# ID: svediakorp-gov2061
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 106,122
# sentences: 3,203
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIH A N G
TILL
US
tunt
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Ar 1840.
Aikl/JiA MMMSS»
25a fifSetmngeu:
Samtlige La tielsh öfdin garn es samt Öfver-Stäthällarens
till Kongl. Majit i underdånighet afgifne
Fem-år s-Ber ättel ser.
INNEHÅLL:
BERÄTTELSEN för Stockholms Stad.
59
99
Upsala Län.
99
99
Stockholms d:o.
99
99
Nyköpings d:o.
99
99
Östergöthlands d:
99
99
Gottlands d:o.
59
99
Calmar d:o.
99
99
Blekinge d:o-
99
99
Jönköpings d:o.
59
99
Kronobergs d:o.
KOJGL. MAJjTS
ÖFVE 11 STÅTHÅLLARES
UTI
STOCKHOLMS STAD
TILL
KONGL. MALT
I UNDERDÅNIGHET aEGIFNE
FE MÅRS-BE RÄTTELSE,
För Åren 1833, 1834, 1835, 1836 och 183L
TRYCKT HOS J. A. WALLDAN,
18 40.
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Enär Öfver-Ståthållare-Embetet, genom Eders Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse
den 4 Maj »827, har sig ålagdt, alt hvart femte år till Eders Kongl.
Maj:t inkomma med underdånig Berättelse om Hufvudstaden Stockholms
tillstånd i ekonomiskt och statistiskt afseende, och Öfver-Ståthållare-Embetels
sednaste underdåniga Berättelse i ämnet, af den 3o December 1833,
sträckte sig till i832 års slut; får Öfver-Ståthållare-Embetet, sedan nödige
uppgifter och utlåtanden ifrån vederbörande blifvit infordrade och erhållits,
i underdånighet afgifva en sådan Berättelse för de nästföljde Fem åren,
eller ifrån och med i833 till och med 1837, uppställd i den ordning och
under de rubriker Eders Kongl. Maj:t, medelst utfärdade formulärer, i Nåder
anbefallt till noggrant iakttagande.
1:0 Om Stadens allmänna beskaffenhet.
I denna del åberopas underdånigst hvad Öfver-Ståtbållare-Embetets
förut afgifne Femårs-Berättelser innehålla; hvarvid Öfver-Ståthållare-Embetet,
angående inträffade förändringar under ifrågavarande fem år, här endast
har att tillägga följande.
Afven under denna tid har Hufvudstaden alltmer vunnit ett vackrare
utseende och i allmänhet ett förbättradt skick. Bland härtill bidragande
byggnader och arbeten, som för allmän räkning blifvit verkställda, må anföras:
en af Stats-verket bekostad Quai-byggnad af huggen gråsten, med
derå uppförde tvänne stenhus framför Kongl. Myntets Norra fa cad; fortsättning,
på Börs-, Bro- och Ilamnbj^ggnads-Fondens samt Stads-Cassans
bekostnad, af Quai-anläggningen vid Blasieholms-hamnen och Appareillen
vid Köpmanstorget och Österlånggatan; utvidgning al sLora Glasbruksgatan
Öfver-Stålluillarcns Feniårs-Berät telse.
1
4
och af uppfarten dertill, hvilket arbete bekostats dels af Stadens Drätselverk,
dels af Brandförsäkrings-Contoret; en genom Drälsel-Commissionens
försorg anlagd ny farbana ifrån Kongl. Slottet, utåt Skeppsbron, till Södra
Slagtarehuset, å hvilken ej finnes mera än en enda, tvärlöfver densamma
löpande rännsten, hvaremot vattnet ledes längs efter farbanan, och genom
trummor derunder vidare till sjön; samt den fortsatta upprensningen af
Claras sjö, hvartill ansenliga summor ifrån Slads-Cassan utgått. Serskildt
förtjena ock att nämnas den af Trädgårds-Föreningen företagna vackra anläggning
af en Trädgård med Pavilloner, å Allmänna Barnhusets Trädgårdstomt,
samt den byggnad, som till Hotel-Garni af enskilde personer uppföres
vid Brunkebergs Torg, och hvilken blifver en af de största och prydligaste
i Hufvudsladen, likasom den i anseende till ändamålet är en af de
mest behöfliga och nyttiga. För öfrigt hafva i enskildes egendomar, enligt
Politie-, Em bets- och Byggnings-Gollegii Tillstånds-Resolulioner, 170 nya hus
blifvit uppförde och i85 byggnader undergått större reparationer, hvarjemte
många andra blifvit till det yttre reparerade och flera förfallna trädhus
nedrifna. De flesta af nyssberörde nybyggnader gifva likväl ytterligare
anledning lill den jemväl i Öfver-Slåthållare-Embetets sisla Femårs-Berättelse
framställda anmärkning om bristande smak och prydlighet i de inom
Hufvudstaden i sednare tider uppförde byggnader, och ådagalägga än
vidare behofvet af de föreskrifter till beredande af en vackrare archilecture,
som influtit i Öfver-Ståthållare-Embetets till Eders Kongl. Maj:t ingifna
underdåniga Förslag till ny Byggnads-Ordning för Hufvudstaden, hvilket
förslag nu beror på Magistratens samt Politie-, Embets- och ByggningsGollegii
underdåniga utlåtande.
Hvad dessutom i Hufvudstaden blifvit åtgjördt till gatornas, gatulysningens,
renhållningens och sundhetens förbättrande, om behöfligheten
hvaraf yttranden under denna rubrik förekomma i sednaste Femårs-Berätlelsen,
skall i underdånighet anföras längre fram, uti Afdelningen om Stadens
Politie.
Det torde icke vara olämpligt att pä detta ställe nämna, att Stadens
Ingenieur är sysselsatt med upprättande af en ny charta öfver Stockholm
med sina tilihorigheter, för hvilket ändamål nya mätningar anställas; och
blifver denna charta författad i en scala af 100 alnar på en decimal-tum,
på det att ej allenast qvarter och gatu-nummern må kunna utsättas, utan
äfven gränsorna omkring hvarje tomt, med 1810 års nummer, jemte adressnummern,
derå utmärkas..
5
2'.o Invånare.
Enligt Mantals-Förteckningarne har Hufvudstadens Folkmängd utgjort:
År 1833. Mantalsskrifne: Mankön 23,6.
Qvinkön 32,276.
L_i 56,0: 2.
Mantalsfrie: Mankön 14)087.
Qvinkön 11,143. - ~
2D',2jO. q é \
_____ o i) 242 •
„ i834. Mantalsskrifne: Mankön 23,96c).
Qvinkön 3*2,653.
Mantalsfrie: Mankön 13,883.
Qvinkön _a5
8l,732.
„ 1835. Mantalsskrifne: Mankön 23,33o.
Qvinkön 3*^806^,36.
Mantalsfrie, Mankön 18,270.
Qvinkön
„ i536. Mantalsskrifne: Mankön 24,944*
Qvinkön 3.2,339.
Mantalsfrie: Mankön 13,909.
Qvinkön 11,463. ko
2b,Ö7 3- 8a:6ry5j
„ 1887. Mantalsskrifne: Mankön 24,844*
Qvinkön 33,14.0. K 0 ,
v ———57,984,
Mantalsfrie: Mankön 13,955.
Qvinkön 1 1,178. ^ („
—’ L83,i 17;
»nder hvilka antal de vid Stockholms Sjömanshus mantalsskrifne Sjömän
äro inbegiipne.
Angående antalet af födde och döde i Hufvudstaden under meranämndc
Fem år, utvisar ett utdrag af Tabellverket följande förhållande:
Födde:
ir i<S33: af Mankön 1,400, af Qvinkön 1,400. Summa 2,800, hvaraf oäkta 1,091.
„ i834: „ 1.397, „ i,3o4. „ 2,701, „ 1,196.
,, 1S35. ,, 1,400, ,, i,3o8. ,, 2,7^3, „ 1,156.
„ 1836: „ j,447> „ 1,344* »> 2>7.9r» ■» 1,173.
„
1,397,  1,324. „ 2,621,  987.
Summa „ 6,946. „ 6,58o. „ 13,526. „ 5,6o3.
Döde:
kr 1833: af Mankön i,68r, afQvinkön J,3g9. Summa 3,080. { 280.
„ 1834: ,, 3,6o3, „ 3,374. „ 6,977. __ „ 4>276.
1,
1835: „ 1,469,
1836: „ 1,974,
1837: „ 2,Iö5,
. . o 5 Flere födde?
1,244* 99 £ än döde 3 ? O.
,,5„. „ 3,496. { 7»5.
1,728. „ 3,833. ,, j,3i2.
Summa „ 10,822.
/-» o 5" F?ere döde? ^ ^✓-»^
9,267. „ 20,089. \ än födde S 6,568.
Folkmängden, som år 1802, enligt Mantals-förteckningarne, var 8r,486,
har således under de derefter framflutne fem åren, då den år 1837 utgjort
83,117, ökat sig med i,63i, oansedt antalet af döde utöfver det af födde
under samma lid uppgått lill det betydliga af 6,563, hvilken sednare disproportion
till en betydlig del föranledis af cholera-farsoten år 1834, i
hvilken sjukdom, af 7,889 insjuknade personer, 3,278 afledo. Berörde tillökning
i Stadens folknummer synes egentligen härröra af folks inflyttning
från Landsorterne; och inhemtas af Kongl. Tabell-Commissionens lill Eders
Kongl. Maj:t den 3 April 1838 afgifna underdåniga Berättelse angående
Nativitetens och Moralitetens förhållande samt Folkmängden i Riket åren
i83i till och med 1835 m. m., att, under dessa år, de lill Städerne från
landsbygden inflyttade, emot dit utflyttade, ägt en öfvervigt af 11,057
mankön och 7,007 af qvinkön, eller tillsammans 18,364, hvaraf på Stockholms
Stad sig belupit 5,o55 af mankön och 3,10” af qvinkön, eller lii 1-  hopa 8,162 peiscner.
7
Hvad beträffar Folkets lynne } bildning, sedlighet konst och näringshåg
samt välmåga; så liar uli Öfvei-Slålhållare-Embetets sednaste FemärsBerättelse
lemnats det allmänna yttrande, att Hufvudstadens innevånare,
fortfarande, utmärka sig för trohet och tillgifvenhet lill.Konung och Fosterland,
laglydnad, välgörenhet, konst- och näringsflit, samt eli lugnt och
sansadt omdöme, hvilket, om det än för eli ögonblick skulle kunna hänföras,
dock icke på det hela kunde missledas till tänkesätt, som voro stridande
emot det sanna och rätta. Till ett annat utlåtande för den lid sorn
är föremål för nu afgifvande Berättelse, saknar Öfver-Slålhållare-Embetet
anledning, äfvensom Öfver-Slåthållare-Embetet anser det vara obestridligt,
att folkets upplysning och bildning ytterligare under denna tidrymd gjort
framsteg, i följd af tidens kraf samt de mångå bildnings- och undervisningsanstalterne
härstädes; och ehuru allmänna välmågan vissei ligen icke ökats,
utan snarare, att döma af de längre fram i denna Berättelse förekommande
upplysningar om näringarnes tillstånd, synes bland en del Närings-classer
vara minskad, torde den dock på det hela icke kunna anses hafva i någon
betydligare mån aftagit.
Från dessa allmänna omdömen bör likväl äfven nu, likasom i de föregående
Femårs-Berättelserna, undanlag göras i afseende på den lägsta folkclassen,
bland hvilken sjelfsvåld, lättja, sedeförderf, fattigdom och tiggeri
fortfarit att tilltaga, hvilket hufvudsakligen torde vara en följd af brän vinets
omåttliga bruk. Af Poliskammarens Arbets-förteckningar upplyses, att
för fylleri blifvit derstädes till böter fällde:
År i833.
År i834.
År 1835.
År i836.
År 1837
För
i :sta
gången
9S9
743
480
434
553
—
2:dra
—
I 2Q
n3
89
73
i4a
—
3:dje
—
43
35
4°
3.
51
—
4:de
—
3i
KO
18
18
27
—
5:te
8
12
8
JO
12
—.
6:te
5
3
7
3
12
—
yrde
.
2
5
4
5
—
8:de
—
2
—
1
4
—
9;de
2
2
1
—
—
io:de
—
1
1
—
—
—
j i :te
3
—
1
I
—
—
12:te
—
1
1
_
Ar 1833. Ar 1834. Ar 1835. Ar i836. Ar rS37<
— i3k;e — 1 — — 2 —
— 15:de — 1 — — 1 —
\
Sulu nja 1,214 646 5^8 806
Dessutom hafva en myckenhet andra mindre förbrytelser, såsom slagsmål
oell öfvertiädelser af Polis-Förfatlningarne, blifvit uti Poliskammaren
afdömde; och de gröfre brottmålen, som derifrån hänskjutits till Domslelarnes
handläggning, hafva utgjort:
Ar 1833, 699, hvai ibland mord, dråp, slag å Föra]- samt stölder och
diar, bedrägerier och förfalskningar 44 snatlerier . . 525
„ 1834 , 595
. .
5o  42^
„ 18 35, Göq ........  52
. . 5o8
„ : 836, 783
42 • • • ..... 621
„ i837, 976
• • 77
57'5
Häraf synes, att brottens antal under ifrågavarande quinquennium varit
större, än under del föregående; hval Lill anledningen i synnerhet torde
igenfinnas deruti, att en mängd vanartade, personer blifvit från CorrectionsInrättningarne
utlemnade i tjenst inom Hufvudsladen eller i dess granskap,
och sålunda kommit i tillfälle att dels sjelfve å nyo föröfva brott, dels dertill
förleda andra.
Beträffande tillgången pä arbetare och dagsverksprisernes belopp, är
någon hufvudsaklig förändring icke att anmärka uti de år 1833 uppgifna
förhållanden.
3:o Näringar.
De härvid enligt formulärerne förekommande frågor Sro
a)
Pä hvilka Näringsfång Huf vudstadens bestånd synnerligast grundas,
om naturen af dess handel, tillfär sel af landets öfver skottsprodueter,
af sättningsorter och communikation med desamma.
Till det härom i de förra Femårs-Berätlelserne anförda, har ÖfverStåthållare-Embetet
icke annat tillägg att göra, än att, då i den sednaste
af desse Berättelser redan är nämndt, dels att, till trafikens utvidgande och
liflighet emellan Hufvudsladen och Landsorterne, under de sednare åren,
märkeligen bidragit, jemte Kanal-anläggningar, tillkomsten af flere ångfartyg,
som år 1833 till ett antal af tolf, på bestämda dagar i hvarje vecka
afgingo
äfgingo emellan Stockholm och ej blott de fleste städer vid Mälaren, titan
äfven åtskillige aflägsnare orter, såsom Gefle, Nyköping, Westervik och isynnerhet
Norrköping, hvarigenom communicationen och varutransporten blifvit
serdeles lätta och skyndsamma, dels att den af enskilde personer verkställde
inrättning af Diligencer emellan Hufvudstaden och flere delar af Riket
jemväl verkat till communicalionens lättande, Öfver-Ståthållare-Embelet anser
det äfven nu böra i enahanda afseende omförmälas: att antalet af ångfartyg,
för begagnande, efter bestämda reseturer, emellan Stockholm och
inrikes orter, hade vid 133^ års slut uppgått till och sedermera ytterligare
förökats: att berörde, af ångfartyg besökta inrikes orter hufvudsakligen
varit städerne vid Mälaren, Linköping, Norrköping, Götha Kanal-liniens
Stationer, Götheborg, Örebro, Nyköping, Jönköping, Westervik, Gottland,
samt åtskillige Städer och Hamnar i Gefleborgs, Wester-Norrlands,
Westerbottens och Norrbottens Län: att för communicationen emellan Stockholm
saint Åbo, Reval och Petersburg, med flere Finska och Ryska hamnar,
sednast begagnats 3:ne, samt emellan Stockholm och Lubeck a:ne ångfartyg,
som afgått på bestämda tider: samt att Diligence-Inrättningen befordrats
genom understöd och anslag ifrån Stals-Verket; och hafva desse
tillökte och förbättrade communications-anstalter för Hufvudstaden, likasom
för Landsorterne, medfört mångfaldig vinst och nytta, samt troligen äfven
i betydlig mån verkat till det förhållande, att tillförseln ifrån inrikesorter
af victualier och andra förnödenheter för Hufvudstaden alltmer tilltagit, så
alt, ehuru importen af sådane varor ifrån Finland minskats, tillgången på
alla nödvändighels-artiklar i Hufvudstaden fullt motsvarat behofvet, och,
på det hela, någon stegring i priserne icke uppkommit.
b) Huruvida under de år hvilka denna Berättelse omfattar j Hufvudstadens
Handel och Näringar stigit eller fallit, samt hvilka gynnande
eller ofördelaktiga conjunctur er förorsakat nägotdera af dessa förhållanden*
I likhet med hvad uti sista Femårs-Berältelsen ägt rum, får ÖfverSlålhållare-Embetet
här i underdånighet anföra det hufvudsakligaste af de
i detta ämne, ifrån ej mindre härvarande Handels-Societeter, HandtverksEmbeten
saint Fabriks- och Manufactur-Societeter, än Borgerskapets Äldste,
Hall- och Manufäctur-Rätten, Tull-Verket, Magistraten, med flere, på begäran
meddelade uppgifter och utlåtanden.
Öfver-SlåtJiållarens Femårs-Berättelse*
2
40
Grossliandels-Societetensx Stockholm Ledamöter hafva åren 1833—1837
utgjort, per medium,. 186; och burskap å Grosshandel har
År 1833 vunnits- af 7 samt blifvit uppsagdt af 7
,, 18ot-(. ,, 1 o- ,> » 2
,, 183 5 ,,, f) 3
„ 1836. ,,. i3 „ „ 6
„ 1837 „ ro „ „ 6
Tillsammans 49- 24’
Af öfrige, dels under Handels-Collegium, delsunder Politie- Embelsoch
Byggnings-Collegium lydande, Handels-Societeten och Handtverks-Embeten
här i Staden, hafva funnits:
Siden- och Klädes-Kramhandlare:
År 1833 — 26 Ledamöter, med 11 Handels-Betjenter och 23 Handels
Lärlingar.
,, i834 — 29 ,, 12 ,, 28 ,,
„ 1835 — 29 12 „ 28 „
,, 183G 3o ,, 12 ,, 29 ,,
,, 1837 — 04 iG » 27 ,,
Di versehandlare r
Antalet af Burskapsägande å denna rörelse är uppgifvet till 39; äfvensom
anmäldt blifvit, att Betjenter och Lärlingar utgjort, meranämnde fem år,
ett antal af 20 å 26..
Spamnåls- j Minut- och Victualie-Handlare:
År 1833 — ii5 Ledamöter, med 183 Handelsbetjenter och Lärlingar.
i834 — 114 » I79
V
„ 1835 — 118 „ 175 „ „
„ i836 — 115 „ 180 „ „
„ 1837 — 1 n „ 117 „ „
Läderhandlare:
År i833 — 2i Ledamöter,, af hvilka 2 varit ulan rörelse, 1 aflidit och 1
uppsagdt Burskap; 5 Betjenter och 9 Lärlingar.
„ 1834 — 22 „ af hvilka 5 ej idkat rörelse och 1 under året
gjort cession; 2 Betjenter och 5 Lärlingar.
11
Ax 1835 — 22 Uedamöter, af hvilka 5 ej idkat rörelse, i uppsagdt burskap
och 4 råkat i concurstillstånd; 3 Betjenter och
5 Lärlingar.
„ 1836 — 2i „ af hvilka 5 varit ulan rörelse, i uppsagdt Bur
skap
och i aflidit; 3 Betjenter och 5 Lärlingar.
n !837 — 2i „ af hvilka 3 ej idkat rörelse, 3 uppsagdt bur
skap
och i allidit; 3 Betjenter och 5 Lärlingar.
Meubelliandlare:
Under hvardera af berörde 5 år: 2 Ledamöter och 4 Betjenter.
Bokhandlare:
Åren 1833 —1836: En, som var Borgare; men han har aflidit sistnämnde
år; hos honom voro 2 Betjenter sysselsatte.
För öfrigt hafva Bokhandlare, som ej varit Borgare, men likväl utgjort
borgerliga utskylder, varit:
År 1833 — 15 Ledamöter, med 16 Betjenter.
„ i834 — i5 ,, 17 >»
„ 183 5 — i5 „ 16 „
„ i836 — 14 „ i3 „
„ 1837 — I7 „ l5 r„
Kryddkramhandlare:
Ar 1833 — 188 Ledamöter, med 207 Betjenter.
„ 1834 — 188 „ 198 „
„ 1835 — 198 „ 194 »
„ i836 — 200 190 „
„ 1837 — 206 „ '»91 ”
Tobaks-Fabrikörer:
Ar i833 — i3 Ledamöter, med 307 Lärlingar och Arbetare.
„ i834 — i3 „ 3o7 „ »
„ i835 — 11 ,1 254 «> »
„ 1836 — 11 „ 291
„ 1837 — i3 „ ^4° „ »
Tobakshandlare:
Ar 1833 — 43 Ledamöter, med 8 Betjenter.
12
År 1-834 —■ 4[ Ledamöter med 6 Betjente^
„ 1835 — 42 5
„ i836 — 43 5-
„ 1837 — 43 6 „
J cnikramliandlare:
År 1833 — 20 Ledamöter med 4 Betjenter och 21 Lärlingar.
J, I 834 _ 2 1 ,, 5 fi J Q fy
a 1ö3b * 20 a 4 a 18 a
„ 183 6 — 19 „ 7 „ ,4
a 1887 14 6 a, 1-4 11
Linkramhandlare:
År i833 — 14 Ledamöter, med5 2 Betjenter och 11 Lärlingar*
1834 “** 13- a 2 a 1 o a
a 183 o —• 10 a 1 a ii„.
„ i836 — i3 „ i „ n „
a 1807 — 1 3 a- 1 ii 1 1 li
lja
11 si offer are:
År 1833 — 9 Ledamöter, med 9 Betjenter.
a- 1804 - 8 „ Q a
„ x835 — 8 „ 8 v
„ iS36 — 9 „ 8
a 1837 — 9 a ® >>•
Lärftskramhandlare:
År 1833 — 46 {Lse0a”dkart HanS?0r} 4 Handelsbetjénter och 24 Lärlingar.
„ 1834 47 11 3 a 38 a
„ i835 — 4ö » i3 „ 27 „
„ i836 — 45 „ i-3 „ 25 „
„ 1837 ~ 4Ö ,, 11 » 36 „
Bryggare:
År 1833. Ledamöter,. som drifvit Bryggeri-rörelse 38 med 3g Lärlingar.
Enkoi, ,, ,, 2 a 2 a
Ledamöter, som idkat endast Bränvins
deslillering
. . . .
17 „ 4 „
13
Enkor, som endast idkat Bränvins-destil
-
fering
8
»
I
99
Ledamöter,
som icke drifvit någon rörelse
4
Tillsammans
6'g.
99
46.
99
År
.83/,.
Ledamöter,
som drifvit Bryggeri-rörelse
38
med 3i
Lärlingar.
Enkor,
99 99
a
99'
2
99
Ledamöter,
som idkat endast Bränvins-
destillering
18
99
4
99
Enkor, som
idkat endast Bränvins-deslil-
lering
6
99
r
99
Ledamöter,,
som icke drifvit någon rö-
relse ..............
5
Enkor, som icke drif vit någon rörelse
r
4
Tillsammans
7°.
38.
kr
.835.
Ledamöter,
som drifvit Bryggeri-rörelse 38 med 3r
Lärlingar.
Enkor,
d:o d:o
2
99
2
99
Ledamöter,
som idkat endast Bränvins-
destiljering ..........
l9
99'
4
99
Enkor,
d:o d:o
6
Ledamöter,
som icke drifvit någon rörelse
4
Tillsammans
69.
*7'
År
1.836;
Ledamöter,
som drifvit Bryggeri-rörelse
34
med
31
Lärlingar.
Enkor
do dro
3
Ledamöter,
som idkat endast Bränvins-
destillering
22
99'
6
99
Enkor
d:o d:o
6
Ledamöter
sorn icke drifvit någon rörelse
3
Tillsammans
68.
37.
År
i837.
Ledamöter,
som drifvit Bryggeri-rörelse
3 r
med
3i
Lärlingar.
Enkor
dro dro
5.
Ledamöter,
som idkat endast Bränvins-
destillering
20
99
7
99
Enkor
dro dro
8
Ledamöter,
som icke drifvit någon rörelse
i3
Tillsammans
77,
38.
14
Bagare:
Ål
183'3. 4? Ledamöter, nied
.54
Gesäller pcb Lärlingar.
99
1834. 4-5 >r „
1 25
99 99
9 t
i835. 4ö •» »
122
99 99
99
1836. 47 » »
176
99 99
99
1887. 4 6 >,»
i 01
99 9•
L7inskänkar:
År
i833. 74 Ledamöter, med
1 IO
Kypare och Lärlingar.
99
i834. 75 „ „
I I 2
99
99
1835. 77 „ „
I 2 I
99 99
99
i836. 77 „ „
I 1 6
99 99
99
1837. 79
I 24
99 99
Skräddare r
Ar i833. 124 Mästare-, med 214 Gesäller, 173 Lärlingar och -7 andre
Arbetare,
1834- 120 » 227 » *65 » 1 »>
1835. 127 „ 22 9 „ 204 „ 6 „
99
99 ,
.1836. 125 ,, 228 ,, 228 ,1 13 -.
„ 1837* 127 », 270 1», 226 ,, 3p ,, >
Skomakare:
Är 1S33. 210 Mästare, med 4»8 Gesäller, 385 Lärlingar och 89 andre
Arbetare.
99
1834- 217* » 417 » 873 „ 35
1835. 217 „ 418 „ 4°7 » 4° »
1836. 208 „ 4o6 „ 388 „ 36
1837. 210 „ 387 „ 423 „ 4°
99
Slagtares
År i833. 20 Ledamöter.
„ i834- 20 „
„ 1835. 21 „
„ i836. 21 „
„ 1837. 22 „
15
hvarjemte Gesäller och Lärlingar äro uppgifne att hafva utgjort» dessa år,
per medium, de förre 55 och de sednare 5o.
Guld- och Silf ver-Arbetare samt Jouvelerare:
År i333. 78 Mästarer med 79 Gesäller och 56 Lärlingar.
„ [834- 63 „ 100 „ 80 „
„ 1835. 74 „ 86 „ 70 „
„ i836. 76 ,» 92 „ 84 »
,. 1837. 65 91 ,, 94 »
<\ ' •' ’ ■' N r-. , ... " ( . .. ;
Coopvcerdie-Skeppare r
År 1833. 142 Ledamöter {^odetefea™^} ^ som uPPsagdt burskap.
„ i834. 141 7 „ 1 „ 5 döde.
„ i835. i32 „ 2 „ 7 „ 3 „
„ i836:. i3o „ 6 „ 6 „ 2 „
„ 1837. 124 „ 3 „ 5 „ 4 „
vid hvilken, uppgift erinringar här nedan förekomma.
Hofslagare r
År 1833. 29 Mästare, med 54 Gesäller och f 13 Lärlingar.
„ 1834,. 29 » 54 „ 113 „
„ 1835-. 32 „ 57 „ i2i „
„ 1836. 3o „ 55 „ 109
„ 1837. 4° » 55* 126
J»
99
Bleckslagare::
År .833. 8 Mästare, hvaribland lik-* GesäUer 20 Lä,.llngar.
väl i utan verkstad J
„ 1834. 9* ii >4 >» 23 ”
„ .835. 9 „ .3 „ 19 „
.836. 9 „ 12 „ a3 „
1837. 9 i3 „ 24 „
99
99
Tunnbindare’.
År .833. 31 Mästare, med 48 Gesäller och 54 Lärlingar.
„ 1834- 3« „ 49 » ”
16
År 1835. 3o „ 49 •»> 51
>> * 8j6. 29 „ 48 >) 49 ■»>
„ 1887. 3o „ 43 5'4 „
Knifsmed:
Under hvardera året: En Ledamot, med Arbetare:
År 1833 * „ 2
„ i834 „ 5
i835 „ 4
„ i836 „ 3
r> i837 »» ^
Fiskköpare:
År i833. 3o Ledamöter med 48 Drängar.
„ 1834. 3o „ 56 „
„ i835. 3o „ 54 »
„ i836. 3i „ 5q „
„ 1837. 3i „ 58 „
Sejlare: -
År 1833. 7 Ledamöter och 1 Enta, med 12 Gesäller och 5 Lärlingar.
,, 1834* 7 » X jt II,» O ,,
,, 183o. 7 »» x », x3 i* 9 ,,
„ i836. 5 „ 1 „ 11 „ 8 „
,, 1837- 5 „ 1 „ 13 „ 10 ,,
Murmästare:
Hvardera året: per medium, 12 Mästare,
3 Enkor,
Sockerbagare:
5o Gesäller
och 200 Lärlingar.
Ar i833. 16 Ledamöter och 1 Enka, med 7 Gesäller och 3o Lärlingar,
» * 884. 17 » x ,» 7 •> ^9
„ 1835. 19 „ 1 „ 6 „ 3o
„ i836. 19 „ 1 9 „ 28
„ i837. 19 „ 1 „ 7 „ 3i
Gördel
-
17
Gördelmakare:
År i833. 4 Mästare, med ii Gesäller och ro Lärlingar.
,, 1834* 4 t f >» 9 >>
,, 183 j. 4 99 ^ ä » ,»
,, i836. 4 „ 11 ,, p ,,
,. 1837. 6 „ 10 „ 12 „
Foder al makare:
Under alla fem åren 1 Mästare, ittan Gesäll eller Lärling.
Bokbindare:
År >833. 33 Mästare, med 87 Gesäller och 61 Lärlingar.
„ 1834. 34 „ 3p „ 58 „
„ i835. 36 „ 4^ » 58 „
,1 i836. 87 ,, 47 » ^ »»
,, 1887. 38 „ 44 » 7* ’*
Stenhuggare:
Verksläderne, som vid 1833 års början voro 3:ne, äro numera förminskade
till tvenne.
Sämskmakare:
Embetets Ledamöter utgöras af En Mästare och 3 Enkor, hvilka i yrket
användt under den ifrågavarande tiden 5, 6, högst 7 Gesäller.
Handskmakare:
Tvenne Mästare, utan Gesäll eller Lärling.
Körsnärer:
År 1833. 10 Mästare och 3 Enkor, förutan 5 Ledamöter, som ej drifvit
rörelse.
99
i834.
i 1
99
3
99
6
99
99
i835.
10
99
2
99
7
99
99
i836.
10
99
2
99
6
99
99
i837.
9
99
2
99
5
99
ö/ver-Ståthållarens Femårs-Berättelse.
År i833. i3 Gesäller och 11 Lärlingar»
„ 1834, 12 „ 13
„ i835. 14 „ i5
„ i836. 12 „ i3
» iS3jé 12 ,, 14 ,,
Klen- och Pistol-Smeder:
År i833. 16 Mästare, med i5 Gesäller och 48 Lärlingar.
„ i8o4- *8 j, 12 ,, 4o ,,
„ 1835. i5 „ i5 09
„ i836. 16 „ 16 „ 45
„ 1837. 18 „ 22 „ 55 „
)>
Cl
'varfvare cch Blockmakare:
Deras antal är uppgifvet till 10 Mästare, (hvaribland dock tvenne
utan rörelse), med 12 Gesäller och 14 Lärlingar.
Byggmästare:
År i833. 6 Ledamöter, med 34 Gesäller samt 234 Lärlingar eller Drängar.
„ 1834. ^ )> 27 „ 229 >> >i
„ i835. 6 „ 21 „ 177 „
,, i836. 6 „ a3 „ 200 „
,, 1837. 6 „ 23 „ 167 „
Perukmakare :
År 1833. 11 Mästare, med 9 Gesäller och 14 Lärlingar
„ i834. 11 11 „ i5
„ 1835. 11 ,, 12 ,» i5 ,,
,, 1806. 10 „ 8 „ 14 ,,
[807* * \ 99 3 ,, I 4 9>.
>9
>9
1;
Gulddragare.
Tvenne Mästare, med 8 å 12 Arbetare årligen»
Messingsslagare :
År i833. 2 Mästare och 1 Enka, med 6 Gesäller och 5 Lärlingar.
„ 1884. 2 ,, 1 ,, ö ,, 5
19
ir 1836. 3 „ i „ 7 » 4
1, 183^. 2 fp 2 H 0 5
Pumpmakare:
Hvardera året 3 Ledamöter och i Enka, med omvexlande antal Arbetare,
som dock ej öfversligit 8, och hvaribland endast 2 varit inskrifne
såsom Lärlingar.
Notfiskare:
År 1833—1837. Sex Ledamöter; och anmärkes, att uti detta Embete finnas
hvarken Gesäller eller Lärlingar.
Skorstensfejare:
Under hvardera året 8 LedarpÖter, med 9 å 10 Gesäller och circa 5o
å 60 Lärlingar. '
Garfvare :
År
1833. 11 Mästare, med 4o Gesäller, 12 Lärlingar 0. 36 Drängar.
»
i834- 10 „
37
» 9 •’
37
„ 0. I
annan
Arbetare.
V
1835. 9 „
3 7
» 7 ”
44
99
99
i836. 9 „
26
»> 9 *>
34
J9
9$
i837. 8
Carduansmakare:
- »7
»> 9 ”
3i
» I
99
Ar 1833. 6 Mästare 0. 2 Enkor,
med 19 Gesäll., i5 Lärl.,
11 Drängar
o. 1 annan
Arbetare.
99
1834. 11 „
a „
22 „ 12
99
8 „
99
i835. 7 „
1 »
21 „ 15
99
7 »
99
i836. 8 „
19 „ »4
99
9 »
1»
i837. 8 „
15 „ 9'
99
5 ,
Bildhuggare:
Detta Embetets Ledamöter utgöra, enligt hvad i Borgare-Boken är antecknadt,
3:ne.
Bor stbindare:
År 1833. 4 Mästare, med 5 Gesäller och g Lärlingar.
,, 1834. 4 >> 7 ” 9 ”
20
Ar 1835. 4 ,* 8 it q ty
„ 1836. 4 „ 8 „ 9 „
» 1837. 4 »>■ 1 o »» 9 »
Plåtslagare:
Åren i833, 1834»- r 835: j Mästare och arne Enkor* hvilket antal sedermera
nedgått till 5 Mästare oell 1 Enka.
År i833: hafva varit 17 Gesäller och 21 Lärlingar.
99
i834
1
9r
i5
99
20
99
M
i835
99
16
99-
20
99
99
1836
99-
>7
99
18
99
99
183<7
99
i5
99’
x7
99
Förgyllare
Enligt hvad i Borgare-Boken finnes antecknadt* äro Ledamöterne Sex
till antalet.
Kammakare
År
i833.
10 Mästare,
med 14 Gesäller och
19 Lärlingar.
99
1834.
11 »
.3
no „
99
1835.
11 »
10
22 „
99
i836.
11
9
19 »
99
1837.
11 »
9
14
Guldslagare:
År
1833.
4 Mästare,
med 4 Gesäller och
7 Lärlingar.
99
i834.
4 „
3 „
6 „
99
.835.
4 „
4 »
6 „
9»
.836.
4 »
4 »
6 „
99
1837.
4 >»
4 »
7
Kopparslagare :
År
.833.
17 Ledamöter, med 18 Gesäller och 27 Lärlingar,
99
1834.
16 „
17
22 „
99
i835.
16 „
.3 ,,
2 2
99
.836.
i5 „
28 j,
24
99
1837.
14
no „
nn „
%
21
Glasmästare:
År i833. 21 Ledamöter, med 16 Gesäller och 29 Lärlingar.
i834. 21 „ 17 „ 3o
1835. 21 „ 16 ,, 28
1836. 21 „ 17 „ 29
1837. 22 „ 11 „ 36
Tenngjutare :
Åren 1833—1837-: 2 Mästare och 2 Enkor, med 3 högst 4 Gesäller och 2
högst 3 Lärlingar.
Hattmakare:
År 1833. 28 Ledamöter, medi 4° Gesäller och 3o Lärlingar.
1834- 22 „ 35 „ 24 „
1835. 17 „ 3o „ 19 „
1836. i5 „ 22 „ i5 „
1837. 11 „ 16 M 10 „
Krögare:
Under hvardera året Enibetets Ålderman och 2:ne Bisittare, tillsammans
3 Ledamöter.
Gelbgjutare:
År 1833. 12 Mästare, med 21 Gesäller och 3g Lärlingar.
„ 1884» 13 ,, 19 ,, 3o ,,
„ 1835. i3 * 16 „ 34 »
,, 1836. i3 ,, 20 ,, 28 ,,
,, 1837. 12 „ i5 w 27 »
Stolmakare:
År i833. 7 Mästare, med 9 Gesäller, 16 Lärlingar och 2 andre Arbetare.
„ i834- 9 „ i5 20 „
„ 1835. u „ 20 22 „ 7 „
„ i836. 11 „ 21 19 „ 3 „
„ 1837. 11 „ 8 20 „ 9 ,.
Tracteurer :
Åren 1833 —1837, genom Kongl. Brefvet den 27 October 1813, jem
fördt
med Kongl. Resolutionen den 3 Juni 1824, fastsläldle antal af 5o
22
Ledamöter, förutan Enkor, hvilka, efter Männernes död, fortsatt Tracteurs-rörelsen,
och utgjort:
År 1833 — 55.
,, 1834 — 5i.
„ 1835 — 43.
„ i836 — 4°; och
„ 1837 — 40.
Snörmakare :
År 1833 — 17 Mästare, m<
3d 25 Gesäller och 23 Lärlingar.
,, 1834 ~ 12 ,,
22 jj 20
„ 1835 — i5 „
20 „ I9
„ i836 — i5 „
1 <3 5> 2^. Jj
„ 1837—17 „
19 ” 24 »
Målare :
År x833 — 38 Ledamöter,
med 60 Gesäller och 81 Lärling
„ i834 — 39
54 >> 61 ,,
,, i8o5 ■ 40 ,,
44 „ 83 „
„ i836 — 41
48 » 79 ”
„ 1837 — 43
6. „ 85
Trädgårdsmästare :
År i833 —• 35 Ledamöter,
med 3 Gesäller och 4 Lärlingar.
„ i834 — 36
3 6
„ i835 — 35 „
5 „ 7 „
„ i836 — 28 „
1 »> 9 ”
„ 1837 — 28 „
1 j> ^ * ii
Knappmakare:
Alla lem åren En Ledamot, utan Gesäll eller Lärling.
Klockgjutare :
År i833 — 3 Mästare, med
3 Gesäller.
„ i834 — 3 „
2
„ i835 — 3 „
1 „
„ i836 — 3 „
1
„ 1837 — 3 „
2
Pergamentsmakare:
Hvardera året 2:ne Ledamöter, med 2 Gesäller och 2 Lärlingar.
Tapetserare :
Är 1833 — 9 Mästare, med 8 Gesäller och 19 Lärlingar.
„ i834 — 8
11
22
och 1
annan
arbetare.
99
99
22
27
29
99
99
„ 1835 — 8
„ i836 — 9
„ 1837 —■ 10
Sadelmakare:
Är 1833 — 25 Mästare, med 27 Gesäller och 58 Lärlingar.
„ 1834 — 2ö „ 28 j, 62 „
,, 183 o 28 ,, 24 ,, ■ * 9 5»
„ i836 — 22 „ 3o „ 61 „
10
1 o
7
2
1
1
183r
Snickare;
År 1833 — 5i Ledamöter 0. 3 Enkor, med i3o Gesäller o. 165 Lärlingar.
99
99
„ l834
52
„ 1835 - 59
„ i836 — 61 „
„ 1837 — 67 „
Segelmakare
År 1833 — 5 Mästare
„ 1834. — 4 „
„ i835 — 4 „
„ i836 — 4 »
„ 1837 — 4
3
4
3
3
99
99
99
I 25
147
150
151
i 59'
176
222
238
1 Enka, med 5 Gesäller, 4 Lärlingar 0. 5 andre
arbetare.
- 4 „ 3
1 » 6 „ 4 „
2 » 4 » 4
6
1
. /
8
Hyrkuskar :
Åren 1833, 1834 och i835 —
,, i836 och 1837 -
11 Ledamöter, samt
8 dito.
24
Kakelugnsmakare:
År 1833 — i3 Ledamöter, med 29 Gesäller och 24 Lärlingar,
„ i834 — i3
„ i835 — 13
„ i836 — i3
„ 1837 — i5
Vagnmakare:
År 1833 — 12 M
„ i834 — 12
„ 1835 — 11
„ i836 — 12
„ 1837 — i3
Repslagare:
Embetets Ledamöter äro 4» nied 23 Gesäller och 6 Lärlingar.
Utom desse, efter den ordning, hvaruti de uti Borgerskapets dassifikation
upptagas, förtecknade Handels-Societeler och Handtverks-Embeten,
förekomma jemväl i Borgerskapets klassifikation: Skutskeppare, som tillförene
varit förenade med Coopvaerdie-Skeppare Societeten, men nu mera
ej räkna några Ledamöter af Borgerskapet; Urmakare, sorn numera utöfva
deras yrken såsom Manufacturister, och således höra under Stadens Halloch
Manufactur - Rätt; Sten- och Stål - slipare, Svärdfejare, Mjölnare och
Qvarn-ägare, Skoflickare, Vaxarhetare, Linneväfvare samt Synåls- och
Knappnåls-makare, hvilka Embeten upphört; hvaremot en person under
år 1837 vunnit Burskap här i Staden såsom KafFe-kokare.
Någon uppgift på beloppet och värdet af ofvan uppräknade Ilandtverks-Idkares
tillverkningar har ej kunnat erhållas; men värdet af TobaksFabriks-Societetens
tillverkningar, som till stämpling anmälas hos Stadens
Hall- och Manufactur-Rätt, är derifrån uppgifvet sålunda:
B:o R:dr 479,556.
1, ,, 475,944.
„ „ 516,83 f.
,, ,, 494>o6o.
„ 1, 487,088.
De
År 1833
„ i834
„ 183 5
,, 1836
„ 1837
99
99
99
99
32
36
43
40
99
99
99
99
26
28
28
34
'99
99
99
lastare, med 21
„ 20
19
» i5
i5
Gesäller och 34 Lärlingar.
36 „
37
43
42
25
De af Hall- och Manufaclur-Rätten lemnade förteckningar på anlalet
af alla under denna Rätt lydande Fabrikanter och ManufacturisLer j jemte
deras Arbetare och tillvei kningarnes
Värd
e, under de ili
ågavarande åren,
utvisa följande förhållande:
Bomulls- och Linne-Fabrikanter:
ldlare.
Gesäller.
Lärlingar.
Andre
Arbetare.
Tillverk-
ningsvärde.
B:co R:dr.
År 1833  * . . . .
23
39
’9
583
254,098.
„ 1834 . . . . .
25
39
20
6.94
270,585.
268,622.
„ 1835
20
34
8
654
„ i836
20
26
16
356
228,25g.
„ 1837
. . . .
2 t
25
10
287
199,270.
B and-Fabrikanter:
År 1833
,
8
»4
2
114
73,262.
» i834
I I
1 2
3
1 *9
58,4o5.
» 1835 ..........
I 2
i5
2
138
58,664.
„ i836
IO
15
6
122
64,655.
1837
7
11
3
67
53,442.
Klädes-Fabrikanter:
År 1833  * . . . .
30
68
24
438
393,735.
„ i834
20
69
29
432
519,942.
„ 1835
23
6 2
37
475
555,748.
„ 1836
*9
48
36
5o8
524,391.
„ »837
Siden-Fabrikanter:
i5
37
26
407
449,315.
År 1833  ......
22
109
34
578
477,645.
>. 1834
22
97
42
564
499,441 -
,, 1835
21
84
47
620
538,666.
„ i836
23
75
37
548
53 g,730.
„ 1837
Öfver-SlathiiUarens Femårs-Berättelse.
'9
69
26
451
476,80g.
4
\
26
Silkes-Redare:
Andre TillrerkIdkare.
Gesäller. Lärlingar. Arbetare, ningsvärde.
ir 1833
.
_____
3i
£:co R:dr.
43,100.
„ i834
—
—
2.Q
44>3oo.
„ 1835
.
—
—
35
48,4oo.
„ i836
—
—
26
45,400.
»1837
—
__
26
3i,ooo.
Stoff t s-Fabrikanter:
År 1833
4
1
35
32,696.
>, i834
a
—
38
38,224*
„ i835 ...
3
2
3o
25,075.
„ i836
. . 6
a
2
22
24,117.
„ 1887
5
1
—
*7
20,434*
Strump-Fabrikanter:
År 1833
. . 18
33
i5
47
17,621.
„ i834
. . 18
27
21
47
19,307.
„ i835 . .
18
22
65
19,254.
„ i836
23
25
32
1 5,2o3.
» 1837
24
34
23
16,812.
Kattuns-Tryckerier:
År 1833
8
4
65
44*'15.
„ i834  . .
9
6
72
3p, r 76.
M 1835 ........
5
5
5.9
29,459.
„ 1836
4
7
3a
21,974.
» 1837
7
7
27
t8,36i.
Apreteurer:
År 1833 ........
—
6
1,800.
„ i834 .
—
6
1,660.
1835
—.
6
1,600.
„ i836
—
6
i,4 5o.
» 1837
—
6
1,427.
**
Bildhuggare:
Idkare.
Gesäller.
LarliDgar.
%
Andre ■
Arbetare.
27
Tillverk-
ningsvärde.
År i S33
.
3
6
3
B:co R:dr.
3,600.
1834
3
4
—
3,ÖOO.
„ 1835
• 4
3,
3
1
IjgOO.
„ 1836
3
3
3
I,6oO.
183y
. 5
3
3
1
i,3oo.
Bensvärts-Tillverkare:
År 1833
—.
i
3
3,000.
'»» 1834
—
—
3
3,800.
„ 1835 ~ ....... .
—
• ■—
3
3,1 00.
„ 1836
—
—
3
3, 1 00.
» 1837
—
—
3
1,800.
Borst-Tillverkare:
År 1833
<
1
!
'JOO.
90°.
,, i834
—
3
I
„ i835
•—
1
I
6 00.
„ i836
—
1
300.
» 1837
—
1
_
300.
Barn-Skomakare:
År 1833 . . . .
. 55
48
44
36,000.
,, 1834
38
43
53
39,900.
„ 183 5
36
4a
54
37,200.
„ i836
29
60
35
38,600.
»1837
66
39
66
54
33,3oo.
Chemiske Blekerier:
År 1833 . . •
9
3,100.
,, i834
10
3,000.
„ 1835
6
2,5oo.
„ i836
• . .
—
4
2,5oo.
,.1837
. . .
—
—
4
3,500.
28
Ar
i 833
i83A
1835
1836
1837
Chocolade-Tillverkare:
kr 1833
1834
1835
i83 6
1837
Cajfe-Tillverkare:
År 1833
1834
1835
1836
183 7
Eau de Cologne-T'illverkare:
År 1833
„ 1831
„ 1835
„ i836
» i837
Färgeri-ldkare:
År 1833
„ »834
„ »835
„ »836
„ j837
•
Andre
Tillverk-
Idkare.
Gesäller.
LärliDgar.
Arbetaie.
ningsvärde
B.co R dr.
4
8
I »
7,803.
5
6
i4
2
8,523.
4
9
9
I
8,665.
3
7*
11
8,38o.
3
6
13
7,59».
5
... -.
5
2,600.
6
—
6
2,700.
7
—
rt
J
3,qoo.
6
.
—
6
3,8oo.
&
6
4,200.
i
.
1
200.
»
—
1
200.
»
—
1
200.
i
—
1
200.
i
"
‘
1
200.
9
_
_
9
23,o58.
9
—
9
18,926.
9
—
9
»9,026.
8
—
8
»4,897.
9
9
»4,729.
16
3.5
38
7
33,788.
16
3 3
26
5
33,384-
16
>9
39
6
27,422.
»8
34
28
11
4 l,25l.
»6
35
32
7
35,265.
29
Fär" - beredare:
Idkare.
Gesäller.
Lärlingar.
Andre
Arbetare.
Tillverk-
ningsvärde.
År i833 ....
.
I
1
B:co R:dr.
1,100.
„ l834
I
I
2,600.
„ .835
I
.3
3,800.
„ 1836
2
1
9
4,800.
1887
2
12
4,200.
Fabriks-redskaps-tillverkare
År .833
2
3
11
4,800.
,> 1834
. 8
4
2
10
5,400.
,, ' 835
rr
3
6
3
4,100.
„ .836
.6
5
1.
6,3oo.
» »837
• 7
5
4
8
4,4°°*
Finare rFr ädur betar e:
År .833
40
r6
—
20,900.
„ »834
. 35
38
<38
. r
20,800.
„ .835
. 40
34
b?
26
23,200.
„ .836
. 34
43
22
2 2/(00.
,*1837
. 35
45
74
»4
25,200.
Foder almakar e:
År 1833
2
3oo.
,,»834
—.
2
3oo.
„ 1835
—
2
3oo.
„ i836
—
2
400.
» 1837
—
2
4°o.
Förgyllare:
År 1833
k
D
. 1
3
3,800.
,, i834 ....
• .9
5
9
5
4,000.
.835 .
9
. 2
—
3,800.
„ i836
8
10
2
3,600.
1887
• 9
5
11
3
3,55o.
30
År
Lädergarfverier:
1833
Idkare.
V .
Gesäller.
24
Lärlingar.
4
Andre
Arbetare.
2 I
Tillverk-
ningsvärde.
B:co R:dr.
219.126.
n
183/|
. 5
34
6
23
169,115.
M
i835
42
4
26
238,5o5.
99
i836
3a
3
34
244>öio.
f
183<j
28
1
33
264,637.
Ar
Gipsgjutare:
i833
5
1,400.
»
1834
—
—
4
1,400.
99
i835
■—
—
6
1,400.
>>
i836
—
—
6
i,4oo.
90
1837
—
—
6
1,400.
År
Glasslipare:
1833
• 7
1
7
4
4,600.
99
i834
• 7
1
5
3
4»5oo.
99
i835
1
5
6
4,900.
i836
3
9
5
5,100.
V
1837
6
3
i3
4
5,700.
År
Gas-apparat- tillverkare:
i833 .
9
3
10
11,016.
99
1834
9
3
11
10,000.
i835
9
3
16
2 2,13o,
i836
—
29
18,000.
99
1837 .
—
—
i5
16,400.
År
Hvitgarfvare:
i833
5
3,1 00.
M
i834
—
—
4
2,200.
i835
—
—
4
2,200.
i836  * . .
—
—
7
2,3oo.
9»
1837
—
—
3
2,3oo.
31
Handskmakare:
År
I»
It
»I
»I
År
it
»»
r 833
1834
1835
1836
i83y
Hatt-tillverkare:
1833
1834
1835
1836
183^
Jernblecks-Lakerare :
kr
*9
1»
99
9»
År
1833
1834
1835
1836
1837
Jern- och Stål-arbetare:
1833
1834
1835
1836
1837
Jerng juterier:
Ar
»*
»833
1834
1835
,836
1 S3>7
Idkare. Gesäller.
9
8
9
9
9
3
3
3
3
3
8
7
10
13
13
1
2
2
2
2
Andre TillverkLärlingar.
Arbetare, ningsvärde.
B:co R:dr.
22,5go.
x 5,2 24*
l3,773.
i4>oo6.
I 2,31 2.
7
5
10
45
6
11
12
33
3
5
12
26
3
5
10
29
4
3
6
32
7
4
6
6,000.
4
5
7
6,000.
8
8
4
7,000.
6
7
6
6,700.
9
4
5
7>3oo.
3
4
i,6oo.
1
6
1
1,600.
2
7
—
1,600.
3
6
—
1,800.
3
5
1,600.
5
8
1
3,goo.
4
8
2
3,700.
8
i3
—
5,ooo.
3
i4
5
5,700.
2
18
2
5,roo,
t-
J
i°9
88,683.
x3
97
144.755.
1 2
i3o
i5x,3oo.
9
113
153,6,7.
9
i5o
162,803.
32
Kard Fabrikanter:
Idkare.
Gesäller.
Lärlingar.
Andre
Arbetare.
T ill? erli»
ning» värde.
ir 1853
. 5
2
6
4a
B:co R:dr.
10,087.
<«34
. 5
I
5
42
9,52 0,
„ 1835
. 5
l
4 •
59
10,788.
„ 1836 .........
. 5
I
5
. 53
1 2,1 14*
»1807
4
I
4 .
55
1 o,55o.
Kort-Fabrikanter:
Ai i833. * . , . , « . .
• 4
—
23
5,o8o.
,, $ 1834
• 4
—
—
23
4>5oo,
.. 1 8jj .........
. 4
—
—
32
5,427.
„ i836
. 4
—
—
»7
5,377.
-/ i83y. * . . ♦ . . . •
. 4
—
18
2,800.
Klädes-Rmoverare :
Är 1833
.
—
i3
2,5oo.
,, 1804 • * • • • * • • *
. 11
—
i4
3,3oo.
„ 1835
—
18
5,ooo.
„ i836
, i3
—
*7
5,200.
,, 1837 ....
—
»9
4.800,
Tillverkare af Korgarbeten:
Är i833 .........
5
2
3
10
3,6oo.
„ i834
, 5
3
2
4
4, a 00.
,, 1 83j> .........
. 5
4
2
1 ■ -
3
3,6oo.
„ i836 . .
6
5
1
5
3,o32,
„ 1837
6
3
4
3,200.
Lack- och Kork-tillverkare:
År 1833
—
__
13
4,633.
,, 1834. . ♦ ♦ . • . . .
• 9
—
—
10
3,ioo.
„ 1835
—
—
JO
3,3oo.
i836
—
—
9
5,700,
„ 1837 ....
—...
—
9
5,ooOj
Läder- $
33
Läderl'akerare :
Andre Tillverk
-
År
Idkare.
5
Gesäller.
Lärlingar.
Arbetare.
5
ningsvärdo.
B;co R:dr.
2,3oO.
»
r834
4
—
4
2,1 00.
99
i835
4
—
4
1,800.
99
i836 . . • . »
4
—
4
1,800.
9*
1837 - - .
5
—
5
2,2 00.
År
Metall- och Bröme-arbetare:
1800 . • » » • * • . « •
19
25
27
a
10,000.
99
i834
ll
22
20
1
9,5oo.
99
1835
. , , .
l4
26
2 I
—
9,600.
99
1836
17
29
28
—
1 i,5oo.
i837 ..........
*7
»9
25
4
11,600.
År
Musikaliske Instrumentmakare
1833 . . • . . . • • • .
9
J7
10
* ,
3
5,7oo.
M
i834 ..........
9
i3
i4
4
5,900.
>»
1835 ..........
9
*7
I 2
3
7,000.
i836 ...
9
i5
»4
3
'7,200.
/
i837
.
9
i3
ia
6
3,600.
År
Mathematiske Instrumentmakare:
1833  8
6
10
6
8,100.
%f
1834
9
4
10
8
10,800.
99
i835
•
7
5
5
i3
10,800.
99
i836
. . .
9
6
8
11
11,200.
99
i837 ..........
9
2
i3
11
11,100.
År
Meteorologiske och Optiska. Instrumentmakare:
1833
a — —
8
2,900.
99
i834
3
—
—
9
3,5oo.
99
1835
3
—
—
8
3,5oo.
99
1836 ..........
3
—
a
8
3,900.
It
i837
3
—■
1
8
3,900.
Öfvcr-Slalhdllnrens Femars-Berättelse.
-
5
34
Mechaniske Arbetare;
Andre TillverkIdkare.
Gesäller. Lärlinger. Arbetare, ningsvärde.
År
i833 .....
3
3
B;co R:dr.
i834
-
2
——*
4
_
99
1835 ........
2
1
4
■
9)
i836
3
—
8
—
t9
1837 . .........
JSipper- och Galanteri-Arbetare
3
7
År
1833
10
5
6
8
,
99
i834
.
Q
4
7
5
—
99
i835 . . . . •
8
3
8
4
.—
99
iS36 .....
7
3
7
6
—
99
i'837
Pappersliserare :
7
3
IÖ
5
År
i833
4
_
4
900.
99
1834
4
4
800.
99
1835
4
—
4
800.
99
i836
3
2
600.
99
i837
Porcellaines-JBruk:
3
2
5oo.
År
1833  j . . . .
I
2^
16
100
97,462.
99
1834
I
23
26
111
82,227.
99
1835
i
23
35
123
117,354.
99
i836
1
38
23
131
109,528.
99
i837
.
Parasollinakare ;
2
27
23
147
110,279.
År
i833  ♦ ,
7
I
3
5
2,242.
99
i834
6
a
4
%
2,3o I.
99
l835 .
0
1
5
2
x,75o.
99
i836
6
1
4
2
1,600.
79
xSSy. * . . « ♦ » t * j
5
X
2
2
1,100.
Plaitre-Fabrik :
År
18 33
Idkare.
Gesäller.
2
Lärlingar.
2
Andre
Arbetare.
3
Tillverk-  ningsvärde.
B:co R:dr.
1,5oo.
99
1834 .........
2
I
1
2,000.
99
i835 ......... .
2
2
—.
1,000.
99
i836
.
—
—1
1
5oo.
99
1837 . .
2
2
—
800.
År
Ret- och Väfskedsmakare:
1833 .........
3
7oo.
99
i834 .........
—
3
7oo.
99
1835 , ... . . . . ..
—
3
700.
99
i836
—
2
600.
99
i837 ........ .
—
—
2
600.
År
Repslagare :
1833
6
3
1
23,687.
99
1834.
6
5
3
2 2,5 00.
99
i835 .........
7
3
3
20,200.
99
i836 .........
10
1
2
20,000.
9)
i837
.
10
2
—
19,500.
År
Stilgjutare:
1833
3
6
i5,8oo.
99
i834
4
7
—
i4>53o.
99
1835
3
6
1
i 4>713*
99
i836
. .
3
11
1
10,893.
99
i837
,
2
6
3
i3,720.
År
Sajfans - Fabriker ;
i833 ....
3
12
4o,765.
99
1834
- 4
4
—
12
3g,874.
99
1835
4
—
9
34,986.
99
i836
4
—
12
36,278.
99
i837
4
—
*5
44,866.
36
Såpsjuderier:
Idkare. Gesäller. Lärlingar.
År 1833
8 — —
„ 1834
8 — —
„ j835
7 — —
„ i836
y — —-
»,1837  7 — —
Mechaniskt B omulls-Spinneri:
År 1S33 — —- —>
„ * 834  — —- —
„ i835  . . . 1 —- —
„ 1836
1 — —
„ 1837  1 — —
Spegel- och Ljuskrone-tillverkare:
År 1833
8 — —-
„ i834
7 — —
„ i835
7’ — —
„ i836
7 — —
„ 1837  6 — —
Stenslipare :
År r 833 .......... 3 — —
„ 1834
2 — —
„ 1835 .
2 —■ —
„ i836
. 2 — —
„ 1837
2;
Sockerbruks-Idkare :
År 1833
14 — —
„ i834  14 — —
„ >835
14 — —
„ 1836 i3 — —
„ 1887
. 15 — —
Andre
Arbetare.
i5
*9
*4
i4
i3
9®
>4>
J4?
i 5
>4
i3
7
6
3
2
2
2
2
Tillverkningsvärde.
B.co R;dr.
55,1 OO.
5g,400*
67,400.
70,600.
63,5oo.
33,000.
l37,464.
l54,76l.
I *,709.
I 0,343.
4,47°.
5,61 7.
6,747.
5oo.
4 00.
4oo.
400.
400.
i43 1,047,213.
> 56 983,799,
138 i,i5r,q56.
>5p 1,265,608.
i83 1,394,022.
37
Tapetmålare:
Andre Tillrerk,-  Idkare. Gesäller. Lärlingar. Arbetare, ningsvärde.
B:co R:dr.
År
1833
20
36
.3
I7,4oO.
tt
183 4
20
42
7
18,3oo.
99
2"
42
i4
20,500.
99
i836
. 34
16
48
i3
i 8,600.
99
i837
Tapetserare:
.5
38
10
i6,3oo.
År
1833 . . •
—
1
—
—
99
1834
. é I
—
1
—
—
99
1835
i
1
—
—
99
1836
i
4
—
—
99
i837
Tagelberedare'.
4
• i
År
1833
9
i,5oo.
M
1834
—
—
10
i,5oo.
99
1835
. . 3
—
—
10
i,5oo.
99
.836
. . 3
—
—
i3
99
i837
Tal gljus-tillverkare:
11
4oo.
År
i833
. . 4
—
—
9
7,3oo.
99
.834 . • • • * • • •
• • 4
—
—
10
7,6oo.
99
.835
. . 5
—
—
10
r7,2o®.
99
1836
—
—
i3
2i,35o.
99
i837
T obaks-Planteurer :
• • 4
-
11
20,3o®.
År
i833
. . 5
5
i,375.
i,583.
99
.834
• • 4
—
—
5
99
.835
. 5
—
—
6
i,883.
99
.836
. . 5
—
—
6
1,883.
99
iS37
—
—
3
99°'
38
Urfabrikanter:
Andre TillverkIdkare.
Gesäller. Lärlingar. Arbetare, ningsvärde.
År
1833 .........
V
21
i5
B:co R:dr.
17,419.
1834
19
*4
i4
15,800.
i855
22
24
1
i5,ooo.
j 836
20
23
12
15,833.
183^ .........
Vaxduks-Fabrikanter :
22
29
11
i5,3oo.
År
i8.33
, . 5
—
-
8
23,564.
99
1834
, . 5
—
—'
5
25,3q7.
99
i835 .'
5
—
—
5
19,341.
99
1836
—
—
6
20,799.
99
1837 .........
Vadd-Fabrikanter:
6
8
21,096,
År
—
—
9
1,190.
j)
i834
—
—
7
656.
99
i835
—
—
4
366.
—
—
1
35o.
99
1837 .........
Vaxljus-Fabrikanter:
4
358.
År
1833
. . .
—
—
11
29,908.
1834
—
—
6
26,500.
1835 . . .
—
—
8
3o,588.
99
i836 .........
—
—
9
52,999.
99
Ättike-Bryggare:
8
41,496.
■
År
1833
—
—
8
i3,ioo.
1834
—
—
10
1 i,4oo.
1835  ‘ • .
—
—
13
13,200.
i836
—
—
16
16,200.
1837 .........
—
*—
*7
16,800.
33
Diverse Idkare'.
År 1833
„ 1834
„ i835
„ i836
„ 1837
Andre
Tillverk-
Idkare. Gesäller.
Lärlingar. Arbetare.
ningsvärde.
B:co R:dr.
i3 ' —
— 35
18,190.
15 —
•— 21
16,900.
16 -
- 46
19,964.
12 —•
— 15
8,696.
14 —
»9
11,080.
Utgörande tillverkningarnes sålunda uppgifna värden tillsammans:
År i333  B:co R:dr 3,807,220.
„ i834
3,877,641.
„ 1835
4>3o5,5a6.
„ i836
4)4^6,72 r.
„ 1837 4>4°°)5io.
Hvarjemte Hall- och Manufaktur-Rätten uppgifvit, att de vid nedannämnde
Fabriker här i Staden afstämplade tillverkningar, till stycken och
alnar, utgjort:
Vid Bomulls- och Vin
ne-Fabrikcriis
.
„ Band-F-'.riker .
„ Klädes-Fabriker .
,, Siden-Fabriker .
1, Stoffts-Fabriker .
1833.
1834.
1835.
1836.
1837.
St.
Aln.
St.
Aln.
St.
Aln.
St.
Aln.
St.
Aln.
4,901
657,067
7,939
642,652
8,645
612,402
6,173
512,910
7,116
455,806.
49,523
200
44.234
—
51,965
135
54,651
4,076
49,265
2,299.
463
116,585
527
114,578
322
113,838
1,220
103,191
355
91,200
107,375
129,107
117,849
132,722
122,082
148,873
112,713
153,463
98,314
138,223
—
42,434
—
56,832
—
40,651
—
40,041
—
33,868.
40
Idkare af -serskild fe Näringsyrken, ej hörande till någondera of Borgerskapets
CJasser, hafva varit:
År 1833.
1834.
1835.
1836.
1837.
Contingent-Borgare
24
'9
1
20
2 1
2.5.
Personer inneliafvande rättighet att idka
Klädmäkleri .........
83
rjZ
80
80
86.
99
Nipperhandel
35
34
37
39
4 0.
99
Spisqvarters-rörelse ......
44
5o
46
47
4-7-
99
Krog nä lin g
*
3 96
393
39>
398
398.
99
Spisqvarters-rörelse utan försäljning af
spirituosa .........
4
7
3
2
4-
99
Nålslolskramhandel .......
5
4
4
6
6.
99
Mångleri
140
131
*4'
r 31
144.
99
Lulfisk-försäljning .......
25
26
26
22
23.
99
Ljusstöpning
65
58
60
54
60.
99
Ätlike-Bryggeri ........
7
8
8
8
•8.
99
Hembryggeri .........
5
4
4
5
5.
99
Tillverkning och försäljning af Bakel-  ser, Pepparkakor, Korf, Medvurst,
Glas och Porcellaine .....
65
39
4>
46
4o.
99
Grönsakers försäljning .....
55
38
4'
4 2
46
99
Försäljning af kokad t Caffe . . . ,
1
1
r
3
5.
Summa
9^4
~885
90 3
904
937-
Antalet af Boktryckerier i Hufvudstaden, hvilket vid i832 års slut
uppgick till 18, var vid 1837 års slut 17.
Rörande
9
Rörande förhållandet med Hufvudstadens Handel och Sjöfart under
nedanstående, af Kongl. General-Tull-Styrelsens Revisions-Contor lemnade uppgifter:
ifrågavarande
tid, anförai
t
Ct
1 Värdet af Rikets Varu-Import utgjorde B:co R:dr
S? Dito af de till Stockholm ifrån utrikes orter in
förde
varor
Hvaribland de ifrån Finland uppgingo till ett
värde af
<s
~s Värdet af varor, inkotnne på Nederlag och Cre
S ditupplag i hela Riket .
anlände
Dito "dito i Stockholm . . .
*5^ Ifrån Utrikes orter, till Stockholm
§ mätte och omätte Fartygs antal ....
S, Deras lästetal
2 Brutto-inkomsten i Stockholm af tull för ira
(L porternde varor R:dr
et Dito af Nederlags-recognition
2: Dito af Gonvoymedel samt afgift till Han
R dels- och Sjöfarts-Fonden
jj- Dito af Båkafgift
r> Dito af Lastpenningar
Ifrån inrikes orter till Stockholm ankomne
fartyg Stycken
Från inrikes orter till Stockholm ankomne partier
Bränvin Rännor
Värdet af Rikets Varu-Export var . . R:dr
Dito af de från Stockholm till utrikes orter
utförde varor
och deribland af de till Finland exporterade
Värdet af varor, utförde ifrån Nederlag och
Credit-upplag i hela Riket .......
Dito dito ifrån Stockholms Nederlag och
Credit-upplag
... .
Tili utrikes orter ifrån Stockholm afgångne,
mätte och omätte fartygs antal
Deras lästetal
Brutto-inkomsten i Stockholm af tull för exporterade
varor .
R:dr
Dito af Nederlags-recognition
Ilito af Transito-afgift
Dito af Convoy-afgift ..........
Dito af Båk-afgift
Dito af Lastpenningar
Värdet af de ifrån Stockholm exporterade Träd
vaior
Stångjern utfördt från dito . , . . Skepp.
Beck dito dito . . . . , Tunnor
Tjära, exporterad ifrån Stockholm 1 dito
O Till inrikes orter ifrån Stockholm afgångne
fartyg Stycken
År 1833.
År 1834.
År 1835.
År 1836.
År 1837.
16,538,797
9
16,319,560
16
19,255,592
16
17,188,727
37
19,149,998
IS
7,859,734
10
7,709,047
20
8,923,682
41
8,740,961
30
8,745,952
14
1,337,885
—
1,299,521
3
1,219,834
16
1,274,587
—
1,297,533
8
5,030,890
2,361,982
25
32
5,621,122
2,476,233
25
44
6,292,207
2,272,047
18
4
5,816.607
3,086,132
20
34
6,037.651
2,658,920
5
4
851
41,983
859
42,839
—
924
43,493
—
889
41,894
—
889
41,927
—
1,065,539
6,444
34
42
1,000,213
5,352
27
8
1,193,166
6,647
11
5
1,168,171
6,635
37
27
1,387,502
4,964
16
1
102,711
12,132
12,030
38
11
30
106,947
12,896
12,762
34
32
6
109,735
12,861
13,001
5
19
36
123,246
12,649
12,801
27
45
20
146,38,3
12,459
12,478
21
34
33
1,095
—
[1,000
—
936
—
928
-
909
-
2,528,344
13.439,890
45
3,017,922
12,700,611
12
1,629,416
14,561,006
32
2,445,764
13,034,057
18
2,799,407
11,728,005
31
6,421,543
990,214
35
41
5,846,942
931,696
24
9
6,480,252
646,797
44
15
6,170,932
548,691
13
35
5,594,464
619,389
36
34
583,869
47
313,573
9
681,507
13
713,971
34
469,018
28
354,493
35
166,255
12
257,462
17
389,698
36
260,738
31
979
48,225
I
984
48,748
—
1,036
49,502
-
1,037
50,091
—
971
46,370
—
205,604
1,536
1,790
19 662
8,333
8,867
12
37
19
189,601
1,210
651
17,047
8,706
9,548
21
23
24
-»
215,283
603
3;417
15
47
26
203,627
957
1,989
8
8
25
150,567
706
1,756
43
33
23
3
11
44
O
11
42
8,730
9,088
9
16
8,857
9,606
40
37
8,009
8,647
42
12
124,815
230,161 äJ
2,119 1
24,022
25
150,697
209,179 J
1,909 J
32,256 i
37
165,406
238,869 \
1,571
20,127 1
41
205,639
248,009.1
2,051 ä
15,333 \
30
206,594
183,162 t
2,652
17,147
14
1,600
—
1,292
—
1,233
—
1,605
—
1,183
—
42
Och är ifrån Sjömanshuset härstädes den upplysning erhållen, att Stochholms
Skepps-Rederier tillhörige Coopva:rdie-Fartyg och deras lästetal, utgjort:
År iS33 — i4o Fartyg med 11,408 Läster.
— i834 — i3o — •— 10,401 —
— 1835 —.122 •—. — 9,63o —
— i836 — iir) — 9,468 —
— ;S3y — 116 — — 9A92 —
Varande 2:ne nya Coopvaerdie-Fartyg under berörde år byggde här i Staden,
nemi. å Stadens stora Skepps-Varf Skeppet Oscar af 264 Lästers drägtighet,
och å Djurgårds-Varfvet Skeppet Mary, om 149 Läster.
Af ofvan anförde uppgifter angående Handeln och Sjöfarten, befinnas
följande ungefärliga förhållanden under dessa Fem år:
Rikets Varu-Import: Stockholms Varu-Import, nära “ 1 §.
ir„ 1 . c -i 4 fVärdet af de på Stock- j
Vardet af varor, inkom- II,-, ,T , , 1 , n
o T,•, , AT t 1 ( f holmsJNederlagochLre- \ ,, T 1 1
ne på Rikets JNederlag >:< .. . . ,3 f=emellani f ochii.
och Ciedit-upplag ” j j ^-»rplag inkomne y-j
Rikets Varu-Export: Stockholms Varu-Export, nära ~ 1 ?.
Värdet af varor, som i-3 fVärdet af varor, exporte-3
från Rikets Nederlag I J rade från Stockholms t
och Credit-uppiag blif- j J Nederlag och Credit- rliaia — 1 s'
vit utförde . . . • J (. upplag J
äfvensom på satt Grosshandels-Societetens och Skepps-Rederiernes Deputerade
uti deras afgifne utlåtande anmärkt, det visar sig: att värdet af Stockholms
Importhandel ifrån utrikes orter varit mindre år 1834 än 1833, men
i betydligt tilltagande 1835, något lägre i836, och åter, ehuru i ringa,
mohn, ökad i83y; hvarvid erinras, att den tillökning, som åren 1835 och
1806, relatift till de föregående åren, ägt rum, härrört ifrån de qvanliteter
Guld och Silfver, som då importerats: att sammanlagda värdet af de
ifrån Stockholm till utrikes orter exporterade varor meranämnde Fem år,
på det hela förminskats ansenligen; hvilken minskning skulle för år 183^
hafva varit större, om icke under delta år Silfver, dels myntadt,. dels arbetadt,
blifvit exporteradt till ett värde af y55,2o3 Rdr 16 sk. Banko: alt
antal och lästetal af Fartyg, som ankommit till Hufvudstaden, icke betydligen
omvexla t, likasom antalet af fartyg, hvilka till utrikes orter härifrån
afgått, ej varit synnerligen olika, hvaremot lästetalet af dessa sednare fartyg,
och således antalet af de större aftagit: att Fartyg,, hitkomne eller härifrån
afgångne i och för den inrikes handeln, lill antalet bibehållit sig vid
43
någorlunda jemn höjd: samt att antal och lästetal af Stockholms SkeppsRederier
tillhörige fartyg, fortfarande, år efter annat, i ansenlig mohn, förminskats.
Såsom bidragande till den, enligt hvad det föregående ådagalägger, för
Idufvudsladen inträffade minskning i utrikes sjöfarten, hafva GrosshandelsSocietelens
och Skepps-Rederiernes Deputerade anfört de hinder, som under
en del af tiden förorsakats af den då härjande Cholera-fai soten;
hvarjemte de ansett, att den brytning uti handels- och credit-förhållanden,
hvilken inträffade i de Norra Americanska Staterne år i83>j, och som då
föranledde fullkomlig osäkerhet i transactioner på dessa orter, varit af väsendtligen
ofördelaktig inverkan på utrikes handeln och sjöfarten för Slockholm;
och i anledning af Deputerades i sista Femårs-Berättelsen oinförmälda
uppgift, att Brasilianska handeln, som i det hela ökat sig, likväl de
sednare åren drif vits med mindre fördel, än tillförene, samt att handeln på
Osl-Indien blifvit försökt, men ej hunnit utveckla sig så, att något
resultat deraf dittills kunnat bedömas, hafva Deputerade nu omförmält,
att anledning ej vore till förändring uti omdömet angående den Brasilianska
handeln, och att handeln på Ost-Indien blifvit fortsatt, ej ulan fördel,
och synes vara i tilltagande.
Coopvasrdie-Skeppare-Societetens Deputerade hafva andragil: alt ofvanintagne
uppgifter angående Coopvserdie-Skepparnes antal, ehuru till ziffran
rigtige, såsom grundande sig på Societetens årligen förde anteckningar samt
öfverensstämmande med de till Stadens Handels-Collegium årligen lemnade
uppgifter, voro likväl i afseende på beloppet af den egentliga personalen,
icke fullt tillförlitlige, emedan en del, så att säga, oegentlige Ledamöter,
såsom Pensionärer och Gratialister, ännu stodo qvar uti Förteckningen
öfver Societetens personal, på den grund, alt de icke uppsagt burskap: att
alltså Ledamöternes antal, vid slutet af år 1837 i sjelfva verket utgjorde
endast 115, af hvilka 85 under året varit emplojerade, samt följaktligen 3o
i saknad af fartyg: att, ibland desse Åttatiofem, 73 fört fartyg, tillhörande
Stockholms Rederier, och 3 fört fartyg ifrån andra Städer, samt g väl haft
fartyg, men icke seglat: att de med Stockholms Skeppare försedde 78 fartygen
ifrån Stockholm, tillsammans utgjort 0,273 Läster: alt mera än en
tredjedel af alla Stockholms fartyg föras af Borgare ifrån andra Städer: att
antalet af de Ledamöter inom Societeten, hvilka utan svårigheter förmå
erlägga sina umgälder till Kronan och Staden, icke kan uppskattas till högre
belopp än vid pass 90: alt, ehuru de meddelade uppgifterne visade en
oupphörligt fortgående minskning af Societetens Ledamöter, vore dock den
44
tid, hvartill berörde uppgifter höra, allt för korf, för alt leda till ett fullständigt
upplysande resultat, hvilket deremot vunnes genom jemförelse af
nuvarande förhållanden med hvad de voro för t. ex. 20 år tillbaka, då,
vid slutet af år 1817, Slockholm hade 281 fartyg, utgörande tillsammans
23,740 Läster, samt Societeten räknade minst 220 medlemmar: altdelgafs
en tid, men det var närmare 100 år sedan, då Svenske Skeppare lill största
delen sjelfve ägde de fartyg, som af dem fördes, hvaremot CoopvaerdieSkej
pare-Socieleten i Stockholm nu endast ägde 3 sådane Ledamöter:, att
de öfrige äro tillsatte Skeppare, d. ä. sådane, som af Rederierne antagas
för tillfället och ibland blott för resan: att väl en och annan bland dem
stundom har en liten del i fartyget; men icke destomindre vore deras och
Skeppare-Classens i allmänhet ställning högst osäker och beroende: samt
att många af Socieletens Ledamöter voro, såsom individer betraktade, icke
stort bättre lottade, än Tjenstehjon i allmänhet. Orsakerne till detta, ej
endast inom Coopvaerdie-Skeppare-Societeten i Stockholm, utan ibland hela
den medborgare-class,. som kallas Skeppare, rådande beklagliga förhållande,
ansåge Deputerade vara den liknöjdhet, hvarmed Skepparnes offentliga uppfostran
för sitt yrke, ända intill de sista åren, blifvit ansedd och behandlad,
samt den nästan totala brist på controll vid undergående af deras examina.
Några för denna medborgare-class fullt ändamålsenliga bildnings-anslalter
hade aldrig funnits, och saknades ännu. Deputerade hade derföre med underdånig
tillfredsställelse erfarit, att Eders Kongl. Maj:t tagit detta vigtiga
ämne i Nådigt betraktande, och, till en början genom tillsättning af en
Comité för ämnets utredande, gifvit anledning alt för Handelns och Sjöfartens
alla angelägenheter hoppas ett snart inträdande af lyckligare förhållanden
Denna
Comité har af Eders Kongl. Maj:t i Nåder blifvit tillsatt, sedau
en del af Stockholms Stads Handlande och Skepps-Redare, uti en till Hans
Kongl. Höghet Stor-Amiralen inlemnad och derefter hos Eders Kongl.
Maj:t i underdånighet anmäld skrift uppgifvit: alt, under den i sednare tider
förbättrade conjunctur för Skeppsrörelsen, antalet af öfvade Sjömän härstädes
vöre otillräckligt: att isynnerhet skicklige ämnen för Befälhafvare på
Handels-fartyg saknades: och att en förändring, så väl af Navigations-Sko1
or nes organisation, som af de Författningar, hvilka bestämma Skepps-Redares
och Sjöfolks ömsesidiga förhållande, vore af behofvet påkallad. Efter
det upplysningar och yttranden från vederbörande blifvit infordrade, har
Comilén till Eders Kongl. Maj:t den i5 sistlidne Maj afgifvit sitt underdåniga
Betänkande; och då detsamma, jemte annat, äfven innehåller ej min
-
45
dre utredning af orsakerne till den betydliga förminskning, som antalet af
Stockholms fartyg, och följaktligen dess navigation de sednare decennierne
undergått, än ock förslag tili beredande af ett bättre förhållande härutinnan
i framtiden, anser Öfver-Ståthållare-Embclet något vidare i detta ämne
här icke behöfva i underdånighet anföras.
I sammanhang härmed torde det jemväl böra om förmälas, alt Grossliandels-Socieletens
och Skepps-Rederiernes Deputerade, först år i833 den
16 Martii, med anledning af den högst betydliga förminskningen uti Lästetalet
af Stadens Fartyg, erhållit af Eders Kongl, Maj:t Nådigt bifall till
gjord underdånig begäran om nedsättning, ifrån förut stadgade i8,000 tunnor
salt, till i5,ooo Tunnor, uti qvanlileten af det ständiga salt-upplag, som
de Handlande och Skepps-Redarne härstädes voro skyldige att hålla; och
att sedermera, då genom en fortfarande ansenlig förminskning i Läsletalet
af Stadens fartyg, det för Skepps-Rederierne var i ökadt mått känbart, att
vidmagthålla det genom nyss åberopade Kongl. Resolution till i5,000 fastställda
ständiga salt-upplaget, samt då erfarenheten än ytterligare bekräftat,
att saltbrist icke vore att befara, enär införseln af salt varit och kunde förutsättas
blifva för hehofvet mera än tillräcklig, Grosshandels-Societetens och
Skepps-Rederiernes Deputerade år iS36 i underdånighet anhållit, att Eders
Kongl. Majit måtte täckas, med afseende derjemte å de skäl, som år 1835
grundlagt Nådig befrielse för Götheborgs Stads Handlande ifrån skyldighet
att hålla ständigt salt-upplag, i Nåder frikalla jemväl Stockholms Rederier
från fullgörande af berörde åliggande, eller åtminstone medgifva nedsättning
af det fastställde ständiga salt-upplaget lill 8,000 tunnor, som, efter
den beräkning, hvilken följdes vid salt-upplagets första bestämmande, af
y/8:dels tunna per läst, ungefärligen motsvarade det år 1836 varande Lästetalet
af Stadens fartyg; i anledning hvaraf Eders Kongl. Majrt genom Resolution
den 14 April 1837 i Nåder bifallit,, att åliggandetför Stockholms Grosshandels-Societet
och Skepps-Rederier, att hålla ständigt upplag af salt, finge
tills vidare upphöra..
Till Femårs-Berättelsen år 1833 uppgåfvo Minuthanclels-Classernej alt
deras yrken, under då ifrågavarande år ansenligen aftagit och blifvit hragte
till en vida sämre ställning än tillförene; och såsom orsaker härtill, anfördes
hufvudsakligen penningebrist och menlig conjunctur för handel i allmänhet:
saknad af ett Handels-Reglemente, som, lämpadt efter tidens behof
och förhållanden, närmare och mera bestämdt utstakade hvarje Corporatious
rättigheter, och, genom nödige eorrectiver, satte en gräns för den
ena medborgaren att inkräkta på den andras område, och såmedelst betaga
46
den ringa vinst, som af yrket möjligen kunde hämtas: det intrång, som,
i saknad af ett sådant Handels-Reglemente, gjordes af personer, hvilka dels
icke voro till yrket lagligen berättigade, dels kunde, med anledning af Författningar,
anses dertill berättigade, utan motsvarande utskylder: och sluteligen
ett förmycket utvidgadt antal Ledamöter af en och samma handelsgren.
Dessa förhållanden, såsom anledningar i allmänhet till serskilda Minutliandels-Classers
uppgifna aftagande och deras rörelses inskränkning, äro jemväl
nu åberopade; hvarjemte Borgerskapets Äldste förmält, att de, uti en
till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet ingifven, den 25 April 183y daterad
skrift, sökt ådagalägga, att det förslag till ny Handels-Ordning, hvilket
Eders Kongl. Maj:ls och Rikets Commerce-Coliegium år i836 lill Eders
Kongl. Majit i underdånighet aflemnat, ingalunda skall undanrödja, utan
fast mera komma att befordra de olägenheter, som för det närvarande öfverklagas.
Särskildt hafva anfört:
Diversehandlarne: att, för att sluta af det jemt tillväxande antalet af
dem, som i denna handel söka deras utkomst, det torde förmodas, att denna
handelsgren snarare är i stigande, än i aftagande;
Spanmåls-, Minut- och Victualiehandlarne: att för denna minuthandel,
under loppet af de ifrågavarande feni åren, hvarken så gynnande eller ofördelaktiga
conjuncturer inträffat, att någon anmärkningsvärd ändring deruti
skett;
Bokhandlande: att hvad beträffade denna handel, eller omsättningen
af tryckta Verk och Skrifter, det måste anmärkas, att den, i hänseende
till omfattningen af det hela i litteraturen, eller mängden af pressens flerfaldiga
alster, årligen försämrats, synnerligast hvad angick rent vettenskapliga
ämnen, Belles Leltres och dylikt mera, men att åter antalet af den
läsande Allmänheten i lika, om ej större nion tilltagit för Tidnings- och
den så kallade Skillings-Litteraluren, eller några få enskilda förläggares företag,
att till ett ringa pris utgifva Svenska Öfversättningar, serdeles af
Romaner, under namn af Läse-Bibliolhek, Cabinets-Bibliothek, m. m., af
hvilka arbeten de fleste, dels med, dels ock utan nummerföljd, sedan år
i833 oafbrutet af trycket utkommit, och hvilka allt mer och mer vunnit
en lifligare och snart sagdt uteslutande afsättning, fastän till föga båtnad
för Bokhandels-idkarne, som, i anseende lill det låga försäljningspriset derå
och häraf uppkommande ringa försäljnings-arfvode, på långt när icke härutinnan
funne ersättning för den förlust, som utträngandet af eller åtmin
-
47
stone inskränkning' i en mångsidigare Litteratörs redbarare och dyrköptare
JBokhandels-artikJar de sednare åren förorsakat dem; äfvensom tillagdt blifvit,
alt en orsak till förfall för Bokhandeln i Slockholm borde sökas deruti,
att, under den sednare tiden, Bokhandlare nedsatt sig nästan i hvarje
stad uti Riket, hvadan någon afsättning till or terne numera ej vore alt
påräkna;
Kryddkramhandlare.: att ibland orsaker, menligt inverkande för denna
handel, synnerlig uppmärksamhet borde fastas på den lättare utväg, som
för Handels-Beljenter agde rum, att nu, mera än förr, kunna tidigare, än
Förfatlningarne medgifva, undandraga sig Husbondens vård och tillsyn,
samt, utan den stadga och erfarenhet sorn erfordras för att kunna såsom
Medborgare värdigt uppfylla sina pligter, genom begagnande af Enkors eller
Ledamöters rättigheter, hvilka Enkor och Ledamöter, stadde i fattigdom,
ej mäkta sjelfve underhålla rörelsen, deras handel öfvertaga: ett förhållande,
som, enligt hvad Krj^ddkramhandels-Societetens Hufvudman och -Deputerade
förment, skall hafva kunnat undanrödjas, om den af Societeten i
underdånighet begärda sanction å Reglemente för en beslutad Enke- och
Pupill-Cassa, blifvit af Eders Kongl. Majtt i Nåder beviljad;
Tobaks-Fabriks-Idkarné: att, såsom Stämpel-Längderne utvisade, fabrikationen
al spunnen Rull-tobak något minskats, i, följd af det i flereXandsorler
införda nyttjandet af utländska råa Tobaksblader: alt deremot snustillverkningen
varit något högre: att fabrikationen af Cardus-tobak aftagit,
hvilket härrört af den under de sista fem åren etablerade Cigarr-tillverkning:
att exporten till Finland af Snus och Tobak under dessa år varit
mindre, än förut, och aftager fortfarande: att de flere, under sednare åren,
i de öfriga Städerna uti Riket anlagde Tobaks-Fabriker jemväl, tillen icke
obetydlig del, minskat afsättningen ifrån Hulvudstaden: alt häraf synes,
det conjuncturen väl icke vore egenteligen gynnande för Tobaks-Fabrikerne,
men att till någon klagan öfver yrkets fallande saknades dock anledning,
då förhållandet vöre ungefär enahanda, sorn när förra Femåi-s-Berättelsen
afgafs;
Lärflskramhandlarner att, under meranämnde fem år, handeln med inländska
Linne-, Ylle- och Bomulls-varor, hvilken, enligt 1749 års Förordning,
egenteligen tillhörde Lärftskramhandlare, betydligen aftagit eller försämrats,
hvartill orsakerne borde sökas: 1:0 uti Finska Allmogens utminuterande,
under loppet af sommaren, om bord på fartygen, af deras linneon!)
yllevaror; 2:0 uti Norrländske böndernes utbjudande i husen, nästan
hela året, af praemii- och ordinaire-lärfter; 3:o uti Westgöthe Gårdfari
-
48
handlandes försäljning af bomulls- och ylle-väfnader; 4:o utd Hudiksvalls
och Söderhamns Handlandes upplag härstädes af gröfre väfnader, buldan»
foderväf, m. m., hvilka af bemälde Handlandes härvarande Commissionärer
afyttras, så väl i parti som i minut; samt 5:o deruti, att, genom Ångermanlands
och Helsinglands desse sednare år stigande production af väfnader,
städernes Handlande i desse orter blifvit nödsakade, att, för borgade
varor till Allmogen, emottaga dess tillverkningar, hvilkas mängd vållat, alt
desse Handlande icke, såsom förut, afyttrat alla deras medhafde partier
till Lärftskramhandlande, utan nödgats att med desse väfnader drifva byteshandel,
och aflemnat dem till Grosshandlare, Kryddkramhandlare och
Victualieharidlande, samt i utbyte emottagit varor, som i deras ort varit
afsättlige, hvarigenom lärfter och andre väfnader blifvit tillgänglige för köpare
i andre bodar än hos Lärftskramhandlaren.
Nedannämnde Handtverks-Embeten och till Handtverks-Classerne räknade
Societeter af Stockholms Borgerskapj hafva sig utlåtit;
Bryggare-Embetet: att dess Spannemåls-afverkning
År i833 vunnit en tillökning af i5o5 Tunnor emot år r83a, och
„ 1834  af 2/j93 1/2 . • k . • . i 833, men
„ 1835 lidit en minskning af 1691 ...... i834;
„ i836  af 993 r/2 1835;
„ 1887 af 2352 1 fi . . . . - . j836;
utgörande således totala förminskningen hos Bryggare-Embetet i Spanmålsafverkningen,
ifrån år i832 till i838 års början, i,o38 1/2 tunnor; och
skälen till denna förminskning i rörelsen har Bryggare-Embetet nu uppgifvit
vara enahanda, som de år 1833 anmälde, nemi. stark tillförsel af Götheborgs
Porter, högt uppdrifven Bränvins-tillverkning öfver hela Riket,
samt, i någon mon, det i Hufvudstaden på sednare tider ökade bruket af
Sockerdricka;
Bagare-Embetet: att, genom Eders Kongl. Majrts Nådiga Bref den 18
November 1806 och den 14 Augusti 1828, vore stadgadt, att ej någon må
tillåtas att här i Staden utöfva Salu-bageri-handtering, med mindre han visat
sig innehafva, antingen under ägande rätt eller emot hyra, ej allenast
brukbart Bageriverk, hvarmed då förstods sådan större Bageri-lägenhet, som
var försedd med tillräckligt utrymme för upplag i vindar eller magasiner
af betydligare spanmåls- eller mjölförråd, hvilka ovillkorligen erfordrades
till yrkets ordenteliga drifvande, utan äfven till Bageriverket hörande salubodar:
att, så länge desse, till Bagare-Embetets vidmakthållande och fredande
-
49
dande ifrån obehörigt inträng gifne och sedermera icke i laga ordning upphäfde
föreskiifler iaktlogos, och en hvar, som ville taga befattning med salubageri-handteringen
härstädes, måste på nj^ssnämnde sätt ådagalägga sin
förmåga, räknade JEmhetet ibland sine medlemmar ett försvarligt antal, försedde
med stora och ordentliga Bageriverk; och med deltagande af sådane
Idkare, kunde äfven Embetets skyldighet, att i både god och ond tid tillhandahålla
Ilulvudstadens innevånare hröd af alla slag och i erforderlig
mängd, efter de i Taxan bestämde priser, noggrant uppfyllas, oaktadt de
mångfaldiga svårigheter, hvilka ifrån hand teringen vore oskiljaktiga; men
att, sedan dels tid efter annan flere innehafvare af små Bagarestufvor, hvartill
inskränkta och nästan inga lägenheter funnos för upplag af säd- och
mjöl-förråd, undfingo rättighet till salubageri-handteringens idkande, dels
omsider den förklaring öfver stadgandet om bruk barl Bageriverk, blifvit
meddeladt genom Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Utslag i ett serskildt besvärsmål,
men icke i ordentligen promulgerad Författning, alt dermed endast
afsågs sådant Bageri, der bröd kunde tillverkas, hvilket förändrade
stadgande sedermera tillämpats såsom lag i förekommande frågor om sökt
rättighet till salubageri-handteringens utöfvande i Stockholm, dels slutligen
Eders Kongl. Mai:t genom Nådig Kungörelse den g Mars 1838, tillåtit fri
samt af Taxa och uppsigt oberoende försäljning i Hufvudstaden af alla slags
i ugn torkadt bröd, hafva såmedelst Bagare-Embetels rättigheter småningom
försvunnit; att de större Bageri verken utträngas af de mindre: att då
de förres ägare, lidande af oupphörligt intrång genom det allt mer och
mer tilltagande antalet af främmande Idkare, nödgades, den ene efter den
andre, upphöra med rörelsen, förmå de sednares innehafvare icke ersätta
de afgångne: att något biträde af de främmande ldkarne vore så mycket
mindre att påräkna, som de saknade lager, samt i allmänhet bakade af
mjöl, köpt för dagen, och i alla fall, såsom icke underkastade de för Bagate-Embetet
gällande föreskrifter, vid höga spannmålspriser, eller då brist
på säd och mjöl uppstår, hvarken kunna, i likhet med Embetets Ledamöter,
tvingas deltaga i deras ansvariga åliggande att hålla jemn tillgång på bröd,
fastän äfven förbakningen tillskyndar idkaren förlust, eller nekas att upphöra
med rörelsen i afbidan på en mera gynnsam tid: alt följden häraf blefve
till slut obestridligen Embetets urståndsättande att uppfylla sina skyldigheter,
Hufvudstadens blottställande för brödbrist, och Allmänhetens obelåtenhet
med föi hållandet: samt att i följd häraf, och då Bagare-Embetet icke,
utan förändring i det sålunda rådande systemet, kunde räddas från fullkomÖfver-Stålhållarens
Femårs-Beriiltelse. 7
50
lig undergång, visade det sig uppenbart, att Bagareyrket i ITnfvudstaden,
under ofvansagde för detsamma högst ofördelaktiga eonjunclurer, varit i
starkt fallande.
Slagtare-Embetet: att ehuru kött-consumtionen under ifrågavarande
fern år icke aftagit, hade likväl Slagteri-idkarens behållning af deras rörelse
lander denna tid blifvit högst betydligt minskad, så att de fleste knappt
kunnat deraf påräkna den tarfligaste bergning: att orsakerne till detta ofördelaktiga
förhållande varit flerehanda: att den första deribland vore en
stigande dyrhet å slagtkreatur, förorsakad af den nästan med hvarje år
minskade tillgången, då, under de sednare åren, en i mer eller mindre
grad fortfarande foderbrist nödgat en stor del Landtbrukare, att allt mer
och iner inskränka sine ladugårdar: alt denna dyrhet isynnerhet varit känbar
under vårtiderne, då slagtkreaturen måst hemtas ifrån de mest aflägsna
orter och ofta kostat endast i fragt 8 å 10 R:dr B:co för stycket: att
hvar och en lärer inse, alt, under sådane omständigheter, och då priserne
på kreatur varit högt uppjagade, Slagtare-Embetet icke utan förlust kunnat sälja
köttet för ungefärligen samma pris, sorn eljest: att derjemte, genom ansenlig
import af hudar från utrikes orter, priset å denna vara utomordentligt fallit,
så att Slagtare-Embetet äfven på detta sätt lidit en betydlig minskning
i påräknad ersättning för de låga köttpriser, som Taxan bestämt: att likaledes
lalgpriserne, genom nedsatt tull å utländsk talg, som föranledt en öfverflödig
tillförsel af denna vara utifrån, så betydligen fallit, att Embetet
jemväl deruti sett sina förhoppningar svikna: att hvad dock mera än allt
annat inverkat menligt på Slaglare-Embetets rörelse, vore den beständigt
ökade försäljning af färskt kött på stadens torg och allmänna platser
höst- och vintertiden, hvarigenom Embetets Ledamöter gått miste om
den ersättning de eljest under berörde tid, då slagtkreatur erhållas för bättre
pris och från närmare håll, bordt kunna påräkna för de förluster de
lått underkasta sig under de öfriga årstiderne, då slagtkreaturen med dryg
kostnad mäst hemtas från långt aflägsna orter; och att det för öfrigt vore
denna obeskattade slagteri-handtering, som, genom intrång i Slagtare-Embetets
rörelse, hotade att småningom undergräfva Embetets bestånd, och
skall förr eller sednare sätta dess Ledamöter ur stånd att uppfylla sina förbindelser
emot Hufvudstadens befolkning.
Guldsmeds-Embetet och Juvelerarne: att de låtit controllera:
År 1833 — 8,791 Qvintin Guld och 127,778^00 Silfver;
,, 1 884 14,178 3,, ,, 177*389 ,, ,,
„ 1000 H,048 » )y ^62,997 » »
51
År 1836 — 9,2793^4 Qvintin Guld och i33,3qp Lod Silfver;
„ 1837 — 12,163 „ „ 160,484 „ „
och alt yrket ej undergått, under meranämnde fem år, någon betydlig förändring,
ehuru afsältningen de tvänne sista åren varit något i fallande, i
följd deraf, att en mängd utländsk Plaitre inkommit och med begärlighet
blifvit köpt i stället för Silfver.
Sockerbagare-Societeten: att medlen för dess Ledamöter till försörjning
vore i aftägande, hvartill orsakerne förnämligast uppgifvits vara: 1:0 den
allmänna välmågans minskning, så att Societetens tillverkningar, hvilka kunde
betraktas såsom lyxartiklar, måste stå efter för varor af större nödvändighet;
2:0 de, enligt Kongl. Brefvet den x Mars 1834, med Societeten införlifvade
Schweilzares plägsed, att ifrån utrikes orter införskrifva liqueurer
och confiturer; och 3:o den, genom Kongl. Brefvet den 11 Juli i836,
Öfver-Ståthållare-Embetet förunnade rättighet, att utdela tillståndsbevis för
Caffekokerskor m. fl., att sälja liqueurer.
Garfvare-Embelet: alt detta yrkes aftagande, nära till hälften, ådagalägges
af det sista årets arbetares personal, hvartill orsakerne förments vara
Eders Kongl. Majrts och Rikets Commerce-Collegii tillåtelse åt en och hvar,
som sig anmäler, att nedsätta sig, så i stad, som på landet, för att drifva
rörelse samt införande af beredd vara från utrikes ort.
Tenngjutare-Embetet: alt det låtit kontrollera:
År i833 .
. 3,119 Skålpund Tenn;
„ l834 ........ 3,102 ,» ,,
„ 1835 ........ 4>935 >, »
,, i836 ........ 4,385 ,, ,,
,, 1837 •.•••...4,125 . ,, ,,
samt att Tenngjutare-Embetets, enligt egen uppgift, fortfarande förfall härledde
sig, ibland annat,, ifrån det mer och mer tilltagande bruket af porcellaine.
Trädgårdsmästare-Embetet: att Trädgårdsmästare--yrket, betraktadt såsom
borgerlig näring, vore i aftagande, sedan, enligt öfver-Ståthållare-Embetets
Kungörelse den 17 Februari 1819, hvarje Egare eller Arrendator af
Trädgårdar eller Plantager éger samma rättigheter som tillförene, i stöd af
Författningar, varit Trädgårdsmästare-Embetet ensamt förbehållne; emedan,
i Följd af denna rättighet, få af Embelets Gesäller eller Lärlingar vilja ingå
i ett Embete, der utskylderne till Kronan och Staden, andre onera oberäknade,
äro mångdubbelt högre, än hvad de, med åtnjutande af lika rättigheter,
kunna anses skyldige att. såsom Arrendatorer erlägga.
52
Till de fleste öfrige Handtverks-Emhetens förminskning i deras yken
äro såsom skäl hufvudsakligen uttryckte enahanda omständigheter, som de,
hvarpå uppmärksamheten fastades vid Femårs-Berättelsen 1833, och hvilka
anfördes vara: förökad införsel af utländske tillverkningar, som dels, ehuru
stundom af sämre beskaffenhet, än de inhemska, likväl i anseende till
lägre pris snarare funno afsättning, än de sednare, dels inbringades under
benämningar, som föranledde missbruk: ett för stort antal af vissa Embetens
Ledamöter: Manufacturösters berättigande till enahanda arbetsfrihet för
vissa yrkens bedrifvande, som Handtverksmästare, efter föregångna läroår,
tillkommer; hvilket vållat att arbetsförtjensten, sönderdelad på för
mångå händer, icke kunde lemna alla bergning, samt enahanda, ännu mera
på Borgares handtverksrörelse^ inverkande menliga följder af tillåtelse
till vissa handtverks bedrifvande, meddelad personer, som ej voro skyldiga
att derföre erlägga borgerliga onera, och således kunde för bättre pris
lemna arbetsbiträden.
Af Borgerskapets Äldste är vid denna sammanfattning tillagdt, alt sedan
Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce-Collcgium, i följd af erhållit
Nådigt uppdrag, den 16 A piil r 83f5 till Eders Kongl. Maj:t ingått med
förslag lill ny Förordning angående rättighet att i Städerne och på Landet
åstadkomma Slöjde- och fLndtverks-arbeten samt Fabriks- och Manufacturvaror,
hafva Borgerskapets Äldste till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
ingifvit en, den 29 November i836 daterad, Anmärkningsskrift, hvaruti de
tro sig hafva utvecklat: att berörde förslag ådagalägger en, utöfver hvad
de trenne öfriga Riks-Stånden begärt, långt utsträckt tillämpning af såkallade
nyare tidens liberala grundsatser: att det strider emot de af Kongl.
Commerce-Collegium uppgifne motiver: att det strider emot Borgare-Ståndets
concession år 1810, emot Grundlag och allmän Civillag: och att det,
1 stället att bereda tydlighet och säkerhet vid tillämpning af Närings-författningarne,
skall ofelbart åstadkomma de största illusioner, alla ledande
dertill, att städernes Borgeiskap försänkas i armod och beroende.
Magistraten har yltrat sig i allmänhet vitsorda de åberopade skälen
för serskilda Handels- och Handtverks-yrkeos förminskning, hvarvid dock
någre få undantag egde runi, hvilka uppenbarade sig vid anställde jemförelse!-.
Sålunda syntes Guld- och Silfver-Arbetare- samt Tenngjutare-Embetena
hafva förkofra! sig, då man besinnade, att beloppet af dessa Embetens
tillverkningar, hvilka blifvit till controllering anmälde, under den iIrågavarande
tidrymden förökats, synnerligast hvad beträffade Guld- och
Silfver-arbeteu. Äfven funne Magistraten det icke kunna nekas, att, seide
-
53
]es inom vissa handtverk, konstfärdigheten under de sednare åren ganska
fördelaktigt utvecklat sig; i hvilket afseende, ibland andra exempel, kunde
nämnas Silfver-arbeten, Snickare- samt Bleckslagare-tillverkningar m. m.
Af de Fabriks- och Manufactur-Classer, som till denna Berättelse afgifvit
yttranden, har ock, med högst få undantag, klagan allmänneligen blifvit
förd öfver Näringarnes större eller mindre förfall, under ifrågavarande
fem år. Till upplysning härom, och till bedömande i hvad mohn denna klagan
må vara grundad, åberopar Öfver-Slåthållare-Embetet i underdånighet de förut
meddelade uppgifterne på antalet af Närings-Idkare och deras Arbetare
samt på lillverkningarnes värden, hvilka uppgifter, sig emellan jemförde,
inåste anses lemna en någorlunda tillförlitlig öfversigt af Fabriks- och Manufactur-rörelsen
i Hufvudstaden; hvarjemte det af Stadens Hall- och Manufactur-Rätt
i ämnet afgifne utlåtande, hvilket dels upptager hvad Fabriksoch
Manufactur-Classerne egentligen ansett vara orsak till det öfverklagade
förhållandet, dels framställer Hall- och Manufactur-Rättens egne åsigler derom,
här intages, lill dess hufvudsakligaste innehåll.
Hall- och Manufactur-Rätten har anfört: alt den utan tvekan vitsordade,
att välmågan och belåtenheten med den ekonomiska ställningen i allmänhet
declinerat under berörde quinquennium inom Hufvudstadens Fabriks-
och Manufactur-Classer: grundande Hall- och Manufactur-Rätten i
detta hänseende sin öfvertygelse på erfarenhet, vunnen genom beröring med
Fabriks- och Manufactur-Idkarne; och om välmåga och belåtenhet finge anses
såsom gradmätare för näringslifvels tillväxt eller förfall, ville det synas,
som Fabriks- och Manufactur-rörelsen i Hufvudstaden, nämnde lid,
varit i aftagande.
Vid granskning af de summariska uppgifterne, i hvad de anginge Väfverierne,
hvilka Hall- och Manufactur-Rätten ansåg utgöra hvad ursprungligen
menats med Fabriker, funne man genast, att desse näringsgrenar bestämdt
declinerat under berörde tid, både till Idkarnes och Arbetarnes
antal som tillverknings-beloppen. Såsom ett bevis på delta förhållande
linge Rätten framlägga resultatet af den under Juli månad i838 till Eders
Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce-Collegium afgifne Fabriks-Berättelse
för år 1837, jemförd med den för år i836, och hvilket resultat hufvudsakligen
vore: att minskning år 1S3y egt rum vid Bomulls- och LinneFabrikerne
af 23 Yäfstolar, 76 Arbetare, Sy,r 12 alnars tillverkning och
28,989 R:drs tillverkningsvärde; vid Band-Fabrikerne af 45 Yäfstolar, 62
Arbetare, 5,346 stycken och 1,717 alnars tillverkning samt Ii,2i3 R:drs
tillverkningsvärde; vid Klädes-Fabrikerne af 28 Yäfstolar, 122 Arbetare,
54
865 stycken filtar och dukar] samt tr,gg\ alnar kläd estil I verkning och
75,076 R:dr tillverkningsvärde; vid Siden-Fabrikerne af 67 Väfstolar, 114
Arbetare, itf,3pg stycken dukar m. m. och i5,a4° alnar Sidentygs tillverkning
samt 60,921 R:dr tillverkningsvärde; vid Silkes-Rederierne, hvilka numera,
efter det beredt Silke får i Riket införas, till deras primitiva bestämmelse
hufvudsakligen upphört och lill största delen o‘mfatlade Silkets färgning, af
14>400 hulr afverkningsvärde; och vid Stoffts-Fabrikerne af 4 Stolar, 8 Arbetare
och 3,683 R:dr tillverkningsvärde; i sammanhang hvarmed Halloch
Manufactur-Rätten, med bifogande af vederbörligt bevis öfver till verk—
ningarne inom Siden- och Klädes-Fahriks-Societeterne åren 1823 och 1829,
fästat uppmärksamhet på jemförelsen emellan tillverknings-heloppen till
alntal förstnämnde år eller j823, och det sista i förflutna quinquennium.
eller i83j, hvilken jemförelse utvisade en förminskad tillverkning sistnämnde
år af 26,694 alnar Sidentyg och 71,972 alnar Kläde.
Orsakerna till dessa yrkens aftagande, synnerligen under den sednare
delen af ifrågasatte tid, hade Fabriks-Idkarne sjelfve uppgifvit hafva varit:
en för långt utsträckt rättighet lill införsel af utländska Fahrikater, som,
enär den derå satte skyddstull vore otillräcklig att upprätthålla concurrence
med utländningen, vållat att landet blifvit öfversvämmadt af utländska
Fahriksalsler: ofullständig conlroll å Tullförfattningarnes efterlefnad, i
följd hvaraf lurendrejeri och tullförsnillning underlättats: såsom bevis på
hvilket omdömes vigtighet åberopats det lill verklighet fullkomligt constaterade
förhållande, att den lid, då i anledning af Cholera-farsoten, kustbevakning
strängt handhafdes, samt lurendrejeri och tuilförsnillnings-försök
sålunda försvårades, den inländska fabrikationen al Siden-, Ylle- och Bomullsväfnader
betydligen ökades, hvaremot och sedan, med nyssnämnde anledning,
den strängare kustbevakningen upphört, fabrikationen åter aftagit:
samt ofullständighet och osäkerhet i Lagstiftningen för Närings-förhållanderne
i Sverige, genom hvilken ofullständighet och osäkerhet omtanka och
industri hämmades, i stället för alt uppmuntras och förkofras; och kunde
Hall- och Manufactur-Rätten för sin del ej annat än instämma uti de i
förstberörde tvänne hänseenden sålunda yttrade omdömen, om anledningarne
till det aftynings-lillstånd, hvaruti Yäfnads-fabrikationen sig ofelbart
befunne.
Caracteristiskt förekomme det Hall- och Manufactur-Rätten, att, enligt
hvad Klädes-Fabriks-Societetens Deputerade, i deras afgifne Utlåtande upplyst,
Klädes-väfverierne i Riket år ij43> då folkmängden icke var så stor
sorn nu, sysselsatte flere yäfstolar och arbetare,, än år i835, oaktadt fabri
-
55 1
Nationell under tiden blifvit lill fullkomlighet ojemn fö iliden stegrad, och
att förbrukningen af inhemskt kläde på hvarje förbrukande person belöper
sig endast till 2 if\ alnar-årligen, hvaraf påtagligen syntes följa, att i sednare
tider inpractiserandet af utländskt kläde, ehuru till införsel förbjudet,
i betydlig riton tilltagit, till väsendtlig skada för den inhemska fabrikationen
och för hela Landet. De medel till denna näringsgrens uppbjelpande,
hvilka Klädes-Fabriks-Societetens Deputerade antydt och föreslagit, funne
Hall- och Manufactur-Rätten förtjente af serskild uppmärksamhet; varande
Ibland desse angifne medel, i främsta rummet, upphörandet af de städse
inträffande förändringarne i ekonomiske stadganden, eller med andra ord,
stadga i ekonomiska lagbestämmelser; hvarjemte bemälde Deputerade äfven
i berörde afseende anfört: att, om man började med sjejfva råämnes-alstringen,
och sålunda ställde både råämnets tillgång och dess förädling på
inhemsk grund, syntes en lämplig utväg erbjuda sig i förhöjning af införselstullen
på utländsk ull lill 8 sk. banco per U., med undantag af Julsk
och Isländsk, som ej förmå bära mera, än den nuvarande tullen af 2 sk.;
hvaraf den sannolika följden Liefve, att Sehäfferi-ägarne funne en uppmuntran
och en fördel vid förökningen af sine hjordar, derigenom de
Svenske fabrikernes ull behof kunde fyllas med inhemsk tillgång, inom
mångdubbelt kortare tid, än som vid nuvarande tulJhelopp kunde påräknas:
att tullbestämmelser, hurudana sorn helst, betydde likväl föga, om de
ej voro beledsagade af nödiga controller, hvaraf få yrken hade mera omedelbart
behof, än det ifrågavarande, emedan få fabrikater kunde med samma
lätthet lurendrejas och tullförsnillas, som de hvilka tillhöra klädesfabrikernes
alster: och att följaktligen en utvidgad tullbevakning vore
af nöden, äfvensom en förändrad ordning för beslags verkställande skulle
vara af väsendtlig nytta.
Vidare har Hall- och Manufactur-Rätten yttrat: att det vore en allmänt
känd sak, huruledes kringvandrande Vestgöthar här i staden hålla
sina verkliga eller förmenta tillverkningar till salu öfver allt, och huruledes
de, genom förflyttande af sina försäljningsvaror in uti hvarje
honing, förstå och lyckas att skaffa sig afnämare. Att en så beskaffad oinskränkt
handelsfrihet, sorn icke vore sjelfva fabrikanten tillåten, skall
högst menligt inverka på afsättningen af hans varor, syntes Hall- och Manufactur-Rälten
vara lämmeligen påtagligt, äfvensom att Fabrikanternes
klagan häröfver måste antagas vara billig. Det vore följaktligen alt önska,
att den af kringstrykande ‘Vestgöthar utöfvade handelsfrihet, hvaraf i allt
fall intet godt tillskyndades landet, mätte varda inskränkt till deras bo
-
56
tiar eller upplagsslällen, samt att kringbärandet och utbjudandet lill salu af
egna och främmande tillverkningar, måtte dem förbjudas.
Att Strump-fabrikalionen i Hufvudstaden, på sätt denna Societels Hufvudman
anfört, lider betydligt intrång genom den stora mängd af strumpor,
som ifrån Finland till högst låg tull årligen införes, vore ett förhållande,
som Hall- och Manufactur-Rätten ansåg sig böra vitsorda; och det
vore högeligen att önska, det inhemsk industri äfven i denna näringsgren
måtte för framtiden icke komma alt stå efter för den utländska, hvartill
Finska productionen numera borde räknas.
Med säkerhet kunde antagas, alt Fäderneslandet, under ingen tidpunkt
tillförene varit så öfversvämmadt af utländska fäbrikater och luxe-artiklar,
som under det med år i83y tilländalupne quinquennium; och att den inhemska
fabriks-rörelsen och industrien derigenom i mera eller mindre mon
lidit, vore Hall- och Manufactur-Rätlens, på ofvananförde omständigheter,
grundade öfvertygelse, som den vid detta tillfälle ansåg för en pligt alt
öppet uttala^ jemte det Hall- och Manufactur-Rätten alltså fann sig kunna
vitsorda hvad en del af de öfrige Fabriks- och Manufactur-Idkarne anfört
om tillståndet af deras yrken. Att Fabriks- och Manufactur-rörelsen i
Sverige, i många fall, lill fabrikationens godhet och elegance, för det närvarande
vore jemngod med den utländska, och äfven understundom i verkligt
värde öfverträfFude densamma, hade i sednare tider blifvit erkändt;
likasom det alltid stod fast, såsom en obestridlig sanning, att den hvarken
för det närvarande kunde eller troligen någonsin komme att täfla med den
utländska i afseende på försäljningspriserne, så länge utländska fabriks-alster
få införas emot låg tull, samt kunna införas och jemväl blifva införde ulan
all tull förmedelst lurendrejeri och tullförsnillning.
De egenteliga orsakerna till Fabriks- och Manufactur-handteringens aftynande
ansåg Hall- och Manufactur-Rätten således vara: no rättigheten
att öfverallt i Riket få införa utländska Fabriks- och Manufaclur-varor,
hvilken rättighet medförde oundvikliga och för näringarne skadliga missbruk,
då det vore alldeles omöjligt att på alla ställen hafva sådane controller,
som betryggade, att den införda varan blefve hänförd under dess
rätta rubrik, och således belagd med den tull den borde draga; 2:0 de
flerialdiga svårigheter och ansvarspåföljder, som Lurendrejeri-Förordningen
innehölle i afseende på beslags-förrättningar, hvika aflägsnade, om ej till
det mesta tillintetgjorde den afsedda controllen emot lurendrejeri och tullförsnillning;
och 3:o den såkallade Landtmanna-seglationen, som berättigade
all
-
57
allmogen att med öppna båtar utrikes ifrån införa varor; hvarigenom, i anseende
till lättheten att hvar som helst med små farkoster inpractisera utländskt
gods, all conlroll blefve omöjlig; och utan controll å handels-trafiken,
vore Fabri k s-näringar i Sverige föga tänkbara.
Ibland de Fabriks- och Manufactur-Idkare, hvilka klagat öfver deras
yrkens förfall, funnos visserligen åtskilliga, som i afseende på tillverkningen
icke voro i collision med utländningen, och således icke eller, åtminstone
icke directe, kunde anses hafva, genom det utländska kramet, blifvit
lidande. Till den öfverklagade olägenheten, der den verkligen ägde rum,
måste således finnas andra orsaker, och dessa trodde Hall- och ManufacturRätlen,
oberäknadt hvad som tilläfventyrs kunde tillskrifvas Närings-idkarens
egen oförmåga att sköta sitt yrke, eller försumlighet derutinnan, eller
oordentlig lefnad, hvilket, så vidt Hall- och Manufactur-Rätten hade sig
bekant, utgjort ett sällspordt undantag ifrån det allmänna förhållandet, kunna
igenfinnas i följande omständigheter, nemligen: 1:0 det intrång, som göres
i nästan alla näringsgrenar, genom så kallade Fuskare, och hvilkas tillvaro
och betydliga tillväxt i sednare tider befordrats genom den tid efter annan
utvidgade rättigheten att, som det heter, försörja sig med sina händers arbete,
hvilken förunnades Extra Vaktmästare, Slottsknektar, m. fl., och hvaraf
följde, att Gesäller och Arbetare heldre föredrogo detta så kallade sjelfständiga
lif, än att förtjena sitt uppehälle genom arbete under Husbondes
tillsyn och på hans verkstad; och 2:0 den åtrå att tidigt blifva sin egen,
som obestridligen caracleriserade den nuvarande generationen, i förening
tued lättheten att vinna inträde i näringarne, hvilken vore en följd alden
sednare tidens liberala ideer; och då, på detta sätt, antalet af producenter
oupphörligen ökades, utan alt consumtionen i samma förhållande tilltog,
måste den naturliga följd uppkomma, att arbetsförtjensten blefve delad och
således lemnade minsta behållning för hvarje Närings-idkare; men alt desse
omständigheter, ehuru mycket gynnade af tidslynnet, likväl icke utöfvade
något allmänt eller enskildt gagneligt inflytande, derom vittnade nogsamt
de med hvarje år allt mer och mer anlitade fattigvårds- och försörjningsanstalterne
i Flufvudstaden, äfvensom den klagan, hvilken allmänt och med
fog fördes öfver vanvårdad barna-uppfostran inom de arbetande classerne.
Att totalbeloppet af sammanräknade till verknings-värdet inom de serskilde
Fabriks- och Manufactur-näringarne under den ifrågasatte tiden, oansedt
den påtagliga minskningen af vissa productioner, ej undergått någon betydlig
förändring, härledde sig derifrån, att vissa Fabrikanter, såsom Garfve
Öf
ver-StåthiUlurens Fe/närs-Berättelse. 8
5&
ri-, Jerngjuteri- och Sockerbruksidkare, hvilka uti Tull-förfuttnrngarne åtnjuta
verkligt skydd emot intrång i sine Näringar, lill ovanlig höjd uppdrifvit
deras productioner under sednare delen af ifrågavarande tidrymd,
äfvensom att en ny fabriks-anläggning, nemligen ett meehaniskt Bomullsspinneri,
. med synnerlig fart drifvits de sista tvenne åren.
Vid detta, af Hall- och Manufactur-Rätlen om Hufvudstadens Fabriksoch
Manufactur-rörelses tillstånd under åren 1833—1837 afgifne utlåtande,
hvilket Magistraten funnit vara grundadt på facta, har Magistraten ,. fur sin
del, förklarat sig icke hafva något att tillägga.
Hvad sålunda blifvit upplyst och. anfördt angående förhållandet med
Näringarne i Hufvudsladen under ifrågavarande quinquennium, anser Öfver-Slåthållare-Embetet
visserligen ådagalägga, att detta förhållande i många
delar ej varit tillfredsställande; men det torde dock icke kunna nekas,
att den af Närings-Idkarne framställda skildring af deras yrkens aftagande
och förfall är i allmänhet öfverdrifven, samt att, om en tiel näringsgrenar
försämrats, andra deremot gjort framsteg, hvilket visar sig af jemförelse
emellan de för hvarje år meddelade uppgiflerne på antalet af begagnade
arbetare samt beloppet och värdet af tillverkningarne. Och får Öfver-Ståtbållare-Embetet
för öfrigt, såsom jemväl här tillämplige, i underdånighet
åberopa de allmänna omdömen Öfver-Ståthållare-Embetet i sista FemårsBerättelsen
låtit inflyta i anledning af Närings-Idkarnes då anförda enahanda
klagan.
4:o Politie:
Ibland allmänna anstalter till sedlighetens och ordningens bibehållande
i Hufvudstaden omförmältes uti den förra Femårs-Berättelsen, utom de
vanliga Domstolarne samt Ecclesiastike Auctoritelerna och Kyrko-Råden,
serskildt Polis-kammaren med dess betjening, samt, i sednare hänseendet,
edler för ordningens bibehållande, jemte Garnisonen, äfven Stadens MilitaireCompagnie
och Brandvakts-Corps.
Utom trenne Stads-Fisealer, som å Stadens Stat uppbära löner, utgörande,
enligt af serskilde Comiterade den r5 September 1887 i underdånighet
föreslagen och genom Eders Kongl. Maj:ts Bref den 28 Februari
i838 i Nåder fastställd Aflönings-Stat, för den förste 600 R:dr, och för
hvar och en af de tvenno öfrige 5oo R:dr, allt Banco, oberäknade Ljuspenningar,
Skrif-materialier, Tidnings-prasnumerations-medel, anslag till
ved m. m., bestod Polis-betjeningen vid r 83y års slut af Tolf Gevaldiger
59
och 5i Uppsyningsman, försedde hvardera, de förre med i5o R:dr och
de sednare med 100 R:dr B:co årlig lön, jemte laga andel uti alla, i följd
af deras åtal ådömde böter. Den anmärkning är uti sista Femårs-Berättelsen
redan gjord, att berörde löner voro allt för ringa, och att det derföre
visat sig svårt att erhålla skicklige och pålitlige personer till nämnde besvärliga
och obehagliga befattningar. Under ifrågavarande tid har ifrån
Stats-Verket, såsom tillförene, till Polis-väsendets underhåll i Hufvudstaden,
enligt Kongl. Baefvet deu 25 November 1812, årligen utgått i5,ooo
R:dr B:co, och ifrån Stadens Cassa dels 1,200 R:dr B:co, såsom hyra för
den local, hvilken af Polis-kammaren begagnats, dels ett anslag af i,45o
R:dr till sublevation uti Polis-kammarens aflöning, hvilket numera, enligt
Kongl. Brefvet den 23 Februari i838, är ökadt till i525 R:dr B:co. Eders
Kongl. Majrt har ock serskildt af Dess egne medel i Nåder låtit, fortfarande,
årligen utbetala i5oo Rtdr B:co, för att användas till löneförbättring
för Polis-kammarens Tjenstemän.
Till Eders Kongl. Maj:t bar öfver-Ståthållare-Embetet den 18 September
i83y afgifvit underdånigt utlåtande, i anledning af en utaf åtskillige
personer af arbets-classen i Hufvudstaden, af anförde skäl, gjord underdånig
ansökning om uppliäfvande af den Författning, hvilken är utfärdad den
4 Juli 1817, derom, att Närings-slällen i hufvudstaden skulle på vissa bestämda
lider af dagen vara tillstängde; och utgående från den åsigt, att
berörde stadgande skäligen och billigtvis skulle, på de grunder, som i berörde
underdåniga utlåtande utvecklats, kunna upphäfvas, har Öfver-Ståthållare-Embetet
tillstyrkt i underdånighet, att föreskriften i Öfver-Ståthållare-Embetets
kungörelse den 4 Juli 1817, om inskränkning i tiden för
gästning å Närings-stallen, måtte upphäfvas, så att desamma skulle få hållas
tillgänglige hela dagen, alla söcknedagar, sommartiden från kl. 6 förmiddagen
till kl. 10 eftermiddagen, samt vintertiden från kl. 7 förmiddagen
till kl. g eftermiddagen, med iakttagande i öfrigt af hvad i detta afseende
för Sön- och Helge-dagar i allmänhet fanns stadgadt; men att samtelige
innehafvare af krog- och Närings-rättigheter, deremot borde, emot
åtnjutande af denna frihet, i öfverensstämmelse med hvad ett stort antal
redan erbjudit, åtaga sig en afgift till Stads-Cassan, hvilken afgift, som
borde quartalsvis utgå, och för hvars behöriga fullgörande nöjaktig borgen
skulle ställas, Öfver-Ståthållare-Embetet icke ansett böra bestämmas lägre,
än till xo R:dr B:co om året för ,hvarje krog, så vida dermed åsyftadt ändamål,
att förbättra den lägre Polis-betjeningens löne vilkor, i någon raon
f
60
skulle uppnås; samt att uppbörden deraf borde komma alt för sig gå på
samma sätt, som för indrifvande af Rasp- ocb Spinnhus-afgiften är stadgadt.
Uti Nådig skrifvelse den 17 November 1837 bar Eders Kongl. Maj:t
förklarat, att Eders Kongl. Maj:t funnit en jemkning uti omförmälda Författning
om inskränkning af gästningstiden å krogar och näringsställen vara
af omständigheterna påkallad, serdeles, enär derigenom kunde, i följd af
* en stor del Krog- och Närings-Idkares eget erbjudande, vinnas tillgångar
att förbättra Police-Betjeningens lönevilkor, och såmedelst bereda en mera
ändamålsenlig controll i kroghållningen; hvadan Eders Kongl. Maj:t, ulan.
att för närvarande till kraft och verkan upphäfva Öfver-Ståthållare-Embetets
Kungörelse den 4 Juli 1817, i Nåder tillåtit Öfver-Ståthållare-Embetet
att meddela den förklaring, att en hvar Innehafvare af krog- och närings-rätligheler
i Slockholm, hvilken inför Stadens Handels-Collegium hörd,
åtoge sig att ifrån och med år 1838, till Stads-Cassan qvartaliter erlägga
en arrende-afgift af minst Fem R:dr och högst Tio R:dr Banco om året,
hvilken afgift Stadens Taxeringsman egde att, i förhållande till Krog- och
Närings-Idkares rörelse, bestämma, skulle ifrån samma tid tillgodonjuta rättighet
att för gästning hålla krog- eller näringsstället tillgängligt bela dagen,
alla Söcknedagar, sommartiden ifrån kl. 6 förmiddagen till kl. 10 eftermiddagen,
och vintertiden ifrån kl. 7 förmiddagen till kl. g eftermiddagen,
med iakttagande för öfrigt af hvad i detta hänseende för Sön- och
Helgedagar i allmänhet vore stadgadt; hvaremot de redan befintlige Krogoch
Närings-ldkare, som icke ville förbinda sig att ofvansagde arrende-afgift
erlägga, komrae att fortfarande vara underkastade den inskränkning i
kroghållningen, som (817 års åberopade Kungörelse åsyftade: alt uppbörden
af denna arrende-afgift skulle verkställas på enahanda sätt, som för indrifning
af Rasp- och Spinnhus-afgiften vöre stadgadt: och att Stads-Cassan,
till hvilken arrende-afgiften komme att inflyta, skulle vara förpligtad
att tillhandahålla Öfver-Stålhållare-Embetet en emot afgifts-beloppet svarande
summa, för att af Öfver-Stålhållare-Embetet användas till förbättring
af de vid Stockholms Polieekammare anställde Police-Gevaldigers och
Uppsyningsmäns lönevilkor.
Sedan jemväl Tracteurs-Societetens Ledamöter och en del SpisqvartersIdkare
åtagit sig berörde afgift, bär denna inkomst till Police-Betjeningens
aflöning ansetts kunna beräknas till 3,000 Rrdr B:co örn året; och med begagnande
dels deraf,dels af ytterligare beviljade bidrag från Stads-Cassan, har sedermera
någon, ehuru långt ifrån tillräcklig tillökning i Police-beljeningens antal
och löner kunnat lill vägabringas; men då de härtill yidlagne åtgärder
61
egt rum efter den tid förevarande Berättelse omfattar, anser Öfver-Slåthållare-Embetet
icke lämpligt, alt desamma här vidare omförmäla.
Organisationen af Stadens Militaire-Compagniei öfverensstämmelse
med det af Öfver-Ståthållare-Embetet gjorde förslag, som blifvit genom
Eders Kongl. Maj:ts Kådiga Bref den 16 Mars 1833 i Kader bifallet, oell
ifrån och med den £ derpåföljde Juni bragt till verkställighet, är uti sista
Femårs-Berättelsen omförmäld. Enligt samma organisation, blef compagmet
ställdt under Öfver-Ståthållare-Einbetets öfverinseende och styrelse; och tilt
detsammas underhållande har Öfver-Ståthållare-Embetet fortfarande, för år
beräknadt, under den tid, som utgör föremål för nu ifrågavarande FemårsBerältelse,
uppburit af Borgerskepet genom Bemedlings-Commissionen iS.ooo
R:dr Banco, och serskildt äfven af Borgerskapet, i enahanda ordning, till
beklädnad och aflöning för Vaktknektar, hvilka verkställa häktade Qvinnors
bevakning, goo R:dr B:co. Det anfördes vidare uti nämnde Femårs-Berättelse,
att Stadens Militaire-Compagnie, befriadt ifrån flere onödiga vaktposters
hållande och andra för Compagniets egentliga ändamål främmande
besvär, på försök, i Stadens Brandvakts-Corpss ställe, öfvertagit nattvaktens
bestridande i Staden inom broarne; och såsom ersättning för denna nattvaktshållning,
utgingo från Stadens Brandvakts-Cassa årligen a,5oo R:dr
B:co; hvarförutan Inqvarterings-medel och någre andra mindre inkomster
kommit Compagniet till godo; men hvad beträffade Brandvakts-Compagniets
ännu år 1833 varande skick och beskaffenhet, anmärktes i den sista
Femårs-Berättelsen, dels att nämnde Compagnie, i sitt då befintliga tillstånd,
ganska ofullkomligt motsvarade det ändamål, som med dess inrättning
åsyftats, dels att fråga var väckt, att, som försöket att genom Stadens
Militaire-Compagnie besörja nattvakten i Staden inom broarne synts lemna
ett nöjaktigt resultat, jemväl, efter enahanda grunder, så vidt tillgångarne
medgåfvo, förbättra nattvaktens verkställande på Malmarne, medelst Brandvak
ts-Corpsens upplösning och patrulleringens öfvertagande af Stadens Militaire-Compagni,
hvilket för sådant ändamål skulle betydligt tillökas och
till någon del vara beridet.
Uti skrifvelse den i3 December ?833 tilt Eders Kongl. Maj:t har ÖfverStåthållare-Embetet
i underdånighet öfverlemnat uppgjordt förslag till ny organisation
af Stadens Militaire-Compagnie och Brandvakts-Inrättning, i hvilket
afseende anfördt blifvit, alt då organisationen af sistnämnde Inrättning måste,
i brist, af andre tillgängliga medel, tilt vägabringas med de tillgångar
och inkomster Inrättningen egde, ansåg Öfver-Ståthållare-Embelet sådant, i
anseende till de ringa tillgångarne, hvarigenom ali fråga om beridne pa
-
62
truller äfven måst förfalla, icke kunna ske på annat sätt, an att, med upplösning
af Brandvakls-Compagniet, Stadens Militaire-Compagnie, hvilket bestod
af 96 man, 4 Corporaler, 2 Profosser och 3 Trumslagare, under befäl
af 1 Chef, 1 Subaltern-Oflicer och 5 Under-Oflicerare, förstärktes med
i44 Soldater, 6 Corporaler och 1 Trumslagare, äfvensom med 1 SubalternOflicer
och 5 Under-Officerare, och således en enda disciplinerad Militairetrupp
upprättades, under benämning af Stockholms Stads Militaire-Corps, hvilken,
ställd under Öfver-Ståthållare-Embetets omedelbara tillsyn och vård, i afseende
på så väl tjenstgöring som underhåll, borde besörja dels den tjenstgöring,
som i allmänhet åläg Militaire-Compagniet, dels ock nattvakts-patrullering
inom hela Hufvudstaden, till betryggande af Innevånarnes säkerhet till personer
och egendom, ej mindre för eldsvådor, än i andra afseenden, samt
derjemte inöfvas att med skicklighet servera irenne Brandsprutor, stationerade
i Corpsens Irenne Vakter, dels uti Staden inom broarne vid Rådhuset,
dels på Norrmalm uti f. d. Brandvakts-Corps-de-Gardet vid Hötorget,
och dels på Södermalm uti Corpsens dervarande Casern. Det detaillerade
förslaget, uppgjordt af Öfver-Ståthållare-Embetet i samråd med BrandvaktsCassas-Administrationen
och meddeladt Inqvarferings-Commissionen, har
blifvit godkänd t och antaget af Deputerade, hvilka Stadens Husegare och
Inqvarterings-gifvare utsett att i frågan sig yttra; hvarefter Eders Kongl.
Maj:t genom Nådig skrifvelse den 7 Februari 1835 detsamma stadfästat,
med förklarande af Nådigt välbehag öfver vederbörandes ådagalagde nit och
beredvillighet att befrämja ifrågavarande nyttiga Inrättning. I följd liäraf
är uppsättningen af Stadens Militaire-Corps besörjd af Öfver-Stålhållare-Embetet
och var fullbordad den 1 Juni 1835, då samma Corps efter reorganisationen
började sin tjenstgöring, och det förra Brandvakts-Compagniet
npplöstes. Hela Corpsen är inqvarterad uti Stadens södra Casern, sedan
den af f. d. Militaire-Compagniet begagnade Casern på Kungsholmen funnits
otillräcklig; hvaremot, å ena sidan, 953 R:dr årligen afgå från den inqvarterings-ersättning,
hvilken Inqvarterings-Commissionen, enligt Föffattningarne,
bör utgöra till Corpsen såsom en garnisonerande Trupp, samt, å den
andra, Borgerskapet, genom Bemedlings-Commissionen, såsom ersättning för
sistberörde, till Borgerskapets disposition återlemnade Caserns, af MilitaireCompagniet
eller Militaire-Corpsen frånträdde begagnande, till Öfver-Ståthållare-Embetet,
för Corpsens behof, årligen utbetalt 5oo R:dr B:co. Enligt
uppgjord plan för Corpsens tjenstgöring såsom Brandvakt, bestridas af
densamma 44 patruller hvarje natt, fördelade på districter, af hvilka patruller
hälften tourvis är i beständig rörelse, nemligen 2 patruller i Staden
63
inom broarne, 12 på Norrmalm och 8 i södra Förstadenhvarjemte Chefen
och det öfriga Befälet äro pligtige att anställa visiler-ronder till häst.
Ebarn patrullernes antal sålanda icke är större än det, som utgick af
Brand vakts-Compagniet, har man dock ansett patrulleringen verksammare
och medförande ojemnförligt bättre bevakning, då den verkställes af en
rörligare, fullkomligt disciplinerad och väl underhållen Militaire-lrupp, hvilken
ock erfarenheten ådagalagt vara ändamålsenligare, än den förra Brandvakten,
men likväl otillräcklig.
Till den nja Corpsens uppsättning utgingo af Brandvakts-Cassans capital
en summa af 23,000 IUdr; och af Cassans intrader, genom stadgad
Brandvakts-afgift å Fastigheter bär i Staden, hafva till nämnde Corps’s underhåll
årligen åtgått 23,000 R:dr.
Sedan Öfver-Ståthållare-Embetet, jemte framställande af förslag, att,
för bättre tillsyn, Corpsen måtte fördelas i 2:ne Compagnie!’, med tillökning
i Befälet af en Under-Löjtnant och 2:ne Corporaler, utom de 10 sådane,
som förut äro vid Corpsen anställde, uppsagt de med Borgerskapets
Äldste, genom dess Bemedlings-Commission, och med Brandvakts-CassaeAdministrationen
om Corpsens underhåll afslutade contraeter, att löpa lill
ända den 1 Juni i83g, så vida ej en ytterligare kostnadssumma ifrån nämnde
tid anslogs af 3,218 R:dr 26 sk. 2 rst. B>:co om året, hvaraf 2/5 skulle
utgå från Bemedlings-Commissionen och 3/5 ifrån Brandvakts-Cassan,
hafva Borgerskapets Äldste och Brandvakts-Cassas-Administrationen medgifvit
denna kostnadssumma, efter berörde proportion och under förutsättning
af contraeternes förlängning på Sex år, beräknade ifrån sistberörde dag;
hvarefter äfven Eders Kongl. Maj:t, uppå Öfver-Ståthållare-Embetets derom
gjorda underdåniga hemställan, behagat härtill lemna Nådigt bifall.
Till de underrättelser, som uti sednäste Femårs-Berättelse förekomma
om Brandsläcknings-anstalterne i Hufvudstaden, fogas här, att sedan, i anledning
af förd klagan af en del af Stockholms Stads Borgerskap öfver den
tunga, som skyldigheten att tjenstgöra vid Brandväsendet härstädes för dem
medförde, Eders Kongl. Majrt uti Nådigt Bref af den ip Januari 1833 anbefallt
Öfver-Ståthållare-Embetet, att inkomma med underdånigt yttrande,
huruvida någon lindring uti den Stadens Borgerskap, med underlydande
Handels-, Handtverks- och Fabriks-Gesäller samt Lärlingar och de till Stadens
Arbetsmanskap hörande personer, enligt 16 och 18 §§. af Brand-Reglementet
för Stockholms Stad af den 1 October 1828 åliggande skyldighet skulle
knnna beredae, under iakttagande likväl, att tillräcklig service alltid vid hvarje
Brandspruta funnes att tillgå, så att icke, i brist deraf, eldsläcknings-anstalterne
64
komme att vid inträffande eldsvådor försvåras eller fördröjas, har Öfver-StåtliållareEmbetet
i detta ämne gjort underdånig framställning; hvarefter, och
då Styrelsen öfver Stadens Brandsäkrings-Verk bifallit, att servicen vid Brandförsäkrings-Gontorets
reserv-spruta och tillbringare, må af Contorels medel
bekostas, samt, vid ett sådant förhållande, ifrågaställd befrielse för HandelsHandtverks-
och Fabriks-classernes betjenter, gesäller och lärlingar samt
arbetare kunde tillvägabringas, utan att någon olägenhet derigenom syntes
uppslå i och för eldsläcknings-anstalternes verksamhet och tillräcklighet vid
inträffande eldsvådor, Eders Kongl. Maj:t genom Nådig skrifvelse till Öfver-Ståthållare-Embetet
den 27 September 1837 förklarat, det Eders Kongl.
Maj:t i Nåder godt funnit bifalla, att förutnämnde Classers betjenter, gesäller,
lärlingar och arbetare må befrias ifrån den dem ålagde tjenstgöring
vid brand väsendet i Hufvudstaden; i följd hvaraf Eders Kongl. Majit i Nåder
förordnat, att, af Stadens i gång varande slang-sprutor och tillbringare,
sprutorne N:ris 5 och 6, äfvensom sprutan N;o ii skulle blifva inactive,
men likväl tills vidare fortfarande underhållas, samt det till sistnämnde
spruta indelade manskap fördelas till tillbringarne Niris 2 och 12, och
desse tillbringare, jemte den till sprutan N:o 11 hörande, tilldelas de Stadens
sprutor, som sådane saknade; och borde Öfver-Ståthållare-Embetet i
öfverensstämmelse härmed besörja, att den omflyttning af Stadens sprutor
samt den förändring i manskapets indelning vid desamma, som derigenom
blefve behöflig, måtte tillvägabringas så, att sprulverken blefvo fördelade
i samma jemna förhållande emellan Staden och Malmarne, som hitintills
ägt rum.
Enligt ifrån vederbörande Tjensteman meddelad uppgift, äger Staden
för det närvarande 1 1 stora tjenstgörande slang-sprutor, vid hvilka 9 tillbringare
äro indelade, 3:ne reserv-sprutor, 5 vakt-sprutor, 8 stora district-sprulor
och i3 mindre sådane, eller tillsammans 40 större och mindre
sprut-verk. Personalen af befäl, arbetare, vattenkörare och sprutlagare
vid de större tjenstgörande sprutorne och tillbringarne är uppgifven lili
1381 man, utom de af Kongl. Flottans manskap, som servera sprutan N:o
9 med tillbringare; äfvensom det blifvit anmärkt, att med den oindelta
personalen vid vakt- och district-sprutorne, b vilken är til! antalet obestämd,
då desse sprutor äro i verksamhet, har Stadens Politie-, Embets-och Byggriings-Collegium
ingen befattning.
I sammanhang härmed står inrättningen af en frivillig RäddningsCorps
i Stockholm, försedd med Eders Kongl. Majits den 26 Maj 183(3
gifiie
65
gifne Nådiga Stadfästelse-Resolution. Denna Corps, hvars ändamål är, att
undan eldens härjande rädda lif och lösegendom, samt att det hergade vårda,
och hvars verkningskrets sträcker sig till alla inom Stadens tullar belägna
hus och egendomar, består af en Chef, en Secund-Chef, 3:ne DislriclChefer,
2:ne Adjutanter hos Chefen, en Secreterare och ett obestämdt antal
Ledamöter, hvilket sednare nu uppgår till omkring 3oo personer.
.Hvad Gatonie i Hufvudstaden angår, så äro, under loppet af år 1837,
efter serskildt fogad anstalt, någre skicklige Gatuläggare ifrån Berlin inkomne,
hvilka efter nyare methoder omlagt åtskillige sträckningar af Gator
och Torg, samt lemnat härvarande arbetare undervisning i detta slags
arbete, hvarigenom en icke obetydlig förbättring i gatornes beskaffenhet
redan vunnits och alltmer kan påräknas; äfvensom Öfver-Ståthållare-Embetet
hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anmält Förslag till ny Författning
angående anläggning och underhåll af gatorna i Hufvudstaden; och
har, i sammanhang dermed, fråga blifvit väckt om öfverlemnande af denna
omsorg åt en Comité' eller Administration, med skyldighet för Stadens
Hus- och Tomt-egare alt, till en af bemälde Comité förvaltad Fond eller
Cassa, årligen inbetala en viss afgift; en åtgärd, förutan hvilken det näppeligen
är möjligt att erhålla goda och väl nivellerade gator härstädes; varande
berörde Förslag ännu beroende på Vederbörandes hörande och handläggning.
1 afseende på Gatornes upplysning under den mörka årstiden, hvarmed
under ifrågavarande quinquennium fortgått, utan några andra till
verkställighet bragte egentliga förbättringar, än att begagnandet af Argandska
lyktor i de gamla gatulyktornes ställe småningom ökats, torde det böra
här anmärkas, att, sedan af ett för gas-upplysningens befrämjande i främmande
länder, i London bildadt sällskap, förslag år 1824 blifvit framställdt,
att med berörde lysningsämne besörja gatornes upplysande i Stockholm,
och efter det, vid ett i sådant afseende, med de ifrån Hufvudstadens Församlingar
utsedde Deputerade och det af Gas-Compagniet förordnade Ombud
samt öfrige vederbörande, inför Öfver-Ståthållare-Embetet den 12 April
1825 hållet sammanträde, åtskillige grunder blifvit uppgjorde för det
contract, som för gaslysningen härstädes borde tillvägabringas, men denna
fråga derefter af Gas-Bolaget lemnats utan vidare fullföljd; har anbud i
berörde afseende åter blifvit af nämnde Bolag till Öfver-Ståthållare-Embetet
afgifvet, hvarvid Bolaget, emot vissa af detsamma betingade hufvudsakliga
vilkor, erbjudit sig alt vid gatulysningen här i Staden använda stora
. Öfver-Stathållarens Femars-Berättelse. 9
\
66
lyktor af lika beskaffenhet med dem, gom lill samma ändamål x England
begagnas, och hvilka skola lysa med omkring dubbelt så starkt sken, som
de härstädes nu befintlige Argandske lyklorne: att placera sådane lyktor på
lika stort afstånd ifrån hvarandra, som emellan de Argandske förefinnas,
och i stället för 3 eller 4 af de vanliga små lyktorne, anbringa en dylik
Gaslykta; hvarigenom, enär afståndet emellan hvarje sådan gaslykta blefve
omkring ge alnar, gatorne skulle blifva dubbelt så starkt upplyste som förut:
samt slutligen att, till undvikande af lyktornes tidiga utsläckande någon
gång då natten kunde vara mork och töcknig, hvarje natt under de vanliga
lykttändnings-terminerne hålla lyktorne lysande till en bestämd timma,
eller kl. Ett, Deputerade, utsedde af Hufvudstadens Temtorial-Församlingar
uti Sockenstämmor, hafva, häröfver hörde, yttrat, att de ansågo förmånligt,
om, i stället för den nuvarande gatu-lyshållningen, galornes belysning
med gas kunde tillvägabringas, och att Deputerade i följd deraf voro villige
att ingå i underhandling med det Engelska Bolaget, genom det Ombud,
hvilket Bolaget förklarat sig i sådant fall vilja hit öfversända; dervid Deputei'ade
likväl förutsatt, att Bolagets erbjudna pris af 4 £ Jo sh. Sterling,
eller omkring 55 R:dr B:co, för hvarje gaslyktas underhållande, måtte något
nedsättas, så att detsamma icke komme att öfverstiga den kostnad, hvartill
en Argandsk lykta3 underhill i medeltal högst kunde beräknas, eller
42 R:dr B:co, motsvarande efter medelcours 3 £ io sh. Sterling, samt att
öfrige vilkor, omfattande jemväl liderne då lyktorne borde hållas lysande,
kunde uppgöras på sådant sätt, att ändamålet fullständigt vunnes, och ömsesidig
trygghet i afseende på contract-vilkorens noga uppfyllande bereddes.
Stadens Drätsel-Commission har ock förklarat sig villig alt upplåta
sådan tjenlig plats för gas-apparatens anläggande, som af Staden kunde undvaras,
och har jemväl dertill föreslagit en local, belägen inom den nya
jeteen vid Clarae sjö.
I anledning af en sedermera ifrån Öfver-Ståthållare-Embeiet i underdånighet
gjord framställning i ämnet, har Eders Kongl. Maj:t genom skrifvelse
den 27 September 1837 i Nåder gifvit Öfver-Ståthållare-Embetet tillkänna,
att Eders Kongl. Maj:t, sorn med välbehag skulle anse, om den sålunda
ifrågakomne anstalten med gatulysningens förbättrande i Hufvudstaden
kunde på ett ändamålsenligt och för vederbörande ej alltför kostsamt
sätt tillvägabringas och besörjas, af sådan orsak, och enligt Öfver-Ståthållare-Embetets
begäran, i Nåder befallt Dess tillförordnade Stats-Minister för
Utrikes ärenderne, att låta meddela Engelska Gas-Bolaget underrättelse om
det af Församlingarnes Deputerade å Bolagets anbud gifne svar, med aa
-
67
modan tillika, att utse oell befullmägliga behörigt ombud, för att med bemalde
Deputerade och öfrige vederbörande på stället träda i närmare öfverläggning,
rörande det af Bolaget gjorde ifrågavarande anbud och livad
dermed egde sammanhang; hvarjemte Eders Kongl. Maj:t, såsom en uppmuntran
för Gas-Compagniet, att den föreslagne anstalten tillvägabringa, i
Nåder förklarat, att, i händelse tjenlig öfverenskommelse i berörde hänseende
kunde med Bolagets Ombud träffas och Contract rörande gatu-lyshållningen
uppgöras, Eders Kongl. Maj:t i Nåder ville medgifva Bolaget
rättighet att, på sätt det begärt, emot en tullafgift, icke öfverstigande Feni
procent af värdet i det hela, införa det gjutgods och de jernarbeten, jemte
öfrigt tillbehör, sorn för Inrättningen erfordrades.
Derefter har ock ett Ombud från nämnde Gas-Bolag infunnit sig härstädes
och tagit kännedom af localen samt inhemtat närmare underrättelser
om förhållanderne i saken; men de sålunda erhållne upplysningarne lära
icke varit af den beskaffenhet, att Bolaget ansett sig kunna ingå på den
föreslagna nedsättningen i entreprenad-summan; hvadan den väckta frågan
tills vidare förfallit.
Förslag till Reservoirernes förflyttning utom Staden eller till sådane
localer på dess yltersta gränsor, der de ingen olägenhet medföra, har varit
under utarbetning; och ehuru verkställighet endast kan ske småningom, i
den mon tillgångar kunna beredas, är det dock erkändt, att omtänksamheten
för Stadens framtida bästa fcrrdrar, att Stadens Styrelse successivt till—
egnar sig, genom köp, sådane tomtedelar, som äro behöflige för utförandet
af dylika och flere andre gillade och obestridligen nyttiga företag; hvilket
allt tagits i beräkning vid fastställande af anslag lill nybyggnader och inköp
af fastigheter, uti den år i83" till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
anmälda och af Eders Kongl. Maj:t den 23 Februari 1838 stadfästade
Inkomst- och Utgifts-Stat för Stockholms Stad. — I afseende på Renhållningen
hafva åtskillige förbättringar blifvit vidtagne vid förnyandet af contractet
med Entrepreneurerne.
Hufvudstadens Allmänna Fängelser voro vid 183>y års utgång desamma,
hvilka äro omnämnde uti Öfver-Ståthållare-Embetets sista Femårs-Berättelse.
Deruti anfördes äfven: att till en förbättrad Fångvård i Hufvudstaden
fordrades i första rummet, att Policekammaren blefve försedd med
serskildt fängelse i samma local, der dess sessioner hållas; hvarigenom vunnes
ej allenast en högst betydlig inskränkning i fångtorslingen å Hufvudstadens
gator, utan äfven en lämpligare classification af arrestanter efter graden
af deras förbrytelser: och att detta kunde utan serdeles kostnad till
-
63
vägabringas genom upplåtelse af en del af Castenhoffshuset till Sessionsrum
för Policekammaren och till fängelse för dess arrestanter; hvaremot Stadens
Norra Kämners-Rätter skulle ifrån Castenhoffshuset förläggas till Rådhuset,
åtskillige der befintlige Styrelseverk till Stadens Auctiönshus vid Myntgatan,
och Auctionskammaren till den af General-Assistance-Contorel förut
begagnade Egendom, der tillräckligt utrymme funnes, ej mindre för det
nya Pantlåne-Contoret, än för Stadens Auctionsverk, men att verkställigheten
häraf berodde på Rikets Ständers bifall till förslaget, att Staden finge
tillbyta sig sistnämnde Egendom, emot det nyligen inköpta f. d. HesSensteinska
huset på Riddareholmen.
Sedan, i följd af Rikets Ständers beslut, detta fastighetsbyte sedermera
skett, så att Staten blifvit egare af f. d. Hessensteinska huset och Stockholms
Stad af den utaf General-Assislance-Contoret förut begagnade fastighet,
har Öfver-Ståthållare-Embetet, uti en till Magistraten aflåten och derefter
Drätsel-Commissionen meddelad skrifvelse, för att, genom någre Stadens
Embetsverks förflyttning, m. m. ej allenast bereda större beqvämlighet för
desse, utan ock inom Hufvudstaden åstadkomma, dels förbättring i fångvård,
jemte inskränkning i arrestant-forsling och fångbevakning, dels ock
en skyndsammare behandling af brottmålen och, i följd deraf, nedsättning
uti kostnaden för fångars underhåll, gjort framställning om flyttning af
Policekammaren till en local, hvarest den tillika erhölle serskildt häkte, samt
om centralisering af alla Stadens Kämners-Rätter och deras häkten, hvilket
ock skulle föranleda en sådan förändring uti Kämners-Rätternes organisation,
att göromålens ojemna fördelning dem emellan och den långa tidsutdrägt,
sorn, vid många brottmåls behandling, vöre en följd af deras remitterande
emellan de flere Kämners-Rätterne, undvekos; och föreslog Öfverstå
thållare-Embetet, såsom härtill lämpligast, att alla fyra Kämners-Rätterne
skulle förenas till en Domstol, arbetande på 3 eller 4 Divisioner: att
Stadens Auctionsverk förflyttades till f. d. General-Assistance-Contorets hus,
och åtskillige lill Stadens Municipal-Styrelse hörande Verk och Contor ifrån
Rådhuset till f. d. Auctionshuset vid Myntgatan; hvarefter KämnersRätterne
å Rådhuset fingo erforderligt utrymme: samt att Policekammaren
hlefve förlagd till Castenhoffshuset.
Efter det Drätsel-Commissionen den l8 Januari 1837 till Magistraten
inkommit med Utlåtande i denna fråga, har Magistraten, uti ett till ÖfverStåthållare-Embetet.
den 22 April /837 afgifvet motiveradt Betänkande tillstyrkt:
r:o att den af Öfver-Ståthållare-Embetet föreslagna förändring och
centralisering af Stadens Kämners-Rätter, i förening med upphörandet af
69
Terrilorial-Jurisdictionerne i Hufvudstaden, måtte, såsom icke mötande
något hinder af stadganderne i lag samt gällande författningar, och såsom
nyttig och nödvändig, ju förr desto heldre bringas till verkställighet;
2:0 att Norra och Södra Förstädernes trenne Kämners-Rälter förflyttades
till Rådhuset, såsom mera tjenlig och passande local, än den af
Drätsel-Commissionen i dess utlåtande föreslagna, f. d. Auctions-huset, och
alt, i följd deraf, en af Magistraten föreslagen förändring, i afseende på
Handel s- samt Politie-, Ernbets- och liyggnings-Collegiernes och DrätselCommissionens
arbetsrum, äfvensom med Stads-Kamererare-, byggnings-,
Stads-Casseurs-, Architects- och Ingenieurs-Conloren, måtte sättas i verket;
3:o att, med antagande att Öfver-Ståthåliare-Embetets framställning om Poliskamrnarens
förflyttning tili Castenhoffs-huset vunne framgång, samt att de
personer, som för Polis-kammarens räkning höllos i häkte, kommo att förvaras
i de arrestrum, hvilka redan funnos och ytterligare kunde inredas i
nämnde hus, arrestrummen i Rådhuset, jemte de lägenheter, hvilka dertill
ytterligare kunde, i mon af behofvet, apteras, skulle uteslutande begagnas
för häktade personer, som voro under ransakning vid Kärn ners- Rätten, och
häktet å Stadshuset användas till förvaringsrum för sådane arrestanter, hvilka
antingen afbidade utgången af anförde besvär, eller ock undergingo ådömdt
straff af fängelse med eller utan vatten och bröd, samt till reservhäkle
för de personer, som möjligen icke kunde i Rådhus-häktet rymmas.
I anledning af en inom Drätsel-Commissionen, i sammanhang med detta
ämne, väckt fråga om uppförandet af en ny Fängelse-byggnad med celler,
har Drätsel-Commissionen yttrat, att då en beklaglig erfarenhet under
de sednare åren ådagalagt, hurusom brottens och förbrytarnes antal betydligen
tillvuxit, vore det af högsta vigt för allmän och enskild säkerhet, att
i tid söka sätta en gräns för detta öfverhand-tagande onda, samt söka så
begå, att förbrytarne förbättras, ej förhärdas. Uti det skick, hvari Hufvudstadens
häkten sig befunno, kunde Fång-ordningens föreskrifter, i anseende
till bristande utrymme, ej verkställas; och då 10, 20, mången gång
kanhända 3o Arrestanter hållas inspärrade i ett fängelserum, vore det icke
möjligt att bereda brottslingarnes förbättring, hvilken sannolikt icke kunde
åstadkommas annorlunda, än genom fångarnes classification och deras inspärrande,
hvar för sig, uti enskildt rum, der arrestanteu, skiljd ifrån umgänge
eller tillfälle att samtala med andre brottslingar, under ensligheten
föranleddes, så vida hans sinne ej vore alldeles förhärdadt, att vända sina
tankar åt andra håll, än anläggningar af planer för nya brott. På grund
häraf önskade Drätsel-Commissionen på det högsta, att uppförandet af en
70
fängelse-byggnad med celler matte blifva bragdfc till verkställighet. Den
enda lämpliga tomt Staden för en så beskaffad byggnad kunde disponera,
vore Hyrkusk-gården emellan Mynt- och Rådhusgränden^, hvilken tomt
innehölle det utrymme, som Commissionen ansåg vara af största behofpåkalladt;
men om byggnaden finge utsträckas till Eders Kongl. Maj:ts och
Kronans angränsande, med Boställshus för Myntverkets Tjenstemän bebyggda
tomt, kunde icke allenast utväg beredas, att derjemte inrymma de af
Hufvudstadens arrestanter, hvilkas underhåll och vård Eders Kongl. Maj:t
och Kronan borde bekosta, och hvilka hittills förvarats uti Smedjegårdshäklet,
sorn likväl, efter hvad upplyst vöre, icke lemnade erforderligt utrymme
för fångpersonalen, hvarföre ock Öfver-Slålhållare-Embetet hos Eders
Kongl. Majit i underdånighet gjort framställning och undfått Eders
Kongl. Mapts Nådiga befallning om åtgärders vidtagande för häktets utvidgande,
utan äfven fångpersonalen sättas i tillfälle, att på de ganska rymliga,
utmed sjön belägna tomterne, stundom hämta frisk luft. Af sådan
anledning trodde Drätsel-Commissionen sig böra alternativt föreslå uppförandet
af en Fängelse-byggnad å Hyrkusk-gården samt Eders Kongl. Maj:ts
och Kronans tomt gemensamt, eller, derest den sednare ej kunde få disponeras,
endast å Stadens Tomt. Emellan dessa alternativer tvekade DrätselCommissionen
icke att gifva företräde åt det förstnämnda, eller åt det förslag,
att Fängelse-byggnaden skulle uppföras på Kronans och Stadens tomter
gemensamt, hvarvid Eders Kongl. Maj:t och Kronan syntes böra deltaga
i kostnaden, i samma förhållande, som Dess utgifter för fångspis till
arrestanter inom Hufvudstaden sig belöpte, jemförelsevis med Stadens kostnader
för samma ändamål; och ville Drätsei-Commissionen besörja fångförtäringens
anskaffande, på sätt nu skedde i Stadens häkten, med rättighet,
att, efter afgifvande redovisning, utbekomma den ersättning, som Eders
Kongl. Maj:t och Kronan Elef skyldig gälda: varande kostnaden för Fängelse-byggnaden
endast på Hyrkusk-gården uppgifven till 76,663 R:dr 24
sk., och för en Fängelse-byggnad, utsträckt äfven å Kronans på norra sidan
angränsande egendom, Lilla Mynthuset kallad, för det hela beräknad
till 132,176 R:dr 24 sk. R:co.
Magistraten har häröfver sig utlåtit, att berörde Förslag vittnade visserligen
om en högst berömvärd omtanka hos Drätsei-Commissionen för en
ibland Stadens vigtigaste angelägenheter, och förtjenade således i hög grad
ali den uppmärksamhet, som deråt kunde egnas, helst erfarenheten både 1
Sverige och andra länder redan länge bekräftat ändamålsenligheten och nyttan
deraf, att skilja tilltalade brottslingar ifrån hvarandra, och att före
-
71
komma samtal dem emellan; men Magistraten antog, att för realiserandet af
denna stora idee, kommo troligen flera hinder att möta, utom den betydliga
kostnad dermed förknippades; och säkert blefve detta realiserande åtminstone
förenadt med en mångårig tidsutdrägt. Denna omständighet borde
likväl icke blifva hinderlig för genomförandet af domstols-förändi ingea
och centralisationen af Stadens häkten, enär dessa sednare, i deras närvarande
skick, kunde i följd af lerritorial-jurisdictionernes upphörande anses
tillräckliga, till dess en annan bättre fånglocal kunde beredas; och om Di ätsel-Commissionens
nyssberörde förslag förr eller sednare realiserades, borde
på intet sätt någon rubbning derigenom kunna ske uti Domstolarnes localisering
i Rådhuset.
Efter det berörde ärenden blifvit hos Eders Kongl. Majrt af ÖfverStåthållare-Embetet
i underdånighet anmälde, har Eders Kongl. Maj:t genom
Nådigt beslut den 2 Februari i838 förordnat, att Stockholms Fyra
Kämners-Rätler, med upphörande af deras lerritorial-jurisdictioner, skola
till en enda för hela Hufvudstaden, under namn af Stockholms KämnersRätt
förenas, att hafva sitt säte å Rådhuset och der arbeta å serskilde Divisioner,
antalet deraf och göromålens fördelning dem emellan, bestämde
efter hvad för ärendernes obehindrade gång kunde finnas nödigt, samt att,
för sådant ändamål, förslag till Arbets-ordning för deuna Kämners-Rätt
borde, efter vederbörandes hörande, i behörig ordning uppgöras och fastställas,
samt öfriga nödiga åtgärder för verkställigheten vidtagas; äfvensom
Eders Kongl. Majit i Nåder anbefallt Öfver-Ståthållare-Embetet, att, enär
berörde förändring kunde sättas i verket, allmän kungörelse derom, med
alla nödiga föreskrifter, tidigt förut utfärda, och att då, i vederbörlig ordning,
förordna om den förändrade anstalt med fängarnes förvarande i Sta
dens
häkten, sorn dermed, till vinnande af ändamålet, stod i sammanhang;
hvarjemte Eders Kongl. Majrt dels förklarat sig vilja i den af Öfver-Ståthållare-Embetet,
i sammanhang med förslaget till Kämners-Rätternes förening,
väckta fråga om Poliskammarens förflyttning till CastenhofFs-huset
och afstående, emot ersättning, af Secund-Chefens för Kongl,- Svea Lif
garde
derstädes innehafvande boställsvåning till Embetsrum för Öfver-Ståthållare-Embetets
Canzli, sitt Nådiga Beslut framdeles meddela, dels ock,
i anledning af Öfver-Slåthållare-Embetets underdåniga anmälan af de hos
Drätsel-Commissionen förekomne förslag till uppförande af en ny Fängelsebyggnad
för Staden, tilIkännagifvit, att den Kronan tillhöriga tomt,
hvarå Lilla Mynlhuset är beläget, icke kunde till berörde Fängelse-byggnad
afstås.
72
För verkställigheten af hvad Eders Kongl. Maj:t sålunda i Nåder förordnat
angående Kämners-Rätternes förening till en Domstol, hafva erforderliga
åtgärder af Stadens Styrelse blifvit vidtagne och äro numera i det
närmaste fulländade, så att den ånyo organiserade Kämners-Rätten kan ofördröjligen
träda i verksamhet; men den ifrågasatte nya Fängelsebyggnaden
å Hyrkusk-gården bar, i saknad af medel, ej kunnat företagas; deremot
Rådhushäktet blifvit utvidgadt och någre celler der inredde, hvarigenom
detta häkte anses blifva någorlunda tillräckligt och ändamåls-enligt till förvarande
af sådane arrestanter, sorn vid Kämners-Rätten undergå ransakning;
och kommer äfven det i Castenhoffs-huset befintlige häkte, hvilket redan
blifvit tillökt med 2'ne rum, att, efter de Norra Kämners-Rätternes flyttning
ifrån nämnde hus, ytterligare tillökas och med celler förses, för att
begagnas endast för Polis-kammarens arrestanter.
Uti underdånig skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t den 10 Juni i836
har Öfver-Ståthållare-Embetet framställt behofvet af det för Hufvudstaden
och Stockholms Län gemensamma Kronohäktets å Smedjegården utvidgande
och förbättrade inredning, samt dervid anmält, att, då uti detta häkte,
som innehöHe i3 rum, deraf 2:ne användes för bysatle personer från Stockholms
Län, 2:ne för dödsfångar under den tid de af Presterskapet beredas,
2:ne till sjukrum, 2.‘ne för dem som afstraffas med vatten och bröd, samt
de öfrige 5 till andre arrestanters förvarande, högst i3o fångar kunde utan
trängsel förvaras, men ända till i5o den sednare tiden måst der inrymmas,
till det mesta i de 5 större rummen, osäkerhet i bevakningen inom
detta häkte, hvarest vakt-betjeningen vöre otillräcklig, måste blifva följden
af så många fångars sammanboende, hvilket ock, utom andre olägenheter,
förorsakade osundhet och sjuklighet ibland fångarne, samt hade den framför
allt skadliga påföljd att, genom de gröfre brottslingarnes sammanblandande
med de mindre förbrytarne, de förre, i laster, brott och list utlärde,
genom råd och berättelser fortplantade sin färdighet på de sednare,
som, utan desse meddelanden, kunde återgå till samhället, om ej förbättrade,
dock icke sämre, än då de häktades; anseende Öfver-Ståthållare-Embetet
i underdånighet, att, till beredande af en säkrare och mera ändamålsenlig
fångvård skulle erfordras: att fängelserummens antal blefve så tillökt,
alt, utan hopblandning och för talrik sammanpackning, de för stölder och
gröfre brott tilltalade måtte kunna förvaras afskiljde från dem, hvilkas förbrytelser
voro af lindrigare beskaffenhet: att likaledes för behandlingen af
sjuke fångar, äfvensom för dem, hvilka skulle undergå fängelse vid vatten
och
73
och bröd, flere rum för hvardera slagel af arrestanter blefvo att tillgå: att
ett större antal, dels ljusa, dels mörka celler, hvaraf häktet helt och hållet
vore i saknad, inrättades, till sådane arrestanters förvarande, som antingen
förut utmärkt.sig genom den svåra beskaffenheten af deras brott, eller ock,
efter ankomsten lill häktet, genom våldsamt och ostyrigt uppförande stört
ordningen derstädes och ej låtit sig af varning rättas: och att fängelserummen
och cellerne erhöllo en sådan inredning, att de deruti förvarade personer
ej kunde samtala med andra, än i samma rum eller cell befintlige
arrestanter; i följd af hvilket allt Öfver-Ståthållare-Embetet i underdånighet
hemställt, att Kongl. Öfver-Intendents-Embetet måtte i Nåder anbefallas, att, i
samråd med Öfver-Ståthållare-Embetet och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
öfver Stockholms Län, uppgöra och till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
insända plan, ritning och kostnads-förslag till en ändamålsenlig utvidgning
af Smedjegårds-häktet; och har en sådan befallning blifvit af Eders
Kongl. Maj:t under den io Augusti i836 Kongl. Öfver-IntendentsEmbetet
i Nåder meddelad, samt derefter af bemäldte Embete i underdånighet
fullgjord.
Såsom hörande till Hufvud-Afdelningen Politie, får Öfver-StåthållareEmbetet
vidare i underdånighet redogöra för de i Hufvudstaden befintlige
Uppf ostrings-, Undervisnings-, Fattigförsörjnings-, Välgörenhets-, Sjukvårds-
och Arbets-Inrättningars tillstånd, i enlighet med vederbörandes
derom meddelade uppgifter.
A) Läro-Verk och Skolor, lydande under Directionen för Stadens
Undervisnings-Ver k.
a) Stockholms Kongl. Gymnasium. Årliga aflöningen till 4 Lectorer
samt Adjunct och Cantor utgår med 5io tunnor spanmål och 1,460 R:dr
contant, Gymnasii-Ungdomens antal är omkring 90. Läroverkets räntegifvande
Capital, hvaraf räntan användes till understöd åt de mera behöfvande
och till inköp af böcker, som utdelas till prasmier vid årliga examina,
uppgår till 4,14° R:dr 9 sk. 7 rst.
b) Clara2 högre Lärdoms-Skola. Utom Rector och Dupplicant eller
Con-Rector, har Skolan 3:ne Colleger, jemte en Dupplicant till biträde vid
undervisningen i nedre classerne, samt Cantor. Aflöningen för den activa
Lärare-personalen och 2:ne afskedade Colleger utgår med 115 tunnor spanmål
och x,425 R:dr i penningar. Lärjungarnes antal är 180. Skolan, som
Öfver-Slåthållarens Femårs-Deraltelse. 10
74
lika med Gjrmnasium och öfriga härvarande Skolor, äger de i Skol-ordningen
bestämda Cassör, uppkommande genom Skol-Ungdomens bidrag, och
hvarmedelst nödiga utgifter för året bestridas, bar erhållit en donation af
225 R:dr, deraf räntan användes såsom Stipendium till någon fattig och
flitig Yngling.
c) Maria; högre Lärdoms-Skola j med Rector och Dupplicant, 3:ne
Colleger samt Cantor, hvilka i årlig aflöning åtnjuta 65 tunnor spanmål
och 1,625 R:dr i contant. Lärjungarnes antal utgör g7. Af de föreskrifne
Cassorne äro genom skedde besparingar 400 R*dr fruktbärande.
Skolans Capital-tillgångar, räntegifvande, uppgå till 444 R:dr 21 sk.
4 rst., oberäknade 2000 R:dr, af hvilka någon ränta ännu icke Skolan
tillkommit.
d) Jacobi högre Apologist-Skola har Rector, 2:ne Colleger och en
Dupplicant, för högre Apologist-Skolorne anställd, men här tjenstgörande,
samt Cantor. Aflöningen utgör 65 tunnor spanmål och 956 R:dr. Lärjungarnes
antal uppgår till 124* Af de till Skolan donerade Capital 866 R:dr
32 sk., är räntan anslagen dels till Skolans Bibliothek, dels till förhöjning
af Lärarnes löner.
e) Catharina; högre Apologist-Skola, med Rector, 2tne Colleger och
Cantor, hvilka för året i lön erhålla 55 tunnor spanmål och 980 R:dr. Lärjungarnes
antal är g^. Skolan äger 2:ne donerade Stipendii-fonder, den
Ehrenpohlska, R:dr 200, och^den Gråbergska, R:dr 400-
Q Stadens lägre Apologist-Skola. Lärare-personalen, som utgöres af
Rector, Collega och Cantor, åtnjuter i aflöning 840 R:dr. Skolan, hvarest
undervisning meddelas åt 47 Lärjungar, har en Praemii- och Fattig-Cassa,
bestående i en donation af aflidne Victualiehandlanden Eric Boman
Ericsson, R:dr i,333 16, samt en Bibliolheks-Cassa, uppkommen genom en
donation af Skolans Inspector, och nu utgörande 5o3 R:dr 41 s^*
g) Ulrica; Eleonora; lägre Apologist-Skolamed lika antal Lärare,
som den näst föregående, af hvilka Rector och Cantor aflönas af de medel,
som äro ställde under förvaltning af Directionen öfver Hufvudstadens U11-  dervisnings-Verk, med 45 tunnor spanmål och 280 R:dr contant, samt
Collega med 4°o R;dr af räntan å ett Capital, sorn blifvit Skolan donerad t
af aflidne Repslagare-Åldermannen O. Sjöstedt, stort 10,000 R:dr. Lärjungarnes
antal utgör 62.
h) Hedvig Eleonora; lägre Apologist-Skolamed enahanda Lärare-personal,
hvilken i aflöning uppbär 55 tunnor spanmål och 455 R:dr i conlauta
penningar. Lärjungarnes antal är 6r. Skolan äger eli af aflidne Kyr
-
75
koherden Widing doneradt Capital, R:dr 760, hvaraf årliga räntan användes,
dels lill inköp af nödiga böcker åt fattiga barn, sorn njuta undervisning,
dels till praemier för dem, som visat förkofran i kunskap, dygd och
goda seder.
i) Adolph Fredrics lägre Apologist-Skola har liktalig Lärare-personal,
som nyss nämnd är, och desse Lärare åtnjuta i aflöning 3o tunnor spannmål
och 63o R:dr jemte en lönelillökning af 228 R:dr, utgörande räntan å
ett af aflidna Enkefru A. M. von Balthasar dertill doneradt Capital, stort
4000 R:dr. Som Församlingens Barn-Skola blifvit tills vidare förenad med
Collega-classent, uppgår antalet af Lärjungar inom Skolan till 172.
k) Stadens Allmänna Barn-Skola, med 117 Lärjungar, äger ett af aflidne
Victualiehandlanden Eric Boman Ericsson doneradt Capital, utgörande
rooo R:dr.
1} Norra Allmänna Barn-Skolan, som har 93 Lärjungar.
m) Södra Allmänna Barn-Skolan, med i5o Lärjungar.
Dessa 3:ne sistnämnda Skolor, hvarest vexelundervisnings-methoden,
uteslutande, användes, hafva hvardera en Lärare, hvars aflöning utgör
490 R:dr.
n) Kongl. Djurgårdens Skola, med 116 Lärjungar af håda könen, har
en Lärare, som i lön njuter 53o R:dr årligen och har boningsrum uti Skolans,
genom enskild frikostighet erhållna hus, som jemväl begagnas till kyrka
för Gudstjenst^ hållande.
Sedan sista underdåniga Femårs-Berättelsen afgafs, har alltså Lärjungarnes
antal vid ofvanberörde allmänna Undervisnings-Verk blifvit förökadt
med ungefärligen 1 /jydel och betydligast vid högre Lärdoms-Skolorne, med
ej mindre än 93 Lärjungar.
Åt Gymnasium består Staden hus, beläget på Riddarholmen, och erlägger
derför en årlig hyres-afgift af 666 R:dr 3n sk. till Finska Församlingens
kyrka, åt hvilken detsamma såsom Kyrkoherde-boställe sednast blifvit
i Nåder upplåtet.
För Lärdoms- och Apologist-Skolorne bekosta vederbörande Församlingar,
der Skolorne äro belägna, erforderliga hus; och för allmänna Barnskolorne
förhyras af Directionen öfver Hufvudstadens Undervisnings-Verk
nödige lägenheter.
Å berörde Hus och Lägenheter hafva inga värden blifvit uppgifne.
Till Lärare-personalens vid Stadens Undervisnings-Verk aflöning äro å
Stat anslagne 940 tunnor Kronotionde och Bibellrycks-Spanmå!, utgående
ifrån Tretton Län, äfvensom, ifrån och med år 1824, 160 i/3 tunnor liro
-
76
notionde såsom behaglig tids förlänirigs-spanmål blifvit i Nåder anslagne,
att till aflöning ^t ålderstigne och sjuk lige Skol-Lärares Vicarier ulgå, dock
med vilkor att indragas i samma nion den äldre Skol-Staten afgår, hvadan
ock för år j 83■y endast 97 tunnor utgått efter Riks-markegång med 66o
R:dr 39 sk. Den öfriga, af Directionen öfver Läro-Verken anordnade aflöningen,
utgörande nämnde år io,238 R:dr 4 jemte hushyresmedel
till Allmänna Barnskolorne, g5o R:dr, till visse Gymnasii- och Skole-Lärare
900 R:dr, samt discretioner och extra utgifter för Skolornes behof, 46g
R:dr 22 sk. 5 rst. eller tillsammans i2,55y K?dr 26 sk. 5 rst., bestridas
dels af årligen från Staden ingående Tolags-medel, 10,000 R:dr, och hyresmedel
533 R:dr 16 sk., dels af behållne medel och belöpande räntor å en
under Directionens disposition stående Capital-fond, stor 5i,365 R:dr 33
sk. 1 rst.; hvarförutan ett till 20,000 R:dr beräknadt, men ännu ej fruktbärande
Capital blifvit af aflidne Contracts-Prosten Ålenius doneradt till
förbättring i vicarierande Lärares lönings-vilkor samt till Emerilorum löner.
B) Skolor, ställde under inseende, dels af Stadens Consistorium eller
Hof-Consistorium, dels af serskilda Directioner och Styrelser.
1:0 Storkyrko- eller S:t Nicolai Församlings:
a) Handtverks-Skola för Gesäller och Lärlingar. Den har en Lärare,
som hvarje Söndags eftermiddag ifrån kl. 4 till bl. 7 meddelar undervisning
i Svenska språkets rättskrifning, räkning, Fäderneslandets historia i
sammandrag, och Geographie. Läraren njuter i Lön 100 R:dr; Lärjungarnes
antal är 60, och Skolans Capital-fond utgör 2,5oo R:dr.
b) Fattig-Skola, hvilken består af tvenne Afdelningar, den ena för
Gossar, 24» och den andra för Flickor, circa 100. Desse Gossar njuta ett
månadtligt underhåll af Z2 sk. B:co, och de Flickor, som begagna både
Läsnings- och Sy-classen, hafva, i stället för samma månads-penning, kläder,
linne, skor och strumpor. Läraren aflönas med 100 R:dr, och Lärarinnorna,
tvenne till antalet, hvardera med 3i6 R:dr 32 sk. Skolan njuter
ifrån allmänna Fattig-Cassan ett årligt understöd af 200 R:dr, och äger
en Capital-fond af 51,666 R:dr 32 sk. B:co.
c) Kraf tiska Skolan, för fattige Borgares, och, så vidt utrymmet medgifver,
äfven för andre obemedlade barn. Denna undervisnings-anstalt har
en Lärare, som njuter i lön 3oo R:dr, och, gemensamt med denna Skola,
förestår nästförutnämnde Skolas Gosse-afdelning af 24 Elever. Här erhålla
20 Gossar undervisning; och Skolans fond uppgår till 24,5oo R:dr.
77
<0 Catechet-Skol a, eler undervisning meddelas hvarje Söndags eftermiddag
kl. 4—7 ut> innan- och utanläsning samt Christendom, åt ungefärligen
6o Gossar och io Flickor.
Catechet-Skolor, så inom Storkyrko-Församlingen, som inom Hufvudstadens
öfriga Territorial-Församlingar, äro stiftade af Samfundet Pro fide
et christianismo, hvilket tillsätter och aflönar Lärarne, hvardera med too R:dr
för året. Det anmärkes ock härvid, att inga minderåriga barn, som kunna
hvarje dag gå i skola, utan de, som äro i arbete eller tjenst, och endast
lediga om Söndagarne, äga att besöka Catechel-Skolorne.
2:0 S:t Clarce Församlings :
e) Handtverks-Skola. Läraren aflönas med 66 R:dr 32 sk. årligen,
hvilka, jemte medel lill öfriga nödiga omkostnader, inbringas genom tvenne
årliga coilecler samt räntan af Skolans Capital goo R;dr. Lärjungarnesj antal
har per medium uppgått till 3i.
f) Skola för fattiga Flickor. Denna undervisningsanstalt har tvenne
Afdelningar: den ena för innanläsning, Christendoms-kunskap, handstils-skrifning
och räkning af quatuor species i enkla tal; och den andra för gröfre handarbeten
i sömnad, stickning och spånad. Hvarje afdelning har sin Lärarinna,
hvilken uppbär i årlig lön 200 R:dr och såsom julpenningar 5o R:dr.
Flickornas antal uti Läse-afdelningen utgör i årligt medeltal i3o, af hvilka
några äro en del af dagen sysselsatte uti afdelningen för handarbeten. År
1837 har denna Skola erhållit ett eget nybygdt hus vid Stora Vattugränden,
försedt med tvenne rymliga läro-salar och boningsrum för båda Lärarinnorna.
Kostnaderne till byggnaden hafva utgått af aflidne Grosshandlaren
Paulis till Skolan gjorda Testaments-anslag, 5ooo R:dr, jemte en frivillig
sexårig afgift af Församlingens invånare, å 1 skilling för hvarje-Riksdaler
af 2:dra Artikelns Bevillning, samt en serskild afgift af hvarje mantalsskrifven
person. Skolans Capital utgör 6,833 R:dr 16 sk. Dessutom betalas
af Församlingens Fattighus till denna Skola årligen 4^0 R:dr B:co, såsom
kostnads-ersättning för 25 fattiga Flickors undervisning, hvilken det ifrån
längre tider tillbaka ålegat att besörja.
g) Catechet-Skola , med 1 Lärare och omkring 3o Elever.
3:o Jacobs och Johannis Församlings:
h) Handtverks-Skola, med hvilken år i836 sammanslogs Redliga Förbundets
Borgare-Skola, och hvarest undervisning meddelas Onsdagar och
Lördagar, tvenne timmar hvardera dagen, uti renläsning, Svensk Historia,
78
Geographie, Arithraetik, Bokhålleri och Calligraphie. Denna Skola räknar
omkring 35 Lärjungar, med x Lärare, som njuter i årlig 100 R:dr af Skolfonden
och derjemte en lika summa af nämnde Sällskaps medlemmar.
i) Fri- och Fattig-Skola. Lärare-personalen utgöres af 2:ne Lärare
för läsning och skrifning, r Lärarinna och serskildt i Läromästare för
Handtverk. Lärjungarne, (Gossar och Flickor,) uppgå tillsammans till omkring
197. Skolans Capital och Fastighetsvärde utgjorde, enligt 183■y års
Bokslut, 6zj,o36 R:dr 1 sk. 5 rst. Inkomsterne under berörde år voro 3,41 o
R:dr 25 sk. 4 rst-> °ch utgifterne, deribland aflöning till Lärarepersonalen,
I,o95 R:dr 16 sk., inberäknad, 3,740 R:dr 3i sk. 3 rst; utvisande detta således
en förlust af 33o R:dr 5 sk. 11 rst. Sedan år i836 njuter denna
Skola i understöd af Församlingens Fattigvård 700 R:dr för året.
k) Catechet-Skolaj med 1 Lärare och per medium 80 Lärjungar.
4:0 Mariae Magdalence Församlings :
I) Handtverks-Skola, som har 1 Lärare, med 5o R:dr årlig lön af Faltigmedlen,
och omkring 3o Lärjungar.
m) Fria Läro- och Arbets-Inrättningen, eller Philipsenska Skolan.
Lärjungarnes antal uppgår, per medium, till 100 Gossar och 90 Flickor,
eller tillsammans 190. Skolan har 1 Lärare, som i årlig lön njuter 700
R:dr, och 1 Lärarinna med 333 R:dr 16 sk. i aflöning. Denna inrättning
står under ledning och vård af en serskild Direclion, samt eger, efter emottagande
af aflidne J. Hovings Testamente af 5,000 R:dr och Enkefru Philipsens
å' 12,000 R:dr, numera en räntebärande Capital-fond af 36,733 R:dr
jö sk. Skolans hus, som är brandförsäkradt, finnes taxeradt till 18,000 R:dr.
II) Catechet-Skola, med 1 Lärare och omkring 90 Elever. En extra
Catechet är ock tillsatt, med lön, utgörande 5o R:dr.
5;o Catharinas Församlings:
0) Handtverks-Skola, hvilken har 1 Lärare med årlig lön af Fattigmedlen,
66 R:dr 32 sk. och, per medium, 40 Lärjungar.
p) Skola för fattiga Flickor. Af 1 Lärare och tvänne Lärarinnor,
hvilka i årlig aflöning åtnjuta 700 R:dr, erhålla 160 Barn undervisning
i nödiga läroämnen och handaslöjder. Skolan eger, utom Fastighetsvärde,
beräknadt till 19,888 R:dr 1 sk. 4 rst., en Capital-foiid af 11,345 R:dr 12
sk. 8 rst.
q) Catechet-Skola, med 1 Lärare och omkring 100 Lärjungar. En
extra Catechet är numera tillsatt, med 5q R:dr i aflöning.
79
6:o Ulrica: Eleonora: Församlings:
r) Fattigskola för Flickor. Denna Skola har 4$ Elever oell 1 Lärare,
aflönad med i83 R:dr 16 sk. Af allmänna Fatligmedlen njuter denna
stiftelse ett årligt understöd af 200 R:dr.
s) Catechet-Skolaj med 1 Lärare och omkring 5o Lärjungar.
7:0 Hedvig Eleonorce Församlings:
t) Fattig-Skola, bestående af tvenne Afdelningar. Den ena för Gossar
och Flickor, till ett antal af r5o, förestås af 1 Lärare, med 200 födr
B:co såsom lön, jemte fria husrum. Den andra Afdelningen är för äldre
Flickebarn, lill ett antal af 5o, och förestås af 1 Lärarinna med lön, 200
födr B:co, och fria husrum. Uti denna sednare Afdelning öfvas barnen jemväl
i handaslöjder.
u) Handtverks-Skolaj uti hvilken Handtverks-Lärlingar, till ett obestämdt
antal, Söndags-eftermiddagarne öfvas i Christendom, skrifvande och
räknande. Denna Skola förestås af Fattig-Skolans Lärare, emot ett arfvode
af 66 födr 32 sk.
Dessa Skolors Fond utgör ett Capital af ii,5oo födr.
v) Catechet-Skola, med 1 Lärare och omkring 40 Lärjungar.
8:0 Adolf Fredrics Församlings:
x) Fattig-Sköla för Flickor. Denna undervisnings-anstalts utgifter bestridas
i allmänhet af Fattighuset, hvilket lemnat localen. Lärarinnans förmåner
äro lön, 25o födr, fria husrum och ved. Uti lönen ingå 5^ födr,
som utgifvas af Enkefru von Balthasar donation. J.ärjungarnes antal är
omkring 100.
yj) Catechet-Skola, med 1 Lärare och i medeltal 90 Lärjungar.
9:0 Kongl. Svea Lif-Gardets Församlings Skola, med 5o Gossar, under
en Lärare, som uppbär i lön 3oo födr. Capital-fonden är uppgifven
utgöra omkring 5,200 R:dr.
10:0 Kongl. Lif-Gardets till Häst Församlings Skola, med 44 Barn af
båda könen samt 1 Lärare, hvars lön är 3oo födr. Utom en af H. K. H.
Kronprinsen årligen anslagen gåfva, eger denna Skola bestämda års-afgifter
af Regementets Ollicers-Corps, samt har en Capital-behållning af 1,677 R;R'r
1 sk. 10 rst.
1 1 :o Kongl. Andra Lif-Gardets Församlings Skola, med 34 Lärjungar
och 1 Lärare, som har 200 R:dr i årlig lön.
80
i2to Kongl. Svea Artilleri-Regementets Församlings Skola; med 20
Lärjungar. Lönen tili Läraren, hvilken tillika förestår nästförutnämnde
Skola, utgör i5o R:dr. Den till förmån för Skolan stiftade Barnhus-cassa
har ett capital af 8,333 R:dr 8 sk.
i3:o Kongl. Skeppsholms Församlings Skola; bestående af tvenne Afdelningar,
en högre, der 3o Skeppsgossar njuta undervisning, och en lägre
för omkring 36 Gossar. Vid Skolan, hvars Statsanslag år 183y utgjorde
620 R:dr, aflönas tvenne Lärare med tillsammans R:dr. En Flickskola
är ock inrättad, med 18 Barn oell 1 Lärarinna; hennes lön är 66
R:dr 32 sk.
Såsom bidrag till underhållande af sist uppräknade Fem Skolor, der
vexelundervisnings-methoden begagnas, anordnas årligen 1000 R:dr B:co ifrån
Stadens Allmänna Faltig-Cassa; äfvensom här bör tilläggas, att vid de
fleste af ofvanberörde Regements-Församlingars Skolor, utdelas, efter tillgångar
och omständigheter, understöd lill barnen, antingen i penningar, eller
i kläder och födoämnen.
14:° Tyska National-Lyceum,, som numera är en Tyska Församlingens
enskilda tillhörighet och står under inseende af Pastor och Kyrkans Föreståndare,
har 4 Lärare, nemi. Rector, Con-Rector, Sub-Rector och Moderator,
hvilkas aflöning utgår med 1,15o R:dr. Elevernes antal utgör 89.
l5:o Nya Elementar-Skolan. Att denna Skola är inrättad, i följd af
Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Förordnande den 20 Juni 1827, i ändamål att
meddela undervisning efter fullständig ämnesläsnings- och vexelundervisnings-method,
samt att den har 8 Lärare, med en aflöning af 6,200 R:dr,
utgående af det för Skolan bestämda årliga anslaget af Statsmedel, 6,800
R:dr, äfvensom att, utom de vanliga läro-curserne, tillfällen äro här beredda
för undervisning i Gymnastik och Simkonst, är uti den år 1833 afgifna
underdåniga Femårs-Berättelsen omförmälat. Detta allt åberopas äfven
nu och tillägges endast den uppgift, att Skolan begagnas för närvarande
af 100 Lärjungar, fördelade i 8 Classer.
16:0 Fexel-Undervisnings-Siillskapets Normalskola.
Hvad uti den förra underdåniga Femårs-Berättelsen anföres om denna
Skolas upprinnelse och ändamål får Öfver-Slåthållare-Embetet underdånigst
åberopa, med förmälan derjemte: att de vanliga inkomsterne hafva varit,
för år, dels Statsanslag, 2,000 R:dr, dels Vexel-Undervisnings-Sällskapets
årsafgifter, uppgående till omkring 35o R:dr, eller tillsammans 2,35oR:dr:
att dessutom en summa af 25,000 R:dr blifvit genom testamentarisk disposition
-
si
sition den 5 Augusti 1831 af framlidne Revisions-Secreteraren och Riddaren
J. M. Winckler anslagen, att, efter en utnämnd Lifränte-tagerskas död,
till Vexel-Undervisningcns befrämjande i Sverige förräntas: och att de, efter
denna persons frånfälle, sorn numera inträffat, årligen inflytande räntemedlen
böra ändamålsenligt användas af Styrelsen vid Vexel-UndervisningsSällskapet
härstädes. Lärarne äro: en ordinarie Lärare med lön 666 R:dr
3a sk., en Gymnastik-lärare, sorn tillika biträder i egenskap af Under-lärare
med lön, 200 R:dr, och en Lärarinna med lön, 3io R:dr, alla derjemte
försedde med rum och ved, samt en Sång-lärare med lön, 4° R:dr.
Skolans ungdom, sorn år 1833 var till antal 216, nppgick vid slutet af år
i837 till 256, nemligen 181 Gossar och 75 Flickor. Från och med år
i83a till och med 183y hafva 62 sökande till raethodens inhemtande antagits,
och af dem 58 föreläst på prof samt erhållit betyg. Ibland desse
62 hafva 7 njutit understöd såsom Stipendiater, med tillsammans 35o R:dr,
och a‘5, såsom obemedlade, med rum och ved.
Uti det förhållande, som angående Frimurare-Barnhusets och Allmänna
Barnhusets Skolor i den sednaste Femårs-Berättelsen uppgafs, har under
den följande tiden någon hufvudsaklig förändring icke egt rum.
Ibland Hufvudstadens Allmänna Undervisnings- och Bildnings-anstalter,
anmärkas vidare:
a) Kongl. Technologiska Institutet, för hvilket Eders Kongl. Maj:t låtit
den 8 Juni 1826 stadgar i Nåder utfärdas. Den ordinaira undervisningen
derstädes har sträckt sig till Malhemalik och lefvande Språk, såsom
förberedande kunskaper, samt till följande egentliga läroämnen: Physik,
Mechanik, Machinrilning, Modellarbete i träd och metaller, Chemie, Chemisk
Technologi, Chemiskt Techniska beredningar, och, ibland enskilda Industrigrenar
för serskilda terminer, Färgningskonst, Garfningskonst, beredning
af Hvitbet-socker, Tvål- och Såp-kokning, samt beredning af Fernissor;
hvarjemte, på enskilda personers begäran, upplysningar, ritningar och
vägledning blifvit lemnade uti en mängd beredningar, samt angående mechaniska
Inrättningar och Byggnader.
Jemte den ordinaira undervisningen på söcknedagarne, har, fortfarande,
undervisning blifvit meddelad åt Gesäller och Lärlingar af Handtverkerierne
på Söndagar och andra för dem lediga timmar, hufvudsakligen uti
Machin- och Ornaments-ritning, samt under tvenne terminer, i praktisk
Chemie, såsom förberedelse till Färgningskonst. År i837 var detta Instituts
Capital 5,974 R:dr; och egde det följande inkomster, nemi.: Statsan
Ö/ver-Ståthällarens
Fcmärs-Beriittelse. 11
82
slag i4»44° Rtdr, samt ränta och extra ordinarie inkomst 282 R:dr, eller
tillsammans 14,672 R:dr; hvaremot utgifterne voro: nio Lärares aflöning
6,400 R:dr, skolehjelp och understöd 725 R;dr 38 sk. 10 rst., samt Adrainistrations-kostnad
och öfriga utgifter, hvaraf större delen Stgått till inköp
af Böcker, inköp eller förfärdigande af Instrumenter, Redskap, Modeller
och Varuprof, samt till islåndsättande af det Eders Kongl. Maj:t och Kronan
tillhöriga hus, som af Institutet begagnas, m. m., 9,i36 R:dr 2 sk., eller
tillsammans 16,261 R:dr 4 sk- 10 rst. Institutet är beräknadt för 100
Hvardags-elever; men medeltalet af Elever, inberäknade Söndags-eleverne, har
åren 1833—1837 utgjort i5o. Desse sednares antal har någon gång uppgått
ända till 86. Under tiden, ifrån och med 1833 till och med 1837,
hafva Gesällbref blifvit af Institutet utfärdade till 38 Elever uti Metallarbeten,
2 uti Snickare-arbeten, 2 uti Garfningskonst samt 7 uti Färgningskonst;
hvarjemte 4 Fruntimmer, efter erhållen undervisning uti sistnämnde
konst, erhållit betyg om enahanda skicklighet deruti.
Af de ifrån Institutet utgångne Elever hafva, utom dem hvilka utgått
såsom arbetare i diverse yrken, flere blifvit använda såsom Machinister på
Ångfartyg, någre antagne att förestå mechaniska Verkstäder, Färgerier och
Garfverier, samt en och annan etablerat egna Verk och Inrättningar; äfvensom
tvenne utmärktare Elever, med understöd af allmänna medel, rest
utrikes, för att vidare fullkomna sig i vissa grenar af machinbyggnads-konsf,
den ena till England och den andra till Tyskland och Belgien.
b) Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet, som, enligt hvad i föregående
Femårs-Berättelse i underdånighet förmäles, stiftades år 1811, såsom
en Bildnings-anstalt för Armeens och Flottans Läkare-corpser, och är stalldt
under Kongl. Sundhets-Collegii inseende, hade förut ett anslag på RiksStatens
Andra Hufvudtitel af 6,724 R-dr 45 sk. 4 rst-, derunder inberäknade
387 tunnor spanmål; och genom Eders Kongl. Majrts Nådiga Bref den
i4 December 1833 har Institutet undfått, såsom dess andel i Rikets Ständers
anslag för Undervisnings-Verken, en årlig förhöjning uti inkomster af
1,600 R;dr, hvilka numera äro uppförde på Riks-Statens Tionde Hufvudtitel; äfvensom
Rikets Ständer, till underhåll af Institutets materiel och byggnader, anslagit
en årlig summa af 800 R:dr; genom hvilka förhöjningar Carolinska Institutets
inkomster numera uppgå till 9,124 R:dr sk. 4 rst- hvartill
komma, utom Stat, för Anatomie-Salen af Institutets serskilda Fond, enligt
Kongl. Brefvet den 20 September i8i5, ioo Rrdr, samt hyresmedel
för lägenheter uti den lill Institutet af Eders Kongl. Maj:t och Kronan upplåtna
Egendom, utgörande 950 R:dr, Desse inkomster, tillsammans 10,174
83
R:dr 45 sk. 4 rst-> sorn användas till specificerade utgifter, dels för Lärarepersonalens
aflöning, dels för andra befiofver till Institutets vidmakthållande.
Enligt af Eders Kongl. Maj:t i Nåder den 3o December r835 fastställd
Stat, äro ordinarie Lärarne 6 Professorer och 4 Adjuncter, hvarförutan en
extra ordinarie Adjunct tjenstgör; äfvensom tvänne arfvoden äro anslagne
för biträden vid Institutets Musaeer, Bibliothek och samlingar af Instrumenter,
samt Protocollsföring vid Lärarnes sammankomster.
Besparingar, som blifvit gjorda under åren i83o—i833, äro använde
förnämligast lill inrättande af äudamålsenlige Musaser, lill inköp af ett större
sammansatt Microskop, en mängd dyrbara Böcker och andre för Institutets
materiel erforderlige föremål. Ett läserum, ett anatomiskt Musasum,
bestående af trenne Salar, ett pliarmacologiskt Musaaum och en chirurgisk
obstetritisk Instrument-samling äro jemväl anskaffade. Institutets samlingar
äro på ett ändamålsenligt och instruktift sätt uppställda och tillgängliga, så
väl för de Studerande, som för en hvar, hvilken önskar taga dem i betraktande.
En vigtig förbättring af Institutets local har under åren i836 och
1837 föregått: den nemligen, att den så kallade Canalen,som på Institutets
norra sida skiljde gården ifrån Kungsholmslandet, blifvit igenfylld och den
gamla å ömse sidor af canalen belägna frukt-trädgården förvandlad till en
öppen förgård, ernad att i en framtid användas till en medico-botanisk
Trädgård.
c) Gymnastiska Central-Institutet. Som detta, jemte sitt ursprungliga
ändamål, äfvenledes blifvit en Uppfostrings-anstalt för Gymnastik-lärare till
Rikets läroverk och Instructeurer vid Armeen, så har Eders Kongl. Maj:t,
i betraktande af den förutvarande Lärare-personalens fåtalighet och de deribland
anställde Under-lärares knappa iönevilkor, genom Skrifvelse den 10
Mars i83y i Nåder beviljat de förut varande tvenne Under-lärarne en löneförhöjning
af 100 R:dr för hvardera om året, äfvensom 3oo R:dratt tilläggas
en tredje Under-lärare; hvarjemte, till anskaffande af nödig materiel
för den pracliska undervisningen i Gymnastik och Bajonett-fäktning,
blifvit i Nåder anslagne ig3 R:dr 16 sk., en gång för alla, samt årligen
till underhåll af materielen 100 R:dr, till uppeldande af Fäkt- och Gymnastik-salarne
75 R:dr, och till ljus samt eldning af Föieläsningsrummet
12 R:dr 24 sk.; varande detta anslag, af tillsammans 880 R:dr 40 sk , anyisadt
att ifrån början af år 1837 intill nästa Riksdag, utgå af besparingar
-
84
lie å Riks-Statens Tredje Hufvudtitel. Dessutom fortgår förut bestämdt
anslag, 2,000 R:dr för år, oförändrade
d) Skogs-Institutet på Kongl. Djurgården} hvilket med oafbruten verksamhet
sedan år 1829 fortsatt dess åliggande,, att dana skicklige Skogsförvaltare.
Sedan iS32 års slut, då Berättelse härom afgafs, till den 1 Augusti
1838, hafva 20 Elever derstädes blifvit undervisade, af hvilka i3 utgått,
de fleste för att förvalta enskildes skogar. Institutet har ett anslag
af skogsmedlen, stort 3,5oo R:dr, hvaraf Directeuren och tvenne Lärare lönas,
sex Elever åtnjuta Stipendier af 175 R:dr om året, och en Vaktmästare,
som tillika vårdar planteringarne, uppbär i5o R:dr i lön, samt det
öfriga användes till ved, ljus, inventarier, reparationer, böckers köp, m. m.
Undervisning meddelas i Arithmetik, med Logarithmers begagnande, Geometrie
med nivellering, Kartritning, Stereometrie, Skogsbotanik, Skoghushållning, Zoologie
(Svensk,) Jagtkuriskaper, Skogs- och Jagt-Ordningarne, Bokföring och Mi~
neralogie.. Lärotiden är högst 2 1/2 år för hela cursens genomgående. Institutet
har tillförene äfven haft en Chef; men den 25 Maj 1838 har Eders
Kongl. Maj:t förordnat Directeuren att tillika förrätta ChefsLjensten, och att
förena Slyrelsen af Ekplanteringarne med Styrelsen af Institutet
e)
Ke t erin a i re- In rut t ningen, hvilken, sedan sista Femårs-Berättelsen i
underdånighet lemnades, sökt att, på sätt det gällande Reglementet föreskrifver,
närma sig sin bestämmelse, med samma fond, lika stor lärarepersonal
och, per medium, lika antal Elever, som under den i nämnde
Berättelse omfattade tid. Af Eleverne hafva 22 tagit Djurläkare- och 10
Hofslagare-examen- Norrige har, såsom vanligt, hilskickat Elever i Djurläkare-kunskapen;
och ålskillige personer ifrån Finland hafva jemväl åtnjutit
undervisning vid denna bildnings-anstalt. Apotheket har erhållit fullständig
organisation; trädgården är utvidgad, och af de till Veterinaire-Inrättningen
upplåtne byggnader, är f. d. Brännerihnset vid Ladugårdslands
Kronobränneri repareradt och inredt till Ridhus, som begagnas af Kongl
Svea Artilleri-Regemente, emot en årlig hyra af 5oo< R:dr.
f) Navigations-Skolan. Under tiderymden 1833 — 183y har denna
Skola, under en verksam och nitisk Lärare, så vidt tillgångarne det medgifvit,
förkofrat sig. Upplysningar angående densamma äro serskildt lemnade
till den Comité som af Eders Kongl. Majit i Nåder förordnats till beredande
af förbättringar uti Navigations-Skole- och Sjömanshus-Inrättningarne
i Riket.
För öfrigt böra äfven här nämnas: Kongl. Theaterns Elev-Skola; Kongl.
Musicaliska Academien; Kongl. Academien för de fria Kons terne; det vid
85
Manilla belägna Institut för Blinde och Döfstumme; Kongl. Krigs-Academienvid
Carlberg; och Mariebergs Militaire-Läroverk.
Privata Skol-Inrättningar, der undervisning emot betalning erhålles,
finnas jemväl i Hufvudstaden flera. Ibland dem utmärker sig den redan i
Öfver-Ståthållare-Embelets förra Femårs-Berättelse omförmälda Uppfostrings-Inrättningen
efter Hillska met hoden , som år i83o, genom Actieteckning
af ett Sällskap eller Bolag, blifvit inrättad och den i Juli samma
år öppnades uti en dertill inköpt Egendom, kallad Barnängen, å Södermalm.
Denna Inrättning,, hvars föremål är alt meddela Gossar ifrån
barnaåldern en sorgfällig och fullständig uppfostran, med en omfattande
intellectuel bildning, befinner sig för det närvarande i ett väl ordnadt skick.
Elevernes antal är omkring 112*
Af privata Skole-Inrättningar förtjena dessutom att omförmälas:
TVallinska Flickskolan inom Staden, med 3 Lärare, 2 Lärarinnor och
5o Elever,, hvilken Skola, stiftad hösten år i83i, erhållit vid samma tid
år 1837 en Fibal-afdelning på Norrmalm, hvarest, med samma Lärare-personal,
80 Flickor åtnjuta undervisning; Hof-Predikanten Nordblads år 1825
öppnade Skola för Gossar,, der Lärarne äro 3 och Gossarnes antal uppgår
till 31; Magister Sällbergs Vexel-Undervisnings-Skola, med 32 Gossar;
Läraren Reuters Institut å Ericsdahlj med 20 Elever; Pastors-Adjuncten
Horsters Flick-Skola å Södermalm, med 4° Elever; Läraren Carl Ohlins
Flick-Skola med 26 Elever; jemte flera andra dylika inrättningar. — Lärjungarne
i dessa skolor äro, utan undantag, barn af de mera bildade Samhälls-Classerne.
Utom nu nämnda Skolorne, hafva SmåbarnsSkolor, af ett för sådane
Skolors inrättande bildadt Sällskap, de sednare åren blifvit öppnade uti
Adolfs Fredrics, Jacobs, Catharinae, Nicolai, och Hedvig Eleonorae Församlingar.
Dessa anstalter för den spädare ungdomens omvårdnad och moraliska
bildning hafva blifvit omfattade af Hufvudstadens invånare med mycket
deltagande. En Normal-Skola är i detta afseende numera anlagd uti
Stadshuset å Södermalm. Medlen dertill hafva till en del utgått af Allmänna
Fatlig-Cassans tillgångar; och enskildte sammanskott hafva jemväl
ägt rum.
De tvenne i Öfver-Slålhållare-Embetets sista Femårs-Berältelse omförmälda
Simskolor hafva sedermera fortfarit, i ändamålsenligt skick.
På ofvan anförda förhållanden, angående Undervisnings-anstalterne i
Hufvudstaden under ifrågavarande tidrymd, grundar Öfver-Slåthållare-Em
-
86
betet det omdöme, att dessa anstalter förkofrats; dock saknas ännu de uti
den förra Femårs-Berättelsen anmärkta: ett Handels-Institut och en Ridskola.
C) Fattigvårds- och Pensions- Anstalter samt andra BarmhertighetsInrättningar.
I följd af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Beslut den 17 Mars 1837 och
den 26 October i838, hafva serskilde, dels af Eders Kongl. Maj:t i Nåder
förordnade, dels af Hufvudstadens församlingar valde Comiterade haft det
uppdrag, att tili Eders Kongl. Maj:t i underdånighet afgifva Betänkande
och Förslag tili Stadga för Fattigvården härstädes. Bemälde Comiterades
underdåniga Betänkande och Förslag, uti hvilka jag deltagit, äro ock den
5 sistlidne Juni till Eders Kongl. Majit i underdånighet afgifne, och hafva,
enligt Eders Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, blifvit till trycket befordrade;
hvadan Öfver-Ståthållare-Embetet, med åberopande i underdånighet af den
utförliga Berättelse, sora angående Fattigvården i Stockholm i nämnde Utlåtande
förekommer, anser sig här böra blott upprepa underdånigst några
hufvudsakliga momenter i detta ämne.
Jemlikt hvad Eders Kongl. Majit, genom Nådigt bifall till ett af Församlingarnes
Deputerade i underdånighet afgifvet Förslag, uti skrifvelse den
i5 Juni i833, förordnat, hafva Hufvudstadens Territoriul-Församlingar,
inom hvilka afgifter till deras Fattighus förut blifvit erlagde efter serskilda
olika förhållanden till Brand vakls-afgiften, efter 1836 års ingång betali stadgad
Fattighus-afgift till ett belopp, motsvarande hel Brandvakts-afgift; och
efter denna grund har berörde afgift för år i83j, eller det sista, som närvarande
Berättelse omfattar, utgjort för samtlige Territorial-Församlingarne
ett sammanräknadt belopp af 23,5oi R:dr.
Uti den förra Femårs-Berättelsen anfördes, alt Stadens Territorial-Församlingars
Allmänna Fattigvård fortfarande bestreds i enlighet med de för
densamma af Eders Kongl. Majit den 18 Mars 1812 utfärdade reglementariska
föreskrifter, och på sätt Öfver-Slåthållare-Embetets den ,0 April 1831
till Eders Kongl. Majit afgifna underdåniga Berättelse närmare innehöll;
och härvid, samt vid hvad i öfrigt, i sammanhang härmed, om den allmänna
Fattig-försörjnings-afgiften uppgafs, tillägges nu endast, att af de,
såsom allmän Fattigfqrsörjnings-afgift, af Stadens invånare ännu årligen utgående
Sex-skillingar å Krono-Contributions-Biksdalern, enligt gällande Bevil
lnings-Förordnings 2idra Artikel, äro 4 skillingar bestämda till den egent
-
87
liga Fallig-försörjningen, oeh i skilling disponeras, såsom förut, till underhåll
af det vid Catharinas f. d. Krono-Bränneri för Staden anlagde Provisoriska
Sjukhus; hvaremot den återstående skillingen, som tillförene ingått
till Kongl. Seraphimer-Ordens-Lazarettet, ifrån och med år 1837 afsättes,
i följd af Eders Kongl. Maj:ls Nådiga Bref den 16 Februari i838, till bekostande
af ett serskildt Sjukbus för Bensårs-patienler.
Berörde Sex-skillings-afgift har år 1887 utgjort 33,653 R:dr 44 2
rst,, Curhus-afgiften 4>9Ö9 R;8r 4 s^‘« och Allmänna Fattig-Cassans inkomst
i Öfrigt af Stats-, Gålvo- och andra medel, 4,38o R:dr 11 sk. q rst.: tillsammans
4?>oo3 R:dr 11 sk. 11 rst., hvaraf likväl den egentliga FattigCassans
inkomster äro, enligt räkenskaperne, utförde endast till 3i,332 R:dr
34 sk. 4 rst.; och då utgifterne blifvit upptagne till 28,122 R:dr 29 sk.
3 rst., befinnes en behållning för nämnde år af 3,210 R:dr 5 sk. 1 rst.,
sorn, sammanlagdt med föregående års behållningar, vid 1837 års slut visade
öfverskott och besparings-medel till en summa af 3i,68o R:dr 3o
sk. 5 rst.
Till underdånigt fullgörande af Eders Kongl. Majrts Nådiga Circulaire
af den 5 Maj 1837, hafva uppgifter i enlighet med fastställde formulairer
blifvit infordrade ifrån Territorial-Församlingarnes Falligvårds-Stjrelser angående
tillståndet af fattigvården i Hufvudstaden åren i836 och 1837; och
sammanfattningar af berörde uppgifter äro af Öfver-Ståthållare-Embetet redan
i underdånighet inlemnade. Dessa sammanfattningar förekomma ock
i de serskilde Comiterades ofvanåberopade underdåniga utlåtande af den 5
sistlidne Juni, af hvilket utlåtande förhållandet lör år 1837 upplyses vara
sådant: att Territorial-Församlingarnes Fattighus ägde år 1837 Fastigheter
till ett värde af * . . . . B:co R:dr 159,642: 10. 8.
Inventarier  „ „ 7A98: 26. 1.
behållne fordringar och contante medel ... „ „ 338,421: 41* 4*
Tillsammans B:co R:dr 505,262: 3o. 1.
att inkomsterne för året utgjorde 81,829 R:dr 19 sk. 11 rst.; hvaremot
utgifterne upptagits till 72,521 R:dr 4 sk. 7 rst.; samt att understöds-tagarne
varit på de allmänna Inrättningar, som tillhört Territorial-Församlingarne,
1,710, och utom desamma 2,271, eller tillhopa 3,981 personer.
Härvid anmärkes, att uppgifterne äro lemnade med olika tillämpning
af de tabellariska formulairerne, och att, enligt uppgjorde sammandrag af
Fattighus-Styrelsernes till Öfver-Ståthållaren ingifne Räkenskaper, Fattighus
-
88
Inrättningarnes inkomster hafva år 1837 utgjort 80,833 R:dr och utgifterive
uppgått till 73,400 R:dr.
Angående de uti Hufvudstaden "varande icke Territoriala Församlingars,
såsom Garnisons-Församlingarnes samt Tyska och Finska Församlingarnes
Fattigvårds-Inrättningar, åberopas underdånigst förut omförmäldte
underdåniga utlåtande af den 5 Juni innevarande år.
Serskilda uti Hufvudstaden befintliga milda Stiftelser., samt Pensionsoch
Understöds-Inrättningar torde kunna lämpligen hänföras till följande
Classer:
A) Barnhus, Barnbördshus och Uppfostrings-Änstalter.
Hit räknar Öfver-Ståthållare-Embetet Stockholms Stads Allmänna Barnhus,
Frimurare-Barnhuset, Allmänna Barnbördshuset, Sällskapets ProPatria
Barn- och Barnbördshus, Murbecks Inrättning för fattiga Flickors undervisning
och uppfostran; samt den år i832 under namn af Hans Kongl.
Höghet Prins Carls Uppfostrings-Inrättning organiserade välgörenhets-anstalt.
B) Barmhertighets-Inrättningar, som åt fattige, egenteligen ålderstigne,
lemna rum jemte underhålls-bidrag uti Inrättningarnes Fastigheter.
Sådane Stiftelser äro: TJlrirce Eleonoras eller Drottningens Hospital, hvilken
Inrättnings Direction äfven förvaltar en af Enkefru von Balthasar donerad
Pensions-fond; Stockholms Borgerskaps Gubbhus- och Enkhus-Inlältningar;
Fabriks-Fattighuset, sorn förvaltas i samband med Fabriks-Fattig-Cassan;
Soopiska Fattighuset; härvarande Catholska Församlingens Fatligoch
Försörjningshus; och Timmermans-Ordens Hospital.
C) Pensions-Inrättningar och andra Fromma Stiftelser, till hvilka delägare-rätt
icke är beredd genom erlagde afgifter.
I detta afseende anmärkas: Pensioner, utbetalde från Eders Kongl.
Maj:ts och Rikets Stats-Contor; Wadstena Krigsmanshus-Inrättning; understöd,
som lemnäs från Rikets Ständers Bank; Fonder, ställde under Kongl. Öfre
Borg-Rättens inseende; Kongl. Hof-Statens Gratial-Cassa; Konungens Hospital;
Konungens Militaire-Hospitals-Fond; de vid Kongl. Svea Lifgardes
Församling inrättade Cassör för välgörande ändamål; Hans Kongl. Höghet
Prins Oscars Hospitals-Inrättning; Hennes Kongl. Höghet Kron-Prinsesssan
Josephines Pensions-Inrättning; de under Riddarehus-Directionens vård
ställda, till välgörande ändamål anslagne fonder; Jonas och Paul Filéns
donerade Capital-fond, till Civila Embets- och Tjenstemäns samt deras Enkors
och Barns underhåll; Pensionsfonder, icke tillhörande Allmänna Enkeoch
Pupill-Cassan, hvilken ej är en Fattigvårds-anslalt, men ställda under
förvaltning af omnämnda Cassas Direclion; de under Stockholms Stads Consistorii
inseende ställda Pensionsfonder; en af Stadens Borgmästare förvaltad,
genom Segelmakaren Henric Geders Enkas, Catharina Geders Testamente
af den 12 Februari 1791 donerad fond; under Stadens JustiliaeCollegii
och Förmyndare-Kammares förvaltning stående Pensions-fonder;
en under Handels-Collegii inseende ställd Pensions-Inrätlning, kallad den
Ahlströmska Fonden; Ahllöfska Pensions-fonden; den under Brand vaklsCassas-Administrationen
stående Pensions- och Begrafnings-Gassa; till Stockholms
Borgerskaps Beinedlings-Cornmissions disposition ställda Pensions-fonder;
af Directionen öfver Borgerskapets Enkehus förvaltade Pensions-fonder;
Sadelmakare-Åldermannen Jacob Fagerbergs, genom Testamente den 3o September
i83o stiftade Pensions-Inrättning; under Grosshandels-Societelens
Deputerades förvaltning ställde Pensions-fonder; tvenne Cassör, som af
Kryddkramhandels-Societetens Deputerade förvaltas; till Coopvrerdie-Skeppare-Societetens
Deputerades förvaltning öfverlemnade Cassör; Stockholms
Sjömanshus-Inrättning; Strandbergska Läkare-Inrättningen; Nödbjelps-Casorne
i Stockholm; Sällskapet de Nödlidandes Vänner; Sällskapet för uppmuntran
af öm och sedlig modersvård; Välgörande Fruntimmers-Sällskapet;
Kniperska Pensions-Inrältningen; f. d. Riddarholms enskilda Pensions-Cassa
för Pauvres Honteux; Donations-medel, ställde under serskilda Församlingars
Kyrko-Råds och Fattighus-Directioners förvaltning; Pauliska Donationsfonden
till Pensioner för Enkor samt Fader- och Moderlösa barn; aflidne
Linkrämaren Jonas Drakes donerade Fond; Fonder, ställda under serskilda
Ordens-Säliskapers förvaltning; samt hos de fleste Handels-Socieleler och
Handtverks-Embeten, genom inrättade Cassör och årliga bidrag, beredda
utvägar till någon undsättning för de till Societeten eller Embetet hörande
fattige.
Hvad angående dessa under Lit. A., B. och C. omförmälda fromma
Stiftelser är uppgifvet i det förut nämnda underdåniga Betänkandet af den
5 sistlidne Juni, åberopas underdånigst.
Rörande Hans Kongl. Höghets Prins Carls Uppfostrings-Inrätlning må
här serskildt nämnas, att, af de fattige och vanvårdade Barn, som derstädes
njutit uppfostran under ifrågavarande Fem år, flere utgått till sysselsättning
uti åtskillige handtverk, samt att utvidgning af denna Stiftelse ofördröjiigen
kommer att äga rum, sedan icke allenast en ytterligare local,
genom erhållen gåfva af en fastighet blifvit för Stiftelsen beredd till vilseförde
barns emottagande och förbättring, utan ock Magistraten och BorgerÖfvcr-Släthällarens
Fe/närs-Berättelse. 12
90
skåpet, till underdånigt betygande af deras lifliga glädje öfver Eders KonglMaj
:ts lyckliga återkomst tili Hufvudstaden, den 2 November 1887, ifrån
eli resa inom Fäderneslandet, anslagit medel till localens inredning; hvarjemte
Eders Kongl. Maj:t till Inrättningens behof i Nåder anvist medel af
Rasp- och Spinnhus-fonden.
D} Öfriga Pensions-Inrättningar i Hufvudstaden, till hvilka dels i allmänhet
delägare-rätt beredes genom årliga afgifter, dels understöds-rätlighet
beror på serskilde föreskrifter och bestämmelser.
Hit böra:.
1:0 Allmänna Enke- och Pupill-Cassan. Dess fonder och tillgångar
vid 1837 års slut uppgingö till 688,106 R:dr 19 sk. 2 rst.; inkomsterne
under samma år voro 43,290 R:dr 24 9 rst., och utgifterne 21,601 R:dr
25 sk. 11 rst. Etthundradefemtio Sterbhus efter aflidne delägare åtnjöto
år 1837 Cassan pensioner till ett sammanräknadt belopp af 13,456 R:dr
16 sk. Af dessa Sterbhus funnos endast 56 i Stockholm, för hvilka Pensionerne
tillsammans utgjorde 6,260 R:dr 32 sk.
2:0 Armeens Pension-Cassa samt Enke- och Pupill-Cassa. Enligt provisionel
afslutning af 183.7 års Hufvud-Bok för den förra Cassan, hade dess
Capital-fond vid nämnde års slut, utom fastighets-värdet, 3o,000 R:dr,. uppgått
till 2,25o,343 R:dr 4 sk* 6 rst. Inkomsterne år 1837, inberäknadt
Stats-anslag, förslagsvis upptaget till 93,173 R:dr 34 sk. 5 rst., utgjorde
281,808 R:dr 24 sk. 8 rst. och utgifterne 212,545 R:dr
af till Pensionstagarne, 720 lill antalet, utbetaltes 169,336 R:dr 38 sk.
8 rst. — Enke- och Pupill-Cassan ägde i Capital 273,078 R:dr 19 sk. 1 rst.;
inkomsterne, med 5oo R:dr räntemedel å den af Eders Kongl. Maj:t donerade
fond, voro 3o,847 R:dr 23 sk. 5 rst., och utgifterne 20,513 R:dr 41
sk. 3 rst. Af omförmälde donations-medel utgick, till 5y personer, i Gratificalioner
och Pensioner ett belopp af 4>04^ R-‘dr 16 sk.; och af EnkeCassan
erhöllo 172 Pensionstagande tillsammans 14,329 R:dr 22 sk. 5 rst.
Det har icke kunnat upplysas, huru stort antal af dessa Cassors Pensionairer
vistas i Hufvudstaden.
3:o Civil-Slatens Pensions-Inrättning. Dess Cäpital-fönder och Cassör
voro vid 1837 års slut 964,631 R:dr 10 sk. 3 rst. Inberäknadt årligt Statsanslag
40,000 R:dr, utgjorde inkomsterne nämnde år 111,339 R:dr 28 sk.
6 rst.; utgifterne åter uppgingo till 82,094 R:dr 18' sk., deraf anslag till
Pensioner 63,653 R:dr 34 sk. 7 rst. Pensionairerne voro samma år: å Allmänna
Enke- och Pupill-fonden 320, med 12,811 R:dr 32 sk.; å enskilda
Enke- och Pupill-fonden io3, nied 14,568 R:dr 2 sk. 8 rst.; och å dela
-
91
jarnes Pensions-fond a5, med 11,513 R:dr 16 sk. Huru många af dessa
Pensionärer tillhöra Stockholm, är icke urskiljdt.
4:o Pensioner, betalde af Kongl. Con voy-Commissariatet, hafva år 1837
utgjort 1,912 R:dr 5 sk. 3 rst., till 6, dels personer, dels Sterbhus.
5:o Pensioner af Poslmedlen hafva nämnde år utbetalts med 383 R:dr
16 sk., till 4 Personer.
6:0 Tull-Statens Pensions-Inrätfning. Den ägde år i83t Gapital-fond,
Donationer och Cassör till en summa af 35,783 R:dr 3a sk. 5 rst., och i
inkomster 21,809 R:dr 14 sk. 10 rst.; hvaremot underhåll, Pensioner och
understöd voro 1.7,972 R:dr 5 sk., och Inrättningens öfrige utgifter 24 R:dr
33 sk., eller tillsammans 17,996 R:dr 38 sk. Hvad Stockholm serskildt angår,
voro de Pensionstagande derstädes nämnde år 2i5, och deras pensionsbelopp
7,137 R:dr 20 sk.
7:0 Banco-Stalens Enke- och Pupill-Cassa. År 1837 uppgick Capitalet
till 205,647 R:dr 87 sk. 1 rst.; inkomsterne voro: understöd af Rikets Ständers
Bank, intressemedel och Banco-Statens tillskott, tillsammans 25, 4.9^
R:dr 48 sk. 7 rst.; ulgifterne åter: Pensioner 20,156 R:dr 12 sk., och öfrige
kostnader 1,497 ^:<^r 1 5 rst., eller tillsammans 21,653 R:dr i3
sk. 5 rst. Antalet af pensionstagande Sterbhus, bestående af Enkor och
minderåriga Barn, var nämnde år 79; och dessutom voro 19 öfver 5o år
gamla Döttrar af Bankens Tjenstemän i åtnjutande af pensioner från denna
Gassa.
8:0 Enke- och Pupill-Cassan vid Rikets Ständers Riksgälds-Contor. År
1837 utgjorde Capital-fonden 24,207 R:dr 27 sk. 3 rst., inkomsterne 2,269
R:dr 37 sk. 5 rst., utgiflerne 2,210 R:dr 22 sk., och pensionstagarnes
antal 26.
9:0 F. d. General-Assistance-Contoi-ets Enke- och Pupill-Cassa. Vid
1837 års slut var Cassans behållning 30,739 R:dr 25 sk. 9 rst; inkomstcrlie
under samma år hade utgjort 1,687 R:dr 4o sk. 8 rst; hvaremot utgifterne
varit i Pensioner till 27 underhållstagare 1,878 R:dr 34 sk. 4 rst*
och öfrige kostnader 28 R:dr 8 sk. 8 rst, eller tillsammans 1,906 R:dr
43 sk.
10:0 Enke- och Pupill-Cassan vid Stockholms Stads Verk. Capital-fonden
vid 1837 års slut var 1 r4,401 R;dr 20 1 rst-5 inkomsterne under
året uppgihgo till 10,276 R:dr 23 sk. 2 rst., och utgifterne lill 8,624
R:dr 8 sk.
11:0 En af Jern-Contorets Tjenstemän bildad Pensionsinrältning, till
förmån för deras Enkor och Barn. Denna Gassa stiftades år 1814, pä det
92
sätt, att Bruks-Societeten, såsom grundfond dertill, lemnade ett Bidrag af
1,800 R:dr; och dels genom Fondens förräntande, dels genom Tjenstemännens
årliga bidrag har berörde Gassa sedermera så förökats, att dess behållna
fond vid 1837 års slut var 11,341 R:dr r sk. Från Pensions-anstaltens inrättande
har deraf utgått endast en Pension, hvilken ännu med 38 R:dr
42 sk. 8 rst. nppbäres af en afliden Tjenstemans Enka. — Berörde år utgingo
derjemte af Jern-Contorets Fonder dels lill Tjenstemän och Betjente
och till deras Enkor, dels till andre personer, af serskilda anledningar, en
summa af 6,914 R:dr 28 sk. såsom pensioner.
12:0 Kongl. Theaterns Pensions-Inrättning. Vid 1837 års slut var denna
Inrättnings Capital 136,793 R:dr 21 sk.; inkomsterne under året hade utgjort
11,569 R:dr 28 sk. 9 rst.; och utgifterne voro: pensioner till 18 personer
8,698 R:dr 16 sk., samt öfrige kostnader i,i35 R:dr 37 sk. 6 rst.,
tillsammans 9,834 R:dr 5 sk. 6 rst.
i3:o Under Stadens Drätsel-Commissions inseende ställda Cassör för
pensioner eller understöd för ringare Betjente och Arbetsfolk. I afseende
härå anmärkes i underdånighet: att nedaanämnde under Drätsel-Commissionen
lydande Arbetare äga hvardera en Begrafnings-Cassa, tillkommen genom
af dem sjelfve besparade medel, utan att anslag af Staden dertill utgå;
hvilka Begrafnings-Cassors fonder, vid i83j års slut, voro: Jernbärarnes
■vid stora Jern- och Metallvågen, 3,667 R:dr ir sk.; Vågkarlarnes i Tackjerns-vågen,
949 R:dr; Sillpackarnes, 1,702 R:dr 16 sk.; Salt- och Spanmåls-mätarnes,
892 R:dr; Parmmätarnes, 6o3 R:dr 22 sk. 9 rst.; Vågkarlarnes
i Östra Victualie-vågen, 1,102 R:dr 33 sk. 1 rst.; och Vågkarlarnes
i Södra Victualie-vågen, 375 R:dr 4° s^-: utgörande således sammanräknade
beloppet af dessa Cassors Capital 9,292 R;dr 26 sk. 10 rst. Jernbäjarne
erhålla derjemte af de så kallade Extra Jernvägsmedlen, vintertiden,
understöd och undfå, vid afskeds-tagandet, pensioner ifrån 10 Rdr 3a sk.
till 16 R:dr, hvilka ock tilldelas deras Enkor; hvaremot Kalk-, Krit- och
Stenkols-mätarne icke äga någon Begrafnings-Cassa, ulan den sist befordrade
Mätaren erlägger 16 R:dr 32 sk., som förvaras hos deras Inspector,
för att användas lill begrafningshjelp vid första inträffande dödsfall.
E) Sjukvårds-Inrättningar.
I Stockholm funnos år 1837 legitimerade Läkare till ett antal af ~5.
Utom en Förste och en Andre Stads-Läkare är, enligt Tnstruction af den
25 Maj 1827, inom hvarje af Stadens Åtta Territorial-Församlingar, en af
Fatligvårdsmedlen aflönad Läkare anställd, för att gratis biträda alla inom
Församlingen boende fattige, som vid sjukdomstillfälleu honom påkalla;
93
hvarjemte de på Fattigvårdens bekostnad erhålla medicamenter, utan betalning.
Såsom härvarande serskilde Inrättningar för sjukvården, anmärkas:
j:o De vid Terrilorial-Församlingarnes Fattighus inrättade sjukvårdsanstalter.
2:0 Stockholms Stads och Läns Curhus.
3:o Danviks Hospital och Dårhus samt Enkehus-Inrättning.
4:o Det uti Catharinae f. d. Kronobränneri-Egendom inrättade provisoriska
Sjukhus.
Angående dessa fyra slag af sjuk vårds-anstalter åberopas underdånigst
hvad uti förutnämnde underdåniga Utlåtande af den 5 nästl. Juni derom
blifvit anfördt.
5:o Kongl. Seraphimer-Ordens-Lazarettet. Rörande denna stiftelse lärer
Styrelsen deröfver till Eders Kongl. Maj:t afgifvit serskild underdånig
Berättelse.
6:0 Allmänna Garnisons-Sjukhuset. Dess utgifter år 1837 voro 4°>99$
R:dr 41 sk. 3 rst. B:co. För bestridande häraf, samt af åtskillige nybyggnads-,
planerings- och planterings-kostnader hafva tillgångarne bestått af
Riks-Stats-anslag 3i,320 R:dr årligen, ersättningar för Garnisons Under-Officerares
sjuk-portioner samt för främmande sjukes vård och underhåll, och
i Nåder anviste Stats-medel till fyllnad i kostnads-beloppen, då sådant erfordrats.
7:0 De Sjukvårds-anstalter, som varit vidtagne, i afseende på den smittosarama
sjukdom, som en del af sommaren och hösten år 1834 härjade i
Hufvud staden.
Det är i den sist afgifna underdåniga Femårs-Berättelsen redan anmärkt,
att, för den olyckliga händelse, att Cholera-sjukdomen skulle härstädes
utbryta, inrättades år 183 r, genom en då förordnad Allmän Sundhets-Comile,
på Stadens bekostnad, åtskillige Sjukhus i serskilda delar af
Staden, för ett antal af öfver 5oo patienter, och att dessutom anskafFades
erforderliga persedlar till ytterligare omkring 190 sjuksängar, att anbringas
i dertill i beredskap varande localer; men att, då sedermera anledningarne
alt befara Cholerans hitkomst minskades, en och annan af de till dessa
provisionella sjukhus använde byggnader blifvit till deras förra ändamål
åter upplålne, dock med fortfarande af de i berörde afseende vidtagne sjukvårds-anstalterne
på det hela.
Vid Cholera-sjukdomens annalkande år 1834 iordningställdes sjukvårdsanstalterne
med all möjlig skyndsamhet; och hvad dem beträffar, har Öf
-
94
ver-Ståthållare-Embetet trott ordningen fordra, att förevarande Berättelse
upptager svar på följande fyra frågor:
1:0 Hvilka anstalter vidtoges år 1834 i nämnde afseende?
De sjuke vårdades å 12 serskildte sjukhus, med tillsammans omkring
85o sjuksängar; hvarjemte inventarier funnos att tillgå för ytterligare 200
å 3oo sängar. Å hvarje sjukhus voro anställde: en Öfver-Läkare samt en
eller flere Under-Läkare, allt efter sjukhusens storlek, och derförutan en
Commissarie samt nödigt antal Vaktmästare och Tjenstehjon. Nio äldre
Läkare hade derjemte åtagit sig inseendet, hvar för sig, öfver vissa sjukhus.
Inom hvarje Territorial-Församling voro Sundhets-Nämnder organiserade,
med en, högst tvenne Sundhets-Bureauer inom hvar och en Församling,
å hvilka Bureauer, så val dag sorn natt, någre Ledamöter af SundhelsNämnden,
samt Läkare och Badare, med nödigt antal Sjukbärare och Sköterskor,
voro lill hands, och der medicamenter samt transport- och hjelpmedel
lemnades. Å Apotheken tillhandahöllos färdiga satser af medicamenter
emot sjukdomen, jemte åtföljande anvisning af Svenska Läkare-Sällskapet
om sättet för deras begagnande. Af omkring 60 då i Staden vistande
practiserande Läkare hade de fleste åtagit sig sjukvård, efter districtvis uppgjord
fördelning. En serskild förening af Tjenstemän och Borgare hade
ock bildats, för att till vederbörande Embets-myndighet erbjuda deras biträde,
då det i ett eller annat afseende kunde erfordras.
Det hela ordnades och leddes af Allmänna Sundhets-Comilen, bestående,
under Öfver-Ståthållarens Ordförande, af en vald Ledamot ifrån hvarje
Territorial-Församling, och uti hvars sammanträden år 1834 deltogo, utom
tvenne tillkallade Läkare, jemväl Ordföranderne i Sundhets-Nämnderne,
för att bereda enhet och skyndsamhet vid de göromål, som rörde helsovården.
2:0 Fl vilka af dessa anstalter voro bibehållne vid 183 års slut?
Ibland sjukhusen voro ännu att disponera tvenne, nemligen: det å Castellholmen
och ett å lägenheten Claes på hörnet inrättadt; likasom ock
provisoriska sjukhus å Catharinae f. d. Kronobränneri kunde, i fall af behof,
genast vara alt tillgå. Betydliga förråder af inventarier voro jemväl
bibehållne. Församlingarnes Sundhets-Nämnder äro icke genom något beslut
upplösta, och kunna således när som helst åter träda i verksamhet.
Allmänna Sundhets-Comiten fortfar, och dess verksamhet består uti mottagande
af medel, som äro anviste för Cholera-sjukvårds-kostnadens betalande,
samt uti desse medels användning lill ändamålet.
95
3:o Hura stora voro kostnaderne för Cholera-sjuk vården?
Enligt Allmänna Sundhets-Comitens räkenskaper ifrån år 1831 till den
22 Maj 1835 och Revisorernes afgifne Berättelse, utgjorde hela kostnadsbeloppet
176,424 R:dr 34 sk. 2 rst. B:co, hvaraf vid 1837 års slut återstodo
omkring 88,000 R:dr, och nu återstå omkring 9,560 R:dr.
4:0 Hvilka grunder voro iakttagne för Taxation af afgifter till kostnadernes
betäckande?
Desse grunder blefvo uppgjorde af Församlingarne vid Sockenstämmor
och sedermera genom Församlingarnes Deputerade till ett helt sarnmanjemkade.
Under 5 års tid, eller åren i836, 1837, i838, 1839 och 1840 skulle
betalas dels en Capitationsafgift af 16 sk. på Man och 8 sk. på Qvinna,
dels 6 sk. på hvarje Riksdaler,, som erlades efter 2:dra Artikeln uti
gällande Bevillnings-FÖrfattning, dock rå, att den sednare afgiften på de
tvenne sista åren kunde minskas i mon af tillgångar och behof. Sålunda
har ock denna afgift efter Andra Artikeln af Bevillnings-Förordningen för
år 1839 utgått med endast 3 sk., och kommer att sista uppbörds-året, eller
år 1840, helt och hållet försvinna,, hvaremot Capitations-afgiften äfven
då oförändrad utgår.
Under ofvanulförde kostnad innefattas ej Allmänna Sundhets-Comitens
skuld till Allmänna Fattig-Cassan, 10,000 R:dr B:co, hvilken skuld, enligt
det af Församlingarnes Deputerade detta år fattade Beslut, får betäckas genom
öfverlemnande till Allmänna Fattig-Cassan af Egendomen Claes på
Hörnet och de Inventarier, som vid slutlig utredning kunna finnas qvar.
8:0 Af enskilde stiftade sjuk vårds-anstalter.
a) Sabbatsbergs Brunns-Lazarett; äfvensom vid öfrige härvarande Helsobrunnar
flere sjuke af Fattigclassen om sommaren kostnadsfritt erhålla
läkarevård och underhåll; och
b) Josephinska Orthopediska Institutet samt dess Fattig-fond.
Hvad härom är anförd t i det underdåniga Betänkandet af den 5 sistlidne
Juni, lår Öfver-Ståthållare-Embetet underdånigst åberopa.
De i det föregående nämnde tvenne Sim-Inrättningar äro tillika allmänna
badställen; hvarförutan den, redan vid den tid då den förra Femårs-Berättelsen
afgafs, af Hattmakare-Åldermannen, Capitainen Lorentz i ett
hus vid gamla Norrbro anlagde rymliga och prydliga Bad-Inrättningen, fortfarande
af honom underhålles.
F) Arbets-Inrättningar.
1:0 Frivilliga: a) Norra och Södra Arbetshusen; samt b) En af Hen
-
96
nes Kongl. Höghet Kronprinsessan år i832 föranstaltad Stiftelse till arbetsamhetens
uppmuntran.
En Berättelse om dessa stiftelser förekommer jemväl i det underdåniga
Betänkandet af den 5 sistlidne Juni.
2:0 Tvångs-Arbetshus och Korrektions-Inrältningar: den Norra, anlagd
för Qvinnor uti en Allmänna Barnhuset tillhörig tomt; och den Södra för
Manspersoner, anlagd å Långholmen på Södermalm.
Om dessa Inrättningar har Styrelsen öfver Fängelser och Arbets-Inrättningar
i Riket till Eders Kongl. Majit afgifvit underdåniga Berättelser för
den tid, som är föremål för Öfver-Ståthållare-Embetels ifrågavarande Berättelse.
Ett upprepande deraf på detta ställe torde finnas vara öfverflödigt.
De omdömen, hvilka, angående dessa Tvångs-Arbetshus och Korrektions-Inrättningar
äro anförde af Comiterade för härvarande Fattigvårdsanstalters
reglering, varda jemväl här underdånigst åberopade.
Derjemte förekommer Fabriks-x\rbetshuset, hvarest 26 Fabriks-arbetare
1 olika yrken år 1837 varit bysatte för att afarbeta sina skulder till deras
Husbönder, som till Hall-Cassan erlagt Arbetshus-afgift för Åtta arbetare å
2 R:dr och för 18 å 1 Il:dr 16 sk. B:co i månaden. Arbetshus-afgiften
var samma år 427 b:dr 2ö sk., och omkoslnads-beloppet vid Arbetshuset
771 R:dr 33 sk. 9 rst.
G) Följande Inrättningar, som ej kunna till någon af de föregående
classerne hänföras:
1:0 Stockholms Stads Spar-Bank. Dess ändamål är uti föregående Femårs-Berättelsen
fullständigt uppgifvet. Nu tillägges i underdånighet: att vid
1837 års slut utgjorde totalbeloppet af Spar-Bankens Capitaler 73o,r35R:dr
11 sk. 8 rst., hvaraf delegarnes behållning var 691,719 R:dr 20 sk., samt
ett öfverskott, Sparbanken till godo, befanns af 38,004 R:dr i5 sk. 8 rst.;
och att antalet af delegare, som hade medel i Sparbanken deponerade vid
berörde års slut, var 8,249 personer.
2:0 Sällskapet för troget och dygdigt Tjenstefolks belönande. Det egde
vid 1837 års slut en Capilal-fond af 14,267 R:dr 16 sk., och såsom Utdelnings-fond
789 R:dr 14 sk. 2 rst., eller tillsammans i5,o56 R:dr 3o sk.
2 rst. Under berörde år utdélades åt 73 Tjenare, såsom belöning och uppmuntran,
och åt 5 åldrige Tjenare, såsom understöd, tillsammans 1,296
R:dr 32 sk.
3:o Det Pant-Låne-Contor, som, med Eders Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd,
och enligt ett af Eders Kongl. Majit faststäldt Reglemente, i det
upp
-
97
upplösta General-Assistance-Contorets ställe, för den fattigare folk-classens
behof af lån blifvit inrättadt af en enskild Entrepreneur, med begagnande af
ett utaf Rikets Ständer dertill på io år anslaget räntefritt Lånecapital af
100,000 R:dr, jemte en af Staden utan byra upplåten local. En sådan Inrättning
anses för de fattige bär i staden oumbärlig. Lånerörelsen är ganska
betydligt utsträckt.
5:o Stadens Inkomster och Utgifter samt kostnad för Stadens Styrelse.
Det är uti den sista Femårs-Berättelsen anmärkt, att den betydligaste
inkomsten är den afgift, som ingår under benämning af Stockholms Stads
Allmänna Tolag. Den utgöres fortfarande med 2 i/3 procent af Tullvärdet
för inkommande, oell 1 i/3 procent af det för utgående varor, med
undantag af dels någre artiklar, för hvilka serskild Tolag, efter gilne före
skrifter,
erlägges, dels andra, sorn äro ifrån Tolag frie; och denna afgift,
som efter afdrag af aflönings- och uppbördskostnad, fördelas till Stads-Cassan
med 80/15o, loffvarterings-Verkets Cassa med 33/s5o, Börs-, Bro
och
ITamnbyggnads-Fonden med 3o/i5o, och Stockholms Allmänna Barnhus
med 7/15o, har odelad utgjort, utan afdrag af kostnader:
År 1833  : 179,740 R:dr 4l s^-
„ i834
• 172,762
„ i835  188,570
„ i836  180,204
,, 1887 • • . • • • • • • 17^
således i medeltal för desse år 179,085
>j 24 »
5> »
5
99 u 99
>> 29 >>
^9 »
öfver-Stathållarens Fcmars-Beratlelse.
13
Åf Stadens Kammar-Contör är för omförmälde Fem Sr en Tableau upprättad öfver
Stadensj af Drätsel-Commissionen förvaltade Cassas Inkomster och Utgifter, hvarvid
de förre äro utförde, sådane de varit efter afdrag af derå belöpande Uppbördskostnader,
der dylika kostnader egt rum; och uti denna Tableau upptagas:
A) Inkomster:
l:o Af Handelsrörelse ©eli Sjöfart
Slädens andel af allmänna Tolagen
Ifrån Packhuset, Jern- och Metallsaint
Victualie-Vågarne . . .
Af Hamn-, Last-, Parm-, Bro-,
Eldstads-, Torg-, Renhållnings-,
Sluss- och Mätare-penningar*
samt Barlastmedlen . . . .
och 2:o Andre Intrader:
Af Stadens Tomter: Tomtören
och Trettionde-penningar, samt
lösen för sådane tomter, som
blifvit till frie upplåtne . . .
Åf Stadens Hus och Lägenheter:
hyror
Af Bok- och Stads-AuktionsKammarne,
jemte andel i provision
ifrån Pantläne-Contorets
Auctions-Eammare
Af Biirskaps-penningar, Saköresrnedel,
Jude-afgift för borgerlig
rättighet, Böter för felaktigt
Jern m. fl. smärre inkomster .
För Bränvins-distillerings-rättigheten
För försålde Fastigheter. . . •
År 1833.
1834.
1835.
1836.
1837.
Medeltal.
94,028
37
4
90,345
16
7
98,781
4
6
94,338
35
4
91,089
30
93,716
34
4
01,788
18
1
58,167
20
4
57,981
20
10
65,107
39
6
66,517
—
10
61,912
19
11
17,331
41
9
17,679
39
8
17,141
38
1
15,830
25
6
17,265
26
8
17,049
43
11
9,799
25
5
10,843
39
7
8,988
3
4
10,591
7
12,499
15
7
10,544
16
11
31,447
9
3
32,383
39
9
33,660
29
—
31,738
2
7
33,179
46
7
32,481
44
8
20,568
10
3
17,843
14
—
22,964
6
9
18,451
46
2
19,568
12
9
19 879
8
5
6,506
32
4
5,586
12
7,119
31
4
4,198
33
10
4,916
26
5
5,665
27
2
16,666
32
16,666
32
_
16,666
32
16,666
32
16,666
32
—
16,666
32
—
—
—
11,000
—
—
150
—
—
—
—
8,353
16
—
3,900
32
—
Summa Inkomster 8:co R:dr
250,137114 [ 51260,5161211111263,453121110 j 256,923 |23j 6 j 270,056 \ 14] 101261,817 [19 i 4
År 1833.
1834.
1835.
1836.
1837.
Medeltal.
B) Stads-Cassans Utgifter:
l:o Tili Stadens Allmänna
Inrättningar:
Cur- och Sjukhuset .....
5,000
5,000
5,000
5,000
5,000
5,000
Enligt Staten: till Corrections-  ,och Spinnhuset; men enligt E-  ders Kongl. Maj’ts Bref den 8
Mars 4834 utgående till Hans
Kongl. Höghet Prins Carls In-  rättning för fattige och van-  vårdade Barns uppfostran . .
1,000
1,000
1,000
. 1,000
1.0G0
1,000
Börs-, Bro- och Hatnnbyggnads-  Fondens sublevations-medel. .
16,666
32
—
16,666
32
—
16,666
32
16,666
32
16,666
32
16,666
32
Policekammaren: hyra och bidrag
till aflöning .......
2,650
2,650
2,650
2,650
2,650
_
_
2,650
Stockholms Stads Undervisnings-  verk
10,000
10,000
10,000
10,000
10,000
10,000
Till Krono-Upphörds-Verket . .
11,950
41
6
11,246
34
10
11,813
5
8
12,269
46
3
12,441
30
7
11,944
22
o
Till Brandväsendet, utöfver de af
Stadens Brandförsäkrings-Gon-  tor anslagne 1,500 R:dr . . .
1,565
25
1,156
32
_
5,806
46
8
1,955
18
1,607
4
2,418
15
6
2:o Till fromma Stiftelser:
^Konungens Hospital
70
_
60
_
1,000
_
_
_
226
Härvid anmärkes, att utgiften
varit räntemedel på en af Sta-  dens Cassas Förvaltare, före
Drätsel-Commissionens organi-  sation, anslagen gåfva, hvilken
till sjelfva Capitalet, som var
iippsägbart endast på Stadens
sida, år 1835 utbetaldes till
Konungens Hospital.
Frimurare-Barnhuset .....
60
60
60
60
60
60
Magistratens Enke- och Pupill-  Cassa, serskildt anslag, jemte
ränta på Embets- och Tjenste-  xnännens i Stadens Cassa inne-  stående Begrafningshjelp samt
till Magistratens enskilda dis*
position . . . ? . . f - . .
3,200
3,200
»
3,200
3,200
3,200
3,200
3:o Till Clereciets aflöning:
Capellanerne vid Storkyrkan . .
66
32
_
66
32
66
32
—
66
32
•
66
32
_
66
32
och 4:o Stadens öfriga utgifter:
Aflöning för Magistraten, dess
Tjenstemän och Betjente samt
de under Drätsel-Commissionen
lydande Tjenstemän oeh Be-  tjente
59,197
28
59,147
28
59,147
28
58,947
28
58,925
4
59,073
4
100
Publike Byggnader, hvarmed förstås
nybyggnader och underhåll
af Stadens Hus, Hamnar,
Broar, Bryggor och Gator, samt
serskilda, på Stadens omvårdnad
beroende Lägenheter . .
Anraärkes, att den till utgifvande
af Stadens Gassa belöpande
andel, 4,000 R:dr, af den
gåfva, som Magistraten och
Borgerskapets Äldste, af förut
nämnd anledning, år 1837 besiöto
till Hans Kongl. Höghet
Prins Carls Inrättning för fattige
och vanvårdade Barns uppfostran,
är., såsom utgången i
stället för en illumination af
Stadens Hus, uppförd på publike
byggnads-räkningen för
nämnde år, och innefattas således
under den här upptagne
summan 58,256 Rdr 32 sk. 5 rst.
Extra' ordinarie utgifter, såsom
gatulyshållning, ved, ljus, papper
m fl. skrifmaterialier så
väl till Magistraten som för
uppbörden af Intrader, inventarii-persedlar,
politie-liks begrafning
Fåugförtäring samt andre utgifter
i och för fångvården . .
Hushyror
• ■ •
Extra Löner och Begrafningshjelp
Allmänna renhållningen . . . .
Intressen å upptagne lån . . .
Ersättning till ännu varande Intressenter
af det indragne Lah
ne-fisket
Pramii-afgifter för brandförsäkring
af Stadens Egendomar,
restitutioner och anmärknings
medel
Köpeskillingar för inköpte Fastigheter
Summa Utgifter B;co tt;dr
År 1833.
45,091
34,924
5,281
1 594
4,611
11,341
20,385
10
I
600 —
1,914
7,716
32
1834.
45,021
34,725
6,569
1,585
7,717
14,060
18,874
600
191
34
28
11
1S35.
72,926
34,559
6,834
1,519
6,040
12,807
18,455
600
3,945
133
33
1836
61,553
39,056
8,744
1,225
8,895
11,371
20,241
600
19
400
23
23
1837.
58,256
37,757
8,791
1,816
10,658
12,119
20,525
600
107
32
24
Medeltal.
56,569
36,204
7,244
1,548
7,584
12 340
19,696
600
1,235
1.650
46
10
244,8871271 61239,601 ] 191 61274,233138[ 2|203,923|11| 7|262,250 j 2| 2|25ö,979jl0|
101
Jemförelsen emellan Inkomster och Utgifter ådagalägger: för år i833
ett öfverskott af i3,24g R:dr 34 sk. u rst.; för år 1834 ett öfverskott af
30,915 Rdr 2 sk. 5 rst.; för år 1835 en brist af 10,780 R:dri6sk. 4 rst.;
för år i836 en brist af 6,999 R:dr 36 sk. 1 rst., samt för år 1837 ett öfverskott
af 7,806 R:dr 12 sk. 8 rst.; eller då medeltal räknas för dessa Fem
år, ett årligt öfverskott af ^,838 R:dr 9 sk. 2 rst. B:co.
För öfrigt är af Kammar-Contoret uppgifvet: att de byggnads-företag,
som under ifrågavarande tidrymd blifvit på Stadens bekostnad verkställde,
äro följande: i:o Nya Skjul, uppförde å Sillhofs-tomten, för upplag af sill;
2:0 En ny Vaktstugu-byggning vid inloppet af Djurgårds-Canalen; 3:o Ett
nytt Kokhus bredvid Parmmätarehuset vid Röda Bodarne; 4-o En ny Brunn,
upptagen, kringbyggd och försedd med pumpverk och pumphus, vid Österlånggatan
och Köpmans-torget; 5:o Ny locul för Stadens Auclions-Kammare
och Bokauclions-Verket, inredd i f. d. Assistance-Contorets hus å Riddareholmen;
6:0 En ny Fisksump-ställning vid Norra Slagtarehuset; och
7:0 Appareillen vid Köpmans-torget och Österlånggatan, uppförd af huggen
granit; hvilka byggnader under dessa år kostat tillsammans utöfver 55,000
R:dr B :co: samt alt Staden under berörde Fem år inköpt Fastigheter för
en summa af 8,25o R:dr, hvaribland 2:ne egendomar vid Rörstrands-vägen
uti Qvarteret Röda Berget inom Adolph Fredrics Församling, för 3,416
R:dr 32 sk., samt Fastigheten under N:o 3 uti Qvarteret Ufven Större å
Södermalm, uti Mariaa Magdalenae Församling, för 4’3oo R:dr, de begge
första att begagnas till upplags-platser, och den sista i ändamål att bereda
utväg till rörelse i fria luften för de å Gäldstugan bysatte personer; hvaremot
Staden under samma tidrymd försålt fasta egendomar för en sammanlagd
summa af i9,5o3 R:dr 16 sk. B:co, ibland hvilka Fastigheter de
betydligaste äro Egendomen å Södermalm under N:ris r & 2 uti Qvarteret
Guldfjerden Större vid Stora Badstugugatan, Malta Skans kallad, för
1 i.ooo R:dr, samt Egendomen N:o i4 på Riddareholmen för 8,000 R:dr.
Angående förhållandet med de Finska Folags-medlen och de deraf
bestridde utbetalningar för ifrågavarande Fem år, hvarom någon uppgift
icke förekommer i det ofvanstående, anföres serskildt i underdånighet
följande:
Genom Nådig skrifvelse af den 10 April 1828 har Eders Kongl. Maj:t
täckts meddela, att som, enligt Eders Kongl. Majlis under berörde dag
utfärdade Nådiga kungörelse, angående verkställigheten afen emellan Eders
Kongl. Mapt samt Hans Maj:t Kejsaren af Ryssland den 26 Februari samma
år afslutad Handels-Con ven tion, Tolag till halfva beloppet af hvad för
I
102
.andra varor ägde rum, skulle erläggas För alla från Finland inkommande
■och dit afgående varor, som icke vid in- och utförseln voro tullfria, och
då derigenom Stadens Cassa tillskyndades en ny opåräknad inkomst, förordnade
Eders Kongl. Majit i Nåder, att hvad sålunda inflöt, skulle afsättas
och utgöra en serskild tillgång för utförande af sådane anstalter till
Stadens allmänna nytta, beqvämlighet eller försköning, som Eders Kongl.
Majrt kunde finna för godt att framdeles i Nåder bestämma.
Eders Kongl. Majrt har derefter uti Nådigt Bref af den 3 December
1828 till Comiterade för Sjukvårdens förbättring inom Hufvudstaden, om
inrättande af ett tillräckligt antal Sjukhus för Stockholm genom utvidgning
af Kongl. Seraphimer-Ordens-Lazarettet, samt om anläggande af ett provisionel!
Sjukhus för sådane sjuke, som, i anseende till deras sjukdomars
smittande egenskap ej kunde å öfrige Sjukhusanstalter inlagas, ibland
annat förordnat, att 10,000 Rrdr af den årligen inflytande Tolagsafgiften
för Finska varor, som till Stockholm införas, skulle ifrån och med
år 1828 anslås till sjukvårdens behof inom Hufvudstaden; vid hvilket anslag,
sorn blifvit utbetaldt till Kongl. Seraphimer-Ordens-Lazarettet, detsamma
sednast genom Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 16 Februari
i838 blifvit försäkrad t att framgent bibehållas, såsom en för dess bestånd
oumbärlig inkomst.
Sedan åtskillige invånare här i Staden hos Eders Kongl. Maj:t framställt
underdånigt förslag om upprensning, medelst bidrag af allmänna medel,
af båtleden emellan Carlbergs-viken och Ulfsunda-fjärden, hvartill en
koslnadssumma af omkring 9,400 R:dr blifvit förslagsvis beräknad, inbegripne
3,o86 R:dr 16 9k., som medelst enskild subscription för samma ändamål insamlats;
och Eders Kongl. Majit, som funnit det blifva af mera allmän nytta och
serdeles för Hufvudstaden gagneligt, om, i förening med den föreslagne upprensningen
af vattendragen emellan Carlbergs-viken och Ulfsunda-fjärden, fortsättningen
af detta vattendrag genom Rörstrands-viken och Claras sjö blefve
uppmuddrad, under den i4 Augusti i83o i Nåder anbefallt Öfver-StålhållareEmbetet,
att, efter vederbörandes hörande, inkomma med underdånigt utlåtande,
huruvida icke hela ifrågavarande rensnings-arbete, ifrån Ulfsundafjärden
till vattendragets utlopp i Mälaren, skulle kunna för Hufvudstadens
räkning, genom Drätsel-Commissionens försorg, utföras, emot rättighet för
Staden, alt disponera de till Carlbergs-Canalens fördjupning genom enskild
subscription insamlade medel, samt derjemte erhålla fylinaden i den härtill
förslagsvis beräknade kostnads-summan, 9,400 R:dr, af de medel, sorn.
103
för sistnämnde ändamål kunde af Eders Kongl. Majit i Nåder anvisas; samt
Öfver-Stålhåliare-Embetet till följd häraf uti skrifvelse den iqOctober i83o,
med öfverlemnande af Drätsel-Gom missionens i ämnet afgifna underdåniga
yttrande, i underdånighet anfört, att hela den ofvanberörde farledens upprensning
ofelbart vore af den yttersta vigt och angelägenhet för Hufvudstaden,
både i afseende på communicationen, sundhets-tillståndet, och traktens
förskönande, äfvensom att önskligt vore, att detta förslag, på en gång
och i sammanhang kunde verkställas, men att, enär Drälsel-Commissionen,
för svårigheten att uLfinna nödiga medel, icke då ännu kunnat eller kunde
fatta någon åtgärd för den längesedan föreslagna uppmuddringen af Clarie
sjö och Rörstrands-viken, samt Gommissionen derföre förklarat sig, af enahanda
orsak och på flere anförde skäl, ännu mindre kunna taga någon befattning
med den ifrågavarande uppmuddringen af Carlbergs-Canalen, Öfver-Stålhållare-Embetel
underdånigst tillstyrkte, att, till en början, nämnde
Ganals fördjupande och upprensande måtte, utan binder af frågan om Clarae
sjös och Rörstrands-vikens ändamålsenliga uppmuddring, genast varda
utfördt och med erforderligt bidrag af allmänna medel understödjas; förmodande
Öfver-Slålhållare-Embetet, att hindren för öfriga vattendragens
upprensning ända till nj^a Kungsholms-bron eller Mälaren, sedermera framdeles
kunde undanrödjas, samt nödiga medel och tillgångar dertill beredas;
så har Eders Kongl. Maj:t, vid föredragning af detta ärende den 6 November
i83o, i Nåder funnit godt att, till upprensning af Canalen vid Carlberg,
af allmänna medel bevilja det af Stor-Amiralitets-Embetets Tredje afdelning,
i afgifvet underdånigt utlåtande, föreslagna belopp af 4>70o R:dr
B:co, eller hälften af den påräknade förslagssumman, att utgå, så snart den
på Stockholms Stad ankommande upprensning af Rörstrands-viken och Clarie
sjö blef, på ändamålsenligt sätt, och i ett sammanhang med Carlbergscanalens
rensning, till verkställighet befordrad; och efter det Öfver-Ståthållare-Embetet
sedermera hos Eders Kongl. Majit i underdånighet anmält,
att plan och kostnadsförslag rörande muddrings-arbetet i Clarae sjö samt
Rörstrands- och Carlbergs-vikarne, blifvit, efter Öfver-Ståthållare-Embetets
föranstaltande, upprättade och Stadens Drätsel-Commission förelagde, samt
att Drätsel-Commissionen förehaft ärendet till öfverläggning, för att utfinna
någon utväg till beredande af de ifrågavarande företagens verkställighet i
ett sammanhang, och dervid stadnat i det beslut, att, om upprensningen
af Carlbergs-canalen genast finge till en början företagas, och fyllnaden i
den dertill beräknade förslags-summan tillskjutas af det i Stadens Cassa
104
innestående öfverskott af Finska Tolags-medlen, Drätsel-Commissionen ville
vara betänkt att anvisa både medel till inköp af mudderverk och årligt anslag
till uppmuddriugen af Clarae sjö samt Rörstrands-och Carlhergs-vikarne,
under vilkor, att Commissionen, såsom bidrag till kostnaden, finge påräkna
dels förenämnde af allmänna medel beviljade anslag, dels det öfverskott,
som, efter Carlbergs-canalens fullbordande, framdeles kunde å
Finska Tolagsmedlen uppstå; äfvensom Öfver-Ståthållare-Embelet i underdånighet
föreslagit, att verkställandet af Carlbergs-canalens upprensning
måtte öfverlemnas åt de till kostnaden subscriberandes Comiterade,
emot vilkor, att, enligt deras eget erbjudande, först dertill använda alla
subscriptions-medel, och alt Drätsel-Commissionens tillskottssumma, sorn
derefter finge anlitas, ej öfverstege skillnaden emellan subscriptions- oell
förslags-summorne; bar Eders Kongl. Maj:t, enligt Nådigt Bref till ÖfverSlåthållare-Em
betet den 16 Juni 183 r, bifallit hvad sålunda i underdånighet
blifvit hemställt, samt i Nåder förordnat, att, sedan Drätsel-Commifsionen
af besparingarne å de Finska Tolagsmedlen utbetalt hvad till förstnämnde
arbete, utöfver den subscriberade summan, enligt kostnads-förslaget erfordrades,
och gått i författning om upprensning af det öfriga vattendraget
emellan Carlbergs-canalen och Mälaren, samt dertill anvist nödiga medel,
det af allmänna medel till företaget förut i Nåder beviljade anslag komme
att, uppå skeende underdånig anmälan, till Drätsel-Commissionens disposition
anvisas.
Under det quinquennium, som nu är i fråga, hafva Finska Tolagsmedlen
utgjort:
År i833: i Brutto R:dr 12,767: 16. 6. och efter afdrag af Uppbördskoslnad
och restitutioner 972: i5. behållne 11,785: 1. 6.
„ i834 .... 12,490: 8. — . 1,027: 9. — .1 1,462: 47- —
„ i835 .... 1 i,3o8: 47- — • 1*042: 6. — . 10,266: \\. —
„ i836 .... 12,914: 7- — • 1,103:27. -— . 11,810: 28. —
„ 1837 .... 14,212: 4u; — • 1 »4°3:43. — * 12,808: 47- —
Summa B:co R:dr 63,683: 24. 6. . 5,549: 4- — • 58,134:20. 6.
Medium: . 12,736: 33. 8. . 1,109:39.2. . . 11,626:42. 6.
Häraf är, hvarje af omförmälde år, anslaget för sjukvården utbelaldt till
Kongl. Seraphimer-Lazareltet med 10,000 R:dr; och återstoden bar, jemlikt
ofvanåberopade, af Eders Kongl. Maj:t i Nåder lemnade föreskrifter,
användts för uppmuddring af cle till Ulfsunda-fjärden ledande vattendrag;
-
105
drag; varande deröfver räkning förd under namn af Mudder-Conto, hvarå
blifvit upptagne:
Utgifne Summor: År i833  14.180: i5. —
„ 1834
4>9° •• 45. 3.
„ 1835  io,g3o: 35. 2.
„ i836  g,8o3: 29. 4*
„ 1837
.. . 9,847.' 3. 11.
Summa B:co R:dr 49,663: 32.
8.
Deremot hafva influtit:
År 1834* Af Finska Tolagsmedlens besparingar . . :
6,000. —
—
sedan af Finska Tolagsmedlen, i följd af E-
ders Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift, förut
utgått till Carlbergs Canal-arbetets bekostan-
de 6,313 R:dr 32 sk.
,, 1835. Af Dito
1,600. —
_
„ i836. Ifrån Stats-Yerket, i följd af ofvanåberopade
Kongl. Bref af den 16 Juni 1831 ....
4,700. —
_
„ 1837. Af Finska Tolagsmedlen
.
2,000. —
.
Restituerade kostnadsmedel
67: 3o.
3.
14,367: 3o.
3.
Hvarefter äro balancerade, såsom fordran, att godtgöras
af Finska Tolagsmedlen
35,296: 2.
5.
hvilken fordran upptages ibland Stadens tillgångar vid
1837 års slut
Summa B:co R:dr 49,663: 32.
8.
Hvarförutan för Materialier till samma arbete äro utbetalde:
År i834 . . . . . . . . . . * * * * . . .
1,619: 24*
—
„ i835
„ i836
•
1,899: 20.
—
1837
65o: 32.
—
lillsammans B:co R:dr 12,800: 22. 8.
hvilka utgifter blifvit uti Stadens Hufvudböcker upptagne i de för publike
byggnader utförde summor, men i sjelfva verket och rätteligen öka ofvanupptagne
35,296 R:dr 2 sk. 5 rst. till 48,096 R:dr a5 sk. 1 rst. B:co.
Öfver-SlålhäUarens Femårs-Berättelse. 14
lös
Beträffande Stads-Cassans Skuld, är af Kammar-Contoret meddeladt,
att densamma, som i sista Femårs-Berättelsen, enligt vederbörandes dertill
lemnade uppgifter, förmälts hafva vid i832 års slut utgjort 068,275 R:dr
26 sk. 7 rst. B:co, rätteligen vid berörde tid .varit 366,879 R:dr 23 sk. 1
rst., och vid 1887 års utgång minskats till 34-2,688 R:dr 25 sk. 6 rst.; varande
härvid beräknade,, å ena sidan, alla Stadens skulder, således ej blott
de reverserade och med ränta löpande, utan äfven andra ulgiftsmedel, som
Drätsel-Verket var vid de nämnde årens slut skyldigt, men icke då betalt,
och följaktligen såsom skuld balancerat, såsom t. ex. Börs-, Bro- och Hamnbyggnads-fondens,
Inqvarterings-Verkets och Allmänna Barnhusets återstående
Tolags-andelar för året, samt, å den andra, Stads-Cassans tillgångar, ej
allenast reverserade och med ränta löpande, utan äfven andra fordringar,
t. ex. hos Uppbördsman, hvilkas slutliga uppbörds-summor icke kunnat
vara vid årets slut lefvererade, ofvan anmärkte fordran, att godtgöras af
Finska Tolagsmedlen, behållning å Räkning uti Rikets Ständers Bank,oredoviste
förskotter till serskilde Tjenstemän, med mera dylikt, Fastigheternedock
undantagne
Då
likväl denna jemnförelse ej upplyser förhållandet med Stadens räntebärande
skuld, införes tillika, för sådant ändamål, följande, af Magistraten,
på grund af inhemtade underrättelser, uppstälda beräkning:
Stads-Cassans skuld utgjorde vid i83a års slut,, enligt obligationer, löpande
med dels 4 dels 5 procents ränta , , , „ . 428>8oo. — —-
Uti; Stadens Cassa innestående extra Jernvågs-medel,
som ära derstädes deponerade och, genom Jernbärarelagets
sparade arbetsförtjenst tillkomne, detsamma tillhörige,
hvarå Drätsel-Gommissionen numera betalar 5 procents
ränta .. . .. . , - - - , ....... ..
Till Stadens Brandförsäkrings-Contor:: Prasmii-lån ..
hvarå ränta betalas å 4 procent.
Och de ifrån Stats-Verket, för de af Hedervärda Bonde-Ståndet
under 1828—i83o årens Riksdag inom Rådhuset
begagnade rum , till Magistraten influtne liyresmedel,
som blifvit, till en fond för aflöning åt lönlöse Tjenstemän
inom Magistraten, till Stadens Cassa lemnade, hvarå,
enligt Eders Kongl. Majrts Nådiga Bref den 20 Augusti
i83o, ränta skall betalas, hvilken godtgöres å 5 procent 3,4oo. — —
Summa B;co R:dr 455,5ao: 17. 5*.
10,220: 17.
i3,ioo. — —
107
Hvaremot fordringar voro:
Resterande köpeskilling för Egendomen Grindsbruk . . 10,000. —
Fordran af Bruks-Patronen och Riddaren Owen .... 5,ooo. —
och af Allmänna Sundhets-Comiten 33,5i6. —
alla löpande med 5 procents ränta.
Summa B:co E:dr 48,5iÖ. — —
Således återstodo räntelöpande skulder 4°7>004: r7- 5.
Vid 183-y års slut var Stads-Cassans så beskaffade skuld:
Enligt Obligationer, löpande med 5 procents ränta . . 3p5,ooo. — —
Extra Jern vågs-medlen  12,382: 28. 5.
Prasmii-lån  io,35o. — —
och Magistratens Ilusbyre-medel
3,4oo. — —
Summa I3:co R:dr 421,182: 28. 5.
Fordringarne åter voro :
Återstående köpeskilling för en försåld egendom å Riddareholmen
af Allmänna Sundhets-Comiten
båda löpande med 5 procents ränta;
och af Mechaniska Stenhuggeri-Bolaget
med 3 procents ränta.
Summa B:co
4,000. — —
20,420: 22. 6.
2,666: 32. —
R:dr 27,087: 6. 6.
394,o45: 21. 11.
Hvarefter återstodo räntelöpande Skulder , . . .
Och vid anställd jemnförelse befinnes alltså, att den räntelöpande skulden
blifvit i sjelfva verket minskad, under desse fem år, endast med 12,958
R:dr 43 sk. 6 rst. B:co.
Enligt 1837 års Bokslut ägde Staden Fastigheter till ett Brandförsäkrings-värde
af 432,766 R:dr 3a sk., samt dessutom åtskillige icke brandförsäkrade
Lägenheter och Tomter, uppskattade till 76,608 R:dr 42 sk. 8
rst., eller tillsammans till ett heräknadt värde af 509,375 R:dr 26 sk. 8
rst, hvaraf, efter afdrag af den uppgifne skuldsumman 342,688 R:dr 25 sk.
6 rst., en behållning af 166,687 R:dr 1 sk. 2 rst. B:co är af Kammar-Contoret
utförd till Stads-Cassans fördel.
På det likväl ingen må häraf missledas till den föreställning, att, genom
reulisering af Stadens Fastighets-tillgångar, skulden kunde blifva först
»betald, och derefter ett ansenligt öfverskott uppstå, Staden eller dess Drät
-
108
sel-Verk tillhörigt, bör på detta ställe anmärkas: alt de af Magistraten och
Borgerskapets Äldste utsedde Revisorer, efter granskning af Drätsel-Verkets
förvaltning år i832, uttryckt det omdöme, att, af Stadens Fastigheter och
Tomter, omkring 4fö voro oumbärliga för allmänna eller municipala behof,
samt att endast i/5 var att anse såsom en Capital-tillgång, användbar till
gäldande af Stads-Cassans skulder: att, sedan denna tid, någon på omdömet
i det hela verkande förändring i Stads-Cassans fastighets-tillgång icke inträffat:
och att, om äfven den uppgifne proportionen icke kan såsom osviklig
antagas, är likväl otvifvelaktigt, att ganska många och ofelbart de betydligaste
af Stadens fasta Egendomar äro, med afseende på de Staden åliggande
många och vigtiga allmänna förbindelser, inabalienabla.
Uti Öfver-Ståthållare-Embetets sednaste Femårs-Berättelse yttrades, att
åtskillige högst betydlige utgifter förestodo för Stadens Cassa att bestrida,
hvartill utvägar för det närvarande saknades, och att kännbar blefve isynnerhet
kostnaden för en nödvändig ombyggnad, af Canalen och Slussarne
emellan Södermalm och Stadenj eller för att, på sätt alternativt blifvit föreslaget,
i stället öppna en communication emellan Mälaren och Saltsjön
genom Hammarby sjö ifrån Skansgrafven till den så kallade Dockan vid
Svingelsvik; i hvilket afseende beräkningar och Chartor voro under uppgörande
af Öfversten och Riddaren Lagerheim.
I detta ämne anföres här, med underdånig tacksamhet, att Eders Kongl.
Maj:t uti Nådigt Bref den g December i836 täckts förklara, det Eders
Kongl. Maj:t, som ansett communicationen emellan Mälaren och Saltsjön,
genom Söder sluss, vara af stor vigt, icke blott för Stockholms Stad, utan
ock för inre Handels-rörelsen i allmänhet, samt Slussens af behofvet påkallade
ombyggnad sålunda utgöra ett företag, som lämpligen borde genom
allmänna bidrag befrämjas, i Nåder godtfunnit, att för delta ändamål bevilja
ett anslag af Tjugutusen Riksdaler Banco årligen uti Tio års tid, att,
ifrån och med år 1837 till och med år 184G, af Handels- och Sjöfartsfonden
utgå, samt af Kongl. Convoy-Commissarialet vid hvarje års början
anordnas och utbetalas. Vid detta anslag har Eders Kongl. Maj:t fästat serskidde
vilkor och förbehåll, och deribland att Stockholms Stad skulle ifrån
och med år i83^ för Slussens ombyggnad afsätta 20,000 R:dr årligen under
Tio år.
Derefter har Drätsel-Commissionen uti skrifvelse till Comiterade öfver
Börs-, Bro- och Hamubyggnaderne här i Staden af den 25 Januari 1837
förmält, att Drätsel-Commissionen saknade utväg att, af omhänder hafvande
tillgångar, afsätta den äskade summan af 20,000 R:dr årligen uti Tio
109
år; hvaremot Drätsel-Commissionen hemställt, om icke Comiterade, hvilkas
förvaltning hade samma ändamål som Drätsel-Commissionen att, i förhållande
till tillgångar, bereda stadens högsta nytta och fördel, skulle kunna finna
utvägar för nämnde afsättande under tio år af 20,000 R:dr årligen; såsom bidrag
hvartill Drätsel-Commissionen vore beredvillig att tills vidare afstå öfverskottet
af de utaf Slussen fallande inkomster, efter afdrag af kostnader; och Comiterade
öfver Börs-, Bro- och Hamnbyggnaderne hafva, under förutsättning
af Magistratens och Borgerskapets Äldstes instämmande deruti, den 9 Februari
1837 förklarat sig vara beredvillige att, ifrån och med berörde år,
af Börs-, Bro- och Hamnbyggnads-medlen uti 10 år afsätta en summa a£
20,000 Ridr, för alt, gemensamt med den af Eders Kongl. Maj:t under
samma tid af Handels- och Sjöfarts-Fonden i Nåder anslagne lika årliga
summa, användas till Slussens ombyggnad, under de i öfrigt, genom Kongl.
Brefvet den 9 December i836 derföre meddelade föreskrifter; hvaremot
Comiterade, jemte yttrande att de icke eller ville undandraga sig verkställigheten
af Slussens ombyggnad, när densamma komme i fråga, förbehållit
sig att tillgodonjuta det af Drätsel-Commissionen, såsom bidrag till berörde
afsättning, afstådda öfverskott af Sluss-inkomsterne.
Sedan Magistraten och Borgerskapets Äldste, häröfver hörde, den to
Mars 1837 till omförmäldle förslag lemnat deras samtycke, är hvad sålunda
afslutadt blifvit, bos Eders Kongl. Majit af Öfver-Stålhållare-Embetet
i underdånighet anmäldt, med hemställan, om icke Eders Kongl. Majit skulle
i Nåder läckas tillåta, att, utan hinder af Kongl. Brefvet den 11 November
1817, enligt hvilket Comiterade för Börs-, Bro- och Ilamnbyggnaderne
voro ifrån södra Slussverkets reparation och ombyggnad befriade, ombyggnaden
af samma slussverk måtte af bemälde Comiterade besörjas, samt
stadens dertill af Eders Kongl. Majit bestämda bidrag, 20,000 Ridr årligen
under tio år, på det sätt och med de vilkor Comiterade föreslagit, af Börs-,
Bro- och Hamnbyggnads-Fondens medel afsättas och, gemensamt med det
för enahanda ändamål beviljade lika stora anslag af Handels- och SjöfartsFonden,
i enlighet med de af Eders Kongl. Majit i Nåder meddelade föreskrifter,
af nämnde Comiterade förvaltas samt till Slussens ombyggnad användas.
Till denna underdåniga hemställan har Eders Kongl. Majrt i Nåder
lemnat bifall, genom skrifvelse till Öfver-Ståthållare-Embetet den 28 April
»837; ij öl jd hvaraf Sluss-inkomsterne, å hvilka, på grund af Eders Kongl.
Majlis Nådiga Bref den 12 December 1835, ny Taxa, till förhöjde belopp,
äio
utfärdats den io Februari i83o, ifrån Stadens intrader under tio år försvunnit.
Anläggningen af en Sluss bredvid den gamla, efter förbättrad plan
och med utvidgade dimensioner, är, enligt Öfversten och Riddaren Lagerlieims
förslag, beräknad att kosta 394,247 R:dr 24 sk. Banco, utom ersättning
för Byggnader, som, i följd af slussanläggningen skulle komma att
borttagas; och har bemälde Öfverste, i ett lill Comilerade öfver Börs-,
Bro- och Ilamnbyggnaderne i detta ämne sedermera ingifvet, och af dem
till Drätsel-Commissionens utlåtande, enligt skrifvelse den 7 December 183y,
öfv.erlemnadt Memorial, förmält, att, i händelse Slussen komme att anläggas
på samma plats som nu, och den nya slussanläggningen skulle blifva
något annat, än en blott renovation af den gamla, med bibehållande af alla
dess obeqvämligheter, måste ej allenast alla husen i den såkallade Fiskaregränden
borttagas, äfvensom Sluss-Inspeclors-bostallet, ulan ock de källare
och bodar, sorn stå i samband med gamla Slussgrafven, raseras; äfvensom
man säkerligen skulle derjemte finna nödvändigt att bortskaffa husen i
det närbelägna Qvarteret Trekanten, men att deremot, om Slussen komme
att förläggas der Slagtarehuset och södra Strömqvarnshuset nu befinnes,
blefve det nödigt att rasera desse begge byggnader..
Sedan hos Öf ver-Stålhållare-Embetet Magistraten gjort framställning om
behofvet af en allmän reglering af Aflönings staten för Stadens Embetsoch
Tjenstemäinj till beredande af förbättrade lönevilkor efter lidens kraf
och i likhet med hvad Kronans Embets- och Tjenstemän sednast blifvit
beviljadt, i hvilket afseende förslag till en ny Aflöningsstat för Magistraten,
dess Secreterare och de Tjenstemän, som af Magistraten tillsättas, blifvit
uppgjordt, äfvensom ny Aflöningsstat för de under Drätsel-Commissionen
hörande Tjenstemän och Vaktbetjente blifvit af Commissionen föreslagen
samt till Öfver-Ståthållare-Embelet aflemnad, har Eders Kongl. Maj:t,
uppå Öfver-Ståthållare-Embetets underdåniga hemställan, för tillvägabringande
af ett fullständigt förslag till ifrågavarande lönereglering, med noggrann
pröfning af tjensternes behöflighet, lönernes belopp och dertill användbara
tillgångar, samt för att, i sammanhang dermed, uppgöra förslag
till en allmän Inkomst- och Utgiftsstat för Stadens Drätsel-Verks uti Nådig
skrifvelse den 25 November i836 förordnat, att en Comité skulle sältas,
bestående af sex, utaf Borgerskapets Äldste ibland dem valde Ledamöter,
två inom Magistraten utsedde Magistrats-personer och fyra af DrätselCommissionen
valde Ledamöter inom Commissionen, nemligen två Magi
-
lil
stratspersoner och (vå af Borgerskapet, för att, jemte Öfver-Ståthållaren såsom
Ordförande, uppgöra omförmälde Löne- och Stats-reglering.
De, i följd häraf, valde serskiide Comiterades underdåniga utlåtande,
af den i5 September 1837, innefattade en på stadens till och med för år
i836 afslutade räkenskaper grundad öfversigt af stadens Inkomster och Utgifter,
upplysande otillräckligheten af serskilda högst vigtiga anslag, sådane
de voro uti den af Eders Kongl. Maj:t genom Nådig skrifvelse den 20 November
1816, fastställde Stat beräknade,. — det för Stads-Cassan främmande
uti flere densamme ålagde skyldigheter, — den af dessa tvenne orsaker
uppkomna följd: ökad skuldsättning, då Drätsel-Commissionen funnit sig
höra, dels underhållande, dels framgående, verka för de ändamål, sora ostridigt
äro denna förvaltning föresatte,, -— orsakerne, hvarföre Handeln och
Sjöfarten måste ansenligen betungas med afgifter till stadens Cassa, — och
föreslagen beräkning af stadens Inkomster och Utgifter uti en ny Stat, dels
med hemtad ledning af erfarenheten om hvad de utgjort åren i83o—i836,
dels efler motiverad framställning af Stadens Embets- och Tjenstemäns
samt Vaktbetjentes förhöjda Lönestater och af andra lika nödvändiga föremål
för Stadens Drätsel-Commissions verksamhet, erfordrande ökade intrader;
hvadan ock Comiterade i underdånighet föreslagit förhöjning på några
af stadens inkomster, ibland dem,, som utgå af Handeln och Sjöfarten, jemte
en ny afgift af dylik beskaffenhet,, nemligen 4 rst- Per kanna å målbara
våta varor,, som till Stockholm sjövägen inkomma, men icke draga Tull och
Tolag; hvaremot, i följd af här ofvan åberonadt, af Eders Kongl. Maj:t i
Nåder sanctioneradt beslut, hvarken inkomst af eller utgift för härvarande
Södersluss dervid, tagits i beräkning.
I det af nämnde Comiterade uppgjorde Förslag till ny Stat för stadens
Drätsel-Verk, hafva stadens Inkomster blifvit sålunda calculerade:
n:o Inkomster af Handel och Sjöfart;
a) afgift af fartyg ............ .. 10,266: 3a.
b) afgift af varor:
Stadens andel i Stockholms Stads allmänna Tolag, efter
afdrag af kostnader . 93,000. —
afgift af varor, som vägas ......... 53,700. —
„ af varor, som stämplas ........ 12,700. —
„ af varor, som mätas eller räknas ..... 16,700. —
,,, al varor, som packas . . .... ... 4>000, T
och 2m Stadens öfrige inkomster, inberäknade källarefrihetsmedlen
ifrån Stats-Verke t, 8,88o R:dr, och bidraget ifrån Stock
-
112 ,
holms Brandförsäkrings-Contor till Eldsläcknings-redskaperne,
I,5oo R:dr 95,776: 32.
Summa B:co R:dr 286,143: 16.
Hvaremot Utgifterne beräknats sålunda:
Aflönings-Staterne, med inberäkning af de under Sportelrätt
Magistratens Ledamöter och Secreteraren till fördelning tillkommande
källarefrihetsmedel, 1,844 R:dr 12 sk., men, vid
Drätsel-Commissionens ordinarie Stat, med afdrag af Tolagskammarens
Tjenstemäns aflöning, som med 2,5oo R:dr godt
göres
af Tolagsmedlen, tillsammans  88,239: ra.
till amortering af Stadens skuld
. 4,000: —
öfrige Utgifter, enligt specification 193,891: 32.
då öfverskott, Staden till godo, blefve ........ 12: 20.
Summa B:co R;dr 286,143.* 16.
Eders Kongl. Maj:t har i denna fråga Nådigst sig utlåtit den 23 Februari
1838, hvarvid Eders Kongl. Maj:t i Nåder fastställt de för Stockholms
Stad föreslagne Inkomst- och Utgifts-Stater, att, ifrån och med den
1 April samma år och tills vidare vara gällande.
Ibland i underdånighet föreslagne förhöjningar å vissa afgifter, har
Eders Kongl. Maj:t icke funnit skäligt att i Nåder lemna bifall till den af Vågpenningarne
för varor, som efter Metall-, Koppar- och Jemvigt afvägas i
Stockholms Jernvåg; men jemte det Eders Kongl. Maj;t i Nåder förordnat,
att, då de stora och tunga käril, hvaruti flytande varor vanligtvis äro inneslutne,
nödvändigt skola tillfoga stadens Broar, Hamnskoningar och Quaier
skada, samt då desse käril hitintills ej varit underkastade någon serskild
Bro-afgift, i likhet med hvad för lakegods egt rum, stadens Cassa må såsom
ersättning för stadens kostnad att underhålla Broar och Quaier, lill
nytta och beqvämlighet för trafiken med dylika varor, uppbära för alla
till Stockholm sjövägen in- eller utrikes ifrån inkommande målbara våta
varor i fat, såsom Rro- och Quai-afgift, 24 sk. Banco för hvarje fat af sextio
kannors rymd och i proportionerlig! förhållande derefter för fastager af
större eller mindre kanntal, har Eders Kongl. Maj:t sig i Nåder utlåtit, att
Stads-Cassan väl komme alt genom denna, af billighet påkallade, Broafgift
tillskyndas en något tillökt inkomst utöfver det belopp Comilerade i detta
fall beräknat, äfven utöfver den af dem calculerade förhöjda inlrad genom
afgift å varor, som i Jern- och Metallvågen afvägas, men att Eders Kongl.
Maj: t
9
113
Maj:t ansett Öfverskotta vara behöfligt, dels till bestridande af sådane extra
omkostnader, hvilka endast approximativ kunnat utföras, och dels såsom
ytterligare bidrag, antingen till anslaget för stadens publike byggnader, eller
för amortering af stadens skuld.
Det anmärkes ock här, att Finska Tolagsmedlen, såsom till användning
beroende af Eders Kongl. Maj:ts serskildta Nådiga Förordnande, icke uti
stadens nya Stat tagits i beräkning.
Vid behandling af de Berättelser, som de, jemlikt ro §. af Kongl. Instruclionen
för Stockholms Stads Drätsel-Commission af den 7 December
1813, valde Revisorer afgifvit öfver verkställda granskningar af DrälselVerkets
förvaltning och räkenskaper åren i83i, i832 och i833, och hvilka,
ställde till Magistraten och Borgerskapets Äldste, blifvit till dem af
Drätsel-Commissionen insände, beledsagade af dess Utlåtanden, hafva Magistraten
och Borgerskapets Äldste, på sätt en till Eders Kongl. Maj:t af dem
den 2i October i836 ställd, till Öfver-Ståthållare-Embetet insänd och till
Eders Kongl. Majit af Öfver-Ståthållare-Embetet öfverlemnad underdånig
skrift utvisar, inhemtat, huruledes Revisorerne fästat uppmärksamhet på beliofvet
af förändringar uti Instructionen för Drätsel-Commissionen; och sedan
Magistraten och Borgerskapets Äldste, i anledning häraf, uti omförmälda
underdåniga skrift, anhållit, det Eders Kongl. Majit måtte i Nåder förordna
ett öfverseende af högstberörde Instruction i allmänhet, på det att
den må undergå behöfliga förändringar, har Eders Kongl. Majit täckts i
Nåder infordra Drätsel-Commissionens underdåniga utlåtande i detta ämne,
hvarefter Drätsel-Commissionen utarbetat förslag till ny Instruction, hvilket
sedermera blifvit till Eders Kongl. Majit i underdånighet ingifvet, och
är vidare i Nåder öfverlemnadt till Öfver-Ståthållare-Embetet, med befallning
att deröfver höra Borgerskapets Äldste och Magistraten; på hvilken
åtgärd ärendet för det närvarande beror.
Den uti sednaste Femårs-Berättelsen omförmälda Borgerskapets ordinarie
Contributions-summa till Staden, hvilken summa för Bemedlings-Commissionen_,
efter uppgjordt förslag, funnits erforderlig, för att bestrida underhållet
af så väl Stadens Militaire-Corps, jemte de i den så kallade separerade
Vaktens ställe antagne Vaktknektarne, som ock Stadens BåtsmansCompagnie,
tillika med åtskilliga andra utgifter, hvilka hufvudsakligen äro
desamma, som uti sista Femårs-Berättelsen i detta afseende antyddes, är '
under de sistförflutne Fern åren uttaxerad efter enahanda grund, som föregående
Sex år, eller med 5oo Ridr på hvar och en af Borgerskapets 5o
Öfver-Slallulllarens Femärs-Berätlelse. 15
114
röster, och med fyllnadens läggande å sådane personer, som, ehuru ej i
Borgerskapets classification inbegripne, dock anses idka borgerlig rörelse,
samt har, enligt Bemedlings-Commissionens räkenskaper, utgjort:
År J833.
1834.
1835.
1836.
1S37.
Enligt Gravationslisla B:co R:dr
34,156
17
1
35,286
9
7
32,474
31
1
33,451
46
1
33,108
46
4
Enligt Uppbördsmännens Specialer
32,890
—
—
33,064
—
-
33,484
24
-
34,122
—
—
33,817
—
—
Inilutne
32,106
—
—
31,272
—
—
32,176
24
-
32,302
—
—
32,757
—
—
„ i834
„ i835
„ i836
„ 1837
Medium.
Ibland de häraf besörjde utgifter har kostnaden för Stadens BåtsmansCompagnie
utgjort:
År i833 ........ B:co R:dr 5,3a5: 47- —
„ „ 4,665: r
.
...*.. ,, ,, 4,542* 24. ■“—
«..,«•« * ,, * ,, 5,151 . 23. 3*
i. . ■ * • • • ,, ,, 4,018* 3*
•-«••»•■ ,,. ,, 4,84o* -20)*
Angående kostnaden af Borgerskapets medel, efter uppgjordt och af
Eders Kongl. Maj:t i Nåder faststäldt Passevolance-contract, till den del af
Stadens Militaire-Corps, som motsvarar det förut varande Militaire-Compagniet,
är i det föregående, under afdelningen Politiej förmäldt.
Här må jemväl nämnas, att Bemedlings-Commissionen tillika innehar
Capital, hvaraf ränta uppbäres; men delta utgöres dels af serskildte, under
Bemedlings-Commissionens förvaltning ställde, testaments-medel för bestämda
ändamål, dels af medel, som Borgerskapet tid efter annan tillskjutit, och
hvaraf räntan i allmänhet till pensioner åt behöfvande af denna Glass disponeras.
Desse medel tjena äfven till Fond, hvaraf tages fyllnad till de
gifne behofvens bekostande, då för året brist inträffar uti den intaxerade
eller influtna Contributions-summan, emot den uti Gravationslista beräknade;
äfvensom oförutsedde utgifter stundom blifvit af nämnde medel besörjde.
Till Börs-j Bro- och Hamnby ggnads-Fonden > som är ställd under förvaltning
af Comiterade, hvilke, på sätt i Öfver-Ståthållare-JEmbetets nästföregående
Femårs-Berättelse omförmäles, besörja byggnader, skiljda ifrån
dem, som tillhöra Drätsel-Gommissionens befattning, men hvartill, efter
hvad förut är nämndt, numera tillkommit bestyret med södra Slussverkets
ombyggnad hafva, enligt Comiterades räkenskaper, följande inkomster imgått„
nemligen:.
/
115
Tolagsmedel ........
Borgerskapets bidrag, årligen inta
xeradt i sammanhang med den
ordinarie Contributionen, och be
räknadt till l/4 deraf, efter Bor
gerskapets Äldstes fattade beslu
Hyresmedel för rum i Börshuset
Bemedlings-Commissionens tillskot
Sublevations- och Amortissements
medel ifrån Stadens, under Drät
sel-Commissionens förvaltning
ställda Cassa
"Öfver-Ståtnållarens Inqyarterings
penningar
Ifrån Bemedlings-Commissionen å
terbetaldt lån
Lån upptagne emot Comiterades
obligationer
Diverse intrader
År 1833.
1834.
1835.
1836.
1837.
35,344
37
6
33,894
42
9
36,624
33
3
35,128
9
8
34,470
31
11
8,026
24
7,818
8,508
46
8,293
6
8,428
36
2,538
16
2,313
16
—
2,426
32
—
2,266
32
—
2,931
32
—
5,000
5,000
5,000
■*"”
5,000
5,000
—
16,666
32
12,500
—
16,666
32
16,666
32
16,666
32
—
533
16
—
533
16
—
533
16
—
533
16
—
—
—
2,000
-
-
5,000
—
—
2,000
—
—
—
—
-
-
28,466
32
10,216
32
11,250
1,304
45
4
447
47
11
6,282
40
8
10,328
33
2
11,666
22
8
Summa B;co B;dr
99,8811101101 67,5071261 8 ] 88,259139111]78,216132 ] 10190,414] 101 7
Till upplysning anmärkes: i:o Att Tolagsmedlen äro upptagne till de
belopp, sorn deraf blifvit under hvarje år ifrån Stadens Drätsel-Verk, dit
bela intraden ingår, till Börs-, Bro- och Hamnbyggnads-Fonden levererade,
och hvarunder således inbegripes dels hvad under denna rubrik ifrån
föregående år balancerats, dels hvad influtit af de, för år, Börs-, Bro- och
Hamnbyggnads-Fonden af Stockholms Stads allmänna Tolag tillkommande
3o/'t5o, efter afdrag af kostnader; 2:0 att olikheten i beloppet för år 1834
af sublevations- och amorlissements-medlen, sådant det är utfördt ibland
stadens, under Drätsel-Commissionens förvaltning ställde Cassas utgifter, å
ena, samt Börs-, Bro- och Hamnbyggnads-Fondens inkomster, å andra sidan,
härleder sig derifrån, att beloppet är på förra stället upptaget, sådant
det är i Stat bestämdt för år, men på det sednare åter till den summa,
sorn verkligen levererats: att Drätsel-Commissionen således var vid slutet
af år i834 skyldig ett qvartal af årsanslaget, 4.>66 R:dr 32 sk.: och att då
väl detta qvartal hvart och ett af de följande åren blifvit guldet, men enahanda
återstod vid slutet af hvarje af de följande åren funnits obetald,
enär, utan afseende på återstoden vid i834| års slut, endast 16,666 R:dr
'3a sk. blifvit hvardera året erlagde, Stadens Cassa var tili Börs-, Bro- och
Hamnbyggnads-Fonden vid 1837 års slut af sublevations- och amortissements-med!en
skyldig 4,166 R:dr 32 sk.; samt 3:o att ibland diverse intrader
ingått för följande år de ersätlnings-summor, som ifrån Stadens Cas
-
116
sa blifvit erlagde till Börs-, Bro- och Hamnbyggnads-Fonden för Appareillen
vid Köpmanstorget, hvilken, genom Comiterades öfver Börs-, Bro- och
Hamnbyggnaderne försorg, på af Fondens medel förskjuten kostnad, blifvit
ombesörjd, nemligen: år i835: 6,000 R:dr — 1836: 10,000 R:dr — och
1837: ir,465 R:dr i5 sk. 8 rst., eller tillsammans 27,46b R;dr i5 sk. 8
rst. Banco.
Af denna Fond hafva under ifrågavarande Fem år följande utbetalningar
blifvit bestridde:
Till inlösen af Comiterades Obligationer
Räntor på upptagne lån ....
Löner, Honorarier, Arfvoden, Pensioner
m. m
Hamnbyggnader
För Öfver-Ståthållare-busets behof
För Börsens d:o
Lån till Bemedlings-Commissionen
Kostnad till illumination af Börsen,
Slottsbacken och nya Bron den
19 October 1835, vid Eders Kgl.
Maj:ts återkomst ifrån en resa
till Norrige
1 fl af kostnaden för en vid samma
tillfälle upprest Äreport . .
Gåfva till Prins Carls Inrättning, i
anledning af Magistratens och
Borgerskapets Äldstes Beslut 1837
Förlust på en Börs-Assemblée . .
Summa B:co K:dr
År 1833.
1834.
1835.
1836.
1837.
30,000
13,500
13,500
21,200
0,666
32
27,233
8
6
27,835
4
—
27,669
8
—
27,211
44
—
25,654
31
9
5,078
42
8
5,105
26
8
5,163
42
8
5,105
26
8
4,797
10
8
17,160
44
3
24,452
34
5
24,829
27
3
28,777
22
9
22,676
13
9
221
35
3
214
23
3
220
10
7
221
28
552
33
8
8,728
3
10
3,609
27
1
1,578
29
10
3,307
19
6
2,240
24
3
2,000
5,000
2,000
1
”
"
1,242
12
_
3,117
39
6
_
_
_
_
2,000
384
16
4
90,4281381 6179,717)191 5|79,321[25|10|85,823)44111[<>4,972)18) 3
Den Quai-byggnad, hvilken år 1833 var under arbete vid Blasieholmshamnen
och derstädes sedermera blifvit fortsatt samt under år iS38 lill
Norra Slagtarehuset fulländad, har kostat, inberäknade i,45o R:dr, som utgöra
aflöningar, förde å Hamnbyggnads-räkningen: år i833: 18,616 R:dr
44 sk* 3 rst; i834: 19.902 R:dr 34 sk 5 rst.; 18351 16,279 R:dr 27 sk.
3 rst.; i836: 22,227 R:dr 22 sk. 9 rst.; och 1837: 20,660 R:dr 46 sk. i
rst. B:co.
Till minne af Eders Kongl. Majrts för 25 år tillbaka skedda höga ankomst
till hufvudstaden, beslutade Comiterade öfver Börs-, Bro- och Hamnbjrggnaderne
den 3i October »835, under förutsättning af Eders Kongl.
Maj:ts Nådiga bifall, alt, så snart omförmälde quai-arbete klefve slutad t,
företaga och, i den mån Fondens disponible tillgångar, under hitintills iakt
-
117
tagne förhållanden, sådant medgåfvo, verkställa uppförandet af en Ero af jern,
i förening med en Quai-byggnad af huggen sten i nuvarande Ladugårdslands-hrons
ställe.
Sedan, i anledning af Eders Kongl. Majrts derom yttrade Nådiga önskan,
Öfver-Ståthållaren för Eders Kongl. ÄJlaj:t i underdånighet framlagt
författade projeclritningar till omförmälde beslutade Bro- och Quai-anläggiiing
omkring Packartorgsviken, har Eders Kongl. Maj:t, vid granskning af
berörde ritningar, täckts i Nåder anse lämpligare alt, i stället för den föreslagna
Jernbron, en Quai af huggen sten uppföres, der den nuvarande Ladugårdslandsbron
är belägen, samt alt deremot Packartorgs-viken igenfylles
intill samma Quai; och som Comiterade öfver Börs-, Bro- och Ha mn by ggnaderne
så mycket heldre i underdånighet instämde uti denna Eders Kongl.
Majrts Nådiga åsigt, som kostnaden för denna sednare Quai-anläggning komine
att uppgå till vida mindre belopp, än för den föreslagna Bro- och
Quai-byggnaden, uppdrogo Comiterade, enligt beslut den 5 October i83y,
till vederbörande, att, i öfverensstämmelse dermed, förändra planen till
byggnadsföretaget, med iakttagande tillika af de omständigheter, hvartill
den väckta, ehuru ännu icke afgjorda frågan, att, medelst anläggande af
en Canal ifrån Packartorgs-viken genom Norrmalm och Träsket, intill Brunnsviken,
förena sistnämnde sjö med Saltsjön, kunde gifva anledning, hvarefter
de sålunda förändrade rilningarne skulle Eders Kongl. Majrts Nådiga
pröfning underställas.
Ritningen öfver denna Quai-byggnad är hos Eders Kongl. Majit af Öfver-Stålhållaren
i underdånighet anmäld, uti skrifvelse den December
J8Ö7; hvaruppå Eders Kongl. Majrt, uti Nådigt svar den 22 i samma
månad, denna Ritning i Nåder återsändt, för att tjena till efterrättelse vid
Quai-byggnadcns utförande.
De för Börs-, Bro- och Hamnbyggnads-fonden af Comiterade upptagne
lån, hvilka, enligt fondens ursprungliga ändamål, på sätt uti nästföregående
Femårs-Berättelse är anfördt, erfordrats och blifvit använde till de dervid
hufvudsakligen uppräknade större byggnads-företag, jemte ofvannämnde Quaibyggnad,
men skola småningom genom Fondens inkomster amorteras, hafva
utgjort vid slutet af:
År 1833  . . . R:dr 455,966: 32.
„ i834
. 442>46<5: 52.
„ 1835 .......... „ 459»'83: 16.
„ r836
4i7>9^5: i B.
„ i83j .......... n 422,566: 32.
118
varande alltså lånen under detta quinquennium minskade med 34.933 R:dr
i6 sk. B:co, då skuldsumman vid i833 års början var 4->7>5oo R:dr,
Såsom uti sednasle Femårs-Berättelsen finnes omförraäldt, äger Brandvakts-Cassce-administrationen,
alt, af Hufvudstadens samtelige Husägare, i
öfverensstämmelse med de grunder, sorn af Husägarnes Deputerade hvart
tionde år beslutas och af Eders Kongl. Maj:l fastställas, uttaxera afgift till
Brandvakts-Compagniets underhållande och förvalta densamma, jemte Brandvakts-Inrättningens
Capital-fond, som småningom uppkommit genom öfverskott
af den influtna afgiften, sedan erforderlige kostnader blifvit bestridde.
Den reglering, som uti nämnde Femårs-Berättelse åberopades, i afseende
på Brandvakts-Inrätlningen, var af Stadens Husägares Deputerade uppgjord
år 1822, och genom Kongl. Brefvet den 6 November samma år i Nåder
gillad, alt för de tio följande åren, eller till och med 1831, tjena lill efterrättelse;
och sedan Deputerade, hvilka sammanträdt år i832, för att, i följd
af Kongl. Brefven den 1 Februari 1788 och 3 September »799. undersöka,
huruvida rättelser uti berörde reglering kunde för kommande år erfordras,
afgifvit underdånigt Betänkande härom, hvilket Öfver-Ståthållare-Embetet
uti underdånig skrifvelse den 3i December i832 till Eders Kongl. Maj:t
öfverlemnat, har Eders Kongl. Maj:t, enligt Nådig skrifvelse den 16 Mars
i833, dels fastställt ny Insiruction för Stadens Brand vakts-Cassas-administralion,
dels i Nåder sanctionerat ny Stat för Brandvakts-Compagniets aflöning
och beklädnad, samt Inrättningens öfriga oeconomiska angelägenheter,
att gälla ifrån och med år i832 till och med det år, under hvilket Stadens
Husägares Deputerade nästa gång skulle sammanträda; men sedermera
har, på sätt i det föregående redan under Artikeln Politie finnes anfördt,
i följd af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Bref till Öfver-Ståthållare-Embetet af
den 7 Februari 1835, Brandvakts-Compagniet blifvit upplöst, och dess tjenstgöring,
bestående uti naltvakts-patrullering i Hufvudstaden, öfverlemnad åt
den till förökadt antal den 1 Juni 1835 uppsatte Stadens Militaire-Corps,
hvars organisation är förut omnämnd.
Brand vak ts-afgiften erlägges fortfarande, med 35 skillingar per mille
af fastighetsvärdet utaf stadens Husegare, eller, i deras ställe, af stadens
Brandförsäkrings-Contor för de hus, hvilka 12 år varit brandförsäkrade.
Brandvakts-Cassans fond, såsom ofvan nämnes, tillkommen genom öfverskott
af dessa bidrag, utgjorde vid 1833 års slut, inberäknade då influten afgift
samt räntor på utlånade medel, ett sammanlagdt Capital af 5o,288 R:dr
6 sk. 7 rst. Banco, som derpåföljde år var ökadt med 8,096 R:dr 19 sk. 7 rst,,
hvaraf bestriddes det dåvarande Brandvakts-Compagniets underhåll, beklädnad
119
och sjukvård m. m., jemte bidrag till Öfver-Ståthållare-Embetet för nattpatrull
leringens besörjande i Staden inom broarne genom Militaire-Compagniet; men
under loppet af åren 1835 och i836, sedan Brandvakts-Inrättningen, enligt
hvad redan är nämndt, undergått den reorganisation, att nattvakts-patrulleringen
öfver hela Hufvudsladen öfvertagits af den i Brandvakts- och Militaire-Compagniernes
ställe inrättade Stockholms Stads Militaire-Corps, till
hvars uppsättning och underhåll bidragits ifrån! Brand vakts-Cassan med ungefärligen
3/5 och af Borgerskapets Bemedlings-Commission med 2/5, i proportion
af det antal manskap, som förut behöfdes för hvardera af förutnämnde
tvenne Compagnier, hafva Brandvakts-Cassans tillgångar betydligen
medtagits, genom utbelalde 23,000 R:dr B:co till den nya Corpsens uppsättning;
hvaremot underhåll af densamma, heräknadt årligen jemväl till
23,ooo R:dr, blifvit betäckt af den berörde summa fullt motsvarande Brandrak
ts-afgiften, som årligen äfven lemnat öfverskott, i anledning af fortfarande
förhöjningar i Egendomarnes Taxerings- eller Brandförsäkringsvärden.
Såsom följd häraf har, oaktadt inkomsterne sistnämnde tvenne år
icke motsvarat utgifterne, ett mindre öfverskott likväl visat sig år i83^/, då
Cassans behållna Capital uppgick till 39,679 R:dr 22 sk. 5 rst. B:co, hvaruti
äfven ingått den under Brandvakts-Cassae-Administrationen ställda serskilda
Fond, som varit anslagen till begrafningshjelp och pensioner för f.
d. Brandvakts-Compagniets Manskap och Befäl, utgörande 2,572 R:dr 3o sk.
9 rst. B:co. — En från Administrationen till Öfver-Ståthållare-Embetet insänd
Tableau öfver förhållandet emellan Brandvakts-Cassans inkomster och
utgifter för hvarje år, samt beskaffenheten af desamma, utvisar;
120
År 1833.
1834.
1835.
1836.
1837.
Att Intraderne utgjort:
Brandvaktsafgift
Räntemedel å utlånade Capitaler .
22,780
1,857
9
24
3
23,347
2,045
18
9
23,866|22
1,746 [45
3
4
24432
1,303
40
22
3
8
24,881
1,339
14
3
Summa B:co K:dr
24,637133
3125,3921181 9[25,613119
71 ?5,736 [ 14111126,220 [ 141 3
Att Utgifterne varit:
För Brandvakts-Compagniets aflö-  ning, beklädnad, sjukvård, jemte
byra för tvenne Corps de Garde,
ved och ljus till dem m. m ;den
till Öfver-Ståthållare-Embetet
bestämda summan för Stadens
Militaire-Corps’s öfvertagande af
Kattpatrulleringen i bela Staden,
jemte pensioner och begrafnings-  hjelp
21,648
25
3
15,943
3
2
43,132
44
6
24,500
40
24,646
8
Administrationens Tjenstemäns lö-  ner, jemte några mindre utgifter
1,722
30
_
1,352
44
—
1,347
12
—
1,394
10
—
1.253
34
—
Summa £;co R:dr
23,371
7
3 [ 17,295147
2 [44,480 ] 8| 6125,895
*
-
25,8991421 —
och alt Brandvakts-Cassans Capital-fond, inberäknad Begrafnings- och Peijsions-Cassorne,
utgjorde vid
1833 års början
R:dr 49,021: 28. 7.
1834 „ . .
5o,288: 6. 7.
1835 „
58,384: 26. 2.
1836 „
44,075: 19. ir.
1837 „
39,359: 2. 2.
samt, enligt hvad förut säges, vid sistnämnde års slut „ 39,679: 22. 5.
Angående Stockholms Stads Inqvarterings-Inrättnings upprinnelse och
beskaffenhet innehåller sednaste Femårs-Berättelsen fullständig upplysning.
Nu tillägges, att ifrån och med den 1 October 1834 Inqvarterings-ersättningarne
i penningar till de här i staden förlagde Regementer, Stater och
Corpser utgått, beräknade efter det af Eders Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
år i83o fastställda förhållande emellan Silfver-speciemynt och Bancosedlar,
i stället för den ditintills tillämpade beräkning af årliga medelcursen
emellan Svenskt och Hamburger Banco; samt alt, i öfverensstämmelse
med Eders Kongl. Maj:ls Commissionen delgifna Nådiga Beslut, ifrån och
med 1837 års slut, Stadens skyldighet att betala inqvartering till Kongl.
Hof-Staten upphörer i mon af de vid Hof-Staten då anställde Embets- och
Tjenstemäns afgång, samt på en gång upphört i afseende på Livree- och
Oeconomie
-
121
Oeconomie-Betjeningen, hvars inqvarterande Eders Kongl. Maj:t förklarat sig
■vilja låta på annat sätt ombesörja.
Inqvarterings-afgiften af 'Fastigheter har under de tvenne första åren
af ifrågavarande quinquennium, likasom under det föregående, beräknats
sålunda, att hvarje Riksdaler Brandvakts-afgift motsvarats af Fj^ratio skillingar
Inqvarterings-afgift; hvaremot åren i835, i836 och 1837 ^n Riksdaler
Brandvakts-afgift motsvarat 3a sk, uti Inqvarterings-afgift; och den
andel, som af Borgerskapet blifvit erlagd, har, enligt af Borgerskapets Äldste
fattade, efter de uppgifne behofven lämpade beslut, uttaxerats år 1833
till hälften, år 1834 till 3i/4 och åren i835, i836 och 1837 till 5/8 af
den hvardera året på Borgerskapet uttaxerade ordinarie Contributionssumma
till staden.
Inqvarterings-Verkets Intrader hafva varit:
År 1833.
1834.
1835.
1836.
1837.
Tolag samt dubbla Väg- och Ma-  tarepenningar
40,880
8
_
39,401
3.1
8
42,256
19
5
40,647
29
11
40,161
8
10
Inqvarterings-afgift af Hus oeb
Borgerskapet
34,045
12
0
35,350
l|
6
28,585
8
-1
29,653
40
30,236
34
—
Summa B:co R.dr
75,525120 [ 6174,751
■51
2170,8411271 5170,301121111170,397142
10
Hvaremot utgifterne utgjort:
År 1833.
1834.
1835.
1836.
1837.
Inqvarterings-penningar
hyror m. m. . . .
och
hus-
71,720
28
2
68,857
33
9^63,356110
1
64,273
7
10
63,694
13
4'
Casernhusens underhåll
,
971
6
10
1,315
27
6
2,556117
8
1,117
36
3
2,976
3
4
Administra tions-kostnad
• •
• •
4,154
14
—
4,114
12
—
4,200123
1
4,113
47
9
4,314
22
9
Summa
B:co
R;dr
76,846
1
-
74,287125
3
70,1131 2110169,504[43110170,984
39
5
Resultatet af Inqvarterings-Yerkets förvaltning under åren 1827—1882
var en behållning, Verket till godo, af 3o,2o5 R:dr 39 sk. 3 rst. B.vo, ehuru
taxeringen tinder hela tiden bibehållits oförändrad, och ehuru utgifterne
under det sista året öfverstigit inkomsterne. Uti den sednaste FemårsBerättelsen
uttrycktes, i anledning häraf, det omdöme, alt ett sådant förmonligt
resultat af förvaltningen icke kunde påräknas för de derefter kommande
åren, enär, utom den förhöjning af Inqvarterings-medlen till Eders
Kongl. Maj:ts Lif-Garde lill Häst och Kongl. Svea Artilleri-Regemente, hvilken
blifvit en följd af desse Regementers ökade Stat, Coursens ovanliga
stegring skulle ansenligen betunga Inqvarterings-Verkets Cassa. Olägenhe-öfver-ötåthållarcns
Fc/närs-Berättelse. 16
122
ten af coursförhållandet är, på sätt förut blifvit anmärkt, undanröjd; men
utbetalningarne, i följd af de ökade Stalerne, hafva egt rum; och då förtecknade
inkomster för åren i833—183^ utgjort 361,817 R:dr 21 sk. 10 rsl., men
utgifterne varit 361,736 R:dr 16 sk. 4 rst., har endast en behållning af de
förra uppstått af 81 R:dr 5 sk. 6 rst., för alla Fem åren beräknad. Enligt
hvad uti den sednaste Femårs-Berättelsen uppgafs, egde Ingvar terings"Verket
vid 1833 års början en Capital-behållning af 4^,333 R:dr 16 . sk.,
som besparades till möjligen inträffande utomordentliga behof; men härvid
anmärkes, att denna summa endast var sammanlagne beloppet af Fondens
vid berörde tid emot ränta utlånade Capitaler. Deremot göres nu följande
jemnförelse, för att bedöma Inqvarterings-Verkets ställning och hela tillgång
vid i833 års början och vid 1837 års slut.
Inqvarterings-Verket egde vid början af år 1833:
Emot ränta utlånade Capitaler 4^,333: 16. —-
I Rikets Ständers Bank innestående 21,976: n. 10.
iVärdet af Inqvarterings-Verkets Fastigheter 5i,ooo: — —
samt hos Uppbördsman balancerade fordringar, förskotter
till redovisning, upplupne, men oingångne räntor m. m. 4>3a4: ^4- *•
Summa £:co R:dr 128,634: i3. 11.
Och vid slutet af år 1837:
Emot ränta utlånade Capitaler . . ;  58,666: 3a. ■—
Uti Rikets Ständers Bank innestående 3a,gj5: 24. —
Värdet af Fastigheter
5i,ooo: — —
och hos Uppbördsmännen balancerade fordringar, förskot
ter
till redovisning, upplupne, men oingångne räntor m. m. 3,535: i5. 4-
Summa B:co R:dr 146,177: 23. 4*
Inqvarterings-Verkets Capital under åren 1833—1837 har alltså föriofrat
sig med 20,543 R:dr 9 sk. 5 rst. B:co.
Härvid anmärkes, att Inventarier uti Inqvarterings-Verkets Egendomar
icke äro uti räkenskaperne bland Verkets tillgångar i värde upptagne, men
att under detta quinquennium ingått ersättning i contante medel för inventarier,
upplåtne till begagnande under den tid Casernerne varit till Cholerasjukhus
använde; och har denna ersättning, beräknad ibland Verkets tillgångar,
bidragit att öka Fondens Capital.
Af en, i följd af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga befallning tillsatt serskild
Comité, har Förslag till ny Inqvarterings-Ordning för Stockholms Stad
blifvit utarbetadt, hvilket förslag sedermera, efter den tid denna Berättelse
/
123
omfattar, blifvit lill Eders Kongl. Maj.t i underdånighet öfverlemnadt, och,
efter vederbörandes hörande, varit föremål för Eders Kongl. Majtts Nådiga
pröfning.
Slutligen tillägges i underdånighet, att, utom de af Slads-Cassan bestridda
aflönings-summor till stadens Embets- och Tjenstemän samt Betjente,
anslag af Statsmedel till löner m. m. för Öfver-Ståthållare-Embetet
utgått, och, enligt 1837 års Stat, utgjort följande belopp, nemligen:
Löner till Öfver- och Under-Ståthållaren, samt Öfver-Ståthållare-Em-,
betets Canzlis Tjenstemän och Betjente:
Penningar ii,5i5: 20. 10.
och tillökning för 875 tunnor Spannmål,
genom högre Riks-Markegångspris, än
minimi värdet, 6 R:dr per tunna .. . 710: 45. —
.  12,226: 17. 10.
Till Krono-Uppbörds-Verket i Stockholm \ 7,648. — —
Till Policens vidmakthållande härstädes,
(förut anmärkt vid Art. Politie') . . i5,ooo. — —
34,874: 17- 10.
Å Riks-Statens Tredje Hufvud-Titels Besparingar:
tillökning i Öfver-Ståthållarens
Taffelpenningar : 1,816: I. 7.
Serskildt anslag för 4 Vaktknektar vid
Gäldslugan:
Penningar . . . . . . 210. — —
Tillökning för 4 t:r Spannmål 3: 12. — 2i3: 12. •—
—  2,029: i3. 7.
Till hyra för de rum Öfver-StåthållareEmbetets
Canzli och Kongl. Slotts-Rätten
för Stockholms Slott och Stad begagna
1,000. — —
Summa B:co R:dr 37,903: 3i. 5.
Härjemte bifogas underdånigst en Tabell, hvaruti de uppgifter rörande
Hufvudstaden, hvilkas meddelande i Tabellform Eders Kongl. Maj:t i Nåder föreskrifvit,
blifvit intagne, så vidt sådant låtit sig göra; och får Öfver-Ståthållare-Embetet
i afseende på denna Tabell, hvilken är uppgjord efter ungefärligen
m
samma grunder, som de vid Öfver-Ståthållare-Embetets förra Femårs-Berättelse
fogade Tabeller, i underdånighet tillägga följande upplysningar:
1:0 Af de i Tabellens i:sla column upptagna 3,947 Hus och Tomter
äro endast 3,685 för Bevillnings erläggande uppskattade; varande deras
Taxerings-värde i Tabellen utfördt efter medeltal för åren 1833 — i83y.
Bland de icke värderade husen och tomterne ägas 58 af Eders Kongl. Maj:t
och Kronan, 87 af allmänna Bolag, Stadens Egendomar och Södra Strömcjjvarnen
derunder inberäknade, samt 62, hvaribland 3 qvarnar, af fromma
Stiftelser: 4 disponeras af Äcademie-Staterne och 5i innehafvas under Boställs-rätt.
De 3o Qvarnar, som utom de 4 nyssnämnde finnas i
Hufvudstaden, äro inbegripne i ofvanberörde antal af taxerade hus och,
tomter; äfvensom i det derå utsatte taxerings-beloppet ingått uppskattningsvärdet
af den del af Stadens /o/y/, som disponeras af enskilde personer.
2:0 I afseende på de dels i Tabellen influtne uppgifter om arealen
och hemmantalet af Aker., Ängsmarkj Skog och Betesmark, dels orsakerne,.
hvarföre i Tabellen ej kunnat uppgifvas hvarken utsädet af serskilda sädesslag
eller medelafkastningen deraf, åberopas underdånigst hvad härom är
anfördt i upplysningarne vid de Tabeller, som bifogats Öfver-StåthållareEmbetets
förut afgifna underdåniga Femårs-Berättelser. Afkastningen af
Potatoes och Tobak är upptagen enligt de underrättelser, hvilka genom Mantals-Commissarierne
och Police-betjeningen inhemtats vid sednast förrättade:
Mantals-skrifning, och kan endast anses approximativt beräknad.
3:o Det i Tabellen införda antalet af underhållne kreatur har blifvit
inhemtadt på samma sätt efter Stadens invånares egne uppgifter, men är
otvifvelaktigt för lågt, i synnerhet hvad beträffar Hästarne,. hvilkas nu uppgifna
antal: vida understiger det i sista Femårs-Berättelsen upptagna, hvartill
dock anledning tili en del lärer vara den, att de Kongl. Hofstallens
och Garnizonens Hästar den sednare gången icke tagits i beräkning.
4:0 Beloppen af Bevillningen äro uppgifne till medeltal för Fern år,,
ifrån och med år 1837-. Bevillningen af gåfvor och Testamenten har utgjort
17^ 147 R‘dr 4° sk. 2 rst., samt af Vinster 8,793 R:dr 46 sk. 1 rst.
— Såsom Bränvins-brännmgs-afgift är i Tabellen införd den årliga
afgift, som för rättigheten att destillera bränvin erlägges lill Stadens Cas—
sa af ett Bolag, på hvilket denna rättighet, enligt Contracter af den
19 Januari och 3i Augusti 1825, är öfverlåten; varande af Eders
Kongl. Maj:t, genom Nådigt Beslut den 23 Januari 1827, förordnadt, att, så,
länge å Drälsel-Commissionens sida icke i underdånighet sökes någon förän—
äring i den af Staden begagnade destillerings-rättighet, densamma kommer
att fortfara med lika antal pannor och enahanda pannerymd, som hitintills,
under iakttagande af de för öfrigt dervid fästade vilkor.
5:o Boskaps- och Åker-skatten har, fortfarande, blifvit erlagd af Borgerskapet,
genom dess Bemedlings-Commission, med ioo R:dr årligen, enligt
ett emellan Kongl. Kammar-Collegium och Staden den 26 October 1787
afslutadt och sedermera tid efter annan förnyadt Contract.
6:0 Den Roterings-kostnad, hvilken Tabellen upptager, är kostnaden för
underhållet af 100 Båtsmän, enligt Kongl. Brefvet den 28 Februari L678;
och hafva medlen dertill, såsom jemväl i den föregående Berättelsen blifvit
omnämndt, utgått af Borgerskapets ordinarie Contrrbutions-summa.
7:0 Kostnaden för Stadens Styrelse, hvarom fullständiga uppgifter redan
i Berättelsen blifvit meddelade, har ansetts icke böra i Tabellen inflyta,
af samma skäl, som omiormälas i i4:de punkten af 1828 års Tabellupplysningar.
8:0 Hvad under rubriken Clereciets underhäll är införd t, utgör Stadens
Åtta Territorial-Församlingars Pastorers, Comministrars och Kyrkobetjenings,
samt Tyska och Finska Församlingarnes Presterskap* och Kyrkobetjenings
åtnjutna inkomster af Församlingarnes invånare, till de belopp, hvartill
dessa inkomster och löneförmoner antagits vid 1837 iirs Bevillningstaxering,
och uti hvilka äfven beräknade värden af Boställen ingått. — Till
Clereciets aflöning utgå dessutom årligen ifrån Stats-Verket 1086 R:dr 32
sk. i penningar samt 651 7/8 tunnor Spanmål, motsvarande, å 6 R:dr per
tunna, 3,9m R:dr 12 sk.; hvarförutan Klockaren vid Danviks Hospital, som
förut af Stats-Verket åtnjutit 8 tunnor Spanmål, numera i stället erhåller
en lön af 133 R:dr 16 sk., till följd af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Bref
den 19 December i835. Äfven betalas af Stads-Cassan till Storkyrko-Församlingens
Comministrar 66 R:dr 32 sk., och till den vid Stadens häkten
tjenstgörande Prestman 200 R:dr, samt af Borgerskapets Bemedlings-Commission,
af de under dess förvaltning stående Nyström ska Testaments-medlen,
ytterligare till sistnämnde Prestman 200 R:dr; kommande likväl, sedan
200 R:dr å Stadens Stat blifvit lill bemälde Fång-predikant anslagne, omförmälde
66 R:dr 32 sk. att successive indragas. För öfrigt bör lill kostnaden
för Clereciet i Ilufvudstaden räknas underhållet af Iiyresfria Boställen
för de flesta bland Clereciet, samt hvad af Kongl. Hofvets och Statens
medel erlägges till aflöning för Clereciet vid Hof- och Garnizons-Församlingarne,
äfvensom för Predikanterne vid Norra och Södra Gorreetions-Inrätlningarne
härstädes..
126
9:0 Såsom Fattigförsclrjnings-medel äro i Tabellen upptagne, efter medeltal
för ifrågavarande tid: a) Allmänna Fattigförsörjnings-afgiften af stadens
invånare, 36,o5y R:dr 46 sk. 9 rst.; b) Böter för underlåtenhet att
betala Iirono-Utskylder, 2,747 R;dr 4° sk- 7 rst.; c) Curhus-afgift, 5,796
R:dr 11 sk. 5 rst.; hvilka alla inkomster under dessa Titlar ingå till stadens
Fatligvårds-Direction och af densamma, efter gifne föreskrifter, förvaltas;
och d) De inom hvarje Församling åtagne och uppburne samt af
deras serskilda Fattigvårds-Directioner disponerade Fattig-, Collect- och Armbösse-medel
samt vanliga Fatlig-afgifter vid bröllop, barn-dop och begrafningar,
tillsammans approximativt beräknade till 22,000 R:dr.
10:0 Beträffande Skjutshållnmgs- och Väghållnings-kostnaden åberopar
Öfver-Slåthållare-Embetet i underdånighet de derom i upplysningarne i afseende
på 1833 års Tabell uppgifne förhållanden, hvilka ännu fortfara; i
följd hvaraf någon uppgift på berörde slags kostnad ej kunnat uti den ifrågavarande
Tabellen införas.
11:0 Till diverse onera äro hänförde och beräknade i medeltal för oftanämnde
Fem år:
Matlagspenningar och Sterbhus-afgift lill Justitiae-Stalens
aflöning R:dr 3,125: 12. 11.
Salu-accis
„ 7>5oo. — —
Bränvins-minuterings-afgift
9,922: 28. —
Afgift till Wadstena Krigsmanshus-Cassa, för Fastighetsköp
„ 1,539: 12. 6.
Dito, såsom Centonal af Ecclesiastik-Statens löner . „ 53: 20. 9.
Capitations-afgift till Riddarhus-Cassan „ 4^2: 38. 5.
Gatulysningshållnings-kostnad, approximativt . . . . 20,000. — —
Kostnad för Gatornes renhållning, dito  no,000, — —
Afgifter af Territorial-Församlingarnes innevånare till
ICyrko-Cassorne, för reparationer å kyrkorne och skolbyggnaderne,
samt Håfgångs-afgifter, enligt Krono-Upp
bÖrds-Commissariernes
uppgifter  19,087: 39. 7.
Den å Borgerskapet uttaxerade ordinarie Contributionssumma,
efter afdrag af den i serskild column uppförde
Roterings-kostnaden . . . • 28,634: 43. —
Serskildt uttaxeradt bidrag af Borgerskapet till Börs-, Bro
och
Hamnbyggnads-Fonden
8,215: 3. 2.
127
Brand vakts-afgift af Fastigheter
. 23,86i: 3o. 6.
samt Inqvarterings-afgift af Hus och borgerlig Rörelse . 3i,6p4: g. 7.
Tillsammans B:co R:dr 224,086: 46. 5-
hvilket utgör den summa, hvartill diverse onera i Tabellen äro upptagne*
Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärdar
Stormäktigste Allernådigsle Konung!
Eders Kongl. Majrts
Stockholm den 3i December 1839.
underdånigsto och tropligtigste
tjenare och undersäte,
AXEL MÖLLERHJELM.
F. EDELSTAM.
i
Tabell,
tillhörande Öfver-Ståthållare-Embetets Berättelse om Stockholms Stads tillstånd i ekonomiskt Och statistiskt afseende åren i833—1837.
Jord.
txr*
Tunni.
2,468
r:r
T:r
Utsäde af
T:r
T:r
T:r
T;r
T:r
Medelaf kastning, sedan värdet är
af(!ra<ret.
T:r
Tu
-
tt
Tu
-
Tu
-
Underhållne Kreatur.
c
Oxar.
0
n
7Q
1
or
c
to
y-
a:
y
a*
J-5
Svin.
St.
St.
St
St.
St.
213
CO
—
io3
523
R:dr sk. r.
Uppskattnings-Värde.
R:dr sk. r.
(O
R:dr sk. r,
R:dr
30,662,990
r
Stats
-
Bidra
M
R:dr
sk.
r.
R; dr
sk.
35,o34
39
2
61,325
47
B CO
Bevillning.
Efter 2:dra Artikeln.
r.
cnj
R:dr
176,946
to
8? 3 B
5*039 -?
CT3 ••
crq
R:dr | sk.
64,222(37
R:dr
16,666
Stockholm den 31 December 1839.
R:dr
sk.
r.
39o,i38
38
0
0
Ständige Räntor.
R:dr
sk. j r.
»3o — —
03
O
to
5T-
Q3
2
*73
fl:
to
B
r—
s5
O
O
to
fO
g
3
05
D
ao
03
OJ
SS
r-f
R:dx- j sk.
14» 126 J43
cnj
R:dr
sk.
r.
CTQ
R:dr
66,602
sk.
R;dr sk, r.
<1
Sö:
C/3
C2-
w-
*—1
fl*
C*
r-f
CO
»—1
S".
5*
CTQ
R:dr
sk. | r. R;dr
224.086
sk.
r.
axel möllerhjelm.
f. EDELSTAM.
Summa Stals-Bidrag.
x
: ■ :
i
,
s f I
1 '
\ ■
0.1 ■
■ I
‘ ■
'
' 1
i
r
•
>
' - v: • i
. 3i*
I
>J«s
• -s>
.• -
' .
. \
*>
I
, v.
(■
'
ad - k
|
■i
-  .... ...
‘ -
’ 4
• V
'
.
... ....
■ ■
j * -I;.fi
i
■ -
/ ■
KONGL. MAJ:TS
'. • . . \
Bbfallsisgshafvaides
UTI
UPSALA LÄN
TILL
KONGL. MAJ:T
I UNDERDÅNIGHET AFGIFNE
FEMÅRS-BERÄTTELSE,
Fou Åren 1833, 1834, 1835, 1836 och 1837.
s c <©©»&<© 2.1»,
TRYCKT HOS J. A. WALLDÉN,
1 840.
' ■' ■ : ' -V ' ' vVi;
. '■ ■ -- -vi' Jk i
*
i :o Allmän beskaffenhet.
Underdånigst åberopas de af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, åren 1822
och 1828, afgifna Berättelser om Upsala Läns tillstånd i Econorniskt och
Statistiskt afseende, för så vidt dessa röra Länets allmänna natur-beskaffenhet,
hvilken under den sedermera förflutna tid icke någon förändring undergått.
De betydligaste företag till förbättrande af Landets naturliga beskaffenhet
äro: de af omkring 2,000 tunnland fruktbar, men yattendränkt och
frost-alstrande jord bestående så kallade Bälinge Mossars, i Bälinge Socken,
nära Upsala, utdikning och uppodling, sorn beslöts vid ett i Augusti månad
i83>7 af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande på stället hållet sammanträde
med de mångå Hemmans-innehafvare, emellan hvilka Mossarne äro fördelade,
och hvilken utdikning sedermera fortgått, men icke ännu hunnit
till slut bringas; den äfvenledes ganska vidlyftiga så kallade Söder Wissjö
Mosses, i Björklinge Socken, af Sätuna, Sandbro och Närlinge Sätesgårdars
ägare beslutade uppodling, hvilken innevarande år tagit sin början, och
iden i Elfkarleby Socken belägna så kallade Bo-sjöns uttappande och förvandling
i fruktbärande mark, hvartill Löjtnanten vid Kongl. Majrts Uplands
Regemente J. A. Sundmark i behörig ordning beredt sig rättighet,
och den han jemväl redan börjat. Dessutom hafva ny-odlingar, hvar för
sig af mindre vidd, under åren i833, 1834, *835, i836 och 1837 ägt
rum, till en jordvidd af 2,865 1/2 tunnland, hvaraf likväl största delen
blifvit åter igenlagd till ängsmark.
Uppmuddringen af Enköpings å, på Kongl. Majrts och Kronans samt
Stadens gemensamma kostnad, har fortgått och blifvit fulländad, så att
detta igengrodda och knappt för de aldra minsta farkoster tillgängliga vattendrag
nu begagnas af Ångfartyg och seglande Fartyg ända upp till Staden.
Likaledes har, på Upsala Stads Hamn- och Grundpennings-Cassas
bekostnad, Upsala Å inom Stadens område blifvit under åren från och
med 1835 upprensad och fördjupad samt en ny Hamnbyggnad anlagd, så
alt Ångfartyg och större seglande Mälare-fartyg nu kunna lasta och lossa
vida närmare Stadens medelpunkt än förr. Å Landet hafva årliga upp
-
- 4 -
rensningar skett af de vattendrag, som uppgifvits vara i behof deraf; och
äro, under dessa 5 år, 8,oo3 dagsverken på dessa angelägna arbeten använda.
2:0 Invånare.
Enligt Mantals-Längderne uppgick Folkmängden vid 1837 års slut lill
84,280 personer. Enligt Nativitets- och Morlalitels-Tabellerne utgjorde den
deremot vid samma tid ett antal af 85,192. Af förstnämnde antal voro:
Mantalsskrifne :
Mankön 22,124
Qvinkön a5’731 fo,855.
Mantalsfria :
Mankön 17,385
Qvinkön 19,040 36,da5.
Sedan år ?832 skulle således Länet hafva ökat sin befolkning, efter
den förra uppgiften med 2,937 personer, och enligt den sednare med 3,84g,
emedan populationen, vid i833 års början, enligt Mantals-Längderne endast
var 8i,343 personer. Af förstnämnde antal voro enligt samma Längder
78,102 personer tillhöriga Länets 86 Lands-Församlingar samt 6,178
dess 2:ne Städer.
I Gudsfruktan, laglydnad, oskrymtad vördnad för Konungen och kärlek
till Fäderneslandet stå Länets invånare icke efter sina medborgare i andra
provinser. Deras lynne är allvarsamt och, genom barndomens vanor
och uppfostran, stämdt till ovilja emot ansträngd sysselsättning, omtanka
och verksamhet. I skogsbygderne är dock folket vida mera arbetsamt och
härdigt, än på det bördiga slättlandet. För binäringar och slöjder saknar
Epländningen håg; hans mästa tid upptages af åkerbruket om sommaren
och körslor under vintern. Om också med skälig säkerhet får antagas, att
Allmogens uppmärksamhet, under de sednare åren mera än förr, fästat sig
derpå, att Ladugårdsskötsel äger stort värde, så är dock visst, att af
denna skötsel ännu icke på långt när upphemtas all den inkomst, som den
med omsorgsfull vård borde och skulle gifva. Grofva brott inträffa icke
mycket ofta, men smärre tjufnader äro deremot ingalunda ovanliga inom
den obildade folk-classen och hafva på de sednare tiderna icke obetydligt
/
' t
tilltaga. .orycKenskapslasten är, åtminstone på många trakter af Länet,
bestämdt i aftagande, hvartill, jemte andra omständigheter, Kongl. Maj:ls
och Rikets Ständers år 1835 utfärdade Författning, som något inskränkt
den så kallade husbehofs-bränvinsbränningen, hufvudsakligen verkat, helst
bränvinspannornas antal sedan samma år förminskats så, att detta, som
år i834 utgjorde 5,168 stycken, för år 1837 nedgått till 4>3oi, under det
att beskattningen ökats från 13,553 R:dr 44 11 r:st' ^ *9)327 R:dr
34 sk. 8 r:st. Banco, hvarvid ock bör anmärkas, alt ganska få större bonnerier
numera finnas inom Länet och att de flesta bland ofvannämnde
pannor äro små.
Emedan Allmogens näringsflit ännu uteslutande egnas åt åkerbruket,
och Allmogen derjemte hårdt fasthänger vid den från förfädren ärfda jordbruksmethod,
hvilken oftast förmådde gifva tarfligt bröd åt ett farfligare
slägte, men icke mäktar af den bördiga jorden framkalla en så rik afkastning,
som erfordras för tillfredsställandet af alla de behof, vid hvilka äfven
Allmogen allt mera vant sig, följer deraf, att dennas välstånd och
bergning vacklar mea skördarnes olika utslag, liöjes ögonblickligt af ett
godt år och nedsänkes svårt af eli mindre gynnsamt. Så synes ock detta
välstånd bland den sjelfägande Allmogen hafva något aftagit efter i83y
års ofördelaktiga äring; och detta mäste i ännu högre grad inträffa med
det stora antal deribland, som brukar andras jord.
Ett karl-dagsverke betalas nu vanligen med 32 sk. Banco; ett qvinnodagsverke
med hälften deraf. De Lagstadda tjenstehjonen äro dyrlegda, så
alt deruti och äfven flerestädes, uti deras lättsinnighet, sjelfsvåld och arbetslröghet,
ligger ett betydligt hinder emot jordbrukets förkofran. Förtidiga
äktenskap och egna bosättningar, utan andra tillgångar för lifsbergning,
än de som kunna hemtas från tillfällig arbetsförtjenst, verka denna
dyrhet; äfvensom Hufvudstadens nära granskap ansenligt bidrager att, ge-'
nom utflyttningar, minska tillgången på dugliga arbetare.
3:o Näringar.
Jordbruket är i denna ort öfverallt, med få undantag, på det sätt inrättadt,
alt åkern består af tvänne lika stora afdelningar, eller såkallade
år-vägar, hvaraf den ena hälften årligen hvilar, eller, såsom det heter, ligger
i träde, och hufvudsakligen genom körning tvänne gånger (någon gång
flere, i mån af omtanka och verksamhet) med såkallad trädstock, eller Årder,
mera sällan med Plog, beredes till nästa års ckörd, under det alt den
1
— 6 —
andra hälften är besådd med Höst-Råg, Korn och något Hvete. De mäst
brukliga sädes-sligen äro Råg och Korn. Hvete, som ock fordrar ett mycket
omsorgsfullt bruk, jemte rik jord, begagnas till utsäde vida mindre af
Allmogen än af Ståndspersoner, men af dessa nu mera än fordom. Blandsäd,
Hafra och något litet Vicker sås egentligen och mäst på nyplöjen.
Ärter, Rofvor, litet Bönor, och stundom äfven Potäter, intaga en liten afskiljd
del af trädes-åkern. Sädesslagens proportion lill hvardera är olika,
allt efter jordmånens olika beskaffenhet. På slättbygden har åkern vanligtvis
lera, och mångenstädes märgel, till bolten. Det torde kunna antagas,
att der nu utsås 24/62 Råg, 25/52 Korn och Blandkorn samt 3/5a
Hvete. På den svagare jorden sås deremot mera Råg och mindre Korn;
för Hvete är denna otjenlig. Af Lin odlas alltför litet, ehuru ganska tjenlig
jordmån dertill finnes, serdeles i nordliga delen af Länet, Hampa ses
ännu mera sällan. Humleplanteringen har, i sednare åren, ganska mycket
förminskats. Deremot tyckes trädplanteringen och trädgårdsskötseln göra
framsteg, ehuru fiuklträden, äfvensom unga träd i allmänhet, ännu oftast
äro föremål för våldsamt okynne och fördom.
Sädesproductionen är mera än tillräcklig för Länets invånares eget lifsuppehälle,
och har under de sednare åren märkbart stigit. Det verkliga
förhållandet med Länets eget behof i detta afseende torde man komma
nära nog, då det antages, att hvarje af de i Länet skattskrifne 22,124 män
consumerar 6 kappar Hvete, 2 tunnor Råg, 1 1/2 tunna Kom och 2 kappar
Ärter; att, af de skattskrifna 26,731 qvinnor, hvardera behöfver 4
kappar Hvete, 1 1/2 tunna Råg, j tunna Korn och 2 kappar Ärter; att för
hvardera af de Mantalsfria 36,425 personer af bägge könen åtgå 3 kappar
Hvete, 1 tunna Råg, 1 tunna Korn och 11J2 kappar Ärter, samt att 12
kannor Bränvin årligen förtäras af hvarje mantalsskrifven person, hvilka
12 kannor kunna erhållas af 1/2 tunna Korn och t 1/2 tunna Potates. Enär
nu afkastningen af det i bägge Tabellerne visserligen icke för högt upptagna
utsäde, 3,oo8 tunnor Hvete, 24,017 tunnor Råg, 21,992 tunnor Korn,
3,117 tunnor Hafra, 4>5p3 tunnor Blandsäd, 1,416 tunnor Ärter och i6,g5i
tunnor Potates, med uteslutande af bråk, upptages att vara, hvad som i
medeltal med säkerhet kan påräknas, nemligen: 7:de kornet så väl af
Hvete, Korn, Blandkorn och Potäter, som ock skäligen af Råg, samt 6:te
kornet af Hafra och Ärter, hvarifrån likväl utsädets belopp måste afgå,
och den således uppgår till behållna 18,048 tunnor Hvete, 1^,102 tunnor
Råg, 131 ,p5a tunnor Korn, 15.585 tunnor Hafra, 27,558 tunnor Blandkorn,
7,080 tunnor Ärter och 101,706 tunnor Potäter, samt då derifrån
7
drages livad, enligt ofvanstående calcul, åtgår till brödföda, dricka och
bränvin, nemligen 10,779 tunnor Hvete, 119,269 tunnor Råg, 119,269
tunnor Korn, 4>^97 tunnor Ärter och 71,782 tunnor Potates, vinner man,
approximative, den upplysning, att Länet kan anses, utom hvad för dess
invånares eget husbehof åtgår in natura, äga årligen till försäljning m. m.
7,269 tunnor Hvete, 24,833 tunnor Råg, 12,683 tunnor Korn, 15,585 tunnor
Hafra, 27,558 tunnor Blandsäd, 2,383 tunnor Ärter och 29,924 tunnor
Potates, af hvilken sistnämnde växt dock blott en ringa del försäljes,
emedan den användes af producenterne sjelfve till föda och till kreaturs
utfodring samt äfven till bränvinsbränning. Härvid torde böra anmärkas,
att totala Utsädes-beloppet af Hvete, Råg, Korn, Blandsäd, Hafra och
Ärter, som uti en den 8:de November 1816 till Kongl. Maj:t af dess Befallningshafvande
afgifven underdånig berättelse uppgifves till 52,56o tunnor,
men nu, enligt Tabellerne, utgör 58 i43 tunnor, hvilket sistnämnda
belopp ingalunda är för högt uppgifvet, således ökats med 5,583 tunnor,
samt särskildt, att odlingen af Potäter sedan den tiden utomordentligt framckridit,
emedan utsädet af denna växt, som i samma underdåniga berättelse
upptages högst till 5,000 tunnor, numera utgör minst 16,931. tunnor,
och således vida mera än tredubblats.
Endast några större Possessionater begagna sånings-machiner och jordbruksredskap
af ny och förbättrad uppfinning. Allmogen nyttjar, utan förändring,
dem som förfädren efter sig lemnat. Tröskmachiner hafva dock
blifvit allmänna, och användas numera af ganska många bland Allmogen.
Deras antal ökas årligen. På den fruktbara slättbygden begagnas nästan
all jord till sädes-produclion, så att det menligaste missförhållande emellan
den i bruk varande åkervidd och foder-tillgången är rådande, hvaraf
följer, att åkern blott ganska sällan och i ganska otillräcklig mån erhåller
gödning. Med den svaga afkastning jorden, under en så orig tig behandling,
lemnar, är likväl Allmogen, under sin obekantskap med en rationel och i
allo väl genomtänkt jorclbruksmethods rika förmåner, nöjd, och att den kan annorledes
än någon gång genom särdeles gynnsamma naturförhållanden förhöjas,
tror icke den obildade jordbrukaren, så vida han icke, i längre tid,
med egna ögon åsett det. Ståndspersoner, med bättre upplysning, hämta
vida större afkomst af sin jord. Vetkliga jordbruks-förbättringar blifva årligen
flere: och redan ser man vexelbruket i full och förmånlig gång på
åtskilliga större egendomar i orten. Årligen beredes tillfälle för ett visst
antal Bondsöner, att öfver Sommaren vistas i Dahlarne och taga fullkomlig
8
kännedom om det bättre jordbrukssätt, som i trakterne omkring Hedemora
och Fahlun idkas. Tvänne Bondsöner hafva ock vunnit platser såsom Rättare-Lärlingar
vid Landlbruks-Institutet på det härifrån alltför aflägsna Degeberg.
Att således jordbruket under de sednare åren skridit framåt, fastän
(i anseende till Allmogens förtroende för sina ärfda vanor och sin mindre
verksamhetsförmåga} med små steg, kan ingalunda betviflas. I de
trakter af Länet, der skog finnes, är ock förhållandet em lian åker- och
ängsmarken vida bättre än på slättbygden. De naturliga ängarnes afkastning
är ganska svag och osäker, emedan de sakna fullt ändamålsenlig skötsel,
och äfven hander ofta, att fodertillgångarne, i stället för att komma
åkerbruket till godo, införas till Städerne och borlsäljas, för att vinna en
ögonblicklig penninge-inkomst. De förståndigare bland Allmogen göra dock
hedrande undantag jemväl från detta förhållande, och man ser således, i
vissa trakter, ofta ängsplöjningar och Timothei-land, fastän hvar för sig af
mindre vidd, emedan man icke kan umbära det kreatursbete, som genom
dem lider intrång. Betesmarkerne äro på slättbygden högst inskränkta,
svaga och ovårdade, men i skogs-orterne tillräckliga. Stallfodring är icke
bruklig. Allmogens dragare och boskapskreatur äro små och svaga, ty flere
underhållas än som kunna underhållas väl, och dragarne blifva förr begagnade
till ansträngdt arbete, anderas kroppsbildning och styrka ärofullt
utvecklade. Häst-afvelns förbättring fortgår likväl. Inom Länet äro 5
Rusthålls-Nummer vid Kongl. Lif-Regementels Dragon-Corps vacante, för
hvilka ägarne underhålla Esqvadrons-Hingstar. Några heskällare från Strömsholms
Stuteri äro ock placerade på Upsala Universitets Ridstall; och genom
betäckningar af desse har den ädlare Hästracen under 5 år vunnit en
tillökning med a48 föl. Till boskapsracens förbättrande skedde, år i83’-,
af åtskilliga större Possessionater, en införskrifning till Länet af 45 stycken
Tjurar och Kokreatur från Julland i Danmark. I Länet finnas ock trenne
större Schäfferier för finulliga Får, vid egendomarne Hallqved, Frötuna
och Haga.
Blott i obetydliga qvantiteler införes mjölk och smör till Städerne för
alt säljas. Det mästa af Ladugårdsproducterne erfordras ännu för Landtmannens
eget husbehof. Större kreatur föryttras icke i betydlig mängd oftare,
än serdeles svår foderbrist tvingar dertill. Hästar inköpas årligen
flere än som försäljas. Kalfvar och andra småkreatur äro således de enda
väsendtliga afsättningsproducter; och då man kan antaga, alt endast i/3
af jordbrukarne hafva sådane producter att aflåta, torde, approximalive,
kunna
kunna beräknas, att af de i Tabellerne för Landet omförmäldta r3,5io
stycken ungboskaps-kreatiir eller Kalfvar, å 6 2/0 R:dr, 5q,6q3 stycken
Får å 3 R:dr, 3o,6i5 stycken Svin å 6 R:dr och iq8 stycken Getter å 2
R:dr 24 sk., kan 1 fg föryLtras, eller i,5or stycken Kalfvar, 6,632 stycken
Får, 3,4oi stycken Svin oell 22 stycken Getter, för tillhopa 5o,363 2/3
R:dr B:co. Gäss, Änkor, Kycklingar och Ägg m. ni. torde kunna gifva en
inkomst-summa för hela Länet af omkring 12,000 R:dr B:co, hvarigenom
Ladugårds-afkaslningens hela försäljnings-summa, lika fördelad, blefve för
hvarje Hemman i Länet vid pass 17 R:dr B:co. Om man åter i penningar
beräknar Landtmannens husbehofsgagn af Ladugårdarne och antager
afkomsten af en Ko, värd 20 R:dr, lill 5o procent, af ett Får till 5o procent,
af ett Svin till ro procent och af en Get till 25 procent, så uppkommer,
enligt Tabellen för Landet, en summa af 3p4.632 R:dr B.co, som,
utskiftad lika på Länets 3,547 25/q6 förmedlade Mantal, utgör för hvarje,
enär de derå anlagda Torp och Lägenheter också inbegripas, ett årligt värdebelopp
af vid pass 111 R:dr B:co. Vinsten af Hästar och Oxar måste
föras till åkerbrukets afkastning och deruti inbegripas. Allmogens uppmärksamhet
på nödvändigheten af Ladugårdsskötselns allvarliga förbättring,
är, genom årliga premiers utdelande i flere trakter af Länet, underhållen.
En sådan förbättring börjar ock visa sig, fastän dess fortgång är långsam,
emedan den måste grundas på goda foderlillgångars förökning; men äfven
2 detta afseende äro åtgärder vidtagne, hvilka här nedan i underdånighet
omförmälas. Uti lätt och fördelaktig afsättning på afkastningen har Ladugårdsskötsel!!
en både säker och naturlig uppmuntran. Boskapssjukdom,
af allmännare beskaffenhet, har icke varit gängse under dessa år. Brän
vinsbränningsförbud
har ägt rum under en del af år 1835. Allmänt an
ser
man ännu sådane förbud verka menligt på Ladugårdsskötsel, och följaktligen
äfven på åkerbruket. Merendels emottagas de derföre högst ogerna
af den jordbrukande Allmänheten, och skäl saknas icke heller att önska
en sådan förändring i lagstiftningen härom, att den skadliga ovisshet om
sin rätt, som jordbrukaren nu måste vidkännas, under ett tillstånd af vacklande
emellan nästan oinskränkt bränvinsbrännings-fi ihet och ännu mera
ovilkorligt tvång, må upphöra, i det den lemnar rum för en tryggad rätt,
att samma frihet, måltligen och inskränkt, på vissa tjenligt valda tider,
utöfva, under erläggande af en beskattning, sorn fullt motsvarar denna farliga
binärings visserligen icke med rälla så högt värderade gagn.
I Bro, Håbo, Hagunda, Ulleråkers, Bälings, Rasbo, Norunda, ÖrbyLandsli.
i Upsala Län Fc märs-Berättelse. 2
— 10 -
hus och Olands Härader samt Dannemora och Leufsta Tingslag finnas mer
och mindre vidsträckta skogar under enskildt ägo, hvilka dock årligen starkt
tillitas. De bestå till största delen af Tall och Gran. Löfträd äro mindre
talrika, och Eken uppnår sin växtgräns på de talrika Holmar i Dahlelfven,
emellan Söderforss Ankar-Bruk oell Elfkarleby namnkunniga vattenfall, sorn
bilda Upsala Läns gräns emot Gestrikland. De flesta enskildta skogar äro
numera storskiftade emellan delägarne. Vården derom besörjes med stor
uppmärksamhet och omtanka af Bruks- och Bergverks-ägare, men är för
öirigt ännu ganska bristfull; hvarföre ock framliden hotar med kännbar
skogsbrist. Mogen skog blifver allt mera sällsynt. Föreställningen alt
skogen växer för alla> och att ett slags gemensamhet för alla i rättigheten
till skogstägt äger rum, qvarstår från fordna lider, till allvarligt bearbetande
både af uppfostraren och lagstiftaren. Ehuru större slätter visa
sig i denna ort, än i något annat Svenskt Landskap, med undantag af
Skåne och Westergöthland, och ehuru Landet är så bebyggdt, att dess befolkning
utgör ungefär 1,870 personer på hvarje qvadratmil, är likväl skogsmarken,
eller åtminstone den ödeliggande maiken, ännu i den grad öfvervägande,
att den odlade jord vidden kan anses förhålla sig till den obrukade
såsom 1 till 4, emedan åkerjorden skäligen kan antagas till 7 och ängsmarken
till 4 3/8 qvadrat-mil, eller tillhopa 11 3/8 sådana mil, hvaremot
den ouppodlade jordrymden är 34 i/S qvadrat-mil, hvaraf berg och vatten
icke upptaga betydlig del.
Kronan tillhöriga skogar äro, numera, Parkerna Åsen, Sunnersta, Lilla
Djurgården, Bamningshult. Högskogen och Tierp, utgörande tillsammans
5,ip3 tunnlands 22 kapplands vidd. Dessa Kronoparken tillika med Härads-Allmänningarne,
vårdas af en Öfver-Jäg mästare, tvänne Öfver-Jägare
samt fem Under-Jägare, hvilka, enligt en den 19 Mars i836 af Kongl.
Maj:t i Nåder fastställd Stat, böra tillsammans aflönas med en summa af
2,400 R:dr Banco, inberäknad afkomsten af Under-Jägarnes boställen, men
af hvilken summa hittills endast 1,826 R:dr 32 sk. B:co utgått, i brist på
tillgångar. Dessutom äro 22 Skogvaktare anställde vid bevakningen af Härads-Allm
änningarne; varande dessas inkomster beräknade att utgöra 66
R:dr 32 sk. B:co för hvardera, bestående i afkomsten af deras boställen
samt 20 tunnor spannmål och 45 R:dr i indelningsräntor och dessutom, lill
fyllnad i summan, contant aflöning af Häraderne, medelst en Öfverenskommen
afgift af, per medium, 8 sk. Banco för hvarje utsynadt lass virke. Indelriingsräntorne
komma dock, så fort andra tillgångar till lönerne hinna
beredas, att till Skogsplanterings-Cassan indragas.
Härads-Allmänningarne äro 18 stycken, då tvänne små Holmar i Mälaren,
nemligen Ekskär och Tjäl skär, serskildt upptagas. De öfriga benämnas
Bro, Håbo, Hammaren, Sneden, Hornö, Thorsvindd, Röllingen, BastLagnö,
Lagunda, Hagunda, Ulleråker, Bälinge, Norunda, Tierps södra,
Olands och Rasbo Allmänningar. Alla dessa Allmänningar, såväl sorn Kronoparkerne,
äro i sednare åren afmätta af Landtmätare och hafva befunnits
innehålla tillsammans en vidd af 34.go5 tunnland g kappland skogsmark
samt io,3oo tunnland 14 kappland berg, mossar och odelbar mark.
k alla dessa skogar hafva de i i8o5 års Kongl. Förordning påbjudna Allmänningsransakningar
skett åren 181 3, 1814> >da2, 1880 och 183y, hvarefter
de flesta Häraders Ombud förklarat sig vilja bibehålla sina Allmänningar
under allmän bevakning, men en del af Bälinge Häradsboer önskat
Kimma Allmännings delande, hvarom frågan ännu är oafgjord. Från och
med år 1833 hafva fullständiga trakthuggnings-indelningar skett å Kronoparkerne
Högskogen och Tierp samt å Härads-Allmänningarne Bast-Lagnö,
Ekskär, Tjärskär, Röllingen, Thorsviudd, Hornö, Tierps södra och Lagunda,
och fortsättas dessa indelningar årligen, såväl å Allmänningarne, som
å Parkerne. Förmånliga resultater hafva visat sig deraf, emedan skogarnes
bevakning derigenom lättats samt utsyningarne och afhemtningen af
det utkrönta virket kunnat ske med mera ordning och skyndsamhet än efter
gamla melhoden, hvarjemte utsyningsbeloppet kunnat betydligt ökas,
utan alt någon anledning är för handen till befarande af brist, då huggningsperioderne
återkomma till de först afverkade ställen, k Kronoparkerne
huggas årligen 5oo stycken byggnads- och såg-timmer samt 400
famnar ved, hvilka blifvit å offentliga auctioner försålda för en summa,
som under dessa 5 år utgjort 2,785 R:dr 45 sk. 2 r:st. Banco. Wendels
Sockne-Allmänning bar blifvit på Hemmanen i Socknen fördelad och de
smärre lotterna deraf dels uthuggna, dels ock, under omtänksammare vård,
förenade med större skiften. Dannemora Grufvor innehafva ock trenne
skogstrakter i Rasbokihls, Morkarla, Tegelsmora och Films Socknar. De
innehålla tillhopa 6,482 tunnland, deraf likväl blott 2,7843^4 tunnland
skogsmark, och äro till Grufvorne donerade, men tinder de sednare åren
föga begagnade, utan hafva lill deras besparande under denna tid byggnadsvirke
och skogs-effecter måst inköpas såväl från Norrland, som från
Wåhla, Nora, Harbo och Huddunge Socknar i Westmanland. Å de under
recognition åt Söderforss och Elfkarleöns Bmk, emot en sammanräknad
årlig afgift af 14° R:dr Banco, upplåtna Tierps Vestra och Elfkarleby Vestra
Allmänningar samt en del af Tierps Krono-Allmänning, utgörande
— 12 —
tillhopa ett område af 14,865 tunnland, hafva skallläggningarne nu blifvit
af Kongl. Kammar-Collegium faslställda, och kommer lantan deraf, beräknad
för 91/4 Mantal, att från och med innevarande år utgå. På bränntorf
saknas icke tillgång i orten, emedan i sednare åren är utrönt, att
mossar inom Upsala-Näs, Järlåsa, Rasbo och Fundbo Socknar samt å Fanna
ägor vid Enköping innehålla sådan torf; men nöden har icke ännu tvingat
ortens invånare att allmännare begagna dessa tillgångar. Till besparande
af skog m. m. hafva, isynnerhet vid Dannemora Grufvor äfvensom
ock i Gamla Upsala Socken, byggnader af lera och af gråsten, lill uthus,
blifvit uppförda, men, å förra stället, den såkallade Rydinska methoden
att af kalkbruk med småsten uppföra byggnader, både till beboende och
för andra ändamål, vunnit förtroende och blifvit följd, såsom både mera
ändamålsenlig och mindre kostsam än någoldera af de förra byggnadssätten.
Taktäckning af tegel och af papper börjar blifva alltmera allmän och
har skett äfven af åtskilliga bland Allmogen. Det fordna skogförödande
stängselsältet är ännu det allmänt nyttjade; men till en vigtig förbättring,
efter Assessoren m. m. Romans uppfinning, är början delta år gjord.
Bergsrörelse drifves i Länets norra och östliga delar. Den är der af
största vigt, och hvilar på den malmtillgång, som de rikhaltiga och för
sina sällsynta egenskaper namnkunniga Dannemora Jerngrnfvor lemna. Dessa
grufvor indelas i trenne särskildta så kallade fält, hvilka hafva 70 stycken, dels
ödelagda, dels öppna skärpningar, af hvilka 26 stycken nu äro med arbete
belagda, i flere särskildta rum. Det svåra företaget, att genom säkra stendammar
få alla grufvorne fredade från inbrott af den nära intill, och högt
öfver de flestas dagk lyft belägna sjö, har, genom ansträngda bemödanden
och stora kostnader, numera så fullkomligt lyckats, att icke allenast någon
annan åtgärd, än den så kallade koustkraften, icke är behöflig för vatteuuppfordring
från grufvornes botten, utan äfven, att anläggning skett af en
Mjölqvarn, för att drifvas af konsthjulet under de tider af året, då man
icke har behof att använda detta för vattenuppfordring; och har således den
för sistnämnde ändamål inrättade dyrbara ångmachin blifvit, i detta hänseende,
alldeles Öfverflödig. Kostnader för brottuppfordring ur grufvorna
har mycket lättats genom utbytet af de förra, tunga och dyra hampiinorna,
emot de, vid Tyska bergverken först införda och nu i Fahlun tillverkade,
blott hälften så dyra och 1 så tunga, men icke desto mindre lika säkra
samt mycket varaktigare, nya jerntrådslinorna, äfvensom ock derigenom,
att man nu börjat nyttja oxar, i stället för hästar, till den så kallade vindkörningen.
Utsigten för Grufvornas framlida bestånd har härigenom myc
-
— 13 —
ket ljusnat. Det ärligen tilltagande djupet, som förut vid blott 100 famnar,
var besvärande, bör numera ej så snart lägga hinder för brytningen,
hvilkei äfven derigenom befordras, att tvenne nya Schacht blifvit, under
de sednare åren, neddrifna i ofyndig klyft vid Mellanfallet, deteria på g o
famnars djup för nerbyggnad af vattenuppfordringskonsten, och det andra
till 80 famnars djup, för erhållande af väderväxling uti, och anfart till hela
delta fält. Af dessa arbeten fullbordades det förra år l834r och det
sednare blifver innevarande år fullfärdig!. Alla Jernhruken i Upland och
Roslagen hafva nu, såsom värdigt vai it, blifvit försedda med deras behöfliga
förråd af Malm endast från Dannemora, och derutöfver med så myeket,
att vid flere af dem finnas betydliga förlag så väl af Malm, som af
tackjern. Heda Malmbrytningen vid Dannemora har, under dessa år, uppgått
till 526.812 Skeppund Victualievigt, eiler per medium för året, till
io5,3Ö2 2/5 Skeppund, och således, i det närmaste, till lika belopp, som
under de nästförutgångna fem åren. Malmen bär likväl nu utgjort blott
38,875 procent i volume af hela brytningen, då den deremot under åren
1828, 1829, i83o, iS3r och 1802 var 46, 2 procent. Hela Grufvuförlaget
har, under dessa 5 år, uppgåi t till en sammanräknad summa af 608,040
R:dr 3o sk. 2 rst, Riksgäldssedlar, dels i contanle penningar, dels i spannmåls-
och dels i malerialiers-värden, och således, i medeltal, för hvarje
år lill 121,608 R:dr 6 sk. Riksgäldssedlar. Malmpriset under delta qvinqvennium
befinnes, då brytningen jemnfores med grufvuförlaget, hafva varit
i R:dr 7 sk. 4 rst. eller något mera än under det förra, då priset derå var
1 R:dr 2 sk. Riksgäldssedlar. Malmafsändningen till Bruken har dock uppgått
till 577,583 Skeppund, eller, i medeltal, till 1 15,5r6 3/5 Skeppund årligen,
hvartill orsaken ligger dels deruti, att ett äldre malm förråd af 32,082 Skeppund
blifvit, vid 1807 års slut från Grufvan bortfördt, och dels deri, alt Bruken
årligen, för masugnarnes behof, från grufvan hemta ett mindre parti blandsten
eller fluss, hvilket äfven ingått i afsändningsräkningen. Arbetsstyrkan, som vid
i832års slut utgjorde 3ai personer, uppgick vid 1838 års början lill 329. Hela
folkmängden, sorn af grufvan underhålles, var, vid sistnämnde tid, ökad
med 85 personer och utgjorde då 1,285, hvaremot de verkliga arbetarnes antal
minskats vid samma tid från 26,75 procent till 24,9 procent, hvilket egenteligen
härrör från det uråldriga och billiga aflöningssättet, att nemligen
vid pass hälften af arbetarnes förtjenst utbetalas i contante penningar och
den andra hälften godtgöres med spannmål, så att uttag af denna lämpas
•fler hushållens olika storlek och behof, hvarigenom giftermål och folkökning
befordras. De för landtbruket mindre förmånliga åren hafva ock vål
-
14 —
lat brist på tjenster bos Allmogen för grufarbetarnes barn, hvilka således
saknat tillfälle att spridas i oiten. Oaktadt flere så väl större som mindre
bergras inträffat under dessa 5 år, har blott en enda person derigenom omkommit,
äfvensom de icke haft något menligt inflytande på brytningen och
på grufvornes framtida bestånd. Spannmåls-consumtionen vid grufvan har,
per medium, årligen utgjort 3,347 XJ\ tunnor, hälften Råg och hälften
Korn, hvarå medii-priset varit io R:dr 20 sk. 4 rst- Riksgäldssedlar per
tunna. Landtbruket vid grufvans jordegendomar är icke af stor betydenhet,
men bar dock, under de sednare åren, vunnit ansenlig förkofran. På
binäringar för arbetsfolket är brist.
Utom Malmbrytningen vid Dannemora, som jemväl med Malm förser
Utansjö och Strömbacka Bruk i Hernösands och Gefleborgs Län, äro, viii
det så kallade Helsingefället i Alunda Socken, af Bruksägaren P. C. Rettig,
för Kilaforss Bruks behof, under dessa 5 år uppbrutna 23,870 Skeppund
Jernmalm, hvarjemte af Österby Bruksägare äro, utur Ramhälls eller Transättra
Grufva i Morkarla Socken, upptagna 345 Skeppund sådan malm. Under
dessa 5 år hafva g särskildta Mulsedlar och \ Ulmålsresolutioner blifvit
utfärdade. Sistlidet år äro ock de förut ödelagda Ulfunge och Burunge
Grufvor i Wendels och Wiksta socknar, återupptagna och belagda med atbete.
Af Bergmästaren i Länet är anmärkt, såsom en högst väsendtlig angelägenhet
för det allmänna, alt, utom den af Dannemora Grufvuägare enskildt
lönade Geschworner, uppå hvilkens biträde desse ensamme ega anspråk,
en Geschworner för grufvubrylningen i Länet, med lön på Kronans
Stat, anställes, hälst en sådan Tjensteman 1111 saknas; men Bergmästaren
förmodade Grufvudriflen, vid de mindre Grufvorne i Länet, kunna bringas
till eLt helt annat skick än det, hvaruti denna handtering nu befinnes,
om en person vore att tillgå, som det ålåge, att egna all sin tid och uppmärksamhet
åt dessa Grufvors bearbetande.
Tackjernsblåsning sker vid 11 Masugnar, nemligen Tobo, Hilleboda,
Ullforss, Strömsberg, Carlholm, Österby, Söderforss, Harnäs, Hyttö, Gimo
och Wessland. Till verkningsbeloppet vid alla dessa utgjorde år 1833
20,3ig SkU 24 AS! 5 U\ år 1834» 23,512 SkU 2 LU. 10 U; år i835,
12,403 SkU. 13 LU.\ år i836, 32,070 SkU. 3 LU., och år 1837, 20,5o3 SkU
4 LU, eller tillsammans 108,868 SkU. 20 LU. i5 U; således per medium
21,778 SkU 1 g LU i5 U under en blåsningstid, inberäknade fridygn, af
876 dygn ig g/i o timmar, med användande af 45,575,92 SkU. bergsvigt,
rostad Malm, och 21,652, 48 Läster Kol; hvarvid anmärkes, att det i Masugnen
vid Harnäs tillverkade Tackjern begagnas af Forssmarks Bruk i
15
Stockholms Län, hvaremot Wattholma Bruk här i Länet betjenas*af tackjernsblåsningen
vid Länna Masugn i Stockholms Län.
Stängjernssmide sker vid 9 Bruk, nemligen: Leufsta, Carlholm, Österby,
Gimo, Strömsberg, Ullforss, Söderforss, Elfkarleön och Wattholma.
Smidesbeloppet under dessa 5 år utgjorde, vid Leufsta med Carlholm,
39,413 Skid. 13 LU.; vid Österby, 13,851 SkU. 5 LU. 8 U; vid Gimo, 7,534
SkU 12 LU. 2 U; vid Strömsberg, y,5g5 SkU 14 LU; vid Ullforss, 7,261
SkU io LU; vid Söderforss, 23,410 SkU 11 LU 5 U; vid Elfkarleön,
7,761 SkU 10 LU och vid Wattholma 7,066 SkU 2 LU, således tillhopa
108,893 SkU 17 LU i5 U, eller i medeltal 20,778 SkU. i5 LU. 11 U. bergsvigt,
deraf under alla åren g5,5o6 SkU. \ LU. 19 U. stångjern och ämnesjern
blifvit vågförda. Utom den här allmänt begagnade Vallon-smidesproeessen,
har äfven Lancashire-smide skett vid Söderforss och Elfkarleön, äfvensom
half-Vallonsmidet ännu, för en del jern, begagnas vid Söderforss.
ManuJäctur-tillverkning af ankare- och grofsmide, spik och knippjern,
sanit stål, skedde vid Söderforss, Wesslands, Åkerby, Österby och Elfkarleöns
Bruk, under dessa år, på det sätt, alt vid Söderforss lillverkningsbeloppet
var 879 SkU 3 LU. 10 U; vid Wessland 963 SkU. i5 LU; vid
Åkerby 6i SkU; vid Österby 322 SkU. 18 LU. 5 U. och vid Elfkarleön
178 SkU 12 LU i5 U, eller tillsammans 4^91 SkU 17 LU 14 1 U.,
och i medeltal 918 SkU 7 LU. logfio U.
De vigtigaste förbättringar i tackjernsliandteringen inom Länet halva
skett genom införande af bättre melhoder för Malmrostningen, isynnerhet
vid Österby och Söderforss. Malm-rostugnar finnas vid alla Masugnar inom
Länet, fastän ännu icke ägande den fullkomliga construclion och skötsel,
som vid de bägge sistnämnde Masugnarne. Yarm-apparater, med serskild
eldning för bläslerns upphettande, finnas vid Österby och Söderforss;
likväl har ännu icke någonstädes dessa apparater blifvit så placerade, alt
bläslerns uppvärmning kan åstadkommas med Masugns-lågan. Nya Masugnar
eller smideshärdar hafva icke under ifrågavarande år blifvit anlagda.
Vid Bruken och Bergverken i Länet utgjorde befolkningen, under
dessa 5 år, i medeltal 13,293 personer, bestående af Husbönder och deras
Betjening, Bruksbetjening, Hammarsmeder, Masugns-arbetare, diverse Bruksarbetare
och Manufactursmeder, Grufarbetare, Skogvaktare, Kolare, Frälseoch
Landt-Bönder, Torpare, Dagsverksfolk och Gratialister, uti 2,565 hushåll,
eller, då de med jordbruk hufvudsakligen sysslosatta hushåll och Gratialist-familjer,
hvilka sammanräknade voro i,494> afräknas, ett återstående
— 16 —
antal aF i,i3i hushåll och 4>9^6 personer egentligen tillhörande Bruken
och Berg vei ken.
Slutligen torde höra anmärkas, att, efter sina privilegier, äro de flesta
af ofvannämnde Bruk fonderade på ett visst qvantum jern, sorn årligen
skall utsmidas och för hvilket måste betalas Hammarskatt efter smidets
qvantitet å i procent, ehvad delta qvantum utsmides eller icke. Det årliga
smide, hvarefter denna skatt beräknas, är vid Leufsta med Carlholm
2000 SIM.; vid Österby i,5oo; vid Gimo 3^5; vid Strömsberg i,65o; vid
Ullforss r,45o; vid Söderforss 1,600: vid Wattholma 700 och vid Elfkarleö
i,85o SkU, hvarföre Hammarskatts-afgiften enligt årlig Taxa utgöres. Dessutom
skola Recognitionsverken Leufsta, Österby och Gimo för fritt smide
utölver Hammarskatten årligen betala tillhopa 1,200 R:dr B:co, deraf Leufsta
och Österby Bruk erlägga hvalidera 533 R:dr 16 sk., och Gimo, jemte
Rånäs Bruk i Stockholms Län, 266 R:dr 32 sk., eller hvartdera i33 R;dr
16 sk. Banco. Söderforss Bruk betalar för ankarsmide 1 procent af årliga
tillverkningen. För Masugnarne, när de äro i gång, erlägges Tionde-tackjern
med 1 SkU. i dygnet, utom af Harnäs Masugn, som icke är åsatt högre
afgift, än 3/4 SkU. Derjemte erlägges allmän Bevillning till det i Tabellen
upptagna belopp.
Öfriga Näringarne å Landet äro 12 Tegelbruk, hvilka årligen tillverka
6 å 700,000 st. mur- och taktegel till försäljning i Stockholm och Upsala
samt förbrukning å Landet, ett i Gamla Upsala Socken beläget VadmalsStampverk
och ett under utvidgning och förbättring varande Pappersbruk
i Järlåsa Socken. Dessutom slås Tegel af flere bland Allmogen, dels till
försäljning och dels för egna behof. Tillverkningsbeloppel af Pappersbruket
Lingonbacka, var, för år 1837, uppgifvet lill 5,076 R:dr Banco värde.
Vid Tegelbruken voro tillsammans 22 ständiga arbetare och vid Pappersbruket
9 arbetare, utom lumpsamlare, sysslosatte. Stampverket sköttes af
arbetare fiån Upsala Stad.
Binäringar äro: 1:0 i3 stycken Kalkugnar, tillhopa värderade till
12,467 R:dr Banco, hvilkas afkastning dock årligen minskas och aldrig varit
af stor betydenhet; 2:0 Saltpetertillverkningen, till hvilkens bedrifvande
i Länet år 1837 funnos 23o stycken större och mindre plantlador, från
hvilka levererades, år 1833, 1,667 ^ 1834» r>27Ö *3 U 24
lod; år i835, 1,870 LU. 19 U 16 lod; år i836, 1,571 LU. 9 U, och år
1837, 1,294 LU. 4 U, således tillhopa 7,682 LU. 12 U. 8 lod godkänd
saltpeter, eller årligen, i medeltal 1,536 LU. 10 U. lod. Denna vig
tig»
-
17
liga binäring, som val i skogsorterne kan drifvas med stor förmån, mea
icke på slättbygden förr, än man vant sig att lill kokningen begagna bränntorf,
som likväl funnits tjenlig dertill, bar mångenstädes blifvit nedlagd,
Produclionen liar ock varit i ett bestämdt aftynande sedan jordbrukaren
frikallades från saltpeterskattens utgörande in natura oell Kronans inköpspris
för saltpetern nedsattes från sitt första belopp till 5 R:dr B;co, som det
nu utgör. I vissa, ofvannämnda, trakter af Länet bedrifves dock saltpetersjudniegen
ännu med oförminskad framgång; 3:o Linne- och Ylle-väfnader
tillverkas väl i nästan hvarje bushåll, men knappt för husbehof. Bomullsgarn
af Engelsk, och inhemsk mechanisk, tillverkning tyckes vinna allt mera
förtroende och afgång; 4'o Fiske, egenteligen af strömming, idkas af innevånarne
i Elfkarleby, Wesslands, Leufsta och Hållnäs Socknars skärgård,
från medlet af Maj till medlet af September Månad, och sysslosätter omkring
3oo personer, som hafva sin nödtorftiga bergning deraf. Afsättningen
sker i orten och här i staden. Den qvantitet af denna fisk, som insaltas,
till längre förvarande, torde icke utgöra mycket öfver 700 tunnor. I strömmar
och forssar inom Elfkarleby och Wesslands Socknar idkas Nejonögonfiske
med ej obetydlig framgång. Om Elfkarleby Krono-laxfiske, som, jemte
tillhörande jordägor och qvarnverk, hittills varit upplåtet åt en Arrendator
för en årlig afgift af 210 LU. il i/3 S salt Lax, att betalas med penningar
efter Markegång, är nu mera, efter en, på Rikets Ilöglofl. Ständers begäran
hos Kongl. Maj:t, och Kongl. Majlis derå grundade Nådiga befallning skedd
undersökning å stället, så regleradt, till underdånig följd af Kongl. Maj:ls Nådiga
bref till Dess och Rikets Kammar-Collegium af den i6:de Februari nästlidet
år, alt detsamma, emot bestämda, och icke obetydligt förhöjda, afgifter, från
nästa vår, under 10 år öfverlåtes på åtskilliga strandägare vid Dalelfven inom
Elfkarleby och i hvilka afgifter äfven flere ofvanboende jordinnehafvare åtagit
sig andelar under samma lid, emot det af Kongl. Maj:t i Nåder medgifna vilkor,
att de för Laxens uppgång isamma Elf hittills hinderliga och stängande fiskverk
i vestra grenen af Elfkarleby Valtufall alldeles borttagas. Elfkarleby obetydliga
kongsgård och qvarnar äro särskildt utarrenderade. Fisket i Mälaren
och Länets mindre insjöar idkas väl af många personer, men är af vida
ringare vigt; 5:o Tjärubränning i skogstrakterne sker knappt lill husbehof;
6:o Körslor vid Bruken och bergverken, hvartill endast vid Dannemora
Grufvor, för så kallad Vindkörning, år 1 S3y användes 12,914 dagsverken
med legda bondhästar, samt kolning och forsling af malm och jern,
äro deremot goda inkomstkällor för innevånarne i de Socknar, som omgifva
Lundsli, i Upsala Län Femärs-Bcrätlelse. 3
0
— 18
Bruken och Grufvorne. Penningeinkomsten för dessa forslingar och körslor
öfversliger sannolikt 10,000 R:dr B:co, eller utskylderne för året, för de
närbelägna Socknars Allmoge i hvartdera af de tvenne Fögderier, till hvilka
denna Bergslags-ort hörer. Priset på kol lärer vara omkring 1 R:dr32
sk. B:co för stigen; 7:0 Forslande af spannmål, tobaksblad, norrlandssmör
och fågel samt bränvin är oek af vigt för Allmogen i de norra Socknarne,
oell särdeles i Tierp. Jagt idkas blott för nöje och tidsfördrif, men borde,
i vissa trakter, kunna vara af någon vigt, om det matnyttiga villebrådets
dagliga förstörelse under vårmånaderne kunde förekommas, i hvilken afsigt
man ock , i Enköping, inrättat ett så kalladt Jägare-förbund. Biskötseln är
försummad af Allmogen, men idkas med förmån af åtskillige Ståndspersoner.
För brukens räkning finnas 4 lastageplatsen, i Hållnäs, Leufsta, Wesslands
och Elfkarleby Socknar, benämda Ängskär, Löten, Snatrabodarne och Skutskär,
derifrån Leufsta, Carlholms, Åkerby, Hillebola, Wesslands, Strömsbergs,
Ullforss, Söderforss och Elfkarleö Bruks effecter transporteras till
Stockholm. Wattholma Bruk har sin lastageplats i Upsala. Österby och
Gimo Bruk föra sina effecter till lastningsorter inom Stockholms Län. Annan
och vidsträcktare sjöfart idkas icke af Landtman, med undantag af den,
som sker på Mälaren emellan Stockholm och vissa större, vid samma sjö
belägna Egendomar.
Angående Näringarne, med undantag af jordbruket, hvarom här ofvan
närmare förmäles, må sluteligen anmärkas: Att den af utmärkt vigt varande
bergsrörelsen verkar fördelaktigt, så väl på Landtbruket, som på åtskilliga
binäringar, hvaribland en del just genom bergsrörelsen uppkommit; Attalia
de öfriga näringarne äfven äro naturliga för orten och hvila på jordbruket,
samt att på en fruktbar slättbygd, der skog och sjö saknas, tillfällen till
binäringar erbjuda sig mindre lätt och att sålides innevånarnes omtanka
der vill, på ett uteslutande sätt, rigta sig på den egentliga åkerskötseln och
hvad dermed äger oskiljaktig gemenskap. Då behofven i och för hvad som
med jordbruket äger oskiljaktigt sammanhang, blifvit försedda, varseblifver
man icke några andra föremål för gagnelig verksamhet. Den öfriga tiden
bortgår obegagnad af Allmogens söner och drängar, ehuru dea borde kunna
lemna rum för många nyttiga arbeten och äfven ofelbart skulle göra det,
om barnens uppfostran från deras spädare år vors rigfad åt verksamhet och
kärlek, till det nöje, som gagnelig sysslosättning skänker. Så länge denna
uppfostran är oförändrad, qvarstå visserligen dess frukter; men ganska mycket
skulle kunna hjelpas, och det naturligen så bördiga landets fruktbarhet
skulle kunna högst betydligt förhöjas äfven endast derigenom, att elt val
19 —
organiseradt Landtbruks-Institut och en Slöjde-Skola, i större omfattning,
blefvo här anlagda, hvarom ock underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t, af
Dess Befallningshafvande, är gjord.
Den handel, som å landet äger rum, består hufvudsakligen deruti, att
Allmogen vid årsmarknaderne i närliggande städer uppköper sina hushållsbehof
af främmande varu-artiklar, samt, till stor del hösttiden, försäljer sin spannmål,
jemte bränvin och några ladugårdsproducter samt äfven hö. De flesta
för Landtmannens eget behof umbärliga alster af hans näringar föryttras i
Stockholm, men mycket deraf jemväl här i staden. Slättlandets innevånare
måste fylla sina behof af skogseffecter genom uppköp till större delen från
angränsande skogrikare trakter i Westmanland. Linnevaror inköpas på Distingsmarknad,
som årligen, i början af Februari månad, sedan urminnes
tider hålles i Upsala och då talrikt besöktes af säljare från Ångermanland,
Jemtland, Medelpad och Helsingland. Stockholm, Gefle, Westerås och
Sala städer samt bergslagsorterne här i Länet och i Fahlu, Westerås och
Gefleborgs Län äro de betydligaste afsättningspunkter för landets hufvudproduct.
Dessa, till en stor del, långväga resor företagas alltid om vintern,
och för att kunna verkställa dem, äfvensom för alt kunna förrätta skjutsningar
och de långa skogskörslorne, hafva ortens jordbrukare behof af det
stora antal Hästar, som nu underhålles, till oslridig skada för deras öfriga
hushållning. Långa transporter med spannmålen, ända till 16 å 20 mil
fram och åter, måste företagas till ernående af en någorlunda fördelaktig afsättning
å spannmålen, ty de uppköp, som ske hemma i landet, äro
mindre betydliga. Bränvinsbränningen betraktas såsom ett hjelpmedel, då
spannmålens pris icke finnes förmånligt motsvara productionskostnaden, och
den för boskapskreaturen ofelbart mindre tjenliga dranken får uppfylla sunda
och närande fodertillgångars rum. Så drifves bränvinsbränningen ännu,
om än något förminskad, vida öfver ett för Nordbon må hända skäligt, om
ock, i strängaste mening, umhärligt, husbehof, och förvandlar sig, genom
den för lågt pris lätt åtkomliga productens stora öfverflöd, till ett fördei Iligt
och mördande ondt.
Medelst sjön Mälaren hafva södra och vestra delarne af Länet, äfvensom
trakterne omkring Upsala, lätt communication med Hufvudstaden och
andra orter. Lands-kommunikalionerne i Länet äro ock goda samt för behofvet
tillräckliga; dock hafva Irenne nya Häradsvägar blifvit anlagda och
indelta till allmänt underhåll, nemligen en från Högsta Gästgifvaregård i
Bälinge Socken lill landsvägen vid Agersta gård. i Jumkihls Socken, en annan
från Gården Sandbol i Rasbo Socken till gränsen emot Närdinghundra
— 20 —
Härad i Stockholms Län, och den tredje från Wiksta By i Wiksta Socken
till Björklinge Socknekyrka. Uti landets inre handel har någon annan märkbar
förändring under de sednare åren icke skett, sedan de dittills öfliga
landtmarknader i Östanåby, Elfkarleby Socken, upphört, än att jemväl de
årliga frimarknaderne vid Skefthammars Församlings kyrka, enligt Kongl.
Maj:ts Nådiga beslut, numera upphört, såsom öfveiflödiga och skadliga. Få
några ställen vid Mälarens stränder, och hufvudsakligen vid Flottsund nära
Upsala samt vid Örsundsbro i Girista Socken, sker dock ännu det från fordna
lider öfliga årliga utbyte af skärgårdsproducter emot spannmål, vid Midsommaren
och Michelsmässotiden. På vissa trakter af Länet förmärkes gårdfarihandel
vara i önskvärdt aftagande.
4:o Politisk Författning.
De under sednare åren skedda jordeboksförändringar beslå deruti, all
genom skattläggningar i Länet, 1 5/6 mantal Krono tillkommit, att antalet
af Skattehemman förökats med 5 5/6 mantal, antalet af Krono-Hemman
förminskats med 5 mantal och antalet af Frälse-Hemman förökats med 1
mantal samt alt 17b odlingar, i5 ängar, 8 mjölqvarnar och 1 sågqvarn blifvit
skattlagda jemte en f. d. kronopark, som fördelats i 11 Lägenheter, på
lika många Hemman.
Hemman, som förfallit i ödesmål eller blifvit af öde upptagna, finnas
icke. Nya odlingslägenheter och nybyggen upptagas väl, tid efter annan,
å enskild ta ägor, men i den vidsträckta trakt af Länet, der ganska godt
utrymme dertill gifves, förekomma de högst sällan, i följd af jordägarnes
uppmärksamma omsorg, att emot intrång och tillgrepp freda de för Bruken
och bergverken dyrbara skogarne. Arf och andra laga fång föranleda
väl rätt ofta till Hemmansklyfningar; dock ske icke dessa i mindre delar,
än sådane, hvarå, åbo kan vara besutten. Med hvarje år försvinna mer
och mer de fordom öfver allt förekommande samfälligheter i åker och äng»
De i Länet anställde 11 Landtmätare äro, till största delen, i full sysslosättning,
och ofta förefalla Laga skiften, hvilka dock sällan kunna utan
Rättegång fulländas samt på slättbygden möta ett ganska svårt hinder i
den betydliga stängselkostnaden. Under dessa 5 år hafva 6g sådane skiften
blifvit afslutade och 156 Hemmansåboer, i följd af dem, utflyttat sina åbyggnader
från byarne, eller blifvit förpligtade att sådan flyttning, inom
viss lid, framdeles verkställa.
— 21 —
Antalet af sjelfägantle Jordbrukare och Arrendatorer är ungefär lika
stort, med någon liten öfvervigt å de förres sida. I Bro Härad, som består
af ii6 5/8 mantal, tillhöra alla Hemmanen Kronan eller Ståndspersoner,
så att ingen enda Bonde äger det Hemman lian brukar.
I Länet finnas i5 i/4 mantal Posthemman, samt 27 Gästgifvaregårdar.
Sådane, lill särskildta ändamål anslagna och donerade Hemman, eller lä-»
genheter, som icke kunnat i Tabellen upptagas under rubriken ad pios usuSj
gifvas icke.
Läget af Åbyggeby Qvarn i Wendels Socken och af Odensforss Qvarn
i Tierps Socken vållar skada å ofvanliggande jordägor. På förra stället har
denna olägenhet något minskats genom de årligen skedda årensningar, men
på det sednare fordras större och mera genomgripande åtgärder, för att afböja
den stora förlust, som uppkommer deraf, alt den betydliga sjön Tämmaren
öfversvämmar och fördränker de fruktbara stränder, hvaraf han, på
alla sidor, så väl inom detta, som Westerås Län, omgifves. Äfven lida
Sandby Bymän i Wesslands Socken årlig skada af öfversvämningar från en
på deras ägor belägen sjö, oaktadt betydliga ansträngningar för att dem afvärja.
Vattenuppdämningar hafva ock förorsakats af Carlholms Bruk i sistnämnde
socken, af Dannemora Bergslag, för Grufdriften samt af Gimo och
andra Bruk; men verkningarne af dessa vattendämningar hafva, i allmänhet,
icke varit för jordbruket menliga, emedan den derigenom uppkomna skada
dels ersättes, efter öfverenskommelser med Bruks- och Bergverksägarne, dels
ock anses godtgjord genom de medelbara förmoner, som Bruksrörelsen tillskyndar
det omkringliggande landet.
De i Tabellen omförmäldta Statsbidrag äro utan tvifvel directe tryckande
för Jordbruket, emedan de, öfver hufvud tagna, uppgå lill nära
72/3 procent af uppskattade värdet utaf Krono- och 7 i/3 procent af
Skatte-Hemman, som utgöra ungefär hälften af all jord å landet. För
Frälsejorden uppgå skalterne till vid pass 3 a/3 procent och för FrälseSäterierne
till 1 \f\ procent; dock måste härvid anmärkas, att en högst
betydlig del af de uti Tabellen lill penningevärde utförda Statsbidrag, beslå
i sådana allmänna tyngder, t. ex. skjuts, väghållning, skallgång, sorn
icke alltid medföra den antydda uppoffringen i economiskt afseende, emedan
de till en del ersättas och till en del utgå på tider af året, som för
Landtmannen icke äro af synnerlig dyrbarhet. Likväl äro utskylderne af
jordbruket ostridigt så betungande, att de försvåra den allmänna välmågans
skyndsam ma tillvext, och isynnerhet blifva de det, när till dem kommer
den ännu högre beskattning, som jordbrukaren ej sällan ålägger sig
22 —
sjelf, derigenom, att hans stigande vällefnadsbehof och ökade utgifter för
detta behofs tillfredsställande icke hålla jemna steg med den ökade omtanka
och kraftansträngning, som kunde dertill gifva skälig rätt.
Det allmänna uppbördssättet är icke betungande för de skattskyldige,
och Krono-uppbörden ingår nu, sedan den lilla bötes-afgiften af 12 sk.
Banco för Upphördsslämmornas försummande blifvit åter i Nåder påbjuden,
samt efter det att dessa stämmor framflyttats till Januari och Februari
Månader, med vida större lätthet än förr. Krono-Tionde och Afrads-spannmålens
utforsling sker antingen sjöledes eller ock på en för landtbruket
mindre angelägen årstid, dels till Slotts-Magazinet i Stockholm och
dels till Krono-Magazinet härstädes; likväl räder en anmärkningsvärd 0-  jemnhet i denna beskaltningsgren, i så måtto, att de räntegifvare, hvilka
äro anslagne med sina Hemmansräntor till aflöning för vissa Stater och
Corpser, icke få tillgodonjuta den befrielse från uppsägning lill spannmålens
levererande in natura och från forlöns erläggande, då den löses, som
de Kronan omedelbart förbehållna Hemman numera, genom eftergift af
Kronans lagliga rätt i detta afseende, få begagna.
Af Kronoskjulser, inqvartering samt håll- och reserv-skjuts äro Håbo,
Bro, Trögds och Åsunda Härader, hvilka genomskäras af stora stråkvägen
emellan Stockholm och Götheborg, mest tryckta, och bland dessa isynnerhet
de tvänne förstnämnda, i anseende till mängden af der belägna Säterier.
Minst besvärade af dessa bördor äro Olands och Rasbo Härader
samt Dannemora och Leufsta Tingslag, ehuru Gästgifveri-skjutsningen äfven
inom dessa Tingslag under sednare åren mycket ökats, Gästgifveriskjutsningsskyldigheten
är öfverallt, der den af Allmogen sjelf bestrides,
ganska menlig för jordbrukaren, serdeles i moraliskt afseende. I sistnämnde
Härader och Tingslag, jemte en del af Norunda Härad, är dock skjutsningsskyidigheten
på entreprenad öfvertagen af Gästgifvarne. Vid de mera
talrikt besökta Gästgifverier hafva deremot alla försök att öfverlåta skjutsningen
, på vissa vilkor, åt en enda person, misslyckats, och detta ej allenast
derföre, att personer, som med böjelse förenat verklig förmåga att ensamme,
på säkert sätt, ombesörja all skjuts vid dessa Gästgifvaregårdar,
icke varit alt tillgå, utan ock af det skäl, att Allmogen ej ännu inser den
förmån, som, genom befrielse från skjutsskyldighetens utgörande in natura,
måste vinnas, och således icke heller vill vidkännas någon kännbar contant
utgift derföre. De privata företagen, att med Forvagnar, eller så kallade
Diligeneer, ombesörja resandes och paketers fortskaffiung emellan Stockholm
och Upsala samt Stockholm och Götheborg m. fl, ställen, hafva väl
23
hållit sig uppe och visserligen gifvit någon lindring i skjutsningsbesväret,
men betydlig har den ej varit. En lika beskaffad inrättning emellan Upsala
och Gefle har blifvit försökt, men icke kunnat bära de dermed förknippade
kostnader. Ojemnförligt större är communicationernes lättande,
sjövägen, genom Ångfartygen, som, under den dertill tjenliga årstid, nästan
hvarje Söcknedag ankomma lill eller afgå från Upsala, och äfven,
tvänne gånger i hvarje vecka, besöka staden Enköping. De resandes antal
stiger i samma mån, som medlen för deras fortkomst lättas.
Roteringen 1 Länet är ganska sträng. Ruslningsskyldighelen, sorn stundom
varit serdeles besvärande, har vunnit någon lättnad, dels genom förbättrad
tillgång på infödda Remonler och dels genom tvänne, af de Rustande
år 1833 vidtagne och af Kongl. Maj:t den 24 Augusli och den 2
November samma år Nådigst fastställda beslut, enligt hvilka Remonteringskostnaden
framdeles kommer att bestridas utur en af dem gemensamt s-immanskjuten
Cassa, och en Direclion blifvit inrättad, som, med vissa årliga
afgifter af de Rustande, besörjer anskaffande och lagning af beklädnadsoch
monderingspersedlar m. na. för den i Länet förlagda del af Kongl.
Lif-Regem en tets Dragon-Corps. Religions-Lärarnes aflöning är besvärande,
genom sättet hvarpå den utgöres. Likväl förökas småningom antalet af de
Församlingar, inom hvilka behörigen fastställda öfverenskommelser om Pastoraliernes
godtgörande under en viss större tidelängd, äga rum. Dessa
gälla nu i 8 Pastorater, nemligen Åkerby och Jumkihl, Wiksta, Fundbo,
Upsala-Näs, Öfver- och Ytter-Gran, Calmar, Häggeby samt Husby Sjutolft.
Flerestädes äro dock contracter derom emellan Församlingarne och deras
Pastorer, för dessas tjenstetid, träffade. Fattig-underhållet är mer och mindre
kännbart. Det utgöres på många ställen af Magazins-fonder, som ursprungligen
varit för annat ändamål bestämda. Enligt den år 183^ till
Kongl. Maj:t, af Dess Befallningshafvande, afgifna underdåniga berättelse,
voro då 2,461 personer, eller ungefär 3 procent af Länets befolkning, föremål
för den offentliga fattigvården. Tillfälligare, men stundom rätt betydliga
afgifter medföra Kyrko-, Prestgårds- och Tingshusbyggnader, Skallgång,
Jagti edskaps och Broars underhåll m. m.
De i Tabellen uppförda penningevärden på serskilda tyngder och allmänna
besvär hafva uppkommit efter olika beräkningssätt i olika trakter
af Länet. Man har skattat Soldat-underhållet från 80 R:dr tili 100 R:dr;
Rustningskostnaden för hvarje Nummer från 100 R:dr till 208 R:dr; Pacvs
aflöning från 16 R:dr till 20 R:dr pr Mantal, Comministers till 3
ii:dr, Kyrkobetjeningens från 2 R:dr lill 3 R:dr, Fattigförsörjningen från 1
R:dr lill 3 R:dr, skjutsningen från 44 9 r:st* 33 R:dr, väghållnin
gen
från i5 R:dr till 20 R:dr, samt de under rubriken diverse afgifler,
onera oell besvär upptagne kostnader från 5 till 6 R:dr, allt Banco.
Den vanliga års-afgiften för vacante Rotar har i sednare Contracter
blifvit betingad till c>3 R:dr 16 sk. Banco. Medelpriset för en Soldats årliga
underhållskostnad, hvartill beräknas värdet af 3 tunnor Råg, 3 tunnor
Korn, 60 LU. Starr-IIö, 4° LU. Råghalm, 6 tunnor Agnar, 6 parlass Långved,
mulbete för 1 Ko och arne Får, 4 kappar Ärter, planpenningar, årligt
Leklädnadsbidrag, Mötespassevolance, Enöres-afgift, Tross-skjuts och Klädepenningar,
har, under de sednare åren, efter i835, i836 och i83^ årens
Markegång, utgjort 83 R:dr 33 sk. 11 r:st., hvarigenom för de i Länet befintliga
p57 ordinarie Soldat-Rotar uppkommer en sammanräknad koslnadssumma
af 80,107 R:dr 10 sk. 3 rst. Banco.
För de i Länet varande 58 Båtsmans-Rotar kan kostnaden, likaledes
efter ett medium af priset i Markegångs-Taxorne, för sistnämnde år, antagas
hafva årligen utgjort tillhopa 64 R:dr 45 sk. 10 rst. Banco på hvarje
sådan Rote.
Kostnaden för Rustningen kan beräknas i anseende lill Dragonen likasom
för Soldaten, sedan Mötespassevolansen för den sednare är afdragen,
med 7 R:dr Banco, till 76 R:dr 33 sk. 11 rst. Banco, hvartill kommer
värdet af 2/^3 LU. Hö å 12 sk. 71/5 rst. för Nummer-Hästen 63: 37. 9.
Halmen anses godtgjord genom spillningen.
7 tunnor 19 kappar Hafra, å 3 R:dr 3a sk  27: 4°- ö.
Mötes och Tross-passevolancen
20: 12. 11.
Dragon-hästens inköpspris, deladt på 12 år
16: 32. —
Kostnaden för 2:ne Karl-monderingars och en Hästmonderings
anskaffning och underhåll har, under dessa 5 år, genom Beklädnads-Directionens
försorg, minskats, och kan skattas till 20: — —
Inköp af kreatur och sängkläder, handpenningar m. m., vid pass 4: >6- —
Tillhopa B:co R:dr i52: 43- 2.
hvilka, tillsammans med Dragonernes underhåll, å 76 R:dr 33 sk. 11 rst.,
skulle för hvarje Rustnings-Nummer utgöra 229 R:dr 29 sk. B:co och tillhopa
för det i Länet inroterade antal af 279 Rustnings-Nummer, 64,060
R:dr 2 sk. 3 rst.: dock afgå derifrån Augments-afgifterne och Rusthållsstammarnes
räntefrihet, hvilka förmåner på hvarje helt Rusthåll kunna i
medeltal antagas till ungefär 214 R:dr Banco i spannmål och penningar
sam
-
— 25 —
sammanräknade. Dessa, till Rustningens bestridande anslagna räntor, förvandlade
i penningar, hafva, enligt Tabellen, utgjort 5q,864 R:dr 23 sk.
8 rst. årligen.
Beloppet af Rote-Vacance-medel för roterade spridda Hemmansdelars
karl-vacance är 461 R:dr 3i sk. 11 rst., hvilka utgå af 131 Hemmansdelar
och Lägenheter, tillhopa ansedda till 2613^2 Mantal; hvarjemte Rotefrihcts-Bevillning
erlägges med 3o R;dr 36 sk. af i5 3/8 Mantal Post-Hemman.
Enligt Tabellen skulle afgifterne af hvarje helt Mantal hafva varit:
till Pastor iq R:dr 6 sk. 6 rst.; lill Comminister 3 R:dr 6 sk. 3 rst.; till
Kyrkobetjeningen 2 R:dr 33 sk. 11 rst.; till Fattigförsörjningen 2 R;dr 24
sk.; för Kongs-, Krono- och Gaslgifveri-skjuts 12 R:dr 12 sk. 1 rst.; för
väghållning 16 R:d.r 1 sk. 1 (2 rst. samt för diverse afgifter 5 R:dr 38 sk.
8 rst., allt Banco; hvarvid dock, såsom äfven ofvan är omförmäldt, måste
anmärkas, att skjutsning, väghållning.'skallgång m. m. väl tillskynda Landtmannen
uppoffringar, men icke af contanta penninge-utgifter, utan hufvudsakligen
af tid, hvars värde han icke alltid uppskattar synnerligen högt,
och äfven i sjelfva verket icke heller alltid är af lika vigt för de economiska
omsorgerne.
Till vårdande af den allmänna ordningen m. m. äro i Länet anställde
6 Krono-Fogdar, r Lands-Fiscal, iq Länsmän och, i hvarje Socken,
en Fjerdingsman. Sedlighetens vård är, genom Kongl. Maj:ts Nådiga Författningar,
anförtrodd åt Församlingarnes Pastorer och Kyrkoråd. En af
Kongl. Majlis Befallningshafvande deri 2o:de November 1820 föreslagen Byordning
är antagen lill efterföljd af 26 hela Församlingar samt vissa districter
af några andra. År 1837 funnos i Länet 34 VexelundervisningsSkolor.
Dessutom finnas 26 permanenta Folk-Skolor efter gamla läro-methoden.
I de öfriga Församlingarne ombesörjes barnens undervisning i innanläsning
och de första Religions-begreppen af Klockaren, Orgeln slen,
eller vissa dertill utsedda, merendels åldriga personer af bägge könen, under
omkringvandring i gårdarne. I nyttiga slöjder är alldeles icke någon
undervisning att tillgå. Helsovårds» skötes af tvänne Provincial-Läkare,
placerade den ene i Upsala och den andre i Enköping, hvarjemte en vice
Provincial-Läkare, som aflönas af Possessionaten i Bro och Håbo Härader,
är boende inom sistnämnde Härad. Vid Dannemora Grufvor samt Leufsta,
Söderforss och Wesslands Bruk hålla dessa Verks ägare serskiJdte Läkare,
hvaraf ortens öfrige invånare ock kunna biträdas. År i831 hemsöktes
vissa trakter i Länet af farsoten Cholera, sorn då, i Hållnäs Socken,
Lanclsh. i Upsala Lein Femårs-BeraUclse. 4
— 26 —
der den utbrast, samt i Wesslands, Leufsta, Gamla Upsala och Wårfrukyrko
Socknar, jemte Upsala och Enköpings Städer, angrep 255 personer,
hvaraf g3 afledo, de flesta i de tvänne förstnämnda Socknarne. I de flesta
Socknar äro Barnmorskor anställda och af Församlingqrne lönade. Tvänne
Djur-Läkare, nemligen en för hvardera Provineial-Läkare-Districtet, äro i
Länet anställde. Fattigförsörjningen beslrides af hvarje Församling för sig,
med mer och mindre omsorg, dock så, att verkligt nödlidande icke sakna
behörigt bistånd. För Länets innebyggares behof finnes, nära invid Upsala
Stad, ett numera till Central-inrättning jemväl för de närbelägna provinserne,
med betydlig kostnad utvidgadt Hospital, samt ett Lazarett, äfvensom
ock i Weckholms Socken är beläget ett Hospital, hvilket sistnämnda
är vordet grundadt på enskild donation. Länets enskildta Corrections- och
Arbels-inrättning vid Upsala begagnas för sitt ändamål, så långt dess tillgångar
medgifva och behofvet det fordrar. Uti 77 Församlingar finnas
Sockne- och Fattig-Magaziner, med ganska betydliga fonder, för hvilkas
förvaltning Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit förbättrade Reglementen,
som dock i ganska få Socknar blifvit antagna till efterföljd. Tillåtna
Krogar å Landet äro 17, hvaraf dock 10 äro anlagda för Bruks och
större Herregårdars behof. Till rofdjurens utödande anställas årligen Skall,
hvarvid, under ifrågavarande år, 3i Vargar blifvit skjutne. I Länet underhållas
ock i3 st. Varg-gårdar, uti hvilka 28 Vargar, g Loar och i63
Räfvar äro fångade. Emot stadgade penningebelöningar, hvilka visat sig
vara för ändamålet verksammast, äro 80 Vargar, 65 Loar och 1,14<) Ri*fvar
fällda. I Släderne Upsala och Enköping samt vid Söderforss Bruk äro
Spar-Banker inrättade och nu jemväl en sådan stiftad i Tierps Socken,
hvarjemte ett af Styrelsen utaf Upsala Spar-Bank nyligen, genom Kongl.
Majrts Befallningshafvande, gjordt anbud åt Lands-Församlingarne, att i
samma Spar-Bank förränta smärre penninge-insätlningar, blifvit af flere Församlingar
antaget. I Upsala Spar-Bank voro, vid 1837 års slut, insalta
i4.500 R:dr Banco af [\i\ personer, och i Enköpings 5,564 R:dr Banco af
275 delägare. Sistnämnde år gjorde Kongl. Maj:ts Befallningshafvande Länets
invånare ett förslag till Brandstodsföreningar, bygdt på rättvisare och
billigare grunder än den i 24 Gap. 5 §. Byggninga-Balken stadgade Hemmantals-beräkning,
hvilket förslag vunnit Kongl. Maj:ts Nådiga stadfästelse
och blifvit af de flesta Härader i Länet antaget till efterföljd, dels af hvarje
Härad för sig och dels af tvänne gemensamt. Brandstods-afgiften var förut,
genom tillfälliga eldsvådor i större byar, en af de svåraste och ojemnast
tryckande beskattningar, hvilken nu, med allt skäl, kan anses vara
— TI —
åtminstone lindrad i högst betydlig mån, hvarjemte Hemmanens bättre
bebyggande och förökade värde bör blifva en följd deraf. Länets Landthushållnings-Sällskap,
hvars föremål, enligt Kongl. Maj:ts Kådiga stadgande,
är ”allt sådant, som, inom kretsen af egen local och utom gränsorne
”af Konungens Embetsmäns samt tillförordnade Myndigheters befattning
”kan verkställas, lill Landthushållningens förbättring, genom upplysning,
”efterdömen, uppmuntran eller belöningar,” har under dessa år varit i så
liflig verksamhet som omständigheterna möjligen medgifvit. Sällskapet utfärdade
år 1834 en offentlig utfästelse, att, under loppet af de nästpåföljda
5 åren, hvarje år utdela 16 serskildta belöningar till Allrhogen m. fl. för
förbättrad och omsorgsfull skötsel af Boskaps- och Får-kreaturen. Af dessa
belöningar äro 34 utdelade under åren i835, i836 och i837. För trädplanteringar,
slöjdskicklighet, synnerlig odlingsflit m. m. äro under åren
i833, i834, i835, i836 och 183^ utdelade serskildta belöningar, bestående
dels i hederstecken, dels i skedar och andra silfver-pjeser, och dels
i contanta penningar. Tillsammans äro, från Sällskapets stiftelse år i8i3
till 1837 års slut, i3c) serskildta sådana belöningar af Sällskapet utgifna.
En öppen Fröhandel här i Staden har af Sällskapet blifvit tillvägabragt.
År 1837 gjorde Sällskapet Länets Landtmän ett offentligt anbud, att från
Tyskland införskrifva frön af Klöfver m. fl. förmånliga foderväxter, som
icke utan vida drygare kostnad kunde på vanlig handelsväg anskaffas. Detta
anbud begagnades af åtskilliga personer, hvarefter enahanda reqvisitioner
blifvit under de påföljda åren förnyade och högst betydligt ökade; hvarvid
bör anmärkas, att Kongl. Maj:t i Nåder bebagat bevilja tullfrihet för
de sålunda införskrifna frö-qvantiteter. Emedan ortens sed, att skyisätta
den under inbergning varande sädesgrödan, är högst farlig och ofta visat
sig vara förderflig, samt dessutom föranleder dertill att säden icke kan i
längre tid förvaras, har Sällskapets Ordförande, genom itererade Kungörelser,
utfästat praemier af betydligt belopp för Finska Eld-riors inrättande
af Allmogen, men den påräknade verkan deraf har icke vunnits; dock
hafva 5 sådana rior blifvit af Possessionater uppförda och med fördel begagnade,
hvarjemte en Bonde anmält sig till erhållande af ulfästadt praemium
för en detta år af honom uppbyggd Eld-ria. Sedan Kongl. Maj:t
Nådigst behagat lemna den utmärkte Engelske Agronomen Georg Stephens
ett årligt penninge-anslag, emot vilkor, att tillhandagå Svenska jordbruket
med sina kunskaper deruti, har Herr Stephens, under åren i836, 1837
och i838, på Landthushållnings-Sällskapets kallelse och bekostnad, i sådant
afseende gjort besök hos flere af Länets driftigare och större jordägare. Säll
-
28 —
skåpet har årligen sökt införskaffa och omkringsprida förädlade och bättre
frön af säd och andra växter, hvaribland må serskildt nämnas Humlerötter
från Braunschweig, hvilka emottagits till odling af åtskillige personer i
Enköping, samt försök såväl med odling af Hvitbetor, som med sockertillverkning
deraf, hvilka försök likväl icke ännu lemnat det gynnsamma resultat
man hoppats vinna. Sin, år 1831 började, kostnadsfria utdelning af
unga fruktträd till Torpare, Soldater m. fl. sådane små jordlägenheters obemedlade
innehafvare, har Sällskapet under dessa år fortsatt, så att, intill
1837 års slut, voro nära r,aoo st. fruktträd på detta sätt omkringspridda
i Länet, med förbindelse dessutom, å Sällskapets sida, att, trenne
år efter planteringens verkställande, utbetala en serskild belöning för trädens
vård, hvarjemte Sällskapet, under enahanda vilkor, årligen utdelat en
stor mängd unga, vilda träd af ädlare arter; dervid förtjenar serskildt anmärkas,
att i Tierps Socken, från år i832, blifvit af Allmogen planterade
emellan 2 och 3,000 stycken unga fruktträd och vilda träd, i följd af Församlingens
varmt nitfulla Presterskaps uppmuntringar, och utan Sällskapets
kostnad. Till gagn för arbetsfolket och besparande af läderförbrukningen
har Sällskapet befrämjat bruket af trädskor, och låtit serskildta personer i
detta yrke inöfvas. Till tjenstefolkets uppmuntran, att med pålitlighet och
stadga tillhandagå vid jordbruket och öfriga större yrken, har Sällskapet
år i836 utfärdat en Stadga om penninge-belöningars offentliga utdelande
för trogen tjenst, enligt hvilken mångå sådane praemier sedermera blifvit
af Husbönder lemnade och några äfven utdelats på Sällskapets kostnad.
Sina bemödanden, att genom kostnadsfri utdelning af lämpliga små afhandlingar
i Moraliska och Economiska ämnen, uttränga de råhet och sedeslöshet
m. m. befordrande skrifter, som ännu äro i omlopp bland de med
kroppsarbeten sysslosalta folk-classer, äfvensom ock att, på sätt redan här
ofvan är antydt, sprida bättre kunskaper i Landtbruket, genom beredanda
af tillfälle för Allmogens söner att se och deltaga i jordbruket på en främmande
ort, der naturen tvingar invånarne lill större omtanka och verksamhet
än här, har LandthushåUnings-Sällskapet fortsatt; och har antalet
af dessa Bondsöner från serskildta Socknar hittills varit i3r
Staden Upsala har, sedan år 183a, genom inflyttningar förökat sin
folkmängd med 3o5 invånare; så att dessa, oberäkuadt det antal af om
-
29
kring 1,100 personer, som tidtals ankomma, för att idka studier vid härvarande
Universitet och Cathedrai-Skola, vid 1837 års slut utgjorde 4>9^3,
af hvilka voro:
Mantalsskrifne, Mankön ... i,352
Qvinkön . . 2,001 g 3^3
Mantalsfria, Mankön... 729
Qvinkön .. 881 c
^
1,610.
Den allmänna bildningen hestår uti den nödvändiga kunskapen i Religionen
och om samfundspligterne samt i skrif- och räknekonst. Förbrytelser
af grof beskaffenhet förefalla icke ofta; men mindre svara lagbrott
äro deremot icke sällsynta. På sedlighetens förbättrande, och emot det
begär till sysslolöshet och starka dryckers öfverflödiga njutning, hvaraf
många personer bland arbetsclasseh äro intagna, arbetas oafbrutet och med
framgång. Konst- och näringsfliten är i synbart stigande och flera säkra
tecken röja, att allmänna välståndet årligen höjer sig.
Handtverkerier, minuthandel, som här är classificerad, samt jemväl
åkerbruk, utgöra Stadens näringsfång. I ganska stor män bidraga ock Academie-Stalens
och de tali ika Studerandes härvaro till Stadens bestånd. Handelsrörelse
drifves af 2:ne Bokhandlare, 2:ne Jernkramhandlande, 4 Klädeskram
handlande, i3 Kryddkramhandlande, j Linhandlare, 7 Läderhandlare
och 1 1 Viclualiehandlande, således 4o Handlande, med 22 Handelsbetjenter
och 4' Handelslärlingar. Tobakstillverkning idkas af en Fabrikör
med a:ne Lärlingar, till en uppgifven summa af 3,743 B:dr 16 sk.
B:co. Handtverkerierne skötas af 8 Bokbindare, 2 Bleckslagare, 2 Garfvare,
6 Carduansmakare, 1 Gelbgjutare, 3 Glasmästare, 4 Guldsmeder, 1
Gördelmakare, 3 Hattmakare, 1 Handskmakare, 1 Kammakare, 4 Kakelugnsmakare,
1 Bundtmakare, 3 Hofslagare, 3 Klensmeder, 4 Kopparslagare,
3 Murmästare, 4 Målare, 1 Plåtslagare, \ Sadelmakare, 2 Sejlare, 10
Skräddare, i3 Skomakare, 7 Snickare, 2 Sockerbagare, 3 Svarfvare, 2
Sämskmakare, 1 Tenngjutare, 1 Tunnbindare, 4 Vagnmakare, 5 Bagare,
1 Bryggare, 6 Slagtare, 1 Pastejbagare, 2 Skorstensfejare, 4 Urmakare, 4
Skeppare, l\ Färgare, 1 Perukmakare, i Strumpväfvare och 5 Åkare, tillsammans
138 personer, med 157 Gesäller och 262 Lärlingar. Dessutom
finnas 2:ne Apothekare, med 5 Provisorer och 5 Lärlingar, samt 2:ne
Boktryckare med i4 Konstförvandter och 4 Lärlingar, 3 Källarmästare
med 3 Kypare och 3 Lärlingar, 10 Tracteurer med 6 Lärlingar, 8 Spis
-
— 30 —
cjvarters- och Gårdköks-idkare samt 25 Krögare. Binäringar, som lemna
afsättning utom Staden, finnas icke.
Staden påräknar den mesta tillförseln af Landets producter från de
omkringliggande Soeknarne i detta Län och Westmanland, men synnerligen
från detta Läns norra del, på 2 tili 6 å y mils afstånd. Största delen
af Stadens handelsvaror och tillverkningar blifva ock dit afsatta. Härvarande
Handlande hemta hufvudsakligast sina varor från Stockholm, med
hvilken Stad denna ort nu har så beqväm och lätt sjö-communication sommartiden,
genom 2:ne nästan hvarje dag kommande och afgående Ångfartyg,
hvaraf det ena tillhörer ett Bolag här i Staden, samt dessutom genom
seglande fartyg, som billigtvis kan önskas.
Att handeln och näringarne äga lif och äro i stigande, verkas utan
tvifvel i betydligaste måtto deraf, att den omgifvande landsortens economiska
ställning, oaktadt flere skördar icke utfallit fördelaktigt, något förbättrats
under det ostörda fredslugnet, äfvensom ock deraf, alt penningevärdet
vunnit efterlängtad stadga. Genom lätt och fördelaktig afsättning
på nästan alla Landtmanna-varor, måhända med undantag af spannemål,
som vanligen betalas högre i Gefle och Westerås, återverkar ock Staden
numera ganska förmånligt på Landtrcanna-näringarne. Stadens egna, stora
och mycket bördiga åkerfält, hvilka, med undantag af några få jordfruktsplantager,
uteslutande användas till sädes-production, gifva en så betydlig
afkastning, att de till en stor del fylla Stadens eget spannmålsbehof. Ladugårdsproducter
samt råa och arbetade skogs-effecter afsättas deremot här
alltid fördelaktigt. Tillgången på skickliga och pålitliga arbetare är knapp.
Dagsverksprisen uppgå till 32 a 40 sk- Banco.
De proliibitiva stadganden, som i Skrå-Författningen, Handels-Reglementen
och de flere till Handelns och Handtverkeriernes förmån, tid efter
annan, i Nåder utfärdade Författningar innefattas, tillgodonjutas äfven af
Upsala Stads Borgerskap.
I Hertigens af Upland Fölk-Skola lemnäs af en skicklig Lärare kostnadsfri
undervisning i läsning och skrifkonst, efter vexelundervisnings-metliod,
åt Stadens barn af obemedlade föräldrar, hvarförutan Flickorna serskildt
af en vid Inrättningen anställd pålitlig Lärarinna bibringas kunskap
i nyttiga handaslöjder. Denna för Staden oskattbara stiftelse, hvilken årligen
med förmån tillitas af 2 å 3oo barn, har sin grund i ädelsinnade,
enskildte Medborgares välgörenhet, och njuter blott ett litet underhålls-bidrag
af Staden. Staden har ock en Småbarns-Skola, der omkring 5o barn
från 2 till 6 års ålder, vissa timmar dagligen, njuta en för dem passande
— 31 —
vård och handledning. Sjukvården ombesörjes af en Stads-Physicus, sora
Staden lönar. Borgerskapet underhåller arne sjuksängar i Academiens Nosocomium,
består Stadens fattige fria läkemedel och har ett serskildt Fattighus
för en del bland sina ålderstigna och orkeslösa medlemmar; hvarförutan
hela Domkyrko-Församiingen, hvilken innefattar både AcademieStaten
och Stadens öfrige invånare, har en gemensam fattigförsörjning, som
den ej allenast med betydlig kostnad upprätthåller, utan ock, under dessa
5 år, gifvit erforderlig fulländning genom uppförande af ett ansenligt stenhus,
som lemnar inrymme åt de mest nödlidande, och bereder jemväl tillfälle
åt dessa hjon att sysslosätta sig med passande arbeten, i mån af deras
förmåga dertill. Derjemte är en allmän soppkoknings-anstalt tillvägabragd,
egentligen med afseende på sådana fattige, sorn icke behöfva inrymmas
i Fattighusen. Egentlig nöd kan således icke tvinga någon medlem af
Domkyrko-Församiingen till betlande. Också är detta nu mera sällsynt.
Med de under rubriken ”diverse afgifter, onera och besvär” i Tabellen
uppförda allmänna afgifter afses Stadens galors upplysande med Argandska
lampor under den mörka årstiden, brandvakters och tornväktares
aflöning, inqvarteringspenningar, underhåll af gator, torg, åmurar, broar,
boställs-afgilter för Stadens Pastor och för Rector Scholae, Stadens Fattigförsörjning
och Skol-inrättning. Borgerskapet ansvarar ock för all reservskjuts
vid det i Staden varande Gästgifveri, der hållskjutsen deremot utgöres
cf Hemmans-innehafvare i de närliggande Waksala och Ulleråkers
Härader.
Stcds-Cassans inkomster bestå uti: Afrad och Arrenden af åkerjorden,
tomtören, hyror, ståndplats och betes-penningar, jemte öfriga tillfälliga mindre
afgifter, som, sammanräknade efter sednast afslutade räkenskaper, uppgå
till 9,629 R:dr 5 sk. 2 rst. Banco, hvaraf, enligt Magistratens uppgift,
minst 2,600 R;dr Banco blifvit använda till allmänna bj^ggnaders, gators,
broars och vägars underhåll; utgörande dessa vägar en längd af 21,498 alnar.
Hamn- och grundpenningar för hit ankommande och härifrån afgående
fartyg utgjorde, för sednaste redovisnings-året, 3,349 R:dr 33 sk.
Banco, emot hvilka medels erhållande det skulle åligga Stadens Borgerskap
att ombesörja åns uppmuddring emellan Upsala och Flottsund samt vidmakthålla
Stadens hamnbrygga; men dessa medel uppbäras numera icke af
Stads-Cassan, utan förvaltas af en serskild Styrelse, hvilken det åligger att
derföre aflemna årlig redovisning till Kongl. Stor-Amirals-Embetets Tredje
Afdelning, som controllerar de nödiga arbetenas verkställighet.
Stadens jord har varit uppskattad till 42 3/4 Mantal, men är under
— 32 —
ny refning och skattläggning. De för flere år sedan började trädplanterings-
och förskönings-arbeten hafva oafbrutet fortgått och fortgå årligen;
hvarvid bör särskildt anmärkas, att Cathedral-Scholan, som var illa belägen,
blifvit flyttad, och, år 183y, invigd i en, hufvudsakligen på Hans
Maj:t Konungens cnskildta bekostnad inköpt och inredd, local, som nu utgör
en af stadens skönaste prydnader.
Staden Enköping, med tillsammans 1,215 personers folkmängd, hvaraf
voro:
Mantalsskrifna, Mankön ...... 35 r
Qvinkön 5oo ggf
Mantalsfria, Mankön 181
Qvinkön 183
har minskat sin befolkning med 9 personer, i följd af tjenslfolks utflyttning
samt dödsfall.
Folket är, i allmänhet, böjdt för Gudsfruktan, rättsinnigt, uppfyller
villigt sina medborgerliga pligter, är driftigt i sina näringar och sparsamt
i sin hushållning. Innevånarne äro icke i besittning af stor förmögenhet,
men äga tarflig utkomst. På arbetare är någorlunda tillgång. Ett karldagsverke
godtgöres med 16 sk. B:co och ett qvinsdagsverke med 10 sk, 8 rst.
B;co, jemte kost för dagen. Grofva brott förefalla ytterst sällan och få äro
jemväl de ringare förbrytelserne.
Staden har, från ganska lång tid tillbaka, grundat sitt bestånd i synnerhet
på jordfrukters och finare köksväxters odling, hvaraf producterne
dels afyttras bär i staden, dels transporteras utom Länet, mest till Stockholm.
Handeln är icke classificerad. Den består hufvudsakligen deruti, att
staden och landsorten förses från Stockholm med behöfliga varor, och har,
i saknad af öfverskottsproducter från landet, sorn afsätter största delen deraf
directe på hufvudstaden, icke kunnat föras till synnerlig höjd, äfvensom
de öfriga Näringarne icke kunnat ernå någon större förkofran, i anseende
till närbelägenheten af de större städerne Upsala och Westerås. Skogseffecter
samt kött, fisk, bränvin, smör, ägg och trädfrukter från omkringliggande
landsort, finna afsättning i staden för dess innevånares behof. På landets
-
33
dets näringar och konstflit kan staden, för närvarande, icke utöfva märkbar
inflytelse. Denna bör dock kunna framdeles vinna för bätti ing, sedan sjökommunikationen
med Stockholm, och följaktligen varuförsäudningarnes berj
värn het och skyndsamhet numera blifvit genom den igengrodda segelledens
uppmuddrande så väsendtligt befordrade. Här finnas i Läder-Fabrik,
2:ne Urfabriker, 3 Färgerier, i Apothek, i g Handlande med i3 HändeUbetjenter,
samt 84 Handtverkare i särskildta skrån, med 2g Gesäller och 33
Lärgossar, samt 5 Skeppare och båtförare med 6 Jakter. Nyssnämnde Handtverksidkare,
hvartill komma 1 Källarmästare, 6 Tracteurer, 6 Krögare, 16
Åkare, 4 Timmermän och 1 Bagare hämta, i allmänhet, sitt mesta aibete
från andra städer och Landsorter, och kunna icke, på eget förlag, drifva
det med någon särdeles förkofran eller behållning. De begagna derföre,
med flit och framgång, jordbruk och planteringsai beten till binäring. Till
odlingen af finare köksväxter användas årligen 25 1/2 tunnland jord, sorn
med mycken omsorg skötas och hvaraf årliga inkomsten skattats till vid
pass 2000 R:dr B:co. Den öfriga öppna jorden brukas lill sädes- och Potätodling,
emedan den, i anseende till sin sämre beskaffenhet, icke kan nyttjas
till producerande af mera grannlaga växter.
Staden har en Skola, hvarest Vexelundervisningsmelhoden är införd.
Läraren lönas af staden; men till Scholashusets vidmagthållande är, genom
donation af enskild person, räntan af Hagby Hemman i Tillinge Socken anslagen.
Sjukvården ombisörjes af en Stads-Chirurg, som kostnadsfritt bistår
de fattiga, hvilka derjemte, på Stads-Cassans bekostnad, erhålla läkemedel.
Fattigvården ombesörjes af en Direclion, hvilken, till bestridande
af underhålls-kostnaderne, har att disponera dels årliga Arrendet af 7 1/2
tunnland jord, inköpta för gåfvor, dem Hans Majrl Konungen Nådigst behagat
staden, lid eller annan, förära, dels åtskilliga af private personer donerade
medel, för hvilka jord jemväl blifvit inköpt, dels ock årligen till
Fattig-Cassan ingående bouppteckningsproeent, saköresmedel, sammanskott
vid bröllop och barndop samt andra frivilliga gåfvor, alltsammans uppgående
till 5 å 6uo R;dr B:co, och hvad derutöfver, vid tryckande behof,
erfordras, utdebiteras i mån af hvars och ens Bevillning; i sammanhang
hvarmed bör omförmälas, det stadens nu vai ande Borgmästare, H. W. Carlson,
med vissa, under hans återstående lifstid gällande, förbehåll, år i836
skänkt en bebygd gård, med dertill hörande större trädgård, till staden,
för alt till sjukhus och fattighus begagnas.
Stads-Cassans inkomster beslå af tomtören, vret- och ängs-afrad, brand
Lanclsh.
i Upsala Län Feniärs-Berdttelse, 5
34 —
och byggnads-cassae-afgifter, stånd- och luck-penningar vid marknader , bur--  skapsafgifter, saköresmedel, till ett sammanräknadt belopp af ungefär 1,060
R:dr B:co årligen; varande dock en del af dessa inkomster tillfälliga och
underkastade årlig förändring.
De under rubriken ”diverse onera, afgifter och besvär” uppförda kostnader
äro likaledes föränderliga och bestå, hufvudsakligen, af inqvartering
för tågande trupper, allmänna platsers, byggnaders och broars underhåll,
brandvakters beklädnad och aflöning, väggrusning och snöskottning, Båtsmansunderhåll,
Djeknepenningar, krigsmanshusafgifter och curhusmedel.
Lönerne till Stadens Embets- och Tjenstemän hafva årligen utgjort ^03 R:dr
16 sk. B:co i contante medel samt i53 tunnor spannmål in natura, af anslagen
löningsjord.
Till bestridande af kostnaderne för segelledens underhåll njuter staden
Hamn- och Grund-penningar, enligt en af Kongl. Maj:t i Nåder fastställd
Taxa, hvilka under dessa 5 år utgjort in alles 3^2 R:dr 26 sk. 2 rst. B:co.
Under en tredjedel af året bestrider staden Hållskjuts roed 18 hästar
i hvarje dygn. Den underhåller ock en väglängd af 15,433 alnar. Stadens
jord har varit uppskattad till 12 i3yiö mantal, men är under ny refning
och skattläggning.
Sluteligen bör i underdånighet anmärkas, att äfven i Enköping, under
de sednare åren, åtskilliga byggnads-arbeten och planteringar,, till stadens
förskönande, ägt rum.
Upsala Lands-Cancellie den 3i Oclober i83<y
R. tom K R M M E R.
Joh. A. Carlsen.
&
A, Wistrand.
kongl, aBA**i?e
/
BEF ALLNI NGSHAFVANDES
UTI
Stockholms Län
TILL
EOMGL mäj:t
i Underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Axen 1833, 1834, 1835, 1836 och 183T.
STOCKHOLM, 1840.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
t
Länets allmänna beskaffenhet.
jNågon hufvudsaklig förändring af Länets allmänna beskaffenhet har under
dessa år icke inträffat. Skogarne å flere orter, särdeles å Wermdön och i
Sotholms Härad, hafva dock blifvit allt mer och mer uthuggne, och genom
fortsatte arbeten af enskilde personer har Länets uppodling fortgått.
Invånare.
Deras antal, som år 1832 uppgick till 104,986, utgjorde, vid Mantalsskrifningarne
år 1837, 108,989, hvaraf 30,333 män och 33,437 qvinnor, eller
tillsammans 63,770 personer erlade personella utskylder, hvaremot 21,825
män och 23,394 qvinnor, eller 45,219 personer voro derifrån befriade. Folkmängden
har således under dessa fem år tillväxt med 4,003 personer inom
hela Länet, eller fördeladt på de särskilde Fögderierne och Städerne med
134 inom Frösåkers och Närdinghundra Fögderi på en
folkmängd af
944 inom Lyhundra Fögderi på
989 inom Åkers och Wermdö Fögderi på
965 inom Långhundra Fögderi på .
12 inom Sollentuna Fögderi på
773 inom Sotholms Härad på .
678 inom Svartlösa och Öknebo Härader på
32 inom Färentuna Fögderi på
46 inom Städerne på ...
18,302.
16,168.
14,721.
15,291.
11,380.
11,254.
12,399.
5,018.
4,456.
Summa 4,003.
Summa 108,989.
Folkökningen utgör således på hvarje 1000 för Länet 37 och för Sotholms
Härad, der den varit störst, 68.
4
Då vi hafi den lyckan, att under dessa fern år åtnjuta ett oafbrutet
fredslugn och helsotillståndet inom Länet, med få undantag, hvarom längre
fram vidare förmäles, i allmänhet varit godt, torde denna förökning icke
böra anses öfverstiga hvad som under sådane förhållanden är vanligt, eller
någon särskild orsak dertill behöfva sökas. Att folknuminerns tillväxt inom
Sotholms Härad dessutom till någon del endast varit tillfällig och beroende
af in- och utflyttningar, bevisas deraf, att den vid mantalsskrifningen sistlidet
år befunnits återigen minskad med icke mindre än 208 personer, utan
att någon svårare sjukdom eller annan olycka sådant förorsakat. Det större
sedeförderf hos allmogen i trakterna kring hufvudstaden och deraf uppkommande
svaghet hos affödan, i förening med ständiga inflyttningar tillstaden,
torde vara orsaken dertill, att folkökningen i de närmast Stockholm belägne
Fögderierne är mindre än i de öfrige.
Sedligheten och Bildrtingen hos folket synes vara i något stigande.
Bland den del af allmogen, som brukar jord för egen räkning, nemligen
Bönder, Landtboar och Torpare, råder i allmänhet sedlighet, nykterhet, hyfsning
i uppförande samt ett stilla och ordentligt lefverne. Men i sednare
tider har, tyvärr, denna bättre medborgare-class blifvit allt mer och mer
förminskad och i stället tjenstehjons-classen förökad, samt ett eget slag deraf
nemligen statfolks-personalen tillskapad. Statfolket liknar andre tjenare
deruti att de, likasom desse, lefva endast för dagen och hafva hem endast
för året; men som de bo och hushålla för sig sjelfva och vanligen äro gifta,
sakna de den för tjenstehjonen så nyttiga tillsynen af husbondefolket, och,
under sken af frihet, tryckas de oftast af bekymmer för sin utkomst, då
stugan blifvit full med barn, och hustrun för deras vård eller genom sjuklighet
är hindrad att bidraga till inbringande af hvad som till gemensamt
uppehälle erfordras. Behofvet och bekymren alstra laster. Barnen vanvårdas.
Många dö af elände i sina späda år, andra drifvas ur fäderne-huset,
d.er föda för dem ej finnes. För att lefva måste de anropa andras barmhertighet,
och då de väl fått vana att lefva af tiggeri, utan någon slags sysselsättning,
och äro lemnade utan all tillsyn, förfalla de i lättja och liderlighet.
Odugliga och förlappade sluta de sedan sina dagar i fängelser och
arbets-inrättningar. Och i samma mohn som denna folkklass förökat sig,
hafva ock antalet af uslingar och brott tillväxt. Annu har ej kärnan af
folket blifvit förstörd, men vanan vid de våldsamheter, tjufnader och bedrägerier,
som ständigt begås, kan småningom förminska afskyn derföre och
undergräfva dygden hos folket.
5
Bedröfligast är förhållandet i trakterne närmast intill liufvudstaden.
Inom flere socknar linnes ingen sjelfägande, knappt sjelfbrukande allmoge.
Nästan all jord hörer till herregårdarne, hvilkas ägare beklagligtvis tänka
alltför ofta uteslutande på egen vinning, och hafva ej sinne för folket och
det allmänna bästa. De hafva från sina gårdar förvisat alla landtbönder
och torpare, och begagna endast statfolk och drängar. Af sådane, jemte
egendomsherrarne och deras arrendatorer, utgöres således befolkningen inom
dessa socknar. Statfolket och drängarne, saknande helt och hållet den kärlek
till hembygden, som gifver allmogen dess egentliga styrka, flytta än
hit än dit, hvaraf ock händer, att folkmängden inom en socken kan ena
året vara betydligt mindre än det andra, utan annan orsak, än att en mängd
tjenstfolk utflyttat.
Högst förderfligt för den besutne allmogen, sorn bor i fögderierne
närmast liufvudstaden, är äfven i allmänhet det goda tillfälle till förtjenst
genom skjutsning, som erbjuder sig dels i staden och dels vid gästgifvaregårdarne
deromkring. Skjutsningen inbringar dock en ganska betydlig penninge-summa,
som skulle kunna mycket bidraga till ortens välstånd, om den
rätt användes och icke en stor del deraf qvarlemnades å krogarne i och
utom Staden, och om ej, för att vinna några Riksdaler i skjutspenningar,
mången försummade sitt jordbruk till förlust af mångdubbelt värde, samt
ungdomen, der sådan till skjutsning begagnas, genom att sysslolöst tillbringa
sina dagar å gästgifvaregårdarne, förleddes till spel, liderlighet och fylleri,
samt vänjdes vid lättja.
I trakten närmast liufvudstaden märkes ej någon betydlig förminskning
af fylleriet, men i öfrige delarne af LäneL visar sig ett berömvärdt
sträfvande att iakttaga måttlighet vid förtärandet af starka drycker, och i
synnerhet att derifrån afhålla ungdomen. Inom några få församlingar hafva
öfverenskommelse!- i sådant afseende blifvit träffade och varit af nytta,
men inom de flesta finnes dock ännu icke någon nykterhets- eller måttlighets-förening,
och hos en stor del af presterskapet råder den öfvertygelse
att sådane föreningar ej äro behöflige, der folket förut inser nyttan af måttlighet,
och derförulan icke kunna medföra någon förbättring. Höga bränvinspriser
och försvårande af tillfälle att åtkomma bränvin, derigenom att
krogarne förminskas, anses deremot allmänt, efter hvad erfarenheten visat,
hafva kraftigast motverkat fylleriet.
6
I Skärgården öfvas af allmogen Skeppsbyggeri > och byggas numera,
särdeles inom Wätö Socken, fartyg af alla slag, som, såväl till konstruktion
sorn tackling, äro för den sjöfart, hvartill de begagnas, ganska goda och ändamålsenliga.
Någon annan anmärkningsvärd konstflit finnes ej hos folket.
Välmågan kan väl ej sägas i allmänhet hafva hvarken till- eller aftagit,
utom i Skärgården, der skeppsbyggeriet och sjöfarten, som äro i märkbar
tillväxt, synas hafva något ökat välmågan,
I samma mohn, som behofvet af tjenstefolk och arbets-biträden genom
det förändrade brukningssätlet af jorden, tilltagit, hafva ock tjenstehj onslönerne
och dagsverksprisen blifvit uppdrifne; och de bibehålla sig jemna,
utan afseende på högre eller lägre spanmåls-priser. En tjenstedräng kan
för närvarande anses i allmänhet kosta 133 R:dr 16 sk. och en piga 83 R:dr
16 sk. För ett karldagsverke på egen kost betalas vanligen i norra delen
af Länet 24 ä 32 sk. och närmare hufvudstaden 32 å 40 sk., med någon
förhöjning för slöjd, timring och murning samt åt handtverkare. För Qvin-r
folks-dagsverken åter i allmänhet från 12 till 16 sk. allt Banco.
O . . .
Näringar.
Jordbruket, ortens hufvudsakliga näring, bedrifves i allmänhet å det
från urminnes tider vanliga sätt, så att hvarje år hälften af åkern besås
Och andra hälften ligger i träde, hvarå likväl stundom odlas ärter, lin,
bönor och potates. Flerstädes i granskapet af hufvudstaden, derifrån gödningsämnen
hemtas, har vexelbrukning blifvit införd, inen i de öfrige de7
larne af Länet endast å några få större egendomar.
Ortens sädesslag äro hvete, råg, korn, bafra, blandsäd och ärter,
Härförutan odlas potates ganska betydligt, trädgårdsväxter synnerligast kring
hufvudstaden, vicker, bönor, lin och hampa, de båda sednare slagen dock
ej till husbehof, samt ehuru obetydligt humla och tobak. —• Enligt den
härvid fogade, efter inkomne uppgifter från Krono-Fogdarne upprättade tabell,
som dock endast aproximativt kan utvisa det rätta förhållandet, skall,
sedan sista Berättelsen afgafs, årliga utsädet hafva förökats med omkring
1,800 tunnor säd och 3,800 tunnor potates, en följd af Länets jemnt stigande
odling, Sädes-produktionen öfverstiger betydligt ortens behof, hvarföre
mycket deraf dels föryttras i Stockholm och dels förbrukas till bränvin.
Genom odlings-arbeten under ifrågavarande år hafva framför andra
utmärkt sig Herr Kongl. Secreteraren Odelberg på Enskede, Herr Öfversten,
Grefve Ankarsvärd vid Follnäs, Herr Kammarherren von Klercher på Näsby,
Herr Bruks-Patronen Arfvidsson på Broby, Herr Kyrkoherden Doctor
Arpi i Börstil, Herr Majoren Jägerhorn på Wårby, Hans Excellence Herr
Grefve Piper på Sturehof, Herr Hof-Marschalken Baron Rudbeck på Marieberg,
Herr Öfversten Grefve von Schwerin på Jacobsberg samt Rusthållaren
Jonas Sundström vid Enebyberg i Danderyds Socken.
Den af Kammar-Rådet och Riddaren N. Dufva för flere år sedan påbörjade,
i förra Fem-års-Berättelsen omförmälte vattenledning från Malmsjön,
medelst en mina, som gräfves och muras genom en sandbacke, 36 alnar
under dess största höjd, har oafbrutet blifvit fortsatt och lärer snart
blifva färdig.
Sättet för åkerbruket och de dervid begagnade redskap hafva ej undergått
någon väsendtlig förändring, men tröskverk hafva å flere ställen blifvit
byggda.
Boskapsskötseln bar stigit något genom den ökade tillgång på foder,
söm vunnits derigenom att man lemnat mera omsorg åt ängsskötseln och å
flere orter, synnerligast inom Wahlö och Börstils Socknar, allmännare börjat
odla artificiella grässlag. Å de större egendomarne är fodertillgången
merendels tillräcklig, men hos allmogen å slättbygden stundom knapp. Bete
finnes i allmänhet efter behofvet, utom i trakten kring hufvudstaden och vid
några herregårdar, der betesmarken blifvit genom verkställde odlingar förminskad.
Yid de nära intill Stockholm belägne egendomar lemna ladugårdarne
en ganska betydlig afkastning genom lättheten att i staden mot förmånliga
priser afsätta mjölk och smör, hvarföre ock å dessa egendomar synnerlig
omsorg blifvit lemnad åt ängs-skötseln.
Häst-kulturen är i stigande och racen förbättrad derigenom att tillfälle
lemnats till stobeläckning af sqvadrons-beskällare och hingstar från stuteriet
vid Strömsholm. Erforderligt antal inom Länet uppfödde remouter
för den bär förlagde del af Lif-Regementets Dragon-Corps linnes numera
alltid att tillgå.
Utom det vid Mellingeholm i Roslagen inrättade, staten tillhörige,
stam-sclieferi hafva flere sådane blifvit vid åtskillige egendomar inrättade,
8
hvaribland de vid Broby i Söderby socken, Follnäs i Sorunda socken och
Ledinge i Knifsta socken utmärka sig.
Skolarne upptaga en ganska betydlig del af Länet. De utgöras af
några mindre betydliga kronoskogar, som lyda under de inom Länet befintlige
kungsgårdarne, fyra härads-allmänningar, Sollentuna, Långhundra, Semminghundra
och Erlinghundra, några sockne-allmänningar samt för öfrigt
enskilde skogar, hvaraf de hufvudsakligaste äro belägne i Södertörn, Skärgården
och i norra delen af Länet. Å härads-allmänningarne har årliga afverkningen
uppgått till omkring 600 timmer, 200 lass gärdsel, 70 lass stör
och 400 lass ved. De äro i allmänhet väl vårdade och å Sollentuna och
Semminghundra härads-allmänningar har trakthuggning blifvit införd. Enskilde
skogarne anlitas deremot allt för mycket, så alt allmogen snart nog
torde komma att sakna påräknad inkomst af skogen, hvilken den å flere orter,
såsom å Wermdön och i flere socknar af Sotholms Härad, hittills haft. Uppstegrade
priser å skogseffecter i hufvudstaden, till någon del en följd af den
stora qvantitet ved, sorn för ångfartygen erfordras, samt lättheten att genom
skogens tiUitande göra en ögonblicklig vinst har, i förening med den hos
allmogen vanliga sorglöshet för kommande dagar, varit orsaken till denna
misshushållning. Det vanliga skogsödande hägnadssättet och bränvinsbränningen
medtaga äfven mycken skog.
Bergsrörelse drifves inom Länet medelst grufbrytning, tackjernsblåsning,
stångjerns tillverkning, stålbränning och manufactur-smide.
Vid Utö jerngrufvor, som för närvarande bearbetas med omkring 100
personer, har grufbrytningen under de sednare åren blifvit något utvidgad,
tre nya vattenuppfordringsverk, hvilka drifvas med ångkraft, byggde och en
railväg anlagd. Genom grufvornas tilltagande djup och det ökade vattentilloppet
har arbetet blifvit försvåradt. En del af malmen säljes, men det
mesta fördelas emellan Gruf-Intressenlerne och användes af dem sjelfva
vid egna masugnar.
Herrängs jerngrufvor i Häfverö socken bearbetas med omkring 60 personer,
och der hrytas årligen 16,500 Skepp, malm, hvilken, likasom den som
brytes i jerngrufvorne vid Wigelsbo i Wahlö socken, Roddarne i Hökhufvud
socken och vid kyrkoherde-bostället i Börstil, samt uti flere smärre
grufvor
9
grufvor af mindre betydenhet inom Wahlö socken, tillgodogöres vid masugnar
och bruk i Norrland.
Uti en gammal jerngrufva, belägen å Jerna socken-allrnänning, företogs
ånyo grufbrytning för omkring nio år sedan. Arbetet drifves verksamt
af ett bolag med 20 personers arbetsstyrka, och har årligen brutits omkring
6,000 skepp:d malm, hvaraf större delen använts vid Finspångs och Stafsjö
kanon-gjuterier.
Å Långbro skog i Wårdinge socken har en äldre förlagd jerngrufva
nyligen blifvit upptagen.
Kalkbrott finnas flere i Wårdinge socken och jemväl å andra ställen
inom Länet, men betydligast är det å ön Karta, lydande under Herr Öfversten
och Riddaren Grefve Ankarsvärds egendom Follnäs i Sorunda socken.
Å Arholmarne i Wätö socken har funnits en slags sandsten, som för
sin utmärkta eldfasthet varit högt värderad och till masugnsställ begagnad,
men derå är numera icke någon annan tillgång än lösa stenar som påträffas
vid hafsstränderne.
Inom Rådmansö socken finnas flere goda qvarnstensbrott.
Yid de inom Länet varande masugnar, Berkinge i Wahlö socken,
Bennebohl i Bladåkers socken, Edsbro i Edsbro socken, Länna i Almunge
socken och Wällnora i Knutby socken, användes hufvudsakligast malm från
Dannemora grufvor, och tillverkas tackjern för Forssmarks, Hargs, Schebo,
Rånäs och Wattholma stångjerns-bruks behof.
Forssmarks bruk är privilegieradt å två hammare och fyra härdar,
samt 2,875 skepp:d stångjernssmide, mot 28 skepprd 15 lisp:d hammarskatt.
Hargs bruk å två hammare och fyra härdar samt 3,000 skepp:d stångjernssmide,
mot 20 skepp:d 19 lisp:d 2/- skålp:d hammarskatt.
Schebo bruk i Ununge socken å två hammare och tre härdar samt
2,300 skepp:d stångjernssmide mot 20 skepp:d hammarskatt. Här finnes äfven
ett valsverk, derå får tillverkas 2,000 skepp:d Jernplåtar, men tillverkningen
deraf har nu blifvit betydligen förminskad.
Ftmårs-Berättelse fr. Stockholms Län. 2
10
Rånäs bruk i Fasterna socken u en hammare och två härdar, samt
1,200 skepprd stångjernssmide, mot 3 skepp:d 15 lisp:d hammarskatt och
333 R:clr 16 sk. Banko rekognition.
Ortala bruk i Wäddö socken å två hammare och tre härdar samt 800
skepp:d stångjernssmide, mot 8 skepp:d hammarskatt.
Nyqvarns bruk i Thuringe socken å två hammare och tre härdar, stålugn
och särskild hammare för stålräckningen samt dessutom två spikhammare
och 1,000 skepp:d ämnessmide till bränstål och manufaktur, hvaraf 460
skepp:cl tills vidare blifvit förvandladt till stångjernssmide, mot 15 skepp:cl
8 lisp:d hammarskatt.
Vid Bränninge bruk i Tveta socken tillverkas numera endast hillar,
plogar, spadar, yxor, hästskor och söm till ett värde af 1,366 R:dr 32 sk.
Banko; vid Johannisforss manufakturverk i Forssmarks socken vagnsfjedrar,
axlar och svanhalsar m. m. samt vid Wira manufakturverk liar, äggjern,
trädstocksbillar och dylikt.
Bland de Fabrikersom finnas inom Länet, utmärka sig:
Gustafsbergs porcellainsbruk och vaxljusfabrik, der 180 arbetare äro
ständigt sysselsatte, och hvarest tillverkas porcellain för 87,000 R:dr och
vaxljus för 15,000 R:dr Banko.
Tumba pappersbruk, hvarest med en arbetspersonal af 75 karlar och
10 barn årligen tillverkas papper och sedelblanketter till ett värde af nära
50,000 R:dr Banko.
Finnboda och Hermansdahls beck- och kimröksbruk, å Sick laon, der
årliga tillverkningen uppgår till 2,690 tunnor beck och 1,940 U. kimrök,
beräknat till värde af omkring 20,000 R:dr Banko.
Kummelnäs fabrik å Wermdön, der ättika, mergel och salpetersyra
tillverkas för omkring 2,000 R:dr Banko.
Mölna färgstoftsfabrik å Litlingön, der årligen förmalas 400 skeppa!
bresilja och 200 tunnor krita, tillsammans i värde beräknat till 5,533 R:dr
16 sk. Banko.
Nyforss pappersbruk i Tyresö socken, der tillverkningen af takpapper
under sednare åren varit ganska betydlig; samt
11
Norrtelje gevärsfaktori, der gevärstillverkningen dock numera blifvit
mycket nedsatt, så alt under ifrågavarande fern år endast 6,1-00 st. gevär
blifvit levererade.
År 1836 anlades af ett bolag vid Ålsten i Bromma socken en fabrik
för beredande af animalisk gödsel. Detta och följande året tillverkades der,
med en arbetspersonal af omkring 40 personer, 15,000 tunnor, till ett värde
af omkring 17,500 R:dr Banko, men i anseende till förminskad afsättning
upphörde detta bolag vid 1837 års slut med all vidare tillverkning, hvarpå
inventarierne blefvo försålde till ett nytt bolag, som åter satt fabriken i gång.
Flere läderberedningsverk finnas såsom vid Tomteboda och Åhlkistan
i Solna socken, vid Äppelviken i Bromma socken, vid Liljeholmen i Brännkyrka
socken, vid Hamra i Närtuna socken, samt vid Lenalund i Fasterna
socken.
• Vid Sundbyberg i Bromma socken är ett vaxblekeri.
Ett vid lägenheten Wargtorpet eller Jerfva i Solna socken inrättadt
Kattunstryckeri, tillika med väfverifabrik, appreturverk och'kemiskt blekeri
har numera nedbrunnit.
Åhle mekaniska bomullsspinneri i Tveta socken nedlades 1836, då verket
bortfördes.
Klädesfabriken vid Charlottendahl i Brännkyrka socken har blifvit flyttad
till Korrektionshuset å Långholmen.
Vid Liljeholmen i Brännkyrka socken anlades 1836 ett sockerbruk,
hvarest under nio månaders tid tillverkades 85,700 U. socker, men sedermera
har verket blifvit nedlagt och alla inventarierne bortförde.
En vid Waldemarsudde å Kongl. Djurgården uppförd oljeqvarn har sedan
år 1836 icke varit i gång.
Mjöl- och sågqvarnar till husbehof finnas allestädes, men bland de förstnämde
utmärka sig, framför andra, qvarnarne vid Uddby i Tyresö socken,
Wällinge i Salems socken, Wester-Lisa och Penningby i Länna socken samt
Lo i Kulla socken, så väl för myckenheten som godheten af det mjöl, som
der males.
12
Bland tegelbruken, derå äfven 1 alla delar af Länet finnes tillgång, utmärka
sig för den största produktionen det vid Slagsta i Botkyrka socken,
der årliga tillverkningen uppgår till 75,000 taktegel och 300,000 murtegel;
ett vid Rånäs bruk nyligen anlagt, der 300,000 tegel årligen tillverkas,
samt de vid Sätra i Salems socken, Stenby å Adelsön, Lina i Wester-Telje
socken och Ragnilsborg å Södertelje stads mark.
Jagt är icke att anse såsom näringsfång någonstädes i Länet, utom i
skärgården, der jagten å sträckfogel lemnar någon, ehuru ringa, behållning.
Fiske deremot utgör för en del af skärgårdsboarne deras hufvudsakliga
näringsfång. Strömmingsfisket, sorn är af största betydenhet, har bibehållit
sig vid samma godhet som förut, äfvenså sikfisket, men det öfriga fisket
och skälfångsten har försämrats något.
Saltpetertilluerkningen har i flere orter alldeles upphört och i' de öfriga
aftagit i följd af det nedsatta lösningspriset å saltpetern.
Af kolning och forsling för bruken har allmogen i norra delen af
Länet god förtjenst.
Sjöfart idkas allmänt af allmogen å öarne och kustlandet allt ifrån
Öhrskär lill Landsort, men synnerligast inom Wätö, Singö, Wäddö och
Rådmansö socknar, der den utgör en hufvudsaklig näringsgren. För närvarande
bedrifves den inom samtlige skärgårds-socknarne med 56 skonerter
och galeaser samt 140 jagtbålar, hvardera öfver 5 läster, eller med tillsammans
196 större och mindre fartyg, hvilkas sammanlagda lästetal uppgår
till 4,697.
Ladugårds-skötseln drifves i trakten kring liufvudstaden, skiljd från;
jordbruket, såsom en särskild mycket lönande näringsgren.
Skjutsningen i Stockholm och vid gä s tg i f v a r e g å r d arne närmast derintill
utgör för mången en icke obetydlig inkomstkälla, ehuru menligt den
för öfrigt verkar på folkets sedlighet och moraliska bildning.
Brännvinsbränningen, som isynnerhet vid de större brännerierne utgör
en särskild näringsgren, har förminskats dels för skogsbrist, dels för de
låga bränvinspriserne och dels emedan genom den nu gällande Nådiga Förordningen
om bränvinsbränningen i Riket, bränningstiden blifvit förkortad
13
och afgiften så förhöjd, att bran vinsbränning med mindre pannor icke le renar
någon mot besväret lönande vinst. Till bränvinsbränning hafva blifvit
begagnade
1833.
1834.
1835.
1836.
1837.
Pannor af 15 kannor och derunder . .
— från 15 till och med 25 kannor
— från 25 till och med 35 dito
— från 35 Lill och med 50 dito
•—• öfver 50 kannor ......
266
3,344
979
297
200
260
3,368
978
286
190
251
3,155
904
236
159
172
2,313
718
156
132
187
2,547
687
160
135
Summa Pannor ]
5,086
5,082
4,705 | 3,491
3,716
Häraf synes att redan första året sedan 1835 års Bränvins-Förordning
blef gällande, minskades antalet af bränvinspannorne med mera än en fjerdedel.
Då hufvudstaden å alla sidor omslutes af Länet, är det naturligt att
densamma ock skall utgöra hufvudsakliga afsättningsorten för hvad inom
Länet produceras. Någon del af span målen säljes dock i norra delen af
Länet, för att derifrån direkte aflöras till Norrland, och strömming säljes eller
bortbytes mot säd i nästan alla hamnar vid Mälarens stränder.
Kommunikatiorierne till lands och vatten hafva genom flere arbeten
blifvit lättade.
Den uti sista berättelsen omförmälde kanalgräfning mellan Wärtan oell
Djurgårdsviken har blifvit fullbordad och visat sig vara af åsyftad nytta.
Efter flere anställde försök har det lyckats att vid Södertelje kanal
afleda de källsprång, som genom utskärningar i kanalbankarne förorsakade
ständiga ras, så att någon skada af dessa källsprång på mer än tvenne år
icke inträffat. Med kanalfarten har förhållandet varit sådant, att kanalen,
som år 1832 befors af 1,351 fartyg och 404 båtar, hvilka uti kanal- och
slussafgifter betalade 5,481 R:dr 29 sk., har under nu ifrågavarande fem.
ål' befarits
/
ar 1833 af 1,266 fartyg och större båtar
„ 1834 af 1,237 dito dito
1835 af 1,388 dito dito
„ 1836 af 1,485 dito dito
„ 1837 af 1,413 dito dito
Summa 6,789 fartyg och större båtar.
Inkomsterne af desse fartyg och större båtar hafva under
samma år utgjort: år 1833
5,318: 4. 8.
„ 1834
5,230: 39. 4.
„ 1835
6,217: 37. 4.
„ 1836
6,592: 17. 4.
„ 1837
7,211: 27. 4.
samt of mindre båtar för alla åren  404: 4. —
eller tillsammans Banko R:dr 30,974: 34. •—
^\äddö kanal har blifvit så utvidgad, alt den nu kan befaras af 8 fot
djupgående fartyg.
Öfver det så kallade Lallehofs sund emellan Svartsjölandet och Lofön
liar en bro blifvit bygd, som kostat 11,500 R:dr Banko, och hvartill hemmansegarne
å Svartsjölandet bidragit med 100 R:dr Banko af hvarje mantal.
Inom Sollentuna härad hafva två nya häradsvägar år 1834 blifvit indelade,
hvarigenom lättare kommunikation inom häradet vunnits.
Å de allmänna landsvägarne hafva flere svåra och farliga backar blifvit
borttagne, dels genom sänkning och dels genom vägarnes omläggning,
såsom å landsvägen emellan Norrtelje och Stockholm Halls backe inom Kårsta
socken och Åhlkistbacken inom Solna socken; å landsvägen emellan Stockholm
och Södertelje Nyboda backe inom Brännkyrka socken, samt å landsvägen
emellan Södertelje och Mariefred Djupdahls backe inom Wester-Telje
socken, denna sista på bekostnad af Herr Kammar-Rådet och Riddaren N.
Dufva, men de andra genom sammanskott af flere Länets invånare.
Politisk Författning.
Kammarverk. Inga nya hemman hafva fallit i ödesmål eller derifrån
blifvit upptagne och ej heller hafva några nya hemman eller nybyggen blif
-
15
vit skatllagda. I allmänhet är hemmans-klyfningen ej sträckt längre lin till
i:clels och å några orter A:dels mantal. Under åren från 1833 lill 1837
8 1 b ^
hafva skiftesförrättningar blifvit afslutade å 285^~:dels mantal med
7,403 tunnland 26T35 kappland åker,
10,878 „ 26T7S „ äng,
1,110
41,999
2,239
26--  12
311
5 9
JIö
uppodlingsmark,
afrösningsjord
impedimenter, eller
tillsammans 63,632 tuunland, 61 kappland mark;
hvarvid 66 delägare utflyttat och 345 blifvit qvarboende å sina gamla tomter.
Af bifogade tabell synes att Länet innehåller 4,036T2A:dels förmedlade
hemman af olika natur.
Statsbidrag. Lättheten att när som helst i hufvudstaden få sina varor
mot penningar förbylta gör att Krono-Utskylderne i allmänhet ordentligt
utgått. Endast inom Lyhundra fögderi har någon betydligare del af deni
behöft utmätas.
Af tabellerne inhemtas, att
Bevillningen för Länet uppgår till .
Ständige räntor till ....
Arrendemedel till ....
Kostnad för rustning och rotering lill
Kostnader för städernes styrelse till
Clerecie-statens underhåll till .
Fattigförsörjning lill ....
Skjuts till .....
Väghållning till ....
Diverse afgifter, onera och allmänna besvär till
eller alla statsbidrag till ett sanunanräknadt belopp af
151,443:
210,492:
36,415:
128,982:
1,703:
100,863:
11,871:
56,721:
88,796:
38,194:
38.
26.
32.
40.
37.
41.
15.
28. —
29. -  15. 10
11.
3.
9.
4.
11.
8.
825,486: -17. 8.
Roteringen är mycket lindrad genom den legohjelp, som fortfarande
erhålles af Länets enöres-kassa, då soldat för vacantrote skall uppsättas.
Uti ingen del af riket är skjuts, väghållning, inqvartering och kronobrefbäring
så betungande som uti den närmast hufvudstaden belägne del
16
af Stockholms Län. Skjutsskyldigheten uppskattas ock der till 53 R:dr 16 sk.
Väghållningen lill 50 R:dr, oell inqvarteringen till 15 R:dr allt Banko på
hvarje mantal och krono-brefbäringen anses ganska ofta svårare un skjutsen.
Politie. Genom Krono-Betjeningens, af Domaremakten och Presterskapet
kraftigt understödda, bemödanden har allmänna ordningen blifvit tillbörligen
upprätthållen.
Skolorne och de inom några församlingar ingångne nykterhets- och
måttlig hets-föreningar bidraga äfven till befrämjande af ordning och sedlighet.
Ehuru presterskapet med berömvärdt nit sökt befordra inrättandet af
folk-skolor, saknas dock sådane ännu inom flere socknar, hvarest undervisningen
således fortfarande måste besörjas af föräldrarne sjelfva eller andre
dertill utsedde äldre personer; men denna undervisning biifver dock alltid
ofullständig och sträcker sig ej längre än till christendomskunskap och innanläsning,
samt stundom äfven till skrifning. Uti de flesta, så väl äldre
sorn nyare skolor har vexelundervisnings-methoden numera blifvit införd.
Under de fem år, denna Berättelse omfattar, hafva skolor på flere
ställen blifvit inrättade, nemligen på Utön, der läraren aflönas af grufbolags-intressenterne;
i Österhaninge socken, genom Enkefru Bremers försorg,
och varder skolan till större delen på hennes bekostnad underhållen;
i Tyresö socken en skola, som 3 månader om året är stationär och 5 månader
ambulatorisk; i Sorunda socken, der undervisningen besörjes af Orgelnisten
och Klockaren; i Munsö socken, der den förra skolan år 1828
upphörde; vid Gustafsbergs porcellainsbruk, på bolags-intressenternes bekostnad;
i Frötuna socken en ambulatorisk skola, hvarest läraren åtnjuter
lön af socken-magazinet; i Edsbro socken, der Klockaren är Skollärare, samt
i Knutby socken.
Härförutan hafva byggnader blifvit uppförde till slöjdskola i Turinge
socken och läs-skola i Tveta socken.
För Helsovården inom Länet äro antagne 2:ne ordinarie och en extra
Provincial-Läkare med bestämda distrikt och bostäder i Stockholm, Norrtelje
och Sigtuna, samt dessutom en Provincial-Chirurg, med skyldighet att besörja
sjukvården inom Länshäktet.
17
Å Seraphimer-Lazarellet har allt sedan början af år 1833 för Länets
räkning funnils 30 sjuksängar, hvarförutan, på sätt uti förra femårs-berättelsen
omförmäles, sjukvård äfven meddelas uti dertill inrättadt rum å Smedjegårdshäktet,
hvartill kostnaden bestrides genom ett årligt anslag utaf Länets
kurhusmedel af 300 R:dr Banko.
Antalet af dem med venerisk sjukdom behäftade, sorn blifvit vårdade
å Länets kurhus, har utgjort; år 1833 93,
1834
„ 1835
„ 1836
„ 1837
således för desse fem år tillsammans
122.
115.
132.
172-
634.
Vid det af Ryttinäslaren Löfvenström år 1811 stiftade Lazarett inom
Hammarby socken erhålla fattige, såsom förut, kostnadsfritt underhåll och
läkare-vård, och läkare-inrättningen inom Botkyrka och Salems socknar fortfar.
Tillgång till biträde af undervista barnmorskor finnes i nästan alla
socknar af Länet. Två och tre församlingar hafva dock stundom förenat sig
om en gemensam Barnmorska och uti några af de nära intill städerne belägna
socknar underhållas icke egna barnmorskor, utan erhålles från staden
det vid förlossningarne nödige barnmorske-biträdet.
Uti Södertelje finnes särskild stads-läkare antagen och den i Norrtelje
boende provincial-läkaren åtnjuter af staden arfvode såsom stads-läkare.
Vid Forssmarks, Schebo och Hargs bruk underhållas på Bruksägarnes
bekostnad läkare, af hvilka allmogen i trakterne kring desse bruk erhålla
nödig vård.
Ett socken-apothek finnes inrättadt inom österåkers socken.
Utaf den år 1834 gångbara cholera-farsoten blefvo mellan 500 och
600 personer af Länets invånare angripne, bland hvilka omkring 200 dogo.
För öfrigt har helsolillståndet varit godt, utom i början af år 1837, då en
epidemisk influensa, ehuru icke af farlig art, spridde sig öfver större delen
af Länet,
Ftmirt-Bträttelte fr. Stockholms Län■ 3
18
Allmänna Institutet för Döfstumma och Blinda å Kongl. Dj urgården
har vunnit en ansenlig utvidgning genom den af Rikets Ständer vid 1835
års Riksdag beviljade tillökning af 2,000 R:dr Banko uti det åt Inrättningen
förut gjorde anslag. Derigenom har tillfälle till fri undervisning och fritt
underhåll vid Institutet kunnat lemnäs åt ytterligare 13 elever, så att friplatser
nu äro för 2:ne från Stockholms stad och 3:ne från hvarje stift,
hvarförutan på inrättningens egen fond underhållas så många fattiga barn,
som tillgångarne medgifva. Då härtill räknas de för hvilka betalning erlades,
uppgick antalet på samtlige eleverne år 1837 till 56. Styrelsen föres
af en direktion och inrättningens förljenstfulle stiftare Protokolls-Sekreteraren
och Riddaren Borg fortfor intill sin död att vara dess föreståndare och
förste lärare.
Fattig-försörj ningen bestrides dels genom utdelning från socken-magaziner
och fattig-kassor, dels genom sammanskott inom socknarne af matvaror
och penningar. Fattighus finnas inom de fleste socknar, men i de
öfrige vårdas de fattige inom de rotar till hvilka de höra. I socknarne kring
liufvudstaden är fattigförsörjningen mycket betungad genom den mängd barn,
som framfödas af fattigt statfolk, och vid föräldrarnes frånfälle ofta af församlingarne
måste helt och hållet försörjas.
Skall hafva årligen blifvit hällne, och för dödande, utom skallgång,
af rofdjur erhållas, enligt derom år 1833 ingångne öfverenskommelse^ bestämde
premier, som utgöras af hemman, torp och lägenheter samt sådane
backstugusittare, hvilka hafva kreatur, distriktvis, särskilt inom Södertörn,
Färentuna härad och öfrige delen af Länet, med undantag af några öar,
hvilka, enär de, genom sin belägenhet, af desse öfverenskommelser icke äga
någon nytta, hafva blifvit befriade från skyldigheten att uti desamma deltaga.
Inom alla distrikten erhålles för björn 33 R:dr 16 sk., för varg 10
R:dr och för lo 8 R:dr, allt Banko, lika för gammalt och ungt rofdjur, samt
inom Södertörns distrikt dessutom för räf 3 R:dr samma mynt, och dubbel
premie för drägtig hona af alla dessa slags rofdjur.
Gästgifveri-skjuts blef år 1836 inrättad å Wermdön, der sådan förut
saknats, och bestrides för närvarande genom entreprenad. Ångbåtarne, som
i alla riktningar befara Mälarn och skärgården, och stundom äfven begagnas
till krono-transporter, medföra fortfarande mycken lindring i skjutsbesväret.
Antalet af de gästgifveriet värdshus och krogar, hvilka bränvins-minuteringS-afgift
blifvit påförd, uppgick år 1837 till 219.
19
Städer.
Södertelje. Handel, handtverk, fabriksrÖrelse, sjöfart, tobaksplantering
och tegeltillverkning utgöra de näringsgrenar, hvaraf stadens invånare
hafva sin bergning. Välmågan är i märklig tillväxt, hvartill orsaken till
ej obetydlig del ligger i den ökade rörelse i staden, som uppkommit genom
den å sednare åren tilltagande farten å Södertelje kanal.
År 1837 uppgick folkmängden till 1,078 personer, eller 57 mera än
1832, och funnos förstnämde år i staden fem handlande, hvilka omsatte
varor för omkring 134,000 R:dr Banko, samt 47 handtverkare och fabriksidkare,
hvilkas årliga tillverkningar uppskattats till 63,000 R:dr samma mynt.
Ibland de sednare utmärka sig Hofslagaren Ekenberg genom sin vagnsfabrik,
som sysselsätter 30 personer och der särdeles goda åkdon af alla slag förfärdigas,
samt Kopparslagaren Edström för sina bränvins-brännings-apparater
och brandsprutor.
För sjöfarten finnes ej mer än 3 fartyg om tillsammans 50 lästers
dräglighet.
Tjugusex fattiga borgar-enkor och andra medellösa personer idka salubak,
synnerligast af sockerkringlor och pepparkakor, hvaraf en stor del säljes
i Stockholm och på marknader.
Tobaksplanteringen lemnar årligen mellan 2,000 och 3,000 lisprd tobak.
Bildningen är i tillväxt, sedligheten förbättrad, undervisnings-anstalterne
begagnas mera allmänt, fylleriet har aftagit och sparsamhet samt flit
äro i allmänhet xådande.
En sparbank har i staden blifvit inrättad.
Norrtelje. Handel och bandtverk fortfara att vara de näringar, derå
denna stad grundar sitt bestånd, hvaremot fisket, som fordom varit temmeligen
imlrägtigl, nu blifvit mycket mindre gifvande.
Handelsrörelsen består egentligen deruti, att förse ortens invånare med
de förnödenheter, som af dem sjelfva ej kunna produceras.
Folkmängden, som år 1832 uppgick till 1,106 personer, har under de
derpå följande fem år blifvit förminskad med 91, så alt den år 1837 uU
20
gjorde 1,015. Detta år blefvo skattskrifne 9 diverse-handlande, 1 läderhandlare,
2 mjölhandlare, 1 smideshandlare, 3 nipperhandlerskor, 1 bokbindare,
4 karduansmakare, 4 garfvare, 2 guldsmeder, 1 glasmästare, 3 hattmakare,
2 hofslagare, 6 kopparslagare, 2 kakelugnsmakare, 1 målare, 1 murare,
2 sadelmakare, 4 skomakare, 3 skräddare, 3 snickare, 2 svarfvare, 1 sämskmakare,
1 tunnbindare, 2 vagnmakare, 1 apothekare, 4 bagare, 1 fiskhandlare,
5 krögare, 6 slagtare, 1 sockerbagare och 1 värdshusidkare.
De mindre goda skördar, som åren 1836 och 1837 inträffat i orten,
har menligt inverkat på handeln och handtverkerierne, så att de under samma
år lemnat mindre behållning.
Sjöfarten har såsom förut varit inskränkt till varors afhemtande från
Stockholm, samt bedrifvits med endast 2 jaktbåtar om tillsammans 28 läster.
Mot invånarnes bildning och sedlighet är i allmänhet icke något att
anmärka och dryckenskapslasten har snarare af- än tilltagit, ehuru ingen
nykterhets- eller måttlighets-föiening blifvit ingången.
Ehuru staden under de sednare åren icke vunnit någon märkbar förkofran
i ekonomiskt hänseende, är dock ställningen ännu temmeligen tillfredsställande
och allmänna utskylderne utgå ordentligt.
Undervisningen i stadens skola har hittills blifvit besörjd af stadens
Komminister och Orgelnist gemensamt, men sedan Handelsmannen Johan
Niclas Billborg till skol-inrättningen skänkt 6,666 R:dr 32 sk. Banko och
Enkefru Anna Elisabeth Almgren, född Billborg, åt samma inrättning förärat
en gård i staden jemte ett tunneland åker och en ängslott, kommer
berörde inrättning att utvidgas.
Äfven till fattigvården har Handelsmannen Billborg sträckt sin omsorg
och dertill anslagit 5,000 R:dr Banko.
Öregrund. Handel och handtverk äro i anseende till stadens för kommunikation
åt landssidau obeqväma läge af ringa betydenhet, och som sjöfarten,
deraf staden förut skördat mycken vinst, på sednare lider allt mer
och mer aftagit, har ock den fordna välmågan helt och hållet försvunnit.
År 1837 funnos härstädes 6 diverse-handlande, 1 nipperhandlerska,
1 färgare samt 7 handtverkare. Sjöfarten var redan då så ringa, att den ej
idkades
21
idkades af stadens skeppare med mer än 2 galeaser om tillsammans 69 läster.
Öfrige skeppare i staden föra fartyg för bruken och andra städer och
sjöfolket skaffar sig hyra, der den kan erhållas, på in- eller utrikes orter.
Samma år uppgick folkmängden till 583 personer eller 17 mindre än
år 1832.
Sedlighet, nykterhet och laglydnad äro bland stadens invånare i allmänhet
rådande.
Östhammar. Handeln med kringliggande orten är icke obetydlig och
handtverkeri medföra god utkomst för idkarne deraf; hvaremot fisket, som
tillförene varit ganska indrägtigt och gifvit fiskerskapet i välstånd och inflytande
företräde framför öfrige klasserne af borgerskapet, betydligt försämrats,
så att denna näringsgren numera lemnar ringa behållning.
I staden funnos ar 1837 sju diverse-handlande, 1 nipperhandlerska,
2 färgare, 1 urmakare samt 35 handtverkare.
Sjöfart idkades endast med ett öppet fartyg om 45 läster.
Folkmängden, som sedan år 1832 blifvit ökad med 9 personer, uppgick
år 1837 till 511.
Äfven här råder ordning, nykterhet och sedlighet, sedan den förr vanliga,
såkallade Söndags-handeln, numera upphört.
Nytt skolhus af 2 våningar, med boningsrum för skolläraren och klockaren
har blifvit uppfördt och nybyggnad af kyrktorn är påbörjad.
Öregrund och Östhammar hafva gemensam Borgmästare.
Sigtuna. Handel, handtverk, åkerbruk och fiske utgöra stadens näringsfång.
År 1837 funnos 2 diverse-handlande, 1 urmakare, 1 färgare och 20
handtverkare, deribland 6 kakelugns- och krukmakare.
Folkmängden utgjorde samma år 412 personer, således 35 mera än 1832.
Mycken fattigdom råder hos stadens invånare, men mot deras sedlighet
och laglydnad är intet att anmärka.
Femårs-Berättelse fr. Stochholms Län. 4
22
År 1835 fullbordades en bro- och färg-anläggning vid stadens östra
färjestad, hvarigenom allmänna rörelsen och kommunikationen blifvit betydligen
lättad och år 1837 inrättades gästgifveri, då Irenne närbelägna byar
blefvo anslagna till skjutsens bestridande.
En extra provincial-läkare är härstädes stationerad.
Waxholm. Denna stads invånare vinna sin bergning genom handel,
sjöfart, fiske och något handtverkeri. Den mest indrägtig» handel består deruti,
att ved och timmer uppköpes i skärgården och föryttras i Stockholm;
och i sammanhang med denna handel drifves en ej så obetydlig sjöfart med
22 öppna jakter om tillsammans 330 läster.
Stadens borgerskap utgjorde^ år 1837 af 7 handlande, 4 garfvare, 2
repslagare, 2 smeder, 5 skomakare och 2 snickare samt 46 andre borgare,,
af hvilka de fleste sysselsatte sig med fiske och sjöfart.
Folkmängden utgjorde berörde år 857 personer, eller 53 mera än 1832.
I afseende på sedligheten är förhållandet mindre tillfredsställande.
Dryckenskapslasten är temmeligen allmän och oordningar tilldraga sig esomoftast,
till en stor del föranledda af det sysslolösa lif de sjöfarande föra un
der
det de äro nödsakade att härstädes uppehålla sig i afbidan på gynnande
vindar. Ordningens upprätthållande härstädes är så mycket svårare, som
stadens Justitiarie har så obetydliga inkomster af sin tjenst, att han är nödsakad
söka andra utvägar till sin bergning och derföre äfven tidtals bott i
bufvudstaden.
•• ' . *
Stockholm i Lands-Canzliet den 25 November 1830.
C. RÅLAMB.
G. M, Gyllenhoff'.
G. Östberg,
H£DII@*2u
BEFALLNINGSHAFVANDES
UTI
Nyköpings
TILL
BKBSKBIh» HiUMF
/ UNDERDÅNIGHET afgifne
FEMÅRS-BERÄTTELSE,
för Åren 1833, 1834, 1835, 1836 och 1837.
ECKSTEINSKA BOKTRYCKERIET.
— ■-
■
*-
fe .
;
■
... ... ....,
■f - T - - -■ - - V
-
l:o Länets allmänna beskaffenhet.
JN jköpings Län, vestra delen al’ Södermanland, innehåller i längd 11 och i
bredd 8 mil samt i rymd 66 Qvadratmil, deraf 7 qvadratmil utgöres af vatten,
oell gränsar i öster lill Stockholms, Län i norr lill Westmanland och Mälaren,
i söder till Östersjön och Östergöthland och i vester till Nerike. Länet,
som består af 4 Fögderier med tillhopa 10 härader, nemligen l:a Fögderiet
af ,l önåkers Hönö och Hulebo härader, Andra Fögderiet af Oppunda och Willåttinge
härader, Tredje Fögderiet af Öster- och Wester rekarne härader och
Fjerde Fögderiet af Åkers Daga och Selebo härader, har en mängd vatten,
hvilka utom en stor del icke lill namnen kända egentligen äro: Sjöar, dels
Mälaren, HjeJmaren och Tisnarcn, sorn jemväl tillhöra andra Län, och dels
Angaren, Långhalsen, HaIIhösjön, Näsnaren, Håfven, Väckeln, Tolgarn, Stensjön,
Djulösjön, Storsjön, Wiren, Kolsnaren, Högsjön, Öljaren, Wammen, Nissliugen,
Skundern, Dunkern, Ilamfjerden, Flotsjön, Eklången, Öknasjön, Hörningen,
Lännasjön, Magsjön, Klämmingen, Sillen, Likstommen, Gällringen, Kyrksjön,
Rundviken, Sibbern, Eknarn, Nyckelsjöh, Misteln, Långsjön, Insjön, Bolsten,
Hagbysjön, Näshul tåsjön och Lock vattne t; och Strömar, nemligen, utom
ett okändt antal mindre, Nyköpings ån, Bergshammars fin, Björkkulla ån, Forsa
ström, Vadsbro ån, Näshulta ån, Eskilstuna och Torshälla ström, Jäders och
Tjula ån, Trosa ån, Bälinge ån, Svärta och Norsa ån, Berga ån, Helleforss ån,
Husby eller Lundby ån, Skeppsta ån, Åkforss ån, hvilka strömar och Åar,
liksom alla de öfriga Vattendragen, utfalla dels i Hjelmaren och Mälaren och
dels i Östersjön, nemligen i Hjelmaren och Mälaren de på norra, och i Östersjön,
de på södra sidan om den största af en mängd i Länet varande landlhöjder,
som styra vattnen tvärt emot hvarandras direktioner. Denna största
af laudthöjdcrne utskjuter från Svenska Landthöjden Tiveden och genomlöpande
Nerike sträcker sig öfver Oppunda Härad samt vidare än på ena, än
på den andra sidan, men allmännast utmed gränsen utmed Österrekarne och
Willåttinge samt Åkers och Daga Härader fram till Öknebo Härad i Stockholms
Län, d< lande sålunda Nyköpings Län hydrografiskt betraktadt i två
lnifvuddelar. Den noria delen, som denna landthöjd afskiljer, är åter genom
4
annan, derifrån utgående sorn börjar i Dunker Socken och slutar vid Björksundet,
delad i två större delar, hvaraf den första kan kallas Torshälla-dälcn
oell den andra Mariasfredsdalen, emedan de hufvudsakligaste vattnen i hvardera
dalen utfalla i Mälaren i närheten af dessa Städer. Söder om landthöjden
framställa sig sex större dalar, hvilkas vatten utfalla i Östersjön, nemligen
Jäders, Yngarn, Långhalsen, Båfvens eller Malmköpings och slutligen
Svärtadalen.
Skogarne egentligen vid Länets glänser, såsom i trakten af Östersjön,
Östergöthland öfver den så kallade Kolmorden samt öfver Jönåkers och
Oppunda härader samt intill skillnaden af Daga härad och dertill stötande
trakt af Stockholms Län, men äfven inne uti Länet, kunna ej anses äga inflytande
på klimatet eller på kultivation i synnerhet numera då de äro i
verkligt afta gande kunna i synnerhet utom stormar och skogseldar hufvudsakligen
räknas håglöshet för deras användande med beräkning af framtida
bestånd, nästan utan undantag, stängsels upprättande af träd, svedjandet och
begagnandet af så kallad triudstör, hvarföre och skogarne kunna anses lemna
föga binäring. Om tillfälle gåfves alt genom belöningar eller andra förmåner
väcka allmogens lust för hägnad med stenmur eller lefvande häckar, eller
för sådane byggnader som antingen bestodo af sten eller voro så kallade gjuthus,
eller åtminstone lemnade det utrymme som i flera fast lägre hus erhålles;
om den öfvertygelse kunde bibringas att en fastighets värde betydligen
ökades genom skogens vårdande, sparsamma användande och förkofran,
skulle skogarne ofelbart återtaga deras fordna ansenliga beskaffenhet; öppnades
derefter afsättningstillfälle för orter hvarest veden i brist af sådant tillfälle
qvarligger i skogen och förruttnar, så ägde Länet en källa till ej ringa inkomst.
Vattnen torde deremot verka på klimatet, ty der flera vatten finnas, der
skall, genom afdunstningen vår och höst, mera fuktighet åstadkommas; och
erfarenheten har visat att i trakten af Nyköping, der de betydliga vattendragen
från närbelägne större insjöar sammanträffa med Östersjön, väderleken
något efter sommarsolståndet antager mera ostadighet, och, kanhända äfven
genom saltsjöns närhet, så väl sådd som bergning inträffa sednare än längre
inåt Länet.
Till jagt, betraktad såsom näring eller bidrag dertill, nemligen den ändamålsenliga
jaglen, gifves ingen håg, och således med hvarje år allt mindre
tillfällen, med undantag likväl af sjöfogelsjagten, sorn, förnämligast i skärgården,
icke allenast utgör födoämnena för Skärgårdsboerne, utan äfven lemnar
tillfälle till afsalu. Fångst och jagt af skälar brukas. Jagten är här i Länet
5
binäring men elen kunde dock vara betydlig emot hvad den nu är. Skogarnes
förstörande verkar visst i detta afseende, men med betydligare och
bättre vårdade Skogar är ändamålet icke fullkomligt vunnet. Sättet hvarpå
jagt i allmänhet idkas torde mest verka till villebi’ådets minskning. Sällan
öfvas och ännu mera sällan vårdas jagten af jordägaren. Med få undantag
är den der antingen öfverlemnad åt skogvaktare eiler idkas den utan tillåtelse
af Torpare, Drängar elier Inhyseshjon eller af lösa personer, som, utan
afseende på hvad som både för närvarande och tillkommande kunde va-»
ra att tillgå, endast hafva för ögonmärke den närvarande förmånen eller det
liittaste sättet.
Fiskes idkande erbjuder sig öfver hela Länet, fast i allmänhet icke annorlunda
än till husbehof, men i Skärgården kan det anses såsom mest bidragande’
lill folkets utkomst, hvarföre längre fram Skärgårdslisket kommer
att beskrifvås,
Jordmånen i Odalåkern är i allmänhet god och gifvande, bestående af
stark lera eller lera blandad med svartmylla, hvilken, mycket liårdbrukad,
dock sedan broddén framskjutit uthärdar långvarig torka utan menligt inflytande
på afkastningeli, dock gäller detta egentligen om höstsädet som derföre
allmännast här brukas. Aftappningar af mossar och kärr hafva i sednare
tider nog betydligt blifvit verkställde, hvilket troligen bidragit till de förr
så skadliga frostnätternas aftagande, och hvarigenom stora sträckor jord, förr
frambringande ej annat än Sqvattram, Ljung och dylikt, nu äro förvandlade
till bördiga sädesfält och ängar.
2:o Invånarne.
Folkmängden utgör 64,078 mantalsskrifne personer nemligen 30,761 af
män och 33,717 af qvinnokönet, och skattfrie 23,872 män och 25,180 qvinnor
eiler tillhopa 49,052 personer; doch anmärkes att bland mantalsskrifne
äro upptagne dels arbetare af Eskilstuna Fristads innevånare, som njuta skattfrihet
på grund af fristads-privilegierna, och dels gemenskapen af i Länet
förlagde regementen.
Folknummern, som då sista berättelsen afgafs utgjorde 107,257 personer,
bar således ökats med 5,873 personer, ehuru den här i Länet år 1834 gängse
Cholefa-artade rödsot bortryckte mycket folk.
Folket. Genom Folkskolor, der barnen bibragts nödig Christendomskunskap
och lärt skrifva, genom af handel, körslor och dylikt åstadkommet
umgänge med främmande, har folket erhållit en viss upplysning, särdeles i
6
«de orter sorn gränsa till städerna. Om likväl man måste beklaga alt ökad
upplysning åtföljts af minskad sedlighet, torde dock den närniaste och tillen
ej ringa del primitiva orsaken böra igenfinnas uti ett tilltagande fylleri,underlä
ttadt af ymnig tillgång på bränvin. Folket, lättstyrd t och undergifvel lagarne,
skall genom denna last förlora ej mindre ofvannämnde goda egenskaper,
utan äfven liflighet och kraft till både kropp och själ samt både helsa
oell egendom. Fattigdom och ej obetydliga onera bidraga äfven att hålla
folket på en lägre ståndpunkt. Hos skatte-allmogen och de frälsebönder, hvilkas
onera med billighet bestämmas , är välmågan mera jemn , men hos andra
finnas behofven temmeligen tryckande. Lättheten att på Härads-allmänningar
få upptaga odlingar, har varit, och det hos flere possessionater vidtagna sätt
alt lagga flere gårdar under ett bruk med samma folk, hvarigenom så kallade
skatteijenster uppkomma, är i hög grad verkande till fattigdomens ökande.
I begge dessa fall ingas äktenskap, dervid på antingen den knappt för en tillräckliga
afkasiningen af odlingen, eller ock den lön och stat som ensamt för
mannen och fadren är beräknad, ej allenast han, utan ock hustru oell barn
skola lefva. Dessa förhållanden, som kanske jemväl torde ådagalägga följderne
af en utsträckt Hemmans-klyfning, sätta den arbetande klassen i en belägenhet,
hvilken förorsakar håglöshet och mindre ordentligt lefnadssätt, och äro
de i första liand verkande orsaker till ett ondt, sorn ökas genom af dem väckt
begifvande på omättligt förtärande af starka drycker.
Konst- och Näringsjlit. I städerna äro dessa i tilltagande och bereda
jemn utkomst för dem som icke låta ett uppnådt välstånd förleda sig till
lättja och uts vä lii in gar, hvilket ty värr ej sällan inträffar. På landet deremot
stanna de egentligast vid tillredande af den Biest nödvändiga åkerbruks-redskapen
och de oumbärligaste väfnader, samt att sköta jorden, i hvilket sednare
Lancltmannen i skicklighet tilltager; dock tillverkas väfnader i vissa orter till
afsalu.
3;o Näringar'
Jordbruket. Det mest allmänna sättet för jordens brukande består i halfva
åkerns besående vexelvis, medan den andra hälften hvilar och derunder trädas.
Undantag häruti gifvas visserligen, ty det så kallade cirkulations-bruket
nyttjas endast af några possessionater, men så länge Allmogen hvarkep insett
huru stort behof vet är att väl bereda och göda jorden förrän den igenlägges,
eller äger tillgång på gödselämnen, kan detta brukningssätt icke blifva allmänt.
Uteblifvandet af cirkulationsbruk och Allmogens mindre omtanka för
odlandet af foderväxter skall ock alltid göra otillräcklig tillgång på gödnings
-
7
ämnen, särdeles då icke vegetabilier dertill användas, eller omtankan sträckt
sig till jordblandningar och dylikt. De vanliga sädesslagen äro Hvete, Råg,,
Korn, 1 laira, Ärter, Bönor och Blandsäd, samt af rotfrukter Rofvor oell Potates,
Sädesslagen i denna proportion att på jord för utsäde af 10 å 12 tunnor,
det vanliga som på ett mantal sås, omkring en tunna Hvete, 6 tunnor Råg,
2 tunnor Korn, -£ tunna Ärter, 1 ~ tunna Blandsäd och Bönor och 1 tunna
Hafra; deraf man efter 12 tunnors utsäde torde kunna beräkna, till exempel:
1 Tunna Hvete å 12:te kornet med afdrag af utsädet . . .11 T:r
G Tunnor Råg å 8:de kornet dito 42 „
2 Tunnor Korn 7:de dito dito .
12 „
2 Tunnor Ärter å 8:de dito dito  3 „ 16
1^ Tunna Blandsäd och Bönor å 7:de kornet dito .... 9 „
1 Tunna Hafre å 6:te kornet dito 5 „
Summa 82 T:rl6kp.
Potates, som allmännast planteras i dertill anslagne Täppor eller å Nyodlingar
eller å trädesåkrar, så alt dertill intet användes af den till säds
frambringande för året ämnade jord, odlas till den myckenhet att den utgör
ett ganska väsendtligt bidrag till föda för både menniskor och kreatur,
användes ej så obetydligt till br än vinsbränning och försäljes till flere hundrade
tunnor. Rofvor brukas obetydligt och sås i trädesgärdet. Lin och
Hampa sås väl, men afkastuingen på långt när icke motsvarande behofvet.
Humla, hvartill tjenlig jordmån i allmänhet icke finnes, odlas äfven, men afkastningen
torde på långt när icke fylla behofvet. Ifrån Östra och Vestra
Wingåkers Socknar sker likväl försäljning deraf ej så obetydligt. Utom vid
Säterierne är försälj nig' af trädgårdsvaror högst obetydlig.
Att sädesproduktionen är i tilltagande visar sig deraf, att, sedan sist afgifne
femårs-berättelse, förökning ägt rum af utsädet öfver 600 Tunnor och af afkastningen
öfver 14,000 Tunnor; i medelmåttiga år motsvarar afkastuingen fullt
behofvet samt lemnar något deröfver, sä att, oaktadt ej obetydlig bränvinsbränning,
afsättning hos andra orter likväl kan ske. Vid ymnigare skördar
a iyttras således mera, hufvudsakligast Hvete och Råg, dels omalet och dels,
serdeles hvad hvete angår, förmålet till mjöl. Odlingar och förbättrade brukningssätt
äro härtill orsaken.
Höstsäden i synnerhet Rågen är den som mest nyttjas, hvaremot bruket
af Korn och Hafra mycket aftagit, säkert derföre att i sednare tider detta)
säde felslagit. För jordens ändamålsenliga tillbrukning hafva i sednare tider
stångjerns vältar med mycken fördel brukats, och medelst tröskverk och)
kastinachiner bespares mycken tid och arbete.
8
Boskapsskötsel. Hos Possessionaterne råder visst ett hugnande bemödande
att förbättra ängsmarken och uppbringa foderafkastningen, serdeles medelst
af torka mossbelupna eller skadade ängars upplöjning eller plöjning af
urtappade mossar och kärr, markens besående derefter med bafra intill dess
tufvorne ruttnat, då jorden tillräckligt godés, och besås med råg och gräsfrö,
hvarefter, och sedan rågen blifvit skördad, hö i ymnighet erhålles i 6 till 10
år allt efter markens godhet, då plöjning och enahanda behandling å nyo
vidtager, hvarigenom tillfälle gifves att framföda nödigt antal kreatur, men
deremot ser man hos allmogen föga håg för ängsförbättring. Någon gång händer
väl att allmogen plöjer eller i öfrigt upptager en af torka eller mossa
skadad mark och besår elen med bafra i några år, men i allmänhet igenlägges
den derefter, ej med gräsfrö efter gödning, utan öfverlemnas åt sig sjelf
att i sådant skick frambringa gräs, naturligtvis ej mera än förut. Fodertillgången
är sålunda knapp hos allmogen, utom vid bättre årsväxter, då halm
ej saknas, men med blott halm till foder kan ladugården ej serdeles förbättras.
Således kan antagas att hos Possessionater foder tillgången motsvarar den
öppna jorden; men allmogen, om än öfvertygad om nyttan deraf, tycks ännu
icke hafva insett nödvändigheten.
Nekas bör dock icke att hos allmogen fodertillgången minskas genom
lång transport af skogseffekter och foror, dels för egen räkning och dels i
följd af åliggandet för dem som äro herregårdsbönder, samt dels genom gäst-,
gifveriskjutsnings skyldigheten. Ilos större delen Possessionater stallas oxar,
sorn uppköpas från andra orter i synnerhet Småland, men äfven Östergöthland
och Nerike, samt säljas hufvudsakligen till Stockholm.
Kreatursracerne äro små men ej dåliga; genom Landtbeskällare som årligen
komma tili Länet från Strömsholm, hafva liästarne blifvit större till växten;
dock har man trott sig finna att den derigenom uppkomna race är svagare
än den vanliga så kallade bondracen; men om än sig så skulle förhålla
torde man dock kunna antaga, att när den till storlek förbättrade race hunnit
vänja sig vid knappare bete, sämre fodertillgång, starkare ansträngning
och tyngre körslor, skall den blifva vida bättre än den fordna.
Boskapsskötseln har och något förbättrats; men att förbättringen skall gå
långsamt är klart deraf att med mindre godt bete om sommaren och knapp
foder tillgång den öfriga delen af året kreaturen måste födas inne mera än
halfva tiden. På större gårdar äro kreaturen bättre; och sedan sista femårsberättelsen
har ökning deri skett af 137 Oxar, 229 Kor och 3,283 Får, ehuru
sedan förra femårs-berättelsen minskning skett af Hästar med 23 och af
Ung
-
9
Ungboskap med 9. Det vill synas som införskaffandet af finare får, hvilket
genom Statens försorg blifvit i betydlig män underlättadt, skall egentligen
gagna derigenom att fåren ej genom förblandning urarta. Med verklig uppoffring
hafva vissa Possessionaten- låtit Fårafvel 11 blifva ett väsendtligt föremål
för deras uppmärksamhet. Deu sanna nyttan har ock visat sig uti det
större qvantum fin ull, som nu mera afyttras; men bemödanden och uppoffringar
häri belönas icke så länge afsättningen fortfar att vara trög till den
grad, alt om nu varande förhållande skall fortfara ändamålet med anskaffandet
af finulliga får säkert helt och hållet förfelas. De finulliga fåren äro
mindre till växt och kroppsbyggnad och mindre användbara till föda samt
gifva mindre ull. Deras ull är ock mindre tjenlig för allmogens behof och
för gröfre kläden, som betydligt konsumeras. Deremot äro de grofulliga
fåren, som ock gifva vida mera ull, lättfödda och mera användbara såsom
föda samt således i alla afseenden för allmogen mest tjenlige. Gagneligast
synes således vara att hvarje slag hålles afskiljdt och att ingen annan begagnar
finare får än den som eger tillfälle och förmåga att ändamålsenligt begagna
dem, samt att den som saknar detta, ej nyttjar andra än de grofva
fären, deraf de Engelska torde vara bäst.
Skogar. Dessa, ehuru betydligen minskade, äro dock lillräcklige för behofven
i orten. Nu mera äro samtlige Härads-Allmänningarne, såsom H«-  radernes enskilla tillhörighet, vid Skogsransakningar ställda under en mera
ändamålsenlig uppsigt och behandling. För att bereda bevakarne sådana fördelar,
att ett rigtigt uppfyllande af deras pligter med skäl må kunna fordras,
är inom hvarje Härad öfverenskommet om en viss afgift lämpad efter hvad
i utsyning erhålles, beredande af fonder som efter stadgade grunder förvaltas
och användas. Och till förekommande af missbruk i afseende å utsyningsbeloppen,
skola utsyningssökande först i de Sockenstämmor, som för sådant
ändamål utlysas, uppgifva sina behof, sorn der granskas; hvarefter vissa ombud
utses, som, på af Domhafvanden utsatt dag, inställa sig för Härads-Rätten,
inlemna protokoll öfver hvad i ämnet uti Socknestämman förekommit samt
deltaga uti den ytterligare granskningen af utsyningarne för hela Häradet.
Bergsrörelse. De inrättningar som härtill höra äro upptagne i Tabellen.
Bergshand teringen kan ej sägas vara i tilltagande, ty då stångjernsprisen äro
låga, men kol- och tackjernsprisen höga, kan arbetsförtjensten icke vara betydlig.
En fördelaktigare konjunktur skall dock göra både malm-tillgångar
och anläggningar för orten mera fördelaktiga. Dessutom är transporten af
tackjern från Bergslagen betydligen underlättad både genom sjölägenheter och
Femurs-Berat telse för Nyköpings Län. 2
10
dea byteshandel, som med Bergslagen äger rum af tackjern å ena och spanjnål
å andra sidan. Malm afsättes från grufvor i trakten af Östersjön, ej till
bruk inom Länet utan tili Småland och Östergöthland, af orsak att den till
bruken inom Länet ej kan transporteras sjöledes. Hvarken bristande tillgång
på skog eller på malm hafva i denna handtering verkat ofördelaktigt.
Fabrikerj Bruk och öfriga näringar, hvilka icke tillhöra Bergrörelsen.
Hvad landet angår åberopas i afseende på dem tabellen för landet; och
beträffande dem i städerna, så förekomma de här längre fram för hvarje stad
särskildt.
Binäringar. Då jagten är så obetydlig, att den knappt kan räknas till
binäring, samt fisket endast för en del af skärgården kan räknas såsom hufvudnäring;
återstå såsom binäringar: fiske för en del skärgårdsboer, samt öfrige
Länets invånare, körslor och väfnader. Snickeri börjar något tilltaga,
äfvensom vagnmakeri, fast i vida mindre skala.
För befrämjande af handaslöjder hos barn användes afkastningen af em
utaf Commerce-Rådet Welander i lifstiden anslagen fond, hvilken Länets
Hushållnings-Sällskap dock hoppas framdeles genom inrättandet af ett Landtbruks-Institut
kunna bringa till mera svarande emot sitt ändamål.
Fordom har fråga varit att anlägga kanal emellan Långhalsen och Östersjön,
samt förening af förstnämnde sjö och sjöarne Yngarn och Båfven; men
samma fråga afstannade sedan afvägningar skett samt kartor och kostnadsförslag
blifvit upprättade. Nu deremot är fråga väckt 0111 båtleds öppnande
emellan Mälaren, Båfven, Långhalsen och Yngarn, samt så fortskriden, att
innevarande år afvägningar och dermed förenade förberedande åtgärder försiggått.
Handel i landet. Denna sker hufvudsakligen med spanmäl och dernäst
med fiskvaror. Stockholm och Bergslagen äro de egentliga afsättnings-orterna,
och dernäst Norrköping och Örebro. Transporten sker från flere orter beqvämt
sjöledes. Någon särskilt anläggning för transportens befordrande, utan
ofvannämnde båtled, tyckes behof vet icke påkalla, och är dessutom icke med
lokalen förenlig. De årliga marknaderna äro: två i Nyköping, Strängnäs och
Åsers by samt en i hvardera de öfriga städerna och köpingen Malmköping.
4:o Politisk Författning.
Kammarverk. Sedan 1833 hafva tillkommit: Nyhemman J mantal och
3 par qvarnstenar samt 5 odlingar på allmänningen blifvit skattJagde.
Hemmansklyfning har väl något varit i fråga, men följderna deraf hafva
löga visat sig. Det tyckes dock kunna antagas att ju mera hemmansklyfning
il
skor, dess mera komma skolarne att anlitas i afseende a både byggnad, stängsel
och vedbrand, och hvad värre är, dess mera blir fattigförsörjningen betungande,
ty sedan åboerna å de klyfna hemmanen ingått äktenskap och allat
barn, som ej å hemiqansdelen kunna underhållas, inträffa fattigdomens vanliga
följder, håglöshet och älven lättja och liderlighet, derigenom kommunerne
nödgas underhålla både föräldrar och barn. Sjelfägande jordbrukare kunna
anses förhålla sig till arrendatorer eller brukare af andras jord såsom feni
förhåller sig till fyra. Posthemman och Gästgifvaregårdar äro: de förra 29
och de sednare 46, af hvilka sistnämnde 6 äro jemväl Postförare. Laga skiften
hafva med båtnad för Länet fortgått. Det enda verk i Länet som, utom
hvad allmänt stadgadt är, äger rätt till uppdämning, är Åkers krutbruk;
mea uppdämningen, sorn påstår ganska korta tider, är ej af sådan betydenhet
att den skadar angränsande eller hindrar odlingar. Endast två uppdämningar
hafva öfverklagats, deraf den ena af första domstolen förklarats olaglig och
den andra, sedan strömrensning skett, ännu icke kommit under domarens
pröfning.
Statsbidrag. Så vida man dervid fäster betydelsen af alla de allmänna
onera som åtfölja jorden, så kan ej nekas att de äro tryckande, emedan, med
beräkning att tre tunnor potates motsvara en tunna spanmål, per medium
uppgå till ett sammanlagdt penningevärde af 1 R:dr 32 sk. på hvarje tunna
spanmål som jorden frambringar, utan afdrag af brukningskostnad; men menar
man dermed intet annat än hvad sjelfva uttrycket tyckes närmare antyda,
afgifter till Kongl. Maj:t och Kronan, så stanna de vid ett värde af 40
skil lingar. De ständiga Räntornas utgörande in natura tyckes visserligen å
ena sidan belasta jordbrukaren, då längre transporter kunna dermed vara förenade;
men å andra sidan betraktade finnas de vid bristande afsättning eller
vanpris å produkterne tillskynda Landtmannen den förmån att ej vara iförlägenhet
för penningars anskaffande, hvilket mången gäng vida öfverväger
forselbesväret. Då emellertid något lindrigare sätt för deras utgörande ej
finnes för närvarande, lärer det vara öfverflödigt granska svårigheten deraf.
Likväl synes att Räntors utgörande i lii) torde motverka den egoförbättring
och den afkastning, som med tillräcklig fodertillgång bör vara förenad. Skjuts,
väghållning och inqvartering äro de mest tryckande onera; och af allt detta
kan dock intet i olägenhet jemnföras med skjutsen. Den lemnar val någon
kontant inkomst, men betar Landtmannen dragare och folk äfven under den
mest brådskande tid,beröfvar hemmanet spillning efter det bästa fodret, som
vid skjutsningen måste medtagas, och, under vistandet vid Gästgifvaregårdar,
genom sysslolöshet och tillfällen påskyndar sedeförderfvet utan undantag för
12
hvad ålder som helst. Väghållningen är en börda som icke kan lättas. Så
vida vid de årliga markegångssättningarne för trouppers inqvartering bestämdes
ersättning åt inqvarteringsgifvarne, som någorlunda motsvarade kostnaderne,
eller ock Kongl. Maj:t och Kronan lemnade dessa sednare i ersättning
detsamma som under möten betalas för proviantering, så blef inqvarteringen
mindre tryckande än hvad den varit.
Politi. En Korreklions-Inrättning egentligen för qvinnor och barn finnes
i Länet. Under Länets Kongl. Hushållnings Sällskaps disposition finnes,
såsom förut är nämnt, en fond, kallad Welanderska fonden, för Sföjders uppmuntrande
hos allmogen. Utom Läns Lazarettet i Nyköping och ett enskildt
Lazarett i Eskilstuna, finnes en helsövårdsanstallt i Daga Härad, med särskildt
lönad Läkare och Veterinär-Läkare; hvarförutan för elfva Socknar i Oppunda
och Willåttinge härader finnes en tillförordnad Provincial-Läkare utom de
två ordinarie, nemligen en med station i Eskilstuna och en med station i
Nyköping. I Länet finnes dessutom två Veterinär-Läkare en med station i
Nyköping och en med station i Eskilstuna, hvilka båda aflönas med det på
Stat anslagna belopp till 25 R:dr för hvardera, men för hvars skenbarliga otillräcklighet
de egentligen aflönas genom enskilda bidrag. Nyttan af dessa
Läkares antagande har på det fördelaktigaste sätt visat sig.
De fattige försörjas genom sammanskott i både födoämnen och kontanta
penningar, de mest usla i dertill inrättade så kallade fattighus.
5:o Städer.
Nyköping. Belägen vid en vik af Östersjön, med Stapelfrihet, har fordom
idkat betydlig både ut- och inrikes handel, men eger nu mera endast
inrikes handel och sjöfart, till det mesta bestående af utminutering af hvad
som från närbelägna hamnar hemtas, äfvensom hvad från landet och skärgården
hemtas. I Staden finnes en Lärdoms-Skola och två Folkskolor, en för
gossar och en för flickor, hvilka sednare undervisas icke blott i läsa utan äf-?
ven vanliga qvinnogöromål. Dessutom dels ett Mässingsbruk med trädhytta;
mässingsslageri, ljusstaksfabrik och knappnålsfabrik, och hvarmed nu blifvit
förenad en mechanisk verkstad, ganska betydlig och i ej ringa tilltagande, i
synnerhet som med samma Faktori är förenadt det i Staden befintliga Skeppsvarf,
och dels tre klädesfabriker.
Dessa inrättningar och handel utgöra Stadens hufvudnäringar, ehuru handtverkeriema
utgöra ej så liten del af Stadens näringar. Tillförseln af landets
öfverflödsprodukter och hvad skärgården allåter, är temeligen betydlig.
13
Deraf uppköpa ej mindre konsumenterne sjelfva, utan ock de handlande, som
sedermera dels försälja i orten och dels afyttra åt andra ställen. Fabrikstill
verkningarne afsättas på olika, till och med de mest aflägsna, inrikes orter.
Stadens jord, med undantag af den öppna som finnes inom staketet, å
hvilken i synnerhet trädgårdsväxter samt tobak frambringas, användes för olika
säden sorn landets.
Sjukvården besörjes af en Läkare, som Staden antager och lönar och vanligen
är Läkare vid Lazarettet och Hospitalet, hvarförutan tillgång finnes på
andra i Staden boende Läkare.
Fattigförsörjningen sker efter ett af Kongl. Majit faststäldt Reglemente,
medelst en af invånarne vald Direktion, hvilken ej allenast månadtligen
utdelar allmosorna, utan äfven uti ett särskildt uppfördt fattighus, hvarest
de mest behöfvande äro intagne, tilldelar dem helt underhåll eller mindre,
allt efter de klasser, hvari de äro indelte.
Staden, som är säte för Länets Höfding och i hvars grannskap är beläget
det fordna Nyköpings Slolt, i hvars ruiner Länshäktet är inrättadt, eger
ej ringa inflytande på Länets näringar, och kommer troligen att göra det ännu
mera, då den här inrättade Mechaniska verkstad betydligen ökar både
folkmängd och konsumtion.
Trosa. Belägen vid Östersjön har denna Stad till hufvudnäring Strömmingsfisket,
som rätt betydligt idkas på fem särskildta i hafvet belägira skär,
der iiskesidkarne uppehålla sig från vårens början till sent på hösten, och för
hvilken rättighet en viss afgift erlägges till skärens egare. Den insaltade
strömmingen afsättes midsommars tiden i Städerna omkring Mälaren och om
-r -1 — ^
hösten i Nyköping och Norrköping, allt med fiskes-idkarnes egna båtar, med
hvilka dessa personers spanmålsbehof i återfarten hemföras. Stadens handel,
i en enda persons hand, består uti att förse Skärgården med lin, hampa,
salt, victualier och något specerier. Konstfliten hos fiskes-i dkar ne, medelst
förfärdigande af ali den redskap de behöfva, ej obetydlig. Stadens jord
användes endast till vanliga sädesslag. Barnaundervisningen sker af Stadens
Komminister uti en pedagogi. Skolhuset underhålles på Stadens bekostnad.
Fattigförsörjningen sker medelst sammanskott och de mest uslas intagande i
fattighus. Fattiga barn klädas på fattigkassans bekostnad och födas tourvis
i husen.
Maria?/red. Belägen vid Mälaren har föga rörelse för både handel och
handtverkerier, hvaremot jordbruket är hufvudnäringen. En i Staden varande
chemisk fabrik fortfar. Stadens jord användes tili säd, potates, lin och
något jordfrukter. För Barnundervisningen är inrättad en skola, hvars Lära
-
14
re, Komministern,i Staden, eger sig särskild lön af kronotionde!! anslagen.
.Fattigförsörjningen sker genom sammanskott.
Strengnäs, belägen vid Mälaren. Handel och liandtverkerier äro ej betydliga.
Jordbruket och inkomsten af Gymnasii oell Skol-ungdomen är hufYudnäringen.
Uti Staden är sätet för Biskopen i Strengnäs Stift samt tinnes
Gymnasium, Trivial-Skola och Lankasterskola. Staden eger en Läkare,
som Staden antager och lönar. Fattigförsörjningen bestrides'af en Kommitté,
som förser de arbetsföre hjonen med arbete samt de orkiöse med underhåll.
Eskilstuna. Ligger vid den så kallade Hyndevadsån, som flyter från
Hjelmaren, |anil från denne senare. Den i Staden, på Statens bekostnad inrattade
och underhållna manufakturinrättning, utgör Stadens hufvudnäring,
förorsakar ymnig tillförsel och, mera lin någon annan af Länets öfrige Städer,
fördelaktig afsättning af Landets produkter, som ock ymnigt införas;
hvarföre ock denna Stad, der folkmängd och välmåga äro i tilltagande, för
landsorten bar nyttigt inflytande. Med berörde manufaktur inrättnings tillverkningar
drifves den bufvudsakligaste handeln, som dessutom sträcker sig till spanin
ål, victualier och kram varor, och således utgör en viss byteshandel. Manufakturrörelsen,
gynnad af de för densamma utfärdade privilegier, bar i afseende på verkens
gång stor förmån af den genom Staden löpande å; men erfar deremot svårighet
deraf, att Staden är belägen så långt från Mälaren, då både rudimaterier och det
tillverkade samt andra nödvändighetsvaror, sorn landsorten ej alstrar, måste landvägen
transporteras dels från Thorshälla, belägen | mil, och dels från Sundbyholm,
beläget 1 mil från Eskilstuna. I staden är stationerad ProvincialLäkaren
för ena hälften af Länet, samt en Läkare, som staden lönar, och
finnes ett genom sammanskott bildadt Lazarett, som betjenar jemväl kringliggande
landsort samt utgör Kurhus för en del af Länet. Der är jemväl
inrättad en skola med tre Lärare, af hvilka en uti särskild klass undervisar
efter Lankaster-melhod och de två andra alternera att uti två klasser undervisa
uti åtskilliga läroämnen. De fattige underhållas genom sammanskott.
Thorshälla, belägen vid Mälaren. Handeln sträcker sig mest till viktualier
och är likasom slöjderne i förfall. Invånarne, hvilkas hufvudsakliga näring
är åkerbruk, och af vanlig sädesproduktion samt potatesodling jemte boskapsskötsel
och fårafvel, sysselsätta sig ock nied befraktning af varor till och från
Stockholm samt omkring Mälaren belägna städer, hvartill förut begagnats
jakter, men numera till någon del verkställes med ångfartyg. Barna-undervisningen
sker uti en pedagogi, tillräcklig för behofvet, med en Lärare som
i lön njuter 26 tunnor kronotionde årligen. Tillförseln är ringa och måste
vara det då ingen afsättning finnes.
I Länet finnes en köping, Malmköping kallad, anlagd på det Kongl.
Södermanlands Regemente tillhörige Rusthållet Malma i Lilla Malma Socken
och Willåttinge Härad, '7 mil från Nyköping och 3 mil från Eskilstuna. Denna
köping, hvarest drifves någoft handel samt handtverkeri, lyder under Landsrätt
i Justitiae-mål och till Polisen under Landshöfdingen, Krono-Betjeningen
samt en i sednare tider tillkommen Ordningsman, som invånarne sjelfva löna.
Der är ock samma Regementes mötesplats. För tomter der erläggas till Regementet
tomtören. För öfrigt eger köpingen föga inflytelse på landsorten,
ty både handel och afsättning äro der ringa. Nyköping i Lands-Canzliet den
14 December 1839.
G. E. FRÖLICH.
G. ENGESTRÖM. A. WENNERSTRÖM.
" - ■ , ÉÉ ' - * B - as ■
É
. V. i •• \i . ,V
f - -• . , .* , i*-
!' ' • " V. ' i, . ■ '■ i. \
*4 ■' * M/ l-'-; i • . T i j"., |i \
- i' i - i:
BEFALLNINGSHAF VANDES
UTI
Ostergötlands Län
TILL
KONGL. MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRS-BERÄTTELSE
för Åren 1832, 1833, 1834, 1835 och 1836.
4
STOCKHOLM, 1K40.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
» -
. • .
;.. i uz
/
Underdånig Berättelse om tillståndet
inom Östergötland med Wadstena
Län, i Ekonomiskt och Statistiskt
afseende.
1:0 Länets allmänna beskaffenhet.
Östergötland, af nära 100 qvadratmils vidd och med vid pass 200,000
Invånare, är gynnadt genom fördelaktigt läge, fruktbar jordmån och mycken
omvexling uti naturens alster. En blick kastad på dessa ursprungliga
förhållanden, hvilka från början gifvit folkets verksamhet sin rigtning, och
som under tidernas lopp mäktigt inverkat på dess bildning, seder och välstånd,
torde böra föregå framställningen af denna Landsorts närvarande belägenhet.
Först derigenom kan uppfattningen af hvad som nu är, blifva
klar, och klarare inses hvad som kan vara att förvänta af den gryende
framtiden.
Hufvudsakligaste delen af Östergötland, den mest fruktbärande, den
mest befolkade, och den sträckning hvaruti alla Städerne äro belägne, är
den medlcrsta. Den är till största delen ett slättland, en från vester åt
öster lutande dal emellan Wettern och Östersjön, flolägrigt danad vid norra
sluttningarne utaf Smålands höjder. Invid Wettern har slättbygden utöfver
4 mils bredd, som mot öster mera och mera aftager, till dess den slutligen
blott genom en smal ådal går ned till Slätbaken. Det öfriga af medlersta
Östergötland är ett på små berg rikt kustland, samt det utmed Blåviken
belägna båga slättlandet.
4
Södra delen utgöres af sluttningarne Från Smålands höjder, brutna uti
otaliga oregelbundna berg, backar, och smådalar, småningom sänkande sig,
samt framskjutande långsträckta och låga åsar, utåt slättbygden, der de slutligen
dels försvinna, dels här och der förete sig i fortsatt sträckning åt norr.
Grennä-bergens förlängning följer Wetterns strand, och deruppå är Omberg
beläget. Mot öster blir landet af mindre bestämd beskaffenhet, i det att
platta dälder omvexla med klippiga, ofta skogbeväxta och vidsträckta, fastän
mindre betydliga höjder. Blott sydostligaste kusten har någon mera regelbunden,
djupt från hafvet ingående, smal dalgång, likasom en fortsättning
jff utanför varande hafsvik. Norra delen af landet skiljes från den medlersta
genom Motala-ån, som, alltifrån Wettern intill Roxen, utgör gräns emellan
slättens bördiga lerjord, och skogsbygdens magrare, högländta trakter.
En höjdsträckning af urgammal daning följer, norr om, Motala-åns lopp från
Wettern till östra ändan af sjön Roxen, der den af vattnet är genombruten.
Derefter sträcker sig denna ås, ehuru lägre, vidare i samma rigtning åt
öster, allt intill Östersjön, utmed Slätbaken brant åt södra sidan, men åt
den norra långsluttande, med enstaka, afrundade klippor, kring hvilka det
kullrika, bördiga Wikbolandet blifvit tilldanadt, genom hafvets och strömvattnets
gemensamt lillvägabragta uppslamning. Wikbolandet har således
ursprungligen tillhört landets nordligare del, men räknas likväl nu till den
medlersta, enär Motala-åns lopp genom sjön Glan, och derifrån foten af de
skogbeväxta höjdsträckningarne åt öster, nu utgöra begränsningen för den
norra. Norra delen af landet består hufvudsakligast af en skogbeväxt och
ojemn större trakt, hvars medelpunkt är Hällestad, der vattnen förena sig
till utlopp nedåt sjön Glan. Det öfriga är en högre skogsmark, hvars vatten
aflöper, dels söderut, genom två trånga dalgångar, dels norr ut, åt sjön
Tisnaren samt vidare åt Nyköping, och som, åt öster bruten uti den eländigaste
mark, bildar Bråvikens norra strand, under namn af Kolmoren. Vid
foten af Kolmoren, emellan Glan och Blåviken, utmed den ström som afleder
snart sagdt alla Östergötlands vattendrag, är ett uppslarnmadt fruktbart
näs, som utgör nordligaste stycket af landets medlersta och lägre del. Här
är, vid den djupt inskurna Bråvikens ända, och vid utloppet af de uti sjön
Glan samlade vattendragen, staden Norrköping belägen, Östergötlands naturliga
exporthamn.
Sjön Roxens södra vik är Östergötlands medelpunkt. De stora vattendragen
Stång-ån och Svart-ån sammanflyta der med Motala-ån, och de oväg
-
5
Lara, skogbeväxta och mindre beby gela höjdsträckningar, sorn från Småland
framskjuta och gifva Stång-an sin rigtning, närma sig der nog mycket
Roxens låga strand, för att på denna punkt förena landets alla betydligare
landsvägar från öster, söder och vester. Den stora landsvägen från Norrköping
åt landets norra del, samt kustvägen, äro härifrån undantag. Uti
denna medelpunkt är staden Linköping belägen, af urgammalt en samlingsplats
för denna landsorts invånare, ställe för den högre lagskipningen, säte
för Biskop.
Af de tre stora vattendrag, hvilka sammanflyta uti sjön Poxen, är det
största och vattenrikaste Motala-ån, utloppet för Wetter», som emellan Wettem
och Roxen blott upptager ett par obetydliga åar, och genom sin utvidgning
bildar Boren och Norrby-sjön. Dernäst störst är Svart-ån, sorn,
från Sommens norra ända alltintili Roxen, genomlöper en vacker och fruktbar
trakt, upptagande en mängd större och mindre åar, hvaraf Skena-ån är
den ansenligaste. Vid vår vatten flöde t förer Svart-ån största vattenmassan
af de tre.
Stång- eller Stångs-ån, är det minst vattenrika af de tre, ehuru dess
lopp är det längsta. Den har sin upprinnelse uti de höga skogstrakterna
ofvanför och söder om sjön Sommen, går derifrån sydost genom någon del
af Calmar Län, och vander söder om Wimmerby sitt lopp rätt åt norr,
bildande derefter åtskilliga långa, smala, blott genom låga och till dels sanka
sträckor åtskilda, eller genom sund förenade, sjöar, hvaraf Åsunden och
Jernlunden äro de största; den har sitt sista fall vid Linköping.
Fordom benämdes Östergötlands östra hälft Östan-Stångs, och den vestra
Vestan-Stångs.
Från Roxen bar den samlade vattenmassan sitt förenade utlopp åt sjön
Glan, der vattnena från norra delen sammanflyta med de öfriga; och från
Glan hafva de, under namn af Motala-ström, samfält lopp utföre Norrköpingsfallen
åt Blåviken.
Uti en långt aflägsen forntid, synes sjön Roxens utlopp hafva varit
rakt öster ut åt Slätbaken, och har sjöns vattenyta då stått långt högre än
nu. En genomskärning' af sandåsen vid Norsholm har «ifvit vattnet annan
O O O
rigtning, sänkt Roxens yta, och prisgifvit flera tusende tunnland ypperlig
jord åt odlarens plog.
6
Denna landets belägenhet har redan från äldre tider medfört ansenligt
åkerbruk och tämlig sjöfart. Genom Göta-Kanals fullbordande har sjöfarten
fatt en ny anledning till förkofran och utvidgande, i det den kan
idkas så väl från Länets medelpunkt och från dess vestra trakter, som från
de utmed Östersjön belägne östra. Man kan numera anse Länets största delar
äga förmånerna af ett kustland, jemte de förut ägande af dels bördigt
slättland, dels skogrikt och vattenrikt uppland. Kusten, som ägde segelfart
på Saltsjön, kunde förr räknas till 19 mil; nu är den ökad med 26 mil.
Södra delen har i mindre mån närmat sig segellederna, men den har likväl
genom desamma vunnit 4 mils närmare väg till en exporthamn, hvilken,
för att vara konstgjord, likväl ej bör i ringare mån bidraga till lättad afsättning
af ortens produkter, än om den vore danad ensamt af naturen.
Man har förut trott sig finna klimatets förbättring till långvarigare
höstar och tidigare vårar, men sednaste årens erfarenhet lemnar snarare anledning
till en motsatt slutsats, då slädföre i October och slädföre i Maj
vitna om ett förhållande, sorn ej är mildare än det fordna. De små förändringar,
som kunna föregå på jordytan af detta Län, äro alltför ringa för
att i märklig mån inverka på klimatet i det hela, och det enda som dervid
med någon visshet kan förmodas, är att vinterföret nu mera hastigare upphör
i de Lrakler, der skogarne blifvit afliuggne.
Uti den år 1828 om detta Läns tillstånd afgifne Berättelse, är Dagsmossens
utdikning omnämd, såsom ett företag af vigt, hvilket till största
delen var fullgjord t. Vidare odling deraf har emedlertid ej ägt rum, emedan
bästa marken af enskilde frånvunnits denna Krono-Iägenhet, samt det
återstående består hufvudsakligen af brun mossjord, hvars fruktbargörande
för det närvarande skulle medföra större kostnad, än som motsvarar deraf
förväntande afkastning.
Deremot är förslag uppgjord t att tillvinna Länet en tillökning af 4,000
Tunnland fruktbärande jord, samt att derjemte förbättra och göra torr en
ej obetydlig sankare jordrymd, genom sjön Tåkerns sänkning. Denna är
lätt, ehuru med ansenlig kostnad, verkställbar, genom öppnande af en tillräcklig
alloppsgraf norr ut, der Mölna-ån alfor sjöns vatten åt Wettern, och
der marken är dels sank, dels jemn utan höjder, och sänkande sig tillräckligt
inom ett afstånd af i mil vid pass. — Det ankommer nu på strandägare,
att besluta sig Lill företaget, hvilket synes vara ganska lönande örn
det verkstälies med drift och ihärdighet.
7
2:0 Invånare.
Folkmängden utgjorde vid 1837 års slut, enligt då förrättade mantalssk
rifa ingar, 177,383 personer på landet, och 20,742 i städerna, eller tillsammans
198,125. Af desse tillhörde 94,451 mankönet och 103,674 qvinkönet.
Den visar sig således, sedan 1832 års slut, ökad med nära 6 procent
af dåvarande folkmängd, eller 10,702 personer, vid pass hälften af hvardera
könet. När man tillägger det antal, som ej uti mantalslängderna antecknats,
torde folkmängden vid 1837 års slut kunna anses uppgå till nära
200,000 personer.
Under dessa 5 åren har ej någon allmän farsot varit öfver hela Länet
gängse, ehuru vissa mindre trakter deraf kunnat vara hemsökte. Cholera
niorbus, som med besättningen på en båt, 1834 om sommaren, fördes från
Jönköping till Wadstena, bortryckte derstädes 215 personer, eller helt nära
1 af stadens hela folkmängd. Smittan flyttades äfven till någre få orter
inom Länet, men utbredde sig ej med någon betydenhet, och medtog derföre
ej så många lif som andra smittosamma sjukdomar, t. ex. rödsot och
nerffeber, understundom göra. Förutom de i Wadstena, alledo 90 personer
inom Länet af Choleran. Godt helsotillstånd i allmänhet, fred och lugn
och tillräckliga skördar, hafva samfäldt bidragit tili förökande af folkmängden,
hvilken nu, vid 1838 års slut, kan antagas med visshet uppgå till mera
än 200,000.
En allmän iakttagelse i detta Län, är, att q vinnornas antal betydligt
öfverstiger männernes. Detta förhållande, som i hela Riket lärer äga rum i
proportion af 107 till 100, visar sig här så, att för 100 uti mantalslängderne
antecknade af mankön, finnas der 110 af qvinkön. För landsbygden
allena är förhållandet såsom 100 till 108, för städerne allena såsom 100 till
125; och för Wadstena stad allena såsom 100 till 145. Orsaken härtill är
ej utredd, men då den icke är att finna uti skilnaden emellan antalet födde
af man- och af qvinkön, ty af personer under 15 år är förhållandet blott
såsom 1,000 till 1,005 — så måste den vara att söka dels uti de äfventyrligare
och för helsan skadligare arbeten, hvarmed männerne sysselsätta sig,
dels ock uti det oordentliga lefnadssätt, som hos mannen ofta blir en vana,
hvilken alltid undergräfver helsan och stundom leder till brott, som slutligen
skilja bonom från samhället. Bland i mantal varande befinnes, att för 100
af mankön på landet är det 101 af qvinkön, och i städerne för 100af man
-
8
kön, 125 af qvinkön. Bland de såsom öfverårige eller annars utur mantal
uteslutne, befinnes, att på landet är för 100 af mankön, 164 af qvinkön;
och i städerna för 100 af mankön 282 af qvinkön. Antalet af äldre qvinnor
är synnerligen öfvervägande.
Folkets bildning måste jag anse vara i framskridande, ehuru jemförelsepunkter
alltför mycket saknas, för att deröfver kunna fälla ett obestridligt
omdöme, Den ytligare bildningen, förmågan att läsa, skrifva och tala, är
uppenbarligen mera utbredd bland massan än förut, men huruvida den grundligare,
själens moraliska utbildning till upplysta och rigtiga begrepp om
menniskans bestämmelser och pligter mot sig sjelf och mot samhället, för
närvarande står på en högre ståndpunkt än förr, derom vågar jag ej yttra
någon afgjord öfvertygelse. Det är blott i pröfningens stund som detta med
visshet kan gifva sig tillkänna; och lyckliga, fredliga och lugna år, hafva
under nu ifrågavarande period icke medfört andra profningar, än de individuella,
hvaraf de speciella dragen ej äro nog samlade för att gifva nödigt
ljus åt detta ämne.
Hvad som emedlertid visar sig ovedersägligt, är, att Folkets välkända
O O O * " • i »
laglydnad fortfar på ett hedrande sätt, ådagalagd så väl genom passiv lydnad,
som genom verksamt biträde för lagarnes och ordningens upprätthållande,
Härmed förstås likväl egentligen de lagars, hvilka äro inskrifne uti
folkets bröst, såsom oföräiiderliga grundsatser uti ett hyfsadt samhälle; men
icke så deras, hvilka äro conventionella, och en tid göra till brott sådant,
som en annan tid är tillåtet och föremål för vinstgifvande täflan, I öfrigt
kan ännu sägas, hvad uti Berättelsen af år 1828 så träffande anfores: ”Folket
är laglydigt men sjelfständigt, känner sina skyldigheter och uppfyller
dem villigt; men äfven sina rättigheter, och fördrager ej att de trädas för
nära."
Sedligheten är ej, efter hvad de offentliga handlingarne vid handen gifva,
nu bättre, än den tid förra Fem-Ars-Berättelsen afgafs, med undantag af
fyllerilasten, hvilken uti mångå delar af Länet betydligt minskats. Om än
vissa trakter fortfarande utmärka sig genom mindre nykterhet, så finnas likväl
socknar, hvarest det allmänneligen bland allmogen räknas för en skam
att vara öfverlastad, och vid marknadstillfällen ser man nu de hemresande
uti en långt skickligare författning, än hvad som förr var öfligt och vanligt.
9
Allt hopp är för liand, alt dessa föredömen af nykterhet skola vinna efterföljd
hos allmogen i allmänhet, samt öfvertygelsen, bruket och vanan sluta
en beståndande förening till dess befrämjande. Andra Nykterhetsföreningar
äro här ej uti någon offentlig verksamhet.
Stölder och andra större och mindre brott hafva, under de år som
utgöra föremål för närvarande Berättelse, icke tillväxt i samma förhållande
sorn folkmängden. Brottslingarnes antal har, i medeltal, för hvardera af
dessa år, uppgått till 1 på 600 af liela folkmängden, samt 1 på 319 af de
manlalskrifne; med undantag dock af förhållanderne irom Norrköpings stad,
hvarest de uppgått till 1 för hundradefemtio af folkmängden, politie-brott
inberäknade.
Folkets konst och näringsflit har ännu ej uppbringat slöjdskickligheten
till den ståndpunkt, som kail förvissa om samma snabba fortgående i tidens
riktning, som vissa andra främmande länders bättre provinser hunnit. Elementer
dertill finnas likväl både uti vissa enskilda anstalter, der undervisning
meddelas, som ock förnämligast uti den naturliga fallenhet, hvilken
outvecklad hvilar bos så stort antal raenniskor, fastän deras förmåga och
verksamhet ej blifva förde på den väg, som leder till industriens stora mål.
Befordrandet af de hvilande förmögenheternas utveckling till gagneligaste
verksamhet, är en sak, hvilken högeligen är värd statsmannens alfvarligaste
uppmärksamhet.
Välmågan inom detta Län är ganska allmän hos alla sjelfägande, och
hvilka äfven utgöra största mängden. Arrendatorer och brukare, torpare
och backstuguhjon, hafva sin utkomst allt efter de villkor, hvarpå de mottagit
det ställe de bebo, och efter hvars och ens, af dem, förmåga att göra
sin verksamhet fruktbringande. Inhemtade upplysningar och inkomne uppgifter
sammanstämma deruti, att den tillökning uti antalet personen som
fordra fattigvård, hvilken de större och tillväxande städerne få vidkännas,
ingalunda sträcker sig öfver hela Länet. Socknar finnas, der deras antal
minskats mot förr, och uti | af landsbygden är det ej ökadt, oaktadt folkökningen
så hufvudsakligt skett bland den mindre förmögna klassen. Uti
en del af socknarne på landet åter, har de fattiges antal tillväxt, helst
der, hvarest lokala omständigheter föranledt och befordrat uppkomsten af
backstugor på ofruktbar mark elier alltför inskränkt område, samt der, hvar
Femärs-Ber
ät telse för Östergötlands Län. ' 2
10
est ett öfvergående tillfälle till arbetsförtjenst, eller illa beräknade förhoppningar
deruppå, samlat ett större antal hushåll, än det som traktens vanliga
rörelse kan fördelaktigt sysselsätta. Äfvenväl uppgifves det af åtskillige
landthushållare vidtagne stat-torparesystemet, att vara en källa till ökande
af fattigpersonalen; och nekas kan ej, att ringaste missbruk härvid dertill
föranleder, enär stat-torparen sällan äger hopp att se sin flit och omtanka
bereda honom bättre villkor på äldre dagar, hvaremot den förutseende husbondens
jordtorpare äga en visshet derom, som hvarje godt år bekräftar.
Hopplöshet gör slutligen modlöshet, hvilken oftast alstrar benägenhet att
dränka bekymren i glaset. Deraf härleder sig sedan fattigdomen, om den
ej förut af andra orsaker hunnit medföras. Presterskapet har äfven funnit,
att ungdomen tilltager uti sedeslöshet, och att detta ansenligt bidrager till
ökande af antalet fattige, enär deraf härledas endera harn utom äktenskapet
af unga, oförsörjda mödrar, eller ock förtidiga, obetänkta giftermål, utan
andra tillgångar och medel att underhålla hustru och harn, än friska lemmar.
Denna egendom är visserligen för dess ägare den lyckligaste, men ej
ensam tillfyllestgörande, då beräkning och arbetshåg alltför ofta saknas. Arbetsförtjenst
fattas gemenligen ej för någon som vill och kan arbeta. Priserna
på dagsverken vid jordbruket äro allmännast oförändrade under dessa
5 åren; 16 å 211 sk. Banco, alltefter tiden på året, för drängedagsverke,
och för qvins 8 å 12 sk. B:co, utan kost. Det ligger likväl i sakens natur,
att backstuguhjonens bergning är i högsta måtto osäker, med mindre de
idka något lönande handtverk eller husslöjd. På konstfliten och konstfärdigheten
heror således större eller mindre välmåga hos denna klass, uti hvilken
folkökningen hastigast äger rum. Häruti ligger ett ytterligare skäl att
befordra slöjd-skicklighetens allmännare utveckling genom upplysning, undervisning
och gynnande författningar.
Allmänna välmågan har de sednare åren ökat sig derigenom, att jordegendomarnes
värde stigit, och inkomsten af jord äfvenväl blifvit större,
dels genom varuvärdets stegring, dels genom lättare afsättning. Göta-Kanal
och ångfartygen hafva härtill bidragit, hvarom mera längre fram.
3:0 Näringar.
De hufvudsakligaste näringarne uti en ort äro alltid de, hvilka uti
ortens naturliga beskaffenhet äga sitt ursprung. — Sålunda har jordbruket
11
frän uråldriga lider varit Östergötlands hufvudnäring, uti södra delen förenadt
med betydligare boskapsskötsel; äfvensom norra delen, samt några
trakter af den östligare, tillgodogöra sina skogs- och malmtillgångar genom
vattenfallens begagnande för Bruksrörelse. Särskilde naturförmåner och särskilda
tidsförhållanden hafva derjemte alstrat åtskillige Binäringar, likasom
granskapet af haf och segelled alstrat handel och sjöfart.
Jordbruketj hvarmed här förstås åkerbruk och boskapsskötsel förenade,
har uti de fruktbaraste trakterna på sednare åren begynt sin öfvergång från
gamla bruket, med halfva åkerjorden i träde, till det mera productiva vexelbruket,
med en ringare del af åkern hvilande för hvarje år. Erfarenheten
har här redan stadgat öfvertygelsen om vexelbrukets nytta, äfvensom om
nödvändigheten af åkerjordens trädande tidtals. Allmogen har begynt odla
klöfver och föda mera boskap, ehuru mängden ännu qvarhålles vid gamla
vanor, dels af försigtighet och tvehågsenhet, dels af tröghet och fördom.
Af sädesslag odlas mest råg, korn och blandsäd, dernäst hvete, hafra
och ärter, allt utöfver ortens egna behof, så att uti vanliga år 100,000 tunnor
troligen försålts till andre Län, förutan det bränvin som dit utförts.
Uti södra orterna af Länet, Ydre härad och Kind, har spanraålsproduktionen
varit stigande i högre förhållande än folkmängdens ökning, emedan derifrån
nu ofta säljes spanmål, då desse härader förr i vanliga år köpte.
Potäter odlas numera betydligt utöfver hvad Länets invånare till sin föda
hafva af nöden. Öfverskottet, hvaraf äfven något år utskeppning kan äga
rum, användes mestadels till bränvinsbränning, samt, i ringare mån, till
kreaturens utfodring. Troligen skall potates-odlingen ännu vidare utvidgas.
Andre rotväxter odlas merendels blott till vanliga hushållsbehof, ehuru
någre få större jordägare begynt odla kålrötter i stort på åkerfälten, och
gjort det med framgång.
Hvitbetan har hittills, blott till försök på ett och annat ställe i smått,
blifvit odlad. Närvarande erfarenheten häraf synes visa, att, i denna landsort,
hvitbetan icke gifver högre afkastning, än som bort kunna påräknas af
kålroten, potäterne och hvetet, samt, att så länge colonial-sockrets pris kan
hållas så lågt som det de sednare åren varit, skall hvitbetan ej komma att
i denna ort odlas till någon betydligare mängd. Då emedlertid mycken jord
i vissa trakter här finnes, som är ganska tjenlig för denna rotfrukt, så torde
12
i en framlid, då goda sädesskördar nedsätta priserna på spanmål och potä
ter,
samt då klimalvandt frö kan erhållas från Skåne, någon betydligare
hvitbetsodling nog blifva möjlig, helst om sockerberedningen deraf kan förenklas
till ett hushålls-bestvr.
«/
Af oljeväxter odlas räpsat på ett och-annat ställe; men klimatet är i
allmänhet nog hårdt för denna i goda år lönande växt. En otjenlig vinter
ödelägger rapsatfältet, och som den derjemte fordrar stor gödseltillgång, men
icke bidrager till ökande af foderförråderne, så är den i allmänhet ej tjenlig
att ännu, på troligen mycket lång lid, ingå uti vårt vexelbruks-systetn
för ett sjelfständigt jordbruk. Odlingen af papaver eller vallmo fortgår ej
vidare, emedan den i längd ej visat sig lönande i stort. Svårigheterna torde
förnämligast ankomma derpå, att man saknat de redskap för såning, rensning
m. m., som denna oljeväxts odling erfordrar om den skall bära sig väl.
Hampan odlas obetydligt, och linet endast i sydligaste delen af Länet
till någon afsalu. Humla odlas alltför litet, och till afsalu blott uti en socken,
Skedevi, den nordligaste inom Länet, och hvarifrån måhända 1000 LU.
årligen öfverhufvud försäljas.
Trädgårdsväxter och frukter odlas knappt utöfver husbehof, annorstädes
än i granskapet af sådane städer der afsättning för dem finnes, nemligen
Norrköping och Linköping; och der är tillförseln stark. Någon liten skeppning
kan häraf äga rum på Stockholm.
Af foderväxter odlas; på åker hufvudsakligast klöfver, äfven vicker; på
ängar hufvudsakligast thimotej. Sednare åren fortgå likväl försök äfven med
andre grässlag. Sankare ängar och de med löfskog be växta äro merendels
lemnade åt naturens ensamma verksamhet; på få ställen äro konstgjorda valtnings-anslalter.
Det är framtiden förbehållet att härutinnan tillvägabringa
ändamålsenliga förbättringar, när dagsverkspriserne och höpriserne blifva uti
motsatt förhållande till hvarandra, än hvad de nu vanligen äro, samt då
insigterna uti mekaniska lijelpmedlens användande blifva allmännare. Ett
exempel att de ofta kunna bidraga till förut oväntade förbättringar har detta
Län emedlertid att förete vid Gusum, der en sank, af bäckar genomskuren
och under förbiflytande åns vattenhöjd belägen äng gjorts så torr alt artificiella
grässlag der odlas.
I
\
13
Uppodling af oländig mark lill aker och äng fortgår öfverallt i mera
och mindre mån, men sammanlagt till en betydlig rymd af flere hundrade
tunnland årligen. Den största nyodling, som under de sednare 5 åren ägt
rum på ett ställe, är den af Hofs-måsse 455 tunnland ypperlig jordmån, der
vattnet får sitt aflopp efter genomgräfning af en smal ås, och der kringliggande
byar och jordägare nu se bördiga åkerfält i stället för den magra
starrängen.
Af åkerbruksredskap intager den gamla Svenska kroken, som uti olika
landskap bär de olika namnen af trädstock, årder m. fl. alltjemt första rummet,
hvilket den troligen får bibehålla såsom nära oundgänglig. Plogen har
emedlertid nu blifvit mera allmän och mera nödig än förr, och åtskilliga
slag af harf, såsom exstirpator, myllharf, billharf m. fl. äro försökte, och dels
antagne såsom gagneliga, dels förkastade såsom otjenlige, alltefter redskapens
och jordmånens mera eller mindre lämplighet till hvarandras ömsesidiga hufvudegenskaper;
men intet nytt åkerredskap har här uppfunnits, så vida man
ej vill nämna ett högst enkelt, men derjemte högst ändamålsenligt, som begagnas
att afskära plog tiller uti korta stycken. Det består blott af en släpande
rist med stock och handlag. Flere uppfinningar hafva skett för inrättandet
af enkla och för mindre jordbrukaren användbara tröskverk; och det har
lyckats åstadkomma sådane, hvilka med fördel begagnas äfven af torparen.
De äro särdeles lätt flyltbare, fordra ej någon särskild tillbyggnad vid logen,
föga kostsamme, lätt förfärdigade, aftröska så skyndsamt som de vanligen
hittills brukliga verken för oxar, och lemna halmen oslympad. Allmoge oell
arrendatorer hafva ock begynt begagna dein neckel.
Boskapsskötseln slår på en ganska låg ståndpunkt, ehuru man på vissa
trakter och enstaka ställen vet att draga temlig inkomst af ladugården, och
ehuru ladugårdsprodukterne Öfverstiga Länets behof. Största bristen är bestämda
begrepp om krealurs-racernes särskilda egenskaper, samt om sättet
alt använda fodertillgången så att största afkomsten vinnes. Tid efter annan
har med stor kostnad utländska kreaturs-slag införskrifvits, men ingenstädes
hafva de utträngt de inhemska. Ämnet är ännu dunkelt för landthushållaren
i denna ort, och outredt är, huruvida ej inhemska slag, sorn genom
sorgfällig vård och insigtsfull behandling förädlades, skulle vara de mest
fördelaktiga uti vål t land, hvarest sträng och långvarig vinter påkallar någon
frihet den varmaste sommartiden, och der ofantliga sträckor af stenbunden
eller ofruktbar mark göra mulbetets begagnande till en, på annat sätt oåt
-
14
komlig inkomstkälla, som uti vissa trakter är af stor betydenhet. Sydligaste
delen af Östergötland hemtar från betesmarkerne möjligheten att afyttra en
ansenlig mängd smör och ost, och har derigenom grundlagt sitt tillstånd af
välmåga.
Tanken har de sednare åren, dels genom föredömen af mera insigtsfull
landthushållare, dels genom stigande upplysning och lättare afsättning, allmännare
begynt fästa sig vid angelägenheten att draga inkomst af ladugården,
och har derigenom på de större egendomarne föranledts osttryckerier, hvilkas
produkter i temlig mängd afskeppas från Norrköping och Linköping.
Detta afgörande steg till förbättring af Ladugårdsskötsel!! torde medföra nu
knappt anade följder för denna landsort; och det är att förmoda, att så väl
Länets hushålls-sällskap som enskilde fortfara med de uppmuntringar till
beredande af ädlare slag, samt till förbättringar uti kreaturens skötsel och
utfodring, som äro påbegynte genom praemier och genom föredömen.
Ändamålsenligaste användandet af fodertillgångarne häfver varit föremål
för åtskilliga försök under de sednare åren; och det är att hoppas, att de
fortsättas af de kunnigaste landthushållare. Ännu är man ej hunnen så långt
i erfarenhet härutinnan, alt något vigtigare och allmännare resultat deraf
liärflutit. Uti nästan hela Länet är halmen ännu den drygaste delen af boskapens
vinterföda; höet är den mindre delen, helst på vissa trakter af
slättbygden hvarest ängarne äro högst inskränkte, och deras afkastning förbehålles
hästar och får. Vexelbrukets utbredande skall åstadkomma förbättring
häruti genom klöfver och rotfrukter. Men ett för Sverige eget problem
att lösa, är bästa användandet af den mängd starr och annat sämre hö, som
skördas på våra vidsträckta sanka ängar; och dertill hafva vi ännu knappt
gjort första steget.
Dranken, som vid bränvins-bränning fås, har uti detta Län i allmänhet
och hufvudsakligast begagnats på det sätt, som medför den egentligaste förmånen,
nemligen för gödkreatur af hornboskap och svin. Dess egenskap att
göra halmen mera närande har gjort den till en dyrbar hjelp för landtmannen,
och äfven föranledt att den på många ställen tagits till biträde vid
kornas utfodring. Likväl är det att hoppas, att rotfrukter skola uti sistnämde
afseende uttränga dranken. Man har redan på många trakter begynt
använda dem i större mängd, och äfven metoden att genom fodrets
jäsning göra det smakligare och mera närande, är ett sätt att göra dranken
15
mera umbärlig. Deremot är elen såsom tillblandning nödvändig vid den af
någre landthushållare inom Länet begagnade utvägen att föda dragoxarne med
liästgödsel i stället för halm; och för svinens föda, samt de första veckorna
af oxars stallning, är ännu intet medel utfunnet, som till samma låga pris
och med lika nytta kan begagnas som dranken. Stigande priser på bränsle,
och de större tillgångar på saftigare och mera födande foder, som vexelbruket
lemnar, torde i framtiden önskvärdt förändra dessa förhållanden; men
för närvarande kan det ej nekas, att ett bränvinsbrännings-förbud medför
ekonomisk förlust för detta Län vid alla tillfällen, då det ej föranledes af
verklig brist på spanmål.
Stallning af gödoxar höst- och vintertid har under de sednare åren
blifvit en mera och mera begagnad gren af ladugårds-skötseln, som inbringar
penningar för året, i förening med ökad gödseltillgång, som förbättrar
jorden på längden. Sistlidne år försåldes från detta län till annor ort, emellan
2 och 3,000 slalloxar, hvaraf likväl de fleste, föregående sommar och
höst, ogödde införts från Småland; och all anledning är att detta sätt att
tillgodogöra fodertillgångarne år efter år blir allmännare begagnadt.
Fårskötseln eller ullkulturen, hvilkeu på sednare åren fästat så mycken
uppmärksamhet och blifvit föremål för så många landthushållares spekulationer,
bar äfven uti delta Län vunnit någon förbättring, dels derigenom att
ett par tusende finulliga får inkommit från utrikes orter, dels derigenom att
man begynt en bättre utfodring, än som förr ägt rum. Högst få landthushållare
hafva öfvergått till alt söka sin största ladugårds-afkastning utaf fårafvel)],
och det är ej att förmoda att Östergötland blir någon hufvudort för
finare ullproduktionen. Naturliga, för finulliga får passande, betesmarker äro
här högst sällsynte, och jorden är här uti allt för högt pris för att man
deraf i allmänhet kan utlägga något betydligt till fårbeten. Andre landsorter,
hvilka äga motsatte förhållanden, t. ex. Westergötland, komma troligen
att producera fin ull för bättre pris, än hvartill den här kan lemnäs, och
derföre skall förmodligen blott vid en och annan dertill mera lämplig egendom,
de finulliga fåren bär komma alt bibehålla sig, såsom inkomstgifvande.
I allmänhet skall det ullrika slag, som tillika ger god slakt, blifva för denna
landsort fördelaktigast och bäst passande, i de föga talrika fårhjordar som
hvar och en underhåller på sin inskränkta jordvidd.
Häst-afveln bibehåller sig ungefärligen vid hvad den en längre tid här
i orten varit, och de anstalter, som till dess förbättrande vidtagits genom
16
stationerande af 12 a 15 Stuteri-hingstar hvarje år, samt genom anskaffande
af enskilte, hafva visat sig medföra denna nytta. Inträffande förbättring
eller förädling af hästslaget är ej att förmoda annorlunda än småningom,
och genom långsamt fortskridande på den bana som blifvit beträdd i sådant
ändamål, med mindre än att remontpriserne så skulle höja sig, att större
hästars uppfödande blefve en lönande spekulation. Nu åstundar bonden ej
att uppföda större hästar, emedan hans hushållning och belägenhet gör det
fördelaktigare och nödvändigare att äga flera små hästar än ett inskränktare
antal stora. Våra backiga vägar, våra ojemna åkrar och ängar, våra bergiga
betesmarker, utstaka ock vägen för vår landthushållnings gång uti della afseende.
Afveln af svinkrealur och fjäderfä står på en ganska lag ståndpunkt,
hvarföre ock deras produkter äro af mindre god beskaffenhet, lnsigterna uti
sådane djurs skötsel och begagnande äro särdeles inskränkta; men då varorna
det oaktadt äro jemngode med dem från andre orter i riket, och begärliga
till höga priser, så utgör afsättningen derutaf en ej obetydlig inkomst för
invånarne i detta Län.
Skogarne hafva under de sednasle 5 åren märkbart minskats uppå de
trakter som angränsat slättbygden; och förhöjde priser vitna derstädes härom.
Många sammanträffande orsaker hafva härtill bidragit. Behofvet af
byggnadsvirke har ökats genom ökad folkmängd och stegrade anspråk på
rymligare boningar; behofvet af stängsel virke har ökats genom fortgången af
laga skiften; behofvet af bränsle har ökats genom ökadt antal af bostäder,
och på en och annan trakt ökad bran vins-bränning. Hvaremot, sedan de
närmast boende skogsägare, sorn vanligt utan riktig beräkning, för en hastigare
inkomst skull, afsålt sine skogstillgångar, så att de sjelfva lida brist;
sedan laga-skiften af skogsmarker föraniédt deras brådstörtade afverkning och
förstöring utan motsvarande gagn; sedan åtskilliga allmänningar blifvit försålde
och på en gång af köparne afhuggne och använde, så har på många
ställen skogs-gränsen blifvit med ens aflägsnad en mil eller mera från delden
förut varit. När härtill lägges att Ångfartygen långs Kanallinien medtaga
betydligt bränsle, att ökadt manufaktur-smide och gjutning i stor skala
på ställen utan egne skogstillgångar öka åtgången, och bruksägare, som äga
skogar, nu mera derpå sätta fördubbladt värde, så inses lätt orsakerne till
prisernes allmänna stegring uppå denna nödvändighetsvara. Skogsbrist emotses
-
1'7
ses emedlertid ännu ej; men väl nalkas den tid, då slättbygdens invånare
Jjöra vara betänkte uppå sättet alt förminska deras skogsbehofver, och egarne
af Ångfartygen att till dem begagna annat bränsle än ved.
Återplantering af skog bär hittills varit nästan uteslutande endast naturens
verk, det är likväl att hoppas alt Länets upplyftare invånare snart skola
begagna de kala, men blott till skogsväxt tjenliga, höjder, hvilka nu på
många ställen blifvit allmännare, till besåning med fiö af tjeulige trädslag.
Härads-allmänningarne hafva undergått den reglering, sorn genom Edeis
Kongl. Majestäts och Rikets Kammar-Collegii Circulär af den 14 April 1824
blifvit anbefalld, med undantag af någre mindre, hvilka dels blifvit, dels
skola blifva försålde, samt af Bråbo Härads betydliga allmännings-marker,
hvilka på hemmanen fördelats, och Kinda Härads, som är obegagnad i anseende
till sitt läge. Trakthuggning blir härigenom i allmänhet införd, med
beräknad återväxt till 100 å 120 år; och såvida bland häradsboarne finnas
personer med drift och omtanka, som vilja åtaga sig bestyret och omsorgen
med desse Skogars vård, så böra de kunna bibehållas i godt skick för häraclshoernes
gagn och bästa. Största svårigheten ligger emedlertid uti närvarande
generations benägenhet att gripa framför sig inpå de efterkommandes rätt.
Af Kronoparker finnas numera uti detta Län endast 3:ne: nemligen Omberg,
Ycke och V. Malmskogen, samt dessutom en liten planteringshage nära Linköping
österut. Omberg är af vigt för kringliggande slättland, som derstädes
får köpa något ved, samt afhämta vidjor Lill deras stängsel, äfvensom begagna
mulbete. Ycke är för närvarande ej af särdeles vigt, men blir det
med hvarje dag mera, alltsom skogsgränsen närmar sig den trakt der denna,
med gammal och stor skog beväxta, park, är belägen. Vestra Malmskogen är
af ringa vidd, och gagnas nästan blott för Regementernas behof vid mötesplatsen,
samt till mulbete för kringliggande hemmansegares kreatur.
Alla större skogar i Länet bestå af tall och gran, fastän vissa trakter,
helst uti skärgården, kunna ega temligt betydlig tillgång af ek och björk.
Björkskogen torde i allmänhet bibehålla sig oförminskad, emedan den snart
uppväxer der barrskogen blifvit afsvedd; men lillgångarne på ek hafva under
de sednare 5 åren särdeles med tagits. När ekförsäljningen först frigafs,
nfyttrades mångenstädes ekbjelkar till ungefärligen samma pris som furubjelkar
af lika storlek, och vackra och dyrbara ekar försåldes mot en ringa
Femars-Berättelse fr. Östergötlands Län. 3
18
penning. Nu finnes ej mera möjligheten att få köpa sådane, och spekulationen
finner ej sin räkning uti att uppdraga nya.
Den vid Bisp-Motala lillämnade ekplantering har upphört, och den inskränkta
på Omberg verkställda, har ej frambringat något önskligt resultat.
Stenkol och brandskiffer äro ej att tillgå inom Länet; men bräntorfhar
på några få ställen blifvit begagnad. Betydligare bräntorfsmåssar äro sällsynte,
ehuru det låter förmoda sig att de förefinnas på flere ställen, än dem
man nu känner, och alt mera vaua och vidgade kunskaper skola medföra
upptäckten deraf, och begagnandet när behofvet blir större och priserne på
veden ännu högre.
Bruksrörelsen, som uti detta Läns norra del, och uti någre trakter af
den östra, af ålder varit betydlig, är väl numera inskränkt, men har dock
på sednaste 5 åren utvidgats.
Kopparverk äro vid Åtvidaberg och Gottenvik, med grufvorne: Mormors,
Bergsbo, Haggrufvan, belägne inuti landet och tillhörige egaren af det förstnämda;
samt Arvidsbergs, belägen vid hafsstranden och tillhörig egaren af
det sednare. Dessutom finnes en först uti sednaste åren bearbetad grufva på
en holme ytterst i södra skärgården kallad Fängågrufva, hvarest 8 till 1200
SkU malm årligen hafva brutits och begagnats vid ett litet kopparverk i Calmar
Län. Äfvenväl äro uti Länets nordvestra trakt, Godegård socken, någre
mindre betydliga grufvor, kallade Båtsbergs- eller Svenskhullls-grufvorne,
tillhörige Isåsa Kopparverk i Örebro Län.
Vid Mormors-grufvan, som har 160 famnars djup, uppfordras nu årligen
genom en vacker konst, vid pass 5,000 SkU. malm; vid Bergsbo-grufvan från
107 famnars djup genom ångmachin årligen vid pass 30,000 SkU, samt vid
Haggrufvan, 50 famnars djup, 3 å 4,000 dito. Deraf tillverkas årligen 1,300
SkU garkoppar, eller något derutöfver. Åtvidabergs kopparhammare förarbetar
häraf vanligen utöfver 300 SkU.', och det öfriga afyltras dels till inrike*
messingsbruk, dels exporteras det från Norrköping.
Vid Arvidsbergs grufva har sednare åren öfverhufvud uppfordrats 1000
k 1,100 SkU. malm, hvaraf 80 till 100 SkU garkoppar vid Gottenvik blifvit
tillverkad.
19
Mässingsbruk är ett, vid Gusum, der tillverkningen de sednare åren
ökats från 70 å 80 SkM. råmässing till 110 å 120 SM.k trådband och trådverksmässing,
hvaraf största delen på stället förarbetats till mässingstråd och
till knappnålar. Af mässingstråd har försäljningen sednare åren ökats från
30 å 40 SkM till 80 å 90, och hvaraf största delen afyttrats på utrikes ort.
Emellan 30 å 40 SkM tråd har dessutom årligen på stället användts till
knappnålar, krok, häktor, och ett par tusende qvadratfot väfnad. Knappnålar
tillverkas årligen ungefär 18,000 hundtar, 15 bref i hvardera; och af
mässingsväf hafva många vackra arbeten förfärdigats, till en del målade; allt
till inrikes försäljning.
Jern verken äro: 1 kanongjuteri, 1 annat gjuteri i liten skala, 2 masugnar
för tackjerns-blåsning, 32 stångjernsbruk med 73 härdar och 44 ham
mare,
hvaraf dock 2 stycken bergsmanshammare de sednare åren intetsmidl;
manufakturverk dels förknippade med stångjernsverken, dels till ett antal af
10 särskildte mindre, med 20 hammare; 1 större mekanisk verkstad samt
2 mindre.
Jerngrufvor finnas till stort antal, men de äro små och många af dem
bearbetas ej mera. De betydligaste, som nu bearbetas, äro belägne i skärgårdstrakterne,
och lemna årligen vid pass 15 å 16,000 SkM malm, deraf
äro Petängs eller Ormslorps-grufvorne mest gifvande. Malmen håller omkring
40 procent, samt utföres till stor del åt Calmar Läns bruk.
Kanongjuteriet på Finspång hemtar sin malm för det mesta från Söder
manland
med lätt transport; eger tillräcklig koltillgång och har de sednast
förflutna 5 åren öfverhufvud årligen lemnat kanoner och ammunition till
2,750 SkM årligen, förutan annat gjutgods lill 350 SkM. Arbetet är, förträffligt
och jernets styrka öfverträffar ofta all förmodan. Finaregjulgodset haren
fulländning som sätter det framför allt annat sådant af inrikes tillverkning.
Masugnarne för tackjernstillverkning äro: Finspång med verkställd blåsning
lill 2,250 SkM. årligen öfverhufvud; och Borkhult, som hemtar någon
del af sin malm från Utö grufvor i Södermanland. Der uppgår blåsningen
till 1,230 SkM årligen öfvei hufvud beräknadt.
Stångjerns- och ämnesjernsrsmidet har, från vid pass 22,000 SkM årligen,
ökat sig lill 25 å 26,000 SkM årligen, dels genom de i sednare åren
vidtagne anstalter som fortskynda utsmidningen, dels ock genom någre till
-
20
ökningar i privilegier. Manufaktursmidet bedrifves med 32 kniphammare,
43 spikhammare, 6 räckhammare, 2 skär- och valsverk, hvarjemte finnas 2
plåthammare. Stålugnar äro 6 stycken. Manufaktursmidet har från vid pass
4,200 SkM årligen öfverhufvud ökat sig till 4,500 Skti.. Förutan desse uppgifne
tillverkningar har mycket förfärdigats till ortens förbrukning, men hvaraf
ingen tillförlitlig beräkning kan ega rum. Stångjernet, och äfven något
inanufaktureradt, utskeppas numera mycket på Götheborg, sedan kanalfarlen
ger tillfälle att välja den ort, der afsätlningen är lättast och fördelaktigast.
Mekaniska verkstaden vid Motala fortfar alt lemna utmärkt goda arbeten,
som synnerligast för mindre machinerier äro jetnngode med bäste utländske.
Dess ångmachiner, som tillvunnit sig allmänt och rättvist förtroende,
hafva gjort verkstaden fördelaktigt känd äfven på främmande botten, och ingångne
beställningar föranleda nu utvidgade byggnader på stället. Tillverkningsvärdet
har sednaste åren uppgått till 170 ä 200,000 R:dr Banko årligen.
Från år 1829 äro der tillverkade 45 stycken ångmachiner från 6 till 50
hästars kraft.
De två mindre mekaniska verkstäderna äro uti Norrköping och skola
med stadens öfriga inrättningar omnämnas.
På Kolmoren invid Bråvikens strand brytes marmor, af flere serskildte
slag, och uppgår tillverkningsvärdet årligen till 8 ä 10,000 Riksdaler. Som
marmorn är af gröfre art, användes den mera sällan till finare arbeten; de
fleste bestäliningarne äro kolonner, grafvårdar och större pieser. Modet bjuder
likväl ej ännu, att den rikes byggnader mera allmänt häraf skola prydas
uti vårt land; och få hafva dessutom lägligt att uti sådant nedlägga större
kostnad; derföre begagnas denna tillgång på vackra malerialier mycket litet,
och uti den närbelägna Norrköpings stad, finnes intet sorn påminner om det
två timmars väg sjöledes derifrån belägna marmorbruket.
En annan bergsprodukt är kalksten, hvaraf stora tillgångar finnas inom
Dånet uti en sträckning från Roxens strand vesterut; uti Omberg och uti
Kolmorens berg utmed Blåviken, med flere ställen. Dessa tillgångar begagnas
likväl ej såsom deras rikedom medgifver. Största kalkbrottet, med ut
märkt
vacker sten, är Borghamn vid Ombergs norra ända, hvarest bernias
allt hvad som erfordras för Carlsborgs fästningsbyggnad, och mycket i öfrigt
försäljes såsom förarbetad slät kalksten eller såsom bränd kalk. Intill Roxens
vestra strand, vid Berg, är ett dylikt kalkbrott, som likaså begagnas, ehuru
21
i mindre skala. Vid marmorbruket på Kol moren, brytas äfven årligen några
tusende SkiM. kalksten.
Fabrikerne uti detta Län äro hufvudsakligen anlagde i staden Norrkö-*-  ping, och skola i sammanhang med stadens tillstånd i öfrigt närmare vidröras,
likasom de uti öfriga städerna befintlige näringsföt etag, skola omnämnas
uli berättelsen om dessa städer.
På landsbygden äro:
Klädesfabriker: vid Åtvidaberg, hvarest blott gröfre och mellansorts kläden
tillverkas för ett sammanlagdi värde af 20 å 25,000 R:dr årligen; och vid
Råby, hvarest dylika kläden t il 1 vei kas sammanlagdt till omkring 10 å 12,000
R:dr årligen; vid Kisa är nyligen anlagd en fabrik.
Segelduksfabrik vid Rodga, der spinningen i allmänhet förrättas af kringboende
allmoge, och tillverkningen i värde nu uppgår till blott omkring
3.000 R:dr årligen. Fabrikens tillverkningar hafva minskats.
Glasbruk: vid Reijmyra med 1 ugn, der tillverkningsvärdet uppgår till
35 å 40,000 R:dr årligen; och Cedersberg med 1 ugn, der detsamma nu
blott uppgår lill omkring 5,000 R:dr. Det sistnämd» brukets grannskap till
numera skogslösa nejder föranleda troligen dess upphörande, hvaremot det
förslnärndas belägenhet uti en större skogstrakt med egna, för behofvet af
3.000 famnar ved årligen fullt tillräckliga, skogar är förmånligare, och medgifver
de förbättringar uli finare glastillverkningen, med hvilkas införande
egaren är s3rsselsatt. För närvarande blåses blott små glas och buteljer, förutan
en början med arbetande uti prässadt glas. Sliperi drifves oafbrutet
och afsättningen är god.
Knappnåls-fabrik vid Gusum är omnämd i sammanhang med dervarande
mässingsbruk.
Pappersbruk: på landet, 6 stycken privilegierade, hvaraf blott 5 arbeta;
men alla äro mindre, och uppgår sammanräknade tillverkningsvärdet knappt
till 20,000 R:dr årligen, ehuru afsättningen är god.
Oljeslagerier: 5 stycken mindre betydliga med 1 å 2 arbetare hvardera.
Största tillverkningen är vid Orremåla, uppgående till 2,000 å 2,500 R:dr
årligen.
22
Kimröks-bruk: 2 stycken mindre betydliga.
Pollaske-bruk äro 2:ne, hvaraf ett helt obetydligt. Det andra vid Reijmyra
lemnar årligen omkring 2000 LM.,
Snusfabriker: 1 stycke obetydlig.
Såpsjuderi: 1 stycke, hvarest vid pass 4000 fjerdingar årligen tillverkas.
Garfverier: 21 stycken, alla mindre betydliga, med mindre utmärkt läder
beredning.
Färgerier; 3 stycken, hvaraf intet är af någon större betydenhet.
Stampar: till valkning af vadmal m, m. 9.
Bresilje-qvarn: 1 obetydlig.
Tegelbruk; 45 stycken, hvilka för närvarande icke fullt medhinna alt
förse Länet med det tak- och mur-tegel som årligen åtgår.
Binäringa r.
Deribland inlager husslöjd och vinterslöjd första rummet. Qvinnornas
väfnad uti hvarje hushåll uppgår, sammanlagdt för Länet, till en ganska betydlig
produktion, hvars värde kan bedömas deraf, att blott en mindre del
af allmogen köper kläde till deras behof, eller lärft och vadmal från andra
håll. Vadmalet väfyes hemma af egna fårens ull hemmaspunnen, och färgas
i städernes eller vid landsbygdens många färgerier. Linneväfnaden sker mycket
af eget lin, och annars af sådant som köpes från Småland, merendels
hemmaspunnit. Dessutom sker numera mycken bomullsväfnad, hvilket förnämligast
visar sig deraf, att försäljningen af bomullsgarn i städerne ökar sig
hvarje år betydligt. Endast uti Linköping, kan nu årligen försäljas 100,000
M. bomullsgarn och derutöfver till kringliggande landsort, som härutaf väfver
tyger m. m. De fleste väfva dock endast till eget behof, och ringa qvanlileter
utbjudas till salu, om ej något lärft från södra delen af Länet. Uti
några socknar, en å två mil söder om Linköping, utgör väfnaden af hästtäcken
och mattor till afsalu en vinstgifvande binäring.
Karlarnes vinterslöjd är på slättbygden mestadels ingen till afsalu, enär
utkörning af spannmål, afhemtning af ved och andre skogsförnödenheler bort
-
23
taga så mycken tid; men uti södra och östra skogsbygderna deremot, är den
betydlig. Laggkärl, förnämligast uti den södra, stolar och simplare möbler
förnämligast uti den östligare, och äfvenväl i socknartie närmast Linköping
uti vester; åker- och körredskap mångenstädes. Norra skogsbygdens invånare
sysselsätta sig mera med sådant som äger sammanhang med bruksrörelsen.
Uti Tjellmo och Godegårds socknar idkas handsmide af spik, nubb, liar, binslen,
hästskor och sömm, med flere mindre jernarbeten, såsom en lönande
binäring, den der förser en stor del af Länet med sine behof härutaf, och
äfven medgifver någon afsalu utom Länet.
Handtverkerierne på landsbygden äro att betrakta såsom en binäring af
vigt, derigenom alt den sammanlagda tillverkningen, som åstadkommes af
sockne-skräddare, skomakare, snickare med flere, är stor, ehuru den ej bidrager
till konsternas fullkomnande, utan blott är att anse såsom ett af de
första stegen till arbetets fördelning. Allmogen, och största delen af alla
landtman låta af dem förfärdiga sina kläder, skoplagg och simplare möbler;
och denna mängd sockenhandtverkare, samt vidare färgare, garfvare m. fl.,
som finnes inom socknarne, äfvensom de handelsbodar, hvilka på landel uppkomma,
göra Uppstäderna mera umbärlige, och förklara så väl möjligheten,
att större landsträckor äro utan städer, som ock den iakttagelsen att uppstadsrörelsen
med undantag af den verkliga handeln, icke ökar sig i samma förhållande
som folkmängden.
Kolning är en binäring af vigt, som idkas nästan öfverallt uti Länets
norra del, samt uti de skogrika trakter af den södra och östra, som äro så
nära intill bruk belägne, att transporten med någon fördel låter verkställa sig.
Öfverallt nyttjas blott resmilor, med undantag af någre försök med liggmilor,
som egaren af Hättorps bruk i Tjellmo socken låtit göra, och hvilka ännu
fortgå. Till nästan alla bruken inom Länet finnes nog koltillgång för egande
ugnar, hyttor och härdar, såvida nyare kolbesparande melhoder begagnas;
men vid Motala verkstad förbrukas mest stenkol.
Skogshandteringen uti sydligaste delen af Länet är en binäring, som utom
kolning delar sig uti flere grenar: såsom försäljning af bjelkar, plank och bräder,
hvilken hufvudsakligast sker vid Gamlebyn i Calmar Län genom en flere
mil lång och svår landtransport; fällning af hela skogsparker och svedjande
med rågsåning på marken och högst ringa gagn af skogen; tjärubränning
och tjärans försäljning inom Länet. Den del af södra skogsbygden, som är
24
Belägen närmare släderne eller slättbygden, afyttrar dit så väl bjelkar, plank
och bräder, som hägnadsvirke och betydligt ved af både barrskog och björk.
Från de östra bäraderne, hvilka angränsa saltsjön, förses Norrköping med sine
skogsförnödenheter, äfvensom afsalu af bräder och plank äger rum uti Waldemarsvik.
Dernäst är sjöfarten den vigligaste binäringen, ehuru den ännu synes
vara uti sin linda. Förutan från städerne, och hvarom mera kommer att
nämnas vid berättelsen om tillståndet uti hvarje stad, idkas sjöfart för närvarande
mest från Waldemarsviks Köping och skärgården uti Hammarkinds
härad, något från skärgården i Östkinds härad, samt belt obetydligt från stranden
af Vetlern. Den inskränker sig lill afskeppning af landsortens produkter
till inrikes afsältningsorter, undantagande någre laster, som från Waldemarsvik
försändes till Tyska släder. Från skärgården seglas merendels till Stockholm
eller till Norrköping, på små, oftast odäckade jakter eller skärbåtar,
temligen illa utrustade, men bemannade med godt sjöfolk. Fraktfarten är
högst ringa.
Fisket är en binäring för skärgården och strandboerne vid hafsvikarne,
samt för en del invånare uti orterne kring de stora sjöarne Sommen, Roxen,
Glan, Åsunden, Tåkern och Boren, och för många, hvilka bo dels intill den
mängd mindre sjöar, som finnas inom Länet, dels ock utmed de många större
och mindre vattendrag, der Lax, Ål och andre fiskslag framgå. Näringen
kan vara af vigt för någon enskildt, och ger en god tillökning uti matförrådet
för de hushåll, hvilka idka elen; men, förutan någon försäljning i släderne
af den färska fångsten, afyttrns blott ringa cjvanlileler af denna vara, och
ingenstädes är yrket särdeles indrägtig!. Laxfisket i Norrköping, strömmingsfisket
på vissa ställen vid Östersjöns stränder samt ett och annat ålfiske äro
de hutvudsakligaste. Uti Sommen går en ari mindre strömming understundom
till uti en betydlig mängd.
Sal tpeter till verkningen har, sedan lösningspriset nedsaltes, småningom
minskats till mindre än 600 LH. årligen, och upphör troligen i det närmaste;
ett bevis att arbete och omtanka i denna ort finna andra mera lönande
utvägar att vinna arbetsförtjenst, och att näringen ej utan praemier här kan
blifva beståndande.
Forslande förefaller hufvudsakligen till afvttrande af egne produkter uti
Släderne eller vid mai knadsplatserne samt för lega frun en del bruk och
från
25
från Norrköpings siad. Det utgör ingenstädes någon allmännare binäring,
undanlagande för Wikbolandet, någon kortare tid om vintern, då bönderna
forsla varor till och från Stockholm. Entreprenad af hållskjutsen, som på
flere ställen i Länet äger rum, kan ännu mindre anses såsom lönande binäring,
lika litet som åtagande af Reserv-skjutsen emot lega.
Jagten är ringa. Rofdjurens på vissa trakter tilltagande mängd är ett
bevis att den idkas allt för litet. Länets invånare hafva derföre utfäst större
praamier för dödandet af Varg och Lodjur, hvilka praemier särskildt uti flere
socknar blifvit ansenligen förhöjde. Man hoppas att dessa praemier skola
föranleda vargynglets uppsökande och förstörande vårtiden, och slägtets förminskande
i dessa nejder, samt att sådan jagt skall utbildas till näringsfång
för dem som dertill ega fallenhet. Räffångst har hittills varit den mest lönande
jaglen. Skinnen säljas på marknaderne för 6 å '7 R:dr Banko stycket
till uppköpare som föra dem utrikes.
Bränvinsbränningen har blifvit en betydlig binäring, ej allenast så, att
mängden landthushållare derigenom förvandla sin jordafkastning uti en vara
sorn är mera lätt att föra till afsättningsorten, utan ock på det sättet, att på
vissa orter de fleste, och på andra blott de driftigare eller mera tilltagsne
jordbrukare, uppköpa spannmål och potäter samt tillverka bränvin deraf,
hvilket sedermera försäljes der det bäst betalas. Det slag af spannmål hvarpå
året lemnat bästa tillgång har gemenligen måst begagnats; men nu på
sednaste året hafva insigterna uti bränvinets tillverkning af potäter så stigit,
att man bör förmoda det bränvins-bränningen framdeles ej skall komma alt
medtaga mera spannmål, än hvad som erfordras att uppblanda potäterne och
tillreda jästen, såvida ej inskränkning uti tiden för bränningen nödgar bränvinsbrännaren
att dertill använda mera strid säd, för att på en kortare tid
hinna tillverka det qvantum bränvin och drank han beräknat sig böra eftersträfva.
Följderne af bränvins-bränningen i afseende på folkets beskaffenhet
äro ofvan vidrörde; i afseende på det materiella välståndet, bevisa hela socknars
exempel, att handteringen, då den kunnat skiljas från lasten, i betydlig
mån bidragit till ökad förmögenhet. Mera erfarenhet och högre insigter skola
troligen medföra ännu ändamålsenligare medel till den förkofran som utgör
en väsendtlig grund för trefnaden och ett mål för mängdens verksamhet.
Det kan antagas, att omkring 500,000 kannor bränvin årligen vanligtvis
blifvit afyttrade till orter utom Länet.
femårs-Berättelse för Östergötlands Län, 4
26
En binäring, som uti alla Landsorter är den säkrast vinstgifvande, är
förmalningen af spannmål. Uti intet Län torde finnas större antal mjölqvarnar
än uti detta, hvarest de uppgå till 643 stycken, hvaraf 268 stycken äro
Tullqvarnar med 709 par stenar; 375 stycken äro husbehofsqvarnar. De
större vattendrag, hvilka här strömma åt hafvet, hafva fall och forssar der
stora qvarnbyar uppväxt, såsom Mjölby med 35 par stenar, Öjebro med 37
par, Motala med 50 par och Norrköpings stad, nu den tredje i Riket, har i
sin början blott varit en sådan qvarnby, hvarifrån den uppstigit till betydlig
fabriksstad. Måhända skall en annan tid se Motala intaga en lika ståndpunkt
uti jernmanufakturen, och måhända skall Mjölby i tidernas längd locka
snillet och kapitalerne att midt i landet rotfästa näringsfliten. Naturen
bar nedlagt ämnet; det tillhör menniskan att bearbeta det till ett godt
ändamål.
Sågverk finnas ej af betydenhet; blott 180 stycken grofbladiga Tullsågar,
hvilka sönderskära det inskränkta antal stockar, som af grannarne framköras,
samt 102 stycken husbehofs-sågar.
Gästgifveri och Kroghållning är äfven en näring, hvilken nödvändigheten
alstrat men sjelfsvåldet ofta söker att utvidga utöfver lagliga gränsorne.
Antalet Gästgifverier, förutan i städerne, är 71 stycken, med få undantag
oumbäxdige för resandes fortkomst; och antalet lofgifne Krogar dessutom på
landsbygden, är 13, förutan 4 stycken större Värdshus. Sällan riktar sig
någon på denna rörelse. Lofgifne Krogarnes antal synes ej vara större än
nödigt är för vägfarandes nödtorft; men svårigheten att förhindra lönkrögeriet
blir större och större, sedan sådana mål numera endast upptagas af Häradsrätterna,
hvilkas sammanträden blott 2 å 3 gånger om året gifva lönkrögaren
alltför godt rådrum, att på otillåtet sätt hopsamla mångdubbelt af
ådömande böters belopp, och derjemte att under tiden så godt som uppenbart
gäcka både Administrationen och Domaremakten.
En binäring för en del af fattigare klassen har i flere år varit samling
af en färgmåssa, som skrapas af berghällar och stenar. Tillgången derpå var
i början temligt betydlig, men är nu medtagen, emedan tillväxten fordrar
århundraden.
En annan binäring för samma klass är hopsamling af ben, hvaraf det
mesta utskeppats. Likväl hafva åtskilliga tänkande landtman sjelfve begag
-
27
nät bengödning, och uti Norrköping finnes en benqvarn der utbyte af benkli
sker mot omalde ben.
Handel, utom den från städerne och från köpingarne, hvarom får nämnas
uli den del af berältelsen som handlar särskildt om dem, bedrifves synnerligast
med spannmål, bränvin, koppar, jern, marmor, kalksten, träd varor,
nötkreatur och hästar, kött, fläsk, smör, ost, ägg, humle, glasvaror, snus och
smärre handelsvaror, väfnader och åtskillige handtverks- samt träd varor. Till
lättnad härvid äro frimarknaderne, på 15 särskildta ställen, uti alla Länets
särskildta delar, till ett antal af 35 stycken hvarje år, och dessutom brukar
allmogen vintertid träffas vissa dagar vid så kallade sädesmöten i norra delen
af Länet, vid Hellestad, Tjellmo, Godegård och Motala. Torgdagar i
städerna och vid Motala verkstad befordra ock rörelsens liflighet. Öppna salubodar
finnas, utom i städer och köpingar, på landsbygden 18 å 19 stycken,
hvaraf dock de fleste hafva mycket liten rörelse. Vid Kisa och vid Ödeshög
äro de största.
Emellan Länets invånare sker handels-utbytet så, att ena ortens behof
fylles med en annan orts öfverflöd, och införseln från andra Län inskränker
sig vanligtvis till: kreatur och trädvaror, de sednare från Vestergötland och
Calmar Län, de förra från Småland; samt jernmalm från Örebro och Nyköpings
Län; Strömming i mindre qvantiteter från Calmar och Nyköpings Län;
galanteri varor och lyxartiklar från Stockholm. Ganska betydlig är införseln
af utländska varor, hvilken sker öfver Norrköping, Wadstena, Söderköping
och Westervik. Understundom kan någon lossning äga rum vid Motala. Afsättningen
af de varor, hvilka ej åtgå för Länets egne behof sker hufvudsakligen
dels från städer och köpingar genom handlande, och hvarom mera framdeles,
dels ock från landsbygden omedelbarligen på Göta-Kanal och på
landsvägarne.
Landvägen försäljes vanligen mest spannmål åt Nerike, och dernäst åt
Småland; Bränvin försäljes åt Nerike; Träd varor åt Calmar Läns handlande
till export; Nötkreatur, gödde, åt Stockholm. Andre varors afsättning
från landsbygden landvägen till andra orter, är alltför obetydlig för att nämnas,
utom glasvaror från Reijmyra.
Till kommunikationernas befrämjande äro goda landsvägar att tillgå uti
alla de hufvudsakliga riktningar, dem handeln kräfver. En och annan förbättring
återstår dock att göra genom borttagande eller undvikande af besvärliga
backar, som på ett och annat ställe finnas, och hvartill någre för
-
28
beredande åtgärder äfven äro vidtagne. Uti provinsens medelpunkt, der kul»
turen är äldst, der är vägarnes antal öfverflödigt; men i de orter, der skogarne
först i en sednare tid gifvit rum åt odlingen, der äro de få, likasom
uli de sydligaste delarne af Länet, hvarest landet är särdeles ojemnt, och
folkmängden mera kringspridd på större ytor.
Försäljning sjövägen kan äga rum till hvad ort som helst der varan
hetalar sig, och sker egentligen med spannmål, mjöl, gryn och bränvin, på
Askersund, på Wermland om priserne der äro högre, annars på Stockholm
eller Gefle och norra orterne, om priserne der äro af den beskaffenhet att
det lönar sig. Understundom införes ock sjövägen spannmål om våren, när
ortens tillgångar medtagits genom försäljning landvägen vintertid, eller då
missväxt inträffat.
Göta Kanal, som genomskär Länet från Vettern till hafvet, och för dess
medlersta och bördigaste delar öppnar sjöled till Rikets största handelsplatser,
synes i allmänhet icke hafva uppfyllt hvad man deraf lofvade sig när
det stora arbetet företogs; men för denna landsort har den varit af en obestridlig
och vidsträckt nytta. Derigenom att Kanalen sammanbinder seglationen
på Vettern med den på Venern och den uti Östersjön, har beqväm
lägenhet uppstått för den sädesrika och bördiga trakten kring Wadstena och
Tåkern, att till så långt aflägsna orter som helst försända det öfverskott af
spannmål, som understundom ej utan prisernas allt för stora nedlryckning
låter sig afsättas uti trakterna kring Vetterns stränder, och att, då afsättningen
är lättare, välja emellan de orter der priserna stå högst. Härigenom har
denna trakt vunnit en vigtig fördel, hvarigenom verkliga kapitalvärdet på
jorden blifvit tillökadt med flere procent än man utan närmare kännedom af
förhållanderne föreställer sig. Spannmålshandeln der, som förut var fjettrad
af naturliga band, är nu lösgjord från dem, och skall säkert vinna fasthet,
såvida den frigöres från de sjelfknutna. Derigenom alt Kanalen öppnat segelled
långsåt slättbygdens norra gräns, och Bergslagens södra, samt från Länets
medelpunkt till hufvudstaden, har den öppnat möjlighet för ångfartygen,
att på bestämda dagar och timmar emottaga eller aflemna produkter och
varor af alla, äfven de mest ömtåliga slag, samt beredt snar och god afsättning
för många landtmanna-artiklar, hvilka förr trängdes om plats på torgdagarne,
förskämdes eller minskades i värde genom brist på tillfälle lill fördelaktig
afsalu, och hvilkas produktion således ej var lockande att arbeta för.
Följden har varit, att sådana varor som ägg, smör, fjäderfä med flere, stigit
29
30 å 40 procent i pris, med derjemte flere mil närmad afsättningsplats, och
att således värdet på den jord, der dessa varor produceras, blifvit i verkligheten
ökadt. En vara af annat slag, jernet, kan äfven numera från många
af jernbruken afsändas med ringare transportkostnader än förut, och kanalen
lemnar tillfälle att med lätthet skicka det på Göteborg, der det merändels
betalas högre än i Stockholm. De Jernbruk, som ej äro närbelägne lill Östersjöhamn,
eller som ej hafva förlagsman i Stockholm, hafva ock häraf sig begagnat,
och äga derigenom större årlig behållning på deras smide än förr.
Capital värdet af dessa jernbruk är således i sjelfva verket ökadt. På sådant
sätt torde Göta Kanal hafva ökat värdet af egendom inom detta Län med
ett par millioner, oberäknadt alla de tillfällen den beredt för handeln och
näringsfliten alt här bosätta sig. Framtiden skall utveckla deras verksamhet;
den närvarande bör rastlöst arbeta på att förbereda ett önskvärdt uppblomstrande,
och nya hamnbygnads-företag vid Linköping och Wadstena vitna
derom, att ortens invånare icke förbise detta åliggande. Det är en välförstådd
hyllning åt Grefve v. Plåtens minne.
Sedan Göta-Kanal år 1832 öppnades till segelfart från haf till haf, har
rörelsen på Östgöta-linien så förhållit sig att:
År 1833 framgingo 687 större och mindre fartyg, som erlade något utöfver
27,000 R:dr i kanal-afgifter.
„ 1834 — — 679 sådane fartyg med nära 30,000 R:dr afgifter.
„ 1835 — — 847 dito med öfver 35,000 R:dr afgifter.
„ 1836 —■ — 728 dito med 30,000 R:dr afgifter.
„ 1837 — — 1107 dito med nära 40,000 R:dr afgifter.
Till eller från ställen inom Länet och belägne innanför kanalens sträckning,
har under 6 års tid gått vid pass 3,100 större och mindre fartyg, med
76,000 tunnor spannmål, 50,000 tunnor sill, 83,000 SkU. jern, 3,000 SkM
kreatursben eller benkli &c. Transitorörelsen är emedlertid ganska ringa,
och för direkta utrikes handeln så godt som ingen. Inrikes handeln är besvärad
af hög taxa på vissa tyngre nödvändighets-varor, samt kontrollernas
organiserande på ett tidsödande och kostsamt sätt. Dessutom erfordrar en så
stor förändring uti kommunikations-förhållanderne någon längre tid för att
utveckla sina följder. Mycket af det nya måste först pröfvas, och mångå
fördomar och vanor öfver vinnas, många misstag göras och rättas, innan det
30
gamla hinner förkastas och ett nytt system göra sig fullt gällande i en rörelse,
som bedrifves med inskränkta tillgångar och är fördelt på många händer,
och som således icke på länge kan få någon bestämd riktning att följa,
helst vår 6 månader långa vinter årligen afbryter verkningarne af de nya
anstalterne. Derföre bibehåller sig ännu många gamla transportvägar, hvilka
man bordt förmoda skulle upphöra sedan kanalen öppnades. Till Linköping,
Skenninge och Wadstena, går nemligen ännu mycket varor landvägen från
Westervik, der de förtullats, i stället för att förtullas vid Söderköping, och
derifrån gå kanalvägen till deras destination eller åtminstone nära den. Till
Linköping kommer äfven mycket varor landvägen från Norrköping, ehuru sjövägen
är öppen, Dessa förhållanden äro i sig sjelft en förlust af vid forslingen
använd arbetskraft, hvars besparande har utgjort ett af ändamålen för Göta
Kanal, och hvars fortfarande är att söka uti de band, hvilka betunga handelsrörelsen,
eller uti de svårigheter som ännu möta anlöpandet af den konstgjorda
farleden. De äro en så mycket större förlust, som forsling ingalunda
utgör någon naturligen fördelaktig binäring för någon del af detta Län,
utan är den, der den ännu finnes, skadlig för åkerbrukets och boskapsskötselns
förkofran.
Gårdfarihandlande besöka ofta detta Län och bespara de aflägsna boende
qvinnor mången resa åt staden. Någon betydligare olägenhet af deras
kringvandrande har icke försports,
Så mycket mera olägenhet förspörjes af Gesällvandringarne, Detta tillägg
till närjngarnes närvarande skråförfattningar, har urartat till en tunga
för alla dem hvilka bo nära landsvägarne, och hvarom något begrepp kan
uppfattas utaf den enda omständighet, att förmodligen få dagar på året förbigå
utan att 100 Gesäller, såsom resande, inom detta Län fordra sitt herberge
af den som bor invid det ställe der de finna sig trötte, eller hungrige
och törstige. Noga beräkning häraf är omöjlig; men missbruket visar sig tydligen,
och en mängd af dessa resande tillbringa hela sitt lif på sådane vandringar
genom Rikets särskildte provinser.
4_:o Politisk Författning,
Kammarverk. Under loppet af åren 1833 till och med 1837, hafva
någre nya hemman icke blifvit inom Länet till anläggning beviljade, eller
31
ränta efter föregången skattläggning hvarken å hemman, eller å afsöndrad
lägenhet från skattskyldig jord, fastställd, eller till fastställelse hos Konungens
Befallningshafvande, anmäldt; hvaremot sex stycken valten- tull-m jölqvarnar
med tillsammans 7 par stenar, samt en väder-tullmjölqvarn med
2:ne par stenar blifvit med vederbörligt tillstånd anlagde, och ränta till Kongl.
Maj:t och Kronan åsatte. Från krono till skatte äro försålde tillsammans
145|:dels mantal, emot en köpeskilling af 27,810 R:dr 4 sk. 1 r:st Banko,
deruti inbegripit köpeskillingen för Bisp-Motala Kungs Ladugård, utgörande
26,666 R:dr 32 sk. som med §:del om året, under 6 års tid skall erläggas,
och tillfaller skogsplanterings-kassan. Likaledes hafva följande dels kronooch
dels härads-Allmänningar blifvit, enligt Kongl. Maj:t derom meddelte
särskildte Nådiga föreskrifter till skatte försålde, emot nedanstående skatte-köpeskillingar
nemligen:
Wånga fordna Bergslags Allmänningar?
Byggare Allmänningen ........ 3,713
Glansgrufve dito ........ 12,047
Onsörje dito ........ 15,409
Skers dito ........ 6,070
16 —
.37,239; i6
Härads-Allmänningarne inom Skeda och Kärna socknar:
Kålbyttemoen .......... 1
Åsdymlingen .
. . > för tillsamman 25,253: —
Norra Allmänningen ........ j
Skedevids Sockne-Allmänning inom Bråbo Härad .... 5,505: 24
Hellestads fordna Bergslags Allmänningar:
Tryfalls Allmänningen
10,670:
Södra
dito
28,852: ,
39,522:
Tillhopa 107,519: 40
Skatteköpeskillingen för dessa allmänningar, sammanlagd med den för
ofvannämde hemman belöpande, utgör således 135,529 R:dr 44 sk. 1 r:st
32
Banko, hvaraf, med undantag af skatteköpeskillingen för härads-allmänningarne
inom Skeda och Kärna samt Skedevids socknar som vederbörande häradsboer
tillfallit, utgörande 30/758 R:dr 24 sk. återstoden 104,571 R:dr 20 sk.
1 r:st tillhörer Kongl. Majit och Kronan, eller det allmänna, samt har redan
dels ingått, och dels kommer den att ingå: till Rikets Ständers RiksgäldsContoir,
skatte-köpeskillingen af hemmanen med 1,143 R:dr 20 sk. 1 r:st;
och till skogsplanlerings-cassan, köpeskillingen af de försålde krono-allmänningarne
och Bisp-Motala f. d. Kungs Ladugård, 103,428 R:dr.
Såsom ersättning till säteriägarne i Svanshalls socken, för skogsfång och
mulbetesrätt i Ombergs kronopark, är genom Kongl. Maj:ts Nådiga utslag af
den 18 April 1837 Dagsholms kronohemman om | mantal i berörde socken,
bemälde Säteriägare tilldömdt, hvadan den å delta hemman år 1826 fastställde
ränta, kommer att försvinna. I öfrigt äro icke någre förmedlingar
under ofvannämde år sökte och beviljade, äfvensom ej eller något hemman
fallit i Ödesmål, eller blifvit ånyo upptaget.
Staten omedelbarligen tillhörande och för statsverkets räkning utarrenderade
Kungsgårdar, Boställen m. m. finnas många, hvaraf blott fem, nemligen
Starby, Kungs Norrby, Bråborg, Skenäs och Rönö äro något betydlige.
Sammanlagdt utgöra statens omedelbara tillhörigheter 55 mantal och 8 lägenheter
utan skattetal, samt gifva nu i arrende årligen 2,141 tunnor 5T3ä7ö kappar
spannmål, hälften råg och hälften korn, samt 5,212 R:dr 34 sk. Contant.
Hemmansklyfningen är en naturlig och oundviklig följd af folkökningen
bland jordägande klassen, enär samma jord som förr ägts af ett mindre antal
förfäder måste ärfvas af ett större antal efterkommande. Den tilltager
derjemte genom nyodlingar och nybyggen af inflyttande uti de trakter af
Länet der ägovidderne äro stora och mera oländige, uti södra och norra skogsbygden^,
hvarest utrymme finnes, och byggnads- samt stängsel-virke är att
tillgå för godt pris, samt vedbrand för en ringa penning eller ringa möda.
Derigenom förvandlas småningom all till odling tjenlig mark till fruktbärande
och summan af produkterne i Länet ökas. Dock ökas äfvenväl summan
af produkternas förbrukning, och samhällets gagn af tilltagande hemmansklyfning
beror hufvudsakligast deraf, huruvida förbrukningen fullt motsvaras af
ökade produktionen. Inom detta Län kan med trygghet uppgifvas att förhållandet
hittills varit fördelaktigt, och svårligen lärer någon annan lagstiftning
-
33
ning än den af omsländighelerne härrörande nödvändigheten, kunna sälta
den lämpliga och riktiga gränsen för heinmansklyfningen, hvilken förekommer
under så oberäkneligt växlande förhållanden, att hvad som på elt ställe
är giltig regel, blir på ett annat oförstånd och orimlighet.
Skiftesverket fortgår mera och mera, visserligen med ansenlig kostnad
för närvarande generation, men lill allmänt erkänd båtnad för de framlida.
Allmänningsmarker, byalag och stadsjord har skiftats, under senast förflutna
fem åren, lill betydliga vidder, och årligen fordrade laga skiften öfverstiga
hvad inom Länet befintlige Landtmätare hinna alt fullgöra.
Sr år
1833 skedde laga
skiften för
•
54/- Mantal.
(då i
utflyttnin
gshjelp erhölls 1,148:
ig)
1834
dito
.
56
(med
utflyttnin
gshjelp .
. . 2,875:
39)
' 99
1835
dito
.
.
291| >
(med
ulflyttnin
igshjelp .
. . 1,257:
8)
99
1836
d i to
•
•
581 „
(med
ulflyttnin
gshjelp .
. . 2,842:
-)
> 9
1837
dito
•
•
43 3
(med
utfltAtningshjelp .
. . 1,652:
16)
99
1838
dito
♦
.
57 5
° ' 8 ”
tillsammans på 6 år 2991| Mantal.
Största olägenheten, som i allmänhet åtföljer laga skiften, är skogsförstöring,
der god skog finnes på en del lotter oeh ej på de andra, samt skogsåtgång
för tillökade hägnaderne, hvilka fortfarande alltjemt verkställas pä
gamla sättet. Allmänna uppmärksamheten är visserligen härpå fästad, ehuru
uppfinningar af verksamme medel till förbättring häruti äro snarare att önska
än att förvänta.
Statistik: På underdånigst bifogade tabeller är uppfördt, enligt från vederbörande
inkomne uppgifter, det antal hästar, nötkreatur, får, svin oeh
femårs-Berättelse fr. Östergöttands Län. . 5
34
getter, sorn inom Länet underhålles, och hvaraf sig visar att Öfverhufvud,
för hvarje helt hemman, finnas ej fullt 4 hästar, något mera än 4 oxar, nära
10 kor, mera än 3 af ungboskap, mera än 12 får, samt nära 7 svin. Getter
finnas blott uti några vissa trakter af Länets skogbeväxta delar. Då emedlertid
hemmanens areal är så olika, att hemman finnas med flere tusende
tunnelands ägorymd, under det att mångå blott hafva 50 lill 60 tunneland,
så lemnar en sådan beräkning som den förestående, ingen riktig ledning till
någon säker slutsats. Kunna uppgiflerne uppå antalet kreatur antagas för riktige,
så lemnar jemförelsen emellan antalet kreatur och antalet invånare inom
Provinsen säkrare grund för beräkning ocb bedömande af den ekonomiska
ställningen. Under denna synpunkt sammanslås antalet på landet och i
städerne, och deraf visar sig att för 9 invånare finnes 1 häst, för 8 finnes
1 oxe, för 4 nära nog 1 ko, för 11 finnes 1 af ungboskap och derutöfver, för 3
finnes nära nog 1 får, för 5 å 6 finnes 1 svinkrealur. Fä räfveln uppfyller
således ej ortens behofver af ull till förbrukande kläder. Jemföres antalet
ungboskap med antalet oxar och kor, så visar sig att då en af ungboskap
finnes för hvarje 3 af kor, så kan ko-ladugården genom ortens egen afvel fullt
underhållas, men oxarne ej; hvarföre de ock till största antalet köpas från
Småland. Deraf visar sig ock, att betydligt af slagtboskap måste köpas från
andre orter; men att ladugårds-afkasLningen i öfrigt måste vara fullt tillräcklig
för ortens behof.
Det på Tabellen för landet uppförde utsäde och den deraf beräknade
spanmåls-afkastningen äga föga trovärdighet, fastän dessa uppgifter omsorgsfullt
af vederbörande samlats. Hufvudsakliga orsakerne dertill äro, att en
stor mängd af mindre jordbrukare icke känna beloppet af egen jords afkastning,
alt denna afkastning är så högst olika ena året mot det andra, alt ingen
uppgift kan blifva fullt säker; samt att mängden jordbrukare icke finna
sig vid att uppgifva förhållandet med deras utsäde och skörd. Derföre kunna
alla sådane beräkningar blott blifva approximative; men de uti Tabellen
utförde summor äro icke ens detta med någon tillförlitlighet. Tabellen upptager
nemligen såsom behållen afkastning utöfver utsädet 280,000 tunnor råg
och korn, hvilka sammanlagde med stadsjordens afkastning 3,900 tunnor ge
nära 284,000 tunnor råg och korn. Man vet alt förbrukningen af dessa sädesslag
uti denna landsort kan beräknas lill 2 tunnor öfverhufvud för hvarje
person af 15 år eller derutöfver, och man kan antaga fullt ut 1 tunna
öfverhufvud för hvarje person under denna ålder. Då invånarnes antal är
35
200,000, hvaraf 68,000 under 15 år, så bör spanmåls-åtgången beräknas lill
332,000 tunnor af råg och korn. Högst få år kunna uppgifvas, då ej Länets
afkastning uti dessa sädesslag varit för invånarnes behof tillräckligt, och vanligtvis
försäljas härifrån till andre orter månge tusende tunnor deraf; hvarföre
en medeltals-beräkning utaf spanmåls-afkaslningen i råg och korn, snarare
angilver 350 å 360,000 tunnor såsom säker årlig behållning utöfver utsädet.
I samma förhållande torde afkastningen uti de öfrige sädesslagen böra
tillökas, och således de 508,000 tunnor span mål, hvilka enligt inkomne
uppgifter äro antecknade, böra beräknas till en behållen afkastning af vid
pass 640,000 tunnor. De uti labellerne uppförde 250,000 tunnor poläler behållen
afkastning utöfver utsädet, kunna med all visshet anses lill 400,000
tunnor i verkligheten. Sanningen är omöjlig att utreda, helst saken i sig
sjelft beror af oberäkneliga omständigheters växlande inverkan.
Uppskaltadt värde af Länets fastigheter är uti tabellerne infördt i enlighet
med Taxerings-längderne, hvilka för städerna väl utvisa ungefärligen
verkliga värdet af hus och tomter och jord, med den summa af 4 millioner,
hvartill detsamma med visshet kan antagas; och måhända äfven för bruk,
grufvor, fisken, qvarnar, fabriker på landet m. m. i det närmaste öfverensstämmande
med värdet nemligen 2f millioner; men hvad jordegendom i allmänhet
beträffar, så uttrycka taxeringslängderne numera ej den förefintliga
verkligheten. Det taxeringsvärde, som för mera än tjuge år sedan antogs,
bibehålles ännu hufvudsakligen oförändradt, ehuru tiderna medfört ganska
betydliga förändringar i verkliga värdet, derigenom alt jorden på de flesta
orter sligil högst betydligt i pris Delta jordens ökade pris är likväl uti
några härader tämligen ringa, under det att värdet uti andra blifvit fördubbladt,
och i synnerhet har det ökats uti en del trakter, der god jordmån är
förenad med skogstillgång. De 24f millioner hvartill 5,485 hemman med
tillhörande lägenheter samt utjordar m. m. äro taxerade, gifva ett medelvärde
af något mera än 4,000 R:dr per hemman, hvaremot man kan antaga,
med säkerhet, alt försäljningspriserne öfverhufvud uppgå till dubbla summan.
Hela Länets fastighetsvärde kan under närvarande tidpunkt räknas bestiga sig
till 50 millioner.
Statsbidragens belopp är utfördt uti underdånigst bifogade tabeller, beräknadt
dels till hvad kontanta utgiften sig bestiger, dels efter medeltalet af
markegångsprisen på alla persedlar, som uti årliga markegångs-taxorne upp
-
36
tagas, samt för sådant som deruti ejomnämnes, efter de grunder, hvilka man
ansett vara riktigaste mätarne af hvarje åliggande onus.
Personella skydds-afgiften drabbar visserligen den fattige lika med den
rike, men föranleder ej till någon rättvis klagan, enär den utgår såsom fästad
vid den förmåga som den fattige äger i likhet med den rikare, och den sist—
nämdes alla åtnjutande beqvämligheter samt öfrig egendom derjemte särskilt
beskattas. Bevillning af tjenstemäns löner och arfvod.en är under vanliga
tider ett i sig sjelft förundransvärd! afdrag från de anslag man ansett nödige
för statens tjenstemän; hvilket under krigstid, eller då statsverket är i betryck,
finner många rättsenliga skäl för sig, men under närvarande ställning
inga, blott vanans dimmor. Bevillningen af jordbruket öfverklagas ingalunda,
men den af arbetsfolk och backstugusittare öfverklagas allmänneligen, såsom
betungande den falLigaste klassen utöfver rätt och billighet. Den borttager
ofta värdet af en veckas föda ftån de hushåll, der födan för hvarje
stundande dag måste vinnas genom den föregåendes arbete, och der snarare
lindring erfordras än tillökad skatt kan bäras. Erfarenheten visar ock alt denna
bevillning icke befordrar det ändamål, som troligen derigenom varit afsedt,
nemligen hinder mot backstugors uppkomst; de uppkomma såsom nödvändig
följd af folkökningen uti ett glest bebodt, vidsträckt och magert land,
och anläggaren tänker mera på att få tak öfver hufvudet, än på deraf efteråt
härflytande utlagor, i den öfvertygelse att de insigtsfulle män, som pröfva
och afgöra om skatterne, icke utgå från orättvisa grunder, helst när frågan är
om skatt på de fattigaste. Backstugusittaren kan ej föreställa sig, att de mest
philantropiska afsigter ofta medföra motsatsen af hvad man ämnat åstadkomma.
Bevillningen af näringarue oell af borgerlig rörelse medför ringa tunga
för den förmögnare, helst han sjelf bestämmer det belopp, hvartill han anser
sin inkomst böra skattas; för den mindre förmögne och den fattigare, som
ej vill afsäga sig sin burskapsrält, är den deremot drygare och vill föranleda
lill missbruk af den, vissa förhållanden medgifne, nedsättning till ringare
minimi-nfgifter. Bevillningen af kapitaler, bolag m. m. synes alla högst billig;
men den af testamenten och gåfvor som egentligen är ett, mot den upplystare
stats-ekonomiens läror stridande, sätt att förminska redan samladtoch
fruktbärande kapital, och hvars verkan således är minskning, i.sin mån, af
deli befintliga national-förmögenheten, denna bevillning har äfven väl den verkan
alt leda till undergräfvande af laglydnaden. Genom enskilla öfverenskommelser
och underlåten lagfart, samt på många andra mera och mindre
37
fmlliga salt, kringgås ellen- undvikes ofta lagbudet, hvars verkan således ej
visiir sig gynsam lör befordrandet af det allmänna bästa.
Bränvins-brännings-afgiften, hvars indelning uti mångå särskilta klasser
och livars omständliga bestämmelser genom flerfaldiga föreskrifter äfven loide
minsta saker bevisa, alt man sökt med största noggranhet afväga skatten!
mot tillverkningen; samt bestämmelserna af tiden för bränvins-bränningens
ulöfvande, hvilka genom dess inskränkning lill 6 månader bevisa, att man
sökt åstadkomma en minskning uti sjelfva lill verknings-myckenheten; de hafva
ingalunda uppfyllt afsigterna. Snillets uppfinningar jäfva hvarje förutseende
af detaljerna vid brän vins-bränningens verkställande, och nya inrättningar
hafva medfört möjligheten att med redskap af lägre klass tillverka mera
än som påräknats för de af en högre, samt på 6 månader mera än som påräknats
kunna ske på 8. De hinder, som uti beskattnings-grunderna läggas
för en större konstfärdighets begagnande, sporra uppfinningsgåfvan och tillvägabringa
oförväntade resultat. När härjemte tages i betraktande, alt hvarje
förändring uti författningarne om skatten å de särskilte slagen af redskap
medför kostnader, hvaraf ingen produet uppkommer, och hvilka derföre äro
en nationabförlust, så synes den tanken ej vara utan sin riktighet, att bränvins-brännings-beskattningen
lämpligast sker, genom vanlig enkel redskaps beskattning
efter pannerymden, men förändrad eller sammansatt redskaps genom
beskattning af dervid begagnade tillmäsknings-kärl.
Grundskatlerne, nemligen jordeboks- och hemmantals-räntan, kronolionden
och afradsspannemålen, äro de mest tryckande af statsbidragen uti sådane
orter, der odlingen varit störst den tid dessa skatters belopp stadgades, och
hvaribland ^Vikbolandet bör räknas i främsta rummet med sina inskränkta
ägovidder och dryga grundräntor. Sättet, på hvilket uppbörden af dessa grundskatter
sker, är i allmänhet för den skattdragande ganska lindrigt; fastän det,
för de till tjenstemäns löning eller särskilta stiftelser anslagne mindre hemmansägare
kan vara besvärligare och drygare, dels genom skyldigheten att
forsla en mindre qvantitet spannmål längre väg, dels genom skyldigheten,
att, äfven under missväxtår, lefverera spannmål in natura till samma qvantitet
som under ett godt år. Det synes föga förnuftsenligt, att i samma mån
jordbrukarens tillgångar äro mindre än vanligt, beloppet af hans ulskylder
skall vara större än vanligt; men vanan har bortnött eflertankan i detta afseende,
och den skattdragande finner ej något att härvid erinra. Deremot
har han mycket att erinra dervid, att hans spannmål, ehuru väl rengjord,
38
torr och ganska vigtig, likväl understundom ej anses magazinsgild derföre att
den icke är fri från någre annars oskadlige frön. Något närmare bestämmande
i detta afseende vore af nytta, så väl för den skattskyldige som för Magazins-förvaltaren.
Likaså gör vanan att skattdragande icke beklagar sig öfver
svårigheterna för honom att kontrollera riktigheten af den summa, hvarföre
han debiteras under alla de föråldrade titllar, som ingå uti jordebokspersedlarne,
och hvaraf många bära vilne om ett ursprung under helt andra
förhållanden än de nuvarande. Bibehållandet af dessa mångfaldiga, olämpliga
titlar, förorsakar emedlertid arbete och svårigheter uti räkenskaperna, som
äro tidsödande och kunna anses vara sjelfskapade; förenklingen är lätt och nödig.
Uppbördskostnaden för Statsverket är vanligtvis ganska ringa, och kan
anses till omkring 2 procent af uppbörds-beloppet; men de år, då afsättningen
af spanmål är trög, ingår betydligt af denna vara uti Kronans Magasiner,
och då kan måhända 10 å 12 procent på spanmålens värde afgå,
någongång mera.
Ehuru nästan alla utgående skatter äro att anse såsom improducliva utgifter,
och således betungande samhället i sin helhet och förminskande dess
egentliga årliga behållning, så äro de likväl ej något hinder för jordbrukets
flor och förbältringarne deruti, lika litet som ett utgående arrende är ett hinder
för jordbrukets fullkomnande vid utarrenderad egendom.
Politie: Allmänna anstalter till ordningens vidmakthållande äro uti
detta Län ej andre än hvad lag, författningar och inslructioner ålägga vederbörande
tjenstemän att städse iakttaga, och hvilket äfvenväl uppfyller dermed
åsyftade ändamål, så vidt som oordningar på förhand låta sig förekommas.
Sammanhang härmed egande anstalter äro häkten och korrektionshus.
Länshäktet uti Linköping har 12 rum, lillräcklige för behofvet, när de
till Pionnier-corpsen samt till korrektions-inrättningarne dömde försvarslöse
personer få dit afsändas. Men då sådant ej får ske, utan äfven dessa skola
uti det lill ett inskränktare ändamål afsedde häktet förvaras, så måste det
blifva öfverfyldt. Olägenheten af trängsel förenar sig med den af sysslolöshet,
emedan hvarken utrymmet eller antalet af personal som har tillsyn öfver
de häktade, medgifva deras ändamålsenliga och ständiga sysselsättande,
hvilket likväl borde äga rum. Men författningen, som härom förordnar, kan
ej uppfylla hvad dermed åsyftas, enär den ej varit åtföljd utaf tillökning i
nödig uppsigt och nödigt utrymme. De häktades arbete hos enskilte före
-
39
kommer blott vissa årstider i ganska inskränkt mått. Förutan sådane försvarslöse,
som bordt lill arbetsinrättningar öfversändas, har antalet af de på
Länshäktet åren 1833 lill 1837 års slut förvarade dömde, under ransakning
eller på högre rätts pröfning beroende personer, öfverhufvud dagligen uppgått
til! omkring 40 stycken. För 11 å 12 år sedan, då Länets folkmängd
utgjorde 15 a 16,000 personer mindre än nu, var vanliga antalet äfvenväl
omkring 40, hvilka båda förhållanden med hvarandra jern förde skulle kunna
anses såsom ett säkert bevis på tilltagande moralitet, förbättring uti sederna
och allmännare utbredd sund upplysning. Året 1838 bar likväl medfört
en större mängd mindre stölder, och förenämde brottslingars dagliga antal
har derunder öfverhufvud uppgått till närmare 50 stycken. Lifsmedlens
ökade dyrhet under delta år torde vara närmaste orsaken till ett sådant
sämre förhållande, helst många af förenämde stölder bestått uti tillgripandet
af ätliga varor till ett ringa värde. Emedlertid kan dock häraf slutas, att
moraliteten ej visar sig skrida tillbaka, om än den icke går framåt med så
säkra steg, som det vore att önska.
Norrköpings Stadshäkte förvarar brottslingar från staden ensamt, och är
för ändamålet tillräckligt.
Uti Norrköping är korrektionshus för qvinnor, hvilka der hållas lill arbete
och sedlighet. Från de flesta af Rikets sydliga provinser ditskickas alla
dem sorn lill arbete dömmas, och antalet korrektions-hjon har för åren 1833
till och med 1837 öfverhufvud utgjort 160 å 180 stycken. De sysselsättas
egentligast med sådane arbeten, som höra till klädestillverkningen, och hvilka
reqvireras af stadens fabrikanter som då lemna nödige materialier. Hela beräkningen
utgöres af 3 personer på detta tämligen aflägset belägna ställe, uti
den af Fabriksarbetare uppfyllda staden, hvarest ingen garnison finnes. Likväl
äro ordningen och lydnaden så fullständige som de någorstädes kunna
förväntas, hvilket i hög grad villnar så väl till fördel för behandlingssättet i
allmänhet som för korrektions-hjonens laglydiga lynne, och folkets kärlek för
allmän ordning. Samma kärlek för ordningen har äfven förmått aktade
män inom staden, att utan arfvode åtaga sig styrelsen af inrättningen.
Uti Linköping är en, af enskilta fonder stiftad, Länet tillhörig, mindre
korrektions-inrättning, der sådane vanartade försvarslöse som ej begått brott,
samt om hvilkas förbättring och öfvergående lill sedligare vanor man ännu
har något hopp, kunna på kortare tid inlagas och lill arbete hållas. Utrym
-
40
niet är inskränkt och antalet jemväl. Det uppgår vanligen till 6 å 8 stycken,
stundom äfven mindre, någongång mera. Styrelsen deraf har emoltagits
af aktade män inom staden, hvilka utan arfvode förvalta denna anstalt, som
har eget hus och en kontant fond af nära 7,700 R:dr Banko.
Lösdrifveri och försvarslöshet vidlåda vissa orter inom Länet, der förutvarande
förhållanden som lemnat arbetsförtjenst, sedermera upphört eller der
något större antal bostäder ulan erforderlig jordrymd hafva uppstått. De
trakter åter, hvarest backstugorne äro sällsyntare, der är ock lösdrifveri och
försvarslöshet mera sällsynt. Oöfvervinnerliga svårigheter möta vid oviikorliga
tillämpningen af 1833 års författning, huru med försvarslöse personer
förhållas ma, dels deruti alt Länets häkten icke lemna utrymme för hysandet
af de tusende personer, hvilka efter man-talsskrifningarnes slut anmälas
vara försvarslöse och således enligt Författningens ordalydelse skulle blifva
till allmänt arbete förfallne; dels ock deruti, alt allmänna känslan nekar att
anse medellöshet och en olycklig belägenhet, vara tillräcklige skäl för samhället
att från sig utesluta en i öfrigt oskadlig medlem, likasom han vore en
grof brottsling. Allmänna känslan tillägger den medellöse, hvars hela egendom
beslår uti ärlighet och arbetsförmåga, en lika rätt till fritt användande
deraf, som den lyckligare lottade äger att använda sina jordagods eller sima
kontanta kapitaler; och denna känsla vill ej medgifva utsträckandet af ägande-rättens
helgd derhän, att samhället kan låta inspärra den medellöse blott
derföre att han ej äger någon annan egendom att mista, än sin egen frihet.
Verkan af förenämde författning är således icke lycklig, enär den i visst afseende
står i strid med allmänna begreppen om rätt, och enär dess fulla
verkställighet ej låter sig göra.
Ehuru välmåga allmännast råder, så äger detta Län, utom mindre förntögne,
äfvenväl en talrik klass fattige, helst uti städerne, och uti någre derintill
gränsande socknar. Antalet af dem, hvilka åtnjuta större eller mindre
underhåll genom fattigvården, utgjorde år 1836, enligt de officiella handlingar
som ligga till grund för derom år 1837 afgifven underdånig berättelse,
sammanräknadt för hela Länet 5,528 personer, hvaraf 1,854 mankön och
3,674 af qvinkön, eller 1 på 36 af hela folkmängden. Uti städerne är det
2 på 51 personer och på landsbygden 2 på 76. Dessa fattige dels underhållas
på allmänna inrättningar, dels understödjas genom sammanskott och a£-  gifter. De senare utgjorde 3,983 och de förra 1,545 personer. 2,210 till ar
-
41
bete oförmögne hafva underhållits med 26,647 R:dr Banko, eller öfverhufvud
något utöfver 12 R:dr Banko person, utgörande värdet af nära 2 tunnor
span mål, enligt då varande priser. 2,151 mindre arbetsföre hafva erhållit
understöd med 13,148 R:dr och 1,167 tillfälligtvis behöfvande med
6,128 R:dr. För städernes 789 fattige åtgick vid pass 14,500 R:dr eller
18! R:dr person, och för landsbyggdens 4,739 åtgick vid pass 31,600 R:dr
eller 6? R:dr personen.
Den ringa kostnad, hvarmed fattigvården bestrides, skulle vara otillräcklig
om ej enskildta välgörenheten lade sin gåfva dertill, genom tidtals skeende
matskott eller andre frivillige bidrag, som ej uti räkning uppföras, och
om ej organisationen af fattigvården dervid toge uti anspiåk så väl slägtirigars,
husbönders eller andre bekantes tillfälliga hjelp, som fattighjonets egen
i möjligaste motto utsträckta förmåga att till sitt uppehälle bidraga. Genom
(åtligstyrelsernes sammansättning af personer, som känna de behöfvande och
deras tillgångar, krafter och understundom ägande utvägar att från närskylde
erhålla något slags understöd, äfvensom möjligheten att på det minst betungande
sätt anskaffa hvad sorn derutöfver erfordras för fattigvården; samt
genom den fattigstyrelserne förbehållne rätt, att bifalla eller afslå understöd,
förhöja eller förminska dess belopp, har det blifvit möjligt, alt hålla kostnaderne
så låga som de ofvan uppgifne. Med all visshet kan förutses, alt
hvarje förändring uti allmänna sättet för fattigvårdens meddelande, skulle
medföra ökade kostnader utan att lokala förbättringars nytta derföre kan
förnekas.
Till fattigvårdens underhjelpande äro många större och mindre donationer
gjorde, hvilka bestå dels uti hemman och hemmansdelar, dels uti penningar,
dels ock uti byggnader och jordstycken. Förutan flere andre betydande
donationer, som på sednare åren gjorts, är en fond af 30,000 R:dr
Banko, donerad utaf Åldermannen Fagerberg, till förmån för fattige inom
Torpa och Asby församlingar. Halfva räntebeloppet af fonden anslås årligen
till understöd vid bosättning åt personer af ai betsklassen inom dessa församlingar,
då de ingå äktenskap, och gjort sig kände för goda seder och arbetsamhet.
Andra hälften anslås årligen till understöd åt vanföre, bräcklige eller
ålderstigne, som ej sjelfve kunna sig försörja. Sammanräknade uppgå donationerne
till ett belopp af 300 å 350,000 R:dr Banko. Afkastningen derutaf
Femårs-Berättels< fr. Östergötlanda Län. ' ^
42
är inbegripen uti förulnätnde kostnader för fattigvården, men deruti är
icke inräknadt räntan på förlagskoslnaden för de till falligimättningar uppförde
byggnader i slädei ne, eller de uti nästan hvarje socken befintlige fattigstugor.
Huruvida dessa fa tl ig vå rd s-a usta I ler uppfylla ändamålet, är ej tvifvelaktigt,
såvida man inskränker ändamålet till torftigt uppehälle för vanföre eller
orkeslöse, eller värnlösa bani. Utsträckes anspråken på fattigvård derhän,
att den bör ombesörja sysselsättning för alla dem, som af brist på arbete
äro behöfvande; att den bör draga försorg för vårdslösade barns upp
fostran,
samt förhindra allt tiggeri, då är deremot deras otillräcklighet i allmänhet
ganska påtaglig, ehuru en del socknar äfven i det afseendet genom särskildta
anstalter uppfylla allt hvad som kan förväntas. Den af Religionen föreskrifna
materiella fattigvården är i allmänhet uppfylld; men den omsorg, som af
politiska skäl påkallas flir de lättjefullas och sysslolösas användande på ett
dem sjelfva och det allmänna gagneligt säll, samt för det uppväxande slägtets
bildande lill nyttiga medlemmar i samhället — denna omsorg är ej öfverallt
så iakttagen, att del tillfredsställer den länkandes förutseende fordringar
på en väl beräknad ordning. Barnavården är härutaf det vigtigasle och
som mer och mer liödvändiggöres af den mängd hvilken uppväxer, dels
utan far och utan moders ömhet, dels ock hos föräldrar, hvilkas hela tid
åtgår för dagens näringsomsoi ger. Sådane barns upptuktelse försummas
mestadels, och de tillväxa i ett halfvildt tillstånd, utan att erhålla rikliga
begrepp om samhällets loista fordringar, ulan grundsatser och ulan de goda
vanor sorn kunna välgörande träda i dessas ställe. Böjelserna blifva ulan
band af tanken eller känslan, och allt leder derhän alt ungdomens första
steg föra dem på lättsinnighetens eller brottets väg. Att saken blir af vigt
för samhället visar sig påtagligen deraf, all uti Linköpings stad är 1 barn,
bland 4, oäkta, och på landsbyggden finnas aflägsna kojor, der ogifta qvinnor
uppföda 5 å G egna barn. Anstalter till förbättrad uppfostran måste
vidtagas; ej allenast till den uppfostran som lemnar undervisning uti elemenlerne
för boklig kunskap, ulan äfven och förnämligast den, som jemte
sinnets vänjande vid ett ordentligt, gudfruktigt, lill nyttiga ändamål sträfvande
lif, äfvenledes meddelar förmågan att genom arbetsamhet, flit och omtanka,
utföra och verkiiggöra de förhoppningar om sjelfbestånd, dem ungdomen
är snar att göra sig. Den som med helsa och kroppskrafter äfven äger
några uti god riktning utbildade själsförmögenheter, samt anvisning till de
-
43
ras användande på elt »ytligt sätt, han faller ej gerna samhället till last;
och mängden af sådane medborgare uti en stat skall utgöra dess styrka och
dess säkerhet, långtifrån att vara föremål för bekymmer och farhågor.
Undervisningsverken uti landsbyggderne inskränka sig lill sockenskolor
och bruks-skolor och någre särskiidte private, alla verklige folkskolor. De
fleste äro fasta skolor, och någre äro flyttbare på det sätt, att läraren viss
tid på året meddelar undervisningen uti en del af en större socken och viss
tid på året uti en annan del. Antalet sådane skolor ökas årligen, dels genom
enskildte personers stiftelser, dels genom menigheternes beslut; ehuru
äfvenväl många socknar ännu finnas, hvarest allmogen nekar bidrag lill dylika
inrättningar, och fortfarande begagnar blott den gamla utvägen att låta
barnen lära sig tarfligt läsa för mor i huset, eller för någon gumina, någon
kringvandrande äldre karl eller dylik läsemäslare. Presterskapets nit uppfyller
i många socknar bristen på stadigvarande skola, genom dess bemödande,
alt förmå föräldrar låta barnen i rällan tid lära något, och dess omsorg
att mera än ett år på förhand undervisa och bereda Nultvardsungdomen.
Likväl saknas i allmänhet all påföljd af kyrkolagens gamla stadgande, det
klockare skall såsom boklärd och skrifkunnig undervisa församlingens ungdom.
Förbigående uppräknandet af alla de äldre folkskolorne, hvaraf någre
genom enskildta donationer äga tämligen betydliga fonder eller årliga anslag,
torde uti denna underdåniga berättelse endast böra särskildt omnämnas de,
sedan afgifvandet af sednaste femårs-berältelsen, tillkomne och öppnade, och
hvilka äro: Sockenskolor uti Ekeby, Gammalkil, Gistad, W. Tullstad, Slaka,
Wreta Kloster, Wånga och Wårdsbergs socknar; bruksskolor vid Hultsbruk,
Motala verkstad, Sonstorps bruk och Stjernvik. De fleste af sockneskolorne äro
Växelundervisningsskolor, ehuru melhoden ej på alla ställen vunnil förtroende,
vare sig af lärarens mindre lämplighet eller andra orsaker; och på
alla ställen är anstalt fogad, alt de fattige barn, sorn söka undervisning uti
skolan, erhålla den ulan kostnad. Undervisnings-anstalter för slöjder eller
handtverk finnas ej inom Länet, undantagandes den tiel af Tecknologiska afdelningen
vid Ebersteinska skolan i Norrköping, som kan sålunda anses.
För allmänna helsovården äro stationerade 3 Provincialläkare med
hvar sitt distrikt. Uti städerne äro 5 Stadsläkare, Vid Lazarett och Kurhus
äro 3 läkare; hvartill kommer läkarne vid regementerne, samt bruksläkare
och någon helt enskildt praktiserande. Uti vissa trakter af Länets;
44
norra och sodra delar samt skärgården, är afslåndet lill läkare betydligt,
och utgör en stor olägenhet, som äfven mycket vållar alt allmogen der tillilar
qvacksalfvare. För att afhjelpa denna blist uti Torpa församling, har
Professorn Tranér till underhåll af en läkare donerat en summa af 6,666
R:dr 32 sk. Banko; men testamentets verkställighet har ännu ej inträd t.
Apothek finnas uti alla släderne samt uti Motala och Kisa. Länslazärelt finnes
uti Linköping med 56 sängar, hvilka sällan är o fullt upptagne. Uti
Norrköping är för den staden särskildt lazarett och kurhus, hvarest antalet
sjuke plägar uppgå till omkring 20 stycken. Kurhus för veneriska smittans
hämmande är i Wadstena alltsedan Ar 1795, då det med allmänna medel
inrättades för 40 patienter, och begagnades äfven från närgränsande Länen.
Från' 1822 är det uteslutande Länets kuihus, underhållet af den, årliga treskillings-afgiften.
Antalet der behandlade patienter under de 5 år denna berättelse
omfattar har varit 572 st. hvaraf 473 utskrifvits såsom botade, 23
såsom obotlige, 41 hafva med döden afgått, och 35 voro till år 1838 qvarliggande.
Sjukdomen synes nu vara något mindre allmän än förr, och allmogen
iakttager mycken uppmärksamhet derpå alt alla sjuke, som upptäckas,
blifva behörigen insände. Likväl uppgår ännu antalet af dem, sorn äro behäftade
med mera urartade former af sjukdomen, såsom sallfluss, radisyge
o. s. v. till 43 procent af det hela vid kurhuset behandlade antalet.
Till bestridande af kostnaderne vid Länets kurhus och lazarettet’, har
länge betalts årligen 4 sk. men hvilken afgift år 1835 ökades till 5 sk. af
hvarje inom Länet mantalsskrifven person. Utaf del som Norrköpings invånare
betala, användes t till Länets allmänna fond kallad äldre Kurhus-Cassan,
och de | till stadens lazarett. Af allmänna fonden bestridas alla kostnader
vid kurhuset i Wadstena, och det öfriga blir att disponera för Länslazarettet,
äfvensåväl som den sista femtedelen af så kallade kurhus-afgiften
hörer ensamt till lazaretlsfonden, hvilken äfven har inkomst af collect- och
gåfvomedel. Nu finnas hopsparade kapitaler till belopp af 35,000 R:dr Banko.
Vidsträcktare anstalter för helsovården hafva under dessa åren ej erfordrats,
mera än de veckor af år 1834 då Cholera Morbus hemsökte riket.
Uti detta Län var det egentligen Wadstena stad och Motala socken, som
deraf ledo; och på båda ställena voro de nödige mått och steg, hvilka då
forordnades, understödde af iuvånarnes i orten bemödanden för det gemensamma
hästa.
45
Helsobrunnar, med. goda och omsorgsfullt inrättade anstalter, för dem
hvilka ditkomma alt stärka helsan, finnas tvenne af ålder bekante, nämligen
Medevi och Söderköpings brunnar. Den förslnämde är mest besökt, och bär,
förutan hos de mera bildade klasserne, älven särdeles förtroende bos ortens
allmoge, hvaraf mera än 1000 hvarje sommar pläga begagna den i Juni och
Juli månader. De fattige intagas på dertill af välgörenheten väl doneradt
lazarett. Af öfrige helsokällpr inom Länet, äro alt märka 5 st., nämligen
Himmelstalund vid Norrköping, Ekkällan, mindre betydlig vid Linköping,
Flistad, talrikt besökt af gammalt, Kisa der brunsgästernas antal årligen
ökats, samt en uti Ö. Eneby socken.
Allmänna åtgärderne för rofdjurs utödande, hafva ej blifvit lillfylletsgörande,
och blifva del aldrig för längre tid, emedan de stora skogstrakterna
i söder och i norr alltid skola snart nog ersätta det antal som bär förslöres.
Anslalterne gå nu hufvudsakligen derpå ut, att genom högre prtemier eller
skottpenningar för Varg, föranleda dess ifrigare jagande och dess ungars uppsökande
om våren då de med lätthet uti ide dödas. Allmänna afjagnihgsplalser
finnas ej, och af varggropar blott ett inskränkt antal enskildta. Föregående
åren hafva af skadegörande rofdjur här dödats:
År
1833
Lodjur
23
Vargar
17
Räfvar
498.
99
1834
99
11
99
28
99
518.
99
1835
99
22
99
37
99
585.
99
1836
99
15
99
38
99
720.
99
1837
99
16
99
41
99
641.
Häraf visar sig att mera varg i sednare åren dödats än förut, ehuru det ej
verkat derhän att vargarnes antal är mindre än förr.
För resandes fortkomst är behörigen sörjd t genom ändamålsenligt inrättade
gäslgifvaregårdar på de äldre mest besökta landsvägarne. Utväg att framkomma
på de mindre, som gå till aflägsnare eller mera frånskilda trakter af
Länet, saknas ej eller, ehuru sednare liders dels förändrade dels ökade behof
erfordra förbättringar och rättelser på åtskilliga ställen. Den resandes behof,
hvilket måhända ofta tillskapas genom lättheten att få det uppfylldt, är likväl
härutinnan underordnadt hemmansägarnes rättighet alt ej blifva betungade
med något onus, som icke påkallas af allmänt bästa, och fördelas lika.
46
Skjutsväsendet kan likväl aldrig blifva lika fördeldl, ulan alt den resande
ålägges ersätta reservskjutsens verkliga kostnad, hvars bestämmande är en
sak som fordrar mycken lokal-kännedom, emedan den är så olika för olika
ställen, äfven för dem som kunna vara hvarandra närbelägne. Allmän reglering
af något sådant, skulle likväl i andra afseenden medföra känbara
olägenheter i afseende på nu tillvarande förhållanden, hvilka alle under tidernas
längd lämpat sig efter hvarandra, ofta på ett sätt, som ej märkes
eller inses förr än man rubbat eller borttagit något af det gamla invanda.
Emellertid är det af vigt att skåda saken lrån alla dess sidor. En tillökning
af skjutslega skulle på mångå ställen vara en rättvisa mot de skjutsande,
men den blefve äfvenväl ett hinder sorn lades på kommunikationerne,
så väl dem, hvilka äga rum genom resor, som dem genom foror, samt ökade
betydligt kontanta slatsutgifterne genom ökad lega lör posternas fortskaffande
och transporters, och skulle nödvändigtvis jemväl förändra den nuvarande
kostnadsfria kronobrefbäringen emellan domare, kronofogdar, länsmän
m. fl. samt medföra rubbning uti många små, men derföre icke ovigtiga delar
af det hittills varande. Sådant bör afses utan att derföre anses såsom
hinder för en billig, på många ställen blott i ättvis, åtgärd. Reglering af
skjutslegan uti släderne till motsvarighet af verkliga kostnaden de skjutsskyldige
derföre vidkännas kan emellertid ej medföra någon af ofvan antydde
olägenheter, och då småningom slädernes särskildte förmåner blifvit inskränkte,
böra äfven deras onera rättvisligen derefter lämpas, såvida man från
deras sida skall kunna påräkna upprigtig medverkan Lill införande af de förbättringar,
som tiden fordrar och sakernas tillstånd gör angelägne eller
nyttige.
Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan är, likasom mantalspenningarne, en
obetydlig skatt, hvarvid ringa afseende i denna ort fästas, ehuru onekligt
är, att den faller tyngst på de obemedlade hushållen, hvilkas utkomst derigenom
försvåras, under det alt den förmögnare knappast förmärker pålagans
tillvaro. . , ' .
Gerningsören, hvilkas belopp för hela Länet ej uppgår till 114 R:dr,
kunna således ej utgöra någon särdeles tunga.
Tionden &c, af bruk och bergverk, m, m. synes vara en ändamålsenlig
och billig beskattning, hvaröfver klagomål ej förspörjes,
47
Rust- och Rolerings-bördan ar af större inflytande pä hemmansägarnes
förmögenhet, men ganska ojemn t fördelad. Uti Länet är indeldt:
Rothälls-nummer lill Irsla Lif-Grenndier-Regementel . . 1,244.
Ruslhålls-nummer lill 2:dra Lif-Grenadier-Regementet . . 917.
Rothälls-nummer till Bälsmans-Compagniet  194. g 3r)5
Rotar som ej äro lill ^ pä Landsltygden:
någon Corps an- [ Soldater
60.
slagne och nu er- | Båtsmän  5.
lägga vacanceafgift j I Släderne d:o  76.
lixt ra Roterings-Rotar:
för Regemenlerna  190.
för Bälsmans-Compagniet  23. 213
Summa Nummer 2,709.
Kostnaderne för hvarje rothållsnummer kan öfverhufvud anses till vid
pass 70 Rrdr Banko; det större eller mindre beror dels af priserne på den
span mål, som erlägges in natura, dels pä godheten af det torp, som till
grenadieren är anslaget.
Kostnaden för rusthållsnummer måste beräknas särskildt för karlen och
särskildt för skyldigheten att underhålla häst. Kostnaden för karlen är i anseende
till vidsträcktare skyldigheter att underhålla beklädnad och beväring
m. m., rätteligen att anse omkring 10 Rrdr högre än den vid rothållsnummer.
Kostnaden för hästens underhåll är för närvarande inskränkt lill 71 tunnor
spanmål, hvars pris är ombytligt, och har i medeltal under sist föi Hulne
åren uppgått till vid pass 7 Rrdr Banko tunnan eller sammanlagdt för 71
lunna till 53 Rrdr 24 sk. Banko. DA kostnaden för underhållet af en häst
i fredstid vid rusthållet och på möten, med inberäknande af inköps-pris
samt vidmakthållandet af sadel-mundering och remtyg» ej kan anses lill ringare
kostnad, öfverhufvud årligen, än 90 Rrdr Banko, så inses tydligen den
stora fördel, som är beredd rusthållarne derigenom, att hästarne äro vacante
mot förenämde afgift. Derigenom har inträffat, att flere rusthåll, för hvilka
48
stor Augments-ränta är anslagen, fått hela rustningskostnaden genom denna
ränta ersatt, och således åtnjutit säteriers skattefrihet. I allmänhet kunna
likväl augmentsräntorne ej motsvara mera än beloppet af häslvacance-spanmålen
och uppgå sammanräknadt till vid pass 52,000 R:dr, hvarigenom rustningskostnaden
119,000 R;dr för rusthåliarne nedsättes till 67,000, sorn gör
per nummer öfverhufvud 73 R:dr Banko.
Kostnaden för hvarje båtsmansrote, som ej är vacant, kan anses nppgå
öfverhufvud årligen, till 60 R:dr Banko, och extra roteringen medför i fredstid
ej någon kostnad.
Clericie-statens underhåll är visserligen ett temligen betydligt onus, men
uppgår ingenstädes till det höga belopp, hvartill författningarne berättiga
presterskapet. Uti en mängd församlingar äro billiga ackord upprättade, att
tjena till rättesnöre, för framtiden, och olägenheterne af löningssättet falla
på löntagaren, hvilken skall uttaga sin rätt af hundrade, måhända tusende,
särskildta personer, hvaraf många uti brydsamma omständigheter lemna honom
blott valet emellan en förlust eller en obarmhertig utsökning. Uppbördssätt
är dessutom dyrt för löntagaren; men den skattskyldige har ingen
deraf beroende kostnad, och utgör sin skatt på lindrigaste sätt, uti sådant,
som han producerar. Afgifterne till pastor uppgå öfverhufvud taget,
per hemman på landet, till 15 ä 18 R:dr Banko, och lill capellanen till 2
k 3; de till kyrkobetjeningen öfverhufvud till 1: 16 a 2: 16 per hemman.
Afgifterne uti städerne äro öfverhufvud ringare; och allt hvad lill clereciet
utgöres kan saminanlagdl beräknas till 120,000 R:dr för hela Länet, prestgårdarnes
afkastning oberäknad, äfvensom kronotionden och vedei lags-spanmålen.
Kostnaderne för fattigförsörjning, uti tabellen införde enligt från kronofogdarne
inkomne uppgifter, är ansedd till 2 å 4 R:dr Banko för hvarje
hemman på landet. Häruti inbegripas blott de ordinarie åtagne bidragen; hvad
som helt och hållet frivilligt och individuell skänkes, uppgår säkert till högre
värde, men kan såsom oberäkneligt, och blott af enskildt barmhertighet gifvet,
ej ingå bland de onera, som i och för samhället, eller statsbeslyret,
måste utgöras. Uti städerne måste fattigvården falla sig dyrare, enär rum
och ved och matvaror äro uti högre värde än på landsbyggden, och äfvenväl
derföre, att fattigpersonalen der måste vara talrikare. lukomsterne af de
för
49
för fattigvården gjorde betydlige enskildte donationerne äro ej uti tabellen
upptagne.
Den kostnad hemmansägare få vidkännas i och för skjulsnings-åliggandet,
är svår att beräkna, och beror på så många särskildta och föränderliga
omständigheter, att det som för en del är kännbart onus, blir för andra en
obetydlighet, och någre göra sig deraf en källa för inkomst. Uti härader,
der resandes antal är ringa, der hållskjutsen ej finnes eller ej behöfver utgöras
mera än ett par gånger på året, eller der man lyckats att för en billig
entreprenad-summa borttinga hållskjutsen, der är detta onus ansett att ej
kunna beräknas högre än till 2 å 3 R:dr Banko per hemman. På andra orter,
der hålldagarne uppgå till 10 på året och afståndet från gästgifvaregården
är stort, der kan kostnaden uppgå till 12 B:dr Banko och derutöfver
för hållskjutsskyldige hemmanet. Reservskjutsen är i sig sjelft en mera
kännbar tunga, helst den ej på förhand kan till tiden beräknas, och det
understundom på största landsvägen händer, att under svåraste årstiden uppbudningen
af hästar hinner kring reservlaget på halftannat till två dygn.
Många reservskjulsskyldige söka undvika olägenheterna derigenom, alt de
göra skjutsningen till ett slags näringsgren, underhålla flere hästar än som
annars nödigt vore, och åtaga sig hållskjuts för mera aflägse boende. Härigenom
minskas reservskjutsens tunga och upptages ej till betydligt högre
belopp än hållskjutsningen. En del hemmans-ägare äro ålagde ständig kronoskjutsning
och andre kronobrefbäring i stället för skjutsning, hvilket anses
motsvara förenämnde åligganden. För städerne faller sig skjutsningsåliggandet
ännu mera ojemnt, i det att den ena staden har att bestrida detsamma
allena, och den andra har biträde dertill af kringliggande landsbygd.
Derigenom kostar skjutsningen uti Norrköping vid pass 12 sk. för hvarje
person som i staden bor, då den uti Linköping kostar 1 sk. 1 r:st. för hvarje.
Saramanräknadt kan skjutsningsbesväret anses kosta Länet vid pass 45,000
R:dr utöfver hvad de af resande erläggande skjutspenningar uppgå till.
Väghållningen, som utan bidrag af de resande bestrides af alla hemmansägare,
äfvensom af städerne öfver deras jord, är äfvenväl ett kännbart
åliggande. Olika lokala förhållanden göra att det faller olika på olika orter.
Uti de trakter, der körningen är ringa och landsvägarne smala, samt anlagde
på fast och god grund med närbelägen tillgång uppå tjenligt grus, der är
Femår s-Berättclse fr. Östergöthlands Län.
50
•yijglagningen oftast verkställd med någre få dagsverken; men der, hvarest
landsvägen är 5 famnar bred, grunden mindre god, grustägten aflägse och
körningen med tunga lass och mångå hästar städse oafbruten, såsom i närheten
af Norrköping och Linköping, der är väghållningen ett betydligt onus.
Likväl mäste medgifvas, alt närbelägenheten till stad och afsättningsort lemnar
landtmannen mången ersättning för de större onera. Väghållningen sker
emellertid nu på det för det allmänna minst kostsamma sätt, när man ej
vill ålägga resande att dertill något bidraga; och hvilket äfvenväl ännu
torde vara alltför tidigt, då landet ännu ej hunnit så långt uti framsteg
på den industriella banan, att icke kommunicationernas bibehållande vid
skyndsamhet, lätthet och godt pris ännu bör köpas med allmänna uppoffringar.
Allmänna väghållningen anses nu kosta från 4 å 8 till och med 18
R:dr Banko på hemmanet; och, sammanlagdt för liela Länet, 46,500 R:dr
Banko årligen.
Uti den på tabellerne varande sista kolumnen för diverse utgifter är
infördt hvad som förutan öfrige, förut omnämnde onera, tid efter annan af
jord på landet, och tomter i stad utgår till allmänna behof. De äro af åtskillige
benämningar, såsom allmänna byggnader, jagtkassor och kurhusmedel,
riksdagsmanna-arfvode, inqvartering, m. m. och kunna anses till 2, 3
å 4 R:dr Banko på hemmanet, öfverhufvud årligen; uti en del trakter finnas
särskildta kassor, sorn underlätta åtskilliga af dessa utgifter.
Sammanräknade onera som af Länet utgöras, dels med penningar, dels
med spanmål och andre varor eller jord in natura, dels ock med körslor
och arbete, äro beräknade att motsvara ett belopp af 1 million R:dr Banko;
och hvaraf vid pass kan anses utgå i kontant, eller i varor eller jord,
samt Aj utgå genom verkställde arbeten och körslor. Likväl felar mycket
deruti alt denna tabellariske uppgift fullkomligt framställer sanningen i sjelfva
verket; i afseende på alla prestationer in natura kan den blott vara ett
approximativt öfverslag.
5:o Städer och Köpingar.
Norrköpingj största staden, den tredje i riket, med säker och god
hamn, har under förra tiderne varit stapelstaden för nästan hela Länets export
och import. Sedan Göta kanal öppnat sjöled till landets inre delar, så
51
är förhållandet helt annorlunda; staden blir nu mera att anse förnämligast
såsom en fabriksstad, hva)till det ypperliga läget, vid elfven och fallen, inbjuder
verksamheten och kapitalerna.
Folkmängden var vid 1837 års slut enligt mantalslängderne 12,334 personer,
och har således på sista 5 åren ökat sig med 1,627, samt från 1831
års slut med 1,840; och år 1838 är den ytterligare ökad med omkring 500
personer, hvilket är ett faktiskt bevis på tilltagande fabriksrörelse. Ett lika
faktiskt bevis på det sinne för ordning, den laglydnad och det förstånd, som
råder bland denna befolkning, är att behofvet af garnizon der icke varit kändt,
och stadens polis vidmakthålles med 1 Stadsfiskal, 1 Gevaldiger, 6 Uppsyningsman,
1 Stadssergeant med 22 man stadsvakt, samt någre stadsbetjente.
De bebyggde gårdarnes antal utgör 772 stycken; och hafva de sislförflutna
åren sett flere större byggnader uppföras och iordningsättas. Bevillniugsvärdet
utaf åbyggnaderne utgör något mera än 2,220,000 R:dr Banko,
således nära dubbelt mot hvad det utgjorde år 1821, innan den första af de
stora ^Idsvådorne, hvilka i sednare tid härjat staden. Dessutom är bevillningsvärdet
af 35 manufaktur- och fabriks-inrältningar nära 275,000 R:dr
och af 11 st, qvarnar utöfver 90,000 R:dr; sammanlagdt närmare 2,600,000
Riksdaler.
Till staden hörer vid pass 1000 tunnland jord, hvilken icke användes
annorlunda än på vanligt landtmannasätt, förutan någon tobaksplantering.
Klädesfabrikerne utgöra stadens hufvudnäring. 72 fabriker, med 331
väfstolar samt en mängd andre machinerier, sysselsätta ständigt något utöfver
2,000 arbetare, förutan de många, hvilka tidtals eller tillfälligtvis dervid
användas. Tillverkningen har år 1837 uppgått till något öfver 410,000 alnar,
med ett värde af nära 2,700,000 R:dr Banko; hvarförutan från andra
landsorter insände kläden och vadmal blifvit appréterade här. Under de
båda åren 1836 och 1837 har tillverkningen icke ökat sig, hvilket den gjorde
under de nästföregående, betydligt uppmuntrad deraf att de södra städernes
handlande begynte från Norrköping reqvirera kläden, hvilket förut blott undantagsvis
lärer inträffat. Numera uppfylla äfven Norrköpings bättre kläden
hvarje billig fordran på varans godhet, och den mängd nyare machinerier
som finnas uti fabrikerne, ådagalägga det fabrikanterne bemöda sig att följa
med tidens uppfinningar. Fabriksarbetarne äro Yäl hällne, och hafva i sed
-
52
nare år långt mera än förr utmärkt sig genom flit och sparsamhet, och håg
att derigenom förvärfva en tarflig utkomst. Ett ögonkast på klädseln lemnar
genast en måttstock för omdömet häröfver. Förutan egentliga fabriks^
arbetet, gifva fabrikerne anledning till städse förnyade byggnader, machineriers
förfärdigande m. m. hvaraf ett stort antal familjer äga dess bergning.
7 stycken mekaniska ullspinnerier, samt färgerier lill ett antal af 9,
äro bihang till tjenst åt klädesfabrikalionen, samt betjena äfven angränsande
landsorter.
För underlättandet af klädesfabrikernes förseende med ull, är ullmaga
zinet
år 1831 uppbygdt genom bidrag af staten och staden gemensamt; så
att deraf tillhörde Ull-Diskonlfonden, och Fabriks-Soeieteten i Norrkö
.
■»
ping. Härigenom öppnades tillfälle för ull-producenterne, alt mot billig afgift
och när som helst kunna inlägga och förvara deras ull på ett ställe, der
årliga åtgången af denna vara betydligt öfversteg det qvantum, som ännu
under flere års förlopp af dem skulle kunna afyttras; och utgången har äfven
ådagalagt riktigheten af denna beräkning, samt nyttan af anstalten. I
sammanhang dermed anställdes derstädes ansvarig ull-sorterare, hvarigenom
de härutinnan mindre kunnige erhöllo tillfälle att få deras säljande eller
kopia ull sorterad med lindrig kostnad. Ändamålet har äfven vunnits, så
alt då vid förra ullkontoret år 1832 inlemnades 21,500 U. och år 1833 nära
40,500, har på ullmagazinet inlemnats år 1834 utöfver 104,000 U., 1835
nära 161,000, år 1836 nära 183,000 och år 1837 sammanlagdt 207,689,
hvaraf 161,146 var Svensk ull. Der hålles i Juli månad hvarje år ullmarknad,
då betydlig omsättning sker af denna vara. Finaste ull bar lemnats
från Nerike och Södermanland, och hela qvantiteten, som de sednare åren
då försålts, har uppgått till närmare 100 högst 110,000 U. Då emedlertid
fabrikauterne uppköpa betydligt uti andre landsorter, och ull ifrån Tyskland
införts år 1836 till 146,473 U. samt år 1837 till 252,947 U., så är all anledning
förmoda, att ullproductionen inom riket skall öka sig ytterligare i
framtiden, helst om tullen derpå afpassas efter vårt lands egna förhållanden,
jemförde nied dem, hvarunder ullen i nordligaste delen af Tyskland
produceras. Huruvida klädes-fabrikernes ytterligare utvidgning är att emotse
eller ej, beror troligen nästan ensamt på rikets tilltagande folkmängd, och
denna folkmängds möjligen minskade bruk af vadmal oell ökade förbrukning
af kläde. Hela tillverkningen beror af inrikes försäljning; ty export låter
sig under närvarande förhållanden ej påtänka, emedan alla Europeiska län
-
53
ders tullförfattningar lägga oöfvervinnei liga hinder för en årlig afsättning dit,
och export till andre verldsdelar hindras af våra alltför inskränkta handelsförbindelser,
äfvensom af bristande förlags-kapitaler. Klädes-fabrikantens inhemska
afsättning erfordrar redan ett årligt förlag, motsvarande nära nog
den färdiggjorda varans dubbla värde, utan att då taga i beräkning det fasta
förlag, som ligger lili hus och byggnader och machinerier. — Vattenkraften
är grunden till stadens välmakt, men samlade kapitaler, fortfarande
verksamhet, drift och sparsamhet, äro vilkoren för dess bibehållande och
förökande.
2 Mekaniska verkstäder äro här anlagde, äfvensom en hammare finnes,
egentligen beräknade för stadens och fabrikernas behof. Mekaniska verkstäders
sysselsatte likväl redan år 1837, då den ena af dem nyss var påbegynd,
68 st. arbetare, och var tillverkningsvärdet då 19,000 R;dr Banko. Den
nya verkstaden har sedermera betydligt utvidgat sin tillverkning.
2 Sockerbruk finnas med tämligen ansenlig rörelse, hvars omfång lätteligen
kan bedömas deraf, att årliga införseln af råsocker för deras förbrukning
uppgått öfverhufvud lill omkring 700,000 U., förutom år 1836 då ombyte
af en ägare skedde. Tillverkningen år 1837 är uppgifven till vid pass
550,000 U..
Snus-fabrik finnes 1 med tillverkning af vid pass 160,000 U. årligen.
1 Kardus-Tobaksfabrik finnes äfven med uppgifven tillverkning år 1837
af 15,500 U.. — Tullspecialerne visa en införsel af tobaksblad och stjelkar,
af vid pass 200,000 U. årligen, förutan Cigarrer.
2 Pappersbruk finnas, hvaraf det ena först under loppet af år 1837
blef färdigbygdl, i enlighet med sednaste mekaniska uppfinningar, och på ett
sätt som i ändamålsenlighet öfverträffa!- de fleste dylika inrättningar. Tillverkningen
der har sistlidet år bestigit sig i värde till något utöfver 50,000
R:dr Banko, och blir troligen betydligt större, enär denna näring är för
vårt land naturlig, och sjelfva fabrikens läge för emottagande af beställningar
och deras afsändande särdeles väl afpassadt, invid en hamn, hvarifrån
dagligen ångbåts-komnrunikation är att finna till hufvudstaden och vidare åt
aflägsnare länder.
Förutan 1 Läderfabrik, der tillverkningsvärdet år 1837 uppgick till något
öfver 31,000 R:dr Banko samt 1 Oljeslageri, der den samma år uppgick
54
till något öfver 23,000 R:dr Bauko, äro de öfrige manufakturer och såsom
fabriker angifne inrättningar, af föga vigt. På varfvet har bjgts ett och
annat mindre fartyg, men konsten de förra åren ej varit tillitad i större
skala, ehuru flere goda ångfartyg der löpt af stapeln. Nu är köl der sträckt
till större hrig^ar om 120 till 160 läster.
Stadens handel är inrikes och utrikes. Den förslnämde består förnämligast
uti afsättningen af de i staden tillverkade fabriksvaror samt derefter
mest uti uppköp och försäljning af • konsumtions-artiklar, hvaraf någon afskeppning
äger rum åt Stockholm och Norrland, när priserna sådant medgifva.
Hvete förmales till mjöl och beredes äfven tili stärkelse; korn förmales
till gryn, och afyttras håda delarne i temlig betydlig mängd. Närmast
kringliggande orten har äfven betydlig bodhandel uti staden.
Utrikes handeln är numera i det närmaste inskränkt till de hufvudsaklig»
importvarorna socker, tobak, ull och viner, samt till de för stadens
egel dagliga bruk, samt kringliggande ortens, nödige varor. Af viner synes
införseln vara i tilltagande och förtullades år 1837 deraf utöfver 48.000
kannor; äfvenså har införseln af galanteri-varor mycket ökat sig; men öfrige
utrikes produkter införas till ringare qvantiteter. Från Bergen kommer
årligen 8 å 10,000 tunnor sill; något hvetemjöl och råg tages i retour. Exporten
af koppar, kanoner, gjutgods, manufaktureradt jern och stångjern, från
närbelägna bruk som härifrån sker, går vanligtvis ej för härvarande handlandes
räkning. Af papper torde i framtiden export komma att äga rum;
varan är god, priset billigt och stränderne intill södra delen af Östersjön
sakna denna artikel.
Tullafgiflerna i Norrköping hafva uppgått:
År 1833 till Tullmedel 123,318 Convojmedel 9,411.
„ 1834 „ 111,179 „ 9,219.
„ 1835 „ 134,624 „ 9,390.
„ 1836 „ 123,547 „ 11,288.
„ 4837 „ 138,601 „ 12,523.
Uti staden äro åtskillige, till största delen genom enskilte donationer
grundade, undervisnings-anstalter, hvilka med omsorg och skicklighet hand
-
55,
% .' "
liufde, tora uppfylla de angelägnaste behofven af elemenlar-undervisningen.
De aro:
l:o Allmänna.
a) En lägre lärdomsskola, på 3 afdelningar med 3 lärare, inrättad redan
under katolska tidell varfvet, och i Drottning Christinas regeringstid organiserad
sådan den ännu är. Den Ilar ett bibliotek af 3,000 volumer. Antalet
lärjungar sednast 36 stycken. Tvenne privata donationer, den af grossliandlanden
Nyström 6,230 R:dr Banko, och den af Rektor Thilander 2,033
R:dr 16 sk. Banko, lemna ej allenast något lönebidrag samt arfvoden för
undervisning i teckning och musik, utan ock stipendier och prasmier åt
ungdomen.
b) En lägre Apologist-skola, på två afdelningar med 2 lärare, i samma
hus, som den nyssnämda.
2:o Stads-skolor för gossar:
<7) Gustavianska skolan, förenad med Barnhus-anstalt, der, under 1 lärare,
18 å 20 stycken medellösa gossar njuta husrum, föda, vård och undervisning.
Fonden, grundlagd genom sammankomst af stadens invånare
1771, utgör nu 19,220 R:dr Banko, samt har vunnit tillökning af 11 tunnland
jord genom donation af Handlanden Cederling, och har Rikets Ständers
bank årligen lemnat ett bidrag af 100 R:dr. Skolan har eget hus.
b) Svartziska friskolan, grundlagd 1772, och sedermera tillagd åtskilliga
donationer, allt af Svartziska slägtens medlemmar; har nu till fond 22 tunnland
jord och 2,000 R:dr Banko, samt ett eget skolhus. Der njuta 50 å 55
medellösa gossar fri undervisning i vanliga ämnen.
/
c) Ebersteinska inrättningen, grundad af Brukspatron Eberstein, äger en
fond af 22,000 R:dr Banko, bebyggd tomt, samt i årlig inkomst 200 tunnor
råg och 100 tunnor korn förutan ränta på utlånte penningarne. Inrättningen består
af 3 afdelningar, hvardera med en lärare nemligen: Vexelundervisningsskolan
för 150 gossar och derutöfver, öppnad 1825; Söndags-skolan för äldre,
hvaraf vanligen omkring 70 st. densamma begagna, öppnad 1825; Technologiska
skolan, hvaruti lemnäs undervisning uti mekanik, matematik, fysik,,
kemi samt naturalhistoi ien, med dessa vetenskapers tillämpning för fabrik
och slöjd, öppnad 1838.
56
3:o Stads-skolor för Flickor.
a) Läse och Arbels-skolan, grumlad år 1819 på donation af Hans Maj:t
Konungen, med tillökad fond genom donation af Krigsrådet v. Scheven
3,333 R:dr 16 sk. Banko; underhålles i öfrigt af faltigmedlen. Åldermannen
Eggers och dess fru hafva testamenterat inrättningen deras ägande hus, hvarest
skolan redan är inrymd, samt all deras qvarlåtenskap när de med döden
afgå. De värnlösa harn, hvilka genom stadens fattig vårdsanstalter, njuta understöd,
få här undervisning i läsa och i qvinnoslöjder. Lärjungarnes antal
nu 40.
b) Elementar-skolan underhålles af fattigmedlen, såsom en förberedande
anstalt till Läse och Arbetsskolan. Lärjungarnes antal nu 20.
c) Söndagsskolan, för äldre, hvilka i yngre åren försummat alt inhemta
undervisning, underhålles af fattigmedlen. Lärjungarnes antal nu 40 a 50
stycken.
d) Mobergska skolan, förenad med en underhållsanstallt, hvars fond
nu utgörande 28,233 R:dr Banko blifvit först donerad år 1808 af Grosshandlaren
Moberg, och sedermera utaf flere gifvare tillökad. För närvarande
erhålla 46 medellösa flickor häraf 25 R:dr Banko hvardera samt derjemte
undervisning uti läsa, skrifva, räkna och qvinnoslöjder.
Till Stadens fromma stiftelser höra:
a) Reutersköldska Hiltebarnshuset, grundlagt genom donation af ÖfversteLöjtnanten
Reutersköld, som stadfästades 1825, sedermera genom enkan Solenii
donation tillökad; och utgör fonden nu 30,174 R:dr Banko. Der lemnäs
ett visst årligt underhåll åt medellösa harn af båda könen. År 1837
hafva 19 gossar och 23 flickor åtnjutit penningeunderstöd eller uppfostringshjelp
från inrättningen.
b) Fattighuset, först enkhus, grundlagdt 1754, har eget hus, hvarest
nu vårdas och underhållas 31 ålderstegne qvinnor samt 18 gossar.
c) Fattig-arbetshuset eger eget hus, doneradt af Öfverste Aminoff år
1827. Der åtnjuta nu omkring 60 personer fri bostad och- sysselsättas der
med nyttiga arbelen.
d) Sjö
-
57
d) Sjömanshuset, hvarest ålderstegne, och till tjenst oförmögne Sjömän
samt sjömäns nödställde enkor och harn, njuta understöd, utaf en fond, som
tillkommer dels genom frivilliga gåfvor, dels genom vissa afgifter.
Stadens fattigpersonal uppgår nu till omkring 265 stycken och utgifterne
för fattigvården till vid pass 10,000 R:dr Banko
Stadens
Lazarett är på det sorgfälligaste ombesörjdt och försedt med
särskildt läkare; kostnaden bestrides af från staden utgående medel. Sjukanlalet
har uppgått lill vid pass 200 på året, en del längre tid qvarliggande
och andre kortare.
Den uti staden år 1824 stiftade Sparbank hade den 30 Juni 1838, att
ansvara för insatte medel till ett belopp af något mera än 62,000 R:dr tillhörande
ett antal af 1,634 delägare.
Östgötha Bank har uti staden en afdelning med kassa, hvarest så väl
lån utlemnas, som ock inbetalningar emotlagas och kreditiv samt upp- och
afskrifningsräkningar föras. Bankens fond är ej beräknad derpå alt den skall
träda upp som förläggare åt fabrikerne eller handeln, utan blott såsom befordrande
den dagliga rörelsen; och i sådant afseende varit af nytta för
staden, i det den emottager öfverskottet af de penningar, hvilka söka, men
ännu ej funnit, utväg för' att användas, samt tillhandahåller de summor,
hvilka dagens behof göra behöflige för fabrikanten och affärsmannen. En
sådan anstalt, en gång inrättad, blir nära nog såsom en nödvändighet för
framtiden, och år 1838 har redan låtit en million gå ut från denna afdelnings
kassa till allmänhetens händer.
Stadens invånare äga 32 fartyg, hvaraf sednaste år 6 stycken användts
till fraktfart uti aflägse liaf, 11 stycken hafva seglat på utrikes ort inom
Östersjön, 10 stycken på inrikes orter, och 5 stycken äro ångfartyg. Ångfartygen
äro att anse vara så väl pakett- och passagerare-fartyg som ett slag
af handelsfartyg, hvilkas hastighet och säker beräkning underkastade framkomst
till destinations-orten, uttränger de seglande fartygen från fraktandet
af gods i mindre partier emellan inrikes orter. För Norrköpings rörelse äro
de af särdeles nytta, derigenom att reqvisitioner af hvarje slag kunna med
dem expedieras på dagen. God vinst har äfven belönat det förutseende
Ångfartygs-Bolagen ådagalagt genom deras välberäknade företag,
Fcmårs-Berättelse fr. Östergötlands Län. 8
58
Stadens inkomster hafva sednare åren öfverhufvud varit för år:
af Handel och Sjöfart  13,000 R:dr Banko.
— Donerade jorden  11,000 —
— Diverse under många titlar . . 6,000 —
Genom uttaxerade medel .... 20,000 —
Summa 50,000 R:dr Banko.
Utgifterna hafva deraf blifvit bestridde för alla årliga behofver, och äfven
för de betydliga nya byggnader som verkstälts. Enighet i syfte, omsorgsfull
och driftig, med sparsamhet verkställd, förvaltning har utan betydlig
skuldsättning åstadkommit mycket till stadens gagn och prydnad.
Bland utgifter, hvaraf staden har ingen, eller åtminstone ganska ringa
nytta, är skjutsningen. Med skjutslega af 20 sk. milen för hvarje häst, har
årligen förlusten varit 3,550 R:dr Banko. Från och med den 1 Januari
1838 är skjutslegan förhöjd lill 24 sk. Banko milen för hvarje häst, men
härigenom kan blott minsta delen af förlusten förekommas.
Om Corrections-huset är förut nämnt.
Linköping. Staden, som från äldsta tider varit en landsortens medelpunkt,
och nu är säte för Läns- och Stifts-slyrelserne ägde vid 1837 års
slut, enligt mantals-långderne, en folkmängd af 4,501 personer, och har den
således sedan 1832 års slut, på de fem förflutna åren, ökat sig med 538
personer, eller 131 procent, af dåvarande folkmängden. Då denna större
befolkning nu finner lika god utkomst härstädes som förut den mindre fann,
så ådagalägges deraf att rörelsen ökat sig sedan år 1832.
Hus- och tomters antal är 261 inom stadens egentliga gränsor; men åtskilliga
tillbyggda platser äro derintill så närbelägne, alt de i sjelfva verket
utgöra en tillökning af staden. Årligen uppföres ett och annat nytt boningshus,
allt af träd, och utan anspråk på prydlighet eller större varaktighet;
undantagandes nya skolhuset, son"! är af sten och mera smakfullt utseende.
59
Slö ista uppmärksamhet förtjenar Domkyrkan, såsom eli skönt minne af medeltidens
byggnadssätt.
Till staden hörer 1,216 tunland jord, hvilken brukas på vanligt landtmannasätt,
och hvarigenom en betydlig del af slädens invånare äro åkerbrukare.
Benägenheten och anledningarne härtill ökas ytterligare, derigenom alt
donations-jorden hittills så användts, att borgarne, eller deras enkor, deraf
fått begagna 1 tunland hvardera, den rikaste likasom den fattigaste,- och
bafra stadsinkomsterne på sådant sätt varit förminskade utan nödtvång,
ehuruväl angelägne behof kräft ökandet af utgifterne.
Slädens hufvudnäring är emedlertid handel och bandtverk. Den talrika
tjenstemanna-personal, som här ständigt uppehåller sig, så väl af militärsom
Civil- och Ecclesiastik-staterne, det antal ståndspersoner, som här liar sin
vistelse-ort, för större delen af året, samt kringliggande ortens ansenliga, i
allmänhet välmående och förmögna befolkning, hafva hinge gjort handeln
med dagligen förbrukade varor ganska betydlig. På sednare åren har den
ökat sig, och all anledning är för handen, alt slädens rörelse mera och mera
skall tilltaga, derigenom alt den blir en mera och mera säker afsältningsort
för landlinanna-produkter, hvilka härifrån framgent kunna afskeppas med
största lätthet, när den nu påbegynte uppmuddringen af Slångs-ån blifvit
verkställd, och hamnbyggnaden vid Nyqvarn, 1,000 alnar från staden, blir
fullbordad. Stadens borgerskap har åtagit sig denna byggnad, med tillhjelp
af ett statsanslag, 1,080 R:dr årligen uti 19 år, och arbetet fortgår, enligt
det af Öfverste Lagerheim uppgjorde förslag, beräknadt till 24,000 Rrdrs
kostnad. De största fartyg, som kunna gå genom Göta-kanal, skola äfven
kunna inlöpa i hamnen. Seglationen har redan begynt öka sig, ehuru hvarken
lastbrygga eller andra nödiga anstalter finnas, der fartygen lägga lill,
och knappast en eländig väg leder lill stället. Staden äger likväl blott 8
seglande fartyg. Ångfarlygs-färder till Stockholm reglera förbindelserna med
rikets största handelsstad, och Linköping blir troligen snart nog hufvudsakliga
stapelplatsen för varu-afsättningen från södra och med lersta delarne af
Länet, samt i följe deraf äfven det ställe, der dessa trakters invånare fylla
sina behof af stadsmanna-varor, såvida de handlande här insigtsfullt veta
att begagna sig af sina fördelar, och äga kapitaler nog dertill. De fleste finare
utrikes varor, som här afsättas, förtullas nu uti Westervik, hvarifrån
de komma landvågen; de gröfre köpas mestadels ur andra hand från Stock
-
60
holm och Göteborg, hvarifrån de bomma sjövägen, stundom ock vintertid
land vägen. Något förtullas uti Norrköping, föga i Söderköping. Af inhemska
fabrikater köpas socker, bomullsgarn, snus &c. från Norrköping, Stockholm,
Göteborg, Carlshamn, allt efter olika pris och lägenhet. Härifrån förläggas
sedermera många af de handelsbodar hvilka äro spridde på landsbyggden.
Minuthandel drifves af 10 handlande, och man kan, ofverslagsvis beräknadt,
förmoda att varuomsättningen uti deras rörelse uppgår till ett värde af 8 å
900.000 R:dr Banko.
Stadens handtverkerier äro temligen betydande, och sysselsätta utöfver
100 mästare med deras gesäller. Två sadelmakare afyttra färdiggjorda vagnar,
och har den ene af dem på året försålt sådane till mera än 20,000
R:dr Banko. Kopparslagare äga god förtjenst genom de täta förändringarne
på bränneri-redskap, som årligen ske, helst näst efter en riksdags jemkning
på bevillningsgrunderne. Snickare hafva fullt med beställningar, och deraf
finnas flere ganska skicklige. Skräddare och Skomakare hafva ständigt arbete
genom det stora antal tjenstemän, som bo här, den mängd ungdom här
studerar, o. s. v. Färgare och Garfvare klaga öfver minskning af förra tiders
rörelse, sedan så många färgeriet’ och garfveriet- tillkommit på landsbyggden,
samt andre städers färgare och garfvare resa omkring i socknarna
för att emottaga arbete och aflemna hvad som kan vara färdiggjordt. Emedlertid
äga alla, som med flit förena sparsamhet och omtanka, deras bergning.
För dem, hvilka af ålder och sjukdom eller motgångar och olyckor förlorat
helsa och krafter, finnas i staden 2:ne fattighus; det Mörnerska, stiftadt
genom enskild donation år 1812, bestående af ett trädhus, hvarest 29 fattige
erhålla fritt husrum och hvartill 6? tunland jord, för inrättningens
underhåll, äro anslagne; samt stadens fattighus, af sten, inköpt år 1831 för
7.000 R:dr Banko och hvarest 48 fattige hafva fritt husrum. På sistnämde
inrättning äro äfvenväl sängar afsedde för sjuka tjenstehjon.
Läns-Lazarettet består af 3 särskildte stenhus med godt utrymme för
56 sjuke, hvilka der hysas och vårdas och födas mot 8 sk. banko om dagen,
om de äga tillgång att betala, men medellösa erlägga intet. Antalet sjuke
der understiger sällan 50. Kostnaderne för inrättningens och de sjukas underhåll,
läkares och nödig betjenings aflönande m. m. uppgå nu årligen till
yid pass 5,500 R:dr Banko, i medeltal beräknadt.
61
Härvarande Gymnasium, nu hufvudsakligen organiseradt på samma sätt,
Som det ordnades, straxt efter dess stiftelse år 1628, med de förändringar,
som af 1820 års skolordning blifvit en följd, har 6 lärare på stat, 1 tills
vidare förordnad, samt derutöfver särskildt anställde 1 Adjunct och 1 Bibliotekarie,
hvilka undervisa uti de lefvande språken , 1 lärare uti Naturalliistorien,
1 för Gymnastik, 1 för Musik. De studerandes antal, som icke
längesedan afvexlade emellan 100 och 150, har de sednare 5 åren icke uppgått
högre än emellan 80 och 100 och sednast derunder. Högre lärdomsskolan
är organiserad på 4 afdelningar med 5 lärare på stat, samt 1 sånglärare.
Antalet lärjungar har minskats mot förr, och under sednaste 5 år i
medeltal utgjort 115 stycken. Lägre Apologistskolan, organiserad år 1821
på två afdelningar, med två lärare, som ambulaloriskt undervisa, har varit
begagnad af 80 å 90 ynglingar, på terminen. Märkligt fenomen är det
minskade antalet studerande ungdom, nu mot för tjuge år sedan. År 1818
studerade vid Linköpings Gymnasium 161 ynglingar, och vid Trivial-skolan
279, summa 440. År 1838 studerade vid Gymnasium 76 ynglingar, vid
Lärdoms-skolan 114 och vid Apollogist-skolan 91 summa 281. Man kan
icke söka orsakerne dertill uti bristande förtroende hos allmänheten, utan
måste de finnas uti flere andra förhållanden, hvilka samtidigt verka i afseende
härpå. År 1818 voro af de studerande 31 adel, 90 prestsöner, 219
söner af borgare, och ståndspersoner, samt 100 af Bondeståndet; år 1838
voro 18 adel, 45 prestsöner, 186 söner af borgare och ståndspersoner, 32
af bondeståndet. Deraf synes att af bondsönerne kommer nu blott en tredjedel
till skolan mot förr, af prestsöner blott hälften, af adel ej fullt två
tredjedelar, af de öfrige fem sjeltedelar. Förminskningen af bondesöner låter
förklara sig deraf, alt bonden numera finnér sig nöjd i sitt stånd och
hedrad nog, då han der har godt namn, samt att hans son uti de numera
talrikare sockenskolorne kan erhålla den undervisning, som för bonden erfordras;
— men hvad förklarar minskningen af prestsöner? — Måhända kan
en orsak dertill finnas uti dyrheten att nu underhålla en son vid undervisningsverken,
der husrum, föda, klädsel och särskildte utgifter nu erfordra
långt större tillgångar än förr, utan att undervisningen i lika förhållande stigit.
Till stort gagn för dessa undervisningsverk är gymnasie-biblioteket af
22,000 band, till större delen enskildte donationer; och med hvilket är förenadt
samlingar af mynt, naturalster och foglar, samt åtskilliga sällsamheter
och fysikaliska instrumenter.
62
Ljungstedtska fi iskolan, grundlagd 1824, genom donation af Gen.-Consul
Ljungstedt, äger bebyggd tomt, en landtegendom, inköpt för 43,500 R:dr
Banko, samt kontant fond af något utöfver 3,000 R:dr Banko, förutan hvad
som vidare, genom tvist underkastadt testamente, kan skolan tillfalla. Utrymme
finnes för lillräcklige lärosalar, boningsrum åt lärare, uthus och en
smides-verkstad. Vexelundervisningsmetoden begagnas, och något utöfver 100
barn njuta bär daglig handledning uti de elementar-kunskaper, som erfordras
för enkel, allmän bildning, äfvensom undervisning uti linear-ritning, sång,
gymnastik, simning. Framdeles skall undervisningen sträcka sig till öfning
uti vissa handtverk, och är början nu gjord med handsmidet. Jemte denna
anstalt är sedan 1836 förenad en söndagsskola, hvarest, under de tvenne
åren, 327 gesäller och lärgossar varit inskrifne', och hvaraf en och annan
gjort hastiga framsteg.
Flickskolan, stiftad år 1832, genom frivilliga bidrag, lemnar fri undervisning
åt 50 fattige flickor, uti läsning och uti de handaslöjder, hvilka tillhöra
qvinnokönet. Skolan äger en fond af 3,000 R:dr Banko, men emotser
dess förökande genom en donation, hvarefter undervisningen skall med flere
ämnen ökas. Barnens arbeten försäljas, och deraf bestrides en stor del af
kostnaderne.
Linköpings sparbank har nu att ansvara för en fond af 27,350 R:dr
Banko med 743 delägare.
Östgöta bank, oktroyerad den 24 Februari 1837, öppnades den l:sta påföljande
Juli med en fond, af 655,000 R:dr Bauko, hvilken sedan är ökad
till 750,000. Dess direktion sammanträder uti Linköping, och der är dess
hufvudsakliga kassa och största rörelse, ehuru en afdelning är uti Norrköping.
Bankens syftemål är att ordna ett för orten passande kredit-system,
hvarigenom de tillgänglige kapitalerne indragas uti dagliga rörelsen och hvarigenom
denna biträdes och underlättas med en ständigt tillhandahållen tillgång
af bytesmedel, som är så vigtig och angelägen för ortens förkofran. På
upp- och afskrifnings-räkning emotlagas penningar mot 3 procents ränta; på
kreditiv-räkning, eller med diskontering, utlånas penningar mot 5 procents
ränta. Ehuru en sådan anstalts hufvudsakligaste nytta blott efter en längre
tids förlopp kan visa sig, sådan den i sjelfva verket är, så ådagalägges likväl
redan, genom bank-affärernes gång och beskaffenheten af rörelsen i orten,
att banken vunnit förtroende, att den bidragit att lifva handel och rö
-
»
63
reise, och alt elen framgår uti en riktning, som bör leda till det åsyftade
målet, för så vidt det kan vinnas med en så inskränkt fond, som den nuvarande.
Första halfåret, från 1 Juli 1837 till sista December, biträdde
Östgöta bank allmänheten med mera än 600,000 R:dr Banko, och på året
1838 har dess rörelse uppgått till närmare 2,370,000 R:dr Banko, hvaraf i
, runda tal, 1,156,000 R:dr utgått genom diskontering och 600,000 R:dr på
kreditiv-räkningar, samt 613,000 R:dr Banko emotlagils på upp- och afskrifnings-räkning.
Denna kreditrörelse har varit anlitad af närings-och fabriksidkare
samt handtverkare lill 71 procent, af handlande till 20 procent och
af tjenstemän, m. fl. i likartad ställning till 9 procent. Förutan den besparing,
som godtgjorts på de summor, hvilka blifvit på upp-och afskrifningsräkning
insatte, har besparing af kostnad och tid ägt rum, derigenom att
kreditiv-tagare eller lånesökande kunnat sjelfve på nära båll draga försorg om
dessa affärer, och den oberäkneliga fördelen har derjemte tillskyndats allmänna
rörelsen, att penningar hafva varit alt tillgå samma stund näringsidkaren
eller den handlande haft behof att anlita sin ägande kredit.
Söderköping. Folkmängden i denna stad utgjordes, enligt mantals-längderne,
vid 1837 års slut af 1,059 personer, och har således sedan sednaste
5 års berättelse afgafs, ökat sig med 178 personer eller med 20 procent af
den dåvarande. Häraf inses att staden är uti tillväxt, och hvilket måste
tillskrifvas fullbordandet af Göta kanalen. Hus och tomter äro 169 hvaraf
åtskillige på sednare åren blifvit salle uti förbättradt skick, äfvensom torg och
gator begynt behandlas med mera omsorg. Till staden hörer en jordrymd
af 743 tunland, som brukas på vanligt landtmannasält.
Stadens bandel, hvilken har varit inskränkt lill någon minuthandel, har
på sednare åren begynt upplifvas genom hoppet om ökad rörelse på kanalen.
Antalet handlande är fördubbladt och utgör nu 11 st. hvaraf en bedrifver
grosshandel såsom förläggare åt minuthandlare i denna och andia städer.
Rörelsen har mycket ökats sedan landlboerne söder om staden funnit sig numera
oftare kunna afsätta sina egna varor härstädes, utan att forsla dem till
Norrköping, och till följe hvaraf de äfvenväl numera härstädes köpa det mesta
af deras sladsmannavaror. Likväl är denna bod-handel i det hela icke
betydlig och fördelad på alltför många händer för att vara lönande.
64
Dea af staden egande stapelstadsrätt har ej föranledt till aktiv sjöfart';
staden äger intet fartyg, men med främmande liar de sednare åren inkommit
varor direkte från utländsk ort, så att tulluppbörden, som år 1833 utgjorde
1,597 R:dr och 1834 blott 1,272, år 1835 uppsteg till närmare 17,000 R:dr,
år 1836 till nära 8,000 R:dr och år 1837 lill nära 9,500. Inrikes sjöfarten
bedrifves lika inskränkt; men daglig förbindelse med större handelsplatserne
kunde genom de ständigt förbigående ångfartygen underhållas, om ej vidtagne
författningar lade hinder i vägen för mindre varu-qvantiteters lossning
uti Söderköping. Ett stort hinder för stadens handel ligger ock deruti att
tullkammaren är på \ mils afstånd vid Mern, hvarest mycket saknas af det,
som eljest gör upplags-rältigheten till en fördel, och dit ej en gång någon
direkt väg härifrån leder. Der saknas tillräckligt och tjenligt utrymme
för varors uppläggning, och der är lossningen förenad med större kostnad, än den
vore vid staden. Derjemte ökas kostnaderne, derigenom att fartyg, som kanalvägen
ankomma med last till handlande i Söderköping, skola först gå
förbi staden genom slussarne ned till Mern, der tullbehandlas och lossas,
samt derefter åter lastas och åter förpassas och gå uppföre slussarne tillbaka
till staden att för andra gången lossas; samt att fartyg från Östersjön, som
till Mern ankomma, der skola tullbehandlas och lossas, samt åter-lastas för
att gå till staden och der åter lossas. Med så många svårigheter att bekämpa,
går stadens förkofran långsamt.
Härvarande lägre lärdomsskolan har numera blott 2 lärare på stat, och
dess fordna anseende har sjunkit till blott 10 lärjungar. Uti en genom donation
af Forssman stiftad särskildt Apologist-klass, är antalet större. Fattigskolan,
till hvilken första grunden lades genom en gåfva af II. M. Konungen, och
som erhöll tillökning genom testamentarisk disposition af Doktor Mulack, har
eget hus, och begagnas i medeltal af 25 barn.
Söderköpings helsobrunn, känd och beryktad sedan förra tider, besökes
visserligen nu ock, men ej så talrikt, och mera sällan af dem, hvilkas större
inkomster medgifva det öfverflöd i utgift, som befordrar och ökar lifligheten
af stadsmanna-rörelsen.
Wadstena,
63
Wadstena. Slädens folkmängd var vid 1837 års slut 1,828 personer,
och har således, sedan sed naste Femårs-berätlelse afgafs, ökats med 36. Tilltagandet
har varit afbrutet och motverkadt genom Cholera-farsoten , som år
1834 här bortryckte 215 personer eller vid pass 1 af dåvarande folkmängden.
Det är all anledning hoppas, att de kommande åren skola utvisa en
långt större tillökning.
Hufvudnäringarne äro jordbruk, handel och handtverk. Till staden hörer
930 tunnland jord, hvilken brukas på vanligt landtmannasätt. Handeln
är dels spannmålshandel, dels trädvaruhandel, dels minuthandel. Den sistnämnde
idkas blott så mycket att kringliggande ortens och stadens invånares
behof blifva uppfyllde, äfvensom någon försäljning äger rum, åt de på
Welterns vestra strand boende af Skaraborgs Län. Tyngre varor hämtas gemenligen
från Göteborg, andre från Stockholm, och mode-varor från Westervik.
Af Svenska fabriksvaror har år 1837 lill staden inkommit för ett
väi;de af nära 70,000 R:dr Banko.
Spannmålshandeln är vissa år betydlig, men när priserna i Östergötland
höja sig öfver den kring Wenern och i Stockholm, då är den långt
ringare. Afskeppningen var år 1836 nära 17,000 tunnor, och af 1837 års
skörd var den nära 20,000 tunnor förutom närmare 100,000 kannor bränvin,
hvilket förytlrades åt Wermland och åt Askersund, 9amt något litet åt andra
orter vid Wenern och Wettern.
Trävaruhandeln har ökat sig, alltsom de kringboende på landsbyggden
funnit sin uträkning mera dervid, att köpa sina skogsförnödenheter från
Westergötland, sådane de önska dem, här levererade på närbelägen strand,
der de kunna afhämtas när som helst, än att såsom förr, på flere mils afstånd
med stor tidsförlust söka dem uti skogsbygden, ovissa huruvida och
pu hvad ställe de kunna erhållas sådane som man åstundade. En stor myckenhet
timmer och bräder och ved uppläggas nu här; sednaste året 5 å 600
tolfter bjelkar, nära 4,000 tolfter bräder och 1,000 stafrum ved, allt från
Westergötlands motsatta strand.
Denna sjöfart med spannmål, skogsförnödenheter, ett par tusende S/d%.
jern, som afgå åt Göteborg, samt tyngre importvaror som komma derifrån,
Femars-Berättelse fr. Östergötlands Län. 9
66
Finnér betydliga svårigheter, deruti all staden saknar en säker hamn, hvarföre
fartygen ligga på redden utsatte för Welterns stormar, och hindras understundom,
den angelägna höstetiden mångå dagar, från lastning. Enskild
man har med nit och uppoffringar på begynt anläggandet af en större lastbrygga,
ehuru den ej kan komma att göra tillfyllest, hvarföre något betydligare
förelag i detta afseende blifvit påtänkt. Det förslag till hamnbyggnad,
som nu nyligen af Öfverste Lagerheim är uppgjordt, ådagalägger så väl möjligheten
att, för en summa af mindre än 50,000 R:dr Banko, uppföra den,
som äfven att denna hamn kunde för lastning och lossning blifva den mäst
beqväma. Förslagets verkställande skulle medföra en ganska betydlig fördel
för staden och orten, och blifva en hufvudsaklig länk uti den kedja af förmåner
Göta-kanal beredt detta Län. "Wadstena blir då troligen stapelplatsen
för hela den delen af Linet, som på 2 mil nära angränsar Wetlern;
en rik, fruktbärande, väl befolkad trakt.
Af handtverkerier är uti Wadstena intet märkligt, förutan någon Garfveri-rörelse,
som gynnas af Wetterns vatten och lättheten att erhålla bark. •
6 Garfvare finnas, hvaraf en, som hämtar sina fleste hudar från Slockholm,
har tämligen betydlig omsättning, och förser stor del af motsatta Westgötastranden
med sina förnödenheter af denna vara.
I staden befintlige gamla Linne- och Damastfabriken har 14 väfstodar,
och uppgick tillverkningsvärdet år 1837 till 8,000 R:dr Banko. En mindre
sådan fabrik af 4 väfstolar finnes äfven, och var tillverkningen der samma
år af något öfver 3,000 R:drs välde.
Knypplingen af Spetsar, en från klosterliden bibehållen industrigren,
fortfar att vara en särskild näring för en talrik klass af stadens invånare.
Någre äldre fruntimmer lemna förlager och emottaga tillverkningen, hvilken
derefter med försäljerskor kringsändes öfver hela riket. Afsättningen lärer
emedlertid försvåras af del öfverflöd på sämre Tyska spetsar, hvarmed handlande
i städerne förse sina bodar. Till hvad värde spetstillverkningen uti
Wadstena uppgår kan ej tillförlitligen angifvas, men år 1837 har af handlande
i staden till denna knyppling försålts tråd för vid pass 5,000 R:dr
Banko. I närmaste båda Socknar på landet, öster om staden, knypplas äfvenväl
något, sedan hågen och kunskapen härifrån dit meddelat sig.
Uti staden är en lägre lärdoms-skola, stiftad år 1474 af Biskopen och
det rikt dolerade klostret, samt bibehållen, efter dess upphörande, genom
67
särskildte anslag, som Konungarne tid efter annan gjort, och uli 17:de seklet
å nyo organiserad på tre afdelningar med 3 lärare på slat. Sednaste år
hafva 43 lärjungar sig af skolan begagnat, och antalet förmodas komma att
öka sig. Skolhuset är njdiyggdt år 1833, med rymliga och ljusa läro-salar,
till stor del uppå bekostnad af Stiftets Gymnasii-kassa. Det tillhör nu stadens
invånare, att genom skolans understödjande ådagalägga deras nit för
kunskaper och upplysning, nyttige öfverallt och ovillkorligt nödige för en
stad, om idoghet, handel och handtverk der skola finna trefnad. Till Wadstena
skola bar år 1836 af ett sällskap, genom Friherre v. Steijern, blifvit
öfverlemnadt 500 R:dr Banko, såsom gåfva, att efter Ephori pröfning användas
till något för skolan nyttigt ändamål; och har Ephorus förordnat,
att summan skall förblifva ett stående kapital, bvars ränta skall användas
till inköp af böcker. Derigenom är grunden lagd till en boksamling, hvaraf
skolan helt och hållet varit uti saknad. —. Äfven finnes en särskild Elementar-skola
efter vexelundervisningsmetoden, inrättad år 1835 med 1 lärare,
som staden aflönar, och hvarest fattige barn erhålla fri undervisning.
För närvarande bevistas den af 35 barn.
Wadstena Central-Hospital för sinnessvaga, denna inrättning, hvarigenom
Seraphimer-Ordens-Gillet förvärfvat oförgängliga anspråk uppå mensklighetens
tacksamhet, fortfar att väl vårdas. Sedan förra krigsmanshusets ansenliga
byggnad, fordom kloster, hlef inköpt och inredd att rymma 160
patienter, ilen ena hälften de af mankön, den andia hälften de af qvinkön,
hafva den rymliga platsen och det angenäma läget blifvit begagnade till
ordnandet af flera från hvarandra afsk il jd u gårdar, samt till planteringar
emellan byggnaderne och den närbelägna sjön, hvarigenom sådane njutningar
åt dessa olycklige blifvit beredde, som de äro bast i stånd att känna,
och som lugnande inverkar på deras sinnesstämning. Från år 1825 då
Jönköpings Hospital upplöstes, och 1829 då det i Örebro, år 1830 de uti
Skara och Carlstad upplöstes, samt dårarne derifrån hitflyttades, hafva de
vansinnige från dessa provinser, samt de från Östergötland, och någre särskildt
från andre håll hitsände, här blifvit vårdade. Från Linköpings Län
hafva intagits 235 st., från Skaraborgs 90, från Örebro Län 77, från Jönköpings
70, från Carlstads 32, från Göteborgs 22, från Elfsborgs 17, från
Nyköpings 17, från Westmanlands 6, från Hallands 4, från Calmare Läu
3, från Stockholms stad 2, från Norrbottens Län 1, från Wesler-Norrlands
1, från Jämtlands 1, från Upsala Län 1, från Carlskrona Län 1, från Kro
-
68
nobergs 1, från Malmohus Län 1, och Från Danmark 1. Innan 1832 års
slut utgingo al' då intagne 328 st., 22 såsom Friske, 2 såsom ohotade, 83
afledo och 221 qvarvoro. Från 1833 års början till 1837 års skit, intogos
255 patienter, hvaraf jemte de ofvannämde 221, summa 476 st., 61 utgått
friske, 17 såsom förbättrade och 11 såsom obotade; 143 äro med döden afgångue
och 244 qvarvarande. De obotlige, hvartill man kan räkna alla, vid pass
200 st., som hiLflyttades från de fordna llospitalerne i otterne, förvaras här,
de svåraste uti en särskildt byggnad, dertill inrättad för 80 sådane olycklige.
År 1836 iordningbragtes, i sammanhang med denna för mera medellöse
afsedde inrättning, äfvenväl en anstalt för vansinnige af mera bildade
och förmögnare klasser, som äga tillfälle att betala den omvårdnad som
skänkes dem. Uti 3:ne mindre byggnader kunna inhysas 20 patienter, hvar
och en med sin särskildta snygga och väl inrättade boning, samt gemensam
matsal, och samtalsrum. Angränsande, smakfullt planterade park, ger tillfälle
lill den vederqvickelse, som är dem angenämast och angelägnast. 14
patienter hafva derstädes varit till behandling intagne, och hvaraf 5 utskrifvits
friske. Hospitals-predikanten bor på detta ställe. Läkarn har ett boställe
nära intill större Hospitals-byggnaden, och derjemte äro vid inrättningen
anställde: 1 Sysloman, i uppsyningsman, 1 förestånderska, 6 vaktkarlar
förutom sköterskorne.
Kurhuset för Veneriska, egentligen inrättadt 1795 för flere Län , men från
1824 inskränkt tili patienter från detta ensamt är inrättadt uti ett vackert stenhus,
fordom klosterbyggnad, sedan begagnad för Krigsmanshusinrättningen. Det
skötes af samma läkare som Central-Hospitalet, och har med, öfveihufvud
beräknadt, 30 patienter dagligen, kostat 4,500 å 5,000 R:dr årligen att
underhålla.
Uti Wadstena befintlige större minnesmärken af förra tidehvarf, äro
klosterkyrkan och slottet. Kyrkan underhålles numera sorgfälligt i det
skick, den erhållit efter dess vandaliska behandling i sista seklet. Slottet
deremot underhålles blott lill sjelfva hufvud byggnaden med tak; sidotornen
och vallarne äro lemnade åt tidens hand, som föga skonsamt med dem
förfar. Önskligt äfven i detta afseende vore, om slottsgrafvarnes nu föreslagne
förändring till hamn verkliggjordes, och den gamla platsen uppväcktes
till nytt lif, mera välgörande och mera beståndande, än det sona fordomdags
här nppstod, och snart tystnade bland förfallande ruiner.
69
Skenninge. Denna uråldrige siad ägde vid 1837 ars slut 1,020 invånare,
hvilket utvisar en tillökning af 9 personer, sedan sednaste FemårsBerättelsen
afgafs. Stadens tillstånd har sedan dess ej undergått någon betydlig
förändring. Allmännaste hufvudnäringen fortfar att vara jordbruket,
och af de handlande är en sorn bar någon större rörelse i minuthandel; af handtverkarne
blott en Kackelugnsmakare, som har en vidsträcktare afsättning.
För öfrigt är det marknaderne, som här bibehålla den återstående stadsmannarörelsen,
och hvilka äro af den betydenhet att omsättningen på en
enda af dem understundom uppgår till 100,000 R:dr Banko. Från Småland
hufvudsakligast, och något från södra delen af Länet, liitkomma ett
par tusende oxar, eller flere, och hvilka finna köpare från Södermanland,
Upland, Westmanland, understundom ock någon från Nerike, förutan de af
detta Laus invånare, som uppköpa slagtkreatur eller dragare. Hästhandeln
är numera på dessa marknader af långt mindre betydenhet än förr.
1 staden finnes ännu 1 lägre lärdomsskola med 2 lärare', och 20 å 25
lärjungar, hvilken dock enligt 1819 års skol-stat är ansedd böra indraga,®.
Staden och orten närmast deromkring äga stort intresse uti dess bibehållande,
och äro beredde att derföre göra vissa uppoffringar. Skolans indragning
vöre ett ytterligare steg uti den riktning liden redan länge utvisat för Skenninge,
hvars läge, för långt ifrån segelled att göra det till betydande handelsstad,
dock är den för nära, för att göra Upstadens rörelse tillräcklig att
medföra något bet}'dligare välstånd. Icke heller är läget gynsamt för fahriksförelsc
och manufaktur, enär vattendrift saknas, och skogstillgångarne
äro knappa. Industrien har äfven i det närmaste flyktat till orter, hvarest
den funnit naturen bättre understödja utvecklingen af menniskans konstfärdighet,
och af Skenninge fordna storhet återstår föga mer än stadskyrkan
och traditionen.
Motala. Denna Köping, som räknar sin tillvaro från Göta kanals anläggande,
har haft mångo svårigheter att bekämpa, hvaribland fattigdom och
bristande skicklighet hos invånarne varit de förnämsta. Af 60 personer, som
med borgarrätt sig der nedsatt, äro blott 25 st. qvarblifne, hvaraf 17 st.
äro sådane handtverkare, som på landsbyggden uti socknarue pläga finnas,
«
70
i är bagare, 2 garfvare och 5 handlande. Byggnadstomternas antal är 173,
hvaraf blott sjettedelen är bebyggd, ehuru alla blifvit åt enskildte upplåtne.
Hela folkmängden är nu 179 personer.
Af de handlande hafva 2:ne ganska betydlig minuthandel, som kan
mäta sig med den största uti Skenninge stad. De öfrigas rörelse är högst
ringa.
Köpingens belägenhet vid god och säker hamn, samt på en punkt der
rörelse mellan slättbygdens och skogsbyggdens invånare i lång tid ägt rum,
är visserligen temligt fördelaktig; men då den folkrikaste och mest fruktbärande
delen af trakterne mot Wettern hafva närmare till Wadstena, och der
finna afsättning för egne varor samt tillfälle att köpa sine behof lill lika pris sorn
i Motala, så måste sistnämnde orts framlida förkofran hufvudsakligast bero
derpå, huruvida Motala ströms kraft blir begagnad till manufakturer och fabriker.
— Få ställen erbjuda så gynnande lokal för sådant, sorn fallen vid
Motala och vattenmassan från den, i bredd med strömmen, på högre mark
gående kanalen.
Waldemarsvik är ett ställe, som, ehuru ej privilegieradt hvarken såsom
köping eller stad, likväl börjar få en rörelse likartad med deras, och derföre
i sammanhang med dem torde särskildt böra omnämnas. Dess läge är
vid ändan af den hafsvik, som, med långt inskjutande dalgång, skiljer Östergötlands
kustland från Calmar Läns, och hvilken hafsvik är djup nog
att bära 10 fots djupgående fartyg intill köpingens strand. Hamnen är således
redan af naturen färdiggjord, med undantag af lastbryggorne; landsväg
är längesedan dit anlagd, och har orten begynt att der sälja och köpa.
Från landsbyggdens skogar komma hufvudsakligen bräder, hvaraf sednaste år
sammanlagdt 4,000 tolfter exporterats till Tyska orter; från närbelägne jernbruken
komma ett par eller tre tusende SkU. jern, som härifrån afskeppas;
vanliga landtmannaprodukter, smör, ost, ved &c. finna äfvenväl här nära till
hands sjölägenhet tili sina afsättningsorter Stockholm o. s. v. Främmande
handelsvaror skulle ock härstädes finna köpare, om de här kunde säljas till
samma pris som uti städerne; men de svårigheter och hinder, som förtullningen
vid aflägse tullkammare lägga i vägen, tynga på utrikes handeln och
71
inskränka rörelsen. Här finnas Iva minuthandlare, »samt 12 särskildta slags
handtverkare, 21 bebyggde tomter förutom platser för rnagaziner in. m.
Köpingen äger 6 fartyg och jakter, oin 12 till 30 läster.
C
Inom Calmar Läns gräns äro härstädes äfven byggnader uppförde, handlande
och handtverkare bosatte. Ställets betydenhet kommer troligen att
öka sig. Linköpings slott den 8 Januari 1839.
C. O. PALMSTJERNA.
Gustaf Nordström.
P. R. Ferlin.
Kongl. Maj:ts BefallningshafVandes
uti
GOTTLANDS LÄN
tili
KONGL. MAJ:T
i underdånighet afgifne
FE MÅRS-BERÄT TELSE,
för Åren 1853, 1834, 1833, 1836 och 1837.
S t o t E | o l w.
Trycht hos A. G. Helisten, 184 0.
I
1/
On Gottland, med omgifvande mindre holmar, och Fårön, belägne nära
i midten af Östersjön emellan 56°, 54', 40" och 57°, 59', 50" Latitud samt
emellan 36°, 16', 30" och 37°, 33', 30" Longitud, utgöra omkring 24 qvadratmil.
Gottska Sandön, belägen 5| geografiska eller sjömil norr om Fårön,
tillhör äfven Gottlands Län.
Afstånden från Gottland till omgifvande fasta land, beräknade i vanliga
sjömil efter 15 på graden, äro som följer:
Emellan Klintehamn och Böda på Öland
9!.
„ Cronwall och stora Carlsö \ mil och derifrån till Engern på
Öland 6i, inalles ............... 7|.
„ Halls Huk vid Kappelshamn och Landsorts Fyr 14.
„ Östergarnsholm och Yindau i Curland ........ 20.
„ samma holme och närmaste strand af Curland vid Bakhofven 185.
„ Hoburgen och Reserhooft norr om Danzig
311.
Gottland, som åtnjuter ett tempereradt klimat, är dock underkastadt
det alldeles egna förhållande, att under stränga vintrar på en tid af ända
till fem månader, kunna vara afskiljdt från all kommunikation med fasta
landet, en följd af Öns aflägsenhet derifrån och den under sådana vintrar
blifvande myckna drif-is, som nästan uppfyller Östersjön.
Utom hvad Historieskrifvare anföra, såsom inträffadt i en långt aflägsen
forntid, är det ulan exempel att isen så sammaufrusit, att någon på
den kunnat färdas häremellan och fasta landet, utan att behöfva stycketals
begagna båt.
Enligt Geologernas mening består Gottlands grund af sandstensberg,
öfverdragne med en kalkstensmassa af olika höjd; kalkhällen är på de flesta
ställen betäckt af djupare eller grundare jord af omvexlande beskaffenhet,
men i allmänhet kalkblandad; endast på sydligaste delen af Ön kommer
sandstenen i dagen.
Öns stränder, synnerligast på vestra sidan, äro i allmänhet höga; i de
bugter stränderna hilda med utanför varande grund, äro goda hamnar för
mindre fartyg; största delen af dessa hamnar finnas på östra sidan af Ön,
der äfven 2:ne hamnar för större fartyg finnas, nemligen Slitö och Fårösund.
4
Landet är i allmänhet flackt; största landthöjden följer i norra delen nära
vestra kusten, men drager sig mera midt i landet i mellersta och södra delen
af Ön; mindre åsar finnas äfven, hvilka, i förening med fördjupningar i
marken, åstadkomma en mängd träsk och myror, flera af betydlig vidd. Afskiljda
kalkstensberg finnas ock på några ställen, ehuru icke af betydlig höjd;
de märkligaste deribland äro: Thorsborgen och Grogarnsbergen på östra sidan,
Hoburgen på öns sydliga udde, Klinteberget nära hamnen af samma
namn, samt några kullar i Linde socken uti midten af landets södra del.
Jordmånen består närmast stränderna, mest af kalkslensklapper och sand,
endast på få ställen af lera; i mellersta delen af Ön finnas deremot djup
lera och mylla. Vattendragen bestå endast af ofvannämnde träsk och myror,
upptagande en vidd af omkring 50,000 tunnland; de derifrån till hafvet
löpande bäckar och åar uttorka nästan allesammans under sommaren,
likasom myrarne, hvilka då blifva så torra, att fodret å dem de flesta år
med lätthet kan afbärgas. Ler- och mylljorden är ganska bördig, äfven
kalkstensklappern under år med ymnig nederbörd, men endast för rågsädet,
hvilket ock nästan uteslutande å denna jordmån begagnas; säden blifver der
fri från ogräs och mjölet af en ovanlig hvithet, hvarföre detsamma med begärlighet
uppköpes.
Sedan flera år tillbaka har man i trakten af Westervik till utsäde uppköpt
sådan råg, sorn vanligen benämnes Strandråg, emedan de stora kalkstensklapper-åkrarne
äro vid stränderne belägne, och funnit sig dermed ganska
belåten; halmen å densamma likasom å all verklig Gottlandsråg är lägre
än den å fasta landet, men axen deremot större och rikare. Under
torra somrar lider vextligheten på Gottland genom jordens starka uppblandning
af kalk, som insuger och länge bibehåller värmen, mera än i andra
provinser, som icke hafva kalkgrund; man är derför här på landet nödsakad,
för att skaffa skugga åt gräsvexten, att låta ängarna vara bevexta
med skog.
Uti Hoburgs Ting, det sydligaste af Ön eller der sandstenen kommer i
dagen och hvarest rågsäde hufvudsakligast och nära uteslutande af annat
begagnas, lider vexten mindre af torka, emedan sandstenen bibehåller fugtighet
och kyla; missvext inträffar der oftast under mycket regniga somrar,
då god skörd erhålles på öfriga delar af Ön. — Flere arter af marmor och
mergelskiffer förekomma; sandsten, tjenlig till slipstenar m. m., finnes till
öfverflöd i Hoburgs Ting. Ingen malmart är hittills upptäckt, och med afseende
å bergens natur, troligen ej beller till finnandes. Det bör dock anmärkas
såsom en besynnerlighet, att här finnas 2:ne källor med stark mineral
-
5
smak, och hvaraf den ena, belägen uti Hamra socken, begagnas såsom helsobrunn.
Skog är ännu i temlig myckenhet, utom i södra delen af Ön. Stora
trakter gifvas, som endast för skogsvext äro tjenlige, emedan jordlagret är allt
för tunnt på kalkhällen, för att gifva vextlighet åt annat. Landet är i det
hela ett slätt land, som egentligen endast är kuperadt af träsk, myror och
skog. Flygsand finnes lyckligtvis endast på tvenne ställen inom Länet, nemligen
på Fårön, der fältet är omslutet af skog, men Sandbergen likväl på
sydvestra sidan lika höga med trädtopparne, samt på Sandön.
Gottska Sandön utgör omkring \ qvadratmil, med 6,000 tunnland skog
och nära 400 tunnland i åker, äng och beteshagar, allt af högst mager beskaffenhet.
Rehnmossa vexer ymnigt på Ön, hvarföre ock fordom reimar
der underhållits. Flygsanden liar längs stränderna formerat kullar och äfven
på en del ställen inträngt i skogen, utan hvilken Ön snart skulle förvandlas
uti en sandhed.
Sedan förra Femårs-Berättelsen har ingen betydlig aftappning af myrmark
ägt rum, den största sorn skett är en fortsättning utaf aftappningen af
myren vid Wellarfve gård i Roma socken, hvarå odlingen ock oförtrutet
fortgår och visat vackert resultat; afmätningar å åtskilliga andra myror hafva
äfven under sednare åren ägt rum och öfverenskommelser om deras utdikning
äro under uppgörelse; hågen synes verkligen ånyo vaknat för så beskaffade
odlingar. Det i sednaste Berättelsen omnämnde stora företaget med
aftappningen af Helene eller Roma myr, hvilket den största interessenten
deri, Arrendatorn af Roma Klosters Kungsgård anga! sig vilja fortsätta, har
mött hinder genom uppväckt rättegång utaf andra interessenter i samma myr;
huruvida rättegången fortsattes af Arrendatorn är ovisst.
Innevånare.
Enligt sista Femårs-Berättelsen och 1832 års mantalsskrifning utgjorde
antalet af Länets innevånare sistnämnde år:
Mankön
18,464.
Qvinkön  20,303.
Tillsammans 38,767.
Nu uppgår folkmängden, enligt 1837 års mantalsskrifning, till 40,404 personer,
hvaraf i Wisby finnas 4,134.
I Norra Fögderiet  16,745.
I Södra Fögderiet  19,525.
Tillsammans 4j0,404.
6
Af denna Länets folkmängd äro: Mankön 19,193 och Qvinkön 21,211,
Mantalsskrifne Mankön  10,590,
Qvinkön  12,256.
Mantalsfrie af Mankön  1,889.
Qvinkön . .
2.553.
Minderårige af Mankön 6,714.
Qvinkön  6,402.
Efter Stiftets upprättade Qvinqvennii-Tabell för år 1835, utgjorde hela
folkmängden 40,671 personer.
Folkmängdens förökande under de sednare fem åren med 1,637 personer,
härflyter till en del ifrån nya hushåll, uppkomna genom hemmansklyfning
och afsöndring af jord, men hufvudsakligen i naturlig följd deraf
att, då icke förödande farsoter eller krig hemsöka, de föddas antal nästan
alltid öfverstiger de dödas; man har icke den tillfredsställelsen att kunna
anmäla denna folkökning såsom ett resullat utaf under tiden uppkomne nya
näringsgrenar eller betydande utvidgning af de äldre.
Beträffande folkets bildning och sedlighet får anföras, att allmogen i
allmänhet har större hyfsning i uppförandet och mera belefvenhet i umgänget
än i de flesta andra provinser; slagsmål bland dem äro sällsynta,
och ehuruväl här finnas de, sorn stundom öfverlasta sig med starka drycker,
sker det icke allmänligen uti samqväm. Folket är ganska ömtåligt för
förolämpningar, vare sig i gester eller genom ord; rättegångar derom uppstå
ofta. Lagens välde hyllas af alla, men ock äro många benägna för rättegångar.
Gottlänningen älskar vällefnad och en viss beqvämlighet, men när
så behöfves är han färdig till ansträngningar och inskränker sig till det
nödtorftiga utan jemmerlåt.
Bruket bland allmogen, innan åldern deraf gör behof, att till sina
barn upplåta husbondeväldet öfver fastigheten och oftast äfven ägande-rätten
dertill mot visst betingadt lefnadsunderhåll i natura-persedlar, som bär kallas
levision, fortfar oförminskadt, ehuru erfarenheten visar att täta misssämjor
och olyckliga tilldragelser derigenom uppstå.
Oaktadt den anförda böjelsen för vällefnad och beqvämlighet, är folket
i allmänhet oförskräckt i faror, och härdigt i köld och oväder på sjön; fårskinnspelsar,
så allmänna i 'Rikets öfriga provinser, brukas bär icke. Gottlänningen
har i allmänhet mycken lätthet att fatta, och dess mekaniska fintlighet
visar sig synnerligast vid inrättningar som lätta arbeten.
Välmågan hos allmogen, som 1833, då sednaste Berättelse afgafs, hade
Betydligt repat sig efter 1827, 1828 och 1829 årens missvexter, under hvil
-
7
ka dea betydligt aftagit, synes under sednaste års mindre goda skördar åter
hafva något sjunkit; likvisst hafva spannmåls-undsättningar genom förskjutna
medel af Staten icke varit behöfliga, och således icke heller någon skuldsättning
till Staten ägt rum. Säd har ock under alla åren härifrån exporterats,
dock till vida mindre betydligt belopp än åren 1830 och 1831, ej heller
har den exporterade blifvit så väl betald som under nämnde år.
Lagsökningarnes antal under dessa fem år hafva varit:
År 1833
1,534.
,,1834
1,970.
„ 1835
2,687.
„ 1836  .  2,748.
1837
3,996.
Näringar.
Jordbruket är i allmänhet inrättadt i tre-skifte, dock på en del gårdar
och vid staden, för potates-odlingen, i fyr-skifte. Fullständigt cirkulationsbruk
är ingenstädes infördt. Höstsäden utgör den vida betydligare delen
och beslår mest af råg samt något hvete; vårsäden åter mest af korn
och något blandsäd, litet ärter och lins, men icke allmänneiigt liafra;
potates odlas deremot ganska betydligt. På sämre jordmån nyttjas tve-säde,
eller rättare sagdt, åkern är lagd i tve-skifte, hvilket ock alltid är förhållandet
med de af kalkstensklapper bestående åkrarne, der endast råg trifves.
Till gödning på dessa strandåkrar begagnas med mycken fördel sjötång; den
förutan skulle dessa åkrar vara af föga värde, och många socknar, som nu
årligen aflåta mycken spannmål, skulle då sakna brödföda.
I afseende på sädens ansning klaga köpare icke utan skäl att dervid
liafves för ringa omsorg till dess befriande från svingel, Iranärter och åkerlök.
Ehuru vindmachiner de sednare åren börjat af allmogen begagnas, är
dock ännu icke deras bruk så allmänt, att det hunnit visa särdeles inflytande
på den utskeppade sädens renhet. — Väl rengjord Gottlands-råg och
korn äro till vigt och öfrig beskaffenhet fullt jemngoda med de bästa slagen
deraf i andra provinser.
Utom vid Wisby stad, som äger betydlig jord och hvarest idkas ett
stort och väl vårdadt jordbruk, samt af en mindre del jordbrukare på landet,
är föga ansträngning gjord till gödningsämnenas förökande medelst så
kallade komposter. Med bengödning är förliden höst af några jordbrukare
första försöket gjordt och har temligen väl utfallit.
8
Brännvinstillverkningen inom provinsen, ehuru icke obetydlig, har
dock minskats; exporten deraf sker förnämligast på Stockholm.
Odlingen af lin och hampa är ganska inskränkt och på långt när icke
svarande emot Länets behof. — De ofta nog inträffade strandningar af fartyg,
lastade med desse artiklar, hvilka till lindriga priser på auktioner blifva
försålde, torde i sin mån hafva bidragit till att minska hågen för denna
odling.
Humlan, som här vexer, är af utmärkt god beskaffenhet och torde afkastningen,
då årsvexten deraf är ymnig, vara tillräcklig för landets behof.
Plantering af fruktträd och odling af trädgårdsvexter märkes icke hafva
under de sednare åren särdeles tilltaget; dock är att anmärka, att få hemmansdelar
och bebyggda lägenheter finnas, som icke äga en trädgårdstäppa
med grönsaker, bärbuskar och några fruktträd; med mångfaldiga blommor
är hvarje täppa prydd. Senap odlas tillräckligt för behofvet och torde vara
den bästa, som i Sverige vexer. I Wisby, äfvensom på några ställen på
landet, finnas valnötträd, som under varma somrar gifva ymnig frukt, deraf
en del afsättes på Stockholm.
Mullbärsträd finnas äfven i Wisby och bära ymnigt, men bären mogna
endast i varma och torra somrar; af mycket regn mögla de på träden.
Flera tusende plantor af hvita mullbärsträdet hafva under sednare åren
från Sällskapet för Silkesodlingens befrämjande i Stockholm blifvit liitsände
och utplanterade, men först i en framtid kan större löflägt af dem erhållas;
silkesodlingen har likväl, fast i liten skala, af några personer med temmelig
framgång bedrifvits.
Spannmålsproduktionen, då missvext icke inträffar, lemnar årligen betydligt
öfverskott, så att i medeltal kan utskeppningen räknas till 12 å 15,000
tunnor. År 1831 uppgick den till 32,000 tunnor.
Sädesodlingen fortgår i tilltagande. De flesta nyodlingar bestå dock af
hagmark, som upptages till åker; någon viss trakt af Ön kan icke särskildt
utmärkas framför andra i odlingsföretag. Under sednaste år har Norrlandsplogen,
med sin tvära bill, blifvit införd af Arrendatorn af Roma Klosters
Kungsgård, och bruket deraf börjar sprida sig på Ön; några exemplar af
den Engelska plogen hafva äfven blifvit införda, men något allmännare
bruk af densamma har ännu icke uppstått. Åtskiliige af här begagnade
åkerbruksredskap äro egne för denna provins och särdeles väl afpassade för
härvarande lokal; bland dem är att märka: lian, eller som den här kallas,
sigden, som är nästan rak, omkring qvarter lång och mellan 3 och 4 tum
bred;
9
bred; den är fästad i en sådan ställning vid ett långt skaft, att Han följer
tätt vid marken, hvarigenom vid slåttern intet går förloradt af den på de
fleste ställen korta men kraftiga gräsväxten; skördemannen går under arbetet
alldeles rak; utom fördelen af breda slag, vinnes äfven med dessa lior
en här högst behöflig lätthet vid höslåttern att åtkomma gräset mellan träd
och buskar; säden aftages äfven med samma lior, hvarvid dock, då den är
väl mogen, mycken kornspillning uppkommer.
På räfsan har kammen en lutande ställning inåt, hvarigenom noggrant
kan uppfångas hvarje stråd.
Bland mekaniska inrättningar till besparande af arbetskraft, äro förnämligast
att märka Tröskverken, här så allmänna, att få fjerdedels hemman
sakna dem. Bland allmogen finnas flera skicklige tröskverksbyggare,
som ofta afresa till andra provinser, synnerligast Skåne, att der bygga dessa
verk; äfven från Tyskland hafva beställningar af tröskverk här blifvit gjorda.
Boskapsskötseln är icke högt uppdrifven, härflytande förnämligast deraf
att, ehuru sädesproduktionen är i tilltagande, så fortgår likväl icke ängsodlingen
i motsvarande förhållande.
Jordmånen, såsom redan är nämndt, är på de flesta ställen icke heller
för hög gräsväxt särdeles gynsam. Några större jordbrukare hafva dock med
temmelig framgång, på djupare jord, fortsatt och ökat odlingen af foderväxter,
men hittills har det icke i någon betydlig mån verkat till efterföljd
bland allmogen.
Förlidet år börjades genom Hushålls-Sällskapets försorg införskrifning
af gräsfrön från Tyskland, och kommer dermed att fortfaras.
Få hemman hafva större antal hornboskap än hvad det deraf oundgängliga
behofvet fordrar. För omkring 50 år tillbaka begagnades af allmogen
ensamt hästar till åkerskötsel; Smålänningar hafva här infört bruket
af oxar, hvilka nu öfver allt jemte hästarna i landtbruket användas, utom
på Fårön, som nästan endast har klapperstensåkrar.
Boskapsracen är icke särdeles stor eller af synnerligt god beskaffenhet,
utom hos några större jordbrukare. Årligen införas lefvande kreatur, dock
mest till slagt, från Öland och Småland; viktualier, i icke obetydlig qvantitet,
införskrifvas äfven årligen.
Betesmarkerne äro af god beskaffenhet genom det kraflfulla, fast korta
gräset, men under torra somrar alltför magra för de större kreaturen. Stallfodring
hela året om brukas af ingen, tvärtom ser man redan i början af
Maj mängden bland allmogen utdrifva kreaturen på bele. Någon allmän
Femårs-Bcrätlelse för Gottlands Län. P
10
håg till krealurs-racernas förbättrande märkes icke, ej heller finnas några
allmänna anstalter dertill; några få landtbrukare förskaffa sig likväl kreatur
af bättre slag. Hästarne äro härdige, men, särdeles i södra delen af Öh,
små och svaga. Den ringa fodertillgången derstädes är orsaken härtill, likasom
att bonden, ehuru god tillgång på säd han än kan ega, aldrig består
korn eiler bafra åt sina hästar. Tällan bland allmogen, såsom i andra orter,
uti att hafva vackra hästar förmärkes föga. Hågen för det allmänt idkade,
men föga lönande, fisket gör båten lika kär som åkdonet och föranleder
troligen till mindre kärlek för hästen. De förut på Roma Kungsgård
underhållna kronohingstar hafva dock bidragit att till flera enskilde sprida
bättre race; för öfrigt inkomma nästan årligen från Öland hästar af god beskaffenhet
och från Meklenburg samt andra Tyska orter vagnshästar åt förmögnare
personer. I några lä socknar på landet finnas ännu så kallada
skogshästar, hvilka hela året igenom gå ute och vanligen endast vid stark
köld infinna sig vid gårdarne; de fästtagas ej förr än de skola säljas eller
tämjas. Dessa hästar äro små, men ganska härdiga. — Emellertid som inhägnandet
af utmarken fortgår i tilltagande, så blir skogshäslarnes antal melodi
mer inskränkt.
Gottländska Får-racen är af ypperlig beskaffenhet till slagt, synnerligast
de får, hvilka hela året igenom söka sin föda ute; man påstår att köttet
deraf erhåller någon smak af vildt; men deras ull är grof och ojemn
och således otjenlig för klädesfabrikerne. Utom på Carlsöarne äro dessa får
ganska små. Endast vid ytterligt sträng köld och djup snö uppsöka dessa
får de foderhus, som på betesmarkerne för deni äro beredde. Detta sätt att
föda fåren brukas dock endast uti Öns södra socknar samt på Fårön; i den
öfriga delen af landet är fårslaget af vanlig storlek med grof ull af temmelig
jemn beskaffenhet.
På Roma Kungsgård finnes ett Schäferi af så kallad Spansk race, och
på Wisborgs Kungsladngård är ett Krono-schäferi, i sitt ursprung, af Strelitzer-stam;
men då denna slam 1782, eller året efter schäferiets inrättning,
utgick af sjukdom, försågs ladugården med andra får, som skulle vara af
samma race, ifrån Steflö Herrgård i Calmare Län. — I enlighet med E. I\.
M:ls Nådiga förordnande blefvo förliden sommar genom f. d. Stalsrådet och
Presidenten Poppii försorg, på statens bekostnad, 50 stycken får afSouihdowns
-race hitförskafiäde direkte från England, hvilka får i förening med några af
samma race, som de föregående åren blifvit hilsände, fördelades uti <3:ne
schäferier, sorn upplätos åt enskilde personer på enahanda villkor som gälia
för Krono-schäferier på fasta landet. Schäferiet på Wisborgs Kungsladugård,
11
som erhöll en del af förenämnde Engelska för, skall, i enlighet med det af
Arrendatorerne ingångna kontraktet, småningom förvandlas uteslutande till
ett schäferi för Southdownska racen. Den dyrbara gåfva E. K. M:t medelst
de Engelska fåren gjort provinsen skall, som man hoppas, uti en icke långt
aflägsen framtid, frambringa lyckliga resultater för orten, och möjliggöra uppkomsten
af en betydlig industri med gröfre yllefabrikater. Sedan förlidet ätbar
man börjat, fast ännu icke uti stora partier, att härifrån afsända ull till
Norrköpings marknad.
Skogar. Tillgången deraf är, utom på sydligaste delen afön, ännu icke
allenast tillräcklig för landets behof, utan deras afkastning utgör äfven landets
förnämsta export. Egentlig ordning vid hygget eller omtänksam vård
dermed iagttages ännu icke. Största delen af skogarne består af furu; dess
växtlighet och mognad äro genom den starkt drifvande kalkjorden hastigare
än i andra rikets provinser, samt träden fösta oell goda, Som bevis derpå
må anföras, att i Holstein, sorn förses med trädvaror så väl från Finland
sora från flere Svenska provinser, de Gottiändska bräderne företrädesvis begagfias
till taktäckning. På ek och flere andra ädla löfträd är betydlig tillgång;
dock skall eken Lill skeppsvirke icke vara så god som den i Tyskland.
Virket af de andra löfträden är än mindre pålitligt, af ofta i det förekommande
röta, troligen härflytande utaf afhuggne qvistar vid den starka löfning
dessa träd undergå. Att tillgången å ek årligen minskas är emellertid
uppenbart; försäljning af ek till skeppsvirke och tunn-stäfvar har blifvit en
inkomstkälla för allmogen, sedan den fått tillösa sig skogen, men denna källa
begagnas så flitigt att den torde inom ett decennium vara nära uttorkad.
Vid den verkställda undersökningen af ekeskogen år 1833, för dess hembjudande
till inlösen åt hemmansegarne, befunnos inom Länet 258,096 stycken
ekar, att lösas mot en afgift af 18,963 R:dr 16 sk. B:ko, hemmanlalsafgiflen
arähpad.
Särskilda hemmansdelar, som till 1837 års slut hade inlöst ekeskogen,
votq 1,441.
Sådane som då ännu icke hade löst, fastän ekeskog å dem fönns, 1,929.
För den inlösta ekeskogen har till 1837 års slut blifvit erlagde 6,460 R:dr
12 sk. 11 rist.
Ingenstädes på Ön har någon plantering och inhägnad med afseende å
skogsväxt blifvit företagen. Att skogslillgången småningom minskas är ögoiiskenligt;
orsakerne härtill äro utom den tilltagande folkmängdens större behof
af bränsle och verkställda odlingar i skogarne, allmogens behof af kontant
12
inkomst i skogstrakterne, kalkbruken och brännvinsbrännerierne samt i sin
mån den alltjemnt tilltagande inhägnaden af utmarken, och af hvarje jordlotts
enskildta område.
Gärdesgårdarne på Gottland, redan af Linné berömda uti dess från
trycket utgifna beskrifning öfver sin resa till Öland och Gottland, hafva genom
deras byggnadssätt stora företräden framför dem, som vanligen brukas
på fasta landet, med afseende på styrka och varaktighet; stenmurar, i stället
för gärdesgårdar, användas nästan endast uti det skoglösa Hoburgs Ting.
Skogsbesparing främjas här icke af annat än stenhusbyggnader, hvilka uppföras
af kalksten så väl till bonings- som uthus, samt derigenom att allmogen
börjar alltmer begagna kakelugnar i stället för de förut allestädes
brukade spisarne utan spjell, i hvilka en ständig eld underhålles hela vintern
om. Någon vetterlig tillgång på bränntorf finnes icke på Ön.
Bergsrörelse. Kalktillverkningen är den enda, som kan hitföras, och
utgör en betydlig näringsgren; den idkas vid 39 privilegierade kalkugnar,
hvarförutan allmogen till husbehof begagnar så kallade kalkmilor.
Den i Wisby stad privilegierade kalkugnen, hvartill 271i kaster Kronans
ränteved att in natura lefvereras äro anslagne, bär ännu namn af Kronougnen,
ehuru den, med ofvannämnde rättighet till ränteved, till privata blifvit
såld, sedan der förut för Kronans räkning till kalk blifvit förbränd den
huggna sten, hvaraf Wisborgs slott var bygdt. Den årliga kalktillverkningen
vid de privilegierade ugnarne har endast med afseende å skogtillgången
blifvit bestämd genom Kongl. Brefvet af den 11 Juni 1806. Den betydligt,
mot förra tider, minskade afsättningen af denna vara har gjort en noggrannare
kontroll öfver bränningen mindre behöflig.
Kalkbränningen vid samtlige kalkugnarne sysselsätter omkring 120 personer:
men vid de flesta finnas ej särskilda kalkugnskarlar anställda, ulan
verkställes insättningen i ugnen och bränningen dels af tjenstehjon och till
stor del af närboende allmoge på beling.
Beloppet af utskeppad kalk under loppet af de sednare fem åren kan
icke här uppgifvas, enär sammandragen öfver utskeppningen icke uppgöras
vid Tullkammaren i Wisby, och således härstädes icke stått att erhålla.
Fabriker, Bruk och öfriga Näringar. Yattensågarnes antal utgjorde vid
sista Berättelsens afgifvande . . .
184,
och Mjölq va marnes  590.
Vid 1837 års slut uppgick antalet af Sågar till ...... 218,
och af Mjölqvarnar till
578.
13
Flera Husbehofs-sågqvarnar hafva tillkommit; men då enligt 1828 och
1835 årens författningar Husbehofs-såg- och mjölqvarnar, som numera anläggas,
endast behöfva hos Konungens Befallningshafvande till annotation i
Lands-Kontoret anmälas, möter svårighet, att, om anmälan underlåtes, kontrollera
anläggningen.
Hästqvarnar i förening med tröskverken hafva till betydligt antal blifvit
inrättade.
Pappersbruket vid Lummelund, som eger en förmånlig lokal i afseende
på vattentillgång med öfverfall, har i produktens fullkomnande icke fortskridit.
Vid bruket sysselsättas nu fyra arbetare.
Antalet af Valkar till Vadmals-beredning har icke blifvit ökadt; arbetet
vid dem verkställes såsom vid qvarnar och sågar af allmogen sjelf,
sorn vill hafva arbetet uträttadt. I närheten af Wisby uppföres en stor stenbyggnad,
i ändamål att der inrätta en Valk efter sednare tids bättre uppfinning;
företagets framgång är dock beroende deraf, om den befintliga vattentillgången
är tillräcklig för verkets drift.
Vid Klintehamn är ett privilegieradt Skeppsbyggeri, hvarvid åtta arbetare
äro skattskrifna; byggnads-arbelet derstädes under förlidet år uppskattades
till 4,000 Rdr Eko. Vid öfriga landthamnar låta der etablerade handlande
så väl bygga som reparera sina fartyg.
I Södra Häradet, men nära invid Staden, finnes ett Oljeslageri och ett
Såpsjuderi, vid hvilka dock under sednare åren ingen tillverkning egt rum.
Binäringar. I första rummet af dessa står Fisket, som idkas ständigt
vid Wisby stad och vid landthamnarna, samt å några andra få ställen af
kusten, då väderleken det medgifver; derförutan på särskilda tider, i betydlig
mån, på längre från stranden belägna grund, från fiskelägen, der allmogen
har fiskbodar uppbyggda; äfvenväl uti de i myrorne befintliga träsk. Vid
fisklägena, synnerligen i södra delen af Ön, ahates fisk mindre mot kontant
betalning, än i utbyte mot andra varor; ofta nog sker tillby Let af fisk endast
mot traktering med öl, brännvin, kaffe, livetebrödskakor m. m.; några
oordningar dervid äro dock högst sällsynta. Vid fisklägena äro valde och af
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med konstitutorialer försedde HamnRätter,
som vidmakthålla ordning och skick, enligt hamn-ordningen och särskilda
fastställda öfverenskommelser.
Fiskarterna, som hufvudsakligen fångas i hafvet, äro: Strömming, Torsk,
Flundror och Id. Fångsten deraf är vanligen ganska betydlig. Dock införas
till landtmannens behof, hos hvilken salt fisk är en daglig rätt, närmare
14
2,000 tunnor årligen, förnämligast Sill, utom hvad för Staden särskildt erfordra
s.
Införseln af Sill sker för det mesta af Norrska fartyg om våren. Allmogen
föredrager i allmänhet strömming framför si!!; också är den strömming,
som fångas vid Öns kuster, af särdeles god beskaffenhet. Fjällfisk fångas
äfven icke obetydligt i hafvet, synnerligen på östra kusten, och införes
under lindrigare vinter och om våren lefvande i vattenkärl till afsalu i
Wisby.
Vadmal tillverkas icke allenast till provinsens behof, utan äfven till
afsalu, till ett ungefärligt belopp af 13,000 alnar; den uppköpes ovalkad och
utföres till största delen af gårdfarihandlande, äfvensom något ull, hvaremot
dessa handlande ofta i utbyte återgifva Gottländskt vadmal efter undergången
beredning och färgning; men deras afsalu i öfrigt beslår allt fortfarande
hufvudsakligen uti det myckna annat kram ds medföra, för hvilkets betalande
lagsökningar ofta ega rum. Vadmais-väfnaden har under de sednare
åren vunnit betydlig förbättring, så i anseeede till jemnhet och finhet, genom
en mera omsorgsfull spånad, som till ökad bredd; hvilken förbättring
är vunnen genom de numera upphörda premier, som Eders Kongl. Majit ander
flera år Nådigst hade anslagit för detta ändamål. En förmånlig följd af
dessa premier är äfven, att antalet af dem, som begagna ryckverks-väfstolar,
tilltagit, hvarigenom arbetet påskyndas. Mycket återstår ännu alt göra till
befrämjande af ylle-väfnader; men rätta liden derföre torde icke förr vara
inne, än en förbättrad får-afvel och ull-kultur blifvit mera allmänna på landet.
Linne- och Ilarapväfnader tillverkas på långt när icke till provfnsens
behof.
Jagt af Skälar, egentligen på nordliga kusten af Fårön oeh södra udden
af Näs socken, är icke obelydlig, och lemnar årlig export af Skälspäck och
Hudar till ett värde af närmare 3,000 Rdr.
Jagt af Sjöfågel idkas uti myrorne oeh vid de flesta stränder, förmånligast
vid utanför belägna holmar; men det skadliga gamla bruket med äggning,
eller äggens borttagande, bar ännu icke kunnat fullt utrotas, helst sådant,
fast sparsamt, i jagtstadgan är tillåtet. Den öfriga jagten idkas mest
såsom nöje, men kunde i afseende på fågel blifva en binäring för allmogen,
orri espriten att dermed förnuftsenligt förfara står att införa; man hoppas
sådant i framtiden skall lyckas, genom de öfver hela Ön ingångna Skytteföreningar.
Tjäru-tillverkningen, oaktadt den minskade skogstil Igången, är ännu i
i.et närmaste tillräcklig för Öns behof. Eders Kongl. Majrts Nådiga uppbäf
-
15
rande utaf prestation in natura af den årliga tjärn-skatten rar likväl en
verklig välgerning mot de skattskyldige.
Salpetter-tillverkningen, soln här med lätthet kunde drifvas och borde
utgöra en allmän lönande binäring för landtmannen, fortfar att aftyna.
Salpetter-till verkningen utgjorde: År 1833 150 biisp. 8 skålp.
„ 1834 133 * 8 „
„ 1835 81 rt —. „
„ 1836 124 „ 10 „
„ 1837 101 „ 2 „
Forlön tillflyter allmogen förnämligast genom kalkbruken, så väl för
sten till ugnarna, som kalk ifrån en del af dem till lastageplatsen^, äfvensom
för foror med varor ifrån de ofta inträdande strandningarne, synnerligast
uti Länets sydligaste distrikt och på Fårön; å hvilka stallen härflytande
inkomster från dessa olyckshändelser utgöra en betydlig binäring.
Allmogens vinter-slöjder för karlarne bestå förnämligast i Skogs-hyege
och Träd-arbeten; bland de sednare utgör förfärdigandet af Tunnor till then
osläckla kalken en betydlig del i vissa socknar; äfven förfärdigas af några få
temligen väl arbetade Möbler och andra Snickare-arbeten; forslingen af skogseffekter
upptager dock mesta liden. Qvinfolken sysselsätta sig med Uilspinliing
och Vadmals-väfning, samt stickning af Tröjor och Strumpor, äfven
till afsalu.
1 Öija Socken i Södra Häradet finnas goda Sandstensbrott; men sockenboarne
hafva funnit sin räkning vid alt hellre sjelfva sysselsätta sig med
jordbruket, och öfverlåta mot en billig ersättning bearbetningen at dessa
stenbrott åt sina grannar i den norr om dem belägna Fide socken. Ett stort
»nial Slipstenar tillverkas här, hvilka utskeppas från den närbelägna Burgsvikshamn,
lill största delen på allmogens egna fartyg.
Utom vid nyssnämnda hamn, hvarifrån allmogen idkar Sjöfart förnämligast
till Blekingska hamnar för utskeppning af spannmål m. m,, samt frände
nordligaste landlhamnarne med skeppning af kalk och på Fårön med saitadt
(årkött, skälspäck och vadmal på Stockholm, idkar allmogen på få andra
ställen annan sjöfart än Asket, och ännu har den icke på något ställe
begagnat sig af den Nådigst förundta rättighet till fri seglation på de Danska
Staterna.
På Gottland ärQ under loppet af dessa 5 åren byggda: Briggar 2.
Skonertar 4.
Slup 1. 7
t
16
Inköpta: Brigg 1.
Skonertar 2.
Slupar 3. q
Under samma tid äro Förolyckade: Galeaser 4.
Skonertar 5. g
Försålda: Briggar 2.
Slupar 2. ^
Sjöfarten har sysselsatt: År 1833 .... 494 personer.
„ 1834 .... 497 „
„ 1835 .... 476 „
„ 1836 .... 488 „
„ 1837 .... 531 „
Sjöfart idkas af allmogen och några andra landtboer, såsom nämndt är,
nästan endast från Burgsvik i Södra Fögderiet, samt i Norra från Slitö, Wallevik,
Fårösund och Lutterhorns hamnar, med 14 fartyg om tillsammans
140 läster.
Vid alla större landthamnar hafva barlastplatser blifvit utstakade och
vites-förbud utfärdade mot barlastens fordom allmänt brukliga utkastande i sjön.
Länet har blifvit indeladt i nya distrikter, på grund af Eders Kongl.
Maj:ts Nådiga Bref af den 9 Maj 1827 och den 16 Mars 1833, till byggande
och underhållande af de vid landthamnarne befintliga lastbryggor och strandridare-byggnader;
men som några socknar anfört underdåniga besvär öfver
denna indelning, hvilka besvär lära ännu vara oafgjorda, har någon början
med byggandet af lastbryggorna icke kunnat företagas, ehuru högst angeläget
det är på flera ställen, sedan under tiden upphörts att underhålla lemningarne
af de gamla, som der funnos. Ritningar till dessa bryggor äro
emellertid fastställda, och af influtna skepps-umgälder vid landthamnarne är
samladt ett kapital af 23,700 Rdr Bko, hvilket, jemfördt med kostnadsförslagen
för bryggorna, motsvarar i det närmaste jj af detta belopp. Med Ed.
Kongl. Maj:ts Nådiga tillåtelse utlånas under tiden större delen af fonden,
hvarigenom densamma vunnit och vinner tillökning uti inflytande räntor.
Handeln. Landtmanna-handeln drifves isynnerhet med Öns exportartiklar,
nämligen Spannmål, Skogs-eflekter, Sandstens-arbeten, Ylle-tillverkningar,
Ull och något Frukt, samt bland viktualier saltadt Fårkött. Fisk, Nötkött,
17
lött, Fläsk, Smör och Talg exporteras sällan eller aldrig; det ringa deraf
allmogen föryttrar förslår icke lill konsumtion inom landet.
Afsällnings-orter för landtmanna-varor äro så väl Wisby stad som 10
stycken landthamnar.
Torghandeln i Wisby, hvilken först 1831 tog sin början, bar sedan dess
så tilltagit, att de fordna upplingningarne på landet af matvaror, hvartill
stadsboarue voro nödsakade, nästan alldeles upphört.
Eders Kongl. Maj:t har, uppå derom gjord underdånig ansökan, Nådigst
bifallit införandet af irenne Kreaturs-marknader på Ön; de få år de fortgått
äro en för kort tid till bedömande af deras blifvande resultat; hittills hafva
dessa marknader föga uträttat till befrämjande af deras syftemål, nämligen
väckandet af större håg för boskapsskötseln.
Politisk Författning.
Kammarverk. Länet, som tillika utgör ett Stift, är indeladt i 2 Härader,
2 Domsagor, 1 Lagsaga, sammanslagen med Södermanlands och Stockholms
Läns, 2 Fögderier, 10 Länsmans-distrikter, 3 Prosterier, 43 Pastorater,
8 Kapellanier, 93 Socknar med 91 Kyrkor. Med afseende å Jägeristaten
är Gottland förenadt med Calmare Län under ett Öfverjägmäslaredistrikt.
Ingen till jägeri-staten hörande personal finnes på Gotlland. Gottska
Sandön, skattlagd i och för rotering till 1 mantal, tillhör Norra Häradet
och Fårö Pastorat.
Länet underhåller 2 Båtsmans-kompagnier, tillsammans 260 man; hvarje
rote utgöres af i det närmaste 4 hela mantal; dock finnas ännu 20^ hemman
oroterade, hvilka för närvarande ingå, jemte boställena, i den extra roteringen;
men jemlikt Nådig föreskrift blifva dessa hemman indelade uti det
ordinarie rotehållet. För närvarande och lills vidare finnas 21 extra rotar,
hvaraf blott en, i följd af 1 g mantals i roten vägran att prestera häst, uppsätter
karl; men kommer detta antal af extra rotar att förminskas, när de
ordinarie rotering underkastade hemmanen komma att afgå.
Till Öns försvar är en National-beväring upprättad, beslående, med några
bestämda undantag, af alla mans-personer emellan 15 och 50 år; den
är indelad i artilleri, jägare, infanteri och pikförare. National-beväringen
exercerar årligen en kortare tid; men under de sednare åren hafva endast
artilleri och jägare till exercis varit sammandragne.
Femars-Berattelse för Gottlands Län, 3
18
Gästgifvaregårdar finnas uti Norra Häradet 28 stycken, innehållande
31A mantal, och i Södra Häradet 25 stycken, om 24? mantal. Af gästgifvaregårdarne
äro 30 ansedda som skjutsombytnings-ställen; utom vid de öfriga
finnas endast 3 tillåtna krogar på landet. Tull-uppsyningsmännen hafva
sedan Drottning Christinas tid åtnjutit rättighet att ensamne hålla taverner
(eller krogar) vid landthamnarne, hvilka uti förenämnda 3 icke äro
inräknade.
För Postens fortskaffande emellan Wisby och Klintehamn, hvarifrån
den med en jakt eller båt, efter omständigheterna, afgår till Böda på Öland,
äro 1 ~~ mantal anslagna tili posthemman.
Under sommarmånaderna har post-kommunikationen vunnit större säkerhet
i tid genom E. K. M:ts Nådiga bifall till öfverlåtandet af postföringen
åt ett bolag, som med ett ångfartyg besLrider densamma en gång i veckan
mellan Wisby, Westervik och Stockholm; härigenom har äfven en stor
och länge saknad beqvämlighet för passagerare och försändning af mindre
fraktgods vunnits.
Gottland är för tullbevakning försedt med en Tullkammare i Wisby
och indeladt i 6 Strandbevaknings-inspektors-distrikter, nämligen: Klinte,
Bohne, Ljugarn, Kalthammarsvik, Slitö och Kapelshamn, och i 4 Strandbevaknings-uppsyningsmans-distrikter,
nämligen: Westergarn, Bursvik, Kyllej
och Fårösund.
Lotsar, under uppsigt af en Lotsfördelnings-chef, äro stationerade uti
Wisby stad, Westergarn, Klintehamn, Bursvik, Enevik, Stockvik, Rohne,
Ljugarn, Herrevik, Katlhammarsvik, Slitö, S:t Olofsholm, Kyllej (hvilkets
lotsar äfven inlotsa Lill Lörje, Wallevik och Wärne), Lergraf, Fårösund,
med särskilda lotsar vid hvarje inlopp, Lutterhorn, Kapelshamn och Hallsliuk.
I följd af år 1827 med jordegarne vid dessa lots-stationer uppgjorda
kontrakter, hafva samtliga lotsarne blifvit inrymda i besittning af åt dem
upplåtna lägenheter.
Tabellen upptager det antal skattlagda Tull-mjölqvarnar, som för närvarande
finnas i Länet.
Sedan sista Berättelsen hafva 2 qvarnar blifvit skattlagda, hvilkas ränta
utgör i kronovärdi 4 Rdr 36 sk. 9 rst., hvarjemte en del af krono-allmänningen
Bod- och Österudd blifvit, med en årlig ränta af 1 Rdr 15 sk. 5 rst.,
till följe af Kongl. Kaminar-Collegii skrifvelse den 5 Maj 1836, till skatte
försåld. Ytterligare hafva skattläggningar å några sågqvarnar vunnit fastställelse,
hvaremot 3 mjölqvarnar undergått förmedling. I det hela har Länets
jordeboks-summa härigenom ökats så, att då densamma enligt sista Be
-
rättelsen utgjorde 12,138 Rdr 15 sk. 11 rst., utgör densamma vid 1837 års
slut 12,204 Rdr 35 sk. 4 rst.
Tvenne Kungsgårdar finnas i Länet. Den ena, Roma Kloster, är anslagen
Landshöfdingen på lön, emot en arrende-afgift af 66 Rdr 32 sk. Banko.
Enligt Nådigt förordnande är densamma nu utarrenderad på 30 år.
Den andra Kungsgården eller Wisborgs Kungsladugård är sedan år 1794,
med säteri-frihet, på 50 år donerad till framlidne Öfversten af Klint och dess
arfvingar. Ett af vilkoren dervid är underhållandet på ladugården af 100
får af bättre race, hvilkas uppsättning af Kronan bekostats och skola fulltaliga
aflemnas vid kungsgårdens afträdande till Kronan. Hvarken något säteri
eller frälse-hemman finnes i Länet.
Af uti Länet år 1832 befintliga 12)mantal Krono-hemman återstår
numera endast 11T5A mantal, oberäknadt kungsgårdar. Civila Boställen och
Bohemman utgöra 151 mantal; Ecclesiastika Boställen 481 mantal, deraf
äro Preslgärdar och Annex-hemman 44 och 4,' mantal Kapellans-boställen.
Tvenne betydliga intagor äro gjorda å krono-allmänningen Jägarebackarne
i Lau socken, hvilkas behörighet är af tvetydig beskaffenhet.
En mindre krono-allmänning i Södra Häradet, Fjele Myr, har på privat
persons gjorda ansökan, att få densamma till skatte lösa, blifvit indelad
i lotter till försäljning och förslaget derom underställdt Eders Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning.
Krono-allmänningen Bod- och Österudd i Näs socken, som, enligt hvad
Ed. Kgl. M:ts Kammar-Collegii Cirkulär-bref den 14 April 1824 föreskrifver,
skulle försäljas, har blifvit skattlagd och, i lotter fördelad, försåld.
Af det betydliga antal från hemman afsöndrade lägenheter, hvilka till
en stor del tillkommit genom förpantningar för penninge-lån, befinnas ganska
många, hvarmed icke blifvit i den ordning förfaret, som Kongl. Förordningen
den 19 December 1827 föreskrifver. En stor del af sådana köpeafhandlingar
intagas dock vid domstolarna i protokollet till den kraft och
verkan lag förmår, hvarigenom allmogen anser dem för lagliga.
Med undantag af kungsgärdarne finnas icke i Länet flera hemman tillhopa
under samma namn eller vanliga större byar, utan endast, så som här
kallas, gårdar, hvaraf högst få öfverstiga 2 mantal. By-ordningar äro här i
allmänhet fastställda socknevis. Af i lotter klufna gårdar hafva de flesta
undergått storskifte eller laga skifte. Mot det fordna enskiftet mötte den
svårighet, att som de flesta gårdars egor äro betydligt kringspridda (de finnas
t. ex., som hafva sina egor på 20 olika ställen och i sju socknar), så
blefvo enskiften här på landet nästan icke annat än ett storskifte. Denna
20
spridning af egor liar äfven på många ställen lagt stora hinder i vägen för
laga skiften, hvilket föranledt en underdånig anhållan, som vunnit Eders
Kongl. Majrts Nådiga stadfästelse, genom Nådigt förordnande af den 9 Juni
1832, att i detta Län laga skifte icke får ega rum, der storskifte föregått,
så vida icke alla delegare i gården förena sig om att det begära. Otvifvelaktig!
skulle det i framtiden för hemmansegare och jordbruket i Länet vara
högst fördelaktigt, om en allmän ny indelning af gårdarnes egor kunde komma
att ega rum; men de kostnader och det besvär, jemte troliga tvister,
som dervid skulle uppkomma, betaga hos största delen jordegare all håg
derföre.
Ingen hemmansdel har råkat i ödes-mål, och mig veterligt finnes här
på landet icke något skatte-vrak.
Utom 2 qvarnar och en såg, hvilken sednare genooi uppdämning orsakat
betydlig olägenhet, och om hvars utrifning rättegång blifvit börjad men
icke fortsatt, förorsaka uppdämningarne vid den öfriga mängd af sågar och
qvarnar, som finnas på landet, endast vår- och hösttid vattendränkning af
myr-trakter; åtminstone hafva inga klagomål, som vittna annat förhållande,
inkommit. Uppdämningen om våren får dock icke räcka längre än till den
i lag bestämda tid, för att icke skada vexten af myrfodret. Skulle odling
af större myror företagas, fordras visserligen utrifning af flera vattenverk.
Hemmans-klyfningen är i några socknar, såsom Mäslerby, Näs, Nähr och
Eskelhem, alltför långt drifven; fortsättes den ytterligare, är att befara jordegarnes
obeslånd. Uti sistnämnda 2 socknar finnes dessutom äfven en öfverdrift
uti öfverlåtelse af små jordlotter till arbets- och inhyses-folk. Om å ena sidan
det verkar förmånligt genom en större tillgång på arbetare, så äro å andra
sidan olägenheterna deraf så mycket större, genom derifrån härledt armod,
sysslolöshet och deras onda följeslagare. Inom l eller | mils afstånd från
mera befolkade städer synes det vara fördelaktigt, att icke sätta någon gräns
för hemmans-klyfningen, men derutom torde betydliga olägenheter deraf mer
och mer uppstå.
Några särskildta hemman anslagne läro-verket finnas icke.
I sednare tider hafva endast 3 små jord-lägenheter med tillhörande
byggnader blifvit donerade till folk-skolor efter Lancasterska metoden.
Wisby Hospital egde fordom ett betydligt antal goda lägenheter på landet,
hvilka till betydligaste delen blefvo försålda år 1763. Dessa upptagas
nu under namn af hospitals-skatte, men fortfara dock alt till hospitalet
erlägga årligen räntor, dels bestämda i penningar, dels i persedlar in natura.
För hospitalet göres närmare redo under rubriken helsovård.
21
Stats-bidrag. Förhållandet emellan allmänna Bevillningen och folkmängdens
tillökning har varit:
Folkmängds-tillökning. Bevilln.-förhållande.
1833 146  minskning med 74 Rdr.
1834 281
„ „ 861 „
1835 263  tillökning „ 665 „
1836 411
„ ,,617
1837 536  minskning „ 259
Stats-bidragen, fördelade på 1837 års hela folkmängd, utgöra på person:
Å Landet  Rdr 5: 42.
I Staden
„ 5: 28.
När missvext icke inträffar, har Länet mindre svårighet än många anr
dra provinser för skatternas utgörande, genom närbelägenheten till afsättningsorterna
för landtmanriens produkter, nämligen, utom Wisby stad, till 10 stycken
tillåtna landthamnar, hvarifrån export sker; och hör tili de skattskyldiges
heder nämnas, att de beflita sig om att skatterna i rätter tid utgöra;
rester på uppbörden, utom för några enskilda, äro derföre sällsynta. Dessa
rester hafva likväl under sednare år förökat sig, vållade af mindre god årsvext
och handels-konjunklur. Återupplifvande af slämmo-böler var likväl
nödigt, ehuru deras belopp icke är rättadt efter skatte-bidragen.
Tjäru-skatlen, som tillförene för Kongl. Flottans behof skulle in natura
levereras, och var hlifven betungande i följd af skogarnes aftagande och derigenom
minskad tjäru-bränning, får, enligt Kongl. Brefvet denllNov. 1834,
med penningar efter markegångspris betalas, och tjäruskurare-lönen har blifvit
förd på indragnings-stat.
Af Länets jordeboks- och hemmantals-ränta, utgörande i kronovärdi
12,204 Rdr 35 sk. 4 rst., äro endast 1,743 Rdr 7 sk. 6 rst. anordnade. Extraordinarie
onera, såsom inqvarteringar och krono-skjutsar, äro här föga betungande.
Väghållningen, i anseende till vägarnas mängd, är deremot mera
betydlig, synnerligen genom den ojemna och på flera ställen olämpliga indelningen
deraf; men underhållet lättas uti en stor del af landet derigenom,
att hällen icke ligger djupt under jordytan; och som landet i allmänhet är
slätt, orsakas af flodvattnet på få ställen utskärningar å vägarna. I vintervägarnas
underhållande äro, efter öfverenskommelse, så väl lägenhets-innehafvare
som backstuguhjon m. fl. pliglige att deltaga.
Den i sednaste Femårs-berättelsen omförmälda af behofvet påkallade förändring
uti indelning af vägarna inom Södra Häradet, jemte anläggning af
22
några nya vägar, hvarom rättegång uppstod, men hvilken förfallit1, är nu
medelst förberedande åtgärder påbörjad.
Krono-tionden här i Länet är Presterskapet af Konung Carl XI förunnad,
i anseende till det ringa hemmantal, hvaraf de flesta pastorater bestå.
En mångårig ventilation öfver en allmän reglering för tiondens utgörande
har egt rum, hvars afgörande beror på Eders Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning,
till hvilken Rikets sednast församlade Ständer äfven i underdånighet hänskjutit
saken. Enskilda öfverenskommelser i denna väg mellan pastor och
församling äro emellertid träffade inom de flesta pastorater, dock icke på
längre tid än med nuvarande innehafvare, hvilken omständighet här orsakar
ett verkligt ondt vid nya val, inen som svårligen står att afhjelpa.
Ingenstädes uttaga pastorerne till fullo den tionde, hvartill de äro berättigade
enligt 1648 års Konventions-stadga.
Politi. Till vidmagthållande af ordning och polis inom hvarje socken
äro By-ordningar och Bya-rätter fastställda; äfvensom, hvilket redan nämndt
är, vid liske-lägena äro tillsatta Hamn-rätter.
Arbetshuset i Wisby har under nu förflutna 5 år behöft mera begagnas
än förut till förvarande af korrektionister. Orsaken härtill, utom den
tilltagande folkmängden, torde förnämligast igenfinnas uti de mindre goda
skördar, som under de sednare åren erhållits, och lika mycket uti arbetshusets
större förmåga att uppfylla sin bestämmelse, som vunnits genom det
årliga anslag af 270 Rdr som Eders Kongl. Majit detsamma Nådigst tillagt.
Arbetshuset lokal är likväl i stort behof af medel till erforderlig reparation,
och sjelfva Inrättningen af ett förbältradt reglemente för dess förvaltning,
om hvilka båda delar underdåniga ansökningar blifvit gjorda.
Å Arbetshuset hafva varit intagne sedan år 1826, då stiftelsen sattes
i verksamhet:
Mankön 67.
Qvinkön 18.
Utgängne:
Mankön
. 57.
Qvinkön 16.
Qvar för närvarande:
Mankön  10.
Qvinkön  2
Fattigvården liandhafves inom Socknarna enligt gällande författningar,
och yppas sällan några klagomål deröfver från de fattigas sida; särskild re
-
