# ID: svediakorp-gov2065
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 103,370
# sentences: 3,287
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
ilOYOGOll
VID
Laetima Riksdagen i Stockholm
Åren 1840 och 1841.
TREDJE SAMLINGEN.
Constitutions-Ut skottets Memorial, Utlåtanden och
Betänkanden.
Constilutions-Uiskoliets Utlåtande N:o 1.
1
N:o 1.
Ankom till Exp. Utsk. den 12 Febr., kl. | e. ra.
Memorial, med uppgift ä de till afgörande beredda Grundlagsändrings-förslag.
J^ill följd af Riksens Ständers år 1828 meddelade föreskrift, det Constitutions-Ulskotlet
åligger att, vid hvarje Riksdags början, till Riksens Ständer
inkomma med uppgift å de vid nästföregående Riksdag beredda och till
innevarande hänskjutna förslag till ändringar uti Grundlagarne, får Utskottet
härmed till en början vördsamt öfverlemna det från förra Riksdagen
hvilande förslaget angående en ändamålsenligare organisation af StatsRådet
samt till de Grundlagsändringar, som blifva en följd af Hof-Canzlers-befattningens
föreslagna upphörande.
På Riksens Ständers Conslitutions-Utskotls vägnar,
C. H. Anckarsvärd. fl. O. Holmström.
A. M. Brinck. Hans Jansson.
L. S.
Ghr. Arfvidsson.
Biliang lill R. St. Troi. 1840. 3 Sami.
usta Häftet.
1
2
Constitutions-Utskottels Utlåtande N.-o 1.
Förslag, åsyftande en ändamålsenligare organisation af StatsRådet;
och derjemte innefattande de Grundlags ändringar;
som blifva en följd af Hof-Canzlers-befattningens föreslagna
upphörande.
Regering
§•
Stats-Rådet skall bestå af Nio
Ledamöter, hvilka äga rätt att alla
der förekommande mål öfvervara,
nemligen: En Justitiae-Stats-Minister,
som tillika alltid skall vara Ledamot
af Konungens Högste Domstol; En
Stats-Minister för Utrikes Ärenderne;
Sex Stats-Råd, hvaraf minst Tre böra
hafva tjent uti civila beställningar,
samt Hof-Canzlern. Hvarje StatsSeereterare,
eller den bans Embete
förestår, äge Säte och Stämma i StatsRådet,
då han der föredrager, eller
då Konungen låter der eljest förekomma
mål, som till bans befattning
böra. Ej må Fader och Sou,,
eller två Bröder, på en gång vara
ständige Ledamöter af Stats-Rådet..
§•
Stats-Secreterare skola vara Ejra,
nemligen: En för Krigs-Ärender; En
för Kameral-, Landlhushållnings-,
Bergshandterings- samt andre dermed
gemenskap ägande Inrikes Civila
Ärender; En för mål rörande
Drätsel-Verket, In- och Utrikes Handeln
och Slöjderne, samt En för Ärender,
sorn angå Religionen, Eccle
-
- Formen.
5»
Stats-Rådet skall bestå af Tio
Ledamöter, hvilka äge att alla der
förekommande ärenden öfvervara. Ej
må Fader och Son eller Bröder på
en gång vara Ledamöter af StatsRådet.
6.
sif Stats-Rådets Ledamöter skold
Sju vara Chefer, hvar för sitt Departement
, nämligen :
Justitice-Stats-Ministern för Justitice-Departementet;
Stats-Ministern
för Utrikes Årenderne;
för Utrikes Departementet;
En Chef och f öredragande StatsRåd
för Landtförsvars Departernen
-
Constilutions-Utskottets Utlåtande N'.o 1.
3
siastique-Verket, Allmänna Uppfostran
och den offentliga Fattigvården.
§•
Konungen late uti Stats-Rådet Sig
föredragas och afgöre der alla Regerings-Ärender,
utom de ministeriella,
eller dem, sorn angå Rikets förhållanden
till fremmande Magter, samt Commando-mål,
hvarmed förstås sådane,
som Konungen, i egenskap af Högste Befäl
hafvare öfver Krigsmag ten till Lands
och Sjös, omedelbarligen hesörjer.
§•
Ej må Konungen fatta något beslut
i de mål, hvaröfver Stats-Rådet
höras hör, derest icke Tre af SiatsRåden,
jemte vederbörande Stats-Secrelerare,
eller den hans tjenst för
-
tel, hvilken tillika vare Konungens
Rådgifvare i Commando-mål för Arméen
;
En för Sj oför svar s-Departementet
, hvilken tillika vare Konungens
Rådgifvare i Commando - mål för
Flottan ;
En för Civil- Departementet;
En för Finance- Departementet;
samt
En för Ecclesiastik-Departementet,
Den närmare fördelningen af ärenderna,
Departementen emellan,
bestämmes af Konungen, genom en
serskildt utfärdad , offentligen kungjord
Stadga.
Bland de Tre Stats-Råden utan
Departement, böra minst Två hafva
förvaltat Civil beställning.
7-
Alla Regerings-Ärenden, med undantag
af sådane, som i n och i5
omförmälas, skola inför Konungen
i Stats-Rådet föredragas och
der af gör as.
8.
Ej må Konungen fatta något beslut
i mål, hvaröfver Stats-Rådet
höras bör, derest icke minst Tre af
Stats-Råden, utom vederbörande föredragande,
tillstädes äro. Stats-Rå
-
4
ComtitutionsAJt skot tets Utlåtande W.-o f.
Tältar, tillstädes äro. Stats-Rådets
samtlige Ledamöter, der de icke laga
förfall äga, skola öfvervara alla
mål af synnerlig vigt och omfattning,
som, efter dem förut meddelade Föredragnings-Listor,
i Stats-Rådet förekomma
och Rikets Allmänna Styrelse
röra. Sådane äro: Frågor och
Förslag om nya Allmänna Författningars
vidtagande; om Upphäfvande
och Förändring af de förut gällande;
om nya Allmänna Inrättningar
uti serskilda Styrelsens grenar,
med flere af dylik beskaffenhet.
§■
TJti alla mål, som hos Konungen
i Stats-Rådet förekomma, skall
Protocoll förås. De tillstädesvarande
Stals-Ministrar, Stals-Råd, HofCanzleren
och Stats-Secreterare eller
de, som desse sistnämndes tjenster
förrätta, vare ovilkorligen förebundne,
att sina meningar yttra och förklara;
Konungen dock förbehållet,
att allena besluta. Skulle någonsin
den oförmodade händelse inträffa,
att Konungens beslut vore uppenbarligen
stridande emot denna Regerings-Form
eller Rikets Allmänna
Lag, åligge det då Stats-Rådels Ledamöter,
att kraftiga föreställningar
deremot göra. Der någon serskild
mening icke blifvit till Protocollefc
anförd, anses de närvarande hafva
styrkt Konungen till det beslut Han
fattat. För Rådslagen skola Stats
-
dets samtlige Ledamöter, der de icke
laga förfall äga, skola öfvervara
alla mål af synnerlig vigt och omfattning,
sorn, efter dem förut meddelade
Föredragnings-Listor, i StatsRådet
förekomma och Rikets Allmänna
Styrelse röra. Sådane äro:
Frågor och Förslag om nya Allmänna
Författningars vidtagande; om
Upphäfvande och Förändring af de
förut gällande; om nya Allmänna
Inrättningar uti serskilda Styrelsens
grenar, med flere af dylik beskaffenhet.
9“
Uti alla mål, som hos Konungen
i Stats-Rådet förekomma, skall
Protocoll föras. Stats-Rådets tillstädesvarande
Ledamöter böra j under
ansvarighet för rådslagen_, till den
påföljd j hvarom i 106 och to/
vidare stadgasj, ovilkorligen till Profocollet
sina meningar yttra och förklara.
Konungen dock förbehållet att
allena besluta. Skulle någonsin den
oförmodade händelse inträffa, att Konungens
beslut vore uppenbarligen
stridande mot Rikets Grundlös eller
Allmän Lags åligge det då StatsRådets
Ledamöter att kraftiga föreställningar
deremot göra. Denj, som
ej serskild mening till Prolocollet
anfört, vare för heslutet ansvarig,
såsom hade han styrkt Konungen att
det beslut fatta.
Constilnlion s-Utskottets Utlåtande N.-o 1,
5
Rådets Led amöter vara ansvarige,
såsom i 106 §. derom vidare stadgas.
§•
Till föredragning hos Konungen
uti Stals-Rådet, skola Ärendeme, sedan
nödige upplysningar deröfver
ifrån vederbörande Collegier och
Embetsman blifvit infordrade och
inkommit, beredas af den föredragande
Stats-Secreteraren, eller den
hans tjenst förrättar, samt Atla skicklige
och oväldige Män, Fyra af Frälse
och Fyra af Ofrälse Stånd. Dem
förordne Konungen att utgöra Rikets
Allmänna Ärenders Beredning; bibehållande
dervid de, som i tjenst äro,
sina innehafvande Embeten och beställningar.
Tilt det Protocoli, som
uti denna Allmänna Beredning föres,
afgifve uti alla der förekommande
mål den Föredragande och de öfrige
Ledamöterne sina yttranden, hvilka
sedermera hos Konungen uti StatsRådet
komma att anmälas.
§•
De Ministeriella målen må Konungen
låta bereda och handhafva
på det sätt Honom lämpligast synes.
Stats-Ministern för Utrikes Ärenderne
tillhör, att dessa mål inför Konungen
föredraga och anmäla i närvaro
af Hof-Canzleren, elier, om lian
icke kan tillstädes vara, någon annan
Stats-Rådets Ledamot. Är Stats*-
»o.
Irman ärendena hos Konungen i
Stats-Rådet föredragas, skola de ^
genom nödiga upplysningars inherntande
från vederbörande Embetsverk,
af den föredragande beredas.
11.
Ministeriella mål, hvarmed förstås
alla de j som angå Rikets förhållande
till främmande Magter, må
Konungen låta bereda och handhafva
på det sätt Honom lämpligast synes.
Stats-Ministern för Utrikes Ä~
renderne tillhör att dessa mål inför
Konungen föredraga och anmäla i
närvaro af någon annan Stats-Rådets
6
Constitutions-Utskoltets Utlåtande N;o 1.
Ministern frånvarande, föredrage HofCanzieren,
eller den Stats-Rådels Ledamot,
som Konungen äfven i detta
fall tilikalle. Sedan Konungen af
desse Embetsman inhemtat till Protocoll
anförda råd, för hvilka de
blifva ansvarige, fatte Konungen, i
deras närvaro, besluten; åliggande
det Hof-Canzleren , eller den Konungen
förordnar, att Protocollet föra.
Af sådana Beslut må Konungen låta
till Stats-Rådets kunskap komma,
hvad Honom nyttigt synes, så att
äfven någon kännedom af denna
Riks-Styrelsens gren måtte hos StatsRådet
finnas.
§•
Konungen äger att i Afhandlingar
och Förbund med fremmande
Magter ingå, sedan Han, enligt föregående
§., deröfver hört Stats-Ministern
för Utrikes Ärenderne och
Hof-Canzleren.
§•
Vill Konungen hörja Krig eller
sluta Fred, kalle då till ett utomordentligt
Stats-Råd Stats-Ministrarlie,
Stats-Råden, Hof-Canzleren och
samtlige Stats-Secreterarne, framställe
för dem de skäl och omständigheter,
som härvid till öfvervägande
förekomma, samt aske deröfver deras
yttranden, hvilka de skola hvar
Ledamot. Är Stats-Ministern frånvarande,
föredrage den Stats-Rådets
Ledamot, som Konungen äfven i
detta fall tilikalle. Sedan Konungen
af desse Embetsman inhemtat till
Protocoll anförda råd, för hvilka de
blifva ansvarige, fatle Konungen, i
deras närvaro, besluten; åliggande
det den dertill serskildt förordnade
att Protocollet föra.
12.
Konungen äger att i Afhandlingar
och Förbund med främmande
Magter ingå, sedan Han, enligt föregående
deröfver hört Stats-Ministern
för Utrikes Ärenderne och någon
annan tillkallad Stats-Rådets Ledamot.
13.
Vill Konungen hörja Krig eller
sluta Fred, kalle då till ett utomordentligt
Stats-Råd Stats-Rådets samtliga
Ledamöter, framställe för deni
de skäl och omständigheter, som härvid
till öfvervägande förekomma,
samt äske deröfver deras yttranden,
hvilka de skola hvar för sig, med
den ansvarighet 107 bestämmer,
Conslitulions-Utskottets Utlåtande N:0 u
7
för sig, med den ansvarighet 107 §. till Protocollet afgifva. Konungen
bestämmer, lill Protocollet afgifva, äge derefter makt att fatta och utfö
Konungen
äge derefter magt, att fat- ra det beslut, som Han för Riket
la och utföra det beslut, som Han nyttigast finner,
för Riket nyttigast finner.
§. ,5.
Commando-mål må Konungen afgöra
i närvaro af den Embetsman,
åt hvilken Konungen allmän befattning
dermed uppdragit. Honom åligge,
vid ansvar, att, då dessa mål
beredas, sin mening yttra öfver de
företag Konungen besluter, samt att,
då bans mening icke med Konungens
beslut öfverensstämmer, föra
sina yttrade betänkligheter och råd
till ett Protocoll, b vars riktighet Konungen
medelst Sin höga påskrift besanne.
Finner nämnde Embetsman
dessa förelag vara af en vådlig t ig t—
ning eller omfattning, eller grundade
på ovissa eller otillräckliga medel,
alt dem utföra, tillstyrke lian
jemväl, att Konungen ville kalla,
lill ett Krigsråd deröfver, tvänne
eller flere af de närvarande högre
militaire Embetsman; Konungen
dock obetaget, alt å denna tillstyrkan
och, der den bifalles, å KrtgsJRådets
till Protocoll anförde tankar
göra det afseende honom godt synes.
Commando-mål, hvarmed förstås
sådane, sorn Konungen, i egenskap
af Högste Befälhafvare öfver Krigsmakten
till lands och sjös, omedelbarligen
besörjer, må Konungen, dä
han sjelf förer Riks-Styrelsen, afgöra
i närvaro af den bland KrigsDepartementens
Chefer, till hvars Departement
ärendet hörer. Honom åligge
vid ansvar att, då dessa mål
beredas, sin mening yttra öfver de
företag Konungen besluter, samt att,
då bans mening icke med Konungens
beslut öfverensstämmer, föra
sina yttrade betänkligheter och råd
till ett Protocoll, hvars rigtighet Konungen
medelst sin höga påskrift besanne.
Finner nämnde Embetsman
dessa företag- vara af en vådlig rigtning
eller omfattning, eller grundade
på ovissa eller otillräckliga medel,
att dem utföra, tillstyrke han
jemväl, att Konungen ville kalla
till ett krigsråd deröfver, tvänne eller
flere af de närvarande högre militaire
Embetsman; Konungen dock
obetaget, att å denna tillstyrkan och,
der den bifalles, å Krigs-Rådets till
Protocoll anförde tankar, göra] det
afseende honom godt synes..
8
Conslil utiona-Ul skot tets Utlåtande N.-o t.
§•
Uti Konvn-gens Nedre JustiiiasRevision,
skola Justias-måien till föredragning
i flogsta Domstolen beredas.
§•
Då Justitiae-Ärender i Stals-Rådet
föredragas, skola Justitias-SlalsMinistern,
minst Tvänne Stals-Råd,
T vänne af Högsta Domstolens Ledamöter
samt Juslitiae-Canzleren dem
öfvervara, med den skyldighet att
till Protocollet sig yttra, som StatsRådets
Ledamöter i g §. i allmänhet
är föreskrifven.
§•
Konungen äger att i Stats-Rådet
•utnämna och befordra infödde Svenske
män till alla de Embeten och
Tjenster inom Riket, högre och lägre,
hvilka äro af den egenskap, att
Konungen Fullmagter derå utfärdar,
dock böra vederbörande förut med
förslag hafva inkommit, der sådane
hittills ägt rum; Vare likväl Konungen
obetaget, att uti Mi Ii la ira Embeten
nyttja Utländske Män af sällsynt
skicklighet; men icke till Commend
anter i Fästningar ne. Konungen fäste,
vid alla befordringar, afseende
endast å de sökandes förtjenst och
skicklighet, men icke på deras börd.
24.
Uti Konungens Nedre JustilireRe
vision, skola Justitiaz-Ärenden a beredas
till föredragning och afgörande
i Hogsta Domstolen.
26.
Då Justilia;-Ärenden i Stats-Rådet
föredragas, skola, jemte Justiliae—
Stats-Ministern och Två Stats-Råd,
två af Högsta Domstolens Ledamöter
dem öfvervara, med den skyldighet
att till Protocollet sig yttra,
som q §. föreskrifver.
28.
Konungen äger att i Stats-Rådet
utnämna och befordra infödde Svenske
Män lili alla de Embeten och
Tjenster inom Riket, högre och lägre,
hvilka äro af den egenskap, att
Konungen Fullmagter derå utfärdar,
dock böra vederbörande förut med
förslag hafva inkommit, der sådane
hittills ägt rum; Vare likväl Konungen
obetaget, att uti Mi lita i ra Embeten
nyttja Utländske Män af sällsynt
skicklighet; men icke tili Commendanter
i Fäslningarne. Konungen
fäste, vid alla befordringar, afseende
endast å de sökandes förtjenst
och skicklighet, men icke på deras
börd.
Constitutions-Utskottets Utlåtande N:o 1.
9
Till Stats-Ministrar, Stats-Råd, Justitiae-Råd
, Stats-Secrelerare samt alle
audre Civile Embetsman inom Riket
och Domare må sådane Man endast
nämnas, som äro af den rena Evangeliska
Läran.
§•
Sändebud bos Fremmande Magter
och Tjenstemän vid Beskickningarne
namne Konungen i Stats-Ministerns
för Utrikes Ärenderue och
Hof-Canzlerens närvaro.
§■
De uti denna Regeringsform bestämde
nya Embeten, Stats-Ministrarnes,
Stats-Rådens och JustitiasRadens,
skola uppföras i Rikets Stat
och må icke af någon tillika med
rndra Civila Embeten beklädas. De
T vänne Stats-Ministrarne innehafve
Rikets Högsta värdigheter. Siats-Råden
äga lika anseende med Generaler
och Justitias-Råden med GeneralLieutenanter.
börd. Till Civile Embetsman inom
Riket och till Domare må sådane
Män endast nämnas, som äro af den
rena Evangeliska Läran. Hvarje Departements-Chef
skall föredraga och
expediera alla ärenden , rörande befordringar
j förordnanden tjenstledighet
och afsked, till och ifrån
Embeten och Tjenster, vid de Verk
och Stater, sorn under Departementet
höra.
3a.
Sändebud bos Fremmande Makter
och Tjenstemän vid Beskickningarne
namne Konungen i Stats-Ministerns
för Utrikes Arend erne och någon
annan tillkallad Stats-Räds-Ledamots
närvaro.
34.
Stats-Ministrarne innehafve Rikets
Högsta värdighet, och StatsRaden
den närmaste derintill. Ledamot
af Stats-Rådet eller af Justitice-Räclet
må icke tillika annat
civilt Embete bekläda.
Bihang till R. St. Prot. 1840. 3 Sami.
irsta Häftet*
2
10
Conslilulions-Ut skottets Utlåtande N:o i.
§•
Ståts-Ministern för Utrikes Ärenderne,
Stals-Råden, Presidenterne i
Collegierne, Öfver-Slålh ål laren, TJnder-Ståthållaren
och Politie-Mäslare
i Hufvudstaden, Hof-Canzleren,
Justilias-Canzleren, Stats-Secreterare,
Landshöfdingar och Ståthållare
i Landet, Fältmarskalkar, Generaler
och Amiraler af alla grader, GeneralAdjutanter,
Öfver-Adjutanter, StabsAdjutanter,
Commendanter i Fästningarne,
Capitaine-Lieutenanter och
Officerare vid Lif-Drabanterne, Öfverstar
för Regementerne, SecondCheferne
för Gardes-Regementerne
till Häst och Fot samt ÖfversteLieutenanter
vid Lif-Regements-Brigaden,
Cheferne för Artilleriet, Fortifications-,
Fältmätnings- och Sjö—
mätnings-väsendet, Ministrar, Sändebud
ooh Agenter för Handeln hos
fremmande Magter, samt de Embetsoch
Tjenstemän, som uti Konungens
Cabinett för Utrikes Brefväxlingen
och vid Beskickningarne nyttjas, hafva
Förtroendesysslor, hvarifrån Konungen
må dem entlediga, när Han
pröfvar Rikets tjenst det fordra. Konungen
kungöre dock sådane beslut
i Stats-Rådet. hvars Ledamöter vare
skyldige att deremot göra underdåniga
föreställningar, om de finna sig
dertill skäl äga.
35.
Stats-Rådcts Ledamöter, Presidenter
och Chefer för Collegier, eller
> i dessas ställe, inrättade Verk,
Justitia» - Canzleren, Cheferne för
Tull-Styr elsen och för Post-Verket,
Expeditions-Chefer i Stats-Departementen,
Öfvei-Ståthållaren, UnderStålhållaren
och Polilie-Mästaren i
Hufvudstaden, Landshöfdingar och
Ståthållare i Landet, Fältmarskalkar,
Generaler och Amiraler af alla grader,
General-Adjutanter, Öfver-Adjutanter,
Stabs-Adjutanler, Commendanter
i Fåstningarne, CapitaineLieutenanter
och Officerare vid Lif—
JDrabanterne, Öfverstar för Regementerne,
Second-Chefsrne för GardesRegementerne
till Häst och Fot samt
Öfversle-Lieutenanter vid Lif-Regements-Brigaden,
Cheferne för Artilleriet,
Forlifications-, Fältmätningsoch
Sjömätnings-väsendet, Ministrar,
Sändebud och Agenter för Handeln
hos fremmande Magter, samt de
Embets- och Tjenstemän, sorn uti
Konungens Cabinett för Utrikes Brefväxlingen
och vid Beskickningarne
nyttjas, hafva förtroende-sy slör, hvarifrån
Konungen må dem entlediga,
när Han pröfvar Rikets tjenst det
fordra. Konungen kungöre dock sådana
beslut i Stats-Rådet, hvars Ledamöter
vare skyldige att deremot
göra underdåniga föreställningar, om
de finna sig dertill skäl äga.
Constitutions-Utskoltets Utlåtande IV.-o /.
11
§• 28.
Alla ifrån Konungen utgående
Expeditioner och befallningar, utom
i Commando-mål, skola, för att blifva
gällande, contrasigneras af den
Föredragande, sorn vare ansvarig,
att de instämma med deröfver förda
Protocoll. Skulle den Föredragande
finna något Konungens beslut vara
stridande emot denna RegeringsForm,
gore han i Siats-Rådet derom
föreställning; Yrkar Konungen
ändock, att ett sådant beslut skall
utfärdas, vare det då den Föredragandes
rättighet och pligt, att sin
contrasignation derå vägra, samt nedlägge
han i följd deraf sitt Embete,
hvilket han icke må återtaga förr,
än Riksens Ständer hans förhållande
pröfvat och gillat. Emedlertid vare
han vid sin lön och Öfriga tjensten
åtföljande inkomster bibehållen.
Alla ifrån Konungen utgående
Expeditioner och befallningar, utom
i Commando-mål, skola, för att blifva
gällande, vara försedda med Konungens
underskrift och contrasignation
af vederbörande Föredragande,
som vare ansvarig, att de instämma
med deröfver förda Protocoll.
Alla föreskrifter och erinringar
om verkställighet af utfärdade
Beslut må af Departements-Chefer
omedelbarligen kunna till vederbörande
expedieras. Skulle den Föredragande
finna något Konungens beslut
vara stridande emot denna Regerings-Form,
gore han derom i
Stats-Rådet föreställning; yrkar Konungen
ändock, att ett sådant beslut
skall utfärdas, vare det då den
Föredragandes rättighet och pligt att
sin contrasignation derå vägra, samt
nedlägge han i följd deraf sitt Embete,
hvilket han icke må återtaga
förr, än Riksens Ständer hans förhållande
pröfvat och gillat. Emedlertid
vare han vid sin lön och öfriga
tjensten åtföljande inkomster bibehållen.
§. 42.
2:dra Mom.
Uti alla de fall, hvarom föregå- Uti alla de fall, hvarom föregående
fyra §§. handla, skola samtlige ende fyra §§. handla, skola Stats
-
12
Conslilutions-TJtskottets Utlåtande JV.o 1.
Stats-Rådets Ledamöter och Stats-Secreterarne
vara närvarande och rösta.
§•
Går Konungen i Fält, eller till
sflägsnare inrikes orter reser, förordlie
Han fyra af Stats-Rådets Ledamöter
och ibland dem Justitiae-Stats-,
Ministern att föra Regeringen i de
mål, Konungen föresk lifver. Med
de mål, Konungen då sjelf afgör,
förhålles på det sätt, som 8 §. stadgar.
§•
Riksens Ständers Justitia». Ombudsman
må, när han det nödigt
anser, kunna öfvervara Högsta Domstolens,
Rikets Allmänna Ärenders
Berednings, Nedre Justilia;-Revisionens,
Hof-Rätternes, Collegiernes och
alla lägre Domstolars öfverläggningar
och beslut, dock utan rättighet alt
sin mening dervid yttra, samt äga
tillgång till alla Domstolars, Collegiers
och Embetsverks Protocoll och
Handlingar. Konungens Embetsmän
i allmänhet vare skyldige att lemna
Justitiag-Ombudsmannen laglig handräckning,
samt alla Fiscaler, att medelst
Actioners utförande honom biträda,
då han det äskar.
Rådets samtlige Ledamöter vara närvarande
och rösta.
Går Konungen i fält, eller till
aflägsnare inrikes orter reser, förordne
Tre Ledamöter af Stals-Rådet
j under den Ordförande _, sorn
Han antingen ibland Prinsar af Sitt
Hus, eller ibland Stats-Rådets Ledamöter
j, särskildt nämner ^ att föra
Regeringen i de mål, Konungen föreskrifver.
Med de mål Konungen
då sjelf afgör, förhålles på det sätt,
som 8 §• stadgar..
99-
Riksens Ständers Juslitim-Ombndsman
må, när han det nödigt
anser, kunna öfvervara Högsta Domstolens,
Nedre Justitias-Revisionens,
Hof-Rätternes, Collegiernes och alla
lägre Domstolars öfverläggningar och
beslut, dock utan rättighet att sin
mening dervid yttra, samt äga tillgång
till alla Domstolars, Collegiers
och Embets-Verks Protocoll och
Handlingar. Konungens Embetsmän
i allmänhet vare skyldige att lemna
Justitiae-Ombudsmannen laglig handräckning,
samt alla Fiscaler, att medelst
Actioners utförande honom biträda,
då han det åskar.
Qonslitutions-UIskoltels Utlåtande N.-o 1.
13
§. 100.
Finner Utskottet af dess2 Protoeoll,
att någon Siats-Minister, StatsRåd,
llof-Canzleren, Stals-Secreterare
eller annan Ledamot af Stats-Rådet,
eller den Embetsman, som i Commando-mål
Konungen råd gifvit.
uppenbarligen handlat emot denna
Regerings-Forms tydliga föreskrift,
eller tillstyrkt någon öfverträdelse
deraf, och af andra Rikets gällande
Lagar, eller underlåtit att göra föreställningar
emot sådana öfverträdelse!’,
eller dem vållat och befrämjat
genom uppsåtlig! fördöljande af någon
upplysning, då äge Conslilutions-Ulskollet
ali ställa en sådan
under tilltal af Jusliliae-Ombudsmannen
inför Riks-Rätten, hvaruti, istället
för Stats-Råd, fyra de äldste Jusiitiae-Råd,
tvänne af Frälse och
lvänne af Ofrälse Stånd, i dessa fall
komma alt säte laga, och gånge härmed
som i loi och 102 §§. om tilltal
emot Högsta Domstolen föreskrifyes.
Då Slats-Rådels Ledamöter eller
Konungens Rådgifvare i ComTnando-mål
finnas hafva, på sätt ofvan
berördt är, gjort sig lill ansvar
skyldige, döme dem Riks-Rätten efter
allmän Lag och den serskilda
Författning, som lill bestämmande
af sådant ansvar utaf Konungen och
Riksens Ständer fastställd varder.
Finner Utskottet af dessa Protocoll,
att någon Stats-Rådets Ledamot
eller någon för tillfället förordnad
Föredragande , eller deri Embetsman,
som i Commando-mål Konungen
råd gifvit, uppenbarligen
handlat emot Rikets Grundlag eller
Allmän Lag, eller tillstyrkt någon
öfverträdelse deraf, eller underlåtit
att göra föreställningar emot sådane
öfverträdelser, eller dem vållat oell
befrämjat genom uppsåtligt fördöljande
af någon upplysning, eller
häfver den Föredragande underlåtit
att, i de fall, som 38 af denna
Regeringsform förutsätter, sin contrasignation
ä ett Konungens beslut
vägra, då skall Constitutions-Utskottet
ställa en sådan under tilltal af
Justitiae-Ombudsmannen inför RiksRätten,
hvaruti, i stället för StatsRåd,
fyra de äldste Justitite-RAd,
tvänne af Frälse och tvänne af 0-  frälse Stånd, i dessa fall komma alt
säte taga, och gånge härmed sorn i
101 och 102 §§. om tilltal emot
Högsta Domstolen föreskri fves. Då
Stats-Rådets Ledamöter eller Konungens
Rådgifvare i Commando-mål finnas
hafva, på sätt ofvanberördt är,
gjort sig till ansvar skyldige, döme
dem Riks-Rätten efter allmän Lag
och den serskilda Författning, som
till bestämmande af sådant ansvar
utaf Konungen och Riksens Ständer
faststäld varder.
14
Constilulions-Viskottcts Utlåtande N.-o 1.
§• '07.
irsta Mom.
Skulle Constilutions-Utskottet anmärka,
att Stats-Rådets Ledamöter
samfäldt eller en eller flere af dem,
uti deras rådslag om allmänna mått
och steg*, icke iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, eller alt någon StatsSecreterare
icke med oväld, nit,
skicklighet och drift sitt FörtroendeEmbete
utöfvat!, äge då Utskottet att
sådant tillkännagifva för Riksens Ständer,
hvilka, om de finna Rikets väl
det kräfva, kunna hos Konungen
skrifteligen anmäla deras önskan, att
Han ville ur Stats-Rådet och ifrån
Em betet skilja den eller dem, emot
hvilka anmärkning blifvit gjord.
Skulle Gonstitutions-Utskoltet anmärka,
att Stats-Rådets Ledamöter
samfäldt eller en eller flere af dem,
uti deras rådslag om allmänna mått
och steg, icke iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, eller att någon Föredragande
icke med oväld, nit,
skicklighet och drift sitt FörtrosndeEmbete
utöfvat, äge då Utskottet att
sådant tillkännagifva för Riksens Ständer,
hvilka, om de finna Rikets väl
det kräfva, kunna hos Konungen
skrifteligen anmäla deras önskan, att
Han ville ur Stats-Rådet och ifrån
Embetet skilja den eller dem, emot
hvilka anmärkning blifvit gjord.
Riksdags-Ordnin gen.
§• 27-
2 :d ra Mom.
Propositioner rörande Grundlagars
eller öfriga Lagars och Ekonomiska
Författningars stiftande eller
förändring, jemte andra mål, dem
Konungen, under Riksdagens lopp,
vill Ständerna meddela, tillställes
genom Hof-Canzleren hvarje Stånd i
dess Plenum. Jemte alla propositioner
ifrån Konungen till Riksens
Ständer eller deras Utskott, böra
Stats-Rådets och, i Lagfrågor, äfven
Högsta Domstolens deröfver lemnade
Propositioner rörande Grundlagars
eller öfriga Lagars och Ekonomiska
Författningars stiftande eller
förändring, jemte andra mål, dem
Konungen, under Riksdagens lopp,
vill Ständerna meddela, tills.tälles genom
en Stats-Rådets Ledamot hvarje
Stånd i dess Plenum. Jemte alla
propositioner ifrån Konungen till
Riksens Ständer eller deras Utskott,
böra Stats-Rådets och, i Lagfrågor,
äfven Högsta Domstolens deröfver
Conslituliont-UIskot tels Utlåtande N.o 1.
15
yttranden tillika meddelas; kunnande
likväl Riksens Ständer, då StatsRådets
yttranden angå hemliga mål,
endast förvänta del af dess till- eller
afstyrkande.
lemnade yltranden tillika meddelas:
kunnande likväl Riksens Ständer, då
Siats-Rådets yltranden angå hemliga
mål, endast förvänta del af dess tilleller
afstyrkande.
§• z9-  2:dra Mom.
2 och 3 Puncterne.
Finner Utskottet af dessa Pro
tocoll,
att någon Stats-Minister, StatsRåd,
Hof-Canzleren, Stats-Secreterare
eller annan Ledamot af Stats-Rådet,
eller den Embetsman, sorn i
Commando-mål Konungen rådgifvit,
uppenbai ligen handlat emot Regerings-Formens
tydliga föreskrift, eller
tillstyrkt någon öfverträdelse deraf
och af andra Rikets gällande Lagar,
eller underlåtit att göra föreställningar
emot sådana öfverträdelser,
eller dem vållat och befrämjat
genom uppsåtligt fördöljande af någon
upplysning, då skall Constitutions-Utskottet
ställa en sådan under
tilltal af Juslitige-Ombudsmannen inför
Riks-Rätten. Skulle Utskottet anmärka,
att Stats-Rådets Ledamöter
samfäldt, eller en eller flere af dem,
uti deras rådslag om allmänna mått
och steg, icke iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, eller att någon StatsSecrelerare
icke med oväld, nit, skicklighet
och drift sitt Förtroende-Embete
utöfvat, skall Utskottet då sådant
för Riksens Ständer tillkänna
-
Finner Utskottet af dessa Pro
tocoll,
att någon Stats-Rådets Ledamot
eller någon för tilljället förordnad
Föredragande,, eller den Embetsman,
som i Commando-mål Konungen
råd gifvit, uppenbarligen
handlat emot Regerings-Formens tydliga
föreskrift, eller tillstyrkt någon
öfverträdelse deraf och af andra Rikets
gällande Lagar, eller underlåtit
att göra förestälsningar emot sådana
Öfverträdelser, eller dem vållat och
befrämjat genom uppsåtligt fördöljande
af någon upplysning, då skall
Constitutions-Utskottet ställa en sådan
under tilltal af Justitiae-Ombudsmannen
inför Riks-Rätten. Skulle
Utskottet anmärka, att Stats-Rådets
Ledamöter samfäldt, eller en eller
flere af dem, uti deras rådslag om
allmänna mått och steg, icke iakttagit
Rikets sannskyldiga nytta, eller
att någon Föredragande icke med
oväld, nit, skicklighet och drift sitt
Förtroende-Embete utöfvat, skall Utskottet
då sådant för Riksens Ständer
tillkännagifva, hvilka, om de
16
Constitulions-Utskottets Utlåtande N:o 1.
gifva, hvilka, om de finna Rikets väl
det kräfva, kunna hos Konungen
skriftligen anmäla deras önskan, att
Han ville utur Stats-Rådet och ifrån
Embetet skilja den eller dem, mot
hvilka anmärkning blifvit gjord.
§•
irsta
Utom förenämnde i RegeringsFormens
53 §. omförmälda och löreskrifna
Utskott, äge Riksens Ständer
att välja och förordna ett Expeditions-Utskott,
bestående af Tolf Ledamöter,
för att uppsätta ej mindre
de expeditioner, som under Riksdagen
af Stånden gemensamt utfärdas,
än äfven Riksdags-Beslutet, och alla
sålunda författade Handlingar lill Riksens
Ständers justering öfverlemna;
och äge Hof-Canzleren, eller den hans
Embete företräder, rättighet att i Utskottet
öfvervara Riksdags-Beslutets
justering, i de delar deraf, som röja
Konungens yttranden.
§•
Tjenstgörande Stats-Ministrar, StalsRåd
, .Tustitias-Råd, Hof-Canzler, Justi
tiae-Canzler, Justitife-Om budsman
samt Stats-Secrelerare, kunna ej säte
oell stämma i sitt Stånds Plena förnekas,
enär de, enligt hvad hvarje Stånds
finna Rikets väl det kräfva, kunna
hos Konungen ski litel igen anmäla
deras önskan, alt Han ville utur
Stats-Rådet och ifrån Embetet skilja
den eller dem, mot hvilka anmärkning
blifvit gjord.
36.
M o ra.
Utom förenämnde i RegeringsFormens
53 §. omförmälda och föreskrifna
Utskott, äge Riksens Ständer
att välja och förordna ett Expeditions-Ulskott,
bestående af Tolf
Ledamöter, för att uppsätta ej mindre
de expeditioner, som under Riksdagen
af Stånden gemensamt utfärdas,
än äfven Riksdags-Beslutet, och
alla sålunda författade Handlingar
till Riksens Ständers justering öfverlemna;
och äge den Stats-Rådets Ledamot
Konungen dertill förordnar,
rättighet att i Utskottet öfvervara
Riksdags-Beslutets justering, i de delar
deraf, som röra Konungens yttranden.
4>.
Stats-Rådets och Högsta Domstolens
samtlige ledamöterj äfvensom
Justitias-Canzleren och Justitieombudsmannen
kunna ej säte och
Stämma i sitt Stånds Plena förnekas,
enär de, enligt hvad hvarje
Stånds
Conslitutions-Utskottsli Utlåtande iWo 1.
17
serskilda ordningar stadga, dertill berättigade
äro; dock för Stats-R adels Ledamöter
de serskilda fall undantagna,
då dem, enligt Regerings-Formen, uppdraget
är, att med Konungslig magt
och rätt styra. I Utskott eller val
till Ulskolts-Ledamöter må icke någon
af förenämnde personer deltaga.
Ej må någon, af hvilken Riksens
Ständer kunna fordra redo och ansvar,
inväljas i Utskott, der redovisning
för hans egna göromål och
Em hetsåtgärder kan förekomma; hörande
för öfrigt och i allmänhet iaktlagas,
att i mål, som personligen
röra en Ledamot af något Riks-Stånd,
må han väl i Plena eller Utskott öfverläggningarne,
men ej besluten,
öfvervara.
§•
Finner Utskott sig behöfva af
någon Konungens Embetsman, eller
af något publikt Veik, inhemta muntliga
eller skriftliga upplysningar, hegare
genom sin Ordförande hos llofCanzleren
Konungens Nådiga befallning
lill vederbörande, om de äskade
underrättelsers meddelande. Galle
likväl ej detta stadgande i afseende
på Stats-Contorel, hvilket, likasom
Banco- och Riksgälds-Vei ken, hör, i
frågor om sjelfva redovisningen af
medlen, alla äskade upplysningar omedelbarligen
meddela.
Bihang till R. St. Fröt- iSjo. 3 Sami.
Stånds serskilda ordningar stadga,
dertill berättigade äro; dock för SiatsRådets
Ledamöter de serskilda fall
undantagna, då dem, enligt Regerings-Formen,
uppdraget är, att med
Konungslig magt och rätt styra. I
Utskott eller val till Ulskolls-Ledamöler
må icke någon af förenämnde
personer deltaga. Ej må någon, af
hvilken Riksens Ständer kunna fordra
redo och ansvar, inväljas i Utskott,
der redovisning för hans egna
göromål och Embetsåtgärder kan förekomma;
börande för öfrigt och i
allmänhet iakttagas, alt i mål, som
personligen röra en Ledamot af något
Riks-Stånd, må han väl i Plena
eller Utskott öfverläggningarne, men
ej besluten, öfvervara.
42.
Finner Utskott sig behöfva af
någon Konungens Embetsman, eller
af' något publikt Verk, inhemta muntliga
eller skriftliga upplysningar, hegare
genom sin Ordförande hos den
Stats-Rädets Ledamot Konungen vid
hvarje Riksdag dertill förordnar>
Konungens Nådiga befallning lill vederbörande,
om de äskade underrättelsers
meddelande. Galle likväl ej
detta stadgande i afseende på SlalsContoret,
hvilket likasom Banco- och
Riksgälds-Verken, hör, i frågor om
sjelfva ledovisningen af medlen, alla
3
•fg Censtitutiens-Utskoltels Utlåtande W.o 1.
äskade upplysningar omedelbarligen
meddela.
1 ryckf rikets-Förordning en.
Der borttages, öfverallt, ordet:
vHof-Canzlerenoch i dess ställe
insattes: ” Justities-Stats-Minis tern”
Se Bih. 3 Sami. Metnor. N:iis
34, 48» 49 > 7 1 och 1 ■&.
Ridd. och Adelns Prot. B. XIV.
pp. 49> ,to> ' 5o, IQ 2, 207, 210,
248, B. XVII. p. 6." B. XVIII. p.
280. B. XXI. p. 101. B. VII. pp. o3,
3 j 7. B. XXI. p. 113.
PresLe-Ståndets d:o B. X. p. 349»
3p8. B. XI. p. 107, 208. B. XIV.
p. io5, 108. B. XV. p. 180. B. XVIII,
p. 166.
Borgare-Ståndets d:o B. V. p. 787.
B. VI. p. 27, 53, 126. B. VII. p.
93, 3o8. B. VIII. p. 172, 471. B.
IX. p. 769, 851.
Bond».-Ståndets d;o B. VIII. p.
487, 4.91» 492, B- IX* p. 007. B. X.
p. 277.
T 11 Y C r. T HOS ,T. A. WiLlDÉS,
18 40.
ConstitiUions-Ulskotlets Memorial iV.o 2.
1
N:o 2.
Antom till Exp. Utsk. den Febi'., kl. 4 e- m.
Memorial till Hedervärda Bonde-Ståndet, angående grundlagsenligheten
af en yrkad, men vägrad Proposition.
Uncl er denna dag liar Conslilutions-Ulskotlet emottngit Utdrag af Hedervärda
Bonde-Ståndets Protocoll för den I och 5 innevarande månad, af
hufvudsakligt innehåll, att enär, vid återföredragning af ett utaf RiksdagsFuMmägtigeu
Hans Jansson framstäldt förslag till underdånig skrifvelse eller
adress till Hans Majit Konungen, i anledning af Hans Majlis Tal vid
Riksdagens öppnande å Rikssalen, flere Ståndets Ledamöter yrkat Proposition
på berörde förslags antagande och meddelande till de öfriga RiksStånden,
Talmannen förklarat, att, sorn 44 §• 1 Morn. Riksdags-Ordningen
uttryckligen inneliölle, det allmänna frågor, hvarmed förstås sådane, som
kunna eller böra komma under samtlige Riks-Slåndens öfverläggning och
pröfning, ej må i Riksens Ständers Plena till omedelbart afgörande upplagas,
utan skola öfverlemnas till utredande af behöriga Utskott, funné Talmannen,
vid jemföielse äfven af 56 §. Regerings-Formen, sig, på grund af
55 §. Riksdags-Ordningen, föranlåten vägra Proposition till omedelbart antagande
eller förkastande af ifrågavarande förslag, samt alt, då Ståndets genom
votering utrönta majoritet äskat den sålunda vägrade Propositionens
framställande, öfverläggningen förklarats hvilande och målet blifvit förvisadt
till Conslitulions-Utskotlet, jemte anmodan att, inom åtta dagar efter
delfåenrlet af handlingarne, till Ståndet med utlåtande inkomma.
Vid pröfning af delta ärende har Utskottet tagit i betraktande, att det
af Hans Jansson framställda förslag till underdånig Adress, långt ifrån att
innefatta en Motion, endast åsyflar ett uttryck af Bonde Ståndets tänkesätt
och förhoppningar om landets allmänna ställning, alt då Hans Majit Konungens
Tbrontal, såsom en icke med contrasignation försedd handling,
ej är att betrakta sorn en Kongl. Proposition, för hvilken Remiss lill Utskott
må ega rum, kan ock den till svar föreslagna, dermed oskiljaktigt
sammanhang egande Adressen desto mindre påkalla en dylik handläggning,
Bihang till R. St. Prot. iS.fo. 3 Sami.
2:dra Häftet.
2
Constitutions-Utskottcls Memorial N.o 2,
sorn dermed icke åsyftas någon anmälan inför Konungen i Stats-Rådet,
ulan blott ett uttryck inför Konungen personligen af underdånig vördnad
samt en af Konungens Throntal motiverad opinions-yltiing; att dess ifrågasatta
meddelande lill de öfriga Riks-Stånden ingalunda afsett, att förslaget
skulle hos dem undergå pröfning, d. v. s. antingen godkännas eller
förkastas, utan blott haft lör ändamål att lemna dem tillfälle, derest de
så för godt funno, att uti Adressen deltaga, samt att Bonde-Ståndet icke är
förment att, äfven utan de öfrige Riks-Ståndens deltagande, å Ståndets enskilda
vägnar lill Kongl. Maj:t öfverlemna den underdåniga Adressen. Utskottet
bar fördenskull icke kunnat dela den af Bonde-Ståndets Talman
yttrade mening, det ifrågavarande Adress-förslag utgör en allmän fråga, den
der kan eller bör komma under samtlige Riks-Ståndens öfverläggning och
pröfning, samt följaktligen dessförinnan rnåste, jemlikt 56 §. Regerings-Formen
och 44 §• Riksdags-Ordningen, af behörigt Utskott beredas; och har
Utskottet sålunda ansett Adress-förslaget, som icke ur någon synpunkt kan
hänföras till de uti 89 §. Regerings-Formen och 60 §. Riksdags-Ordningen
antydda önskningar, rörande hvilkas behandling föreskrift meddelas, vara
nti ett calhegoriskt förhållande lill de underdåniga lyckönsknings- eller
tacksägelse-adresser, hvilka vid flera Riksdagar blifvit, utan föregående remiss,
omedelbart af Riksens Ständer afgjorde.
Utur dessa skäl och med den allmänna uppfattning af 55 §. Riksdagsordningen,
alt Talman icke må från Grundlagarnes möjligen tvetydiga oräaförstånd
motivera vägran af Proposition, utan att en sådan vägran, hvilken
utgör ett undantag från Riks-Ståndens allmänna rätt att öfver förekommande
ärenden besluta, måste stödja sig på den väckta frågans bokstafliga
stridighet mot Grundlagarnes lydelse, förklarar Constitulions-Utskottet, det
Proposition på omedelbart afgörande af Hans Janssons omförmälde förslag
till underdånig Skrifvelse icke kan, på grund af 55 §• Riksdags-Ordningen,
af Talmannen vägras. Stockholm dea 10 Februari i84o*
På Riksens Ständers Conslitutions-Ulskolls vägnar,
C. H. Anckarsvärd.
H. O. Holmström.
Nils Pehrsson.
Mart. T. Morsing Th:n.
L. S.
Chr. Arfvidsson,
<%nsiiluliöns^UlshoUels Memorial JY:o 2,
3
jResérvatiotier:
df Gtefve Spens: Mot Utskottets beslut, i afseende pä grundslagsenligheUn
af den i Bonde-Ståndet yrkade Pioposition om omedelbart antagande af,
samt inbjudning lill de öfrige Stånden , att äfven antaga Riksdagsmannen
Hans Janssons förslag till underdånig adress, får jag härmed reservera mig.
Lika med Bonde-Ståndets Taleman, anser jag, att §§. 44 oc'd 6o af Riksdags-Ordningen
här påfordra förslagets förutgående behandling i Utskott.
Den begärda inbjudningen mäste ovilkorligen införa frågan i deras class,
hvilka kunna komma under samtlige Riks-Ståndens öfverläggning och hvilka
uti $. 44 kallas allmänna frågor, med uttryckligt stadgande, alt de ej
må i Riksens Ständers Plena till omedelbart afgörande upptagas. Jag kail
icke inse det här omtaldta sambandet emellan den vägrade propositionen
och §. 26 af Riksdags-Ordningen, icke ens alt den såsom oformlig anmärkte
Utskolts-granskmngen af Konungens Throntal är en nöd vändig följd
deraf, att frågan om detta såkallade svar på Throntalet dit remitteras. Om
Giundlagen innehöll åliggande för Sländerne att besvara ett sådant tal, då
skulle det visserligen underkastas en slags granskning af det Utskott, som
uppsatte en sådan svars-adress, men dels synes mig äfven den granskningen
icke oformlig, så snart bebofvet deraf kan visas, dels blifver, när intet
annat svar är uti nämnde §. 26 föreskrifvet, än Talmännens framföranden
af Ståndens undeidåniga vördnad i slutet af Plenum Plenorum,
hvarje adress, sådan som denna, en serskildt föreslagen skildring af landets
ställning och önskningar, mera med anledning af Throntalet, un såsom
svar derpå. Den förra benämningen är också den, som här nyttjas.
Jag anser en dylik åtgärd ganska lämpligen kunna hänföras till §. 60 uti
Riksdags-Ordningen, der det heter: ”Vilja Riksens Ständer till Konungen
framföra någon deras allmänna önskan i hvad ämne som helst;” och kan
så mycket mindre ogilla, alt Bonde-Ståndets Talman åberopar denna §.
60 här, som detta förslag till adress i sanning ulliycker ganska många
önskningar. Af alla de bevekelsegrunder, jag hört åberopas mot Talmannens
vägran, är den enda efter min lanke giltiga, att, när under så många
föregående Riksmöten tacksägelse-adresser blifvit omedelbart och efie*
inbjudning beslutade af Ståndens Plena, utan att §. 44 Riksdags-Ordningen
dervid ansetts hinderlig, borde frågan om en adress till Konungen
af annat innehåll, än blotta tacksägelser, icke behandlas på motsatt vis; —
jag tror, lill följd häraf, att, när helst någon Taleman vägrar proposition
4
Constitutions-UIskoltets Memorial N.o 2.
på elt sådant omedelbart beslut om en tacksägelse-adress, bör denna vägran
af Constilutions-Utskottet godkännas.
Så val jag, som flere af de Ledamöter, i hvilkas yttranden jsg instämde,
anförde under debatten vår farhåga för prejudicatet» I alla länder,
der en adress från Representanterne, såsom svar på Regeringens första
meddelanden, är antingen Grundlagsstadga elier praxis, hafva alltid
dessa adresser ansetts vara af stor vigt, och nagelfarandet af hvart ord
deri sker med största sorgfällighet. Jag älskar ej mycket dessa opinionsyttringar
vid början af en Representations möten. Jag tror melhoden vaja
ett af lidens misstag och kunna leda till och hafva fedt ofta derhän,
att man skjuter bort sitt krut på yttranden om personer i allmänna termer
— det krut, som sedan saknas vid omdömena om saker och specificejade
gerningar; — men skall denna act anses tillhöra en Representation,
bör den i alla afseenden betraktas sorn en hufvud-act; och inom vårt
fyrkammar-syslem kan det sorgfalliga nagelfarandet af redaelioner i allmänhet
ej anses verkställbart, utan preliminärt sammanträde af en gemensam
alla kamrarnes delegation. Jag tior således, att frågans vigt lika myckel,
som, efter min tanka, vår Grundlags ordalydelse, fordrar sådana
adressers preliminära behandling i Utskott. Detta Riksdagsmannen Hans
Janssons förslag utmärker sig genom hofsamhet, sakrikhet, sanning, alfvar;
men det kan efterföljas, vid andra Riksdagar., af helt annorlunda adressförslager,
den ena gången uppfyllda med orientaliskt smickei’, den andra
gången med personlig bitterhet, och dessa två möjligheter visa begge vådan
af att för sådana adresser välja den antagningsform, som mer, än någon
annan af dem, hvilka åtfölja vårt Representationssätt, är underkastad
de obetänkta redaclionernas alla följder.
Uti denna reservation instämde Professor Morén.
Af Professor Cederschiöld: Mot det sätt, hvarpå Höglo!!. Consfitn
tions-Ulskoltet
behagat besvaia den erhållna lemissen från det Hedervärda
Eonde-Ståndet, nödgas jag reservera mig. Jag gör det ingalunda i den inbillning
att kunna upphäfva verkan af Utskottets utlåtande, helst jag ganska
väl vet, att ingen apell gifves emot Utskottets dom i de fall, der det,
såsom nu, handlar med Riksens Ständers rätt. Men jag har velat begagna
min reservationsrätt blott för alt tillkännagifva, det jag icke deltagil i Utskottets,
enligt min åsigt, grundlagsvidriga förfarande med delta mål.
Då nemligen den gjorda motionen var ämnad att ”kunna eller böra
komma under samtliga Riks-Ståndens öfverläggning och pröfningf så är
det klart, att den, enligt i Mom. af 44 §• Riksdags-Ordningen, måste anses
Ccnstitutions-Vtskottets Memorial N:0 a.
B
såsom en ’allmän fråga.” Och sedan delta icke kan nekas, år det ovedersägligt,
att den, enligt så val samma § , sorn 56 §. Regerings-Formen,
icke bordt kunna upptagas till omedelbart afgörande i Riksens Ständers
Plena, ulan skolat öfverlemnas till behörigt Utskott j sorn egt att deröf ver
sig yttra. Till öfverflöd föieskrifves dessutom i 60 §. Riksdags-Ordningen
bestämdt, ali så skall förhållas, då Riksens Ständer Vilja ”lill Konungen
framföra någon deras allmänna önskan i hvilket ämne som helst." Mig synes
derföre den yrkade propositionen vara uppenbarligen stridande mot
Grundlagarnes klara ordalydelse, i de nu an fö da paragraferne. Också har
Utskottet, till stöd för sitt utlåtande, hvilket, enligt 55 §. Riksdags-Ordningen,
borde vara ”motiveradt och bestämdt" icke kunnat anföra en enda
Grundiags-paragraf, ulan sökt raisonera sig fram genom det påstående, att
den föreslagna adressen icke vore någon ‘'allmän fråga_, och att i Grundlagarne
ingen ting funnes stadgadt om ett sådant måls behandling. Till
den andan gör Utskottet, alldeles godlyckligen, en helt annan beskrifning
på ”allmän fråga/’ än den Riksdags-Ordningen gifvit i 44 §• Men afven
sedan Utskottet uteslutit adressen ifrån eulhegorien af "allmän fråga/" återstår
en i visst afseende ännu högre cathegori, under hvilken Utskottet väl
måsle tillåta den all få inrymmas, nemligen den, som finnes i 60 §. Riksdags-Ordningen,
så lydande: ”Vilja Riksens Ständer till Konungen framlöra
någon deras allmänna önskan, i hvilket ämne som helst” &c. Att
adressen innefattas under benämningen af ”hvilket ämne, som helst,” lär
väl ingen vilja bjuda lill alt bestrida; och lika obestridligt är det äfven,
alt den innefattar en önskaUj åtminstone alt den måtte blifva behjertad.
Denna §. hade sålunda i alla fall varit ensam tillräcklig att bestämma, det
motionen hade ovilkorligen bordt handläggas af vederbörligt Utskott, innan
Stånden varit berättigade att derom besluta.
Af Biskop Nibelius: I motsatts mot Ulskollels pluralitet, anser jag
Talmannen i det Hedervärda Bonde-Ståndet , i de af honom citerade
Grundlags-paragrafer, hafva ägt tillräckligt skäl för sin vägran, att lill
omedelbart afgörande framställa Hans Janssons anförande. Nämnde memorial,
långt ifrån att innehålla en blott allmän opinions- eller tanke-yttring,
vidiör frågor, visseiligen i den mening allmänna, att de röra aila
Stånden gemensamt, och just derföre höra under 44 §■ Riksdags-Ordningen,
men al hvilka dock flere angå speciella ämnen, och i afseende på dessa
uttrycka bestämda önskningar, åsyftande ändring i gifna författningar. Men
om sådana frågor, anledningen till deras väckande må hafva varit hvilken
som helst, stadgas i Grundlagen bestämdt, ali, innan de lill afgörande få
6
Cptistilutions-Ulskottet! Memorial N.-o 2.
förelagas, de i Utskott skola beredas. Det är detta Talmannen i BondeStåndet
yrkat. Jag kan derföre icke annat än gilla hans förfarande oell
får således mot Utskottets beslut reservera mig.
Med Biskop Nibelius förenade sig Professor Geijer och Bruspatron
De Maré.
Biskop Holmström instämde uti de af Grefve Spens och Biskop Nibelius
afgifne reservationer.
Af Prosten Hallström: Adress-förslaget är, efter mitt omdöme, just i
den nion en allmän fråga, sorn derigenom skall uttryckas en allmän opinions-yllring.
Denna kan icke, serdeles då liera serskildta ämnen beröras,
på ett värdigt, kraftigt och tillfredsställande sätt afgifvas, genom acclamalion
inom Riks-Stånden, utan måste, för att äga kännemärket af sanning
och lugn, föregås af öfverläggning och pröfning, men i sådant fall, hvilket
här ofelbart inträffar, då afsigten omisskänligen varit att draga frågan under
samtlige Riks-Ståndens behandling, har så väl Regerings-Formens 56
§., som Riksdags-Ordningens 44 §• uttryckligen föreskri!vit frågans beredning
i Utskott. Ovedersägligen innefattar ock Adress-förslaget föreställningar
och önskningar, ål hvilka, i hvad ämne som helst, 6o §. Riksdags-Ordningen
samt 89 §. Regerings-Formen bestämdt utstakat vägen lill Allmänna
Besvärs- oell Ekonomi-Utskottet, innan desamma kunna till Konungen
framföras af Rikets Ständer.
TRYCKT HOS J. A. \V ALLDER,
1840.
Conslitulions-Vt skol tets Memorial N.-o 3.
1
N:o 3.
Ankom till Exp. Utsk. den ig Ftbr., kl. i e. ru.
Memorial till Ridd. och Adeln, angående grundlagsenligheten af
en yrkad Propositions vägrande.
Ar eli förflulne gårdag ankommet Utdrag af Höglofl. Ridderskapets och
Adelns Protocoll för den 20 och 23 nästlidne Januari samt den 1 i denna
månad, har Conslitutions-Utskollet inhemtat, alt, sedan inom Ridderskapet
och Adeln Fråga blifvit väckt derom, alt de Embetsman, som 4> §• Riksdags-Ordningen
uppräknar, ej måtte uti det i Riddarlius-Ordningens 18 §.
omförmälda Bänkrnansval deltaga, och Landtmarskalken, i anledning deraf,
förklarat, att då sistberörde §. föreskref, det samtlige Ridderskapet och
Adelns närvarande hela antal skall delas i serskilda delar, hvarje Afdelning
vid Bänkmansvalet för sig uppropas att förrätta sådant val, och hvar och
en dervid inlemna en sluten sedel o. s. v., samt Riksdags-Ordningen ej innehöll
något häremot stridande, enär dess 4i §. väl uteslöt vissa högre
Embetsman från Utskott och val dertill, men ej från Bänkrnansval, kunde
ej Landtmarskalken, sorn uti sin aflagda Landtmarskalks-ed svurit att ställa
sig till ovilkorlig efterlefnad, ej blott Grundlagarne, utan ock den antagna
Riddarhus-Ordningen, emot 18 §. i denna Ordning, jemförd med 28 och
4( §§. Riksdags-Ordningen, å den gjorda framställningen meddela proposition;
så och då denna senare likväl af Ståndet yrkats, hade öfverläggningen,
jemlikt 55 §. Riksdags-Ordningen, blifvit förklarad hvilande och frågan
förvisad lill Constilulions-Ulskollet, med föreläggande att, inom fjorton dagar
efter delfående!, öfver frågans stridighet elier enlighet med Grundlagen
sig utlåta.
Efter lagen kännedom jemväl af de Protocolls-uldraget medföljande yttranden
och reservationer i ämnet, har Utskottet förehaft detta till pröfning;
och som 55 §. Riksdags-Ordningen uttryckligen förmår, att Landtmarskalk
eller Talman ej må kunna väga proposition, utom i det fall, då han finner
en väckt fråga bokstafligen strida mot Grundlagarnes lydelse, men Riddarhus-Ordningen
icke är Grundlag, anser Utskottet Landtmarskalken icke hafBihang
lill R. Si. Prot. 184°• ^ Sami. 1
3:dje Häftet.
2
Constitutions-Utskotlets Memorial N.o 3.
va bordt, på grund af 18 §. Riddarhus-Ordningen, vägra den af Ridderskåpet
och Adeln begärda proposition.
Men då 4l §• Riksdags-Ordningen stadgar, alt tjenstgörande Stats-Ministrar,
Stuts-Råd, Justilise-Råd, Hof-Canzler, Justiliae-Canzler, Justitite-Ombudsman
och Stals-Secreterare ej må i val till Utskotls-Ledamöter deltaga, hvilket
obestridligen måste så förslås, att detta deltagande ej kan hvarken medelbart
eller omedelbart ega rum, samt deraf är en klar följd* att bemälde Embetsman
ej eller må, vare sig medelbart eller omedelbart, deltaga uti valen till
de Electorer, hvilka skola välja Ledamöter i Utskotten; Alltså och då det
i Grundlagarne hvarken föreskrifna eller ens omnämnda Bänkmansvalet,
såsom första instancen af valet till Utskotts-Ledamöter inom Ridderskapet
och Adeln, destomera måste, uti nu ifrågavarande hänseende, vara underkastadt
enahanda vilkor med Electors-valen, som, i motsatt fall, ett Grundlagsstadgande
skulle genom den Grundlagarne underordnade Riddarhus-Ordningen
eluderas och de facto upphäfvas, finner Utskottet, enär den af
Ridderskapet och Adeln yrkade prosilion sålunda afser beslut, huruvida ett
Grundlagsstadgande skall eflerlefvas eller icke, och, med Nej besvarad , skulle
medföra ett mot Grundlagarne stridande beslut, stöd i Grundlagarne f®-  refinnas för en vägran att berörde proposition framställa.
Stockholm den 11 Februari 1840.
Reservationert
af Herr Cederschiöld. Oaktadt jag hufvudsakligen instämmer i resultatet
af Höglofl. Constitulions-Utskottets utlåtande, så anser jag likväl saken icke
hafva blifvit nog utredd, icke heller motiveringen nog bindande, utan anhåller
derföre, alt mitt till Utskottets protocoll afgifna anförande måtte få
åtfölja, så lydande;
För att kunna utreda, huruvida den fråga, hvarå Landtmarskalken vägrat
proposition, är enlig med eller stridande mot Grundlag, vill jag skärskåda
den, först i anseende till sjelfva saken, och sedan i anseende till
formen. Hvad sålunda saken beträffar, vill jag lill en början erinra, att
allt hvad, som säges om ett högre begrepp, nödvändigt mäste gälla för alla
de underordnade; och att följaktligen det i Riksdags-Oidningens 41 §• stadgade
förbudet mot deltagande i val till Utskotts-Ledamöter, nödvändigt
måste gälla både för val lill Electorer och val till Bänkmän, helst detta
sistnämnda val endast är första instansen af val till Utskotts-Ledamöter.
Constitulions-Ulskollcts Memorial N.o 3.
3
Med della förbud är förhållandet alldeles enahanda, som med det i 17 §.
Riksdans-Ordningen stadgade förbudet för Embels- och Tjenstemän, att obehörigen
verka uti Riksdagsmanna - valen; hvilket af samma skäl äfven måste
gälla för de i Borgareskapet och Bonde-Ståndet brukliga Electors-valen,
emedan de endast äro första instansen af Rtksdagsmanna-val. Det är
sålunda klart och tydligt, att de i Riksdags-Ordningens 41 §• uppräknade
Tjenstemän äro, enligt denna Grundlag, oberättigade all deltaga i Bänkmansval.
Och för att till öfverflöd visa, alt delta just varit Lagstiftarens mening,
vill jag i korthet anföra något om sältet, huru den ifrågavarande 4*
(j. Riksdags-Ordningen tillkom. I första förslaget till Riksdags-Ordningen
voro ”Stats-Ministrar, Slats- och Justitne-Råd, Ilof-Ganzler samt Stals-Secrelerare”
uteslutne från Utskott och Ståndens Plena. Men den 21 OcLober
180C) yrkades på Riddarhuset af flera, alt de uppräknade Tjenslemännen
skulle få tillträde lill sitt Stånds Plena; och af Ur Rothliebj att de
blott skulle uteslutas från Utskott; samt af Hr Pulina?!, Grefve Mörner
och Hr Tham, alt de icke heller borde få blifva Electorer.
”Herr Grefven och Orri föranden ( De la Gardiej) framställde derefter
”den proposition, alt de i §. uppräknade höga Embetsman - - kunna — i
”Utskott eller val till Ulskolls-Ledamöter ej deltaga.” Slraxt derpå förklarade
Ordföranden, ”att han i propositionen infört: i Utskott eller val
”till Utskott ej deltaga; emedan han hade sig bekant, alt i den projecte'”rade
Riddarhus-Ordningen en helt annan inrättning lill valen, genom
”Bänkman, vore föreslagen.— Och blef denna ”proposition,” författad i fullkomlig
enlighet med paragrafens nuvarande lydelse, ”enhälligt bifallen.”
I afseende på saken återstår nu blott att undersöka, huruvida 18 §.
Riddarhus-Ordningen kan anses stå i verklig sirid med 4> §• Riksdagsordningen
och de i den senare från deltagande i val till Utskolts-Ledamöler
undanlagne Embetsmännen vara, enligt den förra, berättigade att
deltaga i Bänkmans-val. Till den ändan torde jag blott behöfva erinra,
att då en lag gör speciella undantag ifrån ett allmänt stadgande, behöfva
de icke i detta senare intagas; utan båda lagbuden måste blott vid tillämpningen
sins emellan jemföras. Sådane förhållanden förekomma ej sällan
i våra Grundlagar. Sålunda stadgas t. ex. i 36 §. Regerings-Formen,
att ”de, som bekläda Domare-Embelen, så högre som lägre,--kunna icke,
”utan medelst ransakning och dom, ifrån sina innehafvande sysslor af Ko”nungen
skiljas.” Likväl hindrar detta allmänna stadgande icke Konungen
all, enligt io3 § af samma Grundlag, på Ständernes anmälan, vid hvarje
Riksdag, ifrån Embetel skilja ailda till tre Ledamöter af Högsta Domslo
-
4
Conslilutions-Ulskollcls Memorial N.-o 3.
len. — Sålunda innehåller Riksdags-Ordningens i §. det allmänna stadgande,
alt ”Riksens Ständer kunna, i utöfningen af deras Riksdagsmanna”befattning,
icke bindas af andra föreskrifter, än Rikets Grundlagar,” då
likväl samma Grundlag antyder i 12 §•, att Ridd. och Adeln tillika skola
ställa sig Riddarhus-Ordningen lill efterrättelse. Och i denna Riddarhusordning
förekomma på elt par ställen allmänna stadganden, från hvilka
undantag finnas i Riksdags-Ordningen. Sålunda stadgas t. ex, i RiddarliusOrdningens
3r §., huru tillgå skall vid alla val och voteringar, nemi. att
”de, sorn till samma bänk höra, träde inom skranket, när deras bänk”nummer
uppropas, och hvar och en framlägge, vid uppropet af dess namn,
”sin val- eller voterings-sedel på det pappers-ark, som hålles af en Leda”mot
vid hordet.” Med tillämpning endast af detta allmänna stadgande,
skulle alltså den, sorn blifvit tilltalad för personligen förolämpande uttryck,
vara berättigad att deltaga i den, enligt 3o Riddarhus-Ordningen, öfver
honom sjelf anställda voteringen. Och något hinder derför finnes icke annorstädes,
än i 41 §• Riksdags-Ordningen, hvarest det stadgas, ”alt, i mål,
”sorn personligen röra en Ledamot af något Riks-Stånd, må han väl i Plena
”eller Utskott öfverläggningarne, men ej besluten öfvervara.” — Alldeles
enahanda är förhållandet med Bänkmans-valet. I 18 §. Riddarhus-Ordningen
förekommer det allmänna stadgandet, i afseende på bänkmans-valet,
att, enligt antecknings-lislan, samtliga ”Ridderskapets och Adelns närvarande
hela antal delas i 25 serskilda, men lill beloppet lika delar,” &c.
Men härifrån göres undantag i samma 41 §• Riksdags-Ordningen, som
förbjuder de der uppräknade Embelsmännen alt deltaga i val till UtskottsLedarnöter,
under hvilket val förut är visadt, att äfven Bänkmans-valet är
inbegripet. Man finner sålunda tydligt, att dylika lagstadganden icke kunna
tillämpas ensidigt, utan blott genom jemförelse med hvarandra. Af allt
delta är alltså klart, att Landtmarskalken misstagit sig, dä han ansett 18
<§\ Riddarhus-Ordningen berättiga de i Riksdags-Ordningens S- uppräknade
Embetsmänncn ali i Bänkmans-valet deltaga.
Hvad denna fråga slutligen angår i afseende på formen, vill jag först
påminna, alt de i Riksdags-Ordningens 41 §• uppräknade Tjenslemännen
äro, såsom nyss förut blifvit bevisadl, af samma §. ovilkorligen uteslutna
från deltagande i Bänkmans-val. Dernäst vill jag erinra, att det icke må
kunna få hero på ett Stånds tillfälliga godtycke att afgöra, huruvida ett
lagbud skall efterlefvas eller icke; helst det i sjelfva verket skulle innefatta
en rättighet alt ändra eller förklara Grundlag på annat sätt, än Regerings-Formens
81 och 83 §§. medgifva. Deraf följer alltså, att den pro
-
Constitutions-Ulskottets Memorial If.o 3-
5
position, som. Ridd. och Adeln yrkat, rörande tillämpningen af 4i §• Riksdags-Ordningen
är, i afseende på formen, uppenbarligen stridande mot
nyssnämnde 81 och 83 §§. i Regerings-Formen.
Af Professor Geijer: För min del har jag gillat Landtmarskalkens förhållande,
på den grund, att han enligt sin ed förfarit, och således instämmer
jag i de af honom sjelf åberopade motiverne för hans vägran af proposition
i förevarande ämne. Att Riksdags-Ordningens 41 §• med sin föreskrift
att utesluta de der nämnde embetsmän från Utskott eller val till
Utskotts-Ledamöter, enligt lagstiftarens mening, ej afsett samma personers
uteslutande från de för Riddarhuset egna Ränkmans-valen, är tydligt deraf,
att sådane personer intill i8a3 års Riksdag, då deras rättighet dertill
först ifrågasattes, ej blott deltagit i Bänkmans-valen, utan sjelfve varit
Bänkman. Den af Landtmarskalken besvurna Riddarhus-Ordningen utesluter
dem ej heller från Bänkmans-valen. Jag reserverar mig mot all annan
förklaring af Grundlagen i detta fall, tills en sådan gifves och blifver
gällande.
Med Professor Geijer instämde Biskoparne Holmström och Nibelius.
Af Herr Petre: Då Landtmarskalkens tillämpning af 18 §. RiddarhusOrdningen
utgör den enda tviste-punkt, hvaröfver Constitutions-Utskoltet
egt att meddela utlåtande, men Utskottet utsträckt sitt bedömande till ett
supponeradt factum, hvilket visserligen kan förtjena uppmärksamhet hos
Lagstiftande makten, men icke nu påkallat yttrande af Constitutions-Utskottet,
som i förevarande fall endast är en lagskipande Auctoritet, anser
jag, som instämt i förra delen af ifrågavarande utlåtande, hela den senare,
för liufvudsaken främmande perioden vara, med sin synbarligen
doetrinära tendens, lindrigast sagdt, öfverflödig.
$ c® jr,
TRYCKT HOS J. A. WAtLDBS,
18 40.
Constitutions-Utskottets Memorial N.-o 4-
N:o 4.
Ankom till Exp. Utsk. den 17 Februari kl. 6 e. m.
Till Riksens Ständer _, angående en rättelse uti det öfverlemnade Grundlags-ändrings-förslaget
rörande Stats-Rådets organisation.
Sorn uti den af Constitutions-Utskottet lill Riksens Ständer, uti Memorialet
N:o 1, öfverlemnade uppgift å de från sistlidne Riksdag hvilande Grundlagsförändringar
, angående en ändamålsenligare organisation af Stats-Radet m. m.
O 7 O O O -!-••••
uti 99 §. Regerings-Formen efter orden: — — — ”Nedre Justi tite Revisio
nens,
Hof-Rätternes, Collegiernes”, orden: eller i dessas ställe inrättade Verks,
blifvit utlemnade, får Utskottet vördsamligen meddela, att införandet af dessa
ord är en följd af den föreslagna nya redactionen af 35 §• Regerings-Formen,
och sammanstämmer med ordalydelsen af förra Riksdagens Constitutions-Utskotts
Memorial N:o 48, pag. 13 ocii 14, samt det hvilande förslaget till ändring i
99 §. Regerings-Formen, hvars nya lydelse således skulle blifva:
”Riksens Ständers Justitioe-Ombudsman må, när lian det nödigt anser,
kunna öfvervara Högsta Domstolens, Nedre Justities Revisionens, Hof-Rätternes,
Collegiernes eller i dessas ställe inrättade Ferks, och” &c. Stockholm den
17 Februari 1840.
Rättelse:
Conätitutions-U t skottets Memorial N:o 1 bör hafva datum af den 10 Februari 1840.
Bihang till R. St. Prot. 184.0, 3 Sami.
4 Häft.
Constilulions-Utskotlets Memorial, N.-o 5.
N:o 5,
Ankom till Exp. Utsk■ den 22 Febr. kl. it f. m.
Memorial, med uppgift å hvilande Grundlags-ändrings-för slag.
^ eda 11 Constitutions-Utskottet, under den 10 dennes, till Riksens Ständer insändt
clt från nästföregående Riksdag hvilande Grundlags-ändrings-förslag,
får Utskottet 1111 ytterligare lill Riksens Ständer vördsamt öfverlemna öfriga,
till afgörande vid denna Riksdag beredda och hänskjutna förslag till ändringar
uli Grundlagarne, med undantag af det under N:o 6 uti 82 §. af 1835
års liiksdags-heslut upptagna förslaget rörande Urtima Riksdagar och deras
föremål, i afseende hvarå Riksens Ständer, jemlikt berörde 82 §., förklarat,
att förslagen angående Lagtima Riksdags återkomst på bestämd tid, samt om
Urtima Riksdagar och deras föremål, blifvit antagne att hvila lill innevarande
Riksdag, under förutsättning, att det förra förslaget bör af begge StatsMagterne
först vara bifallet, innan det senare kan företagas till pröfning.
Derjemte får Utskottet vördsamt anmäla, att, enär de under N:o 15
upptagne Grundlags-ändrings-förslag, angående National-representationen, afse
utsträckt representations-rätt inom de 3:ne ofrälse Stånden, och således naturligen
sönderfalla i 3:ne, med hvarandra icke samband egande afdelningar,
Utskottet äfven ansett sig böra dem, såsom 3:ne serskilda förslag, under olika
punkter upptaga, Stockholm den 17 Februari 1840.
Uppgift
på de från i834 och i835 årens till nu innevarande Riksdag
hänskjutne och hvilande Förslag till Grundlags-ändringarj
medelst tillägg, upphäfvande, rättelse eller förklaring, upptagne
under de N:ris, samma förslag ega uti 82 af i835
års Riksdags-Beslut.
l:o och 2:o. Förslag till en ändamålsenligare organisation af Stats-Rådet,
samt de Grundlags-ändringar, som föranledas af Hof-Canzlers-befattningens
föreslagna upphörande.
Äro uti Constitutions-Utskottets Memorial N:o 1 redan till Riksens Ständer
öfverlemna de.
3:o Förslag, angående det antal af Högsta Domstolens Ledamöter, sorn
böra vid måls handläggning tillstädesvara.
Bihan g till R. Si. ProC. 1840. 3 Sami. S:ie Häftet. 1
2
Constitutions-Utskoltets Memorial, N:0 5.
Regerings-F rmen.
§• 22-
Uti Högsta Domstolen kunna rin- Uti alla mål, sorn hos Högsta
gare mål pröfvas och afgöras af Fem Domstolen förekomma, böra minst
Ledamöter, så ock af fyra, der alla sex Ledamöter tillstädesvara och i
fyra äro om slutet ense. Öfver vigti- afgörandet deltaga.
gare saker skola minst sju döma. Ej
må flere än åtta Ledamöter, fyra frälse
och fyra ofrälse män, på en gång
tjenstgörande vara. I alla mål skola
minst två frälse och två ofrälse Ledamöter
vara närvarande.
Se Bihangct till samtlige RiksStåndens
Protocoil, 3 Sandingen, Memorialen
N:ris 37, 52, 53 och 115.
Ridd. och Adelens Protocoil. B. X V
p. 56. B. XVII p. 56. B. XXI p. 101.
Preste-Ståndets d:o B. XI p. 370.
B. XIV p. 136, XVIII. 166.
Borgare-Ståndets d:o B. V p. 775.
B. VI p. 233: B. VII p. 304, 331,
332. B. IX p. 769, 851.
Bonde-Ståndets d:o B. VII p. 167.
4:o. Förslag lill ändrad redaction, rörande Erke-Biskops- och Biskopsval.
Regerings- Formen.
§. 29.
Till Erke-Biskop och Biskopar, Till Erke-Biskop och Biskopar;
med hvilkas val förhåiles efter förra med hvilkas val föihålles enligt Kyrvanligheten,
utnämne Konungen en af kolag, utnämne Konungen en af de tre,
de tre, som föreslagna blifvit, som föreslagna blifvit.
Se Bill. 3 Sami. Meni. N:o 13.
Ridd. och Adelns Prot. B. Vill
p. 302.
Preste-Ståndets d:o B. VII p. 156.
Borgare-Ståndéts d:o B. III p. 726,
836, 877.
Bonde-Ståndets d:o B. V p. 209.
Consliliitions-Utskotlets Memorial, N.o •5’.
tid.
5:o. Förslag till stadgande om Lagtima Riksdags återkomst på bestämd
Regerings Formen.
. §\
Riksens Ständer skola, i krall af
denna grundlag, livart femte år sammankomma.
Uti hvarje Riksdags-Beslut
skola Pviksens Ständer bestämma
då de till följd häraf åter sammanträda,
samt u
leise med
49.
Riksens Ständer skola,
denna grundlag, lill
sammankomma livart
Lagtima
dagen,
ig Riksdags kalnöd
ma föreskrifter i afseen
•
•
de på Riksdagsmanna-valen, deruti intaga.
Konungen vare
alt Riksens Ständer till
dag derförinnan kalla.
dag
på den första helgfria dagen
dock obetaget,
Urtima Riks
-
kraft af
Riks
femte
år,
af
October månad.
Uti hvarje Lagtima Riksdags-Beslut,
skola Riksens Ständer uttrycklig
Riksdagskallelse, jemte nödiga föreskrifter,
i afseende på Riksdagsmannavalen,
intaga. Konungen vare dock
obetaget, att Riksens Ständer till Urtima
Riksdag derförinnan kalla.
Riksdags- Ordn inge n.
§■
Riksens Ständer skola, i kraft af
Rikets antagna Regerings-Forin, livart
femte år sammankomma. Uti hvarje
Riksdags-Beslut bestärnme Riksens
Ständer dagen, då de till följd häraf,
sammanträda, samt in tage derutireåt
uttrycklig Riksdagskallelse med nödiga
föreskrifter, i afseende pu Riksdagsmanna-valen.
Konungen vare dock
obetaget, att Riksens Ständer derförinnan
till Urtima Riksdag kalla.
Riksens Ständer skola, i kraft af
Rikets antagna Regerings-Form, till
Lagtima Riksdag sammankomma hvart
femte år, på den första helgfrie dagen
af October månad. Uti hvarje
Lagtima Riksdags-Beslut intaga Riksens
Ständer uttrycklig Riksdagskallelse,
jemte nödiga föreskrifter i afseende
på Riksdagsmanna-valen. Konungen
vare dock obetaget, att Riksens
Ständer derförinnan till Urtima
Riksdag kalia.
Se Bill. 3 Sami. Mern. N:ris 31,
45, 115 och 126.
Ridd. och Adelns Prot. B. XIII
p. 100. B. XV n. 395. B. XX p. 101.
B. XXII p. 255.
4
Constilutions-Utskottcts Memorialj N.o 5.
Preste-Ståndets d:o B, X p. 192.
B. XII p. 246, 410, 509. B. XIV
p. 192. B. XVIII p. 166.
Borgare-Ståndets d:o B. V p. 522,
579. B. VI p. 547, 666. B. X p. 769,
851.
Bonde-Ståndets d:o B. VI p. 561-
6:o. Förslag till bestämmelser, angående Urtima Riksdagar och dessas
föremål.
Öfverlemnas nu icke, enligt hvad Constitutions-Utskottets
Memorial N:o 5 derom innehåller,
/:o. Förslag tili Redactions-ändring, angående stället för Riksdags kai
•»1
O7 O w '■
lande.
Regerings-Formen>
§. 50.
Riksdag,arne skola hållas i Rikets Riksdagarne skola hållas i Rikets
Hufvudstad, utom i de fall, då Fien- Hufvudstad, så framt ej synnerligen
dens framträngande eller Pest eller vigtiga omständigheter göra ett unandra
lika vigtiga hinder göra det o- dantag derifrån nödigt eller nyttigt.
möjligt eller för Riksens Ständers fri- Konungen utsätte då, i samråd med
het och säkerhet vådligt. Konungen Riksens Ständers Fnllmägtige uti Ranutsättedå,
i samråd med Riksens Stan- ken och Riksgälds-Contoret, en annan
ders Fullmägtige uti Banken och Riks- Stadj der Riksens Ständer höra samgälds-Contoret,
en annan ort, der Rik- las och kalle dem dit till den tid, de
sens Ständer höra samlas, och kalle sjelf ve förut hestämt, eller vid Urtidem
dit lill den tid de sjelfve förut ma Riksdagar till den tidj som Koheslämt.
nungen påbjuder.
Riksdags-Ordningen.
§. 3.
Riksdagarne skola hällas uti Ri- Riksdagarne skola hållas i Rikets
kets Hufvudstad, utom vid de tillfäl- Hufvudstad, sä framt ej synnerligen,
då fiendens framträngande, eiler gen vigtiga omständigheter göra ett
Conslilulioni-Ulskoltcts Memorialj N.o 5.
B
pest, eller andra lika vigtiga hinder undantag derifrån nödigt eller nyt
göra
det omöjligt, eller för Riksens tigt. Konungen utsätte då
Stånders frihet och säkerhet vådligt, en annan Stadj der Riksens Ständer
Konungen utsätte då — — — en an- — — — sorn Konungen påbjuder.
iian ort, der Riksens Ständer—•—-—•
som Konungen påbjuder.
Se Bih. 3 Sand, Mera. Nto 69»
Ridd. och Adelns Prot. B; XVIII
p. 50,
Preste-Ståndels Prot. B. XV p. 87.
Borgare-Ståndets d:o B. VIII p. 10,
65.
Bonde-Ståndets d:o B. IX. p. 235.
8:o. Förslag, rörande sältet för behandlingen af Grundlags-ändringsförslag.
Ilegerings-Formen.
§. 56.
Omflyttning al 2 Mom, i denna §. till §. 81.
Allmänna frågor —— — — eller Allmänna frågor —• —• —— eller
ock alldeles förkast;!. ock alldeles förkasta.
Frågor om förändringar — —— Rörande behandlingen af Grund
som
ofvan sagdt är. lagsfrågor , finnes i 81 $. serskildt
förordnadt.
i si.
Denna K ege r i ngs-For m
— Denna Reger mgs-Forrn — —- —-
möjliga alt verkställa. Riksens Ständer möjli ge att verkställa. Riksens Ständer
må icke å den Riksdag, då Utskottet må icke ä den Riksdag, då Utskottet
någon sådan ändring föreslår, utan någon sådan ändring föreslår, kunna
först å den nästföljande, derom beslu- den till Grundlags stadgande antala.
Blifva då alla Riks-Stånden om ga, utan först ä den näst följande
ändringen ense åstundan. derom besluta»
6
ConslilulionsUlsollcts-Memorial, N.o 5.
Vill Konungen lios — — — appel
råge Conslitutions-Utskottet, att Sitt
utlåtande derom till Riksens Ständer
afgifva, Tillstyrker Utskottet — —
till Konungen genom deras Talmän.
Om vid Riksdag, da Grundlags-frågor
lagligen kunna afgöras, ytterligare uppskof
föreslås, må det ej ega rum utan
Konungens och alla Fyra Riks-Ståndens
sammanstämmande beslut.
Inkommer till Riksens Ständer
Conslitutions-Utskottet med något förslog
till Grundlagsförändring, skull
detsamma , efter öfverläggning derom
i Ståndens Plena, först framställas
endast till gillande eller ogillande.
Ogillas det af alla fyra RiksStånden,
förf alle frågan. Gillas detsamma
af samtlige Riks Stånden,
hvite då, att oförändradt antagas
eller förkastas å näst följande Riksdag.
Göras åter, i ti ågot eller några
Riks Stånd vid förslaget anmärkningar,
sorn hindra dess hvilande, blifve
de, hvilka hvarje R ks-Stånd serskildt
förklarat utgöra dess gemensamma
tankar, hänvisade till Constilutions-Utskottet,
som det åligge, att desamma
till ett förslag i möjligaste
måtto sammanjemka, och, om oförenliga
skiljaktigheter finnas, dem derjemte
till samtlige Riks-Ståndens behandlande
anmäla. Förena sig derefter
alla Riks-Stånden örn Utskottets
yttrande, b vile det då till slutligt afgörande,
som ofvan sagdt är, vid nästa
Riksdag. Blifva åter något eller
några Stånds tankar, i någon eller
några delar skiljaktiga, eller ogillas
förslaget af något eller några Stånd,
men gillas af de öfrige, varde Constitutions-Utskoltet,
genom val af RiksSlåndens
plena, förstärkt till ett antal
af tjugu Ledamöter af hvarje Stånd,
hvilka genom samfälld omröstning, öfver
af Riksens Ständer godkända
Voterings-Propositioner med Riksens
Ständers rätt afgöre, hvilketdera af
Constilulions-Utskotlels Memorial, N.o 5.
7
förslagen bör hvila, eller huruvida
frågan må alldeles förfalla. Blifva
å Riksdag, då öfver livilande Grundlagsförslag
beslutes, alla R i ks-S tå liden
om ändringen ense, — — — åstnndan.
Vill Konungen hos —• — —
uppdrage Constitulions-Utskottet alt lill
Riksens Ständer afgifva sitt utlåtande,
hvarom öfverläggning i Riks-Slånden
ej må vägras, dock utan rubbande
af den för behandlingen här
nedan utstakade ordning. Tillstyrker
Utskottet •—- —* —- till Konungen,
genom deras Talmän.
Vid Riksdag, då beredda Grundlagsfrågor
lagligen kunna afgöras,
skall endast med Ja och Nej kunna
beslutas; och galle då föreskriften i
y5 §. Riksdags-Ordningen. Om dervid
ytterligare uppskof föreslås, må
det ej ega rum utan Konungens och
alla Riks-Ståndens sammanstämmande
beslut.
Riksdags-Ordningen.
§. 29.
l:a Momentet.
1:o Constitulions-Utskottet, sorn —-  — -— förbättringar och förklaringar
deraf; hvaröfver Ståndens Ledamöter
vare obetaget, att in Pleno yttra sina
tankar, men Riksens Ständer ej förr,
än å den nästföljande Riksdagen, må
l:o Constitulions-Utskottet,som —
förbättringar och förklaringar deraf.
Öfverlemnar Konungen åt Riksens
Ständer någon Proposition rörande
Grundlagar, eller inkommer, i följd af
Riksdagsmans motion , Constitutions
-
bcshita. Öfverlemna!' Konungen åt Rik- Utskottet med något Grundlags-änProposilion
röran- drings förslag, forhåiles dermed, såsom
sens Ständer någon
8
Constitutions-Ulsfcollels Memorial, N.-o 5.
fallen, stadgadt. Då Utskottet icke
funnit — — —• enligt Tryckfrihets
-
lagen ansvara.
de Grundlagar, uppdrage Ständerne ge- i Regerings-Formens 81 § är, för båda
nast, utan att förut derom öfverlägga,
åt Constitutions-Utskottet, att dess utlåtande
afgifva; och förhålles- dermed,
sorn i Regerings-Formens 81 §. stadgadt
är. Då Utskottet icke funnit —
— —- enligt Tryekfrihets-lagen ansvara.
Se Bih. 3 Sami. Mein. N:s 84,107,
118, 122 och 125.
Ridd. och Adelns Prot. B. XIX
p. 247, 272, 292, 306, B. XX p. 12,
B. XXI p. 38, 367. B. XXII p. 167, 257.
Preste-SLandets d:o B. XVI p. 197.
B. XVIII p. 64, 441, B. XIX p. 208..
Borgare-Ståndets d:o B. VIII p,
434, 659. B. IX p. 568, 813, 1156
B. X p. 51, 397.
Bonde-Ståndets d:o B. IX p. 656.
till ändrad Redaction, i fråga om åtskilliga Bevill
-
9:o och 10:o.
nings-a fgilters
Förslag
O
A) Regerings-Formen.
§. 60.
Irsta och 2:dra Perioderne.
lill dessa senare räknas Sjö- och
Land-Tulls-samt Accis-afgifterna, Postmedlen,
Chartae-Sigillatas afgiften, IIusbehofs-bränneri-medlen
samt hvad Riksens
Ständer dessutom serskildt hvarje
Riksdag såsom Bevillning sig åtaga.
Ej må några allmänna afgifter, af hvad
namn och beskaffenhet som helst, utan
Riksens Ständers samtycke, kunna förhöjas,
Stora Sjötullen å inkommande
och utgående Spanmål allena undantagen.
Till dessa senare räknas Tullock
Accis-medlen, Postmedlen, ChartEe-Sigillatce-
Afgiften. Husbehofs-bränneri-medlen,
samt hvad Riksens Ständer
dessutom serskildt hvarje Riksdag
såsom Bevillning sig åtaga. Ej må några
allmänna afgifter, af hvad namn
och beskaffenhet som helst, utan Riksens
Ständers samtycke kunna förhöjas,
Tullen å inkommande och utgående
Spanmål allena undantagen.
Se Bih. 3 Sami. Mern. Naus 14
och 26.
Ridd.
Constilulions-Utskottets Memorial, N.o 5.
9
Ridd. och Adelns Prot. B. VIII
p. 303. B. XII p. 170.
Preste-Ståndets d:o B. VII p. 158.
B. IX p. 278.
Borgare-Ståndets d:o B. III p. 726,
836, 881. B. V p. 190.
Bonde-Ståndets d:o B. V. p. 209.
B. Yl p. 270.
B) Regerings-Formen.
§. 60.
Irsta Perioden.
Till dessa senare räknas Till dessa senare räknas —• —
— Postmedlen, Chartae-Sigillalfe-afgif- — sif gifterne för Stämpladt Papper
ten, Husbehofs-bränneri-medlen samt och för bränvinsbränning , samt hvad
hvad —  åtaga.  åtaga.
Se Bih. 3 Sami. Mern. N:o 28.
Ridd. och Adelns Prot. B. XII p.
170.
Preste-Ståndets d:o B. IX p. 370.
Borgare-Ståndets d:o 13. Y. p. 190.
Bonde-Ståndets d:o B. Y p. 209.
B. AT p. 270.
liro Förslag, med afseende på tiden för ny Bevillnings vidtagande.
Reger ings-Formen.
§. 61.
Alla afgifter, som Riksens Stan- Alla afgifter, som Riksens Ständer
under de i föregående §. nämnde der under dc i föregående §. nämnde
Titlar beviljat, skola utgöras, intill slu- Titlar beviljat, skola utgöras, intill dess
tet af det år, under hvars lopp den ny Bevillning af Riksens Ständer
nya Bevillningen af Riksens Ständer fastställd blifvit och, enligt deras
fastställd hl ifver. beslut, vidtager.
Billang till R St. Prot. l8gO. 5 Sami. 5 Haft. 2
10
Constitutions-ZJ tskottets Memorialj N.o 5.
Se Bih. 3 Sami. Meni. N:o 114.
Ridd. och Adelns Prot. B. XXI
p. 101.
Preste-Ståndets d:o B. XVIII p.
236.
Borgare-Ståndets d:o B. IX p. 769
— 851.
Bonde-Ståndets d:o B. X p. 277.
12:o Förslag, angående vilkor för Bankens sedlars erkännande såsom
mynt.
Regerings-Formen.
§. 72.
— —• för mynt i Riket må er- —• — för mynt i Riket må erkännas.
kännas, sd länge de, efter deras ly
delse,
af Banken med Silfver inlösas.
Se Bilt. 3 Sand. Mern. N:ris 68,
78 och 117.
Ridd. och Adelns Prot. B. X VII
p. 415, 447, B. XIX p. 226 B. XXI
p. 192.
Preste-Ståndets d:o B. X VI p. 108.
B. XVIII p. 296.
Borgare-Ståndets d:o B. VII p.
606, 903. B. VIII p. 6, 358, 645. B.
IX p. 977, 1076.
Bonde-Ståndets d:o B. IX. p. 561.
13:o Förslag, med afseende på Markegångs-Taxornas tillämpning.
Regerings-Formen.
§. 75.
De årliga Markegångs-Taxorna sko- Årliga Markegångs-Ta-ror uppla
upprättas genom Deputerade af al- rättas genom Deputerade af alla Riksla
Riks-Stånd, nämnde på det sätt, Stånden, nämnda på det sätt, hvarje
Conslitutions-TJtskotlets Memorial, N.o 5.
XI
hvarje Stånd serskildt för sig föreskrif- Stånd för sig serskildt föreskrifver;
vit; hvad dessa fastställa tjena till ef- och skola, sedan de vunnit laga krajt,
terlefnad, så vida ej ändring deruti i gälla till elen efterföljd, som Kontinbehörig
ordning sökes och vinnes. gen och Rikets Ständer bestämma.
Se Bih. 3 Sand. Mern. N:o 85.
Ridd. och Adelns Prot. B. XIX.
p. 230.
Preste-Ståndets d:o B. XYI p. 206.
Borgare-Ståndets d:o B. V lil p.
434, 526.
Bonde-Ståndets d:o B. IX p. 565.
14:o Förslag till stadgande, i afseende på tiden för Riksdags fortfarande.
Reger in gs-Rormen.
§. 109.
Ej må Riksdag längre räcka, än
Irenne månader från den dag
anmäle de det hos Konungen och aske,
att Riksdagen måtte fortfara någon viss
lid af högst en månad derefter, hvilket
Konungen ej ege magt att vägra
eller förhindra. Der så oförmodadt
— — — belopp sig åtagit, elå skall
Konungen kunna Riksens Ständer åt
sivi!ja,
och fortfare den ltirra
uppgöra och utfärda.
Ej må Riksdag längre räcka, än
sex månader från dagen — — —•
anmäle de det hos Konungen, jemte
deras önskan, att Riksdagen mätte
fortfara någon viss inskränkt tid, högst
två månader, hvarå Konungen gore
det afseende, han tjenligt pröfvar.
Der så oförmodadt — — —• belopp
sig åtagit, då skola Riksens Ständer
åtskiljas, och fortfare den förra
—• uppgöra och utfärda.
Riksdagsordningen.
§. 80.
Riksdag må ej räcka längre, än Riksdag må ej räcka längre, an
tre månader från den dag, —
sex månader
från dagen
anmäle Riksens Ständer det hos Kon- anmäle Riksens Ständer det hos Konungen,
och äske, att Riksdagen måtte ungen, jemte deras önskan, attRiksfortfqra
någon viss tid af högst en må- dagen måtte fortfara någon viss in
-
12
Consläutions-Utshottels Memorial, N.o 5.
nåd derefter; börande minst trenne skränkt tid, högst två månader• Bö
Riks-Stånd
må äfven slutas randes minst tre Riks-Ståud —
innan tre månader tilländagått, enär må äfven slutas, innan sex månader
samtliga Stånden sådant begära. tilländagått, enär samtlige Riks-Stånden
sådant begära och Konungen dertill
lemnar bifall.
Se Bib. 3 Sami. Mern. N:ris 55,
70 och 115.
Ridd. celi Adelns Prot. B. XVII
p. 74, B. XVIII p. 48, B. X XI p. 101.
Preste-Ståndets d:o B. XIV p. 188,
B. XV p. 87, B. XVIII P. 166.
Borgare-Ståndets d:o B. VII p. 354,
531 B. VIII p. 10, 119 B. IX p. 769.
851.
Bonde-Ståndets d:o B. IX p. 268.
15:o Förslag angående National-Representationen.
Riksdags- Ordn ingen.
A) §. 13.
2 Morn.
2:o Universiteten i Upsala och 2:o Universiteten i Upsala och
Lund verldslige Faculteterne. Lund —
verldslige Faculteterne.
Likaledes må af Wetenskaps-Academi- Ordinarie , till annat Riks Stånd ej
en —■ —• — till Riksdagsmanna-un- hörande , Lärare vid E/emcntar-Läderhåll.
roverken i Stockholm och i hvarje
Stift skola ock till Preste-Ständet
kunna, inom sig, välja en Riksdagsman.
Likaledes må af WetenskapsAcademien
—■ — — till Riksdagsmanna-underhåll.
§. 19.
Sista Perioden.
—• —• — klagomål öfver val till —  klagomål öfver val till
Constitutions- Utskottets Memorial, N.-o 5.
Riksdagsmän af Preste-Ståndet ingifvas, Riksdagsmän af Preste-Ståndet ingifvas,
för Stiften hos Consistorierne, för Stiften och Elementar-Läroverken
hos Consistorierne —• —. ■—
§. 22.
Senare Perioden.
—. — — Fullmagterne under- —■ — — Fullmagterne under
skrifvas:
Preste-Ståndets, för Stiften skrifvas: Prcste-Ståndets, för Stiften,
och Universiteten, af vederbörande Universiteten och Elementar-LäroverConsistorier
— —• —• ken, af vederbörande Consistorier —
B) §. 14.
Nytt Moment.
l:o Jlufvudstaden Stockholm —■
— —.i årliga utskylder.
2:o De öfriga Rikets —• —• —■
brukande Bergsmän.
3:o Valen skola ske —• — — icke
kallas.
4:) Götheborg sände —  af
lägre Glass.
5:o Ingen må för Städerne —• —
— idkande berättigad.
l:o Jlufvudstaden Stockholm —
— — i årliga utskylder.
2:o De öfriga Rikets — — —
brukande Bergsmän.
3:o Valen skola ske — —• — icke
kallas.
4:o Götheborg sände — — — af
lägre Class.
5:o Ingen må för Städerne —• —
-— idkande berättigad.
(Nytt Moment.)
6:o ManuJacturister och Fabriksidkare
på landet, som icke tillhöra
annat RiksStånd , vare berättigade
att Jörena sig med närmaste Stad
inom Länet, för att der, i mon af
deras Bevillning för egendom och
rörelse, jemförd med totalbeloppet aj
de röstegandes i Staden, deltaga i
Riksdagsmanna valen j och äfven sjelfve
kunna till Fullmägtige väljas:
i4
Cotistilutions-UIskoltets Memorial, JV.o 5.
dliggandes det Collegial-Styreisen Öfver
Fabrikerne att, när Riksdag inträffar,
uppgöra de närmare bestämmelserna
för denna representationsrätt.
6:0 Utom Fahlu Bergslag
7:o Utom Fahlu Bergslag — —•
— till dc väljandes efterrättelse upp- — till de väljandes efterrättelse uppläsas*
läsas.
C) §. 15.
Irsta Momentet.
Allmogen i hvart Härad välje, ef- Allmogen i hvart Härad välje in
ter
hemmantalet, till Riksdagsman af om sig, efter hemmantalet, till RiksBonde-Ståndet,
en, inom Häradet ho- dagsman af Bonde-Ståndet en inom
ende och besuten, Krono-, Kronoskatte, Häradet boende och besuten HemmansFrälse,
eller Frälseskatte-hemmansä- egare, hvilken icke tillförene hört till
gare, hvilken icke tillförene hört till annat Riks-Slånd, eller någon ordinaannat
Riks-Stånd, eller någon ordina- lie beställning i Rikets tjenst eller
lie beställning i Rikets tjenst innehaft, fullmagi derå innehaft. Vilja flera
Vilja flera Härader —
Härader
§. 22.
Förra Perioden.
Fullmagterne böra (för Fullmagterne böra (för
Bonde-Ståndet, boende och besuten å Bonde-Ståndet, boende och besuten å
Krono-, Krono-Skatte eller Frälse-Skatte Krono-, Krono-Skatte-, Säteri-, RåHemmanet
N. N. uti N. N. Härad af och Rörs-, Frälse- eller Frälse-Skatte
N.
N. Län) att deltaga gäl- Hemmanet N. N. uti N. N. Härad af
lande Grundlagar. N. N. Län) att deltaga gäl
lande
Grundlagar.
Se Bih. 3 Sami. Mern. N:ris 35, 50,
74 och 117.
Ridd. och Adelns Prot. B. XIV
p. 278, 297, 356, 399, B. XV p. 3,
Constitutions-Ulskotlets Memorial, N.o 5.
16, B. XVII p. 15, B. XIX p. 216,
B. XXI p. 192.
Preste-Ståndets d:o B. XI p. 213,
B. XIV p. 108, B. XV p. 214, B.
XVIII p. 296.
Borgare-Ståndets d:o B. V p. 775,
B. VI p. 200, 249, 293, 529, B. VII
p. 118, 317, B. VIII p. 172, 483, B.
IX p. 977, 1076.
Bonde-Ståndets d:o B. IX p. 345.
16:o Förslag, angående Universitetens Representation.
Riksdags-Ordningen.
§. 13.
2:dra Momentet.
Irsta Perioden.
2:o Universiteten i Upsala och 2:o Universiteten i Upsala och
Lund ege alt till Riksdagsmän, i Pre- Lund, skola genom deras samtlige
ste-Standet, utse hvartdera tvänne Pro- Professorer och Adjunder j Ordinarie
lesserer, fran de verldsligt Faculte- eller Extraordinarie samt Docenter,
terne. Academiernes Räntmästare och Se
creterare,
jemte alla öfriga Academiska
Tjenstemän j sonij i och för
sina befattningar _, ega Presterlig befordringsrätt
j, utse till Riksdagsmän i
Preste-Ståndet, li vartdera minst en
Professor från de verldslige Faculteterne,
dock med rättighet att ställa
tvä sådana Fullmägtige.
§. 17.
2:dra Momentet.
(Tillägg vid slutet.)
För en af hvartdera Universi•
i6
Constilutions-ZJtskoltcts Memorial, N.-o 5.
tetets Fullmäktige bör ofvannämnda
rese- och underhålls-kostnad utgå
frän Academie-f onden.
Se Bih. 3 Sarai. Mern. N:ris 72,
89 oell 117.
Ridd. och Adelns Prot. B. XVIII
p. 289, B. XX p. 78, B. XXI p. 192.
Préste-Slandets d:o B. XV p. 180,
B. XVII p. 98, B. XVIII p. 296.
Bjrgare-Ståndets d:o B. VIII p.
172, 472 B. IX p, 49, 281, 977,1076.
B inde-Ståndets d:o B. IX p. 342,
735.
17:o Förslag till föreskrifter, rörande Bergsbrukens representation.
Riksdagsordningen.
§. 14.
6:te Momentet.
6:o Utom Faldu Ber gslag ege ock
de öfrige Bergsbruken, hvarunder inbegripas
alla af Styrelsen öfver Bergverken
privilegierade Inrättningar till
förädling af Mineral-Rikets produeter,
att, inora sig, lill Borgare-Ståndet utse
fern Fullmägtige, som ej till annat
Riks-Stånd höra, och ej någon beställning
i Rikets tjenst innehafva, och hvarvid,
med förbehåll af den i 18 §. alla
Christna Trosförvandter tillerkända valrätt,
i öfrigt ingen må välja, om han
ej valbar är. Med valen förhålles sålunda,
att Styrelsen öfver Bergverken
bör, när Riksdag inträffar, uppgöra
grunderne för denna representations
-
6:o (7:o) Utom Fahlu Bergslag ege
ock de öfriga Bergsbruken, hvarunder
inbegripas de af Styrelsen öfver Bergverken
privilegierade Inrättningar till
förädling af Mineral-Rikets produeter,
att till Borgare-Ståndet sända fem
Fullmägtige, och vare såsom vallerättigad
och valbar att anse hvarje
ofrälse Bergsbruksegare, som minst
tre Ar vid början af det år, för
hvilket vallängden uppgöres, innehaft
sådan Bergsbruks - inrättning ,
hvars årliga tillverkningsvärde i medeltal
för fem år uppgått till minst
i,5oo B:d/'j icke någon beställning i
Rikets tjenst innehafver, samt icke
eller
Constilutions-XJiskoltets Memorial, N.o 5.
rätt, efter värdet af förra årets tillverkning,
beräknadt, för jern lill verkningen
efter det för Hammarskattsjernet
årligen bestämda pris, och för
annan tillverkning, efter det medelpris,
hvartill Kongl. Maj:t och Kronan
försäljer den deraf in natura utgående
tionde eller skatt, samt, i falt någon
af dessa förädlingar icke skulle
kunna hänföras till någotdera värdet,
efter det i hufvudsladen allmänt gångbara
pris. Sedan summan af alla tillverkningarnes
sammanräknade värden härigenom
blifvit utrönt, samt huru stort
värde, i följd deraf, svarar emot en
Fullmägtig, fördeles Bergsbruken i fem
val-district, afpassade efter orternas lägen,
och så, att, i det närmaste, ett
på tillverkningsvärdet grundadt, mot
en Fullmägtig svarande, röstetal må
inom hvarje val-district finnas. Valen
skola ske inför den Magistrat inom
val-districtet, som Styrelsen öfver
Bergverken, genom Konungens Befallningshafvande
i Länet, derom anmodar,
och å den dag, sorn för hvarje
val-district af samma Styrelse härtill
utsattes och genom dess försorg inom
districtet allmänneligen kungöres; Börande
Styrelsen, tidigt före valet, låta
tillställa den inom hvarje district
valförrättande Magistraten behörig längd
öfver alla inom districtet val-berättigade,
samt hvars och ens röstetal, utförd
L i Riksdaler, efter tillverkningsvärdet.
Och må ingen å denna längd
upptagas, som icke minst tre år före
Bihang lill R. S. rrot. 1840. 3 Sami.
eller är egare af något i BondeStåndet
representeradt Bergsmanshemman
, eller såsom Borgare eller
under annan egenskap något BiksStänd
eljest tillhör. Styrelsen öfver
Bergverken upprätte ock för
sådant ändamål en hufvudlängd öfver
de valberättigade Bergsbruksegarnes
röstetal, grundadt på de fern
sist förflutna årens tillverkningsvärde,
enligt fastställde tionde-jernsoch
hammars katts-taxorna, samt för
annan tillverkning efter de i hufvudstaden
allmänt gängse pris, dock
med iagttagande deraf, att, vid ytterligare
förädling af eljest beräknad
product, den senares värde afdrages
ifrån den förädlade varans;
och gälle, med undantag för nya tillkomne
verk och inrättningar, denna
för Brukens röstetal uppgjorde längd,
hvarefter Bergsbruken skola, med
nödigt afseende å Brukens läge och
Länens indelning i Fem val-district
fördelas och förnyas samma längd
sedermera hvart femte år. Serskildt
personell val-längd åligge det dock
Styrelsen öfver Bergverken att för
hvarje district årligen i Januari månad
uppgöra samt öfversända till
Magistraterne i de Städer, der valen
komma att hållas, att der vara
tillgängliga för vederbörandes kännedom;
och gälle sedermera samma
val-längd, intill dess en annan för
påföljande året fastställd varder,
derest icke klander deremot inom
S Haft. 5
i8 Constilutions-Utskottets Memorial, N:o 5.
elen dag, då Riksens Ständer, enligt
Riksdags-kallelsen, skola sammanträda,
varit Bruksegare i Riket, eller der idkat
annan sadan näring, som hörer
till förädlingen af Mineral-Rikets produeter.
De väljande, som genom förenämnde
Kungörelse till val-förrättningen
kallas, afgifve sina röster, efter
riksdaler-talet af deras till ver knings-summor,
antingen personligen eller
medelst befullmägtigade Ombud,
men alltid med slutna sedlar, så beskaffade,
som i 71 §. stadgas: och röste
hvarje väljande blott på En i districtets
val-längd uppförd person, hvadan
ock denna längd bör, före valet,
till de väljandes efterrättelse uppläsas.
Mars månads utgång hos Bergsstyrelsen
anföres, eller, i annat fall,
med de rättelser och tillägg, som af
bemälde Styrelse, eller af Kongl.
Majit, på grund af ytterligare mot
Bergs-styrelsens Beslut inom Trettio
dagar gjorda anmärkningar, deruti
himna vara medgifne, eller eljest
i behörig ordning tillkommit.
Valen skola ske inför den Magistrat
inom val-districtet, som BergverksStyrelsen,
genom Konungens Befallningshafvande
i Länet, derom anmodar,
samt å den dag, som af bemälde
Styrelse för hvarje district utsattes,
och då Lagtima Biksdag inträffar
eller behörig kallelse till Urtima Biksdag
utfärdad blifvit, genom dess försorg
inom districtet alimänligen kungöres.
Bösterne, beräknade efter vallängden,
af gifvas personligen, eller
genom befullmägtigadt Ombud, alltid
med slutna sedlar, på sätt 71
stadgar, och endast å En i distrio
tets val-längd uppförd person.
Se Bih. 3 Sami. Mern. N:ris 66
och 76.
Ridd. och Adelns Prof. B. XVII
p. 408, 472. B. XIX p. 225.
Preste-Ståndets d:o B. XIV p.
424. B. XX p. 311.
Borgare-Ståndets d:o B. VII p.
605, 885. B. VIII p. 228, 525.
Bonde-Ståndets cl:o B. IX p. 65.
417.
Constitutions-Utskollcts Memorial, iV.-o 5. ig
18:o. Föreslaget tillägg, i fråga om Riksdags-Fullmägtigs uteblif vande.
Riksdags-Ordningen.
§• 16.
Underlåter något Prosteri, Stad Underlåter något Universitet Proeller
Härad att ställa — — — den steri, Stad, Bruks-dist rict eller Häomkoslnad,
sorn ett jemlikt Prosteri, uad att ställa — — —• den omkoslSlad
eller Härad — — —■ nåd, som ett annat och jemlikt Uni
versitet
, Prosteri, Stad, Bruks-district
elier Härad —• —• —■
Se Bih. 3 Sami. Mern. N:ris 67
och 73.
Ridd. och Adelns Prot. B. XVII
p. 404. B. XVIII p. 292.
Preste-Ståndets d:o B. XIV p. 427.
B. XV p. 214.
Borgare-Ståndets d:o B. VII p.
606—903. B. VIII p. 172, 483.
Bonde-Ståndets d:o B. IX. p. 69.
19:o. Förslag till Redactions-ändring, med afseende å cessionants obehörighet
till Riksdagsmanna-kallet.
Ri ksdags-Ordningen.
§. 18.
l:a Perioden.
Till Riksdagsman må ej — Till Riksdagsman må ej —
under förmynderskap; ej den, som, under förmynderskap; ej den, som, efefter
ingifven Cessions-ansökning och ter gjord cession och utfärdadt Proutfärdadt
Proclama, icke blifvit från dama, icke, på sätt lag förmår, visa
sina Borgenärers kraf, genom laga Dom, gitter, att han från sina Borgenärers
befriad, icke eller den, hvilken —— kraf fri är, icke eller den, hvilken
— till straff skyldig. — — — till straff skyldig.
Se Bih. 3 Sami. Mern. N:ris 15
och 27.
20
Constiiutioiis-Utskottels Memorial, JY.-o 5.
Ridd. oell Adelns Prot. B. VIII
p. 316. B. XII p. 170.
Preste-Ståndets d:o B. VII p. 161.
B. IX 369.
Borgare-Ståndets d:o B. III p. 726,
836, 884 B. V p. 190.
Bonde-Ståndets d:o B. VI p. 270.
20:o. Förslag till Grundlags-ändringar, åsyftande Riksdags-förhandlingarnes
ordentligare och .skyndsammare gång.
A) Regerings-Formen.
§. 109.
l:sta Perioden.
Ej må Riksdag — — •— från Ej må Riksdag -— — •— från
den dag, då Konungen låtit om Stats- dagen, då den å Riks-Salen Öppnad
Verkets tillstånd och behof Riksens blifvit, skulle likväl — — —-  Ständer eller deras Stats-Utskott underrätta.
Skulle likväl —. — —
Riksdags-0 rdningen.
§. 27.
Esla Momentet.
2:d ra Perioden.
— — — Riksdagens början räk- — — — Riksdagens början räknes
alltid från den dag, då berörde nas från dagen, då den blifvit å RiksProposition
af Riksens Ständer eller Salen öppnad — — —.
nämnde Utskott emottagen blifvit —
§. 80.
Esta Perioden.
Riksdag må ej — — — — från Riksdag må ej — från
Constiluiions-ULskoltets Memorial, N-o 5.
21
cicil dag, då Konungen låtit om Stats- dagen,, då den å Riks-Salen öppnad
Verkets tillstånd och behof Riksens blifvit. Skulle likväl
Stiluder eller deras Siats-Utskott underrätta.
Skulle likväl — — — —
B) §. 36.
lista Momentet.
Utom förenämnde •— — — ett Utom förenämnde — — — ett
Expeditions-Utskott, beslående af Tolf Expeditions-Utskott, bestående af Tolt
Ledamöter, för att uppsätta ej mindre Ledamöter, för att ej mindre uppsåtde
expeditioner, sorn under Riksda- ta Riksdags-Beslutet och i öfrigt sågen
af Stånden gemensamt utfärdas, dana Expeditioner, som ej tillhöra
än äfven Riksdags-Beslutet och alla annat Utskotts befattning, än äfven
salunda författade handlingar mot 'vederbörliga Protocolls-Utdrag
jemföra alla, af andra Utskott uppsatta
Expeditioner, samt att dessa,
sålunda författade handlingar — — —
§. 72.
lista Perioden.
Ingen Expedition öfver något Rik- Hvarje Expedition öfver Rik
sens
Ständers Beslut må utgå förr, än sens Ständers Beslut uppsättes af
densamma först blifvit uppsatt af Ex- det Utskott, som; målet handlagt, men
peditions-Utskottet och derefter uti må ej förr utgå, än den blifvit af ExStånden
behörigen justerad och un- peditions-Utskottet jemförd mot de
derskrifven. Jr(ln Stånden inkomna Protocolls-Ut
dragen
samt derefter i Stånden behörigen
justerad och underskrifveu.
C) §. 43.
lista och 2:dra Perioderne.
Skulle ett Utskott anse nödigt, Upplysningar, som Utskott jin
atl
till öfverläggning om något åren- ner nödigt att från annat Utskott
de af serdeles vigt, med annat eller inhemta, må äskas och meddelas,
22
Constitulions-Ulskollels Memorial, N.o 5.
andra Utskott sammanträda, vare det helst genom Protocolls-Utdrag, men elti
Hatet, på sätt Utskotten öfverenskom- jest genom utsedde Deputerade. Finner
ma, antingen in Pienis, eller fast hel- Banco-Utskotlet de ämnen, hvilka utdre
genom Deputerade. Finner Ban- göra föremålen för sammanträde med
eo-Utskoltet de ämnen, hvilka utgöra Deputerade af annat Utskott, vara af
föremålen för dess sammanträde med sådan — — —
annat eller andra Utskott, vara afså
D)
§. 46.
Ståndens Plena böra — — — Ståndens Plena höra på
på samma tid hållas. Skulle ett Stånd samma tid hållas. Ständen vare dock
tarfva — — — — medgifvet, när de samfällt pröfva det
nödigt, att på ett rum till gemensam
öfverläggning sammanträda, likväl
utan rättighet att der besluta,
och före vid slikt sammanträde LandtMarskalken
ordet. Skulle ett Stånd
tarfva — — — —
E) §. 49.
Irsta Momentet.
Irsta Perioden.
Hvar och en allmän fråga, som Hvar och en allmän fråga, som
lörsta — då Remiss bör ske; första — — — då Remiss hör ske;
dock stånde hvarje Ledamot öppet, dock ståncle hvarje Ledamot öppet,
att öfver samma mål sig yttra, hvil- att öfver samma mål två gånger, anket
hans yttrande äfven skall till Ut- tingen skriftligen eller muntligen, sig
skottet remitteras — — —• yttra, och hvilka hans yttranden äfven
skola till Utskottet remitteras. ■—.
F) §. 49.
3:dje Momentet.
Åter för viser något Riks-Stånd — Återförviser något Riks-Stånd —
— — till det Stånd, som återremit- —• —• till det Stånd, som åter-remit
-
Coristitulions-Vlskotlets Memorial, N.o 5.
2"
lerat; kuunaude lik viii ej, genom den- terat, eller så framt de öfrige Stanna
återförvisning, de öfriga Ståndens den uti mål, der Tre S ands rost
Beslut i de mål, iler trenne Stånds utgör Riksens Ständers, redan fattat
röst utgör Riksens Ständers, deras kraft sammanstämmande Beslut, Ståndet
och verkan till expedition betagas. derom underrätta; kunnandes genom
sådan återförvisning, expeditionen af
beslutet ej uppehållas.
G) §. 51.
Motioner, ämnade att i Stånds
plenum väckas, skola genom anslag,
senast tre dagar förut, i Ståndets
samlingsrum till innehållet an gifvas,
och innefatta förslag, åtminstone i
hufvudpunkterne till det beslut, som
åsyftas. 1 en skrift böra ej —■ —
H) %.59.
(Tillägg eller blifvande t.sta morn. af
denna § J
Alla hos Riks-Slånden hållna — l:o. Alla hos Riks-Ståndm hållna
— enskilda ekonomi beträffar. enskilda ekonomi beträffar.
Der offentlighet vid öfverläggningarne
eger rum, ankomme det dock
på hvarje Riks-Ständ, att om dess
Protocoll annorlunda förordna, under
vilkor i öfrigt, att hvarje enskild
må kunna, efter skeende anmälan
, utan hinder eller författareansvar
, till tryckning utbekomma,
med förenämnde undantag, större
eller mindre delar af samma Protocoll,
och att tvänne utskrifva exemplar
af hela Protocolls-följ den aflemnas
till förvarande, det ena i
Riks-Archivet, det andra i Banken.
I en skrift böra ej — —
24
Conslilulions-Ulskolltls Memorial, N.q. 5.
I) §. 59.
CTiliana i de 2.ne sisla Periodernaj förvandlade
till eli i.-dra. moment.J
'De handlingar likväl, hvilka till 2:o Sådane handlingar, hvilka till
samtliga Riks-Stånden aflena nas, såsom samtliga Riks-Slånden inlemnas eller
Konungens Propositioner, Riksens Stan- ifrån dem utgäj skola icke i Protoders
Utskotts-Betänkanden och Förkla- collen intagas, utan endast med numringar
samt de Protocolls-Utdrag, hvar- mer eller kort rubrik antydas. Af
igenom Stånden meddela hvarandra dessa Handlingar höra, såsom ett Bisina
beslut, skola icke i Protocollen hang till samtliga Riks-Ståndens Prointagas,
utan endast till sitt innehåll tocoll, Konungens Propositioner, TJtkortligen
deruti anföras. Dessa Hand- skottens Betänkanden samt de Protolingar
tryckas serskildt, såsom ett Bi- colls-Utdrag, som innehålla Riks-Stånhang
till samtlige Riks-Ståndens Pro- dens deröfver fattade beslut, äfven
tocoll, och utgifvas under Expeditions- som Riksens Ständers underdåniga
Utskottets uppsigt. Skrifvelser och Riksdags- Beslutet,
serskildt från trycket, under Expeditions-Utskottets
uppsigt, utgifvas;
dock att hvad förut är i tryck, på
allmän bekostnad, till Riks-Stånden
utdeladt icke må i Bihanget ånyo
tryckas.
K) §. 73.
Irsta Perioden.
Stanna Riks-Stånden —• — — då Stanna Riks-Stånden — — —-
skall 1)varje Stånds beslut genom Pro- då skall hvarje Stånds beslut, hvilket
tocolls-Utdrag — — —- icke må, i följd af annat Stånds in
bjudning,
ändras, genom ProtocollsUtdrag
—- — —
Se Bil). 3 Sami. Mein. Nrris 41,
59, 79 och 117.
Ridd. och Adelns Prot. B. XV p.
313, 347, 362., B. XVII p. 151., B.
XIX p. 243. B. XXI p. 192.
Preste
-
Constilutions-Utskotlets Mcmorialj ZV.o S.
Preste-Ståndets d:o B. XII p. 436.
B. X1Y p. 387. B. XVI p.
195. B. XVIII p. 296.
Borgave-Ståndets d:o B. VI p. 296,
452, 473, 497. B. VII p. 523,
556. B. VIII p. 526, 645. B. IX
p. 977, 1096.
Bonde-Ståndets d:o B. IX p. 48.
21 :o Föreslaget tillägg, rörande Minimi-antalet af närvarande Ledamöter
i Constitutions-Utskotlet, när det med Riksens Ständers rätt besluter.
RiksdagS‘Ordningen.
§. 38.
Sista Perioden.
—. Inom Banco-Utskottet — — — Inom Constitutions
skola
i de mål, der Utskottet, med och Banco-Ulskolfe» skola i de mål,
Riksens Ständers rätt, besluter, två tre- der Utskogen med Riksens Ständers
djcdelar af hvarje Stånds Ledamöter rätt besluta., minst två tredjedelar af
vara närvarande. hvarje Stånds Ledamöter vara närva
rande.
Se Bill. 3 Sami. Mern. N:ris 43
och 61.
Ridd. och Adelns Prot. B. XV p.
373. B. XVII p. 158.
Preste-Ståndets d:o B. XII p. 409.
B. XIV p. 389.
Borgare-Ståndets d:o B. VI p. 296,
521. B. VII p. 524, 559.
B nide-Ståndets d:o B. IX p. 48.
Billarp till R. S. Prot t$4o. 3 Sami 5 Haft,
4
2$
Conslitutions-Uiskollets Memorial, N;o 5.
Förslag till ändringar uti Tryckfrihets Förordningen22:o
Angående Tillstånds-bevisen för utgifvandet af Periodisk Skrift.
§• 1.
4:e Momentet.
4:o Utgifvare af Dagblad eller
Periodiska skrifter anmäle sig, jemte
titebi och tryckningsorten, hos HofCanzleren,
som eger att, så vida sökanden
ej för nesligt brott blifvit dömd,
eller förklarad ovärdig föra andras talan,
meddela bevis, att intet hinder
emot Skriftens utgifvande förekommer.
4:o Eho, sorn ämnar utgifva Periodisk
Skrift, anmäle sig derom förut
hos Hof-Canzleren, med uppgift ä
Skriftens titel och tryckningsort. IlofCanzleren
ege då att, så vida sökanden
ej blifvit för nesligt brott dömd,
eiler förklarad, ovärdig att föra andras
talan, meddela bevis, alt emot Skriftensutgifvande
intet hinder förekommer.
Öfver denna anmälan må sökanden,
genast och kostnadsfritt undfå ett
Utdrag af Hof-Canzlers- Expeditionens
Diarium, hörandes, i händelse
tillstånds-bevis eller motiveradt af~
slag icke varder utfärdadt för utgifvare,
i hufvudstaden inom fjorton
och i orterna inom trettio dagar
från anmälningsdagen, sökanden
uti Hof-Canzlers Expeditionen
förete Diarii-Utdraget, och ovägerligen,
äfven kostnadsfritt, erhålla
påskrift derom: hvarefter en sådan
anteckning ä berörde Utdrag skall
gälla, i bevisets ställe, tillfull kraft
och verkan. Om tillstånds-beviset
eller, i annat fall, Diarii-Utdraget
ieke begagnas inom sex månader,
hvarje till trettio dagar räknad, från
det förras utfärdande eller det senar
es påtecknande, md utgifnings
-
Constilutions-UtskoUels Memorial, N-o 5-
2 7
rättigheten ansås hafva, för den gången,
upphört.
Se J3ih. 3 Sami. Mern. N:ris 100
och 116.
Ridd. och Adelns Prot. B. XX p.
532. B. XXI p. 101.
Preste-Ståndets d:o B. XVII p.
327. B. XVIII p. 166.
Borgare-Ståndets d:o B. IX p. 373,
500, 769, 851.
Bonde-Ståndets d:o B. X p. 117.
Anmärkning: I händelse Grundlags-ändrings-förslagen,
N:ris 1 och 2,
af båda Statsmagterna bifallas, lomma
i delta moment, orden ”Hof-Canzleren”
och ”Hof-Canzlers-Expeditionen” att utbytas
mot orden: Justities Stats-Ministern
och Justitice-Departementet.
23:o Angående Boktryckares och Namnsedels-attestanters ansvar i vissa fall.
O V
§. 1.
6:te Momentet.
Författare vare ej skyldig att å Författare vare ej skyldig att å
tryckt skrift låta sitt namn utsättas, tryckt skrift låta sitt namn utsättas.
Ehvad han okänd vara vill eller ej, Ehvad han okänd vara vill eller ej,
åligge honom, att tillställa Boktrycka- tillställe han Boktryckaren en försegren
en förseglad sedel, innehållande lad sedel, innehållande uppgifterne af
hans namn och hemvist, med påskrif- hans namn och hemvist, med påskrifvet
betyg om dessa uppgifters rigtig- vet betyg om dessa uppgifters rigtigliet,
af tvänne på orten väl kände, in- bet, af tvänne i orten väl kände, inom
om Sverige boende Svenske medbor- Sverige boende Svenske medborgare,
gare, hvilka åligge Författare-ansvar, i hvilka åligge författare-ansvar, i hanhäll
delse skriften inom laga tid åtalas delse skriften inom laga lid skulle åskulle,
och Författarens namn och hem- talas, och Författarens namn och hemvist
befunnes origtigt uppgifne, eller vist funnes origtigt uppgifne eller i sei
sedeln saknades, eller ock Författa- deln saknades. Röjer Boktryckare
s8 Constitutions-Vtskotlels Memorial, N.-o 5.
ren, utan laga toria11, ifrån svaromå- Författaren , utan Domstolens åläglet
uteblefve. Röjer .Boktryckare För- gande att honom uppgifva, eller har
tattares namn oell hemvist, ela sådant Boktryckare, utan Författarens eller
honom ej af Domaren lagligen ålagd t Utgifva rens tillstånd, hans namn å
ar, bote Tvåhundrade Riksdaler och skriften utsatt, bote, i förra fallet
varde hans brott kungjordt i allmän- Tvåhundrade, och i det senare Fyna
Tidningarne. rahund rade Riksdaler; och varde, i
beggedera, hans förbrytelse uti allmänna
Tidningarne kungjord.
7:o Den hvilken — — — noga iagt
tagne.
8:0 ^ id rättegången Dom
stolen
inkalla.
Skulle vid — — —• Riksdalers
böter.
(Motstående punkt utgår.)
9:o Hvarje skritt —- — — egarens
ensak.
Sj Bill. 3 Sami. Mein. N: > 101,
Ridd. och Adelns Prut. B. XX p.
533.
Presle-Ståndets d:o B. XVII p.
328.
Borgare-Ståndets d:o B. IX p. 373,
500.
Bonde-Ståndets d:o B. X p. 117.
24:o Angående egande rätten lill tryckt skritt.
§. 1.
9:de Momentet.
l:a Punkten.
9:o Hvarje skrift vare Författarens Hvarje skrift vare Författarens eidler
dess rätts lagliga innehafvares ler hans rätts lagliga innehafvares e
-
7:o Den hvilken — —• — noga iagtagne.
8:0 Vid rättegången — —• Domstolen
inkalla.
Skulle vid — —■ — Riksdalers
böter.
Har Boktryckare, utan Författarens
eller Utgifvarens tillstånd, dess
namn en skrift åsatt, straffes enligt
Missgernings-Balkens 8 Gap. 3 §.
9:o Hvarje skrift —• — — egarens
ensak.
ConUitutions-UIskoltels Memorialj IV: o S. 20,
egendom. Hvilken, som skrift trycker gendom. Men så framt Författarens
eller eftertrycker, utan Författarens arfvingar eller rätts-innehafvare iceller
Förläggarens skrittliga tillstånd, ke inom Tjugu år från hans död utmiste
upplagan, eller bote dess fulla gifnings-rätten begagnat, äfvensom
värde, egarens ensak. i händelse ett sådant begagnande ic
ke
af dem inom hvart tjugonde år
förnyas, stående hvar och en öppet
att Författarens efterlemnade skrifter
af trycket utgifva. Hvilken, sorn
eljest skrift trycker eller eftertrycker
utan Författarens eller hans rätts-inneliafvares
skriftliga tillstånd, miste
upplagan, eller bote dess fidla värde,
egarens ensak.
Se Bill. 3 Sami. Mern. N:o 104.
Kidd. och Adelns Prot. B. XX p.
533.
Preste-Ståndets d:o B. XVII p.
328.
Borgare-Ståndets d:o B. IX p. 373,
500.
B mde-Ståndets d:o B. X p. 118.
25:o Vngående ansvar för underlätet utsättande, å tryckta skrifter, af
Boktryckarens namn, årtal och tryckningsorten.
§. 1.
10:de Momentet.
Irsta Perioden.
10:o A hvarje skrift varde Bok- 10:o Å hvarje skrift varde Bok
tryckarens
namn, tryckningsorten och tryckarens namn, tryckningsorten och
årtalet utsatte; uraktlåter Boktryckare årtalet utsatte; uraktlåter Boktryckare
sådant, plikte lian första gången tre- sådant, bote, om skriften eljest är
hundrade Riksdaler och andra gången till sitt innehåll obrottslig ,för hvarsexhundrade
Riksdaler; sker det tredje je gång femtio Riksdaler, men, om
gången vare lian sitt Boktryckeri för- skriften pröfvas brottslig, första gån
lustig.
Utsätter
gen trehundrade och andra gången
sexhundrade Riksdaler samt vare tredje
Constitutions-Utskottcls Memorial, N.o S.
gången sitt Boktryckeri förlustig. Utsätter
— — —■
Se Bih. 3 Sami. Mern. N:o lii.
Ridd. och Adelns Prot. B. XXI
p. 81.
Preste-Ståndets d:o B. XVIII p.
227.
Borgare-Ståndets d:o B. IX p. 769,
849.
Bonde-Ståndets d:o B. X p. 277.
26:o Angående ansvar för skrifters föryttrande, å hvilka Boktryckares
namn, årtalet och tryckningsorten ej äro utsatte.
§. 1.
12:te Momentet.
(Tillägg vid slutet.)
—  Föryttrar någon en tryckt
skriftj hvarå Boktryckarens namn s
tryckningsorten eller årtalet icke finnas
utsatte j bote för hvarje gång
femtio Riksdaler och stånde derjemte
j i händelse skriften åtalas, författare-ansvar
j derest icke Boktryckaren
eller Författaren kan upptäckas.
§• 4.
4:de Momentet.
Irsta Perioden.
Till ordningsmål — — icke af- Till ordningsmål —. — icke aflemna!’.
I dessa fall ■—■ — —. lemnar, eller onij emot i $. iz Morn.,
j tryckta skrifterhvarå Boktryckare
namn
, tryckningsort eller årtal ej
äro utsattej föryttras. I dessa fall
ConslitulionsUtskoltets-Memorialj JV.o 5.
Se Bill. 3 Sami. Meni. Nrris 112,
119 och 125.
Ridd. och Adelns Prot. B. XXI
p. 91, 369. B. XX p. 257.
Preste-Ståndets d:o B. XVIII p.
227, 509. B. XIX p. 208.
Borgare-Ståndets d:o B. IX p. 769,
B49, 1156. B. X p. 51, 397.
Bonde-S landets d:o B. X p. 277.
27:o Angående uppliäfvande af förbudet' mot tryckning, utan vederbörandes
tillstånd;, af Riks-Ståndens protocoll.
§. 2.
4:de Momentet.
Irsta Undantags-punkten.
Alt Protocoll — — och Hand- Att Protocoll — — och Handlingar,
eller Riks-Ståndens, eller Ilem- lingar, eller Hemliga Utskottets —
lisa Utskottets —. — —
Se Bill. 3 Sami. Meni. JNrr 105.
Ridd. och Adelns Prot. B. XX p.
533.
Preste-Ståndets d:o B. XVII p.
329.
Borgare-Ståndets d:o B. IX p. 373,
500.
Bonde-Ståndets d:o B. X p. 118.
28:o. Angående skrifters confiscation
§. 2.
4:de Momentet.
7:de Undantags-punkten.
Att sådant, som rörer styggelser Att sådant, som rörer styggelser,
— .— — af sjelfva hufvudsaken. — af sjelfva hufvudsak en,
32
Constilutions-Utskottets Memorial3 N.-o S.
(Ny Panli t.)
Vid alla de bestraffnings fall,
hvarom detta moment handlar, varde
tillika skriften confiscerad.
I öfrigt och som det blefve —
—• —■ stadgadt är.
Se Bill. 3 Sami. Mern. N:o 102.
Ridd. och Adelns Prot. B. XX p.
534.
Preste-Ståndels d:o B. XVII. p.
328.
Borgare-Ståndets d:o B. IX p. 373,
500.
Bonde-Ståndets d:o B. X p. 118.
29:o Angående confiscations påföljd för smädliga uttryck om Rikets Embets-
och Tjenstemän i och för Embetet.
§. 3.
8:de Momentet.
8:o Smädliga uttryck om Rikets 8:o Smädliga uttryck om rikets
Embets- och Tjenstemän, i och för Embets- och Tjenstemän i och för
Embetet: Brottet skall straffas efter Embetet; Brottet skall straffas efter
Allmän La®. Allmän Lag, och skriften confisceras.
Se Bih. 3 S imi. Mern. N:o 103.
Ridd. och Adelns Prot. B. XX
p. 533.
Preste-Ståndels d:o B. XVII p.
328.
Borgare-Ståndets d:o B. IX p. 373,
500.
Bonde-Ståndets d:o B. X p. 118.
30:o Angående ansvaret för lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar
till allmänhetens förvillande och förledande.
1 Öfrigt och som det blefve » —
— — stadgadt är.
Conslilutions-Utskottets Memorial, N.o 5.
55
§. 3.
12:te Momentet.
12:o Lögnalt tiga uppgifter och 12:o Lögnaktiga uppgifter och
vrängda framställningar till allmänhe- vrängda framställningar till allmänhetens
förvillande och förledande: Brot- tens förvillande och förledande: Brotten
umgällas med böter från Trettio- ten umgälles med böter från Trettiotre
Riksdaler Sexton skillingar till och tre Riksdaler Sexton skillingar till och
med Etthundrade Riksdaler eller mot- med Etthundrade Riksdaler, ochskrifsvarande
kroppsplikt, efter brottets be- ten conlisceras.
skaffenhet, böterne förvandlade enligt
5 §. 9 Mom. af denna Lag, och skriften
confisceras.
Se Bill. 3 Sami. Mern. N:o 91.
Ridd. och Adelns Prot. B. XX p.
78.
Preste-Ståndets d:o B. XYII p.
100.
Borgare-Ståndets d:o B. IX p. 50.
441.
Bonde-Ståndets d:o B. IX p. 736.
31:o. Angående qvarstads läggande å skrift, då åtal genom allmän Åklagare
anställes.
§. 4.
3:dje Momentet.
3:o I alla de fall, som 3 §. ut- 3:o I alla de fall, der åtal, enstakar,
ege — — — ligt 2 4 Morn. samt 3 §.j genom
allmän åklagare anställes 3 ege —
Se Bill. 3 Sami. Mern. N:o 109.
Ridd. och Adelns Prot. B. XXI
p. 3.
Preste-Ståndets d:o B. XVIII p.
64.
Borgare-Ståndets d:o B. IX. p. 568,
814.
Bonde-Ståndets d:o B. X p. 210.
Bihans till R- St. Prot. \84o. 5 Sami. 5 Haft. 5
34
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o S.
32:o Angående borttagande af föreskrifter ne om insändande lill HofRätten
af Handlingarne uti Tryckfrihetsmål.
5-
7:o Sedan Nämndens utlåtande
således blifvit inhemtadt, pröfve och
afgöre Domaren saken, och underställe
sitt Utslag Hof-Rältens pröfning,
på sätt 25 Cap. 5 §. Rättegångs-Balken
bjuder; men i alla fall skola Handlingarne
uti Tryckfrihetsmål understälningsvis
af Under-Rätten till Hof-Rätten
insändas.
8:o Finner Iiof-Canzleren—•—•—•
ej skulle erhållas.
9:o Vid Under-Rätt pröfve och
afgöie Domaren saken, men underställe
sitt Utslag Hof-Rättens pröfning,
på sätt 25 Cap. 5 §. Rättegångs-Balken
bjuder, men i alla fall skola Handlingarne
uti Tryckfrihetsmål, underställningsvis
af Under-Rätt till HofRätten
insändas.
10;o Är åklagad Skrift —
föreskrifver.
ll:o Angvi pes — •— — ej må
verkställas.
l2:o I frågor om qvarstad —
inlemnad.
13;o Varder någon •—. — •—kunnat
indragas.
14:o Skulle den oförmodade —
Högsta Domstolen.
l5:o Alla mål — — — sig ådragit.
Böter efter denna Lag må —
— — förbrytelsen skett.
5.
7:o Sedan Nämndens utlåtande
således blifvit inhemtadt, pröfve och
afgöre Domaren saken,' och underställe
sitt Utslag Hof-Rättens pröfning,
på sätt 25 Cap. 5 §. Rättegångs-Balken
bjuder.
8:o Finner Hof-Canzlercn
ej skulle erhållas.
(Utgår.)
9:o Är åklagad Skrift —
föreskrifver.
10:o Angripes — — —• ej må
verkställas.
lito. I frågor om qvarstad —■
— — inlemnad.
12:o Varder någon kun
nat
indragas.
13:o Skulle den oförmodade —
— — Högsta Domstolen.
14:o Alla mål — — — sig ådragit.
Böter efter denna La» må .
ö
— — förbrytelsen skett.
Conslitutions-Ulskotlels Memorialj N;o S,
55
16:o Böter efter denna Lag gånge l5:o Böter efter denna Lag gånge
ensamt tillfalla. — — —- ensamt tillfalla.
Se Bili. 3 Sami. Mern. N:o 92.
Ridd. och Adelns Prot. B. XX p. 78.
Preste-Ståndets d:o B, XVII p.
100.
Borgare-Ståndets d:o B. IX p. 50,
441.
Bonde-Ståndets d:o B. IX p. 736.
33:o Angående qvarstad, yrkad af enskild målsegande.
§• 5,
ll:o Angripes —
ll:te Momentet,
vid Dom- liro Angripes —• —• -— vid Domstolen.
— SkriJtj sorn åtalas, skall 3
så framt målseganden det äskar, ge
-
v —
-—OD -- '
ställande af antaglig borgen för det
ersättning s-ansvar, hvartill hans om
skriften förklaras obrottslig > kan af
Domaren pröfvas skyldig.
stolen. Sådan åklagan af enskilde personer
liandteras i alla delar, efter det
Rättegångs-sätt, denna och allmän Lag nast med qvarstad beläggasj emot
föreskrifva; dock må Under-Domaren
vid sådana enskilda tvister, utan inhemtadt
utlåtande af Hof-Canzleren
eller lians Ombud, qvarstads-frågor
upptaga och deröfver meddela Utslag,
hvaröfver Parterna ega i laglig ordning
hos Rätten besvär anföra; i hvilket
fall qvarstaden ej må verkställas.
Se Bih. 3 Sami. Mern. Arris 113,
120 och 125.
Ridd. och Adelns Prot. B. XXI
p. 95, 369. B. XXII p. 257.
Preste-Ståndets dro B. XVIII p.
228, 509. B. XIX p. 208.
Borgare-Ståndets dro B. IX p. 769,
849, 1156. B. X p. 51, 397.
Bonde-Ståndets dro B. X p. 277.
STOCKHOLM, eckstkinska boktryckeriet 1840.
.
b • .fr
■ u ,'niki
\ ■ -
: ■ - -bs • ■ m
'
■ Mm- .■
V ' ■ " '
■■■-
Rättelse i Constitiitions-Utskottets Memorial> JV:o
8 sid. högra spalten, råd. 11 nedilr.
står:
tae-Sigillatae-afgiften. Husbebofs-bränläs
:
tce-Sigi I la tae-a fgiften, Husbehofs-brän
-
Bihang till R. St. Prot. 184«• 3 Sami. 5:te Haft.
tVsncw.AI» t\ s sitev.':
•' -: ! :‘ •! ■ ■ H
V\?r
-ii-..' !: ;i {54; i! ,!;• i ! »
t
■ •
•\\oV\ aj-.t .Uwft’6 l .Vini .vt .a Ält
Constilutions- Utskottels Memorial, N:s 6 och y.
lä
N:o 6.
Ank. till Exp. TJtsk. d. 25 Febr., VI. o f. n»-
Memorial, med anhållan om arfvoden för en Notarie■
och en Canzlist, m. m.
Enär Consl itulions-Utskotlet, för gore målens ordentliga och skyndsamma
bestridande, funnit nödigt alt, i likhet nied hvad vid nästföregående
Riksdag egde rinn, antaga en Secreterare, en ProtocolIsförande oell.
2.'ne Canz!ister, får Utskoltet, sorn v/äl på serskilda Afdelningar företagit
läsningen af Siats-Rådets Pfolocoller, men efter dess fullhoidande endast
undantagsvis torde komma att arbeta på Afdelningar, samt fördenskull
trott 24 § t morn. Riksdags-Ordningen icke föranleda till antagande af
större CanzJi-personal vid Utskottet, än tn Secreterare och en Canzlist, hos
Riksens Ständer vördsamt anhålla, att för de derutöfver behöflig® funne
eu ProtocolIsfVirande oell en Canzlist få disponera ett Notarie- och ett
Canzlist-arf vode, häda beräknade från och med antagningsdagen; hvarjemte
Utskottet (år vördsam ligen- anhålla,, all den person, hvilken hittills
bestndt Secielcraie-befatiningen hos Utskoltet, må derför få uppbära Secreleraie-arfvodet
från och med den 3:dje dennes, då Utskottet började
dess arbeten, och? intill dess den af Utskottet antagne Secreterare inträder
i tjenstgöring. Stockholm den ao< Februari- 1840.-
N:o 7.
Ank. till Exp. Utsk. den 26 Murs, kl. 11 f. m.
Memorial lill Riksens Ständer, angående rättelse uti
Constilutions- Utskottets Memorial N:o 5.
Constilulions-Utskoltet får hatmed gifva Riksens Ständer vördsamt,
tillkänna, att uti de af Utskottet, uti Memorialet N:o 5, öfverlemnade, från
förra Riksdagen hvilande Grundlagsändrings-försl agen N:is 9 & 10, Litt.
B., ordet: "Pöstmedlen”''blifvit uti den föreslagna nya redactionen uteglömdt,
oell att samma redaction, enligt förra Riksdagens ConstitulionsUlskotts,
uti dess Memorial N:o 28 afgilna, af samtlige Riks-Slånden godkända
förslag rätteligen bör lyda sålunda:
Bihang till R- St- Fröt. 1810! 3 Sami. 6 Haft.
2 Constitudons- Ut sköttel v Memorial, iY.-o y.
B.
Regerings-Formen.
§. 60.
i:sta Perioden
”Till dessa senare räknas — — — Postmedlen, afgifterna för
stätnpladt papper och för bränvinsbranning, sami hvad — — — åtaga”.
Stockholm den 26 Mars 1840.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens - Boktryckeriet, 184 o.
Constitulions-Utskottets Memorial,, N-.o 8, 9,
\
.N:o 8.
Anis, till Exp. Utsk. den 30 Mars kl. 11 f, m.
Memorial till Rikets Ständer, med begäran om arvode för
2:ne e. o. Canzlisler.
Sorn Constitutions-Utskottet, i anseende till myckenheten af göromål
inom Utskottet, funnit nödigt att, utom den personal, som i Utskottets
Memorial N:o 6 omförmäles, ytterligare, ehuru blott tills vidare, antaga
extraordinarie Canzlibetjening, får Utskottet vördsamt anhålla, att till Utskottets
disposition må ställas arvoden för 2:ne extraordinarie Canzlister,
att beräknas och utgå från och med den 1 innevarande månad och så länge
bemälde 2:ne extraordinarie Canzlister för tienstgöringen hos Utskottet finnas
behöflige.
Slockholm den 27 Mars 1840.
N:o 9.
Ank. till Exp. Utsk. den 13 April, kl. 1 e. m.
Memorial till Rikets Ständer„ med uppgift å de af samtliga
Riks-Slånden godkända Grundlagsändringsförslag.
Sedan nu mera, enligt Constitutions-Utskottet tillhandakomna Protocolls-Utdrag
för den 22 och 26 Februari, 26, 27 och 28 Mars samt
den 1 och 4 innevarande månad, samtlige Riks-Stånden fattat deras beslut
öfver de från 1834 och 1835 årens till nu pågående Riksdag hänskjutna
och hvilande Förslag lill Grundlagsändringar, får, i likhet med hvad vid
föregående Riksmöten iakttagits, Utskottet härjemte vördsamligen öfverlemna
en uppgift å dem af berörde Förslag, som nu blifvit af alla fyra RiksStånden
godkände; varande denna uppgift inrättad efter enahanda ordningsföljd,
sorn den med Utskottets Memorial N:o 5 förut insända, hvilken omfattade
i ett helt de lill afgörande beredda Förslagen.
Härvid får Utskottet, under åberopande af 6 mom. i 82 § af 1835
års Riksdagsbeslut, vördsamt anmäla, att enär Förslaget N:o 5, angående
Lagtima Riksdags återkomst på bestämd tid, blifvit förkastadt, Förslaget
N:o 6, angående Urtima Riksdagar och deras föremål, hvilket Förslag, på
Bilt, till R, St, Prot. 1840• <3 Sami, 7 Höft, l
2
Constitutions-Utskottets Memorial, IV: o 9.
uppgifvet skäl, icke med de öfriga till Rikets Ständer ofverlemnades, ej
kan af Rikets Ständer till pröfning företagas, utan följagtligen måste, på
sätt Ridderskapet och Adeln, enligt serskildt Protoeolls-Utdrag för den 28
nästlidne Mars, äfven för dess del förklarat, anses hafva förfallit.
Stockholm den 13 April 1840.
Af samtliga fyra Riks-Ständen godkända Förslag till Grundlagsändringar.
l:o och 2:o. Till en ändamålsenligare organisation af Stats-Rådet, innefattande
tillika de Grundlagsändringar, som blifva en följd af HofCanzlers-befattningens
föreslagna upphörande.
Regerings-For men.
§ 5.
Stats-Rådet skall bestå af Tio Ledamöter, hvilka ege att alla der
förekommande Ärenden öfvervara. Ej må Fader och Son eller Bröder pä
en gång vara Ledamöter af Stats-Rådet.
§ ö
Af
Stats-Rådets Ledamöter skola Sju vara Chef er, hvar för sitt Departement,
nemligen
Justitice-Stats-Ministern för Justities-Departementet;
Ståts-Ministern för Utrikes Ärendena för Utrikes Departementet',
En Chef och Föredragande Stats-Råd för Ländtförsvars-Departementet,
hvilken tillika vare Konungens Rådgifvare i Commando-mäl för
Armeen ;
En för Sjö försvar s-Departementct, hvilken tillika vare Konungens;
Rådgifvare i Commando-mål för Flottan;
En för Civil-Departementet;
En för Finance-Departementet, samt
En för Ecclesiastik-Departementet.
Den närmare fördelningen af Ärendena, Departementen emellan, bestämmes
af Konungen, genom en serskildt utfärdad, offentligen kungjord
Stadga.
Bland de Tre Stats-Råden utan Departement böra minst Två hafva
förvaltat civil beställning.
Constitutions-Utskollels Memorial, N'.o 9.
s
§ 7.
Alla Regerings-Ärenden, med undantag af sådana, som i is och i5
omförmäla!!, skola inför Konungen i Siats-Rådet föredragas och der
af göras.
§ 8.
Ej må Konungen fatta något beslut i mål, hvaröfver Siats-Rådet höras
bör, derest icke minst Tre af Stats-Råden, utom vederbörande Föredragande,
tillstädes uro. Siats-Rådets samtlige af dylik beskaffenhet.
§ 9.
Uti alla mål, som hos Konungen i Stals-Rådet förekomma, skall
Protocoll föras. Stats-Rädets tillstädesvarande Ledamöter höra, under ansvarighet
för rådslagen, till den påföljd, hvarom i 106 och soj vidare
stadgas, ovilkorligen till Protocollet sina meningar yttra och förklara: Konungen
dock förbehållet att allena besluta. Skulle någonsin dea oförmodade
händelse inträffa, att Konungens beslut vore uppenbarligen stridande
mot Rikets Grundlag eller Allmän Lag, åligge det då Stals-Rådets Ledamöter
alt kraftiga föreställningar deremot göra. Den, som ej serskild mening
till Protocollet anfört, vare för beslutet ansvarig, såsom hade han
styrkt Konungen att det beslut fatta.
§ 10.
Innan Ärendena hos Konungen i Siats-Rådet föredragas, skola de,
genom nödiga upplysningars inhemtande från vederbörande Embetsverk, af
dea Föredragande beredas.
§ n.
Ministeriella mål, hvarmed förstås alla de, som angå Rikets förhållande
till fremmande magter, må Konungen låta anmäla, i närvaro
af någon annan Stats-Rädets Ledamot. Är föredrage den
Stats-Rådets Ledamot, som Konungen äfven i detta fall tillkalie. Sedan
besluten; åliggande det den dertill serskildt förordnade att Protocollet
föra. Af sådana bos Stats-Rådet finnas.
§ 12.
Konungen eger Stals-Ministern för Utrikes Ärendena och nå
gon
annan tillkallad Stats-Rådets Ledamot.
4
Constitutions-Uiskottets Memorial, IV;o 9.
§ 13.
Vill Konungen då till ett utomordentligt Stats-Råd Stäts
Rådets
samtliga Ledamöter, framställe nyttigast linner.
§ 15-
Commandö-mål, hvarmed förstås sådana, som Konungen, i egenskap:
af Högste Befälhafvare' öfver krigsmagten till lands och sjös, omedelbarligen
besörjer, må Konungen, dä han sjelf förer Riks-Stjreisen, afgöra i
närvaro af den blhnd Krigs-Departementens Chefer, till hvars Departement
Ärendet hörer. Honom åligge, vid ansvar att Honom godt synes..
§ 24..
Uti Konungens Nedre Justi tiae-Re vision stola Justi tiee-Ärendena beredas
Lill föredragning och afgörande i Högsta Domstolen.
§ 26:.
Då Justi tiae-Ärenden i Siats-Rådet föredragas, stola, jemte Justi lise—
Stats-Ministern och Två Stats-Råd, Två af Högste Domstolens Ledamöter
dem öfvervara, med den skyldighet att lill Protocollet sig yttra, som 9 §
foreskrifver.
§ 28.
Konungen eger att icke på deras börd. Till Civile Embetsman
inom Riket och till Domare må Evangeliska Läran. Hvarje
Departements-Chef skall föredraga oell expediera alla Ärenden, rörande befordringar,
förordnanden, tjenstledighet och afsked, till och ifrån Embeten
och Tjenster, vid de Verk och Stater, sorn under Departementet höra.
§ 32.
Sändebud bos Utrikes Ärendena och någon annan tillkallad,
Stats-Räds Ledamots närvaro.
§ 34.
Stats- Mini strame innehafve Rikets högsta värdighet, och Stats-Råden
den närmaste derintill. Ledamot aj Stats-Rådet eller af Juslitice-Rådet må
icke tillika annat civilt Embete bekläda.
§ 35.
Stats-Rådets Ledamöter, Presidenter och Chefer för Collegiér eller
Cons t i ludo ns-Uls kol tets Memorial, JY.-o 9,
5
i dessas ställe inrättade Verk, Justitia: Canzleren, Chef erne för Tullstyrelsen
och för Post-Verket, Expeditions-Chefer i Stats-Departementen, Ö£-  ver-Ståthållaren, Under-Ståthållaren och Politiae-Mäslaren i Hufvudstaden,
Landshöfdingar dertill skäl ega.
§ 38..
Älla ifrån Konungen blifva gällande, vara försedda med
Konungens underskrift och contrasignation af vederbörande Föredragande,
som vare förda Protocoll. Mila föreskrifter och erinringar om
verkställighet af utfärdade beslut må af Departements-Chefen omedelbarligen
kunna till vederbörande expedieras. Skulle den Föredragande -■—
inkomster bibehållen.
§ 42:.
2:a momentet.
Uti alla de fall skola Stals-Rådets samtliga Ledamöter vara
närvarande och rösta.
§ 43.
Går Konungen i fält, eller lill aflägsnare inrikes orter reser, förordna
Tre Ledamöter af Stats-Rådet, under den Ordförande, sorn Han, antingen
ibland Prinsar af Sitt Hus eller ibland Stats-Rädels Ledamöter, serskildt
nämner, att föra— — stadgar
§
99.
Riksens Ständers Tus ti ti te- O i n b ud s m a n Högste Domstolens,
Nedre Juslitiae-Revisionens, Hof-Rätlernes, Collegiernes, eller i dessas ställe
inrättade Verks, och—
då han det äskar.
§ 10G.
Finner Utskottet af dessa Protocoll, att någon Stats-Rådets Ledamot,
eller någon för tillfället förordnad Föredragande, eller den Embetsman,
som i Commando-mål Konungen råd gifvit, uppenbarligen handlat emot
Rikets Grundlag eller Mil män Lag, eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf,
eller underlåtit att göra föreställningar emot sådana öfverträdelse]1, eller
dem vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning,
eller häfver den Föredragande underlåtit att, i de fall, som 38 <§
af denna Re ge rings- Fiprin förutsätter, sin contrasignation ä ett Konungens
beslut vägra, Ak skall Cons ti tu tions Utskottet  fastställd varder.
6 Constitutions-Utskollets Memorial, Nio 9.
§ 107.
lin momentet.
Skulle Constilulions-Utskollet eller att någon Föredragande
icke med oväld— — — anmärkning blifvit gjord.
Riksdags-Ord ningen.
§ 27.
2:a momentet.
2:o. Propositioner meddela, tillställes, genom en Stats-Rå
dets
Ledamot, hvarje Stånd afstyrkande.
§ 29.
2:a momentet.
2:a och 3:e punkterna.
Finner Utskottet — — — att någon Stats-Rådets Ledamot, eller någon
för tillfället förordnad Föredragande, eller den Embetsman
sannskyldiga nytta, eller att någon Föredragande icke — anmärkning
blifvit gjord.
§ 36.
l:a momentet.
l:o. Utom förenämnde och ege den Stats-Rådets Ledamot,
Konungen dertill förordnar, rättighet att yttranden.
§ 41.
Stats-Rådets och Högste Domstolens samtlige Ledamöter, äfvensom
Justitiae-Canzleren och Justitiae-Oinbudsmannen kunna ej säle och slämma
men ej besluten öfvervara.
§ 42.
Finner Utskott  — Ordförande hos deti Stats-Rådets Ledamot,
Konungen vid hvarje Riksdag dertill förordnar. Konungens Nådiga befallning
omedelbarligen meddela.
Tryckfrihets-Förordningen.
Der borttages, öfver allt, ordet ”Hof-Canaleren”, och i dess ställe
insättes: Justitice-Stats-Ministern.
Constitutions-Utskolleis Memorial, N\o 9.
7
9:o och 10:o. Till ändrad redaclion i fråga orri några Bevillnings-algifters
benämning.
Ä) Regerings-Formen.
§ 60.
Ira och 2:a perioderna.
Till dessa sednare räknas Tull- och Accis-medlen, Post-medlen, ChartseSigillatae-afgiften,
Husbehofs-bränneri-medlen, samt hvad Riksens Ständer
dessutom serskildt hvarje Riksdag såsom Bevillning sig åtaga. Ej må några
allmänna afgifter, af hvad namn och beskaffenhet som helst, utan Riksens
Ständers samtycke kunna förhöjas, Tullen å inkommande och utgående
Spanmål allena undantagen.
liro. 1 afseende på tiden för ny Bevillnings vidtagande.
Regerings-Formen.
§ 61.
Alla afgifter, som Riksens Ständer under de i föregående § nämnde
Titlar beviljat, skola utgöras intilldess ny Bevillning af Riksens Ständer
fastställd blifvit och, enligt deras beslut, vidtager.
12:o. Angående vilkor för Bankens sedlars erkännande såsom mynt.
Regerings-Formen.
§ 72.
för mynt i Riket må erkännas, så länge de, efter deras lydelse,
af Banken med silfver inlösas.
15:o. Angående Kalional-representalionen.
C) Riksdags-Ordningen. •
§ 16.
Ira momentet.
Allmogen i hvart Härad välje inom sig, efter hemmantalet, till Riksdagsman
af Bonde-Ståndet En inom Häradet boende celi bese ten Hemmansegare,
hvilken icke tillförene hört till annat Riks-Slånd, eller någon ordinarie
beställning i Rikets tjenst eller fullmagt derå innehaft. Vilja flera
Härader sig förena.
§ 22.
Förra perioden.
Fullmagterne böra (för Bonde-Ståndet boende och besuten å
5
Constitutions-Ulskollels Memorial, !V:o 9.
Krono-, Krono-Skalte-, Säteri-, Rå- och Rörs-, Frälse-eller Frälse-Skaltehemraanet
N. N. uti N. N. Härad af N. K. Län) att deltaga gäl
lande
Grundlagar.”
lG:o. Angående Universitetens representation.
Hiksdags-Ordningen.
§ 13.
2:a momentet.
Första perioden.
2:o. Universiteten i Upsala och Lund skola, genom deras samtliga
Professorer och Adjuncter, ordinarie eller extraordinarie, samt Docenter,
Academiernas Räntmästare och Secreterare, jemte alla öfriga Academiska
Tjenstemän, som, i och för sina befattningar, ega Presterlig befordringsrätt,
utse till Riksdagsmän i Preste-Ståndet, hvartdera minst En Professor från de
verldsliga Faculteterna , dock med rättighet att ställa Två sådana Fullmägtige,
§ 17.
2:a momentet.
(Tillägg vid slutet.)
För en af hvartdera Universitetets Fullmägtige bör ofvctnnämndc
rese- och underhålls-kostnad utgå från Academie-f onden.
18:o. Tillägg i fråga om Riksdags-Fullmägligs utebiifvande.
Riksdags-Ordningen.
'§ 16-
Underlåter något Universitet, Prosteri, Stad, Bruksdistriöt eller Härad
att ställa den omkostnad, som ett annat och jemlikt Univer
sitet.
Prosteri, Stad, Bruksdistrict eiler Härad Ståndets Gassa.
19:o. Till redactions-ändring med afseende å Cessionants obehörighet till
Riksdagsmannakallet.
Riksdags-Ordningen.
§ 18.
l:a perioden.
Till Riksdagsman må ej under förmynderskap; ej den, sorn,
efter gjord cession och utfärdadt proclama, icke, på sätt Lag förmår, visa
Constilutions-Utskoltcls Memorial, No 9.
9
gitter, att han från sina Borgenärers kraf fri är; icke eller den, hvilken
till straff skyldig.
20:o. Till Grundlagsändringar, åsyftande Riksdagsförhandlingarnes ordentligare
och skyndsammare gång.
F) Riksdags-Ordningen.
§ 49.
3:e momentet.
Återförvisar något Riks-Stånd till det Stånd, sorn återremit
terat,
eller såframt de öfrige Stånden, uti mål, der Tre Stånds röst utgör
Riksens Ständers, redanfattat sammanstämmande beslut, Ståndet derom underrätta;
kunnandes, genom sådan återförvisning, expeditionm af beslutet
ej uppehållas.
23:o. Angående Boktryckares och Namnsedels-attestanters ansvar i vissa fall.
Tryckfrihets-Förordningen.
, § **
6:e momentet.
G:o. Författare vare ej skyldig alt å tryckt Skrift låta sitt namn utsättas.
Ehvad lian okänd vara vill eller ej, tillställe han Boktryckaren en
förseglad sedel, innehållande uppgifterna af hans namn och hemvist, med
påskrifvet betyg om dessa uppgifters rigtighet af tvänne i orten väl kända,
inom Sverige boende Svenske medborgare, hvilka åligge Författare-ansvar,
i händelse Skriften inom laga tid skulle åtalas, och Författarens namn och
hemvist funnes origtigt uppgifne eller i sedeln saknades. Röjer Boktryckare
Författaren, utan Domstolens åläggande att honom uppgifva, eller har
Boktryckare, utan Författarens eller Utgifvarens tillstånd, hans namn å
Skriften utsatt, bote, i förra fallet, Tvåhundrade, och, i det sednare, Fyralumdrade
Riksdaler; och varde, i beggedera, hans förbrytelse uti allmänna
Tidningarna kungjord.
7:o. Den hvilken noga iagttagne.
8:o. Vid Rättegången Domstolen inkalla.
Skulle vid—■— •— Riksdalers böter.
(Följande punkt, så lydande: ”Har Boktryckare, ulan Författarens
eller Utgifvarens tillstånd, dess namn en skrift åsatt, straffes enligt Missgernings-Balkens
8 Cap. 3 — kommer att utgå.)
Bih, till R. St, Prot. l84°- 3 Sami. 7 Hiift, 2
10
Constilutions-Utskoltets MemorialN'-o 9.
9:o. Hvarje Skrift egarens ensak.
24:o. Angående egande-rätten till tryckt Skrift.
T ryckfrihe ts-Förordni ogen»
§ 1*
9:e momentet.
I:a punkten.
9». Hvarje Skrift vare Författarens eller hans rätts lagliga innehafvares
egendom. Men sä framt Författares arfvingar eller rättsinnehafvaie
icke inom Tjugu år från hans död utgifningsrättighelen begagnat, äfvensom
i händelse ett sådant begagnande icke af dem inom hvart Tjugonde år
förnyas, stånde hvar och en öppet att Författarens efterlemnade Skri ter
af trycket utgifva. Hvilken, som eljest Skrift trycker eller eftertrycker
utan Författarens eller hans rättsinnehafvaresskriftliga tillstånd, miste upplagan,
eller höte dess fulla värde, egarens ensak.
26:o. Angående ansvar för Skrifters föryttrande, å hvilka Boktryckares
namn, årtalet eller tryckningsorlen ej äro utsatte.
T ryck fri h e Is-För ord 11 ingen.
§ 1-  12:e momentet.
(Tillägg vid slutet.)
Föryttrar någon en tryckt Skrift, hvarå Boktryckarens namn,
tryckningsorten eller årtalet icke finnas utsatte, bote för Jtvarje gång Femtio
Riksdaler och Stånde derjemte, i händelse Skriften åtalas, Författareansvar,
derest iseke Boktryckaren eller Författaren kan upptäckasi
§*•
4:e momentet*
Till ordningsmål — icke aflemnar, eller pm, emot 1 § ia moni.,
tryckta Skrifter, hvarå Boktryckare-namn, trycknings-ort ellér årtal ej äro
utsatte, föryttras. 1 deséa fall —* icke leda.
30xi. Angående ansvar et för lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar
till AUmänhetfens förvillande och förledande.
Constilulions~Utskollets Memorial, N.-o 9.
11
Tryckfrihets-Förordningen.
§ 3.
12:e momentet.
12:o. Lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens
förvillande och förledande: Brotten umgälles med böter från Trettiotre
Riksdaler Sexton skillingar till och med Etthundrade Riksdaler, och
Skriften confisceras.
31:o. Angående qvarstads läggande å Skrift, då åtal genom allmän åklagare
anställes.
Tryckfrihets-Förordningen.
o S*
3:e momentet.
3:o. I alla de fall, der åtal, enligt z $ 4 morn. samt 3 $, genom
allmän åklagare anställes, ege öfverlemna.
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Constilutions-Ut skottets Memorial j N:o 10.
N:o 10.
Ant. till Exp. Utsk. den 6 Maj, kl. 2 e. ra.
Memorial, angående grundlagsenligheten af en yrkad, men
vägrad proposition.
Cxenom ett den 37 innevarande månad emottaget Utdrag af Hedervärda
Bondeståndets Protocoll för den 22 i samma månad, har ConstitutionsUtskottet
inhemtat, att, då hos Bondeståndet sistnämnde dag till ytterligare
handläggning förekommit Stats-Utskottets den 28 nästl. Mars på bordet
lagda Utlåtande N:o 28, i anledning af väckt fråga om indragning af
Kongl. Nummer-Lotteriet och åtskilliga dermed gemenskap egande ämnen,
och Talmannen instämt i Secreterarens yttrande, att han ansåg proposition
ej kunna framställas till antagande af Stats-Utskottets förevarande utlåtande
i dess helhet, emedan Stats-Utskottet deruti, vid tillstyrkan af
Kongl. Nummer-Lotteriets upphörande, hemställt, att, i händelse af bifall
härtill, Ständernas Beslut allenast bör hos Kongl. Majit i underdånighet
anmälas, med begäran, att allmän kungörelse om Lotteriets indragning
må varda i Nåder utfärdad, hvarigenom alltså Utskottet, i strid med de af
Rikets Ständers Constitutions-Ulskott tillförene yttrade åsigter, uttalat den
grundsats, att ifrågavarande Statsinkomst skulle kunna af Ständerne utan
Konungens samtycke förändras; så har, enär Ståndets genom votering utrönta
majoritet derefter yrkat, att proposition skulle framställas till antagande,
eller, om det ej bifölles, återremitterande af berörde Utlåtande,
öfverläggningen förklarats hvilande och målet blifvit förvist till Constitutions-Utskottet,
med anmodan att inom åtta dagar efter erhållande af det
i Ståndet förda Protocoll, inkomma med motiveradt och bestämdt Utlåtande
Öfver frågans stridighet eller enlighet med grundlagen.
Utskottet bör härvid först anmärka, att Riksdags-Ordningens 45 §■>
som i allmänhet omtalar Landtmarskalks och Talmans rättigheter, deribland
väl upptager den att göra, men icke den att vägra proposition.
Icke eller är en sådan rätt hvarken uttryckt uti, eller en nödvändig följd
af, den i Riksdags-Ordningens §. 28 mom. 2 införda Landtmarskalks-och
Talmans-eden och den deri innehållna försäkran, att med all förmåga upprätthålla
och försvara Konunga-magten och Riksens Ständers rättigheter.
Bih. till R. St. Prot. 1840. 3 Sami. 8 Haft.
Constitutions-Utskottets Memorial N:o 10.
Om Grundlagarnes stiftare verkligen tänkt sig rättigheten, att vägra proposition,
så vigtig, så vidsträckt, sorn man sedan föregifvit, synes den åtminstone
i ettdera af nämnde lagrum hafva bordt få en plats. Då så icke
skett, anser Utskottet redan häraf följa, alt Talmännen icke, enligt våra
grundlagars ordalydelse, kunna anses utgöra det vigtiga och mägliga återhållande
element i Svenska National-representationen, som de, genom den
vidsträckta tolkningen af rättigheten att vägra proposition skulle blifva.
Det är först i Riksdags-Ordningens §. 55, som Landtmarskalks och
Talmans rättighet att vägra proposition omtalas, och det förtjenar uppmärksamhet,
alt den blott namnes för att begränsas. Landtmarskalk och Talman,
bjudes der, må ej kunna vägra proposition, utom i det fall, då han
finner en väckt fråga bokstafligen strida mot Grundlagarnes lydelse. I
slutet af samma §. namnes, att, om ett, i följd af propositions vägrande,
till Constitutions-Utskottet hänskjutet mål af samma Utskott ansetts grundlagsstridig^
den, som motionen gjort, må, der honom så godt synes, vända
sig till Constitutions-Utskottet, på satt, som Regeringsformens §.84 föreskrifver.
Då det, lindrigast sagdt, vore besynnerligt, att blott lemna
motionärer denna rätt, i fall äfven andra voro underkastade samma äfventyr,
leder hela §:ens sammanhang otvuriget till den tolkning, att hvad
i början kallas väckt fråga , är ingen ting annat, än hvad i slutet kallas
motion j och att de väckta frågor^ å hvilka Landtmarskalk eller Talman
kan vägra proposition, endast äro de i Riksdags-Ordningen §. 48 mom. 4
omtalade motioner af någon vid Riksdagen då närvarande Ståndets Ledamot:
en tolkning, som fullkomligen styrkes af nästföregående 54 §•>
som föreskrifver, huru proposition till fattande af ett defiutivt beslut öfver
en Konungens framställan, eller ett Betänkande eller en af enskild Riksdagsman
väckt fråga bör inrättas.
Ordalydelsen af åberopade Grundlagsparagrafer föranleder således
icke dertill, att Landtmarskalks och Talmans rätt att vägra proposition
sträcker sig längre, än till de i Ståndet väckta motioner; och då Grundlagarne,
enligt Regeringsformens §. 83, skola i hvarje serskildt fall efter
deras ordalydelse tillämpas, så är den Utskottet förelagda fråga genom
det anförda redan besvarad.
Constitutions-Utskottet, som inser hela vigten af den här framställda
grundsats, anser sig dock böra tillägga, att denna begränsning af Talmans
rätt att vägra proposition äfven synes ega en giltig grund i betydelsen af
det honom uppdragna förtroende.
ConstitutioTis-Utskottets Memorialj N:o lo.
3
Det är tänkbart både, att ett Stånd eller dess pluralitet kunde af
ögonblickets hänförelse förledas att bifalla en med dess enskilda åsigter
öfverensstämmande grundlagsstridig motion och att, om proposition i ingen,
händelse fick vägras, ett Stånds tid skulle kunna upptagas genom voteringar
för att förkasta en mängd, inom detsamma väckta motioner af nämnda
beskaffenhet. För sådane fall är, utan afseende på osannolikheten, att en
dylik motion skulle leda till ett för hela riket vådligt resultat, rättigheten
att vägra proposition, nödig för upprätthållande af Ståndets värdighet och
ordningen inom detsamma: ett upprätthållande, som öfverallt måste åligga
en Talman.
Helt annat är förhållandet med de Utlåtanden, ett Utskott öfver en
af Konungen gjord Proposition eller en enskild Riksdagsmans motion afgifvit,
utlåtanden, hvilka äro ganska skiljda från de frågor, hvilkas väckande
omnämnes i Regeringsformens §§. 53, 56, 8i, 87, 89, 107, samt
Riksdags-Ordningens §§. 29, 33, 34, 37.
Utskotten, af alla fyra Riksstånden till frågornas utredande och förslagens
utarbetande utsedde och någon gång bemyndigade att med Riksens
Ständers rätt besluta, äro alltför vigtiga delar af vår representation,
att deras Utlåtanden böra på ofvan nämnda sätt af en Talman kunna behandlas.
Deras åtgärder äro underkastade Riks-Ståndens pröfning, hvilken
Talman icke bör kunna dem undanhålla. Faran af en motsatt regel skulle
icke undanrödjas derigenom, att Constitutions-Utskottet, när Ståndet yrkar
proposition, kommer i tillfälle att sig utlåta. Utom det att detta
tillfälle skulle alldeles afskäras, då ett Stånd med Talmannen vore ense
att undandraga sig frågans behandling och derigenom förlama de öfriga
Ståndens verksamhet, kan Constitutions-Utskottet minst för sig dölja vådan,
äfven i dess hand, afen sådan magt, hvarigenom det, i förening med
en Talman, skulle kunna omintetgöra, icke blott den Öfriga Nationalrepresentationens,
utan äfven hela folkets, redan af de med ämnet mest bekante
mäns utlåtande understödda Önskan.
Om i ett sådant utlåtande skulle förekomma förslag, om hvilkas
grundlagsenlighet meningarne äro delade, ega i första rummet Riks-Stånden
och i det andra Konungen att vägra sitt samtycke till hvad vid granskning
finnes verkligen grundlagsstridigt. Utskottet fruktar icke, att denna
vägran skall uteblifva, och anser derföre Talmannens vägran af proposition
i allo öfverflödig. Skulle den verkligen af behofvet påkallas, fruktar Utskottet,
att den knappt kunde påräknas.
4
Constitutions-Utskottets Memorial j JV:o 10.
På dessa grunder, och med den af Utskottet redan förut yttrade
öfvertygelse, att Talman icke må från Grundlagarnes möjligen tvetydiga
ordaförstånd hemta anledning att vägra proposition, förklarar ConstitutionsUtskottet
således den af Bonde-Ståndets majoritet yrkade proposition till
antagande eller återremitterande af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28, såsom
icke grundlagsstridig, icke kunna med stöd af Riksdags-Ordningens
§. 55 af Talmannen vägras.
Stockholm den 3o April 1840.
Reservationer af
Gref ve Spens: ”När fråga är om Grundlagsbuden, tror jag, att den
enkla tolkningen bör hafva företräde. Den enkla betraktelsen är här,
huruvida ett Utskottsbetänkande innebegripes under hvad som i RiksdagsOrdningens
§. 55 kallas en väckt fr åga. Härvid förekommer, att i Riksdags-Ordningens
§. 37 säges uttryckligen, att Stats-Utskottet eger rätt att
väcka frågor till afgörande i plena, så vida Konungens Propositioner till
detsamma omedelbarligen öfverlemnas. Detta måste anses bevisa, att ett
Utskotts Betänkande kan, på det språk, hvarpå Grundlagen är skrifven,
sägas innehålla en väckt fråga, och således vara ibland dem, hvarom §. 55
talar. Till och med ett Betänkande om Nummer-Lotteriets afskaftände
ian tydligen bli af denna art. Jag kan ej finna annat, än att, vid betraktande
häraf, förfalla alla de skäl, som Utskottet anfört, och då jag dessutom
anser för högst vådligt allt hvad, sorn, med bibehållande af vår
närvarande representations-form, consoliderar Utskottens öfvervägande magt,
reserverar jag mig mot Constitutions-Utskottets beslut och det nu upplästa
Utlåtandet.”
Professor Cederschjöld: ”Jag medger väl, att uttrycket ”vackt
fråga,” som förekommer i 55 §. Riksdags-Ordningen, synes förnämligast
syfta på enskilde Riksdagsmäns motioner, men jag kan ej finna annat, än
att uttrycket i sin allmännelighet utgör en högre cathegori, hvarunder äfven
Utskotts-Utlåtanden kunna hänföras. Sålunda finner man t. ex. af
73 och 75 §§. Riksdags-Ordningen, att allt, hvad som är föremål för Riksens
Ständers behandling, bibehåller benämningen af ”fråga”, icke blott
sedan vederbörligt Utskott deröfver utlåtit sig, utan äfven sedan de serskildta
Riks-Stånden deröfver fattat sina beslut.”
Constitutions-Utskottets Memorial j 2V:o 10.
Biskop Holmström: ”Emot den hittills oliörda Grundlags-folkning,
hvilken Höglofl. Constitutions-Utskottets majoritet tillåtit sig för att kunna
underkänna Talmannens i Bonde-Ståndet vägran af proposition på
Bifall till Stats-Utskottets Betänkande N:o 28, måste jag reservera mig.
Enligt allmänt språkbruk, Bestyrkt af flere Grundlags-ställen, Betyder ordet
"väckt fråga" hvarje mål eller ärende, som kan komma under ett
Stånds öfverläggning, således äfven Utskotts-Betänkanden, ehvad de innefatta
Utlåtanden öfver förut genom motioner eller propositioner väckta
frågor, eller ock öfver frågor, som af Utskottet sjelft Blifvit å Bane Bragte.
Af senare egenskapen är just den, som varit föremål för den vägrade propositionen,
och denna Borde väl således aldraminst hafva gifvit anledning till
statuerandet af ett nytt exempel i tolknings-väg. Yådligt anser jag ock detta
exempel, i fall det — såsom jag dock icke vill förmoda — skulle komma att tjena
till ett prsejudicat. Utskottens inflytande öfver Stånden är redan i allmänhet
alltför stort; att göra det ännu större genom inskränkning af Talmännens,
utaf Både Grundlag och mer än 3o:årig praxis dem tillerkända,
pröfningsrätt öfver grundlags-enligheten utaf Utskottens, ofta af tillfälligheten,
genom en rösts pluralitet, genom ombytt personal, genom ett
ögonblickligt passioneradt intresse tillvägabragta, förslag och beslut, är,
enligt min öfvertygelse, stridande mot Både anda och Bokstaf i 55 §.
Biksdags-Ordningen och skulle kunna leda till de Betänkligaste följder. —
Det är, i min tanka, redan nog, att ett Utskott, Constitutions-Utskottet,
i vissa mål erhållit en magt högre, än Ståndens— en magt, öfver hvars
missbruk jag önskade, att Fosterlands-Vännen alldrig måtte få skäl att sig
Beklaga; — men att genom en egenmäglig Grundlags-tolkning utsträcka delas
magtfullkommenhet äfven till de öfriga Utskottens tillfälliga majoriteter,
kan åtminstone med min röst jag icke tillstyrka.
Den rättighet att vägra proposition, som 55 §. Biksdags-Ordningen
tillägger Talmännen, skulle Blifva högst obetydande, örn den, på sätt Constitulions-Utskottet
nu yrkar, skulle inskränkas endast till enskildta motioner,
hvilka, såsom sådana, derest de röra allmänna frågor, icke fordra
annan åtgärd af Stånden, än remiss till Utskott. En slik vägran kan icke
anses vara af den vigt, att den föranled t ett eget Grundlags-stadgande.
Hvad sjelfva hufvudfrågan eller skälen för den vägrade propositionen
angår, hade jag ansett det vara ConsLitutions-Utskottets åliggande att
upptaga och, om så ske kunde, vederlägga Talmannens motiver, hvilka, i
öfverenstämmelse med förra Biksdagens Constitutions-Utskotts af mig biträdda
mening, jag åtminstone för min del i allo godkänner; och för att
<5
Constitutions-Utskottets Memorial j N:o 10.
komma till öfvertygelse om den verkliga meningen af de ordalag, som
af nuvarande Stats-Utskott blifvit begagnade i Betänkandet N:o 28, sidan
5, bade det icke varit otjenligt att med dessa jemföra dem, som af StatsUtskottet
vid sistlidne Riksdag i Betänkandet N:o 54> sidan 23, begagnades
i fråga om sättet för Nummer-Lotteriets upphäfvande. Hvilka
Utskott — denna eller den förra Riksdagens — i detta afseende bäst,
med sanning och sans uppfattat andan af Sveriges Constitutionella Institutioner,
derom må en gång den ojäfviga Historien döma.”
I denna reservation instämde Biskop Agard och Professor Bolméer.
Professor Geijer: ”Emot ofvanstående af Constitutions-Utskottets
majoritet fattade beslut, och mot de motiv, på hvilka det grundas, får
jag reservera mig af följande skäl:
1:0 Emedan Stats-Utskottet i sitt Utlåtande, i anledning af motioner
om indragning af Kongl. Nummer-Lotteriet, verkligen både väckt och
tillika besvarat en ny fråga, genom Utskottets förslag, att Ständerne, i
fall de nu gillade Nummer-Lotteriets af rnotionärerne yrkade indragning,
endast borde hos Kongl. Maj;t anmäla sitt beslut derom, med begäran,
att Kongl. Majit måtte genom Nådig Kungörelse bringa detsamma lill allmän
kännedom; oagtadt vinsten af Nummer-Lotteriet hvarken är eller kunnat
anses vara ibland Bevillnings-medel, om hvilka Rikets Ständer, enligt 5g,
60, 64 §§• af Regerings-Formen, ensamme förordna, utan blifvit räknad
till de ordinarie inkomster, hvilka, i följd deraf, måste bero på båda
Slatsmagternas beslut.
2:0 Emedan Stats-Utskottet insinuerat denna vigtiga frågas afgörande
på ett sätt, i min tanke, lika mycket stridande mot granniagenheten,
som mot Regeringsformen. Nummer-Lotteriet är en fördömlig
inrättning, hvars vinst, om den blifvit räknad, likväl aldrig bordt räknas,
bland Statens ordinarie intrader. Konungen föreslog vid 1828 års Riksdag
Nummer-Lotteriets upphörande, Ständerna voro för dess bibehållande.
Nu föreslås, att Ständerna just i denna angelägenhet skulle ensamme besluta
_, under det, med uppdraget att kungöra detta Ständernas beslut,
Konungen med detsamma skulle stillatigande frånsäga Sig Sin rätt att
gemensamt med Ständerna besluta angående bibehållandet eller upphörandet
af Kronans ordinarie inkomster i allmänhet.”
Contracts-Prosten Hallström: ”Den njra, alltför inskränkta tydning,
som Utskottets Majoritet gifvit åt Riksdags-Ordningens 55 §., under yrkande,
att de der förekommande orden 31 en väckt fråga33 icke ega någon
annan bemärkelse, än den af en gjord motion, kan icke jag tillåta mig,
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 10.
7
emedan den samma icke uttömmer, hvad, enligt allmänna språkbruket, i
sagde ord innefattas, och Grundlagarne dock skola, jemlikt 83 §. Regerings-Formen,
i hvarje serskildt fall tillämpas efter deras ordalydelse. I
Riksdags-Ordningen finnes äfven samma ord flerestädes begagnadt, i en
ostridigt mera utsträckt bemärkelse, såsom inhemtas kan af RiksdagsOrdningens
5o, 73 och 75 §§. —och dess 45 §• förmår icke allenast, att
Landtmarskalk och Talmän äro berättigade att göra propositioner, utan ock
att de böra vidmagthålla ordning och kunna ej något annat föreslå, än
hvad som fordras till verkställighet af det, Grundlagarne och Ståndens
Ordningar och Beslut föreskrifva.
Men ville man än ingå på Majoritetens mening, så synes dock från
denna sida böra medgifvas, att den af Stats-Utskottet i Betänkandet N:o 28
gjorda framställning, af innehåll, att, ”i händelse Rikets Ständer bifalla
förslaget om Nummer-Lotteriets indragning, torde beslutet härom böra
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas, med begäran, att allmän kungörelse
om förbemälde Inrättnings upphörande måtte i Nåder varda utfärdad,
” är i sjelfva verket en, utom målets utredning liggande, secondaire
fråga, af blott formell egenskap, således, vid strängare urskiljning, enny
i utlåtandet framkastad eller väckt motion, rörande vidtagande åtgärder
för beslutets utförande, uppå hvilken alltså Bonde-Ståndets Talman, jem-r
likt äfven en inskränktare tydning af samma 55 §., kunde vägra proposition,
enär man väl icke med fog och fördomsfritt, utan all grund af bevisning,
lärer kunna antaga, att hans öfvertygelse om grundlagarnes lydelse
skall vara mera bunden af Stats-Utskottets 24 Ledamöter, Reservanterne
oberäknade, än af pluraliteten inom hans eget'vida talrikare Stånd.
Han skulle nemi. då för detta enstaka fall subordinera under en
Myndighet, som i allt finnes ställd under hvarje Riks-Stånd, d. ä. åter
just den magt, af hvilken Lagen i thy fall uttryckligen förklarar hvarje
Talman oberoende.
Jag anser ofvanberörde framställning och således en proposition,
som den samma uppfattar, icke vara med Grundlagen enlig, så vida derutinnan
ligger oförtäckt den mening, att ett Rikets Ständers beslut oin
upphörande af någon allmän Inrättning, sådan som Nummer-Lotteriet
ursprungligen varit och ännu är, skulle, förutan Konungens höga samtycke
och af sig sjelf ega den gällande kraft, att en allmän kungörelse om denna
Inrättnings indragning skulle deraf kunna blifva en omedelbar och ovilkorlig
följd, hvilket jag finner stridande emot 75 §. Riksdags-Ordningen.”
Mot beslutet reserverade sig äfven Doctor Morén.
STOCKHOLM, Nords t rö msk a Boktryckeriet, 1840.
Constitutions-Utskottcts Memorial, N.o 11.
Ko 11.
Arik. till Exp. Utsk. elen 29 Maj, kl. 7 e. m.
Memorial.
Inom Constitutions-Utskottet hafva två serskilda förslag blifvit väckte, örn
den ändring i Regeringsformens 49 §. och Riksdags-Ordningens 2 §., att tiden
emellan Riksdagarne skulle förkortas. Det ena af dessa förslag åsyftar
att inskränka denna tid till ett, det andra att bestämma den till tre år, men
med uttrycklig förklaring, att motionären icke skulle tveka att yrka Riksdagarnes
hållande hvart år, om han hade hopp om framgång för denna idee.
Utskottet, som dessutom funnit framställningar af samma syfte i flere,
angående representations-förändring inkomna förslag, om hvilka Utskottet hoppas
framdeles få yttra sig, har emedlertid icke tilldess kunnat uppskjuta sitt
utlåtande öfver förstnämnde förslag, hvilkas enda föremål är tiden för Riksdags-sammanträde.
Med afseende derpå, att de långa mellantider, som nu skilja Svenska
Kational-representationens möten, naturligen bringa handlingar och meningar
från den ena Riksdagen till den andra i glömska, och derigenom, samt
genom det större ombytet af personer, dels öka arbetets svårigheter, dels, i
stället för enhet och sammanhang, förorsaka olikhet och vacklande i grundsatser,
stundom till och med kunna leda till en vådlig reaction, och att, i en
mera utbildad författning, national-represen ta tionens jemnare verksamhet synes
vara ett oundgängligt vilkor för möjligheten, att Styrelsen skall kunna
uppfylla sin bestämmelse, drager Utskottet icke i betänkande att förklara,
att den nu stadgade tiden mellan Rikets Ständers sammanträden bör förkortas.
Ehuru Utskottet för sin del äfven tror kostnaden i jemförelse med nyttan
blifva mindre för de oftare återkommande, än för de med längre mellantider
skilda Riksdagarne, så vågar dock Utskottet, som förutser, att, så länge
vår närvarande representation med sitt vidlyftiga arbetssätt qvarstår, fruktan
för den ökade kostnaden knappt skall kunna fullkomligen lugnas af hoppet
om de öfvervägande fördelarne, nu till grundlagsenlig behandling, enligt
56 och 81 §. §. Regeringsformen, blott öfverlemna det förslag, att 49 §.
Regeringsformen och 2 §. Riksdags-Ordningen må erhålla följande lydelse:
Bih. till R. St Prot. 1840. 3 Sami. 9 Haft. 1
3
Costitutions-Utskottets Memorialj N.o 11.
Regerings-Formen.
§• 49.
”Riksens Ständer skola, i kraft af denna Grundlag, livart Tredje år sammankomma.
Uti hvarje Riksdags Beslut — kalla.”
Riksdags-Ordningen.
§. 2.
Riksens Ständer skola, i kraft af Rikets antagna Regeringsform, hvart
l^redje år sammankomma. Uti hvarje Riksdags Beslut — — — kalla.
Stockholm den 1 Maj 1840.
Reservationer.
Af Grefve Spens: ”Jag har med innerlig öfvertygelse deltagit i Utskottets
beslut att föreslå förkortande af Riksdagarnes lagtima mellantid till tre
år, äfvensom i den majoritets, hvilken icke velat antaga systemet om årliga
Riksdagar. Men jag kan ej godkänna det i Utskottets betänkande framställda
skälet för detta senare steg, af åberopad fruktan för ökad kostnad. Min
bevekelse-grund att för min del afstyrka årliga Riksdagar, har varit öfvertygelse
i sakfrågan, och en alldeles motsatt åsigt med den, som Biskop Agardh
har framställt uti sin inlemnade reservation. Jag har trott den femårig»
mellantiden vara för lång, emedan man derigenom lätt förlorar minnet af
föregående Riksmöte, som hos oss ofta är dess lielsosammaste, ehuru dyrköpta,
frukt. Men jag har ansett årliga Riksdagar farliga, emedan dertill fordras
en mångfaldigt större både stadga och verksamhetskrets för folk-elementet, än
som vår nuvarande grundlag medgifver; en magtutvidgning skulle härigenom
blifva eftersträfvad af detta folkelement, och sjelfva denna utvidgade magt
kan, efter min tanka, Sveriges nuvarande representation ej sköta. Sveriges
fyrkamriga Riksdag kan visserligen någon gång visa sig kraftfull, dessa fyra
stånd kunna allesammans, när de någon gång allvarligt vilja det, uppträda
såsom demokratiska bildningar, ty ingendera af dem är egentligen aristokratisk,
hvarken ovilkorligen till sin natur, eller än mindre lill historiskt ursprung.
Men endast nödens känsla, eller missbelåtenhetens, eller ock exalta
-
\
Conslitulions-Vtskotlets Memorial\ N.-o 11.
5
tionens, uppenbarar för dem, och inom dem behofvet af enighet; kraftens period
är bär ett undantagsfall, ty genom sitt arbetssätt är den fyrkamriga
representationen i sitt vanliga tillstånd slapp; blind slump är visserligen inom
hvarje mensklig institution emellanåt, men här ganska ofta, den rätta afgöraren;
— och intrigen har ett fällt att plöja, så vidsträckt och så fruktbart,
att skörd svårligen kan saknas. En årlig conflict emellan en så vidunderligt utrustad
kämpe, som Svenska Pxiksdagen, och en consoliderad konungamagt med
dylik tillhörande byråkrati, kan medföra resultater, som jag icke mägtar förutse,
men måste dock på förhand tro, att de ej blefvo för fosterlandet nyttiga.
Man talar om den nya sakernes ordning, som uppstått genom antagandet
af en departemental-styreise; jag tror icke ändringen vara serdeles stor,
tror till och med, att endast tiden och personlig snilles-öfverlägsenhet kan
historiskt bevisa, huru härmed sig förhåller. Man talar om det Europeiska
Constitutionella statsskick, hvars principer fordra permanensen, så nära möjligt
är, af en representation, hvars opinion så uteslutande bör vara ministerens
rättesnöre, att den afträder, så snart den ser sig hafva förlorat majoriteten.
Men dertill fordras först och främst, att representationens röst
alltid skall vara folkröst, dess vilja alltid understödjas af folkvilja, och detta
litar jag här icke på, så länge representations-förändring ej skett. Användandet
utaf den gamla regeln: om splittra och regera, är förut alltför lätt, och
denna representation kan både uti en, och i många Riksdags-perioder, antingen
de blifva längre eller kortare, fortfara att vara en blott organ för en
minister, som folket icke älskar. Äfven med andra länders representativa
former är sådant icke ohördt, och det tillhör framtiden ensam att bedöma,
om statsskicket i dessa länder lemnar fullständiga garantier. Men jag fäster
mitt öga i allmänhet ogerna vid utländska tallor, så länge jag icke vet, om
ej de Svenska copiorne skulle blifva karrikatyrer. Det är derföre, jag icke nu
vågat lemna min röst till tätare Riksdagar, än hvart tredje år; och äfven om
jag skulle öfverlefva den omtalade representations-förändringens stund, skall
jag, det oaktadt, alltid afstyrka åtminstone den årliga Riksdagen, tilldess någon
längre erfarenhet har bekräftat, om förhoppningarne ej varit för sangviniska.
”
Uti denna reservation instämde Professor Geijer.
Af Biskop Agardh: ”Vid valet emelian Herr Friherre Kantzows förslug,
alt Riksdagarne skola återkomma hvart tredje år och Herr Woerns, att de
skola hvart år återkomma, har jag biträdt den senare meningen. Mina skäl
derför äro följande:
Med antagandet af den föreslagna départemental-styrelsen, inträder en
4
Constitutions-Utskottets Memorial, N.o 11.
ny sakernas ordning, uti hvilken Konungens Rådgifvare-personal kommer att
sta i ett annat förhållande till representationen, än hittills. Det anses höra
till det constitutionella Slats-skicket, att en opposition emot ministéren måste
linnas, och den torde äfven i vårt iand aldrig komma alt uteblifva. I det
ögonblick, denna opposition erhåller majoritet, är ministéren förbunden att
afträda. Annu mera än i andra länder är detta fallet i Sverige, der Riksens
Ständer ega rättighet att icke blott uti en bestämd formel förklara, att
ministéren förlorat Rikets Ständers förtroende, utan äfven att genom ett serskildt
Utskott ställa densamma till juridiskt ansvar. Om det således häraf
följer, att ministéren nödvändigt måste stå i harmoni med representationen,
är det af vigt, att representationens eget system icke omvexiar; emedan i
sådant fall ingen ministér kan bibehålla sig. Derföre hvilar numera i
alla constitutionella länder, utom Sverige, representationen på principen af
permanens. Erfarenheten har tillräckligen ådagalagt och historien bevittnar
de olyckor, som uppstått genom längre mellantider emellan dess sammankomster.
I England och Frankrike störtades derigenom sjelfva Konungamagten.
I Sverige uppstod icke fullt ett århundrade tillbaka ett stormigt samliälis-tillstånd,
allmänt bekant under namn af parti-tiderna. Deremot har nästan
hvarje ministér kunnat bibehålla sig längre tid i England, alltsedan parlamentet
blef permanent; och om detta ännu icke är fallet i Frankrike, så
härleder det sig ifrån de partiers strid, som ännu äro qvar efter Republiken,
Kejsaredömet och Restaurationen. Så snart Frankrike blir helt och hållet constitutionelt,
måste genom Kamrarnes permanens de täta minister-förändringar
upphöra, som der hittills egt rum. Denna princips antagande, äfven för Sverige,
måste allt mer och mer synas påkalladt. Under mellantiden emellan
Riksdagarne har opinionen trädt i representationens ställe, hvars gång ingen
kan beräkna. Ingen ministér, så ren och förträfflig den än må vara, kan
hindra, att densamma icke blir under denna mellantid misskänd och klandrad.
Den har, i sådant fall, icke något medel att rättfärdiga sig. Slutligen
kan den oblida opinionen, äfven om den vore falsk, blifva en lis idée, gripa
omkring sig öfver allt och beherrska de sammanträdande representanterne;
hvaraf ministérens afgång blir en nödvändig följd.
Å andra sidan saknar ministéren sjelf, under denna mellantid, tillräcklig
och säker ledning. Huru skall den under meningarnes strid göra sig ett begrepp
om den opinion, som kommer att råda hos den blifvande representationen?
Deremot
kan, i fall representationen sammanträder hvart år, om än under
kortare tid, ministéren aldrig vara oviss om den andra Statsmagtens me
-
Constitutions-Utskottets Memorial, N.o it.
5
ning. Icke eller kan denna vara obekant med ministérens system. Misstroendet,
som, när det intränger emellan Statsmagterne, ej kan annat än föda
olyckor, kan knappast uppstå, när representationen är permanent, emedan i
misstroendets ställe alltid vissheten kan träda.
Herr Werrn har gjort till vilkor för denna förändring i Sveriges statsskick,
att Riksdagarne endast skulle vara 3 månader. Detta vilkor är nödvändigt,
om de ej skola blifva för kostsamma för landet. Mellantiden af nio
månader kan i alla fall anses för en ajournering, icke mycket långvarigare,
än den, som eger rum vid Nord-Americas congress. Derigenom kunna de
vigtigare målen företagas vid hvarje Riksdag, de mindre vigtiga ajourneras
till nästa sammanträde. Kostnaden blir måhända något större än för de hvart
femte år återkommande Riksdagar, men knappast större, än kostnaden, om de
skulle återkomma hvart tredje. Det är dessutom icke så mycket Riksdagarnes
längd, som oroar nationen och de betalande committenterne, som fastmer
att icke veta, huru långa de kunna blifva.
Deremot anser jag med förslaget, att låta Riksdagarne återkomma livart
tredje år i stället för hvart femte, föga vara vunnet. Denna förkortning är
allt för ringa för att derigenom det politiska syftemålet af förkortningen, eller
en ostörd harmoni emellan stats-magterne, skulle kunna bevaras. Jag
fruktar, att denna förändring icke blir med välvilja emottagen i landet. Allt
hvad man anmärker emot de nuvarande Riksdagarne, skall man anmärka emot
dessa. 1 ekonomiskt hänseende, i den gränslösa förspillning af tid och
ord och penningar, som man klandrar vid de nuvarande Riksdagarne, skall
genom en sådan förkortning ingen betydlig förändring vara att hoppas. Sakerna
och personerna skola blifva lika så nya som nu. Man skall uppgräfva,
liksom nu, vid hvarje Riksdag, alla de frågor, som redan en gång, ja flere
gånger, varit ventilerade, men liksom nu sannolikt understundom stanna i olika
beslut Continuiteten, detta vilkor för statens organiska utveckling, skall
då sorn nu blifva oupphörligen afbruten inom den ena statsmagten, representationen,
hvarigenom det blir svårt att bibehålla den inom den andra. Täta
minister-förändringar skola blifva derigenom oundvikliga, hvilket är farligare
i vårt land, än i andra större länder, emedan det slutligen skall blifva
derigenom omöjligt att bilda en minister.
På dessa grunder reserverar jag mig emot det af Utskottet framlagda
förslaget till Riksdagarnes återkommande hvart tredje år.”
Af Prosten Hallström: ”Öfvertygad, att ett kraftigare samlif, en oftare
återkommande gemenskap de begge stats-magterne emellan, oafvisligen ingår
i de rättmätiga fordriugarne af elt mera utbildadt, constitutionelt statsskick,
6
Constilulions-Utskottets Memorial, N.o 11.
liar jag icke allenast lemnat mitt falla bifall till de af Herr Brukspatron
Werrn nied skicklig förmåga framlagda grunder för Riksdagars hållande hvarje
år, utan ock i det hufvudsakligaste varit inne på den framställning, som sedermera
blifvit af Herr Biskopen Hgardh i dess reservation utförligt utvecklad;
men ändock icke ansett allmänna tänkesättet nog förheredt för en sågenomgripande
förändring, ej eller tiden, i åtskilliga andra hänseenden, derför
ännu mogen. Likväl skulle jag trott, att Constitutions-Utskottet bordt träda
det förehållna målet närmare och kunnat till ompröfvande framgifva det förslag,
att Rikets Ständer skola, i kraft af Grundlagen, hvartannat år sammankomma.
”
Med Prosten Hallström förenade sig Herrar Morsing och Brink.
Herr Werrn, som till Utskottet ingifvit motion i förevarande ämne,
förenade sig till alla delar med Biskop Hgardh uti de af honom här ofvan
yttrade åsigter; hvarjemte Herr Werrn begärde, att nedanstående transsumt af
hans berörde motion linge Utskottets betänkande åtfölja:
”Mycket vore redan vunnet, om den ofvannämnde förhoppningarnes tidrymd
åtminstone förkortades. Fern år äro ett allt för långt uppskof emelian
beslutet och verkställigheten. Denna lid återför, enligt hvad vår Riksdagsliistoria
gifver vid handen, sällan hvarken samma personer eller samma åsigter,
och i intet constitutionelt samhälle, mer än i Sverige, skidle det gå an,
att lemna en så lång tidsföljd emellan representationens sammanträden,
utan att blottställa staten för despotism eller revolution. Vöre den kortare,
så vore både handlingarne och meningarne i friskare minne; samma
personal kunde då hafva bättre utsigt att mötas, de afklippte diseus-'
sions-trådarne lättare sammanknytas och kedjan af ärendenas behandling
fortgå någorlunda oafbrutet, i stället för att en aldeles ny nu mäste med
hvarje börjande Riksdag inledas. Jag vågar således föreslå Högloflige Utskottet
att till Rikets Ständer med det snaraste aflåta ett förslag, oberoende af
det allmänna förväntade representations-förslaget till förändring af 49 §. Regerings-Formen
och 2 §. Riksdags-Ordningen, så lydande:
”Riksens Ständer skola, i kraft af denna Grundlag, hvarje år sammanträda
andra Måndagen i Januari månad, Konungen likväl obetaget, att dessemellan.
sammankalla dem till urtima Riksdag.”
Jag förutser den invändningen, att årliga Riksdagar skola förekomma mången
allt för betungande och tröttsamma, och att förslaget således skall synas
dem oantagligt. Jag vågar likväl tro, att det är ett af dem, mot hvilka
man uppreser sig, innan man pröfvat dem, men som vinna i antaglighet ju
Constitulions-TJtskoltets Memorial, N:0 11.
7
mer de pröfvas, och jag djerfves till och med påstå, att detsamma, långt
ifrån att ega något enda förnuftsenligt skäl emot sig, tvertom har dem alla
för sig.
Det första och vigtigaste af dessa skäl är, att ett land, hvars representation
icke årligen sammanträder, ej är constitutionelt i detta ords Europeiska
och tidsenliga bemärkelse. Vi önska oss en kraftfull, upplyst och conseqvent
Styrelse, men huru erhålla den med femåriga Riksdagar, då Styrelsen
under mellantiden saknar både controll och stöd af national-viljan, uttryckt
genom folkets representanter? Den verkställande magten nödgas under denna
långa tid umbära både ledningen af representationens önskningar och fruktan
för densamma. Embetsmännen se sig öfverlemnade åt sina egna, isolerade
krafter; de kunna, ansatta af Ivonungamagtens, aristocratiens eller andra intressens
fordringar, ej emot dera sätta stödet af en representation, hvars tankar
de kunde utforska och i öfverensstämmelse med hvilken de kunde handla,
eller hafva de, till band på sin medgörlighet, sitt eget magtbegär, sin
liknöjdhet, overksamhet och oförstånd — ty sådana brister finnas hos inenniskan,
och kunna således äfven förutsättas hos statens embetsmän — ingenting
annat, än perspectivet af en ansvarighet, som först om fem år vidtager.
Fem år äro likväl långa, mycket kan inom dem förändras, Ständ erne äro
långt borta, men fordringen, insinuationen, det egna intresset äro nära för
hand och påtvingande. Helt annorlunda blefve förhållandet, om samma minister
kunde svara: ”Jag vågar ej göra det eiler det, utan att inhemta Ständernas
tanka och de äro om några månader att hitförvänta”, eller om man
nödgades tänka: ”i fall jag gör det eller det, väntar mig ansvaret om några
få månader”. Aldraminst lärer jag för detta Utskott behöfva skildra den oändliga
lättheten i arbetet, om man hade ett års regerings-åtgävder att öfverse
och bedöma, i stället för sex, om man hade två eller tre vigtiga frågor
att utreda, och förslag derom att afgifva, i stället för en hel statsbyggnad,
hvars omarbetande eller uppförande å nyo, såsom nu fordras af hvarje
Riksdag och dess Constitutions-Utskott.
Måhända skall man ej i principen bestrida det Constitutionelt riktiga i
i idéen om årliga Riksdagar, men man skall anmärka det kostsamma och betungande
i sjelfva verkställigheten. Låtom oss då se, huruvida äfven detta
inkast håller stånd. De femåriga Riksdagarne räcka Vanligen femton till sjutton
månader. De årliga skulle öfverhufvud ej behöfva räcka mer än tre.
Jag frågar hvar och en landtman, hvar och en affärsman, om han ej skulle
föredraga att hvarje år egna tre vintermånader åt Stockholms- och Riksdagsxnaonalifvet,
framför de femton till sjutton, han nu nödgas använda derpå?
s
Constitutions-UtskoUcts Memorialj N.o 11.
Mången, hvars deltagande i representationen skulle vara af den största vigt
och nytta för densamma, tvingas nu att undanbedja sig detta förtroende, emedan
dess utöfning skulle hafva till följd förstöringen af hans enskilda angelägenheter,
hvilka ej under halftannatår kunna sakna hans vård och tillsyn.
Med hvilken lätthet, verksamhet och kraft förmår man ej arbeta under tre
månader mot fem eller sex gånger så lång tid? Ärenden, som nu måste i största
hast genomföras, och hvarvid ett förhastande med bästa vilja icke alltid
kan undvikas, emedan man ej vill låta saken ligga oafgjord ännu fem å sex
år, kunde då utan skada uppskjutas till nästa år och då grundligare behandlas.
Fördelarne äro med ett ord så mångfaldiga, att det vore ett orättvist
misstroende till Rikets Ständers eget omdöme och urskillning, om jag skulle
ingå i närmare detaljering deraf. I anseende till årligheten, torde man likväl
anmärka, att Norriges Storthing sammanträder blott hvart tredje år, och
att vår Riksdag således ej skulle behöfva sammankomma oftare, än hvartannat.
Jag erinrar emedlertid, att detta Storthing, som blott representerar en
tredjedel så stor folkmängd som Sveriges, hvars ledamöter äro vida färre och
som har en betydligt lättare arbetsordning, likväl alltid varit sysselsatt minst
sex månader. Dä det nu visat sig, alt Sveriges Ständer, oagtadt sin tunga
sammansättning och ärendenas mängd, arbetar jemförelsevis mer- än någon
annan representation, den Norrska icke undantagen, skulle således en Riksdag
hvartannat år likväl räcka åtminstone sex månader, och den sociala fördelen
deraf i aila fall vara ringare, än om Ständerne årligen möttes. Det är då
blott resekostnaden, som skulle något öka stats-utgifterne, men jag hemställer,
om icke denna lilla förlust mångfaldigt gäldas af vinsten”. — — — — —
Åf Herr Petré: ”Då jag hos Constitutions-Utskottet instämt i Herr 'fVcerns
motion, deltager jag äfven i den af honom anmälda reservationen. Svenska
Regerings-magtens ställning, allt sedan föreningen med Norrige och dess nuvarande
förhållande till Sveriges representiva statsmakt, gifva åt motionärens
förslag en af många tilläfventyrs icke anad eller icke rätt insedd vigt. Jag
hoppas, att en utveckling af härvid förekommande märkliga omständigheter
icke skall uteblifva, och vill icke underlåta att, i min ringa moa, dertill
bidraga.
N:o 12.
Constitutions-UtskoUets Memorial 2V.0 12.
N:o 12.
Ank. lill Exp. Vtsk. den 2g Maj, kl. 7 c. ra,
Memorial.
Sedan inom Bonde-Ståndet Hans Jansson ifrån Elfsborgs Län föreslagit,
att Rikets Ständer skulle ofördröjligen bestämma dagen för nästkommande
Riksdags början, samt Fredrik von Zweigbergk ifrån Skaraborgs Län hemställt,
att densamma måtte utsättas till den 15 Januari 1844, har, efter någon
discussion i ämnet, hvarunder äfven den mening gjorts gällande, att nästa
Riksdag borde sammankallas till den 15 Januari 1845, frågan blifvit lill
Constitutions-Utskottet remitterad.
Till besvarande häraf får Constitutions-Utskottet meddela, att som, enligt
hvad Utskottet har sig bekant, genom Tre Riks-Stånds öfverensstämmande
beslut, dagen för Rikets Ständers sammanträde till näst infallande Lagtima
Riksdag redan blifvit utsatt, Utskottet finner förrberörde remitterade fråga
icke påkalla någon Constitutions-Utskottefcs åtgärd.
Stockholm den 21 Maj 1840.
STOCKHOLM, ecksteinska roktryckeriet, 1840.
åConstilulions-Ulskottets Memorial, N.-o 13.
1
N: o 13.
Alili, till Kxp. Utslt. flen 6 Juni, kl. e, tö.
Memorial, angående anmärkning ar, gjorda under gransknitigen
af Stals-llådets protocoll.
Con s t i l u l i o n sU I sk o 11 e t får no, i enlighet med 2p §. Riksdagsordningen,
till Riksens Ständer anmäla, hvad Utskottet anmärkt vid granskningen
af de lill detsamma behörigen äflemnade protocoll, sorn i SlaLsRådet blifvit
förde för JusliliaeÄrenden ifrån och med den iS Januari 1834: lid och
med den i Februari 1840, för EklesiastikÄrenden från och med den i i
Januari i834, till och med den i Februari 1840, för KammarÄrenden från
och med den 18 Januari 1834» till och meri den t Februari i84o, för
KrigsÄrenden från och med den 18 Januari 1834» dll och med den
Januari i84o, äfvensom serskilt protocoll för den i Februari 1840, samt
för Handels- och FinansÄrenden från och med den 18 Januari 1834» till
och med den i Februari 1840; Protocoll, förde af HofCanzlern från och
med den 25 Januari 1834» lid ocli ined den 27 Maj 1835; Protocoll öfver
GeneralAudileursÄrender från och med den 18 Januari iS34, tid och med
den 21 December i83q, samt för vissa allmänt kända fall, de protocoll,
som angå Minisleriella Ärenden och Commandomål; hvarvid dock anmärkas
bör, alt denna granskning, i brist på afslutade Rikshufvudböcker, blott tillfälligtvis
kunnat vidröra Statsmedlens förvaltning för åren i838 och i83c>.
ConslittitionsUlskoUel får i följd häraf först inberätta, att Utskottet
ansett sig böra under tilltal af JuslitieeOmbudsmannen inför RiksRälten
ställa dem ibland Konungens Rådgifvare, hvilka i nedannämnde mål, dels
tillstyrkt öfverträdelser af Rikets Grundlagar och andra gällande Lagar,
dels underlåtit alt göra .föreställningar, eller, genom vägrande af contrasignation,
lägga hinder emot sådana öfverträdelser. Dessa mål äro följande:
1:0 Beslutet om utfärdande af Kongl. Förordningen den 3o Juni i838,
angående Mosaiska Trosbekännares rättigheter och skyldigheter här
i Riket, samt af den samma dag daterade Ordning, rörande hvad Mosaiske
Trosbekännare hafva alt hädanefter iakttaga, i afseende på
ulöfningen af deras Religion och bestyret inom deras församling rn. m.
2:0 Beslutet om Spannmåls-anslag för KrigsCollegium, i strid mot Riksens
Ständers Skrifvelse den 6 November i834>
Dill. lill B. St. Prot. 1840. 3 Sami. 10 Haft, 1
Constilutions-ZJtskottets Memorial, iV:o 13.
3:o Beslutet om Spannmålsanslag för Chefen för Wermlands FältjägareRegemente,
i strid mot Riksens Ständers i nästföregående punkt
nämnda skrifvelse.
4‘.o Beslutet om fortfarande löneförhöjning för GardesRegementerne, anvisad
på Tredje Ilufvudlilelns besparingar.
5:o Beslutet om lika förmån för Kronprinsens HussarRegemenle.
6:0 Beslutet om löneförbättring för LifbeväringsRegemenlet.
7:0 Besluten om anslag för Presidents-Embelets förvaltning i KrigsCollegium.
8:0 Beslutet om Secreterarelönens i StatsContoret anvisning lill en StatsCommissaries
aflöning ra. m.
q:o Beslutet om löneförhöjning för StatsContorets Ledamöter.
j0:o Beslutet om fortfarande af löneförhöjning för KammarRättens Embetsoch
Tjenstemän.
11:0 Besdulet om YexelControlteurs-arfvodénas fortfarande utgående af Andra
Ilufvudlilelns besparingar.
12:0 Beslutet om en, SlatsRådet Friherre Lagerbjelke beviljad, löneförmån
från Fjerde Ilufvudlileln.
i3:o Beslutet »ra ett lån från Nionde Ilufvudlileln till Häradshöfdingebostället
Allequias iståndsätlning.
14:0 Beslutet om Postporto-ersättning åt Konungens Utrikes Beskickningar,
anvisad på Postmedlen.
i5:o Beslutet om användning al 3a,000 K:dr af Gevärsanslaget till byggnader
vid Carl Gustafs Stads Gevärsfaetori.
16:0 Beslutet angående anslag från Extra Utgifts-medlen till Kongl.
Theatern.
37:0 Beslutet angående Bolaget för IIvalfiskfångst beviljad tullfrihet för
Tran etc.
38:0 Beslutet om den Riksens Ständer meddelade Nådiga förklaring, att
Kongl Majit ansåg upptagande af Utrikes ereditiv för Riksens Ständers
Bank icke lagligen kunna tillvägabringa», utan de begge
Sta tsma k ternes sa inverkan.
19:0 Beslutet om acceplers meddelande å Nya Trollhätte Canal-Bolags
anvisningar på Handels- och Sjöfartsfonden.
20:0 Beslutet om tillåtelse för Norrköping att emot gällande Tulltaxa få
uppbära Tolag af ull.
a ko Beslutet om afgift å våta varor, hvilka sjöledes ankomma lill Stockholm.
Constitutions-Ulskollels Memorial't N.-o 13.
3
a3:0 Besluten angående anvisning af medel från anslaget för publika
byggnader i Stockholm, till reparationer af Lifgardets till Häst
Casern och till anläggning af en Ridbana för samma Regemente.
a3.‘o Beslutet angående anvisning af medel från samma anslag till inredning
af Kongl. Theaterns salon.
24^0 Beslutet om vägrande af tillåtelse för Hofsecreteraren C. F Berg,
att i Ilufvudstaden anlägga enskild Thea ter.
a5:o Beslutet om utbyte af i:sta Majors-Bostället Bennebäck.
26:0 Beslutet om försäljning af Carl Gustafs Stads Gevärsfactori tillhöriga
vattenverk.
27:0 Beslutet om nedsättning af Riddarhytians koppar-afrad.
28:0 Beslutet angående Stadgans för utrikes vexlar behandling såsom
ekonomisk lag.
29:0 Beslutet angående laga Domstol för Gölha Canal-Bolags tvister med
dess Direclion eller Kronan.
3o:o Beslutet, att Kongl. Maj:t ville, i hvarje serskild fråga om stiftande
af enskilda Bank-associationer eller om stadfästelse af Reglementen
för sådana inrättningar, tillse, i hvad mån de af Riksens Ständer
i underdånig skrifvelse den 19 Maj 1835 för sådana inrättningar
föreslagna grunder skulle kunna tillämpas.
3i:o Åtgärder, i afseende på Cabinetts-Cassans borgensförbindelse för
Barthelemy-fondens lån.
Redan åberopade 29 § af Riksdags-Ordningen ålägger emellertid,
i öfverensstämmelse med Regeringsformens 107 §, Constitutions-Ulskottet
jemväl en annan pligt, då den stadgar, att, om Utskottet skulle anmärka,
att Stats-Rådets Ledamöter samfäldt, dier en eller flere af dem uti
deras rådslag om allmänna mått och steg, icke iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, eller alt någon Slats-Secrelerare icke med oväld, nit, skicklighet
och drift sitt förtroende-embele utöfvat, Utskottet då skall sådant
för Riksens Ständer tillkännagifva.
Utskottet har anmärkt sådant, och får i följd deraf för Riksens
1) Ständer tillkännagifva, att då Riksens Ständer hos Kongl. Majit anhållit
om åtgärder, nödvändiga för alt sätta Riksens Ständer i tillfälle att, vid
pröfningen af det utarbetade Civillag-förslaget, säkert bedöma den deri
antagna begränsningen af Riksens Ständers lagstiftande makt, verkställighelen
af dessa ålgärder, enligt Konungens Rådgifvares tillstyrkande,
blifvit inställd och Riksens Ständer derigenom bragte i nödvändighet
4
Cbnstilutions-Utskotlcls Memorial, N.o 131
alt antingen uppskjuta lagförslagets länge väntade granskning eller ock
på god tro antaga satser, sora djupt i gripa i frågan om Konungens rätt
20 och Folkets frihet. Konungens Rådgifvare hafva vidare afslyrkt bifall
till Riksens Ständers vid förra Riksdagen fattade beslut, rörande bestämningen
af tiden för Riksdagsmannavalen, ehuru detta beslut var föreskrifve!
af behofvet för de valde alt kunna bättre bereda sig till sitt
ansvariga värf: ett behof, större i den raan Sverige saknar en klass,
som, uteslutande egnar sig åt representant-kallet.
3) Konungens Rådgifvare hafva, i frågan om Mosaiska trosbekänna^
res sättande i jemlikhet med andra Svenska medborgare, inom mindretid,
än tre månader, efter det vigliga beslut, som de tillstyrkt, rädt
Konungen ali deruti göra väsendtliga ändringar; och Föredraganden har,
i denna lag infört obestämda sladganden, hvilka i lagskipningen kunna,
föranleda oreda, som med måttlig omtanka kunnat undvikas.
40 En Föredragande har tillstyrkt, att frågan om en af Riksens Stän
der
begärd lagförklaring, skulle för det närvarande förfalla, emedan de
derföre nödiga ansedda upplysningar icke inkommit, förr, än efter Riksdagens
slut..
50 Ora Utskottet vid sistnämnda två fall saknar bestämdhet i begrepp,
så har det deremot träffat en sådan, större än det anser lämplig,
i den föreskrift, som en Stals-Secrelerare tillstyrkt Kongl. Maj:t att
gifva ett Collegium, rörande det. sätt, hvarpå dess Advocat-Fiscal borde
ställa och utföra, Kronans talan emot en enskild part..
60 Konungens Rådgifvare hafva tillstyrkt, att till Riksens nu samlade
Ständer utan någon Kongl. Proposition, men med en Kongl. Majlis Nådiga
Skrifvelse, öfverlemna ett Gomilé-betänkande; en oformlighet, till
hvilken, ingen anledning
vigtiga frågans behandling, hos Riksens Ständer,, kunnat föranleda nya
oformligheter.
70 Såsom ett förbiseende af det förhållande,, som af ålder egt rum
mellan Svenska folket och dess Konung, har Utskottet anmärkt, att Föredraganden
och en bland Stats-Rådets Ledamöter, då det mest beskattade
Riks-Ståndet, i: en fråga, som närmast rörde dess söner, med förtroende-
af sin Konung begärle upplysningar, hafva, jerale det de, lika
ined Konungens fleste Rådgifvare, funnit Ståndets skrifvelse icke förtjena
afseende, tillstyrkt, att densamma, såsom till ingen åtgärd föranledande,
skulle läggas- till handlinga i ne..
Cbnstiiution.i-Utshottets Memorial, N\o 13.
5
Konungens Rådgifvare hafva, oaktadt redan 18a3 års Con s t i' 11! ion s—
Utskott, i sitt ilen io Juni s. å. afgifna utlåtande, såsom betänkligt anmärkt
det förhållande, alt åtskilliga högre beställningar längre lid varit
innehafda af endast tillförordnade Embetsman, stillatigande eller
tillstyrkande låtit delta system af de högre civila Embelenas förvaltande
genom tillförordnade Embetsmän, mer än en gång från helt andra
verk, fortfara och utbilda sig. De hafva dervid förbisett den förde:
(liga inflytelse,, som den sålunda åstadkomna minskning både i säkerhet
och i juridisk, kanske ock i moralisk ansvarighet mäste utöfva
på Einbelsmannen vid hans EmbetsIÖrvaltning och den icke mindre
vådliga, som den större lättheten af ombyte kan vid tjensternas tillsättande
ega på Styrelsen,
i}) Konungens Rådgifvare hafva motverkat Riksens Ständers upprepade
önskan om vissa såsom ändamålsstridiga ansedda tjensters in
ro)
dragning. De hafva stillatigande åsett dels en hastigt beslutad, alldeles
oväntad rubbning af eli Embetsverks förut af Kongl. Maj;l beslutade,
af Rikets Ständer önskade ställning i förvaltningssystemet, hvilken
rubbning dessutom verkställdes utan de i frågan interesserade Colin)
legiernas hörande; dels inrättning af extra tjenster med högre lön än
de ordinarie, utan att vederbörande Embetsverk, rörande behofvet,
blifvit bordt, och dessa tjensters tillsättning efter temligen tvetydiga
na) yttranden af vederbörande om de föreslagnes skicklighet. En Föredragande
bär tillstyrkt bifall Lill ansökning, alt, emot ett Kongl.
Bref, likasom emot den sökandes egna uttryckliga förbindelse, bibehålla
flere tjenster, och såsom skäl uppgifvit, att en sådan förening i
andra veik blifvit vilkorligen tilläten och troligen skulle kemna att
tillåtas äfven i det verk den sökande tillhörde, samt alt den sökande,
under den lid han såsom vicarie best rid t den erhållna tjenslen,
visat möjligheten att på en gång sköta de tjenster, hvilka han nu ville
j*3) få förena. -— En annan har tillstyrkt, alt ”af serskiide anledningar”
verkställigheten af en besluten reglering af lönerna för en på Rikets
väl Olägligt- verkande embetsmannacorps, skulle för speciella fall uppn4)
skjutas, Skjuts- och Tractamenls-ersältning bar blifvit af Statsmedlen
anvisad åt personer, hvilka i högre Embelsmäns ställe verkställt förrättningar,
som ålegat dessa Embetsmän såsom tjenstepligt, och arfvoden
hafva af allmänna medel blifvit anslagna åt sådana, som under
deras tjenstledighet förrättat deras tjenster.
j:5) Sedan en enskild man genom testamente anslagit en del af sin
Constitulions-Utskoltels Memorial> N\o 13.
egendom till fördel, dels för afskedade civile Embetsman, dels för aflidne
civile Embelsmäns enkor och barn, att af Kongl. Maj:t disponeras
i sammanhang med en då för samma ändamål under organisation
varande inrättning, hafva Konungens Rådgifvare icke afstyrkt Kongl.
Maj:ts beslut alt väl åt samma Inrättnings Direclion öfverlemna medlens
förvaltning; men deremot utan sammanhang med inrättningen
disponera den inflytande räntan.
Konungens Rådgifvare hafva tillstyrkt Kongl. Maj:t att i Nudeväg
återgifva en man den tjenst, han blifvit dömd förlustig just för
sådane missbruk, till hvilka denna tjenst företrädesvis öppnar den
oredlige tillfälle, och att tillstädja öfverlåtelsen af ett privilegium,
om hvars förverkande fråga var väckt.
Sällsam är den stränghet, med hvilken Konungens Rådgifvare, i
stället för att upplysa Kongl. Maj:t om det ringa deltagande, som den
periodiska pressens afsteg från det sanna, rätta och passande funnit
bos Nationen, till och med senare delen af år i838 ansett den år
1S12 medgifna indragningsmakten böra ulöfvas; såsom exempel hvarpå
Utskottet kan nämna, att på en enda dag under ur i838, t. f.
Hof-Canzleren föreslog förbud af fortsatt utgifning för icke mindre än
sex tidningar, ulan alt t. f. Hof-Canzleren ens väckte fråga om laga
rättegång emot de tryckfrihetens missbruk, hvilka dock, enligt hans
egen framställning, syntes just påkalla åtgärder, som på en gång eftertryckligare
och mera öfverlygande, än indragningsmakten, kunnat bidraga
att återföra den sans och måtta, man (rodde sig sakna.
Serdeles anmärkningsvärd anser Utskottet den underlåtenhet,
Kongl. Maj:ts Rådgifvare visat, att i frågor, som röra flans Maj:ts enskilda
angelägenheter i förhållande till Staten, lenina alla de upplysningar,
hvilkas meddelande grannlagenheten här framför allt synes fordra,
utan afseende derpå, att det allmänna icke i sådana förhållanden
kan anses något äfventyra.
Konungens Rådgifvare hafva afstyrkt inställande af truppers öfningsmöten
i orter, som lidit af missväxt, då fråga om sådan inställelse
blifvit väckt af Landshöfdingarne, hvilka såsom skäl dertill anfört
den stegring, som dessa möten skulle förorsaka i den redan varande
nöden, och ehuru dessa föreställningar varit beledsagade af öfverlygande
skäl. De hafva afst}U'kt bifall till Riksens Ständers begäran
om stadgande af en billig grund till betalningen för den serdeles ojemnt
tryckande tungan, alt med proviant och fourage förse tågande trupp,
Constitutians-Utskollets Memorial, N.o 13.
7
ehuru vederbörande Collegier och Konungens Rådgifvare sjelfve erkänt
rättvisan af Riksens Stånders anhållan. De hafva såsom skäl för della
afstyrkaude åberopat brist på medel, ehuru sådane funnits för andra
behof, hvilkas företräde framför det ifrågavarande åtminstone är tve
31)
tydigt. Med en tydning af Inqvarterings- och Tåg-Ordningarne, som
hvarken med billighet eller äldre Kongl. Beslut synes förenlig, hafva
de afstyrkt beviljande af Inqvarlerings-ersätlning för trupp, som för
helt andra än mililäriska ändamål varit samlad.
32) De hafva tillstyrkt en för Rolehållarne betungande ändring i
stadgandet om den för en Infanteri-Rekryt vid antagandet lillåtne hög
2
3) sta ålder; men afstyrkt bifall lill ett, rörande ett indeklt CavalleriRegementes
remonlering af Riksens Ständer väckt förslag, som för rust»
liållarnes ekonomiska bestånd och truppens tjenstbarhet syntes lika fördelaktigt.
34) De hafva, utan att deremot göra någon föreställning, uttryckt
den förmodan, alt Kongl. Maj:t för ett landskap, sorn, med hårdt luftstreck,
men med en jordmån, som lill en del ersätter det ofördelaktiga
läget, under den korta sommaren har mer än vanligt behof, men
ock kan draga mer än vanlig nytta af armar, skulle afslå den redan
år 1806, för den der förekommande nya rotering, erkända, af Riksens
Ständer äfven för den gamla yrkade och af Landshöfdingen understödda
grundsatsen, att denna rotering borde nedsättas till jemlikhet med
det öfriga Rikets: en grundsats, genom hvars antagande på en gång
ortens ekonomiska framsteg skulle påskyndas, och Riket erhålla en för
sitt allmänna försvar användbar styrka, i stället för en, som icke, utan
brott emot gifna löftens helgd, kan dragas från orten, hvilken numera
icke behöfver dess skydd.
20) Vid uppgörande af 1834 års Handels- och Sjöfarts-Tractat med
Ryssland har Föredraganden alldeles försummat alt tillstyrka Hans
Maj:t att begagna det af Kejserliga Ryska Regeringen sjelf föreslagna
rådrum, under hvilket Riksens då församlade Ständers tanka i ämnet
kunnat inhämtas. Sedan Traetaten, i väsendtlig olikhet med Riksens
Ständers, först efter dess afslutande inkomna förslag, blifvit ingången,
och Föredraganden, jemte mindre lämpliga utlåtelser om HandelsSocieleten
i en af Rikets betydligare Städer m. m. yttrat, alt denna
Tractat vöre den sista öfvergångspunklen till det af Riksens Ständer
önskade målet, Finlands försättande, i afseende på lull-afgifler, i samma
förhållande som andra främmande länder; så hafva dock Konungens
Constitutions-Utskoliets Memorial, IV.-o 13.
Rådgifvare år i838 tillstyrkt Kongl. Majit alt, på grunder, hvilka åtminstone
betydligen skilja sig från deni, som Riksens Ständer år i834
föreslogo, och hvilka då sades komma att antagas omedelbart sedan
den vid samma lid ingångna Traolalens gällande kraft upphört, med
Ryssland sluta en ny Hundels-Traclat på tio år, i stället för de Menne,
som utgjorde den fastställda liden för den förra; och när, en längre
tid efter afslutandet, fråga å Ryska sidan väcktes om en från det
loria förhållandet a (Vikande tolkning af en, i den serskilda Lar i (fen,
förekommande punkt, synas Konungens Rådgifvare icke hafva inför
Kongl. Majit i Siats-Rådet gjort de skäl gällande, hvilka emot en sådan
tolkning kunde anföras.
- Konungens Rådgifvare hafva, i afseende på handel och näring,
befordrat ett systern af serskilda undanlag från gällande författningar,
ett system, sorn, då det hänvisar Näringsidkaren på Nåd, i stället för
på egen ansträngning, såsom vilkor för hans välstånd, måste qväfva
ilen fria idoghetens lust och förderfligt inverka på Nationens moralite;
och härunder hafva samme Rådgifvare utan anmärkning låtit den redan
för sjutton år seolan af Riksens Ständer framställda, genom Riksens
Ständers vid sista Riksdag aflåtna underdåniga skrifvelse å nyo
i minnet återkallade, frågan 0111 näringsfriheten allt sedan medlet af
år i836 sakna ytterligare handläggning: ett öde, sorn den enkla frågan
om Skrå-Ordningarnes upphäfvande för några allmännare kända
och utöfvade yrken fått dela. De anmärkta undantagen angå hufvudsakligen
utländska handeln, men synas dock i sin mån hafva bordt fästa
Konungens Rådgifvares uppmärksamhet på behofvet att i all Näringslagstiflning
införa ett sådant system, som undanröjde behofvet af en
dylik extra lagstiftning, med den derigenom underhållna osäkerhet;
så mycket heldre, som visserligen icke heller exempel på undantag
inom den inreNärings-lagstiftningen saknas. Samma systern af undantag
ej mindre från allmänna författningar, än från ingångna öfverenskommelse!’,
har äfven gjort sig gällande vid privat-rättliga forhållanden
mellan Kronan och enskilda personer; och Utskottet har anmärkt,
att en enskild man erhållit uppskof med fastställd inbetalning å sin
skuld till Kronan, på det han icke, genom stränghet i utöfningen af
Statens rätt, skulle tvingas lill dylik stränghet emot de af honom undsatta
inbyggarne i en ort, der en Uppbördsman icke, till undgående
af nödvändigheten af utestående resters skyndsamma indrifning,
kunnat erhålla ett kort anstånd med en liqvid.
Constitutions-Utskottets Memorial, N.-o 13.
9
2q) Konungens Rådgifvare hafva deremot afstyrkt bifall till Riksens
Ständers begäran om en, till Handelns lättnad tjenande, ändring i
skyldigheten att förnya vissa skeppsdocumenter, och, i stället för den
af Riksens Ständer begärda ovilkorliga utsträckningen af en annan förmån
till alla Stapelstäder, blott tillstyrkt kungörande af tillåtelsen för
sådane städer, att, efter serskild ansökning, ifrågasatta förmån erhålla.
30) I en lid, då det så ofta förekastas prohibitiva ekonomiska författningar,
att de skapa brott, hafva Konungens Rådgifvare blott till
en del afstyrkt, men till en annan, åtminstone genom stillatigande,
godkänt förslaget, att till Postverkets förmån införa ett dittills i Sverige
okändt förbud; till stöd hvarföre blifvit åberopade fremmande,
redan den tiden på goda, nu mera på än bättre skäl, misstänkta efterdömen,
hvilka i öfrigt voro så mycket olämpligare, som Svenska Postverket
från äldre Lider i flera afseenden utmärkt sig genom en liberalilc,
hvarifrån det väl icke synes skäl att nu afvika.
31) Konungens Rådgifvare hafva tillstyrkt en författning, vådlig för
Svenska Sjömännens moralite och välförvärfvade anseende, derigenom
äfven menlig för handeln, och som dessutom, genom det obestämda i
sin ordalydelse, kunde ådraga Svenske män ett lidande, som Lagstiftaren
hvarken velai eller kunnat ålägga dem.
32) För att skydda den ena Staden 1 besittningen afen handel, som
läget anvisade den andra, hafva Konungens Rådgifvare tillstyrkt att
påtvinga den senare högre afgifter af sjöfarten, än den sjelf önskat, och
de hafva derigenom bidragit, icke blott att hämma denna stads förkofran,
utan på samma gång att undanrycka hela Riket fördelar, som det
med full rätt påräknade af en med betydliga allmänna medel understödd
canal.
33) Hvad angår Förvaltningen af Statens och andra under allmän
vård ställda medel, så finnas Konungens Rådgifvare till en cassa, som
är undandragen Riksens Ständers granskning, hafva utsträckt den låne
34)
rätt, som Riksens Ständer hade medgifvit för Handels-Disconten. De
hafva tillstyrkt mått och steg, hvilka till en sen framtid skulle synas
aflägsna hoppet om en ändtlig utredning af nämnda, i hemlighet höljda
cassa, hvars behållning antingen är en statens egendom, eller, om
man erkänner deras anspråk, genom hvilkas bidrag den tillkommit,
35) en statens skuld. En Föredragande har tillstyrkt Kongl. Maj:t, att af
Riksens Ständer äska anslag, utan att dervid uppgifva de medel, som för
Bih, till R, St, Fröt, 1840. 3 Sami, 10 Höft, 2
10
Conslitutions-TJtskottets Memorial> N.-o 13.
36) det uppgifna ändamålet redan funnos. Konungens Rådgifvare hafva,
emot gällande författningar, lill omedelbar pröfning upptagit en extra
37) ordinarie afskrifningsfråga. De hafva tillstyrkt, att öfverskotlen på
Statsverkets inkomster längre tid än hittills i Stats-Contoret skulle
qvarhållas, hvarigenom Riksgälds-Contoret gått miste om påräknade
tillgångar och, till alla skattdragandes lidande, nödgats upptaga lån,
hvilka det eljest ej skulle beliöft; och de hafva grundat detta tillstyrkande
på det tämligen lösa skäl, att en, genom Stats-inkomsternes fördröjda
inleverering tilläfventyrs föranledd brist, genom detta qvarliål
38)
lande af öfverskotten skulle i någon mån förekommas. De hafva gifvit
flera bevis på sin obenägenhet att inskränka Verks och Corpse^s
anslag inom de af Riksens Ständer fastställda stater, och en Föredragande
har, vid ett yttrande af denna obenägenhet anfört, att ett Riksens
Ständers i sådan fråga gifna yttrande antydde en inskränkning i
39) Konungens prerogativ. Riksens Ständers år 1839 samlade Revisorers
berättelse upplyser, att, vid 183-7 års slut, å Andra IIufvud-Titelns
besparingar uppkommit en brist af i3o,i62 R:dr sk. 4 r- Utom.
de anledningar till delta resultat, som Utskottet ansett sig till RiksRätts
pröfning böra öfverlemna, bör Utskottet här nämna, att Kongl.
Canzliets och Kammar-Collega lönereglering äfven dertill bidragit;
och såsom ett exempel på de följder, till hvilka detta anlitande af
Andra Hufvud-Tilelns besparingar ledt, kan anföras, att Kongl. Maj:t,
i brist på tillgång, måst afslå en persons ansökning att, för den tid
af mer än två år, under hvilken han förestått en ledig trägen tjenstebefattning
undfå hälften af den under samma tid besparade lönen.
40) På Tredje Hufvud-Tileln har, under hela tiden, ett system af
anticipationer blifvit fullföljdt, som svårligen kan anses med en ordentlig
hushållning förenligt.
41) Konungens Rådgifvare hafva tillstyrkt, att en Cassa, hvars öfverskott
blifvit högtidligen förklaradt vara deras egendom, genom hvilkas
bidrag den bildas, skulle användas till ändamål, visserligen nyttiga och
fruktbringande, men hvilka likväl hvarken vid beslutet om cassans bildning
varit afsedda, eller kunna anses såsom den egentligen tillhörande.
4a) Konungens Rådgifvare hafva tillstyrkt, att till vidsträcktare fästningsarbeten
måtte användas den för Rikets försvar bestämda andel af Lilla
Greditivet, ehuru detta Creditiv, såsom ämnadt för oförutsedda behof,
icke kan vara bestämdt för sådane företag, som det nämnda,
hvilka måste vara frukter af en länge genomtänkt bestämd plan.
Constilutiöns-ZJiskottets MemorialIV.-o 13,
11
Konungens Rådgifvare hafva, vid föredragningen af Riksens Ständers
underdåniga begäran, att öfverskotten af Sveriges bidrag till Handels-
och Sjöfarts-fonden måtte, efter Commerce-Collegii och HandelsSocieteternes
i de större Stapel- och Sjö-Städerna hörande, användas
till Handelns och Sjöfartens utvidgande och befrämjande, tillstyrkt, att
Kongl. Maj:t måtte förklara, att detta hörande blott skulle ega rum i
hvarje fall, der Kongl. Maj:t pröfvade nödigt att nämnde Collegii och
Societeters yttrande inhemta. I följd häraf hafva, till en del högst
betydliga, anslag, utan sådant hörande blifvit anvisade på denna fond,
till och med för längre tid än den, för hvilken fondens tillgångar af
Riksens Ständer blifvit bestämda; hvaremot Riksens Ständers anhållan
om tjenliga åtgärder lill utredande och bestämmande, huruvida åtskilliga
vid Convojmedlens förvaltning gjorda anmärkningar kunde föranleda
någon ersättnings- och ansvarspåföljd, Constitutions-Utskottet veterligen,
icke ledt lill någon följd.
Emot Riksens Ständers uttryckte önskan har, till följd af Föredragandens
tillstyrkande, eftergift blifvit beviljad af medel, hvilka efter
laga kraftvunnet beslut, Stats-Verket tillkommit; och gällande Beskattnings-förfat
tningars tillämpning enligt deras ordalydelse har på
•en Föredragandes tillstyrkan blifvit undanröjd.
Med förbiseende på en gång af den sä kallade Tolagens natur
och af angelägenheten af en allmän, af Konung och Ständer gemensamt
åstadkommen reglering deraf, har, på den grund att den ingick till
Städerna, Föredraganden, understödd af Stats-Rådets Ledamöter, förklarat
denna skatt vara helt och hållet beroende af Kongl. Maj:ts godtfinnande.
Till två större Vattenbyggnadsarbeten hafva anslag af Handelsoch
Sjöfarts-fonden, hvars inkomster likväl blott från den ena Riksdagen
till den andra öro fastställda blifvit gifne, lill det ena för Tio, till det
andra för Tjugufem år. Hvad det sistnämnde eller Trollhätle-canalen
angår, förekomma, i sammanhang med frågan om det dertill anvisade
anslaget, flera anmärkningar. Så synas Konungens Rådgifvare hvarken
hafva tillräckligt uppskattat vigten af Göta och Nya Trollhätte-canalernas
förening i samma egares hand, eller gifvit akt på det, canalafgifternes
belopp angående vilkor, hvilket Göta Canal-Bolag fästat vid
anbudet att afstå sin andel i Trollhätte-uppbörden af vissa fartyg.
Dessa Rådgifvare hafva dessutom tillstyrkt en för de trafikerande betänklig
utsträckning af det nya Bolagets rätt att stänga canalen, och
12
Constilutions-Utskottets Memorialt N'-o 13,
slutligen alldeles åsidosatt det vid företagets första ulbjudning ännu
från första förslaget, ehuru under inskränkning, bibehållna, förbehållet
om de gamla slussarnes vidmakthållande, efter den nya canalens fullbordan.
Dessa anmärkningar torde, äfven utan tillägg af sådane, som
Utskottet ansett sig böra till Riks-Rättens pröfning öfverlemna, tillräckligt
rättfärdiga det omdöme, att Konungens Rådgifvare, vid detta
national-företags behandling, icke iakttagit den omhugsan, som dess
vigt förtjenat.
48} I öfverensstämmelse med den åsigt, som föra nied t Konungens
Rådgifvare att tillstyrka anslag af Handels- och Sjöfarts-fonden för längre
tid än den, för hvilken dess inkomster äro bestämda, står ock Föredragandens
åtgärd, att efter början af innevarande Riksdag föreslå
betydliga anslag af Handels- och Sjöfarts-fonden, utan att ens fästa
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på, huruvida Riksens Ständers tanka i
frågan lämpligen kunde inhemtas.
49) Konungens Rådgifvare hafva vid flera tillfällen, under nära Tre
månaders tid år i838, dels tillstyrkt, dels icke bestämdt afstyrkt, de
betydliga utgifter, hvilka de då i Stockholm vidtagne militäriska anstalter
förorsakat, utan att ens begära någon upplysning om dessa anstalters
anledning. Då Konungen slutligen uppgaf denna anledning vara
de i hufvudstaden förefallna oordningar, synas nämnde Rådgifvare genom
sin tystnad hafva erkänt rikligheten af Hans Maj:ts tanka om dessa
oordningars farliga beskaffenhet, ehuru de, vid intet föregående tillfälle,
ansett sin pligt fordra någon framställning om nödvändigheten
af, och medlen till landets räddning utur denna ställning.
50) Likaså finnes Konungens Rådgifvare i Commandomål för Ammen
vid intet tillfälle, då fråga samma tid inför Kongl. Maj:t uppstått antingen
om permitteringars inställande vid Stockholms ständiga Garnizon,
eller om andra truppers qvarhållande eller hitkallande, hafva yttrat
något om anledningen till, eller behofvet af, dessa åtgärder, eller
sökt upplysa Kongl. Maj:t om egentliga beskaffenheten af, eller botemedlen
för, den vid serskilda anledningar utbrytande gäsningen i sinnena.
Lika litet hafva under samma tid några Generalordres blifvit
■ gifna, hvarken för det i hufvudstaden anställda högre krigsbefälet, om
deras pligt, att vid inträffande oordningar personligen inställa sig, för
att med sitt anseende och sin erfarenhet återställa lugn och ordning,
eller för trupperne i allmänhet, om hvad de vid slika tillfällen borde
iakttaga. Om denna underlåtenhet än icke berättigar, att lägga denna
Constitutions-TJtskoltets Memorial, JY.-o 13.
13
Rådgifvare de beklagliga oordningarnes långa fortfarande till last, synes
han likväl svårligen kunna sägas hafva, enligt sin pligt, till deras
förkortande försökt hvad han kunnat.
5i) Konungens Rådgifvare hafva väl erkänt olämpligheten för Staten
att inlösa en Academies tidnings-privilegium, men icke bestämdt utsträckt
denna erindran till ett arrende. De hafva, i afseende på behofvet af
en officiell tidning, försummat att fästa Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet
på möjligheten att afhjelpa detta behof, utan att göra Staten
till Tidningsförläggare. Staten har, i följd deraf, blifvit hragt i den
ställning, att man ansett nödigt, att dels genom direct understöd af
Statsmedlen upprätthålla den en gång öfvertagna Tidningen, dels, håde
emot Statens Embetsverk och enskilda, tillerkänna den rättigheter, å
hvilka privilegiets egare, under den följd af år, som den sjelf nyttjade
sitt privilegium, icke gjort anspråk; och i trots af denna erfarenhet
hafva Konungens Rådgifvare, vid den tid, då Staten ånyo kunde blifva
från den besvärliga förbindelsen fri, ansett sig icke böra afstyrka samma
förbindelses förnyelse.
5a) Kongl. Maj:t har sjelf framställt ett förslag om den Kongl. Thea
terns
förvandling till en National-Theater. Men, ehuru Theaterns
skuld vid medlet af år 1887, oberäknade Tiotusen Riksdaler, som år
i834 af Staten försträcktes, öfversteg NittioenTusen Riksdaler Banco,
hafva dock Konungens Rådgifvare vid samma tid, i stället för att ingå
uti och vidare utveckla Hans Maj:ts förslag, tillstyrkt Theaterns bibehållande
i sitt dåvarande skick. Staten har härigenom blifvit inledd
i högst betydliga utgifter för en inrättning, som bör bära sig sjelf och
kan det, så snart den måste.
Under det Konungens Rådgifvare på ofvan uppgifne sätt vållat Sta
53)
ten utgifter, som utan svårighet kunnat undvikas, hafva de, dels försökt
att vid uppbörden af Kronans inkomster få antagen en gemensam
communal-ansvarighet: ett försök, hvars oförenlighet med vårt närvarande
samhällsskick, såväl som dess upphofsmäns fullkomliga obekantskap
med tänkesättet i det land, hvars Konung de åtagit sig att gå
54) tillhanda med råd, utgången till öfverflöd ådagalade; dels afstyrkt bifall
till Riksens Ständers anhållan om undersökning rörande Statens
egande-rätt till ett stort antal hemman, ehuru en sådan undersökning,
enligt hvad af ett Constitutions-Utskottets vid förledna Riksdag afgifna
memorial inhemtas, år i83o af Fem bland Konungens dåvarande Råd
55)
gifvare tillstyrktes; dels, hvilket såsom bevis på den ringa uppmärk
-
Constilutions-Utskotlels Memorialj IV’,o 13.
samhet Konungens Rådgifvare egna åt Riksens Ständers önskningar, anföres,
vid föredragning af Riksens Ständers anhållan att, till befrämjande
af en framtida reglering af skaltläggningsförhållandena, och med
afseende derå, att den ifrågasatte förenklingen af räntepersedlarne gjorde
en fiffenkling i blifvande skattläggningar å nya hemman erforderlig,
ett efter granskning af författningarne rörande skattläggning upprättadt
förslag, till rättelser deruti, måtte för Riksens Ständer vid nu
varande Riksdag framläggas, ansett någon åtgärd i anledning af denna
anhållan icke erforderlig; dels tillstyrkt en ändring uti en till Hans
Majit Konungen af Riksens Ständer, för de administrativa föreskrifternes
granskning, öfverlemnad beskattningslags financiella del, utan att
emot ett sådant tillstyrkande, ens uti den moraliska syftning, som det
ändrade stadgandet tydligen egde, finna någon anledning till betänklighet.
Konungens Rådgifvare hafva, vid beslutens fattande om Kongl.
Majits till Riksens Ständer eller deras Stats-Utskott vid sist hållna och
innevarande Riksdag afgifvande Nådiga Propositioner, angående StatsVerkets
tillstånd och behof, alldeles uraktlåtit att erinra derom, att
enligt Regerings-formens 58 §, i samma Kongl. Proposition äfven böra
uppgifvas Stats-Verkets skulder. Constitutions-Utskotlet har funnit sig
för denna försummelse böra under tilltal inför Riksrätt ställa dem bland
dessa Rådgifvare, hvilka, i kraft af sitt embete, om Cabinetts-Cassans
den 7 November 1826 inledda borgensförbindelse måst ega kunskap.
Emot de öfriga anser Utskottet böra anmärkas, alt flera anledningar
bordt väcka deras uppmärksamhet på sannolikheten af en sådan skuldsättning,
och förmå dem, att vid nämnda tillfällen antingen till protocollet
anmäla hvad de möjligen haft sig bekant, eller åtminstone affordra
dem bland Siats-Rådets Ledamöter, hvilka egde kännedom om
förhållandet, en fullständig och tillförlitlig uppgift derom.
Konungens Rådgifvare hafva fortfarit att gifva Hans Majit råd,
ehuru dessa råd hos Hans Majit njutit så litet förtroende, att Hans
Majit till ett högt Embete och deltagande i en del af de inför Hans
Majit hållna rådslag förordnat en man, om hvilken samme Rådgifvare
förklarat, dels att han hvarken innehade de egenskaper eller det anseende
i allmänhet, som fordrades att förvalta ifrågavarande Embete;
dels att vilkoren af anseende, förmåga och en närmare bekantskap med
den högre administrationens practiska beskaffenhet ej uppfylldes genom
den ifrågaställde Embetsmannens inträde i den högre administra
-
Constitutions-Utskottets Memorialj N\o 13.
15
tionen; dels, att nämnde Embetsman icke kunde anses vara en tjenlig
och lämplig person till ifrågavarande höga och vigtiga Embete.
De hafva, efter afstyrkande af förslaget, att, till lugnets tryggande
i Ilufvudstaden, återköpa några från Kronans förråd åt enskild
man sålda gevär, stillatigande afhört Hans Maj:ts förklaring, det KrigsGollegium
skulle förständigas att, då fråga framdeles kunde uppstå om
afskiljande från förråden af odugliga vapen, desamma borde, efter derom
skeende anmälan, slopas och göras fullkomligt obrukbara, så att
illasinnade deraf ej måtte kunna sig begagna till lugnets och allmänna
ordningens störande; hvarefter och sedan hvad af beslag och andra
materialier dertill kunde användbart finnas, till förrådet åter ingått,
jernet, metallen och messiugen borde efter vigt på auction försäljas,
tillika med hvad i öfrigt för Kronans tjenst funnes odugligt. Om ock
Konungens Rådgifvares vid förstnämnda förslag afgifna yttrande kan
anses såsom ett bevis, att de icke delat Hans Maj:ts tanka om den
föreskrifna slopningens nödvändighet; så måste dock läggas dem till
last, att de icke, på sätt 9 § Regerings-Formen förmår, uttryckligen
förklarat sin mening, ännu mindre fästat Hans Maj:ts Nådiga uppmärksamhet
på den af Hans Maj:t antydda farans natur, eller derpå, att
den nämnda slopningen, utom peunniair förlust, äfven måste tillfoga
Riket en ännu kännbarare skada, så vida det derigenom beröfvades
möjligheten alt, vid en tilläfventyrs nödig resning i massa mot utländsk
fiende, bruka dessa gevär, hvilka, ehuru bristfälliga, likväl till största
delen säkerligen kunde begagnas med mera fördel, än inånga vapen,
med hvilka man sett ett folk, i kamp för allt hvad det eger
heligt, eftertryckligen försvara sig.
6o) I flera andra frågor synas Konungens Rådgifvares föreställningar
hafva saknat den bestämdhet och det eftertryck, som Folket har rätt
att vänta af de män, hvilka åtagit sig ett så ansvarsfullt kall.
Såsom bevis på bristande nit och drift hos Föredragande har
Gi) Utskottet anmärkt, att Föredraganderne för Tre Statsexpeditioner icke
förr än antingen kort före, eller ock efter, Riksens Ständers sammanträde
till innevarande Riksdag föredragit sina förslag dels till den prorposition,
som Konungen om Statsverkets tillstånd och behof bör till
Riksens Ständer eller deras Siats-Utskott öfverlemna, dels angående
62) ämnen, som i samma proposition skulle ingå. En Nåde-ansökning finnes
under den Utskottets granskning tillhörande tid vara inför Hans
Maj:t Konungen föredragen, som sexton år förut i Stats-Rådet förekommit.
IG
Conslitutions-Utskottets MemorialN\o 13.
63) Klagomål öfver oförrätt, liden af förman, hafva först efter nära tre
års förlopp ifrån första föredragningen blifvit till slut befordrade;
64) och besvär öfver tillsättning af en tjenst hafva först två år efter det
de i allmänna Ärendernas Beredning förevarit, blifvit inför Hans
Majrt Konungen i SlatsRådet föredragne; hvarefter de ännu ett år blifvit
oafgjord a.
65) Ett RiksStånds begäran om en Kongl. Förklaring i ett samma
Stånd nära rörande ämne bar, ehuru förekomna fall visat behofvet af
frågans snara afgörande, blifvit af Föredraganden lemnad tili mera än
treårig hvila.
66) En Riksens Ständers skrifvelse i en fråga, som för ett Riks-Stånds samtliga
medlemmar var af stor vigt, bar först efter fem år blifvit föredragan.
67) En af Riksens Ständer väckt fråga om ett af dem, såsom öfverflödigt
ansedt Embetsverks upplösning, har af Föredraganden blifvit lemnad
till en hvila, som föga synes motsvara hvad Riksens Ständer baft rätt
att vänta.
68) Riksens Ständers underdåniga skrifvelse om Fattigvårds-anstalterne den
9 Maj 1835 föranledde den 17 Mars 1837 beslut om sammankallandet
af en Comitte, hvilken dnek icke förr Jin ett och ett halft år derefter
förordnades och först år 1839 sammankallades. Det i bela Europa
lifliga bekymret för tillvexten af en, i följd af sin ställning till
fiendskap mot ordning och egande-rätt lätt retad klass, synes dock
hafva bordt hos en man, med sinne för sitt kall, väcka ett varmare
nit för en sådan fråga.
69) En Föredragande har låtit frågor, som för alla innehafvare af
skattskyldig jord äro af väsendligt vigt, och hvilka Riksens Ständer,
med ledning af Kongl. Maj:ts i ämnet afgifna Nådiga Propositioner,
70) pröfvat, på obestämd tid, hvila. En annan har så illa beräknat och
så litet påskyndat ärendenas gång, att en fråga om högst betydliga,
utan uppskof erforderliga utgifter, inför Kongl. Majrt blifvit föredragen,
så sent under sist hållna Riksdag, att någon framställning i ämnet till
Riksens Ständer icke blef möjlig; hvaraf följden ock blef, att man tog
sin tillflykt till utvägar, hvilkas laglighet Utskottet till en del ansett
sig till Riks-Rätts pröfning böra öfverlemna.
71) Frågan om en ny Administrativ och Kameral indelning i de
delar af Riket, der en sådan kunde finnas behöflig, hvilken fråga Riksens
-
Constitutions-Utskottets Memorial, N\o 13,
T7
sens Sländer, med anledning af en annan, hos Kongl. Maj:t framställt,
och som Kongl. Maj:t i medlet af år 1834 förklarat Sig vilja till pröfning
företaga, i sammanhang med ett äldre förslag till ändringar i
indelningen af Län, Härad, Domsagor och Socknar, Stift, Prosterier
och Pastorat i Riket, har sedermera icke fått någon handläggning;
72) och den för Skjuts- och Inqvarterings-skyldiga så vigtiga frågan om
förskaffande sjöväg, så väl af Kronans manskap i allmänhet, som af
Krono-effecter, har ända till förlidet år varit hvilande, och vid då
skedd föredragning å nyo blifvit uppskjuten.
Utskottet har derjemte anmärkt att Protocollen i en Stats-expedition
på mindre noggrant iakttagande af former förete bevis, hvilka
man minst skulle vänta att träffa i handlingar, dem Konungen med Sin
höga Underskrift besannar.
Slutligen har Utskottet ansett sig böra anmäla, att det Protocoll,
som angår det af Kongl. Maj:t till Riksens vid sist förflutna Riksdag samlade
Ständer öfverlemnade förslag till Lag för Riksens Ständers Bank, fästat
Utskottets synnerliga uppmärksamhet; men då detta Protocoll redan
af nyssnämnda Riksdags Constitutions-Utskott, i följd af en från ett Riksstånd
remitterad anmärkning, blifvit, ehuru blott i afseende på Föredragandens
åtgärd, granskadt, har Utskottet funnit betänkligt, att emot StatsPiådets
Ledamöter serskildt nu framställa den anmärkning, sorn vid förra
Riksdagen serskildt mot Föredraganden gjordes.
Öm den nu slutade teckningen är ofullständig, så ligger skulden dertill
till en del i den knappa lid, som för ett så omfattande arbete varit
Utskottet af Grundlagen medgifven; hvarförutan Utskottet jemväl åberopar
Regerings-Formens 107 och Riksdags-Ordningens 29 §§, hvilka livat ken
ålägga eller berättiga Utskottet alt skrifva Styrelsens historia under den
granskade tiderymden. Hvad Utskottet, i de afseenden, som redan åberopade
Grundlags-paragrafer omtala, funnit anmärkningsvärd t, är här och i
åtföljande Bilaga samvetsgrant framlagdt för Riksens Ständer, hvilkas rätt
och pligt nu inträder, att, i anledning deraf pröfva, hvad Rikets väl kräfver.
Utskottet anser sig härmed ock hafva besvarat de anmärkningar, hvilka
ifrån Riks-Stånden blifvit till Utskottet remitterade; och om hvilkas
föremål, så vidt Utskottet funnit dem föranleda någon dess åtgärd, yttrande
här ofvan finnes afgifvet; härifrån blott undantagen en från BondeStåndet
remitterad, ett af Kongl. Maj:t under Riksdagen fattadt beslut rörande,
anmärkning, å hvilken Utskottet ämnar serskildt svar afgifva.
Stockholm den 2 Juni 1840.
■—»WWWN/VS.,... ■
Bih. till R. St. Prot, 1840. 3 Sami, 10 Haft. 3
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Bilagor till Conslituiioiis-Ulskollets Memorial} N.o i3.
1
N:o i.
Alik. till Exp. Utsk. den 7 Juni, LL 6 e. tn.
Sedan Riksens Ständer, i underdånig skrifvelse den 26 November 1834*
anhållit, att, vid den då begärde framställningen af de lill Civil-och Criminal-Lag
afgifna förslagens plan samt allmänna grundsatser, jemte uppgiften
och jemförelsen af de väsendlligaste skiljaktigheterne emellan den nu
gällande lagens stadganden och dem, som till antagande voro föreslagna,
sådane i 1784 års Lag befintlige föreskrifter, som Lag-Comileen ansett
vara af ekonomisk beskaffenhet och derföre utur förslaget uteslutit, borde
tydligen utmärkas, med förslag tili stadganden härutinnan, tjenlige jemväl,
alt, om så nödigt pröfvades, i Lag-Comiteens förslag införas; men den
af Kongl. Majit, lill fullgörande af Riksens Ständers önskan, förordnade nya
Comileen i underdånighet andragil: huruledes den ej kunde tveka att, i
begreppet om gränsorne mellan den ekonomiska och civila Lagstiftningen,
instämma med f. d. Lag-Comileen; huru sammanbringandet, ordnandet
och öfverflyttandet på ett med den öfriga lagtexten öfverensstämmande språk
af alla de serskilda stadganden, som för närvarande utgjorde lag i de ämnen,
hvilka, i 1731\ års Lag upptagna, nu ansågos tillhöra den ekonomiska
Lagstiftningen, vore ett förslag af så vidsträckt omfång, att det sannolikt
skulle hindra Comileen alt inom förelagd lid fullgöra dess öfriga ändamålsenliga
arbete; huru detta hinder vore så mycket mera olämpligt i
den händelse, som med visshet kunde förutses, att ifrågavarande ekonomiska
Lagförslag skulle vid slutlig pröfning finnas ej tillhöra Civil-Lagen;
och sedan Comileen på alla dessa grunder hemställt, om icke dess åtgärd
i denna del måtte inskränkas till ett bestämdt uppgifvande af de lagbud,
hvilka, såsom ansedda af ekonomisk egenskap, blifvit utur förslaget
till Civil-Lag uteslutne, samt hänvisning till de allmänna författningar,
som innefatta gällande lagbestämmelser i samma ämnen, hvarvid Comiléen
tillagt, att ordnandet af den ekonomiska lagstiftningen, om det ansågs
nödigt, kunde blifva föremål för serskild handläggning; så fann Kongl.
Bih> lill R St. Prot, 1840. 3 Sami. n Häft.
1
2 Bilagor till Constitutions-XJlskoUels Memorial, iV.-o i3.
Maj:t den 4 JUI)i i836«) delta Lag-Comiteens yttrande välgrundadt och
gaf dertill sitt Nådiga bifall.
N:o 2.
I underdånig skrifvelse den 21 Mars 1834> anmälte Riksens Ständer,
bland andre vid dåvarande Riksdag definitivt antagna förslag till ändringar
i Grundlagarne, äfven ett till förändring af 11 § Riksdags-Ordningen,
åsyftande hufvudsakligen att berättiga Riksens Ständer att utsätta tiden för
Riksdagsmannavalens början och slut. I det utaf Hof-Canzlern inför Hans
Maj:t Konungen i Stals-Rådet den 7 Mars 1835 hållna Prolocoll synes, att
Stals-Rådets Ledamöter b') afslyrkt bifall till förslaget, på grund af de
missbruk, till hvilka de förmodade denna rätt kunna gifva anledning.
N:o 3.
Den 23 Juni i838 föredrogs inför Hans Majit Konungen i Stals-Rådet
Commerce-Collegii den 10 förutgångne April afgifna underdåniga utlåtande
och förslag till förnyadt Reglemente för de bär i Riket bosatte Judar.
Commerce-Collcgium bade förklarat sig ej inse, att något verkligt skäl
funnes att vidare förneka Judarne här i Sverige de förmoner, som andra
främmande trosförvandter åtnjuta, och derföre, utgående från denna åsigt,
upprättat ett i två capitel indeladt förslag till de reglementariska stadganden,
Collegium ansåg Judarne eller, såsom Collegium, i ölverensstämmelse
med det i Danska lagstiftningen antagna bruket, föreslog alt benämna dem,
Mosaiska Trosbekännarne böra vara underkastade.
Föredraganden c) åberopade i underdånighet detta betänkande, hvari
han deltagit.
Tre Stats-Råd d~) tillstyrkte i underdånighet, det Kongl. Majit läcktes
förunna här i Sverige födde Mosaiske Trosbekännare eller utrikes födde,
a) I närvaro af Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhielm, Adelsvärd, Poppius och Törnebladh.
b) Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, Mörner, Löwenhielm, Åkerhjelm och von Schulzenheim.
c) Tit. Skogman.
d) Tit. Åkerhjelm, Adelsvärd och ^Löwenhielm.
Bilagor till Constiiutions-Utskoltets Memoriali N.-o i3.
3
som blifvit eller blefvo af Kongl. Mnj:t till Svenske undersåter upptagne,
enahanda rättigheter och förmoner, som tillkommo Svenske undersåter i
allmänhet, utan andra inskränkningar, än Sveriges Grundlagar för utrikes
födde män eller främmande trosbekännare bestämde; hvaremot de utrikes
födde Mosaiske trosbekännare, som, utan alt hafva blifvit till Svenska undersåter
upptagne, nu voro i Riket bosatte och med behörigt tillstånd idkat
handel eller annan rörelse, skulle ega enahanda rättigheter och skyldigheter,
som annan utländning i samma fall; samt att Kongl. Maj:t såsom
följd deraf måtte täckas gilla och fastställa det af Commerce-Collegium, i
öfverensstämmelse dermed, upprättade förslag till Förordning i ämnet, med
följande ändringar:
1:0 att 3:dje punkten af förslaget skulle innehålla, alt, i de fall, då
preslbevis för Svensk undersåte i allmänhet erfordras, Svensk undersåte af
Mosaisk trosbekännelse borde förete behörigt bevis af Religions-läraren vid.
Synagogan. (Commerce-Collegium hade föreslagit, alt, då Svensk undersåte i
allmänhet borde styrka sig hafva begått Herrans Heliga Nattvard, det
skulle åligga Mosaiske trosbekännare att med behörigt betyg visa sig ej
allenast hafva vid undergånget förhör i Synagogan under offentlig gudstjenst
ådagalagt nöjaktig kännedom af de bud och föreskrifter, som äro intagne
i den på Svenska språket utgifna lärobok, som Kongl. Maj:t, uppå underdånig
anmälan af föreståndarne för Mosaiska Församlingarne i Stockholm
och Götheborg, ville i Nåder fastställa till begagnande för Mosaiske trosbekännarne
vid deras allmänna skolor, ulan ock sedermera inför församlingen
sin trosbekännelse aflagt;)
2:0 att andra capitlet af förslaget icke skulle utfärdas i form af allmän
författning, utan fastställas såsom en serskild reglementarisk ordning
för Mosaiska trosbekännare, med iagttagande af den förändrade redaction
af 6 §, att Kongl. Maj:ts bifall till antagande af Religions-lärare vid Synagogan
icke skulle erfordras och att lärarens åligganden måtte sålunda uttryckas,
att han egde tillse, att vid gudstjenst och religions-ceremonier inga
oordningar förelöpa, samt att barnauppfostran behörigen vårdas.
Tre andre Stats-Råds-Ledamöter e) instämde i detta underdåniga
tillstyrkande, men med den inskränkning likväl, alt Mosaiske trosbekännare
icke måtte ega rättighet att, utan Kongl, Maj:ts i hvarje serskildt fall meddelade
Nådiga tillåtelse, köpa fast egendom.
I följd häraf utfärdades Kongl. Förordningen den 3o Juni 1838 och
den af Kongl. Maj:t samma dag fastställda Ordning, rörande hvad Mosaiske
e) Tit. Rosenblad, Stjerneld och von Schulzenheim»
4
Bilagor lill Constitulions-Ulskollcts Memoriali N.o i3.
trosbekännare hafva alt hädanefter iagttaga, i afseende på utöfningen af
deras religion och bestyret inom deras församling m. m.
Vid jemförelsen mellan Commerce-Collegii Reglemente af den 27
Maj 1782 och Kongl. Förordningen den 3o Juni 1838, kan man icke undgå
att anmärka, att den senares stadgande i § r, att Mosaiske trosbekännare skola
i alla hänseenden vara ställde i lika rättsförhållanden med öfriga Svenska
undersåter enligt Svensk lag, i afseende på ett folk, som, i stället för territorial-,
genom århundraden njutit personal-lag, behöft närmare bestämmas.
Det synes sålunda hafva varit af behofvet påkalladt alt uttryckligen
förklara Mosaiska lagen upphäfven, i afseende på alla dess bekännares civila
förhållanden, lill exempel i arfsfrågor, i frågor om tillåtna leder i
äktenskap, huruvida Svensk Domstol eger alt förordna förmyndare för Mosaiska
trosbekännares harn. Underlåtenheten alt i dessa frågor bestämdt
uttala lagens mening, anser Utskottet troligen komma att i lagskipningen
vålla den oreda, betänkandet antyder.
Den 14 September 1838 föredrogs inför Kongl. Maj:t i Stats Rådet en
af Stockholms Borgerskaps Äldste lill Kongl. Maj:t ställd underdånig skrift,
innefattande anhållan, att Kongl. Majit i Nåder täcktes förklaia, det medlemmar
af den Mosaiska trosbekännelsen icke måtte tillåtas alt hädanefter
till Riket inflytta, härstädes sig bosätta och till Svenska undersåtare upptagas.
Sedan Konungens Rådgifvare i denna fråga yttrat sig, behagade Kongl.
Majit, efter alt i samma afseende hafva lillkännagifvit sin Nådiga vilja,
ytterligare gifva tillkänna dess Nådiga afsigt vara alt, lill undanrödjande
på förhand af alla oriktiga slulföljder utaf Kongl. Kungörelsen den 3o sistlidne
Juni, angående Mosaiske trosbekännares skyldigheter och rättigheter
här i Riket, ofördröjligen genom en utfärdande allmän kungörelse stadga,
hvad vid tillämpningen af nämnde författning iagltagas borde, i fråga 0111
Mosaiska trosbekännares berättigande lill utöfning af handel, handtverk eller
annan borgerlig rörelse; i hvilket afseende underdånigt förslag lill en
så beskaffad Kungörelse borde Kongl. Maj't till Nådig pröfning i Slals-Rådet
föreläggas.
Den 2j September i838 fästade Föredraganden j'), i anledning häraf,
underdånighet Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå, alt, emedan genom
Kongl. Kungörelsen den 3o Juni i838 i allmänhet blifvit förordnadt, att
Mosaiske trosbekännare hädanefter i alla hänseenden skulle vara ställda
uti lika rättsförhållanden med öfrige Svenske undersåter enligt Svensk lag,
J) Tit. Munthe.
Bilagor till Consiitutions-Utskoltets Memorial, N.-o i3.
så vöre häraf en gifven följd och jemväl genom i § af merberörde Förordning
uttryckligen bestämdt, alt Mosaiske trosbekännare ej kunde, vid
frågor om tillstånd till idkande af handel, handtverk eller annan borgerlig
näring, åtnjuta andra eller vidsträcktare rättigheter, än som i allmänhet
tillkomme Svenske undersåtare, samt att de Mosaiske trosbekännarne ej
eller äro frikallädc från något af de prestanda, som Svenske undersåtare
uti omförmälde fall i allmänhet åligga. Någon ovisshet om rätta förståndet
af författningens mening i berörde afseenden syntes alltså icke kunna
uppslå eller någon närmare tydning af författningen i denna del erfordras;
men om Kongl. Maj:t icke dess mindre skulle pröfva skäligt alt låta en
allmän Nådig förklaring utgå till efterrättelse vid tillämpningen, i förenämnde
fall, af Kongl. Förordningen den 3o sisllidne Juni, och om genom
en sådan förklaring tillika och egentligen afsåges skingrandet af möjligen
uppkommande farhågor för Mosaiska trosbekännares ovilkorliga rättighet
till bosättning i samtlige Rikets släder, så ansåg Föredraganden för sin
del i underdånighet detta ändamål ej kunna tillfyllest uppnås, med mindre,
än att Kongl. Maj;t, genom den utgifvande Nådiga Förklaringen, jemväl
uttryckligen förbehåller sig rättigheten att, när Mosaisk trosbekännare
åstundar bosätta sig annorstädes, än i Stockholm, Götheborg, Norrköping
eller Carlskrona, serskildt och efter vederbörandes hörande, pröfva och
besluta, huruvida den sökta bosättningen må medgifvas eller icke; helst
Kongl. Maj:t, så vida della förbehåll icke egde rum samt blefve lill allmän
kännedom och efterrättelse kungjordt, ej skulle, emot nu gällande författningar,
kunna rättvisligen vägra hvarje Mosaisk trosbekännare, som begär
att lå uti någon annan än nyssberörde fyra släder sig bosätta, alt, oaktadt
vederbörande myndigheters eller menigheters bestridande, erhålla Nådig tillåtelse
till den sökta bosättningen.
Vidare, och under förutsättning, det Kongl. Maj:ls beslut att serskildt
förklara hvad vid tillämpningen i vissa fall af Kongl. Förordningen den
3o Juni iagltagas bör, skulle sättas i verkställighet, trodde Föredraganden,
alt Kongl. Maj:ts den 14 samma månad gifna förklaring, alt endast Mosaiske
trosbekännare, som voro här i Riket födde och de, hvilka redan blifvit
eller blefve lill Svenske undersåtare upptagne, voro berättigade att åtnjula
de uti Kongl. Kungörelsen den 3o Juni samma år utstakade förmo11
er, såsom innefattande en verklig inskränkning i de genom ofvanåberopade
Kongl. Förordning medgifna rättigheter för sådana Mosaiska trosbekännare,
hvilka med Kongl. Mnj:ts serskilda Nådiga tillstånd endast lills vidare i
Riket vistades, icke blott borde uttryckas i del Kongl, svaret å ansökningen
af hufvudstadens .borgerskap, utan jemväl påkallade ett allmänt kungörande
6
Bilagor till Constitutions-Vtskoltets Memorial, N.o i3.
att sådane Mosaiske trosbekännare, som nied Nådigt tillstånd endast tills
vidare i Riket vistades, ej finge annorstädes än i ofvanuppräknade fyra
städer sig bosätta. Och hemställde Föredraganden, på då underdånigst
anförde grunder, huruvida icke Kongl. Maj:t funne skäl att låta uti den
kungörelse, hvilken vore i fråga alt utfärdas, ett stadgande af nyssberörde
innehåll till samtlige vederbörandes underdåniga efterrättelse inflyta.
Ett Stats-Råd gj) förmälde sig sakna anledning att då i underdånighet
tillstyrka utfärdandet af någon förklaring utaf Kongl. Förordningen den 3o
sistlidne Juni eller något ytterligare påbud angående denna Författnings
tillämpning. Stats-Rådets öfrige ledamöter h') förenade sig i det tillstyrkande,
alt Kongl. Maj:t, dels såsom en följd af Dess redan under den i4
samma månad meddelade Nådiga beslut, dels ock för alt skingra möjligen
uppkomna farhågor för Mosaiske trosbekännares ovillkorliga rättighet till bosättning
i samtlige Rikets städer, måtte täckas, genom en utfärdande Kungörelse,
till allmän efterrättelse förordna, hvad sedan genom Kongl. Kungörelsen
af samma dag blef stadgadt.
N:o 4.
Den 22 December 1834 afläto Rikets Ständer till Kongl. Maj:t en underdånig
skrifvelse, hvaruti de, lill förekommande af olika begrepp om
rälta förståndet af det genom Kongl. Brefvet den n Mars 1765 uti serskildt
Besvärsmål meddelade förklarande, att Soldater icke emot vanligheten
borde åläggas deltagande i kyrkobyggnad, anhållit om utfärdande af
en sådan lagförklaring, att, der ej annorlunda stadgadt funnes eller serskild
öfverenskommelse träffad blifvit, Soldater och annat Krigsfolk ålåge,
att, då de icke i tjenstgöring stadde voro, lika med alla andra, som i socknen
bo, efter matlag utgöra dagsverken vid kyrkobyggnad med hvad dertill
hörde, på sätt 26 Cap. 1 § Byggningabalken innehåller.
Sedan Kongl. Maj:t den 7 Februari 1835 befallt Krigs-Collegium,
Förvaltningen af Sjö-Ärendena, Kammar-Collegium och samtlige Consistorierne
att upplysa: 1:0 om vid Indelningsverkets uppkomst Kronans
manskap varit inbegripet under den allmänna föreskriften om nämnde dagsverkens
utgörande till kyrkobyggnader och, i thy fall, uti hvilket förhål
-
g) Tit. Hård.
h) Tit. Rosenblad, Stjerneld, T örren b ielm, von Schulzenheim, Gyllenhaal och von
Hartmansdorff.
Bilagor till Conslitutions-Utskottets Memorial} N.-o 13.
7
lande; 2:0 om elt sådant stadgande sedermera blifvit iagttaget eller under
tidens lopp kommit ur bruk; och dessa upplysningar först i Februari månad
i836, och således efter Riksdagens slut, inkommit, fann Kongl. Maj;t
den 1 November i83c), jemlikt Föredragandens/) och Stats-Rådets tillstyrkande,
lämpligt att låta denna fråga för närvarande förfalla.
N:o 5.
Krigs-Collegium hade, jemte förmälande, alt rättegång rörande verkställigheten
af ett genom Ombud med en Entrepreneur slutadt contract
blifvit emot Entrepreneuren anställd, anfört, att, ehuru det skäligen kunde
antagas, att den sistnämnde, vid slutet, möjligen efter flere års
förlopp, af den började rättegången, kornme att kännas skyldig alt uppfylla
contractet och omsider leverera de för Iva corpsen betingade persedlarne,
Collegium likväl ansåg behofvet icke böra få bero af en sådsn sakens förväntade
utgång; och hade Collegium derföre föreslagit, att nämnde persedlar
finge för den ena corpsen oförtöfvadt, på sätt tjenligast funnes, genom
Collegii försorg anskaffas, samt alt serskildt mätte i Nåder förordnas, huru
tillgå borde med den andra corpsens förseende med sitt behof.
Föredraganden och Stats-Rådets Ledamöter F) hemställde den 6 Maj i 835,
att, då serskilda och nya anstalter för erhållande af det antal persedlar, om
hvilka med ifrågavarande Entrepreneur blifvit conlraheradt, måste af
Kongl. Maj:t anbefallas, samt något behof af de contraherade icke mera
komme alt ega rum, Krigs-Collegium måtte i Nåder anbefallas föreskrifva
dess Advocat-Fiscal att, vid den mellan Kronan och Entrepreneuren pågående
rättegången, så ställa och utföra Kronans talan, all contractet med
Entrepreneuren måtte blifva förklaradt å hans sida förverkadt och lian
således ansedd leverans-rättigheten förlustig, med skyldighet alt ej mindre
återgälda det erhållna förskottet, än äfven hålla Kronan skadeslös för dc
öfriga förluster, som af contraclsbroltel kunde blifva en följd.
N o 6.
Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse lill Riksens Ständer af den i Februari
1840 med ett af serskilda Committerade afgifvet Betänkande och Förslag
i) Tit. Heurlins.
k) Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, Mörner, Lagerbjelke, Adelsvärd, Åkerhjelm, Poppius,
von Schulzenheim och Grip.
8
Bilagor lill Conslitulions-Ulskottcis Memorial, N:o 13.
rörande Fattigvården i Riket, angifvet- icke, huruvida Kongl. Maj:ls Nådiga
afsigt med delta förordnande endast var att gifva Riksens Ständer
kännedom af målet i sitt närvarande skick och att framdeles afgifva Nådig
Proposition eller att Riksens Ständer omedelbarligen skulle taga befattning
med frågan.
N:o 7.
Uti underdånig skrifvelse den q Mars i835, hade Bonde-Ståndet anhållit,
alt Kongl. Majit i Nåder måtte anbefalla utarbetande af en tableau
öfver de anslag, som alltsedan år 1814 blifvit använda för Beväringsmanskapets
beklädnad och utredning. Vid föredragningen inför Kongl. Maj:t
i Stats-Rådet den \ April 1835, fästade Föredraganden och Stats-Rådels
Ledamöter Konungens uppmärksamhet på det ovanliga förhållande, hvarunder
nämnda underdåniga skrifvelse blifvit inför Kongl. Maj:t framburen.
En Ledamot af Bonde-Ståndet hade nemligen väckt motionen, som blifvit
remitterad till Stats-Utskottet, af detsamma afstyrkt och sedan af tre Stånd
afslagen; hvarefter Utskottet förklarat sig med den af fjerde Ståndet återremitterade
motionen icke kunna taga befattning. Vid sådant förhållande
trodde Föredraganden och Stats-Rådels Ledamöter, för deras del, att BondeStåndet
icke egt befogenhet att, på sätt som skett, i strid mot Riksens
Ständers i laglig ordning fattade och uttryckta beslut, falla Kongl. Maj:t
besvärlig med en fråga, hvars påtagligt allmänna beskaffenhet icke syntes
slå tillsammans med dess undergångna behandling i Bonde-Ståndets enskiidta
Besvärs-Utskott.
Föredraganden/) och en Stats-Rådels Ledamot m') ansågo Bonde-Ståndets
skrifvelse icke förtjena afseende och tillstyrkte derföre, att densamma,
såsom till ingen åtgärd föranledande, målle läggas till handlingarne.
I)e fleste bland Siats-Rådets öfrige Ledamöter ansågo väl ock BondeSt
ndets skrifvelse icke förtjena afseende, men tillstyrkte likväl, att den
målle besvaras.
Noa
Följande exempel äro samtlige hemlade ur högre grader, ehuru förhållandet
icke blott gäller inom dem.
Den
l) Tit. Riben.
m) Tit. Rosenblad.
Bilagor till CoustUuUons-Vtskottets Memorialj IV.o i3. 9
Den g Juni 1S3^ förordnades en Högsta Domstolens Ledamot att
under viss lid förvalta ett Presidenlsembete. tfy
Den 18 Maj i83^: Ett Statsråd alt förvalta Utrikes StatsministersEmbetet.
o)
Den 4 Januari 1836: En Häradshöfding alt förvalta Justitiae-Canzlers-Embetet.
p)
Den ät April i83^: E11 annan Häradshöfding alt samma Embete
förvalta, cj)
Den »4 September 1838: En Biskop att förvalta StatssekreterareEmbete.
fy
Den 21 September 1S38: En Expeditionssekreterare att förvalta dylikt
Embete,
Den jg October 1838: En Expeditionssekreterare att förvalta dylikt
Embete, fy
Den g Mars 1838: En Statssekreterare alt förvalta Hofkanslersembetel.
ify
Den 2 November i838: En Kabinettssekreterare alt förvalta samma
Embete.
Den 2 November 1838: En Statssekreterare att förvalta ett Lands^
höfdingeembete. x')
ri) På tillstyrkan af Tit. Rosenblad, Mörner, Åkerhjelm, Hard och Skogman.
0) I närvaro af Tit. Rosenblad, Löwenhielm, Åkerhjelm , v. Schulzenhéim, Hård och
Danckwardt.
p) I närvaro af Tit. Rosenblad, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd,
Åkerhjelm, Poppius, v. Schulzenheim och Ulfsparre.
(f) I närvaro af Tit. Rosenblad, Mörner., Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, v. Schulzenheim,
Hård och Danckwardt,
r) På tillstyrkan af Tit. Rosenblad, Stjerneld, Löwenhielm, v. Schulzenheim, Hård,
Gyllenhaal och Ulfsparre.
«) 1 närvaro af Tit. Piosenblad, Stjerneld, Löwenhielm, v. Schulzenheim, Hård, Gyllenhaal,
v. Hartmansdorff och Bohm.
1) I närvaro af Tit. Rosenblad, Stjerneld, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, v. Schulzenheim,
Hård, Gyllenhaal, v. Hartmansdorff och ^Vallensteen.
h) I närvaro af Tit. Rosenblad, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, v. Schulzenheim,
Hård, Gyllenhaal och Danckwardt.
v) I närvaro af Tit. Rosenblad, Stjerneld, Löwenhielm, Adelswärd, Åkerhjelm, v. Schulzenheim,
Hård, Gyllenhaal och Ulfsparre.
x) I närvaro af nästförutnämnde.
Bih. till B. St. Brot. 1840. 3 Sami. t Afd. 11 Haft.
%
10
Bilagor till Constitutions-Utskottets Memorial, N.o i3.
Dessutom liar en Statssekreterare, som den 28 September 1833 blifvit
förordnad att föreslå ett Presidentsemhete, flera år fortfarit alt på samina
gång bibehålla Stats-sekreterare-embetet.
N:0 9.
Den 7 Maj 1834 föredrogs inför Hans Maj:t Konungen Riksens Ständers
den 24 April samma år aflålne underdåniga skrifvelse om Landsfiskalstjensternes
indragning, som Riksens Ständer redan vid föregående Riksdag
tillkännagifvit såsom deras önskan.
Enär enahanda skäl, som förut föranledt till afslag å Riksens Ständers
underdåniga hemslällanden om Landsfiskalstjensternas indragning ännu
fortforo, så fann Kongl. Maj:t, j)å säll Statssekreteraren jr') och Statsrådet z)
i underdånighet tillstyrkte, Sig för närvarande icke eller kunna lill Riksens
Ständers förnyade underdåniga anhållan härutinnan lemna nådigt bifall.
N:o 10.
Sedan Myntverket, i följd af Kongl. Brefvet den 24 Juli i83o, BergsCollegii
Inslruction den 28 Dec. i832 och Kongl. Maj;ts, i anledning af
Riksens Ständers underdåniga skrifvelse den i<) Januari i835, i Stats-Rådet
den 6 Maj sistnämnde år fattade Nådiga Beslut, blifvit ställdt under BergsCollegii
inseende, så behagade den i3 Juli 1838, vid föredragning af Öfver-Directeuren
Almroths framställning om ett närmare bestämmande af
gränsorna emellan BergsCollegii och Öfver-Directeurs-Embetets befattning,
jemte Presidenten i Bergs-Collegium Friherre af Nordins häröfver infordrade
underdåniga utlåtande, Kongl. Majit a') förklara Sig finna lämpligt
att det allmänna öfverinseendet öfver Mynt- och Controll-Verken öfverflyltades
från Bergs-Collegium till Stats-Contoret; hvarefter Konungens Rådgifvare
och Föredraganden N) den 3 Augusti 1838 yttrade sig icke finna
något hinder för verkställigheten af Kongl. Maj:ls ofvannärnnde Beslut.
y) Tit. Danckwardt.
z) Tit. Rosenblad, af Wellerstedt, Mörner, Lagerbjelke, Adelsvärd och Åkerbjelm.
a) I närvaro af Tit. Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, Gyllenhaal och Skogman.
b) Tit Adelsvärd, Åkerhjelm, Gyllenhaal och Munthe.
Bilagor till Conslilulions-UIshottets Memorial„ N;o i3,
11
N:o ii.
Den 13 Febr. 1836 behagade Kongl. Majit, ulan att, så vidt Stats-Rådets
Protocoll gifver vid handen, fråga förut i Siats-Rådet varit väckt eller
föredragen, likasom ulan att Kongl. General-Tull-Slyrelsen något utlåtande
afgifvil c) förordna, att af besparingarne på det till oförutsedda utgifter
vid Tullverket uppförda anslaget och på andra Stater en summa af högst
2,000 R:dr skulle användas att utgå såsom arfvoden, med 1,000 R:dr för
hvardera, åt två extra Rese-Inspectorer, hvilkas åligganden skulle blifva
att efter General-Tull-Slyrelsens föreskrift besöka sådane orter i Riket, der
Tullverkets fördel påkallade en serskild uppsigt lill förekommande af oloflig
varu-införsel; skolande det ankomma på General-Tull-Slyrelsen, att lämplige
personer till nämnde befattningar föreslå. Den 26 derpålöljde Mars
anmältes, att General-Tull-Styrelsen till berörde befattningar föreslagit två
afskedade Majorer, under förklaring, att, ehuru de saknade den för Tullförvaltaretjenster,
hvilka de sökt, vanligen oundgängliga längre tids erfarenhet,
de dock tvifvelsutan för ifrågavarande tillfällige befattningar vore användbara.
Konungens Rådgifvare hafva hvarken vid förstnämnde tillfälle
erinrat om behofvet af en utredning om och i hvilken nion de nya tjensterne,
för hvilka 1000 R:drs lön anslogs, då de ordinarie endast njuta
600 R:dr, voro nödiga, eller vid del senare d) begärt något bestämdare
yttrande af General-Tull-Styrelsen, än det temligen tvetydiga, som blifvit
anfördt; ehuru de i annat afseende emot den ena af de föreslagna personerne
yttrat betänklighet,
N:o 12.
Den 16 Febr. 1838 tillstyrkte Slats-Secreteraren e), attén tjensteman,
som sökt och emot uttrycklig förklaring att, efter erhållande af den sökta
befordran, afgå från sina i Post-Verket och vid Nummer-Lotteri-Directionen
innehafvande befattningar erhållit Kammarförvandtstjensten i Förvaltningen
c) Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, Mörner, Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd,
Poppius, von Schulzenheim och Skogman voro närvarande.
d)fNärvarande Tit. Rosenblad, Mörner, Lagerbjelke,^Löwenhielm, Adelsvärd], Poppius,
von Schulzenheim och Skogmans
e) Tit. Grip.
12
Biläger lill Conslitutions-UlsfiOltets Memorial, N.o i3.
af Sjö-Ärendena, — emot denna förklaring och Kongl. Brefvet den 2 Nov.
1824 skulle, på grund af hvad Kongl. Maj:t vid regleringen af nya staten
för Dess Canzli förordnat, hvilket Stals-Secreteraren föreställde sig framdeles
skola utsträckas lill Förvaltningen af Sjö-Ärendena och andra Verk,
samt enär omförnrälde person, jemte sina förut innehafde befattningar beslridt
den hvartill han nu blifvit befordrad, få bibehålla nämnde befattningar.
N:o 13.
Den 27 Februari 1835 utnämndes Landshöfding i Malmöhus Län och
den 28 Oclober samma år Landshöfding i Jönköpings Län, hvardera
med af serskilda anledningar medgifven rättighet att de till nämnde Landsliöfdinge-Embelen
då hörande löneförmoner uppbära och åtnjuta.
N:o 14.
Den 12 April 1S34 tillstyrkte Konungens Rådgifvare g) serskild skjutsoeh
tractaments-ersättning åt personer, hvilka förordnades att i åtskilliga
Landshöfdingars ställe förrätta årets beväringsmönstringar.
Den 14 Augusti 1834 anslogs af Andra Hufvudtitelns besparingar ett
arfvode för tre månader åt en person, som förrättat en tjenstledig Landsliöfdings
embete /i').
N:o 15.
Sedan Commerce-Rådet Paul Edvard Eileen, i testamente af den 7
Sept. 1822, förordnat, alt, af den till allmänt nyttiga ändamål anslagna del
af hans förmögenhet, en sjettedel skulle tillkomma civile tjenstemäns pensionsanstalter,
och en sjettedel användas lill understöd för deras enkor och
barn, och i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t skulle täckas i Nåder
f) Tit. Ulfsparre var vid båda tillfällena Föredragande.
g) Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd,
Åkerhjelm och Grip.
h) I närvaro af Tit. af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Poppius, v. Schulzen-*
heim och Danckwardt.
Bilagor till Constitutions■ Utskottets Memorial, JY.o i3.
13
disponera dessa lotter på det sätt, alt de blefve räntebärande fonder, under
benämning af Jonas och Paul Filéens donerade
embets- och tjenstemäns, samt deias enkors och barns underhåll, i sammanhang
med den allmänna pensions-reglering, som i detta afseende var
under arbete; så har Kongl. Majrt den 16 April i836 fj), efter det Fileen
den 26 December 1829 aflidil, befallt Directionen att, sedan den fått medlen
under sin vård emottaga, vid hvarje års slut inkomma med underdånig
anmälan om det räntebelopp, som å hvardera fonden vore disponibelt,
då Kongl. Majrt Liefve i tillfälle att, om användandet deraf i öfverensstämmelse
med testalors afsigt, förordna; och den töDec. i836 behagade Kongl.
Majrt k'), efter dispositioner å enke- och pupill-lotten, i Nåder förklara, alt
de å denna serskilta donationsfond, anvisla pensioner skulle vara oberoende
al hvad de personer, som dem erhållit, af civilstatens allmänna eller enskilla
enke- och pupill-fonder ätnjöte; hvarjemte Kongl. Majrt förordnade
alt, då influtnc ränlemedel å den andra lotten för pensioner åt civile embets-
och tjenstemän, äfvensom hvad sålunda dädanefter inflöte, skulle, till
dess annorlunda blefve i Nåder anbefaldt, genom Directionens för civilstatens
pensions-cassa försorg förräntas, och räntan läggas lill capitalet.
N:o 16.
Den 22 Januari 1834 hade Öfverrätten dömt en kronofogde, alt, utom
annat ansvar äfven vara tjensten förlustig, för det han i utmätningsmål uttagit
3a sk. .Banco så kallad liqvidationsskilling, äfvensom då lian till verkställighet
emottagit Domar och Utslag för hvarje sådan handling af fordringsegaren
fordrat och uppburit 16 skillingar Banco. Den 18 Oktober
samma år biföll Kongl. Majrt If hos hvilken en talrik del af fögderiets innebyggare
för den dömde fällt förbön och äfven Högsta Domstolen tillstyrkt
hans bibehållande vid tjensten, det firfge han sin tjenst behålla.
Sedan anledning förekommit alt innehafvare!) af ett privilegium detsamma
förverkat, samt åtal derom emot honom ifrågakommit, liar Kongl.
i) I närvaro af Tit. Rosenblad, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, Poppius,
v. Schulzenheim och Skogman.
k) I närvaro af Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, v. Schulzenheim
och Skogman.
I) På tillstyrkan af Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd,
Åkerhjelm, Poppius, Bergenschöld och v. Schulzenheim.
14
Bilagor lill Conslitutions-Utskottets Memorial, JV.-o i3.
Majit elen i Febr. i836, i enlighet med Föredragandens och Statsrådets /;j)
tillstyrkan, tillåtit, all denna person, ulan att åtalet emot honom lomme
att inställas, finge på annor man öfverlåta sitt privilegium.
Nr. 17.
Utskottet har anmärkt en Tidnings indragning för år i834, lv‘i för
år 1835, sju för år i836, ålla för år 183-y och ellofva för år t838. Den
3 Augusti i S38 inställdes på HofCanzlerens hemställan och ef ler Statsrådets
tillstyrkan ulgifningen af icke mindre än sex Tidningar.
Den första bland dessa förekastår t. f. HofCanzleren försök att egga
den redan i finnena varande oro, ringa aktning emot Domare, antastande
af ”det högsta föremål för helgd inom samhället.” Den andras artiklar sägas
varit synbarligen beräknade att uppväcka oro, missnöje och hat, och,
om mindre lömska och försåtliga än den förstas, likväl påtagligare och derigenom
måhända mera vådliga. Emot den tredje anmärktes innehållet af
några der införda utdrag utur en sedermera utkommen roman, såsom sträfvande
att undergräfva Konungamaglens helgd, samt en berättelse såsom sidvördlig
emot rikets första stånd. Äfven hänsyftningar på en hög personlighet
ville t. f. HofCanzleren finna i samma tidning, utan att anse vidare
uttydning lämplig.
De tre öfrige indrogos alla på grund af arliklar rörande Crusenstolpeska
målet. Den emot dem anmärkta smädlighelen uppgafs rigtad
i:o Emot Jurymännen i Crusenstolpeska målet,
2:0 Emot de Ledamöter af Svea Hofrätt, som samma mål handlagt,
3:o Emot Konungens Rådgifvare, enkannerligen Hof- och Jusiitiae-Canzlererne,
4:0 Emot Konungen i form af insinuation.
N:o 18.
Vid det tillfälle, då fråga uppstod örn svårigheten af det af H. K. H.
Kronprinsen afträdda Militiae-Boslället Beckaskogs utarrendering, i anseende
m) Tit. Rosenblad, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, Poppius, v. Schul-”
zenheim och v. Hartmansdorff,
/i) Tit. v. Hartmansdorff, . < -
Bilagor lill Constitutions-Uiskottets Memorial, IV.-o 13.
15
lill den der befintliga Öfverbyggnad, hafva hvarken Föredraganden eller
Stals-Rådet o) vid föredragning den i/± Aug. 1834 erinrat att denna svårighet
var i Boställsordningen förutsedd och afhulpen, och alt deri således
ingen anledning fanns lill eli undantag från den i Kongl, Kungörelsen den
ig Juli i832 för utarrendering stadgade ordning; men deremot tillstyrkt,
alt Kongl. Maj:t, emot en årlig ersättning lill Skånska Dragon-Regementets
löningsfond, motsvarande det belopp, hvartill boställs-afkastningen blifvit
uppskattad, mätte nämnde boställe på 3o år öfvertaga, likväl med försäkran
att, i händelse Regementet under tidens lopp önskade återfå bostället, detsamma
i laga ordning afträda.
Vid Kongl. Maj:ls den io Nov. 1837 gifna förklaring att, då 011 S:t
Barthelemys olyckor förorsakat Kongl. Majlis handcassa betydliga utgifter,
och då Kongl. Majit vidare inhemtal, att en del af Handels- och Sjöfartsfondens
medel, hvilkas förräntande emot 5 procent Kongl. Majit tillåtit,
för närvarande saknade placering, Kongl. Majit ville, såsom lån för kolonien
Sit Barthelemy, men under ansvarighet af Hans Majits handcassa, utaf
Handels- och Sjöfarls-Fonden emottaga 5o,ooo Ridr, hafva Föredraganden
och Stals-Rådet p') icke erinrat, hvarken om lämpligheten alt öfverlemna
frågan åt Convoy-Commissariatet, eller om de öfriga, vid lån utur publika
cassör, vanligen erforderliga former, t. ex. borgen såsom för egen skuld, o.
s. v.
No 19.
Då vederbörande Landshöfdingar i Gefleborgs och Wermlands Län i
underdånighet hemställt, hvar för sitt Län, den förre om inställande af
1837 års, och den senare om inställande af 1838 års be värings- och Regementsmöten
— en åtgärd, som de ansett nödvändig, för att i någon mån
lindra följderna af de Länen öfvergångna missvexter — funno, i den nöd,
som hotade hela landsorter och hvars verklighet var intygad af Embetsman,
hvilkas sannfärdighet i delta afseende icke borde misstänkas, Konun
-
0) Tit. Grip, af Wetterstedt, Mörner, Lagerbjelke, Åkerhjelm, Poppius oell von Schulzenheim.
p) Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhielm, Adelsvärd, voa Schulzenheim, Gyllenhaal och
Skogman.
16
Bilagor till Conslitutions-Utskottets Memorial, IV.-o 13.
gens Rådgifvare den 20 Januari 183-y c/~), den g r) och 16 s) Fehr.
i838 icke skäl att ens inställa den redan öfvade stammens för året bestämda
öfningar. Synnerlig uppmärksamhet förtjena!- denna obenägenhet i
fråga om Landshöfdingens i Wermland 2:ne gånger gjorda och med serdeles
ömande skäl beledsagade framställning.
N:o 20.
Den ip Jan. 183S afstyrkte Stats-Rådet bifall till Riksens Ständers uti
underd. skrifvelse af den 24 Juli 1834 anmälde anhållan, att vid Markegångssättning
å dagportioner och rationel- för lågande trupp måtte upplagas
icke blott värdet af dessa portioners och rationers beståndsdelar, ulan
äfven andra derför nödiga kostnader, samt att det sålunda bestämda portions
och rationsvärdet icke af Kammar-Collegium skulle kunna jemkas eller
nedsättas.
N:o 21.
Den 12 December 1835 föredrogs inför Konungen Landshöfdingens i
Malmöhus Län underd. skrifvelse den 17 Nov. samma år, deruti han, jemte
anmälan, alt sedan, likmätigt Nåd. Generalordres af den 3o förutgångne Oct.,
8g beridne cavallerister och 77 soldater, under nödigt befäl, blifvit commenderade
till tullbevakningen inom länet, Landshöfdingen ansett sig pligtig
att förordna om fri inqvartering å anviste stationer, anhöll, att då en
betydlig styrka af ordinarie tullbevakningen vore förlagd i Ystad, och
Kongl. Maj:t, genom Nådigt bref den 22 Dec. i832, stadgat, att kuslbevakningspersonalen
skulle förses med qvarter, dock emot ersättning, efter öfverenskommelse
med värdarne, nådig föreskrift måtte varda meddelad, huruvida,
för nämnde manskap, ej mindre under fram- och återmarschen, än
på
y) Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, von Schulzenheim, Hård
och Grip.
/-) Tit. Rosenblad, Adelsvärd, Åkerhjelm, von Schulzenheim, Hård, Gyllenhaal och
Grip.
s) Tit. Rosenblad, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, Hård, Gyllenhaal och Grip.
t) Tit. Rosenblad, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, von Schulzenheim,, Hård och
Grip.
Bilagor till Constilutions-Utskotlets MemorialIV.-o 13.
17
på stället, borde beviljas inqvarleriugsersättning till utgående i båda falien
af tullmedlen.
Sedan General-Tull-Styrelsen, på den grund, att den lill Ystad beordrade
kuslbevakningspersonalen ej allenast tillhörde en verklig under krigsarliklarne
lydande militaire-corps, utan äfven kunde anses utgöra en tillfällig
förstärkning i den till fri inqvartering berättigade garnisonen, samt för
öfrigt de i kustbevakares ställe commenderade ca vallei ister och soldater
voro närmast jern förliga med tågande trupper, beordrade lili serskild förrättning
bemma i landet, ansett sig, med åberopande af inqvarterings- och
tåg-ordningarne, böra afstyrka den ifrågasatte ersättningen af tullmedlen,
blef Landshöfdingens hemställan, på Stats-Secreterarens och Stats-Rådets u)
tillstyrkan, afslagen.
N:o 22.
Den 26 Oct. i838 föredrogs hos Kongl. Maj:t en underdånig framställning
om den ändring i General-Mönstrings-Instructionens 9:de §., att personer,
som voro äldre än 25, högst 28 år, icke borde få till rekryter vid
Indeldta Regementen antagas.
Såsom nyttigt och behöfligt för armeens tjenstbarhet, samt äfven ledande
till fördel, så väl för rust- och rotehållare, enär rekrytering mera
sällan förekomme, som för soldalerne, hvilka lättare kunde qvarstå tills de
upphuuno den för underhållsrätt nödiga tjensteålder, tillstyrkte Konungens
Rådgifvare, -u) att den för rekryter vid indeldta infanteriet stadgade högsta
ålder skulle nedsättas från 36 till 3o år.
N:o 23.
Sedan Rikets Ständer, den 19 JVov. i834> anhållit, att Skånska Dragon-Regementet
måtte få remonteras med hästar af hvilken färg som helst,
u) Tit. Rosenblad, Mörner, Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, Poppius
von Schulzénheim oell Skogman.
v) Tit. Rosenblad, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, von Schulzenheim, Hård, Gyllenhaal,
von Hartmansdorff och Grip.
Bill. lill R. St. Prof. 1840. 3 Sami. ii%llåftel.
3
18
Bilagor lill Constitutions-Utskoltels Memorialk 2V.-o i3.
och Krigs-Collegium, den u Jan. i835, ansett Bifall till denna Rikets
Ständers anhållan skola komina att för de rustande medföra en möjlig Besparing
i remonteringskostnaden, förklarade Konungens Rådgifvare x?) den
38 Mars 1835 sig icke kunna tillstyrka någon ändring, enär, på grund af
militairiska skäl, eli tyngre Cavallerie alltid ansetts böra vara remonteradt
med hästar af någorlunda lika färger, och tillgång på hästar af den färg,
som Kongl. Förordningen den 11 Maji 1 yp5 föreskrifter, desto mindre inom
provinsen kunde saknas, som de öfriga två der förlagde Cavalleri-regementen
remontcras med hästar af hvilken färg som helst.
N:o 24.
Den 17 Nov. 1837 förklarade Konungens Rådgifvare,jr) att, då Rikets
Ständer icke Bifallit Kongl. Maj:ts Proposition om Jemtlands Läns rotering,
och de förmodade, alt Kongl. Maj:t icke skulle vilja antaga och gilla,
hvad Rikets Ständer i ämnet föreslagit, såsom ledande till nära nog en
upplösning af Jemtlands Fältjägare-Regemente, hade Konungens Rådgifvare
väl funnit, å ena sidan, att deraf kunde Blifva en följd, att Jemtlands Regemente
Borde uppsättas till dess ursprungliga styrka af 1000 man; men i
Betraktande, å andra sidan, att Kongl. Majrt skulle vilja i Nåder Bereda de
roteringsskyldige all den lindring, som med landets försvar vore förenlig
oell öfrige omständigheter då gåfvo vid handen, ansett sig Böra i underdånighet
tillstyrka alt låta höra rotehållarne och andra roteringsskyldige, huruvida
de ville, emot det att Regementet än vidare BiBehölies vid styrkan
af 800 man, från i836 års Början tills vidare utgöra den, genom Kongl.
Brefvet den 21 Nov. 1827, Bestämda vacance-afgiften, för hvilken händelse
föreslogos åtskillige i sammanhang dermed nödiga åtgärder; yttrande Konungens
Rådgifvare den förmodan, att Kongl- Majrt, i händelse vederbörande
rotehållare och andra roteringsskyldige skulle vägra att den ifrågasatta
vacance-afgiften vidare erlägga, i Nåder skulle förordna om uppsättning
och utgörande af effectiv rotering för Regementets gamla styrka, 1000
man, intill dess den slutliga regleringen kunde försiggå.
x) Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd,
Åkerhjelm, Poppius, von Schulzenheim och Grip.
y) Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhielm, Adelsvärd, von Schulzenheim, Gyllenhaal och
Grip.
bilagor till Constitutions-Utskottets Memorialj N;o i3.
19
N:o 25.
Den i5 Mars 1834 hemställde Föredraganden z) att, då Handelstractaten
med Ryssland af den 26 Februari 1828 med den 8 April förstnämnde
Ar ginge till ända och underhandlingar om en ny ännu icke vore
bestämdt började, Kongl. Majit matte besluta, huru med handeln mellan
Sverge samt Ryssland och Finland borde förhållas, tilt dess en närmare
reglering af ifrågavarande handelsförhållanden kunde åstadkommas. Sedan
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena upplyst, att Ryska Regeringen framställt
önskan om prolongation af 1828 års Handels-convention oförändrad
för sex månader, på det underhandlingen om en förnyad convention kunde
under tiden fortsättas och afslutas, anförde Föredraganden, att förlängning
å obestämd lid skulle bidraga till fördröjande af underhandlingarnes öppnande
eller afslutande; men alt, om inga serskilla föreskrifter mellankomme,
den inträdande tillämpningen af tulltaxans allmänna föreskrifter, serdeles
på Finska varor, skulle innebära en alltför hastig och derigenom på handelstrafiken
skadligt inverkande förändring, samt att dessutom en ny allmän
tulltaxa nu vore under utarbetning, — och föreslog derföre utfärdande
af en kungörelse, innefattande efter omständigheterna och förhållandena
lämpade stadganden, hvilka från och med den dag, Kongl. Majit
täcktes bestämma, och derefter tills vidare, skulle lända lill efterrättelse.
På Stats-Rådets tillstyrkan, gaf Kongl. Majit härtill sitt Nådiga bifall, och
fastställde dagen, då de föreslagna stadgandena skulle träda i kraft, till
den 1 Juni samma år. Den 12 Juli i834 föredrog Stats-Secreteraren a)
i underdånighet, dels Rikets Ständers skrifvelse af den 17 förutgångne Juni,
deri Rikets Ständer anhållit, att Finland hädanefter skulle vara underkasladt
samma tullafgifter, som i allmänhet blefvo af Rikets Ständer för inkommande
varor bestämda, dels ansökningar från Handels-Societeterne i
Malmö m. 11. Städer om upphörande, i hela dess vidd, af ofvanberörde
1828 års Handelsconvention, samt att, vid en blifvande ny, Rikets fördel
i åtskillige uppgifne omständigheter skulle iagttagas. Föredraganden anförde
dervid, att, enär en förnyad convention den a3 Juni samma år blifvit afslutad,
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse då icke kunde föranleda till
någon åtgärd; att vid pröfning af handelsförhållandena emellan j Sverige
och Finland, jemväl och förnämligast borde tagas i betraktande deras re
-
js) Tit. Skogman.
a) Skogman.
20 Bilagor till Constitut iöns-Utskottets Memorial, N.o /.*.
sultat på det hela; alt Finland vöre det enda land, der Svenske Fabriksidkare
kunde påräkna afsättning af sina tillverkningar, och Svenska Handlande
försäljning af andra länders till Sverige införde producter; att
värdet af importen från Finland, under de senare åren, varit i aftagande,
och värdet af exporten dit i ständig till vext; samt att den korta tidrymd
af endast 3 år, hvarpå, enligt Kongl, Maj:ts föreskrift, Handels-convénlionen
af den 23 Juni, blifvit afslutad tillkännagåfve, att den utgjorde
sista öfvergångspunklen till försättande af handelsförhållandena mellan
Sverge och Finland på samma fot, som med andra främmande länder
i allmänhet; och förklarade Föredraganden Handels-Societeternas ansökningar
icke fordra någon åtgärd, eller föranleda annat serskildt yttrande,
än att den af Handels-Societeten i Malmö ingifna vittnade om dumdristighet
i anspråk, förenad med oförmåga eller obenägenhet att betrakta frågan
i dess förhållande till Rikets handel och näringar i allmänhet. Den 23
Mars i838 förordnade Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med Föredragandens
samt Stats-Rådels närvarande Ledamöters bj) tillstyrkan, alt Svenske
underhandlarne, om ny Handeistractat med Ryssland, borde söka undvika
andre eller lieie undantag för importen från Finland till Sverige, än dem,
som Ryska Plenipolentiärerne först föreslagit, och icke medgifva den sedermera
begärda införseln af glasvaror mot nedsalt tull; att de i intet fall
borde medgifva nedsättning i afgifterne å Finska varor, under hvad i834
års serskilta Tariff innehölle, men i möjligaste målto, äfven om det skulle
föranleda förhöjning i afgifterne å Svenska varor, sorn till Finland infördes,
söka bereda ytterligare förhöjning, i afgifterna å de från Finland till
Sverige införda viclualievaror; äfven sofa att samma underhandlare i det
längsta borde vidhålla att afsluta om de speciella undantagen endast för
fem år, med lämplig förhöjning i afgifterne efter de 3 första årens förlopp,
för hvilket ändamål de egde, om så fordrades, samtycka dertill, att de i
i838 års serskilta tariff bestämda afgifter å varor, införde från Finland till
Sverige, lingö under de tre första åren bibehållas; men att de icke borde
afsluta om de speciella undantagen för längre tid, än 6 år, med förhöjning
efter 3 eller 4 ;<>rs förlopp i begge fallen, det löpande året inberäknadt
m. m. Den 4 Maj i838 föredrogs inför Kongl. Maj:t det emellan Svenske
och Norrske underhandlarne å ena och de Ryske å andra sidan upp
-
b) Tit. Rosenblad, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, von Schulzenheim, Hård, Gyllenhaal
och Skogman.
Bilagor till Cons t itu t iöns- Ut skottets Memorial, N.-o i3,
21
rättade förslag till Handelstraclat i Svenskt och Norskt Stats-Råd, hvarvid
Konungens Svenske Rådgifvare c) finnas hafva tillstyrkt antagandet.
Sedan i serskild tariff, bifogad Handels-, Sjöfarts- och Vänskapstractaten
den 8 Maj 1838 emellan Sverige och Norrige å ena samt Ryssland å
andra sidan, för råg från Wasa elier Nyland, som till Sverige inkommer,
till ett maximum af booo tunnor årligen, blifvit bestämd en införselstull
af 32 sk. banco per tunna, så hade Kejserliga Finska Senaten i ministeriel
väg gjort framställning, att invånarne i provinserne Wasa och Nyland
skulle förklaras berättigade att till Sverige införa hälften af dessa
6ooo tunnor råg. Då detta ärende, sedan General-Tull-Styrelsen på anförde
skäl hade afstyrkt bifall, den i Februari iSzjo inför Hans Maj:t
Konungen i Siats-Rådet föredrogs, anmälte Siats-Ministern för Utrikes
Ärendena, att han åt härvarande Ryska Beskickning meddelat innehållet af
Tuli-Styrelsens utlåtande, i ändamål att från Ryska sidan erhålla ett på
förekomne skäl och omständigheter grundadt medgifvande, att det, enligt
serskild tariff, till den x Januari iS/jb gällande stadgandet om införsel af
Wasa- eller Nylands råg till Sverige måtte för den ännu återstående tiden
varda på lika sätt som tillförne tillämpadt, men att Ryska Beskickningen
lemnat det svar, att, på grund af Tractaten, den å Finska sidan äskade
rättighet till införsel af hälften af den bestämda råg-qvantiteten fortfarande
påyrkades. Föredraganden och Stats-Rådets Ledamöter d) yttrade, att,
då försöket att genom underhandling tillvägabringa eftergift af det i omförmälda
målto framställda anspråk ej haft önskad framgång samt den
ifrågavarande Tariffen icke uttryckligen innehöll, att den emot deri stadgad
tull medgifna införselsrättighelen skulle vara endast Svenska undersåter
förbehållen, hvaraf åter följde, att delaktigheten till hälften uti den,
genom ömsesidig tractat betingade för morien icke kunde den andra maktens
undersåtare förvägras, så funno Föredraganden och Stats-Rådet sig
häraf föranledde lill den underdåniga hemställan, att Kongl. Majrt, med bifall
till Finska Senatens förslag, täcktes förklara, att, för innevarande år
och framgent under den genom Tractaten bestämda tid, i afseende på införsel
af Wasa- eller Nylands råg, hälften af det fastställda qvantum finge
införas af Svenske och den andra hälften af Finske undersåtare, under
iakttagande, dels att de båda ländernas invånare, som hade för afsigt,
c) Tit. Rosenblad, Stjerneld, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, von Schulzenheim,
Gyllenhaal och Skogman.
d) Tit. Rosenblad, Stjerneld, Åkerhjelm, J. Lagerbjelke, von Schulzenheim, Hård'
Ihre och Munthe. :„<V
22
Bilagor till Constitutions-Utskottets Memorial, N.-o i3.
alt sjöledes till Sverige under seglationstiden införa Wasa- eller Nylands
råg, egde att före den i Maj hvarje år sådant med uppgift af tunnetalet
anmäla hos General-Tull-Slyrelsen, som horde meddela införselstillåtelse,
så länge qvantiteten icke öfversteg den i Tariffen Lestämda, dels ock, att,
om ettdera landets invånare inom förberörde termin icke anmält sig att
till fullo importera deras 3ooo tunnor, det andra landets undersåter, som
voro de första att sådant begära, skulle erhålla rättighet att införa det
hela eller en del af denna råg, med tiligodonjutande af den i Tractaten
stadgade tull-lindring.
N:o 26.
Sedan den 7 April 1837 tullfri utförsel af spannmål till årets slut
blifvit beviljad, e) beslöts den 2 November samma år /) nedsättning i införselstullen
m. ra. för korn och bafra till den i5 Maj följande året, en
nedsättning, som den 2 Februari i838 g') utsträcktes till den i5 derpåföljande
Juni och den 3o Mars /i) för de Norra länen villkorligen lili den
i5 Juli; den 6 April samma år nedsattes f) införselstullen å råg och rågmjöl
till den i5 Juni; den 11 Maj samma år Å) förlängdes nedsättningen
för alla ofvanuppgifne sädesslag samt rågmjöl till den i5 Juli, hvilken förlängning
den 23 Juni samma år l) för råg, korn och bafra utsträcktes till
slutet af Augusti månad. Utskottet har fästat uppmärksamhet dels vid
den först medgifna tullfriheten vid utförseln, hvars olämplighet allt föi
snart ådagalades, dels vid den för all speculation hinderliga melhoden att
e) Närvarande: Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, ron
Schulzénheim och Skogman, som tillstyrkte.
f) På tillstyrkan af Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, von
Schulzenheim, Gyllenhaal och Skogman.
g) På tillstyrkan af Tit. Rosenblad, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, von Schulzenheim,
Gyllenhaal och Skogman emot Tit. Hårds afstyrkande.
h) I närvaro af Tit. Rosenblad, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, von Schulzenheim
Gyllenhaal och Skogman.
i) På tillstyrkan af Tit. Rosenblad, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, von Schulzenheim
och Gyllenhaal; samt i afseende på tiden äfven af Tit. Skogman, som likväl
afstyrkte tullnedsättningen i det hela.
k) Pa tillstyrkan af Tit. Rosenblad, Stjerneld, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm,
Gyllenhaal och Skogman, emot Tit. Hårds afstyrkan.
I) I närvaro af Tit. Rosenblad, Stjerneld, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, von
Schulzenheim och Skogman.
Bilagor till Constitutions-Utskotlcts Memorial, N:o 13.
23
för den sedermera nödig Befunna införselstillåtelsen bestämma så kort tid,
och att hvarje gång likaledes blott med några få veckor förlänga den.
Den 19 Juli i834 m) bifölls en Skeppares ansökning om eftergift af
karantänsafgift, ehuru han försummat att å misstänkt ort förse sig med
Sundhetspass, hvarvid såsom skäl för befrielsen anfördes, att skyldigheten
att förse sig mod Sundhetsbetyg sedermera blifvit tills vidare inställd.
Ett Svenskt Skeppsrederi erhöll den 22 November i839 72) tillstånd
att få naturalisera ett större på utrikes ort byggdt ångfartyg, sedan styrkt
blifvit, att machineriet vore inom Sverige förfärdigadt, samt en tullafgift
af 5 Riksdaler Banco per läst blifvit för fartyget erlagd; hvarjemte med
de inventarier, hvilka för fartygets hitresa ej kunde umbäras, borde förhållas,
enligt Kongl. Kungörelsen den 9 November i838. Såsom skäl hade
blifvit anfördt, att ett sådant fartyg icke förr än efter längre tid från
Svenskt Skeppsvarf kunde erhållas.
Den 7 Februari 1835 o), den 9 November i836 p') och den 20
Januari 1887 <7), erhöllo en främmande makts undersåter rätt att för fartyg,
som de ämnade i Norrland låta bygga, få dels tullfritt dels fritt från
både tull och andra afgifter införa nödiga skeppsinventarier.
Den 19 Mars i836 F) fick ett Svenskt handelshus och den i3 Juli
samma år s) en Stads Magistrat och Handels-Societet rätt till tullfri införsel
af skeppsinventarier till fartyg, byggda på vissa varf.
m) På tillstyrkan af Tit. af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Åkerhjelm, Poppius,
von Schulzenheim och Skogman.
n) Föredragande Tit. Munthe. 1 samma mening instämde Tit. Ihre, Gyllenhaal, von
Schulzenheim och Stjerneld. Tit. Hård ansåg intet skäl att tillstyrka undantag från
hvad rörande tullafgifter i allmänhet var stadgadt, och häruti instämde Tit. Rosenblad.
Tit. J. Lagerbjelke afstvrkte äfven naturalisationen.
o) På tillstyrkan af Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm,
Adelsvärd, Åkerhjelm, Poppius, von Schulzenheim och Skogman.
p) På tillstyrkan af Tit. Rosenblad, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm,
von Schulzenheim och Skogman.
11) På tillstyrkan af Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, Hård,
von Schulzenheim och Skogman,
r) På tillstyrkan af Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhielm, Adelsvärd, Poppius, von
Schulzenheim och Skogman,
s) På tillstyrkan af Tit. Rosenblad, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, von Schulzenheim
och Skogman.
24
Bilagor till Constitutions-Utskottets Memorial, N.o i3.
Den i3 Mars t), den a5 Maj u) och den ii September v) i835
hafva serskilde Svenske Handlande erhållit tillstånd att fä utföra spannmål
emot den tull, som gällde den tid, då samma spannmål blifvit uppköpt,
ehuru denna tull sedan blifvit höjd.
Den 12 April j 834 -*0 elt Läns Landtbushållnirigs-Sällskap och
den 28 Juli^yj), den 26 September z) och den a5 October a) 1807 serskilde
Svenske Handlande rätt att införa spanmål mot nedsatt tull o. s. v. Tre
ef dessa tillåtelser afsågo utsädeshehofvet.
Den ti Juni i836 b), den 28 April c) och den 28 Juli d) 1837
hafva Fabriksidkare erhållit tillstånd första gången till tullfri införsel och
de båda senare gångerna lill införsel mot nedsatt tull af åtskillige för deras
tillverkningar nödiga råvaror.
Den 4 Juni i836e) har tullfri införsel blifvit beviljad för artiklar,
hörande till Theater-costymering.
Den 3o Juni 1837_/) finnes hälften af en upphäfven tull-lindring hafva
blifvit undantagsvis ett handelshus rnedgifven.
Den 5 Oct. i83pg) medgafs, på Kejserliga Eyska Beskickningens begäran,
t) På tillstyrkan, af Tit. af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd,
Poppius, von Schulzenheim och Skogman.
u) I närvaro af Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm,
Adelsvärd, Åkerhjelm, Poppius, von Schulzenheim och Skogman.
f) Deltagande i Kongl. Regeringen, Tit. Rosenblad, Löwenhielm, Adelsvärd och von
Schulzenheim, Föredraganden Tit. Skogman.
x) På tillstyrkande af Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm,
Adelsvärd, Åkerhjelm och Skogman.
y) På tillstyrkan af Tit. Mörner, von Schulzenheim, Hård, Gyllenhaal och Skogman.
a) I Kongl. Regeringen deltogo Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhielm, Åkerhjelm, Föredraganden
Tit. Skogman.
a) I Kongl. Regeringen deltogo Tit. Rosenblad, Löwenhielm, Åkerhjelm och von Schulzenheim,
Föredraganden Tit. Skogman.
b) På tillstyrkan af Tit. Rosenblad, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd
och von Schulzenheim emot Tit. Skogmans afstyrkande.
c) På tillstyrkan af Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, von
Schulzenheim och Hård emot Tit. Skogmans afstyrkande.
d) På tillstyrkan af Tit. Mörner, von Schulzenheim, Hård och Gyllenhaal. Tit. Skogman
åberopade sitt förut i dylik fråga afgifne yttrande
e) I närvaro af Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhielm, Adelsvärd, Poppius och Skogman.
f) På tillstyrkan af Tit. Rosenblad, Mörner, Hård, Gyllenhaal och Skogman.
g) På tillstyrkan af Tit. Rosenblad, Stjerneld, Adelsvärd, Åkerhjelm, J. Lagerbjelke,
von Schulzenheim, Hård, Gyllenhaal, Ihre och Munthe.
Bilagor lill Constilutions-Utskotlels Memorial, N.o i3.
25
gäran, åtskilige jern verksägare rätt att från Sverige utföra tillsammans i3oo
Skepp:d tackjern, utöfver det genom 7 Art. af i838 års Handels-Tractat
bestämda maximum.
Den ii Aug. 1837 finnes befrielse från lull och andra umgälder A)
medgifven för ett fat arrak, som år 1831 blifvit på nederlag upplagdt, men
vid inventeringen funnits utläckt och tomt. General-Tullstyrelsen bade
upplyst, att orsaken till varu-minskningen ej blifvit i vederbörlig ordning
undersökt och utredd.
Den 28 Oct. i835 föredrogs en ansökning af en man, hvilken år
1822 på 40 år arrenderat den bränneri-rält, som tillhörde en landtegendom,
alt, utan hinder af Kongl. Kungörelsen den 19 Juni 1835 §. 6 sista
momentet, få bibehållas vid contractet.
En af Konungens Rådgifvare/) ansåg sistnämnde Kungörelse angå
blott framtida, icke redan skedda öfverlåtelser.
Andre A) erkände, att sökanden icke hade någon rätt, men tillstyrkte,
med afseende på den kostnad, han nedlagt på det arrenderade Verket m.
m., bifall, som ock lemnades.
N:o 27.
Sedan Riksens Ständer den 23 Mars 1835 anhållit, att de af deni den
12 December 1823 öfverlemnade förslag till förordningar om Handtverkerierna
och Gerningsmäns antagande på landet, samt till Handels-Ordning,
måtte, efter föregången Nådig pröfning, med iakttagande af de rättelser
och ändringar, som deri kunde anses nödiga, före nästa Riksdag, såsom allmän
lag utfärdas; så hafva de i anledning deraf vidtagne åtgärder likväl
inskränkt sig till en den 19 Juni i835 /) beslutad befallning till CommerceCollegium,
att afgifva underdånigt förslag till sådana författningar så tidigt,
att Kongl. Maj:t, inom slutet af år 1835, kunde dem utfärda, samt ett, den
h) Enligt Tit. Mörners, Hårds, Gyllenhaal och Skogmans tillstyrkande.
i) Tit. Poppius.
k) Tit. Rosenblad, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, von Schulzenheim
och Skogman.
/) Tit. af Wetterstedt, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm och Skogman
voro närvarande.
Bih. till R St. Brot. 184.0. 3 Sami. 11 Haft. 4
26
Biligor till Constitudons-Utskottets MemorialN.-o t3.
Juni j836, to) fattadt beslut, att Cqmmerce-Collegii underdåniga utlåtande
skulle tryckas.
Den 28 Augusti 1834 föredrogs inför Konungen Riksens Ständers underdåniga
skrifvelse den 3o Juli i834, om upphörande af Skrå-Författningarne
i afseende på Murmästare-, Timmermans- och Byggmästare-Handlverkena.
Kongl. Maj:t n~) ville häröfver i Nåder infordra Commerce-Collegii
underdåniga utlåtande, i sammanhang med den förut till Collegium
remitterade frågan om byggnadsyrkets friare utöfning. Någon vidare åtgärd,
än den redan nämnda, om tryckningen af Commerce-Collegii förslag,
har Constitutions-Ulskollet icke eller för denna fråga under sin granskning
träffat.
N:o 28.
Förvaltningen af Sjöärendena hade, enligt Kongl. Reglementet den 20
December i8a5 §. i3 och Kongl. Brefvet samma dag lill Krigs- och Commerce-Collegierna
samt Förvaltningen af Sjöärendena, vid upphandling af
8926 alnar flaggduk, både i Kungörelsen om Auctionen och i det med en
Han dlande slutade contract intagit, att flaggduken borde vara af Svensk tillverkning.
Föredraganden o) tillstyrkte den3i Augusti 183g bemälde Handlandes
ansökan alt få leverera utländsk flaggduk.
En enskild man fick, tili lättnad af en efter i833 års missväxt i Norroch
Vesterbottens Län ingången entreprenad, genom Kongl. Brefvet den 5
September i833, tillstånd att från Kronans förråd inom samma Län uttaga
spanmål, som inom 1835 års slut skulle återbetalas med 42,578 R:dr 10
sk. 8 rst. Sedan han anhållit om anstånd med liqviden, tillstyrkte Konungens
Rådgifvare^) den g Januari 183(3, att ena hälften af nämnde
summa inom den 1 Juli och den andra inom slutet af samma år skulle
betalas, vid äfventyr att sökanden från nämnde förfallotider skulle erlägga
fem procent ränta. Den 15 Juli betalte sökanden 2000 R:dr, men anhöll
tillika att under loppet af två månader från nämnde dag successivt få betala
återstoden, hvilket Konungens Rådgifvare^) den 10 Augusti samma
år tillstyrkte.
m) I närvaro af Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhjelm, Adelsvärd, Poppius och Skogman.
n) I närvaro af Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Åkerhjelm,
Poppius, von Schulzenheim och Skogman,
o) Tit. Grip.
p) Tit. Rosenblad, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, Poppius,
v. Schulzenheim och Skogman.
rj) Tit. G. Lagerbjelke, Löwenhielm, von Schulzenheim och Skogman.
Bilagor till Cbnslitulions-XJtskottetS Memorial, N.c i3.
Endast för undsättning tiil Norrbottens Läns nödlidande invänaré
■ O
erhöll samme man först, enligt Kongl. Brefvet den 26 April 1834» ett räntefritt
förskott af 25,000 R:dr, att återbetalas inom i835 års slut, med
hvilken betalning Konungens Rådgifvare den 9 Januari i836, r) dock emot
behörig säkerhet, tillstyrkte anstånd till i83y års utgång; och sedermera
efter 1835 års missväxt ytterligare 25,000 R:dr, med förbehåll af återbetalning
inom slutet af år i836.
Den i3 September i836 anhöll samme man om ytterligare 2:ne års
räntefritt anstånd med ofvannämnde skulders inbetalning, räknadt från forfallotiderna,
med tillåtelse att derefter få afbetala en fjerdedel årligen,
hvaremot han, utan ytterligare förskott, ville tillhandahålla Norrbottens invånare
en af Landshöfdingen då begärd spannmålsundsättning; den 14
September tillstyrkte Konungens Rådgifvare s), i afseende på de samma år
förfallna och förfallande förskottssummor, anstånd lills vidare, under vilkor,
att sökanden skulle till Norrbotten sända minst 3,200 tunnor råg och
korn, och befallte Kongl. Maj:t i öfrigt Stats-Contoiret att, efter vederbörande
Landshöfdingars hörande, inkomma med utlåtande. Den 3 Mars
183^ föreslog Stats-Secreteraren, t) att af de 90,533 R:dr 35 sk. 6‘ r., som
sökanden ännu var skyldig Kronan, 10,533 R:dr 35 sk. 6 r. skulle erläggas
inom 1837 års slut, derefter inom hvarje fjerdedels år, 10,000 R:dr,
hvarigenom, inom i83g års slut, hela skuldsumman blefve återgäldad, och att,
vid försummelse häraf, 5 procents ränta skulle från betalnings-terminerna
erläggas; hvarvid Kongl. Maj:t dels tilläde, att Landshöfdingarne skulle skaffa sig
kännedom om sökandens gäldenärer och för den söka tillvägabringa sådana
terminer för skuldernas betalande, att öfverensstämmelse i möjligaste måtte
kunde ega rum med de sökanden medgifna liqvidations-terminer och förfallotiderna
för hans återstående fordringar, dels fastställde det vilkor, att
sökanden skulle åtminstone till i83g års slut egna samma uppmärksamhet
och omsorger, som hittills, åt industriella företag bland norra orternas invånare.
Den 9 Januari i83g tillstyrkte, efter det sökanden anmält de
svårigheter, som berörde tillägg i Kongl. Maj:ts beslut den 3 Mars 1837
förorsakat vid indrifningen af hans fordringar, Föredraganden u), att, utan
r) Desamtne, som nyss för denna dag äro uppgifne.'
s) Tit. Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, von Schulzenheim och Skogmau.
t) Tit. Skogman. Stats-Rådets samtlige Ledamöter, Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhielm,
Adelsvärd, Åkerhjelm, von Schulzenheim och Hård förenade sig med Föredraganden,
a) Tit. Munthe.
28
Bilagor till Constitutions~Utskottets Memorial, N.-o i3.
förändring i den sökanden 1837 ålagda räntebetalningsskyldighet vid öfverskridande
af de bestämda betalningsterminer, å ifrågavarande skuld skulle
få afbetalas den 3i Mars, den 3o Juni, den 3o Sept. ocb 3i Dec. i83q,
hvardera gången 10,000 R:dr, den 3i Mars 1840, 10,000 R:dr, ocb den 3o
Juni 1840 bela återstående capitalskulden, med upplupna räntor, dock under
uttryckligt vilkor, att säkerhet ställdes. Kongl. Regeringen biföll sökandens
egen begäran, att, jemte ränta från de förut bestämda betalningsterminerna,
få betala den 1 Mars och den i5 Aug. 1839, hvardera gången
6000 R:dr, d. 1 No v. i83c), den 1 Mars, i5 Aug. ocb 1 Oct. 1840, hvardera
gången 10,000 R:dr och inom den 3i Dec. 1840, 8000 R:dr. o>)
Konungens Rådgifvare^?) tillstyrkte den 14 Sept. i83c) afslag å en
Kronofogdes i Norrbottens Län, den 5 Sept. samma år, af Konungens Befallningshafvande
derstädes insända ansökning om anstånd till dåvarande
års slut med redovisning af de, genom bemälde Landshöfdings Utslag d. 13
förutgångne Aug., sökanden till betalning ådömda 6,379 R:dr 11 sk. 6 r. Banco,
utgörande, enligt bans uppbörds- och restantie-berättelse för år 1837, då
redan på panters försäljning beroende krono-rester: ett afslag, som, ehuru på
lag grundadt, likväl, då Landshöfdingen vitsordat svårigheten för ortens invånare,
att, innan de hunnit realisera årets gröda och måhända något under
hösten bespara sina arbets förtjenster, inlösa de i mät tagna panterna, och
då Stats-Contoiret till Kongl. Majrts pröfning öfverlemnat, huruvida de
serskilda omständigheter, somqhärvid förekommo, måtte verka till något kort
anstånd för sökanden, att inleverera resterna, så vida han för dem ställde
säkerhet, synes förtjena alt såsom ett motstycke till föregående anmärkas.
N:o 29.
Den 5 Aug. 1835 föredrogs inför Kongl. Maj:t Riksens Ständers underdåniga
skrifvelse d. 29 Sept. 1834, hvari Riksens Ständer i underdånighet
anhållit, alt helfrihetsbrefvens förnyelse icke skulle fordras, så länge skeppsredare
och skeppare icke ombytas, och att, på sätt för Götheborg och
Wisby redan vore stadgadt, ett tillräckligt antal blanketter till helfrihets
-
v) Denna mening var Tit. LöVenliielms. Tit. Rosenblad, Stjerneld och Adelsvärd ansågo
sökanden böra åläggas, att qvartalsvis det dåvarande och följande året å sin
skuld afbetala minst en åttondedel.
x) Tit. Rosenblad, Stjerneld, Åkerhjelm, von Schulzenheim, Hård, Gyllenhaal, Ihre
och Munthe.
Bilagor till
29
bref och Turkiska pass skulle hos Konungens Befallningshafvande i de Län,
der stapelsläder finnas, vara att tillgå. Enligt Föredragandens^) och StatsRådets
z) tillstyrkande, ansåg Kongl. Majrt sig icke ega anledning att vidtaga
den af Riksens Ständer föreslagne ändring, men då det, genom Kongl.
Brefvet den 26 Oct. i833, var medgifvet de stapelstäder, der saknad tillgång
till fribrefsblanketter verkade menligt uppehåll i sjöfarten, att, uppå
underdånig ansökning, komma i åtnjutande af den Götheborg och Wisby
beviljade förmån, så biföll Kongl. Majrt, att allmän Kungörelse härom skulle
af Commerce-Collegium utfärdas.
N o 30.
Öfver-Post-Directeurs-Embetet hade i underdånighet framställt, huru
poslinlraderna minskats genom enskilde communicationers föranstaltande
för brefs fortskaflfande, och anfört, att såsom vilkor för Diligence-Inrättningen
mellan Stockholm, samt Rikets vestra och södra orter, redan blifvit
stadgadt, att denna Inrättning icke måtte emottaga och afsända bref under
8 lods vigt, och att i nästan alla länder, der allmänna Postinrättningar
finnas, det skall vara förbudet, så väl för enskilde, som för Entrepreneurer
af forvagnar, eller andra dylika anstalter, att befordra förseglade bref; hemställande
bemälde Embete derföre, att det i allmänhet måtte blifva resande
och allmänna transportinrättningar vid ansvar förbudet, att medföra
förseglade bref under 8 lods vigt, men att sådana brefs befordran med
skeppslägenheter deremot, under vissa tillika föreslagne vilkor, måtte tillåtas.
Vid föredragningen häraf, den 27 Febr. i835, fann, i öfverensstämmelse
med Stats-Secreteraren och Stats-Rådet, a) Kongl. Majt, både med hänsigt
till begreppet om enskild rätt och i betraktande af de betydliga svårigheter,
controllerna skulle blifva underkastade, betänkligt att då i allmänhet förbjuda
resande att emellan orter, som hafva allmän postgång, medföra förseglade
bref, men ansåg emedlertid giltig anledning vara för handen, att,
till efterrättelse för befälhafvare på ångfartyg och seglande fartyg, samt
forman och diligencer, hvilka af allmänheten begagnas, i Nåder föreskrifva
de vilkor, hvarunder bref fingo med dylika transporlinrättningar fortskaffas;
i hvilket hänseende Kongl, Kungörelse den 7 Mars 1835 utfärdades.
y) Tit. Bohm.
z) Tit. af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Poppius och von Schulzenheim,
a) Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd,
Åkerhjelm, Poppius, von Schulzenheim och Skogman.
Bilagor till Cohstitutions-VisRotiéii Memorial1t/o i3.
No 31.
Den 12 Maj i83^ fann Kongl. Maj:t, på Föredragandens b') och StatsRådets
c) tillstyrkan, för godt i Nåder förordna, att Coopvaerdie-skeppare,
hvilka fara på utrikes ort och äro hugade att såsom sjömän förhyra dertill
fallne och passande correctionisler, må, utan omgång af dessa personers
uttagande till laga tjenst, kunna deni genast mottaga, med rätt alt dem å
utrikes ort förafskeda, utan alt derföre stadna i det ansvar, författningarne
i öfrigt stadga för skeppare, som ej till fäderneslandet återför manskap,
hörande till fartygets besättning; hvarjemte Kongl. Maj:t tillät, att främmande
Coopvaerdie-skeppare måtte, utan den genom Kongl. Förordningen
den 3o Maj 1781 stadgade borgen, kunna härstädes till sjöfart éifiottaga
correctionister.
N:o 32.
Genom Nådig Resolution den 29 Juni i833, hade Kongl. Maj:t förunnat
Söderköping rätt att för de varor, som kommo att förtullas vid Mems
Tullkammare, få, emot fullgörande af de i samma Nådiga resolution bestämda
åligganden, uppbära Tolag, till lika belopp, som i Norrköping utgjordes.
Riksdagsfullmägtigen för Söderköping hade anhållit, att, då högstberörde
tillåtelse icke syntes böra så tydas, som skulle den innefatta en bestämd
föreskrift för Söderköpings stad alt belägga rörelsen med lika höga
afgifter, som i Norrköping, utan endast fastställde ett maximum för Tolagsberäkningen,
som ej finge öfverskridas, Kongl. Maj:t täcktes i Nåder
meddela en sådan förklaring af berörde Nådiga resolution, att deraf icke
måtte kunna hemtas något hinder för staden att till underlättnad af trafiquen
på Götha Canal och sålunda till det allmännas fördel, nedsätta Tolags-afgiften,
utan afseende på det höga belopp, hvartill denna afgift för
närvarande i Norrköping utgick.
Kongl. Maj:t fann, enligt Commerce-Collegii tillstyrkande, den a3
Jan. i836 (P) skäligt i Nåder förklara, alt Tolags-afgifterne till staden Söderköping
för de vid Mern förtullade varor borde, jemlikt Kongl. Maj:ts
b) Tit. Skogman.
c) Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhielm, Åkerhjelm och Hård.
d) L närvaro af Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, MöYner, G. Lagerbjelke) Löwenhielm,
Adelsvärd, Poppius, yon Schulzenheim och Skogman.
Bilagor till Conslitutions-Utskotlels MemorialN.o i3.
31
Nådiga resolution den 29 Juni 1833, tills vidare och intill dess den i Nåder
anbefallde allmänna regleringen af städernas Tolag blefve fullbordad,
utgå ocb uppbäras till alldeles lika belopp, som för Norrköpings stad var
fastslälldt.
Sedan Magistraten i Söderköping genom Landshöfdingen ingifvit förslag
till taxor för Väg- ocb Stämpelpenningar m. fl. afgifter till stadens
Cassa; men Stadens Äldste, med anledning af Commerce-Collegii åtgärd
att infordra åtskilliga upplysningar så val från Magistraten som från Landshöfdingen,
till Magistraten afgifvit ett, på andra grunder uppgjord t, förenklad!
förslag till taxa å Våg-, Packhus-, Stämpel- och Grundpenningar, å
hvilket förslag så väl Magistraten, med undantag af Borgmästaren, som
Landshöfdingen tillstyrkt bifall, hade Commerce-Collegium föreslagit, att
likasom Kongl. Maj:t den 29 Juni 1833 och den 1 Febr. j 836, förklarat,
att de Söderköpings stad tillkommande Tolags-afgifter på varor, som införtullades
vid Mern, tills vidare borde erläggas till enahanda belopp, som vid
Norrköping, Kongl. Maj:t, då samma skäl äfven gällde för likhet i beräkning
för öfriga afgifter å sjöfart, hvilka berörde släder tillfölle, måtto besluta, alt i
Söderköping afgifter af fartyg ocb varor mätte på samma sätt, sorn för Norrköping,
genom Kongl Brefvet den 7 Maj 1836 var stadgadt, tills vidare
och intill dess annorlunda kunde förordnas, utgå under de titlar och till
det belopp, som af Commerce-Collegium tillika föreslogos; och Kongl. Majrt
fann den 3 Febr. 1837 enligt St als-Rådets <?) tillstyrkan, godt alt gilla och
bifalla, hvad Commerce-Collegium i underdånighet yttrat.
N:o 33.
I skrifvelse den 19 Jan. iS35, hade Riksens Ständer meddelat sitt beslut,
att när lån för Handels-Disconten bomme att upptagas, något binder
icke motte att, i händelse Kongl. Majit så för godt funne, de af nya Passevolance-
och Armeens Trosspassevolance-Cassors medel, som lago ofruktbara,
fingo mot ränta insaltas på Låne-Bankens upplåningsräkning för
nämnde Discont. Sedan Krigs-Collegium upplyst, att nya PassevolanceCassan
icke egde några medel att utlåna, men alt Tross-passevolance-cassan
egde behållning, hvilken dock, enär erfarenheten visat angelägenheten
deraf, att Collegium lill sin disposition egde en fond, som vid inträffande
c) Tit. Rosenblad, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, Hård
och Skogman.
32
Bilagor till Connitutions-Utsholtets Memorial, N.-o i3.
brist kunde anlitas, om lånebiträden pä kortare lid lämpligast till gamla
passevolance-fonden kunde utlånas, biföll Kongl. Regeringen den 25
Aug. i835, att Trosspassevoiance-Cassans disponibla medel fingo göras fruktbara
genom utlåning, antingen till gamla Passevolance-Cassan eller till Handels-Disconten
emot 3 procent ränta och Återbetalning, när behofvet så
fordrade.
N:o 34.
Constitutions-Utskottet, som under granskningen af Stats-Rådels Prolocoll
vid uppgörandet af Konungens Propositioner om Stats-Verkets tillstånd
och behof, icke funnit någon fråga väckt, rörande förhållandet med
gamla Passevolance-Cassan, bar, i det outredda skick, hvari denna Cassas
egentliga beskaffenhet sig befinner, efter det från Herr t. f. Hof-Canzlern
erhållna officiella meddelande, att någon instruction eller reglemente för
förvaltningen af nämnde fond icke finnes, trott hinder vara emot Konungens
Rådgifvares ställande under Riks-Rält, såsom de der, i frågan om
denna Cassa, brustit i de skyldigheter , dem af 58 § Regeringsformen,
åläggas; men har dock för Riksens Ständer bordt såsom bevis, för det i
betänkandet uppgifna förhållandet, nämna, att Konungens Rådgifvare g-)
den 3o Maj 183zj då några officerare begärt att få betala till gamla passevolancefonden
egande, till 33,ooo R:dr uppgående, skulder, med de icke
förrän 4o år senare säkert förfallande armeens accords-amortissements-fonds
obligationer, tillstyrkt bifall bland annat på den grund, att ifrågavarande
capitalbelopp för gamla Passevolance-Cassan troligen icke beböfde disponeras
inom den tidrymd , som till nämnde obligationers förfallotid förflyter.
N:o 35.
Den i3 Jan. 1840 har Föredraganden h') tillstyrkt Kongl. Majit att för
arméens exercis och vapenöfningar, af Riksens Ständer äska ett ökadt anslag
af 97,000 R:dr årligen, utan att erinra om den tillgång af 74,800 R:dr,
som
J) Hvari af Stats-Rådets Ledamöter deltogo Tit. Rosenblad, Åkerhjelm, Poppius och
von Schulzenheim. Föredragande var Tit. Riben.
g) Tit. Rosenblad, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, Poppius
och Grip.
h) Tit, Grip.
Bilagor till Constilutions-Ulskot tets Memorial, N:o l3.
33
som 1829 års Passevolancefond, enligt Riksens Ständers år 1889 samlade
Revisorers berättelse eger, och som, i händelse den icke anses såsom deras
egendom, hvilka den sammanskjutit, utan tvifvel i första rummet borde
användas lill nämnde vapenöfningar.
N:o 36.
Den 8 Jan. 1889 biföll Kongl. Regeringen h') Krigs-Collegii hemställan,
att en Jemtlands reservmedels-cassas fordran 5,313 R:dr 20 sk. 11
r:st., lill hvars utbekommande ingen utsigt var, måtte få afskrifvas, men
undersökning årligen hos gäldenärerne anställas till utrönande, huruvida
de kunde skulden till större eller mindre del afbörda, och alt undersökningsinslrumentet
uti hvarje års till Kammar-Rätten ingående balance-relalion
skulle fullständigt, upplagas.
N:o 37.
Den 16 Maj 1835 beslöt Kongl. Maj:t, på sina Rådgifvares f) tillstyrkande,
att, på det en genom Statsinkomsternas fördröjda iniefverering tilläfventyrs
föranledd brist uti Stats-Contorels disponibla Cassa-till_gångar
måtte i någon mon förekommas, i Nåder upphäfva den i Kongl, Brefvet
den 3i Dec. 1829, på grund af Riksens Ständers skrifvelse den 3 Nov.
samma år, meddelade föreskrift och förständiga Stats-Contoret att någon
lefverering till Riksgälds-Contoret af Stats-Yerkets öfverskottsmedel dädanefter
ej borde verkställas förrän efter Rikshufvudbokens afslutande, behörig
liqvid blifvit uppgjord emellan Stats-Yerket och Riksgälds-Contoret för det
år hvartill öfverskollsmedlen hörde.
N:o 38.
Den obenägenhet Konungens Rådgifvare k~) den 9 Dec. 1836 visat, dels
att, enligt Riksens Ständers önskningar, söka genom befälspersonalens minsk
-
h) Hvari deltogo Tit. Rosenblad, Stjerneld, Löwenhielm och Adelsvärd. Föredragande
var Tit. Riben.
i) Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd,
Åkerhjelm, Poppius, v. Schulzenheim och Skogman,
k) Tit. Rosenblad,' Mörner, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, von Schulzenheim
och Grip.
Bih. till R. St. Prol. t8/j.o. 3 Sami. 11 Haft. 5
u
Bilagor till Consiitutions-Utskottets Memorial, N.o i3.
ning berecia tillgång för Jen vid Gardes-regementerne såsom nödig ansedd e
löneförbättringen, dels att utverka upphörandet af den för Kronprinsens
Husar-Regemente tillökade utgift, hvars uppförande å stat Riksens Ständer
afslagit, äfvensom det sätt, hvarpå de fy den i5 Dec. 183y tillstyrkt, alt
Lifbevärings-Regementets stat måtte regleras, och deras tillstyrkande den i
Sept. 183.7 nfy och den 26 Oct. i838 »), i afseende på Presidentens arfvode
i Kongl. Krigs-Collegium, måste, ehuru öfverlemnade till Riks-Rätteus
pröfning, också här anmärkas såsom stridande emot Rikets sannskyldiga
nytta.
Sedan Riksens Ständer i skrifvelse den 6 No v. 18 34» irsta punkten,
förklarat, att de beviljat den för Krigs-Collegii nya stat erforderliga lönefyllnad
af /(gj Rrdr 3 sk. 2 rrst. med det förbehåll, alt de arfvoden, som
af serskilta Cassors medel till Krigs-Råden dittills utgått, dädanefter icke
vidare komme att dem tilldelas, tillstyrkte Konungens Rådgifvare o) icke
desto mindre den 24 Jan. 1835 Konungens beslut, att, enär dessa arfvoden
endast tills vidare blifvit beviljade, samt med Kongl. Majrls rätt att
förordna om Cassornas förvaltning äfven följde den att bestämma om kostnaderna
dervid, Kongl. Majrl, vid förefallande ledigheter af Krigs-RådsEmbeten,
ville taga i öfvervägande, huruvida omförmälde arfvoden borde
fortfarande tilldelas eller icke.
Den i3 Jan. innevarande år, yttrade Stats-Secreteraren p^) inför Kongl.
Majit, vid fråga om lön åt Presidenten i Krigs-Collegium, att Kongl. Majit
icke lärer vilja medgifva den inskränkning i Kongl. Prcerogativet, alt efter
Sitt eget höga välbehag till förlroende-embeten utse och förordna de personer,
Konungen anser kunna dem till Rikets gagn och nytta bäst bestrida,
----- som i det af Riksens Ständer i deras den 6 Nov. 1834
afgifna skrifvelse, rörande President-Embetet i Krigs-Collegium, innehållna
yttrande antydes.
I) Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, von Schulzenheim
Hård, Gyllenhaal och Grip (de två sistnämnde tillstyrkte retroactiv verkan af beslutet.
)
m) Tit. Mörner, Adelsvärd, Åkerhjelm, v. Schulzenheim, Gyllenhaal och Riben voro
närvarande.
n) Närvarande voro Tit. Rosenblad, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, v. Schulzenheim,
Hård, Gyllenhaal, v. Hartmansdorff och Grip.
o) Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd,
Åkerhjelm, Poppius, v. Schulzenheim och Grip.
p) Tit. Grip.
Bilagor lill Conslilulions-JJ iskotlcls Memorial, N.o l3.
35
N:o 39.
Vid den för Kongl. Canzliet uppgjorda lönereglering, hafva, oaktadt
Riksens Ständer i allo, utom i fråga om spanmåls beräknande under lönerna,
gått Kongl. Maj:ls önskningar lill mötes, å Andra IJufvudtitelns besparingar
den 6 Maj i835 q) blifvit anvisade mer än 8,ooo JR:dr öfver
hvad Riksens Ständer beviljat; äfvensom Kongl. Maj:t den 3o Juni i835,
med gillande af den utaf Kammar-Collegium för dess embets- och tjenstemän
föreslagne interims-stat, på tillstyrkan af föredraganden och Stats-Rådels
ledamöter r), i Nåder förordnat, att samma interims-stat skulle tills
vidare lända till efterrättelse; hvarjemte Kongl. Maj:t förordnat, att lönen
för Collegii President jemväl skulle, i nion som tillgång dertill kunde uppkomma
genom dåvarande innehafvares afgång från de till indragning ställda
Referendarie-, Registrator- och Kammardrängs-tjenslcrne, i första rummet
fyllas till ett belopp af 4,200 R:dr, med inbegripne 3o4 tunnor spanmål,
samt att den återstående derigenom uppkomna tillgången borde fortfarande
utgå för att användas såsom behöflig lönefyllnad i ofvanberörde interimsstat,
i enlighet med hvad Kongl. Maj:t, på skeende anmälan, ville derom
besluta.
En E. O. Kammarskrifvare hade anhållit att för den tid ifrån den i4
Augusti 1834 slutet af Oct. i836, som han förrättat en ledig varande
Häradsskrifvareljenst, få hälften af den besparade lönen. Konungens Rådgifvare
s) måste den 2 Febr. i838 i brist af medel afstyrka denna billiga
begäran.
N:o 40.
Andra exempel att förtiga, omtalas den i5 Fehr. 1834 0 s anslagen
lill 3:dje Ilufvudtileln anticipationer, till ett belopp af 70,000 R:dr; den 20
11) På tillstyrkan af Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm,
Adelsvärd, Åkerhjelm, Poppius, v. Schulzenheim och Skogman,
r) Tit. G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm och Ulfsparre.
s) Tit. Rosenblad, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, v. Schulzenheim, Hård, Gyllenhaal
och Danckwardt.
t) Närvarande voro Tit. Rosenblad, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelswärd,
Åkerhjelm, Poppius och Grip.
36
Bilagor till Constitutions-Utskoltets Memorial, N:o t3,
Jan 1887 il) ersättning af 3:dje Hufvudtitelns anslag för oförutsedda utgifter
tili Krigs-Collegium för i8,o33 R:dr35sk., som förskjutits till skjutsoch
tractamentskostnader utöfver anslaget 6,666 R:dr 32 sk., och den 12
Oct. 183g v) Nådig befallning till Krigs-Collegium att, af under händer
hafvande medel, förskjuta i5,ooo R:dr, för tillvägabringande af oundvikliga
förberedande åtgärder för innevarande 1840 års byggnadsarbete å Carlsborgs
fästning, emot den ersättning, hvarom Kongl. Maj:t framdeles korn me
att besluta.
Nr. 41.
Den i3 Aug. i835 tillstyrkte Konungens Rådgifvare jc), att de för
Instructionsbataljonen på Drottningholm erforderliga kostnader måtte, med
stöd af Kongl. Kungörelsen den 27 Nov. i83o, 8 Morn., och Kongl. Regi,
den 20 Jan. i832, 1 och 7 Morn., med 9,000 R:dr utgå af nya Passe volancefonden
och fyllnaden genom Krigs-Collegium af under hand hafvande
medel förskjutas. Den 3o Mars 1838 tillstyrkte Konungens Rådgifvare /),
att kostnaderna för Corporals-skolorna för Smålands Husar- och Skånska
Cavallerie-Regementerne 1837 borde, för den del de egt rum för truppen,
utgå af nya Passevolance-fonden; att kostnaderna 1887 för Corporals-skolorna
vid Lifregemenles Dragon- och Husar- samt Jemtlands HästjägareCorpser
jemväl för manskapet borde utgå af nya Mötes-Passe volance-fonden,
men för befälet af gamla Mötes-Passevolance-Cassan, samt att utgifterne
för i838 och följande års Corporals-skoior vid alla dessa Regementen
och Corpser borde äfven bekostas för manskapet af nya Mötes-Passevolance-fonden,
samt för befälet vid Smålands Husar- och Skånska CavalleriRegementerna
af exerciee-squadrons-medlen, och för befälet vid de öfrige
Corpserna af gamla Mötes-Passe volance-Cassan. Under erkännande af Instructions-Bataljoners
och Corporals-skolors nytta och af den frukt, som de
dertill använde medel troligen komma alt bära, synes dock rust- och rote
-
u) Närvarande voro Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, v.
Schulzenheim, Hård och Grip.
v) Närvarande voro Tit. Rosenblad, Stjerneld, Adelsvärd, Åkerhjelm, J. Lagerbjelke,
v. Schulzenheim, Hård, Gyllenhaal, Ihre och Grip.
x) Tit. af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Poppius, v. Schulzenheim och Riben.
y) Tit. Rosenblad, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, v. Schulzenheim, Gyllenhaal
och Grip.
Bilagor till Constitutions-Utskottets MemorialN.-o i3.
37
hållares på ett gifvet löfte grundade anspråk på nya Passevolance-Cassans
öfverskott icke böra trädas för nära genom Cassans användande till sådana
anstalter,
N:o 42.
Den 2 Mars i838 tillstyrkte Konungens Rådgifvare zj), att den för
Rikets försvar bestämda hälften af lilla creditivet måtte lyftas för befästningsarbeten
vid Waxholm.
N:o 43.
Sedan Riksens Ständer den a3 Febr. 1835 anmält sitt beslut, att det
uppkommande öfvcrskoltet af bidraget till Handels- och Sjöfarts-fonden
från Sverige må afsättas och, efter Commerce-Collegii samt Handels-Societeternes
i Rikets större Sjö- och Handels-städer hörande, användas för
Svenska handelns och sjöfartens utvidgande och befrämjande, tillstyrkte
Konungens Rådgifvare af) den 19 Juni 1835 Kongl. Maj:t alt förklara, att
detta hörande skulle ega rum i hvarje fall, der Kongl. Maj:t pröfvar nödigt
alt nämnde Collegii och Societeters utlåtande inhemta.
I öfverensstämmelse med delta Kongl. Majrts beslut, finnes Föredraganden
b) den 5 Dec. 1835 hafva föreslagit och Konungens Rådgifvare
den 26 Mars c), och den g Dec. cC) 1836, utan att väcka någon fråga om Commerce-Collegii
och Handels-Societeternas hörande, hafva tillstyrkt ett årligt
anslag i 10 år af 20,000 R:dr till ombyggnad af Stockholms sluss.
Likaså hafva Konungens Rådgifvare, utan att ens ifrågasätta CommerceCollegii
och Handels-Societeternas hörande, tillstyrkt: den 23 Jan. i836 e')
ett anslag af 3,000 R:dr Hamburger Banco att för år 1836 af Handels
-
z) Tit. Rosenblad, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, v. Schulzenheim, Hård, Gyllenhaal
och Glip.
a) Tit. af Wetterstedt, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm och Skogman.
b) Tit. Skogman.
c) Tit. Rosenblad, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, Poppius, v.
Schulzenheim och Skogman.
d) Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, v. Schulzenheim och
Skogman.
e) Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd,
Poppius, v. Schulzenheim och Skogman.
38
Bilagor lill Conslitutions-Ulskoltels Memorial, N.-o i3.
och Sjöfarts-fonden utgå till resekostnad för en agent i Colurabien, nya
Granada och Venezuela; den 26 April i836 f') att nämnde agentskap
skulle uppdragas åt en med vestra hemispheren förut bekant, uppgifven
man; den 23 A.ug. i836 g) alt samme man skulle utsträcka sin resa till
Chili med flera länder och derför af Handels- och Sjöfarts-fonden ytterligare
uppbära 3,000 R:dr Hamb. B:co ; den 28 Sept. samma år/ij) att samme
man för inköp af instrumenter m. m. af nämnde fond skulle erhålla
1000 R:dr Hamb. B:co; den 16 Nov. i838 f) alt en uppgifven, i Södra
America bosatt Svensk man skulle anbefallas ali företaga en resa till Venezuela
och derifrån meddela underrättelser om dervarande commerciella
och politiska förhållanden, samt jemväl söka enahanda upplysningar i afseende
på staterna Gualimala, Nya Granada och Mexico, hvarför ett tractamente
af 2,5oo R:dr Hamb. B:co under loppet af ett år skulle utgå af
Handels- och Sjöfarts-fonden; den 5 Oct. i83g£j) att ett lika arfvode skulle
under ytterligare ett år från nämnde fond lill samme man qvartaliter
utbetalas, så vida icke dessförinnan General-Consuls-beslällningen i Caraccas
blefve, i öfverensstämmelse med Kongl. Brefvet den 23 Nov. i838, i
Nåder tillsatt, då nämnde arfvode genast skulle upphöra; äfvensom den 23
Januari i836 f) bestämmande af Svenska och Norrska General-Consulernes
i förenade StaLerna, Rio de Janeiro och Lisabon, aflöning till 3,5oo R;dr
Hamb. B:co för hvardera; af goo R:dr Hamb. B:co årligt arfvode lill Svenska
Pastorn i London; och slutligen af ett arfvode af 2,5oo R:dr Hamb.
B:co till en Handels-agent uti Italien, allt från samma fond.
Med anledning af verkställd granskning af Con voy-Commissariatets förvaltning
och räkenskaper för åren 1831 och i832 anhöllo Riksens Ständer,
i underdånig skrifvelse den 23 Febr. i835, att Kongl. Majit, i följd af
hvad Stals-Utskoltet i åtskilliga delar utredt och anmärkt, måtte täckas
_/") Tit. Rosenblad, Mörner, G. Lagerbjelke, Adelsvärd, Poppius, v. Schulzenheim och
Skogman. Tit. af Wetterstedt bade föreslagit denna åtgärd.
g) Tit. Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, v. Schulzenheim och Skogman. Tit. af
Wetterstedt bade derom gjordt framställning.
h) Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhielm, Adelsvärd, v. Schulzenheim och Skogman.
Framställning i ämnet var gjord af Tit. af Wetterstedt.
i) Tit. Rosenblad, Stjerneld, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, v. Schulzenheim,
Hård, Gyllenhaal och Munthe.
k) Til. Rosenblad, Stjerneld, Adelsvärd, Åkerhjelm, J. Lagerbjelke, v. Schulzenheim,
Hård, Gyllenhaal, Ihre och Munthe.
/) Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd,
Poppius, von Schulzenheim och Skogman.
Bilagor till Constitutions-Utskottets Memorial j N-o l3.
3g
vidtaga tjenliga åtgärder, hvarigenom, sedan vederbörande hörde blifvit,
tillförlitligen måtte uLredas och bestämmas, huruvida ifrågavarande anmärkningar
kunde föranleda till någon ersättnings- eller ansvars-påföljd.
N:o 44.
Riksens Ständer hade i deras, i anledning af Riksens Ständers Revisorers
åren i83o och i832 afgifna berättelser om samma år verkstäld
granskning af Stats-Verkets med dertill hörande fonders förvaltning åren
1827, 1828, 1829 och i83o, den 18 Aug. 1834 afgifna underdåniga skrifvelse,
irsta punkten, i underdånighet anhållit, det restitution eller eftergift
af medel, som i följd af laga kraftvunne beslut, till Stats-Verket ingått
elier dit b öra ingå, icke må i annan ordning beviljas, än författningarne
bestämdt stadga och förmå. Konungens Rådgifvare hafva dock den 5 Aug.
1835 m) tillstyrkt Konungens beslut att eftergifva en officer i Kongl.
Majrts Flotta i36 Rrdr 12 sk. 7 rrst., hvilka befälhafvande Amiralen i
Carlskrona, genom Resolution den 10 No v. i832, ålagt honom att återbära.
N:o 45.
Likaledes har den 3i Aug. i838, i anledning af en vid ett undervisningsverk
i Stockholm anställd Lärares klagan deröfver, alt honom blifvit
för fullmagt å Professors rang och titel affordrad en afgift, beräknad efter
den högsta Professors-lönen förar 1836 vid Upsala Universitet, den Theologiska
undantagen, Föredraganden n'), såsom det synes med ali för liten
uppmärksamhet på Kongl. Kungörelsen om stämplade pappers-afgiften den
16 Maj 1835 § 3 mom. 10, tillstyrkt att klaganden måtte tillåtas att erlägga
endast det belopp, som påföres Professorer vid Carolinska Institutet,
hvarmed det Läroverk, der klaganden var anställd, ansågs närmast kunna
jemföras.,
N:o 46.
Den 3o Juni 1835 o), vid föredragning af Riksens Ständers skrifvelse
af den 29 December 1884, angående reglering af den till stapelstäderna
m) Föredragande Tit. Riben.
n) Tit. Munthe.
o) Närvarande Tit. G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, Poppius och
Skogman.
40
Bilagor lill Constitutions-Utskoltets MemorialN.o i3.
utgående tolagen äfvensom af de så kallade stadsandelarne uti åtskilliga
uppstäder, hade Föredraganden yttrat: alt då ifrågavarande afgifter icke ingingo
till Stats-cassan för bestridande af Statens allmänna utgifter, utan
egentligen hade till föremål municipala inrättningar och anstalter för allmänhetens
nytta och beqvämlighet, samt jemväl såsom sådana hitintills blifvit
af Kongl. Majrt, utan Ständernas hörande, beviljade, förhöjde, nedsatte
eller ock alldeles upphäfne, desamma icke kunde hvarken hänföras till sådan
allmän beskattning, hvarom det i 60 § Regeringsformen är Riksens
Ständer förbehållet alt besluta, eller betraktas såsom något privilegium för
städerna, jemförligt med deni, som omnämnas i Regeringsformens 114 §;
alt det föl jagt! igen hädanefter som hittills ankommer på Kongl. Maj:t att,
efter sig företeende omständigheter, i Nåder besluta angående såväl beloppet
af meranämnda afgifter och grunderna för deras beräkning, som controllen
öfver deras användande till sina bestämda ändamål, samt alt vid sådant
förhållande anledning icke syntes förekomma att, sedan förslag, rörande
dessa afgifters beräkning och användande, blifvit utarbeladt, underkasta
detsamma Riksens Ständers pröfning vid en blifvande Riksdag, och dymedelst
ytterligare fördröja verkställigheten af en reglering, som redan
länge varit af behofvet påkallad.
N:o 47.
Den 26 Mars i836 tillstyrkte Konungens Rådgifvare^/) Kongl. Maj:t
att besluta, det under loppet af tio år, från och med det löpande året,
20,000 R:dr årligen skulle af Handels- och Sjöfar tsfonden afsätlas för Slussbyggnaden
i Stockholm. Den c) December r836 understödde Konungens
Rådgifvare y), med åberopande af sitt nyss anförda yttrande af den 26
Mars, Konungens beslut att ifrågavarande anslag, från och med nästföljande
år till och med 1846, skulle till Öfver-Slålhållare-Embelels disposition utbetalas.
Sedan den g December i836, vid föredragning af Slor-Amirals-Embelels
utlåtande öfver Major Ericssons förslag till Trollhätte Kanals ombyggnad,
Föredraganden, med tillstyrkande, alt lämplige åtgärder nrålte vidtagas,
för att befordra den uppgjorda planen till skyndsam verkställighet,
uppgifvit, att arbetet, för att utföras på en tid af sju år, fordrade, med biträde
-
p) Tit. Skogman föredrog målet.
q) Tit. Skogman föredragande.
Bilagor till Constitutions-UtskoUets Memorial, N.-o i3.
41
träde af arbetskommenderingar, en sammanräknad utgiftssumma af 1,624,000
R:dr, hvilken summa, enär dåvarande Trollhätte Kanal- och Slussverksholaget
förklarat sig icke kunna med Canalens ombyggnad taga befattning,
kotnrne att ökas med en ersättning till delta Bolag för öfverlåtelse!) af dess
privilegier m. m., uppgående till R:dr Banko, så hade Föredra
ganden
r) vidare, jemte tillstyrkande, alt ett årligt anslag af 5o,ooo R:dr
Banko mätte till företagets främjande anvisas å Handels- och Sjöfartsfonden,
att utgå under så många år, som erfordrades för alt, efter uppgjord plan,
till capital och ränta godtgöra hvad utöfver disponibla tillgångar till arbetenas
utförande behöfdes, hemställt, alt dessa arbeten måtte få öfverlemnas
lill ett nytt serskildt Bolag, under vilkor och förbehåll, som dertill af
honom föreslogos. Föredraganden ansåg icke nödigt eller lämpligt att, på
sätt Stor-Amirals-Embetets Tredje Afdelning föreslagit, såsom en ytterligare
förberedande åtgärd, till allmänhetens bedömande framställa de förmoner
och åligganden, hvilka till en början för det nya Bolaget blefvo bestämda,
och tillstyrkte omedelbara åtgärder i afseende på detta Bolags bildande
och öppnandet af en actie-teckning derför, hvilken borde uppgå till
en summa af 700,000 R:dr st. Sedan Konungens Öfrige Rådgifvare y) häruti
instämt och Kongl. Majit dertill lemnat sitt Nådiga bifall, utfärdades, i
öfverensstämmelse dermed, Kongl. Kungörelsen den g December i836.
Den 25 Augusli 1887 afstyrkte Konungens Rådgifvare f), på anförde skäl,
bifall lill det af Götha Canal-Directions Ordförande gjorda förslag, att
Götha Canal-Bolag skulle öfvertaga Trollhälte-Canalens ombyggnad; men
då den, i följd af Kongl. Kungörelsen den g December 1836, öppnade actieteckningen
icke stigit till erforderligt belopp och Handelshuset Schön &
Comp. å det ifrågavarande företaget ingifvit ett anbud, som, enligt Föredragandens
yttrande, icke väsendtligen afvek från de i Kungörelsen fastställda
åligganden och förmoner, tillstyrkte de samma anbuds gillande, under
följande vilkor: 1:0 Schön & Comp. skulle till actie-egarne i dåvarande
Canal- och Slussverk erlägga lösen, 41 £>»^75 R:dr; 2:0 derutöfver anskaffa
erforderlige medel för arbetenas utförande; 3:o hafva dessa arbeten färdiga
inom 7 år från deras början; 4:o under byggnadstiden hålla farten genom
dåvarande Canal och Slussar samt på Götha Elf öppen utom vid
r) Tit. Skogman.
s) Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm och vonschulzenheim.
t) Tit. Mörner, Gyllenhaal, von Schulzenheim och Skogman.
Bih, till R *5f. Fröt. 184Q< 3 Sami. 11 Il&fU tf
42
Bilagor till Constitutions-Ut skottets Memorial, N.-o i3.
de tillfällen, då oundgängliga reparationer inträffa; 5:o såvida arbetskostnaden
icke med 200,000 Rldr öfverstege den beräknade summan, 1,624,000
R:dr, efter 25 års förlopp från arbetets början Lill Staten årligen erlägga
10,000 R:dr, samt i alla fall allt hvarmed behållna inkomsten af farten
lomme att öfverstiga 100,000 Rldr.
Deremot skulle de: 1:0 för deras räkning framgent få uppbära afgifterne
vid så väl Trollhätte Canal och slussverk, som farten å Götha Elf, enligt
då gällande taxor och bestämmelser, hvilka icke, utan Delegarnes medgifvande,
skulle få ändras eller nedsättas, äfvensom likaledes åtnjuta GölhaCanal-Bolags
andel af 85 procent i Trollhälte-uppbörden för fartyg, som
gå till eller komma ifrån Götha Canal, på de vilkor, som Götha-CannlBolaget
framställt för dessa medels afslående; 2:0 från och med år 1838
af Handels- och Sjöfarts-Fonden erhålla ett årligt bidrag af 60,000 R:dr,
som skulle fortfara i 25 år och hvarje år i Januari till handelshuset eller
dess rätts innehafvare utbetalas; 3:o erhålla erforderliga commenderingar
af kronans manskap på de för dylika commenderingar genom Kongl,
Kungörelsen den 24 April 1812 fastställde vilkor; 4'.° antingen lill faslställdt
pris ur kronans förråder erhålla eller ock tullfritt få från utrikes ort
införa det för bergsprängningen nödiga krutet.
I sammanhang härmed föreslogs, att handelshuset borde inom nästföljande
October månads slut inkomma med yttrande huruvida, det ville på
dessa vilkor ingå, samt dervid tillika öfverlemna förslag till contract om
arbetenas utförande och reglor för det blifvande Bolaget. Till allt det i
förberörde måtto föreslagna lemnade Kongl. Majit Sitt Nådiga bifall.
Sedan Kongl. Majit derefter, på grund af en utaf Majoren Ericsson ingifven
Pro Memoria, och enligt tillstyrkan af Föredraganden och Stats-Rådets närvarande
Ledamöter u) den 2 Februari 1838 samtyckt alt, då omständigheterna
så fordrade, den gamla Trollhätte-canalen finge för ombyggnadsarbetets
fortgång från och med år i83q hållas slängd från den 1 November det
ena till och med den 3o April det följande året, hvarom kungörelse för
hvarje år borde af Direcfionen för det nya Canal-Bolaget utfärdas, företogs
samma dag till pröfning de af Schön & Comp. i underdånighet afgifna förslag
till contract emellan Kongl. Majit och Kronan samt nya TrollhälteCanal-Bolaget,
äfvensom till reglor för Bolaget, hvarförutan föredrogs en
serskildt af handelshuset ingifven skrift, rörande dels utfärdande af ett
Kongl, privilegium, dels anslagets utbe!: bung qvartaliter från och med
u) Tit. Rosenblad, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, von Schulzenheim, Bård,
£, gyllenhaal och Skogman.
bilagor till Consliuuions-Utskottets MemorialN.o 13.
45
år i83p, dels rätt för Directionen att å ifrågavarande qvartalsbelopp utfärda
anvisningar, på hvilka Convoy-Commissariatet borde meddela accept.
Föredraganden tillstyrkte privilegiets utfärdande samt gillande af Bolagsreglor
och contract med några dervid föreslagna tillägg och förändringar,
hvarvid af Föredraganden, bland annat, tillstyrktes: att det nya Bolaget
skulle öfvertaga det gamlas alla åligganden; att arbetets början ej fick
uppskjutas utöfver Maj månad samma år; att stadgandet om stängningstiden
skulle upptagas bland contraclsvilkoren och i privilegierna inflyta; att vid
stadgandet om den årliga afgiften af 10,000 R:dr kunde tilläggas ett förbehåll
om rätt för Kongl. Maj:t att, örn så lämpligt pröfvades, af allmänna
medel anslå hvad utöfver i,824>°oo R:dr kunde fordras för arbetenas utförande,
emot det förberörde afgift ovilkorligen efter a5 års förlopp skulle
erläggas; alt Bolaget sist inom nästföljande Maj månads slut i Stats-Contoret
skulle deponera actierna i gamla Bolaget för att i Stats-Contoret förvaras
Lill dess ombyggnaden blifvit fullbordad, och, om några adier fattades,
i Banken nedsätta en motsvarande summa; att det beviljade anslaget
för då innevarande år då genast måtte få på en gång utbetalas, mot säkerhet
aLt en motsvarande summa det året blefve på arbetena användt,
samt för år 183p och följande år på fyra terminer årligen, nemligen den
1 Februari, 1 Maj, 1 Augusti och 1 November med i5,ooo R:dr hvarje
gång, och med rätt för Bolaget att genom sin Direction å nämnde belopp
utfärda anvisningar, som af Convoy-Commissariatet skulle accepteras till
betalning på bestämda terminer utan ränta. Föredraganden hade slutligen
anfört, alt Bolagets skyldighet i afseende på den gamla slussledens underhåll
då icke kunde eller behöfde genom en bestämd föreskrift utsträckas
längre, än till liden för den nya cana lens öppnande till genomfart, enär
ett sådant vilkor icke uti Kongl. Resolutionen den 5 Augusti 1837 blifvit
fästadt vid anbudets antagande, samt fördelarne af den gamla slussledens
fortsatta bibehållande om den, jemte nya canalen, blefve behöflig, voro
gemensamma för Bolaget och de trafikerande.
Sedan Stals-Rådets närvarande Ledamöter utom en, v') hvilken, då
Kongl. M.aj:.ts Resolution blifvit meddelad och Privilegium komme att utfärdas,
på anförde skäl, ansåg någon ytterligare afhandling hvarken vara
nödig eller lämplig, instämt med Föredraganden, gaf Kongl. Maj:t Sitt Nå*
diga bifall lill allt hvad sålunda blifvit an förd t och tillstyrkt.
v) Tit. Hård.
44
Bilagor till Constitutions-Vtskoliets Memorial, N.-o i3.
N:o 48.
Den i Febr. 1840 tillstyrkte Föredraganden w') betydliga anslag af Handels-
och Sjöfarts-Fonden lill Hvalfiskets uppmuntran, utan alt fästa Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet på lämpligheten alt häröfver inhemta Riksens Sländers
tanka, ehuru de då redan voro samlade.
N:o 49.
Den i3 Juli 1838 föredrogs i Siats-Rådet dels General-Adjutantens
för Arméen hemställan om medels anvisande lill gage och bröd för ett
större antal af Gardes-Regementenas manskap, dels äfven frågan om åtskiliga
ersättningar för Lif-Bevärings-Regementet och Lif-Regementels DragonCorps,
i anledning af deras förlängda möte. Utgiften tillstyrktes oc~), i sednare
fallet visserligen med några skiljakligheter, men utan alt fråga om orsaken
lill mölets förlängning väcktes; och den 27 Juli samma år beslöt
Kongl. Maj:t, på Föredragandens och Stals-Rådels jr) tillstyrkan, alt hvartdera
af Gardes-Regementena till fot och Svea Artilleri-Regemente skulle
af Tredje Hufvudtitelns besparingar erhålla 600 samt Häst-Gardet 4oo
R:dr Banco, på det manskapet, oaktadt stegrade proviantpriser, skulle kunna
erhålla lika portioner som vanligt. Då fråga den r Augusti 1838 uppstod
om ersättningen af de kostnader, som förorsakats deraf att Landttrupper
blifvit, dels i hufvudstaden utöfver den bestämda mötestiden qvarhullne,
dels hitcommenderade, förklarade Föredraganden z) sig anse de af mötestidens
förlängning uppkomna kostnader böra godlgöras af nya PassevolanceFonden,
men hvad anginge den efter den 7 Juli qvarhålina Esqvadronen
af Lif-Regementels Dragon-Corps samt de sedan hitcommenderade Landttrupper,
så ansåg Föredraganden, alt de till dessas underhåll nödige medel
måste tagas af Tredje Hufvudtitelns besparingar; han anmälte dock derjemte,
att dessa besparingar, eldigt uppgjord kalkyl, icke till berörde koslnaders
bestridande räckte längre än till den 12 Augusti. Under förutsättning,
att incommenderingen var tillfällig, tillstyrkte alltså Föredraganden,
att Stats-Contoret måtte anbefallas alt af Tredje Hufvudtitelns besparin
-
w) Tit. Munthe.
a:) Af Tit. Grip, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm och Gyllenhaal.
y) Desamme som den i3 Juli.
*) Tit. Grip.
Bilagor till Conslitutions-Utskottcts Memorial, N.o r3.
45
gar utbetala 24.000 R-'dr, hvilka an såg os ungefär motsvara behofvet tillden
12 Augusti; Föredraganden ansåg sig likväl pligtig att derjemte fästa Kongl.
Ma j:ts uppmärksamhet derpå, alt så vidt den anbefallde Garnizonsförslärkningen
jemte inställelsen at permitteringen vid Garnizons-Regementena
lomme alt räcka öfver den 12 Augusti, andra medel måste utses. Sedan
Stats-Rådels Ledamöter häruti instämt, gaf Kongl. Majit Sitt bifall,
med förständigande att Krigs-Collegium, för den händel e alt ytterligare
medel för berörde behof blefvo af nöden, skulle desamma af under
händer hafvande medel förskjuta, till dess Kongl. Majit fattat och meddelat
beslut om den tillgång, som för dessa utgifter vidare kunde anvisas.
Efter det Kongl. Majit vidare den 24 Augusti i838, på Föredragandens
och Stats-Rådels c) tillstyrkan, befallt Slats-Contoret att af Tredje Hufvudtilelns
anslag till oförutsedde behof tillhandahålla vederbörande 56o Ridr
Banco till åtskillige för hilcommenderade truppers inqvartering nödige utgifter,
föredrogs den 5 Oclober samma år Krigs-Collegii anmälan, att underhållskostnaden
för den af indelta armeen hilcommenderade Garnizonsförslärkningen
uppginge till omkring 21,000 R;dr i månaden, alt de den 1
Augusti anordnade 24,000 Ridr åtgått, och alt Underbålls-afdelningen dessutom
måst upplåna 20,000 Ridr, hvilka inom möjligast korta lid och ofelbart
inom årets slut måste återbetalas, hvarföre Collegium äfven begärde
anvisning på ytterligare medel till underhåll al nämnde Garnizonsförstärkning.
Föredraganden d') åberopade sitt den 1 Augusti afgifne yttrande,
och tilläde att medel måste anvisas ej blott till de af Krigs-Collegium
uppgifna kostnader, utan ock till de utgifter, som föranleddes af permitteringens
inställande vid Gardes-Regementena och deraf, alt 100 hästar, för
hvilka Lif-Gardets till häst furageringsstat under Juli och Augusti månader
påräknat gräsbete, under samma tid måst hållas på stall; och då till alia
dessa utgifter för liden efter den 12 Augusti icke några medel funnos, å
hvilka genom Föredragandens åtgärd anvisning kunde ske, helst det mindre
creditivet, eldigt Föredragandens tanke, härtill icke skulle kunna användas,
så öfverlemnade Föredraganden lill Kongl. Majit att bestämma det
anslag, hvaraf dessa utgifter skulle ulgå; Stats-Rådels Ledamöter e') för
-
a) Tit. Rosenblad, Stjerneld, Löwenhielm, Adelsvärd, Hård, Åkerhjelm, von Schulzenheim
och Gyllenhaal.
I) Tit. Riben.
c) Tit. von Schulzenheim, Gyllenhaal och Hård.
d) Tit. Grip.
b) Tit. Rosenblad, Stjerneld, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, von Schulzenheim,
Hård, Gyllenhaal och von Hartmansdorff.
46
Bilagor lill Constitutions-Ulskollets Memorial, N.-o i3.
klarade sig inse nödvändigheten, att andra medel, än Tredje Hufvud-Titelns, i Nåder
anvisades, så väl till bestridande af de utgifter, hvilka för Garnizonsförstärkningen
redan egt och komme att ega rum utöfver de anvisade 24,000 R:dr, som
ock till de öfrige af Föredraganden nämnda kostnader; och, med bifall härtill, förklarade
Kongl. Maj:t, att Han, enär ifrågavarande kostnader varit föranledda af vidtagne
militäriska anstalter, hvilka omständigheterna oundgängligen påkallat för lugnets
och ordningens återställande i Hufvudstaden, och hvilka anstalter till någon del
ännu måste fortfara, ville, sedan Stats-Secreteraren för Krigsärender afträdt, uti
dagens Stats-Råd öfver Kammar-ärender, fatta Nådigt beslut om anvisande af de
serskilda medel, som dertill erfordrades.
Uti nämnde Stats-råd öfver Kammar-ärender tillkännagaf Kongl. Maj:t, att,
sedan Han, i anseende till de från den 19 förutgångne Juni inom Hufvudstaden
inträffade, lika oväntade som allmänna lugnet störande, uppträdens stillande, nödgats
låta förstärka dess Garnizon, så hade, till de deraf föranledda kostnaders betäckande,
de å Tredje Hufvud-Titeln disponible tillgångar blifvit använde; men då
de icke motsvarat behofvet, hade Kongl. Maj:t för ifrågavarande högst vigtiga och
angelägna ändamål ansett oundgängligen nödigt att tillita den delen af det i Riksgälds-Contoret
för sådane ändamål nedsatta mindre creditivet, hvaröfver Hans Maj:t
nu äskade Stats-Rådels tankar. Föredraganden f) förklarade, att oroligheterna i
Hufvudstaden under en sednare tid varit hotande både för enskild och allmän säkerhet,
samt att den af denna orsak anbefallda Garnizonsförstärkningen inom Hufvudstaden
utgjorde ett lika vigtigt som angeläget ändamål, hvarför kostnaderna af
Tredje Hufvud-Titeln icke till högre belopp, än som skett, kunde bestridas, och tillstyrkte
derföre, att en summa af 69,000 R:dr B:co måtte i Nåder anvisas, att utgå
af det å Riksgälds-Contoret för «andra högst vigtiga och angelägna ändamål,
än Rikets försvar» anvisade mindre creditivet, i hvilket yttrande Stats-Rådets Ledamöter
sig förenat, bland dem en g) med den förklaring, att då han den 1 Augusti
tillstyrkte utbetalning af ofvannämnde 24,000 R:dr, han grundat detta tillstyrkande
på den förutsättning, att den i commandoväg beslutna Garnizonsförstärkning,
hvartill anledningen icke blifvit Stats-Rådet meddelad, eller då tillhörde hans
bedömande, vore tillfällig och snart skulle upphöra, men att han, då Kongl. Maj:t
nu täckts tillkännagifva, att denna Garnizonsförstärkning föranledts af de i Hufvudstaden
förefallna våldsamma uppträden, och således haft tillföremål ordningens upprätthållande
och personliga säkerhetens skydd, ansäge deraf följa, det utgiften rätteligen
tillhörde Andra Hufvud-Titeln; då likväl denna Titel saknade tillgång och ut
-
J) Tit. Ulfsparre.
g) Tit Hård,
Bilagor till Conslitutions-Utskottels Memorialt N.o lii. 47 >
giften afsett elt högst vigtigt och angeläget ändamål, instämde beraälde Stats-RådsLedamot
i hyad Föredraganden anfört.
N:o 50.
Af de inför Konungen uti Commandomål förde protocoll, hvilka Utskottet på
begäran erhållit, inhemtas följande:
Den 24 Juni 1838 beslöt Kongl. Maj:t, af förekommen anledning, att den
eljest tillåtna permitteringeu vid Lif-Gardes-Regementena skulle, tills annorlunda förordnades,
inställas och tills vidare hvarken seinestre eller permission utom staden
på längre tid meddelas Befälet vid dessa Regementen. Kongl. Maj:ts Nådiga beslut
om utbetalning af hvad till gage och bröd för det sålunda, utöfver det vanliga
antalet till tjenstgöring qvarhållna manskapet erfordrades, skulle genom IvrigsExpeditionen
vederbörande meddelas.
Den 21 Juni samma år anmälde General-Adjutanten för Arméen, att Lif—
Regementets Dragon-Corps och Lif-Bevärings-Regementet, jemlikt General-Ordres af
den 11 i samma månad, skulle efter slutadt möte den 22 uppbryta, för att till
hemorten återgå. Kongl. Majit befallde, att mötet skulle tills vidare fortfara.
Den 22 Juni anmälde General-Adjutanten, att Södermanlands och Westmanlands
Bataiiloner, enligt General-Ordres af den 8 Juni, skulle uppbryta den 23.
Kongl. Majit befallde, att mötet skulle tills vidare fortfara.
Den 29 Juni bifölls General-Adjutantens begäran att Lif-Bevärings-Regementets
möte finge slutas.
Den 2 Juli hemställde General-Adjutanten, att Lif-Regementets Dragon-Corps
måtte den 7 få uppbryta. Kongl. Majit beslöt att Corpsen, med undantag af en
sqvadron, skulle få uppbryta nämnde dag.
Den 12 Juli biföll Kongl. Majit General-Adjutantens hemställan, att Södermanlands
bataillon den 16 och Westmanlands den 24 finge uppbryta; men befallde,
i sammanhang härmed, att Lif-Regementets Grenadier-Corps skulle den 23 i
Stockholm inträffa, för att der göra Garnizons-tjenst.
Den 21 Juli. Sedan Kongl. Majit befallt, alt Uplands Regemente skulle, så
fort ske kunde, uppbryta Compagnievis och afmarchera till Stockholm, för att der
tills vidare bestrida Garnizons-tjenst, så biföll Kongl. Majit General-Adjutantens
hemställan om inqvartering etc.
Den 24 Juli. General-Adjutanten föreslog ombyte af sqvadron af Lif-Regementets
Dragon-Corps, så framt Kongl. Majit icke lunne för godt att commenderingen
fick upphöra. Kongl. Majit biföll ombytet.
48
Bilagor lill Constitutions-Uiskottets Memorial, N.o i3.
Dea 10 Augusti hemställde General-Adjutanten, att Uplands Regemente måtte
få uppbryta och den 13 återgå. Kongl. Maj:t biföll blott, att en bataillon finge
återvända. Den andra skulle qvarstadna och bestå af 430 man.
Den 24 Augusti bifölls ombyte af sqvadron.
Den 31 Augusti befallde Kongl. Maj:t, att en Bataillon indeldt Infanteri skulle
till Stockholm beordras, för att förstärka dervarande Garnizon.
Den 1 September. General-Adjutanten hemställde, att, enär Lif-RegementsGrenadier-Corpsen,
genom ett detachement till Långholmen, minskades, återstoden
måtte fördelas på två Compagnicr. Kongl. Majit biföll detta, och skulleden genom
denna organisation öfverflödig blifna personal hemförlofvas.
Den 3 September biföll Kongl. Majit General-Adjutantens hemställan, att de
två Compagnierne fingo, så fort ske kunde, efter den 12 till hemorten återgå.
Den 24 September förordnade Kongl. Majit, att en Bataillon af Uplands Re
gemente
den 29 skulle återvända.
Den 1 October. Sedan Kongl. Majit befallt, att den härvarande sqvadronen
af Lif-Regementets Dragon-Corps skulle återvända, bifölls General-Adjutantens hemställan,
att uppbrottet fick ske den 3.
Den 13 Oktober. Uppå hemställan befallde Kongl. Majit, att en Bataillon af
Södermanlands Regemente den 19 och 20 skulle återvända.
I Skrifvelse den 8 April 1840 har tillförordnade Hof-Canzleren upplyst,
det han från Hans Excellens General-Adjutanten för Arméen erhållit den upplysning,
att samtlige så indeldte som värfvade trupper, hvilka under sommaren 1838
varit förlagde i Hufvudstaden och jemväl till en ringa del å Ladugårdsgärdet, efter
vanligheten, stått under Öfver-Commendantens för Stockholms Garnizon directa befäl;
att inga serskildta General-Ordres, om hvad af dessa trupper vid de då förefallne
utomordentliga uppträden bordt iakttagas, blifvit utfärdade, och att således inga
i commandomål förda protocoll finnas, rörande detta ämne.
N.o 51.
Den 3 Juli 1834 föredrogs inför Kongl. Majit Svenska Academiens begäran
att, emot en årlig ersättning af 3200 Ridr Bico, få till Styrelsen öfverlemna sitt på
utgifningen af Post- och Inrikes Tidningar erhållna privilegium, af hvars begagnande
Academien, på anförde skäl, ansåg sig numera icke kunna erhålla säker och
stadgad inkomst. Ehuru Föredraganden och Statsrådets ledamöter ä) ansågo olämp
-
h) Tit. v. Hartmansdorff, Rosenblad, Adelsvärd, Åkerhjelm» fpppiusoch v, Schulzenheim
Bilagor till Conslitutions-Ulskotttls Memorial, N.o 13.
49
ligt att för Statens räkning inlösa Acaderaiens privilegium, tillät Kongl. Maj:t likväl,
utan någon anmärkning af sina rådgifvare, Academien att från början af år
1835 under loppet af 5 hvarandra påföljande år få emot ett årligt vederlag af
5200 lt:dr, som Kongl. Maj:t ville Academien försäkra, öfverlåta omförmälde privilegium
uppå den, som af HofCansleren antoges att till fortsättning af Post- och
Inrikes Tidningar utgifva en Svensk Stats-Tidning, och förklarade sig vilja, uppå
Hof-Canzlerens anmälan, genom Handels- och Finans-Expeditionen förordna, huru
förhållas borde med vederlagsmedlens utbetalning, samt gillade och fastställde derjemte
ett för den blifvande nya Statstidnings-Redactionens tjenstemannapersonal m.
m. uppgjordt förslag. Derefter finnes Kongl. Majit den 11 November 1834, på
Föredragandens och Stats-Rådets t) tillstyrkan, hafva anbefallt Stats-Contoret att af
under händer hafvande medel lemna Sveriges Stats-Tidning ett förskott af 3000
R:dr, som under loppet af följande årets första qvartal borde, i den mon inflytande
medel lemnadc tillgång, återgäldas; och den 19 Juni 1835, likaledes enligt Föredragandens
och Stats-Rådets ledamöters k) tillstyrkan, hafva anbefallt Stats-Contoret
att af under händer hafvande medel, till anskaffande af en snällpress för StatsTidningen,
åt Hof-Canzleren utbetala ett förskott af 4500 R:dr, som genom behöriga
räkningar skulle redovisas och om hvars godtgörande Kongl. Maj:t framdeles
ville förordna; likasom Kongl. Regeringen den 29 September 1835 l), för anskaffande
af ett eget Tryckeri åt Statstidningen, befallt Stats-Contoret att af under hän -  der hafvande medel till IIof-Canzlers-Embetet utbetala 5000 R:dr, emot ersättning,
på sätt framdeles kunde komma att i Nåder fastställas. Den 21 November 1835
biföll Kongl. Maj:t Stats-Rådets och Föredragandens m) tillstyrkan att anbefalla de
Embetsverk, som icke betalt sina i Siats-Tidningen införda annoncer, att af om
händer hafvande expence-medel godtgöra de räkningar, som af Stats-Tidningens Redaction
nu blifvit meddelade eller framdeles meddelades å deras i berörde Tidning
införde annoncer. Då Stats-Contoret derefter anhållit om föreskrift, rörande betalningen
för de kungörelsers eller annoncers införande i Ståts-Tidningen, som vore af
den beskaffenhet, att denna betalning skulle af Statsmedlen utgå, och dervid i underdånighet
anfört, hurusom Circulair-Brefvet den 22 December 1791, hvarigenom
i) Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, Poppius, Åkerhjelm,
v. Schulzenheim och Skogman.
k) Tit. af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm och
Skogman. „
/) Närvarande Tit. Rosenblad, Åkerhjelm, Poppius, von Schulzenheim och Skogman.
m) Tit. Rosenblad, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, Poppius,
v. Schulzenheim och Skogman.
Bih. till R. St. Prot. 1840. 3 Sami. 11 TIii/t. 7
50
Bilagor lill ConstiliUions-Ulskottels MemorialN.-o l3.
på Svenska Academien öfverläts rättigheten att utgifva Post- och Inrikes Tidningarna,
anbefallt, i afseende på dessa Tidningars förbättrande och fullständighet,
att vederbörande auetoriteter borde fullfölja meddelandet af sådana underrättelser,
hvilka uti Inrikes Tidningarnes text vanligen infördes, hvarjemte föreskrifvits, att
för kungörelser eller så kallade notificationer, hvilka ansågos icke medföra laglig
verkan, så framt de icke intogos i dessa Tidningar, men hvarom Academien icke
kunde förbindas besörja med sin bekostnad, borde af dem, som icke genom serskilda
Kongl. Resolutioner derifrån voro frikallade, erläggas betalning efter den taxa,
Academien i Tidningarne meddelade; och sedan Stats-Contoret, i sammanhang härmed,
upplyst, att detta Nådiga förordnande, så vidt Stats-Contoret erfarit, blifvit så
förstådt och tillämpadt, att Publika Verks kungörelser eller annoncer, angående statens
angelägenheter, hänförts till de meddelanden, som i Tidningarnes text infördes,
för hvilka någon betalning icke egde rum, hvarföre ock Stats-Contoret, på
tvenne Landshöfdingars förfrågan, icke kunnat för sådant ändamål bevilja någon utgift
af Statsmedlen, så förklarade Kongl. Majit, på Föredragandens och Stats-Rådets
n) tillstyrkan, den 23 Januari 1836, att Kongl. Majits den 21 November föregående
året lättade beslut borde tjena till efterrättelse, hvarjemte Kongl. Majit
ville i Nåder meddela den föreskrift, att för sådane Publika Embetsverk, åt hvilka
serskilda expencemedel ej voro på stat anslagne, Stats-Contoret egde af Statsanslaget
till expenser för publika Verken utbetala dessa kostnader. Innan sistnämnde
beslut fattades, hade Kongl. Majit den 19 December 1835, på Föredragandens och
Stats-Rådets o) tillstyrkan, bifallit Hof-Canzlerens hemställan, att prisena för de i
Stats-Tidningen införda annonser, hvilka hittills utgjort för 40 bokstäfver 2 sk. för
legala och 3 sk. för enskilda annoncer, från och med 1836 års början skulle be
stämmas
till 3 sk. Banko öfverhufvud för alla slags annoncer. Den 10 Augusti
1836 bifölls, efter anmälan, att Statstidningens utgifter för åren 1854 och 1835
med 16,156 Ridr 29 sk. 7 rst. öfverstigit inkomsterna, på Stats-Rådets p) tillstyrkan,
Föredragandens q) förslag, dels att 5,200 Ridr årligen från och med 1836
af extra utgiftsmedlen skulle såsom understöd för den ofliciela Tidningen anslås,
hvilket anslag skulle minskas, i den mon tidningens inkomster framdeles kunde medgifva,
dels att berörde anslag måtte förvaltas genom serskilde committerade, dels ändtligen
att Kongl. Majit framdeles ville taga i öfvervägande, huruvida framställning
n) Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, Poppius,
v. Schulzenheim och Skogman.
o) Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, Äkerhjelm,
Poppius, von Schulzenheim och Skogman.
p) Tit. G. Lagerbjelke, Löwenhielm och von Schulzenheim^
q) Tit. Skogman.
Bilagor till Constilutions-U Iskollets Memorial, IV.-O >3-
51
skulle till Rikets Ständer, vid nu inträffade Riksdag, göras om ett anslag för
Svenska Academien, svarande emot det ärliga arrende, Statstidningen till Acadcmien
erlade. Slutligen och sedan Hof-Canzlers-Embetet, i anledning af Nådig befallning
att yttra sig, huruvida, när tiden för det emellan Svenska Academien och
Stats-Tidningens förvaltning ingångna contract gick till ända, lämpligt vore att
åt Svenska Academien återlemna nämnde Tidnings utgifvande, anfört, att, då samma
omständigheter, som föranledt Kongl. Maj:ts beslut om den officiela Tidningens
öfvertagande för Statens räkning, enligt IIof-Canzlers-Embetets åsigt, ännu vore för
handen, ITof-Canzlers-Embetet trodde sig icke lämpligen kunna tillstyrka det ifrågasatta
återlcmnandet, utan, då kostnaden för Tidningens fortsättning i vissa fall
syntes kunna förminskas, hemställde, att Kongl. Maj:t måtte åt bemälde Embete
uppdraga att med vederbörande betinga de blifvande vilkoren och, förr än uppsägningstiden
inträffade, med fullständigt förslag i ämnet inkomma, — finnes
Kongl. Maj:t den 26 October 1858, på Föredragandens och Stats-Rådets r) tillstyrkande,
till Hof-Canzlers-Embetets berörde förslag hafva lemnat Nådigt bifall.
I sammanhang härmed bör slutligen upplysas, att af de den 11 November
1834, den 19 Juni och den 29 September 1835 Stats-Tidningen, till ett sammanberäknadt
belopp af 12,500 R:dr, förskjutna medel, 5000 R:dr, enligt Rikets
Ständers år 1837 församlade Revisorers berättelse, den 50 Januari 1836, och
2000 R:dr, enligt Stats-Contorcts i anledning af nämnde Revisionsberättelse gifna
förklaring, sedermera blifvit guldna.
N:o 52.
Stats-Rådets Protocoller under den tid, som tillhört detta Utskotts granskning,
innehålla liera bevis på de betydliga utgifter, Kongl. Theatern orsakat Staten. Den
22 Februari 1834 måste 3000 R:dir af extra utgiftsmedlen beviljas s) till en afbetalning
å en Friherre Åkerhjelms hos Theater-Cassan egande fordran; den 4
October 1834 tillstyrkte Konungens Rådgifvare t) Kongl. Maj:ts befallning till StatsContoret
att lemna Theater-Directionen ett förskott af 10,000 R:dlr; den 13 De
-
r) Tit. Rosenblad, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, von Schulzenheim, Hård, Gyllenhaal,
v. Hartmansdorff och Munthe,
t) Närvarande: Tit. Rosenbkd, af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm,
Adelsvärd, Poppius och Skogman. j
t) Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, G. Lagerb elke, G. Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm,
Poppius, v. Schulzenheim, och Skogman.
52
Bilagor till Constitutions-Utskottcls Memorial, N.-o i3.
cember 1857 u) beslöt Kongl. Maj:t, att nyssnämnde förskott skulle godtgöras på
det sätt, att dertill af extra utgilts-medlen användes år 1838 5000 R:dlr och år
1839 en lika summa, samt att det till amortering af Theater-Cassans äldre skulder
förut å extra utgifts-medlen anviste anslag af 5000 R:dlr om året finge fortfara,
intill dess hela skulden, den 30 Juni 1837 utgörande, efter afdrag af ofvannämnde
10,000 R:dlr, 91,991 R:dlr 38 sk. 7 r:st. Banco, blifvit till fullo betald,
eller serskildt reglerad.
Den 10 Augusti 1838 «) beslöt Kongl. Maj:t, dels att 2000 R:dlr finge genast
till Theater-Directionens disposition af extra utgifts-medlen anordnas, dels ock
att, för liqviderandet af ett lån på 15,000 R:dlr, som Directionen då bemyndigades
att upptaga, 3000 R:dlr årligen, från och med år 1839 och intilldess lånet,
med derå upplöpande räntor, blifvit till fullo återbetaldt, af extra utgifts-medlen
skulle utgå och till Theater-Directionen utbetalas.
Den 28 September 1859 tillstyrkte Föredraganden och Stats-Rådet x), att
Kongl. Majit täcktes i Nåder tillåta, att, till räntans godtgörande å Theaterns skuld
samt Capitalets successiva förminskning, de genom Kongl. Brefven d. 18 Maj
1831, d. 8 Dec. 1852, d. 15 Dec. 1837, och d. 17 Aug. 1838 till betalning
af Theaterns äldre skulder Nådigst anvisade och af extra utgifts-medlen anordnade
serskildta anslag, af hvilka till 1845 års slut skulle utgå Ridlr 2000,
till 1842 års  3000,
till 1839 års  5000,
och till 1844 års  3000
måtte oafkortadt, till och med 1848, fortfarande till Directionens disposition få utbetalas,
och att, i följd deraf, Stats-Contoret måtte undfå Nådig befallning att,
oberoende af de anvisningar, hvilka i ofvan åberopade fyra Kongl. Bref innefattades,
och som redan voro inom viss tid begränsade, ytterligare, för det uppgifna
ändamålet, tillhandahålla Directionen:
den 1 Juli 1840 .  R:dlr 5000.
„ „ „ 1841  — 5000.
„ „ „ 1842  — 5000.
„ „ „ 1843  — 8000.
„ ., „ 1844  — 8000.
u) Närvarande: Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhjelm, Adelsvärd, Åkerhjelm, Hård, von
Schultzenheim, Gyllenhaal, och oSkogman.
v) Närvarande: Tit. Adelsvärd, Åkerhjelm, v. Schulzenheim, Hård, Gyllenhaal och
Munthe.
x) Tit. Rosenblad, Stjerneld, Adelsvärd, Åkerhjelm, J. Lagerbjelke, r. Schulzenheim, Hård,
Gyllenhaal, Ihre och Munthe.
Bilagor lill Constilulions-Utskoltels Memorial, N:o i3.
53
den 1 Juli 1845 R:dlr 11,000.
„ „ „ 1846  — [13,000.
„ „ „ 1847  — 13,000.
„ „ „ 1848  . “ 12,450.
Sedan Kongl. Maj:t den 13 Augusti 1835 till Stats-Rådet öfverlemnat ett
förslag, rörande den Kongl. Theaterns förvandlande till en National-Theater; sa
hafva Stats-Rådets Ledamöter y) den 20 Juni 1857 yttrat sig för Kongl. Theaterns
bibehållande i sitt dåvarande skick, hvarefter Kongl. Maj:t den 4 Maj 1839 i
Christiania i Nåder förklarat sig vilja, till befordrande af Theaterns framdeles bestånd,
från och med den 1 Juli 1839, af Hans Maj:ts egna medel i Nåder lemna
Kongl. Theatern ett årligt understöd af 36,000 R:dlr.
N:o 53.
Den 28 October 1835 hemställde Stats-Rådets Ledamöter z) och Föredraganden
a) till Kongl. Majit, att till undanrödjande eller minskning för framtiden af
de många olägenheter, som Krono-Utskyldernes fördröjda inbetalning förorsakade,
äfvensom af de förluster, som Statsverket genom afskrifningar fick vidkännas, det
sannolikt i väsendtlig mon skulle bidraga, om föreningar kunde socknevis, eller åtminstone
byavis bildas, med åtagen gemensam ansvarighet för Krono-Utskyldernes
betalning inom en bestämd tid; hvarvid, till uppmuntran för dylika föreningars
åstadkommande, lämpligt skulle vara att åt de socknar eller byar, hvilka en sådan
skyldighet sig iklädde, medgifva så väl frikallelse ifrån skyldigheten att vid
andra uppbördsstämman tillstädeskomma, som ock ett till slutet af Mars månad
hvart år förlängdt anstånd med utskyldernes inbetalning, äfvensom dylika föreningar
skulle njuta laga handräckning emot dem, som icke behörigen inbetala sina
Krono-Utskylder, och föreslogs, att delta medgifvande borde, jemte föreskriften om
stämmoböternes utgörande, kungöras.
Kongl. Majit anbefallte vederbörande menigheters hörande å allmänna sockenstämmor,
huruvida och i hvad mon de skattskyldige voro hugade att ingå föreningar
om gemensam ansvarighet för Krono-Utskyldernes årliga betalning, med undantag
af hvad lagligen afkortades, emot förlängdt anstånd med inbetalningen till
slutet af Mars månad det påföljande året samt befrielse från stämmoböter tills
vidare.
»/) Tit. Rosenblad, Mörner, Åkerhjelm, oell Skogman.
z) Tit. Rosenblad, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, och Poppius.
a) Tit. Skogman.
54
Bilagor till Conslilutions-Utskoltels Memorial, N.o i3.
N:o 54.
Sedan Rikets Ständer den 28. September 1829 hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit att, före pröfningen af sig yppande frågor om skatteköp å Kyrkohemman
i Halland, vid vederbörlig Domstol måtte varda i laglig ordning undersökt
och utredt, huiuvida Kronan eller Kyrkan hade jordegande-rätten, och att,
såsom följd deraf, jemväl måtte förklaras, att de uti administratif väg redan vidtagne
beslut icke voro hinderlige för eganderättsfrågans upptagande och afgörande
i tvisteväg, och, efter det denna begäran, genom Kongl. Resolutionen den 9 Juli
1830, blifvit afslagen, uti ny underdånig skrifvelse den 10 November 1834 anhållit,
att en allmän undersökning, rörande de så kallade Halländske Kyrkohemmanen,
måtte verkställas, hvarigenom på en gång kunde utredas och urskiljas, om
och hvilka af dessa hemman tillhörde Kongl. Majit och Kronan samt borde med
åboer af Kronan förses, eller voro af den beskaffenhet, att kyrkorne till dem hade
eganderätt och lagligen kunde dem bortstädja, samt utbedt sig, att om utgången
af denna undersökning vid nu innevarande Riksdag få af Kongl. Majit emottaga
underrättelse; sedan vidare Prestc-Ståndet, som i sistnämnde skrifvelse icke deltagit,
i serskild underdånig skrifvelse den 13 November 1834, på anförde skäl, den
ifrågasatta undersökningen i underdånighet afstyrkt, men förre Riksdagmannen från
Halland, Anders Svensson, den 1 Juni 1833, till följd af gifvet uppdrag, i underdånighet
anhållit, det måtte Riksens Ständers skrifvelse vinna Nådigt afseende;
förklarade Kongl. Majit den 14 Nov. 1833, på Stats-Rådets och Föredragandens b)
tillstyrkan, att vid den redan den 9 Juli 1850 gifna Resolution skulle förblifva.
N:o 55.
Den 5 Februari 1859 föredrogs inför Kongl. Regeringen Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse den 17 Maj 1853, i hvad den angick frågan om skattläggningsförfattningarnes
öfverseende, jemte KammarCollegii deröfver den 8 December
1838 afgifne utlåtande. Rikets Ständer anhöllo, att, för vinnande af förenkling af
räntepersedlarne, vid blifvande skattläggningar å nya hemman, Kongl. Majit täcktes
låta öfverse författningarne rörande skattläggningar, samt för Rikets Ständer vid
nästa Riksdag framlägga förslag till de rättelser derutinnan, hvartill förenklingen i
räntepersedlarne jemte öfriga omständigheter kunde föranleda. Uti underdånigt
Utlåtande häröfver hade Kammar-Collegium yttrat den åsigt, att vid räntepersed
-
6) Tit. Rosenblad, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, v. Schulzenheim
och v. Hartmansdorff.
Bilagor till Constitulions-Utskotlets Memorial^ N.-o i3.
55
larnes förenkling och förvandling till ett fiirre antal, sadan förändring uti skattläggningsväsendet
icke borde ske, som föranledde till derom gällande författningars,
egentligen sjelfva methodernas öfverseende och jemkning, emedan en förändring i
dessa methoder, med tillhörande undervisningar för hvarje ort, skulle vid skattläggningar
å nya hemman medföra, att dessa hemman fingo dels högre, dels lägre ränta
sig äsatt, än efter de gamla methoderne samt derigenom förorsaka ojemnhet i beskattningsförhållandet
emellan äldre förut skattlagde hemman samt de i senare tider
tillkomna, eller åtminstone uppväcka farhåga derför; och hade Kongl. Regeringen
c) funnit någon åtgärd i afseende pä Rikets Ständers ofvanberörde framställning
icke erforderlig.
N:o 56.
Den 9 Maj 1835 föredrogs Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 21
Februari samma år, med förslag till Lag om Stämplade Pappers-afgiften, jemte
begäran, att Kongl. Maj:t måtte i Nåder låta samma förslag, sedan detsamma, i
afseende på de deri förekommande administrativa föreskrifter, blifvit af Kongl. Maj:t
i Nåder granskadt, till allmän efterrättelse kungöra. Jemte anmälan afhvadStatsContoret,
i afseende på uppbörden och redovisningen af berörde Stats-inkomst anfört,
yttrade Föredraganden rf), att, vid granskning af ifrågavarande förslag, 5 §.
synts påkalla en serskild uppmärksamhet. Enligt denna <§. hade beloppet af chartaesigillato
afgiften för följande handlingar blifvit af Rikets Ständer sålunda förhöjdt,
nemligen för Adelsbref från 70: — till 100: —
för Friherrebref från 150: — till 200: —
för Grcfvebref från 500: — till 400: —
för Öppna bref å förmoner m. m., som
Herrar Riksens Råd af ålder tillerkände
blifvit från 238: 16 till 500: —
för Riddare- och Commendeurs bref af Kongl.
Seraphimer-Ordcn från 45: — till 100: —
för Commendeursbref af Svärds-Ordens Stora
Kors, som hittills ej utfärdats 66: 52
för Commendeursbref af Svärds-Orden,Nord
stjerne-Orden
och Wasa-Orden . . . från 22: 24 till 50: —
c): Deri deltogo Tit. Rosenblad, Stjerneld, Löwenhielm och Adelsvärd. Föredragande,
Ulfsparre.
d) Tit. Skogman.
56
Bilagor till Conslitulions-Ltskollets MemorialJ No i3.
för Riddarcbref af Konung Carl XIII:s Orden från 6: — till 23: —
och för öppna bref för Riddare och Ledamöter
af Nordstjerne och Wasa Ordnarne . fran 6: — till 13: —
till hvilket allt komme den i 10 §. föreskrifna serskilda, icke obetydliga chartaeafgift,
som skulle utgå i stället för den hittills vanliga så kallade Canzli-gebiihren
och sportlerne inom Kongl. Maj:ts Canzli.
Då denna tillökning skulle inskränka och försvåra utöfningen af Kongl. Maj:ts
i 37 och 39 §.§. Regeringsformen förvarade prerogativer, och då, under fortsatt
tillämpning af samma grundsats, möjligen vid en blifvande Riksdag sådane bestämmelser
kunde vidtagas, som i verkställigheten helt och hållet tillintetgjorde Kongl.
Maj:ts rätt och prerogativ i nu uppgifna fall, ansåg Föredraganden sig icke kunna
tillstyrka, att förslaget måtte, utan föregången discussion om den <§., hvari de
ilrågaställde afgifterne förekommo, varda till allmän efterrättelse utfärdadt.
Föredraganden åberopade till stöd för sin förklaring icke allenast ordalydelsen
af 60 <§. Regeringsformen, som väl stadgade, att bevillningar eller andra allmänna
afgifter icke kunde, utan Rikets Ständers samtycke, förhöjas, men deremot icke
vägrade, eller rimligen kunde innebära något hinder för Konungen att dylika afgifter
nedsätta, utan jemväl att denna §. ifrån Grundlagens stiftelse är vorden sålunda
förstådd och tillämpad, ibland annat hvad tullbevillningen vidkom, hvilken
under tiden mellan Riksdagarne blifvit för flera varu-artiklar af Kongl. Maj:t minskad
och jemkad, utan att denna åtgärd sedermera, vid Rikets Ständers nästa
sammankomst utgjort föremål för någon erinran, å deras sida, eller från det Rikets
Ständers Utskott, som granskar Stats-Rådets Protocoll.
På dessa skäl, och enär nämnda chartae-sigillatse afgifter syntes alltför höga
och betungande, hemställde Föredraganden i underdånighet, det Kongl. Maj:t måtte
i Nåder förklara, att den vanliga charta-sigillata för meranämnde bref mätte framgent
beräknas och utgå till enahanda belopp, som uti dittills gällande Förordning
var bestämdt, samt att författningens föreskrift i detta fall måtte derefter jemkas.
Häri förenade sig Stats-Rådets samtlige Ledamöter e). Kongl. Maj:t gaf sitt
Nådiga bifall.
Serskild uppmärksamhet förtjenar, att Föredraganden under sin, äfven i öfrigt
ofullständiga framställning icke fästat Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet derpå, att
den förut endast för Riddarbref å Svärds-Ordens Stora Kors gällande befrielse från
stämpladt pappers-afgift just i den §., som af Föredraganden framställdes såsom
föremål för serskild granskning, utsträcktes till alla Commendcurs- eller Riddarbref
af
é) Tit. Rosenblad, af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm,
Poppius, och v. Schulzenheim.
Bilagor till Constitutions-Utskotlets Memorial, IV.o i3.
57
af Kong!. S värds-Orden, hvilka i följd af under påstående fälttåg skedd utnämning
utgifvas; en utsträckning, som åtminstone bordt öfvertyga Föredraganden, huru föga
anledning i detta Rikets Ständers steg var till den af honom yttrade fruktan om
en i framtiden förestående tillintetgörclse af Kongl. Maj:ts ofvannämnda prerogativ.
N:o 57.
Till grund för anmärkningen om Konungens Rådgifvare* i denna punkt
nämnda uraktlåtenhet, ligga de Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner åtföljande Protocoll
för den 22 Januari 1854 f) och den 27 Januari 1840 ^).
N:o 58.
I fråga om förordnande till ett högre Embete finnas Kongl. Maj:ts Rådgifvare
den 21 April 1857 samtlige hafva afstyrkt den af Kongl. Maj:t föreslagna personens
förordnande. Såsom skäl dertill anfördes af en bland Konungens Rådgifvare K),
med hvilken fyra af de öfriga*') sig förenade, att han ansåg hemälde person hvarken
innehafva de egenskaper, eller det anseende i allmänhet, som erfordrades att
förvalta det ifrågavarande Embetet, ett af de vigtigaste i Riket. En annan/) upp
gaf såsom skäl för sitt afstvrkande, att han trodde det vara af högsta vigt, att
detta Embete innehades af en man med anseende, förmåga och en närmare bekantskap
med den högre administrationens practiska beskaffenhet. Dessa vilkor ansåg
han ej uppfyllas genom den ifrågavarande Embetsmannens inträde i den högre
administrationen, ehuru hans duglighet i öfrigt ej kunde förnekas. Föredraganden
k) ansåg äfven för sin del den ifrågasatte Embetsmannen icke kunna anses vara
f) Närvarande, utom den nu under Riks-Rätt ställde Stats-Secreteraren,' Tit. ^Rosenblad,
af Wetterstedt, Mörner, G. Lagerbjelke, Löwenhielm, Adelsvärd, Poppius, Åkerhjelm,
och von Schulzenheim.
g) Närvarande, utom de nu under Riks-Rätt ställde, Tit. Rosenblad, Åkerhjelm, J. Lagerbjelke,
v. Schulzenheim, Hård, och Munthe.
h) Tit. Rosenblad.
*') Tit. Mörner (som hufvudsakligen med Tit. Rosenblad instämde), Löwenhielm, Adelsvärd,
och Hård.
j) Tit. Åkerhjelm; (Tit. v. Schulzenheim förenade sig både med Tit. Rosenblad och Tit.
Åkerhjelm.
k) Tit. Danckwardt.
Bill. till /{. St. Brot. 184.0. 3 Sami. 11 Häftet. *
58 Bilagor lill Constitutions-lltskottels Memorial, N.o i3.
en tjenlig och lämplig person till omförmälde höga och vigtiga Emhete. Emot detta
enhälliga afstyrkande blef förordnande å Embetet för ifrågavarande person utfärdadt.
N:o 59.
Uti en till Kongl. Majit afgifven underdånig skrifvelse den 18 Juni 1858,
hade ett Embetsverk anmält, att, sedan en enskild man gifvit bemälde Embetsverk
tillkänna, det han i ett enskildt lius bär i staden hade förvarade åtskilliga från
Kronans förråd på auction inköpte vapen och dessa sedermera blifvit till Artilleriförrådet
afförde och der för köparens räkning qvarhållne, så hade köparen uti en
sedermera till samma Embetsverk ingifven skrift hemställt, att berörde vapen
måtte för Kronans räkning inköpas. Sedan Krigs-Collegium afstyrkt detta återköp
och Konungens Rådgifvare l) den 14 September 1858 förklarat sig finna intet äfventyr
för lugnet i Hufvudstaden uppkomma deraf, att ett så ringa antal vapen
lemnades i en enskild mans hand, och derföre tillstyrkte att gevären måtte till köparen
återlemnas i samma förseglade lådor, deruti de vid emottagandet varit inlagde,
så förordnade Kongl. Majit icke destomindre, att ifrågavarande gevär skulle i
förrådet qvarblifva och den af köparen för dem fordrade summan, 2,285 Ridlr
16 sk. Banco, till honom af Krigs-Collegium utbetalas; och ville Kongl. Majit förständiga
Krigs-Collegium, att, då fråga framdeles kunde uppstå om afskiljande från
förråden af odugliga vapen, desamma borde, efter derom skeende anmälan, slopas
och göras fullkomligt obrukbara, så att illasinnade deraf ej måtte kunna sig begagna
till lugnets och allmänna ordningens störande; ”hvarefter och sedan hvad af
beslag och andra materialier dertill kunde användbardt finnas till förrådet åter ingått,
jernet, metallen och messingen borde efter vigt på auction försäljas, tillika
med hvad i öfrigt för Kronans tjenst funnes odugligt.”
N:o 60.
Den 19 October 1858 förklarade efter slutad föredragning Kongl. Majit Sig
anse nyttigt, att ytterligare en Rese-Inspector med hufvudsaklig bestämmelse för
bevakningen i Skåne blefve vid Tullverket anställd. Konungens Rådgifvare m) yr
-
/) Tit. Rosenblad, Stjerneld, Löwenhielm, von Schulzenheim, Hård, Gyllenhaal, och Grip.
ro) Tit. Rosenblad, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, von Schulzenheim, Hård, Gyllenhaal,
yon Hartmaushorff, och Munthe.
Bilagor till Conslitutions-Utskottels Memorial, IV.-o i3.
59
kade i allmänhet, att General-Tull-S tyr elsen borde höras om behof af en sådan
tjenst verkligen fanns. En bland dessa Rådgifvare n) afstyrkte bestämdt inrättandet
af den nya tjensten. Kongl. Maj:t beslöt icke destomindre, att, utom de vid
Tullverket redan befintliga tvä extra Rese-Inspectorer, en ny, hufvudsakligen för
bevakningen i Skåne, skulle tillsättas i enahanda ordning, som vid de förras tillsättning
blifvit iakttagen och med åtnjutande af enahanda aflöning, samt att GeneralTull-Styrelsen
skulle inkomma med förslag.
Den 2 November samma år föredrogs General-Tull-Styrelsens underdåniga
skrifvelse, hvari General Tullstyrelsen till Kongl. Maj:ts Nådiga godtfinnande öfverlemnat,
huruvida uppgifven man, som hos General Tull-Directeuren anmält sin
önskan om en sådan tjenst, som den nu inrättade Extra Rese-Inspectionen, måtte
dertill i Nåder förordnas. Konungens Rådgifvare o) förklarade sig ingenting hafva
att erinra emot den nämnda personen; hvarefter Kongl. Majit i Nåder utnämnde
honom.
Den ll:te April 1859 föredrogs en ansökning af en Embetsman vid Postverket
att, sedan en sportel-inkomst, som han och hans företrädare i och för befattningen
med Post- och lnrikes-Tidningen åtnjutit, i följd af contractets uppsägande
på Stats-Tidnings Redactionens sida, med slutet af 1858 upphört, en årlig
deremot svarande ersättning af Postmedlen måtte honom personelt tilläggas från
och med år 1859; varande berörde sportel-inkomst uppgifven till ett belopp af
599 R:dlr 50 sk. 7 rist årligen, som styrktes med Utdrag af Hufvudböckerna öfver
Tidnings-medlen.
Oaktadt Konungens Rådgifvare p) härtill afstyrkte bifall, tilläde Kongl. Majit
bemälde Tjensteman personelt 500 Ridlr årligen af Postmedlen, så länge han tjensten
innehade.
Den 3 Mars 1837 beslöt Kongl. Majit, oaktadt sina Rådgifvares q) afstyrkande,
att 6000 Ridlr, hvilka i project-Staten för Fjerde hufvud-Titeln blifvit uppförde till
fullbordan af Skeppsholms Kyrkobyggnad, skulle användas till byggnad af ett då
för Flottan nödigt ansedt Ångfartyg.
Den 26 Maj 1857 föredrogs inför Kongl. Majit den år 1836 den 16 April
och 4 Juni uppskjutna frågan, angående ett Canalbolags anhållan om fortfarande
bidrag af Stats-medlen till räntans godtgörande för det åt en dess egande större
n) Tit. Hård.
o) Tit. Rosenblad, Stjerneld, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, v. Schulzenheim, Hård,
Gyllenhaal,* och Munthe,
p) Tit. von Schulzenheim, Hård, Gyllenhaal, och Grip.
q) Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, t. Schulzenheim, Hård,
Grip.
Biligor till Constilitiions-Udkottets MemorialN.-o i3.
verkstad af Landtbruks-Academien meddelade lån, Stats-Rådets närvarande Ledamöter
r) och Föredraganden s) afstyrkte bifall, som dock af Kongl. Maj:t lemnades.
N:o 61.
Stats-Secreteraren för Handels- och Finans-ärendena t) har först den 11 Januari
detta år föredragit förslaget till den proposition, Kongl. Maj:t till Riksens
Ständer vid deras till den 14 i samma månad utsatte sammanträde borde afgifva
om Statsverkets tillstånd och behof. Stats-Secreteraren för Krigs-ärendena u) har
först den 13 sisth Januari föredragit dess underdåniga förslag om Tredje och Fjerde
Hufvud-Titlarnes behof; och Föredraganden för Kammar-ärendena a) först den 13
i samma månad föredragit liera mål, om hvilka framställning uti Kongl. Maj:ts
proposition till Rikets Ständer om Statsverkets tillstånd och behof borde ske.
N;o 62.
Sedan Kongl. Majit den 10 December 1816 fastställt Kammar-Rättens den
50 Maj 1815 fattade beslut, angående Kronans ersättningsanspråk emot enskild
man och Kongl. Majit, då Nådeansökning sedermera blifvit ingifven, den 17 Juni
1818 uppskjutit dess pröfning, blef denna fråga först den 26 April 1854 x) i
anledning af Kammar—Rättens underdåniga anhållan att få del af Kongl. Majits
Nådiga beslut deröfver, til! afgörande företagen.
N:o 63.
En den 14 December 1835 i Rikets Allmänna Ärenders Beredning förehafd,
den 6 Juli y) och den 16 December 1836 z) i Stats-Rådet föredragen klagan af
underlydande Tjensteman öfver förmenta oförrätter tillfogade af en Förman, biel
törst den 2 Maj 1859 a) till slutligt afgörande befordrad.
r) Tit. Rosenblad, Mörner, Löwenhielm, Åkerhjelm, von Schulzenheim och Hård.
•s) Tit. Skogman.
t) Tit. Munthe.
u) Tit. Grip.
I) InÄJ!'hvilken likväl minsta .M™ at tiden varit
y) Tit. Skogman, föredragande.
z) Tit. Skogman, föredragande.
u) af Tit. Munthe.
Bilagor till Constilutions-Vtskoltets Memorial, N.e i3.
61
N o 64.
Besvär öfver tillsättningen af en tjenst, som den 19 Mars 1852 i Allmänna
Ärendenas Beredning förevarit och den 7 Maj 1834 b) blifvit i Stats-Rådet föredragne,
afgjordes först den 28 October 1835 c).
N;o 65.
Preste-Ståndets begäran om rätt för Klockare-Enkor att söka extra Nådår,
som redan den 26 April 1834 i Stats-Rådet förekommit d), har, ehuru tvänne ansökningar
om sådane nådår den 6 Maj 1855 blifvit föredragne e) och på grund af
i Författningarne saknad tillåtelse till dylika ansökningar, afslagne, likväl under
Stats-Secreteraren von Hartmansdorfls hela återstående tjenstetid icke blifvit till
slut befordrade.
N;o 66.
Rikets Ständers i underdånig skrifvelse den 24 September 1834 anmälde ansökning,
att dubbel eller förhöjd tjenstårsberäkning för Ecclesiastica Tjenstemän
måtte, under uppgifna förbehåll, försvinna, har först den 1 November 1859 fl blifvit
föredragen.
N:o 67.
l)en 23 Februari 1855 hade Rikets Ständer i underdånig skrifvelse anhållit,
att Convoij-Coinmissariatet måtte upphöra och dess befattning öfverflyttas på Commerce-Collegiuin.
Vid föredragning häraf den 19 Juni 1835 förordnade, på Föredragandens
g) och Stats-Rådets tillstyrkan, Kongl. Majit, att Convoij-Commissariatets
och Cornmerce-Collegii underdåniga utlåtanden häröfver skulle infordras. Sedan
dessa utlåtanden inkommit, beslöt Kongl. Majit den 13 Juli 1836, utan att
Föredraganden h) dervid något yttrat, att frågan tills vidare skulle uppskjutas; och
slutligen förordnade Kongl. Majit den 14 April 1837, vid föredragning af dåvarande
Ordförandens ansökning om endtledigande från sin befattning, att detta Ordförandeskap
skulle tills vidare förenas med Presidents-Embetet i Commerce-Collegiuin,
utan att Föredraganden») synes yrkat afgörande af frågan om Convoij-Commissariatets
upphäfvande.
L) af Tit. von Hartmansdorff.
c) Föredragande Tit. von Hartmansdorff.
d) Föredragande Tit. von Hartmsnsdorff.
e) af Tit. von Hartmansdorff.
f) af Tit. Heurlin, som likväl blott, sedan sednare delen af år 1838 förestått Stat8-Se
creterare-Embetet.
g) Tit. Skogman.
Ii) Tit. Skogman.
»j Tit. Skogman.
62 Bilagor till Constitutions-Utskottets Memorial, N-o 13.
N:o 68.
Riksens Ständers underdåniga skrifvelse den 9 Maj 1855, rörande Fattig—
vårdsanstalterna, föredrogs inför Hans Majit Konungen i Stats-Rådet den 19 Juni
1855. Sedan det utlåtande, sorn, enligt Kongl. Maj:ts då fattade beslut, från
Kammar-Collegium infordrades, af detta Collegium den 7 October 1856 blifvit afgifvet,
föredrogs målet A) inför Kongl. Majit ånyo den 17 Mars 1837. Stats-Secreteraren,
som fann saken af den vigt och i vissa fall af den natur, att Rikets
Ständers yttrande deröfver borde vid nuvarande Riksdag inhemtas, föreslog nedsättning
af en Comité, som skulle utarbeta förslag till allmän stadga om fattigvård
och i sammanhang dermed äfven till ny och fullständig författning om Sockenstämmor
och Kyrko-Råd. Stats-Secreleraren ansåg, så snart de i sistnämnda afseende
infordrade utlåtanden inkommit, tiden vara inne att utse och förordna nämnda
Comité. Den 26 October 1838 hemställde Föredraganden l) att, enär de från
vederbörande infordrade underdåniga utlåtanden nu inkommit, Kongl. Majit måtte
förordna nämnde Comité samt, utan utfärdande af någon serskild Instruction för
densamma, endast i allmänna ordalag antyda, att den egde uppgöra förslag, såväl
till allmän stadga om fattigvården i Riket, som till en serskild för Hufvudstaden,
hvarvid Comitéen borde taga i öfvervägande de ämnen oell författningar, som dermed
stodo i sammanhang och derpå hade inflytande samt med nödiga förslag i
dessa afseenden inkomma m. m.
N:0 69.
Sedan, i anledning af Kongl. Majits Nådiga skrifvelse den 13 Februari 1829,
angående förändring och reduetion af hemmansräntorne i de Län, der desamma
nu finnas i ett större antal persedlar utförde, Rikets Ständer i underdånig skrifvelse
den 25 Januari 1850, på anförda skäl, anhållit, att verkställigheten af ränteperspdlarnes
nämnda förvandling i allmänhet måtte till nästföljande Riksdagen få
hvila, för att då i sammanhang med en hos Kongl. Majit i underdånighet begärd
proposition, rörande, bland annat, förändrad method för markegångssättningen till
afgörande företagas, samt Kongl. Maj:t derefter genom Nådig proposition den 7
Maj 1834 till Rikets Ständers pröfning öfverlemnat båda de således förenade frågorne,
så blef, då Rikets Ständers till svar härå afgifna underdåniga skrifvelse den
17 Maj 1855, efter det Kammar-Collegium, till underdånig åtlydnad af Kongl.
Maj:ts den 19 Juni 1835 fattade Nådiga beslut, med utlåtande inkommit, den
15 Juni 1838 inför Hans Majit Konungen i Stats-Rådet föredrogs m), målet, i
A) af Tit. von Hartmansdorff.
t) Tit. Heurlin.
m) af Tit. Skogman.
Bilagor till Conslitutious-Utskollets Memorial> N:o t3.
63
ättledning af flera Stats-Råds-Ledamöters yttrade önskan, att af handlingarne taga
serskild kännedom, tills vidare uppskjutet.
N:0 70.
Den 16 Maj 1835 föredrogs inför Hans Maj:t Konungen i Stats-Rådet Cornmitterades
till reglering af gevärstillverkningens ändamålsenliga bedrifvande den 6
föregående April aflåtna underdåniga skrifvelse, deruti Committerade i underdånighet
framställde hufvudgrunderna för en framtida gevärsfabrication.
Föredraganden n) föreslog, att, till beredande af tillgångar till ifrågasatt förändring
af Carl Gustafs Stads gevärsfactori, för hvilket arbete nödige förberedande
åtgärder med grundläggning m. m. då genast borde af Committerade föranstaltas,
factoriets sliphus, piphammare samt en dertill hörande räckhammare jemte stångjernshammare
med skärverk i räkenskaperne upptagne till ett värde af 17,793
R:dr 24 sk. 5 r:st., måtte, genom Krigs-Collegii försorg, få på offentlig auction
till den mestbjudande försäljas, äfvensom likaledes härstädes det hus med tomt, som
för 9000 Rdr var inköpt och afsedt för vapen-centräl-verkstaden, - - - - samt att
enär, om ock försäljningssumman för alla dessa hus, skulle uppgå till uppgifna bokförda
eller prasumtiva värden af tillsammans 31,793 R:dr 24 sk. 5 r:st., uti den
erforderliga kostnaden 92,027 R:dr 53 sk. 4 r:st., en brist upp stöde af 60,234
R:dr 8 sk. 11 r:st., denna brist måtte fyllas dels derigenom, att dertill förskottsvis
i första rummet användes det temporära öfverskott 32,156 R:dr 43 sk. 1 r:st.,
hvilket, enligt hvad Committerade utredt, i anseende till det minskade antal gevär,
som under åren 1835 till och med 1859 skulle för Kronans räkning tillverkas,
under tiden komme att uppstå å det för dessa år disponibla gcvärsanslag,
dels derigenom att återstoden 28,077 R:dr 13 sk. 10 r:st. med en fjerdedel af
beloppet beräknades och uppfördes å Krigs-Collegii Artilleri-Afdelnings-Stater för
åren 1836 till och med 1859, att utgå af Ordinarie Statsanslaget å Tredje Hufvudtiteln
för Krigs-Collegii departementer; och förmodade Föredraganden, att Kongl.
Maj:t, då tiden icke medgaf framställning derom till Rikets då församlade Ständer,
till de nästkommande skulle alternativt öfverlemna, huruvida förrberörde förskott af
gevärsanslaget borde betäckas genom den af Committerade föreslagna försäljning af
flen till Carl Gustafs Stads egendom hörande mjölqvarn samt åker och ängsmark,
eller om all fråga om detta förskotts återgående skulle förfalla. I detta Föredragandens
yttrande instämde Stats-Rådets Ledamöter, och Kongl. Maj:t gaf härtill Sitt
Nådiga bifall.
Föredraganden hade, såsom han sjelf till protocollet uppgifvit, deltagit i Comitéens
för regleringen af gevärstillverkningen arbeten, och hade således dubbel lätthet
att åstadkomma ett tidigare resultat.
n) Tit. Grip.
64
Bilagor lill Coiistitiitions-Utskotlets Memorial j lY.-o 13.
Den IB Maj 1838 beslöt Kongl. Majit, på Föredragandens och Stats-Rådets o)
tillstyrkan, att en uppkommen brist på medel till fortsättande af byggnadsarbetena
vid Carl Gustafs Stads Gevärsfactori, till belopp af 30,703 R:dr 22 sk. 7 r:st.,
skulle med omkring halfva beloppet pä hvartdera af 1859 och 1840 årens Statsreqvisitionsanslag
för Krigs-Collegii Artilleri-Afdelning lill bestående uppföras.
N:0 71.
I sammanhang med underdånig hemställan om Arieplougs och Arfvidsjaurs
Lappmarkers förläggande under Norrbottens Län, hade Riksens Ständer, i underdånig
skrifvelse den 3 Juni 1834, hos Kongl. Majit gjort underdånig framställning
om tillvägabringande af en ny administrativ och kammeral indelning i de delar af
Riket, der en sådan kunde finnas behöflig, dock utan att densamma måtte till förökning
af Länens eller dervararande Embetsmäns antal föranleda. Den 12 i samma
månad befallde Kongl. Majit p), att framställning derom skulle, i sammanhang
med det af aflidne Canzli-Rådet Nikander afgifna förslag till ändringar i Län, Härader,
Domsagor, Socknar, Stift, Prosterier och Pastorater i Riket, till Nådig pröfning
förekomma.
N:o 72.
I underdånig skrifvelse den 18 Augusti 1834, hade Rikets, Ständer anhållit,
att transporter af såväl Kronans manskap som af Kronoeffecter i allmänhet från en
ort till annan inom Riket derefter alltid måtte verkställas sjövägen, antingen på
Kronans egna eller på hyrda fartyg, då ett sådant transportsätt kunde begagnas.
Den 23 October 1859, då nämnda skrifvelse, jemte Krigs-Collegii och Förvaltningens
af Sjöärendena den 8 Januari 1833 deröfver afgifna utlåtanden i StatsRådet
föredrogs, förklarade Föredraganden q) lika med Stats-Rådets Ledamöter sig
finna detta ärende ega ett oskiljaktigt sammanhang med frågan om sättet för tågande
truppers fortskaffning, derom ny författning då var under utarbetning, samt
hemställde fördenskull, att Kongl. Majit täcktes förklara detsamma ej föranleda till
serskild åtgärd.
En stor del af Handels- och Finans-Expeditionens protocoller hafva icke, på
sätt eljest är ölligt, blifvit underskrifne af de Stats-Råds-Ledamöter, som för hverén
gång varit i Conseljen tillstädes.
o) Tit. Rosenblad, Löwenhielm, Adelsvärd, Åkerhjelm, Hård, Gyllenhaal och Grip.
p) Föredragande Tit. Danckvardt.
q) Tit. Grip.
STOCHHOLM, HOS 3. HJERTA, 1840.
Constilutions-Utskotlets Memorialj N:o 13.
1
Reservationer:
Herr Cederschjöld ville hafva anmärkt, dels att han under större delen
af den tid Utskottet varit sysselsatt med pröfningen af de anmärkningar,
som blifvit gjorde vid läsningen af StalsRåds-protocollen, varit af
sjukdom hindrad att Utskottets sammanträden bevista: och dels att han i
de flesta af de mål, i hvilkas afgörande han deltagit, varit af olika mening
med majoriteten.
Af Prosten Hallström: ”Då jag i några mål icke delat den segrande meningen
inom Utskottet, har jag trott mig böra,såsom min enskilda tanka, anmäla:
l:o att afstyrkandet af Konungens sanction till den af Rikets Ständer
föreslagna förändring af RiksrlagsOrdningens 11 §. icke förekommit mig
af sådan betydenhet, att det bordt till anmärkning föranleda, helst frågan så
vida kan sägas vara af ringare vigt, som Rikets Ständer redan i sjelfva verket
innehafva och kunna utöfva den makt, som i underställda nya lagförslaget
blott närmare bestämdes. Bil. N:o 2;
2:o att, ehuru jag icke med mitt bifall hyllar det i senare tider nog
vedertagna bruk, att Lagfrågor och allmänna Hushållnings-mål, hvilka Konungen
vill till Rikets Ständer framställa, meddelas dem i aflåtna Nådiga
skrifvelser, och icke, på sätt Regeringsformens 87 och 89 §§. föreskrifva,
jag likväl icke, med hänseende härtill, kunnat deltaga i ett strängare klander
af rådgifvande åtgärden, hvad serskildt Fattigvårdsfrågan beträffar, enär
densamma, genom den behandling, den af Committerade rönt, blifvit satt
i närmaste förbindelse med flera föregående reformer och lagförslag, hvaröfver
utlåtanden af vederbörande Embetsverk och Högsta Domstolen bordt
inhemtas, samt derförutan någon besinningstid väl kunde på goda skäl erfordräs,
i ett så utgrenadt och inagtpåliggande ärende. Bil. N:o 6;
3:o att jag icke funnit mig befogad ogilla, att Stats-Rådet, i likhet
med Högsta Domstolen, tillstyrkt bifall till en Nåd-ansÖkning. Bil. N:o 16;
4:o att den anmärkning, som, i följd af indragningsmaktens ifriga
handhafvande emot en mängd af Tidningar, blifvit riktad emot tillförordnade
Hof-Canzleren allena, bordt rätteligen utsträckas till samtlige de SiatsRådets
Ledamöter, hvilka i besluten derom deltagit. Bil. N:o 17;
5:o att den anmärkta utlåningen ur Handels- och Sjöfarts-fonden icke
skäligen låter hänföra sig till ole egentliga regerings-bestyren, utan fastmer
tillhörer en underordnad Auctoritet, Convoy-Commissariatet, att afgöjBill,
till R. St, Prot, 1840, 3 Sami, 12 Haft. 1
z
Constititdons-Utskottets Memorial, N-.o 13.
ra; samt att anmärkning dervid, i fall skäl förefinnas, ligger inom StatsUtskottets
gebit. Bil. N:o 18;
6:0 att då i den med Ryssland senast afslutade Handels-Tractat icke,
såsom der vederbordt, blifvit uppgjord en noga reglering af ömsesidigt
medgifna rättigheten, att från Finland införa ett visst quantum spanmål,
emot nedsatt tull, det icke må vara något serdeles att erinra dervid, att
sedermera, när fråga härom uppstod, Konungens Rådgifvare tillstyrkt, att
berörde rättighet må jemnt fördelas emellan de begge Respective Coutrahenterne,
och sålunda medgifvas Finnarne till hälften. Bil. N:o 25;
7:o att jag icke af af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af dea
19 Februarii 1835, angående utlåning ur Armeens Tross-Passevolance-Cassa,
kunnat hemta tillräckliga skäl att biträda en strängare anmärkning, enär
samma skrifvelse befinues affattad i nog obestämda ordalag, samt frågan
derjemte i hufvudsaklig måtto hemfaller under Revisorers och SLatsUtskolts
granskning. Bil. N:o 33;
8:0 att Siats-Rådets tillstyrkan, att med 200,000 R:dr ur Handelsoch
Sjöfarts-fond en understödja Slussbyggnaden i Stockholm icke må vara
föremål för ogillande, änskönt för medlens successiva utfallande en tidrymd
af 10 år åsågs, enär, mig veterligen, ingen anledning förekommer
till betviflande, att ju förrberörde summa var redan vid dan tid, då anslaget
tillstyrktes, ett sainladt och upplupet capital, som således för sagde
ändamål kunde afsättas. Bil. N:o 47;
9:o att jag, i grund af föreskriften i 83 §. Regeringsformen, icke för
min det kunnat deltaga i någon anmärkning enligt Regeringsformens 107 §.
emot Konungens Rådgifvare i Commando-mål , uppå hvilken Embetsmans
urakldåtefser allenast 106 §. vill vara användbar. Bil. N:o 50;
10:o att, då Constitutions-Ulskottet, efter inhemtad kännedom om Cabinetts-Cassans
ingångna borgensförbindelse för ett af den så kallade Bär
ODD
thelemy
fonden upptaget utrikes lån, beslutat att låta under tilltal inför
RiksRätt ställa 3:ne Konungens Rådgifvare, jemväl derföre, att de icke,
sin pligt likmätigt, främjat iakttagelsen af Regeringsformens 58 §. vid 1834
och 1840 årens Riksdagar, jag för min del ansett rättvist, att en lika lott
träffade alla de Stats-Rådets Ledamöter, hvilka öfvervåld rådplägningen om
de förbemälde Riksdagar aflåtna Kungliga Propositioner, rörande Statsverkets
tillstånd, helst jag lika litet vilt som kan föreställa mig, att ett sådant
förnemligande af Rikets angelägenheter inom Gonseljen är rådande, att
någon dess Ledamot skulle ej, såsom han ostridigt bort, vara om förhållandet
Coaslitutions-XJlskoltets Memorialj iV:o 13.
3
underrättad, eller ens kunnat undgå att afveta Cabinetts-Cassans under flera
år kännbart tryckande ansvarighet. Bil. N:o 57;
liro att det förekommit mig vara ett utöfver sin rälta gräns gående
anspråk, att yrka, det Konungens Rådgifvare borde känt sig förbundne att
lemna sine förtroende-platser, derföre att en af dem samfält underkänd person
blifvit för någon tid förordnad att förestå jemväl en högre befattning.
Bil. N:o 58;
12:o slutligen må mig tillåtas tillägga, alt jag icke föreställt mig, att
förevarande Betänkande skulle saknat nöjaktig redbarhet, ej eller taflan
förlorat i tillräcklig skuggning, om än ett och annat mindre drag derifrån
utevarit.”
Af Herr de Maré: ”Enär Höglofliga Utskottet ansett, att hvarje Ledamots
reservationer icke lämpligen kunnat, sådane de blifvit afgifne, ur
Protocollen utdragas, och i detta Betänkande, eller dgss bilaga, för hvarje
fall införas, och då Utskottet i allmänhet tillåtit tryckning af samtlige
dess Protocoller, anser jag för mig vara nog, all här endast vördsamt a-?
beropa de reservationer emot majoritetens beslut, sorn jag till samma Protocoller
funnit mig föranlåten att afgifva.”
Friherre J. Hermelin instämde i denna reservation.
Af Hans Jansson: ”Af de uti Betänkandet anförda facta, anser jag Constitutions-Utskottet
hafva en temmeligen osviklig ledning alt bedöma det
O O O
system, Regeringen följt. Det visar ingen klar öfverblick af landets ställning,
folkets behof och lidens kraf, -— icke ens dessa måttligare fordringar,
som Nationen med största skäl gör sig på dem, hvilka åtaga sig det
ansvarsfulla värf, att i högsta instansen vårda dess angelägenheter, föredraga
dem inför Konungen och gå Honom tillhanda med råd och upplysningar
om hvad Rikets nytta klafver att göra eller låta. Om denna nytta
synas flera af Rådgifvarena, dels hafva sväfvat i okunnighet, och ej velat
eller förstått skaffa sig tillräcklig kunskap, dels icke vårdat sig derom
med det nit och den samvetsgrannhet, som tillhört deras kall. Detta sistnämda
hafva de ej omfattat med den värma, ej deråt offrat den tid, den
ansträngning af krafter och omtanka, sorn det påkallar, ulan endast
nödtorfteligen förrättat hvad som ej kunnat undvikas. Åt Grundlagarne,
sora de måste anses känna, synas de, efter mitt förmenande, icke hafva
egnat den aktning de bordt, icke vakat öfver deras punktliga efterlefnad
med den trohet och den urskiljning, man af dem baft rätt att vänta. Hvarken
deras bokstaf eller deras anda, har alltid hållits i helgd, utan icke
4
Constitulions-TJtskottets Memorial, IV:o 13.
sällan åsidosatts eller uppoffrats åt personliga hänseenden, åt betänkliga
eftergifter för enskiltas eller korporationers önskningar. På Rikets Ständers
deremot hafva de icke fästat det afseende, sora vederbordt. Ständernas framställningar
till Konungen, — som dock icke äro individers ansökningar,
beroende af välbehaget, utan i sjelfva verket den ena Statsmaktens kommunicationer
med den andra, om hvad hon anser för det allmänna nyt*
tigt och lämpligt; — dessa framställningar hafva de antingen låtit i flera
år blifva o vidrörda, eller icke ens till pröfning upptagit eller rent af förkastat
dem, så billiga, så lätt åstadkomna, de än stundom varit. De af
Svenska Folket och dess Representanter vid många tillfällen yttrade fordringar
af förbättringar inom samhällsskicket, hafva de lemnat utan afseende;
och denna gång, liksom vid föregående Riksdagar, mötas Rikets Ständer
endast af propositioner om nya anslag, om ökade behofs fyllande, ej
af något förslag till Grundlagarnes eller andra Inrättningars nödvändiga
förbättring, icke ens af något tillkännagifvande om Styrelsens åsigter i detta
fall, hvilket kunnat tjena Rikets Ständer till en vägledning vid det utarbetande
till förslag i. dessa ämnen, som de nödgats ensamme åtaga sig.
Genom detta förfarande har det fall inträffat, som Regeringsformens 107 §.
förutsett, eller att Föredraganderne och Stats-Rådets Ledamöter uti deras
rådslag om allmänna mått och steg, icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta,
icke med oväld, nit, skicklighet och drift, sina Embeten utöfvat. Och,
ehuru de fleste af Rådgifvarena, mot hvilka anmärkning egt rum, redan erhållit
afsked ur Konungens Conselj och att en anmälan å Rikets Ständers
sida således icke för dem kan ega den påföljd, Regeringsformen utstakar,
i händelse Kongl. Maj:t gillar Ständernas åsigt, håller jag dock före, dels
alt Lagstiftarens mening måste hafva varit, att de Stats-Råd eller Föredragande,
som på detta sätt gjort sig oförtjente af Representationens förtroende,
icke borde framdeles kunna dit återkallas, dels, och hufvudsakligen,
att det klander, Rikets-Ständer derigenom uttala, gäller ej blott personerna,
utan ännu mer det system de följt, och att det är detta, som Representationen
önskar se förändrad t.”
Af Biskop Nibelius: ”Då i detta Betänkande, Konungens Rådgifvares
åtgärder, under den tid, som varit föremål för Utskottets granskning, framställas
på ett sätt, som, enligt min åsigt, icke kan för Riksens Högloft.
Ständer, vid den slutliga pröfningen af dessa åtgärder, vara rätt ledande,
måste jag mot detsamma reservera mig. Många af de gjorda anmärkningarne
har jag, på sätt de i Utskottet förde protocoller utvisa, och hvilka
Constitulions-Utskottets Memorial, N:o 13,
5
jag här får åberopa, icke biträdt: några, emedan jag ansett det anmärkta
förfarandet både kunna och böra gillas; andra, emedan de rört ämnen af
så ringa vigt, att de icke förtjenat omnämnas; vid andra åter, der anledning
till ogillande förevarit, bar jag likväl icke, till den grad, som Utskottets
majoritet, funnit handlingen klandervärd eller följderna riksskadliga.
Då således mitt omdöme: huruvida Stats-Piådels Ledamöter iakttagit
Rikets sannskyldiga nytta, i betydlig nion afviker från det af Utskottet bär
antydda, bar jag ansett mig böra uttala detsamma, och derigenom fullgöra
den första af medborgerliga pligter: den att låta dem, hvilkas handlingssätt
jag blifvit kallad att bedöma, rättvisa vederfaras.”
Af Biskop Holmström: ”Då mina åsigter, både af Constitutions-Utskottets
åliggande i allmänhet,och af de serskilda målens behandling i synnerhet, hvilka
innefattas i det till Riksens Ständer nu afgående utlåtandet öfver verkställd
granskning af Stats-Rådets protocoller, hufvudsakligen skilja sig ifrån dem,
hvilka majoriteten af denna Riksdags Constitulions-Utskott synes hafva antagit,
anser jag mig skyldig att, med begagnande af den nu mera, äfven
i dessa slags ämnen, medgifna offentliga reservations-rätten, framlägga skälen
till min skiljaktiga öfvertygelse. För att undvika allt för stor vidlyftighet,
måste dock denna framställning inskränkas till det hufvudsakligaste.
Vidkommande först Constitutions-Utskottets i 29 §. 2 mom. Riksdags-Ordningen
utstakade allmänna åliggande, har jag, med stöd af föreskriften
i 83 §. Regeringsformen, ansett Grundlagarnes ''ordalydelse' — utan
ali godtycklighet i tolkning — böra strängt vidhållas. Så måste för
tillämpning af 106 §. Regeringsformen, Konungens Rådgifvare finnas hafva
”uppenbarligen handlat emot Regeringsformens tydliga föreskrift, eller
tillstyret någon öfverträdelse deraf och af andra Rikets gällande Lagar,
eller underlåtit att göra föreställningar emot sådane öfverträdelser, eller
dem vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning.
” — För tillämpningen åter af 107 §. Regeringsformen, hvarest ett större
utrymme är åt det subjectiva omdömet iemnadt, erfordras en samvetsgrann
pröfning af det, som kan anses stridande emot "Rikets sannskyldiga nytta"
hvarvid den visa föreskriften i inledningen till ansvarighets-lagen för
Stats-Rådets Ledamöter icke bör förbises, att nemligen ”desse Embetsman
icke kan till last läggas, om, emot deras, på anförde skäl grundade, råd, utgången,
utan deras förvållande, blifver olycklig och det åsyftade goda ändamålet
icke vinnes.” Så väl i denna pröfning, som i den, huruvida en
”Stats-Secreterare med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroende-embete
utöfvat,” måste ock, icke ett och annat rådslag i mindre vigtiga ären
-
Constitutions-Utskoltets Memorial, N\o 13.
dea, utan det hela och mest magtpåliggande af Rådgifvare-åtgärderna, tagas
i en jemförande öfverskådning.
Med ledning af förstnämda grundsats, har jag icke kunnat gilla Gonstitulions-Ulskottets
åtgärd, att uti icke mindre än 31 mer och mindre
vigtiga mål ställa nästan alla dem, som under de senast förflutna sex åren
varit Konungens Ministrar, Stats-Råd, eller inför Konungen, äfven blott tillfälligtvis,
Föredragande, så våda de icke redan bortgått till en Högre Rättfärdighets
och Barmhertighels Dom, under tilltal inför Riks-Rätt. Redan
blotta antalet af sålunda anmärkte rådslag torde väcka något misstroende
till Utskotts-majoritetens uppfattning af både andan och ordalydelsen uti 106 §.
Regeringsformen. Så många ”uppenbarliga’ öfverträdelse!- under besagde tidrymd
af "tydliga” föreskrifter äro väl knappast tänkbara hos män, hedrade med
en för Rikets väl nitälskande Konungs mångåriga förtroende, och äfven afsina
politiska vedersakare i allmänhet vitsordade för upplysning, rättskänsla och redlighet.
De äro likväl, enligt min tanka, att lyckönska till det för dem sålunda
öppnade tillfället att inför Domstol rättfärdiga både moliverna för
sina rådslag och sin uppfattning af den constitutiouella ansvarighetens fordringar:
— en förmon, som icke förunnas dem emot de många anmärkningar,
hvilka med en, såsom mig synes, ofta nog minutiös klander-begärlighet,
blifvit samlade i det nu ändtligen afslutade betänkandet. För
min del har jag, angående det speciella af de till Riks-Rätt förvisade
målen, afgifvit yttranden och reservationer lill Utskottets proloeoll,
hvilka åtfölja remisserna till Riksens Ständers Juslitise-Ombudsman, till
följd af dess derom gjorda begäran. Beträffande åter de talrika anmärkningspunkter,
som föranledt Utskottets beslut om anmälan efter 107 §.
Regeringsformen, tillåter hvarken den för det nyss justerade betänkandets
afgång till Riksstånden medgifva tidens korthet, ej eller det tillbörliga utrymmet
för en reservation, mig att ingå i detaillerad utveckling af de
skäl, som grundlagt mitt i de flesta af dessa punkter från Utskottets majoritet
afvikande omdöme. Äfven i dessa fall ålnöjes jag att i Utskottets
protocoll hafva förvarat min mening, och derest dessa protocoll varda, till följd
af Utskottets dertill gifna tillåtelse, af trycket utgifne, så vill jag förmoda,
att detta sker med den oväld, att äfven minoritetens yttranden varda
i hvarje sak utan stympning offentliggjorda, och följaktligen icke, hvad mina
enskildt angår, här behöfva framställas.
Endast hvad vissa principer vidkommer, må mig tillåtas tillkännagifva:
-
Constilulions-UtsJiOltels Memorial, A';o 13.
7
l:o att jag icke kunnat deltaga i Utskotlets beslut, att för ett och
samma mål, på en gång tillämpa ansvar efter 106 och 107 §§. Regeringsformen.
Detta förefaller mig både såsom ett yrkande af tvänne domar i
en sak och såsom ett slags misstroende lill den lagliga vägen, att nå det
önskade målet. Sådana dubbla beslut förekomma rörande punklerne N:ris
3, 38, 47, 48, 52 och 70 af Utskottets betänkande;
2:o att jag icke ansett Hof-Canzleren vid föredragning i Siats-Rådet
af tryckfii hets-mål, eller tidnings-indragningar hafva bordt betraktas såsom
en Konungens Rådgifvare i dessa mål, och att således ingen anmärkning
bordt af Constitutions-Utskotlet emot honom, minst mot honom ensam, i
punkten N:o 17 af Betänkandet, kunna riglas. Hof-Canzlers-Embetet var,
såsom en mot tryckfrihets-missbruk vakande skyddsmakt, underordnadt
Konungens Conselj. Tidnings-indragningar, af Hof-Canzleren beslutade, måste,
enlig 4 §. 8 morn. Tryckfrihels-förordningen, underställas Konungens
pröfning, och deras fastställande eller upphäfvande egde Hof-Canzleren
i Siats-Rådet hvarken till- eller afstyrka. Skulle således anmärkning, hvartill
dock jag icke hemtat fog af 107 §. Regeringsformen, i afseende på berörde
indragningar göras, så bade den bordt ställas emot de Konungens Rådgifvare,
Slats-Secreterare och Slals-Råd, som tillstyrkt gillandet af den för
tillfället dem subordinerade Embels-myndighetens, Hof-Canzlerens, åtgärder.
Denna åsigt af sistnämde Embetsmans förhållande i Tryckfrihets-mål till
sina Colleger, i öfrige Regerings-ärender, styrkes ock af det oanmärkt lemnade
förordnandet för en tjensteman i Hof-Canzlers-Expeditionen att, utan
deltagande i Konungens Conselj, på någon tid förvalta den till Tryckfrihetsmål
hörande delen af Embetets funetioner;
3:o att då den Embetsman, som i Cominando-mål Konungen råd gifvit,
endast finnes omförmäld i 106 icke i 107 §. Regeringsformen, sisilia
inda §. icke kan, förrän ändring deruti tillkommit, emot denna Embetsman
tillämpas. Af 6 §. i Ansvarighets-lagen för Stats-Rådets Ledamöter
tror jag icke tillräckliga skäl till besagde tillämpning af Constitutions-Utskotlet
kunna bernias. Äfven af denna formella anledning bade således anmärkningarne
i 50:de punkten af Utskottets betänkande bort uteblifva;
4:o att då en stor, kanske den vigtigasle del af de Rådgifvare-ålgärder,
som ådragit sig detta Constilulions-Utskolts ogillande, varit en följd
af Regerings-beslut, fattade i Stats-Rådet före den tidrymd, sorn tillhört
Utskoltets granskning, rättvisan fordrat att delta för Rikets Ständer tillkännagifva
för att åtminstone frikalla den senare tillkomne Rådgifvare-per
Jd
8
Constitutions-Utskotlets Memorial> N.-o 13.
sonalen Irån skuld i de anmärkta, af densamma icke föranledda, förhållandena.
Exempelvis må härvid nämnas punkterne N:ris 9, 38, 39, 54
af Betänkandet och Bilagan;
5:o att med den af mig ofvan antydda, såsom jag förmenar, riktiga
tydning af 107 §. Regeringsformen, det hade varit rättvisligen öfverensstämmande,
att Utskottet alldeles från anmärkning undantagit de för kort
tid tillförordnade Föredragande, af hvilka en eller annan mindre betydande
Regerings-åtgärd, som ådragit sig en stundom inom Utskottet ganska fåtalig
pluralitets misshag, är vorden tillstyrk t. Såsom exempel härpå tjena
punkterna 4 och 6, de enda, som emot en, i öfrigt för oväld, nit, skicklighet
och drift utmärkt Föredragande, blifvit anmärkte, ehuru äfven emot
sjelfva anmärkningarnes befogenhet, flera, i min tanka, ganska giltiga invändningar
blifvit anförda, hufvudsakligen innefattade i de af Herr Prosten
Hallström och Herr Professor Bolmeer mot dessa punkter afgifna reservationer;
6:o
att Utskottet, såsom mig synes, utan allt stöd af vår Svenska
Grundlag, i punkten N:o 58, yrkat grundsatsen om de Kongl. Rådgifvarnes
pligt att resignera, enär deras råd, i hvilket ämne som helst, befunnes
motsagde af Konungens beslut. Berörde resignations-skyldighet kan,
efter min öfvertygelse, icke inträda annat än i fråga om de för samliällsvälfärden
vigtigaste rådslag, och är hos oss knappast tänkbar, utan en föregången
Grundlags-förändring och utan sådana institutioner, som i andra
länder befordra den i mitt, kanske enfaldiga tycke, föga afundsvärda lyckan
af täta, med stundom ytterst korta mellanstånd, hvarandra efterföljande
Minister-förvandlingar. I sammanhang härmed må ock vid punkterna
N:ris 59 och 60 af Betänkandet, jemförde med bevisen i Bilagan, erinras,
att af instructionen i 9 §. Regeringsformen för Stats-Rådets yttranden till
protocollet, intet skäl i mitt tjocke kan hem tas för yrkandet, helst i mindre
maktpåliggande fall, af så kallade ”kraftiga föreställningar”, hvilkas form
ock till en stor del troligen ofta berott af den, som dessa till protocollet
fattat.
Härtill får jag korteligen tillägga, att jag instämt i de reservationer,
som af Herr Grefve Spens och Herr Prosten Hallström blifvit afgifna, rörande
anmärknings-punkterna N:ris 2, 3, 6, 16, 25, 31, 33, 41, 42, 43,
45, 47, 49, 56 och 72; att jag ansett en skyldig grannlagenhet hos Utskottet
hafva fordrat förbigåendet af anmärkningarne i N:o 18, helst någon
för Rikets sannskyldiga nytta menlig följd af berörde åtgärder icke med
någon
Constitutionx-Utskottets Memorial, Pf:o i3.
någon snnnolikeht kunnat befaras; alt de i puncterne N;ris 27, 55, 68,
6p klandrade uppskofveti och besluten hafi, både i sin egen, ofta djilptgående
beskaffenhet och i Vederböra niles både Riks-Slånds och Embetsverks,
afgifna Utlåtanden och forsing, ganska antaglig grund; att det i
punclen 37 uppgifna lånebehofvel icke till egentlig hufvudsaklig del berott
af det i samma punct omförmäldla Regeringsbeslutet, utan fastmer af
Riksens Ständers egna åtgärder; alt Conslitutions Utskottet icke bordt i
46:te punclen ingå i bestämdt bedömande af den omtvistade beskaffenheten
af TolagS-frågar, såsom tillhörande, eller icke, den ekonomiska
Lagstiftningen; att anmärkningarne i 3/f.'de, 35:te och 57:de
puncterne sakna stöd, både i föregående Riksdagars praxis och i sjelfva de
ifrågavarande cassornas egna beskaffenhet; alt det i 61 :slla punclen framställda
klandret för senfärdighet icke bordt utsträckas till flere , än en Statsexpedition,
på hvars förutgående föredragning de allmänna grunderne för
bifallet lill de ö fr iges uppgifter och förslag berodde (^se Kongl Maj:ts Nådiga
Prop. om Stats-verkets tillstånd och behof den 27 Januari 1840, 1 i:te
Bil.); samt ändtligen att jag, instämmande med Prosten Hallström i dess
slutanmärkning, ansett i synnerhet puncterne N:ris 4, 6, 36, 44» 4^
ni. fl. i Betänkandet, vara af den otvetydiga beskaffenhet, att de, i ett
allmänt omdöme öfver Regeringsåtgärder, icke bordt ingå.
Efter denna summariska, fast ofullständiga , redogörelse för mina i
Constitutions-Utskotlels Prolocolkr vidare utvecklade åsigter, angående en
del af de i Utskottets Betänkande upptagne anmärkningspuncter, bör jag
slutligen tillkännagifva, att, ehuru äfven jag i flera af berörde pnnctev
funnit några skäl till anmärkningar, jag likväl icke å andra sidan förbisett
den, så vidt jag kunnat inse, öfvervägande förtjenslen af rådslag, syftande
Bil Rikets sannskyldiga båtnad, hvarom Stats-Råds-prolocöllerne under den
1111 granskade tiderymden vittna, och alt jag fördenskull, vid bestämmandet
åf elt totad-omdöme, troligen i annan mening, än Utskottets majoritet,
instämt i den hemställan till Rikets Höglo!!. Ständer, hvarmed det såkallade
Decharge-belänkandet slutar.
Af Professor Geijer: ”Jag inskränker mig lill en ytterligare motivering
af en enda bland de reservationer, hvilka jag förut till Utskottets
protocoll anmält.
Sedan Utskottet, i anledning af Cabinetts-cassnns borgens-förbindelse,
för ett i Bartbelemy-fondens namn upp‘agel utländskt lån, beslutat
£ih. till n. St, Prat, 1810. 3 Sami, 12 Iläft. 3
JO
Constitutions-Utslcottets Memorial, IS'-o i 5.
användning af Regerings-Formens 106 § emot f. cl. Stals-Secreternren för
Finanserne, Herr Skogman, samt, i anledning al nämnde borgens förnyelse,
äfven mot Utrikes Siats-Ministern lians Exc. Herr Friherre Stjerneld,
samt emot då tillförordnade Hof-Canzleren Herr Ihre, har Utskottet dessutom
beslutat en anmälan, enligt 107 § Regerings-Formen, emot Siats-Rådets
öfrige Ledamöter, för det de underlåtit att, med anledning af 58 §
Regerings-Formen, för Rikets Ständer tillkännagifva denna Cahinetts-cassans
borgensförbindelse.
I nyssnämnde beslut liar jag icke kunnat instämma, emedan, ehuru
|ag tror mig med moralisk visshet kunna antaga, att Cabinetts-eassans ingångna
förbindelse icke för Stats-Rådets öfrige Ledamöter kunnat vara obekant,
och denna kännedom bordt uppmana dem, alt göra de föreställningar,
Rikets sannskyldiga nytta kräfde, jag likväl har ingen juridisk visshet,
att de egt en sådan kännedom, i hvilket fall den af Utskottet åberopade 58 §
Regerings-Formen snarare bordt leda till äfven deras ställande inför Riks-Rätt.
I ett afseende borde visserligen den nämnda kännedomen hos alla Konungens
Rådgifvare ha varit fullständig, emedan den kunde grundas på
officiella, till Ständerna vid flera Riksdagar gjorda meddelanden, nemligen
i hvad angår den så kallade Barthelemy-fondens verklig» tillstånd, i följd
af ön S:t Barthelemy» nu varande förhållande tili Sverige, hvilket förr
eller senare, oundvikligen fordrar en närmare bestämmelse;: då det är
allmänt bekant, att denna Sveriges Rike tillhöriga coloni, likväl alli ifrån
år 1812 är formel igen skiljd från ali gemenskap med Rikets grundlagar,
administration och finanser, samt öfverlemnad till Konungens egen åtgärd,
och,, i denna egenskap, efter att de första åren hafva lemnat så betydliga
öfverskott uti inkomster, att 181 5 års Ständer hemburo Konungen sin tacksägelse
för det Han deraf låtit komma öfver 3 o o, 000 R:dr till Sveriges
omedelbara nytta, likväl sedermera föranledt oupphörligt vexande förluster,
hvilka i min tanka bättre öppet utreddes och, såsom Rikets heder
synes mig fordra, god tg jördes, än alt förhållandet skulle föranleda så beskaffade
anmärkningar, sorn den ifrågavarande.”
Af Professor Bolméer-: ”Öfverläggningarne rörande de frågor, sorn utgöra
föremålet för närvarande betänkande, har jag såsom Suppleant endast
till en ringa del öfver va rit, och vid de då fattade a nm är k 11 i ngs- b esl ut e n „
gemenligen tillhörande minoriteten, instämt i de reservationer, sorn tilt
Utskottets Piotucoll blifvit afgifna, serdeles af Herr Biskopen Holmström,,
©ch till hvilka jag äfven nu får referera mig. Det är blott i afseende pål
Cortslitutions-Utshotleta Memorial, N'.o I 3.
en encia fråga, vid hvars afgörande bemälte Herr Biskop icke var tillstädes,
och Utskottet i öfrigt så fåtaligt, att anmärknings-beslutet fattades nied
sex röster emot fyra, som jag tror mig skyldig att lemna en liten redovisning
för min, äfven då, i Protocollet nedlagde reservation. Frågan upptager fjerde
numret i Betänkandet, och anmärkningen har blifvit riktad mot en Föredragande,
för det han uragtlåtit att tillvägabringa en af Rikets Ständer
vid förra Riksdagen begärd Lag-förklaring i afseende på soldaters skyldighet
att deltaga i kyrko-bygguad. I Stats-Rådets Protocoll är skälet för
det uragtlåtna tillgörandet sålunda antydt, att de i frågan nödige ansedde
upplysningar icke inom den tid inkommit, alt densamma vid det fortgående
Riksmötet kunnat afgöras. Om anmärkningen således skulle ega någon
giltighet, måste det naturligtvis antagas, att den omfrågade lag-förklaringen
utan Rikets Ständers deltagande kunnat gifvas. Ett sådant antagande
finnér jag, vid jemförelse af S^tde och 88:de §§:ne Regerings-Formen ,
så mycket mera oförenligt med Grundlagen, som Rikets Ständer, uti deras
egen skrifvelse, medelst iiänvisning på Byggninga-Balken, ställt frågan under
allmänna civil-lagens omfång. Jag anser ock derföre Föredraganden,
långt ifrån att ha lemnal frågan oprötvad , verkligen hafva grundlagsenligt
pröfvat den, då han tillstyrkt, att den för närvarande mätte förfalla, d.
r. s., hänskjutit den till det tidsmoment, dåden, i öfverensstämmelse med
Grundlagen, medelst Proposition till Rikets Ständer åter kunde upptagas.
Att en sådan Proposition ej bordt utgå från Ecclesiastik-Expeditionen, lärer
ej behöfva utredas.”
Friherre Kantzou: ”Ehuru jag deltagit i nästan samtlige de anmärkningar,
hvilka Constitutions-Utskoltet i detta Betänkande anmält, har jagdock
icke kunnat dela pluralitetens åsigt om formen för Betänkandets uppställning,
hvilken jag föreställt mig böra uttrycka en belt annan åsigt och
grunda sig på en högre politisk öfverblick af de förhållanden, som bildat
det Regerings-system, hvars resultater Constitutions-Ulskottet haft att bedöma
och hvars allmänna caracter det, efter min åsigt, jemväl tillhört
Utskottet att inför nationen åskådliggöra. Jag hade dock icke ämnat att
uti denna fråga mig reservera, så framt icke i Betänkandets slutmening det
yttrande influtit, att Utskottet icke vore hvarken förpligtadt eller "berättigadt
att skrifva styrelsens historia.” Ett sådant yttrande kan jag omöjligen
underskrifva. Jag anser tvertom det vara af 107 § Regerings-Formen
tydligt, att Conslilulions-Utskoltet åligger att tillkännagifva sitt omdöme,
huruvida Stats-Rådets Ledamöter uti deras rådslag örn allmänna mått och
12
Constitut lons-Utsi o t tets Memorial, JSro i 3.
steg i allmänhet iagttagit Rikets sannskyldiga nytta — detta åliggande förutsätter
Utskottets både pligt och rättighet att ''skrifva styrelsens historia,
’’ så vidt den kan inhemtas utur de för Rikets Ständer i öfrigt förhemligade
Stats-Råds-Protocollerna, Jag går så långt, alt, utan detta på historiska
upplysningar stödda och af dem vägledda allmänna omdöme, tjenar
Constitutions-Utskottets decharge eller Opinions-Betänkande till platt
ingenting; det blir då endast ett naket register; en fullkomligt osammanhängande
tafla , der endast betydelselösa skuggor ära tillfälligtvis anbragte;
icke sakrikt, icke helt, icke syftande till ett mål, eller meddelande ett
resultat ens- af Utskottets egen tanka om styrelsen i- allmänhet, lag nedlägger
således min offentliga protest mot uteslutande från .Betänkandet af
ett allmänt tillkännagifvande eller omdöme, huruvida Konungens Rådgifvare
i deras rådslag om allmänna mått och steg ia g t-tn s it Rikets sannskyldiga
nytta, d, v. s. uppfyllt nationens fordringar och rättmätiga anspråk
uppå rättrådighet, kraft, insigter, aktning för lagarne oell upphöjda tänkesätt.
”
Johan Jacob Rutberg instämde i denna reservation.
Af Grefve Spens: ’’Under anmärkningsmålens behandling inom delta.
Utskott,, har jag i allmänhet antagit såsom förhållnings-reglor:
1:0 att intet af de tillstyrkanden, elier underlåtna afstyrkanden, hvilka
anmärkas såsom grund lags-vidrige, eller föranledande till grundlagsvidrigt
steg, kunna annorlunda behandlas, än efter § 106 Regerirgs-Formen,
ej helier sjelfva factum af grund lags-vidrighet anses constaleraut,
förr än Riks-Rätts utslag fallit i målet;
2:0 att ingen ordalydelse i Ansvarighets-lagen kan leda till beslut
inom Constitutions-Utskotlet på annat sätt, än när Utskottets pluralitet, i
stöd deraf, att hvarken allmänna Lagen, eller Ansvarighets-lagen innehåller användbar
straffbestämmelse, besluter begagna till målets- nedläggande den
godtyckliga magt, hvilken kan anses innefattad uti orden: ”Constilutions-Utskottet
äge att’r, sorn förekomma uti §. 106 Regerings-Formen.
Mot den första af dessa satser har blifvit anförd t, att Rikets sannskyldiga
nytta alltid åsidosattes, när grundlag öfver träd es, åtminstone med
undantag af sällsynta fall, analoga med dem, der högsta rätt bör anses vara
högsta orätt.
I motsats härtill har synts mig, att, om så varit Grundlagens mening,
skulle den halva förordnat, att alla de till Riks-Rätt, enligt § 106,
hänvisade målen, äfven skulle underställas den i § 10-7 stadgade opinions
-
Constili.Uions-Utslcoltr.ts
domstolen inom Riks-Slåndens Plena; då sådant ej har skett, har jag trott det
fall, då båda §§;s an vändande kan för samma Stats-Råds-åtgärd medgifvas,
böra utgöra undantaget,, och förutsätta Iva olika anmärkningar mot en åtgärd,
den ena grundad på Utskottets förmenande om juridisk origtighet,
den andra på ett dylikt om administrativ olämplighet. Såsom följd deraf
har jagr
Vid frågan om Reglementet för Mosaiska Trosbekännareförst godkänt
de inom Utskottet anförde skäl , att inför Riks-Rätt borde undersökas,,
om ej någon del al hvad , som här behandlats efter § 8p Regerings-Formen,
rätteligen bordt behandlas eller § 87; — och det oaktadt, sedan
yrkat användande af § >07; —- men detta sednare hvaiken så .vidsträckt,
eller på den grund, som Utskottets majoritet godkänt, utan derföre,, att
det synts mig prineip-enligare, om aila Konungens Rådgifvare hade delat
Slals-Secrelenarens och Gom rnerce-Col leg i i yttrade tanka,, att på samma1
gång, som Masaiska trosbekännare hugo ifrågavarande förmoner, utöfver dem,
de förut egt i Sverige, borde de äfven få rättighet, alt utan serskild
ansökan besitta fast egendom;; jag hade önskat finna detta Stats-Secreterarens
förslag än längre utsträckt, och tror att, när Judarnes ställning skulle
förbättras , borde man på en. gång hafva sökt förvärfva dem all slags med-^
borgare-rätt, ehuru åtminstone delta ögonskenligen fordrat begge Statslära
kier Res bifall; jag tror full jern likhet mellan de stammar, som i samhället
upptagas,, vata bättre, än både den ena och andra halfva ställningen.
Se Bil. H-:o 3p.
Vid frågan om åtskilliga dels löner, dels arfvoden, anslagne med lika
resultat sorn löner, att utgå frän Andra Flufvud-titelns besparingar,s,
först delat majoritetens åsigt, att åtgärdens tillstyrkande mot ordalydelsen
af ett beslut vid sisla Riksdag kunde och borde behandlas efter § 106,
©eli dock sedan instämt i beslutet, alt efter § 10j tillkännagifva dem serskilda
omständigheten, att dessa och flere andra utgifter från Andra Hufvud-titelus
besparingar kunnat tillstyrkas, oaktadt samma besparingars belopp
redan länge varit öfverskridet; jag har erkänt anordnandet af årliga'
anslag på saknad tillgång böra anses sorn en oklok åtgärd, ehvad som RiksRätten
må fälla 0111 grundlags-enligheten af de beslut, som tillsammans
töran!edt: en sådan afsaknad. Bil. N:o 3*y
Vid frågan om Nya Trollhätte JSo/ags-Octroj, m. ni. godkänt användandet
af begge §§, den ena derföre, att en utbetalning:
från Handels- och Sjöfarts-fonden fastställdes för längre lid, än sorn.
•4
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o i5.
synis mig öfverensstämma med § 64 R. F., och den andra på grund af
öfrige i Utskottets Betänkande närmare omförmälde förseelser. N:o 47•
Vid frågan om Bolaget för Hval fiskfångst, deltagit i beslutet att
hänvisa lill Riks-Rält frågan om den alldeles borttagna tullen för af delta
bolag införd hvalfisk-tran , och det oaktadt äfven deri instämt, att anordnandet
af slats-bidrag till ett så äfventyrligt företag förtjenle anmärkas efter
§ .07. N:o 48.
Och slutligen vid frågan om användandet af 32,000 R:dr B:co till
byggnader vid Carl Gustafs Stads Gevärsfadorij fastän anslaget var bestämdt
till gevärs inköp — i hvilket mål jag serskildt reserverat mig mot
majoriteters beslut om tillämpligheten af § 106 — utan hinder af detta
beslut godkänt Utskottets anmärkning, enligt §107, mot den omständigheten,
alt Stats-Secreleraren så sent i Maj 1835 föredragit ärendet, att Riksens
Ständer ej kunde hinna yttra sig olver anläggningarne vid gevärsfabriken.
N:o 70.
Men i afseende på:
Gardes-Regement er nas, Lif-Beväringens och Kronprinsens HussarRegementes
Jnterims-Stater samt anslagen till Krigs-Collegii President
— i hvilket sista mål jag serskildt reserverat mig mot användandet af §
106, men i hvilka samtlige det, efter mitt omdöme, ej blifvit utredt, att
anslagen på Tredje Hufvud-tilelns besparingar voro ohjelpligen större, än
som af dessa besparingar kunde bestridas, och der således begge §§:s användande
hafva synts mig egentligen grundade på Constitutions-Ulskotlets
yttrade åsigt om Grundlags öfverträdelse. N:o 38.
A', slagen till Theatern} der jag icke funnit någon origtighet deri, att
medlen användes, så snart de togos från Extra Utgifts-fonden, utan deri,
att Theater-Directionen, lill lättnad af låns upptagning, försäkrades om årliga
stats-anslag till ränta och araortissemenl, under längre period än den
lör faststalld Riks-slat. N:o 52.
Äfvensom andra, möjligtvis nu af mig bortglömda, fall, der Utskottet
gemensamt åberopat begge §§, måste jag reservera mig mot användandet
af § 107.
I stöd af ofvanskrifna första sats, har jag vidare ansett, att följande
anmärkningar, dem Utskottet grundal på § 107, bordt antingen uteblifva,
eller ock grundas på § 106, nemligen mot tillstyrkandet, eller icke afstyrkaniet,
af:
CoTi s !il ations-TJIskot tels Memorial, N:o io*
Fot budet mot brefs
ångfartyg &c.; här upplyser Stats Råds-protocollet, att före denna författning
existerade ingeii restrictiv stadga i detta afseende, om icke ett mycket
gammalt Kunga-bref, som dock egentligen gällde jakt-farten emellan
U| isala och Stockholm; just derföre synes mig den vidsträcktare exclusiva
rätt, som bär tillädes det Kronan tillhöriga Post-verket, vara ett monopolium
till vinning för Kronan, och anmärkningen hafva bordt riktas mot
öfverträdelse af §§ 5~ och 60 R. F. N:o 3o.
Löne-regleringen för Canzliet och Kammar-Collegium r genom anslag
af Andra Hufvud-tilelns besparingar; denna åtgärd svnes mig vara af
enahanda natur med hvad som i afseende på Kammar-Rätten, Stats-Contoret,
m. rn. blifvit Lill Riks-Rätt hänvisadt. N:o 3<rj.
Lyftningen den 2 Mars i838 af mindre Creditivets till oförutsedda
militär-behof anslagne del. Här grundas anmärkningen egentligen derpå, alt
hvari sorn till Stockholms försvar hörer, bordt vara långt förr förulsedt; meri
detta synes mig medföra påståendet, att, mot § 65 R. F, medel blifvit
använda annorlunda än som fastsläldt blifvit; hvad sjelfva sakfrågan angår,
kan jag så mycket mindre deltaga i någon derpå grundad anmärkning,
sorn allt hvad som hörer till försigtighetsmått mot Rikets östra granne,
synes mig vara af den art, alt det ej af Svenska folket bör öfverklaga^.
Kongl. Kungörelsen den ig Juni i8S5, hvarigenom, då Riksens
Ständer hade till Kongl. Maj:t ölverlemnat disposilions-rälten till bestämda
ändamål af Handels- och Sjöfarts-fondens» Sverige tillhöriga, öfverskott,
med dervid fästadt vilkor, alt vissa mtrnieipal-myndigheter och CommerceCollegium
skulle höras öfver hvarje serskildt anslag, den erbjudna dispositrons-rälten
antogs, men vilkoret utan Ständernas hörande ändrades så,
att Konungen, i hvarje serskildt fall, ville profva, om dessa myndigheter
borde höras. Ilar tror jag lagligheten kunna sättas i fråga af del. partiella
antagandet af ett Riksens Ständers beslut; men att för öfrigt, och i sjelfva
saken, Rikets sannskyldiga nytta blifvit förbisedd, anser jag mrg så mycket
mindre kunna påstå, sorn jag, nästan endast med undantag af anslagen lill
Trollhättan och Stockholms Slussar, tror, att munrcipal-myndrgheternas
hörande harle varit vida mer tidsspilland e, än upplysa tide. N:o 43.
Anslagets till Stockholms Stussbyggnad beviljande att. utgå i 10år,
ecb således under längre tid, än som Riks-Slalen blifvit reglerad ; här är
öfver skriden medel-anordning anmäi kt, och således efter min tanka öfverträdd
Grund lags-para gruf. N:o 47*
Coll stitutions-UIskof tels Memorial, IV: o i5.
Un^pr åberopande af samma grundsats om uteslutande användbarhet
-aX §. 106 lil! anmärkning mot Grund lags-öfverträdelse, reserverar ju» mig
äf v en mot den anmärkning , Utskollet riktat mot Konungens Rådgifvares
"yttrande i fråga om Talarens allmänna re'Merinsr. Utskottet klandrar här
0 O ^ O O
•egentligen den af Konungens Rådgifvare framställda principen, att Tolagsmul
ej tillhöra Riksens Ständer att med någon beslutande rätt behandla.
Bet finnes, efter min tanka, få frågor i Svenska Statsförfattningens theorb
sorn åro svårare att afgöra, än den om Konungens rätt alt bestämma local
O
7 O
afgifter Lill corn munal- och municipa (-inrättningars förmon , just derföre,
att Grundlagen tillerkänner Svenska Folket ali beskattningsrätt, och Konungen
den ekonomiska lagstiftningsrätten, och — det som värre är — att
communal- och mnnicipal-lagstiftning egentligen saknas, och att -sjelfva
ideen örn hela detta hufvud vilkor för allt samhälles trefnad är så litet
utbildad, att de få inrättningar, som hafva utseende al conni; tina la och
municipala, vid alla klagomål öfver, och alla fastställande af, deras beslut,
visa sig underkastade administrativa myndigheter. Då jag härigenom ledes
lill ali erkänna svårigheten för Konungens Rådgifvare, att ud elfrit t behandla
detta mål; och likväl äfven godkänner Utskottets ogillande deraf,
att Konunga-myndighetens prerogalif af ekonomisk lagstiftning ihågkoms,
men Folkets lika bestämda prerogatif af beskattningsrätt blott betraktades
med afseende på huru hittills tillgått, oaktadt denna beskattningsrätts hela
resultat ostridigt kan tillintetgöras, om rättigheten att pålägga localafgifter
utsträckts på det sätt, som Stals-Secreteraren framställer — tror
jag, -att den anmärkning, som Constitutions-Utskottet här måst göra, bordt
innefatta ett hänvisande till Riks-Rält; tv dels är målet tvisligl, dels måste
Konungens Rådgifvares åsigt antingen godkännas, eller anses i bestämd
strid med §§ 5^ och 60 R. F, Att man härvid åberopar § 3 i Ansvarighets-lagen,
är mig visserligen bekant, men dels kan, efter mitt förmenande,
en Grundlags-§:s kraft icke höfvas af det undantag, som finnes i
den lag, hvilken ej är Grundlag, dels synes mig äfven den vidsträcktaste
tolkning ej kunna leda derhän, att ab slags Tolag anses vara af dylik beskaffenhet
med båk-, bro- och färj-afgifler, och ej ens orden: ”algifter,
hvilkas föremål äro inrättningar till enskildas gemensamma nytta och beqvämlighet”
kunna utsträckas till sådan utskyld, der den uppbärande parsten
är en commun,, men den erläggande en eller par provinser., och begge
parterna
Conatitutions-Utslöttels Memorial, IV:o i5.
37
partenia icke kafva någon gemensam nylla af de Inrättningar, till hvars
underhållande utskylden är förordnad. N:o 46-
Från samma synpunkt, och dessutom på grund af de skäl, som Prosten
Hallström anfört i 10 morn. af sin reservation, har jag bestridt användandet
af § ro 7 i afseende på den underlåtna Jr an ista lin in ge n för
i83J och 1840 årens Ständer .af Cabinetts-cassans borgensförbindelser.
Utskottet 'har hänvisat detta mål till Riks-Rätt, i afseende på sådane Sta IsRåds
Ledamöter, som ansetts bevisligen hafva afveiat det förlegade förhållandet,
men funnit de öfriga efter § 107 höra anmälas derföre, att de
i så många år kunnat förblifva -okunniga om förhållandet. Jag förundrar
mig visserligen öfver della sednare, men tror, alt ett mål, sådant som delta,
hör nedläggas, der mati ej anser tilltal inför juridisk myndighet kunna,
enligt § 58 R. F., anbefallas. N.:o 57.
Medan iag i ofvannämnde fall ansett Utskottet hafva bordt använda
§ 106, der det har användt § 107, har jag deremot i två fall trott, att
§ 107 bordt användas i stället för § 106, om anmärkning ansågs böra
ega rum; nemligen i afseende på tillstyrkandet, eller underlåtna af st yrkandet,
af;
Medsättningen af ett Kopparverks -afrad. Jag delar ej den -ofta
yttrade tanken om Konunga-myndighetens obefogenhet, ,att mellan Riksdagarne
nedsänka ett skattebelopp, utan tvärtom den, som vid flere föregående
Riksdagar, och nästan allt sedan 1809 gjort sig gällande, alt, när
S Co R. F., nyttjar orden: ”ej må några allmänna a (gift er kunna förhöjas,”
erkännes på samma gång rättigheten att kunna sänka dem , hvilken rättighet
jag dessutom icke inser, huru den, uuder en flerårig period,skall kunna
utan skada för Riket förblifva absolut prascluderad; — jag tror vidare, att,
när § 61 R. F. stadgar, att ”de afgifter, som under förenämnde titlar äro
beviljade, skola utgöras till slutet af” en bestämd period, är härigenom
förbudet, att helt och hållet borttaga en eller flera af dessa afgifter, men
ej den rättighet att moderera afgifts-beloppet höfven, hvilken § 60 lemnar.
På grund häraf, har -jag ej bestridt Utskottets beslut om Riks-Rälts-pröfning
af hela tullens borttagande för en vara, men i alla frågoi om modererande
af skatt tror jag § 107 böra ensamt komma i betraktande.
Af slaget af enskild Theaters inrättande i Hufvudstaden. Jag har
erkänt, att när de exclusiva rättigheter medgåfvos, som Kongl. Theatern
JMh. till R. St. Prot. 1840. 3 Sami. 12 Häfta. $
Constitidions-Utskotletf; Memorial% N:o la
-
eger, fastställdes ett monopolrum; men ali skipa lag på grund af dessa
medgifna rättigheter» tror jag icke kunna vara stridande emot § 60 R. F.;
—■ deremot tror jag förhållandet ganska an märknings värdi elter § 107,
emedan Staten här sjelf var monopolist, och således kunde afsäga sig nämnde
rättigheter, hvilket jag ansett mycket nyttigare för Riket, än att de bibehöllos.
Den andra af ofvanskrifne satser, eller den,, alt ingen § i Ansvarighets-lagen
kan föranleda något positivt beslut inom Conslitutions-Utskottet,
har serdeles, blifvit bestridd,, med hänvisning till Ansvarighets-lagens § 6,
hvilken omtalar en Riksens; Ständers rättighet att göra anmälan efter § 1 o-j
"för uraktlåtenhet af i Grundlagen uttryckligen föreskrifna pligleroch föreskrifter,
hvilka i denna Aris v ar ig be ts-lä g ej äro serskildt uppräknade.’’ För
mig har synts, att,, då § 106 R. F. uttryckligen hänvisar ali Grundlägsöfverlrädelse
till Riks-Rätt; då Ansvarighets-lagens straffbestämmelser för
en del af de vid sådan domstol constaterade facla äro serskildt bestämda
men för en annan del sjelfva hänvisa till ”sådan anmälan» hvartill § 107
R. F. berättigar,” och då slutligen denna ^ 107 omnämner helt andra förseelser»
än Grundlagsöfverträdelse; kandelia allt ej annorlunda förstås, än att
Riks-Rälten i dessa fall måste fälla det Utslag, att ”dea af Actor åberopade
Grundlags pa ragra fen är öfver t rädd , men » då den ej finnes serskildt
uppräknad i Ansvarighels-lagen,. ej eller någon annan del af denna lag» än
§ 6, är hit lämplig, ankommer det på Riksens Ständer,” o. s. v. Efter
detta Riks-Rätlens Utslag, men icke förut, tror jag, att i dessa mål hvarje
ledamot af Riks-Stånd ,. om Riksdagen då ännu är samlad, eger ostridig
rätt väcka frågan om Rikets, väl kräfver den anmälan, hvartill § 107 berättigar.
Jag styrkes i denna tanke än ytterligare deraf, att ofvannämnda
§ 6 slutar med föreskrift att ”iakttaga de vilkor, som sednare momentet
af § 107 stadgar,” hvilket moment just omtalar väckandet i Rikets Ständers
Plena af frågor om oftanämnde anmälan.
På dessa grunder hvilar den reservation jag till Utskottets Prolocoll
anmält,, och här ytterligare förnyar mot användandet af $ 107, i afseende
på en Föredragande i Commandomål. Denna Embetsman nära ries i §
so.6 R. F.» och i den efter min åsigt ensamt dermed sammanhängande §
6 Ansvarighets-lagen j men; han nämnes ej i § 107 R» F-; — tvertom har
vid' Riksdagar efter 1809, der frågan om att införa samma Embetsman
bland de i sistnämnde §, upptagna, genom att utbyta ordet ”Stats-Secrelerare"
mot ”Föredragande”, varit grundlagsenligen bereddd vid föregående
Cons ti tuli oris-Utskottet* Memorial3 A7:o i5.
»9
Riksmöte., ett sådant förslag alltid blifvit vid definitiv pröfning afslaget;
— jag erkänner på grund af b vad sorn blifvit anförd t, alt sådan anmälan,
som i § 107 omtalas, kan om denna embetsman ske, men blott för grundlagsöfverträdelser,
och blott för sådane, sorn ej äro serskildt uppräknade
i Ånsvarighets-lagen, samt icke förr, än Riks-lYätten constaterat factum,
och med stöd deraf frågan väckes enligt sednare momentet af § 107. N:o 5o.
Under debatterne inom Utskottet., har jag dessutom serskildt bestridt,
och anmäler på nedan anförde grunder, min reservation mot följande 1
Betänkandet upptagne anmärkningar, angående tillstyrkandet, eller icke
.afstyrka nd et, af:
Vädrade sanctionen på Riksens Ständers beslut, angående förändring
i § 11 R. O. Den af alla fyra Riks-Stånden antagna nya lydelsen
stadgade, uti ett tillagdt /p'le moment, att det till Lagtima Riksdag förrättade
val skulle gälla äfven för Urtima Riksdag, som dessförinnan sammankallades,
och genom de i föregående momenten verkställda förändringar
kunde det blifva möjligt, alt Riksens Ständer, vid någon Riksdag,
på grund af den tydliga nyttan deraf, alt valda Riksdagsmän må få så
lång tid som möjligt att bereda sig till sitt ansvarsfulla kall, utsatte Riksdagsmanna-valen
till kommande Lagtima Riksdag strast efter den afslutade.
Då nu, efter mitt förmenande, det dels i allmänhet är olämpligt., att, i
afseende på bela representationen, inskränka styrelsens rätt, alt, vid Urtima
möten för oförutsedda händelser, vädja till nya val, i fall den fruktar
för de gamlas resultaler; då vår nuvarande Regerings-Form serskildt omtalar
uti §§:na 91, 92, p3, p.j och q5 flera Riksdags-fall, der representationen
synes mig böra vara nyvald af folket, efter sorn detta aldrig har
kunnat förutsätta dessa fall, och der representationen tillika behöfver ali
den visshet orri folkets medhåll, som åstadkommas kan; — då slutligen
Sveriges historia allt sedan 1769 har innehållit en varning för följden deraf,
alt en periods, eller ett års rådande opinion, försöker göra sig säker,
att en längre tid ensamt blifva hörd, och utestänga för styrelsen ali möjlighet
att lyssna till någon annan, äfven om denna under tiden segrat i
folkets sinnen.; — kan jag ej dela den tanken, att Rikets sannskyldiga nytta
har genom det ofvan omtalade sanetions-vägrandet blifvit förbisedd. N:o 2,
Åsidosättandet af Ständerr. as önskan om soldaters deltagande i kyrko-byggnad.
I afseende på detta mål, äfvensom det längre fram i Betänkandet
förekommande, Bestämmandet af Full makts-chartans belopp för
en Professor vid Gymnastiska Institutet> enligt hvad som gäller för ett
20
Constitutions- Utskottets Memorial, ]Sf:o 15.
annat Instituts Professorer, och icke efter regi orna för Professorer E
allmänhet; — åberopar jag, med förbigående af de serskildta skäl, jag tilt
Utskottets Protoeoller, vid hvardera beslutets fattande, anförde, blott det
allmänna, som blifvit framstäldt af Prosten Hallström i 12 morn. af dess
reservation, N:o 4 — Nto
Underlätet inställande af Regements- och Bevärings-möten i orter,,
der nöden blif vit af Landshöfding vitsordad. Utskottet bär här sammanfört
Iva i min tanka skiljaktiga falk För den ena provinsen hade Landshöfdingen
med högst bjärta färger skildrat nöden, och tvänne gånger inom
kort tid förnyat sin framställning; för den andra var hemställandet blott
en gång gjordt, Det är ganska möjligt att nöden inom begge provinserna
■yar ganska stor; men det synes mig, sorn om Utskottets ändamål bär egentligen
bordt vara, att väcka uppmärksamheten derpå, att inkomna berättelser
om nöd i landsorter förtjena afseende? och dertill kunde det anförda
större exemplet vara nog. Att Utskottet framdragit alla dylika , sorn det
funnit i Sta Is-Rådets Protoeoller, kan möjligen anses sorn en uppmaning
till framtida Stats-Råds Ledamöter, att alltid yrka rättandet af redan beslutade
steg, och inställandet af årligen- återkommande åtgärder, när sådant
föreslås i någon rapport, sorn inkommer från Länen. En Landshöfding
kan misstaga sig så väl, som- hvar och en annan, och en annan gång
kan det gifva anledning till klander mot Styrelsen, att dea för mycket rättat
sig efter rapporter. N:o rj)v
Förhandlingarne vid Hände Is-tractater med Ryssland 183f och r838:.
Hvad de förra angar, är det möjligt, ehuru visserligen ej bevisadt, att
negociati-onerna voro långt förut började-, och att blott en tillfällighet var
orsaken, att de- afslulades vid omkring- samma tid, sorn Riksens Ständersskrifvelse
i ämnet kunde vara inväntad. I Iractaten af 1830* finner jag ett
ganska tydligt närmande lill de grundsatser, dem Riksens Ständer önskat
få iakllagne, och då sådant skett, samt det i allmänhet synes mig vanskligt,
att, när frågan är om diplomatiska, underhandlingar, och om ömsesidiga
betinganden till begge contrabenternes förmon, utan- den alldra nogaste
kunskap om förhållande!, efteråt säga hvad som åstadkommas kunnat,
bär jag för min del ej velat biträda anmärkningen. N:o 2S.
Beslutet att låta bero vid Ryska Regeringens fördeln ings-för slag
af de 6,000 tunnor spanmål, hvilka, enligt 1.838 års Tractatfå, mot nedsatt
tull, föras från Finland till Sverige, så att förrnonen skulle för
3,ooq tunnor tillkomma företrädesvis Svens lea, och för 3,000 företrädes
-
ConstitutionS-Utslottets Memorial, N'.o lo.
21
■vis Ryska, undersåter. Då tiilåtelscn, alt för nedsatt tull införa, 6,000
tunnor span tu Al, stod i samma tariff med dylika stadganden 0111 andra
varor, sora införas Lill Sverige från Finland, och om ännu andra, som införas
lill Finland frän Sverige, således med ett ömsesidigt contract, hvilket
icke kunde rubbas; och då det lör alla de andra varorna alltid ansetts
obestridligt, alt tullnedsättningen gällde, ehvad Nations fartyg, sorn öfverförde
varan, synes mig detsamma äfven ursprungligen gälla om spanmålen.
Enda skillnaden var, att för denna vara fanns elt maximi tunnelal utsatt
i tariffen; oell just härigenom ensamt kunde en lolkningstvist uppslå. Men,
när sådan uppstod, kan jag ej finna, att den på annat sätt kunde slitas,
när trädsten ingenting åtgjorde; — än antingen så, att förstkommanden,
antingen Svensk eller Finne, fick upptaga hela beloppet om han så behagade,
eller ock, på sätt som skedde, att rättigheten delades. Jag tror således,
att här var det sorn gjordes, just hvad som göras kunde, med traclatens
nuvarande lydelse. N:o a5.
Tillåtelsen att uttaga Correctionister till sjötjenst. Jag har i delta
afseende instämt med en nu frånvarande Ledamot, sorn ansåg orimligt och
obilligt neka dem, hvilka för öfrigt voro förskjutna i så manga afseenden,
alt söka ett ärligt uppehälle, om de kunna få det; och kan icke annat
fatta, än all det bör vara lika medgifvet för en Sjökapten uttaga till tjenst
å fartyg, sorn för en hemmans-åbo, att uttaga till tjenst vid jordbruk. N:o 3r.
Anslag af Nya Fassevolanee-Cassans medel till Instructions-Bataljoners
möten och till Corporal-Skolor. Ilar lyda gällande Stadgar,
att denna cassas medel få användas till större vapenöfningar. I en mening
föranleder visserligen ej sammandragandet af 176 man en sä stor vapenöfning,
30m ett öfningsläger, der flera.regementen samlas, men betraktar
man det storartade i ideen, att, genom bildande af moniteurer för undervisning
på öfriga möten, sprida skicklighet inom armeen, då visa sig dessa
Instructions-bala!joner och Corporal-skolor, såsom större åtgärder, än många
andra, hvartill medel tagits från Passevolance-cassor. N:o 4r>
Medels tagande i October t838 aj Mindre Creditivet till anordningar
för lugnet i Hufvudstad en. Såsom varande under sommaren 1838,
vid gränsen af Riket, och några dagar till och med i Danmark, har jag e
ansett mig kunna besvara frågan, örn tillståndet i hufvudstaden under denna
lid verkligen gjorde nödigt, att förstärka garnisonen. Fanns sådan nödvändighet,
så var medlens anskaffande oumbärligt; och jag tror det vara
22
Confililutions-Uisloltets Memorial, N'.o 1i.
•vanskligt bedöma det förra, både efter en och annan berättelse; och att
man icke kan afgöra efter utgången , hvad som kunnat bända. I allmänhet synas
mig oroligbeter inom eli för öfrigt lugnt samhälle, och allt hvad sorn
till dessa oroligheter gifvit anledning, vara så sorgliga tilldragelser, alt
minnet deraf bör öfverlemnas ensamt åt Histoiien; jag skyr att deltaga i
delta minnes frammanande, då intet verkligt nödfall dertill föranleder.
Charter Sigi/latcv-af g/f tens nedsättande för fullmakter, med icke åtföljande
tjenste-befattningj ni. m. Då della mål ej blifvit behandJadl efter
§ 106, hvilket det icke eller kunde, efter min ofvan anförda åsigt, blifva,
uppstår endast fråga om, huruvida Rikets nytta bade befordrats genom det
medel, Rikets Ständer trott sig böra använda mot titelsjukan, att beskatta
henne. Enligt min lanke, bör delta medel ogillas, icke blott derföre, att
i allmänhet beskattning af en sjukdom är haid, ulan derföre, att här är
den obillig, så länge lagen blott medgifver titel-utdelandet, men icke lika
sorgfälligt stadgar en form för afsägandet af utdelad titel ulan steg, sorn
sjelfva kunna lydas som eli annat slags utmärkelse-begär; — och hufvudsakligen
derföre, alt titel-lystnaden liksom i allmänhet mensklig fåfänga,
endast äggas, men löga motarbetas, genom svaga medel. Det kan svårligen
någon lifligare än jag erkänna grundlöshelen af denna lystnad, och
vådligheten al dess följder för samhället; men det, efter min tanka, enda
botemedlet, är beslutandet i lagenlig väg af sådan Grundlags §, som den i
Norriges Grund lov § 23, der det heter; ”Kongen kan ej meddela anden
Rang och Titel end den, som ethvert Embete medförer.” N:o 56.
Uppskjutandet till dess en under arbete varat/de Tåg-ordning skulle
föredragas, att pröf va Ständernas anhållan om en allmän förordning,
i afseende för truppers och effeders sändande företrädes tis sjövägen.
Här har Regeringen på intet vis hindrat sig sjeif, att vid mera betydliga
sändningar låta använda den af Riksens Ständer Ömkade transporl-methoden,
utan endast uppskjutit att föreskrifva underordnade myndigheter, läll, då
de böra afsända sjö- eller landväg. Alt sjö-transporter oftast äro förmonligare,
innefattar ej, att de alltid äro det, och att stadganden i denna del
tillhöra Tåg-ordningen, och till och med utgöra en väsendtlig anpart deraf,
förekommer mig ögonskenlig!. N:o 42.
Med Utskottet bar jag till en del instämt i frågan om behandlingen
af fattigvårds-måiet. Jag har, i anseende till delta måls stora vidlyftighet,
icke ansett mig kunna deltaga 1 anmärkningen mot den förre Stats-se
-
Constitut i oris-Ut slottets Memorial, IV-o i5. a3
ereteraren för dröjsmålet, men väl i ogillandet deraf, atl cn sS vigtig sak
blifvit till Sländerne remitteiad, genom blott skrifvelse, och ej genom proposition.
N:s 6 och 68.
Slutligen instämmer jag med Herr Prosten Hallströms yttranden i
dess reservalioiij
Mom. 4;de angående Tidnings-indragningarne; och
Morn» litte angående yrkadt Åliggande för Konungens Rådgifvare?
hela personalj att i ett uppgifvet fall lenina sina platser. N:s 17 och 58.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckerietj 1840.
Cans litti tions-Ut sk olle Is Memorial, JV'.o i 4.
t
N:o 14.
Ant. till Exj>. Utsk. elen 18 Juni, kl. 7 e. m.
Memorial, med förslag lill ändring af 109 § RegeringsFormen
och 80 § Riksdags-0rdningen, rörande tiden,
för Riksdags fortfarande.
Erfarenheten från föregående Riksdagar har nogsamt gifvit vid handen,
att den i Grundlagarne för Riksdags fortfarande bestämda tid af Tre
månader, jemte den förlängning deri af en månad , sorni Rikets Ständer
kunna äska, icke varit, likasom föga troligt är, att den, äfven med en förenklad
arbets-ordning, hädanefter skall blifva tillräcklig för afslulandet ens
af de vid hvarje Riksdag förefallande mera betydande och nödvändiga arbeten.
Med den åsigt, att Grundlagarne, så vida deras helgd skall bibehållas,
icke må innefatta sladganden, som cj kunna efterkommas, har Constitutions-Utskoltet
derföre ansett berörde lid, äfven om det af Utskottet
till Piikets Ständer aflålna förslaget om Riksdags hållande livart tredje år,
skulle af båda Stalsmagterna antagas, böra utsträckas, och i detta afseende
trott normal-tiden skäligen böra bestämmas till Fyra månader, med
rättighet för Rikets Ständer att, der så nödigt pröfvasfå Riksdagen ytterligare
förlängd på Två månader.
Utskottet har derjemte funnit, dels vara mindre lämpligt, alt, såsom
nu i Grundlagarne är stadgadt, det skall bero ensamt på den ena Slalsmagten
att, efter det fyra månader från Riksdags början förflutit, åtskilja
Rikets Ständer, eller efter godtfinnande förlänga Riksdagstiden, dels ock
vara ytterst behöfligt, alt Rikets Ständer må någon tid på förhand hafva
sig bekant, när Riksdag kommer att upplösas, för att kunna beräkna, huruvida
alla deras återstående arbeten, eller hvilka af dem hinna afslutas,
samt vidtaga i öfrigt nödiga förfoganden; äfvensom Utskottet slutligen, enär
förändring af 109 § Regerings-Formen och 80 § Riksdags-Ordningen sålunda
kommit i fråga, ansett den senare § rätteligen böra, från att såsom
nu innefatta ett öfverflödigt upprepande af den förra, inskränkas till
endast en hänvisning dertill.
Constitulions-Utskottet får alltså, för den i Grundlagen anvisade behandling,
öfverlemna nedanstående ändrings-forslag:
£ih. till R. St. Fritt. 1840. 3 Sami. 13 Häftet. i
2
Constitutions-Utskottets Memorial, JV:o i 4.
Regerings-Formen,
§. 109.
Ef ina Riksdag utan Konungens och samtlige Riks-Ståndens bifall
kunna upplösas, förr än Fyra månadertilländagätt IVån den dag, då Konungen
låtit om Stats-verkets tillstånd och behof Riksens Ständer eller
deras Stats-Utskolt underrätta. Skulle likväl, vid nämnde lids förlopp,
Riksens Ständer ännu icke hafva Riksdags-ärendena a,fgjo rt, anmäle de det
Ros Konungen, och aske, att Riksdagen måtte fortfara någon viss tid1 , af
högst Fuå månader derefter; hörande minst Fre Riks-b tand hafva »ig
om denna önskan förenat, i hvilk-1 falt Konungen ej äger magt att densamma
vägra eller förhindra. Efter denna tids förlopp skola Riksens
Ständer åtskiljas, så vida icke Konungen och samtlige Riks-Stånden min-.t
fjorton dagar förut haj va öfverens kommit om ytterligare förläng- ing
på bestämd tid. Der så oförmodadt hända skulle, att, när Riksdagen skall
upplösas, Riksens Ständer icke hade Staten reglerat, eller någon ny bevillning
till bestämdt belopp sig åtagit, lorlfare elen förra be vi Ilningen intill
nästa Riksdag. Är åter bevillningens hela belopp bestämdt, men Riksens
Ständer icke om fördelningen deraf ense, då skola , efter den fastställda
bevillnings-summans förhållande Lill den, som vid föregående Riksdag
blifvit fördelad, de i den sista Bevillnings-Förordningen stadgade artiklar
Jemnlikt ökas eller minskas; och uppdrage Riksens Ständer deras Fullinsgtige
i Banken och Riksgälds-Contoret att en ny Bevilluings-Förordning på
sådan grund uppgöra och utfärda.
Riksdagsordningen.
80.
[Angående tiden för Riksens Ständers sammanvaro , möjligheten af
denna tids förlängning, samt vilkor en för deras åtskiljande efter sådan
tids förlopp, äf vensom huru förhållas bör, om Riksdags/nål du ännu liro
oafgjorde, stadgas i Regerings-Formens $ tog.
Stockholm den 16 Juni 18/fO.
På Rikets Ständers Gonstilutions-Utskotts vägnar:
C. H. Anckar swärd. G. Nibelius.
MarE T. Morsing Th:n, Hans Jansson.
L. S.
Chr, Arf vidsson.
Collstitutions- Utskottets Memorial, N:o i4.
3
Reservationer:
Herr Cederschiöld reserverade sig mot den delen af förslaget, att
efter sex månaders förlopp skola Riksens Ständer åtskiljas, ”så vida icke
Konungen och samtlige Riks-Stånden hafva öfverenskommit om ytterligare
förlängning på bestämd lid.” -— Sålunda skulle ett enda Stånds
nekande vara tillräckligt att hindra Riksdagens förlängning. Och derigenom
skulle det Ståndet kunna hindra Riksens Ständer att få till slutligt afgörande
företaga, kanhända, de aldra vigligasle lagstiftnings-ärenden. — Han
ansåg denna olämplighet kunna förekommas derigenom, att redactionen förändrades
på följande sätt: — — — ”så vida icke Konungen och åtminstone
tre Riks-Stånd, — — ''hafva öfverenskommit” — — —
Häruti instämde Friherrarne Rantzou och Hermelin.
Åf Hans Jansson-. ”Jag har instämt i det förslag, Utskottet framgifver
till Rikets Ständer, rörande förändring af i op § Regerings-Formen, med
undantag af orden: ”Her så oförmodadt skulle hända, att vid den sålunda
förlängda tidens utgång, Riksens Ständer icke hade Staten reglerat,
”eller någon ny bevillning till bestämdt belopp sig åtagit, då skall Kolningen
kunna Riksens Ständer åtskilja, och fortfare den förra bevillnin”gen
intill nästa Riksdag.” Delta stadgande i vår Grundlag anser jag för
ett af de mest misslyckade, ty härigenom måste hända, antingen att StalsUtskottet
och Riks-Stånden ej inom föreskrifven tid hinna, med den grundlighet
och det allvar, som de skulle önskat, pröfva Statens behof och uppgöra
Stats-regleringen, i enlighet med det och landels tillgångar, utan af
fruktan för den förestående upplösningen, påskynda densamma, hvarigenom
mycket måste lemnäs utan den granskning och uppmärksamhet det
förtjenat, eller att, om de verkligen deråt egna denna uppmärksamhet tiden
framskrider, Ständerna åtskiljas och allt qvarblifver på den gamla foten,
ehuru stort behofvet än varit af en jemnare fördelning, af många utgiftstitlars
nedsättning, andras förhöjning, o. s. v. — Då det till följd af
vårt Riksdags-machineris sammansättning, och den långa mellantiden emellan
hvarje Riksdag, samt den mängd af olika mål, hvarmed Utskotten öf~
verhopas, är en omöjlighet, att de större och vigtiga frågorna kunna inora
den, i vår nu gällande Grundlag bestämda, tiden affyra månader afgöras,
att om den nu föreslagna förlängning i Riksdagstiden af Konung och Ständer
antages, men representationen qvarblifver i sitt gamla skick — elier
4
Consfitutions-Utslcottefs Memorial, N:o 15.
oskick. — denna förlängda tid äfven icke blir tillräcklig för Stats-regleringens-
noggranna och. rättvisa uppgörande, derpå torde erfarenheten bära
det säkraste vittnesbördet. En Regering, som fruktar Ständernas motsträfvighet
för dess käraste önskningar, behöfver då ingenting mer, än genom
sine tillgifne fördröja discussionerna inom Utskotten och Stånden med vidlyftiga
lat och återremisser, sålunda förhala liden och, då de föreskrifna
månaderna omsider nått en efterlängtad ända, upplösa Riksdagen, behålla
den gamla hevi Ilningen och förekomma det befarade beslutet öfver en och
annan kinkig fråga. Funnes icke det ofvannämnda stadgandet och upphörde
Bevillningen ovilkorligen, vid nästa Riksdags sammanträde, så vore Ständerna
åtminstone säkra, att icke brådstörtad t upplösas, och se sina arbeten
afbrutna, utan de kunde hafva tid att, efter bästa förstånd, utföra sitt uppdrag
och moget och »Ifvarligt pröfva, hvad de anse nationens rätt och bästa
erfordra. Dessa skäl har föranledt mig tro, att en förändring af 61 §,
Regerings-Formen vore af behofvet påkallad, så lydande:
”Älla afgifter, serin Riksens Ständer under de i föregående § nämnde
”titlar beviljat, skola utgöras intill stulet af det år, då Riksens Ständer
”sammanträda till Lagtima eller Urtima Riksdag.”
Samt att i 109 § Regerings-Formen, efter orden: 5>ej ege magt att
vägra eller förhindra”, borde löija:
”Efter denna tids förlopp beror det af Konungen att, när sorn helst,
”åtskilja Riksens Ständer, hvilka äfven å sin sida kunna, när de anse ären5>dena
afslutade, hos Konungen anmäla sitt beslut att åtskiljas.”
Deruti instämde Friherre Rantzou_, Herrar Morsing och Waern>
Eric Norberg och Jacob Kihlblom.
i N:.o 15,
Ank. till Exp. UtVk. cfen r8 Jani, kl. 7 e. m.
Memorial, med förslag till ändring i G8 § Riksdagsordningen.
Sedan Con=titutions-Ulskoltet till Rikets Ständer öfverlemna! förslag
Riksdags återkomst hvart tredje år, har inom Utskottet fråga blifvit
vackt, att den i 68 § Riksdags-Ordnirrgen föreskrifna' granskning af Stats
-
Corstihl lions-Uts lottets Memorial, JV:o 16.
5
Verkets, Bankens och Riksgälds-Contorets tillstånd, styrelse och förvaltning
må årligen ega rum.
Utskottet, sorn funnit, att genom en sådan förändring skulle dels
undvikas elen olägenhet, att Siats-Revisionernas arbeten måste omfatta två
års räkenskaper, dels ock förnämligast vinnas den fördel, att Revisionerna
komma till tiden närmare inpå de åtgärder, som skola granskas, oell i
delta afseende bättre motsvara deras ändamål, äfvensom att den för Revisionernas
fortvarande nu bestämda tid af tre månader, i sådant fall skulle
kunna till tvänne inskränkas, får derföre till Grundlagsenlig behandling hos
Rikets Ständer föreslå, att 68 § Riksdags-Ordningen må erhålla följande
förändrade lydelse:
"Derjemte skola Riksens Ständer, i den ordning, Stånden, hvart för
sig, lämpligast finna, vid hvarje Riksdag förordna om Revisorer, alt, emellan
Riksdagarne, enligt af Riksens Ständer utfärdad Inslruction, öfverse
och granska Stats-Verkets, Bankens och Riksgälds-Contorets tillstånd, styrelse
och förvaltning; likväl, hvad Stals-Verket angar,- utan rättighet att
meddela föreskrifter eller förändringar besluta. Dessa Revisorer, som skola
vara Sex af hvarje Riks-Stånd, böra emellan Riksdagarne år/igen sammanträda
den t5 September, hvarje Revision omfatta ett års afslutade
räkenskaper och icke någon öfverskrida två månaders tid. Med Revis®-  rernes röstberäkning förhälles, enligt de uti 66 § utstakade grunder.”
Stockholm den 16 Juni iS.-jo.
På Rikels Ständers Conslitulions-Utskotls vägnar:
C. H. Andt ar swärd. G. Nibelius.
Mart. T. Morsing Thin. Hans Jansson.
L. S.
C hr. Arfvidsson.
N:o lö.
Ank. till Exp. Otsk. Jen 18 Juni, kl. 7 c. m.
Memorial, med förslag om borttagande af8:demom. uti
4 § Trychfrihets-Förordningen.
Redan vid 1823 års Riksdag hade dåvarande Constitutions-Utskott
Ros Rikets Ständer föreslagit upphäfyandet och borttagandet ur Tryckfri
-
6
Constitutio/is- V/sloltels Memorial, JV.o i 6,
hels-Förordvingen af 8 mom. i denna Grundlags 4 §> hvarigenom ITofCanzleren
berälligades att inställa ulgifvandet af Dagblad eller Periodisk
skrift, sorn han ansåg vådlig för allmän säkerhet, eller utan skäl och bevis
förnärmande personlig rätt, eller af en fortfarande smädlig egenskap.
Men då detta förslag vid efterföljande Riksdag till definitivt afgörande förekom,
blef detsamma, såsom kändt är, genom ett Riks-Slånds beslut förkastad
t; och icke eller vid sistlidne Riksdag, då samma förslag ånyo väcktes,
lyckades det alt bringa detsamma närmare det önskade målet. Denaf
nationen med varmt deltagande omfattade frågan befinner sig alltså
ännu i samma skick, som då den för sjutton år tillbaka först upptogs.
Conslitutions-Utskottet har derföte ansett såsom en dess oafvislig»
pligt att ulan dröjsmål ånyo bringa å bane frågan om den så kallade Indragningsmagtens
upphäfvande, hvarom äfven serskildte motioner blifvit
till Utskottet afgifne, ej mindre af Ledamoten uti Borgare-Ståndet Herr
Frans Schartan, och Ledamoten uti Bonde-Ståndet Petter Persson från
Calmar Län, än ock af tvenne bland Utskottets egne Ledamöter.
Vid öfvervägande af hvad uti detta ämne förekommit, har Utskottet
först, enär Indragningsmagten, dels genom sjelfva indragningen af en
periodisk skiift, dels genom förbudet för utgifvaren att annan periodisk
skrift, utgifva, i förväg lägger hinder emot skrifts ulgifvande, samt enär
utgifvare, genom förlusten af rättigheten, så väl att fortsätta en påbörjad
skrift, som att vidare utgifva en annan, straffas utan att blifva hörd, ulan
alt ens få veta, hvari b uns förbrytelse bestått, och ännu mera utan all vara
öfvertygad om alt hafva brutit emot tydlig Lag, — funnit den på annat
än det i Grundlagarrie föreskrifna sätt tillkomna, till sin natur godtyckliga
Indragningsmagten stå i uppenbar strid emot den i RegeringsFormens
86 § hvarje Svensk man försäkrade rättighet ’’att, utan några af
”den offentliga magten i förväg lagda hinder, utgifva skiifler, att sedermera
endast inför laglig Domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och
”att icke i annat fall kunna derför straffas, än om detta innehåll strider
”enaot tydlig Lag, gifven alt bevara allmänt lugn, utan alt återhålla allmän
”upplysning.”
Likaså har Utskottet funnit, alt Indragningsmagten icke eller låter
sig förena med hvad Regerings-Formen uti dess 16 § bjuder, eller alt
"Honungen bör ingen förderfva eller förderfva låta till — — — ära
— — och välfärd, — — — ingen afhända eller afhända låta något
Con s titti! ion s-Utx l o t tets Memorial, IV'-o i 6.
7
gods — — — utan ransakning och dom,” —att Indragningsmagten vidare
är stridande mot de i i § 4 morn. Tryckfrihets-Fororduingen bestämda
vilkor för riktigheten att utgifva perio lisk skrift, äfvensom all den icke
står tillsamman med Svenska folkets lynne och tänkesätt, t allmänhet utmärkte
af frisinne, aktning för lag och rätt samt ovilja mot äfven skenet
af godtycke.
Om Indragningsmaglun, när den infördes, än ma hafva varit af politiska
förhållanden påkallad, för att i Regeringens hand lemna medel till
skyndsamt bestraffande, likasom till förekommande af Tiyckfrihetens missbruk
, så är denna magt, i Utskottets tanka, likväl numera icke i något
afseende behöflig. Indragningsmagten får nemligen icke anlitas i annat
fall, än då dagblad eller periodisk skrift är vådlig för allmän säkerhet,
eller utan skäl och bevis förnärmande personlig rätt, eller af fortfarande
smädlig egenskap; men i alla dessa fall lemna domstolarne tillräckligt och
vida säkrare skydd än Indragningsmagten. En för allmänna säkerheten
verkligen vådlig periodisk skrift kati icke undgå att straffas, antingen för
uppmaning till myteri och uppror eiler åtminstone för lögnaktiga uppgifter
och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande och förledande.
Förnärmar den åter utan skäl och bevis personlig rätt, så beror på
elen förnärmade personen, för hvilken indragningen icke lemnar någon
upprättelse, att i laga ordning utkräfva en sådan, och bör det icke påräknas,
att den embetsman, som har Indragningsmagteus bandh öfvande sig
anförtrodt, skall med sin uppmärksamhet kunna löja och undersöka hvarje
mot enskild person uti periodisk skrift förekommande angrepp. Och
hvad den fortfarande smädliga egenskapen hos en dylik skrift beträffar,
så förekommer dels, att ett smädligt skrifsätt är uti Tryekfrihets-Förordnrugen
icke allenast i allmänhet förbjudet uti 2 | 2 moni., utan dessutom
i 3 § serskildt med hänsigt til! Konungen och Kongl. Huset, Rikets Ständer
samt Rikets embets- och tjenstemän, dels ock att, clå det första numret
eller häftet af en periodisk skrift, som finues vara smädlig, genast kan
inför domstol åtalas, Indragningsmagten deremot icke kan användas förr,
än skriften visat sig vara af fortfarande smädlig egenskap, d. v. s. icke
förr, än flera blad eller häften af sådan egenskap utkommit.
Hvad serskildt angår landets yttre politiska förhållanden, eger Konungen
i allt fall, enligt 3 § 9 mom. Tryckfrihets-Fororduingen, alt utan
rättegång låta confiscjuera allt slags skrift, hvarigenom missförstånd med
8
Consf i luli o ns-Utsl o Hets Memorial, JY-o i 6.
utländsk magt sig yppat; äfvensom, i fall någon härstädes af trycket utkommen
skrift utaf en elier flera fremmande Staters sändebud eller deras
Regeringar anmäles, såsom innefattande ämnen, hvilka föranleda till
missnöje hos andra magier, Konungen, jemnlikt 5 §. i 3 morn. af nämnde
Grundlag, eger att, om lian så nödigt pröfvar, förordna örn skriftens sequestrerande
och indragning. Att derutöfver en Ledamot af Konungens StatsRåd
skall kunna på eget bevåg indraga periodiska skrifter för uppsattser,
förgripliga mot fremmande magier, anser Utskottet lika olämpligt, somför
Regeringens anseende betänkligt. Den med Sveriges samhällsskick obekante
utländningen torde på bemälde Stats-Råds-Ledamot hvalfva det
moraliska ansvaret för hvarje underlåtenhet att indraga en skrift, som den
förre tror sig finna bioltslig; och i sådant fall är det äfven att befara, att
anspråken på detta moraliska ansvar skola sträcka sig ännu längre.
Utskottet har jemväl tagit i betragtande, att Indragningsmagtens utöfvant
le, långt ifrån att medföra det dermed åsyftade ändamål, ger naturlig
anledning till misstankar, hvilka de genom indragningen lidande icke lära
underlåta att underhålla och stegra, samt att Indragningsmagten, då den
väl kan hindra fortsättandet af ett dagblad eller en periodisk skrift, men
icke spridandet af sjelfva det brottsliga bladet eller häftet, är i detta hänseende
mindre verksam än domaremagien, som kan anbefalla sequester å
hela upplagan genast vid åtalets anställande, och upplagans förstöring, i
fall skriften förklaras brottslig.
Då Indragningsmagten alltså står i strid, så val emot den uti 86 §
Reger i ngs-F orm en meddelade förklaring öfver hvad med tryckfrihet förstås,
sora emot andra stadgande!) uti Grundlagarne, — då lämpligheten af
dess användande svårligen kan med säkerhet bestämmas och icke sällan
måste blifva underkastad skiljaktiga åsigter och omdömen, — då denna
magt, om än handbafd med upplyst fördragsamhet, likväl måste i ulöfningen
leda till den med lagskipningens grunder oförenliga följd, alt medborgare
ohörde kännas skyldige till ansvar för obevisla förbrytelser och beröfvas
icke blott en materiel egendom, utan äfven en dyrbar medborgerlig
rättighet, då Indragningsmagten slutligen är lika obehöflig och fördess
egentliga ändamål overksam, som den saknar stöd uti nationens känslor
och tänkesätt, får Utskottet, för Grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag,
hos Rikets Stander föreslå,
att
(vonsiilutioris-Utskottets Memorial, N'.o i 61 9'
att 8 morn. i 4 § Tryck frihets-Förordningen må ur denna
Grundlag alldeles borttagas och försvinna samt numereringen
af de följande momenten i enlighet dermed rättaSi
Stockholm den 16 Juni i84o.
På Rikets Ständers Gonsti tali oris-ITtskotts vägnar:
C. H. Anckarsvärd. €r. Nibelius.
Mart. T. Morsing Thim Hans Janssom
L. S.
föhr. Arvmdsiom
-
lith. till K. St. Frel. I84(t. S Sami. 13 Häftet.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, 1840.
Coristitutions-Utshottets Memorialj N:o 17.
N:o 17.
Ank. till Exp. Etsk. den 18 Juni, kl. 6 c. m.
Memorial, med rättelse i Conslilutions-Utskottets Memorial
N:o 13, Bilagan.
Hes Riksens Ständer får Constitutions-Utskottet anmäla följande rättelser
i den Utskottets memorial N:o i3 åtföljande Bilaga:
Sidan 2, N:o 2, not b (tryckta exemplaren)
efter: Åkerhjelm, tillägges: Poppius
— 9, rad. i3, N:o 8, står: ig October
bör vara: io October
■— i3, N:o 16, not. I. står: på tillstyrkan
bör vara: i närvaro
— 23, N:o 26, not. n, efter: von Schulzenheim,
tillägges: Åkerhjelm
•— 25, samma N:r, not. k; utgår: Rosenblad j Mörner, G. Lagerbjelke,
Löwenhielm, Adelsvärd,
— 26, rad. 3o, 3r, N:o 28, står: 10 Augusti samma år tillstyrkte.
bör vara: 2 Augusti samma år icke tillstyrkte.
— 28, rad. 11, står: Sept.
bör vara : Dec.
— 4i , råd. 18, N:o 47* står: R:dr st.
bör vara: R:dr.
— 4fU N:o 51 , not. k, utgår: Mörner,
— 51 , N:o 52, not. t, står: G. Löwenhielm,
bör vara: Löwenhielm,
— 53, samma N:r, not. j, utgår: , och Skogman
— — N:o 53, not. z,. står: och Poppius
bör vara: Poppius och von Schulzenheim.
64, råd. 9, N:o 71, står: 3 Juni
bör vara: 3o Juni
— — 12, 13, står: i samma månad
bör vara: Juli s. å.
Stockholm den 18 Juni 1840.
Eili. till R. St. Prot. 1840. 3 Sami. 14 Haft.
\
STO C K Fl O L M, Kongl. Ordens-Boktryckerietj 1840.
Constitutions-UtsJiottcts Memorial, N.o 18.
1
N:o 18.
Ank. till Exp. Utsk. elen i5 Juli, kl i c m.
Memorial, med förslag till ändring i Regerings-Formens 4-
Hos Conslilulions-Ulskoltet hafva i öfver vägande kommit, dels de missförstånd
0111 Konungens Rådgifvares skyldigheter, hvilka, i anledning
af det i Regerings-Formens f\ förekommande uttryck, att Konungen
eger allena styra Riket, håde inom och utom national-representationen,
blifvit yttrade, dels olåmplighelen att i närvarande förhållanden bibehålla
den omständlighet, med hvilken man ansett sig i slutet af samma
§. böra uttrycka, alt i Slals-Rådet äfven kunna inkallas ofrälse män,
Conslilulions-Ulskoltet liar, i fråga om förstnämnda uttryck, icke
förbisett den afsigt, sorn år 1809 föranledde alt på detta ställe införa
ordet allena, icke heller, att $:ns sammanhang för läsare utan fördom,
och roed vanlig uppmärksamhet klart nog ådagalägger denna afsigt.
Constitulions-Utskoltet önskar visserligen icke heller att gifva anledning
lill nya misstydningar af det slag, som man genom delta ords upplagande
här ville förebygga. Men då stadgandet i Regerings-Formens
9, att Konungen i alla mål, som hos Honom i Slals-Rådet förekomma,
är förbehållet ali allena besluta, fullkomligen uppfyller samma afsigt
och det allena, som vid beskrifningen af Konungens rätt alt Riket
styra, icke finnes nylljadt i våra äldre Regerings-Former, bland hvilka
kunna anföras den af den 29 Juli i634 3. och den af deri 21 Augusti
1772 3 och 5, genom sitt alldeles öfve r fl od i g a införande i Rege
rings-Formen
af år 1809 $. f\ vållat fullt ut så betänkliga missförstånd,
som dem, man velat undvika, och genom nyssanförde 9 §. verkligen
afböjt, så kan Conslilulions-UIskottet icke tveka alt föreslå, alt del utur
$. 4 utgå.
Hvad åter angår frågan om den likaledes nämnda, i slutet af
Regerings-Formens $.4 intagna, föreskriften, att lill Slals-Rådet böra
kallas Frälse eller Ofrälse män, så anser Conslitutions-Utskottet frågan
om frälse- och ofrälsemäns ömsesidiga anspråk på Rikets tjenster genom
Regerings-Formens 28 §. så fullkomligen afgjord, att någon serskild erinran
derom icke i t\. $. erfordras, helst allmänna tänkesättet i della
afseende med hvarje dag gör sig mer gällande, och erbjuder den ofrälse
Bill. till R. St. Prot. t84o. ö Sami. 15 Haft. 1
2
Constitutiojis-Utskottets MemorialiY.-o iS.
förljenslen en säkerhet, större än hvarje tillägg, som, i Grundlagarne
kan göras till 28 $:s klara stadgande. Constilutions-Utskollet, som lifligt
önskar att se spåren af misstroende mellan frälse och ofrälse Svenske
män försvinna utur Grundlagarne, anser således nämnde förklaring
kunna utur Regerings-Formens 4 §■ borttagas.
På dessa grunder föreslår Coust ii utions-Ulskollet till Grundlagsenlig
behandling den förändring af Regerings-Formens all den
hädanefter må erhålla följande lydelser
”Konungen eger alt styra Riket på det sätt, denna Regerings-Form
föreskrifver; inhemte dock, i de fall, bär nedanföre stadgas, underrättelse
och råd af ett Stats-Råd, hvartill Konungen kallar och utnämner
kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade, infödde Svenske män af
den rena Evangeliska läran.”
Slockholm den 6 Juli 1840.
Reservationer:
Af Grefve Spens: ”Om åsyftadt ändamål af Grundlagsförändringar
skall kunna vid den påföljande Riksdagen vinnas, bör man noga agla
sig att, såsom sinsemellan beroende, framställa två eller flere väsendtligen
oafhängiga förslag. Med iakttagande af denna grundsats, hafva
flere föregående Constilutions Utskott antingen i serskilda memorial föreslagit
de oafhängiga ändringar, som för samma §. af Giundlagen förekommit,
eller ock i sådant fall delat memorialet i afdelningar, med
tillägg, att hvar och en af dessa framställdes lil! serskild behandling af
nästa Riksdag. Jag tror, alt endera af dessa metboder bordt användas
här, och all man ganska lätt annars kan gå miste om del önskade borttagandet
af orden frälse eller ofrälse. I afseende på de två förslag, till
hvars gemensamma debatterande under loppet af i845 års Riksdag,
Utskottet gifver anledning, är det sannolikt, alt opinionsdelningen blir
i alla fyra Stånden högst olika, och resultatet kan blifva afslag på bägge
förslagen.”
Af Prosten Hallström: ”Med behörigt tillstånd frånvarande, då
föreslående s:ne förändringar af Regerings-Formens l\. §. blefvo inom
Conslilulions-Ulskoltet beslutade, alt Rikets Ständers pröfning underställas,
får jag nu, vid memorialets afgifvande, allenast i det afseende
reservera mig, alt tvänne så olikartade förslag, emellan hvilka intet
inbördes samband förefinnes, blifvit, såsom med hvarandra samman
-
Coust itutions-Ut skottets Memorial, N:o t g.
3
hängande, i eli enda gemensamt memorial Lill antagande framställde,
sannolikt både det ena och andra förslaget lill men.”
Af Professor Geijer: ”Emot Utskottets förslag, alt ordet allena i
4- §. Regerings-Formen måtte utgå, får jag reservera mig.
Regerings-Formeus 4* §• är lyd 1 i g t? n författad, med afseende på
fordna faror, hvilkas återkomst man velat förebygga. Desse faror hade
man fullständigare än någonsin hunnit erfara i ylterligheterne af endera
Envälde eller Rådsvälde eller Slåndsvälde. Derföre stadgades, alt Konungen
skulle allena styra Riket, meri, pä'sätt Regerings-Formen föreskrifver,
och efter inhemlande af ansvarige Rådgifvares tankar. Erfarenheten
har visat, att delta stadgande varit mulerkasladt missförstånd. Men
ligger ej correclivet deremot i Regerings-Formens håde bokstaf och
anda, sådana dessa af representationens majoritet allt mer uppfattas?
Och kan man ändra uttrycket, utan att föranleda nya missförstånd?
Jag tviflan. Och detta tvifvel är för mig bevekelsegrund nog, alt, i det
vigtiga ämnet reservera mig mot Utskottets beslut.”
N:o 19.
Ant. till Exp. Utslc. flen i5 Juli, kl. i e. m.
Memorial, med förslag till ändring uti Regerings-Formens
35:e §.
H os Constilulions-Ulskoltet har Herr Peyron, E. *d.3 väckt förslag om
förändrad redaclion af Regerings-Formens 35 $.
Med anledning af det utaf motionären Lill stöd för sitt förslag
uppgifna förhållande: att Konungens Adjutanl Corps genom Kongl. Brefvet
den 26 Mais 1816 erhållit en förändrad organisation, till följd
hvaraf den dädanefter borde kallas Kongl. Maj:ts General-Stab; all större
delen af Lif-Drabant-Corpsen, till följd af Kongl. Brefvet den 8 Maj
1821, blifvit organiserad lill befäl vid ett Bevärings-Regemente och den
öfrige förflyttad på Indragnings Slal; alt de Corpser, sorn utgjort LifRegemen
Is-Brigad en, nu mera aro fullkomligen skillda; att Kongl. Brefvet
den 19 Febr. 1831 anbefallle den dåvarande Ingenieur-Corpsens fördelning
uti två af hvarandra fullkomligen oberoende Corpser, af hvilka den
4
Constitutions-Utskottets Memorial JV:o 20.
ena (förra F01 tificalions-Brigadem) behöll namnet: Ingenieur-Corpsen
men den andra, eller Fältmälnings-Brigaden, kallades Topografiska Corpsen;
att Sjömätnings-Corpsen blifvit upplöst, samt alt Cheferne för sådane
Corpser eller Batailloner, hvilka, icke införlifvade med något Regemente,
utgöra ett helt för sig, torde böra anses i likhet med Cheferne för andra
Regementer eller Corpser, får Conslitutions-Ulskollet, till Grundlagsenlig
behandling, hos Riksens Ständer hemställa, alt 35 $. RegeringsFormen
må på följande sätt förändras:
Siats-Ministern — — — — General-Adjutanter, Officerare af
G ener al-Stab en j Commendanter i Fästningarna, Chefer och SecunclChefer
för Regementer och Corpserj Ministrar — — —• —• —
.— — — —. — — — — — — — — —- skäl ega.
Stockholm den 7 Juli 1840.
N:o 20.
Ank. till Exp. Utsk. den i5 Juli, kl. i c. m.
Memorial, med förslag till ändring uti 34 RegeringsFormen.
Tili Conslitulions-Ulskoltet har Herr Rosengvist af Åkershult, F. L.,
ingifvit motion om det tillägg uti 34- §■ Regerings-Formen, alt Ledamöter
af Stats-Rådet eller af Justi lise- Rådet, hvilka, jemnlikt denna , ej få tillika
annat Civilt Embete bekläda, icke eller må lill förrättande deraf
förordnas, och i sammanhang dermed har en Utskottets Ledamot väckt
det förslag, att bemälde embetsman icke må något, vare sig civilt eller
annat Embete tillika innehafva eller förvalta.
Hvad Konungens Rådgifvare angår, inser Conslitutions-Ulskottet
icke, med hvad större skäl de skola kunna, jemte deras Rådgifvarebefaitning,
bekläda ett militäriskt, än ett civilt Embete. Det ena torde vara
af lika stor vigt, som det andra; för begge kan vara lika menligt att en
längre tid bestridas af embetsman, förordnade lills vidare. Och då
Konungens Rådgifvare, såsom sådane, innehafva befattningar, hvilka,
för alt skotas så som sig bör, ovillkorligen fordra uteslutande åt dem
Constitutions-Utskottets Memorial_, IV:o au
5
egnar! tid, aldrig hvilande omsorger, ovald och oberoende af alla enskilda
intressen, finner Utskottet, att Statens bästa skulle åsidosättas, ora
en eller flera af Konungens liad förordnades alt andia Embeten tillika
förrätta.
Beträffande åter Högsta Domstolens Ledamöter, så innefattar redan
stadgandet, alt de ej må annat civilt Embete derjemte bekläda, i sjelfva
verket ett förbud mot hvarje annat Embeles inriebafvande jemte JusliliteRåds-Embetet;
och anser Utskottet, på enahanda skäl, som, i afseende
på Stats-llådets Ledamöter blifvit anfördt, icke vara med det allmännas
rättvisa fordringar förenligt, att i tjenst varande Justitiae-Råder kunna
lill andra Embetens bestridande förordnas.
Utskottet får derföre, med godkännande af ofvanomförmälde tvänne
serskilda motioner, lill Grundlagsenlig behandling bos Riksens Ständer,
föreslå den bär nedan uppgifna förändrade redaclion af senare
perioden i 34- $■ Regerings-Formen, och begagnar dervid tillfället att
hemställa, att det i samma period förekommande uttrycket: AfustitiaaRådet,
” hvilket eljest icke någorstädes i Grundlagarne användes för
Högsta Domstolen, må emot denna senare benämning ulbylas.
Regerings-Formen.
§. 34.
Senare Perioden.
Ledamot af Stats-Räclet eller af Högsta Domstolen må icke tillika
annat Embete innehafva} ej eller till förrättande deraf förordnas.
Slockholm den i3 Juli 1840.
INT:o 2 t.
Ante. till Exp.-IJtsk. den i5 Juli, kl. i e. m.
Memorial, med förslag till ändring och tillägg i 3q. §. Riksdags-0
rdningen.
Jemnlikt 39 §. Riksdags-Ordnin,gen, skall i alla Riksens Ständers Utskott
den bland Ridderskapels och Adelns närvarande Fuilmagtige föra ordet,
som, enligt Riddarhus-Oi duingen, dertill är berättigad.
<6
Constitutions-Utskottets MemorialN.o 21.
Della stadgande, som måhända var en politisk nödvändigliel vid
öfvergången till nuvarande rep rese illa ti ons form från en, under hvilken
Ridderskapet och Adeln, så väl i Grundlag som andra Fötfattningar,
hade sig ti Hägde betydande företräden och rättigheter framför de öfriga
Riks-Stånden, är, i Constitutions Utskottets tanka, ingalunda förenligt
med den i Grundlagarne för öfrigt nedlagde princip af jemnlikhet i rättigheter
och inflytande de serskilda Riks-Stånden emellan. Då den
främsta Ledamoten af Ridderskapel och Adeln icke får förutsättas alltid
vara den inom ett Utskott lämpligaste och skickligaste alt föra ordet,
men de lill Utskotten Öfverlernnade måls utredande och behandling uti
icke ringa moa är o beroende af Ordföranden, hvilken gemenligen tillika
föredrager målen, kan ock af berörde stadgande den följd länkas uppstå,
att ärendena i något Utskott icke blifva med tillbörlig omtanka
och skyndsamhet handiagde. Och om än, hvilket Constitutions Utskottet
icke betviflar, Ridderskupels och Adelns Electorer, vid valen af Ledamöter
i Utskotten, gå med all urskiljning och samvelsgranhet tillväga,
är det likväl dem betaget att lill Ordförande i ett Utskott insätta dem,
enligt deras öfvertygelse, dertill mest skicklige, i fall denne representerar
en yngre ätt, likasom de aro förhindrade att efter önskan, i hvad
på dem ankommer, bidraga till den möjligast bästa och ändamålsenliga
sammansättningen af ett Utskott, enär de vid valet måste förbigå en
för öfrigt kunnig och ei farén., men Lill Ordförande icke lämplig Ledamot,,
endast derföre., att lian, till följd af sin ällenummer, skulle blifva Oidföraude.
På dessa skäl och då mången gång torde inträffa, alt i ett Utskott
en Ledamot af något bland de ofrälse Stånden finnes vara den mest
skicklige och Ljetiiige att föra ordet, anser Conslitulions-Utskoltet rätteligen
böra åt Utskotten sjelfva öfverlemnas att genom val inom sig utse
Ordförande. Samma skäl gälla för beviljande af enahanda rättighet ej
mindre ät Utskottens Afdelningar, än ock åt öfrige delegationer af Riksens
Ständer, hvad de senare beträffar så mycket mera, sorn, uti
några af dem Ordföranden, i händelse af -paria vota vid omröstningar,,
eger afgörande löst. Och som, af berriiilde delegationer, Full magt ige 1
Banken och Riksgälds-Contoiret innehafva deras befattning en tid af
flere år, synes det äfven vara lämpligt, all de företaga nytt val till
Ordförande, enär ett år från nästföregående valet förflutit, hvarvid dem
naturligtvis är obelagel alt samma person å nyo till .Or dförande -utse.
Coust ilut iuns-Utskottets Memorialj N:o 22.
7
I öfverensstämmelse med dessa å sig te r, får Conslilntions-Utskoltet,
för den i Grundlagarne föreskrifna behandling, hos Riksens Sländer föreslå,
all 3y. Riksdags ordningen må erhålla nedanstående förändrade
lydelse: J, j
Riksens Ständers Utskott J Revisorer och Nämnder samt UtskottsAfdelningar
välje inom sig Ordförande; Äfvenså Fullmägtige i Banken
och Riksgä/ds-Contoiret, hvilka dock skola efter hvarje års förlopp
nytt val företaga. Främste närvarande Ledamoten af Ridderskupet och
Adeln före ordet j innan val skett, samt i fall Ordföranden för något
tillfälle icke är tills!ädes. Skulle Ordförande utöfver en vecka vara
förhindrad alt Ordförandeskapet bestrida, ankomme det på Ledarnöterne
j Revisorerne eller Fullmägtige att nytt val anställa. Ordförande
i Utskott före äfven ordet j när Utskottet förstärkes.
Stockholm den i3 Juli 1840.
N:o 22.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Juli, kl. i 3 e. m.
Memorial, angående en af Herr Tli. Petré emot Konungens
Rådgifvare anmäld anledning till anmärkning.
Under den 2q sistlidne Maj, har Borgare-Slåndet till CopstilulionsUlskotlet
remitterat en af Herr Th. Petré samma dag, i den ordning,
Grundlagen föresklifver, anmäld anledning lill anmärkning emot Konungens
Rådgifvare; och har denna anledning sedermera inför Utskollet
uppgifvits vara hemtad derifrån, att, jemnlikt det Utdrag af Siats-Rådets
Piolocoll öfver Ci vil-Årenden för den 19 i berörde månad, som blifvit
bifogadt Kongl. Maj:(s Nådiga skrifvelse til! Riksens Ständer, angående
förordnande för SlalsRådet Ihre å den i 42 Riksdags-Oi dningen afsedda
befattning med Riksdags-Ärendena, Konungens Conseil, sedan
Herr Stats-Rådel af Wingård erhållit förordnande alt lills vidare förestå
Finance-Deparlementet, då var sammansatt endast af Föredragande
Departements Chefer; vid hvilket förhållande Herr Petré} mindre med
hänsigt till det i sig sjelf föga betydande ämne, som högslberörde
8
Constitutions-Utskottets MemorialN:o 22.
Kongl. Skrifvelse rörer, riri med fristadt afseende på viglen deraf, alt
Konungens Siats-Råd städse må vara i Grundlagsenlig ordning organiserad
t, samt att principen af consultative Rådgifvares närvaro vid Regerings-Ärenders
föredragning inför Konungen iagltages, ansett sig böra
mot de i beslutet deltagande Departements-Chefer framställa anmärkning
till det afseende, Utskottet kunde finna densamma förtjena.
Innan denna fråga till pröfning blifvit företagen, bar Utskottet,
som funnit nödigt inhemta upplysning, huruvida Siats-Rådets Ledamöter
gjort underdåniga framställningar, rörande Sta Is-Rådets eomplel terande
till det i Regerings-Formen föreskrifna .antal, genom sin Ordförande bos
Herr Stals-Rådet Ihre anhållit om del af hvad till Stats-Rådets Protocoll
härutinnan kunde vara anfördt; i anledning hvaraf bemälde Herr StalsRåd,
efter att hos Kongl. Majit hafva denna anhållan i underdånighet
anmält, uti skrifvelse af den 12 i näsllidne månad upplyst, ”att någon
”framställning i ofvannämnde hänseende icke blifvit till Protocollet förd.”
Utskottet bar härefter tagit anmäi kningsfrågan i öfvervägande.;
Och ehuru Utskottet anser det ej vara med Grundlagens anda och mening
öfverensstämmande, alt Stats-Rådet icke är, i afseende på Ledamöternes
antal, bragt i det skick, alt mål af synnerligare vigt och omfattning
kunna der afgöras; Likväl och som det förrberörde Kongl. Skrifvelse
åtföljande Utdrag af Stals-Rådels Protocoll för den 19 sisLlidue Maj
utvisar, att Stats-Rådets Ledamöter då varit tillstädes till det antal,
som, för fattande af beslutet rörande samma skrifvelse, jemnlikt 8:de §.
Regerings-Formen, varit erforderligt, finner Utskottet sig deslo mindre
kunna, på grund af ifrågavarande från Borgare-Ståndet remitterade anmärkningsanledning,
vidtaga någon åtgärd, som det möjligen mött svårigheter
att redan lill nämnde dag, eller endast få dagar efter det
Stats-Rådet erhöll sin förändrade organisation, bringa detsamma till
fulltalighet.
Slockholm den 17 Juli i84o
-
STOCKHOLM, Nords troinska Boktryckeriet, iSJo,
Conslilutions-Utskottets MemorialN.-o 23.
1
N:o 23.
Ank. till Exp. Utsk. den a3 Juli, kl, 1/22 e. m.
Memorial, med föreslående af ett tillägg uti 28 K§‘. RegeringsFormen.
Uti en till Constilutions-Utskottet ingifven motion, har Herr Hjerta, Lars
Johan, anfört: att det vore ett gammalt och allmänt klagomål, att hos
Svenskarne ligger i lolk-caracteren anlag till rangsjuka och fåfänga och i
sederna en rigtning till flärd och begär alt höja sig öfver sina likar, icke
genom inre förtjenst, utan genom yttre utmärkelser, allt föga öfverensstämmande
med det allvar, man gerna ville tänka sig såsom af ålder tillhörigt
det Svenska namnet; att anledningarne till berörde klagomål underhållas
af de konstlade företräden, som uppstå i samhället, genom rangförhållanden,
men framför allt genom de nådebevisningar, hvilka Regeringen
stundom utdelar medelst så kallade caracters-fullmagter, dels åt embetsoch
tjenstemän å högre värdighet, än som tillhör deras syssla, dels åt personer,
som till sina yrken helt och hållet tillhöra privat-lifvet, samt att,
så länge tillfället ännu återstår att utdela sådana fullmagter, individer icke
skola saknas med nog begär efter yttre utmärkelse inför hopen, för att
gerna emottaga desamma, och icke eller tillfällen uteblifva, då personer
med mägtig inflytelse skola begagna sig af fåfängan, för att genom recommendationer
lill dylika utmärkelser, antingen utan egen uppoffring afbörda
någon enskild förbindelse eller förskaffa sig clienter och anhängare. Och
har motionären, under åberopande af det i 23 §. af Norriges Grundlag
intagne stadgande, alt annan rang och titel ej kan utdelas, än den hvarje
Embete medför, föreslagit, icke blott för att närma Sveriges förhållanden i
detta afseende till likhet med Brödrafolkets, utan isynnerhet, emedan det
vore af nationens eget inre behof påkalladt, att 28 §. Regerings-Formen
mätte erhålla ett tillägg i enahanda syftning med nyssberörde stadgande.
Utskottet, som hufvudsakligen instämmer uti hvad motionären anfört
och anser caracters-fullmagters utdelande icke vara i något afseende nödigt
eller nyttigt, eller ens af något stadgande i Grundlagen föranledt, men
deremot i sin mon gifva näring åt en ty värr allt mera öfverhand tagande
Bih. till R. St. Prot. 1840■ 3 Sami. l6:de Haft. 1
2
Gonstitulions-ZJt skottets Memorial, N;o 2^
flärd, som hotar att småningom undergräfva nationens moraliska kraft,
har trott sig höra understödja motionen, och får derföre, till Grundlagsenlig
behandling, tillstyrka ett så lydande tillägg uti 28 §. Regeringsformen
:
Konungen eger — Evangeliska. Läran. Titlar utan medföljande
embete eller tjenst, eller med högre värdighet, än den innehaf vande embete
eller tjenst medför, må ej fpr länäs. Hvarje Departements-Ghef
— under Departementet höra.
Stockholm den 21 Juli 1840.
N:o 24.
Ånk. till Exp. Utsk. den a3 Juli, kl. 1J2 2 e. m.
Memorial, med förslag till ett nytt moment af 28 Regerings
formen.
På det fäderneslandet må kunna, till befrämjande af utvecklingen af
döss egna intellectuella krafter, tillegna sig andra länders större framsteg,
uti vetenskap, bildning och konst, genom att förmå i dessa hänseenden
utmärkte utländske män till inflyttning och bosättning inom Riket, har,
för beredande af medel härtill, inom Constitulions-Utskottet en dess ledamot
väckt motion om ett Grundlags-stadgande, i följd hvaraf utlänning,
bosatt i Sverige, skulle, under vissa villkor, tillerkännas lika rättigheter
med infödd Svensk man.
Utskottet, sorn,, långt ifrån att befara någon våda af ett dylikt stadgande,
anser deremot skola lända Riket till gagn, att utlänningar med utmärktare
kunskaper och skicklighet kunna i Rikets tjenst användas, får, med
godkännande af den gjorda motionen, hos Riksens Ständer för Grundlagsenlig
behandling hemställa', att, i öfverensstämmelse med hvad vid nästlidne
Riksdag dåvarande Constitutions-Utskottet föreslagit och. tre Riks-Stånd
bifallit, 28 §. Regerings-Formen må erhålla ett så lydande nytt moment:
Utländsk man, .sorn varit inom Riket under Tio år bosatt samt man«
tåls- och skattskrij ven, och hvars förbindelse till fremmande magt, efter
Constitutions-Utskottets MemorialN.o z5.
3
aflagd tro- och huldhets-ecl åt Sveriges Konung, under de senaste fem åren
upphört, njute enahanda rättigheter med infödd Svensk mati, dock utan
att kunna till Konungens Rådgifvare eller till Commendant å Fästning utnämnas.
Stockholm den 21 Juli 1840.
N:o 2b.
Ank. till £xp. Utsk. den a3 Juli, kl. 1/2 2 e. m
Memorial, med förslag till ändring i y5 Re gerings-Formen.
Hos Constitutions-Utskottet har Anders Göransson från Stora Kopparbergs
Län gjort motion om sådan ändring af ^5 §. Régerings-Formen,
att den åt Kongl.. Maj:ts och Rikets Kammar-Collegium nu öfverlåtne pröfnings-rätt,
med hänsigt till de årliga markegångs-sättningarne, må upphöra,
samt hvad Riks-Ståndens Deputerade dervid fastställt, ovillkorligen lända
till efterrättelse.
Den, jemlikt nämnde grundlags §., åt Deputerade af alla Riks-Stånden
uppdragna befattning att upprätta de årliga markegångs-tåxorna, står i nära
sammanhang med Svenska folkets1 uti §., Regerings-Formen omförmälda
och ytterligare betryggade rätt att sig beskatta. Markegångs-sättningen,
som fastställer penningevärdet å de olika, in natura beräknade och påförda,
skattebidragen, bestämmer nemligen, enär dessa vanligen utgöras med penningar,
sjelfva beloppen af skatter, sorn åligga större delen af Rikets skattskyldige
invånare. Det är då, i Utskottets tanka, lika oförenligt med andan
och betydelsen af §. Régerings-formen, som oformligt, att en förrättning,
hvilken har en del af folkets sjelfbeskattning till föremål, skäll
vara underkastad pröfning af en collegial myndighet, som, uppå räntetagares
anförde besvär, eger, efter hvad den för sin del finner skäligt, att höja
eller nedsätta prisen å de serskilda ränte-articlarne, det vill säga, att stegra
eller minska skattebeloppen.
Utskottet instämmer alltså uti den af motionären anförda åsigt, att
Kammar-Collegii uti berörde hänseende hittills utöfvade magt bör försvinna;
men då nödigt är, alt ändring uti markegångs-sättningarne må kunna beredas,
.i fall någorstädes det ena intresset skulle vilja, emot rättvisa och
4
Constitutions-Utskottets Memorial, N.-o aS.
billighet, göra sig gällande på det andras bekostnad, kan Utskottet deremot
icke godkänna motionärens förslag, alt hvad Deputerade fastställt, skall lända
till ovillkorlig efterlefnad. Någon myndighet måste linnas, som kan
medla mellan de stridiga intressena och göra rättelse, om möjligen felagtigliet
eller misstag blifvit begångne. Då likväl hittills icke varit i Grundlag
stadgadt, i hvilken ordning markegångs-sättningarne kunna öfverklagas, och
det icke eller synes hvarken behöfligt eller lämpligt att derom i Grundlag
intaga någon närmare bestämmelse, lärer Utskottet icke tillkomma att ingå
i pröfning af denna fråga eller derutinnan afgifva yttrande. Utskottet, som
för upprätthållande af 5^ §. Regeringsformen till hela dess kraft och betydelse,
anser det böra på Riksens Ständer ankomma att förordna, huru
ändring uti markegångs-sättningarne må sökas och vinnas, inskränker sig
således dertill, alt hos Riksens Ständer, till Grundlags-enlig behandling,
föreslå, det ^5 §. Regerings-Formen må erhålla följande förändrade lydelse
:
— ”tjene till efterlefnad, så vida ej ändring deruti sökes eller vinnes,
"i den ordning Riksens Ständer föreskrifva.”
Stockholm den 21 Juli 18/jo.
Reservation:
af Grefve Spens: ”För min del finnér jag föga vunnet genom den föreslagna
nya redaclionen, så länge det beror på Riksens Ständer att uppdraga
åt någon central-auctoritet rättigheten till ändringar uti Länsvis satte
markegångar. Jag skulle således endast kunna medgifva förslaget under det
villkor, att äfven Riksens Ständers rättighet inskränktes till alt låta en be^-  stämd auctorilet anbefalla ny pröfning inom det Län, hvars markegång
blifvit klandrad.”
Friherre Tersmeden, samt Prostarne Ödmann och Bergqvist instämde
i denna reservation.
TRYCKT HOS J. A. W A LO D ÉN,
1 8 40.
Constitutions-Ulskollets Memorial, N',o 26,
1
N:o 26.
Ank. lill Exp. Utsk. d. 28 Juli, kl. 1 e. m.
Memorial, angående en af Herr E. J. Prestman anmäld anledning
till anmärkning.
Genom Protocollsutdrag för den 3 innevarande månad, har BorgareStåndet
till Constitutions-Utskottet remitterat en af Herr E. J. PPrestman anmäld
_ anledning till anmärkning emot Konungens Föredragande i Ecclesiastik-Arender,
hvilken anledning uppgifvits vara hemtad derifrån, att, sedan
Riksens Ständer vid sistlidne Riksdag uti underdånig skrifvelse hos Kongl.
Majit anhållit om återgång till Hernösands Stift af de 124 tunnor spanmål,
hvilka, under namn af Domkyrko-tunnor, alltifrån år 1647, då samma
Stift skiljdes från Upsala Stift, årligen utgått till det senare, men
ansågos böra det förra, såsom rätter egare, tillgodokomma, så har Riksens
Ständers berörde skrifvelse^ kort efter Riksdagens slut af dåvarande
Föredraganden för Ecclesiastik-Arendena blifvit med Upsala DomCapitel
communicerad för Utlåtandes afgifvande, utan att viss tid derföre bestämdes,
hvaremot DomCapitlet i Hernösand, händelsevis underrättadt om denna
med skrifvelsen vidtagna åtgärd och efter underdånig ansökning om
delfående af handlingarna, erhållit anstånd af endast En månads tid för att
med påminnelser i ämnet inkomma; hemställande Herr PP~estman, enär
Riksens Ständers förrberörde anhållan blifvit såsom önskningsmål betragtad,
men icke såsom rättsfråga, i hvilket senare fall communicationen med Upsala
DomCapitel skulle hafva varit lagenlig, samt Riksens Ständers värdighet,
såsom den ena Statsmagten, förmentes vara genom communicationen
kränkt, eller åtminstone ej, enligt Grundiagarnes fordran, vårdad, att den
Föredragande, som tillstyrkt en dylik behandling af Riksens Ständers
skrifvelse, måtte derföre ställas till det ansvar, Grundlagen stadgar.
Hvad sålunda förekommit, har Constitutions-Utskottet tagit i öfvervägande
; men enär den anmärkta åtgärden att öfver Riksens Ständers skrifvelse,
rörande omförmälde 124 så kallade Domkyrkotunnor, inhemta Up
sala DomCapitcls Utlåtande, öfverensstämmer med antagen praxis för ali
männa ärenders behandling, och det synes, långt ifrån att skäligen blifva
föremål för klander, vara med rättvisa och billighet enligt, att den, hvars
eganderätt i något afseende blifvit ifrågasatt, må öfver de i sådant fall
väckta anspråk få sig yttra och förklara, har Utskottet, som, af vederböBih,
lill R, St, Prol. 1840, 3 Sami, 17 Häjt, 1
2
Constitutions-Ulskottets Memorial, N\o 27.
rande StatsRåds-protocoll icke kunnat inhemta, huru förhållandet varit med de
af Herr f Vestman ^orda uppgifter, att tid ej blifvit förelagd Upsala DomCapitel
för Utlåtandes afgifvande, men deremot DomCapitlet i Hernösand, mod afseende
å påminnelserne, samt dessutom, med antagande af uppgifternes
rigtighet, ej finner anmärkning på grund deraf ega rum, ansett förevarande
från Borgare-Ståndet remitterade anmärknings-anledning böra förfalla.
Beträffande den slutliga handläggning, som Riksens Ständers meranämnde
skrifvelse erhållit, tror Utskottet sig böra gifva Riksens Ständer
tillkänna, att det under StatsRåds-protocollens granskning ej undfallit Utskottets
uppmärksamhet, det Riksens Ständers underdåniga anhållan om
återgång till Hernösands Stift af de derifrån till Upsala Stift utgående
Domkyrkotunnor icke blifvit af Kongl. Maj:t bifallen; men att Utskottet,
vid företagen pröfning af denna fråga den 1 Maj innevarande år, funnit
densamma icke vara af beskaffenhet att böra upptagas bland de exempel på
underlåtenhet att å Riksens Ständers önskningar fästa afseende, hvilka Utskottet
ansett sig pligtigt alt, enligt 107 §. Regerings-Formen, hos Riksens
Ständer anmäla.
Stockholm den 27 Juli 1840.
N:o 27.
Anb. till Exp. Utsi:, d. 3 Augusti, kl. 1 e. m.
Memorial, med Utlåtande öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående Lagtima Iliksdagars återkomst hvart 3:dje
år, samt om föremålen för Urtima Riksdagar.
Uti Nådig Proposition af den 3 i nästlidne Juli månad, har Kongl.
Maj:t, som, på anförde skäl, ansett dels Lagtima Riksdagar böra hvart tredje
år periodiskt återkomma, oberoende deraf, om, af tillfälliga anledningar,
Urtima Riksdag under mellantiden inträtfar eller icke, dels ock Riksens
Ständers constitutionella functioner vid Urtima Riksdagar kunna, i sådant
fall, inskränkas till de ärender, som föranleda Riksdagen och af Konungen
framläggas, med bibehållande likväl af Riksens Ständers rätt att
äfven da väcka frågor, som röra Ståndens enskilda angelägenheter och
Constitutions-Utskottets Memorial> N;0 27.
3
deröfver besluta, till Riksens Ständer, för Grundlagsenlig1 behandling, öfverlemnat
följande förslag till ändringar och tillägg uti Regerings-Fonnen
och Riksdags-Ordningen, nemligen:
Regerings-Formen.
§:n 49.
Riksens Ständer skola, i kraft af denna Grundlag, till Lagtima Riksdag
sammankomma hvart tredje år, den 15 Januari, eller, om helgedag
då inträffar, å nästa Socknedag derefter. Uti hvarje Lagtima Riksdagsbeslut
skola Riksens Ständer uttrycklig Riksdagskallelse, med nödiga föreskrifter
i afseende på Riksdagsmannavalen, intaga. Konungen vare dock
obetaget att Riksens Ständer till Urtima Riksdag derförinnan kalla. Vid
Urtima Riksdag öfverlägge och beslute Riksens Ständer blott om sådane
Ar ender, som Konungen framställer, eller som deraf blifva en omedelbar
följd, eller röra Ståndens enskilda angelägenheter.
§:n 56.
2:a Momentet.
Frågor om förändringar af stadganden i Grundlagarne —
hvaröfver först vid nästa Lagtima Riksdag, och då endast med Ja eller
Nej skall kunna beslutas j och gälle då §'c.
§:n 58.
Vid hvarje Lagtima Riksdag låte Konungen §'c.
§:n 60.
Till dessa senare räknas — — — samt hvad Riksens Ständer dessutom
serskildt såsom Bevillning sig åtaga. Ej må Sfc.
§:n 70.
Riksens Ständers valda Bevillnings-Utskott åligge att opåmint vid
hvarje Lagtima Riksdag c.
§:n 81.
Denna Regerings-Form samt Rikets öfriga Grundlagar —
utan först å den nästföljande Lagtima derom besluta. Blifva då $c.
Vill Konungen hos Riksens Ständer föreslå någon ändring i Grundlagarne
— hvile frågan till nästa Lagtima Riksdag, då Riksens
Ständer skola sitt beslut derom fatta. Afstyrker Utskottet Konungens Proposition,
då må Riksens Ständer genast kunna antingen denna Proposition
afslå eller ock afgöra, att de vilja öfver densamma å nästföljande Lagtima
4
Consiilutions-Utskoltets Memorial} N\o 27.
Riksdag- besluta; gällande i detta fall Tre Stånds mening, oell, om Två
Stånd stanna mot Två, deras, som beslutet uppskjutit. Men icke må under
någon förevänning Riksens Ständer förr, än å nästa Lagtima Riksdag
Propositionen till bifall upptaga. Samtycka då §'c.
§:n 96.
Riksens Ständer skola vid hvarje Lagtima Riksdag Sfc.
§:n 98.
l:a Punkten.
Electorerne böra, vid samma tillfälle, då de Justitia3-Ombudsmannen
utse, och på enahanda sätt, välja en man af de egenskaper, som hos denne
Embetsman erfordras, att honom efterträda, i fall han, innan den nästföljande
Lagtima Riksdagen skulle med döden afgå. I händelse §’c.
§:n 100.
Justi tias-Ombudsmannen åligge att vid hvarje Lagtima Riksdag §*c.
§:n 103.
Vid hvarje Lagtima Riksdag skola Riksens Ständer $'c.
§:n 105.
Riksens Ständers Constitutions-Utskott äge att vid hvarje Lagtima
Riksdaq äska de Protocoll 8Cc.
§:n 108.
Till Tryckfrihetens vård skola Riksens Ständer vid hvarje Lagtima
Riksdag förordna §'c.
§:n 109.
Ej må Lagtima Riksdag längre räcka än — — — fortfare den förra
bevillningen intill nästa Lagtima Riksdag, sa framt ej, uppå Proposition
derom från Konungen, vid mellankommande Urtima Riksdag annorlunda
beslutes. Ar åter bevillningens hela belopp bestämdt, men
uppgöra och utfärda. Urtima Riksdag må af Konungen, när som helsi,
kunna upplösas, och upphöre genast, om Lagtima Riksdag derunder inträ/far.
Vid de Urtima Riksdagar, hvarom 63, 91, 92, 93, 94 och 95
§§:n/< förmäla, förfares i allo efter hvad för Lagtima Riksdag är, enligt
Grundlagen, gällande, i följd hvaraf äfven tiden för Riksens Sländers
sammankomst till nästa Lagtima Riksdag blifver på tredje året från sådan
Urtima Riksdags början, och å dag, som i 49 sägs.
Conslitutions-Utskottets Memorial, N\o 27,
5
Riksdags-Ordningcn.
§:n2.
Riksens Ständer skola, i kraft af Rikets antagna Regerings-Form,
till Lagtima Riksdag sammankomma hvart tredje år, den 15 Januari, eller,
om helgedag dä inträffar, å nästa Söcknedag derefter. Uti hvarje
Lagtima Riksdagsbeslut intage Riksens Ständer uttrycklig Riksdagskallelse,
med nödiga föreskrifter i afseende på Riksdagsmannavalen. Konungen vare
dock obetaget, att Riksens Ständer derförinnan till Urtima Riksdag kalla.
Vid Urtima Riksdag öfverlag ge och heslute Riksens Ständer blott om sädane
ärender, sorn Rörning en framställer, eller som deraf blifva en omedelbar
följd, eller röra Ståndens enskilda angelägenheter.
§:n 27.
l:a Momentet.
Vid hvarje Lagtima Riksdag aflåte Konungen Proposition angående
Stats-Verkets tillstånd och behof, hvaraf Stånden hvartdera ett exemplar
tillställes, och öfverlemne densamma antingen vid det tillfälle, då Riksdagen,
enligt föregående §, öppnas, eller å Rikssalen annan dag, der Honom
så godt synes, eller ock omedelbart till Riksens Ständers Stats-Utskolt,
inom Fjorton dagar efter Riksdagens öppnande. Riksdagens början ^c.
§:n 29.
l:a Momentet.
Constitutions-Utskottet, som utgöres af Tjugufyra Ledamöter, tillkommer
att, i den ordning, Regerings-Formen föreskrifver, granska Rikets
Grundlagar samt upptaga frågor och till Plena afgifva förslag om ändringar,
förbättringar och förklaringar deraf; hvaröfver Ståndens Ledamöter
vare obetaget att in Pleno yttra sina tankar, men Riksens Ständer ej förr
än å den nästföljande Lagtima Riksdagen må besluta. Ofverlcmnar §'c.
§:n 29.
2:a Momentet.
Constitutions-Utskottet åligge att, vid hvarje Lagtima Riksdag,
äska de 6fc.
§:n 30.
l:a Momentet.
Stats-Utskottet, som skall bestå af Trettiosex personer, bör, vid
Lagtima Riksdag, granska, utreda och till Riksens Ständer uppgifva Stats
-
6 Constilutions-Utskottets Memorial 3 N'.o 27.
oell Riksgälds-Verkens tillstånd, förvaltning och behof. För detta Utskott
låte Konungen, vid sådan Riksdag, uppvisa §’c.
§:n 30.
2:a Momentet.
Detta Utskott — — — IIufvud-Titlar, hvilka uti Riksens Ständers
senast uppgjorde c.
§:n 31.
l:a Momentet.
Bevillnings-Utskottet skall bestå af Fyratioåtta Ledamöter, valde ifrån
serskilda och, så vidt möjligt är, ifrån alla Rikets provinser. Detta Utskott
åligge att opåmint vid hvarje Lagtima Riksdag 5fc.
§:n 32.
Banco-Utskottet, som utgöres af Trettiosex Ledamöter, skall öfverse
Bankens Styrelse och tillstånd samt gifva föreskrifter om dess förvaltning,
enligt den serskildta Instruction, som af Riksens Ständer vid hvarje Lagtima
Riksdag <Sfc.
§:n 33.
2:a Momentet.
Lag-Utskottet tillkomme ock att granska Justitiae-Ombudsmannens vid
hvarje Lagtima Riksdag fifc.
§:n 63.
l:a Momentet.
Till följe af Regerings-Formens 96 §, skola Riksens Ständer, vid
hvarje Lagtima Riksdag §'c.
§:n 63.
4:e Momentet.
Electorerne böra vid samma tillfälle, då Justitiae-Ombudsmannen utses,
och på enahanda sätt, välja en man af de egenskaper, som hos denne
Embetsman erfordras, för att honom efterträda, i fall han innan nästföljande
Lagtima Riksdag, skulle med döden afgå.
I händelse §'c.
§.n 64.
Vid hvarje Lagtima Riksdag §’c.
§:n 65.
Till Tryckfrihetens vård skola Riksens Ständer, vid hvarje Lagtima
Riksdag <Sfc.
Conslilutioiis-Utskotlets Memorial > N.-o 27.
7
§:n 66.
Riksens Ständer välje, vid hvarje Lagtima Riksdag', genom slutna
sedlar, hvart Stånd för sig, samfäldt och ej medelst Electorer, sina BancoFullmägtige,
Tre af hvarje Stånd, hörande valet förrättas så tidigt, att
desse Fullmägtige må kunna, medan Riksens Ständer ännu äro församlade,
sin befattning tillträda. Dem åligger att, jemnlikt af Banco-Utskottet utfärdade
Reglemente, förvalta §'c.
§:n 67.
Efter förenämnde grunder, så i afseende på valsätt, som tid, må
Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret af Riksens Ständer utses. Desse Fullmägtige
§’ c.
§:n 68.
Derjemte skola Riksens Ständer, i den ordning, Stånden, hvart för
sig, lämpligast hnna, vid hvarje Lagtima Riksdag §'c.
§: n 80.
Lagtima Riksdag må ej räcka längre än — 8®n&e som * ^*c"
gerings-Formens 109 § stadgadt är. Riksdagen må äfven slutas innan —
— — sådant begära. Urtima Riksdag må af Konungen, når som helst,
kunna upplösas, och upphöre genast, om Lagtima Riksdag derunder inträffar.
Hvilka Urtima Riksdagar såsom Lagtima anses, och huru dermed
förfaras skall, sägs i 109 §:n Regerings-Formen.
Sedan denna Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, medelst Protocollsutdrag
för den 8 och 11 sistförlidne månad, blifvit af samtlige Riks-Stånden
till Constilutions-Utskottets Utlåtande remitterad, får, i sådant hänseende,
Utskottet anföra, att, hvad den Kongl. Propositionens hufvud-syftemål
beträffar, den princip, att Lagtima Riksdagar skola återkomma på bestämd
tid, oberoende af möjligen mellankommande Urtima Riksdagar, äfvensom
den, alt Riksens Ständer vid Urtima Riksdagar skola förnämligast
sysselsätta sig med de frågor, för hvilkas afgörande de blifvit sammankallade,
visserligen synas Utskottet ega skäl för sig j men att Utskottet i den
Kongl. Propositionen, vid utförandet och tillämpningen af dessa principer,
funnit flere anledningar till betänklighet.
Då erfarenheten visat, att Riksdags-göromålen omöjligen hinna ordentligen
afslutas på fyra månader, anser Utskottet således en längre tid
för Lagtima Riksdags fortfarande hafva bordt i Propositionen utsättas, och
derjemte säkerhet gifvas Riksens Ständer, att, efter den lagliga tidens förlopp,
icke kunna öfverraskas med Riksdagens upplösning. Det är väl sannt,
8
Constitutions-Utskotlets Memorial, N\o 27.
att i förslaget till ändring af 109 §. Regerings-Formen, rum blifvit leinnadt
för insättande af den tid, som, med föranledande af Utskottets förslag i dess
Memorial N:o 14, kan komma att bestämmas. Men Riksens Ständer hafva
icke någon säkerhet, att hvad af dem härutinnan varder för deras del bestämdt,
skall erhålla Kongl. Maj:ts sanction. Helt annat hade förhållandet
derföre varit, om förslag i detta afseende blifvit i Kongl. Maj:ts Proposition
inlaget.
Skola Riksens Ständer, enligt hvad förslagen till ändring af 49 §.
Regerings-Formen och 2 §. Riksdags-Ordningen innefatta, afstå deras motionsrätt
vid Urtima Riksdagar, så hade Riksens Ständer, i Utskottets tanka,
bordt åtminstone såsom ett vederlag erhålla den möjligen största säkerhet
att vid Lagtima Riksdagar hinna inom behörig tid sluta sina egna göromål
och afgöra de frågor, som inom Stånden blifvit väckte. Sådant hade
säkrast kunnat ske derigenom, att Kongl. Maj:t föreslagit en ändring i 56
§. Riksdags-Ordningen, hvarmedelst Kongl. Maj:ts Propositions-rätt blifvit
inskränkt till likhet med hvad rörande tiden för motioners väckande inom
Riks-Ståndcn är stadgadt.
Uti 56 och 81 §§. Regerings-Formen, samt 29 §. Riksdags-Ordningen
är sådan ändring föreslagen, i följd hvaraf beredde Grundlagsändringsförslag
ej skulle vid Urtima Riksdag, utan först å nästföljande Lagtima,
få delinitift antagas. Utan att vilja ingå i pröfning deraf, huruvida frågor
om ändringar i Grundlagarne böra, enligt hvad i den Kongl. Propositionen
åtminstone för Konungen är medgifvet, vid Urtima Riksdag fa
väckas, finner Utskottet det vara lika vådligt, som olämpligt, om en då
beredd förändring ovillkorligen kunde vid nästföljande Lagtima Riksdagantagas.
I händelse den Urtima Riksdagen knappt vore slutad, förrän den
Lagtima inträffade, skulle en Grundlags-ändring kunna tillvägabringas, innan
nationen fått rådrum att deröfver stadga sin opinion, oagtadt Grundlagarnes
stadgande, att berörde slags frågor ej må afgöras vid samma Riksdag
då de väckas, ovedersägligen åsyftar, att besinningstid i sådant hänseende
skall ega rum. Utskottet är alltså af den mening, att Grundlags-ändringsförslag
icke böra få beredas vid Urtima Riksdag, derest icke minst ett år
ännu återstår, innan Lagtima Riksdag inträffar.
Utskottet bör icke underlåta att fästa Riksens Ständers synnerliga
uppmärksamhet på den inskränkning i Riksens Ständers rätt att granska
Stats-Vcrkcts ställning och Statsmedlens förvaltning, som de i 58 §. Regerings-Forraen,
samt 27 och 30 §§. Riksdags-Ordningen föreslagna ändrin
gar
-
Constitutions-Ulskoltets Memorial3 N\o 27.
9
gar innefatta. En sådan rätt skattas med skäl högt i alla constitutionella
Stater, och då Utskottet tager i betragtande, så väl det värde, som Riksens
Ständer visat sig sätta på denna rätt, som att dess tillvaro utgör ett
af villkoren för de båda Statsmagternes goda förstånd inbördes, anser Utskottet
skäl icke vara till en afsägelse af densamma. Skulle granskningen
af Stats-Verkets ställning finnas upptaga en alltför stor del af den Urtima
Riksdagen, så borde på Riksens Ständer få ankomma att, i mon af förtroendet
till Styrelsen, vid de Urtima Riksdagarne inskränka eller icke alls
begagna deras gransknings-rätt; men denna synes alltid höra qvarstå. För
öfrigt Isar Utskottet, i anledning af ändrings-förslaget i förevarande punkt,
bordt erinra, att den Kongl. Propositionen medgifver, det vid Urtima Riksdag
inom Riks-Stånden få väckas frågor, som blifva en omedelbar följd a£
dem, hvilka Konungen framställt, samt att det häraf skulle tyckas, sorn
Riksens Ständer borde hafva rätt att äfven vid Urtima Riksdag granska
Stats-Verket i de delar, sådant erfordras för att bedömma beliofvet af de
ökade eller nya anslag, om hvilka Kongl. Maj:t tilläfventyrs gjort Proposition.
För att förekomma all osäkerhet och tvist om lagens rätta mening,
hade detta likväl bordt klart och bestämdt uttryckas.
Jemnlikt den Kongl. Propositionen, skulle 105 §. Regerings-Fornren
och 29 §. Riksdags-Ordningen förändras derhän, att icke blott den Riksens
Ständers Constitutiolis-Utskott ålagda pligt att granska Stats-Rådets Protocoll
inskränkes till de Lagtima Riksdagarne, utan Constitulions-Utskottet
äfven betages rättighet att vid Urtima Riksdagar infordra berörde Protocoll.
Beträffande rättigheten att granska dem, åberopar Utskottet dess
yttrande, rörande pröfnings-rättcn af Stats-Verkets ställning; och tror Utskottet
det åtminstone vara alldeles nödvändigt, att Riks-Ståndens Ledamöter
bibehållas äfven under Urtima Riksdag vid rättigheten att i sina Ståndsplena
väcka frågor om anmärkning emot Konungens Rådgifvare, och följagtligen
att ett Constitutions-Utskott i sådant fall tillsättes, med rätt att
infordra de Stats-Råds-protocoll, som innehålla de beslut eller åtgärder,
från hvilka anledning till anmärkning blifvit hemtad.
Genom det föreslagna insättandet i 32 §. Riksdags-Ordningen af ordet
”Lagtima” skulle tvekan kunna uppstå, i afseende på Riksens Ständers
rätt att vid Urtima Riksdagar, der så nödigt pröfvas, meddela förordnande
rörande Bankens styrelse och förvaltning.
Slutligen saknas uti den Kongl. Propositionen all garanti för Riksens
Ständer, att meningen verkligen skulle vara att göra de Urtima RiksdagarBih,
till R. St, Fröt, 1840. 3 Sami, 17 Hiift, 2
10
Constitutions-Utskottets Memorial, N\o 28.
ne så korta som möjligt. En dylik garanti hade kunnat gifvas, dels genom
bestämmandet af en viss tid, hvarutöfver Urtima Riksdag icke finge
räcka, t. ex. fyra eller sex månader, dels ock genom det stadgandet, att
Kongl. Maj:t skulle vid Riksdagens öppnande genast meddela Riksens Ständer
alla de Propositioner, som komma att blifva föremål för deras handläggning.
Och tror Utskottet, att, i sammanhang härmed, lämpligen kunnat
föreslås den bestämmelse, att uti kallelsen till Urtima Riksdag de frågor
borde uppgifvas, för hvilka Riksens Ständer sammankallades. Derigenom
skulle de väljande få någon ledning’ för sina val, och de valde äfvensom
Ridderskapet och Adeln tid att öfverväga de ämnen,, som kom me att
behandlas.
På grund af allt livad sålunda blifvit anfördt, anser Utskottet sig
böra afstyrka bifall till Kongl. Majrts ifrågavarande Nådiga Proposition,
Stockholm den 3 Augusti 1840.
N:o 28.
Ani;, till Exp. Utsk, den 3 Augustt, kl. 1 e. ra.
Memorial, med Utlåtande öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående 'ändring i 109 §. Regerings-Formen och 80
§. Riksdags-Ordningen.
Med afseende på olämpligheten deraf, att den ena Statsmagten skall
behöfva af den andra begära, hvad denna ej eger rätt att vägra, har uti
Nådig Proposition af den 3 i nästforlidne månad, Kongl. Maj:t förklarat
Sig anse de i 109 §. Regerings-Formen och 80 §. Riksdags-Ordningen
meddelade stadganden, angående Konungens medverkan till Riksdags förlängning
ifrån tre till fyra månader, böra från dessa §§. uteslutas, samt
för sådant ändamål framställt följande förslag till Grundlags-förändring y
nemligen:
Rcgerings-Formen,
§:n 109.
■eWP Ej må Riksdag längre räcka än fgra månader från den dag, då Konungen
låtit om Stats-Verkets tillstånd och behof Riksens Ständer eller
Constitutions-Utskottets Memorial, N.-o 28.
II
deras Stats-Utskott underrätta. Der så oförmodadt Lända skulle, att, vid
denna lids utgång, Riksens Ständer — — —
Riksdags-Ordningen.
§:n 80.
Riksdag må ej räcka längre, än fyra månader från den dag, då Konungen
låtit om Stats-Verkets tillstånd och behof Riksens Ständer eller
deras Stats-Utskott underrätta. Händer sig, att, vid denna tids utgång,
målen ändock icke blifvit afslutade, gånge som i Regerings-Formens 100
§. stadgadt är. Riksdag må äfven slutas innan fyra månader tilländagått,
enär samtlige Riks-Stånden sådant begära.
Till följe af samtlige Riks-Slåndens under den 8 och 11 i samma
månad härå allåtne Remisser, får Constitutions-Utskottet anföra, att Utskottet
finner det väsendtliga förslaget uti den Kongl. Propositionen, eller uteslutandet
från 109 §. Regerings-Formen och 80 §. Riksdags-Ordningen af
stadgandet rörande Riksdags förlängning från tre till fyra månader, vara
på giltiga skäl grundadt, oell alltså skulle till Propositionen, om den ej
innefattade annat ändrings-förslag än detta, tillstyrka Riksens Ständers bifall.
Men Kongl. Maj: t bar tillika föreslagit, att Riksdag ej må räcka
längre än fyra månaderj och i detta afseende kafva redan, uppå Utskottets
förslag uti dess Memorial N:o 14, samtlige Riks-Stånden, för deras del,
bestämdt en längre tid, än den nyssnämnde. Äfvenså föreslås i den Kongl.
Propositionen en redaction af 80 §. Riksdags-Ordningen, som endast med
föga förändring, utom uteslutandet af förberörde stadgande, skiljer sig
från den gamla, då deremot samtliga Stånden redan hufvudsakligen godkänt
ett af Utskottet i besagde Memorial uppgifvet förslag till en alldeles
ny redaction af samma §. Vid sådant förhållande och då Utskottet, hvilket,
jemnlikt 56 §. Regerings-Formen, har till åliggande att Ståndens anmärkningar
vid Utskottets Grundlags-ändrings-förslag til! ett belt Utlåtande
i möjligaste motto sammanjemnka, icke lämpligen kan hos Stånden göra
hemställan om frångående af deras beslut, der dessa sins emellan öfverensstämma,
är Utskottet, emedan den Kongl. Propositionen ej får lill. en del
antagas eller afslås, förhindradt att tillstyrka densammas antagande till Grundslagsenlig
behandling vid nästa Riksdag.
Deremot skall Utskottet, vid besvarandet af Riks-Slåndens återremisser
på Utskottets Memorial N:o 14, begagna tillfället att, med föranledande
jemväl af Preste-Ståndets dervid förklarade gemensamma tankar, på den
-
12 Constitutions -Utskottets Memorial, N\o 28.
na väg till Riksens Ständer hemstäla, att!, i enlighet med Kongl. Maj:ts
förslag, ofvan oniförmälde stadgande mä ur 109 §. Regerings-Formen uteslutas.
Stockholm den 3 Augusti 1840.
Rättelse:
Haft. 15, Memorialet N:o 18.
Sid. 1 rad. 16 ncdifr. står: det allena$ läs: ordet allena.
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 29,
N;o 29.
Anis. till Exp. Utsk. den 16 Augusti, k!. 9 f. m.
Memorial till Riksens Ständer, i anledning af tre Stånds återremisser
få Memorialet Nio 11, angående Riksdags återkomst
hvart tredje år.
Cmnstitutions-Utskottets uli Memorialet N:o 11 afgifna förslag till Grundlags-stadgande,
rörande Riksdags återkomst hvart tredje år, hvilket förslag
Bonde-Ståndet under den 20 sistlidne Juni antagit till Grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag, har ifrån de öfrige Riks-Stånden blifvit,
genom Protocolls-utdrag förden 17 och 20 i samma månad, återförvisadt
med följande anmärkningar, dem hvarje Stånd serskildt förklarat utgöra
dess gemensamma tankar, nemligen:
af Ridderskapet och Adeln, att Lagtima Riksdagar höra å bestämd
dag återkomma hvart 3:dje år, oberoende deraf, huruvida Kongl. Maj:t
sammankallar Riksens Ständer till Urtima Riksdagar under mellantiden ;
af Preste-Stårrdet, att Utskottet bör, i sammanhang med det i Memorialet
N:o 11 uppgifna förslag, inkomma med förslag till sådane förändringar
i Grundlagarne, hvarigenom Riksdagarne inå kunna inskränkas till
en viss bestämd tid;
samt af Borgare-Ståndet, att Riksdag skall hållas livartannat år och att
Utskottet bör, i sammanhang med detta ämne, föreslå de förändringar i
öfriga delar af Grund-lagarne, hvilka stå i förening med stadgandet om tiden
för Riksdags återkomst.
Då Constitutions-Utskottet åligger att dessa anmärknings-föremål,
jemnlikt 56‘ §. Regerings-Formen, behandla, får, hvad först angår frågan om
tiden för Riksdags återkomst, Utskottet hemställa, om icke, sedan Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet antagit och Preste-Ståndet icke motsagt
Utskottets förslag att i detta afseende bestämma hvart tredje år, Borgare-Ståndet
ville, med frångående af dess gemensamma tanka, att Riksdag
bör hållas livartannat år, foga sig efter Med-Slånden. För motsatt
Bih. till R. St. Brot. 1840. 3 Sami. |8 Haft, 1
Constitutions-Utskottets Memorial, iV:o »g.
fall bör Utskottet, lill de olika rneningarnes slutliga förening, föreslå följande
Proposition för omröstning i förstärkt Constitutions-Utskott:
Den, som bifaller en så lydande redaction i första punctenaf4c) §.
Regerings-Formen oell 2 §. Riksdags-Ordningen:
””Riksens Ständer skola hvari Tredje år etc,’’” röste Ja.
Den det ej vill, röste Nej.
Tinner Nej, bifalles följande redaction:
’’”Riksens Ständer skola — —- — hvart-a/?/m? år etc.””'
Utskottet anser någon vidare Grundlagsändring icke påkallas af
Borgare-Ståndets gemensamma tanka, och då Ståndet icke uppgifvit, i hvilka
delar Grundlagen för öfrigt borde, i sammanhang ined detta ämne, undergå
förändring, förmodar Utskottet, att Borgare-Ståndet låter vid Utskottets
nu gjorda jemnknings-förslag bero.
I anledning af Ridderskapets och Adelns anmärkning, bör Utskottet
erinra, att hvarje éterremiss på ett af Constitutions-Utskottet framsta lldt
Grundbgs-ändrings-förslag måste föranledas af anmärkning, rigtad deremot
eiler liggande inom förslagets område. Nu har Utskottet icke föreslagit
annan ändring i 49 §• Regerings-Formen och 2 §. Riksdags-Ordningen, än
utbyte af ett ord emot ett annat, åsyftande Riksdagarnes återkomst oftare
än hittills, men i öfrigt under samma villkor, som för närvarande ärogählande,
i hvilket hänseende de öfrige Riks-Stånden förslaget godkänt. Deremot
har Ridderskapet och Adeln, utöfver hvad sålunda föreslagits, yrkat
de ytterligare förändringar uti ifrågavarande §§., att Lagtima Riksdagars återkomst
skulle vara oberoende af möjligen under mellantiden inträffande Urtima
Riksdagar och dessutom ega rum på bestämd dag, i följd hvaraf
Riksens Ständer skulle betagas rättigheten alt sjelfva bestämma dagen, då de
å nyo böra till Lagtima Riksdag sammankomma. Derförutan skulle det Grundiags-stadgande
blifva af nöden, att Urtima Riksdag skall upphöra, om Lagtima
Riksdag derunder inträffar, på det icke tvänne Riksdagar måtte på en
gäng vara samlade. Dessa af Utskottets förslag oberoende och ej förimledda
ändringar och tillägg i Grundlagarna måste derföre anses såsom nya
förslag, hvilka ej må, emot 8i §. Regerings-Formen i Ståndens Plena väckas;
och Utskottet kan alltså nu icke Grundlags-enligen desamma lill behandling
upptaga.
För öfrigt får Utskottet fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att Ridderskapet och Adeln ej uppgifvit den dag af årét,
å hvilken de Lagtima Riksdagarne skulle inträffa, så att, äfven Om
Utskottet kunnat återreinissen upptaga, Utskottet derfid skulle hafva varit
Conslitutions-Utskottets Memorial, N:o ap.
3
i saknad af nödig ledning; oell befarar Utskottel derjemte, att en bestämmelse,
i afseende på dagen, kommer vid nästa Riksdag, — på samma sätt, som
vid den nu pågående i enahanda fråga egt rum, —- att, i anseende till
yppade olika meningar om den bestämda dagens lämplighet, endast leda
till hela förslagets förkastande och såmedelst för ännu flera år uppskjuta möjligheten
att genom Grund lags-ändring vinna en allmänt nödig och nyttig
ansedd förkortning af mellantiden emellan Riksdagarne.
Vidkommande sist Preste-Ståndets gemensamma tanka, så enär Ståndet
icke gjort någon anmärkning emot den föreslagna ändringen i 49 §•
Regerings-Forinen och 2 §. Riksdags-Ordningen, hvadan Ståndet måste anses
hafva densamma till Grundlags-enlig behandling antagit, får, med hänsigt
till Ståndets, såsom ett slags villkor uttryckta mening, att Utskottet
borde inkomma med förslag till sådane Grundlags-ändringar, genom hvilka
Riksdagarne må kunna till bestämd tid inskränkas, Utskottet hemställa,
oan icke, sedan Ståndet, genom bifall i väsendtlig måtto lill Utskottets fördag,
uti Memorialet N;o i4, rörande tiden för Riksdags fortfarande, synes
de facto hafva berörde villkor frånträdt, Ståndet jemväl skulle finna för
godt att formligen låta detsamma förfalla.
Stockholm den 14 Augusti 184°*
Reservation:
af Herr Cederschiöld, P. G.: "'Till följd af Höglofl. Riddersknpets och Adelns
såsom deras gemensamma tanka till Constilutions-Utskotlet ställda anmodan,
får jag äran uppifva följande:
Gvundlags-ändring» -fot- slag;
angående l agtima Piksdagars återkomst hvart 3:dje år, oberoende af mellanko/nmande
Urtima Riksdagar; samt angående dessa senares föremål. För detta
förslag har jag lagt till grund Kongl. Majlis af Constitulions-Utskotletafstvrkta
-Nådiga Proposition i samma ämne och dervid endast gjort några, med
annaa stil utmärkta, små ändringar och tillägg, som jag ansett nödvändige.
Rcgerings-Formcn §. 49- Riksens Ständer skola, i kraft af denna
Grundlag, till Lagtima Riksdag sammankomma hvart 3\dje år den i 5 Januari
4
Constitutions-Utskottets Memorial, V;o ig.
eller, om helgedag då inträffar, å nästa söcknedag derefter. Lii hvarje Lagtima
Riksdagsbeslut skola Riksens Ständer uttrycklig Riksdags-kallelse, med
nödiga föreskrifter, i afseende på Riksdagsmanna-vaJen, inlaga. Konungen
vare dock obetaget aLt Riksens Ständer till Urtima Riksdag derförinnan
kalla. Vid Urtima Riksdag öfverlägga och beslute Riksens Ständer blott om
sådana är ender, sorn Konungen enligt skedd uppgift i Riksdags-kallelsen,
framställer, eller som deraf blifva en omedelbar följd, eller föranledas
af i Ståndens plena anmälde anledningar till anmärkning mot Konungens
R ådgifvare, eller som röra Ståndens enskilda angelägenheter,
f. 56. morn. 2. Frågor om förändringar af stadganden i Grundlagarne
— —. — hvaröfver först vid nästa Lagtima Riksdag, och då endast med
Ja eller Nej skall kunna beslutas; och galle då — — —
f. 58. Yid hvarje Lagtima Riksdag läte Konungen — — —
Regerings-Formen f. 6o. Till dessa senare räknas — — samt hvad Riksens
Ständer dessutom serskildt såsom bevillning sig åtaga. Ej må
R. F. §. 70. Riksens Ständers valda Bevillnings-Utskott åligge att opåmint
vid hvarje Lagtima Riksdag
R. F. f. 81. Denna Regerings-Form samt Rikets öfrige Grundlagar —«
— utan först å den nästföljande Lagtima derom besluta. Blifva då —
— — till deras åstundan.
Vill Konungen hos Riksens Ständer föreslå någon ändring i Grundlagarne
— — och öfverlenme sedan, vid Lagtima Riksdag Sin Proposition
hvile frågan tili nästa Lagtima Riksdag, då Riksens
Ständer skola sitt beslut derom fatta. Åfstyrker Utskottet Konungens
Proposition, då må Riksens Ständer genast kunna antingen denna
Proposition afslå eller ock afgöra, att de vilja öfver densamma å nästföljande
Lagtima Riksdag besluta; gällande i detta fall’ 3 Stånds mening,
och om två Stånd stadna mot två, deras, som beslutet uppskjutit. Men
icke må under någon förevändning Riksens Ständer förr, än å nästa Lagtima
Riksdag Propositionen till bifall upptaga. Samtycka då
R. F. §. 96. Riksens Ständer ökola vid hvarje Lagtima Riksdag
R. F. §. 98. puncten 1. Electorerne böra vid samma tillfälle — — i
fall han innan den nästföljande Lagtima Riksdagen skulle med döden afgå.
I händelse —- — •—
R. F. f. 100. Justitite-Ombudsmannen åligge att vid hvarje Lagtima
Riksdag —- —,
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 9.Qj
5
Regerings-Formen §. io3. Vid hvarje Lagtima Riksdag skola Riksens
Ständer —• — r
f. io5. Riksens Sländers Conslitutions-Ulskott ege att, vid hvarje Lagtima
Riksdag äska de Protocoll — — må kunna fordras. Vid Urtima
Riksdag vare denna rättighet inskränkt till endast de Protocolll
sorn anga, föremålen för an ledningar till anmärkning, som, enligt
4,9 §. blifvit anmälde i något Stånds plenum.
§. 109. Ej må Lagtima Riksdag längre räcka än sex månader från den
dag, då Konungen låtit om Statsverkets tillstånd och behof Riksens Ständer
eller deras Stats-Ulskott underrätta. Der så oförmodadt hända skulle,
att den tidens utgång Rikets Ständer icke hade — —-då skall Konungen
kunna Riksens Ständer åtskilja, sedan Han dem i4 dagar förut
derom underrättat, och fortfare den förra Bevillningen intill nästa Lagtima
Riksdag, så framt ej, uppå Proposition derom från Konungen, vid mellankomrnande
Urtima Riksdag annorlunda bedutes. Är åter Bevillningens
liela belopp bestämdt, —• uppgöra och utfärda. Urtima Riksdag må,
utan Riksens Ständers serskildta medgifvande, aldrig räc ka öfver
4 månader, men väl af Konungen dessförinnan, när som helst upplösas
och upphöra genast, om Lagtima Riksdag derunder inträffar.
Vid de Urtima Riksdagar, hvarom 63, 91, 92, 93, 94» oc/i 95 ^.förmäla,
förf ares i allo efter hvad för Lagtima Riksdag är, enligt Grundlagen,
gällande, i följd hvaraf äfven tiden för Riksens Ständers sammankomst till nästa
Lagtima Riksdag hlifucr på 3 '.dje året frän sådan Urtima Riksdags början,
och å dag, som i 49 §• sägs.
Riksdags-Ordningen §. 2. Riksens Ständer skola i kraft af Rikets antagne
Regerings-Form till Lagtima Riksdag sammankomma hvart S-.dje år, den i5
Januari, eller, om helgedag då inträffar, å nästa söcknedag derefter. Uti hvarje
Lagtima Riksdags-beslut intaga Riksens Ständer uttrycklig Riksdags-kallelsc,
med nödige föreskrifter i afseende på Riksdagsmanna-valen. Konungen vare
dock obetaget att Riksens Ständer derförinnan lill Urtima Riksdag kalla.
Vid Urtima Riksdag öfverlägge och besluta Riksens Ständer blott om sådana ärender,
som Konungen, enligt skedd uppgif t i Riksdags-kallelsen,
framställer, eller som deraf blifver en omedelbar följd, eller föranledas
af i Ståndens plena anmälde anledningar till anmärkning mot Konungens
Rådgifvare, eller sorn röra Ståndens enskilde angelägenheter.
Riksdags Ordningen f. 2j mom, 1. Vid hvarje Lagtima Riksdag af åte
Konungen Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, hvaraf Stån
-
6
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 3Q.
elen hvartdera ett exemplar tillstädes, och öfverlemne densamma antingen
▼id. det tillfälle, då Riksdagen, enligt föregående §., öppnas eller å Riks-salen
annan dag, der Honom så godt svnes, eiler ock omedelbart till Riksens
Ständers Sluts-Utskott, inom dagar elter Riksdagens öppnande. Riksdagens
början —* — — å Riks-salen bållås. Vid Urtima Riksdag late
Ko nungen vid Riksdagens öppnande genast aflemna alla de P ropositioner,
till hvilkas afgörande Riksens Ständer btifvit sammankallade.
Riksdags-Ordningen §. 28
— sådana i fl rundlagen stadgade Ut
skott
äro, vid Lagtima Riksdag: Coostitulious — — •— —då Konungen
sådant äskar. Vid Urtima Riksdag, tillsättas endast de Utskott,
sorn för ärendenas behandling erfordras.
Riksdags-Ordningen §. 2Q mom. i. Constitulions-Utskoltet, som utgöres af
»4 ledamöter, tillkommer att i den ordning, Regerings-Formen föreskrifter,
granska Rikets Grundlagar, samt upptaga frågor och till plena afgifva förslag
om ändringar, förbättringar och förklaringar deraf; hvaröfver Ståndens
ledamöter vare obetaget att in pleno yttra siaa tankar, men Riksens Ständer
ej förr än å den nästföljande Lagtima Riksdagen må besluta. Öfvse»-  1 erona r —- —■ —-
Riksdags-Ordningen jf. morn. *, Constitulions-Utskottet åligge att, vid
hvarje Lagtima Riksdag, äska — — —- ro 4 kunna fordras. Vid Urtima
Riksdag vare denna, rättighet inskränkt till endast de Protocoll,
sorn angå föremålen för anledning ar till anmärkning, som, enligt
4g §. Regerings-Formen, blifvit anmälde i något Stands plenum,
linner Utskottet af dessa protocoll —- — —■
Riksdags-Ordningen 3o mom. r. Siats-Utskottet, sorn skall bestå af 38 personer,
bör vid Lagtima Riksdag, granska, utreda och till Riksens Ständer
uppgifva Stats- och Riksgälds-rerkens tillstånd, förvaltning och behof. För
detta Utskott läte Konungen, vid sådan Riksdag, uppvisa ’— —- böra fyllas.
På samma sätt förf ar e s äfven vid Urtima Riksdag i de fall,
då Konungen begär något nytt eller tillökt Statf-ansläg.
Riksdags-Ordningen J\ 3o morn. *. Detta Utskott —-  flufVudtitlär,
lifilka uti Riksens Ständers sednast uppgjorda —
Riksdags-Ordningens £. 3i mom. t. Bevillnings-Ulskotfet skall bestå äf 48
ledamöter, valde ifrån serskilda och, så vidt möjligt är, ifrån alla Rikets
provinser. Detta Utskott åligge ilt opåmint vid hvarje Lagtima Riksdag
Cons tit ut ion t-Utskottets Memorial, N'.o S().
Riksdags-Qrdningen fl. 32. Banco-Ulskoltel, sora utgöres af 36 ledamöter,
skall öfverse Bankens styrelse och tillstånd samt gifva föreskrifter om dess
förvaltning, enligt den serskilda Instruction, som Biksens Ständer vid hvarje
Lagtima Riksdag •
Riksdags-Ordningen fl. 33. Lag-Utskottet tillkomma ock att granska Justi!
ias-Oinbudsmannens vid hvarje Lagtima Riksdag —
Riksdags-Ordningens fl. 56. Intet ärende tnå nedläggas utan Ståndets
uttryckliga beslut. Ej heller må, med undantag af Grundlags-frågor, nya
ämnen väckas, sedan en månad —• — —
Riksdags-Ordningen fl. 63. mom. i. Till följe af Regerings-Formens 96
§. skola Riksens Ständer vid hvarje Lagtima Riksdag — — —-
Riksdags-Ordningen fl. 63 moni. 4- Electorerne böra vid samma tillfälle,
då Jnstiliffi-Ombudsmannen nises, och på enahanda sätt, välja enman af de
egenskaper, som hos denne embetsman erfordras, för att honom efterträda,
i lall han, innan nästföljande Lagtima Riksdag skulle med döden afgå.
I händelse —■ — —
Riksdags-Ordningen fl. 64. Vid hvarje Lagtima Riksdag —«• — —
Itik sd ags- Ordningen fl. 65. Till Tryckfrihetens vård skola Riksens Ständer
rid hvarje Lagtima Riksdag — — —*
Riksdags-Ordningen fl. 66. Riksens Ständer välje vid hvarje Lagtima Riksdag
befattning tillträda. Dera åligger att, jemnlikt af Banco-Ut
^koitet
utfärdadt Reglemente, förvalta —
Riksdags-Ordningen fl. 67. Efter förenämnde grunder, så i afseende på
valsätt, som tid, mä Fullmäktige i Riksgälds-Contoiret af Riksens Ständer
utses. Desse Full magt i ge — — —
Riksdags-Ordningen fl. 68. Derjemte skola Riksens Ständer, i den ordning
Stånden, hvart för sig, lämpligast finna, vid hvarje Lagtima Riksdag.
Riksdags-Ordningen fl. 80. Angående tiden för Riksens Ständers sammanvaro
och villkoren för deras åtskiljande, äfvensom huru förhållas
bör, om Riksdags-mål då ännu är o oafgj orde, stadgas i Regerings-
Formens 109 fl. etc.
6
Constilutions-Utskottetf Memorial, N'.o 3o
N:o 3o.
Ank. tili Exp. Utsk. den 16 Aug., kl. 9 f. m.
Memorial till Riksens Ständer, i anledning af återremisscrna
på Memorialet N:o 14, rörande tiden för Riksdags fortfarande.
Samtlige Riks-Stånden hafva, genom Protocolls-utdrag af den 4> 8
och ri nästförlidne månad, till Constitutions-UtskotteE hänvisat följande,
såsom hvarje Stånds serskilda och gemensamma tankar, förklarade anmärkningar
emot Utskottets förslag i Memorialet N:o 14, till ändring af 109 §.
Regerings-Formen och 80 §. Riksdags-Ordningen, rörande tiden för Riksdags
fortfarande, nemligen i
af Ridderskapet och Adeln
att 109 §. Regerings-Formen hör erhålla denna förändrade lydelse: ”Ej må
Riksdag längre räcka än fern måaader från den dag, då Konungen låtit om
Statsverkets tillstånd och behof Riksens Ständer eller deras Stats-Utskott underrätta.
Skulle likväl vid nämnde tids förlopp Riksens Ständer ännu icke
hafva Riksdags-ärendena afgjort, anmäla de det hos Konungen och aske, att
Riksdagen måtte fortfara någon viss tid af högst en månad derefter, hvilket
Konungen ej ege magt att vägra eller förhindra. Der så oförmodadt
hända skulle, att vid den sålunda förlängda tidens utgång, Riksens Ständer
icke hade Staten reglerat, eller någon ny Bevillning till bestämdt belopp
sig åtagit, då skall Konungen kunna Riksens Ständer åtskilja, sedan Ilan
minst fjorton dagar förut om Sitt beslut Riksens Ständer underrättat, och fortfara
den förra Bevillningen intill nästa Riksdag. Är åter hela Bevillningens
belopp bestämdt, men Riksens Ständer icke om fördelningen deraf ense,
då skola, efter den fastställda Bevillnings-summans förhållande till den,
sojn vid föregående Riksdag blifvit fördelad, de i den sista Bevillningaförordningen
stadgade artiklar jemnlikt ökas eller minskas, och uppdrags
Riksens
Constitutions-Utskottcts Memorial, N:o 3o.
9
Riksens Ständer deras Fullmägtige i Banken och Riksgälds-Contoiret att en
nv Bevillnings-Förordning på sådan grund uppgöra och utlärda. ’’Riksdag
må äfven slutas, innan fern månader tilländagått , enär Riksens Ständer sådant
begära-''
Af Preste-StSndet:
1:0 att toc) §. Regerings-Formen må erhålla följande lydelse: ''Lagtima
Riksdag fortfar en tid af sex månader från den dag Konungen låtit om
Statsverkets tillstånd och behof Riksens Ständer eller deras Stats-Utskott
underrätta, och må hvarken före sagde tids förlopp kunna upplösas, utan i
följd af Riksens Ständers hemställan och Konungens lif ali, icke eller derutöfver
utsträckas, såvida icke Konungen och Riksens samtlige Ständer minst fjorton
dagar förut samtyckt till dess ytterligare förlängning på bestämd tidf
3:0 att ur 80 §. Riksdags-Ordningen (Utskottets förslag) orden: ”möjligheten
af denna tids förlängning’’ samt ”efter sådan tids förlopp’’ må utgå,
men §. i öfrigt bibehållas oförändrad.
Af Borgare-Ståndet:
ijo. Vid Regerings-Formens 109 §., att den af Utskottet föreslagna perioden:
’’Efter denna tids förlopp skola Riksens Ständer åtskiljas, såvida ieke
Konungen och samtlige Riks-Slånden minst fjorton dagar förut hafva öfverenskommit
om ytterligare förlängning på bestämd tid,’’ bör utbytas emot fötjande:”Efter
denna tids förlopp skola Riksens Ständer åtskiljas, såvida icke
Konungen och åtminstone tre Riks-Stånd — hafva öfverenskomma, etc.”
2:0. Vid 80 §. Riksdags-Ordningen, att melianstrophen: ”möjligheten af
denna tids förlängning’’ bör utur förslaget uteslutas.
Af Bonde-Ståndet;
att, i stället för de i i;sta perioden af den föreslagne nya redactionen,
utaf 109 §. Regerings-Formen förekommande orden ’’iyra månader'” bör insättas:
■''sex månader.*’
Hvad först beträffar sjelfva frågan om tiden för Riksdags fortfarande,
så äro Riks-Ståndens meningar härutinnan i så måtto delade, att den egentliga
eller normalliden blifvit bestämd af Ridderskapet och Adeln till fem, af Preste-
och Bonde-Stånden till sex samt af Borgare-Ståndet, i enlighet med U{-  Bih. till R. S/. Brot. 18/jo, 3 Sami. 18 Haft, 2
Conslitutions-Utskottet.t Memorial, N\o 3 o.
skottets förslag, lill fyra månader, äfvensom att Borgare- och Bonde-Stånden
; o Ikänt Utskottets förslag, i atdra perioden af io ) att, eller den
bestämda tidens förlopp, Riksens Ständer må konna äska Riksdagens förlängning
på högst två månaders lid, utan att Konungen eger magt alt sådant
vägra eller förhindra, hvaremot Ridderskapet och Adeln i denna del
bibehållit Grundlagens nu gällande stadgande, men Preste-Sl åndet, uti
den för dess del antagna redaction, alldeles uteslutit berörde atdra period.
Då Utskottet nu bör söka sammanjemnka dessa serskilda meningar, hvilka,
ined undantag al Bonde-Ståndets, om än under olika form, likväl i hufvudsak,
syfta till samma mål, eller bestämmandet af en tid af 6 månader för
Riksdags fortfarande, får Utskottet, med hemtad anledning från PresteSlåndets
gemensamnia tanka samt under åberopande af Kongl. Majrts, i
Nådig Proposition al den 3 nästlidne månad, gjorda förslag till uteslutande
från i og §. Regerings-Formen och 8o §. Riksdags-Ordningen af de
i dem förekommande stadganden, rörande Konungens medverkan till Riksdags
förlängning från tre till fyra månader, jemte Utskottets deröfver uti
Memorialet N:o 28 afgifna Utlåtande, föreslå, att, med afseende på oformligbelen
deraf, att den ena Slatsmagten skall af den andra begära, hvad denna ej
eger magt att vägra, samtlige Stämlen ville lorena sig om den Irån Utskottets
förslag i Memorialet N:o 14 skiljagtiga föiändring af 1 oq RegeringsFormen,
att normaltiden för Riksdags fortfarande bestämmes till sex månader,
men att deremot anira perioden ur §. utgår.
Vidkommande dernäst det af Preste-Ståndet för dess del beslutade
tillägg af ordet ”Lagtima*’ i samma §:s irsta period, i följd hvaraf ofvanberörde
tidsbestämmelse endast tor Lagtima Riksdag skulle blifva gällande,
hemställer Utskottet, enär Grundlagarne icke stadga någon skillnad emellan
Lagtima och UVtima Riksdagars functioner, samt något förslag i detta
ämne icke eller blifvit af Utskottet framstäldt, om icke Preste-Ståndet,
som är ensamt om sin mening i förevarande fall, skulle finna skäl alt
låta densamma förfalla.
Med hänsigt lill villkoren för Riksdags upplösning före den bestämda
tidens utgång, hafva vidare Borgare- och Bonde-Stånden antagit Utskottets
förslag, att. derför må erfordras Konungens och samtlige Riks-Slåndens
bifall, Ridderskapet och Adeln deremot velat göra upplösningen beroende
ensamt af Riksens Ständer, d. v. s. Tre Stånd, och Preste-Ståndet gått den
medelväg, att upplösningen må ega rum, i följd af S ändernas hemställan
och Konungens bifall. Utkottet har i denna fråga fastat uppmärksamhet
Conslilutions-Utskottets Memorial, N o 3o.
å vadan deraf, att eli Stånd skulle, emot Konungens och de öfriga Ståndens
heslut, kuma halia Riksdagen samlad, intilldess den för fortfarandet
fastställda tid gått till anda, och har derföre, enär det för öfrigt synes
lämpligt, alt Riksdag ej må utan den andra Statsmagtens, eller Konungens
bifall upplösas, trott sig böra tillstyrka Ridderskapet och Adeln samt Borgare-
och Bonde-Stånden att öfvergå till det af Preste-Ståndet uppgifna villkor
för Riksdags upphörande före den för fortfarandet bestämda tiden.
Dcå hvad åter angår de uti 3:dje perioden af Utskottets förslag lill
förändring af 109 § Regerings-Formen intagne villkoren för Riksdags ytterligare
förlängning Preste- och Bonde-Stånden instämt uti hvad Utskottet
O o a
föreslagit, men Borgare-Ståndet ansett Konungens och tre Stånds öfverenskommelse
göra till fyllest, och Ridderskapet och Adeln velat, i enlighet
med hvad nu är förhållandet, att Konungen ensam skall ega i berörde hänseende
besluta, får Utskottet, i betragtande å ena sidan deraf, att svårigheten
att vinna förlängning skall egga representationen till ansträngningar
för göromålens afslutande inom behörig tid, och då del, å andra sidan,
synes billigt, att, såsom Konungen skall, lika med Ständerna, ega veto i
fråga om Riksdags upplösning före den bestämda Riksdagstidens utgång,
Ständerne äfven må, lika med Konungen, eg» sitt veto i beslutet om Riksdagens
förlängning, hemställa, att Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
ville, hvar för sig, foga sig efter Med-stånden.
Hvad sist vidkommer den egentliga redactionen af 109 §., tillstyrker
Utskottet, att Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet måtte i
öfrige här ofvan icke behandlade delar frånträda deras sins emellan olika
anmärkningar emot Utskottets förslag ; och begagnar Utskottet härvid tillfället
att föreslå, det samtlige Stånden ville tillåta, att i i:sta perioden af
g. ordet "bifall'’ utbytes emot det mera lämpliga uttrycket: ”sammanstämmande
beslut."
Skulle samtlige Stånden behaga Utskottets nu gjorde jemnkningsförslag
antaga, så komme 109 §. Regerings-Formen att erhålla nedanstående
förändrade lydelse :
''Ej må Riksdag utan Konungens och Riksens Ständers sammanstämmande
beslut kunna upplösas, förr än sex månader tilländagått från den dag, då Konungen
låtit om Statsverkets tillstånd och behof Riksens Ständer eller deras
Stats-Utskott underrätta. Efter nämnde tids forlopp skola Riksens Stan»
der åtskiljas, så vida icke Konungen och samtlige Riks-Ståndcn minst fjorton
dagar förut hafva öfverenskommit om Riksdagens förlängning på bestämd tid.
I 3
Constit ut iöns-Utskottets Memorial, N:o 3i.
Der så oförmodadt Ilända skulle, att, när Riksdagen skall upplösas, Riksens
Ständer icke hade staten reglerat etc/’
I följd af dessa förändringar i den af Utskottet först föreslagne redactionen
af förestående §., får Utskottet tillstyrka, att, i öfverensstämmelse
med Preste- och Borgare-Ståndens anmärkningar vid förslaget till ny redaction
af 80 §. Riksdagsordningen, denna §. må på följande sätt förändras :
’Angående tiden för Riksens Ständers sammanvaro och villkoren för deras
åtskiljande, äfvensom huru förhållas hur, orri Riksdagstnäl då ännu än»
oafgjorde, stadgas i Regerings-Formens I Of) j‘.’’
Utskottet, som icke nu tillika föreslår alla de propositioner för omröstning
i förstärkt Constitulions-Ulskott, som, i händelse samtlige Riks-Stånden
hvartdera skulle vid deras yttrade meningar förblifva, äro för sk i 1 jag—
tigheternes förenande af nöden, anhåller att öfver de afgifna jemnknings-förslagen,
som tilläfventyrs kunna göra flera af propositionerne, om än
icke allesamman, öfverflödiga, först få inhemta Ståndens beslut, för alt, i
enlighet med dem, öfverlemna förslag till de propositioner, som erfordras.
Stockholm den 17 Augusti 1840,
N:o 3i.
Ank. till Exp. Utsk. d. 19 Aug,, kl. 2 e. ro.
Memorial, angående erhållen åter-remiss af Utskottets Memorial
N:o 13.
Ofvannämnde Memorial har till Constitutions-Utskoltet blifvit återremitteradt
af Borgare-och Bonde-Stånden; hvaremot det af Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet blifvit lagdt till handlingarne, af sistnämnda Stånd
med den förklaring, att, ehuru Utskottet icke saknat anledning till åtskilliga
af de gjorda anmärkningarne, Ståndet under närvarande omständigheter
fann ingen annan åtgärd vara att med Memorialet vidtaga, än detsamma
till handlingarne lägga.
De hufvudsakligaste anmärkningar, som inom förstnämnda två Stånd
emot Memorialet blifvit riktade, äro, hvad saken angår, att anmärkningar
Constitutions-UtsJiOttets Memorial, N:o 31i l3
enligt Reg. Formens §. 107 blifvit gjorda rörande mål, hvilka af Utskottet
blifvit till Riks-Rätts pröfning öfverlemnade: att Konungens Rådgif
vare
i Commandotnål icke nämnes i Regerings-Formens §. 107 och att följaktligen
den emot honom i memorialet gjorda anmärkning saknar stöd af
Grundlagen : att regerings-åtgärder i memorialet äro felaktigt refererade,
och slutligen, att en del af de gjorda anmärkningarne äro af föga vigt.
Emot formen bar hufvudsakligen blifvit erinradt, att både i memorialet och
åtföljande bilaga träffas mörker och ofullständighet: att sällan någon vigt blifvit
lagd på att bevisa hvad efter Regerings-Formens 107 §. borde bevisas: att
Utskottets moliver och egna omdömen öfver anmärkningarnes beskaffenhet
måhända fordra en närmare utveckling att de fleste af Stats-Råds-ledamöternes
motiver för sina anmärkta till- och afstyrkanden äro i Betänkandet
representationen undanhållna, ehuru, vid det förhållande att Stals-Rådsprotocollerna
endast äro för Constilutions-Utskottet tillgängliga, det ålegat
Utskottet att för hvarje särkildt fall antida de bevekelsegrunder, som föranledt
Stats-Råds-ledamöternes åtgöranden : att en fullständigare utveckling
af orsaker och verkningar, än den uti memorialet eller betänkandet alltför
mycket sammandragna, behöfdes : vidare att memorialet ej upptager en sådan
sammanfattning af regeringsåtgärderne, att deraf kan hemtas ledning för
omdörnet öfver det hela af förvaltningen, utan blott anför spridda, sins emellan
ej sammanbundna facta, af hvilka ej något total-intryck står att hemta:
att Utskottet bort lemna en generel öfversigt af, och på factiska grunder
fotadt omdöme öfver, styrelsens förvaltning och åtgärder under de sist förflutna
fem åren, omfattande icke allenast det i Utskottets tanka lelaktiga, utan
ock det goda och för landets väl gagneliga: att Betänkandet bade bort innehålla
ett bestämdt och tydligt omdöme öfver styrelsens riktning och gång, en
concentrerad skildring af det system, den anda eller ton, som hos henne
uppenbarat sig: att Utskottet bort uttala ett mera bestämdt omdöme öfver
hvad anmärkningsvärd!, som må ligga hvarje serskild ledamot afStats-Rådet
tili last, samt i hvad mer eller mindre mån en sådan må anses hafva förtroendet
förverkat : att Utskotltet bort sammanfatta de mångfalldiga speciella
anmärkningarne för hvarje serskild förvaltningsgren eller Stats-Rådsledamot:
alt Utskottet bestämdt bort uttala sitt omdöme, om och hvilka
Konuugens Rådgifvare i deras rådslag om allmänna mått och steg icke iakttagit
rikets sannskyldiga nytta, eller om någon föredragande icke med oväld,
nit, skicklighet och drift sitt törtroende-embete utöfvat; och att Constitutioas-Utskottet
borde urskilja och i ett nytt Betänkande uppgifva alle
-
Constitutions-Utskottets Memorial, N-.o 3 i.
nast solana frågor, sorn angå de nu qvarvarande ledarnöterne af Stats-Rådet.
Slutligen liar, i afseende å formen, den förebråelse temligen allmänt blifvit
memorialet gjord, att det icke slutar med något förslag eller någon hemställan.
Det liar i detta afseende blifvit sagdt: att intet lagbud i Grundlagarne
försätter Constitutions-Utskottet i annan ställning till Riks-Stånden,
hvad de uti 107 §. Regerings-Formea omtalade ämnen angår, än alla andra
Utskott, hvilka äro tillsatta att utreda och bereda ärenderna: att 107 §.
Regerings-Formen så tydligt afser de båda Statsmagternas inbördes förhållanden
allena, att i dess ordalag icke kan finnas lagenligt hinder för Utskottet,
att med iakttagande af den ordning, som i öfrigt deri föreskrifves,
behandla ärendet, likasom alla andra Utskott handlägga de ämnen, som
utgöra föremål för deras verksamhet: att man förgäfves i Grundlagarna söker
någon annan bestämd form för Utskottets Betänkanden, angående de uti
Regerings-Formens §. 107 behandlade ämnen, än den som af gammal häfd
och praxis samtlige Utskotten begagna, utan alt. derom finnes mera stadgadt
än för Constitutions-Utskottet, nemligen att sådana Betänkanden innehålla
en ingress, sorn upptager och beskrifver målet : en utredning af delta
och en conclusion, som, genom bestämdt af- eller tillstyrkande af någon Rikets
Ständers åtgärd, gifver en hållning åt den fyrdelade representationens
beslut, utan att derföre hindra Stånden att, i vanlig ordning och efter
skedd återremiss, om ej förslaget första trången antages, fritt derom besluta.
Till stöd för denna åsigt af Utskottets skyldighet att bestämdt atelier
tillstyrka någon åtgärd å Riksens Ständers sida, hafva i öfrigt blifvit
åberopade Regerings-Formens §§. 53 och 56 och Riksdags-Ordningens §§. 28,
29, 44 oc^ 48« — på grund af hvilka blifvit äskadt, att Utskottet skulle
föreslå den åtgärd, som Riksens Ständer böra vidtaga, dels i afseende på
de ännu i Konungens Stats-Råd qvarstående, dels de derifrån afgångne
män, hvilka de af Constitutions-Utskottet gjorda anmärkningar angå.
Constitutions-Utskottet får i följd häraf upplysa, att då en Rådgifvare-åtgärd
ansetts i vissa delar strida emot gällande Lag, i andra åter
endast emot Rikets sannskyldiga nytta, Utskottet funnit det vara sin pligt,
att, efter denna skiljagtiga beskaffenhet, underställa en sådan åtgärds innehåll
dels Riks-Rättens dels Riksens Ständers pröfning: ett förhållande, som
Utskottet jemväl trott sig åligga, då sjelfva det lagstridiga, jemväl i andra
afseenden än dess förhållande till lagen, funnits för Riket skadligt: att Utskottet
visserligen egt sig bekant, att Konungens Rådgifvare i Commandomål
icke nämnes i Regerings-Formen §. 107; men likväl trott sig dels i
Constitutions-Utskottets Memorial, N\o 3 i.
»5
Ansvarighets-lagen för Stats-Rådets-Ledamöter, Föredragande och Konungens
Rådgifvare i Commando-mål den iö Februari t8io §• 6, dels i Grundlagar
nes anda, ega tillräckligt stöd för sin klandrade anmälan: att, såvida de
förmenta felagtigheterna i framställningen af regerings-åtgärder icke äro
uppgifna, Utskottet nu icke är i tillfälle att derom yttra sig, men att de
klandrade r och 4^ puncterna i Bilagan innehålla den upplysning Utskottet
ansett nödig att bedöma anmärkningens beskaffenhet, och har Utskottet i
sistnämnda punkt serskildt utmärkt det lagrum, hvaråt Utskottet ansett för
liten uppmärksamhet leornad; och slutligen, att Utskottet icke ansett sig
tillständig!, alt, efter sin åsigt af ett måls större eller mindre vigt, undanhålla
Riksens Ständers kännedom något rådslag, der Utskottet trott Rikets
sannskyldiga nytta vara förbisedd, eller brist på nit, skicklighet och drift
ådagalagd. Utskottet har till sådant undanhållande icke egt anledning af Regerings-Formen
§. 107 och Riksdags-Ordningen ap, som icke inskränka Utskottets
skyldighet till tillkännagifvande endast af vigtigare mål, men deremot
öfverlemna!’ åt Riksens Ständer att, vid den dem tillkommande pröfning, äfven
» målens större eller mindre vigt göra vederbör ligt afseende. Så mycket sorglälligare
har Utskottet deremot prölvat, huruvida hvarje rådslag, sorn kommit
under dess granskning, verkligen faller under någon af de i RegeiingsForrnen
§. 107 uppgifna kategorier och tillförser sig i detta afseende af opartiska
domare rättvisa för sitt redliga bemödande.
Hvad angar det mörker och den ofuliständighet, som man trott sig
finna i memorialet och åtföljande bilaga, bär' Utskottet, som icke ansåg
lämpligt att aftrycka de §;r i Stats-Rådets Protocoller, hvilka grundlagt anmärkningarne,
måst inskränka sig till hvad i dess tanka var hufvudsak.
Det har öfverallt sökt att lempa utförligheten efter ämnets vigt och mer
eller mindre invecklade skick.
Utskottet har visserligen icke ingått i någon omständlig bevisning af
det riksskadliga i de anmärkta åtgärderna. Det har trott en sådan bevisning
egna en angifvare; men opassande för det uppdrag som 107 §. lemnat
Utskottet. Samma åsigt bar ock förmått Utskottet att icke allt för vidlyftigt
uppehålla sig med egna motiver och omdömen. Det har velat låta
saken, enkelt och kort framställd, lala för sig sjelf.
Utskottet har anfört sådana af Stats-Rådets Ledamöter eller Föredragande
uppgifna motiver, dem det ansett väsendtligen tjena till anmärkningens
bemötande. I annan händelse och under förutsättning, alt Konungens
Rådgifvare icke kunna misstänkas att hafva handlat utan motiver, hvilka
16
Constitutions-Utskottcts Memorial, N:o 3 t.
de funnit inför sin egen öfvertygelse tillfyllestgörande, har Utskottet, som
äfven i de granskade Protocollerna ofta saknat all motivering, ansett sig icke
böra belasta den i alla fall nog digra Bilagan med upptagande af allt, sorn
i Stats-Rådets Protocoller såsom motiv lörekommer. Ett fullständigare uppräknande
deraf skulle, likasom den yrkade fullständigare utvecklingen af
orsaker och verkningar, vida hafva öfverskrida gränsorna för ett Utskottsmetnorial.
Till svar å anmärkningen, att Utskottet icke till ett helt sammanfattat
regerings-åtgärderna och icke, jemte det i Utskottets tanka klandervärda,
anmärkt det goda Utskottet funnit, anhåller Utskottet att få erinra, att en sådan
sammanfattning, verkställd under Konungens Rådgifvares egen medverkan,
skall, enligt Regerings-Formen §. 26, vid hvarje Riksdag framiemnas. Denna
berättelse upplyser Riksens Ständer om frukterna af Konungens samtlige
Rådgifvares verksamhet; och något serskildt omdöme af Constitutions-Utskottet
öfver hvars och ens andel i de der anförda nyttiga åtgärder, synes Utskottet
lika olämplig, som af Grundlagen opåkallad.
Deremot har Utskottet i sitt Memorial, verkligen, så vidt sig göra
låtit, efter en plan ordnat sina anmärkningar. Det torde vara lätt att finna,
det allmän lagstiftning och lagskipning, de båda lagstiftande myndigheternas
inbördes förhållande, styrelsens förhållande till förvaltningens lägre
organer, tryckfrihetens behandling, Konungens rådgifvares förhållande i
vissa H. M. Konungen enskildt rörande frågor, krigsmakten, näringsväsendet
och statsmedlens förvaltning bilda serskilda grupper i teckningen, som
slutas med spridda drag af bristande kraft i rådslag samt bristande nit och
drift hos föredragande. Att en och annan fråga kunnat, ur en annan synpunkt
sedd, få en annan plats, kan Utskottet medgifva ; men önskar mer
än det vågar hoppas, att i någon af de här uppgifna klasserna saknas anledning
till allvarliga betraktelser öfver bristande kraft och Statsmanna-blick
hos de män, som åtagit sig det ansvarsfullaste kall, som någon undersåte
kan emottaga. Utskottets förfarande att icke serskildt sammanfatta de anmärkningar,
hvilka serskildt rörde hvarje enskild Stats-Råds-ledamot eller
föredragande, har sin grund deruti, att Utskottet, som ansett sig både af
Regering-Formens §. 107 och af rättvisa mot de lefvande.och de i Konungens
Stats-Råd qvarstående, förbundet att anmäla både de aflidne och de utur
Stats-Rådet eljest afgångne Rådgifvarnes, äfvensom de serskildt tillförordnade
föredragandes rådslag, så vida Utskottet funnit dem innehålla något enligt Reg.-  Formens §. 107 anmärkningsvärd!., men som ock hyst den öfvertygelse, att
Rik
-
Constitutions Utskottets Memorial, IV:o 3l.
*7
Riksens Ständer, hvilka i afseende på de aflidna, af goda skäl hindrades
att någon anmälan framställa, icke eller emot de eljest, utur Stats-Rådet
afgångna Rådgifvare eller blott tillfälligtvis Föredragande kunde någon önskan
anmäla, ansåg en dylik sammanfattning för samtlige Rådgifvarne mindre
lämplig, och för de qvarstående så lätt, att Utskottets biträde dervid
var alldeles öfverflödigt.
Hvad slutligen angår den sista emot Utskottets Memorial gjorda anmärkningen,
får Utskottet, som före memorialets afgifvande noga öfvervigt
de i de återremitterande Riks-Slånden åberopade Grundlags-päragrafer, anmäla,
att Utskottet, efter att åt hvad härom blifvit anfördt, hafva leranat
all skyldig uppmärksamhet, ännu bibehåller den öfvertygelse, att Utskottet
rätteligen fot farit, då det i det återremitterade memorialet afhöll
sig från allt till- eller afstyrkande af någon Riksens Ständers åtgärd, i anledning
af de gjorda anmärkningarna.
De i Riks-Stånden åberopade föreskrifter och häfdvunna bruk gälla
för behandlingen af Riksdags-frågor i allmänhet; men Utskottet har ansett
dem icke i allt tillämpliga på ifrågavarande serskilda fall.
Riksdags-Ordningens §. 29 föreskrifver, att, om Constilutions-Utskottet
anmärker, att Stats-Rådets Ledamöter samfäldt eller en eller flere af dem,
i deras rådslag om allmänna mått och steg, icke iagttagit Rikets sannskyldiga
nytta, eller att någon Stats-Secreterare icke med oväld, nit, skicklighet
och drift sitt förtroende-embete utöfvat, Constitutions-Utskottet dä skall
sådant tillkännagifva för Riksens Ständer, hvilka, om de finna Rikets väl
det kräfva, kunna hos Konungen skriftligen anmäla deras önskan, alt Ilan
ville utur Stats-Rådet och ifrån embetet skilja den eller dem, emot hvilka
anmärkning blifvit gjord. Då, i enlighet med samma lagrum, Conslilutions-Utskottet
hos Riksens Ständer tillkännagifvit, att Utskottet under
granskningen af Stats-Rådets Protocoll funnit, att Rådgifvarne samfäldt, eller
en eller flere af dem, icke iagttagit Rikets sannskyldiga nytta och att
Bih. till R. St. Prot. 1840. 3 Sami. r 8 Haft. 3
iS
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 3f.
Föredragande icke med nit och drift deras förtroende-embete utöfvat, ansåg
Constilutions-Ulskottet sig hafva uppfyllt sitt i Grundlagen antydda
åliggande, och att detta tillkännagifvande skulle göra'tillfyllest för Riksens
Ständer, åt hvilka allena pröfnings-rätten i Regerings-Formens §. 107
är öfverlåten.
Genom två Stånds återremiss har dock nu ett annat förhållande inträdt,
och erkänner Constitutions-Utskottet således sin pligt, att till d/s
Stånd, som återremitterat, inkomma med det ytterligare utlåtande, som
blifvit fordradt.
''Makten att styra,” yttrade 1809 års Constitutions-Utskott ’’tillkommer
odelad Konungen. Men Hans Beslut kunna icke förhastadt fattas;
icke bestämmas efter ensidiga underrättelser och råd af dolda personer
■utan ansvarighet. Han måste i alla mål låta Sig upplysas af ett offentligt
Stats-Råd, hvars Ledamöter, ställde under ansvarighet, icke blott för deras
yttrade rådslag, utan äfven för deras tystnad, då de bordt råda, måste sjelfve
sorgfälligt söka upplysningar, för att bevara sitt lif, sin välfärd och
sin heder.’’
Med denna Rådgifvarnes stränga förpligtelse för sin tanka närvarande,
har Utskottet granskat Stats-Rådets Protocoll; med liflig föreställning
derom öfverlemnade Utskottet sina anmärkningar till Riksens Ständer, hvilka
Regerings-Formen tillerkänt den stora och vigtiga rätt att begära aflägsnandet
af Rådgifvare, hvilka förbisett fulla ansvaret af sitt kall. Utskottet
har häri fullgjort, hvad det ansåg för sin oeftergifliga pligt; men
vid det förhållande, att de fleste Konungens Rådgifvare, emot hvilkas åtgärder
anmärkningarne i Utskottets Memorial N:o i3 blifvit rigtade, redan
utur Stats-Rådet afgått; att Hans Exellense Stats-Ministern för Utrikes Ärendena,
Friherre Stjernelds afskeds-ansökning är af Kongl. Maj:t bifallen,
samt i betragtande af de emot Stats-Råden Friherre /. Lagerbjelke,
Ihre och Törnebladh framställda anmärkningars antal och beskaffenhet, fin
-
Constitutions Utskottets Memorial, N’.o 3i. i g
ner Conslitutions-Utskottet för sin del någon underdånig anmälan, enligt
Regerings-Formens §. 107, nu mera icke af omständigheterna påkallad.
Stockholm den jn Augusti iS/fo.
Reservationer:
af Herr Cederschiöld: ”Det yttrande, som jag tillät mig, då
Utskottet skulle uppsätta sitt Memorial, JNko i3, anhåller jag att
nu få upprepa, för alt, såsom en redogörelse för min åsigt, bifogas
det svar, Utskottet går alt afgifva till de tvänne Riks-Stånd , som
åtten emitterat nämnde Memorial. Detta yttrande var af följande lydelse
:
Hvad formen beträffar för det Utlåtande, som ConstitutionsUtskottet
skall afgifva till Riksens Ständer, rörande den förrättade granskningen
af Stals-Råds-Protocollerne, får jag vördsammast föreslå , att Utskottet
måtte först uppgifva, huru många åtal efter 106 §. RegeringsForinen,
Utskottet funnit sig föranlåtet uppdraga åt Justitiie-Ombudsmannen
att inför Riks-Rätt utföra. — Sedan anser jag Utskottet böra tillkännagifva,
att det funnit åtskilliga skäl till anmärkning, enligt 107 §. Regerings-Formen,
mot Konungens samtelige Rådgifvare, med tillägg, att som
nästan alla dessa personer nu upphört att vara Rådgifvare, och ändamålet
med anmärkningarne emot dem sålunda redan vore vunnet; så trodde
Utskottet grannlagenheten fordra, att nu icke anföra dessa anmärkningar,
utan öfverlemna åt Riksens Ständer, att sjelfva bestämma, huruvida ds
fordra en utförlig berättelse derom, i hvilket fall Utskottet vore beredt
att densamma genast afgifva. — Derefter anser jag Utskottet nödgas omständligen
anföra de anmärkningar, som blifvit beslutade mot de ännu
qvarvarande Rådgifvarne. Men som hela delta utlåtande bör, enligt 56
§. Regerings-Formen, vara inrättadt i form af ett ''förslag’’ som må kun
-
20
Constituiions-Utskottets Memorial, N'.o 13.
na af Riks-Slånden antagas utan förändringar eller tillsattser ; så anser jag
Utskottet slutligen böra, efter sin samvetsgranna öfvertygelse om ’’Rikets
sannskyldiga nytta'’ tillstyrka Rikets Ständer, att antingen anmäla en eller
flere af de namngifne Rådgifvarne till entledigande, eller ock att, af' serskildt
anförde skäl, låta de gjorda anmärkningarne alldeles förfalla. —
Oell hvad det Utlåtande beträffar, som Utskottet nu skall afgifva, rörande
äterremissen af det ofvannämnda Memorialet ; så anser jag Utskottet pligtigt
att, på sätt som skett, utreda och förklara det väsendtligaste af de i
Stånden gjorda anmärkningarne; och för öfrigt berättigad alt anställa alla
<le till ämnet hörande betraktelser, hvilkas blotta kungörande Utskottet
kan finna nyttigt. Men slutligen anser jag Utskottet hafva bordt upplysa,
det två Stånd redan lågt det första Memorialet till handlingarne; och
att följaktligen äfven om Välloflige Borgare-Ståndet och Hedervärda BondeStåndet
skulle vilja tillämpa 107 §. Regerings-Formen, något Riksens Ständers
Beslut i alla fall likväl icke kunde derigenom lillvägabringas, utan
saken komma att anses såsom förfallen, till följd af stadgandet i 70 §.
Riksdags-Ordningen, emedan två Stånd då hade stadnat emot två.’’
Af Biskop Nibelius: '”Instämmande i Höglofliga Utskottets här yttrade
åsigt, att det, vid afgifvandet af Betänkandet N:o 13, Grundlagsenlig! förfarit,
då det, med öfverlemnande till Riksens Ständer af sådane anmärkningar,
som i §. 107 Regerings-Formen omförmälas, afhållit sig från allt atelier
tillstyrkande af den underdåniga anmälan, hvarom i samma §. stadgas,
anser jag Utskottet, vid besvarandet af återremisserna från Välloflige Borgare-och
Hedervärda Bonde-Stånden, hafva bordt vidhålla samma grundsats.
Då nu Utskottet, dertill föranledt af åtskilliga yttranden i återremisserna,
ingått i en pröfning, hvilken tillkommer Ständerne allena, har det derigenom
tillåtit sig ett öfverskridande af sina åligganden — ett öfverskridande,
hvilket, om än i förevarande fall, då tvänne Stånd redan lagt Betänkandet
N:o i3 till handlingarne, af ingen betj^denhet, dock såsom
prasjudicat kan leda till betänkliga följder för framtiden.”
Biskop Holmström, som till följd af erhållen permission, icke öfvervara
återremissens behandling inom Utskottet, delade de i Biskop Nibelii
reservation yttrade åsigter.
Af Professor Geijer, som ansåg Utskottet i sitt Memorial N:o i3 vedan
hafva tillkännagifva de anmärkningsanledningar, hvilka det enligt 107
§:s ordalydelse beror på Riksens Stander att gifva den påföljd, de finna Rikets
väl kräfva.
Af
Constitutions-Vtskottets Memorial, N:o 3i.
31
af Doktor Morén-. Emedan jag för en med vederbörligt tillstånd företagen
hemresa, ej var tillstädes, hvarken i Utskottet, när Memorialet
N:o i3 formades och expedierades eller uti Ståndet, när det discuterades,
så begagnar jag tillfället, att i ämnet mig yttra.
Uti ett ej ringa antal af Utskottets anmärkningar har jag icke deltagit.
Jag ansåg dem antingen sakna anledning, eller anledningen vara af
underlägsen betydenhet. Till andra bar jag gifvit mitt Ja, och hade gifvit
det till ännu flera, om de gjorda ej redan varit nog, kanske för många.
Att göra anmärkning, då anledning dertill förmenas vara förhanden, är Representantens
tunga, men oafvislig» pligt. Underlåtenhet uti denna del
skulle vara vådlig; skulle afvända Regentens uppmärksamhet från vigtiga föremål,
lemna honom i okunnighet om folkets tänkesätt, och leda ett möjligen
befintligt missnöje till utbrott på olaglig väg. Ett öppet men vördsamt
språk är på en gång skyddet för folkets rätt och grunden för godt
för-stånd samt förtroende mellan Konungen och Folket. Konungen kan ej
upptaga det illa, ty Han bör vara försäkrad derom, att undersåten älskar
lika varmt och lyder lika troget, fastän en anmärkning någon gång höres.
Men anmärkningen, när den göres, hvad åsyftar den? — naturligtvis icke
att straffa, ännu mindre att hämnas, hvarigenom man skulle reta, förbittra,
framkalla motstånd, afskräcka andra från alt inträda i den afgångnes rum,
öka svårigheter och förlägenhet; ulan syftemålet måste vara, att för framtiden
vinna rättelse af hvad hittills förmenas hafva skett, orätt. En sådan
rättelse bör kunna vinnas, ulan att inför allmänheten prostituera enskildt»
regerings-åtgärder och personer. Från denna synpunkt har jag ej i allo
godkändt Utskottets förfarande. Jag skulle hafva önskat en, på de gjorda
anmärkningarne grundad framställning, ungefär sådan Utskottet lemnal den,
fastän mera sammandragen, generaliserad och motiverad, af de misstag eller
missbruk, hvilka kunnat ega rum. Bilagan ville jag hafva utesluten,
såsom föga förenlig med Regerings-Formens 10-7 och Riksdags-Ordningens
29 §§, Förföljelsen emot personer anser jag olämplig, icke endast af redan anförda
skäl, utan äfven derföre, alt de fleste aflidit och tagit afsked, att den
nya organisationen af Siats-Rådet bör mycket förändra, alt den nu för forsla
gången med allvar tillämpade eontrollen bör göra intryck, och alt bos
ingen ondt uppsåt kunnat upptäckas, hos alla obestridliga störte och mindre
förtjenster måste erkännas. Slutligen anser jag Utskottet hafva bordt
tillstyrka Rikets Ständer, att, såsom en skyldig vördnad synes kräfva, Iros
Bih. till R. St. Brot. 1840. 3 Sami. iS Haft. !\
22
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 3i,
Kongl. Ma(:t i underdånighet anmäla hvad omdöme Rikets Ständer fällt
öfver hittills varande Rådgifvare. Man invänder att Grundlagen ej med'gifver
den af mig önskade form för ansvarighets-betänkandet. Härtill lärer
kunna svaras, att, då Grundlagen föreskrifver, att anmärkning göres för
att begära entledigande, så bestämmes härigenom blott den yttersta o«h
strängaste åtgärd, som Rikets Ständer kunna vidtaga, men att vidtaga lindrigare,
hvilka ligga derinom, torde ej kunna anses förbudet.
Utaf föregående är klart, att, och hvarföre jag ej kunnat instämma
i Utskottets beslutade svar på de tvenne Ståndens återremiss.
Af Herr Brinck, som ansåg Utskottet hafva bordt tillstyrka Rikets
Ständer, att, med anledning af Utskottets Memorial N:o 13, hos Kongl.
Maj:t anmäla deras underdåniga tacksamhet derför alt Kongl. Majrt behagat
utur Stats-Rådet skilja dem af de qvarstående förra Rådgifvarne inot
hvilka de väsentligaste anmärkningarne förekommit; äfvensom att i sammanhang
dermed uttrycka den underdåniga önskan, att Kongl. Maj:t icke
vidare måtte åt samma personer lemna det vigtiga förtroendet att vara
Kongl. Maj;ts Rådgifvare.
STOCKHOLM, Ei.mcns ®gh Granbergs Tryckeri. 1840.
Constiiutions-Utskoitcts Memorial, N.o 32.
N:o 32.
Ank. till Exp. Utsk. den 24 Augusti, kl. 12 m. i
Memorial^ angående en från Bonde-Ståndet remitterad anmärkningsanledning.
Från Bonde-Ståndet har till Constitutions-Utskottet blifvit remitterad en
af Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs Län anmäld anledning till anmärkning
emot Stats-Rådet samt Föredraganden för Handels- och Finansärenden;
hvilken anmärkning funnits angå deltagandet i Kongl. Maj;ts den
4 April detta år fattade Nådiga Beslut, angående nedsättning af utförselstullen
å stångjern, från 3a sk. till 16 sk. pr skeppund.
Utskottet, som, i följd häraf, på Grundlagsenlig väg begärt och erhållit
del af det inför Hans Maj:t Konungen i Stats-Rådet rörande detta ämne
förda Protocoll, har deraf inhemtat, att, sedan Hans Maj:t Konungen gifv
it Stats-Rådet tillkänna att, sedan utförsels-tullen å stång jern , som år 18 r 5
minskades till 16 sk. B:co, efterhand blifvit ökad till 3a sk. och vid då slutade
Fastings-marknad i Christinehamn för ett skeppund stångjern endast
bjudits i5 R:dr, det vill säga, öfver 2 R:dr mindre, än priset var år i83g,
samt, i följd af denna nedsättning, priset på Stockholms Börs ej kunde hållas
lill 17 R:dr B:co; Kongl. Maj:t, då sjöfarten snart skulle öppnas, nedsatte
utförsels-tullen för hvarje skeppund stångjern från 3a sk. till 16 sk.
B:co, och att finansernes blomstrande tillstånd tillät, ja bjöde Hans Maj:t,
att icke en enda dag fördröja detta besluts verkställande, och sedan
Hans Maj:t, såsom följd häraf, anmodat Stats-Rådets Ledamöter att sina
tankar i förevarande fråga meddela, samt att dervid underdånigst gifva
tillkänna, huruvida någon erinran, i afseende på den af Kongl. Maj:t omförmälda
åtgärden, kunde ega rum; så hafva Föredraganden och Stats-Rådets
Ledamöter förenat sig om det yttrande, att, enär det vid Fastings-marknad
inträffide, af Kongl. Maj:t åberopade serskilda förhållande, som ofelbart
bådade en väsendtlig minskning af priset å Stångjern, syntes påkalla
en sådan åtgärd, som den Kongl. Maj:t förklarat Sig vara sinnad att vidtaga,
någon underdånig erinran dervid skäligen icke kunde göras; men då
nysnämnde anledning till jernprisets fall måste betragtas såsom blott tillBih.
till R. St. Prot. 1840. 3 Sami.
2
Coust i t ii i iöns- Vfsköt lets Memorial, No 32.
fällig, och dä Rikets nu församlade Ständer fått af Kongl. Maj:t emottaga
och till behandling förebade ett förslag till förnyad Tull-taxa, hvaribland
annat utförsels-tullen å stångjern var till hälften af hittills gällande afgift
eller till 16 sk. B:co pr skeppund”Vijpplågen, Föredraganden och Siats-Rådet
i underdånighet tillstyrkte, alt liden för lillgodonjutandet af ifrågaställda
nedsättning af utförsels-tullen å stångjern måtte inskränkas till innevarande
års slut; hvarefter Kongl. Maj:t, med bifall till sistberörde tillstyrkande,
i Nåder förordnat, att Kongl. Kungörelsen af samma dag rörande detta
ämne skulle utfärdas.
Utskottet har tagit detta ärende under öfvervägande, och får, till följe
af sitt i Memorialet N:o i3 gjorda tillkännagifvande, nu meddela, att, eliuru
Utskottet icke kunnat undgå att å denna provisoriska åtgärd, såsom
ett af de i senare tider, enligt Utskottets tanka, alltför ofta återkommande
undantagen från allmänna Financiella Författningar, fästa uppmärksamhet,
Utskottet likväl icke funnit den hvarken stå i uppenbar strid med Grundlagens
tydliga föreskrift, eller, vid det af Kongl. Majit anförda förhållandet,
kunna anses stridande emot Rikets sannskyldiga nytta,, hvadan Ulskottet
således finnér anmärkningen böra förfalla..
Stockholm den 18 Augusti i84o*.
R',e s e r v a t i o ner:;
Af Herr Petré: ”Från Utskottets ofvannämnde beslut har jag varit skil jagtig
och funnit jernexport-tullens nedsättning, i den ordning, Kongl. Maj:ts
Bref den 4 April i84o innehåller, innefatta en anmärkningsvärd regeringsåtgärd.
”
Af Nils Perssorij sorn ansåg 107 §. Regerings-Formen hafva bordt tillämpas
uti förevarande fråga.
Conslilutiuns-Utåkoltets Memorial, N.o 33.
3
N:o 33.
Ant. till Exp. Utsk. den 24 Augusti, kl. 12 m.
Memorial till Riksens Ständer, angående ytterligare framställda
anmärkningsanledningarj med afseende på Stats-Rådets bristande
fulltalighet.
Sedan Constitutions-Utskottet, i dess Memorial N:o 22, afgifvit yttrande
öfver en från Borgare-Ståndet remitterad anledning till anmärkning deremot,
att Kongl. Majrts Slals-Råd, vid pröfning af ett Regerings-ärende, varit
i saknad af consultative Ledamöter, har Utskottet ytterligare fått emottaga
anmärknings-anledningar, rörande Stats-Rådets till antalet ofullständiga
sammansättning, af Herr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolf, Herr Mart.
T. Morsing Thin och Sven Heurlin från Kronobergs Län, å hvilka i behörig
ordning anmälda anledningar Ridderskapet och Adeln samt Borgareoch
Bonde-Stånden under den 39 nästlidne Juli remiss meddelat.
Utskottet kan icke för sig dölja, att dessa anmärkningar, i närvarande
tidepunkt, äro af högre betydelse, än de skulle hafva varit i det fall, att
ett redan länge formeradt Stats-Råd tillfälligtvis blifvit ofullständigt, utan
alt Kongl. Majrts Rådgifvare erinrat om ledigheternes besättande. Till följd
af de båda Stals-magternes beslut, rörande Stats-Rådets förändring, har en
ny organisation af Styrelsen varit oundviklig. Den åsigten, att utnämning
af en Regerings-Ledamot vore blott en enskild tilldragelse, utan samband
med hela Regeringens styrelsesystem och Statsmanna-grundsatser, synes således
hafva bordt vika för en, på rationella grunder hvilande, opinion, som
bjuder enhet icke blott mellan Regerings-Ledamöterne inbördes, utan äfven
med Riksens Ständers uttalade tänkesätt, — det vill med ett ord säga ~-  ömsesidigt förtroende. Tvänne Kongl. Majrts Rådgifvare hafva nyligen begärt
afsked, med anmälan, alt resignationen skett af misströstan om Riksens
Ständers förtroende. En förändrad uppfattning af Rådgifvare-kallet — en
högre åsigt af Rådgifvares bestämmelse, har således ögonskenligen begynt,
att åtminstone partielt göra sig gällande. I alla constitutionella Stater har,
såsom historien visar, en dylik förändring varit någon tid åtföljd af svårigheter,
för att icke säga brytningar. Rådgifvare med eminenta egenska
-
4
Constit utions-Vtskottcts Memorial, N.o 33.
per oell sjelfständighet i tänkesätt och vilja, hafva till en början varit sällsporda.
Den ena har varit obekant med den andres åsigter och förmåga.
Hvarje enskild har tvekat att inträda i den solidariska ansvarighet, sorn en
Minister, i rätt förstådd constitutionell anda, innebär. Framför allt har
inom det förra systemet af Rådgifvares ansvarighet hvar för sig, utan ge
menskap
med de öfrige, en sådan mängd bekymmersamma omständigheter
uppstått, alt endast ett lyckligt sammanträffande af ovanliga caraeterer och
talanger kunnat besegra dem. Men denna seger är i alla fall knappt möjlig,
derest understöd från nationens sida saknas. Utan ett sådant bistånd skulle
äfven de utmärktaste personligheter icke förmå att bekämpa alla de hinder,
som splittrade intressen och olika politiska opinioner så lätt uppväcka.
Detta förhållande bör, långt ifrån att ingifva betänkligheter, fast mer uppmana
Riksens Ständer att, medan tid är, i underdånighet upplysa Kongl.
Majit om nationens tänkesätt. Rättighet att i denna syftning hos Kongl.
Majit göra en underdånig framställning, är i Grundlagen Riksens Ständer medgifven,
och en sådan åtgärd bör icke nödvändigt anses förnärmande för
Kongl. Maj:ts nuvarande Rådgifvare. Åtminstone innebär den intet tvifvel
om deras goda vilja. Det tillhör dessa män alt förklara anledningen till
den ofullsländighet, som i mer än tre månader i Konungens Stats-Råd förefunnits.
Om den är att söka i deras brist på kraft, enstämmighet och
inflytande, så vore deraf en gifven följd, att de icke utgöra den kärna, omkring
hvilken en fulltalig, conslitulionelt sinnad Rådgifvare-personal kan
bildas.
Constitutions-Utskottet bar, i följd af ofvannärande från vederbörande
Riks-Stånd remitterade anmärkningar, ansett sig böra inhemta underrättelse,
huruvida, i fråga om tillsättande af de inom Kongl. Majits Conseil ännu
lediga platser, någon påminnelse till Stats-Rådets Protocoll blifvit förd.
Utskottet har derpå erhållit Herr Stals-Rådet Jhres svar, att någon dylik
påminnelse icke är vorden i Stats-Rådets Protocoll antecknad. Delta svar
instämmer med det, Utskollet på enahanda förfrågan, enligt Utlåtandet,
Nio 22, förut emottagit. Då ansåg likväl Utskottet så lång tid icke ännu
vara förlupen, som kunde, för en ny Conseils bildande, anses erforderlig.
Utskottet fästade således intet afseende på den från Borgare-Ståndet först
remitterade anmärkningen i detta ämne. Det förekom Utskottet, sorn hade
det då knappast varit välbetänkt af Kongl. Maj;ts Rådgifvare att störa organisations-planen
med alltför tidiga påminnelser till Stats-Rådets Protocoll
om hvad, efter Utskottets förmenande, ändock borde utgöra föremål för
dagliga omsorger.
Constitutions-Utskottets Memorial, N.o 33.
5
Den långa tiel, som sedermera förflutit, utan att Kongl. Maj:ts Conseil
blifvit fulltalig, har i väsendtlig mon förändrat sakens beskaffenhet. Det
åligger derföre Utskottet alt tillse, hvilka föreskrifter i Grundlagen lämpligen
kunna härvid tagas i betraktande. Regerings-Formens 5 §. föreskrifter,
alt ”Stats-Rådet skall bestå af Tio Ledamöter." ''Dessa tio ledamöter
"ega alt alla förekommande mål öfvervara." I 8 §. stadgas, att ”Stats-Rådets
samtlige Ledamöter, der de icke laga förfall ega, skola öfvervara alla
mål af synnerlig vigt och omfattning.” Vidare heter det i samma §,, att
sådane mål äro: ”Frågor och förslag om nya allmänna Författningars vidtagande,
om upphäfvande och förändring af de förut gällande, om nya
allmänna inrättningar i serskilda Styrelsens grenar med flere af dylik beskaffenhet.
” Uti 42 §• förordnas, att Stats-Rådels samtlige ledamöter skola
vara närvarande och rösta uti alla de mål, hvarom 38, 3g, 4° oc^ 4l §§•
handla, hvaribland serskildt märkas, dels 38 §., som rörer det fall, då
den Föredragande finner något Konungens beslut stridande mot RegeringsFormen
och sig sjelf förpligtad att vägra contrasignalion, dels ock 4o
som bestämmer, huru förfaras skall, då Konungen blifver så sjuk, att han
icke Regerings-ärendena vårdar. Märforutan förekommer jemväl 8i §. Regerings-Formeri,
som bjuder, alt Konungen bör öfver de af Ständerne antagne
och till Kongl. Maj:t öfverlemnade förslag lill förändring i Grundlagen,
inhemta hela Slals-Rådets tanka, innan beslut om medgifven eller
vägrad sanclion fattas.
Vissa bland ofvan uppräknade fall kunna inträffa, då det vore för sent
att till fullo organisera Kongl. Maj:ts Conseil. Andra åter hafva under de
fi ån den nya Styrelse-formens antagande förflutne 3:ne månader inträffat.
Riksens Ständer hafva nyligen emoltagit Kongl. Majrts Propositioner i ämnen,
som 8 §. Regerings-Formen omförmäler och hvad angår de frågor,
hvarom 81 §. Regerings-Formen handlar, vill Utskottet endast erinra, att
Riksens Ständer långt för detta, för deras del antagit och hos Kongl. Majrt
i underdånighet anmält vissa förslag till ändringar i Rikets Grundlagar.
Stals-Rådets nuvarande ofullständiga sammansättning måste antingen hindra
högvigliga frågors afgörande, eller ock föranleda deras pröfning i Grundlags-vidrig
form. Det inses således lätt, huru magtpåliggande Stats-Rådets
fulltalighet är och huru anmärkningsvärd den underlåtenhet förekommer,
att Kongl. Majrts Rådgifvare låtit, utan påminnelse til! Stats-Rådets Protocoll,
hero vid det förhållande, att tvänne Stats-Råds-Embeten redan i flere
månader varit vacanla.
6
'ConsHtiHieas-Ut~$köttets Memorial, N;o 33.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får 'Conslilutions-Utskottel,
till vördsamt besvarande af respective Riks-Ståndens i förevarande fråga
Utskottet meddelade remisser, under åberopande af 107 §. Regerings-Formen,
öfverlemna anmärkningarne i deras nu utredda skick, till den åtgärd,
Riksens Ständer, vid pröfning af alla härvid förekommande omständigheten,
finna Rikets väl kräfva.
Stockholm den 21 Augusti 1840.
Heservatione r:
Af Friherre Tersmeden: ”Jag ei känner den conslitutionella vigten af
Ilöglofl. Utskottets härvid yttrade raisonnement, men då, efter det berörde
anmärkningar hos Utskottet förekommit, Rikets båda Siats-Ministrar, enligt
officiell tillkännagifvande, icke allenast begärt, utan äfven erhållit Nådigt
tillstånd att från sina embeten varda endtledigade, och med afseende å de
i omständigheternas sålunda förändrade skick möjligen uppkomne, förut
icke anade, svårigheter att inom kortare tidrymd bilda Kongl. Majlis StalsRåd
till det i Regerings-Formen stadgade antal, anser jag nu full anledning
icke vara för handen att de gjorda anmärkningarne godkänna till den
i 107 §. Regerings-Formen åsyftade påföljd.”
Uti denna reservation instämde Friherre Hermelin och Herr De
Maré.
Af Herr Cederschiöld: ”Lika med Utskottets majoritet beklagar äfven
jag, att Stats-Rådets personal icke ännu blifvit fulltalig. Men som ingenting
derom finnes i Stats-Rådets Protocoll anfördt; så anser jag de gjorda
anmärkningarne icke kunna af Utskottet till beifrande efter 107 §. RegeringsFormen
godkännas; helst det, enligt denna §., endast är på Stats-Råds-Protocollens
positiva förhållanden som anmärkningarne böra grundas.”
Af Biskop Holmström: '”Vidhållande min städse yrkade grundsats, alt
Constitutions-Utskottet icke bör — åtminstone icke ulan i högt magtpåliggande
undantags-fall — tillåta sig öfverskridandet af den, väl i Grundlagsbokstafven
icke bestämdt utstakade, men i Ansvarighets-Lagen för StatsRådets
Ledamöter, 11 §., klart antydda tidsgränsen forsin gransknings-rätt
öfver Stals-Råds-förhandlingarne, finnér jag mig så mycket mer föranlåten
Conslitulions-Utskottcts Memorial, IV.-o 33.
7
att mot elen nu behandlade anmärknings-frågans upptagande mig reservera,
som densamma, enligt mitt bedömande, tydligen röjer 'otillständig heteh af
ött andi in på den närvarande dagen framträngande anmärknings-nit. Dess
föremål är nemligen en uraktlåtenhet, som möjligen kunde i det ögonblick,
då anmärkningen afgöres, redan vara godtgjord eller afhulpen; en urag'tlåtenhel,
hvars menliga följder endast måste förmodas, emedan de icke
kunna styrkas af några bevis, som först tillhöra nästkommande Riksdags
Constitutions-Utskott att granska och, om anledning finnes, för Riksens Ständer
framlägga. En viss, af tidrymden från Riksdag lill Riksdag begränsad,
gransknings-period måste, enligt min öfvertygelse, hafva varit af Grundlagens
stiftare afsedd för Constitulions-Utskottets verksamhet, som måste
tänkas upphöjd öfver inflytelsen af den närvarande dagens små interessen
och ofta passionerade opinioner, och icke kunna godtyckligt, utan frugt,
utvidgas ända till och med sista dagen af hvarje löpande Riksdag. Ett
serskildt skäl att vid detta tillfälle icke anticipera på tillkommande Utskotts
och Ständers rätt, synes mig ock innehållas i den för ConslitulionsUlskotlet
gifna Instruction, i g §. 2 mom. Riksdags-Ordningen, som åtminstone
för mitt begrepp ljusligen stadgar, att Utskottets anmärkningar, ehvad
de afse tillämpning af 106 eller 107 §. Regerings-Formen, skola härledas
utur de "i Stats-Rådet jorda Protocollhvilka det åligger Utskottet att
äska,, för att derupå, grunda sitt omdöme öfver ”rådslagens” beskaffenhet.
För den nu gjorda anmärkningens fastställande finnes intet sådant protocoll,
intet rådslag att bedöma. Det är bristen på en äskad skriftlig handling,
saknaden af underrättelse om rådslag, — hvilka både kunnat ega och troligen
egt rum, änskönt de hvarken kunnat eller bordt tecknas i något protocoll
förr,, än deras resultat varit uppnådt — som har utgjort anmärkningens
föremål, och mig torde tillåtas betvifla, att Grundlagen, som skall
efter ordalydelsen tolkas, medgifver Utskottet en sådan,, hittills åtminstone
ovanlig,, anmärknings-rätt..
Redan af dessa form-betänkligheter hade, enligt mitt förmenande, Utskottet
bordt finna sig förhindradt att godkänna den från Irenne Riksstånd
remitterade anmärknings-anledningen, om ock emot densammas befogenhet
i sak intet funnits att erinra,. Mig hafva dock,,äfven i sistnämnda
hänseende, vigtiga skäl förekommit att åtminstone suspendera omdömet.
Utskottets nu afgifna Utlåtande synes utgå från den förutsättning, att genom
dén vid denna^ Riksdag beslutade förändringen i Stats-Rådets organisation,
enimot andras länders minister-styrelse fullt svarande institution skulle här--
8
Constitutions-Utskottets Memorial, N.o 33.
slädes vara p& en gång genom blotta penndragen införd; häremot synas mig
dock många ännu oförändrade paragrafer i vår Regerings-Form, synnerligast
den 4* 9» 28, 33 och 36, m. fl., nog mycket strida, och ännu torde
en rundligare tid erfordras, för att på vårt samhälls-skick fulleligen inympa
en förändring, som kanske mest beprisas, der den är oförsökt. Yore ock
genom den redan antagna Departemental-indelningen en grundval äfven i
Sverige lagd till full omskapning af våra constitutionella former, så synes
dock Utskottet sjelft medgifva, att en sådan omskapning, eller större förändring
varit i andra constitutionella Stater "någon tid åtföljd af svårig
heter,
för att icke säga brytningar," till följd hvaraf ”hvarje enskild, tvekat
att inträda i den solidariska ansvarighet, som en ministér i constitutionell
anda skall innebära.” Mig synes det fördenskull icke böra väcka förundran,
ännu mindre klander, om i vårt vida folkfattigare, åtminstone på
Statsmän, så vidt förmärkas kunnat, ej öfverflödande fädernesland, ”någon
tid” — vore det ock mer än tre månader — erfordrades för det ”lyckliga
sammanträffandet af ovanliga caracterer och talanger,” som må finnas hugade
att inträda i den ansvarighet, hvilken denna Riksdags ConstitutionsUtskott
synes kräfva. De senaste, ofticielt kungjorda, tilldragelserne utvisa
tillräckligt svårigheterne både att finna och att bibehålla ledamöter inom
en Conseil, som i sjelfva sin, så till sägandes, nyfödelse mötes af de minst
skonsamma anspråk.
Slutligen må mig tillåtas att härtill lägga den erinran, att Conslitutions-Utskottels
nu afgifne anmärkning mot Stats-Rådets bristande fulltaJighet
skulle, derest den till kraft och verkan, enligt 107 §. Regeringsformen,
föranleder, medföra en underdånig anhållan om äfven de nuvarande
Rådgifvarnes endtledigande — en upplösning, i stället för fåtalighet
— ett steg, föga främjande ”Rikets sannskyldiga nytta.” En blott opinions-yltring
om behofvet och nyttan af Rådgifvare-personalens complettering
bade med anmärkningens underkännande varit ganska förenlig, men
denna, vid omröstningen besegrade, mening har nu endast kunnat i reservationer
inrymmas.”
Häri instämde Herr Biskop Nibelius.
Af Herr Prosten Hallström: ”Sanningen och betydelsen af de grundsatser,
Utskottet framställt, är jag långt ifrån att förneka. Tveka kunde
jag allenast, om de äfvenväl i verkligheten yunnit inom vårt land den
mognad
Constilutions-Utskoltets Memorial, N;o 33.
9
mognad och utbildning, att i följd deraf ett strängare rätts-anspråk på en
fullständig Minister-styrelse må i närvarande tidpunkt kunna med log väckas.
Hvad jag för min enskilda del känner, är, att Höglofliga Utskottet, i
saknad af det egentliga substratet för sitt omdöme, ett Stats-Råds-ProtocolJ,
och tillika af de dermed först gifna föremålen eller rådslagen, icke längre
befinna sig på den ståndpunkt, 107 §. Regerings-Forraen förutsätter, oell
sålunda icke eller efLer strängare rätt borde finna sig befogadt att fastställa
en gällande anmärkning. Jag bar ur detta skäl tillhört den mildare
mening, som velat, att Utskottet, efter uttalande af sina åsigter i delta
magtpåliggande ämne, samt af de bekymmer, som under betragtelsen af
närvarande förhållanden troligen bemngtiga sig hvarje fosterländskt sinne,
skulle, med stöd af Riksdags-Ordningens §. 2 morn., hemställa till Rikets
Ständer, huruvida de må finna Riksens val kräfva att i sådant afseende
göra någon underdånig framställning hos Kongl. Majit.”
Grefve Spens instämde i de af Herr Cederschiöld och Prosten Hullström
afgifne reservationer.
Bill- till R- St. Prot. 1840. 3 Sami.
2
TRYCKT HOS J. A. WALLDÉN»
1840.
C onstilutipns-Utskottets Memorial, N:o 34.
i
N:o 34.
Ani, till Exp. Ulsk. den 1 September, kl. 1 e. ra.
Memorial till Riksens Ständer, i anledning aj återremisserna på Memorialet,
N-.o 18.
Constitutions-Utskottcts Memorial N:o 18, med förslag till förändrad redaction af
4 §. Regefings-Formcn, hvilket af Bonde-Ståndet blifvit antaget att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag, har från de 3tne öfriga Riks-Stånden blifvit
till Utskottet återförvisadt med följande, såsom hvarje Stånds gemensamma tankar,
förklarade anmärkningar, nemligen;
af Ridderskapet och Adeln, att serskild ändring af 4 §• Regerings-Formcn är
obehöflig;
af Preste-Ståndet, att de i sagde §. föreslagne tvänne förändringar hade bordt
i serskilda moment framställas, samt att ordet ’’allena” bör qvarstå, äfvensom orden
Ofrälse eller ofrälse’’ bibehållas, och 4 §• Rcgerings-Formen sålunda förblifva oförändrad;
samt
af Borgare-Ståndet, att Ståndet anser de uti Memorialet sammanförde tvänne
förslag böra uppställas, hvart och ett uti serskilda Betänkanden, och att Ståndet,
med iagttagande deraf, godkäuner de tillstyrkta förändringarne till grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag.
Hvad nu först angår Preste- och Borgare-Ståndens gemensamma tankar, rörande
uppställning uti serskilda moment eller betänkanden af de tvänne förslag
till ändring uti 4 §• Regerings-Formen, så enär dessa förslag icke ega sammanhang
sinsemellan, och deras åtskiljande icke lägger hinder emot, eller inverkar på hvarken
Ridderskapets och Adelns anmärkning eller Bonde-Ståndets beslut, hemställer Utskottet,
att Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet ville medgifva, att ifrågavarande tvänne
förslag må serskildt, såsom af hvarandra oafhängige, behandlas. För motsatt fall får Utskottet
emedlertid öfverlemna nedanstående förslag till proposition för omröstning i
Förstärkt Constitutions-Utskott.
Bilt, till R. St, Brot. 1840. 3 Sami. 20 Iläft.
a
Constitutions-UtsTiottets Memorial, N’.o 3/f.
A.
”Den, som vill, att de af Constitutions-Utskottet i dess Memorial N;o 18 före»
slagne ändringar uti 4* §• Regerings-Formen skola hvar för sig af Riksens Ständer
behandlas, ‘ röste Ja;
Den det ej viliv röste Nej;
Vi,nner Nej, komma berörde förslag att såsom ett helt gemensamt behandlas.
Vidkommande åter de af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet gjorda
anmärkningar, hvilka åsyfta omedelbart förkastande af de framställda ändringsförslagen,
har någon tvekan uppstått, om den åtgärd Utskottet hade att, i anledning
af dessa anmärkningar, vidtaga. Utskottet har nemligen erinrat sig, hurusom nästlidne
Riksdags Constitutions-Ulskott så tolkat Grundlagarnes stadgande, att Riksens
Ständer icke må å den Riksdag, då en ändring i Grundlag blifvit föreslagen, utan
först å ilen nästföljande derom besluta, som|kunde ett'af Constitutions-Utskottet framlagdt
Grundlfgsändrings-förslag icke af Riksens Ständer genast förkastas, utan skulle detsamma,
äfven emot samtlige Ståndens vilja, göras hvilande till en följande Riksdag; —
eli åsigt, som förnämligast stöddes derpå, att ordet besluta innebure så val förhastande,
som antagande, hvilket senare <j kunde, i fråga om Grundlagsändring, ega rum
samma Riksdag, den biifvit föreslagen, hvaraf åter skulle följa, att förslaget icke eller
kunde i annan ordning förkastas.
Grundlagarnes föreskrifter uti förevarande hänseende äro nog dunkla, och
blotta ordalagen lemna icke fullt säker ledning för omdömet. Detta måste alltså
söka att genom jemförelse mellan de serskilda lagbestämmelserne utfinna deras rätta
betydelse. På denna väg har Utskottet kommit till den öfvertygelse, att ordet besluta,
med hänsigt till grundlagsförändringar, icke alltid kan så tolkas, som ofvan
är anfördt. Hvilken mening Grundlagarnes stiftare än må anses hafva nedlagt i
nämnde ord, der detsamma begagnas i 81 §. Regerings-Formen och 29 §. Riksdagsordningen,
är det likväl uppenbart, att detsamma i 56 §. Regerings-Formen endast
afser ett förslags slutliga antagande till Grundlag. Ty oaktadt det i 2 morn., af
sistberörde §. heter ; ''Tillstyrker Constitutions-Utskottet, hvad en Riksdagsman hos
”detsamma i sådant afseende föreslagit, eller utlåter sig Utskottet med till- eller aj’styrkande
å en af Konungen i lika ändamål gjord Proposition ; varde Utskottets
”yttrande vid samma Riksdag öfveriemnadt till Riksens Ständer, hvilka vid densåia’ma
må derom kunna öfverlägga, men icke vid densamma besluta'' innehåller .likväl
81 §. Regerings-Formen detta klara, oförtydbara stadgande; ''Afstyrker Utskottet
Konungens Proposition, då må Riksens Ständer genast kunna antingen denna Propot»
Constitutions-Utskottets Memorial, N‘,o 34*
3
kition afslå etc.;” hvaraf tydligen inses, att förbudet i 56 §. emot beslut om en
Grundlags-förändring, vid samma Riksdag den blifvit föreslagen, icke tillika innefattar
förbud mot förslagets omedelbara förkastande.
En sådan rättighet för Riksens Ständer står icke eller i strid mot den afsigt,
som legat till grund för de serskilde stadgandena, rörande behandlingen af fr^7
gor Om förändringar i Grundlagarne, och hvilken onekligen varit att försvåra ändringarne
och icke tillåta andra än dem, sora kunde blifva af allmänna opinionen påkallade
vid 2.'ne på hvarandra följande Riksdagar. Detta liar. 1809 års Constitutions-Utskott
ock sjelft antydt, då bemälde Utskott uti det Memorial, hvarmed den
nya Regerings-Formen öfverlcmnades till Riksens Ständer, yttrat, att Utskottet’JvcIat
öppna en möjlighet alt förbättra den, när ett mer än tillfälligt allmänt tänkesätt
derom hunnit stadgas.’’ Skulle nu Riks-Stånden icke ega att genast förkasta ett
af Constitutions-Utskottet framstäldt Grundlags-ändrings-förslag, som de ogilla, så
skulle, derest en motsatt opinion vid följande Riksdag gjorde sig gällande, ändring
i Grundlag kunna åstadkommas genom ett blott tillfälligt allmänt tänkesätt; och synes
således Lagstiftarnes mening hafva varit, att dylik ändring icke skulle kunna
ske, med mindre Riksens Ständer, vid 2ine Riksdagar efter hvarandra, vore derom
ense.
Utskottet har alltså och med afseende derpå, att 56 §. Regerings-Formen
egentligen innehåller den Instruction, i enlighet hvarmed Utskottet bör behandla de
af Riks-Stånden emot Constitutions-Utskottets förslag till Grundlags-ändringar gjorda
anmärkningar, funnit sig icke kunna undgå att ställa sig föreskrifterna i aldra
mom. af denna §. till efterrättelse, och får derföre, jemte anmälan, att ifrågavarande,
af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, emot Memorialet Nto 18, meddelade
anmärkningar, icke låta sig sammanjemka med de båda öfrige Ståndens tankar, hemställa,
att Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet måtte äfvenledes^ tillåta, att
ändrings-föi slagen få hvila till afgörande vid nästa Riksdag, men, för den händelse,
att denna hemställan icke bi fal les, tillika föreslå följande omröslnings-propositioner:
(I fall de båda föreslagne ändringarne i 4 §■ Regerings-Formen skola serskildt
behandlas.)
B.
’’Den, sora vill att Constitutions-Utskottets förslag om uteslutande afo rdet''allena”
ur 4 §• Regerings-Formen skall hvila tiil Grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag,
röste ja;
Den det ej vill) röste nej;
4 Constitutions-Utskottets Memorial, j\ ■ o 35,
Vinner nej, kommer berörde förslag icke att hvila till nästa Riksdag.*’
C.
”Den, som vill, att Constitutions-Utskottets förslag, det orden '"Fralse eller
Ofrälse” må utgå ur 4 §• Regerings-Formen, skall hvijj till afgörande vid nästa
Riksdag,
röste ja;
Den, det ej vill, röste Nej;
Vinner Nej, kommer förslaget icke att hvila till nästa Riksdag'’.
(samt. derest de båda ändrings-förslagen skola behandlas i ett sammanhang.)
D.
’’Den, som vill att Constitutions-Utskottets uti dess Memorial N:o s 8 afgifne
förslag till ändringar i 4 §• Regeriogs-Forraen skall hvila till afgörande vid nästa
Riksdag ,
röste ja;'
Dera, det ej vill, röste nej;
Vinner nej, kommer förslaget icke att hvila till Dästa Riksdag."
Stockholm den 3» Augusti 1840.
N.‘o 35.
rAnk. till Exp, Utsk. deu t September, kl. 1 e. fn.
Memorial till Riksens Ständer, i anledning af Tua. Stånds återremisser
på Memorialet N\0 a o.
Från Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet liar Constitutions-Utskottets
i Memorialet N:o 20 framgifna, af Borgare- och Bonde-Stånden för Grundlags-enlig behandling
godkända förslag till ändring af senare perioden i 34 §• Regerings-Formen,
blifvit återförvisadt med de inom hvartdera af förstbemälde Två Stånd, såsom gemensamma
tankar, förklarade anmärkningar,
Consisiutions-Utskottets Memorial, N-o 35.
af Ridderskapct ocb Adeln, att berörde Grundlagsrum bör erhålla följande
lydelse: *’Stats-Minister eller Stats-Råd må icke tillika annat embete utöfva, ej eller
någon inkomst deraf uppbära. Justitim-Råd må cj tillika annat embete innehafva
eller utöfva;”
samt af Preste-Slåndet, att redactionen bör sålunda förändras: 'Ledamot af
Stats-Rådet eller af Högsta Domstolen må icke tillika annat civilt embete innehafva.,
ej eller till förrättande deraf förordnas/
I anledning af dessa anmärkningar/ som hvardera afse olika inskränkningar
i Utskottets förslag, åberopar Utskottet de för ändrings-förslaget uti Memorialet N o
20 anförda skäl; och då detsamma blifvit af tvänne Stånd anlaget att hvila till nästa
Riksdag, får Utskottet, för att till ett helt Utlåtande förena de olika meningarne,
tillstyrka, det Ridderskapet och Adeln samt Pre_ste-Ståndet behagade, med frångående
af deras anmärkningar, foga sig efter Med-Stånden, samt, i händelse så ej sker, föreslå
följande proposition för omröstning i Förstärkt Utskott:
”Den, som godkänner nedanstående redaction af senare perioden i 34 §• Regcrings-Formen:
”
”Ledamot af Stats-Rådet eller af Högste Domstolen må icke tillika annat
embete innehafva, ej eller till förrättande deraf för ordnas," ”,
röste Ja;
Den, det ej vill., röste Nej;
Vipner Nej, anställes votering öfver en så lydande Proposition:
”Den, som vill, att senare perioden af 34 §• Regerings-Formen skall erhålla
följande lydelse:
” ’’Stats-Minister eller Stats-Råd må icke tillika annat embete utöfva, ej
eller några inkomster deraf uppbära. Justitice-Råd må ej tillika annat embete
innehafva eller utöfva’’
röste Ja;
Den, det ej vill, röste Nej;
Vinner Nej, godkännes denna redaction:
” ”Ledamot af Stats-Rådet eller af Högsta Domstolen må icke tillika annat
civilt embete innehafva, ej eller till förrättande deraf förordnas.” ”
Skulle ettdera af de båda återremitterande Stånden antaga Utskottets inbjudning
om de gjorda anmärkningarnes frångående, men det andra deremot vidblifva sin
mening, så kommer denna att blifva contra-proposition i den första voteringen, och
ny votering att således göras obehöflig.
Stockholm den 3i Augusti 1840,
6
Constitutions-Utskottets Memorial, N;o 36.
Nio 36.
Ank. till Exp. Utsk. den 1 Sept., kl. 1 e. m.
Memorial till Riksens Ständer, angående Ridder skåpets och Adelns
återremiss på Memorialet N;o 21.
Genom Protocolls-Utdrag för den 5 innevarande månad, har det af Constitutions-Utskottct,
uti dess Memorial Nio 21, afgifne förslag till ändring af 3g §. Riksdags-Ordningen,
hvilket de 3:ne ofrälse Stånden godkänt till vidare behandling vid
nästa Riksdag, blifvit af Ridderskapet och Adeln återförvisadt med den, såsom Ståndets
gemensamma tanka, förklarade anmärkning, att den föreslagna förändringen är
onyttig.
Som en sammanjemkning eller förening mellan denna anmärkning och de 3:ne
öfriga Ståndens tankar, mellan afslag och bifall, icke är möjlig, får Utskottet, som
■vidhåller sin öfvertygelse, att ofvanberörde förslag är lika nyttigt, som af behofvet
på kalladt, hemställa, att Ridderskapet och Adeln ville jemväl för sin del tillåta, att
förslaget må hvila till Grundlagsenlig åtgärd vid nästa Riksdag. För annan händelse
bör Utskottet, i öfverensstämmelse med de, uti Memorialet N:o 3uttalade åsigter,
i fråga om Riksens Ständers rätt att förkasta ett Grundlagsändrings-lörslag å samma
Riksdag, då detsamma blifvit framstäldt, uppgifva nedanstående proposition till votering
i Förstärkt Constitulions-Utskott I
”Den, som godkänner Constitutions-Utskottets, uti Memorialet N;o 21 afgifna
förslag till ändring och tillägg i 3g Riksdags-Ordningen, alt hvila till afgörande
vid nästa Riksdag,
röste Ja;
Den, det ej vill, röste Nej;
Vinner Nej, kommer förslaget icke att hvila till nästa Riksdag.”
Stockholm den 3i Augusti 1840.
Constitutions-Utskottets Memorial, N,"0 37.
7
N:o 37.
Ank. till Exp, Utsk. den 1 Sept., kl. i e. m.
Memorial till Riksens Ständer, i anledning aj erhållen återremiss på
Memorialet N:o 2 3.
Constitutions-Utskottets, af Ridilerskapet och Adeln samt Borgare- och BondeStånden
till Grundlags-enlig behandling vid nästa Riksdag, antagna Memorial N:o 23,
mod förestående af ett tillägg uti 28 §. Regerings-Formen, rörande titlars utdelande,
har af Preste-Ståndet blifvit återremilteradt med den anmärkning, hvilken Ståndet
förklarat utgöra dess gemensamma tanka, att Ståndet funnit ’’den föreslagna förändringen
hvarken tillhöra de högst nödiga eller nyttiga.”
Som denna anmärkning, innefattande afslag å Utskottets förslag, icke medgifver
någon sammanjemknir.g med de 3:ne öfriga Ståndens meningar, får Utskottet, med
anmälan om denna oförenliga skiljaktighet, inbjuda Preste-Ståndet att, såsom raedStånden
för deras del beslutat, låta förslaget hvila till afgörande vid nästa Riksdag,
men, för den händelse, att Ståndet icke vill sådant medgifva, föreslå följande proposition
för omröstning uti Förstärkt Utskott;
”Den, som bifaller, att Constitutions-Utskottets förslag uti Memorialet N.’o 23,
till ett tillägg uti 28 §. Regerings-Formen må hvila till Grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag,
röste Ja;
D n» det ej vill,
röste Nej;
Vinner Nej, kommer förslaget icke att hvila tilj nästa Riksdag.’’
Stockholm den 3i Angusti 1840.
STOCKHOLM, Elméus och Grakberos Tryckeri, i
Constitutions-Utskottets Memorial, N\o 38.
i
N:o 38.
Ank. till Exp. Utsk. d. I Sept., kl. Gern.
Memorial, angående National representationens om bildning.
Constitulions-Utskottet, som från elen dag, då det först sammanträdde,
aldrig utur sigte förlorat den vigtiga frågan om behofvet och möjligheten
af en ombildning af Svenska folkets nuvarande representation, har
i detta ämne emottngit förslag från
Friherre Sprengtporten, J. W., hvilken inlemnat en af Friherren
författad, förlidet år trvckt skrift med titel: Tankar i Representations-frågan
aj- J. fF. Sprengtporten,
Friherre Hamilton, Hugo, hvilken sjelf angifver syftningen af sitt
förslag egentligen vara partiella ändringar i Friherre Sprengtportens,
Prosten J. Källgren,
Prosten J. A. Säve, hvilken inlemnat två skrifter, den ena tryckt
förlidet år, med titel: Förslag till en omfattande, i laglig ordning
verkställbar Representations-reform; den andra tryckt innevarande
år, med titel: Svar på anmärkningar ne emot skriften:
Förslag till en omfattande och i laglig ordning verkställbar represen
tat ions-förändr in g och närmare utveckling af grunderne for
detta förslag,
Professoren J. H. Thomander,
Professorn E. G. Geijer, hvilkens till Utskottet inlemnade förslag sedermera
från trycket utkommit, med titel: Bihang till LitteraturBladet
af E. G. Geijer. Första Häftet. Representations-frågan.
Första Artikeln,
Herr M. Grapengiesser och
Herr Th. Petre', hvilken såsom sin Motion inlemnat tio af åtskilliga
orepresenterade medborgare undertecknade framställningar.
Om man betraktar det sätt, hvarpå denna fråga efter 1809 varit af
Constilutions-UIskottet behandlad, finnér man en ganska märkbar olikhet
emellan perioden från 1809 till 1818 och den från sistnämnda år till
närvarande tid förflulna.
1809 års Conslitutions-Utskott yttrade, att det ej kunde undgå att
erkänna, att uti Stånds-fördelningen låg större delen af anledningarne till
Bih. lill R. St. Prat. iS.fo, 3 Sami, SI Haft. 1
2
Constitutions-Utskoltets Memorial, N'.o 38.
det missförstånd, det uppehåll och den oordning i ärendenas gång, ändtligen
till de ståndstvister, som så ofta söndrat Nationen, skakat Samhällsordningens
grundvalar och kullstörtat Stats-författningen; i följd hvaraf
samma Utskott förklarade, att dess pluralite, i stöd af dessa anledningar,
ansett Stånds-fördelningen såsom det hufvudsakliga felet i vår representation.
Utskottet inskränkte sig likväl till blott uppgifvande af allmänna
grunder för en representations-reform, och anhöll, att dess arbete måtte
anses snarare såsom ett föremål till granskning för den upplystare delen
af Svenska Allmänheten och som en beredning för framlida Riksens Ständers
lyckligare bemödanden, än som ett förslag, fullt svarande emot behofven
vid en tillgörande förändring.
Behofvet var således erkändt; men man lemnade åt framtiden att
gripa verket an. Sådan blef frågans ställning till år 1818.
Dåvarande Constitutions-Utskolt förklarade: att Svenska Statsförfattningen
endast fordrade nya stöd för en säkrare varagtighet; att tillfredsställande
af de orepresenterades anspråk innebure ej allenast en rättvisa
emot dem och Nationen, utan ock ett medel att i Riksens Ständer införlifva
flera samhällets värden och krafter, samt att för detta vigtiga ändamåls
ernående icke behöfdes mer eller annat, än partiella förändringar i
Stånds-representationen, eller, om ett materiellt uttryck finge nyttjas,
byggnadens förbättrade inredning och skick, utan dess nedrifning.
Den år 1809 ogillade Stånds-principen blef på detta sätt åter godkänd;
men på den år 1818 anvisade vägen hafva några jemnkningar verkligen
kommit till stånd.
Att dessa jemkningar likväl ännu icke tillfredsställt det allmänna
tänkesättet, tyckas de nu inlemnade förslagen ådagalägga, ehuru dessa sins
emellan visserligen förete betydliga skiljagtigheter.
Professor Thomander anser enkammar-syslemet icke för Sverige vara
af den eftertänkliga påföljd, som man gemenligen föreställer sig, och de
befarade surpriserna kunna förekommas genom andra utvägar, än en artificiellt
bildad öfre kammare. Professoren uppgifver emedlertid, huru en
sådan, om den anses nödig, skulle kunna bildas.
Friherrarne Sprengtporten och Hamilton samt Prosten Källgren förklara
sig för en med den Norrska likartad modiEcation af enkammar-systemet.
De önska nemligen, att National-representationen, sedan den sammanträdt,
må fördela sig på två Kamrar, och sjelf välja dem, hvilka skola
bilda den mindre. Friherre Sprengtporten och Prosten Källgren fordra,
Conslilutions-Utskottets Memorial, N\o 38.
3
att inga andra, än redan varande representanter må väljas till den mindre
Kammarens ledamöter. Friherre Sprengtporten vill, att detta val också
skall ske Stånds- eller classvis, och Prosten Källgren åtminstone att antalet
af hvarje Stånd i den mindre Kammaren må blifva lika.
Friherre Hamilton föreslår, att valet af den mindre Kammarens ledamöter
icke må vara inskränkt hvarken till Stånd eller till dem, hvilka
förut tillhöra den större Kammaren och att valet må gälla för en längre
tid; efter Friherrens förslag, för fem Riksdagar, då en femtedel vid hvarje
Riksdag skulle utgå. Prosten Källgren fordrar ock, att den, som skall kunna
väljas till ledamot af mindre Kammaren, bör hafva bevistat åtminstone
en Riksdag.
Friherre Sprengtporten, med hvilken Prosten Källgren sig häruti förenat,
vill, att dessa Kamrar skola öfverlägga och besluta hufvudsakligen i
den ordning, som följes inom Norriges Storthing; dock anser Friherren
frågor om ändring af Grundlag böra kunna väckas endast genom Konungens
Proposition eller, i lilla Nämnden, af någon dess ledamot; och Nämnden,
sedan den inhemtat yttrande af en, öfver frågan nedsatt, beredning,
ega att antingen förkasta förslaget, eller ock bifalla dess föredragning vid
nästpåföljande lagtima Riksdag; då det först i stora och, om det der bifalles,
i lilla Nämnden afgöres.
Sådana frågor måste, då en lilla Nämndens ledamot så begär, och
frågor om en framställning till Kongl. Majit om någon Rädgifvares endtledigande,
ovillkorligen, öfverlemnas till serskild pröfning Ståndsvis; äfvensom
vissa val likaledes Ståndsvis måste ske. I sådana händelser upplösa
sig Rikets Ständer i de fyra Riks-Stånden-, då Ståndspersons-classen på dem
fördelas. I öfrigt må blott frågor, som röra Ståndens eller Ståndspersonsclassens
ekonomi, Ståndsvis afgöras.
Friherre Hamilton föreslår, att Kamrarne i intet fall må kunna, sedan
de en gång blifvit constituerade, sammanträda och besluta på ettrum,
samt att Grundlagsförändringar må först föreslås inom lilla Nämnden,
men gillas af den stora med en majoritet af två tredjedelar af röste-antalet,
för att kunna anses hvilande till nästa Riksmöte.
I öfrigt vill Friherre Hamilton endast i mål, som röra Ståndens enskilda
ekonomi, och Prosten Källgren blott i sådana ämnen, som hittills
behandlats i Ståndens enskilda Utskott, tillåta rådplägning, (Friherre
Hamilton tillägger: och beslut) Ståndvis.
De af Prosten Säve och Herr Grapengiesser ingifna förslagen yrka
antagande af ett verkligt tvåkammar-system. Enligt de af Prosten Säve
4
Constitutions-Utskottets Memorial, N\o 38.
ingifna, borde, på säLt närmare kan af de tryckta skrifterna inhemtas, den
öfra Kammaren bildas af vissa ledamöter af Adeln, Preste- och BorgareStånden,
samt ett visst antal ofrälse Ståndspersoner. Den Första Kammaren
skulle deremot bildas af ett visst antal ledamöter af Preste-, Borgare-
och Bonde-Stånden, samt ett visst antal ofrälse Ståndspersoner.
Herr Grapengiesser föreslår, att öfra Kammaren skall bildas af lika
många ledamöter af Ridderskapet oell Adeln och PresLe-Slåndet; den nedra
deremot af lika många ledamöter af Borgare- och Bonde-Stånden.
De af Prosten Säve ingifna förslagen behandla representationens
verknings- och arbetssätt utförligt och med synnerlig omsorg för tillvägabringa
nde af hvad författaren kallar ett parlamentariskt regeringssätt.
Friherrarne Sprengtporten och Hamilton, Prosten Källgren, Herr
Grapengiesser och de af Prosten Säve ingifna förslagen yrka samtliga bibehållande
af Stånds-^a\ , för hvilka Friherrarne Sprengtporten och Hamilton,
såsom ett hufvudskål anföra möjligheten att, så länge de bibehållas,
kunna utsträcka valrätten vida längre, än vid allmänna val är råd ligt.
Friherre Sprengtporten och Prosten Källgren samt de al Prosten Säve
ingifna förslagen öka de nu väljande Stånden med ett femte. Friherre
Hamilton önskar, att de nu orepresenterade må fördelas på de redan varande
Stånden; men vill deremot lemna de väljande frihet att välja sina
representanter utom Ståndet.
Professor Thomander anser class-val och district-val icke utgöra någon
fullkomlig motsättning, då ett district kan nästan uteslutande i ullehåf
vas af en enda dass. Professoren tror district-valen icke alltid utesluta
Stånds-in tresset.
Ståndsskillnaden upphör icke och de serskilda sambälisclassernas
sympathier äro icke nödvändigtvis i strid med samhällets. Kan det likväl
å andra sidan icke nekas, att skråanda och ensidighet lättligen och måhända
oundgängligen utveckla sig ur classvaien, så måste dessa uppblandas
med district-val, ifall detta med någon conseqvens låter verkställa sig.
I följd häraf föreslår Professoren classval för tretton serskilda ciasser,
men anser dessuLom en del af represehlanterue, (24 af 200), böra väljas
omedelbart af alla dem, hvilka i sock nes lamin a ega talan, rörande
ordning och sedlighet i församlingen, med röstning per capita.
Prosten Källgren föreslår medelbara val för alla Stånden, utom för
Preste-Ständet; Friherre Sprengtporten likaledes for Borgare- och BondeStånden.
Professor Thomander och de af Prosten Säve ingifna förslagen
hylla omedelbara val, för hvilka de sistämnda förslagen med eftertryck tala.
Constrlutions-Utskottets Memorial^ N.-o 38.
5
Hvad tiden för Riksdagarnes återkomst angår, yrkar Professor Thomander
blott i allmänhet täta Riksdagar. Friherre Sprengtporten och Prosten
Källgren föreslå, att lagtima Riksdag bör återkomma hvart tredje år.
Det af Prosten Säve ingifna första förslaget föreslår helst hvart annat eller
ock hvart tredje år. Friherre Hamilton och Herr Grapengiesser föreslå
lagtima Riksdag hvarje år, men, orri detta ej kan ske, hvart annat år.
Professor Geijers till Utskottet ingifna förslag uppehåller sig hufvudsakligen
vid valrätten; hvilken Professorn anser böra utsträckas lill hvarje
till myndiga år kommen oförvitlig medborgare: en grundsats, den Professorn
anser sig forst och främst böra vidhålla. Tidens svåraste, mest
orogifvande företeelser hafva sitt upphof deri, att man å alla sidor känner
sig drifven till denna princip och likväl ej vill erkänna densamma.
Man borde, innan man inlåter sig i en strid, som skall skaka samhällets
grundvalar, betänka sig, om ej bättre medel finnes, och om ej det bästa
vore att borttaga våldets orsaker. Det kan endast ske genom rättvisa.
livad rättvisan bjuder, bör ej anses blott såsom elt experiment, emedan det
är en moralisk nödvändighet. Men vill man belragta frågan under synpunkten
af etL politiskt experiment Lill alt läka den lägre samhälls-classens
sår, men hvilket skulle vara vådligt för dem, som anse sig föreställa samhällets
helsa; så borde likväl äfven dessa inom sig icke sakna erfarenhet
derom, att ej blott tvång och straff, utan endast ädlare motiv förmå
höja menniskan ur eländet.
Undantag från pligten att deltaga i representant-val medgifver Professorn
för qvinnan och anser det högre moraliska afseende, hvarföre hon
i allmänhet ej bör vilja utöfva den, afven kunna gälla för lärare-ståndet
i allmänhet.
Professorn erkänner, att principen i siu tillämpning tillåter modiftcalioner
och i vissa afseenden fordrar sådana. Skillnaden mellan direct
och indirect valrätt innefattar en sådan modificalion, sorn öfverallt, hvarest
en förut politiskt oberättigad dass skall uppflyttas, redan rättfärdigas genom
nödvändigheten att bereda öfvergången. På denna och andra uppgifna
grunder förklarar sig Professorn således för medelbara val.
Utskottet, som i den bär lemnade framställningen, dels icke nämnt
de motioner, hvilka endast åsyfta ändringar af enskilda bestämningar i
Riksdags-Ordningen, och hvilka Utskottet först, sedan Riksens Ständer öfver
det nu afgifvande förslaget yttrat sig, velat lill pröfning företaga, dels
af de här upptagne endast kunnat återgifva de i dess tanka mest utmär
-
6
Conslitutions-Utskottets Memorial, N.-o 38.
tande dragen, har åt de inlemnade förslagen lemnat all uppmärksamhet,
ehuru Utskottet, i anseende till skiljagtigheten emellan deras och Utskottets
åsigter, icke kunnat lägga något bland dem till grund för sitt eget förslag.
Men både i de här uppgifna och i de eljest till Utskottets kännedom
komna förslagen har Utskottet icke kunnat underlåta att fästa synnerlig
uppmärksamhet å den öfverensstämmelse, som, i frågan om nödvändigheten
af en representations-reform eger rum emellan åsigter, som i öfrigt
betydligen skilja sig från hvarandra; äfvensom det icke undfallit Utskottet,
att denna fråga, som förut egentligen sysselsatt dem, hvilka åt det
practiskt-polidska lifvet egnat sin verksamhet, nu äfven ådragit sig uppmärksamhet
af män, hvilka, i detta lif endast tillfälligtvis indragne, vanligen
på afstånd betragta dagens ej mindre än århundradenas skiften.
Utskottet har trott sig häri finna ett nytt bevis, att frågan mognat
för en allvarligare handläggning, och blott uppfylla en oeftergiflig medborgerlig
pligt, då det med fullt medvetande af företagets svårigheter och af
Lristerne i det förslag, som här framlägges, icke desto mindre lill Riksens
Ständers bedömande öfverlemnar fruglen af sine öfverläggningar öfver denna
stora national-angelägenhet; hvarvid det, i likhet med hvad 1809 års
Constitutions-Utskott i sitt betänkande öfver samma ämne gjorde, utbedjer
sig sina respective principalers benägna ursäkt och öfverseende, om det
blott ofullkomligt skulle kunna tillfredsställa deras väntan.
Den Svenska representationen har, likasom mycket annat, dels redan
försvunna förhållanden, dels tillfälligheten att tacka för sin närvarande
form.
Utskottet gör icke denna anmärkning, i afsigt att derigenom bryta
stafven öfver detta representationssätt och bevisa nödvändigheten af dess
förändring. Utskottet känner, att, om uppkomsten under förhållanden,
hvilka numera upphört, eller utaf tillfälliga orsaker, skulle vara giltigt
skäl till en förkastelsedom, icke rätt många menskliga inrättningar, icke
många Statsförfattningar kunde undgå en sådan.
Sjelfva den Engelska, i båda hemisfererne, om också icke med samma
beundran, som i adertonde århundradet, dock ännu alltid med välförtjent
aktning ansedda representationen har intet annat upphof; och likväl
hafva de fleste Stater, som försökt att på allmänna Statsrättliga grunder
ordna en bättre, funnit sig föranlåtne att mer eller mindre efter det Engelska
mönstret jemka sina med så stolta förhoppningar inrättade Statsbyggnader.
Men den Engelska Författningens utbildning har ock varit
gynnad af omständigheter, hvilka icke i lika raon fallit på den Svenskas
Constitutions-Utskottets Memorial, N',o 38.
7
lott, och Engelska folket har under århundraden ådagalagt en förmåga,
som intet annat nyare folk i samma mått eger, att utbilda sina inrättningar
till all den förträfflighet, hvartill fröet i den finnes. Bland de yttre
omständigheter, hvilka mest gynnat den Engelska författningens utbildning,
förtjenar serskildt nämnas den, att de båda beståndsdelarne af Engelska
Underhuset, nemligen de från Grefskaperna utsedda Riddarne och Städernas
Ombud, åtminstone så tidigt, som i början af fjortonde århundradet,
troligen utan medverkan af någon politisk plan, sammanträdde i ett enda hus;
hvarigenom Engelska folkets representation, i stället för tre afdelningar,
såsom förhållandet allmännast blef på Europas fasta land, eller fyra såsom
hos oss och på några andra ställen, inskränktes till tvänne, och derigenom
på en gång befriades ifrån alla de olägenheter, hvilka denna fler-delning öfverallt
åstadkommit.
Icke såsom ett bevis på nödvändigheten af en ombildning af Svenska
national-representationen; men väl såsom ett bevis på behörigheten af
frågan, huruvida denna national-representation i sin nuvarande form passar
för vår tids behof, har Utskottet således tillåtit sig nyss gjorde anmärkning.
Det Svenska folket bör icke beskyllas för lättsinne, om det nu, med
uppmärksamhet på nästan hela den civiliserade verldens efterdöme, börjar
allvarligen betänka lämpligheten af att bringa sin national-representation
i ett skick, som bättre än det nuvarande motsvarar sitt ändamål.
Svenska folket önskar en sådan ändring, och det är dess röst, icke
blott individers, som man bör i de yttranden, hvilka nu så allmänt fordra
representations-reform. Att detta är händelsen, derom kan hvilken
som helst, söm upprigtigt vill, lätt öfvertyga sig.
Så länge ett omdöme af folket öfver en inrättning icke uttrycker sig
i handling, kan det säkrast inhemtas af det deltagande eller den likgiltighet,
hvarmed denna inrättning betragtas. Svenska folkets omdöme, på
detta sätt inheintadt, utfaller föga smickrande för närvarande representations-form.
Utskottet vill, till stöd för detta påstående, icke åberopa äldre
exempel. Det är Utskottet icke obekant, att en dylik liknöjdhet för
national-representationen i äldre tider funnits i sjelfva England och der
galt så långt, att Städer erbjudit sig att, i stället för skyldigheten att till
Parlamentet sända Ombud, åtaga sig underhåll af allmänt nyttiga arbeten:
anbud, i följd af hvilkas antagande de gått fullkomligen miste om sin representations-rätt.
Men liknöjdheten har i Sverige fortfarit. Utskottet önskade
att icke behöfva tillägga — tilltagit. 1772 och 1789 årens hvälfningar
8
Constitutions-Utskoltets Memorial, N\o 38,
tala i detta afseende allt för tydligt, att behöfva utläggning. Under den
senare delen al tiden från 1720 till 1772, aftog national-representationens
anseende hos folket i samma mon, som den utvecklade större verksamhet;
oell äfven efter 1809 års regements-förändring kan denna representation
svårligen anses hafva förvärfvat sig folkets kärlek och tillit i den mon,
som man i ett land, med så gammal politisk frihet och i en tid, då det
constitutionella samhälls-skicket i hela Europa omfattas med så varmt deltagande,
skulle synas berättigad att förmoda.
Ett förhållande, som under så olika yttre omständigheter oförändradt
fortfarit, måste ega en djupare grund, än i representanternes personlighet,
och en inrättning, som så litet lyckats att tillvinna sig folkets tillgifvenhet,
kan icke anses nationel, icke sägas ega rot i folkets tänkesätt, lynne
och seder.
Den verkliga orsaken till detta förhållande är icke svår att finna.
En massa af anspråk, som korsa hvarandra, och oförmågan att emellan
dem bana väg för en jemn och rask utveckling af nationens krafter: en
utveckling, som lemnäs till pris åt omvexlande tröghet och våldsamma
hvälfningar, sådan har i allmänhet Svenska national-representationens caraeter
varit, allt ifrån den tid, då den fick bestämdare form och verkningskrets,
och sådan måste den, enligt Utskottets tanka, blifva, sillänge,
sorn dess nuvarande fördelning pä fyra serskildt öfverläggande och be
slutande
kamrar fortfar.
Denna fördelning är, i Utskottets tanka, det första och vigligaste
hindret för Svenska national-representationen, att på ett sätt, sorn fullt
motsvarar dess medlemmars fosterlandskärlek, insigter och arbetsförmåga,
fylla sin upphöjda bestämmelse. Utskottet har visserligen icke förbisett
frågan, om icke olägenheterne af denna fyrdelning genom ändring i arbetsmetboden
skulle kunna afhjelpas; men erkänner, att det anser någon väsendtlig
fördel icke på denna väg kunna vinnas. Utskottet tror sig icke
göra Svenska folk-representationen mera än sträng rättvisa, då det förkla
rar
, att det techniska i våra Riksdags-arbeten synes hafva vunnit all den
utbildning, som våra former och vanor i ärendenas behandling medgifva.
Utskottet finner sig, vid en så vigtig fråga, icke blott berättigadt,
utan äfven pligligt att till jemförelse begagna främmande efterdömen, så
ofta de antingen genom sin allmänhet hänvisa på en i den Europeiska odlingen
liggande gemensam grund, eller ock ega sammanhang med förhållanden,
som likna våra. Utskottet tillåter sig således erinra, att intet
annat
Constitutions-Utskottets Memorial, JV.-o 38.
9
annat Europeiskt land, så vidt Ulskottet har sig bekant, numera eger esa
i så många serskilda beståndsdelar upplöst national-representaliou, som
Sverige. Äfven i de Tyska Stater, hvilka bibehållit den gamla inrättningen
af landständer, eger dock plenar-församling runi, så ofta icke en verk'
lig strid emellan de serskilda s la n d s-i n t ressen a är för hand. Förhållandet
uti de eonstitutioueila länderna är allt för bekant-, att ens behöfva
nämnas.
Om de öfriga Europeiska Folken anse sig icke ega krafter att förlora
på bekämpande af de hinder, hvilka national-representationens onödigt
invecklade sammansättning mäste lägga i vägen för ärendenas gång,
synes det fordras en nog hög tanka om Sveriges styrka, för att tilltro det
alt, utan fara för sitt sjelfbestånd eller åtminstone för möjligheten att i
bredd med det öfriga Europa gå framåt, trotsa dessa hinder. Ett sorgligt
minne varnar för en sådan öfvertro. Pohlen tilltrodde sig krafter nog att
bibehålla en oformlighet, hvars våda hela det -öfriga Europa insåg — oell
denna tro kostade det dess tillvaro.
Med den öfvertygelse, att lättsinnet lika mycket röjer sig i ett envist
bibehållande af det gamla, i trots af dess olägenheter och faror,
som i nyhetsbegär, och att manligt allvar lika litet skyr, sorn söker det
nya, har Utskottet, efter mogen pröfning, på anförde grunder, ansett sig
böra i sitt förslag utgå från den förutsättning, att Svenska national-representationens
fördelning pä fyra Kamrar upphör.
Af denna förutsättning följer omedelbart för Utskottet den skyldighet
att besvara frågan: huruvida någon delning af representationen kan
anses lämplig, och, i sådan händelse, hvilken är den lämpligaste? Då de
redan emot fyrdelningen anförda skäl ännu mera gälla om hvarje fördelning
på liera Kamrar, än fyra, behöfver Utskottet bär icke afse någon,
annan delning, än den på färre; och då tre-delning, der den egt rum»
blifvit öfvergifven, och, Utskottet veterligen, för denna delning icke eller
blifvit anförda några skäl, som ådragit sig större uppmärksamhet, finner
Utskottet sig icke eller med granskningen af sistnämnda delnings-sätt,
behöfva upptaga Riksens Ständers tid. Utskottet anser således frågan böra
blifva:
Bör Två-kammar- eller En-kammar-systemet läggas till grund för en
ny bildning af Svenska folkets representation?
Utskottet har härvid i öfvervägande tagit de bufvudsakliga skäl»
hvilka för Två-kammar-systemet blifvit anförda, nemligen;
Bih. till R, St, Prot, 184.0. 3 Sami. SI tlafl, 2
10
Constitulions-Utskottets Memorial, N\o 38.
l:o Att det är serdeles väl beräknadt, att förekomma förhastade
beslut.
2:o Att en lagstiftande församling, för att uppfylla sin bestämmelse,
att representera alla, bör vara så organiserad, att icke blott den för ögonblicket
rådande opinionen, icke blott den majoritet, som, mer eller mindre
missnöjd med det närvarande, söker ett bättre, ulan äfven den minoritet,
som af fruktan att förlora det goda, som man redan eger, är böjd att
skonsammare bedöma det närvarandes brister, oell strängare granska förbättrings-förslagen,
der kan, med hopp att blifva hörd, uttala sina fordringar;
att minoriteten bör få sin rätt så utstakad, att den väl icke hindrar
majoriteten att slutligen göra sin klart och bestämdt uppfattade åsigt
gällande, men likväl framträder så samlad och aktnings-bjudande som möjligt;
och att det derföre är af vigt, att för denna minoritet bilda en egen
Kammare, der den företrädesvis är att finna.
3:o Att det just för möjligheten af ett jemnt framskridande är nödigt,
att de åsigter, hvilka kunna anses representera framtiden, bredvid sig
lemna den förflutna tidens en plats, der de med samlad styrka kunna
hejda de allt för hastiga och just derigenom äfven osäkra framstegen, och
att en sådan plats endast i en serskild Kammare kari linnas. Man har till
stöd för denna åsigt anfört, att ju hastigare och mera genomgripande omskapningen
en tid fortgår, ju säkrare och snarare kommer en annan tid,
då de sålunda nybildade eller förstärkta intressena inom den enrådande
Kammaren skola blifva återhållande i en grad, som för en öfre Kammare
är nära omöjlig. Det må medgifvas, att framskridandet sällan kan af ett
sådant motstånd länge uppehållas, och att den mägtiga floden snart bryter
sina dammar. Det är emedlertid hvarken för enskildt eller allmänt väl
likgiltigt, om folkets utveckling går jemt eller genom språng, hvilka skiljas
genom mer eller mindre långa mellantider af stillastående.
4:o Att af de tre functioner, hvilka i formelt afseende uttömma
Stats-Styrelsens begrepp, nemligen den lagstiftande, dömande och verkställande,
den förstnämnda, i det fall, då hvardera af dessa functioner är anförtrodd
serskilda personer, öppnar den dermed sysselsatta församlingen
mångfalldiga tillfällen att intränga på de två andia områdena: ett inträngande,
hvilket lika säkert som den verkställande magiens ingrepp i lagstiftande-
och domare-functionerne leder till förtryck: att ingen yttre begränsning
af lagstiftnings-functionen mag!ar hindra sådant intrång; alt den
enda utvägen dertill är en sådan organisation af den lagstiftande församlingen
sjelf, att inom densamma finnes den kraft,, sorn hämmar hvarje
Comtilutions-Utskottets Memorial, N.-o 38.
11
försök att öfverskrida de föreskrifna grä usonia, och att en sådan kraft endast
kan deri inläggas genom församlingens delning uti två, af olika elementer
sammansatta Kamrar; samt
5:o Att det i hvarje Monarki, men helst i Sverige, som är vandt
att se sina Konungar i spetsen för tidens ädlaste sträfvanden, iir betänkligt
alt uppdraga Konungen allena hela den återhållande kraften. Konungen
egnar det lika litet aLt vara minoritetens ständiga representant, så snart
denna minoritet befinner sig på den conservativa sidan, som att vara ett
viljelöst verktyg för majoriteten. Hans ställning bör vara lika upphöjd
öfver båda dessa alternativ. Men detta kan svårligen ske, utan att en
verklig, stark återhållande kraft forlägges inom sjelfva den lagstiftande församlingen.
Dessa eller likartade skäl hafva förmått de fleste röster, hvilka i sådana
frågor i båda hemisfererne hafva någon vigt, att förklara sigförTvåkammar-systemet;
äfvensom flera folk att, under en inflytelse, som svårligen
kan anses öfverdrifvet conservativ, efter vunnen erfarenhet om Enkammar-syslemets
practiska följder, öfvergifva detsamma för att hylla det
motsatta. Utskottet torde i detta hänseende få anföra dem bland NordAmeiikas
Förenade Stater, der En-kammar-systemet blifvit försökt, samt
Frankrike, Spanien och Portugal, hvilka vid sitt inträde på revolutiousbanan
bildade sin national-representation på En kammare, men nu delat
den i Tvänne, äfvensom att Wurtemberg, hvars gamla Land-Ständer voro
samlade på En kammare, i den år 1819 af Konung och folk antagna författningen
hyllat Två-kam ma r-systernet.
Efter noggrann pröfning af allt hvad sålunda för Två-kammar-systemet
blifvit andi aget, har Utskottet likväl icke kunnat undgå att erkänna,
att En-kammar-systemet höjer nalional-representationens kraft; att det alldeles
icke gör allt återhåll inom sjelfva representationen omöjligt; att det
tverlom helt och hållet beror pä val-lagarna, om national-representationen,
ehuru samlad i en enda Kammare, saknar ett tillräckligen starkt conservativt
element; att Sverige redan i 1809 års flegel ings-lbrm, §§ 56 och 81,
eger en borgen, att detta element åtminstone i frågor om Grundlags-ändring,
kan hinna samla sig; att den splittring, som man ansett den återhållande
kraften underkastas, om dess organer i national-representationen
icke ega en egen plats utom den Kammare, der den politiska rörelsen
egentligen har sitt säte, synes vara en skräckbild, som vid närmare betragtande
försvinner; att den återhållande minoriteten genom sin närmare
förening med majoriteten bör vinna mer än den förlorar; alt vinsten af
12
Constilutions-Uiskottets Memorial3 N:o 38.
dess Isolering1 synes mest gälla ögonblicket, men att isoleringen sjelf för
framtiden torde innebära verklig fara. Den leder naturligen dertill, att
de sålunda isolerade intressena och åsigterna blifva främmande för den öfriga
representationen; att deras inflytelse på densamma undergräfves, och
och att den mindre Kammaren, så snart den större vuxit till nödig styrka,
. vid den första politiska hvälfning faller ett oller för öfvermagten.
Detta öde kan åtmistone endast afvärja» genom en sådan organisation,
af den återhållande Kammaren, att dess medlemmar, dels endast vid verkligt
behof använda den magt, sorn för folkets egen, icke för deras skull, är dem
gifven, dels genom sina utom Kammaren egande förhållanden kunna motverka
det ofördelaktiga i deras ställning uti national-representationen, eg»
ett djupt och säkert fäste i folkets meningar och åsigt er..
Utskottet har derföre ock, ansett sig böra uppskjuta hufvudfrågans afgörande,
till dess det undersökt, om i Sverige linnas sådane element
till en öfre Kammare, sorn hos sig förena de vilkor, utan hvilka man
med visshet kail förutse, att försöket att bilda en sådan skulle misslyckas..
Utskottet har härvid först fästat uppmärksamheten på det i stora Britanlaien
och Tyskland tern ligen, allmänt såsom företrädesvis »n vändbart) ansedda
elementet, nemligen en ärftlig adel, i besittning af stora, från ättens
ena representant till den andra utan delning öfvergående, jordagods.
En sådan adel är genom alla de yttre företräden, af hvilka den är
I åtnjutande, blottställd på en gång för all den afund, som sådane företräden
öfverallt så lätt framkalla, och för faran att i den fulla njutningen
af de största rättigheter, Staten förlänar, glömma strängheten af de pligter,
den deremot ålägger. För att icke ömsom blifva svag och öfvermodig, måste
den ega sina rötter djupt fästade i det nationella lifvet, stå i oafbruten
och omedelbar vexelverkan och känna sin gemensamhet med det folk,
sorn den tillhör. Ett oeftergilligt villkor för möjligheten att uppfylla dessa
fordringar är gemensamhet i de lagar, som röra lifvets allmännaste förhållanden—
deribland framförallt arfslagarne. Denna fordran är uppfylld i
England. Den Engelske Peeren älfver sina faders jord efter samma lag,
som den ringaste Engelsman. Endast nationella föra ringar göra härifrån ett
undantag. Inga syskon till den högt uppsatte kunna genom beskrifning^»!
af sitt vanlottade tillstånd emot honom väcka någon harm, eller emot de
lagar, hvilka på detta sätt uppehålla släglens glans och Öfverhusets anseende,
, något missnöje. Saken föregår i hyddan, som i Palatset
-
Constilutions-Utskottets Memorial, N.-o 38,
Våra allmänna arfsla-gar göra deremot den ostyckade öfvergången af
stora jordagods genom en läng kedja af arftagare omöjlig.. Majorater äro således
hiir undantag.
De i lagstiftningsväg gjorde försök att skapa sådane hafva icke eller
haft synnerlig framgång. Grefve- oell Fri herreskapen, hvilka bland de
ärftliga länegodsen Funno den högsta ålder,, räknade sina anor från 1561.
Inrättningen kunde blott uppehålla sig omkring 120 år. Märkvärdigt nog;
räckte den år 1686 åt enskilde i lag medgifne rätten att stifta fidei-cominisser
icke eller mycket längre. Efter 124 år upphäfdes den år 1810.,
Erfarenheten har således fällt en dom, som icke uppmuntrar till nya lagstiftnings-försök
i denna syftning. Och hvad de fider-eommisser, sorn ännu
återslå, angår, vågar Utskottet icke ens räkna på att de bättre, än de många
, som redan försvunnit, skola mostå den långsamt undergräfvande tidens
magt, ännu mindre, att de skulle kunna gifva en Svensk Öfverhus-inrättning
den fasthet och värdighet, som endast finnes i med velandet af ett säkert
fäste i Nationens allmänna tänkesätt; utan medvetandet hvaraf en öfre
Kammare, såsom redan är anmärkt, ömsom blifver svag och öfvermodig,
men sällan, om någonsin, emot en rådande mening, skall, i det allmännas
intresse, ställa ett alfvarligt motstånd.
Om något bevis för denna sals skulle behöfvas, hänvisar Utskottet
till den erfarenhet, som stora politiska bvälfningar innehålla. Äfven sådana
öfre Kamrar, hvilka i allmänhet med fasthet och värdighet uppfyllt sin.
bestämmelse, hafva dock visat sig oförmögna att förekomma eller hämma
dessa politiska jordbäfningar; och likväl skulle ett sådant förekommande
eller hämmande tyckas vara det värdigaste föremålet för och det säkraste
profvet på en sådan Kammares kraft. Förklaringen af denna företeelse
ligger just deruti, alt en dylik hvälfning icke inträffar förr, än folkets tänkesätt
kommit utur sin normala ställning, och den Öfre Kammaren således
der förlorat sitt fäste. Men om så är, hvad skulle man hoppas af en Kammare,
som äfven, när detta tänkesätt vöre fullkomligen lugnt, der icke
egde något stöd? Högst, att dess eget intresse någon gång skulle kunna
förmå den att, mot den rådande meningen, uppträda med ett motstånd,
som bure pregeln af sitt egoistiska ursprung, på en gång vöre envist och
skyggt; men som visserligen icke är det, sorn lagstiftaren önskar, och hvarföre
lian skulle vilja inrätta en Öfre Kammare.
Om man med någon uppmärksamhet betraktar vår lids lagstiftning
på Europas fasta land, så synes denna icke eller vittna för möjligheten
att numera af det element, hvarom här är fråga, bilda en Öfre Kammare.
14
Constitutions-Ut skottets Memorial", N\o 38.
Från Frankrike, der Konungen, enligt Lagen den 29 Dec. iS3i, är
"berättigad alt inom vissa categorier, bland hvilka likväl icke finnes bördens,
på lifstid utnämna den Öfre Kammarens samtlige Ledamöter; från
Spanien och Portugal, der Konungen i det förra landet, enligt Författningen
den 18 Juni 1887, i det senare, enligt Författningen den 4 April
i838, eger att, bland tre af folket föreslagne, utnämna en att för vissa år
taga säte och stämma i Öfre Kammaren; eller från Belgien, der folket väljer
både Öfre och Nedre Kammarens ledamöter, torde det vara betänkligt
att anföra exempel; men att äfven Holländska Förlattningen flen 24 Aug.
18r5 måst åt Konungen öfverlemna att, utan några bestämda reglor, på
lifstid nämna aila ledamöterna i den Öfre Kammaren, och att man i Tysklands
betydligare constitutionella Stater, Bayern, Wurtemberg, Sachsen och
Baden, af hvilkas Öfre Kamrar en ärftlig högre Adel utgör en väsendtlig
beståndsdel, måst förbehålla Regenten att på lifstid utnämna ett visst antal
medlemmar i samma Kamrar, och dervid endast i Sachsen tillagt, att
ingen kan nämnas, som icke innehafver ett Riddaregods, anser Utskottet
förtjena uppmärksamhet. Serdeles gäller della om Tyskland, som bibehållit
så mycket af feodalismen; och der ännu en talrik och förmögen Adel
finnes. Örn man icke deslomindre i detta land, som icke genomgått de
politiska omstörlningar, hvilka träffat det vestra Europas fasta land, funnit
sig föranlåten att, jemte den högre, ärftliga Adeln och vissa högre Embetsman,
i Öfre Kammaren lemna [ilats åt vissa för lifstid serskildt kallade
män, så torde sådant, utan förhastande, kunna antagas såsom ett temligen
säkert förebud, att det ärli liga Pairskapets tid närmar sig sitt slut, och
att det vore obetänkt att i eit land, der det icke finnes, nu försöka skapa
det.
Man har afven i den högre litterära bildningen trott sig finna ett
element för en Öfre Kammare. För att icke gå sig sjelft i förväg, kan Utskottet
här icke inlåta sig i frågan, huruvida den lärdes plats i allmänhet
är i politiska församlingar. Det inskränker sig derföre nu lill två anmärkningar:
den ena, att ingen ansett den högre litterära bildningens representanter
allena kunna bilda en Öfre Kammare, hvadan frågan om deras
inträde deri aldeles förfaller, så vida inga andra element till en sådan
Kammare inora nationen finnas; den andra, att om den högre litterära
bildningen bör i ädel mening vara aristokratisk, det likväl är mer än tvifvelagtigt,
om den är eller bör vara företrädesvis återhållande.
I våra dagar har man ock någon gång hört yttras den mening, att
-rikedomen ensam skulle vara ett tillräckligen starkt återhållande element;
