# ID: svediakorp-gov2062
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 44,765
# sentences: 1,627
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


23
dovisning härföre shall, jemlikt Kongl. Brefvet af den 5 Maj 1837, hvart
tredje år afgifvas. Hvarje socken försörjer sina orklösa fattiga, och liandhafves
noggrant den af min företrädare utfärdade kungörelse, att socknarne skola
ersätta hemtnings-kostnaden för deras kringdrifvande tiggare, som icke från
socknen blifvit efterlyste^
Oaktadt, genom Eders Kongl. Maj:ts Nådiga anslag af dertill erforderliga
medel, Länshäktet år 1830 blifvit tillökt med 3 rum uti det vidliggande
trånga tornet af stadsmuren, samt år 1835 med en utvidgad fånggård,
hvarigenom häktets osundhet upphört, är detsamma likväl till sitt utrymme
i fångrummen mycket för inskränkt. Utan trängsel rymma de blott 19 fångar.
— Alla rummen, utom de trenne i tornet, besväras ock starkt af rök,
orsakad deraf att huset är beläget tätt under den höga stadsmuren. Det stora
antal fångar, som under nu förlupna 5 år varit häktade, hafva icke uti länsfängelset
kunnat vårdas, än mindre hade det varit möjligt att, såsom sig bör
och i möjligaste måtto skedt, afskilja de under ransakning sittande från de
öfriga fångarna, derest icke Magistraten upplåtit uti stadshäktet nödigt utrymme
för det i länsfängelset felande. Tio å tolf arrestanler hafva stundom
på en gång till stadshäktet måst förflyttas, och åtta äro ännu der qvarsittande,
ehuru besvärlig, genom häktets aflägsenhet, tillsynen dervid är för
fång-vaktmästaren; men denna lägenhet kommer snart att upphöra, emedan
Staden för andra ändamål är i behof af de hitintills upplåtna rummen. En
påbyggnad af länshäktet blifver således nödvändig; men derigenom vinnes,
utom nödigt utrymme, äfven den fördel, att rummen blifva rökfria, ty skorstenarne
komma genom påbyggnaden att blifva högre än stadsmuren.
Uti Länet äro 88 Socken-magaziner inrättade, hvilkas fond af spannmål
för närvarande utgör omkring 7,200 tunnor, och af hvilka många derjemte
ega betydlig kontant förmögenhet.
Alla dessa magaziner styras efter det år 1814 Nådigst fastställda reglemente,
med de af Eders Kongl. Maj:t den 5 Juli 1834 gillade förändringar.
Direktionerna inkomma årligen till Lands-Kontoret med summarisk redogörelse,
sorn der granskas.
Första undervisningen i läsa har inom alla socknar af ålder lemnats af
en för hvarje socken antagen Skolmästare, hvilken befattning numera, i anseende
till den dervid varande ringa lön, Öfverallt är sammanslagen med
klockare-tjensten. På flera ställen meddelas dock äfven denna undervisning
af andra personer.
Utom Raijalinska folk-skolan vid Roma och de 3 vexelundervisningsskolorna
på Fårön, i Tingstäde och Hejde, som i sednaste Femårs-berättelse
24
äro upptagna, hafva ytterligare tillkommit 5 dylika skolor, nämligen uti
Barlingbo, Folo, Sanda och Hörsne socknar, samt vid Slilö hamn; hvaremot
den i förra Berättelsen omförmälda skola i Dalhem upphört; den i samma
Berättelse äfven omnämnda skola i Klinte socken, sorn har sitt skolhus uppfördt
af sten, har ännu icke kommit till stånd. — Af alla dessa tillkomna
vexelundervisnings-skolor är allena den i Barlingbo, hvars tillgångar genom
testamente blifvit funderade, så fotad att någon garanti eges för skolans
framtida bestånd.
Någon allmän undervisningsanstalt uti nyttiga slöjder finnes ej inom
Länet, icke heller någon skola, der undervisning meddelas uti behölliga speciela
kunskaper för sjömän, oaktadt deras antal på Gottland är betydligt;
dock har denna afsaknad till någon del blifvit hulpen för dem, som skolat
taga skeppar-examen, genom privat undervisning.
Helso-vården besörjes af 2 Provincial-läkare, 1 Stads-läkare och, särskildt
för Gottlands Nalional-beväring, af 1 Sjukhus-läkare.
I Wisby finnes ett Hospital för mottagande af dårar och personer, behäftade
med vederstyggliga eller obotliga sjukdomar, som har 12 platser för
hospitalshjon; ett Lazarett med 12 sjuksängar, samt ett Kurhus för veneriska
patienter med 30 platser. National-beväringens sjukhus-läkare bestrider
för närvarande tillika tjensten som lazaretts- och kurlius-läkare, äfvensom
helso-vården vid hospitalet.
Sjukspisen vid lazarettet och kurhuset har sedan längre tid blifvit utmärkt
väl besörjd af en antagen Hushållerska. Spishållningen för hospitalslijonen
upplåtes, sedan år 1032, genom årlig entreprenad till den minstbjudande;
således, oaktadt all tillsyn, det ena året bättre, det andra sämre.
Antalet platser på hospitalet har befunnits nog inskränkt emot härvarande
behof, hvaremot sängrummen vid lazarettet, oaktadt ett stort antal
patienter der blifvit vårdade, likväl, utom någon gång tillfälligtvis, hitintills
varit tillräckliga. Ett lika förhållande har egt rum vid kurhuset, der patienterne
betydligt längre qvarblifva; sällan är deras antal mindre än 20.
Under de sista fem åren hafva utgått patienter, från:
Lazarettet. Kurhuset.
1833
52. 66.
1834
48. 43.
1835
50. 52.
1836
43. 56.
1837
72. 66.
Den
25
Den mängd sjömän, som finnes i provinsen, 1 förening med flitiga besök
vid Öns hamnar af främmande sjöfarande, är troligen orsaken till det emot
folkmängden betydliga antal veneriska sjukdomsfall, som bär förekomma. Man
har ock varit nödsakad alt föröka skatte-bidraget för kurhuset till det maximi-belopp,
som af Riksens Ständer blifvit bestämdt.
Lazarettets inkomster, bestående i frivilliga gåfvor vid bröllop och barndop,
samt en årlig kollekt i Sliflels kyrkor, uppgående tillsammans per medium
tili 160 Rdr, hafva icke varit tillräckliga till lazarettets underhåll,
hvarföre ock Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref den 17 December 1828, täckts
dertill anslå af allmänna hospitals-medlen ett årligt bidrag af 400 Rdr.
Wisby hospitals inkomster beslå dels i inflytande arrenden af dess
egande jord, med ett arrende-belopp vid sistlidet år af 208 tunnor 6* kappar
råg och 218 tunnor 22' kappar korn, samt i penningar af 106 Rdr 25
sk.; dels i räntor af förutomförmälda hospitals-skatlejordar uti 42 tnr 9 kpr råg
och 42 tnr 9 kpr korn, samt öfriga ränte-persedlar, förvandlade i penningar efter
1837 års markegång, till ett belopp af 342 Rdr 16 sk., jemte i kontant fixerad
ränta 142 Rdr 25 sk. 9 rst.; hvarförutan hospitalet äfven tillflyter en obetydlig
kontant inkomst genom håf-medel i Wisby domkyrka, utgörande årligen
ungefär 10 Rdr.
Hospitalet tillflytande inkomster uti minnes-penningar och afgift för infästen
af hospitalets i Wisby stad egande tomter, hafva under sednaste fem
år utgjort 3 Rdr 40 sk. 4 rst.
Till vedbrand eger hospitalet ännu tillgång uti egen skog. De till hospitalet
anslagna 101 öke-dagsverken och 6 hande-dagsverken, hvilka förut
in natura utgått och af Sysslomännen disponerats till införande af 50 kaster
ved till hospitalet, få numera, enligt Kongl. Ordens-Gillels förordnande, lösas
med penningar efter markegång, och äro inbegripna i ofvanupptagna
räntepersedel-belopp. Det icke obetydliga öfverskottet af hospitalets inkomster
öfver dess utgifter remitteras årligen till allmänna hospitals-fonden.
Hospitalets fastigheter bestå, utom byggnaderna, i 177 stycken kring
hela landet spridda jord-lägenheter.
Länets alla publika sjukvårds-anstalter ega 1111 en förträfflig lokal uti
ändamålsenliga byggnader, hvilka, utom gamla hospitals-huset, som blifvit
repareradL frun grunden, blifvit nya uppförda. Det kuraliva hospitalet,
hvartill Kongl. Seralimerordens-Gillet helt och hållet förskjutit medlen, är
ännu under arbete, men bör instundande höst blifva fullbordadt.
Femärs-Berältelsc för Gottlands Län, 4
26
Genom ett årligt löne-anslag utaf staden till 100 Rdr oell omkring 20
tunnor säd ifrån särskilda socknar i Länet, hvarmed det ringa stats-anslaget
af 50 Rdr ökats, har en Djur-läkare kunnat anskaffas.
Utaf någon anmärkningsvärd boskaps-sjuka har Provinsen under sistförflutna
5 år lyckligtvis icke varit hemsökt.
Beträffande Gästgifvare-ordningar, så äro de enahanda inom Länet, emedan
ingen hållskjuts här finnes. Taxor, hvarefter nattqvarter, spis, stallrum
och foder på gästgifvaregårdarne skola betalas, utfärdas årligen.
Man fortfar inom Länet att vara väl belåten så väl med den inrättade
Landtposten, som fortskaffas utaf Fjerdingsmännen, som med Brandstodsföreningen,
uti hvilken Södra Häradet nu äfven ingått sedan år 1835, dock
så, att hvarje härad utgör en särskild brandstods-förening för sig. Sedan år
1827, då Brandstods-föreningen i Norra Häradet sattes i verksamhet, har
derifrån uti brandskade-ersättning blifvit ulbetaldt en summa af 6,500 Rdr,
och likväl har icke under något af de förflutna åren högre procent än 3 sk.
2 rst. per 100 Rdr taxerings-värde blifvit ulbetaldt utaf intressenterne. Inom
Södra Häradet, hvarest Föreningen endast 2 år varit uti verksamhet, har
blifvit i brandskade-ersättning utbetalt 2,486 Rdr 20 sk., hvaraf 1,787 Rdr
för brand genom åska.
Summan af taxerings-värdet är i Norra Häradet .... Rdr 2,384,480:
och i Södra Häradet  „ 3,629,246:
eller tillsammans det betydliga beloppet af Rdr 6,013,726:
för åbyggnader på landet inom en provins, som eger få herregårdar och intet
hemman af säteri- eller frälse-natur.
Genom räf och örn förlorar provinsen årligen ett betydligt antal lam.
Andra rofdjur än dessa, som göra skada på husdjuren, finnas icke på
Ön; åtskilliga försök med räfgropar och räfgård ar till räfvarnes utödande på
landet hafva blifvit gjorda, men icke något fullkomligen uppfyllt ändamålet.
Det sält, soin här visat sig förmånligast, har varit fångsten med saxar samt
socknevis företagna letningar efter räfkulor och ungarnes förgörande. Prispenningar
för dödade räfvar utbetalas från socknarne. Någon allmän jagtkassa,
hvarifrån sådana premier kunde utgå, finnes icke här inrättad.
Uppå Hushälis-Sällskapels inom Länet derom gjorda begäran hafva allmänna
skallgångar blifvit påbudna att årligen förrättas i Maj månad, då räfven
har yngel, och dess kulör derunder efterlelas; i sednare afseendet hafva
dessa skall mest gagnat, ty största fångsten af räf sker dock årligen i sax.
Utom de premier socknarne utdela för räf-föngst, tilldelas tvenne sådana
27
till betydligare belopp åt dem, som under året fångat största antalet räfvar
inom hela Länet, utaf ett inom Provinsen bildadt Skarpskytte- och Jägare-gille.
I sydligaste delen af Ön och på Fårön, der ali mogen har största antalet
af får, anställes genast skallgång, så snart det förmärkes, att någon räf
inkommit i socknen.
Wisby, Länets enda Stad, bar
Mantalsskrifne Invånare:
Mankön
972.
Qvinkön
1,474.
Mantals frie:
Mankön  179.
Qvinkön  253.
Minderårige.:
Mankön ... i  654.
Qvinkön  602.
Tillsammans 4,134.
hvilken folkmängd i den generella uppgiften om Öns befolkning redan blifvit
upptagen.
Stadens förnämsta näring är Handeln, dernäst Jordbruk med brännvinsbränning,
sedan Handt verkare-arbeten, och slutligen Fiske, hvaraf en del
’ invånare hemta sin bergning.
Fisket är dock icke särdeles lönande.
Exporten består i utskeppning af Kalk, Träd varor samt Spannmål.
Importen förnämligast i Salt, Specerier, men äfven uti alla slags Fabriksförnödenheter,
emedan, utom för snus och tobak, samt ett dåligt Pappersbruk,
inga Fabriker finnas på Ön.
Handeln drifves af Wish}'’ Handlande så väl här i Staden, som vid
landthamnarne genom Expediter, och af några vid dessa hamnar bosatta
Köpmän.
Sex Handlande deltaga äfven med sina fartyg uti den allmänna Frakthandeln,
så väl i Europa som på Amerika. De på Öns kuster ofta inträffande
strandningar lemna äfven tillfälle till förtjenst genom upphandlingar
i parti vid auktionerna, och åt några få uti kommissions-arfvoden.
Exporten af Trädvaror sker förnämligast till Lybeck och städerna i
Hertigdömena Holstein och Schleswig, samt lill några af de Danska Öarna.
Packsten eller osläckt Kalk utskeppas egentligen till Lybeck, Stralsund,
Wismar och Rostock, hvilken sistnämnda stad är den enda, som med egna
28
fartyg här afhemtar osläckt Kalk. En obetydlig qvantitet Packsten afsättes
ännu på Holstein, men denna afsättning minskas årligen. Fordom var exporten
af Kalk på Dansig och öfriga Preussiska städer, äfvensom på Danska
Staterna, ganska betydlig; men har mer och mer aftagit sedan i nämnda
Riken kalkbränning i stor skala skall blifvit införd.
Löskalk utskeppas mest på Stockholm, ivorrköping och U>kåne, som till
betydlig del afhemtar den med egna fartyg. Mindre qvantileter afgå jemväl
någon gång till andra Svenska släder.
Spannmål och Brännvin utskeppas för det mesta på Stockholm; men
jemväl på andra Svenska orter, då stegrade priser derstädes dertill föranleda.
Yid gynnsamma konjunkturer har äfven export af Spannmål på England
egt runi. Tröskverken, sorn linnas vid nästan hvarje I hemman, lemna
tillfälle till en tidig export.
Handeln på de sydliga Östersjö-provinserna upphör gemenligen med September
månads slut, hvarefter handeln på Stockholm blifver så mycket lifligare
med export af Spannmål, Brännvin, saltadt Fårkölt, samt import af
Specerier m. m.
Minut-handeln beslår i försäljning lill landets behof af specerier och
alla slags kramvaror.
De Handlandes antal har i sednare lider och äfven under detta qvinqvennium
ökat sig; men flere fallisementer hafva inträffat, än man tillförene
kan erinra sig.
År 1832 u!gjorde de Handlandes antal
50.
och år 1837 utgjorde de
55.
Hela antalet af Borgare uppgår nu till
256.
Då sammandrag öfver export och import numera icke vid Tullkamrarne
uppgöras, kan värdet å från Staden utförda och dit införda effekter icke
uppgifvas.
Hand t verkar ne, lill antal och yrken, svara något nära emot Stadens behof
deraf. De handtverksmästare, som äro arbelssamma och hushållare, sakna
icke god bergning af handlverket, ehuru allmogen vanligen icke anlitar
andra än färgare, urmakare, kopparslagare, guldsmeder och hattmakare.
Det jordbruk, som af stadsboerne idkas, är ganska betydligt och åkrarne
närmast Staden för det mesta af ypperlig beskaffenhet. Den jord-areal, sorn
tillhör Stadens område, utgör icke mindre än 3,4831 tunnland, hvaraf dock
hospitalet eger 1,602, stadsjordar 970, kyrkjordar 197!, så kallade frijordar
697 och kronojord 16 \ tunnland. Dock utgör mera än hälften af denna
29
rymd skog och beteshagar; för öfrigt skötas af stadsboer många lägenheter
af närgränsande hemman.
Lin, Hampa, Tobak eller Färg-vexter odlas bär icke, utan endast van!:gä
sädesslag och fouér-vsxtcr; äfven inom stadens murar finnas sädesåkrar.
Odling af Rapsat och Ilvilbetor är i mindre skala påbegynd.
Trädgårds-skötseln drifves med förmån; i Berättelsen äro förut omnämnde
de på denna latitud sällsynta fruktträd, som vexa i Staden, nämligen Mullbärs-
och Valnötsträdet; under varma somrar gifver Vinrankan, vexande på
kall jord i några trädgårdar, ganska goda och fullt mogna drufvor.
Det Garfveri för läder-beredning på Engelska sättet, som i Staden varit
anlagdt med betydlig kostnad, bar icke förmånligt utfallit. Sakkännare
tro, att källvaltnets kalkhalliga natur har en menlig inverkan på beredningssättet
efter denna metod. För öfrigt idkas garfveri såsom skrå-näring, dervid
förnämsta sysselsättningen utgöres af beredning för egarnes räkning af
dertill inlemnade hudar och skinn.
Läder finnes för öfrigt lill salu nästan i alla handelsbodar, och en stor
del af allmogen bereder sjelf läder till eget behof.
Två Tobaks-fabriker finnas i Sladen, hvaraf dock endast en är i gång
och uti hvilken äfven snus tillverkas.
Den i förra Berättelsen omnämnda Kol-ugn, i grannskapet af staden,
fortfar att bränna kol till afsalu för stadens behof.
Nära Staden finnas, utom flera väderqvarnar, fyra vattenqvarnar, trenne
på Stadens och en på Södra Häradets område, hvilka erhålla öfverfalls-vatten
från en stor källa, som utspringer ur berget nära hafsstranden.
Inom Staden finnas flera springkällor, som aldrig uttorka; men någon
förmånlig verkan af deras lindrigt kalkblandade vatten, sorn flerestädes anses
fördelaktigt för färgerierna, förmärkes dock icke på de härvarandes tillverkningar,
som äro af vanlig beskaffenhet.
I Wisby finnes ett Gymnasium och en högre Lärdoms-skola med 3 ApoIogist-klasser.
Sedan Kongl. Maj:t Nådigt anslagit lön för en tredje lärare,
har undervisningen uti apologist-skolan blifvit betydligt utvidgad, till stor
fördel för orten; och besökes denna skola af ett stort antal lärjungar.
För fattiga barns undervisning är i Staden väl besörjdt, och med nit
och omsorg vakas deröfver. Ett välgörande Sällskap underhåller en skola
efter Bell-Lancasterska metoden, der 120 fattiga gossebarn njuta fri undervisning.
Uti Fruntimmers-samfundets Fattig-skola, numera efter Samfundets höga
Reskyddarinna kallad Drottning Desiderias Skola, undervisas omkring; 40
30
fattiga flickor, utom i läsa och skrifva, äfven i sömnad; hvarförutan finnes
en af Borgerskapet inrättad Söndags-skola, hvilken genom frivilliga bidrag af
stadsboerne underhålles, och flitigt besökes af handtverks-lärlingar och några
gesäller.
Några år har, genom tvenne privata personers nitälskan, här funnits en
slags teknologisk Skola i det teoretiska för begynnare; men sedan lärarne
borlflyttat, har densamma förändrat sig till en Ritskola, hvari likväl undervisning
i räknekonsten meddelas. Utan arfvode förestås nu denna skola ganska
berömligt af tvenne de skickligaste bland de förra eleverne.
För bemedlade föräldrars'harn underhålles och förestås af en Prestman
en Vexelundervisnings-skola, som besökes af 40 å 50 barn. Enligt Borgerskapets
gjorda löfte för vinnande af Nådigt bifall till ansökan om en tredje
lärare vid apologist-skolan, skulle en förberedande läro-anstalt till apologistklasserne
alltid underhållas i Staden, och härtill var nyssomförmälda vexelundervisnings-skola
afsedd, som då egde en rymligare lokal.
Flera mindre privata Skolor finnas äfven, de flesta för flickebarn.
Länets helsovård är koncentrerad i Staden, hvarest hospitalet, kurhuset'
och lazarettet äro belägna, äfvensom apoteket, det enda i Länet befintliga,
hvilket dock för beliofvet är befunnet tillräckligt. Båda Provincial-läkarne
äro äfven boende i Staden.
De fattigas antal inom Staden är beklagligtvis stort, och får Staden stundom
tillökning i deras antal genom afsigkomne bönder, hvilka för en ringa
penning inköpa någon gammal koja och efter kort tid med talrik barnskara
falla stadens fattigvård till last. En tillökning i fattig-antalet uppkommer
äfven understundom utaf afskedade artillerister, tillhörande garnisonen, samt
deras hustrur och barn.
Arbets-förtjenst under sommaren saknas icke, då det ofta är brist på
arbetare och dagsverks-priserna lika höga om icke högre än i de flesta mindre
städer. Till de fattigas understöd taxeras stadens invånare, hvarförutan något
litet af tolags-medlen tillflyter fattig-kassan. Dessutom utdelas årligen
till jul 1,000 Rdr Rgs, utgörande intresset af ett doneradt kapital.
Stadsboerne hafva äfven de år, då matvaror äro i högt pris, förenat sig
om en soppkoknings-anstalt under vintermånaderna, med en efter de fattigas
omständigheter lämpad utdelning, antingen gratis eller till nedsatt pris.
Till att befordra omtanka och sparsamhet bland den arbetande klassen
har förutnämnda Sällskap för välgörenhet år 1830 under sin garanti stiftat
en Sparbank, hvaruti insatserna vid 1837 års slut uppgingo till 13,895 Rdr
25 sk. Bko. Sällskapet har likväl ännu icke haft den tillfredsställelsen, att
31
den folkklass, för hvilken sparbanken egentligen blifvit inrättad, till stort
antal deraf dragit fördel.
För ordning och säkerhet inom Staden finnas Byggnads- och Brandordningar,
öfver hvilkas efterlefnad hand hålles.
För hamnen är särskild Hamn-ordning. Hamnen är för det mesta kringbyggd
med trädquay. Men denna hamn, som utgör ett hufvudsakligt vilkor
för stadens uppehåll och förkofran, är numera alltför grund för djupgående
fartyg; den har endast 9 fots djup, hvilket vållar den stora olägenhet, att
många fartyg måste, sedan de i hamnen intagit halfva lasten, ankra ute på den
osäkra redden för att intaga återstoden. Så långt inedel-tillgång förefunnits
har staden ingenting försummat till hamnens förbättring; men del, så väl
sommar som vinter, fortsatta muddrings-arbetet förslår icke härtill. Fartygens
in- och utlöpande lill och från hamnen är farligt och vid hög sjögång
samt vissa vindar, ehuru gynnsamma för den tillärnade kursen, ogörligt.
Staden har, genom Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande, under den
15 Aug. 1836 i underdånighet anhållit, att en skicklig ingenieur för hamnbyggnader
måtte blifva hitsänd, för att undersöka förhållandet och uppgifva
de åtgärder och kostnader, som erfordras att sätta denna för orten så angelägna
hamn uti godt skick, och Ed. Kgl. M:t har uti Nådig Skrifvelse af
den 14 April 1837 härtill lemnät Nådigt bifall, så fort ledighet för ingenieuren
till denna resa kunde yppa sig.
Förutan reparation af kyrka och inrättandet af en ny begrafningsplats,
uppgående till en kostnad af 10,000 Rdr Eko, som blifvit omförmäldt uti
sednaste Femårs-berättelse, har Staden under sislförflutna år bekostat en fullständig
renovation af dess orgelverk samt smakfull ombyggnad af läktarne
lill detsamma, uppgående till en kostnad af 5,032 Rdr, hvarjemte Staden
jemväl åtagit sig uppförandet af ett Kapell å nya kyrkogården, efter en af
Eders Kongl. Maj:t Nådigst fastställd ritning.
Wisby är den enda Stad i Norden, som förvarar många och stora fornlemningar
af 12:e och 13:e seklets byggnadskonst. Några bland de i ruiner
slående kyrkorna utmärka sig synnerligen genom ett ädelt och snillrikt byggnadssätt.
Ovedersägligen vore det en stor förlust om dessa vackra minnen
genom tidens åverkan skulle gå förlorade, synnerligen då de, med användande
af icke betydlig kostnad, kunna i sekler bevaras; ty deras fasta byggnadssätt
af bruten och huggen kalksten garanterar härföre; de skulle ock nu befinnas
i vida bättre skick än de äro, om icke mennisko-åverkan å dem i
förra tider hade åstadkommit den mesta förstörelsen. Ett litet men otili
-
32
räckligt anslag, till underhåll af stängsel m. m. vid ruinerna, har blifvit
anvisadt uti inkomsten af hospitalets tomtören i Staden.
Stadens inkomster af Hamn- och Bro-penningar, den tolagen tillhörande
Fattigvårds-afgiften, Mätare-, Vägare-, Kokhus-, Barlast- och Brännpenningar,
Tolag, Varfvet och Beckborg hafva utgjort:
År 1833 .
Rdr 5,100
„ 4,009
„ 3,950
„ 4,600
„ 1834
„ 1835
„ 1836
„ 1837
4,150
"Wisby den 31 Augusti 1838.
S. HOHENHAUSEN.
Lars Hambroeus.
L. J. Gardell.
kongl*
• ( "■ :
BEFALLNIN GSH AF V ANDES
UTI
Calmar Lån o eli Öland
TILL
KONGL. MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 1832, 1833, 1834, 1835 och 1836.
STOCKHOLM, 1840.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
Underdånig Berättelse om tillståndet
i Statistiskt och Ekonomiskt
hänseende inom Calmar
Län och Öland, för åren 1832,
1833, 1834, 1835 och 1836.
§ i
Länets
allmänna Beskaffenhet.
Angående Länets geografiska läge, vidd, skapnad, berg, sjöar, vattendrag,
olika jordarter, m. m. äfvensom beträffande politiska indelningen i Domsagor,
Fögderier, Härader o. s. v., får Landshöfdinge-Embetet, till undvikande
af ett onödigt återupprepande, åberopa livad Konungens Befallningsliafvandes
senaste, år 1833 afgifna, Femårs-Berättelse derom fullständigt innehåller,
helst dessa omständigheter under den tidrymd, hvarpå denna Berättelse har
afseende, icke undergått någon märkbar eller anmärkningsvärd förändring.
Inga jordras, större vattenutskärningar, betydligare sjö-uttappningar eller dylika
händelser hafva under tiden förändrat landets naturliga beskaffenhet. De
Gilda olikheter, som förete sig i landets yttre utseende, härleda sig från vid
-
4
gade odlingar och skogsfällning. I begge dessa afseenden torde Landshöfdinge-Embetet
längre fram i denna Berättelse få vidare yttra sig.
§ 2.
Innevånare.
Länets folkmängd, upptagen i sista Femårs-Berättelsen till 162,067 personer,
befinnes enligt 1837 års Man talslängd er uppgå till 170,710, deraf
83,157 af mankön och 87,553 af qvinkön. Populationen bar således under
sistförflutna qvinqvennium vunnit en tillväxt af 8,643 personer, som med
ungefärligen 7 procent öfverstiger folkökningen under de näst derförinnan
passerade fem åren.
Denna folkmängdens betydliga ökning torde böra tillskrifvas de hufvudorsaker
Konungens Befallningshafvande i dess föregående Femårs-Berättelser
anfört, nemligen fortfarande hemmansklyfningar och jordafsöndringar, derigenom
ökade tillfällen för nya bosättningar och äktenskap beredas. Dertill
kommer, att hvarken någon egentelig missväxt eller någon dödande farsot
hemsökt eller härjat Länet under den tidrymd, hvarpå närvarande berättelse
har afseende. Cholerasjukdomen, som år 1834 anställde så stora förödelser
inom alla angränsande Län, skonade likväl detta, med undantag af två
ställen, Köpingen Döderhultsvik och en by i Hwena Socken, hvarest af
denna sjukdom blefvo angripne sammanräknadt 5 personer, af hvilka 3 dogo.
Inflyttningar från andra Län hafva ungefärligen motsvarats af härifrån skedda
utflyttningar. Åren 1833 och 1834 flyttade en mängd arbetsfolk öfver
till Gottland, troligen mera i följd af ryktesvis utbredda, ogrundade underrättelser
om der sig erbjudande förmånligare arbetsförtjenst, än med föranledande
af verklig brist på utkomst i hemorten.
Fördelad på Länets Städer och Fögderier visar sig närvarande folkmängden
sålunda:
5
Calmar Stad .
Westerviks dito . .
Wimmerby d:o . .
Borgholms d:o
Tjusts Häraders Fögderi
Tunaläns, Sefvedes
och Aspelands d:o
Handbörds, Stranda
och Norra Möre d:o
Södra Möre d:o . .
ölands Norra Mot
Dito Södra Mot
i Erläggande
Mantal.
Befriade från
Mantal.
Summa.
Total-
Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Mankön.
Qvinkön.
Mankön.
Qvinkön.
1,409
1,829
1,045
1,348
2,454
3,177
5,631
811
1,061
629
728
1,440
1,789
3,229
361
501
270
335
631
836
1,467
140
134
75
68
215
202
417
8,779
8,779
7,489
7,919
16,268
16,698
32,966
9,032
9,684
7,996
7,859
17,028
17,543
34,571
8,620
8,359
8,106
9,312
16,726
17,671
34,397
6,600
7,167
7,651
7,483
14,251
14,650
28,901
3,949
4,013
3,202
3,421
7,151
7,434
14,585
3,589
3,660
3,404
3,893
6,993
7,553
14,546
43,290
45,187
39,867
42,366
83,157
87,553
170,710
Summa
Största folkmängden är således i Tunaläns, Sefvedes och Aspelands Häraders
Fögderi. Men detta är också det största tili vidden, och derefter
beräknad, visar befolkningen sig ringast i nämnde Fögderi. Af alla trakter
i Länet är Öland tätast bebodt. Tager man i betraktande, att denna ö består
af ett ur hafvet uppskjutande öfvergångs-kalkberg, hvars enda egenteliga
odlings- och fruktbara del utgöres af de, genom upplandning bildade, kuststräckorna,
hvaremot sjelfva bergåsen, eller som det på ön kallas, all varén,
och som utgör öns största vidd, i allmänhet icke kan odlas, utan är användbar
endast till häst- och fårbete; så finnér man, att befolkningen är betjallig,
då den på så ringa landvidd uppgår till 29,131 personer. Om från Öns
12 qvadrat-mil frånräknas de 6 å 7 som utgöras af nyss omförmälda ofruktbara
all varén, så visar det sig att Ölands kustland, i afseende på folkrikheten,
icke öfverträlfas af någon provins i Sverige, om ej af en och annan min
-
6
dre trakt i Malmöhus Län. Och likväl är Ön icke på långt när öfverbefolkad.
Mera än |:del af dess årliga spanmåls-production försäljes till andra
orter; och Öns verkliga behof af sådana varor, hvilka der icke kunna åstadkommas,
motsvarar icke hvad den har att afyttra.
Folket. I afseende på folkets lynne, sedlighet, hildning och konstflit,
synes knappast hafva förelupit någon märkbar förändring under senast förflutna
fem åren. Medgifvas måste väl, att, hvad bildningen angår, prågra,
fastän obetydliga, framsteg blifvit gjorda, hvilka, näst inrättandet af nya
skolor i åtskilliga socknar, torde hafva sin förnämsta grund i tidens framskridande
upplysning, som icke undgår att frände högre så småningom meddela
sig till de lägre samhällsklasserne. Mycket återstår likväl ännu att i
denna väg önska och hoppas. Särdeles i Länets skogsbygd eller inre trakter
är allmogen ofta okunnig, stundom vidskeplig och fördomsfull samt, i följd
af missledda religionsbegrepp, benägen för svärmeri, öfverdrift och ofördragsamhet
i sin Gudsdyrkan. På slättlandet åter och vid kusterna, har väl
bildningen gått mera framåt, men också mycket gått förloradt af sedernas
ursprungliga renhet. Öfverallt har presterskapet således ett stort fält att bearbeta,
och med tillfredsställelse har Landshöfdinge-Embetet förnummit, alt
man härutinnan på de flesta ställen i Länet tillvägagår med klokhet, omsorg
och nit. Beklagligen gifves dock ett eller annat undantag, der Presterne
antingen synas hafva lemnat å sido allt bemödande för folkets sanna upplysning
och bildning, eller ock ålnöjt sig med alt inom Socknen bilda, eller, om
den förut funnits, nära och underhålla en förening af så kallade läsare,
hvilka, strängt och punktligt iakttagande alla yttre religionsbruk, likväl föga
gjort sig reda för Christendomens inre väsende och derför ofta visa sig sjelfviska
och ofördragsamma i sammanlefnaden med andra. Läseriet är fiendtligt
emot sann upplysning. Uppkommet af fördom och förvillelse, hämtar
det deraf sin näring. Man har härpå sett bevis vid yppade frågor om an
tagande
af nya Psalmboken, hvars uteslutande bruk vid Gudstjensterne i de
kyrkor, der den ej redan varit antagen, Dom-Capitlet härstädes med verksamt
nit sökt bereda. Det har också lyckats på de flesta ställen; ehuru fördomens
och fanatismens strid emot den goda saken varit så häftig, att det
handt, att den nya Psalmbokens vedersakare, under pågående Gudstjenst,
egenmäktigt nedtagit eller ombytt nuraror, upphängda till anvisning af Psalmer
utur nya Psalmboken, för hvilket brottsliga förfarande gerningsmännen
blifvit lagförde och straffade.
7
Uti sista Femårs-Berättelsen har Konungens Befallningshafvande vidrört
fylleriets menliga inverkan på sedligheten och ansett detta onda nära nog
ohjelpligt så länge bränvinsbränningen fortfar att vara en nästan öfver hela
Riket allmän handtering, med hvilken till och med den ringaste jordägare,
oftast till sitt och sin familjs både ekonomiska och moraliska förderf, får sig
sysselsätta, och till hvilken just de minst besutne jordbrukärne likasom inbjudas
genom en för mindre bränvinsredskap jemförelsevis alltför låg beskattning.
Konungens Befallningshafvandes då yttrade öfvertygelse har vunnit
styrka och bekräftelse genom ytterligare fem års erfarenhet. Man har
börjat att ifra för nykterhets-föreningar, hvilka också, på ett och annat ställe
här i Länet blifvit inrättade. Meningen eller afsigten med dessa inrättningar
är god och berömvärd; men under närvarande förhållanden är ändamålet
svårt om icke omöjligt att uppnå. Under det bränvinsproductionen
är i synbart tilltagande, låter det sig knappast göra att minska och genom
absoluta afsägelse!- tillintetgöra consumtionen af denna vara. Vill man minska
den öfverklagade bränvinsfloden och skydda samhället från dess förhärjande
öfversvämningar; så bör man väl uppsöka cch småningom tilltäppa flodens
källor, och icke våga det alltid fruktlösa försöket, att med dammar och bålverk
hämma flodens framfart, hvarigenom dess förstörande verkningar, dämpade
för ögonblicket, snart blifva desto värre. Erfarenheten, som lemnat
så månget sorgligt rön om den menskliga naturens svaghet, om vanans makt
och lidelsernas styrka, har visat huru fåfängt det i allmänhet är att bjuda
försakelse, då frestelsen i nästa ögonblick skall bjuda njutning. Derföre kan
Landshöfdinge-Embetet icke, utan att fela emot sanningen, tillägga de hitintill
inrättade Nykterhets-föreningar någon afgörande inverkan på nykterheten.
Deras matriklar må vara rika på namn; men Landshöfdinge-Embetet
fruktar alt för mången af de inskrifne är och blir namnteckningen både det
första och sista steget på den nya banan. Landshöfdinge-Embetet är likväl
långt ifrån att fördöma nykterhets-föreningarne eller förkasta deras princip,
som är god och, under andia omständigheter, säkert skulle mäktigt bidraga
till sedlighet och måttlighet. Men dertill fordras en materiell och en intellectuel
förberedelse. Den omätliga bränvinsmassan måste minskas och folket
bibringas en högre grad af sann upplysning, än den, som för närvarande är
allmän. Till föista ändamålet fordras förändrade stadgar och åtgärder angående
brän vinsbränningen, hvarigenom den må upphöra alt vara, hvad den
nu nästan allestädes är, en hufvudhandlering för jordbrukaren. I senare af
-
8
seendet åter tarfvas ändamålsenligt inrättade folkskolor, verkande i förening
med upplysta religionslärares nit.
Antalet af de vid Domstolarne åtalade brott och förseelser synes hafva
snarare ökats än minskats. Åtminstone har antalet af arrestanterne i Länshäktet
varit i nästan jemt tilltagande. Dock torde denna senare omständighet
till icke ringa del hafva härrört från de strängare åtgärder med försvarslöse
personer, som tillkommit i följd af Kongl. Förordningen den 29 Juni
1833. Omkring 90 å 100 personer äro vanligen förvarade å Länshäktet.
Antager man alt 70 å 80, Länet tillhörige, fångar hållas till arbete å fästningarne
och Corrections-inrättningarne i Riket; så befmnes, att af Länets
folkmängd ungefärligen En ibland Tusende är arresterad. Af de, som förvaras
i Länshäktet beslår vanligen en fjerdedel af sådana, som för obehörigt
kringstrykande och bristande försvar blifvit i häkte inmanade.
Ofvan åberopade Kongl. Förordning, angående försvarslöse personers behandling,
synes icke hafva fullkomligt uppfyllt det dermed åsyftade ändamål.
Sällan eller aldrig lyckas de i den Kongl. Förordningen anbefallde
försök att åt de försvarslöse bereda tjenst eller annat laga näringsfång, och
här i Länet har det ännu icke inträffat, att någon Församling, derom på
Sockenstämma tillfrågad, förklarat sig villig att emottaga och lemna försvar
åt en sådan person. Det är farhågan för fattigförsörjnings-pligterna, som synes
utgöra största hindret emot anskaffandet af tjenst åt de försvarslöse. Nu
gällande Författningar angående fattigförsörjningen inom Församlingarne och
dessas rätt att vägra inhyses- och tjenstehjons inflyttning torde tarfva många
förändringar för att blifva fullkomligt lämplige till närvarande tidsförhållanden
och öfverensstämmande med sladgarne om skyldigheten att äga försvar
och påföljden för dess saknad.
Mer och mer ökar sig antalet af backstugu-sittare och inhyseshjon. Lättheten
för ungt arbetsfolk att, med eller utan iakttagande af föreskrifterne i
Kongl. Förordningen den 19 December 1827, betinga sig en större eller
mindre jordplan, der de kunna uppföra en stuga och plantera några tunnor
polatoes, bereder naturligtvis ökade lillfällen lill giftermål och särskilda bosättningar;
och kanske är folkökningens starka tilltagande under senare åren
liufvudsakligast att tillskrifva denna omständighet. Men ju mera ett sådant
inhyseshushåll ökas, desto svårare blir det för dess medlemmar alt finna
deras
9
deras bergning. Deras jord afkastar vanligen endast potatoes; hustrun, nödsakad
att vårda och tillse barnen, kan föga bidraga till gemensamma uppehället,
och mannens arbetsförtjenst blir oftast otillräcklig till fyllande af de ökade
behofven. Kommer dertill, att munnen, vare sig för att döfva bekymren
eller af annan orsak, öfverlemna!' sig åt fylleri och ulsväfningar; så blir
olyckan i sanning gränslös. Barnen, vanvårdade så väl i fysiskt som moraliskt
hänseende, drifvas ut på byggden alt insamla allmosor; och det är
just dessa vandringar som så ofta inleda på lasternas bana. Jordägaren, som
år från år saknar de dagsverken lian betingat sig af inhysesh jonen, ser sig
slutligen nödsakad att vidtaga åtgärder till deras afhysande. De flytta då
deras usla boning lill någon annan jordtorfva, om hvars bebyggande de
lyckats att träffa öfverenskommelse, och om detta är i en annan Socken, så
uppstår vanligen tvist med församlingen, som på grund af Kongl. Kungörelsen
den 5 December 1788 protesterar emot inflyttningen; och dessa tvister
leda ofta till mycket trassel, split och oenighet emellan grann-socknarne. I
några få socknar är fattigförsörjningen indelad på rotar, hvilka lill hvarandra
äro ställde i samma förhållande, som särskilda Socknar, i afseende på den,
emot skyldigheten att vårda hvar och en sina fattige, svarande rättigheten
aLt vägra inhyses- och mindre arbetsföre tjenste-hjons inflyttning. Denna
ytterligare inskränkning af det territorium, inom hvilket en arbetare med
sitt hushåll opåtaldt äger att sig bosätta, leder till ett ökadt antal af de
t vedi ägt-a Islraude inflyltnings-tvislerna.
Landshöfdinge-Embetet bar ofvanföre yttrat att befolkningen i moraliskt
hänseende föga förändrat sig, men att dock några framsteg i bildning kunnat
förspörjas. I afseende på fysisk st}7rka och krall torde folkstammen icke
helier hafva undergått någon försämring. I allmänhet äro detta Läns innevånare
ett storväxt och resligt folk. Ölands allmoge är i synnerhet utmärkt
för sin längd. Calmar Kongl. Regemente, som är indeldt inom detta och de
begge öfrige Smålands Länen, har ovanligt stort manskap och skall i detta
hänseende öfverträffa de flesta andra Regementen i Riket.
Allmänna välmågan i Länet har under sist förflutna fem åren mera tilian
aflagit. Stöd för detta omdöme hämtas hufvudsakligen af den omständighet,
att Länet under dessa åren icke blifvit hemsökt med någon missväxt,
utan erhållit i allmänhet vackra skördar, under det andra orter i detta af
Femår
s-Ber ät telse fr. Calmar Län. - ^
seende varit mindre lycklige, hvilket gjort, att detta Läns jordbrukare kunnat
årligen till temligen höga priser afsätta en myckenhet säd och bränvin.
Den från landsbvggden af Länet under sista qvinqvennium, utgångna bevillning
efter 2:dra Art. utgör, enligt Tabellen, i medeltal
för hvarje år . . , Banco R:dr 45,288: 8. 7.
Under nästförutgångne fem åren uppgick den till .... 43,564: 5. 9.
Den bar således ökat sig med ett belopp af  1,714: 2. 10.
Såsom bevis på allmänna välmågans stigande torde äfven böra anföras,
att ståndspersonernas egendomar allt mer och mer öfvergå i allmogens hän
der,
att allmogens boningshus byggas prydligare och inredas med mera kostnad,
än tillförene, och att utländska handelsvaror och lyxartiklar finna en
ymnigare afsättning, hvilken senare omständighet kunnat skönjas af importtullens
ökade belopp.
Tjenstehjonslönerna uppgå vanligen till 20 å 331 R:dr Banco för en
dräng och 6? å 13| R:dr samma mynt för en piga utan fri kost och åtskilliga
beklädnadspersedlar. Endast på ståndspersoners egendomar brukas stundom
att gifva tjenstehjonen så kallade stationer, eller visst i penningar,
spanmål, potatoes och andra matvaror, då tjenstehjonen sjelfve få besörja
deras mathållning. Sommartiden betalas för ett mansdagsverke vanligen 24
sk. och för ett qvinnodagsverke 12 å 16 sk. samt vintertiden i:del mindre.
De arbetskarlar, som kunna timra och bygga hus erhålla högre dagspenning.
§ 3.
Näringar.
Jordbruket utgör, såsom Konungens Befallningshafvande anmärkt i sista
Berättelsen, Länets hufvudnäring. I afseende på bruk!ige sädesslag och sättet
för jordens indelning till särskilda säden, hafva några väsendlliga förändringar
icke försports. På fasta landet af Länet har potaloes-odlingen dock
tilltagit och orsakat någon minskning i årliga kornutsädet. Vår-råg har
tillförene varit ett mycket brukligt sädesslag i Länets skogstrakter, men bör
-
11
jar nu att blifva mera sällsynt. Bohvete odlas endast i några få trakter af
Länet, {Synnerligast på sandjord. Linodlingen är icke sträckt öfver husbehofvet.
På enahanda sätt förhåller det sig med hampa och humble. På
Öland odlas rofvor och kålrötter ännu temligen allmänt; men äfven der äro
dessa rotväxter nära att utträngas af potatoes.
Det ligger i sakens natur, att en näring, som drifves, af folket i massa,
icke kail undergå stora, hastigt verkande förändringar. Dess framskridande,
oftast beroende af en längre tids erfarenhet, visar sig endast småningom.
Så är det med jordbruket och framstegen deruti. Likväl måste medgifvas,
att allmogen mer och mer vinnlägger sig om detta vigtiga yrke. Jorden
plöjes och beredes med mera omsorg, än fordom, oell man ser ofta vid allmogens
gårdar vackra åkergärden, väl dikade och befriade från slen, som
användls till omgifvande hägnader. Detta gäller särdeles i afseende på den
så kallade skogsbyggden. Slättlandet är i sig sjelft mera fruktbart och der
har nitet rönt mindre väckelse af behofvet att förbättra jordens afkastning.
På Öland — detta bördiga land, der sädesproduetionen redan är så stor
och kunde blifva större — har jordbruket icke nått någon betydlig höjd.
Man vidhåller der i allmänhet det gamla brukningssättet och vill icke gerna
antaga någon förändring i de fordna vanorna. Der äro också åtskilliga stora
Byelag, hvilka, ännu icke delade genom laga skifte, hafva deras vidsträckta
åkrar i tegskifte, hvarigenom uppstå många hinder emot ett förbättradt jordbruk.
Ölands-rågen är sämre, än den sorn skördas på fasta landet, ocb betalas
derför vanligen med en tiondedel mindre. Egentliga orsaken till denna
sämre beskaffenhet är rågens blandning med hvarjehanda lökfrön, hvilka,
svåra att afskilja eller bortrensa, minska rågens vigt och gifva bismak
åt det bröd, som deraf bakas. Konungens Befallningshafvande har på Nådig
befallning hållit undersökning och samtal med Öländska allmogen i denna
omständighet och har uti särskildt underdånigt betänkande föreslagit åtgärder
till beredande af en renare sädes-växt på Öland.
Förhållandet med de under loppet af sistförflutna fem åren, inom Länet
verkställda nyodlingar, så vidt detsamma kunnat utrönas, är som följer:
12
Norra och Södra
Tjusls Härader
Sefvedes Härad
Aspelands dito
Tunaläns d:o .
Handbörds d:o
Stranda d:o
Norra Möre d:o
Södra Möre d:o
Ölands Norra Mot
Södra Mot .
1832.
1833.
1834.
1835.
1836.'
Summa.
H
c?
r*
X
*
as
H
S
*
P
t*
H
B
*
p
3
3_
iL
3
3
3
D
3
D
3
iL
B
n.
15
25
0
34
24
77
8
43
195
2
8
—
36
5
11
30
18
6
24
16
98
25
14
16
32
24
56
27
23
8
25
24
153
3
11
—
39
11
43
24
21
20
68
—
183
23
19
16
8
21
17
11
46
16
12
24
104
24
9
—
40
IG
22
2i
20
16
39
16
132
S
26
—
39
11
46
24
40
—
40
—
192
3
37
—
38
—
46
16
65
—
18
—
204
1(
10
—
56
16
32
27
62
8
61
—
222
1!
21
16
90
24
200
4
146
8
184
—
642
26
171
16
407
2
513
10
520
26
516
16
[2,129
15
Summa
2,129 tunne- 15 kappland hafva således på dessa fem åren blifvit uppbrulne
och odlade. Fördelas denna åkervidd på Länets 3,365 hemman, visar
det sig att hvarje hemman vunnit en tillökning af omkring 20 kappland nvodlad
jord, eller 4 kappland om året. Det torde likväl kunna antagas, att
nyodlingarne varit vida större än uppgifvet blifvit.
Underdånigst bifogade Tabell upptager förhållandet med utsäde och afkastning,
så vidt upplysningar derom kunnat vinnas. Allmogen som vid efterfrågningar
om utsäde och skörd har svårt att aflägsna farhåga för någon
dermed afsedd högre beskattning, meddelar icke gerna full t tillförlitliga underrättelser
i dessa ämnen; och de fleste bönder eller hemmansåboer kunna
det icke eller, enär de sällan deröfver föra några anteckningar. Krono-betjeningen
har således, nu sora tillförene, måst approximativt antaga utsädets
13
celi afkastningens belopp efter jemförelse med de hemman, från hvilka trovärdiga
uppgifter ingått, och med ledning för öfrigt af kännedomen angående
de särskilda hemmanens olika åkervidd, bördighet och brukningssätt.
Ifrågavarande uppgifter kunna derföre icke vara lill siffran fullkomligt noggranna;
men säkert är, att beloppet af utsäde och sköl d blifvit uppgifvet snarare
under än öfver verkliga förhållandet.
Efterföljande förteckning visar förhållandet i dessa hänseenden, så väl
under de fem åren, hvilka omfattas i Konungens Belällningshafvandes sista
berättelse, som äfven under sist förflutna qvinqvennium.
Hvete
Räg
Korn
Hafi a och Blandsäd
Ärter
Potatoes ^ .
Åren 1827—1831.
Åren 1832—1836.
Utsäde ,
Tunnor.
Skörd,
T annor.
U tsäde,
Tunnor.
Skörd,
Tunnor.
1,462
37,074
31,369
5,058
1,004
46,023
11,722
222,289
141,042
22,720
4,017
274,166
1,617
38,316
31,625
5,990
1,290
48,861
12,936
229,896
142,260
26,951
5,160
293,158
Summa
121,990
675,956
127,699
710,361
Årliga utsädet har således blifvit ökadt med 2,871 tunnor säd af hvarjehanda
slag och 2,838 tunnor potaloes, samt afkaslningen med 15,413 tunnor
säd och 18,992 tunnor potaloes. Fördelad på Länets 3,365 hemman
gör denna ökning i utsäde 30? kappar spanmål och 30? kappar potaloes;
samt i skörd 4 tunnor 20 kappar säd, och 5 tunnor 22 kappar polatoes på
hvarje hemman; och om ofvan upptagna förhållande, med det nuvarande
utsädet och skörden, lägges till grund för en beräkning af hvarje särskildt
hemmans sädes-production, utfaller den så, att årligen på hvart och ett
hemman i Länet
14
,
Utsås
Skördas
H
t*
H
t*
p
P
T!
O
V
O
U
Hvete
.
3
11
Råg
12
10
68
12
Korn
9
14
41
30
Hafra och Blandsäd
1
27
8
—
Ärter
—
14
1
29.
Potatoes
14
18
87
4
Af det förestående visar det sig, att sädesproductionen är i tilltagande,
och att detta synnerligast gäller i afseende på potatoesodlingen, hvartill förnämsta
orsaken måste sökas i en ökad bränvinstillverkning. Landtmannen,
som ofta har svårt alt afsätta spanmål, ser sin vinning uti att förvandla
större delen af sin jords afkastning i bränvin, emedan denna vara aldrig
saknar afnämare, och dessutom så lätt kan forsslas till Städer och andra saluplatser;
och onekligt är det också, att, vid det förhållande, som ägt rum
med bränvins- och spanmåls-prisen under de sistförflutna fem åren bränvinsbränningen
hemburit pecuniär vinst för de jordbrukare, som kunnat
drifva den i något större skala, med klok beräkning och utan behof af veduppköp;
men ringa eller ingen torde fördelen varit för den mindre besuttne
åboen, som till bränvinsbränning användt sitt obetydliga och till angelägnare
behof nödvändiga förråd af spanmål eller potatoes. Det lilla bränneriet
fordrar jemförelsevis mera arbete och mera bränsle; men ger ringare och
sämre afkastning än det stora. Dertill kommer, att den mindre producenten
ofta måste till ett lägre pris afyttra den vara, hvars tillverkningskostnad är
honom så dryg; ty icke sällan ser han sig nödsakad alt i otid och till en
ringa penning försälja sitt bränvin för att dymedelst betacka nödvändiga utgifter;
då deremot ägarne af större brännerier merendels så inrättat sig, att
de, för afyttrandet af deras, med mindre kostnad och bättre tillverkade
vara, kunna afbida den tid då priserna äro höga.
I
15
Största delen af den spanmål, som i Länet icke förbrukas, afskeppas
vanligen till Stockholm, Gefle och Norrländska Städerna. Mycket korn,
särdeles från Öland, afsändes också till Halland och Bohus Län. Innevånarne
i de hegge andra mindre bördiga Småländska Länen, köpa från delta Län
en icke obetydlig del af deras spanmålsbehof. Bränvinet afsältes hufvudsakligen
på Stockholm.
Boskapsskötsel. Det är egentligen i den så kallade skogbygden af detta
Län, som boskapsskötseln drifves till den grad, att den kan anses för en,
med jordbruket jemförlig hufvudnäring; men på slättlandet är denna näringsgren,
om icke försummad åtminstone icke uppdrifven till den höjd som
med skäl kunde önskas. I den kuperade och stenbundna trakten äro åkrarne
små och svåra att utvidga, men de naturliga ängarne lemna godt foder
och mulbetet är mycket närande. På sådane ställen omfattas följaktligen
boskapsskötseln, såsom det enklaste och lättaste medlet till hemmansåboens bergning
och förtjenst. Länets många höstmarknader erbjuda en beqväm och
lönande afsättning för slagtkreatur, hvilka äfven deremellan uppköpas af Oxhandlare
från Stockholm och andra trakter. För ost och smör finnes alltid
god afsättning i Städerna. Att boskapsskötseln är en fördelaktig näring hevises
deraf, att hemmansbrukarne i omförmälde trakter af Länet, der den
hufvudsakligen idkas, i allmänhet berga sig bättre, än allmogen på slättlandet,
hvarest begäret efter ögonblicklig vinst ofta förleder bonden alt obetänksamt
utvidga åkern på ängens bekostnad, derigenom skörden väl till en
början förökas, men åkerjorden, saknande den tillräckliga gödning, som den
minskade ladugården icke längre kan lemna, snart blir så utmattad, att den
icke kan gifva nöjaktig afkastning. Dock finnas, särdeles bland Länets possessionaler,
många jordbrukare, hvilka, med klok beräkning, ställt deras nyodlingar
i jemt och tillbörligt förhållande till ökade fodertillgångar och derigenom
beredda utvägar att med gödning underhålla åkerjordens bördighet.
Åkerbruk och boskapsskötsel utgöra för den kloke landthushållare!! två oskiljj
aktiga yrken, af hvilka han icke kan försumma det ena, utan alt i och med
detsamma vanvårda det andra. På herregårdarne i Länet bar man i allmänhet
antagit cireulationssäde, dervid ett eller flera gärden besås med klöfver,
timothei eller andra gifvande foderväxter. Derigenom har man blifvit
satt i tillfälle, att, till fromma för åkerjorden, öka boskapskreaturens antal.
På senare tider har detta förståndiga brukningssätt också börjat, alt på ett
och annat ställe antagas af allmogen.
16
På Possessionalernas egendomar äro korna vanligen utarrenderade till en
så kallad Deja, sorn, mot det alt hon erhåller tillräckligt foder och bete lill
kreaturen, ombesörjer deras skötsel och för hvarje ko erlägger en viss afgift,
oftast bestämd i smör och ost, stundom äfven i penningar. I förra fallet
uppgår afgiften merendels till 2 LU. smör och 1 å 2 LU. ost, i det senare
tilt 20 å 25 R:dr Riksgäldssedlar för hvarje ko.
Prisen på ladugårdsafkastningarne kunna öfver hufvud laget beräknas till
följande:
1 LU. Smör Banco R:dr 5: — —
1 d:o bättre ost 3: 16. —
1 d:o sämre d:o
2: io. s.
1 Kanna söt mjölk i Städerne  — 5. 4.
1 d:o cl:o på Landet
— 4. —
1 slagtfet Oxe om 12 qvarter 45 ä 50: — —
Vidfogade tabell för landet upptager antalet på undei hällne kreatur. I
afseende derpå får Landshöfdinge-Embelet åberopa hvad Landshöfdinge-EmLelet
redan tillförene anmärkt, angående svårigheten eller omöjligheten att
åstadkomma dylika uppgifter för ett helt Län, fullkomligt tillförlitlige. Med
den kännedom Landshöfdinge-Embelet äger om boskapsskötselns tillstånd
inom Länets olika trakter, anser Landshöfdinge-Embelet dock dessa uppgifter
vara i det närmaste riktiga. För jemförelsens skull får LaudshöfdingeEmbetet
här nedanför intaga en förteckning öfver antalet af de under nu
ifrågavarande och nästförutgångne qvinqvennier, här i Länet undei hällne
kreatur:
Åren
Åren t
1827—1831.
1832—1836.
Hästar
20,343
21,997
23,492
23,684
Kor
•
55,258
55,862
Ungboskap
28,258
29,749
89,114
92,937
Svin . . ^ *
30,284
30,579
Getter
968
1,004
Antalet
17
Antalet af underhållne kreatur liar således under loppet af fern år ökats
med:  1,654 Hästar,
192 Oxar,
604 Kor,
1,491 Ungboskap,
3,823 Får,
295 Svin och
36 Getter.
Om kreaturens nu varande antal fördelas på Länets 3365 hemman, så
visar det sig, att på hvart och ett af dem underhållas 6i st. Hästar, 7 st.
O.xar, 16| Kor, 8| Ungboskap, 29| Får, 9 Svin och 1 Get.
Hvad angår beskaffenheten af de kreatur som finnas i Länet, får Landsliöfdinge-Embelet
nämna, att man på de större egendomarne, i sednare tider,
börjat att mer och mer vinnlägga sig om anskaffande af en förädlad
kreatursrace, derigenom att raan från utrikes orter införskrifvit stamdjur till
afvelns upphjelpande. På sådane egendomar träffas också vanligen stora och
vackra kreatursslag. Allmogens oxar äro merendels små, hvilket torde böra
tillskrifvas icke så mycket racens oduglighet, som icke mera den förderfliga
vanan, att till stränga körslor begagna kreaturen innan de ännu på långt nära
hunnit blifva fullvuxne. Det ofta öfverdrifna arbetet hämmar djurets växt
och förtager dess hullighet. De flesta oxar, som utbjudas på marknaderne,
hålla endast 11 qvarter; ett mindre antal uppgår till 12 och högst få till
13 qvarter eller derutöfver.
Hcistafveln är i tilltagande och förnämsta orsaken dertill får sökas i det
förmånliga inflytande, som i della afseende utöfvas af det väl inrättade samt
med utmärkt ordning och drift liandhafda Stuteriet vid Ottenby på Öland.
Vid detta Stuteri, hvarest finnas 8 beskällare, hvaraf 2 utaf fullblodsrace,
46 moderston och 96 unghästar, betjenas med stobetäckning till fastställde
billiga pris, och årligen hålles en auction till försäljning af äldre moderston
samt unghästar. Härigenom måste naturligtvis ädlare hästracer spridas lill
olika trakter af Länet och hästafveln så småningom förbättras, hvilket lyckliga
resultat redan i betydlig mån visat sig på Öland, särdeles i de intill
Ottenby belägna Socknar; hvarförutan ortens hästafvel äfven hämtat väsendtlig
nytta, genom efterdömet af den noggranna ordning och omsorg, som vid
Stuteriet egnas åt häslarnes vård och skötsel.
Feman-Berättelse fr, Calmar Län, ^
18
Fårafveln här i Länet har under de senast förflutne fem åren gjort
icke obetydliga framsteg. För åtta till tio år sedan började en och annan
af Länets possessionater alt anlägga mindre schäferier af ädlare slag. Den
stegring i ullpriserna, sorn vid den tiden uppkom genom inhemska klädestillverkningens
ökade drift, böjde intresset för fårafvelns förbättrande och
inom korrt började man mera allmänt att förskaffa sig merinos- och electoralfår.
Här finnas i Länet redan många schäferier, som hafva 1 ä 200 ädlare
får, och schäferiet vid Ottenby räknar nära 700 sådane. Den bättre
ullen afsättes vanligen på årliga ullmarknaden i Norrköping.
Skogar. På fasta landet af Länet finnas ännu betydlige skogar af Furu
och Gran. Björk och Ekskog finnes äfven i ansenlig mängd. Mera sparsamt
träffas Ahl, Asp, Ask, Lind, Lönn och äfven Bok jemte andra, under
lika polhöjd med detta Län, vanliga trädslag. På Öland deremot är blist
på skog. Norra delen af ön har väl någon barrskog, men den södra allsingen.
På öns vestra strand träffar man inånga smärre lundar af Björk, Ek
och Hassel. Bränntorf finnes,, eller begagnas åtminstone icke här i Länet.
Det i Konungens Befallningshafvande» sista underdåniga Femårs-Berättelse
anmärkta förhållande, att skogarne. i Länet årligen medtagas utan beräkning
på deras återväxt, har beklagligen fortfarit att äga rum, ehuru Konungens
Befallningshafvande tid efter annan låtit utgå uppmaningar till vidtagande
af ett klokare husbållningssätt med skogen. Orsakerne tili skogärnes
stora förödelse äro hufvudsakligen följande:.
l:o Den betydliga folkökningen, sorn med mera än en procent hvarje
år ökar Länets behof af bränsle.
2:o Bran vinsbränningen, hvilken årligen erfordrar en högst betydlig
mängd ved.
3:o Länets ansenliga export af trädvirke. Endast från Calmar expedieras
årligen till utrikes orter omkring 400. skeppsladdningar af bjelkar, plankor,
bräder och ekstäf; och om värdet af hvarje skeppslast upptages till endast
2,000 R:dr R:gs så uppgår ett enda års utskeppning af trädvirke blott
från denna hamn till det högst betydliga beloppet af 800,000 R:dr R:gs.
Det är naturligt att en sådan stark afsättning, måste medtaga skogarne..
19
4:o Allmogens tilltagande håg för vackra och rymliga åbyggnader, dertill
mera timmer erfordras.
5:o De ända till missbruk öfvergångna hemmansklyfningarne och jordafsöndringarne,
hvilka alla föranleda lill nya bostäders uppförande.
6:0 Skiften och Ägodelningar, hvilka, oaktadt de stora fördelar, som
derigenom beredas för jordbruket, likväl äro menlige för skogarne, dels genom
de derigenom föranledde utflyttningar och nybyggnader samt ökadt behof
af hägnader i de nya skiljnadslinierne, dels ock hufvudsakligen, genom
det myckna skogshygge, som orsakas af jordägarens rätt, att på afträdande
mark nedfälla besparad och vid skiftet icke ersatt ståndskog; samt
7:o Svedjningar. Det är en hos allmogen, ty värr, allmän osed, att
hugga svedjeland, stundom äfven på stenbunden och sandblandad jord,
der denna åtgärd, ehuru den bereder en ögonblicklig vinst, alltid blir förderflig,
emedan sällan inträffar att den afsvedjade marken, sedan den gifvit
en eller högst två skördar, mera kan återbringas till någon slags bördighet.
I Länet finnes en kronopark, Norrlandet kallad, belägen i Norra Tjusts
Härad, en krono-allmänning, Böda skog i nordligaste trakten af Öland, samt
två Härads-allmänningar inom Hand börds och Norra Möre Härader. Kronoparken
Norrlandet är af Kongl. Maj:t upplåten, dels sorn ersättning till
Westerviks Stad för en Lotsplats, dels till ökande af åtskillige anlagde nybyggen,
så att de kunna åsättas ^dels mantal hvardera, kommande möjliga
återstoden att anslås till närbelägna Majors-Bostället Stufverum; men denna
beslutade reglering har ännu icke fullbordadts, emedan tvist uppstått om
ägobyte emellan nämnde hemman och Rusthållet Gräntsö, hvilken fråga,
genom underdånige besvär öfver ÄgodelningsRättens utslag, blifvit dragen
under Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning. Böda kronoallmänning, bestående af
omkring 10,500 Tunland temligen god och storväxt skog, har sedan den
blifvit afmätt och indelad till trakthuggning, genom Kongl. Maj:ts Nådiga
Bref den 23 April 1836, anslagits hufvudsakligen lill understöd åt skogbeliöfvande
hemman inom de tio nordliga Socknarna på Öland, hvilka derifrån
årligen erhålla utsyning af timmer och ved emot en ringa ersättning,
hvarjemte på vissa trakter af allmänningen kreatur intagas i bete öfver som
-
20
maren emot lega, som tillfaller Planterings-Cassan. Allmänningens liushållning
och vård bestrides af en, utaf Kongl. Maj:t tillförordnad, Jägmästare
samt fyra Under-Jägare, hvilka alla, jemte lön af Planterings-Cassan, hafva
Boställen å allmänningen’. Äfven Härads-Allmänningarne äro ställde under
inseende af Jägmästaren, som derå verkställer årliga ulsyningarne.
Bergsrörelsen. Sednaste Femårs-Berättelsen upptager och beskrifver de
i Länet befintlige Grufvor och Jernbruk. De sednare hafva under sisla qvinqvennium
ökats genom anläggningen af Carlsforss Jernbruk i Ålems Socken
af Stranda Härad. Detta bruk, som erhållit privilegium på 450 SkU. årligt
smide, har dock ännu icke kommit i gång.
Conjuncturen för Jernbruksrörelsen har blifvit mera förmånlig under de
sistförflutna fem åren. Jernpriserna hafva stigit, och denna omständighet
liar nalurligsvis orsakat en ökad drift i bruksrörelsen. Bruksägarne hafva
sökt att i det möjligaste uppdrifva deras tillverkningar både i afseende på
mängd och godhet. Vid åtskillige bruk hafva för detta ändamål betydliga
förändringar och nybyggnader ägt rum.
Länets Grufvor, Masugnar och Jernverk sysselsätta 370 personer. Tillverkningarna
kunna beräknas till 10,000 SkU. Jernmalm, till ett värde af
8,000 R:dr, 9,000 SkU. Tackjern, till 85,000 R:drs värde, samt minst 10,000
SkU. Stångjern, som kunna uppskattas till 180,000 R:dr allt Banko. Häruti
är dock icke inberäknad den betydliga mängd jern, som försäljes hemma
vid Bruken. Dessutom finnas 9 Knipliamrar och 12 Jernmanufakturverk,
hvilka, med en personal af 60 arbetare, årligen tillverka sraiden för omkring
50,000 R:dr.
Här finnas 2 Alunverk, nemligen ett uti Södra Möckleby Socken på
Öland och ett på motliggande kusten af Småland, kalladt Lofversbruk. Det
förra fortfar att drifvas med fördel, och årliga tillverkningen kan upptagas
till 2,100 Tunnor Alun af ungefärligen 28,000 R:drs värde, förutan en mängd
viktriol och rödfärg. De i sista Femårs-Berättelsen anmärkta olägenheter,
hvilka vidlåda aluntillverkningen vid Lofversbruk, hafva föranledt till beslut
att flytta största delen af detta bruks rörelse ifrån Lofvers till brukets
schiffergrufva på Öland, der belägenheten i alla afseenden gynnar alunproduktionen.
21
Fabriker, Bruk och öfrige näringar hvilka icke höra till
Bergsrörelsen.
De förnämsta af alla liit hörande Inrättningar i Länet äro:
l:o Det i Handbörds Härad och Fliseryds Socken belägna krutbruk,
sorn här Socknens namn. Det drifves med mycken omsorg, sysselsätter 32
arbetare och tillverkar, lill följd af ägarens kontrakt med Kongl. Krigs-Collegium,
årligen 900 centner krut af åtskilliga slag, hvaraf värdet kan antagas
till något öfver 20,000 R:dr Banko; och
2:o Glasbruket ”Wentzelsholm i Runskulla Socken af Sefvedes Härad. Rörelsen
vid detta bruk har under sednasl förflulne fem åren betj^dligen tilltagit.
Enligt förra Femårs-Berättelsen sysselsattes der 15 arbetare och tillverkningsvärdet
uppgick endast till 11,200 R:dr Banko. Nu deremot är arbetarnes
antal 21 och det glas af åtski 1 lige slag, som årligen tillverkas, uppskattas
till ett värde af minst 30,000 R:dr Banko.
För öfrigt finnas i Länet:
17 stycken Pappersbruk, dervid, med 110 arbetare årligen, tillverkas
omkring 19,050 Ris papper af diverse, mest gröfre slag. Tillverkningens
sammanräknade värde anses utgöra 36,500 R:dr Banko.
29 större Garfverier_, hvilka sysselsätta 82 arbetare och hvarvid årligen
omkring 40,000 hudar och skinn beredas, med en inkomst för innehafvarne
af 24,000 R:dr Banko.
22 Vädmalsstampar, af hvilka de flesta ägas af Bönder, som sjelfve
sköta dem. Årliga tillverkningskostnaden kan upptagas lill 1,400 R:dr B:ko.
23 stycken Tegelbruk, hvarvid, med 108 arbetare, årligen tillverkas omkring
1,200,000 mur- och taktegel, till ett värde af 24,000 R:dr Banko.
11 stycken Oljeslagerier med 13 arbetare åstadkomma årligen 2,480
kannor linolja, till ett värde af något öfver 3,000 R:dr Banko.
11 Kimröksbruk, hvilka, lika med stampverken, skötas af ägarne sjelfve
och hvarvid årliga afkastningen beräknas till endast 1,500 R;dr Banko.
22
5 stycken Pott asker affin aile rier , af hvilka endast 2 hafva särskilda arbetare;
de öfrige skötas af ägarne sjelfva. Årliga tillverkningsvärdet uppskattas
till 1,200 R:dr Banko.
1 Lackfabriks som med 2 arbetare årligen tillverkar 3,000 U. lack, till
elt värde af 2,000 R:dr Banko.
1 Tobaksfabrik å Döderhultsviks köping. Der finnes ingen arbetare
skattskrifven och tillverkningen, som icke torde öfverstiga 500 R:drs värde,
besörjes af ägaren sjelf.
9 stycken Färgerier sysselsätta 26 arbetare och afkasta årligen 5,300
R:dr Banko.
Skeppsvarf och mindre Skeppsbyggerier finnas på flera ställen vid kusten
af Länets fasta land, särdeles i Södra Möre Härad, der vid lastplatsen,
Kohlboden, under sednare åren flere Ångfartyg blifvit byggde. Allmogen i
Söderåkra Socken af nämnde Härad är mycket begifven på sjöfart, och flera
af hemmansägarne äro dels skeppsredare, dels skeppare, samt bygga sjelfve
deras fartyg.
Sinäringar.
Hit kunna räknas:
l:o Jagt, som dock här i Länet icke är af någon särdeles betydenhet.
I skogstrakterne sysselsätta sig dermed stundom soldater och andra personer
af den fattigare klassen. Villebrådet, vanligen bestående af Harar, Tjädrar
och Orrar, försäljes med fördel på herregårdarne och i Städerne. Oaktadt
alfvarliga förbud emot fogeljagt under fredlysta tiden af året, förspörjas likväl
ofta öfverträdelser -deremot. Vid Städerna hålles dock nogrann uppsigt
till förhindrande af villebråds införande under den lid, då fällning deraf är
förbjuden. Vid kusterna, särdeles utmed Öland, utgör Skälfångst en temligen
lönande sysselsättning.
2:o Fiske. För mångå af kustboerne är det en väsendtlig näringsgren.
Strömmingsfisket vid Öland, fordom indrägtigt, men sedan flera år mindre
gifvande, har, under sistförflutna åren, börjat att åter blifva någorlunda förmånligt.
Deremot är det tillförene betydliga laxfisket i Emåen i årligt aftagande.
Såväl vid hafskusten, sorn i Länets mångå insjöar -och åar är
23
god och ymnig tillgång på ål, gäddor, ort, aborrar med flera Åskslag. Från
Tjusts och Tunaläns Härader säljes årligen mycket färsk fisk till uppköpare
från Stockholm, hvilka afhemta fisken uti särskildt dertill inrättade farkoster.
Torskfisket vid södra delen af Öland är temligen betydligt.
3:o Väfnader. På Smålandssidan af Länet är denna näringsgren i åtskilliga
trakter icke så obetydlig; och allmogens färdighet i väfnadskonsten
synes vara i tilltagande. De väfnader, som försäljas, bestå vanligen uti lärft,
blångarns- och bomullsväf; hvaraf, på Länets landtmarknader, årligen försäljas
ungefärligen 20,000 alnar till ett värde af 6,000 R:dr Banko. På
Öland, hvarest föga lin odlas, bestå väfnaderne hufvudsakligen af ylletyg,
och allmogen förser sitt behof af finare linneväfnader till större delen från
fasta landet. Deremot afyttras årligen från ön icke så obetydligt parti vadmal,
flanell, bårtäcken, ryor och strumpor af ull»
4:o Kalkbränning och Stenbrjtning» Pä Öland, synnerligast i södra
delen, hvarest finnes ymnig tillgång på schiffer, brännes denna till kalk,
som med fördel afsättes på andra orter. Nästan öfver hela Öland träffar
man, på de såkallade allvaren, i dagen liggande kalksten, som lätt låter bryta
sig i flisor och är särdeles passande till byggnadsämne; dock icke till
boningshus, emedan stenen gifver fukt. Stenbrytning utgör derföre på denna
ö en ganska allmän och tillika vinstgifvande binäring. I norra delen af
ön har allmogen förvärfvat sig någon färdighet uti stenflisornas aptering och
slipning. Med egna farkoster föres stenen, dels till Calmar, hvarifrån icke
så obetydlig utskeppning deraf sker, samt dels till Stockholm och andra orter.
Värdet af den kalk och sten, som från Öland årligen försäljes, kan beräknas
till 7 a 8,000 R:dr Banko..
5:o Träkäril förfärdigas i temligen stor mängd inom Norra Tjusts Härad,
hvarifrån mycket deraf till. andra orter afyttras.
6:o Forssling af varor utgör, i närheten af Städerna och Bruken, en
icke ringa inkomstkälla för allmogen»
7:o Uppsamling af kreatursben.. Detta är en i sednare tider tillkommen
binäring, som beredt den fattigare klassen både sysselsättning och inkomst.
Då kreatursben först började att i Städerna uppköpas och derifrån exporteras,
betalade man för ett LU. deraf endast 2 å 3 sk. R:gs; men , i den mån
Sera. köpmän funno, sig föranlåtne att spekulera på. denna, förmånliga, export
-
24
artikel, stegrades priset derpå, oell har slutligen uppgått ända till 16 ä 20
sk. LU. De sista åren hafva blott ifrån Calmar blifvit afsände 5 å 6 benlaster
hvarje sommar, och om man antager hvardera lasten till 4000 R:dr,
så uppgår sammanräknade värdet af benexporten endast från denna hamn
till 20,000 R:dr Banko, hvilken summa till största delen kommit fattige och
behöfvande personer till godo. Denna binäring har således utöfvat ett fördelaktigt
inflytande till, åtminstone ögonblickligt, förbättrande af en mängd
fattiges belägenhet.
8:o Lfärub ränning och Kollinius; utgöra i skogstrakterne väsendtliga binäringar.
Kohlen afyttras hufvudsakligen vid Bruken, och Tjäran föres till
Köpingar och städer, hvarifrån årligen exporteras omkring 3,000 Tunnor till
ett värde af 12,000 R:dr Banko.
9:o Salpetersjudning. På många ställen af Länets fasta land är denna
handtering en icke ringa inkomstkälla. Årliga tillverkningen uppgår vanligen
till 2,500 LU., värderade till 18,000 R:dr. I Länet finnas 61 plantlador
för saltberedning, till hvilkas anläggning Staten bidragit med större oell
mindre understöd eller praemier.
10:o Handel och Sjöfart. Vid kusterna sysselsätter sig allmogen mycket
med sjöfart. Många Bönder, särdeles i Södra Möre Härad, äfvensom i
Tjusts Härader och på Öland, hafva egna fartyg, hvarmed de idka Inrikes
fraktfart. De uppköpa äfven ofta skogsprodukter och spanmål, samt afföra
dem till försäljning å andra inrikes orter.
§ 4.
Politisk författning.
Kammarverk. Under sist förflutna qvinqvennium hafva icke tillkommit
några af öde upptagne hemman; men, såsom Landshöfdinge-Embetet förut
anmärkt, har en mängd hemmansklyfningar och torpanläggningar tillkommit.
Nyttan af Laga skiften börjar mer och mer att af allmogen inses, och
sådana ägodelningar fortgå nästan oafbrutet i alla trakter af Länet, b varigenom
jordbruket vinner en märklig förkofran. Länet har 16 ordinarie och 9
extra
25
extra Landtmätare; men af de förre finnas några, som genom ålder, eller
andra orsaker föga kunna befatta sig med utöfningen af deras tjenst. De af
Landtmätarne, hvilka äro kända för skicklighet och drift, äro vanligen så
anlitade, alt de knappast kunna medhinna, att med tillbörlig skyndsamhet
fullborda de många dem anförtrodda skiftesföri ältningar.
Visserligen finnas i Länet många vattenverk, som i större eller mindre
mån förorsaka uppdämning; men då de tillkommit i laga ordning och oftast
äro för orten omistlige, så kunna de olägenheter, de medföra, svårligen afhjelpas
genom den i Författningarne inedgifna lösningsrätt, helst löseskillingen
måhända alltid komme att blifva så drygt uppskattad att den öfversteg
enskilda förmågan. Emåen, Länets betydligaste vattendrag, gör nästan hvarje
vår skada genom öfversvämning. För att i någon mån minska denna olä
genhet,
har man med behörigt tillstånd företagit sprängningar i det såkallade
Ilecklaberget, som är ett af de hinder, hvilka stå i vägen för åns
fria lopp.
Genom sökt och beviljad förmedling af hemman, har, under de sist förflutna
fem åren, Länets sammanräknade förmedlade hemmantal, från 3,36611
mantal, blifvit minskadt till 3,365A. Uti sista Femårs-Tabellen finnas, bland
Kongl. Maj:ts och Kronans lägenheter, upptagne en Masugn, .en Stångjernshammare
och en Spiksmedja. Dessa verk tillhörde Pauliströms Bruk; men
år 1832 har bruket med underlydande hemman blifvit till enskild man under
skalterältighet försåldt.
För öfrigt upptager bifogade tabellen för Landet alla de hemman och
lägenheter, hvilka här i Länet tillhöra kronan.
Af hemman, anslagne till fromma stiftelser, finnas, dels 61 hemman i
Lönneberga Socken af Aspelands Härad; hvilka tillhöra Upsala Domkyrka,
och dels 1 f. d. Hospitalshemman i Törneby af Calmar Socken, hvilket nu
disponeras af Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet.
Ungefär 27 hemman hafva under sista fem åren blifvit från Krono
löste Lill Skatte. Poslhemmannen uppgå till 40— mantal och de till Gästgifvaregårdar
anslagna utgöra 80 mantal. Af Boställen finnas, för Militiae—
Staten 661 mantal, för Civil-Staten 36fl, och för Ecclesiastik-Staten 107A
mantal. Kungsgårdar och Ladugårdar i Länet utgöra 171 mantal. De bestå
Femårs-Berättelse fr. Calmar Län. 4
26
af Ottenby Kongsgård, nu mera använd till Stuteri; Kongsgården Borgholm
och Kongs-Ladugården Horn på Öland, som äro utarrenderade.
Omkring tre fjerdedelar af Länets hemman brukas af ägarne sjelfve eller
af Kronobönder och Boställsinnehafvare, samt de öfrige af Arrendatorer,
Landthönder och Hälftenbrukare.
Statsbidrag. Landshöfdinge-Embetet har ofvanföre haft tillfälle anmärka,
att allmänna välmågan i Länet, under sist förflutna fem åren synts vara
i tilltagande, och att ett af bevisen för denna åsigt innefattas uti den
ökade lätthet hvarmed Krono-ulskjdderne utgå. I de flesta Fögderier hafva
Krono-räntorna indrifvits med högst få och obetydliga restantier. Den med
sistlidne års början vidtagna förändring i afseende på uppbördssätt, genom
uppbördsterminernas förflyttning till Januari månad, har visat ett ganska
fördelaktigt inflytande; ty vid denna tid har man vanligen haft att hugna
sig af de fördelar, som slädföre lemnar, genom lättade tillfällen för landtmannavarors
forssling och afsättning. Det har också visat sig, att vid de,
efter nya regleringen anställda uppbördsstämmor, Krono-Räntor blifvit inbetalde
till större belopp, än som förut kunnat påräknas, vid både ordinarie
och extra uppbördsmöten. Må hända bör, till detta resultat, orsaken äfven
sökas i det åter införda stadgandet om stämmoböter för dem, som uraktlåta,
att å uppbördsstämma!! erlägga deras utskylder.
I afseende på fördelningen af allmänna onera, råder här i Länet emellan
hemmanen den olikhet, att de, hvilka underhålla indeldte Båtsmän, Hussarer
och Soldater, få använda hemmanens grundräntor lill detta underhåll,
som ofta understiger räntornas belopp, hvaremot de hemman, som underhålla
roterade Båtsmän och Soldater, måste vidkännas detta besvär, och
derforutan, tili Staten eller andra allmänna behof, utgöra hemmanens grundräntor.
Uti tabellen är bevillningen beräknad efter 1836 års Taxeringslängder,
men ständiga Räntorna efter medium af de sistförflutna fern årens Markegångspris.
Efter sistnämnde grund äro äfven kostnaderne för rustning och
rotering uträknade, med tillägg dock af inkomsterne utaf karlarnes torp, äfvensom,
hvad Lifgrenadiererne beträffar, af årliga hästvacance-afgifter. Årliga
kostnaden för sådan rustning, har således blifvit upptagen, för en Båtsman
till 45 R:dr, en Soldat 50 R:dr, en Hussar 100 R:dr och en Lif-Gre
-
27
nadier 110 R:dr allt Banko. Enligt dessa beräkningsgrunder, upplager tabellen
kostnaden för det i Länet förlagda roterade krigsfolk, nemligen: 347
Soldater och 544 Båtsmän. För indelta krigsfolket, som, utom befäl, utgöres
af 83 Grenadierer, 138 Hussarer och 801 Båtsmän, äro Rusthållsstammarnes
och Augrnentshemmanens räntor och Kronotionde-spanmål å Stat anordnade,
utgörande efter medel-markegångs-pris, de förre 86,823 R:dr och den senare
1,344 R:dr, eller tillsammans 88,167 R:dr, hvilken summa med säkerhet
kan antagas betydligt öfverstiga verkliga rustningskostnaden i fredstid. Vid
den år 1835 förrättade Rotering äro af i Länet varande oroterade, ordinarie
rotering underkastade hemman och lägenheter 16| mantal indelte att utgöra
5 Båtsmän. Öfriga roteringsskyldige hemman och lägenheter hafva, i anseende
till deras spridda läge, ej kunnat lill roterings utgörande in natura anslås,
utan erlägga i stället vacance-afgift, hvilken jemväl är inbegripen uti
ofvan omförmälte, i tabellen upptagne kostnad för rustning och rotering.
Presterskapets aflöning är på de flesta ställen mycket olika, såsom beroende
på skiljaktige öfverenskommelser. Det är således icke möjligt, alt
lör denna aflöning angifva något, för bela Länet bestämdt och tillförlitligt
medelbelopp. Landshöfdinge-Embetet har dock trott sig komma detta förhållande
närmast, då det, med afseende på värdet af de varor och persedlar
hvarmed Presterskapet allmännast aflönas, antagit, att hvarje helt förmedladt
hemman årligen betalar till Pastor 11 R:dr 24 sk., till Capellanen 4
R:dr och till öfriga Kyrkobetjeningen 3 R:dr eller tillsammans 18 R:dr 24
sk. Banko. Understödet till de fattige är för hvarje hemman beräknadt till
4 R:dr. Gästgifveri-Reserve- och Krouoskjuts-besväret, för hvilket nu mera
erlägges tillräcklig betalning, kan derföre icke anses såsom något verkligt
onus. Väghållningsbesväret är beräknadt lill 11 R:dr för hvarje hemman.
Bland diverse afgifter, onera och besvär, såsom Curhusafgift, Riksdagspenningar,
Tingshus-, Kyrko-, Prestgårds- och Arrest-byggnader, jaglredskaps
underhållande, skallgångar och brefbäring, utgår den förstnämnde af hvarje
mantalsskrifven person med 5 sk. Banko; men de öfrige äro obestämda och
hafva endast efter förmodan kunnat utföras.
Politie. För ordningens vidmakthållande på Landet, är sörjdt genom
antagande i hvarje byelag af en så ka 1 lad byordningsman, som äger närmaste
tillsynen öfver byelagels förhållande och den allmänna sedligheten. När något
inträffar, som fordrar åtal eller rättelse, bör han sådant genast anmäla
för Krono-Beljeningen eller Socknens Kyrkoråd. Ordningsmannen hafva af
28
Konungens Befallningshafvande erhållit en instruktion, hvarefter de förfara,
hvarförutan en byordning är öfver hela Länet tills vidare antagen, efter
hvilken förekommande ekonomiska frågor inom byelagen behandlas. Dernäst
tillhör närmaste vården om landtpolisen Krono-Länsmännen, som härvid
hafva sig lill biträde ett visst antal fjerdingsman.
Af de förut tillåtna krogar på Landet, som vid sista Femårs-Berättelsens
afgifvande voro 18, har, efter det vederbörande Församling deröfver
hörts, en nyligen blifvit indragen. För öfrigt har Länsstyrelsen låtit sig
angeläget vara, att, genom uppmaningar, offentliga varningar och allvarsamma
åtgärder, söka hindra utbrotten af den öfver hand tagna böjelsen för fylleri,
i hvilket afseende Presterskapet genom berömligt nit främjat framgången af
Länsstyrelsens bemödanden. Krono-Betjeningen har sig på del strängaste anbefaldt,
att vaka öfver nykterhetens bibehållande och erinras ofta om iakttagande
af denna sin skyldighet. Den torde ock i allmänhet omsorgsfullt
och driftigt fullgöras, ty åtalen för fylleriförbrytelser ökas, ehuru anledning
icke är att förmoda, det förbrytelserne nu inträffa oftare, än under föregångna
åren. Lönnkrögerier finnas, ty värr, på många ställen och undgå
ofta åklagarens beifran, i anseende till svårigheten att åstadkomma full bevisning.
I afseende på Länets Sockenskolor och andre undervisningsverk på Landet,
har, sedan sista Femårs-Berättelsens afgifvande, icke försports annan
väsendtlig förändring än, att man flerestädes beflilat sig om anskaffande af
skickligare Lärare än de, åt hvilka barnundervisningen förut varit anförtrodd.
Denna besörjes på många ställen af klockarne, vid hvilkas antagande synnerligt
afseende fästes på deras större eller mindre skicklighet, att bestrida
skollärarekallet.
Fattigvården besörjes i hvarje Socken vanligen genom bidrag i lifsmedel
efter hemmantal. De mest orkeslöse fattighjonen och de som icke hafva annat
hem intagas i Socknarnas fattigstugor.
Ordningen vid gästgifverierne i Länet handhafves efter gällande allmänna
författningar och Konungens Befallningshafvandes särskildta föreskrifter,
deraf ett sammandrag är tryckt framför hvarje Gästgifveridagbok. Hållskjuts
äger icke rum inom delta Län, utan de resande fortskaffas med gästgifvarnes
och reservlagens hästar.
29
Socknemagasiner finnas i Länet lill ett antal af 49, hvaraf de flesta,
i synnerhet på fasta landet af Länet, äga betydlig spanmålsfond. Vid åtr
skillige medgifva tillgången utlåningar äfven utom Socknen.
På landet finnas inga Sparbankar, men fråga lärer vara om inrättandet
af en sådan i Hand börds Härad.
§ 5.
Städer.
l:o Calmar. Stadens folkmängd, sorn vid sista Femårs-Berättelsens afgifvande
uppgick till 5,509 personer, bestiger sig enligt 1837 års manlalslängder
till 5,631 personer, hvaraf 2,454 mankön och 3,177 qvinkön. Af
dessa erlägga 1,409 mankön och 1,829 qvinkön mantal. Befolkningens tillväxt
under sednast förflutna qvinqvennium uppgår således till 122 personer,
hvilken ökning är mindre än den som ägt rum under näst förutgångne
fem åren.
Handeln, som är Stadens hufvndnäring, är ganska betydlig. Den idkas
dels med export af ortens skogsprodukter och dels med försäljning af inoch
utländska varor. År 1831 funnos här 35 öppna salubodar; dc utgöra
nu 43. De handlandes antal utgjorde vid 1837 års slut 53, hvaraf 2 jernhandlande
och 6 victualiehandlande. 4 hade nedlagt deras rörelse, utan att
afsäga sig burskapet. Skattskrifna handelsbetjenter finnas till ett antal af 59.
Skeppsfarten bestrides nu med 71 större fartyg, hvilkas sammanräknade
lästetal går till 2,654I356g läster, samt 20 mindre om 285T4Ö95. De större fartygens
antal år 1831 uppgick till 66 med 2,571 lästers drägtighet. Tillökningen
gör således i antal 5 och i lästetal 183T3565. Desse fartyg sysselsättas
hufvudsakligen med export af jern och skogsprodukter till utrikes orter inom
Östersjön, några äfven till Nordsjön och Medelhafvet, der de söka frakter.
När sådana upphöra, återvända • de hem med salt. Karantänsanstalten™,
särdeles åren 1834 och 1835, inverkade menligt på handeln, genom de derigenom
förorsakade kostnader och uppehåll.
Exporten härifrån beslår af Bräder, Plankor, Bjelkar, Sparr, EksläT,
Ekbark, oarbetade Kreatursben, Tjära, Golfsten, Stångjern, Manufaktursmide,
30
Alun, m. m. Importen af Salt, Sill, torr Fisk, rått Socker, Vin, Årrak,
Rumin, Caffe, Risgryn och andra specerier, Färgstofter, Bomullsgarn och
diverse tyger m. m. Tullinkomsterna, med inberäkning af Convoj- Fyr- och
Båkmedel, uppgingo år 1832 till 75,973 R:dr 31 sk., 1833 lill 82,641 R;dr
23 sk. 6 r:st., 1834 till 75,409 R:dr 36 sk. 9 r:st., 1835 till 77,392 R:dr
33 sk. 9 r:st och 1836 till 83,753 R:dr 37 sk. 8 r:st.
Ehuru dessa resultat innefatta fördelaktiga hevis på handelns fortfarande
förkofran, så finnes likväl, med få undanlag, hos de handlande ingen större
förmögenhet. De fleste hafva dock sin jemna bergning. Enligt Konungens
Befallningshafvandes i sisla Femårs-Berällelsen yttrade åsigt, skulle allmän
nederlagsrättighet för Calmar ostridigt i en ganska väsendtlig mån ytterligare
förkofra Stadens handel.
I Staden äro tvenne Fabriker, en större och en mindre för tillverkning
af Tobak och Snus. Vid dem tillverkas årligen, räknadt i medeltal
för fem år, 43,700 U. Tobak och Snus, hvartill 10 arbetare sysselsättas. Tillverkningsvärdet
utgör 3,200 R:dr årligen. Den mindre Fabriken fortfar att
vara af ringa betydenhet. Ett härvarande Sockerbruk sysselsätter 6 arbetare
och tillverkar årligen 58,700 U. Socker och 23,500 U. Sirup, till ett sam»nanräknadt
värde af 22,900 R:dr. Vid ett Staden tillhörigt Skeppsvarf är
arbetet städse lifligt; der nybygges årligen 1 ä 2 fartyg; men hufvudsakliga
arhetsförljensten är dock beräknad på reparationer af Stadens och ortens fartyg.
Arbetarnes antal äro 80 å 100 och årliga nybyggnads- och reparationskostnaden
uppgår till 25,100 R:dr.
Ett Stenhuggeri, som drifves med ångmachin, är härstädes sistlidet år
inrättadt, hvarest verkställes finslipning hufvudsakligen af Ölandssten; men
inrättningen lärer icke löna sig, och ägaren har beslutat, att flytta den till
någon annan ort.
Utom de handlande, äger staden 192 andra borgare, nemligen Coopvardie-Skeppare
och Handtverkare. Få af dem hafva någon betydlig förmögenhet
och de fleste endast tarflig bergning. I allmänhet kan Handtverkarnes
konstfärdighet icke anses öfverstiga medelmåttan.
Stadens jord är icke obetydlig. Den beslår af trädgårdar, åker, äng
ock betesmark, uppgående efter sista mätningen till en sammanräknad vidd
31
af 1,269 Tunland. All sladsjorden Lief år 1836 skattlagd till 10 mantal.
Eli del deraf är anslagen till lön åt Stadens Embets- och Tjenstemän.
Ungdomen åtnjuter undervisning uti ett Gymnasium med 6 Lectorer,
1 Adjunct och 1 särskild lärare i Natural-Historien; en högre Lärdomsskola
med Rector, Conrector och 3:ne Colleger, en lägre Apologistskola med 2:ne
Lärare, samt en på Stadens bekostnad inrättad Lancasterskola. Uti denna
sistnämnda lemnäs undervisning åt 140 barn, åt de fattige deribland utan
betalning. Lärarens lön är 200 R:dr Banko, som betalas af Fattig-Cassan.
För 2 år sedan inrättades här en annan läroanstalt, som nu, med Nådigt
tillstånd, bär namn af Bernhardinas Flickskola, och hvarest 30 fattiga flickor
fritt åtnjuta undervisning i läsning, skrifning och räknekonst af Läraren
i Lancasterskolan, samt uti vanliga fruntimmersarbeten, såsom att sy, spinna
och väfva m. m. af en dertill anställd Lärarinna, hvilken jemte fria husrum
och några andra fördelar, åtnjuter en kontant lön af 166 R:dr 32 sk.
Banko. Denna flickskola, som har för ändamål alt
bilda fattiga och frånfallna flickor, har tillkommit genom frivilliga sammanskott,
hvaruti II. M. Drottningen Nådigst behagat deltaga. Skolans fond uppgår
nu lill omkring 2,500 R:dr Banko och åtskillige af Stadens invånare
utaf begge könen lemna årliga bidrag till skolans lindel håll, hvarförutan de
flesta skolflickorna hafva så kallade måitidsdagar i husen. Det fördelaktiga
inflytande, som denna Läroanstalt redan ulölvat på elevernes bildning och
sedlighet gör det önskvärdi, att tillgångarne kunde medgifva en sådan utvidgning,
att flera flickor deraf kunde komma i åtnjutande.
Invid Staden finnes ett Lazarett och Kurhus för södra delen af Länet
på fasta landet. Der äro 50 sängar för veneriskt smittade personer, hvilka
njuta vård och skötsel vid inrättningen, ulan betalning. Andra sjuke, som
på Lazarattet undfå vård och läkedom, erlägga betalning, dock endast beräknad
såsom ersättning för maten. En särskild Läkare är der anställd. Af
Stads-Cassan lönes en Stadsläkare och ProvinciaUäkaren för Länets södra del
biträder äfven invånarne med Läkarevård.
Fattigvården är öfverlemnad åt en Direktion, som förvaltar och utdelar
medlen, samt i öfrigt vakar öfver ordningen. De verkligen behöfvande åtnjuta
understöd i penningar, som i början af hvarje månad utdelas. Medellösa
barn underhållas af Fattig-Cassan, i mån af tillgångarne, på det sätt,
att fosterföräldrar för dem antagas. De mest orkeslöse, äldre fattighjonen
32
äro inhyste uti ett, för delta ändamål in rättad t, fattighus. Antalet af dem
som njuta fattigmedel, äro 180, deraf 28 äro intagne i fattighuset, hvilket
Staden underhåller. Fattigmedlen uppgå till omkring 4,800 R:dr Banko
årligen och tillkomma hufvudsakligast genom beläggning å Stadens invånare
samt afgifter vid egendoms-försäljningar och från aflidne personers
sterbhus.
Den i Staden inrättade Sparbank, hvars fond vid sista Femårs-Berättelsens
afgifvande utgjorde omkring 3,600 R:dr, hade sistlidet års slut en fond
af 18,641 R:dr. Sorn denna inrättning förnämligast är beräknad deruppå,
alt den arbetande klassen och tjenstfolk må kunna förvara till framtida behof
en samlad, för tillfället icke behöflig, penning, så är insättningen i
Sparbankeu begränsad, och får icke öfverstiga 100 R:dr Banko årligen för
hvarje person.
Stadens alla inkomster, deruti inberäknade tolag, bro-, hamn och vågpenningar/uppgå
vanligen för året lill 9,500 R:dr Banko.
Under Calmar stad lyda Ivöpingarne Figeholm, Döderhultsvik, Mönsterås,
Påskallavik, Pataholm och Bergqvara, hvilken sistnämnde till någon
del lyder under Carlskrona. Döderhultsvik och Mönsterås äro störst. Den
förra har 14 inrikes handlande och 14 andra borgare, som här i staden
innehafva burskap.
2:o Westervik. Stadens hus och tomter utgöra till antalet 500, af
hvilka de fleste äro små och ganska många med obetydlige åbyggnader
forsed de.
Areala rymden af stadens område utgöres af 478 Tunnland åker, 843
dito äng och 2,978 dito skog och betesmark, hvilket allt, vid den skattläggning,
som år 1824 förrättades och af Kongl. Kammar-Collegium sedermera
blifvit fastställd, är beräknadt till 9? hela hemman, deruti inbegripen
den under Westervik lydande Köpingen Gamlebyn, som särskildt är uppskattad
till i hemman. Åkern består allmännast af sand; och kan, i anseende
till jordmånens magra beskaffenhet, blott hälften deraf, eller 239 Tunnland
årligen begagnas, hvaraf |:delar nyttjas till höstsäde, och den öfriga
|:delen till Potatesodling. All slags vårsäd har vid flere gjorda försök befunnits
-
33
funnits icke hafva någon trefnad på denna jord, ulan oftast lemnat brukaren
ringa afkastning, om icke missväxt. Af ängen, lika mager som åkerjorden,
ehuru lagd i cirkulationsbruk, kan ej framfödas flere kreatur än de i tabellen
upptagne hästar, oxar, kor, ungboskap och får. Utmarken till största
delen bergig och mycket stenbunden, är beväxt med smärre tallskog, och
gifver ett ganska klent bete.
Värdet af Stadens hus och tomter, odlad och ouppodlad jord, den för
desse lägenheter utgående årliga bevillningen, Båtsmans- och Clerecie.ts underhåll,
inhemtas af tabellen, hvarvid allenast bör tilläggas, att af de 16
Båsmän, som blifvit staden pålagde, underhållas 8 af borgerliga rörelsen och
8 af stadens jord.
Stadens folknummer utgöres af:
Mantalsskrifne personer
1,874.
samt öfver- och underårige
1,355.
Summa 3,229.
Att vaka öfver fattigförsörjningen, är en Direktion af Församlingen utsedd,
hvars ledamöter årligen väljas, och der Borgmästaren är ständig ordförande.
Genom frivillige sammanskott, testaments-anslag och gåfvor, deribland
Kongl. Maj:t Allernådigst behagat förära 800 R:dr Banko, blef under Högstdensammes
sista besök i staden, en fond samlad till inrättande af ett arbetshus,
der 25 fattige barn af begge könen, under Fattigvårds-Direktionens
uppsigt, njuta undervisning af en läromästare och en förestånderska. Barnen
få lära att läsa, skrifva och räkna, samt flickorna derjemte alt sy och spinna.
Utom en klädning och en skjorta eller lintyg samt ett par skor, som årli
gen
dem tilldelas, undfå barnen i hvarje vecka 12 sk. kontant. De af stadens
invånare, hvilka ej sjelfve behöfva understöd, blifva, efter frivilligt begifvande,
årligen taxerade till en viss af församlingen godkänd och faställd
afgift, grundad på hvars och ens kända förmögenhet, rörelse och egande
stadsjord, hvilka medel, jemte en procent af all, å frivillig auction försåld,
omyndige barn ej tillhörig, lösegendom, och en half procent för fast egen
dom,
tillika med viss afgift vid fartygs försäljning och sjömäns förhyrning,
Femårs-Berättehe Jr. Calmar Lån. ^
34.
samt i Lag stadgad procent af Summa-Inventarii af bouppteckningar, under
Direktionens vård användas dels till arbetshus-inrättningens underhåll, och
dels till månadtligt understöd för fattige, sjuklige och orkeslöse personer; varande
allt tiggeri strängeligen förbjudet.
Utom dessa inrättningar, linnas från längre tid tillbaka två fattighus*
det ena på stadens bekostnad inrättadt, der 20 fattige och bräcklige personer
af begge könen, hvilka af dertill utsedd sköterska vårdas, njuta husrum,
behöflig ved samt månadtligt understöd. Det andra är stifladt af framlidna
Enkefru Anna Cederflycht, som härtill anslagit en fond af 5,555 R:dr 26 sk.
8 r:st. Riksgäldsmynt, hvilke uti Rikets Ständers Bank blifvit insatte, emot
en årlig ränta af 4 procent, under förbehåll, att Capitalet aldrig får lyftas,
och räntan endast till föreskrifne behofvet användas. Af denna ränta, borde
enligt gifvarinnans förordnande 16 fattige personer ifrån Westervik, Westrum,
Gladhammar och Hallingsbergs Socknar njuta årligt underhåll, samt, jemte
ved och mat, få fria husrum uti ett dertill på stiftarinnans bekostnad i
staden uppbygdt stort och rymligt stenhus; men detta bar, då räntan icke
var tillräcklig till de fattigas underhåll, Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet för
flera år tillbaka i så måtto ändrat, att gratialisterna, i stället för nämde
förmåner, årligen undfått i ett för allt 5 R:dr 26 sk. 8 r:st Banko, ända
intill år 1825, då, i anseende till räntegifvande kapitalets betydliga tillväxt,
som för närvarande utgör 21,159 R:dr 14 sk. 9 r:st Banko, uppå Konun
gens
Befallningshafvandes af Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet, understödda
underdåniga proposition, Kongl. Maj:t Nådigst behagat fastställa, att antalet
af pensionärer skulle tillökas med 22 fattige från Westervik och ofvannämde
Socknar, samt att de efter första stiftelsen pensionerade 16 fattige skola
årligen åtnjuta hvardera 33 R:dr 16 sk. Banko, samt de öfrige 22 hvardera
16 R:dr 32 sk. samma mynt, för året, efter hvilket Nådiga stadgande utdelning
nu verkställes; varande Magistraten uppdraget, att tillsätta en Syssloman,
som årligen redovisar medlens användande, och derföre får disponera
2:ne rum i ofvannämde hus, samt i årlig lön åtnjuter 50 R:dr Banko. För
närvarande begagnas sjelfva huset, dels till Curhus med 14 sängar för veneriske
sjuka, så väl lör staden som landet häromkring, dels till arbetshusinrättningen
och dels till en år 1824 inrättad Lancasterskola, der både fattige
och förmögnare mäns barn äga tillfälle lära läsa, skrifva och räkna, under
ledning af en lärare, som åtnjuter lön af både Fattigvårds och Stads
medlen.
35
Skjutsen bestrides, med 11 hästar, af fyra dertill anslagne, på stadens
mark belägne, torp, hvilka, om någon gång behofvet så skulle fordra, understödjas
af i staden boende skjutsande personer.
Blott en enda allmän landsväg af ungefärligen 1 mils längd leder till
staden, och den underhålles, så långt stadens mark sig sträcker, af samtlige husägarne,
i förhållande till tomlernes storlek.
Hufvudnäringen är Handel, och stadens större eller mindre välstånd
beror på det förhållande hvaruti dess utrikes handelsrörelse under omvexlande
conjuncturer sig befinner. Denna drifves med- 22 större och mindre
fartyg af 1,297 lästers sammanräknad drägtighet, hvilka besöka flera närmare
och fjermare utrikes hamnar, samt exportera ortens producter, såsom Jern,
Beck, Tjära, Bräder, Plankor och Bjelkar, hvarpå likväl i senare åren varit
liten eller ingen vinst.
Stadens import har egentligen bestått i Salt, hvilket i anseende till
den nog dryga tullen å denna nödvändighetsvara, gifvit ganska liten förtjenst.
Afsättningen deraf har skett dels till Norrige och inrikes släder, dels
till angränsande skärboer, dels ock till allmogen från detta och Östergötlands
Län. Dessutom finnas 10 jakter af tillsammans 170 lästers drägtighet
som endast begagnas lill inrikes sjöfart. Tvänne skeppsvarf äro vid staden
inrättade, hvarest gemenligen byggas 2:ne fartyg årligen af större eller mindre
drägtighet.
Stadens handlande, 24 till antalet, drifva in- och utrikes handel samt
äro till största delen tillika skeppsredare. Handtverkerierna äro här, såsom
i flere andra städer, uti ett slätt tillstånd, och orsaken dertill torde till någon
del kunna tillskrifvas lättheten att vinna burskap, hvarigenom nästan
hvarje stad fått mångfaldigt flere mästare än behofvet påkallat. Härvarande
mästares antal utgör 29 personer.
Någre manufacturer äro ej här inrättade. Den enda här varit, nemligen
en klädesfabrik är för flere år tillhaka nedlagd.
En Elementarskola finnes, der undervisningen meddelas i tre klasser af
Rector och 2 Colleger, af hvilka den ene erhåller i lön af staden 20 tunnor
spanmål, hälften Råg och hälften Korn.
36
Sjukvården härstädes besörjes af en Stads-Fysikus och en Stads-Chirurg,
hvilka lönas af staden, och är den sednare tillika läkare vid kurhuset.
Stadens inkomster utgöras af skott och förskott, ägopenningar, Burgäld,
Stadstolagen, Väg- och Mätare-penningar, Bro- Hamn- och Ringpenningar,
Ståndpenningar, Tomtören, Planpenningar af Gamleby Köping, Arrende af
Stadskällaren och den så kallade Stadskrogen i Gamleby, samt li hemman
Bjurvik, hvartill staden är ägare, äfven en procent af fastighetsköp, belöpande
sig alla förutnämde intrader, i medeltal för fem år, till 5,950 R:dr
årligen och stadens utgifter för Embetsmännens löner, byggnader m. m. till
5,900 R:dr allt Banko.
De publike hus, hvilka staden har att underhålla, äro Rådhuset, Skolhuset,
Stadskällaren, Mälare- och Saltnederlags-bodarne, Jernvägen, Packhuset
och fem Spruthus, der stadens fem sprutor förvaras.
Tullmedlen vid tullkammaren härstädes, beräknade i medeltal för sist
förflutne fem åren uppgå lill 37,383 R:dr Banko årligen.
3:o Wimmerby. Invånarnes antal i staden och på dess ägor utgör:
Mantalsskrifne personer 862, hvaraf 361 mankön och 501 qvinkön; öfverårige
132, nemligen 37 mankön och 95 qvinkön, samt underårige 473, deraf
233 mankön och 240 qvinkön, eller tillsammans 1,467, hvaraf 361 mankön
och 836 qvinkön. Staden har således, sedan sista Femårs-Berättelsen aflemnades,
vunnit en tillökning af 82 mantalsskrifne personer, äfvensom antalet
af öfver- och underårige förökats.
Stadens bestånd är grundadt på jordbruk, handel med kramvaror och
viktualier, samt handtverkerier. Handeln med Oxar, som fordom utgjort en
af stadens förnämsta näringsgrenar, har nu mera alldeles upphört, sedan
slagtare från Stockholm börjat kringresa för att dels på landtmarknaderna
och dels hemma i byarne göra uppköp af dessa kreatur. De handlande,
hvilkas antal under dessa fem åren varit lika, förse landsorten med dess
behof af kram varor, uppköpa sam't afsätta i andre släder, lin, vax och andre
viktualier.
Genom flere här sammanstötande Allmänna vägar, äger staden god kommunikation
åt alla sidor och säkert är, att den i anledning deraf fördelaktigt
inverkar
i
37
inverkar på landets kultur och näringar, då Iandtmannen således der med
lätthet kan afsätta sina producter; varande allmogen omkring staden 1 allmänhet
välmående samt till en del förmögen, hvilket förorsakar att staden
från närmare håll icke saknar ymnig tillförsel.
Handel och näringar hafva visserligen mera lill- än aftagit, dock hafva
de icke synnerligen stigit,
Handtverkerierne äro, med få undantag, för det mesta uti en mindre
god belägenhet, dels emedan idkarnes antal är för stort i förhållande till afnämarnes,
dels i följd af förorsakad kostnad och tidspillan, då handtverkarne
lill aflägse landlmarknader kringföra deras tillverkningar.
Jorden, som årligen mer och mer uppodlas, brukas väl, och användes
så väl till producerande af spanmål och polaloes, som äfven till lin oell foderväxter;
och uppgår grödan i vanliga år till stadens behof äfven med något
öfverskott till afsalu.
För undervisningen finnes i staden en lärdomsskola med Rector och
2:ne Colleger.
Sjukvården bestrides af en Stadsläkare, äfven som af bär stationerade
Provincial-läkaren,
Fattigförsörjningen, sorn bestrides af stadens Lå ne-Ma ga sin och FattigCassa
samt frivilliga gåfvor, är otillräcklig till förekommande af tiggeri. Deri
fond för Arbets- och Fattigförsörjningsanstalt, som i några år varit påbegynd,
bar ännu icke stigit till den böjd att något hufvudsakligt dermed kan uträttas.
4:o Borgholm. Stadens folkmängd, som vid sisla Femårs-Berätlelsens
afgifvande utgjord 316 personer, uppgår nu lill 417, hvilken betydliga tillökning
hufvudsakligen är att tillskrifva skedda inflyttningar.
Stadens handel är i synbart tilltagande. Den består till det mesta i
uppköp af ortens spanmål, som derefter försaljes lill andra inrikes platser,
vanligen Stockholm och Carlskrona; äfven idkas bodhandel med sill och salt
samt de öfriga köpmanna-varor, som orten kan behöfva. De handlande berga
sig ganska väl, och åtskilliga anses för förmögna. Handlveikarne der
Femårs-Berättelse
J"r. Calmar Län. 6
38
emot befinna sig i allmänhet uti mindre goda omständigheter; men de hafva
också nästan alla ditkommit i utblottadt tillstånd. Det är utan allt tvifvel,
att staden Borgholm är af stor fördel för norra delen af Öland, genom den
lättade afsättningen af ortens öfverflödiga spanmål, som nu äger rum.
Staden har ännu icke hunnit samla tillräckliga medel för inrättandet af
någon skola; äfvenså har ännu ingen fattigvårds-reglering blifvit här verkställd.
Sjukvården besörjes dels af Provincial-läkaren för Öland och dels
af läkaren vid det i staden inrättade Kurhus, hvilket äger 10 sängar för veneriska
sjuka.
Stadens årliga inkomster äro obetydliga. De utgå till större delen af
tomtören, samt bro- och hamnpenningar, och anses årligen utgöra 300 R:dr
Banko. Den jord staden äger är af ringa omfång och består blott af betesmark.
I afseende på jurisdiktionen lyder Borgholm under Ölands Norra Mots
Tings-Rätt, och tillhör, hvad själavården vidkommer, Köpings församling.
En Sparbank är i staden inrättad.
Calmar Lands-Canzli den 20 December 1838.
På Landshöfdinge-Embetets vägnar:
Gustof Sylvander.
C. A. Palme.
♦
KONGL. MAJ:TS
Befaklhiugshafvaxdes
UTI
BLEKINGE LÄN
TILL
KONGL. MAJ:T
I UNDERDÅNIGHET AFGIFNE
FEMÅES-BERÄTTELSE,
För Åren 1833, 1834, 1835, 1836 och 183T.
TRYCKT HOS J. A. WALLDEN,
1840.
i:o Länets allmänna beskaffenhet.
Under den period förevarande Berättelse omfattar, hafva inom Länet inga
sådane förändringar inträffat, som anmärkningsvärd! afvika från den nästföregående.
* •
2:0 Länets Innevånare.
Folkmängden, som efter sist afgifne Berättelse utgjorde å Landet
65,327 och i Städerne 16,010, eller tillsammans 8r,337 personer, utgör efter
1837 års Mantalslängd:
På Landet: Mankön: Qvinkön:
Mantalsskrifne
18,176 19,662
Ej i mantal skrifne  5,924 16,604
34,too 36,266
Uti Städerne:
Mantalsskrifne  4*464 5,654
Ej i mantal skrifne . . .  2,5Qf 3,3g8
7,o55 9,052
Summa Mantalsskrifne:
Mankön . . . .~ 22,640
Qvinkön 25,3i6
D:o ej i Mantal skrifne:
Mankön
18,515
Qvinkön  20,002 335,^
86,4.73 personer.
Folkmängden har alltså under de sednast förflutne fem åren ökat sig
med icke mindre än 5,136 personer, nemi.:
på Landet 5,039
och i Städerne ...... .97 5 136
4
Orsaken till denna folkökning mäste synnerligen tillskrifvas starkt tilltagande
hemmansklyfningar, utan att vilkoret af besutenhet dervid blifvit
iakttaget.
Folkets seder och bildning framstå för ingen del i någon fördelaktigare
dager än min förra Berättelse antyder. Orsakerne äro desamma: brist
af undervisnings-anstalter och öfverflöd af bränvin. Uti Hoby Socken hafva
väl nu nyligen tvänne Vexel-undervisnings-Skolor blifvit inrättade, nemligen
en för Utsocknen och en för Öljehults Capell-lag — men det erfordras
i sanning mera omfattande åtgärder än 2:ne Skolor för att frälsa den
uppväxande generationen från det djupa sedeförderf som den har i arf„
Det har varit den innevarande år i Hufvudstaden nedsatte Fattigvårds-Comite
förbehållet * att* lika sannt som träffande, skildra både orsakerna till
ett ondt som allvarsamt hotar samhället och de omfattande tillgöranden
som det allmännas bestånd och säkerhet högt påkalla — att jag ej kan annat
än erkänna deras tillämplighet för detta Län.,
Allmänna välmågan kan endast vara skenbar, då mängden af hemmansägare
äro betydligt skuldsatte, och hushållnings-systemet hvilar på en
öfverdrifven potates-odling, till näring för bränvinsbränningen. Arbetaren*
som endast söker sin bergning för dagen,, kan väl finna en lätt utkomst,
mea utan besinning huru tillfällig den är.
3:a Näringar,
Jordbruk. Höst-Råg, Korn och Potates äro de hufvudsakliga sädén
som begagnas. Hvete odlas mest inom Hoby, Åryd och Asarums Socknar.
Vår-Råg, Hafre och Ärter sås nästan endast för Jordegarnes egna behof,
äfvensom Vicker, Lin och Hampa. Sädes-productionen har årligen ökats
samt är för Länets behof tillräcklig., Ängs-odlingen vårdas mindre och
hö-afkastningen slår icke i förhållande till behofvet för Ladugårdarne. Sommarbetet
för kreaturen är knappt i Landsbygden, men tillräckligt och fördelaktigt
i skogslrakterne. Stallfodring gagnas högst sällan.
Boskapsskötsel. I allmänhet äro fä-kreaturen små,, och endast hos
Ståndspersoner förspörjes någon omtanka att förbättra Kreaturs-racerne.
Häst-afveln har otvifvelaktigt vunnit genom Krono-hingstars försändning
till orten. Får-afveln, så vidt den afser förädlade racer, har icke framvisat
några allmännare resultater. Från skogsbygden afytlras något .slagtkreatur,
men å Landsbygden utgör försäljningen af mjölk Ladugårdarnes.
hufvudsakliga afkastning.
— 5
Skogarnej som starkt tillgripas, dels för bränvinsbränningen och dels
för Städernes och Köpingarnes vedbehof, äro betydligt med tag ne, oell priserne
på skogsefFecter hafva i allmänhet uppgått till nära dubbelt; en gifven
följd af den allt jemt fortfarande misshushållningen dermed. De sednare
åren har dock för bränvinsbränningen inom Mellby, Ysane, Gammalstorps,
Jemshögs,. Mörrums och en del af Asarums Socknar bränntorf blifvit
använd.
Bergverk. Denna handtering tillhörer egentligen icke Provincen, och
inskränkes till de uti Tabellen uppförde l\ Kopparhamrar samt en Ämneshammare,
deraf endast de tvenne Kopparbamrarne vid Hölje och Granefors
bedrifvas jemt, så vida icke vattenbrist inträffar. Vid dessa verk äro
sysselsatte 2:ne Mästare och i i Drängar; tillverkningen utgör omkring 35o
Skeppund om året ä 200 R:dr per Skeppund, eller tillhopa 70,000 R:dr.
De andra pi ivilegierade 2:ne Kopparhamrarne och Ämneshammaren äro från
längre tid tillbaka nedlagde.
Af de i Tabellen upptagne Fabriks-anläggningar,. är det å hemmanet
Strömma vid Carlshamn inrättade Bomulls-spinneri i förening med färgeri
och Chemisk Bleknings-inrättning den betydligaste,, hvarest å 20 Stolar med
i4o dels mantals- och dels icke mantalsskrifne personer under loppet af år
1837 tillverkats i45,ic)4 % diverse sorter Bomullsgarn och iiqofå' Ljusgarn.
Färgeriet har lemnat 11,046 U. samt Bleket 14,080 U. Bomullsgarn, till ett
sammanlagdt värde af 125,732; R:dr B:co..
Af öfrige anmärkte Fabriker äro- för flere är tillbaka redan nedlagde:
Såpbruket i Ronneby och Segelduks- samt Ätticke-Fabrikerne i Lyckeby.
Sockerbruket i Ronneby, såsom för Bolaget icke lönande, är lill försäljning
utbjudet.
Binäringar. Deribland kan hufvudsakligast räknas Sill- och Strömmingfisket,
som med fördel idkas uti öppna hafvet långs hela Blekingska kusten,
och Skärgårdsfisket af Gäddor, Torsk och Ål, hvaraf Öboarne och ett större
antal Strandsittare hafva deras hufvudsakliga uppehälle, såsom de flesta år
mycket gifvande, och skulle äfven kunna lemna något öfverskott, derest
detta slags folk vore böjdt för hushållning,, men deremot förslösa de hastigt
hvad de med möda och oftast med lifsfara kunnat förvärfva.
Af Villebråd måste tillgången med hvarje år blifva mindre i samma
mån skogarnte- aftaga., Den enda jagt sorn med någon fördel öfvas, är den
af sjö- och flylt-fogel.
Kolning sker litet eller intet, och Tjärubränning nästan alldeles icke..
— 6 -
Saltpeter-tillverkningen är mycket i aftagande, hvartill orsaken egentligen
är den knappa skogs-tillgången och det nedsalta lösningspriset för den
Saltpeter, som Kongl. Maj:t och Kronan hembjudes.
I afseende på Handaslöjder åberopas hvad sista Berättelsen härom innehåller,
hvarför här endast upptages antalet af så kallade Sockne-IIandt
-
verkare.
Inom Östra och Me- Inom Bräkne och
delstad Härader: Lister Härader: Summa.
Hattmakare.
— 2 3
Glasmästare
2 11 i3
Krukmakare
3 — 3
Kopparslagare
' 3 3 5
Murare
2 9 11
Smeder
. i3 18 3i
Skomakare  102 128 228
Skräddare
ta5 164 289
Sadelmakare
— 1 1
Snickare .
r — 1
Timmermän  — 6 6
Vagnmakare .
2 3 4
a53 338 591
Handeln på Landel består hufvudsakligast uti afsältningen af tillverkadl
Bränvin, såsom den säkraste utvägen lör Landtmannen att erhålla penningar
för utgörandet af årliga Kronoskatterne och öfrige conlanla utgifter.
Spannemål och Potates aflåtes äfven från de bättre odlade hemmanen;
äfvensom Ved, något mindre trädvirke samt Fäkreatur från Skogslrakterne.
Af Skärgårdsboerne idkas sommar- och höslliden byteshandel, så väl med
färsk som saltad Småsill och Torsk, hvaraf från östra Skärgården icke obetydliga
partier afytlras lill Calmar och Öland.
4:o Politisk Författning.
Kammar-Verk, På sätt Tabellen ulvisar hafva 5 77^/1 i>i6o:dels
Mantal under de fem sisla åren blifvit från Krono lill Skatte inlöste —
hvilket är den enda förändring, som inträffat med hemmanen i denna Province,
hvarför härom endast åberopas den sist afgifne Berättelsen.
Efter af Konungens Befallningshafvande gjord hemställan hos Kongl.
Kammar-Collegium om det hinder som mött för indragningen af de i Länet
7
skattlagde Krogar, har Eders Kongl. Maj:t i Nådig skrifvelse den juf Maj
detta år förklarat, att de i Tabellen upptagne 4 st. skattlagde Krogar böra
med deras Jordeboks-ränta från Jorde boken uteslutas, såsom icke varande
af den egenskap alt Jordeboks-ränta rätteligen bordt dem åsätlas.
Stats-Bidrag. Enligt Tabellen bar Stats-Bidråget å Landet af hemman
och lägenheter blifvit beräknadt (ill 268,i36 R:dr 3i sk. 2 rst., som med
1 r,52o R:dr 34 sk. 2 rst. Råneo öfverstiger det belopp sednast afgifne Berättelse
upptager, oell hvilket hufvudsakligt uppkommit af den, genom Kongl.
Förordningen den 19 Juni 1835, förhöjda Bränvinsbränningsafgiften, som
ensamt ökat Statsbidraget med en summa af 8,108 Rd:r 22 sk. 2 rst., samt
Rustningskostnaden, som, i anseende lill varuvärdenas stegring, beiäknats
till 2,o3o R:dr högre de sednare åren.
Då Båtsm ans rustningen utgör ett bland de Blekingska hemmanen vidlådande,
mest betungande, onera, bör härvid anmärkas att, sedan den åren
1822 och 1823 af tillförordnade Comitterade för beredande af en jeinnare
fördelning af Ruslningsbesväret, föreslagne nedsättning i Båtsmansnummern
icke kunnat bifallas, Eders Kongl. Maj:t under den 14 Juli 1835 och den
r5 Januari detta år meddelat Dess Nådiga beslut i detta ärende, lill följd
hvaraf någon nedsättning uti Blekingska Bålsmans-indelningen icke får äga
runi, men att de hittills, efter gamla Jordeboksränta!! med beräkning af
3 daler på Riksdaler», utgjorde Öfverskolts-räntor böra från och med år 1844
till Räntetagarne utgöras efter markegång. Att de Öfverskotls-Räntegifvare,
hvilka häldre än att 1'äntorné sålunda liqvidera, önska deltaga i elfectiv
rustning med näibelägne rusthåll, som böra åtnjuta motsvarande rustningstillskott,
äga att derom göra ansökan, och att ägare af sädane räntegifvande
hemman som förmena sig vid skaltläggningstiden efter närvarande tids förhållanden,
fått för höga räntor åsatte, få söka räntans nedsättning till likhet
med andre räntebärande hemman, inom viss af Konungens Befallningshafvande
bestämd tid, samt att de vid :834 och 1835 årens Extra Roteringsförrättning
tillkomne nja Ordinarie Rotar böra från och med sistnämnde
år utgöra en, efter markegång, rustnings-koslnaöen motsvarande Va’canceafgift,
hvilken kommer att under Konungens Befallningshafvandes och serskildt
af Rusthållare sammansatt Direclions vård och förvaltning disponeras
till understöd för Blekingska Båtsmanshållet.
Politie: Ilelsovården i allmänhet besöijes af 2:ne Provincial-Läkare, af
hvilka deri ene är stationerad i Carlskrona, för Östra och Medelstads, men
den andre i Sölfvesborg, för Bräkne och Listers Härader. — Barnmorskor
finnas öfver allt antagne för Socknarne inom Bräkne och Listers Härader,
•samt uti Ronneb3r, Hjortsberga, Edestad, Listerby oell Förkärla Socknar af
Medelstad Härad; men inom Bakaryd, Tving, Fredlefstad och Nättraby
Socknar af sistnämnde och samtelige Socknarne i Östra Härad hafva Församlingarne
icke ännu kunnat förmås att sådana antaga, ehuru ofta förnyade
uppmaningar härom ägt rum.
Fattigvårdsanstalterne inom Socknarne hafva icke undergått några synnerliga
förbättringar. Oaktadt Fattigförsörjningen icke kan sägas sträcka sig
längre, än till knapp lifsbergning åt egentliga fattighjon, blifva dock dessa
kostnader i samma mån kännbara och motbjudande att utgöra, sorn de visa
sig otillräckliga för en ständigt tilltagande faltigpeisonal. De medel som erfordras,
för att dels hejda denna tillväxt, dels begränsa anlitandet inom
det oundvikliga, som af Christligt sinne påkallas, äro allt för mycket utgrenade,
och innefatta så genomgripande åtgärder, att sådant ensamt uti
Lagstiftningsväg kan åstadkommas. Intilldess att lättingen och den vanfrejdade
blifva försatte emellan valet af frivilligt eller tvunget arbete, samt
den uppväxande, ännu icke objelplige generationen framhåltes till inhemtande
af Religionens sanningar, skall hvarje bemödande, att bota det onda
fruktlöst aflöpa. Skall något vinnas i detta syfte så måste bland de första
åtgärderne blifva, att befria Presterskapet från den mängd af administrativa
bestyr, som nu upplaga tre fjerdedelar af dess tid, och äro för Religionslärare-kallet
alldeles fremmande; hvarigenom förekommes det i närvarande
förhållanden ganska grundade urskuldande, att Presterskapets verldsliga , helt
och hållet economiska åligganden icke kunna åsidosättas utan att äfventyra
följderne af tjensleförsummelser; slutsatsen häraf, med afseende på Själavården,
erbjuder sig sjelfmant.
5:o Städer..
Carlskrona bar under de senare åren icke undergått någon anmärkningsvärd
förändring. Folkmängden, som år 1802 der utgjorde ro,888 personer,
uppgick i838 till 10,890, deraf Mantalsskrifne 6,860 och ej i mantal skrifne
4>°3o.
Näringar, Handel och Sjöfart synes vara snarare i af- än tilltagande
och åberopas hvad sist afgifne Berättelse härom innehåller.
Några nva näringar hafva icke uppkommit; deremot har bland de Fabriker
här förut funnits, Sockerbruket Concordia måst nedläggas, troligen
genom den nedsättning i priserne, hvartill Götheborgs, Stockholms och Norrköpings
-
9
köpings Sockerbrukstillverkningar bär kunnat aflåtas. Likasom tvenne Tobaks-Fabriker
upphört med vidare arbete.
För närvarande finnas
4 Tobaks-Fabriker.
2:ne Apothek,
i Instrumentmakare,
i Boklåda.
r Coopvaeidie-Skeppsvarf, hvarå nybyggnad af större och mindre fartyg
förrättas, hufvudsakligast för andra orter. Detta privata Etablissement
synes genom dess Skeppsbygginäslares skicklighet vinna mer och mer credit.
i Sparbank, inrättad år 1827, egde vid i838 års utgång en egen fond
af 3,444 1 7 rst. och insatte medel 97.701 R:dr 45 sk. således starkt
i tilltagande.
Antalet skattskrifne Borgare utgör:
Handlande  92.
Handtverkare 23 r. 323
deraf dock 22 Handlande och 47 Handtverkare tillhöra Ronneby köping.
År 1837 egde Staden 3o st. Fartyg, med sammanräknade gog Lästers
drägtighet. Nämnde år utklarerades 193 fartyg, hvaraf 70 till Utrikes orter.
Inklarerade under samma tid: från Utrikes orter 62 och från Inrikes
108. Importen har hufvudsakligast utgjorts af Sill, Salt, Spannemål, Stenkol,
en del Colonial- och Manufaetur-varor, Hampa och torr fisk; men Exporten
af Bok- och Ekestäfver, Kreatursben jemte diverse sorter Furubräder.
(Jhd ervisnings anst alterne utgöras af: en Lärdoms-Skola, hvaruti rum
för 2:ne Apologist-klasser väl är inredt, ehuru härmed ännu icke kommit
till någon verkställighet: af de vid Kongl. Maj;ts Flotta inrättade Artilleri-,
Styrmans-, Constructions-, Skeppsgosse- och Barnhus-Skolorne, samt af
Fattigvårdens Skola för något öfver 100 barn af begge könen efter Lancasterska
methoden.
Sjukvård. Staden saknar ännu egen Sjuk-inrättning, och måste vid
påkommande behof anlita Läns-Lazarettet, som, förlagdt inom dess murar,
står under samma styrelse och är förenadt med Länets Curhus. Läns-Lazarettet,
hvilket sednaste Berättelse endast i förbigående nämner, och det
med skäl, emedan derom var föga annat att säga, än sjuknumern för året,
undergick i början af år 1836 en fullständig reorganisation. Lazarettets egne
tillgångar utgjordes då af ett contant capital, stort i,45o Rd:r, samt en
Landsh. i Blekinge Län Femårs-Berättelse. 2
— 10 —
förslilen och ofullständig Sjuk-attirail. Jemte nio Sjukrums ändamålsenliga
inredning och hela denna, Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet tillhörige, loeals
reparation, som uppgått till 1,557 R:dr B:co, liar en complett Sjuk-attirail,
heräknad på 24 sängar för Lazarettet och 36 sängar för Curhuset, blifvit uppsatt.
För betäckandet af dessa utgifter, har Lazaretts-Directionen icke ägt
andra tillgångar, än de öfverskott som en god administration förvarat af Curhusmedlen,
sedan Länets innevånare, i afsigt att gå Direetionens bemödanden
till möte, de sednare åren uppsatt Curhusafgiften till högsta beloppet.
Fattigvård. Stadens innevånares bidrag till denna Inrättning utgör
omkring 5,5oo R:dr B:co årligen: af Siats-Verket äro dertill anslagne 3,ooo
R:dr och från Amiralitets-Krigsmans-Cassan 1000 R:dr B:co om året. På Fattighuset
försörjes för närvarande 189 personer, och de i Staden boende åtnjuta
understöd dels i contant och dels i soppa jemte bröd.
De Inkomster Staden åtnjuter i Tolag, Bro-, Hamn-, Våg-, Mätare-,
Vräkare- och Vinterlags-penningar m. m. ingå nu mera till Drälsel-Commissionen,
hvarest, enligt af Eders Kongl. Maj:t i Nåder fastställdt Reglemente,
Stadens alla economiska bestyr äro concentrerade, med undantag af
dem som röra Kyrko-angelägenheterne.
En Enke- och Pupill-Gassa har af de här i Staden boende handlande
Borgare blifvit inrättad till förmån för deras Enkor och Barn.
Stadsskjutsen, som förut varit ställd på accord, bestrides nu mera ifrån
den 1 Juni 1887 af Stadens Drätsel-Commission, sorn för detta ändamål
uppköpt serskildt local och besörjt ny uppsättning af hästar, åkdon och det
mera dertill hörer.
Carlshamn. Folkmängden uppgick, efter 1838 års Mantalsskrifning, till
4.248 personer af begge konen, deraf de betalande utgjorde 2,816 och de
icke betalande 1,426 personer.
Stadens Handel och Sjöfart kan antagas på samma ståndpunkt sorn vid
sednaste afgifne Berättelse, hvartill orsaken uppgifves egenteligen vara, utom
den årliga minskade tillgången af skogsproducter, hvari Stadens exporthandel
för det mesta besiår, att den så kallade uppstads-handeln till betydlig
del gått förlorad, sedan tillkomsten af Götha Kanal gifvit denna trafique
en annan rigtniug.
Under de sist förflulne fem åren har Stadens export och import inbragt
till Siats-Verket uti Tull, Convoy-afgifter m. m. en summa af 34o.f)5()
R:dr 1 sk. 2 rst., hvaraf år 1837 tillräknade sig 76,45,9 R:dr 18 sk. Staden
eger för närvarande 24 egna fartyg, hvilka sammanlugdt draga 1,080 svåra
Läster.
- 11 —
Handtvcrkerier och Näringar hafva under de sednare fem arén icke
undergått någon anmärkningsvärd förändring.
Staden eger, utom en Lärdomsskola, hvarest undervisningen hesörjes
af en Rector och tvenne Colleger, en Vexel-undervisnings-skola med serskildt
Lärare, inrättad och bekostad af Directionen för fattigvården, samt enskild
Skola för omkring 5o Flickor af den fattigare klassen, hvartill kostnaden
till det hufvudsakligasle betäckes genom subscription inom Samhället.
Fattigförsörjningen fortfar att bestridas enligt det af Kongl. Maj:t år
1835 i JNåder fastställde Reglemente. Under loppet af ett år hafva 23,876
portioner soppa blifvit utdelade på en personal af circa 70 behöfvande
dageligen.
Sjukvården besörjes på enahanda sätt som förra Berättelsen omförmäler.
Sölfvesborg. Folkmängden har sedan sist afgifne Berättelse, då den utgjorde
948 personer, ökats med 124» så att, enligt i838 års Mantals-längd,
befolkningen uppgick till 1072 personer, deraf
mantalsskrifne
704
och icke i mantal skrifne  368 ,
Handeln bedrifves af 17 Handlande. Bran vinshandeln är utmärkt liflig,
hvarom, under sistförflutne åren, exporten på Stockholm vittnar. Egne större
och mindre fartyg, till ett antal af i o, sysselsättas så väl med nyssnämnde
som andra fragter på Utländska orter.
Handtverkerierne idkas af tillsammans 58 Mästare, hvilkas rörelse inskränker
sig egenteligen till ortens behofver, och afsättning på marknader.
Till Stadens hufvudsakligare näringsutvägar bör jemväl räknas jordbruket,
emedan Staden äger betydlig jord, hvaraf omkring /joo tunneland besittas
under ägande rätt af Tomtägare inom Staden.
Utmarken gagnas gemensamt till bete, och är lill större delen bevuxen
med utmärkt vacker bökeskog, som, vid årligen anställde ordnade utluiggningar,
tillskyndar Staden en inkomst af 1000 R:dr B:co, och dessutom
de år, då ollonskafvel inträffar, ungefär lika summa i ollongäld.
Synbarligen drager Staden all fördel af sitt lyckliga läge, omgifven af
en i de flesta afseenden bördig trakt. Det kan ock sägas alt Sölfvesborg betydligt
tilltagit i välmåga.
Stadens Styrelse handhafves, efter en sednare af Eders Kongl. Maj:t
sanclionerad organisation, genom en Borgmästare med tvenne Rådmän, hvilka
sistnämnde för året väljas bland slädens röstägande innevånare, hvarjemte
finnes en Fiscal och nödig betjening.
12
Sjukvården besörjes af den i Staden stationerade Provincial-Läkaren
samt en Fältskär, hvilken sednare lönas af Staden.
Undervisningsverket besil ides i ett Staden tillhörigt Skolehus, genom
en Rector och en Skolmästare, af hvilka den förre åtnjuter, utom fria husrum,
200 R:dr lön.
Fattigförsörjningen handhafves af en dertill utsedd Direction, enligt
ett af Eders Kongl. Maj:t år i832 i Nåder fastställdt Reglemente.
Med de under Carlskrona Stad lydande tvenne Köpingar Ronneby i
Medelstads, och Christianopel i Östra Härad har, sedan den sednasle afgifne
Berättelsen, någon anmärkningsvärd förändring icke inträffat, hvarföre
om dessa jag endast får Nåden åberopa hvad i samma Berättelse blifvit
anfördt.
Carlskrona Lands-Contor och Lands-Oanzli den 3t Oetober 1889.
J. O. NAUCKHOFF.
C. G. Fehrman.
Eduard Holmer.
KONGL. MAJ:T.S
B efa 11 n i n g s h a fv andes
uti
JÖNKÖPINGS LÄN
lill
KONGL. MAJ:T
i underdånighet afgifne
FEMÅRS-BERÄTTELSE,
för Åren 1833, 1834, 1835, 1836 och 1837.
Norbstiiömska Boktryckeriet, 18tÖ.
Tiden är inne, då enligt Eders Kongl. Maj:ls nådiga Bref af den ^ide
April 182r, en ny Femårs-Berällelse bör i underdånighet afgifvas om
Länets tillstånd i oeconomiskt och statistiskt hänseende.
I sisla Berättelsen, afgifven den 3i December 1833, anfördes, —i
början, alt det i sanning vore svårt hvart femte år säga något nytt— och
i slutet, det man således varit föranlåten att ur mera stationära förhållanden
leta sig fram lill något, som kunde blifva åtminstone läsbart.
Samma Berättelses resultater, anförde mot slutet af densamma, utgöra
jemt Ett Hundrade, upptagna i tryckta exemplaret från och med
pag. 53 lill och med 58. De gälla till större delen ännu, och närvarande
Berättelse kommer följaktligen att i de fleste fall blifva en repetition af
den förra.
Berättelsens Tabellariska del är utarbetad i Lands-Contoret, och bifogas
Tabellerne, efter anbefaldt formulär upprättade. För den raisonerande
delen äro föreskrifne särskildte Rubriker, nemligen:
1:0. Länets allmänna beskaffenhet.
Den norra delen af Småland, som utgöres af Jönköpings Län, är
sådan den varit af ålder. Länets gränsor, längd, bredd och vidd äro således
icke förändrade. De äro upptagne i förra Berättelsen och likaså
antalet af de Embetsmän, som vårda Länets Lagskipning, Oeconomie, Polis,
Uppbörd och Bergshandtering. Desse, så väl sorn de Ecclesiastique Tjenstemännen,
lyda nu under samma högre auctoriteter som då. Ägoskiften
hafva sitt lika antal funclionärer och hälsovården likaledes. Länets Krigsfolk
består nu som förr af hela Jönköpings Regemente — och af Calmar
Regemente är större styrka indelad här, än i någotdera af de begge andre
Småländske Länen. Jönköpings Län underhåller derjemte en större del
af Smålands Hussar-Regemente och dess Grenadier-Balaillon.
Naturen har danat Länets jordyta så alt säga i stjufmoderligt sinne.
Den beslår mest af sand och småsten, kärr, mossar och ljunghedar.
Några släta bördiga fält söker man här förgäfves. Men naturens Herre
4
har ock här skapat ett idogt och slräfsamt folk, nöjdt och belåtet med
litet, och detta lilla finnér det i sin snarbrukade lättjord och i de många
små binäringar Smålänningen vetat sig tillegna.
Den mängd större och mindre insjöar, floder, berg och kullar, som
dels sänka, dels lioja landets yta, gifva de resande en behaglig omvexling.
En historisk person, som genomfor orten, nedskref i sin resebeskrifning:
"Småland är ett småknottrigt land;" Men om kosan blifvit ställd
genom omgifningarna af Grenna och Jönköping, hade blicken måhända
funnit tämmeligen storartade föremål.
Relationen om Länets allmänna beskaffenhet torde nu som förra
gången böra slutas med en kort uppsats om hvarje härad.
Det som omgifver Länets Residens, Tveta Härads gränsar lill en
liten del mot Skaraborgs Län och har uti sjön Wettern blott en orolig
granne, ty dess skarpa och sandiga stränder äro hvarken fiskrika eller
blomsterrika, knapt gräsbundna. Husqvarna Gevärs-Factori, den betydligaste
Fabriksanläggning i Länet, sysselsattes oafbrutet med Gevärs-tillverkningar,
och nu mera äro alltid en Arlilleri-Officer och en Linie-Oflicer
här commenderade att controllera sjelfva arbetet samt besigtiga och pröfva
Gevären.
Wista Härad, på gränsen mot Ösler-Gölhland, med sitt herrliga
Lyckås, Länets största Herregods och den på Wettern flytande täcka Wisingsö,
fortfar att vara den bördigaste trakten af Länet och liknar så litet
Småland, alt en gammal sinnrik man benämnde Häradet för Öster-Gyllens
utjord, med afseende på dess Gyllende Skördar. Gyllende var oek
dess forntid, ty Wisingsö var ofta ett Konungahem och der residerade, ja
lill och med regerade sedan Rikets äldsta Grefve-ätt med stor magt och
myndighet i sitt vackra Grefskap. Det gamla godset Östanå har mistat
sin förra värd, Länets äldsta possessionat, Majoren och Riddaren af WasaOrden
Freitag, hvars svärson Kammarherren och Riddaren af Kongl.
Svärds-Orden Baron Leijonhufvud öfvertagit denna vackra egendom.
Norra och Södra Wedbo Häraderutgörande ett lill Ösler-Gölhlands
och Calmar Län gränsande Fögderi, erbjuda ingen sedan sista FemårsBerättelsen
inträffad förändring, som kan ingå i beskrifningen af Länets
allmänna beskaffenhet.
Wära lika är förhållandet med det lill Kronobergs och Calmar Län
gränsande Östra Härad* hvars utmärkte odlare och Landthushållare ökats
5
med Öfversten oell Riddaren af Eders Kongl. Maj:ts Svärds-Orden Elias
Lagercrants, sorn vid sin egendom Näshult utvecklat en både theoretisk
och practisk kännedom i Landthushållniugens alla delar, hvarigenom nämnde,
i lägervall emotlagna egendom hlifvit gjord till mönster af ett för denna
ort synnerligen passande landtbruk. I deLLa Härad har ock Bergs-Rådet
Aschan vid Klefva koppargrufva nedlagt mycket arbete och stor kostnad
att tillgodogöra kopparmalmen uti en å lägenheten Kibbe vid Em-än uppförd
hytta, der ortens allmoge erhållit mycken arbetsförtjenst, utan att
Bergs-Rådets stora uppoffringar ännu synas hafva gifvit honom sjelf någon
ersättning, mindre vinst.
Vestra Härad med svagt jordbruk, men underbjelpt af Bruksrörelse,
företer uti sin allmänna beskaffenhet icke något att tillägga den sist afgifna
Femårs-Berätlelsen.
I Östbo Häradj der Bergshandtering och Bruksrörelse hufvudsakligen
bidraga lill allmänbetens bestånd och förkofran, fortfara driflige och
hemedlade Bruks-Patroner att sprida lif och rörelse i näringarne.
Wästbo Häradj det magraste i Länet och måhända sämre än det
angränsande Halland och Elfsborgs Län, bibehåller dock ännu sitt gamla
goda rykte att ega en folkstam, som med svelt och möda aftvingar deu
njugga naturen ett tarfligt uppehälle. I sjön Fegen ligger midt för Bostället
Finnanäs i Sandviks Socken en blott under torra somrar synlig
stor sten, der Landskapen Småland, Vesler-Göthland och Halland anses
sammanstöta.
Mo Härad, gränsande lill Elfsborgs och Skaraborgs Län, är till
folkmängd och Skattebidrag det ringaste i Länet, men fortfar aLt, genom
skogsförsäljning och foror emellan Jönköping och Götheborg, förtjena både
skattepenningen och medel till brödfödan, som måste köpas öfver allt i
en ort der Ör-jord och sandmylla gifva svaga skördar.
Af Länets nio Härader gränsa de fyra större till Kronobergs Län,,
med hvilket Jönköpings således står i en jemn beröring och communication.
För öfrigt åberopas denna Artikel i sista Femårs-Berättelsen, som
mera i detaille upptager både Länets allmänna och Häradeiues ens k i Idla
beskaffenhet.
2:0. Innevånare.
Det är förr sagdt, att Smålänningen är lätt och liflig, nöjd och lättstyrd
, höflig och tjenstfärdig. Folklynnet förändras icke på fern år. Det
6
liar ularbetat sig under Seklernes lopp och fortsattes, hoppas man, med
dem. ”Det sorl al obelåtenhet och missnöje, som rosslar ur tidens bröst,”
bortljuder under den långa vägen från sitt Hufvudsäte, och ”den ångest
sora genomgår dagens Häfder,” kännes icke af den folkklass, som icke stort
bryr sig om, hvarken dagens häfder eller dagens frågor. Smålandsbonden
älskar och ärar sin Konung öfver allt annat jordiskt. Det har väl någorstädes
lyckats tidsstormen alt något afsvala det fordna varma förtroendet
för Prester), Domaren och Kronobetjenten, men allt hvad som utgår från
Majestätet — det hålles i stor helgd, fastän de som stå Det närmast, eller
de af Allmogen blott kallade Herrarnej kunna någon gång orättvist misstänkas,
ty den rigtigt enfaldige bonden tror och tänker, besynnerligt nog,
att de, som stå nära Thronen älska den dock mindre än han på sitt stora
afstånd.
En mästare-hand har väl, i fråga om Gudsfruktan och seder i vår
aflägsna landsort, nyligen tecknat följande: ”Der finnes bland våra skogar
”och berg, dit det allmänna förderfvet icke så lätt tränger, ännu mycken
”from tro qvar, ännu mycken patriarchalisk enfald isederna. Gröfre brott
”äro sällsynta, men mindre sällsynta äro olyckligtvis vinningslystnad,
"afundsjuka och en förslagen slughet, som stundom blir illslughet. Den
”öppna redligheten är icke just hemma öfverallt, och ord och handling
"stundom mera beräknade, än som kunde vara nödvändigt. Men det är
”i synnerhet en last, som går raglande igenom hela nationen, undergräf”ver
välmågan, förstör kroppen och fördunklar sinnet. Om dess förderflighet
kan ingen fråga uppstå, men väl om medlen att förekomma den.
”1 de fleste Församlingar hafva dels absoluta, dels villkorliga Nykterhetsföreningar
blifvit stiftade och brutna. Saken, som en tid omfattades med
”ifver, har nu med nyheten äfven förlorat sitt intresse. Den synes också
”fordra helt andra åtgärder och i främsta rummet en väsendtlig förändring
“i vår ceconomiska Lagstiftning. Det är godt och väl, att man varnar mot
”missbruket, efter bruket ej kan förekommas. Men så länge man brygger
”frestelsen i hvarje hus, eller låter den hållas fal öfver allt lill ett ringa
”pris, kunna vi ej hoppas synnerlig framgång af förmaningarne. En ovana,
”grundlagd under mansåldrar, afskaffas dessutom icke på en gång genom
”ett Sockneslämmo Beslut.”
Det är imellertid glädjande, att i någon motsats af denna allmänna
teckning om Nykterhetssaken, kunna upplysa, hurusom i Jönköpings Län
nykterhetsförbundet gjort många proselyter i ordets egentliga och vackra
7
bemärkelse; att de brutna förbunden äro få och individuella emot de
beståndande; att inom Länet finnes mång hundrade, ja väl tusendetals
personer, som aflagt och förlofval brännvin; alt alla inkommande officiella
Rapporter föranleda, det dryckenskapslasten snarare'Ar i af- än tilltagande:
att det nu mera icke anses för en skam, utan en heder att svika i dryckjom:
och att det icke är sällsamt i gästfrie hus, både hos Prester och Ståndspersoner
å landet, finna det bran vinsbordet blifvit osynligt och aptit-supen
aflagd.
Folkmängden: Derom upplyser Tabellverket, som i annan väg ingår;
men, så vidt den kan beräknas af mantalslängderne, utgör Länets nu varande
folkmängd i45,3oo personer af båda könen, hvaraf 71,836 äro mantalsskrifne
och 73,464 äro mantalsfrie. Enligt i833 års Femårs-Berättelse
utgjorde folkslocken då 136,883 personer och den har således i de sist
förflutne fem åren ökat sig med 8417 personer: och huruvida denna ti 11-  vext af folkmassan bör glädja eller bekymra, derom åberopas underdånigst
reflexionerne i nyssnämnde Berättelse, hvartill nu må läggas, att då folket
varmt uppfattat den höga Christendomens sanningar och derigenom kommit
lill förädling, och då allmänna handlingssättet i det yttre röjer denna
allmänna förädling i det inre, då är en tilltagande folkstock ett ämne för
glädjen och hoppet; ty då ökas med folkmängden det godas magt, men x
omvändt förhållande blifver, med blicken på framtiden, den stigande
folkökningen alltid ett föremål för tänkarens sorgliga betraktelser.
Samma Berättelse upptager ock en särskild punkt om folkets förmögenhets-tillstånd.
Med Calculer, hämtade från Taxerings-Längder och Intecknings-Protocoller,
visades, att Länets besutna Allmoge eller Bondestånd
lyckligtvis befann sig i temligt välstånd, men i vårt land finnes en annan
allmoge, som, talrik nog, bebor torp och backstugor, och denna allmogens
under-class tillvexer år ifrån år, både i antal och fattigdom samt befolkar
Fattighusen, Correctionshusen och fängelserne. Backstugorna utgjorde för
fem år sedan 3,2o5, nu är antalet 3,890. Alltså äro tillkomne 688 nya
bostäder, men olyckligtvis mest för armod och många för brott.
Att vidare orda om de särskilda folk-classernes tillvexande eller aftagande
förmögenhet är öfverflödigt, sedan Justitias-Stats-Ministern ur säkrare
källor än som för Läns-Styrelsen äro tillgänglige, derom lemnar uppgifter,
hvilka i möjligaste måtto närma sig till visshet. Att välståndet
aftager i de bildade stånden, är synbart, ty rättnu finnes ingen Kyrksocken,
der man icke träffar någon pauvre honteux, med famille, som
8
dock i del längsta vill lefva på Herrskapsfot. Öfverflöd och vällefnad,
lättja och sysslolöshet äro deremot från bondens hus bannlyste. För hans
seder medför hans husliga lif inga vådor, men väl lifvet på Gäslgifvaregårdar
och i stora folksamlingar, såsom på auetioner, marknader, skallgångar,
med mera; och det har visat sig att sjelfva husföl hörén, dessa
religiösa sammankomster, föranledt lill dobbel och dryckenskap.
Småländska nationens böjelse för Soldallifvet omtalas i slutet af denna
artikel utaf förra Berältelsen, och den krigiska andan har sedan icke
förkolnat. Den röjer sig uti lättheten alt recrutera linie-lrupperne och i
begäret att blifva approberad vid Bevärings-mönslringarne. Den som då
undandrager sig och af en eller annan orsak slipper undan, han kallas
af sine jemnårige Krono-vrak.
3:o Näringar.
Åkerbruket, sorn blifvit hufvudnäring, sedan brännvins-bränningen
började drifvas i stort, vårdas öfver allt ganska väl. Gödsel-samlingar
och kalk-composler ingå nu nästan öfver allt, de förre äfven bland allmogen,
uti medlen att uppdrifva vegetationen. Den fordrar dock täta regnskurar,
om missväxt skall undvikas å den torra och sandiga jorden, och
sjelfva poläterne, hvilka i början ansågos växa ulan både gödsel och regn,
blifva thy förutan nu mera både få och små och hafva således naturalisera!
sig lill likhet med ortens öfrige jordprodukter. Vid sin gamla åkerbruks
redskap förblifver allmogen heldst och låter Slåndspersonerne
försöka nyare tiders uppfinningar. Den lillegnar sig nog med tiden dessa,
om de pröfvas goda, och man har börjat att årligen i Maj månad utställa
en exposition af n}rare redskap vid Landshöfdinge-Boslället Ryhof, der de
beskådas och försökas. -— Varandes dessa expositioner talrikt besökta, äfven
af den jordbrukande allmogen. Engelske Agronomen Steffens har
besökt Länet och blifvit återkallad till nästa Sommar. I hvarje Härad
bar en eller flere Possessionater upptagit hans tid och sedermera begagnat
denne i sin vettenskap djupsinnige mans råd och anordningar.
De allmänna Sädesslagen äro råg, korn och hafra, samt den af råg
och hafra bestående så kallade blandsäden. Enligt Tabellen skulle Länets
medel-afkastning i säd, årligen utgöra allenast 3ii,ooo Tunnor af alla
slag, som, fördelade på folkmängden, i45,3oo personer, Jemnade omkring
något öfver två Tunnor för hvarje person. Det är således de, enligt
Tabellen producerade circa 231,700 Tunnor poläter, som betydligast ingå i
folkets underhåll. » Boskaps
-
9
Boskaps-Skötsel, som varit och måhända ännu borde vara Länets
liufvud-näring, fortfar att utöfva sin välgörande verkan. Utom den skulle
den vigliga oxhandel och den lucrativa Yiclualie-trafiquen upphora. I
förra Berättelsen upptages, alt hvarje oxe under sommarbetet gör på sig
Tio Riksdaler och att oxhandeln inbringade till Länet en årlig vinst af
ji3,63o R:dr Banco och Viclualie-hancleln en mångdubbelt större, nemligen
628,764 R:dr Banco. Förra Tabellen anio g, att Länet underhöll
22,727 oxar och 52,397 kor. Närvarande Tabell visar en tillökning i antalet
oxar och kor af mer än 2000, i följd hvaraf oxhandeln och Victualierörelsen
vunnit årlig förkofran.
Det vore således väl om Boskaps-skötseln, denna gamla vackra näring,
ålertoge sitt välde i Länet, och lyckligtvis har den under de sednare
fern åren icke fallit i glömska, hälst en och annan possessionat, fastän icke
mängden, börjat ledsna vid Brännvins-rörelsen med sina många chancer
och cliicaner, och heldre än att studera sig in i de konslmässige brännvins
pannornes chemiska och techniska irrgångar, återgått lill förfädernes
sed alt vårda sin boskap, föda och göda dem med hö och halm, samt
förvisa drank-utfodringen från Ladugården till Svinstigan.
Iläst-afveln har på den förflutna tiden icke tagit någon särdeles
faveur, fastän Stuteri-Styrelsen fortfar med sin omsorg att årligen sända
hingstar af god race till Länet.
Får-afveln är i tilltagande och under de fem åren förkofrad med
mellan 3 ä 4°oo. Större och mindre ullpartier förås årligen till ullmarknaderne
i Norrköping, der varan i början stod i högt pris, mern vid sednare
årens marknader har den något fallit. Stam-Schäferiet och Herdeskolan
vid Näs fortfara i sin verksamhet under Kongl. Secreteraren Nalborsls
vård och styrelse.
Skogarne: Derom åberopas sisla Fem-års-Berättelsen med tillägg, att,
i stället för gamla Jägeri-Slaten och Skogs-betjeningen, som för det mesta
afgått, Länet fått, enligt nya Staten, emenda Functionär för Skogs- oell
Jagt-väsendet, nemligen en vid Skogs-Institutet bildad och examinerad
Jägmästare. Tiden kommer att visa, huruvida han hinner, alt, enligt
nya Boställs-ordningen, närvara vid alla Boställs-Syner och derjemte besörja
och besvara alia ut.synings-frågor, samt vårda och inspectera den stora
Ilärads-allmäningen Hålaveden. Till allt detta fordrades förr en Öfverjägmästare
för Länet samt en Skogvaktare för hvarje af Länets 9 Härader.
Femårsberättelse för Jönköpings Län, 2
10
Allmänningen Hålaveden har af bemäldte Jägmästare nu mera blifvit
indelad i trakthuggning och hushållningen der för öfrigt reglerad i
enlighet med Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 4 Maji i833.
Ekskogarne gå med stora steg till förstörelse, sedan Skattemannen
fått dem lösa, och hvilken lösnings-rätt nästan öfverallt blifvit begagnad.
Allmogen älskar icke detta ädla träd, ty det suger till sig matjorden och
lemnar en svag vegetation omkring sig.
Ekplanteringen pä Wisingsö, som börjades år i832 å der varande
Kungsgårds ägor, fortgår verksamt. Efter vederbörandes uppgift äro
272i Tunneland redan i linier planterade med 186,600 Stamträd och
1,209,000 så kallade Ammträd, och medelst ållonsådd finnas dessutom
9,000,000 fyra-åriga Ekplantor färdiga till vidare utpiantering. Af Lärkträd,
alm, ask, björk, oxel, rönn, bok, lönn och vahlnöt äro 254>ooo utplanterade
såsom skyddsträd för den unga ekskogen, Härförutan finnes
uti plant- och trädskolor af sistnämnde finare trädsorler 1,000,000 två å
treårige plantor. Ekplantorne uppgifvas hafva årligen vuxit | å 5 tum
och å en bördigare trakt om 10 Tunneland skola finnas plantor, som under
den sednare tiden skjutit 25 å 3o tum på året.
Allt detta synes vederlägga det tvifvelsmål, hvilket för några år
sedan hystes och som ännu icke är alldeles undertryckt i orten, att nemligen
Wisingsö skulle vara en otjenlig local för ekplantering. Detta tvifvelsmål
föranledde en i Nåder anbefalld undersökning i Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes närvaro af sakkunnige män, af hvilka en del gillade
tvifvelsinålet — en del åter påstodo raka motsatsen. Eders Kongl. Majit
godkände i nåder den sednare meningen och Ek-planteringen fortsattes.
Brännvins bränningen hade redan vid sista Femårs-Berättelsen intagit
ett rum bland Länets Hufvudnäringar. Den har lyckligtvis icke ti 11-  vext de sednare fem åren utan fast hällre aflagit, ty af de stora Brännelierne
äro flere nedlagde, och torde Nykterhels-förbunden här icke varit
utan sin inflytelse, som anteknas till heder för de Herrar och män, som
mera afsett den sedliga än den materiella vinsten.
Allmogens Lyftpannor kunna väl nu mera knappt utrotas. Desse
torde dock vara mest skadliga. Hvarje klarning föranleder till ett litet
superi, ty man känner de så kallade klarsuparne och de der Tunnekannorne,
som utgöra sportler eller discretioner för husets tjenstehjon. Svenska
Bonden är, som sig bör, njugg om styfvern. Skulle han köpa sitt
11
/
liusbehofs-brännvin, så blefve det ofta oköpt, och vore brännvinet derjemte
dyrt, skulle rusen blifva få på färdevägar och i folksamlingar. Nu
erhållas de för en hand full löspenningar, och då passionen kan tillfredsställas
med så ringa uppoffring, bemödar sig ingen att kufva den. Dyr
tid, annars icke Önskvärd, — önskas dock, hvad brännvin angår, af
hvarje sann Moralist.
Bergs- och Bruks-rörelsen befinner sig i samma goda skick och i
samma verksamma samt driftiga händer, som omnämnas i 1833 års Femårs-Berätleise.
Blott Lindeforss Bruk, som då innehades af nu mera aflidne
Hof-Rälts-Rådet Gyllenskepp, har blifvit öfverlemnadt lill dennes
stjufson, Bruks-Patronen Killander och det nya Bruket Åminne, från
grunden anlagdt af Lagman Danckwardt, har af denne driflige man blifvit
satt på yttersta spetsen af fullkomlighet. Det, jemte Hörle, Eckersholm,
Olis och Taberg samt Nissafors och Spafors med flere, hafva lillegnat
sig alla de nya inrättningar, hvarmed nutidens uppfinningsförmåga
fullständigat jernverksrörelsen och bruksdriften. De smärre ManufacturVerken
och Spiksmedjorne i Länet, samt tackjerns-haudteringen vid Tabergs
Bergslag, hafva icke undergått annan förändring, än lill deras fördel.
Linskötseln har länge varit en hufvudnäring i fem Socknar af Södra
Wedbo Härad och idkas äfven med fördel i andra delar af Länet. Det
kan antagas, alt från ofvannämnde Socknar och under Linmarknaden i
Ingatorp afyttras 2 å 3,000 LU. Lin till andra orter. Försöken alt sjöröta
Linet och tillegna detsamma Norrländska linets glans och färg, äfvensom
att i vår ort bringa väfkonsten lill likhet med den Norrländska, hvars
företräde är uppenbar, har man nästan alldeles öfvergifvit, oagtadt både
uppmuntringar och Stats-bidrag blifvit använda för alt på Småland inympa
Ångermanlands lincultur och väfkonst.
4:o Fabriker och Binäringar.
Derom åberopas helt och hållet hvad 1833 års Femårs-Berättelse
(pag. 26—29 tryckta exemplaret) innehåller, utom hvad angår Saltpeterlillverkningen,
sora, i anseende lill det nedsatta lösningspriset, är i betydligt
aftagande.
Husqvarna Gevärs-Factori står nu som då i främsta rummet af
Fabriks-Inrältningar, dernäst Pappersbruken, som blifvit ökade med ett
vid Stensö i Östbo Härad med 2,000 R:drs tillverknings-värde. Så LandtGarfverierne,
jemte Färgerier, vadmals-stampar och oljeslagerier, utom
I
13
andra Fabriks-näringar, hvarom de till Eders Kongl. Majds CommerceCollegium
årligen ingående Närings-Tabeller lemna närmare upplysning.
Jagten och Fisket, särdeles det sednare, utgöra dock det egentliga Folkets
dagliga binäringar, de fordra ingen lärotid, utan utgå från naturens eget
sköte, samt belöna följaktligen sine idkare kostnadsfritt. Men då Länet
ingenstädes gränsar till hafvet och dess största insjö Wettern, på sätt
ofvan är nämnd t, är fiskfattig vid Småiandskusten, så förefinnes i vårt
Län icke något fiske i stort, utan utgör det egentligen faltigmansnäring,
med undantag af ett somlige år tämmeligen ymnigt Laxfiske i Wettern,
några Åhlfisken i Södra Wedbo Härad, Brax- och Lax-fisken i Bolmen,
jemte Sik- och Löge-fisken i Solgen och Landsjön, hvilka alla inbringa
revenuer åt vederbörande jord- och strandegare.
Jagten lönar sig mindre. Harar, tjädrar och orrar, som skjutas
med hagel eller fångas i snaror af allmogen, utgöra egentliga villebrådet,
som dock med fördel säljes vid Herregårdarne och i Städerne, der ock
ludna skinn efter villebråd begärligt köpas af Körsnärer och främmande
upphandlare.
Tegel och Kalkj Kakelugnar och Stenkärl tillverkas på flere ställen
å landet, der ock finnes ett rödfärgsbruk, jemte det arbetsvagnar och
skrindor förfärdigas och afsättas med fördel af allmogen, som ock somligstädes
använder sitt vid Bruken förtjenta stångjern i varubyte, och för
allmogen är i synnerhet binäringen Körslor och Foror emellan Städerne
särdeles vinstgifvande. För öfrigt äro Stå 1 trå d s-till verkning, biskötsel,
Laggkärlsarbete, Skinnberedning, Väfskeds- och Trädskoarbeten, vadmalsväfnad,
simpla väggurs tillverkning och Humle-planteringen sådane af
allmogen ulöfvade binäringar, sorn, åtminstone för den obesutne, äro alldeles
oumbärlige för lifvets uppehälle.
5:o Politisk Författning.
Kammar-Ferk: Om Länets äldsta Jorde-Bok åberopas i<S33 års Be
rättelse.
Länets hemmantal inhämtas af Tabell-Verket, i enlighet med
Jordeboken och räkenskaperne. Varandes i allmänhet andre Jordeboksförändringar
sednare åren icke inträffade än de sorn genom Skatteköp
tillkommit. Hemmans-förmedlingar hafva icke egt rum, ej eller Skattläggning
af ny-hemman, men väl af åtskillige tillkomne Tnll-mjölqvarnar,
hvilka ännu, så vidt de icke äro belägne på Frälse Säteri-grund, bära
grund-räntor, ehuru för en, genom tiderna bestående ränta, ett qvarnverk
utgör en ganska ostadig säkerhet.
i
i3
PosLliemmanens antal är detsamma som 1833, men Gästgifvaregårdarnes
ökadt med en ny vid Hemmanet Kappeled i Wäslbo Härad. En sä
kallad Snällpost har tillkommit. Den fortskaffas på Gästgifvaregårdarne
mot högre skjutslega, hvilket oagtadt, de skjutsande anse den mycket besvärlig
och önska befrielse från detta nya onus.
Fattig-försörjningen utgör nu mera i detta Län, liksom ty värr på
de fleste andre ställen en af Samhällets vigtigaste och snart sagdt brydsammaste
angelägenheter. Man behöfver icke nu såsom fordomdags fara
utomlands för alt finna ett fatiighjon; deras antal tilltager i bredd med
folkökningen. De fattige blifva nödlidande och desse icke sällan brottslingar.
Inkommande Rapporter, Fång-Journaler, de dagliga Polis-förhören
hos Läns-Styrelsen och de täta Brottmåls-ransakningarne vid Domstoiarne,
lemna härom ett bedröfligt vittnesbörd.
Också har denna på Samhälls-ordningen och Samhälls-trefnaden så
inflytelserika angelägenhet nu mer än någonsin tagit allmänhetens deltagande
och verksamhet i anspråk, och det är med spänd uppmärksamhet
och hoppfull väntan man emotser säker vägledning och bestämda stadganden
i detta ämne af den i Nåder tillförordnade Kommittén för Fattig-anstalterne
i Riket.
Enligt Presterskapets förlidet år afgifne Rapporter, uppgick Fattighjonens
antal i Länet lill 2,836 personer, men som 845 af desse voro
arbetsföre och 552 blott tillfälligtvis behöfvande, återstå såsom till arbete
oförmögne och således verklige fattighjon blott Ij439> ett visst icke ringa
antal. Men som Fattigvården i Länet har Egendom till ett värde af
116,378 R:dr 12 sk. 6 rst., nämligen 7,743 R:dr 44 s^- 11 rst< i Fastigheter
och Inventarier och i Capital-Fonder 108,634 Rtdr i5 sk. 7 rst.,
hvaraf årliga räntan, jemte andre under ålskillige Titlar ingående bidrag,
utgör en total inkomst för året af 26,575 R:dr 10 sk. 8 rst., eller emellan
18 och 19 R:dr på hvarje verkligt Fattighjon, vill det synas, som,
enligt hvad i Artikeln 6 kommer att visas, denna Summa i förening med
understöds-tagaines arbetskraft, rätt utkräfd och ändamålsenligt använd,
icke borde vara så alldeles otillräcklig för ändamålet.
Utur denna sednare inkomstkälla, arbetskraften nemligen, har dock
icke något blifvit hämtadt förr än den för fyra år sedan öppnades här i
Jönköping. De synbara fördelarne, som under tiden derur flutit, hafva
väckt andra Communiteter lill efterföljd. I Eksjö Stad, samt i Nye och
Kärda Pastorater äro alltså Arbets-Inrältningar förenade med FaLtigförsörj
-
*4
ningen, och i flere andra Pastorater hafva förberedande åtgärder för samma
ändamål blifvit vidtagne och Länets Hushåils-Sällskap har, på LänsStyrelsens
anmodan, varit betänkt på utarbetandet och offentliggörandet
af en med arbets-skyldighet förenad Fattigvård på Landet; men så väl
det ena som det andra hvilar nu, i afvaktan på den förut nämnde Kommitteens
Förslager och upplysningar i ämnet.
I sista Femårs-Berättelsen äro de i allmänhet förmodade orsakerne
lill Fattig-CIassens stora tillväxt uppgifne. De qvarstå beklagligen ännu,
men torde icke böra å nyo anföras: En vanligen förbisedd, men ganska
verksam orsak lill Fattighjonens förökning har man trott sig, såsom det i
Läns-SLyrelsens till följd af nådig Befallning den 5 Maji nästlidet år afgifne
underdåniga utlåtande om Fattigvården i Länet blifvit anfördt, derjemte
igenfinna just i Falligförsörjningens närvarande Organisation och
förvaltning. Församlingarnes Pastorer äro sjelfskrifne föreståndare och
nästan hela Fattigvården i sammandrag. Sådant hade ock goda skäl för
sig, så länge i fråga om Fattigförsörjningen endast allmosegifvandet ännu
räknades till de christliga pligterne och en Pastor blott hade sitt andeliga
kall att sköta; men sedan det blifvit en borgerlig pligt att utgifva fattigskatt
och själavården blifvit förenad med mångfaldiga olikartade civila
bestyr, vill en Pastors tid lika litet räcka till , som hans Presterliga kall
och hans ställning för öfrigt inom hans församling passar för de mångfaldiga,
ofta stränga och hushållsaktiga åtgärder, som tillhöra Fattigvården.
Bägge här i Staden varande Pastorer hafva ock genom nyligen
afgifven förklaring om bristande lid och förmåga, att som sig bör sköta
Fattigvården, bevittnat sanningen af denna sals. Under en sådan Styrelse
stannar således förvaltningen vanligen vid blotta utdelningen af Faltigmedlen:
Att förekomma armodet, och förmå lättjan till sysselsättning,
slöseriet till hushållning, liderligheten till ordning och måtta kommer
aldrig i fråga, hvarföre ock de fattiges antal med hvarje år ökas; 1817
års författning om Socknestämmor och Kyrko-Råd berättigar dessa municipala
auctoriteler till behandling af ordningsmål och sedlighetens befrämjande
inom Församlingarne; men Pastors o v i 1 k o r 1 i g a Ordförandeskap
der motverkar ofta den nödiga kraften. Hans egentliga kall alt varna,
att förmana, användes icke sällan fruktlöst mot ett hårdnackadt subject,
och behöfver den verldsliga armen anlitas — då uppträder ogerna den ömsinte
Själasörjaren såsom angifvare. Häraf händer att Sockneslämmornas
och Kyrko-Rådens förhandlingar merendels afstanna utan effect.
i5
En ännu vaksammare och otvifvelaktigt den närmasle, men i
denna Preslerliga Styrelse minst förmodade och derföre förbisedda orsak
till fattigpersonalens förökning, har man, ty värr, på icke så få ställen
trott sig igenfinna i Inrättningens ringa vård om Fattighjonens religieusa
och moraliska bildning. Icke sällan ankomma till Läns-Häklet Lösdrifvare
och brottslingar, som, ehuru till mognare ålder komne och medförande
betyg, att så väl deras föräldrar som de sjelfva varit föremål
för sine församlingars fattigvård, hvarken kunna läsa i bok, eller någonsin
begagnat Salighets-medlen. Lättja, lättsinnighet, utsväfningar, modlöshet
eller öfverdåd, dryckenskap, förakt för Samhälls-lifvets och famillelifvets
band och en, af sådan ytterlig råhet i seder vållad, i högsta
grad vanvårdad barnuppfostran af föräldrar, som sjelfve om barnuppfostran
sakna allt begrepp, blifva säkra mer och mer hotande följder af
den lägre folk-classens andeliga mörker och bilda icke allenast en stor
del af närvarande slag tet lill fattighjon eller fångar, utan föra äfven det
kommande i sin tur lill Fattighuset eller Fängelserna. Att bota delta
öfverhandtagande onda är för Fäderneslandet en angelägenhet af yttersta
vigt, som ofvannämnde Committé lärer sorgfälligt begrunda. Man misstager
sig emellertid icke, då man anser det ondas orsak vara af andelig
natur, som alltså egentligen på andelig väg och icke blott med materiella
medel kan grundligen botas; men någon ny väg till målet banas icke.
Man måste återgå till den gamla, nemligen allmänna lefvernels föibättring
genom christlig upplysning och framför allt en mera vårdad uppfostran,
hvilken sednare borde af Presterskapet och communerne gemensamt
för den lägre folkclassen underlättas och befrämjas.
Hälsovården är väl och till allmän belåtenhet bestridd af Länets
Irenne Provincial-Medici, en Lazaretts-Läkare, två Stads-Läkare , Sju i
Länet bosatte Militär-Läkare och flere Barnmorskor.
Åt delta ämne har Läns-Styrelsen trott sig böra egna en synnerlig
uppmärksamhet. Utom ett noggrant iagttagande och befordrande af allt,
sorn enligt författningar, Jnstructioner och sig företeende fall i denna
väg varit föremål för administrationen, bar man derjemte sökt att än
ytterligare befrämja menighetens hälsovård och underhålla SundhetsPolisen,
derigenom att de i Länet anställde Provincial-Läkare blifvit
ställde i en närmare, tätare och mer verksam beröring med menigheterne
sålunda alt Provincial-Läkarne på försök under en tid af fem år, årligen
göra opåkallade reseturer inom sina Districler, dervid de efter föregången
i6
kungörelse tillbringa en dag eller mera inom hvarje Pastorat} då allmogen
äger alt af Läkaren erhålla råd och föreskrifter, och, der det så
passar, äfven medicamenter ur det af Läkaren medförda Res-Apolhek.
De, hvilkas medellöshet Iean attesteras enligt Författriingarne, äfvensom
de med Venerisk sjukdom behäftade, erlägga ingen betalning och de
andre helt obetydligt. Läkarens skjuts och Tractaments-koslnad betalas
af Länets Kurhus-Fond.
Denna anstalt har under de tvänne år den existerat, medfört välgörande
följder. Ett stort antal sjuklingar, synnerligast med Kroniska
vanskötta åkommor, hafva enligt Läkarnes rapporter erhållit råd och hot.
Flere, hvilkas åkommor eller lefnads-ornständigheter icke medgifvit någon
ändamålsenlig behandling hemma, hafva blifvit afpolletlerade till
Läns-Lazareltet, derifrån de återgått friske och arbetsföre. Qvacksalfverier
och skadlige hus-kurer hafva blifvit upptäckte, och allmogen om
vådan af deras begagnande upplyst och varnad, likasom råd och anvisningar
till förändring af lefnadssätt och hemseder , när de befunnits för
hälsan menlige, blifvit allmogen meddelade.
För samma ändamål har Länets Lazarett under de sistförflutne fem
åren blifvit betydligt förbättradt och utvidgadt, och det har varit en synnerlig
fägnad erfara den berömvärda beredvillighet och verksamhet,
hvarmed Pröfnings-Committeen och Lazaretls-Directionen härutinnan gått
Läns-Slyrelsens önskningar och förslager till mötes. Den förre förtjenstfulle,
men till hög ålder komne Läkaren har afgålt med pension af Kurhus-Fonden
och en yngre med vitsordad skicklighet, har intagit hans
plats, och som Lazarettet ligger utom Staden, har till beredande af jemnare
och säkrare sjukvård passande bostad blifvit beredd på stället för
Läkaren, äfvensom för Sysslomannen och en Portvaktare, till vinnande af
ordning och bättre eftersyn. Sjuk alliraillen har blifvit så föfökt, att
nödige Inventarie-persedlar nu mera finnas för 70 sjuksängar, hvarjemte
lämpelige Sängkläder och inventarier blifvit anskaffade till tvenne, för
personer af den bildade classen, bestämda rum. Vissa rum stå äfven i
beredskap att emottaga dem, som under commenderingar, marscher och
låg kunna insjukna, eller hvilkas sjukdomar äro af den beskaffenhet, att
de böra afskiljas från andre sjuke. På en omkring byggnaderne, Inrättningen
tillhörig jordlägenhet, har en plantering af flere hundrade ädlare
träd blifvit anlagd, der convalescenter kunna hämta frisk luft, svalka och
rörelse.
*7
Inrättningen fortgår på detta sätt i stigande förtroende, så att antalet
af vårdade, som år 1833 utgjorde 216 personer, för år 1867 uppgått
till 309, och hafva af de förra blott 62, men af de sednare 234 ut“
gått såsom friske och förbättrade.
Året i834 står med de sorgeligaste drag teknadt i detta Läns hälsovårds->annaler.
På högsommaren hörde man ett rykte, som ingen i början
ville tro, alt nämligen den grymma Farsoten Kolera utbrutit i Götheborg.
Derifrån anlände hit lill Staden ett Skådespelare-Sällskap, som
den 5:le Augusti inbjöd Allmänheten att den 8:de derpå följande åskåda
ett gladt lustspel; men delta utbyttes mot det rysligaste sorgespel, för
hvilket nästan hvarje hus blef en dyster skådebana och i hvilket hvarje
innevånare fick sin mer och mindre sorgliga röle. Delta sorgespel —
Koleran — uppfördes med det rysliga allvar alt 636 personer derunder
föllo på scenen. Den bekante Skådespelaren Collberg, hjelten i det tillämnade
lustspelet, tros allmänt vara den som hitförde Koleran. Han
blef ock på den affischerade dagen dess första offer och bans död signalen
till de andres nederlag.
Auktoriteterne och Stadens Läkare trädde genast i verksamhet, och
Kongl. Kungörelsen af den 12 November 183r blef straxl tillämpad;
äfvensom det för emottagning af den objudne gästen, tillredsvarande
sjukhuset blef öppnadt, men befanns genast alltför otillräckligt. Tvänne
andra sjukhus blefvo efter hand inrättade, men sjukdomens häftighet och
våldsamma fart i början gäckade alla till dess hämmande vidtagne mesurer.
Döden följde vanligen innan 4^5 timmar, och snart saknades
biträde till de aflidnes grafläggning. Det syntes nästan som aila använde
medel hade samma verkan, som ett, i all välmening vid denna tid till
Läns-Slyrelsen insändt, så lydande recept J,a5 droppar Cajeput-olja intages
på en sockerbit, så snart choleran förmärkes. Skulle ej sjukdomen
därvid gifva sig intages en half timma derefter åter s>5 droppar af
samma slags olja. Uteblifver förbättringen äfven härefter dör pa
tienten.
Om Farsotens fortgång och orsakerne till den här, mot andra ställen
stora morlaliteten, må ett sammandrag af Läkarnes lill Kongl. Sundhets-Collegium
afgifna rapport anföras:
”En lång tid innan Koleran utbröt, hade en beständigt lugn väderlek
varit rådande, under hvilken värmen i solskenet ofta steg till
Femårsberättelse för jönköpings Län, 3
l8
+ 46° och iclse gick under + 38° Cels. Sjelfva Wetterns vatten, så bekant
för sin ständigt låga temperatur, hade på omkring 3 alnars djup
ofta + 270 värme. Månan hade ett blodrödt utseende. Från höjderna
observerades ett rödakligt töcken öfver den dal, der Jönköping är belägen,
och en ovanlig mängd stjernfall visade sig: allt bevis på atmosferens
mattning med främmande ämnen. Jönköping ligger på en smal landtunga
mellan Wettern och tvänne smärre dyiga sjöar, och är till en stor
del en inkräktning af dessa sjöar och de omkringliggande kärren, som
begränsas af skogbeväxta höjder. Staden genomskäres af en Canal, som,
utom vid storm och deraf uppkommit strömdrag, oftast innehåller ett
nästan stillastående vatten och från hvars botten, oagtadt all renhållning,
på många ställen uppväxa nya vegetationer, som nära nå vattenytan och
utgör liksom en ny bolten, från hvilken, under heta somrar, mefiliska
eflluvier utvecklas.
Under dessa allmänna förhållanden utbröt sjukdomen i den del af
Staden, som inom en trång areal är bebyggd med en mängd låga trånga
kojor, i hvilka på många ställen stora dels utfalLiga, dels af utsväfningar
försvagade Familjer bodde i ett enda litet lågt och fuktigt ruin, der
friske, sjuke och döde snart lågo om hvarandra. Har man lika med oss
sett alla dessa för en farsot sammanträffande gynnande omständigheter,
skall man lätt inse hvarföre Koleran här angrep så häftigt och skördade
till den grad, att ett hus, som om middagen beboddes af flere lefvande
friska menniskor, ofta om aftonen stod öde, emedan alla dess innevånare
redan flyttat till sin sista lägerstad och hvarföre Östra förstaden eller
den så kallade Båtsmans-backen genast bl ef en depot, från hvilken sjukdomen
utbredde sig till de öfrige Stadsdelarne, i förhållande till lika
verkande orsaker, d. v. s. der den endemiska constitulionen adderades
till den epidemiska. I de mera reguliera och sundare qvarteren sjuknade
och dogo åtskillige personer enstaka, under det sjukdomen hemsökte
nästan hvarje hus och person i de qvarter, som i anseende till läge,
byggnadssätt och andre omständigheter voro osunde och osnygge. Och
bland hela det stora antalet af döda kan man icke räkna mer än 3o å 40
af den bättre folkclassen, eller sådane, som hade sundare boningsplatser
och iagtlogo renlighet.
Under den brådska och förvirring, som rådde i sjukdomens början
och under dess häftigaste raseri, kunde de afgifne sjuk-rapporterne icke
blifva tillförlitlige. Man sökte att hjelpa alla sjuka, men huru många, föll
aldrig någon in att tänka på. Sedan lugn återkommit, har genom anstäld
*9
undersökning och uppteckning blifvit utrönt, att de som varit angripne af
verklig Kolera och ännu lefva, sammanräknade med dem som aflidit,
utgör en Summa af i352. Mäter man antalet af de döde med denna
summa, blir morlalilels-föi hållandet här liksom på andra orter i Europa,
der sjukdomen med stor intensitet uppstått och sanningen i uppgifterne
blifviL följd, ungefär hälften af de af verklig Kolera angripne. De sjukdoms-förebud,
som nästan hvar och en under denna lid kände och för
hvilka begärdes råd, räknas icke hit. Om åter Summan af de döde jetnföres
med Folknumren i Staden, blir förhållandet högst nedslående,
nemligen nära Sjeltedelen af befolkningen. Orsakerna härtill igenfinnas i
det föregående. Imellan den irpde och 28:de Augusti tycktes sjukdomen
vara stationär och hafva uppnatt sin kulminalions-punkt. Efter denna
tid aflog så väl dess extensilet som intensitet, och deri blef mer åtkomlig
för Läkaren, som nu fick för sig en Organisme, hvilken höll på alt gå
under i stället för en, hvilken i första ögonblicket var förstörd. Harliar
icke såsom på de fleste ställen, der Kolera-sjukdomen med häftighet framgått,
förmärkts hvarken den krassa råhet, som förklarat sjukdomen vara
en tillställning af menniskokonst eller Fatalismens blindhet, som förkastar
allt Läkare-biträde.
På Landsbygden öfvergick icke Sjukdomen till farsot. Blott från
sju Soknar af Länets Ett Hundrade Tjugo ålla blefvo sjukdoms och dödsfall
af Kolera anmälde.
Denria sorgliga Berättelse bör upphöra. Måtte någon anledning att
ånyo fortsätta den, aldrig mer återkomma! Men på det något godt må
äfven sägas 0111 Koleran, bör tilläggas, alt det synes som hon genom sitt
öfvervälde så afväpriat och försvagat andre, vanligen gängse sjukdomar
och farsoter, att desse allt sedan icke kommit sig rätt väl före, hvadan
hälsotillståndet inom Länet alltsedan varit ovanligt godt. Smittkoppor
hafva likväl i år visat sig, men blott sporadiskt, här och der utan alt
öfvergå lill farsot, hvarföre ock erfarenheten, att personer, hvilka varit,
sorn man trott, pålitligen vaccinerade, dock af dem blifvit angripne och
dödade, hittills hos allmänheten väckt mer oro än sjelfva sjukdomen.
Hvad i sista femårs-Berättelsen är anfördt om Sokne-Mcigasiner
rofdjurs utödande och Folk-Scholor åberopas här underdånigst.
Sparbanken i Jönköping har under bibehållet och stigande förtroende
fortfarit i sin nyttiga verksamhet. j833 års Femårs-Berättelse upplyser
att deri då voro insatte 35,600 R:dr 1 sk. och ultagne 8,23o R:dr
32 sk. Under de sist föiflulne fem åren hafva insättningarne utgjort
20
301,c4° R:dr 41 oc^ ultagningarne 5i,528 R:dr 42 sk. 4 rst. År 1887
var insättningen störst och minst Kolera-året 1834- Sparbankens ullånta
räntebärande Capital, som utgjorde i833 29,997 R:dr, liar sedan ökat sig
till 66,33o R:dr 36 sk. 10 rst. Banco. Förvallnings-kostnaden under dess
8 åriga tillvaro har uppgått till blott 2,010 R:dr 29 sk. 8 rst. Banco. Insättarnes
behållning utgör nu 64,378 R:dr 14 sk. 8 rst., samt Sparbankens
egen eller reserv-fonden 2,071 R:dr ^3 sk. 2 rst.
Smålands Pr ival-Bank, som uppstått sedan sista Femårs-Brätlelsen,
har sin Direclion och sitt Central-contor i Jönköping, med Filial-contor i
Wexiö, Calmar och Westervik. Den öppnades den 3o:de September 1887
och har sedan allt jemt varit anlitad. Då med få undantag, Provincens
alla bemedlade innevånare äro delägare i Banken, synes densammas solidite
vara försäkrad. — Också njuter den ett stort och vidsträckt förtroende.
Verkande inom en af Rikets större afdelningar, utgör den ock
Sveriges största Privat-Bank, Folket tyckes vara mycket belåtet med
denna inrättning, hvars nytta synnerligast visade sig under för 1 idet års
spannemåls-brist och deraf följande behof af penningar, hvarmed Banken
utan småaktige åsigter vid Säkerhels-handlingarnes granskning, undsatte
mången Lån-Sökande, som eljest blifvit utan brödföda för Sommaren. X
allmänhet är dock en återhållsamhet önskvärd i afseende på Låns beviljande
åt allmogen, hvars rörelse och näringar icke aro belåtne med Lån
på kort betalningstid, och lyckligtvis är förhållandet inom detta Län sådant,
att dess allmoge är i Privat-Banken skuldsatt för en, relativt till
folkmängden ringa Summa.
Ett Brandstods-Bolag till försäkring af hus och Lösören å landet
föreslogs af Läns-Styrelsen år 1887 och antogs utaf ungefärligen en tredjedel
af Länet, som derigenom endlledigades från de gamla, merendels
ändamålslösa Brandstods-föreningarne Socknevis. Eders Kongl. Maj:t har
i JNTåder fastställt det nya Bolagets reglemente och den i4:de nästkommande
Mars vidtager Bolagets verksamhet och förbindelse alt ersätta timade
Brandskador. Bolaget har icke någon Gassa , utan sammanskjuter vid hvarje
Brandskada den belöpande ersättningen i mohn af hvarje Bolagsmans
hus- och Lösöre-värde. Härigenom får den Brandlidande full och snar
ersättning och de icke sällsamma Brandstods-lvisterne komma hädanefter
att upphöra, så vidt det nya Bolagets verksamhet sig sträcker. Det är
lill förmodande att den större delen af Länet, som afsagt sig inträde i
Bolaget, skall, på sätt Reglementet medgifver, småningom sluta sig till
21
detsamma och hela Länet slutligen komma i åtnjutande af de välgörande
resullater, sorn med inrättningen afses.
Polisen i Länet handhafves nu som tillförene. För att lätta handhafvandet
i de delar deraf, som angå skjutsväsendet, samt underhållet af
vägar oell broar, har jag uppgjort, låtit trycka och utgå ett sammandrag
af alla allmänna Författningar och särskilda föreskrifter, som angå desse
angelägne delar af ordningsmålen, hvilkas framgång mest bero på Länsmännen
på sätt i sista Femårs-Berättelsen är anmärkt, men hvilkas aflöning,
relativt till deras vigtiga befallning, är så under all jemförelse
knapp och otillräcklig, alt ynglingar med uppfostran och ambition icke
kunna förmås ingå i en Corps, der nu mera all utsigt till befordran är
stängd, derigenom att ingen Länsman, i brist af tagen Kaineral-Examen,
kan föreslås till Kronofogde, då likväl Länsmans-Corpsen borde vara ea
Plant-Skola, der subjecler till Kronofogdar alltid vore alt finna.
Skiftes-Verket i Länet fortgår ulan afbrott och sedan den vid förra
Femårs Berättelsen gällande Landtmäleri-Taxa blifvit jemkad och nedsatt,
har kostnaden i och för egoskiften blifvit måttlig och dräglig,
Uppbörds-verket utmärker sig ännu, såsom i många år tillförene, med
nitiske Uppbördsman och redogörare, hvilka anse för sin heder att årligen
aflemna redogörelsen, så vidt på dem ankommer, restfri.
Statsbidragen, ehuru mångå och stora, utgå ock derföre å bestämda
tider, dock icke utan ansträngning å Folkets sida att bibehålla vanan att
göra räll. för sig och å Uppbördsmännens att inom den i Maj incassera
thy oaktadt uppkommande restantier. Panlauctioner för Krono-räntor hafva
likväl hittills sällan ägt rum. Hädanefter synes dock uppbörds-verkels
ordentlighet svårligen kunna bibehållas. Den Samhället öfver hufvudet
växande Folkmassa, som från Backstugor och usla Torpnästen befolkar
fängelser, hospitaler och armhus och kostar så stora uppoffringar för Staten
och communerne af penningar, samt Embels-verken af mödosamma
och liden upptagande functioner, skall, till råga på allt detta onda, äfven
förhindra Drätsel-Verkets rediga gång, så vida nämligen denna folkmassa
måste ovilkorligen skattskrifvas och debiteras utan afseende på de fleste
individernes utblottade tillstånd. Följden af sådan Skattskrifning är eftertänklig,
ty för afkortningen fordras luseiidelals resor årligen lill de
fattigas kojor för alt samla bevis på deras elände, en insamling sorn icke
gagnar Slaten, men upptager Tjenstemännens tid onyttigt, samt bringar
Stats-Machinens gång i olag och uppbörds-verket i oreda
-
33
Bevillningen, som är eli ovillkorlig penningeskalt och icke får såsom
grundräntan utgöras i persedlar, fortfar att, såsom i förra Femårs-Berältelsen
är nämndt , utgöra föremål för mången skattskyldigs mer eller
mindre grundade klander och missnöje; ty äfven sisla Bevillnings-Förordningen
anser man egentligen hafva uppsökt jorden och Embetsmanna-lönerne,
men icke den rörlige förmögenheten i Släderne, öfverflödet och
lyxen, hvilka egentligen herrska der. Det förr anmärkte missförhållandet
imellan Landets och Städernes Statsbidrag anses i allmänhet fortfara.
Hvad i sista Femårs-Berättelsen är anfördt, dels om kostnaden för
rustning och rotering, som utgör jordbrukarens svåraste onus, samt dernäst
Prästerskapets och Kyrkobetjeningens underhåll och dels hvad angår
diverse afgifter, onera oell allmänna Besvär, åberopas nu j'tterligare,
emedan uti desse omständigheter icke företer sig någon sådan förändring,
som kan blifva föremål för särskild reflexion eller framställning, hvarför
ock förra slutomdömet gäller, aLt alla Slats-bidrngens sammanräknade stora
Total-Summa må mindre förskräcka, enär deri lill slut ingå prestationer
in natura, såsom väghållning, skjuts, Fattig-Försörjning, Allmänna
Byggnader, med flere artiklar der Folkets arbetskraft blifvit värderad i
penningar.
Tillåtne krogar på Landsbyggden finnas nu .mera blott två i hela
Länet, men Srnygkrogar, så i Städerne som på landet, öfverklagas mycket.
Svårigheten att dem utrota ligger lill någon del i Lagstiftningen,
som icke medgifver köpare att vittna i Brännvins-minuteringsmål och
tillåter Krögare att med Civil-arrest försona de böter, han icke mäglar
betala.
Länets Hushållningssällskap har, på undertecknad Ordförandes
uppmaning, ökat sin verksamhet. Del börjar att åter utgifva läsvärda
skrifter, sedan deri bildat sig elt så kalladt Redaclions-utskott, som åtagit
sig skrifternes urval och uppställning, men knappheten af Sällskapets
pekuniäre tillgångar skall länge motverka dess bemödanden, sedan Cassan
blifvit medtagen lill återuppförande af det Djurhikare-Boställe med sjukstall
och smedja, som afbrann vid den eldsvåda, hvilken år i835 härjade
den så kallade förborgen härvid Staden, men också befinna sig desse hus,
nu uppförde af kalkbruk i bästa skick, till ett värde af omkring 5,ooo
R:dr Banco.
6:0 Städer.
Jönköping; Angående Stadens läge och Historik åberopas underdånigsl
sista Femårs-Berättelsen. Stadens Folkmängd, som då utgjorde 4^77
personer, utgör nu 4,i64 oc^ ^lär således ökat sig med 87. Under de
sist förflutna fem åren, har mortaliteten varit rådande öfver nativiteten,
ty här förekomma 361 flere döda än födda, bland hvilka sednare räknas
i 13 oäkta harn. Antalet af inflyttade uppgifves till 44^ personer. Morlalitelens
tillväxt, så väl som inflyllningarne under sednaste quinquennium,
härleda sig begge förnämligast från 1834 ^rs Kolera-farsot, sorn.
lade en slör del af den arbetande classen i grafven, hvarefter samma
elass likväl så hastigt förstärktes af inflyttningar från landet, alt inom tre
månader icke förmärktes någon folkbrist i Stadens arbetsstyrka. I en
föregående artikel 0111 hälsovården, är uppgjord en kort historia om Koleran,
sorn egentligen angår Jönköpings Stad, emedan farsoten på landsKyggden
var ulan betydenhet.
Stadens undervisnings- och bildnings-anstalter äro desamme, som uti
sista Femårs-Berältelsen omnämnas, utom det alt en Flick-Schola tillkommit,
der omkring 3o af arbels-elassens döttrar, till större delen ulan afgift,
undervisas i christendom och handaslöjder. Jemväl har uppkommit ett
Privat Mililär-Instilut, der ungefär femtio Militär-EIever undervisas i de
för Officers-Examen erforderlige vetenskaper, och sådane examina hållas
här årligen under inseende af vederbörande General-Befälhafvare, i hvars
frånvaro Inspeclionen öfver Institutet blifvit General-Adjutanten Bergenstråhle
i Nåder anförtrodd. Institutet begagnas af Elever från aflägsnare
orter och synes hafva vunnit förtroende.
Folklynnet i Staden kan i allmänhet anses för godt och sedligt.
Blott en person har under de sistförflutne fem åren varit under tilltal
för lifssak, nämligen stöld vid eldsvåda. Han dömdes till döden, men
benådades af Eders Kongl. Maj:t med två års Fästningsarbete.
De två sisla åren hafva val flere brott mot eganderätlen blifvit åtalade,
än den näslförutgångne tiden, men större delen har bestått i snatteri, och
de ökade åtalen tiljskrifvas en mera nitisk åklagare. Stadens Styrelse
anser dryckenskaps-lasten de sednare åren hafva aftagit,och den tillskrifver
med rälla härvarande Nyklerhels-förening, att drinkaren nu mera
åtminstone blyges för sin last. Här finnas ock många Patriotiske och för
rnensklighetens väl nitälskande män, hvilka aflaggt bruket af brännvin,
och dessa exempel, jemte nyssnämde Förenings flere vackra skrifter, hafva
dragit ål sig den allmänna uppmärksamheten i den mohn, alt denna
Samhällets stora angelägenhet verkligen tyckes gå framåt. Fastän passion
och vana qvarhålla de fleste gamle under sitt välde, vill dock moralisten
hoppas på ett uppväxande slägte, att det skall motstå en frestelse, hvil
-
a 4
ken så många gudfruklige, upphöjde och högaktade män i slutade större
och mindre Föreningar föresatt sig alt motverka.
Stadens hufvudnäringar fortfara att vara minuthandel och handtverk.
Antalet af Kram- och Speceri-handlande är i5, med 16 handelsbetjenter,
i Galanteri handlande, samt n Hökeri-handlande med 7 beljeuler. Dessas
sammanräknade Bevillnings-summa utgjorde förlidet år 585 R:dr.
I sista Femårs-Berättelsen omtalades den fördelaktiga rörelse, som
Snus-Fabricationen här utöfvar. Den fortfar med lika liflighet, och jag
instämmer med Stadens Magistrat i det yttrande, att efter aila anledningar
är handelsrörelsen härstädes i tilltagande och skall än vidare ökas, i
den mohn erforderlige Förlags-Capitaler rned kloka beräkningar och tillbörlig
verksamhet förenas.
Handtverkerierna bedrifvas af 106 Skråmästare med 98 Gesäller
och 126 Lärlingar. Under Hall-Rätt lyda 3 Färgare, 2 Spegel-Fabrikörer
och 2 Urmakare med 10 Gesäller och i3 Lärlingar. Antalet af Apothekare,
Bagare, Bryggare, Källarmästare, Spisqvarters-idkare, Slagtare och
Sockerbagare utgör i5, med ett lika antal arbetare.
Alla desse handtverkares och näringsidkares bevillning uppgick förlidet
år till 1,040 R:dr Brno.
Handtverks-Corpsens oeconomiska tillstånd sedan sista Femårs-Berättelsen
anses vara stationärt. Begäret efter oafhängighet lockar Gesällen
till mästerskap innan han ännu förstår ordna sina angelägenheter, eller
förmått skaffa sig förlag. Han saknar ock merendels den konstfärdighet
och techniska skicklighet, som är nödig att tillfredsställa consumenters
anspråk, och handtverkstillverkningarne i en småstad uthärda sällan
jemförelsen med hvad större städer eller utländska produkter, ofta till
lika pris erbjuda — och desse omständigheter anse vederbörande här i
Staden utgöra hinder för handtverkeriernes tillväxt och deras idkares
förkofran. Här måste dock tilläggas att undantagen icke äro få, ty i
Jönköping finnas till exempel Färgare, Garfvare, Hattmakare, Guldsmeder,
Bokbindare, Snörmakare, m. fl., hvilkas rörelse är ganska betydlig och
hvilkas välstånd, alt döma från yttre förhållanden, icke må anses tvifvelaktigt.
Sjöfarten på Wettern och derifrån genom Götha Kanal ut i håfven
är lättad och tryggad genom den i sista Femårs-Berättelsen omnämde,nu
mera fullbordade Bro- och Hamnbyggnaden. Desse byggnader hafva kostat
49>837 R:dr B:co, hvartill Stadens Borgerskap bidragit med 12,000 R:dr
och
25
och det öfriga liar utgått af Stats-Verket. Stadens bidrag är dock icke
egentligen annat än ett Förskott, som på framliden ersättes af Hamriinkomsterne,
deraf likväl främst skall gäldas ett af Stor-Amirals-Embetets
3:e Afdelning lemnadt lån å 4i°°° R:dr. Att Trafiken är tämraeligen
liflig, kan slutas deraf att Hamn-inkomsterne efter den nu i 2 år tillämpade
Taxan uppgått till circa 3,5oo Ridr Bico årligen.
Stadens urgamla Stapelstads-rält, hvilken från urminnes lider varit
obegagnad, är nu mera icke utan betydenhet, ty sedan Götha Kanal blif
vit
öppnad och Hamnbyggnaden fullbordad, afsätlas varor directe på utländsk
ort nästan årligen; men denna export-rörelse måste dock vara ringa,
så länge ingen Handlande på stället äger eget fartyg. Endast två af
dem hafva anparter i mindre Galeaser och Jakter. Ett Bolag äger dock
ett Ång-Fartyg med namnet Commendeur-Captenen, som förliden sommar
började och in på sena hösten fortsatte resor lill och ifrån Stockholm
med sådant tillopp af både passagerare och fragtgods att hvarken de förre
eller det sednare alkid kunde rymmas. Man anser ännu ett sådant Fartyg
behöfligt för trafiken på hufvudstaden, men ovisst är dock om två sådane
kunna jemt sysselsättas.
Stadens inkomster uppgå vanligen lill något öfver 6,000, men utgif
terne
deremot lill nära 7,000 R:dr Banco årligen , och bristen måste Sta
dens
innevånare fylla efter af dem sjelfve fastställde beskatlnings-grunder.
För betäckande af kostnader, i anledning af Kolera-Farsoten år
i834» erhöll Staden af Stats-Verket 2:ne lån, ett större å 10,000 och ett
mindre å 3,ooo R:dr Banco, hvilka begge till de belopp, som ännu återstå
skola vid detta års slut lill fullo liqvideras.
År 1835 inträffade å den bäst bebyggda delen af Förborgen eller
Westra Förstaden en svår eldsvåda, som odelade större delen af nämnde
Förstad, i anledning hvaraf ny Tomt-reglering blef nödig, dervid jemväl
föreslogs och af Eders Kongl. Majit i nåder anbefalldes, att alla de å
Kronans grund uppförde hus skulle, till vinnande af sundhet och prydlighet,
derifrån under loppet af tre år, eller före April 1839 bortflyttas. För
delta ändamål har Staden ej blott åt busegarne å Kronans grund upplåtit
under ägande rätt nödige Tomter, fem år befriade från ulskylder, utan
jämväl såsom bidrag lill flyttningskostnaden, skänkt 2,000 Ridr; Varande
i sistnämnde afseende 6,000 R:dr af Eders Kongl. Majit i nåder anordnade
alt af allmänna medel utgå. De ulftyttnings-skyldige visade sig i början
ganska missnöjde och obelåtne. Också besvärade de Eders Kongl. Majit
med underdånig Suplik om ändring i beslutet, eller anstånd med flyltninFemfirsberåttelre
för Jonköpings Lån. 4
a6
gen. Den blef efter mitt hörande afslagen och genast företog raan utflyttningen
med sådan vilja och kraft att den nu är nära fullbordad och
missnöjet har förvandlat sig till en allmän belåtenhet, som ock icke kunde
uteblifva, då man fann sig från usla hopträngda kojor förflyttad till trefliga,
på öppen och fri plats uppförda snygga Bostäder. Staden har emellertid
för delta och andra allmänna åligganden, hvaribland må räknas en ny
organisation af skjutsväsendet, som blifvit öfverlemnadt till ett Bolag på
10 år, hvilket inom den nya Förstadens local uppfört nödige byggnader,
der 4° å 5° hästar och io å 12 drängar dageligen underhållas, gjort
betydliga uppoffringar för det allmänna bästa, och villigt mott Länsstyrelsen
i dess bemödanden, att befrämja allt godt och nyttigt inom ett
af natur och läge gynnadt Samhälle.
Sjukvården i Staden besörjes af Stads-Läkaren, som åtnjuter årlig lön
166 R:dr Zi sk. B:co. Utom de i sista Femårs-Berätlelsen omförmälde
Sjukvårds inrättningar, har, sedan den tiden ett Badhus blifvit anlagdt
vid Munksjön, hvilket, alla årstider begagneligt, mycket bidrager att underhålla
Sundhets-Polisen.
Stadens Fattigförsörjning har, sedan sista Femårs-Berättelsen afgafs,
undergått en väsendlligare reorganisation och förändring än något af de
ämnen, som enligt föreskrift äro föremål för denna Berättelse. Jag har i
mitt förlidet år afgifna underdåniga utlåtande om Fattigvården i Länet,
genom anstäld jemförelse, visat den nu i Staden etablerade Fattigvårdens
stora företräde framför den föregående och åberopar nu hvad då anfördes,
så mycket säkrare, som erfarenheten än ytterligare styrkt sanningen
häraf.
De oeconomiske och moraliske fördelar, som denna Fattig vårds-reform
tillshyndat detta Samhälle och den väckelse och föresyn i denna väg,som
densamma lemnat andre communer, förtjena att särskildt lofordas. Stiftets
Biskop, en stor kännare af Fattig vårds-väsendet , gjorde sig på stället
underrättad om denna Stiftelse i dess böljan, och förklarade offentligen
vid Prestmötet i Wexiö i836 "att inrättningen lofvade det bästa och vore
i flere afseenden normal.” Det är glädjande, alt, på grund af erfarenhet
nu kunna intyga, att Inrättningen fullkomligen hållit hvad den lofvat,
äfvensom det gör denna nya Stiftelse heder, alt under nära fyra år, sorn
den exsisterat, ingen enda belägenhet eller något förhållande förekommit
vid verkställigheten, för hvilka säker vägledning och bestämde föreskrifter
icke igenfunnits i det föreslagne af Eders Kongl. Maj:st fastställde Reglementet,
i hvilket ock derföre ingen anledning till någon förändring eller
27
förbättring förekommit, förr än i desse dagar, då Stadens bägge Kyrkoherdar
och Borgmästaren, som i kraft af sine Embeten äro sjelfskrifne
Ordförander i Directionen, förklarat sig icke vidare medhinna delta best
yr.
Hufvudgrund-satserne i denna Inrättning äro; att fattigdomen bör
förekotnmas och hindras jemte det den verkligt behöfvande under stödjes
och att allt understöd bör i mohn af under stö ds-tagar nes förmåga
genom arbete ersättas. Dessa grundsatser tillämpas i verkställigheten på
det sätt, att barn, som sakna ali föräldra-vård, få föda, kläder, undervisning
i chrislendom och nyttige handaslöjder, hälst på landsbygden.
De åter, som hafva någon, men otillräcklig vård, undfå behöfligt understöd
jemte tillfälle lill undervisning i läsning uti Inrättningens Skolor och
i handaslöjder i Arbets-huset eller Flick skolan.
Utgående från den synpunkt, alt all Fattigförsörjning bör i vården
om det uppväxande slagtet hafva sitt förnämsta syftemål och största omfång
och att dess bildning lill sann christendom är säkraste värnet mot
passionen, lasterna och brotten, samt dessas följeslagare nöd och armod,
sökte Stiftarne af denna Inrättning genast i dess början, alt genom anställande
af en Stads-Katheket bereda ungdomen tillfälle att ifrån utgången
ur Skolorne, intill confirmationstiden, underhålla och förkofra den Religionskunskap
som förut blifvit inhemtad. För den goda sakens skull vore
det högeligen att önska, att den då sökte tjensteårsberäkningen för en
härtill utsedd Prestman, måtte snart i nåder bifallas.
Äldre personer med arbetsförmåga understödjas genom arbetstillfällen
i den med Inrättningen förenade arbetsanstalt, eller hemma i sine boningar
eller bos andre Stadens innevånare, och följden har visat sanningen
af Skaldens ord; ”Deri arbet ger, ger också bröd.” De mindre arbetsföres
arbetsförtjenst ökas indirect derigenom, att de få hämta mat för lågt pris
från Inrättningens kök, en förmån, som tillfälligtvis behöfvande äfven få
begagna. Det penningeunderstöd af circa 3oo R:dr B:co, som förut årligen
utgick till 5o å 60 understödstagare, indrogs vid reorganisalionen på en
gång med den anmärkningsvärda påföljd att icke öfver r å 2 af denna
personal öfvergått till den reformerade Fattigvården. Understöd i penningar
lemnäs nu aldrig till annat än lill tjenlig sjukfödas anskaffande.
Orkeslöse, ålderstigne, bräcklige och lytte personer härbergeras och
födas i försörjningshuset, der de sysselsättas efter förmåga.
I sin religieusa tendens och uti Eders Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse
af Styrelsens förslag att hvarje inom Samhället bettlande person är
28
genast hemfallen lill arbetshuset och alt det understöd som erhålles, skall
med arbete ersättas, samt att de fattighjon, som både klädas och födas
af Inrättningen, stå lill dess styrelse i samma förhållande, som tjenstehjon
till husbonde, har denna inrättning det fastaste stödet för sitt bestånd
och hufvudsakliga styrkan i sin veiksamhet.
Inrättningen styres af en Direclion beslående af Stadens begge
Kyrkoherdar och Borgmästare, i kraft af sina Embeten, samt 6 andre
Ledamöter, som årligen vid Yallborgsmässo Sockneslämma inväljas.
Under de Irenne räkenskapsår, som Stadens Fattigförsörjningsanstalt
blifvit förvaltad enligt denna reorganiserade princip, har en bespard
behållning vunnits af icke mindre än 6,3o3 R:dr I3:co. Nära sjetledelen
af denna summa har tillkommit genom Fattighjonens arbetsförtjenster,
hvilkas belopp genom en af detta årets Direclion vidtagen noggrannare
tillämpning af reglementets föreskrift, uppgått till mer än dubbelt mot
förut, ehuru hjonen för egen räkning under detsamma för öfverarbete
haft en behållning af omkring Tio R:dr B:co i månaden.
Att en så betydlig behållning kunnat vinnas på så kort tid, är så
mycket mer talande till närvarande administrations fördel, som årlige
iukomslerne förut ofta icke förslogo, ulan sjelfva Capilal-fonden måste
tillgripas och Slolts-församlingens alla fattighjon utöfver de vanliga äfven
blifvit öfvertagne och försörjde, äfvensom de i Koleran utdöde för det
mesta blifvit ersatte med utfattige hushåll från landet och mer än dubbelt
antal värnlöse barn genom samma sjukdom föllo inrättningen till last.
Utgifterne till Lärare, Betjening och Scbolas-anstalter hafva äfven sedan
blifvit ökade med mer än 5oo R:dr B:co årligen, likasom Fattighjonens
kost med elt mål mer om dagen och deras äckliga klädespaltor hafva
blifvit utbytte mot snygg och passande beklädnad.
Sanningen och erkänslan bjuda dock icke lemna oanmärkt, alt
Fattigvårds-stjuelsen något mer än Ivänne år af samma lid dragit ränta
af ii,65o R:dr, hvarmed gamla Fonden ökades efter Koleratiden genom
gåfvor, dels från Eders Kongl. Maj:ls Höga Gemål, Hennes Majit Drott
ningen, dels från andra ädle gifvare; Del har dock genom Calcul, bifogad
sista års räkenskaperne, blifvit visadt, att revenuen af denna nya
Fond så mycket mindre verkat det i financielt afseende fördelaktiga
resultatet, som del slyrkes: ”alt de gamla årliga fattigmedlen, äfven under
då varande dyra år, genom följden af det system, som 1834 etablerades,
icke allenast varit ti 1 i räck lige alt beLäcka alla förutvarande utgifter, utan
äfven de många, som genom samma reorganisation tillkommit och till och
med derutöfver lemnat behållning af 436 R:dr 20 sk. 3 ist. B.co.”
I sådant förhållande och då alla tiders erfarenhet, i håga om Fatligbidrag
besannat, alt, ”Ju mer du ger, ju mer begärs det, liksom en
valtensiglig, ju iner han dricker, törstar desto mer,” har ock sista rakenskaps-Revisionen
föreslagit, att största delen af directa årliga fattigskaILen,.
12 å i,3oo R:dr bör genast indragas af skäl, som ingen kännare af fatligförsörjningsväsendet
lärer motsäga, att nämligen Fatligfondernes förökning
utöfver verkliga behofvet är icke allenast onödig, utan positivt skadlig,
sålunda alt den lägre demoraliserade folkclassen, med hoppfulla blickar
på de rika tillgångarne, afledes från bemödandet till sjelfförsörjning och
öfverlemna!- sig sorglöst åt lättja och sedeslöshet, öfvertygad all i beli o fvets
stund kunna påräkna nödigt understöd af Fattigvården. I stället alt
fattigförsörjningen skulle rälla sig efter behofvet, rättar sig således behofvet
efter fattigförsörjningen och de hjelpsökandes antal ökas utan alt de
Fattiges minskas. England, med sina omätliga fattig-fonder, har i långliga
lider haft en sorglig erfarenhet af denna sanning. Men utrikes exempel
äro öfverflödiga. Vi ega inom Länet 2:ne Socknar, som hafva särskilde
rike donationer lill sine fattige och just i desse är, som i i833 års
Berättelse redan anmärktes, antalet af fattighjon bedröfligt större än i
någon annan Socken, med samma folknummer.
Förra årets räkenskaper utvisa, alt den personal, som af Inrättningen
åtnjutit dels fullkomlig försörjning under hela året, dels mer och
mindre understöd, dels undervisning och uppfostran, då utgjorde sammanräknadl
med personalen af Inrättningens Lärare och betjening 383
och all kostnaden för hvarje individ har för året uppgått lill Sex R:dr
24 sk., samt alt öfverhufvud en person, som begagnat Växel- och Söndags-skolorne
koslal En lhdr 16 sk. och en i Flickskolan undervisad flicka
Sju R:dr 36 sk., samt underhållet och uppfostran för ett barn i4 R:dr
24 sk. årligen och kostnaden för sjelfva kosten 3 mål om dagen lill en
person har blott uppgått till 2i;dels skilling eller 17 R:dr 24 sk. föråret,
oagladt kosthållet är så ymnigt, att en hög Embetsman, som noga är
bevandrad i hela Landels fattigvård, vid undersökningen deraf förklarade
densamma böra nedsättas, för att icke blifva en låckmat för obehörige
hjelpsökande.
Slörre än desse oeconomiske äro dock de moraliske fördelande, som
af falligföisörjningens förändrade administration tillfallit detta Samhälle.
De osedlige, okynnige och laslfulle tiggarhopar, som fordom kringslrökc
galorne och belägrade husen, äro nu arbetsamme, sediga, stilla och lugne.
Stadens fattighus, förut eli vämjeligt näste för osnygghet, lättja och
3o
liderlighet, är nu en snygg och treflig boning, der hvar och en sin syssla
skoter, •— flere i vanart och lättja djupt sjunkne hafva, förbättrade lill
seder och till sjelfförsörjning skicklige, lemnat Inrättningen och åter blifvit
nyltige, verksamme och sjelfständige Samhälls-medlemmar; fattiga
värnlösa barn uppfostras till christeliga, goda och nyttiga Samhälls-menniskor;
och är Stadens fattigförsörjning sålunda förvandlad till en arbets-,
sedeförädlings- och uppfostrings-anstalt.
Jemte denna allmänna underslöds-anslalt finnes bär äfven en from
Stiftelse under namn af Borgare-Cassa, utgörande en af Borgerskapet genom
frivilliga gåfvor och enskildta bidrag insamlad fond af circa R:dr
B.co 7000, hvars ränta halfårs vis utdelas lill ålderstegne, af sig komne
Borgare, samt deras Enkor och Barn. En välgörande medborgarinna har
äfven upplåtit ett hus med flere rum till kostnadsfri bostad åt behöfvande
Enkor och barn efter afledne Civile Embets- och Tjenstemän. Samma
person har äfven nyligen skänkt ett betydligt Capital för inrättandet
afen anstalt till vård om fattige föräldrars små barn, under det föräldrarne
äro sysselsatte med arbete utom hus. Inom Götha Hof-Ilätt insamlas
och utdelas årligen bidrag till Enkor och barn efter detta Embetsverks
afledne Tjenstemän. Från härvarande Frimurare-Samfund utlemnas jemväl
årligen något understöd till de fattigas hjelp.
Det är således icke illa sörjdt för detta Samhälles behöfvande medlemmar.
Och så framt den allmänna fattig-försörjningen vårdas med
samma nit oell urskiljning och styres med lika drift och verksamhet,
som hittills, är det att hoppas, att än ymnigare och mognare frukter
skola deraf i framtiden skördas och alt af Samhällets vanlottade, förvillade
och ofta vanartiga medlemmar, skall uppstå ett slägte, som gemensamt
med lyckligare lottade och bättre underviste, hysa varm kärlek för
Konung och Fosterland, helgd för Lagarna, aktning för andras rätt,
samt lugn och fridsamhet i lynne och handlingssätt.
Det må här icke förtigas att hela denna omskapning af fattigvården
må egentligen tillskrifvas en enda nitisk och verksam man, ProvincialLäkaren,
Professoren och Riddaren af Eders Kongl. Maj:ts Wasa-Orden,
F. Eneroth, sorn studerat sig in i detta invecklade administrations-ärende.
Sedan lian i egenskap af Läkare gjort de störste ansträngningar under Kolerafarsoten
och för den lidande menskligheien offrat sina krafter och vågat
sitt lif både före och efter det lian sjelf af sjukdomen nedlades, åtog han
sig sjelfmant den genom nämnde farsot mycket försvårade fattig-vårdens
3i
reorganisation. Genom sina Läkare-relationer i de mest bemedlade och
ansedde hus, beredde han frivilliga sammanskott lill Fallig-Cassans förstärkning,
med den framgång alt desse, jemte en gåfva af Hennes Maj:t
Drottningen och den betydliga summa Professorn sjelf tilläde, nu mera
försäkra Fattigvården om en icke blott nödig, ulan, såsom ofvan är visadt,
öfverflödig tillgång för sina behofver. Derföre förklarade ock Eders
Kongl. Maj:t i nåder, vid det nya fattigvårds-Reglementets fastställande,
”att Professor Eneroth, med afseende på dess utmärkta förljenster om
fattigvården i Jönköping, skulle vara Ordförande i Dess Direclion, så
länge han fortfor att vara ledamot deraf,” men omständigheterne hafva
icke velat medgifva Professorn att begagna detta företräde, utan föranlåtit
honom alt lemna sin befattning i en Styrelse, hvars detailler lian
uttänkt och ordnat och som, så länge hon strängt följer de anvisningar
grundläggaren antydde för de dagliga bestyren, otvifvelakligt skall fortfara
alt inom delta Samhälle utöfva en välgörande verkan.
I Eksjö: Om denna lilla stad innehåller sista Femårs-Berättelsen
flere tillfredsställande upplysningar. De gälla ännu och åberopas underdånigst.
Dess folkmängd har ökat sig från 1,507 l'^ I^9I personer, deraf
mankön 837 och qvinnkön 854- Borgerskapet består af 6 Handlande och
78 Handtverkare. Tre Fabrikörer finnas, två för Snustillverkning och en
för vaxljus. Å Stadens svaga jord verkställas årligen betydlige odlingar.
En större del af sladsjorden är anslagen att uppehålla skjutsen, hvilken
beskrifves vara så betungande, alt mången Borgare för kostnaden derå
gått under. Tillförseln af säd, Victualier och Bränsle svarar fullt mot
behofvet. Folkbildningen besörjes i vanlig Lärdoms-Schola, försedd med
Rector och Collega. Jemväl finnes en Lancaster-Schola, der 11 1 barn i
år njutit undervisning. Läkarevården är tillräcklig, ty i Staden bo utom
Provincial-Läkaren, två Regements-Läkare, jemte en år i836 anlagen
särskild Stads-Läkare med en årlig lön af 133 R:dr j6 sk. B:co. Äfven
bär har man börjat omskapa Fattigvården och dermed förenat anstalter
till sysselsättning och arbete för de fattige.
Fatlig-Cassan uppgår till 8,760 R:dr B:co och utgifterne för året äro
i och för fattigförsörjningen omkring i,3oo R:dr B:co. Ett nytt Reglemente
för fattigförsörjningen är upprättadt och man motser välgörande
följder af de beslutade reformerne i fattigstyrelsen. Stadens inkomster,,
bestående i tionde och arrende af jorden och en qvarnlägenhet, tomtören
och ägopenningar m. m. uppgå till 91 5 R:dr B:co.
3a
Grenna: Denna nära vid Wettern, gent emot den läcka Wisingsö,
i en ljuflig nejd belägna stad, är en bland de ringaste af Rikets städer.
Dess utseende liknar mer en stor skön Kyrkoby än en Stad. — Men den
mäglige Riks-Drotsen Grefve Per Brahe ville äfven äga en stad inom sitt
stora vackra Grefskap. Han byggde derföre Grenna och Konung Carl XI
förunnade Kongl, privilegier åt den Grefliga staden, hvilken efter Maecenatens
frånfälle och Grefskapets reduction icke ville komma rätt fort såsom
Stad, hvars fleste innevånare sysselsätta sig med jordbruk och Trädgårdsskötsel.
I välment enfald ville man nyligen göra localen mera Stadslik,
derigenom att man beröfvade den sin största prydnad: man borthögg
nämligen de blomstrande kjersbärslundar, som förr beskuggade stadens enda
reeia gata. Klimatet är här så godt och hälsosamt, att Tideböckerne icke
vela att omtala någon farsot, och då Koleran år i834 dödade en stor
del af Jönköpings folkmängd, sjuknade ingen enda menniska i det blott
fyra mil derifrån belägna Grenna.
Stadens folkmängd utgör 654 personer, hvaraf mantalsskrifne i58
mankön och 229 qvinnkön. Här finnas 3 Kram- och Speceri-IIandlande,
5 Carduansmakare och Garfvare, 2 Gördelmakare, 2 Kopparslagare, 3
Hattmakare, 2 Målare, 1 Urmakare, 2 Färgare, 3 Skomakare, a Skräddare
o. s. v. Någre, fast få af Borgerskapet äro, hvad man kallar,
välmående, och en af de tre Köpmännen anses för rik. Här, som i alla
småstäder, tillskrifver man Borgerskapets obestånd åt lättheten att vinna
burskap, som lockar Handelsbeljenter och Gesäller in i Näringarne ulan
stadga och förlag, hvarpå merendels följa giftermål med obemedlade flickor
och dernäst infinner sig fattigdomen, såsom en oafvislig följeslagare
genom lifvet. Likväl synes äfven här handeln och handlverkeriei ne i
sednare åren hafva vunnit någon förkofran, hvartill i sin mohn bidragit
inrättningen af Torgdagar, dertill mest medverkat Arrendatorn af Wästanå
nära Staden belägna Fideicommiss-egendom, som började att å de
af Magistraten kungjorde Torgdagar i Grenna afsätta godsets producter,
och innan kort var Torgrörelsen liflig och Grenna flitigt besökt äfven
af allmogen från den angränsande delen af Östergöthland. Denna såmedelst
uppkomna Torghandel, bereder nu Borgerskapet samt de lill Staden
inflyttade Herrskaps-familler en lätt tillgång att finna sine förnödenheter.
Också har man bemödat sig att bringa det rymliga och grönskande,
men för öfrigt obeqväma, sluttande och vattensjuka Torget i ändamåls
-
33
målsenligt skick medelst anbringande af underjordiska valtentrummor,
planering, fyllning och stensättning, der ytan varit hålig och sank.
Genom bidrag, äfven från den omkringliggande landsorten, har man
börjat hygga en hamn eller brygga i Wettern vid Stadens strand, på det
skepp och farkoster af större drägtighet der måtte kunna lägga till och
aflasta, i stället att såsom hittills, på små farkoster transportera varor i
land från större båtar, som icke kunnat gå intill stranden. Hågen att
bygga stora hus i små Städer visar sig äfven i denna lilla Stad, vid hvars
storgata de sednare åren blifvit upprest ett trädhus i så stor dimension
och med så många architechtoniska försök att dess like förgäfves sökes i
land^rternes större Städer.
Om Stadens inkomster, Administrations-kostnader, fattigvård och
sjukskötsel, åberopas underdånigst sista Femårs-Berätlelsen.
Lagsökningarne vid Läns-Styrelsen hafva under de sista fern åren
icke till eller aftagit i någon märkbar mohn:
År 1834 gjordes anhängiga 2,i65 Lagsökningsmål.
— i835 „ „ 2,529 ®:o
— i836 „ „ 2,517 D:o
— 1837 „ „ 2,654 D:o
— i838 „ ,, 2,938 D:o
Man liar underrättat sig om förhållandet härmed i någre af de
nästgränsande Länen, och funnit att Lagsökningars nummertal i de fleste
är större än här, och i Elfsborgs Län ända lill 100 procent och deröfver,
samt i andre Län, jemförlige med eller mindre än Jönköpings, 5o
å 75 procent.
Vid Lands-Cancelliet hafva innevarande år varit handlagde 7,487
och vid Lands-Contoret - - - - - - - 3,137
Tillsammans 10,624
särskildta mål och ärenden, för hvilkas behöriga handläggning aibets-personalen
är alltför inskränkt, särdeles å förra stället, der, lill Lands-Secreterarens
biträde, Staten består blott en Skrifvare med omkring 80 å
90 R:drs lön. Behof utaf en Läns-Notarie är ofta framstäldt och motiveradt,
men ulan någon följd hittills. Sådant förhållandet nu är, måFemFtrsberättdse
för jönköpings Län. 5
34
ste göromålen så nära ligga neder under Lands-Secreterarens frånvaro
på Embelsresor med Landshöfdingen, eller då han af sjukdom, jäf eller
förfall är från deni afstängd. Då Staten länge hestått en Läns-Bokhållare
vid Lands-Contoret, synes den nu icke längre höra låta uteblifva en
Läns-Notarius vid Lands-Cancelliet, der göromålen äro mera trägna och
mångfaldiga än på förra stället.
Man har i det föregående något nämnt om Länsmännen : desse missaktade
och dock så oumbärlige Statstjenare, fortfara att med skäl beklaga
sig öfver deras svaga aflöning. Allmogen är nu mera för upplyst att försörja
dem, och försöken, om de någon gång vågas, att på så sätt vinna
bergning, straffas som sig bör, hårdeliga af Lagen.
Då 1833 års mera omständliga Femårs-Berältelse jern fores med denna
mera sammandragne, uppkomma nära nog den förras resultater, nemi.:
Alt Jönköpings Läns allmänna beskaffenhet till jordytan är mager,
stenbunden och mindre fruktbar:
Att Wista Härad och en del af Norra Wedbo Härad göra härifrån
undanlag:
Att de fleste af de fordna Herregodsen icke äro mera till såsom sådane;
blått några få finnas ännu qvar såsom gods, nemligen Lyckås, Gripenberg,
Ramsjöholm, Bordsjö, Calhrinosholm, Nydahla, Hok, Trollebo,
Salshult, Östanå och Ulfsnäs:
Att Hörle och Nissaforss äro Länets största Bruksegendomar:
Alt Länets innevånare bestå af en lätt och liflig, höflig och lättstyrd
folkstam, hvars mängd de sist för flut ne åren ökats med öfver 8,000
personer, för hvilka näringsmedlen icke tillväxt i samma mohn, och en
öfverbefolkning i kommande tider således möjligtvis är alt befara:
Att den besutne allmogen lyckligtvis befinner sig i temmeligt välstånd,
hvilket åter synes vara i äflagande bland de högre Stånden, jemte
det Fattighjonens antal ökas årligen:
Att Smålänningens böjelse för Iirigsståndet och Soldallifvet fortfar
såsom ett na liona Idrag :
Att Länets hufvudnäring är Åkerbruk och Boskapsskötsel, hvaraf
det förra i sednare tider tagit öfve:handen:
35
Alt Agronomen Steffens meri sine råd och kunskaper lillhandagått
flere af örtens possessionater och landthushållare:
Alt oxhandeln och trafiken med smör och ost bringa de mesta penningar
i rörelsen på landet, fastän åt skötseln af äng och betesmarker
likväl icke egnas den omsorg som sig borde, ehuru odlingen af foderväxter
börjat blifva mera allmän:
Att häslafveln i Länet är af ingen betydenhet, men fårafveln deremot
fortfar att vara föremål för Possessionaternes verksamhet, hvartill de
nya Ullmarknaderne i Norrköping och stationerandet af ett Stamschäfferi
inom Länet bidragit:
Att allmogens fårafvel och ullproduclion sträcka sig dock ännu föga
mer än till husbehof, men getafveln, fordom vigtig i Småland, nu mera
icke intager något rum i dess hushållning:
Alt i ingen del af Länets economi råder så stort slöseri och så liten
omtanka för kommande tider, som i skogshushållningen:
Att å Länets enda allmänning, Hålaveden, en förbättrad skogshushållning
blifvit införd:
Att Skogseffecter årligen stiga i pris:
Att brännvinsbränningen, ehuru den beklagligtvis blifvit en af Länets
hufvudnäringar, dock de sednare åren äy nedlagd af många, och det
öfverflödiga brännvinssupande!, icke så mycket utmäi kande allmogens hemJif,
som egentligen folksamlingarne, tyckes vara något liejdadt af Nykterhets-föreningarne:
Alt
Länets Bergs- och Bruks-rörelse, lifvad af nyare tidens uppfinningar
och fallen i händerue på driftige och bemedlade patroner, befinner
sig uti ett visst flor:
Att det mesta jernet säljes hemma, utom det som tillverkas vid de
begge största Bruken, hvilket till en del vågföres:
Att Linskötseln äfven utgör en af Länets hufvudnäringar, hvilket oagtadt
lärfls-väfnader och väfkonst i allmänhet icke hunnit den fullkomlighet,
som åsyftats med flere bemödanden alt här fortplanta den Norrländska
väfslöjden:
Att bland Fabriker och näringar utmärker sig främst Husqvarna
Gevärs-facloi i, samt dernäst pappersbruken, hvilka visa sig som en vigtig
näringsgren:
Alt vidare körslor, saItpeter-ti 11verkning, biskötsel, slåltråds-lillverkning,
vadmalsväfnad och humle-plantering äro mer och mindre vigtiga
binäringar för Länet:
36
Att några betydliga jordbruks-förändringar under de ifrågavarande
fem åren icke inträffat:
Att postgång och andre communicationsmedel inom Länet äro fullt
svarande mot behofvet:
Att ehuru Gästgifvare-skjutsen i vissa fall mera kau anses som näring
än besvär, finner man dock snällposternes förskaffande onerÖst; men
Krono-skjulsningen i fredstider är dräglig.
Alt inqvarteringen deremot är ett af locala omständigheter ojemnt
fallande onus och ett lika förhållande inträffar med Krono-brefbäringen:
Att fångskjulsen nu mera icke trycker landet, men väl Stats-verket:
Alt fattig-försörjningen är kännbar i följd af fallig-classens och tiggarhopens
åi liga tillvext, en till vext, som, besynnerligt nog, röjer sig mera
i Länets bättre än sämre delar och som, jemte dermed förenadt sedeförderf
hos den lägsta folkclassen, är ett ondt af andlig natur, som icke blott
med materiella medel kan grundligen botas:
Att för hälsovården är sörjdt allt hvad å administrationens sida kan
väntas, så att allmogen nu mera synes mindre förtro sig åt qvacksalfvare
och under-kurer:
Alt Länets Lazarett är i godt och under sednare åren mycket förbättradt
skick:
Att choleran förfärligen härjat i Jönköpings stad, men föga visat
sig på landsbyggdeu:
Att de fleste Sockne-Magaziner icke äro något annat än räntegifvande
Cassör och således icke innefatta erforderlige undsätlnings-anstalter i
missväxtår:
Alt enskilda skyttar mera än skallgångar bidraga till rofdjurs utöda
nde:
Alt Sockne-skolor på landet äro få och, der de finnas, mindre besökte:
Att ambulatoriske skolmästare anses der mera passande:
Att ingen ny institution tagit åt sig så hastig faveur som Jönköpings
Slads och Läns Sparbank:
Att polisen på landet hufvudsakligen beror på Länsmännens kraft
och urskiljning, hvadan desse svagt lönte och ofta missaktade tjenstemän
förtjena Styrelsens särskilda uppmärksamhet:
Att de olika polis-föi fatluingarne i olika Län föranleda till oreda
och villervalla:
Alt Skiftesverket i Länet fortgår oafbrutet och någon menlig verkan
af de derom gällande författningar, icke kunnat märkas, ty, sedan jemk
-
37
ning slsett af Landtmätare-taxan, hafva de förra klagomålen öfver den
stora kostnaden vid ägoskiften upphört:
Att Länets uppbördsverk fortfar att utmärka sig fördelaktigt; att
proprie-balancer icke finnas och restäntierne äro obetydlige, men att uppbörds-verkets
handhafvande i ordentligt skick förhindras af den växande
utfattiga folkmassans årliga, men fruktlösa skattskrifning och debitering:
Att öfver grundskatten, fastän den största af alla Stals-bidrag, höres
icke någon klagan:
Alt Bevillningen deremot anses ojemn, såsom egentligen drabbande
jord och löner, men icke i samma mohn den rörliga förmögenheten, handel
och näringar:
Alt rustning och rotering äro jordbrukarens svåraste onus:
Alt nämnde ouus träffar det magra Småland 25 procent mera än
det bördiga Östergöthland:
Alt aflöningen till Clereciet är större än Länets hela Bevillning,
men att en i allmänhet ömsesidig välvilja mellan Presterskapet och dess
åhörare, likväl lindrar denna dryga beskattning:
Att alla Stats-bidragens tolal-summa väl är stor, men minskas vid
granskning af flere artiklar, der folkets arbetskraft och prestationer in
natura blifvit förvandlade till penningar:
Att jorden likväl ieke möjligen tål vidare beskattning:
Alt tillåtne krogar på Landsbygden äro få — men smygkrogar både
på landet och i städerne desto flere, emedan bevisningen i mål om lönnkrögeri
är svår:
Att Länets Ilusbållnings-Sällskap blifvit satt i större verksamhet, och
genom dess omtanka och bekostnad en Djurläkare här bosatt och bergad:
Alt Jönköpings Stads minuthandel är i allmänhet liflig och vinstgifvande,
men tillverkningen af Snus och dess försäljning synes i synnerhet
vara en högst indrägtig rörelse:
Att Stadens fattigvård efter Cholera-farsoten blifvit helt och hållet
reorganiserad och försatt i ett förbättradt skick:
Alt, efter den Vestra Förstaden år i835 öfvergångna vådeld, ny
Tomtreglering blifvit verkställd och utflyttning föreskrifven:
Att några egentliga Fabriker här icke finnas, ehuru inbjudande läget
synes vara:
Att i Staden bosatta Embets- och Tjenstemanna-personalen mycket
bidrager till Stadens flor och bestånd:
38
Alt Stadens Bro- och Hamnbyggnad nu är alldeles färdig, och vederbörandes
önskan uppfylld att få ett Ångfartyg här stalioneradt:
Alt Stadens gamla, men aldrig begagnade Stapelfrihet nu börjat visa
sig verksam, sedan Götha Canal beredt sjön Wetlern communicalion med
de begge håfven;
Att Munksjön är en naturlig hamn, tillräcklig att vid sina bråddjupa
stränder mottaga hundradetals fartyg:
Att ångbåtsfarlen förliden sommar var så liflig och tilloppet af passagerare
och fraktgods så stort, att de förre och det sednare icke alltid
kunde rymmas:
Att handel och näringar trifvas väl i den lilla Staden Eksjö:
Att dertill mycket bidrager mililär-etablissementer i Stadens omgifning:
Att deremot rörelsen i Grenna är ringa och svag:
Att dess Borgerskap mest sysselsätter sig med åkerbruk och trädgårds-skötsel:
Att
man för de Borgerliga näringarne anser menligt lättheten, att
vinna Burskap för Gesäller utan förlag och capital:
Alt likväl luxe och yppighet i lefnadssätt, denna förståndslösa yrsel
i lifvet, torde, serdeles i Städerna mera än allt annat, vålla individuella
oredor i affärer:
Att Lagsökningars aflagande torde vittna om tillvext i låntagares
förmåga att göra rätt för sig, och slutligen:
Att den arbetande personalen på Stat vid Länets Styrelse-Verk icke
är svarande mot göromålens mängd.
I följd af det föregående framställa sig sjelfmant följande hufvudsakliga
önskningsmål:
1:0 Att näringsmedlen, som i allmänhet icke tillväxa i samma mohn
som folkmängden, mätte kunna på ett eller annat sätt förkofras och upp
lijelpas,
hvarvid, hvad Städerne angår, icke må förbises, att sedan hå
gen
der vant sig att mera cultivera Stadens jord, än dess näringar, mången
Borgare just derigenom blifvit utfattig och fått dyrt umgälla sitt oförstånd
alt öfvergifva det yrke, Iivari han blifvit uppfödd och lärd, för
att öfvertaga ett, som han icke kunnat med egna händer sköta:
2:0 Att den tilltagande vanmagien bland Ståndspersonsklassen å landet
mätte blifva föremål för nödig uppmärksamhet, en vanmagt, som likväl
torde komma att fortfara, så länge hvarje Ståndsperson äflas med alt
39
uppföda alla sina söner till herrar och alla sina döttrar till fruar åt gelikar;
ty sanningen att säga är det kanske, åtminstone i Småland, mindre
ett öfve i fl öd i g t lefnadssätt, än en alltför kostsam barnuppfostran, sorn
kommer Herremannen på obestånd:
3:o Att de egentlige fattighjonens underhåll måtte ändamålsenligare
besörjas och falliganslalterne äfven å landet bringas lill likhet med den
som företer sig i Jönköpings Stad, samt att den tilltagande fattigdomen,
vållad af lättja och sedeslöshet, måtte hämmas genom en mera vårdad
barnuppfostran, befrämjad af Presterskapet och Komunerne gemensamt:
4:o Att Landtmannen mer än hitintills må vända sin håg och omtanka
på skötseln af ängar och betesmarker, så att Länets gamla och naturliga
modernäring Boskapsskötsel icke slutligen må falla i förgätenhet
för nitet alt laborera i ett åkerbruk, som, då det alltid har att strida
mot en skrin öcii svag jordmån, merendels ger klena skördar:
5:o Att bästafveln, som nu är af ingen betydenhet, måtte genom
premier befrämjas:
6:o Att Allmogens fårafvel och ullproduclion, som nu inskränker sig
egentligen till blott husbehof, måtte på samma sätt utvidgas:
7:0 Alt en förväntande ny Skogsordning måtte innefatta correclfv
mot det stora slöseri, som nu råder i skogshushållningen:
8:0 Att då Linculluren i en del af Länet utgör hufvudnäringen,
rå-ämnels förädling till finare väfnader måtte uppmuntras:
9:0 Att Snällposterne, om möjligt vore, kunde anvisas annan väg,
än genom en ort, fattig på hästar och fourage-persedlar:
10:0 Att det ojemnt fallande inqvarteringsbesväret mätte ersättas af
dem, som deraf mindre belastas:
11:0 Att en lika ersättning måtte afses i och för den lika besvärliga
Kronobrefbäringen:
12:0 Alt Sockne-Magazinerne måtte från räntegifvande Cassör förvandlas
lill verklige undsättnings-anstallter i missväxtår:
i3:o Att Länsmännens löningsvillkor måtte förbättras:
i/po Alt de olika Polis-förfallningarne i olika Län mätte bringas
till enhet.
i5:o Att jorden, som finner sig hårdare beskattad än den rörliga
förmögenheten, icke måtte vidare onereras och Bevillningen drabba icke
blott den årliga, öppen liggande inkomsten, utan egentligen dels verkelig
behållning, särdeles af handel och rörelse, dels Capilaler jemte luxe- och
öfvei flöds-ai liklar:
4o
16:0 Alt, i fråga om Lönnkrogars upptäckande, åklagaren målte
kunna åberopa afnämare till vittne:
17:0 Alt Fabrikers anläggande i Jönköping måtte uppmuntras, helst
läget dertill är inbjudande; och
18:0 Åtl en Läns-Notarius med lön på stat måtte anställas vid Cancellierne,
der göromålens vigt och mängd ovillkorligen fordra en särskild
Protocolls-förande, hvars saknad dageligen medför bryderi och osäkerhet
vid ett Embetsverk, der Chefen har 2 olikartade Departementer att öfverskåda,
der inga ferier medgifvas, och der den ansvarige föredraganden
måste icke blott ensam besörja Expeditionerne utan ock deltaga i Besluten.
Och härmed slutas den raisonnerande delen af min underdåniga
Berättelse — den Tabellariska medföljer.
Att 1833 års Femårs-Berätlelse ligger till grund för denna, är i
början nämndt. Den förra har derföre blifvit kanske alltför ofta åberopad,
men den korta tiden af 5 år, deraf blott 3 tillhört undertecknad
Landshöfdings Embelsförvaltning, har erbjudit endast få specialiteter för
reflectionen.
Med djupaste undersåtlig vördnad, nit och trohet, framhärdar
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
Underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte
C. G. BERGENSTRÅHLE.
Jönköpings Lands-Cancellie
den 3i December i838.
L. Lowenadler. P. H. Landegren.
KONGL. MALTS
B sif Äta. ar laro s ha fvasbes
UTI
KRONOBERGS LÄN
TILL
KONGL. MALT
I UNDERDÅNIGHET AFGIFNE
IP 12 US JSL K H ■■ B 12 R JlL T T E L S Ej
För Åren 1832, 1833, 1834, 1835 och 1836.
TRYCKT HOS J. A. WALLDÉN,
1840.
Eim ru det torde blifva svårt, alt hvart femte år säga något nytt i economiskt
och statistiskt afseende, skall jag likväl under föreskrifne rubriker
söka upptaga hvad som förnämligast synes påkalla uppmärksamheten, och,
så vidt möjligt är, lemna Eders Kongl. Maj:t en beskrifning om Länet i
allmänhet, hvilken utvisar, att alla näringar, lemnade åt sin fria utveckling
och gynnade äfen ädelmodig Konung, uppblomstra och äga ett välgörande
inflytande på Länets economiska förhållanden.
1:0 Länets allmänna beskaffenhet.
Kronobergs Län gränsar i Norr till Jönköpings Län, i Öster till Calmar
och Blekinge Län, i Vester till Halland och i Söder till Skåne. Pet Sr,
enligt Baron Hermelins Charta, i/( i fa miL långt och g mil bredt, samt
innefattar 6 Härader med en Stad och en Köping. Polis och Uppbörd
förvaltas af 5 Kronofogdar, 5 Häradsskrifvare och 17 Länsmän. Lagarne
handhafvas af 3:ne Häradshöfdingar och en Rådhus-Rätt. Förenämnde Härader
lyda alla under Tio Häraders Lagsaga. Bergväsendet vårdas af Bergmästaren
i Kronobergs Läns Bergmästaredöme, biträdd af en Bergsfogde.
Landlmäteri-göromålen besörjas af en Förste och en Andre Landtmätare,
it Commissions-Landtmätare och 3 vice Landtmätare. 2:ne ProvincialLäkare,
en Lazaretts-Läkaré samt en Regements-Läkare och aine BataljonsLäkare
föreslå helsovården inom Länet. Utom Kronobergs Regemente, finnas
i Länet indelie så många Nummer af Kongl. Calmare Regemente, Smålands
Grenadier-Bataljon samt Smålands Hussar-Regemente, som längre
fram i Berättelsen uppgifvas.
Då allmänna beskaffenheten af ett så ojemnt och couperadt land, som
Kronobergs Län, icke kan uppfattas utan medelst beskrifning öfver dess
serskilta delar, så torde en sådan lämpligast ske genom en kort berättelse
om hvarje Härad.
Kinnevalds Härad, som gränsar i Norr och Vester intill Wexiö Stad,
och utgöres af 7 Paslorater och 1 1 Församlingar, äger väl någon lerblandad
mylla, men till större delen stenig och mjäll jord. Med stark gödning
och ymnigt regn gifver åkerjorden der, som öfverallt i Länet, vacker
4 —
gröda, men lliy förutan svag skörd. Vanligen skördas 3:dje kornet, sedan
slösäden afräknats, men ännu mindre under tork-år, emedan åkern då
brännes af den myckna sten, som besvärar jorden.
Inom detta Härad finnas flere större egendomar, af hvilka de ansenligaste
äro Bergqvara, Jäthsberg och Huseby Bruk, hvilkas ägare under sednare
åren der nedlagt betydliga kostnader och således mycket uppdrifvit
dessa egendomars afkastning. Kronobergs Kungsgård är cck belägen inom
detta Härad. Bland väl skötta och odlade mindre egendomar må nämnas
Osaby, Stjernevik och Kronofogde-Bostället Täfvelsås.
De största sjöar inom Kinnevalds Härad äro Åsnen och Helja sjö.
Sänkningen af den förstnämnda kommer otvifvelakligt att medföra stor
nytta. Man har redan för längre lider tillbaka insett detta, men bristande
tillgångar hos strand-ägarne hafva afhåilit dem från företaget.
Vid den år 1833 hällne, af mig i sista Femårs-Berättelsen åberopade
undersökning, i afseende på förctelarne af företaget och kostnaden dervid,
utröntes dels att genom sjön Asnens sänkning skola omkring 2000 tunneland
sidländt och vattensjuk jord, som årligen fördränktes af sjöns öfversvämningar,
kunna uppodlas vid och ofvan dess stränder inom Kinnevalds,
Konga och Allbo Härader, dels flera tusende tunneland betesmarker framdeles
befrias från syra, hvarigenom någon del af mera aflägse trakter från
sjön torde blifva odlingsbar, och kostnaden i och för detta arbete upptogs
till 14,000 R:dr. Sedan Eders Kongl. Maj:t, uppå min underdåniga framställning,
redan år 1834 1 Nåder bestått strandägarne, som till största delen
utgjorts af Allmoge, med halfva koslnadsbeioppet, samt innevarande
år ytterligare täckts i Nåder förära 2000 R:dr för arbetets skyndsamma
bedrifvande, så är det med verklig glädje och underdånig tacksamhet för
Eders Kongl. Maj:ts Nåd, jag nu kan inberätta, att ifrågavarande, för orten
högst vigliga sjö-sänkning, under loppet af denna sommar blifvit fullbordad.
Kinnevalds Härad har länge haft Possessionaten och Boställs-innehafvare,
som utmärkt sig såsom skicklige landthushållare; och till bevis på
odlingshågen torde böra nämnas, att under loppet af de sednare åren endast
inom Urshults och Allmundsryds Socknar omkring 2^5 tunneland
sidländ jord och mossar dels blifvit odlade, dels äro under uttappning för
odlingars verkställande.
Norrvidinge Härad, som lyder till samma Fögderi, och äfven gränsar
på en sida intill Wexiö Stads mark, är till arealen det minsta i Länet,
men har i allmänhet bättre jordmån. Det består endast af 3 Pastorater
och 7 SoCknar med flera väl odlade, men ej större egendomar. Åsa, Berg,
Åby oell Wartorp äro de största i Häradet.
Allmogen i detta Härad bergar sig väl.
Konga Härad gränsar i Öster till Wexiö och i Söder till Calmare Län
och Blekinge, samt utgöres af 8 ILstorater med i5 Församlingar. Jordmånen
inom detta Härad är i några Socknar af god, men i de flesta af
mager beskaffenhet; och Allmogen der gagnar mest vär-råg. Granskapet med
Sjöstäderne Carlskrona, Carlshamn och Calmar förskaffar delta Härads innevånare
i missväxt-år deras spannemåls-behof, helst de genom försäljning
af skogs-effecter samt frakter emellan Wexiö och nämnde Städer förtjena
mycket penningar. Lessebo och Åryds Bruks-egendomar gifva Allmogen
deromkring betydlig inkomst genom kolning och andra tillfällen till arbetsförtjenster.
Vid Lessebo Bruk är i sednare åren uppförd en större
grundmurad, vacker stenhusbyggnad, hvaruti Pappers-Fabrik är inrättad,
till beskaffenhet och sammansättning lika med den vid Klippan i Skåne.
Der kan dagligen tillverkas 60 Ris så kalladt machin-papper, och egaren
har ej sparat kostnad eller möda för att bringa denna vackra och dyra
inrättning till likhet med Pappers-Fabriker, som finnas i England och
Frankrike.
Iuom Häradet finnas dessutom 3:rie mindre Bruks-egendomar. Bland
Landtegendomar må nämnas Lidhem, Ingelstad, Hofmantorp, Orraryd och
Wärnlanda, som alla äro väl bebygda och skötta possessioner. En Bonde
i Sandsjö Socken och en Krono-Länsman hafva, den förre på egen gård
och den senare på sitt boställe, utmärkt sig företrädesvis för stenbrytning
och mycken åkers upptagande af oländig mark. Företagen förtjena att
omnämnas derföre, att ingen af dem hvarken begärt understöd dertill, ej
eller gjort anspråk på allmännare uppmärksamhet. Den förre har likväl
blifvit tilldelad Guldmedalj för odlingsflit.
Uppvidinge Härad, som inneslutes af 7 Pastoraler och i3 Församlingar,
gränsar i Öster till Calmar, i Norr och Vester till Jönköpings Län.
Jordmånen är mjellblandad och i allmänhet mycket stenbunden med magert
gräsbele. De inom Häradet belägne Orraforss, Braås, Säfsjöström och
Klafveröströms Jernbruk, lemna allmogen i denna magra ort mycken arbetsförtjenst
och tillfälle att genom kolning och andra brukskörslor lätt
afbörda sig sina skatter, hvarföre vid uppbördstiden Kronofogden i Uppvidinge
Härad alltid lefvererar uppbörden nära restfritt från detta Härad.
De bättre Landtegendomarne äro Hofgård, Drättinge, Ön och Ramnåsa.
— 6 —
Vkl Drättinge har för 3:ne år sedan blifvit utlappad en sjö, deraf
egaren af nämnde gård redan njutit betydlig afkomst al både säd och gräs,
hvarigenom egendomen stigit mer än dubbelt i värde, och innevarande år
anser man denna sjö-ultappning inbringa omkring 25,ooo LU. hö.
Kosta Glasbruk, sorn äfven är beläget i detta Härad, är i sednare tider
betydligt förbättradt, och man kommer der alt snart tillverka både gjutet
och slipadt glas, som kan täfla med det utländska.
Allbo Härad gränsar i norr till Jönköpings Län, och i söder till Skåne,
består af 8:la Pastorater och 17 Församlingar och har i allmänhet svag jordmån,
men odlingshågen äfven inom detta Härad har så tilltagit alt exempelvis
må nämnas, det under i838, 74 tunneland 26 kapp], ny åker blifvit
upptagen, äfvensom odalåkern blifvit befriad från 38o stenrör och 2,220
större jordstenar. Detta arbete bar förnämligast blifvit verkställdt af allmogen
å stenbunden mark.
Flera sjöar äro utlappade och sänkta inom Häradet, deraf 3:ne å ägorne
till Oby Sätesgård, hvars ägare, som sjelf bekostat arbetet, har att
vänta betydlig höafkastning. Det vackra Koskullska Fideicomisset Engaholm
är här beläget, och af Landtegendomar äro i öfrigt Oby, Gåfvetorp, Tagel
och Torp de förnämsta. Ägarne af dessa egendomar hafva nedlagt betydlig
kostnad på deras förbättring och de hafva föregått Allmänheten med
vackra efterdömen af odlingsflit och ett förbättradt åkerbruk.
Inom detta Härad, likasom öfver allt i Länet, finnes en mängd smärre,
väl bebyggda egendomar till ett helt mantal och något deröfver.
Vid stora landsvägen emellan Dihults och Elmhults Gästgifvaregårdar
är hemmanet Råshult beläget, hvarest Linnéé är född, och det vöre för närvarande
och kommande tider, om ej ett varaktigt, dock ett vackert minne
af den verldsbekante Naturforskaren, om åtminstone något värdigt monument
här uppfördes, som erinrade om hans härkomst och födelsebyggd.
Diö Jernbruk och en en del af Huseby Bruk äro här belägne.
Häradets största sjöar äro Salen och Möckeln, äfvensom sjön Åsnen angränsar
detta härad. Mångå smärre sjöar och så kallade gölar förekomma
der så väl som öfver allt i Länet.
Sunnerbo Härad är ett mera vanlotladt land. Det är till areal och
folkmängd större än något af öfrige Häraderne, och inneslules af 11 Pastorater
och 23 församlingar. Jordmånen består till det mesta af sandmylla,
och naturen har i rikt mått tilldelat denna ort ljunghedar och mossar, deraf
likväl en stor del skulle kunna göras odelbara och frugtbärande, om det
fattiga, men idoga folket ägde tillgångar och förmåga att bekosta uppodlin
-
— 7 —
garne. Såsom aflägse från släder är det mindre smittadt af flärd och fåfänga,
och det gränsar till obegriplighet, att en så vanlottad landsort, der
man kan färdas flera mil utan att upptäcka annat än ljung eller sandhedar,
så långt ögat kan se, förmår äfven under missväxtår lifnära sig.
Under de 12 år, som Styrelsen af detta Län varit mig i Nåder anförtrodd,
har mer och mindre svag skörd inträffat 2/3 af denna lid, och det
på arbetsförtjenst blottade Sunnerbo Härad, har ej begärt undsättning utan
i högsta nödfall, och har alltid redogjort med lika beredvillighet och vid
samma tid sorn öfrige Härader. Örn anslag af allmänna medel kunde beviljas
såsom understöd vid de många, nu ofruktbara fältens förvandling till
bördig åker och äng, så skulle detta Härad snart täfla med de öfrige uti
sädesproduklion och välmåga.
Ljungby Köping, som äfven här är belägen , har ännu icke vunnit den
förkofran man borde vänta. Der finnes Post-Contoir, Apothek, några få
Handlande och Handtverkare. Ljungby Gästgifvaregård är den största i Länet
i anseende till de många vägar, som der korssa hvarandra, och dess
ägare har serdeles utmärkt sig såsom skicklig Landtbrukare.
Flera andra ståndspersoner i trakten af Ljungby föregå allmogen med
vackra efterdöme!! af odlingsflit. Det nära intill belägna flygsandsfältet,
hvartill Eders Kongl. Maj:t uti Nådigt Bref den 19 Februari 1831, anslog
medel för flygsandens hämmande, är icke blott med sandhafra och tallfrö
fullkomligen besådt, utan en del redan beväxt med tät och vacker skog,
så att inom ett tiotal af år, man på det härjande sandfältet skall finna stor
och växtlig skog. På sätt jag i min förra underdåniga Berättelse omnämnt,
har en nära derintill boende Landtmätare med mycken verksamhet och nit
verkställt såningen och vårdat sig om planteringen och med den tillgång,
som finnes i behåll, torde han ännu kunna bestrida utgiflerne till vakthållning
och den unga skogens fredande från åverkan.
Bland egendomar i Ssnnerbo Härad må nämnas Toftaholm, Fidekomiss
i Grefliga Bondiska ätten, Stenenäs, tillhörigt Lilljebergska slagteri, en del
af Yxkullsunds egendom, Skeen, Ryd, Ugglansryd, Bolmaryd, Erikstad,
Bolmstad och Borsna. Ett jernbruk finnes här äfven, som afsätter sitt jern
med fördel till Skåne. Skoglösheten gör, att större Bruk icke kunna anläggas
i denna ort, ehuru grannskapet af Skåne, der Bruk icke finnas, skulle
inbringa betydlig inkomst.
En del af Häradet har utmärkt vackra trakter, och i de socknar, som
genomskäras af Laga å, är belägenheten i synnerhet angenäm. Större in
-
8 —
sjöar finnas icke utom Möckeln och Bolmen, hvilken sednare tillstöter gränsen
af Jönköpings Län.
2:0 Jnnevånarne i Kronobergs Län
aro ett villigt, laglydigt och fridälskande folk, men deras moraliska bildning
Beror mycket af Presterskapet. På sednare tider hafva Nykterhetsföreningar
Bildat sig inom flera församlingar, och om det åtminstone kommer derhän,
att man anser för en skam att öfverlasta sig med bränvin, är redan mycket
vunnet i sedligt afseende. En sådan reform synes vara af vida fördelaktigare
inflytande än de flesta af dem, hvarom man både talar och
skrifver.
Efter 1838 års Mantalslängder utgör Länets folkmängd 114,836 personer
af båda könen, deraf 52,489 äro mantalsskrifne och 5y,715 mantalsfrie.
Enligt 1833 års Femårs-Berättelse utgjorde folkmängden då 107,207
personer. Den har således under de sistföi flutne fem åren ökats med 6,897
personer.
Folkmassans tillväxt anses vanligen förmånlig för ett land, men der
näringsmedlen icke tilltaga i samma mån, är folkökningen mindre nyttig,
fcders Kongl. Majrts Befallningshafvande både här och i Jönköpings Län
hafva, lika med Consistorium i Wexiö, förr haft tillfälle i underdånighet
anföra, hvad som i deras tanka varit bidragande orsaker till både en ökad
folkmängd och fattigdom hos den del af folket, som lefver förnämligast af
potaterne och sin arbetskraft. Dessa orsaker qvarstå ännu, och det vore väl,
om ett correctiv kunde utfinnas för de alltför tidiga obetänkta giftermålen,
som endast äro byggde på hoppet att genom arbete kunna förtjena uppehället.
Dessa lijonelag förvandlas oltast till sådane backstugusittare eller tiggare,
som antingen ligga Socknarne till last eller genom begångne brott blifva
mogna för fästningen och correctionsinrättningen. Skärpning i Författningen
mott lösdrifveri och Gesällers lydnad under Tjenstehjons-stadgan
skulle minska icke blott lättjan och sedeiösheten, utan ock det öfverhandtagande
tiggeriet bland de sistnämnde, som oförsynt stryka landet omkring
och besvära öfverallt med bettlande.
Allmogen i Kronobergs Län är eljest, som Smålänningen i allmänhet,
ytterst tarflig och förnöjsam. Derjemte är den arbetsam och vill gerna förtjena
penningar. Den Wexiö stad förlidet år öfvergångna eldsvåda, har
genom stadens återuppbyggande spridt mycket penningar till omkringliggande
-
— 9 —
de trakter, och mången, sorn tillvaratagit sin arbetsvinst, kan för sig och
de sina deraf draga fördel lör lifstiden. Märkligt är att nästan allt murarearbete
verkställts af soldater, som efter corn mender ingar vid Götha Kanal
blifvit utmärkt skicklige i detta yrke.
3:o JV är ingar.
Åkerbruket utgör Landtmannens hufvuclnäring. Odlingshågen stiger
med hvarje år, och hos mången är det endast bristande tillgångar, som hindra
utförandet af vackra odlings eller stenbrylningsföreiag. Länets Hushållssällskap
har haft all möda ospard för att i möjligaste måtto uppmuntra till
jordbrukets förbättring genom antagandet af Agronomen Jonsson, som, aflönt
af Sällskapets cassa, årligen från 1835 besökt Länet. Efter Jonssons
tillstyrkanden hafva dels flere större och mindre sjöar blifvit ultappade, deraf
en del redan lemna betydlig höafkastning, dels förut oländiga kärr och
mossar förvandlats till bördiga åkerfält.
Allmogen, som gerna vidhåller gamla bruk, äfven i sältet att sköta sin
jord, anlitade Jonsson föga i början, men anmärkningsvärdt är, att då endast
nio af allmogen föriidet år sökte hans biträde, hafva i år a5 bönder
derom anmält sig, För nästkommande och följande åren förnyas Contraclet
med Jonsson, och jag äger det hopp, alt inom ett tiotal af år, skola de
fördelaktiga lägenheter, som nu endast gagnas till svagt bete, blifva uppodlade
och gifva icke obetydlig afkastning. Possessionaten och Ståndspersoner
i allmänhet, föregå med vackra efterdömen i sättet att förbättra åkren, och
circulationsbruket har nu blifvit någorlunda allmänt antaget. Der jorden
icke är alltför stenbunden och ägovidden mycket inskränkt har äfven Allmogen
indelat sin jord i circulation, hvarföre man också på många ställen
gagnar vändplogen, äfvensom drillplogen af endel Possessionater användes.
Det ständiga betandet äfven å ängsmarken, som derigenom alltmer tröttnar,
gör växelbruket alldeles nödvändigt, om icke foderlillgångarne skola år från
år betydligen minskas. De vanliga sädesslagen äro Råg, Korn och Hafra
samt Blandsäd af Vårråg och Hafra. Sädesproduktionen inom Länet har
på sednare åren så ökat sig, att, ehuru åren 1807 och 1838 priseme varit
höga å all spannemål och till afsalu icke utbjudils mer än hvad Possessionater
kunnat afyttra, har genom sparsamhet med egna tillgångar Allmogen
icke behöft anlita administrationen om understöd. Den myckenhet poLaiulsh.
i Kronobergs Län Fcmars-Berättclse. 2
10 -
tater, som planteras ocli skördas, förekommer äfven till stor del hungersndö
och minskar behofvet af spännemål till brödföda.
Boskapsskötseln bar länge varit en lönande näring för detta Län, och
Oxhandeln utgör en vigtig inkomstkälla för denna ortens Allmoge. Slagtare
från Stockholm och uppköpare från andra Län göra vid marknaderne betydlig
handel af Oxar, hvilka nu mera stigit myckel i pris äfven af den
orsak att foderbristen desse senare åren både här i orten och annors'ädes
föranledt lill slagtning af en stor del kreatur, som icke kunnat vinterfödas.
Det synes blifva en fördelaktig period för Ladugårdsskötsel!! i allmänhet,
sedan alla landtmannaproducter med fördel afsältas och försändas ångbåtsväg
från Jönköping på Stockholm och lill andra orter i Riket. Man får
derigenom nu mera ofta erfara brist på vissa nödiga artiklar i Provinsen,
af hvilka smör stundom gäller 22 å 24 sk. Rrgds U., då man för få år sedan
köpte deraf till 12 å 14 sk. Det är emellertid önskvärdt alt Landtmannen
sålunda uppmuntras till ladugårdsskötselns bättre bedrifvande, och
mindre än hittills skett grundar jordbrukets bestånd på spannemåls- och
bränvinsförsäljning. Genom de alltjemt stigande priser å victualievaror
öppnas någon utsigt att kunna utrota den öfverdrifna bränvinsbränningen,
som likväl för närvarande, och så länge fodertillgångarne äro otillräcklige,
endast kan så småningom inskränkas. Förrän Landtmannen sjelf finner att
han utan tillhjelp af dranken kan föda sina kreatur, och alt han kan undvara
bränvinsbränningen såsom en hufvudsaklig näringsgren, förr vill han
ej afstå från dess utöfvande.
Det har lyckligtvis kommit derhän, att inom detta Län flere Possessionater
och en stor del Allmoge nedlagt bränvinsbränningshandleringen såsom
i moraliskt afseende af skadlig inflytelse, och om denna känsla för den goda
saken kunde mera allmänt spridas, är jag säker att bränvinspannornes
antal skulle snart betydligt minskas — att utfinna ett correctiv mot bränvinsfloden
och dess consumenter är i sanning svårt. I förra afseendet låter
det sig knappt göra utan en af Nationen fattad gemensam öfvertygelse
om bränvisbränningens skadlighet, och genom en kraftfull medverkan å folkrepresentanternes
sida, alt förekomma öfverflödet af den så i moraliskt som
physiskt hänseende skadliga drycken. Icke utan en sådan gemensam anda
om dess oumbärlighet anser jag bränvinsbränningen kunna inskränkas, ty
så länge den grundsatts får vara beståndande alt man äger fritt använda
sina producter på sätt man för sig finner fördelaktigast, blifver det alltid
blott en fattad bättre öfvertygelse om sjelfva användandet, som kan åstadkomma
förändrad hushållning med dessa producter. Bland föreslagna ulvä
-
- 11 —
gar alt förekomma både en öfverdrifven bran vinstillverkning och omåttelig
förtäring deraf bland de lägre folkklasserne, är, efter min tanka, en så hög
beskattning på tillverkningen, alt bran vinet i möjligaste måtto fördyras och
derigenom icke vinner någon större afsättning bland dem som endast köpa
för att berusa sig och andra. De öfvervägande fördelarne i moraliskt hänseende
af en minskad bränvinsconsumtion, äro för väl insedde och så ofta
upprepade, alt de bär icke torde behöfva ytterligare åberopas.
Det är emellertid olvifvelakligt att den såsom oumbärlig ansedda dranken
för kreaturs ulfodiing, bidragit till åkerjordens förbättring genom tillfället
att starkare göda, men erfarenheten har också besannat, att den icke
är nyttig för fäkreatur. Hästafveln har under senare åren icke förbättrats.
Stuterislyrelsen har väl årligen placerat Hingstar inom Länet till begagnande
på förmånliga vilkor, men ganska få föl hafva fallit af dessa hingstar,
och Allmogen har icke med den begärlighet omfattat tillfället alt upphjelpa
raoen som man borde vänta. Smålänningen sköter och vårdar i allmänhet
icke sin häst såsom han borde, och gagnar den mindre för sitt jordbruk
än för skjulsningar, hvilka inbringa en contant inkomst, sorn bonden i en
sädesfattig province använder ofta till inköp af bröd för dagen eller andra
förefallande dagliga behof. Det är också derföre som åtminstone Småländska
bonden så ogerna afstår från skyldigheten att utgöra reserveskjuls, ehuru
denna, serdeles vårtiden, då hästarne äro utmagrade, är å de större farvägarne
mycket betungande. Hästar äro nu i allmänhet ganska dyra, och
större vagnshästar samt Remonter kunna endast köpas i Skåne eller vid
Stuterierne, der Rusthållaren nu med möda kan få köpa sin Remont för
aoo R;dr B:co, transportkostnaden oberäknad. Allmogen köper mycket
hästar på Öland, der de förr erhållits för lindrigare pris än inom Länet,
men der de nu äfven stigit högt i värde. Om Stuteri-Styrelsen ägde tillfälle
att låta fördela Ilingslarne på flere stationer, och det blef Landshöfdingen
förbehållet alt uppgifva dessa, i mån af behofvet, tror jag alt ändamålet
skulle bättre uppfyllas, under förutsättning likväl alt Ilingslarne
voro, om äfven icke stora, dock af säker och god beskaffenhet.
Får-afveln, sorn blifvit af Eders Kongl. Majrt serdeles uppmuntrad,
och som nästan öfverallt i Riket fästat de större jordbrukarnes uppmärksamhet,
har äfven inom Kronobergs Län blifvit förbättrad under de sednare
åren, ehuru man här icke anser sig kunna med fötdel gagna de finaste
eller Eleeloral-får. I skogsbygden saknas väl icke Ijenligt bete för finare
får, men ullen kan der icke hållas så ren sorn vederbör, för att afyttras
med fördel, och ägorna äro i allmänhet så inskränkta, samt vinter
-
— 12
fodret åtminstone för närvarande så otillräckligt, att större hjordar icke
kunna underhållas. En stor del Possessionater hafva så kallade Spanska
och medelfina får af Soutlidown- eller Leicester-race, hvilkas ull hittills
Blifvit försåld till en Klädesfabrikant i Wexiö, som för fåhdet betalt En
R:dr B:co och derutöfver, allt efter ullens reuhet; och med denna betalning
anser producenten sig väl belålen. Allmogens får-afvel är i allmänhet
blott till husbehof, och till afsalu i trakten omkring Wexiö Stad. Inom
Sunnerbo Härad trifvas endast grof-ulliga Får på de vidsträckta Ljungfälten,
hvarest större hjordar beta sommartiden; oell deras ull, som vanligen
kostar 24 å 32 sk. B:co, tjenar Allmogen till beklädnad, och, förvandlad
till vadmal, afyttras 1 betydliga partier till andra orter.
Skogar. Misshushållningen härmed fortfar; och om icke skogsmarken
nästan öfverallt 1 Småland vore serdeles produetiv, samt åLerväxten skyndsam,
skulle den dagliga förödelse hagarne undergå, leda derhän att verklig
brist på denna oumbärliga vara omsider uppkom. Virkeshandeln inbringar
ännu likväl betjulligt, och återuppbyggandet af Wexiö Stad har spridt
mycken penninge-inkomst i orten, genom allt det virke oell de skogs-effeeter
sorn försålts. Om svedning med varsamhet och urskillning verkställdes
i dertill tjenlig mark, skulle den vara nyttig; nu sker den oftast
på så oländig och stenig mark, att betet der föga upphjelpes och dessutom
förtorkas bland stenar och på höjder ne. Vissa Socknar af Kinnevalds och
Norrvidinge Härader förse Wexiö Stad med sitt behof af ved, och denna
vara är den enda, som ännu icke undergått prisförhöjning, ehuru barrskogen,
som ej så hastigt återväxer, härigenom medtages, och måste slutligen
stiga i pris.
Inom Länet hafva funnits fem Härads-Ållmänningar, hvilka dels undergått
reglering, dels äro under uppmätning och skattläggning, allt efter
de i Kongl. Kammar-Coilegii Circulair den 24 April 1824 stadgade grunder..
Horjemo Allmänning i Allbo Härad är, sedan angränsande Hemman
fått sig nödig muhlbetesjord tillskiftad, skattlagd till 7/8 Mantal i 3:ne serskilta
hemmansdelar, och till Skatte försåld med 12 å i5 frihets-år.
Hössö Allmänning i Kinnevalds Härad är uppmätt och skattlagd till
ett Mantal i fyra serskilta Hemmans-Nummer, men har ej ännu kunnat
försäljas,, emedan skattläggningen blifvit af Kongl. Kammar-Collegium underkänd,
och en ny sådan åter uppsänd i näsllidne Augusti månad.
Allmänningarne Möcklehult i Kinnevalds, A/lgunnen i Norrvidinge och,
Ideberg i Allbo Härad äro nu under uppmätning och skattläggning,, för
- 13 —
atl i särskilta liemmanslolter indelas och försäljas, i öfverensstämmelse med
Eders Kongl. Maj:ls derom lemnade Nådiga föreskrift.
Förenämnde Allmänningar hafva fordom varit med större skog beväxte;
men de täta åverkningarne, hvilka å en del gynnats af läget utmed
sjöar, hvaröfver transporten af skogseffecter vintertiden gått lätt och obemärkt.
, hafva vållat mycken förstörelse, oansedt Krono- och Jägeri-Betjente
icke underlåtit hvarken tillsyn eller åtals anställande, och Idäradernes innevånare
hafva derföre, lika med Eders Kongl. Majrls Befallningshafvande,
ansett lämpligast att me.d dessa Allmänningar Loide fortfaras på sätt
som skett.
Bergs- och Bruksrörelsen utgör en vigtig näring för orten, och är, i
anseende till kolhandeln med Allmogen och malmforslingar, den hufvudsakliga
inkomstkälla, hvarifrån folket i Bruksorterne hemta penningar till
skatten och sädesköp; såsom bevis hvarpå må anföras, att Allmogen i dessa
orter alltid först och oftast restfritt betala sina Skatter. I Länet finnas 12
Bruks-egendoraar, alia i goda händer. De största äro Lessebo, Huseby, Orraforss
och Klafveröström. Vid alla Bruken finnas jern-manufacturverk, utom vid Höneström,
och masugnar vid alla, utom vid Skahus, Stenfors och Höneström.
Enligt Bergmästarens uppgift, utgör det tillåtna stångjerns- och ämnes-smidet
4,980 SkU, och tillverkningsbeloppet för år i838 har ansetts uppgå till
5,5g 1 Skot. och i3 LU Vid Lessebo kopparhammare äro för samma år
utsmidde p3 SkU. 3 LU. gammal koppar. Det i Tabellen uppgifna tillverkningsvärde
å allt suiide torde icke vara så alldeles tillförlitligt, och svårligen
kan säker uppgift derå ske, enär en stor del af tillverkningen icke
vågföres, ulan föisäljes på stället. För det stångjern, som å Calmar våg
försålts, har blifvit betaldt med 17 å 18 R:dr Banco pr SkU. Stapelstadsvigt.
Der våglöres det mesta jernet från Lessebo, Orraforss och Klafveröströms
Bruk, hvaremot öfrige Bruksägare afyttra sina Bruks-effecter dels
på Bruksbacken, dels ock till Skåne.
De smärre jern-manufacturverk, som under årets lopp varit i gång, äro
Oshult, Otterström, Föreberg, Acke, Hakeforss, Torne, Timsforss och Ekeforss.
De af Eders Kongl. M;<j:t i Nåder anbefallte undersökningar rörande
en friare kolhandel, hafva i år blifvit verkställda; och den kolande Allmogen
har dervid i allmänhet påyrkat densamma, så att skyldigheten atl
lemna kol lill visst Bruk borde, oaktadt Brukets privilegier om rättighet
til! kollag af vissa. Hemman, försvinner, och kolen få utbjudas till den som
derföre betalar mäst. Mitt och Bergmästarens gemensamma utlåtande i
ämnet är, enligt föreskrift, tili Kongl. Bergs-Collegium nppsändt.
I
14 —
Fabriker och Bruk, sorn ej höra till Bergsrörelsen. Bland dessa må i
främsta rummet nämnas Kosta Glasbruk, hvars delägare hafva all möda
ospard att förbättra glaset, och att täfla äfven med utländska Glasbruk i
sättet att tillverka såväl slipadt sora gjutet glas. Del saknar aldrig afsättning,
och fensterglas afsättes äfven på utrikes ort. Trettiotre arbetare äro
sysselsatte vid Kosta, och til verkningsvärdet uppgår till 27,200 R:dr B:co.
Bland de \\ Pappersbruk, som finnas i Länet, intager det förut omnämnde
vid Lessebo första rummet, och lärer tillverkningsvärdet förlidet
år derstädes uppgått till 52,000 R;dr B:co. Vid Öfrige Pappersbruk, hvilka
icke sakna afsättning för sitt papper, sysselsättas 208 st. arbetare, och
tillverkningsvärdet har 1838 uppgått till 101,676 R:dr Banco.
Landlgarfverier äro 2q lill antalet, med 61 arbetare och 34,437 R:dr
tillverkningsvärde, hvarförutan å Landet finnas 2 Färgerier, 5 Oljeslagerier
och 24 Vadmals- och andra Stampar. Tegelbrukens antal är äfven förlidet
år ökadt med 2:ne.
Binäringar. Dessa äro lyckligtvis många och utgöra en väsendtlig
hjelpkälla i ett land med svag jordmån och oftast svaga skördar. Vid sådana
tillfällen har Småländningen sina många binäringar, som icke i allmänhet
slå felt.
Linskötseln är visserligen ännu en binäring, men den borde vara hufvudnäring.
Äfvenledes odlas Lin öfverallt; cch med undantag af möjligen
några få Ståndspersoner, som förse sig med Norrlands- eller så kalladt Prima-
lärft, tillverkas inom landet allt linne för eget behof. Af rå-ämnet
försäljes en stor del med förmån; men här i Länet afyttras egentligen vid
marknaderne såväl Lin som stora partier gröfre väfnad, den sednare till 8
å ro sk., samt äfven något till högst 16 sk. Banco alnen. Ehuru Staten
gjort mycket för Linslöjdens förkofran, och Hushållnings-Sällskapet genom
utfäsle premier sökt uppmuntra dertill, har hvarken Linbeiedningssätt, ej
eller väfkonst kommit på den högre ståndpunkt, som den kunde och borde
vara. Skälen dertill hafva förr varit antydde; och jag fruktar alt Småländska
Allmogen med sina fördomar och sin långsamt mognande öfvertygelse
om fördelarne af någon ny eller förbättrad uppfinning, vare sig i
åkerbrukssätt eller i annat afseende, ännu länge kommer att slå efter Norrländningen
i sättet att behandla Linet.
Bland dagliga binäringar må nämnas fiske och jagt. Om fiskredskapen
ej vore så kostsam att underhåll^, och de som i allmänhet sysselsätta sig
dermed, kunde sköta detta yrke mera vetenskapligt, skulle i de mångå
— 15 —
större och mindre sjöar, hvaraf Länet är uppfyldt, mycken fisk fångas och
inbringa en icke obetydlig inkomst. Nu deremot gagnas detta yrke för det
mästa blott till husbehof, celi endast Vår och Sommar kan alyttras i Länets
enda Stad fisk för dagligt behof.
Jaglen deremot är ett lönande yrke för dess idkare, sedan JägareFörbund
i Länet inrättades, och villebrådet under förhuden tid är skyddadt.
Della skulle nu erhållas för vida lägre pris, om icke Jägare finna
sin uträkning uti att afyttra vildt till Skåne och Köpenhamn, å hvilket
sednare ställe det vilda betalas ganska högt. Sommartiden ankomma håde
in- och utländingar lill Länet för att idka jagt å af enskildte dertill upplåten
mark. Genom bortförandet af de stora qvantiteter villebråd, sorn
dervid fälles, fördyras äfven denna vara, som, i fall missbruk ej sker och
det vilda väl vårdas under förbuden tid, synes blifva ganska inkomstgifvande,
hälst om i angränsande Län Jägare-Förbund kunde blifva inrättade.
Försäljning af Liar inbringar betydlig penninge-inkomst; men de förfärdigas
egentligen blott i Allbo och Sunnerbo Ilärader. Så äfven med
väfskedar och vadmal, som tillverkas endast i Sunnerbo Härad till afsalu.
Väfskedarne fortfara att vara en lönande binäring, och säljas med fördel
äfven i Finland, hyssland och Tyskland.
Körslor med Köpmansgods till och ifrån Sjöstäderne, samt Bruks-effecters
transporterande äro likaledes en vigtig näringsgren; och om också
jordbruket genom dessa körslor får stå något tillbaka, så medföra de likväl
en contant inkomst, hvilken i allmänhet användes till sädes-inköp och
andra behof.
I åtskilliga Socknar tillverkas Tjära, som betalas med 8, q å 10 R:dr
R:gds tunnan, denna beräknad till 48 kannor, och sedan papperslak blifvit
mera allmänt gagnade, afsältes Tjära med stor förmån.
Biskötsel och Humleplantering äio ock vinstgifvande binäringar.
Förr var äfven Sultpeler-lillverkningen nära nog en hufvudnäring,
och var, i anseende till det högre pris som af Kronan betaltes, af största
nytta för provinsen. År i835, sorn var sisla året då 7 R:dr 24 sk. undficks
för Lispundet Saltpeter, levererades 2,769 ^£6, hvarföre enligt förenämnde
pris leveranlörerne godtgjordes med 20,767 R:dr; sedermera har
årligen tillverkningen nedgått, så att den år 1808 lemnade Saltpeter endast
utgjort 2,512 LU., derföre Slaten efter sednaste pris-nedsättning, 5 R:dr pr
LU., betalt 12,662 R;dr, och den innevarande år levererade utgjorde än
mindre, eller 1,283 LU. g U., som blifvit betaldte med 6,417 R:dr 12 sk.
Häraf synes, alt med den ringare betalning lillveikaren numera erhåller,
16
lian icke anser sig belåteR, och att Sallpeter-tillverkningen åtminstone bär
i orten så småningom kommer att upphöra, till icke obetydlig skada för
den mängd Allmoge, som af denna binäring hemtade en väsendtlig tillgång
för utgörandet af skatter och andra utskylder.
Det här ofvan anförda torde gifva begrepp om ortens närings-utvägar
och bågen att begagna dem; och de äro af stor vigt, der spanrimålshandeln
icke utgör en af ortens betydligare närings- och inkomstkällor.
Gårdfarihandel har lyckligtvis mycket aftagit, och man finner numera
sällan sådane kringvandrande personer, hvilka äro försedde med öfverflöds-artiklar
och aflocka stora summor, serdeles från den tjenande klassen.
Politisk Författning.
Kammarverket. Länets äldsta Jordebok är af år i635; varande några
betydliga jordbruksförändringar under de sist förflutna fem åren icke att
anmäla.
I Länet utgör Posthemmanens antal 42> bestående af 0.1 1 1 fi[\ mantal
och Gästgifvaregårdarnes 64. Postföringen har icke blifvit serdeles
ökad, och är vida mindre besvärlig än annan skjutsning. Genom inrättning
af Snällposterne, sorn för communicalionen inom Landet är mycket
nyttig, hafva reservskjutsskyldige fått mycken tillökning i skjutsbesvär;
men deröfver klagas icke, ty lasset utgöres blott af en lätt väska, som å
större landsväg åtföljes af Postiljon.
Gästgifveri-skjutsen anses dock i allmänhet icke sora ett onus. På sätt
förut är nämndt, är den visserligen betungande vårtiden, då hästarne, af
foderbrist under vintren blifvit utsvultne och i svårt väglag fara illa; men
detta gäller egentligen vid de större farvägarne; och man klagar ofta sommartiden
och de lider af året då väglaget är godt, alt resande icke begagna
skjuts. Det skulle otvifvelaktig! öfverensstämma med den skjutsandes
economiska fördel, att skjutsningsbeslyret öfvertogs af vissa entreprenörer;
men sådant är overkställbar! här i Länet, innan dels hästracen blir
upphjelpt och full tillgång finnes på större hästar, dels ock bete och fodertillgångar
blifva tiil den ymnighet, att foderbrist ej är att befara. Tiden
synes derföre icke ännu vara inne för ändring i hvad som nu finnes stadgadt
om reservskjutsskyldigheten. Det är redan en stor vinst att hållskjuts
icke här existerar.
Krono
-
17
Kronoskjutsning är ett lindrigt onus och förekommer i fredstid ganska
sällan.
Inqvartéring deremot är svår och ojemnt betungande. Vid Regementsmöten
och durchmarch-tillfällen följa trupperne vanligen alltid samma vägar
och mäste årligen inqvarteras i samma Bjär, hvilket för husvärdarne,
sorn isynnerhet vårtiden, då dessa marcher mest komma i fråga, sällan ha
större provisioner än för eget behof, är desto svårare, söm de oftast sakna
utväg att då anskaffa provisionerne jemte sängkläder, ved, lägerhalm m. m.
och kunna omöjligen vara ersatte med det i Markegångstaxa!! utsatte pris
för tågande truppers underhåll, enär delta grundar sig på bröd- och köttpriserne,
sorn i Markegångstaxa!! oftast äro lägre än de gångbara.
Så äfven med Hussarhästarnes fouragering, sorn alltid inträffar en årstid
då foderbrislen är mäst kännbar. För att i någor målto lindra inqvarleringsskyldiges
kostnad och besvär, skulle jag anse lämpligast, att Markegångs-Deputerade
vid årliga Markegångs-sältningen bemyndigades, alt efter
sig företeende omständigheter, bestämma för året portionsvärdet för tågande
truppers underhåll, äfvensom fouragerings-staten.
Med Krono-Brefbäringen förhåller sig lika sorn med inqvarteringsbesväret,
att den är ett betungande onus för de Hemman som dertill äro anslagne,
helst friheten från allmänna skjutsningen ingalunda ersätter de olägenheter,
sorn kunna tillskyndas brefbäraren, derest han någon gång skulle
fördröja brefvens fortställande. För ärendernas jemna gång är dock denna
brefbäringsskyldighet vigtig och oumbärlig. Men en lämplig ersättning
liärföre af öfrige Kronoskjuts- och brefbäringsskyldige Hemman inom Häradet
synes vara högst billig.
Fattigförsörjningen är fortfarande ett Municipal-bestyr inom hvarje
Församling. Den utgöres dels genom ålderstigne och till arbete oförmögne
personers inrymmande i Fattighus och dels genom sammanskott af säd och
sofvelvaror till sådane, som väl äro utfattige, men likväl arbetsföra, och
hvilka i följd af författningarnes föreskrift tillhöra Församlingens omvårdnad.
Om det blefve ett åläggande att inrätta Sockne-Magaziner, som väl
finnas i några, men saknas i de flesta Socknar, skulle fattigförsörjningen bli
mindre tryckande, serdeles i missväxt-år, då tvånget att jemväl underhålla
de behöfvande ökar nöden och förlägenheten. Med längtan motses ett förslag
till förbättrad fattigvård af den CommiU; sorn haft sig ombetrodt utarbetandet
af ett sådant förslag; och det vore lyckligt, om något correcliv
mot tilltagande tiggeri och deraf följande sedeförderf kunde utfinnas. FrukLandsli.
i Kronobergs Lein Fe/nårs-Berättelse. 3
tansvärdt är likväl, att utan skärpning i författningarne otn laga försvar,
och utan att allmänna Arbetshus Läns- eller Districtvis blifva inrättade,
det länge öfverklagade förhållandet i förenämnde hänseende icke kommer
att upphöra.
Helsovården bestrides, som förut är nämndt, af Länets arne Provincial-Läkare
jemte Regements- och Bata]jons-Läkare. Sedan Cholera-sjukdomen
år 1834» då lyckligtvis endast 36 personer deraf bortrycktes i Wexiö
Stad, hafva inga svårare farsoter varit gängse. Smittkoppor hafva likväl
visat sig alla år, serdeles i Sunnerbo Härad, och många hafva deraf angripits,
som varit för icke längesedan vaccinerade.
Fördomen mot examinerade Barnmorskors begagnande och bosättning
på Landsbygden har väl börjat aftaga, och flera sådana lia numera derstädes
blifvit etablerade; men det går ej fort öfvertyga Allmogen om sådana
personers företräde framför bondqvinnor, hvilka i behofvets stund vanligen
anlitas. Länets Lazarett är i godt skick och skötes af serskildt Läkare,
som af Länets invånare aflönas. Veneriska smittan, som varit i aftagande,
har likväl nu på ett år så tilltagit, att i Lazarettet måst intagas nära dubbelt
antal patienter mot föregående åren. Genom Pröfnings-Commiteernes
välgörande beslut, att låta alla, som behöfva sjukvård och som ej äro obotlige,
få utan att erlägga betalning inkomma å Lazarettet, i mån af utrymme,
har ett ganska betydligt antal der kunnat vårdas; och sedan innevarande
års Pröfnings-Commité ökat Kurhus-afgiiten til] 5 sk., så komma derigenom
5a sjuke att dagligen derstädes njuta vård och underhåll.
En Djur-Läkare är äfven antagen för Länet, med lön på stat och af
Hushålls-Sällskapets cassa. Han gagnas mycket, äfven af Allmogen, och
är af stor nytta för provinsen.
Rofdjurs ntödande är svårt i dessa skogrika och stundom otillgängliga
trakter, der de visserligen icke äro sällsynta. Varg och Räf finnas öfverallt
och göra mycken skada. Som jagten i sednare tider idkas vida mer
och vetenskapligare än förr, träffas oftare dessa rofdjur af enskilta skyttar
än vid skallgångar, som i allmänhet äro mera bullersamma och tidspiilande
än för ändamålet nyttiga sammankomster.
För Barn-undervisningen finnas, utom den af framlidne' General-Majoren
Hederstjerna stiftade Skola för Soldatbarn, endast några få Socken-Skolor.
Allmogen begagnar helst ambulatoriska Skolmästare, hvilka bibringa
barnen all den undervisning som synes vara behöflig för dem, hvars yrke
och bestämmelse förnämligast äro att sköta plogen väl.
Den år 1828 stiftade Sparbank har här gjort mycken nytta och vun
-
nit förtroende. Man trodde att den skulle bära sig mindre väl, sedan en
tffdelning af Smålands Privatbank äfven förlädes i Wexiö, men erfarenheten
har visat, att båda dessa institutioner kunna till alla delar gå i bredd
med hvarandra, och alt Sparbanken både i afseende på insättningar och
lån för högre ränta än i Privatbanken, anlitas snarare mera än förut.
Sparbankens utlånta räntebärande capital utgjorde år i833, då min sisla
Femårs-Berältelse afgafs, 21,664 R:dr 10 sk. och vid räkenskapernes uppgörande
lill i838 års slut 02,856 R:dr i sk. 8 r:st. Under rapport af innevarande
år har Sparbankens fond ökat sig med en summa af omkring
8,000 R:dr B:co. De betydligaste insättningar hafva skett detta och förli
det
år, och utvisa ett ökadt förtroende till denna stiftelse.
Smålands Privatbank har icke länge nog existerat för att kunna visa
ett bestämdt resultat; men det är otvifvelaktig! att den derigenom bättrade
penninge-tillgången skall på tidens längd inverka förmånligt på handel och
näringar. Credit-rörelsen är derföre af mycken nytta; och så länge utlåningar
i Discont-väg ske med den varsamhet sorn hittills, bör denna låneanstalt
motsvara sitt ändamål. Såsom bevis på fördelen af ökad penningerörelse
må utom andra orsaker nämnas den, att Lagsökningsmålen vid härvarande
Lands-Cancellie under årets lopp betydligen aftagit, och att Privatbankens
lagsökningar varit högst få. Det vöre önskligt om denna stiftelse
fortfarande gagnade såsom hittills. Det allmännas fördel beror i första
rummet på Directionernes urskillning och varsamhet.
Polisen utöfvas förnämligast af Krono-Länsmännen och Fiscalerne. Dessa
Tjenstemäns svaga löner i allmänhet göra dem fortfarande till stor del beroende
af folkets välvilja; och så länge de flesta Länsmännen icke åtnjuta
mer än t00 R:dr B:co lön på stat, kan man ej vänta al en Länsman med
sådana lönevilkor hvarken det nit eller den urskillning, som numera fordras
vid ulöfningen af deras mångartade och jemnt tilltagande göromål.
Det har blifvit en följd af deras mängd, att Länsmännen, likasom Kronofogdarne,
få hålla sig skrifvare, som biträda dem i deras befattningar, om
dessa med tillbörlig skyndsamhet skola verkställas; och huru kunna alla
dessa Tjenstemän berga sig ensamt af sina närvarande löne-inkomster?
Lands-Fiscalen tjenar utan lön, och det är icke möjligt att af denna Tjensteman
kunna vänta den vaksamhet Öfver Författningarnes efterlefnad, som
är afsigten med hans tillvarelse. För att kunna uppehålla sig och ofta en
talrik familj, måste han göra advocaturen till sitt hufvud-yrke, och i samma
mån han härigenom gör pecuniär vinst, faller tjenstenitet, som slutligen
endast användes när Landshöfdingen eller hans närmaste förman, Ju
-
20
slilie-Canzleren, påkallar det för serskilta fall. Måtte utvägar finnas a[f
afhjelpa dessa förhållanden, hvarigenom Polisen förlamas och nödig sjelfständighet
både i tänkesält och economiskt afseende omsider försvinner.
Den här i Länet från längre tider tillbaka inrättade By-ordning har varit
nytlig såsom Polisstadga, och der By-Åldermannen uppfylla sina skyldigheter,
der råder alllid god ordning.
Skiftesverket fortgår oafbrutet, och man har deraf icke hört annan
klagan än alt kostnaden i och för dessa förrättningar är ganska dryg och
känbar.
Uppbördsverket i Länet förtjenar ock ett rum i underdåniga Berättelsen.
Det vore orätt att icke vitsorda Uppbördsmännens nitiska bemödanden
att med noggranhet fullgöra deras redovisningspligt. Länets räkenskaper
behöfva i allmänhet icke annan column för restantier, än för sådana
saköres-medel, hvilkas [»drifvande mäste uppehållas under afvaktan på
Domstolens Utslag.
Statsbidragen äro visserligen många och mer eller mindre tryckande,
men med den goda vilja, som i allmänhet råder hos folket, inflyta de lätt
nog, serdeles i de orter der Allmogen ej saknar arbets- eller annan förtjenst;
likväl finnér Krono-Betjeningen mycken skillnad i folkets benägenhet
att å stadgad lid betala sina Krono-i änlor, sedan Uppbördsböterne åter
upplifvades; och det synes också högst nödigt, att all lamhet i uppbördsförvaltningen
åsidosattes, så vida de skattskyldiges goda vana alt vid uppbördstiderne
anstiänga sig, skall bibehållas. Öfver såkallade grundskalierne
höres icke någon klagan. Ställd på artiklar af alla jordbrukets alster, utgår
den lättast på sätt som sker. Den uppgöres för det mesta Ränlelagaie
och Räntegifvare emellan, efter för året stadgade Markegångspriser. Sällan
öfverklagas Markegång af Räntegifvare eller löntagande Embetsman; men
då Kammar-Collegii Advocat-Fiscal, å Kronans vägnar, någon gång förer
klagan öfver för låg Markegång å en eller flera varu-arliklar, och förhöjning
derå beviljas, fordrade rättvisa och billighet, att den stadgade förhöjningen
gällde lika för alla löningstagare utan afseende, för underlåten klagan
å deras sida. ,
Kostnaden fcr Rustning och Rotering utgör ett svårt onus, särdeles i
Småland, der hvarje rote endast består af i 1/2 mantal, och i Sunnerbo
Härad finnas Rotar derunder, till och med blott ett mantal, ehuru denna
ort är bland de magraste i Länet.
Roteringskostnaden för indelte Soldater utgör årligen 6a R:dr 24 sk.
4 4P Jst- på rote, och 4* Bidr 3a sk. 3 i/5 rst. på mantal. Det vöre en
— 21 —
välgerning om denna olikhet i Roteringsbordan Landsskaperne emellan kunde
afhjelpas så, alt Rotarne bär, scm i de fruktbara grannlänen, kunde få
bestå åtminstone af 2.:ne mantal.
Länet underhåller vid
Kronobergs Regemente ...........
vid Calmar Regemente
.
vid Smålands Grenadier-Bataillon
och vid Smålands Hussar-Regemenle . . .
1,100 Man
352 d:o
i o i d :o
i 12 d:o
Summa 1,665 Man.
Sedan nu mera alla hemman och lägenheter, som äro underkastade
rotering, blifvit dermed betingade, erlägges icke vidare rote-vacance-afgift.
Presterskapets och kyrkobetjeningens aflöning är, näst krigsfolkets underhåll,
de skattdpagandes betydligaste afgift, men som den i allmänhet utgår
i natura persedlar, serdeles i spannemå), så är utgiften mindre kännbar.
I följd af Eders Kongl. Maj:ts och Regeringens anmaningar, göres försök
att vid alla ledigheter af Prestgälltillvägabringa frivillige löneconventioner,
som också lyckats vinna Eders Kongl. Maj:ts Nådiga fastställelse i flera Pastorater.
Alla Statsbidragen sammanräknade, utgöra årligen för Landet 517,421
R:dr ig sk. 7 rst. och för Wexiö siad 1 i,5a4 R-dr iSsk.grst. Om förstnämnde
betydliga belopp skulle i contant utlagas, vore folket att beklaga,
men då en stor del af Statsbidragen bestå uti natura Prestationer, såsom
allmänna byggnader, väghållning, fattigförsörjning med flere sådane artiklar,
der äfven folkets arbetskraft blifvit värderad i penningar, så faller beskattningen
mindre tung, än det efter ziffertalet vill synas.
På landet finnes ingen privilegierad krog, ty gästgifvaregårdarne få ej
komma i beräkning, enär bränvinsminuteringsrältighelen derifrån är oskiljaktig;
men öfver lönnkrogar och deras menliga följder på moraliteten klagas
mycket. Kronobetjeningen är ingalunda overksam att söka upptäcka dem
och tilltala innehafvarne vid Domstolen, men så länge köparen i åtal angående
oloflig bränvinsminutering icke får vittna, så blir det alltid svårt och
oftast omöjligt att öfverbevisa lönnkrögaren derom.
Sluleligen bör ock nämnas, att Länets Hushållnings-Sällskap, som bar
sina sammanträden i Wexiö, fortfar i sin verksamhet och söker gagna efter
yttersta förmåga, samt använda räntemedlen af Sällskapets cassa på det för
Länet nyttigaste sätt. Det bar kommit derhän, alt odlingsfliten nu mera
icke behofver uppmuntras genom belöningar, hvaremot ändamålsenlig skogse
— 22 —
Rusbållning och trädplanteringar utgöra föremål för Sällskapets uppmärksamhet.
Dess Stadgar hafva innevarande år undergått förändrad redaction,
hvilken hufvudsakligen går ut på att sätta Förvaltnings-Ulskoltet i närmare
förening med Hushålls-Commitéerne på Landet, och att der väcka ett
lifligare intresse för sådane nya rön, hvilka i oeconomiskt hänseende i allmänhet
synes nyltige, och höra af Hushålls-Sällskapet uppmuntras och
befordras.
Det förhåller sig med Hushålls-Sällskaperne oeh serdeles deras Förvaltnings-Ulskott,
som med alla municipal-inrättningar i vårt land, att
Utskottens verksamhet nästan uteslutande beror på det nit, hvarmed Ledamöterne
omfatta Länets angelägenheter. Om nitet är allvarligt, så motsvara
Hushålls-Sällskaperne sitt ändamål och sin bestämmelse.
TVexiö Stad.
Dess folkmängd, sorn enligt sednaste Femårs-tabell utgjorde 2,020 personer,
har nu ökat sig till 2,199, hvilken tillväxt torde härleda sig från
inflyttningar och flere födde än döde.
Den, Staden i Februari månad förlidet år öfvergångna eldsvåda, hade
utan Eders Kongl. Maj:ts Nådiga mellankomst och den allmänna välgörenheten,
medfört de betänkligaste följder för ett samhälle, der större delen
af brandskadade utgjordes af Borgerskap och Embetsmän, hvilka, sedan deras
förnämsta egendomar blifvit lagd i aska, icke skulle af egen kraft, förmått
hjelpa sig ur sin förlägenhet. Genom de högst betydliga gåfvomedlen,
blef förlusten i lösören tillfyllest ersatt den fattigaste delen af de brandskadade
och de öfrige kunde anse sin förlust godtgjord till 2y3:delar. Det
af Eders Kongl. Maj:t på min underdåniga framställning, nådigst beviljade
byggnadslån, stort 100,000 B:dr B:co, har satt tomtägarne i tillfälle att utan
dröjsmål uppresa ur gruset de nedbrända byggnaderne, hvilka de uppfört
så prydliga, alt stadens utseende derpå mycket vunnit. Med skyndsamhet
och omsorg har byggnadsarbetet både i år och förlidet år bedrifvits så, att
af 44 afbrända tomter 35 äro redan fullt bebyggda och för det mesta med
stora vackra tvåvåningshus. De byggande, som äro 5 Embetsmän, 6 Handlande
och 22 Handtverkare och Näringsidkare, hafva, i mån af byggnadernes
storlek och beskaffenhet, blifvit understödde med byggnadslån, äfvensom
Sjögrenska Fattigskolan och Kronobergs Regementes Musik-Casern deraf blifvit
delaktige. Nio afbrände tomter äro ännu icke bebyggde, men torde
inom nästa års utgång blifva det.
Af det belopp, stort 14,000 R:dr, som Eders Kongl. Maj:t Nådigst anslagit
till tomtreglering och dermed förenat behöfligt inköp af jord för stadens
utvidgande, har första årets anslag blifvit användt på sätt den serskilta
redovisningen kommer att ådagalägga.
Den af stadens innevånare utsedda Byggnads-Commite har haft all möda
ospard att efter yttersta förmåga söka motsvara Eders Kongl. Maj:ts välgörande
afsigter och ordna stadens angelägenheter. Att vid utöfningen af en
så vidsträckt och magtpåliggande befattning kunna uppfylla allas önskningar
och förena allas intressen, låter knappt tänka sig, men det vore önskligt, om
åtminstone de missnöjde ville erkänna allt det besvär och de omsorger, som
Byggnads-Comiten både haft och ännu länge fortfarande kommer att vidkännas.
I medvetandet att hafva handlat efter bästa öfvertygelse, finner
den dock sin enda och säkraste belöning.
Stadens hufvudnäringar äro minuthandel och handtverk. Den förra
utöfvas af 14 handlande, af hvilka en del med fördel afsätta sine varor
inom orten, ehuru ingen genom sin handelsrörelse äger betydlig förmögenhet.
Det är nästan oförklarligt huru så många köpmän kunna berga sig
i en mindre stad, der försäljning af kramvaror mera än af andra artiklar
ingår i deras handel. Med spannemål handlas likväl icke, derföre att Landtroannen
och i synnerhet närboende Possessionater deraf föryttra hvad de
af stadens innevånare måste , köpa som ej hafva egen jord.
Stadens i öretal uppskattade Borgerskap, utgör en personal af nr, deraf
14 Handlande, 10 Garfvare, 5 Guldsmeder, 8 Kopparslagare, 1 Tenngjutare,
10 Hattmakare, 3 Smeder, 4 Målare, 1 Vagnmakare, r Sejlare, 1
Bläckslagare, 2 Gördelmakare, 4 Sadelmakare, 4 Handskmakare, 3 Sockerbagare,
1 Murmästare, n Skomakare, 3 Kakelugnsmakare, 1 Kammakare,
4 Bokbindare, 7 Skräddare, 2 Glasmästare, 2 Urmakare, 2 Svarfvare, 2
Bagare, 2 Snickare, 1 Bundtmakare, 1 Bryggare, 2 Sämskmakare, 1 Tunnbindare
samt 1 Hökare, hvilka i deras röselse biträdas af 12 Handels- och
61 Handtverksbetjenter.
Kopparslagare och Handtverkare berga sig här som annorstädes bäst,
oaktadt deras antal jemförelsevis med andra handtverksman är störst, men
arbetsförtjensten för öfrige handtverkerier är tillfällig och beror på handtverkarens
mer eller mindre duglighet och arbetsamhet.
Bland Fabriker, som förtjena att anmärkas, är den i min förra Femårsberättelse
åberopade, Rådmannen I. Wahlqvist tillhöriga Klädesfabrik,
hvilken nu mera drifves med 10 väfstolar och minst 80 arbetare dagligen.
Tillverkningen förlidet år uppgick, enligt Stämpeljournalen, 11114*4 stycken
Ilade eller i6,8So alnar, i värde efter medelpris i gross utgörande enligt
egarens uppgift 50,786 R:dr 16 sk. B:co. Denne omtänksamme och nyttige
Medborgare, sorn genom sitt utmärkt goda kläde vnnnit stort förtroende
och bekläder de flesta Regementen i Svenska armen, sprider mycken arbetsförtjenst
och sysslosätter en mängd fattiga personer, hvilka eljest skulle falla
samhället till last.
En Läderfabrik bedrifves med endast 2:ne personer och årliga tillverkningsvärdet
kan upptagas till 1,800 R:dr B:co.
Den år 1826 anlagde Spegelfabrik sysselsätter 3 personer, men gifver
ägaren obetydlig inkomst. Så äfven med. en Snusfabrik, hvilken anlades
förlidet år, och drifves blott med en arbetare.
Krogrörelsen är otvifvelaktigt den mest lönande. Vid mitt tillträde
af Länsstyrelsen härstädes ägde Staden fjorton tillåtna krogar, hvilkas antal
förminskats i mån af innehafvarnes afgång, så att för närvarande endast
åtta sådane finnas. Ehuru afven detta betydligt nedsatta antal krogar är
större än behofvet krafvel- för en stad med omkring 2000 innevånare, kan,
i följd af Eders Kongl. Majrts Nådigst lemnade rättighet åt de Spisvärdar,
som en gång blifvit i denna egenskap antagne, att dervid varda bibehållne,
någon ändring eller indragning deri af Läns-Styrelsen icke vidtagas.
Torgrörelsen i staden är i allmänhet liflig, och Allmogen torgförer vanligen
allt hvad den icke för eget behof använder.
Stadens innevånare producera sjelfve mycken säd, ty stadens sjelfägande
jord utgör 3:ne mantal, med 7 mantal Bäckaslöf till skog och betesmarker,
och de som innehafva denna jord behöfva i allmänhet icke på torget
köpa brödfödan. Spannemål afsättes likväl icke der i betydligare partier,
och i mindre goda år finnes derpå ofta brist. Priserne på alla victualie-varor
hafva under loppet af de sednare åren stigit betydligt, och, besynnerligt
nog, under den tid, då man nästan dagligen kunde på stadens torg få
köpa smör, ost, kött och fläsk till billiga priser, så händer nu, till och
nied hösttiden, att man med möda till 5o och 100 procents högre pris än
förut kan få sine förnödenheter. Detta förhållande, som ingalunda härflyter
af brist derpå, synes ådagalägga ökad välmåga hos allmogen, hvilken
egenteligen har af förenämnde varor att föryttra, och utvisar, alt det nu
mera
— 25 —
mera icke är nöd eller behof, som tvingar till försäljning. Man anser också
den betydliga summa af omkring 200,000 R:dr JB.co, hvilken genom stadens
återuppbyggande blifvit utspridd i landet och orten häromkring, vara
bidragande orsak till de stegrade priser på hvarjehanda födoämnen och lill
det minskade behofvet att dem föryttra. Den löntagande Ijenstemannen,
hvars inkomster ej blifvit förökade, erfar största olägenhet häraf. Släderne
klaga eljest ofta öfver dyrhet på munprovisioner genom Embelsmäns
och andra personers bosättning, men de besinna sällan, att sådant ersättes
mångdubbelt genom dagliga penningeutgifter till köpmän och handtverkare
samt till husvärdar för hyror m. m.
Stadens Fattigförsörjning är skiljd från Landtförsamlingens, och kostar
årligen mellan 16 och 1800 R:dr B:co. Denna summa skulle möjligen kunna
nedsättas, om fattigförsörjningen kunde blifva förenad med arbetsinrättning
för sysslolösa och kringstrykande personer. Ett Reglemente är för sådant
ändamål upprältadt och till Eders Kongl. Maj:ts Nådiga sanction öfverlemnadt.
I den så kallade Sjögrenska Fattigskolan, hvilken nu blifvit åter uppbyggd,
0°k kommer i höst att begagnas, lemnäs undervisning och fri mat
åt 70 fattiga barn af både lands- och stadsförsamlingen, och kan anses motsvara
de på flera ställen anlagde småbarnsskolor.
För den högre folkbildningen finnes ett Gymnasium och en Skola med
Rector, Con-Reclor och serskildte Lärare.
Landlstaten, Presterskapet och Skolverkets Lärare jemte Magistraten
utgöra en Embetsmannapersonal af 3i personer, hvaremot de som icke utöfva
Näring eller höra till något af Riks-Stånden uppgå till ett antal af 54
med 21 personers betjening.
Sjukvården besörjes af den ena i staden boende Provincial-Läkaren,
Lazaretls-Läkaren och i staden jemväl bosatt Regements-Läkare vid Kronobergs
Regemente samt 5 Barnmorskor. Sundhetspolisen vidmagtliålles
i möjligaste måtto, och någon smittsam sjukdom bar här icke varit gängse
sedan år 1804.
Polisen inom staden handhafves, så godt man kan begära, af en illa
lönt Fiscal och 2:ne Stadsfogdar.
Landsh. i Kronobergs Län Femars-Berättelse. 4
26 —
Wexiö Läns Hospital, beläget utom staden, har vackraste localj och
är näst de båda Central,-Hospitalen i landsorten, otvifvelaktigt det bäst
underhållna och organiserade. Inrättningen har derföre till stor del alt
tacka dess nitiske och oersättlige Syssloman, som efter 35 års förvaltning
af denna tjenst, för några månader sedan genom döden frånskiljdes densamma.
Stället är bland de bäst passande till Cenlral-Hospital, och kan
när som helst dertill apteras. Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillets outtröttliga
omsorger och verksamma deltagande för allt hvad som hörer till denna
välgörande inrättnings bestånd, påkalla de olyckliges och hela samhällets
innerligaste tacksamhet.
Härmed torde min underdåniga berättelse få slutas, och såsom bestämdt
resultat deraf antagas, att Kronobergs Län i industrielt afseende
förkofrat sig under sist förflutna fem åren, och att välmågan snarare tilian
aftagit. Det synes också icke vara olämpligt att afgifva en liten tableau
öfver lagsökningsväsendet och civila exeeulionsverket i Länet bredvid den
större taflan öfver dess statistik och oeconomie.
Å Lands-Cancelliet gjordes anhängige:
År i834
4>°35 Lagsökningsmål
„ 1835
5,2i5 d:o
„ 1836
4’7 fP d:o
„ i83y 3,65i d:o
„ 1838
3,448 d:o
hvaraf inhemtas att Lagsökningsärenderne betydligt minskats de 2:ne sista
åren, likasom de vid detta års slut ytterligare förminskats, oansedt folkmängden
tilltagit; och då härtill kommer att antalet af executive försålde
hemmansdelar varit dessa sednare åren mindre än förr, så utmärker ett
slikt förhållande om ej ett mera allmänt välstånd, åtminstone minskad penningeförlägenhet.
Cancelliegöromålen, i afseende på oeconomie och polisärenden samt
handläggningen af fyllerimål tilltaga i mängd och ökar brefvexlingen, hvilken
i förening med bestyret i anledning af det under ett decennium fördubblade
antal häktade personer, gör Lands-Cancelliels befattning högst
trägen och ansvarsfull. Vid betraktande af de många tjenstemän som aflönas
i Collegier och andra Embetsverk, gränsar det till otrolighet, att för
expeditionen af de mångartade och vidsträckta göromålen vid ett Landsr
— TI —
Canceliie, Slaten endast aflönar en Lands-Secreterare celi en Lands-Cancellist,
denne senare med 100 R:dr.
Lands-Contorets göromål äro likaledes trägna och af noggrann beskaffenhet
i hänseende till Gontrollen å uppbördsverket i Länet och den vidlyftiga
skriftvexlingen som deraf är en följd; men vid denna Expedition
lönas, utom Lands-Kamereraren, åtminstone arne tjenstemän af Slaten.
Wexiö Lands-Cancellie den i October 1839.
Carl MÖRNER.
J. A. Leander.
G. O. Boring.
