',o 68.
§. .43.
Då åtskilliga sladganden i Sveriges Regerings-Form, t. ex. örn Inlerims-Slyielse,
om Konunga- och Thronföijare-val o. s. v., genom RiksAclen
åi o väsendtligen modifierade, har Utskottet trott Regerings-Formen,
sorn, äfven enligt Utskottets tanka, icke bör eller kan upplaga alla dessa
serskilda modificationer, likväl böra erkänna deras giltighet. Slutet af §:n
ar förunledl af i8j5 års Riksdugs-beslut.
§■ »44*
För mellantiden från den dag, då en ny vallag och nya bestämningar
om Riks-Församlingen erhålla Konungens samtycke och den, då elen
nyorganiserade Riks-Församlingen första gången sammanträder, mäste serskilda
anvisningar vara gifna.
I ögonblicket af den nya Rcpresentations-lagens antagande, skulla
Riksens Ständer annars åtskiljas. Alla deras Verk, Inrättningar o. s. v.
skulle upphöra. Skedde detta, men den nya Riks-Församlingen icke genast
sammanträdde, för alt intaga Riksens Ständers ställe, och inga serskilda
föreskrifter för detta fall vöre g i Ina, skulle inträda ett upplösnings-tillstånd,
hvars vådor visserligen icke behöfva utmärkas eller upprepas.
Nu inses likväl lätt, att de nya Riksdagsmännen icke kunna vara
valde i samma ögonblick, som lagen om deras väljande antages. Den, som
Jemnar uppmärksamhet åt det af Constitutions-Ulskottet framlagda förslaget
till Val-lag, finner till och med, att dessa Riksdagsmäns val först en
längre tid efter Val-lagens antagande kunna företagas. Det har således
ovilkorligen ålegat Utskottet att vara betänkt på sådana sladganden, sorn
försäkra eontinuiteten under den nämnda mellanliden, och serskildt möjligheten
för Konungen att i vådliga omständigheter kunna skyndsamt sammankalla
urtima Riksdag. Härvid har Utskottet haft valet emellan två
methoder; den ena att föreslå, det de nya stadgandena i allmänhet skulle
anses gällande från det ögonblick, de blifvit antagne, men några af de
gamla undantagsvis tillämpas, tilldess Riks-Församlingen första gången
sammankommer; den andra, att föreslå, det de gamla stadgandena mä
hufvudsakligen vara gällande till nämnde sammankomst, och de nya tillämpas,
endast så vidt de gamla icke kunna komma i fråga. Den förra
mellioden bär synts Utskottet betänklig derföre, att undantagen mäste
blifva vida talrikare än de fall, hvilka under regeln kunde innefattas;
hvaremot, så framt den senare mellioden antages, det är ganska latt alt
uppgifva de fall, i hvilka de nya stadgandena genast böra blifva gällan
-
Tior till Constilulioiis-Ulskoltets Memorial, N'.o 68,
23
de. Ulskotlet har således valt denna. I Utskollet har vidare fråga uppstått,
huruvida det i della afseende nödiga stadgandet borde intagas i Grundlag
eller serskildt utfärdas. Det har icke undfallit Utskottets uppmärksamhet,
att provisoriska stadganden icke äro lämpliga beståndsdelar af Grundlag;
men då Utskottet besinnat, att ingen annan Lag bör gälla emot Grundlag
och att gilltigheten af ett sålunda ulfärdadt provisoriskt, icke i Grundlagen
upptaget, stadgande, skulle kunna allvarligen sätlas i fråga, laar Utskottet,
för att förebygga hvarje anledning för den allmänna ordningens
fiender, att i sinnena utkasta tvifvel om den bestående ordningens lagenlighet,
ansett sig skyldigt att åsidosätta den betänklighet, som i förenämnde
afseende från lönnens sida kunde förefinnas; men deremot har Utskottet,
))å sätt också redan är nämndt, genom ett slutmoment sörjt för, att oformighelen
må försvinna, så snart de omständigheter upphört, hvilka gjort
den behöflig.
Tryckfrihetsförordningen.
§. 2. morn. 4.
Förbudet för främmande att, utan vederbörandes tillstånd, utbekomma
Riks-Slåndens Protocoll, siår i sådan strid mot den nu medgifna publiciteten
samt Riksdags-Ordningens 5g §, all Utskottet icke kunnat tveka
att föreslå dess upphäf vande.
Stockholm den 27 November 1840.
Reservationer:
Af Prosten Ödmann: ”Då majoriteten inom Ulskotlet beslutat, att,
om det af Conslilulions-Utskollel uppgjorda RepresentaLions-förslaget antages,
med ändring af föreskriften i 53 § Riksdags-Ordningen, votering skall
vara öppen, anser jag mig föranlåten att mot detta beslut anmäla min reservation.
Lika med dem, som i frat för denna öppenhet, värderar jag
högt, alt representanten ådagalägger sina tänkesätt både i ord och handling,
på det hans committenter mätte bestämdt känna den, åt hvilken d«
lemnat sitt förtroende, samt vinna öfvertygelse, huruvida detta förtroende
hör fortfara; men jag kan derföre icke, när jag tänker mig, idealet af en
representant, blunda för verkligheten och glömma, huru långt vi i allmänhet
äro aflägsna från den conslitutionella ståndpunkt, då man icke skyr
några uppoffringar af det enskilda för det allmänna. Jag fruktar, att mången
tjensteman, som ännu icke vore försäkrad 0111 egen och de sinas tarflig»
bergning, skulle hesitera att i vissa ömtåliga frågor öppet yttra sig
24
Hör till Constilutions-Utskottets Memorial, N\o 68.
emot de mägtigas intressen eller Önskningar, och derigenom stänga vägen
för sin framtida befordran; jag fruktar ock, att mången medborgare, som
med sina kunskaper, sin erfarenhet och sin rättskaffenhet kunde på det
högsta gagna inom representationen, dock saknade det politiska mod, som
fordras för att öppet yttra sig emot förmän, emot enskilda vänner, eller
mot andra personer, afhvilka han, i ett eller annat afseende, kunde bero,
samt derföre på allt möjligt sätt sökte afvända ifrån sig ett kall, som skulle
tvinga honom att uppoffra antingen sin öfvertygelse eller sina enskilda dyrbaraste
förhållanden. Dessutom saknas visst icke tillfällen att, äfven med
bibehållande af sluten votering, lära känna representantens tänkesätt. De
äro sällan undandolde för committentens kännedom, om han önskar att vinna
den. Deremot kunde möjligen den öppna voteringen leda till större
misstag i detta fall; hvad säkert är, skulle den alltid föranleda bittrare
strider, politiska värfningar och bildandet af stående partier, stundom
ock förnekandet af verklig öfvertygelse, med frambärandet af en hycklad.
Det är icke på sådant sätt jag önskar, att den constitutiouella andan hos
oss utbildas."
Af Herr Grefve Anckarsvärd, som instämt i den af Prosten Ödmann
afgifne reservation.
Af Herr Grefve Spens: "Under åberopande af min i Memorialet N:o 38
vidfogade reservation, har jag deltagit i Utskottets hithörande öfverläggningar,
men mot Utskottets beslut i följande serskilda frågor reserverar jag
mig dessutom här:
l:o I '73 §, angående den öppna voteringen, der jag till alla delar instämmer
med Prosten Ödmann;
2:o I 103 §, angående ny redaction af 85 § af nuvarande Regerings-form.
Jag har der trott det främsta behofvet vid detta sammanförande af Regerings-formen
och Riksdags-ordningen kunna lämpligen uppfyllas genom
införande af en definition på hvad, som med Grundlag menas, hvarigenom
denna § skulle fått följande lydelse: ”§ 103. Såsom Grundlagar
skola anses denna Regerings-form, Successions-ordningen, Tryckfrihetslagen
samt Val-lagen. Grundlag galle framför hvarje annan Lag, Stadga
eller Förordning;”
3:o Angående borttagandet af 114 § i nuvarande Regerings-Form, utan ersättning
i det nya förslaget. Ehuru litet jag älskar privilegier, har jag
ansett detta steg både otjenligt och orätt, och har med min röst biträdt
efter
Hor till Constitutions-Utakottels Memorial, N-.o 68.
after hvarandra begge de contra-förslag, som inom Utskottet framstäldes,
det ena att åt § 16 Regerings-formen gifva följande lydelse:
”Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra, vrångvisa
och orätt hindra och förbjuda, bibehålla hvar och eu
vid d ess i gällande Lag försäkrade privilegier och rättigheter,
ingen förderfva eller förderfva låta”, &c.
andra att i sersild §, näst efter § 16, införa:
”Konungen late samtlige eorporationer, som motsvara de fordna
Riks-Stånden, deras privilegier, förmoner och rättigheter
åtnjuta, så vidt dessa ej blifvit ändrade, pä sätt Grundlag, enligt
denna Regerings-form, kan ändras.”
Af Prosten Hallström: "Onder närvarande förhållanden, och innan
Förstärkta Gonstitulions-Ulskollet afgjort sjelfva hufvudfrågan, har jag
icke förmått inse, hvartill det egentligen kunde båta, att nu ingå med
delia Memorial till Rikets Ständer. Jag åberopar för öfrigt min förut vid
Memorialet N:o 38 afgifne reservation.”
Af Herr de Mare': "Uti efterföljande frågor anser jag mig böra anmäla
reservation:
Uti 73 §, angående beslutad öppen votering, äfven vid de tillfällen,
då personer komma under omröstning, såsom t. ex. Högsta Domstolens Ledamöter
inför Opinions-Nämnden, Siats-Rådets Ledamöter, vid yrkad tillämpning
af § 125, eller enskilda Riksdagsmän, jemlikt § 140. Jag anser,
att, vid alla dessa och dylika tillfällen, bör, likasom vid alla val, votering
vara sluten.
Uti 103 §, der jag lill alla delar instämmer med den af Herr Grefve
Spens afgifne reservation.
1 afseende på borttagandet af 114 § i nuvarande Regerings-form,
hvilket förefaller mig komma att utgöra elt oöfversligligt hinder för ali
represenlalions-förändring. Jag bar inom Ulskottet föreslagit den senaste
äf de eontraproposilioner, Herr Grefve Spens i detta afseende om förmält.”
Af Friherre Rantzou, Herrar TVcern och Geijer, samt Hinric åndersson,
Eric Norberg och Jokan Jacob Rutberg, hvilka instämt i den del
al Herr de Mare's reservation, som rörer den öppna voteringen vid de tillfällen,
då personer komma under omröstning.
Af Herr Brinck, som instämt uti första och tredje punkterne af
HtWr de Mare’s reservation.
Bih, till R, St, Prof, i8jjo, 3 Sami, 33 Höft,
4
STOCKHOLM. Tryekt hos A. G. Hellsten, 1840.
Constilutions-Utskottets Memorial, N.-o 6 g.
i
N:o 69.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Dec., kl. i e. m.
Memorial till Riksens Ständer, i anledning af återremisser på
Memorialet N:o /f
Det
af Constitutions-Utskoltet i Memorialet N:o 45 öfverlemnade förslag till
ett stadgande i 41:sta §. Riksdags-Ordningen, om tillträde i samtlige Ståndens
Plena för Stats-Rådets föredragande Ledamöter, hvilket förslag blifvit af Preste-Ståndet
antaget såsom hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag, men af Bonde-Ståndet afslaget, har af de tvänne öfriga Stånden
blifvit till l t kottet återförvisadt med följande såsom hvartdera Ståndets gemensamma
tanka förklarade anmärkningar, nemligen:
aj Ridder skåpet och Adeln,
att förslaget bör erhålla denna lydelse: ”Stats-Rådets och Högsta Domstolens
—1 berättigade äro. Stats-Rådets Ledamöter äga rätt att jemväl uti
de Stånds Plena, hvarest de icke hafva säte och stämma, deltaga i öfverläggningarne,
men icke uti besluten. Dä Stats-Rådets Ledamöter med
Konungslig makt styra Riket, åge de ej i något Riks-Ständ tillträde. 1
Utskott — — — ej besluten öfvervara;”
samt af Borgare-Ståndet,
att förslaget under närvarande förhållanden ej är lämpligt och således ej kan
godkännas.
Hvad nu först angår Borgare-Ståndets förklarade gemensamma tanka
samt Bonde-Ståndets till syftningen dermed öfverensstämmande beslut, får
Utskottet lill bemälde båda S and hemställa, om de icke, med afseende derpå,
att Utskottets förslag blifvit af Två Stin 1, om ock af det ena med någon
utsträckning, godkänd t, skulle vilja tillåta, att förslaget finge hvila till nästa
Riksdag, för att då af Riksens Ständer afgöras, i enlighet med den öfvertygelse
om förslagets nytta eller olämplighet, som, efter vunnen närmare erfarenhet
af verkningarne utaf den vid innevarande Riksdag införda Departemental-Slyrelsen,
kan lios folkets Representanter hafva vunnit insteg.
Beträffande åter Ridderskapets och Adelns tanka, hvilken afser en utsträckning
till Stats-Rådets samtlige Ledamöter af den lällighet, Utskollet fö
Bih.
till R, St. Prot 184o. 3 Sami. 34 Haft. *
1
Conslitutions-Utskottets Memorial, N.o 6g.
reslagit endast för de Föredragande, så tror Utskottet, att densamma skall ånim
mindre än Utskottets förslag vinna Borgare-och Bonde-Ståndens bifall; och
hemställer Utskottet derföre, att Ridderskapet och Adeln, såsom ensamt om
sin mening, måtte, med frångående af densamma, godkänna det af Utskottet
framställda förslaget, som åtminstone af Ett Stånd blifvit gillad t.
För den händelse, att hvad Utskottet i förrberörde båda afseenden hemställt,
ej skulle antagas, får Utskottet föreslå nedanstående proposition för votering
i Förstärkt Constitutions-Utskott:
”Ben, som godkänner följande redaclion af 41:sta §. Riksdngs-Ordningen:
” ”Stats-Rådets och Högsta Domstolens samtlige Ledamöter, äfvensom Justitiae-Canzlern
och Justitiae-Ombudsmannen kunna ej säte och stämma i sitt
Ståuds Plena förnekas, enär de, enligt hvad hvarje Stånds serskilda Ordningar
stadga, dertill berättigade äro. Stats-Ministrarne och Föredragande
Stats-Råd äge rätt att jemväl bivista andra Stånds Plena, än der de
hafva säte och stämma, för att i frågor, som röra deras Departement,
hunna upplysningar meddela. Börande de dock, före beslutens fattande,
afträda. Då Stats-Rådets Ledamöter med Konungslig makt styra Riket,
äge de ej i något Riks-Stånd tillträde. I Utskott — —. — ej besluten
öfvervara,” ”
röste Ja;
Den, det ej vill, röste Nej.
Vinner Nej, kommer ny votering att anställas öfver en så lydande proposition
:
Den, som gillar nedanstående redaction af 41:sta §. Riksdags-Ordningen;
” ”Stats-Rådets och Högsta Domstolens — — •— berättigade äro.
Stats-Rådets Ledamöter äga rätt att jemväl uti de Stånds Plena, hvarest
de icke hafva säte och stämma, deltaga i öfve/läggningarna, men
icke uti besluten. Då Stats-Rådets Ledamöter med Konungslig makt styra
Riket, äge de ej i något Riks-Stånd tillträde. I Utskott —i —< —
ej besluten Öfvervara,” ”
röste Ja',
Den, det ej vill, röste Nej.
Vinner Nej, kommer icke något förslag om tillträde i alla Stånds Plena
för Ledamöter af Stats-Rådet att hvila till afgörande vid nästa Riksdag,””
Stockholm den 7 Dec. 1840.
Con/titutions-Utskottels Memorial, If.-o 70.
5
N:o 70.
Arik. lill Exp. Vtsk. den 18 Dec., kl 1 e. rn.
Memorial till Riksens Ständer, i anledning af Två Stånds återremiss
på Memorialet N:o 55, och med förslag till delning
af n5:te S- Regerings-Formen samt ändrad Ordningsnumer
af 22, ä3, 24 SS- och S-j t-sta perioden, Regerings-Formen.
Utskottets Memorial N:o 55, som af Borgare- och Bonde-Stånden blifvit
bifallet, hav deremot af Ridderskapet och Adeln samt Preste-SLåndet blifvit återremitteradt,
hvarvid Ridderskapet och Adeln såsom sin gemensamma tanka
förklarat den anmärkning, att Constitulions-Utskottet, jemte det framställda
förslaget, bör uppgöra och till Riks-Stånden inkomma med alternativt
förslag till förändrad numer-orduing af §§. i Regerings-Formen, för den händelse,
att både Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om upphörande af Konungens
T vänne röster i Högsta Domstolen och Dess Nådiga Proposition, angående
upphäfvande a fhvad nu stadgadt är om lagförklaringars utfärdande af Högsta
Domstolen, blifva hvilande lill nästa Riksdag och då af Riksens Ständer
gillas och antagas; äfvensom Preste-Slåndet såsom sin gemensamma tanka förklarat,
att, i den händelse Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om upphörande
af Konungens Tvänne röster i Högsta Domstolen varder af Riksens Ständer antagen,
Utskottet må vara betänkt på afgifvande af ett derefter lämpadt förslag,
i afseende på numereringen af de i Memorialet förekommande Grund»
lags §§.
Då Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition om upphörande af Konungens Tvänne
röster i Högsta Domstolen, om hvilken både Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Slåndet förklarat sig nästa Riksdag vilja besluta, i följd deraf kommer
att till nästa Riksdag hvila, så har Utskottet funnit sig skyldigt alt till Riksens
Ständer inkomma med ett förslag till den ändring i numerföljden af
Regerings-Formens §§., hvilken blir en nödvändig följd af 2l:sta §:ns försvinnande
utur Regerings-Formen, i fall ett sådant försvinnande kommer att ega
rum; och får Constitutions-Utskoltet således, för den händelse, att Kongl.
Maj:ls Nådiga Proposition om upphörande af Konungens Tvänne röster i Högsta
Domstolen skulle, jemte Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om upphäfvande
af hvad nu stadgadt är om lagförklariugars utfärdande af Högsta Dom
-
4
Constitutions-Utskoltels Memorial, N.o Jt.
stolen vid nästa Riksdag af Riksens Ständer enhälligt antagas, till Grundlagsenlig
behandling föreslå:
l:o att nu varande 22, 23 och 24 §§. Regerings-Formen må erhålla ordliings-riumrorna
21, 22 och 23,■
samt
2:o att nu varande 25:te må delas i tvänne, af hvilka den första, med
ordnings-numern 24, hildas af 25:te §:ns nu varande första period:
Konungen äger — — — —• beslut uti Slals
Rudet
fatta.
men den andra, med ordnings-numern 25, skulle erhålla följande
lydelse:
Då Konungen, enligt nästföregående gjort nåd, an
komme
på den hiottslige att antingen emottaga den nåd,
honom blifvit förunnad, eller undergå det straff, hvartill han
blifvit dömd.
och då Utskottet genom deLta förslag tror sig hafva uppfyllt, hvad de återremitterande
Riks-Stånden med återremissen åsyftat, förmodar Utskottet, att
dessa Stånd icke finna något hinder möta att, i likhet med hvad Borgareoch
Bonde-Stånden gjort, till afgörande å nästa Riksdag antaga, hvad Utskottet
i sitt Memorial N:o 55 föreslagit; och torde intet förslag till Voteringsproposition
för motsatt händelse nu behöfvas.
Stockholm den 7 December 1840..
N:o 71.
Arik. till Exp. Utsk. den tS Dec., kl. 1 t. ne.
Memorial till Riksens Ständer, angående förloppet af voteringar
inom Förstärkta Constitulions-Utskottet.
Hos Riksens Ständer får Conslitutions-Utskottet anmäla, att Förstärkta
Constitutions-Utskottet den 3 innevarande månad sam man träd t, för alt, i enlighet
med 56 §. Regerings-Formen, rösta öfver nedanstående godkända propositioner,
hvarvid voteringarne utfallit, som följer:
Constilutions-Utskoltels Memorial, N.o yr. 5
Första Voterings-P ropositionen.
(Se Coust. Utsk. Mern. N:ris 18 och 34, Prop. Litt. B.)
”Den, sorn vill, att Constitutions-Utskotlets förslag om uteslutande af ordet
”allena” ur 4 §. Regerings-Formen skall hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag,
röste Ja;
D<n, det ej vill, röste Nej.
Vinner Nej , kommer berörde förslag icke att hvila till nästa Riksdag.”
Denna votering utföll sålunda, att vid sedlarnes uppsummerande betunnos
gifne:
Fy ratiosex Ja
och Trettiotre Nej.
Andra Voterings Propositionen.
(Se Meni. N:ris 18 och 34, Prop. Litt. C.)
”Den, som vill, att Cor.stitutions-Utskottets förslag, det orden ”Frälse eller
Ofrälse” må utgå ur 4 §. Regerings-Formen, skall hvila till afgörande vid
nästa Riksdag,
röste Ja;
Den, det ej vill, röste Nej.
Vinner Nej, kominer förslaget icke att hvila till nästa Riksdag.’
Denna votering utloll med
Sextiofyra Ja
och Femton Nej.
Tredje Voterings-Propositionen.
(Se Mern. Knis 20 och 35. Sam Preste-Ståndet, med antagande af
inbjudningen i det senare Mern., frangatt anmärkningen vid förslaget
i det förra, har Propositionen, i enlighet dermed, blifvit0
förändrad, på sätt i Mera. N.o 35 ock är antydl.)
”Den, som godkänner nedanstående redaction af senare perioden i 34 §.
Regerings-Formen: ,
”"Ledamot af Slals-Ridet eller af Högsta Domstolen må icke tillika annat
embete innehafva j ej eller till förrättande deraf förordnas.
röste Ja;
Den, det ej vill, röste Nej.
6 Constilutions-Utskotlets Memorialj N\o 71.
Vinner Nej 3 gillas denna redaction:]
”"Stats-Minister eller Stats-Råd må icke tillika annat] embete utöfva +
ej eller några inkomster deraf uppbära. Justitice-Råd må ej tillika annat
embete innehafva eller utöfva.”"
Voteringen utföll med
Trettionio Ja
emot Fyratio Nej.
Fjerde Voterings-Propositionen.
(Se Mern. N:ris 21 och 36.)
”Den, som godkänner Constitutions-Utskottets uti Memorialet N:o 21 af*
gifna förslag till ändring och tillägg i 39 §. Riksdags-Ordningen, att brila till
afgörande vid nästa Riksdag,
röste Ja;
Den, det ej vill, röste Nej.
Vinner Nej, kommer förslaget icke alt hvila till nästa Riksdag”
Voteringen utföll med
Sextio Ja
och Nitton Nej.
Femte Voterings-P ropositionen.
(Se Mern. N:ris 24 och 39, Prop. Litt. A., B. och C.)
A.
”Den, som gillar nedanstående redaction uti det af Constitutions^Utsk-öttet
föreslagna nya momentet af 28 §. Regeiings-Formen:
Utländsk man af Christna läran, sorn varit &c/'”
röste Ja;
Den, det ej vill, röste Nej.
Vinner Nej > kommer ny votering att anställas öfver q? så lyftande Pro*
position:
B.
Den, som godkänner följande redaction uti det föreslagna nya momentet
af 28 §„ Regerings-Formen:
Conslilutions-Utskottets Memorial, iV.-o 7/. 7
”'‘Utländsk man af Protestantiska bekännelsen, som varit
röste Ja-,
Den det ej vill, röste Nej.
Vinner Nej , kommer ytterligare att voteras öfver följande Proposition:
C.
”Den, som godkänner nedanstående redaction i det föreslagna nya momentet
af 28 §. Regerings-Formen:
””Utländsk man af den rena Evangeliska läran 3 som varit &c.””É
röste Ja;
Den, det ej vill, röste Nej.
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Constitutions-Utskottets första förslag,
icke något stadgande i afseende på trosbekännelsen att i det nya momentet
inflyta.”
Till voteringen öfver Litt. A. funnos vara gifne
Sexton Ja
emot Sextiotre Nej;
hvadan öfver Litt. B. anställdes ny votering, hvilken utföll med
Sextiofem Ja
och Fjorton Nej.
I följd häraf förföll Propositionen Litt. C.
Sjette Voterings-Propositionen.
(Se Mern. N:ris 24 och 39. Enär Ridderskapet och Adeln frångått dess
mening, att utlänning, under uppgifna öfriga vilkor, må njuta Svenskmannarätt
endast i fråga om tjensters tillsättande, hafva de i sistnämnde memorial
öfyerlemnade Propositioner Litt. D. och E. blifvit sammanslagne till en proposition.
)
”Den, som bifaller följande redaction i det af Constitutions-Utskottet föreslagna
nya momentet af 28 §. Regerings-Formen:
” ” — — — de senaste fem åren upphört, njute enahanda rättig
heter
med infödd Svensk man, dock utan att kunna till Konungens Rådgifvare
eller till Commendant å fästning utnämnas ” ”
röste Ja;
Den, det ej vill, röste Nej.
Vinner Nej, godkännes denna redaction:
* * — — — de senaste fem åren upphört^ njute enahanda rät
-
8
Conslilations-Ulslwttets Memorial, N,-o 7/.
tigheter med infödd Svensk man, dock utan att kunna till Konungens
Rådgifvare eller till andra civila eller ecclesiastika embeten eller tjenster
än vetenskapliga, eller till Commendant å fästning utnämnas.” ”
Voteringen häröfver ulfoll med
Trettiofem Ja
och Fyraliofyra Nej.
Sjunde kvoterings-Propositionen.
(Se Memi N:ris 25 och 40.)
'Den, som bifaller, att Constitutions-Utskottels i Memorialet N:o 25 afgifva
förslag till ändring i 75 §. Regerings-Formen må hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag,
röste Ja;
Den, det ej vill, röste Nej.
Vinner Nej, kommer ifi ågavarande förslag icke att hvila till nästa Riksdag."
Voteringen utföll med
Fyratiosex Ja.
och Tretiotre Nej.
Åttonde Voterings-Propositionen.
(Se Mern. N:ris 43 och 49.)
"Den, sorn, lill grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag, godkänner
nedanstående af Constitutions-Utskottet i memorialet N:o 43 föreslagna tillägg
i 9 §. Regerings-Formen:
” ” Uti alla mål — — -— besluta. Skulle någonsin den oförmodade
händelse inträffa, alt Konungens beslut vore uppenbarligen stridande mot
Rikets Grundlag, eller allmän Lag, eller Rikets sannskyldiga nytta, åligga
det då — — —
röste Ja;
Den, det ej vill röste Nej.
Vinner Nej, kommer berörde Gund lags-förslag icke att hvila till behandling
vid nästa Riksdag.”
Voteringen utföll med
Femtioett Ja
och Tjuguålta Nej.
Mion de
