# ID: svediakorp-gov2063
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 102,359
# sentences: 3,283
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


B IHANG
TILL
mmmim ®s
VID
Lagtima Riksdagen i Stockholm
ir 1840.
2S HfStlttiitgem
Samtlige Landshöfdingarnes samt Öfver-Stäthållarens
till Kongl. Majit i underdånighet afgifne
Fem-är s-B er ättel ser.
2^ IB&StlDIKJN
.' » Sf«-W*e | -
INNEHÅLL:
BERAT
'ELSEN för Christianstads Län.
Malmö d:o.
Hallands d:o.
Götheborgs d:o.
Elfsborgs d:o.
Skaraborgs d:o.
Nerikes d:o.
Wermlands d:o.
Westmanlands d:o.
Kopparbergs d:o.
Gefleborgs d:o.
Westernorrlands d:o.
Westerbottens d:o:
Jemtlands d:o.
Norrbottens d:o; samt
Tvänne Tabeller.
. ' . i
.
■ .• '''1’ 9ä<;ii;T
Kongl. Maj:ts Befalla in gshafvandes
uti
CHRISTIANSTADS LÄN
tili
KONGL. MAJ:!
i underdånighet afgifne
FE MÅRS-BE RÄTTELSE,
c
för Åren 1834, 1833, 1836, 1857 och 1838.
S t o c ft f) o l in.
Tryckt hos A. G. Helisten, 184 0.
r
-Vfll/V^lWWWVW^VVIVVW
Länets allmänna beskaffenhet är genom härifrån förut, sednast år 1832,
afgifne Femårs-berättelse beskrifven. Då Länets geografiska läge, vidd och
klimatiska beskaffenhet sedermera ej undergått några förändringar, får jag blott
korteligen i underdånighet anföra, alt:
•Christianstads Län består så väl af skogsbyggd, sorn af slättland, af
högländta torra och sidländta trakter, nied täta otnvexlirigar emellan för
vegetationen ypperlig jordmån och den magraste grusjord. Landet, i allmänhet
sluttande från Länets norra gräns elier från Halländska, Småländska
och Blekingska höjderne, är .genomskuret väl af mindre vattendrag, men,
i följd af Länets kullriga form i dess helhet, finnas ej några större bestämda
dalgångar eller höjdsträckningar och således ej eller några större vattendrag
eller strömmar. De höjder, sorn finnas, äro vanligen platta, hvarföre
tids-vattnet der för det mesta q var hålles i kärr eller mindre sjöar, i myror
eller mässar, och dels afdunstar, dels afledes genom mindre åar eller rännilar.
Häraf följer, att vattnens afrinnande går långsamt och landet i allmänhet
är fuktigt, sommaren sen, men deremot vårar och höstar långvariga.
Äfven visar sig icke samma hastighet i klimatförändringarne vid ingående
olika* årstider, som i det öfriga Sverige.
Skogar nes hastiga medtagande och förminskning, allt mer och mer fortsatta
egoskiften, utvidgade odlingar och flerfalldiga nya bostäders uppförande
samt den i sednare åren införda och vid flera af de större egendomarne
använda nya hushålls-metoden, alt, efter byars och enstaka gårdars nedrifvande
och sammanbyggande till större ladugårdar, göra större sambruk,
sora brukas af jordegarne sjelfve, hvarigenom det äldre så kallade hofveri,
arbetet af frälse- och arbels-bönder allt mer och mer viker undan för sjeifbruknings-syslemet:
— allt detta utvecklar åt detta Län nya ekonomiska och
sociala förhållanden och »ifver del ett förändrad t utseende.
Af åar och mindre vattendrag är Länet öfverallt genomskuret tillräckligt
för sågars, mjölqvarnars och mindre vattenverks behöfliga drift. Deremot
saknas för den inre rörelsen inom Länet segel- eller floltbara floder eller
större vatten, sorn underlätta kommunikationen orter emellan. Jordmånen,
landets flacka form, sumpighet och ett blidare klimat, i förening med
en tätare trafik, hvarigenom v äga me blifva oftare uppkörda och uppblö
-
lade, äro orsaker, hvarföre äfven vägarne till godhet och farharhet ej konn*
jemföras med öfriga provinsers. Den tid synes ej eller aflägsen, då både
kapitaler och arbetskrafter böra användas i denna för näringars och industriens
lif så vigtiga riktning.
I samma mån ett lands produktion ökas, näringar tilltaga och industrien
utvecklar nya verkningsbanor, tarfvas varu-afsättning åt aflägsnare orter.
Denna afsättning för Länets säljbara varor försvåras i betydande mån genom
bristande utfarts-punkter eller hamnar. Yäl bafva förslager till förbättringar
så väl å Alms, sorn Cimbrishamns och Engelholms i äldre tider varande
hamnplatser blifvit väckte, ifrågasatte och äfven undersökningar i detta
afseende gjorde, men hittills utan någon vidare påföljd. Af dessa bör dock
Alius hamn. synnerligast ihågkommas. En förbättrad hamn derstädes skall
sedermera gifva bestämd anledning till en förbättrad vattenkommunikation
deremellan och Christianstad, medelst den vid Åhus utgående Helgeåens
flottbarhet åtminstone för minde fartyg. Helge å, redan flottbar sträckvis,
kan, i ett i delta afseende förbätlradt skick, gifva så väl åt norra delen af
Skånes skogsbyggd, som åt södra delen af Småland en stor lättnad för dessa
orters varu-omsättningar, skapa och underhålla nya industrigrenar ibland invånarne,
som ingalunda sakna håg och fallenhet för industriös verksamhet.
Enär Christianstad för öfrigt är i alla afseenden den tjenligaste marknadsplatsen
inom Länet för den större byteshandlen emellan skogstraktens och
slättbyggdens alster och behof, förtjenar den ifrågavarande förbättringen å
hamnen vid Åhus en vida större uppmärksamhet, än som hittills deråt varit
gifven.
Länets vestra kustland, utgörande Bjere härad, är i allmänhet brutet,-  hvaremot östra kusten, beslående af Willands, Gerds och Albo samt Jerresta
och Ingelsta härader är för det mesta slättland. Närmast håfven, synnerligast
å östra kusten, äro vidsträckta fält, efter all anledning fordom
fruktbara, men nu inkräktade af flygsand.
Flygsandens förhållande inom Länet är väsendtligt lugnande mot fordom.
. Detta glädjande resultat är emedlertid frukten af mer än hundraåriga
kostnader och bemödanden, och mycket återstår ännu, innan dessa förderfbringande
fält kunna anses fullkomligt dämpade och lugnade. De fordra en särskild
uppmärksamhet, men så länge de medel, som för flygsands-planleringnr kunna
disponeras, förblifva så ringa, sorn de nu äro, få större resulta lery:; förväntas.
Den tid synes derföre ännu vara aflägsen, då något väsendtligt i detta afseende
kan vinnas, helst föga är att hoppas af ortens invånare sjelfva, så
länge lynne och sedvana ej ens låta hvad sorn är vidgjordt och åtgöresnju
-
5
ta den fred, som tarfvas för planteringars bestånd. För det' närvarande bar
flygsanden å vestra kusten dock upphört att vara besvärande. Flere äldre
planteringar på dessa fält lemna bevis, att de kunna lyckas medelst ihärdiga
bemödanden* Å östra kusten är förhållandet ej så tillfredsställande. Å
denna kust hafva överenskommelser af år 1820, frångående 1790 och 1793
årens Kongl. Bref, förmedelst stängsel-åtaganden utöfver förmåga, nyttjanderättens
förbehåll och derå grundade enskiften och idkeliga anspråk och åtrå
till h varje uppväxande grässtrå å de ödsliga sandfälten, för hvilkas dämpan
de
oafbrutet lugn likväl är första vilkoret, icke motsvarat derå grundade och
byggda förhoppningar.
Innevånare.
Folkmängden, som å Landet utgjorde efter mantalslängderne:
År 1832: Skattskrifne personer ............. 76,879.
Gemenskapen vid Indelta armeen
1,291.
Skattfrie
63,696.
Summa 141,866.
Städerne: Skattskrifne  3,398.
Skatlfrie
1,740. *
5,138.
Summa 147,004.
bar derefter vunnit den tillökning, att den uppgick vid slutet af
År 1838 till: på Landet Skattskrifne personer
82,214.
Gemenskapen vid Indelta armeen ........ 1,274.
Skattfrie ..... ............ 66,531.
Summa 150,019.
Städerne: Skattskrifne
3,804.
Skatlfrie . ......... 1,912.
—- ~ 5,716.
Summa 155,735.
hvadarf alltså folktillök ningen under nämnde lid, eller! sedan sista Femårs-berättelsen
i underdånighet ingafs, ökats med 8,731 personer, hvaraf
tillökningen på Landet ulgör 8,153 eller dubbelt mot nästföregående 5 åren,
då folkökningen derstädes endast uppgick till 4,076 personer.
År 1832 funnos på Landet'. Sjelfegande Jordbrukare  8,526.
Arrendatorer eller Brukare af andras hemman
.............. 3,087.
Hemmansbrukare 11,613.
6
År 1832 funnos på Landet: Sjelfegande Torpare eller Jordegare
utan hemmantal  798.
Torpare med skatt eller arbetsskyl
dighet
till Hemmansegare . . . 9,653.
Torpare 10,451.
Hushåll Summa 22,064.
Ar 1838 funnos på Landet: Sjelfegande Jordbrukare .... 9,909.
Arrendatorer och Brukare af andras
hemman ........ 3,090.
Hemmansbrukare 12,999.
Sjelfegande Torpare eller Jordegare
utan hemmantal ...... 1,214.
Torpare med skatt eller arbetsskyl
dighet
till Hemmansegare . . • 9,996.
Torpare 11,210.
Hushåll Summa 24,209.
Således efter dessa år en tillökning af.:
Sjelfegande Jordbrukare .... 1,383.
Arrendatorer och Brukare af andras
hemman . . . . • . . . . 3.
Hemmansbrukare 1,386.
Sjelfegande Torpare eller Jordbrukare
utan hemmantal ..... 416.
Torpare med skatt eller arbet^skyl
dighet
till Hemmansegare . . . 343.
Torpare 759.
eller en tillökning af 2,145 hushåll.
De främsta orsakerna till denna tillökning i folkmängden återfinnas visserligen
i förskoning från härjande farsoter, en länge åtnjuten fred, samt i
ett utvidgadt åkerbruk och vidsträckta nyodlingar; men det som derjemte
härtill i betydlig mån bidragit och synnerligast ökat Hushållens antal, är
en nära obegränsad hemmansklyfning, jordafsöndringar och torpanläggningar.
Om verkligt sjelfbestånd allmänneligen åtföljt bosättningar och egna
jordbruk, vore det nu uppgifna förhållandet i hög grad tillfredsställande.
Erfarenheten visar dock ett motsatt förhållande inom detta Län, i hvilket
en stor del af de i anförda beräkning upptagne hushåll tillkommit på så
7
små lägenheter och under så bekymmersamma vilkor, att de ej kunna deraf
ega medel lill bergning och uppehälle. Derföre har ock det förhållande
inträffat, att heminansklyfningar, jordafsöndringar och torpanläggningar väl
bidragit att öka hushållens antaly men deremot gått öfver den gräns, som
betryggar hushållens sjelfbestånd.
Ehuru detta sjelfbestånd eller bestitenhelen aldrig kan bestämmas aritmetiskt,
medelst något visst bråk i hemmantalet, enär bemmanssättningen ej
varit i följd af något gifvet förhållande hvarken till jordrymden eller till
jordens uppskattade värde, och med besutenhet ej något annat bör kunna
förstås, än att med en faders pligt och en husbondes rätt kunna försörja sig
och de sina, synes dock klart för hvar och en, som eger kännedom om
hemmans vidd och jordens möjliga afkastning, att, inom detta Län, der
hemmansklyfning på flera ställen utsträckts till —-.'dels och ända till 5j^:dels
mantal, egovidderne, stundom inskränkta lill endast några få kapplands
rymd, blifvit i så små lotter fördelade, att man tryggt kan säga om de hushåll,
som på dem bygga och bo, att de äro hushåll utan hushållning, med
saknade utvägar till säker bergning.
Det är genom dessa hemmansklyfningar, på af onera och statsbidrag
betungade hemmansdelar, som icke motsvara besutenhet, och genom en ännu
mera obegränsad rätt till jordafsöndringar utan hemmantal samt till
torps och backstugors uppförande, som ett betydligt antal hushåll tillkommit,
utan att ega annan utsigt till bergning än genom tillfälligt och' ovisst
dagsverksarbete.
Häraf torde Eders Kongl. Maj:t Nådigst inhemta, huru den fasta förmögenheten
på landet, under en följd af flera år, inom detta Län blifvit till en del så
sönderspliltrad och ojenint fördelad emellan den derigenom uppkomna befolkningen,
att den åt en stor delaf dessa bushåll ej kan gifva nödigt uppehälle.
Derjemte synes huru behofvet af rörlig arbetsförtjenst i samma förhållande
ökats bland denna befolkning, som, äfven i fall en sådan arbetsförtjenst
tillfälligt erbjudes, ej eger någon trygghet för framtiden. Till en del af
dessa förhållanden hafva ovilkorligen enskiften varit en, i betydande män,
verkande orsak. Ej att denna orsak låg i sjelfva enskiftes-principen, men i
sättet på hvilket den tillämpades. Om dessa skiften å ena sidan på ett förvånande
sätt höjt jordbruket från den vanmakt och utur det tvång, det
låg,, så länge' nästan all jord inom Länet brukades i vidsträckta samskiften,.
visar sig dock å den andra sidan, att den brådska, synnerligast i deras
början, hvarmed de fortgått, och att de medel, som användes för att befordra
och påskynda dem, ej, voro i öfverensstämmelse hvarken med jordega-'
8
rens fria vilja eller dess krafter. Ått dessa laga skiften verkställts med stora,
kraftiga ansträngningar, kan deraf skönjas, att sedan år i8o3, då de togo
deras början, tili sistlidna år i83S, icke mindre än 1982mantal, med
en jord rymd af 497.839 § geometriska tunneland blifvit i enskifte lagde. Häraf
hafva 843^ mantal, med en jordrymd af 102,696 tunneland blifvit skiftade
under loppet af de år denna underdåniga Berättelse afser. Till dessa
kunna än ytterligare Hera procent läggas, enär flere skiften äro påbörjade,
men ännu ej afslutade eller laga kraftvunne. Att resultaterna häraf varit stora
, vidtomfattande och till mycken fördel för jordbrukets framgång och en
deraf större sädesproduktion är obestridligt, men att en betydande del af
den generation, som genomgick enskifles-perioden, fick vidkännas härda prof,
ej motsvarande dess tillgångar, får ej eller förnekas. Mången jordegare, som
var, innan dess jord kom i skifte, om ej välmående, åtminstone behållen,
blef nödsakad, i följd af de ofrivilliga ansträngningar, som han ej ens egde
rätt att undgå eller uppskjuta, till dess tillgångarne medgåfvo honom att bestrida
de kostnader enskiften och uppodlingar kräfde, att skuldsätta sig och
sin egendom till ett belopp och under så tryckande vilkor, att egendomens
styckning och slutliga försäljning ofta deraf blef en följd. Den, vid enskiftenas
början, inom Provinsen inrättade diskontrörelsen befordrade visserligen
enskiftenas fortgång, men bidrog äfvenledes till egendomarnes än ytterligare
försäljning och sönderstyckning, i följd af flera låntagares obestånd, härrörande
dels från lättheten alt göra lån, hvilken så få med varsamhet begagna,
dels genom så tryckande vilkor, mot hvilka lånen beviljades, att dennyskiftade
och nyodlade jordens afkastning ej stod i förhållande till de vid
lånerätten fästade drjga af betalnings- och ränte-vilkoren. Härigenom påbörjade
den första egentliga försäljnings-, klyfnings- och stycknings-perioden.
Fastighets-priserna voro äfven till dylika operationer inbjudande och lockande,
ty de stego i samma förhållande, som nya diskont-lån Ökte betalningstillgångar.
Kautions-sy slemet, lättsinnigt användt, grundläde auktions-systemet,
samt ett synnerligast inom allmogen förut okändt vingleri, så väl i egendomshandel,
som i penninge-affärer, hvarpå följde än flera jordbrukares
obestånd, styckningar och klyfningar i så tilltagande mått, att hemman snart
förvandlades till backstugor och förut besutne åboer tili backstuguhjon. Här
återfinnes en af de orsaker, som vållat, att det allmänna välståndet inom Länet
ej hunnit ännu sljga i samma förhållande som folkmängd och jordens
större och rikare afkastning.
Yisserligen finnes ännu en del af den gamla kärnstam qvar, som i forntids
-
9
tids skick bevarat sin ärfda och uppodlade jord ostyckad åt sig och sina efterkommande,
och som, med redbar hushållning och väl ordnade arbetskrafter,
stadgar sitt sjelfbestånd och sin besutenhet på en med sann och allvarlig
kärlek omfattad fast förmögenhet. Inom denna stam har välståndet visserligen
stigit, i bredd med jordbrukets förkofran, och framgår alltjemnt isamma
rigtning. Men på denna stam inympar sig en annan, som, dels under
namn af hemmansegare och jordegare utan hemmantal, dels som torpare,
så kalladt statfolk, backstugusittare och inhyseshjon, årligen så förökar sig
att dess mängd måste fästa uppmärksamhet och förtjenar ett allvarligt begrundande.
Den är egentligen en på landsbyggden åt sig sjelf öfverlemnad
lös och rörlig arbetsklass, som bildar egna hushåll innan försörjningsmedel
hunnit förvärfvas. Den är en produkt af föregående nämnda orsaker och
tilltager än ytterligare som en produkt af tidens lättsinniga sjelfsvåld och
den omkring sig gripande industriens egoistiska grundsatser.
Fordom, då jorden brukades hufvudsakligen med lagstadda tjenstehjon
och egna arbetare, utgjorde tjenstehjonet en medlem af det hushåll, för hvilket
han arbetade. Så väl hushållets, som arbetskrafternes trefnad och styrka
hvilade då ej endast på materiella förhållanden, utan äfven på moraliska
band emellan tjenare och husbonde. Det var sedligheten och den dagliga
ordningen, som då bidrogo till gemensamma fördelar. Nu råda i allmänhet
andra förhållanden, sedan arbetskrafterne ej mera äro så husligt moraliskt
ordnade. Egoismen, den moderna industriens räknemästare, hvars
beräkningsgrunder bortsubtrahera de moraliska valörerne, för att ernå den
största materiella vinsten, bildar lefvande arbetskrafter omkring sig, hvilka
ej åtnjuta något underhåll af husets tillgångar, den dag, då arbete ej oundvikligen
behöfves, och afskiljer tjenarens eller arbetarens hushållning från
husbondens hushåll. Det moraliska band, sorn, enligt Tjenstehjonsstadgans
anda, bör vara emellan husbonde och tjenare, är härigenom till stor del upplöst.
Följden häraf är den, att husbonden ej anser sig bunden att, utom
daglönen, ega några vidare vårdande förpligtelse!’ till en arbetare, som å sin
sida ej heller står i några fastare förbindelser Lill husbonden. Fattigdom och
elände skall naturligtvis följa en sådan familj, hvars enda tillgång är att lefva
af en godtyckligt lemnad, tillfällig arbetsförtjenst, som, äfven om den gifves
dagligen, som till exempel åt gifta statdrängar, är beräknad åt en arbetare
och således otillräcklig åt en ofta talrik, honom tillhörande familj.
Så länge dylika förhållanden endast funnos inom större städer, fabriker och dylika
inrättningar, voro olägenheterne ej så vidsträckta som nu, då äfven systemet
Femårs-Ber. f, Christianstads Län, 2
IO
fått slå rötter på landsbyggden. Nu inrymmas —• nära nog till ett obegränsadt
mått — dylika dagsverksfamiljer, antingen i arbetskaserner eller till
inhyses-rätt, allt efter den skala, i hvilken jord- eller gårdsbruket är ordnadt,
i backstugor eller stat-torp, utan någons borgen, — utan någons ansvar,
att dessa sålunda tillkomne familjer kunna lefva, än mindre bespara
något åt framtiden eller uppfostra de barn, som härigenom frambringas. Så
snart detta system fått ett allmännare omfång och gripit sig fast så väl vid
en del af de större som mindre gårds- och hemmansbruken — här och der
visserligen med modifierade och förändrade former — försvagas naturligtvis
i samma mån både faders- och husbondeväldet, som eger sin egentliga rot
och moraliska kraft i husligt ordnade arbetskrafter inom sjelfva hushållet.
Det yngre slägtet lockas äfven häraf att söka ernå en sjelfrådenhet, som så
väl öfverensstämmer med tidens öfriga sjelfsvåldsbegär. Det är genom denna
lätthet att blifva sjelfberoende på obetydliga jordlotter och att under enahanda
vilkor få en plats för att bebygga och bebo, som den nu mer och
mer rådande, lätisinniga böjelsen i samma mån befordras ibland den folkklass,
som fordom fann sig belåten och nöjd ända till mognare ålder med
stadig årstjenst, att tidigt undandraga sig beroendet af så väl föräldra- som
husbonde välden, tidigt ingå giftermål, sjelfve blifva fäder och mödrar, utan
att eftersinna och utan att kunna uppfylla de heliga och omsorgsfulla förbindelser,
som dermed åtfölja, samt, för att få en bostad, antingen söka
egande-rätt till en ringa och ofta obetald jordlapp eller ock en backstuga
att bebo, för att, oberoende af föräldrar eller husbönder, med ökad familj
likväl vara i beroende af ökade behof, som knappast kunna uppfyllas genom
en tillfällig arbetsförtjenst, hvilken är lika oviss, som hela hushållets framtid.
Så ädel och naturlig sjelfständighets-andan i sig sjelf än må vara, är
det dock onekligt, att det ofta är lättjan, lättsinnigheten och sjelfsvåldsbegäret,
som ligga till grund för ofvannämnde trängtan att vinna ett oberoende,
hvilket är så missförstådt och som erhålles under sådane vilkor och
förhållanden. Ehuru detta sträfvande till bosättning och sjelfrådenhet ökar
så väl hushållens antal, som folkmängden, och således befordrar en ökad
tillgång på lejda arbetare — nyttige för åkerbruket, då de finnas till en viss
måtta och på sådane lefnadsvilkor, att de kunna berga sig och uppföda sina
barn, är del dock, i den utsträckning detta sträfvande nu fortgår, ett
frö till djupt ingripande oordningar, och skall den befolkning, som häraf
uppkommer, genom lättja och sedeslöshet, som ej sällan äro foster så väl af
detta sjelfrådighetsbegär, som det sätt, pä hvilket deri söker sin bergning,
snart närma sig den fattigdomens gräns, från hvilken afståndet ej är stort
11
till uselhet, laster och brott. Fördöljas bör det ej heller, att en ej ringa
del af denna befolkning redan står nara dervid och i den vådliga ställning,
att den gifver samhället stora bekymmer.
Väl att fattigvård och korrektions-inråttningar finnas, som komma eländet
slutligen till mötes; men i samma mån dessa tillflykter behöfva anlitas,
år beviset uttaladt, att missförhållanden finnas, som fräta på denna
del af folkets så vål sedlighetskänsla, som dess religiösa och moraliska sinne,
ehuru ock på samma gång en stigande hyfsning och bildning och en
upplifvad industriös verksamhet samt deraf tilltagande välmåga, med åtföljande
njutningar och lyckliga utsigter, utveckla sig inom öfriga klasser i
samhället.
Behofvet af skärpta hinder emot de orsaker, som vålla det onda, vidgar
sig stundeligen. Vål kan denna skärpning råka i strid med vissa intressen
och ett sjelfsvåldigt lättsinne, dock utan att derföre behöfva tråda hvarken
den individuella frihetens eller egande- och förvårfvande-råttens billiga
anspråk för nära. Rättvisa åt alla år äfven en lika billig fordran, hvarföre
Samhället också eger grundade anspråk på åtnjutande af sin rått, att,
för mensklighetens skull, ej se det menskliga eländet ökadt, och, genom
det, den allmänna säkerheten slutligen rubbad.
Ju mera man öfvervåger dessa förhållanden, ju klarare framställa sig
orsakerne, hvarföre, inom detta Lån, ibland en laglydig, flitig, redbar och
hyfsad befolkning, finnes ett stort antal stadde i fattigdom och i en vacklande
belägenhet genom osedlighet, lättja, sysslolöshet och ett alltjemnt tilltagande
lösdrifveri.
Näringar.
Jordbruk år Lånets egentliga hufvudnåring. Onekligen har denna näringsgren
— den vigtigaste af alla — med stora steg utvidgat sig. Den
tilltagande sådesproduktionen år ett säkert och ofelbart bevis derpå. Hårlill
hafva enskiften ovilkorligen i första handen verkat; och då jag i underdånighet
redan framställt de olägenheter sjelfva sättet medförde på hvilka
de framgingo, voro dessa olägenheter visserligen ej följder af sjelfva
enskiftes-idéen, men i dess tillämpning, som blef för brådstörtande och ej
motsvarande jordbrukarnes krafter eller den ståndpunkt, på hvilken sjelfva
jordbruket då stod. Derföre visar det sig också, vid en jemförelse emellan
åkerbrukets tillstånd nu och innan enskiftes-perioden började, att åkerbrukets
utvidgning genom ny-odlingar framgått med raskare steg, ån sjelfva
åkerbrukets förbättring. Åkerns bruk, ångs- och ladugårdsskötsel samt
12
skogsvården fortgå i allmänhet ännu, synnerligast hos allmogen, efter äldre
sedvanor. Något bestämdt cirkulationsbruk, lämpadt efter jordmånens beskaffenhet
samt gödseltillgång, vill i allmänhet ej göra sig gällande. Ångsodlingen
fäster ännu ej nog uppmärksamhet. Grästorfvens afbränning begagnas
deremot ofta, som en påskyndande odlingsmetod, och gifver till
en början rika skördar, men ej sällan åro de förskotter på framtiden, genom
itererade grödor, utan understöd af gödning, tills dessa brända fält
lemna ingenting öfrigt åt kommande generationer. Mången jordbrukare inser
detta och erkänner det ordspråkets sanning: ”att jordbrånning gör rika
föräldrar, men fattiga barif’; men möter denna sanning med ett annat för
dem ännu mera gällande: ”man år sig sjelfvom närmast.’’ Detta förhållande
åberopas egentligen för att visa i hvad anda jordbruket ännu af mången
skötes och huru egoismen äfven hår vill göra sin rått gällande emot åkerbrukets
rationella åsigter.
Ladugårdsskötsel! har i allmänhet ej vunnit de framsteg, man har skål
att önska. Slallfordring i sin råtta bemärkelse vill ej vinna insteg, ej en
gång på de orter, der boskapen aftynar på magra beten, eller på de enskiftade
slättbygder, der dess nytta år så påtagligen sjelfbjLidande. Svältsystemet
råder ännu. Följden häraf år den, att det så kallade bördiga
Skåne ännu ej mågtar producera sitt eget behof af ladugårdsproduktcr.
Skogarne åro inom Lånet i starkt aftagande. 1 samma mån enskiften
befrämjat nyodlingar, ett vidgadt åkerbruk och större spannemålsproduktion,
hafva äfven de påskyndat skogarnes förstöring. Dels hafva skogarne af odlaren
blifvit undanröjde i och för odlingsföretagen, dels derföre att enligt
Enskiftes-stadgan får den växande skogen behandlas som lösören, hvilka
ej endast kunna utan böra vara borttagne inom vissa bestämda år, i fall ej
egaren ulan ersättning skall bortskänka dem; ty huru ofta kunna skogsbyten
ske? I bredd härmed var det ett af mången förespådt och nu mera
af erfarenheten bevittnadt resultat, att Ekeskogarnes uthuggande skulle blifva
en följd deraf, att egare af Kronoskalte-hemman lingö fri dispositionsrätt
öfver Eket. Den som någorlunda känner allmänna lynnet inom detta
Lån, känner äfvenledes det nära nog allmänna okynnet, att heldre ofreda
skogen, ån bevara, ännu mindre vårda och återplantera den. Äfven häri
framlyser det egoistiska begäret att inkräkta på framtidens rått. Om en
obegränsad och fri disposition öfver skog endast betraktas som en rättsfråga,
synes, att framtidens rått ej heller bör vara obevakad. Hvad förfäder
under seklers tid skonat, vårdat oell derigenom åt oss öfverlåtit, och
som beliöfver sekler för att åter uppväxa till nödvändiga och nyttiga be
-
13
hof för kommande slägten, Lör väl ej af en generation lielt och hållet få
förstöras. Om lagarne äro i detta fall återhållande, synes det ej vara orättvisa
deri. En ökad folkmängd och ökade hushåll hafva äfven bidragit till
en ökad konsumtion. Dock, äfven om den kunde minskas, blef ändå skogarnes
förfall lätt förklarad!, så länge ingen återväxt befrämjas. Tiden bär
äfven inom sig en förstörande kraft, och så länge vår enda skogshushållnings-maxim
inskränker sig till att spara pä skogen, utan att bereda någon
återväxt i stället för hvad som förgår, står vår okunnighet örn en rationel
skogshushållning i full dager.
Brännvinsbränningen fortgår deremot med ett jemnt och oafbrutet tilltagande.
Den har blifvit nutidens vigtigaste husbehof. Den är dock landthushållningens
kräfta. Denna så näringslösa näring förvandlar till brännvin
hvad som både kunde och borde användas till menniskors föda, till boskapens
utfodring och ladugårdarnes verkliga förbättring. Den drifves med den
öfverdrift, att, under det brännvin både finnes och njutes till öfverflöd, är
mången i saknad af de kraftigare födoämnen, som åker och ladugårdar borde
producera. Och, oaktadt den ej sällan drifves med verklig förlust för producenten
(hvilket gäller i synnerhet med de mindre brännvins-pannorne)
de år, priserne på råvaror, som förbrännas, ej stå i motsvarande förhållande
till brännvinspriset, fortgår likväl tillverkningen med en fanatisk ifver,
som upptager landtmannens hela omtanka. Bevis härpå är, att år 1838, då en
nära nog varande missväxt höjde både sädes- och potatespriserna lill ovanlig höjd,
tillverkades likväl brännvin här inom Länet med 7,012 stycken —■ säger
Sju Tusen Tolf—till bevillnings-afgift anmälda b rännvins -pannor, eller nära
nog en panna för hvarje tolfte mantalsskrifven person af båda könen. Härmed
synes husbehofvet i öfvermått varit tillfredsstäldt. Till den grad har
brännvinsbränningen tagit välde öfver både sinnen och landthushållning, att
om valet emellan missväxt och inskränkning i bränneri-rörelsen stod till
buds, skulle pluraliteten, utan vidare besinning, välja det förra. Derom öfvertygas
man lätteligen af den oro, som uppstår, när ringaste aning börjar,
i följd af årsväxtens mindre fördelaktiga beskaffenhet, att någon fråga om
inskränkning i tillverknings-rätten kan förekomma. Ehuru jag icke i denna
underdåniga Berättelse bör besvära Eders Kongl. Maj:t med framkastandet af
några agronomiska lärosatser, verkar likväl den nu tillåtna husbehofs-bränningen
så ingripande i hushållningens allmänna riktning, att jag ej bör underlåta
fästa Eders Kongl. Maj:ls Nådiga uppmärksamhet på de i ekonomiskt
afseende skadliga följder, denna husbehofs-bränning medför. Den har här
inom Länet uppdrifvit potales-odlingen till en för jordbruket ofördelaktig höjd,
14
hvarigenom dels utsädet af andra sädesslag å flera ställen betydligen minskas
och således äfven fodertillgångarne. Att man medelst brännvins-bränningen
ej kan ersätta denna sädes-, hö- och halmförlust, synes af nuvarande
ladugårdarnes i allmänhet sämre beskaffenhet, och att der brännvinsbränningen
starkast forceras, står ladugårdsskötseln lägst. När härtill lägges
den sed, som nästan allmänt rotfästat sig, att potates-odlingen bestrides
af arbetare, som bekomma halfva afkastningen, frångår jorden en del af den
afkastning, sorn, använd i ladugårdarne, kunde reproducera och nu i stället
lemnar intet åt jorden efter sig. Enär potates-odlingen ej ingår i någon bestämd
cirkulationsplan, utan endast beräknas för behofvet att tillfredsställa
en emot jordens krafter ej motsvarande brännvinstillverkning, hvilket är det
allmänna förhållandet, synnerligast hos allmogen och på de mindre jordbruken,
skall denna odling utsuga de krafter, sorn tarfvas för åkerns fortfarande
bestånd.
Det inkast, som stundom göres, vid en, efter felslagen skörd, inträffad
inskränkning i brännvinstillverkning, att en sådan inskränkning inom detta
Län ej verkar till det ändamål, som dermed åsyftas, enär det hufvudsakligast
är potates och föga spannemål, som användes till tillverkningen, kan,
vid jemförelse med de orter, der säd utgör liufvudsakligaste råämnet till
brännvinet, så till vida ega sin grund, som en sådan inskränkning endast
är för en kortare tid, under loppet af det året, och kan således endast inverka
på det årets afbränning och ej på det hela. Men granskar man närmare
huru brännvinsbränningen inom Länet tillgår, ser man, att dess inflytande
ej endast stannar vid en viss konsumtion af säd, utan äfven på sjelfva
produktionen, och att brännvinsbränningen är ovilkorligen en orsak här
inom Länet, att denna sädesproduktion minskas genom en på spannemålens
bekostnad för högt uppdrifven polales-produktion, hvilken ej egde rum i fall
den ej behöfdes lill brännerierne. Att så är, eller alt brännvinstillverkningen,
ehuru hufvudsakligast grundad på potates, återverkar på sädes-produktionen,
bevises af de orter inom Länet, der brännvins-produktionen starkast
framtvingas. Detta förhållande inträffar märkbarast inom Länets norra och
nordöstra del, inom hvilken brännvins-produktionen är högst. Inom denna
ort och synnerligast inom den sednare, hvaraf en stor del är bördig och
borde vara sädesgifvande, äro likväl sädespriserna nästan alltid högre än på
de flesta andre orter inom riket. Härtill bidraga både den konsumtion och
den minskade produktion, som härröra af brännvinstillverkningen. En blott
för ögonblicket inträffad inskränkning i tillvérkningsrätten kan ej förändra
detta förhållande, enär landlmannen vid såningstiden elier på förhand ej kan
15
kånna om någon inskränkning kommer i fråga, hvilken vanligast ej tillkånnagifves
förr ån alla förberedande anstalter till brännvinsbränningen åro
vidtagna. Deremot skulle ett för spannemålstillgångarne och för landtmannen
mera råttsenligt förhållande ofelbart vinnas, om tillverkningstiden så inskränktes
hvarje är, att den derefter, älven i följd af årsväxten, ej behöfde
vidare inskränkas. Om, till exempel, brånn vinstill verknings-råtten inskränktes
till halfva den tid emot den nu dertill gifna eller till tre månader
samt. skattens erläggande innan brunning fick påbörjas och att denna
tid derefter borde hvarken få ökas eller minskas, vann land (mannen en på
all rättvisa grundad trygghet, som han nu ej eger, i afseende på tillverkningstiden;
och förutse kan man, att tillverkaren ej heller härpå skulle förlora
i behållen inkomst, helst en härigenom minskad brännvinstillverkning
ofelbart skulle i samma förhållande öka varans försäljningspris och derigenom
gifva producenten samma penninge-tillgång och derjemte en större behållning
genom besparde råämnen. Potates-odlingen skulle härefter blifva,
hvad den borde vara, ej endast en följd af för vida utsträckt brännvinstillverkning,
men förblifva ordnad i sammanhang med ett vål inråttadt åkerbruk.
Allt delta i underdånighet anfördt så vida brännvinstillverkningen
skall fortfarande tillhöra husbehofvet. Dock — båttre och rättast hade det
varit, att brännvinsbränningen aldrig stått i något direkt samband med jordbruket,
ej heller varit fästad vid hemmantal eller vid hemmanens uppskattningsvården,
utan varit, i likhet med all annan fabriks-rörelse, upplåten
till dem, som derpå ville använda sina kapitaler, med en derefter grundad
beskattning, så att den ej blifvit endast en åt hemmansegare tillhörig privilegierad
husbehof srörelse.
Att potates-odlingen, i den utsträckning den nu fortgår och i förening
med den sed att jordegare härtill upplåta jord emot halfva afkastningen, leinnar
försörjningsmedel åt fattigare hushåll år onekligt; men att många fattiga
hushåll härigenom tillskapas, som häruppå bygga deras enda uppehälle,
kari ej heller förnekas.
I samma mån nu varande husbehofsbränning ofördelaktigt verkar så vål
på sjelfva åkerbruket, som på ladugårds-skötseln, skall den äfven betydligen
bidraga till skogars och torfmåssars medtagande och totala förstöring.
Ej nog med den för brånneriernas drift behöfliga dagliga konsumtion, utan
härtill kommer äfven det i skogsbyggden skogsödande svedjandet. Det sednare
år egentligen ett bihang till brännvinstillverkningen, då det sker vanligen
för att få en ytterligare tillgång till potates och, med den, en ån ytterligare
tillgång på brännvin. Det vore ej ulan intresse, att kånna det
16
verkliga förhållandet emellan den qvantitet skog, som vår
inom landet kråfver, och den skogsåtgång, sorn följer af brånvinnsrörelsen. En
dylik uppgift skulle må hända leda till den slutföljd, att af samma skål, som
bergslag ordnades, inom hvilka en bestämd smidesrått stadgades i förhållande
till skogstillgången, vore det ej oförenligt med nödigt afseende på
skogarnes bestånd, att, inom detta Lån, der brännvinsbränningen kan anses
som provinsens bruksrörelse, äfven bestämma brånneriråtten i vissa brännvindas
eller, för att mildra uttrycket, i vissa pannelag, med ett utsatt t ill—
verkningsbelopp, i förhållande till ortens skogs- eller torftillgångar, vare
sig tillverkningen sättes på fabriksfot eller som en husbehofsnåring, så att
framtidens rått ej lider af hvad vi nu, genom en obegränsad rått till skogen,
med en verklig våldsam skyndsamhet bjude till att förstöra.
Från hvilken sida man således ån granskar nu gällande husbehofsbrånningens
följder, äfven om man undersöker dess verkan i moraliskt afseende
och dess inflytande så vål på sedligheten, som den allmänna ordningen,
stadgas det omdöme, att den, genom det öfvermått, hvarmed den nu bedrifves,
arbetar så vål på folkmassans, som på åkerbrukets, ladugårdars,
skogars och våra torfmåssars oundvikliga förfall.
Af stort inflytande så vål för konsumenter som producenter åro de
hos oss så ofta påkommande starka omvexlingar i spanmålspriserne. Alla
näringar lida häraf. Skälet till detta förhållande är, alt en vål ordnad spannemålshandel
ej finnes och kan ej finnas, så långe ingen bestämd tull för
varans import år gifven. Ofverskottet af en rikare skörd kan ej med någon
säkerhet förvaras af upplåggaren och försvinner derföre innan mindre
ymniga års behof påtränga. Der ingen säker och vål ställd spannemålsliandel
finnes, finnes också ingen regulator hvarken för spanneinålstillgångar
eller priser. Derföre händer också, hvad som under förflutna åren inträffat,
att, då landlmannens afsåttningsbekymmer inställa sig den ena dagen
och i bredd dermed ropet om öfverproduktion och fallande priser, följa
straxt derpå oerhördt höga priser, hunger och nöd.
Ett nytt tidskifte för Skånska landthushållningen synes påbörja genom
det allvar, hvarmed en del större Possesionater fästa sig vid sin landthushållning.
Stora reformer vidtagas på en del större egendomar. Sjelfbruknings-systemet
i stort börjar uttränga arrende- (affermerings-) och det så
kallade hofveri-systemet. Det sednares olämplighet år af de flesta tänkande
insedd; men huruvida öfvergången till sjelfbrukning, i den skala fråga
nu år, eger företräde framför aflermering, sysselsätter ännu olika opinioner.
Fram
-
17
Framtiden kommer att upplösa problemet. Det allmänna har dock harvid
ett stort\ intresse alt bevaka, nämligen att arbetskrafterna, på så stora
sjelfbrukningsgårdar, sorn man börjar organisera, anskaffas och underhållas
på ett sått, att de slutligen ej ån ytterligare öka de rörliga massor af
hushåll och lösa dagsverks-familjer, som redan gifva bekymmer åt fattigvård,
korrektions-inråltningar och den allmänna säkerheten. Emedlertid
bör, så vida nu nämnde vilkor iakttagas, denna verksamhet ibland de större
jordegarne i agronomiskt hänseende och i samma mån den framgår på
rationella grunder, medföra nytta för landtbruket och, såsom exempel, göra
i detta afseende god verkan äfven ibland mindre jordbrukare. I allmänhet
behöfva dessa föresyn, ty någon egen forskningsifver ibland allmogen
förmårkes ej i denna riktning. De äldre sedvanornas inflytande på åkerbruket
fortfar mer ån kunskapsbegåret eller den vetgirighet, som erfordras
för att med grundlig kännedom omfatta de mångfalldiga ämnen, som tillhöra
en rationel landthushållning. Lånets Landthushållnings-Sällskap har
också derföre ända hittills knappast existerat till form, ån mindre har det
kunnat tillvägabringa några egentliga resultater. Nya stadgar för Sällskapet
har vål i underdånighet blifvit förslagne och af Eders Kongl. Majit i Nåder
gillade och stadfåstade. Men hvarje försök, att gifva behörig och ökad
verksamhet åt ett hushålls-sållskap, skall stranda och kan endast gifva ringa
och obetydliga resultater, inskränkta inom trångare grånsor, så långe
den jordbrukande klassen saknar en för landtbruk och hushållningen afpassad
bildning, och sä långe de, som ega den, sakna ett mera lefvande nit
och verksamt intresse för landthushållningens allmänna framsteg och förkofran.
Att medelst skrifter, i ämnen som angå jordbruk och landthushållning,
kunna verka, möter eit stort hinder genom hos allmänheten bristande
elementar-kunskaper. Mängden af landtbrukare eger ej stort förtroende
för meddelanden af denna art, dels genom bristande förmåga att
rått fatta och förstå dem, dels derföre att traditioner och sedvanor åro de
stöd, vid hvilka den synnerligast fåstar sig. Fråga har derföre blifvit
väckt om ett för Skånska provinsen gemensamt praktiskt Jordbruks-Institut.
Skånska provinsens båda Läns Hushålls-Sållskaper hafva härom förenat sig,
för att med gemensamma krafter verka i detta afseendet och till en början
redan hål till inköpt en egendom. Äfvenledes år det i alla afseeriden önskligt,
alt det Furst-Institut, som år i fråga alt inom Lånet bildas, må få
den framgång, sorn man har skål att hoppas. Doktor Fintelman (född Preussare),
som under ett par års vistande hår i provinsen hos flera enskilda skogs
Fcmärs-Bcr,
för Christianstads Län, 3
18
egare gjort sig fördelaktigt kånd för kunskaper och nit för sitt yrke, har
tillkännagifva, att han ämnar instundande höst inråtta ett dylikt institut och
dertill lått åt sig upplåten Segesholms gård, lydande under Widtsköfle egendom,
sednast tillhörig nu mera aflidne handlanden Gustaf Hagerman.
De vidtagne åtgärder för Håstafvelns förbättrande visa god verkan,
hvarigenom remonter för Kavalleri- regementerne nu till betydligare antal
kunna inom provinsen erhållas och införskrifningen häraf ifrån Dannemark
minskas.
De omsorgsfulla vidfagne anstalter för Får-racernes upphjelpande visade
lefvande verkningar, men hafva likväl ännu icke hunnit öfver några
schåfferier, på en och annan af de större egendoinarne. Sednare årens
trögare afsättning med de finare ullsorter, derå prisen åro beroende endast
på några fä klådesfabrikanters inom en enda och ifrån Skåne aflägsen fabriksort,
med hvilka inga andra köpare tälla, kommer säkerligen att försvåra
denna industris vidsträcktare framgång.
Inom Lånet finnas icke några allmänningar eller rekognitionsskogar.
Under åren i854 med i858 har, enligt bifogade uträkning, medelpriset
å ett drångdagsverke utgjort 16 sk. Eko. Medelmarkegångsprisen hafva varit,
för Råg 8 Rdr 5 sk. 4 rst., för Korn 6 Rdr 4 sk. 3 rst. och för Hafre
3 Rdr 24 sk. 6 rst. allt Bko. Dock hafva de årligen understigit de gångbara.
Då markegångs-såttningen år af vigt, enär både Statens och många
enskildes intresse dermed år förenadt, bör jag ej underlåta att i underdånighet
framställa svårigheten att verkställa denna prissättning enligt föreskrift
, sorn bestämmer tiden dertill i de första dagarne af November månad
hvarje år, vid hvilken tillgångarne ännu ej kunna vara kände och inga
priser ännu stadgade.
Bergsrörelse. Andrarums Alunbruk år det egentliga bruk i Lånet och
har de sednare fem åren leinnat en medeltillverkning uppgifven till 1,906 |:dels
tunnor alun, derföre värdet upptages med 22,87(3 Rdr 38 sk. 5 rst. Bko.
Bruket sysselsätter 71 personer.
Af de i öfrigt inom Lånet befintliga verk och inrättningar, sorn i tabellen
åro upptagna, lörtjenar Pappersbruket Klippan flen mesta uppmärksamhet
genom så vå! de olika papperssorters godhet, som de olika machiner,
hvarmed arbetet verkställes. Detta Pappersbruk sysselsätter 100 personer
och värdet af dess årliga tillverkning uppgifves lill 368,739 Rdr Bko.
Antalet af arbetare, sorn vid bergsrörelse, fabriker, bruk och andra
dylika näringar och verk sysselsättas, år 3og personer, hvarjemte värdet af
deras tillverkningar kan uppskattas till 24o,igof Rdr Bko.
19
Binäringar: Sjöfart:, i synnerhet Från Bjere härad, hvars kustboar
begagna denna utväg liii förtjenst. Be anses för dugligt och raskt sjöfolk.
Från Länets östra och södra kuster göras ej obetydliga transporter af säd
till Blekingska hamnar och bereda skut- och båtegare någon inkomst. Dessa
återföra vanligen ved och andra skogselfekter. Fiske, hvaraf det i saltsjön
är det mest lönande och sysselsätter många hushåll, hvilka deraf hafva
sin enda utkomst. Jagt, som genom sin obetydlighet ej kan räknas som
någon egentlig inkomst. Salpeterkokning, nu mera obetydlig och i det aflagande,
att, då tillverkningen år 1835 uppgick till 2,034 Lisp., har den
sedermera allt mer och mer minskats och år 1838 nedgått till endast 456
Lisp. Orsaken härtill kan återfinnas i Kronans nedsatta lösningspris och
skogarnes jemna aftagande. Tjärn- och Potlaske-bränning, kolning och tillverkning
af ylle- och Jinncväfnader äro i aftagande; tillverkningar af jern,
såsom årrbillar, hästsKor, liar, yxor m. m., samt af träd, såsom laggkärl,
hjul, kistor m. m. sysselsätta allmogen från skogsbyggden och gifva dem
en ej obetydlig inkomst; tobaks- och . humble-planteringar samt lin- och
hamp-odling fortgå till Länets behof och till någon afsalu äfven till andra
orter.
Af förenämnde yrken ega visserligen flera medel till förtjenst, men
att ens närmare bestämma den inkomst dessa binäringar lemna deras idkare
är svårt, om icke omöjligt, helst det är allmogen, som sysselsätter sig
med dem och ulan att ens för sig sjelf göra några beräkningar deröfver.
Handel: inskränker sig hufvudsakligast till landthandel, med afsättning
i Länets släder och på landlmarknader. Den betydligaste exporten till
andra orter är spannemål och brännvin, som finna afsättningsplatser i sjösläderne
så väl inom Länet, som i nästgränsande Län. Brännvins-exporlen
bereder visserligen en ej obetydande penningelillgång inom Länet, hvilken
dock ej skulle minskas i fåll Författningen rörande brännerihandteringen
utgick ifrån den princip: att, medelst minskning i varans qvantitet, öka
varans försäljningsvärde. Det kan ej helier undgå Länsstyrelsens uppmärksamhet,
att brännvinshandeln, i dess nu varande förhållande, börjar från
flera håll alt urarta, hvilket ej sällan förråder sig så väl å en del köpares,
som säljares sida. Dels utvidga spekulationerna sig till lättsinniga beräkningar
och derå följa betydliga förluster, dels bereder öfvermåttet af lill gå n -  garne, spridda på nästan alla händer, tillfällen att både. köpa och sälja på
kredit eller mot förskotter på framdeles skeende lefveranser. När dessa afhandlingar
ske utan försigtighet, utan beräkning och stundom utan ärlighet,
följa derpå lagsökningar, vid hvilka producenten, sorn ej fullgjort sina åta
-
20
ganden, förpligtas att erlägga öfverenskomne vitén, oftast utfåstade för att
på förhand bekomma ett obetydligt förskott. Dessa vitén åro stundom så
dryga, att köparen har största vinsten af att kontraktet ej uppfylles af säljaren.
Dylika transaktioner inveckla i lagsökningsmål och rättegångar en
del af allmogen, som, för att erhålla ett litet föx’skott, råkar i både mindre
gynnsamma och i mindre grannlaga ställningar.
För den spannmål,; som utom Lånetj kan a fy tirås, finnes afsättning
dels i de närgränsande Lån, som deraf åro i behof, dels i närmaste sjöstäder,
för att derifrån afyttras till allågsnare orter.
Hvad för öfrigt handel, näringar och slöjder inom Lånet vidkommer,
gäller äfven hår den erfarenhet, att näringstvång alstrar näringslöshet.
Nya vågdelningar beredas der de larfvas. Svårigheten att få dem
afgjorda och fastställda hårrör af de invecklade former, sorn vidlåda de flesta
dylika administrativa och ekonomiska ärenden.
Politisk Författning.
Kammarverk. Under nu föregående år har någon ny Jordebok icke
upprättats.
Under dessa åren hafva Ssi7t- Kronohemman blifvit till Skatte inköpte.
Undersökningar åro gjorde rörande tuliqvarns-råtten vid flera mjölqvarns-lågenheler
och hafva dervid upplysningar erhållits om fleras obehörighet.
Flere hafva derföre blifvit utdömde, så vida egarne ej kunna vinna
ny skattläggning.
Den vidfogade tabellen utvisar i öfrigt de förändringar i Hemman,
Lågenheter, Verk och Inrättningar, som sedan sist afgifna Femårs-Beråttelsen
egt rum.
Jordens skiftande grannar emellan har de sednare åren fortgått, i enlighet
med sorn förut blifvit uppgifvet. Genom denna håg för utbrytningar
blifver cfen af Staten anordnade utflyltningshjelp af 4ooo R:dr årligen
icke så tillräcklig, att de dertill behörige, genast efter bevisligen verkställde
utflyttningar, kunna denna ^flyttningshjelp erhålla, utan få vänta till
dess de, i sin ordning, och på sått Kongl. Brefvet af den ig Oktober 1825
utstakar, i mån af tillgång, kunna densamma ulla. Den utflyltningshjelp,
hvilken på delta sått återstår att utgifva, för redan behörigen stadfåstade
skiften, belöper sig till 17,489 R:dr 7 sk. 5 rist. Banko.
Af Strömrensnings-fonden har Länet ej erhållit något understöd.
Utom Helge å, hvarom jag förut haft nåden nämna, finnas ej eller vatten
-
21
dr*g nf (leii beskaffenhet af t de kunna blifva användbara för transporter.
Några mindre åar finnas vål, sorn med afseende på de låga marker, sorn
omgifva dem, kunna tarfva upprensningar, för alt genom en lägre vattenhöjd
förbättra dessa marker och göra dem odlingsbara; men som de ej åro
betydande, synas ej heller andra medel dertill behöfvas, ån jordegarens egen
omtanka.
Uti förutnämnde tabell år antalet af hemman af olika natur, lågen1
eter, bruk, qvarnar 111. m., tillhörige Kronan, läroverk, fromma stiftelser
oell så vidare uppgifvet.
Till Posthemman åro indelta '23{§|:dels mantal. Gåstgifvaregårdar
finnas inom Lånet till ett antal af 33 stycken.
Den af Eders Kongl. Majit i Nåder fastställda nya boställs- och byggnadsordning
för militie-bostållen vid de indelta Regementerne verkar fördelaktigt
på nämnde boställens skötsel och vård. Härtill bidrager äfven
den närmare uppmärksamhet, som Regements-chefer och Bostålls-direktionerne
derå lemna. Deremot saknas för Justitie- och Låns-staternes innehafvande
boställen någon bestämd boställs- oell byggnads-ordning. Denna synes
vara af behofvet påkallad, helst dessa boställens innehafvare vanligen
stanna längre qvar vid ett och samma boställe och kunna, i följd af en långvarigare
försummelse och vanvård, förr försämra dessa lågenheter, hvilka
likväl utgöra en Statens betydande egendom, som, vårdad och underhållen,
utgör en lika betydande del af dessa embetsmåns löningsfond.
Den klagan, som stundom höres öfver Statsbidragens ojenina fördelning,
liemtar sin egentliga grund derifrån, alt de dela utgå efter hemmantalen
och att de nästan alla utgå derifrån. Då dessa ej åro i förhållande
hvarken till hemmanens jordrymd eller hemmanens godhet, saknar denna
klagan ej anledning. Det år ej så mycket skatternes belopp som fördelningen
och synnerligasl sältet, på hvilket de utgöras, som tynger den skattdragande.
Af alla onera år skjutsning det som medför för landtmannen
största besvärlighet. Dessutom år äfven detta onus så ojemnt fördeladt,
alt de vid de större vågarne och gåstgifvaregårdarne belägne hemman ensamme
få vidkännas det, då deremot de mera aflågsne åro derifrån befriade.
En jemnkning hemman emellan vore i detta afseende derföre rättvis.
Detta synes så mycket billigare nu, sorn både en del af postlöringen och
alij fångskjuts åro i sednare tider pålagde reserv-skjutsen, hvars åliggande
derigenom ej obetydligen ökats. Ehuru skjutslegan nu år i betydande mån
högre, emot hvad den fordom var, synes ett missförhållande ännu vara
emellan skjutsningsbesvär och ersättningen derför. Detta bevises bäst
22
deraf, att, så snart ett frivilligt accord uppslår om skjutsning, blir det accorderade
priset vida högre ån de fastställda skjutspenningärne. På vissa orter
visar sig visserligen mindre obenägenhet mot skjulsniiigs-besvåret; men
ej utan skål kan det frågas: om de veta deras verkliga fördel? Den lilla
penning, som landtbrukaren på landsvägen infår, år en lockmat, som drabbar
åkerbruket. Den obetydliga förtjenst, som derigenom inflyter, kan ej
motsvara förstörda dragare, bortspilld tid och en demoraliserande sysselsättning.
På alla de skillén der hållskjuts möjligen kunnat inom Lånet indragas,
har denna indragning blifvit verkställd.
Broars underhåll, väglagning och snöskottning åro hår i Provinsen
besvärliga onera. Utan motsägelse färdas den resande i alla afseenden pä
hemmanens bekostnad. Den resande begagnar vågar och broar, till hvilkas
underhåll han ej skattar det ringaste, då hemmansegaren deremot ensam
dertill skall bidraga. En fördelning i underhålls-skyldigheten emellan
deri resande och bro- och våg-underhållaren vore rättvis.
Kronans räntegifvare hafva äfven anledning till missbelåtenhet genom
det olika sått, hvarefter tionden utgår, och hvarigenom en del räntegifvare
åro missgynnade. Den tionde, som redan år disponerad, får antingen
lefvereras in natura eller lösas efter öfverenskommelse emellan råntegifvären
och räntetagare!!. Den odisponerade tionden deremot lefvereras
antingen i natura eller efter markegängspris. Kronans tionde lemnäs på
bestämda lefy.ereringsstållen, då råntetagaren eger rättighet att anvisa lefver
erings— prfer. I dessa olika fall uppstå olika fördelar, helst markegångspriset
alltid år vida under det pris råntetagaren sätter. Derföre uppkomma
icke sällan tvister emellan räntetagare och räntegifvare. De åro obehagliga
för dem båda.
Under loppet af de sednare åren liar uppbörden kunnat verkställas
utan synnerliga svårigheter. Härtill har laridtmannens varors raskare omsättning
och en ökad tillgång på penningar medverkat, hvartill Diskontoch
Privatbanker i vidsträckt mån bidragit. Den plikt, som nu drabbar
dem, sorn vid uppbördsstämma ej erlägga skatten, verkar vål på de mindre
skaltskyldige, hvilka’ derföre sällan eller vida mindre ån förr restera med
skattens erläggande vid uppbördsstämma!!; men deremot år vitet för obetydligt
för de skattskyldige, sorn erlägga större summor, hvarför också ingen
verkan deraf ibland deni förspörjes. Mången gifves, som eger förmåga
att i råttan tid afbörda sig sin skatt, men finner beqvåmligare att hemma
hos sig erlägga den vid påfordran, ån att antingen genom ombud eller
23
personligen sjelf inställa sig vid upphördsståmman. Ett dylikt uppbördssätt
ökar svårigheten för Kronobetjeningen att medhinna imlrifningen till redovisningstiden
och försvårar den kontroll, som kan hafvas öfver de medel,
hvilka inflyta vid uppbördsstämma». För att motverka denna sjelftagna
oordning och detta missbruk, vore lämpligt, att stämuioböterne bestämdes
i visst förhållande till debetsumman och till det belopp, att det åtminstone
motsvarade vanlig ränta för kapitalet, så att det ej blifver mera lönande
att undandraga sig betalningsskyldigheten, ån att i råttan tid inbetala summan.
Vid tabellens^ upprättande hafva, såsom medelpris, följande beräkningsgrunder
blifvit följde:
Kostnaden för en Hussar eller Dragon, med häst, mondering, passevo
-
lans m. m. . .
. . . . 120 R:dr.
En Soldat med mondering, underhåll, passevolans m. m. . . tii : 24.
Bidrag till Kleresiet af hvarje helt hemman . » . . , . . 5o: —
Dito till fattigförsörjning  ...» 2: 28.
Skjutsningsbesvåret
i4: —
Väghållnings- och brobyggnads-skyldighet ....... g: 18.
Di verse onera och allmänna besvär .......... 8: —-
Beloppet af de till rustningskostnader anordnade räntor af rusthållsoch
augments-hemman åro i tabellen upptagne under rubrik Jordeboksoch
Hemmantals-ränta; meri någon häst vakans-spannmål ingår ej bland Kronans
intrader, likasom rolefrihels-afgifter ej utgöras, enär några oroterade
hemman icke finnas.
Politi. De enda egentliga municipala inrättningar, som finnas inom församlingarne
för att derinom bevaka sedligheten och ordningen, åro kyrkoråden
och ordningsmän. De finnas till formen, i enlighet med gällande föreskrifter;
men beklagligen år deras verksamhet i och för den sak de åro åmnade, lika inskränkt,
som hågen att verka i denna rigtning år sällspord. Annu åro egna
närings-omsorger för mycket och omsorgerne för det allmänna för litet
öfvervägande, hvaraf föijer alt de försakelser, som drabba dem, som åtaga
sig municipala ombestyr, oftast anses för stora, och att municipala inrättningar,
som motsvara ändamålet, förgäfves kunna påräknas så långe den regeln
gör sig gällande: att lönlös möja ej är mödan värd. Vål synes en gnista
af vilja framskina hår och der; men vanligen tåndes den af någon enskild,
som genom en nitisk och kraftig ihärdighet bjuder till att verka i denna
rigtning; men med honom slocknar gnistan och någon mera allmän anda
att återlända den finnes ej ännu. Polis-ordningen njuter derföre föga stöd
af de municipala styrelser, som finnas, hvarföre ock embetsmanna-myndig
-
24
lieten och Krono-betjening måste oupphörligen framträda, äfven der den aldrig
behöfde göra det, om menigheter sjelfve bevakade deras eget bästa oell
ville hålla hand öfver de ordnings-mål, som böra tillkomma dera. Vid
socknestämmor afgöres visserligen en del af församlingarnes inre angelägenheter;
men äro ofta prof huru begreppet om municipalitets-styrelse ännu är
outredt och outveckladl.
Fattigvården bestrides enligt gällande författningar. Inom flera socknar
synes farhågan för de förut här omnämnde lösa familjer leda till, vid
socknestämmor fattade, beslut, att befria socknen från åliggandet att försörja
dem. Öfverenskommelser göras, som ålägga jordegarne hvar för sig att
sjelfva ansvara för dylika familjers underhåll, hvilket åliggande intecknas i
jordegarens egendom, med förbindelse till efterträdaren att ikläda sig samma
ansvar. Dessutom hafva vissa församlingar utsträckt försigtigheten ända
derhän, att gifva sig rätt, alt, i fall församlingen det äskar, fordra särskild
borgen att åligganden uppfyllas. Jag omnämner detta specielt, dels
för att i underdånighet visa de farhågor, som börja göra sig gällande i afseende
på denna del af befolkningen, dels för att visa huru vigtigt det är,
att municipala styrelsers beslut må vara enliga med allmänna stadgan för
att vara gilltiga. Ofvannämnde fall är lagstridigt, så länge lagen ålägger
socknen gemensam fattigvård, hvarföre dess gällande kraft ej heller kan fortfara
längre, än hvar oell en inom församlingen frivilligen uppfyller de vilkor,
öfverenskommelsen bestämmer. Någon stadfästelse kan ej härå vinnas,
ehuru den stundom sökts. Några socknar hafva äfven inom sig öfverenskomma
om Förliknings-domstolar. Att afsiglerna äro rena och välmenande,
derom kan och bör ej tvifvel uppstå. Men äfven häri visar sig en håg
till makt-utöfning, som är motstridig dels med lagen, dels med sjelfva idéen
om förliknings-domstol. Genom sockneslämmo-beslut stadgas t. ex. vite för
hvar och en inom socknen, som antingen stämmer eller låter stämma sig
till laga domstol, ulan att först göra målet anhängigt vid förliknings-domstolen.
Menigheten inom socknen till väl lar sig härigenom en makt, som lagen
ej tillerkänner den, så länge lagen ingen förlikningsdomstol hvarken erkänner
eller bjuder. För öfrigt står sjelfva idéen om förliknings-domstol
ej tillsammans med tvång. Ty skall parten tvingas att inställa sig vid förliknings-domstol
och frivilligheten således ej utgör principen, förblifver föi’-  liknings-domstolen endast en formalitet och förvandlas till en ny instans
och en tvångs-domstol, i likhet med de öfriga och motsvarar således ej dess
25
bestämmelse. Dylika öfverenskommelser kunna naturligtvis ej vinna den
stadfästelse, som likväl hos Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande sökes.
Brandstodsföreningar finnas inom några härader och har förlidet år den
af Eders Kongl. Maj:t i Nåder gillade och stadfästade brandstodsföreningen
inom Willands, Gerds och Albo härader kommit i verksamhet. Ännu återstå
härader, som ej ega brandstodsföreningar. Det uppstår alltid svårighet
att tillvägabringa dem, genom menigheternas motvilja och obenägenhet att
ingå i dylika föreningar, så länge det får bero af hvar och en att undandraga
sig dem.
Länets Sparbank, förlagd i Christianstad, framgår allt jemnt med ökad
verksamhet. För att göra den nyttig för orter inom Länet, som äro aflägsnare
från hufvud-kontoret, hafva flera filial-kontor inrättats, hvarigenom,
och i samma mån som flera filial-kontor uppkomma, flera orter äfven kunna
begagna denna nyttiga inrättning. Som ett bevis huru förtroendet för denna
sparbank har stigit, får jag i underdånighet uppgifva, att, då bankens ansvarigliets-summa
år 1832 utgjorde 68,971 R:dr 9 sk. Banko, utgjorde den vid
1838 års slut 174,920 R:dr 10 sk. Banko. Detta förtroende bevittnar sparbanks-direktionens
nitiska bemödanden, äfvensom deras, hvilka benäget åtagit
sig att förestå filial-kontoren inom aflägsnare socknar.
Inom de flesta pastorater och socknar finnas Skolor med antagne lärare.
De äro dels fasta, dels ambulatoriska och hafva de sednare åren i
betydlig mån ökats genom presterskapets nit, församlingars medverkan och
enskildes frikostighet. Ehuru det ej tillkommer mig att inför Eders Kongl.
Maj:t i underdånighet bedömma skolväsendet, kan jag dock ej undgå bevittna,
att hvarken Kristendomskunskap eller sedligheten, ej helier upplysning
och bildning bland folket stigit i samma förhållande som skolor stiftats, reformerats
och ny-organiserats. Skälet tyckes vara, att vid folkbildningen
fästes för mycken vigt på dess yttre gestalt och att man för den förgäter
den inre kärnan. Saken viker undan för formen. För vetandet genom läsning,
som jag kallar den yttre bildningen, förgätes den inre uppfostran eller
hjertats, böjelsernes och vanornes förädlade rigtning. Man fordrar vanligen
för mycket å ena sidan och för litet å den andra. På Skolan vill
man öfverlåta hvad som bör tillhöra föräldravården och Kyrkan. Utom de
sednares medverkan, står Skolan utan fast fot, ty all sann folkbildning hvilar
ovilkorligen på religiös och moralisk uppfostran. Velandets, kunskapernas
gradationer gå i oändlighet och kunna ej tillämpas lika på alla, då
deremot fordran på Kristendomens ljus, sedlighet och dygd är eller borde
Femärs-Ber, f. Christianstads Län, 4
26
vara lika för alla. Denna fordran är hela mensklighetens, alltid oberoende
af öfriga sociala förhållanden. Idjertats och känslans daning bör föregå
begreppets. Det förra tillhör foialdra-vården, det sednare Skolan. De böra
understödja hvarandra och båda understödjas af Kyrkan. Förgäfves skall
den allmänna Skolan arbeta på en sann folkbildning, om föräldrarne undandraga
sig deras pligt. Det bör tillhöra den allmänna vården, att kontrollera,
stadga och göra den enskilda vården inom hemmen säker och verksam.
Derefter kunna allmänna skolor först blifva nyttiga. Hvad skolor särskildt
beträffar, uppstå dessutom stora svårigheter genom de kostnader, som
erfordras för att ställa dem i det skick, att de motsvara ändamålet, så vida
det skall någorlunda vara stigande. I vårt land, der närings-omsorgerne
kräfva så stora ansträngningar för lifvets bestånd, måste, om allmänna
skolor med duglige lärare skola finnas, Stalén mellankomma och i detta afseende
understödja de fattiga. Billigt vore det ock, helst folkets och mensklighetens
förädling bör för Staten och Samhället vara lika vigtig, som all
annan materiel förädling, hvartill Staten nu bidrager och gifver medel.
Inom Länet bestrides läkare-vården af skicklige läkare. Härtill bidrager
äfven regementernes läkarepersonal. Ehuru mycken fördom mot läkares
biträde ännu finnes bland allmogen, börjar likväl förtroendet allt mer
och mer visa sig och läkare att begagnas. Det är likväl med helsans vårdande,
som med uppfostringsväsendet. Det bör egentligen börja med det
uppväxande barnet. Detta tillhör synnerligast föräldra-vården, med biträde
af läkares insigter. Huru liknöjdheten likväl äfven i detta afseende finnes,
får jag, såsom exempel, åberopa, att vid 1838 års Bevärings-mönstring framvistes
inom en socken 24 beväringsskyldiga ynglingar, hvilka alla blefvoÄasserade,
ty ingen var duglig tili landets försvar, i följd af kroppsliga missbildningar
och bräckligheter, uppkomne hufvudsakligast af försummad vård
efter tillfälliga yttre åkommor, för hvilken försummelse dessas föräldrar och
husbönder gjort sig skyldige. Inom Länet finnes ett Läns-lazarett i Christianstad.
Det är sammanslaget med Länets Kurhus. Fonden lill lazarettets
underhållande har uppkommit genom enskildes frivilliga bidrag och gåfvor.
Med Eders Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd hafva flera socknar frivilligen
afslått af kyrkornas medel den så kallade kyrko-inspektors-rågtunnan
till lazarettet. Detta tillskott, jemte det, som tillkommit genom den så kallade
Filénska donationen, har satt Lazarelts-direktionen i tillfälle att begagna
öfriga egna medel att utvidga lazarettet och till detta ändamål låter den
nu uppföra en ny tillbyggnad, hvarigenom 100 frisängar framdeles blifva
att påräkna, inberäknade de, som tillhöra kurhuset. Kurhus-afgiften har
27
med år 1838 måst utgå med Fern skillingar för hvarje mantalsskrifven person.
Detta härrör dels af alla varuprisers stigning, hvarigenom underhållet
blifver dyrare, dels deraf att, genom veneriska smittans tilltagande, ett ökadt
antal smittade patienter måste intagas på kurhuset.
Städer.
Inom Länet finnas tre städer, nämligen: Christianstad, Engelholm
och Cimbrishamn.
Af dessa är Christianstad den folkrikasle och den betydligaste. Denna
stad har, den tid Helge-å var segelbar, drifvit en ej obetydlig handel,
och var då en nederlagspials för en stor del af Skåne och Kronobergs Län.
Sedan nämnde å, genom det nya utlopp den för omkring CO år sedan erhöll,
blifvit äfven för båtar ofarbar, har handeln å detta ställe betydligen
aftagit. Alla varor transporteras nu landvågen från Åhus till Christianstad
och alla fartyg måste lasta och lossa på en öppen och farlig redd. Handeln
har icke dess mindre de sednare åren tilltagit, dels genom en ökad
produktion inom en talrik och produktiv ort, dels genom en i betydande
mån ökad konsumtion så väl inom Christianstads stad, som deromkring liggande
orter. För några år sedan varierade in- och utgående tullen vid Åhus
emellan 3, 4 a 5,000 R:dr årligen. Sistlidne år utgjorde den 34,072 R:dr
8 sk. Banko. Då handeln, under så svåra olägenheter, som nu åtfölja den,
genom Åhus hamns ofördelaktiga beskaffenhet och en försvårad transport
land vägen derifrån till Christianstad, likväl betydligen stigit, synes, att, genom
hamnens upphjelpande och förbättrad vatten-kommunikation emellan
denna hamn och Christianstad, handeln skulle stiga än vidare och gifva
lif och rörelse åt industrien. Frågan om hamnens upphjelpande och att göra
Helge-å flottbar är flera gånger förut väckt, och har den Nådiga uppmärksamhet,
Eders Kongl. Maj:t förut täckts gifva häråt, lemnat det hopp, att
Eders Kongl. Maj:t, vid nu förnyad underdånig framställning om dess verkställighet,
äfven skänker detta företag det Nådiga hägn, som städse rönes
inom vårt Fädernesland, då allmänt nyttiga företag ifrågasättas.
Folkmängden i staden, med under stadens jurisdiktion liggande byarne
Nosaby, Näsby och Åhus lastageplats, utgjorde vid 1838 års mantalsskrifning
3,909 personer, deraf mantalsskrifne voro 2,662 och skattfrie 1,247.
Hvarförutan i staden finnes tillhörande dels Wendes Kongl. Artilleri-Regegemente
1,385, dels Norra Skånska Infanteri-Regementet 116 personer.
Till folkets bildning inom staden finnes en Trivial-skola, en Lancaster
-
28
skola, en Borgare-skola och en Flick-skola, hvilka alla hafva sina särskilde
lärare, som underhållas så väl af Staten, staden, sorn enskilde personers
donationer, hvilka till belopp ej kunna uppgifvas förr än de till skolverket
och fattigvården anslagne och gifne medel af den, för ett sådant ändamål,
under innevarande år utsedda Komité hunnit klassificeras och ordnas.
Näringarna bestå i handel, handtverk och fabriker. Handeln, modernäringen
för stadsrörelsen, har under sednare åren tilltagit och är redan
omnämnd här ofvan. Till staden föres en betydande mängd landtmannaprodukter.
De så kallade torgdagarne, två i veckan, kunna liknas vid marknader.
Der omsättas ej obetydliga summor. Den handel, som derigenom
uppkommer, härrör dels al en betydlig konsumtion inom sjelfva staden, genom
ett betydligt antal tjenstemän så väl inom Kongl. Hof-Rätten, som Länsstyrelsen
och Garnizonen, dels derigenom att Christianstad är en bytesplats
för skogs- och slättbyggdens alster. Häraf följer, att varupriserna äro här
vanligen högre än på de flesta andra orter. I anseende dertill, att staden
helt och hållet omgifves af fästningsverk och flera byggnader användas för
Kronans och stadens behof och staden har ett betydligt antal militäre och
civile embets- och tjenstemän att inrymma, hafva äfvenledes fastigheter och
hushyror stigit till en, särdeles i mindre städer, ovanlig höjd, ehuru många
nya, större hus blifvit byggda under sednare åren.
Det till Länet hörande Lazarett och Kurhus är förlagdt inom staden;
och då flera Regeinents-läkare., äfvensom Provincial-läkaren äro här boende
saknas ej läkare-biträde. Som Läns-lazarettet blifvit grundadt genom enskildes
bidrag och alla dylika donationer äro gjorda med uttryckliga vilkor,
att endast landet egde rätt till läkarevården derstädes, egde staden,
som förut ej velat bidraga till lazarettet, ej heller någon rätt alt begagna
det. Sistlidne år tillvägabringades dock den öfverenskommelse emellan staden
och Lazaretts-direklionen, att emot en viss årlig afgift af staden fick
den ett visst antal frisängar på lazarettet, hvarigenom de sjuka inom staden,
som behöfva läkarevård på lazarettet, nu kunna komma i åtnjutande
af denna fördel.
Fattigförsörjningen inom staden sker genom fonder, som dertill äro
donerade. En ny reglering är under handläggning för att ordna fattigförsörjningen
i ett bättre skick, än som hittills varit.
Ordningen inom staden handhafves af Kommendanten och] Borgmästaren,
enligt gällande Lag och Författningar.
Skjutsningen bestrides af staden med biträde af angränsande byar.
En
-
29
Enligt sistlidet ars uppgift, funnos fartyg, stadens handlande tillhörige,
af 129 Fördels lästetal.
Under sisllidne år funnos inom staden 153 mästare, 133 fabriks-och
handtverks-gesäller saint 270 lärlingar.
Fabriker äro: En klädesfabrik, 2 garfverier, 5 färgerier, 1 kammakeri,
2 tobaksfabriken 2 urfabriker, 1 spegelfabrik och 1 tapet-tryckeri,
hvilka lyda under Hall-Rätten. — Klädesfabriken har först vid slutet af
sisllidne år hunnit blifva färdig, så att några resultater deraf ännu ej kunna
uppgifvas.
De prohibitiva författningar och skrå-ordningar, hvilka äro ämnade
att gifva stöd åt städernas näringar, synas snarare hafva motverkat än bistått
dem. Erfarenheten har i långvariga tider lemnat härpå ett säkert bevis.
Denna erfarenhet visar oss tydligen att stadsmanna-näringar och slöjder
ej vunnit på nu gällande författningar.
Engelholm.
Stadens folkmängd uppgår till 601 mantalsskrifne och 271 skattfrie,
eller 872 personer.
Stadens handel är ringa, likasom liandtverkerier. Staden har derföre
på landels kultur och näringar föga inflytande* liksom de gifva invånarne
föga inkomst, så att större delen af handtverkare befinnas i mindre goda
omständigheter.
På stadens enskilda bekostnad är likväl en Skola inrättad och underhålles.
I och för Fattigförsörjningen har ett Fattighus blifvit uppbj'ggdt af
medel, som Hans Maj:t Konungen i Nåder anslagit, hvarförutan Kongl. Maj:t
särskildt i Nåder skänkt ett betydligare belopp, hvaraf räntan, ökad med
årliga bidrag, af stadens invånare, användes lill de fattigas underhåll.
Handtverks-personalen utgöres af 70 mästare, 39 gesäller och 42
lärlingar.
Särskilde anstalter för sjukvården finnas icke, men läkare-biträde
saknas ej. Den beslrides dels af Provincial- läkaren, dels af en af staden
lönad Stadsläkare.
Cimbrishamn.
Stadens folkmängd uppgår till 1,038 personer, af hvilka 394äro skattfria.
Stadens näringar, handel och industri äro af ringa inflytande på den
deromkring liggande iandsbyggden. En del spannmål uppköpes, men denna
5
handel inom staden aftager i samma mån,' som spann målshandeln öfvergå It
till fiskelägen i orten, der spannmålen upphandlas och hvarifrån den öfverföres
sjövägen tili Blekingska hanmarne, hvarest] uppköparne finna afsättning.
Handeln inom staden bedrifves af 8 handlande, biträdde af 10
liandelsbetjenter.
Af Fabriks-inrättningar finnas inom stadens område: 3 färgerier, 3
läder-garfverier, 1 tegelbruk, 1 ur-fabrik och 1 tobaks-fabrik. Dessa fabriker
sysselsätta 6 mästare och 26; gesäller, och tiilverknings-värdet uppgifves
till 15,104 R:dr årligen.
Handtverkerierne förse staden och närmaste landsorten med sina arbeten.
De idkas af 42 mästare, 22 gesäller och 50 lärlingar.
Sjöfarten idkas med 5 fartyg af öfver 10 lästers dräglighet, tillhopa
dragande 109 läster.
Några prohibitiva författningar till stadens fördel existera icke.
För folkbildningen finnes en Apologist-skola, med endast en lärare»
Staden underhåller dessutom en Skola för fattiga barn, deri vexel-undervisning
användes.
Någon särskild anstalt för sjukvården finnes ej, men eger staden af
i orten boende läkare nödigt biträde.
Christianstads Lands-Kansli den 28 November 1839»
GEORG von ROSEN»
J. N. bråkenhielm»
O. BECKMANN»
KONGL. MAJ:TS
BeF AlLXISf(l81IåFTA1IIDE8
UTI
MALMÖHUS LÄN
TILL
KONGL, MAJ:T
I UNDERDÅNIGHET AFGJFNK
FEBlÅRS-BERÄTTELSE,
Fö» Agen 1832, 1833, 1834, 1835 och 1836.
TRYCKT HOS J. A. WALLDÉN,
1840.
I. §.
Länets allmänna beskaffenhet.
Mai möhus Län består af slättbygd och skogstrakt. Den förra, utgörande
Södra och Vestra delarne af Länet, omgifves af Kattegatt och Östersjön
och har för det mesta bördig jordmån, såsom lera och svartmylla, med
undantag af en del trakter närmast hafvet, hvarest jordmånen är sand- och
grusblandad, men liksom annorstädes å slättbyggden rr.era jemn än backig.
Till slättlandet kan man isynnerhet hänföra Oxie, Skylls, Wemmenhögs,
Ljunits, Herrestads, Torna, Bara, Rönnebergs och delar af Luggude,
Onsjö, Harjagers, Fä'rs och Frosta Härader, ehuru jemväl å dessa slätttrakter,
isynnerhet vid större Egendomar, finnas skogar både till husbehof
och afsalu. Berg, strömmar, åar eller sjöar finnas icke af den betydenhet,
att de förtjena serskildt anmärkas; dock är såkallade Löddeström, uti hvilken
inom ett kort afstånd finnas inrättade flera Mjölqvarnar, den gagneligaste
och kan anses utgöra ungefära gränsen emellan slätt- och skogstrakten;
hvadan vattenverken äro tillgänglige för beggedera. Skogstrakten eller
norra delen af Länet, angränsad endast af Christianstads Län, är mera
ojemn och stenbunden, och ehuru den på åtskilliga ställen bar någon lera,
är likväl så väl denna som öfriga jordmånen bestående af sand och
svartmylla mera mager. Gränsen emot nämnde Län framgår mindre beqvämligt
och tarfvade rättelse.
Icke allenast Socknar, utan äfven byar finnas delade emellan begge
Länen. Tranås by i Herrestads Härad, på alla sidor omgifven af Christianstads
Län, är likväl Malmöhus Län tillhörig. Dessa omständigheter
förorsaka ofta olägenheter för Prästerskap, Kronobetjening och äfven för
innevånarne sjelfve. Fråga har förevarit att Ljunits och Herrestads Härader
skulle sammanslås till ett Fögderi med Ingelstads och Jerrestads Härader
i Christianstads Län, och att alla fyra Häraderne, jemte Ystads
Stad skulle förläggas till ettdera Länet; men i anseende till innevånarnes
yttrade åstundan, att hädanefter få förblifva vid den Läne-reglering som
4 —
nu äger rum, har Eders Kongl. Maj:t uti Nådigt Bref den 16 December
i836 härtill leinnat bifall.
Utan att rubba Läne-Indelningen i dess helhet, vöre det likvisst både
i oeconomiskt och ecclesiastikt afseende nyttigt, att gränsskillnaden Länen
emellan så rättades, att delning af Socknar och Byar undanröjdes; hvadan
jag utber mig nåden att härom framdeles få göra serskild underdånig anmälan.
En del af Färs, större delen af Frosta, Harjagers, Onsjö och
Luggude Härader räknas vanligen till skogsbygd, ehuru icke någon särdeles
skog här numera är i behåll, utom vid Satesgårdarne.
Flygsands-fälten, som i fordna tider varit af betydligt omfång och
ofta medfört skada, hafva visserligen genom skogsplantering blifvit något
dämpade; dock är i detta afseende ännu mycket att tillgöra; men dels
brist på nödiga medel, och dels svårighet att hägna i en ort, der ej annat
stängsel-ämue finues, än jordvallar, gör aila förelag i denna väg svåra och
långsamme.
2. §.
lnnevånarne.
Hos den sjelfägande slättbonden på sin ostyckade hemmansdel, råder
i allmänhet mycken välmåga. Sällan lägger han sjelf hand vid arbetet,
utom hvad en del körslor angår; men jemte tillsyn öfver tjenarne, ordnar
och styrer han sin yttre hushållning. Han utmärker sig städse för en
stilla och fredlig lefnad, är nykter och anständig, samt alltid helt, rent
och snyggt klädd i en drägt, sorn, om än den består af tyg från främ
mande
otter, till formen icke afviker från den i hans hemort bruklige.
Sällan företager slättbonden resor utom sin ort vid andra tillfällen, än
då lian för inköp af timmer eller skogs-effecter nödgas besöka Norra delen
af detta, eller angränsande Christianstads Län. Handlande i Sjöstäderne
äro dock försedde med byggnadstimmer och andra skogsprodueter, dem
tillförde från skogsbygden eller ock förskrifne från andre orter, och för
det mesta lillhandlar sig slättboen nödiga skogs-effecter i nämnde städer.
Ständigt deremot besväras slättboen af utvandrare från främmande,
mindre bördige orter, och det sätt hvarpå dessa kringvandrare någon gång
framfarit, har hos honom verkat ett misstroende och tvärt bemötande emot
främmande, som, af sådan anledning, beskylla slättboen för ohjelpsamhet
och ogenhet.
Ehuru en viss tröghet i lynnet, härrörande från dtds climatet och
5 —
dels från för strängt arbete i ungdomen, råder hos slältboen, är han likväl
icke i bildning och seder underlägsen allmogen å andra orter.
Innehafvare af nära i oändlighet styckade hemmansdelar, Herregårdsbönder
och tjenare äro oftast deremot mindre bildade, mera råa och lill
lynnet tröga, allt en följd deraf, att de genom träget arbete i en tung
och mödosam jord måste söka sin bergning, utan att ega lid öfrig
för ernående af någon själsodling. Synnerlig lust härföre, kan man ej
eller skäligen vänta af tjenare och arbetsfolk, som under hvad årstid
sorn helst anvisas till boningsplats kalla, oeldade, fuktiga rum, om icke
ibland, åtminstone i närheten af kreaturen, hvilka på flera ställen, i
afseende på boningsrum, äro bättre lottade än tjenstefolket.
Herregårdsböndernes belägenhet är olika och beroende på den omtanka
och skonsamhet de röna af sine Husbönder. En del här i Länet stå
icke i välmåga och hyfsning långt efter Åboer å egna Hemman, då deremot
andre, hvilkas pålagor äro drygare, befinnas i sämre tillstånd; dock
har erferenhelen visat, att nitiske Prästmän, genom inrättande af ändamålsenlige
Skolor, i senare tider till betydlig del förbättrat det råhetslillstånd,
hvarföre hela gods fordom varit kända.
Åboer å i allt för små delar styckade Hemman, äro i afseende på utkomsten
i sämre villkor än bönderne under Herregårdarne. De anses för
sjeliägande, och ehuru de icke kunna hemta nödig bergning af de få kappland
jord, hvarå de med hustru och barn i eländiga byggnader äro boende,
vilja de dock oftast i lyx och lefnadssätt imitera sin granne å större
hemmansdelen och njuta lika beqvämlighet, utan att, åtminstone sällan,
bidraga till sitt och de sinas uppehälle genom arbete för dagspenning hos
andra, hvilken utväg skulle anses mindre passande för en sjelfägande Åbo.
Följden häraf är och blir, att Fatlig-inrättningar, isynnerhet i missväxt-år,
måst af dylika Åboer, med deras hustrur och barn, anlitas, eller
ock, i händelse understödet härifrån blir mindre tillräckligt, olofliga utvägar
till bergning gagnas, och hvarigenom tillökning i brottslingars antal
icke sällan uppkommer.
Till lynne och väsende är deremot Skogboen mera liflig, och för erhållande
af sin bergning, den hans innehafvande jord sällan lemnar i tillräcklig
mån, tvungen derpå använda mera omtanka än Slätlboen, för alt
mot spanaemål utbyta sina varu-artiklar och tillverkningar å längre aflägsna
orter och städer. Under utfarter i sådant afseende skilja sig skogsbygdens
innevånare betydligen från slättens, ilhy, att de förre mera utmärka
sig för benägenhet för starka drycker, för ofridsambet och någon gång'äf
-
ven våldsamheter emot vägfarande. Välmågan i skogstrakterne har under
senare missväxtåren aftagit, isynnerhet af den orsak, att priserne å boskap,
det hufvudsakliga skogboen har att aflåta, varit ytterst låga. Herregårdsböndernes
tillstånd är ungefär enahanda med hvad här ofvan angående
slättbygden finnes anmärkt; äfven hvad deras bildning angår, hvilken på
åtskilliga ställen, genom ett nitiskt Prästerskaps .bemödande, äfven här vunnit
framsteg.
Enligt sista Femårs-Berättelsen, eller år i83i, uppgick folkmängden i
Länet lill 206,5o4; hvaremot efter sistlidet års Mantals-Längder och inlemnade
förteckningar den nu utgör
å Landet .... 1a'5
i Städerne . . . 25,142
eller tillsammans 215,067., af hvilka erlägga Mantalspenningar:
å Landet .... io3,386
i Städerne .... 15,o6q
n8,455, och frie från Mantalspenningar
å Landet och i Städerne äro . . . . 96,612.
Af detta förhållande visas, att folknummern under sistförfliitna fem
åren ökat sig med 8,563; hvaremot ifrån och med 1827 till och med 1831
folkmängden ökat sig med 11,521, eller med 2,q58 flera personer, än under
senare fem åren. Endast kopporna och febersjukdomar hafva under
denna tid hemsökt Länet; men de flere på hvarandra följande missväxtåren,
derigenom mindre bemedlade personer afhållits från giftermål och
bosättningar, hafva hufvudsakligast vållat, att en mindre folkökning ägt
rum, än nästföregående åren.
3. §.
JSäringarne.
1 ett Land utan särdeles skogar, berg och strömmar, mäste jordbruket
och boskapsskötseln blifva hufvudnäringarne. I hvad mån dessa under senare
fem åren förkofrat sig eller aftagit, åligger mig nu redogöra. Att
sluta af den mindre spannemåls-production, som under nämnde år ägt
rum, skulle man lätteligen kunna tro, att hågen för jordbruk vöre i aftagande;
men så är ej verkliga förhållandet. Sedan sista Femårs-Berättelsen
afgafs, har ej någon särdeles gynnande årsväxt i allmänhet inträffat, utan
7
snarare, isynnerhet åren 1806 och 1887, missväxt såväl å säd som foder,
menligt inverkat på åkerbruk och boskapsskötsel; men deremot eggat landtmannens
håg, att lära känna bristerna uti handhafvandet af förenämnde
näringar och upptänka medel att genom förbättrade anstalter derutinnan
motverka olägenheterne af mindre gynsam årsväxt. Att vigtiga steg härtill
under senare femårs-perioden blifvit tagne, tror jag mig här nedan kunna
visa. I södra delen af Länet är all jord, åtminstone den sjelfägande, skiftad,
utflytlningarne verkställde och planerne odlade, så att föga odling
återstår; och man har således bekostat förändringen och börjat hemta någon
frukt af de betydligare förbättringar enskiftandet medfört.
Fullkomlig nytta häraf är ej att påräkna, så länge dels oförmåga och
dels räddhåga qvarhåller allmänheten vid förfäders bruk och sedvanor, äfven
vid behandlingen af tillskiftade- och nyuppodlade jorden, hvarå gemenligen
gagnas nästan ofonändradt brukningssätt,, åker-redskap och sädesslag.
.
Olägenheterne, sorn häraf följa,, har man väl insett, men föga kunnat
rälta. En oeh annan Possessionat har dels vid Jordbruks-Institut inom
Riket och dels utomlands, sökt bibringa sig sjelf undervisning i åkerbruket,
eller bekostat en dylik åt Inspeetorer och tjenare,, och vid sin Egendom
infört nyare tiders brukningssätt. Den i närheten boende allmoge har äfven
i vissa delar följt exemplet; men så länge den ännu icke fått ögonskenligen
skåda nyttan och fördelen, bär efterföljden icke varit till den
grad märkbar, sorn man hoppas den blifver i framtiden^ Länets HushållsSällskap,
i det skick det var ordnadt,, såg sig oförmöget att afhjelpa bristerne
uti jordbruket och att åstadkomma nödiga och nyttiga förbättringar.
En ny organisation af samma Sällskap blef alltså år 1834 beslutad och
nya stadgar af Eders Kongf. Maj:t den 3o April i836 till efterlefnad fastställde.
Då det gamla Sällskapet ej utgjordes af mera än något öfver Etthundrade
Ledamöter, består det nya af öfver Ett Tusende medlemmar.
Dessa äro indelade uti Förvaltnings-Utskott, Contracts-Comiteer och Pastorats-beredningar,
alla med bestämd verksamhet. De rön och försök i
Landthushållningen, som tilldraga sig inom Länet, komma härigenom till
allmän’ kännedom, äfvensom upplysningar härutinnan från ut- och inrikes
orter meddelas allmänheten tillbaka. Allmogen och mindre jordbrukare,
som utgöra pluraliteten af Hushålls-Sällskapets Ledamöter, varda härigenom
både uppmuntrade- och- liksom tvingade, att närmare akta på och redogöra
för hushållssättet hemma, och till hemmavarande återföra besked om tilldragelserne
vid Sällskapets sammanträden och de rön i jordbruket, som
— 8 —
dervid blifvit uppgifne. Att allmSnhetens lust för förbättringar i sin landthushållning
härigenom tilltagit, är en gifven följd, och man hoppas att
den tid ej är aflägsen, då allmogen i sitt brukningssätt skall inse olämplighet
och felaktighet i gamla vanor och nödvändighet att desamma öfvergifva.
Bristfälligheterne uti Skånska jordbruket och orsaken hvarföre spannemål
härifrån orten är å främmande handelsplatser mindre begärlig än
annan, har Hushålls-Sällskapet noga öfverlänkt, och lill en början ansett
nödvändigast uppmuntra allmänheten till ombyte och anskaffande af tjenligt
utsäde, ändamålsenliga åkerredskaper af flera slag, samt vidtaga odling
af fodervexter och nödig dikning. Verkan af en dylik uppmuntran och
fördelen deraf har redan låtit märka sig inom Länet, då ej mindre i83ö
än nästlidet år vacker gröda bergades efter de flera hundrade tunnor råg
och korn, hvilka, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd, dels tullfritt
och dels mot nedsatt tull från utrikes orter blifvit införde och till
utsäde gagnade inom Länet. Modeller till åker-redskaper äro äfven anskaffade
och eftergjorde samt större fält med åtskilliga sorter gräsfrön besådde
och nödige framställningar om den nytta dikning medfört, lemnade,
så att man i dessa afseenden liar att vänta betydliga framsteg. Fullkomlighet
härutinnan står likväl svårligen att vinna, så länge man dels å aflägse
ort inom Riket och dels utomlands måste söka både theoretisk och
praktisk kunskap i jordbruket. Detta binder har ingalunda blifvit förbisedt
af Hushålls-Sällskapet, som i sådant afseende förenat sig med Christianstads
Läns Hushålls-Sällskap om ideen, att för hela Skåne bilda ett
Jordbruks-Institut genom Actie-teekning; och hvarvid Elever af alla stånd
skulle erhålla undervisning i Landthushållningens hela vidd. Förslag till
ett dylikt Institut är under förlidet år redan uppgjord t, och för de åtgärder
som sedermera blifvit vidtagne, utber jag mig nåden att i nästa Femårs-Berättelse
få redogöra. På förhand torde jag få yttra, att få ideer och
förslager till upphjelpande af åkerbruk hafva varit väckte, som mera förtjena
att behjertas och med värma omfattas, än bildandet af ett Jordbruks
Institut i Skåne, hvarest jordmånen, isynnerhet å slättlandet, är ypperlig,
men hvars odlare bära farhåga för att å främmande orter söka
nödig bildning. — Lusten att vinna denna i hemorten, och nyttan och
nödvändigheten alt äga kunnige tjenare, medverkar i den mån till Institutets
tillvägabringande, att jag äger godt hopp om ideens realiserande.
Näst denna anstalt, då den en gång blir ordnad, anser jag den i Staden
Lund, med Eders Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd år 1836 inrättade
Hypo
-
9 —
Hypoteksförening vara mest välgörande för Skånska Åkerbruket. Den mindre
bemedlade Landtmannen, som för skifte af ägorne och deraf följande
utflyttningar och nya odlingar varit tvungen öka sin skuld, utan att likväl
i den ordning som vederbör kunna sköta sin tilldelta plan, bar i nämnde
förening falt utväg till Ian å billigare vilkor, än annorstädes, och derjemte
hopp och utsigt, att gälden i framtiden skall försvinna. Föreningen
är också allmänt anlitad och har jemte öfrige lånanslalter inom Länet, såsom
Låne-Contoir, Privat- och Sparbankar verkat stegring ej blott å priset
å jord och å de produkter, som deraf frambringas, utan äfven till betydlig
del hindrat det så kallade procenteriet. Då Skånska Åkerbruket sålunda
har stöd att hoppas både i intellectuelt och pecuniert hänseende, bör man
med skäl påräkna, att det i framtiden kan vinna sin höga bestämmelse:
Landets ändamålsenliga uppodling och Odlarens välstånd.
I norra delen af Länet ligga större delen af ägorne under skifte, och
jordbruket derstädes har ej ännu hunnit synnerlig stadga; likväl och isynnerhet
vid större egendomar, hvaribland må nämnas Trolleholm och Rögla,
äro i senare tider genom ett ordnadt Landtbruk, nyodlingar och utdikningar,
sådane förbättringar och förändringar vidtagne, som forntida innehafvare
skulle ansett nästan omöjliga. Vid förstnämnde egendomen skedde
härmed tidig början, så att nu varande innehafvare!! redan hämtar betydlig
vinst af förbättring i brukningssättet. Enligt tillförlitlige uppgifter lemnade
Trolleholms egendom år 1806 omkring 3,400 R:dr Banco i årlig afkastning
och hade utfattiga och svaga Hofveribönder och torpare, som ,
ehuru innehafvare af bördig jord, icke kunde producera säd till eget behof;
hvaremot samma egendom, nu mera försedd med välbehållne Frälsebönder
och Arrendatorer, anses afkasta minst 20,000 R:dr Banco.
Circulationsbruket är allmänt antaget å Slättbygden och äfven å visse
orter i Skogstrakterne. Omvexling sker med Råg, Korn, Hafre, Pötäter,
Ärter och Vicker. I obetydlig mängd! odlas Hvete, Bob vele och Bönor.
Under senare femårs-perioden har man äfven inom Länet odlat en större
mängd Raps än tillförene; och, ehuru den för det mesta gifvit stor vinst,
förmodas likväl att denna växt, i anseende dertill, att den mattar jorden
mera än annat säde, utan alt lemna fodertillgång, icke hädanefter bibehålles
i dien myckenhet som hittills. Detta kommer likväl att till stor del
bero på framgången af odling af foderväxter, hvarigenom mera tillfälle till
stallfodring och gödning af jorden yppas. Mindre vanskelig och i flere
afseenden nyLligare anses deremot under sislförflutne tvenne åren vidtagne
Landsh. i Malmohus Län Femårs—BerdUeise.. 2
— M» —
odlingen af livitbetor, hvilka likväl hufvudsakligast blifvit planterade i närheten
af Städerne Malmö och Landskrona, hvarest Socker-Fabriker under
nämnde år äro anlagde; och af framgången häraf blir hvitbets-odlingen beroende.
Något stadgadt omdöme i desse afseenden, då så väl odlingen af
frukten som Eabriks-Inrättningarne äro nyligen påbörjade, kan väl icke ännn
meddelas. Genom en förnuftsenlig behandling hoppas man likväl, att dylika
Fabriker äfven här i landet skola med fördel kunna drifvas, och nästan
allmän är den önskan, att sådant måtte inträffa, på det hvitbetan,
som , utom det att den innehåller sockerämne, ock utgör ett härligt foder
för kreaturen, med desto större fördel må kunna odlas.
Spannemålspriserne hafva under föregående åren, i synnerhet de tvenne
senare, varit ovanligt höga; en gifven följd af en mindre tillgång på dylik
vara; och i anseende till missväxt å potäter, har äfven bränvinspriserne
varit tärn mel igen uppdrifne. Från fiskelägen utskeppas en stor del spannemål
och bränvin till Blekinge och Galmare Län, hvarifrån istället hitföres
trädvaror; men något bestämdt besked om qvantiteten af de produeter,
som vid sådane ställen härifrån afföras, står ej att vinna. Hvaremot, enligt
infordrade uppgifter från Tullkamrarne inom Länet, från Städernes hamnar,,
ander sist förflutne fem åren, blifvit utskeppado;
Till Inrikes orter:
År
1833 .
. , , .
219,860 Tunnor Spannemål.
»
1834 •
......... • . 2^9,660
99
99
99
i835 .
99-
99
99
i836 .
99
99
99
r83y .
..........218,587
99
99
Till Utrikes orter:
År
i833 .
SpannemåL
99
1834 •
99
99
99
i835 .
99
99
99
1836 .
99'
99
99
i83y .
Endast till Inrikes
99
orter:
99
kr
i833 .
• •• • • • • • • • I\ 1
Kannor
Bränvin.-
99
1834 •
99
99
99
i835 .
99
99'
99
i836 .
99
99
99
i83y .
99*
99'
— li
-
Son! ofvan är nämnd t, utgör näst efter jordbruket Boskapsskötseln andra
hufvudnäringen. Denna har under senare femårs-perioden, i synnerhet
missväxtåren i836 och 1-837, icke ens kunnat bibehållas i sitt fordna
skick utan försämrats.
I anseende till foderbrist blefvo under förstnämnde året en stor del
kreatur undanslagtade eller lill vanpris afytlrade och då foderbristen påföljde
året blef ännu större, kunde allmänheten, i synnerhet i skogslrakterne, knappast
lifnära så många kreatur, som erfordrades lill jordbruket och hushållet.
Å slättbygden, der tillgången på spannemål och halmfoder samt grönfoder
om sommaren varit större, har man sökt, alt i det närmaste bibehålla
kreaturen vid deras förut ganska ringa antal. Vid ålskillige större egendomar
bar man från Utrikes orter inforskrifvit kreatur af utsökte raner,
hvilka jemväl blifvit kringspridde och när mera gynnande år inträffa samt
odling af foderväxter blir mera allmän, har man skäl hoppas framsteg i
boskapsskötseln, icke allenast till qvanliteter af kreatur, utan äfven till
qvaliteten; äfvensom att den, under mindre gynsamma år, någorlunda skall
bibehålla sig.
Hästafveln. Denna har mera än Boskapsskötseln bibehållit sig, isynnerhet
i trakterna vid och omkring Flyinge Stuteri, der Allmogen dels har
större tillgång på goda Hingstar, och dels bebor en bördig ort, passande
för Hästa fveln.
Genom den vidtagne förändring med Stuteriet lill Plingst-Depöt, blifva
väl Hingstarne mera kringspridda i landet, men fördelen af deras begagnande
icke vid sjelfva Depöten ådagalagd.
Under senare femårs-perioden hafva fullblods- så väl Ston som Hingstar
blifvit införskrifne till Länet, och redan finnas många hel- och ännu flera
half-blodshästar af Svensk födsel.
Ett bolag har bildat sig för inköp af tvenne dyrbara fullblodshingstar
och efter den ene af dem hafva redan flera föl fallit, men den andre är ej
förr än i höst från England öfverkommen. Årliga kapplöpningarne vid
Helsingborg bevistas äfven af Allmogen, som dels för seger vid kapplöpning
och dels för uppviste vackraste och bästa Unghästar erhållit belöning, hvilken
uppmuntran tyckes hafva medfört god verkan. Emellertid har tillräckligt antal
Remonter till Cavalleri-Regementerne förefunnils; hvilket förhållande
jag hoppas kommer att fortfara, om den håg för Hästafveln som redan visat
sig bibehålles.
Fårafveln har deremot tilltagit, dels af den orsak, att desse kreatur
under nästförflutne torra somrar bättre trifvits, dels ock emedan ull blifvit
— 12 —
■en mera allmän handelsvara. Vid de flesle större egendomar äro Schäferier
anlagde, och enligt Contract-Comileernes uppgifter funnos förlidet år,
oberäknade Allmogens får vid llerregårdarne, i3,83c) stycken får, af mer och
mindre ädel race; och för skötandet af dessa samt behandling af ullen, hafva
Possesionater dels sjelfva skaffat sig besked å utländsk ort och dels derifrån
hemtat Schäferi-Föreståndare, samt varit betänkte på att anskaffa Ull-sorterare.
Föga uppmuntrande har likväl Ullafsättningen hittills varit. Större fördelar
i afseende på Ullförsäljningen hade man påräknat genom den i nåder tillåtne
Ullmarknaden här i Staden; men hittills hafva endast någre få köpare infunnit
sig och Schäferiägarne rest härifrån mindre belåtna, efter att antingen
till nedsatt pris, bestämdt af i å 2 köpare, hafva afyttra t sin vara, eller
ock densamma magazinerat.
På det ej dylika tilldragelser skulle nedsätta lusten för Schäferi-handteringen,
hafva öfverläggningar förevarit angående anläggning al antingen
Klädes-Fabrik, Ullspinneri eller Ull-Magazin någorstädes i Skåne och Schäferiägarne
inom begge Länen utfärdat lista för Actie-teckning; men någre
afgörande beslut äro ännu icke fattade. Hof-Marskalken Grefve Bark och
Kammar-Herren Knorring hafva emedlertid inköpt och här i staden uppsatt
en Spinnmachin för Kam-ull, hvilken likväl ej hittills blifvit satt
i gång.
Skogarne. Tillgång härpå finnes egentligen vid större egendomar, både
till husbehof och afsalu. I elen så kallade Skogsbyggden eller Norra delen
af Länet, äro, åtminstone å Allmogens hemman, skogarne till större delen
ulhuggne. Härtill hafva laga skiften i väsendtlig mån bidragit, i thy, att
utflyttande på skog beväxta planar blifvit, för uppodling af Åker och Äng,
försatte i nödvändighet att undanrödja skogen; hvilket, i förening med nödvändigheten
för Allmogen alt under senare missväxtåren tillgripa och afyttra
så mycket skogseffecter som möjligt, för uppköp af spannemål och andre
lifsförnödenheter, har under förflutna femårs-perioden mera än tillförene
medtagit skogarne, utan att någon vetterlig betydlig återplantering, om ej
på någon af större llerregårdarne, ägt rum. Å slättbygden gagnas i allmänhet
torf, och å vissa orter i närheten af sjöstäder äfven stenkol. Torfmossarne
anlitas i synnerhet under goda år, då bränvinsbränningen drifves
med allvar, och desse, om ej Allmogen vidtager en varsammare och mera
systematisk behandling, blifva med tiden otillräcklige. Tillförseln af ved
och andre skogseffecter från Calmare och Blekinge Län har varit ymnig,
men priset derå tyckes med hvarje år stiga, hvilket förhållande jemväl för
framtiden troligtvis kommer att fortfara, så vida icke ortens innevånare
— 13 —
mera hädanefter än hittills, dels vårdar den skog och torfjord, som är
qvar, dels ock vinnlägga sig om ålerplantering af den förstnämnde. Några
Possessionaler hafva dock varit betänkta på, alt mera ändamålsenligt vårda
skogarne; och i sådant afseende från utrikes orter införskrifvit i Skogsvettenskapen
kunnige män.
I samma män jorden uppodlas, erfordras större och rymligare byggnader.
Dessa uppföras vanligen af korsvirke och råsten och någon gång af
tegel. Detta senare jemte trädvirket hämtar slättboen för det mesta hos
köpmannen i Sjösläderne och gagnar äfven byggmästare derifrån.
Forntida byggnadssättet med så kallade klenväggar är åtminstone af
sjelfägande Allmoge för det mesta bortlagdt, såsom utan varaktighet.
Så väl å Slätt- sorn Skog-byggden nyttjas halmtak, och i sistnämnde
trakt är byggnadssättet mera olika och rättadt efter tillgången på skog, sten
eller lera. Ärliga anslaget 4ooo R:dr Banco utdelas i föreskri Iven ordning
till utflyttande Skiftestagare och är för dem ett välgörande understöd, ehuru
delta anslag i anseende till i senare åren fullbordade mångfaldiga skiften i
norra delen af Länet ej medgifver utdelning genast efter det skiften äro
afslutade, utan händer att vederbörande icke förr än 5 å 6 år derfter kunna,
i följd af anslagets otillräcklighet, tilläggas dem tillkommande medel.
Gamla sättet alt hägna med pil, jordvall och dike å Slättbyggden samt
risgärde i Skogstrakten, fortfar ännu. Ägaren af Rögla har i senare åren
omkring åkergärden och ny-odlingar uppsatt större sträckor gärdesgårdar
af sten, och till uppbrytning häraf och till nyodlingarne i allmänhet gagnat
Allmoge och dragare från främmande orter.
Fabriker å Landet. Antalet af dessa och de personer, som dervid
sysselsättas, inhemtas af Tabellen. Någon anmärkningsvärd förändring har
ej under senare femårs-perioden härutinnan inträffat och har tillverkningsvärdet
för samtlige under förlidet år utgjort 84,166 R:dr B:eo.
Höganäs Stenkolsgrufva är i den mån förtjent af allmän uppmärksamhet,
alt jag öfver prodnction, consumtion och försäljning derstädes infordrat
och härhos underdånigst bifogar serskild Tabell. Denna, så väl som
vederbörandes uppgift i öfrigt, visar, att afsättningen med stenkolåren 183 5
och i836 varit ganska ringa. Orsaken härtill uppgifvas vara den, att stenkol,
i synnerhet stenkolsstybb från England, desse år i ovanlig mängd till
Riket infördes, hvarigenom priset å Svenska stenkol måste nedsättas till
3D procent och derutöfver, så att Verket, i stället för vinst, hade förlust
på sjelfva brytningskostnaden, hvartill ej mindre höga priser å spannemål,
än äfven svårighet, att, oaktadt Directionens fyrfaldiga bemödanden, bi
-
trin ga Allmänheten förtroende för varans godhet, jemväl kan anses hafva,
i förening med ett och annat härvid motarbetande enskildt intresse, medverkat.
Deremot tyckes afsätlningen med eldfast murtegel och lerkärl blifva
med hvarje år lifligare.
Under senare femårs-peiioden äro vid Höganäs ytterligare anlagde,
dels ett Saltglacerings-Verk, inrättad,t i likhet med det i Helsingborg befintliga,
dels ock en taktegels-fabrik, hvilken tillförne varit i gång,'och i brist
på afsättning nedlagd; men nu mera, sedan varan blifvit efterfrågad, åter
upptagits.
Inom Länet finnas få Inrättningar mera vigtiga för det allmänna, än
Stenkols-Verket med dess flerfaldiga grenar af Ler-fabrikationer; och, med
närmare kännedom om det understöd, biträden och uppoffringar både Eders
Kongl. Maj:t och Rikets Ständer samt enskildla lemnat Verket, vågar jag
underdånigst fästa Eders Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet å de flerfäldige
förmåner desse Inrättningar tillskynda dels andra näringar, för hvilkas
behof eldfast tegel och lera ej mi mera hämtas från Utrikes orter, dels ock
Provinsen i allmänhet, sorn em Verket nedlades ej allenast skulle lida en
kännbar förlust af Eldningsämne, utan äfven belastas med underhåll till
och sysselsättning för ungefär 1,200 personer, hvilka äro nästan odugliga
till annat yrke, än det de från barndomen inöfvat vid Stenkols-verket.
Binäringar. Desse äro få, och af ingen särdeles betydenhet. I norra
delen af Länet, hvarest Lin mera odlas och tillfälle till sommarbete för
Fårkreatur förefinnes, tillverkas någon Linne- och Ylleväfnad lill afsalu;
äfvensom Vagn- och Åker-redskap derifrån afyttras å Slättbygden.
Vid kuslerne och i synnerhet i Kulla-trakten idkas fiske, sorn lemnat
föga inkomst, med undantag af nästlidet år, då sillfisket var ovanligt gifvande.
Hummerfisket, som i förra lider med fördel idkades i nämnde ort, har aftagit
och denna fisksort är nu mera sällsynt.
4 §•
Politisk Författning.
Kammarverk. På sätt Tabellen närmare visar, hafva hemmanen under
senare femårs-perioden icke undergått någon förmedling, eller vidare
förändring, än att något öfver 69 Mantal Krono-Rusthåll blifvit köpta till
Skatte. Jordransakningar hafva i följd af Kongl. Kammar-Collegii Bref
af den 29 April 1834 icke under liden blifvit förrättade. Hemmansklyf
-
— 15 —
ningen synes snarare vara i till- än aftagande, och hvartill en del frälsebyars
afbysande för anläggning af farmer eller plattgårdar ej i ringa mån
bidragiL. Frälsebonden, sorn härvid blir uppsagd till afflyttning och icke
vill q varstad lia såsom Husman eller Stat-torpare, tränger sig in på den
sjelfägande jorden, deraf han vanligtvis icke kan inköpa annat än smärre
och sämre stycken, dem han sedermera klyfver och stundom kappelandsvis
afyttrar.
Antalet af Tull-mjölqvarnar, som enligt förra Femårs-Tabellen utgjorde
3l6 med 425 pär stenar, har ökats till 329 med 45 r pär stenar; och är
således under tiden skaltlagde i3 stycken qvarnar med 25 par stenar.
Statsbidrag. Dessa utgjorde enligt förra Femårs-Berättelsen, 825,862
R:dr 29* sk. 8 rst.; hvaremot de för nästlidet år uppgå till 856,171 R:dr
44 sk- 9 rst. och således ökat sig med 3o,3o9 R:dr i4 sk. 7 rst. Orsaken
härtill igenfinnes vid jemförelse af bränvinsbrännings-afgifterne för åren i83a
och 1837. Under förstnämnda året utgjorde denna afgift 38,726 R:dr i3
sk. 9 rst., och år 1837: 67,806 R:dr 46 sk 2 rst., eller 29,13© R:dr 32 sk.
3 rst. mera, än år i832.
Några synnerliga klagomål öfver olikhet i fördelningen Jordbrukare
emellan af dessa bidrag, hafva icke under liden försports; och uppbörden
deraf är i betydlig mån underlättad genom Eders Kongl. Majrts nådiga förordnande
om böter för uraktlåtenhet, att å utsatt stämma afbörda skatter;
hvilket ådagalägges deraf, att ehuru nära allmän missväxt i Länet inträffade
för lide t år, skatterne likväl utan synnerlig rest vid Uppbördsmöten
erlades.
Till Boställs, Rusthålls och Augments hemman vid Skånska Kongl. Husar-
och Dragon-Regementerne är© al Jordeboksräntan anslagne:
Indeld ränta . , . «■ . . * . . , . , . , • . . ... . . 28,507* 20. 4*
421 Tunnor 26 kappar Krono-Tiondespannemål, efter krono
värdiet 36 sk, tunnan
316: 17. 3.
Summa B:co R:dr 28,873. 37. 7.
Endast af Städerne, för den dertill lydande och till hemmantal uppskattade
jorden, utbetalas Knekte-Rotefrihetsmedel.
Politie. Denna handhafves af fern Kronofogdar, a5 Krono-Länsmän
och tre Lands-Fiscaler, under hvilka lyda Krono-Fjerdingsmän, Ålder- och
Ordningsmän. Antalet af Fogdar och Länsmän vore visserligen tillräckligt
för vården af allmän ordning, om de i afseende på bergning och utkomst
kunde lefva oberoende af Allmänhetens enskildta förtroende. Detta måste
fylla kristen i otillräcklige lönevilkor och förorsakar naturligtvis mången
gång lamhet uti handhafvandet af Policen. Mera allvar och nit härutinnan
är att förvänta i samma stund nu förestående lönereglering, hvarigenom
förbättring i desse tjenslemäns vilkor är att hoppas, blir vidtagen och hvarigenom
så väl Fogde som Länsman sättes i tillfälle subsistera ulan att härtill
nödgas påräkna inkomst af Allmogens enskilta corn missioner, för bibehållandet
hvaraf, som förut är nämndt, öfverseende ofta äger rum i åtskillige
Police-ärender.
Sparbanker hafva icke under senare femårs-perioden å Landet blifvit
inrättade, och icke eller Socken-Magaziner. I följd af Eders Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref den 17 November i83a har under tiden framställning inom
Socknarne blifvit gjord för tillvägabringande af Magaziner; men då man,,
hvad årstid sorn helst, har utväg, att hos köpmän i ej aflägse sjöstäder
anskaffa nödig spannemål, hafva vederbörande icke ansett SockneMagaziner
af behofvet påkallade.
Arliga Marknaderne å Landet vid Annelöf, Hörby,. Skurup och Trelleborg,
hållas i vanlig ordning,, och de. förstnämnde besökas äfven af Danskar
sorn upphandla linväfnader;
Hållskjuts har blifvit indragen vid tvenne Gästgifvaregårdar inom Länet
och fråga är om dess upphörande vid flera ställen; men besluten derom
icke ännu laga kraftvunne. I en ort, der jordbruk är hufvudnäringen och
upptager all den arbetskraft som af folk och dragare kan lemnäs, utgör
skjutsning ett bland de svåraste besvär för Landtmannen; hvadan, och så
länge legan icke är svarande mot skjutsningsbesvär^, sjelfva regleringen deraf
är svår att tillvägabringa. Reserve-lagen vid de Gästgifvaregårdar, hvarest
Hållskjutsen upphört,, hafva hittills oklanderligt utgjort skjutsen och någon
synnerlig klagan å de resandes eller skjutsandes sida har icke försports
vidare, än hvad angar fortskaffandet af Continent-Posten och Paket-vagnen
hela året, och under senare femårs-perioden tillkomna Snällposten viss tid
på året. Denna senare så. väl sorn Gontinent-Pösten skola med större skyndsamhet
än. annan skjuts forthjelpas, utan afseende på årstid och vägelag:
och medföra- en svår tillökning i skjutsskyldigheten, utan alt lemna, motsvarande
ersättning. Pöstförseln i öfrigt utgöres af andra vid vägarne belägne
hemman. Antalet af Gästgifvaregårdar är oförändradt, eller tillsammans
3i stycken; hvaremot krogar och näringsställen minskats från 91 till
68 stycken.
Väglagningsskyldigheten är något olika fördelad. Vid kusLrne oell i
norra delen af Länet, hvarest tillgång på nära håll finnes till tjenligt lagningsämne,
äro vägarne håde bättre och lättare att underhålla; men å den
Slättbygd, som är något aflägse från halsstränderne och hvilken saknar både
sten och grus på närmare afstånd än en mil och derutöfver, befinnas vägarne,
i synnerhet vissa årstider, i dåligt skick.
För upphjelpandet häraf saknar Allmogen håg och vilja. Krono-Betjeningen
tillgör hvad på dem ankommer; men då ingenting kan uträttas
med vänliga tillsägelser eller uLlyste Entrepenade-auclioner lill botande af
bristerne och det icke eller är möjligt att på annat sätt få dem afhulpne,
emedan ingen vill eller vågar åtaga sig arbetet, blir detta ofullgjordt, till
men och fara för resande. Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande är genom
nådigt Bref den 20 Januari 1837, hvaruti icke allenast upphäfves alla
de vitén och böter, som af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande blifvit
stadgade för vägunderhållning, utan äfven förbjudes Befallningshafvande att
dylike påföljder hädanefter meddela, betagen all makt, att omedelbarligen
tvinga väghållningsskyldige iståndsätta brister å vägarne. Inom Torna Härad
finnas sådune, nu för närvarande af ganska svår beskaffenhet; och ehuru
Krono-Betjeningen sökt förmå väglagningsskyldige bättra vägen, och då
detta inom förelagd tid icke skett, hållit flera Enlrepenad-auctioner, och
slutligen sökt, att genom enskildta beling få vägen lagad, har detta likväl
icke kunnat åstadkommas. Anmälan härom har hos mig blifvit gjord, hvarförutan
dagliga klagomål förspörjas; och med kännedom om den fara, hvaruti
resande nu å vissa ställen måste färdas, är det för Länsstyrelsen nedsättande
alt vara betagen möjligheten lill oordningarnes rättande i tid. Något
Ting infaller ej i nämnde Härad förrän nästa år; och ehuru KronoBetjeningen
icke skall underlåta alt då emot vederbörande anställa åtal,
vinnes likväl icke bufvudändamålet, alt få vägen iståndsatt; hvaremot de
tredskande emot ett ringa bötesbelopp, ernå en önskad tidsutdrägt. Denna
blifver likväl menligare om snöfall inträffar. Med kännedom derom, att
Kronobetjeningen icke får någon att emot lega åtaga sig snöskottningen och
att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande saknar rättighet att genom vite
dertill förmå vederbörande, underkastar sig hellre Slättboen några ringa och
icke kännbara böter vid Tingel, än alt under vinlren använda tid och möda
vid besvärlig snöskottning. Med ledsnad motser jag, alt sådant kommer
att inträffa, och har derföre ansett mig böra på förhand uppgifva aulednin
Landsh.
i Malmöhus Lan Fcmårs-Bcriittclse. 3
— 18 —
gen hvarföre väglagningen nu mera icke kan af Läns-styrelsen handhafvas
och ombesörjas i den ordning som vederborde.
Fattigförsörjningen bestrides nu som tillförne antingen gemensamt af
Socknarne,, eller ock på så sätt, att hvar by underhåller sine fattige. I en
ort, der rik tillgång finnes på födoämnen, men brist på husvarelse och
bränsle samt på binäringar och slöjder, lämpelige för ålderstigne och bräcklige,
är naturligtvis kringvandrande tiggaiehopar större än annorstädes, i
synnerhet som den betydligen ökas af hitvandrande personer från magrare
orter. Antalet af desse personer är likväl något minskadt, i följd af en
del församlingars under sistlidne missväxtår träff de öfverenskommelse, att
icke lemna allmosor åt Utsocknetiggare. Ehuru Eders Kongl. Majit år 1835
förärat 4°° R-dr Banco till underhåll af fattige inom Garnizons-församlingen
i Landskrona och desse hafva att der påräkna nödig utkomst, om de
efter förmåga och i någon mån gittade sjelfye bidraga lill sitt underhåll,
kunna likväl desse fattige, som antingen är o afskedade från Eders Kongl.
Maj:ts f. d. Eget Värfvade Regemente, deras hustrur eller afkomlingar efter
dylika militärer, svårligen afhållas från den liksom medfödda vanan att
kringstryka. Till förekommande häraf, äro många försök gjorda; men blifva
lika fruktlösa, så länge en arbetsinrättning i Länet saknas, hvarest lättjefulla
äldre eller yngre personer kunde intagas lill sysselsättning. Härigenom
skulle arbetsfört folk afskräckas från sysslolöst kringvandrande och bettlande
samt mindre arbetsföra och utblottade beredas nödig bergning och lampelig
sysselsättning.
Skolväsendet och barnundervisningen å Landet har under senare quinquennium
vunnit mera uppmärksamhet än tillförne. Ej mindre än 5a Skolor
med dertill tjenlige Skolhus, vid hvilka undervisning meddelas på allmännaste
sättet, samt i i stycken Vexelundervisnings-Skolör hafva under
nämnde period tillkommit, så att den mindre lämpliga utvägen att betjena
sig al kringvandrande Skolmästare nu mera nästan öfver allt upphört.
Tvenne Provincial-Läkare jemte de vid Regementen inom Länet anställde
Läkare besörja belsovården. Som förut är nämnt, hafva smittkoppor
och febersjukdomar hemsökt Länet. Efter hvad man kunnat utröna,
tros kopporne hafva hitkommit från Seland, på det satt, att en koppsmittad
Dräng begifvit sig derifrån till ön Hveen för att besöka föräldrar
och anhörige samt hos dem insjuknat. Efter den tiden spridde sig kopporna
till fasta landet och voro i synnerhet elakartade i trakten af Landskrona,
Så väl Läkare som öfiige vederbörande använde allt bemödande för att hämma
smittan, hvilket ock slutligen Lyckades., Vaccinationer påyrkades i syn»
— 19
nerhet, och mången, förut vaccinerad, underkastade sig A nyo, och hlef,
mig veterligen, ingen, a nvo ympad, ar smittan angripen. Årligen och i
vanlig ordning besökes Helsobrurinarne vid Helsingborg och Ramlösa. Vid
Ramlösa finnas Sjukhus uppbyggde, hvarest 5o a 60 fattige sjuklingar under
brunnsiiden erhålla fritt logis, hvarförutan desse jemte andra medellöse
bru nnsgäster till ett sam mani äknadt antal al nära 200 årligen erhålla kost
utan ersättning. Denna välgörande falligvårds-inrätlning, stiftad hufvudsakligen
af de Nådegåfvor Eders Kongl. Maj:t täckts för ära, förvallas och handhafves
lika omsorgsfullt nu, som tillförne, och bestyret härmed skulle ej
medföra så mycken svårighet om Presterskapet i de orter, hvarifrån sjuklingar
ankomma, i allmänhet vore mera noggrannt vid utfärdandet af sine
betyg, hvilka ofta utgöra enda ledningen för Diiectionens bedömande af de
sjukliges mer eller mindre behof af understöd. Då det inträffat, alt Socknars
hela Fattigpersonal blifvit af Presterskap förpassade till Brunnen, har
Directionen nödsakats afvisa större delen och genom allmän kungörelse uppmana
Presterskapet så väl i detta som angränsande Län, alt vid förpassningars
meddelande åt sådane sjuke, som anmälas till fritt logis och underhåll
under brunnstiden, iakttaga mera noggrannhet. Underdånig framställning af
de vilkor, som borde erfordras för åtnjutande af dessa förmåner, utber jag
mig nåden framdeles få afgifva.
Den i senare tider i närheten af staden Lund å Gullåckra bys ägor inrättade
helsobrunn, äfvensom de af Apolhekarne i nämnde stad och bär i
Malmö anlagde så kallade Artificiella Mineralbrunnar af Carlsbader, Ems
och flere andre utländske helsovatten, hafva varit temmeligen besökte; äfven
i Ramlösa lärer en dylik brunn till nästa år blifva anlagd.
Helsovården har i öfrigt godt stöd att påräkna af Lazarettet i Lund,
hvilken inrättning närmare blifvit beskrifven i förra Femårs-Berättelsen.
Sedan denna afgafs, hafva några märkliga förändringar icke inträffat, utan
fortfar denna inrättning att vara med lika förtroende besökt af Allmänheten
och med lika omsorgsfullt nit vårdad af ej mindre dervid anställde Läkare,
än äfven af Ordföranden i Directionen, Öfverste Kammar-Junkaren och
Commendeuren, Friherre G. Gyllenkrok. Under Lazaretts-Directionens disposition
äro, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 1 Juni detta år,
de medel ställde, som framlidne Commerce-Rådet Filéen testamenterat till
vården af fattige sjuke å Landet, emot det att Directionen för dylike personers
behof skall tillhandahålla ett ökadt antal sjuksängar; hvadan utvidgning
af Lazarettet framdeles är att emotse.
— 20 —
Central-Dårlius-Inrättningen här i Staden, hvarest för närvarande vårdas
2i5 hjon, från Calmare, Blekinge, Christianstads, Hallands och detta
Län, bibehålies äfven i godt skick, och så snart under arbete varande
tillbyggnaden hunnit blifva färdig, hoppas man med mera beqvämlighet
kunna inrymma dårarne och lemna dem ändamålsenligare behandling,
hvilken nu, i anseende till bristande utrymme, mången gång förfelas, eller
åtminstone, ehuru Föreståndaren utmärker sig för oförtrutet nit och skicklighet,
icke kan åstadkommas. Årligen utdelas 3ooo R:dr Banco, såsom
uppfostringshjelp till fattiga harn i Länet, hvilka medel från SeraphimerOrdens-Gillet
hilsändas.
Utdelning af Carl Johans Pensions-Cassa till behöfvande afskedade
Soldater af båda Skånska Infanteri-Regementerne, sker äfven årligen och
Cassans förvaltning och revision handhafves och verkställes i föreskrifven
ordning af dertill utsedde Directeurer och Revisorer; dock kun man ej
med säkerhet påräkna, att utdelning hädanefter kan äga rum till enahanda
belopp som hittills, i anseende till den nedsättning i räntan, som ae i
Länet nu befintlige Låne-anstalter förorsaka. Utom Låne-Contoir i Malmö
och Privat-Bank i Ystad, hafva under senare Femårs-Perioden, på sätt
förut blifvit nämndt, tillkommit Hypotheks-Förening i Lund. Nyttan och
fördelen af dessa Låne-anstaller har jag haft nåden här förut omnämna,
och rörande tillkomsten af Hypotheks-Föreningen, anser jjg mig böra tillägga,
att denna Inrättning stiftades år 1836 af g6 Ståndspersoner och gi
af Allmogen, eller tillsammans 187 personer, med jordegendom af hypothiceradt
taxeringsvärde 5,000,000 R:dr Banco, för hvilket de erböllo en
låne-rätt af 1,804,260 R:dr: hvaraf såsom amorterings-procent genast inbetaltes
18,(67 R:dr och lån beviljades till 26,600 R:dr samt emottogs af
långifvare 4,5oo R:dr. Sedermera och intill slutet af nästlidet år hafva tillkommit
5o nya delägare, mest Allmoge, med jordegendom i taxeringsvärde
upptagen till 3oo,ooo R:dr, för hvilken låne-rätt erhållits med 164,000
R:dr. Vid nämnde års slut utgjorde utlåningarne 3yg,goo R:dr, af hvilka,
genom amortering, vid den tiden voro infriade 1 r,y58 R:dr, och det belopp,
för hvilket intecknade jorden häftade, utgjorde således 368,142 R.‘dr.
Föreningens utgifne obligationer vid samina års slut uppgingo till ett belopp
af 333,ioo R:dr, hvilka dels såsom lån blifvit utlemnade, men lill
största delen utgifne till dem, som i Föreningens Cassa insatt penningar.
Mera penningar än Directionen kan emottaga erbjudes nu vid hvarje session,
hvilket förhållande säkrast ådagalägger det utmärkta föi troende Fnieningen
redan tillvunnit sig, och hvilket kan tillskrifvas ej mindre sjelfva
21 —
planen för Inrättningen, än äfven dess nitiska styrelse, under Ordförande
af General-Lieutenanten och Commendeuren Friherre B. Cederström.
Fördelen af förut träffade Brandstods-Föreningar har man numera insett;
och äro sådane öfverenskommelser under senare Femårs-Perioden tillkomne
inom Onsjö, Luggude, Rönnebergs och Färs Härader, så att i hela
Länet, utom Frosta Härad, finnas dylika inrättningar. Huruvida en sådan
förening kommer att lill vägabringas inom sistnämnde Härad, beror hufvudsakligen
af dervarande Säteri-ägare och under dem lydande Frälsehemman,
hvilka utgöra pluraliteten.
Några större eller anmärkningsvärda eldsvådor hafva icke under tiden
inträffat.
5. §.
Städer.
1:0 Malmö. Folkmängden, inberäknad Garnizon och gemenskap af de
till Skånska Infanteri-, Dragon- och Husar-Regementerne hörande och här
i staden boende personer, utgör enligt förlidet års mantalslängden 9,124;
och har folkmängden under denna Femårs-Period ökat sig med 835 personer.
Genom rasering af Stadens vallar, har tillfälle yppats för uppförande
af smärre hus och byggnader, hvilka emot ringa pris kunna inköpas,
dels af dem, som nödsakas upphöra med Landtbruk, samt begifvit
sig lill Staden, för att der lättare åtkomma arbetsförtjenst, dels oek af
handtverkare och obemedlade personer af Ståndspersons-classen; och genom
sådane inflyttningar har folkmängden hufvudsakligen vunnit tillökning,
utan att välmågan inom arbetsclassen i samma mån stigit.
Handel och Sjöfart, vanliga Handtverkeri-yrken, Fabriker och Jordbruk
utgöra innevånarnes näringsfång.
Bland dessa näringar är isynnerhet handeln i tilltagande. Den drifves
hufvudsakligast med ortens producter af spannemål och bränvin, som
för det mesta skeppas till inrikes orter och någon gång till utrikes.
Hit från Rikets öfrige Provinser importerade varor af Timmer, Bräder,
Jern, Beck och Tjära exporteras äfven härifrån till utrikes orter,
med hvilka i öfrigt handel bedrifves med Sill, Salt, Stenkol, Porcellain,
Lin och Hampa; hvaremot Colonial-varor och Specerier samt Tobaksblader
och stjelk hittills hemtats från Köpenhamn och norra orterne i Tyskland.
Förändring uli handel med Colonial-varor har, sedan Ångfartyget Malm»
— 22 —
böljat sina resor på Lybeck, innevarande år inträffat, och uppgift om fördelarne
deraf kommer att utgöra ett ämne för nasta Femårs-Beiätlelse.
Tillökningen i antal och lästetal af de till Staden hörande däckade Fartyg,
vittnar häst derom, att Handel och Sjöfart förkofra sig. Enligt 1S27 års
Feni års-Berä t telse utgjorde sådane Fartyg 28 stycken om 982 \fi Lästers
drägtighet; hvaremot de nu uppgå till ett antal af 44 sicken af
1,891 io/ioo:dels läster.
Handtverkerierne deremot äro i samma svaga belägenhet nu som tillförne.
Orsaken härtill har man velat hemta dels ifrån en oregelbunden
näringsfrihet, hvarigenom ett större antal handtverkare än som i hvarje
yrke kunna finna nödig utkomst tillåtas bosättning, dels ock ifrån den
oinskränkta frihet, hvilken lemnäs Fångarne å Fästningen och Correclionslnrättningen
här i Staden, till förrättande af åtskillige handarbeten, dem
de, utan att vidkännas proportionella utskylder till Kronan eller Staden,
och dian att hafva omsorg om kläder eller föda, emot ringa pris kunna
afyttra; och ehuru jag måste medgifva, att dessa omständigheter menligt
inverka på handtverkerierne, kan jag likväl icke frångå det af erfarenheten
stadgade omdöme, att de Borgare som omsorgsfullt och pålitligt sköta sitt
handtverk, deraf hemta fullkomlig bergning.
Stadens Fabriker äro:
1 Tobaks-Fabrik med ......
io3
Arbetare
och årligt till—
verkningsvärde:
1 Cichorie- Caffe-Fabrik . . . . .
16
d:o
53,778 R:dr Bro.
8,788 „
3 Ur-Fabriker
j3
d:o
i,655 „
3 Färgerier
8
d:o
3,833
1 Kort-Fabrik
.
6
d:o
1,598
3 Ätlicke-Bryggerier
4
d:o
3,413
1 Klädes-Fabrik
7
d;o
7°7
1 Strump-Fabrik
5
d:o
2 DO „
1 Band-Fabrik
1
d:o
3o „
1 Garfveri för Läderberedning-»
efter Engelska sättet . ... J
3
d:o
5,450
1 Nål-Fabrik
2
d:o
396
1 Oljeslageri .
2
d:o
2,907 „
1 Såpsjuderi
2
d:o
3,36o „
1 Stärkelse-Bruk ........
2
d:o
45o „
— 23 —
Tbbafts-Fabriken, sorn enligt sista Femårs-Berättelsen sysselsatte Go
arbetare och lemnade ett årligt tillverkningsvärde af 30,070 l\:dr Banco,
har onder »tiden ansenligen blifvit förbättrad och til lök t, hvilket man har
skäl hoppas äfven framdeles kominer att fortfara, så länge det innehafves
oell skötes med den nit och drift, sorn nuvarande ägaren, Handlanden F.
IJr Kockum deiåt egnar.
Sockerbruket, sorn i samma berättelse omnämnes, bär derefter någon
tid varit nedlagdt, men sistlidet år af en ny ägare, Grefve Barck, i förening
med ett bolag, åter blifvit satt i gång för beredning af Hvilbelsoeker,
hvaraf jemväl förli let år en mindre qvantitet tillverkades: och om
denna Fabrik kommer alt äga bestånd, skall den blifva af väsendtlig nytta
föi' angränsande orter.
Stadens tillhörige jordar äro af betydligt omfång och besås med säd,
polaloes, foderväxter och grönsaker; hvarförutan en del användes till trädgårdar,
trädplanteringar, äfvensom odling af Cichoria, Hvitbeta och Raps.
Kn större odling har under senare Femårs-Perioden blifvit verkställd å en
del Magistraten på Lön anslagen jord, benämnd Rörsjön, utgörande ungefär
100 Tunneland, hvilken tillförene varit gagnad lill betesmark, men i
senare tider blifvit i mindre delar utarrenderad, och nu nästan hel och
hållen till åker upptagen.
Allmänna Inrättningar för undervisning och fattigvård äro både till
antal och beskaffenhet lika med de i 1S33 års Femårs-Berältelse upptagne,
nemligen:
E11 högre Lärdoms-Skola med arne Apologist-klasser, en Fattigvårdsinrättning,
en Arbets-Inrättning för frivilliga arbetare af äldre personer
och barn, en Vexel-Undervisnings-Skola för fattiga barn, Josephinas SlöjdeSkola
för fattiga och värnlösa flickor, en Söndags-Skola för HandtverksGesällers
och Lärlingars undervisning i innanläsning, skrifning, räkning,
Geografi, Historia och teckning.
I förening med Falligvårds-anstalterne är äfven ett Tvångs- eller
Correctionshus, sorn på Fattigvårdens bekostnad underhålles, inrättadt;
och hvarest sysslolöse personer inom Staden hållas till lämpeligt arbete.
Tvänne Fattighus finnas, det ena bygdt på Stadens bekostnad, och det
andra doneradt af framlidne Hof-Junkaren von Connow; men i senare tider
af Staden till större delen ny bygd t.
Sjukvården bestrides af en Stads-Läkare och en Stads-Ghirurg, jemte
3 i Staden boende Regements-Läkare. På egen bekostnad har Staden inrättat
ett Sjukhus, hvarest Stadens fattige sjuke erhålla fritt underhåll och
— 24 —
vård, och Slädens innevånares tjenstehjon få äfven derstädes till läkarevård
och skötsel inlagas, emot förbindelse för Ilusbönderne alt till Sjukhusets
Cassa betala en viss afgift, samt dessutom bekosta underhåll och
läkemedel, som föreskrifves af Sjukhus-Läkaren, hvilken i årligt arfvode
åtnjuter 100 R:dr Banco.
En Föreståndare och en Vaccinatör, med arfvode af Stads-Cassan, bestrida
vaccinationen under Stads-Läkares uppsigt. Nödig tillgång på Medicamenter
finnes på Stadens tvänne Apothek.
Spar-Banken fortfar att åtnjuta Allmänhetens förtroende. Insättningsfonden
utgjorde år i833, 66,165 R:dr i3 sk., utom Inrättningens egen
fond 806 R:dr 27 sk. 2 r:st.; men vid sistlidet års slut uppgick insättningsfonden
till 104,376 R:dr ^5 sk. och Bankens egen fond tili 2,4q6 R;dr
2 5 sk. 1 rst., allt Banco.
Stadens inkomster, beräknade efter medium af sistförflutne fem år, eller
från och med i83a till och med i836, för hvilket senare år räkenskaperne
äro fullkomligt afslutade, hafva utgjort af handel, sjöfart, stadsjord
och andra lägenheter, räntor af utlånte Capilaler samt tillfälliga inkomster,
tillsammans 2f),3o5 R:dr 23 sk. 3 r:st.; och om Stadens utgifter
vinnas nödige upplysningar af i underdånighet bilagde Tabell.
2:0 Landskrona har, enligt förlidet års Mantalslängden en folkmängd
af 3,020, Garnizonen deruti inberäknad; således 2i5 personer mindre, än
då förra Femårs-Berättelsen afgafs. I senare åren gängse smittkoppor,
hvilka till Staden blifvit spridde, på sätt här förut är nämndt, hafva till
någon del vållat minskning i innevånarnes antal, hvilket, i anseende dertill
att Stadens hufvudnäringar, handel och sjöfart, äro i aftagande, icke
blifvit ökadt genom inflyttningar. Hamnen, som i fordna lider varit bland
de bästa i Riket, fortfar alt uppgrundas, så att numera smärre fartyg ej
kunna dilledas annorlunda än med landställning. I lid, och innan sjelfva
rännan jemväl hinner igenfyllas, vöre angeläget alt muddring verkställdes
och alt anslag härtill lemnades af allmänna medel, emedan Staden saknar
förmåga alt härmed gå i befattning. Dess Fartyg utgöra endast 3 stveken,
med sammanräknade 86 5p/ioo:dels Läster; och inkomslerne af Tolag,
Bro-, Våg- och Mätare-penningar hafva, efter medeltal beräknadt, för
hvarje af sistförflutne fem år utgjort i,<)5o R:dr Banco. I samma mån
Sjöfarten aftager, förfaller äfven Varfs-Inrätlningen. Hittills har personalen
dervid bestått af 12 Timmermän, 1 Skepps-Byggmästare och 1 Bokhållare,
af hvilka Byggmästaren redan är afskedad och Bokhållaren till
flyttning
— 25 —
flyttning uppsagd. Inkornsterne af Varfvet, beräknade på lika sätt som rle
af Tolag m. m., hafva bestigit sig till 2,876 JR:dr 5 sk. Banco.
Sockerbruket, sorn en längre tid ej varit gagnadt, ar numera inköpt
af ett yngre Bolag, sorn förlidet år med stora uppoffringar lät inreda detsamma
för tillverkning af Hvitbets-soeker, hvarmed början ej skett förrän
detta år. Framgång af detta vackra företag skulle blifva välgörande för
angränsande Landsorter och isynnerhet för Staden, hvars bela jord-areal
ej utgör mindre än 1,728 tunne-, 23 3y"8 kappeland; och således erbjuder
plats för Hvitbets-odlingen.
Al förenämnde jordrymd äro 622 tunne-, 17 1/2 kappeland anslagne
till Presterskap, Magistrat, Garni/,011, Skogsplantering, Vagnmanslag och
främmande kyrkor, samt 1,106 tunne-, 57/8 kappeland innehafves af Stadens
öfrige innevånare.
Undervisningsverken äro: 1 Trivial-Skola med 3 Classer, och 2 Fatlig-Skolor,
uti hvilka sednare 5o barn af hvardera könet erhålla fri undervisning
och bildning, isynnerhet i de kunskapsgrenar som erfordras för inträde
i Borgerliga handteringar.
Fattigförsörjningen är äfven för detta Samhälle betungande, isynnerhet
som dertill icke nu som tillförene äro att påräkna några betydliga inkomster
af handel och sjöfart. Årliga Futtigförsörjnings-suoiman utgör
1,7(0) R:dr 3a sk. Banco, hvilka månadtligen utdelas till 86 stycken fattighjon
samt Lill någon del användes till fosterlön, mediöamenler för fattige
sjuke saint förolyckade sjömän. Brockska och Oelreibska Enkehusen
underhållas i godt skick och lemna utrymme för utfattige personer af
qvinnköne».
Sedan Eders Kongl. Maj:t uti nådigt Bref den 28 November 1835 anslagit
en årlig summa af /\oo Rulr Banco till underhåll af Garnizons-Församlingens
faLtige, hvilkas antal efter upplösningen af Eders Kongl. Maj:Ls
f. d. Eget värfvade Regemente betydligen ökat sig, har Staden erfarit någon
lindring uti de olägenheter som desse fattige tillförene ådragit samhället;
dock äro lemningarne af delta upplösta Regemente en ganska känbar
lunga för Fattigförsörjnings-anstalterne, så väl i denna Stad som hela
Länet.
Under senare Femårs-Perioden bär här tillkommit 1 Spar-Bank, hvars
fond vid förlidet års slut utgjorde 17,900 R:dr Banco.
3:o Lund_, med en folkmängd af 5,0^2, dels Studerande och dels andre
personer. Folknummern har ökat sig med 5r)8, deraf 224 äro (ödde
Lundsli, i Malmöhus Län Feniurs-B cral telse. 4
26 —
utöfver de dödas ania], samt ålerstoden lil] Staden inflyttade, för det mesta
Familjer, tillhörande Slåndspersons-Classen, som för beqvämlighet i afseende
på barn-uppfostran företrädesvis valt Lund till boningsplats.
Innevånarne hemia sin mesta bergning af åkerbruk och af de inkomster
som härflyta från Univeisiletet; och någon synnerlig tillväxt i näringarne
har i allmänhet icke ägt rum. Tvänne Färgerier, af hvilka det ena
blifvit betydligen förbättradt och utvidgadl, samt Boktryckeri med Stilgjuteri
och snällpress, i Snus- och a Kard-Fabriker samt r Tegelbruk, äro
de enda Fabriker som förtjena att anmärkas.
Flera kostbara byggnader äro under tiden ånyo uppförde, deribland
må nämnas ett grundmuradt trevånings Stadshus, inredt för värdshusrörelse
och mottagande af resande, samt ett Fattighus, äfven grundmuradt,
och på nedra botten inredt till a arbets-salar och turn för kok-inrättning,
samt på öfra lill en sal för Fattig-Skolan och rum för Läraren.
65 äldre fattighjon och 34 barn erhålla mat vid Kok-inrättningen,
och emot lindrig ersättning Lil 1 handahålles äfven kost åt andra behöfvande.
Arbets-lnrättningen börjades i836, och fortsattes sålunda, att 24 flickor
undervisas i åtskilliga handarbeten. Af de /\oo R:dr Banco, som Eders
Kongl. Maj:l under vistandet i Lund förlrdet år i nåder förärat Stadens fattige,
har Directionen användt större delen till inköp af matvaror, hvilka
under förflutna svåra och dyra lid blifvit till behöfvande utdelade.
Stadens torg är genom inköp af tomter utvidgadt, och hvartill enskilta
redan bidragit med 2000 R:dr och under följande 8 år komma att
tillskjuta 4ooo R;dr, allt Banco.
Academie-byggnaden har äfven blifvit ombyggd och förskönad. 1S33
påbörjades och 1836 fullbordades nyr inredning och iståndsältning af Domkyrkan,
hvarföre kostnaderne upptagas lill 28,226 R:dr ii sk. 1 r;st. Ny
Orgelbyggnad, som äfven under senare Femårs-Perioden blifvit vidtagen,
anses hafva kostat ungefär 42,4-56 R:dr 26 sk., allt Banco.
4:o Ystad. Enligt. Manlalsfängderne för näst lidet år utgör folkmängden,
inberäknad en derstädes förlagd Esquadron af Kron-Prinsens Husarer,
4,o] 3 personer, hvilkas hufvudsakliga näringsfång består i handel, sjöfart,
fahl iksrörelse och åkerbruk. Omgifvet af en bördig Slättbygd, hörande
både till della och Christianstads Län, drifver Ystad nu mera sin mesta
handel med Landlmannens producler, såsom spannemål och bränvin, hvilket
utskeppas till Stockholm och norra delen af Riket. Sjöfarten bedrifves
med 23 stycken Staden tillhörige Fartyg, med 880 r)4/ioo:dels laster, samt
dessutom l3 Båtar utan uppgifvet Lästetal. Fabrikcrne äro:
— 27 —
I
Tobaks- och Snus-Fabrik,
med 20
Arbetare
och årligt till-
verkningsvärde:
1 2,786
R:dr B:o.
I
Såp-Fabrik ....
d:o
5,869
99
I
Cichorie-Fabrik
d:o
6,466
99
2
Vagn-Fabriker
d:o
6,100
99
I
Klädes-Fabrik
. . . 8
d:o
5,449
2
Penn-berederier
d:o
1,200
99
5
st. Läder-Garfverier . . .
d:o
5,3oo
99
1
Meubel-Vei kstad
d:o
100
1
Kard-Fabrik
d:o
5oo
99
1
Instrument-Fabrik ....
d:o
3oo
99
4
st. Färgerier
d:o
4,53o
99
Till Staden hörande jordrymden ulgör 1,63g tunneland, deraf 649
tunneland åker och 190 tunneland äng till det mesta af god och bördig beskaffenhet,
men för öfrigt beslående af en sandhed om 800 tunneland. Af
denna senare gagnas ungefär hälften till bete och återstoden till gräs- och
skogsplantering. Circulations-bruket är allmänt antaget och drifves i öfrigt
som å Slättbygden.
Uti Trivial-Skoian undervisas 60 st, lärjungar och i Lancaster-Skolan
14o.
Ungefär 60 stycken ålderstigne fatlige erhålla hvarje vecka vissa marker
bröd och andre lifsförnödenheter; hvarförutan 18 stycken at de mest
arme hysas och underhållas i Stadens fattighus.
Rotering för 10 stycken Båtsmän, Skjutsningsbesväret uppdraget åt 6
Vagnmän med 20 par hästar, och väglagningsskyldighet med 64 alnar vägsträcka
på hvarje hel gård, åligger jemväl Staden.
Vid i836 års slut utgjorde Privat-Bankens utlånings-capital 902,356
R:dr 35 sk. 9 rst. och Spar-Bankens insätlnings-fond vid samma års slut
52,694 R:dr, allt Banco.
Sjukhusvården bestrides af en särskild aflönad Stads-Läkare och af den
Läkare, som finnes anställd vid Garnizonen.
3:0 Helsingborg. Dess folkmängd uppgifves vara 3,i5o. Handel, bestående
för det mesta af Commissions-hande], åkerbruk, handtverkeri och
fiske samt till någon del sjöfart utgöra äfven här innevånarnes hufvudsakliga
näringsgrenar.
Tillgången på Landtmanna-producter, såsom victualier, spannemål,
bränvin, jord och trädgårdsfrukter, timmer, bräder, papper och väfnader,
— 28 —
är ymnig oell har någon export deraf lill Dannemark, dock mest till Inrikes
orter, såsom Stockholm oell Götheborg, ägt ruin,
Tre Lärare och 34 Lärjungar finnas vid Trivial-Skolan, och uti BeilLancasterska
fattigskolan undervisas 70 barn afen Lärare; hvarförutan flera
enskildta undervisnings-anstalter finnas för barn af begge könen.
Till 18 fattighjon, sorn äro inrymde i stadens Fattighus och der åtnjuta
fri eldbrand och ljus, samt till ungefär 140 stycken andre behöfvande,
utdelas hvart fjerdedels år, nu som tillförne, igo R:dr Banco; hvarförutan
flere fattiga barn underhållas och uppfostras på Stadens bekostnad,
samt medicamenter från stadens Apothek utdelas lill behöfvande sjuke.
Vården af desse och andre sjuke bestrides af en af Staden aflönad
Läkare.
Med 7 arbetare drifves Reverberer-Verket, hvars årliga tillverkningsvärde
uppgår till 7000 R:dr, och vid Degel- och Salt-glacerade LerkärlFabriken,
som tillverkar för ett lika belopp, äro i3 arbetare anställde.
Förlidet år inrättade Sparbanken ti os blifva särdeles gagnande för samhället.
(■V.o Skanör och Falsterbo. I desse begge släder utgör folkmängden
7^3 personer eller 78 flera än då förra Femårs-Berällelsen afgafs. De flesta
innevånarne idka sjöfart, men ej i egre, utan med andra städers fartyg,
ocb folkmängdens af- eller tilltagande beror hufvudsakligast derpå huruvida
desse fartyg komma att förolyckas, eller att undgå olyckshändelser
samt huruvida rymningar af hithörande sjöfolk å Utrikes ort äger rum.
Ehuru de befinnas i torftiga omständigheter, äro likväl innevånarne
idoge i skötseln af deras magra jord, samt hemta sin bergning så väl häraf,
som af fisket och den inkomst sjöresor inbringa. Samhällets medlemmar
äro dessutom utmärkta för sin fredlighet och stillhet och några brott af
gröfre eller mindre beskaffenhet förspörjes nästan aldrig vara begångne i dessa
städer, och någon krog finnes der icke.
Fisket har senare året varit lönande, så att afsättning med sill till närmaste
landsbyggd ägt rum.
Handeln deremot ;.ir snart sagdt ingen, emedan innevånarne under sjöresor
förse sig med sina förnödenheter.
Genom frivilliga bidrag underhållas de fattige, och uti en dertill inrättad
Skola meddelas undervisning åt barn; dock är nu mera beslut fattadt
om införandet af undervisning efter Lancasterska methoden.
Städernes inkomster af Tolag och Gerningsören hafva, per medium räknade
,
— So
-
nade , under senare Femårs-Perioden uppgått den förre till åtta R:dr 28 sk.
8 rst. och de senare till Två R:dr 11 sk. 7 rst.
Sedan Quarantaines-anstallerne upphört, har handel och sjöfart, så väl
med Ut- som Inrikes orter mera obehindradt och lifligt kunnat bedrifvas;
dock, i anseende till mindre gynnsamma årsväxter, har afsättning af ortens
producter icke varit så betydlig som tillförne. Ett menligt inflytande på
öfrige borgerliga näringar och liandtverkerier i synnerhet, hafva äfven desse
mindre goda åren medfört.
Ehuru några gröfre brott och större våldsamheter under senare Femårs*
Perioden inträffat, kan likväl sedlighet och bildning hos folket i allmänhet
icke anses vara i aftagande. I fordna tider voro brottmål vid Domstolarne
i och omkring Malmö sällsynta; men efter det Cörrections-Inrättningen
stiftades, och tillåtelse till Fångars uttagande derifrån i årstjenst
Lief meddelad, hafva brotten här i orten tilltagit. Allmogen låter ofta förmå
sig till detta uttagande dels emot contant betalning genast, dels ock
emot skriftliga förbindelser å visst belopp, hvilket missbruk, i synnerhet
som stundom händer, att lägre vaklbeljeningen är medvetande af dylike aceorder,
svårligen kan förekommas. Husbönder och deras tjenare blifva som
oftast förledde till brott af lösgifne fångar, hvilka sällan till legoårets slut
qvarblifva i erhållne tjenster, utan antingen olofligen afvika derifrån, för
att åter blifva intagne i den mera beqvämliga arresten, eller ock återföras
dit, efter undergångne bestraffningar för, under fria tillståndet utöfvade,
brollsligheter. Oaktadt Justitiae-Stals-Minislern, i anledning af Domares
tabeller och berättelser om brottmål, uti bref förlidet år behagat erinra mig
om noggrant handhafvande af Författningen rörande fångars lösgifvande från
Gorreclions-Ihrättningen, kan jag likväl icke efterkomma denna föreskrift,
enär Fångstyrelsen förklarat, att berörde lösgifvande tillkommer Commendants-Embelet,
som alltså i dylike frågor har beslutande rätt; dock anser
jag mig böra tillägga, att nu varande Commendants-Embetet härvid förfar
med yttersta noggrannhet och urval, och, så vidt det förmår, söker förekomma
vanartade personers digifvande.
Malmö Lands-Canzli den 3i December iS38.
Fr. POSSE.
Eberh. Qvensel.
C. G. Bräkenhielm.
KONGL. MAJ:TS
B e fa 11 nin g skaf vandes
uti
HALLANDS LÄN
tili
KONGL. MAJ.T
i underdånighet afgifne
FEMÅRS-BERÄTTELSE,
för Åren 1832, 1833, 1834, 1835 och 1836.
Nordströmska Boktryckeriet, 1840.
> “
j:o. Länets allmänna beskaffenhet.
Enär de till Eders Kongl. Maj:t åren 1822 och 1828 afgifne underdånige
Femårs-Berättelser innehålla Länets läge, vidd och beskaffenhet, äfvensom
jordmånens olika art och bördighet, torde Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
i dessa ingen förändring underkastade omständigheter, få nåden
åberopa berörde Berättelser.
2:0. Innevånare.
Folkmängden utgjorde vid 1836 års Mantals- och Skattskrifningar i
Länet 91,7/fi, hvaraf 51,4^)5 Skattskrifne och 40,246 af åtskilligo orsaker
derifrån befriade. Ifrån och med i832 års början lill i836 års slut har
således folkmängden i Hallands Län ökats med 3,883 personer eller 776
årligen. Quinguennii-Tabellen från 1831 till och med i835 upptager
väl folkmängden vid sistnämnde års slut till 93,355 personer, men dervid
är alt observera, att i sistnämnde summa inbegripas dels Sjömän, som inskrifvas
å Sjömanshuset i Götheborg, dels Tjenste- och Arbetsfolk, som afgå
lill nämnde stad men synnerligast Skåne, der de finna bättre utkomst.
Sommaren 1834 bortrjrckles af Choleran, som endast härjade i Fjäre
Fögderi närmast Götheborg, i3o personer af omkring 25o, som deraf voro
angripne. Den betydliga folkökningen är på intet sätt tillfredsställande
för allmänna välslåndet. I Fjärås Pastorat, som har en folkmängd af
omkring 4>400 personer, finnas Torpare och Backstugusittare med Hustrur
och Barn till ett antal af 1,400 och således nära i:del af folkmängden
obesulen. De lätt på hvarandra följande missväxtåren hafva försatt isynnerhet
dessa sistnämnde i svår belägenhet och ökat tiggeriet. Förhållandet
med de öfrige Församlingarne i Länet är i mer och mindre mån
liknande detta, och folkökningen är störst bland den fattigaste klassen af
Länets innevånare.
Folklynnet är berömligt och MoralileLen god. Ehuru näringsutvägarne
snarare minskals än förökats, hafva dock Brottmålen under de förflutna
5 åren ej tilltagit. Åtskilliga Brottmål hafva blifvit föröfvade af
kringvandrande personer från andra Län.
De sednare årens svagare skördar och missväxter torde bidragit till
nykterhet hos Allmogen. Preslerskapet har bemödat sig att inom för
-
4
samlingarne bidraga till öfverenskommelser i delta afseende; men fyllerilasten
lärer ej kunna utrotas, så länge husbehofs- oell fabriks-bränningen
fortfar.
3:o. Näringar.
Jordbruk. Odlingarne äro i ett jemnt tilltagande, så väl bland Allmogen
som vid de större Egendomarne. Laga Skiftena fortgå inom Länet
och befordra betydligt odliugs-bemödandet samt verka fördelaktigt för en
kommande tid, ehuru kännbara de befinnas för dem, som både utflytta
och qvarbo i Byelagen. Det understöd, som af Eders Kongl. Majit i
Nåder beviljats för utflyttningar, har underlättat de kännbara och betydliga
kostnader, hemmansägarne vid Laga Skiften nödgats vidkännas.
Linodlingen bedrifves med framgång, särdeles i norra delen af Länet,
och väfnader tillverkas till afsalu å marknader. Hampa odlas endast till
husbehof. Potatesodlingen tilltager årligen; men beklagligen förbrukas en
stor del till Brännvins-bränning, ehuru de nyttigare kunde användas.
Länets areal uppgår lill 1,000,936 Tunneland, deraf Åker, Äng och
Odlingsbar Jord upptaga 323,369 Tunneland samt Mossar, Kärr, Ljunghedar,
kala Berg, Flygsands-fält, Sjöar och Vattendrag 677,567 Tunneland. Länets
Kongl. Hushålls-Sällskap, som ägde kännedom att inom Länet funnos betydliga
vattensjuka trakter, som genom utdikning kunde göras fruktbara,
anmodade år 1834 ^en förtjenstfulle Agronomen Stephens att på Sällskapets
bekostnad undersöka och afväga 4 särskilt uppgifne sidländta landtslräckor,
hvarigenom åsyftades dels Ramsjöns sänkning och dels upprensning
af Himble, Tollered och Stens åar. Dessa undersökningar förelogos
samma år och sedan Charta öfver fälten blifvit afiemnad, samt afvägning
verkställd, meddelade Stephens det utlåtande:
Att Ramsjöns sänkning skulle kunna verkställas för en summa af
7,3i6| R:dr Banko, deruti dock ej inbegripits inköpet af en Qvarn, som
tor företaget är hinderlig. Jordägarne, öfver förslaget hörde, hafva ej
kunnat förmås förena sig om deltagande i kostnaden, ehuru genom Sjöns
sänkning nära 2000 Tunneland jord kunde göras odlingsbar, och betydliga
Torf-mossar derigenom vinnas.
Att Himble-åens upprensning uppgår lill en kostnad af 14,000 R:dr
Banko, hvarigenom 2,000 Tunneland, bestående af Svart-mylla på lerbotten,
som nu ej gifva Jordägarne så mycket hö, som ersätter bergningskostnaden,
kunde göras fruktbärande: att, efter utdikningen, hela fältet
kan besås med Hvete och Klöfver, och att ehuru Stephens i Sverige afvägt
mer ån 200,000 Tunneland sidländt mark, lian aldrig funnit något fält
erbjuda sig till så lönande och fördelaktig odling som detta. År 1835 hölls
sammanträde med de lili detta företag interesserade 6 Socknar, hvilka,
sammanlagdt innehållande izfo mantal, förklarade sig oförmögne att af
kostnaden bestrida mer än i eller 666R:dr Banko, samt önskade alt
underdånig anhållan skulle hos Eders Kongl. Majit göras om anslag af
Statsmedel för åstadkommande af detta för Länet nyttiga företags verkställande.
Att Tollereds å kunde lil! stor båtnad för angränsande ägor och
utan hinder upprensas för en kostnad af 6,698 R:dr 4° Banko. Jordägarne,
som efter Stephens föreskrift börjat smärre odlingar och derefter
skördat I2:te till och med ipide kornet af utsädet, hafva derefter förklarat
sig villige alt deltaga i kostnaden för nämnde ås upprensning; samt
slutligen,
Alt betydligaste hindret för Stens-åens upprensning Sr en Qvarn
vid Gropniällan. Denna uttappning är dock mer att anse såsom af enskildt
beskaffenhet, emedan d-e flesta ägorne tillhöra Skottorps Säteri.
Önskligt vore att dessa tilltänkta odlingar kunde realiseras. Jag är
förvissad att Länet då kunde umbära understöd af Spannemål eller Statsmedel
vid inträffande mindre goda skördar.
Boskapsskötsel. Den flere år å rad inträffade ringa höfårigslen har
vållat att kreaturens antal betydligt förminskats och har i anledning deraf
priset å dem stigit betydligt. Allmogens kreatur, som redan tidigt på
våren utsläppas å de ljungbeväxta utmarkerne, och der qvarlemnas till
vintrens början, kunna ej uppnå särdeles storlek. Endast på större Egendomar
finnas bättre racer och har Ägaren af Skottorp från England infört
utmärkta Boskapskreatur. I södra delen af Länet, der Fårskötseln ej 0-  betydligen idkas, i anseende till Allmogens tillverkning af Vadmal, Strumpor
m. m., har dock genom foderbrist antalet af Får förminskats. Genom
Directeur Stephens är från Skottlands högländer införskrifva några ChiviotFår,
dem han ansåg mycket passande för södra Halland. Ku finnas på
Biskopsgårds Kungsgård a5 stycken sådana, som trifvas väl, gå ute hela
året och lemna 2 å 3 gånger så mycket ull som vanliga Får. Ullen är
den gröfre, men befinnes tjenlig till de tillverkningar, hvarmed Allmogen
här sysselsätter sig.
Skogar. Krono-Parker eller Allmänningar finnas ej i Länet. Sedan
Skatte-Allmogen erhöll rättighet att till sig lösa den på deras jord befintliga
Ekeskog, och af Laga Skiftena den följd uppstått, att den skog, som
ej kan utbytas, inom viss tid skall afverkas eller huggas, hafva de ringa
6
Ekeskogarne ytterligare äftagit. För återplanlering är Allmogen föga fallen,
och uppmaningar dertill lemnäs utan afseende. Samma förhållande är
med Bokeskogarne, hvilka medtagas mycket genom Stäfver, som utföras
till Norrige.
Länets Hushålls-Sällskap har från England förskrifvit och utdelat
20,000 Lärk-Träd (Larix) plantor.
Bergsrörelse finnes ej i Länet.
Fabriker. Yid den i Halmstad varande Klädesfabrik, hvarmed är
förenadt ett Färgeri, tillverkades i836 15,442 alnar Kläde, i,6i5 alnar
Filtar, i5,ooo alnar Vadmal, beredt lill Boji, 85 alnar Flanell, alltsammans
till ett värde af 68,183 R:dr Banko. Denna Fabrik sysselsätter 97
arbetare. Tillverkningen har årligen förökats genom Ägarens, Herr
Wallbergs, förtjenstfulla verksamhet.
Annestorps Fabrik i Lindome Socken, består af ett Mechaniskt Bomulls-spinneri,
har 12 Spinnstolar och 2:ne Kasl-Machiner och sysselsätter
4o arbetare. Tillverkningen har på‘ året uppgått till 35,000 U. Bomullsgarn,
i värde till 35,000 R:dr Banko.
I Länet finnas 3:ne Pappersbruk, som drifvas med mindre fördel,
sedan Klippans Pappersbruk i Skåne kommit i full verksamhet och de
fleste requisitioner af papper der göras.
Antalet af Tegelbruk bar förminskats lill 6, troligen en följd af
minskad skogstillgång. Några mindre betydande Läder-Garfverier finnas
å Landet.
Binäringar. Jagten är ej betydlig i Länet. Orrar, Rapphöns och
Harar finnas att tillgå; men endast högst få Rådjur på någon större Egendom.
Laxfisket vid Halmstad, Laholm, Falkenberg och Ås Kloster har
dessa5år varit omvexlande och några år, särdeles vid Falkenberg, obetydligt.
Endast vid kusten idkas Fiske, hvilket så länge kustboernes båtar
äro så små, som de nu brukliga, icke kan företagas å djupet. De vanliga
fiskslagen äro Torsk, Koljor, Hvitlling, Hvarf, Flundror, Tunga och äfven
Hummer. I Träslöfs Socken vid Warberg finnes ett Fiskeläge.
Af Pollaska tillverkas behofvet för 2:ne vid Halmstad befitilelige
Såp-Bruk.
Saltpeter tillverkas numera högst obetydligt, så väl af brist å bränsle,
som deraf att näringen ej befinnes lönande, sedan Kronans pris blifvit
nedsatt till 5 R:dr Lispundet.
Sjöfarten har de sednare åren varit lifligare. Uti de vid sjökusten
i Fjäre Fögderi belägne Socknar idkas sjöfart af innevånarne, antingen i
V
7
egenskap af Coopvardie-Skeppare, som föra fartyg för andra, eller ock
segla de för fragt på Inrikes Orter med mindre båtar. Många ynglingar
i nämnde Fögderi låta inskrifva sig i Sjömanshusen och taga hyror till
sjöresor så väl på In- som Utrikes Orter.
Antalet af Allmogens söner och drängar, som begifva sig till Skåne
på Tröskarbete, har betydligt aftagit.
Slöjder. Allmogen i Lindome Socken förfärdigar alla slags Meubler,
som, bestående af Soffor, Stolar, Eord, Chiffonierer, Bureauer, Commoder,
Sängar m. m., i anseende till arbetets godhet och smakfullhet afsättas med
fördel både in- och utrikes. Uti /lenna och Elfsåkers Socken förfärdigas
äfven 12 å 1600 Liar och Skäror, som afyttras till Allmogen i kringliggande
Socknar.
Linväfnaden har betydligt tilltagit i norra delen af Länet, hvarest
linodlingen fortgår med ökad framgång. Väfskedar af rör förfärdigas af
Allmogen i Knäreds och Hishults Socknar, samt afsättas så väl i angränsande
Provinser, som i Danmark och Norrige. Allmogens qvinnor i södra
Halland sysselsätta sig berömligt med Ylle-tillverkningar, såsom af Golfmattor,
Hästtäcken, Ryor m. m. Deras husflit och arbetshåg inbringa en
betydlig del af Allmogens kronoskatte!-, hvartill utvägar annars skulle saknas.
Handel. Så vidt landtbygden angår, drifves den i allmänhet med
något skogs-effecter, linne- och ylleväfnader, kreatur och ladugårds-producter,
som föryttras till städerne, särdeles till Götheborg, samt vid
marknader inom och utom Länet.
Flygsand. Med oafbruten omsorg och framgång hafva Flygsandsplanleringarne
blifvit fortsatte. Under loppet af sislförflutne 5 år hafva
på sandfälten i Länet blifvit utsådde:
416f Tunnor Furukotlar.
7 U. Rundt A hI-frö.
84 Tunnor Sandrör, Sandhafre och Sandgräs.
Ny fredsslängsel har blifvit uppförd kring Tönnersa, Eskelslorps
samt Vasslunda Sandfält, dock uppslå ofta tvister i följd af Allmogens
obenägenhet för hägnadernes kring sandfälten underhåll. De äldsta Furuplanteringarne
äro nu bundne till 4^5 alnars höjd, och sandfälten på
flere ställen redan läkte och gräslupne. Sandplantören Bruhn fortfar att
med nit och skicklighet befordra planleringarne.
Vid hvarje års slut har jag till Eders Kongl. Majit afgifvit underdånig
berättelse om Sandplanteringarne och redovisning för de till flygsandens
hämmande i Nåder anslagne Statsmedel.
3
4-0. Politisk Författning.
Enligt Tabellerne har Stals-Bidraget för år i836 uppgått lill 328,3^2
R:dr 12 sk; 5 rst. Från härvarande Ränteri öfversändas omkring 160,000
R:dr till Embelsverken i Stockholm. Detta är visserligen ett betydligt
belopp; men verkningarne deraf skulle dock vara mindre känbara om ej,
såsom förhållandet nu är, största delen deraf, tvärt emot livad i andra
Provinser eger rum, gingo ur Länet.
Jordskatten, utom Personelle Ulskylder, uppgår för ett mantal Skalteeller
Krono-Hemman till ungefär 100 R:dr B:co.
Efter 5 års medium af Markegångs-Taxorne utgör Indelta Båtsmannens
underhåll på ett mantal ungefärligen i4 R:dr 28 sk. 5 rst. och för
hvarje Rote 58 R:dr 17 sk. 9 rst.
Underhållet af allmänna Vägar och Broar kan beräknas till minst
8 å 10 R:dr per hemman; men då Halmstads brygga år 1834 ombyggdes,
belöpte kostnaden sig lill 42 R^dr B:co för hvarje mantal af Halmstads
och Tönnersjö Härader.
Diverse Onera i afseende på allmänna Byggnader, Brandstoder &c.
äro i Tabellen upptagne.
Kammarverk.
Inga särskildle hemman hafva på sednaste fem åren blifvit skattlagde.
Kronohemmanet JNT:o 1 , % mantal, Hjelmseryd i Breareds Socken bar sedan
flere år tillbaka varit utan åbo, och efter det Kongl. Kammar-Collegium
nu mera förordnat att med detta hemman skall förfaras såsom med öde
hemman, bar åtgärd i delta afseende blifvit vidtagen och beror för närvarande
på pröfning.
De förändringar, hvilka i sednare fem åren uppkommit uti hemmanens
Natur, härleda sig från Skatteköp å Krono-heminan.
Rättigheten att lösa och disponera Ekeskogen å Krono-Skattehemman
har i sednare lid mycket Ökat Skatteköpen.
Antalet af hemmanen af särskildta Naturer, så väl som af Kungsgårdarne
är i Tabellen upplaget.
Politie.
Inom Länet finnas 4 Kronofogdar samt 11 Länsmän, som till biträde
äga så kallade Kronofjerdingsman, hvilka förordnas af Kronofogdarne bland
välkände, skicklige hemmansägare. Dessutom finnas 2:ne Landsfiscaler.
Uti
9
Uti hvarje Byelag äro tillsatte Ordningsmän, sorn bidraga lill ordningens
bibehållande, tiggeriets hämmande och kringstrykande passlöse personers
fasltagande.
Uppfostrings- och Undervisnings-Anstalterne på Landet äro ännu
föga tillfredsställande. Den i sednasle Femårs-Berätlelse omnämnda Skola i
Tolö Socken har, oagtadt Biskopen och Commend. Wingårds bemödande,
ej kunnat fortfara, och Ägaren af Gåsewadsholm har äskat Byggnadens
försäljning.
Den så kallade Alsingska Skolan i Veinge Socken, som den 6
Augusti i832 öppnades, lofvar god framgång, och hafva från nämnde tid
32.5 Barn derstädes njutit undervisning.
Uti Skummeslöfs By af Höks Härad har Innehafvaren af Skottorps
Säteri, Ryttmästare!! Möller år 1833 låtit uppbygga ett Skolhus, samt underhåller
Skollärare för 6o å 70 Barn, hvaraf 24 de fattigaste fä bo på
stället. Stiftaren, som helt och hållit af egne medel bekostat denna vackra
inrättning, utdelar särskildte uppmuntringar till barnen för visad flit och
skicklighet.
Hälsovården bestrides af 2:ne Provincial-Läkare, hvaraf en är stationerad
i Kungsbacka och en i Halmstad, samt 2:ne Lazaretts- och 2:ne
Slads-Läkare, hvilka sistnämnde äfven biträda med läkarevård på Landet.
År i835 har ett Lazarett och Curhus med 25 sängar blifvit för
norra Halland inrättadt i Warberg, hvartill Eders Kongl. Maj:t på min
underdåniga hemställan upplåtit Artilleri-Casernen på Warbergs f. d.
fästning. En särskild Direclion har af Eders Kongl. Maj:t blifvit förordnad
och trädde nämnde år i verksamhet till verklig båtnad för norra
delen af Länet, som förut måst transportera sina sjuke 12 a i5 mil lill
Halmstad. Södra Hallands Lazarett i Halmstad har härigenom blifvit
förminskadt till 16 sängar.
Vaccinatörer och examinerade Barnmorskor finnas i alla Städer och
de flesta Landtförsamlingar.
Djurläkare har ej kunnat anskaffas, enär anslaget till dess aflönande
är högst otillräckligt och Församlingarnes hörde ombud vägrat erlägga 8
sk. banko på hvarje mantal, som erfordras till aflöning för 2:ne Djurläkare.
Fattigvården så val i Sladerne som på Landet är felaktig och uppfyller
på intet sätt ändamålet. Antalet af tiggare har under missväxtåren
så tilltagit, att Communerne ej magta försörja sina egne än mindre de
från andra orter kringvandrande tiggare, sjömän och gesäller, hvaraf Länet
2
IO
mer än andra Provinser besväras. Önskeligt vore alt någon allmän åtgärd
vidtoges till hämmande af det öfverhandtagande tiggeriet.
Gästgifverierne äro 27 lill antalet, och är nu mera all hållskjuts
afskaffad.
T vänne Sparbankar hafva blifvit inrättade, nami. i Halmstads och
Warbergs städer. Den förstnämnde beslöts den 28 Januarii i835 och
öppnades samma år d. 4 Julii, sedan genom sammanskotter en Grundfond
af nära 3ooo R:dr B:co var samlad. Denna Sparbank har haft utmärkt
framgång och tillvunnit sig allmänt förtroende. Vid i836 års slut uppgingo
Insättningarne Lill 6,490 R:dr 37 sk. B:co.
Sparbanken i Warberg, som likaledes haft framgång och beredt
åsyftad nytta, inrättades år i836, och har Länets Kongl. Hushålls-Sällskap
understödt dessa gagneliga inrättningar.
Brandstods-föreningar äro väl i de flesta församlingar ingångne,
men de påkalla sådane förändringar, som sednare tiders erfarenhet visat
vara nödvändige, och komma Länets Innevånare att höras öfver nu upprätladt
nytt förslag till reglemente för desse inrättningar.
E11 ny Yäganläggning emellan Kungsbacka och Götheborg för undvikande
af flere svåra backar är i fråga att till vägabringas genom adier.
Kostnadsförslag är uppgjordt och vägen blir derigenom jemn samt ^:dels
mil kortare.
Anstalter till rofdjurs utödande, bestå i mindre Skall-lag. Vargar
hafva de sednare åren förökat sig och gjort mycken skada. De ledigblefne
Jägmästare-, Hejderidare- och Skogvaktare-tjensterne komma, i afvakta» på
ny organisation af Skogs- och Jägeri-Staten, ej att tillsättas.
Städer.
Kungsbacka. Belägen 2| mil från Götheborg, kan denna lilla stads
handel ej vara betydlig,- dess jordbruk är inskränkt och består endast af
100 Tunneland åker och äng. Landtmanna-producterne från den folkrika
orten afföras till Götheborg, hvarföre flere af stadens innevånare förskaffat
sig andelar i närbelägne hemman. Sjöfarten är ringa, liksom Ilandtverkerierne.
Ett Färgeri och 2:ne Garfverier finnas i staden. Borgerliga
rörelsen har hvarken af- eller tilltagit under de sednare fem åren.
Staden har skola och fattighus, och Provincial-Läkaren i norra
Halland är här stationerad.
IVarberg. En betydelig del af stadens ägovidd upptages af berg
och ofruktbara höjder. Jordmonen kan ej hänföras till den bättre; men
3 I
genom tillgången på hafstång ni. m. är elen förbättrad och gifver vade ra
skördar af håde Säd, Potäter och Gräs, enär den, som fallet är, väl brukas.
Sjöfart, Handel och Handtverkerier, hvaraf staden skulle hämta sitt
bestånd, äro i märkbart aftagande, och hafva de täta missväxtåren vållat
en minskad rörelse. Exporterne äro inskränkte, men beslå hufvudsakeligen
af Bokestafver, som afsändes till Norrige, der sill och fiskvaror återhämtas.
Linfrö afgår till Götheborg. Ehuru en ny väg är öppnad till Kind i
Elfsborgs Län, der skogstillgång finnes, är handeln med skogseflecter ringa.
Undervisningen i stadens lägre Lärdoms-skola beslrides af en
Rector och en Collega.
Staden lönar en Läkare, men dessutom finnes en Läkare för det
nyligen här inrättade Lazarett och Curhus. Den här anlagda Badinrättning
har under de sednare åren varit mycket besökt och tillvunnit sig
stort förtroende.
Hamnförbältring har länge varit önskad och skulle säkerligen bidraga
till stadens förmon och uppkomst.
Falkenberg. Stadens förnämsta näringsfång utgöras af Åkerbruk,
som de sednare åren varit föga lönande, någon inrikes Handel samt
Sjöfart och Fiske, hvilka näringar dock icke tilltagit. Laxfisket har äfven,
varit mindre fördelaktigt, så att fattigdomen i detta samhälle synbart
tilltagit.
Staden har en Skola och Fattighus, men mägtar ej anskaffa och
underhålla Läkare.
Halmstad. Staden har betydlig ägovidd; odlingarne tilltaga och
afkastningen af jordbruket är förökad. Handtverkcrierne äro med få
undantag i ett försvagadt skick.
Af Fabriker finnes för närvarande den förutnämnde betydliga Klädesfabriken
samt 2:rie Såpbruk som tillverka 3,820 fjerdingar Såpa, i värde
uppgifne till 28,G5o R:dr. Dessutom finnes en mindre Spegel-och Hatt-fabrik.
Handeln bar de sednare åren betydligt tilltagit, och de Handlandes
antal förökats. Skogseflecter utgöra de förnämsta exporterne.
Skolundervisningen sker af en Piector och två Colleger. Denna
lägre Lärdomsskola förtjenar berömmas.
Sjukvården besörjes af den här stationerade ProvinciabLäkaren
samt Stads- och Lazarells-Läkaren.
Fattighus finnes för de åldrige och bräcklige, och besörjes fattigvården
för öfrigt genom penningeutdelningar.
Hamnbyggnaden, som börjats 1837, skall otvifvelakligt medföra stora
fördelar för denna stad. Alla förberedande åtgärder för detta gagneliga
företag äro vid 1836 års slut vidtagne och forsla årets Stats-anslag 6,000
R:dr B:co äro från Kongl. Stats-Conloret lill Hamnbyggnads-Directionen
ankomne.
Laholm. Äfven denna stad bar betydlig ägovidd och jordbruk, som
dock de sednare åren gifvit ringa afkastning, i följd hvaraf, då de fleste
innevånarne äro jordbrukare, sednare årens missväxter baft ett menligt
inflytande på stadens välstånd. Handeln är inskränkt till en obetydlig
bodhandel och Sjöfart kan icke idkas, i anseende lili Laga åens uppgrundning.
Handtverkerierne äro ringa och obetydlige. Här tillverkas fina och
goda Ullstrumpor, hvarmed åtskillige personer försörja sig.
Staden har Läkare, Skola och Fattighus.
Halmstads Slolt den 6 December 1839.
C. VIRGIN.
\V. J. Kr .EWERSTRÖM.
Carl Hane.
HL © Hl CH Ee®
i
BEFALLNINGSM AF V AN DES
UTI
Götheborgs Lån
TILL
KONGL. MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 1832, 1833, 1834, 1835 och 1836.
STOCKHOLM, 1840.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
—— sws»
■
UNDERD ÅNIGSTE MEMORIAL!
I ilL underdånig åtlydnad af föreskriften i Nådiga Brefvet af den 17 April
1821, går jag nu att afgifva Berättelse om tillståndet i Götheborgs och Bohus
Län i ekonomiskt och statistiskt afseende under åren 1832, 1833,
1834, 1835 och 1836, åtföljd af upprättade taheller, vid hvilket förstnämde
år den sist författade Berättelsen slutats; iakttagande dervid det Formulär,
som bestämmer gränsorne och ordningen för hvad i underdånighet yttras
skall.
Länets allmänna Beskaffenhet.
Om detsammas gränsor, bergssträckor, sjöar, skogar, kärr, jordmån och
indelning är i förra Berättelsen ordadt så fullständigt, att ett upprepande
af desse förhållanden, hvari någon förändring icke förekommit, torde anses
öfverflödigt. Hufvudnäringen utgöres fortfarande af jordbrukets skötsel och
fiske, i mån af orternes olika lägen, och till binäringar kunna räknas skogarnes
användande tili afsalu, och någre fabriks-anläggningar för förädling
af linne, ylle och bomull till väfnader m. m.
Innevånare.
Enligt sista Berättelsen utgjorde folkmängden på Landet och i Städerne
77,362 mantalsskrifne och 71,395 mantalsfrie personer, tillsammans 148,757
personer, hvarutaf 125,331 tillhörde Landet och 23,426 Städerne:
4
Folkmängden år 1836 var:
Mantalsskrifne å Landet . * . 65,048.
i Städerne . 13,655. 78 703
Mantalsfrie å Landet . . 65,975.
'* i Städerne . 8,922. 74>897i 153 6()0
eller för Landet 131,023 personer och för Städerne 22,577.
Under de feni år som Berättelsen innefattar har folkmängden alltså,
oaktadt Cholera-sjukdomens härjningar år 1834, erhållit en tillökning af
4843 personer, och vid jemförelse af förhållandet emellan Landet och Städerne,
kommer man sålunda till det resultat, att folkökningen ensamt ägt
rum på Landet med 5,692 personer, hvaremot folkmängden i Städerne minskats
* med 849. — Skälet till förminskningen i Städerne härrör derifrån
att Choleran var mest härjande i Städerne Götheborg och Uddevalla.
Folkets bildning och sedlighet är oförändrad; åtminstone kan, under
den korta tidrymden af fem år, någon synnerlig olikhet icke bemärkas. Begäret
till bränvin och lättheten att det åtkomma motverka de goda anlagens
utveckling, och sjunker icke allmogen tillhaka i råhet och tanklöshet,
så gör bildningen åtminstone ej någre framsteg, så länge denna vara finnes
att tillgå till låga priser. Arbetsklassen vårdar sig, öfverhufvud taget, föga
om förtjenster, hvadan den ock är dyrlegd.
Näringar.
Jordbruket är ungefärligen i samma skick, som då sista Berättelsen afgafs.
Störta delen af jorden upptages nu, som förr, till åker, så att boskapsskötseln
försummas. Råg, Korn och Hafre utgöra de hufvudsakligaste
sädesslagen, och derjemte skördas årligen en myckenhet Potatoes. Afkastningen
är icke ringa, emedan jordmånen är god, men kunde uppdrifvas vida
högre om allmogon med mera omsorg skötte sin jord, medelst dikning m. m.,
hvilket å de fleste ställen icke iakttages. — Yäl föregår en och annan förståndigare
jordbrukare med goda exempel, men Bohusländska allmogen lemnar
icke utan omgång sina vanor, dock synes produktionen hafva i någon
mån tilltaget och lemnar icke endast full tillgång för Länets behof, utan
jemväl öfverskott. Linodlingen fortgår och ökar sig med hvarje år. Någre
nya redskap och mechaniska inrättningar, till besparande af menniskokraft,
äro icke att anföra. En och annan tröskmaschin, å de större egendomarne,
kan höra till undantagen.
Boskapsskötseln har, sedan sista Berättelsen afgafs, icke vunnit någon
synnerlig förkofran. Ängen gifver tillräcklig afkastning för det befintliga antalet
kreatur, och till förökande deraf visar sig ingen fallenhet. Kreaturen
äro små, men af god beskaffenhet. Hvad hästafveln beträffar, hafva 2:ne
Beskällare blifvit af Stuteri-Öfverstyrelsen här stationerade, dem allmogen
begagnat. En skicklig Djurläkare, som tillika förestår den af Länets Hushållssällskap
anlagda Veterinair-Inrättning, har varit i jemn verksamhet
inom Götheborgs Fögderi, men af Länets öfrige innevånare för deras kreatur
föga anlitad, helst någon allmännare boskapssjuka icke yppat sig.
Skogarne. Desse, ehuru obetydlige, förse dock en stor del af Länets
innevånare med vedförråder och i mindre qvantiteter utföres jemväl derifrån
bjelkar, sparrar och årämnen, men hushållningen med tillgångarne afser
mera ögonblickets vinst, än behållning för framtiden. Frågan om Allmänningen
Brefjellets uppmätning och försäljning fortfar att vara under
handläggning, och något vidare anmärkningsvärd! är icke att anföra om
denna näringsgren.
Bergsrörelse. Någon grufva finnes icke inom Länet, utan må här endast
nämnas ett å hemmanet Munkedahl i Sunnervikans Fögderi anlagdt
Manufacturverk, bestående af 1 Räck- och 2:ne Spikhamrar, privilegieradt
för 150 Skepp, smide, hvarå tillverkas nära detta qvantum spik och manufaktursmide
för omkring 3000 Riksdaler banko, samt 3:ne Spik- 1 Knipoch
1 Planerhammare å hemmanet Torskog: i Westerlanda Socken.
Fabriker, Bruk oell öfrige Näringar. Den fullständigaste beskrifning,
som derå kan lemnäs, innefattas i den af mig till Eders Kongl. Maj:ts och
Rikets Commerce-Collegium hvarje år insända berättelse härom, och det
sammandrag, som underdånigst bifogas, utvisar än vidare förhållandet. Den
betydligaste fabrik, som under de fem årens lopp tillkommit, är bolaget
Gibson & Kiellers segelduksfabrik å hemmanet Jonsered i Partilleds Socken;
och inhemtas af sammandraget, att fabriksrörelsen allt jemt förkofras.
Fiske. Delta utgör Skärgårds-allmogens hufvudnäring och sysselsätter
ett betydligt antal personer. Sedan sillfisket upphört, utgöra Långor, Torsk,
6
Gråsik, Rockor, Makrill, Hummer och Ostron de fisksorter, hvilka fångas.
Hummer och Ostron tagas vid stränderne, och synnerligast hummern har
blifvit ett högst gifvande fiske, sedan Engelske handelshus etablerat agenter
i Skärgården, hvilka uppköpa och till England afsända större qvantiteter deraf
i särskilt dertill inrättade fartyg. Genom det Nådiga förbudet mot hummerns
fiskande från den 1 Juli till den 15 September, eller under lektiden,
väntar man sig lyckliga resultater, emedan borttagandet af den smärre hummern
varit nära att förstöra hela detta fiske. — Fångsten af Långor, Torsk
och Gråsik verkställes till större delen genom långväga resor åt hafvet, stundom
20 ä 30 mil från fiskares hemvist, med större skutor, och uppmärksamheten
har härvid alltmera fästats å fiskens ändamålsenliga behandling genom
rening och saltning om hord, hvarigenom fiskvarorne erhålla mera fasthet
och hvithet, samt kunna i godhet mäta sig med utländningens. Den försäljes
sedermera dels torkad i vålar och dels saltad i tunnor och fjerdingar
såsom Cabelliau, deraf Länets innevånare uppköpa sitt behof och försäljningar
derjemte ske till alla orter inom riket. Det anslag, som till vice Consuln
J. G. Mollén å Lysekihl blifvit anordnadt, för att tillvänja Svenska fiskare
i det Engelska beredningssättet af fisken, torde i framtiden medföra betydlig
vinst. Öfverhufvud kan man antaga, att fisket varit lika gifvande under
de fem år, för hvilka redovisning nu afgifves, som under de nästföregående.
Fraktfarten tilltager med hvarje år dels på Wenern och dels till Dannemark
och Norrige med Trävirke, Salt, Kalk, Spannemål och andre handelsvaror,
samt utgör en lönande näringsgren.
Handeln inom Landet fortfar att bedrifvas med Spannemål, Lin och
Linfrö, Smör, Ost, Ägg, Fläsk och Kött, med hvad mera Landlmannen kan
hafva att aflåta och deraf han inom Städerne finnér jemn afsättning, samt
befarar högst sällan, att för sin vara blifva missbuden. — Något särskilt
anmärkningsvärdt i hvad under denna rubrik i formuläret hänföres, år icke
att andraga, vidare, än att sedan Eders Kongl. Maj:t genom Nådig Kungörelse
af den 27 Februari 1836 tillåtit att en Köping finge anläggas å Fiskeläget
Lysekihl, i Stångenäs Härad, åtskillige personer dit inflyttat för handels
bedrifvande, och Ordningsman der blifvit utsedd; tillhörande det nästa
Femårs-Berättelse, att uppgifva i hvad mån Köpingen förkofrat sig, eller icke
motsvarat ändamålet med anläggningen.
I öfrigt får jag, hvad landet angår, hänvisa tili bifogade, fullständiga
tabeller.
7
Politisk författning.
Kammarverk:
Åtgärderna med Allmänningen Brefjellet i Inlands Fräkne Härad fortgå,
för utredning, huruvida den må anses såsom Krono-eller Häradsallmänning,
och komma att i nästa Femårs-Berättelse resultaterne af hvad tillgjordt
blifvit, att i underdånighet framläggas.
Hemmanskljfningar. Desse fortgå, men det har icke kunnat inhemtas,
att de ske mot författningarnes föreskrift. Den Kommite, som, enligt Eders
Kongl. Majrts Nådiga Bref af den 26 Oktober 1833, borde afgifva underdånigt
utlåtande rörande hemmansklyfningen, sammanträdde för detta Län
den Irsta Oktober 1835, och tillstyrkte i underdånighet, till förekommande
af missbruk, att vid klyfning af hemman till mindre lotter, än ?:del, undersökning
borde hållas och bevis meddelas af Församlingens Kyrkoråd,
huruvida innehafvarcn af den utklufne delen kunde derå vara besuten,
hvilket bevis skulle hos domaren företes vid ansökning om lagfart å hans
fång. Kommiteen utrönte, att hemmansklyfningar med mantal och utskylder
å de utklufne delarne inom Länet utgjort å 2,864T7- hela hemman, år
1813 ett antal af 11,401 delar, år 1828, 12,105 delar och år 1833 ökat
sig till 12,495 delar.
Statsbidrag:
För Landet. Då någre föreskrifter eller författningar icke egentligen
förändrat grunderna för dessa bidrags utgörande i annat fall än hvad angår
Bränvinsbrännings-afgiften, följer af sig sjelf, att de skiljaktigheter, som nu
förete sig emellan sista Berättelsen och den som nu underdånigst afgifves
hufvudsakligen uppkommit genom de olika förhållanden, som alltid mäste
blifva en följd af folkökning, förändring utaf varupris eller andre orsaker,
hvilka uti de förra Femårs-Berättelserne äro upptagne; men Konungens
Befallningshafvande anser sig likväl underdånigst böra specielt uppgifva
dessa skiljaktigheter.
Utaf förenämde orsaker har Bevillningen efter Irsta Artikeln ökat sig
med 3,247 Rrdr 34 sk. och Mantalspenningarne med 928 Rrdr 24 sk.
Bränvinsbrännings-afgiften, som uti tabellerne till förra Femårs-Berättelsen
upptages till 7,652 Rrdr 43 sk., har enligt nu bifogade tabeller upp
-
8
gått till icke mindre än 13,838 R:dr 21 sk. 7 r:st., hvadan en tillökning
uppkommit af 6,185 R:dr 26 sk. 7 r:st. Detta härleder sig ingalunda derifrån
att en större bränvinsproduktioii ägt rum, utan helt och hållet ifrån
den högre beskattning på denna näringsgren, som blifvit bestämd uti Eders
Kongl. Maj:ts Nådiga förordning den 19 Juni 1835.
De ständiga räntorne hafva, enligt hvad tabellen utvisar, dels blifvit
förökte och dels förminskade på sätt härefter närmare upptages. — Föl
jande
hafva vunnit tillökning, nemligen:
R:dr siv. r:st.
Jordeboks- och Hemmantals-Räntorne med 4-49: 24. 6.
Afraden med  242: 7. i.
Lagmans- och Häradshöfdinge-Räntan med 185: 12. —
Deremot hafva följande blifvit minskade:
Krono-Tionden med 513: 14. 9.
och Gernings Öhrén med — 16. —
Orsakerne till förhöjningen och förminskningen, der den ägt rum i afseende
på förenämde räntor, äger sin hufvudsakliga grund i förändrade markegångspriser,
med undantag af Afraden, hvilken blifvit förhöjd i följd af
skedde skattläggningar å qvarnar, ty i annat fall skulle naturligtvis Afraden,
hvilken äfven utgöres i Spannemål, och sålunda är beroende på markegångspriserne,
hafva fallit i samma mån som Tionden. — Hvad Lagmansoch
Häradshöfdinge-Räntan beträffar, så har tillökningen sin tillkomst derigenom
att rök-antalet blifvit större än hvad det förut varit, och förminskningen
uti Gerningsöhrenen tillkommit deraf att Gerningsmännen minskats
Q O
med en person.
I afseende på tillkomne och förminskade lägenheter, utvisa de från vederbörande
inkomne Tabeller och Berättelser följande förhållande nemligen:
Tillkomne Lägenheter:
Bebyggde, skattlagde Krono-Torp
öst.
Bebyggde, oskattlagde dito
683 —
Backstugor  690 —
Bebyggde Lägenheter, afsöndrade från hemman under ständig
äganderätt  6 —
Dito — på viss tid — dito 53 —
Tull
/
9
Tull Mjölq varnar
5 st.
Tull Sågqvarnar, grofbladiga
1
Stampar
; 2
Pappersbruk
1
Tegelbruk  4  •
Färgerier  4
Bömulls-Spinnerl- samt Linne- och Bomullsväfnads-Fabriker . . 1 —
Tillsammans lägenheter 1,456 st.
Härifrån afgå förminskade Lägenheter, nemligen:
Obebyggde, skattlagde Torp
24
Husbehofs-Q varnar , 349
Segeld uks-Fa brik  1
Såpebruk
2
Garf verier
9
Skärgårdsverk  1 ggg
Återstår tillkomne lägenheter 1,070 st.
Den hufvudsakliga tillkomsten utaf dessa lägenheter härleder sig, dels
derifrån, att vid förra Berättelsens afgifvande hade från Orust och Tjörns
Fögderier, genom misskrifning, de oskattlagde bebyggde Torpen blifvit upptagne
till ett ringare antal, än de verkligen utgjorde, och dels derifrån, att
såkallade Backsittare inom hela Länet ökas i samma mån som populationen
tilltager, enär det icke är alla gifvet att kunna förvärfva sig sjelfägande rätt
till jord.
De arrendemedel, som ingå till Staten, hafva ökat sig med 328 R:dr
20 sk., och är detta endera en följd af till Staten indragne lägenheter, hvilka
förut varit besutne af personer under särskilte villkor, eller ock i följd
af förändrade arrendevillkor.
Statsbidraget, i hvad det angår kostnad för Rustning och Rotering, är
ökadt med 3,046 R:dr 26 sk. 4 r:st., hvilken differens, emot hvad förra
Berättelsen upptager, icke härleder sig från någon annan orsak än den, att
bidraget blifvit i någon mån högre beräknadt än förut, hvilket är så mycket
mer påtagligt, som någre förändringar uti Rustnings- och Roterings-be
sväret
icke blifvit, genom någon författning, i Nåder föreskrifne.
Femårs-Berättelse fr. Götheborgs Liin. 2
10
Utgifterna för Clereciets underhåll äro med 308 R:dr 39 sl<. 9 r:st understigande
hvad förra Berättelsen upptager, och skälen till ett sådant förhållande
äro alldeles desamma, som uti föregående Femårs-Berättelsen äro
närmare upptagne, hvadan de samma här åberopas.
Kostnaden för väghållning understiger föregående Femårs-Berättelsen
med 1,442 R:dr 44 sk. 4 r:st.; men Konungens Befallningshafvande anser,
för sin del, någon minskning uti detta onus icke hafva ägt ruin, hvadan
den nu upptagne ringare kostnaden härleder sig ifrån antingen en förändrad
grund för beräkningen, eller ock en felaktig beräkning hos vederbörande,
som afeifvit Berättelserne med dertill hörande tabeller.
O
För Städerne. De bidrag, som Städerne utgöra, grunda sig till större
delen på andra förhållanden än de som äro gällande för Landet, och undantager
man de Comunal-afgifter, hvilka äfven kallas Statsbidrag, så är det
väl egenteligen Mantalspenningar, Bevillning och Roterings-afgifter som ingå
till sjelfva Staten eller Kronan, och alla dessa afgifter, de må tillhöra Staten
eller Staden, äro helt och hållet beroende af folkmängd, handel och rörelse,
stigande och fallande välmåga.
I hvad fall Statsbidraget i det hela blifvit högre eller lägre, inhemtas
af följande:
Enligt nu upprättade, Berättelsen åtföljande, tabeller utgöra de Statbidrag,
sorn till Kongl. Maj:t och Kronan ingått:
För Landet  179,669: 3i. 9.
För Städerne  65,547: 14. 3. 245 916- 46 —
Enligt de vid sista Berättelsen fogade tabeller,
utgjorde då samma bidrag:
För Landet 166,910: i. io.
För Städerne  59,530: 31. 7. 226 440- 33 s
Således har Statens inkomster okats med R:dr 18,776: 12. 7.
Bidraget till diverse Verk och Inrättningar utgjorde enligt tabellörne
till sista Berättelsen:
11
För Landet .
För Städerne
Eldigt nu upprättade tabeller utgör samma bidrag:
För Landet .
För Städerne
Alltså minskad t bidrag Kalr (3,072: 39. 3.
240,311: 42. 6.
Utaf hvad salunda är ådagalagdt, täcktes Eders Kongl. Maj:t i Nåder
inhemta, att de bidrag som directe till Kongl. Maj:t och Kronan eiler Statens
Kassor ingått, blifvit ökade:
härledande sig denna tillökning: för Landet hufvudsakligen uti Bränvinsafgifter,
Personel Bevillning och Mantalspenningar samt öfrige personela afgifter,
hvilka äro en följd af folkökningen; och hvad tillökningen uti bidraget
från Städerna angår, så härleder sig densamma ifrån en ökad rörelse
och en större förtjenst utaf näringarne.
Det minskade Statsbidraget till diverse Verk och Inrättningar hafva
Städerna ensamt fått tillgodonjuta, enär deras tillskott nu visas vara 8,875
R:dr 18 sk. 8 r:st. mindre än hvad förra Berättelsen upptager, hvaremot
Landets tillskott blifvit ökadt med 2,802 R:dr 27 sk. 5 r:st., hvarutaf följer,
att, om man drager den summa som Landet fått erlägga mera, ifrån
den summa, som Städerna erlagt mindre, 6,072 R:dr 39 sk. 3 r:st. återstå
såsom min-skad t Statsbidrag.
Politie. Någre särskille anstalter till ordningens och sedlighetens vidmakthållande
å Landet hafva icke i sednare åren tillkommit, utan vårdas de af
Presterskapet och Kronobetjeningen samt utsedde Ordningsmän för hvarje församling,
som vid sockenstämmor utses och nu mera icke anse sin befattning
så förhatlig, som i början. Nya skolor och undervisningsverk för slöjder
hafva icke blifvit anlagde, likasom någon förändring ej skett i fråga
om helsö våld, fattigförsörjning, gästgifveri-ordningar och anstalter till rotdjurs
utödande, m. in.
För Landet med .
och lör Städerne med
12,759: 29. ii.
Städer.
Götheborg. Enligt Mantalslängden™ utgjorde folkmängden i Staden
och dess förstäder år 1832, 17,051 personer och år 1836, 16,564 personer.
För folkets hildning finnas tillräckliga både allmänna och enskilta
löne-anstalter, och hvad sedligheten angår, så är den ej i tillväxt hos den
lägre folkklassen, såsom motarbetad af begäret och öfvérflödiga tillgångar
till bränvin. På arbetare är icke brist, men dagspenniugarne ärö höga.
Af de handlande har, såsom vanligt, blifvit exporteradt, hufvudsakligen
jern och träd varor. Exporten af jern har utgjort år 1832, 135,511
Skepprcl, år 1833, 145,128 Skepp:d, år 1834, 133,056 Skepp:d, år 1835,
194,096 Skepp:d och år 1836, 165,509 Skepprcl, hvaraf de största partierna
afgått till Amerika och England. Man väntade sigj en betydlig höjning i
jernpriserna genom de vidlyftiga anläggningar af jernvägar i andra länder,
men erfarenheten har visat, att det Engelska jernet är, i anseende till sitt
lägre pris, för sådant ändamål begärligare, än vårt. Jern-afsättningen på Continenten
har varit ringa, hvartill brist på efterfrågade dimensioner hufvudsakligen
föranled t. Då jernexporten från Götheborg till det mesta sker till
Förenade Nord-Amerikanska Staterne, anmärkes här, att tullen derstädes
förut utgjort, eirlig taxa af den 14 Juli 1832, förr
Stångjern, tillverkadt medelst valsning (eller Engelskt jern) 30 Piaster pr Ton.
Dito smidt (eller Svenskt och Ryskt) 18 dito pr dito;
men att genom en författning af den 1 Mars 1833, tullen sålunda blifvit
bestämd, att, om den öfverstiger 20 procent af varans värde, detta öfverskott
skulle minskas efter hvad vid 1833, 1835, 1837, 1839 och 1841 årens
slut, samt slutligen den 30 Juni 1842 på det sätt, att tullen då nedgår till
20 procent af värde af hvardera jernsorten, hvaraf följer, att Engelskt valsadt
jern väl då kommer att införas i Amerika till lika tull som det Svenska
smidda, så vida det kostar lika i inköp, men derest det Engelska, efter
hvad hittills inträffat, kostar mindre än det Svenska, tullen naturligtvis
kommer att i förhållande dertill minskas, till hinder i afsättningen af det
Svenska jernet, deri förändring torde böra till vägabringas.
13
Trädvaru-Exporten, som egentligen består af plankor och bottens, samt
obetydligt af bjelkar, sparrar och spiror, tilltog i liflighet åren 1833 och
1834 samt var i synnerhet liflig på Frankrike år 1835, och har äfven år
1836 fortfarit till ökade priser, håde till Frankrike och England.
Af Nederlagsgods har export jemväl ägt ram, särdeles af socker och
caffe till Köpenhamn och Hamburg. Det är anmärkningsvärdt, att till
Norrige härifrån sällan afgår annat nederlagsgods, än salt och någon gång
tobak, fastän priserna här ofta varit ganska låga och afsättningen af Norrska
varu-aHiklar, såsom sill och andra fisk varor varit betydlig, samt skeppsfarten
emellan Sverige och Norrige i samma mån liflig.
För att visa skillnaden emellan exporten åren 1832 och 1836 har jag
af inkomne uppgifter gjort följande sammandrag:
År 1832. År 1836.
Jern, Spik och Stål tillhopa .... 135,835 Skfft. 162,178 Skåf.
Bräder och Bottens  67,797 tolfter. 89,466 tolfter.
Bjelkar
7,824 stycken. 4,541 stycken.
Spiror och Mastträd  2,841 dito 4,012 dito
Sparrar -
5,934 dito 6,479 dito
Alun 7 . 896 tunnor. 1,037 tunnor.
Ben  1,963 SIM.. 1,731 Sk&.
Färgmossa  20,416 LM. 22,989 LM.
Brunsten  1,646 Skäf. 3,192 SkM.
Oljekakor  1,369 SkM.. 1,887 Sk&.
Beck  250 tunnor.
Tjära  901 dito 919 tunnor.
Ekebark  12,350 dito 126 dito
Lagg- och bottenstäfver af Bok . . . —«  71,298 stycken.
Boktunnor
24,963 dito
Färdiga åror
——  5,192 par.
Linfrö
9,744 tunnor.
Trädgårdsstolar  — 10,394 stycken.
Lingon i vatten
26,982 kannor.
Dricka
50,130 dito
Mur- och Taksten
371,242 stycken.
Hafre
10,946 tunnor.
14
År 1832. År 1836.
Korn , ^
1,703 tunnor.
Vicker
617 dito
Fläsk
945 LÄ.
Ek verke
802 stycken.
Importen af Colonialvaror liar åren 1832 och 1833 varit liflig, men
under åren 1834 och 1835 högst betydlig och öfverstigande behofvet. I synnerhet
infördes sistuämde år en myckenhet socker och andre varor, hvilke,
i den då utkomna nya tulltaxan, hvars tillämpning skulle börja med 1836
års ingång, blifvit belagde med förhöjd tull. Importen under sistuämde
år har äfven varit stor. Af sill och salt har importen under alla fem åren
ej allenast motsvarat behofvet, utan äfven hvad salt angår lernnat tillfälle
till export.
Äfven öfver importen har jag uppgjort ett sammandrag utvisande skillnaden
åren 1832 och 1836.
År 1832.
År 1836.
Bomull
488,723 Ä.
546,038 Ä.
Arrac
6,414 kannor.
13,942 kannor.
Cognac
13,430 dito
20,741 dito
Rum
25,145 dito
10,913 dito
Saltad Sill
43,301 tunnor.
45,462 tunnor.
Allehanda torr fisk
1,004 SkÄ.
821 SkÄ.
Blyhvitt
41,987 Ä.
59,648 Ä.
Indigo .
33,898 Ä.
22,444 Ä.
Krapp
78,706 Ä.
80,846 Ä.
Sandel
18,819 Ä.
37,306 fl.
Sumac
34,772 Ä.
26,378 Ä.
Hvitt Bomullsgarn till och med N:o 25
36,723 Ä.
79,301 Ä.
dito — dito — öfver N:o 25
557,866 Ä.
602,798 Ä.
Rödt Turkiskt dito
39,792 Ä.
64,126 Ä.
Risgryn .
Hampa
125,859 Ä.
193,171 Ä.
1,753 SkÄ.
3,969 SkÄ.
Salta och oberedde Hudar och Skinn
216,964 Ä.
254,040 Ä.
Mgndel
35,712 Ä.
38,969 Ä.
Peppar af alla slag
23,251 Ä.
78,684 Ä.
Russin
83,740 Ä.
91,978 Ä.
15
År 1832.
År 1836.
Salt
46,981 tunnor.
50,667 tunnor.
Mascovad-Socker
3,034,742 U..
1,811,48.3 U.
Terres gammalt Socker
1,620,165
955,364 U..
Stenkols Stybb
19,437 tunnor.
28,625 tunnor.
Thée
11,814 U.
11,104 U..
Tobaksblader
1,167,710 U..
1,121,233 U.
Spunnen och respad Tobak ....
18,614 U..
5,430 U.
Tohaksstjelk
93,633 U..
348,223 U.
Tran
97,488 kannor.
44,853 kannor.
Oparfurnerad Tvål
37,341 U.
40,858 U.
Grof Ull under 32 sk. pr .
530,603 U..
402,705 U..
Viner af alla slag
45,321 kannor.
65,076 kannor.
Helsiden
148 U.
450 U..
Halfsiden
3,808 alnar.
611 U.
Hvita och kulörta Bomullsväfnader .
143,183 alnar.
204,551 alnar.
Sammet
5,191 alnar.
9,111 alnar.
Yilna Bombassin
300,140 alnar.
172,335 alnar.
Andra slag
28,166. alnar.
46,481 alnar.
Halfylle
17,849 alnar.
12,904 alnar.
Utgående Tulluppbörden har utgjort:
År 1832, 164,487 R:dr 6 sk. och år 1836, 141,691 R:dr 37 sk.
Inkommande dito dito. År 1832, 667,398 R:dr 19 sk. 3 r. och år 1836,
787,045 R:dr 20 sk. allt Banco; och hafva å Tullkammaren år 1832, 613
st. samt år 1836, 614 st. fartyg inklarerat; och år 1832, 576 st. samt år
1836, 626 st. fartyg utklarerat.
Minuthandeln, i synnerhet med spannemål och gröfre varor har under
de ifrågavarande fem åren befunnit sig i ett mindre gynsamt skick, men
kram va ror och lyxartiklar hafva under hela tiden haft jemn efterfrågan och
tilltagande afsättning. Härifrån får dock undantagas den tid af år 1834, då
Cholera-farsoteu härjade härstädes, och flere salubodar vid saknad afsättning
tillstängdes, helst hvarken allmogen häromkring, eller andre orters invånare
vågade begifva sig hit under sjukdomen och någon tid efter det den
upphört. Spärrningsanstalterna, som vidtogos i ändamål att söka förekomma
farsotens utbredande, vållade ock mycken oordning i allmänna rörelsen
och penningeliqviderna. Dödsfall, Concurser och andre olyckliga följder af
16
farsoten skulle naturligtvis ganska mycket inverka på handeln i alla dessa
riktningar.
Med Skeppsrederi-rörelsen är förhållandet sådant, efter hvad inkomne
uppgifter från Götheborgs Sjömanshus uppfösa, att år 1832 ägdes här 73
fartyg af tillhopa 6,705— Läster och år 1836, 69 fartyg af 6,114T5595 läster.
Lästetalet var således år 1836 minskadt med 590T5545:dels läster, emot hvad
detsamma utgjorde år 1832, men icke destomindre har fraktfört jens ten efterhand
förbättrat sig, så att Skeppsrörelsen är mera lönande och gifver hopp
om tillväxt, helst härvarande Svenska fartyg icke äro tillräcklige för skeppning
af de utgående productionerna, utan främmande måst anlitas, deribland
i synnerhet Norrska fartyg, till dyra frakter varit begagnade till skeppning
af trädvaror. De Svenska fartyg, för hvilka inmönstringar af besättningar
här ägt rum, hafva varit år 1832, 227 st. med ett lästetal af 14,189 och
år 1836, 212 st. med 13,284t läster, hvarjemte afmönstringar skett år 1832
på 208 fartyg af 14,216 läster och år 1836 på 201 fartyg af 13,256 läster.
Jemte handeln och sjöfarten grundar sig stadens bestånd äfven på fabriker,
och medelvärdet för ett år af de ifrågavarande årens tillverkningar
uppgår till 1,406,297 R:dr Banco, under hvilken tid Fabrikernas antal blifvit
ökadt från 89 till 101 st. med 1,500 arbetare år 1836 i stället för det antalet
år 1832 endast utgjort 1,069 personer.
Stadens jord användes hufvudsakligen till revalisering med jordbruket,
och några salu växter odlas icke, utom hvad från en och annan trädgård kan
aflåtas.
Ått Staden har ett fördelaktigt inflytande på omkringliggande orters
kultur, näringar och konstflit, är uppenbart, emedan ej mindre alla landtmanna-produkter,
än slöjdarbeten såsom möbler af alla slag, äggjern, borstbindare-arbeten
m. m. särdeles från Lindome Socken i Hallands Län, med
lätthet här kunna afsättas.
De i förra Årsberättelser omförmälte inrättningar för undervisning äga
alla bestånd, och har sedermera en ny sådan tillkommit under benämning af
Kjellbergs flickskola, hvari fattige flickor, af bättre härkomst, njuta undervisning
i christendom, geografi, arithmetik, historien, språk, musik och
finare handarbeten. Den fond, som nu mera aflidne Grosshandlaren Jonas
Kjellberg i lifstiden till denna skola donerat, utgör 33,333 R:dr 16 sk.
Banco.
17
Banco. — Bland läroanstalterna intager Chalmerska Slöjdeskolan ett utmärkt
rum genom meddelandet af både teoretisk och praktisk lärdom, synnerligast
sedan, enligt Eders Kongl. Majrts Nådiga Bref af den 28 September
1836, ett Statsanslag af 3,000 R:dr Banko om året får användas till skolans
utvidgning och lärares aflöning.
O O O
Stadens sjuk vårds-inrättningar och anstalter till fattiges underhåll och
vård äro äfven desamma, som i förra Femårs-Berättelser uppgifvits, utom
det, att Stadens Kurhus, hvilket förut varit beläget å Landets grund, blifvit,
efter inköp af ett stenhus, inflyttadt till Staden och försedt med alla berf
vämliga lägenheter för sitt ändamål; varande jemväl af Staden inköpt ett
större hus i Masthugget, till begagnande vid tillfällen af farsoter.
Uddevalla. Förhållandet i denna stad, hvars folkmängd år 1836 utgjorde
3,237 personer, deribland 33 handlande och 91 handtverkare, är ungefärligen
lika med hvad förut afgifne Årsberättelser omförmäla. De för folkets
bildning inrättade läroanstalter fortfara oafbrutet, och sedligheten bland
innevånarne kan icke sägas vara minskad.
Handeln är ännu lika inskränkt, som under de nästföregående åren.
De större fartygen, som ägas af Stadsboer hafva minskats till sex, med
hvilka utrikes sjöfart bedrifves, och import sker af salt, tobak, socker och
vin, hvaremot utföras träd varor, fisk, spannemål och andra dylika varor,
deribland må anmärkas, att år 1833 exporterades 42,277 tunnor och år 1834,
45,968 tunnor hafre. Landtmanna-handeln är skäligen liflig, men de fleste
utländske varor, som här afyttras, tagas från Götheborg, dit betydliga partier
Landtmannaprodukter återföras. Tulluppbörden har, under de 5 åren,
varierat emellan 14, 15 och 16,000 R:dr samt år 1835 till och med uppgått
till 22,459 R:dr 32 sk. 3 r:st. Banko. Stadens jord brukas mest till
äng, och sädesafkastningen fyller icke stadsbehofvet, men tillförseln från det
kringliggande landet är betydlig. Gustafsbergs badinrättning fortfar att äga
bestånd.
Kongelfs med en folkmängd af 810 personer, deraf 478 mantalsskrifne,
har under de 5 årens lopp bibehållit sig i oförändradt tillstånd. Jordbruket
utgör det hufvudsakliga villkoret för dess bestånd, ty genom de Staden
tillhörande 6 hemmanens jord aflönas i betydlig mån dess Embets- och
Femär s-Ber ättelse fr. Götheborgs Län. d
is
Tjenstemän, och förbättras äfven de öfrige innevånarnes villkor. Handeln är
ringa och medeltalet af tulluppbörden under de ifrågavarande 5 åren har
uppgått till 4,298 R:dr 8 sk. 7 r:st Banko om året, men till större delen
tillkommit af varor, tillhörige andre Städers Borgare, hvilke hitfört dem till
besparing af Stadsumgälder, som här äro vida lägre än i Götheborg. Någre
Fabriker finnas ej, utom ett Strumpväfveri, som dock icke inbringar någon
synnerlig vinst. — De allmänna löne-anstalterna, sjukvården och fattigförsörjningen
vårdas omsorgsfullt.
Marstrand. Folkmängden i denna Stad utgjorde år 1836, 602 personer,
deraf 316 skattskrifne. En inskränkt handel och ett ringa fiske äro de
olyckor, öfver hvilka Staden fortfarande har att beklaga sig. Specerier och
victualie-varor hämtas hufvudsakligen från Götheborg och utminuteras till
Stadens egne innevånare och till öboerna deromkring, men äfven desse försäljningar
äro obetydliga. Fem handlande och 6 handtverkare voro då i
Staden bosatte, men utan synnerlig arbetsförtjenst. Staden räknade jemväl
27 utborgare, som mot en afgift af 5 R:dr Banko hvardera, idkade utrikes
sjöfart med egne och andras inhemska fartyg. Den obetydliga export- och
importtullen utgöres af kringliggande Skärgårds- och Landboer, som med
mindre, öppna och däckade båtar under 5 å 6 lästers storlek ut- och inklarera
till och från Dannemark, i anseende till den lindriga tolagen mot den, sorn
på andra ställen beräknas. De varu-artiklar, som vanligen till denna trafik
begagnas, äro, för utgående, jern, spik och något bräder, samt för inkommande,
ull, torra fårskinn och nöthår, som sedermera aflbras till Götheborg.
Medeltalet af tulluppbörden under de 5 åren har utgjort 984 R:dr
26 sk. 4 r:st B:co om året. Stadens jord, bestående af Koön, 1 mantal, är
odlad så mycket ske kan, och genom utarrendering inbringar den åt Staden
en årlig inkomst af 862 R:dr B:co. Läroverk, sjukvården och fattiganstal'
terna fortfara under lika villkor som förut, och de fattiges underhåll medför
en taxering af circa 350 R:dr Banco om året, utom de medel fattigkassan
har att genom inqvarterings-ersättningen och räntan af donationer, att
använda. Den vid staden belägna badinrättningen inbringar någon fördel,
genom främmande besök.
Strömstad. De i förra Årsberättelser antydde orsaker till samhällets
aftynande hafva fortfarit i sina verkningar och än mera stadgat erfarenheten
till påtaglig visshet, att, under närvarande förhållanden, ingen, eller
åtminstone endast en mycket aflägsen utsigt för uppkomst och förkofran kail
19
äga rum. Under loppet af de 5 åren hafva inga förändringar inträffat, som
medgifvit hopp om förbättring af den sorgliga belägenhet, hvari handel och
sjöfart befinna sig. På stället är nu mera, snart sagdt, intet lönande företag
för hvarken Köpmän eller Skeppsägare att utföra: inga export- eller
import-artiklar finnas mer, som kunna föranleda affärer af vidsträcktare art.
Handeln är inskränkt till utminutering af de mest oumbärliga hushålls- och
förnödenhets varor, hvilka till större delen från Götheborg införskrifvas, för
stadens invånare och ett ringa antal af allmogen, sedan trafiken åt Fredrikshall
och närbelägna fisklägen tilltagit. Medeltalet af årliga tulluppbörden
har uppgått till circa 3,670 R:dr Banco, deraf en icke obetydlig del
utgått af de Engelske Hummerfartyg, som här utklarerat och från skärgården
intagit sine laster. Stadens fartyg utgjorde år 1836, 2 Skonertar, 1
Galeas, 3 Slupar, 6 däckade och 3 öppna Båtar, af tillhopa 299 läster.
Handtverkerierna inskränka sig till uppfyllande af ställets behof.
Hågen för jordbruk har fortfarit och deraf inträffat, att, då den staden
tillydande jord icke är särdeles betydlig till areal, värdet å stadsgjord i någon
mån ökat sig.
Den allmänna undervisningsanstalten inskränker sig till en skola med
Pedagog, otillräcklig för stadens behof. Någon allmän sjukanstalt finnes
icke, och de fattiges underhåll utgöres genom taxation.
Den i staden varande badinrättningen fortfar och besökes af ett icke
ringa antal främmande.
Folkmängden har i medeltal under de fem åren utgjort 1,366 personer,
deraf 716 skattskrifne. Götheborgs Lands-Canzli den 12 October 1839.
G. EDENHJELM.
O. H Holmgren.
Carl Engelblom.
■
-■1
«. • »■
: ** *. .■,*> - v
*• Y- ••••'. ■.
. .*■ i .i
• * • i
' •«
' •>;* /;•/***
"• :>: ' tv
■ ••• - *;
>>NH.
v * »«*-
t*. ^ * vr 7
. • .
SL (HHI dr Et»
BEFALLNINGSHAFVANDE»
UTI
Elfsborgs Län
TILL
KONGL. MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 1832, 1833, 1834, 1835 och 1836.
STOCKHOLM, 1840.
TRTCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl, Boktryckare.
1
Underdånig Berättelse för åren
1832, 1833, 1834, 1835 och
1836, angående Elfsborgs Läns
tillstånd, synnerligen i Statistiskt
och Ekonomiskt afseende.
Inl edilin g.
Elfsborgs Län, omfattande hela Dahls Land, som hestår af fem Härader
med en Stad och fyratiotre Socknar, samt vestra och södra delarne af Westergöthland,
eller tretton Härader med fyra Städer och ett hundrade åttatio
Socknar, förutan åtskillige socken-andelar i hegge Landskapen, hvilka
tillhöra Socknar inom andra Län, — är vidare indeladt uti en Lagsaga med
sex Domsagor, och uti sex Fögderier med tjugufem Lähsmans-distrikt. Länet,
gränsande i norr och nordost till Wermland och Norrige, i vester till Götheborgs
och Bohus Län, i söder till Hallands Län samt i öster till Jönköpings
och Skaraborgs Län, skall innehålla uti areal-vidd ungefärligen 120
qvadratmil, deraf sjöar, strömmar, träsk och kala bergsträckor anses upptaga
omkring femtio, så att den jordyta, som är odlad och möjlig af odling, eller
är skogbeväxt och till plantering tjenlig, samt för öfrigt har vegetation,
torde svara närmast emot 70 qvadratmil. Denna beräkning af areal-rymden
är grundad på Hermelinska kartan och andra äldre kartor: enligt af
Forsells nyare karta öfver Skandinavien, skall deremot Elfsborgs Läns
areal-vidd endast uppgå till något öfver 114 qvadratmil, hvilket äfven torde
vara det rätta, när den del af Wenern, som kallas Dahlbo-sjön, och eljest
lian; lill Länet räknas, från beräkningen uteslutes..
§: i
Läncts
allmänna beskaffenhet.
Tossbo och Wedbo härader,, sorn å Dahlsland gränsa till Wermland,.
Norrige och Bohus Län, bestå af höga och skogrika bergsträckor, som emellan
sig bilda större och mindre dalar,, hvilka, i afseende på jordmånen, äro
af ganska skiljaktig beskaffenhet. Till större delen utgöres marken af sandjord,
pä några ställen blandad med lera, undantagande Tössö pastorat, hvarest
lermylla är rådande jordarten; men i synnerhet emot Norska gränsen
är jordmånen svag och föga bördig. Wahlbo härad, som å vestra sidan
stöter till Bohus Län, är äfvenså bergbundet„ sorn förstnämde härader,
likväl med bättre jordmån, deri lermylla ofta förekommer; hvaremot öfriga
delen, af Dahlsland,, utgörande Nordahls och Sundahls härader, har i det
mesta en jemn och slät belägenhet, vidlyftiga åkerfält samt god och bördig
jordmån, hufvudsakligen bestående af lermylla. Sjön Wenern begränsar
Dahlsland å nordöstra; sidan, i hela sträckningen från Wermlands Läns
gräns till Wenersborgs stad, och utom dess finnas många andra större och
mindre sjöar,, bland hvilka; Stora Lee utmed Norska gränsen och de vattendrag,
, sorn förena den med Wenorn, i synnerhet förtjena att anmärkas;
landet är för öfrigt i rila riktningar genomskuret af åar och bäckar,, de flesta;
med aflopp åt Wenern
I
Westergöthland är den landsträcka,, sorn börjas vid Wenern,, innesluter
Halle- och Hu .ncberg och sedan omgifver eller tillgränsar Götha EIF,
utgörande Wäne, Flundre och. Åhle härader, både vacker och fruktbar:
rådande jordmånen, är bär ömsom lera och svartmylla;; men i den, mån
landskapet aflägsnar sig från Elfven och i synnerhet ju mera det närmar sig
gränsorne af Halland och Småland,, blifva jordarterne sämre och: svagare.
Inom Bjerke,, Wädtle och Kullings härader träffas likväl ännu flere fruktbara
trakter,, med mer och- mindre god lera; och lermylla; men i Gäseneds
istad** som, är sandigt och stenbundet* äfvensom; ii Redvägs* härad,, hvilket
5
närmar sig denna beskaffenhet,, finnas sådane bättre jordarter mera sällan
och endast såsom undantag; utan består rådande jordmånen derstädes,
så väl sorn uti Åhs, Kinds, Marks, Wedens och Bollebyggds härader, af
så kallad mjäle eller mojord och sandblandad mylla, som i allmänhet gifver
mindre lönande afkastning, ehuru, äfven inom desse härader, synnerligen uti
Marks, åtskilliga trakter finnas med bördigare jordmån. Delar af Wäne,
Bjerke och Kullings härader, Gäseneds härad och en del af Redvägs härad,
kunna räknas för slättland, fastän sins emellan mycket olika, hvaremot det
öfriga af Westgötha landskapet är bergigt och skogbeväxt samt delvis starkt
couperad! och i fördjupningarne uppfylldt med sjöar, kärr och mossar, som
finna aflopp genom en mängd åar och bäckar, antingen åt Wenern och,
Götha Elf, eller åt Nordsjön och Kattegat.
Elfsborgs Län, sorn, i dess längsta utsträckning från Norska gränsen
i nordvest till gränsorna af Halland och Småland i sydost, håller öfver 30
mil, företer således stora skiljaktigheter i fysikaliskt afseende och naturliga
förmåner; men der saknas likväl icke inom något härad, helt och hållet,,
hvarken jordmån för ett nödtorftigt åkerbruk,, skog för husbehof eller Vattendrag
för nyttiga, inrättningar..
Folkmängden i Länet utgjorde vid slutet af förra' qvinqvennium,, enligt
de år 1831 hällne mantalsskrifningar för 1832, 195,210 personer, och har
sedermera, jemlikt de vid slutet af hvarje år hällne mantalsskrifningarnc
för påföljande året, funnits utgöra, på sätt bilagde sammandrag utvisar:
§ 2.
Invånare.
År 1832
„ 1833
1834
1835
,* 1836
201.446..
204.554..
206,566.
208,8491
213,2531
nämligen: på landsbygden bosatte 204,315.
och i städerne boende
„ . . . . 8,9.38.
samt af dessa alla:
Skattdragande, af Mankön 53,308.
af Qvinkön . . ^ . . 56,563* 109 871
Skattfrie, af Mankön  50,408.
af Qvinkön  52,974. jq3 ggg.
Under loppet af detta qvinqvennium har således folkmängden årligen
varit i tilltagande, betydligt på landsbygden och något i städerne, samt
för det hela blifvit ökad med 18,043 personer; och lägges nu härtill folkökningen
under qvinqvenniet 1822 med 1826, 21,980 personer, samt under
qvinqvenniet 1827 med 1831, 10,310 personer, så framstår det anmärkningsvärda
resultat, att folkstocken i Elfsborgs Län blifvit på femton års
tid tillökad med 50,333 personer.
Oberäknadt de naturliga orsaker till folkökning, sorn verka öfverallt, i
synnerhet under ett längre fredstillstånd, förefinnas åtskilliga andra, som,
särskildt eller gemensamt, bidragit att på landsbygden inom Elfsborgs Län
befordra folkmängdens tillväxt vida öfver proportionen i medlersta delen af
Riket. Jorden uti detta Län, hvarest jemförelsevis ganska få större landtegendomar
exsistera, besittes och brukas egentligen af skatle-allmoge, sällan i hela
och oftare i halfva hemman, men allmännast ii, 1, 1, J-, A, och ^tdels
samt ännu mindre hemmanslotter, med hvilkas ytterligare klyfning jemnt
fortgår, hvarförutan afsöndring af jord från hemman fortfarande sker genom
köp, förpantning, undantag eller fördel och på flerehanda sätt, samt genom
oafhängige torps och backstugors anläggande, merendels på utmarken. Så
väl förut, som under de 3:ne sista qvinqvennierne hafva dessa förhållanden,
enär de, i bredd med odaljordens bättre brukning efter vunne ägoskiften,
mer eller mindre verksamt utvecklat sig inom Länets fleste delar, dock
företrädesvis på Dahlsland, föranledt och medfört en mängd nya bosättningar;
och sålunda, jemte det de onekeligen bidragit, genom nya odlingar,
att öka jordbrukets alster, hafva de tillika, åtminstone i motsvarande grad,
verkat på populationen, hvars förvånande tillväxt under de sista 30 åren
hufvudsakligen förklaras genom denna växelverkan; äfvensom en särskild
7
förklaringsgrund kan hemtas från binåringarne i södra delen af Länet, hvilka
sysslosätta och föda en stor del af obesutne folkmängden derstädes. Öfrige
orsaker till folkstoekens utomordentliga tillväxt torde igenfinnas i minskad
mortalitet, genom rikligare tillgångar på lifsmedel, omsorgsfullare helsovård
och uteblifvandet af svårare farsoter; ty cholera-sjukdomen, som härjade I
Länet 1834, från medlet af Juli intill årets slut och bortryckte 1,466 mestadels
gamla personer, synes ej hafva hämmat populationens tillväxt, om
icke för det året, utan torde snarare hafva verkat motsatsen, der yngre
lijonelag efterträdt äldre.
Ehuru erfarenheten afgifvit bevis derom, att utvägar till nödtorftig
bergning för Länets varande folkstock icke saknades, i synnerhet som den
kunnat bestå och, fastän i mindre mån, föröka sig äfven under qvinqvenniet
1827 med 1831, då följderna af 1826 och 1830 årens missväxter hardt
tryckte, —• ger likväl sättet hvarpå folkökningen här utvecklats, samt den
fattigdom och det tillfälliga betryck, hvarmed en stor del af befolkningen:
kämpar, anledningar nog till eftersinnande: om det må vara önsRvärdt, eller
för samhället gagneligt, att folkökningen obehindradt fortgår i enahanda
riktning? Det är nämligen utredt, att af tillökningen i Länets folkmängd
sedan 1808, tillhopa omkring 90,000 personer, hälften åtminstone kan räknas
till obesutna arbets-klassen, eller till hushåll, sorn, med ringa, otillräckligt
eller icke något jordbruk, egentligen måste lefva af tillfälligt arbete eller
arbetsförtjenst för dagen; och finnas orter, der denna obesutna klass redan,
börjar i talrikhet öfverstiga klassen af besutne,. hehållne och bergade jordbrukare,
hvilket i många afseenden betänkliga förhållande, enär det hufvudsakligen
tillkommit medelst hemmansklyfning och jordafsöndring samt backstugors
och inhysestorps anläggande, oftast i strid med gällande författningar,
— före detta föranlåtit mig att hos Ederr Kongl. Maj:t underdånigst
motivera och föreslå visse förändringar och tillägg i Kongl. Förordningen
den 19 December 1827} lärande denna fråga bero på Nådigste pröfning,
sedan Landshöfdingarne i samråd med särskildte Commiterade för hvarje Län,
haft tillfälle att deröfver utlåta sig. I underdåniga utlåtandet härifrån,
hvilket ingått vid början af 1836, hafva Commiterade, med tillstyrkande af
åtskillige nödige ansedde lagbestämmelser om hemmansklyfning samt jordafsöndring
och undantag från hemman, enhälligt hyllat den mening: ”att
"ofvanåberopade KongL Förordning borde ökas med ett 3:dje Gapitel om.
''backstugors och jordtorps anläggning, deri skulle stadgas, att hvarje besuten
”hemmnansägare vöre tillåtit på sitt enskildta område anlägga så. små och. sa
8
”manga backstugor och torp han behagar, med vilkor att backstugusittaren
”icke må tilläggas besittningslid på liera år, utan i anseende till sin perhson
ilyda under jordägarens husbonde välde, i enlighet med tjenstehjons-stad”gan,
och alt jordtorparen, sorn föder boskaps-kreatur, bibehålles vid den i 16
”Capitlet 5 §. Jorda-Balken och Kongl. Brefvet den 17 October 1781 föreskrifva
fardagsrätt, samt att backstugusittaren, som icke kan föda slike kreatur,
”skall tillgodonjuta uppsägningstid af minst sex månader före stämmodag,
”sorn för desse alltid borde vara om våren, till exempel den 25 Mars; För”samlingarne
dock förbehållet att i afseende på inflyttande personers rättighet
”till bosättning sig yttra, i den ordning derom särskildt finnes eller kan blifva
”föreskrifvet.” Om och huruvida äfventyrliga bosättningar i backstugor och
inhyses skulle hindras genom detta föreslagna medel, torde förnämligast
blifva beroende af möjligheten att inom hvarje ort riktigt tillämpa och
handhafva föreskrifterne härom, hvilket, så väl som visse åtgärder vid hemmansklyfning
och jordafsöndring, Commiterade ansett böra i första rummet
uppdragas åt Menighets-Nämder: någon hastig verkan af stadgandet, till
folkmängdens hämmande bland obesutne arbets-klassen, kunde i alla fall
icke inträffa, eller böra befaras; men det synes vara ofelbart alt ifrågavarande
medel, rätt användt, skulle ställa backstugusittare och inhyseshjon i
ett för dem sjelfva nyttigt beroende af jordägaren, samt således bidraga till
deras trefnad och sedlighet, äfvensom följaktligen till det i sådan ställning
uppväxande slägtets bättre vård.
Påståendet, att folkets fysiska styrka i sednare tider aftagit, kan jag
för min del icke antaga såsom regel, hänfördt till de under sistförflutne 30
åren födde; utan har jag, tvertom, flere anledningar, hemtade jemväl från
erfarenheten vid bevärings-mönstringarne, att anse detsamma oriktigt, i synnerhet
som ökad production af födoämnen och större tillgång på beklädnadsförnödenheter
beredt allmogen tillfälle att lefva och kläda sig bättre, än
förr. Men undantag från detta omdöme måste jag likväl medgifva, dels för
de lyckligtvis ännu sällsporde fall, då ungdomen dagligen och öfverflödigt
nyttjar brännvin, dels ock för den yngre population, som, tillkommen efter i
backstugor och inhyses bosatte hjonelag, blifvit uppfödd under fattigdom
och brist, i följd af föräldrarnes felslagna beräkning att subsistera såsom
oberoende arbetare. Här, såsom i andra rikets landskap, förhåller det sig
eljest så, att bergs- och skogs-trakternes inbyggare äro i allmänhet resligare
och starkare än slätlbyggdernes.
Folkets
9
Folkets lynne och hildning måsle, uti ett Ltin af så betydlig storlek,
och der naturen antyder så olika föremål för verksamheten, framte många
skiljaktigheter. Öfverallt är likväl laglydnad ett utmärkande drag; och äfvenså
träffas allestädes spår af det sunda förstånd, den öppna redlighet
samt den känsla för Konung och Fosterland, som alltid utmärkt Svenska
allmogen. Ungdomens bildning i allmänhet, fortgående, såsom af ålder, und.er
presterskapets allmänna tillsyn och föräldrars närmare ledning, med tillhjelp
merendels af mindre bildade personer, som ofta utan annan kallelse än egna
hehofvet egna sig dertill, bär visserligen stämpeln af tillfällighet och kan
icke vara annat än ofullkomlig, fastän ett närmande till det bättre omisskänneligen
visar sig; men ungdomens sedlighet, djupt rotad uti nationallynne!
och befästad af religions-undervisningen, synes ännu vara på en högre
ståndpunkt, oaktadt det lättsinne man förebrår vår tid. Brännvinets öfverflödiga
bruk, som dock, efter mitt omdöme, icke tilltagit under senare åren,
är ännu den stötesten, som behöfver och efter möjligheten bör undanrödjas;
men ehuru författningarne emot detta missbruk icke kunna frånkännas den
verkan, att lillbakahålla oordningar på offentliga ställen och vid allmänna
sammankomster, torde det likväl vara tvifvelaktigt, om böjelsen, att omåttligt
njuta af brännvin, står att utrota annorledes, än genom förbättrade undervisniugs-anstalter
för det uppväxande slägtet, hvarigenom detta kan ingifvas
begrepp om andra och ädlare njutningar. Med ökadt välstånd bland allmogen
synes det öfverdådiga brännvins-supandet jemväl aftaga; och ett yttre
verksamt medel emot dryckenskapslasten torde dessutom stå att finna i beredande
knapp tillgång, med högt pris på brännvin, enär erfarenheten ådagalagt,
att öfverflödig tillgång och lågt pris på varan städse visar ett förderfligt
inflytande till motsatsen.
Då man undantager Dahlsland, der allmogen ännu saknar händighet i
slöjder, framvisa öfrige delar af Länet åtskillige slag af slöjdfärdighet och
stundom af verklig konstfärdighet, så att slöjdvarors förfärdigande till afsalu
på många ställen af landsbygden utgör en för orten vigtig binäring, oumbärlig
såsom beståndsdel till folkstockens underhållande jemte det svagare
jordbruket; och inträffar detta förhållande synnerligast uti häraderne omkring
Borås och Ulricehamn, derifrån varornes afsättning befordras genom gårdfarihandel:
inom dessa trakter, hvarest mycken flit och idoghet råder, är
ock välmågan mest allmän, och träffas ej sällan verklig förmögenhet hos
allmogen, fastän det ena och andra icke eller saknas uti Länets öfrige delar.
Femdrs-Berättelse fr. Elfsborgs Län. 2
10
Den intill Norrige närmast gränsande delen af Dahlsland, som på svaga och
ofruktbara hemman hyser talrik befolkning, utgör må hända skarpaste undantaget
från regeln, i synnerhet sedan rörelsen med skogs-effecter nu mera
efter skogarnes aftagande, icke så jemnt och tillräckligt sorn förr, fyller bristen
i jordens afkastning; och folket kan här således endast bestå vid det mest
larfliga och sparsamma lefnadssätt. Uti Westergöthland må äfven, jemte
Wedens och Bollebygds härader, sorn hafva sandig och bergbunden jordmån
samt inskränktare binäringar, till undantagen räknas Gäseneds härad, såsom
af naturen särdeles missgynnadt, då det i allmänhet har svag och ofruktbar
jordmån, lider brist på skog och är afsides beläget för trafik; men lefnadssättet
är sparsamt, och under senare tider har i sistnämnde härad, likasom
i de närgränsande Wedens och Kullings, utvecklat sig en ny näringsgren,
som mycket bidrager till invånarnes bestånd, nämligen; odling af potates
och denna växts förvandlande till brännvin.
Arbetare vid jordbruket och öfrige näringar saknas icke uti någon del
af Länet; men de betalas olika, efter tillgång och behof inom hvarje ort.
Dagsverkslönerne variera således betydligt, till exempel emellan 10 skillingar
8 runstycken och 24 skillingar Banco för karl-dagsverke samt 8 och 16 skillingar
Banco för q vins-dagsverke, sommartiden på egen kost: för öfrigt upplyser
närlagde -utdrag af markegångs-taxorne, huru de i allmänhet varit stadgade.
Tjenstehjons-löner, underkastade en jemförlig variation orlerne emellan,
äro från 10 R:dr till 33? R:dr Banco årligen för en dräng och 4 R:dr
till 13? R:dr Banco årligen för en piga, förutan städja och visse beklädnadspersedlar,
som vanligen betingas jemte lönen och uppgå i värde till 10 å
13? R:dr för drängen och 6 å 8 R:dr för pigan, hvarförutan husbonden
merendels erlägger tjenstehjonets krono-utskylder. Uti städerne förhåller sig
både dagsverkares och tjenstehjons contanta aflöning något högre, relativt
till landsorten deromkring, dock öfverstiger den sällan hvad här ofvan är
högst uppgifvet. Men hvad som i denna fråga förtjenar särskildt anmärkas,
är den för jordbrukaren missgynnande omständighet, att dagsverks- och i
synnerhet tjenstehjons-lönerne, något fallande i svaga eller missväxtår, stiga
öfver vanligheten vid goda skördar, då ett ringare pris och trög afsättning
på jorbrukets producter ofta sätta husbonden i förlägenhet om penningar
att afbörda sig denna utgift; botemedel mot denna olägenhet, som annars
synes ligga i naturen af förhållanden emellan arbetaren och den honom behöfver,
lärer tili någon del endast kunna finnas uti antagandet af jordtorpare,
med bestämd arbetsskyldighet alla år; och detta synes äfven allmogen
11
hafva börjat inse, emedan omtänksamma bönder, med större eller vidsträcktare
hemmansdelar, nu, mera än förr, inrätta sig efter sådan grundsats.
För att lösa frågan: om och huruvida ekonomiska välståndet på landsbygden
må hafva aftagit, eller tilltagit, eller ock förblifvit stationärt? måste
till en början skillnad göras emellan den besutne jordbrukande allmogen och
obesutne folk-klassen, — med den senare menadt hemmansbrukare utan besutenhet
samt torpare, backstugusittare och inhyseshjon med flere. Genom
förut afgifne underdåniga Berättelser, är vordet upplyst och ådagalagdt, att, i
senare tider, egentligen sedan 1808, tillgångarne för folkmassans fysiska bestånd,
vunnit progressiv förkofran, eller, som vill säga detsamma, att allmänna
välmågan i sjelfva verket tilltagit. — Hvad nu särskildt angår den besutne
allmogen, så finnes detta tilltagande hafva än vidare synbart utvecklat sig
under detta qvinqvennium, såsom följd bland annat af fem goda eller medelmåttiga
skördar, samt ökad efterfrågan oeh förhöjde afsättnings-priser på
jordbrukets alster, deraf i synnerhet hafran kunnat med fördel säljas äfven
lill export. Naturligtvis hafva samma orsaker icke kunnat blifva utan verkan
för den obesutne folk-klassen, hvars bergning befordrats genom deraf
uppkommen större tillgång på lefnads-förnödenheter i förening med ökad
arbetsförtjenst; och då, oaktadt det afbrott choiera-sjukdomen 183H vållade
i allmänna rörelsen och varu-omsättningen, dessa för öfrigt.kunna sägas
hafva varit särdeles lifliga, har man följakteligen goda skäl för den slutsats:
att besutne allmogens välstånd vunnit tillväxt, samt att obesutne folk-klassen
haft någorlunda jemn bergning och möjligtvis kunnat, med ordning och
sparsamhet, förbättra sin ekonomiska ställning under loppet af detta qvinqvennium,
— en slutsats, för hvilken bevis äfven kan hemtas derifrån: att
krono-utskylderne utgått med större lätthet än förr, att utsökningsmålen
ansenligen minskats, att exsecutiva auctioner på hemman och fastigheter
mera sällan förekommit, samt alt värdet af hemman och jordlotter, så väl vid
tvungen försäljning som eljest, visat sig vara snarare i stigande än i fallande.
Man har ännu alltför få och osäkra uppgifter om inkomsten af Länets
alla näringsgrenar och om invånarnes samtälta utgifter, till så vidt de
stanna utom Länet, för att ens försöka en beräkning deröfver, till utredande
af balancen och huruvida den slutar sig med öfverskott eller brist; mendet
är i alla fall påtagligt, att en slik beräkning skulle slå bättre ut för Länet
under nu ifrågavarande qvinqvennium, än under det nästföregående, fastän
undsättnings-skuklerne till Stats-cassan och skuldsättningar hos Riks-DiseontVerket
blifvit emedlertid afbördade till högst betydliga belopp.
12
§ 3.
Näringar.
a) Åkerbruk. För Länet i det hela kan åkerbruket, betraktadt såsom
särskild näring, anses vara den, som frambringar bogsta värdes-producten,
fastän trakter linnas, der andra näringsgrenar härutinnan tälla.
Inom södra Dahlsland och den tillgränsande norra delen af Westergöthland
samt delvis äfven på norra Dahlsland, till så vidt invånarne grunda
deras bestånd på åkerbruk, har, vid större egendomar och hos jordbrukande
ståndspersoner, vexelbruk blifvit nästan allmänt antaget; och detta brukningssätt
vinner allt mera framgång äfven ibland allmogen, som redan ombyter
med odling af säd och foderväxter på öppna åkerjorden. Vanligen
trädes i dessa trakter I:del eller |:del af åkern, och det öfriga besås med
höst- och vår-hvete till omkring Tg5:delar, höst- och vår-råg 12, korn 6,
hafre 50, blandkorn 6, ärter 2 och potates 24 sådana delar. Hafre är således
ännu hufvudsädet, men detta ökas icke mera på odaljorden, utan ufctränges
snarare der något af råg och potates, hvaremot ny-odlingar merendels
besås med hafre. I den del af Westergöthland, som närmast tillgränsar
Götha Elf, är brukningssättet i så måtto skiljaktigt, att der sås mindre af
hafre, men mera ärter och korn, samt dessutom bönor till betydlig proportion.
Invånarne uti de till Länet hörande södra häraderne af Westergöthland
fortfara deremot allmänt med det af ålder brukliga ensädet, undantagande
några ståndspersoner som begagna trädning och vexelbruk, då vanligen
trefjerdedelar af jorden besås, ~ med Larsmesso-råg och hälften med
korn, blandkorn, hafre och potates. Annars nyttjas i dessa trakter föga
höstutsäde, utan besås öppna åkerjorden helt och hållet med vårsäd, bestående
af något råg, till en ungefärlig tiondedel, af ganska litet korn och ärter,
men hufvudsakligen af blandsäd och hafre samt för öfrigt af potates, som
alltmera lager öfverhand; och måste, utan tvifvel, orsaken till detta allmännast
antagna brukningssättet, med ensäde, sökas dels uti den till åker
användbara jordens inskränkta rymd och dels uti dess magra beskaffenhet,
som gör den mindre tjenlig för annat, än svagare sädesslag.
Lin trifves öfverallt i Länet, och odlas jemväl på de flesta orter till
husbehof; men inom Marks härad skötes odlingen och beredningen af denna
växt i stort och med omsorg, samt tillverkas deraf väfnader till betydligt
afsalu. Hampa odlas endast på spridda ställen och i ringare skala; så att
afkomsten icke fyller Länets behof. Humla odlas åter mera allmänt till
husbehof och på åtskilliga ställen jemväl till afsalu, hvilket senare i synnerhet
äger rum i Hesselskogs och Dahlskogs socknar på Dahlsland samt f
Kinds härad af Westergöthland, derifrån afsättniugen till andra orter är
betydlig. Kummin växer i åtskilliga trakter sjelfsådd på ängarne, och skördas
å Dahlsland äfven till afyttring utom orten. Rofvor, morötter, kålrötter
och kålsorter odlas öfverallt af allmogen till husbehof, och fruktträd träffas
stundom äfven vid allmogens gårdar; men finare trädgårds-växter och större
fruktträds-planteringar finnas i allmänhet endast vid ståndspersoners egendomar.
Inom de socknar af Länet, som gränsa nära intill Götheborg,' äro
ställen, der trädgårdsskötseln drifves såsom näringsfång.
I frågan om antagne nya methoder vid jordbruks-skötseln, eller nya
inrättningar till arbetskrafters besparande dervid, må nämnas att, egenteligen
på Dahlsland, har Engelska llåhacknings- och jordbrännings-methoden,
sora funnits ofta förstöra matjorden, lemnat rum för ett annat odlings-sätt
med bränning efter plog, sålunda, att blott en plogskifva i hvarje åkerteg
sönderskäres', uppställes och brännes, hvilket sätt besparar arbete och förtär
mindre af matjorden, men befordrar ändock bördigheten. Användandet
af granris, i stället för spillning, vid potates-planteringen är jemväl ett i
senare åren uppfunnet hjelpemedel, som efter hand allt mera antages. Nya
redskap för jordens häfd äro deremot icke antagne; men de vanliga, plogen
och harfven, bringas af hvarje omtänksam jordbrukare i det skick, att jordens
redning dermed kan åstadkommas. Undantagande trösk-machiner och väderharpor
till säds rengöring, hvilka vid större egendomar begagnas, hafva meclianiska
inrättningar lill besparande äf arbetskraft icke eller kommit i allmännare
bruk.
Till så vidt det i allmänhet låter bestämma sig, kan man antaga vanliga
sånings-tiderne vara: för vår-utsädet efter medlet eller emot slutet af
April och första dagarne af Maji, samt för höst-utsädet medlet och slutet af
Augusti samt början af September; och infaller skördetiden vanligast närmare
början af Augusti samt räcker in i början och emot medlet af September
månad. Afvikelserne måste dock vara många uti ett Län med så vidsträckt
läge och så skiljaktige natur-förhållanden.
14
Vid medelmåttig skörd är spannmåls-productionen uti de förut anmärkte
delarne af Länet, hvarest åkerbruk utgör folkets hufvudnäring, mera än tillräcklig
för behofvet inom hvarje ort, så att femtedelen, eller kanske fjerdedelen,
kan anses gå till afsalu utom orten eller utom Länet. I Länets öfriga
delar och synnerligast uti vissa socknar af Dahlsland, närmast Norska gränsen,
samt i de sydliga trakter, som omgifva Borås och Ulricehamn, eller tillstöta,
svarar deremot spannmåls-productionen, äfven vid den rikaste skörd,
icke på långt när emot consumtionen, utan måste skillnaden för behofvets
fyllande tagas ifrån andra orter; och sker detta vanligen i förstnämde norra
trakt från Norrige någon gång, men annars från nedra Dahlsland, samt uti
sistnämde södra trakter från Götheborg, Halland och Skaraborgs Län, ifrån
hvilket sednare tillförseln på Borås torg i synnerhet är betydlig; hvarförutan
Kinds och Redvägs häraders invånare under sednare åren börjat inköpa mycket
af den spannmål från Östergöthland, som hålles till salu i Jönköping. —
Vill man för Elfsborgs Län, öfver hufvud, jemföra spannmåls-productionen
emot consumtionen, så blifver resultatet, att årligen större qvantiteter spannmål
behöfva tillföras Länet från andra Län och orter, ehuru, genom åkerbrukets
tilltagande och den utvidgade potates-odlingen, behofvet är mycket
förminskadt, emot hvad det annars, vid en starkt ökad befolkning, skulle
vara. Genom approximation är utrönt, att vid knapp skörd utgör hela behofvet
af tillförsel från andra Län och orter omkring 100,000 tunnor spannmål,
men vid missväxt vida derutöfver, ända till 150 a 160,000 tunnor
och mera.
Jemte de orsaker till jordbrukets tillväxt, som i 2 §. äro angifne ibland
medlen hvarigenom äfven folkökningen fortgått, kan man icke frånkänna en
mera utbredd kunskap om bättre methoder vid jordbruks-skötseln stort inflytande;
och bör anmärkas, alt förtjensten häraf tillhörer jordbrukande ståndspersoner,
med upplysning och nit för yrket, hvilka härutinnan gifvit exempel,
— det enda som i dylik fråga verkar directe på allmogens öfvertygelse:
Hushållnings-sällskapets bemödande, att genom belöningar uppmuntra allmogen
lill en ändamålsenligare jordens indelning och brukning, har dock
något medverkat för detta ändamål. Såsom bidragande orsak kan äfven
nämnas den ökade hågen för ägoskiften, skogs- och ulmarks-delningar samt
andra sådana företag, som lemna hvarje jordbrukare för sig mera frihet och
bättre utrymme att efter egen erfarenhet sköta sitt jordbruk; hvarförutan
odlingslånen på vissa ställen kraftigt medverkat till oländig marks uppbry
-
tande och odlande; och slnteligen må man icke förtiga den omvårdnad, en
upplyst Regering i senare tider egnat åt jordbruket genom skyddande författningar,
som antingen undanröjt directa hinder för jordbruks-näringarnes
uppkomst, eller lindrat och afskaffat vissa betungande sätt att utgöra beskattningen.
Intrycket, sålunda gifvet till än större utveckling, försvagas må
hända endast af ett verkeligt binder; men detta, bristande afsättning på
den öfverflödiga spannmåls-productionen efter goda skördar, torde dock vara
det svåraste att afhjelpa uti ett land der stora städer saknas, der invånarne
i de små, äfvensom i bergsbruks-orterne, sjelfve till stor del äro spannmålsproducenter,
der ett utvidgadt fabriks-system icke ännu finnes eller lätteligen
torde kunna införas, och der någon mellanhandel, till spannmåls uppläggande
och förvarande för knappa år, icke i allmänhet äger rum. Man
kan likväl ej skäligen påstå att spannmålspriserne varit, under goda eller medelmåttiga
skördar de senare åren här i Länet, låga, annorlunda än i jemförelse
med priserne efter missväxter; och detta förhållande, som egentligen
bevisar, att de då af omständigheterne högt uppstegras, tyckes uti ett vidsträckt
rike med, under vintermånaderne, afbruten vatten-coinmunication, ligga
så djupt i sjelfva sakens natur, att det väl icke kan ändras, om än till någon
del genom tjenliga författningar corrigeras. Så länge öfverproduclionen af
spannmål icke kan föras riad eller torkad till torgs, möter dess uppläggande
i större förråd en betydlig svårighet, som måste återverka på mellanhandeln
med denna första nödvändighetsvara, samt göra den både svår och dyr att
åtkomma efter felslagna skördar, hvaremot emedlertid annat hjelpemedél
cj lärer finnas, än en väl afvägd tulltariff, som kan gynna spannmåls-utförsei
efter goda och införsel efter svaga skördar.
I närvarande ställning kan bränn vins-bränningen, betraktad såsom vehikel
lill åkerbruket, jemväl anses vara ett stundom nyttigt correctiv emot
spannmåls-förråders hopande hos produeenterne till förlägenhet och lidande
för dem; dock bör anmärkas, att bränningen inom detta Län egentligen är
beräknad på afverkning af potates till brännvin. Att jordbruks-näringen nu
ganska mycket beror af brännings-rättigbetens fria utöfning, mäste dessutom
medgifvas; och till exempel härom kan i synnerhet åberopas förhållandet
uti Wädtle, Kullings, Gäseneds och Wedens härader, hvarest allmogen i
senare tider företagit sig att, på en för öfrigt nog otacksam jord, odla potates
i stort, och deraf tillverka brännvin, sorn afsättes på andra orter med
betydlig vinst för häradernes annars vanlottade jorbrukare och till ej ringa
lättnad för dem vid krono-utskyldernes godtgörande. En annan och vigtig
16
fråga är: om icke den brännings-rättighet, som nu tillkommer både större
och mindre samt de minsta jordbrukare, kunde, till allmän båtnad, utbytas
mot en med högre afgifter belagd fabriksmessig bränning, i större verk,
derigenom brännvinet kunde hållas uppe i ett någorlunda högt pris, samt
åtkomsten till denna vara såmedelst försvåras, —• det enda säkra medel,
erfarenheten hittills gifvit vid handen, såsom verksamt mot dryckenskapslasten.
b) Boskapsskötsel utgör, äfven då den betraktas skiljd från åkerbruk,
en hufvudsaklig beståndsdel af folknäringen. Uti de delar af Länet, hvarest
åkerbruket är i mesta flor, nämligen: på slättbygden af Dahlsland och uti
tillgränsande trakter af Westergöthland, har detta öfvervigten; men på
norra och vestra Dahl samt i andra trakter af Westergöthland, synnerligen
Kinds härad, håller boskaps-skötseln snarare jemvigt med åkerbruket och
lemnar, utöfver husbehofvet, mer eller mindre betydlig afkastning till afsalu.
På Dahlsland äro ängarne i allmänhet bördiga, hufvudsakeligen naturliga
och öfver hufvud svarande emot åkern, samt har den couperade delen
af landet i synnerhet förmånen af godt och tillräckligt sommarbete. Ängsculturen
försummas dessutom icke, och användes dervid merendels klöfveroch
thinåolei-utsöde; men, äfven utan utsådde frön, underhålles gräsväxten
af vild klöfver och andre tjeniige foderslag, när igenläggningen sker efter
väl häfdad åker. Inom Westergöthland är ängsodlingen mindre utbredd,
och föga använd uti de södra trakterne, som likväl delvis hafva goda fodertillgångar
från naturliga ängar: tillräckligt sommarbete finnes der nästan
allmänt.
Hornboskapen på Dahlsland är i allmänhet af litet, men godt, inhemskt
slag, som tilltager i godhet med ängs-culturens utvidgande. Uti Westergöthland,
der boskaps-kreaturen oftare inköpas från andra orter, äro slagen mera
blandade och sins emellan skiljaktiga, likväl i allmänhet icke stora, fastän
stundom ganska goda. Till raeens förädling eller fortplantning af bättre
raeer har i intetdera af landskapen något blifvit tillgjordt, annorlunda än
såsom undantag af jordbrukande ståndspersoner, hvilka mellanåt förskaffat
sig större och bättre stamrace från andra orter. Oxar användas vid jordbruket
oell vid kortare körslor, i alla delar af Länet, samt på några ställen
jemväl till mera långväga forslingar. Endast under höst-, vinter- och vårmåna
-
17
månaderne, eller så länge maiken är frusen eller beläckt af snö och utan
bele, nyttjas i allmänhet stallfodring för boskapskreaturen.
Hästarne äro på Dahlsland af någorlunda god art och medelmåttig storlek,
i synnerhet norr ut, hvarest inhemska stammen är mycket blandad med
den än bättre Norska häst-racen. Jemväl i öfrige delar af Länet äro hästarne,
ehuru af flere olika slag och mera små än stora, skäligen goda och
väl underhållne i allmänhet. Relativt till hemmantal och folkmängd hålles
mindre antal hästar uti de sydliga trakterne af Westergöthland, än annorstädes
i landskapet, hvilket åter är följd af hemmanens inskränktare fodertillgångar;
men uti vissa trakter af Länets norra del, der fodertillgångarne
äro ymniga, kunde hästafveln ökas och utbildas till näringsgren, om hingstar
af ädlare och goda slag funnes till racernes uppbjelpande, hvartill nyligen
början i så måtto blifvit gjord, att en hingst från Strömsholms Kongl. Stuteri
blifvit stationerad här i grannskapet. Från Dahlsland försäljas redan årligen
2 till 300 föl, som vanligen inköpas af allmogen uti Westergöthland
och Bohus Län.
Får-afveln är ganska betydlig i det hela. De får, som af allmogen uppdragas
för eget behof till föda och beklädnad eller ock till afsalu, äro merendels
grofullige, af Svenskt eller blandadt slag. Finullige, ursprungligen af
Tysk eller Spansk race, underhållas äfven i synnerhet hos ståndspersoner;
hvarförutan Schäferier af Electoral-race under senare åren blifvit anlagde på
ett par ställen, nemligen å Gräfsnäs och Rånums säterier. Den förminskning
allmogens fårhjordar lidit genom sjukdomar efter de våta somrarne vid
slutet af förra och början af detta qvinqvennium bar sedermera blifvit någorlunda
ersatt genom ny afvel.
Getter finnas ännu i bergs- och skogstrakterne inom de mest nordliga
och mest sydliga delarne af Länet; men för öfrigt äro dessa kreatur afskaffade,
såsom skadedjur i den mån jordbruket vunnit förkofran.
Svin uppfödas till betydlig mängd uti de seminanta delarne af Länet;
och äfven annorstädes, för husbehof, träffas deraf på somliga ställen goda
racer.
Af Fjäderfä finnas i allmänhet Gäss och Höns. Gåsafveln är icke obetydlig
på södra Dahlsland och å slättbyggden af Westergöthland, utan lemnar
årligen öfverskott till afsalu.
femårs-Berätte/se fr. Elfsborgs Län. 3
18
Att boskapsafveln tilltagit öfver hufvud, om icke fullkomligen i bredd
nied jordbruket, åtminstone betydligt, visar sig af alla förhållanden och är
äfven naturligt, då dessa näringar hafva på hvarannan en beständig vexelverkan,
så att den enas förkofran gifver medel vid handen till den andras.
Om och huruvida brännvins-hränningen bidrager till hoskapsafvelns utvidgande,
kan vara svårt att afgöra; likväl synes gifvet, att den icke är ett nödvändigt
vilkor för boskapsskötselns bestånd, och att kreaturs-racerne snarare
försämras än förbättras, genom njutningen af drank, ehuru det är onekligt,
att denne i knappa foderår, eller på orter, som hafva ringa hötillgång, lemnar
betydligt understöd åt ladugården; dock gör den utan tvifvel mestai
nyttan, vid svinkreaturs uppfödande..
Boskapsskötselns afkastning i Länet torde nu mera fullt svara emot behofvet
för det hela* fastän allmogen uti de magra, mycket befolkade, trakterne
söderut årligen inköpa både hästar och hornboskap från andra Län, ty
genom försäljning från Dahlsland anses förhållandet jemnadt; och i Öfrigt förer
allmogen, ett sparsamt lefnadssätt öfverallt för att kunna sälja något af
lefvande kreatur samt ost, smör och andre victualie!’,, derå priserne under de
sistförflutne åren varit någorlunda fördelaktige för säljaren..
Salpeter-tillverkning, som kan anses vara ett bihang till ladugårdsskötsel,
har icke haft särdeles framgång i detta Län, ehuru skogstillgången
kanske skulle medgifva dess allmännare utöfvande på en del orter. Antalet
af salpeterlador, som under åren 1832 med 1836 varit i drift, har hvarje
år endast utgjort omkring 20, hvilka lemnat i medelafkastning omkring 300;
LU. salpeter årligen..
c) Skogarj bestående hufvudsakligen! af tall. och. gran, finnas ännu till,'
stor vidd, och betydenhet inom Länet, särdeles på Dahlsland,, samt i Wedens,
Bollebygds och Kinds härader af Westergöthland,, hvarest skogen längst i
söder till någon mindre del består af bok. Ek och: andre nyttige löfträd
växa, öfver hela: Länet,, dock mera. spridda.,, endast utgörande smärre: skogsparker
och lundar..
Skogar ne äro> till, det mesta enskild! tillhörighet och begagnas dels i! samfällighet,
dels storskiftade och äfveni på. några ställen! enskiftade; varande de
socknar ganska: få„ sorn. icke-hafva skog,sandelar, till: hemmanen, på ettdera
af nämde sätt. De,, före detta, Kronan: förbehållne skogstrakter i: skiljde delar
af Länet, hvilka varit under Eders. Kongl,. Majlis, Befallningshafvandes.
/
19
disposition, nämligen fyra Krono-Parker, innehållande något öfver 29,200
tunnland och fjorton Krono-Allmänningar, med omkring 89,800 tunnland
i arealvidd, hafva nu mera alla undergått sådane undersökningar till förändrad
hushållning och disposition, som blifvit förordnade genom Nådiga Brefvet
af den 16 Mars och Kongl. Kammar-Collegii derpå grundade Circulairebref
af den 14 April 1824. Krono-parkerne Hunne- och Halleberg, innehållande
tillhopa 12,959 tunnland, äro sedermera genom särskildt Nådigt beslut,
förklarade böra bibehållas under allmän förvaltning, för att regleras till
trakthuggning efter nyare skogshushållnings-systemet, samt stå för närvarande
under vård och tillsyn af Länsstyrelsen härstädes, äfven hvad beträffar
de delar, som annars ligga inom Skaraborgs Läns gräns; och, sedan regleringsåtgärderne
hunnit slutas, har försäljning af skogseffecter årligen skett från
dessa parker lill ej obetydligt belopp, till exempel år 1834 för 2,729 R:dr,
1835 för 1,259 R:dr och 1836 för 2,568 R:dr, hvarjemte omkring 200 R:dr årligen
influtit i mulbetes-afgifter. Parkernes skötsel och närmaste tillsyn samt
bevakning besörjes af en Öfver-Jägare och nio Under-Jägare. Af Krono-parken
Edsmären om 12,016 tunnland skall, enligt Eders Kongl. Maj:t derom
fattade Nådiga beslut, en areal af 2,764 tunnland bibehållas till skogshushållning,
under allmän vård och förvaltning; men öfrige nästan skoglöse delar
af denna park komma att dels upplåtas åt angränsande hemman, för mulbete
och torftägt, dels utbjudas till försäljning i lotter; varande parkens afrösning
i förstnämde ändamål och fördelning i de sistnämde ännu under
arbete. De begge å Dahlsland belägne förre Krono-parkerne Krono-Masteskogen,
9,164 tunnland, och Kroppfjäll, 3,847 tunnland, hafva, jemlikt derom
vidtagné Nådige beslut och förfoganden, redan blifvit aflemnade, antingen
utan ersättning eller mot bestämd afgäld, lill vissa ägare af angränsande
hemman och sålunda öfvergått, från allmän, under enskild äganderätt. Utaf
Krono-allmänningarne äro, i följd af särskildte Nådiga beslut och föreskrifter,
Brevikshult i Kullings Härad, 4,078 tunnland, och 1,370 tunnland af Risveden
i Ahle härad bibehållne under gemensam vård och allmän tillsyn, för
intressenternes räkning och behof; hvaremot öfrige delen af sistnämde allmänningstrakt,
11,045 tunnland, jemte Ahlefjäll, 6,418 och Wädtlefjäll, 14',672,
äfvensom Risveden i Kullings Härad, 1,539, Trenningshult, 1,700, Ods-eller
Rönneskog, 3,450, Wåthult, 4,840, Gälaveden i Kind, 2,029, Gälaveden i Åhs
6,666, Trehörningen, 1,424, Lygnersvider, 11,649, och Spirhult, 1,473 tunnland,
alla blifvit öfverlemnade till delning vederbörande intressenter emellan,
fastän fördelningen på åtskillige ställen ännu hindras af derom upp
-
20
komne rättegångar. Om vissa delar af Weclens härads allmänning, tillhopa
21,723 tunnland, och Kuleskog eller Kronobotten, 949 tunnland, hafva uppstått
rättegångar emellan Kronan och enskilde, som sökt frånvinna Kronan
ägande rätten, hvilka ännu icke genom slutlig dom blifvit afgjorde, i anseende
hvartill reglerings-åtgärderne emedlertid hvila.
I allmänhet är hushållningen med enskildas skogar, ehuru de vanligen
bättre än allmänningarne kunnat fredas från åverkan, alldeles icke sparsam.
Ett ofta omåttligt och merendels föga väl beräknadt svedjande, stark kolning
och mindre noggrannhet vid förefallande hyggen bidraga synnerligast till
deras förminskning, jemte den inrotade vanan att hellre till bränsle fälla det
friska växande trädet, än dertill använda det redan nedfallna. Skogsrödjning
sker sällan och än mindre återplantering efter fälld skog, i synnerhet uti
skogstrakter, som innebafvas af allmogen; och torde mycken svårighet möta,
innan sådan eller annan hushållning kan införas å de allmänningsskogar, sorn
nu mera blifvit i slikt ändamål öfverlemnade åt visse intressenter, till gemensam
vård för gemensamt behof. Man bör dock väl hoppas, att det förbättrade
liushållningssätlet med Kronans bibehållne parker skall efter hand,
i förening med tilltagande efterfrågan och dyrhet på skogseffecter, fästa enskilde
skogsägares uppmärksamhet på nödvändigheten och nyttan af en omsorgsfullare
hushållning med skogen och sättet att den införa. Hvad särskildt
angår ekeskogen, hvartill skattehemmansägarne i de fleste delar af Länet,
genom erlagd lösen, förvärfva! sig full ägande och nyttjande rätt, så kan
man ännu icke klart inse hvilka följder denna anstalt må kunna medföra i
framtiden: dess närmaste verkan synes emedlertid hafva varit, att ekarne
blifvit mera allmänt nedfällde, i synnerhet å mindre hemmansägor, hvilket
bevises af den några år bortåt befunne större tillgången på ekevirke.
Stormar hafva under de fem åren 1832 med 1836 icke gjort betydlig
skada å skogarne i allmänhet, ej eiler hafva desse under tiden blifvit härjade
af skogseldar eller skadade af insecter; men skogsåtgången, genom afverkning
och förbrukning, har naturligtvis måst ökas i och för de nya bosättningar
som årligen ägt rum.
Att under sådane förhållanden, skogarne äfven under nu ifrågavarande
qvinqvennium varit i aflagande, kan icke betviflas, enär detta factum dessutom
tillika antydes och vitsordas af andre omständigheter. I allmänhet äro>
de likväl ännu tillräcklige för Länets behof och kunna fortfarande lemna till
-
21
gång’på skogsefjfecler till betydligt afsalu, så framt derå bättre hushållningsmethoder
skulle vinna inträde och af enskilde med förtroende omfattas, hvilket
dock ej torde kunna ske snart uti ett Län, der skogarne hufvudsakligen
tillhöra allmogen. Ett nyttigt skogsbesparings-ämne, nämligen bränntorf, är
på de flesta trakter inom Länet att tillgå; men hittills begagnas detta endast
till någon liten del, pä södra Dahlsland och något mera i Gäseneds och
Kullings härader af Westergöthland, hvilka orter såsom delvis utgörande
slättland, redan lida skogsbrist, eller måste afhemta deras behof af ved och
virke från aflägsne ställen.
I byggnadssättet hafva förändringar, som verkat till skogsbesparing, icke
blifvit i allmänhet vidlagne, utan har tvertom allmogens tilltagande håg att
bygga högre och rymligare boningshus, som på vissa orter bestå af tvänne
våningar, snarare bidragit alt öka skogsåtgången, äfvensom den måste hafva
blifvit ökad i och för årligen tillkomne nya bostäder. Nästan alla hus på
landsbyggden och de fleste i städerna byggas, för öfrigt, ännu vanligen af
träd; dock har en början blifvit gjord med andre byggnadsämnens användande,
nämligen sten, brändt och obrändt tegel samt kalkbruk, i Borås och synnerligast
i Wenersborg, hvilket byggnadssätt vunnit efterföljd på ett eller annat
ställe å landet och torde ytterligare sprida sig derstädes, sedan det blifvit
medgifvet att soldattorp och äfven byggnader å militie-boställen få af
slike skogsbesparande materialier uppföras. Stängseln verkställes ännu i allmänhet
på skogens bekostnad; dock har bruket af stenmur omkring ägorne,
äfvensom något af jordvallar, i senare tider tilltagit och jemväl bland allmogen
vunnit efterföljare. Någon ingripande reform i dessa afseenden lärer
icke kunna förväntas, innan bristen på skogseffecter blifvit så tryckande, att
den dertill tvingar.
cl) Bergsrörelse. Större och rikhaltiga Jernmalmsgvufvor finnas icke inom
Elfsborgs Län; men på Dahlsland fortfara Billingsforss Bruksägare att
för sin nya masugn begagna malmfyndigheterne i orten; och hade, af de år
1836 arbetade ställen, tillhopa 1,500 Sk't£. erhållits. Hela tackjerns-tillverkningen
hade samma år uppgått till något öfver 2,200 Skeppund samt dessutom
gjutgods-tillverkningen till omkring 300 Skeppund.
På en Kopparmalms-anledning å kronoparken Edsmären, i Kullings härad,
är mutsedel 1835 beviljad, hvarefter Fabrikör Kling i Alingsås låtit
derstädes verkställa sprängning och anställt en grufbrytare; rnen ännu har
22
edet <ej visat sig om ersättning för sålunda gjorde kostnader kan vinnas, eller
företaget i det hela lyckas. Orten liar brist på skog, men god tillgång på
;torfmossar.
Af till bergsrörelsen börande handteringar äro Stångjerns- ocb Manufactursmiden
samt Stålgjutning hufvudsakligen de, sorn med alfvar bedrifvas,
hvilket sker vid 32 härdar och 21 hamrar; neli efter de underrättelser, som
möjligen statt att erhålla, kan tlllverknings-värdet vid samtlige desse verk,
på grunder, som bifogade calcul närmare utvisar, antagas, per medium, till
omkring 300,000 R:dr årligen.
Två Kopparhammare inom Länet förädla årligen i medeltal 180 Skeppund
köpekoppar. Tillverknings-värdet kan ej med visshet beräknas; men
calculalionsvis efter 150 R:dr Skeppundet uppkommer för det hela, råkopparen
inberäknad, 27,300 ELdr.
Till bergsrörelsen kan för öfrigt räknas: ett Tälgstensbrott uti Wedbo
härad, hvarest till afsalu förfärdigas grafstenar, milstolpar och vägvisare samt
grytor och andre käril; Skifferbrott inom Nordahls härad, dervid takskiffer
tillverkas, jemväl till afsalu utom orten; Qvarnstensbrott inom Nordahls och
Gäseneds härader, derifrån orternes allmoge upphugger qvarnstenar för husbehof
och jemväl till afyttring åt andre orter; Kalkugnar, deraf inom AAäne
härad, vid foten af Hunne- och Halleberg finnas nio stycken, med rik
tillgång på kalksten, hvilka vanligen för året tillverka och afsätta 1,400 tunnor
kalk hvardera, hvarförutan åtskillige mindre kalkstensbrott finnas på andre
spridda ställen inom Länet ocb begagnas till kalkbränning för husbehof;
slutligen, ett Gulockers-slamrneri å Semsholms säteri i Gäseneds härad, hvarifrån
färgen afsättes på Stockholm, Götheborg ocb Borås. Värdet af tillverkningarne
vid samtlige desse verk och inrättningar har ej kunnat med någon
visshet utrönas.
e) Fabriker, Bruk och öfrige Näringar på Landet, hvilka icke höra
till bergsrörelsen.
Sågverk och Sågar. Större inrättningar för virkessågning eller egentliga
sågverk, finnas i synnerhet på Dahlsland och vid Götha Elf, hvaraf de vid
Upperud, Trollhättan och Lilla Edet äro i särdeles fullkomligt skick. För
öfrigt saknar icke någon del af Länet mindre salu- ocd legosågar; så att sågarnes
antal i det hela uppgår till 223, som drifvas med öfver 300 arbetare
23'
och vid hvilka 50 a 60,000 tolfter plankor,, bräder och bakar årligen försågas.
Värdet af denna tillverkning kan, i medeltal,, antagas till ungefärligen!
140,000 R:dr om året..
Sågverken på- Dahlsland äro grundade på stockfångst från egne skogstrakter,
eller från skogarne i öfra delen af landet; men de vid Götha Elf belägne
sågverk, alla grundade på köpelimineiv förses dermed från andre orter
och egentligen från Wermland. Till så vidt export åsyftats, har sågverksrörelsW
under detta qvinqvennium bedrifvits med någorlunda fördel. De med
beräkning på orternes behof, eller på afsättning inrikes, tillkomne mindre
salu- och legosågarne hafva bedrifvits snarare- med tilltagande; än aftagande,,
i; rörelsen. Efter branden i Wenersborg har byggnadsvirke af alla slag funnit
god afsättning derstädes.
Skeppsvarf äro inrättade vid Trollhättan och Gamla Lödese, för fartygs,
och båtars nybyggande eller reparation. Det på förstnämde ställe belägna,,
sorn är försedt med dockbyggnad vid Kanalen, har drifvits med någorlunda!
fördel..
Tegelbruk. Af sådane- finnas inom Länet 20 stycken,, dervid omkring,
100’ arbetare blifvit sysselsatte under arbetstiden; och utgjorde tillverkningarnes
sammanräknade värde under detta qvinqvennium 15 a 16,000 R:dr
om året.
Pappersbruk. Tre sådane finnas,, af hvilka de 2me varit i gång,, med
10; arbetare, och tillverkat papper för omkring 4,000 R:dr årligen.
Glasbruket vid Limmared,, i Kinds härad,, har hållits i jemn gång, med’
omkring 30< arbetare, och tillverkningen' af glasvaror derstädes; utgjort i värde
ungefärligen 20,000 R:dr om året.
Lerkärils och Kakelugns Fabriker. Tre sådane,. med sex arbetare,, hafvai
tillverkat varor för 7 å 800* R:dr årligen.
Mechaniska Spinnerier, i synnerhet för Bomull, finnas vid Kullen och!
Nääs i Wädtla härad och Sjuntorp i Flundre härad,, på hvilka; ställen närai
300; personer, mest barn; till arbete begagnas.. Hela förädlingsvärdet vid;desse-
3ine verk, af hvilka Nääs. först 1834 konn 1 gång;, kam uppskattas tillonnkrang-,
120,000.’ Ridt: årligen..
24
Mechaniskt Konstväfveri vid Rydboholm i Marks härad, är inrättadt under
loppet af detta qvinqvennium. Samma dyrbara verk, ämnadt för 120
väfstolar, deraf 80 år 1836 varit i gång och sysselsatt 55 arbetare, till stor
del minderårige barn, är försedt med alla nödiga macbiner och apparater
för tillverkning, blekning appretering och pressning af hvita bomullsväfnader,
såsom shirting och cambrik, med mera. Förädlingsvärdet nämde år har beräknats
utgöra 37,500 R:dr, men har sedan varit i stigande.
Klädesfabrik, med tillämpning af nyare tiders uppfinningar, bar under
detta qvinqvennium blifvit anlagd vid Nääs i Wädtle härad, men först nyligen
kommit något i gång.
Färgerier äro inrättade vid Kullen i Wädtle härad, egentligen för färgning
af turkiskt rödt bomullsgarn, och ett annat i Kinds härad, hvilket besörjer
diverse färgning för Gårdfarihandels-ortens behof.
Blekeri, för blekning på Engelskt sätt, finnes äfven inrättadt vid Kullen
i Wädtle härad.
Garfveriet- finnas på landsbygden elfva stycken, hvaraf ett för läderberedning
på Engelska sättet. Öfrige mindre garfverier och skinnberedningsanstalter
äro att räkna bland allmogens binäringar.
Valkar och Vadmalsstampar. Sådane finnas 44 stycken, af hvilka 9 å
10 i Marks härad årligen stampa omkring 200,000 alnar vadmal. De öfrige
äro mindre betydlige.
Katlstensstamp, vid Trollhättan. Der beredes årligen 4 å 500 Skeppund
Kattsten för Bromö glasbruks behof.
Poltaske Calcinerings-verk. Sex sådane i Kinds härad tillverka årligen
5 å 600 Skeppund pottaska, hvilken finnér god afsättning.
Vid Oljeslageriet å säteriet Strömsberg i Tossbo härad har tillverkats
olja för 16 ä 1700 R:dr årligen.
Om Mjölqvarnarnes antal och stenparen dervid upplyser statistiska tabellen.
De invid Götha Eif belägne och en del andre qvarnar, som hafva oafbruten
vattentillgång alla årstider, äro i synnerhet indrägtige; och mjölqvarnarnes
-
25
narnes afkastning i det hela mäste så mycket hellre vara i stigande och ganska
betydlig,, som sädesconsumtionen årligen ökas i hredd med en tilltagande
befolkning; men att approximativt bestamma afkaslningens totalbelopp
låter sig ej göra med grund af tillgänglige upplysningar i ämnet.
Ungefärliga värdet af årliga tillverkningarne vid de öfrige mindre betydlige
bruk, verk och inrättningar, för hvilka uppgift derom här förut saknas,
har man icke eller kunnat försöka att genom calcul bestämma, i brist
af grunder för ett sådant bestämmande.
f) Binäringar.
Jagt idkas vanligen mera till nöje och tidsfördrif, än såsom binäring;
dock kan den någon gång, i synnerhet hvad beträffar rofdjursjagten, lemna
bidrag till idkarens försörjning.
Fiske, lill husbehof, gagnas i alla delar af Länet, hvarest sjöar och vattendrag
lemna tillfälle dertill. Mera betydligt och äfven till afsalu idkas
fisket i Wenern och Götha Elf, der äfven lax fångas.
Biskötseln idkas, mer eller mindre, i nästan alla delar af Länet, för
nämligast
söderut, dock icke eller utan framgång på Dahlsland. Partier af
vax kunna således årligen försäljas utom Länet, till Stockholm och Götheborg.
Tjäru- och Beckbränning bedrifves i smått på några ställen å Dahlsland
och annorstädes, hvarest tjäruvirke efter nedfälld skog finnes; dock sådant
endast till husbehof och afsalu åt grannar.
Kolning för jernbruken, der sådane finnas, och i öfrigt för afsalu i
städerne utgör en för allmogen vigtig binäring, synnerligen på öfra Dahlsland.
Körslor för jernbruks- och sågverks-rörelsernes behof, samt forsling af
köpmannagods emellan Götheborg och uppstäderne i vestra delen af riket
kunna anses såsom binäring för invånarne i vissa trakter af Länet. Likaså
flottning af timmer, sågstockar och virke, för dem, som bebo stränderne af
sjön Stora Lee och dermed förenade vattendrag, samt af Wenern och Götha Elf.
Tillverkningen af Ylle- Linne- och Bomullsväfnader är inom södra delen
af Länet och synnerligast i Marks härad en ganska vigtig näringsgren, der
4
Femårs-Berättelse
fr. Elfsborgs Län.
26
ifrån den stora befolkningen uti dessa sterila trakter hufvudsakligen herntar
bestånd. Det lillverkningsbelopp, soia årligen utom Länet afsältes, genom
gårdfarihandel, uppgår lill omkring 11 million alnar, förutan band, strumpor,
tröjor, vantar, täcken och ryor; och den afsättning af för hand tillverkade
ylle- linne- och bomullsväfnader, som befordras genom resehandlande
från Borås och Ulricehamn samt genom personer i desse städer eller på
landsbyggden, hvilka drifva handel i parti på andre städer och orter, är än
mera betydlig, uppgående vanligen till dubbelt eller tre millioner alnar, oberäknadt
hvad utom Länet blifvit tillverkaelt. Efter approximativ beräkning
kan förläggares och tillverkares vinst af ifrågavarande väfnadsindustri anses
utgöra i medeltal 375,000 å 400,000 R:dr om året. För öfrigt tillverkas
husväfnader af ull, bomull och linne inom alla delar af Länet, något äfven
till försäljning åt städernes invånare; och synes händighet i väfnadsyrket
alltmer utbreda sig.
Läderberedning, oafsedt den som sker vid anlagde ordentliga garfverier,
utgör på någre orter inom Länet en allmogens binäring. Den sträcker sig
dock egentligen till grannars och närboendes betjenande.
Trädarbeten, bestående af Laggkäril, Trädskor, Trädtallrickar, Såll, Askar,
Korgar . Väfskedar och mera dylikt förfärdigas af allmogen på åtskillige orter
inom Kinds, Wedens och Bollebygs härader i synnerhet, och föras till afsalu
jemväl utom Länet; dock kan förljensten af denna binäring i det hela
icke vara särdeles betydlig.
Lie- och Skär smide, samt tillverkning af Linliäcklor, Kardor, Skrubbor,
Nålar, Hakringar och mera sådant små-kram, drifves såsom bihand tering af
allmogen i några trakter af Kinds härad, både för Länets behof och till afytlring
utom Länet.
Timmermans och Murare-handtverket utöfvas såsom binäring af allmogen
i Ahle och Bjerke härader samt delar af Kullings och Wäne härader,
äfvensom timmermans-handtverket uti ett par socknar på Dahlsland, närmast
Wermländska gränsen. För detta ändamål ske årligen tidtals utvandringar
till mer och mindre aflägsna orter utom Länet, derifrån besparade
arbetslöner återbringas lill ett ej obetydligt belopp, hvarje år. Dessutom finnas
i Wedens härad flere hemmansbrukare, som äro så kunnige mur- och
byggmästare, att de entreprenera om kyrkors samt andre större byggnaders
uppförande och inredande.
I
27
Sjöfart. Seglationen på Wenern och Götha Elf, till så vidt den har
till föremål jern- och trädvarors transporterande från Wermland och Dahlsland,
med flere orter, till Götheborg, samt återtransport af stapelstadsvaror,
lemnar någon biförtjenst äfven åt den allmoge, som bebor sjö- och elfslränderne;
och i öfrigt förser Wädtle, Ahle och Flundre härader staden Götheborg
årligen med något sjöfolk, deraf en inkomst, fastän ringa, således jemväl
torde tillskyndas hemorten, genom sjöfolkets besparade månadshyror.
fländel. Till så vidt frågan härom rörer landsbyggden, drifves i allmänhet
handel med spanmål, bränvin, kreatur och andre ladugårds-alster
samt skogseffecter med mera af landets production och tillverkning, som afsättes
i angränsande släder och på marknader inom eller utom Länet, och
från Dahlsland äfven lill Norrige, merendels af producenterne eller ti 11 verkarne
sjelfve; likväl kan denne genom Kongl. Kungörelsen den 31 Augusti 1815
för landtmannen tillåtne handel, eller försäljning, icke komma i beräkning
såsom särskild näringsgren, hvilket den till sin natur ej eller är. Men dessutom
finnas inom de fleste orter på landet, der läge och andre omständigheter
gynna slik handel i stort, en eller flere personer, som sig härmed befatta,
och äfven derföre taxeras till bevillning utan att de lill handels olöfvande
sökt eller erhållit tillståndsbref, hvilket de ej eller torde behöfva, så länge
deras handelsrörelse inskränker sig inom de genom ofvanåbei opade Kongl,
författning utstakade gränsor; dock är troligt att dessa gränsor stundom öfverskridas,
när en orts aflägsenhet från stad och deraf uppkommande behof
för ortens invånare att söka förse sig med köpmannavaror från andre håll,
gifva anledning till smyghandels etablerande. Inom Flundre härad äro annars
vid Lilla Edet tvenne contigenlhandlande bosalie, på grund af magistratens
i Wenersborg utfärdade tillståndsbref.
Den såkallade Gårdfarihandel)!, lill ulöfvande hvaraf allmogen i sju härader
af Westergöthland af ålder haft rättighet, utgör ännu, oaktadt rörelsens
synbara aftagande under detta qvinqvennium, en verklig och för districtet
ganska vigtig binäring. För närvarande begagnas samma rättighet nästan endast
af Kinds, Redvägs och Åhs häraders hemmansbrukande allmoge, som
till ett antal af 450 ä 460 tvenne gånger om året på bestämda tider utvandra
till alla delar af Riket och till Norrige, för att afyttra gårdfarihandelsortens
betydliga tillverkningar, hufvudsakligen bestående i väfnader af alla
inhemska slag. Utöfningen af ifrågavarande handelsfrihet, som ej saknar likartade
exempel inom andra län, är, i anseende till de sju häradernes svaga
28
och inskränkta samt för folkstockens underhållande otillräckliga jordbruk, ett
nödvändigt vilkor för allmogens derstädes bestånd och derjemte verksammaste
medlet till det allmännare välstånd, som visar sig både inom de orter,
hvilkas invånare begagna gårdfarihandels-rättigheten, och ibland de orters invånare,
som nu mera lemna denna rättighet obegagnad, sysslosättande sig
hemma med tillverkning af väfnader och förfärdigande af andre föremål för
gårdfarihandel!!; och gäller detta sednare i synnerhet om det stora och särdeles
folkrika Marks härad, hvarest hufvuddelen af väfnaderne tillverkas,
med mycken flit och en skicklighet som förtjenar uppmuntran. Gårdfarihandel
i och för sig sjelf, fastän underkastad äfventyr och förluster, inbringar
visserligen ännu, oberäknadt den vinst förläggare och tillverkare åtnjuta,
en ungefärlig inkomst af 60 å 70,000 R:dr om året.
Handtverkerier på landet. Enligt för sista året af detta qvinqvennium,
eller 1836, till Kongl. Commerce-Collegium ingången berättelse, funnos
samma år på landsbyggden 418 skräddare, skomakare, snickare, smeder,
murare och glasmästare; hvarförutan 35 personer der arbetade på egen hand
i andra handtverksyrken; och begagnades af alla desse tillhopa 292 lärlingar.
Undantagande för de betydligare binäringarne inom södra delen af Länet,
nämligen väfnads-industrien och gårdfarihandel, har det icke varit
möjligt att med någon sannolikhet utröna den ungefärliga inkomst alla öfrige
kunnat lemna, emedan uppgifter härom i allmänhet saknas och svårligen stå
att erhålla. Binäringarnes förhållande jemförelsevis emot förra qvinqvennium
låter icke eller bestämma sig vidare, än hvad beträffar väfnadsindustrien,
som snarare till- än aftagit, och gårdfarihandel!!, som betydligt aftagit,
egentligen från och med 1834.
I afseende på Land- och Vatteii-communicationerne, hvilka i allmänhet
äro någorlunda tillräcklige, fastän de ytterligare kunna fullkomnas, bör särskildt
här anmärkas: att Wenersborgs hamn blifvit på statens bekostnad
förbättrad, dels genom en ny dambyggnad, som skyddar hamnen mot nordliga
stormar, dels genom muddring och en påbörjad ny brobyggnad öfver
segelleden, der vägen till Dahlsland framgår; äfvensom att den backiga och
svåra landsvägen emellan Borås stad och Fläskjums gästgifvaregård blifvit
aflyst, sedan ny väg i stället anlagts af ett för ändamålet bildadt bolag, som,
till ersättning för förskjutne kostnader, 20 å 25,000 R:dr, fått rättighet uppbära
vägtull å nya vägen; hvarförutan, på flere ställen, undersökningar skett
29
eller pågå om tilltänkte nya väganläggningar och för gamla backiga vägars
omläggande.
§. 4.
Politisk Författning.
a) Kammarverk. Under åren 1832 till och med 1836 har icke något
hemman förfallit i ödesmål, ej eller har något nybygge blifvit på kronoallmänning
upptaget; men ett ödeshemman, som fordom utgjort helt mantal,
är tillåtet att åter upptagas med frihetsår intill 1885. Åtta, under förra
åren å allmänningslrakter anlagde, nyhemman hafva ingått i skatt. "Wattenmjölqvarnar
med 23 par stenar, en vädermjölqvarn och 13 sågar äro till
anläggning beviljade; och hafva 10 förut anlagde vattenmjölqvarnar ingått
i skatt.
Med hemmansklyfning har öfverallt fortfarits, men isynnerhet på slättbyggden
af Dahlsland. Dessutom hafva en mängd jordlägenheter blifvit,
genom förpantning eller annorledes, upplåtne från skaltlagde hemman till
längre besittning och nyttjande, äfvensom många jordtorp blifvit anlagde,
hvilket allt bidragit till landets bebyggande och odling, dertill jemväl ägoskiften
och utflyttningar från byalag i ej ringa mån medverkat. Hemmansbruket
sköttes 1836 af 18,745 possessionater, boställsinnehafvare och andre
sjelfägande eller sjelfsländige jordbrukare samt af 4,623 arrendatorer och
hälftenbrukare. Vid 1832 års slut var antalet af de förstnämde 16,000; lärande
den betydliga tillökningen hafva uppkommit mest genom hemmansklyfningar,
dernäst genom förpantningar på visse år, och minst genom jordafsöndringar
för evärdelig tid. Länets samtlige landtmätare hafva under
loppet af detta qvinqvennium afslutat 431 laga ägoskiften, förutan andre förrättningar.
Oberäknadt alla de nya bostäder, som på ofvanberörde flere sätt
tillkommit, har man jemnt fortfarit med anläggning af backstugor och inhysestorp,
samt med bebyggandet af små jordlotter, ofta blott till plats för
stuga och polatestäppa. Om följderne af och betänkligheter emot slike bosättningar
åberopas hvad 2 §. af denna underdåniga Berättelse innehåller
med afseende på obesutna folkmängden.
Den enda Kronan förbehållne kongsgård, som finnes i Länet, nämligen
Ollestad i Gäseneds härad, är upplåten adeliga Gyllensvärdska ätten till
t
30
bruk och nyttjande, emot gamla räntans utgörande efter markegångs förvandling.
Postgårdarne i Länet äro 40, svarande mot 34 liela hemmantal, hvarförutan
flere i sednare tider inrättade poster fortskaffas genom antagne extra
postförare. Gästgifvaregårdarnes antal uppgår på landsbyggden till 90, som
tillhopa motsvara 51 \ i hemmantal. Länets fem städer hafva dessutom hvardera
en gästgifvaregård, underhållen af staden.
Strömrensningar, till förekommande af öfversvämning på odlade eller odlingsbara
ägor, hafva å flere ställen blifvit verkställde på orternes bekostnad.
b) Statsbidrag. Deras värdesbelopp å hvarje beskattnings- och prestations-titul
utvisas af statistiska tabellerne, särskildt för hvart slags hemman
och för hvarje näring. Till upplysning om visse förhållanden, som härmed
äga sammanhang, får dessutom i underdånighet anmärkas följande:
Efter roteringsindelningen uppställer och underhåller Elfsborgs Län, till
Rikets försvar:
af Westgötha regemente, som är indeldt lill ca valleri, men afsutit
på 30 år  208 man
Elfsborgs infanteri-regemente 1,191 „
Weslgötha-Dahls dito, 6 compagnier  900 „
Bålsmanshållel 87
jemte slädernes contigent 60
Den år 1826 tillkomne ordinarie roteringen för dittills oroterade
hemman svarar emot  5 „
och extra roteringen, efter skedd jemkning i detta roterings
besvär
155 „
Hela kostnaden för Rustning och Rotering utgör, enligt statistiska tabellen
för landet, hvilken är grundad på de från hvarje fögderi särskildt gjorde
och sins emellan, i följd af olika förhållanden, skiljaktige beräkningarne,
125,593 R:dr, hvartill kommer vacance-afgiften i fredstid för städernes båtsmansnuöimer
2,268 R:dr 35 sk. 10 r:st eiler tillsammans 127,861 R:dr 35 sk.
31
10 r:st. Roleringsprestationen, som nu mera, efter allmäpnaste förhållandet,
beräknas och bestämmes lill visst värde årligen, vid markegångssälthingarne,
bar sålunda år 1836 ansetts motsvara för hvarje soldal-rote vid Elfsborgs
och 'Weslgölha-Dahls regementen, vanligen bestående af 1~ mantal, äfvensom
för Westgölha regementes hvarje rusthålls nummer, 45 R:dr, samt likaledes
för ett helt hemman tillhörande båtsmans-roleringen 10 R:dr Banko.-
Sammanräknade beloppet af alla i Länet belägne ruslhålls-stammars och
augmenters för rustningen anslagne räntor utgör efter medeltalet af 1832
med 1836 årens markegångspris 28,179 R:dr.
Den kostnad Länet får vidkännas i och för Beväringsskyldighelen har
hittills icke varit, och är icke eller nu, upptagen uti statistiska tabellerne i
saknad af föreskrift derom. Men här torde böra anmärkas, att samma kostnad,
som utan tvifvel är att räkna bland statsbidragen, torde kunna approximativt
beräknas till värdet af 2 dagsverken per man i och för beväringsmönstringarne;
således
för 2,500 man å 16 sk. dagen  1,666: 32.
samt halfva värdet af 16 dagsverken per man i och för den
approberade styrkans öfningsmöten; följaktligen för 1,100 man
å 8 sk. dagsverket  2,933: 16.
eller tillhopa årligen 4,600: —
Clereciets aflöning ingår endast till så vidt i statistiske tabellerne, som
den af skattdragande hemman, inrättningar, näringar och personer särskildt
och årligen utbetalas. I sådan del rättar den sig merändels efter tiondesättning
och gamla eller nyare öfverenskommelser, som dels äro af Kongl.
Maj:t stadfästade för viss tid, eller ock i allmänhet endast gälla för deu
lönade prestmannens tjenstetid. Utgiften härtill, inberäknadt kyrkobeljeningens
aflöning, är för ena orten så olik emot den andra, att hvarje från det
hela dragen slutsats om samma utgifts belopp på hemmantal, eller annorledes,
skulle blifva förvillande. Detta onus är dock ganska säkert på landsbyggden
ett bland de betydligaste, då beloppet deraf kanske uppgår till 15,
20, 25 och ända till 30 R:dr Banko på helt mantal om året, oberäkuadt
32
de såkallade jura stolae. I städerne deremot äro invånarnes afgifter till Clereciet
jemförelsevis mindre och således vanligen föga betungande.
Med afseende på fatligförsörjningskostnaden anmärkes, att den i allmänhet
är för lågt upptagen uti statistiske tabellerne, som för landet grundats
endast på de uppgifter kronofogdarne kunnat förskaffa sig, och hvilkas ofullständighet
blifvit bevisad genom de, i följd af Kongl. Circulairbrefvel den 9
Maj förlidet år, från fattigvårdsstyrelserne directe infordrade uppgifter och
beräkningar öfver fattigvårds-anstailerne och kostnaden derför under året
1836. Enligt sammandraget deröfver, som, jemte underdånig berättelse i
ämnet, ingått till Ecclesiastik-Expeditionen, utgjorde samtlige understödstagarne
inom Länet, beslående dels af värnlöse fattige barn och ständige äldre
fattighjon, dels af tillfälligtvis behöfvande, 5,947 personer, eller ungefärligen
en trettiondefemtedel af dåvarande folkmängden, och sammanlagde faltigvårdsoch
underhållskostnaden 100,198 R:dr 46 sk. 6 r:st. oberäknad t, på de fleste
ställen, gifne allmosor till såkallade husfattige och kringvandrande tiggare.
Af nämde kostnadssumma kan likväl föga mer än hälften anses hafva utgått
genom beskattning på församlingarne, emedan det öfriga synes hafva
härflutit antingen från barnhus och andre inrättningar, i egenskap af underhållsmedel,
eller ock från räntorne af donerade lägenheter och capilaler
samt från fattigandelen af visse sakören, med mera.
Skjutsningsbesvär^ på landsbygden bestrides i fredstid med fyra hästar
af hvarje derifrån icke lagligen befriad t helt hemman: men då reserv- och fångskjutsen
nu mera kan anses ersatt med den lega, som för skjutsningen erliålles,
har endast kronoskjutsen jemte hållskjutsen, på de få ställen denne
sednare ännu utgöres, blifvit såsom onera upptagne. I öfrigt är hållskjutsen
i allmänhet inom Länet afskaffad, utan alt deraf förmärkts någon särdeles
olägenhet för resande, helst som reservskjutslagen och andre invid landsvägarne
boende hemmansbrukare täfla om den resandes förskaffande, samt reservlagen
dessutom på många ställen äro indelade uti inre och yttre tourer,
deraf den inre fortskaffar resande utan förebud, och den yttre, från gästgifvargårdarne
mera aflägse, resande som begagna förebud.
För väghållningen på landet erfordras årligen från och med fyra till
och med sexton öke-dagsverken af hvarje helt mantal, i förhållande till localen,
samt något mera vid tillfälliga större skador å vägarne; och genom
dessa
33
dessa dagsverken, beräknade efter ett medeltal af markegångspriserne, med
tillägg af brobyggnadskostnaden, bar uppkommit den summa tabellen innehåller
för detta onus, och hvilken, fördelad lika på förmedlade hemmantal,
svarar emot 11 R:dr eller något deröfver på helt mantal årligen. — Egentligen
är dock väghållningsbesväret, när vägarne jemnt och försvarligt underhållas,
icke betungande i förhållande till hvad zifFrari sålunda derom utvisar,
emedan bidraget dertill för det mesta utgår in natura, eller genom arbete,
på sådane mellantider af året då hemmansbrukaren och hans dragare
äro mindre upptagne af andra göromål och körslor; men det är sannolikt
att väghållningsbesväret blifvit drygare eller erfordrat flere dagsverken, sedan
väglagningstiden och vägsynerne förflyttades inpå sommaren, och likväl förenar
sig dermed den allmänna olägenhet, att vägarne nu äro ojemna och
tunga för trafiken under sommarmånaderne, då de annars borde och kunde
vara goda. Nämnde olägenhet torde dock mot vägas af den omständigheten,
att väglagnings verställande sommartiden anses falla sig beqvämligast för de
väghållningsskyldige i allmänhet, och fördelaktigare i det fall, att den inträffar
på en tid då jordbruksarbetet lemnar mera ledighet dertill, än vår
och höst, i synnerhet när missgynnande väderlek för brukning och skörd
försvårar detta sednare angelägna arbete.
Hvad tabellerne upptaga under rubriken: Diverse Afgifter, Onera och
Allmänna Besvär, utgår på landsbyggden för Kyrko-, Prestegårds- och Tingshus-byggnad,
Inqvartering, Skallgång och andre Jagtanstalter, Tingsgästning
och Iläradstjenares aflöning, Curhusmedel, Barnmorske-aflöning, Djeknepenningar,
Collect- och Stamboksmedel och Riksdagsmanna-arfvode, samt i städerne
för Kyrko-, Skole-, Rådhus- och andre publike byggnader, Brandredskaps
underhållande, Magistraters och Stadsbetjentes aflöning, Inqvartering,
Curhusmedel, Djeknepenningar, Collect- och Stamboksmedel och Riksdagsmanna-arfvode,
med flere tillfällige communal-utgifter. Beloppet af samlelige
dessa afgifter, både i det hela och för hvarje del särskildt, är alltför olika,
orter och städer emellan, att kunna sammamföras och beräknas till något
visst å hvarje hemman, bruk, inrättning, näring eller person, med den
tillförlitlighet i calculen, som för ändamålet skulle erfordras.
I fråga om stats-bidragens verkan på näringarne genom den tyngd de
directe medföra, finnes icke anledning att nu, mera än förr, anse ständiga
räntorne tryckande, i och för sig sjelfve, ej eller någon viss näring framför
Femårsberättelse fr. Elfsborgs Län. 5
34
den andra utaf dessa räntor belastad. Hvad jordbruksnäringen särskildt angår,
borde det väl snarare vara tvertom, sedan, genom hemmanens fortgående
klyfning i sednare tider, liemmansskatten blifvit för hvarje jordbrukare
betydligt mindre än fordom, då hemman vanligen innehades hela eller
klufne i halfva och fjerdedelar, och nyodlingar sällan ägde rum, emedan
odaljorden ansågs vara för brukaren tillräcklig. Deremot kan icke nekas,
att ju jordeboks- och hemmantalsränta!!, samt, jemte den, alla efter hemmantal
utgående onera, träffat och träffa hemmanen olika, i förhållande till de
mer och mindre lindriga eller stränga grunder, som vid skattläggningen varit
gällande och vunnit tillämpning, samt förnämligast i följd af den större
eller mindre förändring, hemmanen under tiden genom odling, bättre eller
sämre häfd och brukning, mistning af skog och fiske eller på annat sätt
undergått, allt likväl olikheter, som endast vid ny refning och skattläggning
skulle kunna jernnäs; och desutom måste man medgifva, att ständiga räntornes
förvandlande till penningar, efter årligen fastställande markegångspris,
medförer en osäkerhet i beräkningen af hemmanens utskylder, som vid missväxtår
har för jordbrukaren menliga följder, synnerligen relativt till den
förnämsta ränlepersedeln: spanmål, och hvilken olägenhet må hända skulle
afhjelpas genom för längre tid, till exempel 5 eller 10 år, gällande markegångssättningar.
Det synes ock vara utan tvifvel, att en betydlig lättnad
skulle ernås för skattdragande hemman, som äro indelade till aflöning för
Stater och Corpser, om desse hemman kunde få utgöra sine ständige räntor
till Kronan directe och aflöningarne utgå från Kronans cassa, då likhet åtminstone
härutinnan vunnes emellan alla hemman af lika natur; ty onekeligen
äro indeldte skattehemman för närvarande mera betungade, synnerligen
i afseende på afrads- och kronotiondespanmålen, än de skattehemman, hvilkas
räntor förblifvit Kronan behållne.
Öfrige statsbidragen äro antingen tillkomne eller jemkade under
sednare tider, och passa således, i de fleste fall, närmare efter närvarande
förhållanden, samt anses i allmänhet icke vara lill hinder i någon näring
genom den tyngd, de direete medföra, så länge de icke synbart inskränka
näringsidkarens förmåga att, med utvidgande af sin verksamhet, öka näringen
och förkofra sig i välstånd.
För den egentligen jordbrukande hemmansinnehafvaren skulle väl de
skatle-bidrag synas vara minst betungande, som få utgöras i persedlar och
med arbete: merendels föredrager dock äfven denne att utgöra sine skatter
35
till Kronan eller ränletagaren med penningar, när sådant kan ske på skäliga
vilkor; men samma anmärkning gäller icke om vissa prestationer, som
åtfölja hemmansbruket och äro af beskaffenhet alt nästan oundvikligen böra
fullgöras in natura, nämligen med arbete, såsom väghållning och skjutsning,
med flere; och huru mycket tidens förändrade skick bidrager, i förening med
tjenlige författningar, att förändra begreppet om tyngden af sådane prestationer,
kan bäst slutas af förhållandet med gästgifveri-skjutsen, deraf endast
hållskjutsningen nu, af bonden åtminstone, i allmänhet anses såsom betungande,
under det han gerna begagnar reserv-skjutsnings-skyldigheten, för att
åt sig inbringa någon contant inkomst genom den i sakernas närvarande
ställning tillräckliga skjutslegan. Krono-brefbäringen åter, som vanligen
beräknas lika med skjutsnings-preslationen, är ett vida drygare onus, sedan
all embetsbrefvexling blifvit i sednare tider mångdubbelt ökad, emot förr;
och ehuru brefbärings-turen tidtals ombytes emellan de hemman inom hvarje
ort, sorn äro så belägne, att de härvid kunna användas, och fastän den nogaste
tillsyn äger rum emot krono-brefbäringens missbrukande, förspörjes
likväl ofta klagan öfver det tryckande i brefbärings-skyldigheten; men detta
är oskiljaktigt från sjelfva saken och kan således icke annorledes afbjelpas, än
genom särskilde förmåners beviljande åt brefbäringshemman.
Såsom bihang, till upplysande af grunderne för persedle-värdets beräkning
i tabellerne, medföljer slutligen vidfogade Sammandrag öfver 1832 till
och med 1836 årens markegångar.
c) Politie. Öfver Lagarnes verkställighet samt ordningen och säkerheten
uti Länet, vakar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med oafbruten
omsorg, dervid biträdd af underlydande tjenstemän och betjente, hvilkas
antal synes vara snarare för litet, än för stort, och torde vid folkmängdens ytterligare
tillväxt blifva otillräckligt. I afseende på allmänna policen begagnar
Konungens Befallningshafvande ganska sällan, och endast vid högsta nödvändighet,
rättigheten att utfärda nya stadganden och vitesförbud. Ordning
och sedlighet inom församlingarne, med hvad mera, som tillhör Kyrko-disciplinen,
eller dermed står i ett närmare sammanhang, vårdas af kyrko-råden
och församlingarne sjelfva, hvarvid de byordningar och andre öfverenskommelser,
som för hvarje ort äro antagne, vinna tillämpning efter omständigheterne.
Mängden af föreskrifter i desse hänseenden ökas dessutom
beständigt genom nya socknestämmo-beslut; och det synes nästan som ville
lättheten för församlingarne att på sådant sätt och för tillfället inom sig
36
göra författningar uti ämnen, som ofta icke äro tillräckligen begränsade, i
visse fall urarta till en egen, mera nitfull än rättsenlig, lagstiftning.
I det hela innefattar detta slags lagstifnings-arbete en oformlig massa
af ideer och förslager, synbart framkomne mest genom intrycket af enskildte
eller tillfällige förhållanden, och besluten, ehuru utmärkande nitälskan för
ordning och godt skick, förråda nog ofta en frånvarande bekantskap med allmän
lag, likasom saknad beräkning på möjligheten att verkställas. Så hafva,
till exempel, förekommit socknestämmo-beslut: att icke någon hemmansägare
skulle få antaga utsocknes brukare, torpare eller tjenstehjon öfver 40 år
gamla, vid äfventyr att sjelf underhålla dem när de blifva fattighjon, för
hvilket ansvar hemmanet skulle anses inteknadt; att de, som olofligen sälja
bränvin, skola plikta mera än, och ända till dubbelt emot hvad allmänna
författningar för slik förbrytelse stadga; att icke någon fattig må gifvas mera
än han kan förtära på stället vid En R:drs vite; att ransakning efler tjufgods
må verkställas hvarest och af hvilken som helst, utan iakttagande af den
ordning lag bjuder, med mycket mera dylikt, tillräckligen vittnande, att
denna Communal-lagstiftning hvarken stadnat inom behörige gränsor, eller
kan vara gagnelig såsom den nu utöfvas. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
har väl, vid alla tillfällen, då sådane lagstridige beslut kommit till
dess kännedom, skyndat att undanrödja desamma; men emedlertid har det
icke kunnat annat än förvilla mängdens begrepp om lag och laglydnad, att
ordningar vid socknestämmor föreskrifvas, som antingen icke äro rättsenlige
eller icke kunna göras gällande.
Ordningsmanna-inrättningen, för omkring 15 år sedan tillkommen, och
nu mera antagen i Länets fleste delar, synes vara ämnad att utgöra det
första stadium på Municipalitetsbanan, och Ordningsmannen bestämde att vara
police-magtens medhjelpare, i hvilket afseende de äro berättigade att med
sin uppmärksamhet intränga i samhällslifvets flere förhållanden, samt äro i
utöfningen af sin tjenst ställde under det skydd lagen tillägger dem, som
Konungens Befallningshafvandes bud och ärender föra, äfvensom medgifne
handräckning af Krono-Betjeningen. Befattningen såsom ordningsman uppdrages
vanligen åt de bättre och förståndigare ibland allmogen och anses
innebära ett heders- eller förtroende-uppdrag, som någon gång ganska väl
motsvaras; men ordningsmannaskapet kan dock åcke hafva betydligt inflytande
på samhällsskicket så länge det saknar den stödjepunkt inom hvarje
ort, en ordentlig Municipal-styrelse skulle lemna. Kyrko-råden kunna
37
väl i vissa fall fylla denna lucka, då till deras omvårdnad hörer vidmagthållande
af ordning och sedlighet inom församlingarne och de äfven, med
Kyrkoherden till ordförande, utgöra ett slags domstolar, berättigade att med
offentliga varningar oell föreställningar, samt äfven med åläggande af böter,
näpsa och bestraffa mindre förbrytelser emot kyrko-disciplinen och andre
dermed gemenskap ägande ordningar. Desse myndigheter, som i allmänhet
gjort sig aktade, synas derföre uppfylla sitt föresätta ändamål; men deras
verkningskrets är mycket begränsad och torde ej heller lämpligen kunna
utvidgas till alla police-ärender inom församlingen, oberäknadt de ekonomiska,
ehuru de å en del ställen hafva på sin lott sundhets- och fattig-policen,
de der åter på andre ställen äro splittrade i särskilde afdelningar, merendels
under Kyrkoherdens ordförandeskap.
Vid sådane förhållanden med police-magten, och då, så som här i Länet,
nu hysande 216 å 217,000 invånare, spridde pu 114 qvadratmil, dess
anseende och verksamhet liufvudsakeligen måste upprätthållas på landsbyggden
af de Konungens Befallningshafvande directe underlydande Sex Kronofogdar
och Tjugufem Länsmän, hvilka dessutom hafva en mängd andre, till
en del mera vidsträckte åligganden, och hvarförutan endast Tre Landsfiscaler
äro att tillgå i egenskap af allmänna åklagare, — må det anföras såsom
ett stort och talande bevis på folkets böjelse för ordning och laglydnad, att
desse vigtige samhällselernenler äro öfvervägande, och allmänna säkerheten
större än i flere andra länder, om icke fullkomlig; och den oväldige torde
deraf göra slutsatsen: att Läns-Styrelsen och dess underordnade söka uppfylla
sin bestämmelse, äfven i desse hänseenden.
För att lemna ett ungefärligt begrepp om mängden och omfattningen af
de ärender och göromål, som åligga Läns-Styrelsen, torde höra nämnas, alt
de vid Lands-Cantzli- och Lands-Contoi s-Expedilionerne incaminerade och
anmäldte målens antal utgjorde 1832: 13,260, 1833: 10,622, 1834: 10,195,
1835: 11,249 och 1836: 11,296 stycken, deribland en stor del varit särdeles
vigtige, eller ganska vidlyftige, samt således erfordrat flerfaldig handläggning
och beredning samt mycket arbete, innan de kunnat slutligen afgöras.
Oberäknadt alla dessa göromål och ärender, tillhörande Läns-Administrationen
i det bela, deltager Landshöfdingen personligen uti Pröfnings-Committé
och Markegångssättning, Roterings- och Recruterings-commissioner, Mönstringsförrättningar,
tvenne Beklädnads-directioner, tvenne Boställs-directioner,
tvenne Lazaretts- och Curhus-directioner och tvenne Hushållnings-Sällskaps
-
38
förvaltningar, förutan andre mera tillfällige sammankomster och förrättningar.
Af Uppfostrings- och Undervisnings-anstalter för folket äro följande
befintelige på Länets landsbyggd. Östad Barnhus i Östad socken af Ahle
härad, inrätladt 1774 af framlidne Cominerce-Rådet N. Sahlgren, medelst
donation af Östad säteri, 7 mantal med i afhyst rå och rör, 12?| mantal
frälse och frälseränta dessutom af ett mantal, samt en i Rikets Ständers
Bank insatt capitalfond af 16,666? R:dr Specie. Antalet på barn, som af
Barnhus-inrättningen underhållas, uppgår årligen till omkring 100, hvilka
njuta vård och uppfostran af åboerne å de Barnhuset underlydande hemman,
samt undervisning uti en på säteriet uppförd och efter vexelundervisningsmethod
inrättad skola. Vexelundervisnings-skolor finnas dessutom: En
vid Trollhättan för 60 å 70 barn, inrättad och underhållen på Trollhätte
Slussverks-Bolags bekostnad; En uti Mellby pastorat, grundad på betydligt
anslag af ägaren till Kobergs säteri, Friherre N. A. Silfverskjöld; En uti
Skallsjö socken af Wädtle härad för 150 barn, med husrum för en del af
barnen, grundlagd och i allo bekostad af ägaren till Nääs säteri P. W.
Berg, som äfven aflönar läraren; En vid Upperuds bruk i Nordahls härad,
hvilken underhålles i godt stånd och lill betydlig omfattning på Bruks-bo
lagets
bekostnad; En vid Billingsfors bruk, i Wedbo härad, inrättad och
underhållen af samma Bruks-bolag, samt En vid Bäckafors, äfven i Wedbo
härad, hvilken är inrättad och underhålles af Bruksägaren C. F. Wasrn på
Baldernäs, hvarjemte slike undervisnings-anstalter äro under inrättande vid
Hvittlanda och Lisefors bruken i Tossbo härad, genom Bruksägaren M.
Sahlins försorg. För öfrigt äro enskilda skolor inrättade: uti Sätilla pastorat
af Marks Härad, den genom donation tillkomne så kallade Sethelinska skolan,
som kan jemföras med Apologist-skolor, och der 50 å 60 barn undervisas
af 2:ne lärare, samt njuta till en del understöd under skolgången;
uti Frendefors pastorat af Sundahls härad, en Catechet-skola med ordinarie
lärare, som lönas af församlingen; uti Gerdhems och Björke socknar af
Wähne härad, Fors’ socken af Flundre härad samt Örby och Kinnaromma
socknar af Marks härad, äfvensom några få andre socknar, vanliga barnskolor,
dervid lärarne lönas af församlingarne. Om barna-undervisningen på
landsbyggden, i allmänhet, gäller eljest hvad 2 §. af denne underdånige Berättelse
uti sådant ämne innehåller. Dock är för det uppväxande slägtets
bildning ett verksamt steg taget under loppet af ifrågavarande qvinqvennium,
dymedelst att, sedan en af Länets invånare sammanskjuten arbetshusfond
39
blifvit genom omsorgsfull förvaltning ökad till 12,000 R:drB:co, liar Kongl.
Majit, på underdånigt förslag af Länsstyrelsen, i Nåder bifallit alt räntan af
detta capital hvart 3:dje år utdelas såsom understöd för ordentlige folkskolors
inrättande, på ställen der församlingarne kunna förmås all sådane
anlägga.
Helsovården uti Länet, till så vidt den innebär omsorgen att vara uppmärksam
på folkets helsotillstånd samt undersöka om, eller bota och hämma
smiltosamma sjukdomar, hestrides under Eders Kongl. Majlis Befallningsbafvandes
uppsigt af de för sundhets-policen inrättade localstyrelser, med
biträde af fyra Provincial-läkare, stationerade uti Wenersborg, Borås,
Alingsås och Ulricehamn. På förstnämnde tvenne ställen befinna sig äfven
Länets begge Lazaretts- och Curhus-inrältningar, som under sednare åren
blifvit upprätthållne allenast genom de medel Länets invånare dertill årligen
sammanskjutit. Examinerade Barnmorskor äro väl på några ställen till
finnandes och städerne sakna icke deraf nödigt antal, men på landsbyggden
äro sådane icke ännu allmänt antagne. Vaccinalörer finnas deremot inom
alla orter. — Med afseende på husdjuren, har helsovården blifvit under
detta qvinqvennium någorlunda reglerad, på så sätt, att Hushållnings-Sällskapets
begga Afdelningar anskaffat, på Sällskapets bekostnad, tjenliga hus
och byggnader för Veterinär-inrättningar både i Wenersborg och Borås,
dervid särskilde Djur-läkare blifvit anställde och lönas, den i Wenersborg
till en del, samt den i Borås helt och hållet, af Hushållnings-Sällskapets medel.
Fatligförsörjningsanstalter äro öfverallt vidtagne, med anledning af derom
gällande författningar; så att tiggeri just icke behöfver tålas vid vanlige förhållanden
med årsväxt och näringstillfälle, fastän det äfven då ej alltid kan
förekommas; men efter svårare missväxter bjuder nödvändigheten att medgifva
sådane fattige personer och hushåll, som icke njuta allmän fattigvård,
att för lifsbergning begära allmosor, åtminstone inom egne församlingar.
Sättet för antagne fattighjons underhållande är skiljaktigt emellan församlingarne,
och vanligast äro, på landet, alla hemmansinnehafvare indelade rotevis,
att föda ett eller flere fattighjon, hvaremot på andra ställen åt fattighjon
utdelas understöd i spannemål eller penningar, eller ock beggedera,
hvartill fond samlas genom öfverenskomne bidrag. I allmänhet hafva öfverenskommelserne
om fattigförsörjningen det fel, att afvika från primitiva
beskaltningsgrunden, stadgande, att en hvar, som icke sjelf är i behof af
andras hjelp, bör bidraga till församlingens gemensamma fattigvård, och
att deremot hafva tillämpat beskattningen endast på hemman och näringar
40
samt synlige tillgångar, och ofta allenast på hemman, hvarigenom handt,
att den talrika classen af torpare, fördels- och förpantnings-innehafvare,
backstugusittare, bruksarbetare, inhyseshjon och daglönare med flere, hvilken
dass de individer oftast tillhöra, som belasta allmänna fattigvården,
merendels undgå att bidraga till fattigförsörjningen under deras ungdoms-,
helsö- och välmagtstid. Att anspråken på fattigunderstöd blifvit i sednare
tider ökade, åtminstone i förhållande till den ökade folkmängden, är dessutom
ovedersägligt och kan egentligen tillskrifvas de här förut i 2 §. angifne
orsaker, som befordrat den obesutne folk-classens hastiga tillväxt.
Ett för delta Län stiftadt Hushållnings-Sällskap, försedt med af Eders
Kongl. Maj:t Nådigst fastställde stadgar och nu mera arbetande på tvenne
Afdelningar, som hafva sammankomster i Wenersborg och Borås, bemödar
sig väl att uppmuntra till odlings- och näringsflit samt till i allmänhet nyttiga
företag, men finner icke bland Länets invånare det deltagande, som
skulle understödja stiftelsen och befordra en större verksamhet, hvilket kan
antagas härröra deraf, att Länets jord innehafves och skötes, med få undantag
i hvarje ort, af hemmansbrukande allmoge och andre än smärre jordbrukare.
Föremålet för Sällskapets omtanke är äfven vidsträckt och af natur
att ej medgifva någon hastig eller starkt i ögonen fallande framgång.
Hushållnings-Sällskapets capital-tillgångar utgöra omkring 13,000 Riksdaler,
hvarförutan Sällskapet är ägare till Yeterinär-inrättningarne i Wenersborg
och Boxås.
Sockne-magaziner finnas inrättade endast uti 27 å 30 socknar: och de
äro således ganska få, jemföielsevis emot socknarnes i Länet stora antal.
De befintlige sockne-magazinernes fonder äro dessutom obetydlige, relativt
lill socknarnes folkmängd och utsäde, med afseende på spanmålsbehofvet
efter missväxter; så att de knappast kunna ingå i beräkning vid sådane tillfällen,
helst som grunderne för inrättningen merendels förutsätta spanmålslagrets
utlånande årligen, vid vårtiden, för alt efter påföljande skörd återlefvereras
in natura med viss uppgäld, men hvilket icke gerna kan ske, då
svårare missväxt inträffar och det skulle vara mest af nöden att återbekomma
lånen, till understöd för utsädes-behöfvande delägare.
Föreningar om ersättning till jordbrukare som lidit skada på grödan af
frost, hagel, storm och vattenflöde äro träffade endast inom några pastorater,
41
ter, eller socknar, och sådant på mindre bestämda grunder. I öfrigt har
denna angelägenhet blifvit lemnad till behandling för tillfället, då allmänna
välviljan skulle behöfva att i ofvannämnde ändamål påkallas; dock har, mig
veterligen, någon så beskaffad ersältnings-fråga icke hiLtils blifvit väckt,
hvarken på grund af ingångne öfverenskommelser, eller eljest. Allmännare
missväxt, dervid Slaten behöft träda emellan med undsättning, har under
loppet af detta qvinqvennium lyckligtvis icke ägt runi; utan har tvertom
allmogen kunnat under tiden afbörda de undsättningsskulder, den ådragit
sig efter 1826 och 1830 årens missväxter.
Sparbanker äro för några år tillbaka inrättade uti Wenersborg och
Borås samt sednare uti Alingsås och Åmål; hvarförutan en sådan blifvit förberedd
äfven uti Ulricehamn.
Brandstods-föreningar äro på landet allmänt ingångne, dels häradsvis,
dels pastorats- och socknevis samt uppfylla hufvudsakligen det dermed åsyftade
ändamålet.
Anstalterne till Rofdjurs utödande bestå nu mera nästan ensamt uti de
öfverenskommelser, som, dels förut, dels ock i följd af Kongl. Brefvet den
19 Junii 1830, blifvit ingångne, antingen häradsvis eller pastoratsvis, om
förhöjde skoltlöners utgifvande, dertill så väl hemmansbrukare som andre
på landet boende kreatursägare förbundit sig sammanskjuta nödige medel.
Dessa öfverenskommelser, som i allmänhet afslutades för fem år, äro nu
åter förnyade för andre fem år och hafva redan vunnit Nådig stadfästelse
för sådan ytterligare tid. — För öfrigt anställas både mindre och större
skallgångar, när omständigheterne göra sådane nödvändige, och de af någon
orts invånare begäras; och hafva flere Björnar blifvit sednare åren fällde vid
större skall, som varit anställde under Engelsmannen Lloyds ledning.
I afseende på ordningen vid Gästgifverierna äro erforderlige föreskrifter,
i öfverensstämmelse med allmänna förfaltningarne, gifne och kungjorde
samt i dagböckerna intagne. Oberäknadt Gästgifvaregårdarne, som i allmänhet
åtnjuta näringsfrihet och betala afgifter derför, finnas på landsbyggden
allenast 13 och i städerne 25 tillåtne krogar och näringsställen.
För Fångvården, till så vidt den af Statsverket bekostas, äro Länsfängelser
inrättade i Wenersborg och Alingsås, hvilka likväl egentligen begag
Fcmärs-Berättelse
fr. Elfsborgs Län. 6
42
lias såsom förvarings- och bysättningshäkte!!. I öfrigt hålla härader och städer
särskildta fängelserum , till fångars förvarande medan ransakning om dem
vid Under-Rätterna' förehafves.- Fångars transporterande' och bevakande under
transporten sker nu directe på Statens bekostnad,, med gäslgifyeriskjuts
och genom tillsatte Fång-Gevaldigrar; och må anmärkas att fångspillning
under transporter har inträffat mera sällan sedan nyssnämnde bevaknings-anstalt
vidtogs.-
Marknader. Förutan sjutton marknader uti Länets stader ,■ äro på lands
byggden särskilde marknadsplatser utsedde,- der tillhopa aderton marknader
årligen hållas. Dessa af ålder brukliga sammankomster för handel och köpenskap
äro vanligen mycket besökte och anses äfven vara nödvändige, såsom
medförande lättnad och fördel vid utbyte eller afsättning af stads- och
landtmanna-producter;- och de smärre oordningar, som någon gång kunna
dervid förefalla,, utgöra således ej något skäl till marknaders afskaffande, så
länge erfarenheten vitsordar att marknadsställets läge och öfrige omständigheter
befordra ofvanförmälde allmänt nyttiga trafik.. Mark-nadernas antal
här i Länet synes dessutom icke vara stort, jemförelsevis emot Länets
arealvidd och folkmängd,- samt med afseende på tillvarande local-förhåU
landen.-
§• 5,
S i ä d e r:
a) Wenersborg: Grundlagd under Drottning Christinas regering, på’
Hufvudnäs då varande säteris ägor vid södra ändan af Wenern, som härigenom
den lilla sjöir Wassbotten och CarIsgråf förenar sig med Götha Eif, samt
förmedelst slussarne vid Brinkebergskulle, Trollhättan, Äkerström och Ström
med Elfvens utlopp och hafvet. Staden, till en början befolkad från den
urgamla staden Brätte, sorn varit belägen en half mil längre söderut vid
slutet af sistnämnde lilla- sjö, har ett för handel och sjöfart ganska gynnande
läge, samt omgifves af en bördig och välbebodd landsort. Jemte de' genom
Konung Gustaf Adolph den Stores stadfästelsebref, af den 4 Januari 1620,
gamla staden Brätte tillförsäkrade jordägor och lägenheter, blefvo genom
Drottning Christinas privilegier, af den 12 November 1646, för Wenersborgs
anläggning donerade Hufvudnäs säteri med derunder lydande' hemman ocff
43
herrligheter, hvarförutan Staden sedermera inköpt till mulbete tvenne mindre
hemmansdelar, så att Stadens hela område, svarande emot 7| hela mantal,
utgöres ,af vid pass 3000 tunnland jord, deraf .omkring ?:delar äro till
åker och äng uppodlade., samt innehafvas och brukas till ungefärligen halfva
arealen af Stadens invånare och andre, som derå förvärfvat besittningsrätt,
hvaremot andra hälften, bestående för det mesta af Gammelstadsjorden, ännu
är bibehållen åt Staden till gemensam disposition, och utarrenderas förstadens
räkning, tillika med Hufvudnäs-ön och sågverket derstädes.
Sjelfva Staden, sorn förut var indelad uti .344 hela tomter, förutan 3:8
projecterade, men ej begagnade, samt på de förstnämnde var tätt bebyggd med
217 hus och gårdar, ödelädes natten emellan den 4 och 5 October 1834 af
en häftig vådeld så totalt, att endast 18 smärre hus i Stadens yttre delar
blefvo qvarstående jemte Kyrkan, Landshöfdinge-residensets Corps de Logis,
Krono-bageriet och Länshäktet, Efter föreslagen och af Eders Kongl. Maj:t
i Nåder fastställd förbättrad plan är Staden nu mera betydligt utvidgad, och
antalet af hela tomter 433, som för det mesta redan blifvit bebyggde med
191 nya enskilde hus och gårdar, mer eller mindre fullbordade, deribland
3 af brändt tegel, 4 af obränd t sågspånstegel, 24 af kalkbruk och 160 af
träd, hvarförutan Läns-lazarettet är åter uppbygdt samt grunden lagd till
flera enskilda nya hus; men Stadens publika byggnader, nämligen: Rådhus,
Skolhus och Presthus äro ännu icke påbörjade, ej eller den i stället för afbrände
flyglar ne ifrågakomne tillbyggnaden å Läns-residens-huset. Den antagne
nya planen afser, i första rummet, att bereda åt handel, sjöfart och
näringar alla de fördelar Stadens förträffliga läge erbjuder, och är för öfrigt
beräknad att, jemte Stadens förskönande, öka tillgången på rymliga oell
sunda boningsplatser, samt för framtiden sätta Staden i säkerhet mot större
eldsvådor, för hvilket ändamål Staden blifvit genom torg och öppna platser
skiljd från öster till vester i 2:ne hufvuddelar, med 200 alnars afstånd
emellan hvardera, och ytterligare, genom 2:ne, 30 alnar breda, afskärningsgator,
från norr till söder, i 6 districter, äfvensom försedd med ny hamngata
invid segelleden och med 2:ne nya torg. Såsom understöd i och för
nya planläggningen, som förutsatte en mängd gamla byggnadstomters inlösen
och inköp af jord till nya byggnadsqvarter, har Eders Kongl, Maj:t i Nåder
anslagit 20,000 R:dr af nionde hufvudtiteln; och beviljades Staden vid
sista Riksdag, en summa af 130,000 R:dr såsom lån för byggnaders uppförande
af sten, tegel och slikt ej eldfarligt ämne, nämligen: att användas till
44
enskilde tomtägare 125,000, och för Stadens publike byggnader 25,000 R:dr.
Som Stadens rysliga öde väckte det ömasle deltagande hos Svenska allmänheten,
hugnades äfven dess husvilla befolkning med rika gålvor, från alla
landsändar och jemväl frun utländsk ort, till det anmärkningsvärdt stora
beloppet af emellan 80 till 90,000 Riksdaler Banco; genom hvilka alla betydliga
bjelpkällor det endast kan förklaras, huru Staden mäklat på så kort
tid åter resa sig ur gruset och invånarnes skakade välstånd någorlunda upprättas,
så alt handel och andre näringar kunnat återvinna deras förra lif.
Stadens bestånd grundar sig hufvudsakligen på handel och sjöfart. Jordbruket
bidrager äfven betydligt dertill och handtverkerierue något; äfvensom
den omständigheten icke är utan inflytande, att Läns-residenset med
thy åtföljande inrättningar här befinnes.
Handeln har till föremål dels att förse Staden och kringliggande orter
med salt, sill och dylike förnödenheter samt utländska drycker och specerier,
jemte vanliga kram- och bodvaror, äfvensom efter missväxtår medspanmål,
dels cominissioosaffärer för Wermlands invånare i- afseende på deras jern
och trädvaruhandel, samt i allmänhet medspanmål, bränvin och andre landtmanna-varor
af ortens prodnelion. Man klagar, dock mindre än förr, öfver
handelns aftagande, men mera öfver sjöfartens förfall; ooh visserligen måste
den fria trafiken med Norrige, som öppnat tillfälle för invånarne på Dahlsland
att föra jordpi’oducter till och afhemta stapelstadsvaror från Fredrikshall,
något verka till minskning uti minuthandeln för Wenersborgs och Åmåls
städer: åter, i afseende på sjöfarten, är det notoriskt alt Wermlands jernbruks-och
sågverksägare nu, mera än förr, transportera sina effecter på egna
fartyg ända till Götheborg, äfvensom att Bohusländska Skärgårdsinbyggare
börjat, med deras storbåtar, dela förtjensten af fraktfart uppå Wenern och
Götha Elf. Likväl visar det sig af flere förhållanden, att handelsrörelsen i
det hela härstädes snarare tilltagit, än aftagit, under åren 1832 med 1836,
hvilket till någon del lärer varit följden af de högst betydliga penningesummor,
som utgifvils för Stadens bebyggande å nyo, och hvilka hufvudsakligen
stannat inom nästgränsande landsorter, samt derefter förmånligt återverkat
på Stadens handelsrörelse.
Handtverksrörelsen, som i allmänhet ännu är mindre betydlig, idkas
dessutom icke, då man härifrån undantager någre verkstäder, som berömligen
skötas, med den ordning och drift, som skulle kunna bidraga till handt
-
45
verkeriernes förkofran. Slädens handtverkare äro således för del mesta obemedlade
eller fattige, hvilket tvifvelsutan härrörer mindre af något deras
alltför stora antal, än af den omständigheten, alt de nya handtverkare, sorn
efter ulståndne läroår nedsätta sig såsom mästare, merendels sakna erforderlige
förlagslillgångar och stundom äfven skicklighet att med ordning börja
och med drift sköta sine hnndtveik. Flere kunnige handtverkare från andre
orter hafva likväl under sednare åren, och i synnerhet efLer eldsvådan, etablerat
sig härstädes.
Tillförseln på Stadens torg och marknader, af spanmål, victualier och
andre landtmannaproducter, är någorlunda ymnig; men priserne derå, som
tillförne kunde kallas lindriga, jemförelsevis mot en del andre städer, hafva
under sednare åren uppstigit, härrörande sådant från ökad concurrens af köpare,
till hvilken Ångbålsfarten äfven något bidragit. Spanmålshandel, hvartill
de Staden angränsande producliva landsorterne skulle lemna godt tillfälle,
idkas ännu icke inom Staden i någon tilli äklig scala, hvilket åter
torde komma att ske framdeles, vid förändrade omständigheter med spanmålshandeln
i allmänhet, i synnerhet som Stadens handlande och trafikerande,
under Stadens återuppbyggande efter eldsvådan, bland annat jemväl afsett
behofvet af större varu-upplags-magaziner. Hvad artikeln spanmål beträffar,
svarar emedlertid icke denna Stad, betraktad såsom afsättningsställe,
emot det öfverskotts-förråd, som från landet är, eller skulle vara, att årligen
afyttra, och kan följagtligen ej eller hafva, i sådan del, allt det inflytande
på landets cullur och jordbruksnäringen Stadens fördelagtiga läge
synes antyda, helst som Stadens egen jord hel och hållen användes till
framalstrande af spanmål och slike nödvändighetsvaror, som eljest skulle
från landet uppköpas. I Staden hålles årligen tre marknader, som vanligen
äro mycket besökte af trafikerande, och hvarvid varu-omsättningen de sednare
åren synbart ökats.
1 Staden finnes en Lärdomskola, fördelad i 3:ne classer, med ett till
större delen af framlidne General-AuditÖren Gyllenheim doneradt Bibliothek,
deraf likväl mycket genom 1834 års eldsvåda förstördes. Skolan är tills vidare
inrymd uti en Staden tillhörig barackbyggnad, som uppfördes genast
efter eldsvådan, och hvilken äfven hyser Vexelundervisnings-skolan, som, beräknad
för 150 barn, underhålles på Stadens invånares gemensamma bekostnad.
-46
För allmän sjukvård har Staden Icke någon särskild inrättning, men lönar
i detta afseende Slads-Läkare och Stads-Chirurg, hvarförutan ena Proyincial-Läkaren
är stationerad i Staden.
Fattigvårdsanstallerne, som förvaltas af en för ändamålet inrättad Committé,
äro efter eldsvådan å nyo ordnade och betydligt utvidgade, i mån
af det större behof nämnde olycka, jemte cholerafarsoten, som bortryckte
många fattige föräldrar, lemnande efter sig värnlösa harn, gemensamt föranleda
•—• Till fattigfondens förstärkning hafva Stadens invånare anslagit
6666? R:dr B:co af gåfvomedlen, att såsom räntebärande capital öfverlemnas
lill Falligvårds-Coinmiiteen; men som fattigförsörjningen sedermera årligen
medtagit omkring 1200 R:drB:co, hafva Stadens invånare, oagtadt samma
anslag, måst göra betydlige tillskott hvarje år.
I afseende på Drätselverket anmärkes, att detta nu mera förvaltas af
en särskild drätselkammare, försedd med af Eders Kongl. Maj:t den 20 Februari
1836 i Nåder faststäldt reglemente. Derefter äro flere nyttiga förändringar
i drätselförvaltningen vidtagne, bland annat den, att ny aflöningsoch
utgifts-stat blifvit uppgjord och bos Eders Kongl. Maj:t föreslagen, hvilken
nyligen jemväl erhållit Nådig stadfästelse. —• Oaktadt de gemensamma
extra utgifter, Staden måst vidkännas i och för den olyckliga eldsvådan,
befinna sig Stadens financer i någorlunda godt skick, så att inbördes utskvlderne
Jaittils icke beböft ökas; men det är fara värdi, att sådant ej kan
undvikas framdeles, innan Stadens publika byggnader varda åter uppförde och
andre allmänna arbeten fullbordade samt låneskulden till Riksgälds-Contoret
blifvit amorterad. Sedan Stadens rättighet att uppbära hamn- bro- och
vågpenningar af segelfarten förbi Staden är vorden öfyerlåten på Styrelsen
öfver Segelfartsanstalterne emellan Wenern och hafvet, emot Två Tusende
Riksdaler Banco ersättning årligen till drätsel-,cassan, har Staden icke vidare
någon direct inkomst af tolag ejler dylike afgifter.
Nya byggnads?- och brand-ordningar, uppgjorde och föreslagne efter
eldsvådan, hafva i Nåder blifvit för Staden fastställde; och äro dess gemensamma
brandsläcknings-anstalter emedlertid, med ansenlig kostnad, satte
uti ett bättre och någorlunda fullkomligt skick; hvarförutan en frivillig
brand-corps blifvit organiserad, med särskild lättrörlig attirail.
b) Alingsås. Först bebyggd af flyktade invånare från det af fienden
Uppbrände Ny Eödese; och har 1619 erhållit sina äldsta privilegier af Ko*-
47
nung Gustaf Adolph den Store. Staden är belägen inom Kullings härad
emellan sjöarne Gershen och Mjören,- och indelad i 201 hela tomter, samt
innehar donerade 51;dels hemmantal, hvilkas areal-vidd utgör,- förutan skog
och betesmark, 574 geometriska tunnland, Sorn begagnas lill åker och äng.-
Stadens tillvarelse berof af bandel,- fabriker och handtverkerier,- samt
jordbruk.
Handelsrörelsen, sorn egentligen består i utminutering af vanliga köpmannavaror,
är inskränkt genom- Stadens belägenhet nära Götheborg. Fabriksnäringen,
. sorn idkas vid 2 klädesfabriker,- 2 strump-fabriker,- 1 läderfabrik
och 2 färgerier, har under detta qvinqvennium verksamt bedrifvits
och i synnerhet har Klädesfabrikören Kling betydligen utvidgat och förbättrat
sin fabrik,- med anbringande af sednast uppfunne machinerier och inrättningar.
HandtVerkerierne uti denna lilla Stad skötas med mera omsorg och
framgång än i Länets flesta öfrige städer,- hvilket likväl företrädesvis gäller
om garfveri-- och kakelugnsmakare-- samt kopparslagare-handtverken.
Det betydliga jordbruket omkring Staden" skötes med drift och omtanka;
och må anmärkas, att bär infördes först i Riket potates-odlingen af
Jonas Ahlströmer, som då äfven anlade planteringar för tobak och färgstofter;
men desse senare äro längesedan förvandlade till åker och äng, så
att stadsjprden nu mera uteslutande användes för åkerbruk och boskapsskötsel,
- samt' till stor del,- för odling af potates i och för bränvinsbrännin--  gen, sorn utgör en vigtig binäring.-
På landtmannaproducter saknar Staden' icke tillförsel,- sorn, vid ofvanberörde
förhållande med Stadens eget jordbruk, är snarare öfver än under
behofvel. — Stadens- inflytande på kringliggande landsorts cultur och
näringar kan således icke' vara betydligt, och faller åtminstone icke’ starkt i
ögonen. —• I Staden hålles årligen fyra marknader,* sorn äro temligen besökte
af trafikerande.-
Inom Staden är en Lärdoms-skola, som befmnes i godt skicka under
tillsyn' af Rector och tvenne Colleger, hvilka njuta lön af allmänna medel'
och enskilde donationer samt husrum af Staden. Äfven finnes- der en’vexelundervisnings-skola,
som rymmer 150 barn, gemensam för Staden och1
landsförsamlingarne samt grundlagd genom Eders Kongl. Maj:ts frikostighet
ocfr några enskilde bidrag.- För Läraren har Alingsås1 socken anslagit fitefer*-
48
lie af Irenne små jordlägenheter, som blifvit från Kronan återvunne; men
dessutom saknas hvarje annan löneti,Ilgång, än den pastor kan årligen insamla
genom frivillige bidrag, af församlingaines invånare.
Fattigförsörjningen, hvartill Stadens invånare sammanskjuta medel, vårdas
sorgfälligt af en derför inrättad Committé och har ådragit Staden betydlige
kostnader. För helsovården lönar Stadens cassa en Läkare, som nu
tillika är Extra Provincial-Läkare uti det efter 1828—30 årens Riksdag in
rättade
Tredje Provincial-Läkare-districlet.
Stadens Drätsel verk förvaltas af en särskild Cornmission, i öfverensstämmelse
med derom af Eders Kongl. Maj:t fastsläldt reglemente; och hafva flere
nyttiga förbättringar å Stadens gator, broar och allmänna platser i sednare
åren skett, genom denna Commissions försorg.
c) Borås. Staden är anlagd under Konung Gustaf Adolph den Stores
regeringstid, år 1622, förnämligast med afseende på den rese- och gårdfari
handelsrörelse,
som derstädes än i dag idkas och hvaraf Stadens bestånd
hufvudsakligen beror: för öfrigt grundar sig detta på vanlig bod- och minut-handel,
fabriker och handtverkei ier samt endast i mindre mån på jordbruks-skötsel.
För rese- och gårdfari-handeln, som med drift siräckes till alla delar
af Riket och äfven till Norrige, uppköpa Stadens handlande högst betydliga
partier af inhemska linne- och i synnerhet ylle-väfnader från Skåne, Halland
och Småland samt äfven från andre orter, af hvilka ylleväfnaderna
till stor del stampas, färgas och beredas inom Staden och i dess granskap,
till tjenlig handelsvara; hvarförutan Stadens handlande äro förläggare lill
eller uppköpare af betydlige andelar i de bomuilsväfnads-artiklar som tillverkas
i Staden och egentligen uti den landsort deromkring, hvarest väfnads-industrien
har sitt säte. Bod- och minut-handeln med vanliga köp
mannavaror
är deremot inom Staden föga vigtig, i afseende till stapel-orten
Götheborgs nära belägenhet; men omsättningen på Stadens torg med landtmannaproducter,
och i synnerhet spanmål, är ganska liflig, så att en stor
del af Skaraborgs Läns invånare och de jordbrukare uti Elfsborgs Län, som
vanligen afiora deras öfverskoLts-spanmål till Botås, finna derstädes säker och
merendels förmånlig afsättning dels till Stadens inbyggare och handlande
samt dels, och för det mesta, till allmoge och uppköpare från de Staden
omgif
-
I
49
omgifvande folkrika trakter, som räknas till Gårdfarihandels-districtet, och
i livilka jorden icke framalstra]’ nog spanmål för folkmängdens behof. Af
fabriker förtjena färgerierne egentligen att särskildt nämnas, såsom varande
af större betydenhet. Goda handtverkerier af alla nödige slag, deribland
garfverier med vidsträckt rörelse, saknas icke inom Staden; och för öfrigt
bedrifves både fabriks- och handtverks-näringarne med ordning och omtanka.
Stadens jord användes för det mesta till frambringande af foderväxter
och potates, men föga för spanmåls producerande; och synes, vid jemförelse
af alla dessa förhållanden, slutföljden blifva: att Borås Stad, betraktad
såsom afsätlningsställe, utöfvar i flere afseenden ett nyttigt och betydligt inflytande
på cultur och näringar inom så väl Elfsborgs Län, som ofvannämnde
flere angränsande Län. I Staden hålles årligen fyra mycket besökta
marknader, som verksamt bidraga till varuomsättning och trafik.
Uti Staden befinner sig en allmän Skola, som förestås af Rector och
Collega och till hvars bestånd Staden något bidrager. Nära derintill finnes
en på Stadens bekostnad väl ordnad och underhållen Gymnastik-inrättning;
och är jemväl i sammanhang med fattigvårdsanstallerne, en Vexelundervisnings-skola
inrättad, der 70 till 90 fattige barn njuta fri undervisning äfven
på Stadens bekostnad; hvarförutan Stadens invånare genom frivillige bidrag
underhålla en särskild Söndags-skola för handtverks-lärlingar och andre
ynglingar af de industriella ocb arbetande classerne; hvilket allt vittnar
om den upplysta och nitiska omsorg för medborgerlig bildning, som råder
i denna Stad. Fattigförsörjnings-anstalterne, i och för sig sjelfve, äro äfven
på ganska god fot och med omtanka vårdade; åtnjutande fattighjonen dels
underhåll på fattighuset, som är rymligt och tillika hyser vexelundervisnings-skolan,
dels månatligt understöd i penningar, beräknad t efter större
eller mindre behof. Sjukvården bestrides af Stads-Läkare och Stads-Chirurg;
och dessutom har ena Provincial-Läkaren sin station i Staden, med kringliggande
härader till district.
Den förhärjande eldsvådan 1827, som medtog allt hvad 1822 års brand
skonade, samt det derefter nybyggda till största delen, hade i allmänhet
försatt Stadens invånare från ett välmående och bärgadt, i ett skuldsatt och
fattigare tillstånd; men Stadens under detta qvinqvennium jemna och lifliga
rörelse har, i förening med invånarnes omtanka och industri, betydligen
förbättrat ställningen, oagtadt husägarne ännu häfta för betydlig del af er
Femärs-Berättelse
fr. Elfsborgs Län. 7
50
hållna byggnadslånen och invånarne gemensamt, likaledes, för lånet till
återuppföraride af Stadens publike byggnader. Emellertid är Staden nästan
helt och hållet åter bebyggd med vackra och väl underhållna hus, för det
mesta af träd, äfvensom planeringen af torg, gator och allmänna platser, i
öfverensstämmelse med nya regleringen, fortgått med oafbruten drift, så att
Staden nu företer ett ganska prydligt yttre, med rymliga torg och Öppna
platser samt reguliera och till en del ovanligt breda gator.
d) Ulricehamn. Har vackert läge vid sjön Åsunden, ej långt från stället,
hvarest den gamla staden Bogesund varit belägen. I anseende till donationens
uråldrighet saknas all upplysning om hemmantalet på den jord,
Staden nu innehar; varande den dock i sednare tider ansedd svara emot 5
mantal; och utgöres den af 64 tunnland 14 kappland öppen åkerjord, 410
tunnland 8 kappland ängsmark och 1115 tunnland 8 kappland skogs- och
betesmark.
Lika med Borås, idkar Ulricehamn en vidsträckt rese- och gårdfarihandel,
som äfven utgör egentliga grunden för Stadens bestånd, i öfrigt
beroende af vanlig sladsmanna-handel samt fabriker och handtverkerier, jemte
något jordbruk.
Inom Staden tillverkas, med utmärkt färdighet, en mängd husväfnader,
hvilka, jemte dervarande bomulls- och yllefabrikers tillverkningar samt på
landet särskildt uppköpte betydliga partier inhemska varor af dylik beskaffenhet,
vinna afsättning genom rese- och gårdfari-handeln. Stadens öfrige
handel är mindre betydlig och handtverksrörelse!! ringa, samt jordbruket,
som annars med omsorg skötes, ej eller af särdeles mycken betydenhet.
Tillförseln af spanmål, egentligen från Skaraborgs Län, och af victualier
från den Staden kringliggande landsort, är mer än tillräckligt svarande
emot behofvet för Staden; dock tryter det oaktadt icke afnämare, emedan
stor del af invånarne inom de tillgränsande häraderne, som hafva rättighet
till gårdfarihandel och den utöfva, årligen behöfva köpa spanmål. Staden
är således icke utan fördelaktigt inflytande på cultur och näringar uti de
landsorter, som derstädes söka och finna afsättning för öfverskotts-producterne
af deras jordbruk och industri. Tre marknader hållas årligen inom
Staden, hvilka anses bidraga till trafikens lifvande.
En i Staden befintlig allmän Skola, till hvars underhållande Stadens
invånare bidraga, skötes af Rector, som tillika är Comminister, och en Colle
-
/
51
ga. Dessutom är en Folkskola, förenad med Söndags- och Handtverks-skola,
i Staden inrättad, för omkring 70 barn, och underhålles ensamt på Stadens
invånares bekostnad. För helsovården lönar Staten egen Läkare, och den
fjerde, efter sista Riksdag, i Länet tillsatte Provincial-Läkaren är dessutom
stationerad uti Staden, med kringliggande härader till dislrict. Fattigförsörjningen
bestrides till någon del genom räntan på en af Eders Kongl. Maj:t
lemnad gåfva och för öfrigt genom nödige sammanskott af Stadens invånare.
é) Åmål. Denna Stad har, likasom Wenersborg, fördelen af ett godt
läge för trafik med hamn vid Wenern; och grundar den sitt bestånd hufvudsakligen
på handel och sjöfart samt i öfrigt på handtverkerier och jordbruksskötsel.
Handeln består uti minut-rörelse med vanliga köpmannavaror, deraf
förlaget vanligen tages från Götheborg, och sjöfarten har till föremål dels
detta förlags transporterande, samt dels fragtresor med jern och träd varor för
Dahlslands och Wermlands bruksägares räkning. Om handelns och sjöfartens
tillstånd, samt orsaken till dess förmenta aftagande, gäller hvad som
är anmärkt i lika ämne för Wenersborg.
Handtverkerierne äro icke särdeles betydlige, men förse likväl Staden
och kringliggande landsbyggd, lill en del, med handlverksarbeten. — Jordbruket
går endast ut på att framalstra säd och foderväxter till husbehof,
samt skötes med omsorg.
På Stadens torg och tre årlige marknader är tillförseln af spanmål och
victualier från angränsande delar af Dahlsland och AYermland liflig, samt
mer än tillräckligt motsvarande consumtionen inom Staden: för hvad som
öfverskjuter infinna sig dock gemenligen afnämare från tillstötande skogsoch
brukstrakter. Stadens tillvarelse är således icke ulan vigt för landsbyggden
deromkring, genom befordrande afsättning på producterne af dess cultur
och näringar.
I stället för den förut befintliga enda Pedagogien, med Stadens Comminister
till Lärare, har år 1836 öppnats dels en Lärdoms-skola, hvars två
första classer, som intagit vid deras Öppnande omkring 40 lärjungar, till en
böl jan blifvit försedde med Lärare, dels ock en Folkskola, deri 80 å 90 barn
efter Vexelundervisningsmethod handledas. Lärdomsskolan underhålles genom
Stats-anslag, med vanligt biträde af Staden, och Folkskolan hufvudsakligen
genom afkastning af donationer.
52
Föl-sjukvården lönar Staden, gemensamt med ägarne af närliggande bruk,
en speciminerad Läkare. Fattigvården handhafves af Magistraten och utsedde
Committerade, samt är för Stadens invånare ganska kännbar, intilldess
uppkommen tvist om en till förbättrade fattigvårdsanstalter donerad fond kan
binna slutligen afgöras.
Stadens Drätselverk, som förvaltas af en särskild Committé, njuter i årlig
inkomst af sjöfarten, såsom hamn- och vågpenningar, per medium 4(X)
R:dr om året.
För samtliga Släderne får i underdånighet till slut anmälas, alt Magistralernes
hil afgifne berättelser, som för de föregående begge qvinqvennierne
innehållit mer eller mindre bestämda uppgifter om stadsmanna-näringarnes
aftagande, visa i så måtto ett annat förhållande dermed hafva inträd
t under ifrågavarande qvinqvennium, som de nu beskrifva Slädernes
handel och borgerliga rörelse i tilltagande, snarare än aftagande. — Omdömet
härutinnan är jag så mycket heldre befogad dela, som det underslödjes
af ögonskenliga bevis; och orsaken till tilltagandet synes mig äfven uppenbart
finnas i det tillfredsställande factum, att hemmansbrukande allmogens
välstånd förkofrats under de af goda eller medelmåttiga skördar utmärkte
åren 1832 med 1836; derunder spanmålspriserne varit för jordbrukaren
någorlunda fördelagtiga och omsättningen af landsbyggdens öfrige producter
jemn, hvilket allt haft till följd alt allmogen, äfvensom arbetande folk-classen
i allmänhet, kunnat betala och förbrukat mera än förut af köpmannavaror
samt af fabrikers och liandtverkeriers tillverkningar. — Måtte ej utvecklingen
till det bättre, i alla dessa afseenden, för mycket återhållas af
nästförlidna årets missväxt och den ännu herrskande stränga vintren, hvilkas
nedtryckande verkan, ty värr! är omisskänlig.
Wenersborg, å Lands-Canzliet den 31 Mars 1838.
P. SANDELHIELM.
A■ P• Sandberg.
F. H. Gasslander.
iSDitfii. Mlt83
BEFALLNINGSM AF VANDES
UTI
SKARABORGS LÅN
T IL L
i underdånighet afgifne
FE MARS-BERÄTTELSE
för 1855, 1854, 1858
t
i84o.
TRYCKT HOS B. M. BREDBERG.
UNDERDÅNIGSTE MEMORIAL.
Då jag, till underdånigste följd af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift
den 17 April 1821, nu har Nåden afgifva berättelse om Skaraborgs Län, i
afseende på dess ekonomiska och statistiska förhållande, för Femårsperioden
från 1882 till och med 1807, bör jag icke lemna obemärkt, att jag,
som först under 1887 inträdt i förvaltningen af den mig Nådigst anförtrodde
Styrelsen af detta Län, följaktligen icke kan ega fullkomlig direct
kännedom och erfarenhet af de ämnen Berättelsen bör omfatta, utan måste
väsendtligen lämpa mina uppgifter och omdömen efter underrättelser, som
från vederbörande Tjenstemän och myndigheter blifvit infordrade, samt de
upplysningar, jag för öfrigt haft att tillgå uti förut afgifna, lika beskaffade,
Berättelser och andra vid Embetsverket förvarade handlingar.
Med iakttagande af den ordning, sorn genom meddeldt formulär är
föreskrifven, förekommer:
1:0 Länets allmänna beskaffenhet.
Länet är i allmänhet fruktbärande, och mera jemt än bergigt, ehuru
åtskilliga större höjder och bergssträckor dels finnas inom Länet, dels utgöra
dess gränsor.
Gränshöjderna äro, emot Nerike, Bergsåsen Tiweden, som upptager
hela sträckan emellan Sjöarne Wettern och Skagern, samt Hunne- och Halleberg,
sora i gränsen emot Elfsborgs Län sträcka sig ungefärligen en mil
från Sjön Wenern. Länets öfriga bergshöjder äro Billingen, sorn genomskär
större delen af Länet från Norr lill Söder; Kongslena berg och åsar,
Hvarfs och Giseberget i Wartofta härad, Högstena och Borgundabergen i
Gudhems härad, Mösseberg i Gudhems och Wilske härader, Olleberg i
Wartofta härad, och Kinnekulle i Kinne- och Kinnefjerdings härader.
Med få undantag äro alla dessa höjder odlade och bebodde lill större
eller mindre del, så att Kinnekulle omfattar fyra hela Kyrkosocknar,
äfvensom flera Socknar Kunna anses tillhöra Tiweden och Billingen; för öfrigt
äro de fleste af dessa berg skogbeväxta och hafva utan undantag i
fordna tider utgjort Kronoskogar, i hvilken egenskap någon del af dem
ännu är bibehållen, — Utom de Länet angränsande större Sjöarna Wenern
och Wettern, finnas inom Länet en mängd Vattendrag, deraf de be
tydligaste
äro Tida-ån, som från Wartofta härad genomlöper större delen
af Länet till Mariestad, der den utfaller i Wenern; Lida ån, som från
Elfsborgs län vid gränsen af Laske härad går till Lidköping och der fal
ler
i nämnde Sjö, Skofteby- eller Lillån, som löper från Hornborgasjön i
Gudhems härad och vid Skofteby, ungefärligen i mil från Lidköping, förenar
sig med Lidan, samt Norsån, som från Elfsborgs län genomlöper Barne,
Wiste och Åhse härader och faller i en vik af Wenern, kallad Dettern.
Inom länet befintliga Sjöar af något betydligare omfång, äro Unden,
Wiken, Skagern, Ymsen, Östen, Lången och Ärtan i Wadsbo härad, samt
Hornborgasjön i Gudhems härad. Strömdragen äro icke segelbara i anseende
lill deri befintliga mångfaldiga vattenfall, hvilka deremot lemna tillfällen
för Vattenverks-anläggningar, hvaraf mångå ännu återstå obegagnade.
Såsom Skogsbygd är att anse., jemte de ofvannämnde Bergshöjderne, trakten
öster och norr om Tidan, emellan Billingen och Tidan inom Kåkinds
härad, södra delen af Wiste härad och Thorsö» i Wadsbo härad, jemte
Sandhems Pastorat, Bjurbäcks och Westarps socknar i Wartofta härad, samt
Götheneds och Forshems pastorater i Kinne härad,'men den öfriga delen
af Länet måste vid ett allmänt omdöme anses för slättbygd, ehuru äfven
der finnas särskilta ställen med skog för husbehof och kanske äfven till
afsalu. I öfverensstämmelse härmed kan antagas, att af länets hemmantal
och folkmängd, ungefärligen en tredjedel tillhör skogsbygden och två tredjedelar
slättbygden, men i afseende å omfånget gäller icke samma proportion,
utan upptager skogsbygdens hemmantal lika stor egorymd, som det
dubbelt större hemmantal på slättbygden. Jordmånen i skogsbygden är
5
vanligen lös och mager, men på slättlandet, med få undantag, mera fast
och af bättre beskaffenhet. På flera ställen finnas stora sträckor af oländiga
Måssar, som i allmänhet kunna odlas, men ej utan belydelig kostnad.
För ett sådant odlingsföretag inom Wilske och Frökinds härader, har under
nastlidne år understöd af allmänna medel varit sökt, hufvudsakligen
med beräkning att bereda arbetsförtjenst åt behöfvande, med afseende å
den knappa Spannemålstillgången och till följd deraf stegrade priser å födoämnen;
men Jordegarne, som blifvit hörde om de skyldigheter de kunde
ikläda sig i afseende på återbetalningen af det sökta understödet, hafva till
största delen förklarat sig icke kunna ingå på något återbetalningsansvar,
hvarefter frågan förfallit, så mycket heldre, som anstalten i alla fall icke
hunnit att bringas till verkställighet nog tidigt, för att motsvara ändamålet,
nemligen att afhjelpa den tillfälliga förlägenheten för sysselsättning och
försörjning af arbetsföre fattiga. • »
Genom vattenflöden från Sjön Wenern besväras ofta de lägre stränderna
vid denna sjö, och af den dermed förenade sjön Dettern blifva de
angränsande egoine betydligt skadade genom utskärningar. Undersökning
om anstalter för minskning af Wenerns vattenhöjd och för att hindra dess
vidare stigande, hafva också för mångå år sedan blifvit verkställde, och
den vidare åtgärder! i anledning deraf lärer hero på yttranden om anstaltens
verkan på segelfarten.
2:0 Innevånarne.
De sednast upprättade Mantalslängderne upptaga folkmängden för hela
Länet lill 170,917 personer, deraf Mankön 82,529, Qvinkön 88,388,
Mantalsskrifne g8,5o5, och Mantalsfrie 72,412. Detta antal öfverstiger folkmängden
1833 med 9,567 personer, motsvarande en tillökning af circa 5 i
procent, hvaremot folkökningen under den näst förutgångna femårsperioden
från 1828 utgjorde endast ungefärligen 4 procent. Denna tillökning
är likväl störst inom den obesutna arbetsklassen, hvilket vid hvarje särskild
undersökning visar sig ganska uppenbart, och för Länet på det hela
bekräftas af Tabell-Commissionens sednaste berättelse, sorn speeielt upptager
en tillökning af arbetsföra Backstugusittare och Inhyseshjon tili mer
än 4° procent under decenniet från i8a5 lill 1835. Det är också kändt,
att de så beskaffade bosättningarne vaniigast tillkomma genom benägenhe
-
6
ten alt afskudda sig husbondeväldet, utan särdeles beräkning af möjligheten
att dermed hafva bergning, och merendels äro förenade med giftermål,
dervid möjligheten att fullgöra familjelifvets heligaste fordringar vanligen
med en sorglig tanklöshet förbises, hvaraf följden snart visar sig genom
bristande vård om barnen och (öräldrarnes förfall till oduglighet. För
öfrigt är folkökningen en gifven följd af ett långvarigt fredslugn, och förskoning
från svårare härjningar af farsoter, samt i sin mån af jordens odling
och annars ökade näringstillfällen; men vid betraktande deraf framstår
dock en allvarlig varning för äfvenlyret af en tilltagande folkklass, med
vanvårdad uppfostran, utan förberedda näringsutvägar och utan egen förmåga
att bereda dem. Sådana utvägar saknas dock icke, der de med omtanka
sökas och med ihärdighet begagnas, och den tid är visserligen aflägsen,
då en egentlig ofverbefolkning är att befara; men i mån af den starkt
stigande befolkningen, stegras nödvändigheten af en vidsträcktare folkbildning,
af Samfundsandans lifvande för en sorgfälligare vård om de gemensamma
angelägenheterna, och aflägsnande af ensidiga band å näringsdriften.
Folklynnet är i allmänhet fridsamt, med rigtning för arbetsamhet och det
stilla familjelifvet. Lefnadssättet är tarfligt och visar snarare försakelser
intill de nödvändigaste vilkoren för lifsuppehälle, än njutning eller beqvämlighet.
Yilkoren och medlen för bergning igenfinnas också oftare i behofvens
inskränkning, än i en verksammare omtanka och förmåga att förvärfva.
I detta afseende företer sig en icke obetydlig skilnad emellan skogsoch
slättbygden. Skogsbon, med mera omväxlande föremål för sin verksamhet,
är vanligen fyndig i deras användande, och hos honom träffar man
oftare den egentliga idogheten, med en snygghet och ordnad fullkomlighet
i husgeråd och klädnad, som har en viss grad af prydlighet och någon
gång torde närma sig till lyx; hvaremot Slättboen väl visar en nästan otrolig
ihärdighet vid det tunga Jordbruksarbetet, de årstider då det fordrar
handläggning, men också dertill inskränker sig hans egentliga verksamhet,
derföre man också hos honom finnér en tröghet i lynne, som kanske mången
gång öfvergår till nedslagenhet och liknöjdhet, särdeles då missväxter
och andia motgångar inträffa, hvilket förhållande var ganska märkbart efter
åren 1826 och i83o, men förändrat sig i den mån de då åsamkade skulder
under sednare åren minskats och utsigterna för bergning blifvit gladare.
Hvarken i den ena eller andra orten framstår någon caracteriserande
benägenhet för brott. Der egande rätten förnärmas, är det någon gång
en mer eller mindre aflägsen verkan af nöd och behof, men oftast visa sig
stölderna såsom en vanart, hvilken, under saknad af uppfostran och omvårdnad
i harna- och ynglingaåren, fått inrota sig. Utbrotten af våldsamheter
äro deremot merendels följder af fylleri, som tyvärr ingalunda visar
sig sällsynt^ ehuru det öfverdåd, hvarigenom öfverlastandet förr räknades
som en bragd, icke vidare förspörjes, utan det åtminstone allmänt betraktas
med förakt.
De på jordbrukarnes vilkor så menliga verkningarne af de svåra missväxterne
åren 1826 och i83o hafva ännu i sin mån qvarstått såsom känbare
under de sednast förflutne åren, ehuru gynsammare skördar, och förmånligare
tillfällen till spannemålsafsättning väsendtligen bidragit att återställa
det rubbade sjelfbeståndet. Af de understöd Staten lemnat, utgörande för
1826 — 225,457 R:dr 14 sk. 2 rst. och för i83o — 248,948 R:dr 1 sk.
5 rst., innestå i Länet för närvarande endast 1,207 R:dr 33 sk. 2 rst.,
hvarjemte restantierne af de vanliga Kronouppbördsmedlen äro mindre än
förr. I anseende lill den nära missväxt gränsande svaga skörden år 1837,
och då jemväl sistlidet år utsigten för skörden var bekymrande, läcktes
Eders Kongl. Maj:t äfven i Nåder bevilja ett anslag af allmänna medel för
att afvärja befarad förlägenhet; men detta anslag har lyckligtvis endast till
obetydligt belopp behöft anlitas. Utsökningsärenderne äro också synbarligen
minskade, fastigheterna hållas i högre värde, och i stället för den
förr, till följd af ögonblickets behof, påskjmdade spannernålsförsäljningen
genast efter skörden till oerhördt låga priser, har spannemålen på sednare
åren snarare hållits i högt än lågt pris. Allt synes otvifvelaktigt vittna,
att ett bättre förhållande i afseende på den ekonomiska ställningen i allmänhet
inträdt, och om man också icke vågar glädja sig åt något starkare
grundlagdt välstånd, lärer man dock icke misstaga sig, om man anser bergning
och belåtenhet höra till invånarnes vilkor i allmänhet.
För den samhällsklass, hvilken påräknar sin försörjning af arbetsförtjenst,
som för dagen betingas, saknas vanligen icke sådan förtjenst, helst
den befintliga arbetsstyrkan ännu ingalunda är ens tillräcklig för jordbrukets
behof, om det skötes med drift och grannlagenhet; men förlägenheten efter
missväxtåren, då jordbrukaren saknade förmåga att använda legde arbetare,
har föranledt betydliga utvandringar till andra orter, för att söka
arbetsförtjenst, och dessa utvandringar, som för tillfället varit nödvändiga,
8
hafva sedermera öfvergått till vana och fortsättas i sin mån ännu, visserligen
till saknad för hemorten, der arbetarnes biträde kan erfordras, och
troligen till föga gagn och belåtenhet för arbetarne sjelfve eller de orter,
de besöka. Dagspenningen är vanligen för karladagsverke, vintertiden, 16
å 20 sk., och sommartiden 21 sk. 4 vst. å 24 sk. B:co, samt för plogeeller
ökedagsverke 1 R:dr 12 sk. å 1 R:dr 16 sk. samma mynt.
3:o Näringarne.
J or dbruket j landets egentliga liufvudnäring, fortfar i allmänhet alt
af allmogen skötas på samma sätt som förr, så att åkerjorden indelas i
tvenne gärden, deraf det ena besås och det andra trädes, utom någon mindre
del deraf, som begagnas till utsäde. På slättbygden upptager hafresådden
de största åkerfälten, merendels utan omväxling med andra säden
och utan gödning. Då den sålunda till det yttersta anlitade fruktbarheten
upphör, lägges marken i linda till betning. Detta gäller dock egentligen
endast om de i fortfarande samfällighet varande Byelagen. Merendels, der
samfälligheten upphört genom laga skiften, är ett mera ändamålsenligt brukningssätt
infördt och iakttages mera sorgfällighet vid jordens beredning, efter
föresyn och ledning af åtskillige utmärkt skicklige och för jordbrukets
förkofran nitiske Possessionater inom Länet. Vid större Egendomar iakttages
vanligen vexelbruk för sädes- och foderproduction, derå stundom, fastän
mera sällan, äfven rotfruktsplantering ingår. För att i sammanhang med
Skiftesverkets fortgång befordra ett så beskaffadt förbättradt brukningssätt,
meddelas understöd dertill af allmänna medel efter lika beräkning, som för
utflyttningen efter laga skifte och verkningarne häraf hafva visat sig ganska
välgörande. Af det till understöd för Skiflesverket inom Länet fastställda
anslaget hafva under de sistförflutne 5 åren utgått sammanräknade
36,3o3 R:dr 24 sk. 3 rst., deraf 9,327 R:dr 11 sk. 5 rst. för jordbrukets
förbättringar.
Brukliga sädesslagen äro nu som förr Hvete, Råg, Korn, Blandkorn,
Hafre, Ärter, Bönor och Vicker, i olika proportioner efter jordmånens olika
beskaffenhet och i olika delar af Länet. I LäckÖ fögderi är productionen
af Hvete förökad, hvilket måste lillskrifvas vexelbruket med foderväxter,
derigenom den styfva lerjorden blifver tjenlig för Hvetesådden.
9
Polatoesodling utgör ett väsendtligt bidrag till folkets lifsuppehälle,
men kan på det hela icke anses vara utsträckt utöfver husbehof, ehuru
vid en och annan större egendom den idkas för bränvinsbränning till
afsalu.
Trädgårdsväxter odlas föga utom på Herregårdar. Afsättningen deraf
är icke uppmuntrande, emedan Städernas invånare i allmänhet utur egne
trädgårdar hemta sina förnödenheter.
Linproductionen är betydlig inom Wadsbo och Kåkinds härader,
hvarifrån afsalu deraf sker, men i andra orter knappast motsvarande husbehofvet.
Hampa 'planteras föga, dertill också jordmånen synes ej vara
passande, om icke i en del af Gudhems härad, der djup och fet svartmylla
mera allmänt träffas.
Humla odlas nästan endast inom Wadsbo och någon del af Kåkinds
härad, men der äfven till försäljning, fastän icke till stora belopp.
Sädesproductionen inom Länet på det hela är onekligen betydligt ökad,
till följd af odlingen och förbättrad brukningsmethod, och de större
afloppsdiken, hvilka Eders Kongl. Maj:t låtit på allmän bekostnad upptaga
å Länets slättbygd, hafva i väsendtlig mohn dertill bidragit, emedan det derigenom
blifvit möjligt att från de sidlänte åkrarne afleda vattnet. Under
jemngoda år är spanmålsafkastningen icke allenast tillräcklig för invånarnes
eget behof, utan lemnar äfven öfverskott till försäljning, det jag tror
mig kunna uppskatta till vid pass en sjettedel af productionen på det hela.
För en vidsträcktare handel är dock spannmålen, sådan den af en del
bland allmogen utbjudes till salu, föga användbar, emedan den icke med
särdeles sorgfällighet rensas. Naturligtvis måste allmogen till följd häraf
ofta låta sig nöja med vida lägre priser, än annars kunde erhållas, och
mången gång äfven möta svårighet för afsättning.
Uppmärksamheten har sorgfälligt varit fästad å angelägenheten att
afvärja detta missförhållande, och för befordrande deraf har ett större antal
sädesharpor genom Hushålls-Sällskapets försorg blifvit anskaffade och
för nedsalte priser utdelade i de orter, der de i synnerhet funnits behöflige.
2
10
Förbättrade åkerbruksredskap, särdeles plogar och barfvor, hafva blifvit
inom Länet förfärdigade efter modeller från Landtbruks-Institutet Degeberg
och andra ställen. En sädestorkningsinrättning eller så kallad Ria
liar hos en af de skickligare jordbrukarne i Länet blifvit uppförd, och tyckes
såsom ändamålsenlig kunna tjena till eftersyn för spridande af sådana
nyttige anstalter, ehuru den icke funnits så beskaffad, alt Landtbruks-Academien
kunnat meddela derföre sökt belöning.
Då man anser bränvinsbränning såsom oskiljaktig från jordbruket,
bör jag här anmärka alt, såsom verkan af de i 1835 års författningar stadgade
beskatlningsgrunder, visat sig, alt, då bränvinspannornas antal år 1835
och de näslförutgångne åren utgjort 11,000 å 11,200, med en beskattning
af i8,3oo R:dr, har pannornas antal sedermera varit inskränkt till omkring
9,3oo men skatten för tillverkningen med detta inskränktare antal stigit
lill 37,000 R:dr eller mer än dubbelt. Det är häraf uppenbart, alt en stor
mängd af de mindre Brännerierne blifvit nedlagde, men productionen har
likväl ty värr icke blifvit mindre, och icke har stegringen af skatten varit
tillräcklig att åstadkomma någon till minskning i fylleriet, verkande stegring
af bränvinspriset.
Boskapsskötseln har ingalunda hunnit någon grad af fullkomlighet
och deråt ägnas ej den omvårdnad, som dess stora inverkan på jordbruket
klafver. Foderlillgångarne äro otillräckliga, i förhållande lill åkervidden,
och betesmarkerna äro inskränkta och svaga, beslående på slälll^ggden ofta
endast af den utmagrade hafrejorden jemte de årliga trädesfälten. Detta
missförhållande rättas genom införande af vexelbruket och, der det blifvit
antaget och hunnit stadgas, visar sig redan förbättringen i boskapsafvel
på ett tillfredsställande sätt. Ännu anses bran vinsbränningen på många
ställen såsom ett nödvändigt medel för Ladugårdarnes vidmakthållande,
och äfven i sednaste åren hafva nya Brännerier af denna anledning blifvit
anlagde. En nyligen upptäckt utfodringsmelhod med så kalladt kalljäst
foder har af mångfaldiga blifvit begagnad, och de fleste hafva funnit fördel
dervid, särdeles för fodrets besparing under de sednare årens knappa
tillgång derå. Boskapsracerna äro icke af någon utmärkt god beskaffenhet,
men synas vara passande för localföihållande! ne i hvarje ort. ] skogsbyggden,
der både vinterfodringen och sommararbetet vanligen äro mera tillräckliga,
äro kreaturen till följd deraf större än å slättbyggden. Emedlertid, ehuru
II
lancltmannen icke i allmänhet af Ladugården hemlar all den fördel, som
troligen vid en bättre behandling kunde påräknas, är det ostridigt, att ett
ganska betydligt antal kreatur af landets afvel afsättes lill främmande orter,
och att denna afvel således icke allenast är tillräcklig för det egna
behofvet, utan äfven årligen lemnar öfverskott till afsalu. Äfven andra Ladugårdsproducter
höra ostridigt till de fleste landtmäns saluartiklar, fastän
de på det hela icke synas uppgå till betydliga belopp och sannolikt föga
öfverstiga consumtionen inom Länet.
Ilästafveln fortgår i förbättring, dertill hufvudsakligen medverkar den
af Eders Kongl. Maj:t i Nåder vidtagna anstalten, att Hingstar från Strömsholms
Stuteri årligen anställas till begagnande i olika riktningar af Länet,
samt tillgången på Sqvadronshingslarne, äfvensom den i sednare åren i
Nåder tillåtna årliga Remontmarknaden vid Axvall lemnar ett uppmuntrande
tillfälle lill lönande afsättning af väl vårdade hästkreatur.
Fårafvelns förädling synes med hvarje år tilltaga hos Possessionater
ooh Ståndspersoner. Electoral-Gumsar äro att tillgå på flere ställen och
elt Stam-Schäfferi underhålles vid Institutet å Degeberg på Statens bekostnad,
der Auction årligen hålles till försäljning af ett visst antal Får- af
Soutdownsracen. Allmogen inser fördelen af denna anstalt och söker, i
mohn af förmåga, alt deraf begagna sig.
Vid de Egendomar, hvarest bränvinsbränning idkas, likasom vid
mjölqvarnar, särdeles inom Wadsbo och Kåkinds Härader, underhålles elt
större antal Svinkreatur och betydliga partier fläsk afsättas under de fleste
åren tili aflägsna orter.
Sommaren år 1834 härjade mjeltbrand bland husdjuren och förödelsen
deraf var ganska stor, särdeles bland Hästar och Hornboskap. Föröfrigt
hafva sådana härjningar af betydenhet icke inträffat. Veterinair-Inrätlningen
i Skara, jemte den på Stat antagne i Skara stationerade Djurläkaren,
lillitas så ofta behofvet påkallar.
Skogarne vårdas i allmänhet, ty värr, med föga grannlagenhet. Då
vinsten af en sådan vård endast i en aflägsen framtid kan påräknas och
deremot inkomsten af den närvarande skogstillgången är så lätt åtkomlig,
12
förbises ofta följderna af misshushållning med Skogarne, derför också deras
anlitande nästan uteslutande bestämmes af tillfället till afsättning, och
återplantering eller markens fredande för Skogens återväxt sällan eller aldrig
kommer i fråga, I allmänhet torde med någorlunda säkerhet kunna
antagas, att den minskade skogstillgången och för framtiden befarade brist
icke böra tillskrifvas consumtionen, utan egentligen äro följder af, vanvårdnad
om återväxten. Man bör till och med föreställa sig, att just genom
den ökade consumtionen och det till följd deraf stegrade priset uppmärksamheten
å Skogarnes värde omsider skall väcka omtankan för en bättre
vård.
För Kronans räkning bibehållne Skogar inom Länet äro:
Reglerade Krono-Parkerne Tiweden i Wadsbo Härad . . 1,000 tunnland
samt Sundsmarken i samma Härad  85o d:o
Kinneskogen i Kinne Härad
4>°44å ^'°
Klyftamoen i D:o d:o
479 d:o
Wahraskogen i D:o d:o
548| d:o
Ledsjömo i D:o d:o
420 t**0
Stenåsen i Kinnefjerdings Härad  56o d:o
Rådaås i Kållands d:o  4f5 d:o
Furubacka i Skånings d:o 1,000 d:o
Kungslena Åsar i Wartofta d:o  225 d:o
Edsmären i Laske d:o circa 2,000 d:o
Mösseberg i Wilske d:o i>oi6| d:o
hvilken sistnämnde dock är alldeles skoglös, men enligt Eder Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref den 16 sistledne April kommer alt, till föresyn åt den kringliggande
slättbygden, användas för skogssådd.
Under allmän vård stående Allmänningar äro:
Russlingen i Wadsbo Härad.
Ormaskogen i D:o d:o.
Fägremo i D:o d:o.
Stöpen inom Wadsbo och Kåkinds Härader.
Hökensås i Wartofta Härad.
Mösseberg inom Wilske Härad.
13
Gryten i Wilske och Skånings Härader.
Hillet i Barne Härad.
Af förenämnde Allmänningar äro om Russlingen, Fägremo och Hökensås
rättegångar anhängiggjorde samt Ormeskogen, Stöpen, Mösseberg och
Gryten i Wilske Härad under reglering; hvaremot Gryten i Skånings Härad
är åt Wånga Socken upplåten genom Kongl. Brefvet den 2 Februarii
i838 ooh nu under delning hemmanen emellan.
Sedan förra berättelsen afgafs, äro Krono-Parken Billingen och Allmänningen
Klyftamoen af Kongl. Maj:t i Nåder åt enskilte hemman
upplåtne.
Skogs- och Jägeri-Staten består för närvarande af 1 Öfver-Jägmästare,
a:ne Öfver-Jägare, 16 Under-Jägare samt 1 Uppsyningsman på Kronoparken
Furubacka, hvarförutom till bevakning af Allmänningarne finnas
äldre Skogs-beljente, som innehafva boställen, dels på lifstid, dels till indragning
nästa år eller först när Ållmännings-vården upphör och Alltnänningarne
blifvit delade.
Bränntorfs Måssar finnas väl på flera ställen i Länet, men begagnas
föga utom på slättbyggden och äro i allt fall icke tillräcklige alt för framtida
behof påräkna. Under de sednare åren hafva ej några till skogsbesparing
ledande nya förbättringar i byggnads- och stängselsätt blifvit allmännare
begagnade. Stengärdesgårdar anläggas väl, men mindre allmänt,
och lefvande Häckar, Yattengrafvar och varaktiga Jordvallar höra ännu icke
till något vederlaget bruk.
Bergsrörelsen: Ingen Grufva finnes inom Länet. Masugnar: 1 vid
Igelbäcken och 1 vid Granviken i Wadsbo Härad.
Jernbruk.
I Wadsbo Härad:
Skagersholm med n:ne Härdar och 4 Hamrar, 1,800 Sk:£C smide,
12 arbetare.
Fredriksfors eller Sätra med 3 Härdar och 2;ne Hamrar, 1,100 Sk:&[
smide, 6 arbetare.
14
Forssvik med 2:ne Härdar, i Hammare, 9 arbetare, 982 Sk:#! smide.
Åboholm med 2 Härdar, 1 Hammare, 9 arbetare, 800 Sk:#! smide.
Lagersfors med 2 Härdar, 1 Hammare, 4 arbetare, 867 Sk:#! smide.
Ribbingsfors med 1 Härd, 1 Hammare, 3 arbetare, 4^0 Sk:#! smide.
I Wartofta Härad:
Tidaholm med 1 Härd och 1 Stångjerns-hammare, jemte 1 Knip-,
1 Räck- och i Spik-hammare, 10 arbetare, 5o Sk:#! Stångjerns- och 25o
Sk:#! Manufactur-smide.
Ryfors med 2 Härdar och 1 Stångjerns-hammare, 20 arbetare, 400
Sk:#! Stångjerns- och 5 Sk:#! Manufactur-smide.
Manufacturverkj alla i Wartofta Härad.
Annåefors med 2:ne Knip-, 3 Spik- och 1 Räck-hammare, 8 arbetare.
Sätersfors med 1 Kopparhammare och 2 arbetare.
Stora Gårhult med 1 Kopparhammare och 4 arbetare.
Kjellebäcken med 1 Kniphammare och 2 arbetare.
Tunarp med 1 Kniphammare och 2 arbetare.
Slättäng med 1 Kniphammare och 2 arbetare.
Ahlunbruk.
I Kåkinds Härad:
Mölltorp — nu nedlagdt.
I Kinne Härad:
Hönsäter med 60 arbetare och 85o tunnors tillverkning.
I Wadsbo Härad:
Carlsfors med 98 arbetare och 4Ö2 tunnors tillverkning.
I Wartofta Härad:
Kafvelås med 4o arbetare och 764 tunnors tillverkning.
Glasbruk.
Bromö med 28 arbetare och tillverkar 800 Buntar Taffelglas.
Årnäs nyss anlagdt för tillverkning af boutelj-glas.
i5
Jernverket! drifvas till största delen med egna Skogstillgångar. Conjuncturerne
för jernlillverkningen, äfvensom för Glas, hafva varit någorlunda,
men för Ahlan mindre fördelaktig.
För öfrigt finnes inom Länet:
Pappersbruk.
Cathrinefors och Carlsfors vid Mariestad, hvaraf det sednare för närvarande
är nedlagdt. På det förra äro 25 arbetare och tillverkningsvärdet
uppgår till 9 å 10,000 R:dr.
Belteberga i Wartofta Härad med 20 arbetare och 9,000 R:drs tillverkning.
Gustafs Bruk i Höijentorps Fögderi med 3 arbetare och 950 R:drs
tillverkning.
Bomulls-Spinneri.
Tidadahl i Wadsbo Härad, hvilket dock för närvarande drifves med
ringa kraft.
Olje-Slagerier.
Inom Höijentorps Fögderi 2:ne, nemligen:
Mellomqvarnen och Åreberg, det förra med 2 arbetare och 35o R:drs
tillverkning, och det sednare med 5 arbetare och i,33o R:drs tillverkning.
Garfverier (med beredning på Engelska sättet).
I Wadsbo Härad:
Hallandsberg med 4 arbetare.
I Skånings Härad:
Blombacka med 7 arbetare.
I Wartofta Härad:
Hästhagen med 2 arbetare.
Hvarjemte här och der i Länet finnas flere smärre Garfverier.
i6
Binäringar.
Fisket är i allmänhet af mindre betydenhet, men någorlunda lönande
för innevånarne å de i Wenern belägne öarne Thorsö och Kållandsö,
samt jemväl vid några af stränderne utmed nämnde sjö, likasom i Wettern
och Ymsen.
Skogarne gifva anledning lill särskilte temligen lönande förtjenster,
såsom Kohlning, Beck- och Tjäru-bränning, samt Laggkärls och gröfre husgeråds
förfärdigande, till afsättning dels i Länets släder, dels ock utom Länet,
hvarförutan under sednare tiden tillkommit en förtjenst med spingning
af stickor efter en viss dimension, hvilka föras särdeles från Wartofta
Härad till Jönköping, för att exporteras till England.
Af Bergsproducter finnas äfven Brunstens- och Qvarnstens-brott, ganska
lönande inom Wadsbo och en del Skara Fögderier, samt] Kalkbränning
på Hunne- och Mösseberg och vid foten af Kinnekulle.
Saltpeter-tillverkningen deremot aftager inom detta Län allt mer och
mer, så att förlidet år deraf endast från Wadsbo kunde erbjudas 48L:pd,
för hvars beredning, inköp och intägt det icke synes vara ändamålsenligt
att aflöna någon tjenstepersonal i Länet, än mindre att bekosta någon särskild
Uppbördsman, som emottager och transporterar nämnde obetydlighet
för Kronans Krutbruk. Den nu mera inskränkta vedtillgång och det ringa
lösningspriset i saltpetern måste alltid föranleda till minskning af berörde
tillverkning.
Inom alla delar af Länet tillverkas af Allmogen Linne- och Ylleväfnader
för husbehof, och särdeles Linneväf säljes till betydliga belopp
från Wadsbo och Kåkinds Härader.
Handeln inom Landet inskränker sig till afsättning af egna producter
och kan icke för sig sjelf betraktas såsom någon särskild näring. Denna
afsättning sker vanligen i Städerna samt vid Landtmarknaderna, äfvensom
vid Hofva och Undenäs Kyrkor, der spannemål och åtskillige lefnadsförnödenheter
merendels hvarje vecka hållas tillhanda för desse församlingars
behof. I den mohn tillgångarne öfverstiga consumlionen inom Länet
*7
afsällas tle hufvudsakligen till Wermland, Jönköpings och Elfsborgs Län,
Stockholm och Götheborg. Någon Spannmålshandel med betydligare upplag
har, utom i Lidköping, tyvärr ännu icke hunnit allvarligen stadgas.
Utom i Länets samtlige Städar, hållas marknader vid Hofva i Wadsbo
Härad, vid Kjedum i Barne Härad, Högesten i Åse Härad, samt Slättäng
och Kungslena i Wartofta Härad, hvarjemte en Remont-marknad årligen
hålles vid Axvall.
Genom den år i837 bildade Privat-Bank i Örebro, hvaraf en afdelning
är förlagd uti Mariestad, har trafiken betydligen blifvit upphjelpt till
följd af den lättade penninge-lillgången. Att denna i sin syftning välgörande
anstalt icke må leda lill äfvenlyrliga följder genom lättsinnigt anlitande
af den ökade penninge-lillgången, bör man hoppas, under förtroende
lill den varsamma förvaltningen deraf.
4:o Politisk Författning.
Kammarverk. Tabellen för Landet utvisar antalet af Hemman och
Lägenheter ra. m. jemte deras olika natur och skiljaktiga disposition inom
Lånet.
Ödeshemman, om också upptagne i äldre handlingar, finnas numera
icke, utan äro vanligen inlagde och brukade under andra Hemman, utan
att deras särskilte ägor möjligen kunna urskiljas. Yäl har ett och annat
Kronohemman, deribland Boställen, något år varit obebodt i anseende till
Arrendatorers iråkade obestånd och svårigheten att få andra Arrendatorer
genast i stället, hvilket dock blifvit rätladt. Dertill har i sin mohn den
omständigheten bidragit, alt en afsigkommen eller Iredskande Arrendator
först efter, ofta långvarig, rättegång kunnat skiljas från arrendet.
Under de - förflutne Fem åren hafva genom nya Skattläggningar tillkommit
något mer än 2:ne hela Hemman och 92 särskilta Lägenheter, deribland
Intägter med tilländalupne frihetsår, Qvarnar, Stampar och Sågar,
dels till husbehof, dels ock till främmandes betjening, i sednare afseendet
i8
emot ränta eller bevillning, endera eller båda gemensamt. Hemmansklyfningarne
hafva icke under berörde tid i någon märkbar mohn till- eller
aflagit, och hafva blott några få afsöndringar från Hemman till fastställelse
förekommit, Sjelfägande Jordbrukare förhålla sig till Arrendatorer och
brukare af andras jord, som 74 till 23, då beräkningen tages för hela Länet.
Skiftesförrättningarne hafva här, likasom på andra ställen, bevisat den
verkliga nytta de medföra, då de med klokhet och urskiljning handhafvas.
Stats-Bidragen visas in Summa äfven uti Tabellerne.
Inom Länet underhållas 125 man af Lif-Regementets Hussar-Corps,
791 man af Westgötha Regemente, afsuttet Cavallen, och hvarför hästvacancemedel
ingå till Stats-cassan, hela Skaraborgs Regemente, utgörande
1,200 man, samt 3oo man eller 2:ne Compagnier af Westgötha Dahls
Kongl. Regemente; hvarförutan, vid anställde Roteringar å ny-skattlagde
hemman och med dem jemförlige lägenheter, 23 stycken hela nya Rotar
uppkommit, för hvilka Rotefrihets-afgift till en del utgöres, och beror på
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning så väl denna Roterings-förrättning, som den
verkställda extra Roteringsjemkningen i Länet, hvarigenom 3o5|i:dels Extra
Rotar uppstått.
Ordinarie Postgårdarne i Länet utgöras af 33 hela mantal och Gästgifvaregårdarnes
antal bestiga sig till 83, med Hållskjuts vid 33 stycken,
•r ehuru med inskränktare antal hästar nu än fordom. På några ställen, der
det kunnat åstadkommas, är skjutsningen ställd på entreprenad.
Brefbäringen, så mycket man bemödat sig att lindra tungan deraf,
är dock särdeles besvärlig och anses vanligen mera känbar än skjutsningsskyldigheten.
Väghållningen är äfven betungande, dels i anseende till den
mängd vägar, som inom Länet äro indelte, dels ock för saknad eller afägsenhet
af tjenliga fyllningsämnen.
Politie. Allmänna ordningen i Länet handhafves af Fem KronoFogdar,
Tjugufem Länsmän, en Fjerdingsman eller Krono-Rättare inom
hvarje Socken, samt numera två Lands-Fiskaler, hvarförutan Ordningsmän, af
menigheterne sjelfva valde, äro tillsatte för uppsigt inom hvarje Bygdelag
»9
Inom Amnehärads Socken i Wadsbo Härad har, sedan år 1834» varit
bildad en Förliknings-Commité af Sex Ledamöter, som väljas af Socknen
och upptaga alla lill Tinget instämda tvister, innan de hos Domstolen
förekomma, samt söker genom upplysningar och föreställningar tillvägabringa
förlikning, hvilket till den grad lyckats, att minst |:delar af de instämde
målen blifvit på detta sätt bilagde.
Skolor. Såsom publika Läroverk äro dertill alt räkna: Gymnasium
och Trivial-Skolan i Skara, de mindre Lärdoms-Skolorna i Mariestad, Lidköping,
Fahlköping, Sköfde och Hjo, samt Skolor efter Bell-Lancaslerska
mel,hoden i Skara, Mariestad och Lidköping, hvilka 2:ne sistnämnde Eders
Kongl. Majit i Nåder understödt med enskilda gåfvor, som årligen fortfara.
Dessutom finnas Skolor af sistnämnda egenskap inom flere församlingar af
Länet, och iler desse saknas, bibringas den första barnaundervisningen af
föräldrarne sjelfve samt Klockarne och andre tillgänglige Lärare; dock hvarken
till antal eller bildning motsvarande behofvet, i förhållande lill den
stigande befolkningen och de stegrade anspråken på upplysning.
Bland Bildningsanstalter i Länet böra äfven nämnas Landlbruks-Institutet
på Degeberg, hvarifrån en mängd skickliga Elever utgått till särskilda
delar af Riket, samt Yeterinair-Inrättningen i Skara, der nödig bildning
och undervisning lemnäs åt ynglingar, som vilja egna sig åt Djurläkare-vetenskapen
och Hofslagare-yrket.
Ilelsovården besörjes dels af 2:ne Ordinarie och en Extra ProvincialLäkare,
stationerade de förre i Mariestad och Lidköping samt den sednare
i Fahlköping och dels af några andra inom Länet praktiserande Läkare.
Läns-Lazarettet jemte dermed förenadt Curhus är ordnadt i en inköpt
ny local med tillräckligt utrymme och särdeles passande belägenhet,
hvarigenom denna inrättning är mer än vanligt fullständig och ändamålsenlig.
Curhus-afgiften har utgått med 4 sk- hvarje inom Länet mantalsskrifven
person. För öfrigt bevakas hälsovården af Församlingarnes Pastorer,
Kyrko-Råd och så kallade Sundhets-Nämnder. Examinerade Barnmorskor
äro att tillgå icke allenast i Städerna, utan ock på många andra
ställen inom Länet. Apotheker finnas i alla Länets Städer samt dessutom
på Carlsborg och i Hofva By.
20
För de fattigas försörjning äro i allmänhet t il 1 fjl lestgöra n d e anstalter
vidtagne inom hvarje Socken eller Församling, oftast förenade med kännbara
uppoffringar.
Vid Gästgifvaregårdarne handhafves ordningen efter gällande författningar,
hvaraf nödige Utdrag äro införde uti hvarje Gästgifvaregårds Dagbok.
Utom å Gäslgifvaregåi darne är rättighet till Bränvinsminulering på
landet sökt och meddelad blott Sex personer, men jag skulle tro, att det
vore bättre om ett större antal tillåtna krogar funnes, hvars egare då voro
ansvarige för ordningen och erlade en hillig skatt för rörelsen; ty Bränvinsminutering
drifves ändock icke mindre nu. Den idkas i stället å Lönnkrogar,
hvarpå tillgång är inom hvarje Socken, merendels af personer, som,
då det lyckas åklagare att åstadkomma erforderlig bevisning, äro i den belägenhet,
att de, till dryg kostnad för Staten, men dem sjelfve lill föga
skräck, måste aftjena böterne med enkelt fängelse. Enligt Fånglistorne
hafva under de två sednare åren ii3 personer till sådan bestraffning varit
intagne å härvarande Länshäkte.
Socknemagasiner finnas inom länet med icke obetydliga fonder, såsom
i Läckö af 1,700, Wartofta 2,601, och i Höijenlorp af c,43o tunnor
Spannemål, jemte 709 R:dr ii sk. 4 *':st penningebehållning. Desse fonder
förvaltas efter mycket olika grunder under församlingarnes egna styrelse.
Uill Rofdjurens utödande är öfverenskommelse träffad, att särskilte
belöningar meddelas för deras fällande, nemligen från 18 till 3o R:dr för
Björn, i5 å 20 R:dr för Varg eller. Lo, 3 R:dr 36 sk. å 5 R:dr B:co för
Räf och så vidare, att utgå dels af matlag och dels efter hemmantal, olika
på olika ställen.
Städer.
Mariestad med 1,473, Lidköping 2,042, Skara 1,565, Sköfde 660
Fahlköping 5 18 och Hjo 684 invånare. Beloppet af Statsbidraget från dessa
Städer utvisar Tabellen. Företrädesvis har Lidköping tilltagit i handel
och näringar, isynnerhet har Spanmålshandeln och Sjöfarten der vunnit en
särdeles tillväxt under de sednare åren. Lidköping ar numera provincens
vigtigaste afsätlningsställe och dess välstånd märkbart, särdeles bland dervarande
Handlande. Inloppet lill denna stad erfordrar uppmuddring och
efter skedd undersökning är plan till en hamnbyggnad nyligen uppgjord.
Handeln i Mariestad kan icke sägks vara i aftagande. Om näringarne derstädes
ej tilltagit, hafva de dock alla någorlunda bibehållit sig; deremot
företer sig mindre rörelse och uppkomst inom städerna Skara och Sköfde.
I Hjo och Fahlköping har Spanmålshandel tilltagit och varu-utbytet blifvit
lifligare, sedan vissa dagar i hvarje vecka, under namn af Torgdagar,
derför hestämts. Handtverkarne äro i allmänhet mindre för sig korana;
dock finnes bland dem eh och annan förmögen.
Städernes Innevånare, särdeles Fahlköpings, hafva ej obetydligt jordbruk.
Stadsjorden, så väl till Hjo som Fahlköping, är, till påräknad nytta
för jordbruket vid dessa Städer, uppmätt i afseende på Laga Skifte.
Mariestads Sparbank fortfar att ådagalägga det gagn. som dylika inrättningar,
ändamålsenligt förvaltade, alltid medföra för den ort, der de
finnas; hvilket ock är förhållandet med de mera inskränkte private Sparbankerna
för Bruksarbetarne vid Carlsfors Ahlunverk och Bromö Glasbruk.
Marieholm å Lands-Canzliet den 3o September i83c>.
W. A. D ORCHIMONT.
W. Hedenstierna. J. E. Hagman.
—
, « , T’1f
,
a©»®3t. marnas
BEFALLNINGSHAFVANDES
UTI
Örebro
TILL
&<Q£r<B!fe> iXiAJiti'
I UNDERDÅNIGHET AFGIFNE
FEMÅRSBERÄTTELSE,
för Åren 1832, 1833, 1834, 1835 och 1836.
ECKSTEINSKA BOKTRYCKERIET.
18 40.
Underdånigt Memorial!
Jemlikt Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Circulair af den 17 April 1821 tillkom
mer Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, hvart femte år, afgifva underdånig
Berättelse om Länets tillstånd i Ekonomiskt och Statistiskt hänseende.
Förhållandet härmed under åren 1832 till och med 1836 åligger mig
nu att i underdånighet framlägga; men, enär Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
uti tillförene afgifne 3:ne Berättelser sökt att, så fullständigt, som
omständigheterne medgifvit, redogöra för ortens ställning härutinnan, och denna,
under tiden, som förflutit sedan sista Berättelsen i underdånighet afgafs,
icke kan hafva undergått någon hufvudsaklig förändring, torde jag icke fela
emot det med föreskriften om dessa Berättelser i Nåder afsedda ändamål, då
jag, till undgående af ett förnyadt upprepande utaf hvad redan i underdånighet
blifvit anmäldt, nu egentligen inskränker mig till uppgiften af de förändringar,
som under nämnde år inträffat med Folkmängd, Näringar, Skolor
och de flere ämnen, som i Berättelsen böra afhandlas, dervid likväl ej kan
undvikas, alt dessa uppgifter i vissa fall äfven upptaga hvad på den senare
tiden sig tilldragit.
Med förutsättning häraf vågar Eders KongL Maj:ts Befallningshafvande i
afseende å:
l:o Länets Allmänna beskaffenhets
underdånigst åberopa, hvad föregående Berättelser härom innehålla.
2:o Innevånare.
Enligt 1835 års Mantals-längder utgjorde Folkmängden 119,020 personer
deraf 57,340 tillhörde Man- och 61,680 Qvinkönet, hvaremot antalet af Länets
innevånare efter samma års Qvinqvennii tabeller uppgick till 121,375.
4
Skiljaktigheten i detta hänseende, Mantals-längderne och Qvinqvennii tnbellerne
emellan, inskränkte sig alltså berörde år till i;del emot den, som fem år
tillförene ägde rum; en omständighet, som tydligen ådagalägger, att man vid
Mantalsskrifningarne de senare åren gått tillväga med mera noggranhet än förut;
och utvisa desse Tabeller folkmängden ifrån 1830 till och med 1835 tillväxt
med 5,447 personer, utgörande en årlig tillökning af omkring 1,100 eller
något mindre, än under nästföregående fem år.
Ehuru folkets allmänna bildning ännu icke företer någon synbar förändring,
är likväl ostridigt, att den finnes i ett fortskridande framåt, sorn allt
mer och mer vinner säkerhet för sitt bestånd, genom de dels förbättrade och
dels nya undervisnings-anstallter, hvilka genom enskiltas frikostighet och nitälskan
för upplysningens spridande, äfven inom den lägre folkklassen, under
senare decennier i flere delar af Länet tillkommit. Häremot finnes åter ännu
fortfarande den mindre håg och anlag för slöjd och konstfärdighet, som, i
synnerhet hos den egentlige Nerikes-boen, visat sig rådande. Att i detta fall
kunna bereda en önskad förändring har Länets Hushållnings sällskap genom
meddelade underrättelser om Chalmerska Slöjdskolans i Götheborg organisation
och ändamål, samt betraktelser öfver dylika skolors inflytande på Näringarne,
sökt att bos Allmänheten visa nyttan och vigten af sådane läroanstallters
tillvägabringande och begagnande. Såsom en följd af dessa underrättelser
och anvisningar gjordes ock, genom sammanskott af enskilde personer i
Örebro Stad, ett försök, att med växelundervisningsskolan derstädes förena en
Elementar slöjdskola, hvarest, under loppet af 1834 års vår och försommar,
30 gossar tillhörande växelundervisningsskölan åtnjöto handledning i lineairitning,
groffdning samt handterande af enklare redskap för trädslöjd. Försöket
lemnade ett så vida tillfredsställande resultat, alt flera af gossarne ådagalade
goda anlag för slöjdfärdighet och att 2:ne af dem, som röjt synnerlig
fallenhet för teckning, blefvo under året anställde såsom Elever, den ena vid
Tecknologiska Institutet och den andra hos en utmärkt skicklig Målare i Stockholm.
Detta nyttiga företag, som koni att afbrytas i följd af behofvet, att,
under årets senare del, använda den för undervisningen begagnade lokal till
Provisionella sjuk vårdsanstalter, har dock sedermera ej blifvit fortsatt; men
för samma ändamål, har ett inom Wiby Socken bildadt Hushålls-Gille, under
de senare åren, låtit anordna så kallade slöjd-expositioner, hvilka der i orten
äfven börjat visa den nytta man annorstädes af slika anstallter erfarit, genom
det tillfälle de lemna Närings-idkaren, att, medelst jenniförelsen af egna arbeten
med andras, kunna fullkomna sin konst, samt af den uppmuntran som
vinnes af en lättad afsättning, genom varans allmängörande.
/
5
Än mera direkt har Krigt-Rådet Sahlefeldt och hans Fru i lifstiden sökt
att, i omförmäldte hänseende, gagna det allmänna, då de, för inrättandet af
en Slöjdskola inom Kräcklinge Församling, anslagit ett kapital af ej mindre
belopp än 3,333 R:dr 16 sk. Banco. Donationen har dock, efter Enkefru Sahlefelts
år 1838 inträffade död, så nyligen utfallit, att förordnandet ännu icke
hunnit hringas i verkställighet; och är det således först om ett eller annat
år, som nyttan af denna Krigs-Rådets och hans Frus frikostighet kan erfaras.
Den omtanka, som sålunda visat sig för en allmännare folkundervisning
liar, utom andra goda påföljder, ett slikt bemödande ovillkorligt måste medföra,
äfven verkat derhän, att den fallenhet för fylleri, som man så ofta anmärkt,
äfven hos den uppväxande ungdomen, börjat blifva allt mer och mer
sällsynt; ett förhållande, sorn, efter min öfvertygelse, i sig innebär den enda
förmuren emot dryckenskaps lastens vidare tilltagande.
Då Provinsen, allt sedan 1826, skördat flere år yrnnige, och icke något
år dess behof ej fullt motsvarande grödor, samt konjunkturen för Bergshandtcringen
jemväl varit god, kan med all säkerhet antagas, att välmågan i Orten
snarare till än aftagit, om än förmögenheten blifvit omsatt på olika händer;
en uppgift, hvars tillförlitlighet synnerligast bestyrkes af den omständighet
att, oansedt folkmängdens ansenliga tillökning och den lifligare penningerörelse,
hvartill en betydlig utvidgning af både jord- och bergsbruket samt
en ökad industri i allmänhet föranledt, utsökningsmålens antal, efter sagde tid,
årligen synes minskad.
3:o Näringar.
Jordbruket bedrifves väl ännu i allmänhet på samma sätt som tillförene,
eller så, att af åkerjorden, indelad i 2:ne gärden, hälften allena besås,
då deremot den andra delen förblifver i så kalladt träde, hvarå dock inkräktningar
allt mer och mer ske för potates-sättning, linsådd m. m.; men den
håg att förbättra sitt åkerbruk och sina egendomar, som visar sig hos Ortens
fleste Ståndspersoner, kan ej annat än, genom exemplet, hafva ett välgörande
inflytande på Allmänheten; — också börja nu de af Allmogen, som ej genom
deras läge i byalag derifrån förhindras, att småningom tillegna sig de
bättre redskap och iakttaga det brukningssätt, som de se, med fördel, begagnas
i deras granskap.
Bland egendomar, hvarest försök och förbättringar i större skala uti de
flesta delar af LandthushållningeA nästan årligen verkställas, må företrädesvis
nämnas Bysta, tillhörigt General-Adjutanten och Riddaren af Eders Kongl.
6
Maj:ts Svärds-Orden Aug. Anckarsvärd, sorn, der och vid tillhörande under
eget bruk varande egendomar, endast under loppet af år 1836, låtit utur
åker och odlingar uppbryta och bortföra 2,000 lass sten, odla nära 100 tunnland,
kringdika en till odling ämnad mosse om 210 tunnland, samt, för att
vinna än större odlings-tillfällen, sänka sjön Sottern, genom öppnandet af ett
nytt utlopp för vårvattnet; en åtgärd, som äfven fördelaktigt verkat på vattendrägten
vid General-Adjutantens ägande Brefvens Bruk.
Att sådana, det allmänna lika mycket som den enskilte, gagnande företag
hädanefter skola blifva mindre sällsynta är numera utan all tvifvel, sedan,
genom tillkomsten af Örebro Privat-Bank, personer af kredit äga ett lättadt
tillfälle att erhålla penningar, en omständighet, som, ehuru Banken knappast
tvenne år funnits i verksamhet, redan visat ett förmånligt inflytande, äfven
på jordbruket, hvilket, i följd af den, utaf stablare kredit-förhållanden samt
en hastigare penninge-omsättning, ökade rörelsen i orten, vunnit en raskare
afsättning af dess produkter till jemnare priser.
Årliga utsädet af Spanmål och Potates samt produktionen deraf, har, på
sätt tabellen N:o 1 utvisar, blifvit beräknad, det förra till 64,958 tunnor 18
kappar, och den senare, eller afkastningen, tili 322,689 tunnor 16 kappar,
eller något högre, än 1833 års tabell upptager, utan att likväl rätta förhållandet
får antagas närmare träffadt, än tillförene, så att både utsäde och produktion,
efter ali sannolikhet, ännu tål en betydlig förhöjning, särdeles hvad
potates-odlingen vidkommer, som öfverallt är i starkt tilltagande, isynnerhet
uti Bergslagen och skogsbyggderna för öfrigt, der jordmån och utrymme gynnar
den.
Uti Mellösa, Sköllersta, Askersunds och Hammars Socknar odlas Lin till
afsalu, men på egentliga slättbyggden och i Bergslags-orterna köpes behofvet
deraf för det mesta.
Vid Bysta, Gillberga samt några få andra egendomar i Länet har man
försökt att odia rapsat. Företaget skall likväl, vid närvarande sädespriser
och afsättnings-tillfällen, oaktadt varans höga värde, ej ansetts fullt löna sig;
dertill växtens ömtålighet för våra vintrar, när de återtaga sin ursprungliga
nordiska natur, äfven bidragit.
Ehuru Kalksten finnes på mångå ställen i Nerike, har den ej förr än
nyligen börjat användas vid jordbruket. Nu äro likväl flerstädes kalkugnar
anlagde, der stenen brännes endast för att begagnas i kompasthögar och.gödselsamliugar.
Benmjöl och så kallad animalisk gödsel har ock på ett och
annat ställe inom Länet blifvit användt, utan att likväl någon särdeles fruktgifvande
verkan deraf försports.
7
Ängs- och Boskaps-skötseln, helt och hållet beroende af hvarannan, har
i senare tider onekligen förbättrats, ehuru kreaturen ännu i allmänhet ej utfodras
ändamålsenligt.
Uti Nerikes skogsbyggd, såsom delar af Sköllersta, Svennevad, Askersunds
och Hammars Socknar, uppfödes boskap, jemväl till afsalu, men på
låglandet, der bete fattas, påläggas blott för eget behof nödiga kor, sällan
oxar, hvilka upphandlas på marknaderna i Öster- och Westergöthland; och
i Bergslagerne, hvarest fodret åtgår till de för deras körslor erforderliga hästarne,
uppköpes nästan ali hornboskapen från andra orter. Den märkbara
tillökningen af kreaturs-tillförseln å inom Länet varande marknader och möten,
visar likväl att denna gren af landthushållningen ostridigt är i tillväxt,
ett förhållande, som ock vinner stöd af den hos Possessionater i allmänhet
samt en och annan af Allmogen nu rådande böjelse, att äga större och vackrare
kreatur; till befordrande af hvilken böjelse hos allmänheten Länets Hushållnings-Sällskap
äfven söker verka genom utdelande af premier.
Får underhållas ännu af Allmogen till ringa antal, och dessa af sämre
beskaffenhet, då deremot den finare fårafveln af åtskilliga bland ortens Ståndspersoner
blifvit drifven till sådan höjd, att endast Skåne i detta fall lärer
vara Länet öfverlägset. År 1836 funnos, vid Bysta, 1,737 finulliga Får, vid
Boo 1,060, vid Carlslund 716, vid Falkenå, (hvarest numera, i följd af ombyte
utaf ägare, Schäferiet blifvit nedlagdt) 700, vid Hinseberg 360, vid
Myrö 180, vid Medinge 130 och vid Ullavi en hjord af 120 stycken af ren
nazer-race, samt dessutom mindre antal fina Får vid Rynninge, Åkerby, Säbylund
m. 11. ställen; och har ägaren af Schäferiet å Ullavi, Öfversten och
Riddaren von Böhnen, som, utaf den lilla stam af 2:ne Springbaggar och
4:ra Tackor, dem Eders Kongl. Maj:t år 1830 lät ifrån Naz Schäferi i Frankrike
införskrifva samt till bemälte Öfverste aflemna, bildat omförmäldte sin
hjord, hvaraf stammen numera är Staten återgäldad, sedan tvenne Springgumsar
och åtta Tackor, i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts Nådiga
tillåtelse, blifvit från Ullavi öfverlenmade till Öfverste Löjtnanten och
Riddaren Baron Th. v. Essen i Westergöthland för anläggning der i orten
af ett Stam-Schäferi af nämnde race, vidtagit en åtgärd lill den finulliga fårskötselns
förkofran inom Provinsen, som lofvar att blifva af väsendtlig förmån,
samt ändamålsenligast och hastigast befrämja Eders Kongl. Maj:ts Nådiga
afsigt med stammens införande. Emot en lindrig afgift låter nemligen
Öfverste von Böhnen öfver sommaren utlemna Baggar till betäckning; och
börjar man allt mer och mer alt betjena sig af denna förmån, sedan Öfversten
åskådligt visat den öfvervägande kraften af en ädel race, genom en Na
-
8
zer-bagges pariiig med några vanliga Iandtackor i en Ullavi angränsande by,
b ilkas afkomlingar redan i första generationen buro en ganska vacker ull.
20 stycken sådana gumsar begagnades sisth år vid särskilde Hemman och
egendomar, till och med i Wermland och Östergöthland.
Hästar uppfödas få inom Länet. Bergslagerne, som allmännast köpa sina
från Wermland och Dalarne, hafva goda och starka hästar samt fodra dem
väl; deremot slättlandets, upphandlade från Öster- och Westergöthland, vanligen
äro smärre och svagare; likväl synes arten något hafva förbättrat sig
genom de från Stuterierna i Landsorterna utsände Beskällare samt Sqvadronshingstarne,
så att stundom inträffar, att äfven Allmogen till Remonter insätter
af dem uppfödde hästar.
Sammanräknade antalet af underhållna kreatur å landet utgör, enligt
Kronofogdarnes uppgifter, 144,013 eller 2,707 stycken flere än 1833 års tabell
upptager; hvilket oaktadt sannolikt är, att antalet ännu tål en.icke obetydlig
tillökning.
Här i Länet, likasom flerstädes i Riket, har länge klagats öfver skogens
vanvård och aftagande, ehuru hittills icke någonstädes visat sig hrist eller
mindre tillgång på andra dess produkter, än sådana gröfre ämnen, som vid
Bruks- och Grufve-byggnader erfordras; och är skogen, på sätt äfven i 1833
års Berättelse antyddes, på många ställen i så lågt värde, att den föga betalas
högre, än hvad som motsvarar derå nedlagd arbetskostnad för dess säljbarhet.
Emellertid, då icke dess mindre vigten och angelägenheten för denna
ort af skogarnes vidmagthåliande allt mer och mer börjar inses, har ock
en allmännare omtanka i afseende på deras ändamålsenligare behandling visat
sig icke allenast hos Provinsens Bruks-idkare, af hvilka några äga uti
deras tjenst anställde vid Skogs-Institutet i Stockholm behörigen examinerade
personer, utan ock hos menigheten, såsom exempel på hvilket senare må anföras,
att Grimstens Häradsboer åt en särskild kommission uppdragit vården
af deras allmänning Tiveden, samt hushållningen dermed. Endast å Kronoparken
Krämare-marken och Hardemo Härads-allmänning har man dock hittills,
medelst såning och plantering, sökt .befordra skogens återväxt; åtgärder,
som hädanefter, enligt hvad Instruktionen för Jägeri-Betjeningen antyder,
höra vidtagas på alla allmänna skogar i Länet.
Bergsrörelsen. De ymniga tillgångar på välartad Jernmalm, som finnas
nedlagde uti de egentliga Bergslagerne, eller nästan hela den till Westmanland
hörande delen af Länet, betrygga Bergsmanna-näringens bestånd uti
denna ort i en långt aflägsen framtid, då man numera får hoppas så väl en
alf
-
9
allmännare värd om skogarne, sorn en minskad kolä Igäng vid jernhand teringens
bedrifvande; detta senare i följd af de förbättringar, som dervid redan
blifvit införda och ytterligare äro att förvänta.
Vid Hälleforss Silfververk fortsattes årligen det i previiegierne föreskrifna
stollarbetet; och har någon blyglans-fyndighet på sidan af stollen påfunnits,
som ännu eftersattes, utan att likväl malm-afkomsten hittills varit tillräcklig
för smältnings'anställande; deremot bearbetas Christjerns- eller Krigskärns-silfver-malmfält
icke mera, sedan den dertill ansiagne skog blifvit skattlagd.
Någon malm-fyndighet har derstädes de senare åren ej varit synlig.
Icke eller vid Isåsa-Verket har under den ifrågakomne tiden någon silfverhåltig
malm erhållits; ett förhållande, sorn föranledt att Gruf-Bolaget nästan
uteslutande riktat sin uppmärksamhet på inom Orten befintliga tillgångar
af kopparmalm. Af sådan anledning har den för silfvermalmens tillgodogörande
straxt nedanom Dahlby masugn uppförde så kallade Profhytta blifvit
förflyttad, till Hemmanet Marsätter i Hammars Socken, hvarest ock ett
Bok- och Vask-Verk blifvit inrättadt; denna anläggning, söm med ospard
kostnad blifvit verkställd och, genom Bergs-Collegii previlegium af den 25
Februari 1836, fått sig tillagd 15 frihetsår från afrads erläggande till Eders
Kongl. Maj:t och Kronan, hämtar sitt malmfång dels från åtskilliga i Lerbäcks
Socken bearbetade mälman visningar, dels ock från Svenskhults och
Hesselkulla Grufvor, af hvilka den förre, belägen i Godegårds Socken af Linköpings
Län, skall hafva god tillgång på en fattig blötmalm, och den senare,
belägen i Vintrosa Socken af detta Län, fortfarande utgör föremål för en,
med afseende på malmens kopparhalt, lönande gritfvedrift. Den vid Marsätter
åstadkomne Koppar-tillverkningen utgjorde år 1835 28 Skeppd. 15 Lispd.
14 Marker samt uppgick påföljande året till det ansenliga beloppet af 110
Skeppund.
Sedan genom Eders Kongl. Majrts Nådiga Bref af den 7 Juli 1832 ägarne
af Håkansboda eller Flögforss Kopparverk i Ramsbergs Socken erhållit tillstånd,
att nedlägga Koppar-tillverkningen derstädes samt att använda den
samme Verk ansiagne Recognitions-allmänning, Trekanten kallad, för Tackjerns-blåsningen
inom Orten, har med nämnde år, då befintliga inventarier
af Malm- och Kopparhaltigt gods blefvo tillgodogjorde med ett utbyte af 49
Skeppd. 5 Lispd. Garkoppar, denna tillverkning vid Flögforss alldeles upphört.
Emellertid blef redan samma år det öfvergifna Håkansbo grufvefältet
åter inmutad t; och den så kallade Märs-grufvan, som nästpåföljde året belädes
med arbete, har ock sedermera fortdrifvits, ehuru någon lönande afsättFemärs-Berättelse
för Örebro Län. 2
10
ning på den der uppbrutna Kopparmalmen icke kunnat beredas. Någon ersättning
för nedlagde kostnader, och uppmuntran alt fortfara med arbetet,
har likräl hämtats af den Kobolt-malm, som, jemte Kopparmalmen, här brytes
och hvaraf år 1836 erhållits 350 Skålpund.
Ljusnarsbergs Kopparverk har väl bearbetats dels af Nya Kopparbergs
Bergslag och dels af ett Bolag, som arrenderat brytningen i en del af Grufvan,
men Malm-afkomsten och Koppar-tillverkningen har varit ganska ringa.
Den senare, högst år 1835, uppgick då till 20 Skeppd. 7 Lispd. 1 Skålpd.
Om än, i anseende till en för Kobolt-handteringen fortfarande ofördelaktig
konjunktur, Grufvedriften ionm Welina Kobolt-fält varit inskränkt till
ett mindre antal grufvor, har dock i dessa arbetet med allvar blifvit fortsatt
och en förtjent uppmärksamhet derjemte lemnad åt de vid grufvorne befintliga
Gråbergs-varp, uti hvilka Sofrings-arbetet med framgång varit anstäldt,
och hvarigenom det lyckats att åstadkomma en Kobolt-tillverkning, som, i
medeltal, under åren 1832—1836, uppgått till 13,303 Skålpund årligen. Den
frihet från tionde-afgift, som Welma Kobolt-fält åtnjutit, upphörde med 1835
års slut, hvarefter samma afgift utgått med hvart trettionde Skålpund af tillverkningen;
men, genom Nådig Resolution detta år, hafva ytterligare frihetsår
blifvit Grufvu-Bolagen förunnade.
På Dampetorps Hemmans ägor i Lerbäcks Socken har äfven varit anstäldt
något arbete till vinnande af Kobolt-malm, hittills dock utan lofvande utsigt
till framtida malmvinst.
Jernmalms-brytningen har bedrifvits, inom Nora och Lindes Bergmästaredöme,
vid DahlkarIsberget, Persbytte-fältet, Åsboberget, Mossaberget och
Strossa, samt inom Nya Kopparbergs Bergmästare-Distrikt, på Lombergs, Svartviks,
Salbobergs och Qviddbergs m. fl. andra fält inom båda Distrikten, allt
efter som tillfälle erbjudit sig till en lönande afsättning å malmen; och anses
medelbeloppet af malmuppfodringen årligen hafva utgjort:
i Nora Bergslag  121,704 Skeppd.
i Lindes och Ramsbergs 47,819
i Lekebergs r .
13,703
i Lerbäcks  1,870
och i Nya Kopparbergs, Hjulsjö, Grythytte och Hälleforss
Bergslager
36,146
eller tillsammans 221,242 Skeppd.
Och sålunda 21,767 Skeppd utöfver det belopp, hvartill medeltalet af jernmalm-brytningen
i Länets Bergslags-orler under nästföregående fem år blifvit
heräknadt.
11
Det i 1833 års Berättelse omförmäldte försök, att å nyo upptaga Malmhöjde
grufvor i Carlskoga Bergslag, har åter afstannat, enär dels vattenkraft
till konsternas bedrifvande saknats och dels malmens medförande oart icke
kunnat fullt öfvervinnas; och komma troligen dessa grufvor numera att förblifva
i ödesmål, intill dess rostnings-methoderna vunnit en ännu saknad
fulländning.
Tackjerns-tillverkningen skattas i medeltal årligen:
uti Nora Bergslag till  33,170 Skeppd.
i Lindes och Ramsbergs 27,410
i Lekebergs Bergslag samt en del af Carlskoga Bergsfögderi 16,932
i Lerbäcks Bergsfögderi : 7,350
i den till Wermlands Bergmäslaredöme hörande del af Carlskoga
Bergslag .
16,989
samt i Nya Kopparbergs, Hjulsjö, Grythytte och Hälleforss
Bergslager till  44,593
eller tillhopa 146,444 Skeppd.
Vid jemförelse med föregående Berättelser, värdes Eders Kongl. Maj:t i
Nåder inhämta alt Tackjerns-tillverkningen, emot hvad i 1822 och 1828 årens
Berättelser förmodades, med nära 50 procent förökat sig på den korta tiden
af 15 år, eller, emellan åren 1821 och 1827, ifrån 101,301 till 119,059,
derifrån till år 1832, till 132,664 samt emellan detta senare och året 1837
lill ofvan upptagne belopp, eller 146,444 Skeppd; och, i samma mån som
de förbättringar i handteringen, hvilka vid Bruks-masugnarne blifvit införda,
äfven antagas vid Bergsmans-hyttorne, är all anledning att emotse en än ytterligare
progression i tillverkningen, hälst det, i följd af Eders Kongl. Majtts
Nådiga tillstånd, förökade Stångjerns-smidet påkallar en deremot svarande
tillökning i Tackjérns-fabrikationen, och Malmtillgångarne, efter hvad förut i
underdånighet blifvit yttrad t, finnas så rikliga i Nora, Lindes, Ramsbergs samt
de till Nya Kopparbergs Bergmästaredöme hörande Bergslager, att endast
möjlig brist på skog kan lägga hinder, i vägen för näringens utvidgning.
Annat är åter förhållandet med Lerbäcks och Carlskoga Bergslager. I
saknad al tillräckliga egna malmer och genom en kostsam transport utestängde
från möjligheten att till sina blåsningar använda annan främmande än den
fattiga malmen från Taberget i Jönköpings Län, kunna Bergsmännen i Lerbäck
sällan påräkna någon ersättning för det arbete de dervid nedlägga.
Tackjerns-blåsningarnes successiva aftagande vid hyttorne i denna Bergslag tala
ock för den allt mer och mer allmänna öfvertygelsen, att handteringen icke
är naturlig för Orten och att den endast fortsättes så länge tillfälle tili eu
12
lönande afsättning af deras skogsprodukter icke erbjuder sig. Att, under sådana
omständigheter, tillverkningen i Lerbäcks Bergsfögderi det oaktadt kunnat
uppdrifvas till 7,350 Skeppd., skall härröra af de vackra blåsningar, som,
med användande af Nora malm, blifvit gjorde vid Laxå, Skogaholms och
Igelbäcks utom Bergslagen belägna Bruks masugnar; och anses Tackjerns-tillverkningen
inom Carlskoga-orten med någon båtnad bedrifvas endast vid de
hyttör, som finnas så belägna, att de ifrån Nora-trakten kunna fylla deras
raalmbehof; hvaremot vinsten af blåsningen vid öfriga hyttorne, hvilka ifrån
Persberget i Carlstads Län nödgas hämta sina malmer, skall vara ringa eller
ingen.
Gjutgods-tillverkningen vid Krokforss i Nya Kopparbergs Socken har i
medeltal årligen utgjort 1,300 Skeppd.; och skall år 1835 vid Brefvens Bruk
i Askers Socken, för sådan tillverkning, åtgått 1,098 Skeppd. samt, vid Carlsdahls
Bruk i Carlskoga Socken och åtskilliga hyttor i Länet, omkring 500 Skeppd.
Stångjerns-ti 11 verkningen är för år 1836 uppgifven:
i Nora och Lindes Bergmästaredöme till  52,222 Skeppd.
i Nya Kopparbergs till 9,788
och i den till Wermlands Bergmästaredöme hörande del af
Carlskoga Bergslag till 1,6G0
eller tillsammans 63,670 Skeppd.
Hvartill kommer en icke obetydlig tillökning i följd af den åtskilliga
Bruksägare i Nåder förunnade rättighet till extra vågföring af hvad de, utöfver
det privilegierade smidet, kunnat tillverka.
Härvid har jag ansett mig ej böra lemna obemält de bemödanden flera
af Ortens Bruksägare, under senare åren, ådagalagt för Stångjerns-handteringens
industriella förkofran medelst anskaffande af kraftigare biåsverk och inrättande
af apparater för den i härden inkastade luftens uppvärmning; och
sedan uppmärksamheten mera allmänt börjat rigtas på bandteringens teckniska
utveckling, är ingen tvifvel, att densamma än ytterligare, och hastigare än
hittills, skrider till sin förbättring.
Manufaktursmide! åter inom Provinsen uppgår nu i medeltal årligen ej
högre, än till omkring (5,000 Skeppund.
Aid efterföljande Bruks eller Fabriks-inrättningar utgjorde tillverkningarne
nyssnämnde år:
Vid Dylta: Svafvel 482 Skepp. 10 Lispd.; Victriol 645 Skepp, och Rödfärg
3,099 Tunnor.
Vid Latorp: 2,341 Tunnor Alun.
13
Viel Risbacka, Gammelbo och Ridkärn: tillsammans omkring 1,100 Tunnor
Rödfärg.
Vid Torp: 388 Lisp. Pottaska.
Vid Lindbacka: 6,000 Ris Papper Samt 23,400 styck. Takpapp, 190 Lisp.
Packpapper och omkring 1,000 Bundtar Bokbindarepapp; oell
Vid Ånneberg: 2,500 Ris papper.
Vid Tegelbruken i Länet är årliga Fabrikationen nu uppgifven till omkring
400,000, Tak- och 600,000 Murtegel.
Af bär i orten vanlige uti förre Berättelser omförmäldte Binäringar, fortfarer
ännu Nubb-smidet inom Lerbäck att ådraga sig en förtjent uppmärksamhet.
Den tid åkerbruket hvilar användes så af den förmögnare som af
den torftigare i smedjorna, der hvarje husfader kring den gemensamma härden
samlar barn och tjenare. Det smide som tillverkas är nubb från minsta
sort till 2 tums längd samt ribb- tak- och skospik. Med säkerhet lärer
kunna antagas, att minst 1,200 personer häraf sysselsättas under en tid af
6 ä 7 månader årligen. Den behållna arbetsförtjensten. för dagen, sedan
smidestenar och kol blifvit godtgjorde, torde väl ej kunna beräknas högre
än till 8 å 16 sk. på man; men då förtjensten är daglig och gossen ofta
från 8:de året utgör en närande medlem af hushållet, uppkommer häraf ett
bergligt tillstånd så länge smidet linner afsättning och sädespfisen ej äro allt
för höga.
Sand- och Kalkstensbrottet i Kumla Socken lemna ock, sedan, i följd'af
den öfning arbetarne under derstädes nyligen slutade Kyrkobyggnad erhållit,
tillverkningarne vunnit i fullkomlighet och sålunda blifvit mera efterfrågade,
ett icke obetydligt tillfälle till arbetsförtjenst; ett förhållande som vitsordas
deraf, att på ett år, eller 1835, vid dessa brott blifvit huggne: af Sandsten:
50 qvadrat alnar Plansten, 100 alnar Trappsteg, 20 Sockler, 18 Capiteler,
32 Baser, 8 Portomfattningar och 6 Masugns ställ; samt afTälgsten: 12
Grafvårdar, 6,000 alnar Trappsteg, 3,000 qvadrat alnar Plansten, 80 finslipade
Kakelungsplaner, 50 Ställ- och 30 par Stålqvarnstenar, förutan Grytor,
Mortlar, Saltqvarnar med flera mindre piecer.
4:o Politisk Författning.
Kammarverk. Från och med 1833 tili och med 1836 hafva blifvit skattlaggde
nära 36 hela hemman, deribland de inom Nja Kopparbergs Socken
under Bergsfrälse frihet dittills innehafde så kallade Fjerdeparts egendomar
14
samt skatteveds och Dagsverkstorp utgjort 32||I:dels mantal; och äro härförutan
en Torp- och en Qvarnlägenhet under samma tid skattlaggde.
Öfver en för vidt utsträckt hemmansklyfning klagas synnerligast i Bergslags
Orterne, hvarest sådane med särskilde åboer försedde hemmansdelar ej
äro sällsynte, som endast innehålla några få Tunnland moss- eller stenbunden
skogsmark; men, då detta oaktadt folket i allmänhet äger sin bergning,
och allt ytterligt rättar sig sjelft, ser jag i berörde missbruk ej den våda för
allmänna välståndet, som deraf ofta befaras.
Etthundrade tretton särskilda hemman och byar, utgörande 137 hela
mantal, äro under sistnämnde tid i laga skifte delade.
Den nedsättning i fastighetsvärdet af omkring en million Riksdaler B:co,
som Tabellen för Landet 1111 utvisar, emot det, som i 1833 års Tabell finnes
udptaget, är icke en följd af något fall i priset å jord-egendom, hvilket snarare
är i stigande, utan af samma års Profilings-kommittes beslut, att nedbringa
detta värde närmare den för Länet fastställda minimi-summa, som
dock ännu icke obetydligt öfverskjutes.
Stats-bidragens totala belopp öfverstiger med omkring 23,000 R:dr den
summa, hvartill densamma uti 1833 års tabeller blifvit utförd; och, enär
grunderne för deras beräkning varit enahanda, äro orsakerne dertill: högre
varuprisers inverkan på markegången, nya skattläggningar, samt den i mån
af folkmängdens tillväxt årligen inträffade tillökning uti de skattskrifnes antal,
hvilkas personella utskylder, på sätt jemväl i förra Berättelser i underdånighet
blifvit anmärkt, äro påförde de hemman eller egendomar, hvarest
de skattskyldige blifvit i mantal tecknade.
Politi. I de flesta Socknar uti Länet finnas skolor för ungdomens undervisning,
ehuru denna i allmänhet inskränker sig till innanläsning och bibringande
af de första religions-begreppen; men, äfven i åtskilliga af dessa
Sockneskolor, äro barnen i tillfälle, att jemte en fullständigare undervisning
i Christendomen, få lära räkna och skrifva samt att erhålla någon kännedom
i Fäderneslandets Historia och Geografi. Icke eller är det numera sällsynt
att se den förmögnare allmogens barn besöka de allmänna skolorne uti Städerne,
af hvilka en del, och synnerligast Trivialskolan i Örebro, länge varit
i åtnjutande af ett förtjent förtroende för det nit, hvarmed ungdomens så
intellektuela som moraliska bildning derstädes blifvit befrämjad. - I de församlingar
åter, hvarest egentliga skolor saknas, bestrides barnundervisningen
ambulatorisk t af Lärare, hvilka tidtals uppehålla sig på an vista ställen, och
der krin" si" samla den närboende ungdomen.
.O ^ O # O
Helsotillståndet har i allmänhet varit godt, ehuru Länet året 1834 ej
15
undgick den i flere andra delar af Riket då äfven härjande Choleran. Förödelsen
på de tvenne ställen, der farsoten här i Orten fick insteg, blef likväl,
sorn bättre, icke långvarig, och antalet af de offer den medförde ej så stort
man befarade, hälst ganska många af sjukdomen angripne, genom en ändamålsenlig
behandling återvunno helsan. Åren 1835 och 1836 visade sig.
Kopporna inom flera församlingar, men voro ej elakartade annorstädes än i
Nora och Lindes Socknar, hvarest några personer det senare året dogo uti
denna epidemi.
Å Lazaretts- och Kurhus-Inrättningen i Örebro hafva i medeltal årligen
blifvit vårdade och underhållne 225 Patienter; derföre kostnaden för år uppgått
tili omkring 4,000 Riksdaler Banco. Sedan Serafimer Ordens Gillet upphört
med och undandragit sig allt vidare understöd åt Lazarettet, och liärförut
varande Hospital, med dertill anslagne fonder, blifvit flyttadt ifrån Orten,
har Lazarettet, för bestridande af nödiga utgifter, ej att påräkna andra
inkomster än som af Kurhus-medlen dertill beviljas, hälst hvad Kollekt- och
öfriga insamlingar inbringa, är af föga betydenhet.
Fattigpersonalen, sorn, på sätt den jemnlikt Eders Kongl. Maj:ts Nådiga
befallning i Circulair den 5 Maj 1837, upprättade mitt underdåniga Memorial
af den 16 Februari sistl. år bilagde Tableau utvisar, vid 1836 års slut,
uppgick till ett antal af 2,831, deraf dock nära hälften finnas upptagne under
rubriken: ”tillfälligt behöfvande,” understeg väl sålunda med 87 personer
det antal, som, enligt Eders Kongl. Majrts Befallningshafvandes underdåniga
Berättelse om allmänna fattigförsörjningen i Länet år 1829, då af fattigvårdsmedlen
åtnjöto underhåll eller understöd; men under den långvariga
fred, hvaraf Riket, i följd af Eders Kongl. Maj:ts vishet, varit i åtnjutande, samt
jordbrukets och näringarnes jemna förkofran, hade denna Personal otvifvelakligt
vida betydligare förminskats, derest icke, genom det inom Kommunerne
i allmänhet rådande förbuds-system emot arbetsfolks flyttning ej allenast ifrån
den ena Församlingen till den andra, utan till och med från en till en annan
hy, eller rote, inom samma Socken, daglönaren, sorn sålunda med hvarje
år han upplefver ser kretsen för sin verksamhet inskränkas, derigenom
hetoges icke blott tillfället till, utan äfven hågen för arbete.
Eders Kongl. Maj:t sorn vid så många tijlfällen, med Dess Höga frikostighet,
underlättat armodets bördor, täcktes år 1813 till de fattiges understöd
här i Länet anslå en summa af 5,000 R:dr B:co, hvilken, vid ett den
26 Januari 1814 inför Eders Kongl. Maj:ts då varande Befallningshafvande,
med utsedde Fullmägtige från samtlige Församlingar i Länet, hållet sammanträde
öfverlemnades till förvaltning af en styrelse, benämnd Länets all
-
16
manna Fatlig-I)irelation. Genom af enskild man för samma ändamål äfven
donerade 500 R:dr samt å dessa kapital upplupna räntor, ägde denna allmänna
fattigvård, vid 1836 års slut, en fond uppgående till ej mindre än 11,669
R:dr 37 sk. berörde mynt. Under tiden af fondens såmedelst vunna successiva
tillväxt har likväl Direktionen ej ansett sig kunna bereda Orten annan
fördel af samma fond, än att meddela räntefria lån åt de församlingar sorn
dertill sig anmält, för att, medelst uppköp af rudematerier, under svårare år,
lemna arbetsföre fattige tillfälle att, genom deras förädling, förtjena sitt uppehälle;
Och bar Lerbäcks Församling alla år sig häraf begagnat. Då nu ett
närmare bestämmande af hittills spridda föreskrifter om fattigvård och dermed
gemenskap ägande ämnen är att förvänta, torde dock en ökad verkningskrets
för Direktionen, med dess disponibla tillgångar, snart vara att emotse.
Utom Gästgifvaregårdarne finnas nu ej flere än sex tillåtna krogar på
landet.
I afseende på Sockenmagazinerne i Länet hafva sedan år 1833 några
förändringar icke inträffat.
Örebro Sparbank ägde vid 1836 urs slut en behållning af 15,663 R:dr
23 sk. 2 rst. Banco. Dess fond har sålunda sedan år 1832 vunnit en förstärkning
af 3,409 R:dr 38 sk. 5 rst. Banco.
Efter de för denna Inrättning bestämde grunder stiftades år 1834 i Wiby
Socken en dylik anställt, hvars fond i början endast utgjorde 53 R:dr 32
sk. Sedan likväl Eders Kongl. Maj:t tili dess förstärkande Nådigst behagat
skänka 200 R:dr B:co och Inrättningen genom en omsorgsfull förvaltning tillvunnit
sig ett allt mer och mer stigande förtroende, bade densamma efter
blotta tvenne års tillvaro redan för värfvat sig en tillgång af omkring 1,333
R:dr 16 sk. nyssnämnde mynt, som derefter än ytterligare skall tillväxt.
År 1836 inrättades ock i Nora en Sparbank, som lika med de tvenne
nyss omförmälte med omtanka och noggranhet blifvit förvaltad. A id sistledne
års slut uppgick dess behållning till 4,922 R:dr 36 sk. B:co.
Genom Ångbåts- och Diligence-Inrättningarne har tungan af Gästgifveriskjutsen
här i Länet på det hela förminskats, ehuru tilloppet af resande, på
de närmast Ångbåts-stationerne varande ombyten, betydligt tilltagit de dagar
då Ångbåtar komma och gå; — men, enär en stor del af allmogen, i synnerhet
vid stråkvägarne, ännu fortfar, att i skjutsningstillfällen påräkna en säker
bifört jenst, des tornera värderad, som den genast inbringar penni ngen, och
detta landtmannen tryckande onus icke, såsom sådant, allmänt anses, måste
öfver
-
17
öfverenskommelser om skjutsens ställande på Entreprenade både fördröjas och
försvåras.
5:o Städer. '
Örebro, hvars folkmängd år 1836 utgjorde 4,145 personer, har under ifrågakomne
tiden, hvarken i afseende på Stats- eller Stads-Bidrag, handel,
handtverkerier, eller öfrige borgerliga Näringar undergått någon märkbar förändring,
emot hvad förre underdåniga Berättelser derom innehålla; hvilket
den för Städerne upprättade underdånigst bilagde Tabell äfven upplyser. Yäl
anlades år 1833 en Snusfabrik, som, drifven uti ej obetycllig scala och ägande
jemn afsättning af hvad som tillverkas, synes försäkra innehafvarén en säker
utkomst; men deremot blef vid samma tid nedlagd den straxt invid
Staden, för omkring 20 år tillbaka anlagde Klädesfabrik, sedan tvenne idkare
af denna handtering, hvar efter annan, kommit på obestånd.
Rederiet i Staden minskas årligen, hvartill Ångbåtsfarten är en hufvudorsak;
och upphör med år 1841 den af Staden hittills utöfva de uteslutande
rättighet att derifrån med sina Fartyg till Stockholm transportera Bruks-effecter
och andra varor.
Nora, som 1836 hade 756 innevånare, drifver ännu en tämmeligen lönande
handel med Bergsallmogen, så att köpmännen i allmänhet hafva sin utkomst;
deremot är förhållandet, hvad handtverkerierne vidkommer, alldeles motsatt.
Orsaken dertill vill man härleda från en i senare tider utvidgad Näringsfrihet,
utan motsvarande deltagande i borgerlig tunga, uti förening med hågen
att i förtid vinna mästerskap, och den gesäller i författningarne medgifne rättighet,
att efter behag ombyta arbete och kringdrifva landet.
Uti Lindesberg och Askersund, som hvar för sig äga en folkmängd af
omkring 800 personer, synas, så bandel som handtverkerier beklagligen vara
i aftagande. Anledningarne härtill äro, hvad de senare beträffa, förut i underdånighet
antydde; och räknas, såsom i synnerhet bidragande till handelns
i dessa Städer förfall, de flere så kallade Contingent-handlande, som numera å
landet fått sig nedsätta, börandes härvid, hvad Askersund, angår, icke eller
förbises, att handeln med spanmål och bränvin, som der drifvits i betydlig
scala, nu är och blir en allt mer och mer allmän Näringsgren för landtmannen.
Den förkofran rörelsen i sistnämnde Stad förväntat af Götha Kanal bar
ännu uteblifvit, och uppgifves såsom härtill bidragande, att afgifterne för KaFemärs-Berättelse
för Örebro Län. 3
18
nalfarten skola vara så dryga, alt de fleste varor med fördel förskaffas landvägen
till Askersund frän Örebro och andra Orter.
Skolor och fattigvårds anstalter i Städerne finnas i enahanda skick,
som tillförene. Örebro Slott i Lands-Cancelliet den 13 December 1839.
E. J. BERGENSCHÖLD.
ALB. NYBERG.
2&D&<§1* SdälhaS
- \ ''
BEFALLNINGSHAFVANDES
UTI
W er mlands Län
TILL
QKDIKBQto ÄIAJsii*
/ underdånighet afgifne
FEMÅRS-BERÄTTELSE,
för Åren 1833, 1834, 1835, 1836 och 1837.
schern!
ECKSTEINSKA BOKTRYCKERIET.
Underdånigste Berättelse!
J 7å jag nu, enligt nådig föreskrift, i underdånighet aflemnar Berättelse om
tillståndet i Wermland under de fem åren från och med 1833 till och med
1837, torde det Nådigst tillåtas mig att åberopa hvad jag om Länet och dess
Näringar i allmänhet omständligen yttrat i mina fyra föregående femårsberättelser.
Under de år, som denna underdåniga Berättelse omfattar, har Länet,
dock lyckligtvis endast tili några få orter och kort tid varit hemsökt af den
härjande cholera-farsoten, äfvensom det lidit af svaga skördar åren 1833,
1836 och i synnerhet 1837, samt det sednare året jemväl af en för afsättningen
af provinsens hufvudsakliga produkter, jern och trädvaror, ofördelaktig
konjunktur. Missöden, som åtminstone under åren, då de inträffat, skapat
många bekymmer både för jordbrukaren, närings-idkaren och funktionärerne,
i tlere Församlingar mångdubblat fattigpersonalen och således verkat hämmande
på det allmänna välståndet. Detta oaktadt har man härunder icke bemärkt
för någon längre period ett stillastående i industri och näringar, utan
tvärtom ett nästan oafbrutet arbetande att förbättra och utvidga i synnerhet
jernliandteringen och träd varuhandeln, samt såmedelst vinna en ersättning för
lidna förluster.
När cholera-farsoten sommaren år 1834 först utbröt i åtskilliga af Länets
hamnar bland besättningarne å fartyg kommande från Götheborg, der
sjukdomen redan förut börjat, vidtogos genast -alla de försigtighetsmått oell
spärrnings-anstalter för att hindra farsotens kringspridande i Länet, sorn, enligt
Eders Kongl. Maj:ts då gällande författningar voro medgifne. Den allmänna
öfvertygelsen här i provinsen om sjukdomens smittosamma beskaffenhet
och farhågan att se den fortplantad och förd in i landet lill bruken och
sågverken med deras talrika samt ofta mindre snygga arbetare, underlättade
spärrnings-åtgärderna. Transporterne af brukens effekter till liamnarne, hvarifrån
de sjöledes afsändas, afslannade nästan alldeles, medan farsoten der eller
i närheten deraf var gångbar. Vid sjukdomens upphörande på hvarje
ställe, der den visat sig, iagttogos ytterligare försigtighetsmått med rening och
4
karantän; och huru man än må anse dessa spärrnings-åtgärder och försigtighetsmått
samt deras verkningar, så blef dock farsoten icke allmän här i Länet,
utan efter två månaders förlopp sedan dess utbrott, afstannade den alldeles,
och såsom jag vill erinra mig, tidigare än i någon annan af Rikets provinser,
som sjukdomen allvarligen hemsökt. Under denna bekymmersamma
sjukdomstid visade sig likväl att mycket kan i municipalväg tili vägabringas,
och att oaktadt förvillelser ofta under sådant sysslande inträffa, hvilka fordra
rättelser, detta i vår äldsta samhällsordning ingående moment dock ännu
må kunna i nödens stund med framgång tillitas.
Till afhjelpande af det bekymmer för bergning, som syntes hota den
arbetande klassen i Länet, i följd af 1836 års felslagna skörd, behagade Eders
Kongl. Maj:t, uppå min underdåniga hemställan nämnde års höst, icke allenast
Nådigst tillåta, att återstoden af det anslag 5,000 R:dr, som Eders Kongl.
Maj:t den 18 Maj 1831 beviljat för anläggning af en väg emellan norra och
södra Finnskoga Kapeller och för mossors utdikning inom Elfvedahls och
Fryksdalils Häraders Finnbygd skulle få af mig på lämpligaste sätt användas
för att hygga en annan nyttig väg emellan Syslebäck i Dahlby Socken, der
allmänna landsvägen söder ifrån slutade till Idöljes hemman, der Finnskoga
Församlings Kapell är uppfördt, utan ock i Nåder förklara, attén summa af
högst 40,000 R:dr kunde af äldre spanmålskreditif-fonden få påräknas för att
i mån af behofvet, fördelad i mindre belopp, af mig utlemnas i räntefria
lån till påföljande årets slut till dem af Länets församlingar, hvilka iklädde
sig gemensam ansvarighet för återbetalningen inom bestämd tid och åtoge sig
att använda medlen till beredande af arbetsförtjenst åt sådane församlingarnes
invånare, som under året saknade lifsbergning. Under 1837 års vår och
sommar komrno likväl få arbetare till vägbyggnaden, och såsom räntefria lån
under förenämnde vilkor, uttogos det året endast af 9 församlingar tillsammans
7,166 R:dr 32 sk. Man hade ännu bättre förtjenster genom skogshyggen,
timmerflottning samt arbeten och transporter för Bruken, än det omnämnda
vägarbetet kunde lemna, och de flesta församlingar drogo i betänkande
att åtaga sig besväret med penningelånen och deras användande lill
arbetsföretag samt redovisande, så länge de sjelfva derförutan hade arbetsförtjenster
att erbjuda sina obemedlade medlemmar, eiler utan allt för stor
tyngd kunde försörja sina fattiga; men 1837 års skörd slog sämre ut än det
föregående årets, och stagnation inträffade äfven under 1837 i jern- och trädvaruhandeln,
hvarigenom Bruksägare och Timmerhandlare, hvilka redan hade
betydliga kapitaler fästade i oförsålda tillverkningar, nödgades dels att i
betydlig män minska, dels ock alt alldeles vägra förlager, som eljest vanli
-
5
gen varit gifna allmogen oell arbetare på tjenstbarheter för Bruten, på skogseffekter
och timmerflottning. De svåra följderna för den arbetande klassen
af detta sällsporda förhållande, visade sig väl icke fullkomligt förr än på vintern
och våren 1838, och händelserna under det året utgöra icke föremål
för denna Berättelse, men emellertid hade jag, befarande att penninge-tiilgångarne
i Länet icke voro tillräckliga för införskrifning från sädesrikare provinser
af behöflig spanmål till brödföda och utsäde under det följande årets
sommar, redan i Oktober månad 1837 hos Eders Kongl. Maj:t underdånigst
anhållit om ett anslag af allmänna medel, att utlånas i berörde ändamål,
emot säkerhet, till välkände Handlande, och Eders Kongl. Maj:t täcktes under
den 17 November samma år Nådigst ställa till min disposition en summa
af 50,000 R:dr Banko till utlåning för spamnåls-uppköp och bestämd återbetalning
Mars månads slut 1839 med 4 procents ränta. Hvad nytta provinsen
i allmänhet dragit af detta låneanslag, som genast efter det medlen i
December månad 1837 hit ankommit, utlemnades till 7 handlande i Carlstad
och tvenne handlande i Christinehamn, tillhör icke eller denna min underdåniga
Berättelse; likväl kan jag nu icke lemna onämndt, alt högst betydliga spanmålspartier
på våren och sommaren inskeppades till Länet genom nämnde Handlandes
försorg och tillhandahöll os Länets invånare för priser ganska billiga oeh
låga i jemförelse till dem, sorn i nästgränsande provinser den tiden voro gångbara.
De 7,166 R:dr 32 sk., hvilka, på sätt ofvan omförmäldt är, 9 församlingar
år 1837 ultogo såsom räntefria lån för att bereda arbetsförtjenst åt sina
fattiga, hafva enligt lemnade redogörelser blifvit för ändamålet med fördel
begagnade; och denna utväg att undsätta sina fattiga, anlitades det följande
året af 35 församlingar, så att en summa af 21,200 R:dr då till dem utlånades.
Uti mina förra underdåniga Femårs-Berättelser har jag yttrat och redogjort
för min öfvertygelse om olämpligheten af direkta understöd af staten
till de behöfvande under inträffande missväxtår. Trogen denna min öfvertygelse,
hafva mina underdåniga hemställningar om undsättning för Länet.under
de nu omförmälte tillfällen allenast afsett tillgång på medel till hitförskaffande
och tillhandahållande emot billiga priser af tillräckliga partier spanni
ål, och till beredande af arbetsförtjenster för de medellösa. De funnos,
åtminstone då behofvet framträdde samt genom tidnings-artiklar på brukligt
sätt utbasunades och förstorades, som ansågo de omnämnde åtgärderna otillräckliga,
om icke kraftlösa; men utgången synes mig hafva bevisat motsattsen.
Dessutom böra väl icke understöd i något fall vara sådaua att de lemna dem
som derföre äro föremål, tillfälle att åsidosätta hushållning och eget arbete,
6
sorn dock alltid äro de säkraste medlen för den nödställde att hjelpa sig utur
sin förlägenhet.
Länets allmänna beskaffenhet.
Den efter min tanke temligen utförliga beskrifning, som jag i mina förra
underdåniga berättelser lemnat om Provinsens läge, jordens beskaffenhet och
dess vattendrag, torde det tillåtas mig att nu åberopa. De till antal oafbrutet
tillväxande invånarnes omtanka och arbete för odlingar, för näringarnes
förkofran och för lättade'kommunikationer verka utan tvifvel efterhand omskapande,
men dessa verkningar visa sig icke genast, och det nya skick, sorn
såmedelst framkallas, framskrider långsamt, ofta omärkbart inom ett landskap,
hvars jordyta är i allmänhet mager och der inträffande missväxter ofta
beröfva den idoge frukten af sitt arbete och tillintetgör hans beräkningar.
Genom utdikning af kärr och mossar och skogsröjningar tillökas årligen,
ehuru flere år endast med få Tunneland, den odlade och skördgifvande jorden,
men såsom ett större odlingsföretag, som äfven på klimatet må kunna
ega inflytande, bör nämnas den uttappning af sjön Uppsjön i Wisnums Härad
och Socken, som på enskifta jordbrukares bekostnad blifvit under sednare
åren verkställd och hvarigenom en areal vidd af mer än 175 geometriska tunnland
med lergrund förmodas kunna inom få år till fruktbärande fält förväntas.
Genom ett enskilt Bolags försorg har en ny väg af nära en mils längd
blifvit upparbetad emellan Philipstad och Yngshyttans Gästgifvaregård till
undvikande af den mängd svåra backar, som finnas å den gamla, öfver betydliga
berg och höjder anlagda vägen deremellan. Icke blott för resandes
bättre fortkomst och beqvämlighet är denna väganläggning af synnerlig nytta,
utan äfven och egentligen för de tunga Tackjerns och Malmtransporterne,
som der oafbrutet fortgå och hvilka å den gamla backiga vägen ej utan stora
s vårigheter verkställdes.
På allmän bekostnad eller med återstoden af de 5,000 R.dr Banco, sorn
Eders Kongl. Majit, enligt hvad ofvan omförmält är, år 1831 behagat ställa
till min disposition för att bereda den utefter gränsbandet emot Norrige boende
fattige Finn allmogen avbetsförtjenster i eller nära deras hemort, och
hvarom i min förra femårsberättelse förmäles, har en vägbyggnad emellan
Sysslebäck samt Höljes och Båtstad i Dahlby socken af Elfvedahls Härad af
nära tre mils längd blifvit företagen, hvilken väg, såsom utgörande fortsättning
från Sysslebäck norrut af allmänna landsvägen, som genom nämnde Härad
löper långs Clara Eif, anses blifva nyttig för kommunikationen med Häradets
nordligaste del och med Tryssilds Prostgäld i Norrige samt dervarande skogstrakter,
hvarifrån betydliga partier trädvaror årligen för Svenska Timmerhandlares
räkning nedflottas på det omförmälte vattendraget. Denna väg har dock
icke inom de ifrågavarande fem åren blifvit fullbordad.
Invånarne.
Enligt Skattskrifnings-längderne utgör Folkmängden i Länet, Städerne
inberäknade:
För år 1833, Skattskrifne män 44,897
d:o qvinnor 46,093
Befriade män 36,553
d:o qvinnor 37,032
164,575.
För år 1834, Skattskrifne män 46,037
d:o qvinnor 47,421
Befriade män 37,736
d:° qvinnor 38,054
För år 1835, Skattskrifne män 45,831
d:o qvinnor 47,309
Befriade män 38,617
to qvinnor
För år 1836, Skattskrifne män 47,921
d:o qvinnor 49,490
Befriade män 38,653
d:o qvinnor 39,057 „
*
121.
Fw år 1837, Skattskrifne män 49,296
d:o qvinnor 50,845
Befriade män 38,647
d:o qvinnor 39,382
178,170.
Medium häraf:
Skattskrifne män 46,796
d:o qvinnor 48,231
Befriade män 38,041
to qvinnor 38,487 ^ ^
8
Efter hvad berättelsen för de näst före 1833 förflutne fern. åren visar,
hade medium af folkmängden för de åren utgjort 157,118 personel’. Skillnaden
emellan detta och ofvanstående medium belöper sig till 14,438, hvarmed
folkmängden i Länet alltså under de ifrågavarande fem åren från och
med 1833 till och med 1837 ökat sig; och anmärkningsvärdt synes dock, att
minsta tillökningen under dessa åren varit 1835 eller året näst efter det då
Riket hemsöktes Cholera farsoten.
Tabellverket utvisar deremot högre och tillförlitligare ziffertal hvad folkmängden
i Wermland angår, än förestående utur Skattskrifnings-längderne
liemtade summor; och orsaken, att dessa längder och Presterskapets anteckningar
äro i betydlig mån skiljaktige, kan icke anses allenast vara den, att
åtskilliga personer, vid flyttningar från en till annan ort, af tanklöshet eller
äfven med vilja undgå eller undandraga sig skattskrifning. Deremot tror jag
den omständighet, att de flesta församlingars protester emot och stora farhåga
för Torpares och Dagsverkskarlars inflyttning från annan socken, när de
äro gifta, föranleda, att ett ej ringa antal sådane hushåil icke blifva i Skattskrifnings-längderne
upptagne. Till Bergsbruket, Timmerhuggningen, flottningen
och Sågverken i Provinsen erfordras en mängd arbetare, som af dessa
näringar och icke af jordbruket, för hvilka de egentligen äro öfverflödige, hafva
sin bergning; och till denna klass kan äfven anses höra de så kallade
Backstugusittare eller sådane, som efter löfte af jordegare fått på något hemmans
skog uppföra stugor till beboende, med ringa eller ingen jord dertill,
samt lefva af dagsverkspenningen. När dessa arbetare och Backstugusittare
se sig nödsakade, att för bättre utkomst skull flytta till annan ort, än der
de först slagit sig ned och gift sig, vägras dem gemenligen af församlingen
dit de vilja flytta, att der med sitt hushåll blifva intagne, äfven om dem lyckats,
att få löfte om tjenst såsom Torpare hos någon af församlingens medlemmar
eller bostad på dess grund; och vid sådane händelser, hvilka ofta inträffa,
utan att vara kände af dem som förrätta Skattskrifningarne, blifver vanligen
ett sådant flyttande hushåll, åtminstone för året, uteslutet utur Skattskrifningslängderne.
Det må medgifvas, att bland dessa Backstugusittare, hvilkas antal
under de sista tjugu åren i åtskilliga orter betydligen ökat sig, finnas de
fattigaste, mest vanlottade och minst arbetssamma af Länets invånare; — ty
smaken för ett visst oberoende och dermed förenad motvilja att tjena leder
otvifvelaktigt mången dertill, att skaffa sig en sådan bostad och gifta sig,
förlitande sig tämmeligen sorglöst allenast på sin råa arbetskraft; ooh församlingarne,
med skäl befarande, att de flesta af dessa Backstuguhjon eller
deras
9
deras barn skola förr eller sednare falla fattigvården till last, göra derföre
allt för att motverka sådane arbetares bushålls inflyttning. Denna arbetsklass
är emellertid för Provinsens näringar både gagnelig och behöflig, och skulle,
om dess antal någorlunda rättade sig efter arbetstillfället, men icke såsom
händelsen är, å flera orter växte vida derutöfver, vara för fattigvården föga
betungande.
Näringar.
Jordbruket, denna Provinsens modernäring, bar under den tid, hvarom
denna berättelse handlar, icke varit försummad, utan framgått med förbättringar
af flere slag, oaktadt skördarne i anseende till missgynnande väderlek
under åtskilliga år, såsom 1833, 1836 och 1837, varit svaga. Gräsodlingen
bar visat sig i ett säkert tilltagande, och jordens cirkulationsbruk med gräsfrösåning
och artificiella vallar är allmännare införd t bos allmogen, som insett
fördelen deraf; hvarjemte man nu vinlägger sig om åkerjordens omsorgsfullare
dikning än tillförene brukligt varit. Genom föranstaltande af Länets
Hushållningssällskap bar Agronomen Jonsson två till tre månader hvarje år,
från och med 1833 tillhandagått i Länet de landtbrukare, som för jordbruket
och dermed gemenskap egande ekonomiska företag påkallat hans råd oell
biträde; och under hans ledning hafva denna tid på flera egendomar förbättrade
dikesanläggningar, ängsvattningar, vattenfördämningar, mossodlingar och
väg-macadamisering blifvit företagne. Då en blifvande skörd i väsendtlig
mån beror derpå, att jorden för densamma ordentligt och väl beredes, har
Länets Hushållnings Sällskap för att tillvägabringa en jordens omsorgsfullare
plöjning än den vanliga, infört täflingsplöjningar i Provinsen, enligt Engelsmännens
och Skotta nies exempel. Sådane plöjningar verkställdes åren 1836
och 1837, och omfattades med allmänt intresse, hvarom närvaron af Possessionater
och allmoge från aflägse orter vittnade. Utsatte pris och gratifikationer
till uppmuntran för de täflande utdelades jemväl första året på enskild
Possessionats och andra året på Hushållnings Sällskapets bekostnad; och Sällskapet
är betänkt att låta dessa täflingsplöjningar fortfara samt af instruktions^
plöjningar föregås.
Boskapsskötseln. För dess förbättring hafva väl åtskillige Possessionater
sökt verka, men allmogens ladugårdar vittna ännu icke om några synnerliga
framsteg deri; dock bör man kunna hoppas, att sedan fördomarne emot gräsodlingen
nu försvunnit och den, såsom förut omförmäldt är, kommit i tilltaFemårs-Berättelse
för Wermlands Län. 2
10
■ ' x - • /
gande, mera omtanka än hittills, skall egnas åt Boskapsskötseln, och man allmänt
inse att densamma måste stå i förhållande till ett förbättradt jordbruk.
Skogarne. Någon hushållning dermed har aldrig varit i Wermland iaktlagen
och är i sjelfva verket oförenlig med det sätt, hvarpå landet blifvit
röjdt och och beboeligt gjordt. Redan för ilera tiotal år tillbaka har det varit
förutsagdt, att skogarne skulle med det brukningssätt, som ägde rum, vara
inom få år derefter alldeles uthuggne och medtagne; men skogsägarne läto
deraf icke hindra sig att fortsätta den gamla afbrukningsmethoden, och spådomen
har visserligen icke ännu gått i fullbordan derföre, att den var grundad
på origtig beräkning både hvad angår konsumtion och återväxt. Invid de
större vattendragen äro dock skogstillgångarne nu mera icke betydliga, utan
liemtas det mesta timmer, hvarmed sågverken i Länet och vid Trollhättan
förses, från de, intill mindre vattendrag, som falla i de större, belägne skogar,
och en ej ringa del deraf äfven från trakter i Norrige, hvarifrån timret kan
på Clara Eif nedflottas. Önskeligt vore, att jordegare kunde förmås att göra
något för de ödelagde skogarnes återväxt, och att iakttaga en mindre förstörande
afbrukning än den vanliga, af dem som ännu finnas. Den misshushållning,
som hittills ägt rum, utan att Skogarnes fullkomliga utödande deraf redan
följt, synes bevisa, alt den minsta hushållning med dem skall hafva förmånliga
verkningar.
Bergsrörelsen. Grufvubrytningen har under ifrågavarande åren med
drift fortgått och malmtillgångarne hafva i de gamla grufvorne bibehållit och
för något år äfven ökat sig, hvaremot afkastningen i Långbans grufvor visat
sig i bestämdt och starkt aftagande. I afseende å grufvelnjshåilningen har
vid Persbergs grufvor ett länge eltersträfvadt mål blifvit ernådt genom flere
grufvors förening till ett större Bolag. Den förökade arbetskraft, som betingsaflöningen
framkallat och den besparing i kostnaden för lysningsämne, som
begagnandet af lampor i stället för ljus åstadkommit, hafva väl bidragit till minskning
i brytningspriserne, men stegringen i andra materialers pris, serdeles skogseffekternas,
har absorberat dessa fördelar. Malmuppfordringen har varit följande.
Bruten Malm. Plockad och vaskad Malm.
år 1833 . . . . 45,767 Tunnor 21,441 Tunnor
„ 1834 .... 50,825 „ 23,731
„ 1835 .... 51,462 „ 20,132 „
„ 1836 .... 54,161 „ 22,126
1837 .... 58,654 „ 26,420 „
Summa 260,869 Tunnor 113,850 Tunnor
eller i årligt medeltal 52,173 d.o 22,770 d:o
11
hvarje tunna beräknad till två Skeppunds Bergsvigt. Sjömalm har blifvit
upptagen på flera orter i Länet samt funnen och inmutad uti nästan alla
sjöar i Fernebo, Elfvedahls, Fryksdalds, Jösse och Nordmarks Härader. Myrmalm
har i synnerhet förekommit i sistnämde Härad, hvarest den på betydliga
vidder till tämmelig renhet blifvit anträffad. Skulle förbrukningen af
dessa malmer tilltaga eller sättas i förhållande till tillgången, kommer sannolikt
malmupptagningen att utgöra en icke obetydlig folknäring.
Röna Koppargrufva i Östmarks Socken af Fryksdalils Härad blef af ett
Engelskt Bolag, med till största delen Engelska arbetare bruten ungefärligen
halfva året 1833, men utan någon malmvinst. Det är dock anmärkt, att man
kunnat anse dessa Engelska grufvu-arbetare i flit, ordning, drift och konstfärdighet
förhålla sig till de Svenska som 10 till 1; men de förres aflöning till
de sednares som 15 till 1.
Tackjernstillverkningen har vid en del Bruksägares Hyttor, serdeles de
Uddeholms Bolag tillhörige och Dalkaris-sjöhyttan betydligen stigit så i techniskt
som ekonomiskt afseende. Användandet af Rostugnar och varmbläster
har mycket förökat och förbättrat tillverkningen, hvarjemte, genom begagnandet
af uppsättnings våg och blåsnings journal, det blifvit möjligt, att ej blott
kontrollera blåsningens gång, utan äfven deraf draga rcsultater, om hvilka man
förut endast egde aning. Vid Bergsmanshyttorne står deremot allt på den
gamla foten, emedan Bergsmännen ännu icke fattat förtroende för de nya
methoderne, utan ihärdigt vidhänga gamla vanor, ehuru bandteringen numera
på det sättet bringar dem ringa och stundom ingen vinst. Skulle någon af
dem vara böjd att vidtaga de tidsenliga förbättringarne, så hindras han deri
af de öfrige, som med honom äro i sambruk. Sjö- och Myrmalmer hafva
till icke ringa qvantiteter blifvit afverkade vid Sunnemo och Bjurbäcks hyttor
och vid en ny masugn, Lyred kallad i Gunnarskogs socken, vid hvilken
den första blåsningen lemnat full visshet derom, att af de i Fryksdahls och Jösse
Häraders sjöar befintlige sjömalmer kan ett ganska godt gjuttackjern tillverkas.
Stång]ernssmidet har under dé ifrågavarande fem åren, af hvilka 1835
och 1836 varit utmärkta genom ovanlig förmånlig afsättning af nämnde
vara samt 1837 åter af ett lika oväntadt som starkt fall i priset derå, bedrifvits
med synnerlig verksamhet. Den fördelaktiga ställning, i hvilken denna
näringsgren de förstnämde tvenne åren befann sig, har föranledt flera nya
spekulationer i denna väg, hvarföre år 1836 privilegier å vid pass 22,000
Skeppunds smide inom denna provins blifvit sökte; och kan man antaga, att
Wermländska Stångjerns tillverkningen år 1837 uppgått till 110,000 Skeppund.
Vid densammas jemförelse med Tackjernstillverkningen befinnes, att
12
den sednare ej uppfyllt två tredjedelar af Brukens behof. Äfven vid Stångjernssmidet
har man på flera stallen med fördel börjat använda varm luft,
och förbättringarne i denna del af jernhandteringen fortgå med raska steg.
Manufaktur smidet har blifvit tillökadt genom ett vid Stjernfors Bruk,
tillhörigt Uddeholms Bolag, inrättadt betydligt svartsmide och genom anläggning
vid Lesjöfors Bruk af en Fabrik för tillverkning af Filar. Denna sednare
tillverkning har till en början varit förestådd af en, genom Jern-Contorets
försorg införskrifven Engelsk arbetare, men hvilken nu mera återvändt
till sitt fädernesland, sedan lian gjort Svenska arbetare så kunniga i arbetssättet
och konsten, att deras tillverkningar kunna tälla med de bästa utländska.
Vid Långban har ett Stenslipverk drifvits och lemnat arbeten af Grafvårdar,
Vaser, Urnor, m. m. som vunnit mycket bifall.
Fabrikerj Bruk och öfriga Näringar. Ett Glasbruk har under ifrågavarande
tiden blifvit anlagdt och privilegieradt på hemmanet Emteruds grund
i Jösse Härad. Värdet af till verkningar ne vid detta Bruk uppgick 1837 lill
6,666 R:dr Banco, för hvilka tillverkningar 24 arbetare begagnades.
Äfven har en Tobaksfabrik i Carlstads Stad tillkommit, hvars tillverkning
år 1837 utgjorde i värde 13,000 R:dr och hvarmed 14 arbetare sysselsattes.
De äldre i Provinsen varande fabriker samt glas och Pappersbruk hafva
under de år, om hvilka berättelsen handlar, fortfarande drilvits.
Binäringar. Jagt och fiske idkas både till husbehof och afsalu, men
anses i allmänhet icke såsom lönande näringar, hvaremot allmogens hufvudsakligaste
binäringar bestå, såsom jag i mina förra underdåniga berättelser
anfört, i kolning och vinterkörslor tor Bruken, jemte det allmogen i Sunne,
Östra och Västra Emterviks Socknar samt Norra delen af Kihls Härad hemtar
betydliga förtjenster både inom Länet och i andra Rikets provinser genom
nyplöjning, timring och snickare-arbeten, hvari den äger synnerlig färdighet.
De olägenheter, som innevånarne i Länets medlersta och Södra delar,
äfvensom i andra provinser erfarit af utvandringar, hvilka ofta och isynnerhet
efter felslagen skörd göras af den fattiga och i allmänhet mindre arbétssamma
befolkningen i Fryksdahls och Eifvedahls Häraders Finnbygd och
Nordliga trakter, föranledde mig att, enligt mångas önskau år 1833, uppmana
Länets innevånare till bidrag i ändamål att uti hemorten sysselsätta och gifva
tillfälle till arbetsförtjenster åt denna vanlottade befolknings qvinnor, hvarigenom
åtminstone de med sina barn kunde från utvandringar afhållas. Icke
obetydliga sammanskott skedde i följd deraf och emottogos af en Kommitté"
bestående af åtskillige i orten boende, för saken nitälskande Ståndspersoner
13
Dessa sammanskott uppgingo dels till 74 tunnor Hafra, som afsändes till orten
utom den säd, som församlingarne i Fryksdahls Härads Öfre och Nedre
Tingslag insamlat och till Kommitterade direkte aflemnat, dels och af värdet
för den spanmål, hvilken lefvererad in natura på aflägsnare orter, der blifvit
försåld och af kontanta gåfvor, utgörande sammanräknade 954 R:dr 44
sk. 1 rst. Banco. Genom Kommiteens försorg inköptes ull och utlemnades
till allmogen för spillning samt tillverkning af strumpor och Vallmar, och
arbetslöner ne betaltes i säd, sill och salt, beräknade till billiga priser. I början
gick arbetet ej fort, derföre att många af de fattiga qvinnorna saknade
färdighet i att karda, spinna, sticka och väfva, ehuru de med glädje omfattade
tillfället till arbetsförtjenst, men genom det nit, sorn en af Kommitteens
ledamöter, Förvaltaren på Thorsby Brak B. M. Ullman, visat för saken, har
den inom Fryksände och Östmarks Socknar haft sådan framgång, att betydliga
partier Vallmar ända till 1000 alnar och äfven derutöfver, årligen från
nämnde Socknar ankommit till marknaderna här i Länet för att afyttras.
Den sålunda skapade näringens fortskridande beror dock ännu helt och hållet
derpå, att någon i den aflägsna orten boende ståndsperson vill fortfarande
egna tid och möda till rudimateriers upphandling och utlemnande, arbetslönernes
betalning och tillverkningarnes försäljande.
Handel i Landet. Såsom jag i mina förra berättelser omförmält, drifves
den med tackjern, stångjern, trädvaror, spanmål och andra förnödenheter för
Bruken; och afsättas på Götheborg till utrikes export Provinsens betydliga
produkter af jern- och trädeffekter.
Den Kanal och Slussanläggning vid Seffle i Näs Härad, som i min förra
femårsberättelse omtalas såsom beslutad, till förbättring af segelleden ifrån
Sulvik i Jösse Härad genom Gillbergs och Näs Härader till Wenern, har nu
blifvit fullbordad och år 1837 till begagnande öppnad. Till arbetet har
Eders Kongl. Maj:t nådigst behagat anslå af Statsmedel 91,(XX) R:dr; och Aktie-egares
teckning uppgå dessutom till 50,000 R:dr. Ännu återstå dock för
Kanal-Bolaget att verkställa åtskilliga muddrings-arbeten i vattendraget ofvan
Byelfven, der kanalen är byggd, för att göra det segelbart för så djupgående
fartyg, som vanligen begagnas för seglationen emellan Wenerns hamnar
och Götheborg; varande kanalens dimensioner desamma, sorn de vid Trollhättan.
För att bereda en genare kommunikation emellan Carlstad och Wenern,
än den gamla å Clarelfvens vestra arm till Skoghalls hamn, belägen nära tre
fjerdedels mil från staden, och för att erhålla en bättre och säkrare hamn
In den nyssnämda, i hvilken fartygen ligga för öppen sjö, är ett annat ka
-
44
nalax'bete år 1835 jemväl påbörjadt öster om Carlstad emellan Clarelfven och
det vid en vik af Wenern belägna Kanikenäset, der ny hamn kommer att
byggas. Hela sträckningen af denna kanal-linia utgör 3,000 alnar och dimensionerne
i kanalen äro afpassade efter de breda och grundgående fartyg,
som begagnas till transporter på Clarelfven. Till arbetet har Eders Kongl.
Maj:t Nådigst beviljat ett Statsanslag af 36,000 R:dr och Aktieteckningen dertill
utgör en summa af 44,700 R:dr, som sedermera med femtio procents
tillskott blifvit ökad.
Vid tvenne af de för varutransporterne hinderliga vattenfallen i Clara
eif, der varorna måste utlastas öfver Eden, förbi fallen fraktas och derefter
åter inlastas, nemligen: vid Munkfors och Forsshaga, hafva, till betydlig lättnad
i dessa landtransporter, jernvägar på enskildtas bekostnad blifvit inrättade
hvardera af vid pass 1,000 alnars längd. Vid Forsshaga är jernvägen
dubbel och anläggningen beräknad på ali möjlig fortgång i transporten.
Wermlands Provincial-Bank började sin verksamhet år 1833 och har
allt sedermera, under en noggrann förvaltning fortsatt sin rörelse och till ortens
invånares nytta och belåtenhet uppfyllt sin bestämmelse såsom kreditanstalt
till stöd för Provinsens näringar. Under sådane utomordentliga förhållanden
som 1837 års felslagna skörd och derpå följande fullkomliga stagnation
i ortens andra hufvudnäringar, jern- och träd varuhandeln, kunde visserligen
icke Provincial-Bankens tillgångar vara tillräckliga för dessa näringars
idkare att hjelpa dem utur förlägenheten, och för liandlanderne till spanmåls
uppköp; men förutan Banken hade tillståndet här i Provinsen den tiden
otvifvelaktigt varit vida bekymmersammare, än det blef, och inrättningen
behöll dock äfven under denna olycksperioden sin kredit. Redogörelse
för Bankens förvaltning och tillstånd, utvisande beloppen af dess fond, utlåningar
och vinst, har för hvarje år varit i allmänna Tidningarne införd, hvarföre
jag tror mig icke böra här någon sådan redogörelse upptaga.
Politisk Författning.
Kammarverk. Under de fem ifrågavarande åren hafva inga ödeshemman
blifvit upptagne eller några hemman i ödesmål förfallne; men genom
skattläggning af rekognitions-skogar hafva inom Öster-Sysslets Fögderi tillkommit
j*5:dels mantal.
Under nämnde år hafva hos Eders Maj:ts Befallningshafvande förordnanden
blifvit för Landtmätare sökte och utfärdade att verkställa 484 laga skiften
och 137 andra förrättningar.
15
Statsbidrag. De hafva utgått med mer eller mindre svårighet, allt efter
beskaffenheten af det föregående årets skörd, och konjunkturen derunder
för öfriga hufvudnäringar, I vissa orter, såsom Nordmarks och en del af Jösse
Härad, hafva under flera efter hvarandra följande år å skatterna betydliga
rester uppkommit, som icke utan stränga åtgärder och mycken möda kunnat
indrifvas. Detta förhållande torde få egentligen tillskrifvas den omständighet,
att dessa orter, vid de inträffade missväxterna, varit deraf mera lidande än
Länet i öfrigt; men måhända äfven till någon del, en ojemnhet i fördelnin
gen
af skattebördorna, eller att åtskilliga hemman i Nordmarks Härad äro
till sin natur för svaga att draga de dem tillhörande onera.
Politie. Någon förändring i Länets indelning, eller några för provinsen
särskilt gällande föreskrifter, i afseende å dess administration hafva icke under
den ifrågavarande tidrymden tillkommit.
Skolor. Tvenne nya sådana, hvari Vexelundervisnings-methoden följes,
hafva blifvit inrättade, den ena i Nyeds Socken och den andra vid Thorsby
Bruk i Fryksände Socken: men Allmogen fortfar ännu mångenstädes, der skolor
icke finnas, att för sina barns undervisning begagna ambulatoriska Skolmästare.
Hälsovård. På Kurhuset här i Carlstad hafva under uppbördsåret från
den 1 Maj 183G till samma dag 1837 blifvit vårdade 251 och på Lazarettet
härstädes 78 patienter, hvartill kostnaden utgjort, för Kurhuset 4,960 R:dr
10 sk. 2 r;st och för Lazarettet 1,205 R:dr. På Philipstads Kurhus hafva
under samma tid 4 patienter varit intagne, för hvilka underhålls-kostnaden
uppgått till 45 R:dr 42 sk. 8 r:st.
Fattigförsörjning. I detta ämne eller hvad angår fattigvårdens tillstånd
i Länet, orsakerna till fattigdomens tilltagande jemte hvad mera dermed sammanhang
äger, har jag, enligt Eders Kongl. Maj:ts Nådiga befallning den 30 November
1837, i underdånighet afgifvit omständeligt utlåtande, hvars innehåll
jag alltså nu anser mig böra, till undvikande af vidlyftighet, underdånigst åberopa.
Detta utlåtande, .äfvensom de uppgifter, hvilka Presterskapct affemnat
och som utlåtandet medföljt, visa, att församl i ngarne i allmänhet på lämpligt
sätt draga försorg om sina fattiga; men anmärkas bör, att då missväxt och
upphörandet för något år af de vanliga arbets-förtjensterna vid Bruken och
timmer-transporterna understundom förvandla större delen af befolkningen
uti en och annan af Socknarne inom provinsens norra del till behöfvande,
kan en sådan medellös församlings fatligvårdsanstalt vid slika utomordentliga
fall icke vara tillfy lies Igörande, utan måste andra hjelpmedel för dessa be
-
16
hofvande då sökas och beredas, hvilka jag förut i denna underdåniga berättelse
jemväl angifvit.
Sparbanker. De tvenne så beskaffade inrättningar, som, enligt hvad min
förra underdåniga Berättelse innehåller, i Länet finnas, nemligen: den ena i Carlstad,
stiftad 1822 och den andra i Philipstad, inrättad 1823, hafva under de
fem åren, om hvilka nu fråga är, varit mycket anlitade och måste således anses
hafva uppfyllt sitt ändamål.
Uti Carlstads Sparbank uppgick behållningen af der insatte medel vid
1837 års slut till 144,376 Pi:dr 39 sk. eller 100,691 R:dr 10 sk. mer än vid
1832 års utgång. Och uti Philipstads Sparbank var nämnde behållning den
30 November 1837 10,576 R:dr 20 sk. eller vid pass dubbelt så stor som
vid samma tid 1832.
Veterinär-Inrättning. Den genom Länets Kongl. Hushållnings-Sällskaps
försorg för vid pass 20 år sedan här vid Carlstad bildade Veterinär-anstalt
fortfar ännu och förestås af en Djurläkare, som åtnjuter en dock ringa lön på
stat, med förbindelse att, emot betalning efter taxa, vid förefallande boskapssjukdomar
tillhandagå.
Städer. Länets trenne städer Carlstad, Christinehamn och Philipstad
befinnas i afseende å deras handel och handtverkerier, samt äfven invånarnes
antal, i nära enahanda tillstånd, som då min förra underdåniga femårsberättelse
afgafs. Om någon egentlig tillväxt och förkofran i städernas omförmälte
borgerliga rörelser således icke kan anses vara vunnen under de fem
åren, som denna Berättelse omfattar, bör det dock erkännas, att ett tillbakagående
i välstånd, så vidt det förut existerat, icke eller kunnat bemärkas.
Af den kanal- och hamnbyggnad, som, enligt hvad ofvan förmält är, blifvit
vid Carlstad företagen, kan måhända i en framtid denna stads handel tillskyndas
fördelar, hvilka dock ännu icke kunna med visshet beräknas.
De föreskrifter, som från äldre tider varit gällande, angående vilkoren
för bosättningar och burskaps vinnande i Philipstad, och enligt hvilka ingen
fick der i staden idka handel eller handtverk, utan att äga så kalladt nummer
eller skogsrep, hvaraf endast ett bestämdt antal kunde innehafvas af Handlande
och likaså af Handtverkare, — föreskrifter, som afsett alt hindra stadens
tillväxt på Bergslagens bekostnad eller till dess skada i afseende på skogskonsumtionen,
hafva, genom Eders Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande den 13
Augusti 1835, blifvit i så måtto upphäfde eller ändrade, som stadgadt är, att
de rörande bosättningar och burskaps vinnande för Svenska städer i allmänhet
gällande föreskrifter skola äfven för Philipstad tjena till efterrättelse.
Hvad
v*6
17
Hvad inflytande delta stadgande kan hafva på staden och dess näringar har
dock icke kunnat visa sig under den korta tid, som, sedan det tillkom, förflutit.
De tvenne tabeller, hvilka, enligt Nådig föreskrift, höra åtfölja denna Berättelse,
varda underdånigst bifogade. Carlstad å Lands-Kansliet den 23 December
1839.
JOHAN af WINGÅRD.
H. F. OLDEVIG.
Fetnårs-Berättelse föi Wermlands Län.
'
' ■: ‘ ■ ' '
k .
.
k- -k'
BEFALLNINGSHAFVANDES
UTI
Vestmanlands
TILL
Hlk SL&jMP
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE,
för Åren 1832, 1833, 1834, 1835 och 1836.
ECKSTEINSKA BOKTRYCKERIET.
18 40.
Storniägtigste AUeraådigste Konung!
Oå det till underdånig åtlydnad af Eders Kongl, Maj:ts Nådiga Circtdairebref
den 7:de April 1821 åligger mig, att, angående tillståndet i Westmanlands
Län i Oeconomiskt och Statistiskt afseende, afgifva underdånig berättelse
för det Qvinqvennium, sorn börjas med år 1832, har jag, på det underrättelserne
måtte närma sig till tidepunkten för instundande Lagtima Riksdag,
ansett mig böra i denna underdåniga berättelse äfven antaga förhållandet
för år 1838, i förmodan att med dessa underdåniga berättelser åsyftas,
att vinna Upplysning och ledning vid lagtima Riksmöten, för bedömandet
af Landets ställning och intressen,
§. 1 Länets Allmänna beskaffenhet
är uti de förut af mig afgifne femårsberättelser beskrifven och har icke
egentligen undergått någon förändring.
Till den år 1828 af trycket utkomne åttonde förbättrade och förökade
upplagan af Tunelds Geographi, har jag, hvad detta Län beträffar, med flere
upplysningar tillhandagått och den beskrifning på Länet, sorn uti denna Geographi
förekommer, är både tillförlitlig och fullständig.
Den i stor scala uppå Eders Kongl. Maj:ts Nådiga befallning af Kongl.
Fältmätnings-Corpsen, med ledning af speciella geometriska kartor, genom landets
rekognoscering och med kontroll af triangelmätningar, upprättade karta
öfver Westmanland erbjuder den mest åskådliga och intressanta öfversigt af
landets beskaffenhet; och då det af Eders Kongl. Maj.t i Nåder anbéfalldte,
nu pågående arbete med denna kartas gravering å plåt, efter transport i något
mindre, men dock ansenlig scala, hinner fullbordas och kartan derefter
å trycket kan utkomma, hlifver Westmanland den första provins i ordningen, hvars
geographiska beskaffenhet kommer att på ett högst intressant sätt upplysas, tiM
följe af de åtgärder Eders Kongl, Maj:t sålunda i Nåder anbefallt.
4
Westmanlands Län har en af naturen gynnad belägenhet. Omgifvet nästan
på hela södra sidan af Mälaren och Arboga å (med undanlag af Torpa och Konung
Carls samt Sätterbo, söder om Mälaren och åen belägne, Socknar samt en liten del af
Arboga Socken och en del af Stadens mark, som äfven ligger söder om åen) genomkorsadt
för öfrigt af Hedströmmen, Köpings-åen, Ramnäsströmmen, Svartån
och Sag-ån, som alla ifrån norr nedflyta i Mälaren, samt af Strömsholms kanalen,
som gör Ramnäsströmmen segelbar och af Hjelmare kanal, som sammanbinder
Mälaren genom Arboga å med Hjelmaren, eger Länet dessutom
flere mindre vattudrag, sorn drifva anlagde vattuverk vid Bruk, Qvarnar, Sågar
och Herrgårdar, och erbjuda industrien ännu vidare tillfällen till begagnande
af den mäktiga vattukraften. Begåfvadt med malmstreck, hvilka i
synnerhet äro rikhaltiga på jern och äfven lemna Koppar, Silfver och något
bly, har Länet äfven i dess norra oell nordöstra delar betydliga skogar för
Bergverks och Bruksdriften; och slätterna i de södra och östra delarne samt
i trakten omkring Sala äro fruktbara på spanmål och foder, ehuru i olika
grader, dock öfverallt i samma mån, som jordbrukaren med mer eller mindre
omtanka och drift förstår att väcka och begagna sig af jordens alstringskraft;
och äfven i sjelfva Bergslagerne börjar naturen, understödd af en omtänksam
och klok jordbruksmethod, visa sin kraft att producera rika sädesoch
foderskördar på inskränkta, men väl odlade inegor. Också har, oaktadt
åtskilliga års mindre gynnande väderlek, och inträffade skador genom mask
å ängarne i flera delar af Länet, dock ingen allmän nöd uppkommit, utan
denna provins förmått, att gifva betydliga frivilliga bidrag till lindrande af
den nöd, som genom eldsvådor och missväxter i andra delar af Riket uppkommit.
Belägenheten i hjertat af Riket och den genom sjötransporter å Mälaren,
Arboga å och förenämnde tvenne kanaler, lättade kommunikationen så väl
med hufvudstaden som flere af Rikets provinser, innehar dessutom en förmån,
som detta Län njuter framför flera andra; och den förökade liflighet,
som sjöfarten, genom ångkraften, under de sednare åren vunnit, samt den
regelmässigt fortsatta Diligence-farten genom Länet hafva gifvit ytterligare anledningar
att erkänna och inse förmånen af denna Länets belägenhet.
Oaktadt Länet är föga vidsträckt, är dock skillnaden i klimatet uti den
södra och norra delen betydlig. Södra delen af Länet utgöres nemligen, till
det mesta, af slättland, och den Norra samt Nord-östra delen deremot af Bergsoch
Skogstrakter. Uti den södra delen är jordmånen mera gynnande för sä.
des- och foderkulturen, bestående till det mesta af lera och lermylla samt föga
svartmylla. Skogsorterne och Bergslagstrakterne bestå deremot för det mesta
5
af Sand- och lättjord, eller så kallad skogsjord, som för sädesodlingen är mindre
gynnande. På slättlandet utgör jordbruket, i följd häraf, hufvudnäringen,
men i Bergslags- och Skogstrakterne äro Bergs och Bruksnäringen och
den deraf beroende kohlningen hufvudnäringarne.
I södra delen är klimatet något blidare än i den norra. Våren kommer
tidigare i de södra delarne än i Bergslagen, der ofta vintern, med släde och
isföre, fortfar kortare eller längre tid efter i södra delen inträffad barmark,
och kan således jordbruket vanligtvis tidigare börjas i de södra än i de norra
delarne.
Till Bergslagen och Skogstrakterne höra i afseende på detta olika klimatförhållande
hela Bergslagsfögderiet, Vestra Schedvi Socken af Kongsöhrs Fögderi,
Ramnäs oell Sura Socknar, norra delen af Munktorps Socken i Strömsholms
Fögderi, Fläckebo Socken af Westerås Fögderi, Öster-Wåhla, Nora, Harbo,
Enåkers, Huddunge och Möklinta Socknar af Salilbergs Fögderi. En del
Socknar i gränsen emellan södra och norra delarne bestå dels af slättland,
dels af skogsbyggd.
Såsom ägande inflytande på landets klimat och naturliga beskaffenhet
och åsyftande förbättringen deraf torde här böra anföras de företagne hufvudsakligare
utdikningarne af kärr, mossar och sjöar.
På Hägervalls och Rockhällsmossarne hafva odlingarne blifvit verkställde
roed mycken omkostnad. Hägervallsmossen, tillhörande Skultuna Bruk, innehåller
omkring 300 tunnland, deraf ungefärligen två tredjedelar genom
grafvars och dikens upptagande samt flåhackning och bränning nu är odlad.
Detta odlingsföretag har kostat Bruksbolaget och särskildt Bruksdisponenten,
Herr Ryttmästare!! C. W. Hammarsköld, sammanräknadt 20,000 Ihdr Banco,
men icke lemnat något deremot svarande gynnsamt resultat. Största fältet,
eller midten af arealen, består af en ofruktbar flere alnar djup hvit- och
rödmossa, som gifver föga äring. Endast i skogskanterne, der mosslagret är
grundare och hvarunder på vissa ställen befinnes dyjord och lerbotten visar
sig någon mera växtlighet. Såsom exempel på den flit och kostnad, hvilken
på denna odling blifvit använd, kan anföras, att år 1837 på något meia
än 31 tunnlands nyodling, utom flåhackning eller mossytans sönderdelning
och omvändning samt rödjning, som ålit skedde efter ackord, 87701
famnar grafvar och diken af diverse dimensioner blifvit upptagne samt 4,500
dagsverken använde på bränning och nämnde fälts beredning till såning samt
inbergning af grödan å den förut odlade marken. En större arbetsstyrka användes
sistlidet år oell den enda glädje af odlingsföretaget för Bruksdisponenten
har varit, att han, under sistnämnde svåra år, kunnat gifva arbetsför
-
6
tjenst St 120 personer af Dahl-all mogen, som annars haele betungat denna
och angränsande provinser med tiggeri.
Od linga ine vid Bovalls- och Rockhällsmossarne äfven under Skultuna
Bruk, lill en vidd af omkring 120 tunnland, hafva gifvit bättre resultater.
Dessutom har Herr Ryttmästaren Hammarsköld verkställt en odling vid Frövi
sjö under Berga till en vidd af omkring 50 tunnland. Denna odling har
gifvit full skörd och förmodas komma att ega bestånd, men en annan af honom
verkställd odling om 15 tunnland på rödmosse vid Berga i Skultuna
Socken, har gifvit så dåligt resultat, att fortsättning af denna odling icke ansetts
löna mödan.
Tili aftappande af Ångssjön har, genom Herr Löjtnanten C. R. von Posts
och öfrige Strandägares gemensamma åtgärd, en graf om 750 famnars längd
och 3 alnars djup samt 6 å 7 alnars bredd i öfverkant blifvit upptagen sistledit
år, med stensprängning och pålning, hvarefter vattnet ifrån sjön påsläpptes.
Detta arbete, hvartill åtgått en kostnad af omkring 800 R:dr Banco, liar redan
visat förmånliga resultater, vid liöbergningen för innevarande år. Den omkring
sjön liggande ängsmarken var förut af sjön så vattudränkt, att allt höet
mäste bortföras med släpor, eller bäras, men i år hafva dragare kunnat vid
liöbergningen användas på den genom vattnets sänkning fastare blefne marken,
och höväxten liar håde till qvantitet och qvalitet betydligen förbättrats.
Sänkningen utgör i lodrät mätning 2| alnar. Största vinsten af detta företag
är beräknad derpå, att ett nedom sjön beläget dykärr derigenom blifver odlingsbart
och dess dyjord användbar till komposter för gödningsämnen till
åkerjorden.
Vid Kohlsva Bruk har under de sednare åren ett kärr om 100 tunnland,
samt ett annat om 11 tunnland genom sänkning af en sjö om \ mils
längd, samt genom utdikning och bränning, gjorts fruktbärande, äfvensom 51
tunnland, beväxte med. gröfre skog, blifvit rothuggne, plöjde och odlade.
Vid Åsby egendom i Bergs Socken bar nu mera aflidne Brukspatronen
Erdman under de sednare åren låtit uppodla Mossar om 70 tunnlands vidd,
hvilka förr stodo under vatten, men nu lenina omkring 200 lass hö i årlig
afkastning.
v ,
§. 2 Innevånare.
Folkmängden i detta Län utgjorde, efter sista Berättelsen 88,4-19 personer,
men är efter 1838 års mantals-skrifniugar ökad till 90,828 personer.
*1
Denna tillökning har inom städerna och de särskildte fögderierne uppkommit
på sätt som följer:
I Westerås
stad
" Arboga
dito
Köping
dito
” Sala
dito
Westerås
fögderi
Strömsholms
dito
’’ Kongsöhrs
dito
Bergslags
dito
” Sahlbergs
dito
och Wäsby
dito
Summa
Af den här uppgifne folk-nummern 90,828
personer äro
Antaletefter
sista berät-  telsen.
Närvarande
antal.
Förökning.
3,304
3,438
134
1,756
1,900
144
1,421
1,420
— 1
2,723
2,963
240
13,617
13,624
7
10,360
10,754
394
14,021
14,312
291
14,909
15,455
546
16,832
17,272
440
9,476
9,690
214
88,419 |
90,828
2,409
Mankön
Qvinkön
Mantals-
skrifne.
Man tilsfrie.
Summan af
hvardera
könet.
24,211
28,393
18,002
20,222
42,213
48,615
Summa
52,604
38,224
90,828
Härvid är att märka att, gemenskapen af armeen, såsom befriad ifrån
mantalspenningar, är uti förestående beräkning upptagen ibland de mantalsfrie,
eburu hörande till den mest arbetsföra och dugliga klassen af invånare.
Då folkökningen efter sista Berättelsen endast utgjorde 616 personer, eller
högst obetydligt öfver procent af 1827 års folkmängd och således blott
utvisade öfverhufvud en årlig tillväxt under det föregående qvinqvennium af
123 personer, men den nu tillkomne folkökningen af 2,409 personer svarar
närmast emot 2* procent af 1832 års folkmängd och mot en tillväxt öfver
hufvud af 401 personer under hvardera året, ifrån och med 1832,, täcktes
Eders Kongl. Majit häraf tinna, att folkökningen under de sednare åren varit
i en betydlig progression, och tilltagit utöfver den förra proportionen, oaktadt
icke alla sednare årens skördar varit förmånliga.
Orsakerna till denna folkökning äro att söka dels uti fredslugnet och
liufvrylnäringarnes förkofran, dels uti den allt mer och mer tilltagande plägseden,
att i tjenst antaga gifta drängar eller så kallade statkarlar, hvarigenom
tillfälle blifvit öppnadt för tjenstfolks-klassen att ingå tidiga giftermål,
dels också uti mängden af tillkomna oägta barn.
Äfven folkökningen har, såsom mycket annat, tvenne sidor, en god och
en ond; men för att med någon noggrannhet bestämma gränsorna emellan
den för samhället förmånliga elier mindre förmånliga och tilläfventyrs skadliga
folkökningen, behöfdes en mera detaljerad och på vissa grunder stödd
beräkning, än som nu vid mantals-skrifningar iagttages.
Folkets bildning och sedlighet har under ifrågavarande period tilltagit.
Hvad allmogen beträlfar och den arbetande klassen, beror dess bildning hufvudsakligen
på undervisningen i Christern! umea, som besörjes af Presterskapet;
men flere folkskolor äro under de sednare åren äfven i Länet inrättade,
och den allt mer och mer vid undervisningen utspridda lancaster-methoden,
här i Länet först genom Eders Kongl. Majrts donationer till skolorna i Westerås
och Arboga införd, lättar i betydlig mån undervisningens framgång.
Ehuru några egentliga Nykterhets-föreningar icke blifvit ingångna har dock
nykterheten i någon mån tilltagit. Detta beror på en ibland den besuttne
allmogen och den uppväxande generationen allt mer och mer stadgad öfvertygelse
och vunnen erfarenhet om dryckenskaps-lastens förderflighet.
Att hvad sålunda i allmänhet för Länet gäller, dock vidkännes vissa
partiella undantag, måste medgifvas. Uti olika Socknar och till och med någon
gång, i särskildta delar inom samma Socken, är förhållandet med folkets
bildning, sedlighet och nykterhet olika och skiljaktigheten beror äfven mycket
på olika näringsfång och lefnadsyrke. Den bästa och pålitligaste förbättring
är utan tvifvel den som utgår ifrån den fria öfvertygelsen.
Att ingå uti en speciell beskrifning på olikheterna i detta afseende inom
vissa distrikter och vissa klasser af invånare skulle emellertid blifva allt för
vidlyftigt.
Näringsfliten är likaledes mycket olika i olika trakter af Länet, och Iros
olika folkklasser. Bergs- och bruks-näringens egenskap är sådan, att de, som
dermed sysselsättas, blifva, genom arbetets reglerade ordning, hällne till flit.
Jordbruket tvingar väl också till flit, ty utan mycket arbete och ihärdighet
kan nödig utkomst derpå icke vinnas; men härvid beror mycket af hvars
9
och ens särskildta omtanka. Icke allenast ibland Adeln, Brukspatroner och
andra possessionater utan ock ibland allmogen hafva under de sednare årén
flera personer i alla trakter af Länet gifvit exempel af en berömlig näringsflit
vid jordbruket, sorn hafva en säker ehuru icke hastig inverkan på de öfriga;
ty en viss tröghet ligger i sjelfva lynnet hos folket i allmänhet, och
för alt väckas till större flit, behöfver allmogen och den arbetande klassen
vanligen en längre besinningstid och erfarenhet af de förmånliga påföljderna
for dem, som föregå med goda exempel. I skogstrakterna af Sahlbergs fögderi,
är slöjdfärdigheten i trädvarors förfärdigande märkbar, och vid momentet
om binäringar får jag tillfälle att särskildt omtala huru i några Socknar
fliten visar sig genom förfärdigande af mattväfnader af nöthår.
Välmågan ibland allmogen är i allmänhet mycket olika; men skuldsättningar
och lagsökningar hafva på de sednare åren tilltagit, hvilket hufvudsakligen
varit en följd af de mindre gynnande årsväxterna. Den årliga fluetuationen
i spanmåls-priserna inverkar också menligt på den allmänna välmågan,
hvilket icke lärer kunna förekommas så länge spanmålen icke genom rior och
andra tork-inrättningar bringas lill tjenlighet för magazinering och upplag för
flere år, samt så länge större kapitaler icke såmedelst ännu Blifvit ledda in i
spaumålsliandeln. Till en välgörande spanmålshandel skulle dessutom erfordras
större visshet om stabilitet i Rikets tullsystem, än hvad kloka spekulanter
hitintills kunnat påräkna. Ännu större och hastigare är omvexlingen af
priserna på foder, och af tillgångarne på denna för landtbruket nödvändiga
vara, emedan öfverskotten i ymnigare år högst sällan blifva besparade; och
detta förhållande verkar äfven mycket menligt på allmänna välmågan. Denna
olägenhet härrör dock endast af bristande omtanka hos hushåilarne.
Flera utaf de sednare åren hafva ängarne i Länet lidit stor skada af
mask, och fodertillgångarne derigenom varit högst knappa samt foderprisen
högt uppdrifne; så att råghalmen de sednare åren gällt ända till 10 R:dr
R:gds tjoget om 40 lispund.
I anseende till Länets jemnförelsevis med andra provinser stora resurser,
dels af bergs- och bruks-näringen, dels af jordbruket, och genom den förmånliga
afsättningen är dock ännu, öfver hufvud taget, så mycken fond af
välmåga i Länet, alt någon allmän nöd icke är att befara. Så väl ibland
allmogen, som ibland ståndspersoner, finnas flera i nästan alla delar af Länet
med betydlig förmögenhet och stundom rikedom. Pluraliteten af allmogen
bergar sig mer och mindre väl, och den arbetande klassens vana vid tarflig
het
utgör derjemte ett pålitligt grund-kapital för framtiden.
Femårs-Berättelse för Westmanlands Län. 2
Tillgången på arbetare har vanligen varit uti ett inverst förhållande emot
årsväxternas godhet; ty mängden af inhyseshjon och oberoende arbetare blir,
egentligen genom brist på födoämnen och stegrade priser på deras oumbärligaste
förnödenheter, tvungen att söka och antaga arbete, och konkurrensen
af arbetssökande sänker dags ver ks-pr isenia; hvaremot vid ymnigare årsväxter,
då hvar och en ibland förenämnde klass på sitt torp eller pianteringsland
får tillräcklig skörd, dagsverks-priserna höjas, i följd af en förminskad konkurrens
af arbetssökande.
De årliga markegångs-priserna på ett dränge-dagsverke hafva varierat emellan
21 sk. 4 r:st och 22 sk. 8 r:st Banko.
Tillgången på dagsverkare har i olika trakter varit olika och rättar sig
efter det olika antalet af i hvarje ort bosatte inhyseshjon och oberoende arbetaie.
Det vanliga är, alt hvarje jordbrukare med egen arbetsstyrka sköter
sin jord endast med biträde i andtiden af extra dagsverken.
Under den ifrågavarande perioden har det ovanliga förhållande inträffat,
att en stor del arbetsföra personer ej erhållit tjenster, en följd deraf, att en
mängd hemmansbrukare nödgats inskränka sig. Mången som förut lönat rättare
har nödgats sjelf förrätta denna syssla.
§. 3 Näringar.
Jordbruket utgör, på sätt ofvan närnndt är, en af Länets hufvudnärihgar.
Jordens brukningssätt fortfar ännu att i allmänhet vara träde och säde hvart
annat år, dock hafva några possessionater och bönder börjat med vexelbruk
och klöfverodling på trädesåker. Att jordbruket gjort framsteg sedan 1832
är obestridligt, ehuru ett rationelt åkerbruk med en ordentligen reglerad vexling
af sädesväxter, jordfrukter, artificiella foderslag och skidfrukter, eller så
kalladt cirkulationsbruk, ännu icke blifvit allmänneligen vedertaget, och de
derutinnan gjorde försök icke ens hunnit till den utveckling att man ännu
med säkerhet kan bedöma i hvad mån det rationella vexelbruket är passande
för den till det mesta af styf lera bestående jordmånen.
Emellertid beror jordbrukets förkofran hufvudsakligen på utslaget af dessa
försök och det torde derföre vara af intresse att här upptaga några ibland dem.
På Ullvi egendom i Kongsöhrs fögderi på slättlandet om 4 mantal bestående
af 149 tunnland 4 J kappland åker, 191 tunnland lif kappland
äng, men utan annan betestillgång, än på skogen om 120 i tunnlands viddy
har egaren Herr Häradshöfdingen P. E. Bosaeus, med öfvertygelse om det rationella
jordbruks-systemets värde, och med kännedom af den starkare produktion,
hvartill jorden i Bergslags-orten, ehuru af sämre naturlig beskaffen
-
11
liet, genom odlingsflit uppdrifves, anlagt ett fyrårigt cirkulationsbruk på det
sätt, att, sedan ängen genom en del åkers igenläggning bragts så nära som
möjligt till dubbel areal emot åkern, har den öfriga åkerjorden blifvit afdelad
i 4 gärden, hvardera om cirka 30 tunnland. Gärdet N:o 1 trädes första
året med en plöjning och 2:ne snedningar, gödslas med 80 enbetslass brunnen
spillning på tunnlandet oell besås om hösten med råg och hvete till 24 kappar
på tunnlandet. Andra året, sedan om våren på sista snöen klöfverfrö
blifvit isådt bland rågen och hvetet, skördas dessa sädesslag. Tredje året
lemnar gärdet klöfver i 2:ne skördar, som blommad, men icke mognad, torkas
på hässjor, hvad som icke åtgår till grönfodring; hvarjemte efter kiöfverskördarne
jorden höstplöjes. Fjerde året bär samma gärde potates och rofvor,
och i samma ordning brukas de andra 3 gärdena, så att af liela åkerjorden
hvarje år en fjerdedel trädes, af en fjerdedel skördas höstsäd, af en annan
klöfver och af den återstående fjerdedelen vårsäd och rotfrukter.
Genom detta brukningssätt är betet vid egendomen umbärligt till dess
slåttern å ängarne blifvit fullbordad. Endast en mindre afstängning å ängen
bibehålles och uppgifves till bete för mjölkande kor vid midsommarstiden;
och har egaren derjemte vunnit den visshet, att i vanliga foderår det
beräknade antalet af nio hästar, 80 stycken större och mindre boskapskreatur
samt 100 får bör kunna sålunda väl framfödas med en kalkulerad fodertillgång
af 793 lass hö, 100 tunnor rofvor och 75 tunnor potatoes. Af Ladugården
påräknas 2,224 lass gödsel, som med jordblandningar af omkring 200
lass och dessutom 300 lass köpt gödsel, lemnar utväg för cirkulationsmethodens
vidmakthållande på Åkerjorden, och dessutom till årlig gödsling af
tunnland af den sämre gräsvallen å ängen, som liöstetiden igenlägges med
gräsfrö i Råg, efter att hafva två år å rad burit bafra och undergått en sommar
trädning.
Huruvida detta brukningssätt, som ofelbart gagnar åker och äng genom
bättre gödsling och häfd, än i allmänhet deråt egnas, tillika efter en ökad
arbetskostnad lemnar samma behållning, som den vanliga trädesmethoden,
kan vid denna egendom ännu icke bedömmas. Först efter tvenne omlopp
lärer med någon tillförlitlighet kunna slutas om brukningssättets antaglighet.
I sin första användning har brukningsmethoden vid denna egendom medfört
uppoffringar. Ägornas enskiftade läge och tillfällen till gödseluppköp, äro omständigheter
som här gynnat antagandet af denna method, hvars bestånd emedlertid
vid nämnde egendom bexor derpå, om höstsäden lemnar 10:de kornet
i afkastning, kornet det 9:de, hafran det 7 å 8:de, ärter det 8:de och
potates det 6:te.
12
En annan skicklig landtbrukare, hvars egendom är belägen närä Stad,
har i flere år på sin åkerjord med framgång an vändt fyrårigt cirkulationsbruk,
med omväxling af Råg, klöfver, blandsäd och träde, hvilket synes tala
för methodens användbarhet, men äfven här inträffar det serskildta förhållande
af en belägenhet, som lemnar tillfälle till gödseluppköp, hvilket i allmänhet
icke kan påräknas.
I Bergslagen har vexelbruk länge varit begagnadt i så måtto, att jorden,
efter att hafva burit säd, igenlagts till ängsvall. Bristen på tillräckliga naturliga
ängar i detta couperade land, har föranledt detta brukningssätt flir
möjligheten att kunna framföda boskapskreaturen. Spanmålsbehofven fyllas
här vanligen genom köp ifrån slättlandet, dock har åkerbruket äfven i denna
ort under de sednare åren gjort framsteg.
Herr Brukspatronen S. von Stockenström, som eger betydliga egendomar
i Bergslagen, har genom flerfaldiga olikartade försök funnit följande brukningssätt
der i orten vara det förmånligaste, nemligen:
Den ängsvall, som. ämnas till sädesodling, nyplöjes om hösten, bejsädas
året derefter med vårsäd, upplöjes på tredje året i Juni månad och rågsås i
torfsyran hösten samma år, och igenlägges med gräsväxter åter till äng; men
det i Upland vanliga bruket att vid vårsåning nedmylla säden har vid flere
försök å bemäidte Herr Brukspatrons egendomar aldrig lemnat ett önskvärdt
resultat. Deremot har han gjort den observation att gammal råg, som, torkad
genom rökning i Eldria, blifvit sådd emellan den 10 och 25 Augusti
aldrig varit underkastad missväxt.
Åt sitt åkerbruk har bemäld te Herr Brukspatron boredt stor nytta de
sednare åren genom jordblandningar i den proportion att hälften ända till
|:delar af blandningen utgjorts af svart- och lermylla.
Herr Majoren Paul Tottie, hvars egendom Gäsjö äfven är belägen i Bergslagen,
har, genom årligen verkställde odlingar, dels på inom orten öflig t sätt,
förmedelst gräfning och dels de sednare åren med arbetare från Wermland,
på der brukligt plöjningssätt, tillökat sin åkervädd, med nära 20 tunnland.
Cirkulationen begagnas af honom på det sätt, att första året utsås hvithafra
(den svarta mognar icke), hvaraf tages mogen skörd, derefter jorden plöjes.
Året derpå utsås åter bafra, hvilken i medio af Juli månad afskäres grön eller
halfmogen och afförd ifrån åkern upphässjas på tjenlig plats, hvarefter
jorden plöjes djupt, dikas, köres, gödslas väl och besås emellan den 8 och
12 Augusti med helst Wasa Råg till 20 å 24 kappar på tunnlandet. Våren
derpå, medan snön ännu betäcker jorden till sex tums höjd, utsås på åkern
rensadt Timothejfrö tili 40 Skalp, på tunnlandet. Rågafkastningen efter
13
delta brukningssätt liar sällan gått under 15:dc kornet, men ofta stigit till det
18:de och någon gång ända till det 21:sta. Hafran liar gifvit 6:te ä 8:de
kornet, och höafkastningen af den sålunda igenlagde vallen har varit mycket
god i 2 å 3 år, hvarefter åkern åter blifvit upplöjd och besädad i föreskrifven
ordning, emedan den knappa åker vidden icke tillåter jordens begagnande
till höskördar mer än tre år å rad.
Herr Brukspatronen och Riddaren Hisinger har vid dess Hemman Wetterskoga
i Bergslagen lagt en äldre odling af 190 tunnland i cirkulationsbruk,
beräknadt på ett omlopp af nio år.
Vid Kohlsva Bruk, beläget i en trakt af Länet, som räknas till skogsorten, har
Herr Kammarherren af Forselles lagt alla hemägorna, eller högländta inägorna af
tillsammans omkring 160 tunnland, i cirkulationsbruk, med sex gärden och ett
träde, på följande sätt, nemligen: Irsta året rent träde sorn gödes, 2:dra året råg och
hvete, 3:dje året Holländsk klöfver, som fortfar att växa det 4:de och 5:te året.
Sedan fältet på hösten sistnämnde år blifvit vändt, sås det 6:te året bafra, och sjunde
året bafra, vicker och korn. Ägaren har funnit detta omloppsbruk förmånligt
der i orten, samt att ett lyckligt resultat framför allt beror derpå, att trädet väl dikas,
gödes och köres, hvarföre följande förberedande åtgärder ansetts böra verkställas
innan ett sådant cirkulationsbruk börjas: l:o Arbetsstyrkans förökande med
minst i:del; 2:o Hvarje gärdes inhägnande — nödvändigt för betena; 3:o utvidgande
af förrådshus för hö och säd; 4:o inhemtande af noga kännedom om jordens beskaffenhet;
5:o anskaffandet af tillräckliga gödningsämnen för trädets gödande.
Hvad sistnämnde omständighet beträffar, har egaren vidtagit trenne utvägar,
som förtjena att prof vas äfven på andra ställen: l:o samlas kreaturens våta spillning
i gräfda reservoirer, det är: Lergropar, under hvarje kreaturs plats i Ladugården.
Den sålunda samlade våla spiilningen, uppskattad till lika värde med den
torra, har med fördel blifvit använd att om hösten vattna ständig äng och om Sommaren
komposthögarne på gärdet, hvilka efter 2:ne omskottningar blifvit fullkomligt
luckre; 2:o uppkastas jorden om hösten på det blifvande trädet i högar efter 2
å 3 nyss förut plöjde fåror på ryggen af hvarje åker, för att sedermera om vintern
hvarftals tillsättas med gödsel och något kalk, till bildande af komposthögar
för det påföljande trädesåret. Dessa högar vattnas om sommaren med* urin
och omskottas 2:ne gånger. Delta medel, som tillika är det minst dyra, bereder
tillräcklig tillgång på jord för de oumbärlige komposterna, som annars
i längden kunde komma att brista. Komposterna, som ligga på hvarje åker,
utbredas nyss före såningen, hvarigenom ogräs undvikes och icke något af
gödningskraften går förlorad; 3:o uppkastas jordhögar af matjorden i steniga
oanvändbara hackar i pyramidform med en qvadratfamn i basen, 3^ älnare
14
höjd ocb en qvadratalns vidd i Öfversta ytan. Dessa högar ligga i 3 år och
utgöra reserv. De uppkastas på beting af främmande arbetare för 24 sk. å 18
sk. Rgs stycket och innehålla hvardera 7 å 8 lass jord, denna jord blir, efter några
års inverkan af sol och luft, fertiliserande, då den användes dels på trädet
för Råg, och dels utbredd på ängsmark. Till 1,200 sådane högar har matjorden
å 21 tunnland backar åtgått.
Vid Kohlsva har egaren tillika ett särskildt vexelbruk på omkring 40
turmland i 3-årigt omlopp på det sätt, att l:a året hålles träde, som godés
med kompost, 2:a året sättes potates och 3:e året sås vårsäd.
Vid Röforss egendom, belägen i södra delen af Länet, vid Arboga å, uti
den sädesbärande trakten, har egaren, Herr Kapitainen uti General-Staben Baron
Carl Knutson Sparre, efter uppodling af omkring 48 tunnland jord, lagt
18 tunnland till ängs vall och de öfriga 30 tunnlanden med förut varande
gammal odaljord till åker, och för brukningen deraf antagit ett cirkulationssätt,
hemtadt utur den från trycket i öfversättning utkomne handboken i
Landthushållningen af J. Burger med erhållne upplysningar ifrån LandtbruksInstitutet
på Degeberg. På den lösare jordmånen är denna cirkulation indelad
i fyra skiften sålunda; nemligen i första året godés och sättes jordfrukter,
potates, rofvor, palsternacka-, kålrötter etc.; andra året brukas vårsäd,
i hvilken sås rödklöfver; 3:e året skördas klöfvern en gång, hvarefter jorden
upplöjes och beredes till höstsäde af hvete och råg, hvarmed den besås; 4:e
året skördas höstsäden, hvarefter jorden höstplöjes till påföljande årets åkergödning
och rotfrnktsodling. Detta omloppsbruk är således utan träde, men
på det klöfvern icke måtte hvart fjerde år återkomma, utbytes den hvarannan
gång med vicker. Detta Brukningssätt har egaren fortsatt i fyra år och
derunder haft särdeles gynnande skördar, utom på den starkare lerjorden,
der vårsäden blifvit högst ringa, hvarföre denna sorts jord lärer komma att
uteslutas ifrån omloppsbruket. Methoden är densamma, som nyttjas vid De^ebergs
Landtbruks-Institut och der, efter flere års försök, med olika omloppsbruk,
funnits vara den ändamålsenligaste.
Herr General-Adjutanten och Kommendören af Wetterstedt har vid
Hessle och Bjurhofda Boställen i cirkulation med sädesväxter med framgång
odlat foderväxter, rot- och skidfrukter till jordmånens uppluckring och förbättring
efter Thaers method.
Å gärdena vid Hessle har Herr General-Adjutanten djupare låtit uppköra
jorden och användt flere tusende lass förträfflig snäck-märgel, upptagen å
Hessle Boställes mark uti den så kallade Badelunda åsen och innehållande
öfver 70 procent kalkhalt jemte djuriska och vegetabiliska ämnen.
15
Hvad som med säkerhet kan slutas af den hitintills här i Länet om växelbruket
inhemtade erfarenhet är:
l:o alt detta brukningssätt, modifieradt efter klimatet och lokalen i Bergslagen,
derstädes är håde förmånligt och det ändamålsenligaste.
2:o Att äfven på slättbygden under vissa omständigheter och vilkor, växelbruk
kan införas, ehuru ännu är oafgjordt hvad förmån deraf i allmänhet
skulle kunna dragas i denna del af Länet.
Deremot har erfarenheten nästan i alla delar af Länet, så väl i Bergslagen
som på slätlbyggden, ådagalagt den stora nyttan af Wasa- och NylandsRågs
användande till utsäde.
Desse, ifrån Finnlaud hemtade, ritorra sädesslag stå väl alltid betydligt
högre i pris än den Svenska på Rior icke torkade Rågen, men dels den Finska
Rågens egenskap att vara ritorr och dess vanligen utmärkta beskaffenhet,
dels också den omvexling i klimatet, som rågen vid förflyttning ifrån ett kallare
till ett något blidare luftstreck synes älska, gör att den Finska ritorra
rågen, hvaraf på slättbyggden endast 16 kappar behöfver användas till utsäde
på ett tunnland, lemnar så högst förmånliga och pålitliga skördar, vanligen
icke under 15:de eller 16:de kornet och ofta det 20:de, samt derutöfver.
Första skörden efter denna ritorra Råg är också ett, utom jemförelse,
dugligare och pålitligare utsäde till det påföljande året, under namn afWasaoch
Nylands harn, sorn äro lika, om icke mera fruktbara än den ifrån Finland
hemtade säden; men barnbanen hafva redan förlorat det mesta af denna
utmärktare produktionskraft och det är derföre nödigt att årligen så Finsk
ritorr Råg till betryggande af en fortfarande förmånlig afkastning.
Det mest brukliga sädesslag här i Länet är:
Rdgerij ty den gifver de pålitligaste skördarne. Ungefär |:delar af åkerjorden
och derutöfver begagnas till rågsåning; och den rådande jordmånen,
som på slättbyggden är stark lera, synes dertill mest passande, hvadan
äfven en och annan Landtbrukare, i ännu större proportion, egnat sin jord
åt kulturen af detta sädesslag.
Hvetet har förut sällan blifvit här i Länet kultiveradt öfver husbehof;
och ännu fortfar hvet-kulturen att vara i allmänhet ganska inskränkt; dock
synes under de sista åren en god början vara gjord lill utvidgning af hvetodlingen
genom de högst förmånliga resultater, som i södra delen af Länet
vunnits af detta sädesslags odling i större scala.
Herr Kapitenen Axel Georg Nauckhoff har på de egendomar han haft
under eget bruk, årligen under denna period utsått 20 till 32 tunnor hvete
och deraf vanligen skördat 16:de till och med 24:de kornet.
16
Genom en tjenlig behandling af detta sädesslag, till förekommande af
sot och mask genom tidigare såning och ett mera ändamålsenligt brukningssätt,
har detta högst förmånliga resultat vunnits, samt derunder den erfarenhet
blifvit inhämtad, att hvetet är mindre grannlaga på jordmån än man i
allmänhet tror, och detta lyckade exempel har vunnit efterföljd i orten.
Då hvetet är ett så näringsrik t sädesslag och kunde blifva föremål för
en lönande export till England, förtjenar hvetkulturen och dess framsteg en
större uppmärksamhet än man hittills deråt egnat.
Kornet är ett för detta Län i allmänhet mindre pålitligt sädesslag, som
ofta varit underkastadt missväxt, hvadan odlingen deraf också aftagit; dock
finnas vissa trakter, der jordmånen är särdeles tjenlig för kornsäde, såsom
orten omkring Sala och vissa Socknar derinvid, der åkerjorden är kalkhaltig
och utmärkt god; äfvensom i några delar af Wäsby fögderi eller östra Westmanland.
I dessa för kornodlingen tjenliga trakter fortfar den ännu att idkas i betydligare
mån.
Blandsädj bestående af bafra och korn, gifver här i Länet i allmänhet
pålitligare äringar än blotta kornet, och blandsäds-odlingen idkas med god
förmån.
Af Iiafra har under de sednare åren några bättre sorter, såsom Engelsk
Skottsk och så kallad potateshafra, blifvit i Länet införde och med fördel begagnade;
men den vanliga hafresorten är svarthafra i södra delen af Länet,
hvaremot hvithälla, på sätt ofvan omförmäldt är, linnes tjenligare i Bergslagen,
der svarthafran, i anseende till det hårdare klimatet, icke hinner till
mognad.
Råg, blandsäd och bafra lemnar vanligtvis tillgångar utöfver Länets behof
till försäljning åt andra orter, i synnerhet Dalarne, hvaremot hveles- och
korn-produktionen icke gifver något öfverskott till försäljning, åtminstone icke
i någon betydlig mån, utan är i stället vanligt, att mycket korn importeras
till Länet ifrån Upland, dock icke allt för detta Läns eget behof, ty kornet
förädlas här till malt och utgör en hufvudsaklig artikel uti den betydliga
spanmålshandeln som här drifves.
Odlingen af Potates är i tilltagande och denna jordfrukt utgör ett ibland
de hufvudsakligaste födoämnen.
Lin, hampa och humla odlas här i Länet icke betydligt.
Länets Kongl. Landthushållnings-Sällskap har, år 1836, till uppmuntran
för Linodlingen anskaffat en Linberednings-machin af Herr Öfver-Direktö
ren
-
17
ren Sch\varts’s uppfinning, hvilken hållils Länets invånare tillhanda såsom
Modell.
Trädgårdsväxter kultiveras egentligen på Städernes område och vid Herrgårdar,
men ibland allmogen är trädgårdsskötseln sällsynt.
I allmänhet kan om jordbruket med full tillförlitlighet sägas, att detsamma
årligen förkofrats.
Förbättrade åkerbruksredskap hafva vid flere Herrgårdar under de sednare
åren blifvit införde och antagne.
Herr General-Adjutanten och Kommendören af "Wetterstedt har, med
sitt åkerbruk, an vänd t halfvar efter förbättrad modell, och en ny sort vält.
Herr Kammarherren af Forselles har vid Potatesjordens rensning med
fördel begagnat den så kallade hästhackan.
Engelska plogar, harfvar och stångjernsvältar hafva af mig blifvit vid
Tidö och Valnö begagnade efter de Modeller, Åkerbruks-Institutet vid Degeberg
meddelat.
Flere’ nya tröskverk äro anlagde, så väl vid Herrgårdar som Bondgårdar,
och genom förbättring af hyggnadsmethoden hafva dessa, vid åkerbruket
gagneliga, machiner mycket vunnit i duglighet och användbarhet. Man
har i allmänhet anskaffat de för sädens inmatning i verket förut brukliga
valsar och förlängt periferien af den omklädnad eller sko, hvaremot trösktunnans
slagträd tröskar spanmålen, äfvensom i allmänhet hredare tunnor nu
användas. Härigenom har en dubbel förmån vunnits, nemligen, dels att mindre
kraft behöfves till de nyare och nyreparerade tröskverkens drifvande,
dels ock, att dessa tröskverk aftröska betydligt större qvantiteter spanmål på
hvarje dag nu än förr.
Tröskverks-machiner förfärdigas inom Länet af flere Byggmästare, och
äfven af en och annan ibland allmogen.
Boskapsskötseln heror hufvudsakligen af fodertillgångarne, hvilka af de
naturliga ängarne i allmänhet icke äro inom detta Län i rätt proportion emot
åkern. Gräsväxtodlingen och ängarnas ändamålsenliga förbättring är derföre
af en hufvudsaklig vigt för länet.
Öfvertygadt härom, har Länets Kongl. Landthushållnings Sällskaps Förvaltnings-utskott
sistlidet år införskrifvit ett betydligt qvantum gräsfrön af
åtskiiliga sorter såsom: rödt och hvitt Holländskt klöfverfrö, fromental, kryphven,
lmndäxing, ängssvingel, jättegrö, kärrgro, roygräs, ängskafle, luddtalil,
lunra och alsikeväpling.
Femårs-Berättelse för Westmanlands Län. 3
18
Dessa frösortei’ hafva blifvit till billiga pris hällne jordbrukare tillhanda
och sålunda vunnit afsättning.
Gräs växtodlingen bar under de sednare åren mycket tilltagit. Äfven
ibland allmogen är nu mera icke ovanligt att timothej och klöfver användes
till igenläggning af en eller annan äga, och att klöfver sås på trädesåkern,
dock har ängs-kulturen ännu icke kommit tili någon betydlig böjd.
Utom hvad vid cirkulationsbruket blifvit angående gräsväxtodlingen anmärkt,
torde härvid följande rön af försök förtjena att anföras.
Vid Strömsholms Kongl. Stuteri har Chefen för denna inrättning, Herr
Öfversten och Riddaren G. Liljenstolpe, med mycken fördel begagnat Timothej-frö,
blandadt med frö af Alsike-väppling och vanligt på Stuteriets
skullar samladt, samt derefter sålhult elier rishult höfrö tili igenläggning af
ängsmark. Så länge fetman i torfrötan fortfar, har detta försök gifvit god
skörd af Timothejhö och Alsikeväpling; och då dessa gräsväxter efter hand
aftagit hafva de vanliga grässlagen dock derefter i Here år fortfarit att gifva
god afkastning. Genom denna tillblandning af vanligt höfrö har gräsvallen
blifvit jemnare, än då endast Timothej- och väplingfrö till igenläggning begagnats,
och den tätare gräsvallen liar vid nästa plöjning varit nyttig genom
den starkare gräsrot med mera mull och fetma, som deraf erhållits.
Detta rön vid ängskulturen torde blifva af så mycken allmännare hcgagnelighet,
sorn det är, naturligt att vid ängsodling använda äfven sådane
grässlag, som naturen sjelfmant producerar, och hvilka således egentligen passa
för jordmånen och klimatet.
En annan jordbrukare, Herr Löjtnanten Carl von Post, har på en nyodling
af 10 tunnland vid Gäddeholm användt frön af ängskafle, som är en
ypperlig grässort och för klimatet tjenlig.
På Hessle Öfversteboställe har Herr General-Adjutanten och Kommendören
af Wetterstedt till en del låtit uppbryta ängarne och beså dem med kultiverade
grässlag, samt, genom anläggning af grafvar, dammar och vattenledningar,
kommit i tillfälle, att under den varma och torra årstiden med ymnig
öfversilning uppfriska gräsväxten, som derigenom blifvit mycket förbättrad,
äfvensom skadan af den härjande ängsmasken sålunda blifvit dels förekommen
och dels mildrad.
Chefen för medlersla Kanal-Distriktet Herr Öfverste-Löjtnant Mechanikus
och Riddaren J. Edström har vid Hjelmare kanalbolags egendomar Hellby
1 -ITT tii | J O o
och Wallby, anlagt en ängsvattningskanal om 5,000 alnars längd med inmurade
damluckor ifrån den så kallade Sågsjön, sorn får sitt vatten från Hjelmaren,
och är kanalen ledd efter foten af den Landhöjd, som i vester be
-
19
gränsar dalen, der Setterbo Socken är belägen. Denna kanal framgår med
sådan höjd, att den dominerar 258 tunnland ängsmark i Setterbo Socken,
samt 140 tunnland af Arboga Stads tillgränsande ängar, så att tillsammans
398 tunnland äng genom denna kanal skulle kunna vattnas om den erhåller
en dertill erforderlig Sektions-area. Kanalens nu varande Sektions-area är
beräknad för vattning af blott en del af Åsby, Wallby, Oppeby och Hellby
ängar, och hafva hitintills endast 40 tunnland, tillhörande Hjelmare Kanalbolag,
hunnit beredas till vattning.
I sin utveckling kan detta företag blifva för en förbättrad ängsskötsel af
en högst förmånlig verkan, både i afsönde på den betydliga ängs-arealen, som
genom denna anläggning kan blifva vattnad och såsom ett exempel för andra
'att efterfölja, der lokalen dertill erbjuder tillfälle.
Herr Löjtnanten C. von Post, som, vid de egendomar han sjelf brukar,
nemligen Gäddeholm och Kusta, årligen begagnar klöfver på en del af trädesjorden,
tilldelar derjemte sina underhafvande, som derom sig anmäla, klöfverfrö
till såning, och har med tillfredsställelse funnit, att de fått temligen
goda skördar. Detta vackra exempel förtjeuar att efterföljas af Uere egendomsherrar.
En utvidgad klöfverordling har under de 5 sista åren blifvit företagen
vid Hedensberga egendom, tillhörig Herr Grefve Hugo Hamilton, hvaraf resultatet
visat sig fördelaktigt.
Vid Engelsbergs Bruk och underlydande Hemman i Bergslagen har Herr
Brukspatronen G C. Timm, under de sista åren, uppodlat 35 tunnland oländig
och till det mesta af mossar bestående jord. till ängsvall och cirkulationsbruk
efter Bergslags-methoden.
Vid Åsby egendom i Bergs Socken hafva 120 tunnland dålig äng blifvit
uppodlade, som nu bära dels Timothej och dels säd.
Vid Komministerbostället i Vester Fernebo har vice Pastorn J. D. Wahlbäck,
under de sista åren, odlat 10 tunnland dels sidländ, vattensjuk och
mosslupen ängsmark, dels ifrån utmarken instängd skogsbeväxt mark, som
efter plöjning och dikning blifvit igénlagde med Timothejfrö och sålunda i
från
ofruktbarhet förbättrade till fruktbar ängsvall.
Vid NorrÅhls och Islingsby Mili tiae-bostä lien, som bcmäldte vice Pastor
arrenderar, har han äfven företagit förbättringar och odlingar af ängs- och
skogsmark, samt genom utdikning af en dye vunnit tillgång på dyjord, som
efter 2:ne års torkning och vittring i luften funnits särdeles passande till
blandning med kreatursspillning för åkerjordens gödning.
20
Vid Ramnäs liar Herr Öfversten och Riddaren P. R. Tersmeden under de
sista åren fullbordat uppodlingen af en mosse 53 tunnland 23 kappland.
Vid Wirsbo Bruk i Ramnäs Socken hafva äfven nyodlingar till omkring
30 tunnlands vidd blifvit verkställde.
Ängarnes bördighet varierar efter jordmånens olika godhet, markens belägenhet
och olika skötsel. År 1833, 1834 och 1835 var höfångsten i allmänhet
god och förmånlig, men år 1836 skedde stor skada å ängarne genom
mask, som vårtiden förhärjade dem i flere delar af Länet, utan att denna
plåga kunde då genast förekommas eller dämpas. Masken återkom 1837 och
gjorde äfven då stor skada, men, genom anställda försök och inhämtade upplysningar,
hade man då vunnit utväg, att i någon mån förhindra maskens
framfart, genom upptagande af diken och inledande af vatten deruti, eller
gropars gräfvande på vissa distanser i dikesbottnarne, äfvensom genom ängarnes
öfversilning med vatten, der lokalen erbjöd tillfälle till vattenuppdämning.
Dessa anstalter hade dock en mera partiel och inskränkt verkan. Maskens
förhärjningar på ängarne voro berörde år ganska svåra. I mindre mån
fortfor äfven masken, att göra skada på ängarne år 1838, då denna landsplåga
dock slutade, ty i år har gräsväxten icke allenast återvunnit sin förra
styrka, utan på flere ängar, der masken hade härjat, verkligen tilltagit i ymnighet.
Denna nu slutade lansplåga har åtminstone medfört den nyttan att
stadga öfvertygelsen om angelägenheten och förmånen af artificiella foderväxters
kultur, ty masken angrep icke Timothej- och klöfvervallarne. Maskens
fortplantning syntes vara gynnad af den långt inpå sommaren fortfarande
kalla väderleken.
Årsväxternas olika förmånlighet har således jemte ofvan anförde orsaker
inflytande på den så mycket varierande höafkastningen och olägenheterna deraf
för boskapsskötseln och för den allmänna välmågan kunna blott småningom
häfvas och förminskas genom en utvidgad kultur af timothej, klöfver och
andra gräsväxter.
Ifrån 800 lispund, som tunnlandet genom klöfver-odlingen någon gång
afkastat, ända ned till 50 lispund och derunder, som man får på sämre naturliga
ängar, varierar höafkastningen, och den stora skillnaden emellan dessa
proportioner, visar huru stort spelrum och verkningskrets jordbrukarens omtanka
vid ängsskötseln äger.
Bruket af stallfodring är ännu en sällsynthet här i Länet.
Vid Strömsholms Kongl, stuteri har Chefen låtit utfodra alla på stall
varande hästar med gräs och grönvicker, hvarigenom deras hälsotillstånd förbättrats
och kollersjukdom uteblifvit. Denna grönfodring har äfven medfört
21
stor besparing på hö och hafra, hvarföre methoden är synnerligen att rekommendera
såsom varande både kraftig, hälsosam och vinstgifvande.
Vid Wirsbo Bruk i Ramnäs Socken är stallfodring införd för oxar, sorn
gödas till försäljning, hvarigenom afkastning af ängar och nyodlingar mycket
förökats.
Betesmarkerne äro både till vidd och beskaffenhet högst olika i särskildta
delar af Länet.
Bergslagen och skogsorlerna hafva större tillgång på betesmark, men på
slättbyggderna äro betesmarkerne i allmänhet inskränkte; dock råder härutinnan,
äfven inom en och samma Socken, mycken olikhet vid olika egendomar
och byar. Föga eller nästan intet är ännu vidgjordt för betesmarkernes
förbättring och ändamålsenligare skötsel. Röjning af skog och buskar är nästan
den enda åtgärd, som kommer i frågan för betets förkofran och det
vanliga missbruket, att för tidigt om våren innan ännu gräsrötterna hunnit
stadga sig och gräset kommit till någon växt, släppa valf kreaturen samt att
låta långt in på hösten beta gräsmarkerne, fortfar.
Ibland anstalter till kreaturs-racers förädling intager Strömsholms Kongl.
Stuteri-Inrättning ett utmärkt rum.
Genom de i min förra underdåniga berättelse omförmäldte ifrån England
inköpte hästkreatur af fullblodsracen, en hingst och fem stoén, har Stuteriet
nu vunnit den förkofran, att det äger 23 fullblodshästar och 54 halfblodsliästar;
och det är egentligen denna race, hvarpå hästafvelns förädling beror,
ty den har gifna naturliga företräden framför de öfriga racerne, i anseende
till ben- och kroppsbyggnadens styrka och dimensioner. Några af Länets
ståndspersoner hafva begagnat fullblodshingstar till förbättring af deras hästafvel
och bland allmogen visar sig allt mera större benägenhet, att till parning
med stoén begagna halfblodshingstar, än beskällare af andra racer, hvarigenom
äfven allmogens hästafvel ofelbart skall snarare blifva förbättrad, i
synnerhet om fölen fodrades med hafra under deras uppväxande år och ej
begagnades till arbete förr än de voro utbildade och minst 4 år gamla.
För bedömande af Stuteriets vunna förbättring är en säker måttstock till
hands, om man jemförer de olika priserna för Stuteriets hästar, som förr betalats
och nn erhållas vid de årliga hästauktionerna på Strömsholm.
År 1826 uppgick försäljningssumman vid Stuteriets hästauktion för 40
stycken försålda hästar till 1,225 R:dr 23 sk. Banko, men vid sista hästauktionen
derstädes, då endast 16 Stuteriets hästar försåldes, uppgick auktionssumman
för dem till 2,672 R:dr J6 sk. Banko. Ifrån 30 R:dr 30 sk. 7 r:st.,
- J _ • . . ,
22
liar sålanda, efter denna beräkning, priset på de ibland Stuteriets hästar,
som försäljas, stigit till 167 R:dr 1 sk.
Boskapsafveln bar äfven under de sednare åreu i Länet vunnit i förädling,
dels genom utspridande af den ifrån Skottland af mig införde uti mina
förra underdåniga berättelser omförmäldte Galloway-racen, som utmärker
sig både för mjölkrikhet samt qvantiteten och i synnerhet qvaliteten af köttet,
dels också genom andra possessionaters bemödanden i denna del, hvaribland
jag ansett mig böra anföra följande:
Herr Baron Sparre på Boforss förskaffade sig år 1833 några kor och en
tjur ifrån Herr Grefve D. Frölichs egendom Cathrinaeberg i Wermland, af
ett ypperligt kreatursslag, som vid Röforss nu förökat sig till ett antal af omkring
30 kor och ungboskap. Så till mjölk-afkastning som storlek är äfven
denna boskapsracc utmärkt och Herr Baron Sparre har gjort Länet en väsendtlig
tjenst med införandet och kringspridande deraf. Onder sistförflutna år
har lian kunnat börja aflåta sådana racekreatur till en och annan i orten, som
honom derom tillilat.
Herr General-Adjutanten af Wetterstedt har vid Hessle äfven gjort början
tili uppdrifvande af större ocb ädlare boskapsracer och i ganska betydlig
mån utvidgat ocb förbättrat ladugårdsskötseln vid detta boställe.
I allmänhet kan anmärkas: att en god race af kor ej kan erhållas, så
framt ej qvigorna afhållas ifrån parning intill fyllda 4 år.
Om fårafveln hafva några possessionater i Länet under den sednare tiden
beflitat sig, ocb ibland dem förnämligast Herr General-Löjtnanten Grefve
Carl Ridderstolpe och Herr Löjtnanten B. G. von Hausvolff.
Afsättningen på ladugårds-produkter är visserligen Ullig. Hudar, kött,
smör ocb ost äro begärliga varor; och den lätta sjötransporten till hufvudstaden
erbjuder tillfälle till försäljning af kreatur och ladugårdens afkastning äfven
i Stockholm, dit i synnerhet kalfkor sjöledes till försäljning transporteras;
men boskapsskötseln är ännu icke hunnen tili den ståndpunkt, hvartill
den borde och kunde dr ifvås. Så länge som en mindre god vara betalas
skäligen högt, har producenten ingen anledning att anskaffa en bättre. En
Ilten ko af allmogens sämre racer betalas i bärande tillstånd, med 50 å 60
R:dr R:gds, då en ko af ädel race vinner i allmänhet föga högre anbud. Tidehvarfvets
uteslutande afseende på ögonblicklig vinst af ladugårdarne, genom
mjölkförsäljning, motverkar kreaturs-racernes förbättring.
Någon boskapssjuka har icke här i Länet under de sednare åren försports
af större betydenhet.
Hvad br^nvins-bränningens inverkan på ladugårdsskötsel!! beträffar, skulle
dea kunna medföra sin mesta nytta för ladugården, dels tidigt om hösten,
dels ock sent på våren. Om hösten i Oktober månad har landtmannen ofta
behof af att på tjenlig t sätt fö använda slösäden och vid bergningen skämd
spanmål. Om bran vins-bränningen då vore tillåten, skulle sådan sämre spanmål
förmånligast kunna dertill användas och lemna tillgång till drankutfodring
för kreaturen, som då ännu bibehålla ett beteshull, hvilket de förlora under
loppet af Oktober månad intill den 1 November, då bränvins-bränningen
fått, enligt nu gällande stadgar begynnas. Sent örn våren, i synnerhet i Maj
månad, äro alltid fodertillgångarne knappast och belet vanligtvis icke vuxet.
Då behöfde laudtmannen framför allt, att vid kreaturens utfodring erhålla
något biträde och understöd af dranken, men i Oktober och Maj månader är
bränvins-bränniugarna icke tillåten, ehuru den skall vara beräknad för husbehofsbränning.
Detta missförhållande, hvarpå jag förut i underdånighet fästat
Eders Kongl. Majrts Nådiga uppmärksamhet, synes mig påkalla en förändring
af liden för bränvinsbränningen på det sätt, att Oktober och Maj
månader dertill valdes, i stället för December och Januari, under hvilka
tvenne sistnämnde månader dels den helgd, som borde egnas åt christna kyrkans
största högtid och dels angelägenheten af, och årstidens tjenlighet för
trösk och skogskörsler, innebära tillräckliga orsaker att upphöra med bränvinsbränningen,
helst fodertillgångarne då ännu vanligen äro så stora, att för
Ladugårdens utfodring drankens biträde icke är särdeles nödigt.
Örn skogarne i Länet åberopas mina förra underdåniga berättelser. Under
de sednare åren har ett väsendtligt steg blifvit taget genom begagnande
af apparater för varmbläster vid Masugnar och härdar. Kolåtgången har sålunda
i betydlig mån blifvit minskad.
Trakthuggnings systemet och nyare forster väsendet har icke ännu kunnat
göra betydliga framsteg här i orten; dock är den afvoghet och obenägenhet,
hvarmed den nya skogshushållningen förut varit ansedd nu minskad och
nästan försvunnen, så att både enskild te skogsägare och allmänheten börjat
fästa sin uppmärksamhet vid denna angelägenhet.
Ägaren af Gäsjö Bruk Herr Majoren Paul Tottie begagnar för det mesta
trakthuggning å sina skogar och har nu mera, sedan är 1837, börjat att låta
beså den afhuggna trakten med skogsfrön: ett vackert och lofvande exempel
i Bergslagen, der skogen till det mesta är af en utmärkt vextlighet, sä att
full kolskog återvinnes å den bästa marken efter 30 högst 35 år och hvarest,
i följd af denna naturens gynnsamhet, ieke alla med lika omtänksamhet bispringa
naturens egen alstringsförmåga.
Vid andra Brusegeudomar inom Bergslagen har den förr brukliga] fall
-
24
bränningen lemnat rum åt den såsom förmånligare af vissa ansedda blädninge
n eller gröfre trädens utgallring vid kolningarnes anställande, utan att öfvertygelsen
i orten ännu blifvit stadgad antingen detta fällningssätt eller
traktlxuggningen bör föredragas.
Det är egentligen i Bergslags och Sahlbergs Fögderier skogskolning drifves
och i några skogssocknar af de öfrige Fögderierne.
Wåhla allmänning, som förut varit ansedd och hehandlad såsom Häradsallmänning,
har nu mera, efter derom uppkommen rättegång, blifvit genom
Domstols laga kraftvunna utslag förklarad för att vara en Sockne allmänning
och vederbörande Sockneboer hafva begärt och erhållit förordnande för Landtmätare
tili denna skogens skiftande emellan delägarne.
Byggnadssättet har i allmänhet icke undergått någon på skogstillgången
inflytande förändring. Några enda kalkbrukshus, efter Rydinska methoden,
äro under de sednare åren uppförde och ganska få stenhus byggde, ehuru
Tegelbruken icke allenast fortfara att drifvas, utan äfven blifvit till antalet
förökade. Det vore rätt väl, om kalkbruks och stenhusbyggnader kunde komma
i mera bruk, innan skogsbristen blir ännu kännbarare på slättbyggden.
Så länge timmerpriset är så lågt som för närvarande, är ingen anledning att
tegel framföre timmer af allmänheten skulle vid byggnader användas.
En vacker början är gjord till införande af en bättre taktäckningsmethod.
Chefen för Strömsholms Stuteri föranstaltade nemligen sistlidet år, att
en, i Skånska sättet att lägga tak af rör och halm, kunnig person ankom till
Strömsholm och der undervisade uti detta, för besparingen af halm, för takens
lätthet och varaktighet, utmärkta täckningssält, hvarom kungörelse utfärdades
i Länet, att alla de, som deraf önskade taga kännedom, egde dertill
tillfälle under bemäldte Skånska taktäckares ledning.
Likaledes har Gästgifvaren Blomberg vid Kongsöhr, hvilken förut vistats
i Skåne, börjat anlägga tak efter denna method och deruti undervisat sitt
arbetsfolk.
Det vore önskligt, att denna method än vidare blefve i Länet utspridd
och antagen.
Några få jordbrukare hafva under de sednare åren gjort försök till skogsbesparing
genom användandet dels af Herr Assessor Romans method att uppföra
gärdesgårdar, dels också af ett annat af Herr Löjtnanten B. G. von Hauswolff
uppfunnet nytt stängningssätt, dervid stör icke behofves.
Hvad angår införandet af alla slags förbättringar, bör anmärkas: att vanans
makt är stor, ocb att för nyttiga reformer skulle ett tvång, som nu saknas
-
25
nas ofta kunna vara helsosamt; men ett sådant tvång kan svårligen införas
på annat sätt, än att komunerne sjelfve ålade sig det, hvilket förutsätter, att
de styrdes af de förståndigaste och mest patriotiska af sina egna medlemmar.
Bergs- och Bruksrörelsen har under de sednare åren gjort framsteg.
livad malmstrecken i jernbergslagen beträffar, vågar jag underdånigst åberopa
den beskrifning öfver Norbergs Bergslag, författad af Herr Assessoren
J. E. Ångman och till Eders Kongl. Maj:t under Dess höga resa genom Westmanland
år 1838, i underdånighet öfverlemnad, som allmänt blifvit tillerkänd
ett utmärkt värde och genom Länets Hushållnings-Sällskaps försorg med
karta försedd, och till trycket hefordrad.
Jernmalmsgrufvorna i Bergslagen äro nu 34. Tackjernshyttornes eller
Masugnarnes antal 20. Sedan 1832 har således dessa grufvors antal blifvit
förökadt med 6.
Utgången malm ifrån jerngrufvorne har varit:
År 1833 . . . . 54,561 lass å 60 L# B. V. eller 109,122 lass å 30 L#
1834 . . . . 39,838 „ ä 60 L# eller 79,676 lass å 30 L$
1835 . • . . 69,805 „ „ „ „ 139,610 „
1836 . , . . 49,137 „ „ „ „ 98,274 „
1837 .... 54,643 „ „ 109,286 „
Summa 267,984 lass å 60 L& eller 535,968 lass å 30 L&,
sein i medeltal årligen under nämnde qvinqvennium gör 107,193| Skepp, å
30 Lisp. Malmutförseln, som under det föregående qvinqvennium utgjorde i
medeltal årligen Nitiotre tusende niohundrade fjorton Skeppund å trettio Lispund
har således under det sista qvinqvennium vunnit en årlig tillväxt af
13,2791 Skepp, öfver hufvud.
Malmutförseln sistlidet år 1838 utgjorde 52,593 Lass å 60 Lisp. eller
105,186 Lass ä 30 Lisp.
Femärs-Berättelse för Westmanlands Lån.
4
26
Tackjerns-tillverkniugen i Länet har varit
Under
iren
Blåsande
Hyttor.
p- Ci
o pr*
k!
£
éZ
2 S
? 0
i
Blåsning: tiden.
Proportionen.
V)
•O
►O
e
0
c-
Lispund.
cn
r-
s»
*0
o
0
p*
Dygn.
tim-
mar*
1833
17
3
2,104
l
a 14 Sk& pr dygn
29,456
15
34
1834
17
3
1,934
4
å d:o d:o
27,087
8
13*
1835
16
4
1,956
8
ä 14* SktÉ pr dygn
28,366
21
13$
1836
15
5
1,820
11
å d:o d:o
26,396
16
iH
1837
15
5
1,887
3
å 15 Sk# pr dygn
28,306
22
15
Sum
ma
9,702
3
139,605
7
5
6
och
1838
15
5
1,886
9
å d:o d:o
28,295
16
5
Per medium utgjorde således årliga tackjernstillverkningen under ofvanberörde
qvinqvennium 27,921 Skepp. 1 och nära $ Lisp., eller 75 Skepp. 1* Lisp.
högre årlig tillverkning än som kalkulerades för det föregående qvinqvennium.
Härvid är dock att märka: att tackjärnstillverkningen för hvarje blåsningsdyg-n
kalkulerades i min sista underdåniga berättelse lill 15* Skepp., hvaremot
kalkulen för hlåsningsdygnet i ofvanstående Tabell blifvit nedsatt till 14
Skepp, och blott i anseende till de förbättringar i byggnader och masmästeriet
i allmänhet, som vid Brukspatroners och andra Ståndspersoners hyttor
blifvit de sednare åren gjorde, förhöjdt till 14* och 15 Skeppund för de
sista åren.
För jernets förädling ifrån Tackjern till Stångjern och Manufaktur äro
i detta Län Stångjernsbruk, 11 Bergsmanshamrar och 9 Jernmanufakturverk.
Af dessa höra 3 Jernbruk och 1 Jernmanufakturverk till Lindesbergs
Fögderi och de öfriga Bruken och Verken till Norbergs och Skinnskattebergs
Fögderi.
27
Privilegieradt årligt smide.
Stångjerns-smide.
Manufaktnr.
Summa,
Till och med 1832 privilegieradt
I Norbergs Bergsfögderi 21,027:15
I Skinnskattebergs dito 22,481:15
Sedermera priviligieradt smide i
dessa båda Bergsfögderier . . .
Under tiden nedlagd manufaktur
I Lindesbergs Bergsfögderi till oeh
med 1832 privilegieradt smide
Sk».
i.»
u
Ska.
La
Bf
Sk».
L
a
43,509
2,050
1,318
10
2,870
900
800
740
5
Summa
Det nya privilegierade smidet med
afdrag af den nedlagda manufak-  turen utgör sålunda
46,877
2,050
10
3,710
100
5
50,587
2,150
15
Tredjedels förhöjningen, enligt Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse
den 26 Oktober 1838, är icke bär upptagen, emedan den icke tillhörer den
nu ifrågavarande perioden och llere Bruksägare ännu icke sökt att få den begagna.
Extra vågföringar äro icke eller kalkulerade.
De vid Grufvorna, Bergverken oeh Bruken arbetande personers antal är
svårt att bestämdt uppgifva, emedan drängar, dagakarlar, allmogens söner,
Landtbönder och Bergsmännen ömsom sysselsätta sig med Bergsbruk och
Jordbruk.
Dc sjelfegne gruf-arbetarne i Bergslagen äro af Bergsfogden uppgifne till
ett antal af  67
Hyltelolket till %.•••••••.» ••••• •••. 18
oell enligt till mig inkomne rapporter skulle de egentliga Brukssmedernas antal
utgöra
241
Bergsmännen äro beräknade till
245;
men härtill kan man lägga antalet af landtbönder, dagakarlar, drängar, Bergsallmogens
söner m. fl.; som dels sysselsätta sig med de tili Bergs- och Bruksdriften
hörande arbeten, såsom med arbetsbiträden vid grufvorne, hyttorne
och Bruken samt med kolning och forsling m. m., dels med andre arbeten,
sorn icke kunna räknas till denna näringsgren. Tid Bergs- och Bruksnäringen
stiger, efter en sådan beräkning, de personers antal, som dermed äro sysselsatte,
till en ungefärlig summa af ......... 3 till 4,001)
28
Utom den, genom Eders Kongl. Maj:ls Nådiga Förordning ' af den 26
Oktober 1838 förökade frihet uti Bergshandteringen, hvarigenom en högre industriel
täflan blifvit väckt, och en glad utsigt för näringens framtida förkofran
öppnad, har en för samma handtering högst vigtig uppfinning, under
de sednare årens förlopp, genom sina lyckliga följder belönat dem, som för
densammas införande offrat möda och kostnad. Försöket, att i masugnar
och härdar införa varm luft, har nemligen, särdeles då sådant skett
förmedelst värmens inledande från sjelfva masugns- och härdlågan, icke
allenast befordrat blåsningens fortskyndande, utan ock åstadkommit en
märklig kolbesparing. Dessa apparater för varm Mäster hafva vid ganska
mångå Bruk och masugnar blifvit införde och med besparing i kolätgången
befordrat tillverkningens förökning. Denna uppfinning har, åtminstone
hvad masugnar beträffar, uppfyllt alla de förhoppningar, man derom
kunnat hysa, och i hög grad bidragit till jernhand teringens förkofran. Att
i masugnarne införa vätgas och i härdarne vattengas är ett ännu nyare försök,
som äfven torde medföra välgörande följder.
Vid Riddarehyttan, der kopparmalm brutits utur 2 till 3 grufvor har
koppartillverkningen utgjort
Summa 1,761 S# 15 L# 16 m:k
eller per medium under berörde qvinqvennium 352 Sk# 7 L# 5 m:k; och
år 1838 uppsteg tillverkningen till 504 Sk# 18 L# 5 m:k.
I jemförelse med det qvinqvennium, som slutade år 1832, har således
den årliga koppartillverkningen under det följande qvinqvennium öfverhufvud
ökat sig med 152 Sk# 7 L# 5 m:k och 1838 års tillverkningsbelopp
är mer än dubbelt emot beloppet för år 1832, hvilket utvisar en högst betydlig
förkofran.
Om Skultuna Messings-Bruks tillstånd och de åtgärder, som till dess förkofran
blifvit af Bruksbolaget vidtagne, innehåller min förra underdåniga berättelse
en kort uppsats.
Sedan Bruksdisponenten Herr Ryttmästaren Hammarsköld genom utrikes
resor förvärfvat sig kännedom om främmande Länders arbetsmethod, samt med
anledning deraf anbragt byggnader och förbättrade machinerier till messings
-
År 1833
1834
1835
1836
1837
278 Sk# 9 L# m:k Bergsvigt
242 „ 2 „ 16
29
brukets förkofran lia fva dessa inrättningar under de sednare åren förökats
med en våning af sten å manufakturvcrkstäderne, samt flere vattens varf m. m.
Bolaget och disponenten hafva hoppats, att genom tillverkningens godhet för
framtiden vinna en förökad försäljning och således någon ersättning för använde
kostnader. Dessa bemödanden hafva i afseende på tillverkningens förbättring
äfven rönt framgång, så att både messingstråden och den öfriga så
kallade rå-messingen blifvit befriade ifrån flagor och erhållit mera täthet och
större seghet, sorn gör den tjenligare till begagnande för handt verker ierne,
äfvensom Skultuna Messings-manufaktur vunnit i prydlighet och varierande
fasoner; men afsättningen har de sednare åren snarare förminskats än förökats.
Ar 1832 var sammanräknade tillverkningen 510 Skepp. Sedermera har den
årligen utgjort omkring 420 Skepp., men sistlidet år endast 365 Skepp. 7 Lisp.,
hvilken ringa produktion dock icke kunnat försäljas. Med nu varande personal
och arhetsmethod kunde dock årligen tillverkas 1000 Skepp, och derutöfver.
De orsaker, sorn motverka denna handterings förkofran äro: Tullafgifternc
för införsel af de behöfliga rudimaterierne och för utförsel af messingen
och den tillåtna tullfria införseln af utländsk messingstråd för ett nyligen anlagdt
messings-näts väfveri.
Eders Kongl. Maj:t har i Nåder beviljat någon mildring å införselstullen
på rudimaterierne, och det vore för fortkomsten af denna näringsgren i Sverige
önskelig!, om total tullfrihet för importen af rudimaterierne och för exporten
af lill verk ningarne kunde medgifvas, samt om, i stället för den utländska
messingstråden, den inhemska kunde employeras vid messings-nätsväfveriet,
så att importen af utländsk messingstråd kunde undvikas, hvilket
torde förtjena en närmare undersökning.
En folknummer af öfver 400 personer måste nu vid Bruket underhållas
för en obetydlig tillverkning, och då hand teringen röner så ringa uppmuntran,
och afsättningen årligen förminskas, torde dessa menliga omständigheter
snart nog tvinga Bolaget att nedlägga denna näringsgren och låta de
derföre uppförda i fullt stånd varande två brännhyttor, 2 latunhyttor, 1 valshytta
med nytt valsverk, 5 manufaktur verkstäder med tillhörande 14 vattensvarf
och andra inrättningar stå obegagnade.
Arbetarena vid messingsbruket äro till antalet ännu lika med förra qvinqvennium.
Bjurforss messingsbruk har nu mera upphört att drifvas.
Antalet af arbetande personer vid ofvanberörde kopparverk är inbegri
-
30
pet under det här ofvan uppgifne antalet af arbetande personer vid jernbru-'
ken, emedan Riddarehyttan äfven är jernverk.
Salda Silfververk tillhörer väl egentligen Sabla Stad, men torde dock
böra under denna rubrik upptagas i likhet med hvad blifvit iakttaget uti min
sista underdåniga berättelse.
Tillverkningen har utgjort:
År.
Bergfint silfver i lö-  diga mark.
Tillverkadt bly met;
vigt Skeppd.
Silfverglitt och
glans.
Afgifter till Kronan,
tionde, myntarelön
och slagskatt.
1833
1834
1835
1836
1837
3,449: 12.
3,207: 3.
3,489: 12.
3,308: 13.
3,322: 2.
108:11.
129: 8|.
160:10.
222:16. 5.
239:17.
30: 7.10.
44: 4. —
62:19. 5.
20: 2.15.
1: 4. —
11,126:13. 5.
9,768:34. 1.
9,973:16. 9.
9,468: 1. 3.
9,502:12. 6.
och för 1838 3,375: 8. 185:17.16. 21:12.10. 9,677: 7. 8.
Om man jemförer denna tablå med min uppgift uti sista underdåniga
berättelsen, befinnes, att silfver-tillverkningen, som år 1832 utgjorde 3,294
marker 10 lod något förökat sig.
Arbetarnes antal har icke undergått någon märkelig förändring.
Ibland fabriker, bruk och öfriga näringar utom bergsrörelsen anmärkes:
l:o Tegelbruken, hvilka icke producera tegel öfver Länets behof.
2:o en Kardfabrik vid Jäders Bruk, drifves endast för en sticktafla och
ett klipphjul med en gesäll. Årliga tillverkningen utgjorde förr 100 h 150
dussin diverse kardor. Sistlidet år 1838 uppgick tillverkningen till 140| dussin
diverse kardor, upptagne i värde till 1,161 R:dr 15 sk. 4 r:st. Afsättningen
har, i följd af flere Kardfabrikers anläggning i Stockholm, Götheborg
och Norrköping, blifvit så förminskad^ att, efter befintliga materialiers upparbetande,
Bolaget är sinnadt småningom inskränka och slutligen upphöra med
denna icke mera lönande handtering.
3:o en Klädesfabrik på Nystrand nära Sabla af feiga betydenhet.
4:o en Tobaksfabrik i Westerås.
5:o 3:ne Stamp- eller Valk-verk enligt min förra berättelse.
6:o en Reparations-docka eller ett Hvarf vid Hjelmare Kanal. Uti denna
väl anlagda docka hafva under de sednare åren 78 större och mindre fartyg
blifvit dels förbyggde och dels reparerade. Fartygen kunna i denna docka
intagas och der uppställas på blocken efter vid pass en timmas tid.
31
7:o ett Jaktbyggeri-hvarf i Westerås.
8:0 en Hagelfabrik vid Sala grufva.
9:o en Strumpfabrik i Köping.
10:o en Spegelfabrik i Westerås.
Om dessa fabriker åberopas i underdånighet dels hvad under rubriken
städer särskildt förekommer och dels de fabriks-berättelser, som till Eders
Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce-Collegium årligen ingå och bos Eders
Kongl. Maj:t af Kongl. Collegium anmälas.
Ibland binäringar äro följande för öfrigt att anmärka:
Varors forslande bedrifves i detta Län ganska mycket och är en hufvudsaklig
utväg till biförtjenst för allmogen så på slättlandet som i bergsbygden;
men för bestämmande af inkomsten häraf gifves icke någon pålitlig beräkningsgrund.
Skogskolning är likaledes en hufvudsaklig binäring. Den idkas dels i
Bergslagen och bruksdistrikten, der kolen försäljas och användas inom Länet,
dels också i skogs-socknarne af Sahlbergs fögderi, hvarest den uppgår årligen
till 18,000 stigar, med ett värde af 20 till 24,000 R:dr Banko. Kolen försäljas
för det mesta till Bruken och Bergverken inom Länet, men något deraf
utgår dock till Bruk i angränsande Län till ett ungefärligt belopp af 4,000
R:dr Banko årligen.
Tjärubränning idkas äfven i Sahlbergs fögderi till 7 ä 800 tunnor årligen,
hvaraf ungefär hälften säljes utom Länet.
Laggning i sammil fögderi idkas såsom förr. —• Afkastning deraf beräknas
till 2,000 R:dr Banko för försäljning utom Länet.
Säl tpeter-till verkningen har under de sednare åren minskats.
Jagten är lönande i skogsorterna och idkas der mer och mindre, dock
ej till afsalu utom Länet.
Sedan den år 1832 af Eders Kongl. Maj:l i Nåder gillade förening på
lein års tid om premier för utödande af rofdjur ulan skallgång tilländalupit,
hafva nya öfverenskommelser af någon olikhet inom olika Härader och trakter
af Länet blifvit vid allmän sammankomst träffade om sådana premier och
af Eders Kongl. Maj:t genom Nådigt bref den 2 Februari 1838 lill efterföljd
fastställda.
Dessa öfverenskommelser synas medföra önskad verkan, ty antalet af dödade
rofdjur har årligen varit betydligt nog, på sätt mina derom årligen afgifna
underdåniga berättelser innehålla.
Fiske idkas i de talrika sjöarue och vattudragen, men mer och millin»
betydligt.
32
Laxen går stundom upp ifrån Mälaren och fångas någon gång uti Strömsholms-åen
eller Ramnäs-strömmen. Kronan har ett särskildt utarrenderadt
laxfiske vid Strömsholm, hvars afkastning dock är ringa sedan Kongsådern
blifvit öppen lemnad för laxens passage högre upp i strömmen.
Om våren är aspfisket så väl i Svartån sorn äfven på några andia ställen
af vigt, och den sik, som om hösten fångas i Arboga å, är känd för sin
godhet.
Till fiskets förkofrande i sjöarne Galten och Freden hafva strandegarne
träffat en tjenlig öfverenskommelse angående fisksättet. Vinternots och långrefs
nyttjande är genom denna öfverenskommelse förbjudet och inskränkt.
Vid sjöfarten är att anmärka:
l:o Att Westerås Rederi-Bolag eller egame af de för staden privilegierade
jakter förenat sig med Ångbogserings-Bolaget på norra sidan af Mälaren, så att
Westerås handelsflotta nu består dels af seglande fartyg och dels af ångfartyg,
sorn draga lastpråmar och bogsera fartygen vid inträffande motvind.
2:o Att Arboga Rederi-Bolag förenat sig med Bruksegarne i orten, hvilka
vanligen skeppa sitt jern på Arboga våg och sålunda bildat ett nytt Bolag,
som likaledes för varutransporten och för resande anskaffat ett ångfartyg.
Genom dessa två nybildade Bolag hafva städernas och Bruksegarnes förut
stridiga intressen, blifvit i fråga 0111 varutransporten på Mälaren förenade,
.och sjöfarten har härigenom vunnit i liflighet.
Det förut inskränkta privilegium städerne Westerås, Köping och Arboga
ännu äga till fraktfart på Mälaren kommer snart att aldeles upphöra, och
fraktfarten såsomen särskild näringsgren, vinner derigenom ytterligare frihet;
dock är att förutse, att denna frihet icke kommer att lända till frakternes
nedsättning, utan är all anledning att förmoda det fraktprisen stiga.
Sjöfarten har under de sednare åren mycket tilltagit i liflighet, i synnerhet
genom ångbåtarne; ecb Westerås hamn besökes, nu mer än förr, af
sjöfarande ifrån Rikets södra och norra delar. Härtill bidrager synnerligen
Eders Kongl. Maj:ts Nådiga befallning om prickars utsättande och noga vårdande
i farvattnen.
Såsom binäring betraktad är sjöfarten för detta Län af hufvudsaklig vigt,
hvartill läget vid sjön Mälaren egentligen bidrager jemte Strömsholms kanal
och Arboga å.
Tillverkningen af nölhårs-väfnader, egentligen mattor och hästtäcken uti
Fleckebo och Vester Fernebo Socknar, fortfar att vara en binäring för den orten.
Till träskomakeriets införande i Länet är ett försik gjordt genom utspri
dan
-
33
dande till alla Socknar af de träskor, Kongl. Patriotiska Sällskapet, såsom
modeller, förärat Länets Hushållnings-sällskap; och man liar på ett och annat
ställe börjat begagna träskor och träbottnar under läderstöflor.
Linneväfnad idkas visserligen såsom husslöjd, men icke tillräckligt för
Länets behof.
Det är anmärkningsvärd!, att så få fabriker blifvit anlagde i detta Län,
ehuru de talrika vattufallen synas erbjuda tillfällen för industrien i fabriks väg.
Handeln med landtmanna-produkter idkas betydligt äfven utom städerna.
Spanmålshandelns vanliga gång på landet är den, att possessionater i
södra delarne af Länet försälja sina spanmåls-förråder till Bruks-Patronerne
i Bergslagen, dit spanmålen transporteras, dels på vinterföre och dels på
Strömsholms kanal. Det är egentligen disponenten af Skultuna Bruk Herr
Ryttmästafen Hammarsköld, som under de sednare åren gifvit en särdeles liflighet
åt handeln med dessa produkter på landsbygden; och hans handelsspekulationer,
hvilka omfattat så väl detta Län, som Skåne, Öland och ilere
delar af riket, har haft inflytande på handelns gång äfven i städerna.
Hvad som brister detta Län i fahriks-anläggningar tyckes i allmänhet
vara ersatt genom en större liflighet i handeln, hvilken är särdeles gynnad
genom Länets förut anmärkte läge och lätta sjökommunikationer.
Strömsholms kanal bildar en hufvudsaklig del af sjö-kommunikationen.
Under räkenskaps-året 1838 vid detta kanalverk passerade och repasserade
686 fartyg kanalen om 175 å 278 Skeppunds drägtighet. Juni, Juli
och Augusti månader är den tid af året, då kanalfarten är lifligast. Sammanräknade
drägtigheten af de 39 stycken fartyg, som under berörde räkenskapsår
gjort ofvanberörde antal passager på kanalen, utgör 8,492 Skeppund bergsvigt.
Fartygens lästetal kan icke uppgifvas, emedan de icke undergå mätning.
Af ofvanskrifne 686 passerade och repasserade fartyg voro 524 lastade samt
162 olastade. Hufvud-redarena till förenämnde 39 kanalfartyg voro alla innevånare
på landet, nemligen -12 boende i detta Län och 27 stycken i Stora
Kopparbergs Län. De 524 lastade fartygen innehade följande
efFekter och varor, nemligen:
Stål Skö  344f
Manufaktur & Stångjern 20,68()i
Diverse gjutgods . . . 1^51
Tackjern  34,823 *
Jernmalm  819A B. "W
Skepp.
56,8431.
Jernlinor
st.
2.
Femårs-Berättelse för Westmanlands Län. 5
34
Bly
Gjuten jernkakelugn
Blyhartz
Spanmål, malen eller omalen af alla slag
Bröd-tunnor, fjerdingar och lårar
Salt, salt fisk, kött, fläsk, smör och talg , . . . .
Talgljus
Ost
Diverse tonfisk
Humla
Gräs och linfrö
Jord- och trädgårds-frukter . .
Hvitkål
Buskär och trän
Lin, hampa och blår
Tågvirke
Tjära, heck- och stenkolsolja
Skälspäck
Timmer
Plank och bräder
Bulldanssäckar
Hudar och skinn
Diverse papperssorter
Lim
Diverse kram- och speceri-varor
Mineral-vatten, krus och buteljer
Medicinalier, tunnor, lådor, paketer .......
Tobak & snus, kistor, lådor, fjerdingar
Glas och porcellin, tunnor, fjerdingar, lårar och ludor
Fönsterglas
Vin, arrac, bränvin, ättika, sirap, olja och tran . . .
Diverse husgerådssaker
Brandsprutor med slang
Musikaliska instrumenter
Lerkärl, tunnor, lårar och lådor
Tröskverks- och hackelse-machiner.
Kör och åkerredskap
Lisp.
12.
st.
1.
Skepp.
107*
tunnor
9,628*
3.
st.
tunnor
1,759.
Lisp.
82.
Lisp.
78*
Lisp.
1,359.
Lisp.
5.
Lisp.
32.
tunnor
27*
skock
12.
st.
10.
Lisp.
213.
bundt
3.
tunnor
69.
tunnor
9.
st.
173.
tolft.
173.
st.
2,390.
st.
213.
ris
98*
Lisp.
13.
Lisp.
2,737*
st.
136.
st.
6.
st.
469.
st.
52.
kistor
4.
kannor!
19,820.
st.
416.
st.
6.
st.
4.
st.
6.
st.
2.
st.
12.
35
Kalk och renshår
Lisp.
13.
Rödfärg
tunnor
15.
Tomma fat och tunnor
st.
44-
Diverse porphyrpjeser, lårar och lådor
st.
19.
Hö och halm
Lisp.
116.
Eldfast lera
tunnor
60.
Eldfast sten
st.
6,120.
Mur- och taktegel
st.
23,430.
Kalk- pip- och ställsten
Skepp.
813§.
Kalk
tunnor
12.
Borrspån .
Lisp.
3.
Passagerare
st.
13.
Lefvande kreatur
st.
13.
Hela slussinkomsten under berörde räkenskapsår uppgick till 19,772 R:dr
6 sk. 11 r:st. Banko.
Yid jemnförelse af denna uppgift öfver båtfarten och varutransporten på
Strömsholms kanal med den uppgift, som min sista underdåniga berättelse
lemnar för år 1832, befinnes, att kanalfartygens antal minskats med 3, men
alt fartygens drägtighet dock ökats med 1,896 Skeppund bergsvigt och att
resornes antal nästan är detsamma, nemligen 8 flere resor med lastade fartyg,
men 15 färre resor med olastade fartyg.
De hufvudsakliga effekterna, nemligen jern och spanmål, som föras på kanalen,
hafva ökats med 6,795| Skeppund jern och med 4,692- tunna spanmål
eller nära dubbla qvantiteten af spanmålen.
Denna kanal, som genom enskildte sammanskott med jemnförelse vis lindrig
kostnad blef anlagd i slutet af förra århundradet, kunde, i anseende till
kanalbyggnadskonstens dåvarande tillstånd och de inskränkta tillgångarne icke
uppföras med den fasthet och varaktighet, som utmärker sednare tiders kanalanläggningar,
utan är, oaktadt kanalbolagets omtänksamma omvårdnad och
betydliga reparationer, kommen i det skick, att den snart tarfvar ombyggnad.
Med ledning af nyare tiders uppfinningar och den erfarenhet, som Herr Öfverste
Löjtnant Mekanikus och Riddaren Edström haft tillfälle att inhämta under
nybyggnad af Hjelmare kanal, har bemäld te Herr Öfverste Löjtnant och Riddare,
efter dertill af Kongl. Stor-Amirals-Embetets tredje Afdelning erhållet uppdrag,
upprättat ett förtjenstfullt förslag till Strömsholms kanals ombyggnad
och förbättring. Med afseende på vigten af denna kanal vågar jag underdå
-
36
nigst påkalla Eders Kongl. Majrts Nådiga uppmärksamhet på detta förslag,
hvaraf Eders Kongl. Maj:t under Dess höga vistande på Strömsholm täcktes
taga kännedom.
Företaget åsyftar icke blott några enskildtas båtnad, utan en mera allmän
nytta, så väl för Bergslagerne i detta och Stora Kopparbergs Län, dit
kanal-linien sig sträcker, som för trafiken i allmänhet; och vid instundande
Riksmöte torde jag få tillfälle att vidare utveckla de skäl, som grunda Kanalbolagets
förhoppning, att Eders Kongl. Maj:t och Rikets Ständer måtte med
anslag af allmänna medel befordra detta allmänt nyttiga företag.
Qvicksundet, utloppet af Arboga å i Mälaren, äfvensom ett grundt ställe
af åen vid den så kallade Hund, hafva blifvit till lättnad för sjöfarten genom
anslag af allmänna medel uppmuddrade.
Uppmuddringen af Köpings å pågår.
Hjelmare kanal bidrager äfven till en lättad kommunikation sjöledes,
dock hufvudsakligen tili nytta för Örebro Län, genom Hjelmarens sammanbindande
med Arboga å och Mälaren. På denna kanal har seglationen och
varutransporten förhållit sig så som föjande Tablå utvisar:
År 1837
År 1838
Antal fartyg af 5 Läster och derutöfver som
passerat
Kanalen
32
31
Antal resor med dessa igenom kanalen . .
238
278
Stål, jern, tack-, gjutet och osmidt . . . .
Skepp.
26,601
28,285
Jernmalm
Skepp.
835
2,313
Säd af alla slag
tu nnor
2,172
8,018
tunnor
4,189
2,587
Bränvin
kannor
4,880
22,094
Vin och andra utländska likörer
kannor
10,741
10,038
Sill och Strömming
tunnor
2,854
946
Torr fisk
Skepp.
491
1,104
Lax, Cabeljou och annan saltad fisk . . .
tunnor
94
55
Oljor af alla slag ...........
kannor
3,907
5,885
Hudar och skinn af alla slag . . . . .
stycken
6,441
5,400
Lin, hampa och diverse frön
tunnor
165
60
Lin och hampa ...........
Skepp.
90
181
Tjära, Beck och Beckolja .......
tunnor
287
176
Häraf befinnes, att äfven på denna kanal
varutransporten är
betydlig,
37
men om man jemfor förhållandet vid håda kanalerna inhämtas, deraf, att pä
Strömsholms kanal år 1838 skeppats mer än dubbelt större qvantitet af jerneffekter
och 1,610| tunnor spanmål mera än på Hjelmare kanal. Härigenom
ådagalägges äfven tydligen att Strömsholms kanal för trafiken och varutransporten
är af ännu större vigt än Hjelmare kanal; och då Riksens Ständer viii
ombyggnaden af Hjelmare kanal meddelade kanalbolaget anslag af allmänna
medel, är det så mycket större skäl, att Strömsholms kanals bestånd oell förbättring
likaledes genom Riksens Stäjiders bidrag försäkras.
Till lättande af kommunikationen landvägen är under de sednare åren
ett vigtigt steg taget. Eders Kongl. Maj:t har i Nåder täckts af allmänna
medel anslå 500 R:dr Banco för en af Herr Öfverste-Löjtnanten af Ekenstam
företagen undersökning med anställde försök om kostnaden och bästa sättet
för anläggande af en macadamiserail väg emellen Westerås och Fahlun.
Denna intressanta undersökning, hvartill enskildte äfven gjort betydliga tillskott,
fortgår ännu, och Herr Öfverste-Löjtnanten af Ekenstam liar uppfattat
ett projekt, att, med undvikande af mera couperaile trakter, leda en sådan väg
ifrån Westerås genom Sala till Fahlun med allenast en bro i stället för tre
passager öfver den sig krökande Dahlelfven; äfvensom Herr Öfverste-Löjtnanten
sökt att påfinna en mindre kostsam method för macadamiseringen än
den vanliga.
Resultaten af dessa försök tillhöra en framtida berättelse, men vigten
häraf torde inses, om man besinnar, att den allmänna vägen emellan Westerås
och Fahlun är den ibland alia vägar i Sverige för tunga varutransporter
mest begagnade landkommunikation. En följd af detta förhållande och af
den allmänna plägseden i orten alt till dessa tunga varutransporter uteslutande
begagna kärror med två hjul och smala skenor är, att denna så kallade
Stora Kopparbergsvägen i synnerhet vissa årstider mer än andra vägar uppspåras
och sönderköres, så att vägen omöjligen kan af de vägbyggnadsskyldige
jemt underhållas i ett godt skick. Blott några få dagar äro tillräckliga
efter spårfyllning och grusning att ifrån ett laggildt stånd återbringa denna
väg i dess sönderkörda och spåriga tillstånd, som gör den så svår att befara.
Föga hopp förefinnes ochså att några andra åkdon än kärror skulle kunna
komma i bruk vid dessa varutransporter, emedan mängden ibland den
forslande allmogen vanligen icke äger mera än en häst hvar, och vanan vid
kärror genom tidernas längd blifvit nästan outrotelig. Föga är det dessutom
att hoppas bibehållandet af förbättrade vägar, om ej Lagar stiftas för hjulskenornas
bredd i förhållande till den tyngd som forslas, i likhet med hvad i
andra Länder öfligt är.
38
En bro öfver Borgås sund vid Strömsholms lastageplats är äfven till
lättnad för kommunikationen genom det af Eders Kongl. Maj:t i Nåder beviljade
understöd af allmänna medel och genom enskildta sammanskott uppförd,
och det bolag, som bildat sig för broens uppförande, underhåller densamma
utan tunga för de vägbyggnadsskyldige Hemmanen i orten med bidrag
af de bropenningar Eders Kongl. Majit i nåder fastställt för öfverfarten.
Till fond för uppförandet af en bro öfver Mellansundet på den allmänna
landsvägen, som öfver Nyckelön sammanbinder detta Län med Södermanlaud,
har framlidne Bergs-Rådet osli Riddaren A. H. Groen anslagit 4,000
R:dr Banco, och förberedande åtgärder äro äfven vidtagne för vinnande af
det härmed åsyftade ändamålet.
För Nyckelöns sammanbindande å andra sidan med Södermanland är
fråga derjemte redan väckt af Tumbo församlings upplyste och patriotiske
Pastor, Herr Kongl. Hofpredikanten Grahl, om anläggande af en bro i förening
med en Sluss till lättnad för sjöfarten genom detta trånga och för vattuflödet
emellan fjerdarne Galten och Blacken tidtals svåra sund.
För att befordra detta vackra förslag äro förberedande åtgärder af mig
vidtagna till undersökning om möjligheten och bästa sättet för förslagets verkställande
samt om de erforderliga kostnaderna dervid.
Den allmänna verkan af Författningarne om fri handel med spanmål
och viktualievaror är den, att Possessionater och personer i Städer, som icke
böra till Borgerskapet, kunna deruti deltaga och dela vinsten med Städernas
handlande Borgerskap. Om å ena sidan denna handel härigenom blifver lifligare
och mera utsträckt, kan det deremot icke nekas, att Städernas Borgerskap
behöfva större kapitaler för att hålla jemn gång med de öfrige spekulanterne
i denna väg. Emedlertid fortfar dock spanmålshandeln för detta
Län hufvudsakligen att vara koncentrerad i Westerås.
Vid handeln på landet i detta Län torde böra anmärkas, att höstmarknaden
i Norbergs by nu mera efter ortens innevånares önskan blifvit inskränkt
till en kreatursmarknad.
3 Contingent-handlande äro bosatte i Norbergs Bergslag och en i Skinnskattebergs
Bergslag.
Vid Strömsholms lastageplats eller så kallade Borgås udde äro äfven 3
continoent-liandiande etablerade.
O
Gårdfarihandel inom detta Län drifves af personer från Westergöthland
till föga gagn för någon annan än dem sjelfva. Tillfället att köpa
skapar nya behof och leder till misshushållning, i synnerhet då mindre be
-
39
höfliga lyx-artiklar utbjudas på kredit så val ibland allmogen som ibland det
mindre bemedlade tjenstefolket.
I sammanhang härmed torde jag böra anmärka, hurusom upphandlingen
af lumpor på landsbygden, såsom elen nu bedrifves, mera länder till skada
än till gagn för allmänheten.
Länet är besväradt med kringresande lumpsamlare från andra orter, sorn,
skyddade af lumpsamlare-pass, icke kunna af visas, ehuru de egentligen icke
äro annat än landsstrykare. För dessa äro upphandlingen af lumpor blott en
bisak och förevändning för skojeri och dylika olofliga industrigrenar. Det
vore högst önskeligt, om rättigheten till denna slags gårdfarihandel afskaffades.
Pappersbruken kunna icke sakna tillfällen att så väl i Städerna som
inom Socknarne antaga der bosatte kommissionärer till upphandling af deras
behof af lumpor, och landet blefve derigenom befriadt ifrån lumpsamlare,
hvartill vanligen antages folk med fallenhet för ett ostadigt och kringirrande
lefnadssätt, som kunna förete bevis att de icke blifvit straffade för stöld
eller något annat vanfrejdande brott. Att qvinnor användas till denna gårdfarihandel
innebär derjemte en olägenhet. Nu händer, att då en genomresande
lumpsamlare uppliemtat de lumpor, som inom en Socken kunna vara
att aflåta, ellofva andra lumpsamlare komma efter, som ändamålslöst ligga
Socknen till last.
§. 4. Politisk författning.
Kammarverk. Uti Länets administrativa indelning har år 1836 den förändring
blifvit vidtagen, att Westerås norra och södra Fögderier äro sammanslagne
lill ett under namn af Westerås Fögderi, hvarigenom antalet af
Fögderierne blifvit ifrån 7 förminskadt tili 6.
Sedan år 1832 äro icke några Hemman förfallne i ödesmål.
Några nyskattlagde Hemman hafva icke eller tillkommit. Skattläggningar
äro dock förrättade å flere Qvarnar eller tillökte par mäldestenar.
Som Nybyggen å allmänningar nu mera icke få upptagas, hafva sådane
icke eller under de sednare åren i Länet tillkommit, utan på Städernas jord
och på förut bebyggde Hemmansägor.
Hemmansklyfningen bar under de sednare åren icke förökat sig.
Skiftesverket har gjort betydliga framsteg. På sätt följande Tablå utvisar,
äro ifrån och med 1833, 112|| mantal lagde i laga skifte, och utgör deras
skiftade areal 42,909 tunnland 18 kappland, deraf 13,843 tunnland 1
kappland utgjordt inrösningsjord och 29,066 tunnland 17 kappland afrösning»-
40
jord och impedimenta. Dessutom äro flere utbrytningar, på sätt Tablån utvisar,
verkställde äfven i form af laga skifte, så att, med dessa utbrytningar
inberäknade, bela den skiftade arealen stiger till 47,478 tunnland 24-’- kappland
, deraf 15,450 tunnland 13 kappland utgöra inrösningsjord och 32,028
tunnland 11 —kappland afrösningsjord och impedimenta.
De utflyttade Bostädernas antal är 101. Detta allt detaljeras närmare
af efterföljande Tablå, som blifvit sammandragen utaf de om verkställde
Landtmäteri förrättningar till mig inkomne uppgifter.
!
B g
£3
a -
63 O
• O
» 22
*1
«> zz
P c?
5— £3
p-
Skiftad in-  rösningsjord.
Skiftad
afrösnings-  jord och
jrapedi-  menta.
Utflyttade
bohlstäder.
Tid. ,Kpl.
tTld. Kpl.
Tid. Kpl.
Laga skiften
2,697:13
År 1833
11!
1,217:26
1,479:19
7
1834
36|
9,956:10
4,150:19
5,805: 23
45
1835
7i
2,253:12
1,016:13
1,236: 31
9
1836
14i
6,996:19
2,195:28
4,800: 23
9
1837
12i
ä
3,126: —
906:24
2,219: 8
9
25,029: 22
9,487:14
15,542: 8
79
1838
30
17,879: 28
4,355:19
13,524: 9
20
11211
42,909:18
13,843: 1
29,066:17
99
Utbrytningar oell hemmans-  klyfningar efter grunderna
för laga skifte.
År 1833
99
1,421:25:3
405:29
1,015: 28:3
99
1834
3
T 6
1,326: —
504:27
821: 5
1
1835
1^
649: 27
355: 1
294: 26
1
1836
165: 5
79:27
85:10
99
1837 ......
7_
740:15
130:21
609: 26
99
1838
99
265: 30
131: 3
134: 27
99
Summa |118^-j
4 7,478: 24:3
15,450:13|32,028:11:5
101
Härvid observeras, att vid en del af utbrytningarne och hemmansklyfningarne
hemmantalet icke blifvit uppgifvet.
Att
41
Att samhäligheternes läggande i laga skiften är första vilkoret för förbättring
af jordbruket inom bjarne börjar allmogen allt mer och mer inse,
hvarföre laga skiften nu mera än förr sökas, och har den utaf Statsmedlen
årligen beviljade utflyttningshjelpen vid laga skiften i betydlig mån underlättat
dein.
Man torde icke böra med tystnad förbigå de klagomål, som försports
öfver de drygare kostnader, som efter nya Skiftesstadgans införande äga rum
vid Landtmäteri förrättningar, öfverstigande dem, som Enskiftesstadgan medförde.
Beträffande Bruks och Vattenverks rättighet att uppdämma vatten samt
följderne deraf, hafva några klagomål af jordägare under ifrågavarande period
icke varit föremål för pröfning. Väl är det kändt, att vattenuppdämning
vid Privilegierade Bruk i Svartån inverkar menligt på de till vattudraget
angränsande inägor i Wester Fernebo socken; men någon lagsökning
derom har icke blifvit företagen; och då hvar och en har sig öppet att vindicera
den rätt, som Författningarne i detta fall utstaka, synes förhållandet
icke vidare påkalla någon officiel åtgärd.
Hemman, Lägenheter, Bruk, Qvarnar, som tillhöra dels Kronan, dels
Läroverk och dels fromma stiftelser, äro uti min sista underdåniga berättelse
upptagne.
Förhållandet härmed har sedermera icke undergått någon förändring.
Förhållandet emellan sjelfägande Jordbrukare och dem som arrendera
andras jord är icke eller förändradt; likaså antalet af oroterade Hemman och
beloppet af Rotefrihets afgiften.
Statsbidragen upptagas i Tabellen. Om deras inverkan på Näringarne
gäller ännu hvad min förra underdåniga berättelse innehåller. Man kan i
allmänhet indela dem i två stora stora klasser nemligen l:o Sådana afgifter,
som utgöras till Kronan och Statsverket och 2:o sådane, som icke komma
Stats-Verket lill godo, men utgöras antingen i natura praestationer eller penningar
för allmänna ändamål, såsom Kyrko- och Prestegårds-byggnads-skyldighet,
väghållning, fattigförsörjning, skjutsningsskyldighet, brandstod, Tingshusbyggnad,
Rofdjurs premier m. m.
Lindring uti den första klassens afgifter skulle endast kunna vinnas genom
en jemnare fördelning af grundräntorne och de utskvlder, som i allmänhet
utgå af fastigheter. Huruvida någon sådan jemnare skattefördelning kan
komma till stånd beror af Lagstiftande Makten. Ett väsendtligt hinder härvid
är, att efter nyare tiders tänkesätt den privata ägande rätten blifvit satt
Femärs-Berättelse för Westmanlands Län. 6
42
emot samhällets allmänna nytta, ehuru elen borde vara derunder subordinerad;
ty hvarje Samhälls-Ledamot åtnjuter förmånen af ägande rätten endast
förmedelst oell igenom samhälis-förbundet. I de fordna tider, då grunden
hufvudsakligen lades till de nu varande inre ekonomiska förhållanden ifrån
upphöjdare och mera omfattande principer; då kunde en ojemn skattläggning
ännu mildras och förbättras genom förmedlingar. Nu mera, ehuru sakförhållanderne
mycket förändrat sig, anser man ingen rubbning i skattläggningar
böra äga rum, allt under åberopande af ägande rättens helgd. Man
tilltror sig icke ens att underkasta de uråldriga, ofullständiga och i mångå
afseenden olämpliga skattläggnings-methoderna någon vidare granskning och
rättelse, ehuru desse mel boder, då de först uppfattades, mera blefvo grundade
på sedvana och godtycko än på klar insigt och billiga principer. Af det
helas väl beror dock hvar och en enskild medborgares, och den ekonomiska
Lagstiftningen torde efter liand kunna åter uppstiga till högre och friare åsigter.
All jemkning af grundräntorne eller jordens bringande till lika natur
förutsätter dock, för att blifva rättvis, det Staten beviljar innehafvare af privilegierad
jord fullkomlig indemnisation, hvilken i detta tidehvarf synes så
mycket hellre komma att accepteras, sorn innehafvarne till stor del äro
skuldsatte.
Lättare är att tillvägabringa mildring af de allmänna bidrag, som höra
till den andra klassen och som ofta äro mera betungande än de till Kronan
utgående ulskylder. Kommunerne kunna härom inom sig uppgöra förbättrade
regleringar och vända sig till Eders Kongl. Maj:t för att erhålla Nådig
sanktion deraf. Dock äfven vid en del af dessa onera behöfdes biträde af
Riksens Ständers lagstiftande makt för att vinna en lindring, sorn i många
fall utan Stats-Verkets betungande kunde ernås.
Skjutsnings-besväret är af denna beskaffenhet. Lindring härutinnan har
väl blifvit åsyftad genom de Allmänna författningar, som uppmuntra skjutsentreprenaden,
men lokala förhållanderne äro i vissa delar af Länet sådane,
att några skjuts-entrepenader på dräglige vilkor icke kunnat, oaktadt anställde
försök, till vägabringas. Att allmänna kommunikationerne Landvågen genom
skjuts-anstalter böra upphållas är tydligt; men att Resande skola äga rätt att
blifva genom skjuts förtskalfade för mindre pris än hvartill skjutsen kan af
den skjutsande utgöras, dertill finnes ingen annan rättsgrund, än det positiva
Lagbudet, som ålägger de skjutsningsskyldige hemmanen, att utgöra skjutsen
efter taxa. Knappt någon Regerings-åtgärd skulle, så i moraliskt som ekonomisk
afseende, tili den grad bidraga till Svenska Allmogens välfärd, som af
-
43
skaffandet af den nu på många ställen tungt tryckande skjutsningsbördan eller
dess öfverflyttande ifrån den lidande skjutsningsskyldige på den njutande
skjutsande, genom skjutsningslegans förhöjning. Men då sjelfva skjutsningsbesväret
på olika skjutsstationer äfven å samma väg dro så högst olika, följer
också deraf, att skjutslegåns förhöjning borde vara partiel för att svara emot
ändamålet. Detta af skjutshållens olika längd, vägarnes olika beskaffenhet, olika
tillgång på skjutshästar m. m. beroende förhållande, bestyrkes bäst deraf,
att vid olika Gästgifverier den lega, som af hvarje skjutsnings-skyldigt hemman
utgår till skjuts-éntrepreneur eller till den som åtager sig skjutsnings-skyldigheten
är så högst olika. Vid Arboga Gästgifveri betalar hvarje till skjutslaget
hörande hemman åt nu varande entrepeneuren endast 8 R:dr Banco,
men vid Hallsta Gästgifveri har afgiften till skjuts-entrepeneuren genom entrepenad-auction
blifvit bestämd till 16 R:dr Banco och en tunna Hafra jemte
fyra hjelpskjutser årligen af hvarje mantal eller mer än dubbelt än i Arboga.
Bestridandet af den Staden åliggande skjutsnings-skyldigheten har entrepenören
i Arboga åtagit sig utan betalning, men i Westerås uppgår deremot
den årliga entrepi enad-summan för Stadsskjutsen nu till 189 R:dr Banco.
Huru hög skjutslegan vid hvarje Gästgifvaregård behöfde vara för att de
skjutsskyldige Hemmanens afgift måtte upphöra, kan således icke utrönas på annat
sätt, än genom anställande af entreprenad-auctioner vid hvarje Gästgifveri,
och man kan förutse, att förändringar deruti äfven med tiden kunde komma
att äga rum, som påkallade skjutslegåns förökning eller förminskning, allt
efter olika omständigheter, hvarföre äfven de af mig föres lagné entreprenadauctionerne
till bestämmande af skjutslegan borde hållas tid efter annan.
Om skjutsnings-besväret öfver hela Riket skulle kalkuleras, uppkomme
derigenom en enorm summa, som skulle utvisa huru drygt detta onus är,
hvaraf Statskassan dock drager föga fördel; och detta så betungande onus kunde
dock utan någons förnärmande afskaffas på sätt jag bär ofvan underdånigst
föreslagit; men den demoralisation ibland allmogen, som nu varande
sättet för hållskjutsens bestridande medför, kan deremot icke i penningar uträknas,
och afskaffandet af denna olägenhet vore dock icke mindre vigtig än
den ekonomiska lindringen. Allmän förhöj
ändamålsvidrig.
Väghållningen och snöskottningen är äfven ett svårt onus för den skattdragande
allmogen och i allmänhet för jordbruket. Detta onus, som i andra
Länder längesedan upphört, kunde äfven här i Riket till en rättvis mån lindras,
om det blefve hvarje resande ålagdt, att vid begagnandet af Gästgifveriskjuts
betala vägpenningar efter skjntshållets längd till exempel 8 sk. Banco
ning af skjutslegan vere deremot
44
milen. Dessa vägpenningar kunde för hvarje Härad lätteligen uppbäras och
redovisas vid ordinarie Härads-tingen för att årligen antingen pro rata parle
utdelas emellan de vägbyggnadsskyldige eller eljest användas till lindring i
deras utgifter för broars och vägars underhåll. Igenom ett sådant bestämmande
blefve foror och öfrige med egne hästar resande frie ifrån afgiften,
hvilket synes rättvist, enär det egentligen är hvarje orts egne invånare, som
begagna sig af egna dragare och sjelfva för det mesta deltaga uti vägbyggnadsskyldigheten.
Ett annat förslag, som skulle kunna lända både till lindring för de vägbyggnadsskyldige
och till vägarnes bättre och jemnare underhållande, vore,
att de vägbyggnadsskyldige ansloge vissa Torp utmed de allmänna mest bela
r ne vägarne och antogo vägtorpare, hvilkas skyldighet skulle vara att ansvara
för hvar sitt stycke af vägen emot det de åtnjuto Torpet jemte ett afpassadt
bidrag af Häradet i foder och spanmål till dragkreaturs underhåll
och egen bergning. Då dessa vägtorpare hade att ensamt egna sig åt väghållningen
och dagligen kunde dermed vara sysselsatte, i synnerhet de tider
på året, då spårfyllning och väglagning mest erfordras, kunde man med skäl
vänta, alt de också bättre skulle underhålla vägarne, och det skulle otvifvelaktig!
blifva lättare för de vägbyggnadsskyldige hemmanen att utgifva de erforderlige
bidragen i foder och spanmål än att in natura utgöra den tidsödande
väghållningen, helst tiden både höst och vår, då vägarne böra lagas,
är för landtmannen vid jordbruket så dyrbar och många Hemmansägare hafva
på ganska betydligt afstånd ifrån Hemmanen sina väglotter indelte, hvilket
äfven försvårar vägbyggnadsskyldigheten.
Skulle båda dessa förslag kunna kombineras, torde verkan deraf blifva så
mycket förmånligare.
Den särskildta förökning af skattebördan, som vidlåder vissa till första
klassen hörande, till kronan eller för dess behof utgående utskylder genom
sättet för deras utgörande tili ex. afrads och kronotionde spanmålens forslande,
torde svårligen kunna borttagas eller i allmänhet mildras annorlunda än genom förändring
i Lagstiftningen derom, som af ofvan anförde skäl är så svår att tillvägabringa.
Hemmanens onera äro i Tabellen upptagne i öfverensstämmelse med
Jordebok och öfriga till grund för debiteringen tjenande längder och handlingar,
indelte knektehållet eller hvad i karle- och rotevacance afgift betalas,
Clerecie-Statens underhåll och kyrkobetjeningens aflöning efter deras uppgifter
till taxering, stödjande sig på konventioner och tillfälliga öfverenskommelser
inom församlingarne, Fattigförsörjnings skyldigheten ur kalkulerad.
45
efter markegångsprisen och de årliga tillskotten, som på olika sätt af församlingarne
utgå; skjutsningssbesväret efter de olika förhållanderne i Länets olika
delar; likaså väghållningen, inqvarteringen, Tingshusbyggnaden, Kyrko- och
Prestegårdsbyggnaden, Riksdagsmans arfvode, praemier för rofdjurs dödande,
brandstod.
Ruslhållsstammars och deras Augmenters räntor utgöra:
l:o vid Kongl. Lif-Regements llussar-Corps, hvaraf några Nummer tillhöra
detta Län
, . . 4,523: 29. 7.
2:o vid Kongl. Lif-Regementets Grenadier-Corps
Inom Westerås Fögderi  24,656. 44. 3.
Politi. Ordning och sedlighet bevakas i allmänhet af Presterskapet med
Kyrko-Rådet, understödde af Kronobetjeningen, Uppsyningsman och på vissa
ställen Byfogdar.
Utom de vanliga Klockareskolorna i Socknarne linnas åtskilliga skolor på
Landet, som förestås af särskilte allönade Skolmästare, vid flere Bruk, såsom
Skultuna, Svanå, Lesjö, Ramnäs, Sura, Ferna; vid hvilket sistnämnde Bruk
Bruksskolan är grundad på Vexelundervisnings methoden.
Likaledes äro skolor efter Lancaster methoden inrättade vid Strömsholms
Kongl. Stuteri samt i Rytterns, Hvittinge, Thorstuna, Engsö och Munktorps
Socknar.
Läraren vid Strömsholms skola njuter lön på Kongl. Stuteriets stat och vid
Munktorps sockne-skola är ett årligt bidrag af 20 tunnor Krono-afradsspanmål
anslaget till lönebidrag åt Läraren.
I Nora socken, der framlidne Kamererare!! Forssius donerat ett kapital af
3,500 R:dr Banko till en skol-inrättning, förestås den af Komministern i
Församlingen.
Westerås Gymnasium är inrättadt för hela Westerås Stift, hvilket innefattar
största delen af Westerås Län med undantag af Fjerdhundra samt
Torpa och Kong Carls socknar, och lyder för öfrigt under detta Stift hela
Stora Kopparbergs Län och den delen af Örebro Län, som tillhörer Westmanlands
landskap.
Antalet af de studerande vid detta Gymnasium utgjorde sistlidet läroår
64 ynglingar.
Kongsöhrs Fögderi . .
Sahlbergs Fögderi . .
Wäsby Fögderi . .
. 22,617: 39. 4.
. 6,852: 41. 6.
. 16,540: 12.
70,667: 41. 1
Summa 75,191: 22. 8.
46
Westerås högre lärdoms-skola åsyftade äfven hela Länets undervisningsbeliof
nied undantag af förenämnde delar, hvilka tillhöra andra Stift, nemligen
Fjerdhundra eller nordöstra delen af Länet, Upsala Stift samt Torpa
och Kong Carls Socknar under Strengnäs Stift.
Antalet af den studerande ungdomen i denna skola utgjorde sistlidet läseår
157 och det föregående 165.
Några slöjdskolor äro ännu icke i detta Län inrättade.
Hälsovården i Länet hesörjes af en Provincial-Läkare, 5 Stads-Läkare, 4
Läkare hörande till Regementerna, 5 Bruks-Läkare, 1 Läkare vid Strömsholm,
5 Djur-Läkare, 43 lönade och examinerade Barnmorskor, samt 2 sådana
Barnmorskor utan lön.
På Läns-Lazarettet och Läns-Kurhuset, som är i ganska godt skick, hafva
patienternes antal utgjort:
År 1837, 202 intagne patienter, deraf 79 veneriska, 134 utskrifne friska,
9 förbättrade, 7 ohotade, 16 döda.
År 1838, 299 intagne patienter, deribland lil veneriska, 212 utskrifne
friska, 13 förbättrade, 13 ohotade, 26 döda.
Sjukhuset rymmer 68 sjuksängar och har särskildta rum dels för veneriska,
och dels för koppsmittade. —• Badhus är dervid jemväl inrättadt.
Afgiften för clnoniska sjuka har varit 12 sk. Banko om dagen.
Apothekens antal är lika som efter min sista underdåniga berättelse nemligen:
2 i Westerås, 1 i hvardera af städerna Arboga, Köping och Sala samt 1
i Norbergs by.
Under cholera-farsoten år 1834 hlefvo åtskilliga sjukhus inrättade i Socknarne,
hvilka dock sedermera lyckligtvis icke behöft begagnas.
Hälsovården i Socknarne beror mycket på Presterskapets nitiska omtanka.
Den veneriska smittan fortfar att ännu vara gängse, och de sjukas antal
synes hvarken förökadt eller minskadt.
Vaccinationen drifves med framgång.
Om fattigvårdens tillstånd i Länet lemna de till Eders Kongl. Maj:t ingångne
uppgifter en generel öfversigt.
Enligt sammandraget af dessa uppgifter för år 1836, utgjorde antalet af
understöds-tagare på landet:
Mankön. Qvinkön. Summa,
af
654. 1,630. 2,284.
Förvaltande och betjenande personal vid
Fattig vårds-anstalterna med aflöning utgjorde
på landet  39. 6. 45.
47
Utgifterna vid fattigvården utgjorde på
landet  15,959:22.2:
De årliga kostnaderna utgjorde pålandet:
l:o För fattige på allmänna inrättningar 5,248:27.
2:o För fattige utom sådana inrättningar 9,006:32. 5. , ,
ö 0 —  14,255:11.5.
3:o För tillfälligtvis behöfvande . . . 950:32.8.
4:o För mindre arbetsföre  4,541: 22. 5.
5:o För oförmögne lill arbete .... 9,014: 25. 3.
ö
14,506: 32.4.
Om man jeni för understöds-tagarnes antal med folkmängden på landet, som
lör berörde år beräknades till 82,576 personer, befmnes, att understöds-tagarne
utgöra nära 2| procent af folkmängden eller närmast en understöds-tagare
på 36 personer.
Anställer man åter jemförelse emellan understöds-tagarnes antal och utgifternas
summa, så belöper på hvarje understöds-tagare öfver hufvud ett
belopp af 6 R.dr 47 sk. 5 r:st.
tili alla församlingar i Länet är fattigvården reglerad och handhafves
dels efter särskildt fastställde Reglementen och dels efter öfverenskommelse!1
och särskildte beslut. Vidare förbättring af fattigvårds-anstalterna beror hufvudsakligen
på resultatet af de undersökningar och förslag, som Eders Kongl.
Maj:t i Nåder låtit den Allmänna Fattigvårds-Kommitten verkställa och utarbeta.
Uti gästgifveri-anstalterna inom Länet har under de sednare åren åtskilliga
förändringar blifvit vidtagne och försök anställde att tillvägabringa
skjuts-entreprenaden.
Sörby och Finnsta gästgifvaregårdar nära Sala hafva blifvit indragne och
skjutsen förlagd till Sala gästgifveri. Likaledes är Broddbo gästgifveri indraget
på vägen ifrån Sala till Dalarne och skjuts-ombytet förflyttadt till Jordbron,
hvarigenom äfven Wiggarnes gästgifvaregård kunnat indragas och skjutsen
derifrån förläggas till Jordbron.
Vid Sala, Hallsta och Arboga gästgifverier äro håde håll- och reservskjutsen
ställda på entreprenad; men skjuts-entreprenaden vid Hallsta är redan
af entreprenören uppsagd och vid förnyad entreprenad-auktion har något anbud
derpå icke kunnat erhållas. Ytterligare försök för att få ny skjuts-entreprenör
vid Hallsta kominer dock att ske, hvarpå beror, om skjutshållningen vid detta
gästgifveri kommer att återgå tili sitt förra skick.
Vid Jordbron är en del af hållskjutsen ställd på entreprenad, nemligen
den del, som utgår ifrån Sahlbergs fögderi.
Vid Hemmingsbo och öfrige Gästgifvaregårdarne på Stora Kopparbergs
-
m
vägen torde möjlighet vara att få skjutsen ställd på entreprenad, om Eders Kongl.
Maj:t skulle täckas i Nåder bifalla skjutslagens gjorde ansökningar om förhöjning
i skjutslegan, i afbidan hvarpå den beslutade entreprenad-auctionen i
skjutsen vid Hemmingsbo är uppskjuten.
Genom ofvanberörde indragning och förflyttning af Gästgifverier äro
Gästgifvaregårdarnes uti mina förra berättelser uppgifne antal förminskadt med 3.
Antalet af Sockne-Magazinerne och deras fonder har sedan min sista underdåniga
berättelse icke undergått någon förändring.
För att desse inrättningar måtte blifva så gagneliga som de kunde och
borde, behöfdes en hufvudsaklig reform, utgående ifrån förändrade principer
för syftemålet och för en i följd deraf förbättrad förvaltning. Dessa Magaziner
i deras närvarande skick äro nu mera Magaziner på papperet och i räkenskaperne
öfver utestående fordringar, än verkliga tillgångar vid mindre
gynnande årsvexter; och ehuru Sockne-Magazinerne visserligen nu äro för
Socknarne nyttiga, kunde de dock blifva af ojemnförligt större nytta, om de
grundades på torkad säd, som utan att förskämmas kan en längre tid magazineras
och om förvaltningen ställes så, att tillgångar för missvextår kunde
med säkerhet vara att ur Magazinerne påräkna tillräckliga för eller i någon
mån motsvarande Socknens behof, och om derjemte begagnades utvägen att
genom spanmålens försäljning, då konjunkturen sådant medgåfve, vinna Magazinernes
förkofran; dock komme härvid det allmännas fordran i kollision
med Församlingarnes rätt att om sina Magaziner sjelfve besluta.
Uti en Socken, nemligen Romfartuna, hafva åtgärder blifvit vidtagne till
en på sådane grunder förbättrad organisation af Sockne-Magazinet, och då erfarenhet
hinner vinnas om resultaterne häraf, torde exemplet äfven blifva
efterföljdt i andra Socknar.
Angående de här i Länet träffade och af Eders Kongl. Maj:t i Nåder
fastställde öfverenskommelser om prasmier för Rofdjurs dödande utom skallgång,
har jag, under den rubrik, som handlar om jagten såsom en binäring,
redan gjort underdånig anmälan.
Såsom Police-anstalt äro dessa öfver enskommelser för ändamålet tjenlige.
Ibland de å Landet utom Gästgifvaregårdarne privilegierade krogar har
Långängskrogen, belägen vid allmänna landsvägen emellan Westerås och Kohlbäck,
blifvit under de sednare åren indragen; och sedan innehafvaren utaf
Strömsholms för Kronans räkning utarrenderade värdshus nu mera genom
laga kraftvunnen dom blifvit förklarad arrende-rättigheten förlustig, har j«g
lias Eders Kongl. Maj:t och Rikets Kammar-Collegium gjort hemställan om en
49
förändrad reglering med detta värdshus, åsyftande att den för orten skadlilige
och öfverklagade krognäring, som der drifvits, må upphöra och värdshuset
komma uti ett bättre skick, hvilket icke lärer kunna ske med mindre än
att Kronan cederar det förut af värdshuset påräknade arrende eller åtminstone
en stor del deraf, samt att värdshusidkare antages icke genom entreprenad-auction
eller med vilkor af den högstbjudandes prioritet till värdshushållningen.
De för öfrigt i Länet privilegierade krogar äro icke af Församlingarne
öfverklagade. Deras antal, uppgående till 13, torde icke kunna anses betydligt.
De Heste synas nödvändiga för vägfarandes behof; dock har jag anmanat
Kronofogdarne, att hvar i sitt Fögderi härom anställa undersökning och,
der någon anledning är till indragning af en eller annan privilegierad krog,
deröfver infordra församlingarnes utlåtande och derefter hos mig göra den
hemställan i afseende på indragningen, hvartill omständigheter ne föranleda.
Sparbankerne i Länet äro 3, nemligen:
Insät-
tare-
nas
antal.
Insättningens
belopp.
Stiftelse fond och
hespa ringar.
1 :o Westerås
Sparbank . .
600
4,058
1,395
35
4
2:o Sala
d:o
14,156
6
856
35
.
3:o Skultuna
d:o
37
1,164
12
6
—
—
—
§. 5. Städerna.
Deras antal är fyra nemligen:
l:o Westerås} Bergs- och Handels-Stad vid Svartåns utlopp i Mälaren,
är säte för Landshöfdinge och Biskop. Tomternas antal är 421, hvaraf 350 äro
bebyggde. Stadens vidd, gatorna oberäknade, är 108 tunnland 14| kappland
inom Slaqvctet. Den på tomterna fördelade utmarken blifver årligen mer
uppodlad, men skiftläggningen deraf är för många mindre beqvämlig, emedan
Lotterne blifvit utbrutne på flere ställen i olämpliga figurer eller aflånga
och smala rectanglar, som gör instängningen kostsam.
Staden grundar sitt egentliga bestånd på Handeln, som här är ganska
liflig. Spanmål utgör den förnämsta händeis-arlikelu, hvarförutan viktualie,
speceri- och kramvaror till en betydlig mängd afsättas. Mormessemarknaden,
Femårs-Berättelse för Westmanlands Län. 7
50
sorn vanligen börjar den 19 September, är den hufvudsakligaste. Stadens
folkmängd består efter 1838 års Mantalsskrifning af 3,438 personer, deraf
2,362 äro mantalsskrifne. Folkmängden har således, på sätt förut är anmärkt,
ökats med 134 personer, hvaraf kan slutas, att industrien icke är i aftagande, ehuru
fattigpersonalen och afgifterne till de fattigas underhåll äfven förökats.
Handtverkerierne äro uti ett stillastående skick. För deras uppkomst
hehöfdes verksammare anstalter till handtverks-lärlingars danande och till
förekommande af Gesällers ostadiga lefnadssätt. Ehuru mycket klagas öfver
Skrå-Ordningens tvång, äro dock garantier nödige och vissa ordningsreglor för
bestämmandet af förhållandet emellan Mästare, Ges;iller och Lärlingar.
Tillräcklig tillgång på dagsverkare äger Staden så väl af dess egen arbetsklass,
som af de Dalkarlar, Wermländningar och Westgöthar, hvilka soinmarmånaderne
utvandra och söka arbete. Priset på ett karledagsverke är
vanligt 32 sk. Banco.
Tillförseln på Landtmanna-produkter af hvarjehanda slag har Staden ifrån
den kringliggande orten. Dock odlas äfven inom Staden åtskilliga Trädgårdsväxter,
hvaraf endast Tobak och gurkor afsättas utom Staden. Den till
Staden hörande åkerjorden skötes i allmänhet väl och gifver god afkastning.
Den är dock till en del stenbunden. Utsädet består mest af Råg, Korn och
blandsäd, men hvete, hafra och trindsäd begagnas mindre dertill. Vanligtvis
besädas åkern två år å rad och hvilar det tredje. En och annan af Jordbrukarne
på Stadens område har på sednare åren uppfört väder- eller torkrior.
Hvitbets-odling är hitintills försökt i obetydlig mån.
Huru Westerås Rederi-Bolag förenat sig med ett Ångbogserings-Bolag, har
redan i det föregående vid berättelsen om sjöfarten i Länet blifvit anförd t.
Följden häraf har redan varit någon förhöjning i fraktlegan för jer nellek ter.
Ibland bildniugs-anstalter för ungdomens undervisning finnes i Westerås
ett Gymnasium och en högre Lärdoms-skola. Den här i Staden varande
Lancaster-skola, som af Eders Kongl. Maj:t ännu med årliga tillskott underslödjes,
har erhållit en ganska rymlig och tjenlig lokal uti den fordna Hospitals-kyrkan,
hvilken efter Hospitals-Inrättningens flyttning blifvit jemte
tillhörande gård af Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet för Stadens allmänna
behof inköpt.
Sjukvårds-anstalter har Staden gemensamma med Länet uti här varande
Lazarett och Kurhus, äfvensom tre praktiserande Läkare äro att tillgå. Den
år 1834 i Staden yppade Cholera-farsoten bortryckte endast 65 personer af
182 insjuknade och hämmades genom tjenliga anstalter.
51
Till Fattigvårdens förbättrande har ett nytt Reglemente derföre blifvit
utarbetadt, som Eders Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning varder understäldt.
Det så kallade Schenströmska Barnhusets fond har genom Herr BruksPatronen
Fredrik Langenbergs frikostighet blifvit förökad. Denna Inrättning
är förvandlad till Pensionsfond för fattige harn, som utackorderas till uppfostran
hos enskildte personer och för äldre behöfvande, hvilka njuta understöd
af fonden. Inrättningens förra gård, hvilken hade råkat i lägervall, är
nu med Eders Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd försåld.
Af Carlsköldske och Hiilpherske donationerne utdelas räntorne årligen till
pauvres honteux.
Skjutsningsbesväret har för Staden blifvit lindradt genom Entreprenadauction
och spekulanters täflan dervid.
Polis-uppsigten i Staden besörjes under Magistratens inseende af en särskild
tillförordnad Polis-Rådman, äfvensom af Stadens Fiskal, biträdde af
Sladsbetjeningen och af Stadens invånare särskildt valde ordningsmän för de
särskildta qvarteren.
En särskild Brand-Direktion med ständig varande vaktgöring af Brandvakter
och Tornväktare är, till förekommande af eldsvådor, organiserad. Äfvenledes
har en frivillig Brand-corps bildat sig.
De tili Kongl. Bergs-Collegium årligen ingående uppgifter och tabeller
öfver Fabrikernes, Ilandtverkeriernes, Handelns och Sjöfartens tillstånd upplysa
närmare förhållandet härmed och de förändringar, som under ifrågavarande
period sig tilldragit.
I medelberäkning hafva de till Stadens Styrelse och uppbördsverks aflönande
samt publika byggnaders underhåll anslagne, donerade medel, bestående af
Våg- Bro- Hamn- och Mätare-penningar, under de sista åren uppgått till ett
årligt belopp af 6,391 R:dr 23 sk., 9 r:st Banco.
2:o Sala Stad, är likaledes en Bergs- och Handelsstad, men saknar sjöfart
såsom belägen upp i Landet bredvid Sala Grufva.
Invånarnes näringsfång är Bergsbruk, jordbruk, handel och handtverkerier.
Sala silfvergrufvas afkastning är redan under rubriken Bergverk här
ofvan anförd.
Stadens folkmängd, Berglagets arbetare, deras hustrur, barn och tjenstefolk
deruti inbegripne, är 2,963 personer, deribland mantalsskrifne:
Mankön  833.
Qvinkön
t096- j g2g
52
Mantalsfrie:
Mankön
Q vinkön
464.
570.
1,034.
Folkmängden har således blifvit förökad med 240 personer.
Handeln drifves i minut och i kommission icke till någon särdeles höjd.
De handlandes antal är 18, hvaribland 11 hafva öppna salubodar.
Handt verker iernes antal är 66.
Garfverierne och Färgerierne äro de betydligaste ibland handtverken.
Fabriker. Den af Herr Bergs-Hauptmannen och Riddaren J. H. af Forselles
anlagde, i sista berättelsen omförmäldte blyhvitts- och ättike-fabrik har,
åtminstone hvad Blylivitts-tijlverkningen beträffar, icke bli frit drifven på sednare
åren. Någon ättika har blifvit tillverkad och till salu hållen.
Hagelfabriken, tillhörande Herr Bergmästaren P. N. Seven och Konstmästaren
J. G. Schröder, fortfar, och hafva dervid blifvit verkställde sådane förbättringar,
att Sala hagel nu mera äro allmänt godkände och afsättningen
deraf icke obetydlig.
Angående tillförseln af Landets produkter och prohibitiva författningar
till Stadens fördel åberopas mina underdåniga berättelser för de tvenne föregående
Qvinqvennier.
Några större odlingar hafva icke blifvit verkställde; men Stadens jord
brukas i allmänhet väl. En större del af tomtjorden är utarrenderad och
en del ntlemnad på hälftenbruk. Många af den omkringboende allmogen
äger jord och fastighet i Staden.
Utom de i förra berättelserna omförmäldte tvenne skolor har nyligen
en Lancaster-skola blifvit inrättad, hvars Lärare aflönas af Bergslaget. Äfven
har försök nyligen blifvit gjordt med en så kallad små-barns skola.
Två Läkare, den ena lönad af Staden och den andra af Bergslaget, äro
vid Staden anställde och en Veterinär i Staden boende. 2:ne Barnmorskor
äro äfven här stationerade.
Fattigvården handhafves af Kyrko-Rådet med biträde af dertill utsedde
så kallade Fattigvärdar på förut vanligt sätt. Fattigbidraget utgör årligen
1.500 R:dr Banco.
Ordinarie räntan af Bergsmans-jorden består uti Bergsm än ner nes skyldighet
att för Silfververkets drift hålla hästar och folk samt uti Malmförsling,
hö-lefverering och öke dagsverken.
Tabellen upplyser diverse onera och allmänna besvär.
Ifrån Salu-accis och Båtsmanshåll har Staden af ålder varit befriad.
53
Stads-kassans inkomster användas till Stadens allmänna utgifter, såsom
Tjenstemännens aflöning, Publika byggnader, broars underhåll m. m. De
bestå af arrendet för Ekeby, Jakob Matts och Stentorps Qvarnar, Norr Kista
hemmansränta, marknads- stånd- oell plats-penningar, arrende af Nora Allmännings
ängar, Sundsbacka tiske, Kyllinge stam och Stadsträdgården, Gerningsören
ni. m.; men som desse medel icke förslå till Stadens utgifter fylles
bristen genom årlig taxering till ett belopp af 2,300 R:dr,
Om Sala Sparbank är förut berättadt.
Folkets bildning och sedlighet synes icke hafva aftagit.
3:o Arboga. Stadens läge är i förra berättelserne beskrifvet. Åens uppgrundning
fortgår, så att ifrån midsommar till bosten sällan högre än fern
å 5-|- fots vatten finnes, då fartygen icke kunna gå upp lill Staden annat än
nästan tomma samt derföre nödgas landa vid det så kallade Stenlöpet omkring
|aleis mil ifrån Staden, dil jernet med pråmar måste föras från vågen och retourlaslen
med pråmar eiler Landvågen heintas. Kostnaden för Åens upprensning
medelst muddring torde uppgå till 50 ä 60,000 R:dr Banco, som öfverstiger värdet
af alla Stadens fartyg, men troligen skulle kunna genom en mindre afgift i
många år å de transporterade varorne ersättas, om Staten ville till muddringen
tillskjuta kostnaden. Åbyggnaderne i Arboga äro nästan alla allmänt af
träd, så att blott fyra stenhus finnas utom Rådhuset och kyrkorne, som äfven
äro af sten. Husen underhållas i allmänhet väl, och på de sednare åren hafva
många liva 2-våningshus af träd blifvit uppförde och husen i allmänhet påbyggde
eller reparerade, så att Staden fått ett förbättradt yttre utseende.
Stadens folkmängd och Borgerskapets antal har sedan år 1832 obetydligt
ökats. I Staden finnas nu efter 1838 års mantalsskrifning 1,228 mantalsskrifne
personer, deraf 511 Mankön och 717 Qvinkön, samt dessutom 556
minderårige barn och 116 befriade för ålder och fattigdom. Hela folkmängden
utgör således 1,900 personer, och den tillökning af 144 personer, som
tillkommit sedan 1832, äro å Stadens utmark inflyttade hushåll af arbetsklassen,
som der fått bosätta sig att odla.
luvånarnes sedlighet fortfar. Brottmål och rättegångar äro sällsynta samt
krogar och källare föga besökte af Borgerskapet, blott af några få afsigkomne
Borgare och en mindre del bland den arbetande klassen, hos hvilka fylleriet
märkeligen tilltager, då sädesprisen äro låga.
Stadens näringsfång fortfar att vara handel, handt verker ier, sjöfart, faktori-rörelse
för Bergslagen och till någon del Jordbruk å den Staden tillhörande
Jord.
Handelsrörelsen har genom Köpmännens arbetsamhet, sparsamma hus
-
54
hållning och goda principer i handeln att sälja varan för lindrigare pris och
ofta omsätta Kapitalerne bibehållit sig sedan 1832, så att ingen Cession ibland
Handlande inträffat. På de sednare 2:ne åren hafva dock de Handlandes
antal ökats öfver hehofvet. Önskeligt vore, att de ej skadade hvarandra.
Handeln bedrifves mest med viktualier, specerier och kramgods samt något
spanmål, derå dock ingen större tillgång till uppköp å torget finnes, utan
måste större sädeslager för spekulation hämtas från andre orter. Efterfrågan
å spanmål är här icke eller betydlig, i anseende dertill, att Bergslagerne sjelfva
hämta sin säd från aflägse sädesorter, samt dessutom Bergsstädernas Handlande
äfven äro med säd försedde.
Handtverkerierna hafva genom de lägre sädespriserne, som i allmänhet
varit gängse intill sommaren 1838, någorlunda bibehållit sig, så att de som
med arbetsamhet skött sine verkstäder haft sin utkomst och kunnat utan
tvångsmedel betala de dryga Krono- och Stads-Utskylderne.
Sjöfarten bestrides af ett Bolag, stäldt på Aktier, tillhörande både Stadsboer,
Bruksägare och andre personer, som äga 16 stycken seglande fartyg och
förledit år låtit bygga ett Ångfartyg, Wikingen, till begagnande dels för passagerare
frakt 2:ne gånger i veckan å 8tockholm och dels för bogsering af de
seglande fartygen på Arboga Å emellan Staden och Kongöhrs Redd. Detta
Bolag vidkännes ensamt kostnaden för farvattnets öppna hållande medelst utruskning,
pålar och duc dalber, losspråmar och 2 lastnings bryggors underhållande.
Till desse bryggor läggas fartygen, då de för lågt vatten icke
kunna begagna stadens bryggor och hamn. Ett annat Ångfartyg Gustaf Wasa,
som äges af ett Bolag utom Staden, har äfven under fem års tid gjort ordentliga
passagerare resor emellan Stockholm och Arboga 2 gånger i veckan
Faktori-rörelsen är icke betydlig och sysselsätter 5 personer, deraf blott
2 äro Borgare.
Jordbruket är i samma förhållande, som enligt mine förre underdånige
berättelser. Jorden skötes i allmänhet väl, men är belastad med en tionde
af 7 kappar säd på hvarje tunland åker samt en kostsam väghållning, som
belöper 10 å 15 alnar på hvarje tunland samt dessutom med andre stadsutskylder,
såsom en tredjedel i kostnaden för strömsbrons byggnad och underhåll,
fatlig-afgiften och båtsmanshållet, så att det är svårt att få arrendator
till någon jord. Den tyckes dock snarare hafva stigit än fallit i värde,
sedan bönder från de Staden angränsande hemman börjat att köpa jord i
Staden.
Allmänna Onera. De sorn mest tryckt Borgerskapet i Arboga hafva varit
Båtsmanshållet, Inkvarteringsskyldigheten och Brandverket samt Fattig
-
55
försörjningen och underhållet af Stadens Kyrka, hvilken icke har något anslag
till Vin, utan blott 60 R:dr Banco till underhåll af Stadens åkerskattsmedel.
Arboga har betalt Vacance-afgift för 16 Båtsmän, och har det icke
funnits någon Stad i Riket så besvärad af Båtsmanshållet som Arboga. Bagerska
pet enskildt har betalt deraf för 12 och jorden för 4 båtsmän.
Detta af Magistraten anförde missförhållande vid Båtsmans roteringen får
jag underdånigst anmäla, med tillägg, att detsamma nu mera genom Eder
Kongl. Maj:ts i ämnet nyligen utkomne Nådiga Bref blifvit afhulpet.
I afseende på inqvarteringsskyldigheten är Borgerskapets underdåniga
önskan, att, då större antal tågande trupper af en eller flere Bataljoner eller
Regementen i Staden inqvarteras, deras proviant måtte få i portioner genom
upphandlings-auction anskaffas på Kronans bekostnad, hvilken förmån Eders
Kongl. Maj:t vid flere föregående tillfällen i Nåder förunnat till stor lättnad
för Borgerskapet, som ändock får tillsläppa rum, ved och ljus, hvarförutan,
då manskapet är ordentligt, det alltid särskildt undfår någon traktering af
gårdsägarei^ oberäknad den tidspillan i göromål för gårdsägarens och borgarens
tjenste- och arbetsfolk, sorn inqvarteringen förorsakar.
Binäringar äro inga, utom en liten bandel med kor, som uppköpas af
någre qvinnor ibland arbetsklassen och å fartyg transporteras till Stockholm
alt der säljas, hvilken handel de sednare två åren mycket aftagit. Äfven
har Staden baft rättighet att baka sudna kringlor till afsalu å alla orter,
men vedens dyrhet, orsakad af den starka åtgången derpå för ångfartygen
samt ett ökadt pris å hvete hafva orsakat, att denna näring nästan alldeles
upphört.
För Ängfartygen upphandlas nemligen 8 å 900 famnar ved.
Prohibitiva författningar, som nu gälla, äro endast den, genom Kongl.
Privilegierne den 8:de Augusti 1709 och l6:de December 1719, för SkutgilJet
i Arboga, medgifne rätt, att uteslutande afföra Bergslagens Effekter till
Stockholm. Denne rättighet utöfvas nu af Stadens Rederi-Bolag, men genom
Kongl. Brefvet den 23 Januari 1827 är i Nåder förklaradt, att desse privilegier
med visse undantag endast till 1841 få begagnas.
Undervisningsverket är på samma fot sorn enligt mina förra underdåniga
berättelser. Lancaster-Skolan, dertill Eders Kongl. Maj:t i Nåder anslagit
100 R:dr såsom hjelp eller årligt biträde till Lärarnes aflöning, fortfar, och
har Staden varit nog lycklig att dertill få skicklige Läräre, sorn nu undervisa
öfver 100 barn derstädes.
Fattig-försörjningen bestrides oförändradt pä sätt i mina förra underdåniga
berättelser omförinäles. Ahilöfska Barnhuset fortfar äfven i sitt förra
56
skick. Fattig-personalen har dock beklagligen ökats, likasom fattigkassans utgifter
och församlingens bidrag dertill i synnerhet för barn, hvilkas föräldrar
tidigt eller under cholera-farsoten aflidit.
Angående extra onera åberopas förre berättelserna
4:o Köping. Stadens folkmängd är förut uppgifven till 1,420 personer.
Deraf äro mantalsskrifne
Mankön  397.
Qvinkön
. 516.
Mantalsfrie •
Mankön  242.
Qvinkön  265.
Emot invånarnes sedlighet förekommer ingen särskild anledning till anmärkning.
Inga egentligen grofva förbrytelser hafva här blifvit föröfva de.
De flesta brott, som blifvit i staden åtalade, äro begångne af personer från
andra orter. Stadens väsendtligaste näringar äro handel och liandtverkericr,
hvilka lemna sina idkare skälig utkomst, men föga vinst derutöfver. Bristande
rörelse-kapitaler och minskad afsättning förhindrar handtverkeriernas fortkomst.
Felande arbetsskicklighet och mindre ordentlighet medverka äfven
understundom härtill. Den i Köping förut betydliga tillverkningen af chatullmakarearbete,
faneradt med ahlroth, har, i anseende till bristande afsättning,
äfven aftagit, ehuru cliatullmakarnes skicklighet är oförminskad; och ehuru
klander icke försports emot arbetets snygghet och duglighet.
Handeln inskränker sig till omsättning af från Stockholm hämtade förnödenhets
varor till stadsboerna och omkringliggande ortens invånare samt till
Skinnskattebergs Bergslag; men då bruken i nämnde Bergslag vanligen sjelfva
genom antagna Faktorer besörja inköp af sina spanmåls-behofver samt af erforderliga
viktualievaror, kunna de Handlande, hvilka möjligen ägde förmåga
och fallenhet dertill, svårligen utvidga deras rörelse till den större spanna ålshandeln,
hvilken dock, om den drefves med omtanka, här kunde blifva lönande.
Den bergning och sysselsättning, som seglations-rättigheten på Mälaren
tillförene lemnat flere ibland stadens invånare, är ieke mera att säkert påräkna.
Den synes fastmera komma att minskas eller upphöra, äfvensom fartygsägarnes
inkomst af deras flotta. Fartygen hafva fallit ansenligt i värde, derigenom
att Bruksegares Ångbogserings-Bolag sjöledes transporterar både jerneffekter
och annat gods ifrån och till staden och genom befraktningarnes fullgörande
på kortare och lätt beräknad tid synes komma att uttränga Köpings
Rederi. lill
57
Till betydlig lättnad i varutransporten ifrån Mälaren lill Staden skall
utan tvifvel bidraga den muddring, sorn nu mera blifvit genom antagen Entreprenör
börjad uti den från Staden till Mälaren nedlöpande Åen och hvilken
muddring bekostats dels med ett af Eders Kongl. Maj:t i Nåder beviljadt
Stats-anslag och dels äfven förmedelst enskildte sammanskotter.
Å Stadens sädesbärande jord begagnas endast de vanliga Spantnålsslagen,
sedan utrönt skall blifvit, att odling af lin, hampa oclt tobak icke kan med
framgång fullföljas.
Boskapsskötseln idkas af en del bland invånarne till fyllande af deras
oundgängliga behof.
Staden har sig upplåten en Skogs-allmänning i Odensvi Socken om 187
tunnland 17 kappland, deraf någon egentlig afkastning likväl ännu icke kunnat
påräknas efter det starkare tillitande, som berörde skogstrakt för lieie år
tillbaka varit underkastad.
Stadens förra skol-inrättning bar, genom Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Bref
den 7 September 1836, erhållit sin reorganisation, och tillfälle således blifvit
beredt äfven för Köpings Landsförsamling att för sina barn draga nytta af
den nya Inrättningen. Skolan består af en Rektors samt en lägre klass, uti
hvilken sednare Vexei-undervisnings-methoden skall följas och der utrymme
är kaikuleradt för 150 barn utur Stads och Landsförsamlingarne. Ett nytt
skolhusat gjutet kalkbruk efter llydinska methoden är under byggnad, sorn
kommer att i tvenne våningar innefatta tillräcklige boningsrum för Lärarne
äfvensom 2:ne lärosalar.
Sedan den år 1832 på försök antagne Fattigvårds-Inrättning upphörde den
1 Maj 1834, blcf vid sistnämnde tid en ny Fattigvård organiserad efter ett
af Eders Kongl. Maj:t i nåder faststäldt Reglemente. Tillgångar tili fattigförsörjningen
beredas genom taxering å Stadens invånare i grund al bevillning
efter 2 Art. i Bevillnings-förordningen; äfvenså förmedelst räntorne från de
obetydliga fonder, hvilka, tid efter annan, blifvit tili de fattige anslagne.
En fabrik för tillverkning af Bomulls-strumpor finnes i denna Stad.
Fabriken bar 3 stolar och sysselsätter 3 väfvare jemte en qvinsperson, sorn
biträder vid blekningen. År 1838 förfärdigades der 444 par bomulls-strumpor
och 48 par väfda kalcqoner till ett sammanräknadt arbetsvärde af 565
R:dr Banco.
Vid tre färgerier hafva tillverkningar blifvit åstadkonme till ett värde
af 840 R:dr Banco.
En urmakare i denna Stad påräknar af sitt yrke 300 R:dr Banco i
årlig inkomst.
Femårs-Berätlelse för Westmanlands Län. 8
58
Binäringar finnas i denna Siad inga.
Några andra inkomster äger Köping icke än de vid Stadens och Strömsholms
vågar utgående vågpenningar samt hamn- och bro-penningar, hyilka
år 1838 utgjorde tillsammans 3,226 R:dr 33 sk: Banco.
Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärdar.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigstc och tropligtigste tjenare
och undersåte,
F. RIDDERSTOLPE»
L. O. AHLM.
A. AV. AHLBORG.
BEFALLNINGSHAF VANDES
UTI
STORA KOPPARBERGS LÄN
TILL
SCDEKBQi» S3A<MP
i under dåni gliet afgifne
FEMJr s-berät
för 1833, 1834, 1833, 1836 och 1837.
^ «>» >
1840.
TRYCKT HOS B. M. BREDBERG.
UNDERDÅNIG BERÄTTELSE
om Stora Kopparbergs Län i ekonomiskt
och statistiskt hänseende.
i. Länets allmänna beskaffenhet.
Någon förändring derutinnan har icke inträffat under den tiderymd, sorn
denna berättelse omfattar, eller åren från och med 1833 till och nied 183^,
i följd hvaraf de uti förra berättelserna i sådant afseende meddelade uppgifter
nu endast äro alt åberopa.
Det tillförene anmälde, till befordrande af en lättare communication
för Öster-Dalarne företagne Canal-arbete vid Grådafallen i Gagnefs Socken
har, sedan sista berättelsen afgafs, icke blifvit fortsatt.
Med framgång har odlingen af den i sista berättelsen omförmälde
vidsträckta myra uti Stora Schedvie socken blifvit fortsal!, oansedt delegarnes
ansökning att, med afseende å deras på odlingen använda dryga kostnader,
undfå något understöd af allmänna medel, icke, i brist af tillgång,
vunnit bifall. Andra odlingsföretag af allmännare beskaffenhet, hafva väl
icke under ifrågavarande ur blifvit tillvägabragte, hvaremot enskilda personers
odlingar, hvaraf vidden likväl icke kan bestämdt uppgifvas, efter
vanligheten fortgått utan rubbning af Odaljordens häfd.
2. Innevånarne.
I länet, med undantag af Särna socken, hvarest Mantalsskrifning, i
3
anseende till medgifven skattfrihet, icke verkställes, uppgår folkmängden,
enligt 1838 års Mantalslängden till 138,252 personer, och med tillägg af
Särna sockens folknummer, som anses vara vid pass 820, utgör den sålunda
sammanräknade folkstocken 189,072 personer.
Af dessa äro
Mantalsskrifne: Mankön
Qvinkön
Mantalsfrie: Mankön, äldre
D:o minderårige
Tjenstgörande Soldater ....
Qvinkön, äldre .......
D:o minderårige
Särna sockens befolkning af båda könen och af
alla åldrar  820- 139,072.
Då folkmängden i länet vid i833 års Mantalsskrifning uppgick lill
135,617 personer, har den alltså med 3,4-55 personer blifvit förökad under
de sedermera förflutne fem åren, hvartill skyddskoppympningen och
uteblifne farsoter, samt fortfarande fredslugn kunna antagas såsom samfäldt
bidragande orsaker, men dertill medverka ock något tidiga giftermål ibland
den arbetande klassen, hvilka ofta ingås utan nödig omtanka, att vid sjukdom
eller frånfälle ega vård och underhåll för den sjuka eller eflerlemnade
barn. Den bland allmogen länge vedertagne sed, att Bonden alltför
tidigt låter emot öfverenskomne underhållsvilkor, icke sällan utan någon
skiiftelig afhandling derom, ett eller flere af sina barn öfvertaga egendomens
bruk, för alt såsom husbonde och jordbrukare vid Mantalsskrifningen
antecknas, befrämjar äfven ganska mycket dessa tidiga giftermål; men då
fastighetens afkastning och tillgängliga biförtjenster icke lika lätt ökas, sorn
de tillkomne hushållens behof tilltaga, inträffar det ofta, att egendomen
måste gå i mät till betalning af derigenom uppkomne skulder, så att de
då redan gamle blifne, till arbete måhända mindre förmögne föra 1 drar ne,^
jemte barnen och deras afkomma, blottställas för armod och elände. Den
tillökning, som på sådant sätt i folknummern uppstår, blifver för Slaten
37,326.
42>788- 80.062.
4,o3g.
22,400.
1,240.
8,002.
22,509. 58,190.
3
icke fördelaktig, utan för de mera omtänksamme samhälls-medlemmarne,
en börda, hvilken genom någon inskränkning uti den Allmogen i Kongl.
Förordningen den 8 December 1756 medgifne rättighet till sådana giftermål,
torde i någon mohn kunna och böra förminskas.
Folkets bildning, seder och lynne samt konst- och näringsflit hafva
icke märkligen förändrat sig; hvaremot välmågan hos en stor del aftagit,
dels i följd af nyss anförde förhållande med allt för tidiga giftermål och
bosättningar, dels derigenom, att uti vissa trakter svagare skördar, deraf
en nära missväxt, åtminstone under tvenne af de sednare åren inträffat,
så att en del af allmogen, i synnerhet uti de öfre delarne af länet
under denna tid måst, vid anskaffandet af erforderlig spannemål till utsäde
och brödföda, öka sina skulder både till Statsverket för lemnad undsättning,
och hos enskilde, dels ock genom den minskning i tillfälle lill
arbete å andra orter, der sådant af en del bland allmogen sökes, som blifvit
en följd af derstädes äfven inträffad svagare årsväxt. Förlägenheten har
dock blifvit mest känbar, der hemmansklyfningen, till hinder i Jordbrukets
ändamålsenliga ordnande, och i nyttiga odlingars företagande, ännu befinnes
allt för vida utsträckt, och der tillräckliga binäringar saknas eller nya sådane
ännu icke hunnit upptagas, sedan erfarenheten visat, att flera bland
de af ålder i olika trakter af länet idkade inkomstgifvande handaslöjder
icke kunnat vinna en obegränsad afsättning, ocb således måste blifva otillräckliga
för en årligen tilltagande folkmängds utkomst; äfvensom hos dem,
hvilka, utan beräkning af följderna, med liknöjdhet begagnat tillfället, alt
hos en och annan, som drifver en långt utsträckt credithandel, borga varor,
dervid understundom öfverskridande behofvets gräns. Denna oeftertänksamma
handel har ock derigenom ytterligare bidragit skada allmogen, att
handlande, som drifva nyssomförmälde creditrörelse, ofta nog komma på
obestånd, till följd af ett för långt drifvet bokningssystem, då vid det
skyndsammare infordrandet af allmogens skulder, hvilket deraf måste blifva
en följd, dess egendom ofta till underpris föryttras.
Innevånarnes sedlighet i allmänhet kan icke sägas hafva undergått
någon betydligare och svårare förändring, men med den ymnigare tillgång
på bränvin, hvarmed länet, förnämligast från andra orter och ofta till lågt
pris, blifvit af en illa beräknad vinningslystnad försedt, har inflytandet af
denna förderfliga dryck på sedligheten bland en del af de ringare folkklas
-
4
serna i länet icke varit mindre ofördelagtigt, än på dess välstånd, och de
fleste förbrytelser, äfvensom de gröfre brott, hvilka understundom jemväl
här förekomma, hafva blifvit föröfvade under rusigt tillstånd eller för att
tillfredsställa ett omättligt dryckenskapsbegär. I flera socknar bar allmogen
lärt sig inse nödvändigheten, alt hämma bränvinets skadiiga verkningar
genom en minskad tillgång deraf, och nyligen hafva med berömligt
nit öfverenskommelser blifvit tillvägabragte, dels alt minska tillförseln af
annorstädes tillverkadt bränvin genom vitén för dem, som bo inom socknen
och införa sådant, dels alt nedsätta den i de öfre socknarne förut varande
ringa tillverkningen deraf. Ett dylikt ansvar kan likväl icke utsträckas
till folk, sorn bo utom de Socknar, hvarest ifrågavarande öfverenskommelser
nu mera finnas, och så länge den allmänna handeln är till
vissa qvanliteter fri med denna, åtminstone genom missbruk, hälsa och välfärd
förstörande dryck, kan icke eller ändamålet med omförmälde föreningar
fullkomligen vinnas, då personer finnas, som, förblindade af begäret
efter penningevinst, icke sky att lill medmenniskors förderf skamlöst begagna
deras svaghet för rusgifvande drycker. Yäl vore derföre, om den
allvarliga önskan Allmogen på förutnämnde sätt ådagalagt, att, i hvad på
densamma ankommer, minska bränvinets öfverflödiga bruk, blefve understödd
genom förändring af deremot verkande föreskrifter i nu gällande
författningar.
Brist på arbetsfolk kan icke ifrågakomma, då bland Länets talrika
befolkning en betydlig del måste söka sin utkomst genom arbete hos andre
personer. I sådant ändamål antages likväl sällan årstjenst utom orten,
utan vanligen utvandra de, hvilka hemma ej ega tillräcklig och lönande
sysselsättning, för att inom eller utom Länet söka det arbete, som efter de
olika årstiderne eller hvars och ens förmåga och fallenhet, kan blifva tillgängligt.
Sedan de förr bruklige arbetslagen med sine förmän icke alltid
nu, såsom tillförene, bibehållas, hafva dessa utvandringar, vid hvilka Allmogen,
enligt Kongl. Maj:ts särskilda Nådiga tillåtelse, endast behöfver förse
sig med vederbörande Pastors betyg om ändamålet dermed, understundom
blifvit missbrukade, genom en längre tids oafbruten bortovaro på egen
hand, som ovanligt inverkat på sedligheten, hvarföre förändringar i nu
gällande föreskrifter härutinnan hafva ansetts behöflige, hvarom öfverläggningar
med vederbörande förevarit och anmälan kommer att i behörig ordning
göras.
5
Medelpriset å ett Mansdagsverke utgör, enligt det vid denna beräträttelse
fogade utdrag af Länets Markegångs-taxor för åren 1833 till och
med 1837, 25 sk. B:co eller i det närmaste lika med det i sista berättelsen
uppgifne.
Jor dbruk. Jordens brukningssätt, begagnade Sädesslag, odlingen af
Potatoes, Lin, Hampa och Humla, äfvensom Trädgårds-skötseln, liar utan
förändring bibehållits, i likhet med hvad i förra berättelsen finnes uppgifvet.
I den mohn de på Kongl. Maj:ts och Kronans bekostnad skeende
Storskiften vinna fullbordan, samt lemna tillfälle införa ett förbättradt åkerbruk,
och i den mohn det sednare utvidgas genom nya odlingar, är
Spannmåls-afkastningen inom Länet, då ej missväxt mellankommer, i ständigt
tilltagande; men kan, med afseende å den jemväl ökade befolkningen,
icke eller nu, mera än tillförene, svara emot behofvet. Omkring en tiondedel
af sädesbehofvet måste i vanliga år anskaffas från andra orter, men
då svagare skördar erhållas, hvilket i sednare lider ofta varit händelsen
och sednast år i83y, då en allmännare missväxt hemsökte de öfre delarne
af Länet, erfordras uppköp af spannmål, till den betydenhet, att den
enskilda omtankan dertill blifver otillräcklig och Statens mellankomst sålunda
oundviklig, genom undsättning, då anslag till företagande af allmänt
nyttiga arbeten icke finnes alt tillgå.
Med undantag af mindre Tröskverk, hafva under de sednare åren
några Mechaniska inrättningar till besparande af arbetskraft vid Åkerbruket
icke blifvit införde, äfvensom icke eller förbättrade Åkerbruks-methoder eller
Redskap. För sådant ändamål samt för undersökningar om beskaffenheten
af befintliga Odlingslägenheter utaf allmännare nytta, hade uppå skedd
anmälan blifvit beviljad t, alt mot resekostnads ersättning, af det lill Jordbrukets
upphjelpande i Dal-orten genom Storskiften m. m. bestämde anslag,
Agronomen Stephens skulle af Läns-Styrelsen få tillkallas, men hans
frånfälle blef ett hinder, alt tillegna denna ort fördelarne af hans erfarenhet
och kunskaper.
3.
6
Boskapsskötseln är, såsom det blifvit anmärkt i förra berättelseme,
icke ännu allestädes lämpad efter Åkerbruket samt Innevånarnes behof
och fördel. Endast der, hvarest, genom växelbruk af gräs och säd, en
tillräckligare fodertillgång beredes, har Boskapsafvel kunnat bibehållas sådan,
som tillförene, då den i Länets öfre delar deremot, under några äfven
för foderväxten missgynnsamma år, till skada både för Innevånarnes utkomst
och för Jordbruket måst förminskas.
Beskällare från Strömsholms Stuteri hafva till Hästafvelns förbättrande
fortfarande under sommartiden varit i Länet stationerade; och ehuru
denna anstalt icke blifvit så begagnad inom vissa delar af Länet, som det
varit att förvänta, och hvilket förhållande torde böra tillskrifvas knapp fodertillgång
och mindre tjenliga betesmarker, så har den deremot i en annan
del, hvarest omförmälle olägenheter mindre förekomma, med fördel
blifvit anlilad.
Om Skogarne i Länet äro de i förra berättelserne meddelte uppgifter
ännu gällande. Någon bättre hushållning har icke i allmänhet kunnat
till vägabringas med Skogarne, som inom de fleste Socknarne för alla
deraf påräknelige behof ännu äro tillräckliga; hvaremot Skogstillgångarne
mer och mer börja medtagas, genom den nu i vissa trakter brukliga, skadliga
åtgärden af Skalte-allmogen, att till andra personer under vissa år
upplåta begagnandet af större eller mindre delar, vanligast utaf Utskogarne.
Komma slika åtgärder alt fortfara, torde den tid icke vara långt aflägsen,
då Jordlägenheter kunna komma att äfven i denna ort finnas, för
hvilka nödig tillgång å SkogsefFecter saknas.
Af ålder bruklige byggnads- och stängselsätt äro oförändrade, och användandet
af Bränntorf har icke ifrågakommit.
Länets andra hufvud-näring, Bergsrörelsen, har under den tidrymd,
som utgör föremål för denna berättelse, varit för Idkarne mera förmånlig,
än under den tid, som förra berättelsen omfattade. Detta gäller
dock hufvudsakligen om Jerntillverkningen, som jemväl blifvit betydligen
utvidgad genom förbättrade Smides-melboder, hvaremot Koppartillverkningen,
genom mindre tillgång å Malm från Fahlu Grufva, betydligen nedgått
och äfven lemnat högst ringa behållning, och möjligen, för en och an
-
7
nan, någon gång förlust. Industrien liar dock under dessa år vändt sig
på tillgodogörandet af Koppar utur de vid och omkring Grufvan belägne
Slaggvarp från äldre lider eller j6oo-talet. Försöken hafva äfven
lyckals, så att Slaggsmältningen årligen tilltagit och sålunda ulan tvifvel
lemnat en god behållning, som äfven fortfarande bör påräknas, så vida de
hitintills varande Kolpris icke betydligen förändras, eller försäljningsprisen
å Koppar nedgå. Den förtjenst, som Slaggsofi ingen bereder, borde visserligen
verka fördelaktigt och vara af nytta, der den drifves, hälst icke
fullväxte personer äfven dertill kunna användas, men med nu af några Idkare
vedertagne sätt, att låta hvem som hälst sofra Slaggen, och undfå betalning
för hvarje lass, utan behörig tillsyn huru förtjensten användes,
blir följden att inkomsten, i stället att delas med hemmavarande i torftighet
varande anhörige, lättsinnigt förstöres å rusgifvande drycker, hvilkas
föilärande såmedelst redan för ynglingen blifver en vana, under det hågen
för stadig sysselsättning hos honom qväfves, och han föres derigenom
in på den bana, som vanligen slutas med elände och brott.
Af de i förra berättelsen omnämnde försök med återupptagande af
3:ne gamla Koppargrufvor, hafva tvänne åter måst öfvergifvas och det
tredje torde äfven komma snart nog att upphöra. Etthundrade trettioåtta
större och mindre Jerngrulvor hafva blifvit bearbetade och uppfordringen
utur dem har uppgått lill 172,800 lass Malm af tvänne Skeppunds vigt.
Antalet af de i Länet befintliga Kopparverk, Jernbruk, Masugnar och
Manufacturier återfinnas i Tabellerne. Åtgången af Kol för Bergverksrörelsen
har väl, genom synnerliga förbättringar medelst Rostugnar, Blåsmachiner
och Wärme-apparater, betydligen förminskats, men då tillverkningen
i förhållande tilltagit, torde något öfver 3oo,ooo Stigar Kol få anses
hafva blifvit för Bergsrörelsen använde. Malmtillgången i Stora Kopparbergs
Grufva har årligen efter sista raset år 1833 aftagit, synnerligast af
fyndiga Malmer, som med afseende å den ännu qvarstående höga Kopparräntan
blifva brytvärda, hvadan Koppartillverkningen, under 1111 ifrågavarande
fem år, äfven nedgått med circa 85o Skepp:d årligen och med den
bidragen till bergning för den personal, som förut deraf till väsendtlig del
hemtat sin utkomst. Under för lidet och detta år har Malmupplördringen
ytterligare aftagit, hvadan den sökte förmedlingen eller nedsätlningen å Kopparräntan
är behöflig, så vida den svagare Malmen skall kunna utan för
-
lust tillgodogöras och Staten icke förlora mera derigenom, att sådan Malm
i annat fall måste lemnäs obegagnad.
Koppartillverkningen vid Tomtebo bar under dessa åren icke eller
tilltagit, och vid Garpenberg har väl tillverkningen uppgått i medeltal till
circa 400 Skepp:d Koppar, dock icke till det hela af under dessa åren utur
Grufvorne bruten Malm, utan lill stor del af så kallad Bok- och Waskmalm,
som, efter der i sednare tider inrättade kostsamma Stamp-och Waskverk,
nu först kunna tillgodogöras.
För Stångjerns-smide äro dels några nya privilegier beviljade, dels
Ämnes- och Manufactur-smidet till Stångjerns-smide förbytt samt äldre privilegier
utvidgade, och kommer tillverkningen att fortfarande förökas, i
den mohn Bergverks-ägarne söka tillstånd att få begagna den genom Kgl.
Kungörelsen den 26 October 1838 i allmänhet medgifne tillökning i förr
privilegieradt Smide, sedan till näringens upphjelpande en fri Tackjernshandel
blifvit tillåten. Hammarskatten har ock, sedan sista berättelsen afgafs,
uppgått, så att den förlidet år utgjorde 849 Skepp:d 10 Lisp:d 10
Vid Bergshandteringen torde 7,000 personer kunna anses vara sysselsatte.
De flerfaldiga tillverkningarne vid Bergsrörelsen inom Länet kunna,
för åren 1833 till och med iSöy, anses hafva i medeltal årligen utgjort i
följande värden:
312! Ducater å 5: 3a i,2o4‘ 8. —
• 384 löd ige U. Silfver eller 3,072 R:dr Specie å 2: 32. . 8,192:
2,179 Skepp:d 19 Lisp:d 2 U. Koppar, gårad samt till en del
valsad eller smidd vid Avesta, efter medium af priset
å Stockholms Väg under de ifrågavarande fem åren,
då det högre Manufactureringsvärdet anses ersätta transport
och andra omkostnader utom Länet å 134 R’dr 292,1 i3: 46. 6.
770 Skepp:d 17 Lisp:d Fri-Grufve- och Slaggsofrings-Kop
‘
par af lika skäl till pris å 134 R;dr 103,293: 4^- 3.
80 Skepp:d 8 Lisp:d Bly ä 34 R:dr  2,733: 28. 10.
367 Skepp:d i5 Lisp:d Grön Vitriol N:o 1 å 18 R:dr . 6,619: 24. —
22? Skepp:d Skedvaltens-Vitriol å 38 R:dr  851: 9. 7.
Transport 415,008: 16. 2.
9
Transport 415,008: 16. 2.
6 Skepp:d 7I Lisp:d Saltzburger Vitriol ä 66: . , . 425‘
i,io3| T:r Rödfärg å 5 R:dr 5,518: —.
52i T:r dito å 4 R:dr  2,o84:
287 T:r dito å 3 R:dr
861: — —
174 Skepp:d Svafvel a 22 R:dr 3,828: — —
1 po Skepp:d dito vid Tomtebo a 22 R:dr 4,180: —
58,539 Skepp:d Stångjern och Manufaclur, samt Bergsmansjern,
sammanslagne af samma orsak som kopparn
å 17 R:dr 995,163:
69,453 Skepp:d Tackjern å 6 R:dr . . v 41 ^,7 r8: •—• —
35o Skepp:d Koppar af Tomtebo a 134 R:dr 46.900:
Circa 4oo Skepp:d Koppar af Garpenberg å 134 R:dr . . 53,600:
Af andra smärre Grufförsök circa 3i Skepp:d Koppar
a 134 R.dr . • • , . . • , • , . • • • * 4>154: —" —
Summa 1,948,439: 16. 2.
De Fabriker, Bruk och Näringar, hvilka icke tillhöra Bergs-Rörelsen,
omförmälas till antal och beskaffenhet i Tabellerne. Vid Grycksbo
Pappersbruk, der, efter engelsk method, Machinpapper nu mera äfven förfärdigas,
har tillverkningen blifvit betydligt förökad. Och kunna Fabrikers
och Näringars tillverkningar inom Länet uppskattas till 120,000 R:dr,
eller vid pass 20,000 R:dr B:co mera än då sista Berättelsen afgufs.
Binäringarna inom Länet äro ungefärligen lika med hvad de förut
derom aflemnade berältelserne gifva vid handen ; med den förändring, att
Sa 1 tpeterti 11 verkningen den sednare tiden betydligen blifvit förminskad, af
orsak, att Saltpeterämnet icke kan undvaras bär i orten, der åkerjorden
nyttjas i växelbruk. Efter bifall, å derom gjord begäran, har Åssessoren
och Riddaren Plageman under några månader, på allmän bekostnad, företagit
resor inom Länet, för att upplysa Allmogen om sältet alt tillverka
Pottaska, Terpentin, Harts, Tjära m. m.
Då likväl en närmare nndervisning om sältet att utföra ifrågavarande
nya näringsföretag, är för Allmogen af nöden, har anmälan blifvit gjord,
att få bemälde Assessor för någon längre tid på Statens bekostnad härsta
2
-
10
des anställd, på enahanda sätt i Rikets nordligare provinser redan ägt
rum.
Handel å Landet, hvilken egentligen borde inskränkas till Spannemål
och Victualievaror, samt inhemska Slöjdalster, har med afseende derå,
alt på en del ställen densamma äfven blifvit utsträckt till bränvin uti större
qvantiteter, der visat en skadlig verkan, i stället för den allmänna fördel,
som deraf eljest bordt vara att förvänta. De tvenne återstående landtmarknaderne
i Länet kunde utan afsaknad indragas, såsom icke behöflige.
Med begagnande af i förra Berättelsen omnämnde upplagsplatser, föras
större delen af Bergverks-produclerne till Westerås, samt endast till en
ringa del genom Wermland till Götheborg, äfvensom till Gefle och Söderhamn.
Gårdfarihandlande, samt Handelsborgare ooh deras Betjenter från
Borås och Ulricehamn, hafva år från år utvidgat sin för orten skadliga
handelsrörelse, och sky icke, att genom missbruk af den rättighet, som är
dem gifven, göra densamma än mera förderflig.
Några nya vägar hafva icke på Statens bekostnad, sedan sista Berättelsen
aflemnades, blifvit anlagde. Den då omförmäldte enskilda vägbj^ggnaden
från Sunnansjö till Grängesbergs Malmfält af omkring ii mil, har
sedermera till ungefär lika längd förbi Björnhyttan och Gonäs, blifvit fortsatt
till allmänna landsvägen i Grangärdes Socken, så att hela denna nya,
till underhåll nu mera indelte, väg, utgör omkring 3 mil. I öfrigt äro de
betydligaste väganläggningar, som enskilde personer nyligen verkställt:
en, af ungefär en mils längd, i Husby Socken, för effecters lättare transporterande,
till och från Engelsforss Jernverk; en emellan Andersforss
Jernbruk och Jerna Kyrka af omkring 2^ mils längd, samt en emellan
Thyforss Bruk i Säfsnäs Socken och Wermland, vid pass en mil lång.
4. Politisk Författning.
Sedan sisla berättelsen aflemnades, har i Länets Kammar-Verk annan
förändring icke limat, än genom Tio nya Mjölqvarnars skattläggning; men
i I
men flera recognitions-skogshernman tillkomma, sedan nu pågående skattläggningar
af Recognilionsskogarne blifva fastställde.
De Storskiftesförrättningar, som, till Jordbrukets upphjelpande i de
delar af Länet, hvilka lidit genom en obegränsad hemmansklyfning, blifvit,
med olika understöd af Staten, socknevis företagne, äro under ofvannämnde
tid fortsatte. Af de i sista Berättelsen omnämnde så beskaffade förrättningar,
pågår skogsdelning och afvittring i en af Öster-Dals-socknarne, sedan
grunderne derför numera blifvit bestämde, hvaremot de öfrige blifvit
afslutade, med undantag af skogens fördelning i en Socken nedom Dal-laget,
beroende på derom yppade stridigheter. I tvenne Socknar, en inom
Öster-Dalarne och en nedom Dal-laget, hafva sådane Storskiften under denna
tid äfven blifvit företagne och fortgå för närvarande. Nyttan af dessa
förrättningar är för orten ganska stor, genom jordbrukets upphjelpande,
genom sammanbringandet af de medelst en öfverdrifven hemmansklyfning
sönderdelade jordlotterne, genom nya bolbyars bildande till utflyttning från
de gamla, der sådant af omständigheterne påkallas, och genom en lämpligare
reglering af eganderälten lill de i vissa trakter å skogarne vidt kringspridda
skoglanden; men för att snarare vinna det vigtiga ändamål, som
med Storskiftena afses, fordrades att något penningelån kunde blifva tillgängligt,
att, efter flera år återbetalas och småningom amorteras, för begagnande
af de jordegare, hvilka innehafva hufvudnummern i besutenheten,
men sakna utväg att kunna lösa de mindre jordlotterne derinom efter
den bestämda tiden af 20 år, då en sådan lösen skall ega rum, men
hvaraf verkställigheten sannolikt kommer att på flere ställen hindras eller
fördröjas af allmogens förlägenhet att anskaffa penningar dertill.
Utaf de i Tabellen upptagne hemman och lägenheter, höra
Mantal, 1 Mjölqvarn och 1 Fiske till Kongl. Maj:t och Kronan, samt ~||;dels
Hemman lill Fromma Stiftelser.
Antalet af de i förra Tabellen upptagne oskatllagde bebyggde Torp
och Lägenheter har i den nu afgifne blifvit nedsatt derigenom, alt några
Bruksegare under tiden sådane Lägenheter inköpt och i följd deraf desamma
sålunda upptagits uti det för dessa egendomar angifne uppskattningsvärde,
med deraf följande bevillning.
I Länet äro i/[ Posthemman samt 38 Gästgifvaregårdar och 16 Skjutsom
by tesställen.
Någon klagan har nu mera icke blifvit förd derom, att äldre Vattenverks
rätt till valtenuppdämning förorsakar skada.
Förhållandet emellan sjelfegande Jordbrukare och Arrendatorer fortfar
att vara såsom i5 lill i, och den tillförene i Berättelserne uppgifne
beskaffenheten af vanligast förekommande Arrenden är jemväl oförändrad,
likasom Landböndernes utkomst derå.
Statsbidrag. Af dessa är Roteringen ojemnast fördelad, men Ifemmansräntor
af ålder och Fastighetsbevillning i förhållande dertill åsatte.
Vid Jern-Verkens Taxering lill Bevillning har förekommit, att, med nu
stadgade minimum, vinstberäkningen för de mindre förmånliga Bruken, vid
intrcäffad ofördelaktig conjunclur, understundom öfverstigit den verkliga vinsten
å jerneffecternes försäljning.
Värdet af de i Tabellen införde onera är grundadt på Vederbörandes,
med Krono-Räkenskaperne och dithörande handlingar jemförde, uppgifter.
Under Titeln Diverse Onera inbegripas Curhusmedel, Riksdagspenningar,
Allmänna Byggnaders underhåll, Brandstodsmedel, Tingsgästning,
Skattpenningar och Premier för Rofdjurs dödande utom Skallgång, afgift
till Djurläkares aflöning, m. m.
Så vidt möjligt varit, har, på sätt vid de förra berättelsernas afgifvande
är vordet anmärkt, uppskattningsvärdet och bevillningen af hvarje
Jordegendom, Bergverk och särskilde Lägenheter blifvit, enligt Formulairets
föreskrift, i Tabellerne utförde; hvaremot öfrige skatter måst generelt upptagas,
såsom på de fleste ställen inom Länet utgående på Rote. Den personella
bevillningen har likväl, för så vidt det kunnat verkställas, blifvit
specifikt upptagen; och äro dervid, så väl som vid beräkningen af öfrige
Räntor, 1887 års Räkeuskaper följde.
Politie. För Länets ungdom är tillfälle att njuta allmän undervisning
vid Fahlu Högre Lärdoms-Skola. Ett antal af omkring i3o lärjungar
hafva per medium under hvarje termin af de sednare åren begagnat
i3
sig af denna för Länet så vigliga Läroanstalt, som fortfarande rältvisar det
förtroende, hvaraf den en längre tid varit i besittning. Enligt den för Lärare-Staten
vid denna Skola sednast fastställde löne-reglering uppgå sammanräknade
lönerne till ett belopp, motsvarande 4^5 tunnor spannmål efter
ett beräknadt medelpris af 6 R:dr B:co för tunnan, hvartill användes
det äldre anslaget af omkring 25o tunnor Krono-Tionde Spannmål, räntor
å donerade medel, ersättning för indragne Socknegångs- eller Djeknepenningar
m. m. och af sednast beviljade löneförhöjningsmedel fylles återstoden,
som för år i83S utgjorde 585 R:dr 4o sk. g rst. B:co.
De förhållanden, som i sisla berättelserne linnas uppgifne, i afseende
på undervisningen för Allmogens barn inom Socknarne samt ungdomens öfning
i nyttiga slöjder, hafva förblifvit oförändrade. Vid några af de särskilde
Socken-Skolor i Länet, der Lärarne med löne-anslag af Krono-Tionde
Spannmål, äro Prester och stundom biträda vid presterliga göromål inom
Socknen, efter gammalt bruk eller öfverenskommelser emellan vederbörande,
inträffar likväl på ett och annat ställe, alt Skole-Lärarens tid understundom
derigenom blifver mera upptagen än afsedt varit med den primitiva
befattningen, såsom Barna-Lärare,
Till nu varande Föreståndaren och förste Läraren vid den praktiska
Bergs-Skolan här i Staden har Bruks-Societeten, utom hvad densamma förut
dertill anvisat, beviljat ett årligt löne-anslag af 5oo R:dr Banco, med
bibehållande jemväl, såsom sådant, af det arfvode, hvilket den förut varande
Föreståndaren till enahanda belopp för sin person årligen åtnjutit, så
att Bruks-Societeten nu för hans aflöning, utöfver den förut af allmänna
medel utgående lön, årligen utgifver 1,000 R:dr Banco, hvarförutan BruksSocieteten,
utom dertill årligen bestådde medel, för en gång nyligen bestämt
något öfver 4.000 R:dr berörde mynt till uppköp af Böcker, Instrumenter
m. m. för denna så högst nyttiga Allmänna Undervisnings-anstalt.
Under de tvenne Lärocurser, hvardera utgörande en lid af 2:ne år, som,
sedan sista berättelsen afgafs, egt rum, har undervisningen vid Bergs-Skolan
varit begagnad af tillsammans 7 Stipendiater och Elever samt 28 extra
Elever.
På vanligt sätt vidmagtbållas ordning och sedlighet af Uppsyningsmännen
inom Byarne och Kyrko-Råden. Jemte nyssnämnde vaka öfver
>4
hälsovården äfven Presterskapet och Kronobetjeuingen, enligt gällande föreskrifter.
Efter en förändrad reglering af Provincial-Läkare-Districten hestrides
Läkare-vården å Landet nu mera af tvenne Ordinarie Provincial-Läkare,
utaf hvilka en hor i Fahlun och den andre i Hedemora, af en extra
Provincial-Läkare, som bor i Österdalarne, och af en inom Wester-Bergslagen
på enskildes bekostnad anställd Läkare, hvilken med deras begifvande
inom nämnde ort äfven bestrider Provincial-Läkare-göromålen. Länets
Lazarett och Curtius finnas fortfarande i Fahlun, hvaremot Veterinär-Inrällningen
derstädes upphört, sedan de Socknars innevånare, sorn deltagit
i de för Inrättningens bestånd erforderlige utgifter, förklarat sig icke vidare
dermed kunna fortfara. I Fahlun bor likväl en Djur-Läkare, äfvensom
en inom Westra Bergslagen, åtnjutande särskilde löne-bidrag af några vissa
Socknar och enskilde personer.
Fattigförsörjningen inom Socknarne eger ock ännu egentligen rum
endast på sätt i föregående berättelser är vordet uppgifvet. De för sådant
ändamål tillgänglige medel äro likväl föga till räck lige att bispringa alla behöfvande,
i synnerhet när en felslagen skörd eller andra missgynsamma
förhållanden, såsom under åren 1887 och 1838, utöfver all beräkning ökar
dessas antal. Sistnämnde år skedde lill nödens afhjelpande insamling af
gåfvor i de flesta orter af Riket, förnämligast till följd af numera framlidne
Erke-Biskopen m. m, Doctor J. O. Wallins inflytelserika bemödanden
och uppmaningar. De bevis af välgörenhet, som de behöfvande bland
Dal-Allmogen då fingo emottaga, blefvo likväl större än alt ett skyndsamt
utdelande deraf, utan åtanka på framlida behof, kunde vara ändamålsenligt
eller nyttigt. Enligt förslag af Erke-Biskopen Doctor Wallin och andra
bland de ädle Gifvarne, och efter det, utom i natura förärade födoämnen,
23,412 R:dr 1 sk. 4 »st. Banco till lindring af för handen varande nöd
blifvit använde, bildades af de behållne gåfvomedlen en så kallad Nödhjelps-Cassa,
hvars tillgångar, utgörande 27,4'7 R:dr 16 sk. 5 rst. Banco,
förvaltas utaf en Direction enligt af vederbörande uppgjordt antaget Reglemente,
i öfverensstämmelse hvarmed, vid förefallande ytterliga behof, gåfvor
till de mest nödlidande kunna utdelas och i öfrigt Lån, utan eller emol
nedsatt ränta, lemnäs till uppmuntran af och understöd för binäringar,
samt till premier åt barnalärare bland Allmogen.
i5
Till förvaltning af Nödhjelps-Cassans Direclion hafva ock blifvit öfverlemnade
de 5,5/\o R:dr 36 sk. 4 rst. Banco, hvilka utgöra behållningen af
Länets andel uti de år 1813 i Skåne samlade gåfvor till nödlidandes understöd
i Rikets Norra provincer, sedan f. d. Allmänna Magazins-fonden
nyligen blifvit ålagd att samma medel contant återbetala; och komma dessa
medel alt användas, dels lill Rågsädels befrämjande i Dal-orten och
nya binäringars införande, dels ock med afseende å det här ofvan antydde
behofvet af en förbättrad Ängsskötsel, för inköp af gräsfrö lill befordrande
af foderväxters odling.
Allmänna lagens och gällande författningars föreskrifter om hvad vid
Gästgifverierna bör iakttagas, handhafvas enligt den sammanfattning deraf,
som till vederbörandes kännedom och efterrättelse blifvit meddelad i den
Dagböckerna medföljande kungörelse.
Skallgångar fortfara att sällan förekomma, sedan belöningar för Rofdjurs
dödande utom skallgång i de flesta socknar, ehuru lill olika belopp,
utgå efter fastställde öfverenskommelser.
Vid iSS^ års slut funnos i städerna 29 tillåtne krogar och å landet
5, hvarjemte branvinsminuteringsrätt, på sätt författningarne nu stadga, begagnades
å 54 Gästgifverier och skjutsombytesställen, så att, emot stadgade
afgifter, bränvin försåldes i minut å tillsammans 88 ställen.
Socknemagasinerna i länet hafva icke undergått någon annan förändring,
än alt i behåll varande tillgångarne uti de magasiner, hvilka nu äro
i verksamhet, uppgå, ullåningarne inberäknade lill ett sammanräknadt belopp
af 8,586 tunnor åtskillig slags spannemål.
Sparbanken i Fahlun har, sedan början af år 1825, då den öppnanades,
till slutet af år 1837 ulgifvit 1,470 motböcker till särskilde insättare,
och utgjorde de sistnämndes antal vid ifrågavarande års slut 569, hvilka
egde i Banken inneslående medel till ett belopp af 23,ii3 R:dr 19 sk.
hvarförutan Bankens stiftare i hjelpfonden egde 2,698 R:dr 11 sk. 7 rst.
Sedan år i83a hafva sålunda 44^ nya insättare tillkommit, de insatte medlen
blifvit ökade med 3,936 R:dr 32 sk. och hjelpfonden vunnit en förkofran
af 435 R:dr 3o sk. 8 rst., allt Banco.
i6
I Fahlu stad har vid i836 års början en Privatbank för länet bliföppnad
i enlighet med för densamma meddelad octroy. Bolaget beslår af 1878
actier å 333 Rdr 16 sk. Banco, eller ett tecknadt capital af 626,000 R:dr
Banco. Deraf äro 187,800 R:dr contant inbetaide och för återstoden 438,200
R:dr äro säkerhetshandlingar deponerade i länets Ränteri. Bankrörelsen
bedrifves i enlighet med Reglementet, dels genom lån i Discontväg och
dels medelst cassa-creditiver; och få contanta penningar i Banken deponeras,
medelst öppnande af Upp- och Afskrifningsräkning.
Från Bankens början till 1837 års slut hade lån i Discontväg blifvit
beviljade till ett belopp af 670,640 R:dr Banco, deraf dock 23o, 120
R;dr voro återbetalde, så att återstoden vid årets utgång utgjorde 44°>^20
R;dr. Till 39 personer voro jemväl för år 1837 Cassa-crediti ver beviljade
å en summa af 228,500 R:dr. På Upp- och Afskrifningsräkning hade under
året 112,200 R:dr varit insatte, deraf dock vid årets slut, genom verkställde
uttag, endast 56,3oo R:dr återstodo. 1 öfrigt afgår månadtligen till
Handels- och Finance-Expedilionen rapport öfver Bankens ställning, som
genom Statstidningen allmängöres.
5. Städer.
Bevillningen af den Borgerliga rörelsen inom hvardera af Länets
frenne städer: Fahlun, Hedemora och Säther, är till beloppet upptagen i
Tabellen för Städe rna.
De näringsfång, hvaraf Borgerskapet i dessa städer, enligt förut afgifne
berättelser, hemtat sin utkomst, äro icke förändrade. Allmogen fortfar
att sjelf utföra och afyttra i eller utom orten producterna af sin Boskapsskötsel
och konstflit, och Brukens effecter samt Koppartillverkningen
i Fahlun lemnäs, såsom tillförene, icke till föremål för dessa städers handel.
Då såväl handlandes som handtverkares antal i sednare lider icke
blifvit minskadt, borde man deraf kunna sluta, att handelns och öfriga näringars
liflighet och vinstgifvande beskaffenhet icke eller aftagit, hvilket,
hvad handtverkerierna angår, jemväl synes vara förhållandet. De i sednare
lider ofta inträffade concurser bland en del af städernas handlande, vi
-
*7
sa likväl deremot, alt deras rörelse, af mängen obetänksamt, och utan eget
förlag samt nödig erfarenhet börjad, blifvit fortsatt medelst en illa beräknad
och öfverdrifvet utsträckt utborgning, hvaraf bandt, att Köpmannen
bringas i förlägenhet att godtgöra sina, för en på sådant sätt drifven, alltid
skadlig credilhandel, ingångne förbindelser, och slutligen af sådana och andra
orsaker tvingas att uppgifva sin stat, hvilket åter menligt inverkar på
de gäldbundne, då fordringarne med all skyndsamhet utkräfvas. Detta förhållande
bevisar dock icke, att ju handeln, klokt och försigtigt idkad, äfven
här i orten ej kan vara lönande, hvarom flera exempel äfven för närvarande
finnas, hvilka väl efter hand skola leda till efterföljd, sedan erfarenheten
ådagalagt det vådliga att på annat sätt drifva handel.
Om beskaffenheten af Städernas jord och sättet för dess begagnande
är, vid förra Berättelserne, icke något att tillägga, och äro, såsom tillförene,
dessa Städer icke gynnade med några för landsorten skadliga prohibitiva
författningar.
Uti så kallade lägre Lärdoms-Scholor, meddelas i Hedemora och Säther
undervisning åt ungdomen. Utom den nämnde högre Lärdoms-Scholan
i Fahlun lemnäs derstädes undervisning uti en Lancaster-Schola, som
hvarje termin besökes af omkring 200 barn.
Sjukvården i Släderne besörjes af der boende Läkare. Utom Provincial-Läkareii
i Districtet, bor i Fahlun en Gruf-Medicus och en LazarettsLäkare,
som nu tillika är Stads-Läkare. Den i Hedemora boende Provincial-Läkaren
biträder •tillika såsom SLads-Läkare. I Säther bor RegementsLäkaren.
Till de uppgifter sista Berättelsen innehåller om Fatligvårds-Inrättningen
i Fahlun och Bruks-Patronen Forslinds Stiftelse för uppfostran af
derstädes lödde fattige barn, kan nu endast göras det tillägg, alt Fattigvårds-Iniäliniiigens
behållna tillgångar vid 1887 års slut utgjorde 8,C)64
R:dr 18 sk. 4 rst. B:co, och att 25 barn med Forslindsko Stiftelsens medel
finn undei hällne hos fosterföräldrar å landet.
S .-o i Hedemora till fattiga barns vård och uppfostran, fortfar
att verk . :n.mde för samhället, och dess fond att årligen förökas.
3
Någon allmän Fattigförsörjningsanstalt finnes deremot ej inrättad i
Hedemora och ej eller i Säther, utan Församlingens mest behöfvande fattighjon
njuta understöd af Fattig-Cassorne och andra dertill bestämde
medel.
Sådana inkomster, hvilka Städerne uti vissa fastställda afgifter åtnjuta,
utgöra, efter medelberäkning för ifrågavarande fem år, för Fahlun
Ströms-afrad och Skutefrakts-medel 676 R:dr 24 sk., för Hedemora Vågpenningar
omkring 3oo R:dr, och för Säther Ströms-afrad vid pass 3 R:dr
3a sk., allt B:co. Fahlun i Lands-Cancelliet den 27 November i83g.
P. D. LORICHS,
P. J. Lindbom. P. de Laval.
BEFALLNINGSHAF VANDES
UTI
GEFLEBORGS LÄN
TILL
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för 1833, 1834, 1833
1840.
TRYCKT HOS B. M. EKBEBERG.
i
Stormägtigste Aller nådig ste Konung!
Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift uti
Circulair-Bref af den 17 April 182 r, får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i underdånighet afgifva berättelse om tillståndet i Gefleborgs
Län, i ekonomiskt och slatislikt afseende, under de sednast förflutne fem
åren eller från och med år i833 till och med år 1837.
§. 1.
Länets allmänna beskaffenhet.
Uti förut afgifven Berättelse har Länets allmänna beskaffenhet blifvit
beskrifven, hvadan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, med åberopande
af hvad deruti finnes anfördt, endast får anmäla, att under den
tid, som af denna Berättelse omfattas, några större företag, hvarigenom landets
beskaffenhet kunnat blifva i hufvudsaklig mohn förändrad, icke blifvit
verkställde; men alt deremot inom enskildas områden odlingar, stundom
uppgående till flere hundrade tunneland, men hvilkas vidd ej kan bestämdt
uppgifvas, på vanligt sätt fortgått, ehuru det kunnat väntas, att svaga skördar
och tidigt inträffade froster, hvaraf Länets innevånare mer och mindre
lidit under de sednaste åren, med undantag af år 1834» men west sistlidne
år, då nästan allmän missväxt inträffade, skulle dem derifrån afskräcka.
Anmärkningsvärd är den klimatets förändring, hvarigenom froster oftare
och tidigare inträffa nu än tillförene, synnerligast i Helsingland, der
det ock erfarits, att på sådane ställen, der frost i mannaminne tillförene
icke gjort skada och hvilka genom deras lägen bredvid floder ansetts deriFemårs-Berättelse
för Gefleborgs Län. 1
från för alltid befriade, tidig frost under sednaste år äfven inträffat; oell
har således, emot hvad man väntat, icke någon fördelaktig verkan på klimatet
hitintills erfarits af de aftappningar af sjöar och uttorkningar af
myror, som blifvit under föregående år, ehuru i mindre scala, verkställde.
§• 2.
Innevånare.
Enligt de för sisllidne år uppgjorde manlalslängder utgör folkmängden
uti Länets 43 Landsförsamlingar p6,3i4 personer, hvaraf 52,760 äro
mantalsskrifne, och 43,554 manlalsfrie, samt i Länets trenne Städer 11,564,
eller tillsammans i hela Länet 107,878.
Folkmängden befinnes, vid jemförelse med de för år i832 upprättade
mantalslängder, således hafva blifvit ökad med 4>7°7 personer, hvilken
tillökning är mindre än den som visade sig år i832, då den bestod
af 5,001 personer, och ännu mycket mindre än densamma var efter
samma tid år 1827, då den utgjorde 7,110 personer; men då det besinnas,
alt af de fem år denna Berättelse omfattar, de fleste gifvit svaga skördar
och en del nästan missväxt, så är äfven den folkökning, som nu ägt
rum, ehuru mindre än under föregående qvinqvennier, oväntad, häldst tillfällen
till nya bosättningar naturligtvis minskats i samma mohn, som folkmängden
under föregående år ökats. Antalet af de Hushåll, som bebo från
Hemmanen afsöndrad jord är i allmänhet och i åtskillige Socknar betydligt
större, än antalet af de Hushåll, som bebo sjelfva Hemmanen; och den
tillökning i folkmängden, som nu ägt rum, härleder sig äfven till största
delen från nya bosättningar på afsöndrad jord, hvilka till stor del tillkomma
på det sätt, alt vid arfskifte äldste sonen behåller det af föräldrarne
inr.ehafde Hemman och de öfrige barnen utlösas från boet genom erhållande
af besittningsrätt i vissa år af sådan jord på Hemmanet, som är till
odling tjenlig, samt rättighet till muhlbete och vedfångst på Hemmanets
skog. Genom sådane jordafsöndringar blifver visserligen mycket jord hvarje'år
uppodlad och productionen af så väl Spannemål som Ladugårds-effecter
i Länet ökad; men välmågan hos Hemmansägarne i allmänhet också
minskad, emedan möjligheten för dem att förkofra sig försvåras derigenom,
att de ofta se sig i saknad af den lill odling tjenligaste jord på Hemmanet,
och de måste inskränka försäljningen af Trädvaru-effecter i samma
3
mohn, som Hemmanens skog blifver till bränsle begagnad af flere hushåll.
De som besitta den från Hemmanen afsöndrade jorden, berga sig någorlunda
väl i goda år, då de hafva tillfälle att genom arbete hos Hemmansägare
öka den inkomst, de hafva af dess innehafvande jord; hvaremot de,
under missväxt-år, då Hemmans-ägaren icke kan lemna dem påräknad arbetsförtjenst
och de i saknad af jord, som kan intecknas, ej kunna göra
skulder, försättas uti stor nöd, hvilket inträffat under flere af de sednast
1’örflutno åren, men svårast efter sistlidne års missväxt, då för dem den
allmänna välgörenheten blifvit anlitad. I allmänhet har det välstånd, som
hos Allmogen i Länet förut ägt rum, i anledning af de sednaste årens
missväxter upphört, och i stället skuldsättning, till största delen hos Städernes
Handlande, blifvit gjord, hvarigenom den kommit uti en högst beroende
ställning, för upphörande hvaraf det erfordras många goda år.
Skuldsättningen har dock visat sig vara störst uti nordöstra delen af Helsingland,
hvars innevånare häfla uti en högst betydlig skuld till Hudiksvalls
Handlande, hvilka nästan uteslutande äro de, som köpa den enda vara,
som de afsätta, nemligen väfnader, på hvars pris det således är att
frukta ett ofördelaktigt inflytande af den gjorda skuldsättningen.
I afseende på lynnet hos folket i allmänhet har jag icke något att
tillägga det, som uti förut afgifne Berättelser blifvit anfördt. De mesta brott
hafva blifvit föröfvade uti Bergsjö och Delsbo Tingslager af Helsinglands
Norra Domsaga, der också de grofsta brotten blifvit begångne. Under sednaste
år hafva tjufnadsbrotten uti Länet i allmänhet tilltagit, hvartill orsaken
finnes i den nöd, hvaruti Husmän och Backstugusittare, under saknad
af arbetsförtjenst, varit försatte, häldst det som tillgripits oftast varit
matvaror. Fyllerilasten fortfar beklagligen ännu att ofta utöfvas, dock
mest i orter närmast omkring Städerne, der den befordras af en högst betydlig
Bränvins-import från Rikets sydligare Provinser, och deribland hufvudsakligen
från Skåne, hvarifrån årligen flere fartyg, lastade med denna
vara, till Länet ankomma. Fyllerilasten anses dock af mången vara i aftagande
eller åtminstone icke tilltaga. För att minska förtäringen af bränvin,
hvarifrån så många brott och så många familjers fattigdom härleda
sig, hafva visserligen Nykterhetsföreningar blifvit med framgång inom flere
Socknar ingångne; men utan att derjemte tillgången på varan minskas
och priset å densamma förhöjes genom en ökad beskattning å bränvinsti 11-  verkningen, torde någon betydlig minskning uti bränvinsförtäringen icke
vara att förvänta.
4
Efter missväxter erbjuda sig vanligen flera personer att emot lega
arbeta, än som kunna erhålla arbete inom Provinsen; hvaremot i goda år
motsattsen inträffar, så att arbetslönerna då vanligen blifva högre än under
de svåra åren. Vanligen betalas för ett karldagsverke s4 a 3a sk. Banco,
och för ett qvinnsdagsverke en tredjedel mindre. Tjenstehjonens löneförmåner
uppgå i allmänhet för en mansperson till 56 R:dr 32 sk. Banco och
för en qvinnsperson tili hälften mindre.
§. 3.
Näringar.
J or dbruket idkas, med få undantag, på samma sättsom tillförene,
hvarom beskrifning blifvit uti de förut afgifne Berättelser lemnad. Ofta
finnes åkerjorden till rymden mycket mindre än den i circulationsbruk begagnade
jord, sorn i Helsingland benämnes svaljord. Den förra är merändels
anlagd på höjder, der den ofta utan dikning bar affall. Uti större delen
af Bjuråkers, Hassela och Ljusdals samt hela Färila och Hogdals socknar
af Norra Helsingland hålles ingen del af åkern ständigt öppen, utan
begagnas all den odlade jorden i circulation för utsäde af Korn, Blandsäd,
Hafra, Lin och Foderväxter, hvaremot Råg dels alldeles intet, dels högst
ringa derstädes begagnas. Rågsädet nyttjas i allmänhet mindre i Helsingland,
men är i Gestrikland hufvudsädet. Inom de vid hafskusten belägne
Socknarne är största delen af der befintliga lågländte marker utdikad och
begagnad i circulationsbruk, hvilket icke är förhållandet i de längre från
hafskusten belägne Socknarne, hvarest dessutom en sådan åtgärd vid de större
flod-dalarne icke är möjlig, i anseende till der inträffande vattenflöden.
Af de härvid i underdånighet bifogade Tabeller inhämtas: att inom
Länet i det hela utsås lika mycket af Råg som af Blandsäd, af Hafra något
mera än af Blandsäd, och af Korn vida mera än dubbelt emot hvardera
af de öfriga sädesslagen; att utsädet på fem år ökat sig af Råg med aoo
tunnor, af Korn med öfver 2000 tunnor, af Ilafra med 3oo tunnor, af Blandsäd
med r,ioo tunnor, eller tillsammans med ungefärligen 3,600 tunnor,
hvilka tillökningar med en fjerdedel öfverstiga de i sista Femårs-Berättelsen
för då förflutne quinquennium omnämnde, och på ett decennium utvisa
6,3oo tunnors högre spannemålsutsäde; att odlingen af Ärter och Potatoes
synes hafva på de sednare fem åren betydligen tilltagit eller af de förre
5
med nära 200 och af den sednare med nära zfooo tunnors högre utsädesbelopp
eller nära sex gånger så mycket, som de näst föregående fem årens
ökning; alt odlingen af så väl spannemål som Potatoes inom Slädernas områden
icke synes hafva tilltagit; och att medelafkaslningen stigit å Hvete,
som dock inom länet obetydligt odlas, lill nära 6:te, och å Råg till nära
7:de kornet, men fallit å Korn och Potatoes till under 5:te kornet, samt å
Hafra, Bl andsäd och Ärter bibehållit si.g vid omkring f\'Ae kornet, så att
sädesproductionen i allmänhet, oaktadt det betydligt större utsädet, icke
uppgått lill mera än 154,344 tunnor, eller blott omkring 5oo tunnor mera
än den årliga productionen i medeltal beräknad för de näst föregående
fern åren; och att af Potatoes, ehuru utsädet deraf ökats med 4>000 tunnor
i medeltal räknadt, endast erhållits 4>ooo tunnors högre afkastning, hvilket
ofördelaktiga resultat är en följd af de flere missväxter, hvaraf Länets innevånare
under nämnde tid lidit.
Af Agronomen Georg Stephens, som uppå anmodan af länets Kongl.
Hushålls-Sällskap, til Ihan d agått flere Possessionater i Länet med råd och upplysningar,
samt gjort resa genom hela Länet, har, i afseende på allmogens
sätt att bruka jorden, blifvit anmärkt: att den dels icke, dels för ringa eller
ej fullt ändamålsenligt dikas; att den plöjes för grundt; att gödseln utköres
vintertiden och lägges i smärre högar på snön, hvarigenom en stor
del bortföres af vatten, då snön smälter och de kraftigaste gödseldelarne
dessutom förflyga; att den mest gifvande, kraftigaste och först mognande
sädessorten Råg alltför ringa odlas, och att, der det sker, gödsling icke
verkställes för Rågen, utan i stället för Kornet; samt ändtligen, att gräsfrö
dels icke, dels lill för ringa qvantiteter begagnas. De skäl, som af allmogen
anföras emot begagnandet af ett större utsäde af Råg, äro: att deras
små ägovidder icke medgifva, att låta större del deraf ligga i träde; att
Råghalm är mindre begärlig af kreaturen än Kornhalm; att ökadt Rågsäde
icke står väl tillsammans med deras Linodling, samt att en del jord,
synnerligast den så kallade jäsleran, icke är tjenlig för odling af Råg. Då
likväl, under de sednast förflutne missväxtåren, det visat sig, att Rågen bibehållits
oskadad, då Kornet bortfrusit, så är det att hoppas, att allmogen
af denna erfarenhet, mera än hittills skett, skall vända sin håg till odling
af den tidigare mognande Rågen, den der visserligen kan, äfven å den så
kallade svaljorden, begagnas, omväxlande med Lin och Foderväxter. Afdc
6
sistnämnde har på åtskilliga ställen Vicker, under de sednare åren, blifvit
begagnad.
Odling och förädling af Lin fortfara ännu att, såsom tillförene, vara
en betydlig näring i Helsingland, och den hufvudsakligaste utvägen fördess
innevånare till erhållande af contanta inkomster. Under sednast förflutne
missväxtår har allmogen, för att erhålla penningar till de genom uppköp
af spannemål förhöjde utgifterne, betydligen utvidgat linodlingen, hvaraf
inträffat de menliga följder, att jorden blifvit mycket mattad af denna växt,
och att värdet af så väl Lin som Väfnader och Garn blifvit betydligen ned
satt,
hvilket förhållande i icke ringa mohn okat förlägenheten efter missväxtåren.
Enligt de beräkningar, som blifvit gjorde, afsättes från Helsingland
årligen emellan 20 å 3o,ooo Lisp. Lin, ungefärligen tre millioner alnar
Väfoch omkring 100,000 härfvor Garn, som dels sjövägen transporteras
till Stockholm och der försäljes, dels föres landvägen till Gefle, Upsala,
Hedemora och Sala, och under dervarande marknader afyttras. Väfnaderne
bestå af Tältduk, Segelduk, Bolsterväf, ett slags gröfre Lärft, som vanligen
kallas Nordanstig, Buldan och Foderväf.
Hampa odlas inom Länet högst obetydligt, och productionen deraf
motsvarar icke behofvet. Jorden anses icke tjenlig för densammas odling,
hvadan något föräudradt förhållande dermed icke torde vaia att förvänta.
Humla odlas för det mesta allenast till husbehof, och blott i några
få Socknar till försäljning. Af Trägårdsväxter begagnar allmogen nästan
endast Kål och Rötter. Rofvor odlas icke heller betydligt. Plantering
och skötsel af Fruktträd är högst sällsynt, och brukas nästan intet af allmogen.
Boskapsskötseln utgör en väsendtlig närinsgren inom Länet, synnerligast
uti Hassela, Ytter-Hogdals och Färila samt lill en del Ljusdals och
Bjuråkers Socknar af Norra Helsingland, der bättre betesmarker än i de öfriga
Socknarne äro att tillgå. Stallfodring brukas icke, utan hålles Boskapen
större delen af sommaren på skogarne vid så kallade Fäbodeställen,
belägne stundom flere mil från bostäderne. Allmogens Kor äro i allmänhet
små; men genom noggrannhet i skötseln, hvarpå all omsorg användes,
erhålles dock af Ladugårdarne för behofvet tillräcklig afkastning, och i åt
-
7
skilliga af Länets Socknar derutöfver, så alt ungefärligen 5 å 6000 Smör
årligen afyttras uti Slockholm, Gefle, Upsala, Hedemora och Sala, hvilka
Städer årligen besökas af innevånare från detta Län. Hästarne äro i allmänhet
slarka och ihärdiga, men i Helsingland vanligen af bättre beskaffenhet
än i Gestrikland. Getter brukas allmänt af allmogen, och] kunna
svårligen af den fattigare delen deraf umbäras. Får innehafvas för det
mesta blott för erhållande af Ull till eget behof, sällan lill försäljning. De
äro till största delen af den Svenska grofullige racen, stundom med blandning
af Isländsk race från Stuguns Schäferi i Jemtland. Endast å tvenne
ställen i Länet, nämligen vid Hammarby Bruk, tillhörigt Herr Bruks-Patronen
Thore Petre', och Gysinge Bruk, tillhörigt Herr Bruks-Patronen M.
Benedicks, finnas Får al ädlare racer. På förstnämnde ställe äro för närvarande
4^0 får, hvaraf en tredjedel Elecloralfår och två tredjedelar Mettiser.
Vid sednare stället åter finnas 14 Får af ägta Soulh-Downs-race. På
nämnde ställen har erfarenheten visat, att finare Får inom denna ort rätt
väl trifvas, då de erhålla behörig skötsel; men i en ort, der Bergsbruket
är en af hufvudnäringarne och der fodertillgången följaktligen är behöflig
för framfödande af hästar i och för de många till samma rörelse hörande
transporter, torde Fårculturens bedrifvande i större scala icke vara att vänta.
Af de härvid i underdånighet bifogade Tabeller visar det sig, att under
de sist förflutne fem åren antalet af Hästar, Oxar, Får och Svin inom
Länet förminskats, men att deremot antalet af Kor, Ungboskap och Getter
okats.
Skogarna inom länet tillhöra dels Kronan, dels Sockenmenigheler,
och dels enskilda Hemmansägare.
Kronoskogarne utgöras af Becognitions-skogar och Bergslags-allmänningar,
samt Kronomarken som vid större Krono-allmänningars afvittring
öfverblifvit. Inom trettiosex af Länets fyratiolre Socknar Jiafva afvittringar
blifvit verkställde, men inom sex Socknar ännu icke till slut bringade, för
hvilket ändamål likväl mätningar och åtskilliga förberedande åtgärder äro vidtagne
och nu fortgå. Af berörde trettiosex Socknar har Kronan erhållit skog uti
tjugo, eller i Gestrikland nio Socknar och ellofva Socknar af Helsingland. Uti
Gestrikland hafva Recognitions-skogarna blifvit, vid de samtidigt med SkogsCommissionerne
hällne Bergs-Commissioner, upplätne lill derinom belägne
8
Jernverk, oell till större delen åren 1824 och 182!}, men trenne eller Wiksjö,
Oslättfors och Axmars Recognitions-allmänningar sedan år i832, skaltlagde,
hvarefter Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Gollegium fastställt skattläggningarne
för Gammelstilla, Skommarbytte, Hofors, Hammarby, Wiksjö,
Grönzinka, Hilleviks, Elfkarleö, Hyllö, Forsbacka och Edske Recognitionsallmänningar,
af hvilka de fleste äfven blifvit till skatte försålde. Högbo
allmänning har blifvit indelad i fyra lotter, skattlagd och till skatte försåld.
Å Ugglebo betydliga af mera än 100,000 tunnlands areal bestående
allmänning föregår ny affattning. Wittersjö allmänning har blifvit fördelad
och till Nybyggen upplåten, och de till Bergslags-allmänningar åren
1702 och 1706 upplåtne Grufveskogarne inom Ofvansjö och Tliorsåkers
socknar, hafva blifvit till ständig recognitions-afgift taxerade. Uti Helsingland
åter bar Recognitionsskogen i Söderala och Mo socknar blifvit
åt Ljusne Jernverken upplåten, den i Enångers socken åt Långvinds Bruk,
den i Njutångers och Forssa socknar åt Iggesunds och Niansfors Bruk,
alla till mantal och ränta skattlagde och fastställde, samt till en del redan
till skatte köpte. Norrala allmänning har blifvit genom Eders Kongl.
Maj:ts Dom af den 29 Februari 1828 Näsby och Snarböle byamän tillerkänd;
Arberå allmänning fördelad emellan derå befintliga Brnkshemman
och Nybyggen, af hvilka en del kommer att underkastas förhöjd skatt.
Ofvanåkers allmänning, först åt Woxna Bruk mot recognitions-afgift, men
sedan Bruksägaren densamma sig afsagt, åt Nybyggare upplåten, för hvilket
ändamål indelning och skifte der nu föregår; Hassela 2:ne smärre allmänningar
bibehållne under 2:ne dervarande Nybyggen; hvarförutan Bjuråkers
allmänning, som är till Nybyggesanläggningar otjenlig, nu är under
indelning; och Alfta allmänning, med en genom Utslag af den 12 Maji
1837 bestämd öfverloppsmark af 9,900 tunneland, kommer att åt Nybyggare
upplåtas, så snart besvären öfver sistnämnde Utslag hunnit afgöras.
Uti sexton af de Socknar, som blifvit afvittrade, har deremot Kronan
icke erhållit skog eller så kallad öfverlopps-mark, nämligen uti Skog,
Segersta, Regnsjö, Trönö, Undersvik, Tuna, Idenor, Hög, Rogsta, Ilsbo,
Harmånger, Jättendal, Norrbo, Delsbo, Bergsjö och Gnarps Socknar. Uti
de fleste af dessa Socknar, hvarest afvittrings!*, nyligen blifvit verkställde
uti trenne eller Undersvik, Bergsjö och Gnarp, hafva skogarne redan blifvit
emellan Hemmansägarne skiftade, men en och annan Socken-allmänning
finnes dock ännu oskiftad, hvars innehafvare likväl snart torde, för
9
vinnande af en af behofvet allt mera påkallad skogshushållning, besluta sig
till skiftes verkställande.
De sex Socknar, hvarest afvittringar ännu icke hunnit fullbordas, äro
i Södra Helsingland Jerfsö} Bollnäs och Hanebo Socknar, uti hvilka icke
någon öfver■loppsmark lör kronan synes vara alt påräkna, utan är den der
befintlige skog behöflig för dervarande Hemman och redan befintlige Nybyggen;
samt i Norra Helsingland, Ljusdalss Färila och Hogdals Socknar,
hvilka tillsammans innefatta en areal af 52 qvadralmil eller nära en tredjedel
af hela Länet.
Härförutan anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sig böra i
underdånighet tillkännagifva: att under sistföi flutne fem år sjutton särskilde
skogar varit föremål för S Iskil lige afvittrings-, indelnings- och skattläggnings-åtgärder;
att det för afvillringarnes verkställande genom Kongl.
Brefvet den 12 Maji 1802 Nådigst beviljade anslag af 3ooo R:dr Banco
årligen, blifvit under nämnde lid för ändamålet till fullo användt med
tillhopa 15,000 R:dr Banco; att under samma tid ellofva Nybyggen blifvit
beviljade; att, så vidt det kunnat utrönas, arealn af de, under den tiden
och näst förut, affattade och till största delen afvittrade skogar utgör:
af Recognitions-skogar, 100,000 tunneland i Ugglebo Socken, 4.820 i Hedesunda,
6,275 i Öster Fernebo, 4>24° * Årsunda, 5,407 i Thorsåker, 4>,5'J i
Ofvansjö, 6,060 i Hille, 6,847 i Wahlbo, 2,000 i Söderala och Mo, 5,643
i Enånger och 3,598 i Njutånger och Forssa, eller tillsammans omkring
149,o5o tunneland; och af Krono-allmänningarne, 400 tunneland i Ofvansjö
Socken, 2,633 i Hamrånge, 1,125 i Hille, 8y3 i Norrala, 10,367 i Afberå,
163,485 i Alfta, 76,858 i Ofvanåker, 27,398 i Bjuråker, 822 i Hassela,
20,242 i Undersvik, 69,724 i Bergsjö, 69,700 i Gnarp, 42>000 i Jerfsö,
i43,ooo i Bollnäs, 48,948 i Hanebo, i8i,o5o i Ljusdal och 287,760 i Färila
eller sammanräknade 1,146,560 tunneland; att uti de Socknar, der afvittring
redan verkställts, Kronan icke torde erhålla öfverloppsmark och
förhöjd skatt för mera än omkring 120,000 tunneland.
De Enskildas Skogar äro, såsom uti de förut afgifne underdåniga
Berättelser blifvit omförmäldt, uti de inre Socknarne af Helsingland fullt
tillräcklige för behofvet och uti många vida derutöfver. Uti de utmed
Femårs-Berlittelse Jör Gefleborgs Lån. 3
IO
liafskusten belägne Socknarne åter är tillgången icke så betydlig, men lemnar
ändock tillfälle till försäljningar af ved och virke lill Städerne, äfvensom
af kol till Bruken. I Gestrikland hafva skogarne blifvit mycket medtagne,
dels för Brukens behof af kol och dels för försäljning af ved och
skeppsvirke lill Gefle Stad, der på tvänne Skeppsvarf mycket virke årligen
begagnas.
Bergsrörelsen är, näst jordbruket, den betydligaste näringen inom
Länet, och gifver tillfälle till arbetsförtjenst åt allmogen i de fleste Socknar,
hvilket varit af högsta vigt under sednaste missväxtår.
Under de år, denna berättelse omfattar, har Malm blifvit bruten
•uti följande Grufvor, nämligen uti Gestrikland, Gustaf Adolphs Stoll, Göske,
Myggbo, Nyängs, Örbäcks, Fräken, Gran, Johannis, Fjällbergs, Nybergs,
Knaper och Mås-Grufvorne; samt uti Helsingland, uti Malmbergsås, Gymåsberget,
Entjerns Grufvor, Magmyre Grufvor och Sundmans-Grufvan; och
har dervid erhållits följande belopp malm, nämligen:
År 1833  20,925 Skeppund Bergsvigt.
— 1834  24,278 — —
— i835
. 2i,io5| — —
-— 1836
27,432 — —
— 1837
32,076! — —
eller tillsammans 128,817! Skepp:d, som gör i medeltal för hvarje år 25,763
Skepp-‘d. Dessutom har malm brutits uti mindre grufvor eller skärpningar,
hvarom bestämdare uppgifter saknas. Uti Göske, Myggbo, Örbäcks
och Johannis Grufvorne har malmen befunnits mindre rikhaltig men godartad,
hvaremot den i de öfrige varit mera rikhaltig, men också mer eller
mindre behäftad med den oart, som fått namn af rödbräcka. Arbetet uti
Fräken, Gran, Johannis, Nybergs, Knaper, Mås-Grufvorne och Malmbergsås har
nu till det mesta upphört, dels för bristande malmtillgång, dels ock för en
allt för hög grad af oart hos malmen. Myggbo och Fjällbergs-Grufvorne
äro för närvarande föga hoppgifvande; hvaremot Gustaf Adolphs Stoll, Gös'
ke, Nyängs och Örbäcks-Grufvorne samt Gymåsberget gifva goda förhoppningar,
i synnerhet sedan under de sista åren förvaltningen vid dessa grufvor
verkställts med ökad drift och bättre urskiljning. De uti Skogs Socken
af Helsingland belägne Entjeins, Magmyre och Sundmans-Grufvorne
hafva först år 1836 blifvit bearbetade, och anses hittills icke vara nog undersökte
för alt kunna rätt bedömmas. Allmänna inseendet öfver grufbrytningen
tillhör ortens Bergmästare, men då hans tid upptages af mångfalldiga
andra göromål och således icke är tillräcklig för närmare tillsyn
vid Grufvorne, så har af honom flere gånger, men hittills utan påföljd,
fråga blifvit framställd om anställande i Länet af en på stat lönad Geschworner,
som kunde egna all sin tid och uppmärksamhet åt grufbrytningen,
som säkerligen derigenom skulle inom detta Län uppbringas till
vida fördelagtigare resultater, än som nu erhållas; och är en sådan åtgärd
så mycket vigtigare, som följderne af en mindre tjenlig grufbrylning äro
icke allenast, att malmbehållningen blifver mindre och brylningspriset högre,
utan ock alt lackjernet samt i följd deraf stång- och ämnes-jernet
blifver oartadt, hvarigenom enskilde Jernverks-ägare lida, och det anseende
Svenska jernet haft å Utrikes orter minskas.
År i834 lät Bergmästaren i orten, efter att af åtskillige anledningar
hafva vunnit den öfvertygelsen, att Sjö- och Myrmalmer funnos i Länet,
genom personer från Kronobergs Län, som voro inöfvade i sjömalms letning,
verkställa undersökningar, huruvida sådan malm funnes i större parti
inom Länet; och befunnos dervid, af Nittio sjöar, som undersöktes,
Trettioåtta innehålla mera och mindre malm. Endast uti sjön Bergviken
och någre deromkring liggande mindre sjöar, har upptagning af malm i
större parti blifvit verkställd; och har derstädes, enligt erhållen uppgift,
åren 1836 och 1837 blifvit upptagne 6,600 Tunnor malm löst mål, som
efter i8i Lisp:d per Tunna gör 6,022^ Skepp:d Bergsvigt eller 4>633 Skepp:d
Tackjernsvigt, hvilka lemnat 926 Skepp:d tackjern.
Då tillgången af malm allenast till en mindre del motsvarar behofvet
deraf inom Länet, utan största delen af den malm, som användes, måste
hämtas frän Dalarne, Westmanland och Stockholms Län, så vore det i
högsta måtto önskvärdt, att upptäckt af rikare malmfält blefve en följd af
de Två Hundrade Tretton Mutsedlar och Åtta Utmåls-resolutioner, som under
förllutne fem år blifvit utfärdade, äfvensom af den begärde och förordnade
undersökning om de Mineral-anledningar, som man trott sig finna
uti trakten omkring Loos Capell uti Färila Socken, der stora hittills
nästan icke använda skogar äro att tillgå, och der innevånarne, för närvä
-
12
rande i saknad af tillfälle till arbetsförtjenst och odlande en föga fruktbar
jordmån, derigenom kunde förvärfva välstånd.
Tackjern tillverkas uli’ tjugusju Masugnar. Tackjernstillverkningen
uppgick år 1833 Lill 53,o63 Skepp:d 12 Lisp:d, men bar sedermera årligen
stigit, så alt den år i83y uppgick till 67,668 Skepp:d 4 Lisp:d 10
eller, i medeltal räknadt, utgjort under hvarje af de förflulne fem åren
61,(729 Skepptd 5 Lisp:d i4 under det att blåsningsliden och kolåtgången
minskats, hvilket förmånliga resultat härleder sig ifrån Irenne under
de sednare åren allt mer och mer införde förbättringar, nämligen: en förbättrad
rostning af malmen, starkare bläster, och användande af särskildte
apparater för blästerns upphettning.
Rostugnar finnas nu mera vid alla Masugnar inom Länet, med undantag
af Hoo och Wiby Bergsmanshyltor. Apparater för blästerns upphettande
med särskild eldugn begagnas vid Kratte, Edske, Axmars, Forsbacka,
Hellbo, Österbo, Movike, Gnarps, Iggesunds, Långvinds och Ljusne
Masugnar, samt utan särskild eldning vid Hofors Masugn. Enligt år 1834
antagne ordningsstadgar bedrifvas nu blåsningarne vid Bergsmansbyltorne
mera regelmässigt än tillförene, och år i836 verkställdes vid Järbo Bergsmanshylta
i Ofvansjö Socken så kallad sambruksblåsning, bestående deruti,
att delägarne i Hyttan, Åltatiosex till antalet, läto för gemensam räkning
tillgodogöra det af dem för året samlade rede. Oaktadt de munga farhågor,
som derföre af ägarne hystes, hafva dock desse sedermera, för hvarje
år, funnit sig allt mera belåtne med den nya ordningen, hvilken år 1837
äfven begagnades vid Åttersta, Wiby, Hoo, Wester Hästbo och Tjernäs
Bergsmanshyltor.
Det tackjern, som erhållits af sjömalm, är företrädesvis tjenligt lill
gjutgods; men har äfven, vid anställdt profsmide, lemnat användbart stångjern,
deruti icke kunnat förmärkas den oart, som benämnes kallbräcka.
Försök hafva äfven blifvit gjorde med att sammanblanda sjö- och bergmalmer,
men pålitlig erfarenhet derom anses ännu icke vara vunnen.
Vid Gysinge, Hilleviks, och till en del, vid Movike Masugnar, der
Dannemora bergmalmer begagnas, tillverkas så kalladt Wallon-tackjern i
långa gösar, men vid alla de öfriga i vanliga mått, hvarvid å några få
j3
ställen börjats med fördel begagnas formar af tackjern, i stället för den
allmänneligen nyttjade formsanden.
Stang- och Ämnesjern tillverkas inom Länet vid Åttationio Hamrar
med Etthundrade Femtiofem Härdar, hvaraf fem Hamrar och sex Härdar, eller
en Hammare och två Härdar vid Långvinds Bruk, en Hammare och en
Härd vid Swabens Verk, samt tre Hamrar med tre Härdar vid Franshammars
Bruk, blifvit under förflutne fem åren beviljade. Det privilegierade
smidesbeloppet, hammarskatlen inberäknad, utgjorde den 3i December 1887,
61,158 Sk:$£ q L:U. 6 U. Bergsvigt, men tillverkningen har, i medeltal räknadt,
för hvarje af de förflutne fem åren uppgått till 70,317 Sk:&. 1 ~L:U. 9
U. samma vigt, hvilken olikhet emellan det privilegierade och tillverkade
beloppet förklaras deraf, att under de sednaste åren extra vågföring af jern
varit tillåten, och att flere Bruk innehaft obegagnadt restsmide, samt ändtligen,
alt tre Bruk i länet, nemligen Hammarby, Hofors och Gammelstilla, hafva
oinskränkt smidesrältighet emot erläggande af recognilions-afgift. Värdet af
tillverkningen kan icke bestämdt uppgifvas, emedan priserne på jernet äro
mer och mindre olika för hvarje år och för nästan hvarje Bruk; men densamma
uppgår årligen i värde lili ungefärligen en million R:dr Banco.
Vid Gysinge och, till en del, vid Strömbacka Bruk har begagnats
Wallon-smidesprocessen, vid Mackmyra Bruk så kalladt Lancashirs-smide,
och vid SwabensVerk en method, hvarvid nyttjas särskilde härdar för smältornas
görande, och som först blifvit använd af Öfversmedsmästaren Morell,
men sedermera erhållit flera förbättringar af sistnämnde Bruks ägare
Herr J. de Ron. Vid de öfriga Bruken användes den vanliga Tysk-smidesprocessen,
modifierad efter olika tackjernssorter och ändamål.
Manufactursmide idkas endast vid Nio Bruk inom Länet, och tillverkningen
består för det mesta af Spik. Tillverkningen har, i medeltal räknadt,
för hvarje år uppgått till 1209 Sk:$£ 10 11 U..
Gjutgods tillverkas mer och mindre vid åtskilliga Masugnar, men allenast
ett egentligt Gjuteri finnes i Länet, nämligen vid Forsbacka Bruk i
Gestrikland, hvarest tillverkningen år 1837 uppgick lill ett värde af 18,
R‘.dr 26 sk. 5 rst. Banco.
i4
Antalet af de personer, som i och för Bergsrörelsen sysselsättas, kan
icke bestämdt uppgifvas, emedan den uti de flesta Socknar af Länet gifver
mer och mindre tillfälle till arbetsförtjenst åt hela befolkningen.
Kronans årliga inkomst af hammarskatten uppgår lill ungefärligen
ii,880 R:dr, af tionde-tackjernet ungefärligen till 11,113 R:dr, och af
recognitions-afgiflen ungefärligen till 4000 Riksdaler, allt Banco,
Fabrikerj Bruk och öfriga Näringar å landet, hvilka icke höra
till Bergsrörelsen, äro:
Åby Ätticksfabrik i Wahlbo Socken, med fyra arbetare och årlig tillverkning
till värde af 1,000 R:dr Banco.
Flors Fabrik i Mo Socken, hvarest med 47 arbetare hvarje år tillverkas
Linne, Damast och Drällsdukar till värde af 3,000 R:dr och Segelduk
till värde af i5,ooo R:dr Banco.
Bergviks Pappersbruk i Söderala Socken, hvarest med 19 arbetare
tillverkningens värde årligen uppgår till 10,000 R:dr Banco.
Östanå Pappersbruk i Njutångers Socken, med 22 arbetare, samt år
lig
tillverkning till värde af 5,320 R:dr Banco.
Grängsbo Röclfärgsverk i Alfta Socken, der Hemmansägarne sjelfve
årligen bränna ungefärligen i5o tunnor Rödfärg, i värde uppskattade till
750 R:dr Banco.
Stigslunds Tegelbruk i Hille Socken, hvarest, med 25 arbetare, Tegel
årligen tillverkas till värde af 8,000 R:dr Banco.
FFågbro Tegelbruk i Norrala Socken, med 5 arbetare och en årlig
tillverkning till värde af 2,000 R:dr Banco.
Stigslunds Oljeslageri med 3 arbetare och en årlig tillverkning till
värde af 1,260 R:dr Banco.
