# ID: svediakorp-gov2060
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 123,223
# sentences: 3,864
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIH A N G
TILL
01! ®HlKS»B?PÅHaDIBSIS
f
VID
lifto-tima Riksdagen i Stockholm
O
Aren 1840 och 1841*
ambra SAMLINGEN.
1= Afdelningen^
Rikets Ständers Revisorers samt Justitice-Ombidsnuins
m" fl's tl^ Rikets Ständer afgifne Berätdser.
måkmmw'®*
TILL
RIKETS HÖGLOFLIGE STÄNDER
Berättelse
AF
DERAS JUSTITIE-OMBUDSMAN,
'v
AFGIFVEN VID LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM i-R 1840.
STOCKHOLM,
NORDSTRÖMSKA BOKTRYCKERIET,
1840.
V ö rds a m t Memorial,
_Lnför Rikets Högloft. Ständer, Hvilka, vid sistförflutna Riksdag, behagade
hedra mig med det förtroende, att vara Deras Justitieombudsman, åligger
det mig nu, enligt hvad i Regeringsformens 100 §. och Rikets Högloft.
Ständers lör detta Embete fastställda Instruktion af den i Mars i83o,
14 §•> föreskrifves, att aflägga en allmän redogörelse angående förvaltningen
af det mig förtrodda Ernbetet, samt deruti äfven utreda Lagskipningens
tillstånd i Riket, anmärka Lagarnes och Förfaltningarnes brister och
uppgifva förslag till deras förbättring.
4 R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
Regeringsformen, i dess 96 §., innehåller den allmänna bestämmelse
-A
för
JustitieOmbudsmannens Embetsverksamhet, att lian, såsom Rikets Högloft.
Ständers Ombud, efter den Instruktion, som för honom utfärdas,
skall hafva tillsyn öfver Lagars efterlefnad af Domare och Embetsman,
samt vid vederbörliga Domstolar tilltala dem, som uti sina Embetens utöfning,
af väld, mannarnon eller annan orsak, någon olaglighet begå, eller
underlåta att sina Embetspligter behörigen fullgöra. För sådant ändamål
tillägger 99 §. honom rättigheten att, när lian det nödigt anser, öfvervara
alla Domstolars och Emfietsverks öfverläggningar och beslut samt
äga tillgång till deras protokoll och handlingar, ioi och 106 §§. beskrifva
serskildt de tvänne vigtigare tillfällen, då han är pligtig att det åt
honom uppdragna åklagare-kall utöfva. I öfverensstämmelse med hvad
sålunda i Grundlagen är stadgadt, anvisas närmare, i den för honom utfärdade
Instruktion, ifrån och med i:sta §. till och med den i3:de samt
vidare i i5 och 16 §§., sättet och vilkoren för hans omförmälda åligganden.
Med de undantag, hvilka dels i 106 §. Regeringsformen och 5 §.
af Instruktionen, dels ock för vissa händelser i den sednares 12 §. igenfinnas,
ankommer det endast på hans egen urskiljning och pröfning, att
dessa åligganden tillbörligen iakttaga och fullgöra.
Inställd i delta Embete under loppet af förra Riksdagen, lemnades
mig innan kort tillfälle till dess utöfning i ett af de nyss åberopade fall,
då nemligen Rikets Högloft. Ständers Konstitutionsutskott, med stöd af
Regeringsformens 106 §., genom Remiss den 20 November 1834» förordnade
åtal inför RiksRätt emot de Herrar Ledamöter af Konungens Stats
-
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1S40. 5
Råd, jemte Föredraganden, hvilka deltagit i Rådslaget om en af Kongl.
Maj:t, under den 4 nästförutgångne Oktober till Rikets Höglofl. Ständer
allåten skrifvelse, angående upptagande af ett lån till befrämjande af Hypotlieksföreningar.
Utgången af denna Sak är anmärkt på annat ställe,
dertill vördsamt hänvises.
Det i 12 §. af Instruktionen beskrifna fall, då serskildt uppdrag till
vidtagande Embetsåtgärder vore att förvänta, eller om RikeLs Högloll.
Ständer, Deras Bankoutskott eller förordnade Revisorer, skulle finna skäl
att ställa Deras Fullmäktige i Banken eller RlksgäldsKontoret under tilltal,
har deremot icke ägt rum, och någon annan anledning till sådan
Embetsåtgärd ej heller förekommit.
I afseende å Embetets utöfning i öfrigt, fordrar ordningen, ej mindre
än frågans egen vigt, att först nämna, det hvarken med föranledande
af de vid åtskilliga tillfällen anmälda förhållanden eller eljest, lagliga orsaker
förefunnits, att någon af de i Regeringsformens 101 §. omförmälda,
oförmodade händelser inträffat, som skulle hafva förpligta t Embetets innehafvare
att emot Konungens Högsta Domstol eller någon af Dess Ledamöter
med anmärkning och åtal uppträda.
Hvad åter angår andra Domstolar och Domare samt Embetsman i
allmänhet, hafva dels serskilda myndigheters och enskilda personers anförda
klagomål, dels, hufvudsakligen och oftare, den af mig egnade tillsyn
åt lagskipningen och öfriga offentliga förhandlingar, gifvit anledning
till uppmärksamhet å mångfaldiga derunder förefallna händelser, af hvilka
#
6 R. St. Just. Ombudm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 12,40.
emedlertid de flesta, serdeles hvad enskildes klagomål beträffar, blifvit
utan vidare anmärkning 1 * made eller af vederbörande behörigen förklarade,
eller ock, med afseende å deras ringa vigt och påföljd eller vissa
förekomna omständigheter, kunnat vid anmärkningars meddelande och
derefter iakttagen rättelse bero. Hvaremot de öfriga, om än deribland
ej ens något kunnat anses härröra från egennytta, vrångvisa eller väld,
likväl synts ådagalägga i Embetet begångna försummelser af svårare eller
mindre art, uppenbara öfverträdelse!' af Lagar neli Författningar, eller
misstag vid dessas tillämpning, hvarigenom merendels, för det allmänna
eller för enskilda, skada eller obehörigt lidande åstadkommits och äfven
framdeles, vid lika beskaffade händelser, komme att inträffa, så vida ej
sällan vederbörande velat sina åtgärder såsom lagenliga försvara. Vid
sådana tillfällen har jag anseLt mig pligtig att beifra anmärkta fel eller
förseelser, såsom förfaranden, hvilka eljest, genom deras omedelbara eller
ännu aflägsna följder, skulle störa nödig enhet i Lagskipningen och otvifvelaktig!
i samma mån bereda allmän osäkerhet för medborgares rättigheter,
hvaraf den ,alt tillgodonjuta likhet inför Lagen hufvudsakligen totade
böra lagas i anspråk, om än dervid endast vore i fråga ringa och 0-  bemedlade personer; helst dessa, just för deras ställning i samhället, sjelfve
icke kunna inse och värja denna rätt samt följaktligen ej heller förstå
att i föreskrifven ordning söka rättelse i Domslut, derigenom, den ena
eller andra parten till förfång, Lagen öfverträdes eller oriktigt tillämpas.
Åtskilliga anmärkta händelser af sådan beskaffenhet visa nogsamt, att, 0111
understundom domslutet varit lindrigare än Lagen fordrat, ett motsatt
förhållande oftare ägt rum, serdeles vid förvandling af ådömda böter, i det
att den i stället ålagda kroppsplikt antingen befunnits svårare, än Lagen
uttryckligen medgifver eller med dess rätt fattade mening är förenligt,
eller ock, i tvifvelaktigt ansedda fall, blifvit i den strängare syftningen
*
R St. Juft. Ombudm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. 7
stadgad; röjande dessa händelser, å Domarens sida, dels okunnighet eller
vårdslöshet, dels förbiseende af den märkliga skillnad i ansvaret för lika
brott, som redan ligger deri, att den förmögne brottslingen får böta med
penningar, men den oförmögne deremot måste plikta med kroppen, dels
äfven, i följd deraf, glömska eller åsidosättande af den, enligt rättvisa
och mensklighet, gällande regel, att i sådana fall, icke skärpa, utan heldre
mildra, så vida det möjligen kan med Lagens bud instämma. Det
bör dock härvid erinras, att de flesta anmärkningar i dessa afseenden förekommit
emot serskildt tillförordnade och följaktligen, åtminstone merändels,
jmgre Domare. Om än, A ena sidan, af detta förhållande icke må
dragas den slutsats, att lagkunskap, uisUiljning och noggrannhet nu mindre
allmänt än tillförene ådagaläggas, torde likväl, å den andra, böra
medgifvas, att de således uppenbarade förseelser härleda sig ifrån ovana
eller ringare erfarenhet; brister, hvilka hvarje Domare kan, genom en
med uppmärksamhet fortsatt utöfning af sitt vigtiga kall, afhjelpa. Men
det måste dä äfven erkännas, att de af sådana anledningar tillkomna afvikelser
ifrån Lagen, om ock flera gånger i enahanda fall försporda, icke
alltid innefatta bevis om dess otydlighet, deraf olika eller oriktiga tillämpningar
kunna följa. Att emedlertid äfven detta förhållande kan inträffa,
må icke nekas, och exempel derpå igenfinnas i flera af de här ofvan omförmälda
händelser, då anmärkningar skett, men åtal uteblifvit, vare sig
derföre, alt, genom vederbörandes medgifvande af anmärkningens behörighet,
det åsyftade ändamålet, enhet och sammanhang i Lagskipningen,
vunnits, eller att omständigheterna fordrat, det framställning i detta syftemål
till Rikets Högloft. Ständer, på sätt i5 §. i Deras Instruktion för
Justitieombudsmannen förmår och af det följande i denna vördsamma Berättelse
äfven skönjes, funnits af nöden. Ibland de frågor åter, hvilka
utgjort ämne för åtskilliga emot vederbörande utförda åtal, torde serskildt
8 R. St. Just. Ombudsni. Emb.-Ber. den 14 Jan. JS40.
höra nämnas den angående beräkning af kroppsplikt för stölder, som ligga
i tveböte, då nemligen kroppsplikten stadgas, icke till spö- eller ris-straff,
men till fängelse vid vatten och bröd; en fråga, som tillförne varit Lagstiftande
Maktens bedömande underställd. Dess mening deri blef då äfven
tydligt nog uttalad, ehuru frågan kom att förfalla. Sedermera icke i denna
ordning å nyo väckt, såsom tvifvelsutan ansedt öfverflödigt, har den
fortfarit att vara beroende på Lagskipande Maktens ompröfning; hvarföre
och enär nyssnämnde deri redan uttalade mening bekräftat min enskilda
öfvertygelse om Lagens behöriga tillämpning i detta fall, jag destoheldre
ansett mig befogad att, på sätt som skedt, anmärka de händelser, då en
deremot stridande Lagtillämpning sig visat, som denna sednare synts hvarken
med Lagens Stadganden om tvebötesmål i allmänhet och de serskilda
straffarternas olika beräkning, eller med rättvisa och billighet förenlig.
Efter dessa vördsamt angifna åsigter har den af Rikets Höglofl.
Ständer åt mig uppdragna tillsyn öfver Lagars och Författningars efterlefnad
af Domare och Embetsman, blifvit utöfvad och iakttagen; hvarvid
sednare tiders mera bekanta tilldragelser lemnat icke ringa bidrag.
Mina Embetsåtgärder, så vidt de hittills blifvit af Domaremakten pröfvade,
äro till deras beskaffenhet och utgång närmare redovisade i de af mig
redan, genom trycket, Allmänheten meddelade och här bifogade Berättelser
för åren 1834» *835-, i836 och 1837 samt, i fortsättning deraf, uti
den sistförflutna tvänne åren omfattande Berättelse, som nu för Rikets
Höglofl. Ständer vördsamt framlägges. Allt hvad härutinnan för öfrigt
under Embetets förvaltning förekommit, inhemtas af de vid Expeditionen
förda Diarier och Registratur, hvilka, jemte dertill hörande Handlingar,
komma att till Rikets Höglofl. Ständers Lagutskott inlemnas.
Sedan
R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
Sedan, på sätt min Embets-Berättelse för åren 1836 och 1837 (pag. 4)
T7" 1 TT O T* <* m - • -w» 1 1 • * — «
utvisar, Kongl. Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge, uppå AdvokatFiskalsEmbetets
derstädes åtal, genom Utslag den g Augusti i836, under åberopande
af 2:dra och 4;de §. §. i Kongl. Taxan på Expeditionslösen den i5
Maj rSai , dömt f. d. Landssekreteraren i Malmöhus Län, Lagmannen J.
N. Hoffman, att, för det han, under sin tjenstetid, dels obehörigen fordrat,
dels oriktigt beräknat lösen för 420 serskilda, af honom utgifna Utslag och
andra KansliExpeditioner, böta, efter 20 R:dr för hvardera, tillsammans
Åttatusen-fyrahundra Riksdaler Banco, eller, vid bristande tillgång till
böter, i stället, enligt 5 Kap. 4 §■ Stralfbalken, undergå tjugoåtta dagars fängelse
vid vatten och bröd; deröfver hos Kongl. Maj:t Lagmannen Hoffman
anfört underdåniga besvär, med ansökning tillika, att Kongl. Majit, derest
HofRättens Utslag skulle finnas lagligen grundadt, måtte täckas af Nåd
befria lionom åtminstone från Kronans- andel af böterna; har Kongl. Majit,
som i Dess Högsta Domstol pröfvat detta mål, medelst Utslag den 2g Maj
sistlidna år, sig yttrat, och funnit skäl icke vara anfördt, som kunde föranleda
till ändring i öfverklagade Utslaget; dock att klaganden, derest lian
saknade tillgång till de honom ådömda böter, i stället skulle, jemnlikt 32
Kap. 2 §. Rättegångsbalken, Kongl. Förordningen den 20 Januari 17.79»
10 Kap. 1 §. Utsökningsbalken och Kongl. Förklaringen den 23 Mars
1807, undergå två månaders fängelse; hvarjemte Kongl. Majit förklarat sig
ej finna anledning att den i underdånighet sökta Nåden bevilja.
Efter hvad Högsta Domstolens Protokoll för den 3o nästförutgångne
April utvisar, hade ibland de Herrar Ledamöter derstädes, hvilka deltagit
i pröfningen af detta mål, Herrar Justitie-Råden Themptander j von Lindecreutz
j Nyblaeus, Backman och Nordenstolpe tillkännagifvit den mening,
i öfverensstämmelse hvarmed Kongl. Maj:ts högstberörde Nådiga Utslag,
i hvad det rörer klagandens besvärstalan, är affattadt; hvaremot, angående
samma ämne, Herrar Justitie-Råden Isberg och Grefve Sparre förenade
sig uti det yttrande, att de hvarken i afseende å rättegången eller i sjelfva
saken funno skäl anfördt, som i Hof-Rättens öfverklagade Utslag kunde
verka annan ändring, än att, då i detta mål åtal på en gång förekommit,
Bih. till R. St. Prot. 1840. 2 Sami. 2
io R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. dm 14 Jan. 1840.
angående oriktigt beräknad och uppburen lösen för icke mindre än 420
serskilda Expeditioner, dem Lagmannen Hoffman, i egenskap af Landssekreterare,
under loppet af flera år utfärdat, och, vid öfvervägande af
hvad klaganden andragit till sitt försvar, anledning visar sig, att den felaktighet,
som i afseende härå stannar honom till last, haft sin upprinnelse
från fattadt oriktigt begrepp om rätta förståndet af i ämnet gällande
författningar, hvilket icke må hänföras till sådan förbrytelse, sorn omförmäles
i 4 morn. af ExpeditionsTaxan den i 5 Maj 1821, och derå följaktligen
icke eller må tillämpas det i samma moment stadgade serskilda ansvar
för hvar expedition; klaganden, för det genom oriktigt förstånd af
ExpeditionsTaxans föreskrifter och bristande uppmärksamhet å innehållet
deraf, i afseende å beräknandet, antecknandet och uppbärandet af lösen
för ifrågavarande expeditioner, han gjort sig skyldig till fel under LandsSekreteraretjenstens
utöfning, borde pä grund al 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken
fällas att, sedan han numera från nämnde tjenst erhållit afsked,
höta ett belopp, svarande emot den lön, som varit för samma Ljenst anslagen
under de sista sex månader af hans tjenstetid; hvarjemte han borde,
på sätt Idof Rätten stadgat, ersättning utgifva. — I fråga åter om den af
klaganden sökta JNåd, ville Högsta Domstolens förstbemälde fleste Herrar
Ledamöter, enär anledning vore, att Hoffmans förseelser härledt sig endast
från fattadt oriktigt begrepp om Författningarnes rätta förstånd och tillämpning,
tillstyrka eftergift för Hoffman af Kongl. Maj:ts och Kronans andel i
de honom ådömda böter; Och Herrar JustitieRåden Isberg och Grefve
Sparre hemställde, under åberopande af hvad de i pröfningsväg yttrat,
att Hoffman kunde af Gunst och Nåd få försona sina förseelser med böter
till belopp, svarande emot den lön, han åtnjutit under de sista sex månaderna
af hans tjenstetid såsom Landssekreterare.
Uppå de hos Kongl. Maj:t af f. d. Landssekreteraren i Skaraborgs
Län G. P. Möller anförda underdåniga besvär öfver Kongl. Götha HofRätts
den 9 Augusti 1836 gifna , i nj^ssåberopade EmbetsBerättelse (pag. 10) omförmälda,
Utslag, hvarmedelst klag3nden, för visad försummelse i tjenstens
utöfning, blifvit ålagdt att af egna medel utbetala allt hvad af Landtbrukaren
A. G. Carlens skuld till Götha KanalBolags f. d. DiskontVerk, efter
behörigen upprättad räkning, vore oguldet i kapital, ränta och utsökningskostnader,
är Kongl. Maj:ts med Dess Högsta Domstol beslutna Utslag den
g Oktober sistlidna år meddeladt, och derigenom öfverklagade utslaget
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. dm 14 Jan. 1840. 11
blifvit fasLstaldt; detta beslut fattadt enhälligt af Herrar JustitieRåden
Themptander, Isberg, von Lindecreutz, Nyblaeus, Backman, Grefve
Snoilsky och Grefve Sparre.
I samma Embetsberättelse (pag. 63) förekommer äfven det mål,
hvaruti Kongl. Götha HofRätt, genom Utslag den 24 April 1807, dömt
dåvarande Landshöfdinge och Landssekreterare i Skaraborgs Län, att, för
vidtagen obehörig åtgärd till förre Sergeanten C. F. Gegerfeldts häktande,
plikta, Landshöfdingen 5o R:dr och Landssekreteraren 33 R:dr 16 sk. samt
att gemensamt ersätta hvad Kongl. Maj:t och Kronan kunde hafva serskildt
påkostat för Gegerfeldts forslande och underhåll i häktet under viss tid;
Och har, vid pröfning af de besvär, Landshöfdingen och Landssekreteraren
häröfver i underdånighet anfört, Kongl. Mnj-.t, i Dess Högsta Domstol, förklarat,
det skäl icke var anfördt, som till ändring i öfverklagade Utslaget
kunde föranleda; Uti hvilket beslut, under den 29 Oktober sistlidna
år utfärdadt, Herrar JustitieRåden Themptanter, Isberg, von Lindecreutz,
Backman, Grefve Snoilsky och Grefve Sparre sammanstämt.
Konungens Befallningshafvande i Elfsborgs Län hade, genom kungörelse
den 3i December i835, allmänligen efterlyst åtskilliga ifrån orten
afflyttade eller lill vistandet okände personer, hvilka icke betalt dem
ådömda böter, och deribland KopparslagareLärlingen C. P. Friman, såsom
af KämnersRälten i Borås dömd till 11 R:dr 32 sk. bot, eller att, i brist
af tillgång, afstraffas med sexton dagars häkte vid vatten och bröd samt åtta
dagars enkelt fängelse; hvarjemte Konungens samtlige Befallningshafvande
i Riket blifvit anmodade samt Magistrater och Kronobeljente inom Länet
förpligtade, att de efterlyste personer efterspana och, i händelse de anträffades,
bötesmedlen dem affordra och till Konungens Befallningshafvande
insända eller, örn tillgång saknades, bevis derom, äfvensom att låta, i sådan
händelse, verkställa utsatta förvandlingSslraff och bevis deröfver inskicka.
Till följd hvaraf och med åberopande tillika af bemälde KämnersRätts
saköreslängd, Friman sedermera, af vederbörande Kronobetjent ertappad
och till Alingsås Kronohäkte införpassad, derstädes, ifrån den 24
Maj till den 17 Juni i836 undergått ofvannämnde serskilda bestraffningar.
Sedan jag, vid inhämtad kännedom härom och enär det verkställda
förvandlingsstraffet syntes svårare än vederbordt, skriftligen anmodat Ko
-
12 R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
»ungens Befallningshafvande att infordra och mig tillsända det af KämnersRätten
i Borås meddelade Utslag, hvarigenom Friman blifvit till ansvar
fälld, jemte det utdrag af bemälde Rätts saköreslängd, som legat till grund
för Konungens Befallningshafvandes förberörda kungörelse i hvad den
Friman anginge, öfverlemnade Konungens Befallningshafvande med dess
skrifvelse af den 18 Februari 183^, dels ett af tillförordnade Kämnerspreses
bestyrkt utdrag af KätnnersRättens Dombok för den 27 Januari
i835, som innefattade bemälde Rätts Utslag angående Lärlingarne Olof
Larsson, Anders Larsson och Friman, af hvilka den förstilämnde blifvit
från ansvar befriad, men de bägge sednare dömde att, enligt 3 Kap. 1 §.
och 21 Kap. 8 §. Missgerningsbalken och Kongl. Förordningen den 24
Augusti i8i3, hvardera böta för sabbatsbrott 3 R:dr 16 sk., gatubuller 1
R:dr 32 sk. och fylleri 3 R:dr 16 sk. samt derjemte, enligt Magistratens
kungörelse och förbud, plikta för det de vistats ute efter tillåten tid 3
R:dr 16 sk., tillsammans 11 R:dr 32 sk., dels ock ett af P. Leyon, i egenskap
af saköres-redogörare, undertecknadt extrakt ur KämnersRättens
saköreslängd för år i835, som, med uppgift huruledes Friman blifvit dömd
för nyssberörde förbrytelser att böta 1 1 R:dr 3a sk., slutade med orden:
”Sexton (16). dagars vatten och bröd & åtta (8) dagars häkte; Och förmältes
tillika i förrnämnda skrifvelse, att Konungens Befallningshafvande icke
skall hafva meddelat något förordnande i afseende å Frimans bestraffning.
Genom dessa handlingar var sålunda ådagalagdt, att KämnersRättens Utslag
icke stadgade något i fråga om förvandling af de Friman ådömda böter;
och att, då desamma rätteligen, likmätigt 5 Kap. 4 §• Straffbalken
och Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, skolat förvandlas till åtta dagars
fängelse vid vatten och bröd samt åtta dagars enkelt fängelse, saköres
längden
antydde en uppenbart olaglig bestraffning, hvilken jemväl kommit
till verkställighet.
Vid samma tid emottog jag Kongl. Götha Hof-Rätts Utslag af den
28 Februari 1837 uti det mål, som, på sätt min Embetsberättelse för åren
i836 och 1837 (pag. 27) utvisar, AdvokatFiskalsEmbetet utfört emot ofvanbemälde
KämnersRätt, angående Lärlingen Anders Larssons i lika måtto
lagstridiga bestraffning, samt derjemte anmärkt skiljaktighet emellan de
ifrån Domstolen utfärdade expeditioner; hvarför Rättens Ordförande och
Ledamöter äfven blifvit ansvar och skade-ersättning ådömda. Vid jemnförelse
emellan handlingarne i detta mål och de nu inkomna, förefunnos icke
mindre än tre olika lydande exemplar af KämnersRättens ifrågavarande
Utslag, af hvilka de två ibland förstnämnde handlingar befintliga, endast
R. St. Just. Ombudstn. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1&40. i3
omförmälte Anders Larsson och hans bestraffning, utan att utmärka, det någon
annan, varit, jemte honom, tilltalad, men det tredje, eller sist inkomna,
i sammanhang, upptog Anders Larsson, Olof Larsson och Friman, såsom
på en gång anklagade, hörde och dömde; I anseende hvartill och enär
Kongl. HofRätten redan pröfvat Kämners-Rättens åtgärder, beträffande Anders
Larsson, hafva varit olagliga och derför äfven sakfällt bemälde Rätts
Ordförande och Ledamöter, samt annan eller särskild ansvarighet för den
af Friman undergångna olaga bestraffning, så vidt den kunde KämnersRätten
tillräknas, icke skäligen ägde rum, än i fråga om ersättnings gäldande
för hans långvarigare häkte, jag anmodade AdvokatFiskalsEmbetet
att ej mindre i sistnämnde afseende, än äfven till närmare utredning af anmärkta
förhållandet med de flera i samma mål ifrån Kämners-Rätten utfärdade,
olika lydande expeditioner, emot vederbörande anställa åtal, hvilket
likväl, sedan KämnersRättens Ordförande, som i omförmälda delar ensam
skulle vara ansvarig, genom döden afgått, Kongl. Hof-Rätten, medelst
dess Utslag den 20 Juli 183S, förklarat ej kunna till någon påföljd
föranleda.
Vidkommande åter Konungens Befallningshafvande förr nämnda, under
den 3i December i835 utfärdade, kungörelse, så vidt derigenom allmän
lysning efter Friman skedt och hans afstraffande blifvit förordnadt;
utvisade liandlingarne, att Konungens Befallningshafvande fattat beslutet
derom i LandsKontoret, och utan tillgång till KämnersRättens i Borås angående
Friman gifna Utslag, eller ifrån Domstolen meddelad saköreslängd,
men endast på grund af saköres-redogörarens utdrag af en sådan längd,
då likväl den sakfälldes rätt och säkerhet fordrade, hvad äfven i afseende
å häktad person vore bestämdt stadgadt, att nemligen bestraffning icke
verkställdes med mindre antingen Domstolens beslut eller derifrån utfärdad
saköreslängd kommit Executorn tillhanda, för att vid verkställighetsåtgärden
tjena till efterrättelse; men Konungens Befallningshafvande, med förbiseende
häraf och lemnande obegagnad dess, enligt 1 Kap. 2 §. Utsökningsbalken,
ägande makt att tillse, det Lag och rätt vid UnderRätterne
tillbörligen skipades, och att hos HofRätten tillkännagifva, om annorlunda
funnes skedt vara , på ofvanomförmälda sätt förfogat om verkställighet af
en i icke gällande handling utsatt, uppenbarligen olaglig bestraffning, i
stället att först infordra KämnersRättens Utslag och, så vida äfven detta
befunnits lika uppenbart oriktigt, förhållandet hos HofRätten, till rättelses
vinnande, anmäla och dess vidare föreskrift afvakta; ansåg jag mig föranlåten
likaledes ut AdvokatFiskalsEmbetet uppdraga, att emot vederbörande,
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
som i berörde afseende sig förgått, utföra den talan, hvartill Lag och sakens
beskaffenhet kunde föranleda.
Öfver AdvokatFiskalsEmbetets, till följd häraf, hos Kongl. HofRätten
anmälda talan, hafva Landshöfdingen och LandsKamereraren sig förklarat,
hvarvid den sistnämnde andragit, att Konungens Befallningshafvande icke,
på sätt anmärkt blifvit, enligt saköres-uppbördsmannens uppgift, utan efter
Magistratens i Borås reqvisition och ett af MagistratsSekreteraren bestyrkt
utdrag af KämnersRättens saköreslängd, bägge vid förklaringen fogade,
skall hafva utfärdat ifrågavarande kungörelse, hvilken expedition likväl,
efter hvad LandsKamereraren erkänt, icke blifvit för Landshöfdingen
specielt föredragen: att hvad anginge frågan om tillämpning af Konungens
Befallningshafvandes, enligt 1 Kap. 2 §. Utsökningsbalken, ägande makt,
att hafva tillsyn å lagskipningen vid UnderRalterna, LandsKamereraren
icke tillkom me att ingå i förklaring deröfver, då, vid betraktande af den
för LänsStyrelserna fastställda arbetsordning, nämnde makt ej kunde i
LandsKontorsExpeditionen utöfvas; men att en sådan maktutöfning, vid
tillfällen som det ifrågaställda, sjmtes hvarken möjlig eller lämplig, så vida,
om den borde äga rum, LandsKontoret alltid skulle nödsakas att förut
vända sig till Konungens Befallningshafvande i LandsKansliet, för att få
veta om förvandlingsstraffet vore riktigt bestämdt; med åberopande af
hvilka omständigheter Landshöfdingen, för egen del, erinrat, att den i Lag
och Landshöfdinge-instruktionen utstakade gräns emellan judiciella och
administrativa Embetsmyndigheterna skulle, om icke hindra, åtminstone
befria Landshöfdinge ifrån skyldigheten att tillse och granska, huruvida
Domstolarnes beslut i lagskipningsväg voro med Lag öfverensstämmande,
hvilket ock skulle vara oförenligt med hans öfriga göromål, afven om en
sådan granskning inskränktes till brottmål, polisförbrytelser och de flera
mål, der kroppsstraff på ett eller annat sätt kom i fråga, och att, ehuru
Landshöfdinge, i hvad på honom ankom me, borde söka att rätt befordra
och orätt hindra samt tillse, att hvar och en finge njuta Lagen tillgodo,
det likväl, för utöfningen af denna hans embetspligt, måste förutsättas, att
den blifvit påkallad af förfördelad persons klagan eller af underordnades
anmälan örn förefallen olaglighet, eller ock föranledd af någon uppenbar
lagöfverträdelse, som händelsevis kommit till Landshöfdingens egen
kännedom.
Då, oaktadt dessa andraganden, AdvokatFiskalsEmbetet vidare fullföljt
ofvanberörde anmärkningar och framställt slutpåstående, deröfver vederbörande
jemväl blifvit hörda; har Kongl. HofRätten i detta mål, genom
R. St. Just, Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 jfan. 1840.
15
Utslag den 20 Juli i838, sig utlåtit och, ined afseende å hvad Landshöfdingen
och LandsKamereraren i deras afgifna förklaringar anfört, funnit
sig icke kunna bifalla hvad af AdvokatFiskalsEmbetel anmärkt och påstädt
blifvit.
Vid granskning af delta Kongl. HofRättens Utslag, hvartill skälen
måste sökas i afgifna förklaringarne, kunde deremot först erinras, att då
Konungens Befallningshafvande, sedan jag infordrat, jemte KämnersRättens
i Borås angående Lärlingen Friman meddelade Utslag, det Utdrag af samma
Domstols saköreslängd, som legat till grund för Konungens Befallningshafvandes
ifrågaställda kungörelse, endast insändt ett af saköres-uppbördsroannen
bestyrkt utdrag af saköreslängden, det äfven skäligen bordt antagas,
att ingen annan handling än denna tjenat till efterrättelse vid kungörelsens
utfärdande, och att, ehuru de flera handlingar, hvilka då äfven, efter
hvad sedermera hos Kongl. HofRätten blifvit uppgifvet, skola varit tillgängliga,
under vanliga förhållanden lagligen kunnat till omförmälda åtgärd
föranleda, det likväl, i afseende å ärendets behandling i öfrigt, syntes anmärkningsvärd!,
att, fastän Kongl. Brefvet till samtlige Landshöfdingarne
den a3 April 1782 stadgade, att till LandsSekreterarens föredragning och
expedition hörde alla mål rörande handhafvandet af Lag och förordningar,
som till rättvisans befrämjande lände, samt verkställigheten af domar i
brottmål, Konungens Befallningshafvande ej dess mindre, genom LandsKontoret,
utfärdat den kungörelse, på grund hvaraf Friman, som saknat
tillgång till de honom ådömda böter, blifvit till kroppsstraff befordrad.
Denna afvikelse från stadgad ordning, redan i och för sig sjelf oriktig, hade
vid detta tillfälle föranledt "fullbordan af en olaglig bestraffning, hvilken
troligen ej kommit till verkställighet, derest målet blifvit uti LandsKansliet
liandlagdl. Hvad LandsKamereraren anfört derom, att frågan, huruvida
det, enligt saköreslängden, af KämnersRätten den sakfällde ålagda kroppsstraff
varit med lag öfverensstämmande eller ej, läge utom gränsen af hans
tjenstebefattning, kunde lika litet motsägas, som atl LandsKamereraren icke
bordt sträcka sitt tillgörande derhän, att deltaga i ett beslut, hvarigenom
angående verkställighet af samma straff förordnades. Så väl nämnde tjensteman,
hvilken förmält sig icke hafva ärendet för Landshöfdingen ordenteligen
föredragit, som den sistnämnde, hvilken sådant oaktadt kungörelsen
underskrifva, hade begge lika skyldighet, att fästa uppmärksamhet vid den
i författningarne fastställda form för dylika måls beredning och afgörande.
Utom berörde ömsesidiga uraktlåtenhet, vore jern väl serskildt mot Landshöfdingen
anmärkt, att han, oaktadt erhållen kännedom om KämnersRättens
16 R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
uppenbarligen lagstridiga förvandlings-beslut, underlålit att derom i Kongl.
HofRätten göra anmälan och, innan något vidare lillgjordes, afvakta sisthemälte
Rätts förordnande. Det fall Landshöfdingen, uti sin af HofRätten
såsom domskäl åberopade förklaring, omförmält, eller att en uppenbar
lagöfverträdelse händelsevis kommit till bans egen kännedom, bade verkeligen
inträffat, så vida han underrättat sig om kungörelsens innehåll, när
densamma honom till underskrift förelädes; och vid sådant förhållande
syntes Landshöfdingen äfven hafva ägt all anledning att iakttaga, hvad åt
honom uti t Kap. 2 §. Utsökningsbalken är vordet uppdraget. Någon
pröfningsrätt af underdomstolarnes beslut vore visserligen icke Konungens
Befallningshafvande tillständig, men att inskränka den i nämnda lagrum
stadgade skyldighet, att tillse, det lag och rätt vid dessa domstolar tillbörligen
skipades, ända derhän, att anmälan hos Kongl. HofRätten angående
ett påtagligen laglöst beslut, deraf den sakfällde eljest skulle komma att
lida, må anmärkningsfritt uteblifva, torde ej heller rätt väl öfverensstämma
med Lagens bokstaf och mening, eller med Landshöfdingarnes instruktion,
som i 5 §. innehöll, att de skulle noga tillse, det Kongl. Maj:ts undersåtare
njuta Sveriges lag till godo. I hvad mån, Friman fått tillgodonjuta
Lagen, vore lätt att bedöma för en hvar, som endast ville genomläsa KämnersRättens
saköreslängd. Om sålunda Landshöfdingen, efter iakttagande
deraf, funnit en skälig anledning att åtminstone begära del af KämnersRättens
i detta mål gifna Utslag, hade han, efter hvad under det emot
hemälde Rätt serskildt anställda åtal blifvit utredt, inhämtat, att Utslaget
och saköreslängden innehållit olika straffbestämmelser; vid hvilket förhållande
och då ingendera varit med lag enlig, Landshöfdingen utan tvifvel
skolat anse sig förpligtad till den oundvikliga åtgärden, att detta ärende
hos HofRätten anmäla.
Med åberopande af dessa skäl, och på det att frågan, om och huruvida
Konungens Befallningshafvande i ett mål af beskaffenhet, som det
ifrågavarande, och under sådana förhållanden, som här förekommit, ägde
alt utöfva den pligt, 1 Kap. 2 §. Utsökningsbalken honom ålade, måtte
varda af Högsta Domaremakten pröfvad och afgjord, hafva å mina vägnar
underdåniga besvär öfver Kongl. HofRättens ofvanberörde Utslag blifvit hos
Kongl. Maj:t anförda, med fullföljd af det slutpåstående, AdvokatFiskalsEmhetet
framställt; hvaröfver, efter vederbörandes hörande, Kongl. Majit,
med dess Högsta Domstol, genom Utslag den 27 Augusti sistlidna år, sig
utlåtit och funnit skäl icke vara anfördt, som i öfverklagade Utslaget kunde
-
R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
17
de verka ändring; om hvilket beslut Herrar Justitie Råalen Themptander,
Strålej Bredberg; Nordenstolpe och Grefve Sparre sig förenat. Herrar
JustitieRåden Nyblaeus och Engelhart åter hafva yttrat, att, ehuru vid
granskning af handlingarne i målet inhämtats, att sedan Magistraten i
Borås, uti skrifvelse till Konungens Befallningshafvande, öfversändt ett Utdrag
af KämnersRättens i nämnde Stad saköreslängd för år i835, upptagande
endast summariskt, att Kopparslagare-Lärlingen Friman var, för
fylleri, oljud på allmän gata, sabbatsbrott och öfverträdelse af ett Magistratens
vitesförbud, fälld till böter, 11 R:dr 3a sk., hvaraf någon fördelning
icke blifvit utsatt, och innehållande derjemte en så lydande anteckning:
”Sexton (16) dagars vatten och bröd, och Åtta (8) dagars häkte,” samt
begärt, att Friman, hvilken, enligt bevis, tecknadt å berörde Utdrag af
saköreslängden, icke funnes i Borås eller derifrån uttagit prestbevis eller
pass, måtte varda allmänneligen efterlyst; hade Konungens Befallningshafvande
i Lands-Kontoret, utan att infordra det Utslag, hvarigenom Friman
blifvit till ansvar fälld, eller fästa uppmärksamhet derå, att i saköreslängden
vore antingen bötesbeloppet oriktigt utfördt, eller förvandlingen felaktigt
uträknad, samt att af samma saköreslängd, sådan den kommit Konungens
Befallningshafvande tillhanda, icke kunde urskiljas i hvad mån förvandlingen
af böterna varit mot Lag stridande, genom ifrågavarande kungörelse,
icke allenast förordnat om Frimans efterspanande och böternas
uttagande, utan äfven meddelat föreskrift, att, om tillgång hos honom saknades,
det i kungörelsen utsatta förvandlingsstraffet af sexton dagars fängelse
vid vatten och bröd samt åtta dagars enkelt häkte skulle verkställas;
likväl och som af Lagens stadgande i 1 Kap. 2 §. Utsökningsbalken icke
finge dragas den följd, att Konungens Befallningshafvande ålåge, att granska
till dess verkställighet öfverlemnade, af Domstolar meddelade beslut,
och Konungens Befallningshafvande således, äfven med iakttagande af en
annan mera noggran behandling af detta ärende, kunnat förbise det felaktiga
uti förvandlingen af de Friman ådömda böter, utan att sådant ovilkorligen
bordt medföra ansvar; pröfvade ofvanbemälde Herrar JustitieRåd,
för deras del, rättvist, att fastställa det slut, hvaruti HofRätten stannat.
Af handlingar, hvilka genom Konungens Befallningshafvande i Malmöhus
Län mig tillliandakommit, hade jag inhämtat, huruledes KämnersRätten
i Lund, efter föregången ransakning, medelst Utslag den 22 Juli
Rik. till R. St. Prot. 1840. 2 Sami. 3
i8 R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
i836 dömt drängen Lars Svensson, som erkänt, det han låtit åt sig skrifva
och sedermera begagnat ett falskt prestbetyg, att derför, enligt 8 Kap. 3
Missgerningsbalken, mista äran och böta i3 R:dr 16 sk. Banco, eller, i
brist af böter, i stället straffas med tolf dagars fängelse vid vatten och
bröd; derefter Executionsförvaltningen i nämnde stad, då Lars Svensson
saknat bötestillgång, den 19 April 1S37 införpassat honom till Malmö,
för att, enligt medföljande Utdrag af Kämners-Rättens saköreslängd, i Länets
häkte undergå ådömda kroppsstraff^, hvilket ock, utan erinran, blifvit
verkstäldt; hvarjemte, i anledning af hvad jag uti aflåten skrifvelse anmärkt,
dels om RämnersRättens obehörighet att döma i detta mål, dels
emot sådan olaga doms verkställighet, Konungens Befallningshafvande i
svar derå förmält, att granskningsrätten af KämnersRättens saköreslängd
eller bedömande af dess mer eller mindre riktiga beskaffenhet icke tillkommit
Konungens Befallningshafvande, som följaktligen ej kunnat undgå alt
befordra den sakfällde lill straff i den ordning, saköreslängden stadgat.
Vid öfvervägande häraf och då, efter hvad jag i nyssåberopade
skrifvelse anmärkt, Lagens uttryckliga bud, dels i 5 Kap. 1 §. Rättegångsbalken,
att uti mål, som å lif eller ära gå, KämnersRätt äger alt endast
ransaka, men icke döma, utan vansakningen till RådstufvuRätten insända,
dels i 25 Kap. 5 §. samma balk, att sistnämnde Rätts Domslut i sådana,
med flera svårare, brottmål ej heller må gå i fullbordan, utan skola HofRätten
underställas, att der först vidare pröfvas och skärskådas, uppenbarligen
blifvit vid ifrågavarande tillfälle öfverträdda, och hvarken Domare
eller Konungens Befallningshafvande finge förebära okunnighet om dessa
Lagstadganden, såsom tillhörande första elementerna af Lagskipningen i
brottmål, har jag, genom skrifvelse den 3i October sistnämnda år, uppdragit
åt AdvokalFiskalsEmbelet i Kongl. IIofRätten öfver Skåne och Blekinge att,
till beifran af omförmälda förfaranden och till vinnande af den rättelse
deri, som lagligen borde och då mera kunde äga rum, talan emot vederbörande
anställa; dervid AdvokatFiskalsEmbetet ägde att icke allenast åtala
KämnersRättens obehöriga åtgärd, alt, på sätt genom dess Utslag den 22
Juli i836 skedt, döma öfver anklagelse för ärerörigt brott, hvilken ålgärd
måste KämnersRätten destomera till last räknas, som Utslaget icke blifvit
till ÖfverDomarens pröfning hemstäldt, utan äfven i sammanhang dermed
påstå, att detta obehörigen tillkomna Utslag, som ej kunde anses vinna laga
kraft, måtte upphäfvas och undanrödjas samt målet till RådstufvuRätten i
ofvannämnde Stad förvisas, att der i laga ordning afdömas och derifrån
Kongl. HofRältens skärskådan underställas; hvarefter och sedan detsamma
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-JBer. den 14 Jan. 1840. 19
blifvit af Kongl. HofRätten pröfvaclt och afgjordt, åtalet emot KämnersRätten
skulle vidare, efter omständigheterna, Lag och sakens vigt likmätigt
fullföljas. Och hvad åter beträffade Konungens Befallningshafvandes förordnande
om verkställighet af KämnersRättens Utslag, så enär, enligt 1 Kap.
2 §. Utsökningsbalken, Konungens Befallningshafvande, som väl icke finge
befatta sig med det som DomareEmbetet tillhörde, dock ägde makt Ett
tillse, det Lag och rätt vid UnderDomstolarne tillbörligen skipades, och
att, om annorlunda lunnes vara skedt, gifva HofRätten det tillkänna, hade
AdvokatFiskalsEmbetet att, med anmärkning, huruledes vid ifrågavarande
tillfälle, Konungens Befallningshafvande både kunnat och bordt hos Kongl.
HofRätten anmäla den uppenbara olaglighet, som KämnersRätten i detta
mål begått, samt emedlertid innehålla med bestraffningens verkställighet,
hvarigenom denna följd af Domstolens olagliga förfarande kunnat förekommas,
tillika yrka, att den af Konungens Befallningshafvande förordnade
verkställighetsåtgärden, såsom icke med Lag enlig, måtte af Kongl. HofRätten
ogillas, och Konungens Befallningshafvande sålunda om sitt misstag,
till framtida rättelse vid lika beskaffade fall, erinras.
Sedan, till följd häraf, Ad vokatFiskalsEmbetet hos Kongl. HofRätten
anmält detta mål och, i anledning af hvad dervid hemstäldt blifvit, Kongl.
HofRätten uti skrifvelse till RådstufvuRätten i Lund af den 11 Maj i838,
med undanrödjande af KämnersRättens ofvannämnde domslut, förständigat
RådstufvuRätten att bedöma det emot Lars Svensson för förfalskningsbrott
anställda åtal, och RådstufvuRätten, genom Utslag den 38 i samma månad,
hvilket Kongl. HofRätten den 26 nästderpåföljde Juni gillat, fällt Lars
Svensson Lill enahanda ansvar, som det af KämnersRätten bestämda, med
förklarande derjemte, att, då han redan undergått bestraffningen, vidare
fråga derom förfölle; är AdvokatFiskalsEmbetets talan ytterligare utförd,
hvarvid, med erinran, att det sålunda tillkomna förhållandet icke kunde
utgöra giltig ursäkt för KämnersRättens lagstridiga förfarande i detta mål,
yrkadt blifvit, att bemälde Rätts Ordförande och Ledamöter, för deras begångna
och i afgifven förklaring erkända Embetsfel, måtte fällas till bötesansvar,
enligt grunderna i 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken, äfvensom Ad vokatFiskalsEmbetet
emot den af Konungens Befallningshafvande lemnade
handräckning till verkställighet af KämnersRättens olaga Domslut, andragit
hvad min förrberörde skrifvelse i detta afseende innehåller; hvaremot Konungens
Befallningshafvande, i dess förklaring häröfver, hufvudsakligen förnyat
den förr gjorda invändningen, att Konungens Befallningshafvande enligt
Lag, icke ägde någon gifven skyldighet att granska Domares beslut.
20 R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
hälst det å vederdelosidan åberopade Lagstadgandet i 1 Kap. 2 §. Utsökningsbalken
på sin höjd kunde åsyfta tillsyn derå, huruvida Domstolarnes
ting och sammanträden höllos på den tid och i den ordning, Lag bjöde och
utsatt vore; hvadan Konungens Befallningshafvande undanbedt sig den af
AdvokatFiskalsEmbetet påyrkade erinran.
Öfver hvad sålunda å ömse sidor förekommit, har Kongl. HofRätten,
genom Utslag den 8 October sistlidna år, sig utlåtit, att då KämnersRätten,
genom ifrågavarande Utslag, emot bestämda föreskriften i 5 Kap. 1 §.
Rättegångsbalken, dömt i sak, som å ära gått, hvilket lagstridiga förfarande
ökats dermed, att Utslaget icke blifvit Kongl. HofRättens pröfning understäldt;
pröfvade Kongl. HofRätten, i förmågo af 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken,
rättvist döma Kämnei sRättens Ordförande och Ledamöter att
derför böta, Ordföranden Tretton R:dr 16 sk. och Ledamöterne hvardera
Sex R:dr 3a sk. banco; Och beträffande den emot Konungens Befallningshafvande
gjorde anmärkning, så, enär, enligt 25 Kap. 5 §. Rättegångsbalken,
hvad UnderRätt dömt öfver angifven förbrytelse, som å ära gick, icke
finge i fullbordan sättas, utan Utslaget derom först skulle till IIofRätts
pröfning hemställas, funne Kongl. HofRätten Konungens Befallningshafvanckes
åtalade förfarande, att meddela verkställighet å KämnersRättens ifrågakomne
om åtaladt förfalskningsbrott gifna Utslag, sådant det upptagits i
samma Rätts till Konungens Befallningshafvande öfverlemnade saköreslängd,
hafva varit emot tydlig Lag stridande; hvarföre Kongl. HofRätten, i enlighet
med AxlvokatFiskalsEmbetets i denna del framställda påstående, ogillade
berörde förfarande, om hvars oriktighet Konungens Befallningshafvande
till framtida efterrättelse förständigades.
Uti en den 3r Januari 1838 ankommen skrifvelse, hade Rikets Högloft.
Ständers till RiksgäldsKontorets Styrelse förordnade Herrar Fullmäktige
uppgifvit, huruledes uppå anmälan af Kommissariatet derstädes, att de,
under den 8 September i836, genom Konungens Befallningshafvande i
Götheborgs och Bobus Län infordrade förklaringar och öfriga handlingar, i
anledning af i RiksgäldsKontoret författade anmärkningar, rörande bevillning
af testamenten och arf inom samma Län, icke kommit Kommissariatet
tillhanda, oaktadt dess den 9 Mars 1SS^ förnyade framställning om dessa
handlingars ofördröjliga insändande, Herrar Fullmäktige, i serskilda skrifvelser
af den \\ Juni och 18 Oktober sistnämnda år, erinrat Konungens
Befallningshafvande om skyndsamt fullgörande af Kommissariatets begäran»
R. St. Just. Ombtidsm. Ettib. Ber. den 14 Jan, 1S40.
21
samt derjemte .äskat upplysning om orsaken till det förelupna dröjsmålet;
vid hvilket förhållande och då Konungens Befallningshafvande äfven underlåtit
att ställa sig dessa förnyade erinringar till vederbörlig efterrättelse,
Herrar Fullmäktige begärt, det jag ville, genom min Embetsåtgärd, icke
allenast förmå Konungens Befallningshafvande, att skyndsamligen till RiksgäldsKontoret
insända ofvanberörde infordrade förklaringar och öfriga handlingar,
utan äfven befordra den eller de, som i förevarande hänseende försummat
sina tjensteåligganden, till det i Lag och författningar stadgade
ansvar.
I anledning häraf och då jag tillika inhämtat, att de angående detta
ärende, tid efter annan, ifrån RiksgäldsKontoret till Konungens Befallningshafvande
allåtna skrifvelser blifvit utan allt svar lemnade, har jag, i skrifvelse
förstnämnde dag, på anförda grunder, åt AdvokatFiskalsEmbetet i
Kongl. Götha HofRätt uppdragit, att inför Kongl. IlofRätten emot Konungens
Befallningshafvande, för dess anmärkta förfarande, anställa åtal samt
dervid yrka, dels att, genom serskildt meddelande beslut och vid kraftigt
verkande påföljd, Konungens Befallningshafvande måtte förpligtas att ofördröjligen
och sist inom en månad ifrån delfående af beslutet, hafva till
RiksgäldsKontoret insändt de, på sätt ofvan förmäldt är, infordrade förklaringar
och öfriga handlingar, dels ock att Konungens Befallningshafvande
varder förelagdt, att uppgifva de orsaker och förhållanden, som beredt det
dittills förelupna dröjsmål med verkställigheten af dess handräckningsåtgärd;
hvarefter och sedan i detta afseende nödiga upplysningar vunnits, AdvokatFiskalsEmhetet
ägde att emot vederbörande, som funnos hafva vållat dröjsmålet
och således gjort sig skyldige till tjensteförsummelse, vidare utföra
den talan, hvartill Lag och sakens beskaffenhet kunde föranleda.
Till fullgörande af hvad Kongl. IlofRätten, med bifall till AdvokatFiskulsEmbetets,
enligt sålunda erhållen föreskrift, framställda yrkandenr
genom särskildt beslut den 7 derpåföljde Februari stadgat, har Konungens
Befallningshafvande med bevis af PostKontoret i Götheborg styrkt, alt de
af RiksgäldsKontoret infordrade handlingar blifvit den 28 i samma månad
till Kommissariatet derstädes insända, samt derjemte till svaromål i saken
uppgifvit, att, i följd af Kommissariatets först allåtna skrifvelse, ordres
blifvit den 16 September i836 utfärdade till de inom Länet boende redogörare,
äfvensom bref då afgått till Konungens Befallningshafvande i annat
Län, med begäran, att en der vistande f. d. Kronofogde måtte affordra»
förklaring, hvilken likväl uteblifvit, intilldess Konungens Befallningshafvande
efter det åtalet väcktes, gjort ytterligare påminnelse, då förklaringen änell
-
22
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
ligen inkommit; hvaremot AdvokatFiskalsEmbetet, i afgifvet slutpåstående,
erinrat, att Konungens Befallningshafvande, som ägt att sjelfmant tillse,
det vederbörande inom behörig tid inkommit med de förklaringar, Kommissariatet
i dess skrifvelse af den 8 September i83fi påfordrat, icke blott
åsidosatt denna pligt, utan äfven, oansedt RiksgäldsKontorets sedermera trenne
gånger förnyade begäran om handräcknings meddelande, ändock stannat
i overksamhet och hvarken besvarat de ankomna skrifvelserna, eller ens
deraf hämtat anledning till vidtagande af lämpliga åtgärder för uteblifna
förklaringars och handlingars infordrande; I anseende hvartill och då AdvokatFiskalsEmbetet,
som icke kunde undgå, att lägga Konungens Befallningshafvande
till last detta förfarande, funne sig särskildt böra fästa uppmärksamhet
derå, att detsamma hufvudsakligen vore att tillsluifvas LandsKamereraren,
hvilken, såsom LandsKontorets Chef, hade sigålagdt, att hos Landshöfdingen
föredraga och påminna hvad, efter hvarje dithörande måls beskaffenhet,
borde tillgöras, AdvokatFiskalsEmbetet yrkat, att Konungens Befallningshafvande,
Landshöfdingen och LandsKamereraren, måtte för åtalade
försummelsen i embetsutöfning, vidkännas laga ansvar med böter till det
belopp, Kongl. HofRätten för den ene och andre bestämde.
Sedan, uti häröfver inkomna förklaringar, Landshöfdingen för sin del
åberopat mängden och mångfalden af de honom, inom och utom LäneResidenset,
åliggande Embetsgöromål, såsom anledning hvarför anmärkta
dröjsmålet kommit att undgå hans uppmärksamhet; och LandsKamereraren
åter, med erkännande, att försummelsen endast borde honom tillskrifvas,
tillika anfört åtskilliga omständigheter, hvarå, så vida Kongl. Maj:t och
Kronan genom dröjsmålet ej skall lidit i sin rätt, LandsKamereraren grundat
sin anhållan 0111 befrielse ifrån allt ansvar, eller åtminstone att detsamma
måtte blifva så lindrigt som möjligt; bar Kongl. HofRätten, genom
dess den 2 April sistlidna år meddelade Utslag, sig utlåtit och funnit, det
Landshöfdingen icke, med den uppmärksamhet som vederbordt, vakat deröfver,
att LandsKamereraren iakttagit sin tjenstepligt att befordra verkställighet
af ifrågavarande handräckningsåtgärd; men som, enligt hvad
AdvokatFiskalsEmbetet antydt, den emot Konungens Befallningshafvande
åtalade försummelse i berörde afseende egentligen tillkommit genom LandsKamereraren,
hvilken äfven erkänt detta förhållande, pröfvade Kongl. HofRätten,
med hämtadt stöd afl Kap. 12 §. Rättegångsbalken, rättvist döma
honom att, för sitt obehöriga förfarande under tjensteutöfning, böta Tjugufem
Riksdaler Banco.
R. St. I'fint. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. 23
Sedan, uti en till mig ingifven skrift, numera aflidne Borgmästaren
i Sigtuna Johan Falck Larsson, dels i anledning af RådstufvuRättens i
nämnde Stad med serskildt tillförordnad Ordförande, den 11 Februari
i834 meddelade utslag, angående ett, efter StadsFiskalen E. M. Ekermans
angifvelse, emot bemälde Borgmästare, i egenskap af tillika der anställd
Tullbevakningsinspektor, åtaladt tjenstefel, begärt, att RådstufvuRälten,
som skall, emot Lag och sakens utredda beskaffenhet, ålagt Borgmästaren
urbota straff och förklarat honom skyldig att träda i häkte, måtte derför
ställas under tilltal och, jemte laga ansvar, förpligtas att ersätta hans dermedelst
vållade skada och lidande, dels ock angifvit tillförordnade Ordföranden
för öfverträdelser af Taxan för Expeditionslösen samt underlåtenhet
att i behörig tid och ordning aflemna Dombok öfver de af RådstufvuRätten
under hans tjenstgöring handlagda mål, hade jag, till vinnande af fullständig
kännedom om beskaffenheten af elen sak, som utgjorde föremål för
Borgmästaren Falcks klagan, ifrån vederbörande begärt och erhållit alla till
saken hörande handlingar, samt af dem inhämtat, huruledes RådstufvuRätten,
under serskildt tillförordnad Ordförande; genom det förenämnde
dag den 11 Februari 1834 gifne Utslaget, sig yttrat och ansett Borgmästaren
Falck lagligen förvunnen, att år 1828, sedan han, i egenskap af Tullbevakningsinspektor
anhållit, såsom oförpassadt, ett ifrån Stockholm till
Sigtuna ankommet parti Kaffe, hafva, med begagnande af ett till innehållet
oriktigt betyg och sålunda på ett svekfullt sätt, beredt sig utväg att till
ägaren återställa omförmälda parti Kaffe, som skall utgjort 55^ skålpund,
utan att redovisa stadgade afgifter för mer än 200 skålpund; derföre, ulan
afseende å det af tillförordnad Aktor afgifna lindrigare ansvarspåslående ,
att nemligen Borgmästaren borde mista sin innehafde Inspektorstienst, ersätta
Tullverket den bristande afgiften och godtgöra all rättegångskostnad,
RådstufvuRätten, med tillämpning af 5 §. i då gällande Kongl. Förordning
emot oloflig införsel eller utförsel af varor den 23 Juni 1825, jemförd med
1 , 5 och 47 §• §• i Kongl. Stadgan om Inrikes Tullförpassning och bevakning
af den 10 Augusti samma år, dömt Borgmästaren, såsom den der
gynnat och befordrat införsel ifrån Stockholm af 007 skålpund oförpassadt
Kaffe och försnillat de derför stadgade tullaf'gifter, att straffas med arbete
å Christianstads fästning i två år, vara förlustig sin Inspectorsbefattning
och ovärdig att i allmän tjenst vidare nyttjas, eller taga del i.val, som
medborgerligt förtroende utmärkte, eller dervid sjelf komma under omröstning,
samt att derförutom gälda åtskillige kostnader i målet; såsom följd af
hvilket beslut RådstufvuRätten ock förordnat och låtit verkställa Borgina
-
2 4 R- St. Just. Ombudm. Emb.-Ber, den 14 Jan. 1840.
starens försändande lill Länshäktet. Hvaremot Kongl. HofRätten, i anledning
af Borgmästarens häröfver anförda besvär, genom särskildt beslut den
24 i samma månad, anbefallt hans lösgifvande ur häktet, samt derefter,
medelst slutligt Utslag den 24 nästderpåföljde Augusti, förklarat, det Borgmästaren,
såsom icke emot sitt nekande öfvertygad derom, att det af honom
anhållna, men godsägaren sedermera återställda parti Kaffe innehållit mera
än 200 skålpund, derför dubbel sjötull, jemte öfriga umgälder, blifvit af
honom vederbörligen insända, ej eller kunde i denna del till ansvar fällas;
ocb då, i afseende å Borgmästarens förfarande att bafva, utan föregången
undersökning af anhållna varan, låtit den komma ägaren tillhanda och
grundat beräkningen af derför bestämda afgifter å ett såsom verifikation
insändt betyg, hvars lydelse icke blifvit vitsordad eller ens kunnat göras
sannolik, Kongl. GeneralTullStyrelsen icke haft tillfälle bestämma, huruvida
dylik tjensteförsummelse vore af beskaffenhet, att den allena borde
föranleda till åtal inför Domstol, ansåge Kongl. HofRätten fråga om ansvar
derför å Borgmästaren icke för det dåvarande kunna till pröfning företagas,
utan ankomme det på Kongl. GeneralTullStyrelsen, att derom förordna;
hvilket Kongl. HofRättens Utslag, hvaröfver bos Kongl. Majit underdåniga
besvär af StadsFiskalen Ekerman anfördes, blifvit, genom Kongl. Maj:ts
Nådiga Utslag den 4 Augusti i835 , till alla delar faststäldt.
Vid öfvervägande af detta med hvad haudlingarne i öfrigt innehöllo,
ansåg jag, för min del, det emot Borgmästaren Falck åtalade förfarande,
om det ock, på sätt RådstufvuRätten antagit, i allo varit lagligen styrkt,
bestående deri, att ofvanomförmälda, ifrån en till annan inrikes ort ankomna
vara, hvilken, anhållen såsom oförpassad, enligt FörpassningsStadgan, icke
kunnat dömas förbruten, utan skolat emot erläggande af dubbel sjötull ägaren
återställas, blifvit i obehörig ordning till denne sistnämnde utlemnad
och, med begagnande af ett origtigt betyg, beräknad till mindre qvantitet
än den verkligen utgjort, samt afgifterne i samma mån till mindre belopp
än vederbordt redovisade, väl innefatta ett tjenstefel, medelst åsidosättande
och öfverträdelse af hvad Borgmästaren , såsom tjensteman vid inrikes
tullbevakningen, likmätigt FörpassningsStadgan ålegat, och hvarför
högst det af Actor yrkade ansvar lagligen ägt rum, men deremot icke kunna
hänföras till det svårare brott, 5 §. i Kongl. Förordningen den 23 Juni
1825 beskrefve, angående den händelse, att oloflig varuinförsel af Tulltjensteman
gynnas och befordras, helst Förpassnings-Stadgan i dess af RådstufvuRätten
åberopade 47 §• icke i detta afseende, eller rörande tjenste
mans
-
R. St. jfust. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 jfan. 1840. 2 5
mans förbrytelser emot denna författning, såsom angående blott inrikes
varuforsling, gåfve eller kunnat gifva anledning till jemnförelse eller tillämpning
af den förra, hvilken åter afsåge förhållanden med varor, som blifvit
ololligen införda ifrån eller utförda till utländska orter; derförutan anmärkas
kunde, att, likmätigt Kongl. IIofRättens af Kongl. Maj:t i Nåder gillade
Utslag, Borgmästaren Falcks ifrågaställa förfarande, så vidt det bordt
under Domarens pröfning komma, icke, emot Borgmästarens nekande, funnits
vara lagligen styrkt och förty ej eller kunnat till något ansvar för
honom föranleda. I anseende härtill och enär, äfven utan afseende å sakens
slutliga utgång, så vidt den varit beroende af Domstolarnes skiljaktiga
öfvertygelse i fråga om den i målet förekomna bevisning, det i allt fall,
enligt min tanka, borde räknas RådstufvuRätten till last, att, genom dess
Utslag, hafva pröfvat Borgmästaren Falck saker till ett brott, som han icke
begått, och derföre ådömt honom en bestraffning, som, utom annat, inneburit
föilust af medborgerligt förtroende och således otvifvelaktigt, i händelse
Utslaget befunnits lagligen grundadt, äfven skolat, efter laga Dom,
bereda hans skiljande för alltid ifrån den af honom innehafde Borgmästarebeställning;
och delta RådstufvuRättens, utan lagliga skäl, fattade Utslag
icke blott obehörigen förnärmat och nedsatt det anseende, Borgmästaren,
såsom medborgare och Embetsman, ägt rätt att påräkna, så länge det icke
lagligen är förverkadt, utan äfven haft den för honom i hög grad menliga
påföljd, att han blifvit beröfvad sin personliga frihet och, efter hvad han
uppgifvit, en längre tid varit skiljd ifrån utöfningen af Borgmästare-tjensten
med dervid åtföljande inkomster; borde jag icke underlåta att, jemte anställande
åtal emot RådstufvuRätten för dess olagliga förfarande härutinnan,
lemna Borgmästaren Falck det biträde han begärt, för att vinna upprättelse
och ersättning för honom i detta mål öfvergånget lidande och åbragta
förluster, i den mån han kunde anses lagligen berättigad dertill; på hvilka
grunder jag ock, genom skrifvelse den 3i Maj i836, uppdrog åt AdvokatFiskalsEmbetet
i Kongl. Svea HofRätt, alt emot RådstufvuRättens Ordförande
och Ledamöter, hvilka i öfverklagade Utslaget deltagit, väcka och
utföra den ansvars- och ersättningstalan, hvartill Lag och sakens beskaffenhet
kunde föranleda; äfvensom att, i sammanhang med detta åtal, eller
serskildt, efter omständigheterna, upptaga de öfriga här ofvan omförmälda
af Borgmästaren Falck emot RådstufvuRättens Ordförande angifna tjenstefel.
Öfver AdvokatFiscalsEmbetets, till fullgörande häraf, anställda talan
hafva RådstufvuRättens bemälde Ordförande och Ledamöter sig förklarat,
Bih. till R. St. Prot. 1840. 2 Sami. 4
20 R. St. Just. Ombudm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
och dervid sökt visa, det RådstufvuRätten, som ansett Borgmästaren Falck
öfvertygad om det emot honom åtalade förfarande, icke kunnat undgå att
derför tillämpa 5 §. i Kongl. Förordningen den 23 Juni 1825, hvaraf åter
Borgmästarens häktande, efter 1 Kap. 2 §. sista mom. StrafTbalken, blifvit
en följd; deremot AdvokatFiskalsEmbetet, i afgifvet slutpåstående, velat
ytterligare ådagalägga det lagstridiga i RådstufvuRättens öfverklagade förfarande,
och, enär synbart vore, att detsamma borde härledas ifrån uppenbart
oförstånd och brist på urskiljning å Rättens och i synnerhet dess tillförordnade
Ordförandes sida, funnit sig, med afseende å beskaffenheten af
detta olagliga Domslut och dess följder, böra yrka, med åberopadt stöd af
1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken, att tillförordnade Ordföranden måtte, för
det grofva fel vid DomareEmbetets utöfning, hvartill RådstufvuRätten i
ofvanberörde måtto gjort sig skyldig, antingen förklaras ovärdig att vidare
i domare-värf nyttjas, eller ock dömas att böta minst 1000 daler silfvermynt
med 333 R:dr 16 sk. Banco, och Rättens Ledamöter, hvilka i domslutet
deltagit, för deras medverkan till delta olagliga Beslut, fällas att gemensamt
plikta 3oo daler silfvermynt med 100 R:dr berörde mynt, äfvensom
att samtlige Svarandernc, såsom godtgörelse för den skymf och det lidande,
som genom RådstufvuRättens Utslag i målet blifvit aflidne Borgmästaren
Falck tillskyndade, borde förpligtas att till dennes sterbhusdelägare
utgifva det belopp af 5oo R:dr Banco, hvarpå Borgmästaren i lifstiden
gjort anspråk; hvarjemte AdvokatFiskalsEmbetet, med förmälan, att de
emot tillförordnade Ordföranden gjorda angifvelser, att icke i rätter tid
hafva låtit tillställa Borgmästaren Falck RådstufvuRättens Utslag i målet
och lill Rättens archi v aflemna de af tillförordnade Ordföranden deri förda
Protocoll, icke kunde till någon Embetstalan föranleda, ansett Borgmästaren
Falcks klagan, att tillförordnade Ordföranden å tvänne Utdrag af RådstufvuRättens
Protocoll, det ena för den 24 September 1833 och det andra
för den 11 Februari 1834» åtecknat och för desamma af Borgmästaren
uppburit högre lösen än vederbordt, vara lagligen grundad, samt derföre
påstått, att tillförordnade Ordföranden måtte fällas att böta 4° R;dr meranämnde
mynt. Och har, sedan icke allenast Svaranderne i anledning af
detta slutpåstående hörde blifvit, utan äfven Borgmästaren Falcks sterbhusdelägare
med påminnelser inkommit, Kongl. HofRätten, genom Utslag den
29 Maj sistlidna år, sig utlåtit, att enär, i fråga om RådstufvuRättens i
Sigtuna förfarande vid behandlingen af ofvanförmälda emot Borgmästaren
Falck i lifstiden gjorda angifvelse, något åtal af AdvokatFiskalsEmbetet
icke blifvit fördt derföre, att RådstufvuRätten ansett Borgmästaren Falck
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. 27
vara genom elen förekomna bevisningen öfvertygad om felaktigt förfarande
i afseende på dess åtgärder såsom Tulltjensteman, efter anhållandet af det
till Sigtuna ankomna parti Kafle, blefve föremålet för Kongl. HofRättens
åtgärd ätt pröfva och bedöma, huruvida, med antagande deraf, att Borgmästaren
Falck rätteligen blifvit af RådstufvuRätten ansedd om begånget
tjenstefel såsom Tulltjensteman förvunnen, RådstufvuRätten bestämt graden
och beskaffenheten af tjenstefelet efter de förhållanden, som vid undersökningen
blifvit utredda, och på grund af dessas jemförelse med befintliga
Lagstadganden i dithörande ämnen; huruvida det ansvar RådstufvuRätten
ådömt och dess i sammanhang dermed meddelade förordnande om Borgmästarens
häktande varit laglikmätigt eller icke, samt, i sednare fallet,
om och hvad ansvar derföre borde RådstufvuRättens tillförordnade Ordförande
och tilltalade Ledamöter drabba; Och funne härvid Kongl. HofRätten
väl, att då det ifrågavarande godset lill Sigtuna ankommit med fartyg
från annan inrikes ort, ibland andra varor, icke förstucket eller förtegadt,
utan endast saknande föreskrifven förpassning, samt, på sätt AdvokatFiskalen
anmärkt, anledning under målets behandling vid RådstufvuRätten företedde
sig till bestämd öfvertygelse, att inkommande tull-umgällder blifvit
å afsändningsorten erlagda, det måste såsom ostridigt antagas, att oloflig
införsel af godset ej varit åsyftad och att, då det Lagrum, x Artikeln 5 §.
i Kongl. Förordningen den a3 Juni 1825, RådstufvuRätten vid bestämmande
af Borgmästarens ansvar åberopat, stadgar straff endast för den Tulltjensteman,
som gynnar eller befordrar slik införsel, samma Lagrum icke
varit, emot dess bestämda ordalydelse, å Borgmästarens förseelse tillämpligt,
samt att således RådstufvuRättens åtgärd att på grund häraf ådöma Borgmästaren
ett urbota straff, hvartill, såsom en ytterligare härifrån härledd
följd, kommit förordnandet om hans häktande och införande till Srnedjegårdshäktet,
borde föras RådstufvuRätten till last och till ansvar såsom för
felaktig dom föranleda; Men emedan, vid bedömandet i hvad mer eller
mindre män dessa beslut varit oriktiga, och af det ansvar, som derföre
må öga rum, det borde i betraktande komma, att Borgmästaren Falcks,
såsom bevist af RådstufvuRätten ansedda, förfarande, att för de till godsägaren
öfverlemnade oförpassade 5oo Skålpund Kaffe, endast affordra stadgade
afgifter för 200 Skålpund, och alt, för att sätta sådant i öfverensstämmelse
med hans förut hos Kongl. GeneralTullstyrelsen gjorda anmälan
om det anhållna Kaffepartiets rätta vigt, dit insända ett honom veterligen
oriktigt betyg, måste anses vara vidtaget för beredande, om ej af egen
vinning, åtminstone af en penninge-fördel åt godsägai'en på Statens bekost
-
28 R. St. fast. Ombuds w- Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
nåd, helst det icke rimligen lät tänka sig, att Borgmästaren skulle hafva
1 thy fall utan allt ändamål åsidosatt sin tjenstepligt: att, såsom AdvokatFiskalen
äfven medgifvit, något bestämdt stadgande om ansvar för Tulltjenstemans
så beskaffade fel i tjensten icke uti då gällande författningar
funnits, och att RådstufvuRälten således, vid utsättande af ansvar för Borgmästaren
Falcks förseelse, varit nödsakad jemnföra densamma med sådana,
som i författningarne varit upptagne och med straffpåföljd belagda: att vid
en sådan jemnförelse förekomme, att det enda af de utaf GeneralTullstyrelsens
Actor åberopade Lagrum, som med något skäl kunnat till den ifrågakomma
förseelsen hänföras, 5 Kap. 9 §. i LandtTulls- och AccisOrdningen
den 17 December 1786, då deruti ansvar af tjenstens förlust bestämmes
för den Tullbetjent, som vid visitation visat vårdslöshet och försummelse,
dock icke förutsatte någon delaktighet uLi eller gynnande af försnillning
utaf Statens medel, samt att enahanda påföljd eller tjenstens förlust funnes
stadgadt för jemnförligt vida ringare förseelser, än den ifrågakomna, såsom
uti 4 Art. 37 §. af ofvanåberopade FörpassningsStadga, som ålägger
Tullbetjent vid nämnde äfventyr att med höflighet bemöta de trafikerande,
och uti 213 §. af det sedermera den 1 October i83i utkomna Reglementet
för de vid Tullkamrarne i Riket anställda Tjenstemän, hvarigenom är
vordet förklaradt, att Tulltjensteman, som med råd eller dåd understödt
något underslef emot Tullförfattningarne, skulle hafva förverkat förtroendet
att i Tullverkets tjenst bibehållas, ändock att förbrytelsen blifvit hindrad
att gå i fullbordan, äfvensom uti det af AdvokatFiskalen åberopade Lagrum
63 §. af i8a5 års Seglationsordning, der icke eller något brottsligt uppsåt
å Tulltjenstemannens sida förutsättes; ty och då RådstufvuRättens åtgärd
att förordna om Borgmästarens häktande, fastän icke, på sätt Ad vokatFiskalen
anmärkt, med afseende å Borgmästaren Falcks höga ålder och i
öfrigt innehafda Embetsmanna-befattning, af behof och förekomna omständigheter
påkalladt, dock haft för sig det dithörande stadgandet i 1 Kap.
2 §. Straffbalken, alt borgen för den brottslige ej finge antagas i mål, der
ej med penningar hötas må, pröfvade Kongl. HofRätten, med fästad uppmärksamhet
å dessa omständigheter och då RådstufvuRätten måste anses, mera
i saknad af ett å förseelsen fullt tillämpligt laglnid, än af uppenbar vårdslöshet
och oförstånd hafva bedömt Borgmästaren Falcks förfarande lika med den
Tjenstemans, sorn gynnat eller befordrat oloflig införsel af varor, rättvist
döma RådstufvuRättens tillförordnade Ordförande samt tilltalade Ledamöter,
att för RådstufvuRättens berörde felaktiga dom tillsammans höta Etthundrade
daler Silfvermynt med Trettiotre R.dr 16 sk. Banco; äfvensom alt
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
29
till Borgmästaren Falcks Sterbhusdelägare utgifva ersättning för det Borgmästaren,
genom domen och deraf följde häktande, tillskyndade lidande och
skada, med ett skäligen jemnkadt belopp af Sextiosex R:dr 32 sk. Banco;
hvarjemte, beträffande de emot tillförordnade Ordföranden enskildt gjorda
angifvelser, dels att ej hafva i rätter tid, hvarken tillställt Borgmästaren
Falck RådstufvuRättens honom rörande Utslag af den 11 Februari 1804,
elier lill RådstufvuRättens i Sigtuna Archif aflemna Protocollerne i de hos
RådstufvuRätten, Borgmästaren rörande mål, dels ock att å tvänne af tillförordnade
Ordföranden utfärdade utdrag af RådstufvuRättens Protocoll
hafva antecknat och af Borgmästaren Falck uppburit högre lösen, än som
vederbordt, Kongl. HofRätten, hvad förstnämnde angifvelser vidkom,
ansåg ett sådant förhållande vara under skriftvexlingen utredt, att anledning
till ansvars ådömande i dessa delar icke förefunnes; deremot i afseende
å angifvelsen, det tillförordnade Ordföranden för tvänne expeditioner
beräknat och uppburit för hög lösen, Kongl. HofRätten, på andragne grunder,
fällt tillförordnade Ordföranden alt, jemlikt 4 morn. i föreskrifterne
vid slutet af Kongl. Taxan på Expeditionslösen den i5 Maj 1821, för
hvardera af de utaf honom emot för hög lösen utlemnade expeditioner böta
Tjugo R:dr B:co, eller tillsammans Fyratio R:dr samma mynt, deraf en
tredjedel tillfölle Kongl. Maj:t och Kronan, samt öfriga två tredjedelarne
angifvaren.
Öfver detta Kongl. Hof-Rättens Utslag äro af Parterne å ömse sidor
underdåniga besvär anförda hos Kongl. Maj:t, hvars Nådiga pröfning af
målet ännu afvaktas.
Sedan anmärkt blifvit, huruledes Götha ArtilleriRegementes KrigsRätt,
genom Utslag den 5 Juni 1887, dömt Artilleristen vid berörde Regemente,
Thor Andersson Rar, att, för första resan stöld till värde af i3
R:dr 16 sk. Banco, vid bristande tillgång till böter, straffas med sexton
dagars fängelse vid vatten och bröd, i stället för det straff af tolf dagars
dylikt fängelse, hvarmed hrottet, enär det stulnas värde icke öfverstigit 4o
daler Silfvermynt, rätteligen, enligt 4° Kap. 1 §. Missgerningsbalken och
5 Kap. 4 §• Straffbalken, kunnat försonas; hade jag, uti skrifvelse den 3o
April 18.38, uppdragit åt KrigsFiskalsEmbetet i Kongl. KrigsHofRätten att
i laga ordning tilltala KrigsRättens vid ifrågaställda tillfälle tjenstgörande
Ordförande och Ledamöter, för omförmälda oriktiga beslut, som jemväl
gått i verkställighet. Öfver hvilket åtal, af KrigsFiskalsEmbetet utfördt
3o R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 jfan. 1S40.
och af vederbörande med svar bemött, Kongl. KrigsHofRätten medelst Utslag
den 5 nästderpåföljde September sig utlåtit, oell ansett KrigsRältens
beslut i anmärkta måtto vara lagstridigt, samt, med åberopande af 14 Kap.
g5 §. i 1798 års KrigsArtiklar, fällt KrigsRältens Ordförande och Ledamöter
att, för derigenom ådagalagd vårdslöshet i Domare-embetets utöfning,
böta, Ordföranden och RegementsAuditören hvardera Trettiotre R:dr 16 sk.
samt öfrige Ledamöterne, hvar för sig, 16 R:dr 3a sk., och att alla gemensamt
ersätta Artilleristen Rar, för bans lidande, med fordrade Tre
R:dr allt Banco.
Då härefter, genom anförda besvär KrigsRättens Ordförande och militäre
Ledamöter bos Kongl. Maj:t i underdånighet sökt ändring i Kongl.
KrigsHofRättens omförmälda Utslag, eller ock att af Gunst och Nåd varda,
antingen befriade från de dem ådömda böter, eller förunnade någon nedsättning
i beloppet deraf; liar Kongl. Maj:»;, med Dess Högsta Domstol beslutit
och den 10 April sistlidne år, meddelat det Utslag, att, då klaganderne
icke ställt sig till efterrättelse hvad KrigsHofRätten, i afseende å
fullgörande af öfverklagade Utslaget, rätteligen föreskrifvit, de underdåniga
besvären icke kunde till pröfning upptagas, och att Kongl. Majit ej eller
funnit anledning, att till klagandernes anhållan om eftergift af Nåd i det
ådömda ansvaret lemna bifall.
I Högsta Domstolen deltogo i målets pröfning Herrar JustitieRäden
Themptander, Isberg, von Lindecreutz, Nyblaeus och Nordenstolpe samt,
i egenskap af MilitärLedamöter, Herr Generallöjtnanten Friherre Lovisin
och Herr ContreAmiralen Carl af Klint, hvilka tillika enhälligt förklarade,
att de icke ägde anledning att någon Nåd för klaganderne i underdånighet
tillstyrka.
I anledning af Stockholms Norra Förstads Vestra KämnersRätts den
26 Januari 1837 meddelade Utslag, hvarigenom qvinspersonen Catharina
Strömberg för första resan stöld till ett värde af 26 R:dr .32 sk. Banco
blifvit dömd att, vid bristande tillgång till böter, straffas med fängelse vid
vatten och bröd i tjugofyra dagar, hvilken bestraffning, jemte uppenbar kyrkoplikt,
den sakfällda äfven undergått, hade jag, uti skrifvelse till KämnersRätten,
anmärkt, att, jemlikt de till förevarande fall lämplige lagrum, 4°
Kap. 1 §. Missgerningshalken och 5 Kap. 4 §■ Straffbalken, Catharina
Strömberg, då det stulnas värde motsvarat 80 daler Silfvermynt, rätteligen
skolat ådömas blott tjugo dagars fängelse vid vatten och bröd, samt
R. St. Just. Ombudm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40. 3r
följaktligen lidit svårare straff än vederbordt; hvarföre och enär, uti häröfver
afgifven förklaring, de Ledamöter af KämnersRätten , hvilka deltagit
i omförmälda beslut, dels sökt försvara dess lagenlighet medelst en uppenbar
misstydning af stadgandet i 5 Kap. 4 §• Straffbalken, dels åberopat en omständighet,
som med detta mål icke hade gemenskap, liandlingarne blifvit,
jemte min den 11 Januari 1838 aflåtna skrifvelse, öfverlemnade till AdvokatFiskalsEmbetet
i Kongl. Svea HofRätt, för att laga åtal emot vederbörande
utföra; Och har Kongl. HofRätten, efter i detta mål föregången skriftvexling
emellan AdvokatFiskalen och KämnersRättens bemälde Ledamöter,
hvilka slutligen erkänt det felaktiga i förrberörde förvandling, genom Utslag
den 11 nästderpåföljde April sig utlåtit, att som KämnersRätten, på sätt
ofvan nämndt vore, dömt Catharina Strömberg, såsom förvunnen om första
resan stöld lill värde af 26 R:dr 3a sk., att, vid bristande tillgång till de
henne ålagda böter, umgälla sin förbrytelse med tjugofyra dagars fängelse vid
vatten och bröd, hvilket straff Strömberg jemväl utstått; men hon, som, i
saknad af tillgång till böter, jemlikt 4° Kap. 1 §. Missgerningsbalken,
skolat plikta med kroppen efter stöldens berörde värde, svarande emot 80
daler Silfvermynt, likmätigt 5 Kap. 4 §• Straffbalken, efter denna paragrafs
rätta förstånd och mening, bordt dömas att, jemte kyrkopliktens fullgörande,
i brist af böter, i stället straffas med fängelse vid. vatten och
bröd i endast tjugo dagar; alltså och då den omständighet, att Catharina
Strömberg, enligt livad sedermera upplyst blifvit, innan bon lagfördes, äfven
begått annat, af henne då förtegadt, olofligt tillgrepp till det värde,
att, i händelse åtal för alltsammans blifvit på en gång väckt, bon skolat
straffas- med det af KämnersRätten benne ådömda fängelse vid vatten och
bröd, icke kunde lända till KämnersRättens befrielse från ansvar för omförmälda
oriktiga förvandling; pröfvade Kongl. HofRätten skäligt att, för
ofvanberörde, uppenbarligen af vårdslöshet och bristande uppmärksamhet
tillkomna orätta dom, i förmågo af r Kap. 12 §. Rättegångsbalken, fälla
de KämnersRättens Ledamöter, som deruti deltagit, att gemensamt böta
Femtio daler Silfvermynt, med Sexton R:dr 32 sk. Banco.
Medelst Utslag den 8 November i83^ hade Mo HäradsRätt,. under
åberopande af 35 och 60 Kap. Missgerningsbalken samt Kongl.. Förordningen
den 24 Augusti 1813, dömt Andreas Johannesson i Löfåsen, att böta
för slagsmål 3 R:dr 3a sk., för oqväden 24 sk. och för fylleri inför Rätta
6 R:dr 32 sk. eller, vid saknad tillgång dertill, straffas med tjugo dagars
3a R. St. Jfust. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1340.
fängelse vid. vatten och bröd, hvilken bestraffning han jemväl undergått; i
anledning hvaraf och då, till följd af min derom den 16 Juli i838 aflåtna
remiss, AdvokatFiskalsEmbetet i Kongl. Götha HofRätt anställt åtal emot
Häradshöfdingen, för HäradsRättens omförmälda emot tydlig Lag 5 Kap.
4 §• Straffbalken stridande domslut, Häradshöfdingen, i afgifven förklaring,
bland annat andragit, det HäradsRätten skulle hafva i öfverensstämmelse
med Lag och författningar förfarit, i det att ifrågavarande böter blifvit
först hvar för sig beräknade till motsvarigt kroppsstraff, nemligen böterna
för slagsmålet till åtta dagars, för oqvädet till fyra dagars och för fylleribrottet,
om de icke med arbete aftjenades, till åtta dagars fängelse vid
vatten och bröd, samt derefter sammanförda till en bestraffning al tjugo
dagars enahanda fängelse. Sedan AdvokatFiskalsEmbetet slutligen påstått,
att Häradshöfdingen, hvars förklaring utvisade, att han, icke af förhastande,
utan med flit och, enligt uttrycken i 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken,
af uppenbar vårdslöshet eller oförstånd fällt origtig dom i ofvannämnde
mål, derför måtte laga ansvar, tillika med ersättning åt vederbörande,
åläggas; hvilket påstående Häradshöfdingen bemött och dervid jdterligare
vidhållit försvaret för sin åtgärd; har Kongl. HofRälten, genom Utslag den
29 Juli sistlidne år, sig utlåtit, att, enär i förevarande fall icke uppstått
fråga om sammanförande af olika slags bestraffningar, ulan endast om förvandling
af böter, hvilka skolat efter lika grunder till ett slags straff utföras,
Häradshöfdingens anföranden icke förtjenade ens ringaste uppmärksamhet;
Och som, jemnlikt 5 Kap. 4 §• Straffbalken, de af HäradsRätten Andreas
Johannesson ådömda böter, utgörande tillsammans 10 R:dr /\o sk. Banco,
hvilket belopp, motsvarande 3a|- daler Silfvermynt, rätteligen skolat förvandlas
till kroppsplikt af tolf dagars fängelse vid vatten och bröd, samt
HäradsRättens meddelade beslut, hvarför Häradshöfdingen vore ansvarig,
befunnes stridande emot tydlig Lag och tillkommit af uppenbart oförstånd
och okunnighet samt, medelst bestraffningens verkställighet, tillskyndat den
sakfällde ett otillbörligt lidande; pröfvade Kongl. HofRätten, likmätigt 1
Kap. 12 §. Rättegångsbalken, rättvist döma Häradshöfdingen, att böta Femtio
Riksdaler, samt dels till Kongl. Maj:t och Kronan utgifva En Riksdaler
i ersättning för kostnaden till Andreas Johannessons qvarhållande i häkte
utöfver den tid, han enligt Lag bordt der förblifva, och dels, såsom godtgörelse
derför, till honom erlägga Tjugusex R:dr 32 sk., allt Banco.
Enligt
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. 33
Enligt livad infordradt utdrag af Skytts HäradsRätts dombok för den
29 Maj 1837 visade, hade bemälde Rätt, uppå vederbörandes anmälan, att
tillgång saknats bos Smedslärlingen Ola Hansson i Hammar, till gäldande
af honom, vid samma års Vinterting, för stöld ådömda a5 R:dr 24 sk.
Banco böter, och ätt dessa böter således måtte till motsvarande kroppsplikt
förvandlas, fattat det beslut, alt Ola Hansson, vid bristande böteslillgång,
skulle straffas med tjugo dagars fängelse vid vatten ocb bröd, hvilken bestraffning
lian äfven undergått. Och som, likmätigt Lagens tydliga bud
i 4o Kap. i §. Missgerningsbalken, kroppsplikt för stöld ej får beräknas
högre än efter stöldens värde, hvilket, vid ifrågavarande tillfälle, utgjort endast
8 R:dr 24 sk. eller daler Silfvermynt och således, enligt de i 5
Kap. 4 §• Straffbalken stadgade grunder, bordt förvandlas till tolf dagars
fängelse vid vatten och bröd; men HäradsRätten ådömt Ola Hansson den
svårare bestraffning af tjugo dagars dylikt fängelse, som motsvarade bötesbeloppet,
samt derigenom beredt honom ett otillbörligt lidande, anmodade
jag, medelst skrifvelse den 4 Maj i83S, AdvokatFiskalsEmbetet i Kongl.
HofRätten öfver Skåne och Blekinge, att emot Häradshöfdingen, som med
HäradsRätten fattat denna olaga dom, föra det åtal, Lag och sakens beskaffenhet
fordrade.
Sedan hos Kongl. HofRätten, i anledning af hvad AdvokalFiskalsEmbetet,
vid utförande af åtalet, anmärkt och påstått, dels Häradshöfdingen
i afgifven förklaring andragit, att, då det icke utgjorde laga ursäkt,
att han, öfverhopad af göromål, nödgats öfverlemna åt andra personer alt
expediera cn del deraf och icke ens alltid medhunnit att med vederbörlig
sorgfällighet justera Protokollen, Häradshöfdingen icke kunde åberopa något
lill försvar för det af honom väl underskrifna, men af annan person
uppsatta felaktiga förvandlingsbeslutet, dels ock Ola Hansson, hörd i afseende
å den ersättning, han för sitt lidande kunde fordra, skriftligen till--  kännagifvit, att han derför af Häradshöfdingen erhållit full godtgörelse;
har Kongl. HofRätten, genom Utslag den 17 Juni sistlidna år, sig yttrat
och, jemlikt 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken, funnit skäligt döma Häradshöfdingen,
för dess ofvananmärkta embetsfel, att böta Tretton R:dr 16
sk. Banco samt med 18 sk. 8 rst. ersätta Kongl. Maj:t och Kronan den
kostnad, som till Ola Hanssons underhåll i häktet under den förlängda fängelsetiden
åtgått.
Bih. till R. St. Prat. 1840. z Sami.
5
34
H. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
Då, i följd af derom aflåten reqvisition, till mig blifvit insända dels
Glanshammars HäradsRätls Utslag af den 12 November i836, hvarmedelst
bemälde Rätt, under åberopande af 40 Kap. 1 §. Missgerningsbalken och
5 Kap. 4 §• Straffbalken, dömt drängen Lars Persson från Bråten att, för
första resan stöld till värde af q R:dr 16 sk. Banco, böta tredubbelt med
28 R:dr och undergå uppenbar kyrkoplikt, men, såsom saknande tillgång
till böter, i stället straffas med tjugofyra dagars fängelse vid vatten och
bröd, hvilken bestraffning han genast derefter utstått; dels Sköllersta
HäradsRätts den 26 nästderpåföljde December meddelade beslut af innehåll,
att, sedan vederbörande åklagare eftergifvit sin andel, 26 R:dr 3a sk., af
de böter 4° R:dr, hvartill Pigan Stina Cajsa Gustafsdotter på Sätterbohls
ägor för fjerde gången oloflig bränvinsförsäljning, enligt ett förutgånget Utslag,
blifvit fälld, HäradsRätten stadgat, att om tillgång hos henne saknades
till Kronans andel, i3 R:dr 16 sk., af nämnda böter, skulle, med stöd
af 63 §. i Kongl. Förordningen den iq Juni i835, det för henne, genom
förra Utslaget bestämda fängelsestraff minskas ifrån tre till två veckor,
med arbete i länshäktet, hvilket straff likaledes gått i verkställighet; bade
Häradshöfdingen, under hvilkens ordförande dessa bägge domslut blifvit
fattade, uti tillika inkommen skrifvelse andragit, att han, med erkännande,
det förstnämnde HäradsRätts beslut vore orätt deruti, att de Lars Persson
ådömda böter och icke beloppet af det stulnas värde blifvit till kroppsplikt
förvandlade, så att han fått undergå dubbelt svårare straff än vederbordt,
ej kunde förklara detta misstag tillkommit annorlunda, än genom en tillfällig
tankspriddhet, i förening med den mängd af olika ämnen, som toge
en Häradshöfdinges uppmärksamhet i anspråk; och att, hvad åter angick
Sköllersta HäradsRätts förvandlingsbeslut, då Kongl. Förordningen den ig
Juni 1835 innehölle vecko- och månadsräkning i stället för dagberäkning,
hvarom Kongl. Svea HofRätts Universal den 8 Januari 1821 innefattade
bestämda föreskrifter, Häradshöfdingen ansett deraf följa, att veckoräkningen
icke finge genom eftergift af Åklagarens andel i de efter högstberörde
Kongl. Förordning stadgade böter förminskas, men ville, om en annan mening
vore gällande, framdeles ställa sig densamma till efterrättelse.
Vid öfvervägande af hvad således förekommit och enär, såsom Häradshöfdingen
äfven vidgått, Glanshammars HäradsRätts Domslut öfver
Lars Persson befunnits strida emot tydliga föreskrifterna i de af HäradsRätten
åberopade Lagens rum, men en sådan uppenbar lagöfverträdelse,
deraf ersättningsanspråk äfven blefve en följd, ej kunde lemnäs utan beifran;
samt, i fråga om Sköllersta HäradsRätts beslut angående Stina Cajsa
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. 35
Gustafsdotter, HäradsRätten, enligt min tillförne i lika beskaffade mål
yttrade mening, bordt med tillämpning af Kongl. Brefven den 5 Februari
1768 och den 27 Oktober 1820, förminska den benne, för bela bötesbeloppet,
ådömda bestraffning af tre veckors fängelse i samma förhållande
som varit emellan detta belopp och den tredjedel deraf, hvars förvandling
ifrågakommit, eller till blott en veckas fängelse, hvilket likväl, då skiljaktighet
i meningar emellan mig och Häradshöfdingen ägde rum, borde till
ÖfverDomarens pröfning hänskjutas, har jag, jemte skrifvelse af den i3
Januari 1838, öfverlemnat handlingarne till AdvokatFiskalsEmbetet i Kongl.
Svea IlofRätt, för att emot Häradshöfdingen, som fattat ofvannämnde oriktiga
domslut, anställa den talan, som Lag och hvardera målets beskaffenhet påkallade;
Till följd hvaraf denna sak blifvit hos Kongl. HofRätten anhängig
samt, genom skriftvexling emellan AdvokatFiskalsEmbetet och Häradshöfdingen,
! laga ordning utförd. Hvarefter Kongl. HofRätten, medelst Utslag
den 18 Mars sistlidna år, sig yttrat, att hvad anginge Sköllersta HäradsPiätts
beslut om förvandling af Kongl. Maj:ts och Kronans andel uti de
Stina Cajsa Gustafsdotter, för oloflig bran vinsförsäljning, ådömda böter; så
emedan 66 §. af Kongl. Förordningen den 25 Juni i83o, hvilken Författning
var gällande vid den tid, Stina Cajsa Gustafsdotter för omförmälda
förseelse sakfälldes, stadgade, att, om ock den sakfällde ej ägde tillgång att
gälda Kongl. Maj:ts och Kronans andel uti de, enligt nämnde Författning,
ådömda böter, vederbörande målsägande i allt fall vore berättigad att, så
långt den sakfälldes egendom räckte, för sin andel i böterna erhålla godtgörelse,
funne Kongl, HofRätten, vid jemförelse af hvad Kongl. Brefven
den 5 Februari 1768 och den 27 Oktober 1820 innehöllo, och då hos
HäradsRätten icke blifvit väckt fråga, huruvida åklagaren ägt rätt, att örn
sina tvåtredjedelar i ofvanberörde Stina Cajsa Gustafsdotter ådömda böter,
förlikas, utan till förvandling blott anmälts Kongl. Maj:ts och Kronans andel
eller en tredjedel af samma böter, hvilkas hela belopp, 40 Riksdaler,
jemlikt stadganderne uti nyssåberopade Kongl. Förordning, motsvarat tre
veckors fängelse, skäligt förklara, att den hos HäradsRätten till förvandling
anmälda en tredjedel af samma bötesbelopp bordt anses motsvara en tredjedel
af omförmälda fängelsestraff samt således förvandlas till den i högstberörde
Kongl. Förordning stadgade lägsta bestraffning af en veckas fängelse
med arbete, och att följaktligen HäradsRättens beslut, hvarigenom
Stina Cajsa Gustafsdotter för nämnde bötesandel ådömts två veckors enahanda
fängelse, varit oriktigt, men att likväl, med afseende å målets beskaffenhet,
Häradshöfdingen icke kunde för samma beslut till ansvar fällas.
36 R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40.
Hvaremot och som, beträffande Glanshammars HäraclsRätts ofvananmärkta
beslut, drängen Lars Persson, i saknad af tillgång att böta tre gånger det
stulna godsets värde med 28 Riksdaler Banco, enligt senare momentet af
1 §. 40 Kap. Missgerningsbalken, skolat plikta med kroppen, dock ej högre
än efter stöldens värde, 28 daler Silfvermynt, samt följaktligen, likmätigt
5 Kap. 4 §• Straffbalken, bordt umgälla sitt brott med tolf dagars fängelse
vid vatten och bröd, men af HäradsRätten blifvit dömd att, i brist af tillgång
till böter, straffas med sådant fängelse i tjugofyra dagar, och således
tolf dagar mer än vederbordt, hvilken bestraffning lian jemväl undergått,
Kongl. HofRätten pröfvade rättvist, det Häradshöfdingen för nämnde beslut,
som, efter hvad hans förklaring och i målet inlupna omständigheter
föranledde, borde anses hafva tillkommit af vårdslöshet, skulle, jemlikt
1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken, böta Etthundrade daler Silfvermynt med
Trettiotre Riksdaler 16 sk. Banco; Och enär, enligt ett af Konungens Befallningshafvande
i Örebro Län insändt betyg, Lars Persson förklarat sig
vara för sitt lidande godtgjord samt Häradshöfdingen styrkt sig hafva
såsom ersättning till Kongl. Maj:t och Kronan genom nedsättning i Länets
ränteri inbetalt En Riksdaler 16 sk. Banco, motsvarande kostnaden för
Lars Perssons underhåll i fängelset under tolf dagar, ansåge Kongl. HofRätten
något yttrande i anledning af AdvokatFiskalsEmbetets, i. frågan om
ersättning, framställda påståenden icke erfordras.
Genom beslut den 24 Oktober i83^ hade Åhs HäradsRätt, uppå vederbörandes
anmälan, att hos Torparen Elias Johansson på Rågårdsslätt, vid
nästförutgångne Sommarting dömd att, för oloflig bränvinsbränning, böta
5o R:dr Banco, tillgång till gäldande af Kongl. Maj:ts och Kronans andel
af samma böter saknats, ålagt honom att, i stället derför, undergå två
veckors fängelse med arbete, i anledning hvaraf och sedan jag, uti skrifvelse
till Häradshöfdingen, framställt den tillförene, vid förekomna lika beskaffade
händelser, gjorda anmärkning, att, enligt 62 och 63 §. §. i Kongl.
Förordningen angående bränvinsbränningen den 19 Juni 1835, jemförde
med Kongl. Brefven den 5 Februari 1768 och den 27 Oktober 1820, ifrågavarande
bötesandel, utgörande en tredjedel af hela bötesbeloppet, sorn.
kunde försonas med tre veckors fängelse, rätteligen bordt förvandlas till
kroppsplikt efter nämnde andels förhållande till det hela, eller till en
tredjedel af bestraffningen derför och således till en veckas fängelse, Häradshöfdingen,
uti afgifven förklaring, andragit, att ehuru han icke ville be
-
R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
37
strida, att denna åsigt i afseende å förvandlingen af ifrågavarande böter
hade billigheten för sig, ansåg lian dock, så vida 63 §. i ofvannänrnde
i835 års Kongl. Förordning icke lemnade någon hänvisning att vid förvandling
af de efter samma Förordning ådömda böter iakttaga den genom
ofvanåberopade Kongl. Bref för förvandlingar i allmänhet stadgade grund,
utan tvertom innehölle, att, vid bötesförvandling, från 10 till och med
25 R:dr svarade mot två veckors fängelse, HäradsRätten hafva vid bestämmandet
af det Elias Johansson ådömda ansvar, förfarit i öfverensstämmelse
med föreskriften i nämnde §. och Förordning. I anseende
till de sålunda emellan mig och Häradshöfdingen yppade skiljaktiga
meningar om nyssåberopade Lagstadgandens rätta förstånd och tillämpning,
och då Kongl. Götha HofRätt redan, i dylikt anmärkningsmål*),
antagit den af mig yttrade mening, borde jag äfven nu påkalla Kongl.
HofRättens utlåtande, och anmodade derföre, i skrifvelse den 28 Augusti
i838, AdvokatFiskalsEmbetet i bemälde Kongl. HofRätt att, med fullföljd
af ofvanherörde anmärkning vid HäradsRättens beslut, talan derom
emot Häradshöfdingen inför Kongl. HofRätten anställa.
Sedan AdvokatFiskalsEmbetet i laga ordning utfört denna talan och
Häradshöfdingen deröfver blifvit hörd, har Kongl. HofRätten, medelst Utslag
den 21 Juni sistlidna år, sig yttrat, att som Kongl. Brefven den 5
Februari 1768 och den 27 Oktober 1820 dels afsågo förvandling af böter
endast i sådan händelse, att målsäganden om sin rätt ingått förlikning
eller eljest den eftergifvit, hvilken för målsäganden tillåtna rättighet dock
icke, så'framt ej derom i serskilda fall annorlunda funnes stadgadt, finge på
allmän åklagare tillämpas, dels ock utmärkte, det nämnde Kongl. Bref
åsyftade sådana böter, som efter de i allmänna Lagen bestämda grunder
borde förvandlas till kroppsstraff; men deremot uti 63 §. af Kongl. Förordningen
örn bränvinsbränningen den 19 Juni 1835 vore föreskrifvet, att de
jemlikt samma Förordning ålagda böter skulle gäldas af den pliktfälldes
egendom i löst och fast, så långt den räckte, med förvandling endast af
bristen, och att dylika böter skulle förvandlas till fängelse med arbete,
ansåg Kongl. HofRätten omförmälda Kongl. Bref icke, vid förvandling af
de efter nyssåberopade Kongl. Förordning ådömda böter, i afseende på hvilkas
både uttagande och förvandling denna Kongl, Förordning innehölle alldeles
*) Se EmbetsBerättelsen för åren 1836 och 1837, pag. 84.
38 R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
serskilda, från allmänna Lagen väsendtligen afvikande, grunder och bestämmelser,
ovilkorligen böra tillämpas; I följd hvaraf och enär det till förvandling
anmälda belopp utgjort >6 R:dr 32 sk., samt berörde Kongl.
Förordning uti dess åberopade 63 §. stadgade, att två veckors fängelsesvarade
emot böter från 10 till och med a5 R:dr, Kongl. HofRätten funne
HäradsRätten hafva till dess anmärkta åtgärd, rörande förvandlingen af
nämnde böteshrist, haft skäl, hvarföre all fråga om påföljd af AdvokatFiskalsEmbetets
mot Häradshöfdingen anställda åtal komme att förfalla.
Enär detta Kongl. Hof Rättens Utslag, stridande icke allenast emot
den af Kongl. HofRätten förut, vid ofvanberörda tillfälle, antagna mening,
utan äfven emot hvad Kongl. Maj:t, i lika beskaffadt anmärkningsmål,
medelst Utslag den 7 December i838 stadgat*), otvifvelaktigt syntes utmärka
ett misstag om författningarnes rätta grund och mening, har jag,
till vinnande af rättelse deri, funnit mig föranlåten att detta mål, genom
de å mina vägnar anförda besvär öfver ifrågavarande Utslag, till Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning i underdånighet hemställa.
Af samma Kongl. HofRätt är under tiden profvadt ett annat anmärkningsmål
af lika beskaffenhet, som det i näst förut nämnda punkt
afhandlade. Enligt Wadsbo HäradsRätts beslut den 7 Juli 1837, hade
nemligen Anders Andersson i Sörgården Tiavad, i anseende till saknad
tillgång till gäldande af Kongl. Maj:ts och Kronans andel i de honom för
oloflig bränvinsbränning ådömda böter 5o Riksdaler, undergått två veckors
fängelse med arbete, i stället för blott en veckas sådant fängelse,
hvartill omförmälda bötesandel, utgörande en tredjedel af bela bötesbeloppet,
derför bestraffning af tre veckors fängelse är stadgad, rätteligen bordt
förvandlas. Och då, efter härom föregången skriftväxling emellan mig och
Häradshöfdingen, hvilken med HäradsRätten fattat detta beslut och sökt
visa dess förenlighet med Lag, anmärkningen blifvit, i min till AdvokatFiskalsEmbetet
den 20 April i838 aflåtna skrifvelse, vidare utförd och, i
öfverensstämmelse dermed, af bemälde Embete, genom hos Kongl. HofRätten
anställd talan emot Häradshöfdingen, fullföljd, har Kongl. HofRätten,
medelst deröfver den 23 September sistlidna år gifvet Utslag, sig utlåtit
och funnit, lika med mig och AdvokatFiskalsEmbetet, att, enär be
-
*) Se Embets-berättelsen för åren i836 och 1837, pag. 8g.
R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1340.
stämmelserna i 62 och 63 §§. i Kongl. Förordningen den 19 Juni i835
icke uti ifrågavarande fall uteslutit tillämpning af de grunder, som till iakttagande
i allmänhet genom Kongl. Brefven den 5 Februari 1768 och den
27 Oktober 1820 blifvit stadgade, den oguldna tredjedelen af ofvanberörde,
Anders Andersson ådömda, böter rätteligen bordt förvandlas till en veckas
fängelse, och att Andersson således, till följd af Häradshöfdingens anmärkta
förfarande, fått undergå fängelse en vecka längre än vederbordt; Men
då sådant icke kunde anses hafva annorlunda tillkommit än genom missförstånd
af de till ämnet hörande författningar, ansåg Kongl. HofRätten,
såsom AdvokatFiskalsEmbetet äfven yrkat, det annan påföljd derför icke
ägde rum, än att Häradshöfdingen förpligtades att med Tre R:dr 16 sk.
godtgöra Anders Anderssons lidande, och med En R:dr 4 sk. io| r:st. hålla
Kronan skadeslös för hans underhåll den tid, han på förenämda sätt obehörigen
i häklet qvaiTdifvit.
Uti det i Embelsberättelsen för åren i836 och 1837 (pag. 72) förekomna
mål, angående Kinnevalds HäradsRätts åtalade, men af Kongl.
Götha HofRätt, genom Utslag den 18 December 1837, gillade förfarande,
alt vid straffbestämmelse för drängen Magnus Fredriksson från Täfvelsås,
såsom skyldig till urbota straff af sexton dagars fängelse vid vatten och
bröd för sin husbondes öfverfallande, serskildt förvandla de honom derjemte
för liorsbrott ådömda böter i3 R:dr 16 sk. till tolf dagars dylikt fängelse,
så att bestraffningen i det hela uppgått till högsta kroppsplikt, ehuru den,
enligt derom emot tillförordnade Domhafvanden framställd anmärkning,
rätteligen bordt stanna vid tjugofyra dagars fängelse vid vatten och bröd,
hade hos Kongl. Maj:t underdåniga besvär öfver Kongl. HofRättens omförmälda
Utslag blifvit å mina vägnar anförda; Vid pröfning af hvilka besvär
Kongl. Maj:t, med Dess Högsta Domstol, genom Utslag den 27 Augusti
sistlidna år, förklarat, att som drängen Magnus Fredriksson, för husbondes
öfverfallande, gjort sig skyldig till bestraffning med Sexton dagars fängelse
vid valten och bröd, samt alt, för begånget horsbrott, böta 40 daler silfverraynt,
hvilka böter, jemlikt Kongl. Förklaringen den 23 Mars 180a,
bordt, efter den i 5 Kap. 4 §• Straffbalken föreskrifna allmänna grund,
till dylikt fängelse förvandlas; men, enligt sistnämnda Lagrum, de två bestr.
affningsgrader, som följa näst efter Sexton dagars fängelse och medföra
en tillökning i detta straff, hvardera af Fyra eller tillhopa Åtta dagars
fängelse vid vatten och bröd, motsvara ett bötesbelopp af tillsammans 5o
4o R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1S40.
daler; och de Magnus Fredriksson ådömda 4° dalers böter således ej bordt,
vid deras förvandlande, med mera än Atta dagars fängelse vid vatten och
bröd öka det redan till enahanda straffart bestämda urbota-ansvaret; Alltså
funne Kongl. Majrt t. f. Domhafvanden i HäradsRätten hafva, vid förvandling
af sistberörde böter, i så måtto oriktigt förfarit) som, efter hvad ofvan
vore yttradt, Magnus Fredriksson bordt umgälla sina förbrytelser med tillhopa
endast tjugofyra dagars fängelse vid vatten och bröd; men enär t. f.
Domhafvandens ifrågavarande förseelse icke kunde anses hafva tillkommit
af uppenbar vårdslöshet eller oförstånd, kunde yrkandet örn ansvar å honom
icke vinna bifall i vidsträcktare måtto, än att han borde med tjugosex
sk. Banco ersätta hvad Kongl. Maj:t och Kronan för Fredrikssons underhåll
i fyra dagar bekostat. TJti detta Beslut hade Herrar JustitieRåden
Themptanderj Bredberg, Nybla1 lis Engelhart, Nordenstolpe och Grefve
Sparre sammanstämt; hvaremot Herr JustitieRådet Stråle för sin del ansåg
hvad emot t. f. Domhafvanden blifvit åtaladt icke vara af den beskaffenhet,
att något ansvar och ersättningsskyldighet i detta mål kunde
honom åläggas.
Emedlertid hade af mig i lika måtto blifvit anmärkt, huruledes Edsbergs
HäradsRätt, som medelst beslut den 27 Februari 1837, under åberopande
af 35 Kap. 2 och 3 §§., 3 Kap. 2 och 6 §§. samt 14 Kap. 2 och
g §§. Missgerningsbalken, dömt drängen Per Eric Jonsson att, för slagsmål,
svordom och sabbatsbrott, böta 5 R:dr 24 sk. och, för sin husbondes öfverfallande,
undergå- sexton dagars fängelse vid vatten och bröd, derjemte,
vid förvandling af dessa olika bestraffningar till den svåraste, förordnat,
att den sakfällde skulle straffas med tjugofyra dagars fängelse vid vatten
och bröd, i stället för blott tjugo dagars dylikt fängelse, som högst bordt
äga rum, så vida icke bötessumman serskildt förvandlats, utan, jemlikt
n punkten af Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 och 5 Kap. 4 §•
Straffbalken, nämde summa i6|- daler silfvermynt tagits i beräkning tillika
med det emot urbota straffet högst svarande penningebelopp eller 60 daler,
och kroppspliklen derefter i ena bot blifvit stadgad; Öfver hvilken anmärkning
Häradshöfdingen afgifvit infordrade utlåtande och deri, med förmälan,
att han icke ville bestämdt söka försvara riktigheten af den grund, HäradsRätten
för bestraffningens stadgande antagit, vidare erinrat, att 1807 års
åberopade Kongl. Författning, angående serskilda bestraffningars förvandling
R. St. ^fust. Ombudsm. Emb.-Ber■ den 14 jfan. 1840.
till en encia, ej lemnade uttrycklig föreskrift i annat afseende, än att högsta
kroppsplikt icke skulle öfverskridas; hvaremot jag icke destoinindre ansett
mig höra fullfölja anmärkningen och i sådant ändamål, med ytterligare
utveckling af grunderna derför, uti skrifvelse den 28 Februari 1838, anmodat
AdvokalFiskalsEmbetet i Kongl. Svea HofRätt att i detta mål föra
talan. Och har, efter härom emellan bemälde Embete och Häradshöfdingen
föregången skriftväxling, Kongl. HofRätten, medelst Utslag den 12 December
samma är, sig utlåtit och funnit det vara med de i Lag och Författningar
gifna och allmännast följda grunder för förvandling i ena bot af
serskilda straffarter öfverensstämmande, att, på sätt i detta mål anmärkt
blifvit, de drängen Per Eric Jonsson ådömda serskilda ansvar af sexton
dagars fängelse vid vatten och bröd samt 5 R:dr 24 sk. böter, bordt i ena
bot förvandlas till tjugo dagars fängelse af nyssnämnda slag, och att HäradsRätten
således, då den bestämt Per Eric Jonssons bestraffning till tjugofyra
dagars sådant fängelse, icke i enlighet med nämnde förvandlingsgrundev
förfarit; Men enär något uttryckligt lagstadgande derom icke funnes och
något Lagbud följaktligen icke blifvit af liäradsRätten, genom anmärkta
åtgärd öfverträdt, ansåge Kongl. HofRätten ansvar derför ej eller kunna
för Häradshöfdingen äga rum.
I anledning af Kapitenen F. L. Rosenqvists af Åkershult hos mig
skriftligen anmälda klagan deröfver, att Stockholms Stads KämnersRätt,
som, efter hvad dess Protokoll utvisade, redan den 21 Mars 1807 hufvudsakligen
afdömt ett af klaganden dit instämdt tvistemål, icke förr än den
10 derpåföljde Octoher domen lill parterne utgifvit; för hvilket dröjsmål,
som skulle hafva vållat, att klaganden varit föranlåten börja ny rättegång,
laga åtal emot KämnersRätten yrkats, jemte godtgörelse för klaganden,
medelst sednare rättegången, orsakad kostnad och tidsspillan; hade bemälte
Rätts Ordförande och Ledamöter, ibland hvilka äfven Notarien, uti häröfver
infordrad förklaring andragit, att om något anmärkningsvärdt i afseende
å öfverklagade dröjsmålet med Domens utfärdande kunde ligga Domstolen
till last, Notarien ensam måste ikläda sig ansvar derför, emedan
honom, i sådan egenskap, tillkom att uppsätta och expediera de af Rätten
beslutna Domar och Utslag, i följd hvaraf Notarien äfven ansåg sig böra
redogöra för anledningarne till dröjsmålet, hvilka bestått deri, att, då
Rättens ofvannämnde dag den 21 Mars fattade beslut skulle af honom uppBih.
till R. St. Prot. 1840. 2 Sami. 6
4 3
R. St. Just. Ombndsm, Emb.-Ber. den 14 Jan. 1S40.
sättas, åtskilliga hos honom yppade betänkligheter föranledde till ytterligare
samtal om saken emellan honom och Rättens öfrige Ledamöter, utan att
likväl derigenom domslutet i någon mån rubbades eller jemnkades; och att
dels detta förhållande, dels den öfverhopande mängd af göromål, som under
förra hälften af år 1887 upptogo Domstolens och Notariens egen tid, vållade,
att domens justerande icke medhanns innan den tjenstledighet, Puiltens
Ordförande under sommartiden erhållit, tog sin början, och hvilken först
den 15 September upphörde; hvarefter domen nästderpåföljde sessionsdag,
eller den icj i samma månad justerades och den 10 Octoher till Parterne
utgafs; Uti hvilken förklaring Rättens öfriga Ledamöter instämt, dock utan
att vilja vitsorda, det Notariens lid varit så alldeles upptagen al hans visserligen
många och trägna göromål, att han ju icke, förr än som skedt,
syntes hafva kunnat ombesörja domens uppsättande och expedierande; men
då, efter Rättens tanka, Kapitenen Rosenqvist genom öfverklagade dröjsmålet
icke varit bragt i laga nödvändighet att, på sätt som skett, hörja
annan rättegång angående samma sak, trodde KämnersRätten, att han icke
varit särdeles befogad till sin förda klagan, och att densamma derföre, i
betraktande af hvad sålunda blifvit framstäldt, kunde förfalla. Hvaremot
Kapitenen Rosenqvist, uti en ytterligare skrift, jemte åtskilliga erinringar
emot KämnersRättens förklaring, förnyat sin ofvanomförmälda klagan.
Vid öfvervägande häraf och emedan, 0111 än närmaste omsorgen vid
uppsättning och expedierande af Rättens domar och Utslag tillhörde P10-  tokollsföranden, det likväl, enligt 14 Kap. 1 §. Rättegångsbalken, ålåge
Domstolen att tillse, det sådant i behörig tid och ordning verkställdes,
hvaraf följde, att derest försummelse eller dröjsmål derutinnan agde runi,
ansvarigheten derför icke kunde inskränkas till endast den förstnämnde,
utan horde drabba Domstolen, som hade både pligt och rättighet att förmå
honom till uppfjdlande af sina tjensteåligganden; och nyss åberopade Lagrum
jemväl innehölle, att Domare ej må slut i någon sak uppehålla, men
af KämnersRättens Protokoll inhämtades, att bemälde Pvätt, den 21 Mars
i83y, pröfvat och hufvudsakligen afgjort ofvanberörde tvistemål, samt redan
då stadgat, att domen skulle Lill parterne utgifvas den 10 derpåföljde
Oktober, eller först nära sju månader efter det beslutet fattades, utan att
någon anledning till ett sådant uppskof åberopats, hvilket sakens beskaffenhet
och domens lydelse lika litet synts rättfärdiga, som de dertill af Notarien
enskildt föreburna, men af Rättens öfrige Ledamöter icke vitsordade
orsaker, kunde godkännas; samt följaktligen uppenbart vore, det ett emot
Lag stridande och således obehörigt dröjsmål med utgifvandet af Kämners
-
R. St. Jast. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jim. 2340.
43
Rättens meranämnde dom förelupit, har jag, uti skrifvelse den 27 Januari
i838, åt AdvokatFiskalsEmbetet i Kongl. Svea HofRätt uppdragit, alt emot
KämnersRättens Ordförande och Ledamöter, såsom gemensamt ansvarige
lör den i omförmälda måtto öfverklagade försummelse, anställa talan, och
dervid älven tillse, om och i hvad mån Kapitenen Rosenqvists ofvanberörde
ersättningsanspråk kunde understödjas.
Inför Kongl. HofRätten är detta mål sedermera af AdvokalFiskalsEmbetet
utförd t, med påstående om ansvar å vederbörande, och hemställan
tillika, huruvida den al Kapitenen Rosenqvist yrkade ersättning kunde äga
rum; hvaröfver, sedan vederbörandes förklaring inkommit, Kongl. HofRälten,
genom Utslag den \ Februari sistlidna år, sig utlåtit, och uppå de i
min förenämnda skrifvelse anförda grunder samt med åberopad anledning
al 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken, funnit, det KämnersRättens Ordförande
och Ledamöter icke kunde undgå att, för åtalade försummelsen i deras
Embetsutöfning, gemensamt böla tjugofem daler silfvermynt med Atla R:dr
16 sk. Banco; deremot, beträffande Kapitenen Rosenqvists vikande om
godtgörelse för den, medelst en sednare rättegång, honom orsakade kostnad
och tidspillan, Kongl. HofRätten, som ansett handlingarne ådagalägga, det
Kapitenen vidtagit de af honom uppgifna åtgärder till början al en ny
rättegång vid annan domstol, utan att vara dertill tvungen af någon laga
nödvändighet, föranledd af dröjsmålet med ifrågavarande doms ulgifvande,
förklarat Kapitenens yrkande i denna del lill någon ersättnings-påföljd för
KämnersRättens Ordförande och Ledamöter icke föranleda.
Efter hvad i Embetsberättelsen för åren 1836 och 1837 (pag. 35,
38 och 4°) omförmäles, hade Kongl. Svea HofRätt pröfvat af AdvokatFiskalsEmbetet
derstädes serskildt anställda åtal emot Underdomare, i afseende
å anmärkt oriktig tillämpning af Kongl. Brefvet den 20 December
1737, när föi' hustjufnad kroppsplikt af fängelse vid vatten och bröd ådömes,
hvilken icke finge, på sätt vid dessa tillfällen skett, beräknas till
dubbelt antal dagars fängelse emot det för annan stöld till samma värde
belöpande, utan rätteligen borde stadgas efter det stulnas dubbla värde.
Af berörde anmärkningsmål hade tvänne blifvit hos Kongl. Majit i Dess
Högsta Domstol fullföljda; hvarvid, i det ena (pag. 4°)> AdvokatFiskalsEmbetet
i underdånighet anfört besvär deröfver, att HofRätten, genom
Utslag den 21 Juli 1837, ehuru Jerfsö HäradsRätts beslut af den i5 Augusti
i836, enligt hvilket drängen Olof Jansson, för hustjufnad, blifvit,ålagd
44
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
och jemväl undergått kroppsplikt dubbelt svårare än vederbordt, ansågs
hafva orätt förfarit, likväl förklarat tillförordnade Domhafvanden icke kunna
något ansvar derför ådömas; Öfver hvilka besvär Kongl. Maj:t, medelst
Nådigt Utslag den id\ Februari sistlidne år, sig utlåtit, att enär de Olof
Jansson, för hustjufnad till värde af 3 R:dr 33 sk. 7 rst. Banco, ådötnda
böter 22 R:dr 9 sk. 6 rst., hvilka, då han dertill saknade tillgång, rätteligen
bordt till åtta dagars fängelse vid vatten och bröd förvandlas, deremot
blifvit af HäradsRätten förvandlade till dubbelt belopp eller sexton
dagars sådant fängelse, som Olof Jansson sedermera äfven undergått, pröfvade
Kongl. Majit, med ändring af HofRättens Utslag, skäligt fälla tillförordnade
Domhafvanden i HäradsRätten att, jemnlikt 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken,
böta Femtio'daler Sillvermynt med Sexton Riksdaler 3a sk.
Banco samt godtgöra Kongl. Maj:t och Kronan kostnaden för Olot Janssons
underhåll i häktet under den tid lian, i följd af nämnde beslut, blifvit
der längre än vederbordt qvarhållen; men då Olof Jansson förklarat, att
han för det honom tillskyndade lidande ej äskade ersättning, komme dervid
att bero; Om hvilket beslut, i Högsta Domstolen Herrar Justitie Rådén
Themptander, von Lindecreutz> Nyblaeus och Grefve Sparre sig förenat;
hvaremot Hans Excellens Herr JustitieStatsMinistern Grefve Rosenblad och
Herr JustitieRådet Stråle ej funnit skäl alt. i HofRättens Utslag göra
ändring.
I det andra anmärkningsrnålet åter, (pap. 35) deri, uppå AdvokatFiskalsEmbetets
åtal i anledning af Hardemo HäradsRätts den 5 Mars i835 afsagda
och redan verkställda beslut, hvarmedelst Torparen Jan Hansson Björk,
för första resan hustjufnad till värde af 4 R-dr och annan stöld till belopp
af 11 R:dr blifvit dömd att, i saknad af böter, undergå tjugoåtta dagars
fängelse vid valten och bröd, i stället för sexton dagars dylikt fängelse,
som rätteligen bordt stadgas, Kongl. HofRätten, genom Utslag deni 3 Mars
1837, med bifall till hvad AdvokatFiskalsEmbetet anmärkt och påstått,
samt under åberopande af 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken och Kongl. Brefvet
den 11 December 1766, fällt Häradshöfdingen, som med HäradsRätten
fattat omförmälda orätta dom, att derför böta Femtio daler Silfvermynt
med Sexton R:dr 32 sk. Banco och ersätta Kongl. Maj:t och Kronan kostnaden
för Björks fångförtäring under den tid af tolf dagar, han, utöfver
hvad vederbordt, varit i häkte hållen, för hvilket lidande han, enligt företedt
bevis, äfven blifvit fullt förnöjd; hade Häradshöfdingen i underdånighet
öfverklagat detta Utslag, med anhållan, det Kongl. Maj:t i Nåder
täcktes förklara, att Kongl. Brefvet den 20 December 1737, angående för
-
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
dtibbling af kroppsplikten vid förvandling af för hustjufnad ådömda böter,
jemväl borde äga tillämpning vid sådana böters förvandling till fängelse
vid vatten och bröd; men Kongl. Majit har, såsom Dess med Högsta Domstolen
beslutna Utslag af den 9 Oktober sistlidne år visar, funnit omförmälda
klagan icke förtjena afseende; I hvilket beslut Herrar JustitieRäclen
Themptanderj Isberg, von Lindecreutz j Nyblaeus„ Backmanj Grefve
Snoilsky och Grefve Sparre deltagit.
Till följd af min den i3 November 1837 till AdvokatFiskalsEmbetet
i Kongl. Svea liofRätt allåtna skrifvelse, innefattande anmärkning dervid,
att BergsTingsRätten i Södermanlands och Östergöthlands Bergmästaredöme,
som genom Utslag den 20 nästförutgångne Mars, under åberopande af 4 §•
i Kongl. Förordningen den i5 Maj 1739, 4° Kap. i §. och 42 Kap. 1 §.
Missgerningsbalken samt 5 Kap. 4 §• Straffbalken, ålagt arbetarne vid Ölands
Alunbruk Lars Nilsson och Andreas Lenartsson, såsom förvunne alt hafva
gemensamt stulit af Brukets tillhörigheter till värde af 1 o R:dr 3a sk. Banco,
att derför, vid bristande tillgång till ådömda dubbla tjufvaböter 64 R:dr 6
sk., hvardera straffas med tjugofyra dagars fängelse vid vatten och bröd,
sålunda beräknat kroppsplikten till dubbelt antal dagar fängelse emot det,
som för annan stöld till lika belopp skolat ådömas, hvartill åberopade
Kongl. Förordningen af år 1739, angående stölders afstraffande vid Bergverken,
lika litet gufve anledning, som Kongl. Brefvet den 20 December
1737, om beräkning af kroppsplikt för hustjufnad, hälst bägge dessa författningar,
rörande stöld i tveböte, egentligen omtalade straff af spö eller
ris, men icke det af fängelse vid vatten och bröd, hvilket, i förevarande
mål tillämpadt, rätteligen bordt, efter det stulnas dubbla värde, stadgas
till tjugo dagar för hvardera af de sakfällde; har AdvokatFiskalsEmbetet
inför Kongl. HofRätlen anställt åtal emot tillförordnade Domhafvande!! i
BergsTingsRätten , med påstående örn ansvar och ersättnings-skyldighet för
beinälde Rätts i anmärkta del origtiga beslut, som redan gått i verkställighet;
hvaröfver, sedan Domliafvanden med förklaring inkommit, och ofvannämnde
sakfällde personer jemväl blifvit hörde, Kongl. HofRätten, medelst
Utslag den 19 Mars sistlidna år, sig yttrat, att, då de sakfällde, i händelse
deras ansvar för ifrågakomna tjufnadsbrolt, vid bristande tillgång till böter,
blifvit i spöstraff bestämdt, skolat, jemlikt de af BergsTingsRätten åberopade
Lagstadganden, hvardera straffas med tjugotvå pär spö, hvilket åter
svarade mot tjugo dagars fängelse vid vatten och bröd, samt med Lagens
46
R St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
mening måste instämma, att, i hvilkendera af dessa straffarter kroppspiikten
ock kunnat utsättas, bestraffningen skulle i båda fallen vara af lika
och motsvarig beskaffenhet; ansåge väl Kongl. HofRätten, på detta och
öfriga af AdvokatFiskalsEmbetet anförda skäl, de sakfälkle i omförmälda
mål hafva rätteligen bordt, i saknad af böter, dömas till fängelse vid vatten
och bröd uti allenast tjugo dagar, eller fyra dagar mindre, än hvartill
fängelsestraffet är vordet af BergsTingsRätten beräknadt; men enär, efter
hvad kändt vore, i fråga om grunderna för uträkning al fängelsestraff för
tjufnad, som ligger i tveböte, serskilda meningar ej blott vid lägre och
högre domstolar, utan äfven inom lagstiftningen sökt göras gällande samt,
vid sådant förhållande och med afseende å ordalydelsen af 1739 års Kongl.
Förordning och 1707 års Kongl. Bref, tvifvelsmål om Lagens rätta förstånd
i denna omständighet kunnat, icke utan anledning, äga rum; funne Kongl.
IJofRätten, det BergsTingsRättens anmärkta beslut icke borde anses hafva
af uppenbar vårdslöshet eller oförstånd tillkommit, och att t. f. Domhafvande!]
ej heller derföre kunde till ansvar eller ersättningsskyldighet dömas.
Ehuru jag nu, lika litet som tillförene uti ett på enahanda sätt afgjordt
mål, kunnat för gällande antaga de omständigheter, Kongl. HofRätten
i sednare delen af dess Utslag åberopat såsom anledning till Domhafvandens
befrielse ifrån all ansvarighet, har likväl, då i förevarande mål
den sakfälldes bestraffning föga skillt sig ifrån den, sorn lagligen bordt äga
rum, vid Kongl. HofRättens Utslag fått bero, sedan denna fråga, enligt
hvad här ofvan är förmäldt, redan blifvit, i följd af anförda underdåniga
besvär ej mindre i förstnämnda mål, än i ett annat af molsalt utgång, till
Kongl. Majtts Nådiga pröfning hemställd.
I anledning af Siende HäradsRätts beslut den 29 September 1837,
enligt hvilket Pigan Lotta Andersdotter, för hustjufnad till värde af 5 R:dr
16 sk., undergått den henne, i brist af böter, ådömda bestraffning af
sexton dagars fängelse vid vatten och bröd, i stället för tolf dagars dylikt
fängelse, hvarvid bestraffningen rätteligen, beräknad efter det stulnas dubbla
värde, bordt stanna, har Kongl. Svea HofRätt, uppå AdvokalFiskalsEmbelets
derstädes, efter af mig under den 20 December 1838 aflåten Remiss,
utförda talan emot Häradshöfdingen , sora med HäradsRätten fattat omförmälda
oriktiga beslut, genom Utslag den 29 Maj sistlidna år, förklarat,
att emedan, vid öfvervägande af de i r och 4 §• §• 6 Kap. Straffbalken,
för förvandling af böter till spö eller ris, eller fängelse vid vatten och
R. St. Just. Ombudsm. Emb-Ber. den 14 Jan. 1S40.
47
broel, bestämda olika grunder, uppenbart sig visade, det någon tillämpning
at‘ stadgandet i Kongl. Brefvet den 20 December 1787 att, dä för hustjufnad
böterna äro dubbla, kroppsstraffet äfven bör fördubblas, icke i
fråga om böters förvandling till fängelse vid vatten och bröd egde runi
annorledes, än att antingen efter det stulnas dubbla värde, eller det deremot
svarande fördubblade kroppsstraffet af spö eller ris, borde bestämmas
den bestraffning, hvartill den brottslige gjort sig skyldig; med iakttagande
hvaraf Lotta Andersdotter, sorn föröfvat hustjufnad till värde af 5 R:dr
16 sk., bordt, i brist af böter, undergå åtta par ris eller, vid förvandling
deraf, tolf dagars fängelse vid vatten och bröd, men HäradsRälten dömt
henne till sexton dagars sådant fängelse, eller dubbelt emot hvad för stöl»
dens enkla värde belupit, hvilket Häradshöfdingen, i dess afgifna förklaring,
äfven erkänt vara ett misstag vid tydningen af omförmälda Kongl.
Bref; funne Kongl. HofRätlen, det HäradsRälten genom anmärkta bötesförvandlingen
oriktigt förfarit; men då AdvokatFiskalsEinbetets talan, dermed
hufvudsakligen åsyftades, alt i framtiden förekomma dylika misstag i
Lagskipningen, blifvit inskränkt, till framkallande endast af det yttrande
Kongl. IlofRätten på nyssberörda sätt meddelat, finge dervid bero.
Emot sednare delen af detta Utslag har, i anseende till AdvokatFiskalsEmbetets
nyssnämnda förklarande, någon erinran icke kunnat äga rum.
Genom FTtslag den 21 Juni 1837 Sunnerbo HäradsRält, som
dömt förre soldaten Lars Trast att, för stöld af säd ute på marken, skattad
till 3 R:dr 21 sk., enligt 43 Kap. 1 §. Missgerningsbalken tvefallt böta
det stulnas tredubbla värde med 20 R:dr 3o sk. samt undergå uppenbar
kyrkoplikt, derjemte, med åberopande af Kongl. Brefvet den 20 December
1737, stadgat, att han, om böterna ej kunde utgå, skulle i stället straffas
med sexton dagars fängelse vid vatten och bröd, hvilken bestraffning han
äfven utstått; I anseende hvartill och enär nyssberörde Kongl. Bref angående
bestämmande af kroppsplikt för hustjufnad, likmätigt Kongl. Brefvet
den 1 Maj 1745, ägde tillämpning äfven i fråga om stöld ute å marken,
men, efter hvad af mig förr blifvit anmärkt, rätteligen ej kunde, i afseende
ä straff af fängelse vid vatten och bröd, tillämpas annorlunda, än att
straffet bestämdes efter det stulnas dubbla värde, som i förevarande mål
utgjort 6 R:dr 42 sk. motsvarande åtta dagars sådant fängelse, jag uti
skrifvelse den 16 Juli i838, anmodat AdvocalFiskalsEmbetet. i Kongl. Götha
43
R. St. Just. Otnhtidsm. Enib.-Ber. den 14 Jan. 1840.
HofRätt, att, för HäradsRättens oriktiga beslut, emot tillfördnacle Do nilia fvanden,
laga ansvars- och ersättnings-talan utföra.
Efter i följd häraf, inför Kongl. HofRätten, emellan AdvokatFiskalsEmbetet
och t. f. Domliafvanden föregången skriftväxling, hvarunder den
sistnämnde sökt försvara HäradsRättens åtalade beslut, såsom med åberopade
Lagstadgandet förenligt, och AdvokatFiskalsEmbetet deremot yrkat,
att Domliafvanden måtte, i afseende å anmärkta förfarandet och de till
stöd derför yttrade åsigter, behörigen tillrättavisas, samt derjemte åläggas,
att till vederbörande gälda ersättning, har Kongl. HofRätten, i Utslag den
21 Maj sistlidna år, sig utlåtit och, med godkännande af hvad anmärkt
och påstådt blifvit, funnit den af HäradsRätten, genom dess ofvanberörde
beslut, antagna grund för beräkning af den sakfälldes kroppsplikt icke hafva
varit med rätta förståndet af Lagens föreskrifter i detta afseende öfverensstämmande,
samt i följd deraf icke allenast erinrat t. f. Domliafvanden
om HäradsRättens omförmälda oriktiga förfarande, hvarigenom den sakfällde
kommit att undergå hårdare bestraffning än enligt lag bordt äga rum, utan
äfven ålagt Domliafvanden att ersätta den sakfälldes lidande med tio R:dr
Banco samt godtgöra Kongl. Maj:t och Kronan kostnaden för hans qvarliållande
i häktet åtta dagar längre än vederbordt, med En R:dr 8 sk.
samma mynt; hvaröfver bemälde Domhafvande anfört underdåniga besvär
lios Kongl. Maj:t, sorn med dess Högsta Domstol, enligt den 21 derpåföljde
Augusti meddeladt Utslag, ej funnit skäl att i öfverklagade Domslutet göra
ändring, men fällt klaganden, för det han nyttjat missfirmligt skrifsätt,
att böta Tjugofem R:dr Banco; om hvilket beslut Herrar JustitieRåden
Themptander j Bredberg j Nybleaus , Engelhart Nordenstolpe och Grefve
Sparre i allo sig förenat; hvaremot, beträffande sjelfva målet, Herr JustitieRådet
Stråle yttrat den serskilda mening: Då lagens ord i i Kap. 1 §.
Missgerningsbalken ”Then ej orkar böta, plikte med kroppen, som i Straffbalken
sägs,” samt likaledes uti 4° Kap. 1 §. samma balk, ”plikte med
kroppen” synes tydeligen böra hänföras till de i 5 Kap. t\ §. Straffbalken
utsatte bestraffningar både med spö eller ris och med fängelse vid vatten
och bröd, skulle det uti Kongl. Brefvet den 20 December 1787 begagnade
ordet ”kroppsplikt” kunna jemväl anses efter ordalydelsen åsyfta ej allenast
spö eller ris utan ock fängelse vid vatten och bröd och således innebära
att ej blott spö eller ris, som för enkel stöld skolat ådömas, borde till antalet
fördubblas, utan äfven dagatalct af fängelse vid vatten och bröd likaledes
dubbelt beräknas, dock aLt högsta kroppsplikt ej öfversteges. Det är
således
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
således blott i betraktande deraf, att då utsättandet af spö eller ris sker
med lika beräkning i dalertal för hvarje par deraf, är deremot daga talet
af fängelse vid vatten och bröd uti 4 §• af 5 Kap. Straffbalken utsatt sålunda,
att en progressiv förökning i dalertalet äger rum, så att när de
första fyra dagarne svara emot 10 daler, är deremot de 4 dagarne emellan
20 till 24 svarande emot 3o daler, och det är på denna grund, sora den
tydning af stadgandet i 1787 års Kongl. Bref blifvit af de fleste Domare
antagen, att utsättandet af dagatalet af fängelse vid vatten och bröd bör
ske efter annan beräkningsgrund, än antalet af de dagar, hvartill för enkel
stöld bordt dömas; men då denna tydning af ifrågavarande Lagbud icke
såsom Lagförklaring blifvit till allmän efterrättelse kungjord, och således,
enligt min tanka, ej kan till iakttagande förbinda andra Domare än dem,
som finna sådan lagtolkning med deras öfvertygelse öfverensstämmande,
finner jag, det klaganden icke kan medelst det åtalade beslutets meddelande
anses hafva felat emot bestämd Lag eller författning, så att ansvar eller
ersätlnings-skyldighet derföre kan honom åläggas, och pröfvar i följd deraf,
för min del, rättvist att, med ändring af HofRättens Utslag, klaganden
från utgifvande af de utaf HofRätten stadgade ersättningsbelopp frikänna.
Sedan jag, med anmärkning, huruledes Säfvedahls HäradsRätt den
3 Maj 1837 dömt Pigan Christina Jacobsdotter att, för första gången hustjufnad
till värde af 5 R:dr 26 sk. 8 r:st. Banco, vid bristande tillgång till
böter, straffas med sexton dagars fängelse vid vatten och bröd, då likväl
bestraffningen, enligt de tillförene i lika beskaffade mål angifna grunder,
icke bordt öfverstiga tolf dagars fängelse, såsom högst motsvarande det
stulnas dubbla värde, genom Remiss den 3o April i838, uppdragit åt AdvokatFiskalsEmbetet
i Kongl. Götha HofRätt, att emot den vid berörde
tillfälle förordnade Domhafvanden i IläradsRätten, för det oriktiga beslutet,
anställa åtal; har AdvokatFiskalsEmbetet, med fullföljd af denna anmärkning,
hvilken t. f. Domhafvanden i dess afgifna förklaring sökt vederlägga,
slutligen påstått, att Domhafvanden, jemte erhållande tillrättavisning för
de af honom yttrade oriktiga åsigter, måtte åläggas att gifva den sakfällda,
som redan undergått ådömda straffet, ersättning för hennes lidande och
godtgöra Kongl. Maj:t och Kronan kostnaden för hennes underhåll i häktet
längre tid än vederbordt; Deröfver Kongl. HofRätten, medelst Utslag den
27 Maj sistlidna år, sig yttrat, att ehuru Kongl. Brefvet den 20 December
Bih. till R. St. Prot. 1840. z Sami. 7
5o R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
\rprj
jemväl borde fördubblas för den, som ej orkade böta; dock som i berörde
Kongl. Bref icke omnämndes fängelse vid vatten och bröd, utan endast
spö- eller ris-straff, funne Kongl. Hof-Rätten, enär beräkningsgrunderna för
dessa straff-arter vore betydligt skiljaktiga, den i åberopade Kongl. Bref
stadgade förvandlingsgrund icke vara tillämplig, då böter för hustjufnad
förvandlades till fängelse vid vatten och bröd, i hvilken händelse det fördubblade
bötesbeloppet borde till dylikt fängelse förvandlas; men vid betraktande
af de omständigheter, t. f. Domhafvanden anfört, såsom skäl för
sitt motsatta förfarande, kunde detsamma icke anses hafva tillkommit af
sådan anledning, att tillämpning af 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken skäligen
ägde rum, i följd hvaraf den yrkade ersättnings-skyldigheten ej heller kunde
honom åläggas. Varande öfver detta Utslag underdåniga besvär af AdvokatFiskalsEmbetet
anförda, hvilka ännu på Kongl. Majrts Nådiga pröfning
bero.
Till Kongl. Maj:ts omedelbara upptagande och pröfning i Dess Högsta
Domstol är ett anmärkningsmål af lika beskaffenhet, som de nästföregående,
i underdånighet hemstäldt.
Af infordrade handlingar hade inhämtats, hurusom Kongl. IIofRätten
öfver Skåne och Blekinge, uppå Garfvaregesällen Nils Wassermans skriftligen
gjorda ansökning, att, sedan han af KämnersRätten i Lund den 3
November i83t blifvit dömd att, för första resan hustjufnad till värde af
16 R:dr Banco, böta denna summa sexdubbelt med y6 R:dr eller, vid
saknad tillgång dertill, straffas med treliotvå par spö samt dessutom undergå
uppenbar kyrkoplikt, det sålunda honom ådömda spöstraff måtte till
motsvarande fängelse vid vatten och bröd varda förvandladt, medelst Utslag
den 6 derpåföljde December sig utlåtit och funnit skäligt tillstädja,
det, enligt Kongl. Brefvet den 20 December 173^ och 5 Kap. 4 §• Straffbalken,
Wasserman finge, i stället för spöstraffet, undergå tjugoåtta dagars
fängelse vid vatten och bröd; Om hvilket beslut Kongl. HofRättens President
och trenne af Ledamöterne sig förenat; deremot tre andre Ledamöter
ansett Wasserman böra undergå endast tjugofyra dagars dylikt fängelse.
I anledning häraf och då Kongl. HofRättens pluralitet som, ehuru
hvarken det af KämnersRätten den brottslige ådömda spöstraff, om hvars
förvandling var fråga, eller det stulnas dubbla värde 32 R:dr, som dervid
rätteligen bordt tagas i beräkning, uppgått till högre grad eller belopp,
R. St. jfutt. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 jfan. *840. 5i
än att deremot, vid jemnförelse emellan 1 och 4 §• §• af 5 Kap. Straffbalken,
varit svarande tjugofyra dagars fängelse vid vatten och bröd, likväl
i stället ålagt den brottslige högsta kroppsplikt af detta slag, syntes hafva
åsyftat den tillämpning af åberopade 1737 års Kongl. Bref, att straffet
skulle bestämmas till dubbelt antal dagars fängelse emot det för annan
stöld belöpande, men en sådan grund för straffbestämmelsen i detta fall,
efter hvad jag tillförne vid enahanda händelser anmärkt, icke blifvit, vid
om förmälda Lagbuds stiftande, uttryckligen afsedd, eller vore med Lagens
öfriga stadganden och förhållandet emellan de olika straff-arterna förenlig;
bar jag funnit mig föranlåten att emot de Ledamöter af Kongl. HofRätten,
hvilka om det ifrågavarande beslutet sig förenat, anställa talan inför Kongl.
Maj:t i Dess Högsta Domstol, och i sådant afseende, i underdånigt EmbetsMemorial
af den 3i Maj i838, uppgifvit de skäl och omständigheter, som,
efter min tanka, ådagalade, att samma beslut måste betraktas såsom emot
Lag stridande samt följaktligen påkalla rättelse; Öfver hvilket anmärkningsmemorial,
till följd af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss vederbörande meddelaclt,
deras underdåniga förklaring inkommit, hvaruti, till bemötande af
anmärkningen, hufvudsakligen åberopats ordalydelsen i 1787 års Kongl,
Bref, såsom stadgande den allmänna grund, att, när i tjufnadsmål böterna
voro dubbla, kroppsplikten äfven borde fördubblas emot hvad den eljest
skulle utgöra, ifrån hvilken grund, fastän medgifvas måste, att vid tillämpningen
deraf, då böter för hustjufnad skulle förvandlas till fängelse vid
vatten och bröd, ett missförhållande uppkomme, hvilket, sedan längre tid
tillbaka, gifvit anledning till olika meningar, det likväl, af flera uppgifna
orsaker, efter Svarandernes förmenande, vore betänkligt att afvika; och
såsom följd hvaraf de äfven trott, att all anledning till åtalets anställande
saknats.
Efter erhållen del af Svarandernes förklaring, har jag, i underdånigt
Memorial af den 12 November samma år, sökt vidare utveckla grunderna
för den af mig väckta talan och, i enlighet dermed, slutligen påstått, att,
då den af ofvannämnde person begångna hustjufnad till värde af 16 R:dr
Banco, hvars dubbla belopp 3a R:dr utgjorde 96 daler silfvermynt, lagligen
kunnat, likmätigt 5 Kap. 4 §• Straffbalken, försonas med straff af tjugofyra
dagars fängelse vid vatten och bröd, den, genom Kongl. HofRättens Utslag,
honom ålagda svårare bestraffning af högsta kroppsplikt, likasom den derför
uppgifna förvandiingsgrund, vore stridande mot Lagens rätta förstånd och
tillämpning samt följaktligen icke bordt antagas och stadgas; och att sålunda
de Ledamöter af Kongl. HofRätten, hvilka deltagit i detta beslut,
52 R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40.
dervid icke rätteligen förfarit; hemställande jag derjemte, huruvida, i anledning
af 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken, något ansvar för detta förfarande
må äga rum, eller om, med afseende å målets beskaffenhet, det kunde
anses lämpligt, alt vederbörande endast om deras misstag, till rättelse för
framtiden, förständigades. Hvaremot Svaranderne, i deras häröfver infordrade
och den if\ Maj sistlidna år afgifna förklaring, icke allenast anfört
hvad de ansett nödigt till ytterligare styrko för deras bibehållna öfvertygelse
att hafva tillämpat 1737 års Kongl. Bref efter dess rätta ordaförstånd,
utan äfven, i anledning af det redan i första förklaringen åberopade förhållande,
att fråga om den å min sida yrkade tillämpning af nämnde Lagbud,
såsom ett lagsliftnings-ärende, förekommit vid Riksdagen 1828—i83o,
men då icke blifvit slutligen pröfvad, velat hämta stöd för deras erinran,
att den af mig nu vidtagna åtgärd utmärkte ett förbigående af lagstiftande
makten, och att, om denna åsigt vore riktig, ansvarspuståendet innefattade
ett groft missbruk af den utaf Rikets Ständer åt mig uppdragna makt och
myndighet.
Utgången af detta mål, hvilket den 11 December i Konungens Högsta
Domstol föredrogs, men då stannade dervid, att handlingarne skulle
emellan Herrar Ledamöter derstädes circulera, är ännu icke bekant, men
lärer innan kort vara att förvänta och torde, i sådan händelse, framdeles
böra vördsainligen inberättas.
Ilos Kongl. HofRätlen öfver Skåne och Blekinge har emedlertid frågan
0111 behörig tillämpning af Kongl. Brefvet den 20 December 1737 under
pröfning kommit, i anledning af AdvokatFiskalsEmbelets derstädes, likmätigt
mina serskilda Remisser af den 10 Juli 1837 samt den 4 och 25 Maj
i838, i laga ordning utförda åtal uti följande mål, nemligen:
1:0 Emot tillförordnade Domhafvanden i Åsbo IdäradsRätt, enligt hvars
beslut den 7 Mars 1837, Göran Torstensson från Paltängahus, för hustjufnad
till värde af 4 RMr 33 sk., blifvit, i brist af honom ålagda
dubbla tjufvaböter, straffad med sexton dagars fängelse vid valten och
bröd, i stället för tolf dagars dylikt fängelse, som, motsvarande det
stulnas dubbla värde, 9 R:dr 18 sk., rätteligen bordt ådömas;
2:0 Emot KämnersRätten i Malmö, sorn den i5 December samma år dömt
afskedade Husaren Christoffer Christoffersson att böta, för hustjufnad till
värde af 9 R:dr, sexdubbelt med 54 Rrdr och, för annan stöld till belopp
af 11 R:dr 16 sk., tredubbelt med 34 R:dr, men, i saknad af till
-
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. 53
gång tilt böter, undergå tjugoåtta dagars fängelse vid vatten och bröd,
ehuru kroppsplikten, efter beräkning af hustjufnadens dubbla och öfriga
slöldens enkla värde, utgörande tillsammans 2g R:dr 16 sk., bordt stanna
vid tjugofyra dagars sådant fängelse; och
3:o Emot tillförordnade Domhafvanden i Östra HaradsRätt, hvilken Domstol,
genom beslut den i5 November berörde år, ansett inhysesmannen
Peter Olsson och lösdrifvaren Anders Håkansson för vunne att hafva ur
fiske-redskap stulit fisk, värderad till 26 sk. 8 rist., samt derför, med
tillämpning af 43 Kap. 2 §. Missgerningsbalken och Kongl. Brefvet den 1
Maj 1745, ålagt dem att hvardera, i brist af böter till det stulnas sexdubbla
värde 3 R:dr 16 sk., straffas med åtta dagars fängelse vid vatten
och bröd, som de jemväl utstått; i hvilket sistnämnda mål serskildt anmärkt
blifvit, att då, enligt 1745 års Kongl. Bref, de tjufnadsbrott,
hvarom 1 och 2 §. §. af Missgerningsbalkens nyss åberopade Kapitel
handlade, borde, utan afseende å det stulnas ringare värde, anses och
straffas såsom stöld efter de grunder, som förklarades i Kongl. Brefvet
den 20 December 1737, dessa brott bedömdes olika emot hvad Lagen i
allmänhet utstakade och derföre, när slöldens värde icke vore högre, än
att elen i vanliga fall kunnat försonas med snatteribot, bestraffades svårare
än annan tjufnad till ringa värde, äfven utan att beräkna kroppspliktens
fördubbling; och att, så vida de till ofvannämnde brott skyldige
personer, i öfverensstämmelse med ordalydelsen i 1787 års Kongl. Bref,
skolat, efter det stulnas värde 26 sk. 8 r:st., umgälla brottet med två
par spö hvardera, men hvarken det emot nämnde straff, enligt anvisningen
i 5 Kap. r 5- Straff balken, högst beräknade penningebelopp, eller
det stulnas dubbla värde öfverstigit 10 daler silfvermynt, den deremot,
vid tillämpning af 4 §• samma Kap. och Balk, svarande bestraffning
rätteligen utgjort blott fyra dagars fängelse vid vatten och bröd, hvarutöfver
kroppsplikten af denna art i förevarande fall icke lagligen kunnat
stadgas.
Och har Kongl. llofRätten i dessa mål, der AdvokalFiskalsEmbetet
emot vederbörande, hvilka för ofvanomförmälda beslut voro ansvarige,
påstått tillämpning af 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken, under den 3o Augusti
sistlidna år meddelat serskilda Utslag, som, lika lydande, innehålla,
att ehuru den af AdvokatFiskalsEmbetet yrkade förvandling af ifrågavarande
böter ingalunda varit stridande emot föreskrifterna i Kongl. Brefvet
den 20 December 1787 och, enär de brottsliges bestraffning derigenom
skulle blifvit lindrigare, bordt äga rum; Likväl och som Domstolen af
54 i?. St. Just. Ombndsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
ordalydelsen i åberopade och öfriga ämnet rörande Författningar kunnat
äga skälig anledning till klandrade beslutet, ansåge Kongl. HofRätten, det
vederbörande, emot hvilka åtal i dessa mål blifvit fördt, icke gjort sig till
något ansvar lagligen skyldige.
Dessa lika tydande Utslag äro jemväl till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning,
genom serskilda å mina vägnar anförda besvär, i underdånighet
hemställda.
I sammanhang med nästförestående mål bör nämnas ett annat, som,
af mig redan den 26 Juli 1887 till anställande af laga åtal förvisadt,
Kongl. HofRätten öfver Skåne och Blekinge nu mera äfven pröfvat och
afgjort.
Medelst Utslag den 17 Oktober i836 hade Wemmenhögs HäradsRätt,
som ansett Smeden Mathias Nieinson och Gossen Anders Storm i
Nötesjö förvunne, att hafva ute å marken olofligen tillgripit fyra kappar
växande potates, värderade till 16 sk. Banco, derför, under åberopande
af 43 Kap. 1 §. Missgerningsbalk©*!, Kongl. Brefven den 20 December 1737
och den 1 Maj 174b samt Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, dömt
desse personer att hvar för sig böta det tillgripnas sexdubbla värde, med
2 R:dr eller, vid bristande tillgång dertill, i stället straffas med åtta
dagars fängelse vid vatten och bröd samt dessutom undergå uppenbar
kyrkoplikt; hvilket Domslut kommit till verkställighet sålunda, att Niemson
erlagt böterna, men Storm ulsLått kroppsstraffet, samt bägge undergått
kyrkoplikten.
Emot omförmälda Utslag var, efter min tanka, först och hufvudsakligast
att anmärka, det HäradsRätten ansett och bedömt åtalade tjufnadsbrottet
i likhet med stöld af på åker eller äng befintlig säd, hö eller halm,
som, enligt åberopade 43 Kap. 1 §. Missgerningsbalken och deröfver, genom
Kongl. Brefvet den 1 Maj 1745, gifven förklaring, låge i tveböte emot
annan tjufnad och, fastän till ringare värde, icke finge med snatteribot
försonas. Tillämpningen af berörde Lagstadgande i detta mål syntes
likväl uppenbart oriktig, då man härvid tog i betraktande, dels att uti
detta Lagrum blott nämndes säd eller hö, hvartill potates och andra jordfrukter
icke kunde räknas, dels att, enligt allmänt gällande regel, ingen
Lag angående speciella eller qvalifieerade brott finge gifvas extensiv tolkning,
dels Gck att ett annat Lagens bud i 40 Kap. 5 §. samma Balk igenfunnes,
hvilket otvifvelaktigt vore det i förevarande fall tillämpliga, såsom
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
55
angående tjufnad af växande träd- och jord-frukter i allmänhet, hvarom
liär stadgades, att den brottslige skulle, örn det stulna utgjorde full mansbörda
elier lass, stånda tjufsrätt, men, i fall det vöre mindre, endast böta,
som om snatteri sägs; i enlighet hvarmed och då för ostridigt kunde
antagas, att de af ofvanbemälde personer olofligen tillgripna fyra kappar
potates icke utgjort full mansbörda, de brottslige rätteligen skolat, likmätigt
47 Kap. förråberopade Balk, dömas att, såsom för snatteri, hvardera böta
det tillgripnas halfva värde med 8 skillingar, eller, i brist deraf, plikta
med tre dagars fängelse, samt dessutom undergå enskild skrift. HäradsRättens
beslut, hvarmedelst, utan afseende å det stulnas ringare belopp,
ansvar såsom för stöld, och dertill med i tveböte, blifvit de sakfällde
ålagdt, vore fördenskull stridande emot bestämd och tydlig Lag samt påkallade
rättelse, så vidt den då mera kunde ske, både till undanrödjande
af dess verkan, i fall samma personer å nyo skulle för tjufnadsbrott tilltalas,
och till förekommande af enahanda oriktiga lagtillämpning framdeles
vid lika beskaffade händelser. Men om än i detta mål tillämpning af• 43
Kap. 1 §. Missgerningsbalken lagligen kunnat äga rum, erbjöd sig vidare
och i afseende å det af HäradsRätten de sakfällde, i stället för tjufvaböterna,
ådömda kroppsstraff, samma anmärkning, som angående likartad
fråga förut blifvit framställd, att nemligen, med stöd af Kongl. Brefven
den 20 December 1787 och den 1 Maj 1745, de sakfällde bordt åläggas,
icke åtta, utan blott fyra dagars fängelse vid valten och bröd, såsom motsvarande
antingen det stulnas dubbla värde, eller det straff aftvå par spö,
som äfven kunnat ifrågakomma; och hvaraf följde, alt, genom HäradsRättens
Utslag, de sakfälides i allt fall obehöriga lidande jAterligare ökats.
Sedan, inför Kongl. IdofRätten, AdvokatFiskalsEmbetet derstädes, likmätigt
dessa grunder, anställt talan emot Häradshöfdingen, såsom för HäradsRättens
beslut ansvarig, denne sistnämnde åter, i afgifvet svar derå,
sökt visa, att HäradsRätten i bägge klandrade afseenderne rätteligen förfarit,
men AdvokatFiskalsEmbetet icke destomindre vidare fullföljt åtalet
och påstått, att Häradshöfdingen, för anmärkta lagskipningsfelen, måtte
dömas till ansvar enligt 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken, jemte ersättning
till Kronan för större kostnad än vederbordt till de sakfälides underhåll i
häktet; har Kongl. Idof Rätten häröfver den 20 December sistlidna år meddelat
dess Utslag, af innehåll, att Kongl. HofRätten i öfvervägande tagit,
dels att tillgrepp af sådane jordalster, å hvilka arbete blifvit användt, vore af
Lagen i allmänhet svårare ansedt, än annat enkelt tillgrepp, så att, enligt
43 Kap. x §. Missgerningsbalken, jemförd med Kongl. Brefvet den 1 Maj
56 R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
17/pj den, som på åker eller äng stule litet eller mycket af säd, hö eller
halm, vore förfallen till dubbelt ansvar emot annan stöld, samt, uti /\o
Kap. 5 §. samma Balk, olofligt borttagande af frukt ur annans trädgård,
humlegård eller kålgård, äfvensom af ärter eller bönor till full mansbörda
eller lass, ansåges för slöld, jemväl om värdet understege det belopp, föregående
1 §. föreskrefve till skillnad af stöld från snatteri, dels att, när de
med tillgreppet förenade omständigheter icke i allo inträffade på hvad uti
det ena eller andra af förstnämnde tvänne Lagrum förutsattes till utmärkande
af förbrytelsens olika egenskap, grunden för bestämmandet, under
livilketdera densamma vore att hänföra, icke kunde sökas i det afseende,
Lagstiftaren förmentes hafva gjort å det ställes förmodade belägenhet mera
eller mindre nära ägarens hemvist, der det tillgripna funnits, helst ett
sådant antagande icke stöde att förena med det ostridiga förhållande, alt
dessa stadganden, enligt deras uttryckliga lydelse, borde tillämpas äfven
om den åker eller äng, hvarå säd, hö eller halm stulits, läge invid ägarens
bostad, eller om öfriga ofvanberörde jordalster vid tillgreppet vuxit derifrån
aflägse, dels alt i allmänhet Domaren, vid bedömandet utaf straffbarheten
af en förbrytelse, som icke funnes vara i Lagen bestämdt afsedd, men innefattade
en del af de kännetecken, hvarmed serskilda förbrytelser der
blifvit utmärkta såsom medförande strängare eller lindrigare ansvar, ålåge
använda detta sednare, och dels att, då potates otvifvelaktigt borde räknas,
icke till sädesslag, utan till jordväxter af den art, 4° Kap. 5 §. Missgerningsbalken
omförmälde, den omständigheten, att de, när tillgrepp af dem
skedde, voro växande på åker, sålunda icke finge föranleda till det svårare
ansvar, Kap. 1 §. samma Balk stadgade. Häraf följde, att som de po
tates,
Niemsson och Storm sig tillegnat, utgjort mindre än mansbörda, af
endast 16 sk. Banco värde, de rätteligen skolat efter 40 Kap. 5 §. och 47
Kap. Missgerningsbalken, blott för snatteri fällas och således böta 8 sk.,
eller, vid bristande tillgång, hållas tre dagar i fängelse, samt derförutan
enskildt skriftas, och att det således måste för oriktig Lagtillämpning betraktas,
att Niemsson och Storm blifvit af HäradsRätten i stället dömde
till dubbla tjufnadsböter och uppenbar kyrkoplikt; hvadan Kongl. HofRätten
förklarade, att samma domslut, fastän laga kraftvunnet och verkstäldt,
icke vore emot dem af någon verkan, till beredande af annan påföljd, i
händelse de ånyo med olofligt tillgrepp beträddes, än förut begånget snatteri
medförde; Men i öfrigt funne Kongl. HofRätten berörde af HäradsRätten
begångna misstag icke vara af den beskaffenhet, att ansvar derför,
enligt
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1S40.
enligt 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken, eller ersättningsskyldighet skäligen
kunde Häradshöfdingen ådömas; dock skulle från Predikstolen i Gustafs
kyrka, der Niemsson och Storm stått den uppenbara kyrkoplikten, kungöras,
att densamma varit dem emot Lag ådömd i stället för enskild skrift,
som de bordt undergå. Beträffande åter anmärkningen emot den af HäradsRätten
följda grund för förvandling till fängelse vid vatten och bröd
af de Niemson och Storm ålagde böter, så ehuru den af AdvokatFiskalsEmbetet
yrkade förvandling af samma böter ingalunda varit stridande
emot föreskrifterna i Kongl. Brefvet den 20 December 1737, samt, enär
de brottsligas bestraffning derigenom skulle blifvit lindrigare, bordt äga
rum; likväl och som HäradsRätten af ordalydelsen i omförmälda och öfriga
ämnet rörande författningar, kunnat äga anledning till klandrade beslutet
härutinnan, förklarade Kongl. HofRätten, det Häradshöfdingen icke eller i
denna del gjort sig till något ansvar lagligen skyldig.
Och kommer delta Kongl. HofRättens Utslag likaledes att, genom anförande
besvär, till Kongl. Maj:ts Nådiga skärskådan i underdånighet öfverlemnas.
Inför Kongl. Maj:t, i Dess Högsta Domstol, har jag, å Embetes vägnar,
anställt och utfört talan emot f. d. Chefen i Förvaltningen af Sjö
Ärendena,
Herr ContreÅmiralen Grefve Clas Cronstedt samt Förvaltnitfgens
ständige Herrar Ledamöter, ibland hvilka Herr AmiralitetsKammarRådet
Johan Carl "Widin, dels angående Grefve Cronstedts förfarande att hafva,
med uppgifvet biträde af bemälde AmiralitetsKammarRåd, obehörigen gjort
åtskilliga förändringar och tillägg uti det af Kongl. Maj:t, under den 28
September i836, i Nåder fastställda Reglemente för styrelsen och ekonomien
vid Kongl. Maj:ts Flotta, dels ock rörande en uti Förvaltningens
Protokoll för den ig Januari 1837 befintlig anteckning om dessa åtgärder,
hvilken, enligt hvad Protokollsföranden uppgifvit, skall hafva i följd af
Grefve Cronstedts föranstaltande tillkommit.
Af handlingarne och parternes ömsesidiga ändraganden inhämtas,
alt sedan, till fullgörande af Kongl. Majlis nådiga befallning, Förvalt
ningen
af Sjöärendena upprättat och, jemte underdånig skrifvelse den i3
Juni i836, till Kongl. Maj:t i underdånighet insändt förslag till Reglemente
för styrelsen och ekonomien vid Flottan, och Kongl. Maj:t, under den 28
nästderpåföljde September, i nåder fastställt samma förslag, med iakttaganBih.
till R. St. Prot. 1840. 2 Sand. 8
5S
i?. St. Just. Ombudsm. Emb.Ser. den 14 Jan. 1840.
de af några dervid gjorda tillägg och förändringar, för att ifrån och med
år 1837 tjena till efterrättelse, samt derjemte anbefallt Förvaltningen att
ombesörja Reglementets tryckning och dess utdelning till vederbörande,
för hvilket ändamål, med Kongl. Majrts nådiga tillåtelse, det dåmera fastställda
Reglementet blifvit till Förvaltningen aflemnadt; så hade, enligt
hvad denna offentliga handling visade, och Grefve Cronstedt jemväl erkänt,
Grefven företagit sig att i sjelfva handlingen, som varit honom i egenskap
af Förvaltningens dåvarande Chef i vård anförtrodd, icke allenast införa
de af Kongl. Maj:t anbefallda tillägg och förändringar, utan ock af eget
bevåg, dels å flera ställen tillägga, förändra eller utesluta vissa uttryck och
meningar, dels å ett ställe helt och hållet ändra hvad der stadgadt varit
och å ett annat tillägga ett nytt stadgande; derefter Grefven, utan att
förut eller sedermera omtala eller annorledes uppenbara detta sitt företag
för någon annan, än AmiralitelsKainmarrådet Widin, som skall ägt kännedom
derom, låtit det, på omförmälda sätt, i flera delar obehörigen förändrade
Reglementet afskrifvas, till trycket befordras och, för dess anbefallda
efterlefnad, till samtlige vederbörande utdelas; hvarjemte, då tryckningen
för sig gått, berörde originalhandling redan den 19 Januari 1837
blifvit till Kongl. Majrts Krigsexpedition återsänd, dervid ej heller något
tillkännagifvande af Grefven om hans lagstridiga åtgärder ägt rum.
Sådan framställde sig Grefve Grönstedts åtalade gerning, betraktad
vid det tillfälle, då densamma, i allt hvad på honom berott, gått i fullbordan.
Närmaste följden deraf blef, att Reglementet, i dess sålunda förändrade
skick, tjenade till efterlefnad ifrån 1837 års början intill desS,
uppå underdånig anmälan hos Kongl. Majrt om de obehörigen tillkomna
förändringarne, hvilka Grefve Cronstedt, uti ett då mera ingifvet underdånigt
memorial, erkänt sig hafva verkställt, Kongl. Maj:t, som den 24
Februari behagade endtlediga Grefven ifrån Chefskapet i Förvaltningen,
under samma dag i Nåder förordnade, att ifrågavarande Reglemente, sådant
det af Kongl. Muj:t blifvit i nåder faststäldt, skulle genom dess KrigsExpeditions
försorg till trycket befordras, derefter den nya upplagan komme
att till Förvaltningen af Sjöärendena öfverlemnas, för att till vederbörande,
till underdånig efterrättelse, utdelas; hvarom ej mindre Förvaltningen,
än Befälhafvårne å Flottans serskilda stationer, i nåder blifvit underrättade,
och i följd hvaraf det i oförfalskadt skick återställda Reglementet,
hvars tryckning först i Maj månad hunnit fulländas, sedermera i stadgad
ordning vederbörande lillhandakommit.
R. St. jfust. Oinbudsm. Emb.-Ber. den 14 £fan. 1840.
Emedlertid och sedan, till åtlydnad af Kongl. Maj:ts sistnämnda dag
äfven gifna Nådiga Befallning, Förvaltningen i underdånighet insändt de
derstädes angående ifrågavarande ärende hållna protokoll, hvaribland det
för den 19 Januari 1837, enligt hvilket då varande Chefen Grefve Cronstedt
skall hafva, i närvaro af Förvaltningens fleste Ledamöter, tillkännagifvit,
det han, i samråd med AmiralitetsKammarRådet Widin, beslutat
och verkställt åtskilliga ändringar och tillägg i Reglementet, på sätt det
vid protokollet bilagda concept till hans ofvanberörde underdåniga memorial
utvisade, hade Kongl. Maj:t, som vid underdånig föredragning af insända
handlingarne, inhämtat detta förhållande, och huruledes Förvaltningens
Ledamöter, hvilka vid nämnde tillfälle, 0111 ej förr, erhållit kännedom om
hvad sålunda obehörigen förelupit, derom icke hos Kongl. Majrt gjort anmälan,
genom Nådig skrifvelse den 17 nästderpåföljde Mars, förklarat Förvaltningens
bemälde Ledamöter samfäldt Dess höga misshag deröfver, att
de underlåtit hos Kongl. Majrt i underdånighet anmäla så beskaffade tilltag,
och att Kongl. Majrt med serskildt missnöje erfarit, det AmiralitetsKammarRådet
Widin vid dessa tilltag lemnat sitt biträde; men att Kongl.
Majrt likväl, i förväntan, att nämnde Ledamöter icke vidare gjorde sig
skyldige till dylika uraktlåtanden af deras Embetspligt, i Nåder velat låta
det ifrågavarande förfarandet utan vidare påföljd förblifva.
Uti den af mig derefter, den i5 April, lies Kongl. Majrt gjorda underdåniga
ansökning 0111 laga kallelse å ContreAmiralen Grefve Cronstedt
och Förvaltningens af SjöÄrendena förrbemälde Ledamöter, att inför
Kongl. Majrts Högsta Domstol svara å min Embetstalan i denna sak, äro,
såsom ämnen derför, uppgifna, dels ofvannämnda af Grefve Cronstedt vidtagna
åtgärder med det af Kongl. Majrt fastställda Reglementet, dels ock
en under tiden, uti tryckt och den 6 i samina månad utkommet tidningsblad,
gjord framställning, alt den i Förvaltningens protokoll för den 19
Januari befintliga anteckning örn förevarande ärende skulle hafva obehörigen
tillkommit; angående hvilka förhållanden, under sakens fortgång å min
sida närmare utvecklade, Svaranderne dels skriftligen och dels muntligen
blifvit hörde och afgifvit svaromål; äfvensom i afseende å sistberörde fråga,
enär hvarken Grefve Cronstedt eller Förvaltningens Ledamöter velat
vitsorda riktigheten af omförmälda anteckning i protokollet, åtal emot
protokollsföranden Kanslisten i Förvaltningen Carl Edvard Holm blifvit
väckt och inför den af Kongl. Maj:t, för sådant ändamål, serskildt förordnade
Förvaltning af SjöÄrendena i laga ordning utfördt samt derstädes
slutligen afgjordt genom Utslag den ii Januari 1838, hvilket, i följd af
6o R. St. Just. Ombudsm. Elith.-Ber. den 14 Jan. 1840.
Actors och elen tilltalades ömsesidiga besvär, jemväl kommit under Kongl.
Majrls Nådiga skärskådan och blifvit, i sammanhang ined hufvudmålet,
pröfvadt.
Efter sakens fullständiga utredning vid anställda förhör, dels inför
Kongl. Maj:t i Dess Högsta Domstol, dels uti Kongl. Maj:ts Nedre JustitieRe
vision, der ContreArniralen Grefve Cronstedt, AmiralitetsKainmarRådet
Widin och Kanslisten Holm blifvit mot hvarannan hörde i afseende å den
i Förvaltningens förrberörde Protokoll tillkomna anteckning, har jag, vid
förhöret inför Högste Domstolen den 6 Februari sistlidna år, afgifvit underdånigt
slutpåstående, hvilket, innehållande tillika en sammanfattning af
hvad hufvudsakligen, under rättegången, å ömse sidor förekommit, här
anföres:
Såsom ägande en vigtig inflytelse på bedömandet af Grefve Grönstedts
lagstridiga åtgärder med sjelfva Reglementet, syntes mig först böra till
pröfning företagas frågan om den, uti Förvaltningens protokoll för den 19
Januari 1837 befintliga anteckning, som, under §. 86^, innehöll, dels att
Original-Reglementet, hvars tryckning då blifvit fulländad, borde till StatsSekreteraren
för Krigsärendena återställas, dels ock, att i sammanhang dermed
då varande Chefen Grefve Cronstedt skall hafva tillkännagifvit, att,
vid den i och för Reglementets tryckning företagna granskning, han och
Amiralitets-KammarRådet Widin, såsom derutinnan erforderliga, befunnit
och verkställt åtskilliga ändringar och tillägg, hvilka jemte motiven till
desamma infattades i Grefvens derom aflåtna, i koncept vid Diarium fogade,
underdåniga memorial, som skulle af honom till StatsSekreteraren öfverlemnas.
I afseende å tillkomsten af denna anteckning, som, efter hvad numera
vore upplyst, icke funnits i ofvanberörde Protokoll, när detsamma i
vanlig ordning justerades, utan sedermera blifvit, emot sanna förhållandet,
tillagd, helst Grefve Cronstedts derom omförmälda tillkännagifvande ej
ägt rum, hade Protokollsföranden Kanslisten Holm uppgifvit att då en
dag i början af Februari månad år 1837, uppå Grefve Cronstedts genom
KammarRådet Widin meddelade befallning, Holm infunnit sig i Grefvens
hemvist, denne sistnämnde tillfrågat Holm, om han i förvaltningens protokoll
för någon dag i förutgångne Januari månad infört något angående återsändande
till Kongl. Maj:ts KrigsExpedition af det derifrån utbekomna Reglementet
för Flottan, samt vidare, när Holm dertill svarat, det någon så
beskaffad anteckning icke blifvit af honom gjord, låtit förstå, att sådant
vore en uraktlåtenhet: att, enligt Grefve Cronstedts tillika gifna tillsägelse,
och sedan Holm af KammarRådet Widin erhållit underrättelse, det Regie
-
R. St. fjfust. Ombudm. Emb.-Ber. den 14 ,J'an. 1840. 61
mentet blifvit till KrigsExpeditionen återsändt den iq Januari, Holm ånyo
inställt sig hos Grefven och dervid medhaft Förvaltningens redan justerade
protokoll för berörde dag, då Grefven åsett protokollet och tillsagt Holm
att omskrifva sista bladet deraf, dock utan protokollets afslutning, och att,
efter det sådant skett, Grefven ville meddela föreskrift om hvad i protokollet
borde tilläggas: att Grefven några dagar derefter, i Förvaltningens
embetsrum, af Holm emottagit detta protokoll på nyssnämnda sätt omskrifvet
och oafslutadt, samt flere dagar sednare låtit inkalla Holm i det så kallade
Chefsrummet och der återlemnat honom protokollet, tillika med en af
Grefven skrifven promemoria, till ledning vid författande af det tillägg,
som skulle göras: och att, sedan Holm, i öfvertygelse om behörigheten
deraf, ofördröjligen antecknat innehållet af Grefvens promemoria uti protokollet,
som, med detta tillägg och på vanligt sätt afslutadt, genast derefter
i Chefsrummet blifvit Grefven förevisadt, hade Grefven tagit tillbaka sin
promemoria, genomsett och med ett gillande uttryck återställt det sålunda
ändrade protokollet, jemte ett koncept till Grefvens i tillägget åberopade
underdåniga memorial, samt befallt Holm, att, sedan berörde koncept
blifvit vid protokollet sammanliäftadt, lemna dessa handlingar till Förvaltningens
Registrator att noga förvaras.
Till styrko för dessa uppgifter är vordet åberopadt ett af Kamreraren
i Förvaltningen, J. F. Kålberg, såsom ojäfvigt vittne, afgifvet och med
ed fästadt vittnesmål, af innehåll, att han en dag i Februari månad 1837,
i Förvallningens Kansli, der Kanslisten Holm varit med arbete sysselsatt,
blifvit varse, ibland de af honom innehafda handlingar, ett mindre papper,
hvarå Kålberg läst en med Grefve Cronstedts handstil skrifven uppsats
samt funnit innehållet deraf instämma med det ifrågavarande till Protokollet
för den iq Januari gjorda tillägg, ehuru Kålberg, efter en längre tids
förlopp, ej kunde närmare uppgifva ordalagen i denna uppsats, hvilken likväl,
efter hvad han erinrade sig, varit så tydliga, att han, försatt i Holms
ställe, aldrig kunnat misstaga sig om deras mening eller i hufvudsaken desamma,
annorlunda än han, uppfatta.
Genom Kongl. Maj:ts, under sakens handläggning, vid serskilda tillfällen
meddelade Nådiga beslut ålagd att ingå i svaromål å den, på sätt
berördt är, emot Grefve Cronstedt gjorda angifvelse, att hafva anbefallt
och föranstaltat om förändring och tillägg uti Förvaltningens Protokoll för
den iq Januari 1837, har Grefven sådant oaktadt sökt och i visst afseende
äfven lyckats, att undandraga sig svaromålet, i det lian, på sätt hans både
skriftliga och muntliga anföranden utmärka, enständigt föreburit, att han
(32 R St. Jast. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
icke skulle kunna föra sig till minnes de af Holm angifna omständigheter,
med undantag af t vänne, angående nemligen dels uppgiften i afseende å
Giefvens efterfrågan, huruvida anteckning skett i Förvaltningens Protokoll
om Reglementets återsändande till KrigsExpeditionen, hvilken efterfrågan
Grefven erkänt sig hafva gjort och fått af Holin nekande besvarad, dels
ock det af Grefven likaledes erkända förhållande, att han gifvit Holm antingen
skriftlig eller muntlig befallning, icke att ändra eller göra något
tillägg till Förvaltningens förrberörde Protokoll, utan endast alt dervid bilägga
konceptet till Grefvens underdåniga memorial, hvilken befallning, såsom
Grefven velat antyda, Holm kunde hafva missförstått, då han företagit
sig att sjelfva protokollet förändra.
Nu emedan, efter hvad det emot Kanslisten Holm serskildt utförda
mål visade, ingen anledning inlupit, att han till egen vinning eller fördel,
eller i annan brottslig afsigt, företagit och verkställt förändringen af ifrågavarande
protokoll; men deremot, hvad Grefve Cronstedt anginge, förekommit,
att, ehuru han bestridt sig hafva anbefallt denna åtgärd, Grefven
likväl icke gittat bestämdt förneka de öfrige af Holm i afseende derå uppgifna
omständigheter, utan allenast undandragit sig att ingå i förklaring
öfver de vigtigaste ibland dem, genom ett föga troligt förebärande, att förhållandet
i dessa delar undfallit bans minne; att emedlertid, i följd af
Grefvens erkännande, alt hafva sökt och erhållit den upplysning, att 1
Förvaltningens redan justerade protokoll för den 19 Januari ingen anteckning
funnits om Reglementets återsändande till KrigsExpeditionen, den
ringa trovärdighet, som eljest kunnat lemnäs åt hans föregifvande, att den
af honom meddelade befallning skulle hafva inskränkt sig dertill, att konceptet
till bans underdåniga memorial borde vid protokollet biläggas, desto
heldre
måste alldeles försvinna, som orimligheten af en handlings biläggande
vid ett protokoll, deruti ingenting om en sådan bilaga förmältes,
visade sig lika uppenbar som oemotsäglig; och ändtligen att Kanslisten
Holms utsago, om den af Grefve Cronstedt honom lemnade föreskrift att
i protokollet införa hela den paragraf, hvarom nu vore fråga, blifvit i så
målto bekräftad, som Kamereraren Kålberg, på vittnesed böld, intygat sig
hafva sett en med Grefvens handstil skrifven handling, i öfverensstämmelse
med hvars innehåll den i protokollet befintliga anteckningen blifvit af Holm
uppfattad; alltså och vid tillika fästad uppmärksamhet, dels å Grefve
Cronstedts med sjelfva Reglemenlet vidtagna lagstridiga åtgärd, ifrån följderna
hvaraf lian ^tvifvelaktigt velat söka skydd uti en långt efteråt gjord
anmälan om denna åtgärd, medelst hans förrberörde underdåniga memorial,
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
63
och i hvilken afsigt ej mindre memorialets biläggande vid Förvaltningens
protokoll för en tidigare dag, än äfven den, med afseende derå, i samma
protokoll, skedda förändring, så vida den kunde Grefven Lillräknas, lika
otvifvelaktigt ägt rum, dels ock å det af Förvaltningens ledamöter uppgifna
och af Grefve Gronstedt erkända förhållande, att de förre, med undantag
af KammarRådet Widin, som likväl endast biträdt Grefven med renskrifning
af hans underdåniga memorial, först den 22 Februari erhållit underrättelse
0111 memorialet och dess biläggande vid Förvaltningens protokoll,
om hvars innehåll i nu anmärkta del Förvaltningens samtlige ledamöter
derförinnan saknat all kännedom; ansåge jag, i betraktande af allt detta,
ContreAmiralen Grefve Gronstedt vara med bindande liknelser, sorn åtminstone
utgjorde halft skäl, besvärad, att, med begagnande af den myndighet
hans innehaide förmanskap möjligen kunnat medföra emot en underordnad
tjensteman, hafva, sig sjelf lill åsyftad nytta, anbefallt och föranstaltat
0111 den af Kanslisten Holm verkställda och efter hans förmenande
behöriga förändring af Förvaltningens protokoll för den iq Januari i83t,
hvilken förändring, efter hvad Grefven nogsamt haft sig bekant, varit emot
sanningen och verkliga förhållandet stridande, samt följaktligen,, hvad honom
rörde, kunnat anses innefatta ett i embetet begånget brott af den beskaffenhet,
sorn i 8 Kap. 2 §. Missgerningsbalken omförmältes; men då
Grefve Cronstedt enständigt förnekat, att han meddelat någon befallning
om eller -ens afvetat den med protokollets förändring vidtagna åtgärd, och
således icke vöre i detta afseende 0111 brottslighet fulleligen öfvertygad;
kunde jag ej heller yrka, att lian för sådant brott borde sakfällas.
Angående derefter sjelfva hufvudmålet, eller ContreAmiralen Grefve
Cronstedts åtalade: förfarande med det af Kongl. Ma.j:t i Nåder fastställda
Reglemente för Flottan, hvaröfver Kongl. Majrt redan på det mest bestämda
sätt uttalat Dess höga ogillande; hade jag, uti min underdåniga ansökning
om kallelse å Grefve Cronstedt och Förvaltningens ledamöter till svaromål
i denna sak, antydt, att Grefve Cronstedts förfarande innefattade en lika
oförsynt som ansvarsfull förbrytelse emot Kongl. Majrts nådiga bud och befallningar,
den der möjligen led t eller kunnat leda till äfventyr och i allt
fall medfört menliga påföljder, dels genom det obehörigen förändrade Reglementets
utdelning och någon Lid bibehållna efterlefnad, dels derigenom,
att dess nödig befunna omtryckning vållat icke blott ytterligare kostnad,
utan äfven uppehåll med denna stadgas promulgation; hvarjemte jag, vid
sakens fullföljd, vidare anmärkt, att sedan detta af Kongl. Maj:t i nåder
fastställda Reglemente, såsom en till vederbörandes efterrättelse stiftad ad
-
64 R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
ministrativ lag, kräfde helgd, till dess det blefve af Kongl. Maj:t sjelf tipphäfvet
eller ändradt, hvarje på annat sätt, vare sig antingen af den embetsmyndighet
gemensamt eller någon af dess medlemmar, åt hvilken denna
handling, för ombesörjande af tryckningen deraf, blifvit anförtrodd, eller
ock af enskild person företagen och verkställd förändring af samma Reglemente
borde anses, om än inskränkt till blotta ordställningar, otillbörlig,
men, om den i någon mån vore hufvudsaklig eller stridande emot ett redan
befintligt stadgande, innefatta en gerning, den lagen, såsom brottslig,
förbjöde och bestraffade: att icke destomindre och ehuru Kongl. Maj:t endast
anbefallt Förvaltningen de åtgärder, som för kungörande af det i nåder
stadfästade Reglementet varit nödiga, Grefve Cronstedt likväl, i trotts af
den Kongl, stadfästelsen, uppsåtligen och, efter hvad synas ville, i hemlighet,
å flera ställen i Reglementet gjort ändringar och tillägg, hvilka, enligt
hans eget medgifvande, varit af mer eller mindre hufvudsaklig beskaffenhet:
och att han hvarken derförinnan, eller under den tid Reglementet
trycktes, eller ens sedermera, före den tidpunkt, då Reglementets efterlefnad
skulle vidtaga, i vederbörlig ordning anmält hvad han tillgjort, ehuru
tid och tillfälle dertill icke saknats, utan han fastmera sådant enständigt
förtegat och såmedelst fördolt, samt med Förvaltningen deltagit i
beslut om det, med hans obehöriga förändringar, tryckta Reglementets utdelning.
Till svar härå, hade ContreAmiralen Grefve Cronstedt andragit:
att, efter hvad Grefven i ofvannämnda, till StatsSekreteraren för
Krigsärendena i Februari månad år 1837 aflemnade skrift föreburit och
jemväl under rättegången åberopat, det af Förvaltningen af Sjöärendena,
jemte dess underdåniga skrifvelse den 18 Juni i836, till Kongl. Maj:t i
underdånighet öfverlemnade förslag till ifrågavarande Reglemente icke skall
blifvit fullständigt granskadt eller erhållit den fullbordan, som i alla delar
erfordrats, och de partiella tillägg, som skola varit öfverenskomna; hvarföre
och då, efter Grefvens förmenande, åtskilliga tillägg och ändringar
funnits af beliofvet påkallade, men tiden icke skall medgifvit, att sådant
hos Kongl. Majit i underdånighet anmäla, Grefven ansett sig befogad att,
under det Reglementets tryckning fortgått, verkställa desse tillägg och ändringar,
hvilka, så vidt de egentligen rörde sak, jemte motiverna dertill,
numera blifvit af Grefven uppgifna:
att den ordningsstadga eller lag, uti hvilken Grefven tillåtit sig göra
de anmärkta förändringarne, vore, både till namn och innehåll, ett Reglemente,
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. H40. 65
raenle, hvars stadganden icke angingo några rättsförhållanden; hvadan ändringar
i en sådan lag icke skulle kunna medföra den minsta rubbning i
någons rätt, än mindre leda till äfventyr för det allmänna eller den enskilde;
men på sin höjd till oordning; det Grefven äfven sökt ådagalägga
genom ytterligare framställning af sjelfva förändringarne och deras förmenta
behöflighet:
att, så vida med uppsåt i kriminalistisk mening, hvarom nu vore
fråga, förstodes, att man företoge en handling, i afsigt, att derigenom
åstadkomma en brottslig effekt, en sådan uppsåtlig afsigt destomindre borde
Grefven tilläggas, som, efter hvad lian trott sig hafva visat, någon emot
annans rätt stridande effekt icke kunnat uppkomma och följaktligen ej heller
åsyftas med någon enda af de gjorda förändringarne; hvarvid Grefven
tillika, under medgifvande, att hans åtalade gerning skett med vilja, ansett
nödigt erinra, att de flesta förbrytelser af blott vållande uppkommo genom
handlingar, företagna med vilja, ehuru icke med afsigt att annan förnärma;
och slutligen
att det lika litet kunde påstås, att Grefven hemligen verkställt de
i Reglementet obehörigen tillkomna ändringar, som det borde honom tillvitas,
att hafva sökt dölja_, hvad han åtgjort, helst de å sjelfva originalreglementet
införda ändringar skett på det sätt, nemligen genom öfverskrifning,
att de omöjligen kunde hållas hemliga, utan tvärtom skulle af
hvar och en, som kastade ögat på denna handling, bemärkas, och Reglementets
befordrande till trycket likaledes gjort en sådan hemlighet omöjlig,
hvadan ock de tillkomna ändringarne väckt uppmärksamhet hos befälhafvande
Amiralen i Carlskrona och föranledt hans derom hos Förvaltningen
gjorda förfrågan; äfvensom Grefven hade svårt att föreställa sig, huru en
dylik honom tillagd afsigt kunde förenas dermed, att han icke sjelf med
egen hand infört de gjorda ändringarne, eller låtit omskrifva åtminstone de
blad af Reglementet, der tillägg blifvit gjordt, och att han öfverlemnat
kollationeringen af den afskrift, som begagnats vid tryckningen, lill andra
personer, utan att sjelf deri deltaga:
men att Grefven medgåfve, hvad han aldrig förnekat, att nemligen
de af honom vidtagna ändringar och tillägg uti Reglementet bordt hos
Kongl. Maj:t anmälas, och dess nådiga bifall afvaktas, innan de infördes,
och att underlåtenheten häraf innefattade ett embetsfel, föranledt af den
skyndsamhet, hvarmed tryckningen borde verkställas; för hvilket fel GrefBih.
till R. St. Prot. 1S40. 2 Sami. 9
66
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840,
ven underkastade sig det lagliga ansvar, hvartill Kongl. Majit kunde anse
honom skyldig.
Emot dessa å Grefve Cronstedts sida anförda omständigheter förekomme
likväl, att Förvaltningen, uti dess underdåniga skrifvelse af den 18
Juni‘i 836, den Grefven äfven undertecknat, uppgifvit sig hafva granskat
och godkänt det förslag till ifrågavarande Reglemente, som då till Kongl.
Majrts nådiga stadfästelse blef öfverlemnadt; en uppgift, ytterligare bekräftad
af Förvaltningens ledamöter, med förklarande, att, vid berörde tillfälle,
förslaget ansågs vara afslutadt och hafva all den fullbordan, som erfordrades;
att Kongl. Majit, efter hvåd dess nådiga Reskript till Förvaltningen af
den 28 nästpåföljde September utvisade, pröfvat detta af Förvaltningen
upprättade förslag, och, med vissa förändringar och tillägg, fastställt detsamma,
såsom både uppfyllande det dermed åsyftade hufvudsakliga ändamål
och ledande till en icke obetydlig framtida besparing för Kronan; att sålunda
Grefve Cronstedts föregifvande om förslagets ofullständighet måste
finnas icke blott obestyrkt, utan fullkomligen vederlaget, hvarmedelst ock
denna af honom åberopade anledning till hans åtalade åtgärd försvunnit:
att ifrågavarande Reglemente för en vigtig del af rikets försvarsverk, utan
allt tvifvel,^ anginge icke blott staten och det allmänna, ulan ock de mångfaldiga
enskilda personer och deras rätt, hvilka voro antingen derstädes till
tjenstgöring anställda, eller dervid annorledes till utgörande af tjenstbarhet
eller biträde förbundna; att åtminstone flere ibland de af Grefve Cronstedt
i Reglementet gjorda förändringar, huru de än af honom förklarades, likväl
uppenbarligen kunnat åstadkomma skada eller förlust fördel allmänna eller
för enskilda, såvida ej dessa otillbörliga förändringar blifvit i lid upptäckta
och undanröjda; och att för öfrigt, då Grefvens uppsåt borde bedömas efter
beskaffenheten af bans gerning och sättet att den utföra, allt hvad han
i detta afseende erinrat, måste förfalla emot det upplysta och af honom
slutligen erkända förhållande, att han icke omtalat eller låtit förmärka sina
lagstridiga tilltag med Reglementet för någon annan, än ÄmiralitetsKammarRådet
"Widin, sorn- dervid skall lemnat biträde, följaktligen i allt, hvad på
Grefven sjelf ankommit och omständigheterna kunnat medgifva, både hemligen
verkställt och långt efteråt fördolt sina tilltag, hvilka han först uppenbarat,
sedan anmärkningar i afseende derå ifrån annan embetsmyndighet,
hos Förvaltningen blifvit anmälda.
Vid öfvervägande häraf och ehuru ContreAmiralen Grefve Cronstedts
gerning, att, på sätt utredt vöre, hafva af eget bevåg, uppsåtligen och i
hemlighet infört flera ändringar och tillägg uti det af Kongl. Majit för flot
-
R. St. .Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1S40.
67
tan fastställda Reglemente, för sig betraktad, ostridigt liknade det brott,
att förfalska offentliga handlingar, sorn 8 Kap. 2 §. Missgerningsbalken förbjöde
och med ansvar belade; dock, som Grefve Cronstedt uppgifvit och
sökt visa, att omförmälda ändringar och tillägg, hvartill han, fastän visserligen
obehörigt, tagit sig anledning af sin förut med Reglementet hafda
befattning, kunde vara ändamålsenlige och af behofvet påkallade, men deremot
enständigt bestridt, att bans företag skett till befrämjande af egen
fördel eller vinning, eller i afsigt att derigenom åstadkomma någon skada,
och säkra anledningar till ett sådant brottsligt förhållande hvarken kunnat
af de verkställda förändringarnes och tilläggens beskaffenhet hämtas eller
under utredningen af sjelfva målet sig företett; hvilket brottsliga förhållande,
å den anklagades sida, likväl af Lagen, i allmänhet i fråga om förfalskningsbrott
förutsattes såsom ådagalagdt, innan brottet kunde anses vara
fulleligen bevist; funne jag icke laga skäl förhanden, att i detta mål emot
Grefve Cronstedt yrka tillämpning af ofvannämnda lagstadgande; men aldenstund
Grefve Gronstedt i allt fall tili last läge, att genom dessa tilltag
med Reglementet hafva icke allenast visat den största ohörsamhet och vanvördnad
emot Kongl. Maj:ts nådiga bud och befallningar, i stället att, lag
och embetspligt likmätigt, låta desamma lända sig till obrottslig efterlefnad,
utan derjemte i lika hög grad oförsynt förnärmat och kränkt Kongl. Majrts
å Reglementet gifne stadfästelse, som egenmägtigt missbrukat det förtroende
, Kongl. Maj:t i nåder lemnat Förvaltningen, att om Reglementets tryckning
besörja, i det han, under denna tid, utfört sina tilltag och derefter
låtit utdela det tryckta Reglementet till samtlige vederbörande, för att
tjena till efterrättelse, hvarigenom äfventyr och skada kunnat uppkomma
och åtminstone den menliga påföljd inträffat, att Reglementet, i anseende
till omtryckning deraf, icke i föreskrifven tid gått i verkställighet; äfvensom,
på sätt företedda handlingar visade, Statsverket sedermera fått, vidkännas
dels den för Reglementets omtryckning belöpande kostnad, 271 R:dr
24 sk. Banko, som, i följd af Kongl. Maj:ts nådiga Bref till dess Statskontor
den 10 Augusti i838, af de å andra hufvudtiteln till tryckning af publike
handlingar anslagna medel, blifvit vederbörande godtgjord, dels ock åtskilliga
af Förvaltningen af Sjöärendena i och för den sednare upplagans uppräkning
och inbindning bestridda utgifter, tillsammans utgörande 25 R:dr
12 sk.; fördenskull och då, för dessa af Grefve Cronstedt begångna embetsbrott,
ehuru svåra de än voro, någon annan ansvarighetslag icke funnes,
än den allmänna i 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken, för domare stadgad och
till deras vederlikar ibland embets- och tjenstemän tillämpad, samt härvid
68
R. St. jfust. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 jfan. 1840.
äfven i betraktande koiiime, att ifrågavarande förbrytelser skett i utöfning
af det Grefve Cronstedt anförtrodda Chefsembete i Förvaltningen af Sjöärendena,
hvartill, likmätigt 2 §. af Kongl. Maj:ts nådiga Instruktion för
Förvaltningen af den 2 November 1824, han blifvit, i egenskap af Flaggman
vid Kongl. Majlis flotta, i nåder kallad och förordnad, yrkade jag,
med stöd af nyssåheropade lagrum, 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken, det
Grefve Cronstedt, såsom den der gjort sig skyldig till de svåraste, uppsåtligen
föröfvade embetsbrott, samt derförutan blifvit, på sätt ofvanberördt
vöre, med halft skäl till förfalskningsbrott bunden, måtte förklaras hafva
lagligen förverkat Cbefsembetet i Förvaltningen, som tillförene varit honom
anförtrodt, och dertill dömas att mista sin ännu innehafvande ContreAmiralsbeställning
samt aldrig vidare i Kongl. Maj:ts och Rikets tjenst nyttjas,
så ock att ersätta den, genom hans förvållande, Statsverket åbragta kostnad,
med 2p6 R:dr 24 sk. Banko.
Beträffande dernäst AmiralitetsKammarRådet Widin, gåfve väl ofvanberörde
af Grefve Cronstedt till Kongl. Maj:t i underdånighet ställda, med
KammarRådets handstil skrifna memorial anledning dertill, som skulle han
hafva i mer eller mindre mån biträdt Grefven vid verkställigheten af de i
Reglementet obehörigen gjorda ändringar och tillägg, hvilket Grefven äfven,
under förhören i denna sak, stundom velat antyda; hvaremot, utom det
att Grefve Cronstedt undandragit sig att uppgifva beskaffenheten af det
biträde, KammarRådet skall lemnat, denne sistnämnde förklarat, att, ehuru
Grefven under enskilda samtal tillfrågat honom om vissa ändringar i Reglementet
och deras behöflighet, något biträde dervid af honom hvarken blifvit
å Grefvens sida äskadt eller ägt rum, och att KammarRådet således ej
heller sjelf verkställt eller hulpit till att verkställa ändringar och tillägg i
Reglementet, eller ens kunnat föreställa sig möjligheten deraf, utan föregången
anmälan hos vederbörande Statssekreterare, men att KammarRådet
likväl, under det han, efter uppdrag af Grefve Cronstedt och Förvaltningens
öfriga ledamöter, ombesörjt och haft närmaste tillsyn öfver tryckningen
af Reglementet, upptäckt åtskilliga deri gjorda förändringar, utan att
då eller sedermera sådant tillkännagifva, derförutan, hvad anginge Grefve
Cronstedts meranämnde underdåniga memorial, KammarRådet förmält, att
han varit Grefven behjelplig med skrifning af memorialet, men icke fästat
närmare uppmärksamhet vid dess innehåll; äfvensom KammarRådet förnekat
all kännedom om detta memorials biläggande vid Förvaltningens protokoll
för den ig Januari 1837 och om protokollets dervid skedda förändring,
förr än detsamma den 22 derpåföljande Februari i Förvaltningen
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
%
företeddes. Vid sådant förhållande och fastän emot KammarRådet laga bevisning
saknas om någon egentlig delaktighet i de med Reglementet och
Förvaltningens nyssberörde protokoll obehörigen vidtagna åtgärder, men det
i öfrigt, enligt KammarRådets eget erkännande, vore upplyst, ätt han redan
under Reglementets tryckning förmärkt åtskilliga deri gjorda ändringar
och tillägg, hvilkas obehörighet han otvifvelaktig! skolat inse, och ändock
icke allenast underlåtit att derom, sin embetspligt likmätigt, göra anmälan,
till vinnande af rättelse, utan äfven, sedan Reglementet i sådant skick blifvit
tryckt, deltagit i åtgärder för dess utdelning till vederbörande; hvarigenom
KammarRådet i sin mån medverkat till alla deraf sedermera inträffade
menliga påföljder, oaktadt han ägt tillfälle att desamma förekomma;
och detta af KammarRådet begångna embetsfel minst utmärkte uppenbar
vårdslöshet eller oförstånd; påstod jag, att AmiralitetsKammarRådet
Widin, för ett sådant embetsfel, borde, jemlikt 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken,
vara sin innehafda AmiralitetsKammarRåds beställning förlustig
samt derjemte tillförbindas att, i händelse hos Grefve Cronstedt brist skulle
uppstå i fullgörande af den honom ålagda ersättning, för en slik brist hålla
Statsverket skadeslös.
Vidkommande slutligen Förvaltningens öfrige Ledamöter, så enär de,
under rättegången i denna sak, uppgifvit, att de hvarken om Reglementets
obehöriga förändring eller om det i Förvaltningens ofvanberörde protokoll
gjorda tillägg ägt ringaste kännedom, förr än den 22 Februari i83^, då,
sedan det tryckta Reglementet blifvit lill alla vederbörande utdeladt, Chefen
Grefve Cronstedt sjelf tilikännagifvit sina med denna handling vidtagna
åtgärder och till närmare upplysning derom åberopat innehållet af sitt dåmera
vid protokollet bilagda memorial, samt något tvifvelsmål om riktigheten
af denna genom andra omständigheter icke vederlagda uppgift destomindre
förekommit, som, efter hvad redan förmäldt vore, den egentliga
tillsynen vid Reglementets tryckning blifvit åt KammarRådet Widin uppdragen;
hvaremot ej eller skäligen någon anmärkning ägde rum; ansåge jag
icke laga anledningar vara för handen, att talan i sjelfva saken emot Förvaltningens
ofvanbemälde ledamöter fullfölja; men som dessa ledamöter,
då, till fullgörande af Kongl. Maj:ts den 24 Februari 1837 Förvaltningen
gifna befallning, alla lill denna sak hörande handlingar blifvit till Kongl.
Maj:t i underdånighet insända, hvaribland äfven Förvaltningens prolokoll
för den 19 Januari samma år, redan inhämtat, huruledes detta protokoll
blifvit efter dess justering förändradt, men icke destomindre åsidosatt, alt
sådant hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla, hvarigenom en till målet
no R. St. Just. Ombudstn. Emb.-Ber. den 14 Jan. t84o.
hörande upplysning saknats; borde jag, med anmärkning häraf, i underdånighet
hemställa, om icke något ansvar för en så beskaffad underlåtenhet
måtte, i anledning af förr åberopatie 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken, dessa
ledamöter af Förvaltningen ådömas.
Sedan öfver detta slutpåstående vederparterne, vid muntligt förhör
den 27 i ofvannämnda Februari månad, inkommit med underdåniga förklaringar,
deri hufvudsakligen deras förra andraganden förnyats, samt parterne
dervid äfven, å ömse sidor, i underdånighet tillkännagifvit, att de
öfverlemnade målet i dess dåvarande skick till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning,
har Kongl. Maj:ts, med Dess Högsta Domstol beslutna Dorn, under
den 5 derpåfoljde November blifvit utfärdad, af följande innehåll:
”Alldenstund, genom hvad anmäldt och erkändt blifvit samt företedde
handlingar utvisa, lagligen styrkt är, att sedan det på Nådig befallning
utarbetade, af Förvaltningen af SjöÄrenderna granskade och godkända, samt
till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning insända Förslag till Reglemente för Styrelsen
och Ekonomien vid Stationerne af Kongl. Maj:ts Flotta, den 28 September
i836 med vissa förändringar, erhållit Kongl. Maj:ts Nådiga stadfästelse,
alt med år r83>y tjena Lill efterrättelse, sedan det genom bemälde
Förvaltnings försorg blifvit till trycket befordradt samt till vederbörande
utdeladt, i afseende hvarå Förslaget ock, i den insända hufvudskriften och
med serskildt tillkännagivande om de i Nåder förordnade ändringarne,
den 4 Oktober förstnämnde år till Förvaltningen åter ankommit; så har,
jemte träffadt aftal med Boktryckare om Reglementets tryckning, och förordnande
af en Tjensteman inom Verket, till korrekturets läsning, den
egentliga omsorgen om tryckningens behöriga verkställighet blifvit uppdragen
åt en af Förvaltningens Ledamöter, ÄmiralitetsKammarRådet Widin,
i så måtto, som honom öfverlemnals att med originalhandlingen kollationera
den afskrift, hvilken, för -att vid sättning till trycket begagnas, arktals
utskrefs och aflemnades, allt efter som tryckningen fortgick och hvarvid
åter de tryckta arken, korrekturlästa, hvart efter annat af Widin anmältes
och uppvisades inför Förvaltningen; hvaremedlertid jemväl Förvaltningens
då varande Chef, ContreAmiralen Grefve Cronstedt, företagit serskild
granskning af Reglementet och låtit deruti införas af honom nödiga
ansedda ändringar och tillägg, öfver en del hvaraf Widin också hade enskildt,
på Grefve Cronstedts tillfrågan, yttrat sina tankar i afseende på
ändringarnes beskaffenhet af ändamålsenliga eller öfverflödiga; äfvensom
Widin redan under tryckningstiden upptäckt en del af de uti Reglementet
sålunda skedda ändringar och tillägg; derefter af Förvaltningen blifvit den
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber, den 14 Jan. 1S40.
j December beslutad samt då äfven börjad och sedermera tid efter annan,
till och med den 16 Februari 1807, fortsatt och fulländad utdelning af det
således med de af Grefve Cronstedt serskildt åstadkomna ändringar och
.tillägg tryckta Reglementet; vid slutet af hvilken utdelningstid, sedan ifrån
Befälhafvande Amiralen i Carlskrona den 3i Januari till Förvaltningen ankommit
skrifvelse!’, med anhållan om förklaring öfver vissa stadganden i
det nya Reglementet, ContreAmiralen, Grefve Cronstedt dels till StatsSekreteraren
för KrigsÄrenderne ingifvit en till Kongl. Maj:t ställd skrift,
innefattande underdånig anmälan om ändringarne och tilläggen uti Reglementet,
såsom föranledda af hvad som befunnits nödigt vid detsammas
genomgående al Grefven jemte Widin, dels ock anbefallt Förvaltningens
Protokollsförande, Kanslisten Holm, att bilägga och fästa conceptet till
nyssnämnde underdåniga skrift vid Protokollet för den 19 Januari, å hvilken
dag, efter hvad Widin gifvit vid handen, föreskrift hade blifvit meddelad
om återsändande till KrigsExpeditionen af det för tryckningen derifrån
bekomna Reglementet; hvilken anbefallda åtgärd eller det nämnda
conceptets sammanfästning med Protokollet, Holm på det sätt verkställt,
att han tillika omskrifvit det redan justerade Protokollets sista ark och
derå vidare tillsatt, under ny och serskild paragraf, så väl ett i samma
Protokoll förut saknadt beslut om Reglementets återsändande, som ock, i
sammanhang dermed, ett tillkännagifvande, såsom af Chefen, ContreAmiralen,
Grefve Cronstedt gjordt, angående de af honom tillvägabragta -ändringarne
och tilläggen i Reglementet jemlikt den bifogade skriften, den
der skulle till StatsSekreteraren af Grefven öfverlemnas, derom Förvaltningens
Ledamöter, KommendörKapitenerne Kreuger och Servais samt
AmiralitetsKammarRådet Elers, sedermera fingo underrättelse, de förre den
21 och den sednare den 2 3 Februari 1837; hvarefter den 24 i samma
månad äfven följde ContreAmiralen Grefve Cronstedts entledigande från
ChefsEmbetet i Förvaltningen af SjöÄrenderne och tillika förordnades omtryckning
af Reglementet, sådant det var i Nåder faststäldt; Fördenskull
och emedan härvid, hvad ContreAmiralen Grefve Cronstedt angår, förekommit,
dels att han, hvilken det af Embetspligt ålegat att sorgfälligt vaka
öfver ett noggrant utförande af del åt Förvaltningen af SjöÄrenderne i Nåder
uppdragna ärendet, att till trycket befordra och till vederbörande utdela
det i Nåder fastställda Reglementet med vissa deruti tillika förordnade
ändringar, har i stället, utan öfverläggning med Förvaltningens Ledamöter
samt vidare sökt och vunnen Nådig tillåtelse till ytterligare förändringar
och tillägg i samma Reglemente, företagit sig att låta sådane, efter Gref
-
n2 H. St. Just. Ombudm. Emb.-Ber. den 14 jfan. 1840.
vens och ContreAmiralens egna godtfinnanden, uti det, för begagnande vid
tryckningen, Förvaltningen åter anförtrodda Förslaget till Reglementet,
genom den, som detsamma renskrifvit, tillsättas samt Reglementet sålunda
jemväl i obehörigen förändradt skick af trycket utgå och vederbörande till
efterrättelse tillsändas, dels ock att efter den tid, då Reglementets tryckning
var slutad och utdelningen deraf fulländad, samt det för tryckningen
begagnade Förslaget jemväl blifvit till KrigsExpeditionen återsläldt, Giefven
och ContreAmiralen ändtligen funnit anledning att söka hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anmäla det egenmäktiga tilltaget; men dervid tillika,
emot all ordning, anbefallt Förvaltningens Protokollsförande för den redan
framflutna dagen, då nyssnämnde återställande af Förslaget skall blifvit
föreskrifvet, att vid Protokollet för den dagen bilägga och fästa conceptet
till Grefvens och ContreAmiralens berörde underdåniga anmälan; genom
hvilken biläggningsåtgärd, såsom, efter utseende, skedd tidigare, än som
med verkliga förhållandet instämde, anledning kunde synas till någon
åsyftning dermed, å Grefvens och ContreAmiralens sida, utöfver den af
honom uppgifna, nemligen, att hafva sålunda blott velat ibland Verkets
handlingar nedlägga bevis, huru ändringarne i Reglementet tillkommit, så
vida sådant kunnat när som helst genom formenlig åtgärd äga rum; likasom
å en annan sida det af den tagne åtgärden sig företett, som skulle
Förvaltningens en del Ledamöter, KommendörKapitenerne Kreuger och
Servais samt AmiralitetsKammarRådet Elers, hvilka, jemte Chefen, ContreAmiralen,
Grefve Cronstedt samt KammarRådet Widin, närvarit i Förvaltningen
den dagen, vid hvars Protokoll det omförmälda conceptet fastades,
hafva åtminstone då erhållit underrättelse om de gjorda förändringarna
och det oaktadt åsidosatt all underdånig anmälan om hvad sålunda
obehörigen förelupit; men deremot låtit under flera veckor derefter utdelningen
af det tryckta Reglementet fortgå och fulländas; Ty och ehuru, i
sammanhang med dessa förhållanden, tillika inlupit de omständigheter, att
ett vittne, Kamereraren Kålberg, edeligen betygat sig vid den tid, då till
Förvaltningens förr nämnda Protokoll den underdåniga skriften af ContreAmiralen,
Grefve Cronstedt genom Protokollsföranden fogades, hafva ibland
denne sednares å bordet i Förvaltningens Kansli hafda handlingar läst en
med Grefvens och ContreAmiralens handstil skrifven uppsatts, till innehållet
instämmande med det af Protokollsföranden, vid skriftens fogande
till Protokollet, uti detsamma tillika införda tillägg om Reglementets återsändande
till KrigsExpeditionen och af Grefvens och ContreAmiralens anmälan
-
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
malan om ändringarne i Reglementet: att Grefven och ContreAmiralen
förmält sig ej kunna draga sig till minnes, huruvida hans befallning till
Protokollsföranden om skriftens fogande till Protokollet, skett skriftligen
eller muntligen och således icke eller motsagt möjligheten deraf, att befallningen
varit skriftligen meddelad; och aLt, fastän Grefven och ContreAmiralen
sagt sig icke så noga kunna minnas förloppet i Förvaltningen af
SjöÄrenderne den dagen, då, elter den redan fullbordade utdelningen af
Regie mentet, expedierandet af skrifvelser lill Befälhafvande Amiralen i
Carlskrona och StationsCheferne i Stockholm och Götheborg, örn förefunna
tryckfel i Reglementet, beslöts samt, i anledning äfven af uppkommet
rykte om Reglementets obehöriga förändring, en undersökning derom, medelst
jemförande af Förvaltningens justerade concept till Reglements-förslaget,
af KommendörKapitenerne Kreuger och Servais påfordrades; hvad desse
senare uppgifvit härom samt, att Grefven och ContreAmiralen dervid hade
utkommit från Chefsrummet och, medförande Protokollet för den 19 Januari
i83y, tillkännagifvit sig hafva gjort ändringar och tillägg i Reglementet,
sorn blifvit i det Protokollet bilagda underdåniga Memorialet uppgifna
och då voro under Nådig pröfning, dock af Grefven och ContreAmiralen
till riktigheten gerna medgafs, hvilket förklarande kan antyda
åtminstone tagen kännedom om det i Protokollet vid framlemnandet befintliga
, efter justeringen tillkomna, nu ifrågavarande tillägget och i följd
deraf äfven utmärka dess godkännande af Grefven och ContreAmiralen;
hvilka omständigheter innefatta bindande liknelser dertill, att, såsom Protokollsförauden
också påstått, Grefven och ContreAmiralen lem nät föreskrift,
jemväl om införandet i Protokollet af det derstädes anmärkta tillägget;
Likväl och som, emot Grefvens och ContreAmiralens förnekande, full laga
bevisning i omförmälda afseende saknas, så att följaktligen fråga om ansvar
för så beskaffad lagstridig tillgörelse i detta mål förfaller; men deremot,
såsom redan anfördt är, ContreAmiralen, Grefve Cronstedt till last
ligger, att han, såsom Förvaltningens af SjöÄrenderne Chef, har, med förgätenhet
af sin Embetspligt, att noggrant handhafva verkställigheten af det
Förvaltningen i Nåder gifna uppdraget med tryckningen och utdelningen
af det oftanämnde Reglementet sådant det erhållit Nådig stadfästelse, i
stället egenmäktigt företagit och låtit verkställa åtskillige förändringar och
tillägg i Reglementet och, sedan detsamma i så beskaffad! felaktigt skick
blifvit tryckt, deltagit i beslutet om dess utdelning till vederbörande, för
att lända till allmän rättelse och efterlefnad, samt vidare, efter det frågor
Bih. till R. St. Prot. 1840. 2 Sami. 10
74
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
yppats om förklaring af vissa på anförde sätt obehörigen tillkomna föreskrifter
i Reglementet, anbefallt en Protokollsförande bos Förvaltningen att
vid dess afslutade, behörigen justerade Diarium eller Protokoll för en dag,
som redan var förfluten, innan Reglementet sluteligen utdelades och frågorne
om förklaring yppades, bilägga och med Protokollet sammanfäsla
conceptet till Grefvens och ContreAmiralens enskilda underdåniga anmälan
om de af honom tillvägabragta ändringarne och tilläggen, allt utan att
derom meddela Ledamöterne, KommendörKapitenerne Kreuger och Servais
samt AmiralitetsKammarRådet Elers någon kännedom förr, än efter fulländad
utdelning af Reglementet och beslutade svar å förklaringsfrågorne,
då också förhållandet börjat af ryktet vidröras; genom hvilket allt ej allenast
uppkommit hinder för Reglementets behöriga meddelande till efterlefnad
i rätt tid samt kostnader till detsammas omtryckning, utan ock inträffat,
att ett Förvaltningens Protokoll, fastän behörigen afslutadt och
justeradt, likväl ej fått äga den helgd, detsamma lagligen tillkommit, utan
dervid på anförde sätt blifvit fogad en handling, 0111 hvars tillvaro och
innehåll de i samma Protokoll, såsom den dagen närvarande, upptagne
Förvaltningens sistbemälde Ledamöter då icke ägt kännedom; Alltså och
enär, i anseende till det skick, hvaruti det i Nåder gillade Förslaget till
Reglemente, för vidare behandling hos Förvaltningen, dit återkommit, det
sedermera timade egenmäktiga förfarandet dermed, likasom befallningen
om den enskilda underdåniga inlagans obehöriga biläggning vid det allmänna
Protokollet, ej må bedömas annorlunda, än såsom i Embetet begångna
lika grofva som vågsamma öfverträdelser af hvad Lag och Instruktion,
för allmän ordning, så väl som hörsammandet af Kongl. Maj:ts särskilda
Nådiga Bud fordrat och hvarföre ansvar bör tillämpas efter de grunder,
som i 1 mom. af 12 §. uti 1 Kap. Rättegångsbalken, jemförd med 2
Kap. i3 §. samt 14 Kap. 9^ §• KrigsArtiklarne stadgas, pröfvar Kongl.
Maj:t, i förmågo af dessa Lagstadganden, rättvist, det skall ContreArniralen
Grefve Cronstedt, hvilken således, under det han i denna sin egenskap af
Flaggman, varit i Nåder kallad och förordnad att föra Presidium i Förvaltningen
af SjöÅrenderne, gjort sig saker till ofvan omförmälda svårare
Embetsbrott, derföre mista sitt innehafvande ContreAmiralsEmbete och
dertill ersätta Statsverket kostnaderne för omtryckning af Reglementet,
med det mera, efter räkning, med Tvåhundrade Nittiosex R:dr 36 sk.
Banko.
Sedermera och som hvad Förvaltningens af SjöÄrenderne äfven tilltalade
Ledamöter beträffar, emot AmiralitetsKammarrådet Widin, i sam
-
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
manhang med det, som här förut omförmäldt är, förekommit, att, fastän
Widin, redan under tryckningen af Reglementet, deruti erfarit tillkomsten
af obehöriga ändringar, hvarom han, under enskildt samtal med Grefve
Cronstedt, förut på dennes tillfrågan sig yttrat, Widin ändock, med förtigande
af sin sålunda ägda kunskap om Reglementets obehöriga förändring,
fortfarit i sitt erhållna uppdrag att efter hand till trycket lenina af honom
granskad afskrift af Reglementet och arktals sedan i Förvaltningen uppvisa
hvad som trycktes, samt derpå äfven deltagit i Förvaltningens beslut om
Reglementets utdelning till vederbörandes efterrättelse och till svar å inkomna
förklai ingsfrågor; alltså och ehuru vid anförda förhållanden Widins
tillika gjorda erkännande, att han åt Grefve Cronstedt renskrifvit den underdåniga
skrift, deruti de obehörigen företagna ändringarne och tilläggen
i Reglementet anmäldes, under anförande, det de vid Reglementets genomgående
af Grefven, jemte Widin, hade befunnits af behofvet påkallade,
innebär sannolikt skäl emot honom att hafva gifvit råd till nämnde ändringar
och tillägg, så att de derigenom skett; dock, enär full visshet derom
icke vunnits; hvadan ej eller ansvar, för så beskaffad delaktighet uti Grefve
Grönstedts ofvanberörde tilltag med Reglementets förändrande, kan Amiralitet-sKammarrådet
Widin ådömas; men han likväl är lagligen bunden dertill,
att hafva under Reglementets tryckning fått kunskap örn en del af de
egenmäktigt verkställda ändringarne samt det oaktadt låtit tryckningen obehindrad
fortgå och derefter, med förtigande af de felaktigheter i Reglementet,
han sålunda hade sig bekanta, detagit med Förvaltningens öfrige Ledamöter
i öfverläggningar och beslut, om Reglementets utdelning och svar
å frågorna om förklaring i några delar af detsamma , samt sålunda hulpit
alt dölja Grefve Cronsledts brottsliga tilltag och derjemte felat emot det
förtroende öfrige Ledamöterne af Förvaltningen kunnat i så beskaffadt ärende,
som det ifrågavarande, äga att fästa vid åtgärderne af KammarRådet,
såsom ibland dem utsedd att följa och tillse tryckningens noggranna verkställighet,
genom hvilka förfaranden han i sin mån äfven vållat hinder och
kostnader vid Reglementets kungörande, som redan sagdt är; så pröfvar, i
förmågo af ofvan åberopade Lagrum, 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken, Kongl.
Maj:t rättvist, det AmiralitetsKammarRådet Widin, hvilken, för felaktiga
förhållanden i det ifrågakomna ärendet, redan fått emottaga förständigande
af Kongl. Maj:Is boga misshag och serskilda missnöje, skall för Widins numera
närmare utredda delaktighet i Grefve Cronstedts förut nämnda tilltag
och egen gröfre vårdslöshet i sitt Embete, mista detsamma med åtföljande
löneförmåner på Ett halft års tid samt dessutom ansvara för godtgörelse af
76
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
StatsVerkets omförmäldta kostnader lill det belopp, som bos Grefve Cronstedt
kan brista; Men de Öfrige Förvaltningens af SjöÄrenderne Ledamöter,
de der ock, för underlåten anmälan bos Kongl. Majit, om förhållandet
med ändringarne och tilläggen i Reglementet, såsom för de tilltalade Ledamöterne
kändt vid den lid det oftanämnde Protokollet med bilagan utvisade,
redan erhållit förklarande af Kongl. Maj:ts höga misshag, finner
Kongl. Majit icke genom undersökningen i detta mål vara besvärade om
större felaktighet, än den att ej vid insändandet af berörde Protokoll,
jemte öfrige infordrade handlingar, hafva tillika i underdånighet gjort anmälan
i afseende å rätta förhållandet med Protokollet och dess bilaga, oberoende
af Grefve Cronstedls redan om sjelfva ändringarne och tilläggen
ingifna underdåniga skrift; genom hvilken uraktlåtenhet bemälde Ledamöter
af Förvaltningen äfven ådragit sig den erhållna föreställningen; Och
hvarvid, för bemälde Ledamöter, kommer utan vidare påföljd att förblifva.
”
Ibland de sju Herrar Ledamöter af Högsta Domstolen, hvilka deltagit
i pröfningen af detta mål, bade de fleste, nemligen Herrar JustitieRäclen
Themptanderj Nyblaus j Backman och Grefve Snoilsky i allo förenat
sig om ofvanstående Domslut; hvarifrån Herr JustitieRädet Nordenstolpe i
så måtto var skiljaktig, att han, för sin del, ansåg Grefve Cronstedt, för
hvad honom till last läge, hafva gjort sig skyldig, att mista det åt honom
uppdragna Embete att vara Chef för Förvaltningen af SjöÄrenderne, under
utöfningen hvaraf han felaktigt sig förhållit, men då han redan, genom
Kongl. Majits den Februari 183^ meddeldte beslut, blifvit från samma
Embete skilld, fann JustitieRådet någon ytterligare ansvarspåföljd ej kunna
åläggas Grefve Cronstedt, än att han borde ersätta StatsYerket de med omtryckningen
af ifrågavarande Reglemente förenade kostnader med 2q6 R:dr
36 sk. Banko.
Herr JustitieRådet Isberg åter yttrade: ”Lika med de Ledamöter,
hvilka redan yttrat sig i målet, finnér jag det komma Grefve Cronstedt
till last, icke allenast, att sedan Kongl. Majit gillat och fastställt ett förslag
till Reglemente för Styrelsen och Ekonomien vid Kongl. Majits Flotta, samt
befallt, att samma Reglemente, med vissa af Kongl. Majit föreskrifna ändringar
och tillägg, borde genom Förvaltningens af SjöÄrenderne försorg
till trycket befordras och till vederbörande utdelas för att med år i83^
tjena till efterrättelse, Grefve Cronstedt egenmäktigt föreskrifvit och låtit
verkställa åtskilliga ändringar och tillägg uti det fastställda Reglementet
och, när detsamma i så beskaffadt skick var tryckt, deltagit i beslut om
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
77
dess utdelning, för att lunda till allmän rättelse och efterlefnad; utan ock
att, sedan Förvaltningens af SjöÄrenderne Protokoll eller Diarium för den
19 Januari 1807 blifvit i vanlig ordning justeradt och med påskrift derom
försedt, hafva tillsagt Protokollsföranden att vid detta Protokoll bilägga
conceptet till en underdånig Promemoria af Grefve Cronstedt, innefattande
anmälan om de gjorda ändringarne och tilläggen i Reglementet, jemte de
anledningar Grefven ansåg sig dertill hafva ägt; hvarförutan, 0111 än emot
Grefve Cronstedts bestridande det icke må antagas såsom lagligen bevisadt,
att Grefven tillika anbefallt det af Protokollsföranden derjemte uti sjelfva
Protokollet gjorda tillägg om Reglementets återsändande till KrigsExpeditionen
och nyssnämnde Promemorias biläggande vid Protokollet, det, efter
den utredning som härom vunnits, dock visar sig, att Grefven troligen icke
kunnat, åtminstone icke bordt, sakna kännedom om Protokollets förändring,
den Grefven i allt fall föranledt genom tillsägelsen om Promemorians biläggande.
Då vid bedömmandet af dessa Grefve Cronstedts förfaranden å ena
sidan förekommer, dels att Förslaget till Reglementet, deruti ändringar och
tillägg skett, icke varit afslutadt på sådant sätt, att det utgjort en handling,
som, i det skick Förvaltningen af SjöÄrenderne fått densamma emottaga,
borde lända till allmän rättelse, dels ock att Grefve Cronstedt icke
kan anses hafva sig till nytto eller annan till skada de anmärkte åtgärderne
vidtagit; men å den andra det icke må lemnäs utan uppmärksamhet, att
Grefve Cronstedt, i egenskap af Chef för Förvaltningen af SjöÄrenderne,
varit den, hvilken det i synnerhet ålegat tillse och hålla hand ej mindre
öfver obrottsligt fullgörande af Kongl. Majrts Förvaltningen gifna Nådiga
befallning om Reglementets tryckning och utdelande, än deröfver att inom
Verket iakttogs den ordning och noggranhet, som vid allmänna ärendens
behandling är nödig samt med Lag och Författningar öfverensstämmande;
så och enär den af Grefve Cronstedt åberopade omständighet, att ändringarne
i Reglementet varit till deras beskaffenhet sådane, att några skadliga
följder deraf icke kunnat uppkomma, utan att till och med flere af dessa
ändringar skola i det sedermera tryckta, nu gällande Reglementet finnas
bibehållne, icke kan lända till Grefvens urskuldande, helst fråga icke varit
väckt om beskaffenheten af ändringarne och tilläggen, utan blott om det
obehöriga sätt hvarpå de tillkommit; ty finner jag Grefve Cronstedts åtalade
förfaranden icke kunna betraktas annorlunda, än såsom af oförstånd begångna
öfverträdelse!- af Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrifter och fel af svårare
beskaffenhet i utöfningen af det Grefven uppdragne Embete såsom Chef i
78
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. dm 14 Jan. 1840.
Förvaltningen af SjöÄrenderne, och pröfvar, med tillämpning af de i 1
mom. af 12 §. 1 Kap. Rättegångsbalken stadgade grunder samt i förmågo
af 2 Kap. 13 §. i KrigsArtiklarne den 3i Mars 1798, Grefve Cronstedt
hafva gjort sig förfallen att mista samma ChefsEmbete, derifrån han ock,
enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Beslut den 24 Februari 1887, blifvit i och för
sitt i detta mål ådagalagda felaktiga förhållande entledigad, saint att derjemte
ersätta kostnaderne för omtryckning af Reglementet med mera efter
räkning med 296 R:dr 36 sk. Banko.
”Emot AmiralitetsKammarRådet Widin förekommer, att han, som
haft sig uppdragen den närmare tillsynen öfver Reglementets tryckning,
dels genom samtal med Grefve Cronstedt erhållit underrättelse 0111 förändringarne
i Reglementet, dels under fortgången af detsammas tryckning
varseblifvit, att sådane skett, men hvarken sökt alt förekomma de obehöriga
tilltagen, eller om dem underrättat Förvaltningens öfrige Ledamöter,
utan tvärtom med dessa deltagit i öfverläggningar och beslut om Reglementets
utdelande, under förtigande af de felaktigheter, hvarmed han visste
detsamma vara behäftadt, genom hvilket allt Widin ådagalagt vårdslöshet
i Embetets utöfning, derföre lian gjort sig till ansvar förfallen; Och som
Kongl. Majit, genom Nådigt Bref den 17 Mars 1887, yttrat sitt höga misshag
deröfver, att Widin, jemte öfrige Ledamöterne i Förvaltningen af SjöÄrenderne,
hvilka deltagit i detta ärendes behandling, underlåtit bos Kongl.
Majit i underdånighet .göra anmälan om Grefve Cronstedts ofvan omförmäldte
tilltag och derjemte tillkännagifvit, att Kongl. Majit med serskildt
missnöje erfarit, det Widin lemnat sitt biträde vid dessa tilltag; men med
förklarande tillika, att, i förväntan det Widin ej vidare gjorde sig skyldig
till dylika uraktlåtanden af sin Embelspligt, Kongl. Majit i Nåder ville låta
det ifrågavarande förfarandet utan vidare påföljd förblifva; Alltså finnér
jag det böra bero vid den föreställning, Widin sålunda redan erhållit, samt
något ytterligare ansvar i detta mål icke kunna honom ådömas.
”Då Justitieombudsmannen uti slutpåståendet yttrat sig ej finna anledning
emot KommendörKapitenerne Kreuger och Servais samt AmiralitetsKammar-Rådet
Elers fullfölja talan i sjelfva saken, utan blott hemställt,
huruvida dessa Ledamöter, de der, vid fullgörande af Kongl. Majits den 24
Februari 1887, Förvaltningen af SjöÄrenderne gifna Nådiga befallning att
insända alla till denna sak hörande handlingar, underlåtit anmäla, att Förvaltningens
Protokoll för den 19 Januari nämnde år blifvit, efter dess justering,
förändradt, borde för en sådan underlåtenhet till ansvar fällas;
finner jag någon vidare pröfning, hvad desse Ledamöter angår, icke erfor
-
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
79
dras, än att förklara, det den af Justitieombudsmannen framställde anmärkning
icke kan för dem lill något ansvar föranleda.”
Heinr, Excellence Herr JustitieStatsMinistern Grefve Rosenblad
utlät sig: ”Lika med Högste Domstolens Ledamöter finner jag Grefve Cronstedt
hafva i Embetet, såsom Chef för Förvaltningen af SjöÄrenderne,
märkligen sig förbrutit; men då hvad honom till last ligger icke härledt
sig af elakt uppsåt eller af egennytta, och utom tryckningskostnaden ingen
skada genom hans felaktiga åtgärd uppkommit, utan tvärtom de fleste i
Reglementet, hvilket icke varit af Kongl. Majit undertecknadt, af honom
gjorda rättelser och tillägg, blifvit i det sedermera omtryckta och af Kongl.
Majit underskrifna Reglementet införda; anser jag mig icke böra ålägga
Grefve Cronstedt, som redan blifvit af Kongl. Majit från ChefsEmbetet i
Förvaltningen skild, högre ansvar, än att på Ett års tid mista dess innehafvande
ConlreAmiralsEmbete med thy åtföljande lön, samt ersätta tryckningskostnaden.
Det Grefve Cronstedt således af mig ådömda ansvar grundar
jag blott på 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken. Ilans förbrytelser anser
jag icke vara af den natur, att KrigsArtiklarne till dem kunna lämpas. Då
skulle, om Förvaltningens Ledamöter deruti deltagit, de Militäre dömmas
efter både Allmänna Lagen och KrigsArtiklarne, men de Civile endast efter
Allmänna Lagen. KrigsArtiklarne gälla, efter min tanka, endast i militärmål,
och då de afdömmas, bör Högste Domstolen af tvänne högre Militäre
Embetsmän biträdas.”
Hvad Förvaltningens Ledamöter angår, förenar jag mig med den af
JustitieRådet Isberg yttrade mening.”
Beträffande slutligen det mot Kanslisten Holm serskildt utförda åtal,
för den af honom obehörigen verkställda förändringen af Förvaltningens
rneranämnde Protokoll den ig Januari 1887, hvarför Aklor på andragna
grunder yrkat, att Holm måtte dömas sin innehafvande Kanslist-beställning
förlustig; hade den af Kongl. Majit serskildt förordnade Förvaltning af SjöÄrendena,
genom dess den 11 Januari 1838 meddelade hufvudsakliga Utslag,
sig utlåtit och med afseende å hvad angående åtalade förändringen
blifvit utredt, samt under åberopande af Kongl. Brefvet den 4 Augusti
1762, dömt Holm, emot hvilken något åtal för tjenstefel förut icke ägt
rum, att, för hvad honom i detta mål läge till last, varda på en månad
suspenderad från Kanslist-beställningen med åtföljande lön; Hvarefter, i
anledning af Parternes deröfver anförda ömsesidiga besvär, Kongl. Majit,
medelst Nådigt Utslag ofvanberörde dag den 5 November sistlidna år, förklarat,
det skäl icke å någondera sidan var anfördt, som kunde verka
8q R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
ändring i öfverklagade Utslaget; Ifrån hvilket af Högsta Domstolens fleste
Herrar Ledamöter fattade beslut Hans Excellence Herr JustitieStatsMinistern
Grefve Rosenblad och Herr JustitieRådet Isberg varit skiljaktige
och yttrat, alt de ansågo svårare ansvar i detta mål icke böra ådömas
Holm, än att han må inför Förvaltningen af SjöÄrendena erhålla alfvarsam
föreställning om det felaktiga i sitt förhållande, med åtvarniug att framdeles
iakttaga mera uppmärksamhet och noggranhet i utöfningeu af göromål,
som kunde honom anförtros.
Kongl. Maj:ts högstberörde Nådiga Dom, i hvad den rörer Herr Grefve
Cronstedt och det i Nåder meddelade serskilda Utslag angående Kanslisten
Holm, äro redan i laga ordning till verkställighet befordrade; hvaremot
och då, uti en till Kongl. Majit ingifven ansökning, AmiralitetsKammarRådet
Widin i underdånighet anhållit, det Kongl. Majit mätte, i
anseende till förmenta bevekande omständigheter, af Gunst och Nåd befria
Sökanden från det, genom Kongl. Maj:ts Nådiga Dom, honom ådömda ansvar
af Embetets förlust med åtföljande lön på sex månader, denna ansökning
blifvit den 26 i sistnämnde månad föredragen i Högsta Domstolen, hvars
dervid närvarande flesta Ledamöter, Herrar JustitieRåden Stråle j Bredberg
j Engelhartj Backmanj Nordenstolpe och Grefve Sparre funno anledning
icke förekomma att å ansökningen tillstyrka bifall. Herr JustitieRådet
Isberg åter åberopade sitt vid målets afgörande i Högste Domstolen
afgifne yttrande, derigenom JustitieRådet ansett hvad Sökanden uti ifrågavarande
mål till last kommit, ådagalägga vårdslöshet i Embetets utöfning,
derföre han gjort sig till ansvar förfallen; Men, enär Kongl. Maj:t, genom
Nådigt Bref den 17 Mars i83-y, yttrat sitt höga missnöje deröfver att Sökanden,
jemte öfrige Ledamöterne i Förvaltningen af SjöÄrendena, hvilka
deltagit i detta ärendes behandling, underlåtit hos Kongl. Majit i underdånighet
göra anmälan om Grefve Cronstedts ofvanomförmälda tilltag och
derjemte tillkännagifvit, att Kongl. Majit med serskildt misshag erfarit, det
Sökanden lemnat sitt biträde vid dessa tilltag, dock, med förklarande tillika,
att, i förväntan, det Sökanden ej vidare gjorde sig skyldig till dylika
uraktlåtanden af sin Embetspligt, Kongl. Majit i Nåder ville låta det ifrågavarande
förfarandet utan vidare påföljd förblifva; Herr JustitieRådet för
sin del funnit det böra bero vid den föreställning, Sökanden sålunda redan
erhållit, samt något ytterligare ansvar i delta mål icke kunna honom ådömas;
Och ansåg Herr JustitieRådet, på ofvanberörde grund, sig böra i underdånighet
tillstyrka, att Sökanden kunde af Nåd varda från elen honom ådömda suspensionen
förskonad. Ivnnal
R St. Jin-t. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1340. 81
Kongl. Maj:t har derefter i Nåder låtit sig föredragas Amiralitets
KammarRådet Widh s förrberörde underdåniga ansökning och, genom Utslag
den 14 derpå följde December, med afseende å förekomna omständigheter,
till densamma Jemnat Nådigt bifall.
Den i början af år. i83y uti Stockholms TulluppbördsKontors Kassor,
vid nppbördsmannens död, yppade betydliga balans är allmänligen bekant.
Genast efter förekommen anledning, att sådan balans ägde rum, hade jag
i Kongl. GeneralTulIstyrelsen inhemtat då tillgängliga upplysningar om
denna oväntade händelse, för att, när laga undersökning derom skulle företagas,
egna den vidare uppmärksamhet åt berörde mål, som dess synnerliga
vigt fordrade och omständigheterna kunde medgifva. Emedlertid och
sedan Kongl. Maj:t i Nåder behagat anbefalla Dess JustitieKansler, att tillse
målets lagliga behandling och fortgången deraf, tid efter annan, i underdånighet
inberätta, hade Herr JustitieKansleren åt Advokatfiskalen i Kongl.
KammarRälten, under* hvars Domsrätt balansmålet hörde, uppdragit att,
å Herr JustitieKanslerns vägnar, öfvervara den inför Kongl. General-Tullstyrelsen,
för balansens utredande, förestående undersökning; i hvilken egenskap
Advokatfiskalen ock, när undersökningen börjades, sig anmält och
densamma sedermera bevistat; hvarefter han hos Kongl. Kammar-Rätten,
när målet dit inkommit, talan deri å Embetes vägnar utfört. Då sålunda
detta mål, redan i dess begynnelse, under Herr JustitieKanslerns tillsyn,
utgjort ämne för allmänna åklagaremaktens åtgärd, har jag ansett mig hvarken
behöfva eller lämpligen böra dermed taga ytterligare befattning, utan
så vida, emot förmodan, Statens derunder beroende rätt skulle åsidosättas,
hvilket dock ingalunda inträffat, om än målets utförande, hvad rättegången
beträffar, kunnat till någon anmärkning föranleda.
Genom Kongl. Maj:ts, i Dess Högsta Domstol, den 7 Juni sistlidna
år meddelade Utslag, är redan sjelfva balansfrågan slutligen pröfvad. Föremålet
för denna pröfning-, sedan uppbördsmannen aflidit, var egentligen
balans-summans utredning, stadgande och fördelning emellan serskilda år
och titlar, samt ersättnings gäldande derför af uppbördsmannens efterlemnade
tillgångar. Enligt Kongl. KammarRättens af Kongl. Maj:t i Nåder
fastställda Utslag uppgår balansens sammanlagda belopp till 172,997 R:dr
3 sk. 5 r:st. Banko. Härom hafva Rikets Högloft. Ständers sednast församlade
Herrar Revisorer likaledes ägt tillfälle att taga kännedom och gjort en
Bih. till R. St. Prof. 1840. 2 Sami. 11
82
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
framställning i Deras afgifna Berättelse, som nu äfven kommer att Rikets
Högloft. Ständer föreläggas.
Beträffande åter frågan om öfriga vederbörande Embets- och Tjenstemäns
ansvarighet i följd af'ofvannämde balans, har Kongl. KammarRättens
Advokatfiskal sedermera afgifvit anmärkningsmemorial, deröfver vederbörandes
förklaringar inkommit4 beroende alltså denna del af målet ännu på
ytterligare och hufvudsaklig handläggning.
Under sådana förhållanden torde vidare redogörelse för detta mål här
icke finnas af nöden.
Samma upplysta och vaksamma omsorg om yttrande rättens helgd,
som gaf Tryckfrihetsordningen egenskap af grundlag, föranledde också
Rikets Ständer att serskildt föreskrifva sin Justitieombudsman, 1 22 §. af
den för honom fastställda Instruktion, skyldighet att med synnerlig uppmärksamhet
och nit iakttaga hvad Rikets Ständer till skyddande af denna
frihet stadgat. Så väl delta uttryckliga bud, i förening med innehafvarens af
berörde embete åliggande, att sorgfälligt vaka öfver vederbörande embetsmyndiglieters
förfarande i allmänhet och således äfven i de ärenden, hvilka med
tryckfriheten hafva gemenskap, som egen öfvertygelse om yttrande rättens
verksamhet såsom ett osvikligt medel till folkets moraliska bildning och
Statens politiska utveckling, hafva för mig utgjort tillfyllestgörande skäl
att, min embetspligt likmätigt, egna en särdeles uppmärksamhet åt de under
en sednare lid anställda åtal angående angifvelser mot flera tryckta skrifters
författare att deri hafva tillåtit sig lasteliga yttranden om Kongl. Maj:ts
höga person och gerningar. Bland dessa mål förekommer ett, utgörande
ämne för denna framställning, hvilket tillhört Kongl. Svea IdofRätts omedelbara
upptagande och pröfning.
Vid granskning af infordrade handlingar i berörde mål, som angår det,
uppå HofKanslersEmbetets begäran, af JustitieKanslersEmbelet förordnade
och hos Stockholms stads KämnersRätt började åtal emot utgifvaren af en
tryckt skrift, under litel: Ställningar ochförhållanden, behandlade i bref j
af författaren till Skildringar ur det inre af dagens historia. Andra brefvet;
deri vissa på g6:Le sidan förekommande yttranden blifvit anmärkta,
såsom ansedda brottsliga, enligt TryckfrihetsFörordningens 3 §. l\ morn.;
inhemtade jag, att sedan KämnersRätten, der Assessoren Magnus Jacob
Crusenstolpe tillkännagifvit sig såsom Skriftens förfaltare, medelst den 3o
April i838 afsagdt beslut, i anseende till ålalets beskaffenhet och den anklagades
stånd, hänskjutit målet till bemälde Kongl. HofRätts omedelbara
JR. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. 83
handläggning, och AdvokatFiskalsEmbetet derstädes, efter erhållen del af
handlingarne, i afgifvet Memorial, under åberopande af hvad, dels hos KämnersRätten
förekommit och dels JuslitieKanslersEmbetet i serskildt aflåten
skrifvelse förordnal, anmält sig att fullfölja det emot Assessoren Crusenstolpe
väckta åtal och begärt kallelse å honom, för alt Memorialet till besvarande
emottaga, Kongl. HofRälten, efter hvad dess Protokoll för den
21 derpåföljde Maj utvisar, företagit detta mål och till en början funnit
skäligt att gilla KämnersRättens beslut; hvarefter, när fråga uppstått, huruvida
Kongl. HofRätten, till följd af Kongl. Brefvet den a5 September
1777 ’ b01'de h°s Kongl. Majit göra underdånig anmälan om det sålunda
anställda åtalet, tre af HofRättens Ledamöter yttrat den mening, alt, till
iakttagande af hvad i högstberörde Kongl. Bref i allmänhet stadgas, och
då TryckfrihetsFörordningen, som, ibland andra i afseende å rättegångssältet
i tryckfrihetsmål meddelade föreskrifter, icke innefattar någon derom,
huruvida i dessa mål, angående förklenligt tillmålen eller omdömen
om Konungen, underdånig anmälan derom borde af Domaren göras, uti
5 §. 6 mom. förmår, att för tryckfrihetsbrott tilltalad person skulle uti
allt hvad genom denna Förordning icke uttryckligen annorlunda stadgadt
vore, tillgodonjuta de enligt lag och serskilda författningar honom tillkommande
rättegångsförmåner, bemälde Ledamöter ansågo HofRätten, innan
ransakningen vidare fortsattes, böra ifrågavarande mål hos Kongl. Majit i
underdånighet anmäla; hvaremot HofRättens President och vice President
samt tre andra Ledamöter enstämmigt förklarat, att som, för behandling
af mål, rörande brott emot tryckfriheten, ett serskildt rättegångsätt är
vordet bestämdt genom Tryckfrihetsförordningen, hvilken, uti 1 §, med
upphäfvande af alla förut gifna serskilda förbud emot utgifvande af böcker,
skrifter och handlingar, uttryckligen stadgar, att dessa ej skulle kunna
åtalas annorlunda, än samma lag bjuder, och denna författning icke
gåfve anledning dertill, att i så beskaffadt mål som detta, underdånig anmälan
borde hos Kongl. Majit göras, huruvida saken må fullföljas eller ej,
en dylik hemställan eller anmälan i förevarande fall ej heller kunde finnas
lämplig eller erfordras. Till följd af hvilket sistnämnda, enligt flesta Ledamöternas
tanka, fattade beslut, Assessoren Crusenstolpe blifvit kallad och
hörd, och saken vidare handlagd samt slutligen pröfvad och afgjord, medelst
den anklagades fällande till åtalade brottet, derom Kongl. HofRättens
den 19 Juni i838 afkunnade utslag lyder, alt sorn den till Nämnden
frammställda fråga, huruvida de i förrberörde skrift åtalade yttranden voro
brottsliga efter de af åklagaren åberopade Lagens rum, blifvit med Ja be
-
84
i?. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
svarad, Kongl. HofRätten, jemlikt samma Lagrum, pröfvat rättvist döma
Assessoren Crusenstolpe, som skriften utgifvit, att, för de sålunda brottsliga
ansedda yttranden, straffas med tre års fängelse å fästning.
Ehuru detta måls utgång, likmätigt Tryckfrihetsförordningens 5 §.
x morn., hufvudsakligen bestämdes af Juryns eller Nämndens beslut, ägde
jag dock att tillse, huruvida Domstolens förfarande med målet varit lagenligl
eller icke. Dervid syntes mig, dels att Domstolens pluralitet, hvad
rättegången rörde, ej ställt sig till efterrättelse allt hvad Tryckfrihetsförordningen
samt lag och författningar i allmänhet angående dithörande ämnen
föreskrifva, dels ock att i afseende å Domstolens tillämpning af de
lagens rum, efter hvilka åtalade skriften, genom Juryns yttrande, ansågs
brottslig, ofullsländighet eller tilläfventyrs misstag i Domslutet kunde anmärkas.
Af sådana anledningar fann jag mig föranlåten att, medelst anställande
af åtal inför Kongl. Maj:t i Dess Högsta Domstol emot de Ledamöter
i Kongl. HolRätten, som fattat ofvanberörde beslut, det ena i rättegången
och det andra i sjelfva saken, underställa deras förfarande Kongl.
Maj:ls Nådiga skärskådande och pröfning. Vid den redogörelse för detta
åtals utförande, som det tillhör mig att afgifva, torde, enär skriftvexlingen
blifvit i tryckta skrifter, som åtföljt Statstidningen, allmänt kringspridd
och utom dess kommer att till Rikets Höglofl. Ständers LagUtskott
öfverlemnas, vid loflighet, så vidt möjligt är, böra undvikas, och endast
hufvudmomenterne, som till klander eller försvar af åtalade åtgärderna
blifvit åberopade, här anföras.
Uti underdånigt anmärkningsmemorial' af den 23 Juli i838 har jag,
i frågan huruvida den mot Assessoren Crusenstolpe angifna förbrytelse
bordt, till följd af Kongl. Brefvet den 25 Sept. 1777, hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anmälas, innan rättegången fortsattes och målet till slutligt
afgörande företogs, i underdånighet anfört:
1. att då nyssnämnde förordnande, ehuru utfärdadt under ett annat
Regeringssätt, allt hittills fortfarit alt vara gällande, och dess tillämpning
städse egt rum, icke blott i afseende å angifvelser om muntliga yttranden
af brottslig egenskap, utan ock angående åtal för dylika skrijtliga
framställningar, jemväl sådana, hvilka blifvit hos offentliga embetsmyndiglieter
gjorda; torde man redan i följd deraf nödgas medgifva, att, vid närvarande
tillfälle, såsom det förslå, då, efter sednare Grundlagars snart
trettiåriga efterlefnad, åtal af sådan beskaffenhet emot tryckt skrift förekommit,
tillämpning af samma Kongl. Författning, så vida ej positiva skäl
i?. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
85
deremot kunnat åberopas, destomindre bordt sättas å sido, som frågan
derom hufvudsakligast och på det närmaste rörde utöfvandet af en, Konungen
sjelf förbehållen, handling, jemförlig med den, enligt Regeringsformens
25 §., Honom i allmänhet tillkommande rättighet, att i brottmål
göra Nåd, men i samma mån af större inflytelse än denna, som den förra
utgör ett vilkor för målets upptagande; och hvilket Kongl, prerogativ, äfven
i tvifvelaktigt fall, Domstolen icke synes vara tillständigt att, genom
ett föregående beslut, afskära eller inskränka, utan att derom förut hafva
Konungens Egen tanka inhemtat;
2. att förklarandet i 1 §. af Tryckfrihetsförordningen, angående
”upphäfvande af alla förut gällande förbud emot utgifvande af böcker,
”skrifter och handlingar,” hvilket af Kongl. HofRättens pluralile åberopa-'
des såsom skäl för beslutet att underdånig anmälan om målet rörande
Crusenstolpe ej vore lämplig eller erforderlig destomindre kunde anses
åsyfta undanrödjande, hvad tryckfrihetsmål angår, af 1777 års Påbud,
som det allmänna upphäfvande af Lagar ^ hvilket i åberopade momentet
omtalas, endast afsåge alla dittills angående tryckfriheten gällande författningar
och serskildt utfärdade förbud emot skrifters utgifvande, hvarom
här icke vore fråga;
3. att i afseende på det andra skälet, hvilket pluralilelen antagit
såsom grund för det klandrade beslutet, nemligen att Tryckfrihetsförordningen
icke skulle gifva anledning dertill, att i så beskaffadt mål sorn
detta, underdånig anmälan hos Kongl. Maj:t borde göras, huruvida saken
må fullföljas eller ej, borde bemärkas, att HofRättens minorité, utan att
förbise något stadgande i Förordningen, tydligen anvisat, att icke blott en
anledningj utan en bestämd föreskrift i berörde afseende igenfinnes uti
Förordningens 5 §. 6 morn., som förmår, att i tryckfrihetsmål tilltalade
personer skola åtnjuta deras rättegångsförmåuer enligt allmän Lag och serskilda
författningar uti allt hvad genom denna Förordning icke uttryckligen
annorlunda stadgadt är; hvilken föreskrift, i saknad af ett sådant uttryckligt
stadgande angående detta ämne, HofRättens minorite' jemväl ställt
sig lill efterrättelse; och
4. att då denna föreskrift förekom tydlig och bestämd uti en af
Rikets Grundlagar, hvilka, enligt Regeringsformens 83 §., skola efter deras
ordalydelse i hvarje serskildt fall tillämpas; då frågan, huruvida mål,
af beskaffenhet som detta, bör, enligt 1777 års Kongl. Bref, hos Kongl.
Majit i underdånighet anmälas, hvilket ostridigt innefattade en ibland de
största rättegångsförmåner, tilltalad person kunde åtnjuta, sålunda vore att
86 R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
hänföra till rättegångsordningen i allmänhet, hvars behöriga iakttagande i
brottmål Domaren sjelfmanad ålåge att tillse; då dessutom det serskilda
förhållande med denna fråga ägde rum, att densamma skall, på sätt som
skett, förekomma innan den tilltalade i saken sig förklarat, således obe
roende
af hans anspråk å eller eftergift af en sådan rättegångsförmån; och
då slutligen hvarken stadgandet i 1777 års Kongl. Bref blifvit i någon
måtto ändradt eller undanröjdt genom Kongl. Majrts, enligt Dess och Rikets
Ständers Beslut, den 3o Maj 1835 utfärdade Nådiga Förordning an
gående
ändring i 5 Gap. 1 §. Missgerningsbalken, eller i öfrigt någon anledning,
än mindre laga orsak, gåfves till tvifvel derom, att ju icke högstberörde
Nådiga Bref borde i tryck frihetsmil efterlefvas; antoge jag, för
min del, såsom med lagliga och klara skäl ädagalagdt, att så snart hos
Domstol angifvelse eller åtal för tryckfrihetsbrott af denna art anmäldes,
Domaren vore pligtig att, utan minsta tidsutdrägt, enligt ofta åberopade
Kongl. Bref, till Kongl. Maj:t inberätta målet och omständigheterna dervid,
innan någon annan åtgärd äger rum; hvarföre åsidosättande af en sådan
pligt äfven syntes lika otillbörligt förnärma en Kongl. Maj:t Sjelf förbehållen
pröfningsrätt, som det, i samma mån, inskränkte hvad till skyddande
af tryckfriheten vore stadgadt.
På dessa grunder och enär Kongl. HofRättens beslut, hvarigenom ifrågavarande
mål blifvit Kongl. Maj:ts föregående granskning undandraget,
syntes mig uppenbarligen emot lag stridande, begärde jag i underdånighet,
att vederbörandes förklaring öfver hvad i delta ämne blifvit anmärkt, måtte
varda infordrad.
Beträffande åter sjelfva saken, hvilken kunde utgöra föremål för anmärkning
endast i afseende å Domstolens tillämpning af de Lagens rum,
enligt hvilka Juryn ansett den åtalade skriften brottslig, ansåg jag nödigt
erinra:
1. att då Tryckfrihetsförordningens 5 §., som i 1 mom. stadgade,
att lagligheten af åtalade skrifters innehåll alltid skall pröfvas af den dertill
utsedda Jury eller nämnd, tillika i 7 momentet föreskrefve att, sedan
Nämndens utlåtande sålunda blifvit inhemtadt, Domaren eger att pröfva
och afgöra saken, och det ej kunde bestridas, att dessa Lagstadganden,
med hvarannan jemförda, otvifvelaktigt utmärkte, att, ehuru den anklagades
friande eller fällande berodde af Nämnden, för Domaren likväl återstode
rättighet och pligt att äfven pröfva saken och omständigheterna
dervid, när det till stöd för den anklagades fällande åberopade Lagens
2?. St. Just. Ombudsm. Enib.-Ber. den 14 Jan. 1840.
87
rum innefattar flera olika straffbestämmelser, och någon annan än den
lindrigaste anses kunna ifrågakomma och böra tillämpas;
2. att om Domaren, lika litet som hvarje enskild person, kunde
förmenas att fatta och hos sig stadga en annan öfvertygelse om sakens beskaffenhet,
än Nämnden, genom dess utlåtande, tillkännagifvit, måtte han
också vara befogad och skyldig att emot den sålunda sakfällde tillämpa
La gens lindrigaste ausvarspåföljd; i hvilket fall Domslutet står allena för
Nämndens räkning;
3. att om deremot den sakfällde ålades ett svårare ansvar, borde
deraf slutas, att Domaren delade Nämndens tanke om den anklagades brottslighet;
men att i sådant fall Domaren ock vore förbunden — hvad Nämnden
icke varit — att efterkomma allmänna Lagens bud i Kap. 3 §.
Rättegångsbalken, som lyder; ”Ali dom bör fästas på skäl och Lag, och
ej på godtycko; och skall sjelfva saken — — — tydliga deri utsättas,
så ock de hufvudskäl och den Lag, derå slutet grundas.”
I följd häraf, och enär den, medelst Kongl. HofRättens Utslag,
Assessoren Crusenstolpe ålagda bestraffning af tre års fängelse blifvit stadgad
med tillämpning af 5 Kap. 1 §. MissgerningsBalken, som, enligt dess
förändrade lydelse i Kongl. Majrts Nådiga Förordning den 3o Maj i835,.
för det der nämnda brott medgifver ett lindrigare straff två års fängelse;
men Kongl. HofRätten, till stöd för detta Utslag, endast åberopat Nämndens
utlåtande, hvilket, i detta fall, efter min tanka, icke uppfyllde Lagens
nyssberörde fordran; kunde jag ej undgå, att likaledes, i sjelfva saken,
åklaga och anmärka, det Kongl. HofRättens Ledamöter, hvilka öfver varit
och enstämmigt fattat slutliga Utslaget, underlåtit den, Domaren åliggande^
skyldighet att anföra de skäl, hvarå detsamma kunde vara grundadt; anhållande
jag i underdånighet alt vederbörande mätte öfver denna anmärkningspunkt
höras för att få tillfälle uppgifva de saknade domskälen samt i
öfrigt sig förklara.
Uti häröfver från Kongl. HofRättens anklagade ledamöter infordrad
och den 23 Oktober i838 afgifven underd. förklaring, har, till försvar för
beslutet att icke tillämpa Kongl. Brefvet af 1777 å ifrågavarande tryckfrihetsmål,
blifvit andragit: att vid öfvervägande af hvad detta Kongl. Bref,
ej mindre till ordalydelsen, än i afseende på de angifna grunderna för
detsamma, innehåller, de ibland svaranderne, hvilka i nämnde fråga utgjort
pluralitet, funnit tydligt, att den i samma Kongl. Bref meddeldte
föreskrift allenast anginge lastligt tal^ d. v. s. mundtliga yttranden af brottslig
beskaffenhet om Kongl. Majit och regeringssättet, samt alt följaktligen,
88 J?. St. jfust. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 fan. 1S40.
i fråga om sådana tillmällen och omdömen, då de framställas i tryck
gon tillämpning af det Kongl. Brefvet icke vore af dess stadganden eller
bestämdt uttryckta syftemål föranledd, emedan uti detsamma handlades om
utlålelser, som kunde hafva tillkommit af obetänksamhet och enfaldy i afseende
hvarå förtydning af ord och mening vöre att befara, och hvilka
genom angifvelse dragne under domarens pröfning, erfordrade och tillstadde
vanlig bevisning samt möjligen kunde, medelst falska vittnesmål och andra
nedriga utvägar påbördas den oskyldige; — allt innefattande omständigheter,
hvilka till den verkan de uti 1777 års Kongl. Bref och såsom grunden
för dess bud voro åberopade, icke ägde någon motsvarighet vid förklenliga
yttranden, som förekomma i tryckt skrift: att jemte det förklaranderne,
som för denna deras uppfattning af 1777 års Kongl. Bref hemtade ytterligare
stöd deraf, att vid Brefvets utfärdande, icke blott Svea utan äfven
Rikets dåvarande öfrige HofRätter, uti de af dem till underdomares efterrättelse
utgifna serskilda universal, rubricerat det Kongl. Brefvet såsom angående
huru förfaras borde, då någon angifves för lastligt talj, hvilket uttryck
hade uteslutande afseende på muntliga utlåtelser, och enär dess begagnande
af HofRätterne samfäldt ej kunde antagas hafva tillkommit utan
grund och afsigt, ådagalade, att genast vid utfärdandet af det Kongl. Brefvet
dess tillämplighet af lagens handhafvare ansågs och förklarades vara
inskränkt till föremål, hvaribland förgripelser i tryckt skrift icke kunde
räknas, på dessa skäl hyst och ännu vidblefvo den öfvertygelse!!, att Kongl.
Brefvet af 1777 för sig sjelf betraktadt, icke påkallade en utöfver dess innehåll
och slutföljden af de angifna grunderna sträckt tillämpning jemväl
till yttranden och omdömen, sora förekomma i tryck, helst samma Kongl.
Bref, som innefattade ett stadgande af undantagsnatur, icke medgåfve någon
utvidgande tolkning, hade förklaranderne ej eller uti det Kongl. Brefvets
förhållande till Tryckfrihetsförordningen eller i denna Grundlags stadganden
förmått igenfinna något skäl till en sådan tillämpning, enär berörde förordnings
innehåll i det å min sida åberopade 6 mom. af 5 §. vore uppenbart,
alt det deruti åt boktryckare och skriftställare försäkrade åtnjutande af deras
rättegångsförmåner enligt lag och författningar ej kunde hafva tillvägabragt
några nya förhållanden i detta hänseende, utan blott bekräftat fortvaron
af de förut varande, samt förthy, ännu efter tillkomsten af berörde
grundlagsstadgande, så väl som derförinnan, frågan, om 1777 års Kongl.
Bref borde vid åtal för laslliga omdömen i tryckt skrift tillämpas, helt
och hållet berodde deraf om en sådan tillämpning — äfven med förutsätt
-
R. St. Just. Ombudsm. Emb -Ber. den 14 Jan. 1S40.
ning alt elen innefattade en rätlegångsförmån, varit och är af det Kongl.
Brefvets innehåll föranledd; hvadan och då detta, enligt förklarandernes
Öfvertygelse, icke vore händelsen, nogsamt skulle finnas, att 5 §. 6 mom.
Tryckfrihetsförordningen icke inneburit hinder för det ifrågakomma tryckfrihetsmålets
behandling i enlighet med den åsigt HofRälténs fleste ledamöter
yttrat: men att för öfrigt, om äfven, emot hvad förklaranderne för fast
anlogo, 1777 års Kongl. Bref ursprungligen afsett lastliga omdömen om
Kongl. Majit och Regeringssättet utan undantag och således äfven de, som
framställas i skrift och tryck, kunde dock underdånig anmälan eller angifvelse
af ett åtal elier en angifvelse, som på grund af det Kongl. Brefvet
ägt rum, icke hänföras under begreppet om en rättegång.?/örman _, sådant
samma begrepp, enligt allmänt och juridiskt språkbruk måste fattas och
bestämmas, så framt med svarande parters rättegångsförmänerj beneficia
jurisj. i brottmål ej borde förstås annat, än tillgodonjutandet af sådana i
allmän lag eller serskilda författningar medgifne rättigheter, formaliteter
och utvägar, som röra sjelfva processen, och hvilka i afsennde på tiden för
deras begagnande infalla ifrån rättegångens början och intilldess åtalet upphört
att utgöra föremål för domarens pröfning, samt, i fråga åter om deras
verkan, mäste vara af beskaffenhet att åtminstone kunna för hvarje tilltalad
i allmänhet medföra fördel: att ansökning om nåd och erhållande af
benådning, sedan dom i saken fallit och vunnit laga kraft, ingalunda kunde
anses för en rättegångsförmån: att lill sådan egenskap lika litet kunde räknas
den genom Kongl. Brefvet af år 1777 för en angifven person beredda
möjlighet att genast, innan angifvelsen blifvit af Domstolen företagen till
undersökning och pröfning eller ofta ens kommit till den anklagades kännedom,
få åtalet nedlagdt, och således undslippa all rättegång: att stadgandet
i 5 §. 6 mom. Tryckfrihets-Lagen, det svarande parter böra åtnjuta
deras laga rättegängsförmåner i öfrigt, icke afsåge några sådana,
utom sjelfva målet liggande förhandlingar, som de nu omförmälda, utan
endast anginge förhållanden, som rörde rättegången och hvilka kunde uppslå,
sedan svarande parten blifvit kallad och tillstädeskommit samt undersökning
i målet sålunda tagit sin början: att om än obestridligt vore, att
den verkligen brottslige borde anse för en serdeles vinning att befrias ej
blott från straffet utan ock från olägenheterna af sjelfva rättegången, det
deremot icke kunde förnekas, att ju den oskyldigt anklagade skulle genom
ransakningens inställande röna det bårda öde, att vara angifven för ett
groft brott, men icke få tillfälle att förklara sig och ådagalägga sin oskuld,
Bih. till R. St. Prot. 1840. 2 Sami. 12
i?. St. Jast. Ombudsm. Emb.-Ber, den 14 Jan. 1840.
än mindre alt bereda sig upprättelse för den ogrundade beskyllningen: att
då den uti 1777 års Kongl. Bref föreskrifna anmälan således icke hörde
till rättegången, utan fastmer kunde utesluta allt företagande af en sådan,
samt denna anmälan vore till sina följder så olikartad, att den i ena fallet
kunde bereda brottslingen straff-frihet, nemligen medelst ”en föregående benådning”,
men i det andra kunde verka i strid med den oskyldigt angifnes
önskan och föreställning om hans sannskyldiga fördel, berättigades man till
den slutsats, ali tillämpning af ifrågavarande Kongl. Bref icke utgjorde någon
r ätt egäing sförmän eller kunde hänföras lill hvad Tryckfrihetslagen uti
5 §. 6 mom. angående sådane förmåner stadgade: att utom hvad sålunda
blifvit anfördt, vidare vore att anmärka, hurusom Tryckfrihetsförordningen
i öfrigt, långt ifrån alt påbjuda, deremot syntes icke ens tillstädja Domaren
att vidtaga en sådan åtgärd, som den uti 1777 års Kongl. Bref föreskrifna,
såsom varande i de fleste fall ändamålslös och i andra oförenlig
med väsendtliga stadganden i Tryckfrihetsförordningen; till stöd för hvilken
åsigt förklaranderne dels andragit åtskilliga förmenta skäl, hemtade från
det egna rättegångssätt för tryckta skrifters åtalande i allmänhet, som genom
Tryckfrihetsförordningen blifvit infördt och åtskilliga i samma förordning
förekommande stadganden, ibland hvilka, såsom exempel på den uppenbara
strid hvari efterlefnaden af 1777 års Kongl. Bref i fråga om tryckt
skrift skulle i serskilda fall råka med oitanärande förordning, i synnerhet
åberopades 8 mom. i 5 §. deraf, angående Domstolens skyldighet att, då
åtalad tryckt skrift blifvit med qvarstad belagd, inom åtta dagar efter det
målet gjorts anhängig! pröfva om qvarstaden skall äga bestånd, dels ock i
afseende på ändamålslösheten af underdånig anmälan om ifrågavarande
tryckfrihetsmål, sökt ådagalägga, att derigenom de med en sådan anmälan
åsyftade väsendtliga upplysningar angående målet, angifvaren och hvaruti
brottet består, hvilket ville säga angående den anklagades person och omständigheterna
vid förbrytelsens inträffande, efter hvad angifvelse!! derom
innehölle, icke skulle kunna vinnas, emedan angifvare eller angifvelse i
tryckfrihetsmål icke existerar, utan allt hvad Domstolen om målets tillkomst
bade att inberätta vore inskränkt till den uppgift, att JustitieKansleren, på
TIofKanslerens anmodan, förordnat om skriftens åtalande, hvilken uppgift
vore destomera öfverflödig och ändamålslös, som den ej innehölle annat,
än att åtalet tillkommit i den ordning, som i så beskaffadt mål vore, enligt
Tryckfrihetsförordningens stadganden, den enda möjliga, samt något redogörande
för brottets beskaffenhet och omständigheterna dervid ej eller
kunde äga rum vidare, än medelst en blott hänvisning till det ställe i å
-
R. St. jfust. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1S40. 91
talade skriften, som förmenades vara af lasteligt innehåll; hvartill komme,
att då den underdåniga anmälan, enligt föreskriften i 1777 års Kongl. Bref,
borde ske genast och utan minsta tidsutdrägt efter det remissen angående
åtalet ankommit till domstolen och således innan rättegången börjats samt
namnsedel blifvit öppnad eller parterne tillkallade, samma anmälan i de
flesta fall eller då författaren icke utsatt sitt namn, icke ens skulle kunna
umbära den väsendtliga underrättelsen, hvem författaren vore; Och hafva
förklaranderne i denna fr åga vidare tillagt: att å den af mig gjorda erinran,
att Kongl. Brefvet af år 1777 skall blifvit efterlefvadt jemväl i afseende
på lastliga yttranden i skrifna handlingar, vore det svar tillräckligt,
att berörde förhållande destoinindre innefattade någon bevisning för det
Kongh Brefvets tillämplighet i tryckfrihetsmål, som härvid flera omständigheter,
deribland förnämligast de i sjelfva Tryckfrihetslagen liggande hinder,
voro för handen, oberoende af hvad den tryckta och skrifna handlingen
hade gemensamt, i motsats till den muntliga, utgjorde tillräckliga skäl
för sig att icke tillämpa 1777 års Kongl. Bref vid förbrytelser, tillkomne
i tryck; att samma Kongl. Bref väl icke blifvit uppliäfdt eller förändradt
genom förändringen af 5 Kap. 1 §. MissgerningsBalken, men att detta förhållande
förklarades deraf, alt det Kongl. Brefvets stadgande aldrig varit
intagit i nämnde lagrum, hvarigenom ock den slutföljd skulle förfalla, som
jag från berörde omständighet velat draga: att anmärkningen det, genom
underlåten anmälan af ifrågavarande tryckfrihetsmål, ett Kongl. Maj:ts prerogativ
blifvit åsidosatt, destomindre syntes befogad, som Kongl. Maj:t, i
afseende å Majestätsbrott, begångna i tryck, vid stiftandet af Tryckfrihetslagen
icke förbehållit eller åtagit sig någon föregående pröfning, och den
tvekan, som förmentes hafva bordt uppstå i följd af yttrade skiljaktiga meningar,
mer än tillräckligt blifvit motvägd af Tryckfrihetslagens vid ansvar
stadgade förbud emot allt icke bestämdt påkalladt uppehåll af Tryckfrihetsmåls
skyndsamma behandling, äfvensom deraf, att det ifrågavarande åtalet,
blifvit, efter anmälan al Hof Kansleren, genom aktor utfördt af Kongl. Maj:ts
högste ombudsman JustitieKansleren, hvars berörde embetsåtgärd ej rimligen
kunde misstänkas innebära åsidosättande af ett Kongl. Maj:ts prerogativ;
samt slutligen alt min anmärkning derom, att, genom underlåten tillämpning
af 1777 års Kongl. Bref, skulle hvad lill skydd af tryckfriheten är
stadgadt, varda inskränkt, besvarades dermed, att på sätt förut vore anfördt,
stadgandet i samma Kongl. Bref alldeles icke innefattade någon rättegångsförmån,
och att genom dess tillämpning, ehvad Kongl. Maj:t förklarar
åtalet böra fullföljas eller anbefaller sakens nedläggande, det åtminsto
-
92
R. St. Just. Ombiidsm. Emb.-Ber. deri 14 Jan. 1840.
ne förekom tvifvelaktigt, i hvad män något skj^dd eller någon båtnad för
tryckfriheten deraf tillskyndades, hvaremot möjlighet, enligt förklarandernes
tanka, ej saknades, att en sådan tillämpning snarare kunde till våda
för tryckfriheten föranleda, enär, fastän man icke borde förmoda, att yttre
inflytelser någonsin skulle inverka på Jurymäns öfvertygelse, en dylik
förutsättning dock ej läge utom gränsen för det möjliga, och tryckfrihetens
utöfning onekligen blefve äfventyrad , om Kongl. Maj:t, i följd af gjord
förfrågan, anbefallte åtalets fullföljd, och således hade jemväl för de blifvande
Jurymännen yppat Sin åsigt, att den anmälda skriften innefattade
brottsliga yttranden om Konungens person och gerningar; med stöd af hvilket
allt förklaranderne förmält sig hysa den tillförsigt, alt Kongl. Majrt,
vid pröfning af klandrade förfarandet i omförmälde del, i Nåder skulle anse
detsamma öfverensstämmande med Lag, och att jag således skulle saknat
fog och anledning alt derför mot förklaranderne anställa åtal; äfvensom
att, genom detta åtal och tillvitelsen att hafva handlat uppenbarligen
emot Lag, jag med förbiseende af 7 §. uti den för JuslilieOmbudsmansEmbetets
utöfning gällande Instruktion, förnärmat deras domarevärdighet
på ett sätt, som icke borde aflöpa ulan påföljd.
I afseende på min sednare rörande IIolRättens slutliga Utslag framställda
anmärkning, hafva de bland Svaranderne, som bidragit till samma
Utslag, hufvudsakligen anfört; att, enär pröfningen af den anklagades brottslighet
och skyldighet till ansvar, enligt vissa Lagrum, i tryckfrihetsmål
vore öfverlemnad till Juryn eller Nämnden, efter hvars förklarande att en
skrift vore brottslig, Domarens befattning med målets afgörande, enligt 5
§. 5 mom. Tryckfrihetslagen, icke sträckte sig vidare, än att afkunna Utslag,
med tillägg af den bestraffning, hvartill den brottslige gjort sig förfallen,
något motiverande i sjelfva saken icke skulle vara Domaren ens
tillåtet och hade följaktligen ej heller i Utslaget öfver Assessoren Crusenstolpe
kunnat komma i fråga. Det vore icke påstådt, att straffbestämmelsen
stöde i strid med de åberopade Lagbuden, utan skulle anmärkningen
emot Utslaget inskränka sig dertill, att Domstolen bordt men underlåtit
tillkännagifva de grunder, hvarpå Crusenstolpe blifvit dömd lill tre och
icke till två års fängelse å fästning. Det vore dock i allmänhet lika 0-  verkställbart, som af Lag och rättegångsbruk opåkalladt att anföra bestämda
skäl, hvarföre, vid tillämpning af ett Lagbnd, som innehölle olika grader
af en och samma straffart, icke den lägsta utan någon annan blifvit i
det serskilda fallet använd. I nästan alla brottmål kunde förekomma serskilda
omständigheter, som ökade eiler minskade brottets straffbarhet. Dessa
R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840. g3
borde tagas i betraktande vid de tillfällen,, der Domaren bade rätt att
inom vissa gränsor ”arbitrera” vid slraftgradens utmätande. Lika litet som
Lagstiftaren på förhand kunnat uppgöra positiva reglor för Domarens pröfningsfrihet
i dylika fall, lika litet bade lian af Domaren äskat, att denne,
sedan den anklagades brottslighet emot ett gifvet Lagbud vöre constaleiad,
rid slrafftillämpningen skulle anföra och utveckla bestämda orsaker, hvarföre
han, vid en åtgärd, som ankomme på bans fria bedömmande, utöfvat
detta annorledes än på det enda sättet att stanna vid den lägsta straffgraden,
eller nödgas försöka att med egenskap och tydlighet af Domskäl, lill
granskning uppdraga en framställning af serskilda omständigheter, hvilkas
förutsatta tillfällighet och obestämdhet just skulle utgjort grunden dertill,
att uppskattningen af desammas vigt blifvit anförtrodd Domarens urskiljning
allena. Det vore orimligt att fordra eller ifrågasätta en dylik redovisningsskyldighet
i allmänhet. Den omständighet att i tryckfrihetsmål den
tilltalades brottslighet pröfvades af Nämnden, hvars yttrande kunde öfverensstämma
eller stå i strid med Domarens egen åsigt, föranledde ej till
något serskildt förfarande vid straffets bestämmande. Frågan anginge der
allenast formen och vilkoret! för tillämpningen af ett redan gifvet straffbud,
af sådan beskaffenhet, att det innefattade flera ansvarsgrader; och enär
dessa vilkor voro enahanda, ehvad Nämnden eller Domaren pröfvade
åtalet och anvisade Lagen, som blifvit öfverträdd , gåfves icke någon grund
dertill, alt Domaren, då han fastställde den tilltalades bestraffning inom
vissa medgifna gradalioner, skulle vara förpligtad att anföra uttryckliga
skäl för valet af det straffmått, hvarvid han stannat, ett så beskaffadt serskildt
motiverande af sjelfva straffbestämmelsen vore icke eller med vanligt
Domstolsbruk förenligt. På grund af hvilket allt och efter anställd
jemnförelse mellan uppställningen af HofRältens ifrågavarande Utslag och
Lagens föreskrifter i 24 Cap. 3 §. RättegångsBalken, förklaranderne förmält
sig hysa den underdåniga förväntan, att jag mätte förklaras hafva saknat
fog till anmärkning äfven i denna del al målet.
Efter erhållen del af denna förklaring har jag, uti underdåniga slutpåståenden,
afgifne den 27 Februari sistlidna år, till vederläggning af hvad
å svarande sidan i afseende på första anmärkningspunkten eller frågan rörande
tillämplighet af 1777 års Kongl. Bref i mål angående Majestätsbrott,
begånget i tryckt skrifl, blifvit anfört, i underdånighet andragit och påmint:
alt om man, såsom sig borde, urskiljde hvad som i 1777 års Kongl. Bref
utmärker det brott, hvarom der handlas, och de skäl eller bevekelsegrunder,
hvilka föranledt detta stadgande, samt toge i betraktande att i afseen
-
94 R' St. Just. Ombudm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
de å sjelfva brottet först, säges, att hos Kongl. Maj:t blifvit anmälda ransakningar
och domar öfver personer, sorn för förklenliga tillmålen och
hårda omdömen om Kongl. Maj:t och Regeringssättet varit anklagade, hvilka
tillmålen och omdömen omedelbart derpå benämnas: utlåtelser j och sedermera
i 3:dje momentet återigen tillmålen; hvarefter i sista momentet
omtalas meranämnde brott; så visade sammanhanget desto tydligare, att
benämningen utlåtelser afsett de förut omförmälda förklenliga tillmålen och
hårda omdömen, .sorn i annat fall ordet: tillmålen icke kunnat i 3 momentet
ånyo begagnas: att det icke vore tvifvelsmål underkastadt, alt tillmålen
och omdömen kunde förekomma lika så väl i tal, som i skrift, vid
hvilket förhållande och då undanlag i fråga om tryckfrihetsmål icke finnes
gjordt, deraf oemotsägligen borde slutas, att uttrycket meranämnde brott
utmärkte Majestätsbrott i allmänhet, och att den serskilda arten deraf,
som i tryckta skrifter kunde förekomma, ingalunda vore från det allmänna
begreppet utesluten: detta ådagalades än ytterligare genom Kongl. Kungörelsen
den 7 December 1787, som, efter åberopande af 1777 års Kongl.
Bref och de deri anförda motiv, hvilka föranledt stadgandet, alt, när angifvelser
eller åtal ske, angående straffbara yttranden om Konungen och
Regeringssättet, dylika mål böra bos Kongl. Maj:t anmälas och Dess Nådiga
ytti’ande afbidas, huruvida de kunde nedläggas eller fingo till laga ransakning
och dom förvisas, vidare innehölle, att Kongl. Maj:t, ibland de
sålunda anmälda mål, förnummit händelser, hvarvid en eller annan sökt
kasta skugga å Kongl. Maj:ts till Rikets fördel i flera ämnen vidtagna författningar,
hvarigenom det brott beginges, som Lagen i 5 Kap. 1 §. MissgerningsBalken
utsatt och påsyflat; och att Kongl. Maj:t, som alltid med
missnöje ansåge de tillfällen, då Kongl. Maj:t, efter Lagens föreskrift, nödgades
straffa illasinnade och vrånga undersåter, af vanlig Nåd och lill förekommande
af Dess undersåters ofärd, velat lemna dem den varning, att,
såvida de ville undvika det i Lagens åberopade rum utsatta straff, noga
taga sig till vara, det de hvarken skrift- eller muntligen eller genom
tryck fälla obehöriga och vrånga omdömen öfver de författningar, Kongl.
Maj:t vidtagit: att i anmärkningsvärd likhet med 1777 års Kongl. Bref,
hvad ordalagen beträffar, nämndes äfven ifrågavarande brott uti Kongl.
Förordningen angående skrif- och tryckfriheten af den 26 April 1774» der
straff utsättes för dem, som i utgifna skrifter brukade lastande och förklenliga
omdömen om Kongl. Maj:t och Dess Konungahus, eller betjenade sig
af smädelige utlåtelser om krönta hufvuden, deras närmaste blodsförvandter
ni. fl.; att dessa begge samtidigt med 1777 års Kongl. Bref gällande
R. St. JustrjOmbndsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
95
författningar gåfvo, vid anställd jemnförelse, en lika säker som behörig an.-  visning om rätta förståndet af nämnde Kongl. Bref: att deremot det stöd,
som förklaranderne lör sin åsigt velat finna uti några bland de skäl, sorn
ansågos hafva föranledt det Kongl. Brefvet, måste förfalla vid närmare
granskning af dessa skäl, hvilka, enligt hvad jag sökt utförligen ådagalägga,
dels voro lika användbara eller oanvändbara på Majestätsbrott i både
tal och skrift, tryckt eller otryckt, och dels skulle föranleda till den
slutföljd, att underdånig anmälan om anstäldt åtal för förgripelse mot
Konungen i otryckt skrift ej eller borde ske, i motsats hvaraf förklaranderne
likväl sjelfve syntes hafva medgifvit tillämpligheten af 1 777 års Kongl.
Bref i fråga om skriftliga yttranden af brottslig beskaffenhet; hvarförutan
jag vidare erinrat, att om än rubrikerna till de universal, hvarigenom IlofRätterne
kungjort 1777 års Kongl. Bref, angående rätta förståndet deraf,
antydt en mening, öfverensstämmande med den, som grundat det klandrade
beslutet, bevisade sådant föga, enär i fall det verkligen varit HofRätternes
afsigt att lemna Under-Domarne anvisning, huru ett från Konungen
utgånget Lagbud borde förstås, hvilket just icke vore sannolikt, tolkningen
ej förmådde göra sig gällande, helst under tiden från år 1777 till 180g
tryckfrihetsmål rörande Majestätsbrott åtskilliga gånger förekommit och al1/.,
tid blifvit hos Kongl. Majit anmälda; samt tvekan om lagligheten af er,
lik procedur har förr än nu aldrig uppstått: alt vigligare än Hof.P^tternes
förmodade åsigt af detta stadgande framställde sig deremot de subjekti
bevekelsegrunder, som uppgåfvos hafva i sin mån dertill ; liem_
ligen Lagstiftarens ömhet för dem, som af okunnighet febd ejjer af’mss:
ner vilseföras, Konungens mildhet och det betydelsefull förklarandet att
Kongl. Majit icke oroas af förledda undersålares otack samhet och lill malen
— omständigheter, de der ulan tvifvel för tjena dy. en synnerlig uppmärksamhet
hos den, som uti abolilion af Majestätsbrott endast så«Ö”en före°å”ende
benådning;” men detta allt gällde lika Om der,,, som tala, skrifva eller
trycka sina tankar: att för öfrigt i afseende tillkomsten af 1777 års
Kongl. Bref den äldre Lagstiftningen bordo ko-nma i betraktande, uti hvilket
hänseende anmärktes, att Landslagens, stadgande i 9 Kap. Konungabalken,
alt livar som talade å Konungen det, som gick å heder och ära
hans, och kunde det ej fulltyg?., skulle halshuggas, och alt den, som talade
andra smädliga ord, de der ej gingo å heder och ära, skulle böta 4o
marker, bibehölls utan väsendtlig förändring intilldess 1734 års Lag utkom,
då skillnaden emellan lastligt tal å Konungen af svårare och lindrigare
beskaffenhet upphäfdes samt att straffet i sistnämnde Lag förblef oför
-
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 jfan. 1S40.
ändradt i ena händelsen, men förhöjdes deremot i den andra från/fO markers
böter lill lifvets förlust; äfvensom den anklagades rättighet, alt fulltyga
sanningen af hvad han sagt, upphörde: att om än verkan af denna
lagförändring, som, både genom straffets skärpning och en vigtig rältegångsförmåns
borttagande för den anklagade, måste framkalla flera angifvelse!’,
än förut, icke visade sig omedelbart efter orsaken, hvartill tvifvelsutan
den omständigheten, att Rikets Ständer ännu länge efteråt voro de egentligen
maktegande, i väsendtlig mån torde hafva bidragit, uteblef den dock
icke, sedan Regeringsmakten, genom 1772 års statshvälfning, öfvergålt till
•Konungen, utan förmäldes fastmer i 1777 års Kongl. Bref, att redan flere
gånger hade från Bomstoiarne hos Kongl. Mairt blifvit anmälde domar öfver
personer, anklagade för förklenliga tillmälen och hårda omdömen om
Kongl. Maj:t och regeringssättet; hvaraf följde, att behofvet af ett korrektiv
mot det stigande antalet af åtal för sådana brott, i stället för det som
förut låg i sjelfva Lagen, börjat visa sig, och alt orsaken till Författningens
utfärdande således torde till en del böra tillskrifvas statskonsten, hvilket
förhållande än ytterligare bevisade, att föreskriften, då den gafs, utan
undantag gällde i afseende på alla lastliga yttranden örn Konungens höga
person och gerningar; med stöd af hvilket allt jag förmenat det vara uppenbart,
att Kongh Brefvet af den 25 September 1777, i och för sig betrakladt,
ej allenast icke antydde något olika behandlingssätt af mål rörande
Majestätsbrott, utan tverlom tydligen anvisade Domaren att, i afseende
på underdånig anmälan, förfara på enahanda sätt, ehvad brottet under
ena eller andra formen förekomme; äfvensom jag ansåg vigten af denna
föreskrift och dess behöriga iakttagande, långt ifrån alt minskas i anledning
af Kongl. Maj:ls och Rikets Ständers Beslut om förändring af 5 Kap. 1 §.
MissgerningsBalken, kungjordt medelst Förordningen den 3o Maj i835,
fastheldre derigenom hafva blifvit ökad, enär tillförene mål af ifrågavarande
beskaffenhet, om den tilltalade saklälldes, skulle såsom lifssak lill Konungen
hemställas och sålunda, åtminstone i dessa fall, ovilkorligen komma
till Dess kunskap och höga bepröfvande, men numera åter, då den sakfälldes
ansvarighet säkerligen merändels stannade vid färre eller flere års
fästningsstraff och, så vida nåd ej söktes, all kännedom om sådana mål
blefve Konungen undanhållen, derest ingen föregående anmälan, enligt
det Kongl. Brefvet, egde rum: att vidare i afseende på den af förklaranderne
framställda mening, att underdånig anmälan af Majestätsförbrytelse
icke skulle innebära en rättegångsförmån, och således ej kunde hänföras
till
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. dm 14 Jan. 1840.
97
till hvad TryckfrihetsFörordningen i 5 §. 6 mom. angående sådane förmåner
stadgar, borde bemärkas: att om det än medgåfves, att sökande och
erhållande af Nåd icke vore någon rättegångsförmon, följde ej deraf, att
förhållandet vore detsamma med det sakens nedläggande_, hvarom förmäles
uti påbudet 1777, helst detta slags abolition, fastän ägande någon likhet
med benådning, uti flera ganska vigtiga omständigheter, de der i mitt memorial
närmare uppgåfvos och utvecklades, derifrån skiljde sig: att Förklarandernes
sistomförmälde åsigt icke eller vunne stöd af framställningen,
dels att underdånig anmälan kan bereda angifven person möjlighet att, innan
angifvelsen blifvit af Domstolen företagen eller ofta ens kommit till
den anklagades kännedom, få åtalet nedlagdt och således undslippa all rättegång,
dels ock att sådan anmälan utgjorde en utom sjelfva målet och
ransakningsprocessen liggande förhandling, som icke ägde gemenskap med
förhållanden, hvilka rörde rättegången och som kunde uppstå sedan svarande
parten blifvit kallad och tillstädeskommit samt undersökningen således
tagit sin början, emedan, i fall meningen härmed vore, att underdånig
anmälan bör eller kan ske innan rättegången börjas, denna mening motsades
utaf handläggningen af förevarande mål, deri, på sätt alltid förfarits,
både åklagaren och den anklagade voro hörda och rättegång således redan
var börjad, då frågan om målets hemställan yppades: att det vore o verkställbart
att till Kongl. Maj:t inberätta målet och hvaruti brottet består,
innan rättegång är börjad och således innan ännu något mål finnes; liksom
det vore underkastadt icke mindre svårighet att alldeles nedlägga en sak,
som ännu icke existerar, eller alt fortsätta en icke börjad ransakning: påståendet,
det hcmställningsåtgärden skulle ligga utom rättegången, vore
icke mindre oriktigt, enär allmän åklagare, som börjat åtal och ägt rätt
dertill, icke är behörig alt föra talan längre, än intilldess Domstolen inbemtat
tillräcklig kännedom om målet, för att kunna till Kongl. Majit inberätta,
hvaruti brottet består, samt hvem det angifvit, och åklagarens behörighet
sedermera beror af Kongl. Maj:ts nådiga befallning om sakens
nedläggande eller ransakningens fortsättning: att, då nu den anklagade ostridigt
äger fordra, att icke stå till svars mot annan, än den som lagligen
kära äger, och då Domaren har pligt att utverka Kongl. Maj:ts nådiga förklarande,
huruvida den började rättegången skall fortgå eller ej, i hvilket
sednare fall åklagarens behörighet å nyo inträder, det förra måtte innefatta
en rättighet, hvilken den anklagade i processen kan påyrka, och det sednare
utgöra en till processen hörande formalitet, hvilken Domstolen sjelfBih.
till R. St. Prot. 1840. 2 Sami. id
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1S40.
mant bör iakttaga: att vid sammanställning häraf med den i förklaringen
gifna definition, en livar måste finna, att den i Kongl. Brefvet 1777 föreskrifna
åtgärd är en rättegångsförmån, hvilken, emot tydliga föreskriften i
5 §. 6 mom. Tryckfrihetslagen, att anklagad person skall uti allt hvad
genom förordningen icke är uttryckligen undantaget tillgodonjuta de,
enligt lag och serskilda författningar, honom tillkommande rättegångsförmoner,
destomindre borde den anklagade beröfvas, som något uttryckligt
undantag i afseende å 1777 års serskilda författning icke förekomme i
Tryckfrihetslagen, hvars här gifna bestämda föreskrift aldraminst upphäfves
genom dess, å alla andra ställen iakttagna, envisa stillatigande i denna
fråga: att invändningen, det berörde anmälan någon gång kunde medföra en
verkan, stridande emot den oskyldigt angifnes önskan och föreställning
om dess sannskyldiga fördel, rörde icke tillämpningen, men gällde såsom
inkast emot rättvisan och billigheten af 1777 års påbud, hvilket inkast icke
vore nytt, utan gjordes redan kort efter clet Kongl. Brefvets utfärdande
under discussionerne deröfver hos Rikets Ständer samt då besvarades med
den erinran, att fastän straff-frihet blifvit redan i förväg den angifne beviljad,
vore derigenom hvarken honom betaget, att af angifvaren fordra upprättelse
eller den sistnämnde förbjudet att, medelst bevisnings företeende, från ett
sådant påstående söka befrielse: att vidkommande derefter de biomständigheter,
som förklaranderne i öfrigt till stöd för den klandrade åtgärden anfört,
voro, efter min tanka, de flere stadganden i Tryckfrihetslagen, som åberopats
till ådagaläggande af 1 777 års Kongl. Brefs oförenlighet med nämnde Grundlag,
intet bevisande; likasom mig föreföll föga vigtigare hvad som i förklaringen
ordas dels om svårigheten eller omöjligheten att, i ett supponeradt rättsfall,
på en gång iakttaga tryckfrihets-förordningens föreskrifter och 1777 års påbud ,
dels ock angående ofullständigheter, som i den underdåniga berättelsen om brottets
beskaffenhet skulle i tryckfrihetsmål blifva oundvikliga, enär det kunde
göra tillfyllest att anmärka, det svårighet eller omöjlighet i afseende på
iakttagande af sistnämnda författning uti målet rörande Assessoren Crusenstolpe
icke förefanns, och att den mera skenbara än verkliga stridighet,
som uti en möjligen inträffande rättsfråga skulle kunna uppstå, icke berättigade
till den slutsats, att ettdera af de två, lika gällande, lagbuden skall
vara i allo kraftlöst; äfvensom att den befarade ofullständigheten i en underdånig
anmälan uteblefve, så framt ieke målet nödvändigt skall inberättas
”innan rättegången börjats”, hvilket åter, efter hvad förut vore visadt,
hade sina betänkligheter; samt att det deremot alltid och hufvndsakligast
borde komma i betraktande, att då tryckfrihetslagen, genom stadgandet i
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber, den 14 Jan. 1840.
5 §. 6 mom. om tillämpning af allmän lag och serskilda författningar
i allt, der icke blifvit uttryckligen annorlunda stadgadtj äfven påbjudit
tillämpning i tryckfrihetsmål af 17-77 års Kongl. Bref, måste ock för fast
antagas, att lagstiftaren redan, vid föreskriftens meddelande, förutsett och
beräknat alla följderna deraf, och att denna föreskrift således lika ovilkorligt,
som hvarje annat stadgande i samina lag, borde följas: och slutligen
att hvad förklaringen innehölle till besvarande af mina i underdåniga anmärknings-memorialet
förekommande yttranden, dels att, genom HofRättens
klandrade beslut, ett Kongl. Maj:ts prerogativ vore åsidosatt, dels att sådant
åsidosättande inskränkte hvad till skyddande af tryckfriheten är stadgadt,
torde vara tillräckligt vederlagdt genom ett enkelt åberopande af de
skäl, jag redan framställt; och att det blott kunde tilläggas, att då Tryckfrihetslagen,
som berättigar HofKansleren att äska, och JustitieKansleren
att, i följd deraf, förordna anställande af åtal för tryckfrihetsbrott, icke
ålägger desse Ernbetsmän att derom förut hos Kongl. Majit göra underdånig
anmälan, af hvad beskaffenhet målet än vore, deras Embetsåtgärder
i detta fall, om de än icke skäligen kunde misstänkas innebära något åsidosättande
af ett Kongl, prerogativ, likväl icke befriade Domaren från
skyldigheten att uppfylla hvad Lagen honom ålägger • hvaremot det visserligen
vore ganska riktigt erinradt, att underdånig anmälan hos Kongl.
Majit angående Majestätsbrott kan föranleda till ”våda” för tryckfriheten,
i fall de edsvurne af Kongl. Majits, medelst svaret på berörde förfrågan,
yppade åsigt, att en skrift vore brottslig, låta förleda sig att frångå
sin egen deremot stridande öfvertygelse, helst så beskaffade vådor alltid
skulle inträffa då Juryn viker från sin ed och fäller den oskyldige, hvilket
förhållande vore alldeles enahanda i afseende på Domaren, emedan
mened vore lika ”tänkbar” hos den ena som hos den andra; men att hittills,
mig vetterligen, klagan ej försports, att, då Kongl. Majit anbefallt
fortsättning af åtal för lastliga yttranden i tal eller skrift om Kongl. Majlis
höga person eller gerningar, eller att, då Kongl. Majits höga tanka angående
andra vid Domstolarne förehafde mål varit känd, sådant fått inverka på
besluten; och som man billigt vis borde tänka lika högt om Jurymannen,
som om den ständige Domaren, måste ock, under förutsättning häraf, underlåtenheten
af denna hemställningsåtgäid anses, i vigtig mån, inskränka
hvad till skyddande af tryckfriheten vore stadgadt; Och har jag, på grund
af hvad sålunda blifvit anfördt samt under åberopande af und. anmärkningsmemorialets
innehåll, ansett ådagalagdt, hvad jag fortfarande fann
mig föranlåten påstå, att IIofRätten, i likhet med hvad dess minorite' ytt
-
ioo R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
rat, till åtlydnad af 5 §. 6 mom. Tryck frihetsLagen och Kongl. Brefvet
den 25 September 1777» varit både berättigad och pligtig, att ifrågavarande
mål hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla, innan vidare fullföljd
deraf ägde rum, och att fördenskull HofRättens fleste Ledamöter, sorn vägrat,
att en så beskaffad anmälan iakttaga, åsidosatt en af Lag Domaren
ovilkorligen ålagd skyldighet och sålunda uppenbarligen emot Lag förfarit.
Vidkommande åter HofRättens i hufvudsaken meddelade Utslag, har
jag till bemötande af hvad lill försvar för dess laglighet blifvit åberopadt
och till vidare utveckling af hvad i detta hänseende förut af mig är vordet
yttradt, ytterligare andragit, att vid granskning af Domarens och Juryns
serskilda åligganden i tryckfrihetsmål, visade sig, att den sednares verksamhet
icke inträder förr än målet är färdigt att öfverlämnäs till afdöffiande,
då Juryn har att yttra sig angående den anklagades skuld eller
oskuld samt, i händelse han fälles, om det Lagbud hvaremot han brutit,
hvadan svaret innefattade den första och den vigtigasle lagtillämpningen,
hvarefter ej dessmindre ålerstode för Domaren skyldighet att pröfva och
afgöra målet, hvilket vore den sednare delen af lagtillämpningen: att då
Juryn förklarat den anklagade icke skyldig, eller skyldig till ansvar efter
ett lagbud, som ovilkorligen utsätter ett straff ^ blefve Domstolens Utslag
föga annat än en formalitet, hvarigenom Juryns beslut, hvilket för detsamma
innefattar fullgiltig grund, till vederborandes iakttagande kungöres:
men att förhållandet vore helt annat derest Juryn, såsom i målet rörande
Assessoren Crusenstolpe tillgått, anser den tilltalade brottslig efter ett lagrum,
sorn stadgar flera straffarter eller flera grader inom samma art, emedan
Juryns utlåtande deri icke innehöll och icke kunde innehålla mera, än
att svaranden var skyldig till det angifna brottet och skulle straffas enligt
5 Kap. 1. §. Missgerningsbalken, efter dess lydelse i Kongl. Förordningen
den 3o Maj i835, hvaraf Domstolen följaktligen fick veta, att Crusenstolpe
borde straffas till lifvet, eller med fängelse från två till tio år, alldeles icke
hvilkendera straffarten eller graden, som skulle användas, utan tillhörde
deremot valet af straffbestämmelsen inom det anvisade lagbudet ensamt
Domstolen, som dervid ägde att ställa sig till efterrättelse den i berörde
laghud jemväl gifna föreskrift, att straffet skulle mätas efter brottet och
omständigheterna dervid: alt tvärtemot den af Förklaranderne uppställda
argumentation det således finge tagas för afgjordt, att icke någon öfvergång
finnes från Juryns premiss, att den anklagade brutit emot åberopade lagbudet,
till Domstolens slut, att straffet skulle vara tre års fängelse, icke
mer och icke mindre, utan måste serskild grund finnas, som bestämt Dom
-
R. St. Just. Ombudsm. Entb.-Ber. den 14 Jan. 1840. 101
stolen alt välja denna och icke någon annan straffgrad, hvilken grund
otvifvelaktig^ måste sökas i brottets beskaffenhet eller omständigheterna
dervid, eller i bägge: att, på sätt i underdåniga anmärkningsmemorialet
redan blifvit yttradt, Domaren, lika litet som hvarje enskild, kan förmenas
att hos sig stadga en annan tanka om åtalade brottets beskaffenhet, än den
Juryn, genom dess utlåtande, tillkännagifvit, och att Domstolen, som dömt
Assessoren Crusenstolpe till en svårare straffpåföljd, måste anses hafva delat
Juryns mening om hans brottslighet, hvilket omdöme härledde sig från min
öfvertygedse angående den åtalade handlingens karakter: att Förklarandernes
svar, det Juryns utlåtande i denna för den speciella lagtillämpningen i förrevarande
mål ytterst vigtiga fråga ensamt läge till grund för Domslutet,
syntes innefatta ett indirekt erkännande,, att den i Grundlagen föreskrifna
pröfningen af sjelfva saken alldeles uteblifvit; men att hvarken detta svar
eller det i sammanhang dermed ställda påståendet, att motiverande i saken
uti tryckfrihetsmål ej i något fall ens vore tillåtet, måtte kunna för gällande
antagas, så vida brottets beskaffenhet svårligen kunde bedömas utan pröfning
af sjelfva saken, och pröfning förutsatte motiver, ehvad de af Domaren
uttalades eller voro honom förbehållna, blott de tjenade honom till
rättelse vid domslutets fattande; och att ehuru vid det förhållande, att
Domstolen underlåtit pröfva brottets beskaffenhet, omständigheterna dervid
icke borde i betraktande komma-, kunde det dock ej godkännas, att Domstolen,
som, genom dess beslut, anlydt, att omständigheter ägt inflytelse
till förhöjning i ansvaret, icke uppgifvit eller sedermera velat desamma
förklara: att det för öfrigt vore obestridligt, att serskilda mildrande eller
försvårande omständigheter kunde och borde inverka på den brottsliges
straffbarhet i de fall, der valet emellan serskilda straffärter eller grader
är Domaren anförtrodt, äfvensom att Lagstiftaren icke velat eller kunnat
på förhand uppställa positiva reglor för utöfningen af Domarens pröfningsfrihet
i detta hänseende, hvartill orsaken tvifvelsutan borde sökas deruti,
att omständigheterna nästan uti hvarje brottmål i oändlighet variera, och
att det följaktligen vore omöjligt, ofta skadligt, att genom dylika reglor
lägga band på Domarens fria bedömande, men att om än omständigheterna
voro för Lagstiftaren okända, eller såsom i förklaringen säges, tillfälliga och
obestämda, så måste de för Domaren, hvars behandling gerningen in concreto
tillhörde, framställa sig tydliga och bestämda, emedan i fall begreppen
om hvad som skall inverka på Domslutet icke voro hos Domaren klara
och bestämda, det berodde af slumpen om slutet blir riktigt eller ej.,
enär man ej af obestämda premisser kunde, utan fara att fela, draga be
-
102 R. St. jfust. Ombudsm. Emb.-Ber. Hen 14 Jan. 1X40.
stämda slutsatser: att det till och med vore svårt att inse, huru enstämmighet
i beslut hos en Domstol, bestående af flera ledamöter, kunnat tillvägabringas,
örn domskälen icke kunnat vid öfverläggningen med tydlighet
uppställas, likasom man hvarken borde tro, att det med fullt allvar i förklaringen
sades, att Domaren skulle äga, ”att inom vissa gränsor arbitrera
vid straffgradens utmätande”, det vill efter vanligt språkbruk säga, döma
efter godtycke, eller misstänka, att Domstolen ansett sig sakna bestämda
skäl för sitt ifrågavarande Utslag, för så vidt detta berodde på ”Domarens
urskiljning allena”, men alt, om sådana bestämda skäl voro förhanden,
redogörelsen derför icke måtte vara ”overkställbar” att gifva eller ”orimlig
att fordra”, helst det som kunde tänkas, äfven måste kunna utsägas: att
mig visserligen icke vore obekant, det de af omständigheterna beroende
domskäl stundom af Domstolarne uteslutas ur Utslaget, hvilket likväl icke
lagligen kan ske, så framt icke skälen ligga tydliga och klara uti handlingarne,
i hvilket fall domen i sjelfva verket ”är fästad på skäl och Lag,
och ej på godtycko”, samt någon anmärkning dervid skäligen ej kan göras:
att det deremot bör vara ingen, åtminstone äldre, Domare obekant, att
händelser gifvits, då uraktlåtenhet i berörde afseende blifvit med fog öfverklagad,
och att den eller de, som blottställt sig för en sådan klagan, vare
sig af enskild part eller af allmän åklagare, merendels med tillfredsställelse
ansett och begagnat tillfället att afhjelpa denna tilläfventyrs obetänkta uraktlåtenhet
och ådagalägga grunderna för det klandrade beslutet, ofta på
ett sätt, som undanröjdt alla tvifvelsmål om dess laglighet: att en sådan
af Domaren sjelf gifven ledning för omdömet emedlertid ännu saknas, hvad
angår HofRättens ifrågavarande Utslag, och att man svårligen kunde af
den tryckta skriften, i hvad den åtalad blifvit, eller af handlingarne i
öfrigt upptäcka de skäl och omständigheter, som vägledt Domstolen vid
sakens pröfning och afdömande på sätt som skett; uti hvilket sakens skick
och enär Domstolen, som med dess åsigt om brottets svårare art, jemlikt
24 Kåp. 3 §. Rättegångsbalken, bordt angifva de hufvudskål, hvarå Utslaget
sig grundat, sådant underlåtit och än vidare sig undandragit, jag, med
fortsatt anmärkning emot denna underlåtenhet, och enligt derom förut gjordt
förbehåll, i underdånighet framställt den ytterligare, på de å min sida nu
anförda skäl och omständigheter grundade anmärkning, att Domstolen , som,
efter det Nämnden förklarat åtalade skriften brottslig och anvisat de Lagrum,
hvarefter brottet borde bedömas, ägt bestämma det straff, hvartill
Assessoren Crusenstolpe, såsom skriftens författare, gjort sig skyldig, härvid
i så måtto sig misstagit, som Domstolen, med åsidosättande af behörig
R. St. Just. Ombudm. Emb.-Bcr. den 14 ^an. 1840. io3
uppmärksamhet ej mindre å brottets beskaffenhet, än å den i allmän Lag
och Grundlag erkända grundsats, att i tvifvelaktiga fall heldre fria än
fälla, dömt Crusenstolpe att straffas med tre års fängelse å fästning, istället
för den lägre bestraffning af två års fängelse, hvartill han, för den af ho-v
noin begångna, enligt Nämndens beslut, såsom Majestätsbrott karakteriserade
handling, kunnat och bordt anses förfallen; hvilken anmärkning likaledes
till Kongl. Maj:t underdånigst hemsläldes, med anhållan, att Kongl. Maj:t,
efter granskning och öfvervägande af hvad handlingarne upplysa, i Nåder
täcktes taga densamma under pröfning och Dess Nådiga utlåtande deröfver
meddela; hvarjemte jag slutligen i afseende å den påföljd, som för vederbörande
kunde ifrågakomma, yttrat: att orri härvid å ena sidan afsåges
beskaffenheten af vederbörandes förfarande i ofvananmärkta delar af
detta mål, kunde likväl icke, å andra sidan, utan uppmärksamhet lemnäs,
att af den anklagade och dömde personen sjelf berott, att, derest han för
sig aktat nödigt, söka den ändring och rättelse i målets behandling, hvartill
Lag och sakens beskaffenhet kunnat föranleda, hvilket han, oaktadt
förmåga att inse och värja sin rätt, likväl icke iakltagit; vid betraktande
hvaraf och då den af mig förda Embetstalan, som, enligt den för allmänna
åklagaremaklen utstakade gräns och behörighet, icke bordt anställas förr, än
Domarens handläggning af målet slutat och sig visat, huruvida ändring i
Domen söktes, hufvudsakligen åsyftade, att de för tryckfriheten i allmänhet
vigtiga frågor, hvilka i detta mål förekommit och utgjorde ämnen för
mina anmärkningar, blefvo Högsta Domaremaktens pröfning understälda;
jag fann mig föranlåten, å Embetets vägnar, underdånigst yrka, det Kongl.
Maj:t i Nåder täcktes pröfva och förklara, att de Ledamöter af Kongl.
HofRätten, hvilka bidragit till ofvanomförmälda dels i rättegången och
dels i sjelfva saken fattade beslut, i sina berörde domareåtgärder orätt
förfarit; och hemställde jag fördenskull derjemte i underdånighet, hvad
ansvar för dessa HofRättens Ledamöter, en hvar i mån af dess deltagande
antingen i bägge åtalade åtgärderna, eller blott uti endera af dem, borde,
i anledning af 1 Kap. ia §. Rättegångsbalken och med afseende å hvardera
frågans beskaffenhet, lagligen äga rum.
Svaranderne, hörde öfver dessa slutpåståenden, hafva uti ytterligare
förklaring i underdånighet ingifven den 9 April sistlidna år, beträffande
första anmärkningspunkten, under åberopande af hvad förut blifvit åderas
sida anfördt, hufvudsakligen tillagt: dels alt de, som i fråga om rätta förståndet
af 1777 års Kongl. Bref, på andragne grunder yttrat sig icke kunna
inse vigten och bevisningskraften, hvarken af Tryckfrihets-förordningen den
R. St. Just. Ombudsm. Emu.-Ber. den 14 Jan. 1S40.
26 April 1774 eller Kongl. Kungörelsen den 7 December 1787, rörande
min uppgift om nämnde Kongl. Brefs tillämpning i tryckfrihetsmål, angående
Majestätsbrott, under tiden från dess utfärdande till >809, oaktadt
anställde forskningar i tillgänglige handlingar, icke funnit, att i tryckfrihetsmål
1777 års Kongl. Bref någonsin varit af domstol tillämpadt och i följd
af sakens beskaffenhet betvifiade, att jag kunde äga kännedom om alla
tryckfrihetsmål af ofvannämnde art, sorn i Sverige möjligen varit anhängige
under nämnde tidrymd samt huru de blifvit behandlade, deremot Förklaranderne,
i anledning af min historiska framställning om tillkomsten af
1777 års Kongl. Bref, ingalunda ville bestrida uppgiften, att detsamma
borde tillskrifvas Statskonsten, helst Förklaranderne jemväl för sin del,
fastän på andra skäl, funno, alt samma Kongl. Bref, i den ordning och
mening det tillkommit och vunnit efterlefnad, hufvudsakligen vore af polistisk
egenskap och betydelse, innefattande ett af omständigheterne föranledt
polisstadgande, men icke någon lagstiftningsåtgärd, hvilket ock bekräftades
deraf, att enligt det inför Kongl. Maj:t hållna Protokoll öfver beslutet
om föreskriften i det Kongl. Brefvet, hvilket i bestyrkt afskrift förklaringen
bifogades, berörde föreskrift icke blifvit i vanlig form af allmän
lag eller kungörelse utfärdad, utan dels expedierad i skrifvelse lill HofRätterne,
jemte protokollsutdrag till JustitieRevisionen, och dels i CirkulärBref
meddelad Öfverståthållaren och Landshöfdingarne, men att häraf icke
följde den af mig framställda slutsats, att meranämnde Kongl. Bref, då
det sålunda meddelades, skolat utan undantag häfva gällt i afseende på
alla lasteliga yttranden om Konungens höga person och gerningar; och dels
att, oberoende af allt sorn blifvit anfördt angående ursprungliga betydelsen
och omfånget af 1777 års Kongl. Bref och huru med tryckfrihetsmålen
förfarits före år 1812, Förklaranderne förblefvo vid den öfvertygelse, att
all tillämpning af samma Kongl. Bref i tryckfrihetsmål voro utestängd
genom Grundlagen angående dylika mål den 16 Juli 1812; lill ytterligare
stöd för hvilken sats blifvit, bland annat, yttradt: att då föreskriften i
1777 års Kongl. Bref vore tydlig och ovilkorlig deruti, att underdånig anmälan
angående angifvelse för Majestätsbrott skulle ske genast och utan
minsta tidsutdrägt, efter det brottet blifvit angifvet och således utan föregånget
uppehåll, medelst parternes hörande elier andra rättegångsförhandlingar,
förutsatte föremålet för berörde anmälan, den der ofta al Öfverståthållaren
och Landshöfdingar, före målets öfverlemnande till Domstol, ägt
rum, ej eller någon börjad ransakning, utan inskränkte sig till en uppgilt.,
angående
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. io5
angående hvaruti brottet bestode, och hvem det angifvit, hvilka omständigheter
samfäldt borde förstås med det uti expeditionen af det Kongl,
beslutet tillagde, i sjelfva protokollet ej förekommande, uttrycket: att inberätta
målet, hvarefter, såsom ytterligare föremål för den ifrågavarande åtgärden,
endast återstod att inhämta Kongl. Maj:ts Nådiga förklarande, huruvida
saken, nemligen angifvelsen (åtalet) finge nedläggas eller med ransakningen
fortfaras, hvilket ville säga, huruvida målet borde till laga ransakning
och dom förvisas: att alla dessa omständigheter, sorn omfattade
hela hemställningsåtgärden, emedlertid, såsom föregående ali rättegång, icke
hörde till densamma och följaktligen icke motsvarade begreppet rättegångsförmån,
så framt icke denna benämnings grammatikaliska och juridiska
betydelse skulle egenmäktigt tolkas, vid hvilket förhållande den å minsida
åberopade omständigheten, att i målet mot Assessoren Crusenstolpe parterne
redan varit hörde och rättegång börjad, då fråga uppstod om målets hemställande,
ej bevisade mera, än att en sådan fråga, likasom andra, måste
upptagas och pröfvas när den väcktes, men ingalunda, att de tillfällige
omständigheterne i berörde mål skulle innefatta något slags regel till efterföljd
i alla mål rörande Majestätsbrott; och motsade Förklaranderne bestämdt
riktigheten af min uppgift, att vid alla tillfällen skulle i berörde hänseende
hafva iakttagits enahanda förfarande; äfvensom de ville erinra, dels alt så
vida hemställnings-åtgärdens egenskap, att vara en förmån eller icke, i
hvarje särskildt fall bordt bedömas efter den anklagades egen härom tillkännagifna
öfvertygelse, hvilken ock lemnade en ledning för frågans besvarande
i allmänhet, det i förevarande mål visade sig, att den anklagade, som icke
saknat förmåga att inse och värja sin rätt, icke vid rättegångens början
eller under dess fortgång; äskat tillämpning af 1777 “rs Kongl. Bref, och
del6 alt, i afseende på ändamålet med en sådan underdånig hemställan i
tryckfrihetsmål, det syntes vara ej mindre orimligt i sak, än olämpligt till
formen, att, sedan JustitieKansleren, på HofKanslerens reqvisition af åtal
emot författaren till en brottslig ansedd skrift, förordnat anställande af
sådant åtal, Domaren skulle vid ansvar åligga att, innan företagande af
den rättegång, Justitie-Kansleren sålunda äskat, till Justi t ie-Re visionen, det
ville säga till JustitieKansleren, inberätta detta hans eget förfarande samt
afvakta att genom JustitieKansleren varda upplyst, huruvida det af honom
förordnade åtalet finge äga rum, eller med andra ord, huruvida han vid
samma förordnande rätteligen förfarit och ej åsidosatt något, som dessförinnan
bordt af honom iakttagas. Med stöd af hvilket allt Förklaranderne
Bih. till R. St. Prat. 1840. 2 Sami. 14
io6 R. St. just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
anhöllo, att min emot dem för deras förfarande i denna del af målet anställde
talan måtte, såsom i alla afseenden obefogad, helt och hållit ogillas;
hvarjemte och då jag hade ställt Förklaranderne under tilltal endast för
det vid ett beslut, deruti skiljaktige meningar yppats, de fleste ledamöternes
åsigter, för hvilka dock skäl blifvit uppgifna, varit olika med den mening,
jag hyllade, och jag dervid offentligen stämplat beslutet såsom uppenbart
stridande emot lag, samt i slulpåslåendet, utan afseende på hvad
Förklaranderne anfört till deras försvar, icke dragit i betänkande att ytterligare
göra dem nyssberörde tillvitelse och jemväl hemstält om ansvar derföre,
Förklaranderne icke kunde undgå att utbedja sig Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
å det sätt, hvarpå jag gått tillväga, hvilket skulle utmärka,
att jag ej mindre öfverskrida den hofsamhet, som med ulöfningen af min
högre åklagaremakt borde vara förenad, än äfven åsidosatt föreskriften i 7
§. af den för Justitie Ombudsmannen gällande Instruction.”
”Beträffande åter min senare anmärkningspunkt, åberopades jemväl af
svaranderne deras förra förklaring, med tillägg, dels att jag skulle förblandat
de tvänne alldeles olika och från hvarannan skiljda frågorna, desi
enaj huruvida Domaren, vid pröfningen af ett brottmål, der straffet berodde
af omständigheterna och brottets beskaffenhet, vore förbunden att
öfverväga omständigbeterne och derefter rätta domslutet, och den andraj
huruvida det kunde åligga Domaren, att i domslutet bestämdt uppgifva, å
hvilka omständigheter, han dervid baft afseende, af hvilka frågor den
förra borde bejakas, men den senare, på grund af sakens beskaffenhet och
allt behörigt domstols-bruk, med Nej besvaras; dels ock att då jag roedgifvit,
att de af omständigbeterne beroende domskälen icke ovilkorligen
borde i utslaget uppgifvas, utan kunna uteslutas derifrån, dock blott i fall
skälen läge klara och tydliga i handlingarna, bade någon laglig grund lika
litet af mig blifvit anförd, som någon sådan kunde finnas, för fastställande
af ett sådant vilkor, helst om äfven samma vilkor antoges, såsom i allmänhet
giltigt, det icke gåfves någon möjlighet för Domstolen, att vid tillämpningen
iakttaga den vilkorliga gränsen, för att icke blottställas för obehöriga
anmärkningar från den, som ej ville anse handlingarne tillräckligt
upplysande; Och hyste Förklaranderne alltså, med anledning af de åderas
sida anförda skäl, den förhoppning, att Kongl. Maj:t måtte i Nåder förklara,
det HofRättens i saken gifna XJLslag både till form och uppställning
vore med lag enligt, och att för thy mina i denna del framställda anmärkningar
och ansvarspåståenden, äfvensom yttrandet, att IlofRätten sig misstagit,
likaledes saknat allt sken af lag.”
R. St. Just. Ombuctsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
Emot denna förklaring, som äfven i Nåder till mig remitterades,
afgaf jag den 6 Maj underdåniga påminnelser, dem Svaranderne, uti den
12 derpåföljde September inlemnadt utlåtande, bemött; Varande i dessa
skrifter af Parterne hufvudsakligen åberopadt och vidare utveckladt, hvad
de förut, hvar å sin sida, anfört.
Efter målets föredragning i Konungens Högsta Domstol, blef detsamma
derstädes den 2g November till afgörande företaget, hvarvid, såsom protokollet
utvisar, skiljaktiga meningar sig yppade och de flesta närvarande
Ledamöter, Herrar Justitie Raden Isberg _, von Lindecreutz, Grefve Snoilsky
och Grefve Sparre voro ense om följande beslut:
”JustitieOmhudsmannens första anmärkning innefattar, alt de ibland
svaranderne, hvilka deltagit uti HofRättens den 21 Maj 1838 fattade beslut,
alt sådan anmälan, som föreskrifves i Kongl. Brefvet den a5 Sept.
1777, icke erfordrades i afseende på det åtal, som hos HofRätten var anstäldt
emot Assessoren Crusenstolpe, derigenom skulle hafva felaktigt sig
förhållit.
Emot denna anmärkning är å svarande sidan erinradt, dels att nyssnämnde
Kongl. Bref endast afsåge tal eller muntliga yttranden och således
icke någonsin bordt tillämpas vid åtal af lasteliga omdömen, som blifvit
framställda i tryckt skrift, dels, att örn äfven 1777 års Kongl. Bref ursprungligen
skulle ägt tillämpning å sistnämnde slag af brott, sådan tillämpninglikväl
nu mera icke kunde äga rum, då den icke vore påbjuden i
nu gällande tryckfrihetslag, hvilken deremot föreskrifver andra allmänt
gällande rättegangsstadganden, dermed en dylik anmälan icke vore förenlig.
Vid granskning af detta ämne förekommer till en början, att då ej
mindre allmänna lagen i 5 Kap. 1 §. Missgerningsbalken utsätter straff folden,
som lasteliga talar eller skrifver något emot Konungen, än äfven förordningen,
angående skrif- och tryckfriheten, den 26 April 1774 stadgar,
uti 3 §, att den, som i utgifna skrifter djerfdes bruka lastande och förklenliga
tillmålen om Konungen, borde efter allmän lag dömas, samt uti
4 §, att det icke allenast tillhörde JustitieKansleren samt vederbörande
ombudsmän och fiskaler, att hafva noga inseende, det förbrytelser emot
denna förordning blefvo beifrade samt den brottslige till laga näpst befordrad,
utan ock en hvar ägde rättighet i sak, som rörde brott emot samma
förordning, föra talan; och derefter uti Kongl. Brefvet den a5 Sept. 1777
meddelas den föreskrift, att, när någon vid domstol angafs för förklenliga
tillmälen och hårda omdömen om Konungen och Regeringssättet, Domaren
ålåge till Justitierevision inberätta målet, för att inhämta Kongl. Maj:ts
io8 R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
nådiga föreskrift, huruvida saken borde nedläggas eller med ransakningen
fortfaras; så skulle af ofvanupptagne förhållande och de uti brefvet anförda
grunder, ehvad de må härledas ifrån rättsläran eller slatskonslen, kunna
utan betänklighet dragas den följd, alt den gifna föreskriften bordt iakttagas
i alla frågor rörande angifvelse om brott af omförmälde beskaffenhet.
Det stöd för föreställningen, alt detta Kongl. Bref haft afseende
endast å mundtliga yttranden, hvilket velat hemtas derifrån, att samtelige
HofRälternes utfärdade cirkulärer lill underlydande Domare, rubricera brefvet
såsom rörande angifvelse för lasteligt tal, förfaller, då uppmärksamhet fästes å
förut åberopade 5 Kap. Missgerningsbalken, som, enligt öfverskriften, handlar
om ”den som lasteliga talar å Konungen,” och straxl i 1 §. säger: ”hvar
som lasteliga talar eller skrifver;” deraf det synes, alt i lagens språk, tal
betecknar ej blott muntliga, utan ock skriftliga framställningar; och må
här tillika erinras, alt 1774 och äldre årens förordningar under enahanda
bestämmelser innefatta skrif- och tryckfriheten. I händelse någon tvekan
i ofvanberörde afseende dock kunnat äga rum, har man dessutom att jemföra
Kongl. Maj:ts kungörelse och varning den 7 Dec. 1787, hvilken, ehuru
nu mera, enligt Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 7 Januari i83o, till
sin kraft och verkan upphäfven, dock icke bör lemnäs utan uppmärksamhet,
när fråga yppas om rätta förståndet och tydningen af andra under
samma regering utfärdade, dermed sammanhang ägande, stadganden.
Uti 1787 års kungörelse anföres, huruledes, efter utfärdande af 1777
års bref, Kongl. Majit med nöje erfarit, att straffbara yttranden rörande
Konungen och Regeringssättet till ringa antal förekommit och till största
delen härrört af den brottsliges svaga begrepp och iråkade sinnes förstörande,
men tillika med misshag måst förnimma, att händelser blifvit anmälde,
hvarvid en eller annan, till det straffbara afseende att tadla och hos andra
åstadkomma falska begrepp, dels på ett konstladt och ogrundadt sätt sökt
kasta skugga på Kongl. Majits till Rikets fördel i flera ämnen vidtagne författningar,
dels till obehörig pröfning upptagit sådane frågor, som icke dem
utan lagstiftande makten kunnat tillkomma; genom hvilket förhållande den
vördnad i märklig måtto uppsåtligen spildes, som Konungen hade rätt att
fordra af laglydiga undersåter, samt det lugn stördes, som af en rättskaffens
undersåtelig vördnad uppkomma bör, och lagen i 5 Kap. 1 §. Missgerningsbalken
utsatt och åsyftat, så kärt det vore en hvar, att undgå det
i nämnde lagens rum stadgade svåra straff; i anseende hvartill Kongl. Majit,
till förekommande af undersåtares ofärd, lemnade den varning, att, så
vida de ville undvika det i lagen utsatta straff, noga taga sig till vara,
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. 109
det de hvarken skrift- eller mundteligen, eller genom tryck, fälla obehöriga
och vrånga omdömen öfver de författningar, Kongl. Maj:t till Rikets
nytta och fördel vidtagit eller framdeles vore föranlåten vidtaga.
Då nu allmänna lagen lika anser den, som lasteligen talar eller skrifver
om Konungen; 1774 års förordning om skrif- och tryckfriheten säger,
att den, som i utgifna skrifter djerfves bruka lastande och förklenliga omdömen
örn Konungen, borde dömas efter allmän lag; 1777 års bref påbjuder,
att när någon angafs för förklenliga tillmålen och hårda omdömen om
Konungen, anmälan derom borde göras; 1787 års kungörelse, som åberopar
1777 års bref, lemnar varning, att, till undvikande af det i allmänna lagen
utsatta straff, hvarken munteligen eller skrifteligen eller genom tryck
fälla obehöriga och vrånga omdömen; så synes, af alla dessa stadganden,
i sammanhang betraktade, klart och ostridigt, att 1777 års bref, vid den
tid då det utfärdades, haft afseende och tillämplighet å alla åtal, som vid
domstol anställdes rörande förklenliga ullåtelser om Konungen och regeringssättet,
ehvad sådana utlåtelser, muntligen eller i skrift eller i tryck förekommo;
Och var tillämpningen i fråga om åtal i anledning af utgifna
skrifter destomera nödvändig, som, enligt 4 §• i *774 års förordning, icke
blott alla publika åklagare, utan derjemte hvarje enskild person ägde rättighet,
att i dylik sak talan föra.
Efter denna utredning återstår att tillse, huruvida föreskriften i 1777
års Kongl. Bref må vara på lika sätt gällande äfven sedan den lagstiftning,
med hvilken det vid dess utfärdande stod i sammanhang, undergått förändring,
eller om den anmälan, som det Kongl. Brefvet föreskrifver, jemväl
bör iakttagas vid åtal, som behandlas enligt nu gällande tryckfrihetsförordning,
den 16 Juli 1812.
I afseende derpå har Justitieombudsmannen påstått, att tryckfrihetsförordningen
icke på något ställe upphäfver eller ändrar föreskriften i 1777
års Kongl. Bref; men deremot uti 5 §. 6 momentet, efter lemnade bestämmelser
om rätter domstol för upptagande af åtal om tryckfrihetsbrott och
om stämningstid samt om boktryckares och författares åliggande, då fråga
om deras tilltalande eller hörande uppstår, alt personligen till svars stånda,
tydligen bjuder, att de i öfrigt böra åtnjuta deras rättegångs-förmåner enligt
allmän lag och särskilta författningar, ”uti allt hvad genom detta förordnande
icke uttryckligen annorlunda stadgadt vore,” och att åtalets anmälande,
som kunde föranleda nådig befallning om delsammas nedläggande ,
innefattade en vigtig rätlegångsförmån för den tilltalade, samt att för öfrigt
åsidosättande af skyldigheten att göra anmälan om åtalet syntes förnärma
11 o R- St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
en Kongl. Maj:t sjelf förbehållen pröfningsrätt, huruvida åtalet borde nedläggas
eller fortsättas.
Häremot är å svarande sidan erinradt, hufvudsakligen, att den ifrågasatta
anmälan icke vore att betrakta såsom en rättegångsförmån och icke
eller blifvit i sådan egenskap påyrkad af den tilltalade: att då, enligt 1812
års Tryckfrihetsförordning, ett nyLt alldeles eget rättegångssätt för tryckte
skrifters åtalande i allmänhet vore infördt, så att 1 lofKansleren, hvilken
det tillkom att vaka öfver skrifters allmängörande, bör, då han anser förbrytelse
vara begången emot Tryckfrihetsförordningen och åtal af allmän
åklagare vid domstol äga rum, öfverlemna den skrift, emot hvilken anmärkning
förekommit, till laga åtgärd af JustitieKansleren, hvilken, efter
sådan anmälan, åligger att låta förbrytelsen åklaga genom tillförordnad
aktor vid behörig domstol, sä vore en anmälan, sådan som 1777 års Bref
föreskrifver, både ändamålslös och öfverflödig; likasom ej eller anledning
vöre lill den föreställning, alt, under iakttagande af sålunda föreskrifna
embetsåtgärder af llofKansleren och JustitieKansleren, skulle varda åsidosatt
något Kongl. Maj:ts prerogativ; att något sådant emedlertid icke vore
beroende af ifrågasatta anmälningsåtgärd, enär vid stiftande af Tryckfrihetslagen,
Kongl. Maj:t icke förbehållit sig någon föregående pröfning rörande
åtal af ifrågavarande beskaffenhet; hvilket tillika styrktes deraf, att,
uti ett annat mål rörande åtal för majestätsbrott i tryckt skrift, Kongl.
Majit, i anledning af gjord så beskaffad anmälan, sorn i 1777 års Bref
omförmäles, den 5 Oktober sistlidet år 1838 ansett annat svar derå ej böra
meddelas, än att Kongl. Maj:t, vid granskning af de angående tryckfriheten,
dess öfverträdelser och missbruk uti Tryckfrihetslagen förekommande
stadganden, funnit denna grundlag innehålla de föreskrifter, som vid behandling
af så beskaffade mål, som det ifrågakomna, borde iakttagas, och
att i följd deraf vederbörande tillkomme, att ställa sig densamma till noggrann
efterrättelse; att Tryckfrihetsförordningen, som i vissa fall stadgade,
att, och huruledes frågor om tryckta skrifter, emot hvilka anmärkning
förekommit, skola hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas, deremot icke
innehölle något eget påbud eller hänvisning till andre stadganden, som
föranleder dertill, att, i fråga om majestätsbrott i tryckt skrift, åtalet bör
till Kongl. Majit inberällas: att sådan anmälan alltid skulle vålla uppehåll
i åtalets lagliga behandling vid domstol, hvaremot Tryckfrihetslagen på
flera ställen bjuder, att de böra utan dröjsmål fortgå och uti 5 §. 15 mom.
stadgar, att alla sådane mål, vid ansvar för domare och embetsmän, med
största skyndsamhet böra afgöras: alt sådan anmälan icke skulle kunna stå
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
111
tillsammans med efterlefnaden af föreskriften i 8 momentet af nyssåberopade
5 §., att då åtalad skrift vore med qvarstad belagd, domstolen, hos
hvilken åtalet var anlrängigt, borde inom åtta dagar, efter det målet blifvit
dit llän vist, pröfva om qvarstaden skall äga bestånd, hvilken pröfning ej
lämpligen borde företagas innan domstolen erhållit del af Kongl. Maj:ts
Nådiga yttrande, huruvida åtalet borde fortsättas eller nedläggas, hvarom,
efter det beslutet om hemställan fattades, svar inom en tidrymd af 8 dagar
knappast i luifvudstaden och dess omgifning, men omöjligen i lands
orlerne
kunde komma domstolen tillhanda.
Vid öfvervägande af de sålunda yttrade stridiga meningarne ledes
uppmärksamheten först till JustitieOmbudsmannens yrkande, att den ifrågasatte
anmälan vore för den tilltalade en vigtig rättegångsförmån, den
han, enligt 5 §. 6 mom. Tryckfrihetsförordningen borde tillgodonjuta, enär
i samma moment icke uttryckligen vore annorlunda stadgadt; men sorn
ifrågavarande anmälningsåtgärd, fastän hörande till rättegången i vissa
mål, dock icke kan hänföras under benämning af rättegångsförmån för den
tilltalade, helst det ej i något fall, der sådan anmälan bör äga rum, beror
af den tilltalade, att afstå ifrån eller hindra dess iakttagande, hvilket dock
utgör en af de väsendtliga egenskaperna hos rätlegångsförmåner i egentlig
mening; utom hvilken egenskap förmånen någon gång kunde förändras till
besvärlig olägenhet; finna Högste Domstolens fleste Ledamöter stadgandet i
5 §. 6 mom. Tryckfrihetsförordningen, som Justitieombudsmannen åberopat
till stöd för sitt påslående, icke kunna å förevarande fråga hafva inflytande.
Då de öfriga skäl och grunder, som par terne , hvar för sin mening,
å ena och andra sidan andragit, härefter med hvarandra jemföras, visar
sig, att, ehuru 1777 års bref, den tid då det utfärdades, haft afseende
och tillämplighet å alla åtal, som vid domstol anställdes rörande lasteliga
yttranden och hårda omdömen om Konungen och regeringssättet, äfven
sådana, som i tryckt skrift kunna förekomma, och ehuru nyssnämnde Kongl.
Bref icke blifvit uttryckligen undanröjdt eller ändradt genom Tryckfrihetsförordningen
den 16 Juli 1812, har dock denna förordning, i sältet för
anställande och utförande af åtal om tryckfrihetsbrott, icke destomindre
infört så väsendtliga förändringar, att frågan, huruvida i dylika mål, sådan
anmälan nu mera må anses erforderlig och lämplig, framställer sig i den
mån tvifvelaktig och obestämd, att olika åsigter derom lätteligen kunna
uppstå och göra sig gällande, samt alt följaktligen domaren, då lian i mål,
som tillhöra hans handläggning, antager och uttalar den ena eller andra
åsigten, derföre icke kan tillvitas att begå fel i embetets utöfning.
H2 R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
Vid della förhållande, och enär den talan, Justitieombudsmannen
nu anställt, icke kan omedelbarligen föranleda till meddelande af någon
till allmän efterrättelse gällande förklaring, vare sig öfver 1777 års Kongl.
Bref eller än mindre öfver 1812 års Tryckfrihetsförordning, hvarom, då
sådan förklaring erfordras, fråga bör i annan ordning väckas och på annat
sätt beredas; finna ofvanbemälde Herrar JustitieRäd vidsträcktare pröfning
af hvad Justitieombudsmannen i denna del anmärkt, icke böra i detta
mål äga rum, än att förklaras må, det beslutet, enligt hvilket åtalet emot
Assessoren Crusenstolpe ej blifvit hos Kongl. Maj:t af HofRätten anmäldt,
ej kan dem af svaranderne, hvilka deruti deltagit, såsom fel i domareembetets
utöfning till last förås.
Beträffande sedermera JustitieOmbudsmannens anmärkningar emot
HofRättens i sjelfva saken gifna Utslag; så emedan, efter det nämnden
med ja besvarat frågan 0111 åtalade skriftens påstådda brottslighet efter 3 §.
4 mom. Tryckfrihetsförordningen, jemfördt med 5 Kap. 1 §. Missgerningsbalken,
sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 3o Maj 1835, dom»
stolen, enligt .5 inom. af Tryckfrihetsförordningens 5 §., icke tillhört, vid
Utslagets afkunnande, i anledning af nämndens åtgärd, anföra vidare tillägg,
än, såsom skedt är, af den bestraffning, hvartill den brottslige sig
skyldig gjort; och hvarvid HofRättens i denna del af målet tilltalade President
och Ledamöter ändock desto mindre må anses hafva underlåtit den
pröfning af saken, som i följd af 7 morn. uti nyssnämnde §. bordt äga
rum för straffmåttets utsättande, som beslutet uttryckligen sådan pröfning
antyder, likasom ej eller i förevarande mål blifvit uppgifven och utredd
någon egentlig grund för antagande deraf, att det genom nämndens utlåtande
till sin art bestämda brottet rätteligen hade bordt hänföras till ringare
grad af straffbarhet, än HofRätten derå stadgat, tliy varda JustitieOmbudsmannens
anmärkningar i denna del lemnade utan vidare afseende.
Efter sådan pröfning af HofRättens i detta mål under åtal komne ~
åtgärder och beslut, kan någon fråga om ansvar för dem icke äga rum;
men hvad å Svarande sidan blifvit yrkadt, i afseende å JustitieÖmbudsmannens
förfarande medelst åtalets anställande och utförande, kan ej eller
till någon påföljd föranleda/’
Herrar JustitieRåden Themptander och Nyblaeus utläto sig, att,
efter deras tanka, borde i förevarande sak tillses, huruvida HofRättens anmärkta
åtgärder afveko ifrån de föreskrifter uti Tryckfrihetsförordningen
den 16 Juli 1812, med sedermera antagna förändringar, samt lagstadgan
den
-
R. Si. Just. Ombudsm. Emb.-Bcr. den 14 Jan. 1840. 113
den i öfrigt, sorn varit att tillämpas och iakttagas vid behandlingen af det
ifrågakomna tryckfrihetsmålet; således och alldenstund, hvad först angick
beslutet, hvarigenom underdånig anmälan, jemlikt Kongl. Brefvet den a5
Sept. 1777, blifvit ansedd i nämnde mål icke vara lämplig, det förekoinme,
att högslberörde förordning, — hvilken, efter upphäfvande af alla förut
gällande lagar, stadganden och föreskrifter i afseende på tryckfriheten eller
bokhandeln och, såsom en följd deraf, äfven alla dittills gifna särskilta förbud
emot utgifvande af vissa böcker, skrifter och handlingar, med förklarande
derjemte, att dessa ej skulle kunna åtalas, annorlunda än nämnde
tryckfrihetslag björle, — sedermera uti 5 §. 6 morn., för upptagande och
behandling af förbrytelser emot samma lag, meddelat för vissa fall från
allmän rättegångsordning afvikande föreskrifter, angående dels forum, dels
stämningstid, såsom ock skyldighet för boktryckare eller författare, att vid
rätten personligen till svars stånda, men i sammanhang dermed förbehållit
dem åtnjutande i öfrigt af deras rättegångsförmåner enligt allmän lag och
särskilta författningar, uti allt hvad genom detta förordnande icke uttryckligen
annorlunda stadgadt vöre, funnes hvarken härutinnan eller uti någon
af förordningens öfriga afdelningar hafva vidrört frågan om anmälan, enligt
Kongl. Brefvet 1777» i tryckfrihetsmål, rörande brott emot 4 morn. af
förordningens 3:dje §. och således icke eller innefatta något stadgande, som
uttryckligen uteslöt det Kongl. Brefvels tillämpning i tryckfrihetsmål, af
ifrågavarande beskaffenhet, så vida nemligen sådan underdånig anmälan,
som i det Kongl. Brefvet föreskrefves, kunde anses höra till behandlingen
af mål om förgripelser genom tryckt skrift, samt till sin natur vara alt
hänföras till egenskapen af rättegångsförrnån för den tilltalade; likasom icke
heller de å svarande sidan åberopade i förordningen ineddeldla föreskrifter,
om tryckfrihetsmåls och deri inträffande qvarstadsfrågors skyndsamma afgörande,
kunde antagas innebära hinder för oftanämnde underdåniga anmälan,
enär derigenom, i fall af nådig tillåtelse till åtalets nedläggande,
den största skyndsamhet med målets afslutande bereddes, äfvensom i motsatt
fall ändock ej annat än lagligt uppehåll i rättegången orsakades, samt
qvarstadsfrågorna åter hade sin särskilta gång jemte sjelfva saken; fördenskull
och emedan, vid betraktande af det Kongl. Brefvets innehåll, detsamma,
såsom grundande sig icke allenast i afsigten, att förekomma den
utan synnerlig orsak tilltalades lidande af ransakning och dom samt deraf
följande häkte i mål, angående förklenliga lillmälen och hårda omdömen
om Kongl. Majit och Regeringssättet, utan ock å det förhållandet, att Kongl.
Bih. till R. St. Prof. 1840. 2 Sami. i5
114 i?. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber, den 14 Jan. 1840.
Maj:t sjelf bäst kunde pröfva, huru mycket afseende å angifvelser af meranärnnde
brott borde göras, hvadan ock förordnades, att, så snart något
sådant brott angåfves vid någon Domstol, Domaren då ock utan minsta
tidsutdrägt skulle till Kongl. Majlis JuslitieRevision inberätta målet, hvaruti
brottet beslode och hvilken det angifvit, då Kongl. Majit äfven genast
Tille sig i nåder utlåta, huruvida, efter sig företeende omständigheter, saken
mätte alldeles nedläggas, eller med ransakningen fortfaras, efter desse
Ilerrar JustitieRåders mening, destoheldre måste anses hafva åsyftat sådane
brott, sorn bär nämnde äro, i allmänhet, och således äfven dem, hvilka genom
tryckt skrift föröfvades, som något undantag i afseende på en eller annan
art af sudan brottslighet icke ägt rum och rättegångssättet i tryckfrihetsmål,
efter då gällande förordning om skrif- och tryckfrihet af den 26 April
1774» heller var af serskild beskaffenhet, som kunde hindra det Kongl.
B refve ts tillämpning i sådana mål; ty och då hvad genom samma biet
blifvit Domaren älagdt tili iakttagande för anklagad persons värjande från
följderna af anklagelsen, obestrideligen utgjorde en rättegångsförmån för
den tilltalade, om ock det hände, att denne ville anse iakttagelsen för srg
likgiltig; af hvilka förhållanden del alltså blefve en följd, alt vid lagenlig
tillämpning af tryckfrihetsförordningens föreskrifter, örn åtal för brott emot
4 mom. af dess 3 §, Domaren jemväl hade att iakttaga och fullgöra den i
Kongl. Brefvet af år 1777 anbefalda anmälan, samt att afvakta det svar,
som derå kunde varda meddeladt; funno dessa herrar Justitieråd dem af
svaranderne, som fattat Idof Rättens ofvannämnda beslut i rättegången, dervid
icke hafva rätteligen förfarit; men att likväl, vid fästad uppmärksamhet
på de skiljaktiga förhållanden, sorn dels kunde antagas emellan ofvananförde
förgripelser i tal och i skrift, dels förefunnos med åkladanderätlen i
frågor om tryckfrihetsbrott, enligt den nu derom gällande förordningen,
emot hvad förut varit medgifvet, bemälde svaranders uppfattning af detta
ämne och den i följd deraf bos IdofRätten skedda oriktiga lagtillämpningen
icke borde anses vara sådane, att derå, i anledning af 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken,
ansvar följa borde; ulan lemnades JustitieOmbudsmannens
härutinnan gjorde hemställan utan vidare afseende.
Vidkommande frågan om det åtalade utslaget i sjelfva saken, så funno,
på de af Högsta Domstolens Hesla Herrar Ledamöter redan anförda
grunder, Herrar JustitieRåden Themptander och Nyblaeus, hvad Justitieombudsmannen
derutinnan emot svarandernes förfarande och beslut anmärkt
och hemställt,, likaledes böra till allt vidare afseende förfalla..
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 74 Jan. 1840. 115
Herr JustitieRddet Backman yttrade: ”Då jag till afgörande företager
den af Rikets Ständers Justitieombudsman i denna sak utförda ernbetstalan,
samt dervid, hvad först angår HofRältens, under handläggning af
tryckfrihetsmålet rörande Assessoren Crusenstolpe meddelda beslut, derutinnan
förklaras, att den i 1777 års Kongl. Bref föreskrifna anmälan, icke
var i samma mål lämplig, af parternes hos Kongl. Maj:t vexlade skrifter
inhemtat, hurusom, å ena sidan, Rikets Ständers Justitieombudsman, under
yrkande, att de af svaranderne, hvilka i samma beslut deltagit, matte
förklaras hafva orätt förfarit, i sammanhang dermed hemställt om ansvar,
enligt 1 Kap. 12 §. RättegångsBalken, hvaremot, å den andra sidan, bemälte
svarander, efter anförande af de flera skäl, lill ådagaläggande af
beslutets förmenta lagenlighet, påstått, att JuslitieOmbudsmannens talan i
denna del måtte, såsom i alla afseenden obefogad, helt och hållet ogillas;
anser jag mig böra ingå uti en fullständig pröfning af den på ofvanherörde
sätt, under Kongl. Maj:ts Nådiga bedömande hänskjutna fråga, om, uti
tryckfrihelsåtalet emot Assessoren Crusenstolpe, Idof-Rätten, enligt då gällande
laga föreskrifter, ålegat att, före åtalets upptagande, iakttaga den
anmälan, som uti 1777 års Kongl. Bref anbefalles.
Beträffande alltså omförmälde fråga, så förekommer: att 1777 års
ofvanberörde Bref är vordet utfärdadt å en tid, då Kongl. Förordningen
angående Skrif- och Tryckfriheten den 26 April 1774 var gällande, och
hvilken Förordning, uti dess 4 §•> i likhet med hvad derförinnan var stadgadt
genom Kongl. Förordningen om Skrif- och Tryckfriheten den 2 December
1766, innehöll, alt, jemte JustitieKansleren och vederbörande fiskaler,
tillika hvar och en af Kongl. Maj:ts undersåter ägde, att i sak , sorn
angick brott emot tryckfriheten, talan föra, dock att detta skedde på ordentligt
sätt, vid vederbörlig Domstol, efter föregången stämning och med
rättighet för parterne å ömse sidor, att få tillgodonjuta deras lagliga rättegångsförmåner:
att, enligt 3 §. i begge nyssnämnde Tryckfrihetsförordningar,
den, som djerfdes i utgifna skrifter bruka lastande eller förklenliga
omdömen om Konungen och det Kongl. Huset, skulle derför dömas enligt
allmän Lag: att, på sätt 1777 års Kongl. Bref utvisar, då redan flera gånger
blifvit hos Kongl. Maj:t från Domstolarne anmälda ransakningar och domar
öfver personer, som för förklenliga tillmålen och härda omdömen om
Kongl. Maj:t och regeringssättet blifvit anklagade: att högstberörda Bref väl
icke så utmärker beskaffenheten af dessa hos Kongl. Maj:t anmälda mål,
att deraf kan inhemtas, det ett eller flera af dem angått lasteliga yttranden
i tryckt skrift, men deremot ej heller motsäger ett sådant förhållande: —
116 R. St. Just. Ombudm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
att dessutom den i Brefvets slutmening Domaren gifna föreskrift, att, så
snart någon angafs för de i samma Bref omnämnde brott, då genast inberätta
sådant till Kongl. Maj:ts JustitieRevision, finnes vara allmän och ovillkorlig,
utan all hänsyftning derpå, att föreskriften blott afsåg munteliga
utlåtelser: — och att slutligen en så beskaffad inskränkt tolkning af den
gifna föreskriften, desto mindre synes slå att förena med lagstiftarens mening,
sorn Kongl. Majit uti en af de punkter, hvilka under den 3o October
1778 meddelades Rikets Ständer, yttrat, att Kongl. Majit helst hade på en
gång afskaffat alla ransakningar om brott emot sigj men då sådant af anförda
skäl ej kunnat ske, hade Kongl. Majit, som trott sig bäst med sin
JustitieRevision kunna pröfva målens beskaffenhet, samt om de borde med
lagens stränghet ifras eller ock nedläggas, låtit utfärda Kongl. Brefvet den
a5 September 1777, hvaruti Domstolarne anbefalldes, att när sådana btott
angåfvos, utan minsta tidsutdrägt till Kongl. JustitieRevisionen inberätta
målet, hvaruti det bestod och hvilken det angifvit, då Kongl. Majit äfven
genast sig i Nåder ville utlåta, huruvida, efter sig företeende omständigheter,
saken måtte alldeles nedläggas eller ock med ransakningarne lagligen
fortsättas.
Häraf anser jag följa, alt ofvannämnda föreskrift i 1777 års Kongl.
Bref äfven afsett förklenliga utlåtelser mot Konungen i tryckt skrift; och
då denna föreskrift, gifven Domaren till efterrättelse i afseende på rättegångssättet
uti de mål, hvarom samma Bref handlar, sedermera under de
tider, stadgandet i 3 §. af 1774 års Tryckfrihetsförordning gällt till efterlefnad,
utgjort ett vigtigt tillägg lill den för slika måls behandling i öfrigt
gällande och uti berörde Förordnings 4 §• omnämnda rättegångsordning,
utan att under denna tidrymd hafva blifvit i någon måtto förändrad, än
mindre upphäfven; så drager jag deraf den slutsats, att hvar som blifvit
angifven för brott emot nyssberörde 3 §. i 1774 års Tryckfrihetsförordning,
haft en obestridlig rättighet, att påyrka anmälan efter 1777 års Kongl.
Bref, för att såmedelst tilläfventyrs från sig afvärja ali påföljd af angifvelsen,
likasom det ålegat Domaren, inför hvilken angifvelsen skett, att, äfven
utan sådant yrkande från partens sida, under iakttagande af rättegångsordningen,
sjelfmant förrberörde anmälan fullgöra; i följd hvaraf och då den
hvarje undersåte tillförsäkrade rättighet, att ej kunna ställas under tilltal,
eller genom ransakning till dom och straff befordras annorledes, än i fullkomlig
öfverensstämmelse med gällande rättegångsordning, sådan den i lag
och laga stadgar bestämmes, på en gång innefattar alla hans rättegångsförmåner,
jag än vidare antager, att oftaberörde 1777 års Kongl. Bref utstå
-
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
ii1
kat en af de rättegångsförmåner, hvilka bordt tillgodonjutas af den, sora
blifvit angifven för brott af ofvan omförmälda beskaffenhet.
”Vid granskning härefter af Kongl. Maj:ls och Rikets Ständers fastställda
Tryckfrihetsförordning den 16 Juli 1812, inhemlas, att sedan genom
1 §. 1 morn. alla förut gällande lagar, stadganden och föreskrifter i
afseende på tryckfriheten och bokhandeln blifvit upphäfna och, såsom följd
deraf, äfven alla dittills gifna serskilda förbud emot utgifvandet af vissa
böcker, skrifter och handlingar, de der icke kunde åtalas annorledes än
denna Tryckfrihetslag bjöd; så uti 5 §. 6 mom. bestämmes, dels den Domstol,
som har att upptaga tryckfrihetsmål, dels den stämningstid, som i
dessa mål bör äga rum, dels ock, alt då fråga uppstår om boktryckares
eller författares af en tryckt skrift tilltalande eller hörande, böra han eller
de personligen till svar stånda; hvarefter omedelbart föijer,] som orden lyda:
”men åtnjute i öfrigt deras rättegångsförmåner, enligt allmän lag och
serskilte författningar, uti allt hvad genom detta förordnande icke uttryckligen
annorlunda stadgadt är.”
Tager man nu i betraktande, att, änskönt den allmänna rättighet
att åtala tryckt skrift, som uti 1774 års Tryckfrihetsförordning var stadgad
och medgifven, är vorden afskaffad genom 1812 års Tryckfrihetslag,
hvilken i stället åt HofKansleren och JustitieKansleren uppdragit, att vaka
öfver tryckfrihetens lagliga bruk, — har likväl icke genom Tryckfrihetslagens
ofvanberörda eller öfriga föreskrifter, uti hvilka afvikelse!- från vanlig
rättegångsordning i brottmål förekomma, blifvit förordnadt, att 1777
års Kongl. Bref ej skulle vidare, i fråga om tryckt skrift, tillämpas, men
att deremot uti alla tryckfrihetsmål ulan undanlag, parlernes rättegångsförmåner
uti allt hvad Tryckfrihetslagen ej uttryckligen annorlunda bjuder,
förblifvit oförryckte, sådane de i allmän Lag och serskilte Författningar
finnas utstakade; så visar sig ostridigt, att 1777 års oftanämnde Kongl.
Bref, i 1812 års Tryckfrihetslag icke vidrördt, än mindre genom densamma
uttryckligen upphäfvet, — jemväl efter det denna Lag utkommit, utan all
inskränkning qvarstått i lagstiftningen, der utgörande en del af rättegångsordningen
i mål, som angå brott emot Majestätet, samt förvarande åt den
för slikt brott angifne en af dennes vigligare rättegångsförmåner; vid hvilket
förhållande och då denna rättegångsförmån lika litet, som någon af de
öfriga i Lag och Författningar utstakade, må i något fall af Domaren förbises,
— jag finnér den anmärkta omständigheten, att HofKansleren beslutat
åtalet mot Crusenstolpe, och JustitieKansleren deri förordnat Aktor,
äfvensom hvad svaranderne derförutan audragit om Tryckfrihelsla
-
u 8 R. St. Just. Ombudm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1S40.
gens innehåll, i afseende på med qvarstad belagd skrifts åtalande inom
utsatt viss kort tid, samt rörande skyndsamhet med tryckfrihetsmåls handläggning
i allmänhet, icke kunna på förevarande fråga ega något inflytande.
På dessa grunder, de der, efter mitt omdöme, stödja sig uppå en
lagenlig tillämpning af stadgandet i Kongl. Brefvet den 25 September 1777
samt nu gällande Tryckfrihetslags föreskrifter, sådana dessa i bokstafven
lyda, pröfvar jag, med bifall till JustilieOmbudsmannens yrkande i denna
del, rättvist förklara, att uti ofvanberörde tryckfrihetsåtal mot Assessoren
Crusenstolpe, HofRätten, lill följd af gällande lagstadganden, bordt fullgöra
den i 1777 års Kongl. Bref föreskrifna anmälan, samt Kongl. Maj:ts
Nådiga svar derpå afvakta; men som, vid öfvervägande af de skäl, svavanderne
å sin sida anfört, till stöd för deras uppfattning af lill ämnet hörande
lagbud, i följd af hvilken förrberörde anmälan är vorden underlåten,
den såmedelst förelupna oriktiga lagtillämpningen icke må bedömas
vara af sådan beskaffenhet, alt ansvar derå, enligt 1 Kap. 12 §. RättegångsBalken,
följa bör; varder JustilieOmbudsmannens hemställan härutinnan
utan vidare afseende lemnad.
I öfrigt instämmer jag med de flesta ledamöterne, på det sätt JustitieRåden
Themptander och Nyblaeus sig yttrat.”
I öfverensstämmelse med Högsta Domstolens fleste Herrar Ledamöters
ofvanstående Beslut, har sedermera Kongl. Maj:ts Nådiga Utslag i målet blifvit,
under samma dag, den 29 November sistlidna år, utfärdadt.
Sådan är utgången af denna för Tryckfriheten maktpåliggande sak.
Ehuru, derigenom, hvarken den förstnämnda af de emellan parterne omtvistade
frågor blifvit med bestämdhet afgjord, eller, hvad sednare frågan angår,
de derutinnan framställda anmärkningar ansetts föranleda till dess hufvudsakliga
pröfning, torde likväl det, med deras väckande på ofvanberörde
sätt, hufvudsakligen åsyftade ändamål ej vara förfeladi, så vida af flera orsaker
må kunna antagas, att framdeles, i lika beskaffade mål som detta,
andra förhållanden, än de, hvilka nu gifvit anledning till klander, skola
vinna afseende. Under förutsättning häraf och med bibehållen öfvertygelse
tillika om sakens beskaffenhet, har det förekommit mig betänkligt, att dessa
frågor i lagstiftningsväg nu anmäla, helst, hvad första frågan beträffar, de
tvifvelsmål om det rätta, hvilka vid detta tillfälle sig yppat, lätteligen
kunde, under sådan behandling af frågan, i stället att skingras, iklädas
ett utseende af vigt, som de eljest i lagskipningen icke skulle äga. Börande
för Öfrigt vordsamligen tilikännagifvas, att uti ett tryckfrihetsmål, hvilket,
af enahanda art och vid samma tid, som det ofvanomförmälda af
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-BerXden 14 Jan. 1S40. 11 g
Kongl. Svea HofRätt behandlade, tillhört Stockholms Stads KämnersRätts
upptagande och pröfning, Kongl. IIofRätten, hvars skärskådan detta mål
blifvit understäldt, genom Utslag den 20 Augusti i838, med anmärkning
af förelupna felaktigheter, uridanröjt KämnersRättens alla åtgärder, Juryns
yttrande och Rättens slutliga Utslag, samt till bemälde Rätt återförvisat
målet i hela dess vidd och derjemte, i anseende till KämnersRättens anmärkta
förfarande, remitterat handlingarne till Ad vokalfiskals-Em betet;
hvarefter och sedan jag erhållit underrättelse ej mindre derom, än ock
huruledes detta mål ytterligare hos KämnersRätten förekommit och, fastän
icke slutligen afgjordt, å nyo blifvit lill Kongl. IIofRätten liemstäldt, utan
alt likväl i sådant skick kunna derstädes pröfvas eller föranleda till annan
åtgärd, än alt de insända handlingarne, äfven vid delta tillfälle, till AdvokatfiskalsEmbetet
öfverlemnades, jag tillika inhemtat, att emedlertid hos
KämnersRätten ett annat tryckfrihetsmål af lika beskaffenhet förevarit,
men alt bägge dessa mål, deri samma person blifvit tilltalad, sedermera,
för bans fortfarande frånvaro, icke kunnat vidare handläggas; Och då sålunda
i längre lid hufvudsakligt slut i dessa mål afbidats, såsom efter min
tanka tillbörligt innan allmänna Åklagaremakten emot Domstolen uppträdde,
men detta likväl hvarken kunde eller borde, i ständig afbidan på sådant
slut, alldeles uteblifva, har jag omsider, uti serskilda under den 26
November sistlidna år lill AdvokalfiskalsEmbetet aflåtua skrifvelser, funnit
mig befogad att meddela bemälde Embete de flera anmärkningar, hvartill
KämnersRättens förfarande i bägge målen gifvit anledning, och hvaribland
äfven den för åsidosättande alt tillämpa oflanämnda Kongl. Bref af år
1777 5 ^ följd hvaraf, ej mindre än till fullgörande af Kongl. IIofRättens
förut gifna Remisser, detta ärende är beroende på AdvokatfiskalsEmbetets;
handläggning.
Det har icke varit inom Lagskipningen allena, som åsidosättande eller
öfverträdelse af hvad Rikets Högloft. Ständer till Tryckfrihetens skyddande
stadgat, blifvit anmärkt. Hos ett af de högre förvaltande Embetsverken
hafva, dels för flera år tillbaka och dels i sednare tid, äfven visat
sig exempel, hvilka, enligt mitt begrepp, synts innefatta en förtydning
utaf eller åtminstone ett missförstånd om denna Grundlags mening och bestämdt
uttalade bud, samt följaktligen, med anledning af enskild mans
deröfver förda klagan, bordt påkalla min Embetsålgärd. Della ärende är
väl ännu icke af Domaremakten pröfvadt, men torde emedlertid desloheldre
-
R. St. Just. Ombudm. Etnb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
försvara sitt rum härstädes, som frågor om Grundlagarnas tillbörliga efterlefnad
utan tvifvel måste anses utgöra ett ibland de vigtigare föremålen för
Lagstiftande maktens uppmärksamhet.
Uti en till mig den 3 December 1834 ingifven skrift, hade Kopisten
1 Justitiefördelningen af Kongl. Maj:ls Kansli W. F. Dalman anfört klagomål
öfver Kongl. Maj:ts och Rikets StatsKontors den 24 April, 1 Maj och
,4 Augusti samma år meddelade beslut, hvarigenom, enligt hans förmenande,
Kongl. StatsKontoret skulle hafva, emot hvad Tryckfrihetsförordningen
föreskrefve och således obehörigen, förvägrat klaganden att, på sätt
han begärt, undfå del af åtskilliga i bemälda Embetsverk befintliga handlingar,
i uppgifvet ändamål, att desamma till trycket befordra; I anledning
af hvilken klagoskrift, öfverlemnad, jemte min den 10 i förstnämnde
månad afgångna skrifvelse, Kongl. StatsKontoret den 14 Februari i835
tillsändt mig ett utlåtande, hvaraf klaganden erhållit del, för att, enligt i
klagoskriften gjordt förbehåll, få med påminnelser inkomma.
Då Kopisten Dalman, hvilkens förmenta rätt här egentligen var i
fråga, efter flera erinringar derom, omsider den 1 November i838 återställde
Kongl. StatsKontorels honom delgifna utlåtande och skriftligen anmälte
sig Lill fullföljd af sin förra klagan, företeddes af honom tillika, såsom
en ytterligare anledning dertill, Kongl. StatsKontorets i lika beskafFadt
ärende den 22 nästförulgångna Oktober meddelade beslut. Och sedan den
tid af fyra månader efter erhållen del af samma beslut förflutit, inom hvilken
underdåniga besvär deröfver, enligt af Kongl. StatsKontoret tillförene
lemnad hänvisning, kunnat hos Kongl. Majit anföras, men en sådan besvärstalan
icke blifvit fullföljd, var jag alltså i tillfälle att Kongl. StatsKontorets
öfverklagade förfarande i hela dess vidd till granskning företaga,
en åtgärd, som Kongl. StatsKontoret äfven, i serskild skrifvelse, äskat, och
som föranledde mig att inför Kongl. Majit, i Dess Högsta Domstol, genom
ett den i5 April sistlidna år afgifvit underdånigt Embetsmemorial, emot
Kongl. StatsKontoret anställa åtal, såsom i det följande närmare ådagalägges.
Enligt hvad handlingarne visa, hade uti en lill Kongl. StatsKontoret
den 22 April 1834 inlemnad skrift, Kopisten Dalman, med åberopande af
2 §. 4 rnom. Tryckfrihetsförordningen, begärt att, emot lösen, utbekomma
ett Utdrag af den hos Kongl. StatsKontoret förda Lista öfver ankomna
Kongl. Bref ifrån och med den i April intill ansökningsdagen, äfvensom
att få afskrifva eller låta afskrifva, eller emot lösen utbekomma alla till
Kongl. StatsKontoret under samma tid ankomna Kongl. Reskripter; I anledning
-
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. iai
ledning hvaraf Kongl. StalsKontoret, den 24 i berörde månad, genom Utdrag
af dess Protokoll, meddelade Sökanden, all då han uppgåfve, i hvilket
ämne han åslundade antingen underrättelse, huruvida Kongl. Majit till
Kongl. StalsKontoret afla tit Nådig Skrifvelse, eller, i fall Bref i ämnet ankommit,
del af detsamma, han skulle icke allenast derom erhålla upplysning
af vederbörande tjensteman, äfvensom skriftligt bevis, emot behörig
lösen, ulan ock få på stället det ankomna Kongl. Brefvet i uppgifvet ämne
afskrifva eller afskrifva låta, eller, om dervid betydande hinder voro, i
bevittnad afskrift, emot vederbörlig lösen utbekomma; Och sedan, med
föranledande af detta beslut, Dalman yllerligare uppgifvit, att han åstundade
underrättelse utur omförmälda hos Kongl. StalsKontoret öfver ankomna
Kongl. Bref förda Lista i alla ämnen, samt afskrifter af Kongl. Majits
Nådiga Bref i alla ämnen, som varit föremål för Kongl. Majits Nådiga
Reskripler lill Kongl. StalsKontoret, under den af Sökanden förut uppgifna
tid, emedan han hade för afsigt att genom trycket offentliggöra, dels uti
hvilka ämnen Nådiga Bref, under samma lid, blifvit af Kongl. Majit till
Kongl. StalsKontoret aflåtna, dels att trycka högstberörde Nådiga Bref;
förklarade Kongl. SlatsKontoret, den 1 derpåföljde Maj, sig icke kunna till
Dalmans berörde begäran lemna vidsträcktare bifall; än Kongl. SlalsKontorets
i denna fråga, den 24 April fattade beslut innehölle. Då sedermera
i Augusti månad samma år Dalman, likaledes skriftligen hos Kongl. SlatsKontoret
anhöll, ibland annat, att, i ändamål att till trycket befordra, få
taga afskrift af alla de Kongl. Bref, hvilka, sedan den 1 nästförutgångna
Maj ankomna,, rörde dispositioner dels å de uppå RiksStatens åttonde hufvudlitel
anslagna så kallade exlra-utgifter och dels å tredje hufvudtiteln
för oförutsedda mililärbehof, — meddelade Kongl. SlatsKontoret den 14 i
samma Augusti månad det beslut, alt sökandens berörde anhållan, såsom
icke tillika innefattande speciel uppgift å ämnet för hvarje af de äskade
handlingarne, ej eller kunde, enligt Tryckfrihetsförordningen, bifallas. Slutligen
och när Dalman, uti en den 16 Oktober 1838, till Kongl. StatsKontoret
ingifven skrift, under åberopande af Tryckfrihetsförordningen,
begärde, alt få på stället afskrifva eller afskrifva låta så väl Kongl. StatsKontorets
Diarium eller Lista öfver de dit ankomna Kongl. Bref för år
1837, som ock samtliga under nämnde tid ankomna Kongl. Bref, hvilka
han ernade att antingen i deras helhet eller partielt till trycket befordra;
följde derå Kongl. SlatsKonlorets yttrande den 22 i samma månad af innehåll,
att då Dalmans ifrågavarande skrift innefattade en lika begäran med
B i fi. till R. St. Prot. 1840. 2 Sami. 16
122 Ä. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1S40.
den, hvaröfver Kongl. StatsKontoret den 24 April och 1 Maj 1834 meddelat
beslut, deruti Dalman icke visat sig hafva vunnit ändring, Kongl.
StatsKontoret ansåg sig icke kunna i vidsträcktare måtto bifalla den nu
gjorda ansökningen, än som instämde med ofvanberörde beslut; hvarföre
Dalman skulle äga att antingen afskrifva eller afskrifva låta, eller, om
dervid betydande hinder voro, utbekomma i bevittnade afskrifter emot lösen,
de för år 1 83-j till Kongl. StatsKontoret ankomna, Kongl. Bref, hvilkas
ämne han, för hvarje Bref serskildt, uppgåfve.
Hvad Kongl. StatsKontoret, uti dess den 14 Februari 1835 mig tillsända
utlåtande, i anledning af Kopisten Dalmans klagan anfört, innefattade
en närmare utveckling af grunderna för ofvanomförmälda år 1834 meddelade
beslut, och borde alltså gälla äfven för beslutet af den 22 Oktober
i838. Af de i åberopade grundlagsstadgande uttryckta orden sak och
ämne, ville Kongl. StatsKontoret anse icke otydligen följa, att vid framställningen
af en begäran till Domstol, att undfå del af der förvarade
handlingar, saken, i hvilken dessa äskades, således måste, äfven för möjligheten
att kunna efterkomma den begärandes önskan, af honom uppgifvas,
och hans skyldighet dertill vara lika gifven, som rättigheten att, antingen
han i saken hade del eller ej deruti utbekomma befintliga handlingar;
och om detta borde iakttagas hos Domstolar, så vore ock, i afseende å
skyldigheten alt uppgifva ämnet för hvarje äskad handling, förhållandet
alldeles enahanda inom andra publika Verk, utan att någon hade rättighet
att fordra, eller EmbetsVerket skyldighet att, genom anteckningslistors
tillhandahållande, eller annorlunda, meddela uppgifter å hvad som kunde
finnas begärligt, så vida Lagen förutsatte, att elt kändt — icke blott förniodadt
— faktum eller ämne skulle vara gifvet, hvarom handlingar funnos
och kunde åstundas, i ändamål alt i tryck utgifvas. Att klaganden,
såsom han anfört, någon tid fått tillfälle alt i Kongl. StatsKontoret taga
del af antecknings-listan å ankomna Kongl. Bref, samt derefter jemväl bekommit
Utdrag af desamma, hade sålunda varit en utöfver skyldigheten
hos EmbetsVerket sträckt beredd villighet, hvilken följaktligen hvarken kunde
utgöra någon behörig orsak lill hans klagan, eller gifva någon rättighet
till foi Isalt åtnjutande af enahanda förmån, då den icke vidare, utan hinder
och olägenhet för göromålens tillbörliga handhafvande, kunde medgifvas;
helst berörde lista, såsom endast innefattande de, för reda och ordning
å ankomna Kongl. Brefven, nödiga anteckningar, till minne och beqvämlighet
för Verkets egne Einbets- och Tjenstemän och till formen helt och
hållet beroende på godtfinnande hos dem, som förde och begagnade den
-
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1S40. 123
samma, icke afhandlande något ämne och följaktligen, efter Kongl. StatsKonlorets
tanka, destomindre kunde räknas till de handlingar, protokoll
eller beslut, hvilka, enligt det citerade momentet af Tryckfrihetsförordningen,
borde i afskrifter från Verket utlemnas, som oftanämnda listas
förande kunde alldeles inställas, örn och när Kongl. StatsKontoret sådant
för godt funne. Härigenom skulle äfven vara vederlagd klagandens anmärkning
dervid, att Kongl. StatsKontoret, till svar å hans begäran, att få
afskrifter af alla under en viss tidrymd lill Kongl. StatsKontoret ankomna
Kongl. Bref, förklarat det vara hans åliggande att, enligt ofvannämnda
Lag, först specielt uppgifva ämnet, hvarom hvarje Bref skulle handla;
Och hade Kongl. StatsKontoret, på enahanda skäl, föreskrifvit lika vilkor
för uppfyllandet af klagandens äfven generela begäran, alt få del af de
under en viss tidrymd ankomna Kongl. Bref angående dispositioner på
tvänne anslag å RiksStaten, enär dessa dispositioner skett för en mängd
olika föremålom hvilka alla till det mästa serskilda, olika ämnen afhandlande,
Kongl. Bref, tid efter annan och omvexlande med andra handlingar,
kommit Kongl. StatsKontoret tillhanda. Af allt detta och enär klagandens
föregifvande, det Administrationens förhandlingar sålunda förblefvo
hemligheter, icke vore med förhållandet enligt, så vida Justitieombudsmannen,
enligt dess Instruktion, finge, när lian ansåge nödigt, taga kännedom
af hvarje EmbetsVerks åtgärder och hafva tillgång till der befintliga
handlingar, samt, hvad StatsVerket anginge, Rikets Ständer genom deras
Statsutskott eller Revisorer vid förvaltningens granskning, ägde att fullständigt
inhemta allt hvad som kunde hänföras under omförmälda förhandlingar,
ville Kongl. StatsKontoret finna, att den Lagöfverträdelse, klaganden
sökt föra Kongl. StatsKontoret till last, icke i någon målto ägt rum, och
att hans framställningar om vådan för tryckfrihetens begagnande vid en
sådan tillämpning af oflaåberopade Lagstadgande, som Kongl. StatsKontoret
iakttagit, destomindre borde förtjena något afseende, som friheten, att i
allmänt tryck utgifva från EmbetsVerken erhållna handlingar, icke finge
förblandas med frågan om sättet, huru dessa derifrån kunde i en behörig
ordning ulbekommas.
Det var dessa af Kongl. StatsKontoret anförda grunder, hvilka nu
borde närmare skärskådas.
I öfverensstämmelse med 86 §. Regeringsformen, som tillerkände och
försäkrade hvarje Svensk man rättigheten att, utan några af den offentliga
makten i förväg lagda, af TryckfrihetsLagen ej föreskrifna hinder, utgifva
skrifter, stadgade denna sedermera utfärdade Lag i 2 §. 1 momentet, att
124
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 fan. 1840.
det skulle stå hvarje författare fritt, att öfver allt, som vore eller kunde
blifva föremål för mensklig kunskap, genom tryck kungöra sina tankar, och
vidare i momentet, att, i grund af hvad i irsla momentet vore stad
gadt,
och lill säkrare efterrättelse för utgifvare af skrifter, det äfven, med
vissa undantag och vilkor, uttryckligen skulle vara en hvar tillåtet, att i
allmänt tryck utgifva alla offentliga handlingar af hvad namn och beskaffenhet
de vara måtte, samt att, till den ändan, alla sådana handlingar
borde emot lösen utlemnas åt hvem det äskade, antingen han hade i saken
del eller ej, och i alla archiv hvar och en fri tillgång lemnäs, att få på
stället afskrifva eller i bevittnad afskrift, emot lösen utbekomma alla slags
handlingar, i hvad ämne som helst; Och sedan i det följande af samma
moment de vissa undantagen och vilkoren uppgifvits, hvilka likväl till förevarande
fall icke ägde tillämpning, sades slutligen, att som det klefve
för vidlyftigt, att alla förekommande ämnen, mål och ärenden med noggranhet
utsätta, det skulle stå hvar och en fritt, att i tryck alllmänt kunnigt
göra, allt hvad som i denna Lag icke funnes uttryckligen förbudet.
Med uppmärksamhet å andan och uttrycken i dessa Lagbud, hvilka skulle
efter deras ordalydelse tillämpas, måste det anses otvifvelaktigt, att Lagstiftande
maktens bestämda och tydligt uttalade mening och vilja varit, att
bereda och bibehålla den möjligen största offentlighet åt alla allmänna förhandlingar,
så att en hvar finge i föreskrifven ordning äga fri tillgång till
och erhålla del af alla sådane ärenden rörande handlingar och beslut, när
anmälan derom gjordes; och alt följaktligen de föreskrifter, TryckfrihetsLagens
2 §. 4 morn. meddelade, att nemligen denna rättighet tillkomme
hvarje sökande, antingen lian hade i saken del eller ej, och att alla slags
handlingar, i hvad ämne som helst, finge ulbekommas, långt ifrån att begränsa
eller inskränka den ovilkorligen medgifna offentligheten, fast mera
lika tydligt som egentligt, på sätt i slutet af samma moment äfven bekräftades,
åsyftade, att ej någon inskränkning deraf eller något undantag derifrån
må äga rum. Enligt denna angifna grundsats, uttryckte stadgandet
derjemte, alt hvar och en vore berättigad, att söka uppgifter och upplysningar
om alla allmänna mål och ärenden, ehvad de hörde till den förflutna
tiden, eller till den närvarande; en rättighet, hvilken just afsåge behörigheten,
att om alla sådana mål och ärenden fordra och vinna den närmare
kännedom, sorn derförutan skulle saknas, och hvilken naturligen motsvarades
af den hvarje offentligt EmbetsVerk ålagda skyldighet, att med sålunda
fordrade uppgifters och upplysningars meddelande den sökande,
honom till säkrare efterrättelsej tillhandagå, antingen förhållandena förut
/
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1S40. 125
voro kändaj eller blott förmodade. Det knnde icke ifrågasättas och vore
ej eller ifrågasatt, utan fast mera erkändt oell medgilvet, alt Kongl. Maj:ts
till Kongl. SlalsKonloret aflåtna Nådiga skrifvelse)-, utan undantag, räknades
ibland de handlingar, hvilka tillhörde offentligheten. Med samma rätt
som man sökte att erhålla del af en enda utaf dessa skrifvelse!-, kunde
man således begära flera eller alla under en viss tid ankomna, hvilket
sednare fall nyssåberopade grundlagsstadgande, genom de ofta upprepade
ordalagen: alla allmänna handlingar, uttryckligen medgåfve. Ämnet eller
måletj ett eller flera, det ville här säga: de till Kongl. StalsKontoret ankomna
Kongl. Skrifvelser, en eller flera, var då tillräckligen uppgifvet;
och för möjligheten att efterkomma den sökandes begäran mötte lika litet
binder i ena, som i andra fallet. Någon annan eller mera speciel uppgift
af ämne eller mål föreskrefves deremot icke i detta grundlagsstadgande,
såsom ett vilkor för allmänna handlingars utbekommande, och kunde följaktligen
ej heller å vederbörande EmbetsVerks sida behörigen äskås. Just
den omständigheten, att sådan föreskrift icke funnes, ådagalade ock nogsamt
Lagstiftande maktens, med den antagna principen för offentlighet fullkomligt
öfverensstämmande, afsigt och omsorg, att betaga Embetsmyndigheterne
äfven den ringaste anledning till offentlighetens inskränkande, utan tvifvel
föreseende, att försök dertill kunde göras och möjligen, om icke genast,
dock i tidens längd, i mindre eller större mån vinna framgång. Under
samma cathegorie af offentlighet borde ostridigt äfven begripas den hos
Kongl. StatsKontoret förda Lista öfver dit ankomna Kongl. Bref. Det kunde
nemligen icke med fog motsägas att, om än denna serskilda Lista,
kallad: ”Register öfver Kongl. Bref, inrättad lill minne och beqvämlighet
för Verkets egna Embets- och Tjenstemän”, vore till formen beroende på
godtfinnande hos den, som förde och begagnade densamma, samt derföre
skulle kunna alldeles inställas, om och när Kongl. StatsKontoret sådant
för godt funne, det likväl vore Kongl. StatsKontoret, likasom hvarje EmbetsVerks,
ovilkorliga skyldighet, att icke blott lill minne och beqvämlighet,
utan derjemte och hufvudsakligast lill allmän rättelse och för möjligheten
att fullgöra åliggande redovisning för alla förebafda ärenden och
deras lagliga behandling, föra eller låta föra Listor, Register eller Diarier
öfver inkommande mål och ärenden, af hvad namn och beskaffenhet
de måtte vara; och alt således ifrågavarande Lista eller Register, i dess
befintliga och ännu år 1833 fortfarande skick samt vidare och intill
dess någon annan behörig ordning infördes, måste betraktas såsom en
offentlig handling, hvars innehåll eller ämne vore anteckning af alla
126 R. St. Just. Ombuds »i Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
lill Kongl, StatsKontoret ankomna Kongl. Bref, och af hvilken, ehvad
den hörde till den förflutna tiden eller till den närvarande, en hvar
vore tillåtet alt sjelf taga afskrift, eller, om hinder dervid skulle vara,
emot lösen erhålla afskrift eller utdrag i de delar som äskades;
en rättighet, den StatsKontoret äfven, elter hvad dess utlåtande visade,
någon lid i vidsträcktare måLlo låtit ofvanbemälde sökande tillgodonjuta,
men sedermera, under i öfrigt oförändrade förhållanden, honom förvägrat.
Af det sålunda anförda, vore uppenbart, att Grundlagens lika
bestämda, sorn tydliga föreskrift, om ovilkorligen medgifven offentlighet åt
alla allmänna mål och ärenden (med vissa undantag, som här icke voro i
fråga) skulle i vigtig nion åsidosättas, om, på sätt Kongl.-StatsKontoret, i
motsats emot samma föreskrift antagit, inga andra handlingar finge utbekommas,
än de, hvilkas innehåll eller ämne förut vore bekant och således
kunde specielt uppgifvas; Och så vida något ytterligare bevis emot behörigheten
af ett sådant vilkor behöfdes, läge det klart och oemotsägligt i
Kongl. StalsKontoreLs eget förklarande af den 14 Augusti 183zJ, att, oaktadt
klaganden då begärt del af de ifrån den 1 förutgångna Maj ankomna Kongl.
Bref rörande dispositioner å Riks-SLatens tredje och åttonde hufvudtitlar,
således angående vissa uppgifne ämnen, denna begäran likväl icke kunde
bifallas, emedan ”den ej tillika innefattade speciel uppgift å ämnet för hvarje
af de äskade handlingarne”, och emedan, såsom StatsKontoret i dess ofvanliämnde
utlåtande tillagt, ”omförmälda dispositioner skedt för en mängd 0-  lika föremål, om hvilka alla till det mesta serskilda, olika ämnen afhandlande,
Kongl. Bref, tid efter annan och omväxlande med andra handlingar,
kommit StatsKontoret tillhanda.” Genom en fortsatt tillämpning af
denna sats kunde Embetsverkens anspråk på speciela uppgifter ifrån den
sökandes sida snart sagdt till oändlighet ökas och; alltid komma att bero af
vederbörandes godtfinnande; Men det vore just dylika godtyckliga inskränkningar,
som, efter hvad redan anmärkt blifvit, Lagstiftande Makten velat
förebygga, medelst Grundlagens icke speciela, utan generela stadgande 0111
offentlighet och den en hvar försäkrade frihet, att genom tryck utgifva alla
allmänna handlingar. Någon ”förbländning” af denna frihet med frågan om
sättet att utbekomma sådana handlingar kunde deslomindre befaras, som
detta funnes lika tydligt föreskrifvet, nemligen att den sökande vore tillåtet
att antingen sjelf laga eller ock emot lösen undfå afskrifter af de handlingar,
hvilka han åslundade utbekomma. Denna frihet vöre likväl alldeles
oberoende af och borde således ej ”förblandas” med Rikets Ständers och
Deras JustilieOmbudsmans rättighet, att om allmänna förhandlingar taga
R. St. Just. Ombndsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. 127
kännedom, samt kunde minst derigenom i någon mån förändras eller inskränkas.
— Örn dessa skäl och omständigheter innefattade en öfvertygande
oell således gällande vederläggning af Kongl. StalsKontorels, i ofvannämnde
utlåtande, uppgifna grunder för dess år 1834 meddelade beslut
uppå Kopisten Dalmans serskilda ansökningar, borde det ock antagas: att
han varit lagligen berättigad att, på sätt han begärt, erhålla upplysning om
och i behörig ordning utbekomma de allmänna handlingar, han åslundat,
för att tili trycket befordra: alt Kongl. StalsKontoret sålunda, emot Grundlagens
ordalydelse och riktiga tillämpning, vägrat Dalmans om förmälda begäran;
och att, när Kongl. StatsKontoret, medelst ytterligare beslut af den
22 Oktober i838, förklarat hans då gjorda ansökning att, på enahanda
sätt, undfå del af vissa uppgifna handlingar, icke kunna i vidsträcktare
matto bifallas, än som instämde med Kongl. StalsKontorels förra beslut,
Kongl. StalsKontoret derigenom visat en ifrån samma oriktiga grunder härledd
Vägran att ställa sig Grundlagens föreskrift till efterrättelse. — Vid
sådana förhållanden ansåg jag mig pligtig att, med utförande Embetstalan
emot Kongl. StatsKontorets President och Ledamöter, hvilka deltagit i de
öfveiklagade, efter min tanka, lagstridiga besluten, i underdånighet yrka,
att Kongl. Maj:t, efter skärskådan af dessa beslut, i Nåder täcktes icke allenast
förklara, det Kongl. StatsKontoret, vid deras meddelande, orätt förfarit,
utan äfven pröfva, hvad ansvarspåföljd för detta förfarande, hvilket,
enligt TryckfrihelsLagens oftaåberopade stadgande, borde betraktas såsom
tjensleförsummelse, kunde, med anledning af 1 Kap. 12 §. RättegångsBalken,
vederbörande ådömas.
Uti förklaring häröfver, som till följd af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss
inkom, åberopade vederbörande hufvudsakligen samma omständigheter,
som i deras ofvannämnde utlåtande blifvit anförda, och med stöd af
hvilka slutligen yrkades, alt åtalet måtte varda ogilladt. Hvarefter, och
då Kongl. Maj:t i Nåder behagade lemna mig del af denna förklaring, det
underdåniga yttrande å min sida under den 23 Juli afgafs, att jag icke
hade något vidare att i saken tillägga.
I detta skick är saken nu på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning beroende;
och så vida den, efter hvad förmodas bör, snart till afgörande förekommer,
torde framdeles blifva tillfälle att sådant vördsamligen anmäla.
Om allmän uppmärksamhet med skäl blifvit fästad vid de bekanta
tilldragelser, hvartill Hufvudstaden under sommaren år i838 varit vittne,
128 R. St. Juft. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 J'an. 1840.
Synes äfven de närmare förhållandena dervid och deras följder taga samma
uppmärksamhet i anspråk. Dessa äro likväl i flera, tilläfventyrs de hufvudsakligaste,
delar ännu icke slutligen utvecklade, och kunna således ej
heller utgöra föremål för en fullständig framställning, än mindre leda till
ett säkert bedömande af det hela. Det torde följaktligen i detta hänseende
göra tillfyllest att i allmänhet nämna, huru som dessa tilldragelser lemnat
anledning till åtskilliga personers, dels skriftligen och dels muntligen,
hos mig anförda klagomål, hvilka, såsom innefattande angifvelse!' 0111 obehörigt
förfarande af offentliga myndigheter, tillhört min Embetsålgärd, och,
efter vederböiandes derom meddelade utlåtanden, blifvit till laga undersökning
förvista. I de fall, der sådana undersökningar äro fulländade och
klagomålen af Domaren pröfvade, bör emedlertid derför, på vanligt sätt,
redogöras. Till dessa räknar jag en af Boktryckerikonslförvandlen C. M.
Blanxius munteligen anmäld klagan, angående det öfvervåld en den 22
Juni 1838 på aftonen till Munkbrohamnen beordrad Patrull af Konungens
Lifgarde lill häst skall hafva emot honom utöfvat; hvarom Blanxius, efter
tillkännagifvande deraf hos ÖfverStåthållareEmbetet, vid förhör den 4 nästderpåföljde
Juli inför Kongl. SlotlsRätten för Stockholms Slott och Stad,
till hvars handläggning målet varit öfvei lemnadt, vidare uppgifvit, att, vid
nyssnämnde tillfälle, då Patrullen, jemte dess Befälhafvare, ridit fram och
tillbaka, för att skingra folksamlingen i den så kallade löfmarknadeu, Blanxius,
ulan att å sin sida begå någon förseelse, blifvit kringränd af flere
gardister, som tillfogat honom sabelhugg, deraf, enligt vederbörande Läkares
intygande, sex svårare och ringare skador uppkommit; hvilken tilldragelse
jemväl i så måtto var vitsordad, som Befälhafvaren för nämnde patrull,
uti sin den 23 i förstberörde månad aflemnade rapport om denna
patruUering, förmält sig hafva bemärkt, att, under inträffad trängsel emellan
patrullen och folket, Blanxius, som, enligt polisens uppgift, flera gånger
blifvit tillsagd att aflägsna sig, erhållit ett par lindriga hugg. Och sedan
förrbemälde Befälhafvare förklarat, det han ej hade någon angifvelse
att göra mot Blanxius, samt Polisbetjeningen likaledes anmält, att den ej
kumle tillvita honom någon vid tillfället begången förseelse, hade Kongl.
SloLtsRätten, medelst ofvannämnda dag den 4 «P»li afsagdt beslut, enär
Blanxius sålunda icke blifvit angifven för någon förbrytelse emot Patrullen,
samt frågan, huruvida Patrullen kunde hafva vid öfverklagade tillfället
sig felaktigt förhållit, jemlikt 14 Kap. 12 §. 1 mom. KrigsArliklarne,
tillhörde KrigsDomstols pröfning, funnit sig icke vara behörig att med målet
taga
R. St. Just. Omlnidsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1340.
taga vidare befattning, utan skulle handlingarne öfversändas till Kongl.
KrigsIIofRätten för att komma vederbörlig Domstol tillhanda.
Efter hvad jag sedermera inhemtade, hade Kongl. KrigsHofRätten
till KrigsFiskalsEmbelet remitterat de ifrån Kongl. SlottsRätten insända
handlingar rörande detta mål, tillika med en under tiden af Blanxius ingifven
skrift, deruti, med förmälan, alt han icke förde någon talan emot
befälhafvaren vid ofvannämnde patrull och ej heller vore i tillfälle att bevisa
af hvilken eller hvilka ibland manskapet väldet blifvit föröfvadt, Blanxius
förklarat sig hvarken då eller framdeles vilja i anledning af denna händelse
någon talan vid Domstol fullfölja, samt derföre anhållit att målet
måtte få, ulan vidare åtgärd, helt och hållet förfalla.
Sedan målet sålunda kommit i det skick, att dess vidare handläggning
endast af KrigsDomstol berodde, ägde jag att tillse, om och huruledes
detsamma borde vidare fullföljas. Och sorn det af Blanxius öfverklagade
och till någon del då redan vitsordade förhållande syntes utmärka, att han,
vid ifrågavarande tillfället, utan dertill å hans sida gifven anledning, blifvit
af en eller flere utaf ofvannämnde patrull med hugg och slag öfverfallen
och såmedelst illa skadad; hvilken gerning, såsom af svårare art,
följaktligen, ehvad klagan deröfver af enskild person fördes eller ej, enligt
Lag utgjorde föremål för allmän åklagares beifran, samt en skeende undersökning,
derigenom rätta förhållandet blefve närmare utredt, utan tvifvel
skulle afgöra, huruvida öfverklagade händelsen endast borde tillräknas den
eller de ibland manskapet, hvilka personligen sig förgått och hvilka för
befälhafvaren, såsom sjelf å stället närvarande, troligen ej kunde vara.
okände, eller om icke tilläfventyrs äfven någon anledning till anmärkning
emot befälhafvaren, antingen härutinnan eller i öfrigt, vid verkställighet
af den beordrade patrulleringen förefunnes, ansåg jag detta mål, oberoende
deraf, att Blanxius dåmera återkallat sin klagan, böra genom allmänna
åklagaremaktens försorg till laga undersökning och dom befordras, samt
anmodade derföre, uti skrifvelse den 3o Juli förenämnde år, KrigsFiskalsEmbetet
att härtill, i hvad på dess åtgärd ankomme, laglikmätigt medverka.
Till följd af Kongl. KrigsHofRättens förordnande har ransakning rörande
angifna förhållandet blifvit verkställd af KrigsRätten vid Konungens
Lifgarde till häst, som, efter det Aktor derstädes tilltalat venstra flygelafmarschen
eller sex man af ofvannämnde patrull, för det emot Blanxius
föröfvade våld, samt slutligen, sedan en af de tilltalade aflidit, yrkat, alt
Bih. till R. St. Prot. 1840. 2 Sami. 17
i3o R. St. Just. Qmbudtm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
de fem öfrige måtte med ed sig fria, dels enligt Utslag den i5 Januari
sistlidna år ålagt sistbemälde tilltalade alt, hvar för sig, med ed betyga,
om de gitte, det de på aftonen den 22 Juni 1838 å Munkbrotorget här i
staden, under det de från den dit beordrade patrull varit afskiljde, icke
med hugg och slag öfverfalla Bok tryckeriKonstför vand ten Blanxius eller
någon person, som kunnat vara Blanxius, äfvensom att de, så snart befälhafvarens
för patrullen befallning att rycka tillbaka af dem hördes, genast
åtljMt och återvändt til! det öfriga patrullmanskapet, dels ock, efter det
denna ed blifvit af desse tilltalade fullgjord, dem, medelst Utslag den 14
Februari näsllidna år, från all påföljd i målet frikänt; Och har sedermera
Kongl. KrigsHofRätten, der KrigsFiscalen, i afseende å befälhafvaren för
ofvanberörde patrull, aflemriat embetsutlåtande, med förklarande, att KrigsFiskalen
icke ansåge sig till någon ansvarslalan emot befälhafvaren befogad,
genom Utslag den 3 derpåföljde Maj sig utlåtit, att alldenstund upplyst och
styrkt funnes, dels att bemälde befälhafvare, som den 22 Juni 1838 om
aftonen, uppå tvenne Polisbetjentes hos befälhafvaren för vakten vid Kongl.
Slottet gjorda reqvisition, blifvit af denne sednare beordrad alt med 24
man begifva sig till Munkbrohamnen, i ändamål alt handhafva ordningen
ibland en derstädes då varande större folksamling, vid ankomsten dit, och
sedan patrullen blifvit formerad i front, ensam ridit fram och med fogliga
ordalag tillsagt det i myckenhet församlade bullersamma folket att hålla
sig stilla och åtskiljas, men att folket, i stället att efterkomma denna tillsägelse,
bemött patrullen med otidighet, hurrat och skrikit; äfvensom att
folksamlingen är vorden af lillslädesvarande Polisbeljening tillsagd att åtskiljas;
men icke eller hörsammat denna anmaning; dels att efter det hela
patrullen defilerat uppför Gråmunkegränden och återkommit till Munkbron,
befälhafvaren för patrullen, i anledning deraf att en okänd sjöman, sorn
stått vid hörnet af samma gränd, kastat stenar mot patrullen, befalll venstra
flygel-afmarschen, som bestått af sex man, att rycka fram för att fasttaga
nämnde sjöman, hvilken likväl undkommit i en båt ner vid sjön, sedan
han förut blifvit af nyssberörde flygel-afmarsche förföljd, hvarvid befälhafvaren
genast anbefallt flygel-afmarschen att återvända och förena sig med
den öfriga patrullen, dels att befälhafvaren, utom orderne om sjömannens
fasttagande, hvarken anbefallt, att denne eller någon annan bland folket
skulle huggas eller på annat sätt våldföras; dels ock att befälhafvaren icke
anbefallt den BoktryckeriKonstförvandten Blanxius tillfogade misshandling,
hvilken befälhafvare icke ens afvetat förr än Blanxius sjelf densamma för
för befälhafvaren anmält; fördenskull och då pågon skälig anmärkning så
-
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. i3x
lunda icke förekommit emot befälliafvarens förfarande i denna hans egenskap,
vid verkställigheten af den om aftonen omförmälde dag till Munkbrohamnen
beordrade patrullering och Blanxius uti en den 7 Juli 1838
till Kongl. KrigsHofRätten ingifven skrift återkallat ifrågavarande angifvelse,
så vidt densamma rörde befäihafvaren för oftanämnde patrull, funne Kongl.
KrigsllofRätten skäligt att bemälde befälhafvare ifrån allt ansvar i detta
mål frikänna.
En annan händelse, likartad med den näst ofvan omförmälda, men
skiljaktig ifrån denna hvad slutet angår, har företett sig i följande mål.
I anledning af SvarfvareMästarne bär i staden Jakob Wedenbergs och
Anders Ullströms skriftligen hos mig förda klagan deröfver, att den 21
Juli 1838 på aftonen, då en ifrån Malmtorgsgatan emot Gustaf Adolfs torg
ankommen patrull af Konungens Lifgarde lill häst framryckt med den häftighet,
alt den skall sprängt dervarande infanteri-postering, Wedenberg och
Ullström, stadde på väg till deras hemvist, skola blifvit af samma patrull,
utan något förvållande å deras sida, öfverfallna och misshandlade, hvarvid
Wedenbergs kläder sönderhuggits och Ullström erhållit ett svårt sabelhugg
i hufvudet; hvilken klagan de jemväl sökt att med åtskillige personers
skriftligen uthändigade intyganden styrka, med begäran tillika, att laga
undersökning härom måtte företagas, hade jag, genom skrifvelse af den 6
September nämnde år, anmodat Herr Öfver-Kommendanten i Stockholm att
infordra icke allenast förklaring af befäihafvaren för den patrull, som skulle
hafva på omförmälda sätt förfarit, utan äfven Kommendantens här i staden
utlåtande, hvari, utom hvad angående öfverklagade händelsen tilläfventyrs
vore honom bekant, kunde uppgifvas beskaffenheten af de ordres, patrullen
vid ifrågavarande tillfälle ägt att verkställa; hvarjemte jag begärt underrättelse,
hvilka officerare haft befäl dels öfver den infanterivakt, som då
skulle varit stationerad vid Malmtorgsgatan, dels för den vanliga å Gustaf
Adolfs torg befintliga vakten.
Af de i följd häraf den 8 Oktober till mig insända handlingar upplystes,
att befäihafvaren för den till tjenstgöring vid ofvannämnde tid och
ställe beordrade patrull af Konungens Lifgarde till häst varit Fanjunkaren
vid samma Garde D. Sloltenburg, hvilken, angående förloppet dervid, i
aflemnad förklaring uppgifvet: att, enligt Herr t. f. ÖfverSlålhållarens befallning,
patrulleringen skelt klockan straxt efter 11 0111 aftonen för alt
skingra folksamlingar, hvarvid Sloltenburg forst borde tvänne gånger upp
-
102
R. St. .Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 jfan. 1S40.
mana dem att åtskiljas samt, om dessa uppmaningar icke hörsammades,
använda truppen till ändamålets vinnande; att Stoltenburg, som vid ankomsten
till Malmtorgsgatan förmärkt en större folkhop nära Gustaf Adolfs
torg, låtit patrullen rida fram i traf, men stannat på några alnars afstånd
och uppmanat folket att åtskiljas, samt, dä vägen till torget varit stängd af
infanteri-poster, anvisat de närvarande att draga sig tillbaka åt Malmtorgsgatan,
hvilket större delen äfven gjort, och hvarvid oqvädinsord samt emot
truppen förnärmande uttryck skola undfallit personer, hvilka han dock icke
kunnat urskilja: att det, i anseende till skymningen och en större folksamling,
icke varit honom möjligt att erfara, om härunder någon af den bakom
bonom ridande truppen begått de af Wedenberg och Ullström öfverklaga
de våldsamheter, men att uppgiften, att patrullen sprängt den emot
torget befintliga infanteripostering ej vore sanningen enlig, enär denna postering
, bestående af två eller tre man, skulle hafva haft tillräckligt rådrum
att draga sig undan, innan kavalleripatrullen framryckt; hvarförutan befälhafvaren
för den samma afton å Gustaf Adolfs torg formerade bataljon af
Konungens Andra Lifgarde samt Kommendanten i Stockholm, uti serskildt
afgifna. utlåtanden, förmält, den förre, att han iafseende å kavalleripatrullens
framryckande icke visste annat, än hvad efteråt berättelsevis blifvit honom
derom kunnigt; men att någon rapport, det posteringen af den under hans
befäl ställda trupp skulle blifvit sprängd af nämnde patrull, ej till honom
afgifvits; samt Kommendanten åter: att det detachement af Konungens Lifgarde
till häst, hvarifrån den beordrade patrullen utgått, blifvit reqvireradt
af Herr ÖfverStåthållaren, sorn äfven direkte meddelat patrullen instruktion;
och att alla instruktioner, som Kommendanten utfärdat till detachementseller
patrullbefälbafvare, alltid varit i fullkomlig öfverensstämmelse med
föreskrifterne i Kongl. KrigsArtiklarne och TjenstgöringsReglementet; meddelande
Kommendanten derjemte uppgift å den, som den ifrågakomne aftonen
varit befälhafvare för Gustaf Adolfs torgs vakten.
Efter erhållen del af de sålunda afgifna yttranden, hade klaganderne,
uti en sedermera inlemnad skrift, i de hufvudsakligaste omständigheter motsagt
hvad Fanjunkaren Stollenburgs förklaring innehöll och framställt åtskilliga
anmärkningar dervid samt, under åberopande af deras förut andragne
klagan och den bevisning, de till stöd derlör uppgifvit, förnyat deras
begäran om laga undersöknings företagande; hvarjemte i öfrigt, vid skedd
förfrågan, den underrättelse ifrån ÖfverStåthållareEmbetet inhämtades, att,
utom derstädes af Svarfvaren Wedenberg i samma ämne anförd, men icke
upptagen klagan, ingen anmälan hos ÖfverStåthållareEmbetet skett,, atil
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. 1 33
ofvannämnde dag den 21 Juli eller derpåföljde natt några uppträden förefallit,
hvarigenom allmänna ordningen blifvit störd eller någon förnärmelse
emot offentliga myndigheterne timat; Vid öfvervägande af hvilket allt och
då anledning hvarken af Fanjunkaren Stoltenburg uppgifvits eller eljest inlupit,
att, vid ifrågavarande tillfället, Wedenberg och Ullström skulle hafva
sig förgått, samt målet följakteligen blott rörde bemälde personers klagan
öfver de våldsamheter, som emot dem skulle föröfvats af den under Stoltenburgs
befäl ställda patrull af Konungens Lifgarde till häst; men ett sådant
förfarande, hvilket lika litet kunde härledas ifrån de för patrulleringens
verkställighet meddelade ordres, som till ursägt derför kunnat förebäras,
att något öfvervåld blifvit emot patrullen föröfvadt, uppenbarligen
stridde emot Lag och de för Krigsmagten utfärdade stadgar och instruktioner;
samt, om det vid uppgifna tillfället ägt rum, egentligen syntes böra
tiilräknas det Underbefäl och manskap, hvaraf den beordrade patrullen
utgjordes; fann jag skäl vara för handen att bifalla klagandernes begäran
och anmodade i följd häraf, uti skrifvelse den 21 November samma år,
KrigsFiskalsEmbetet att, enligt 14 Kap. 12 och i3 §§. KrigsArtiklarne,.
hos Kongl. KrigsHofRätten anmäla detta mål, med yrkande, att detsamma
mätte varda förvisadt till vederbörlig KrigsRätt för att derstädes, sedan
allmän åklagare blifvit tillkallad, lagligen undersökas och vidare, Lag och
beskaffenheten likmätigt, handläggas.
Uppå KrigsFiskalsEmbetets i anledning häraf gjorda framställning, har
Kongl. KrigsHofRätten förordnat undersökning i målet inför KrigsRätten
vid Konungens Lifgarde till häst, der, i tillförordnad Aktors öfvervaro SvarfvareMästarne
Wedenberg och Ullström vidhållit och fuliföljdt deras ofvanberörde
klagan, med tillkännagivande att de riktade deras ansvarstalan
endast emot befälhafvaren öfver patrullen Fanjunkaren Stoltenburg, jemte
patrullens flygelmän Korporalerne Almqvist och Rickenberg samt gardisten
Lindberg. Sedan af de tilltalade endast Lindberg erkänt, att han han vid
öfverklagade tillfället utdelat hugg, med tillägg, att sådant skett på befallning
af Stoltenburg, som å Malmtorgsgatan kommenderat: ”trafva marsch,
höger och vänster hugg”, men deremot så väl Stoltenburg förnekat, att han
vid tillfället anbefallt huggning, som äfven Korporalerne Almqvist och
Rickenberg bestridt, att de hugg utdelat, hafva för angifvelsens bestyrkande
åtskilliga vittnen vid KrigsRätten blifvit hörde, hvarefter uti serskildt
afgifne slutpåståenden ansvar är vordet yrkadt: af Aktor, jemlikt 2 Kap.
33 §. sisla inom. Kongl. Krigsårtiklarne, jemfördt med Kongl. Cirkuläret
den 2G November 1812, å Fanjunkaren.Stoltenburg, äfvensom, enligt6 Kap
-
134 i?. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1S40.
i3 §. Kongl. Krigsartiklarne och 2 §. i närande Cirkulär, å Korporalerne
Almqvist och Rickenberg, saint af klaganderne Wedenberg och Ullström å
så väl Fanjunkaren Stollenburg, som äfven Korporalerne Almqvist och Rickenberg
alternatift, antingen efter 18 Kap. 9 §. och 21 Kap. 6 §. Missgerningsbalken,
eller ock efter förstnämnde lagrum samt 21 Kap. 7 §. och
35 Kap. 1 §. samma balk, hvarförutan klaganderne, hvilka tillika påstått
det ansvar, som uti 2 Kap. 29 §. Kongl. Krigsartiklarne och för öfrigt uti
nämnde artiklar, eller serskilde militäriske stadganden, bestämdes, jemväl
emot de tilltalade framställt ersättningspåståenden; öfver hvilka ansvarsoch
ersättningspåståenden de tilltalade sig slutligen förklarat, derefter KrigsRälten,
enligt Utslag den 19 Augusti sistlidna år sig yttrat, att KvigsRälten
ansåge det genom vittnesmålen vara ådagalagdt ej mindre, att Wedenberg
och Ullström, på sätt af dem angifvits, den 21 Juli 1838, då de klockan
omkring i till 12 på aftonen, stadde på hemväg från ett hos SnickareÅldermannen
Almqvist hållet qvartalssammanträde af en å Malmtorgsgatan
emellan Castenhoffs och Dasvelska husen stationerad infanteripostering hindrats
att framgå till Gustaf Adolfs torg, blifvit, utan någon å deras sida
dertill gifven anledning, afen hästgardist-palrull, hvars befälhafvare Fanjunkaren
Stoltenburg varit, våldsamligen öfverfallne så, att dels Wedenbergs
vid tillfället påhafde frack blifvit öfver hela ryggen alldeles sönderrifven,
dels ock Ullström erhållit ett svårt sabelhugg i hufvudet, ehuru det ej
kunnat med visshet utredas af hvilken eller hvilka bländ patrullmanskapet
detta våld är vordet utfördt, än äfven alt Fanjunkaren Stoltenburg vid ifrågavarande
tillfälle, utan att förut meddela någon sådan varning, sorn af
det å Malmtorgsgatan församlade folket kunnat höras och åtlydas, med
patrullmanskapet, som dervid häftiga hugg utdelat, våldsamt inridit emot
den å gatan befintliga folksamling, hvilken af en derstädes stationerad infanteripostering
hindrats att framgå till Gustaf Adolfs torg; i anledning
hvaraf, och då härtill jemväl komme, att, enligt hvad Stoltenburg sjelf
medgifvit, och genom vittnesmålen äfven funnes utredt, nämnde folksamling
icke genom sitt uppförande gjort det för Stoltenburg behöfligt att
emot densamma använda truppen, KrigsRätten funne Stoltenburg vara lagligen
förvunnen, att, i stället för att verkställa de honom meddelte ordres,
att tvänne gånger varna anträffande folksamlingar med tillsägelse att åtskiljas,
innan truppen emot folket finge användas, hafva, genom ofvanberörde
dess, af behofvet icke påkallade, våldsamma förfarande, obehörigen och på
ett för allmänna säkerheten högst vådligt sätt samma ordres öfverträdt;
och vidare att ehuru gardisterne Hallberg och Ågren, hvilka, efter aflagd
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. i35
vittnesed, intygat, att Stoltenburg, å Malmtorgsgatan, kommenderat ”trafva,
höger ocii vänster hugg,” men under fortsättningen af deras vittnesberättelser
uppgifvit, att de äfven sjelfve, efter den erhållna befallningen,
uti huggningen deltagit, icke kunde, enär ansvar härför af Stoltenburg
under ransakningens lopp emot dem blifvit framstäldt, och de således
af sakens utgång hade att vänta nytta eller skada, för ojäfvige vittnen
till Stollenburgs fällande godkännas; likväl och som tilltalade gardisten
Lindberg samt nyssnämnde Hallberg; ocb Agren, äfvensom gardisten Frank
vidgått, att de, jemte flere af deras kamrater, efter Stoltenburgs kommando,
under ridten utför Malmtorgsgatan, hugg utdelat, samt något afseende
å Stoltenburgs föregifvande, det han sådant icke förmärkt, så mycket mindre
kunde hafvas, som Stoltenburg, hvilken, i egenskap af patrullens befälhafvare,
varit skyldig att med sin uppmärksamhet noga följa alla patrullmanskapets
åtgärder, så att han för desammas laglighet kunde ansvara,
sjelf medgifvit, alt han under patrullens marche utför Malmtorgsgatan
ej varit skiljd från patrullen, samt ofvanberörde huggning ej bestått endast
af ett eller annat serskildt bugg, utan, enligt livad flere viltnen intygat,
under ridten utför Malmtorgsgatan blifvit af patrullmanskapet med häftighet
fortsatt emot folket, som dervid skrikit och jemrat sig; så och då
Stoltenburg, efter slutad patrullering, icke anmält, att någon af patrullmanskapet
handlat emot, eller öfverskridit hans ordres, samt ett vittne
derjemte intygat, alt patrullen omedelbart efter det dess befälhafvare meddelat
ett kommando, häftigt ökat ridten och huggit efter folket, ansåge
KrigsRätten, enär gardisterne Hansson, Bergström, Sandberg, Holm och
Magnusson icke eller kunnat på deras aflagde ed intyga, att icke Stoltenburg
kommenderat eller yttrat något, som kunnat gifva patrullens flygelmän
anledning att hugga på folket, det vara fullkomligen upplyst och ådagalagdt,
att den af patrullmanskapet vid öfverklagade tillfället å Malmtorgsgatan
verkställda huggning skett på Fanjunkaren Stoltenburgs befallning;
till följd hvaraf och emedan Stoltenburg, genom denna befallning, äfvenledes
öfverträdt de honom meddelade ordres, dömde KrigsRätten Stoltenburg
att, likmätigt 5 §. 2 Kap. Kongl. KrigsArtiklarne, jemförd med 1 §.
i Kongl. Cirkuläret den 26 November 1812, för det han de honom gifna
ordres icke verkställt, utan desamma öfverträdt, straffas med ett halft års
ari-est å högvakt; Hvarförutan Stoltenburg, såsom elen der, i egenskap af
patrullens befälhafvare, öfverklagade våldet föranledt, i förmågo af 61 Kap.
1 §. Missgerningsbalken, skulle, jemlikt 18 Kap. 9 §., 21 Kap. 7 §. samt
35 Kap. 1 §. samma Balk och Kongl. Förordningen den 20 Januari 1770»
t
i36 i?. Si. jfast. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 jfan. 1S40.
i tveböte plikta för det Ullström tillfogade sår 6 R:dr 32 sk. och för fredsbrott
26 R:dr 32 sk., eller, vid bristande tillgång dertill, hållas tjugofyra
dagar i fängelse vid vatten och bröd; hvaremot och då den rapport Stoltenburg
efter patrulleringens slut afgifvit, ehuru ej med sanna förhållandet
öfverensstämmande, likväl icke skett till någons förfång; KrigsRätten ansåge
sig icke kunna fästa afseende på det i detta afseende,'enligt 2g §. 2
Kap. Kongl. KrigsArtiklarne, emot Stoltenburg framställda ansvarspåstående;
likasom KrigsRätten funne, att någon påföljd efter de i öfrigt af Aktor
samt Wedenberg och Ullström åberopade lagrum, såsom ej till förevarande
fall lämplige, icke kunde Stoltenburg åläggas: att vidkommande derefter
så väl den af klaganderne tilltalade gardisten Lindberg, som ock gardisterne
Hallberg, Ågren och Frank, hvilka samtligen vidgått, att de vid. öfverklagade
tillfället hugg utdelat, och hvarföre Stoltenburg å de frenne sistnämnde
under ransakningens lopp yrkat ansvar; så enär upplyst blifvit,
att de till denna huggning haft deras befälhafvares befallning, den de vid
strängt straff varit skyldige att lyda, blefve gardisterne Lindberg,- Hallberg,
Ågren och Frank ifrån allt ansvar i målet frikände; samt att hvad
sedermera beträffade tilltalade Korporalerne Almqvist och Rickenberg, hvilka
enständigt nekat, icke allenast att de förmärkt Fanjunkaren Stoltenburg
vid tillfället gifva ordres till huggning, utan ock att de sjelfve uti huggningen
deltagit; så funne KrigsRätten väl, lika med Aktor, att Stoltenburgs
förutnämnde befallning, den Almqvist och Rickenberg nekat sig hafva förmärkt,
icke kunde lända dem till ursäkt för det våld, de sådant oaktadt
och således af sjelftagen makt må hafva utöfvat; men då gardisterne Hallberg
och Ågren, hvilka efter aflagd ed intygat, att nämnde tvenne korporaler
och isynnerhet Almqvist uti huggningen verksamt deltagit, jemlikt
Kap. 37 §. uti Kongl. KrigsArtiklarne ej kunde tilläggas laga vitsord i
hvad de berättat rörande den af patrullen verkställde huggning, derom flera
andra viLtnen varit att tillgå, samt någon annan bevisning emot dem
icke åstadkommits; ansåge KrigsRätten skäligt att, i brist af bevis, äfven
dem ifrån ansvar i målet frikänna; och då således Fanjunkaren Stoltenburg
vore den ende af de tilltalade, som kunnat ansvar för öfverklagacle våldet
ådömas, funne KrigsRätten honom äfvenledes ensam böra ersätta ldagandernes
kostnad och skada, hvaröfver någon förteckning af dem dock ej
blifvit afgifven; och förpligtades fördenskull Stoltenburg att i ersättning utgifva:
till Wedenberg, emot erhållande af den för honom sönderrifna fracken,
dess intygade och icke bestridda värde 48 R;ch’ 4° sk< samt för tidspillan
-
i?. St. Just. Ombudfilt. Emb.-Ber. dm 14 Jan. 1840. 1 37
spillan g R:dr, och till Ullström likaledes för tidspillan g R:dr samt för
sveda och värk 3 R:dr 16 sk., allt banko.
Emot KrigsRättens ofvanberörde Beslut hafva så väl Aktor samt Svarfvare-Mästarne
Wedenberg och Ullström, sorn Fanjunkaren Stoltenburg anfört
besvär hos Kongl. KrigsHofRälten, som den 20 derpåföljde November
äfven utfärdat sitt Utslag, hvarigenom Kongl. KrigsHofRätten, jemte förklarande
på anförde skäl, att gardisterne Hallberg och Ågren voro lika behörige
att vittne bära emot sina kamrater, som emot sin förman, i öfrigt
sig utlåtit: att vidkommande Fanjunkaren Stoltenburgs klagan deröfver, att
han blifvit dömd till ansvar, för det han dels underlåtit att verkställa den
honom af t. f. Herr ÖfverStåthållaren meddelade föreskrift, att om folksamlingar
anträffades, tvenne gånger varna dem, innan några strängare åtgärder
vidtogos, dels ock gifvit befallning om inhuggning å folket, ehuru,
efter hans förebärande, några ordres derom aldrig blifvit af honom meddelade;
funne Kongl. KrigsHofRätten några skäl icke vara anförda, soia
kunde verka ändring i KrigsRättens beslut i denna del; likasom Kongl.
KrigsHofRätten ansåge Svarfvaremästarné Wedenbergs och Ullströms lius
Kongl. KrigsHofRätten fullföljda påstående, det borde Stoltenburg vidkännas
det i 21 Kap. 6 §. MissgerningsBalken stadgade ansvar för den, sorn
sitter i försåt för annan att honom skada göra, ehvad det helst är till lif
eller lem och honom sargar, emedan Stoltenburg tillsagt det samlade folket
att taga vägen uppåt Malmtorgsgatan, ehuru patrullen upptagit gatans
hela bredd och inhuggningen redan börjat, icke förtjena afseende, helst
ingen anledning förekomme, att Stoltenburg förberedt sig tillfälle att utöfva,
eller låta utöfva de öfverklagade våldsamheterna; att ehuru genom undersökningen
utredt vore, att de berättelser, Fanjunkaren Stoltenburg, efter
återkomsten med den af honom anförda patrull, aflemnat till ej mindre
Herr t. f. ÖfverStåthållaren, än ock Sqvadronsbefälhafvaren, i så måtto afvikit
från sanningen, att Stoltenburg, utan att fästa någon uppmärksamhet
vid den å Malmtorgsgatan timade händelse, rapporterat, att ingenting passerat,
funne Kongl. KrigsHofRätten likväl honom derföre icke kunna, på
sätt klaganderne yrkat, fällas till ansvar, jemlikt 2 Kap. 2g §, KrigsArtiklarne,
såsom den der afgifvit osannfärdig rapport till annors förfång, alldenstund
icke styrkas kunnat, att någon af denna underlåtenhet haft skada;
men emedan det, i förmågo af Kongl. TjenstgöringsReglementet 1 Delen,
11 Kap. g §. 3 morn., och 11 §. 2 morn., ålåge befälhafvare att, efter
hvarje anbefalld förrättning, afgifva fullständig och framför allt med
Bih. tilt B. St. Prot. 1S40. 2 Sami. 18
138
R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40.
verkliga förhållandet enlig rapport; ty och som Stoltenburg härutinnan brustit,
pröfvade Kongl. KrigsHofRätten rättvist förklara, det borde, då serskildt
straff' icke funnes härför stadgadt, Stoltenburg, med tillämpning af
13 §. uti .2 Kap. Kongl. KrigsArliklarne, umgälla denna sin förseelse med
en månads arrest; och komme fördenskull Fanjunkaren Stoltenburg att,
jemte utgifvande af böter på sätt KrigsRätten stadgat, undergå sammanräknadt
sju månaders arrest i läst rum å högvakt eller fästning, derunder
sällskap honom icke tillåtas finge; att enär, hvad ytterligare beträffade
Korporalerne Almqvist och Rickenberg, de funnos, emot deras nekande,
öfvertygade genom sammanstämmande vittnesmål af gardisterne Hallberg
och Ågren, styrkta af andra omständigheter, hafva under patrullens
marche öfver Malmtorgsgatan huggit efter der sig uppehållande personer;
samt ansvaret derför måste drabba dem sjelfve, helst de fortfarande påstått
sig icke hafva förmärkt de om inluiggning af Fanjunkaren Stoltenburg
gifne ordres; hvaraf följde, att de på eget bevåg företagit sig detta
ofog, ansåge Kongl. KrigsHofRätten dem, Almqvist och Rickenberg, böra,
likmätigt 6 Kap. i3 §., 14 Kap. 70 §. i 1798 års Kongl. KrigsArtiklar
och 2 §. i Kongl. Cirkuläret den 26 November 1812, nedflyttas till gardister
och hvar för sig afstraffas med 60 prygel, alt utdelas 2:ne dagar å
rad, till hälften hvardera dagen; och att slutligen, då Svarfvare mästar ne
Wedenberg och Ullström icke heller lill Kongl. KrigsHofRätten ingifvit så
beskaffade förteckningar öfver de kostnader, de fått vidkännas, som 21
Kap. 1 §. RättegångsBalken föreskrefve, Kongl. KrigsHofRätten icke kunde
fästa afseende å deras påstående om förhöjning af det dem af KrigsRätten
tilldömda skadestånd; dock borde Sloltenburg, Almqvist och Rickenberg,
hvilkendera af dem bäst gälda gitte, ersätta Wedenberg och Ullström, så
väl ofvanberörde utgifter, som lösen för Kongl. K rigsHof Rättens Utslag,
med 10 R:dr 24 sk. Banko.
Både allmänna Åklagaren och enskilde klaganderne Wedenberg och
Ullström hafva åtnöjts med detta Kongl. KrigsHofRättens Utslag; hvaremot
hos Kongl. Majrt underdåniga besvär deröfver blifvit anförda af de sakfällde
Stoltenburg, Almqvist och Rickenberg, hvilka bägge sistnämnda tillika
i underdånighet sökt att, om deras besvär ej förtjenade afseende, af Gunst
och Nåd njuta förskoning ifrån det af Kongl. KrigsHofRätten dem ådömda
straff.
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. i3p
Ibland de offentliga Myndigheter, hvilkas Embetsutöfning gifvit anledningar
till enskildas klagomål eller ock eljest påkallat allmänna Åklagarernaktens
lagenliga verksamhet, står, utan je nan fö re Ise, i främsta rummet
Hufvudstadens PolisStyrelse, för den tid af bägge sistförflutna åren,
som denna Styrelse varit åt Häradshöfdingen O. Hultberg, i egenskap af
tillförordnad Polismästare anförtrodd. Om härvid, å ena sidan, må komma
i betraktande allmänhetens ovilkorliga anspråk på en PolisStyreIses nitiska
omsorger till främjande af allmän och enskild säkerhet samt lill upptäckt
och beifran af deremot begångna brott: svårigheten för denna styrelse,
att med iakttagande deraf förena det lika ovilkorliga åliggandet att
äfven värna den obehörigen anklagades lagliga rätt, helst i en tid, då förbrytelser
tilltaga och verkliga, ofta de största, brottslingars förhärdelse och
bemödanden att undgå Lagens kraft, ökas och i någon mån kunna göra den
oskyldigt anklagades nekande misstänkt; samt vidare, i följd deraf, jemväl
möjligheten för en sålunda sysselsatt myndighet att, under mängden al olika
bestyr, stundom misstaga sig, göra antingen för litet eller för mycket,
någon gång till och med förnärma enskildes rättigheter, vare sig af okunnighet
eller af förhastande; bör -likväl, å andra sidan, icke lemnäs utan
uppmärksamhet Samhällets oeftergifliga fordran på Lagarnes efterlefnad och
rättvisans tillbörliga skipande ej mindre af Domare, än af öfrige Embetsman,
hvilka med dithörande värf hafva befattning: förbindelserna, de första
och förnämsta, för en hvar af dem, att uppfatta egenskapen och vigten
af sitt Embete, med varsamhet och urskiljning utöfva det och framför
allt taga sig till vara för missbruk af den Embetet åtföljande makt eller
sådan embetsförsummelse, hvarigenom andras lidande kan vållas; och ändtligen,
såsom motsats till detta förhållande, mängden och beskaffenheten af
de afvikelse!- derifrån, hvilka bos samma Styrelse, tid efter annan, kunna
förspörjas, och hvilka otvifvelaktigt skulle synas ådagalägga, att den icke
känner, åtminstone icke uppfyller sin rätta bestämmelse.
I hvad måtto dessa erinringar äga tillämpning å förevarande fall,
torde bäst kunna förklaras af de liera, dels af Konungens JustitieKansler
och dels af mig till undersökning och åtal förvista anmärkningar emot ofvannämnde
PolisStyrelse, angående dess förfaranden vid serskilda tillfällen,
i afseende å mångfaldiga för brott eller mindre förseelser angifna eller
misstänkta personer, medelst deras obehöriga behandling, häcktande
eller qvarhållande i häcktet. Efter aflåtna Remisser till AdvokatfiskalsEmbetet
i Kongl. Svea HofRält, äro dessa anmärkningsmål ännu beroende på
nämnde Embetes handläggning, med undantag af ett, som redan blifvit
JR. St. jfust. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1240.
pröfvadt och afgjordt genom Kongl. HofRättens den 10 December sistlidna
år meddelade Utslag. Detta mål, af Herr JustitieKansleren och mig samtidigt
anmärkt, företer emedlertid ett lika eftertänkligt, som i allmänhet
sällsynt exempel på missbruk af Embetsmannamakt. Enligt derom gjord
angifvelse, bar nemligen det olagliga förhållande ägt rum, att trenne häcktade
och bos ÖfverStåthållareEmbetet i Polisärender hörde Ynglingar, vid
namn Joban Joseph Christan, Carl Albert Berglund och Anders Lundberg,
till följd af t. f. Polismästaren Häradshöfdingen Hultbergs befallning, blifvit
af Poiisuppsyningsmännen Johan Eric Wittmeijer och Carl Gustaf Kretz
pryglade, för att derigenom förmå bemälde ynglingar till bekännelse att
hafva olofligen åtkommit penningar och varor, som de vid sitt häcktande
innehaft, och hvilken behandling äfven skall föranledt deras hos ÖfverStåthållareEmbetet
gjorda erkännanden af brottslighet; hvarefter och
då de sedermera inför de Domstolar, der ransakning i målet förekommit,
i allo återkallat dessa erkännanden, såsom på omförmälda sätt dem aftvungna,
samt någon bevisning om föröfvadt brott icke kunnat företes,
eller ens någon målsägare uppgifvas, de sålunda utan skäl anklagade, genom
Domstolarnes laga kraftvunna Beslut, blifvit från allt ansvar i målet
frikända.
Sedan i afseende å det ofvan anmärkta förhållandet, så vidt det
angår Poiisuppsyningsmännen Wittmeijer och Kretz, undersökning vid
Stockholms Stads och Södre Förstadens KämnersRätter föregått, är målet
vidare inför Kongl. HofRätten, emellan AdvokatfiskalsEmbetet, å ena sidan,
samt t. f. Polismästaren, Häradshöfdingen Hultberg, tillika med Wittmeijer
och Kretz, å den andra, i laga ordning utfördt, hvarunder, såsom
Kongl. HofRättens Utslag visar, det blifvit fulleligen utredt, alt sedan
Ynglingarne Christan, Berglund och Lundberg den 6 September i838 af
Poiisuppsyningsmännen Wittmeijer och Kretz blifvit i häckte inmanade,
såsom misstänkte att hafva olofligen åtkommit, dels gemensamt omkring
ett skålpund mandel, dels Berglund och Lundberg serskildt, den förre några
kopparskiljemynt, en strut med russin och en half Specie Riksdaler,
samt den sednare ett par nyförskodda stöflar, hvilket allt bemälde yngling
gar vid deras häcktande befunnits innehafva, men de, vid förhör inför
ÖfverStåthållareEmbetet i Polisärender nästderpåföljde dag, den 7 September,
med förmälan, att de genom arbete i Stadens hamnar förtjent ej mindre
de penningar, som blifvit hos dem funne, än äfven de, för hvilka
det från dem anhållna godset blifvit inköpt, enstämmigt förnekat att hafva
samma medel och gods obehörigen åtkommit, ehuru Wittmeijer och
y
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ser. den 14 Jan. 1840.
Kretz anmält, att ynglingarne sluille hafva för dem vidgått, att de från
bönder olofligen tillgripit penningar, t. f. Polismästaren Häradshöfdingen
Hultberg ej blott sistnämde dag, den 7 September, anbefallt Wittmeijer
och Kretz att tilldela samtlige desse ynglingar prygel, utan ock den 8
September, efter det, vid då hållet ytterligare förhör hos ÖfverStäthållareEmbetet,
Christan och Berglund erkänt sig vara skyldige till olofligt
tillgrepp, men Lundberg dertill fortfarande nekat, gifvit nämnda
Polisuppsyningsman befallning att ånyo prygla Lundberg, hvilken sedermera
vid inställelse inför ÖfverStåthållareEmbetet den 10 September
jemväl vidgått sig hafva olofligen tillgripit penningar: att, till fullgö
rande
af hvad Polismästaren i berörde måtto förordnat, Wittmeijer och
Kretz, först den 7 September låtit uti en vid Stadshushäktet befintlig
mörk gång alla tre ynglingarne Christan, Berglund och Lundberg af en
tillkallad profoss pryglas, samt dagen derefter uti samma häckte ännu en
gång sjelfva gifvit Lundberg prygel: och att dessa serskilda pryglingar, om
anledningarne hvartill någon upplysning af ÖfverStåthållareEmbetets i målet
förda protokoll icke vore att inhämta, blifvit af t. f. Polismästaren anbefallda,
ej blott, såsom han i sin först afgifna förklaring förmält, för att
bestraffa eller aga Christan, Berglund och Lundberg för deras förnekande
af sina för Polisbetjeningen gjorda uppgifter, samt för det de skola inför
ÖfverStåthållareEmbetet ådagalagt en för deras ålder ovanlig fräckhet och
trotsighet, utan fasthäldre, på sätt nämnde Polisbetjente vid pryglingstillfället
oförtäckt tillkännagifva och t. f. Polismästaren omsider vidgått, i det
hufvudsakliga ändamål, att genom sådan behandling förmå ynglingarne till
erkännande alt hafva på olofligt sätt åtkommit de penningar, för hvilkas
tillgrepp de hållits misstänkte; I anseende hvartill och enär således uppenbart
vore, att tillförordnade Polismästaren, genom anbefallda prvglingen,
i hög grad missbrukat sin myndighet, samt derjemte öfverträdt Lagens
uttryckliga stadgande i 17 Kap. 37 §. 2 mom. Rättegångsbalken, AdvokatFiskalsEmbetet
till Kongl. HofRättens bepröfvande hemställt, huruvida tillförordnade
Polismästaren kunde undgå att, för ifrågavarande grofva Embetsbrott,
dömas till ansvar enligt nyssnämnde Lagrum, jemfördt med 20 Kap.
8 §. Missgerningsbalken och Kongl. Brefvet den 12 November 1807, samt
att tillika, med stöd af 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken, förpligtas att, för
det genom hans förvållande Christan, Berglund och Lundberg tillskyndade
lidande, gifva ersättning, såvida desse ynglingar, i målet hörde, derpå gjorde
anspråk; derjemte AdvokatFiskalsEmbetet till Kongl. HofRättens afgörande
öfverlemnat, huruvida PolisUppsyningsmännen Wittmeijer och Kretz
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
lunde ansvar i målet ådömas, endast för verkställandet af tillförordnade
Polismästarens befallning om merauämnde ynglingars pryglande. Hvaremot
dels tillförordnade Polismästaren, Häradshöfdingen Hultberg- erinrat, det
hans åtalade och erkända förfarande icke skulle, på sätt AdvokatFiskalsEmbetet
syntes påstå, hafva egenskap af edsöresbrott, utan kunde efter
17 Kap. 37 §. Rättegångsbalken, oberoende af annan jemförelse än 1 Kap.
12 §. samma balk, bedömas, dels ock Wittmeijer och Kretz slutligen anhållit.
, alt varda ifrån allt ansvar befriade. Och har Kongl.. HofRätten i
dess ofvanberörde Utslag, sig utlåtit, att alldenstund Häradshöfdingen Hultberg
vore lagligen öfvertygad, att, under utöfning af det honom tills vidare
Nådigst anförtrodda PolismästareEmbetet, hafva, med öfverträdelse af Lagens
bestämda förbud för Domare eller Konungens Befallningshafvande att
låta någon till bekännelse pinas eller plågas, sökt att genom pinsam behandling,
om hvilken, såsom straff eller aga för öfvermod och trolts, ÖfverStåthållareEmbetet
ej eller behörigen kunnat förordna, bringa ynglingarna
Christan, Berglund och Lundberg till erkännande af brottslighet; fördenskull
och ehuru i fråga om det ansvar, som å detta erkända förhållande
borde följa, åklagaren hemställt, huruvida Häradshöfdingen kunde undgå,
alt dömas till ansvar efter 17 Kap. 37 §. Rättegångsbalken, jemförd med 20
Kap. 8 §. Missgerningsbalken samt Kongl. Brefvet den 12 November 1807,
i hvilket det stadgande förekomme, att Einbets-och Tjenstemän, sorn förgå
sig i Embelsärenden, så att edsöre derigenom varder brutet, skola undergå
fängelse i ett år, eller lika lång lid, som för enskild person, hvilken
sådant brott begår, i 20 Kap. 8 §. Missgerningsbalken är bestämd och erlägga
de för den enskilde stadgade böter, 100 Daler Silfvermynt, dubbelt
med 66 R:dr 3a sk. Banko; likväl och som nyssnämnde Kongl. Bref, hvilket
blifvit utfärdadt, i anledning af yppade skiljaktiga meningar i fråga
om ansvar å Kronobetjening för olaga häktande oell, så vidt af derutinnan
anförde grunder kunde slutas, endast syntes hafva afsett dylika tjenstemän,
icke bestämt utmärkte, att samma stadgande äfven vore tillämpligt till det
uti 17 Kap. 37 §. Rättegångsbalken omförmäldta fall, att Domare eller
eller Konungens Befallningshafvande låter någon till bekännelse pinas; samt
den i samma Lagrum utstakade straffbestämmelse, nemligen, att den det
gjorde, skulle plikta efter som saken vore till, icke kunde så förstås att
Domaren eller Konungens Befallningshafvande för dylikt brott ovillkorligen
skulle anses förfallen till det för betjente, sorn deras Embetsärenden gå,
eller för enskilde personer i allmänhet stadgade ansvar, enär deremot föreJkomme:
att i samma Lagens rum funnes under Domaren tillåtet, att i
R. St. Just. Ombudsttt. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. iz{3
grofva brottmål försöka genom svårare fängelse få sanningen i ljuset, der
bindande liknelser och omständigheter funnos emot den, som anklagad vore t
att den offentliga Embetsmannen, till hvars åligganden brottslingars upptäckt
och befordran till straff' jemväl hörde, ovedersägligen icke i detta
afseende vore att ställa i jemförelse med den enskilda målsägaren, hvars
rätt genom brottet blifvit förnärmad: och att således all anledning vore för
den mening, det just af denna grund vore ärendet åt ÖfverDomaren öfverlemnadt,
att vid bestämmande af ansvar å Domare eller Konungens Befallningshafvande
för så beskaffad förbrytelse, 1 hvarje händelse lämpa det
efter de omständigheter, som kunde föranleda till lindring eller skärpning
utöfver hvad i Lag för dylika af enskild person begångna förbrytelser finnes
i allmänhet stadgadt; Alltså och emedan nyssberörde mening, såsom
för den anklagade af mildare syftning, borde anses gällande; samt vid
pröfning af omständigheterna uti förevarande mål det väl icke finge utan
afseende lemnäs, att i det grannlaga värf, som blifvit tillförordnade Polismästaren
anförtrodt, ofta kunde vara svårt att finna, huru emot personer,
känslolösa för annat än kroppsligt lidande, kunde iakttagas det alfvar och
den stränghet, som oundgängligen erfordrade, särdeles då, efter hvad offentliga
handlingar visade, förbrytelsernas antal och brottslingarnes djerfhet
synes vara i ständigt tilltagande: att de ynglingar, för hvilkas behandling
förevarande åtal blifvit anställdt, hört till den klass af lösdrifvare för
hvilka brott icke vore ett främmande yrke: att, på sätt irigifne handlingar
innehöllo, två af dem tillförene flera gånger varit under tilltal och
äfven för vanart undergått bestraffning: samt att det icke ens vore uppgifvet,
att den behandling, söm ynglingarne sålunda öfvergått, haft någon
för deras hälsa menlig påföljd; men å den andra sidan åter förekomrne,
att den i sig sjelf onaturliga, ofta ändamålslösa oell alltid lagstridiga åtgärd,
som tillförordnade Polismästaren emot bemätde häcktade anbefallt, ägt rum
i följd af blotta misstankar, utan att derförinnan ens någon anmält sig hafva
mistat den egendom, som förments vara olofligen tillgripen: att samma
egendom derförutan icke varit af den beskaffenhet och det synnerliga värde,
att deraf kunnat hämtas skälig anledning, att för olaga åtkomst misstänka
dess innehafvare, äfven 0111 den förut gjort sig för dylik förseelse känd:
att den af ynglingarne, som icke uppgifvits tillförene hafva varit för vanart
tilltalad, blifvit pryglad två serskilda dagar, sista gången, såsom det
ville synas, endast derföre, att han icke, lika med de två andra, genast
efter första pryglingen, åtagit sig den gerning, som honom blifvit tillvitad:
samt att, då det från ÖfverStåthållareEmbetet angående ifrågavarande mål
144 i?. St. Just. Ombudsm. Emb.-Bir. den 14 Jan. 1840.
utfärdade Protokoll icke innefattade någon anmärkning rörande tillförordnade
Polismästarens omförmälda befallning, än mindre om den behandling,
som ynglingarne i merberörde afseende vederfarits, uppenbart vore, att
tillförordnade Polismästaren, då befallningen derom meddeltes, icke saknat
kännedom om det påbjudna tvångsmedlets olaglighet; ty och enär tillförordnade
Polismästarens oftanämnde åtgärder, om de äfven varit af förhastadt
nit föranledda, ändock, såsom innefattande öppen och uppsåtlig öfverträdelse
af ett i Lag gifvet bestämdt förbud, voro af eftertänkligare beskaffenhet,
helst dylika företag ej kunde undgå alt leda tillföljder, vådliga
för allmän och enskild säkerhet, samt deribland jemväl till förringande af
sjelfva det maktpåliggande Embetets egna anseende; och vid sådant förhållande
den åtalade förseelsen, ehuru icke af den beskaffenhet att ansvar,
såsom för edsöre, derföre kunde äga rum, likväl ej borde med penningeby
försonas; pröfvade Kongl. IlofRätten, i förmågo af 17 Kap. Zr] §., jemförd
med 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken samt 9 Kap. 5 §. Utsökningsbalken,
rättvist förklara, det Häradshöfdingen Hultberg, hvilken icke på ordinarie
stat innehade, utan efter Nådigt förordnande förestod Polismästaretjensten
här i Staden, genom omförmälde missbruk, af samina Embete gjort sig förlustig
det honom sålunda lemnade förtroende att Polismästaretjensten vidare
förvalta, och följaktligen borde från utöfningen deraf genast skiljas. Beträffande
åter Polisuppsyningsmännen Wittmeijer och Kretz, så enär emot
deras nekande ej utredt vore, att de vid det tillfälle, då Lundberg efter
förhöret den 8 September i838 inställdes uti hustru Catharina Lindbergs
bod vid Hornsgatan, eller under vandringen till eller ifrån samma bod,
på något sätt honom misshandlat, blefvo Wittmeijer och Kretz från ansvar
i denna del befriade; och ehuru de erkänt sig hafva dels den 7 i nyssberörde
månad låtit inom stadshuset prygla Christan, Berglund och Lundberg,
dels nästpåföljde dag derstädes ytterligare tilldelat Lundberg prygel af den
anledning, att dessa ynglingar inför ÖfverStåthållareEmbetet förnekat sig
hafva begått olofligt tillgrepp; likväl och som vid jemförelse af bemälde
ynglingars uppgifter, Wittmeijers och Kretz’s samt t. f. Polismästarens förklaringar,
äfvensom flere i målet inlupne omständigheter ostridigt vore, att
Wittmeijers och Kretz’s berörde åtgärder varit af dem vidtagne endast till
åtlydnad af t. f. Polismästarens under sådana förhållanden å Embetets vägnar
dem gifna befallningar, att Wittmeijer och Kretz, som genom Instruktion
och tjensteed varit förpligtade, att ej eftersätta hvad af deras Förman
i hvarje mål blifvit anbefalldt, icke skäligen kunde anses hafva funnit det
samma
R. St. Just. Ombudstn. Emb,-Ber. den 14 Jan. 1840. 145
samma åtgärder varit lagstridiga, helst Wittmeijer och Kretz dervid tillvägagålt
med den öppenhet, att pryglingen vid det ena tillfället blifvit i
flera personers närvaro af en för sådant ändamål från vakten vid Rådhuset
tillkallad person verkställd, funne Kongl. HofRätten Wittmeijer och
Kretz ej eller i öfrigt kunna i detta mål ansvar ådömas. Hvarjemte och
då, hvad i öfrigt angick AdvokalfiskalsEmbetets hemställan om ersättning
till Christan, Berglund och Lundberg för det lidande, de sålunda fatt vidkännas,
Kongl. HofRätten väl fogat anstallt om infordrande af deras yttranden
i berörde afseende, men, till svar, erhållit de underrättelser, dels
att Christan och Berglund ej kunnat anträffas och att Lundberg, fastän erinrad
alt till Kongl. HofRätten afgifva skriftligt yttrande i målet, likväl
sådant underlåtit, och dels att rörande Berglunds och Lundbergs målsmän ej
vunnits någon upplysning, äfvensom i öfrigt förekommit, att Christads fader,
Väfvaren Joseph Christan förmält sig icke hafva på längre tid träffat
sin son eller kunnat uppgifva hvar han vistades, och således icke eller
kunde anses hafva varit i tillfälle alt inhemta sonens yttrande 0111 den ersättning,
som den förre å den sednares vägnar uti ingifven skrift fordrat;
Kongl. HofRätten funne skäligt förklara, det t. f. Polismästaren Häradshöfdingen
Hultberg gjort sig skyldig alt för det lidande, som i ofvanberördc
måtto blifvit beinälde ynglingar lillskyndadt, till dem utgifva ersättning,
men att angående beloppet deraf vid nyssnämnde förhållanden något
vidare yttrande då ej kunde meddelas.
Af Kongl. IIofRättens, vid målets afgörande, förda Protokoll inhemtas,
att då de flesla deri deltagande Ledamöter i allo förenat sig örn ofvanstående
Domslut, serskilda meningar, i afseende å t. f. Polismästarens
åtalade förfarande, blifvit tillkännagifna af trenne Ledamöter, ibland hvilka
två enstämmigt yttrat, att som Häradshöfdingen Hultberg, genom berörde
sitt förfarande, icke allenast missbrukat sin myndighet, såsom tillförordnad
Polismästare, utan ock öfverträdt Lagens uttryckliga stadgande i 17 Kap.
37 §. RältegångsBalken, deruti Domare eller Konungens Befallningshafvande
förbjudes att låta någon till bekännelse pinas; men så beskaffad förseelse,
hvarför uti nyssnämnde Lagrum serskild straffbestämmelse blifvit
utsatt, icke är att hänföra till de händelser, sorn i Kongl. Brefvet den 12
November 1807 omtalas, eller må för Domaren eller Konungens Befallningshafvande
medföra enahanda ansvarspåföljd, som för Betjente, hvilka
deras Embetsärende!- gå, eller för enskilda personer är vorden i allmänhet
stadgad; Alltså och då Häradshöfdingen Hullbergs ofvananmärkte åtgärder,
Bih. till R. St. Prof, 1840. 2 Sami, 19
146 R. St. Just. Ombuds tu. Enib.-Ber. dm 14 Jan. 1S40.
om äfven föranledda af förhasladt tjenstenit, ändock, såsom innefattande
uppsåtlig öfverträdelse åfelt i lag gifvet bestämdt förbud, öro af den svårare
beskaffenhet, alt de ej må med penningeböter försonas, pröfvade desse
Ledamöter, i förmågo af nyss åberopade Lagrum 17 Kap. §. RättegångsBalken,
jemförd med 1 Kap. 12 §. samma Balk, samt 9 Kap. 5 §. UtsökningsBalken,
rättvist (lomma Häradshöfdingen Hultberg att för sitt nu
åtalade förfarande varda från utöfningen af Polismästare-tjensten med t hy
åtföljande löneförmåner på Sex månader skiljd. Hvaremot en Ledamot
stadgat följande mening: ”Lika med Kongl. IlofRätlens öfrige Ledamöter,
hvilka redan yttrat sig i detta mål, anser jag tillförordnade Polismästaren
Häradshöfdingen Hultberg vara öfvertygad att, under utöfning af det honom
tills vidare Nådigst anförtrodde PolismästareEinbetet, hafva med öfverträdelse
af Lagens bestämda förbud för Domare eller Konungens Befallningshafvande,
att låta någon till bekännelse pinas eller plågas, sökt att
genom anbefalld prygling, som jemväl blifvit verkställd, tvinga ynglingarne
Christan, Berglund och Lundberg till erkännande af brottslighet; men
som, i fråga 0111 påföljden för samma åtgärd, vid betraktande af sättet, på
hvilket det åtalade pinandet skett, sig företer, att Häradshöfdingen Hultbergs
förfarande ej skäligen kan härledas ifrån missförstådd tillämpning af
Stadgandet uti sista momentet af 3^ §. i 17 Kap. RältegångsBalken, eller
att i grofva brottmål Domaren må försöka med svårare fängelse att få sanningen
i ljuset, der bindande liknelser och omständigheter finnas emot. den,
som är anklagad, enär den anbefallda pryglingen icke under någon synpunkt
är att hänföra lill hvad som kan förslås med svårare fängelse, samt
någon så beskaffad bevisning, som utgör vilkoret för rättigheten att i berörde
ändamål sådant fängelse använda, emot bemälde ynglingar dessutom
ej eller förekommit; Alltså och emedan, vid slikt förhållande, efter min
tanke, med rättsbegrepp icke är förenligt, alt Häradshöfdingen Hultberg,
hvilken i hans egenskap af tillförordnad Polismästare, såsom embelspligt
ålegat att äga kännedom om hvad i Lag är vordet förbudet, må kunna få
umgälla sin ifrågavarande öfverträdelse af ofvannämnde förbud med ringare
ansvar än för enskild person, som begår enahanda brott, äger rum, samt
denna åsigt öfverensstämmer med Kongl. Brefvet den 12 November 1807,
i hvilket bestämdt förordnas, att ej mindre Konungens Embetsman, än
Tjenstemannen, som förgår sig i Embetsärender så, att Edsöre derigenom
är brutet, bör derföre anses svårare, än den enskilde, som sådan förbrytelse
föröfvar; Ty finnér jag, för min del, likmätigt ofvanåberopade Lagrum,
jemfördt med 20 Kap. 8 §. Missgerningsbalken, sådan den lyder i
F. St. jfnst. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 tJan. 1840. 147
Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779, samt nyssnämnda Kongl. Bref,
det skall Häradshöfdingen Hullberg, för hvad honom, på sätt berördi är,
till 1 ast ligger, jemte det han skiljes från den honom anförtrodde befattning
ali Polismästare!.jonsten - förvalta, undergå ett års fängelse å Fästning
och dessutom böta Etthundrade Daler Silfvermynt dubbelt, med Sextiosex
R:dr 32 sk. Banko, eller, i brist af tillgång lill samma böter, hållas uti
fängelset åtta månader utöfver året.”
Detta mål är nu lill Kongl. Majlis Nådiga pröfning hemstäldt genom
underdåniga besvär öfver Kongl. HofRättens ofvanberörde Utslag, af parterne
å ömse sidor anförda, hvarvid AdvokalliskalsEmbetet fullföljt sitt
förut gjorda ansvarspåslående.
Efter sålunda fulländad redovisning för de af mig vidtagna embelsåtgärder
och då jag derjemte, likasom tillförene, inhämtat nödig kännedom
om de öfriga af allmänna åklagaremakten emot vederbörande väckta anmärkningar,
så vidt dessa under loppet af åren i838 och 183g blifvit pröfvade
och afgjorda, bör jag icke underlåta att slutligen vördsamt meddela den
allmänna öfversigt af de sednare, som innefattas i nedanstående sammandrag
af alla hos Rikets HofRälter förekomna anmärkningsmål; utvisande att
Domare och andra Embetsmyndigheler varit tilltalade i följande mål, der
ansvar eller rättelse ifiågakommit, nemligen;
Hos Ilo ngl.
Svea Hof-  Rätt.
Hos Kongl.
Götha Hof-  Rält.
Hos K. Hof-
Rätten öfvci
Skåne och
Blekinge.
1
Sum-
ma.
1838.
1839.
1838.
1839.
1838.
1839
För olaga Dom eller beslut '1 tvistemål oell brottmål
För försummelse med handlingars eller domböckers
insändande, eller förseelser emot Expeditionstaxan
För andra fel eller försummelser i embetsutöfnin-  gen
17
4
5
12
10
8
12
8
13
28
4
13
3
5
4
15
7
9
87
38
52
Summa
26
30
33
45
12
31
177
Hvaremot i andra mål de angifne eller tilltalade
blifvit frikände
dels genom Utslag
dels derigenom att målen blifvit afskrifna, eller
åtalen utan pröfning fått förfalla
7
1
7
11
5
11
7
6
1
3
1
45
15
Summa
8
7
16
18
7
-±
_62
Summa Summarum
34"
37
49
63
19 |
35 |
2371
148
R. St. Juft. Ombudsni. Emb -Ber. den 14 Jan. 1840.
Börande härvid tillika anmärkas, alt dä, vid Hera tillfällen, serskilda
angifvelser eller åtal förekommit emot samma Domare eller Embetsmyndighet,
antalet af de förra så betydligt öfverstiger det af de angifna eller
tilltalade, att dessa, för begge åren räknadt, endast utgöra 169, hvaraf i
Kongl. Svea HofRälts Jurisdiction 53, i Kong). Götha HofRätts 80 och i
Kongl. HofRättens öfver Skåne och Blekinge 36. Af de sakfällde hafva två
blifvit dömde förlustige deras innehafvande embete, den ena för embelsbrott,
genom Kongl. Svea HofRätts i ofvan afhandlade mål gifna Utslag af
den 10 December sistlidna år, hvilket dock är hos Kongl. Maj:t öfvei klagad!;
och den andia för mångfaldiga försummelser i embetet, enligt Kongl.
HofRättens öfver Skåne och Blekinge Utslag den 3o Augusti samma år,
hvaröfver besvär jemväl blifvit hos Kongl. Maj:t anförda; äfvensom en
tredje, i flera afseenden beträdd med försummelse och dröjsmål, är vorden
t vänne gånger, medelst Kongl. Götha HofRätts serskilda beslut, ifrån embetets
utöfning på vissa tider skiljd. Men i öfiiga mål, der de tilltalade
ansetts förvunne lill fel eller förseelser, hafva påföljderna varit hötesansvar,
ersättningsskyldighet, elier ock endast tillrättavisning. Uti ett mål,
tillhörande Kongl. Svea HofRätts pröfning, är enskild petson, för obefogade
angifvelser emot en Domare, ålagd t alt bota och göra den anklagade
offentlig afbön.
I afseende å JustitieOmbudsmannens åliggande att utreda Lagskipningens
tillstånd i Riket, har tillförne blifvit anmärkt svårigheten, om icke
omöjligheten, att iakttaga ett sådant åliggande på ett emot afsigten med
denna föreskrift svarande sätt, så vida Embetets innehafvare hvarken äger
eller är i tillfälle att fullständigt samla de derom nödiga upplysningar; ett
förhållande, som, efter hvad jag vågar tro, ej skäligen må kunna motsägas.
Med tillgång till alla sådana upplysningar synes emedlertid samma ändamål
vara befordradt genom de, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Förordnande,
af Hans Excellens Herr JustilieStalsMinistern afgifna underdåniga Berättelser
om Juslitieförvaltningen i Riket, hvilka, af trycket utgångna, redan
kommit till allmänhetens kännedom. Spridda drag af Lagskipningens tillstånd,
såsom de inhemtats i utöfningen af det mig anförtrodda Embete
dels å vanliga vistelseorten och dels under resor i landet, igenfinnas i ofvanåberopade
af mig kungjorda Embetsberältelser, äfvensom i den nu vördsamt
aflemnade; och för att, i hvad på mig ankommit, fullborda min pligt
i detta fall , har derjemte, hufvudsakligen i enlighet med Herr Justitie
-
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Eer. den 14 Jan. ig'40.
StalsMinislerns omförmälda Berällelser samt för öfrigt med ledning af serskildt
anskaffade upplysningar, en sammanfattning af Domstolarnes och
Konungens Befallningshafvandes göromål ifrån och med år i83o till och
med år i83y, jemte redovisning för utgången af de vigtigaste, influtit i
mina förstnämnda Berättelser, nemligen i den för åren 1834 oc^ *835,
pag. 70 och följande, samt i den för åren 1836 och i83y, pag. 101 och
följande; till hvilkas innehåll jag alltså får vördsamligen hänvisa.
Dessa sammanfattade uppgifter om mängden och beskaffenheten af de
mål och ärenden, som under förrBerörde tid tillhört Lagskipande maktens
handläggning, lemnar en allmän öfversigt af detta ämne i hela dess vidd,
tillräcklig för att ådagalägga vederbörandes Embets-verksamhel. Om dermed
åter jemföras de anmärkningar; hvilka, såsom äfven är dels specielt
och dels i sammandrag visadt, under nämnde tid, emot vissa vederbörande
förekommit, synes en sådan jemförelse, ehvad antalet eller beskaffenheten
af de förekomne anmärkningarne betraktas, gifva sLöd åt det omdöme, att
de Lagskipande i allmänhet, genom upplysning, rättrådighet och drift,
motsvarat sin vigliga bestämmelse i samhället, och följaktligen mätte äga
grundade anspråk på aktning och förtroende.
Enligt 17 §. af JuslitieOmbudsmannens Instruktion, är han äfven
skyldig, att ”inhämta fullständig kunskap om anledningarne till åklagade
personers häktande och om tiden af deras hållande i fängsligt förvar.” Alt
denna skyldighet icke blifvit af mig åsidosatt, torde, efter hvad jag förmodar,
nogsamt bevittnas dels af den nu fulländade redogörelsen för Embetets
förvaltning, dels ock af de öfriga Embetet tillhörande handlingar, hvilka
lill Rikets Höglofl. Ständers LagUtskotts granskning varda aflemnade.
EmbetsBerältelserna för de förulgångna åren, den första pag. 82 och
följande, den sednare pag. iii och följande, innefatta tillika, rörande detta
ämne, summariska förteckningar å alla, vid en viss tidpunkt af hvarje år,,
häktade personer, så väl de i Läns- och Stads-fängelserna, under ransakning,
eller sakfällda för brott eller mindre förseelser, som äfven de å Rikets
fästningar och allmänna arbetsinrättningar förvarade, antingen för brott
till lifstids- eller viss tids arbete dömda, eller ock för vanart eller försvarslöshet,
merändels på obestämd lid insatta; utvisande dessa förteckningar
en år efter annat, med tvenne tillfälliga undantag, fortfarande tillökning
i fångarnes antal, destomera anmärkningsvärd, som densamma till
större delen härleder sig ifrån den tilltagande mängden af dem, hvilka,,
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1S40.
■tillförne för brott straffade eller ock endast såsom försvarslösa, i allmänna
arbetsinrättningar ingått. Med .säkerhet kan ock antagas, att sådana fångars
antal under de bägge sednast förflutna åren åtminstone icke minskats.
Detta lika ofördelaktiga sorn eftertänkliga förhållande,/hvilket äfven, jemte
anledningen dertill, blifvit af mig i sistnämnda Berättelse anmärkt, erfordra
tvifvelsutan ändring och rättelse i nu gällande författningar. Efter
hvad veterligt ar, har Kongl. Maj:t anbefallt vederbörande att i sådant afseende
med underdåniga utlåtanden och förslag inkomma.
Till de iakttagelser och framställningar angående fångvården i allmänhet
och fängelsernas beskaffenhet, hvilka i förra Berättelserna, serdeles i
den sistnämnda, finnas anförda, är för den sedermera förflutna tiden endast
att tillägga, att den redan år 1836 ifrågasatta och föreslagna förändring
af hufvudstadens häkten i så målto gått i fullbordan, sorn åtskilliga
nya, smärre arrestrum i det ena af dessa häkten blifvit inredda, hvarigenom
ett förut saknadt tillfälle att åtskilja häktade personer tili någon del
vunnits. Men icke blott i Hufvudstaden, utan äfven hvad angår de flesta
allmänna fängelser i Riket, återstå ännu att vidtaga de vigtiga anordningar,
hvarigenom hittills varande brister må kunna undanrödjas och ett ändamålsenligare
fängelse-system bringas till verkställighet.
Föreskriften i Regeringsformens här ofvan förståberopade 100 §., att
Justitieombudsmannen, jemte redogörelse för sin Embetsförvaltning, skall
”anmärka Lagars och Författningars brister och uppgifva förslag till deras
förbättring,” antyder tvifvelsutan en ibland de vigligaste af alla detta Embete
tillhörande pligter. Men den är tillika den svåraste att uppfylla, ehvad
man afser dess föremål eller den pligtskyldiges förmåga och möjligheten
för honom att häråt egna den tid och det arbete, ämnets vigt fordrar.
Då Lagstiftarne ålade en Embetsman denna pligt, i förening med
flera andra, måtte visserligen äfven dessa omständigheter hafva kommit i
betraktande. Emedlertid och sedan kort derefter fråga uppstod om allmänt
öfverseende af hela vårt Lagverk, hvarigenom de dittills varande brister
deri på en gång kunde afhjelpas, syntes utöfningen af den sålunda honom
ålagda pligt, om icke öfverflödig, åtminstone i betydlig mån lättad. Under
de sedermera förflutna tretio åren hade ock de af en serskild Kommitté
uppgjorda förslag till ny Civil- och Brottmåls-Lag blifvit färdiga, så att
de, på sätt bekant är, vid sistlidna Riksdag, kunde Rikets Höglofl. Ständer
föreläggas. Pröfningen af dessa förslag återstår likväl ännu; och stunden
i?. St. fasti. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
är snart inne, då det skall visa sig, om och huruvida de må kunna, vid
nu förestående Riksmöte, i grundlagsenlig ordning, till skärskådan och hufvudsakligt
afgörande förekomma. Men det måste medgifvas, att, ehvad
ärendets slutliga pröfning nu äger rum eller icke, angelägenheten att, ju
förr desto heldre, afhjelpa de väsendtligaste bristerna i gamla Lagen, framstår
i samma mån tydlig och oemotsäglig, sorn den sednast förflutna tidens
ytterligare erfarenhet i detta afseende bekräftat den förutgångnas,
och, örn än nya Lagen nu skulle antagas, i allt fall åratal torde förlöpa
innan den kan blifva till efterlefnad gällande. Vid sådana förhållanden lärer
ock JustitieOmbudsmannens ofvanberörde åliggande, icke mindre utan
snarare mera än tillförne, kunna tagas i anspråk.
Innan jag söker att, efter min förmåga, motsvara detta anspråk, utber
jag mig vördsamt att få i minnet återkalla de förhandlingar angående
ifrågavarande ärende, som hos Lagstiftande Makten föregått.
Samtidigt med stiftelsen af våra nu gällande Grundlagar, hade Rikets
Högloft. Ständer, i anledning af väckta frågor om beli ofve t af en ny
och förbättrad Civil- och Brottmåls-Lag, i delta afseende gjort framställning
hos Kongl. Majit, soin, under den 14 Februari 181 1, med bifall till
denna framställning, förordnade ofvannämnde Kommitté, för att utarbeta de
för sådant ändamål nödiga förslag, med iakttagande dervid af vissa serskildt
gilna föreskrifter. Ibland dessa voro äfven de, att 1734 års Lagbok,
i anseende till yttre form och indelning, borde tjena till grund, och
att alla de påbud, som serskildt blifvit utfärdade och tillhörde allmänna
Lagen , skulle sammandragas och införas i den ordning, ämnenas natur fordrade.
Under arbetets fortgång visade sig emedlertid snart, hvad möjligheten
af dess utförande beträffar, en särdeles skillnad emellan Civila Lagen och
den Criminela. Den förra, redan vid sin stiftning utmärkt såsom noga
urskiljande medborgares rättigheter och pligter samt öfverensstämmande
med den tidens kraf, hade sedermera småningom undergått mångfaldiga
förändringar, som nya förhållanden och omständigheternas tvingande makt
påkallat och främjat. Här kunde således de meddelade föreskrifterne efterföljas.
Då det utarbetade Lagförslaget framlades, igenkände man ock deri
den gamla Lagen både till anda och form, men fullständigare än denna
samt lämpad efter närvarande lids större fordringar och allmänt erkända
rättsgrunder; iakttaganden hvartill de LagKommittéen gifna föreskrifter äfven
gåfvo tillräcklig anledning. ' Den gamla BrottmålsLagen åter, sammanfattad
lill större delen af äldre Lagar, vittnade icke blott om den tidens
obekantskap med brotlmålslagstiftningen i allmänhet, utan ådagalade till
-
l52
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. dm 14 Jan. 1840.
lika nogsamt inflytelsen af då rådande tänkesätt, som, i stadgande af svåra
och flera serskilda straffarter, velat finna det säkraste, om icke enda, medel
att förekomma brott, för öfrigt obekymradt om rättmätigheten och följderna
af detta straffsystem, hvilket egentligen, åtminstone allmännast, skulle
drabba de lägre klasserna af folket. Vid sådana förhållanden och då Lagstiftningen
sedermera icke frångått, utan i flera delar fullföljt och utvecklat
enahanda straffsystem: då emedlertid erfarenheten otvifvelaktig!: bestyrkt,
att detsamma icke motsvarat sitt syftemål, men ofta medfört den
straffade brottslingens förhärdelse och moraliska förderf; och då derföre en
stigande upplysning högeligen ogillat de ibland dessa straffarter, som bereda
kroppsligt lidande, såsom både i moralikt och physiskt afseende olämpliga;
kunde lätteligen inses, att af gamla Lagen föga var att, vid utarbetande af
förslaget till den nya, bibehålla och använda, eller, med andra ord, alt
denna sednare, för att följa lidehvarfvets bildning och mildare seder,
förutsatte, både till uppställning, indelning och straffbestämmelser, ett ombyte
af system i det hela, som likväl i frågans då varande skick ej borde,
utan Lagstiftande maktens mellankomst, äga rum.
Det var utan tvifvel dessa förenade anledningar, som föranlät LagKommittéen
att, redanden 3i Mars 1815, lill Kongl. Maj:t afgifva ett underdånigt
betänkande, hvaruti, med afseende å då förestående utarbetning af förslaget
till en förbättrad Brottmålslag, Kommittéen, efter framställning af de
olägenheter, som åtföljde flera af nu gällande Lagar antagna bestraffningssätt,
af hvilka, efter Kommittéens åsigter, peningestraff, i den egentliga
Brottmålslagen, syntes böra användas sparsammare än hittills skett, användningen
af spö-och risstraff likaledes inskränkas, och fängelse vid vatten och
bröd tilläfventyrs alldeles försvinna, såmedelst velat ådagalägga nödvändigheten
alt, med bibehållande af dessa bestraffningssätt i de fall, der de,
enligt sin natur, kunde och borde äga tillämpning, antaga andra för de
händelser, då de förres användande skulle motarbeta ändamålet af allt
straff, hindra den brottsliges förbättring och kränka menskligheten i det
dyrbaraste och det heligaste, hon öfverlemnat åt Samhällsmaktens skydd;
I följd hvaraf Kommittéen, som funnit ofvanberörde nu brukliga bestraffningssätt
i flera förekommande fall mindre lämpliga, i stället ansett sig
böra tillstyrka användande af fängelse, arbets- och correctionsstraff samt
derföre föreslagit inrättningen af allmänna arbets- och eorreclionshus; för
hvilken inrättning, om förslaget vunne bifall, en fullständig och sammanhängande
plan kunde bäst utarbetas i sammanhang med den Brottmålslag,
som
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. 153
som ginge att dessa straffanstalter använda; hvaremot ett allmänt kostnadsförslag,
såsom beroende af många då ännu icke bestämda eller upplysta
förhållanden, ej heller kunde upprättas förrän Lagen blifvit antagen och
någon tid tillämpad; hemställande Kommitteen i underdånighet, om icke dess
Betänkande finge Rikets då församlade Ständer föreläggas.
Efter Nådigt öfvervägande af detta LagKoinmittéens underdåniga Betänkande,
behagade Kongl. Maj:t, genom Proposition den 19 April samma
år till Rikets Ständer, tillkännagifva, att, som Kongl. Maj:t funnit, dels
att de i nämnde Betänkande upptagna ämnen voro af den beskaffenhet, att
de, afskiljda från det öfriga Lagverket, kunde och borde serskildt granskas
och afgöras, dels ock att Betänkandet till alla delar instämde med
hvad Kongl. Maj:t ansåge rättsläran och öfriga en vis Lagstiftnings grunder
fordra, Kongl. Majit, med antagande af omförmälda Betänkande, velat detsamma
Rikets Ständer i Nåder proponera; hvarmed Kongl. Maj:t ansåge
Sig destomindre böra fördröja, som, i fall Betänkandet äfven af Rikets
Ständer gillades, angelägenheten fordrade att i tid vara betänkt på nödiga
anslag af medel, derigenom Kongl. Maj:t kunde komma i tillfälle, att efter
hand så bereda inrättningen af de för verkställigheten af förslaget nödiga
Arbets- och Korrektionshus, alt, då Lagen klefve anlagen, desamma kunde
vara fullbordade och i behörigt skick att nyttjas.
Uppå denna Nådiga Proposition svarade Rikets Ständer, under den
ii nästderpåföljde Juli, att De, efter en grannlaga pröfning af så val
LagKommilteens yttrande, som de framställningar, Kongl. Majit Sjelf täckts
meddela, i underdånighet instämt deri, alt rättslärans och' en vis Lagstiftnings
grunder till alla delar talade för ifrågaställda förslags antagande:
att Rikets Ständer derföre beslutit, att LagKommittéen, som då med BrottmålsLagarnes
utarbetande var sysselsatt, måtte lemnäs öppet att, efter sådan
plan, föreslå så beskafFade bestraffningar, som instämde med närvarande
tids hyfsning, och som, skiljda ifrån förra tiders barbari, voro afpassade
efter en bättre bildning, till upplysning och till känsla hos hvarje
individu af dess eget- värde; men att deremot frågan, huru dessa sålunda
tillstyckta Arbets- och Korrektionshus borde inrättas, och hvad dermed i
öfrigt stöde i sammanhang, ej kunnat af Rikets Ständer, i saknad af de i
sådana afseenden oundgängliga upplysningar, pröfvas; utan öfverlemnade
Rikets Ständer åt Kongl. Majit att, sedan nödig kännedom i alla berörde
ämnen blifvit inhemtade, i Nåder vidtaga de anstalter, hvarigenom Arbets-
och Korrektions-inrättningarne i den mån förbereddes, att de, när
Bih. till R. St. Prot. 1840. 2 Sami. 20
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
det njra Lagförslaget vore färdigt samt blifvit granskadt, och antaget, kunde,
då Lagen sattes i verkställighet, vara färdiga att begagnas; hvarvid
Rikets Ständer endast önskade alt vända Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
derpå, att dessa inrättningars antal och läge mätte, med noga afseende å
behofvet och lokala förhållanden, blifva anordnade.
Sålunda af Konung och Rikets Ständer bemyndigad, fortsatte LagKommitteen
sina arbeten. Efter utgifvande af dess förslag till CivilLag, utkom
slutligen äfven förslaget till BroltmålsLag. Jemte urskiljande och indelning
af alla dithörande ämnen, har Kommitteen deri, livad straffsystemet
angår, hufvudsakligen förblifvit vid sina förut tillkännagifna åsigter. Utom
det att de flera serskilda i vår nu varande Lag stadgade straffsätt, såsom
landsförvisning, ärelöshet, i allmän och oinskränkt bemärkelse tagen, afbön
inför Rätta och de så kallade skam-straffen i allmänhet,, på anförda grunder
ansetts icke böra äga rum, äro, vid bestämmande af kroppsstraff, jemväl
spö- och ris-straffen alldeles uteslutna; hvaremot bestraffning med fängelse
vid vatten och bröd finnes bibehållet med viss inskränkning, i förening
med enkelt fängelsestraff; för öfrigt och i allmänhet stadgas så kallade
frihetsstraff af tvänne slag: straff-arbete och fängelse.
Meningen med denna framställning är redan vördsamt ant3rdd. Hvad
Lagstiftande Makten sjelf, med bifall till utmärkta rättslardes förslag, pröfva!
och antagit, lemnar tillräckligt stöd åt min enskilda, under mångårig
utöfning af DomareEmbetet, vunna erfarenhet om ofullkomligheten och
bristerna i vår nu varande BrottmålsLag, hvars tillämpning ofta utgör de
Lagskipandes största bekymmer. Det torde då icke kunna bestridas, att
denna Lag, företrädesvis, bör tagas i betraktande. Hvarje partiel förändring
deri, som kan till vägabringas, utan att otillbörligen störa det hela,,
så länge det måste äga bestånd, synes-redan vara af vigt, om derigenom
det mest olämpliga undanrödjes och en öfvergång till. det nya systemet
beredes. Förnämligast i denna syftning äro derföre de anmärkningar, och
förslag affattade, hvilka jag nu går att till Rikets Höglofl. Ständers högtupplysta
pröfning vördsamt öfverlemna..
Ibland de i vår nu gällande Lag förekommande ämnen, hvilka synas
påkalla hufvudsaklig rättelse och* ändring, visar sig oemolsägligen främst,
såsom varande af allmännaste inflytelse* Lagens bestämmanden af bötesansvar
för brott, och förseelser, samt förvandling af sådant ansvar till motsvarande
kroppsplikt. Hvad derom af 1734 års Lagstiftare, stadgades, upp
-
R. St. Just. Ombuds tn. Em b.-B er. den 14 Jan. 1840. 155
fyllde möjligtvis den tidens kraf, men befanns redan år 1776 icke mera
lämpligt, i anseende till de förändringar, penninge- och varu-värden
emedlertid undergått. Kongl. Kungörelsen den 27 November berörde år,
till befordrande af stadga och säkerhet uti Rikets mynt- och penninge-väsende,
förordnade således i io:de punkten: att ”de i Allmänna Lagen och
liera Stadgar utsatta vitén och böter, hvilka alla voro grundade på ett sådant
myntvärde, att Tre daler eller Tolf mark Silfvermynt svarade emot
En R:dr Specie, skulle, till förekommande af all rubbning uti Lagens rätta
mening oell tillämpning , vid berörde Myntvärde och beräkningssätt framgent
bibehållas, så väl då dessa böter och vitén förvandlades i kroppsplikt,
som då de i penningar erlades;” I öfverensstämmelse hvarmed Kongl. Brefvet
den (9 December 1777, i anledning af en hemställd fråga om ansvarighet
för stöld och beräknande af kroppsstraff^ derför, till efterlefnad
meddelade, att, ”då stulet gods skattades efter Aderton daler kopparmynt
Riksdalern, kroppsplikten icke borde räknas högre än tili En R:dr Specie,
på hvilken grund det stulnas värde uti snatteribrott borde, i stället för
Tretio Daler kopparmynt, beräknas till Sextio Daler kopparmj-nt, eller Tre
Riksdaler 16 sk. Specie, hvilken proportion uti alla böter och vitén iakttagas
borde.” Sedan, ifrån år 1776 till år 1800, Rikets penninge- och
myntväsende ånyo kommit i det ofördelaktiga skick, att rättelse och återställande
af ordning deri befunnos nödiga, hvarom fråga vid Riksdagen
sistnämnda år väcktes och afhandlades, och hvaruppå följde Kongl. Förordningen
den 4 November 1802, angående Realisation af Riksgäldssedlarne
samt hvad i anledning deraf iakttagas borde, blef äfven uti ri §. af
denna Förordning stadgadt, ibland annat, att, ”ifrån Realisationsdagen, de
i Lag och Författningar utsatta vitén och böter skulle beräknas och utgå i
BancoSpecie,” som, enligt fastställda Realisalionsgrunden, motsvarade det
år >776 antagna SilfverSpeciemynt; hvarigenom, åtminstone i väsentlig
måtto, bestämmelserna af bötesansvar för brott och förseelser återställdes
till deras ursprungliga vigt och påföljder. Denna rättelse tillintetgjordes
likväl sedermera, i samma mån, som, under omväxlande förhållanden,
skillnad stadgade sig emellan SilfverSpeciemynt och dess representant, den
i allmänhet gångbara Bankosedeln; Och då, genom MyntbestämningsLagen
af elen 1 Mars 1800, hvilken, till följd af Kongl. Kungörelsen den 10 September
i834, gått i verkställighet, en sådan skillnad blifvit i laga ordning
bestämd, med bibehållande af SilfverSpeciemyntet efter den, med afseende
å slagskattens beräkning i myntet, af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
förändrade 1664 års myntfot; synes, i likhet med hvad tillförne ägt rum,
156 H. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
tillämpning af denna Lag, i afseende å Allmänna Lagens samt dermed gemenskap
ägande författningars stadganden uti ofvanomfÖrmälda ämnen,
både af rättvisa och billighet påkallad, helst uteblifvande deraf otvifvelaktigt
skulle, å ena sidan, eller hvad bötesansvarigheten angår, lika mycket
förringa Lagarnes syftemål och kraft, som, å den andra, eller i fråga
om kroppsplikt för den, som icke äger bötestillgång, emot deras mening, i
många fall, otillbörligen skärpa en ändock, i jemförelse emot bötesansvaret,
svår bestraffning.
Under denna kategori må dock icke hänföras de, angående ekonomiska
ärenden, utkomna Förordningar, hvilka, utom det att de till större
delen härleda sig ifrån sednare tider, med i förhållande dertill gifna stadganden,
innefatta ansvarsbestämmelser, enligt grunder, ifrån Allmänna Lagens
merendels skiljaktiga och ofta, efter förekommande omständigheter,
förändringar underkastade.
I följd af hvad nu anfördt blifvit, får till Rikets Höglofl. Ständer
jag vördsamt hemställa, örn icke det må finnas af lika mycken vigt som
nödvändighet, att i grundlagsenlig ordning vidtaga den författning:
att, till följd af MyntbestämningsLagen, de i Allmän' Lag och
dermed gemenskap ägande Stadgar utsatta böter och vitén, hvilka äro
grundade å det myntvärde, att Tre daler eller Tolf mark Silfvermynt
rätteligen svara emot nu gällande En Riksdaler Specie i Silfver, efter
1664 års myntfot, böra vid detta värde och beräkningssätt bibehållas,
så väl dä dessa böter och vitén med penningar erläggas, som när de
skola till kroppsplikt förvandlas; och att, följaktligen, enahanda beräkningsgrund
bör iakttagas i fråga om tjufnad och i alla andra uti Lagen
nämnda fall, då, efter visst belopp i penningar, förvandling till
kroppsplikt äger rum.
Redan tillförne har uppmärksamheten blifvit fästad å behofvet af förändring
i de föreskrifter, allmänna Lagen innehåller angående förvandling
till fängelse vid vatten och bröd af ådömda böter, hvilka den sakfällde ej
förmår gälda. Uti den i 5 Kap. 4 §• Straff balken fastställda för vandlingstariff
förordnas, att böter i lägsta graden eller till och med 10 daler skola
försonas med fyra dagars sådant fängelse; hvarjemte (Jagarnes antal i hvarje
påföljande grad är bestämdt till fyra, och penningeheloppet, som bör motsvara
hvarje sådan grad, är utsatt i andra och tredje graderna till femton
daler, i fjerde och femte till tjugo daler, samt i sjette till tretio daler,
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
hvaruppå högsta graden af tjugoåtta dagars fängelse är anlaget såsom det
straff, hvarmed böter, som öfverstiga Etthundratio daler, böra umgäldas.
Ehuru den tvifvelsutan riktiga föreställning, att straffet försvåras och
blir allt mer plågsamt i samma mån, tiden för dess fortfarande utsträckes,
således i ett hänseende synes hafva bos Lagstiftaren gjort sig gällande, har
denna grundsats likväl icke vunnit tillämpning vid bestämningen af tiden
för hvarje fängelsegrads fortfarande. Det är svårt att utfinna något skäl,
hvarföre ett eller annat öre, sorn öfverstiger den i förhållande till viss
fängelsetid fastställda summa, nödvändigt skall aftjenas med fyra dagars
ytterligare strafftid, då förstnämnda belopp billigtvis borde kunna försonas
med blott en dags tillökning. Genom den nu gällande beräkningsgrunden
störes ej sällan det förhållande, som alltid bör finnas mellan brott och straff,
emedan t. ex. förbrytelse, som är belagd med 80 daler 1 öre penningebot,
vid bristande tillgång, straffas lika båldt, som om förbrytaren ytterligare
föröfva t brott, för hvilket böterna fyllde summan af no daler. Ehuru
den ojemnhet, som alltid måste uppkomma, då ett straff utbytes emot
ett annat, icke kan helt och hållet afbjelpas, synes dock något kunna i
detta hänseende vinnas, om ifrågavarande förvandlingslariff förändrades så,
att tillökning i strafftid lämpades närmare efter tillökning i böter. Härtill
torde skäl äfven kunna bernias från den omständigheten, att genom lag och
serskilda författningar förvandlingsgrunder, med åsidosättande af det i allmänhet
antagna talet fyra, blifvit i vissa fall fastställda.
Med stöd häraf har jag ansett mig böra till Rikets Högloft. Ständer
vördsamt hemställa, om icke en förändring af 5 Kap. 4 §• Straffbalken må
böra i grundlagsenlig ordning tillvägabringas, hvarigenom samma §. kunde
erhålla följande lydelse:
Fängelse vid vatten och bröd räknas således, alt mot fyra dagar
svara böter eller penningevärde till och med tio daler, och att sedermera,
med tillökning i straffet af en dag i sänder, under de näst derpå
följande åtta dagarna, eller till och med tolf' dagars fängelse, mot hvarje
dag svara fyra daler; under de andra åtta dagarna, eller till och med
tjugo -dagars fängelse, mot hvarje dag fem daler, samt under de tredje
och sisla, åtta dagarna, eller till och med tjugoåtta dagars fängelse, mot
hvarje dag sex daler. Ej bör någon dömas till fängelse vid vatten och
bröd på längre tid än en månad eller tjugoåtta dagar, och ej mindre tid
än fyra dagar.
ii53 R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
Vid sislförflotna Riksdag anhöllo Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse
den 27 Oktober 1834» om utfärdande af >en allmän författning . hvarmedelst
skulle stadgas sorn följer,:
”Äro efter lag och serskilda författningar böter ådömda, sorn, vid
bristande tillgång hos den sakfällde, böra till spö- eller ris-straff, eller
fängelse vid valten och bröd förvandlas; då skola i alla andra än den
händelse, der ansvar såsom för andra resan stöld äger rum, sådana böter
alltid till fängelse vid vatten och bröd förvandlas, efter de grunder, 5
Kap. 4 §• Straffbalken innehåller; dock är härigenom icke någon ändring
gjord i hvad uti 11 punkten af Kongl. Förklaringen den a3 Mars 1807
stadgas, angående uträkning och förvandling af olika bestraffningar, till
ett slags straff.”
Uti Nådigt svar, afgifvet på Rikssalen den 21 Mars 1835, förklarade
Kongl. Majit sig hafva funnit så mycket mindre något att anmärka emot
det föreslagna allmänna stadgandet, som detsamma af mensklighet och
upplysning högt påkallades; men med uppmärksamhet å de i allmänna
Lagen förekommande stadganden, angående åtskilliga slag af stölder, hvilka,
' fastän den sakfällde icke förut blifvit för tjufnadsbrotl dömd, likväl,
hvad affsvaret beträffar, ansågos dels lika svårt, dels svårare, än andra
resan stöld, och då följaktligen det för sistnämnda brott gjorda undantag
skulle nog mycket störa den öfverensstämmelse, som borde finnas emellan
Lagens serskilda bud, hade Kongl. Majit, på sådan grund, ansett sig icke
kunna antaga det af Rikets Ständer aflemnade förslag, emot hvars uppställning
i öfrigt bemärktes, att det kunde föranleda sådan misstydning,
att äfven i tjufnadsmål böter skulle till kroppsstraff förvandlas, hvilket
dock vöre emot 4° Kap. Missgerningsbalken stridande.
Bevekelsegrunderna, som föranläto Rikets Ständer, att föreslå inskränkning
i användande af spö- och ris-straff, ett förslag, hvars syftning
Kongl. Majit äfven gillat, innefattas i korthet uti Konungens Nådiga yttrande,
att ett stadgande härom af mensklighet och upplysning högt påkallas.
Den grundsats, sorn yrkar afskaffande af de så kallade fysiskt aflliktiva
straffen, eller åtminstone deras begagnande så sparsamt som möjligt, har
sålunda redan tilLvunnit sig Konungens Nådiga bifall och Rikets Ständers
samtycke; och det är derföre öfverflödigt, att här upptaga alla de skäl,
som för deras förkastlighet kunna anföras. Likväl bör nämnas, att de
försök, som redan blifvit gjorda att1 införa en mildare anda uti en serskild
gren af strafflagarna, till sina verkningar fullkomligen motsvarat, hvad
man deraf väntat. Det är nemligen nogsamt bekant, att afskaffande af
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. i5p
ga tulopp och inskränkning i- begagnande af spöstraff,, hvarom i Kongl.
Cirkulären angående ändring i KrigsAvtiklarne den 26 November 1812
förordnas, visat en verksam och' välgörande inflytelse på sedlighet och
sinnesstämning hos den medborgareklass, som lyder under Krigslagarna.
Man behöfver alltså, icke- hemta exempel från främmande länder, ulan
åberopa egen erfarenhet, för. att vinna bekräftelse om användbarheten af
grundsatser.,, dem förnuft och mensklighetskänsla. gillat. Så länge vår n
gällande strafflag bibehålles, kunna dock spö- oeh ris-straffen icke helt.
och hållet umbäras, ty de utgöra-en-hufvudsaklig beståndsdel af de stadgade
straff-arterna,, hvars försvinnande ofelbart skulle störa sammanhanget
i lagen, ej sällan upphäfva det en gång bestämda förhållandet emellan
brott och straff, samt åstadkomma en lucka, i sjelfva straff-skalan; olägenheter,
de der icke kunna- förekommas eller undanrödjas annorlunda, än
genom: en total förändring af liela-lägsjrstemet.
Men. ehuru: således ett stadgande örn inskränkning i användandet af
spö- och ris-rstraff. i allmänhet föga kan utsträckas utöfver den gräns, sorn
uti Rikets Ständers- vid sistlidna Riksdag till Kongl. Majit ingifna. underdåniga
förslag bestämdes, kan och bör likväl det deri gjorda undantag,
hvilket föranledde afslag å propositionen, uteslutas, af de skäl, Kongl. Majits
Nådiga-svar antyder..
Det är oemotsägligt, att böters förvandling till kroppsplikt alltid
medför, en; olikhet i: bestraffning, hvilken dock omöjligen kan-undvikas,
emedan Lagen eljest vöre overkställbar emot, den fattige förbrytaren. Fattigdomen,
, som, visserligen icke inför Lagen ursäktar brottet, men ofta
föranleda dess föröfvande, ådrager sålunda förbrytaren en vida svårare
behandling, än den bättre lottade, i enahanda belägenhet för öfrigt, får
erfara. Desto- större och rättmätigare är då det anspråk, att en bestraffning,
hvilken — man kan svårligen neka det — träffar på en gång brottet
och armodet, icke skärpes till den grad, att skillnad inför Lagen emellan
den fattige och den rike göres alltför märkbar, hvilket utan tvifvel skulle
äga rum,, om den ifrågavarande svårare,, i och för sig sjelf förkastliga,,
straff-ärten sättes i stället för bötes-ansvar. Då Lagen anser brottet så
ringa, att det kan med, böter försonas, måtte fördenskull icke vara-med
rättvisa förenligt alt, vid dessas förvandling lill kroppsplikt, välja denna
hårdare straff-art af spö- eller ris-slitning, då den lindrigare af fängelse
vid vatten och bröd: är att tillgå. Denna - åsigt synes för Lagstiftaren mera
värdig, och antaglig,, än den, hvilken: vunnit afseende vid: utfärdande af
Kongl; Brefvet den. 17; Oktober. 1750,, sorn,, för besparing i Kronans ut--
i6o R. St. Jlist. OmbuAsm. Etnb.Ser. den 14 Jan. 1840.
gifter, erinrar om nödvändigheten att, vid böters förvandlande, icke alltför
ofta tillämpa sistnämnda bestraffningssätt.
Till Rikets Höglofl. Ständer hemställes alltså vördsamligen, att det
vid förra Riksdagen i detta ämne afgifna författningsförslag å nyo må tagas
i öfvervägande, under följande till innehåll och uppställning något förändrade
lydelse:
Äro efter Lag eller serskilda författningar böter ådömda, i stället
för hvilka, vid bristande tillgång hos den sakfallde, kroppsplikt enligt
5 Kap. Straffbalken .stadgas bör, då må icke spö- eller ris-straff ådömas,
utan skall i sådana fall kroppsplikten alltid utsättas till fängelse
vid vatten och bröd, efter de grunder, 4 §• nyssåbéropade Kapitel innehåller;
dock är härigenom icke någon ändring gjord i hvad ii punkten
af Kongl. Förordningen den 23 Mars 1807 föreskrifver, angående
uträkning och förvandling af olika bestraffningar till ett slags straff.
Genom Kongl. Brefvet till samtliga HofRätterna den 3 Juni 1752
förordnades, i öfverensstämmelse med föreskriften i ett föregående Kongl.
Bref af den 17 Januari 1724, att, enär i dråpmål förekommer, att flere
i bråd skillnad lagt hand å den döde, och ej utrönas kunde af hvars
handaverkan han döden ljutit, HofRätt må döma till lottkastning emellan
de anklagade och såmedelst urskilja, hvilkendera dödsstraffet undergå skall.
Denna besynnerliga utväg att upptäcka verkliga banetnannen i dråpmål,
vittnande om äldre tiders råhet och vidskepelse bland folket samt
okunnighet eller liknöjdhet hos Lagstiftaren, qvarstår ännu såsom fullt lägligt
bevisningsmedel, ehuru användandet deraf i sednare tider torde vara
ulan exempel. Då, på flera ställen i Europa och jemväl hos oss, Lagarne
under medeltiden tilläto eller ålade den anklagade att genom envig,
jernbörd eller andra prof försvara sin sak, hvilade lagbudet på öfvertygelsen
om Guds omedelbara mellankomst, för att straffa brottet, eller uppenbara
oskulden. Århundraden hafva förflutit sedan en stigande upplysning
skingrade denna oförnuftiga folktro, hvilken emedlertid utgör enda
tänkbara förklaringsgrunden för ett stadgande, som, der menniskoförmåga
funnits otillräcklig att utforska sanningen, insätter slumpen till domare i
högsta inslantien öfver deri anklagades lif eller död.
Utan tvifvel är det en af Statens angelägnaste omsorger, att söka
upptäcka och bestraffa brott, särdeles dera, hvarigenom menniskolif blifvit
spillda,
R. St. Just. Ombndsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. 161
spillda; mea upptäckten bör föregå straffet, liksom orsaken sin verkan, såvida
Lagen och dess handhafvare ej vilja göra sig skyldiga lill sådana juridiska
mord, hvarå exempel i förflutna tider icke saknats. Och då upplysning
och rättvisa lika högt bjuda, att endast den, som är öfverbevist om
ett brott, bör undergå det i lagen derå satta slraff, måste det vara uppenbart
stridande deremot, att åt ett ovisst tärningskast öfverlemna afgörandet
af den vigtiga och grannlaga frågan om den tilltalades skuld eller oskuld.
Man synes längesedan hafva insett vådan af detta strafflotleri, hvarpå
den verkliga brottslingen är den enda, som möjligen kan vinna, och
stadgandet derom torde till det mesta hafva fallit i glömska; men som
något uttryckligt upphäfvande deraf icke tillkommit, har jag trott mig böra
vördsamt fästa Rikets Högloft. Ständers uppmärksamhet på angelägenheten
deraf, att berörde stadgande må i grundlagsenlig ordning undanrödjas.
Uti 16 Kap. Jordabalken af nu gällande Lag finnas följande föreskrifter
meddelade:
7 §. ”Rymmer landbo bort inom stämmolid och finner jordägaren
honom på vägen, då lian afviker; bafve våld hemta honom åter, och allt
det han med sig förer. Häfver landbo satt sig neder å annan ort, lite
jordägare Befallningshafvanden derom till, och bote landbon, för olaga afflyttning
tio daler, jordägarens ensak, eller dens, som jordägarens rätt bäfver;
och alle de, som med voro att hjelpa landbon afflytta, bote hvardera
fem daler.”
8 §. ”Ställer sig landbon till värn, och får lian skada, eller de honom
värja ville; vare allt ogildt. Varder han, eller någon af dem dräpen;
bote som i Missgerningsbalken skils. Får jordägaren, som efterkommer,
eller de med honom äro, någon skada, sår, blånad, eller blodvite;
ligge allt i tveböte. Kommer dråp deri; vare straffet, som om edsöre
stadgadt är.”
Sjelfva innehållet af dessa lagbud hänvisar alt . söka deras upphof i
de senare seklerna af medeltiden. Något deremot svarande återfinnes hvarken
i Landskapslagarna eller i Konung Magnus Ericssons lagbok. Deras
aristokratiska syftning antyder deras tillkomst i sammanhang med eller till
följd af aristokratiens utveckling inom fäderneslandet. Katholska presterskapet,
som, redan mäktigt i och för sig sjelf, stödde sina anspråk på
eller åtminstone hemtade sin rikedom af det till dess förmon inrättade välBih.
till R. St. Prof. 1840. 2 Sami. 21
iÖ2 R. St. Just. Ombudsm. Emb. Bert den 14 Jan. 1840.
bekanta andliga frälset, samt Adeln hvars makt uppkommit eller vunnit
stadga genom inrättningen af det så kallade verldsliga frälset, sökte begge
att utvidga sin inflytelse och vinna ytterligare fördelar på folkets bekostnad.
Verkningarna häraf blifva mot slutet af medeltiden allt mer märkbara
och visa sig bland annat temligen tydligt uti de då meddelade lagstadganden,
från hvilka ofvananförda §§. i nu gällande lag leda sitt ursprung.
Den fordna jemlikheten var, om icke upphäfven, åtminstone bruten, och
försök gjordes att ställa landbo eller brukare af annans jord i enahanda
beroende af jordägaren, som i afseende på legodräng och dess husbonde
ägde rum. Wexiö Stadga, gifven torsdagen före Midsommarsdagen år 1414>
innehåller i i3 §., att om landbo lymde innan bolagstseckio (legostämna),
bade jordäganden våld föra honom åter med boskap hans, och om landbo
stod i värn och fick skada, han eller de honom värja ville, utan dråp,
skulle allt vara ogildt, hvaremot för dråp skulle bolås 20 mark; men fick
jordäganden, som efter kom, eller de med honom voro någon skada i dråp,
skulle det allt ligga i tveböte. Dessa bestämmelser infördes oförändrade i
23 Kap. Jordabalken af iJ(42 års Landslag, med tillägg att landbo, för
sår lillfogadt jordägaren, äfven borde böta dubbelt, ocb hafva sedermera
med några ytterligare modifikationer kommit alt inflyta i 16 Kap. Jordabalken
af 1734 års allmänna lag.
Det torde böra anmärkas, att husbonde, jemlikt 26 Kap. Tingmålabalken
Landslagen ägde sjelf hemta åter legohjon, som före stämmodag
öfvergaf antagen tjenst. Förändring häruti har dock längesedan skett, och
redan i 1686 års tjenstehjonsstadga hänvises husbonde att med laga medel
förrymdt tjenstehjon återtaga. Så vida förklaringsgrunden till bibehållande
af föreskriften om förrymd landbos ålerhemtniug icke bör sökas uti den
aristokratiska tendens, som påslås hafva varit rådande i 1720 och 1723 års
Regerings- och PrivilegiiFörfattningar, skulle vid sådant förhållande den
lankan lätt kunna uppstå, alt berörde föreskrift snarare af förbiseende, än
af grundad öfvertygelse om dess behöflighet och användbarhet kommit att
inflyta i Jordabalken, dit den för öfrigt visserligen icke hörer. Det kan ej
nekas, att det från början sökta ändamålet, jordägarens husbondevälde öfver
landbo, vanns, genom ett lagbud, sorn i sin mån bidrog alt stadfästa
den senares beroende af den förres godtycke. Dess ändamålsenlighet för
en tid, då verkställande makten i Staten annu icke var behörigen ordnad
eller gränsorne för dennas verksamhet bestämda, torde icke vara tvifvel
underkastadt; men numera är förhållandet helt annat. 1 Kap. 1 §. Utsökningsbalken
utsätter skyldighet för Konungens Befallningshafvande att
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1S40. i63
förhjelpa en hvar till dess rätt, och 4 §• i samma Kap. innefattar förbud
att gripa bemälde myndighet i embetet. En till förmån för jordägare stiftad
undantagslag, oförenlig med dessa hofsamma och kloka administrationsgrundsatser,
erfordrades icke i^36 och är för närvarande ännu mindre behöflig.
Vida vigtigare angelägenheters utförande måste anförtros å den offentliga
execuliva magten, åt hvilken den ifrågavarande jemväl utan våda
torde kunna öfverlemnas, och den serskilda executionsrätten, hvilken under
senare tider sällan eller aldrig lärer begagnats, torde utan all slags ojägenhet
eller rubbning kunna afskaffas.
I fall detta förslag vinner bifall, böra till följd deraf de uti 8 §. af
16 Kap. Jordabalken stadgade serskilda straffbestämmelser äfven upphöra
att vara gällande. Den här afsedda händelse kunde icke mera inträffa, ty
i och med detsamma jordegarens serskilda exekutionsrätt försvinner, måste
jemväl det större skydd, honom ansetts böra tillkomma, äfvensom det
slags rättslöshet, hvaruti landbo nu kan försättas, tillika upphöra. Ett återgående
till likhet i anspråk på hägn af Lagen för personer, af hvilka
den ene icke eger eller rätteligen bör ega något förmanskap öfver den andre,
påkallas dessutom af sjelfva rättvisan. Dräpes tjenstehjon under omständigheter,
likartade med de här omförmälda, lärer det svårligen kunna
påstås, att målet bör bedömas efter andra grunder än dem, som angående
dråp i allmänhet finnas utstakade. Att landbo i olaga tid öfvergifver ett
till brukning emottaget hemman, är utan tvifvel ett fel, hvilket i civilt
hänseende benämnes kontraktsbrott. Han belägges ock med deremot svarande
böter, 3 R:dr 16 sk.; men icke bör han derför ställas utom lagen.
Gäldenär, som mot förbud afviker orten, skall hemtas åter och böta dubbelt
så mycket, men hvarken får borgenären sjelf föra honom tillbaka, eller
mot böters erläggande döda honom, i fall han mot sådant försök ställer
sig till värn. Om detta icke kan bestridas, söker man förgäfves att uppställa
någon rättvis grund för ett lagbud, som mäter en flyende landbos
lif efter penningens måttstock, då vården om menniskolif i öfrigt anses af
den vigt, att brott deremot icke med annat än dödsstraff kan försonas.
Det låter sig icke eller lätt bestämma, hvilket lagrum i Missgerningsbalken
egentligen afsetts uti den i Jordabalken gifna hänvisning. Af ordalydelsen
vill dock synas, att dråp å landbo skulle beläggas med böter.
Månne 28 Kap. vore tillämpligt? Deremot kan göras det inkast, att landbo,
genom sitt sjelfförsvar, bör betraktas såsom vållande till all den skada,
honom vederfares; äfvensom att ifrågavarande §. icke bestämdt förutsätter
vållande hos dråparen eller ens utesluter uppsåt att dräpa. Än min
-
i64 St. fast. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 jfan. 1S40.
dre kan här menas a5 Kap. 1 §., emedan landbo hvarken är ogerningsman
eller bör ligga ogild. Uti 29 Kap. 1 §. finnes ej eller frågan tillfredsställande
besvarad, ty brottet kan hafva skett med uppsåt eller af vållande.
Och några andra närmare tillämplige stadganden torde icke dess mindre
svårligen kunna i Missgerningsbalken uppsökas.
Man har velat söka förklaringsgrunden till stadgandet i 16 Kap. 8 §.
Jordabalken uti förfaltarnes förmenta föreställning, att dråp i allmänhet
skulle, liksom i Landslagen, komma att beläggas med böter, och alt de
af sådan orsak ansett tillräckligt att, med uteslutande af sjelfva beloppet,
temligen troget afskrifva det gamla stadgandet i ämnet. Straffbuden för
dråp uppställdes dock sedermera efter helt andra grundsatser, och häraf
tros oredan hafva uppkommit. Gissningen må vara grundad eller ej. Deraf
rättfärdigas likväl icke special-lagen, om hvilken, utan serdeles farhåga för
misstag, det omdöme torde kunna fällas, att densamma saknar stöd af allmän
rättvisa, står i strid mot Lagens grundsatser i öfrigt, och kan, utan
all olägenhet och rubbning samt utan att något annat stadgande sättes i
dess ställe, helt och hållet afskaffas.
I anledning af hvad sålunda är anfördt, får till Rikets Höglofl. Ständers
upplysta pröfning samt Grundlagsenlig behandling jag vördsamt öfverlemna
det förslag:
1:0 Att 16 Kap. 7 §. Jordabalken mätte förändras lill följande lydelse:
”Hymmer landbo bort inom stäinmolid, böle för olaga afflyttning tio
daler, jordägarens ensak, eller deus, som jordägarens rätt häfver; och
alla de, som med voro, att hjelpa landbon afflytta, bote hvardera fern
daler.” och
2:0 Att 8 §. i samma Kap. och Balk må förklaras hafva upphört
alt vara gällande.
Af den anledning, alt inom kort lid flere brottmål hos Kongl. Maj:t
förekommit, angående frälse-bönder, torpare och drängar, som, i uppsåt
alt hämnas förmenta oförrätter eller alt stjäla, i försåt sökt afhända sina
husbönder lifvet, utfärdades den 16 Juli 1776 en Kongl. Förordning af
innehåll: ”att då enskilde tjenare, bönder eller torpare, hvilka betjena
”med arbete eller dagsverken, sätta sig för husbondefolket i försåt, ehvar
*’det helst är, att dem skada göra till lif eller lem, och sargar dem
”eller slår blånad eller blodvite, sådane böra straffas, mannen med tretiotu
”pär spö och qvinnan med tjugofyra par ris, try slag af paret, samt derjemte
mista äran och arbeta ett eller flera år på någon fästning, allt efter
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. iG5
”brottets grofhet och elen brottliges arghet; hörandes han sedermera under
”arbetstiden på fästning en gång hvarje år undergå samma straff af spö el”ler
ris; och det på samma dag, som han första gången det utstått.”
Om man än vill förutsätta, att denna Förordning, såsom dess ingress
antyder, tillkommit endast för att skydda allmän säkerhet, måste det ickedestomindre
medgifvas, att syftemålet ernåtts på bekostnad af allmän rättvisa
och medelst en rubbning i gällande rättsgrunder, hvilken ändamålet,
ehuru i och för sig sjelf berömvärdt, ingalunda kan rättfärdiga.
Begrepen husbonde och tjenstehjon hafva genom denna författning
fått en utsträckning, helt och hållet oförenlig med de derom i lag och legostadga
gifna bestämmelser. Till tjenstehjons-klassen hänföras nemligen bönder
och torpare, som betjena med arbete. Den tillfälliga omständigheten,
att afgäld af ett hemman eller torp, uti kontraktet emellan jordägaren och
brukaren, blifvit utsatt i nämnde tjenstbarheter, kan likväl icke leda lill
den slutföljd, alt den förre dermedelst undfått husbonde välde öfver den
senare; ty om så vore, skulle satsen, följdriktigt genomförd, ej allenast
vid hvarje arbetsaftal berättiga ena kontrahenten till det större personliga
skydd, Lagen ansett böra husbonde tillkomma, utan ock kräfva tillämpning
af de för åtskilliga brott och förseelser utsatta speciela straff på flera personer,
hvilka icke äro eller någonsin kunna beLraktas såsom tjenstehjon.
Denna uppenbara brist på öfverensstämmelse emellan ifrågavarande serskilda
Lag oell allmänna Lagen blef icke afhulpen, utan ökades fastmer genom
Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779- Ärelöshet, utgörande en tillsats
till det fordna edsöresstraffet, fanns vara en olämplig påföljd i fråga om
försåt i allmänhet; men ehuru 21 Kap. 6 §. Missgerningsbalken sålunda
ändrades, synes afsigten likväl icke hafva varit, alt i sammanhang dermed
göra ändring i straffbestämmelserna för försåt, anstäldt emot husbonde, ty
om sistnämnde Förordning dervid skulle böra tillämpas, måste fängelsetiden
förlängas i och med detsamma spöstraffet ytterligare förnyas, hvilket
åter komme att medföra en skärpning i straffet, som svårligen låter
försvara sig. Ickedestomindre är ärelöshet lika olämplig vid det ena, som
vid det andra af dessa likartade brott. Härtill kommer vidare, att uli
sjelfva bestraffningen röja sig en grymhet och hämndlystnad, ej mindre
ovärdiga lagstiftarens hofsamhet, än lyckligtvis exempellösa i våra öfriga
strafllagar. Att, såsom här skett, utsträcka straffet utöfver hvad brottets
art och beskaffenhet oundgängligen fordrar, är både i juridiskt och poli
tiskt
hänseende förkastligt, samt medför, bland andra skadliga verkningar,
jemväl den, att medlidande med brottslingen hos folket ovilkorligen väc
-
t 66 R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1&40.
kes, och alt lian i dess ögon upphöjes till ett slags martyr, utsedd att offras
åt Lagens obevekliga hårdhet, hvilka intryck lagstiftaren framför allt
hör söka undvika att åstadkomma.
Af hvad nu är anfördt, lärer kunna slutas, att 1776 års Förordning
är orättvis, och utan fara för misstag, torde kunna tilläggas, att den äfvenledes
är öfverflödig. Om än serskilda förhållanden den tiden möjligen påkallade
strängare åtgärder, för att skydda en viss samhällsklass, hafva dessa
dock längesedan upphört, hvarom den sällspord^ tillämpningen af undantagslagen
jemväl här vittne. För att förekomma försåtliga våldsamheters
begående af bönder och torpare, synes straffet i 21 Kap. 6 §. Missgerningsbalken
göra tillfyllest, och delta lagrum, jemte i5 Kap. i samma Balk, torde
innehålla tillräckliga bestämmelser i afseende på våldsverkan af tjenstehjon,
åtminstone intilldess den nya brottmålslagen hinner pröfvas och antagas.
Med stöd häraf, har jag ansett mig höra hos Rikets Högloft. Ständer
vördsamt anmäla nödvändigheten deraf, att ofvanom förmälda Kongl. Förordning
af den 16 Juli 1776 må, i grundlagsenlig ordning, till kraft och verkan
upphäfvas.
Angående rätta förståndet af Lagens stadgande i 41 Kap, 2 §. Missgerningsbalken,
sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 20 Januari
1779, hafva, vid tillämpning deraf, hos Lagskipningen skiljaktiga meningar
uppkommit i fråga, huruvida det der omförmälda brott, att iocka öfvermåla,
egna harn, omyndig, underhafvande, eget tjenstefolk eller inhyseshjon
att stjäla, ovillkorligen bör, utan afseende på det stulna godsets värde,
medföra ansvar såsom för andra resan stöld, eller om, i händelse värdet
ej går öfver 10 daler, snatteribot må ådömas. Hvarförutan, i saknad af
besLämd föreskrift, ovisshet kan uppslå, angående det straff, hvartill den
gör sig skyldig, som andra gången begår sådant tjufnadsbrott, då värdet
af det tillgripna icke stiger öfver 100 daler.
Till stöd för den satsen, att brottets egenskap af stöld eller snatteri
bestämmes af det stulnas belopp, anföres vanligen: att öfverskriften till
förevarande Kapitel, äfvensom 2 och 3 §§. deraf ovedersägligen handla om
håde stöld och snatteri: alt anledning följaktligen saknas till den förmodan,
alt lagstiftaren velat ur 2 §. utesluta det sednare begreppet, hvilket
icke heller af ordalydelsen tydligen utmärkes: att, ehuru hustjufnad medför
större ansvar, än ifrågavarande förbrytelse, snatteribot der äger rum; och
att lillfyllestgörande skäl för antagande af den strängare tolkningen sålunda
icke äro för handen.
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. i6j
De, sora ej finna sig öfvertygade af dessa grunder, invända deremot:
att det skäl, man trott sig finna i uppställningen af 4i Kap., ej kan antagas
såsom gällande, enär straffbestämmelserna för ljufnadsbrott i allmänhet
icke blifvit i lagen med fullständig systematisk noggrannhet ordnade: att
det af 42 Kap. 1 §. nämnde balk hämtade exempel deslomindre innefattar
något bevis för den förra satsenS riktighet, som de i 3, 4 och 5 §§.
af samma Kapitel uppräknade förbrytelser, likmätigt Kongl. Brefvet den 17
Januari 1741» anses såsom stölder, ehvad mycket eller litet blifvit tillgripet:
alt beskaffenheten af ifrågavarande brott, med afseende på det nedriga
i bevekelsegrunderna hos förbrytaren, otvifvelaktigt förtjena!’ sträng bestraffning:
att detta lagrum endast omtalar tvenne straffbestämmelser, af hvilka
den sednare är jemförlig med den för tredje gången stöld stadgade bestraffning:
att sålunda, om snatteribot här skulle äga rum, en lämplig gradation
emellan straffen för dylika brott, första och andra resan begångna,
saknas, odlingen grund gifves för bedömande af itererad brottslighet, i fall
det stulnas värde ej öfversliger 10 daler; samt sluteligen, alt lagens uttryckliga
bud: ”slånde samma rätt, som den der andra gången stulit*”
måtte lösa hvarje tvifvelsmål, sedan det genom Kongl. Brefven den 16
Februari 1788 och den 16 Maj 1764 är vordet förldaradt, alt den, som
en gång straffad för stöld, sedermera föröfvar snatteri, skall straffas lika,,
som hade han begått stöld andra gången.
Vid öfvervägande af dessa å ömse sidor anförda skäl, synas de sednare
äga företrädet af en närmare öfverensstämmelse med Lagens rätta mening
och förstånd.
Beträffande åter frågan, huruledes den, sorn andra gången beträdes
med den i åberopade lagrum beskrifna gerning, bör straffas, då
stölden ej stiger öfver 100 daler, så torde, vid jemförelse emellan nämnda
lagrum och 4° Kap. 3 §. Missgerningsbalken, med säkerhet kunna antagas,
alt straffet bör vara lika, som för tredje resan stöld lill enahanda belopp,
ehuru sådant icke blifvit utsatt, antingen af förbiseende, eller ock derför,
att denna analogie ansetts tillräckligt tydlig, utan att densamma behöft vidare
uttryckas.
Enär således Lagen i ena hänseendet lemnat anledning till olika tolkning
och i det andra möjligen kan missförstås, varder härmed lill Rikets
Högloft. Ständer vördsamligen hemstäldt, att 41 Kap. 2 §. Missgerningsbalken,
i grundlagsenlig ordning, må förändras till följande lydelse:
Lockar någon eller bjuder öfvermaga, alt stjäla med sig, ehvad
det är mycket eller litet; eller gör mannen det med sin hustru; föräl
-
168 R. St. frist. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 frn. 1840.
drar med sina barn; förmyndare med den omyndiga; förman med den
som står under hans lydno; husbonde eller matmoder med sitt tjenstefolk
eller inhyseshjon; stånde samma rätt, som den der andra gången
stulit. Varder han åter med sådan gerning funnen, straffes såsom för
tredje resan stöld; och den, som var lockad eller buden, att stjäla,
straffas som annan tjuf, eler han till mogen ålder kommen är.
Till de stadganden, som i brottmålslagskipningen esomoftast vinna
tillämpning, kunna hänföras föreskrifterna om sättet, huru förbrytare åter
upptagas i den Christna Församlingens gemenskap, eller de påbud, som
angå uppenbar Kyrkoplikt samt enskildt Skriftermål och aflösning. Icke
allenast såsom ett vilkor för brottslingens återförening med kyrkan, utan
äfven såsom en oundviklig påföljd vid flera gröfre och jemväl ringare förbrytelser,
är den förra, eller så kallade offentliga syndabekännelsen, anbefalld.
Nu mera användes den dock veterligen icke i andra fall, än då
brott är begånget, och i sammanhang med tillika ådömd annan bestraffning,
ehuru 1686 års KyrkoLag i 10 Kap. omförmäler två händelser, då
uppenbar skrift skulle äga rum, oaktadt något egentligt lagbrott icke blifvit
föröfvadt. Det är nemligen ålagdt både den, som genom den större
bannlysningen blifvit skiljd från församlingens gemenskap, och i vissa fall
en hvar, som icke undviker den bannlystes umgänge, att på detta sätt
försona sig med den förolämpade kyrkan. Ganska sällan, och tilläfventyrs
aldrig, torde bannlysning hädanefter komma i fråga; och nyssberörde, nästan
bortglömda föreskrifter, synas följaktligen nu mera oanvändbara; men
de hafva likväl här bordt nämnas, såsom icke uttryckligen upphäfna eller
förändrade.
Deremot förekommer uppenbar kyrkoplikt desto oftare, såsom tillägg
till straff för lagbrott. Den är, genom allmänna Lagen och serskilda Författningar,
stadgad i följande fall:
no För den, som, obetänkt och af hastighet, lastar Gud, Hans heliga ord
och Sakramenter; 1 Kap. 1 §. Missgerningsbalken;
2:0 För den, som efter Lag gjort sig skyldig lill dödsstraff, men njuter
förskoning derifrån; dock med undantag för ett brott, derom i Kongl.
Brefvet den 27 Juni ij65 är serskildt förordnadt; Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807, 43 punkten 1 momentet;
3:o För den, som begår stöld eller står tjufsrätt; ibidem, 7 mom.
4:o Uti
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. 169
4:o Uti tvegiftesbrott, för den förut gifta personen; ibid. i3 mom.
5:o För den, som föröfvar blodskam eller lägersmål i förbudna leder, derå
dödsstraff är utsatt, men af Nåd eftergifves; ibid. 14 mom.
6:0 För den, som varit drucken eller eljest gjort oljud i kyrka under
Gudstjenst; ibid. 16 mom.
7:0 För den, som, drucken eller oskriftad, går till Nattvarden, eller gör
det, oaktadt lian af presten är varnad att afhålla sig derifrån; ibid.
17 mom.
8:0 För den, som i kyrka, under Gudstjenst, öfverfaller någon med hugg
och slag; ibid. 18 mom.
9:0 För den, som skuffar eller stöter annan eller kifvar och träter med
honom i vredesmode i kyrka under Gudstjenst, eller annorstädes, der
Gudstjenst hålles; ibid. 19 mom.
10:0 För den, som slår eller smädar sina föräldrar; Kongl. Brefvet den
28 Februari 1793.
u:o För kona, hvilken, för vållande till sitt fosters död, dömes till straff
efter sednare momentet i 16 Kap. 1 §. Missgerningsbalken; såsom
Kongl. Reskriptet till Götha HofRätt den 12 Okt. 1787 alltid sedermera
blifvit tillämpadt;
12:0 För den, som dömes till hel mansbot; Kongl. Brefvet den 14 November
1746; och
i3:o För Apothekare, som i annan, än tillåten ordning utlemnar Arsenik,
och såmedelst vållar någons död; Kongl. Förordningen den i5 Juni
1787, §. 6.
Det är nogsamt bekant, att uppenbar kyrkoplikt leder sitt ursprung
från Christendomens första tidehvarf, då ett offentligt erkännande och afbedjande
inför Gud och församlingen af begångna synder var ett oeftergiflig!
vilkor för affällingens eller brottslingens återupptagande i kyrkans
gemenskap, derifrån laster eller brott honom utestängt. Småningom och
allt efter som kyrkostyrelsens makt tillväxte, öfvergick vilkoret till bestämda
Lagbud, som, till befrämjande af den så kallade kyrkotukten,
genom Canoniska Lagen fastställdes, och sedermera i flera länder och jemväl
hos oss, under olika modifikationer, bibehållit sig intill närvarande
tid. Oaktadt århundradens häfd således kan åberopas för helgden af en
inrättning, som i början medförde omisskännliga fördelar, hafva tankarne
om dess verkningsförmåga och nytta, i sednare tider, varit delade.
Bih. till R. St. Prot. 1840. 2 Samt. 22
r 70 i?. St. Just. Ömbudsni. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
Redan år 1734 uttalades den mening, sorn, utan tvifvel på vigtiga
skäl, föranledde uteslutande från Lagen af hvarje stadgande om kyrkoplikt,
med undantag af det, som i 1 Kap. 1 §. Missgerningsbalken förekommer.
Då emedlertid allmänna tänkesättet, mäktigare än Lagstiftarens fördragsamma
vishet, kort derefter, på sätt Kongl. Brefvet lill alla HofRätterna
af den 20 December 1735 visar, utverkade ett serskildt, genom
Kongl. Brefvet den 20 December 1737 ytterligare bekräftadt, påbud, ”alt
med kyrkoplikten borde förblifva efter förra vanligheten, intill dess den
redan föreslagna nya Kyrko-ordningen kunde vid nästderpåföljde Riksdag
öfverses;” ägde man ändock ali anledning till den förmodan, alt de förra
betänkligheterna deremot, åter väckta och öfvervägda, snart måtte göra
sig gällande; men likasom den förväntade nya Kyrko-ordningen, sedermera
och allt hittills, uleblifvit, synes hufvudfrågan, eller den om sjelfva inrättningens
lämplighet, icke hafva kommit under vidare skärskådan,- åtminstone
ej vunnit ett förtjent afseende, då i stället, tid efter annan och
slutligen genom 1807 års Kongl. Förklaring, kyrkoplikten blifvit dels i
vissa fall upphäfven, dels i andra åter stadgad; i sammanhang hvarmed
föreskrifter jemväl meddelats, i ändamål att, oaktadt den dömdes motvilja,
bringa kyrkoplikten till verkställighet.
Ehuru man sålunda, ännu för 33 år tillbaka, med bibehållande af
föråldrade bruk, fullständigt systematiserat en inrättning, hvars nytta och
ändamålsenlighet långt förut blifvit af Lagstiftaren ifrågasatt, och ehuru
samma fråga, äfven sedermera vid ett Riksmöte väckt, kommit att förfalla;
qvarstå likväl, oförändrade, de gamla betänkligheterna emot denna inrättning,
tillökade med nya; hvilka, sammanlagde, visserligen äro af den vigt,
a-tt de förtjena ytterligare lagas i öfvervägande.
Det har stundom varit tvifvel underkastadt, huruvida uppenbar kyrkoplikt
borde anses endast såsom ett försoningsmedel, tller såsom en del af
bestraffningen. KyrköLagen lemnar stöd åt den förra meningen. Deremot
torde å andra sidan kunna invändas, att hvarje offentlig botgöring egentligen
är främmande för den protestantiska trosbekännelsen, äfvensom att
Lagen, då den för personer, sorn ej tillhöra Lutherska kyrkan, utsätter
stockstraff i stället för kyrkoplikt, synes antyda, att begreppet om straff
är med den sednare förenadt. De, sorn antagit sistnämnda mening, synas
emedlertid nu mera, utan alt inlåta sig i bedömande om kyrkopliktens
lämplighet i allmänhet, endast afse, att den borde för tjufnadsbrolt bibehållas,
såsom behöfligt för att afskräcka från sådana brott, så vida det
derför, första gången, i Lagen bestämda stralf icke skulle i delta hänseende
göra tillfyllest.
i?. St. Just. Ombudtm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. 1 71
Ehvad man utgår från den ena eller andra af omförmälda olika synpunkter,
och äfven om man icke vill erkänna någondera såsom allena riktig,
hvilket torde komma sanningen närmast, lärer bibehållandet af denna
slags påföljd nu mera svårligen kunna försvaras, så vida densamma, från
bägge synpunkterna betraktad, synes i närvarande lid lika olämplig, sorn
ändamålslös. Förbrytarens ånger öfver sitt brott, om den är uppriktig, bor
i hjerlat, och den offentliga förödmjukelsen bidrager hvarken att förhöja
dess värde, eller att stärka de goda föresatser till förbättring, han kan
hafva fattat. Sättet, huru han bör söka försona sig med Gud, lärer destomindre
kunna och böra genom menskliga Lagar föreskrifvas, som det ligger
utom gränsen af mensklig förmåga, att bedöma halten af hans moraliska
förderf eller felsteg; och försoningen med församlingen för den förargelse,
som åstadkommits, består icke i det offentligen aflagda, stundom aftvungna
löftet om förbättring, utan i ett förbältradt uppförande, sorn småningom
kan återställa den aktning och det förtroende, lian förverkat.
Betraktar man åter kyrk oplikten såsom en betraffning, kunna alla
de inkast deremot göras, hvilka, såsom bekant är, blifvit framställda mot
de så kallade skamstraffen i allmänhet. Det torde emedlertid vara öfverflödigt
att här upprepa hvad sålunda är anfördt, för att ådagalägga olämpligheten
af vanärande straff, och huruledes dessa tillsatser till andra bestraffningar
ej äga någon lill förbättring verkande inflytelse på brottslingen
och, så vidt för andra åsyftas varning och afsky för brottet, förfela
ändamålet. Men ehvad skamstraffen komma alt afskaffas eiler icke, hvarom
fråga likväl ej torde kunna lämpligen väckas utan i sammanhang med pröfningen
af det föreslagna nya straffsystemet i det hela, bör här tillika anmärkas,
alt kyrkan är det minst passande ställe och Gudsljensten det
Sämst valda tillfälle för verkställigheten af sådant straff; ty en brottslings
utställande på pliktepallen eller, såsom den vanligen benämnes, skampallen,
störer andakten så väl hos hvarje ömtåligt sinne, som hos den obildade
åskådaren, hvilkens nyfikenhet derigenom lil 1 fredssLälles. Härtill
komma utomdess de förargelseväckande uppträden, sorn, genom den dömdes
motvilja eller tredska att underkasta sig domen, icke sällan inträffa,
och svårigheten, stundom omöjligheten, att genom tvångsmedel förmå honom
dertill, helst det beror af hans undergifvenhet eller halsstarrighet,
huruvida Lagen kan verkställas eller icke. För öfrigt må äfven nämnas,
alt fullgörande af uppenbar kjukoplikt, som endast å Söndag kan äga rum,
merändels ådrager den brottslige en längre tids häkte, än eljest varit af
nöden, samt ej mindre derigenom, än ofta genom növändiglieten af hans
i-p R. St. Just. OmbudsiH, Emb.-JBer. den 14 Jan. 1846.
forslande, flera gånger, till kyrkan och åter till fängelset, förokar det allmännas,
ändock betydliga, kostnader får fångars underhåll och vård.
Alt på en gång upphäfva alla i detta ämne gifna föreskrifter, utan
alt utsätta någon annan påföljd för den, som skulle afskaffas, torde emedlertid
ur flera skäl vara betänkligt; Och då enskildt skriftermål, dervid
förbrytaren, ostörd af andra föremål för betraktelser, endast sysselsättes
med andeliga, måtte uppfylla Religionens sanna fordran i afseende å hans
försoning med församlingen, lika tillräckligt som uppenbar kyrkoplikt,
utan att medföra de olägenheter, som ifrån denna äro oskiljaktiga, synes
det förstnämnda lämpligen kunna användas vid alla de tillfällen, då den
sednare, enligt nu gällande stadganden, bör ådömas.
Grundad å dessa i korthet anförda, men likväl tillräckliga skäl, är
derföre lill Rikets Högloft. Ständer min vördsamma hemställning, att, i
grundlagsenlig ordning, en allmän författning må beslutas och utfärdas,
af •innehåll:
Att, med uppliäfvande af hvad genom Lag och serskilda författningar
är vordet sladgadt, angående uppenbar kyrkoplikt och om ansvar
för den, som vägrar att den undergå, i stället varder förordnadt, att i
alla de händelser, der uppenbar kyrkoplikt, i förening med annat straff",
såsom påföljd för brott, hittills ägt rum, skall hädanefter till enskildt
skriftermål dömas.
Såsom ägande sammanhang med nyss afhandlade fråga, förekommer
äfven den, huruvida stockstraff må vara lämpligt och kunna bibehållas eller icke.
Omsorgen om Religions-undervisning och sedlighet har i äldre tider
öfverlemnat åt Presterskapet och kyrkans föreståndare, att, för försumlighet
eller förseelse i detta hänseende, använda stockstraff, såsom ett slutligt
korrektionsmedel, då andra visat sig overksamma. Sedermera har detsamma
öfvergått till och jemväl erhållit betydelse af ett vanligt skamstraff,
som för hvarjehanda förseelser kunde, enligt serskilda Författningar, dels
af Sockenstämma eller Kyrkoråd, dels af allmän Domstol åläggas, och för
flera fall, ännu i sednare lider, var bibehållet; Men sedan, i anledning
af Rikets Ständers, vid Riksdagen åren 1828—i83o, gjorda framställning,
att de stockstraff, hvilka Kyrkoråd, likmätigt Kongl. Förordningen den 26
Februari 1817, ägde att ålägga, borde upphöra, och att denna författning
således måtte i berörde afseende förändras, Kongl. Maj:t, genom Nådig Kungörelse
den 12 Mars i83i, med bifall dertill, förordnat, det Kyrkoråds
rättighet, att ådöma stockstraff, ej vidare finge äga runi; och sådant straff
R. St. Just. Ombudtm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. 178
för fjerde gången fylleri, jemte böter stadgadt genom Kongl. Förordningen
den 24 Augusti 1813, äfvenledes upphört likmätigt Kongl. Kungörelsen den
17 Mars 1837; qvarstår detta bestraffningssätt numera endast
1:0 För öfvermage, som oftare svär; 3 Kap. 2 §. Missgerningsbalken;
2:0 För snatteri i fiskehamn, då den brottslige saknar tillgång till derför
ådömda böter; Kongl. Hamnordningen den 24 Jan. 1771, 4 Kap. 1 §.
3:o I förening med böter, för den, som hugger neder eller med vilja förderfvar
annans till prydnad eller lugn planterade träd, eller ock annan
skogsplantering; Kongl. Förordningen om Skogarne i Riket den 1
Augusti i8o5, §. 64; samt
4:o I stället för uppenbar kyrkoplikt, för främmande religionsförvandt,
som begått brott, hvarå sådan kyrkoplikt eljest bordt följa; Kongl.
Förklaringen den 23 Mars 1807, få punkten 3 momentet.
Emot bibehållande af stockstraff gäller större delen af de förut, rörande
uppenbar kjukoplikt, anförda skäl. Den felaktiges sedliga förbättring
befordras lika litet derigenom, som andras afskräckande från fel ellef förbrytelser
deraf är att förvänta; Och när ändamålet med detta skymfliga
straff icke vinnes, torde detsamma kunna helt och hållet upphöra.
Något annat korrektionsmedel för öfvermage som svär, än den i
3 Kap. 2 §. Missgerningsbalken föreskrifna aga, synes icke vara af behofvet
påkalladt, åtminstone icke böra genom Lag påbjudas; hvadan ock det i
berörde lagrum befintliga stadgande om strängare ansvar för iteration af
sådan förseelse lärer, såsom i och för sig sjelf olämpligt och dessutom fallet
i glömska, böra undanrödjas.
Då tillfredsställande skäl för den förvandlingsgrund, hvilken, enligt
1771 års Hamnordning, skall iakttagas vid saknad tillgång till gäldande af
böter, ådömda för snatteri i fiskehamn, svårligen kunna angifvas, torde
den i allmänna Lagen utsatta grund för sådana böters förvandling, jemväl
i delta serskilda fall, böra tjena till efterrättelse.
Och som bölesansvar finnes stadgadt uti 20 Kap. 11 §. Missgerningsbalken
för våldsverkan å träd, planterade till prydnad eller lugn, eller
å annan skogsplantering, samt brottet, vid jemnförelse af ansvar, som i
andra våldsmål enligt Lag äger rum, icke synes förtjena den tillökning i
straffet, Kongl. SkogsOrdningen, i likhet med äldre Kongl. Förordningen
af den 3o April 1777, föreskrifver, lärer undanrödjande af denna föreskrift
ej eller möta någon serdeles betänklighet.
Under förutsättning tillika, att uppenbar kyrkoplikt och i följd deraf
stockstraff för främmande religionsförvandt, som begått brott, hvarå dylik
\n\ R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1S40.
kyrkoplikt bordt följa, komma att afskaffas, värder fördenskull äfven till
Rikets Höglofl. Ständer vördsamiigen hemstäldt, det i grundlagsenlig ordning
måtte vidtagas den författning:
Alt, med uppliäfvande af alla angående stockstraff utfärdade föreskrifter,
förordnas må, att sådant straff ieke vidare skall äga runi,
och att, i det fall, då böter, i brist af tillgång hos den sakfällde, bordt
dertill förvandlas, samma böter skola, på sätt Lag och Författningar i
allmänhet innehålla, med fängelse aftjenas.
För ärekränkande beskyllningar och afven för vanvördliga yttranden
1 tal och skrifter, finnas särskilda, efter brottets beskaffenhet afmatta,
straffbestämmelser i allmänna Lagen utsatta, och i sammanhang dermed
är den upprättelse, sorn den förolämpade äger utkräfva, jemväl föreskrifven,
bestående i ett offentligt afbedjande af förbrytelsen inför Rätta. Sådan
afbön skall fullgöras vid följande tillfällen:
1:0 Af den, som talar eller skrifver det sorn smädligt är om Konungens och
Rikets Råd, i och för embetets skull; 5 Kap. 2 §. Missgerningsbalken;
2:0 Af den, som slår eller smädar sin egen fader eller moder, sin stjuffader
eller stjufmoder, svärfader eller svärmoder, stjufsvärfader eller
stjufsvärmoder; 14 Kap. 2 och 3 §§. samma Balk;
3:o Af tjenstehjon, som uppsåtligen eller af hastigo mode bär hugg eller
slag å sin husbonde eller matmoder, eller fäller oqvädinsord emot
dem, eller sätter sig upp emot dem med hot och vanvördiga ord eller
åthäfvor; eller slår sin förman eller den i husbondens ställe satt
är, eller fäller smädeord, eller hotar och van vördar dem; äfvensom
af ryttare, kneckt eller båtsman, sorn slår eller misshandlar sin rusthållare
eller rotebonde, eller hans hustru eller barn eller legohjon, för
deras föräldrars eller husbondes skull; i5 Kap. 9 §. samma Balk;
/po Af den, som höter eller undsäger någon Domare eller annan Konungens
Embetsman, eller gifver honom smädliga ord i embetes-ärender;
18 Kap. 8 §. samma Balk, jemförd med Kongl. Förordningen den 20
Januari 1779;
5:o Af den, som inför Rätten eller Konungens Befallningshafvande angifvet-
någon för sak, som går å lif eller ära hans, och vill honom dertill
binda, men gitter det ej, då angifvelsen pröfvas icke vara gjord
af arghet; af den, som ljuger å annan lönliga, då det går å lif eller
ära, eller sprider sådant rykte ut örn honom, af argt uppsåt; eller
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
skrifver och sprider ut sådan smädeskrift, som rörer en eller fleras
heder och ära, goda namn och rykte, eller eljest är skymflig och förklenlig;
60 Kap. 2, 4 och 5 §§. Missgerningshalken;
6:0 Af den, som i klagoskrift till HofRätten missfirmar Konungens Befallningshafvande,
om förgripelsen anses det förtjena; 9 Kap. 4 §•
Utsökningsbalken;
.7:0 Af den, som inför Rätta talar eller skrifver vanvördliga emot Domaren,
om brottet det förtjenar; i\ Kap. 7 §. Rättegångsbalken; och
8:0 Af den, som, enligt Kongl. Förbudet angående Dueller och slagsmål
den 22 Augusti 1682, vardér befunnen brottslig och dömd till fängelse,
eller öfvertygas, att hafva traktat efter att hindra någons välfärd,
lycka och redliga framsteg, samt belagt hans goda namn och ära med
någon skamfläck; 9 och 10 §§. af nämnde Påbud.
Om det, å ena sidan, icke utan skäl må sägas, att vid de brott,
som innefatta kränkning af annans heder, eller åsidosättande af den undergifvenhet,
lydnad och aktning, föräldrar, husbönder och offentliga mj-ncligheter
äga rätt att fordra, denna påföljd vore naturligen påkallad af
förbrytelsens art, kan, å den andra, ej förnekas, att egentliga upprättelsen
för den förolämpade består i domstolens förklarande, att den anklagade
gjort sig skyldig till brottet, och att hans ytterliga erkännande deraf
följaktligen är helt och hållet öfverflödigt. Och så vida ett Lagbud ytterst
hvilar på dess förmåga, att vinna fullbordan, hör ej eller förbises, att det
i förevarande fall beror af den dömdes välbehag, huruvida Lagen må
kunna verkställas eller ej. Sådant inträffar, då han vägrar att fullgöra
domen, och exempel saknas icke på förargliga uppträden inför Rätta, som
deraf uppkommit. Ohörsamhet i detta afseeende kan visserligen bestraffas
och vitén af böter eller fängelse utsättas och ådömas, men ändamålet förfelas
likväl, om afbönen ej heller derigenom kan den motvillige aftvingas.
För öfrigt må anmärkas, huruledes, vid lagskipningen i sednare lider, den
sats sökt göra sig gällande, att, i vissa fall, ådömd afbön kan af målsägaren
eftergifvas; hvilket, ehvad anledningen till denna eftergift vore oegennyttig
eller icke, synes mindre lämpligt, när derigenom beredes en
skiljaktighet i påföljden för enahanda brott, som i sin mån minskar Lagens
anseende och oväld.
Vid sådana förhållanden och då ifrågavarande Lagbud hvarken äger
tillbörlig kraft i afseende å dess verkställighet, eller synes utgöra ett oeftergifligt
vilkor för den förolämpades fullständiga upprättelse, helst det
står honom fritt att, genom tryckning eller kungörelse annorledes af Dom
-
176 R- St. Just. Ombudsm. Emir.-B er. den 14 Jan. 1840.
stolens beslut, gifva tillräcklig offentlighet åt den verkliga upprättelse, han
vunnit; måtte det vara ovedersägligt, att afbön inför Rätta, utan någon
slags olägenhet, kan afskaffas. Hvilket ock till Rikets Höglofl. Ständers
pröfning vördsamt hemställes.
Om, i följd häraf, denna af Lagen föreskrifna påföljd för serskilda
brott varder undanröjd, skulle det föranleda till uteslutande alldeles af
här ofvan, uti 3:dje punkten, nämnda 9 §. i5 Kap. Missgerningsbalken,
och till ändring af de i öfriga punkter åberopade Lagens rum och Kongl.
Författningar, så vidt derigenom offentlig afbön är stadgad.
Sedan vid sistförflutna Riksdag hos Rikets Högloft. Ständer framställning
blifvit gjord om ett sådant förtydligande af Kongl. Brefvet den 25
September 1777. att ej någon för brott emot 5 Kap. 1 §. Missgerningsbalken
anklagad må kunna i häkte inmanas förr, än Kongl. Maj:t efter erhållen
kännedom om första ransakningsprotokollet utlåtit sig, huruvida saken
må nedläggas eller ransakningen vidare fortsättas; hade Rikets Höglofl.
Ständer, på anförda grunder, för sin del beslutat en så beskaffad förklaring
af 1 Kap. 2 §. Straffbalken och ofvannämnde Kongl. Bref, att ej någon
må häktas för brott emot 5 Kap. 1 §. Missgerningsbalken förr, än efter
det Konungen förklarat undersökningen böra fortgå; om hvilket beslut underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t under den 12 Maj i835 blifvit aflåten.
Efter hvad den ifrån Kongl. Maj:ts JustitieRevisionsExpedition insända,
här nedan vidare omförmälda, förteckning utvisar, är denna skrifvelse
lagd till handlingarne, utan synlig vidtagen åtgärd; förmodligen derföre,
att den icke kunnat, innan Riksdagens snart derpå inträffade slut,
i grundlagsenlig ordning handläggas.
I anseende härtill och enär således denna fråga, hvari den ena af
Statsmakterna fattat beslut, icke är vorden af den andra Statsmakten pröfvad,
hemställer jag vördsamt om icke Rikets Höglofl. Ständer skulle täckas
samma fråga nu å nyo upptaga.
För bibehållande af ordning och lydnad inom Krigsmakten samt för
att tvinga hvarje medlem deraf till ett punktligt och noggrannt fullgörandte
af dess tjensteåligganden, har det hos oss, liksom i alla andra länder, ansetts
nödigt, att stifta serskilda lagar, hvilkas bud krigaren är underkastad.
Det
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1S40. 177
Det får icke nekas, att jemväl mindre felaktigheter och oordningar inom
en armee kunna medföra förderfliga verkningar; och som det helas bestånd
varit lagstiftarens egentliga ögonmärke, synas individernas anspråk på en
skonsam eller åtminstone mensklig behandling , i afseende på bestraffningssätt
och straffmått, någon gång hafva fått vika för hufvudändamålet, den
så kallade disciplinen, hvilken man lärer föreställt sig icke kunna, utan
denna uppoffring, med säkerhet vidmakthållas. Endast farhåga för förslappning
i krigstukten angifver förklaringsgrunden till den ovanliga hårdhet,
hvaraf Krigsartiklarna den 3i Mars 1798 lemna talrika vedermälen.
Häraf torde äfven den sorglöshet härleda sig, hvarmed den extrajudiciela
bestraffningsrätten öfver manskapet nästan oinskränkt öfverlemnades åt befälets
godtycke. Menliga verkningar af öfverdrift i förra och obestämdhet
i senare hänseendet uteblefvo icke, och det upptäcktes snart, att tillbörlig
hofsamhet och försigtighet blifvit åstidosatte vid författandet af KrigsArtiklarna.
Då fråga väcktes om organisation af allmänna beväringsmanskapet,
fästades uppmärksamhet vid de speciallagar, dem hvarje medborgare under
loppet af fern år skulle lyda, och Kongl. Maj:t behagade, till följd af Rikets
Ständers i underdånighet framställda önskningar, förordna, att Krigslagarne
skulle öfverses och granskas. Men emellertid och enär en längre tid erfordrades
till fullbordande af ett så grannlaga arbete, fann Kongl. Maj:t nödigt,
att, genom tvänne Cirkulär af den 26 November 1812, det ena till
samtliga RegementsCheferne och det andra till vederbörande Befälhafvare
vid de serskilda Flottorna, påbjuda förändringar i KrigsArtiklar och TjenstgöringsReglementen
i1 vissa fall, i hvad de angingo såväl Landt-arméen, sorn
Flottornas trupper och manskap.
Härigenom mildrades straffen i många fall; gatulopp afskaffades helt
och hållet, spöslitning inskränktes, och begge utbyttes emot prygelstraff;
hvarjemte serskilda gradationer af arrest eller visst antal prygel i den extrajudiciela
bestraffningen, äfvensom rättigheten att densamma ålägga, jemte
sättet för dess verkställande, med noggrannhet bestämdes.
Kort förut eller den 12 October sistnämnda år hade Kongl. Maj:ts
Nådiga Förordning om inrättningen af allmänna beväringsmanskapet utkommit,
uti hvars 18 §. förklarades, att beväringsmanskapet, sedan det blifvit
till tjenst uppbådadt, skulle vara underkastadt samma lydnad och skyldigheter,
som ålåge den öfriga Krigsmakten enligt Författningar och KrigsArtiklar,
efter hvilka äfven förbrytelser deremot komme att straffas.
Bih. till R. St. Prot. 1840. 2 Sami. 23
1^8 R. St. Just. Ombudsm.
Delta stadgande gäller för beväringsmanskapet i bela Paket, dock
med den uti 16 §• af Kongl. Cirkuläret till RegementsCheferne föreskrifna
inskränkning, att för de beväringsskyldige på öen Gottland, skulle livad
Kongl. Maj:t serskildt den 21 Mars iSii förordnat, förblifva gällande, utan
att de i nyssnämnda Cirkulär meddelade stadganden deruti skulle göra någon
ändring.
Vid sitt åtagande af en allmän beväring, bade öens innevånare fästat
det vilkor, att militära bestraffningssättet borde förändras, och Kongl.
Majrt behagade härtill lemna sitt Nådiga bifall; samt genom Nådigt Bref af
den'21 Mars 1811 lill liögste befälhafvaren på öen, så vidt det angår manskapet,
rörande detta ämne, hufvudsakligen förordna följande:
1) Att 1798 års KrigsArtiklar, i afseende på militärbrottens qvalification,
och hvad deruti om militärens skjddigheter stadgas, förblifva oförändrade;
2) att berörde KrigsArtiklar skola tjena till grund i allt, der
korporelt straff ej är stadgadt; 3) att all korporel bestraffning af gatulopp
och spöstraff för militärbrott, derå dödsstraff i KrigsArtiklarne ej utsatt
finnes, borttages, och deremot ensligt fängelse i mörkt rum införes; varande
serskild förvandlingstariff i sådant hänseende upprättad; 4) altextrajudiciela
bestraffningen må utgöras af dessa gradalioner: a) arrest från och
med 24 timmar till och med 8 dagar i eget qvarter; b) arrest från och
med 8 till och med i5 dagar i eget qvarter, utan sällskap; c) arrest från
i5 till och med 3o dagar på högvakt; och cl) arrest från 3o till och med
45 dagar på högvakt i ensligt rum, med vissa serskildt bestämda inskränkningar;
samt 5) att mål rörande förbrytelser, som icke innefatta egentligt
militärbrott, och hvilkas bestraffning allmänna lagen utsätter, böra af ordinarie
domstolar afgöras.
Vid granskning och jemförelse af nu ömförmälda författningar samt
Kongl. KrigsArtiklarna af år 1798, förefinnas, i afseende på bestraffning,
bestraffningssätt och rättegångsordning för beväringskarl från Gottland samt
beväringsskyldig från något af Rikets öfriga landskap, följande hufvudsakliga
skiljakligheter:
1:0 Beväringskarl i allmänhet skall, för brott, derå Krigsartiklarna
utsätta spöstraff, undergå denna bestraffning, så vida ärans förlust, uppenbar
kyrkoplikt eller fängelse på fästning jemväl följa bör; Hvaremot Beväringskarl
på Gottland, om lian begått militärförbrytelse, dömes till fängelse
i mörkt ensligt rum, och, om han föröfvat annat brott, belägges med
det i allmänna lagen utsatta straff.
2:0 För militärbrott, derå Krigsartiklarna utsätta gatulopp eller spö
-
R. Si. Just. Ombudm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. 179
slitning, skall elen förre dömas, enligt serskild förvandlingstariff, till prygel.
Den senare deremot får icke underkastas denna skymlliga behandling,
utan skall i stället hållas i ensligt fängelse uti mörkt rum.
3:o För olofligt undanhållande från tjenstgöring, första resan rymning,
dubbel legotagning, monderingspersecllars förskingring och dryckenskap
eller sofvande på post, skall den brottslige, så vida han tillhör beväringsmanskapet
på fasta landet, straffas, i fredlig tid med fyratio prygel
och i krig (när mildrande omständigheter sig förete och någon synnerlig
skada deraf icke handt) med femtio prygel. Men år han inskrifven vid
Gottlands beväring, skall han dömas, i vissa fall, att arkebuseras och i
andra till en bestraffning, som efter stadgade förvandlingsgrunder stundom
motsvarar och någon gång kan öfverskrida nyssnämnda prygelstraff.
/po Extrajudiciel bestraffning för manskap och således äfven för beväringskarl
består i arrest, fängelse i mörkt rum, eller vid vatten och
bröd samt prygel, högst femtio på en dag. Hvaremot den beväringsskyldige
på öen Gottland, såsom förut är anlydt, icke kan extrajudicialiter
af9lralfas annorledes, än med arrest i ensligt rum högst fyratiofem dagar.
5:o Då beväringskarl i allmänhet olofligen undanhållit sig från tjenstgöring
eller begått något af öfriga i 3:dje punkten uppräknade brott, utsätter
vederbörande befälhafvare extrajudicialiter det straff, hvartill han gjort
sig skyldig; men har den på Gottland föröfvat sådan förbrytelse, skall
derom vid KrigsRätt ransakas och dömas.
6:0 Till Krigsdomstols pröfning höra alla mål angående brott, begångna
af krigsman i eller under tjensten, eller dermed gemenskap ägande
ämnen. KrigsRätten vid Gottlands beväring åter får endast till pröfning
upptaga mål rörande egentliga militärbrott, hvaremot alla andra brottmål
böra af de ordinarie domstolarna afgöras.
Det erfordras icke för ändamålet af ifrågavarande framställning att
ingå i närmare undersökning om rigtigheten af de grundsatser, som vid
KrigsÄ-rtiklarnas stiftande gjort sig gällande, om dessa lagars föregifna stridighet
med Rikets grundlagar, om deras, oaktadt skedda förändringar, någon
gång öfverklagade hårdhet o. s. v. I händelse dessa eller andra bristfälligheter
förefinnas, lära desamma blifva afhulpna vid den af Kongl. Maj:t i Nåder
anbefallda och ännu förehafvande revision af KrigsLagarne. Men som de här
ofvan anmärkta skiljaktigheter emellan föreskrifterna i iSriårs Kongl. Bref
och 1812 års Kongl. Cirkulär, efter mitt omdöme, kunna, utan rubbning
i det gällande systemet, rättas, har jag ansett mig böra derå fästa Rikets
Höglofl. Ständers uppmärksamhet, och får i sådant afseende vördsamt anföra.
180 R. St. Jast. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
Den olikhet inför Lagen, som genom dessa Författningar är faststäld
för innevånare uti serskilda delar af Riket, låter svårligen med giltiga skäl
försvara sig. Att till exempel skildtvakt, som funnes sofvande eller drucken
på post, skall, om lian tillhör Gottlands beväring, i fält arkebuseras,
då annan krigsman för samma brott extrajudicialiter straffas med femtio
prygel, lärer vara lika mycket stridande mot allmän rättvisa, som det synes
oformligt, att den förre för öfriga i 8 §. af 1812 års Cirkulär ornförmälda
förbrytelser skall ställas inför KrigsRätt och lagligen dömas, under
det att den senare kan extrajudicialiter straffas.
Å ena sidan kan det visserligen invändas, att den här antagna tolkning
af 1812 års Cirkulär vore för sträng, och att afsigten aldrig varit,
att beväringsskyldig på Gottland skulle straffas hårdare eller dömas annorlunda ,
än hans like på fasta landet; men ehuru sannolikt det senare än kan synas,
måste å andra sidan tagas i betraktande, att Lagens bokstaf är tydlig och klar
samt att en sådan tydning är deremot stridande, hvadan hvarken domaren
eller officeraren lärer våga att densamma biträda.
I nu nämnde fall har beväringskarl i allmänhet stundom fördelen af
en lindrigare bestraffning, men i alla andra hänseenden har den på Gottland
företrädet. Befriad från spö- och prygelstraff för militärförbrytelser,
dem KrigsRätt äger afdöma, kan han icke extrajudicialiter underkastas
sistberörde bestraffning, samt är berättigad att, lika med hvarje annan
medborgare, för egentliga lagbrott svara inför vederbörande territorialdomstol,
hvarigenom han äfven undgår den skärpning af straffet, som
Krigslagarna för vissa brott utsätta.
Orsaken hvarföre de mildare åsigter, hvilka gjort sig gällande vid
stiftandet af den serskilda Krigslagen för öen, icke vunnit lika vidsträckt
tillämpning, då förändringarna af 1812 vidtogos, lärer böra sökas i Sveriges
dåvarande politiska ställning till främmande makter. Man torde hafva
ansett vådligt att, vid början af det stora Europeiska krig, uti hvilket
Riket måste deltaga, alltför mjmket mildra den dittills rådande ytterliga
strängheten i militära lagstiftningen, och man synes hafva föreställt sig,
att något undantag i afseende på allmänna beväringen, utan fara för krigstukten,
då icke kunde beviljas. Det är åtminstone svårt att upptäcka något
annat skäl, hvarföre beväringsskyldig i allmänhet blifvit utesluten från
den mildare behandling, som hans like på öen får erfara, då han felar.
Orsaken, om den varit den nu angifna, har längesedan försvunnit,
och tiden synes vara inne att borttaga dess verkan. Några olägenheter af
de lindrigare straffarler, som användas vid Gottlands beväring, hafva icke
R. St. Just. Ombudm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1S40. 181
försports, och klagomål öfver förslappning i krigstukten derstädes hafva icke
eller låtit höra sig. Erfarenhetens tillförlitliga vittnesbörd kan således åberopas
för special-lagens lämplighet. Och rättvisan kräfver, att hårdare strafFarter
icke antagas, än som uppfylla det åsyftade ändamålet, samt att alla
må anses lika inför Lagen.
Folkets tänkesätt angående kroppsstraff hafva i senare tider märkbart
förändrat sig. Spöstraffen betraktas med afsky och prygelstraff bär
jemväl en förnedrande prägel. Förgäfves påstår man motsatsen, hvad den
senare straffarten beträffar. Allmänheten, som äger domsrätten härutinnan,
ser saken ur en annan synpunkt. Det synes icke eller billigt* att landets
ungdom, kallad att fullgöra sin vapenöfnings-skyldighet, eller för det allvarsammare
och högtidligare ändamålet att försvara fäderneslandet, blottställes
eller åtminstone kan blottställas att, för förseelser, hvilka ofta
icke innebära någon moralisk skuld, offentligen slita spö eller mindre offentligt
pryglas.
Extrajudiciel bestraffning lärer vara nödvändig inom krigsmakten,
der ovilkorlig lydnad, äfvensom ögonblicklig rättelse af begångna fel
erfordras; men det torde hvarken vara nödvändigt eller ändamålsenligt,
att bestraffningssätt användas, hvilka förnedra den straffade i hans eget
och andras omdöme. Känsla för äran, hvilken man hos krigaren så högt
värderar, väckes och underhålles visserligen icke derigenom. Utomdess
ligger det i sakens natur, att den extrajudiciela bestraffningsrätten
lemnar ringa garantier för ett opartiskt utslag. Den tilltalade är
blottställd för möjlig inverkan af befälhafvarens passioner, hans hat, vrede
eller nycker, hvilka tilläfventyrs icke alltid äro utan inflytelse vid bedömande
af brottets qvalifikation och bestämmande af straffgraden. Förmenar
den dömde sig hafva lidit orätt, står det honom fritt att klaga, men slraffet
skall ickedestomindre verkställas. Är han oskyldig, kan den efteråt
beviljade upprättelsen icke uppväga skymfen och lidandet; och örn han
förtjent straff, saknar han stundom icke anledning att klaga öfver sjelfva
Lagens obevekliga stränghet.
Stadgandet i Kongl. Brefvet af år 1811, att förbrytelser, som ej innefatta
egentligt militäre brott, skola af ordinarie Domstolarne afgöras, äger
likaledes företräde framför KrigsArtiklarnas föreskrift i samma ämne.
Det har varit en mycket omtvistad fråga, huruvida serskilda domstolar
erfordras eller icke. Småningom har man sett den öfvertygelse temligen
enhälligt stadga sig, att de, med ganska få undantag, äro öfverflödigt.
Till undantagen höra dock Krigsdomstolarne. Krigaren, som förbryter sig
i8a
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
i tjensten, kan icke lämpligen ställas till rätta vid allmän Domstol; hans
verksamhet, liksom hans bestraffning, bör vara skyndsam. Begår han annat
brott på utrikes ort, kan han icke återsändas hem för att dömas, då
Krigsrätt finnes på stället och målet säkrast utredes, der brottet skett.
Deremot kunna och böra alla brott utom tjensten, då de inom Riket begås,
åtalas vid allmän Domstol. Der kan krigaren för sådana brott, utan
någon förnärmelse för sig eller tjensten, svara. Detta gäller unnu mer i
afseende på den beväringsskyldige, hvilken, genom sitt femåriga inträdande
i krigstjenst, ingalunda bör finna sig afsöndrad från den allmänna medborgerlighet,
sorn i ett konstitutionelt samhälle är af så stor vigt.
Med stöd af hvad nu blifvit anfördt, och enär det synes vara af
behofvet påkalladt, dels att föreskrifterna uti ifrågavarande Författningar
med hvarandra bringas i närmare öfverensstämmelse, och dels att de mildare
bestraffningssätt, som äga rum för förbrytelser, begångne af beväringsmanskapet
på Gottland, jemväl må antagas i afseende på beväringsmanskapet
i alla öfriga delar af Riket, har jag ansett mig böra vördsamt till
bepröfvande öfverlemna, om icke Rikets Höglofl. Ständer skulle finna lämpligt
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl.
Maj:t génom allmän författning förordna:
1:0 att det, genom Kongl. Brefvet till högste militär-befälhafvaren på
Gotlland den 21 Mars 181 1, för beväringsmanskapet på öen fastställda
militära bestraffningssätt må antagas i afseende på sådant manskap i öfriga
delar af Riket, samt att enahanda rättegångsordning, som beträffande
förbrytelser, de der ej innefatta egentligt militärbrott, gäller på Gottland,
jemväl må tillämpas, då beväringsskyldig från annan ort i Riket för dylik
förbrytelse till ansvar ställes; och
2:0 att den ändring af 1798 års KrigsArtiklar, som, genom 8 §§. i
Kongl. Cirkulären den 26 November 1812, blifvit gjord så väl i straffet
för vissa uti sistberörda lagrum uppräknade brott, som i fråga om rättigheten
att bestraffningen ålägga, jemväl må äga tillämpning, då någon af
manskapet vid Gottlands beväring begått sådant brott; dock att samma bestraffning
skulle utsättas i öfverensstämmelse med de uti Kongl. Brefvet den
2i Mars 1811 stadgade grunder.
Hos Kongl. Maj:t hade Rikets Höglofl. Ständer, vid sistförlidna Riksdag,
uti skrifvelse af den 28 Augusti i834, i underdånighet anmält, att
De, i likhet med Deras vid nästförutgångna Riksdagen afgifna Lag-förslag,
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840. i83
och hufvudsakligen uppå de till grund derför andragna grunder, för sin
del beslutat, att en Förordning må utfärdas, hvari stadgades:
1:0 att alla KämnersRäller, med undantag af KämnersRätterna i
Stockholm, skulle å en viss tid upphöra, och sådana mål och ärenden,
som, enligt Lag och serskilda Författningar, förut tillhörde KämnersRätt,
derefter omedelbarligen upptagas af RådstufvuRätt, på sätt redan skedde i
de Städer, der KämnersRätt ej vore; börande jemväl de mål, hvilka intill
den bestämda tiden blifvit hos KämnersRätt anhängige gjorda, men då ännu
icke voro afslutade, öfverlemnas till vederbörande RådstufvuRätt, alt
der vidare handläggas;
2:0 att LagmansRätter likaledes skulle upphöra, på det sätt, att
vad, som emot HäradsRätts beslut erlades eller anmältes från och med en
viss lid, borde fullföljas i vederbörande HofRätt, samt de saker, hvilka
före nämnde tid vädjades under LagmansRätt, och ej der blefvo afgjorda,
skulle lill vederbörande llofRätts handläggning öfverlemnas; och
3:o att PiiddareSyneRätter ock afskaffades, sålunda, att vad, sorn mot
IläradsSyneRätts beslut i jordatvister erlades eller anmältes ifrån och med
en viss tid, skulle fullföljas i vederbörande HofRätt; ägande den, som med
llofRätts beslut ej nöjdes, att i vanlig ordning draga saken under Konungen
i Dess Högsta Domstol.
I sammanhang härmed, och såsom följd af detta beslut, förordnades
äfven upphäfvande eller ändring af åtskilliga Lagens rum, på sätt åberopade
skrifvelsen omständligen utvisar; hvarvid likväl Rikets Ständer, i
händelse Kongl. Majit ansåge den af Dem beslutade indragning af ofvannämnda
Domstolar ej kunna verkställas å den i förslaget utsatta tid, till
Kongl. Majit i underdånighet öfverlemnade att bestämma tiden, då samma
indragning lämpligen kunde för sig gå; äfvensom Rikets Ständer anhöllo,
det Kongl. Majit täcktes, efter vederbörandes hörande och i öfverensstämmelse
med grunden för den af Rikets Ständer föreslagna Författning,
att nemligen endast en UnderRätt skulle finnas, så i Städerna som
på Landet, vidtaga de anstalter och åtgärder, samt stadga och till efterrättelse
kungöra de reglementariska föreskrifter, som pröfvades lämpliga,
för organiserandet och ordnandet af RådstufvuRätterna i Städerna, utom
Stockholm.
Uti Nådigt Svar å denna Skrifvelse, afgifvet å Rikssalen den 9 Maj
i835, behagade Kongl. Majit tillkännagifva, det Kongl. Majit, i anseende
till ifrågavarande ämnes, hvad LagmansRätternas indragning "beträffar, stora
inflytande och inverkan på Lagen och nu gällande Rättegångsordning,.
184 R- St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1840.
och clå förslaget till ny CivilLag, deri LagmansRätterna icke voro bibehållna,
snart komme under pröfning, icke funnit tillräckliga skäl att för
det dåvarande, oberoende af det nya Lagförslaget i sin helhet, företaga
en serskild pröfning af detta ämne; och att Kongl. Maj:t således vägrade
sanktion å hvad Rikets Ständer föreslagit så väl om LagmansRätternas afskaffande,
sorn ock, i sammanhang dermed, rörande RiddareSyneRätter
och KämnersRätter.
De skäl och omständigheter, hvilka, i Rikets Höglofl. Ständers skrifvelse
åberopade, vid tvänne Riksmöten gjort sig gällande och grundlagt
den ena Statsmaktens då fattade beslut om indragning af ofvannämnda
Domstolar, måtte anses vara af den vigt, att de ännu en gång förtjena att
tagas i öfvervägande. Huruvida förslaget till ny CivilLag vid nu förestående
Riksdag till hufvudsaklig pröfning förekommer, sjmes visserligen tvifvelaktigt.
En fortsatt erfarenhet af olägenheterna, oskiljaktiga ifrån närvarande
rättegångsordning, hvarigenom icke mindre än fyra instantier, med
undantag för de Städer, der KämnersRätt ej finnes, äro stadgade för behand- *
ling af tvistemål i allmänhet, torde emedlertid ej blifva utan inflytelse vid
en förnyad skärskådan af detta ämne, helst om tillika uppmärksamhet fästes
derå, att domsrätten i brottmål, de der ofta äro af vigtigare beskaffenhet
än de förra, redan vid nuvarande Lags stiftelse fastställdes till blott
tre instantier, utan aLt deraf någon olägenhet, än mindre något äfventyr,
kunnat förspörjas.
Då, af sådana anledningar, till Rikets Höglofl. Ständer vördsamt hemställes,
att förevarande ämne ytterligare må till grundlagsenlig handläggning
företagas, anser jag mig derjemte böra lika vördsamt upplysa, att
ifrågavarande af Rikets Ständer vid förra Riksdagen afgifna Lagförslag,
hvaröfver, likmätigt Regeringsformens 87 §.»Konungen inhämtat Dess högsta
Domstols tanka, blifvit af högsta Domstolens flesta Ledamöter i underdånighet
tillstyrkt, dock med åtskilliga nödiga ansedda och derföre äfven
tillstyrkta ändringar, på sätt högsta Domstolens protokoll närmare gifver
vid handen; Skolande en bestyrkt afskrift af detta protokoll åtfölja öfriga
handlingar, hvilka till Rikets Höglofl. Ständers Lag-Utskott öfverlemnas.
Uti 19 §. af JustitieOmbudsmannens Instruction säges, i likhet med
hvad den äldre af år 1810 innehåller, att derest han skulle, ”i ärenden
rörande allmänna hushållningen eller eljest af allmän beskaffenhet, förmärka
någon
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1S40.
185
någon anstalt nödig, till befrämjande af Konungens och Rikets bästa, må
bos Kongl. Maj:t han ock underdånig anmälan derom göra, till den uppmärksamhet
Kongl. Maj:t i Nåder finner sådant förtjena.”
Under de flera, sedan våra Grundlagars stiftande, timade Riksmöten,
hafva, efter hvad förhandlingarne dervid nogsamt bevittna, mångfaldiga,
och säkerligen deribland alla vigliga ärenden af nyssnämnda beskaffenhet,
rörande hvilka några anstalter funnits af nöden, varit föremål för Rikets
Höglofl. Ständers egna åtgärder och beslut samt i följd deraf blifvit till
Kongl. ■ Maj:ls bedömande öfverlernnade. Med skyldig uppmärksamhet härå
och enär dessutom Rikets Höglofl. Ständer Sjelfve, otvifvelakligt närmare
an enskild omtanka och erfarenhet förmå, lära pröfva och inse, hvad till
befrämjande af Konungens och Rikets bästa och vältrefnad må lända, har
jag trott mig lämpligen kunna inskränka mina förfoganden lill här ofvan
omförmälda erinringar angående de med Lagskipningen gemenskap ägande
frågorna om fångvården i allmänhet samt en förändrad Lagstiftning i afseende
å försvarslösa personer och deras behandlande.
I anledning af föreskriften i Instructionens 18 §., att ”de förklaringar
öfver Lagen, som Högsta Domstolen, uppå inkommande förfrågningar
af Domare och Embetsman, gifvit, skola af vederbörande i Högsta Domstolen
föredragande opåmint Justitieombudsmannen tillställas, för alt af
honom samlas och hos Rikets Ständer anmälas,” har jag, uppå derom hos
Konungens JustitieKansler gjord förfrågan, emottagit vederbörande föredragandes
till Herr JustilieKansleren ställda skrifvelser, hvaraf inhämtas, att
någon förklaring i berörde afseende icke blifvit af Högste Domstolen, sedan
början af sistförlidna Riksdag, meddelad; hvilket till Rikets Höglofl. Ständer
härmed vördsamligen inberättas.
Då, till fullgörande af b vad Instruktionens 14 §. stadgar, barbos
biläggas de ifrån JuslitieRevisionsExpeditionen och öfriga SlatsExpedilionerna
af Konungens Kansli insända förteckningar å de af Rikets Höglofliga
Ständer vid sistförflutna Riksdag fattade beslut och gjorda framställningar,
hvilka förteckningar, jemte ett nödigt^ tillägg dertill, utvisa, huruledes omförmälda
beslut och framställningar blifvit af Kongl. Maj:t antingen gillade,
utfärdade och i verket ställda, eller ock utan afseende lemnade; bör tillika
Bih. till R. St. Prot. 1840. 2 Sami. 24
i86
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. dm 14 Jan. 1840-
serskildt upptagas de, som, på sätt eller af orsaker, samma bilagor äfven
antyda, icke blifvit i underdånighet föredragna eller i Nåder afgjorda.
Dessa innefattas i Rikets Höglofl. Ständers underdåniga skrifvelse!', hvilka
uti io:de Samlingen af bihanget till Riks-Ståndens Protokoll igenfinnas
under följande nummer, nemligen:
ibland Justitie Ärende?!.
N:o io5 af den 25 Augusti i834, om upphäfvande af en del serskilda
Domstolar eller så kallade Fora Privilegiata, i hvad, med undantag
af PoslRätter samt blandade Post- och RådstufvuRätter, såsom numera afskaffade,
denna skrifvelse angår de öfriga deri nämnde särskilda Domstolar;
N:o 218 af den 1 December 1834, angående inrättande af FörmyndareKamrar;
och
N:o 271 af den i5 Januari i835, i anledning af väckt fråga om afskaffandet
af handklofvar;
ibland KrigsÄrenden.
N:o 21 af den 24 April i834, rörande upprättandet af ett sammandrag
af gällande författningar angående knektehållet;
N:o ior af den 18 Augusti i834, angående Båtsmäns och kronoeffekters
transporterande sjöledes m. m.;
N:o 184 af den 6 November i834, rörande regleringen af RiksStalens
3:dje Hufvudtilel, i den del, som denna skrifvelse afser det af Rikets Ständer
vid beviljande af 497 ^:c^’ ^ 2 rst* lönetillökning å KrigsKollegii
aflöningsstat fästade vilkor om upphörandet af de från de serskilda Kassorna
KrigsRåden tilldelta arfvoden utöfver lönen;
N:o 190 af den 7 November 1834, i hvad denna skrifvelse angår
den af Rikets Ständer väckta frågan om utvidgande af gevärstillverkningen
vid Husqvarna;
N:o 242 af den i5 December i834, angående verkställd granskning
af KrigsKollegii med derunder lydande Kassors redogörelser m. m., i hvad
som beträffar den af Rikets Ständer i i:sta punkten af samma skrifvelse
gjorda anhållan om slutliqvids infordrande för 1822 års krulförsäljningsexpedition
till Medelhafvet;
N:o 267 af den 5 Januari 1835, i fråga om lindring uti den hemmansägarne
i Jemtland åliggande roterings och rustningsskyldighet;
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Bsr. den 14 Jan. 12,40. 187
N:o 276 af den 22 Januari i835, angående sättet för utgörande af
Städernas inqvarleringsbesvär samt om en jemnare och rättvisare fördelning
deraf;
N:o 277 af sistnämnde dag, angående förslag till InqvarteringsOrdning
för Städerna, utom Slockholm;
ibland inrikes Civila eller Kammar Är enden.
N:o 56 af den 3o Juni i834 i hvad denna skrifvelse rörer framställningen
i allmänhet om en ny administrativ- och kameralindelning i de
delar af Piiket, der sådant af behofvet påkallas;
N:o 5i af den 20 Juni 1834» angående utvidgning af kronohäktena i
Alingsås, Christianstad, Carlstad och Gefle;
N:o 69 af den 22 Juli i834> angående afvittringarne inom Herjeådalen;
N:o 80 af den 24 Juli 1834» rörande införandet af en ordnad
Komunal- och Municipal-Styreise;
N:o 92 af den 11 Augusti 1834> i hvad denna skrifvelse angår framställningen
om lediga Poslljenslers kungörande i allmänna tidningarne;
N:0 i63 af den 27 Oktober 1834» angående att af de från Länen
inkommande Statistiska Tabeller till de så kallade Femårs-Berättelserna
endast ett sammandrag måtte till trycket befordras;
N:o 178 af den 3o Oktober i834, rörande försäljning till skatte af
Kungsgårdar och en del andra Kronolägenheter;
N:o 172 af den 3o Oktober i834, ifråga om jordeböckernas granskning;
N:o 280 af den 22 Januari i835, angående närmare bestämmande
af lösen för gravationsbevis öfver stadsegendom samt befrielse för Fattigvårdsinrättningar
från erläggande af expeditionslösen;
]\T:o 281 af den 22 Januari 1835, angående en utvidgad sågningsrätt
å skattlagda sågqvarnar; och
N:o 293 af den 2 Mars i835, i hvad denna skrifvelse angår skjutsväsendet;
ibland
EcclesiastikÄrenden.
N:o 43 af den 17 Juni 1834» angående väckt fråga om ett förändradt
användande af den l;dels procent, som af sterbhus inom Wermland erlägges;
-
i88 R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1S40.
N:o 64 af den 11 Juli 1834» angående rättighet för medlemmar af
Judiska nationen att besöka och njuta undervisning vid allmänna Läroverk;
N:o 74 af den 24 Juli 1834» angående utarbetande af förslag till
nödiga ändringar och förbättringar i Katekesen;
N:o i38 af den 29 September 1834» om upphäfvande af det i Skolordningen
stadgade ansvar för lärjunge, som underlåter att göra anmälan
om slutad skolgång;
N:o 137 af den 29 September 1834» i anledning af väckt fråga om
upphäfvande af dubbla tjensteårsberäkningen vid befordringar till ecclesiastiska
embeten och tjenster;
N:o 217 af den 1 December i834, angående Presträttigheternas utgörande
på Gottland och dermed sammanhängande frågor om en förändrad
indelning af dervarande pastorater m. m.;
N:o 270 af den i5 Januari i835, om utfärdande af ett allmänt
stadgande angående val till Organist;
N:o 299 af den 5 Mars 1835, angående folkskolors inrättande;
N:o 326 af den 3o April 1835, så vidt denna skrifvelse angår definitivt
fastställande af Stat för ElementarLäroverken; och
JNT:o 336 af den 9 Maj i835 , rörande fattigvårdsanstalterna;
ibland Handels- och Finans Ärenden.
N:o 86 af den 3o Juli 1834» angående upphäfvande af Skråförfattningarne
i afseende på Murmästare-, Timmermans- och Byggmästarehandtverken;
N:o
253 af den 29 December i834, rörande den till Stapelstäderna
utgående tolag samt de så kallade stadsandelarne i Uppstäderna;
N:o 297 af den 23 Februari i835, angående granskning af KonvojKommissariatets
räkenskaper samt Kommissariatets indragning och dess befattnings
Öfverflyttande på KommersKollegium;
N:o 313 af den 23 Mars i835, rörande näringsfriheten;
N:o 316 af den 6 April i835, om formulärer för de förvaltande
Verkens räkenskaper;
N:o 317 af den 21 April 1835, i anledning af väckt fråga om pension
för aflidne Professorn Doktor Högbergs barn; och
N:o 344 af den 17 Maj i835, angående grunderna för markegångsprisens
bestämmande, räntepersedlarnes omsättning och förenkling samt
andra med grundskatternas utgörande gemenskap ägande frågor.
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber. den 14 Jan. 1S40.
189
Slutligen, och nied föranledande af Instructionens 21 §., varder hos
Rikets Högloft. Ständer vördsamligen anmäldt, att, utom de i mina förut
af trycket utgångna EmbetsBerättelser antecknade Kongl. Resolutioner uppå
Rikets Högloft. Ständers allmänna eller ett RiksStånds, en Landsorts eller
Stads serskilda besvär, någon Kongl. Resolution i så beska (fädt mål sedermera
icke blifvit af mig emottagen.
Stockholm den i\ Januari 1840.
C. L. Landin.
L. F. Mome*.
Bilagor
till R. St. Justitie-Ombudsmans Embets-Berättelse den 14 Jan. 18Jo.
Förteckning
öfver de Mål och Ärender, hvilka, genom Rikets Ständers till Kongl. Maj:t
aflålne underdåniga Skrifvelser, angående deras vid sist förflutna Riksmöte
fattade beslut eller gjorde hemställningar, inkommit till Juslitie-RevisionsExpeditionen,
såsom tillhörande nämnde Expeditions underdåniga föredragning.
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelser:
l:o i834 April 24. Angående ett tillägg till 17 Kap. 18 §. RättegångsBalken,
i fråga om ansvar för falskt vittnesmål.
Kongl. Maj:t har förklarat sig icke vilja antaga Rikets Ständers underdåniga
förslag.
2:0 1834 April 24. Om upphäfvande af Kongl. Brefvet d. 2 November
1786, angående ansvar för vaktkarl, som af försummelse eller
vangömo släpper fånge lös.
Denna underdåniga hemställan är i nåder bifallen, och kungörelse
derom utfärdad under den 21 Mars 1835.
3:0 i834 April 24- Angående tillägg till ,9 Kap. u §. Handels-Balken,
om ansvar för den som förnekar veterlig gäld.
O O
Kongl. Majit har förklarat sig icke vilja oförändradt antaga Rikets
Ständers förslag; men alt Kongl. Majit ville genom serskild Nådig Proposition
lill Rikets Ständer öfverlemna förslag till en förändrad redaktion af
ifrågavarande lagstadgande.
■4:0 i834 Maj 5. Angående ändring i 3 Kap. Sjöskade-Balken Sjölagen.
Kongl. Majit har bifallit Rikets Ständers underdåniga hemställan, hvarom
kungörelse den 21 Mars 1835 är utfärdad.
5:0 i834 Maj 5. I anledning af väckt fråga, att mål angående den
nidingstjufnad, hvarom 3, 4 och 5 §. §. i 42 Kap. MissgerningsBalken
omförmäla, må upphöra att vara af underställnings egenskap.
Bihang till R. St. Prot. 1840• 2 Sami. 1
2 Bil. till R. St. fast. Onlbudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
Rikets Sländers underdåniga hemställan är af Kongl. Maj:t i Nåder
bifallen, och kungörelse derom utfärdad den 21 Mars i835.
6:0 i834 Juni 17. Angående verkställd omröstning öfver Högste Dom
stolens
Ledamöter.
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse är lagd lill handlingarne.
7:o i834 Juni 20. Angående angelägenheten af förbättring och ut
vidgning
af någre Länshäkten.
Denna underdåniga skrifvelse är öfverlemnad till Kammar-Expedilionens
underdåniga föredragning.
8:0 i834 Juni 23. Angående en Lagförklaring, rörande förvandling
af sådana böter, som äro målsägandens eller angifvarens ensak.
Kongl. Majit har ej funnit godt att det underdåniga förslaget godkänna.
9:0 i834 Juni 23. Angående åtskilliga af Kongl. Maj:t utfärdade Lag
förklaringar.
Denna underdåniga skrifvelse är lagd till handlingarne.
10:o i834 Juli 3o. Angående rättighet för ägare af skatte-frälse
liemman
att lösa frälseränlan, när densamma utom börd säljes.
Det underdåniga förslaget är af Kongl. Maj:t i Nåder bifallet, och
kungörelse derom utfärdad den 21 Mars i835.
11:0 i834 Juli 3o. Angående lysning till vigsel, då frånskilda makar
å nyo vilja träda i ägtenskap med hvarandra.
Rikets Ständers underdåniga hemställan är af Kongl. Maj:t bifallen,
och kungörelse derom utfärdad den 21 Mars i835.
12:0 i834 Juli 3o. Angående Presciiptionstid för domfästa fordringar.
Rikets Ständers underdåniga hemställan är af Kongl. Majrt bifallen,
och Nådig Kungörelse derom den 21 Mars 1835 utfärdad.
13 ro i834 Juli 3o. Angående ändring i sisla mom. 5 §. samt 1 mom.
7 §. af 17 Kapitlet Handels-Balken.
Kongl. Majrt har funnit det böra förblifva vid hvad för närvarande
vore i detta ämne stadgadt.
Bil. till R. St. jfust. Ombudim. Emb. Ber. den 14 {Jern. 1S40. 3
14:o i834 Juli 3o. Derom, alt de Lagsladganden, som vid innevarande
Riksmöte beslutas af sådan egenskap, att de tillhöra Allmän Civiloch
Criminal-lag, må, så vidt ske kan, varda i en enda författning
kungjorda.
Kongl. Maj:t har 1'emnat Nådigt bifall till Rikets Ständers förevarande
anhållan och befallt, att alla de ändringar och förklaringar af allmän
civil- och criminal-lag, Kongl. Maj:t under sistförflutne Riksdag redan på
Rikets Ständers hemställan beslutat eller framdeles med Rikets Ständer
kunde besluta, skulle uti en enda författning vid Riksdagens slut kungöras,
så framt icke Kongl. Majit, vid Dess besluts fattande i något sådant ämne,
skulle i Nåder täckas förordna serskild kungörelse derom.
15:0 >834 Augusti a5. Angående offentlighet vid Under-Domstolar
och Polis-Kamrar.
I anledning af denna underdåniga hemställan, har Kongl. Majit, genom
Nådigt Cirkulär den 28 Mars 1835 låtit vederbörande erinras, att
det urgamla bruket af offentlighet vid Under-Rätterna vidmakthålla.
16:o 1834 Augusti 25. Angående ändring i 17 Kap. 3i §. RättegångsEalken.
Rikets Ständers underdåniga förslag är antaget, och förordning härom
utfärdad deif 3o Maj 1835.
17:o i834 Augusti 11. Angående ändring i stadgandet om ÖfverDomstol
i mål, som röra förbrytelser mot Tullförfattningarne.
Rikets Ständers underdåniga anhållan är af Kongl. Majit afslagen.
18:0 i834 Augusti 25. Om upphäfvande afen del serskilde Domstolar
eller så kallade Fora Privilegiata.
Detta ärende har i underdånighet blifvit hos Kongl. Majit anmäldt,
samt Note ur Slats-Råds-Protokollet öfver Juslitie-Ärender för den 26 Oct.
i836, rörande en af Öfver-Post-Direktören väckt fråga om disciplinairemagt
öfver Postiljoner, aflemnad till Handels- och Finans-Expeditionen;
men i öfrigt beror frågan på Nådigt afgörande.
19:o i834 Augusti 25. Angående borgens släpande och doms fullgörande
vid fullföljd af vad från Under-Rätt.
Kongl. Majit har icke lemnat samtycke till Rikets Ständers underdåniga
förslag.
4 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
20:o i834 Augusti 25. Angående upphäfvande af Kämners-Rätter,
Lagmans-RäLter och Riddare-Syne-Rätter.
Kongl. Maj:t liar vägrat sanction på Rikets Ständers underdåniga
förslag.
21:o i834 Augusti 25. Angående tillsättande af Justitie-OmbudsmansEmbetet.
Den underdåniga skrifvelse!! är lagd lill handlingarne.
22:o i834 September 29. Om meddelande af bestämd föreskrift, huru
ledes
Förmyndare bör ansvara för ränta å myndlings Kapital.
Kongl. Maj:t har icke funnit skäl alt denna underdåniga hemställan
bifalla.
23:0 i834 September 29. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition
angående ändring af 8, 9 och 10 §§., samt förklaring af
2 §. i 17 Kap. Handels-Balken.
Denna underdåniga skrifvelse är lagd till handlingarne.
24:0 i834 October 20. Med förslag till ändring i 5 §. i5 Kap.
Alfda Balken.
Rikets Ständers underdåniga hemställan är bifallen, och kungörelse
derom utfärdad den 3o Maj 1835.
25:o i834 October 27. Om upphörande af spö- och ris-straff för
vissa brott.
Kongl. Maj:t har vägrat sitt samtycke till denna underdåniga hemställan.
26:0 1834 October 3o. Om afskaffande af det i Lagen stadgade dödsstraff
af rådbråkning.
Kongl. Maj:t har bifallit Rikets Ständers underdåniga hemställan,
och Förordning derom är utfärdad den 3o Maj i835.
27:0 r834 Nov. 17. Angående förbud mot utmätnings verkställande
af annan Länsman, än den, som är anställd idet distrikt, hvarest
utmätningen sker.
Kongl. Maj:t har i anledning af denna underdåniga hemställan låtit
utfärda kungörelse den 4 April i835, angående kostnad för utmätning,
som Kronofogde låter verkställa af Länsman utom distriktet.
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840. 5
28:o i834 September 29. Angående förrättadt val af Juslilie-Ombuds
mannens
Suppleant.
Den underdåniga skrifvelsen är lagd till handlingarne.
29:o i834 November 17. Angående fördelning af försäljningsprovision
för utmätt faslighet.
Denna underdåniga skrifvelse är, jemte Note ur Stats-Råds-Protokollet
öfver Justitie-Ärender för den 4 April i835, öfverlemnad till KammarExpeditionen.
30:0 1834 Nov. 17. Angående rättighet för Parter att återbekomma
deras lill Domstol ingifna handlingar.
Kongl. Majit har förklarat sig ej vilja för närvarande utfärda något
stadgande i delta ämne, utan kunde detsamma komma under öfverläggning
vid granskningen af förslaget till ny lag.
31:o i834 November 17. Angående vilkorlige utmätnings-Resolutioner.
Kongl. Majrt har icke bifallit Rikets Ständers underdåniga hemställan
i detta ämne.
32:0 i834 November 17. Angående bestämmande af viss tid för fullföljd
af bos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skedd lagsökning
emot Löftesman, som borgat såsom för egen skuld.
Kongl. Majit har i Nåder bifallit denna underdåniga hemställan,
hvarom kungörelse den 9 Maj i835 blifvit utfärdad.
33:o i834 November 19. Angående åtskilliga föreslagne förändrade
sladganden rörande utmätning.
Kongl. Maj:t bar till alla delar bifallit Rikets Ständers underdåniga
förslag; Och är, för utfärdande i sammanhang med den nya blifvande
Expeditions-taxan, af kungörelse om den beslutade förändringen af 2 Mom.
i Kongl. Förordningen den 18 Dec. 1823, Note ur Protokollet afsänd till
Kammar-Expeditionen; äfvensom, med undantag af nyssnämnde förändring,
Kongl. Majits Beslut blifvit ulfärdadt, genom Kungörelse den 21 Mars 1835.
34:0 i834 November 19. Om upphäfvande af Kongl. Förordningen
den 5 Mars 17465 hvarigenom dödsstraff är utsatt för-stöld ur bref.
Rikets Ständers underdåniga förslag är bifallet, och kungörelse derom
utfärdad under den 21 Mars 1835.
6 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Etnb. Ber. den 14 Jan. 1840.
35:0 i834 November 19. Angående förhöjning i underhållet för bysalt
Gäldenär.
Kongl. Maj:t har bifallit Rikets Ständers underdåniga förslag, hvarom
kungörelse är utfärdad den 7 Mars i835.
36:0 i834 November 19. Angående bysatt Gäldenärs lösgitvande, sedan
han sin egendom till Borgenärerne alstått.
Kongl. Majit har icke bifallit Rikets Ständers underdåniga hemställan.
37:0 i834 November 19. Om ändring af 3o §. i Konkurs-Lagen.
Rikets Ständers underdåniga hemställan är bifallen, och kungörelse
derom utlärdad den 9 Maj 1835.
38:0 i834 November 19. Angående stadgande, till förekommande
deraf, alt Gäldenär, medelst diktade köpe-afhandlingar, undanhåller
sina tillgångar från utmätning.
Rikets Ständers underdåniga hemställan är i Nåder bifallen, och
kungörelse derom utfärdad den 9 Maj i835.
39:0 i834 November 26. I anledning af Kongl. Majlis Nådiga Proposition
med öfverlemnande af Lag-Comiteens Förslag till Allmän
Ci vil-Lag.
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse har, jemte Nådigt Bref af
den 4 November 1835, öfverlemnals till Comite'en för åtgärders vidtagande
i afseende på Lagförslaget.
40:o i834 December 1. Angående upphäfvande af senare Mom. i 3 §.
5 Kap. Strafl-Balken.
Rikets Ständers underdåniga förslag är af Kongl. Majit bifallet, och
förordning derom utfärdad under den 3o Maj 1835.
41:0 i834 December 1. Angående inrättande af Förmyndare-Kamrar.
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse har, jemte nådigt bref af den
4 November 1835, ofverlemnats till Comiteen för åtgärders vidtagande i
afseende på Nya Lagförslaget.
42:o i834 December 4> Angående åtskilliga ändringar i Kongl. För
ordningen
den 24 Aug. 1813 om fylleri och dryckenskap.
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840. 7
Denna underdåniga skrifvelse är, jemte Note ur Stats-Råds-Protokollet
för den 21 Mars i835, öfverlemnad lill Kammar-Expeditionens underdåniga
föredragning.
43:0 i834 December 22. I anledning af vackt motion om upphäfvande
till visse delar af 4:de punkten i Kongl. Brefvet den 22 Mars i8o3.
Rikets Ständers underdåniga hemställan är bifallen, och kungörelse
derom utfärdad den 9 Maj i835.
44:0 i835 Januari 5. Angående förändring af 4 och 5 §§. i p Kap.
Ärfda-Balken och af 3 §. 8 Kap. Jorda-Balken, samt om upphäfvande
af Kongl. Förordningen den 19 Augusti 1762.
Se anteckningen bär nedan, angående Rikets Ständers underdåniga
skrifvelser af den 21 Februari i835 i samma ämne.
45:0 1835 Januari 5. Angående inskränkning i åklagares rätt att an
ställa
åtal å begångna förbrytelser emot Föräldrar samt Stjuf- och
Svärföräldrar.
Kongl. Maj:t har förklarat sig ej vilja antaga den föreslagna lagförändringen.
46:o 1835 Januari 5. Angående förändring i 2 §. 16 Kap. Ärfda-Balken.
Rikets Ständers underdåniga hemställan är bifallen, och Förordning
derom utfärdad den 3o Maj i835.
47:o i835 Januari 12. Angående dels en närmare förklaring öfver 4
Kap. 1 och 2 §§. Jorda-Balken, och dels ändring i Kongl. För
ordningen
den i3 Juni 1800 om lagfart och bord af jord på
landet.
Kongl. Maj:t har vägrat sanction å Rikets Ständers underdåniga
förslag.
48:o 1835 Jan. 12. A ngående ändring af 16, 18 och 19 §§. i Kongl.
Förordningen den i3 Juli 1818 om inteckning i fast egendom.
Kongl. Maj:t har bifallit Rikets Ständers underdåniga förslag 0111 ändring
i 1 Mom. af 16 §. och tillägg lill 18 §. i nämnde förordning, hvarom
kungörelse är utfärdad den 20 Maj i835.
49:o 1835 Januari i5. I anledning af väckt fråga om afskaffande af
handklofvar.
s
Bil. till R. St. ^lust. Ombudsm. Emb. Ber. dm 14 an. 1S40.
Kongl. Maj:t har förklarat, alt allt nyttjande af handklofvar vid verkställighet
af spöstraff för att å pålen uppdraga den brottslige hädanefter
skall upphöra, samt annat uppgifvet fängsel dervid begagnas; men i öfrigt
hafva endast förberedande åtgärder i detta ämne blifvit beslutade; om hvilket
allt bref till Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar under den
12 Juni 1839 blifvit expedieradt.
50:0 1835 Januari i5. I anledning af Kongl. Majits Nådiga Proposition
om ändring i 5 Kap. 1 §. Missgernings-Balken.
Rikets Ständers underdåniga hemställan är bifallen, och förordning
derom utfärdad den 3o Maj i835.
51:o i835 Februari 21. Med anmälan om ett misstag, som inträffat
vid expedierandet af Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse at
den 5 Januari rörande ändring i 4 och 5 §§. i 17 Kap. ÄrfdaBalken
och 3 $. 8 Kap. Jorda-Balken, samt om upphäfvande af
Kongl. Förordningen den 19 Augusti 1762; — äfvensom angående
förändring af ofvanstående Lagrum.
Kongl. Maj:t har vägrat sitt bifall å denna underdåniga hemställan.
52:0 1835 Mars 5. Angående förklaring af 26 Kap. 2 §. ByggningaBalken.
53:0 1835 Mars 5. Preste-Ståndets underdåniga Skrifvelse i samma
ämne.
Kongl. Majit har vägrat bifall härtill.
54:o 1835 Mars 5. Om förändring i Kongl. Brefvet den 10 Maj 1815,
angående ansvar för försummad snöskottning; varande berörde
underdåniga hemställan endast af Bonde-Ståndet gjord.
Kongl. Majit har afslagit denna underdåniga hemställan.
55:o 1835 Mars 12. Angående serskildt ansvar för förnyandet af förbrytelse,
hvarför bestraffning ännu icke blifvit undergången.
Kongl. Majit har funnit ifrågavarande lagförslag ej kunna antagas.
56:o i835 April 21. Angående så kallade Undajitags-Kontrakters inteknande.
Kongl.
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 fjfan. 1840. g
Kongl. Maj:t liar ej lemnat bifall till detta underdåniga förslag.
57: o j835 April 23. Angående ändring i nu gällande Lag, i afseende
på behandling af frågor om oenighet emellan makar.
Kongl. Muj:t bar förklarat sig ej kunna antaga ifrågavarande förslag.
58:0 i835 April 23. Med öfverlemnande af förslag till Lag för Inri
kes
och Utrikes vexlar.
Kongl. Maj:t har ej lemnat Nådigt samtycke lill förslaget.
59:o 1835 April 27. Angående en friare Assigneringsrätt emellan en
skilde
personer.
Kongl. Maj:t har ej funnit godt samtycka lill förslaget i hvad det
angick upphäfvande af Förordningen den i3 Juli 1818; men bifallit det
föreslagna tillägget vid 6 § i 4 Kap. Utsöknings-Balken, hvarom kungörelse
blifvit utfärdad den 20 Maj 1835.
60:0 1835 April 23. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående förändrad lydelse af i 1 §. 9 Kap. Handels-Balken.
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse är bifallen, och förordning
derom utfärdad den 3o Maj i835.
61:0 1835 Maj 12. Angående förklaring af 1 Kap. 2 §. Straff-Balken
samt Kongl. Brefvet den 25 September 1777.
Denna underdåniga skrifvelse är lagd till handlingarne.
62:0 1835 Maj 19. I anledning af Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition
angående Lag för Inrikes vexlar.
Lag härom är utfärdad den 20 Maj iS35.
63:0 1835 Maj 19. Med öfverlemnande af förslag till Lag för enskil
de
Banker.
Denna underdåniga skrifvelse har, jemte Note ur Stats-Råds-Protokoilet
för den 3o Maj *835, öfverlemnats till Handels- och Finans-Expeditionen.
Stockholm den 20 November i83p.
Upprättad af
Axel Larsson
Sekreterare vid Just. Kunst. Embetet.
Bihang till R■ St. Prot. 18^0. 2 Sami.
2
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
Förteckning å Rikets Ständers vid 1834 och 1835 årens Riksdag till
Kongl. Maj:t, genom Dess Krigs-Expedition, aflåtna underdåniga skrifvelser,
jemte Kongl. Maj:ts i anledning deraf fattade Nådiga beslut eller vidtagna
åtgärder.
1:0 Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 24 April 1834, rörande
behofvet af ett sammandrag af gällande Författningar angående
knektehållet.
Kongl. Maj:t täcktes, vid föredragningen af denna skrifvelse, under
den 9 Juni 1887, i Nåder förklara Sig vilja uppskjuta att härutinnan något
beslut meddela, intill dess en af Kongl. Maj:t beslutad samling af alla
Kongl. Bref och Förordnanden, som angå krigsmagten till lands, hunnit
verkställas; hvarefter de af Rikets Ständer nödiga ansedda sammandrag
kunde med större lätthet och tillförlitlighet utarbetas.
2:0 — — — — af den 24 April 1834» angående tillägg i
föreskriften rörande permittering af värfvadt manskap.
1834 den 26 Juli föredragen, och ansågs till någon åtgärd icke föranleda,
enär så väl Krigs-Artiklarne och Tjenstgörings-Reglementet innehöllo
bestämda föreskrifter i afseende å hvad permitteradt manskap åligger
iakttaga under permissionstiden, som ock den nya Soldat-Instruktionen upptoge
sådana tillägg och skärpta föreskrifter uti ifrågavarande ämne, att Rikets
Ständers i förberörde afseende yttrade önskan derigenom fullkomligen
uppfylldes.
3:0 — ■— — — af den 12 Maj i834, angående de arbeten,
som för Kongl. Flottans i Carlskrona behof verkställas.
1835 den 7 Februari föredragen; Och då upplyst blifvit, att Kongl.
Maj:t och Kronan för ifrågavarande behof icke kan undvara vissa egna arbetare,
dels derföre att de på arbetsposterna ständigt måste vara att till
gå,
hvilket för arbetets jemna och säkra gång vore nödvändigt, dels ock
derföre alt Stadens handtverkare, örn de till Kronans arbeten begagnas,
måste blifva högst betydligt dyrlegdare, hvilket af erfarenheten vore ådadagalagdt;
fann Kongl. Majrt denna Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
icke till någon åtgärd föranleda annorlunda, än i sammanhang med pröfningen
af det underdåniga förslag till ny reglering af Flottans Handtverksoch
Timmermans-Corpser, som Förvaltningen af Sjö-Ärenderne komme att
afgifva; och hvarvid skulle tillses, huruvida icke några Skråmästare i vissa
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40. 11
professioner kunde till biträde vid Flottans arbeten användas, och vissa
arbeten på beting eller genom enskildas åtagande efter skeende anbud
verkställas.
Denna reglering bar sedermera den ti September 1837 blifvit fastställd,
och dervid 9 månadslönare samt 102 daglönare vid Carlskrona Station
indragne.
4:0 — — — — af den 21 Maj i834, angående skyldighet
för Båtsmän att vid återkomst från kommendering vara försedde
med prestbevis.
1834 den >8 October föredragen; Och har Kongl. Majit, med bifall
till hvad Rikets Ständer i förevarande afseende nnderdånigst hemställt och
föreslagit, låtit allmän kungörelse i ämnet till vederbörandes efterrättelse
utfärdas.
5:o — — — — af den 2 Juni i834, om rättighet för
hemmansegare på Gottland, att få erlägga penningelösen för deras
ränte-tjära.
Kongl. Majit, som, uppå föredragning häraf genom Dess Handelsoch
Finans-Expedition, i Nåder bifallit Rikets Ständers i berörde afseende
gjorda underdåniga framställning, har, beträffande sättet för upphandlingen
af den till Varfs-arbetena erforderliga tjära, uppå anmälan genom Dess
Krigs-Expedition, under den 11 November 1834 i Nåder tillåtit, att för
de ändamål, den ifrågavarande Gottlands-tjäran blifvit hittills använd, Förvaltningen
af Sjö-Ärenderne må äga utan auktion upphandla så mycken sådan
tjära, som för varfsarbetena kan erfordras, helst densamma, i anseende
till sin serskildta beskaffenhet, svårligen kan genom concurrence erhållas.
6:0 — — — — af den 3o Juni i834, angående anslag å
Flottans Expectance-Stat för Kapitenen Sjöbohm och Löjtnanten Hård.
1835 den 3i Januari föredragen; Och har Kongl. Majit, med bifall
till Rikets Ständers gjorda underdåniga hemställan, i Nåder tillåtit, att
Kapitenen Sjöbohm och Löjtnanten Hård må , efter afskedstagande^ jemte
den pension af Armeens Pensions-Ivassa, hvartill de, enligt Författningarlie,
äro berättigade, nemligen Kapitenen Sjöbohm 208 Ridr 16 sk. och
Löjtnanten Hård 1 a5 Ridr, få å Flottans Expectance-Stat bibehålla, den
förre 291 Ridr 32 sk. och den sednare 175 Ridr, eller skillnaden emellan
hvarderas pensioner och lönebeloppen efter innehafvande grader.
i2 Bil. till R. St. Just. Ombudm. Emb. Ber. den 14 J'an. 184a.
7:o — — — —-af elen 11 Juli i834, angående ändring af 2 §.
1 Art. och 16 §. 2 Art. i Kongl. Förordningen den 16 Maj 1827,
rörande Lots- och Båk-inrättningen i Riket.
1834 den 29 November föredragen; Oell beträffande den af Rikets
Ständer i underdånighet begärda förklaring af 2 §. i irsta Alt. af berörde
Kongl. Förordning, bar Kongl. Majit ansett densamma icke kunna i Nåder
bifallas; Men hvad angick Rikets Ständers underdåniga begäran om förändring
af 16 §. i 2:dra Art. af samma Nådiga Förordning; så, ehuru Kongl.
Majrt funnit stadgandet i 18 §. tillfyllestgörande för undanrödjande af missförstånd
vid tillämpning af hvad förenämnde 16 §. i afseende å Yind-drifvares
Lots- och Båk-afgifter bjuder, har Kongl. Majrt likväl i Nåder anbefallt
General-Tullstyrelsen att vederbörande Tullkammare och Lotsbetjening
genom Cirkulär till behöriga efterrättelser förständiga, att Fyr- och
Båk-afgift icke bör erläggas af samma fartyg mer än en gång, om det än ,
såsom vinddrifvet, återkommer lill den hamn, hvarifrån det först utgått,
eller ock till annan Svensk hamn, utan att under tiden hafva lossat eller
lastat.
8:0 — — — — den 22 Juli i834, i fråga om ersättning
till Städernes Borgerskap, då de till Besigtningar m. m. för Kronans
räkning kallas.
1835 den 3o December föredragen; Och då hvad genom denna underdåniga
skrifvelse åsyftas, i afseende å Magistratspersoners rättighet till
traktamente vid ofvannämnda förrättningar, redan finnes uti gällande Författningar
föreskrifvet, har Kongl. Maj:t funnit skrifvelsen i denna del icke
föranleda någon åtgärd.
Hvad beträffar Rikets Ständers framställning i fråga om traktamente
till Städernes Borgare; så, enär, enligt Kongl. Brefvet den 29 Januari
1824» samt Kongl. Krigs-Collegii och Förvaltningens derpå grundade Cirkulär
den a3:dje påföljande Mars, dessa personer, då de utom Städers
eller Fästningars område förrätta syner, värderingar och inventeringar m.
m., skola åtnjuta skjuts och traktamente efter grde klassen i 1 8ot års ReseReglemente;
hvaremot, enligt Kongl. Resolutionen på Städernes besvär den
3 Februari 1748, Borgare i Städerne, vid dylika förrättningar inom desamma,
icke äro till någon vedergällning berättigade, har Kongl. Majrt, då
den af Rikets Ständer härutinnan åsyftade förändring skulle medföra opåräknade
och särdeles för 3:dje Hufvud-Titeln icke obetydliga utgifter,hvar
-
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840. i3
till Rikets Ständer någon tillgång icke anvisat, dertill icke kunnat lemna
Nådigt bifall.
Vidkommande den af Rikets Ständer jemväl gjorda anhållan om förständigande
till vederbörande alt, så tidigt sorn'möjligt, underrätta förrättningsmänncn
om de förrättningar, som af dem skola verkställas, samt att
tillse, del föri ätlningsmännen icke i någon mån vid dylika uppdrag onödigtvis
betungas; bar Kongl. Maj:t, ehuru några skäl lill klagan i denna tiel
icke blifvit af Rikets Ständer anförde, likväl låtit Nådig befallning afgå till
Krigs-Kollegium och Förvaltningen af Sjö-Ärenderne, att vederbörande om
iakttagande af ett sådant förhållande erinra.
9:o — — — — af den 24 Joli 183^, angående portions
och
rations-värdels för tågande Trupper och hästar bestämmande
i rund summa vid de årliga MarkegångS-Taxornes upprättande.
i838 den 2 Februari föredragen; Och har Kongl. Maj:t visserligen
ansett Rikets Ständers ifrågavarande underdåniga framställning icke sakna
anledning, i hvad den angick den öfverklagade otillräckligheten af den ersättning,
som, enligt nu gällande grunder, tillkom de hemmansägare, hvilka
med inqvartering af tågande trupper besvärades och särdeles den ojemnhet,
som, vid utgörandet af detta onus, vore detsamma underkastade hemman
emellan oundvikligt; Men då de lill lindring i delta besvär nu framställda
förslag förutsatte en betydligt ökad utgift för nya Passevolancefonden
och Statsanslaget för Allmänna Beväringens exercise; så och enär
dessa tillgångar förut voro allt för mycket begränsade och föga tillräckliga
till de afsedda föremålen, för alt medgifva en sådan ökad kostnad, har
Kongl. Maj:t ansett sig för närvarande icke kunna vidtaga någon förändring
i de rörande inqvartering af tågande trupper nu gällande föreskrifter.
10:o — — — — af den t i Augusti i834, angående fors
ling
af Kronans Spannemål och Mjölförråd för vissa garnisons-orter.
i835 den 10 September föredragen; och ansågs icke föranleda till
någon åtgärd, enär, efter hvad i ämnet upplyst och utredt blifvit, Nådigt
bifall lill Rikets Ständers ifrågavarande underdåniga anhållan om förändring
i forslings-skyldighelen icke skulle bereda någon af de fördelar, som dermed
åsyftades.
11 ;o — — — — af den 18 Augusti 1334, i anledning af
Rikets Ständers Revisorers åren i83o och i832 afgifna berättelser
om samma år verkställd granskning af Stats-Verkets med
i4 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
dertill hörande allmänna fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
åren 1827, 1828, 1829 och i83o, hvilken Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse blifvit den i3 September 1834 gcnom
Handels- och Finans-Expeditionen i underdånighet anmäld, då
Kongl. Maj:t i Nåder funnit de uti irsta, 2:dra, iorde, urte,
i2:te och i3:de punkterna af samma skrifvelse gjorda framställningar
böra genom Krigs-Expeditionen föredragas.
i834 den 29 November föredragen; Och, vidkommande Rikets Ständers
framställningar i irsta, 2rdra och iorde punkterna, har Kongl. Majrt,
i betraktande af hvad Stats-Kontoret härvid upplyst, icke funnit några åtgärder
i anledning deraf erforderliga.
Hvad åter angick Rikets Ständers anhållan i urte punkten af deras
skrifvelse, fann Kongl. Majrt något hinder icke möta för meddelande af det
begärda sammandraget öfver krut-förråden, hvadan Kongl. Majrt gått Rikets
Ständers i detta afseende yttrade underdåniga önskan till mötes.
Rörande vidare skrifvelsens i2:te punkt; så, enär, enligt 8:de momentet
af Kongl. Majrts i fullkomlig öfverensstämmelse med Rikets Ständers
beslut vid föregående Riksdag den 27 Mars i83o utfärdade Nådiga
Kungörelse angående Möles-passevolance-afgiften af Indelta Armeens Rustoch
Rotehållare, så beskaffade utgifter, som de, mot hvilkas utgående af
nya Passevolance-fonden erinran blifvit gjord, böra af denna fond bekostas,
har Kongl. Majrt funnit Rikets Ständer hafva till en slik erinran saknat
all anledning.
I afseende å Rikets Ständers i i3:de punkten gjorda underdåniga anhållan
, att inventering af Flottans ekvirkes-förråd måtte verkställas, infordrades
i ämnet Förvaltningens af Sjö-Ärenderna underdåniga utlåtande;
hvarefter, och sedan detta afgifvits, Kongl. Majrt under den 22 Juli i835
i Nåder förklarat, att då till bestridande af den betydliga kostnad, som
en allmän inventering af Flottans ekvirkes-förråd skulle medföra, ej några
medel funnos anslagne, och en så vidt utsträckt kontrollerings-åtgärd icke
eller syntes af behofvet påkallad, helst efter det befunna förhållandet vid
den, till följd af Kongl. Majrts den 16 Februari i833 aflåtna Nådiga skrifvelse
till Förvaltningen, företagna inventering med ett af ekvirkes-förråden
i Carlskrona; funne Kongl. Majrt icke skäl för närvarande förordna om ytterligare
inventerings anställande å Flottans ekvirkes-förråd.
Om hvad Kongl. Majrt, beträffande 4;de punkten i Rikets Ständers
skrifvelse, uppå Finans-Expeditionens föredragning i Nåder beslutit, eller
att Kontrakt, som för Statens räkning af vederbörande utfärdas, alltid böra
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1340. 15
upprättas å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar, och icke i Embets- eller
Tjenstemäns enskilda namn, blefvo rle till Krigs-förvaltningen hörande
administrativa Verk till behörig efterrättelse förständigade.
12:o — — — — af den 18 Augusti 1834, angående Båts
mäns
och Krono-effekters transporterande sjöledes.
1839 den i November föredragen; men som denna fråga står i sammanhang
med den under utarbetning varande tågordningen, fann Kongl.
Maj:t denna Rikets Ständers underdåniga skrifvelse icke lill serskild åtgärd
föranleda.
13:0 — — — — af den a5 Augusti j834, angående Kom
mendanten
å Carlshamns Kastell, Kapitenen Benzelstjernas uppförande
till pension å allmänna Indragnings-Staten.
i834 den i3 September föredragen; Och Stats-Konloret derom underrättadt.
14:o — — — — af den 25 Augusti 183-4, angående upp
förande
å Allmänna Indragnings-Staten af förre Kommendanten i
Warberg, Öfverste-Löjtnanten Friherre J. K. Bennets Kommendanls-arfvode.
i834 den i3 September föredragen; Och Stats-Kontoret derom underrättadt.
15:0 — — — — af den 25 Augusti i834, angående upp
förande
å Allmänna Indragnings-Staten af en Kapitenen vid f. d.
Regementet Royal Svedois, L. Stjernstam beviljad löne-ersättning.
i834 den i3 September föredragen; Och Stats-Kontoret derom 1111-  derrättadt.
16:0 — — — — af den 28 Augusti i834> i fråga om
Generals- och Amirals-Pensionernes uppförande på Allmänna Indragnings-Staten.
i834 den i3 September föredragen; Och så väl Stats-Kontoret, som
General-Adjutanterne för Armeen och Flottan, om Rikets Ständers beslut
underrättade.
17: o — — — — af den 11 September 1834 > i anledning
-af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående ytterligare anslag
lör anläggande af en vattenledning till Carlskrona.
i6 Bil. till R. St. fast. Ombudm. Emb. Ber. den 14 jifan. 1840.
1835 den i3 Mars föredragen; hvarvid Kongl. Maj:t, som det icke
kunnat undfalla, att Rikets Ständer vid behandlingen af detta ärende syntes
hafva förbisett de flere omständigheter, som vid en närmare granskning
af ämnet och af de dertill hörande till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemnade
handlingar sig framställde, till ett fullkomligt undanrödjande af
de hos Rikets Ständer uppstådda betänkligheter emot beviljandet af det
ifrågavarande ytterligare anslaget för Carlskrona vattenledning-, i Nåder beslöt
att vid nästa Riksdag aflåta förnyad Nådig Proposition lill Rikets Ständer
om detta anslags beviljande samt att emedlertid med arbetets utförande
skulle inställas.
18:0 — — — — af den 17 September i834> angående
anskaffande afen Militär-post Lill bevakning vid Malmö Låne-Kontor.
i834 den 4 October föredragen; och General-Adjutanten för Armeen
anbefalld att i kommandoväg inhämta Kongl. Majrts Nådiga befallning i
detta mål; hvarefter Kongl. Maj:t vid ytterligare anmälan häraf under den
6 December samma år förklarat Rikets Ständers anhållan icke kunna i Nåder
bifallas, då medel ej blifvit anvisade till bestridande af de i och för
en sådan Militär-post uppkommande kostnader.
19:o — — — — af den 2g September i834, angående
ett fortfarande anslag för indelta Infanteriets Lif-mundering, till
lika belopp, som vid föregående Riksdagen bestämdes.
i834 den 1 November föredragen; och vederbörande om detta Rikets
Ständers beslut underrättade.
20:0 — — — — af den 6 October 1834 angående åt
skilliga
med Statsregleringen gemenskap ägande allmänna frågor.
i834 den 28 October anmäld genom Handels- och Finans-Expeditionen
och meddelad Krigs-Expeditionen i hvad densamma rörde.
i834 d en i3 December genom Krigs-Expeditionen föredragen; Och,
beträffande Rikets Ständers framställning angående dispositionen å HufvudTillarnes
besparingar, har Kongl. Maj:t, hvad 3:dje och 4:de Hufvud-Titlarne
angår, i Nåder täckts förklara, att de sedan föregående Riksdag utöfver
Stat anvista löne-anslag, som, då de varit af större belopp, endast ad interim
blifvit beviljade, hufvudsakligen varit föranledda af förändrade, af
Kongl. Maj:t nyttiga och angelägna pröfvade organisationer, som för KrigsKollegium
blifvit utförd med den ringa tillökningen för Stats-Verket af
endast
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40. 17
endast 497 R:dr 3 sk. 2 rst. i kontant, hvaraf dock 399 R:dr 40 sk. redan
förut af besparingarne utgått, samt att Kongl. Maj:t, inseende olämpligheten
att på tillfälliga besparingar inom Hufvud-Titlarne anvisa bestämde fortfarande
löne-anslag, ville vid förekommande frågor om dispositioner å Tredje
och Fjerde FIufvud-Titlarnes besparingar derom besluta, i öfverensstämmelse
med den Kongl. Maj:t enligt Grundlagarne tillkommande rätt; och
hvilka besparingar, då de kunna till vägabringas, skulle hädanefter, såsom
hittills, af Kongl. Majrt användas till Statens,. Armeens och Flottans båtnad
och bästa.
Hvad derefter angår frågan huru förhållas skall med de Embetsverk
och Regementen, som erhållit förhöjda löne-anslag å besparingarne, men
hvilkas uppförande på Stat blifvit af Rikets Ständer afslaget, hvilket inträffade
med i63i T:r Spannemål under lönerna uti Krigs-Kollegii Stat,
med 18,568 R:dr 27 sk. 6 r:st. och 188 T:r Spannemål under lönerna uti
Gardes-Regementernas Stater, med 1321 R:dr uti Kronprinsens Hussar-Regemenles,
och 3o T:r Spannemål under lönerna å Vermlands FältjägareRegementes
Stal; har Kongl. Majrt förklarat, att Kongl. Majrt, då den af
Rikets Ständer beslutna reglering för Tredje Hufvud-Titeln komine att föredragas,
ville i sammanhang med de beslut, som deraf kunde föranledas,
jemväl förordna, huru med dessa löningsanslag bör förhållas.
21 :o — — — — af den 9 October i834, i anledning af
väckt fråga om afskrifning af Enkefriherrinna!! Eneschölds skuld
till Wadstena Krigsmanshus-Kassa.
i834 den 29 November föredragen; Och Krigs-Kollegium underrättadt
om Rikets Ständers beslut, rörande Wadstena Krigsmanshus-Kassas
godtgörelse för Enkefriherrinnan Eneschölds ränteskuld.
Beträffande deremot Rikets Ständers tillika gjorda underdåniga anhållan,
dels om påminnelser till bemälde Kollegium att öfver underlydande
tjenstemäns förhållande i tjensten hafva en noggrannare tillsyn, dels ock
om bestämdare föreskrifters meddelande åt öfriga förvaltande Verk, som
hafva Kassor eller penningar under deras vård; har Kongl. Majit funnit
Rikets Ständer desto mindre hafva till en slik framställning ägt skälig anledning,
som icke allenast, vid den i laglig ordning anställda och i Högsta
Domstolen sluteligen afdömda rättegång rörande tillkomsten af ifrågavarande
ränteskuld, någon anmärkning emot Krigs-Kollegium såsom förvaltande
Bihang till R. St. Prot. 1840. 2 Saini. 3
18 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
Verk icke förekommit, samt Justitie-Kansleren, sedermera i ämnet herd,
tiIlkäunagifvit sig icke hafva haft något att erinra vid sättet, hvarpå åtalet
blifvit utfördt emot nämnde Kollegium, hvilket, enligt Juslitie-Kanslerens
öfvertygelse, ej åsidosatt hvad detsamma tillkom, i afseende å utöfningen
af den högre kontrollen öfver kassa-lånens och räntemedlens ordentliga likviderande,
utan äfven Kongl. Majit, i anledning af de omständigheter,
sorn i frågan om Enkefru Eneschölds ränteskuld förekommit, redan den
3o September i83o låtit utfärda Nådig kungörelse, innefaLtande fullständiga
och bestämda föreskrifter om bvad i afseende å penningelån utur Kassor
och fonder, bestående af allmänna medel, hädanefter iakttagas bör;
Och då Rikets Ständers sålunda gjorda begäran redan var förekommen genom
nyss åberopade allmänna Författning, skulle, om Stats-Utskottet deraf
tagit kännedom, Rikets Ständer icke hafva blifvit inledde i en for dem oangenäm
villfarelse.
22:0 — — — — af den 2 3 October 1834» angående Ri
kets
Ständers beslut, i sammanhang med regleringen af 6:te Hufvud-Titeln,
alt Centonal-afgiften komme att öfverflytlas till och
utgå jemte Allmänna Bevillningen.
i834 den 6 December genom Handels- och Finans-Expeditionen anmäld
samt meddelad Krigs-Expedilionen.
1S35 den 3i Januari genom Krigs-Expeditionen i underdånighet föredragen;
Och Rikets Ständers beslut till behörig kännedom och efterrättelse
meddeladt åt Krigs-Kollegium, Förvaltningen af Sjö-Årenderna samt
Direktionerna öfver Armeens Pensions- och Amiralitets Krigsmans-Kassorna.
23: o — — — — af den 2 3 October i834, angående re
gleringen
af utgifterna under Riks-Slatens 'jide Hufvud-Titel.
1834 den 6 December föredragen genom Handels- och Finans-Expeditionen
samt, i hvad densamma rörde anslaget till Militära personers, enkors
och barns pensionerande, Krigs-Expeditionen meddelad.
1835 den 3i Januari anmäld genom Krigs-Expeditionen; Och Direktionen
öfver Armeens Pensions-Kassa underrättad om Rikets Ständers beslut
i afseende å berörde Pensions-anslag, hvarjemte Direktionen blifvit förständigad
att, innan nästa Riksdag, inkomma med fullständig utredning öfver
behofvet af ett för detta ändamål fortfarande anslag till grund för den
framställning derom till Rikets Ständer, som då kunde komma att göras.
Bil. till R. St. Just. Ombudtm. Emb, Ber. den 14 Jan. 1840. 19
24:0 — — — af den 23 October 1834, angående re
gleringen
af utgifterne under Riks-Statens 4;de Hufvud-Tilel; och
25:o — — — —• af den 6 November 1834» angående re
gleringen
af utgifterne under Riks-Statens 3:dje Hufvud-Titel.
i835 den 24 Januari föredragen; Och vederbörande Embetsverk
derom försländigade, till behörig efterrättelse i hvad på dem ankommer.
De, för regleringen af Krigs-Kollegii nya Aflönings-Stat, af Rikets
Ständer vägrade i63£ T:r- spannemål under lönerna, hvarmed den nyra
Staten öfverskjuter den gamla, anvisades att tills vidare utgå af de genom
vidtagna regleringar af andra Stater inom Hufvud-Tillarna uppkomna öfverskott
å sådan spannemål.
Vidkommande det af Rikets Ständer, vid beviljandet af 497 R:dr 3
sk. 2 r:sl. lönetillökning å Krigs-Kollegii Aflönings-Stat, fästade vilkor,
nemligen upphörandet af de från de serskilda Kassorna Krigs-Råden tilldelta
arfvoden utöfver lönen; skulle Kongl. Maj:t, som hade att förordna
om Kassornas förvaltning och kostnaderna dervid, vid förefallande ledigheter
af dessa embeten taga i öfvervägande, huruvida dessa arfvoden må
fortfarande tilldelas eller icke.
I afseende å regleringen af Gardes-Regementernas och Kronprinsens
Hussar-Regementes Stater, infordrades Stats-Konlorets underdåniga utlåtande,
hvarvid borde upplysas, om och hvilka tillgångar inom Tredje Hufvud-Tilelns
område kunde förefinnas, till betäckande af de brister i Staterna,
som genom Rikets Ständers vägran af tillökning i anslagen dertill
uppstått; Och har Kongl. Majit sedermera, under den 16 December i836,
i Nåder funnit för godt att tills vidare låta vid Gardes-Regementernas
gällande Interims-Stater utan förändring förblifva; äfvensom att tillökningen
utöfver Slaten för Kronprinsens Hussar-Regemente må, på sätt förut skett,
å besparingarne tills vidare afföras.
Hvad beträffade den af Rikets Ständer vägrade tillökning af 3o T:r
spannemål under lönerna vid Wermlands Fältjägare-Regemente, förordnade
Kongl. Majit, att denna brist skullej fyllas på samma sätt, som den lika
beskaffade under Krigs-Kollegii Stat.
Hans Kongl. Höghet General-Fält-Tygmästaren anbefalldes inkomma
med förslag till reglering af Artilleriets Stater, hvilken, enär Rikets Ständer
vägrat allt anslag för Raket-Corpsen, borde grundas på en sådan för
-
20 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40.
minskning af Artilleriets personal, att Raket-Compagnier kunde organiseras
till en styrka af 60 man.
Efter det förenämnde förslag sedermera afgifvits, hafva nya Stater
för Artilleriet blifvit utfärdade under den 11 September i83y.
Ny Stat för Gottlands National-Beväring utfärdades; hvarjemte Hans
Kongl. Höghet General-Fält-Tygmästaren förständigades att i underdånighet
anmäla och föreslå de åtgärder, som borde vidtagas i afseende å verkställigheten
af en beslutad förbättrad organisation af Artilleriet på Gottland.
En ny reglering af Artilleriet på Gottland har, i öfverensstämmelse
med Hans Kongl. Höghet General-Fält-Tygmästarens förslag, blifvit fastställd
den 9 Maj i835.
I anledning af det beviljade anslaget af 1200 R:dr till lönetillökning
åt 3:ne Lektorer vid Krigs-Akademien, erhöll Akademiens Kansler Nådig
befallning att i underdånighet föreslå fördelningen deraf.
Då Rikets Ständer vägrat allt anslag för Arme'ens vapenöfningar och
exercice-compagnier, äfvensom den begärda tillökningen af 90,000 R:dr för
Krigs-Kollegii Departementer, till beklädnads-, utrednings och andra behof,
och 17,000 R:dr å anslaget för Exercice-Sqvadronerna, samt vidare af de
3o,ooo, som för Bevärings-manskapets vapenöfningar utöfver det nuvarande
anslaget blifvit äskade, endast beviljat 20,000 R:dr samt, af de för sjö-exercicen
fordrade 35,000, likaledes endast 20,000 R:dr; har Kongl. Maj:t,
med förklarande, att de i dessa afseenden äskade, dels nya, dels tillökade
anslag äro för Armeens och Flottans tjenstbarhet, Beväringens exercice och
beklädnad samt underhåll deraf oundgängligen nödiga och således icke,
utan ett högst menligt inflytande på Rikets försvar, kunna i tidens längd
undvaras, i Nåder anbefallt General-Adjutanten för Armeen, Krigs-Kollegium
och Hans Kongl. Höghet Stor-Amiralen alt, hvar i sina detaljer, inkomma
med fullständig utredning till ådagaläggande af ifrågavarande anslags behöflighet;
hvaremellertid Kongl. Maj:t i Nåder velat uppskjuta med vidare
beslut i dessa ämnen.
Frågan om den af Rikets Ständer afslagna löntillökning för Lots-Befälet,
samt om hvad i anledning deraf bör tillgöras, skulle åter förekomma
vid pröfningen af Förvaltningens af Sjö-Ärenderna förslag till reglering af
den lägre Lotspersonalens aflönings-förmåner.
Angående slutligen den aP Rikets Ständer gjorda framställning om
öfverlemnande lill de Bevärings-skyldigas eget val, att sjelfva, emot ersätt
-
Bil. tilt R. St. jfust. Ombudm. Emb. Ber. den 14 jfan. 1840. 21
ning, förse sig med rockar och byxor, förklarade Kongl. Maj:t, alt, då en
sådan förändring i sättet för Beväringsmanskapets förseende med beklädnad
är stridande emot Bevärings-Stadgan, som bjuder, att Beväringsmanskapet
skall beklädas lika med kronans manskap, Kongl. Maj:t fann denna Rikets
Ständers framställning icke kunna i Nåder bifallas.
26:0 — — — — af den 27 October iS34, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition om afskrifning af en i Saltpeterfondens
räkenskaper balancerad summa, utgifven såsom lån till
till Carl Gustafs Stads Gevärs-Faktori.
i834 den 29 November föredragen; Och Committerade för Saltpeter-Ärenderna
om Rikets Ständers beslut underrättade.
27:o — — — — af den 7 November 1834» angående pri
set
å det krut, som från Kronans förråd utlemnas.
i836 den 20 Februari föredragen; Och, då, i anseende till det behof
af skydd och uppmuntran, hvari saltpeter-näringen i Riket sig ännu
betinner, nedsättning till verkliga värdet i Kronans för saltpeter fastställda
lösningspris åtminstone för närvarande icke utan fara för näringens förfall
kan äga rum, och dymedelst en minskning uti den dryga krutlillverkningskostnaden
lillvägabringas, har Kongl. Majit funnit sig icke kunna i Nåder
bifalla Rikets Ständers hemställan om nedsättning i priset för det från Kronans
förråd till Bergverkens behof utlemnande krut, hvarå försäljningspriset
dessutom understiger det för handgevärskrut med 4 R:dr per centner.
Likväl, och då Kongl. Majit funnit det ledande både till fördel och
besparad utgift för Kronan samt till nytta för Bergslagerne, om en friare
kruthandel, än den Författningarne medgifva, blefve införd; förklarade Kongl.
Majit Sig vilja frågan om förändring härutinnan, vid utgången af de om
krut-tillverkningen afslutade kontrakt, i Nådigt öfvervägande taga, med
hänseende dervid på den utveckling, saltpeter-rörelsen under tiden kunnat
taga, och den nedsättning i saltpeter-lösningsprisen eller andra förändringar
i Författningarne om denna rörelses bedrifvande, som då af omständigheterna
kunde medgifvas eller påkallas.
Krutprisen, som under år 1836 varit för handgevärskrut 42
per centner och för slycke- och bergkrut 38 Ridr per dito, hafva blifvit
nedsalta för åren 1837 och i838 sålunda, att priset å den förstnämnda
sorten krut varit bestämdt år 1837 till 4° Utdr och år i838 till 38 Rtdr
22 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 184°-
per centner samt å bergskrut år 1837 till 38 R:<lr och år i838 till 36
R:dr; hvaremot priset å styckekrut under berörda åi\ varit oförändradt.
Krutprisen för år 1839 hafva blifvit bestämde tilt 36 R:dr centnerit
för handgevärs- och styckekrut och lill 34 R:dr för cent neru bergkrut.
28:0 — — — -—af deu 7 November i834, angående för
ändrade
grunder för fördelningen af Båtsmanshållet städerna emellan.
1835 den 21 Mars föredragen; Och Förvaltningen af Sjö-Ärenderna
samt Kammar- och Kommerse-Kollegierne anbefallde att, efter infordrade
upplysningar och uppgifter från vederbörande Landshöfdingar, så fort sig
göra låter, häröfver inkomma med underdånigt utlåtande, åtföljdt af ett,
med ledning af de i Rikets Ständers skrifvelse lagda grunder, upprättad t
fullständigt förslag till definitiv reglering af Städernas Båtsmanshåll; hvarjemte
bemälda Embetsverk borde i underdånighet föreslå de åtgärder, som
kunde finnas nödiga, för att med extra rotering belägga den Städernas jord,
hvilken sådan rotering är underkastad.
1839 den 21 September sluteligen afgjord i afseende å Städernas
ordinarie Båtsmanshåll, och Landshöfdingarne anbefallde att gå i författning
0111 förslags upprättande Lill beläggande med extra rotering af Städernas
privilegierade jord.
29:0 — — — — af den 7 November 1834» • anledning
af verkställd granskning af de vid sisla Riksdag beviljade extra
anslag för försvarsverket lill lands samt lill fullföljande af Garnisons-Sjukhus-
och Andra Lif-Gardels Kasern-byggnader.
1835 den 7 Februari föredragen; Och den af Rikets Ständer väckta
frågan, om utvidgande af gevärslillverkningen vid Husqvarna, öfverlemnad
till upptagande och utredande åt den Commilee, som blifvit nedsatt för att
afgifva underdånigt förslag till gevärs-faktoriernes förbättrade skick.
Beträffande Rikets Ständers anmärkning i afseende på underlåtenheten,
att vid Fortitikations-räkenskaperna bilägga köpe-konlrakt till bestyrkande
af gjorde upphandlingar, fann väl Kongl. Maj:t densamma nu icke
fordra någon vidare åtgärd, sedan, enligt hvad Krigs-Kollegium upplyst,
vederbörande redan blifvit förständigade, att, då kontrakter afslutas om
inköp af fästningsbyggnads-behof, dessa kontrakter alltid böra antingen i 0-  riginal eller i vidimerade afskrifter Räkenskaperna biläggas; men befallle
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840. 2 3
Kongl. Maj:t, det skulle vederbörande Fortifikations-Befälhafvare genom
Krigs-Kollegium erinras derom, all hans skyldighet varit att tillse, att iftågavarande
dokument funnits räkenskapen bifogadt, då samilia räkenskap
a flem nåd es.
30:0 — — — — af den 10 November i834, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, angående rolefrihet för Ka
pellans-boställen,
befrielse Från öfver-i otering för en. del hemman
inom Jönköpings och Kronobergs Län, samt Vacance-afgift för
icke presterad rotering in natura.
1834 den 6 December föredragen, samt Krigs- och Kammar-Kollegierna,
Förvaltningen af Sjö-Ärenderna och Stats-Konloret, till egen efter-r
lättelse och vederbörandes förständigande, härom underrättade, för beredandet
af behörig verkställighet å Kongl. Muj:ts och Rikets Ständers uti
förevarande ämne gemensamt vidtagna beslut.
31:0 _____ af den ig November 1834, i anledning
af åtskilliga föreslagna åtgärder till lindring i rustnings- och ro
tel
ings-besväret.
1835 den 4 April föredragen; Och hvad först beträffade Rikets Ständers
underdåniga hemställan, alt vid remonleringen för Skånska DragonRegementet
det mätte varda Ruslhållarne tillåtet att anskaffa nummerhästar
af hvilka färger som helst; så, enär på grund af militäriska skäl ett
tyngre Kavalleri alltid ansetts böra vara remonteradt med hästar af någorlunda
lika färg, hvartill komme, att tillgång å så beskaffade hästar för
berörde Regemente destomindre inom provincen kunde saknas, som de
öfriga tvänne i Skåne förlaggda Kavalleri-Regementen finge remonteras,
utan afseende å hästarnes färg, samt dessutom häst-afveln, genom de af
Kongl. Maj:t i afseende å densamma vidtagna åtgärder, blifvit betydligen
utvidgad och förbättrad; har Kongl. Maj:t icke funnit skäl att medgifva
någon ändring i hvad Kongl, förordningen den 11 Maj ijg5 stadgar rörande
färgen på de remonter, som vid Skånska Dragon-Regementet få till nummerhästar
antagas.
Vidkommande åter frågan om förenkling af Armeens beklädnad, fann
Kongl. Maj:t densamma utgöra ett commando-ärende, hvarom Konungen
i egenskap af Högsle Befälhafvare öfver Krigsmakten enligt 7 §. Regeringsformen
ägde att omedelbarligen förordna, hvadan Rikets Ständers härom
gjorda underdåniga hemställan icke kunde för närvarande till något ser
-
2 4 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Ernb. Ber. den 14 jfan. 1840.
skildt beslut föranleda; men förklarade Kongl. Maj:t Sig, vid förekommande
fall, vilja i commandoväg derå fästa det afseende, som med truppernas
tjenstbarhet, jemte möjlig hushållning så väl för Rust- och Rotehållare
som Kongl. Maj:t och Kronan, kunde förenas.
Rikets Ständers underdåniga framställning, i afseende å liden för syners
anställande å rotetorpen samt om närmare bestämmande af reparationsskyldigheten,
ansågs numera icke fordra någon åtgärd, sedan Kongl. Maj:t
genom Nådigt Bref af den 6 December i834 förordnat, huru ofta och på
hvad sätt syner skola hållas till utrönande huruvida åboen fullgjort sin
pligt, att vårda det honom tilldelda torp och derå verkställa mindre reparationer,
eller rust- och rotehållare sitt åliggande att ombesörja större
förbättringar, då sådana å torpen erfordras.
32:0 — — — — af den 4 December 1834» angående
verkställd granskning af InValidfondens räkenskaper för 1831 -
i834 den *3 December föredragen; Och vederbörande derom underrättade.
33:o — — — — af den 4 December i834, angående verk
ställd
granskning af Saltpeterfondens räkenskaper för år 1831.
1834 den i3 December föredragen; Och vederbörande derom underrättade.
34:0 — •—- — — af den 8 December 1834» angående verk
ställd
granskning af Krigs-Akademiens räkenskaper för år i83i.
1835 den 24 Januari föredragen; Och vederbörande derom underrättade.
35:0 — — — — af den 8 December 1834» angående verk
ställd
granskning af Armeens Pensions-Kassas räkenskaper för år
i83i.
i835 den 24 Januari föredragen; Och vederbörande derom underrättade.
36:0 — — — — af den 15 December i834. angående verk
ställd
granskning af anslaget för Allmänna Garnisons-Sjukhuset i
Stockholm för år i83i.
1835
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40. 2 5
i835 den 7 Februari föredragen; Och vederbörande derom underrättade.
37:o — — — — af den 15 December 1834» angående verk
ställd
granskning, dels af Krigs-Kollegii med derunder lydande
Kassors redogörelser, och dels af räkenskaperna öfver Carl Gustafs
Stads Gevärs-faktori för år i83i.
i835 den 7 Februari föredragen; Och Rikets Ständers skrifvelse till
Krigs-Kollegium öfverlemnad med Nådig befallning; alt, i afseende å Rikets
Ständers i rasta punkten gjorda anhållan om slulliqvids infordrande
för 1822 års krutförsäljnings-expedition till Medelhafvet, inhämta yttrande
från Stats-Rådet m. m. Herr Grefve Löwenhjelm, som haft sig personelt
uppdraget att besörja afsändningen och försäljningen af ifrågavarande krut,
samt dermed sedan, jemte eget utlåtande i ämnet, till Kongl. Majit inkomma;
alt öfver Rikets Ständers i 2:dra punkten gjorda anmärkning, rörande
åtskilliga från Kronans förråd till Direktionerna för segelfarlen emellan
Venera och hafvet samt öfver Götha Kanalverk, utan betalning inlemnade
qvantiteter krut, underdånigt utlåtande, sedan bemälde Direktioner hörde
blifvit, afgifva; och att, rörande den i 3:dje punkten gjorda anhållan
om en inskränktare utdelning af bränvin åt Kronans manskap, äfvenledes
sig utlåta.
Om hvad Rikets Ständer anmält, rörande verkställd granskning af
Carl Gustafs Stads Gevärsfaktoris räkenskaper, underrättades Direktionen af
berörde Faktori.
1835 den 22 Juli åter i underdånighet anmäld; och då, uti den af
Stats-Rådet m. m. Herr Grefve Löwenhjelm senast afgifna Redogörelse för
betalningen af det med Grosshandlanden Wallen till Medelhafshamnar år
1822 till försäljning för Kronans räkning afsända krut, ännu balancerades
en betydlig, till 12,627 R;dr 48 sk. 7 r:st. upplagen återstod, som vållade
hinder för slutliqvids uppgörande, och hvarå afskrifning icke eller borde
komma i fråga på blotta uppgiften, att underrättelse saknades om Superkargen
för lasten, Grosshandlanden Wallen; har Kongl. Majit åt Stats-Ministern
för Utrikes Ärenderne lemnat Nådigt uppdrag, att genom Kongl.
Majrts Beskickningar å utrikes orter låta efterhöra, hvarest Waltén sig för
närvarande uppehåller, samt, der han anträffas, redogörelse och liqvid för
ifrågavarande krut-försäljnings-expedilion honom affordra, eller, i fall han
Bihang till R. St. Prot. 1840. 2 Sami. 4
20 Bil. till R. St. fast. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
aflidit, in berätta hvilka åtgärder med hans qvarlåtenskap samt efterlemnade
handlingar blifvit vidtagna; hvarefter Stats-Ministern ägde alt till Kongl.
Maj:t inberätta de upplysningar, som i dessa afseenden erhållas kunde.
För öfrigt lät Kongl. Maj:t bero vid den i Redogörelsen gjorda beräkning
af 20 R:dr för centnern af berörde krut, i anseende till dess sämre
beskaffenhet, samt förordnade, att rättelse i enlighet dermed uti KrigsKollesii
hufvudboks balance borde verkställas.
Ö
Beträffande Rikets Ständers underdåniga hemställan, alt enskilda
Verk, bolag eller inrättningar hädanefter icke matte erhålla tillåtelse att
utan betalning från Kronans förråd utbekomma krut; så, enär upplyst är,
att sådant hittills icke skett, och alt de i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
omförmälda utlefvereringar af krut varit grundade för Götha Kanalverk,
såsom ett af Staten oktrojeradt företag, på Rikets Ständers underdåniga
anhållan, uti skrifvelse den 10 October 1809, samt Kanal-Bolagets
privilegier den 11 April 1810, samt, för behofvet, att i ordning bringa
segel-leden emellan Wenern och hafvet, på detta af allmänna medel bekostade
företags publika egenskap, fann Kongl. Maj:t Rikets Ständers underdåniga
framställning i denna del icke till någon åtgärd föranleda; men förklarade
Kongl. Maj:t derjemte sin önskan, det Rikels Ständer erinrat sig
den af Ständerna sjelfva vid 1809 års Riksdag gjorda underdåniga fram
ställning
om understöd för Götha Kanal.
I anledning af Rikets Ständers anhållan, om en inskränktare utdelning
af bränvin åt Kronans manskap, har Kongl. Majrt, under den 14 Juli
1835, i Nåder funnit någon åtgärd för närvarande icke erfordras, enär i
frågavarande
bränvinsutdelning aldrig ägt ruin annat än på grund af Rege
mens-Läkarnes,
med afseende å bevarandet af soldatens helsa, gjorda reqvisitioner.
1835 den i5 September har Kongl. Maj:t, med föranledande af ett
från Paschan i Tripolis, genom Svenska General-Konsuln derstädes, insändt
Cirkulär, i Nåder uppdragit åt E11 af Rikets Herrar Stats-Rådet m. m. Herr
Grefve Löwenhjelm att foga anstallt om tillrättaskaffande och samlande af
alla de handlingar, som till utredande och bestyrkande af Svenska Kronans
eller undersåtares fordringsanspråk hos Tripolitanska regeringen, i och för
1822 års krus-expedition till Medelhafvet, erfordras och äro att tillgå,
hvarefter dessa handlingar borde till Stats-Ministern för Utrikes Ärenderna
öfverlemnas till vidtagande i Ministeriel väg af nödiga åtgärder för vinnande
af det åsyftade ändamålet.
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emi. Ber. den 14 Jan. 1S40.
38:0 — — — — af den i5 December 1834, angående
verkställd granskning af Förvaltningens af Sjö-ärenderna, Kongl.
Maj:ls Flottas m. fl. Departements räkenskaper för år 1831.
1835 den 24 Januari föredragen; Och Förvaltningen förständigad 0111
hvad Rikets Ständer sålunda anmält rörande den verkställda räkenskapsgranskningen;
hvarjemte och beträffande anrnäi kningarne mot utgiflerne förTidningsblad
vid Flottans Station i Stockholm, Kongl. Maj:t i Nåder för
klarat Sig vilja Jäla denna fråga till afgörande förekomma uppå Ecclesiastik-Expeditionens
underdåniga föredragning.
39:o — — — — af den 2g December i834, angående
roterings-jemkningen vid Westerbottens Fältjägare-Regemente.
1835 den 3i Januari föredragen; Oell, jemte det Rikets Ständers
skrifvelse meddelades Krigs- och Kammar-Kollegierna samt Siats-Kontoret
lill kännedom och behörig efterrättelse, anbefalldes Kollegierna förständiga
Landshöfdingarne i Wester- och Norrbottens Län, att, hvar i sitt Län,
Härads- eller Sockne-vis, så fort tid och omständigheter det medgifva, höra
vederbörande Rotehållare ej mindre om roterings-jemkningens inom Regementet
definitiva verkställande, med vilkor alt Rotehållarne afsäga sig
anspråk på biträde i gamla roteringen af de hemman, hvilka efter den blifvande
regleringen i skatt ingå, än äfven i fråga huruvida jemkningen, i
sådant fall, bör ske Regements- eller Kompagni-vis, dock med bibehållande
af de 1111 varande distrikten och rotarnes antal vid hvarje kompagni; hvarefter
och sedan resultaten af de i dessa afseenden hållande sammanträden,
hvarvid de frånvarande linge åtnöjas med de närvarandes beslut, blifvit af
bemälde Landshöfdingar i underdånighet inberätlade, Kongl. Maj:t ville
fatta Nådigt beslut, huruvida rolejemkningen borde antingen definitivt under
ofvanberörde vilkor, eller provisionelt, efter de i Kongl. Majrts Nådiga
Bref den 18 Januari 1834 stadgade grunder, verkställas; Men anbefalldes
emedlertid Slats-Konlorel att, sedan Kongl. Maj:t kommit i tillfälle att
pröfva det förslag till Rolerings-Instruktion, som Krigs- och Kammar-Kollegierna
skulle afgifva, och Roterings-Kommissionen lill följd deraf kommit
i verksamhet, på reqvisition af vederbörande Landshöfdingar ifrån och med
i83o och vidare intill dess rotejemkningen blifvit verkställd, tillhandahålla
dem det af Rikets Ständer vid 1828, 2g och 3o årens Riksdag för
Westerbottens Regemente beviljade kontanta roterings-understöd, att, efter
det förslag dertill, Rolerings-Kommissionerna komme på föreskrifvet sätt att
upprätta, fördelas på Regementets svaga, så väl stam- som strö-eller utrotar.
28 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
1835 den 21 November åter anmäld; hvarvid Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med Rotehållarnes enhälligt yttrade önskan, beslutit, alt ifrågavarande
rolejemkning skall provisionelt verkställas, samt uti frågan om
rote-jemkningens verkställande Regements-, Bataljons- eller Kompagni-vis,
deruti Rotehållarnes åsigter varit delade, anbefallt Krigs- och KammarKollegierne
afgifva underdånige utlåtanden , efter hvilketdera sältet förrättningen
lämpligast kunde utföras, hvarjemte Förslag till Instruktion för de
blifvande Roterings-Kommissionerna af Kollegierne borde afgifvas.
r836 den 23 April har Kongl. Maj:t, jemte beslut, att roterings-jemkningen
skall Regementsvis verkställas, i Nåder fastställt och lill vederbörande
Landshöfdingar öfverlemnat Instruktion för dessa Roterings-Kommissioner.
40:o — — — — af den 29 December i834, angående
Indelnings-jemkning i Blekinge.
1835 den 14 Juli föredragen; Och har Kongl. Maj:t, med Nådigt
bifall lill Rikets Ständers framställda underdåniga förslag i afseende å liden,
vid hvilken det förändrade sältet för öfverskottsräntornes liqviderande
lomme att vidtaga, låtit hvad i afseende å Båtsmans-indelningen i Blekinge
Län Kongl. Maj:t och Rikets Ständer beslutat, meddelas åt Förvaltningen
af Sjö-Ärenderna, Kammar-Kollegium och Siats-Kontoret, för att
derom vederbörande till behörig efterrättelse och verkställighet förständiga.
41:0 — •— — — af den 5 Januari 1835, angående upp
rättande
af liggare öfver Kronans hus och byggnader.
1837 den 24 October föredragen genom Kammar-Expeditionen samt
i hvad den rörer de under Krigs-förvaltningen hörande hus och byggnader
öfverlemnad till Krigs-Expeditionen.
Den 23 November 1837 remitterad till Krigs-Kollegium och derefter
den 16 Augusti i83g till Förvaltningen af Sjö-Ärenderna.
Den 1 November 1839 anmäld genom Krigs-Expeditionen; Och har
Kongl. Maj:t befallt, att så kallade liggare komma att efter faststäldt formulär
upprättas öfver de under Krigs-Kollegii Artilleri-Utrednings- och U11-  derhålls-Afclelningar hörande hus och byggnader, samt att uli redan befintliga
beskrifningar på de lill corpsen hörande hus och byggnader bör antecknas
skeende förändringar med utsättande af kostnaderne derför. Hvad
åter angår de under Förvaltningen hörande byggnader, har Kongl. Maj:t
Bil. till R. St. jfust. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 jfan. 1S40.
icke funnit annan föreskrift nödig, än den Reglementet för Flottans styrelse
och ekonomi af den 28 September i836 redan innehåller.
42:0 — — — — af den 5 Januari i835, angående rättig
het
för Kongl. Maj:t att, i saknad af ett tillräckligt årligt anslag
till Bevärings-manskapets beklädande, för detta ändamål använda
reserv-förråden.
1835 den 7 Mars föredragen; Och då Rikets Ständer hvarken beviljat
den af Kongl. Maj:t äskade årliga tillökning af 90,000 R:dr för KrigsKollegii
Departemenler, eller den summa af 189,000 R:dr för en gång för
Utrednings-Afdelningen, hvaruti, bland annat, tillgång lill anskaffning af
15,ooo munderingar med utredning för Beväringsmanskapet blifvit beräknad,
så och ehuru det vore betänkligt att för Beväringens behöriga förseende
med beklädnad och utredning tillita reserv-förrådet, hvilket, vid ett
påkommande krig, det vore vigligt att i komplett och orubbadt skick äga
alt tillgå, har Kongl. Maj:t, såsom den enda utväg, att under närvarande
förhållanden i denna del möjligen kunna uppfylla behofvet, och på grund
af denna Rikets Ständers skrifvelse, i Nåder förordnat, att tills vidare och
intilldess andra utvägar kunde varda beredda, reqvisita och persedlar lill
Beväringsmanskapets årliga förseende med beklädnad och utredning skola,
efter behof, ifrån nämnde reserv-förråd uttagas och genom Krigs-Kollegii
försorg utdelas; samt att serskild redovisning deröfver bör uppgöras, för
att lill näst sammanträdande Revisorers och Rikets Ständers kännedom meddelas;
i följd hvaraf så väl i i835 års Stat för Utrednings-Afdelningen,
som de derpå följande årens, intilldess annorlunda föreskrifves, borde för
Beväringsmanskapets beklädnad och utredning endast upplagas arbetslöner,
slilningspenningar för begagnandet af egna skjortor, strumpor och skor,
samt kostnaderne för munderingars iståndsättande, äfvensom för reparation
och komplettering af utredningspersedlarne efter slutade vapenöfningar.
43:o — — — — af den 3 Januari 1835 i fråga om lin
dring
uti den hemmansägare i Jemtland åliggande roterings- och
rustningsskyldighet.
1887 den 24 November föredragen; och då Rikets Ständer icke bifallit
Kongl. Majrts Nådiga proposition rörande rolerings-verket i Jemtland,
samt Kongl. Maj:t deremot icke kan antaga och gilla det af Rikets Ständer
framställda förslag i detta ämne, såsom ledande till en nära nog upplösning
af hela Jemtlands Fält-Jägare-Regemenle och således till en för Ri
-
3o Bil. till R. St. Jast. Ombudtm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
kels försvar vådlig minskning i den uti de norra orlerna indeldta, förut otillräckliga
mili lär-styrka; sä har Kongl. Maj:t väl, å ena sidan, funnit att,
vid sådant förhållande, häraf kan blifva en följd, alt roteringsbesväret återförsättes
i dess före år 1827 ägande skick, så att Jemtlands Regemente uppsattes
till dess ursprungliga styrka af 1,000 man; men då Kongl. Maj:t,
å andra sidan, vili bereda de rolerings-skyldige all den lindring i deras
besvärs utgörande, som med landets försvar är förenlig, och öfriga omständigheter
för närvarande gifva vid handen, har Kongl. Maj:t i Nåder anbefallt
Dess Befallningshafvande i Länet, alt höra Rotehållarne och öfriga
vederbörande rolerings-skyldige, samt derefter till Kongl. Majit i underdånighet
inberätta huruvida de, emot det att Regementet än vidare förbi ifver
nedsatt till 800 man, vilja från 1836 års början fortfarande tillsvidare
utgöra den genom Kongl. Brefvet den 21 November 1827, till bidrag i
roteringen, bestämda vacance-afgiflen; i hvilken händelse det genom sistnämnda
Nådiga Bref fastställda Inlerims-roterings-verk må fortfara att gälla
intilldess en definitiv reglering, enligt af Kongl. Majit redan gillade grunder,
kan, efter till Rikets Ständer aflåtande förnyad Proposition i ämnet,
hinna verkställas: och skulle ej allenast det af Statsverket förut till roteringens
understöd lemnade bidrag af 6,666 R:dr 32 sk. hemmansräntor,
under liden från i836 års början, utan afdrag för hvad deraf å de vacanta
rotarne belöper, till fulla beloppet fördelas emellan de effectiv soldathållning
utgörande rotar efter 8 R:dr 16 sk. för hel rote, utan äfven, förutan
de för rustande tillgängliga äldre räntor, det belopp af 1,000 R:dr, som
förut genom Kongl. Brefvet den ig November 1831 varit de svagare rusthållshemmanen,
lill understöd i rustningen, tilldeladt lill 1834 års utgång,
dessa hemman ytterligare beviljas att fortfarande, från och med år 1835,
och tills vidare utgå af 3:dje Hufvud-Titelns besparingar. I den händelse
åter att vederbörande roterings-skyldige, emot förmodan, skulle vägra att
den ifrågavarande vacance-afgiften vidare erlägga, ville Kongl. Majit förordna
om uppsättning och utgörande af effectiv rotering för Regementets
gamla styrka eller 1,000 man, intilldess den slutliga regleringen kan försiggå.
44:0 — — — — af den 22 Januari 1835. angående sät
tet
för utgörandet af Städernas inqvarteringsbesvär, samt örn en
jemnare och rättvisare fördelning deraf.
1835 den 7 Februari föredragen; Och har Kongl. Majit öfver Rikets
Ständers i denna skrifvelse gjorda framställningar i Nåder infordrat KrigsKollegii,
Stats-Kontorels och Kommerse-Kollegii gemensamma underdåniga
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840. 3i
utlåtande, sedan sistnämnde Kollegium, efter i det afseendet vidtagna förberedande
åtgärder, blifvit i tillfälle att öfver Inqvarterings-Tolagens belopp,
för alla Städer, der sådan äger rum, uppgöra en fullständig utredning, serskildt
från den öfriga Tolagen; hvarjemte Kongl. Maj:t serskildt anbefallt
Krigs-Kollegium, att, efter i laga ordning föregångna besigtningar och värderingar
samt på de billigaste vilkor, som kunna betingas, med vederbörande
upprätta förslag Lill köpe-konlrakl, om de Stall- och Magäsinsrum
för fourage-persedlar, som af Städerne Malmö, Ystad och Helsingborg nu
ägas samt i och för inqvarteringen derstädes erfordras, samt dessa förslag
till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, så fort sig göra låter, insända.
r835 den 19 Juni bar Kongl. Maj:t i Nåder tillåtit, alt kontrakt om
inköp föi- Kronans räkning af de i Malmö till Stall- och Magasinsrum för
Kton-Prinsens Ilussar-Regemenle uppförde byggnader finge afslutas emot en
summa af 26,666 R:dr 32 sk. att, enligt Rikets Ständers beslut, betalas
genom afskrifning af ett motsvarande belopp å Riksgälds-Kontorets bos
Malmö Stad ägande fordran.
1835 den 5 December beslöts om inköp af den i Helsingborg till
Stall inredda Magasinsbyggnad för 2,000 R:dr att af Riksgälds-Kontoret utbetalas
antingen på en gång eller i den mån, som de af Rikets Ständer för
delta inköp anvisade medel blifva disponibla, likväl med skyldighet i sednare
fallet att betala 6 procent ränta å det oliqviderade beloppet.
Beträffande Stallen och Foder-Magasinerna i Ystad, har Kongl. Majit,
enär Stadens äldste förklarat sig icke vilja försälja dessa, utan i förening
med Kasern-byggnaderna, under den 19 Juni i835, funnit all fråga om
denna handel för närvarande förfalla, samt att emellertid i afseende å dessa
lägenheter bör förblifva vid hvad förut ägt rum; och bar Kongl. Majit derjemte
anbefallt Krigs-Kollegium alt, efter föregången undersökning, inkomma
med förslag om de åtgärder, som, i händelse, antingen till följd af ofvanberörda
dervid af Staden fästade vilkor eller i anseende till behof af
utbyte af tomter, köp icke framdeles korame att om Stall- och Magasinslägenheterna
med Staden afslutas, må kunna till Hussar-Etablissementets
derstädes förseende dermed finnas lämpliga.
i83q den 1 November slutligen föredragen i sammanhang med Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse af den 22 Januari 1835 angående förslag
till Inqvarterings-Ordning för Städerna utom Slockholm. (Kongl. Majlis
Nådiga beslut se följande målet N:o 45.)
3a Bil. till R. St. Just. Ombudm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
45:0 — — — —.af den 22 Januari i835, angående för
slag
till Inqvarterings-Ordning för Städerna utom Stockholm.
1835 den 7 Februari föredragen; Och Krigs-Kollegii och Stats-Kontorets
underdåniga utlåtande deröfver infordradt.
1839 den 1 November i underdånighet föredragen i sammanhang
med Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 22 Januari 1835 angående
sättet för utgörande af Städernas incjvarteringsbesvär samt om en jemnare
och rättvisare fördelning deraf, hvarvid Kongl. Maj:t funnit detta ämne,
crenom de af Embetsverken deröfver afgifna underdåniga utlåtanden, hafva
erhållit den utredning, att detsamma äntligen kunde lill slutlig pröfning och
afgörande förekomma; Och har Kongl. Maj:t, som, olika med Rikets Ständer,
ansett frågan om sältet för inqvarterings-skyldighetens utgörande böra
föregå beslutet om sjelfva inqvarterings-ordningen och dess sättande i verkställighet,
i Nåder beslutat, att, jemte fästande af Rikets Ständers uppmärksamhet
på åtskillige härvid anmärkta omständigheter, till Rikets Ständer låta
aflemna så väl förenämnda underdåniga utlåtanden, som alla öfriga till
målet hörande upplysande handlingar, på det Rikets Ständer måtte blifva
i tillfälle att öfverväga hufvudgrunderna för denna reglering och derom för
deras del besluta.
46:0 — — — •— af den 22 Januari i835, angående ett
af Kongl. Maj:t äskadt extra Stats-anslag af 3,000,000 R:dr till
försvarsverkets iståndsättande, allmänna arbeten m. m.
i835 den 7 Februari anmäld genom Handels- och Finans-Expeditionen
och, i hvad den rörer dispositionen af de för Försvarsverket till lands
och sjös beviljade anslag, till Krigs-Expeditionens underdåniga föredragning
öfverlemnad.
i835 den 21 Mars, genom Krigs-Expeditionen föredragen, samt vederbörande
underrättade om de af Rikets Ständer beviljade Extra anslag
för försvarsverket; Och ehuru Rikets Ständer förklarat, att* derest Carlstens
fästnings försättande i fullständigt skick icke kunde fördröjas, Kongl. Maj:t
då ägde att af anslaget för Carlsborg använda hvad som till behofvets afhjelpande
kunde erfordras, har Kongl. Maj:t likväl, enär anslaget för Carlsborg
icke öfverskrider hvad för Pionnierernes sysselsättande är nödvändigt,
funnit, att detsamma icke kan till större eller mindre del utan förlust
eller olägenhet dragas från Carlsborg till arbeten å Carlstens fästning.
Då
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840. 33
Då anslaget af 100,000 R:dr till åtskilliga anskaffningar för sjöförsvaret
betydligen understiger de af Kongl. Maj:t för ändamålet äskade belopp,
erhöll Hans Kongl. Höghet Stor-Amiralen Nådig befallning alt om
. en lämplig fördelning af den sålunda beviljade summan lill de angelägnaste
behofven afgifva underdånigt förslag.
För öfrigt och jemte det Hans Kongl. Höghet Stor-Amiralen och Förvaltningen
af Sjö-Ärenderna underrättades om hvad Rikets Ständer i underdånighet
anmält rörande deras fattade beslut att genom låns upptagande
skaffa tillgång för nuvarande Fyrars islåndsättande och nya Fyrars uppförande
på de ställen, der sådane mest behöfvas, blef åt Förvaltningen af
Sjö-Ärenderna i Nåder uppdraget att, efter från Rikets Ständers Fuilmägtige
i Riksgälds-Kontoret inhämtad upplysning dels om beloppet af den
lånesumma, som med den anvista tillgången till ränta och amortissement
inalles kan erhållas och blifva alt för Fyrbåkars ny- och ombyggnad påräkna,
dels derom huruvida lånet antingen på en gång eller successivt må
kunna upptagas, hos Kongl. Maj:t i underdånighet föreslå en på blifvande
medel-tillgångar grundad plan till Fyrbåkarnes nybyggnad och iståndsättande.
Vederbörande förständigades jemväl alt öfver de fastställda extra
anslagen afgifva serskilda redogörelser till undergående af granskning i
Kammar-Rätten samt af Rikets Ständer och deras Revisorer.
Under den 1.4 Juli 1835 har Kongl. Maj:t i Nåder gillat ett af Hans
Kongl. Höghet Stor-Amiralen afgifvet underdånigt förslag i afseende å fördelningen
af det för försvarsverket till sjös beviljade extra anslaget af
100,000 Il:dr.
Efter från Förvaltningen af Sjö-Ärederna inkommet förslag till nybyggnad
och iståndsättande af Fyrbåkar, har Kongl. Maj:t den 5 Mars i836
detsamma i allo gillat; hvarigenom alltså beslutits uppbyggandet af 4 nya
Fyrar, nemligen vid Sälö, Utklippan, Söderarm och Stor-Jungfrun eller
Agön (sedermera den 28 Juni samma år bestämdt å Jungfrun) uppförandet
af nya torn för fyringen vid Holmö Gaddar och Djursten, anbringandet af
en mindre Fyr-inrättning vid Winga samt förändring af Falsterbo Fyr. Kostnadsförslagen
härtill uppgå till 151,447 B;dr 8 ^ rst* Banko, beräknadt
efter en arbetsplan för 6 år, hvilken summa blifvit tillökad med i5 procent,
enär erfarenheten fullkomligen ådagalagt, att alla dylika förslag blifva
mindre tillförlitliga, då utförandet på flere år beräknas, hvarunder, pris
Bihang till R. St- Brot, 1840. 2 Sami. 5
34 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
å materialier samt arbetslöner möjligen kunna stiga, äfvensom lill öfriga
oförutsedda utgifter, varande lolal-beloppet' sålunda 1 1 B:dr Banko.
Då ifrågavarande Fyrbyggnader, efter gjord beräkning, skola kunna
utföras med de medel, som Lots- och Båkverket ägde besparade samt årligen
kunde påräknas att besparas, jemte ett lån af 5o,ooo R:dr Banko, men
hvilket icke vore behöfligt förr än under de sista arbetsåren 1840 och 1841,
har Kongl. Maj:t underrättat Fullmägtige i Riksgälds-Kontoret om det sålunda
inträdande behofvet af medel, på det Fullmägtige i anledning deraf
måtte vidtaga de åtgärder, som af dem bero; kommande amorteringen af
lånet, äfvensom räntebetalningen, att. inom loppet af 11 år, räknadt från
och med år 1843, ske med användande af de af Rikets Ständer dertill
anvisade och å 4-de Hufvud-Titelu uppförda 9,333 R:dr 16 sk.
Under den 3i Augusti 1889 har, i anseende till sedermera anbefallde
ytterligare båkbyggnader och inköp af Landsorts fyrbåk, Kongl. Maj:t förordnat
om lånesummans ökande till 120,000 R:dr, hvaraf 90,000 R:dr att
upptagas 1840 och 3o,ooo R:dr 1841; hvarom Fullmägtige i Riksgälds-Kontoret
blifvit underrättade.
47:o — — — — af den 19 Februari i835, angående rät
tighet
för Styrelserne öfver nya Passevolance- och Armeens TrossPassevolance-Kassor
alt insätta sina obehöfliga fonder på Låne-Bankens
upplånings-räkning för Handels-Diskonterna.
1835 den 25 Augusti föredragen; Och då, enligt hvad upplyst blifvit,
Nya Mötes-Passevolance-fonderis tillgångar ännu icke lemnat några öfverskott
till utlåning, har Kongl. Maj:t funnit någon insättning af Nya Passevolance-fondens
medel på Fåne-Bankens upplånings-räkning för HandelsDiskonterna
icke eller för närvarande kunna äga rum; hvaremot, och hvad
Tross-Passevolance-Kassans disponibla tillgångar beträffar, Kongl. Maj:t i Nåder
tillåtit, att desamma må, på sätt för Kassan kan finnas förmånligast och
till så stort belopp, som Krigs-Kollegium anser för Kassans förefallande utbetalningar
kunna undvaras, göra frugtbara medelst utlåning antingen till
(Jamia Passevolance-Kassan eller till Handels-Diskonterna, emot 3 procents
ränta och återbetalning, när behofvet så fordrar.
48:o — — —- — af den 5 Mars 1835, angående utarbe
tande
af en allmän Boställs-Byggnads- och Ilusesyns-Ordning.
i835 den 5 Mars föredragen, då Kongl. Maj:t, som under nämnde
dag i Nåder fastställt och låtit utfärda en ny Militie-Bostjills-Ordning, för
-
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840. 35
klarade Sig vilja, uppå anmälan genom Kammar- och Ecclesiastik-Expeditionerne,
besluta rörande samma Författnings tillämpning i mer eller mindre
del äfven på Civila oell Ecclesiastika Boställen samt andra Kronans
lägenheter, för hvilket ändamål Rikets Ständers berörde skrifvelse, i original
och afskrift, till bemälde Stats-Expeditioner blifvit Öfverlemnad.
49:o — — — — af den 12 Mars 1835, i anledning af
Kongl. Majrts Nådiga skrifvelse om ytterligare Stats-anslag för
Armeens Pensions-Kassa.
i835 den 4 April föredragen; Och Direktionen af Arméens PensionsKassa
derom till kännedom och behörig efterrättelse underrättad,
50:0 — — — — af den 23 Mars i835, i anledning af
verkställd granskning af de vid föregående Riksdagen beviljade
extra anslag för försvarsverket till sjös samt Kungsholms och
Drottningskärs befästande.
1835 den 18 April föredragen; Och vederbörande underrättade om
denna utan anmärkning försiggångna granskning.
51: o — - - —• af den 9 Maj i835, angående medels an
visande
å Åttonde Hufvud-Titeln för Arbets-Compagniernas å Kungsholmen
användande till fäslningsarbetet i Carlskrona.
i835 den 3o Maj föredragen; Och Befälhafvande Amiralen i Carlskrona
anbefalld att inkomma med underdånigt Förslag, inskränkt inom de
af Rikets Ständer beviljade 34,000 R:dr, till de å Kungsholms Fästning förlagda
2:ne Arbets-Compagniers sysselsättning med fästningsarbetet derstädes,
hvaruti skulle skiljas emellan de utgifter, som tillhöra 8:de PIufvud-Titeln
och dem, som i och för Instrumentalier och Inventarier böra af andra
medel beläckas.
Stockholm den 21 November 1839.
C. G. Grip.
36 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840•
Transsumt.
Förteckning å Riks-Stånds samt Riksdagsmäns vid 1834 och 1835 årens
Riksdag till Kongl. Maj:t, genom Dess Krigs-Expedition, aflålna skrifvelser
och ingifna underdåniga ansökningar, jemte Kongl. Maj:ts i anledning
deraf vidtagna åtgärder och fattade beslut.
1:0 Preste-Ståndets skrifvelse af den 25 September i834> om förbindelse
att till Wadstena Krigsmanshus- eller till Amiralitets Krigsmans-?
Kassorna årligen erlägga 3 procent af den Löne-bevillning, hvartill
Ecclesiastike Embets- och Tjenstemän blifva taxerade.
1834 den 18 October föredragen; Och vederbörande derom försländigade,
samt att afgiften komme, på sätt förut ägt rum, att af Wadstena
Krigsmanshus-Kassa uppbäras, och beloppet derefter emellan begge Kassorna
fördelas i öfverensstämmelse med stadgade grunder.
2: o — — — — — — — — — —
21:0 Bonde-Ståndet, angående underdånig framställning om rättighet
för åboerne å de Skånska arbetshemmanen, att med penningar
eller säd lösa dem åliggande dagsverken.
i838 den 1 Februari föredragen; Och då den hemman i Skåne åliggande
arbetsskyldighet under militära boställen blifvit tagen i beräkning
vid löne-regleringen för der stationerade regementen, vid hvilket förhållande
boställshafvarne icke lagligen kunna betagas den dem tillerkända förmån
af berörde skyldighets tillgodoujutande in natura; har Kongl. Maj:t icke
kunnat lemna Nådigt bifall lill den för bemälde hemmans-innehafvare sökta
rättighet, alt med' penningar efter maikegångspris lösa sig ifrån berörde
skyldighet, hvilken af ålder. vidhäftat hemmanen och således jemväl kommit
i beräkning vid de afhandlingar, genom hvilka desamma tillfallit 1111
varande åboer. (Resolution utfärdad.)
22:o —
*) De under N:ris 2 till och med 20 samt 22 antecknade ärenden angå endast serskilde Riksdagsmäns
underdåniga ansökningar.
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
23:0 Bonde-Ståndets underdåniga skrifvelse den g Mars 1835, angående
en Tabellarisk öfversigt af de anslag, som sedan år i8i4 blifvit
använda till Beväringsmanskapets beklädnad och utredning.
1835 den 11 April föredragen; hvarvid af handlingarne inhemtades,
att en Ledamot af Bonde-Ståndet, begagnande sin i Bikets Grundlagar honom
förvarade motionsrätt, yrkat, det Rikets Ständer skulle hos Kongl.
Maj:t anhålla, att i offentligt tryck skyndsamt måtte utgifvas. en Tableau,
utvisande: hvilka medel Rikets Ständer allt sedan år 1814 anslagit till underhåll
af Beväringens beklädnad; hvad hvarje jegemente deraf utbekommit;
hvarje regementes årliga Bevärings-styrka; när ny beklädnad erhållits;
samt huru mycket till reparationer årligen åtgått. —• Kongl. Maj:t har
vidare inhemtat, huru som denna motion i grundlagsenlig ordning blifvit
till Siats-Utskottet remitterad, och Utskottet på anförda skäl tillstyrkt, att
motionen måtte förfalla, hvarefter Rikets Ständer, genom 3 Stånds sammanstämmande
beslut, till denna Stats-Utskottets tillstyrkan lemnat bifall;
i följd hvaraf, och då den väckta motionen alltså vöre afslagen, Stats-Utskottet,
till åtlydnad af stadgandet i ^5 §. Riksdags-Ordningen, gifvit Rikets
Ständer tillkänna, att Utskottet, i anledning af den uti det 4-'de Ståndet
beslutade återremiss, icke kunde taga någon befattning.
Vid sådant förhållande har Kongl. Maj:t funnit Bonde-Ståndets ifrågavarande
underdåniga skrifvelse, sorn stod i strid med Rikets Ständers i
laglig ordning fattade beslut i frågan, vara grundlagsvidrig och desto mindre
förtjent af Nådigt svar, som det vore för hvar och en af Bonde-Ståndet
öppet, att dels utur Riksdagshandlingar, dels utur publike Verks till
Stals-Ulskottet öfverlemnade räkenskaper, vinna de af Bonde-SLåndet åsyftade
upplysningar; hvadan Kongl. Maj:t låtit skrifvelsen till handlingarne
läggas.
38 Bil. till R. St. Just. Ombudrm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
Uppgift på de från Rikets Ständer vid sistförflutne Riksdag till KammarExpeditionen
af Kongl. MajrUs Kansli inkomna underdåniga skrivelser,
samt anteckning af dea åtgärd, som dervid blifvit lagd.
1:0 Enkan Sahl mans sökte befrielse från ansvaret för arrende af lotten
' N:o 5i af Upsala Hof-Stalläng.
Genom Nådigt Bref den 26 April 1834 bär Kongl. Maj:t, till hvad
Rikets Ständer härutinnan yttrat, lemnat Dess bifall; Äfvensom Kongl.
Maj:t, uti Nådigt Bref den 28 October 1834» förklarat, att som, uppå de
af Rikets Ständer gifne anledningar, allt anspråk å ersättning af Enkan
Sahlman, som det ovilkorligen ålegat att ansvara för skillnaden emellan
den förra och senare Arrende-afgiften, blifvit efterskänkt, och genom denna
eftergift, enär Enkans oförmögenhet att gälda Kronans förlust i berörde
afseende icke är styrkt, rättigheten alt utkräfva beloppet hos annan person
följaktligen försvunnit, Kongl. Maj:t, i likhet med hvad Justitie-Kanslern
hemställt, funnit den af Rikets Ständer uti ifrågavarande mål väckte fråga
om åtal böra förfalla.
2:o Kamererare!! Krutmejers sökte befrielse från arrendet af Kungsgårds-hemmanen
Rinkeby.
Uti Nådigt Bref den 26 April 1834 ^iar Kongl. Majrt, i likhet med
hvad Rikets Ständer yttrat, förklarat denna ansökning icke kunna bifallas.
3:o F. d. Kamererarens vid Strömsholms Stuteri-Inrättning Landströms
sökte afskrifning af dess skuld lill Stuteri-Kassan.
Uti Nådigt Bref den 26 April 1834 har Kongl. Maj:t, lill hvad Rikets
Ständer härutinnan yttrat, lemnat Dess bifall och derom, till behörigt
iakttagande, vederbörande underrättat.
4:0 Arrendatorernes. af Klabböle Krono-Lax fiske sökta eftergift i i83o
års arrende.
Uti Nådigt Bref den 26 April 1834 har Kongl. Maj:t, till hvad Rikets
Ständer i delta ärende hemställt, lemnat Nådigt bifall.
5:0 Upphörande af Lands-Fiskals-tjensterne.
i834 den 7 Maj i underdånighet anmäld, då Kongl. Majrt, i likhet
med hvad, i anledning af Rikets Ständers, vid 1823 och 1829 årens Riks
-
Bil. till R. St. Just. Ombudsm.■ Emb. Ber. den 14 Jan. 1840. 39
dagar, gjorde enahanda begäran, blifvit förklaradt, ansett Sig till denna
hemställan icke kunna lemna Nådigt bifall.
6:0 Vackt fråga om uppförande af en Bro öfver Dahlelrven i trakten
af Gysinge Bruk. *
Sedan alla förberedande åtgärder blifvit vidtagne och nödiga upplysningar
inhemtade, bar Kongl. Maj:t, uti Nådigt Bref den 24 April 1839,
förklarat, att, så vida, genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Gefleborgs
Län föranstalllande, ett bolag organiseras, som ansvarar, ej mindre
för brobyggnadsarbetets behöriga verkställighet, i enlighet med dertill upprättade
ritningar och beskrifning, än för framgena underhållandet, utan ökad
tunga för ortens bro- och vägbyggnadsskyldige invånare, af sjelfva broarne
och dermed förenade nya väganlägguing öfver Mattön och öfrige i
elfven befintlige holmar, bemälde Bolag skall, från och med nästa år, af
Biks-Stalens Nionde flufvud-Titel för ändamålet bekomma ett årligt anslag
af 2000 R:dr Banko, under sex års lid, med tillsammans 12000 R:dr,
samt rättighet derjemte alt för broarnes begagnande till öfverfart uppbära
afgifter, i enlighet med den Taxa, som, efter upprättadt förslag, kan blifva
af Kongl. Majit fastställd.
7:0 Frihetsår för Jernverk inom Norrbottens och Westerbottens Län.
Under den 12 December 1835 har Kongl. Majit, med bifall till Rikets
Ständers underdåniga framställning, härom utfärdat allmän kungörelse.
8io Undersökning af Kungsådran i Dahlelfven vid Elfkarleby, i afseende
på Laxfiskets upphjelpande.
Efter på stället bållen behörig undersökning, har Kongl. Majit, genom
Nådigt Bref den 16 Februari i838, enligt hvad Rikets Ständer be
gärt,
i Nåder förordnat, alt Kronans Laxfiske vid Elfkarleby skall, vid
nuvarande fiskearrendes slut, till en början för en tid af tio år derefter, i
sfi måtto förändras, att Vestra grenen af elfven skall lemnäs fri och öppen,
och de der anlagde fiskeverk och byggnader genom vederbörandes egen
försorg borttagas, så att laxen genom samma gren af elfven må kunna
obehindradt uppstiga; Och hvarvid Kammar-Kollegium anbefalldes att
med vederbörande om dessa fisken uppgöra kontrakt, på ett lämpligt och
för dem icke betungande sätt.
Öio Utfärdande af Förordning rörande Frälsehemmans Krono-Brefbärings-skyldighet.
i834 den 26 Juli har uti detta ämne allmän kungörelse blifvit utfärdad.
4o Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
10:O Rättighet för Nybygges-Sökande att emot borgen lyfta odlings-.understödet.
Genom Nådigt Bref den 21 November 1835 bar Kongl. Maj:t förordnat,
att de den i3 Maj 1817, 10 Februari 1824 och 11 Februari i83a
utfärdade Nådiga föreskrifter uti ifrågavarande ämne skola fortfara att vara
gällande, blott med den förändring, att, i stället att andra och tredje årets
understöd hittills icke blifvit anordnadt förr, än genom Syn hvarje gång
är utrönt, att Nybyggaren sitt åliggande uppfyllt, det hädanefter må göra
tillfyllest, att en lika beskaffad, af Kongl. Majrts Befallningshafvande godkänd
borgen, som för första odlingsåret, äfven af Nybyggaren anskaffas för
utbekommandet af andra och tredje årets understöd; hvarefter, vid de syner,
som Kronobetjeningen åligger att hvart tredje år å Nybygget, utan
åboens betungande, förrätta, bör utrönas, huruvida han under de trenne
framflutne åren fullgjort föreskrifne byggnads- och odlings-skyldigheter,
och i motsatt fall härmed förfaras i enlighet med Kongl. Brefvet den i3
Maj 1817.
liro Nedsättning och afskaffande utaf Ackorder till Landshöfdinge-Embeten.
i835 den 2 Juli i underdånighet anmäld och lagd till handlingarne.
12:0 Arieplougs och Arvidsjaurs Lappmarkers förläggande från Westerbottens
till Norrbottens Län, samt angående en ny administrativ
och kameral indelning i de delar af Riket, der sådant af behofvet
påkallas.
I afseende på förra frågan, har Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bjef den
10 Februari 1837, bifallit, att Piteå Lappmark, innefattande Arvidsjaurs
och Arieplougs församlingar, må från Westerbottens till Norrbottens Län
förläggas; Och hvarom vederbörande, till behörigt iakttagande, jemväl
underrättades.
Beträffande den senare frågan, har Kongl. Maj:t den 12 Juli 1834
befallt, att densamma skall, i sammanhang med aflidne Kansli-Rådet Nicanders
afgifne förslag till ändringar i Län, Härader, Domsagor m. m., till
nådig pröfning förekomma.
13:0 Författande af beskrifningar och ritning af Rior och Torkinrättningar
för spannemål.
1834
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. dm 14 Jan. 1840. \i
1834 ilen 9 Juli aflemnadt till Handels- och Finans-Expeditionens
föredragning.
14:0 Nedsättning r lösen för dagsverken till Wisingsborgs Kungsgård.
Genom Nådigt Bref den 19 Juli 1834 har Kongl. Majit, med bifall
till hvad Piikels Ständer i ämnet yttrat, förklaral: aLt hemmansägarne på
Wisingsö skola ifrågavarande dagsverksskyldighet in natura utgöra, då Kronan
deraf vore i behof; men att, då samma dagsverken icke utfordrades
in natura, skulle lösen derför bestämmas till en fjerdedel af hvad den årliga
markegången för dränge-dagsverken i Länet utsatte.
15:0 Beskattning af Tull- Mjöl- och Såg-qvarnar m. m. å Städers områden.
1835 den i3 Augusti har Kongl. Majit, med bifall lill Rikets Ständers
yttrande, härom utfärdat nådig kungörelse.
16:o Utvidgning af Iironohäktena uti Alingsås, Christianstad, Carlstad
och Gefle.
i834 den 19 Juli i underdånighet anmäld, då någon åtgärd icke fanns
för närvarande erforderlig.
Sedermera hafva upplysningar rörande desse häkten blifvit infordrade,
samt kostnadsförslag till utvidgning deraf inkommit, men hvilka
hvila för att förekomma i sammanhang med en allmän fråga om Länsfängelsernes
utvidgning med hänseende till cellsystemet.
17:o Att åtgärder måtte vidtagas, att afvittringarne i Herjeådalen icke
må blifva för orten tryckande.
Sedan Kongl. Majits Befallningshafvande först afgifvit underdånigt
förslag till grunderne för Afvittringen i allmänhet inom Herjeådalen, har
Kongl. Majit, genom Nådigt Bref den 23 Mars 1837, förordnat serskild
Komité till afgifvande af fullständigt förslag till lämplige och ändamålsenlige
föreskrifter för afvittringens verkställande inom Hede pastorat.
Detta Förslag har sedermera inkommit, och har Kongl. Majit deröfver
infordrat Kammar-Kollegii utlåtande, men hvilket ännu icke blifvit afgifvet.
18:0 Införande af en ordnad Komunal- och Municipal-Styrelse.
Sedan Kongl. Majit den 26 April 1834 infordrat samtlige Dess Be*
fallningshafvandes underdåniga yttranden öfver ett af Landshöfdingen i
Bihang till R. St. Vrot. 1840- 2 Sami. 6
42 Bit till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. dm 14 Jan. 1840.
Elfsborgs Län i samma ämne insändt förslag, och desse dermed inkommit,
hafva alla desse handlingar på Kongl. Maj:ls Nådiga Befallning varit öfverlemnade
lill den serskildt i Nåder tillförordnade Fattigvårds-Komiteens
granskning, som sedermera, i sammanhang med dess underdåniga betänkande,
äfven afgifvit förslag till Komunal-Lag, hvilket kommer att till Rikets
Ständer öfverlemnas.
19:o Frå ga om Låne-Inrättning för Bergsmannabandteringen.
På grund af hvad Rikets Ständer härutinnan anfört, har Kongl. Maj:t
funnit frågan om bildandet af en Låne-inrättning tili understöd för Bergsmannahandteringen
i Riket för närvarande förfalla; Och hvarom Nådigt
Bref till Bergs-Kollegium under den 28 Augusti 1834 afgått.
20:o Yäckt fråga om försäljning af de till ekeplantering anslagne Bispmotala
Kungsgård och tvänne hemman under Wisingsborg, belägne
å fasta landet.
Med bifall till Rikets Ständers derom gjorda underdåniga hemställan,
har Kongl. Maj:t under den i3 October j835 förordnat, att nämnde
Kungsgård och tvänne hemman skulle till skatte försäljas, om verkställighet
hvaraf Kammar-Kollegium jemväl förständigades; hvarefter Kungsgården,
sedan skattläggning deiå skett, blifvit försåld för en Skatte-löseskil
ling
af 26,666 R:dr 3a sk. Banko, samt de båda hemmanen för tillsammans
3,520 R:dr Banko.
21:0 Undersökning om den Utmarken på Öland åsatte ränta.
Sedan, enligt Rikets Ständers underdåniga anhållan, en förnyad undersökning
blifvit hållen, till utrönande, huruvida, på sätt uppgifvits,
dubbel skattläggning dessa utmarker ågått, har Kongl. Maj:t, under den 18
November i836, förklarat sig icke kunna den sökte befrielsen från spanmålsräntans
erläggande för ifrågavarande utmarker meddela; Och hvarom
Kammar-Kollegium till efterrättelse undfått del.
22:0 Kungörande af lediga Postljensler i Allmänna Tidningarne, samt
att, vid befordran till tjenster vid Postverket, Nådigt afseende
må fästas å långvarig och nitisk tjenstgöring vid samma verk.
1834 den 6 September i underdånighet anmäld; Och skulle, i afse
ende
på första frågan, från Öfver-Post-Direktören infordras utlåtande i sammanhang
med förslaget till Instruktion för Postverket. Beträffande senare
Bil. till R. St. Just. Ombudsra. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
frågan, ansåg Kongl. Majit, på grund af hvad Kongl. Maj:t, uppå Rikets
Ständers vid föregående Riksdag i ämnet gjorde underdåniga framställning,
i Wäder förklarat, densamma förfalla.
23:o Ändring i nu gällande stadgande om Öfver-Domstol i Tullmål m. m.
Öfverlemnad till Handels- och Finans-Expeditionens underdåniga
föredragning.
24:0 Reglering af Krono-Brefhäringen.
Med bifall till Rikets Ständers underdåniga anhållan, har Kongl. Maj:t,
genom Nådigt Cirkulär-Bref af den 13 September 1804, anbefallt samtelige
Dess Befallningshafvande, att, der sådant icke redan skett, efter vederbörandes
hörande, reglera Kronobrefbäringen i enlighet med de i Kongl.
Brefvet den 4 December i83o i sådant afseende stadgade grunder.
25:0 Nedsättning i Tjonden för Lofvers Alunbruk.
Genom Nådigt Bref af den 23 Januari i836 har Kongl. Maj:t, med
bifall till Rikets Ständers underdåniga framställning, beviljat nedsättning i
Lofvers Alunverks taxering ifrån hvar io:de till hvar 3o:de tunna af Aluntillverkningen,
och utan det vilkor, angående utgörande af vissa årliga omkostnader
för uppmuddring af Degerhamns lastage-plats, som blifvit föreskrifvet
vid den till i838 års slut förunnade nedsättning till hvar 3o:de
tunna af tillverkningen; kommande dock egarne till Lofvers Alunverk att,
lika med öfrige Alunverksegare, tillgodonjuta den lindring i afgifter, som
Kongl. Maj:t under samma dag i allmänhet för sådane verk bestämt.
26:o Nedsättning i afgifterne å Svenska Aluntillverkningen i allmänhet.
Uti Nådigt Bref den 23 Januari i836 har Kongl. Majit förordnat,
att en nedsättning i tiondeskatten å aluntillverkningen i allmänhet i Riket
skall, från och med år 1835 och intill dess Kongl. Majit och Rikets Ständer
annorlunda besluta, äga rum, nemligen! En half procent af tillverkningen
då medelförsäljningspriset för året icke uppgår till 16 Ridr för
tunnan; men En procent då samma pris omvexlar emellan 16 och 18 Ridr,
samt full afrad af hvar 3o:de tunna, då priset stiger till och öfver 18 Ridr
för tunnan, allt banko.
27:o Utfärdandet af en ny Landtmäteri-Taxa.
Under den 18 October 1834 har Kongl. Majit utfärdat förnyad taxa
på arfvode för landtmäteriförrättningar.
Bil. till R. Si. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
28:o Upplåtelse af Jord åt Wisingsö Församling.
Med bifall till hvad Rikets Ständer härutinnan yttrat, har Kongl.
Maj:t, genom Nådigt Bref den 3o December 1834, beviljat öfverlåtandet
till Wisingsö Församling af så mycken jord utaf Wisingsborgs Kungs-Ladugårds
ägor, som erfordrades för Kyrkogårdens utvidgande derstädes, i
öfverensstämmelse med den af Ekeplanterings-Slyrelsen inlemnade karta.
29:0 Ändring i 1827 års Förordning om hemmansklyfning och jordafsöndring.
Sedan Kongl. Maj:t förordnat en serskild Komité för att utarbeta
Förslag till de ändringar och tillägg uti ifrågavarande Förordning, hvartill
de i Landsorten serskilde Komiterades afgifne underdåniga yttranden i ämnet
kunde föranleda, och förbemälde Komité ett sådant förslag nu afgifvit;
så har Kongl. Maj:t befallt, att detta förslag, jemte alla dertill hörande
handlingar, skola till trycket befordras, och sedan, på sätt Rikets Ständer
begärt, viel nästa Riksdag till Rikets Ständer öfverlemnas.
30:o Löfås Silfververk och dertill upplåtne förläningar.
Genom Nådigt Bref den 19 December 1835 har Kongl. Maj:t förklarat,
att de af Löfås Silfververks Intressenter föreslagne vilkor för förläningarnes
återgång Lill Staten, såsom för Kronan för mycket betungande, icke
kunde antagas, i följd hvaraf Kongl. Maj:t förordnat, att Silfververket komme
att fortfarande bedrifvas af Intressenterne i enlighet med gällande
föreskrifter.
31:o Arrendatorns af Svartsjö Kungsgård, Weners, ansökning om nedsättning
i arrendet.
Genom Nådigt Bref den 1 November 1834 har Kongl. Maj:t till hvad
Rikets Ständer i detta ärende hemställt, lemnat Nådigt bifall.
32:0 Tryckning af ett sammandrag af de till Femårs-Berättelserne inkommande
Statistiska Tabeller.
Förekommer till pröfning så snart samtliga Landshöfdingarne inkommit
med sina Femårs-Berättelser, hvilket ännu icke skett.
33:0 Underhållet af en väg genom Dalarne, Helsingland och Jemtland.
I öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer medgifvit i afseende
på bidrag af allmänna medel till iståndsättande och underhåll af sådane
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40.
vägslräckor å ifrågavarande väg, hvilka ännu icke ansetts skäligen kunna
invånarne åläggas, har Kongl. Majit, genom Nådigt Bref den 3o Mars 1838,
af anslaget å Riks-Statens Nionde Hufvud-Titel anvisat 2,133 R:dr 16 sk.
Banko till iståndsättande af den ännu icke till underhåll indelte vägen inom
Gefleborgs Län; samt till afhjelpande af bristfälligheter å vägen mellan Härjeådalen
och Jemtland, äfvensom till utfartsvägar till den nya vägen, anvisat
en summa af i,3oo R:dr; och genom Nådigt Bref den 24 April i83p,
beviljat Wenjans Socknemän ett årligt understöd af 1,000 Ridr under fem
år lill uppbrytande af utfartsväg från Wenjans kyrka till nya landsvägen,
och till framgent underhåll af så väl denna väg, som deras skifte af den
på Statens bekostnad anlagde nya landsvägen.
34:0 Förklaring af 4 §• i 1824 års förordning om Vattenverks utrifning.
Under den 14 Juli i835 har Kongl. Majit härom utfärdat Nådig
Kungörelse.
35:0 Föreskrift till Landshöfdingarne att underrätta vederbörande då
utflyttningsmedlen ulfalla.
Kongl. Majit, sorn bifallit denna Rikets Ständers underdåniga anhållan,
har genom Nådigt Cirkulär-Bref den 22 November 1834» i afseende på verkställigheten,
derom underrättat samtlige Kongl. Majlis Befallningshafvande.
36:0 Försäljning till Skatte af Kungsgårdar och en del andra Kronolägenheter.
Remitterad till Kammar-Kollegium, hvars utlåtande i ämnet ännu icke
inkommit.
37:o Jordeböckcrnes granskning.
i834 den 27 November remitterad till Kammar-Kollegn underdåniga
utlåtande i sammanhang med det yttrande, som, under den 24 Maj i833,
i anledning af Presidenternes i Krigs- och Kammar-Kollegierne då i samma
ämne gjorde underdåniga hemställan, blifvit infordradt. Kollegii utlåtande
ännu icke inkommit.
38:o Stats-Rådet Poppii ansökning om evärdelig Skatteniannarätt å Kefvinge
hemman.
Uti Nådigt Bref den 6 December r834 bär Kongl. Majit, på sätt Rikets
Ständer för sin del medgifvit, bifallit Stats-Rådet Popjpii underdåniga
46 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
ansökning om införsel uti Kefvinge hemman med utjord, samt till behörigt
iakttagande derom förständigat Kammar-Kollegium.
39:0 Handläggning af mål rörande Recognitions- och Krono-Skogar.
Genom Nådigt Bref den 29 November 1834 har Kongl. Maj:t, med
bifall till hvad Rikets Ständer begärt, anbefallt Kammar-Kollegium skyndsam
handläggning af ifrågavarande mål.
40:0 Förmedling af sådane inom Jemtlands Län befintlige hemman,
hvilka vid afvittring befunnits brista i ägor.
I afseende på förmedling af räntan för hemman af ifrågavarande beskaffenhet
har Kongl. Maj:t bifallit Rikets Ständers derom gjorde hemställan;
men beträffande sökt förmedling i Kronotionde!!, äfvensom jemkning i
väghållningsskyldigheten för sådane hemman, har Kongl. Maj:t ansett, att
dermed bör, på sätt för förmedlade hemman i allmänhet stadgadt är, förhållas;
Om hvilket Kongl. Maj:ts beslut vederbörande genom Nådigt Bref
den 20 Januari 1837 till efterrättelse undfått del.
41.0 Rättighet att utan föregången Syn få anlägga Husbehofs-Mjölqvarnar
å Skatte- och Kronojord.
Under den 14 Juli 1839 har Kongl. Maj:t, med bifall till Rikets
Ständers anhållan, härom utfärdat Nådig Kungörelse.
42:0 Granskning af Fång-Styrelsens Redogörelse för år 1831.
Genom Nådigt Bref den 24 Januari 1835 har Fångstyrelsen blifvit
anbefalld draga försorg om verkställighet af hvad Rikets Ständer i förevarande
ämne begärt och hemställt.
43:o Väckt fråga om handtlangningsunderstöd för Nybyggare i Norra
orterne.
Genom Nådigt Bref den 19 Mars i836 har Kongl. Maj:t Rikets Ständers
härutinnan gjorde hemställan i så måtto bifallit, att Kongl. Majit förklarat,
det kostnaden till handtlangning vid afmätning af nybyggen, som
upplåtas vid afvittringar, utan att det sker i följd af optionsrätt, eller af
sådane, som redan äro upplåtne men oafvittrade, och som ej i skatt ingått,
och således äfven dem som njuta förlängning i frihetsåren, skall af Kronan
allena bestridas.
44:o Revision af Öfver-Intendents Embetets Räkenskaper för 1831.
Bil. till R. St. Jlist, Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40.
1835 den 2\ Januari i underdånighet anmäld och lagd till hand
lingarna.
45:o Revision af Stuteri-Öfver-Styrelsens Räkenskaper för år 1831.
1835 den 24 Januari i underdånighet anmäld och lagd till hand
lingarna.
46:0 Censur å de stycken som på enskilda Theatrar uppföras.
Öfverlemnad till Ecclesiastik-Expedilionens föredragning.
47:o Granskning af Hufvudboken öfver Kronans Hus och Byggnader.
Sedan Kongl. Maj:t under den 7 Mars i835 anbefallt Kammar-Kollegium
och Stats-Kontoret att, i enlighet med hvad Rikets Ständer begärt,
uppgöra förslag till formulär för en så kallad Liggare eller Fastighets-Registratur
öfver Kronans Hus och Byggnader; så har Kongl. Maj:t genom
Nådigt Bref den 24 October 1837 gillat det af bemälde Kollegier i så
dant
afseende uppgjorde förslag, upptagande kostnaderne för ny- och tillbyggnader
och sådane reparationer, som medfört förändringar i byggnadens
form, konstruktion och rummens indelning.
48:0 Vackt fråga om indragning af tjenster vid Skogs- och Jägeri-Staterne.
1835 den 27 Februari i underdånighet anmäld, och erfordrade ingen
åtgärd, enär Kongl. Majit redan den 19 Juni iS3o anbefallt Kommittéen
för Skogsväsendet reglering att inkomma med förslag till sådan organisation,
som Rikets Ständer nu begärt.
Sedermera har genom särskilda Nådiga Bref Skogs- och Jägeri-Staterna
i samtlige Länen blifvit reglerade.
49: o Närmare bestämmande af lösen för Gravationsbevis öfyer Stadsegendom
samt befrielse för faltigvårdsinrättningar från erläggande
af Expeditionslösen.
i835 den 27 Februari i underdånighet anmäld; Och öfverlemnad till
Kommitterade för utarbetande af förslag till ny Expeditions-Taxa, alt dervid,
så i ena som andra afseelidet, komma i öfvervägande. Kommitterade
hafva sedermera inkommit med förslag, hvilket den i5 Juni i836 blifvit
remitteradt till Högsta Domstolens utlåtande.
50:0 Utvidgad sågnings-rätt å Skattlagde Sågqvarnar, samt hemställan
om undersökningar i detta afseende.
48 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40.
1835 den 27 Februari i underdånighet anmäld och remitterad till
Kammar-Kollegium att deröfver inhämta samtlige Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
yttranden; Och hvilka jemte Kammar-Kollegii Utlåtande till
Kongl. Maj:t sedermera inkommit.
51:0 Arfvode åt den person, hvilken, såsom adjungerad Ledamot, biträder
Svea Hof-Rätt i Justilie-Ombudsmanen Landins ställe.
Uti Nådigt Bref den 7 Mars i835 har Kongl. Maj:l, vederbörande till
efterrättelse, meddelat hvad Rikets Ständer härutinnan beslulit.
52:0 Angående det till ny Stängsel-Förordning framställda förslag.
i835 den 28 Mars i underdånighet anmäld, då förslaget, i följd af
Rikets Ständers beslut, förföll.
53:o Ändring i Författningarne om Bergs- och Jernhandteringen i Riket.
Under den 26 October i838 har Kongl. Majrt utfärdat Nådig Kungörelse,
angående vissa förändringar uti författningarne rörande Stångjernssmidet
och den gröfre jernförädlingen i Riket.
54:0 Förändring i Skjutsväsendet samt befordrande af Diligence- och
Forvagns-Inrättningar.
Frågan om forvagns-inrättningar är öfverlemnad till Handels- och
Finans-Expeditionens underdåniga föredragning.
55:o Utfärdande af Förordning i afseende på fardags åtnjutande å Embetsjord
i Städerne.
Efter inhämtande af samtlige Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes Utlåtanden,
sedan vederbörande blifvit hörde, har Kongl. Maj:t, uti Nådigt Cirkulär-Bref
af den i3 December 1837, * anledning deraf, icke funnit lämpligt
att, på sätt Rikets Ständer begärt, utfärda en allmän föreskrift, att
den i författningarne stadgade fardag för boställsjord å landet skulle för
löningsjord i Städerne tillämpas; Kommande likväl i de städer, der fardag
för tillträde å löningsjorden lika med å landet ägt rum, alt hädanefter,
på sätt derstädes hittills varit iakttaget, förhållas, intilldess i behörig ordning
annorlunda förordnadt varder.
56:0 Väckt fråga om upphörande af räntan för ödelagde Kronofisket
Sollefteå Kronoforss i Wester-Norrland.
I an
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840. 4,9
I anledning af hvad Rikets Ständer härvid anfort, har Kongl. Maj:t,
uti Nådigt Bref den 11 April 1835, förklarat, det Kongl. Maj:t, rörande
ifrågavarande ansökning, icke ville för närvarande Sig hufvudsakligen i Nåder
yttra, ulan ägde vederbörande Sugqvarnsägare, å ort och ställe som
vederborde, väcka den talan i förevarande ämne, hvartill de kunde finna
sig befogade.
57: o Rättighet för Skogsinnehafvare, som ej tillika disponera betet å
marken, att, för Skogsväxtens befrämjande, växelvis inhägna någon
del af markens hela vidd.
Sedan Kammar- och Bergs-Kollegierne äfvensom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i de Län, der skogar af ifrågavarande beskaffenhet finnas,
blifvit i ämnet hörde, samt vederbörande Muhlbetesrättsägare och Skogsinnehafvare
haft tillfälle att sig yttra, har Kongl. Maj:t den 22 November i83o,
på anförde skäl, förklarat, att Kongl. Maj:t fann betänkligt att bifalla Rikets
Ständers underdåniga förslag.
58:0 Förändringar och tillägg i Förordningen den 24 Augusti 1813
emot fylleri och dryckenskap.
Under den 17 Mars 183-y har Kongl. Maj:t, i anledning af denna
Rikets Ständers framställning, utfärdat Nådig kungörelse angående förändringar
och tillägg uti ifrågavarande förordning.
59:0 Iakttagelser lill förekommande af omtryckning utaf vissa till Riksdagsbihanget
hörande handlingar.
Genom Nådigt Bref den 22 Juli i835 har Kongl. Maj:t bifallit hvad
Rikets Ständer härutinnan hemställt och vederbörande, till behörigt iakttagande,
derom underrättat.
60:0 Granskning af Stats-Råds-Protokollerne.
1835 den 3o Juni anmäld i Stats-Rådet och lagd till handlingarne.
61:0 Reglering af Utgifterne å Riks-Statens Andra Hufvud-Titel, i hvad
den rörer:
1:0 Anslag för regleringen af Kammar-och Bergs-Kollegiernes Stater.
2:0 Förslags upprättande till Landt-Slaternes reglering.
3:o Tillökning i anslaget för Länsmännens aflöning.
Bihang till R. St. Prot. 1840■ 2 Sami. 7
5o Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
4:o Fortfarande af anslaget till Tryckningskostnaden för Landshöfdineiarnes
Embels-Kungörelser.
O O
5:o Förhöjdt Löne-anslag för Landshöfdingen i Jemtland.
6:0 Disposition af den Landshöfdingen i Wexiö lills vidare beviljade
ersättning för dagsverken lill Kronobergs Kungsgård; samt
7:0 Ersättning- till Landshöfdingarne i de Norra Länen för upphörande
af så kallade Räfstetingspenningar.
I anledning häraf har Kongl. Maj:t, under den 7 Februari 1835, anbefallt
Kammar-Kollegium inkomma med yttrande, hvilka förminskningar i
Ivollegii personal möjligen kunde göras, eller hvad utvägar skulle vidtagas
för regleringens tillvägabringande med förevarande tillgångar intill nästa
Riksdag; hvarefter Kongl. Maj:t, under den i\ Juli 1835, fastställt ett af
Kollegium insändt förslag till Interims-Stat för Kollegium; Äfvensom Kongl.
Majrt, genom Nådigt Bref den 7 Februari i835, förständigat ej mindre
33ergs-Kollegium om Rikets Ständers beslut rörande de Nya Staterne för
Kollegium samt Mynt- och Kontroll-Verken, än äfven Kammar-Kollegium
i afseende på arrendets af Wadstena Kronoäng användande till lönförbättring
för Landshöfdingen i Jemtland, samt utfärdat Nådig kungörelse, angående
upphörande af de så kallade Räfstetingspenningarne i de Norra
Länen. — Beträffande derefter hvad Rikets Ständer i öfrigt hemställt angående
Förslags upprättande lill förbättrad lönereglering inom Läns-Staterne,
så kommer ett af Kammar-Kollegium och Siats-Kontoret uppgjordt
fu-llständigt förslag i detta afseende att Rikets Ständer vid 1111 instundande
Riksdag föreläggas, innefattande jemväl, dels frågan om lön-tillökning för
Länsmännen och dels frågan om fortfarande af anslaget till tryckningskostnaden
för Landshöfdingarnes Embels-Kungörelser. — Genom Handels- och
Finans-Expeditionen har Stats-Kontoret erhållit del af Rikets Ständers Beslut
angående öfverföring från Allmänna Indragnings-Staten lill Andra
IIufvud-Titeln af den Landshöfdingen i Wexiö tills vidare tillerkända ersättning
för indragen dagsverksskyldighet till Kronobergs Kungsgård.
62:0 Reglering af Utgifterne under Riks-Statens Åttonde IIufvud-Tilel,
så vidt den rörer
1:0 Anslag till fångars skjuts och underhåll.
2:0 Anslag till underhållet af Drottningholms broar.
3:o Ersättning för indragne dagsverken vid Strömsholms Stuteri.
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 jfan. 1840. 5i
4:o Understöd för Nybyggare i Rikets Norra provinser; samt
5:o Ersättning för jordförluster genom Kanal-anläggningar.
Genom serskilda Nådiga Bref af den 7 Februari i835 har Kongl.
Maj:t, lill behörigt iakttagande, lemnat vederbörande Aukloriteter del af
hvad Rikets Ständer uti förrberörde afseenden beslutat.
63:o Reglering af Allmänna Indragnings-Staten i afseende på
1:0 Länsmäns pensionsrätt.
2:0 Förflyttning af en Lappfogdelön från Andra Hufvud-Titelns besparingar
till Allmänna Indragnings-Staten; och
3:o Exspektanslöner för indragne tjenstemän inom Kongl. Maj:ts
Kansli och Bergs-Kollegium m. m.
1835 den 24 Januari i underdånighet anmäld och lagd till handlingarne
såsom ej fordrande någon Kongl. Maj:ls åtgärd.
04:0 Användandet af de medel, som genom arbetsvinst vid Korrektions-Inrätlningarne
inflyta.
i834 den 1 November i underdånighet anmäld och lagd till liandiingarne.
Förteckning på de mål och ärenden, hvilka, i anledning af Rikets Ständers
vid sistförflutna Riksdag aflåtne underdåniga skrifvelse!’ eller gjorda
liemslällanden, blifvit Kongl. Maj:t genom Dess Ecclesiastik-Expedition
i underdånighet föredragna, jemte uppgift å de i dessa ämnen fattade
nådiga beslut eller vidtagna åtgärder.
1:0 Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående upphäfvande af
eller ändring uti föreskrifterna om tiden för begrafningar.
Under den 7 Juni 1834 har Kongl. Maj:t i ämnet låtit utfärda allmän
kungörelse.
52 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 jfan. 1840.
2:0 — — — — angående afskrifning af några Statsverkets
fordringar hos Allmänna Hospitalsfonden äfvensom hos Kurhus-Inrätlningarne
i Södermanlands samt Götheborgs och Bohus Län.
Anmäld den 3o Maj i834- Vederbörande embetsmyndigbeter erhöllo
underrättelse örn Rikets Ständers lemnade bifall lill den föreslagna
afskrifningen.
3:o — — — — angående utvidgad frihet för Preslerska
pet
alt få embetsbref till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande genom
Kronobetjeningens försorg fortskaffade.
Genom Cirkulär af den 27 September 1834 samleliga Landshöfdingar
och Konsistorier har Kongl. Maj:t förordnat, att alla de embetsbref,
som af Presterskapet till Kongl. Maj:ts Befsllningshafvande afgifvas, må genom
Kronobetjeningen fortskaffas på samma sätt som Kongl. Brefvet den
16 Juni 1813 föreskrifver i afseende på infordrade utlåtanden m. m.
4:0 — — — — angående ett förändradt användande af
den i 17 Kap. l\ §. Handels-Balken stadgade i:dels procent, som
af sterbhus inom Wermeland erlägges.
Anmäld den 26 Mars i836, och har Kongl. Maj:t, med afseende å
hvad vederbörande embelsmyndigheter anfört och upplyst, förordnat, att
sterbhusprocenten i Wermeland bör under de fem åren i836—1840 likasom
hittills fortfarande erläggas till Läns-Lasareltet i Carlstad, och att
Kongl. Serafimer-Ordens-Gillet ägde vid slutet af år i83g ingifva underdånig
berättelse om nämnde Lasaretts tillstånd jemte yttrande, i hvad mån
detsamma kunde, utöfver den sålunda bestämda liden, ifrågavarande sterbhus-afgift
behöfva.
5:0 — — — — angående verkställd undersökning örn den
så kallade Preste-Taxans upprinnelse och beskaffenhet.
Under den 26 Juli 1834 hafva Nådiga skrifvelser härom afgålt till
vederbörande Embets-Auktoriteler i öfverensstämmelse med Rikets Ständers
yttrade tanka.
6:0 — — — — angående den så kallade Trolleska Sli
pendiifonden
och derå upplupna räntor.
Anmäld den 19 Juli 1834» oc^ läcktes Kongl. Majit i Nåder gilla,
hvad Rikets Ständer i denna fråga föreslagit.
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40. 53
/:o — — — — angående väckt fråga, att de från Hernö
sands
Stift till Upsala Domkyrka årligen utgående så kallade Domkyrk
olunnor hädanefter må tillfalla Hernösands stads kyrka.
Anmäld den 7 Mars i835, och har Kongl. Majit, som under den 1.7
Mars 1824 afslagit Magistratens och Borgerskapets i Hernösand lika beskaffade
anhållan, sorn den Rikets Ständer i underdånighet framställt, funnit
några nya skäl icke förekomma att frånkänna Upsala Domkyrka ifrågavarande
Kronotionde, hvilken hon från urminnes tider åtnjutit.
8:0 — —. — — angående ändring i Judereglementet till
beredande af rättighet för medlemmar af Judiska nationen att besöka
Piikets allmänna Läroverk och begagna undervisningen derstädes.
Sedan utlåtanden i delta ämne blifvit inhämtade från Stockholms Stads
Konsistorium samt Konsistorierna i Linköping, Götheborg och Lund, har
ärendet blifvit öfverlemnadt till H. K. II. Kronprinsen, såsom Universitetens
Kansler, och de Akademiska Konsistorierne, på hvilka Embetsmyndigheters
granskning och yttranden detsamma ännu beror.
9:0 — — — — angående rättighet till enkel tjenstårsbe
räkning
för prestman, som till lärare vid Lankasterskola antages.
Anmäld den 25 October i83g. Kongl. Majit, som redan under den
i3 Februari i83o afslagit Rikets Ständers dels enahanda dels likartade underdåniga
framställningar, har lill den ifrågavarande, enär några förändrade
förhållanden sedermera icke tillkommit, ej heller funnit skäl samtycka, helst
Kongl. Majit kan, i likhet med hvad hittills ägt runi, i serskilda fall, bevilja
den ifrågakomma tjenstårsberäkningen efter pröfning af alla till frågan
hörande omständigheter.
10:o — — — — Angående rättighet för Adjunkter och
Docenter inom Juridiska och Medicinska Fakulteterna alt beräkna Akademisk
tjenstgöring vid fråga om befordringar utom Akademien.
i83g den 1 November anmäld, och blef Rikets Ständers ifrågavarande
framställning öfverlemnad till Kammar-Expeditionens underdåniga föredragning.
1'1:0 — —■ — — angående utarbetande af förslag till nö
diga
ändringar och förbättringar i Katekesen.
Anmäld den 14 Augusti 1834> och skulle frågan om en förbättrad
54 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
Katekes hvila, intilldess den nya Bibelöfversättningen blifvit verkställd och
hunnit antagas.
12:o — — — — angående reglering af lönevilkoren för Pa
storernes
Adjunkter.
Den 3i Augusti 1839 anmäld, och behagade Kongl. Maj:t anbefalla
Konsistorierna i de SLift, der öfverenskommelse i afseende på Adjunklernes
löne vilkor ännu icke blifvit träffad, att vid blifvande preslmöten härom
söka åstadkomma en reglering, afpassad efter desse tjenstemäns behof och
göromål.
13:0 — — — — angående nya extra Provincial-Läkares
tillsättande i åtskilliga delar af Piket.
Sedan vederbörandes yttranden blifvit inhämtade i afseende på Embels-distrikter
för de 113m extra Provincial-Läkare, åt hvilka Rikets Ständer
anslag beviljat, hafva desse distrikter blifvit bestämde och derefter med tillförordnade
Provincial-Läkare försedde.
14:o — — — — angående Kurhus-afgiftens fortfaran
de
m. m.
Under den 27 September i834 har nådig Kungörelse om Rikets Ständers
i detta afseende fattade beslut blifvit lill allmän efterrättelse utfärdad.
15:0 — ■— — — angående upplnifvande af spärrningsan
stalterna
mot Cholerafarsoten.
Om spärrningens upphörande har, på Kongl. Majlis nådiga befallning,
allmän kungörelse af Quarantaines-Kommissionen blifvit utfärdad.
16:o — — — — angående inrättandet af en Skola i Kö
pingen
Borgholm på Öland.
Anmäld den 25 October i83p, och har Kongl. Maj:t funnit denna
fråga för bristande tillgång på medel böra tills vidare förfalla.
17:o — — — — om upphäfvande af det i Skolordningen
stadgade ansvar för lärjunge., sorn underlåter att göra anmälan om
slutad skolgång.
i834 den 28 October anmäld, och uppskjuten för att i sammanhang
med den allmänna regleringen af Rikets Elementar-Läroverk till nådig pröfning
förekomma.
Bil. till R. St. Just. Ombudm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840. 55
18:0 — — — — angående väckt fråga om upphäfvande af
dubbla Ijenstårsberäkningen vid befordringar till Ecclesiaslika Embeten
och Tjenster.
Anmäld den p November i83p. Kongl. Maj:t bar af förekomna anledningar
funnit nödigt att från vederbörande ytterligare infordra nödige
befunne upplysningar, innan Kongl. Maj:t fattar Sitt nådiga beslut i denna
fråga"; hvarom Cirkulärbref under den iCi i samma månad blifvit ntfärdadt.
19:0 — — — — angående afskrifning af Allmänna Barn
bördshusets
skuld till Sundhets-Kollegium, stor 5oo R:dr.
Genom nådig skrifvelse af den i5 November i834 hafva vederbörande
Auktoriteter om Rikets Ständers beslut blifvit underrättade.
20:o — — — — angående nådig föreskrift om föreläsnin
gars
hållande vid Universiteten i Grundlagärne, och om förhörs
anställande derutinnan vid alla de Akademiska Examina, sorn berättiga
till inträde uti Statens tjenst.
Anmäld den t November i83p. Kongl. Majit behagade i nåder anbefalla
förhörs anställande, men ansåg deremot mindre lämpligt meddela
ovillkorlig föreskrift om föreläsningars hållande öfver Rikets Grundlagar,
utan öfverlemnade åt vederbörande Examinatorers eget bedömmande att åt
denna nndervisningsgren egna så mycken tid, som deras öfriga läroämnen
kunde medgifva.
21 :o — _ _ — angående afskrifning af Upsala Akade
mies
skuld till Riksgälds-Kontoret, utgörande ett af Rikets Ständer
beviljad t lån till fullbordande af nya Bibliöthekshuset.
Anmäld den i5 November 1834» oc^ klef Rikets Ständers beslut vederbörande
till efterrättelse meddeladt.
22:o — — — — angående regleringen af utgifterna under
Riks-Statens Tionde Hufvud-Titel.
Anmäld den i3 December 1834- Ny stat har blifvit utfärdad för
Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet under den 3o December 1835, för
Upsala Universitet under den ii September (887, och för Lunds Universitet
under den 3o December s. å. Med anledning af Rikets Ständers beslut
rörande Lappska Ecclesiastikverket, hafva fondens kapital-tillgångar till
Riksgälds-Kontoret med 1834 ^l's skit blifvit aflemnade.
56 Bil. till R. St. Jast. Ombudm. Emb. Ber. den 14 jfan. 1S40.
23:0 — — — — angående skyldigheten fördem, som un
dergå
Prestexamen, att ådagalägga kunskap i vexelundervisningsmethoden,
och rättighet för Lankaster-lärare att prestvigas.
Anmäld den 25 October i83p, och har Kongl. Maj:t, som redan under
den i3 Februari i83o afslagit Rikets Ständers dels enahanda dels likartade
underdåniga framställningar, till den ifrågavarande ej heller funnit
skäl samtycka.
24:0 — — —■ — angående åbo- och besittningsrätten af
Kyrkohemmanen i Halland.
Anmäld den i4 November i835, och har Kongl. Maj:t, med afseende
å hvad Preste-Ståndet serskildt i detta mål anfört och upplyst, ej funnit
skäl att anbefalla den af Rikets Ständer föreslagna allmänna undersökning
om äganderätten till Kyrkohemmanen i Halland, och ej heller att föreskrifva
uppgörandet af serskildt förslag lill lindring i onera för de Halländske
Kyrkohemmansåboerne, emedan desse åboers vilkor, likasom andre arrendatorers,
berodde på frivilliga öfverenskommelser med jordägaren, hvilka
ej annorlunda än med kontrahenternes ömsesidiga begifvande kunde
förändras.
25:0 -— — — — angående upphörande af den vissa Kol
legier,
Akademier och Allmänna Inrättningar, tillagde rättighet
att undfå ersättning af Banken för den förlust, som de lill följd
af förändradt växlingspris fått vidkännas vid silfver-utväxling.
Anmäld den 22 November 1834» och skulle vederbörande om Rikets
Ständers beslut i detta afseende underrättas.
26:o — — — — angående beviljande af ett kreditiv för be
stridande
af de kostnader, som genom Cholerafarsoten förorsakades.
Anmäld den 6 December 1834» oc^ behagade Kongl. Maj:t i nåder
antaga, gilla och bifalla, hvad Rikets Ständer beviljat, beslulit och anhållit.
27:o —• — ■— — angående Presträttigheternas utgörande på
Gottland och dermed sammanhängande frågor om en förändrad
indelning af dervarande pastorater m. m.
Hvilar ännu såsom beroende på underdånig föredragning.
28:o — — angående verkställd granskning af Sund
hets-Kollegii
räkenskaper för år i83i.
Anmäld
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840. 5 7
Anmäld den i3 December 1834 > och liar nådig skrifvelse härom till
Kongl. Sundhets-Kollegium afgått.
29:o — — — — angående verkställd granskning af Lapp
marks
Ecclesiastik verks fond och räkenskaper för år i83r.
Anmäld den 10 Januari 1835, och har Direktionen öfver Lappmarks
Ecclesiastik verk örn innehållet al Rikets SLänders underdåniga skrifvelse
blifvit underrättad.
30:o — —■ — — angående verkställd granskning af redo
görelsen
för anslaget till Stockholms Stora Barnhus.
Anmäld den 10 Januari i835, och afgick nådig skrifvelse härom till
Direktionen öfver Allmänna Barnhusinrättningen i hufvudstaden.
31:o — — — — angående granskning af Lasaretts- och
Kurhusfondernas räkenskaper för år i83i.
Anmäld den 24 Januari i835, och erhöllo vederbörande Embetsverk
om Rikets Ständers beslut i berörde afseende underrättelse.
32:0 — — — — angående närmare bestämmande af Sol
daters
skyldighet att deltaga i kyrkobyggnad.
Anmäld den 1 November i83g, och som de upplysningar, hvilka
Kongl. Majit pröfvat nödigt alt, före den väckta frågans afgörande inhemta,
icke inkommit så tidigt, alt Nådigt beslut i ämnet kunnat under sistförflutna
Riksdag fattas, fann Kongl. Majit samma fråga böra för närvarande
förfalla.
33:0 — — — — om utfärdande af allmänt stadgande an
gående
val lill Organist.
Anmäld den 7 Mars i835, och remitterad lill Kyrkolags-Kommilleen,
på hvars yttrande frågan ännu beror.
34:o — ^ — — angående Censur å de tlieaterstycken, som
på enskilda theatrar uppföras.
Med bifall till Rikets Ständers i detta afseende gjorda underdåniga
hemställan, har Kongl. Majit, under den 27 Februari i835, i nåder uppdragit
utöfningen af ifrågavarande censur, utom hufvudstaden, åt Landshöfdingen
i hvarje Län, hvilken skulle äga att i städerna utom Landshöf
Bihang
till R. St. Brot. 1840• 2 Sami. 8
58 Bil. till R. St. Just. Ombudsnu Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
dingeresidencet, öfverlåta, på egen ansvarighet, granskningsnitten åt Borgmästaren
eller åt någon annan, sorn genom sin upplysning och sitt anseende
befunnes dertill mest tjenlig.
35:0 — — — — angående gjorda anmärkningar mot ut
gifterna.
för Tidningsblad vid Flottans station i Stockholm.
Anmäld den i.3 Mars i835, och täcktes Kongl. Maj:t, med bifall
till Rikets Ständers underdåniga anhållan, i Nåder förordna, att hädanefter
ingen annan än Stats-Tidningen må för Statens medel af Embetsverk
och Myndigheter hållas, med mindre vissa dagblad kunde dessutom vara
nödige för serskilda verk, i hvilken händelse dessa ägde att derom med
underdånig anmälan inkomma.
36:0 — — — — angående utarbetande af förslag lill full
ständig
författning om Sockenstämmor och Kyrko-Råd i städerne
och å landet.
Kommiltéen för Kyrkolagens öfverseende och Kommittéen för fatligvårdsanstallterna
i Riket hafva, enligt Rikets Ständers begäran, hvar för sig i
förevarande ämne afgifvit Betänkande, hvilka komma att till dera öfverlemnas.
37: o _ — — — om afskrifning af ett Professor S. Ågren
beviljadt lån.
Anmäld den i3 Mars 1835, och blef den af Professor Ågren sökta
afskrifningen i Nåder bifallen.
38:o — — — — angående väckt fråga om folkskolors in
rättande
inom Riket.
Inför Kongl. Maj:t i underdånighet föredragen i sammanhang med
Kyrkolags-och Fattigvårds-Kommitléernas i detta ämne afgifna Belänkanden;
kommande härom Nådigt meddelande till Rikets Ständer att äga rum.
39:0 -— — — — angående sökt närmare förklaring af för
faltningarne
rörande lönings-afgiflerna till Komministrar.
Anmäld den 6 Maj 1835, och behagade Kongl. Majit, med afseende
å hvad Rikets Ständer i underdånighet anfört, i Nåder förklara, det Kongl.
Majit ansåge frågan för den sitt slut nalkande Riksdagen förfalla.
40:o — — — — angående ifrågaställd pension för afl. Theo
logie
Professorn Doktor C. Rogbergs enka och barn.
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 jfan. 1840. 5<)
Anmäld den 6 Maj i835, och befallte Kongl. Maj:t att ifrågavarande
ärende skulle öfverlemnas lill Handels- och Finans-Expeditionens underdåniga
föredragning.
41:0 — — — — angående ifrågaställd löneersättning för
Protokolls-Sekreteraren Roman.
Anmäld den 6 Maj >835, och blef Direktionen öfver Lappmarks
Ecclesiastikverk om Rikets Ständers beslut till behörig efterrättelse förständigad.
42:0 — — — — angående flere till löneregleringen vid
Rikets Elementar-Läroverk hörande frågor.
Anmäld den a5 October 1839, och behagade Kongl. Maj:t anbefalla
Stats-Konloret upprätta förslag lill ny Iriterlmsstat för Elementar-Läroverket
i enlighet med det beslut rörande dess organisation och lönereglering,
som Kongl. Majit vid samma tillfälle i nåder fattat.
43:o — — — — angående förtydligande af Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse om årligt anslag för utgifvande af Svenskt
Diplomatarium.
Anmäld den 19 Juni i835, och erhöll Stals-Kontoret Nådig befallning
alt ställa sig Rikets Ständers beslut lill efterrättelse.
44:o — — -— — angående förändring i stadgarne rörande
fatligvårds-anstallterne i Riket.
Anmäld den 17 Mars 1837, och har Kongl. Majit, efter KammarKollegii
hörande och i öfverensstämmelse med dess underdånigä tillstyrkande,
icke funnit skäl bifalla Rikets Ständers förslag till ändring och närmare
bestämmande af inflytlnings-författningarne; men i sammanhang dermed
förordnat en Kommittee af sakkunnige personer, hvilken utarbetat, för
att Rikets Ständer meddelas, förslag till en allmän Stadga om fattigvården.
45:0 angående den förnyade Militie-Boställsordningens tillämplighet på
Ecclesiastika boställen.
Anmäld den 23 November 1839, och då de i berörde Boställsordning
förekommande stadganden dels motsvarades af hvad Författningarne
rörande Ecclesiastika boställen redan föreskrifva, dels icke skulle kunna å
dessa sednare tillämpas, i anseende till de dervid förekommande olika förhållanden
i afseende på så väl liden för af- och tillträde, som ock de
Oo Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Eiub. Ber. den 14 Jan. 1840.
mellan församlingen och Pastor fördelade byggnads- och underhålls-åligganden,
hvilka voro lagligen bestämda genom äldre författningar, och icke
utan rubbning och upphäfvande af Presterskapets och församlingarnes ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter skulle kunna förändras, ansåg Kongl.
Maj:t Pikets Ständers ifrågavarande underdåniga skrifvelse icke kunna till
någon åtgärd föranleda.
Dessutom hafva från serskilda Stånd följande underdåniga skrifvelser
till Kongl. Maj:ts Ecclesiastik-Expedilion inkommit, nemligen från
Preste-Ståndet:
l:o angående sökt dubbel tjenslårsbeiåkning för lärarne vid Hillska
Skolan å Barnängen.
Anmäld den 12 April 1834> oc^ fann Kongl. Maj:t, uppå de afPreste-Slåndet
anförda grunder, icke skäl att den sökta dubbla årsberäkningen
i Nåder bevilja.
2:0 angående rättighet för Stockholms Stads Komministrar att utom förslag
anmäla sig såsom sökande till regala pastorater.
Anmäld den 12 April 1834» oc^ gillade Kongl. Majit i Nåder Pre
sle-Slåndets
underdåniga hemställan.
3:o angående tillstånd för Komministern i Sorunda församling, att få
försälja en lill dess Kapellansboställe återvunnen ängsandel.
Anmäld den 12 April 1834» och biföll Kongl. Majit i Nåder, att i
frågavarande
ängsandel må på föreslaget sätt få försäljas.
4:o angående upplifvande af äldre sladganden om förslags fyllande till
lediga prestlägenheter.
Anmäld den 19 April i834, och täcktes Kongl. Majit meddela den
Nådiga förklaring af Kongl. Cirkulär-Brefvet den i3 Maj i83o, att behörige
sökande, som inom första anslagstidens utgång sig anmält, icke borde
vid förslagets upprättande utestängas från runi derå af mera förljente, men
sednare sig anmälande sökande.
5:0 om sådan föreskrift rörande tillämpningen af Kongl. Brefvet den
29 April 1812, alt hädanefter behaglig tids förlänings-spannemå
-
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Ernb. Ber. den 14 Jan. 1840. 61
len måtte få bibehållas, så vida Kyrkoherdens årliga inkomst ej
öfverstege i5o tunnor.
Anmäld den ig Januari 1838; och som Statsverket redan af indragna
behaglig lids förläningar återfått de 1000 tunnor säd, hvilkas godtgörande
af denna tillgång Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den a3
Maj 1818 påräknat, har Kongl. Majit i Nåder förordnat, att hädanefter
skeende indragningar skulle verkställas endast tills vidare, och Nådig proposition
tili näst sammanträdande Ständer afgifvas till bestämmande af det
minimibelopp, som må anses utgöra en Kyrkoherdes anständiga utkomst.
G:o angående förmånen af extra nådår för Kyrkobetjentes i svår nöd
efterlemnade enka och omyndiga barn.
Som Kongl. Maj:t redan beviljat åtskilliga Kyrkobetjentes enkor och
omyndiga barn ett extra nådår, ansåg Kongl. Mäjrt, vid denna frågas underdåniga
föredragning, någon åtgärd icke behöflig.
7:o angående tiden då de, som blifvit dömde att undergå uppenbar
kyrkoplikt, skola i församlingens gemenskap intagas.
Anmäld den 14 Juni i834, och som lagstadgandet uti ifrågavarande
ämne stöde i närmaste samband både med den criminella och ecclesiaslika
lagstiftningen, hvilka vore under omarbetning, fann Kongl. Majrt ej för
godt att till den föreslagna förändringen för närvarande i Nåder samtycka.
8:0 angående förändring i tiden för passionspredikningarnes hållande i
Hoby församling.
Enligt Preste-Ståndets underdåniga tillstyrkan bar Kongl. Majrt i Nåder
bifallit förflyttandet af nämnde predikningar från söcknedagarne till
söndagarne näst före Högmässogudstjensten.
9:o angående det åt Hof-Predikanten Dillner i Nåder beviljade lånebiträde
af i,5oo R:dr för utgifvandet af ett Svenskt Psalmodikon.
Anmäld den 14 Juni i834, och som tillgång på andra medel än de
redan i Nåder beviljade saknades, kunde Kongl. Majrt Preste-Ståndets underdåniga
hemställan för närvarande icke bifalla.
O
10:o om tillstånd för Läraren vid Kongl. Djurgårdens Skola A. Thavenius
att utom förslag få anmäla sig såsom sökande lill regala
paslorater.
62 Bit till R. St. Just. Ombudsm. Erni). Ber. den 14 Jan. 1840.
Som förre Skolläraren Thavenius nu mera redan erhållit befordran
till Kyrkoherdebeställning, har Kongl. Majit ansett förevarande fråga böra
förfalla.
11:0 an gående närmare bestämmande af lionde-spannemåls-beloppet lill
Kapellaner.
Se N:o 3g af Rikets Ständers ofvanintagna underdåniga skrifvelser.
12:0 angående pension för afl. Theologie Professorn Doctor ;C. Rogbergs
enka och barn.
Se N:o 40 af Rikets Ständers underdåniga skrifvelser.
13:0 angående rättighet lill enkel tjenslårsberäkning för prestmän, sorn
till Lärare vid Lankasterskolor antagas.
Se Nio 9 af Rikets Ständers underdåniga skrifvelser.
14:o angående tillstånd för Presterskapet att jemte bibehållande af sin
nu varande embetsdrägt vid alla presleriiga förrättningar få anlägga
ett kors af silfver eller annan hvit metall.
DO
Anmäld den 27 September 1834- Då ett så stort antal af PresteStåndets
ledamöter jemte Sliflens styresmän bestridt den föreslagna förändringen,
att någon sammanstämmande mening inom Rikets Presterskap ej
kunde antagas lill förslagets fördel, samt allmänna omdömets gillande deraf
ännu mindre blifvit uttryckt, fann Kongl. Maj:t ej skäl till den föreslagna
förändringen i Nåder samtycka.
15:o angående rättighet lill dubbel tjenstårsberäiuiing för Komministrarne
i Gefle stad.
Anmäld den 1 November 1839. I likhet med Preste-Ståndets underdåniga
framställning, fann Kongl. Maj:t icke skäl att dubbel tjenstårsberäkning
-åt Komministrarne i Gefle bevilja.
16:0 angående dubbel tjenslårsberäkning ‘för lärarne vid de nya skolorna
i Åmål och Philipstad.
Anmäld den 1 November 1839, och som Kongl. Maj:t i Nåder uppskjutit
afgörandet af frågan om dubbel tjenslårsberäkning i allmänhet, ville
Kongl. Majit förevarande i enahanda ämne väckta serskilda fråga tills vidare
äfven uppskjuta.
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40. 63
17:0 om Prest-Kandidaters skyldighet alt ådagalägga kunskap i vexelundervisningsmelhoden,
och angående lärares vid vexelundervisningsskolor
rättighet att prestvigas..
Se N:o 23'af Rikets Ständers underdåniga skrifvelser.
18:o- angående en allmän undersökning rörande Kyrkoliemmanen i
Halland.
Se N;o 24 af Rikets Ständers underdåniga skrifvelser.
19:o om förhöjd tjenstårshei äkning för prestman,. som tillika åtaga sig
lärarebefattning vid folkskolor, och om tjenstårshei äkning för lärarne
vid Söderköpings och Nyköpings vexelundervisningsskolor.
Anmäld den 25 Octoher 1839. Kongl. Majrt fann, på de af PresteStåndet
och de fleste Dom-Ivapitlen anförda skäl,, icke för godt den ifrågavarande
ökade tjenstårsberäkningen för de Komministrar och Adjunkter, som
frivilligt åtaga sig lärarebefattningen i folkskolor, bevilja.. Beträffande den
ifrågasatta tjenstårsberäkningen för lärarne vid Söderköpings och Nyköpings
skolor, fann Kongl. Maj:t icke heller skäl att en sådan bevilja, meri tillerkände
i Nåder nu varande läraren vid förstnämnde skola C. M. Gobom
personligen enkel tjenstårsberäkning.
20:o om närmare förklaring af skolordningens stadgande rörande begagnande
af anslagen till Stiftens Byggnads-Kassor.
Anmäld den 6 December 1834, och behagade Kongl. Maj:t den af
Preste-Ståndet väckta fråga i Nåder uppskjuta, intilldess Skolordningen komme
i följd af Elemenlar-Läroverkens förestående reglering att undergå lättelse
både i hänseende lill innehåll och ordalydelse.
21:o angående presträltigheternas utgörande på Gottland.
Se N:o 27 af Rikets Ständers underdåniga skrifvelser.
22:0 angående framtida beredande af en grundfond för hvarje Slifts
enskilda Enke- och Pupill-Kassa..
Sedan samteliga Konsistorierna i denna fråga underdåniga yttranden
afgifvit, har Kongl. Maj:t, under den 25 October 1889, förordnat,, att DomKapitlen
må, så snart de i Skolordningen upptagna Kassor hunnit samla
fullt tillräckliga Kapitalfonder för de med dem afsedda ändamål, derom
inkomma med underdånig anmälan; och ville Kongl. Maj:t sedermera taga
64 Bil. till R. St. Jast. Ombudm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
i nådigt öfvervägande, huruvida derefter blifvande ecclesiastika lönebesparingar
kunde till det af Preste-Slåndet uppgifna föremål användas.
23:o angående den år 1833 utfärdade nya Interims-löningsstalen för
Elementar-Läroverken i Riket.
Se N:o 42 Rikets Ständers underdåniga skrifvelser.
24: o angående stadgandet i Kongl. Cirkulärbrefvet den 18 Maj i8a5
om serskild afgångsexamens undergående af Gymnasister, som anmäla
sig aLt afgå lill Universitetet.
Anmäld den a4 Januari i835, och remitterad till vederbörande Ernbets-Auktoriteter,
på hvilkas yttranden frågan ännu beror.
25:o angående utfärdande af allmän Författning rörande Orgelnislval.
Se N:o 33 af Rikets- Ständers underdåniga skrifvelser.
2G:o angående förklaring öfver förfaltningarne rörande Krigsmanshusafgiftens
beräkning för de under preslerliga privilegierna hörande
Embets- och Tjenstemän.
Anmäld den 7 Mars i835, och öfverlemnades denna fråga till KrigsExpeditionen
underdåniga föredragning.
27:o angående medlen att afhjelpa omförmäld brist på extra-ordinarie
prestman uti Lunds Stift, samt om prestbildningen i allmänhet.
Öfver denna fråga hafva samteliga Evonsistorierne samt Theologiska
Fakulteterna vid Rikets Universiteter och H. K. H. Kron-Prinsen, Universitetens
Kansler, med underdåniga utlåtanden inkommit, hvarefter den samma,
under den 6 September 1837, blifvit återremitterad till; Theologiska
Fakulteterna och H. K. H. Akademie-Kansleren, på hvilka Embetsmyndigheters
granskning och yttranden frågan ännu heror.
28:o angående ändring af förfaltningarne rörande löne-konventioner om
pastoralier utgörande.
Anmäld den 18 November i836, och ansåg Kongl. Maj:t, i fråga om
ordförandeskapet på sockenstämmor, der öfverenskommelser om presträttigheter
afhandlas, lämpligt i Nåder stadga, alt till Konsislorii ombud och
ordförande vid dylika förrättningar skola hädanefter förordnas serskilda personer;
och vidkommande den i Kammar-Kollegii Cirkulärbref af den 3i
Mars
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840. G 5
Mars 1833 intagna föreskrift, hvarigenom Landshöfdingar och Konsistorier
förståndigas att inom viss lid efter inträffade Kyrkoherdeledigheler anställa
sockenstämmor och anmana socknemännen afsluta föreningar om presträttigheter,
så fann Kongl. Maj:t, att denna ulan Dess Nådiga befallning vidtagna
åtgärd hvarken tillhört Kollegium såsom embetspligt eller varit enlig med
grunderna för dylika öfverenskommelsers lillvägabringande; hvadan berörde
Cirkulär komme att till all laga kraft och verkan förfalla. Och ansåg Kongl.
Maj:t för öfrigt i hufvudsaken omständigheterna icke påkalla någon närmare
förklaring af de angående föreningar om presträttigheter gällande författningar.
29:o om lönereglering för Elementar-Läroverken.
Se N:o 42 af Rikets Ständers underdåniga skrifvelser.
Bonde-Ståndet:
1:0 alt utbekomma, för att till allmänt tryck befordra, de inför Kongl.
Majit i Stats-Rådet förda Protokoller med alla tillhörande handlingar
rörande Kyrkohemman i Halland från och med år 181 9 intill
i834—1835 årens Riksdag.
Anmäld den 7 Mars i835. Kongl. Majit, som under den a3 September
i83o vägrat enskild man att till tryckning utbekomma de öfver
ifrågavarande ämne i Stats-Rådet förde Protokoller, fann inga nya skäl
hafva tillkommit för bifall å Bonde-Ståndets underdåniga anhållan, utan
egde Ståndet att i den ordning tryckfrihetslagen medgifver, få del af alla
andra handlingar, så väl rörande städselrätten i allmänhet till Halländske
Kyrkohemman, som angående serskilda frågor om skatteköp af dylika hemman.
2:0 angående väckta frågor om folkskolors inrättande inom Riket.
Se N:o 38 af Rikets Ständers underdåniga skrifvelser.
Stockholm den 14 December 1839.
C. J. Heurlin.
Bihang till R. St. Prot. 1840. 2 Sami.
9
66 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
Förteckning på de Rikets Ständers underdåniga Skrifvelser vid Lagtima
Riksdagen åren 1834 och 1835, hvilka inkommit till Handels- och Finans-Expeditionen
af Kongl. Maj:ts Kansli, jemte uppgift på de i anledning
deraf vidtagna åtgärder.
i.*0 Angående utgifternas för innevarande Riksdag omedelbara bestridande
genom Riksgälds-Kontoret.
i834 den 19 April i underdånighet anmäld inför Kongl. Maj:t i StatsRådet,
hvarvid beslöts, att Stats-Konloret skulle förståndigas om innehållet
till behörig efterrättelse.
2:0 angående Bankens rättighet att erhålla liqvid för 2:ne på Banken
öfverlåtna äldre Kronofordringar.
i834 den 19 April i underdånighet anmäld. Innehållet häraf meddeladt
Stats-Kontoret till behörig kännedom, och Nådig skrifvelse jemväl
expedierad till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Fahlun i afseende på
Fahlu Hospitals lill betalning erkände fordrings-anspråk uti Landshöfdingen
Du valls sterbhus.
3:0 i fråga om eftergift af Öfver-Inspektoren Bonghs sterbhus-delägare
ådömde Anmärkningsmedel.
i834 den 19 April i underdånighet anmäld. Rikets Ständers beslut
meddelad t vederbörande till underdånig efterrättelse.
4:0 angående eftergift af ett Dana-arf till Piteå Stad.
i834 den 19 April i underdånighet anmäld. Rikets Ständers beslut
meddeladt vederbörande till underdånig efterrättelse.
5:0 angående grunden för liqviden af framlidne Pastorn, Doktor Collins
bos Statsverket innestående lönefordran.
i834 den 26 April i underdånighet anmäld. Resolution för Sökanderne
utfärdad i öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut.
6:0 i anledning af Öfver-Kommissarien Öijers ansökning att vid afskedstagande
få å Allmänna Indragningsstaten såsom pension uppbära
sin nu innehafvande lön.
1834 den 26 April i underdånighet anmäld. Kongl. Maj:t fann, i
Bil. till R. St. ^futt. Otnbtidsm. Emb. Ber. den 14 fjfan. 1S40. 67
följd af hvad Rikets Ständer yttrat, Stals-Kommissarien Öijers underdåniga
ansökning icke kunna bifallas.
7:o i anledning af väckt fråga om anläggning af en Stad vid Lysekihl
i Bohus Län.
i834 den 26 April i underdånighet anmäld. Kongl. Maj:t fann anläggandet
af en stad i Lysekihl icke vara af behofvet påkalladt; men anbefallde
Kommers-Kollegium att, efter Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Götheborgs och Bohus Län samt öfrige vederbörandes hörande, afgifva utlåtande
i fråga om en handelsköpings anläggning derstädes.
Målet slutligen afgjordt den 20 Februari i836 och kungörelse i ämnet
utfärdad.
8:0 om indragning af Yexel-Kontrollörs-befatlningarne.
Har sammanhang med förslagen till ny Vexel-Stadga och MäklareOrdning;
Emedlertid är Yexel-Kontrollörs-befattningen i Slockholm, enligt
Kongl. Brefvet den 5 Maj 183y, öfverflyttad på en Ledamot i KommersKollegium,
utan annan vedergällning derför, än 4°o R.‘dr såsom ersättning
för skrifvarehjelp och omkostnader i och för denna befattnings utöfning.
9:o angående det af Civil-Statens Pensions-Kassa väckta anspråk på
Nådårs besparing af pensioner å Allmänna Indragningsstaten.
i834 den 3o Maj i underdånighet anmäld. Kongl. Majrt fann de föreskrifter
angående Civil-Statens Pensions-Kassas andel i uppkommande
löne-besparingar, sorn innefattas i Kongl. Brefvet den 11 Februari i832,
böra fortfarande tjena till efterrättelse; hvarom Stats-Konloret och Pensions-Kasse-Direklionen
erhållit Nådigt förständigande.
10:o angående begärd t låne-understöd af allmänna medel för fullbordandet
af en brobyggnad vid Carlskrona.
i834 den 7 Juni i underdånighet anmäld. Frågan om Låne-understödet
förfaller, i följd af Rikets Ständers beslut; hvarom vederbörande
till behörig kännedom förständigats.
ll:o i fråga om rättighet för Hemmansägare på Gottland att få erlägga
penninge-lösen för den deras hemman såsom grundskatt påförda
Ränte-Tjära, hvilken till följd af äldre stadganden hittills blifvit
in natura för Flottans behof levererad.
68 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
i834 den 26 Juli i underdånighet anmäld. Rikets Ständers framställning
bifallen, hvarom svar till Rikets Ständer expedierats.
Och skulle Kongl. Maj:ts Nådiga beslut, genom Krigs-Expeditionen,
vederbörande Embetsverk till behörig efterrättelse meddelas; samt i sammanhang
dermed meddelas Nådigt förordnande i anledning af Förvaltningens
af Sjöärenderne hemställan om sättet för upphandling af den för
Varfsarbetena erforderliga tjära.
12:o angående upphörande af de uti Norra Länen utgående så kallade
Räfst e-Tings-penningar.
i834 den 28 Juni i underdånighet anmäld. Rikets Ständers framställning
bifallen, hvilket Stats-Utskottet lill kännedom meddelats.
13:0 angående frågan om bevillning af utdelningen af Trollhätte Ka
00
oO
nals och Slussverks Bolags-Aktier.
i834 den 5 Juli och 1835 den i4 Februari i underdånighet anmäld,
Kammar-Rätten 0111 innehållet af Rikets Ständers skrifvelse förständigad.
14:0 angående afskrifning af den summa, som af mindre Kreditivet
blifvit lyftad i anledning af återgången handel om några försålda
krigsskepp.
i834 den 28 Juni i underdånighet anmäld. Stats-Kontoret om innehållet
till behörig efterrättelse förständigadt.
15:o angående tullen å ifrån Finland inkommande varor.
O
i834 den 12 Juli i underdånighet anmäld. Beslut i anledning häraf
fattadt och kungörelse i ämnet utfärdad.
Ny Handels-Traktat med Ryssland sedermera afslutad, enligt derom
den 2i Juni 1839 utfärdad kungörelse.
16:0 angående Sala Bergslags underdåniga ansökning om förändring af
beräkningssättet för afgifterne å Bergslagets till förmyntning inlemnade
silfver.
1834 den 5 Juli i underdånighet anmäld. Stats-Kontoret anbefaldt
att, efter öfverstyrelsens vid Myntverket hörande, afgifva underdånigt
utlåtande.
1835 den 10 Januari, sedan de anbefaldte utlåtandernc inkommit,
ånyo i underdånighet anmäld; hvarvid Kongl. Maj:t bland annat förklarat,
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840. 69
alt för den genom Sala Bergslag, i följd af Kongl. Förordningen den 23
Juni i83o, erlagde Mynlskatt utöfver hvad enligt förut gällande stadganden
skolat erläggas, ersättning må, på sätt Rikets Stunder för deras del i underdånighet
medgifvit, Bergslaget tillkomma, samt alt denna ersättning må,
utan afdrag å Myntverkets anslag för den förflutna tiden, godtgöras af öfverskotlen
å Statsverkets inkomster och hädanefter tills vidare genom afdrag
på det Statsverket tillkommande tionde silfver.
17:0 angående fråga om upphörande af Liggemånader och Begrafningshjelps
beräkning vid tillträde af vissa högre Civila Embeten.
i834 den 12 Juli i underdånighet anmäld. Vid den utgång förevarande
fråga hos Rikets Ständer erhållit, ansåg Kongl. Majit stadgandet om
liggemånaders besparing och begrafningshjelps-afdrag jemväl å högre Civila
Embetsmäns löner i allmänhet böra tills vidare fortfara; men Kongl. Ma:jt
förklarade Sig framdeles vilja vara betänkt att i en förnyad framställning
till Rikets Ständer föreslå, att innehafvare af förtroende-embeten måtte, enär
de utan dom och ransakning varda derifrån skiljda, återbekomma aftjenad
begrafningshjelp.
I8:o med anmälan af de hinder, som mött för Silfver-utvexlingens
början å den af Kongl. Majit i Nåder föreslagne dag den 1 Juli 1834-
i834 den 5 Juli i underdånighet anmäld och lagd lill handlingarne.
19:o i fråga om Förste Lif-Medicus af Ponlins bibehållande vid ett
pensions-anslag.
i834 den 12 Juli i underdånighet anmäld. Såsom följd af Rikets
Ständers beslut, biföll Kongl. Majit, att Förste Lif-Medicus af Pontin må
fortfarande oafkortadt tillgodonjuta det ifrågavarande pensions-anslaget.
20:o om sammanfattande af beskrifningar öfver anläggning och skötsel
af Rior och Tork-inrättningar för spanmål.
i834 den 19 Juli i underdånighet anmäld. Landtbruks-Akademien
lemnadt uppdrag att, sedan de af Akademien föranstalltade, under verkställighet
varande försöken med serskilda slag af Sädes-torkinrältningar
blifvit fullbordade, låta författa omförmälde beskrifning samt densamma i
förening med Akademiens berättelse i ämnet till Kongl. Majit aflemna. Sedan
omförmälde berättelse inkommit, blef, genom Kongl. Brefvet den 23
Mars i838, premier beviljade för uppfinning af de ändamålsenligaste Torkinrättningar;
— hvarjemte Landtbruks-Akademien anbefalldes att ombesörja
7 o Bil. iill R- St. Just. Ombudm. Emb. Ber. den 14 jfcrn. 1840.
Författandet af beskrifning öfver berörde torkinrätlriingar och densamma
till trycket befordra för att komma lill allmänhetens kännedom.
21:0 i fråga om Låne-understöd till staden Falkenberg.
i834 den 14 Augusti i underdånighet anmäld och lagd till handlingarne.
22:0 örn upphörande af Ridderskapets och Adelns rättighet att å Frälseägor
anlägga krogar.
i834 den 14 Augusti i underdånighet anmäld.
Allmän Kungörelse härom utfärdad.
2å :o i fråga om förlängning ytterligare i 10 år af de för en PantlåneInrättning
i Hufvudstaden beviljade förmåner.
i834 den 14 Augusti i underdånighet anmäld. Om hvad Rikets Ständer
sålunda anmäldt expedieradt svar lill Öfver-Slåthållare-Embetet för vederbörandes
efterrättelse.
24:0 om utfärdande af en ny Författning, rörande privilegia exclusiva.
i834 den 14 Augusti i underdånighet anmäld, öfverlemnad till Kommers-Kollegium
för att komma under öfvervägande i sammanhang med
det underdåniga förslag, om hvars utarbetande Kollegium den 14 sislledne
Juni erhållit Nådigt uppdrag.
i834 den December ånyo i underdånighet anmäld.
Allmän Förordning utfärdad.
25:0 med anmälan att vidare utgifning af Riksgälds-sedlar skall inställas.
i834 den 14 Augusti i underdånighet anmäld och lagd till handlingarne.
26:0 i anledning af Rikets Ständers Revisorers år i832 framställda anmärkning
i afseende på beviljadt anstånd med kapital-afbetalningarne
å de så kallade Förlagslånen från Manufaktur-Diskonten.
i834 den *4 Augusti i underdånighet anmäld. Rikets Ständers hemställan
bifallen och Kommers-Kollegium derom till efterrättelse förständigadt.
27:0 angående uppbäfvande af Skråförfaltningarne, i afseende på Murmästare-,
Timmermans- och Byggmäslare-Handtverkena.
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40. 71
i834 den 38 Augusli i underdånighet anmäld. Kommers-Kollegium
till följd af Nådig befallning afgifvit underdånigt utlåtande i sammanhang
med frågan om allmän näringsfrihet.
28:0 angående afskalfande af Borgholms Garnisons service-medel.
i834 den 28 Augusli i underdånighet anmäld, och Rikets Ständers
hemställan bifallen.
29:0 om ändring i nu gällande stadgande om Öfver-Domstol i Tullmål.
i834 den 28 Augusti i underdånighet anmäld; öfverlemnad till Justitie-Re
v isions-Expedi tionen.
30:o angående fortfarande nedsättning i Alun-Tionden för Lofvers Bruk.
31 :o angående frågan om nedsättning i afgifterne å Svenska Alun-tillverkningen
i allmänhet.
i834 den 26 Augusti aflemnade till Kammar-Expeditionen.
32:o angående upphörande till kraft och verkan af det vid sista Riksdagen
fattade beslut om upplagande för Statens räkning af ett lån
å 2 millioner Specie.
i834 den 4 October i underdånighet anmäld. Svar, innefattande
Kongl. Maj:ls åsigter i ämnet expedierad t till Rikets Ständer.
33:0 angående Bankens öppnande till utvexling af Silfver.
i834 den 10 September i underdånighet anmäld.
Nådig Kungörelse härom utfärdad äfvensom om MynlbestämningsLagens
tillämpning i afseende på så väl liqvider och betalningar enskilde
emellan, som debitering och utgörande af allmänna utskylder. — I sammanhang
med beslutet om Bankens öppnande till Silfverulvexling äro serskilde
föreskrifter meddelade de i Hufvudstaden varande penningeförvallande
Verk.
34:o i anledning af deras Revisorers åren i83o och i83a afgifne berättelser
om samma år verkställd granskning af Stats-Verkets räkenskaper
och förvaltning.
i834 den i3 September i underdånighet anmäld.
Rikets Ständers gjorda framställningar uti 1, 2, 10, n,J 12 och i3
pi72 Bil. till R. St. Just. Ombudm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40.
punkterne skulle genom Krigs- och i 8 och 14 punk terne genom Kararaaroch
Ecclesiastik-Expeditionerna i underdånighet anmälas.
Beträffande Rikets Ständer i 3 och 6 punkterne gjorde framställningar,
dels angående behandlingen af återbetalnings- och ersättningsfrågor Kronan
och enskilde personer emellan, dels i anledning af Revisorernes anmärkning
rörande den vid Skeppsbron i Stockholm på Tullverkets bekostnad
uppförde Svängkran, förklarade Kongl. Maj:t Sig vilja derå fästa det
afseende, hvartill omständigheterne i hvarje fall kunde föranleda.
Enligt Rikets Sländers hemställan i 4 punkten fann Kongl. Maj:t
skäl i allmänhet i Nåder stadga, att kontrakter, som för Statens räkning af
vederbörande utfärdas, alltid böra upprättas å Kongl. Maj:ts och Kronans
vägnar, och icke i Embets- eller Tjenstemäns enskilda namn, hvarom vederbörande
skulle i behörig ordning förständigas.
I anledning af Rikets Ständers erinran i 5:le punkten om nedsättning
i Mälare-arfvodet för spannmål, som vid Helgvärma Krono-Magasin in- och
utlevereras, försländigades Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Wexiö Län
ånyo om vidtagande af sådana åtgärder, hvarigenom minskning i denna utgift
kunde i möjligaste måtto för framliden beredas.
Lika med Rikets Ständer fann Kongl. Maj:t de i yide punkten omförmälda
utgifter för afsända Estafetter emellan Hamburg och Briissel samt
Hamburg och Helsingör för Kongl. Kabinettets räkning rätteligen hafva
bordt af Kabinetts-Kassan bestridas; hvadan och då beloppet deraf borde
af nämnde Kassa Postverket godtgöras, vederbörande försländigades att dylika
utgifter för framtiden alltid borde Kabinetts-Kassan påföras.
På sätt Rikets Ständer i c>:de punkten föreslagit, förklarade Kongl.
Maj:t enahanda preskriptionstid, som redan finnes bestämd för fordringars
anmälande hos Stats-Verket, jemväl böra äga rum för uttagande af medel,
hvilka i Stats-Kontoret blifvit anordnade, dock så att preskriptionstiden för
äldre anordningar fastställes till slutet af nästa år och serskildt i allmänna
Tidningarne kungöres jemte specifik uppgift å så väl beloppet af de outtagne
medlen, som liden då de blifvit anordnade.
35:0 angående Landskamreraren Bergströms uppförande på allmänna
Indragningsstaten till pensions åtnjutande.
i834 den i3 September i underdånighet anmäld. Innehållet af berörde
skrifvelse vederbörande till efterrättelse meddeladt.
36:o
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40.
36o angående f. d. Löjtnanten C. J. Rotkircks uppförande till pension
å allmänna Indragnings-Staten.
i834 den i3 September i underdånighet anmäld. Innehållet vederbörande
till efterrättelse meddeldt.
37 :o angående upphörande af den Släderne Borås och Ulricehamn medgifna
gårdfai ihandels-rättighet.
i834 den i3 September i underdånighet anmäld. Iiommers-Kollegium
förständigadt att, efter Landshöfdingens i Elfsborgs Län och öfrige
vederbörandes bolande, afgifva utlåtande.
Sedan omförmälde utlåtande inkommit, blef frågan ånyo anmäld den
*4 November i835, då Kongl. Maj:t ej fann skäl bifalla Rikets Ständers
berörde framställning.
38:o angående upphörande af städernes skyldighet att hålla upplag af
spanmål.
i834 den i3 September i underdånighet anmäld. Kommers-Kollegium
anbefaldt alt afgifva underdånigt utlåtande. i836 den 3o April i
underdånighet anmäldt, och kungörelse i ämnet utfärdad.
39: o angående bestämmande af preskriptionstid för uppvisande i Banken
af utelöpande invisningar och insättningsbevis, som i räkenskaperne
balanceras.
i834 den i3 September i underdånighet anmäld. Rikets Ständers i
omförmälde afseende vidtagne beslut till vederbörandes efterrättelse allmänneligen
kungjordt.
40: o i fråga om de f. d. Direktörerne vid Eskilstuna fristad Öfverste
Palm och Öfverste-Löjtnanten Nordevall tillagde pensioners öfverflyttande
på allmänna Indragningsstaten.
i834 den a3 September i underdånighet anmäld. Stats-Kontoret underrättadt
om Rikets Ständers beslut rörande Öfverste-Löjtnanten Nordevalls
pensionsanslag.
Vidkommande serskildt Öfverste Palms exspektans-arfvode, så behagade
Kongl. Majit, på grund ej mindre af den för Öfversten Palm under den
7 Februari 1831 utfärdade Nådiga fullmakt att vara Fristads-Direktör, än
äfven å innehållet af Kongl. Brefvet den 17 November i83a, i Nåder tillåta,
att bemälde Öfverste må, under de i nämnde Bref stadgade vilkor,
på sätt hittills jemlikt Kongl. Brefvet af den 19 April i834 ägt rum, tills
Bihang till R. St. Fröt. 1840• 2 Sami. 10
Bil. till R. St. Just. Ombudm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40.
vidare få af Manufaktur-Diskont-Fondens vinstmedel, för så vidt Extra
Licentfonden och anslaget för Manufakturernes befrämjande icke dertill
lemna tillgång, uppbära det årliga exspektans-arfvodet, som Rikets Ständer
ansett sig icke kunna å Allmänna Indragnings-Staten för Palm uppföra.
41 :o angående framlidne Stats-Kommissarien E. Widegrens 2:ne oförsörjda
döttrars underdåniga ansökning att lili oafkortadt belopp
få åtnjuta deras numera gifta systers pension.
i834 den 23 September i underdånighet anmäld. Rikets Ständers
beslut Stats-Kontoret i Nåder meddeldt.
42:0 angående förre Kronofogden, Assessoren Hollstens, förre LandtRäntmästaren
Ahlgrens och Landskamrerare», Kammarrådet Herzmans
underdåniga ansökningar att såsom pension få åtnjuta fulla
beloppet af deras innehafda löner.
i834 den 23 September i underdånighet anmäld. Vederbörande
förständigade om hvad Rikets Ständer härvid beslutat.
43:o om anvisande på Riksgälds-Kontoret af ett Kreditiv för Sparimålsundsättningar
vid inträffande svårare missväxter.
1834 den 23 September i underdånighet aumäld. Nådig proposition
expedierad till Rikets Ständer om anvisande af ytterligare 400,000 R:dr
B:ko för alt, i händelse af behof, och sedan influtne Kreditivmedel blifvit
i främsta rummet använda, vara för Kongl. Maj:t tillgänglig för undsättningars
meddelande.
44:0 i fråga om medels anskaffande till Kanal- och Slussbyggnaden
vid Seffle i Wermland.
1834 den 23 September i underdånighet anmäld. I den oförmodade
händelse Rikets Ständer vid innevarande Riksdag ej skulle anvisa medel
för Strömrensningar och lättade vattenkommunikationer i allmänhet,
ville Kongl. Maj:t genom serskild Nådig skrifvelse föreslå Rikets Ständer
att åtminstone för omförmälde erkändt nyttiga ändamål bevilja ett lämpligt
anslag.
45:0 i fråga om rättighet för Gölha-Kanal-Bolag att i Riksgälds-Kontoret
lyfta medel till anskaffande af Ångbogseringsfartyg.
i834 den 27 September i underdånighet anmäld. Föranledde ej
till annan åtgärd, än att Götha-Kanal-Direktionen om Rikets Ständers beslut
underrättades.
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840. 7 5
46 :0 angående öfverste-Löjtnanten Nordencreulz’s Enkas ansökning att
varda bibehållen vid de löne-inkomster mannen i lifstiden innehaft.
i834 den 27 September i underdånighet anmäld. Stats-Kontoret
om pensions-beloppets utbetalande förständigadt.
47:0 angående förändrade stadganden i afseende på Skeppsägares åliggande
att uttaga fribref och Turkiska pass.
1834 den 28 October i underdånighet anmäld. Kommers-Kollegii
underdåniga utlåtande infordradt.
1835 den 5 Augusti ånyo i underdånighet anmäld; — Kongl. Maj:t
fann ej anledning att för närvarande vidtaga den förändring af föreskrifterne,
beträffande Fribref och Turkiska pass, hvarom Rikets Ständer nu
väckt fråga. Likväl och då genom Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 26 October
i833 redan är medgifvet de stapelstäder, hvilka ådagalägga, det sak
naden
af Fribrefsblanketter i samma städer verka menligt uppehåll i sjöfarten,
att uppå underdånig ansökning komma i åtnjutande af förmånen,
att hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet få anmäla sig till Fribrefs
erhållande, erhöll Kommers-Kollegium befallning att allmän kungörelse
härom utfärda.
48:o angående framlida underhållandet af Åkers Kanal.
i834 den 28 October i underdånighet anmäld. Stor-Amirals-Embetets
3:dje Afdelning anbefalld att på lämpligt sätt gå i författning om Kanalens
ytterligare hembjudande till enskild man eller bolag, mot förbindelse
att, under allmän kontroll, ansvara för dess underhåll, samt att, i
händelse denna åtgärd äfven nu skulle blifva utan påföljd, i underdånighet
föreslå en sådan förhöjning i den för Kanalens begagnande utfärdade
Taxa, hvarigenom Statens förlust må i möjligaste måtto förekommas.
1836 den g Januari ånyo i underdånighet anmäld, då Kongl. Maj:t,
jemlikt Slor-Amirals-Embetets 3:dje Afdelnings förslag , öfverlät vården och
underhållet af Åkers Kanal åt enskild person mot vilkor i närmaste öfverensstämmelse
med Kongl. Brefvet den 1 November 1834-
49:0 angående förklaring af stadgandet rörande Landshöfdingars pensionsrätt.
50:o angående viss tid, som Landshöfding skall hafva beklädt sitt embete,
innan han kan erhålla Landshöfdinge-pension.
76 Bil. till R. St. Just. Ombudm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
i834 den 28 Oetober i underdånighet anmälde. Vederbörande till
kännedom och efterrättelse förständigade om hvad Rikets Ständer härvid
förklarat.
51: o angående rätta förståndet af den utaf Rikets Ständer, vid sisla
Riksdag, Landshöfdingen af Wingård förunnade befrielse från ersättning
af åtskillige utaf Landssekreteraren Kleman förskingrade
medel. .
i834 den 28 Oetober i underdånighet anmäld. Landshöfdingen af
Wingård genom Stats-Sekreteraren underrättad om. innehållet af Rikets
Ständers skrifvelse.
52:0 angående några med Statsregleringen gemenskap ägande allmänna
frågor.
i834 den 28 Oetober i underdånighet anmäld. Stats-Kontoret i Nåder
förständigadt om hvad Rikets Ständer yttrat i fråga om fastställande
från Riksdag till Riksdag af ett oföränderligt medelpris å den under penningelönerne
inbegripne span mål.
I anledning af Rikets Ständers underdåniga anmälan rörande vägrad
anvisning på Öfverskotten å Statsverkets Inkomster för vissa behof tillhörande
Tredje Hufvud-Titeln, förklarade Kongl. Maj:t, det de af Kongl.
Maj:t i Propositionen om Statsverkets tillstånd och behof föreslagne utgifter,
alt i mån af tillgångarne bestridas utaf nämnde öfverskott, voro af den
beskaffenhet, att de kunde till större eller mindre belopp förminskas eller
från ett år till ett annat uppskjutas, allt efter som disponible tillgångar
för året voro för handen, samt att något hinder för dessa dispositioner ej
skulle hafva uppkommit, enär de efter afslutad Rikshufvudbok för år i83a
utrönta öfverskott hade blifvit användbara för så beskaffade utgifter år
i835, de för år i833, år i836 0. s. v., hvilket förklarande skulle genom
Protokolls-Utdrag- Krigs-Expeditionen meddelas.
Rikets Ständers beslut om Centonalens upphörande och öfverflyttning
å Allmänna Bevillningen vederbörande till kännedom och efterrättelse
meddeldt.
I afseende på Rikets Ständers framställning angående dispositionen
å Hufvud-Titlarnes besparingar, förklarade Kongl. Maj:t, hvad 2tdra Hufvud-Titeln
angick, att de sedan sista Riksdag på besparingarne an vista
bestämda löne-anslag varit föranledda af Rikets Ständers yid samma Riks
-
Bil. till R. St. Just. Ombnåsm. Emb. Ber, den 14 Jan. 1840. 77
dag gjorda framställningar om Civila Embetsverkens förändrade organisation;
— att denna organisation blifvit af Kongl. Maj:t utförd i allmänhet
på den af Rikets Ständer gillade grund, att tjenstemännens antal förminskats,
men deras löner förbättrats i förhållande lill ökade göromål; alt
Kongl. Maj:t alltså ägt skälig anledning till den förmodan, att, i likhet
ined hvad vid föregående Riksdagar ägt rum, de tillökte löne-anslagen
skulle af Rikets Ständer på stat beviljas; att Kongl. Maj:t för öfrigt insåg
olämpliglieten att på tillfälliga besparingar inom Hufvud-Titlarne anvisa
bestämda fortfarande löne-anslag, och att Kongl. Maj:t ville, vid förekommande
frågor om dispositioner å Hufvud-Tillarnes besparingar, derom besluta
i öfverensstämmelse med den rätt, sorn enligt Grundlagarne Kongl.
Maj:t tillhörde.
Beträffande frågan huru förhållas skall med de Embetsverk och
Corpser, sorn erhållit förhöjda löne-anslag å besparingarne, men hvilkas
uppförande på Stat blifvit af Rikets Ständer afslaget, ville Kongl. Maj:t,
vid inträffande ledigheter inom dessa Verk och Corpser, i hvarje serskildt
fall tillse hvad förändring med desamma må kunna vidtagas, som blefve
ledande lill besparing utan mehn för Rikets tjenst.
Den af Rikets Ständer anmälda förändring af ojemna anslags-summor
lill jemna tiotal, blef af Kongl. Maj:t i Nåder gillad.
53:o angående ytterligare åtgärder i afseende på förslitne Bankosedlars
utbyte i Landsorterne.
i834 den 28 October i underdånighet anmäld. Kongl. Majit bifö.ll
att de personer, hvilka erhålla uppdrag att i Landsorterne ombesörja invexling
af förslitne Bankosedlar, må för vexlingsmedlens fram- och återsändande
åtnjuta portofrihet, under den kontroll mot missbruk, som Öfver-Post-Direklörs-Embelet
ägde föreskrifva. — Sedan Stats-Kontoret, efter
Landshöfdingarnes hörande i fråga om Landt-Räntmästares åläggande att
allmänheten med dylik in vexling tillhandagå, med anbefaldt utlåtande inkommit,
förekom frågan ånyo lill pröfning den 28 November i835, då
Kongl. Majit ej fann skäl att förordna något vidsträcktare åliggande för
Landt-Räntmästarne till förslitna sedlars utbyte i och för deras tjenstebefattning,
än hvad förut genom serskilde Nådiga Bref blifvit stadgadt.
54:0 angående serskild vedergällning till Lag-Kommitteens arbetande
Ledamöter, efter numera fulländadt uppdrag.
•yS Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
i834 den 28 October i underdånighet anmäld. Stats-Kontoret till
efterrättelse i Nåder försländigadt om Rikets Ständers sålunda vidtagne beslut.
55:0 angående reglering af utgifterne under Riks-Statens 5:te HufvudTitel.
i834 den 6 December i underdånighet anmäld. Stats-Kontoret, till
efterrättelse vid Special-Staternes uppgörande, försländigadt om de anmälda
förändringarne i anslagen på denna titel. Innehållet af Rikets Ständers
skrifvelse för öfrigt meddeldt Ecclesiaslik-Expeditionen för den åtgärd, som
dervid kunde erfordras.
56:o angående reglering af utgifterne under Riks-Statens 6:te HufvudTitel.
i834 den 6 December i underdånighet anmäld. Kongl. Maj:t ville
uppå Ecclesiaslik-Expeditionens föredragning besluta angående erforderliga
verkställighets-åtgärder i anledning af det tillökta anslaget till Institutet för
Elinda och Döfstumma; Om så väl delta förhöjda anslag som rörande Rikets
Ständers beslut om ersättning för Centonal-afgiftens upphörande förständigades
Stats-Kontoret; hvilket beslut jemväl blifvit Krigs-Expedilionen
meddeldt.
57:0 angående reglering af utgifterne under Riks-Statens ^:de HufvudTitel.
i834 den 6 December i underdånighet anmäld. Stats-Kontoret om
innehållet till efterrättelse vid Special-Staternes uppgörande förständigadt;
— Hvad Rikets Ständer beslutit rörande pensionsanslaget för Militär- Embetsoch
Tjenstemäns- samt Under-Officerares enkor och barn, meddeldt IirigsExpeditionen
genom Protokolls-Utdrag.
58:o angående reglering af utgifterne under Riks-Statens cpde HufvudTitel.
1834 den 6 December i underdånighet anmäld. Om de af Rikets
Ständer å Nionde Hufvud-Titeln uppförde tillökta anslag Stats-Kontoret till
efterrättelse förständigadt. — Frågan om bidrag af gide Hufvud-Titelns medel
till understöd för Chalmerska Slöjde-Skolan i Götheborg skulle förekomma
i sammanhang med den allmänna regleringen af utgifterna å nämnde
Titel för nästa år; — Och förklarade Kongl. Majit Sig vilja uppå Kammar-Expeditionens
föredragning i Nåder besluta angående dispositionen af
det till Jordbruks-Inslitutet vid Degeberg beviljade serskilda anslag.
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840. pc)
59:0 angående reglering af utgifterna under Riks-Statens irsta HufvudTilel;
samt
— med tillkännagivande att Stats-regleringen lomme att vidtaga
med år i835.
i834 den 6 December i underdånighet anmäld. Siats-Kontoret om
innehållet till behörig efterrättelse förständigadt.
De öfrige Stats-Expeditionerne genom Protokolls-Utdrag erhållit del
af Rikets Ständers beslut angående Statsregleringens början med nästa år.
60:0 i anledning af Kongl. Majrts Nådiga proposition angående utrnyntningsgrunderne
för Koppar-Skiljemynt och Ducaler.
1834 den 22 November i underdånighet anmäld. Uppsköts.
1835 den 6 Maj ånyo i underdånighet anmäld. Nådig Kungörelse
om det nya Koppar-Skiljemyntet samt förnyad Förordning om Myntfoten
utfärdade.
6I.0 angående portoafgiften för Inrikes brefvexlingen.
i834 den 11 November i underdånighet anmäld. Öfver-Post-Direktörs-Embetet
anbefaldt att i öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut
upprätta och inkomma med förslag till nya Post-Taxor för Rikets alla PostKontor.
62:o angående grunderne för ett nytt system för Rikets Silfvermynt.
1834 den 22 November i underdånighet anmäld; uppsköts.
1835 den 6 April ånyo i underdånighet anmäld; då Kongl. Maj:t
ej fann skäl att för det närvarande bifalla Rikets Ständers framställning om
räkneenhetens bestämmande i så kallade Riksdaler Kurant, utan förklarade
att det gamla räknesättet i Riksdaler Banko borde bibehållas.
Den enda åtgärd Kongl. Majit fann nu böra vidtagas för att komma
till det mål, som Rikets Ständer syntes åsyfta, var att fastställa Silfvermyntets
afdelningar och Bankosedlarnes valörer på ett sätt, som lättade
bruket att räkna i Riksgäldssedel’, förmedelst deras sammanfattande uti
lämpliga summor, med sistnämnde räknesätt; för hvilket ändamål Kongl.
Majit ansåg nyttigt att hafva i omlopp sedlar på 32 sk. Banko, som svarade
emot den förra Riksdalern Riksgäldssedlar, och så vidare.
8o Bil. till R• St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
För öfrigt förordnade Kongl. Maj:t om de serskilda Silfvermyntens
ulmyntning; hvarom allt skrifvelse till Rikets Ständer skulle expedieras.
63:0 i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition angående kontrollerna
för beläning af tackjern på Stockholms Våg.
i834 den i5 November i underdånighet anmäld. Öfver-StåthållareEmbet
förständigadt om hvad Rikets Ständer härvid beslutat.
64:o angående reglering af Allmänna Indragnings-Stalen.
i834 den 6 December i underdånighet anmäld, Stats-Kontoret till
behörig efterrättelse förständigadt om så väl de af Rikets Ständer beviljade
anslag å Allmänna Indragnings-Staten, som öfrige uti Rikets Ständers skrifvelse
omförmälde förändringar i berörde Utgifts-Titel; — Ecclesiastik-Expeditionen
lemnades del af hvad Rikets Ständer i 4 och 6 punkterne af berörde
skrifvelse anmält rörande anslag för utgifvande af Svenskt Diplomatarium
och vilkoren dervid, samt tillökt arfvode för Professor Ling. Likaledes
till Kammar-Expeditionen expedieradt Protokolls-Utdrag, innefattande
Rikets Ständers i 2, 3 och 8 punkterne anmälde beslut om Länsmäns pensionsrätt,
förflyttning af en Lappfogdelön ifrån a:dra Hufvud-Titelns besparingar
till Allmänna Indragnings-Staten, samt expektans-löner för indragne
tjenstemän inom Kongl. Maj:ts Kansli och Bergs-Kollegium m. m. KrigsExpeditionen
på enahanda sätt underrättad om den, enligt 5:le punkten,
beviljade indelningsersättningen till f. d. indelningshafvare vid Vestgötha
Kavalleri-Regemente, samt om de från Tredje Idufvud-Titeln till allmänna
Indragnings-Staten öfverflyttade anslag.
65:0 i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition angående åtskilliga
omständigheter i afseende på levereringen och förvaltningen af
Kronans Spanmåls-räntor.
o
i834 den i5 November i underdånighet anmäld. Kongl. Maj:t fann
frågan om bestämmande af en viss minimivigt å afradsgild spanmål, äfvensom
den om ökad lindring i sädesskalten, då den utgöres i liad eller torkad
spanmål, för det närvarande hafva förfallit, i följd af hvad Rikets Ständer
i ämnet yttrat, och förordnade: att i de årliga Markegångstaxorne för
hvarje Län må bestämdt utsättas, att endast väl rensad och strid säd anses
såsom levereringsgild till Kronan och Räntetagare; att allmänheten må på
enahanda sätt uti Markegångstaxorne erinras om det i äldre Författningar
fastställda afdrag af 4 lösa kappar på tunnan, då liad eller torkad ränte
-
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. tS40. 81
siicl af räntegifvare levereras, med det tillägg, alt enahanda förhållande äger
ruin vid utlevereringar för Kronans räkning, saint slutligen'att det medgifva
förändrade stadgandet, rörande vilkoren för försäljning af räntesäd
och hästvacance-spanmål, som för Statsverkets årliga behof ej erfordras-,
må vederbörande lill rättelse i Kader meddelas.
66:0 i anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition om fortfarande
anslag till Ull-Diskont-fondens förstärkning samt Ullkulturens och
Ullproduktionens befrämjande.
1834 den *5 November i underdånighet anmäld. Rikets Ständers
beslut Kommers-Kollegium meddelad t , till egen och vederbörandes underdåniga
efterrättelse.
67:o angående den vid innevarande Riksdag verkställda Revision af de
under Kommers-Kollegium ställda fonder och medel.
i834 den i5 November i underdånighet anmäld; laggd till handlingarne.
G8:o i anledning af väckt fråga om rättighet för städerncs Embets- och
Tjenstemän att deltaga i Civil-Stalens pensions-inrättning.
1834 den 22 November i underdånighet anmäld. Direktionens för
Civil-Statens Pensions-inrättning underdåniga utlåtande infordradt.
Sedan ej mindre omförmälde Direktion än äfven Fullmäktige för Civil-Statens
Delägare afgifvit anbefallda utlåtanden, anmäldes ånyo frågan
den 11 Maj i838, då Kongl. Maj;t fann Rikets Ständers förrberörde framställning
icke kunna vinna Nådigt bifall.
69:o angående upphörande af den vissa Kollegier, Akademier och Allmänna
Inrättningar tillagde rättighet, att undfå ersättning af Banken
för den förlust, som de till följd af förändradt vexlingspris
fått vidkännas vid Silfverutvexling.
i834 den 17 November aflemnad till Ecclesiaslik-Expeditionen.
70: o angående beviljande af ett Kreditiv för bestridande af de kostnader,
som genom Cholera-farsoten föranledas.
i834 den 17 November aflemnad till Ecclesiastik-Expeditionen.
71:o angående reglering af utgifterne under Riks-Statens Andra Hufvud-Titel.
Bihang till R■ St. Fröt. 1840■ 2 Sami. 11
82 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
i834 den 6 November i underdånighet anmåld. Stats-Kontoret till
efterrättelse förständigadt örn de å denna tilel uppförda anslag.
Hvad serskildt angick Rikets Ständers yttranden och beslut i afseende
på regleringen af Embetsverkens Stater, så behagade Kongl. Majit i Nåder
förklara:
Att, då Rikets Ständer beviljat de för Kongl. Maj:ts Kansli äskade
tillökta anslag dels till Sportel-ersättning, dels till fyllnad i löningsslaterne,
samt till Kongl. Maj:t öfverlemnat huru dessa medel skola till vinnande
af en ändamålsenlig löne-reglering fördelas, de Kommitterade, som haft
sig uppdraget att afgifva underdånigt utlåtande rörande grunderne för
Kansliets njra reglering, borde i Nåder anbefallas att inkomma med serskildt
förslag till samma reglerings verkställighet i öfverensstämmelse med
de af Kommitterade upprättade Slater, med hänsigt i möjligaste måtto dertill,
alt de serskilda anslag till befordrande af göromålens behöriga gång
inom Kongl. Maj:ts Kansli, som nu äro på 2:dra Hufvud-Titelns besparingar
anvisade, må kunna upphöra; börande Kommitterade derjemte yttra sig,
huruvida det vöre lämpligt att all beräkning af spanmål under de nya förhöjda
lönerne komma att försvinna.
Att då Rikets Ständer afslagit Kongl. Maj:ts Nådiga framställning om
löner för ett tillökt antal tjenstemän inom Stats-Kontoret, hvars tjenstemanna-personal,
i anseende till ökade göromål, befunnits otillräcklig, samt
Stats-Kontoret nu ytterligare hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmält behofvet
af ökadt arbetsbiträde, serdeles vid Riksbokssluts-Kontoret, Kongl.
Majit ville i öfverensstämmelse med Dess den 28 sisth October fattade beslut,
söka genom anvisning af serskilde medel, i möjligaste måtto bereda
tillgång på erforderligt arbetsbiträde inom nämnde embetsverk.
Alt Kammar-Rättens förändrade organisation, likasom den af andra
Embetsverk, blifvit af Kongl. Majit utförd på den af Rikets Ständer gillade
grund, att tjenstemännens antal så vidt för göromålens gång ansetts
lämpligt, förminskats och deras löner förbättrats, hvarvid i afseende på
Kammar-Rättens Öfverstyrelse förekommit, att den, i egenskap af ÖfverDomstol,
vore alt anse som ett Verk för sig utan egentlig egenskap med
Revisions-Departementet, hvilket också derföre funnits böra, uti ÖfverKommissarien,
erhålla en serskild Chef; Att Kongl. Majit i följd häraf ansåg
någon betydligare nedsättning i Kammar-Rättens nuvarande aflöningsbelopp
eller indragning af dervarande Embets- och Tjenstemän svårligen
Bil. till R. St. Just. Ombtidsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840. 83
kunna beredas; men att Kongl. Maj:t emedlertid velat, så vidt omständiglreterne
medgåfvo, gå Rikets Ständers önskan till mötes, då Kongl. Maj:t
under den 18 sistlidne October förklarat Sig vilja vid inträffande ledigheter
inom Kammar-Rätten och andra Embetsverk, som nu hafva löne-anslag
på 2:dra Ilufvud-Titelns besparingar, i Nåder pröfva, huruvida nedsättning
af lönebelopp eller annan förändring, ledande till minskad utgift
å berörde Hufvud-Titel, kunde utan olägenhet för Rikets tjenst vidtagas;
börande i och för verkställigheten af detta Nådiga beslut, beinälde Embetsverk
nu ytterligare i Nåder förständigas att, innan en tjenstebefattning
vid samma verk såsom ledig kungöres och förslag dertill upprättas, hos
Kongl. Maj:t i underdånighet föreslå den nedsättning i lönebeloppet, som
omständigheterne medgifva, samt derom afvakta Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande
till egen och sökandes efterrättelse; samt
Alt, hvad dernäst beträffar Kommers-Kollegium, Kongl. Maj:t fann
någon minskning i göromål för den bibehållna Handels- och ManufakturDivisionen
icke hafva genom Embetsverkens nya organisation uppkommit;
men att då Rikets Ständer likväl yrkat, att ytterligare besparing i detta
Verks Statsanslag måtte till vägabringas, Kongl. Maj:t ville i detta hänseende
vidtaga enahanda åtgärd, som blifvit beslutad i anledning af Rikets
Ständers vägran att i Stat uppföra hvad för Embetsverkens reglering utöfver
nu bestämda Statsanslag ansetts behöfligt.
Uppå Kammar-Expeditionens föredragning ville Kongl. Maj:t taga i
Nådigt öfvervägande hvad Rikets Ständer yttrat i afseende på regleringen
af Kammar- och Bergs-Kollegiernes Stater. Derjemte öfverlemnades till
bemälde Expeditions föredragning de delar af Rikets Ständers förevarande
skrifvelse, som angingo förslags upprättande lill Lands-Staternes reglering;
tillökning i anslaget för Länsmännens aflöning; fortfarande af anslaget till
tryckningskostnaden för Landshöfdingarnes Embetskungörelser; förhöjdt löne-anslag
för Landshöfdingen i Jemtland; dispositionen af den Landshöfdingen
i Kronobergs Län tills vidare beviljade ersättning för dagsverken
till Kronobergs Kungsgård; samt ersättning till Landshöfdingarne i Gefleborgs,
Wester-Norrlands, Jemtlands och Westerbottens Län för förlorad
inkomst genom Räfstetings-penningarnes upphörande; Ecclesiastik-Expeditionen
erhöll' derjemte del af Rikets Ständers beslut om det lill SundhetsKollegii
disposition ställda anslag för en Elektricitets-maschin, samt om
anslagen till Extra Provincial-Läkare, till Veterinär-Inrättningen och Carolinska
Institutet, till smittosamma sjukdomars botande och Medico-legala
84 Bil. till R. St. jfust. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
besigtningar, hvilka tvenne sednare anslag blifvit af Rikets Ständer förklarade
för förslags-anslag, hvarå uppkommande brister borde af öfverskolten
fyllas, men blifvande besparingar deremot till Riksgälds-Konloret ingå.
General-Tullstyrelsen och Öfver-Post-Direktörs-Embelet lill kännedom
och efterrättelse försländigade om den af Rikets Ständer uppgjorda
beräkning af dessa Verks utgifter, med befallning lill sistnämnde Embetsverk
att, i anledning af Rikets Ständers framställning om Paket-Postfartens
upplåtande på Entreprenad till enskildt bolag, låta kungörelse härom i
tidningarne införa med bestämmande af lämplig tid, hvarinom anbud må
ingifvas; samt derefter till Kongl. Maj:t inkomma med utlåtande och förslag
i följd af de gjorda anbuden.
I öfrigt blef Stats-Kontoret förständigadt att ställa sig lill efterrättelse
hvad i afseende på de å denna Hufvud-Titel uppförde förslagssumraor
redan blifvit i allmänhet förordnadt — och Kongl. Maj:t förklarade,
att med brister eller besparingar å anslaget för Minister-Staten, som uppkomma
i följd af kursens ornvexlingar öfver eller under 128 sk., borde
på sätt sorn hittills förhållas.
72:o angående Kongl. Majds Nådiga Proposition om lindring i vilkoren
för begagnande af det utaf Rikets Ständer till återuppbyggande
af Staden Borås anslagne Låne- understöd, äfvensom eftergift
af den staden åliggande bevillning.
i834 dea 6 December i underdånighet anmäld. Om Rikets Ständers
härvid fattade beslut skulle Nådig skrifvelse till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Elfsborgs Län, för vederbörandes förständigande , afgå.
73 to i fråga om tiden för uppsägning af räntehö inom Södermanlands
Län att in natura levereras.
x834 den 29 November i underdånighet anmäld. Kongl. Maj:t biföll
Rikets Ständers framställning; hvarom Kongl. Majrls Befallningshafvande
i Södermanlands Län, äfvensom Stats-Kontoret, skulle förståndigas.
74: o om kungörandet af 8. §. af det för Götha Kanal-Bolag den 16
Mars i833 utfärdade Nådiga Reglemente.
1834 den 29 November i underdånighet anmäld. Med bifall till
Rikets Ständers anhållan, blef allmän kungörelse härom utfärdad.
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40. 85
75:o angående reglering af utgifterna under Hiks-Statens 8:de HufvudTite],
1834 den 6 December 1 underdånighet anmäld. Stats-Konloret till
iakttagande vid Special-Slaternes upprättande i Nåder förständigädt om så
väl de beviljade tillökningarne å anslagen uppå denna Titel, som öfrige af
Rikets Ständer nu beslutade förändringar i samma anslag. Derjemte anbefalldes
Stals-Kontoret att ställa sig till efterrättelse hvad Rikets Ständer i
afseende på dispositionen och redovisningen af anslagen för Magasinsbyggnadernes
underhåll beslutat, samt vidtaga nödiga åtgärder för verkställigheten
ej mindre häraf än af Rikets Ständers beslut om uppförande å Stat
af de förut, genom anvisning på öfverskotten å Stats-Verkets inkomster,
bestridde utgifter till ersättning åt Nämndemän och Gästgifvare i Stora
Kopparbergs Län, som genom Extra Grufvehjelpens upphörande förlorat
sine löneanslag, äfvensom till transportkostnad och garmakarelön för StatsVerkets
koppar och jern.
Innehållet af Rikets Ständers förevarande skrifvelse, så vidt den rörde
anslagen lill fångars skjuls-och underhåll; underhållet af Drottningholms
broar; ersättning för indragne dagsverken vid Strömsholms Stuteri; understöd
för Nybyggare i Rikets norra provinser, samt ersättning för jordförluster
genom Kanalanläggningar, meddeladt Kammar-Expeditionen, uppå
hvars underdåniga föredragning Kongl. Maj:t ville bland annat i Nåder besluta
angående ytterligare mått och steg, som enligt Rikets Ständers yttrade
önskan, kunde lända till besparing i kostnaderne för fångars skjuts och
underhåll m. m.
76:o angående f. d. Allmänna Magasins-fonden, samt belalningsvilkoren
för erhållne Spanmålsunderstöd , jemte åtskilige i sistnämnde ämne
väckta motioner.
I sammanhang härmed anmäldes Kongl. Majils Befallningshafvandes
i Norrbottens Län underdåniga anhållan, att inbetalningen
af de skulder, för hvilka Länets innevånare häfla för under
åren i83o, i83i, i832 och 1833 erhållen undsättningsspanmål, måtte
tills vidare varda inställd.
1834 den 1 December i underdånighet anmäld- Rikets Ständers, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga framställningar,
fattade beslut ej mindre angående indrifningen af Magasinsfondens äldre
undsättniugsfordningar och nedsättning i köpskillingen för ett till Serafi
-
86 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
mer-Ordens Gillet försåldt Magasinsbus i Upsala, än i fråga om lindring i
bejtalningsvilkoren för den till Distrikt-Magasiner i Herjeådalen, försträckta
spanmål samt sättet och vilkoren för undsättningsskuldernas liqviderande
inom Skaraborgs samt Norrbottens oell Vesterbottens Län, Stats-Kontoret
samt öfrige vederbörande till efterrättelse meddeldt, med följande tillägg:
Att all fråga om ersättning för Skaraborgs Läns undsättningstagare
för det högre pris, hvartill den i liqvid för deras skulder emoltagne spanmål
möjligen kunnat i ett eller annat fall för Stats-Verkets räkning försäljas
eller användas, numera borde i följd af Rikets Ständers beslut om
de undsättningsskyldiges befrielse från vidare efterräkning förfalla;
Att, i händelse vid verkställigheten af förordnandet angående Distrikt-Magasiners
bildande inom Norrbottens och Vesterbottens Län skulle
inträffa, att större delen af en sockens innevånare vägrade att deruti ingå,
de hemmansinnehafvare inom samma socken, flere eller färre, som dertill
voro hugade, ägde, så vidt de funnos vederhäftige för spanmålsanslaget,
till säkerhet hvarför inteckning i deras egendom borde tagas, inrätta
ett serskildt Magasin för sig på enahanda vilkor, som hade ägt rum för
bela socknen i fäll den på anläggningen ingått; dock att det under ett års
tid derefter borde vara socknens öfrige innevånare öppet att uti det sålunda
inrättade Magasinet med egna tillskott deltaga. Derjemte förständigades
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i sistnämnde 2:ne län att hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anmäla de verkställighetsåtgärder, som i afseende på
undsättningsskuldernas liqviderande och bildandet af Distrikt-Magasiner blifva
af dem vidtagne, samt till Kongl. Maj:ts Nådiga fastställelse öfverlemna
serskilda för berörde Magasiner upprättade Reglementen, grundade på de
allmänna föreskrifter, som innefattas i Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 17
Mars 1824.
Kongl. Ma jäs Befallningshafvandes i Elfsborgs Län framställning, om
eftergift under vissa vilkor af en del utaf Länets undsättningsskulder, fann
Kongl. Maj:t, i följd af Rikets Ständers härom anmälda beslut, icke kunna
i Nåder bifallas; För öfrigt och enligt Rikets Ständers yttrade önskan förordnade
Kongl. Maj:t i allmänhet, att vid indrifning af Statens fordringar
för meddelad undsättning i missväxtår borde förfaras med den skonsamhet,
att jord, utsädes-säd samt erforderlige dragare eller åkerbruksredskap
icke tillgripas.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Norrbottens Län underdåniga anhållan
om inställande tills vidare af ali inbetalning å Länets undsättnings
-
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 jfan. 1840, 87
skulder förföll genom nu medgifne förändringar i återbetalningsvilkoren för
dessa skulder.
77:0 angående frågan om lån af allmänna medel till segelfartens skyndsamma
förbättrande å Götha Elf och till en hamnanläggning vid'
Götheborg.
1834 den i3 December i underdånighet anmäld. Om innehållet af
Rikets Ständers skrifvelse skulle Direktionen för segelfarten emellan Yenern
och hafvet i Nåder underrättas.
78:o i frå gan om städernes Stockholms och Götheborgs befrielse från
erläggande af sterbhus-afgiften.
1835 den 24 Januari i underdånighet anmäld. Med gillande af hvad
Rikets Ständer härvid beslulit, blef allmän Kungörelse i ämnet utfärdad.
79:0 angående verkställd granskning af Postverkets räkenskaper för år i83i.
i834 den i3 December i underdånighet anmäld. Härom skulle Öfver-Post-Direklörs-Embetet
i Nåder förständigas.
80:0 angående verkställd granskning af Tullverkets räkenskaper för år i83i.
i834 den i3 December i underdånighet anmäld. General-Tull-Styrelsen
förständigad om innehållet af Rikets Ständers skrifvelse.
81:o angående tiden, från hvilken Statsregleringen skall taga sin början.
1834 den 6 December i underdånighet anmäld i sammanhang med
regleringen af i:sta IIufvud-Titeln, och beslut då fattadt. Se N:o 59.
82:0 angående liqviden af Riksgälds-Kontorets skuld för af allmänheten
upptagne lån.
1835 den 24 Januari i underdånighet anmäld. Kongl. Maj:t fann
denna underdåniga skrifvelse icke föranleda till någon Dess åtgärd.
83:0 angående verkställd revision af Nummer-Lotteriets räkenskaper.
i835 den 10 Januari i underdånighet anmäld. Nummer-Lotteri-Direktionen
till behörig kännedom meddelad.
84: o angående verkställd revision af Civil-Statens Pensions-Kassas räkenskaper.
i835 den 10 Januari i underdånighet anmäld. Pensions-Kasse-Direktionen
härom till behörig kännedom förständigad.
83 Bil. till R. St. jfust. Ombudsm. Erno. Ber. dm 14 jfan. 1E40.
85:0 angående verkställd granskning af Kontroll-Verkets räkenskaper.
1835 den 10 Januari i underdånighet anmäld. Vederbörande till
kännedom meddeld.
86:0 angående verkställd granskning dels af Stats-Kontorets förvaltning
och räkenskaper för år i83i; dels af redogörelsen för anslagen
till Hennes Maj:t Drottningens kröning, till Hennes Kongl. Höghet
Prinssessan Sophia Albertinas begrafning och till Lejonbackens
ombyggnad samt dels af redogörelsen öfver Finska ersättningsmedlen.
1835 den 24 Januari i underdånighet anmäld. Hvad Rikets Ständer
yttrat i fråga om den enligt Kongl. Brefvet den 22 December 1831 gjorda
disposition å anslaget till publika byggnaders underhåll i Slockholm ville
Kongl. Maj:t, uppå Kammar-Expeditionens föredragning, taga under öfvervägande.
Med anledning af de vid Stats-Kontorets räkenskaper i öfrigt gjorda
anmärkningar, blef Kammar-Rätten anbefalld att skyndsamt handlägga de
till Revisions-Kontoret för Magasins-Ärender öfverlemnade äldre balancemål,
äfvensom Justilie-Kanslers-Embetet förständigadt att låta i laga ordning utföra
den ansvars- och ersättningstalan, hvartill förhållandet med en till
undsättning utlemnad spanmålspost kunde föranleda.
För öfrigt blef Stats-Kontoret förständigadt örn så väl förloppet af
den verkställda granskningen, som Kongl. Maj:ts Nådiga beslut.
87:0 angående granskning af Karanläns-Kommissionens i Stockholm
räkenskaper för år i83i.
1834 den 24 Januari i underdånighet anmäld. Karantäns-Kom
missionen
örn innehållet förständigad.
88:0 angående till afskrifning och ersättning anmälde utgifter å öfverskotten
af Stats-Verkets inkomster för åren 1827—i83r.
j 835 den 24 Januari i underdånighet anmäld. Om hvad Rikets
Ständer härvid beslutit, skulle Stats-Kontoret till efterrättelse förständiga*.
89:0 angående förhöjning i Skjutslegan vid extra postföring samt. tillökning
i den spanmålsersättning, sorn de roterade Posthemmanen
i Skåne åtnjuta.
*835
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emi). Ber. den 14 Jan. 1840.
i835 den 24 Januari i underdånighet anmäld. Med bifall till Rikets
Ständers framställningar i berörde hänseende, fann Kongl. Maj:t skäligt
dels medgifva extra postskjulslegans förhöjning ifrån och med år i835
till 12 sk. milen för hvarje häst, dels, med gillande af Öfver-Post-DirektörsEmbetets
förslag lill förändrad beräkning af den roterade Posthemman tillkommande
ersättning, förordna, att samma ersättning borde under 5 år,
räknadt från i835 års början, utgå med 5o R:dr årligen för hvarje hel rote.
Öfver-Post-Direktörs-Embetet anbefalldes derjemte att vid slutet af
nämnde 5 år inkomma med utlåtande huruvida någon förändring i den nu
bestämda roterings-ersättningen må för de påföljande åren anses af nöden.
90:0 angående undersökning om tillkomsten och användandet, dels af
den till Stapelstäderne utgående Tolag och dels af de så kallade
Stadsandelarne i Uppstäderne.
Efter inhemtande af KommersKollegii underdåniga utlåtande blef
delta mål 183g den 19 Juli anmäldt, då ytterligare förberedande åtgärder
för frågans slutliga behandling anbefalldes. Sedan de äskade upplysningarne
inkommit, ville Kongl. Maj:t pröfva om och hvad framställning i ämnet
komme att lili Rikets Ständer aflåtas.
91:o angående sättet för Direktionen öfver Hjelmare Kanal och Slussverk
att fullgöra det beslut Rikets Ständer vid sistförflutne Riksdag
fattat om afsättande af en reparationsfond för erhållande af
skrifning
ak Bolagets skulder till Banken och Riksgälds-Kontoret.
1835 den 24 Januari i underdånighet anmäld. Rikets Ständers beslut
meddeldt Direktionen Öfver Hjelmare Kanal och Slussverk, med befallning
att afgifva förslag till sältet att göra fruktbara de ^50 R:dr, som
komma att af Bolaget årligen erläggas.
92:o angående lindring å Bevillning för innevånarne i staden Wenersborg.
i835 den 24 Januari i underdånighet anmäld. Förevarande skrifvelse,
hvars innehåll i nästblifvande Bevillningsförordning komme att intagas,
påkallade för närvarande icke någon åtgärd.
93:0 i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss å åtskillige Alunverkägares
underdåniga anhållan om upphäfvande eller nedsättning
af Ulförselstulln å Alun.
Bihang till R. St. Prot. 1840• 2 Sami. 12
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Eiub. Ber. dett 14 Jan. 1840.
i835 den 3o Juni i underdånighet anmäld i sammanhang med öfrige
till den nya Tull-taxeregleringen hörande ärender.
94:0 i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss å Landshöfdingens i
Wexiö underdåniga anhållan om understöd till Åsa socknemän
för liden skada genom hagel.
i835 den 7 Februari i underdånighet anmäld. Stats-Sekreleraren
anbefalldes att före slutliga pröfningen af delta ärende meddela Landshöfdingen
i Wexiö hvad Rikets Ständer anfört, och dervid tillika inhemta upplysning,
dels huruvida utvägar saknas för Åsa Socknemän att annorstädes
erhålla undsättning eller skadestånd för deras lidna förluster, dels ock om
någon låne-undsättning af allmänna medel blefve beredd, de kunde ställa
säkerhet för medlens återbetalning.
95:o angående utbytet af den utaf f. d. General-Assistans-Kontoret begagnade
egendom emot den Stockholms Stad tillhörige så kallade
Hessensteinska Egendomen.
1835 den 24 Januari i underdånighet anmäld. Öfver-Stålhållare-Embetet
till vederböralides förständigande om innehållet af denna skrifvelse
underrättadt.
96:0 angående ett af Kongl. Majit i Nåder öfverlemnadt förslag lill
Lag för Banken.
1835 den 17 December i underdånighet anmäld. Föranledde ej lill
någon åtgärd.
97:o angående Preskriptionstid, inom hvilken de ifrån Riksgälds-Kontoret
utgifna Kredit-Sedlar böra företes.
iS35 den 7 Februari i underdånighet anmäld. Allmän Kungörelse
utfärdad.
98:o i anledning af väckt fråga om förändring af den förut stadgade
tid, inom hvilken den till Statsbehofvens fyllande utaf allmänna
Bevillningen anslagne summa skall uti Riksgälds-Kontoret hvarje
år förskottsvis hållas Stats-Konloret tillhanda.
i835 den 7 Februari i underdånighet anmäld. Sedan Stals-Kontoret
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, blef Rikets Ständers skrifvelse
»835 den 16 Maj ånyo i underdånighet anmäld; då Stats-Kontoret anbefalldes
att tillse det sådane utbetalningar, som för ett löpande år vanli
-
Bil. till R. St. jfust. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 jfan. 12,40.
gen äga rum i Januari och Februari månader, men äro af beskaffenhet alt
kunna utan olägenhet uppskjutas, må, då Statsverkets Kassatillgång är inskränkt,
intill Mars månad fördröjas; För öfrigt och i afseende på den
väckta frågan om fördröjdt utbetalande af de lill Landt- och Sjöförsvarets
Materiel anviste anslag, öfverlemnades handlingarne i målet till Krigs-Expedilionens
underdåniga föredragning.
99:o angående verkställd revision af Myntverkets räkenskaper för år 1831.
1835 den 7 Februari i underdånighet anmäld. Öfver-Styrelsen för
Myntverket om innehållet förständigad.
100:o i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse om tillökning af
Iåne-bidraget till Manufaktur-Diskont-Fonden.
i835 den 16 Maj i underdånighet anmäld. Rikets Ständers beslut
Kommers-Kollegium till behörig kännedom meddeldt.
101:o i anledning af Kongl. Majrts, uti Dess Nådiga Proposition om
Statsverkets tillstånd och behof, gjorda framställning om ett
extra Stats-Anslag af 3 millioner R;dr till Försvarsverkets iståndsättande,
Allmänna arbeten m. m.
i835 den 7 Februari i underdånighet anmäld. Om dispositionen af
de för försvarsverket till lands och sjöss beviljade anslag, ville Kongl.
Majrt, uppå Krigs-Expeditionens föredragning, i Nåder besluta; för öfrigt
blef Stor-Amirals-Embelets Tredje Afdelning förständigad om innehållet af
Rikets Ständers skrifvelse rörande anslaget till vattenkommunikationer och
andra allmänna arbeten.
102:0 om utfärdande af Nådig Kungörelse angående Instruktion för
Rikets Ständers Revisorer öfver Banko-Diskontverkets jemte f. d.
Riks-Diskontens utredning samt Provins-Låne-Kontoren i Götheborg
oell Malmö.
i835 den 27 Februari i underdånighet anmäld. Allmän Nådig Kungörelse
utfärdad.
103:o angående stämpling af Spelkort.
1835 den 27 Februari i underdånighet anmäld. Fullmäktige i
Riksgälds-Kontoret förständigade att inkomma med uppgift om den tid
Fullmäktige beräkna för iordningbringandet af den nya stämplingen m. m.
Och Kommers-Kollegium anbefaldt alt vidtaga erforderlige åtgärder för an
-
Bil. till R. St. Just. Ombudm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
skaffandet af nya genom så kallad konstgravering förfärdigade och så vidt
möjligt oefterapliga stampar till de blifvande Hallstämplarne.
I afseende på den af Rikets Ständer begärda undersökning om de
försnillningar, som i sednare åren ägt rum med Hallstämplingen af spelkort,
blef Justitie-Kanslers-Embetet anbefaldt att om denna undersöknings
anställande gå i författning.
Med utfärdande af serskild Nådig Författning, i afseende på de vid
stämpling af Spelkort nödiga iakttagelser, korame att anstå intilldess de
nu infordrade upplysningarne inkommit.
i83^ den 4 November ånyo i underdånighet anmäld, efter det förberörde
infordrade upplysningar inkommit, då allmän kungörelse utfärdades,
innefattande ej mindre de stadganden, som uti Kongl. Kungörelsen
den 3o December 1812 finnas intagne, och framgent blifva för kortstämplingen
i Stockholm till efterrättelse gällande, än äfven de af Rikets Ständer
föreslagne och af Kongl. Maj:t nu gillade förändrade föreskrifter.
104: o angående Myntverkets ställande under Bergs-Ivollegii öfverstyrelse.
i835 den 6 Maj i underdånighet anmäld. Förföll i följd af Kongl.
Maj:ts föruL vidtagne beslut om Myntverkets ställande under nämnde Kollega
styrelse.
105:0 angående Städernes Salu-Accis.
i835 den 7 Mars i underdånighet anmäld. Kongl. Maj:t gillade hvad
Rikets Ständer i afseende på erläggandet af Städernes Salu-accis och vilkoren
för denna afgifts upphörande yltrat, såsom öfverensstämmande med
hvad redan i ämnet, genom Kongl. Kungörelsen den 22 December i832,
blifvit till allmän efterrättelse förordnadt.
106:o angående upphörande af sportlerne inom Kongl. Majrts Kansli
och desammas utgående i stället såsom Chartas-Sigillatas-afgift.
i835 den 7 Mars i underdånighet anmäld. Allmän Kungörelse utfärdad.
107: o i anledning af åtskilliga f. d. tjenstemäns, vid General-AssislansKonloret,
underdåniga ansökning om Kongl.* Maj:ts förord till
erhållande af årligt understöd.
i835 den 7 Mars i underdånighet anmäld. Ansökningen förföll i
följd af Rikets Ständers afslag derå.
Bil. till R. St. Jast. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
108:o angående fråga om bidrag från Stats-Verket för alt bringa Trollhätte
Kanal och Slussverk till lika dimensioner med den Götha
Kanal äger.
1835 den i5 September i underdånighet anmäld i sammanhang med
serskildt i Nåder förordnade Kommitterades betänkande i frågan.
Sedan Stor-Amirals-Embetets 3:dje Afdelning, sorn erhållit uppdrag
att genom sakkunniga män låta anställa granskning af det uppgjorda detaljerade
kostnadsförslaget för ombyggnaden af Trollhätte Kanal och Slussverk
m. m. inkommit med underdånig skrifvelse i ämnet, blef detta ärende
ånyo i underdånighet anmäldt den 9 December i836, då Kungörelse utfärdades
om subskription till ett nytt bolag för ombyggnadens utförande; hvarefter
och då den sålunda åsyftade subskription icke kunde tillvägabringas,
blef frågan i838 den 2 Februari ånyo i underdånighet anmäld, då nytt
Trollhätte Kanal-Bolag oktrojerades, samt privilegium och reglor för samma
Bolag utfärdades.
109:o angående granskning af Konvoj-Kommissariatets räkenskaper, samt
Kommissariatets indragning och dess befattnings öfverflyttande
på Kommers-Kollegium.
1835 den ig Juni anmäld. Konvoj-Kommissariatets utlåtande och
förklaring infordrad i anledning af Rikets Ständers anmärkningar. Kungörelse
utfärdad rörande Konvoj-afgiftens förändrade benämning och belopp;
sedan Kommers-Kollegium, lill följd af Nådig befallning afgifvit utlåtande
rörande frågan om Konvoj-Kommissariatets indragnig och dess befattnings
öfverflyttande på Kommers-Kollegium, blef denna fråga den i3 Juli anmäld
och uppsköts; sedermera är genom beslut af den 14 April 1837 Ordförandeplatsen
i Konvoj-Kommissariatet tills vidare förenad med Ordförandeskapet
i Kommers-Kollegium.
110:o med förslag till förnyad författning om stämplade pappersafgiD
tens beräkning och utgörande.
1835 den i3 Mars i underdånighet anmäld. Siats-Kontoret anbefalldt
att afgifva utlåtande öfver de delar af förslaget, hvilka röra kontrollen å
uppbörden af stämplade pappersafgiften samt redovisningen derför.
i835 den 9 Maj ånyo anmäld och allmän Kungörelse utfärdad.
lil :o i anledning af Kongl. Majrts Nådiga proposition om medel för
undsättning i svårare missväxtår.
Bit. till R. St. Just. Ombudm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840•
i835 dea 21 Mars i underdånighet anmäld. Med gillande al Rikets
Ständers beslut, blef innehållet af Rikets Ständers skrifvelse Stats-Kontoret
meddeldt, jemte föständigande att till Riksgälds-Kontoret leveréra allt hvad
som af Spanmåls-Kreditivet inflyter utöfver 5o,ooo R:dr, som borde hållas
på serskild räkning disponible för tillfälliga undsättningar.
112:0 angående upphäfvandet af den medgifne tullfria införseln af kolonial-varor
från Norrige samt om inskränkning i qvantiteten af
spirituosa, som tullfritt må på en gång från samma land hitföras.
i835 den 21 Mars i underdånighet anmäld. General-Tull-Styrelsen
anbefalld alt underdånigt utlåtande afgifva.
i835 den 4 November ånyo i underdånighet anmäld, då Kongl. Maj:t
fann Rikets Ständers berörde framställning icke föranleda till någon åtgärd.
113:0 i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse rörande
eldsvådan i Wenersborg än ock Kongl. Maj:ts sednare aflåtne
Nådiga proposition om låneanslag till återuppbyggande af nämnde
stad.
1835 den 21 Mars i underdånighet anmäld. Vederbörande till efterrättelse
försländigade 0111 hvad Rikets Ständer härvid beslutat.
Derjemte och enär å de, genom Kongl. Brefvet den 8 October 1834»
förskottsvis anslagne 5o,ooo R:dr B:ko 20,000 R:dr blifvit lyftade och till
största delen utlånte mot Reverser med godkänd borgen, behagade Kongl.
Majit, i afseende på återgäldandet af desse undsättningslån, Nådigst förordna:
1:0 att de böra ofördröjligen genom Kongl. Majits Befallningshafvande
i Länet hos innehafvarne uppsägas, och, så fort efter uppsägningstidens förlopp
ske kan, behörigen infordras; hvarvid på Kongl. Majits Befallningshafvande
finge bero, alt för den Låntagare, som emedlertid i serskild stadgad ordning
blir till erhållande af byggnadslån berättigad, låta undsättningslånet likvideras
genom de från Riksgälds-Kontoret utfallande lånemedlen;
2:0 att för undsättningslåneil räntefrihet åtnjules intill deras förfallotid;
men att, derest något lån skulle behöfva indrifvas genom lagsökning,
allmänna lagens sladganden skola tillämpas i fråga om så val ränta från
lagsökningsdagen, som lagsökningskostnad;
3:o att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande borde tillse, det den af
Stats-Verket lyftade förskottssumman 20,000 R:dr må varda oafkortad till
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 jfan. 1340. q5
Räntekammaren återlevererad, så snart de utlånte medlen kunnat inflyta
eller indrifvas.
114:o angående de så kallade stora och lilla Kreditiven.
i835 den 4 April i underdånighet anmäld. Stats-Kontoret om innehållet
af Rikets Ständers skrifvelse försländigadt.
115:o i fråga om bestämmande af grunderne för Hof-Stats-personalens
pensionering.
i835 den \ April i underdånighet anmäld. Då det i Rikets Ständers
skrifvelse omförmälda förslag blifvit upprättadt och till deras granskning
öfverlemnadt i följd af Rikets Ständers egen, vid sistföiflutna Riksdag
i underdånighet framställda, anhållan, men de för närvarande icke
funnit anledning alt meddela det beslut, till ledning hvarför nyssnämnda
förslag blifvit äskadt, fann Kongl. Maj:t Rikets Ständers nu gjorda anmälan
icke föranleda till någon åtgärd.
116:0 om utfärdande såsom allmän Lag af deras vid 1823 års Riksdag
ingifne förslag till Förordning om Handtverkerierna, Gerningsmäns
antagande på landet, samt Handels-Ordning.
De i ämnet af Kommers-Kollegium utarbetade förslag till trycket befordrade,
i anledning af hvilka förslag Stockholms och åtskilliga andra Städers
Borgerskap underdåniga påminnelser afgifvit; — Målet hvilande.
117:o angående grunderne för Bankens rörelse och förvaltning.
i835 den 6 April i underdånighet anmäld.
i835 den 17 December ånyo i underdånighet anmäld. Kungörelse
utfärdad.
118:0 med förslag lill Taxa å tullafgifterna för inkommande och utgående
varor jemte Tariff för Kredit-upplag och Transitoafgifter.
1835 den 11 April i underdånighet anmäld. Kommers-Kollegium
samt General-Tull-Styrelsen anbefallda att underdåniga utlåtanden afgifva.
Den nya Tull-Taxan sedermera utfärdad under den 3o Juni i835.
119:o om upprättande af formulär för de förvaltande Verkens räkenskaper.
1835 den g Maj i underdånighet anmäld, då Stats-Kommissarien
Tauvon erhöll uppdrag alt, under Presidentens i Stats-Kontorets inseende
samt med ledning af föreskrifterna i Kongl. Brefvet den 5 Mars i83i, ofördröjligen
gå i författning om upprättandet af ifrågavarande formulärer.
Bil. till R. St. Just. Ombudm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1340.
Sedan detla uppdrag numera blifvit fullgjordt, liar Kongl. Maj:t, vid
föredragning den 21 September 1839 af de nya läkenskapsformularen, anbefallt
de förvaltande Verken att med yttrande deröfver skyndsamt till
Kongl. Maj:t inkomma.
120:o med anmälan om rättelse af ett misstag uti Rikets Ständers skrifvelse
den 27 October förlidet år angående utmyntningsgrunderna
för Kopparskiljemynt och Dukater.
i835 den 6 Maj i underdånighet anmäld. Rättelse iakttagen vid den
under denna dag utfärdade kungörelse om nya Kopparskiljemyntet.
121:o om ändring i stadgandet angående Kredit-Upplag.
1835 den 9 Maj i underdånighet anmäld. Kongl. Maj:t biföll den
begärda ändringen, med det tillägg, att stadgandet icke skall tillämpas på
varor, som redan äro eller innan den 1 nästkommande Juli blifva på kredit-upplag
upplagde. Allmän kungörelse härom utfärdad.
122:0 angående Ombuds utseende af Fullmägtige i Banken och Riksgälds-Kontoret
i och för uppsigten och kontrollen öfver vården
af Götha Kanalverket.
i835 den 16 Maj i underdånighet anmäld. Kongl. Maj:t behagade i
Nåder förklara, att det Ombud, som i följd af Rikets Ständers omförmäld
beslut, komme alt af deras Fullmäktige i Banken och Riksgälds-Kontoret
utses till Ledamot af Götha Kanal-Direktion, ej må anses annorlunda än
som Bankens och Riksgälds-Kontorets Ombud derstädes. Och då det Embetsverk,
som har sig anförtrodt den allmänna vården öfver samtliga vattenkommunikalions-anstallter
i Riket, äfven i afseende på Götha Kanalverk
en sådan vårdnad lämpligast tillkomme, anbefalldes Stor-Amirals-Embetets
3:dje Afdelning alt på Statsverkets vägnar iakttaga behörig uppsigt å framtida
vidmakthållandet af Götha Kanal verk med dertill hörande anläggningar;
— hvarom skrifvelse till Götha Kanal-Direktion jemväl expedierades.
123:0 angående af KammarRälts-Rådet Lindberg och Häradsskrifvaren
A. Halldin sökt eftergift af dem ålagd betalningsskyldighet för
förre Kronofogden L. H. Iloflings uppbördsbrist.
1839 den 19 Juni i underdånighet anmäld. Kammar-Rätten samt
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Wermelands och Hallands Län om innehållet
af Rikets Ständers beslut underrättade.
124:o
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
124:0 angående en uppkommande brist i Statsverkets tillgångar för år
i835 genom Rikets Ständers beräkning af tull- och bränvinsinkomsterne.
1835 den 16 Maj i underdånighet anmäld. Stats-Kontoret lemnades
behörig del af Rikets Ständers beslut: — Derjemte och till förekommande
af en genom Statsinkomsternas fördröjda inleverering tilläfventyrs föranledd
brist uti Stats-Kontorets disponible kassalillgängar, behagade Kongl. Maj:t,
med upphäfvande af den genom Kongl. Brefvet af den 3i December 1829
lemnade föreskrift, förständiga Stats-Kontoret, att någon leverering till Riksgälds-Kontoret
af Statsverkets Öfverskotlsmedel ej bör hädanefter verkställas
förrän, efter Rikshufvudbokens afslutande, behörig liqvid blifvit uppgjord
emellan Statsverket och Riksgälds-Konloret för det år, hvartill Öfverskottsmedlen
höra.
125:0 angående förändrade föreskrifter i afseende på jernbeläningen i
Stockholm och Götheborg.
1835 den 16 Maj i underdånighet anmäld. Rikets Ständers beslut,
genom Kungörelse, Allmänheten till kännedom meddeldt.
126:o angående tiden för revisionen af Stats-, Banko- och RiksgäldsYerkens
förvaltning.
i8.35 den 19 Juni i underdånighet anmäld, till iakttagande vid Revisorer
n es sammankallande.
127: o angående Statsverkets Inkomster för år i835 oell påföljande år intilldess
den vid nästa Riksdag skeende Statsreglering blifver gällande.
1835 den 16 Maj i underdånighet anmäld. Om den fastställda inkomst-beräkningen
Stats-Kontoret till behörig kännedom försländigadt.
128:o angående bibehållandet af 65 och 66 §. §. samt förändring af
67 och io3 §. §. uti i83oårs Reglemente för Riksgälds-Konloret.
1835 den 16 Maj i underdånighet anmäld. Stats-Kontoret om innehållet
af Rikets Ständers skrifvelse försländigadt.
129 :o angående upplagande af ett lån till befrämjande af Hypolheksföreningar.
130:o med formulär dels för den förbindelse, som skall af -HypolheksBihang
till R. St. Prot. 18^0. 2 Sami. 13
g8 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40.
förening afgifvas till Riksgälds-Konloret, och dels för den garanti
Kontoret äger meddela dylik förening.
t835 den 19 Juni i underdånighet anmälde. Kungörelse, i enlighet
med Rikets Sländers beslut, utfärdad.
131:0 angående Riksgälds-Kontorets behof från och med i835. till och
med 18 3c).
i835 den 25 Maj i underdånighet anmäld. Föranledde icke till någon
Kongl. Maj:ts åtgärd.
132:o med förslag till författning angående Bränvinsbränningsrätligheten.
1835 den 19 Juni i underdånighet anmäld och Nådig Kungörelse i
ämnet utfärdad.
133:0 med den af dem upprättade Riks-Slat för år 1835 och påföljande
år intilldess den vid nästa Riksdag skeende Slatsregleringen.
vidtager.
i835 den 19 Juni i underdånighet anmäld. Riks-Staten öfverlemnades
till Stats-Kontoret, som derjemte erhöll del af innehållet utaf Rikets
Ständers skrifvelse.,
134:0 med öfverlemnande af Bevillningsförordningen.
1835 den 19 Juni i underdånighet anmäld. Denna Förordning skulle
på öfligt sätt till trycket befordras och lill allmän efterrättelse utfärdas.
135:o angående förändring i tiden så väl för uppbördsstäramornes hållande,
, som för afgifvande af redovisning för Kronans uppbörd.
1835 den 19 Juni i underdånighet anmäld. Stats-Konlorets och
Kammar-Rättens underdåniga utlåtande infordradt,
, iS36 den 26 Oclober ånyo i underdånighet anmäld.
Då uppskof med skattebidragens uppbärande tills början af året efter
det, för hvilket de voro debiterade, borde icke allenast bereda lättnad för
de skattskyldige, utan oek leda till minskning i uppbördsbesväret samt
ökad kontroll öfver uppbördsredovisningen, förordnade Kongl. Maj:t om de
hittills varande a:ne uppbördsstämmornas sammanslående till en enda att
hållas inom de-första månaderne af året med bibehållande af nu bestämda,
termin för summariska redogörelsens afgifvande..
Bil. till R. St. fast. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 jfan. 1840.
Beträffande åter frågan om stämmoböter, så fann Kongl. Maj:t alt, då
de genom Ka mm ar-Kollegium den 18 Februari 1806 utfärdade Cirkulärbref
derom meddelade föreskrifter varit inställda endast till i83G och samtlige
vederbörande vitsordat det menliga inflytande på Kronoutskyldernes ordentliga
erläggande, som slämmobölernes upphörande medfört, samma förordning
borde från oell med 1887 vinna tillämpning; Men för närvarande ville
Kongl. Maj:t ej göra någon förändring i bölernes hittills stadgade belopp
af 12 skilling utan afseende på debetsedelns summa.
Kongl. Maj:ts Nådiga beslut uti dessa frågor expedierad t genom bref
till Slats-Konloret med befallning alt vidtaga de för beslutens kungörande
och verkställighet erforderliga åtgärder.
136:o angående grunderne för Markegångsprisens bestämmande, räntepersedlarnes
omsättning och förenkling, samt andra med grundskatternas
utgörande gemenskap ägande frågor.
1835 den 19 Juni i underdånighet anmäld, då Kammar-Kollegii
yttrande infordrades och åtskillige förberedande åtgärder anbefalldes.
i838 den i5 Juni, efter inhemtande af Kammar-Kollegii utlåtande,
ånyo anmäld. Målet för närvarande under öfverläggning.
137: o angående Kongl. Maj:ts Nådiga bemedling för upptagande af ett
Utrikes Kreditiv till förstärkande af Bankens silfverfond.
1835 den 25 Maj i underdånighet anmäld.. Nådig skrifvelse i ämnet
till Rikets Ständer aflåten.
138:o angående Bankens sedelutgifning.
1835 den 19 Juni i underdånighet anmäld.. Föranledde för det närvarande
icke lill någon åtgärd..
139:0 med förslag till Lag för Enskilda Banker.
1835 den 4 November i underdrnighet anmäld. Då någon allmän
Lag för Enskilde Banker icke hunnit i enlighet med Regeringsformens 87 §.
under sistförflulna Riksdag af Kongl. Maj;t och Rikets Ständer gemensamt
stiftas, fann Kongl. Maj:t för närvarande icke lämpligt att en serskild förnyad
Författning om ifrågavarande ämne i administrativ väg låta utfärda;
i oo Bil. till R. St. jfmt. Ombudm. Emb. Ber. den 14 jfan. 1840.
men Kongl. Majit föklarade, att när hädanefter frågor kunna uppstå om
stiftande af Enskilde Bank-Associationer eller örn stadfästelse af Reglementen
för sådana inrättningar, Kongl. Majit ville i hvart serskildt fall tillse,
i hvad mån de uti Rikets Ständers underdånigt förslag innefattade allmänna
grunder må kunna tillämpas, till vinnande af den fullkomliga säkerhet
emot missbruk af dylika inrättningar, som omsorgen för allmänt väl påkallade.
140:0 om kungörandet af Instruktion för deras Revisorer öfver Banko-Verket.
1835 den 17 December i underdånighet anmäld, och allmän kungörelse
utfärdad.
Stockholm den 24 December rS3^.
STOCKHOLM, Nordströmska Boktryckeriet, 1840.
Bil. till R. St. Just. Ombudsnt. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840. 101
Tillägg
till de från StatsExpeditionerne afgifna förteckningar öfver Rikets Ständers
vid 1834 00,1 l835 årens Riksdag till Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga
skrifvelser, jemte de i anledning deraf fattade Nådiga beslut eller vidtagna
åtgärder.
1:0 Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 11 Augusti 1834»
angående ändring i stadgandet om ÖfverDomstol i mål, som röra
förbrytelser mot Tullförfattningarne. (Se JustilieReyisionsExpeditionens
förteckning N:o 17.
Rikets Ständers underd. anhållan, ehuru först afslagen, har likväl
sedermera blifvit bifallen genom serskilda, uppå Handels- och FinansExpeditionens
föredragning, utfärdade Författningar, nemligen: Kongl. Förordningen
till förekommande af oloflig införsel och utförsel af varor den
12 December i835, §. 5o, samt Kongl. Stadgan, angående inrikes tullförpassning
m. m. den 28 November samma år, §. 45, jemförd med 78 §.
i Kongl. SeglationsOrdningen sistnämnde dag.
2:o — — — — af den 25 Augusti 1834» om upphäfvan
de
af en del serskilda Domstolar eller så kallade Fora Privilegiata.
(Se Just. Rev. Exped:s Förteckning N:o 18.)
Den g November i836 har Kongl. Majit utfärdat Nådig Kungörelse,
angående upphörande af PostRätter samt blandade Post- och RådstufvuRätter,
äfvensom Kongl. Maj:ts KansliRätts domsrätt, i hvad postväsendet
'angar; hvarjemte, uppå Handels- och FinansExpeditionens underdåniga
föredragning, Kongl. Maj:t genom Nådigt bref af den 16 December sistnämnde
år, intaget i transsumt uti samma års Författningssamling N:o45,
meddelat föreskrift angående ÖfverPostDirektörsEmbetets fortfarande disciplinairemakt
öfver Postiljoner samt de vid Poststyrelsen oeh Stockholms
Postkontor anställde Vaktmästare och Brefdragare.
3:o — — — — af den 17 November 1834» angående för
delning
af försäljningsprovision för utmätt fastighet. (Se JuslitieRev.
Exped:s förteckn. N:o 29.)
Den 2 November 1836 från KammarExpeditionen remitterad till
Högsta Domstolens utlåtande, i sammanhang med det yttrande öfver förslaget
till ny Expeditionstaxa, som från Högsta Domstolen blifvit infordradt.
Bihang till R. St. Prof. 1840■ 2 Sami. 14
102 Bit. till R. St. Just. Ombadsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840.
4:0 — — — — af den 19 November 1834» angående åt
skilliga
föreslagna förändrade stadganden rörande utmätning. (Se
Just. Rev. Expedrs förteckn. N:o 33.)
Uppå KammarExpeditionens underd. föredragning, har Kongl. Maj:t,
genom Nådigt bref den 11 April i835, i afseende å den i Nåder beslutade
förändring af 2 mom. i Kongl. Kungörelsen den 18 December 1823, anbefallt
Kommitterade för utarbetande af ny Expeditionstaxa att i förslaget
dertill föreslå lösen för de bevis, som af Magistrater och Kronofogdar meddelas,
då Utslag till verkställighet emottagas; Och ville Kongl. Maj:t, sedan
berörde förslag, hvilket den i5 Juni i836 remitterades till Högsta Domstolens
utlåtande, blifvit pröfvadt, om ifrågavarande förändring låta i behörig
ordning kungöra.
5:0 —. — -i- — af den 5 Mars i835, angående utarbe
tande
af en allmän Boställs-, Byggnads- och Husesyns-Ordning.
(Se KrigsExpeditionens förteckn. N:o 48-)
Uppå KammarExpeditionens underd. föredragning har Kongl. Majit,
genom Nådigt Bref den 28 Juni i836, infordrat KaramarKollegii yttrande,
om och i hvad mån Kongl. Maj:ts förnyade MilitieBoställsordning, som är
utfärdad den 23 nästförutgångne Januari, kunde äga tillämpning äfven på
Civila boställen} men hvilket yttrande ännu icke inkommit.
6:0 — — — — af den 2 Mars 1835, angående förändring
i skjutsväsendet samt befordrande af Diligence- och Forvagnsinrättningar.
(Se KammarExpeditionens förteckn. N:o 54-)
Frågan om forvagnsinrättningar är genom Handels- och FinansExpeditionen
i underdånighet anmäld den 11 September 1835 peli den 18 Juni
i836, då medelst Kongl. Maj:ts Nådiga Bref till ÖfverPostDirektörsEmbetet
af sistnämnde dag fortfarande anslag af Postverkets öfverskottsmedel till
DiligenceBolaget N:o 1 blifvit beviljade samt åtskilliga anstalter till postkommunikationernas
förbättrande i Nåder anbefallde.
7:o
— — — af den 22 Juli 1834> angående rättighet
för Adjunkter och Docenter inom Juridiska och Medicinska fakulteterna
att beräkna akademisk tjenstgöring vid fråga om befordringar
utom Akademien. (Se EcclesiastikExpedis förteckn. N:o 10.)
Den 20 November 1839 till KammarExpeditionen från EcclesiastikExpeditionen
inkommen, men ännu ej i underdånighet anmäld.
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40. io3
8:0 — — — — af den 21 April i835, angående ifråga
ställd
pension för aflidne Theologie Professorn Doklor C. Rogbergs
barn. (Se EcclesiastikExped:s förteckn. N:o 4o.)
Genom Handels- och FinansExpeditionen i underdånighet anmäld i
sammanhang med den reglering af gralifikationsbelopp å extra utgiftsmedlen,
som årligen äger rum. Uppskjuten intill dess genom äldre Sökandes
afgång tillgång må kunna beredas.
9:o — — — — af den 23 Oktober 1834» angående regle
ringen
af utgifterna under RiksStatens 6:te Hufvudtitel. (Se Handels-
och Finans-Exped:s förteckn. N:o 56.)
Den 10 Januari i835 af EcclesiastikExpeditionen i underd. anmäld;
och befallde Kongl. Maj:t i Nåder, att Rikets Ständers beslut rörande
Institutet för blinda och döfstumma skulle Direktionen öfver nämnde Institut
meddelas.
10:o — — — — af den 23 Oktober i834, angående re
gleringen
af utgifterna under RiksStatens <):de Hufvudtitel. (Se
Handels- och Finans-Exped:s förteckn. N:o 58.)
Uppå IiammarExpeditionens underdåniga föredragning, har Kongl.
Majit, i afseende å Jordbrukslnstitutet vid Degeberg, genom Nådigt Bref
den 14 Februari i835, efter inhämtad kännedom om den för nämnde
nyttiga Inrättnings ändamålsenliga verkställighet uppgjorda plan, densamma
gillat och fastställt.
ll:o — — — — af den i5 December i834> angående
verkställd granskning af StatsKontorets förvaltning och räkenskaper
för år i83i, m. m. (Se Handels- och Finans-Expedis förteckning
N:o 86.)
Uppå KammarExpedilionens underd. föredragning, har Kongl. Majit,
genom Nådigt Bref den 3o December 1835, på deruti anförde skäl, förklarat,
att underhålls-kostnaden för LifgardesRegementets till häst Kasernbyggnader
borde, på sätt dittills skett, jemväl derefter tills vidare af
anslaget för de publika husens i Hufvudstaden underhållande bestridas.
12:0 — — — — af den 19 Februari 1835, angående
Myntverkets ställande under BergsKollegii öfverstyrelse. (Se
Handels- och Finans-Expedis förteckn. N:o io4-)
io4 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40.
Genom Kongl. Maj:ts Nådiga bref den 10 Augusti i838, infördt i
samma års Författnings-samling Nio ^8, har Mynt- och Kontroll-Verket
blifvit ställdt under StatsKontorets öfverinseende.
, s . . • ' ' ,V - ' • ' I
13:o — — — ■— af den 21 Maj 1834, rörande af Kongl.
Maj:t i Nåder föreslagne och af Rikets Ständer antagne förändringar
i 63 §. Regeringsformen och 24 §• 1 mom. 4 punkten Riks
dagsordningen.
De beslutade förändringarne äro iakttagne vid förutnämnde Grundlagars
omtryckning.
14:o — — — — af den 21 Maj 1834» angående de inom
Konstitutionsutskottet vid 1828—i83o årens Riksdag väckta och
af Rikets Ständer vid näst derpåföljde Riksdag godkända förslag
till ändringar i Rikets Grundlagar.
Den 21 Mars 1835 har Kongl. Maj:t, i anledning af nämnde föreslagna
lagförändringar, meddelat Dess Nådiga Svar å Rikssalen till Rikets
Ständer; Och äro de af Kongl. Majit och Rikets Ständer ömsesidigt beslutade
förändringar i Riksdagsordningen iakttagne vid samma Grundlags
omtryckning.
15:o — — ■— — af den 17 November iS34j angående
utsättande af viss dag till Riksdagens afslutande.
Kongl. Majit har härå meddelat Nådigt Svar den 3 Januari 1835,
infördt i Bihanget till Rikets Ständers Protokoll för nästlidua Riksdag,
usta Samlingen usta Afdeln. Nio 70.
Stockholm af R. II. St. JuslitieOmbudsmans Expedition den i4 Januari
1840.
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1840. io5
Tabell, utvisande hvarest åtgärderna, i anledning af Rikets Ständers
vid i834 och 1835 årens Riksdag aflåtna, i io:de Samlingen af Bilianget
till RiksStåndens Protokoll för samma Riksdag införda Skrifvelser,
finnas upptagne uti StatsExpeditionernas afgifna Förteckningar
jemte Tillägget dertill.
(Första ziffertalet betecknar skrifvelsens nummer i nyssberörde samling.
J — utmärker JustitieRevisionsExpeditionens förteckning.
K „ KrigsExpeditionens dito.
C „ Inrikes Civila eller KammarExpcditionens dito.
E „ EcclesiastikExpeditionens dito.
H „ Handels- och FinansExpeditioncns dito.
T „ Tillägget till ofvanberördc förteckningar.
Sista ziffertalet betecknar nuinmcrn i samma förteckningar eller Tillägget dertill.)
1.
*)
31.
K
4.
59.
C
14.
87.
E 14.
108.
K
13.
138.
E 17.
2.
1 i
1.
32.
T
13.
60.
C
13.
88.
C 20.
109.
K
14.
139.
II 47.
3.
H
2.
33.
se
40.
' 77
H
20.
89.
H 28.
110.
K
15.
140.
3 28.
4.
C
4.
34.
T
14.
61.
E
6.
90.
H 72.
lil.
K
16.
141.
se 152.
5.
C
3.
35.
C
7.
62.
C
15.
91.
C 23.
112.
H
35.
142.
**\
6.
c
2.
36.
H
10.
63.
E
7.
77
H 29.
113.
H
36.
143.
C 31.
7.
c
1.
37.
C
8.
64.
E
8.
77
J 17.
114.
H
39.
144.
II 51.
8.
H
4.
38.
C
9.
65.
K
7.
77
T 1.
115.
H
38.,
145.
3 23.
9.
H
3.
39.
H
12.
66.
E
9.
92.
C 22.
116.
II
37.
146.
H 49.
10.
*)
40.
*>
67.
H
22.
93.
K 10.
117.
H
42.
147.
H 50.
11.
11
7.
41.
H
11.
68.
E
10.
94.
C 21.
118.
H
40.
148.
H 54.
12.
H
6.
K
5.
77
T
7.
95.
11 30.
119.
11
41.
149.
11 48.
13.
II
5,
42.
G
11.
69.
C
17.
77
C 25.
120.
K
17.
150.
H 52.
14.
*)
43.
E
4.
70.
K
8.
96.
11 31.
121.
H
44.
77
K 20.
15.
,J
se
196.
44.
H
14.
71.
H
26.
77
C 26.
122.
G
28.
151.
*)
16.
j
1.
45.
H
16.
72.
E
12.
97.
H 32.
123.’
H
43.
152.
**\
17.
j
2.
46.
C
10.
73.
C
19.
98.
C 24.
124.
G
27.
153.
K 21.
18.
j
3.
47.
H
15.
74.
E
11.
99.
E 13.
125.
E
15.
154.
3 24.
19.
c
5.
48.
II
13.
75.
H
24.
100.
H 34.
126.
K
18.
155.
11. 59.
20.
c
6.
49.
3
6.
76.
H
25.
77
K 11.
127.
C
29.
156.
K 24.
21.
K
1.
50.
J
8.
77.
H
21.
77
C 64.
128.
E
16.
157.
H 55.
22.
K
2.
51.
J
7.
78.
H
23.
77
E 19.
129.
G
30.
158.
H 56.
23’.
H
8.
2.
C
16.
79.
K
9.
101.
K 12.
130.
II
46.
77
K 22.
24.
E
52.
3
9.
80.
C
18.
102.
H 33.
131.
H
45.
77
T 9.
25.
J
4.
53.
II
19.
81.
J
11.
103.
J 20.
132.
3
21.
159.
H 57.
26.
J
5.
54.
11
17.
82.
J
10.
104.
J 19.
133.
**\
77
K 23.
27.
E
1.
55.
K
6.
83.
J
12.
105.
J 18.
134.
K
19.
160.
H 58.
28.
E
3.
56.
C
12.
84.
J
13.
97
T 2.
135.
II
53.
77
T 10.
29.
K
3.
57.
Ii
18.
85.
J
14.
106.
3 16.
136.
3
29
161.
K 26.
30.
Ii
9.
58.
E
5.
86.
H
27.
107.
3 15.
137.
E
18.
162.
E 21.
i o6 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb. Ber. den 14 Jan. 1S40.
163.
C
32.
194.
E 26.
225.
K
32.
257.
H 92.
290.
II
104.
320.
J 57.
164.
11
61.
195.
J 42.
226.
K
33.
258.
H 96.
77
T
12.
321.
H 120.
165.
H
63.
77
C 58.
227.
E
29.
259.
J 46.
291.
H
105.
322.
J 60.
166.
H
60.
196.
T 15.
228.
C
42.
260.
J 45.
292.
C
52.
323.
J 58.
167.
H
62.
197.
J 30.
229.
C
41.
261.
K 42.
293.
C
54.
324.
H 121.
168.
J
25.
198.
H 73.
230.
K
34.
262.
H 94.
77
T
6.
325.
J 59.
169.
C
33.
199.
J 27.
231.
H
83.
263.
C 47.
294.
C
53.
326.
E 42.
170.
H
71.
200.
J 31.
232.
H
85.
97
K 41.
295.
II
107.
327.
H 123.
77
C
61.
201.
J 29.
233.
11
84.
264.
H 95.
296.
H
110.
328.
H 122.
171.
II
64.
77
T 3.
234.
K
35.
265.
II 91.
297.
H
109.
329.
H 124.
77
C
63.
202.
J 32.
235.
E
30.
266.
J 44.
298.
II
108.
330.
H 125.
172.
c
37.
203.
J 38.
236.
C
43.
267.
K 43.
299.
E
38.
331.
11 127.
173.
11
65.
204.
J 37.
237.
K
36.
268.
1 48.
300.
II
lil.
332.
K 51.
174.
c
35.
205.
J 36.
238.
C
44.
269.
J 47.
301.
II
113.
333.
E 43.
175.
c
34.
206.
J 35.
239.
C
45.
270.
E 33.
302.
K
48.
334.
H 126.
176.
*)
207.
H 74. '
240.
H
114.
271.
J 49.
77
E
45.
335.
H 128.
177.
E
22.
208.
J 34.
241.
H
86.
272.
J 50.
77
T
5.
336.
E 44.
178.
C
36.
209.
J 33.
77
1’
11.
273!
H 100.
303.
J
52.
337.
11 129.
179.
c
39.
77
T 4.
242.
K
37.
274.
H 97.
304.
H
112.
338.
11 132.
180.
H
69.
210.
C 40.
243.
K.
38.
275.
H 99.
305.
C
56.
339.
H 134.
77
E
25.
211.
K 31.
77
E
35.
276.
K 44.
306.
i
55.
340.
11 130.
181.
J
26.
212.
H 75.
244.
H
87.
277.
K 45.
307.
G
55.
341.
J 61.
182.
E
20.
77
C 62.
245.
E
31.
278.
H 101.
308.
II
118.
342.
H 131.
183.
E
23.
213.
H 76.
246.
11
89.
1
77
K 46.
309.
H
115.
343.
II 133.
184.
K
25.
214.
J 39.
247.
H
88.
279.
H 98.
310.
E
39.
344.
11 136.
185.
H
67.
215.
H 78.
248.
E
32.
280.
G 49.
311.
K
50.
345.
11 135.
186.
G
38.
216.
H 77.
249.
J
43.
281.
C 50.
312.
G
57.
346.
C 60.
187.
H
66.
217.
E 27.
250.
C
46.
282.
II 103.
313.
H
116.
347.
J 62.
188.
K
28.
218.
J 41.
77
E
34.
283.
H 106.
314.
II
117.
348.
J 63.
189.
K
27.
219.
J 40.
251.
K
39.
284.
H 102.
315.
***\
77
H 139.
190.
K
29.
220.
11 82.
252.
K
40.
285.
G 51.
316.
H
119.
349.
II 140.
191.
H
68.
221.
H 81.
253.
II
90.
286.
E 36.
317.
E
40.
350.
C 59.
192.
E
24,
222.
II 80.
254.
G
48.
287.
J 51.
77
T
8.
351.
H 137.
193.
K
30.
223.
H 79.
255.
K
49.
288.
E 37.
318.
E
41.
352.
**\
194.
H
70.
224.
E 28.
256.
11
93.
289.
K 47.
319.
J
56.
353.
H 138.
*) Skrifvelser, sorn endast innefattat en anmälan och ej erfordrat någon serskild åtgärd.
*+) Utfärdade förordnanden eller autorisation.
+**) Se Kommitteradcs till tryckfrihetens vård berättelse den 14 Januari 1840.
TILL
Miftets Hööloft Stäittret
Berättelse
, ' AF
Deras till Tryckfrihetens vård utsedde Kommitterade,
■dfgtfvcn vid Lagtima Riksdagen i Stockholm ur 1840.
Vördsamt Memorial.
Rikets Högloflige Ständer hade, vid sistförflutna Riksdag, genom öppet
förordnande af den 9 April 1835, uppdragit åt Deras till tryckfrihetens
värd utsedde Kommitterade att vaka deröfver, det så väl Grundlagarne
med de deruti vid Riksdagen antagna förändringar, vid skeende omtryckning
af samma Lagar, som ock Rikets Högloflige Ständers förafskedande
Riksdags-Beslut blefvo felfritt tryckta; dervid Kommitterade borde serskildt
tillse, alt ett uti i83o års Upplaga af Riksdags-Ordningen befintligt tryckfel
vid början af 56 §., hvarest förekomme ordet: ”Ståndens” i stället för
”Ståndets”, blefve behörigen rättadt.
Till fullgörande af hvad Rikets Högloflige Ständer sålunda förordnat
och sedan Herr Ordföranden i Rikets Högloflige Ständers under samma
Riksdag konstituerade Expeditions-Utskott. meddelat underrättelse derom,
att ett behörigen kollationeradt exemplar af det dåmera förafskedade Riksdags-Beslutet
vore att förvänta, hafva Kommitterade den 19 derpåföljde
Juni sammanträdt och öfverenskommit, att först skulle tryckas RiksdagsBiliang
till R. St. Fröt. 184.0■ 2 Sami.
Beslutet, af hvilket, utom det förväntade Manuskriptet, som till Redaktionen
af Svensk Författnings-Samling blefve aflemnadt, äfven hufvudskriften,
eller den, med samtlige Riks-Ståndens godkännande åteknade, så
kallade Löparen, borde infordras, för att, såsom den egentligen till rättelse
ländande handling, vara tillgänglig vid den af Iiommitterade beroende
åtgärd: att, efter det Riksdags-Beslutet lemnat prässen, omtryckningen af
ofvannämnde Grundlagar genast komme att företagas; och att, i afseende
å verkställigheten af Kommitterades åliggande för öfrigt, tre af dem, hvaribland
Ordföranden, skulle gemensamt granska de ifrån förrbemälde Redaktion
insända korrektur-ark, hvaraf, sedan anmärkta felaktigheter blifvit
rättade, förnyade afdrag borde hos Kommitterade företes, intilldess tillstånd
till hvarje arks tryckning meddelades.
Då, enligt dessa stadganden, Kommitterade sedermera egnade en oafbruteu
omsorg åt ifrågavarande vigtiga ärende, ansågo Kommitterade
lärn t att, hvad Grundlagarne beträffar, äfven jemföra de flere ifrån
och med år 1809 samt efter de sedermera förflutna Riksmöten af trycket
utkomna Upplagor af samma Lagar, med deri under tiden af Konung och
Rikets Ständer beslutade förändringar, alldeles såsom de nu äro till efterlefnad
gällande, helst, genom denna jemförelse, felfrihet vid förestående
tryckningen syntes kunna med största tillförsigt påräknas. Efter en på
sådant sätt ogIi med synnerlig uppmärksamhet företagen och fulländad
granskning, hvarunder den af Rikets Högloflige Ständer anbefallda rättelse
af det i i83o års upplaga af Riksdags-Ordningen befintliga tryckfel jemväl
verkställdes, blefvo ofvan omförmälda handlingar tryckta och med samma
års Författnings-Samling utlemnade, Riksdags-Beslutet den 21 September
samt Regerings-Formen och Riksdags-Ordningen i påföljde Oktober månad.
Hvilket till Rikets Högloflige Ständer härmed vördsamligen inberättas.
Stockholm den 14 Januari 1840.
C. L. LANDIN.
F. O. SILFVERSTOLPE. J. D. VALERIUS.
ABR. Z. PETTERSSON. N. M. af TANNSTRÖM.
JON. ULLBERG.
PÄR ULMGREN.
Carl Ant. Kock.
STOCKHOLM, Nordströmska Boktryckeriet, 1840.
RIKETS HÖGLOFL. STÄNDERS
JFgTUTE ® @g®@P0)gSE^SI8
s1;
VID LAGTIMA RIKSDAGEN AR 1840 YTTERLIGARE AFG1FNA
Berättelse.
STOG K II O L M,
NORDSTRUMSKA BOKTRYCKERIET,
1840.
~?&r
m.zv
4
€
v_
.V
■s •'
« rs c:
v
I
s
R. St. Just. Ombudsm. ytterligare Emb. Berdtt. d. 6 Maj 1840•
Vördsamt Memorial.
Uti den lill Rikets Högloft. Ständer, vid innevarande Riksdags början,
afgifna vördsamma Berättelse angående förvaltningen af det mig förtrodda
Embete finnas, ibland andra ämnen, afbandlade tvänne mål, hvilka, hos
Kongl. Maj:t i Dess Högsta Domstol omedelbarligen anhängiga, ännu på
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning berodde, och för hvilka, så vida deras afgörande
snart kunde förväntas, slutlig redogörelse af flera skäl syntes mig
böra ofördröjligen följa. Och då numera Kongl. Maj:ts Nådiga Utslag i
bägge dessa mål äro meddelade, får jag alltså vördsamt en sådan redogörelse
afgifva.
På sätt ofvannämnde Berättelse (pag. 5o) innehåller, hade jag, inför
Kongl. Maj:t i Dess Högsta Domstol, väckt anmärkning och åtal, angående
Kongl. Hof-Rättens öfver Skåne och Blekinge Utslag den 6 December i83y,
hvarigenom, uppå ansökning af Garfvare-Gesällen Nils Wasserman , örn
förvandling af det, enligt Kämners-Rättens i Lund beslut, honom ådömda
straff af 32 par spö för första resan hustjufnad till värde af 16 R:dr Banco,
Wassermans bestraffning blifvit, med åberopande af Kongl. Brefvet den
20 December och 5 Kap. 4 §• Straff-Balken, stadgad till ljugoålta
dagars fängelse vid vatten och bröd, i stället för tjugofyra dagars sådant
fängelse, som, efter hvad jag sökt visa, lagligen bordt honom ådömas; i
anseende hvartill och med påstående, att de Ledamöter af Kongl. HofRätten,
hvilka deltagit i detta emot Lagens rätta förstånd och tillämpning
stridande Domslut, icke rätteligen förfarit, jag tillika hemställt, huruvida,
i anledning af 1 Kap. 12 §. Rättegångs-Balken, något ansvar för detta förfarande
må ega rum, eller om, med afseende å målets beskaffenhet, det
kunde anses lämpligt, att vederbörande endast om deras misstag, till rättelse
för framtiden, förständigades.
När detta mål, till beskaffenhet lika med flera andra hos Kongl.
Maj:t fullföljda och redan pröfvade, i Högsta Domstolen den 14 sistlidna
Februari företogs till afgörande, yppades skiljaktiga meningar emellan Herrar
Ledamöter derstädes, af hvilka Herr Justitie-Rddet,, Grefve Snoilsky
yttrade: ”Ehuru Hof-Rättens nu ifrågavarande Utslag af den G December
Bilt. till Ii. St. Fröt. 184.0. 2 Sami. 1 Afd.
2 R. St. Just. Ombudsm. ytterligare Emb. Berdtt. d. 6 Maj 1840.
1837, hvarigenom är vordet förklaradt, att de Wasserman, för första resan
hustjufnad till 16 R:drs värde, ådömda böter, 96 R:dr Banco, skulle, i
brist af tillgång, förvandlas till tjugoåtta dagars fängelse vid vallen och
bröd, och till hvilket Utslag Förklaranderne bidragit, icke kan anses vara
med Lag öfverensstämmande, enär Kongl. Brefvet den 20 December 1737,
hvilket endast handlar om förvandling af böter för hustjufnad lill straff
af spö eller ris, icke bör utöfver ordalydelsen tillämpas, utan förvandlingen
till vatten och bröd, sedan straffet af spö eller ris blifvit efter grunderna
uti förenämnda Kongl. Bref uträknad t, verkställas efter sistnämnda t vänne
straff-arters värde i daler silfvermynt eller efter det stulnas dubbla värde;
med tillämpning hvaraf de Wasserman ådömda böter rätteligen bordt till
tjugofyra dagars fängelse vid vatten och bröd utsättas; dock sorn den skiljaktighet,
angående rätta förståndet af 1787 års Kongl. Bref, som i berörde
afseende förut ibland några Domstolar uppstått, blifvit af Kongl. Maj:t ansedd
i den mån hafva skäl för sig och vara förtjent af uppmärksamhet,
att sådant föranledt aflåtandet af Nådig Proposition till Rikets Ständer vid
1828—183o årens Riksdag, för att i ämnet bereda ett mera bestämdt stadgande,
hvilket dock, af mellankomma binder, dä icke kommit att meddelas;
och Förklarandernes nu åtalade förfarande således icke kan anses
vara af den beskaffenhet, att det såsom ett fel i deras Embetes utöfning
bör dem till last föras; Alltså finner jag Juslilie-Qmbudsmannens emot
Förklaranderne förda talan icke förtjena vidare afseende.”
Herr Justitie-Rådet Isberg utlät sig: ”Efter öfvervägande af de
skäl och grunder, som å svarande sidan blifvit anförda, Lill bemötande af
Justitie-Ombudsmannens anmärkningar emot Hof-Rättens Utslag den 6 December
1837, derigenom Garfvare-Gesälien Wasserman, för hustjufnad till
16 R:drs värde, blifvit fälld att, i brist af böter 96 R:dr, undergå tjugoåtta
dagars fängelse vid vaLten och bröd, i stället för tjugofyra dagars sådant
fängelse, som Justitie-Ombudsmannen ansett böra utsättas; finner jag,
att då svaranderne, efter hvilkas mening ifrågavarande Utslag är vordet
affattadt, ega af ordalydelsen i 4 3 Kap. 1 §. Missgernings-Balken och
Kongl. Brefvet den 20 December 1737 stöd för det i Utslaget följda sätt
att uträkna och bestämma Wassermans bestraffning, kan följaktligen denna
åtgärd, om än icke öfverensstämmande med det af Domstolarne mera allmänt
antagna, af Justitie-Ombudsmannen påyrkade beräkningssätt, dock
ej anses och bedömas såsom emot lag stridande, destomindre som, redan
lör längre tid sedan, det visat sig, att, om lagens rätta förstånd och tillämpning
i slika fall, uppstått olika begrepp, hvilka hvar för sig kunna
R. St. Just. Ombudsnt. ytterligare Emb. Berätt. d. 6 Maj 1840. 3
{'lån lagliga grunder förnuflsenligt härledas; i anseende hvartill Kongl. Maj:t
ock, under den 27 Mars 1829, till Rikets Ständer aflåtit Nådig Proposition
om mera tydliga och bestämda stadganden härutinnan; äfvensom Rikets
Ständer, sedan frågan varit föremål för deras öfverläggning, likaledes insett
behofvet af ytterligare stadganden härom, på sätt Deras den 28 derpåföljde
November lill Kongl. Maj:t a flåt 11 a underdåniga skrifvelse i ämnet
innehåller; ehuru beslut i frågan icke kunnat i grundlagsenlig ordning tillvägabringas.
Vid ofvanberörde förhållande synes det, efter mitt omdöme, hvarken
erforderligt eller ens lämpligt att, för bedömmande af Juslitie-Ombudsmannens
anställda Embetsålal, ingå i undersökning och yttrande rörande
frågan, hvilkendera grunden för böters förvandling i den ifrågasatta
och dermed likartade händelser må anses och gälla såsom den rätta; en
fråga, den der utgör föremål för lagförklaring, samt följaktligen bör i annan
ordning väckas, beredas och afgöias; men att deremot de anmärkningar,
Juslilie-Ombudsmannen i della mål framställt, icke kunna föranleda
till vidsträcktare pröfning, än att förklaras må, det den klandrade
åtgärden icke kan såsom fel i Domarc-Embelels utöfning Svaranderne till
last föras.”
Herr Justitie-Rådet Stråle anförde: ”Vid den tid, då Kongl. Brefvet
den 20 December 1787 utfärdades,* torde det knappt någonsin eller
åtminstone ganska sällan hafva inträffat, att den, som blifvit öfvertygad
att hafva bégått tjufnadsbrott, dömdes lill fängelse vid vatten och bröd,
utan kroppsplikten ansågs böra blifva spö eller ris. Deraf kan man förklara,
att då i nämnde Kongl. Bref stadgas, att kroppsplikten bör fördubblas
för den som begått tjufnadsbrott, de derjemte anförda exempel af
en sådan fördubbling endast upptaga spö eller ris, men icke fängelse vid
vatten och bröd, hvilket, såsom i allmänhet icke användbart för stöld,
ansågs icke komma i fråga alt fördubblas. Sedermera har Lagskipningens
gång förändrat sig, och straffet för stöld bestämmes nu, både af Domare
och genom begagnande af Kongl. Majlis rätt att göra Nåd, ganska ofta lill
fängelse vid vatten och hröd. Dervid har det icke kunnat undfalla uppmärksamheten,
alt då Lagen i 5 Kap. 4 §• Straff-Balken, för förvandling
af böter till vatten och bröd, stadgar en progressiv tillökning i beloppet
af dalertal, medförer den jemna fördubblingen af dagantalet efter en sådan
grund jemväl en progressiv tillökning af slraffets hårdhet, så att detsamma
kunde anses genom en sådan beräkning vara mer än fördubbladt.
Denna åsigt har föranledt antagandet af den lindrigare förvandlingsberäk
-
4 i?. St. Just. Ombudsm. ytterligare Emb. Berått. d. 6 Maj 1S40.
ning, att stöldens fördubblade värde samt antalet af spö eller ris, som
blifvit ådömdt, uträknadt i dalertal, och detta fördubbladt, borde utgöra
grunden för utsättande af antalet dagar fängelse vid vatten och bröd; och
uti beslut om en sådan beräkning har jag, för min del, äfven deltagit, eliuru
jag icke kunnat undgå att linna, att då ordet: kroppsplikt i allmänna
Lagen innefattar icke blott spö och ris, utan oek fängelse vid vatten och
bröd, ordalydelsen af stadgandet i 1737 års Kongl. Bref syntes innefatta,
att jemväl dagatalet af fängelse vid vatten och bröd borde fördubblas;
äfvensom att, genom användande af den lindrigare förvandlingsgrunden,
det kunde inträffa, att straffet för hustjufnad icke blef strängare än det,
som för enkel stöld skulle hafva blifvit ådömdt. För att undvika sistnämnde
olägenhet, syntes det väl mest vara öfverensstämmande med Lagens
grund, att, i sådant fall, dagatalet blefve ökadt med det närmast
dertill i Lagen utsatta; men utan att ett Lagstadgande härom blefve utfärdadt,
har jag trott en sådan beräkning af straffet ej kunna af Domaren
utsättas. Ehuru jag således instämt i Högsta Domstolens beslut, hvarigenom
dagatalet af fängelse vid vatten och bröd blifvit efter den lindrigare
beräkningsgrunden utsatt, har jag dock icke kunnat antaga den mening,
•att sådane af Högsta Domstolen meddelade beslut skulle, lika såsom en i
vederbörlig ordning utfärdad Lag eller Lagförklaring, vara för andra Domare
till efterlefnad förbindande, utan har trott, att den Domare, som
ansett ordalydelsen i 1787 års bref ensam böra utgöra grunden för domslutet,
icke kunde, då han följde en sådan sin öfvertygelse, förklaras hafva
felat emot gällande Lag och Författningar.
Emellertid har nu, för ett så beskaffadt förment fel, Rikets Ständers
Justitie-Ombudsman inför Högsta Domstolen tilltalat Presidenten och åtskilliga
Ledamöter uti en af Rikets Hof-Rätter, oansedt Kongl. Maj:t vid
Riksdagen år 1829 föreslagit Rikets Ständer att i ämnet utfärda ett nyt’t
lagstadgande, om innehållet hvaraf de båda lagstiftande Statsmakterne likväl
ej blifvit ense, så att förhållandet ännu befinnes vara sådant, att någon
fullt tillämplig föreskrift i ämnet ej finnes att åberopa. Instruktionen
för Rikets Ständers Justitie-Ombudsman stadgar uti 2 §.: ”Justitie-Ombuds”mannen
bör förnämligast anmärka och beifra sådane af Domare, Embets”och
Tjenstemän begångna fel, som synas honom antingen härröra från e”gennytla,
vrångvisa, väld eller grof försumlighet, eller bereda en allmän
”osäkerhet för medborgares rättigheter;” uti 3 §.: ”förmärker Justitie-Om”budsmannen,
att någon Domare, Embets- eller Tjensteman, utan vrång
”afsigt endast af ovarsamhet, felat, må han sådant Konungens Justitie
-
R. St. Just. Ombudsm. ytterligare Enib. Berätt. d. 6 Maj 1340. 5
”Kansler vid handen gifva, likväl utan att sitt tillkännagivande med nå”got
påstående beledsaga;” samt uti 15 §.: ”Finnér Juslitie-Ombudsman”nen,
att antingen någon Lags eller Författnings otydlighet eller Domares
”eller andre Embetsmäns skiljaktiga begrepp om dess ändamål föranleda
”till olika eller oriktiga tillämpningar deraf, bör han i sin berättelse
”till Rikets Ständer yrka en Lill enhet och sammanhang i lagskipningen
”verkande förklaring af en sådan lag.”
Vid jemförelse af dessa Justitie-Ombudsmannen meddelade föreskrifter
med hvad i sjelfva frågan förekommit, anser jag för min del, att Justitie-Ombudsmannen
ej haft giltig anledning, att emot Presidenten och
åtskilliga Ledamöter uti Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge anställa ifrågavarande
åtal; hvadan desamma af mig derifrån frikännas.”
Herrar Justitie-Råden Bredberg_, Engelhart j Backman och Nordenstolpe
förenade sig 0111 den mening, i öfverensstämmelse hvarmed Kongl.
Ma j:ts Nådiga Utslag under ofvannämnda dag är utfärdadt, af följande
lydelse:
”Sorn Lagen i 40 Kap. 1 §. Missgernings-Balken innehåller, att den,
hvilken första gången stjäl gods eller penningar öfver tio daler, skall böta
tre gånger så mycket, som det stulna värdt är, och, om han ej orkar böta,
plikta med kroppen, dock ej högre än efter stöldens värde; hvarefter uti
4a Kap. 1 §. af nämnde Balk stadgas: ”Stjäl, snattar eller uppsåtliga för”far
eller undandöljer tjenstehjon eller annor betjent något af dess husbondes
egendom, thet ligge allt i tveböte emot annat snatteri och tjufnad;”
alltså och ehuru genom Kongl. Brefvet den ao December ir]?>r] är vordet
förklaradt, att der böterna äro dubbla, bör ock kroppsplikten för den,
som ej orkar böta, fördubblas, så att den, som för annan stöld skulle afstraffas
med fyra par spö eller tre par ris, bör för de i \i, 43 och 4®
Kapitlen Missgernings-Balken uppräknade sLölder, slita åtta par spö eller
sex par ris:” likväl och emedan detta Kongl. Bref endast omnämner, huru
kroppsplikten fördubblas i den händelse, att böter skola till spö eller ris
förvandlas samt således, enär vid jemförelse af stadganderna uti 5 Kap.
1 och 4 §§• Straff-balken inhemtas, att tre daler räknas emot ett par spö
och fyra daler emot ett par ris , deremot något visst dalertal icke räknas
emot en dags fängelse vid vatten och bröd, utan böters förvandling i detta
fall verkstäiles efter en helt annan beräkningsgrund, än den, som för deras
förvandling till spö eller ris är vorden utsatt, det icke kan anses öfverensstämma
med Lagens rätta grund och mening, den Domaren skall
noga pröfva och derefter döma, att, vid fråga om för hustjufnad ådömda
^6 R. St. Juri. Ombudtm. ytterligare Etnb. Berått. d. 6 Maj 1840.
böters förvandling lill fängelse vid vatten och bröd, kroppspliklen, uträknad
efter stöldens enkla värde, derefter fördubblas, i stället för att, i enlighet
med ofvannämnde Lagens rum, efter det stulnas dubbla värde, på
en gång uträknas och bestämmas; ty och med bifall till hvad Justitieombudsmannen
härutinnan yrkat, anser Kongl. Maj:t det åtalade beslutet
icke hafva varit med rätta förståndet af Lagens föreskrifter enligt, men
finner den förelupna oriktiga laglillämpningen icke vara af sådan beskaffenhet,
att ansvar derå följa bör.”
Inför "Kongl. Maj:t i Dess Högsta Domstol bade jag likaledes, enligt
livad förr åberopade Berättelse (pag. 1 19) utvisar, å Diabetes vägnar, anställt
och utfört talan emot Kongl. Stats-Konloret, som, medelst serskilda
beslut, efter min tanke, emot Tryckfrihets-Förordningens uttryckliga föreskrifter
och således otillbörligen, vägrat Kopisten Dalman att, på sätt han
begärt, erhålla del af åtskilliga i Kongl.'Ståts-Kontoret befintliga handlingar.
Vid föredragning af detta mål i flogsta Domstolen voro närvarande
Herrar Justitie-Råden Themptander, Bredberg, Nyblaeus, Engelhart,
Nordenstolpe och Friherre Stael von .Holstein, hvilka sedermera äfven
deltogo i målets pröfning och enhälligt stadgade Kongl. Maj:ts, under den
10 nästlidne April, meddelade Utslag, innehållande, att, hvad först anginge
den af Förklaranderne gjorda underdåniga hemställan, huruvida, då
Siats-Kontorets ifrågavarande beslut ej blifvit, i enlighet med lemnad besvärshänvisning,
öfverklagade, det af Justitieombudsmannen anställda åtal
öfverensstämde med formen för målets lagliga behandling och således kunde
upptagas till pröfning; så enär den af J us t i lie-Om b uds m:a n ne n förda
talan åsyftade, icke att vinna ändring i samma beslut, ulan att Stals-Kontorets
Ledamöter, hvilka uti desse beslut deltagit, måtte, för lagstridigt
förfarande, till ansvar dömas; fann Kongl. Majit den gjorda invändningen
böra lemnäs utan vidare afseende. Beträffande sjelfva målet; så emedan
4 mom. uti 2 §. af Tryckfrihets-För0rdningen den 16 Juli 1812, i sammanhang
med det stadgande, att en livar vöre tillåtet, att i allmänt tryck
utgifva ”alla, allmänna ärender rörande, handlingar, protokoll och beslut,”
vare sig hos Kollegier med flere uppräknade eller andra publika Verk,
ulan åtskillnad på målets beskaffenhet, äfvensom Reskripter och allmänna
stadganden, hvarifrån helst utfärdade,”—tillika innehölle, att vid ansvar
.såsom för tjenstens försummelse för vederbörande Tjensteman, bör i alla
Archiv
R. St. Jast. Ombudsm. ytterligare Emb. Berätt. d. 6 Maj 1840.
Arch i v hvar och en lemnäs fri tillgång att få på stället afskrifva, eller
afskrifva låta, eller, om dervid betydande hinder vore, i bevittnad af
skrift,
emot vederbörlig lösen, utbekomma alla slags handlingar, i hvad
ämne som helst, med undantag endast af vissa till beskaffenheten beskrifna
handlingar; ty och sorn den uti Stats-Konloret förda Lista eller Register
öfver ankomna Kongl. Bref och Reskripter måste, enär icke visadt vore,
det något annat Diarium öfver dylika handlingar der blifvit hållet, betraktas
såsom en allmän handling, samt forklaranderne icke eller uppgifvit
det någon af ifrågaställda handlingar innefattade sådant ämne, hvarå det>
uti ofvanåberopade §., och moment gjorda undantag hade afseende; Alltså
och då Dalman, uti sine till Stats-Kontoret ingifne skrifter, icke begärt
annat än tillgodonjutande af den rättighet, som, på sätt berördt vore,
Tryckfrihets-Förordningen en hvar tilläde, samt, derest tillgång till StatsKontorets
Archi v blifvit Dalman leornad, på honom ankommit, att närmare,
än sorn skett, bestämma, i hvad ämne som han önskade afskrifva,
afskrifva låta, eller, emot lösen, erhålla afskrift af der befintliga handlin
gar,
ansåg Kongl. Maj:t Stats-Kontorets Ledamöter hafva, genom deltagande
uti ifrågavarande beslut, så vidt de innefattade vägran till Dalmans framställda
begäran, felat emot Tryckfrihets-Förordningens bestämda bud; Och
pröfvade Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse dermed, rättvist förklara, det
Presidenten och Ledamöterna i Stats-Kontoret gjort sig förfallne till ansvar
såsom för tjenstens försummelse samt derföre skulle, med anledning af r
Kap. 12 §. Rättegångs-Balken, hvar för sig, böta Trettiotre R:dr 16 sk.
Banco till treskiftes.
Stockholm den 6 Maj 1840.
C. L. Landin.
L. F. Monté n.
STOCKHOLM, Nord ström sk a Boktryckeriet, 1840.
