# ID: svediakorp-gov2047
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 104,841
# sentences: 3,165
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse } N.o 26g.
599
elen af dem åren 1835, 1837 och 1839 verkställda granskning af Stats-verkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och
förvaltning, åren 1832, 1833, 1834, 1835, 1836 och 1837, i åtskilliga omständigheter
anmärkt och hemställt, jemte hvad vederbörande Embetsverk
och Auctoriteter i afgifna utlåtanden andragit, få Rikets Ständer, i anledning
häraf, underdånigst anföra:
l:o Revisorcrne hafva uppgifvit, att E. K. M., genom Nådiga Bref den
7 September och 21 December 1833, förordnat Landshöfdingen, m. m. A.
Adlersparre att, under den Landshöfdingen, m. m. M. von Törne beviljade
8 månaders tjenstledighet, förvalta ,Landshöfdinge-embetet i Jemtlands Län,
emot åtnjutande, utom skjuts- och tractaments-ersättning, af ett månadtligt
arfvode, stort 190 R:dr utaf 2:dra Hufvud-Titelns besparingar; och enär något
skäl eller laga förfall icke blifvit, såsom grund för den Landshöfdingen
von Törne beviljade tjenstfrihet, anfördt, samt Kongl. Brefvet till E. K. M:s
och Rikets Kammar-Collegium af den 29 October 1799 dessutom föreskrifver,
att tillförordnade Landshöfdingar böra erhålla en tredjedel af Landshöfdinge-lönen,
få Rikets Ständer, som anse Landhöfdingen von Törne sjelf hafva
bordt vidkännas kostnaden för sin vicaries aflöning, i följd häraf, hos E.
K. M. i underdånighet anhålla, det så beskaffade dispositioner för framtiden
icke må ega rum.
2:o Revisorerne hafva likaledes anmält, dels alt E. K. M., genom Nådigt
Bref den 20 Januari 1832, med afseende å fcrekomne ömande omständigheter,
beviljat Capitainen vid Konungens f. d. Eget värfvade Regemente,
Majoren /. A. Hjelmstjerna> en gratilication af 150 R:dr utaf anslaget
till oförutsedda mililaire behof, dels alt, i följd af Kongl. Brefvet den
23 Mars 1833, Majoren J. A Luthman samt Capilainerne F. Virgin och E.
af Klercker, vid erhållne transporter till andia Regementen, utaf nyssberörde
anslag fått sig tillagd flyttningshjelp, nemligen Majoren Luthman 200 R:dr,
Capitainen Virgin 300 R:dr och Capitainen af Klercker 51 R:dr. Revisorerne
hafva härvid yttrat den öfvertygelse, att dispositioner af förenämnde beskaffenhet
icke syntes utgöra föremål för de på 3:dje Mufvud-Titeln, till oförutsedde
mililaire utgifter, anvisade medel, hvilka otvifvelagtigt voro ämnade
att afhjelpa sådane lillfällige behof, i och för militaire-väsenlet, som vid de
årliga Staternes uppgörande icke kunna med säkerhet förutses och beräknas,
hvadan, i Revisorernes tanka, det bemäble officerare förunnade understöd
rätteligen bordt utgå af det å 8:de llufvud-Titeln uppförda extra anslag; och
få Rikets Ständer, i öfverensstämmelse härmed, hos E. K. M. i underdånig
-
6oo
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.o 269.
bet anhålla, att de af Revisorerne yttrade åsigter måtte folias, i afseende å
utgifters bestridande af det till oförutsedde militaire-behof bestämde anslag.
3:o Enär den uti Krigs - Collegii Fortificalions - Afdelnings räkenskaper
upptagne utbetalning af 396 R:dr 4 sk. till reparations - arbeten vid Haga
Lust-Slott synes vara för Fortificalions-Verket fullkomligt fremmande, få Rikets
Ständer i underdånighet anhålla, det nämnde belopp må af de till Haga
Lust-Slott anslagne medel Fortifications-Afdelningen godtgöras.
4:o Då Rikets Ständer, lika med Revisorerne, anse den, aflidne KrigsRådet,
Landshöfdingen Lorichss enka tillagde pension utur Militiae-Boställskassa
n, stor 500 R.dr årligen, utgöra en för nämnde Cassas ändamål fremmande
disposition, hafva Rikets Ständer, som af E. K. M:s och Rikets KrigsCollegii
förklaring inhemtat, att äfven andre vid nämnde Cassa anställde
tjenstemäns i fattigdom efterlemnade enkor och barn tillförne utur samma
Gassa undfått pensioner, häraf hemtat anledning att hos E. K. M. i underdånighet
anhålla, det så beskaffade pensioner icke vidare må å Militiae-Boställs-Cassan
anvisas.
5:o Revisorerne hafva anmält, att det förr anmärkta förhållande, att
vissa Städer, serdeles gräns-släderne emot Norrige, hvarest tull - uppbörden
är ringa eller alldeles ingen, icke desto mindie äro försedde med en talrik
tienstemanna - personal, hvars aflönande fordrar betydlig utgift, under åren
1832 och 1833 fortfarande egt rum. Då detta missförhållande emellan inkomster
och utgifter, i Rikets Ständers tanka, synes kunna afböjas derigenom,
att tull-visitationen blefve förflyttad närmare gränsen emot Norrige, få Rikets
Ständer hos E. K. M. i underdånighet anhålla, det nödiga åtgärder för
detta ändamåls vinnande måtte varda i Nåder anbefallde.
6:0. Med anledning af hvad Revisorerne anfört, anse Rikets Ständer sig
böra hos E. K. M. i underdånighet anhålla om Nådig befallning till ÖfverPost-Directeurs-Embetet
att hädanefter låta upprätta och vid Hufvudboken
bifoga ett Inventarie-Conlo, som fullständigt upptager Post-Verkets alla tillhörigheter,
fastigheterne och fartygen derunder jemväl inbegripne.
7:o. På sätt Revisorerne anmärkt, hafva uti en del af de i hufvudsladén
varande, till boställshus anslagne, publika, byggnader åtskillige mindre
reparationer, såsom till eldstäders vidmagthållande, fensters kittning, glasrutor,
tapeter m. m., blifvit verkställda på bekostnad af det till underhåll af
Kronans hus och byggnader härstädes å 8:de Hufvud-Titeln uppförde anslag,
hvilket föihållande Revisorerne ansett stridande emot stadgandet i 4 och 5
§. §. af E. K. M:s den 11 Januari 1820 utfärdade Reglemente, enligt hvilket
boställs
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 26g. 601
hafvare sjelfve böra vidkännas underhålls-kostnader af omförmälda beskaffenbet;
hvaremot Öfver - Intendents - Embetet, uti dess förklaring, såsom skäl
lör de anmärkte åtgärderne, åberopat 9 §. uti nyssnämnde Reglemente, enligt
hvilken sådane brislfälligheter i boställs-lägenheterne, som tillkommit genom
bruk och nötning under en längre tidrymd, utan boslälls-innehafvarnes
förvållande, böra på Kronans bekostnad afhjelpas; och få Rikets Ständer,
med anledning af hvad sålunda förekommit, hos E. K. M. i underdånighet
anhålla, det de, angående underhållet af Kronans hus och byggnader i hufvudstaden,
gillande författningar måtte varda genomsedde och förtydligade,
på det hädanefter icke må inträffa, alt kostnader, hvilka boställs - innehafvare
böra vidkännas, komma att drabba Stats-Verket.
8:0 Revisorerne hafva anmärkt, att till f. d. General-Consuln i Algier,
Canzli-Rådet Lagerheim, blifvit utbetaldt första qvartalet af 1833 års Consuls-tractamente
oafkortadt, ehuru han återkommit till Stockholm i Januari
månad samma år, och således det högre löne-beloppet icke bordt af honom
få åtnjutas längre, än till nämnde månads utgång; hvarförutan Revisorerne
fastat uppmärksamhet vid det ansenliga belopp af 1,000 R:dr Hamburger
Banco 0111 året, hvilket sedermera blifvit Canzli-Rådet i expectance - lön tilldeladt;
och ehuruväl vid det förhållande, att, i följd af General-Consulstjenstens
i Algier indragning, Canzli-Rådet Lagerheim, utan eget förvållande,
blifvit skiljd från en befattning, deraf han skäligen kunnat påräkna sin
framtida utkomst, billigheten fordrar, det Canzli-Rådet af allmänna medel
må ei hålla någon ersättning för sina förlorade löne-inkomster, synes dock i
Rikets Sländers tanka, lämpligare, att denna ersättning, i stället för att utgå
såsom expectance-lön, varder på Pensions - Stat öfverflyttad; hvarföre Rikets
Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att den Canzli-Rådet
Lagerheim, i egenskap af f. d. General-Consul i Algier, tillagde expectancelön
af 1,000 R:dr Hamburger Banco må med detta år upphöra och CanzliRådet
sedermera på Pensions - Stat åtnjuta ett med de pensioner, hvilka
vanligen tillkomma embetsmän af samma tjenstegrad, mera öfverensstämmande
belopp af 1,333 R:dr 16 sk. Svenskt B:co årligen.
9:o Instämmande uti den af Revisorerne yttrade åsigt, i afseende å den
gratification af 600 R:dr, som af Invalidhus-medlen blifvit enkan Lindberg
tillagd, såsom ersättning för henne tillskyndad förlust i och för mathållningen
vid Invalid-Inrättningen på Ulricsdal, att, då bemälde enkas skyldighet
att besörja malhållningen derstädes grundar sig på frivilligt contract, Kronan
i dylikt fall bordt vara frikallad från all ersättnings-skyldighet för de
Bih. till R. St. Prot. 184^ to Sami. 1 Afd. 76
6o2 Expedilions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.-o a6g.
tillfälliga förluster, entrepreneuren kunnat vidkännas, få Rikets Ständer
hos E. K. M. i underdånighet anhålla om vidtagande af sådane åtgärder,
hvarigenom ersättningar af omförmälde beskaffenhet ej vidare må komma
i fråga.
10:o Med anledning af hvad Revisorerne anmärkt, få Rikets Ständer undånigst
anhålla, att den brist af 33 R:dr 16 sk., som uti 1835 års Riks-Hufvudbok
å 7:de Hufvud-Titeln uppkommit, i följd af kungjord, förnyad prsescriptionstid
för uttagande och likviderande af åtskillige, i Räntekammaren
qvarliggande, äldre anordningar, måtte varda, i behörig ordning, till afskrifning
befordrad.
ll:o Enär, efter hvad upplyst blifvit, all tillgång saknas tiil gäldande
af det utaf 9:de Hufvud-Titeln Instrumentmakare!! J. Wallin beviljade lån,
stort 1,000 R:dr, få Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet anhålla,
att nämnde lånebelopp må varda till afskrifning uti räkenskapen i laga ordning
befordradt.
12:o Revisorerne hafva föreslagit, att magazins-omkostnader, transportförluster,
ra. m., för Stats-Verkets span mål, uppkomne derigenom, att in natura
uti magazinen emottagen säd bokförts efter markegångspris, men sedermera
vid skeende försäljning ej lemnat motsvarande behållning, hvilka omkostnader
och förluster blifvit såsom utgifter upptagne å öfverskolten på StatsVerkets
inkomster, måtte i räkenskaperne uppföras såsom afkortning å StatsVerkets
inkomster af spanmål; och få, till vinnande af det utaf Revisorerne i
omförmälde hänseende åsyftade ändamål, Rikets Ständer underdånigst anhålla,
att uti Riks-Hufvudboken samt restantie-liqviden måtte, såsom serskild
afkortning för föregående åren, upptagas sådana å Stats-Verkets spanmålsförvaltning
uppkommande förluster, för hvilkas godtgörande några serskilda
medel icke finnas af Rikets Ständer anvisade.
13:o Med anledning af Revisorernes gjorda anmärkning, att uti Avesta
Bruks-Direclions räkenskaper fortfarande balanceras 50 R:dr, utgörande koppar-
och manufactur-tullmedel för 1831 års fjerde qvartal, få Rikets Ständer
hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att åtgärder måtte vidtagas för indrifvande,
så fort ske kan, af ifrågavarande belopp.
14:o I afseende å de förskott af tillsammans 10,000 R:d, hvilka åren 1826
oell 1827, till Myntverkets -iståndsättande och ändamålsenliga drift, af Statsmedlen
beviljats och hvarå någon afbetalning icke egt rum, hafva Revisorerne,
enär Myntverkets tillgångar icke medgåfve förskottens återbetalning, utan
att Rikets Ständers Bank i samma mon skulle öka det förskott, som af densamma
blifvit Myntverket lemnadt i och för bedrifvande af sjelfva utmynt
-
Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, Jf.-o zGg.
6o3
ningen, hvilken sistnämnde åtgärd icke syntes lämplig, hemställt, att ofvanberörde
förskolts-summa, 10,000 R:dr, må uti Stats-Verkets räkenskaper af
Reserv-fondens tillgångar afskrifvas; och få Rikets Ständer, som för sin del
bifallit, hvad Revisorerne sålunda föreslagit, hos E. K. M. anmäla den underdåniga
önskan, att E. K. M. täcktes meddela vederbörande Nådig föreskrift
att om verkställigheten af omförmälde afskrifning gå i författning.
15:o Jemte förmälan, att till Kiigs-Collegii Artiileri-Afdelnings cassa
år 1835 influtit 2,089 R:dr 13 sk. 7 rst. för utlemnad exercis-ammunition,
hafva Revisorne, som funnit, att sådan ersättning för ammunition till någon,
del utgått från nya motes-passevolance-fonden, tillika ansett, att, vid utlemnande
af exercis-ammunition från Artilleriets förråder, rätteligen borde urskiljas,
till huru stor del densamma utgöres af krut, hvars motsvarande värde i penningar
skulle till Stats-Verket öfverlemnas; och, ehuru numera icke lärer kunna
utredas, huru stort belopp af nämnde ersättnings-summa bordt komma StatsVerket
till godo, hvadan rättelse i det anmärkta förhållandet icke torde kunna
åstadkommas, fa Rikets Ständer likväl, instämmande uti Revisorernes yttrade
åsigt, hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att hvad Revisorerne i omförmälde
afseende föreslagit måtte för framtiden af vederbörande iagttagas.
l6:o Enligt hvad Revisorerne anmält, hafva utaf de under Krigs-Collegii
Utrednings-Afdelnings förvaltning ställda extra anslags-medel låne-försträckningar
till de ordinarie egt rum, år 1834 med 96,691 R:dr 45 sk. 6 rst. och
år 1835 med 72,691 R:dr 18 sk. 6 rst., hvilka bokförts under titel antidpation
och vid sistnämnde års slut icke varit återbelalde. Då dessa åtgärder
äro oförenliga, så väl med gällande föreskrift, alt Extra Stats-anslaget ej
må med det ordinarie sammanblandas, som och med stadgandet om det förra
anslagets förräntande, så länge och till så stor del, som icke behöfves, för
att jemväl komma försvarsverket till godo, hafva Rikets Ständer ansett sig
böra hos E. K. M. framställa den underdåniga begäran, att så beskaffade dispositioner
icke vidare må ega rum.
17:o Vid granskning af de emellan Krigs-Collegium och vederbörande
leverantörer upprättade contract och derpå grundade liqvider, hafva Revisorerne
funnit, att de fleste af dessa contract blifvit genom öfverskridande af
den fastställda levererings-terminen, å leverantörens sida åsidosatta, utan alt
det i contracten intagne vilkor af böter för försummelsen vid något tillfälle
funnits vara tillämpadt, äfvensom att den förmon varit leveranlörerne förunnad
att, efter den förflutna levererings-terminen, räntefritt begagna stundom
ganska betydliga förskott, samt att dessutom vid serskilde tillfällen tillstånd
blifvit meddeladt, ej mindre att på en annan leverantör öfverlåta ett con
-
6t>4
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.o 269.
tract, sedan detta redan länge varit genom uragtlåten leverering förverkadt,
än ock att vid sådan händelse till Krigs Col leg ii cassa återställa det å samma
conlract uppburna förskott, som alltså, utan någon motsvarande förmon
för det allmänna, iklädt sig egenskapen af en låne-försträckning, till enskild
vinst för leverantören; och enär en så beskaffad ansvarslöshet för bristande
verkställighet af de med Statens Verk ingångne contract otvifvelagtigt kan
medföra betänkliga fö'jder, hafva Rikets Ständer ansett sig hos E. K. M. böra
i underdånighet anhålla, det E. K. M. täcktes, i afseende på behandlingen
af frågor om anstånd med fullgörande af afslulade contract, i Nåder
meddela sådane föreskrifter, att det icke må bero på de förvaltande aucloriteter,
hvilka contracten upprättat, att dylikt anstånd bevilja, äfvensom att
anstånd och befrielse från stadgadt vite icke må medgifvas i annat fall, än
då fullt giltiga skäl dertill förefinnas, samt leverantörer, som erl.å I t förskott,
tillförbindas att, i händelse de af dem åtagne förbindelser icke inom
stadgad tid fullgöras, laga ränta derför erlägga.
18:o Revisorerne hafva anmärkt, att, då af 4:de Hufvud-Titelns anslag
för materielen 30,0()0 R:lr blifvit, lill fyllnad i Extra- och Expectance-Statens
anslags-behof, vid 1828—1830 årens Riksdag anvisade, de besparingar,
hvilka årligen göras på Extra- och Expectance-staten, icke, på sätt sorn skett,
böra sammanföras med besparingarne på ordinarie Aflönings-stateu och betragtas
såsom disponible för personella anslag och arfvoden, hvilket vore stridande
emot ursprungliga ändamålet med nyssberörde anslag af 30,000 R dr;
och då berörde anvisning af Materiel-anslaget endast egt rum för att fylla
bristen uti tillgångarne för Extra- och Expectance-staten, anse Rikets Ständer
deraf följa, alt, om besparingar å sistnämde Stat uppslå och således behof
icke fordrar användandet af bela det anvisade bidraget af Materiel-anslaget,
dessa besparingar rätteligen böra sistnämde anslag tillgodakomma, hvadan
Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anhålla, det besparingarne
å flottans Extra- och Expectance-stater må afskiljas från ordinarie Allön
ings-s ta te nies besparingar samt återföras till anslaget för flottans underhåll
och arbetsplan, dit de, till följd af sitt ursprung, höra,
19:> Revisorerne hafva anmärkt, alt under hvart och ett af de år, hvilkas
räkenskaper varit deias pröfning underkastade, bär Majoren C. M. Monteliusmed
afseende å den behöfvande ställning, hvari han sig befunnit,
fått uppbära en oafkortad gratilieution af 600 R:dr utaf de till oforutsedde
militaire behof på 3:ije Hufvud-Tileln afsalle medel; och få Rikets Ständer,
i anledning häraf, hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att gratificationer
af lika beskaffenhet med dem, sorn blifvit Majoren Montelius Lid.gde, må,
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, 7V-o 369.
60 5
derest de anses böra utgå, varda anvisade å de på 8:de Hufvud-Titeln uppförde
extra utgifts-medel.
20:o Beträffande de förskott, sorn, på grund af Kongl. Brefvet den 5 Augusti
1830, årligen blifvit utbetalde å Fouragerings-anslagen för Lif-Gardet
till Häst och Kron-Prinsens Hussar-Regemente, hafva Revisorerne yttrat den
åsigt, att det icke vore med ordning i Statsförvaltningen förenligt, att på
delta sätt utgiflerne för ett löpande år bestridas med ett kommande års anslag;
men då det anmärkta förhållandet härleder sig deraf, alt fourageringsåret
läkwas från och och med den 1 October ena året till samma dag det
andra, hvaremot Stats-reglerings-anslagen omfatta calender-år, samt då, enligt
hvad Rikets Ständer inhemtat, genom ifrågavarande förskott Foura-gerings
Directionerne blifvit satte i stånd att vid de tider, fourage-persedlar
vanligen erhållas lill billigaste pris, mot contant upphandla det deraf erforderliga
qvantum och såmedelst undvika en kostnad, som, i händelse den öfverskridit
det för fourageringen å Stat uppförde förslags-anslag, måst af Riksgälds-Coutoiret
fyllas; så anse Rikets Ständer, att ifråga varande förskott å fouragerings-anslagen
för Lif-Gardet till häst och Kronprinsens Hussar-Regemente
må hädanefter som hittills meddelas, med iagttagande likväl, att de förskjulne
beloppen alltid blifva såsom förskott i räkenskaperne balaneerade.
21.0 Då utaf en öfver f. d. Allmänna Magazins-fon lens tillgångar och
fordringar upprättad utredning inhemtas, att den del af dessa fordringar,
hvilken än nu sjmes påkalla indrifnings-åtgärder, icke uppgår till högre belopp
än 30,84-5 R:dr 24 sk. 7 rst., samt då dertill kommer, alt denria summa ut^
göres af från 15 till öfver 30 år gamla fordringar, hufvudsakligen innestående
hos utarmade undsättningstagare och andre medellöse gäldenärer, hafva
Revisorerne, som ansett olämpligt att för en dylik utredning fortfarande bibehålla
ett serskildt Contoir, bars aflöning, uppgående till mera än 2,300 R:dr,
omsider torde föranleda till större utgifter, än den inkomst, staten af utredningen
kan hafva alt påräkna, hemställt, att någon viss lid (1841) borde
bestämmas såsom den termin, då Revisions-Contoiret för allmänna Magazinsärendenas
utredning skulle helt och hållet upphöra, samt att de poster, hvarför
någon betalning vid denna tidpunkt icke kunnat indrifvas eller hvarom
utredning ej medbunnits, finge i den sista Hufvud-Boken afskrifvas; och (å,
i öfverensstämmelse härmed, Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E.
K. M. täcktes meddela vederbörande Nådig föreskift att så påskynda utredningen
af de balance- och fordrings-posler, hvilka af det under E. K. M:s
och Rikets Kammar-Rätt ställda serskilda R:visions-Contoir för allmänna Magazins-ärendena
handläggas, att samma utredning inom slutet af innevarande
6o6
Expeditions-Vtskottels Förslag till und. Skrifvelse, N-0 269.
år 1841 må vara fullbordad samt medlen, så vidt ske kan, indrifne eller,
der sådant bör ega rum, till afskrifning i laga ordning befordrade; att derefter,
med detta års utgång, berörde Contoirs befattning med återstående fordringarne
må upphöra och öfverflyttas till det under Stats-Contoiret lydande
Contoir för Magazins-ärenden; saint att sedermera förstnämnde RevisionsContoir
må upplösas och den derför anvisade aflöning upphöra så snart, med
iagttagande af derför stadgad tid, 1841 års Hufvud-Bok blifvit afslutad.
22:o Då, i afseende på redogörelsen för undsättnings-anstalterne efter
1826 års missvext, samma förhållande, som vid f. d. Allmänna Magazinsfonden,
sig företer, få hos E. K. M. Rikets Ständer i underdånighet anhålla
0111 Nådig föreskrift till vederbörande att skyndsammast och, så vidt ske
kan, inom innevarande års slul, vidtaga nödiga åtgärder för indrifvande eller
afskrifning i laga ordning af Stals-Verkets i och för nyss omförmälde undsättnings-anstalter
egande fordringar.
23:o Uppå af Revisorerne gjord hemställan, att Spanmåls-Creditiv-fondens
vid 1837 års utgång oafslutade liqvider, den ena med Stats-Verket, rörande
6,562 R:dr 30 sk. 1 rst., och den andra med Skeppsholms Magazin öfver
1,393 R:dr 34 sk., måtte med första varda verkställde, få Rikets Ständer
underdånigst anhålla om Nådig befallning till vederbörande att en dylik
liqvid skyndsamligen besörja.
24:o I afseende på de räntefria förskott, hvilka, emot borgen, blifvit
enskilde personer tilldelade, n ändamål att åt behöfvande tillhandahålla spanmål
efter bestämda pris, hafva Revisorerne anmält, att, sorn en del af de härom
uppräLtade conlract med tillhörande säkerhets-handlingar förvaras vid LandsContoiren
och endast summariska förteckningar, utan afskrifter af borgensförbindelserne,
till Stats-Contoiret insändas, så hafva ej eller dessa contraet
och säkerhets-handlingar kunnat af Revisorerne granskas; och få, med anledning
af detta förhållande och hvad Revisions-BeräHelsen i öfrigt rörande
dessa ämnen innehåller, Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet
anhålla:
a) att E. K. M:s vederbörande Befallningshafvande vid de tillfällen, då
eontract med enskilde personer afslutas om undsättnings-spanmåls anskaffande
till större belopp, måtte erhålla föreskrift att skyndsamligen lemna StatsGontoiret
del af vilkoren vid medlens utlemnande, på det Stats-Contoiret
må tidigare, än först påföljande år, då räkenskaperne ingå, erfara, hvilka åtgärder,
som blifvit vidtagne;
b) att vid de tillfällen, då undsättnings-spanmål in natura till Länen
levereras, E. K. Ms Befallningshafvande mätte anbefallas att hvarje qvar
-
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse > N.o 26g.
tal till Stats-Contoiret aflemna summarisk uppgift, huru densamma blifvit
disponerad;
c) att, då antingen undsättnings-spanmål eller penninge-förskott i och
för samma ändamål till serskilda församlingar, emot gemensam ansvarighet,
utlemnas, behöriga afskrifter af qvittensen från desse församlingar måtte bifogas
den redogörelse, som af E. K. M:s Befallningshafvande afgifves; och
d) att bemälde Befallningshafvande måtte undfå Nådig befallning att till
Stats-Contoiret insända vidimerade afskrifter af alla dylika borgens-förbindelser
på samma gång, som de i morn. a. omnämnde contract aflemnas.
25:o Så väl 1835 som 1839 årens Revisorer hafva fästat uppmärksamhet
dervid, att i Myntverkets räkenskaper kostnaderne för förfärdigade machinerier
icke blifvit åtskiljda från sjelfva myntnings-kostnaden; och hafva Rikets
Ständer, med afseende å hvad Myntverkets Styrelses förklaring i detta ämne
innehåller, ansett sig böra i underdånighet anhålla, det E. K. M. täcktes meddela
Nådig befallning till bemälde Styrelse att, så vidt möjligt är, låta uti
Myntverkets hufvudböcker inrätta serskilde conti, utvisande kostnaden för
myntningen af hvarje serskild metall.
26:o Med anledning af de utaf Revisorerne gjorde framställningar, rörande
halten och vigten af det nyare silfver myntet, få Rikets Ständer hos E.
K. M. underdånigst anhålla, dels att Myntverkets Styrelse måtte förständigas,
det hädanefter vid utmyntningen bör iagttagas, att det tillåtna så väl Öfversom
Under-remedium i minsta möjliga mon begagnas, samt dels att, då nu
gällande reglemente för Myntverket af den 30 April 1836 icke i allmänhet
innehåller, hvilkendera profnings-metlioden, antingen den äldre, på så kallade
torra vägen eller den i senare tider antagne på våta vägenj bör vid
Myntverkets profningar begagnas, sådant tillägg eller förändring i samma reglemente
måtte stadgas, att, vid alla profningar inom Myntverket, en och
samma method, helst på den så kallade våla vägen, ovilkorligen skall användas,
äfvensom att nämnde reglemente måtte i sin helhet blifva öfversedt och
granskad t.
27:o Då Revisorerne anmält, att Postverkets fordran hos Norrska Statsverket,
stor 16,485 R:dr 34 sk. 2 rst., på grund af Kongl. Brefvet den 11
Juni 1836, fortfarande balanceras, få Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet
anhålla, det sådane föreskrifter måtte varda i Nåder meddelade, att
liqvid för berörde fordran må kunna vinnas.
28:o I betragtande af det jemförelsevis alltför ringa beloppet af Norriges
bidrag till Handels- och Sjöfaits-fonden hafva Rikets Ständer ansett sig böra
förnya deras vid sistförflutne Riksdag hos E. K. M. gjorda underdåniga an
-
8o8
Expeditions - Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse, Nio 269.
hallan, det nödiga åtgärder måtte vidtagas för tillvägabringande af en sådan
reglering af Norrska Statens andel i de samfällde kostnaderne för Svenska
och Norrska handelns skyddande, som med rättvisa och billighet öfverensstämmer.
29:o I afseende på Krigs-Collegii Artilleri-Afdelnings återstående fordran,
i anledning af den år 1822 till Medelhafvet verkställde krut forså Ijnings-expetlition,
utgörande 20,627 R:dr 45 sk. 7 rst., omförmäla Revisions-berättelserire,
att, sedan det bokförde värdet af de till nämnde försäljning använde
1.000 centner krut blifvit nedsatt till 20 R:dr per centner, och i följd deraf
8.000 R:dr å balancen afskrifvits, återstoden, 12,627 R:dr 45 sk. 7 rst., vid
1837 års slut funnits fortfarande balancerad; och få Rikets Ständer, i anledning
deraf, hos E. K. M. underdånigst anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder,
på det att utredningen af ifrågavarande vid 1837 års slut återstående
fordran, stor 12,627 R:dr 45 sk. 7 rst., må, så fort ske kan, varda tillvägabragt,
äfvensom att, i händelse liqvid för nämnde fordran icke slår att
erhålla, beloppet må i laga ordning till afskrifning befordras.
30:o Revisorerne hafva anmärkt, att utöfver det å 3:dje Hufvud-Titeln
uppförde anslag till rese- och tractaments-kostnader för Militaire embets- och
tjenstemän, 6,666 R:dr 32 sk. årligen, hade under åren 1834—1837 utgått
tillsammans 55,164 R:dr 9 sk. 6 rst., hvilken brist blifvit ersatt dels af anslaget
för oförutsedde militaire behof, dels af 3:dje Hufvud-Titelns besparingar;
och hafva Rikets Ständer, till följd häraf, ansett sig böra bos E. K. M.
i underdånighet anhålla om vidtagande af sådane föreskrifter, hvarigenom
må kunna förekommas, att anvisningar å ifrågavarande anslag ega rum, sedan
detsamma för året till hela sitt belopp utgått.
31 :o Slutligen, och med anledning af Revisorernes derom gjorda framställning,
hafva Rikets Ständer velat tillåta, att de 55,000 R;lr, hvilka af
Salpeter-fondens medel åren 1813—1820 blifvit för Carl Gustafs Stads factori
utbetalde och sedermera uti nämnde fonds räkenskaper, såsom factoriets
skuld, balancerade, må uti Salpeter-fondens räkenskaper afskiitvas; och få
Rikets Ständer hos E. K. M. underdånigst anhålla, att de, för verkställighet
häraf, nödige föreskrifter må varda vederbörande meddelade.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 20 Mars 1841,
N:0 270.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 270, 609
N:o 270.
Uppläst och godkändt hös Ridd. och Adeln den 17 Mars i84f.
Presle-Ståndet den 18 — —
Borgare-Slåndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse > i fråga om behof att öfverse
och granska FörfattningamCj angående Mynt- och
Controll-Ferken,
(Stats-Utsk. Ull. N:ris 208 och 430.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har i betragtande förekommit, huruledes, dä Myntoch
Controll-Vcrken, hvilka tillförne lydt under Bergs-Collegii Öfver-Styrelse,
blifvit, likmätigt E. K. M:s Nådiga Bref af den 10 Augusti 1838, förflyttade
under Stats-Contoirets inseende, Öfver-Directeuren för berörde Verk likväl
lemnats dispositions-rätt öfver Verkens tillgångar; och som Rikets Ständer
härvid funnit det vara ostridigt, att den, genom 1836 års Kongl. Reglemente,
Öfver-Directeuren vid Mynt- och Goulroll-Verken medelina oinskränktare
dispositionsrätt, rörande Verkens angelägenheter, icke är förenlig med en vid
förvaltningen af dylika ärenden erforderlig noggrannare controll, samt Högstberörde
Nådiga Reglemente dessutom i andra omständigheter synes böra undergå
förändring; alltså få Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet anhålla,
att Författningarne angående Mynt- och Controll-Verken måtte i sin
helhet varda öfversedde och granskade, samt ett förnyadt Reglemente för desamma
utfärdas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 20 Mars 1841.
Bik. till R. St. Prot. 1841’ 10 Sami. 1 A/d.
77
6io
Expeditions-Ulskottets Förslag till tind. Skrifvelsej N.o 271.
Nso 271.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Mars 184
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om upphörande af Riddarhusets
Forum Privilegiatum.
S. A. K.
Ilos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt derom, att den uti 23 §. af
Kongl. Resolutionen på Ridderskapets och Adelns besvär den 29 Nov. 1680
meddelade föreskrift, att ”Hof-Rätterne böra på sätt och vis, sorn sker med
Ständernas Banco, immediate upptaga alla de tvister och saker, som å
Riddarhusets vägnar lagligen höra sökas, så väl vid skuldens infordrande
som eljest,” måtte till all kraft och verkan upphäfvas; och då Rikets Ständer
redan, för deras del, fattat samt uti underdånig skrifvelse den 1 i denna
månad hos E. K. M. i underdånighet anmält deras beslut, att Bankens och
Riksgälds-Contoirets egne käromål hädanefter må varda behandlade och afgjorde
vid de domstolar, till hvilka de efter allmän lag höra; samt de
skäl, sorn hufvudsakligen ligga till grund för berörde beslut, äfven gälla
uti nu förevarande fråga; få Rikets Ständer hos E. K. M. underdånigst
anhålla, det täcktes E. K. Ms, genom utfärdande Författning, i Nåder förklara,
att i fråga om mål, uti hvilka å Riddarhusets vägnar tili annan käras,
ofvan omförmälde stadgande i 23 §. af Kongl. Resolutionen på Ridderskapets
och Adelns besvär den 29 Nov. 1680, icke eger tillämpning, utan
att dylika mål komma att upptagas och behandlas i den ordning, lagen eller
gällande författningar, med afseende på hvarje saks beskaffenhet, i allmänhet
förmå.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 20 Mars 1841.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, Nio 272. 611
N:o 272.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Mars 1841.
Preste-Ståndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —-
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Mötes- och
Tross-passevolance-fondernes framtida disposition samt de
3:ne Mötes-passevolance-fondernes sammanförande till en
enda fond.
(Stals-Utsk. Uti. N:ris 78 och 429.)
S. A. K.
Efter tagen kännedom af hvad Rikets Ständers Revisorer, uti deras sedan
sistförflulna Riksmöte afgifna Berättelser, upplyst och framställt, angående
förvaltningen af Mötes- och Tross-passevolance fonderne, hafva Rikets Ständer,
i anledning af de invecklade förhållanden, hvaruti gamla och 1829 års,
samt nya Möles-passevolance-fonderne visat sig stå till hvarandra, trott så lane
utvägar böra vidtagas, hvilka för framtiden undanrödja alla anledningar
lill misstydning och klander, rörande desse 3:ne fonders förvaltning samt de
låne-transactioner, som emellan dem hittills egt rum.
Härvid har hos Rikets Ständer, förekommit, att, då, i öfverensstämmelse
med E. K. Mss och Rikets Ständers vid 1828—1830 årens Riksdag fattade
heslut, Kronan åtagit sig alt under en tid af femton år, räknadt från den
1 Januari 1830, emot uppbärande af viss årlig passevolance-afgift, utgörande
för hvarje rusthålls- och rote-numer 7 R:dr B:co i penningar, samt derutöfver
för hvarje rusthålls-numer, till hästens utfodring, 25 lispund hö, en tunna
bafra och 5 lispund råghalm, besörja indelda Arme'ens underhåll och sjukvård
under möten, marcher och mönstringar; har tillika blifvit föreskrifva,
att lantan af alla de besparingar, som under de bestämda femton åren kunde
å passevolance-fonden uppkomma, skulle, efter passevolance-tidens förlopp,
användas till nedsättning vid bestämmandet af ny passevolance; hvarjemte
uttryckligen blifvit förklaradt, alt nämnde besparingar, så lill capital som
ränta, vore att anse såsom rust- och rotehållares egendom. Dock som omförmälde
beslut angående Mötes passevolancen tillkommit, utan att rust- och
612 Expedilions-Ulskollets Forslag lill und. Shrifvelsej JV.o 272.
roteliållarne blifvit i ämnet hörde, och den dessa sistnämnde tillagda rätt att
vid passevolance-tidens slut komma i åtnjutande af de å fonden då möjligen
befintlige behållningar endast grundar sig på Rikets Ständers dertill lemnade
medgifvande; så, och enär, till följd af Rikets nu församlade Ständers, för
deras del, fattade beslut, alt Möles-passevolance-afgiften för manskapets
underhåll vid indelda cavalieriet och infanteriet må upphöra och anslag
till indelda Arméens vapenöfningar å Riks-Staten uppföras, rust- och
rotehållare skulle komma att, ifrån innevarande års början tills vidare,
befrias från de åligganden, för hvilka Möles-passevolance-afgiften dittills
blifvit erlagd, samt såmedelst otvifvelagtigt vinna en fördel, vida öfverstigande
den, som genom utbekommandet af nya Mötes-passevolanee-fondens
besparingar skolat dem tillskyndas; hafva Rikets Ständer ansett berörde
fonds Öfverlemnande till E. K. M:s fria disposition att användas till behof,
hvilka i och för indeldta och värfvade Årméens vapenöfningar och dermed
gemenskap egande utgifter kunna uppkomma, icke innefatta någon obillighet
eller ingrepp uti rust- och rotehåliares lagliga lätt, hvaremot, å andra
sidan, Rikets Ständer icke kunnat undgå att taga i betraktande, hurusom
återbäring Lill rust- och rotehållare af nya Mötes-passevolance-fondens
behållning, derest densamma skulle komma dem, som vidkänts afgiften, eller
deras rätts innehafvare till godo, knappast torde blifva verkställbar, eller
åtminstone måste blifva förenad med högst betydliga svårigheter.
Likaledes, och ehuru Rikets Ständer anse fråga om rättighet för deras
Revisorer att granska gamla Mötes-passevolance-fondens förvaltning under den
förflutna tiden icke för närvarande böra uppslå, hafva Rikets Ständer likväl
föreställt sig, att, derest nyssnämnde fond klefve med de 2:ne öfriga Mötes--  passevolance-fonderne förenad, en dylik granskning af de sålunda samnianslagne
fonderne må derefter obehindradt kunna ega rum, helst denna Revisorernes
granskning ingalunda komine att innebära någon inskränkning af E.
K. M:s rätt att om de satnmanslagne fonderne ändamålsenligt, efter godtfinnande,
i Nåder förordna.
På grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt, hafva Rikets
Ständer godtfunnit besluta, alt, i den händelse Möles-passevolance-afgiften
kommer att med innevarande års början upphöra, till E. K. M:s fria disposition
öfverlemna den nya Mötes-passevolance-fonden, att gemensamt med
den gamla och 1829 års Mötes-passevolance-fonderne, efter E. K. M:s Nådiga
godtfinnande, användas för behof, hvilka redan af dessa tillgångar fyllas
och vidare kunna uppkomma i och för så väl värfvade, sorn indelda Arméens
vapenöfningar och dermed gemenskap egande utgifter; hvaremot Ri
-
Expeditions-Utskottets Förslug idlund. Skrifvelsej N.o 372.
bets Ständer i underdånighet anhålla, alt, till undvikande af alla ytterligare
låne-transactioner omförmälde Irenne fonder emellan, E. K. M. täcktes i Nåder
anbefalla deras sammanförande till en enda fond, hvars förvaltning och
räkenskaper må ifrån och med den dag, då nämnde sammanföring kominer
alt försiggå, i likhet med hvad, i afseende på alla andra af allmänna medel
bildade cassör, eger rum, blifva underkastad Rikets Ständers och deras Revisorers
granskning.
Vidkommande derefter Tross-passevolance-fonden, hvars behållningar Rikets
Ständer funnit till större delen utlånta, så väl till gamla Mötes-passevolance-fonden
emot ränta och hypolhek af enskildes skuldsedlar, utan endossement,
som ock räntefrilt till nya Möles-passevolance-fondens samt serskilde
under Krigs-Collegii förvaltning stående cassör; få Rikets Ständer hos
E. K. M. i underdånighet anhålla, dels att Tross-passevolance-fonden hädanefter
icke måtte användas till andra ändamål, än cle med densamma ursprungligen
afsedda, dels att Nådig föreskrift måtte varda Krigs-Collegium meddelad
att, i händelse tillfälle för närvarande icke förefinnes att, i enlighet
med hvad Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag medgifvit, hos Rikets Ständers
Bank, emot stadgad ränta, insätta Tross-passevolance-fondens disponibla
och ofrugtbara medel, åtgärder bora vidtagas för nämnde medels utlåning på
annat håll, emot ränta, till så högt belopp, som kan erhållas, och emot till
säkerheten godkände hypothek af den beskaffenhet, att de med lätthet kunna
realiseras, i hvilket afseende E. K. M. läcktes i Nåder meddela närmare
föreskrifter.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 Mars 1841.
614 Expeditions-Uiskottets Förslag till und. Skrifvelse, N-‘o 273.
N:o 273,
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Mars 184*.
Preste-Ståndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående eftergift af
en vid Arbets- och Corrections-inrättningen i Norrköping
yppad balance.
(Stats-utsk. Uti. N:ris 382 och 432.)
S. A. K.
Sedan Styrelsen öfver Fängelser och Arbets-inrättningar i Riket, med
anledning af gjorda anmärkningar vid Norrköpings Spinnhus-inrättnings räkenskaper
för åren 1829 och 1830, förklarat dåvarande Ordföranden i Directionen
för sistnämnde Inrättning, Capitenen Abraham Roos, samt Fabriks-idkarne
J. J. Schubert, Samuel Rundstedt och numera aflidne Rådmannen
Gustaf Gahm, i egenskap af ledamöter i bemälde Direction, skyldige att gemensamt
ansvara för en i Spinnhus-inrättningens cassa förefunnen brist af
2,304 R:dr 19 sk. 10 rst., hvar och en af dem dock obetaget alt af den eller
dem, det sedan vederborde, söka sin ersättning åter, bäst han kunde och
gitte, saint nämnde beslut blifvit gillad t och faststäldt icke allenast af E. K.
i\1:s och Rikets Kammar-Rätt, medelst Utslag af den 13 April 1832, utan
ock af E. K., genom Utslag af den 15 April 1836; så hafva Fabriks-idkarne
Schubert och Rundstedt, samt aflidne Rådmannen Gahms sterbhus-delegare,
bans enka Fredrika Gahm och Förmyndaren för haus eflerlemnade omyndiga
barn, Professoren J. G. Collin, uti serskilde till E. K. M. ingifna skrifter, af
anförde skäl, i underdånighet anhållit om befrielse af Gunst och Nåd från
godtgörande af ifrågavarande Cassa-brist, hvilken egentligen skall hafva uppkommit
genom Ordförandens, Capitenen Roos’s vårdslöshet och oredliga förhållande.
Och har E. K. M., efter det ofvanbemälde Styrelse med underdånigt
Utlåtande i ämnet inkommit, uti Nådig skrifvelse af den 5 September
förlidet år, behagat till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemna handlingarne
uti förrberörde mål, för det afseende, omsländigheterne syntes förtjena.
Expeclilions-Vtskottets Förslag till lind Skri/veise, N.o 274.
6i5
Detta ärende, med hvad derutinnan upplyst och utredt blifvit, hafva
Rikets Sländer i behörigt öfvervägande tagit, hvarvid, i anseende till de flerfalldiga
förhållanden, hvilka, serskildt för hvar och en af sökanderne förekommit
såsom bevekande skäl för bifall till deras förrberörde ansökningar,
Rikets Ständer godtfunnit Fabriks-idkarne Schubert och Rundstedt samt aflidne
Rådmannen Gahms sterbhus-delegare befria från skyldigheten att ersätta
den vid Arbets- och Corrections-inrältningen i Norrköping yppade nu
ifrågavarande cassa-brist, med rättighet att återbekomma, hvad till godtgörande
deraf redan blifvit af dem inbetaldt.
Hvilket, till svar å E. K. M:s högstberörde Nådiga Skrifvelse, Rikets
Ständer få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 Mars 1841.
N:o 274.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Mars i84i.
Preste-Ståndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 2g — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående upphäfvande
af nu gällande stadgandes att 3:dje uppbudet icke må meddelas
å i Banken pantsatt fastighet> förr än lånet blifvit
slutbetaldt eller omsatt.
(Banco- och Lag-Utsk. Bet. Nilis 4 et 6.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord om upphäfvande af
föreskriften, att tredje uppbudet icke må meddelas å köp af fastigheter, som
äro för lån hos Banken pantsatte, förrän lånet blifvit guldet eller å köparens
namn omsatt; och som Rikets Ständer, vid öfvervägande häraf, funnit, att,
6i6
Exp edil ion s - Ut skot le Is Förstäf’ lill und. Skrifveise } N;0 27 <$•
enligt nu gällande grunder för utlåning från Banken mot inteckning af fast
egendom, afseende uteslutande göres å pantens beskaffenhet och ograverade
värde, äfvensom att icke några sådane omständigheter med panten eller låne-sökanden
förefinnas, som kunna förringa Bankens företrädes-rätt till betalning
utur den pant-förskrifna fastigheten, utan att låne-sökandens större eller
mindre vederhäftighet för öfrigt tages i betragtande, hvadan ock lån mot sådan
pant, till Bankens betryggande mot förluster, icke meddelas till högre
belopp, än som motsvarar en inskränktare del af fastighetens taxeringsvärde,
samt att den för lånet erhållna inteckning jemväl Jemnar säkerhet i
panten framför både dem, som genom köp eller skifte den sig tillegna vilja,
äfvensom framför de förbindelser, hvarföre köparen eljest kan vara ansvarig,
så att samma säkerhet, som ligger till grund för lånets beviljande, förblifver
för Banken oförändrad qvar, ehvad ombyten, som med pantens innehafvare
kunna inträffa, antingen Banken förr eller senare om förändringarne dermed
erhåller kännedom; alltså, och då den omständighet, att bibehållandet af nu
gällande föreskrifter om vilkoren för meddelandet af tredje uppbudet å försåld
fastighet, deri Banken eger inteckning, skulle bidraga att förekomma oreda
och hinder i iåne-rörelsens bevakande, icke kan anses vara af det inflytande
och den vigt, att icke Rikets Ständer anse vida större olägenheter uppkomma
af de kostnader och besvär, som berörde undantags stadgande från
lag i allmänhet medförer för köpare af sådana fasta egendomar och hvarigenom
de fördelar, Rikets Ständer med inrättningen af fastighets-belåningen i
Banken velat åt fastighets-egare bereda, i viss mon förringas, bafva Rikets
Ständer för deras del, beslutat, att Kongl. Brefvet den 5 Februari 1768,
kungjordt genom Svea Hof-Rätts Universal den 9 Mars samma år, hvarigenom
stadgas, att 3:dje uppbudet å inköpt fast egendom, som finnes vara intecknad
för lån från Banken, icke må meddelas, innan köparen hos Domaren
styrkt, att länet antingen blifvit betaldt eller å köparens namn omsatt,
må till all kraft och verkan upphäfvas.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 Mars 1841.
N:o 275.
Expeclitions-TJtskottels Förslug lill und. Skrifvelse, N.o 275. 617
N:o 275.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Mars i84i
Preste-Standet
den 27 — —
, Borgare-Slåndet den 27 ■— —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utfärdande af
en Byggnads-Ordning för Krono-Hemman , som äro till Boställen
åt Civil-Staten anslagne.
(Lag- samt Allm. Besv. och Leon. Utsk. Bet. N:o 37.)
S. A. K.
Sedan Likets Ständer vid sistförflutne Riksdag hos E. K. M. i underdånighet
anhållit, att efter det den då under arbete varande förnyade MilitieeBoställs-
och Husesyus-Ordningen blifvit utfärdad, och, i händelse föreskrifterne
deruti till större eller mindre del kunde pröfvas tillämplige jemväl för
andre Boställen, samt ändringar i Allmänna Lagen af sådan anledning erfordrades,
E. K. M. täcktes derom till Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition,
men någon åtgärd i anledning häraf icke blifvit Rikets Ständer veterligen af
E. Iv. M. i Nåder vidtagen; så har hos Rikets nu församlade Ständer blifvit
yrkadt, att, enär, utom hvad Allmänna Lagen i 27 Cap. Byggninga-Balken
för byggnad å Krouo-hemman i allmänhet stadgar, annan föreskrift i afseende
på Landt-Statens Boställen icke funnes, än Kongl. Majrts Nådiga Bref den
1 Febr. 1692, som innehåller, ”alt då någon viss caracters-byggnad ej vore
föreskrifven, beror sådant på hvarje boställes beskaffenhet och hemman-tal,
och att husen både tili man- och ladugård böra blifva ansenligen bättre än
bonde-hus,” samt då bedömandet af byggnads - skyldigheten å Landt-Statens
Boställen således i betydlig mon berodde på syne-förrältaren, hvarförutan ej
sällan inträffade, att, genom indelningshafvarens oförmåga, att bostället bebygga,
så att det kunde af honom sjelf bebos, efterträdaren finge vidkännas
stor olägenhet af en ökad byggnads-skyldighet, Rikets Ständer måtte till E.
K. M. i underdånighet frambära den önskan, att en Byggnads-Ordning för
Civil-Statens Boställen måtte, på sätt för Militiae-Staten redan skett, i Nåder
utfärdas.
Rikets Ständer hafva denna framställning i öfvervägande tagit; och då,
Bih. lill R. St. Prot. 1841■ 10 Sami. 1 Afd. 78
6i8
Expeditions-Vtskottcts Förslag till und. Skrifvelse , N.o 276.
såsom anfördt blifvit, närmare bestämmelser saknas i afseende på storleken
ocb beskaffenheten af den åbyggnad, som å de till boställen för Civil-Statens
Tjenstemän anslagna Hemman bör finnas, äfvensom rörande boställshalvarens
årliga byggnads- ocb underhålls-skyldighet, men behofvet al stadganden i
nyssberörde afseenden måste erkännas; få hos E. K. M. Rikets Ständer nu
i underdånighet anmäla en förnyad önskan, det E. K. M. måtte i Nåder
täckas låta utarbeta och till vederbörandes efterrättelse kungöra en
Boställs - och Byggnads - Ordning för de åt Civil - Staten anslagne Boställshemman.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 Mars 1841.
N:o 276.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Mars
Preste-Ståndet den 27 —
Borgare-Ståndet den 27 —
Bonde-Ståndet den 29 —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående fårändring af
14 Cap. g6 i Krigs-Articlarne, rörande fördelning af
böter.
(Lag- samt Allm. Besv. och Econ. Utsk. Bet. N:o 40.)
S. A. K.
Enär 14 Cap. 96 §. 1 Mom. af Kongl. Krigs-Arliklarne den 31 Mars
1798 stadgar: att böter, hvilka enligt nyssnämnde Cap. eller RäitegångsBalken
i allmänna Lagen ådömas, gå till tveskiftes, i Krigs-Rätt emellan
Auditeuren och Väbeln eller Actor, samt i Öfver-Domstol emellan Krigs Justiliarien
eller Öfver-Auditeuren och Krigs-Fiscalen, hvaremot, 32 Cap. 2 §.
Rättegångs-Balken, sådan denna §. lyder i Kongl. Förordningen den 20 Ja
-
Expedilions-Ulskoltcts Förslag lill und. Skrifvelsej N.O 277. 619
nuari 1779, föreskrifver, att Domaren ej eger andel i de enligt förenämnde
Bdk ådömde böter, hvilka äro Konungens ensak; och Rikets Sländer icke
kunna inse någon gillig grund till denna skiljagtighet i likartade böters fördelning;
få Rikets Ständer, i anledning af derom gjord framställning, holk
K. M. i underdånighet anhålla, det förenämnde 14 Cap. 96 1 Mom.
af Krigs-Articlarne må sältas i öfverensstämmelse med Allmänna Lagens stad
gande i 32 Cap. Rällegångs-Balken.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 Mars 1841.
N:o 277.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Mars 1841.
Preste-Slåndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse3 angående reglering af
Allmänna Indragnings-Staten.
(Stats-Utsk. Uti. JN:s 63 och 219 samt Först. Stats-Utsk. Mern.
N:o 339.)
S. A. K.
Vid reglering af Allmänna Indragnings-staten,hvartill vid sistlidne Riksdag
anvisades contant 230,350 R:dr samt indelte räntor och spanmål till ett
heräknadt värde af 17,930 R:dr, eller tillhopa 248,280 R:dr, hafva Rikets
Ständer i behörigt öfvervägande tagit så väl hvad E. K. M:s .Nådiga proposition
om Stats-Verkets tillstånd och behof, samt andra under innevarande
Riksmöte serskildt aflåtna Nådiga Propositioner, Skrifvelser och remisser i afseende
å denna reglering innehålla, som ock åtskilliga rörande densamma inom
Riks-Slånden gjorda framställningar; och få Rikets Ständer nu i underdånighet
anmäla de beslut, som, med anledning af hvad sålunda förekommit»
blifvit i sammanhang med berörde reglering fattade.
620
Expedilions-Utskottets Förslag till un cl. Skrifvelset N--o 277.
l:o Den af E. K. M., i Dess Nådiga Proposition, angående Stats-Verkets
tillstånd och behof, till uppförande å Allmänna Indragnings-staten, i Nåder
föreslagna löne-tillökning af 400 R:dr för föredraganden af Magazins-ärendena
uti Stats-Contoiret, bafra Rikets Ständer redan, i deras underdåniga skrifvelse,
angående regleringen af utgifterne under Riks-Statens Andra Hufvud-Titel,
anmält sig icke hafva funnit skäl bifalla, hvaremot Rikets Ständer, lika med
E. K. M., funnit aflöningen till tjenstemännen vid det provisionelt med StatsContoiret
förenade Magazins-Contoiret böra än vidare å Allmänna IndragningsStaten
utgå.
2:o I fråga om det personella arfvode af 1,000 R:dr årligen, E. Iv. M.
för Professoren Cederschiöld i Nåder föreslagit, hafva Rikets Ständer likaledes
i sammanhang med regleringen af Andra Hufvud-Titelns anslag underdånigst
anmält deras beslut, att, under de vilkor, Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse, rörande nämnde reglering upptager, för bemälde Professor må å
Allmänna Indragnings-staten uppföras ett årligt arfvode af 600 R:dr, hvilket,
för den händelse Professoren skulle, utan lönens bibehållande, från
innehål vande Professors-beställning vid Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet
afgå, komme att förhöjas till det af E. K. M. Nådigst föreslagna belopp
1.000 R:dr.
3:o Med anledning af E. K. M:s , i Dess Nådiga Proposition, angående
Stats-Verkets tillstånd och behof, gjorda framställning om ett årligt anslag af
800 R:dr, att af Vetenskaps-Academien disponeras i och för insamling af, efter
naturen inålade, originaler af Svenska vexlerna, hvilka sedermera på ett
sätt, som uppfyllde vetenskapens och konstens fordringar, kunde så utgifvas,
att hvarje afdelning blefve ett helt för sig, hafva Rikets Ständer bifallit, att,
intill nästa Riksdag, ett anslag af 800 R:dr må å Allmänna Indragnings-staten
uppföras, att af Vetenskaps-Academien disponeras för insamling och afteckning
efter naturen af Svenska vexter, i och för utgifvandet af PlancheVerket
”Svensk' Botanik.'’
4:o På det Secreterare!! Strinnholms arbete ”Svenska folkets historia fråu
äldsta till närvarande tider”, hvars erkända värde Vitterhets-, Historias- och
Antiqvitets-Academien, uti dess af E. Iv. M. infordrade underdåniga utlåtande,
äfven vitsordat, må kunna fortsättas och fullbordas, har E. K. M. i Nåder
föreslagit Rikets Ständer att bevilja Secreteraren Strinnholm ett anslag af
1.000 R:dr årligen, att å Allmänna Indragnings-staten intill nästa Riksdag
utgå, emot förbindelse för Strinnholm att hvarje år inför ofvanbemälde Academi
för fortgången af sitt ifrågavarande historiska arbete redogöraj och hafva
Rikets Ständer funnit skäl härtill bifall lemna.
Expcditions-U IskoUets Förslag till und. Skrifvelse, 1Y.0 2J7.
621
5jo Det Professoren Schlyter, för utgifvandet af Sveriges gamla Lagar’,
dels såsom arfvode, dels såsom ersättning för biträde och kostnader dervid,
förut å Extra Ulgifts-medlen beviljade anslag af 1,200 R:dr årtigen, under
vilkor, alt arbetet oafbrutet fortsättas och att redogörelse för fortskridandet
deraf årligen till Herr Justitie Stats-Ministern öfverlemna, har jemväl blifvit
till uppförande å Allmänna Indragnings-Staten i Nåder föreslagit; och hafva
Rikets Ständer bifallit, att, i öfverensstämmelse med hvad E. K. M. i Nåder
äskat, ett belopp af 1,200 Rrdr årligen må, intill nästa Riksdag, å Allmänna
Indragnings-Staten uppföras, att, i och för den Professoren Schlyter upp(1
ragne befattning med utgifvandet af Sveriges gamla Lagar, till honom, under
nyss omförmälde vilkor;) utgå.
6:0 Sedan E. K. M., under den 2G Maj 1837, pröfvat godt i Nåder
förordna, att Adjuncten, Magister Haqvin Selander, i egenskap af Observator
å Stockholms Astronomiska Observatorium, må, så länge Professoren Cronstrand
åtnjuter Obser va tors-lönen såsom pension, ej mindre bibehållas vid ett
arfvode af 500 R:dr årligen, som förut blifvit Selander tillagdt, än äfven
uppbära ett ytterligare anslag af 500 R:dr om året, emot vilkor, att, när Se1
onder antingen tillträder Observators-lönen på Welenskaps-Aeademiens Stat,
eller ock å amian Slat undfår någon lön-inkomst, de sålunda beviljade 1,000
R:dr böra, i nion deraf, med ett mntsvarande belopp förminskas eller alldeles
upphöra, och detta arfvodes-belopp blifvit i saknad af andra för E. K. M.
användbara tillgångar, anvisadt å anslaget å Åttonde Hufvud-Titeln till Extra
utgifter, har E. K. M., i Dess merbcrörde Nådiga Proposition örn Stats-verkets
tillstånd och behof, föreslagit, att ifrågavarande arfvode må från nämnde
Hufvud-Tilel till Allmänna Indragnings-Staten öfverflyttas; och hafva Rikets
Ständer, hvilka i sammanhang härmed äfven i öfvervägande tagit en hos Rikets
Ständer gjord framställning, att 350 Rrdr årligen måtte anslås åt Professoren
Cronstrand, såsom ersättning för de förmoner af boställe, ved och
ljus, dem han, vid afskedstagande! från Observators-tjonsten gått förlustig,
dervid funnit, att, då det ifrågevavande arfvodet blifvit Adjuncten Selander
Nådigst bevil jad t, emedan Observators-lönen fortfarande innehades af Professoren
Cronstrandj det vore lämpligare, att denna senare, hvilken sålunda redan
är att anse såsom pensionerad, uppföras å Indragnings-Stat, mot vilkor»
att Adjuncten Selander, med frånträdande af det hittills utaf honom upphurne
arfvode, får genast tillträda Observators-lönen med alla dermed förenade
förmoner, i följd hvaraf Rikets Ständer beslutat, det må för Professor en
Cronstrand ett årligt belopp af 1,150 R:dr, under ofvanupptagne vilkor, på
Allmänna Indragnings Staten varda uppfördtj hvarförutan, enär upplyst bilf
-
623 {Expeditions-UtskoUets Förslag till tind. Skrifvelse> N.o 277.
vit, att Adjunclen Selander, jemte den honom af E. K. M., under den 26
Maj 1837, försäkrade löne-inkomst af 1,000 R:dr, redan innehar bostäl!s—forin
t n, och således hans öfverflyltning på Vetenskaps-Academiens stat, hvarå observators-lönen
finnes upptagen till endast 800 R:dr, skulle för honom medföra
en löne-nedsättning af 200 R:dr, hvilken Rikets Ständer, med afseende å
Selanders vetenskapliga förljenster, icke ansett lämpligen böra komma ifråga,
Rikets Riänder beslutat, alt, såsom löne-fyllnad må för Selander personelt å
Allmänna Indragnings-staten uppföras 200 R:dr, att utgå, så länge han ifrågavarande
Observalors-tjenst innehar.
7:o Uti underdånig skrifvelse den 11 sistlidne December hafva Rikets
Ständer redan anmält deras beslut att, i enlighet med hvad E. K. M. Nådigst
föreslagit, å Allmänna Indragnings-staten uppföra aflöningen för Öfvertalige
embets och tjenstemän i E. K. M:s Canzli, till ett belopp af 16,244 R:dr 26
sk. 9 rst., med derunder inberäknade 568 tunnor spanmål; förutan löne-ersältningar:
åt Expeditions-Secreteraren C. Walhelm af 200 R:dr samt åt Protoeolls-Secreteraren
J. Hegardt af 400 R:dr.
8:0 I frågä om den af E. K. M. Nådigst föreslagna högre pensions-rätt
för Landt-stats-ljenstemännen, hafva Rikets Ständer, i sammanhang med regleringen
af Andra Hufvud-Titelns anslag, i underdånighet anmält deras beslut,
det må, efter omkring 40 års tjenst och uppnådde 65 lefnadsår, samt
efter företedt läkare-bevis öfver en försvagad helsa, efternämnde tjenstemän
vara berättigade att vid afskedstagande! undfå pensioner till följande belopp,
nemligen: Lands-Secreterare och Lands-Ramererare 1,200 R:dr, Landt-Räntstare
och Kronofogdar 800 R:dr samt Härads-Skrifvare 600 R:dr.
9:o Hvad beträffar E. K. M:s Nådiga framställning om ytterligare pensions-rum
för 2:ne Generals-personer och en Amiral, få Rikets Sländer, i afseende
å den förra frågan, underdånigst åberopa hvad Rikets Ständer, i deras
underdåniga skrifvelse angående regleringen af utgifterne under Tredje Hufvud-Titeln,
derom anfört; vidkommande åter det äskade ytterligare pensionsrum
för Amirals-graden, hafva Rikets Ständer icke funnit skäl detsamma
bevilja:
10:o I öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer redan, i deras underdåniga
skrifvelse, angående Tionde Hufvud-Titelns reglering, anmält, hafva
6 Professors-Emeriti-löner, deiaf 4 för Universitetet i Lund och de 2:ne
öfriga för det i Upsala, till ett belopp af 1,600 R:dr hvardera, å Allmänna
Indragnings-staten blifvit uppförde, att vid förefallande behof ställas till Universitetens
disposition och uti deras räkenskaper ingå, dådet sedermera må
ankomma på serskild Nådig föreskrift, huruvida samma lön skall ifrån Aca
-
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelsej N.o 277. 623
ilemien till den afgångne Professorn utbetalas eller denne ega att bibehålla
förut innehafvande löneförmoner och den, i följd af hans afskedstagande, beviljade
Emeriti-lönen deremot lill efterträdarens aflönande af Academien användas.
ll:o Uti E. K. M:s Nådiga Proposition, angående Stals-Yerkets tillstånd
och behof är vordet äskadt, att de vid Corrections-Inrättningarne i Riket anställde,
med bestämda arfvoden försedde tjenstemän må förklaras berättigade
att, under lika vilkor, som Statens öfriga embcts- och tjenstemän, njuta pension
å Allmänna Indragnings-staten; och hafva Rikets Ständer, vid pröfning
af detta ärende, inherntat, alt den för sistlidne år fastställde stat för Corrections-inrältningarne
i Riket upptager
Vid Stockholms Södra Corrections-Inr ättning :
1 Commendant och Föreståndare Bro Rrdr 1,000
1 Arbets-chef . .  666: 32.
1 Pastor
600:
1 Ekonomi-förvaltare och Kamerare  666: 32.
1 Läkare
400
1 Befälhafvare för inre bevakningen 300
1 Bohållare . .
300:
5 Vaktmästare, å 150 R:lrs lön och 66 Rrdr 32 sk:s underhåll
111 natura.
1 Organist
66: 32.
Vid Stockholms Norra Corrections-Inrättning :
1 Föreståndare . . .
Bro Rrdr 666: 32.
1 Predikant  200
1 Läkare 250
1 Bokhållare
400
1 Revisor, som tjenstgör uti Kongl. Styrelsen och dei före här ej
upptages.
1 Förestånderska, för hvilken pensionering ej blifvit af E. K. M.
il'i å gasa 11.
1 Vaktmästare
233: 16,
2 Vaktkarlar
a 200: —
1 husdräng, hvilken, såsom varande Inrättningens enskilde tjenare,
här ej uppföres.
1 Klockare . . I . . . .
66: 32
Ö2i
Expcditions-Utskottcts Förslag till lind. Skrifvelse, N.-o 377.
Vid Corrections-Inrättningen i Mnlmö:
1 Commendant B:o R:dr 1,000
1 Föreståndare , ,
. 666: 32.
1 Pastor
600
1 Läkare . . .
300
1 Befälhafvare öfver inre bevakningen  300
1 Bokhallare  300;
3 Vaktmästaae å 150 R:dr i lön och 66 R:dr 32 sk. kostpenningar.
Vid Corrections-Inrättningen i Norrköping:
1 Föreståndare B:o R:dr 700: —
(samt 200 R:dr till Skrifvare-biträde.)
1 Predikant
. „ . . . 150: —•
1 Läkare
150: —
1 Fabriksmästare  266: 32.
1 Vaktmästare .  133: 16.
1 Vaktkarl
130: —
1 Dito
86: 32.
1 Klockare  33: 16.
Vid Corrections-Jnrältningen i Götheborg:
1 Föreståndare B:o R:dr 500: —
1 Predikant  75: •—
1 Läkare
:  75: —
1 Vaktkarl
133: 16.
1 Klockare  13: 16.
Inseende billigheten af, att de vid fångvården anställde Tjenstemän och
Betjente, hvilkas befattningar, i följd af sin natur, äro både besvärliga och
ansvarsfulla, icke genom den omständighet, alt Fångväsendet ännu ej hunnit
så ordnas, att de kunnat tillsättas med löner på Stat, må utestängas från delagtighet
uti en alla andra civile tjenstemän och betjente förbehållen rättighet
att, då ålder och bräcklighet göra dem oförmögne, att längre sköta sina tjenster,
kunna undfå afsked med bibehållande af sine löne-förmoner såsom pension,
hafva Rikets Ständer, som anse den nu gällande Staten icke upptaga hö
grå.
Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:0 277.
6a5
gre löner, än hvartill hvar och en af de derå uppförde, i förhållande till
sin tjenstebefattning, kan anses skäligen berättigad, funnit sig höra så till vida
bifalla E. K. M:s Nådiga Proposition, alt de vid Fångvården anställde,
uti här förut omförmälde Stater för sisllidne år upptagne, Tjenstemän och
Vaktbeljente tillerkännas rättighet alt, sedan de minst 10 år tjenstgjort vid
Corrections-Inrättningar, och i öfrigt under samma vilkor, somför civile Erabets-
och Tjenstemän redan äro stadgade, uppföras till pensioner å Allmänna
Indragnings-Stalen, beräknade efter de arfvodes-belopp, som uti nämnde aflönings-stater
finnas bestämde, dock att dervid icke tages i beräkning den
Föreståndaren vid Norrköpings Corrections-Inrättning anslagne ersättning för
Skrifvare-biträde, ej eller Vaktmästarnes underhåll in natura , äfvensom att
hvad i afseende å de vid Fångvården anställde Tjenstemäns och Vaktbetjentes
pensionerande sålunda blifvit af Rikets Ständer beviljadt icke må tillämpas
å Commendanterne, Predikanterne, Läkarne, Organisterne och Klockarne;
hvarförutan Rikets Ständer, med anledning af derom gjord framställning,
funnit skäligt besluta, att samtlige Tjenstemän och Betjente vid Fångvården
utan undantag, då de i och för tjensten blifvit genom af fångarne begånget
våld skadade till lemmar eller helsa, samt dymedelst oförmögne till vidare
tjenstgöring, må, utan afseende på ålder eller tjenstetid, vara berättigade att
såsom pension behålla hela sin ordinarie löne-inkomst, sådan den, genom
sisllidne år gällande stat, är bestämd, samt med iagttagande af hvad här
förut om beräkningen af Föreståndarens vid Norrköpings Corrections-Inrättning
och Vaktmästarnes löneförmoner är vordet i underdånighet yttradt.
12:o Genom Nådig Remiss har E. K. M. behagat till Rikets Ständers
Slats-UtskoLt öfverlemna en af aflidne Protocoll Secreteraren Pehr Aron
Borgs enka, Christina Magdalena Ekman> i underdånighet gjord ansökning
att få fortfarande åtnjuta den pension, till belopp af 450 R:dr årligen, som
hennes den 22 April 1839 med döden afgångne man i lifstiden å Allmänna
Iudragnings-Staten uppburit; och enär Rikets Ständer inhemtat, att aflidne
Protocoll-Secreteraren Borgs efterlemnade egendom måst lill borgenärers förnöjande
afträdas, hafva Rikets Sländer, då dennes förtjenslfulla verksamhet
att söka mildra af naturen vanlottade likars olyckliga belägenhet måste rättvisligen
taga nationens erkänsla i anspråk, funnit godt bifalla, det hans enka
må, så länge hon lefver ogift, få uppbära den åt hennes aflidne man i lifstiden
å Allmänna Indragnings-Staten anslagne pension, 450 R:dr årligen, räknadt
från den tid, då nämnde pension upphörde.
13:o Till Rikets Ständers Stats-Utskott har E. K. M. jemväl i Nåder
Bih. till R. St. Prot. 184t* to Sami. t Afd. 7g
626 Expediiions-Utskottels Förslag lill und. Skrifvelse., N.o 377.
Öfverleranat en af Öfverste-Löjlnanten Nordencreutzs enka, Carin Nordencreutzt
lill E. K. M. ingifven underdånig ansökning alt varda ytterligare
bibehållen vid den pension, som lion, enligt Rikets senast församlade Ständers
beslut, fått sig å Allmänna Indragnings-Slaten intill nästföljande Riksdag
beviljad, till ett belopp af 400 R:dr; och enär af de Nådigst remitterade
ansökriings-handlingarne styrkt blifvit, alt enkan Nordencreutz, som ännu
hemma hos sig vårdar 6 döttrar och 3 söner, fortfarande befinner sig i
högst torftiga omständigheter, hafva Rikets Ständer bifallit, alt ifrågavarande
henne beviljade pension af 400 R:dr må intill nästa Riksdag än ytterligare å
Allmänna Indragnings-Staten uppföras.
14:o Likaledes har till Rikets Ständers Stats-Utskolt blifvit af E. K. M.
Nådigst remitterad Höf-Intendenten L. Hjortsbergs underdåniga ansökan, att,
i likhet med hvad numera aflidne Directeuren Crusell i lifstiden åtnjutit,
erhålla en pension, till belopp af 600 R:dr för sig och sin hustru, hvarom
Högstsalig Hans Maj:t Konung Carl XIII, medelst Sin Egen Höga påskrift å
en den 1 Juni 1810 af dåvarande Theater-Directionen gjord underdånig framställning
i ämnet, lemnat Nådig försäkran; och då Hof-Intendenten Hjortsberg,
genom sin allmänt erkända utmärkta förtjenst i Skådespelare-konsten, bered
t sig ett billigt anspråk att af nationens välvilja omfattas, hafva Rikets
Ständer beslutat, att för honom och hans hustru, i fall hon honom
Öfverlefver, må å Allmänna Indragnings-Staten uppföras en pension af
600 R:dr B:co.
15:o I sammanhang med reglerandet af Allmänna Indragnings-Staten,
hafva Rikets Ständer äfven till pröfning förehaft E. K. M:s Nådiga Proposition,
angående en årlig pension åt framlidne Hans Excellens Herr Grefve
Georg Adlersparres Enkefru Grefvinna; och ehuru Rikets Ständer visserligen
erkänna Herr Grefve Adlersparres förtjenst af det allmänna, hafva Rikets
Ständer likväl, då, enligt hvad inhemtadt blifvit, hans efterlemnade enka,
som icke betungas med omsorgen för oförsörjda barns underhåll, för närvarande
ej synes vara i behof af Statens understöd, icke ansett sig böra medgifva
uppförande å Allmänna Indragnings-Staten af något anslag för Fru Grefvinnan
Adlersparre.
16:o I)å, med undanlag af v. Linne', Sverige måhända icke egt någon Vetenskapsman,
hvilken inom hela den civiliserade verlden gjort sitt namn så
kändt och aktadt samt i och med detsamma hedrat sitt fädernesland, som
Friherre Berzelius, hvars arbeten uti den vetenskap, hvilken genom honom
erhållit en utveckling af oberäknelig vigt, af Europas förnämste lärde erkännas
såsom det yppersta i sitt slag, men de inkomster, Friherre Berzelius af
Expeditions-Utskoltels Förslag till und. Skrifvelse, N.o S77. 627
det allmänna uppbär, synas alltför ringa, i jemförelse med hvad utländske
vetenskapsmän blifvit tilldelaclt såsom bevis på samhällets erkänsla för deras
förtjenster, vid hvilket förhållande det måste för Svenska nationen vara en
helig och kär pligt alt söka bereda Friherre Berzelius tillfälle alt, utan bekymmer
för en nödig ulkomst, kunna egna sina återstående dagar åt vetenskapliga
forskningar, hafva Rikets Ständer beslutat att, såsom en gärd af
Svenska folkets erkänsla och aglning för Friherre Berzelii utmärkta vetenskapliga
föi tjenster, för honom å Allmänna Indragnings-staten uppföra en årlig
pension af 2,000 R:dr.
17:o Uppå derom hos Rikets Ständer gjord framställning, hafva Rikets
Ständer, såsom ett bevis af agtning för aflidne Hof-Capellmästaren Hcejffners
stora förtjenst om den Svenska kyrko-sångens bringande uti ett förbättradt
skick, funnit skäligt å Allmänna Indragnings-stalen uppföra en årlig pension
af 200 R:dr för hans efterlemnade enka.
18:o Hos Rikets Ständer har blifvit yrkadt, att ett årligt understöd af
500 R:dr malte tilldelas f. d. Secreteraren vid Musikaliska Academien, Pehr
Frigel, och, ehuru bemälde Frigel redan förut å Allmänna Indragnings-staten
åtnjuter 333 R:dr årligen, utgörande lön vid en annan förut innehafd
tjenstebefattning, hafva likväl, vid belragtande deraf, att han, enligt hvad
Rikets Ständer inhemtat, efter att hafva under en verksam lefnad, så väl
i Statens tjenst, som i serskilde honom uppdragne befattningar, med nit och
skicklighet, ehuru mot ringa ersättning, gagnat det allmänna, nu, vid uppnådd 90
års ålder, saknar förmåga att sjelf bidraga till sitt uppehälle, och att sålunda
berörde 333 R:dr icke kunna vara tillräcklige för hans nödtorftiga bergning,
Rikets Ständer godtfunnit serskildt å Allmänna Indragnings-staten uppföra ett
årligt belopp af 200 R:dr för Frigel, såsom f. d. Secreterare vid Musikaliska
Academien.
19:o Dessutom hafva Rikets Ständer redan förut under nu pågående Riksmöte,
med anledning af dels E. K. M:s Nådiga Skrifvelser, Propositioner och
Remisser, dels serskilda inom Riks-Slånden gjorda framställningar, godtfunnit
å Allmänna Indragnings-staten uppföra följande belopp, nemligen:
a) enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 11 Mars sistlidne
år, pension af 600 R:dr årligen till Professoren P. H. Lings efterlemnade
enka, alt utgå från och med den tid, den Ling personelt beviljade löne-tillÖkning
af nyssnämde belopp upphörde, samt att, när hon med döden afgår,
öfvei flyttas på hennes oförsörjda barn och af dem uppbäras intill näst derpå
följande Riksdag;
b) enligt Rikets Ständers underdånig skrifvelse den 1 Juli sistlidne år>
628 Expeditions-Utskottets Forslag till und- Skrifvelse, N.-o
pension till lika belopp nied flen löi, lian å General-Laudtmäteri-Contoirets
Stat innehar, åt Majoren U. G. von Konow, vid afskedstagande^ efter uppnådde
65 års ålder och nied iagttagaude i öfrigt af livad såsom vilkor för
pensions åtnjutan le är föreskrifvet, dock utan afseende på hvad Författningarne
stadga om tjenstetid;
c) enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 9 September sist—
lidne år, pension, till ett belopp, motsvarande |:delar af Bokhållaren vid E.
K. M:s och Rikets Stats Contoir N. A. Stures nu innehafvande lön, 800 R:dr
med derunder begripne 76 tunnor spanmal, att af Sture tillträdas, så snart
han från nyssnämde tjenst erhåller afsked;
cl) enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 9 sistlidne September,
pension af 800 R dr, att till aflidne Vice-Amiralen m. m., G. af
Klints efterlemnade enka årligen utgå, så länge lion lefver ogift och torita
lif*
* * 1 O 7 O O
rande befinner sig i obemedlad ställning;
e) enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 23 September sistlidne
år, pension af 300 R:dr årligen åt enkan efter aflidne Intendenten öfver
Zoologiska Riks-Museum, Professoren B. F. Fries, att beräknas och uppbäras
från och med den 1 Maj 1839 samt till henne utgå, så länge boil lefver
ogift och befinner sig i nödställd belägenhet;
f) enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 23 sislledne September,
pension af 2,000 R;Jr årligen åt f. d. Stats-Secreteraren m. m., M.
G. Danckwardt * att beiäknas och utgå från och med början af sistförflutue
år 1840;
g) enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 30 September sistlidne
år, ett årligt arfvode af 400 R:dr för Adjuncten i Historien vid Upsala
Universitet, så länge lian ombesörjer de Professoren m. ra., E. G Geijer
åliggande examina och tentamina;
h) enligt R kets Sländers underdåniga skrifvelse den 16 sistlidne December,
ett årlig anslag af 500 R:dr till Professoren, Doctor Nils Åkerman personligen,
alt från och nied början af nästförflulne år 1840 intill nästa Riksdag
utgå;
i) enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående regleringen af
Andra Hufvud-Tilelns anslag, ett arfvode af 400 R.dr årligen personell för
Professoren Anders Retziusy så länge lian vid Carolinska Medico-Chirurgiska
Institutet tjenstgör, nied v i I köp, att, då arfvodet upphör, beloppet deraf bespåras
till Riksgälds-Contoiret;
k ) enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående reglerandet
af utgiflerne under Riks-Slalens Femte Hufvud-Titel, ett personelt arfvode af
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N-o 177. 6ag
400 R:dr årligen ål Hof-lntendenten von Röök, så länge lian innehar sin
nuvarande befattning af Intendent vid Kongl. Museum.
O O
l) enligt Rikets Ständors underdåniga skrifvelse den 16 sist lid né månad,
pension lill ett belopp, motsvarande half Stats-Råds-lön, åt f. d. Stats-Rådet,
m. rn., Grefve C. G. Hård, att beiäknas och utgå från och nied den tid,
Slals-Råds-lönen upphörde att af honom uppbäras, samt mot vanliga vilkor
af pensionens minskning eller upphörande, i nion af framdeles erhållande lön
på Stat.
20:o Från Andra Hufvud-Titeln hafva tili Allmänna Indiagnings-staten
blifvit öfver flyttade följande anslag nnmligen:
a) enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 23 September sisth
år, det till Kronofjerdingsman neri hittills å 2:dra Hufvud-Titeln utgående
Slats-anslag, äfvensom åtskilliga på vissa Läns-stater uppförda löne-anslag,
hvaribland den af E. K. M., i Dess Nådiga Proposition, angående Statsverkets
tillstånd och behof tili uppförande å Allmänna, Indragnings-staten föresiagne
lön för Sloltsskrifvarén i Upsala af 50 R:dr;
b) enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 18 December sist—
lidne år, löne-eisättning för Nuiner-Lotteri-Inrätlningens ordinarie einbetsocii
tjenstemän, till eLt samnianlagdt belopp af 10,011 R:dr;
c) enligt Rikets Sländers underdåniga skrifvelse angående, regleringen af
ulgifterne under Riks-Statens 2: Ira Hufvud-Titel, de indragne lönerne för en
vågskrifvare och en vägare vid Avesta, tillsammans 346 R.dr med derunder
begripne 32 tunnor spanmål, halfva beloppet af Lagmanslönen på Gottland,
utgörande 248 R:dr 28 sk. med 23- tunnor spanmål, samt bytesmedel för
Piovins-Landtmäteri-Contoiret i Fahlun 100 R:dr, och för del i Jemtland
25 R:dr.
Deremot har, på sätt Rikets-Ständers nyss åberopade underdånig skrifvelse,
angående 2:dra Hufvud-Titehvs reglering närmare utvisar, en summa af
1,770 R:dr jemte 18 tunnor spanmål in natura, utgörande beloppet af Bagare-Gesällernes
aflöning vid Stockholms, Christianstads och Götheborgs KronoBagerier,
blifvit från Allmänna Jndragnings-Staten till Andra Hufvud-Titeln
öfverförd; hvar förutan, när, med här ofvan upptagne contanta anslag för 1835
och följande åren . .
. . B:co R:dr 230,350.
blifvit jern förd t hvad, enligt senast uppgjorda Allmänna Indragnings
stat,
verkligen utgått, 216,684: 41. 10, eller i rundt tal . . 216,680.
visat sig en minskning genom afgång af
13,670;
på grund af hvilket allt den af Rikets Ständer från och med innevar ande års
636 Expedit ions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, IV;o 277.
början intill nästa Riksdag fastställda Allmänna Indragnings-stat upptager följande
contanta belopp, nemligen:
i835 och följande årens Riks-Stat upptager » # , B:co R:dr 230,350.
Tillökning.
N/beviljade Anslag,
Professor Cederschjöld ...... B:co R:dr 600: — —■*
Till Vetenskaps-Academien, i och för insamling och
afteckning af Svenska vexter ........ 800: — —»
Secreteraren Strinnholm .......... 1,000:’——•
Professoren Schlyter , 1,200: — —
Professor Cronstrand .
1,150:—
Adjuncten Selander * . 200:
Landt-stats-tjenstemännens pensioner, på förslag . , 4,000:
Professores Emerili, 6 löner, a 1,600 R:dr .... 9,600:
Fångvards-tjenstemännens pensioner, på förslag . . . 2,000: •
Protocolls Secreteraren Borgs enka ....... 450:
Hof-Intendenten Hjortsberg ...» 600:
Friherre Berzelius «... 2,000:
Hof-Capellmästaren Häffners enka  200:—• ■
Secreteraren Frigel
200: ■
Professoren Lings enka .......... 600:
Majoren U. G. von Konow ......... 395:24.—
Bokhållaren Sture ........ .... 600:
Vice-Amiralen af Klints enka ........ 800: —• —•
Professoren Fries’s enka  300:
Stats-Secreteraren Danckwardt  2,000:—
Ad juncten, som besörjer de Professoren Geijer, åliggande
tentamina och examina ........ 400: — —*
Professoren Nils Akerman
500:-——.
Professoren Anders Retzius  400: —• —.
Hof-Intendenten von Röök  400: — —
F. d. Stats-Rådet Grefve Hård  2,250: — —
Öfvertalige tjenstemän i Kongl. Maj:ts Canzli . . . 16,844:26. 9.
Transport 49,490: 2. 9. 230,350.
Expeditions-Ul skottets Förslag tillund. Skrif veisej 2V.o 277.
Transport 49,490: 2.9.
Öfverflyttade Anslag:
Krono-fjerdingsmännens löner, på förslag 8,000: —.
1 Fältskär på Carlsten, nied Gesäll . , 100: —
1 Pråmskeppare vid Carlsten .... 86: 32.
Stads-Fältskären i Calmar ..... 16: —.
1 Slotts-Fältskär i Hallands Län ... 9: 16.
1 Slotts-Skrifvare i Upsala ..... 50: —-
Kumer-Lolteriets tjenstemän ..... 10,011: —•
Tjenstemännen vid Avesta Krono-inspec
tion
. 346: —
Halfva återstående beloppet af Lagmans
lönen
för Gottland
. 248: 28.
Hyra för Provins-Landtmäteri-Contoiret i
Fahlun
, „ . 100: —•
Hyra för dito i Jemtland ..... 25: —
63*
230,350*
-18,992: 28.-
tillsammans ökning 68,482: 30. 9.
eller i rundt tal .... .
68:480.
Säger
Minskning:
Öfverflyttning till Andra Hufvud-Titeln af Krono-bageri-gesällers
aflöning . . /
1,770:—•—■
Kär med ofvanupplagne anslag för 1835 och
följande åren
230,350.
Jemföres hvad, enligt senast uppgjorde Allmänna
Indragnings-stat, verkligen utgått
216,684: 41. 10. eller i rundt tal . . . 216,680.
Yisar sig en minskning genom afgång af ... . 13,670:--
298,830.
15,440.
Summa B:co R.dr
Utom indelningar och spanmål in natura, efter den beräkning,
framdeles afgifvande Riks-Slat skall upptagas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 Mars 1841.
283,390
sorn uti
63i
Expeditions-Vtskottets Förslag till und Skrifvelse > N.o 378.
N:o 278.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3( Mars 184».
Presle-Slåndet den 1 April —
Borgare-Srtnctet den 3 — —
Bonde-^tåndet den 3 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående dels rättighet
för enskilde att anlägga Theatrar i Hufvudstadens dels ock
granskning af Skådespel3 hvilka d sådana Theatrar upp*
förås.
(Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. N:o 83 och Uti. INro 125.)
S. A. K.
I likhet med hvad vid flere förutgångna Riksdagar egt rum, har äfven
vid innevarande Riksmöte framställning hos Rikets S änder blifvit gjord derom,
alt enskilda Theatrar måtte i hulvudstaden tillåtas; och hafva, vid piöfning
af detta ärende, Rikets Ständer, som i allmänhet anse frihet och täflan
utgöra de första och nödvändigaste vilkoren för utvecklingen af så väl den
dramatiska, som öfriga sköna konster, de der ej böra påläggas annat tvång,
än det, hvilket i ett civiliseradt land påkallas till sedernas och den borgerliga
säkerhetens vård, — ett tvång, som är alldeles nödvändigt för deras eget
sjelfbestånd, hvilket måste äfventyras, om de erhålla en skef och förderflig
rigtning, — äfven hvad den förekomna fiågan serskildt beträffar,
trott, att den Kongl. Theatern icke skulle lida något synnerligt mehn genom
enskilda Theatrars anläggande i hufvudsfaden, enär med de förmoner af fri
local och redan befintliga ansenliga förråd, som den åtnjuter, den alltid lör
vara i tillfälle att bättre, än en enskild Theater, kunna uppfylla allmänhetens
billiga fordringar och genom en fullkomligare konst-utöfning bibehålla
ett företräde framför hvarje enskildt försök på denna väg.
Af sådana skäl, och då den rättighet, som Kongl. Theatern nu åtnjuter
att, med andras uteslutande, i hufvudstaden gifva offentliga Skådespel, icke
synes vara förenlig med våra samhälls-institutioner, hvilka icke lägga några
andra hinder i vägen för en fri utöfning af hvilken skön konst som helst,
än de, som påkallas af omsorgen för ordningens och sedlighetens bevarande,
få Rikets Ständer äfven, i enlighet med Grundlagens stadgauden, hos E. K.
Exp editions-Ul skot tets Förslag, till und. Skrifvelsej N.o 27S,
633
M. i underdånighet anhålla, att inrättandet af enskilda Theatrar i hufvudstadeu
måtte tillåtas, under iagttagande af de reglementariska föreskrifter, E.
K. M. kan finna lämpligt bestämma.
I sammanhang härmed, och då, enligt Rikets Ständers öfvertygelse, det
är af högsta vigt, att sådana Skådespel ej må få uppföras, som endast gifva
näring åt lättsinnigheten och äro mot sedligheten stridande, eller som leda
till ett motsatt ändamål mot det, för hvilket Rikets Ständer anse Theatern
vara nyttig, samt då Staten synes ega en moralisk skyldighet och deraf följande
rättighet att använda det tvång, som omsorgen för sedlighet och allmän
ordning kan påkalla, få Rikets Ständer underdånigst anhålla, att det af
E. K. M., genom Nådigt Circulaire den 7 Mars 1835, utfärdade påbud emot
Skådespels uppförande å enskilda Theatrar i landsorterne, innan de blifvit
granskade och godkände af dertill förordnad person eller auctoritet, måtte
utsträckas till dylika Theatrar i hufvudstaden, för den händelse rättighe
till sådana Theatrars anläggande derstädes varder af E. K. M. i Nåder
med gifven.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 3 April 1841.
Bih, till R, St. Vrot. 1841- to Sami, 1 Afd.
80
634
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, Nio 279.
PS:o 279.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den t April 1841.
Presle-Ståndet den [ — —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den t — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående åtgärder till
ull-culturens befremjande.
(Stats-Utsk. Uti. J\;ns 149 och 271, samt Mern. N:ris 376
och 396.)
S. A. K.
Uti Nådig Proposition af den 2 Mars förlidet år, har E. K. M. behagat
fästa Rikets nu församlade Ständers uppmärksamhet på angelägenheten deraf,
att den Svenska ull-productionm, hvars betydliga framsteg, under en kolt
tid, ovedersägligen ådagalade denna näringsgrens lämplighet och vigt för
landet, upprätthölles och befremjades genom understöd från Statens sida, för
närvarande destomera nödvändiga, som dea för ullhandeln inom andra länder
under senaste åren rådande ofördelagtiga conjunctur förorsakat en ökad
införsel af utländsk, samt följaktligen försvårat afsättuingen af inhemsk ull.
Derjemte har E. K. M. i Nåder tillkännagifva, hurusom, till förekommande
af ett för Svenska ull-culturens framtida bestånd och förkofran menligt inflytande
af berörde, serdeles under denna industri-grens nuvarande utvecklingsperiod,
bekymmersamma förhållande, underdåniga framställningar blifvit hos
E. K. M. gjorda, dels om en sådan jemkning i tullen å utländsk ull, att consumenleu
inom landet funne sin uträkning att använda inhemsk ull, dels ock
om vidtagandet af tjenliga anstalter, antingen för tillvägahringandet af en
serskild ull-handel inom Riket, oberoende af den, som fabric. »terne voro i
tillfälle att drifva, eller för befremjande af Svenska ullens afsättning å utrikes
ort. Bland dessa åtgärder hade E. K. M., uppå anförda skäl, dock icke
finnit den föreslagna förändringen i nu stadgad medeltull å utländsk ull, ej
e ler några tillgöranden från Statens sida, för befordrandet af Svenska ullens
afsättning utom Riket, vara lämpliga eller till det åsyftade ändamålet ledande.
Deremot hade E. K. M. i Nåder ansett, att, om en serskild ullhandel
inom landet kunde tillvägabringas och fabricanten härigenom komma i tillfälle
att af ull-handlanden erhålla de olika slag af ull, sorn han för sin fabri
-
Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 279. 635
cation hade af nöden, och hvilka icke kunde af hvarje serskild ull producent
honom tillhandahållas, sådant skulle kraftigt bidraga till en ökad afsättning
af denna vara. Den enda från Statens sida lämpliga åtgärd för en dylik handels
etablerande, hade E. K. M. åter ansett bestå deruti, att hvar och en,
sorn vore hugad alt drifva handel med inhemsk ull, förklarades berättigad
att, likasom for klädes-lå-bricanterne vöre medgifvet, få för den inom Riket
fallna ull, bvilkeu han af producenten tillhandlade sig, begagna samina lånerätt
i Ull-Disconten, som producenten sjelf tillkom. Men för detta resultats
vinnande vore oundgängligen nödigt, att större capital-tillgångar än hitintills
funnos att for ändamålet disponera, samt att räntan för lån, hvilka häraf
meddelades, bestämdes till det nedsalta belopp, som i allmänhet ansågs beböfligt
för industriella företags upphjelpande. I sådant afseende har E. K.
M. i Nåder föreslagit, att Creditivet för Ull-Disconten måtte ökas till en
summa af 500,000 Rjlr, att till Iåne-underslöd för nämnde production användas;
hvarvid, i likhet med hvad för Manufactur-Disconten redan egde
rum, 3 procents ränta skulle beräknas å Creditivet samt 4 procents ränta för
hvad deraf utlånades, och i hvilket fall omkostnader, äfvensom tillfälliga förluster,
kunde af ränteskillnaden betäckas; och skulle för öfrigt utlåningen verkställas
på de genom nu gällande reglemente bestämda vilkor, endast med det
tillägg, att lån i Ull-Disconten äfven kunde beviljas handlande, som, i förening
med ullsorterings anstalt, verkställde uppköp och försäljning af inom
Riket bevisligen producerad ull.
Vid öfvervägande af hvad i detta ämne sålunda och i öfrigt förekommit,
hafva Rikets Ständer funnit, det fårskötseln och ullculturen inom Sverige under
senare åren gjort så betydliga framsteg, att, deiest ej oförmodade hinder
och svårigheter för denne näringsgrens vidare utveckling inträffa, densamma
synes, inom en föga aflägsen framtid, böra uti åtskilliga delar af Riket
blifva af en mera allmän vigt; och enär genom dessa framsteg, hvilka
förnämligast måste tillskrifvas, dels den synnerliga omvårdnad, E. K. M.
täckts egna åt fårskötselns förbätttrande, och dels det nit, hvarmed ullproductionen
blifvit af enskilda industrien omfattad, ullculturens lämplighet såsom
Svensk landtmannanäring är vorden på ett tillfredsställande sätt ådagalagd,
anse Rikets Ständer ifrågavarande näringsgren fortfarande böra, genom
det allmännas medverkan, uppmuntras vch befremjas, hvartill hemtas ökad
anledning af den, genom flera inom en kortare tidrymd inträffade missvextår,
ytterligare bekräftade erfarenheten om den högst bekymmersamma belägenhet,
deruti de landsorters invånare, som sakna så kallade binäringar, vid
dylika tillfällen försättas. Utan att ingå i något yttrande, angående öfriga
V
636
Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, N.o 279:
hos E. K. M. föreslagna och nu för Rikets Ständer i Nåder uppgifna sätt för
inhemska ullproductionens befremjande, hafva Rikets Ständer, hvad beträffar
frågan om tillökning af det för ulls belånande å Riksgälds-Contoiret anvisade
Creditiv, lika med E. K. M., ansett en allmännare inländsk handelsrörelse
med den inom Riket producerade ull böra af det allmänna företrädesvis uppmuntras
och understödjas, så att härigenum en förmonligare afsättning må
för Svenska ullproducenterne kunna beredas. Att, på sätt E. K. M. nu i Nåder
föreslagit, för sådant ändamål medgifva, det lån i Ull-Disconten jemväl
må beviljas handlande, som, i förening med sorterings-anstalt, uppköpa och
försälja bevisligen inom Riket producerad ull, hafva Rikets Ständer jemväl
funnnit destomindre betänkligt, som en dylik rättighet, ulan någon känd 0-  lägenhet, redan är, genom 1 och 6 §. §. i reglementet för nämnde Discont
af den 19 December 1835, tillerkänd dem, ’som köpt inhemsk ull, i afsigt
att dermed drifva handel.” Då, oansedt en försvårad afsättning, serdeles af
den finare Svenska ullen, det sedan år 1830 till fårskötselns och ullproductionens
befremjande anvisade Creditiv å 200,000 R:dr dock, enligt hvad Riks»
gälds-Contoirets räkenskaper utvisa, icke varit under de senaste åren till större,
utan tvertom till mindre belopp än förut anlitadt, synes sådant, pä sätt
E. K. M. i Nåder yttrat, ådagalägga, att räntan för de af berörde Creditiv
meddelade lån samt öfriga med dessa låns erhållande förenade omkostnader
öfverstiga de utgifter, som för närvarande fordras för låne-biträdens
åtnjutande af enskilda eller andra allmänna medel. Med afseende härå,
och enär vid detta Creditivs beviljande stadgades, att räntan för detsamma
borde motsvara den ränte-ulgift, Riksgälds-Contoiret måste för dertill erforderliga
medels upplånande vidkännas, hvadan denna ränta blifvit bestämd
till 5 procent för de å Creditivet lyftade summor, hafva Rikets Ständer trott,
på det att ändamålet härmed icke må förfelas, räntan derför böra nedsättas,
helst Riksgälds-Contoiret för närvarande är i tillfälle att, utan låns upptagande,
tillhandahålla de å merberörde Creditiv äskade summor och, äfven i motsatt
fall, sannolikt skulle i låne-väg kunna anskaffa tillgång till hela Credrtiv-summans
utbetalning emot ett ränte-belopp, understigande hvad Contoiret
i detta afseende nu godtgöres, eller fem procent; hvarjemte och i anseende
till uH-culturens ofvanomförmäldta lämplighet och fördelagtighet, serdeles
för vissa delar af Riket, Rikets Ständer fattat den öfvertygelse, att, vid bestämmande
af räntan för ifrågavarande Creditiv, någon, visserligen icke
omöjlig, fastän i alla händelser för det allmänna föga betydlig, ränte-uppoffring
bör mindre afses, än vigten deraf att, medelst den nu föreslagne utvägens
begagnande, bidraga till denna näringsgrens fortfarande bestånd och vi
-
Expeditions-IJ Iskoltels Förslag till tind. Skrifvelse, N.-a 27g.
dare utveckling. Dessutom dela Rikets Ständer E. K. M:s Nådiga åsigt om
angelägenheten af Creditiv-räntans fastställande till lägre belopp, än den ränta,
som af låntagarne bör utgöras, på det att genom den sålunda uppkommande
ränteskillnaden, en nu saknad tillgång må beredas för de vid omförmälde
låne-rörelse oundvikliga omkostnader och tillfälliga förluster.
Hvad åter meranämnde Creditivs framtida belopp vidkommer, hvilket E. K.
M. i Nåder föreslagit måtte bestämmas till 500,000 R:dr, så, ehuru den nuvarande
Creditiv-summan, utgörande 200,000 R:dr, framdeles sannolikt kommer
alt befinnas otillräcklig för uppfyllandet af Ull-producenternes, Fabricanternes
och Ullhandlandes behörigen pröfväde och godkända låne-anspråk, sedan
räntan å dessa lån blifvit nedsatt och låne-rättigheten, äfven i afseende på de
sistnämnda, uti någon nion utsträckt, hafva Rikets Ständer likväl ansett Creditivet
icke böra förökas till ett belopp, som, åtminstone för närvarande, synes
öfverstiga denna låne-rörelses behof och möjligtvis skulle komma att föranleda
en för andra Närings-grenar kännbar minskning i eljest befintliga låntillgångar;
i betragtande hvaraf och med fästadt afseende å den betydliga andel
af Creditivet, hvilken hitintills nästan oafbrutet varit obegagnad, Rikets
Ständer trott, att Creditivet nu icke behöfver höjas utöfver Trehundra Tusen
R:dr.
På grund af hvad härutinnan nu blifvit i underdånighet anfördt, hafva
Rikets Ständer godtfunnit besluta:
l:o att det vid 1829 och 1830 årens Riksdag, till inhemska Fårskötselns
och Ull-productionens befremjande, å Riksgälds-Contoiret anvisade Creditiv
må intill nästkommande Riksdag, för samma ändamål och till ett okadt belopp
af högst Trehundra Tusen (300,000) R:dr Banco, fortfara samt af Cornmerce-Collegium,
på nedannämnde sätt, till Ull-Discont-fondens förstärkning
användas;
2:o att hvad, som å Creditivet blifvit lyftadt, bör, enligt de i E. K. M:s
Nådiga Reglemente för Ull-Disconten af den 19 December 1835 fastställda
grunder, dock med iagttagande af den här nedan omförmäldä nedsättning i
lånens hitintills medgifna belopp, utgå till låne-understöd, emot 4 procents
årlig ränta, ej allenast för producenter af inhemsk ull och vederbörande Fabricanter,
utan äfven för Handlande, som befatta sig med uppköp och
försäljning af inom Riket bevisligen producerad samt vederbörligen sorterad
ull; och
3:o alt Ull-Biscont-fonden skall ansvara Riksgälds-Contoiret, ej mindre
för återbetalningen af de summor, som redan äro eller framdeles varda Jyflade
i afräkning å detta Creditiv, än ock för godtgörande! af den ränta,som
538
Expcditions-Utskottets Förtlag till und. Skrifvelse, JY.-o 27g.
å dessa låne-understöd uppkommer, med afdrag likväl af de med ifrågavarande
lane-rörelse gemenskap egande omkostnader, som Discont - fonden ,
enligt del för dess förvaltning utfärdade Reglemente, måste vidkännas,
roen hvilket afdrag icke får öfverstiga en fjerdedel af den fastställda räntan
för de lån, hvartill Creditivet blifvit begagnadt; kommande, för den redan i
denna låne-rörelse använda andel af ornförmäldte Creditiv, räntan att elter
samma grund från och med Juli månad sistlidet år Riksgälds - Contoiret
godtgöras.
Enär erfarenheten visat, att det allmännas säkerhet icke är fullkomligen
betryggad genom meddelandet af lån till det i 3 §. af Högstberörde Nådiga
Reglemente stadgade belopp af 75 procent utaf det ullen vid Ull-Contoiret
åsätta värde, helst, på sätt Rikets Ständer derom inhemtat, ett belånadt partie
ull, vid anställd auction, måst för Kronans räkning inropas, i följd hvaraf
åter en icke obetydlig förlust för det allmänna uppkommit, hafva Rikets
Ständer, med afseende jemväl å Svenska ullprisens ännu fortfarande föränderlighet,
pröfvat skäligt förordna, att lån hädanefter icke må af Ull-Discontfonden
beviljas till högre belopp, än Femtio procent af det värde, hvartill
ullen blifvit på föreskrifvet sätt uppskattad.
Deremot, och då den Cornmerce-CoRegium, genom nyss åberopade §., tillerkända
rättighet att efter omständigheterne, i hvarje serskildt fall, nedsätta
låne-procenten, måste förorsaka en för den lån-berättigades rörelse möjligtvis
menlig osäkerhet, i afseende på beloppet af det lån, lian eger att förvänta,
hafva Rikets Ständer funnit, att Commerce-Collegii befattning, i afseende på
låne-beloppens bestämmande, må för framtiden inskränka sig till det ullen
åsätta värdets jemförande med de i allmänhet gångbara ull-prisen samt till
controllerandet af sorteringens behöriga verkställighet.
Hvilket allt, till svar å E. K. M:s i ämnet aflåtna Nådiga Proposition,
Rikets Ständer få härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 1 April 1841.
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 280.
63g
N:o 280.
Uppläst och goJkändt hos Ridd. och Adelö den 1 April i84t.
Preste-Ståndet den 1 — —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förlängning af
den vid sista Riksdagen bestämda tid för fulländandet och
brandförsäkrandet af de byggnader i staden Wenersborg,
hvartill allmänna lane understöd erhållits.
(Stals-Utsk. CJtl. N:o 150 samt Mern. JN:ris 389 och 458.)
S. A. K.
Med ättledning af hos Rikets Ständer derom gjord framställning hafva
R kets Ständer, enär någon förlust eller olägenhet icke synes derigenom det
allnänna tillskyndas, godtfunnit medgifva, att den vid sistlidne Riksdag till den
1 Juli näslförflutne år bestämda tid för uppförandet i fulländadt skick och
brandförsäkrandet af de byggnader i staden Wenersborg, hvartill allmänna
låne-understöd erhållits, må, med bibehållandet af förut stadgadt äfventyr,
förlängas till den 1 Juli år 1843; äfvensom att, i följd häraf, den till samma
dag innevarande år fastställda yttersta termin för samtlige låntagarnes
skuldförbindelsers insändande från Committerade till Riksgälds-Contoiret må
varda förlängd till 1843 års slut.
Hvilket Rikets Ständer, under åberopande i Öfrigt af deras den 18 November
sistlidne år till E. K. M. a flå tua underdåniga skrifvelse, angående förändringar
i vilkoren för det vid sista Riksdag beviljade lån till återuppbyggande
af staden Wenersborg, härmed få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 1 April 1841.
Expedit ions-Ut skottets Förslag lill und. Skrifvelse, N-C 28c.
N:o 281.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adela den 5 April 1841.
Preste-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 6 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående rättighet för
åtskillige Rotehållare vid kVÖsterbottens Fält-Jägare-Regemente
att återbekomma dem origtigt påförd vacance-afgift.
(Stals-Utsk. Uti. N:o 125.)
S. A, K.
Hos Rikets Ständer har anhållan blifvit sjord om restitution af den vacance-afgift,
hvilken för åren 1830 och 1831, blifvit till belopp af 43
R:dr 5 sk. 4 rst. B:co, åtskillige Rotehållare inom Calix Compagnie af Westerbottens
Fält-Jägare-Regemente affbrdrad; till stöd för hvilken anhållan
blifvit anfördt, att E. K. M:s Befallningshafvande i Norrbottens Län samt
Kammar-Rätten genom utslag tillerkänt Rotehållarne rättighet att ifrågavarande
afgift, såsom orätt debiterad, återbekomma; hvaremot Stals-Contoiret,
der frågan om medlens utfående blifvit anhängig gjord, förklarat, att, enär
Rotehållarne 0111 den beviljade restitutionens tillgodonjutande icke anmält sig
inom den för fordringars utbekommande hos Slats-verket, genom E. K. M:s
Nådiga Kungörelse den 8 September 1824, bestämde tid, berörde restitution
icke kunde beviljas.
Plikets Ständer hafva denna fråga i öfvervägande tagit; och som, enligt
hvad upplyst blifvit, Kammar-Rätten, genom utslag den 12 Juli 1834, förklarat
bemälde Rotehållare berättigade att af Stats-verket återbekomma ifrågavarande
orätt debiterade 43 R:dr 5 sk. 4 rst., och Rikets Ständer icke
anse skäligt, att Stats-verket begagnar sig af den genom prasscriptions-författningarne
tillkomne rättighet att en sådan olagligen uppburen inkomst, sig
tillgodoräkna, hafva Rikets Ständer beslutat, att, till fördelning emellan dessa
Rotehållare, ett belopp af 43 R:dr 5 sk. 4 rst. Banco må från RiksgäldsGontoiret
hållas E. K. M:s Befallningshafvande i Norrbottens Län, på reqvisition,
tillhanda.
Hvil
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.o 282< föfli
Hvilket Rikets Ständer härigenom få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 6 April 1841.
N:o 282.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 April 1841.
Preste-Ståndet den 5 — —
Borgaré-Ståndet den 6 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —»
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelses om anslag för sammafii
träden af Skandinaviska Naturforskare och Läkare.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 155.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit yrkadt, att, till befordrande af de för
åren 1840, 1842 och 1844 bestämde sammanträden ?f Naturforskare och Läkare
från Sverige, Norrige och Danmark, ett anslag af 1,000 R:dr Banco för
hvartdera året måtte beviljas och ställas till Vetenskaps-Academiens disposition,
att i berörde ändamål för Svenske Naturforskare- och Läkare-afdelningen
användas; och då den närmare förbindelse emellan de 3:ne Nordiska Rikenas
Vetenskapsmän, som genom dessa sammanträden befremjas, är af allmän
och obestridlig vigt för den vetenskapliga bildningen inom fäderneslandet,
men sådane sammanträden icke kunna aflöpa utan betydliga kostnader,
hvilka icke lämpligen synas böra uteslutande drabba de enskilde vetenskaps-idkarne,
hafva Rikets Ständer beslutat, att en summa, stor 3,000 R:dr
Banco må, för det sistlidet år hållna samt till befremjande af de åren 1842
och 1844 inträffande sammanträden af Skandinaviske Naturforskare och Läkare,
af Riksgälds-Contoiret, till större eller mindre del för hvartdera året,
utbetalas, uppå reqvisition af Vetenskaps-Acadeinien, af hvilken det sederBil1.
till R. St. Prot. 18/^1. 10 Sami. 1 A/d, 81
K " v
642 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse> No 283.
mera må Lero att förordna, angående medlens fördelning och användande för
det åsyftade ändamålet.
Hvilket Rikets Ständer härigenom få hos E. K. M. 1 underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 6 April 1841.
N:o 283.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 April 1841.
Preste-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 6 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om ersättning till Pensions
inrättningen för Skånska städernes Embets- och Tjenstemäns
enkor och barn för en å nämnde Inrättning öfverlåten
fordran hos Kongl. Maj:t och Kronan.
(Stats-Utsk. Uti. ]N:o 156.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord derom, att den fordran,
hvilken numera aflidne Ekonomi-Directeuren P. O. Tauson i Risliden,
såsom arrendator af Uranienborgs Kungsgård, vid den mellan Kongl.
Majit och Kronan, å ena, samt bemälde Tauson, å andra sidan, uppgjorda
liqvid, egt till godo för 168—de Is byggnads-år, att utgå med ett årligt
belopp af 29 R:dr 8 sk. B:co och af hvilken fordran Pensions-Inrättningen
för Skånska städernes embets- och tjenstemäns enkor och barn genom transport
blifvit innehafvare, finge af nämnde Pensions-Inrättning på en gång,
antingen genom Stats- eller Riksgälds-Contoiren, uppbäras med en rund summa
af 583 R:dr 16 sk. B:co; och ehuru, då Stats-Verket ej är förpligtadt alt
utgifva mera än 29 R:dr 8 sk. B:co årligen, det skulle synas vara ledande
Exptdilions-TJtskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.o 284*
643
till förlust att på en gång utgifva en summa, motsvarande capitalet Lill nämnde
29 R:dr 8 sk. beräknade såsom ränta, efter 5 procent, hafva Rikets Ständer
likväl, vid betragtande deraf, att ränteberäkning mindre egentligt kan
tillämpas, i afseende på Stats-medlen, hvilka icke äro mot ränta utelöpande,
och att deremot den föreslagne liqviden skulle komma att medföra förenkling
och lättnad vid räkenskapernes afslutande, samt att den Inrättning, till
hvars förmon framställning härom blifvit gjord, är en Välgörenhets-anstalt,
beslutat, att en summa af 583 R:dr 16 sk. B:co, motsvarande det capital,
hvarå räntan efter 5 procent utgör 29 R:dr 8 sk. B:co, eller den fordran,
hvilken årligen, under loppet af 168 år, bör från Statsverket utgå till Pensions-inrältningen
för Skånska städernes embets- och tjenstemäns enkor och
barn må, mot det att berörde fordran dermed anses fullt liqviderad, till
denna Inrättning af Riksgälds-Conloirets medel utbetalas.
Hvilket Rikets Ständer härigenom få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 6 April 1841.
N:o 284.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 April 1841-
Preste-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 6 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Lands-Kamer
er ar en ^ Kammar-Rätts-Rådet S. Lindberg förunnad befrielse
från all ersättningsskyldighet i och för Kronofogden Hoflings
balance.
(Slats-Utsk. Uti. Nrris 120, 236 et 409 samt Först. Stats-Utsk.
Mern. N:o 477.)
S. A. K.
Sedan, med anledning af f. d. Lands-Kamereraren i Hallands Län, nu
-
644 Expeditions-Vtskottets Forsla.g till lind. Skri/velse, N.o 284.
mera Lmdskamereraren i Wermland, Kammar-Rätts-Rådet G. Lindbergs hos
E. K. M. i underdånighet framställde och till Rikets Ständers Stats-Ulskott
vid sistlidne Riksdag i Nåder remitterade ansökning att af Gunst och Nåd
vinna eftergift af den, genom E. K. M:s Utslag den 14 Maj 1834, honom
ålagde betalningsskyldighet för en summa, stor 8,564 R:dr 5 sk., utgörande
en del af den balance, numera aflidne Kronofogden i Halmstads Fögderi
J. H. Hoflingj under utöfningen af nämnde befattning, sig åsamkat, Rikets
Ständer, uti underdånig skifvelse af den 30 April 1835, bifallit, att Kammar-Rälts-Rådet
Lindberg, emot det att han inom fyra år, räknadt från och
med sistnämnde år 1835, erlade hälften af den honom ådömde summan, med
en fjerdedel af beloppet hvarje år, blefve från vidare kraf eller ersättningsanspråk
derutinnan befriad; så har bemälde Kammar-Rälls-Råd, på anförde
skäl, hos E. K. M. i underdånighet anhållit, det E. I\. M. täcktes till Rikets
Ständer aflåta Nådig Proposition derom, att Lindberg måtte frikallas från betalningsskyldigheten
jemväl af andra hälften af ifrågavarande balance och i
följd deraf förklaras berättigad återbekomma det belopp, hvartill de hos sökanden
utmätte tillgångar i lös och fast egendom för godtgörande af nämnde
uppbördsbrist, A redan verkställd utmätnings-auclion blifvit försålde.
Af denna underdåniga ansökning, hvilken, genom Nådig remiss af den 24
Mais sistlidet år, blifvit till Stats-Utskottet öfverlemnad, hafva Rikets Ständer
erhållit del samt densamma i öfvervägande tagit och med afseende å före
•
komne
bevekande omständigheter, bifallit, att Lands-Kainereraren, KammarRätts-Rådet
Lindberg, sedan Rikets Ständer vid sista Riksdag eftergifvit hälften
af den honom älagde ersättningsskyldighet i och för numera aflidne
Kronofogden Hoflings balance, jemväl må varda befriad ifrån ersättandet af
den återstående hälften, hvilken, enligt uppgift, utgör 3,920 R:dr 44 sk. 8 rst.
Råneo, samt återbekomma det belopp, hvartill de hos Lindberg, för godtgörande
af sistnämnde hälft af uppbördsbristen, utmätte tillgångar i lös och
fast egendom vid utmätnings-auetion blifvit försålde.
Hvilket Rikets Ständer få, med anledning af E. K. M:s Högstberörde
Nådiga remiss, i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda dre.
Stockholm den 6 April 1841.
Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse, JV.o 285. £45
N:o 285.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 5 April j84»•
Presle-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 6 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse> angående pension för
aflidne Banco-Fullmägtigen Anders Danielssons efterlemnanade
enka och oförsörjda barn.
(Stats- och Banco-Utsk. Uti. PV:ris 68 et 131 samt Först. StatsUtsk.
Mern. N:o 476.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt om ett anslag af 600 K:clr
Banco årligen till pension för aflidne f. d. Banco-fullmägtigen Anders Danielssons
efterlemnade enka och 2;ne oförsörjda barn, att fördelas på det
sätt, att enkan intill sin död erhåller hälften och barnen hvartdera en fjerdedel
utaf nämnde summa, sonen, intilldess han fyllt 25 år, och dottern
intilldess hon inträdt i gifte.
Af sådan anledning och med fästadt afseende ej mindre å det förtroende,
hvarmed aflidne Anders Danielsson vid alla Riksdagar, ifrån och med
år 1809 intill sin, efter sistförflutne Riksmöte., inträffade död, oafbrutet varit
kallad till ledamot af Bonde-Ståndet, under hvilken tid han en längre
följd af år varit utsedd först till Fullmägtig i Rikets Ständers Bank och derefter
lill medlem af Götheborgs Låne-Contoirs styrelse, än ock å den torftiga
belägenhet, hvaruti den aflidnes efterlemnade enka och tvänne oförsörjda
barn sig befinna, hafva Rikets Ständer, i öfverenstämmelse med BondeStåndets
vid denna Riksdag nära enhälligt uttryckte önskan, bifallit, att för
aflidne Banco-fullmägtigen Anders Danielssons enka och barn må på Allmänna
lndragnings-staten anvisas en pension af 600 R:dr Banco, alt på ofvanomförmäldte
sätt fördelas.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla»
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 6 April 1841.
645 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N-o 286.
N:o 286.
Uppläst och godkändt bos Ridd. och Adeln den i4 April 1841.
Preste-Siåndet den i4 — —
Borgare-Ståndet den i4 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständer underdåniga Skrifvelse j om upphörande af de så
kallade portpenningarne vid Christianstad.
(Stats- samt Alim. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. N:ris 90 och 145.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit yrkadt, att de s. k. portpenningarne, eller
den afgift, som erlägges för tillåtelsen att nattetid färdas genom Christianstads
fästnings-portar, och hvilken afgift ingår till den i staden varande Garnisons-skola,
måtte upphöra, af skäl att det icke bör åligga landtfolket omkring
Christianstad att jemte bekostandet af egna skolor dessutom underhålla
en dylik för Garnisonen i berörde stad.
Af sådan anledning, och då inkomsten af ifrågavarande portpenningar,
hvilka erläggas, till följd af Kongl. Brefvet den 12 September 1758, blifvit
ursprungligen anslagen till understöd åt Garnisons-skolan i Christianstad, hafva
Rikets Sländer, som anse denna skola ej böra utan ersättning beröfvas en
sådan inkomst, men tillika funnit, att erläggandet af ifrågavarande afgift leder
till hinder för en fri och obehindrad rörelse i orten, beslutat att, till
beredande af möjligheten, att dessa portpenningar må kunna afskaffas, bevilja
ett mot behållningen af nämnde afgift ungefärligen svarande årligt Statsanslag
af 240 R:dr Banco, såsom ersättning åt Garnisons-skolan i Christianstad
för den förlust, som skulle träffa densamma, i händelse port-pen
ningarne
komme att upphöra; och få Rikets Ständer med underdånig an
mälan
härom hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att merberörde portpenningar
måtte blifva afskaffade.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 April 1841.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 287.
647
N:o 287.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den \\ April 1841 •
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss uppå Ledamöternes i Rikets Allmänna
Ärenders f d. Beredning underdåniga ansökningar att
få såsom pension bibehålla de af dem, i berörde egenskap,
innehafda arfvoden.
(Stals-Utsk. Ull. N:ris 400 och 439.)
S. A. K.
Medelst Nådiga Remisser af den 26 October och 30 November sistlidet
år, har E. K. M. lill Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemnat 2:ne utaf Ledamölerne
i Rikets Allmänna Ärenders f. <|. Beredning, en af Rikets Herrar
111. m. Herr Grefve Jacob De la Gardie, serskildt, samt Friherre von Brinckman,
Friherre C. G. d’ Allbedyhll, J. D Valerius, G. J. Billberg, J. G.
Netzel, C. E. af Tuneld och Pehr Staaff, gemensamt, till E. l\. M. iug
i Ilia underdåniga ansökningar, med anhållan, att, då Rikets Ständer icke
ansett sig kunna bifalla E. K. M:s den 16 förutgångne Maj aflåtna Nådiga
Proposition om fortfarande tills vidare af det för Rikets Allmänna Ärenders
Beredning å Riks-Statens Andra Hufvud-Titel upptagna anslag, samt, i fråga
om billigheten deraf, alt nämnde Ledamöter finge åtnjuta sina löneförmåner
såsom pensioner, förklarat, att, då E. K. M. härom icke framställt Nådigt
förslag, detta ämne ej kunde till pröfning förekomma, E. K. M. täcktes till
Rikets S:änder afgifva en förnyad Nådig framställning derom, att en emot
de af sökanderne hittills uppburne årliga arfvoden svarande summa måtte
från och med Juni månad samma år å Indragnings-staten uppföras, för att,
vid befordran eller afgång, successivt minskas och omsider försvinna.
Vid öfvervägande af detta inne, och ehuru Ledamöterne af Rikets Allmänna
Ärenders Beredning icke blifvit med fullmagter försedde, utan endast
genom E. K. M:s Nådiga förordnande dertill kallade, hafva Rikets Ständer
likväl icke förbisett, att berörde embeten varit genom Grundlag bestämda
648 'Expeditions-Utshottets Förslag till und. Skrifvelse, N-0 288.
oell deras aflöning å Rikets Stat uppförd, hvadan deras innehafvare skäligen
kunnat beräkna att, så länge de motsvarade det dem lemnade förtroende,
bibehållas vid dessa embeten samt dermed förenade löneförmoner; på grund
hvaraf Rikets Ständer ock godtfunnit medgifva, att de vid upplösning af Rikets
Allmänna Ärenders Beredning i tjenst varande Ledamöterne må, ifrån
den tid, deras aflöning upphörde, å Allmänna Indragnings-Staten åtnjuta motsvarande
belopp, eller hvardera Ett Tusen R:dr årligen, likväl med förbehåll,
att denna löne-ersättning förminskas eller upphör, i den mon desse Ledamöter,
efter nämnde tid, tilläfventyrs redan erhållit eller framdeles undfå löneförmoner
af allmänna medel, öfverstigande dem, de vid berörde tid innehade.
Hvilket, till svar å högstberörde Nådiga Remisser, Rikets Ständer få hos
E. K. M. i underdånighet anmäla.
ö
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 April 1841.
N:o 288.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö dea i4 April iS4f
Preste-Ståndet
den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den j5 «— —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om sammanslående af de
Banco-råkningar hvarå det Manufastur-Disconten beviljade
understöd i Banken är anvisadt.
(Stats- och Banco-Utsk. Uti. N:o 144.)
S. A. K.
Sedan de af E. K. M. förordnade Revisorer för granskning af Manufaelur-Biscontens
räkenskaper år 1833, uti afgifven underdånig Berättelse, anmärkt,
att Commerce-Collegium för fondens Crediliv på Rikets Ständers Bank,
utgö
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.O 288. 6^9
utgörande En million Riksdaler, begagnar 2:ne räkningar under N:ris 5 &
8, samt att å den förra bokföres den Manufactur-Disconten från äldre tider
tillbaka intill år 1779, under Discont-vilkor och emot 3 procents ränta, anslagna
summa af 202,185 R:dr 6 sk. 1 rst., jemte de af Rikets Ständer vid
Riksdagarne 1815 och 1818 mot lika ränta beviljade tillökningar å detta Creditiv
af tillsammans 708,713 R:dr 36 sk. 7 rst., och å den sistnämnde det, jemlikt
Kongl. Brefvet den 20 Juli 1786, till Commerce-Collegium utbetaldta
Discont-lån å 89,101 R:dr 5 sk. 4 rst., äfven mot 3 procents ränta, som hvarje
halft år erlägges, samt på 9 månaders uppsägningstid å Bankens sida;
med anledning hvaraf Revisorerne hos E. K. M. i underdånighet hemställt,
om icke, enär de å begge räkningarne upptagne summor disponeras under alldeles
enahanda vilkor, och Manufactur-Discont-Contoiret nu mera äfven vid
hvarje halft års slut betalar den då upplupna räntan å allt hvad af Creditivet
blifvit på begge räkningarne begagnadt, desse räkningar knnde, för vinnande
af enkelhet och lättnad i bokföringen, sammanslås och endast den
äldsta räkningen N:o 5 för Manufactur-Disconten hädanefter begagnas; så hafva
Rikets Ständers år 1835 församlade Revisorer, uti deras Berättelse, angående
verkställd granskning af de under E. K. M:s och Rikets Commerce-Collegium
ställde fonder och medel, under anförande af hvad förbemälde af E. K.
M. utsedda Revisorer sålunda i underdånighet andragit, ansett sammanslåendet
af de ifrågavarande räkningarne leda till enkelhet i bokföringen.
I anledning häraf och med fästadt afseende å hvad Commerce-Collegium
uti underdånig skrifvelse af den 26 Augusti 1835, i detta ämne anfört, samt
då Rikets Ständer anse lämpligast, att det understöd, som från Banken meddelas
Manufactur-Disconten, lika med det, som från Banken utgår till flere
andra Allmänna verk och Inrättningar, utgöres af Greditiv, helst Manufactur-Disconten
eljest skulle få vidkännas ränta äfven för den del af understödet,
hvilken möjligen icke kunde, i utlåningsväg, göras fruktbärande; hafva
Rikets Ständer, med bifall till Revisorernes förevarande framställning, beslutat,
att hela det, i och för Manufactur-Discont-rörelsen, från Banken beviljade
äldre understöd af 1,000,000 R:dr, må såsom Creditiv få begagnas och i räkenskapeine
upptagas.
I sammanhang härmed och då, med anledning af E. K. M. Nådiga Proposition,
angående ökande af tillgångarne för Manufactur-Discontens utlåningar,
Rikets Ständer beviljat ett ytterligare Creditiv å Banken af 500,000 R:dr
för utvidgning af nämnde Discont-låuerörelse; hvilket Creditiv, enligt Rikets
Bih. till R- St. Prof. i84t. 10 Sami. 1 d/d. Sa
65o
Fxeditions-Uskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.o 388.
Ständers uti underdånig skrifvelse d. 1 sistlidne Mars hos E. K. M. anmälda beslut,
skall utgå af Bankens behållna tillgångar och förvaltas af CommerceCollegium
på lika sätt, som det för samma behof hitintills anvisade Creditiv
af 1,000,000 R:dr få Rikets Ständer, såsom följd af ej mindre nyssberörde beslut,
än hvad här ofvan blifvit anfördt, i underdånighet förklara, att, emot
det dessa Credit i v-summor, utgörande tillsammans 1,500,000 R:dr. under enahanda
vilkor, som varit stadgade för de hitintills å Banken för berörde ändamål
anvisade låne-understöd, hållas Commerce-Collegium tillhanda intill
nästkommande Riksdag, bemälde Collegium bör till Rikets Ständers Bank afgifva
en, å Manufactur-Discontens vägnar, utfärdad ny förskrifning, innefattande
följande försäkringar och förbindelser, nemligen:
l:o Alt Banken för hela det belopp, som å Creditivet kan varda uttaget,
eger säkerhet i Manufactur-Discont-fondens alla fordringar samt egna behållna
tillgångar;
2:o att, i händelse Banco-Fullmägtige, med afseende å Bankens ställning,
skulle finna sig nödsakade att uppsäga Creditivet eller någon del deraf, Commerce-Collegium
då skall, efter 9 månaders förlopp, och sedan derom sex
veckor förut blifvit tillsagd t, till Bauken återbetala hvad som derå är vordet
lyftadt; och
3:o att för de å Creditivet uttagne summor Banken eger beräkna 3 procents
årlig ränta, som, enligt deröfver uppgjorda liqvider, vid hvarje halft
års slut till Banken inbetalas, under äfventyr att i annat fall Creditivet anses
uppsagdt.
Kommande, i utbyte mot ofvanberörde förbindelse, att till CommerceCollegium
återställas de 2:ne af bemälde Collegium till Banken förut afgifna
förbindelser, den ena af den 28 November 1786, för det till understöd för
Manufactur-Discont-fonden beviljade stående eller så kallade tillökta Discontlån
å 89,101 R:dr 5 sk. 4 rst., och den andra, af den 8 December 1818,,
för de åt meranämnde Discont, dels för längre tid tillbaka, och dels vid 1815
samt 1817 och 1818 årens Riksdagar beviljade anslag och Creditiver, tillsammans
utg Örande 910,898 R:dr 42 sk. 8 rst.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 April 1841.
Expeditions-Vtskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N;0 aBg,
N:o 289.
Uppläst och godländt hos Ridd. och Adeln den i4 April i84t.
Preste-Ståndet den |5 — —
Borgare-Ståndet den i5 •— —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse} med öfvelemnande af
förnyad Instruction för Rikets Ständers Revisorer j i hvad
som rörer deras befattning med Stats-Verket.
(Stats-Utsk. Uti. JN:iis 310 och 386.)
S. A. K.
Jemte det Rikets Ständer få till E. K. M. i underdånighet öfverlemna
den af Rikets Ständer, vid innevarande Riksdag fastställda förnyade Instruction
för deras Revisorer, hafva Rikets Ständer tillika skolat underdånigst anhålla,
det E. K. M. täcktes i Nåder låta densamma uti Svensk Författningssamling
kungöra samt, i öfverensstämmelse med Grundlagens stadganderi,
utfärda serskilde föreskrifter, angående de åligganden, hvilka i och för ifrågavarande
Revision tillkomma vederbörande embets- och tjenstemän i Rikets
förvaltande verk.
Instruction för Rikets Ständers Revisorer , i hvad som
rörer deras befattning med Stats Ver ket.
§. 1.
Rikets Ständers Revisorer skola tillse, det dem i behörig ordning tillhandahållas:
l:o afslutade räkenskaper för båda Revisions-åren öfver alla medel,
af hvad beskaffenhet som helst, ordinarie eller extra-ordinärie, som genom
allmänna bidrag tillkommit eller genom tractater med fremmande magter
Riket tillflulit; 2:o Stats-Contoirets, så ock alla öfriga vederbörande verks
och myndigheters till K. M. i underdånighet afgifne Berättelser om tillståndet
och styrelsen af de under deras förvaltning stående delar af Stats-verket
för samma tid ; samt 3:o alla de Kongl. Bref, protocoll och handlingar, utan
undanlag, på hvilka nämnde räkenskaper och berättelser sig grunda.
©5sj Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o a8gv
Skulle en eller flere af de till Revisionen hörande räkenskaper eller handlingar
befinnas ofullständiga, eller ock de förstnämnde icke hafva deij speci
-
ella revisionen i Kammar-Rätten undergått; må Revisorerne sin gransknings»
skyldighet, det oagtadt, äfven i dessa delar fullgöra.
Revisorerne skola åt sig utse en Secreterare, så och erforderligt Kameral-
och Canzli-biträde, helst ibland de embets- och tjenstemän, som varit
eller äro i Stats-Contoiret anställde, äfvensom antaga nödig vaktbetjening, samt
lämplige arfvoden för hvardera bestämma.
Finna Revisorerne sig för sina göromål behöfva af någon Konungens embetsman
eller af något publikt verk inhemta muntliga eller skriftliga upplysningar,
hegare, genom sin Ordförande, hos Justitiae-Stats-Ministern Nådig befallning
till vederbörande om de äskade underrättelsernas meddelande. Galle
likväl ej detta stadgande, i afseende oå Banco- och Riksgälds-Verken,sora
böra alla äskade upplysningar omedelbarligen meddela.
Maj:ts Nådiga förordnande för honom alt under förrättningen Revisorerne
med nödiga upplysningar tillhandagå, skall han ega rättighet att tili Revisorernes
protoeoll lemna sådane meddelanden, sam med Revisions-åtgärden hafva
gemenskap.
Revisorerne skola efterse och granska, huruvida utgifterne med stat och
författningar instämma, samt huruvida de Kongl. Majrts Nådiga beslut, hvarpå
utbetalningarne sig grunda, äro med vederbörlig contvasignalion försedde,
så ock om inkomsterne på rätta tider och till rigtigt belopp i Statens cassör
influtit; huru vederbörande, på hvilka controllen öfver krono-uppbörden ankommer,
sina skyldigheter fullgjort; hvilka åtgärder, i afseende å möjligen
inträffade proprie-halaimer, blifvit vidtagne, med det mera, som tilt ett tillförlitligt
omdöme om Stats-Yerkets tillstånd och förvaltning kan anses erforderligt,
börande Revisorerne, utan att, så vidt omständigheterna medgifva,
§• 4-
Ei lär någon af Stats-Contoirets ledamöter inför Revisorerne företer Kon&T.
§• 6.
Expedilions-Vtskottets Förslug till und. Skrifvelsej N.o 289. C5J
förbigå delal jerne, hufvudsakligen granska disposilionerne, förvaltningen och
resultaten på det hela.
§> 7'
l:o Innan Revisorene åtskiljas, läte de öfver Revisions-förrältningen författa
utförlig berättelse och uppgöra noggranna jemförings-tabeller emellan
Stats-inkonisternes beräknade och influtne belopp under Revisions-åren samt
emellan de i Stat uppförde anslagen och de verkliga utgifterne för samma
lid, utvisande öfverskott eller brist på hvarje titel och på det hela.
2:o finna Revisorerne något af Rikets Ständer fastställdt anslag vara öfverskridet
eller draget till annat ändamål, än det af Rikets Ständer föreskrifna,
eller ock något i öfrigt vid förvaltningen att erinra, eller är sådan
upplysning eller handling, den Revisoierne, örn ock den icke afser någotdera
af Revisions-åren, likväl uttryckligen förklarat sin önskan att erhålla, vederbörlig
begäran oagladt, icke vorden dem meddelad, eller förmena Revisorerne
på annat sätt sin rättighet såsom Rikets Ständers Ombud för nära
trädd, så skola de sådant allt i samma Berättelse anmärka och fullständigt
utlåtande i ämnet afgifva.
3:o Af denna Berättelse med tillhörande Tabeller late Revisorerne utskrifva
2:ne original-exemplar, af hvilka det ena till Kongl. Majit i underdånighet
ingifves, och det andra aflåtes till Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret,
hvilka skola samma Berättelse, äfvensom vederbörande Embets-verks i anledning
deraf afgifvande förklaringar, så framt dessa inom 3:ne månader efter
revisions-förrättningens slut varda till Riksgälds-Contoiret aflemnade, till trycket
befordra och derefter, så fort ske kan, med allmänna Tidningarne utdela
låta; åliggande derjemte bemälde Fullmägtige, att samma Berättelse och
förklaringar, så väl vid näst derpå följande Riksdags början till Rikets Ständer,
som ock till Rikets Ständers näst sammanträdande Revisorer öfverlemna»
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 April 1841.
554
Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 290.
N:o 290.
Uppläst och godländt hos Ridd. och Adeln den 14 April 1841.
Preste-Ståndet den i5 — ■—
Borgare-Ståndet den i5 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ett i Nåder
äskadt serskildt anslag till befrämjande af göromdlens behöriga
gång inom Stats Contoiret.
(Stals-Ulsk. Uti. N:o 451.)
S. A. K.
Uti Nådig Skrifvelse till Rikets Ständers Stats Utskott den 3 sistlidne
Februari, har E. K. M., uppå Dess och Rikets Stats-Contoirs underdåniga hemställan,
samt med afseende å behofvet af ökade tillgångar för tjenstemannapersonalens
aflöning inom bemälde Embets-verk, behagat i Nåder föreslå Rikets
Ständer, att, såsom erforderligt anslag till arfvoden åt en förökad personal
af en ledamot, en Notarie, en Canzlist och 2:ne Kammarskrifvare, en
summa af 3,600 R:dr Broo årligen må, ifrån och med innevarande år intill
nästa Stats-Reglerings början, varda vid den förestående extra Stats-regleringen
lill E. K. M. anvisad.
Denna Nådiga framställning hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit;
och enär, uti E. K. M:s Nådiga Proposition, angående Stals-verkets tillstånd
och behof, blifvit föreslaget anvisande, dels af ett lika belopp, som det nu
ifrågavarande, till aflöning för enahanda förökade personal af en Ledamot, en
Notarie, en Canzlist och 2:ne Kammarskrifvare i Stats-Contoiret, dels af 2,000
R:dr till lönefyllnad åt ledamöterne i nämnde Embets-verk, men Rikets Ständer
icke ansett sig kunna det begärda anslaget medgifva, och följagtligen E.
K. M:s Nådiga framställning 0111 anvisande å extra Stat af nämnde aflöning
för ökad personal innefattar en fråga, hvilken redan blifvit vid innevarande
Riksdag afgjord, finna Rikets Ständer sig häraf förhindrade att, i anledning
af E. K. M:s nu aflåtne Nådiga Skrifvelse, någon ytterligare åtgärd vidtaga.
Hvilket Rikets Ständer härigenom få till svar i underdånighet meddela.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 April 1841.
Expedit ions-Utskoitets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 291.
655
N:o 291.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i4 April 184
Preste-Ståndet den |5 — —
Borgare-Ståndet den i5 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående tiden för nästa
revision af Stats-j Banco■ och Riksgälds-verkens räkenskaper
och förvaltning.
(Stats-Utsk. Mern. N:o 461.)
S. A. K.
Då, jemlikt 68 §. Riksdags-Ordningen, det åligger Rikets Ständer att,
vid hvarje Riksdag, utsätta tiden för nästpåföljande revision af Stats-, Bancouch
Riksgälds-verkens räkenskaper, samt, hvad Stats-verket beträffar, afslutade
läkenskaper för åren 1838 och 1839 blifva nästinstundande höst att för
Rikets Ständers Revisorer att tillgå, halva Rikets Ständer till den 15 September
innevarande år bestämt tiden för deras Revisorers nästa sammanträde,
till granskning af Stats-, Banco- och Riksgälds-verkens tillstånd, styrelse
och förvaltning.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 April 1841.
Expeciitions-Utsko/lets For»lag till utid Skrifvelse j JY.-p 2Q*.
N:o 292.
EJppläst och godhändt hos Pucid. och Adeln den i4 April 1841-
Preste-Ståndet den i5 — —•.
Borgare-Ståndet den «5 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående handlingars
ajlemnande till Riks-Archivet från Stats-Expeditionerne.
(Stals-Utsk. Uti. N:o 413 och Mein. 471.)
S. A. K,
Då, ehuru Canzli-Ordningen aF den 23 October 1809 stadgar, att conceplen
till alla utgående Kongl. Bref skola af Copister och Extra-Ordinarie
Ganzlister utskrifvas till s. k. Registratur, hvilka böra inbindas oell efter 3:ne
år lill Riks-Archivet ofverlemnas, för alt derstädes till framtida efterrättelse
förvaras, Rikets Sländer likväl utaf en från Riks-Archivet meddelad officiell
uppgift inhemtat, att delta åliggande blifvit, serdeles under sednare tider,
mer eller mindre försuinmadt, så att en mängd handlingar, hvilka bordt
från Stats-Expeditionerne, till förvarande i Riks-Archivet aflemnas, under en
längre tidrymd icke dit ingått, men det i många hänseenden är af vigt, att
hvad härom är föreskrifvet varder behörigen iagttaget, Rikets Ständer få hos
E. K. M. i underdånighet anhålla, det vederbörande må undfå Nådig befallning
att tillse och vaka deröfver, att de handlingar från vederbörande StatsExpedilioner,
som skola uti Riks-Archivet förvaras, måtte uti behörig ordning
varda dit öfverlemnade och derstädes finnas fullständigt alt tillgå.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 April 1841.
N:o 293.
Expedilions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelset N.O 29I.
65 7
N:o 293.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 April 184 r*
Preste-Ståndet den i5 — —
Borgare-Ståndet den i5 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse3 angående understöd till
de brandskadade i staden Falkenberg.
(Stats-Ulsk. Uti. N:ris 431 och 474-)
S. A. K.
Med behjertande af de olyckliga och tryckande omständigheter, hvaruti
innevånarne i staden Falkenberg blifvit försatte genom en den 27 nästlidne
Januari derstädes inträffad eldsvåda, hafva Rikets Ständer godlfunnit, att till
de brandskadade i förenämnde Stad, hvilka kunna finnas vara i behof af
understöd, bevilja en summa af Fyra Tusen R:dr Banco, alt ifrån RiksgäldsContoiret
utbetalas och ställas till E. K. M:s Befallningshafvandes i Länet
disposition, för att af de personer, hvilka erhålla uppdrag alt förvalta de till
förrbemälde brandskadade i öfrigt inflytande gåfvomedel, användas på sätt för
ändamålet kan pröfvas lämpligast.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånignet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 April 1841.
Bih. till R. St. Prot. 184*■ 10 Sami. 1 A/d. £5
658 Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelsej N.-o 294.
N:o 294.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö den 14 April 1841 *
Preste-Ståndet den i5 — —
Borgare-Ståndet den i5 — •—
Bonde-Ståndet den 17— —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse, angående tillämpning af
före skrifter ne om Krono-brefbäringen.
(Stats- samt Allm. Besv. och Econ. Utsk. Uti. N:s 108 och 155.)
S. A. K.
Då, vid innevarande Riksdag, klagan blifvit förd af Riksdags-Fullmägtige
från Rikets Södra och Vestra Provinser öfver sådane olägenheter, hvilka
genom rigtig tillämpning af de för Krono-brefbärings-skyldigheten meddelade
Nådiga föreskrifter, uti Kongl. Brefvet af den 4 December 1830 samt Circulairet
af den 13 September 1834, bordt vara undanröjde, hafva Rikets Ständer,
af hvad härvid förekommit, hemtat anledning till den förmodan, att
Högstberörde Kongl. Påbud icke medfört åsyftad verkan; hvadan Rikets
Ständer ansett sig böra, med anmälan härom, i underdånighet anhålla, det
E. K. M. täcktes, i förnyadt Nådigt Circulaire, anbefalla samtlige Dess Befallningshafvande
att noga tillse, det föreskrifterne i ofvan omförmälda Kongl.
Bref och Circulaire, måtte för framtiden varda iagttagne och efterföljde.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 April 1841.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N;6 agS,
65g
N:o 295.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den \\ April 1841.
Preste-Ståndet den i5 — —
Borgare-Ståndet den i5 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om Post-författningarnes
öfverseendej sammanförande och lifgifvande på trycket.
(Stats- samt Allm. Besv. och Econ. Utsk. Uti. N:s 1U6 och
Mern. 173.)
S. A. K.
Med anledning af derom, vid innevarande Riksdag, gjord framställning,
och då Rikets Ständer anse, att sammanförandet af nu gällande Författningar,
rörande Post-väsendet, otvifvelagtigt skulle leda lill ett lättare och säkrare
bedömande af dit hörande ärenden, samt vara af stort gagn för afgörandet
af dervid uppkommande tvister; men en sådan Författnings-Samling icke
torde böra utgifvas, förr än de, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, nu under
utarbetning varande stadgsnden, rörande Post-väsendet blifvit gillade och
stadfästade; få Rikets Ständer hos E. K. M. anmäla deras underdåniga önskan,
att de Författningar som angå Post-väsendet, måtte varda öfversedde
och i de delar, sådant kan anses behöfligt, ändrade och förbättrade, för att
derefter, så vidt de blifva till efterlefnad gällande, sammanföras, och, på
sätt E. K. M. i Nåder finnér tjenligast, af trycket utgifvas till allmänhetens
kännedom.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 April 1841.
66o
Expeditiont-UtskoUds Förslag till und. Skrifvclsej N-o 296,
N:o 296.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den i4 April iGfn
Preste-Slåndet den i5 — —
Borgare-Ståndet den i5 —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse _, i anledning af väckt
frågaj om förhöjd skjutslega vintertiden emellan Grisslehamn
och Eckerön samt angående befrielse för Wäddö sockens invånare
från skyldigheten, att underhålla vissa byggnader
vid Grisslehamn.
(Stats- samt Allm. Besy. och Ekon.-Utsk. Ull. N:o 109 och
Meni. N:o 174.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord derom, att da Wäddö
socken vore ålagd att skjutsa poster och resande vintertiden öfver Ålands
haf, från Grisslehamn till Eckerön, samt alt underhålla de vid Grisslehatnns
Post-Conloir varande trädbyggnader jemte brohufvudtt, men för berörde skjuts,
som ofta uppginge till inalles 20 mils färd och öfver hafvet vore förbunden
med mångfaldiga svårigheter, understundom med ögonskenlig lifsfara, betalning
för närvarande erlägges endast med 2 R:dr 32 sk. B:co för hvarje häst;
denna ersättning kunde så mycket mindre anses motsvara ifråga varande skjutsningsbesvär,
som Wäddö socken ej eller vore i åtnjutande af öfriga Posthemman
tillagde förmoner, eller frihet från rotering, inqvartering, kronoskjuts
och brefbäring, m. m.; och har på dessa grunder blifvit yi kadt, att taxan
för postens forslande matte höjas till minst Tio R:dr Banco för hvarje häst,
att enskilde resande borde forthjelpa sig medelst beting, att Wäddö socken
måtte befrias från underhållandet af förenämnde byggnader och brohufvudet
vid Grisslehn, emot det att socknen öfverlåter densamma till Postverket i det
skick, de nu befinnas, samt utan anspråk på ersät!ning för de kostnader,
sockenboende i och för deras islåndsättande fatt vidkännas.
R.kets Ständer halva detta ärende i behörigt öfvervägande tagit, och enär
den nu, genom E. K. M:s Nådiga Bref den 8 Maj 1829 bestämda ersättning
af Två R:lr 32 sk. B:co för skjutsen vintertiden öfver Ålands haf
synes vara alltför ringa, i föihållande till de ovanliga besvärligheter och uu
-
Expeditions-Utskottets Förslug till lind. Skrifvelse, N.o 297.
derstundom stora vådor, sorn med denna skjuls äro förenade, få Rikets Ständer
lios E. K. M. i underdånighet anhålla, att berörde skjutslega måtte blifva
föl höjd till Fem R:dr Banco lor hvarje häst, att betalas så väl för resandes
sorn posterues forlskaffande ifrån Grisslehamn till Eckerön.
Hvad åter beträffar Wäddö församlings skyldighet, att underhålla vissa
byggnader, jemte brohufvudet vid Grisslehamn, så, då förhållandet dermed
icke svnes Rikets Ständer nog utredt, och då sådant svårligen lärer kunna
fullständigt ske, utan föregången laga undersökning, anse sig Rikets Ständer
för närvararan e endast böra hos E. K. M. underdånigsl anhålla, det undersökas
må, huruvida icke Wäddö sockens invånare, såsom ersättning för de
dem ålagde ofvan anförda skyldigheter, fordom varit förunnade rättigheter,
af hvilka de i senare tider kommit i mistning, samt om ej, med afseende
härå, anledning kunde förefinnas lill deras befriande från underhållandet af
uthusen, jemte brobyggnaden vid Grisslehamn.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 April 1841.
H:o 297.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den i4 April 1841.
Preste-Ståndet den |5 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Stundet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ersättning till
rotehå/larne, Jör slitning af Soldat emes klädes persedlar m.
m. under arbets-commenderingar för enskildta Bolags eller
corporationers räkning.
(Stats- samt Allm. Jiesv. och Ekon. Utsk. Bet. N:o 124 och
Mern. Nto 177.)
S. A. K.
Då det uti 6 §. 3 och 4 morn, af Kongl, lnslructionen lör beklädnads
-
662'
Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, N.o 297.
Directionerne af den 11 Junii 1822, meddelade stadgande att slitningspenningar
reqvireras och utfalla hos Krigs-Collegium för den tid, utöfver en
månad, militär-commendering tjenstgörer utom Regementets Stånd eller Provinsen,
hvarinom Regementet är roteradt, efter beräknad y|-:del af persedlarnes
värde för hvarje dag; samt efterberörde grund, utaf serskildta Bolag
och Corporationer, för munderingens nötning under marschen till och ifrån
arbets-stationer, synts Rikets Ständer alltför obestämdt och inskränkt, samt
icke eller med billighet öfverensstämmande, serdeles i fråga om ersättning
för det arbetsbiträde af indeldta Infanteriet, som i Nåder varder enskildta
Bolag förunnadt, hafva Rikets Ständer ansett en ny och fullständigare Förordning
i berörde afseenden vara af behofvet påkallade. Rikets Ständer hafva
visserligen inhämtat, huruledes E. K. M., genom Nådigt Bref den 12 Juni
sistlidet år, anbefallt Dess och Rikets Krigs-Collegium att inkomma med underdånigt
förslag till ny instruction för Beklädnads-Directionerne vid indeldta
Infanteri-regementena, i anledning hvaraf således äfven förändring i afseende
å föreskrifterne om slitningspenningars utgående för arbets-commenderingar
kan vara att förvänta; men då det är Rikets Ständer obekant, huruvida
Krigs-Collegium ännu afgifvit ett sådant underdånigt förslag, få Rikets Ständer
i underdånighet anhålla, dels att E. K. M. täcktes i Nåder bestämma
någon skälig ersättning att, vid tillfällen af arbets-Commenderingar för enskildta
Bolags eller Corporationers räkning, på sätt E. K. M. kan finna tjenligast,
utgå af dessa Bolag eller Corporationer, till rotehållarne i och för det
ökade besvär, sorn desse genom soldaternes bortovaro få vidkännas, samt dels
att den slitnings-ersättning, som vid sådane tillfällen utbetalas för munderings-persedlarnes
nötning, måtte beräknas och utgå för commenderingar, så
väl inom, som utom Regementets Stånd eller den Provins, hvarinom detsamma
är roteradt, och sådant omedelbart ifrån den tid, då commenderingen
tager sin början, intilldess densamma anses slutad, deruti inberäknad tiden
för marschen till och ifrån arbets-stationerne.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 April 1841.
Expeditions-ZJ(skottets Förslag till tind, Skrifvelse> Nio 298, 663
N:o 298.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 April 184r^
Preste-Ståndet den jg —* —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej angående rättighet för
Postiljoner att medhafva förhuds-sedlar.
(Bevilln. Utsk. Bet. N:o 19.)
S. A. K.
Med anledning af hos Rikets Ständer gjord framställning, få Rikets Ständer
underdånigst anhålla, det kungörelse måtte varda utfärdad derom, att
s. k. förhuds-sedlar, i och för beställning af hästar för resandes räkning, icke
mätte hänföras till de i Post-Directörs-Embetets Circulär af den 27 Juli
1819 till forsling med post förbjudna effecter, och att desamma derföre må,
utan ansvars påföljd af postiljoner få emottagas, för att å vid allmänna vägarne
liggande, orter aflemnas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 21 April 1841.
Expeditions-Utskottets Förtlag till und. Skrifvelsej N.-o i g g.
N:o 299.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i4 April 1841.
Preste-Ståndet den i5 — —
Borgare-Ståndet den [5 — —
Bonde-Slåndet den 17 — —
t
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej angående stadganden för
Förliknings- Comit eer
(Lag-Utsk.
Bet. N:o 42, Uti. N:o 166 och Mern. N:o 178.)
S. A. K.
Med anledning af flere vid innevarande Riksmöte hos Rikets Ständer
gjorda fnamställningar om nyttan och helio!vet af att Förliknings-Comiteer
mera allmänt inrättas, hvarigenom en fredligare sammanlefnad skulle befordras,
1 ättegångarnes antal minskas samt dermed förenade kostnader undvikas,
få Rikets Ständer, instämmande i dessa åsigter, underdånigst anhålla, det
täcktes E. K. M. uti Nådig Proposition meddela Rikets Ständer en ledning
för de reglementariska stadganden, som höra iagttagas vid organiserandet af
dylika Comiteer.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 April 1841.
N:o 300.
Expeditions~UtskoUets Förslag till und, Skrifvelse* N.O 3oo.
N:o 300.
Uppläst och godhändt hos Ridd. och Adeln den i4 April 1841.
Preste-Ståndet den i5 — —
Borgare-Slåndet den i5 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse* angående framtida in
dragning
af Bergs-Collegium,
(Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. N:ris 64 och lil.)
S. A. K.
Då det förekommit Rikets Ständer, att de ärenden, hvilka nu handläggas
af E. K. M:s och Rikets Bergs-Collegium, skulle på ett enklare och mindre
kostsamt sätt kunna förvaltas; få Rikets Ständer i underdånighet anhålla,
att E. K. M. täcktes vid nästkommande Riksdag aflåta Nådig Proposition
om bemälde Collegii indragning samt huru de göromål, hvilka hittills ålegat
samma Collegium, derefter höra bestridas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 April 1841.
Bih. till R. St. Prot. 1841. 10 Sami. 1 Afd.
84
666 Expeditions-Ulskotlels Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 3oi.
N:o 301.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i4 April 1841.
Preste-Ståndet den |5 — —
Borgai^-Ståndet den i5 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående åtgärder, i af
seende
på den afgift, sorn under namn af bro- och quaiafgift
uppbäres för till Stockholm sjöledes inkommande målbara
varor.
(Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Ull. N:ris 81 och 127.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva fästat uppmärksamhet derå, alt, då E. K. M. under
den 23 Februari 1838, behagat i Nåder förordna, alt, såsom ersättning
för kostnaden att underhålla broar och quaier, till nytta och beqvämlighet för
trafiken med Hylande varor, Stockholms stads-cassa må för atla till staden
sjöledes in- eller utrikes ifrån inkommande målbara våta varor i fat, uppbära en
till beloppet jemväl bestämd bro- och quai-afgift, densamma likväl icke utgår
ensamt till bro- och quai-byggnaders underhåll, utan äfven till andra
ändamål, af den beskaffenhet, att trafikerande, som icke tillhöra Stockholms
stad, icke borde med afgift dertill belastas. Och som härvid förekommit,
att förhållandet emellan inkomster och utgifter i och för bro- och quai-byggnaderne
icke för närvarande kan med någon säkerhet uti önäs, samt en serskild
undersökning derom synes vara så mycket mera lämplig, som derigenom
kommer alt visa sig, i hvad nion afgifterne böra fortfarande utgå,
utan att oskäligen betunga trafiken, få Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet
anhålla, att de genom E. K. M:s Nådiga Bref den 23 Februari
1838 påbudna afgifter för varor, som sjöledes införas lill Stockholm, må,
efter behörig, af E. K. M. i Nåder föranstaltad, undersökning, lämpas och
bestämmas till det belopp, som svarar emot verkliga behofvet för broars
och quaiers nybyggnad och underhållande, samt ali alla de inkomster, som
staden förut eger till betäckande af kostnaderne för berörde ändamål, må
tagas i beräkning vid bestämmandet af den afgift, som staden tillerkännes af
sjöledes inkommande våta varor.
Hvarjemte och på det bro- och quai-afgifterne hädanefter icke må an
-
Expeditions-Utskottets Förslag till and. Skrifvelse, N.-o 3oi, 3o3.
6G7
vändas annorlunda, 5n för deras rätta ändamål, Rikets Ständer ansett sig
böra hos E. K. M. i underdånighet begära, det vederbörande måtte i Nåder
anbefallas att föra serskild räkning öfver inkomster och utgifter för bro- och
quai-byggn.ader i Stockholm.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 April 1841.
N:o 302.
Uppläst och återremitterad! hos Ridd. och Adeln den 21 April 1841.
Preste-Ståndet den 24 — —
Uppläst och beslutet uppskjutet hos Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
(Se Expeditions-Utskottets Memorial N:o 47, samt här nedanföre upptagne
förslag till underdånig skrifvelse N:o 332.)
N:o 303.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 April 184 t.
Preste-Ståndet den ig — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 2t — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående iagltagelser
till förekommande af omtryckning utaf vissa handlingar,
tillhörande Bihanget till Riks-Ståndem protocoll.
S. A. K.
lius E. K. M. få Rikets Ständer härmed i underdånighet anhålla, alt,
668
Exedilions-Utskotlets Förslag lill und. Skrifvelse > N.o 3o4-
vid. aila de tillfällen, då, på allmän bekostnad, tryckas handlingar af den
beskaffenhet, alt de kanna ifrågakomma till intagande uti Hillänget till RiksStåndens
protocoll vid nästinstundande Riksdag, sådant mätte, genom vederbörande,
som få sig uppdraget denna trycknings ombesörjande, varda
Rikets Ständers Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret tillkännagifvet, på det att
tillfälle må beredas att, på samma gång, som tryckningen af berörde slags
handlingar verkställes, deraf låta afdraga och för Hillänget aptera det af
Rikets Ständer bestämda antal exemplar; och kommer kostnaden för denna
senare tryckning att af Riksgälds-Contoiret serskildt betalas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 21 April 1841.
N:o 304.
Uppläst och gotl känd t hos Ridd. oell Aciein den 19 April i8,£t.
Återreroitteradt af Preste-Ståndet den 21 — —
Beslutet uppskjutet af Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 ■— —
(Se Expedilions-Utskottets Memorial N:o 45 samt här nedanföre upptagne
förslag till underdånig skrifvelse N:o 321.)
Expeditions-UIskoltcts Förslag till und. Skrifvelse, N:0 3o5.
66p
N:o 305.
Uppläst och goclkändt hos Ridd. och Adeln den 19 April 184
Preste-Ståndet den ig — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående anslag för utvidgandet
af en läro-anstalt i staden Strömstad.
(Stais- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Ull. N:ris 102 och 146.)
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad derå, alt uti staden
Strömstad, med en befolkning af 1,300 personer och belägen på ett afstånd
af 9i mil från närmaste stad i Riket, likväl icke linnes annat af Staten bekosladt
Läroverk, än en pedagogi, med allenast en lärare, hvilken i årlig
lön af Staten uppbär 15 tunnor spanmål, samt att förenämnde stad, som af
egna medel bekostar en Vexel-undervisnings-skola, saknar tillgång att jemväl
Lill padagogien derstädes bidraga, serdeles sedan stadens inkomster, genom
numera inträffade mindre gynsam handels-eonjunctur, blifvit i betydlig
mon förminskade; och hafva Rikets Ständer, med afseende å hvad sålunda
förekommit, ansett sig böra hos E. K. M. framställa underdånig anhållan derom,
att Strömstads skola måtte från ptedagogi förändras till Apologist-skola,
samt vid sistnämnde läro-anstalt tvänne lärare varda anställde, för hvilket
ändamål Rikets Ständer godtfunnit å Tionde Hufvud-Titeln anvisa till E. K.
M:s Nådiga disposition ett anslag af Fem hundra R:dr Brco årligen, att, jemte
de nu utgående femton tunnor spanmål, användas till aflöning för lararne
vid nämnde Skola.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 21 April 184-1.
670
Expcditions-ZJtskottets Förslag till und. Skrivelse, IV.0 306.
N:o 306.
Uppläst och godkändt hos Ridd. oell Adeln den 19 April 184*•
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 2i — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej i anledning af Kongl.
Maj.ts Nådiga Proposition om utbyte af den så kallade Föringen
till hemkommande fartygs besättningar emot ett årligt
anslag af Tullmedlen.
(Stats- och Bevilln. Utsk. Bet. N:o 149.)
S. A. K.
Med anledning af det förslag, serskilde Commilterade, uti afgifvet underdånigt
Betänkande, angående liandels-sjöfartens närvarande tillstånd och utvägarne
till dess befremjande, väckt derom, att den, enligt 4 §. 5 Al t. i 1798
års Coopvaerdie-reglemente samt 24 §. i underrättelserne till Tull-taxan, hemkommande
sjömän tillerkända Fölingen mätte upphöra alt, på sätt nu eger
rum, efter hvarje slutad sjöresa lill sjömännen utbetalas, samt ett årligt anslag,
motsvarande medeltalet af den sålunda utgående Föringen, i stället af
Tullmedlen anslås lill bildande af en pensionsfond för sjömän, som genom
ålder och olyckshändelser L1 Ivit satte ur verksamhet, äfvensom för sjömäns
enkor och oförsörjda harn; och sedan E. K. M:s och Bikels Coinmerce-Collegium,
efter det vederbörande Sjömanshus-Direclioner blifvit hörde, med underdånigt
utlåtande inkommit, har E. K. M., uti Nådig Proposition af den 14
Maj nästlidne år, jemte det E. K. M. hufvudsakligen gillat de alln änna åsigter,
rörande nyttan af den Fört slagna förändringen och sättet för dess utförande,
som Commerce-Collegium i underdånigt t framställt, till Rikets
Ständers pröfning öfverlemnat, huruvida icke ett årligt anslag, motsvarande
medelsumman af hvad, under de senast förflutne Tio åren, såsom Föring
från Tullverket blifvit utgifvet, må anvisas att, fiån och med innevarande
år räknadt, af Tullmedlen utgå, i händelse E. K. M. skulle hnna godt att
låta ifrågavarande åt de sjöfarande medgifne förmon från och med samma
år upphöra.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, iV.-o 3o6. 671
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende i öfvervägande; och ehuru Rikels
Ständer, lika med de serskilde Committerade och Commerce-Collegium,
äro öfvertygade, att en pensions-anstalt för orkeslöse sjömän samt deras enkor
och oförsörjda barn skulle, i händelse densamma blefve på ändamålsenligt
sätt organiserad, för de sjöfarande medföra vida större fördelar och
uppmuntran, än den nu utgående Föringen, hvilken tillfaller sjömännen i
smärre summor, just då de minst dera! äro i behof, samt ofta af dem mindre
hushållsagtigt användas; likväl och som förmonerna af en sådan pensionsanstalt
hufvudsakligen bero af den dertill anslagne fonds ändamålsenliga förvaltning
och användande, samt då något förslag härom icke åtföljt E. K.
M:s Nådiga Proposition, hafva Rikets Ständer, helst de af Sjömanshus-Directionerne
afgifne och uti E. K. M:s Nådiga Proposition omförmälde yttranden,
i fråga om pensions-anstaltens organiserande, äro högst skiljagtige, i saknad
af ett sådant förslag, icke funnit skäl, vid frågans närvarande skick, bifalla
det föreslagna utbytet af den så kallade Fölingen, emot ett årligt anslag af
Tullmedlen.
Hvilket Rikets Ständer, till svar å E. K. M:s Nådiga Proposition, få i
underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 21 April 1841.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse , N.o 3 of.
N:o 307.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 April iSfi.
Preste-Slåndet den 19 — ~
Borgare-Ståndet den 21 ■— —
Bonde-Ståndet den ar — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändring i
Södra Skånska Infanteri-regementets rotering, i följd af f.
d. Adelsfane-boställenas befrielse från ordinarie roterings
utgörande.
(Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Uti. N:o 159.)
S. A. K.
Uti till Rikets Stäader aflålen Nådig Skrifvelse af den 10 October sistlidet
år, har E. K. M. täckts tillkännagifva, att, sedan, med anledning af väckt
fråga om åtskilliga till boställen vid f. d. Adelsfane-Regementets Skånska
Compagnie anslagne hemmans befrielse från ordinarie rotering, vederbörande
Coliegier hos E. K. M. i underdånighet anmält, att af f. d. Adelsfane-boställena
x Skåne, som, vid den inom samma provins verkställda ordinarie rotering,
deruti ingått, blifvit roterade vid Södra Skånska Infanteri-Regementet,
inom Malmöhus och Christianstads Län, tillsammans 6||.‘dels jordeboks-mautal
till 4|:Jels rotar, samt vid Norra Skånska Infanteri-Regementet, inom
Christianstads Län, 1 jordeboks-mantal till ||:dels rote, och således vid begge
Regementena tillsammans 7i|:dels jordeboks-mantal till 4-|-|:de!s rotar,
hade E. K. M. under den 2 Mars 1838 i Nåder förordnat, att, 1 likhet med
hvad, genom serskild Resolution af den 2 November 1833, redan blifvit för
Ryttmästare-bostället Duckarp och Mönsterskrifvare-bostället Rickarum beviljadt,
alla öfrige i Skåne befintliga boställen vid f. d. Adelsfane-Regementet
skulle från ordinarie lill lika stor extra rotering omföras och i extra roteringslängderne
upptagas, samt, så vidt de icke kunde i jemna rotar indelas,
åläggas vacance-afgift, att under krigstid utgå, jemlikt Kammar-Collegii Kungörelse
den 9 October 1835; hvarjemte E. K. M., vidkommande de hemman
eller lägenheter, hvilka uti de härigenom brutna ordinarie rotarne qvarstodo,
till Dess Befallningshafvande i Malmöhus och Christianstads Län aflåtit Nådig
befallning att, der tjenstgörande soldater för berörde rotar nu finnas,
efter
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N.o 307. 673
efter återstående rote-intressenters hörande, i underdånighet föreslå den rotefyllnad
i contant, som dem, intill de förres afgång, borde tillkomma, hvarefter,
äfvensom i de fall, då soldater för rotarne icke voro anställde, och
for så vidt sådane rotedelar icke kunde uti hela rotar sammansättas, om hvilken
åtgärd Ei K. M:s Befallningshafvande egde, efter anställande undersökning
och sedan vederbörande blifvit hörde, till E. K. M. med yttrande i
underdånighet inkomma, desamma borde, så framt rote-intressenterne icke
ville emottaga contant rotefyllnad, med skyldighet af effectiv roterings utgörande,
blifva vacante, emot erläggande till Stats-Verket af stadgad årlig vacauce-afgift.
I följd af hvad sålunda blifvit i Nåder föreskrifvet, hade ej mindre E.
K. M:s Befallningshafvande i underdånighet aflgifvit betänkande och förslag
till ny rote-indelning, än ock Krigs- och Kammar-CoHegierne i anledning deraf
med underdånigt Utlåtande i ämnet inkommit, hvarefter E. K. M. i Nåder
gillat och fastställt en sådan ny rote-indelning, på sätt högstberörde Nådiga
Skrifvelse närmare omförmäier, och hvarom, samt då ifrågavarande nya
rote-indelning, ehuru icke medförande någon ny eller tillökad ordinarie rotering,
likväl innebure en på rättsenliga grunder stödd förändring i det af
begge Statsmaglerne fastställda indelningsverk för provinsen Skåne, E. K. M.
velat Sitt beslut i Nåder meddela Rikets Ständer, för att, äfven för deras
del, i frågan besluta.
Rikets Ständer, som detta ärende i behörigt Öfvervägande tagit, hafva
dervid godtfunnit, för deras del, låta bero vid hvad E. K. M. i denna fråga
Nådigst til Ig jovt och beslutat.
Hvilket, i anledning af E. K. M:s aflåtna Nåd. Skrifvelse i ämnet, Rikets
Ständer få, till svar, härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 21 April 1841.
Bih. till R. St. Prot. t84>- to Sami. 1 Afd.
85
Expeditions-Viskollels Forsing till und Skr ij veise j N.o 3o8.
N:o 308.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 April 1841*
Preste-Ståndet den 19 •— —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående iagttagelse vid
lagars och författningars tillämpning > i händelse af ett utaf
Rikets Ständer i underdånighet föreslaget förändradt mynt•
system vinner Kongl. Maj:ts Nådiga bifall.
(Lag-Utsk. Bet. N:o 181.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, uti skrifvelse af den 8 Augusti sistlidet år, till
E. K. M. i underdånighet afgifvit förslag till ett förändradt mynt-system,
få Rikets Ständer, för den händelse berörde förslag af E. K. M. i Nåder godkännes,
underdånigst anhålla, det E. K. M., i sammanhang med den Författning,
som derom utfärdas, täcktes i Nåder förständiga vederbörande domare
och executorer alt, vid bestämmandet af värdet å de i lag och serskilde
Författningar utsatte penninge-belopp i Daler, Mark, Öre, eller Riksdaler
och Skillingar, de i förenämnde underdåniga förslag stadgade grunder böra
följas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 21 April 1841.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N. o 3og. Cy$
N:o 309.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 April 1841.
Preste-Slåndet den 19 — —
Borgare-Ståndet dnn 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 •— —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om öf verseende af nu
gällande Instruction och Taxa för justering af mått, mål
och vigter.
(Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. N:o 53.)
S. A. K.
Då Rikets Ständer funnit nu gällande taxa för Justerare af mått, mål
och vigt för närvarande tid mindre lämplig, samt en fullständig Instruction
eller Författning saknas om hvad så väl Justerare och Krönare af mått, mål
och vigter, sorn de, hvilka desse bruka, åligger att iagttaga, få Rikets Ständer,
för att på en gång måtte undanrödjas det missförstånd, som häraf onekligen
måste uppkomma, oberäknadt svårigheten för domare och executorer
att, när tvister och åtal uppstå, kunna tillämpa de flerfaldiga Författningar,
som röra detta ämne, hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att de härutinnan
utkomne serskilte stadgar måtte öfverses och, med deras upphäfvande,
genom en allmän Författning förordnas, om hvad så väl Justerare och Krönare,
som innehafvare af mått, mål och vigter samt varu-käril, de der böra
viss rymd innehålla, hafva att sig efterrätta, äfvensom att i sammanhang
dermed lämpliga arfvoden för justering och kröning måtte uti utfärdande taxa
bestämmas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 21 April 1841.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.o 3iO.
N:o 310.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 April 1841.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående erläggande
af Lots penningar i vissa fall på en gäng för flere stationer.
(Alim. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. N:o 130.)
S. A. K.
Då seglalionen i de trakter, der flere Lots-stationer inom kortare sträckning
förekomma, ofta på ett ganska besvärligt säLt uppehälles derigenom, att
Lots-afgifter böra erläggas vid hvarje station, få Rikets Ständer, i anledning
af derom gjord framställning, hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att,
der locala förhållanden sådant medgifva, den anstalt måtte vidtagas, att lotspenningar
för flere stationer må på en gång och helst vid lossnings-orten få
erläggas, och segelfarten såmedelst befrias från det uppehåll, de serskilda liqviderna
föranleda.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 21 April 1841.
Expeditions-Utskotiets Förslag lill und. Skrifvelse, N.o 3ii,
677
Nso 311.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adeln den 24 April
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Slåndet den 3o — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om lAne-bidrag för inlösen
af Landshöfdinge-accorden.
(Stats-Ulsk. Ull. JN:o 450.)
S. A. K.
Efter del bos Rikets Ständer framställning blifvit gjord om låne-hidrag
för inlösen af Landsböf linge-accorden, bar E. K. M., jemte tillkännagifvande,
det E. K. M., dels med betydliga enskilda uppoffringar, dels annorledes sökt
bereda Landsböfdinge-accordens förminskande, för att, vid befordran till
desse magtpåliggande embeten, kunna uteslutande afse skicklighet ocb förtjenst,
utan hänsigt till möjligheten eller beredvilligheten alt anskaffa de tilläfventyrs
erforderlige större eller mindre accords-summor, uti en under den
1 sistlidne Februari aflåten Nådig Skrifvelse, till Rikets Ständers Stats-Utskott
öfverlemnat dels en serskild uppsats, rörande de åtgärder, som, i afseende
å Landsböfdinge-accordens amortering, blifvit af E. K. M. vidtagne, beloppen
af de ännu återstående accorden ocb den plan för deras successiva
förminskning, som E. K. M. ämnat följa, dels en afskrift af E. K. M:s Nådiga
B.ef den 24 Februari 1837, angående den reglering af Landshöfdingelönerue,
som E. K. M. beslutat, men hvilkens verkställighet är i de flesta
delar af accords-amorteiingen beroende.
Rikets Ständer, som tagit detta ärende i öfvervägande, hafva funnit skäligt
medgifva, att, till inlösen af de, vissa Landshöfdinge-befattningar åtföljande
accord, till det belopp för hvardera, som uti E. K. M:s Nådiga Skrifvelse
uppgifves, ocb med förbehåll, att allt framtida anspråk på accords-ersällning
å desse Embetsmäus sida upphör, må ifrån Riksgälds-Couioiret, såsom
lån, utgifvas ett belopp af 154,957 R:dr 26 sk. 4 rst., under vilkor:
l:o att derå ifrån lyflnings-dagen erlägges 4 procents årlig ränta, som,
efter skeende afbelalningar, beräknas å det då återstående capitalet samt att
678 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N-o 3i r.
linet amorteras i den mon, öfverskoltet af här efteråt omförmälde innehållningar,
sedan räntan blifvit liqviderad, dertill lemnar tillgång;
2:o att vid hvarje Landshöfdings-tjenst, hvarvid accord nu Sr fästadt,
af lönen innehållas 6 procent årligen å accords-beloppet, intilldess det för
accords-a nior teringen lemnade lån blifvit till fullo godtgjordt; hvarvid iagttages,
att under vacance, på lika sätt, sora i afseende å vacance-besparingar
vid armeen är medgifvet, berörde 6 procent för den tid, besparingen till
Stats-Verket ingår, jemväl af löne-beloppet innehållas och för det afsedda ändamålet
användas, samt
3:o att Stats-Contoiret må erhålla Nådig föreskrift: att de lill accordens
inlösen beviljade medel för den blifvande accords-fondens räkning emottaga,
för att om berörde inlösen besörja, med iagttagande deraf, att, i händelse
någon Landshöfding erhållit skriftlig försäkran om viss accords-ersätlning,
densamma, qvilterad, återställes; alt å berörde fonds vägnar till RiksgäldsContoiret
aflemna löpande förbindelser å 1,000 R:dr hvardera; äfvensom att
låta alla de till accords-amorteringen afsedde innehållningar för accords-fonden
serskildt upptaga och bokföra, för att dermed i första rummet liqvidera
den bestämda räntan och sedan använda återstoden till capital-afbetalning å
det af Riksgälds-Contoirel lemnade lån.
Och få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, alt, då accorden varda
inlöste, E. K. M. täcktes icke allenast i Nåder förordna, att, i de fall, då
Landshöfdingar, som innehafva högre löne-förmoner, än enligt löne-regleringen
dem bör tillkomma, fått bibehålla desamma under skyldighet, att årligen
å accordet afräknas det belopp, hvarmed löne-inkomsterne öfverskjuta fastställde
lönings-stater, sådane öfverskott hädanefter böra användas för löne»
regleringen, utan ock i öfrigt vidtaga åtgärder, hvarigenom berörde löne-reglering,
så skyndsamt sådant lagligen ske kan, må varda bragt till verkställighet.
Äfvenså få Rikets Ständer, då angelägenheten fordrar, alt, i händelse
accorden vid nu ifrågavarande Embeten varda inlöste, sådana åtgärder vidtagas,
hvarigenom återinförandet af så beskaffade accord må kunna förekommas,
bos E. K. M. underdånigst anhålla om Nådig föreskrift, att icke
allenast hvad, som redan uti Kongl. Circulaire-Brefvet den 22 December 1831
finnes stadgadt till förekommande af accord vid Landt-Stats-tjenster, må varda
till Landshöfdinge-tjenster utsträckt, utan ock, då anledning icke saknas,
att berörde stadgande ej varit tillfyllestgörande, så skärpta föreskrifter, i ena
och andra hänseendet, må blifva meddelde, alt ändamålet dermed bör kunna
vinnas.
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, IV.o 312. 679
Hvilket, med anledning af E. K. M:s ofvan Högstberörde Nådiga Skrif-»
velse, Rikets Ständer få i underdånighet meddela; framhärdande &c,
Stockholm den 30 April 1841.
N:o 312.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2.{ April 184f
Preste-Ståndet
den 28 — —•
Borgare-Ståndet den 28 ^ —•
»Bonde-Slåndet den 3o — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga framställning om ett serskildt anslag för
Kongl. Theatern.
(Stats-Uisk. Ull, N:o 452.)
S. A. K.
Uppå underdånig hemställan af Direclionen öfver E. K. M:s Hof-Capell
och Speclakler, har E. K. M., uti Nådig Skrifvelse till Rikets Ständers Statsutskott
af den 3 sistlidna Februari, behagat i Nåder föreslå, att intill nästa
Riksdag en årlig summa, motsvarande de af Rikets Ständer indragne anslag,
hvilka sedan längre tid tillbaka varit till understöd för Dramatiska Spectaklet
å Riks-Staten uppförde med 4,500 R:dr i contant och värdet af 200 famnar
ved, calculeradt i penningar till 1,500 R:dr, må, vid den förestående
extra Stats-regleringen, varda för Kongl. Theatern anvisad; men då, på sätt
äfven Högslberörde Nådiga Skrifvelse antyder, Rikets Ständer vid innevarande
Riksdag beslutat indragning och upphörande af de anslag, som tillförne
varit för Kongl. Theatern å Rikets Stat uppförde, och följagtligen den af E. K.
M. nu gjorda Nådiga framställning om enahanda anslags beviljande å Ejctra
Stats-regleringen innefattar samma fråga, som sålunda redan blifvit af Rikets
Ständer pröfvad och afgjord; anse Rikets Ständer sig icke kunna, i anled
-
68o Expeditions-ZJtskotlels Förslag till und. Skrifvelse j, IV.o 313.
nili g af E. K. M:s nu aflåtne Nådiga. Skrifvelse, någon ytterligare åtgärd
vidtaga.
Hvilket Rikets Ständer härigenom få till svar i underdånighet anmäla;
framhärdande &c.
Stockholm den 30 April 1841.
N:o 313.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 April 1841.
Preste-Ståndet den 28 — —*
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Slåndet den 3o — —*
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående granskning aj
Författningarne, rörande Krigs-tnanskaps casserande för begångna
brott.
{Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. B.t. N:o 46.)
S. A. K.
Då fordringarne på sedlighet och god frejd hos manskapet inom Arméen
blifvit allt mera stegrade, och ehuru Rikets Ständer måste till sin grund
godkänna den uti de i detta afseende nu gällande stadganden uppenbarade
syftning, att hos Krigs-manskapet underhålla en lefvande känsla af heder och
ett oafbrutet bemödande att bevara ett godt anseende; hafva dock Rikets
Ständer, vid betraktande af det årligen tilltagande antalet af brottslingar
samt med fästad t afseende derpå, att Krigs-manskapet härtill i sin mon bidrager,
hyst den öfvertygelsen, att det i allmänhet borde blifva af ett välgörande
inflytande på detta olyckliga förhållande, om, vid tillämpningen af
nu gällan le föreskrifter, rörande Manskaps casserande, mera skonsamhet och
öfverseende egde rum; och fä Rikets Ständer, med anledning deraf, hos E.
K. M. i underdånighet anhålla, det E. K. M, täcktes låta öfverse och till öfverensstämmelse
bringa de serskilde, i afseende å Krigs-maliskaps casserande
för begångne brott, utfärdade föreskrifter, samt tillika förständiga vederbörande
-
Expeditions-Ulskollets Förslag till und. Skrifvelse, N-0 314* 68i
rande att desamma med noggrannhet tillämpa, så att icke andra personer må
varda för begångne lag-öfverlrädelser från krigstjensten skiljde, än de, sora
föröfvat sådane brott, för hvilka en dylik påföljd är uttryckligen stadgad.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 30 April 1841.
N:o 314.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 April 1841.
Preste-Ståndet den 28 —. —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 3o — *=
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse3 angående tillägg vid g
Cap. sg §. af Krigs-Articlarne.
(Lag- samt Allm. Besy. och Ekon, Utsk. Bet. N:o 47.)
S. A. K.
Då, ehuru straff-bestämmelser icke saknas, som äro tillämpligc för den
händelse, att Befälhafvare nekar för befallning, som han i krigstjenst meddelat
sine underhafvande, något uttryckligt stadgande i delta afseende likväl
icke finnes, men Rikets Ständer anse till fullständigheten höra, att KrigsLagarne,
jemväl för sådant fall, innehålla uttrycklig bestämmelse, få Rikets
Ständer i underdånighet hemställa, att 2 Cap. 29 §. af Krigs-Articlarne den
31 Mars 1798 må erhålla följande tillägg:
Nekar han till ordres, som han i tjensten utgifvit, vare Lag samma.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 30 April 1841.
Bilt. till R. St. Prat. 18/ft. to Sami. 1 dftl.
86
68i Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrivelse, N-o 315.
N:o 315.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 April 1841.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 3o —
Rikets Ständer underdåniga Skrifvelse, angående afskaff amiet af
slafveriet på Ön St. Barthelemj.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Idet. N:o 133.)
S. A. K.
Då hos Rikets Ständer framställning blifvit gjord derom, att, ehuru Sverige,
genom Tractaterne med England af den 6 November 1824 och med
Frankrike af den 21 Maj 1836, slutit sig till det Förbund, som bemödar
sig att undertrycka slafhandeln, samt, genom E. K. M:s Nådiga Förordning
den 7 Januari 1836 och tillägget dertill af den 1 Mars samma år, all sådan
handel är belagd med lifsstraff, densamma likväl ännu lärer idkas på
Ön St. Barthelemy, finna sig Rikets Ständer af mensklighet och rättvisa uppmanade
att härmed hos E. K. M. i underdånighet anhålla, det E. K. M.
täcktes i Nåder tillse, huru slafv eriel på Ön St. Barthelemy må kunna afskalfas,
samt vidtaga alla de utvägar, som för vinnande af delta vigtiga ändamål
kunna beredas och finnas lämplige.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 30 April 1841.
Expeditions-UlskoUets Förslag till und. Skrifvelsej N.O 316. 683
N:o 316.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 April i84t.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 3o — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående vilkor för befordran
till Länsnians-tjenster.
(Allni. Besv. och iikon.-Utsk. Bet. N:ris 104 et 134.)
S. A. K.
Då Rikets Ständer funnit angelägenheten af, att personer, som till Länsmanstjenster
belordras, icke sakna en bildning, motsvarande vigten af deras
befattning, och om det också icke bör betviflas, alt ju de myndigheter, af
hvilka dessa tjensler tillsättas, göra sig förvissade, att de sökande ega för
tjensten erforderliga egenskaper, det dock är för denna tjenstemanna-classs an»
seende vigtigt, att dessa egenskaper ådagaläggas genom ett mera formelt och
allmänt giltigt prof, få Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet anhålla,
det E. K. M. täcktes föreskrifva, att, innan någon må till Länsmans-tjenst
befordras, skall han, om han icke vid Academi undergått examen för inträde
i Rättegångs- eller de Civila Förvaltnings-verken, inför Landshöfding, i
närvaro af Lands-Kamererare och L mds-Secreterare, aflägga prof af skicklighet
i de till tjensten hörande ämnen, efter de närmare bestämmelser, E. K.
M:t kan finna lämpligt att meddela, samt deröfver erhålla vittnesbörd af omförmälde
embels- och tjenstemän, hvilka följagtligen alia ega att i pröfningen
deltaga.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 30 April 1841.
684 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 317»
N:o 317.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3o April 1841.
Presté-Ståndet den 5 Maj —
Borgare-Slåndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förlängning
af de med Rusthällarne vid åtskillige afsutne Regementen
och Corpser af slutade contract om hästvacance-afgifts utgörande,
m. m.
(Stats-Utsk. Ull. N:ris 227 och 330.)
S. A. K.
Uti en till Rikets Ständer den 17 Maj sistlidne år aflåten Nådig skrifvelse,
har E. K. M. täckts gifva Rikets Ständer tillkänna, det E. K. M., efter vederbörande
ruslningsskyldiges hörande och i enlighet med deras yttrade önskan,
i Nåder tillåtit, att de med Rusthållame vid Kongl. Andra Lif-Grenadier-
och Westgötha Regementena samt Lif-Regemenlets Grenadier-Corps
och Smålands Grenadier-Bataillon afslutade contract om hästvacance-afgifls
utgörande må ytterligare förlängas, vid förstnämnde tvänne Regementen på
fem års tid, räknad från och med innevarande års böljan, samt vid Lif—
Regementets Grenadier-Corps och Smålands Grenadier-Bataillon på trettio år,
att räkna ifrån och med 1842 års ingång, äfvensom att, sedan, uppå gjord
Nådig framställning, Rusthällarne vid den fordom beridna delen af Bohus
Läns Regemente, med undantag af Rusthällarne för 58 numer, förklarat sig
villige att ingå på förlängning till 1845 års slut af de år 1791 med dem afslutade
vacance-afgifts-contract på 50 år, E. K. M. i Nåder bifallit en så beskaffad
prolongation af samma contract, hvaremot frågan om uppsittningen
af de återstående 58 Rusthålls-numrorne, af hvilka 20 sedermera i underdånighet
anhållit, alt contracten om bäst-vacancen måtte varda förlängde,
vore, af anledning, som den Nådiga skrifvelsen närmare upplyser, ännu under
afgörande. Och bar E. K. M. derjemte, för det afseende, som derå kunde
fästas, till Rikets Ständer öfverlemna! en af Ruslhåliarne vid Smålands
Grenadier-Bataillon inom Kronobergs Län gjord ansökan om nedsättning i den
hittills stadgade årliga hästvacance afgiften från 7 till 6 tunnor spanmål för
hvarje numer.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 3i7.
685
Rikels Ständer hafva della ämne i behörigt öfvervägande tagit, och skola,
hvad beträffar frågan 0111 förlängning af de med Rusthållarne vid den
fordom beridna delen af Bohus Läns Regemente afslutade vacance-afgifts-contraet
uii serskild underdånig skrifvelse sig yttra; hvad åter vidkommer öfrige
ofvan omförmäide afsutne Regementen och Corpser, så, enär E. K. M. sålunda
för dess del i Nåder bifallit förlängning af de med Rusthållarne afslutade
contract angående hästvacance-afgifts erläggande, hvaraf mäste dragas
den slutsats, alt E. K. M. icke ansett för Rikets försvar behöflig!, att någon
af dessa Regementen och Corpser åter uppsitler, och då, vid deras återbringande
till Cavallen, de rustande skulle komma att tillskyndas en högst kännbar
tunga genom skyldigheten att anskaffa hästar och den mera kostsamma
Cavalleii-utredningen, hvartill kommer att, oberäknadt den minskning i Kronans
inkomster, som genom liästvacance afgiftens upphörande skulle förorsakas,
de sålunda formerade nya Cavalleri-corpser skulle till vinnande af tjenstbarhet,
motsvarande deras dyrbara materiel, erfordra en ökad exercis, hvilken
åter torde medföra kostnader, öfversligande Stats-verkets tillgångar; alltså,
och i betraktande jemväl deraf, att af manskapet vid ifrågavarande corpser
sannolikt ett mindre antal är till Cavalleri-tjenstgöring dagligt och
att således, i fall nämnde förändring koirune till stånd, följden deraf blefve
ett nästan totalt ombyte af corpsernes personal, hafva Rikets Ständer funnit
sig böra biträda den af E. K. M. yttrade åsigt om fortfarandet af ofvanbelörde
hästvacance-contracter, men hafva härvid jemväl fästat uppmärksamhet
derå, att, då de med Rusthållarne vid Andra Lif-Genadier- och Weslgötha
Regementen afslutade hästvaoanee-contraet endast gälla för fem år, detta förhållande,
i anseende till ovissheten, huruvida dessa contract vid de bestämda
terminernes utgång kunna blifva å Kronans sida uppsagda, måste uti betydlig
mon inverka till förminskande af värdet utaf de till nämnde Regementen
anslagne Rusthållshemman, hvadan en billig omtanka för de rostandes
fördel synes fordra, att tiden för dessa contracts gällande kraft må varda
ytterligare förlängd. I öfverensstämmelse härmed, och på grund af 80
Regerings-Formen, hafva Rikets Ständer pröfvat skäligt, för deras del, medgifva
30 års prolongation af de med de rustande vid Kongl. Andra Lif-Grenadier-
och Westgötha Regementen, Smålands Grenadier-Bafcaillon samt LifRegementets
Grenadier-corps afslutade contract om dessa regementens och
corpsers fortfarande tjenstgöring såsom Infanteri, emot erläggande af en bestämd
hästvacance-afgift.
Hvad åter angår den förut omförinälda, af E. K. M. till Rikets Ständer i
Nåder öfverlemnade, underdåniga ansökan af Rusthållarne vid Smålands Gre
-
686 Expedilions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse j IV.-o 318•
nadier-bataillon om lindring i den hittills stadgade hästvacance-afgiftcn; så enär
denna afgift till dess nuvarande belopp ingalunda motsvarar de i och för cavallerivapnets
tactiska utveckling erforderliga kostnader, hvilka Rusthållarne, i händelse
återuppsittning af nämnde corps blefve beslutad, kunde fä vidkännas
hafva Rikets Ständer icke funnit giltiga skäl förekomma att bevilja den sökta
nedsältningen.
Hvilket, i anledning af E. K. M:s högstberörde Nådiga Skrifvelse, Rikets
Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Maj 1841.
N:o 318.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den Jo April i84f.
Preste-Ståndet den 5 Maj —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelseangående Södra Bataillonens
af Bohus Läns Regemente förändring till ständigt
Infanteri.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 331, samt Stats- jemte Allm. Besv. och
Ekon. Utsk. Bet. N:o 112 och Uti. N:o 157.)
S. A. K.
Sedan E. K. M., under den 17 Mars förlidet år, täckts gifva Rikets
Ständer tillkänna, hurusom åtskillige rusthållare i Bohus Läns Regementes
Södra Bataillon förklarat sig icke kunna ingå på det till dem framställda förslag
om förlängning på fem år af nu gällande häst-vacance-contract, och att
E. K. M. funnit en af rusthållarne för 20 numer af nämnde Regemente sedermera
gjord underdånig ansökning att, med återkallande af denna deras
vägran, få antaga det af E. K. M. framställda förslaget, icke kunna i annan
Expedilions-Uiskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.o 318.
687
händelse bifallas, än sä vidt de rustande för de öfrige 38 rusthålls numer,
hvilka \ägrat att contraeten förlänga, i berörde ansökning sig jemväl förenade;
så har E. K. M., uti Nådig Skrifvelse af den 4 derpåfoljde Maj, behagat
meddela Rikets Ständer, alt, då endast rustbållarne för 11 af ofvannämnde
38 numer velat på conlracls-föilangningen ingå och E. K. M. vid sådant förhållande
funnit de rustandes för så väl förstberörde 20, sorn nu ytterligare
i fi ågakomne 11 numer gjorda underdåniga ansökning om afsittnings-contraclets
förlängning icke kunna i Nåder bifallas, förslag komme att uppgöras lill
organiserande, af en serskild ryltaretrupp af de 58 rusthålls-numer vid Bohus
Läns Regemente, som sålunda år 184-1 skola åter uppsitta.
Med föranledande af Högstberörde Nådiga Skrifvelser, har hos Rikets
Ständer fråga blifvit väckt derom, att Bobus Läns Regementes Södra BituilI011
måtte förändras lill Ständigt Infanteri, med enahanda förbindelser å rusthållarnes
och Statens sida, i afseende på truppens underhåll och utredning,
sorn för Norra Bataillonen äro föreskrifna; och hafva Rikets Ständer under
handläggning af dttta ärende inhemlat: att Kongl. Majit, medelst beslut af
den 16 October 1776 och den 15 Augusti 1777, i anseende till ruslhållshemmanens
svaga beskaffenhet, i Nåder ansett rnslhåilarne vid Norra Sqvadronen
af Bohus Läns Dragon-Regemente böra befrias från Dragonhästars och
munderingars pr ees te ra ude, mot vilkor, att för hvarje rusthåll skulle underhållas
en soldat, på sätt som vid indelda Infanteriet eger rum, dock att hvarje
stam eller numer förunnades af indelnings-i antan behålla och sig till godo
beräkna Femton Daler Silfvermynl eller Fem Riksdaler Specie; att, efter det
Regementets Södra Bataillon, som då fortfor att vara Cavallen, vid ett fiendtligt
infall från Norrige, år 1788 förlorat 116 stycken hästar, 127 styckin
sadelmunderingar, m. m., har, dels i anseende lill rusthållarnes härigenom
så försämrade omständigheter, att, hvad sålunda gått förloradt, svårligen ansågs
kunna utan understöd af Staten åter uppsättas, dels med afseende å ortens
bergiga beskaffenhet, der föga Cavallen kunde användas eller behöfvas,
genom Kongl. Brefvet den 6 April 1789 blifvit förord nåd t, alt jemväl sistnämnde
Bataillon borde såsom Infanteri nyttjas; att Kongl. Mijit, genom Når
digt Bref af den 9 Maj samma år, förklarat, alt Dess Hussar-Regemente borde
tillökas med 25 man på hvarje Compagni, hvartill 200 stycken hästar
med sadelmunderingar och pistoler kunde tagas ifrån Bohus Läns Dragon-Regemente,
emot det ruslhållarne tillförsäkrades, att Regementet, vid möjligen
framdeles nödig rernontering, skulle blifva forsed t med lika goda hästar samt
munderings- och bevärings-persedlar; samt att Södra Bataillonens rusthållare
hafva utom för 3:ne numer, genom contract med Kongl. Majit och Kronan,
688 TZxpedilions-Utskoltets FÖrtlag till und. Skrifvelse, W.-o 3i8.'
dea 4 April 1791, åtagit sig alt under 50 års lid erlägga lnist-vacance-afgift,
med 5 tunnor spanmål per numer, mot rättighet att få uppbära de för Cavalleri-indelningen
anslagna hemmansräntor, hvarjemte utredt blifvit, så väl
att sammanräknade årliga beloppet af nämnde indelningsräntor utgör 7,668
R:dr 24 sk. 9 rst. B;co, som att vacance-afgiftcn per medium, efter de sista
8 åren heräknadt, uppgått till omkring 13,700 R:dr för året, hvadan denna
senare öfverskjuta inkomsten af indelningsräntorna årligen med omkring
6000 R:dr B:co.
Af hvad i delta ämne sålunda förekommit, hafva Rikets Ständer funnit
det vara Adaglagdt: att, när Södra Bataillonens af Bohus Läns Regemente återgång
till Ca valleri anbcfalles, det ovilkorligen åligger Staten att anskaffa
hästar, med de flere persedlar för 200 numer af samma Bataljon, som år
1789 blifvit derifrån till Hussar-regemenlet aflemnade; och alt Slaten ej eller
lärer kunna, med frångående af fordna förbindelser, undandraga sig alt,
vid skeende uppsiltning, äfvenväl understödja de rusthåll, hvilka genom det
här ofvan omförmäkla fiendtliga tillgrepp blifvit lidande. Staten skulle således,
i och för denna Bataljons återgående till Cavallen, om sådant kommer
att ega rum, få vidkännas en serdeles dryg utgift, hvilken dessutom icke
komme att motsvara ädamålet, då af ofvan åberopade Kongl. Bref det tydligen
synes, att Bohus Län ansetts vara eh för underhåll af Cavallen otjenlig
ort.
Utan att förbise, att den ifrågaställa hästvacance-afgiftens upphörande
skulle förorsaka en minskning uti den summa, hvartill så beskaffade skattebidrag
upptagits vid beräkning af Slats-verkets inkomster, hafva Rikets Ständer
trott det likaledes böra i betragtande lagas, dels alt återuppsittningen af 58
numer vid Bataljonen synes i alla hänseenden mindre lämplig, samt dels
att contracten om berörde vacance-afgifts erläggande äro å ruslhållarnes sida
helt och hållet frivilligt ingångna, och det sålunda beror af dem att efter
contractens lilländalöpande desamma förnya eller ej, samt att det är osäkert,
huruvida de, sorn nu ingått på förlängning deraf för fem år, kunna förmås
att för framtiden äfven vidare åtaga sig en sådan förbindelse, i anledning af
hvilket allt måste uppstå ojemna förhållanden, lika önskvärda alt undvika
för Staten, som för rusthållarne; äfvensom att den Stats-utgift, hvilken, i och
för hela Bataljonens återuppsillning, komme att ega rum, efter låg beräkning
af 200 ä 300 R.dr B:co för hvarje numer, blefve så stor, alt räntan deraf,
efter sex procent, nära nog uppginge till det belopp, som Staten genom vacance-afgifleus
upphörande förlorade i påräknad inkomst, i det fall likväl,
alt
Expeditions-Ulskottels Forslas, till utid. Skrifvelse, N.o 3i8. 68g
att indelningsräntorna till Stats-verket komme att ingå; hvadan och då Rikets
Ständer dessutom anse det håde rättvist och billigt, att ingendera af de
håda Bataljonerne vid Bohus Läns regemente blifver framför den andra gynnad,
utan bringas på lika fot, hvarigenom ock vunnes en nödig enhet inom
regementet, Rikets Ständer pröfvat skäligt för deras del besluta, att, vid tilländalöpandet
af det med Sodia Bataljonen af Bohus Läns regemente under
den 4 April 1791 ingångna samt den 5 derpåföljde Maj stadfästade contract
om erläggande af hästvacance-afgift, och utan hinder af hrvad, rörande förnyandet
af detta contract, är tillgjordt, nämnde Bataljon må förvandlas till ständigt
Infanteri, under samma vilkor, sorn under den 15 Augusti 1777 blifvit
för den Norra Bataljonen af ifrågavarande regemente stadgade samt efter denna
tid vidtagne och ännu för densamma finnas gällande; och få Rikets Ständer
i underdånighet anhålla, det E. K. 1VL, med Nådigt samtycke härtill, och
jemte förklarande, att elen uti E. K. M:s Nådiga Skrifvelser den 17 Mars och
4 Maj förlidet år omförmälde frågan om åleruppsittning af 58 numer vid
Bohus Läns regementes Södra Bataljon komme alt förfalla, täcktes, vid upprättandet
af de nya conlracten med ruslhållarne vid sistberörde Bataljon och
såsom vilkor fördensammas förändring till Infanteri, i Nåder bestämma: att
Ruslhållarne böra till E. K. M. och Kronan aflemna inom Bataljonen nu i
bruk varande Capotter, remtyg, personel utredning och tross; från och med
innevarande års början betala bestämdt beklädnadsbidrag; afsäga sig allt anspråk
på framtida ersättning för de hästar och munderingar m. m., som dels blifvit
af fienden år 1788 dem fråntagne, och dels af dem lemnade lill Cavalleriet,
samt slutligen att skyldighet lill arbets-commenderingar måtte åligga Bataljonen
ifrån den tid, då förändringen tagit sin början.
Härförutan hafva Rikets Ständer jemväl godt funnit besluta, att öfverskottet
af de indelningsräntor, som hitintills ingått till rusthållarne ensamt, varder
slälldt till E. K. M:s Nådiga disposition intill nästa Riksdag, i och för
bestridandet af de kostnader, som för E. K. M. och Kronan uppkomma genom
Södra Bataljonens af Bohus Läns Regemente förvandling till Ständigt Infanteri.
Hvilket allt Rikets Ständer få hos E. I\. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Maj 1841.
Sih. till R. St. Trot. 1841 • to Sami, 1 Afd,
6(ju Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 519.
N:o 319.
Uppläst och godkätidt hos Ridd. och Adeln den 3o Apri I 1841.
Presle-Ståndet den 5 Maj —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om föreskrifter,
rörande Judarnes rättigheter och skyldigheter.
(Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Uti. N:o 54.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer hafva framställningar blifvit gjorda, dels om nödvändigheten
af förbud för Judar att vidare i Riket inkomma, dels ock att,
med upphäfvande af senare Författningar rörande Judarne, det i afseende å
desses borgerliga rättigheter bär i Riket under den 27 Maj 1782 utfärdade
Nådiga Reglemente måtte till full kraft och verkan återställts; och hafva Rikets
Ständer ansett, att vid pröfningen af dessa frågor och hvad först angår
den örn förbud för Judar att hädanefter i Riket sig nedsätta, följande omständigheter
böra tagas i betraglande.
Statens rättighet öfver hufvud att, med afseende å sin egen bestämmelse,
ifrån sitt område afhålla vissa fremmande stammar eller individer, är i
serskilda lagstiftningar erkänd och finnes i det Judiska folkets egna lagar ingalunda
förnekad.
En sådan rättighet bör isynnerhet vara tillämplig mot en folkstam,
hvilken, med öfvei tygelser och seder väsendtligen skiljda ifrån den christna
verldens, i århundraden visat, att hvarken uteslutandet ifrån samhället,
eller beviljandet af fullkomlig medborgerlig jemlikhet förmått införlifva dess
medlemmar med andra folkslag, och hvilket senare förhållande äfven synes
ådagalägga, att den tidpunct ännu är aflägsen, då denna stam skall upphöra
att i de länder, der den i större mängd nedsätter sig, bilda, såsom hittills,
en stat i staten. Också hafva åtskilliga länder, deribland Brödrariket Norrige,
uteslutit Judarne, och då Rikets Ständer sakna skäl att antaga, det någon
allmännare öfvertygelse om gagneligheten af en vidsträcktare Judarnes
inflyttning, eller någon större benägenhet för deras emottagande här i landet
Expeditions - V Iskottets Förslag till und. Skrifvelse t N.o 3 ig. 691
verkligen förefinnes, samt då ej eller Judarne sjelfve tillkännagifvit någon allmännare
åstundan att få hit i Riket inflytta, finna Rikets Ständer i serskilda
tidsomständigheler icke någon anledning att åsidosätta de af åtskilliga andra
Stater vidtagna försigtighetsmått.
Vid uppgörandet af delailler för en lagbestämning, rörande Judars inflyttning,
skulle äfven tvifvelsutan yppa sig svårigheter, hvilka icke torde vara
oförtjenla af uppmärksamhet. Att bevilja en sådan inflytlnings-rätt utan
alla vilkor och inskränkningar, vore stridande mot all Stats-klokhet, helst
man nödgas antaga, att äfven ibland denna nation finnes en mängd af djupt
förderfvade eller i yttersta fattigdom och elände nedsjunkna varelser, hvilka
icke kunde här inlåtas, utan att derigenom begicks en orättvisa mot de här
bosatte Judar, hvilka det ålåge att underhålla dem, och mot landels öfrige
invånare, som, då nöd vore å förde, säkerligen måste i denna omvårdnad
deltaga. Det återstode således endast att under vissa vilkor bevilja hvarje
individ det sökta inträdet. Såsom ett sådant vilkor var väl i Jude-Reglementet
af år 1782 bestämdt egandet af ett visst capital, dervid dock, jemte
svårigheten alt controllera, huruvida en fremling verkligen eger ett uppgifvet
capital eller icke, tillika förekommer, alt, om detta capital bestämmes
lågt, det dermed åsyftade ändamålet att garantera emot behofvet af understöd
ganska ofullständigt vinnes, hvaremot, om en högre capital-förmögenhet
fordras, eller en mängd omständigheter föreskrifvas för att derom blifva förvissad,
dylika åtgärder alltför lätt erhålla utseendet af ett köpslagande med
borgerliga rättigheter, hvilket svårligen lärer kunna med begreppet om Statens
värdighet förenas. Ett annat vilkor vore den Corporations eller Co elmuns
hörande, inom hvars krets sökanden vill inträda; ett vilkor, som, serdeles
vid inträffande talrika inflyttningar, äfvenväl icke utan stor obillighet
lärer kunna förbises; dock skulle, så vidt kan slutas af de omständigheter,
hvilka redan visat sig, de fall icke blifva sällsynta, då svaret utfölle nekande,
och förlägenhet uppstode för den afgörande myndigheten.
Med afseende å dessa skäl, och då Judiska Samhället här i Riket, uti
dess inlaga till Commerce-Collegium den 6 Mars 1835, endast begärt utvidgade
rättigheter för de här boende Judar samt deras efterkommande, få Rikets
Ständer hos E. K. M. i underdånighet anmäla den önskan, att Judar
icke må tillåtas hädanefter i Riket sig nedsätta.
Hvad derefter beträffar frågan om återupplifvande i dess oförändrade
skick af det för Judarne år 1782 fastställda Nådiga Reglemente, så hafva
Rikets Ständer i afseende härå inhemtat, huruledes, efter det åtskilliga förändringar
derutinnan tid efter annan egt rum, E. K. M. under den 30 Juni
6ga, Expeditions-Utskottets Förslag till und, Skrifvelse, N.o 3ig.
1838 låtit utfärda en Nådig Förordning, deruti Judarne blifvit ställde i samma
förhållande, som Öfrige Svenske undersåter, utan andra inskränkningar, än
dem Grundlagarne bestämma för utrikes födde män eller fremmande trosbekännare,
jemte dem , nämnde Kongl. Förordning innehåller, i fråga om tillstånd
att köpa låst egendom å landet och rättigheten att kalla och välja
Prest och Kyrkobetjening i Svenska församlingarne, samt att deltaga i öfverläggningar
och beslut, rörande Kyrko-ärenden och Undervisnings-verket; äfvensom
att, genom Kongl. Kungörelsen den 21 derpåföljde September, rättigheten
för Judarne att fritt bosätta sig annorstädes än i Stockholm, Götheborg,
Norrköping och Carlscrona, blifvit så till vida inskränkt, att sådan bosättning
beror på E. K. M:s, efter vederbörandes hörande, meddelande Nådiga
beslut för hvarje serskildt fall, och sedan behörige Handels-, Handtverkseller
Fabriks-Societeler yttrat sig öfver Judes ansökning att få utöfva Handel,
Handtverk eller annan borgerlig rörelse.
Ehuru Rikets Ständer anse de uti ofvanberörde 1782 års Reglemente
gifna föreskrifter vara i vissa delar alltför mycket inskränkande och hysa
den åsigt, alt, jemte det Judarnes vidare inkommande i Riket afböjes, de Judar,
som redan finnas i Riket bosatte, äfven på samma gång böra lemnäs
ali den frihet, som kan vara förenlig med vårt lands samhälls-förhållanden,
samt att de följaktligen böra komma i åtnjutande af alla de rättigheter, som
tillkomma andra fremmande trosförvandter; hafva Rikets Ständer dock trott
sig fin;ia, det E. K. M:s Nådiga Förordning af den 30 Juni 1838 vid lilllämpningen
leder till flerehanda olägenheter, till grund för hvilken öfvertygelse
Rikets Ständer få i underdånighet anföra följande:
Det kunde nemligen inträffa, att Jude, efter dertill erhållet Nådigt tillstånd,
köpt en egendom på landet, hvarmed följde rättighet för egaren alt
ensam välja Prest och Kyrko-betjening i Församlingen; men för sådant fall
bestämma icke 1838 års Kongl. Författningar, hvem som bör utöfva denna,
Juden serskildt fråntagna, rättighet. Af den, som ej bekände sig lill christna
läran, kunde man dessutom ej vänta sig något nit för Folk-undervisningens
befremjande; hvarföre ock, om en Jude vore ensam eller till större delen
egare af fastigheterne i en Församling, den christliga undervisningen der
möjligen lomme att åsidosättas. Vidare och ehuru de senast utfärdade Författningarne
icke lägga hinder i vägen för Judar att öfverallt i Riket förvärfva
sig egande-rätt till fast egendom å landet genom de, jemte köp, i 1 Cap.
Jorda-Balken uppräknade öfrige laga fång, nemligen förpantning, arf och gåfva,
har det likväl icke blifvit bestämdt, huru arfs- och lösnings-frågor skola
Expeditions-Ulskotlets Forslag lill und. Skrifvelse> N.o 3 '9'
bedömas, samt den domaren åliggande förmyndare-vård utöfvas, då t. ex. en
Jude, som med Nådigt tillstånd köpt fast egendom på landet, aflider samt
det inlrälfur, att han efterlemnar arfvingar af samma lära, till hvilka nämnde
Nådiga tillstånd ej är utsträckt, eller att någon af arfvingarne är omyndig
eller Christen. Slutligen och jemte det de i allmänhet stadgade eds-forformulairen
blifvit, i fråga om Judar, ändrade, är genom förenämnde Kongl.
Författningar stället, hvarest ed bör af Jude afläggas, förbytt från Synagoga
till allmän Domstol eller Embetsverk, hvilket möjligen kan leda derhän, att
en Jude på grund deraf ansåge eden ej blifva för sig bindande.
Rikets Ständer hafva ansett déSsa olägenheter vida öfverväga dem, som
kunna härflyta deraf, alt de mera inskränkande stadganden, söm före år 1838
för Judarne voro gällande, ytterligare någon tid tillämpas, och få med anledning
häraf Rikets Ständer hos E. K, M. i underdånighet anhålla, det
tillämpningen af de under år 1838, i afseende på Mosaiske trosbekännare, utfärdade
Författningar måtte inställas, samt Reglementet af den 27 Maj 1782,
med deruti före år 1838 gjorda ändringar och tillägg, åter för de redan i Riket
med behörigt tillstånd varande Judar i kraft och verkan inträda, intilldess'en
ny, fullständig och ändamålsenlig Författning, i afseende på Judarnes
r* väl borgel liga som religiösa förhållanden, kan varda utarbetad och af Rikets
Sländer, så vidt på dem ankommer, godkänd.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Maj 1841.
C<)4 Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV.o 3ao.
N:o 320.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Maj i84t.
Preste-Ståndet den 8 — —-
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, med förslag till Förordning emot
olojliga Jolksamlingar.
(Lag-Ulsk. Bit. N.o 123 och Uti. N:o 182.)
S. A. K.
Uti en under den 3 Juli förlidet år aflåten Nådig Propssition, har E.
K. M. täckts gifva Rikets Ständer tillkänna, hurusom, vid granskning och
jemförelse af nu gällande laghud, rörande olofliga folksamlingar, E. K. M.
funnit 6 Gap. 1, 2 och 3 § §. Missgernings-Balken, Förordningen den 1 Juli
1743, angående budkaflars utskickande och omkringbärande i landsorterne,
samt Kungörelsen den 26 November 1816, om sättet för menighets hörande
i enskilde tillåtiige ärenden, innefatta åtskillige stadganden, hvilka synas, antingen
ej väl förenlige med rättvisans fordringar, eller i strid med lagens
stadganden på andra ställen, eller med de begrepp, som, under en framskriden
civilisation, sig utvecklat; och har E, K. M.,på grund af dessa och i öfrigt
anförde skäl, samt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad förslaget
till allmän Criminal-lag i 11 Cap. Straff-Balken, rörande ofvannämnde frågor,
innefattar, behagat i Nåder föreslå Rikets Ständer att, med ändring af 6 Cap.
1, 2 och 3 §. §, Missgernings-Balken, samt af numerföljden bland de i samma
Capitel innefattade öfrige §. §. och med upphäfvande af ofvanberörde
Förordning den 1 Juli 1743 och Kungörelse den 26 November 1816, nämnde
Capitel må erhålla sådan lydelse, som den Nådiga Propositionen innehåller,
i sammanhang hvarmed jemväl de, angående detta ämne, uti Stats-Rådet och
hos Högsta Domstolen förda Protocoll blifvit Rikets Ständer till kännedom
i Nåder meddelade.
Rikets Ständer, som under innevarande Riksdag äfven till pröfning förehaft
enskildte framställningar i detta ämne, hafva noggrannt öfvervägat, hvad
härutinnan förekommit, och instämma till alla delar uti hvad E. K. M. i
Dess Högslberörde Nådiga Proposilion yttrat, angående behofvet ej mindre af
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 320.
6g>
förändring utaf det i 6 Cap. Missgernings-Bilken stadgade straff för uppror,
än ock af lagbestämmelser för de händelser, då folkmängd antingen samlas i
upprorisk afsigt, utan att våld begå, eller utan sådant uppsåt kommer tillhopa,
men dock störer allmän eller enskild säkerhet. Erfarenheten har äfven tillräckligen
vitsordat nödvändigheten af bestämda föreskrifter, angående de åtgärder,
som för dylika oordningars afvärjande eller stillande kunna vara lämplige
och tillåtne, så alt, å ena sidan, vådorna lör det allmänna må förekommas
eller förminskas, samt, å den andra, strängheten emot en vilseförd folkmassa
ej blifver för långt drifven. Efter Rikets Ständers tanka böra härvid de
grunder följas, dels att den, som å Öfverhetens vägnar eger bjuda och befalla,
nemligen vederbörande Civil-myndighet, uttryckligen ålägges att, när en
folkmängd samlas i sådant olofligt ändamål, hvarom här är fråga, gifva densamma
t jeni iga föreställningar om faran och påföljden af dess företag, då det
i de flesta fall bör förmodas, att de församlade deraf blifva till besinning återförda
, dels att endast Ci vil-myndighet må kunna förordna, huruvida vapen
skola till stillande af uppror användas, samt när bruket deraf bör upphöra;
äfvensom Rikets Ständer anse lagen uttryckligen böra innehålla ansvarsbeslämmelser
för Civil- eller Militaire-myndighet, som vid sådane tillfällen sin
magt missbruka eller underlåter att sin skyldighet fullgöra. Alla i förenämnde
afseenden nödige ansedda bestämmelser synas, för sammanhangets skull,
böra på ett ställe sammanföras och erhålla rum i 6 Cap. Missgernings-Balken,
der föreskrifter ej eller böra saknas, sorn betrygga menigheters lofliga sammankomster.
Efter tillkännagifvande af dessa allmänna åsigter i ämnet, få Rikets Ständer
nu sig i underdånighet yttra om hvad vid den speciella granskningen af E.
K. M;s Nådiga Proposition förekommit:
1 §. Till följd af hvad Rikets Ständer här ofvan i underdånighet anfört,
anse Rikets Ständer denna §. böra innehålla, att, då uppsåt af den beskaffenhet,
som i §:n omförmäles, af offentligen samlad folkmängd ådagalägges,
vederbörande civil-myndighet skall, jemte uppmaning till folket att skingras,
lemna detsamma underrättelse om de ansvars-påföljder, som eljest kunna inträffa;
och då fråga här endast är om uppsåt, som icke öfvergått till handling,
synes dels den till 3 års fäslnings-arbete föreslagna högsta straffbestämmelse
för anförare kunna till två år nedsättas, dels benämningen ”upprorsmän”
böra undvikas.
2 5- 1 likhet med hvad Lag-Comiteens förslag till allmän Criminal-lag
innehåller, anse R kels Ständer, det folksamlings underlåtenhet alt, efter deni
1 § om förmälda varning, skingras, icke bör beläggas med den i 2 § stadga
-
Fjcpediiions-Viskottets Förslag till lind, Skrifvelse j N.-o 320.
de bestraffning, så vida ej trotsande med oljud, smädeord eller bot tillika eger
iuffi; äfvensom bestraffningen torde böra nedsättas till öfverensstämmelse
med den af Rikets Ständer i 1 §. antagna.
3 §. Högsta Domstolen har ansett 1 momentet af denna §. böra, på
sätt Lag-Comiteen oek föreslagit, lyda sålunda: ”göra upprorsmän våld å person,
bryta eller rifva de hus, eller plundra eller förstöra de annan egendom,”
och eger, efter Rikets Ständers omdöme, denna redaclion all erforderlig fullständighet;
hvadan det tillägg, angående dörrars eller fensters sönderslående
eller uppbrytande, hvilket uti den Kongl. Propositionen är intaget, lärer desto
hellre kunna utgå, sorn dessa sistnämnde skadegörelser böra inbegripas
under det allmänna uttrycket: ”bryta eller rifva hus, eller plundra eller förstöra
annan egendom.”
4 och 5 §. §. Emot lydelsen af dessa §. §. hafva Rikets Ständer icke
funnit något att erinra.
6 §. Af hvad Rikets Ständer vid granskning af 1 och 2 §. §. anmärkt,
följer, att i 6 §. bör dels lemnäs föreskrift om skyldighet för civil-myndighet
att underrätta den folksamling, som störer lugnet eller allmänna ordningen
utan alt visa upprorisk afsigt, om det ansvar, som kommer att följa, derest
den ej genast skingrar sig eller till ordning och stillhet återgår; dels bestämmas,
att upplopp ej anlages vara å bane, med mindre de församlade, oagtadt
undfångne varningar, vägra att åtskiljas och med oljud, smädeord eller hot
sätta sig upp emot de befallningar, som i sådant ändamål gifvas; för hvilken
senare åsigt Rikets Ständer jemväl hemta stöd af Lag-Comite'ens förslag. I
öfrigt anse Rikets Ständer, att, för en oordning af den visserligen vådliga,
men dock i dess upphof icke samhällshotande, beskaffenhet, som förstås med
upplopp, endast de i den Kongl. Propositionen utsatta lindrigare straffbestäm
melserne af fängelse för anförare och böter för deltagare böra stadgas.
7 §. I denna §. synas de stadganden kunna införas, som Rikets Ständer
funnit nödige, angående uteslutande rättighet för ci vil-myndighet alt
påkalla biträde af krigsmanskap och förordna om vapnens bruk till upprors
stillande; men, i anseende till vigten af en sådan rättighet och ansvarigheten
i dess utöfning, lärer det jemväl vara af nöden att bestämma, hvilka embetsmål!,
som i detta afseende må lill civil-myndighet hänföras; dervid Rikets
Ständer ansett andra ej böra komma i fråga, än Konungens Befallningshafvande,
Borgmästare, Polismästare, Kronofogde, eller ock de, som deras
ställe företräda. För att, så vidt möjligt är, förmå menighet att lemna uppmärksamhet
åt den varning, som bör kungöras före krigsmanskaps användande,
anse
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse j N.-o 320.
697
anse Rikets Ständer nödigt ej mindre, att ett Atvarningslecken hojes, än ock
att ljud äskas medelst trumma eller trumpet.
Sista meningen i 2 mom. af 7 §., nemligen orden: ”eller ställa sig till
motvärn emot offentlig myndighet, sorn dem skingra vill,” synes kunna utgå.
8 §. Rikets Ständer, som funnit den här intagna varning vara i tjenliga
ordalag affattad, hafva derjemte trott, alt i ordning härefter borde i serskildt
§. införas ansvarsbestämmelser för missbruk eller försummelse å civila
eller militaira myndigheter nes sida vid tillfällen af uppror eller upplopp. Enligt
grunderne i 1 Cap. 12 §. Rättegångs-Balken, synas dessa bestämmelser böra
innefatta förlust af embete for alltid eller på viss tid samt, om i förbrytelsen
i och för embetet jemväl inbegripes annat brott, serskildt an
-svar
derför, jemte skade-ersättning.
9 §. Stadgandena i denna §. hafva Rikets Ständer funnit för menigheters
frihet, att till öfverläggning i lofliga ärenden sammankomma, i vida
större nion betryggande, än Kongl. Kungörelsen den 26 November 1816;
dock synes bötes-ansvaret för underlåtenhet att hos offentlig myndighet anmäla
sådane sammankomster, utan våda kunna betydligt nedsättas.
10 §. Då, enligt Grundlagen, Konungens beslut ej äro gällande, utan att
vara af vederbörande Föredragande contrasignerade, hafva Rikets Ständer
trott, att orden ”med Råds råde” böra uteslutas.
11 §. Rikets Ständer hafva ansett, alt ordet ”spö” hör utbytas ^mot
”kroppspligt,” hvarigenom Domaren mera blifver i tillfälle att efter omständigheterne
lämpa bestraffningen.
Med afseende på den förändrade redaction, 6 Cap. Missgeinings-Balken,
enligt Rikets Ständers tanka, skulle komma att erhålla, synes från öfverskriften
till detsamma ordet ”myteri” kunna utgå och benämningen 'bloflige folksamlingar”
i stället tillsättas.
Till följd af hvad sålunda i underdånighet blifvit anfördt, och då E.
K. M:s i ämnet aflåtna Proposition ej kan annorlunda än i sin helhet antagas,
hafva Rikets Ständer funnit sig förhindrade att till samma Nådiga Proposition
lemna bifall; hvaremot, i öfverensstämmelse med här ofvan uttalade
åsigter, Rikets Ständer pröfvat skäligt för deras del besluta, och få hos E.
K. M. i underdånighet anhålla om utfärdandet af en Författning, hvarigenom,
med upphäfvande af Kongl. Förordningen den 1 Juli 174-3, angående
budkaflars utskickande och omkringbäi ande i landsorterne, äfvensom af Kongl.
Kungörelsen den 26 November 1816, rörande sättet för menigheters höranBih.
till R. St. Fröt. 184.1. 10 Sami. 1 A/d, 88
6gB Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N-o 32o.
de i tillåtlige ärenden, 6 Cap. Missgernings-Balken erhåller följande förändrade
lydelse:
Orri uppror och olojliga folksamlingar,
1 §*
Samlar sig menighet eller annan folkmängd offentligen tillhopa och lägger
det uppsåt ådaga att med förenadt våld sätta sig upp emot verkställighet
af offentlig myndighets bud, eller att den till någon embetsåtgärd tvinga,
eller att derföre hämnas; uppmane då den civila myndigheten å stället
menigheten eller folkmängden att åtskiljas, och underrätte densamma om den
påföljd, som för upprorsmän, enligt 2, 3 och 4 eger rum: låta de för
samlade
sig häraf genast skingras och till lydnad bringas; då straffes anförare
med arbete å fästning från Sex månader till Två år, men de öfriga varén
från straff frie.
2 §.
Skingra sig ej upprorsmän, efter sådan uppmaning och varning, som i
1 §. sägs, utan trottsa med oljud, smädeord eller hot; vardén dömde, anförare
till fästnings-arbete från Två lill Sex år, och andre deltagare i upproret
till sådant arbete från Sex månader till Två år.
3 §.
Göra upprorsmän våld å person, bryta eller rifva de hus, eller plundra
eller förstöra de annan egendom; då skola de straffas, anförare med arbete å
fästning från Sex till Tolf år, och andre deltagare med sådant arbete från
Sex månader tili Sex år.
4 §>
Varder den dräpen, som vill uppror stilla; då skola dråparen och alla
de, sorn burit hugg och slag å den döde, lif mista. För annan gerning,
derå serskildt straff i lag utsatt är, skall å den, som gerningen föröfvat, utom
det straff, honom för uppror drabba bör, ock det serskildta straffet tillämpas,
efter thy derom i lag stadgas.
Varder upprorsman dräpen, ligge ogild.
5 §.
Hvar, som bjuder, leger, trugar eller eljest förleder menighet att uppror
Expedilions-ZJtskoltels Förslag till lind. Skrifvelse, N.o 320. 699
göra, straffes för den anstiftan, om uppror deraf kommer, på sätt, som om
anförare i hvarje fall stadgas. Har någon muntligen inför menighet eller annan
folksamling, eller i skrift, den han utsprider eller utsprida låter, till
uppror uppmanat; straffes, enär uppmaningen ingen straffbar verkan hade,
med fängelse från Två till Sex månader.
6 §.
Samlar sig folkmängd å torg, gata eller annan offentlig plats, utan att
lägga sådant uppsåt å daga, som i 1 §. säges, men slörer dock lugnet eller
allmänna ordningen, och låter den sig ej på offentlig myndighets uppmaning
och efter erhållen varning för de påföljder, som eljest enligt Lag kunna inträda,
till ordning och stillhet återföras, utan trottsar med oljud, hot eller
smädeord; då skola anstiftare och anförare af det upplopp till fängelse från
Två till Sex månader dömas; och varde annan deltagare i upploppet fälld
till böter från Tio till Femtio Riksdaler. Öfvergå de från sådant trottsande
till våld å person eller egendom, vare lag, som i 3 och 4 §. §. sägs.
7 s' .
Uppå anfordran af Konungens Befallningshafvande, eller, 0111 han ej är
tillstädes, af den, som på stället innehar högsta civila myndighet, såsom i
stad Borgmästare eller Polismästare, och på landet Kronofogde, eller ock de,
som desses embeten företräda, må krigsmanskap lill upprors stillande användas;
dock ege det ej å upprorsmän vapen förr bruka, än den civila myndigheten
låtit höja ett åtvarningstecken och, efter det ljud, genom trumma
eller tumpet, blifvit äskadt, tre gånger knngjort nedanstående varning, der
ej upprorsmän så hastigt till våld öfvergå, att det förr med väpnad hand
afvärjas måste. Vapnens bruk får ej fortfara, sedan civila myndigheten bjudit,
att det skall upphöra.
Lag samma vare ock, då upplopp sker och deltagarne i det upplopp
Öfvergå till våld å person eller egendom.
8 §.
Varning, hvarom i 7 §. sägs, varde i följande ordalag kungjord:
”1 Konungens och Lagens namn uppmanar och anbefaller jag de här församlade
personer att skiljas. Denna uppmaning bör genast hörsammas, eljest
måste vapnens magt användas. Då får en hvar skylla 6ig sjelf för den
”påföljd, honom träffar.”
700
Exeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse j N.o 3so.
9 §.
Missbrukar civil embetsman sin myndighet vid upprors eller upplopps
stillande, till kränkning af allmän eller enskild rätt eller säkerhet, eller underlåter
lian härutinnan sin embetspligl; miste embetet alldeles eller till viss
tid: innefattar sådan förbrytelse i embetet tillika annat brott: varde fälld till
straff för hvarje brott serskildt, så vidt straffen förenas må;gäldeock skadan.
Lig samma vare, om, vid sådant tillfälle, militaire-befälhafvare, genom
vapnens brukande, antingen innan han af civil myndighet derom anlitad
blifvit, eller eljest i olrängdt mål sig förgår.
10 §.
Ej vare menighet å landet eller i stad förment alt sammankomma till öfverläggning
om mål eller ärende, som den gemensamt angår; ej eller må sådan
sammankomst af offentlig myndighet upplösas, der ej dervid företages något,
som mot lag stridande är eller eljest allmän ordning slörer. Om tid och
ställe för sådan sammankomst, der den ej redan genom lag eller serskild
författning medgifven eller bestämd är, skall dock offentliga myndigheten i
orten eller staden så långt förut underrättas, att den kan dervid tillslädesvara,
om så nödigt anses. Underlåtes sådan anmälan, vare den, som sammankomsten
föranstaltat, förfallen till böter från Tjugufem till Etthundrade
Riksdaler.
11 §.
Bådar någon krigsfolk till uppbrott utan Konungens befallning; eller håller
det manskap samman, som hemlof fått, att dermed utföra skadlig stämpling
emot Rikets säkerhet, eller dess innebyggares frihet; då skall ingen honom
i thy mål lyda; och miste han lif, ära och gods. Nu faller fiende oförtänkt
in i landet, och kan ej Konungens befallning afbidas; då må väl
manskap till motvärn uppbådas; dock varde det straxt Konungen kungjordt.
12 §.
Hvar, som i ondt uppsåt digtar eller sprider kring landet ut lögner och
falska rykten, de der röra R:kets säkerhet, eller kommer dermed allmänt
buller och oväsende åstad; straffes med landsflykt, kroppspligt eller fängelse,
efter som brottet är till.
Slutligen, och för alt åt den mindre kunniga delen af allmänheten bereda
en säker kännedom om beiörde lagbud, hufva Rikets Ständer ansett sig
Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:0 3ii. 701
böra i underdånighet anhålla, alt, derest ifrågavarande lag-förändringar af
E. K. M. antagas, i Nåder måtte förordnas, att den Kungörelse, som derom
blifver utfärdad, skall en gång hvarje år från predikslolarne samt å Häradstingen
uppläsas.
Hvilket allt, till svar å högstberörde Nådiga Proposition, Rikets Ständer
få härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Slånder framhärda &c.
Stockholm den 8 Maj 1841.
N:o 321.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Maj 1841.
Preste-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , i anledning af Kongl.
Majtts Nådiga framställning, i fråga om mötes-passevolansens
upphörande och de deraf bestridda kostnaders öf verf yttande
pä Stats Verket.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 462.)
S. A. K.
Uti Nådig Skrifvelse af den 22 sisllidne Februari, har E. K. M., med
föranledande af Rikets Ständers, för deras del, fattade beslut, all, såsom vederlag
för den af rust- och rotehållare hittills utgjorda mötes-passevolauee,
7 R:lr B:co årligen, från innevarande års början, uppå Riks-Staten anvisa,
till E. K. M:s Nådiga disposition, en summa stor 176,(XX) R:dr årligen, täckts
gifva Rikets Ständer tillkänna, att delta anslag väl fullt motsvarade d,e tillgångar,
som för Arméens underhåll under mölen och mönstringar af rostoch
rotehållare hittills blifvit lemnade, enäi den effécliva numerstyrkan, uppgående
tillsammans till 24,854 numer, efter 7 R:Jr per numer, icke erfår
-
rj02 Expeditions-Utshottets Förslag till und. SknJvcIsCj IV.o 321.
drade mera fin 173,978 R:dr, men alt samma anslag icke svarade mot behofvet,
om den af Rikets Sländer åsyftade lindring för jordbruket skulle komma
att utsträckas jemväl till sådane numer, hvilka för närvarande hållas vacante
till serskilde ändamål, mot praestationer, vid hvilkas bestämmande beloppet
af den årliga mötes-passevolancen blifvit i beräkning tagen; i följd
hvaraf och enär E. K. M. ansåg en slik utsträckning äfven till dessa numer
■vara af rättvisa och behof påkallad, E. K. M. i Nåder föreslagit, att, då för
dessa numer, 1813 till antalet, erfordrades, efter 7 R.dr per numer, ett belopp
al 12,691 R:dr, eller tillsammans med ofvanuppgifne 173,978 R:Jr, en
summa af 186,669 R:dr, Rikets Ständer måtte anslå skillnaden emellan denna
summa och de redan beviljade 176,000 R:dr, utgörande 10,669 R:dr B:co,
att på enahanda sätt utgå; hvarjemte E. K. M. i Nåder meddelat, att E. K.
M. har för afsigt att bifalla Rikets Ständers underdåniga förslag, i fråga om
möLes-passevolance-afgiftens upphörande, så snart E. K. M. fått inhemta, att
Rikets Ständer, till uppfyllande af E. K. M:s Nådiga önskan, anvisat den,
såsom vederlag för mötes-passevolancen, rätteligen erforderliga summa, samt
att E. K. M. emedlertid, under den 15 sistlidne Februari, förklarat, att
uppbörden af 1841 års mötes-passevolance-afgift af rust- och rotehållare, skall
tills vidare och intilldess annorlunda kan varda i Nåder förordnadt, genast
inställas.
Rikets Ständer, som, för deras del, beslutat, alt mötés-passevolance-afgiften
för manskapets underhåll vid indeldta Cavalleriet och Infanteriet borde
med sistlidet år upphöra, hafva dermed afselt, att, så länge det för delta ändamål
nödiga Stats-anslag utgår, rust- och rotehållare uLi intet fall skulle
kunna underkastas en dylik afgift; och då nödigt är, att det med passevolance-afgiftens
upphörande åsyftade ändamålet vinnes ulan rubbning i
deraf bärflytande tillgångar, hafva Rikets Ständer funnit, att ersättning på
stat bör uppföras, icke blott för elFectiva numer, för hvilka afgift till mötespassevolance-fonden
blifvit erlagd, utan jemväl för de numer, som till serskilda
behof blifvit indragne och anvisade.
Med anledning häraf hafva Rikets Ständer beslutat att, utöfver de förut
anvisade 176,000 R:dr, bevilja en tillökning af de uti E. K. M:s Nådiga Proposition
äskade 10,669 R:dr, eller en summa af tillsammans 186,669 R:dr,
att, ifrån och med detta år, på Riks-Staten uppföras för att användas tili
godtgörande af de kostnader, hvartill mötes-passevolance-afgiften eller deremot
svarande andel af vacance-afgiften för till vissa behof indragne rotar varit
afsedd, och sådant under vilkor, att alla de indragna rotar, för hvilka
mötes-passevolance hittills icke blifvit, jemte vacance-afgiften erlagd, utan i
Expedit iöns-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 322. 703
denna sistnämnde afgift ingått, må från och med innevarande år åtnjuta nedr
sättning i vacance-afgiften med Sju R:dr per numer.
Hvilket, till svar å E. K. M:s Högstberörde Nådiga Skrifvelse, Rikets
Ständer få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 Maj 1841.
N:o 322.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Maj 184 r.
Preste-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 —* —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j i anledning af Kongl.
Maj.ts Nådiga Proposition om ändring i Sy §. Regerings
Formen.
(Coust. Utsk. Mern. N:o 99.)
S. A, K.
Enär under föregående Riksdagar flere gånger inträffat, att Rikets Ständers
förslag i sådane lagfrågor, som 87 §. Regerings-Formen omförmäler, inkommit
så sent, att Grundlagsenlig pröfning deraf, under Rikets Ständers
sammanvaro, icke kunnat af E. K. M. medhinnas, hvadan förslagen af sådan
anledning kommit att förfalla, samt med afseende å de ännu betydligare
olägenheter, som uppstå, derest, när förslag till ny allmän Civil- och Criminal-lag
eller andra lagförslag af större omfattning skola behandlas, Kongl.
Maj:t icke, äfven efter Riksdags slut, kan Lill lag antaga, hvad Rikets Ständer,
för deras del, i sådana ämnen beslutat, hvarigenom kunde inträffa, antingen
att Riksdagen måste förlängas, på det Kongl. Majus beslut i dylika frågor må
hinna meddelas, eller att den möda, Rikets Ständer derå användt, blefve
förspild, har E. K. M., uti aflåten Nådig Proposition den 15 sistlidne Februari,
täckts föreslå följande ändrade lydelse af Regerings-Formens 87 §:
>t>4 Expeditions-UIskot tets Förslag till tind Skrijvelse, N.o 323.
”Riksens Ständer ega gemensamt —• — — skäl att det vägra. Kan Konungen
icke förr, än Riksens Ständer åtskiljas, fatta och meddela Sitt beslut, vare
Han oförhindrad att före nästföljande Riksdags öppnande förslaget ordagrannt
bilalla och allmän Kungörelse derom utfärda. Sker det ej, anses förslaget
hafva förfallit, och Konungen underrätte då Riksens Ständer, vid deras
nästa sammankomst, om de skäl, sotn hindrat förslagets antagande. Finner
— — — stadgadt varit.”
Då Rikets Ständers vid denna Riksdag valda Constitutions-Utskotl tillstyrkt
antagandet af den utaf E. K. M. sålunda i Nåder föreslagna ändrade
lydelse af ifrågavarande Grundlags-§., kommer, på grund af 87 §. RegeringsFormen,
förslaget att hvila Lill Grundlags enlig behandling vid nästa Riksdag;
hvilket, till svar å den Nådiga Propositionen, Rikets Ständer få härigenom
i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 Maj 1841.
N:o 323.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Maj i84i.
Presle-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Siänders underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om ändring i Riks-Actens J $■
(Coust. Utsk, Mern. N:o 103.)
S. A. K.
Sedan E. K. M. redan, i sammanhang med förklaringen af Dess Nådiga
samtycke till de af Rikets Ständer, för vinnande af en ändamålsenligare organisation
utaf Stats-Rådet, föreslagna ändringar i Regeringsformen, Riksdagsordningen
och Tryckfrihets-förordningen, gifvit Rikets Ständer tillkänna Dess
Nådi
-
Expedit ions-TJtskot tets Förslag lill itnd. Skrifvelse, TV.o 3a3.
7o5
Nådiga afsigt alt, då, genom dessaa ändringar, benämningarne ”Hof-Canzler” och
”Stats sekreterare” i Grundlagarne upphört och således jemväl borde utgå utur
den, till bestämmande af de genom föreningen mellan Sverige och Norrige
uppkomna conslitutionella förhållanden, i Stockholm den 6 Augusti och i
Christiania den 31 Juli 1815, beslutade Riks-Act, så väl till Rikets Ständer,
som till Norriges nästkommande Stor-Thing öfverlemna Nådig Proposition för
åstadkommande af likstämmighet emellan Sveriges Grundlagar och Riks-Acteus
föreskrifter, har, gonom Nådig Proposition den 17 Mars innevarande år,
K. K. M., för tillvägabringande af omförmälda likstämmighet, med iagttagande
derjemte af grundsatsen om full reprocitet emellan Rikena inbördes, föreslagit
Rikets Ständer, hvad E. K. M. ock förklarat Sig ämna lill Norriges
Rikes nästkommande Stor-Thing föreslå, att 7 §. Riks-Acten må erhålla följande
ändrade lydelse:
Intilldess begge Rikenas Representanter äro församlade och hafva förordnat
om Regeringen linder Konungens minderårighet, skall ett af lika antal
Svenska och Norrska ledamöter sammansatt Stats-Råd, under namn af Sveriges
och Norriges Interims-regering, förestå Rikenas Styrelse, med iagltagande
af dessas ömsesidiga Grundlagar.
Delta sammansatta Stats-Råd skall beslå af Tio ledamöter från hvartdera
Riket, nemligen från Sverige: de tvänne Stals-Minislrarne och åtta Stats-Råd,
och från Norrige: Norrska Stats-Minislern och de tvänne Stats-Råd, som äro i
Slockholm, samt sju, vare sig ordinarie eller serskildt tillförordnade StatsRåd,
som vid tillfällen af thronledighet, eller under Konungens minderårighet,
af den i Norrige varande Regering bland dess egne ledamöter utses, i
hvilkas ställe minst trenne Stats-Råd i Norrige tillförordnas.
Med så val Svenska som Norrska sakers föregående beredning och granskning
förhålles efter de i hvartdera Riket gällande föreskrifter. ,
I Interims-Regeringen skola de Svenska ärendena af den Svenska föredragande,
till hvars befattning de höra, föredragas, i protocoll fattas, och expedieras
på Svenska språket, och de Norrska ärendena af den Norrska StatsMinistern
föredragas, i protocoll fattas, och på Norrska språket expedieras.
Saker, som angå båda Rikena och ej genom sin natur tillhöra något
serskildt Departements handläggning, föredragas af Stals-Ministern för Utrikes
ärendena och expedieras lill hvartdera Riket på dess språk, till Sverige genom
bemälde föredragande, oell till Norrige genom dess Stats-Minister. Diplomatiska
ärenden föredragas äfven af Stats-Minislern för utrikes ärendena
©ch införas i ett serskildt protocoll.
Eih. till R. St. Prot. i84-t• to Sami. 1 A fä. 89
706
Expeditions-Utskottets Försl*" till und. Skrifvelse, N.o 3^4>
Ärendena afgöras &c.
Häruppå få Rikets Ständer till svar i underdånighet meddela, alt Rikets
Ständer, på de af E. K. M. anförda skäl, för deras del, antagit den i E. K.
M:s här ofvan omförmälda Nådiga Proposition föreslagna ändring i 7 §. af
den i Stockholm den 6 Augusti och i Christiania den 31 Juli 1815 beslutade
Riks-Act.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 Maj 1841.
N:o 324.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Maj 1841 -
Preste-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående leverering
till Stora Kopparbergs Bergslag af ränte- och mantalskoij
m. m.
(Stals-Utsk. Uti. N:ris 235 och 459.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer hafva framställningar blifvit gjorda, dels om befrielse
för vissa socknar inom Stora Kopparbergs Län från åliggandet att tili
Kopparbergs Bergslag in natura leverera ränte- och qvarntulls-kol, dels ock
om upphörande af tredsko-böter lör uragllåtenhet att så beskaffad leverering
fullgöra.
Vid, i anledning häraf, förehafd närmare utredning af förhållandet med
ifrågavarande till Stora Kopparbergs Bergslag anvisade kol-räntor, hafva Rikets
Ständer derom inhemtat, att mantals- eller qvarntulls-kolen , hvilka ursprungligen
utgjort en efter gångbart pris till persedel förvandlad mantalspenninge-
eller fordom så kallad qvarntulls-afgift, samt efter fastställda olika
grunder erläggas för hvarje mantalsskrifven person af den skattskyldige allmogen
uti vissa Fögderier af Stora Kopparbergs Län, skola, af Bergslaget vid
Expeditions-VIskottets Förslag till und. Skrifvelse> N.o 7°7
hvarje år skeende liqvidation, contant godtgöras den praestations-skyldige allmogen
lill kolens fulla värde efter årets markegång, dock så att från nämnde värde
afdrages det belopp, som motsvarar bemälde allmoges mantalspenningar ,
för hvilkas inbetalning till Stats-verket Bergslaget åligger gemensam ansvarighet.
Idemmansränte-kolen åter, hvilka utgöras af skalte-allmogen i Kopparbergs,
en del af Nedan-Siijans och Näsgårds Fögderier, motsvara den på andra orter
utegående hemmans-ränte-spanmålen och erläggas, i öfverensstämmelse med
den så kallade kol-dispositionen, som af E. K. M:s Befallningshafvande i Länet
årligen uppgöres och deruti bestämmes, till hvilka hyttor kolen från vissa district
skola, levereras; varande Bergslaget gemensamt ansvarigt för erläggandet
tili E. K. M. och Kronan af ifrågavarande räntekols markegångsvärde. Och
har, med anledning af den utaf Fullmägtige vid 1815 års Riksdag för allmogen
i Kopparbergs, Säthers, Nedan-Siljans och Näsgårds Fögderier i underdånighet
gjorda ansökning om befrielse för bemälde allmoge från skyldigheten
att utgöra mantalspenningarne medelst kol-leverering lill Stora Kopparbergs
Bergslag, E. K. M., uti Nådigt Bref af den 1 Mars 1820, förklarat, att,
enär Stora Kopparbergslaget vid flere tillfällen erhållit Nådig försäkran om
mantalskolens utfående in natura till förut stadgadt qvantum, och det ännu
icke hunnit utrönas, huruvida indragning af samma kol-prasstation vore med
Kopparverkets fortfarande drift och bestånd förenlig, E. K. M. ansett betänkligt
att då i Nåder samtycka till allmogens frikallande från mantals-kolens
dittills påbjudna eflectiva leverering.
Då, koppartillverkningen inom Stora Kopparbergs Bergslag nedgått till ett
obetydligt belopp, i jemförelse med hvad förhållandet varit vid den tid, då
uppbärandet af ifrågavarande ränte- och mantals-kol blifvit Bergslaget tillförsäkrad
t, och enär, i följd häraf, de till Bergslagets disposition anslagne betydliga
kol-räntor icke vidare kunna vara för kopparverkets drift och bestånd
behöflige, men deremot å andra sidan ostridigt är, att för allmogen uti en
del socknar, hvarest antingen skogarue under senare tider blifvit i ansenlig
nion medtagne, eller, vid verkställdt storskifte, de skaltskyldige fått sina
skogslotter anvisade på längre afstånd från deras bostäder, skyldigheten att
in natura leverera meranämnde ränte- och mantals-kol mäste i flere afseenden
medföra förlust och olägenhet, hafva Rikets Ständer anselt rättvisa och billighet
påkalla en så beskaffad förändring uti de, rörande ifrågavarande kol-räntors
leverering, nu gällande föreskrifter, hvarigenom, under iagttagande af
den Bergslaget i laga ordning tillvunna rätt, den qvantitet af samma jäntor,
som bör till Bergslaget levereras, blefve till erforderligt belopp nedsatt
och till utgörande fördelad emellan de tillverkningsorten närmast belägne sock
-
Expeditions-UtskoLlels Förslag till und. Skrifvelse, N;0 32/f.
nar, som dei Lill ega nödig skogstillgång. I öfverenssUimmelse med denna åsigt,
få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det täcktes E, K. M. låta i
behörig ordning anställa undersökning, till utrönande af så väl beskaffenheten
utaf de privilegier, hvarpå Stora Kopparbergs Bergslags rättighet att in natura
utfordra ifrågavarande ränte- och rnantals-kol sig grundar, som ock beloppet
af den kol-qvantitet, som, med afseende å Fahlu grufras nuvarande tillstånd,
kan anses erforderlig for koppartillverkningens inom Bergslaget bestånd
och fortfarande drift; äfvensom att, så framt icke omförmälde privilegier
deremot lägga hinder i vägen, det för Bergslaget behöfliga qvantum kol måtte
till utgörande, på hittills föreskrifvet sätt, fördelas emellan de närmast belägne,
förut i berörde afseende skattskyldige, socknar, hvilka ega tillgång på
för kolning passande skog, samt allmogen uti socknar inom Stora Kopparbergs
Län, hvarifrån merbemälde kolräntor för närvarande utgå, förklaras berättigad
att erlägga mantalspenningar och hemmantalsränta, i öfverensstämmelse
med de för dessa skatters utgörande i allmänhet stadgade grunder, eller mantalspenningarne
i contant, till deras för orten bestämda belopp, och räntekoien,
efter Länets inarkcgångspris. -
Hvad derefter angår vites- eller sä kallade tredsko-bölerne för uragtlåten
kol-leverering, hvilka ursprungligen grunda sig på Kongl. Förordningen af dea 12
October 1725, deruti, till förekommande af det hinder för koppartillverkningen
vid Fahlun, som förorsakats genom bristande leverering af dit anslagne
skatte- och militiae-kol, den skattskyldige allmogen blifvit förpliglad att hvarje
år på första åkeföret utleverera sin skatt i kol vid vite af 10 daler si 1 fvermynt
första gången, 20 daler andra gången och 3:dje gången vid förlust
af dess skatte- eller besiltningsrättighet, hvarjemte de, som sjelfve ega skog,
blifvit vid samma vite förbjudne att för skattens utgörande af andra tillhandla
sig kol, derest icke oundvikliga hinder möta för kolnings anställande å egna
skogar; så har, sedan ifrågavarande tredskohöter blifvit genom Kongl.
Brefvet den 2 Juni 1809 fastställde till en fjerdedel af kolens inarkegångsvärde,
E. K. M., i anledning af den vid 1812 års Riksmöte gjorda ansökning
om dessa böters försvinnande, genom Nådigt Bref af den 1 Mars 1820, förklarat,
att, enär Bergslaget tilläfventyrs blefve försatt i saknad af påräknade koltillgångar,
utan en slik till bättre ordning ledande eontroll, E. K. M. ansett
lämpligt, att 1809 års ofvanberörde Författning till dess grunder än vidare
bibehålies, men dock, till afböjande af oskäligt ocker, funnit godt medgifva,
att desse vitesböter, närmare jemkade efter omständigheternes kraf, finge
nedsättas till en åttondedel utöfver allmänna markcgångsvärdet, att, såsom
tillförne, Stora Kopparbergslaget tillfalla.
Expeditions-lJiskottets Förslag till lind. Skrifvelsej N.-o 3s4' 7°9
Enligt hvad 1725 års ofvanåberopade Kongl. Förordning antyder, har
med föreläggandet af ofvannämnde tredsko*böter ingalunda åsyftals att bereda
Stora Kopparbergs Bergslag någon vinst, utan endast alt inora detsamma
förekomma brist af behöflige kol, och då det numera synes kunna antagas,
att bemälde Bergslags, i följd af Koppar-tillverkningens successiva aftagande,
betydligt minskade kol behof skulle, i händelse någon del af den skattskyldige
allmogen underläte att sina kol-räntor in natura leverera, utan svårighet
kunna fyllas genom inköp af kol inora de närmast belägne socknarne, och
sådant tili eif pris, som, enligt hvad upplyst blifvit, aldrig öfverskjuter, men
oftast understiger, ortens markegångsvärde å berörde vara, anse Rikets Ständer,
att dessa böters fortfarande ingalunda är för Bergslaget al verkligt behof
påkalladt, likasom det å andra sidan icke är med billighet förenligt, alt
den räntegifvare, sora endast med största uppoffring kan in natura prestera
honom åliggande kol-räntor, skall för denna oförvållade oförmåga genom böterne
vidkännas en ytterligare beskattning. Rikets Ständer befara emedlertid,
att, så länge Dal-allmogens nuvarande kol-levereringsskyldighet qvarstår, samt
de Författningar, hvarigenom, dels Stora Kopparbergs Bergslag eger förelrädes-rält
till inköp af sälje-kol, dels den skattskyldige allmogen, endast så vida
den bevisligen saknar egen skogsLiIIgång, är medgilvet att medelst upphandlade
kol fullgöra sina till Bergslaget utgående räntor, fortfarande ega
gällande kraft, ett fullkomligt upphäfvande af de nu stadgade tredsko-böterne
skulle från Bergslagets sida kunna framkalla en strängare tillämpning al ofvannämnde
Författningars föreskrift och derigenom tillskynda skatte-allmogen
olägenheter, öfverstigande den fördel, sora med böternes försvinnande åsyftals.
På grund häraf hafva Rikets Ständer ansett, att de för underlåtenhet
alt inom stadgad lid till Stora Kopparbergs Bergslag in natura leverera räntie-
och mantals-kolen nu föreskrifne vites- och tredsko-böter böra nedsättas
från en åttondedel till en sextondedel utöfver kolens inom orten fastställda
markegångsvärde; och få Rikets Ständer alltså i underdånighet anhålla, att
E. K. M. täcktes, med Nådigt bifall till berörde nedsättning uti tredskoböternes
belopp, Kungörelse derom, lill vederböraades efterrättelse, i Nåder
utfärda.
Rikets Ständer framhärda &c
-
Stockholm den 8 Maj 1841..
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 325.
Nso 325.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Maj 1841.
Preste-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse j i fråga om rättighet för
vissa Häraden invånare att till kneckte-stugors uppförande
taga timmer ä Kronoparkerne Råda-åsar, Ledsjömo_, m. fl.
(Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Bet. N:o 188.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer liar blifvit yrkadt, att, enär genom 1'7 §. uti det
med rotehållarne inom Skaraborgs Län den 20 October 1684 upprättade och
den 16 Mars 1685 af Kongl. Majit fastställda kneckte-contract, Kongl. Majit
i Nåder efterlåtit allmogen af frälse så väl som skatte och krono, på slättbyggden
boende, som sjelfve ingen skog hade, att å kronans skog och allmänningar
i Länen, utan betalning, fälla så mycket virke, som kunde till
kneckte-stugors uppbyggande behöfvas, men denna urgamla och oumbärliga
rättighet icke dess mindre blifvit allmogen frånkänd, densamma åter måtte
göras gällande för vissa socknais invånare inom Kinnefjerdings och Kinne
Härader, så att de frun närmast belägne kronoparker, såsom Råda-åsar, Ledsjömo,
Stenåsen, Varaskogen samt Kinneskogen egde att till kneckte-stugors
uppförande undfå erforderlig utsyning.
Rikets Ständer hafva denna framställning i öfvervägande tagit; och sorn
Rikets Ständer anse rotehållarnes i Kinne och Kinnefjerdings Härader lättighet
alt å nyssnämnde parker erhålla utsyning fö>r ifrågavarande ändamål,
grunda sig på enahanda skäl, som Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse
af den 10 October sistlidet år, anfört, i fråga om rättighet för rotehållare i110m
Barne, Viste, Åse och Skånings Härader af Skaraborgs Län att å kronoparkerne
Hunne- och Halleberg erhålla utsyning till soldat-stugors uppbyggande,
få Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att, derest
invånarne inom Kinne och Kinnefjerdings Härader skulle, på sätt det blifvit
uppgifvet, vara betagne den af dem tillförne åtnjutna rättighet alt å ifr ågavarande
kronoparker erhålla utsyning af virke till sina kneckte-stugors uppbyggande,
en lika rättighet dertill, som uti Rikets Ständers nyssomförnrälde
Expeditions-Utskotlcts Förslag lill und. Skrifvelse j N.-o 3i6. 711
underdåniga Skrifvelse är för en del rotehållare inom Skaraborgs Län åsyftad
å kronoparkerne Hunne- och Halleberg, måtte äfven rotehållarne inom förrbemälde
2:ne Härader i Nåder beviljas å ofvanuppräknade parker: Råda-åsar,
Ledsjömo, Stenåsen, Varaskogen samt Kinneskogen.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 Maj 1841.
N:o 326.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Juni 1841.
Presle-Ståndet den 12 — —
Borgaie-Ståndet den 12 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående tillägg vid
2 Art. 4 §. Lego-Stadgan den 23 November i833.
(Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 57.)
S. A. K.
Då Rikets Siänder anse den nu stadgade rättigheten för husbonde att,
utan församlingens vetskap, i tjenst antaga dömde förbrytare, lösdrifvare och
correctionister, vara allt för vidsträckt och i behof af inskränkning,' enär församlingen
sålunda påföres medlemmar, af hvilka densamma ej sällan tillsky lidås
skada och olägenhet, samt i sådant afseende och till förekommande af
det nu ofta öfverklagade missbruket, att correctionister mot betalning uttagas
af personer, som, sjelfve stundom mindre välkände, deras tjenst hvarken
behöfva eller begagna, hvarigenom correctionist, efter vunnen frihet, oftast
befinner sig i den belägenhet, att han nödgas, för sitt uppehälle, stjäla och
begå brott, Rikets Ständer tro det vara af nytta, att, då någon anmäler sig
att i tjenst uttaga dömd förbrytare, lösdrifvare eller correctionist, den församling,
husbonden tillhör, må deröfver höras, innan correctionist lösgifves, på det
församlingen må blifva i tillfälle att meddela upplysningar, om så väl husbon
-
'Expeditions-Utskotlets Förslag till lind. Skrifvelse, 2T.-0 3vj.
den, sora dea person, lian vill i tjenst antaga; dock utan att församlingen
må anses berättigad förvägra den sistnämnde inträde derstädes, i händelse E.
K. M:s Befallningshafvande ej finnér skäl att å församlingens häraf föranledde
framställning göra afseende, hafva Rikets Ständer, för deras del, beslutat,
att 4 § 2 Alt. i nu gällande Lego-Stadga af den 23 November 1833
må erhålla följande tillägg: ingen vare berättigad från häckte eller correctionsinrättning
i tjenst taga och försvara domde förbrytare eller eorrectionister,
inan församlingen fått tillfälle å allmän sockenstämma häröfver sig yttra,
samt Konungens Befallningshafvande i Länet eller Öfver-Stålhållaren i Stockholm
sedermera, efter inhemtad kännedom af församlingens yttrande, tillstånd
dertill lemiiat.
Hvilket Rikets Ständer härigenom få hos E. K. M. i underdånighet anmäla;
framhärdande &c.
Stockholm den 12 Juni 1841.
N:o 327.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö den 8 Maj i84t.
Preste-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse> rörande den Expedi•
tions-lösen, som tillkommer Notarius Publicus.
(Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. N:o 61.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord derom, att, med afseende
å den Notarius Publicus i allmänhet åliggande ansvarsfulla befattning,
samt de besvärliga embels-förrättningar, hvilka ofta erfordra hans personliga
närvaro å aflägsna ställen, närmare bestämmelser naåtte i expeditions-taxan
införas, angående de förrättnings-arfyoden, samt den expeditions-lösen, honom
bor
Expedilions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse > 2P.0 3i8. 713
Bör tillkomma; och då Rikets Ständer inhemtat, att, uli det förslå» lill expeditions-taxa
i enskildte mål, hvilket E. K. M. i Nåder låtit utarbeta, förekommer
i berörde afseende ett stadgande af följande lydelse: ”för Notarii Pu”blici
protester och bevis betalas till Notarien och det vittne, han med sig
"bäfver, då ålgården sker på hans embetsrum, En Riksdaler Banco; utom
"embetsrumrm t, En Riksdaler 24 skillingar Banco. Innehåller Notariens expedition
flere ark, erlägges i lösen för andra och hvartdera af de följande
"arken 18 skillingar”; hafva Rikets Ständer ansett sig böra hos E. K. M. i
underdånighet anhålla, alt hvad nyssberörde förslag till förnyad expeditionstaxa
sålunda, i afseende på lösen för Notarii Publici expeditioner, innehåller,
måtte varda till iagttagande påbudet.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 Maj 1841.
N:o 328.
Uppläst och godkäodt hos Ridd. och Adeln den 8 Maj 1841.
Preste-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Mikels Ständers undérdåniga Skrifvelse, angående stadganden rörande
fångvården.
(Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Uti. N:o 66.)
S. Å. K.
Då Kongl. Förklaringen den 23 Maj 1807 föreskrifver, att alla de serskildte
stadganden, hvilka, under åberopande af äldre protectorialer, blifvit
tid efter annan lill skydd för Konungens embetsman och publike betjente i
gemen meddelade, samt utsätta svårare straff, än som med lagens allmänna
grunder i 8 och 9 §. §. af 18 Gap. Missgernings-Balken instämmer, skola till
all kraft oell verkan vara förfallne, så vida de ej blifvit serskildt unda-ntagBih.
till R. St. Prof. 1841■ 10 Sami. 1 Afd. q0
Exeditions- Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse 3 N.o S28.
ne, och till följd deraf de uti 5 §, i det af Öfver-Ståthållare-Embetet i Stockholm
den 1 Oct. 1803 utfärdade Reglemente och förordnande till efterrättelse
för fångarne å Smedjegården samt 5 Articlen 4 §. uti den af hemälde embete
under samma dato utgifne Instruction för Vaktmästaren och Vaktkarlarne
vid Smedjegårdshäktet, stadgade ansvarsbestämmelser för förgripelse af
fångarne mot vaktbetjeningen måste derigenom i allmänhet anses upphäfne
samt jemte dylike bestämmelser uti Kongl. R glementet för arbets-inrättningen
i Carlskrona, äfvensom Krigs-articlai nes stadgande i berörde afseende
uti 6 Gap. 12 och 14 §. §, endast angå och tjena till skydd för en del utaf
den personal, som med fångars vård och bevakning har befattning, hvars alla
medlemmar dock synas ega grundade anspråk att vid utöfningen af sine
ansvarsfulla och svåra tjenste-åliggandeu omfattas med samma hägn; hafva
Rikets Ständer, för deras del, beslutat att antaga ett stadgande af denna lydelse
:
”Öfverfaller fånge eller häktad person i allmänt fängelse eller Arbetsinrättning
eller under forsling Vaktmästare, Vaktkarl, Fångevaldiger eller annan
person, som öfver fången tillsatt är, och dräper honom eller tillfogar honom
blånad eller blodvite, miste lifvel; diager fånge i vredesmod knif eller
annat vapen emot bevakningen, straffes, ändock ej skada sker, med Tjugu
par spö eller fjorton dagars fängelse vid vatten och bröd, och varde i senare
fallet straffet, sedan UtslageL derom vunnit laga kraft, genast salt i
verkställighet, utan afseende derå, att det brott, hvarför fången kan vara häktad,
tilläfventyrs icke ännu blifvit pröfvadt eller afgjordt.
Hvarförutan Rikets Ständer anse den förklaring böra meddelas, att deni
11 §. af 17 Cap. Rättegångs-Balken Vakter och dem, som Rättens eller Konungens
Be fa 1 l.n i i>gs h a f va n des bud och ärende gå, tillagde rättighet att sjelfve
edeligen vittna om det, som dem i thy fall händer, må utsträckas äfven
till dem, hvilka äro tili Fångvaktare eller Fångförare vederbörligen antagne.
I sammanhang härmed, och då de sladganden, hvilka röra fångvården,
äro spridde i en mängd Författningar och tiil en del måste sökas uti Kongl,
Bref och Förordningar, som ej en gång äro genom trycket allmängjorde, hvilket
hos dem, som hafva fångvården sig anförtrodd, måste verka osäkerhet och
villrådighet om hvad, som är verkligt gällande Lag, samt då jemväl flere af
de qvarstående Lag-bestämrnelserne äro för närvarande tid mindre lämplige;
få Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att en allmän Författning
måtte varda utarbetad, hvarigenom alla serskilde förhållanden med
fångars förvarande, forslande och öfriga vård noga bestämmas, äfvensom di
-
Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse , N.-o 32g.
sciplinens handhafvande inom allmänna fängelserne; och att derest, till följd
härutaf, några förändringar i en eller annan del af nu gällande Civil-lag erfordras,
eller tillägg dertill blifva af nöden, E. K. M. då täcktes låta för
nästkommande Ständer derom framlägga förslag; men att de föreskrifter i
öfrigt, som E. K. M., till följd af Rikets Ständers underdåniga anhållan, kan
finna för godt att, i afseende på fångvården, besluta, må, ju förr desto hellre,
varda till efterrättelse kungjorde.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 Maj 1841.
N:o 329.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Maj i B4 * *
Preste-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , angående bestämmelser
i afseende å Comministers- och Klockare-lonerne > samt grunderna
för beräkningen af s. k. likstol.
(Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Bet. I\:o 138.)
S. A. K.
Då stadgandet i Kongl. Förordningen den 8 Februari 1681, i afseende
å Commistrars och Klockares lönevilkor, är serdeles obestämdt och ofta gif.
ver anledning till tvister; samt, enär dessa löner endast utgå i spanmål och
till enahanda belopp, ehvad afkastningen af hemmannen i församlingarne varit
större eller mindre, Rikets Ständer funnit, att någon betänklighet icke möter
för meddelande af en bestämmelse härom, som öfver allt kan tillämpas, äfvensom
att, såsom grund derför, hemmantalet så mycket heldre kan antagas,
som det lärer vara föga tvifvel, att ju denna grund varit afsedd i den äldre
allt hittills gällande Författningen; men derjemte nödigt är, att viden sådan
bestämmelse tillses, det lönerne bibehållas oförändrade vid samma belopp
y 16 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 329.
sorn de hittills utgjort, få Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet anhålla
om utfärdande af den Föi fattning, att, sedan för hvarje församling blifvit
tillförlitligt utröndt, hvad Comministers-och Klockare-lönerne hittills utgjort,
beloppet deraf fördelas på alla hemmanen inom församlingen efter förmedlade
hemmantalet, samt att lönerne derefter utgöras, i enlighet med denna
fördelning.
I sammanhang med denna fråga, och då Rikets Ständer anse en jemnare
fördelning af den s. k. likstolen, än hvartill Högstberörde Kongl. Förordning
föranleder, kunna beredas derigenom, att denna afgift bestämmes att utgå
till en viss procent af behållningen vid hvarje boupteckning, och enär genom
Kongl. Circuläret den 28 Maj 1830, församlingarne icke allenast äro berättigade,
utan äfven uppmanade att med Presterskapet ingå öfverenskommelser
om alia pastoralierne, och således äfven om likstols utgörande, samt
på de ställen, der sådane öfverenskommelse!’ redan blifvit ingångne, och af
Kongl. Maj:t i Nåder stadfästade, likstol sällan utgår in natura , utan med enviss
procent af boets tillgångar, få Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet
anhålla om utfärdande afen Författning, hvarigenom i Nåder stadgas, att,
der ej annorlunda finnes föreskrifvet eller serskild öfverenskommelse är tiäffad,
denna afgift bör till vederbörande Pastor utgöras med |-:dels procent af
den aflidnes behållna qvarlåtenskap enligt boupteckning; dock att en dylik
afgift aldrig må öfverstiga ett belopp af 50 R:dr Banco,
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 Maj 1'841.
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, JKo 33o.
N:o 330.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelil den 10 Maj i84t.
Preste-Slåndet den jo — —
Borgare-Ståndet dnn 12 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl,
Maj:ts Nådiga Proposition om rättighet för Directiomn af
Arme’ens Pensions-Cassa till ett räntebärande Creditiv i Rikets
Ständers Bank.
(Ranco-Utsk. Ull. Niris 97 och 130 samt Mern. N:ris 149
och 165.)
S. A. K.
Uti en lill E. K. M. ingifven skrift, hafva Armeens är 1839 församlade
Fulimägtige, på anförde skäl, i underdånighet anhållit, att Kådig framställning
till Rikets Ständer mätte göras otn beviljande åt Directionen öfver
Armeens Pensions-Cassa af ett Creditiv å Rikets Ständers Bank, stort Tre
Hundra Tusen (300,000) R:dr, alt emot den säkerhet, Rikets Ständer kunde
finna lämpligt bestämma, samt för lägsta ränta, sorn medgifvas kan, begagnas,
i den händelse bemälde Direction fanne anledning att utgifva obligationer
med så låg ränta, att crediten ansåges fordra ett slikt understöd; och bar
E. K. M., med förordande af ifrågavarande underdåniga anhållan behagat
densamma, medelst Nådig Proposition den 2 Mars sistlidet år, till Rikets
Ständers ompröfning öfverlemna.
Till underdånigst svar härå få Rikets Ständer meddela, att, enär 2:ne
Riks-Slånd bifallit E. K. M:s Nådiga Proposition, men deremot 2:ne densamma
afslagit och 2:ne Stånd sålunda stannat emot 2:ne, Rikets Ständer anse,
lill följd af 75 §* Riksdags-Ord ningen, denna fråga vara förfallen,
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 12 Maj 1841,
yiS Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N.o 33r.
N:o 331.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 Maj i84t.
Preste-Ståndet den 10 — —
Borgare-Ståndet den 12 —- —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående förvaltningen
af lidi ra ds~ Alhnänningarne.
(Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. N:o 6 och Uti.
N:o 64.)
S. A. K.
Sedan, med anledning af åtskillige gjorda framställningar, åsyftande ändri-ng,
till vissa delar, i förvaltningen af Härads-allmänningarne, detta ämne
till behörig pröfning hos Rikets Ständer förevarit, lä Rikets Ständer, i afseende
härå, underdånigst anmäla följande:
Rikets Stander hafva ansett det följa af menigheternes rätt till afkastningen
af berörde Allmänningar, att de höra vara berättigade till delagtighet
i den på deras fördel så väsendtligen inveikande skogs-förvaltningen, äfven
då, på sätt nu är förhållandet, Allmänningarne icke upplåtas till deras disposition
eller till delning dem emellan, helst, som det, genom E. K. M:s
Nådiga Bref af den 16 Mars 1824, är förklaradt, det Lands- ech Häradsallmänningarne
äro att anse såsom Landets och Häradets tillhörighet. Under
förutsättning, alt en sådan delagtighet ieke må leda lill någon inskränkning
af den uppsigt öfver skogs-hushållningen, som Staten hittills genom E.
K. M:s Befallningshafvande samt Skogs- och Jägeri-embelsmännen utöfvat,
anse Rikets Ständer icke dervid kunna uppstå någon betänklighet, i anseende
till möjlig farhåga, att vården om skogens bestånd för framtiden förbises,
hvaremot, om menigheterne rätt inse och uppskatta sin egen fördel af denna
vård, deras befattning dermed måste blifva ett verksamt medel, om icke den
enda utvägen att fullständigt uppnå ändamålet, så mycket heldre, som menigheternes
ovilja emot Skogs-hushållningen, under det den uteslutande tillhört
Statens embets- och tjenstemän, måhända utgjort det största hindret
fördess befremjande, och man måste kunna påräkna, att en sådan ovilja skall
upphöra, i den mon menigheterne sjelfvilligt åtaga sig omsorgen om denna
hushållning, såsom en deni sjelfve närmast rörande angelägenhet. Rikets
Expeditions-Ulskoltets Förslag till und. Shrifvelsej N.o 33t. 719
Ständer, få således i underdånighet föreslå det stadgande, att delegare 1 Härads-allmänning
må, der de det önska och sådant hos E. K. M:s Befallningshafvande
anmäla, ega alt genom utsedde .Deputerade deltaga uti uppsigten
och vården af Allmänningen och att för bemälde deputerade utfärda Instruction,
som af E. K. M:s Befallningshafvande granskas och godkännes; börande
detta likväl icke leda till upphörande eller inskränkning af den uppsigt,
Staten, genom E. K. M:s Befallningshafvande samt Skogs- och Jägeri-embetsmännen,
hittills utöfvat.
Under den åsigt, alt ålskillige olägenheter kunna möta vid tillämpningen
af E. K. M:s den 16 Mars 1838 utfärdade Nå liga Instruction för Skogs- och
Jägeri-Slaten i Riket, så vidt dervid afses de nu ifrågavarande Allmänningar
och utsyning derå, hafva Rikets Ständer fästat uppmärksamhet å nedannämnde,
uti berörde Instruction upptagne stadganden, nemligen:
§. 3., hvaruti föreskrifves: ”att vederbörande District-Förvaltare skola,
efter verkställd uppmätning, författa behöriga Skogs-chartor, samt den vetande
skogen dervid uppskatta och lill trakt-huggning förslagsvis indela,” dock
utan att härvid stadgas, af hvilka kostnaderna för dessa chartors upprättande
skola bestridas. Hvad denna fråga beträffar, hafva Rikets Ständer inhemtat,
att, enligt E. K. M:s Nådiga Skrifvelse af den 21 September 1838 till Dess
Befallningshafvande i Upsala Län, i följd af derom gjord underdånig framställning,
Jägeri-betjeningen är ålagd att utan arfvode verkställa indelningar
å Allmänningarne, med begagnande af det biträde, som intressenterne, till
bestämdt antal dagsverken, skola bestå, äfvensom att derefter författa behöriga
Skogs-chartor; men då någon allmän föreskrift härom, Rikets Ständer veterligen,
icke är gifven, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla om utfärdande
af en allmän Författning, i enlighet med det stadgande, som på förrberörde
sätt blifvit, genom Nådigt Svar å E. K. M:s Befalluingshafvandes i
Upsala Lin underdåniga hemställan, meddeladt.
§. 5, innehållande: ”innan mätning, uppskattning och indelning af
Ki •ono-park eller Allmänning hunnit verkställas, skall för hushållningen under
tiden en provisionel huggnings-plan derå af District-Förvaltaren uppgöras, sålunda,
att af areal-vidden årligen afverkas endast del af Barrskogen och
5xg del af Björk-, Al- och Aspskogen, i hvilken areal-beräkning icke intages
annan än skogbärande mark och följagtligen icke så ofrugtsamma berg och
mossar, att derå flere träd icke frambringas, än som svara emot antalet af
nödiga frö-träd, å hvilken så beskaffade mark trakt-huggning således icke
må införas.”
Härvid hafva Rikets Ständer ansett det ovilkorliga stadgandet, att för
720 Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.o 331.
barr skog endast del af den fruktbärande skogs-markcn årligen får afverkas,
kunna betydligt jemkas, utan äfventyr, att det dermed åsyftade ändamålet
förfelas, då det är kändt, att högst 150 år erfordras för barr-skogens
vext och mognad till timmer, meri sådan skog på vida kortare tid upphinner
den för dess användande till ved och gärdsle erforderliga vext, hvarefter
huggnings-planen, hvad Härads-allmänningarue beträffar, så mycket heldre
bör lämpas, som skogen dera är för de sistnämnde behofven påräknad och
nödvändig lill vida större del än för timmer; och som på flere orter Allinännings-skogarne
utgöra de enda tillgångar, delegarne för dessa behof hafva
att påräkna, hvadan det ock är serdeles angeläget, att denna tillgång icke
inskränkes vidare, än nödvändigheten klafver, få Rikets Ständer lill E. K.
M. frambära deras underdåniga önskan om den förändring i 5 <§. afE. K. M:s
Nådiga Instruction för Skogs- och Jägeri-Staten i Riket den 16 Mars 1838,
att af hvarje Härads-allmänning, i nion af dess storlek och i förhållande till
ortens behof af timmer-skog, afsättes en lämplig andel af den för skogs-vexten
mest tjenliga marken, som indelas till årliga byggen, i förhållande till
den för skogens vext och mognad till limmer erforderliga tiden, men för den
öfriga marken iagttages en indelning, lämpad efter den kortare lid för återvexten,
som för skogens användande till ved och gärdsel erfordras, allt med
beräkning af den, till följd af olika jord-mon och clirnat olika vextligheten.
§. 27, med förordnande derom: ”att Konungens Befallningshafvande eger,
i afseende på mulbetets begagnande å Lands- och Härads-allmänning af
de dertill lagligen heriilligade, efler intressenternes hörande, stadga de föreskrifter,
som nödige finnas, och att, när sådant för skogs-vexlens befordrande
är nödigt, instänga och från allt betande på vissa år fridlysa afverkade
eller skoglösa trakter å dessa Allmänningar.”
Jemte det dessa föreskrifter synas vara alltför obestämda, hysa Rikets
Ständer den öfvcrtygelsen, alt cn inskränkning i tiden för betandet å Allmänningarne
är af behofvet påkallad, äjvensom att med förrherörde fridlysning
böra lämpliga vitén förenas; och hafva Rikets Ständer, på grund
häraf, trott sig böra i underdånighet hemställa, det måtte, medelst tillägg uLi
ifrågavarande 27 §., i Nåder förordnas, att, i likhet med hvad för Kronoparkerne
redan är stadgadt och äfven inom vissa Län med Härads-Allmänningarne
eger rum, intet betande å desse senare Allmänningar må vara tillåtet
före den 1 Juni, vid hvilken tid gräset kan antagas vara tillräckligen rotfästadfc
och uppvext; i sammanhang hvarmed Rikets Ständer jemväl ansett nödvän
-
Expedilions-Utskoltets Förslag till lind. Skrifvelse, N;0 33a»
vändigheten fordra, att ett vite af 3 R:dr 16 sk. B:co bestämmes, hvartill
den gör sig förfallen, som å Allmänning, förenämnde tid, eller ock å fridlyst
Allmänning, till betande insläpper kreatur.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 12 Maj 1841.
W:o 332.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den io Maj jSifr.
Presté-Ståndet den io — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse> angående några med Statsregleringen
gemenskap egande allmänna frågor.
(Stals-Utsk. Uti. I^ais 92 och 221 samt Meni. N:ris 423, 470
och 479.)
S. A. K.
Efter förehafd pröfning af åtskillige ined den verkställda ordinarie Statsregleringen
sammanhang egande frågor, få Rikets Ständer hos E. K. M. i
underdånighet anmäla följande:
Då Statens räkenskaper utvisa, hvad äfven Rikets Ständers Revisorer uti
deras år 1839 afgifna Berättelse anmärkt, att, på grund af den E. K. M.
medgifna rätt till disposition af Hufvud-Titlarnes besparingar, anvisningar å
desamma egt rum utöfver befintliga tillgångar, så att vid senaste eller 1837
års Riksbokslut en brist, endast på Andra Hufvud-Titeln, af 130,162 R:dr
14 sk. 4 rst. uppkommit, i följd deraf, att besparingarne, som ej varit kände,
då dispositionerne vidtagits, sedermera funnits uppgå till mindre belopp,,
än som blifvit beräknadt; hafva Rikets Ständer, innan sig visat, örn något
constilutionelt ansvar kan komma att tillämpas, till följd af sådane dispositioner
å Hufvud-Titlarnes besparingar utöfver befintliga tillgångar, och då
Dih. lill R. St. Prot. l&fy. 10 Sami. 1 Afd. 91
722 £xpcdiäons~Utskotlets Förslag till tind. Skri/velsej N.o 332.
totalbeloppet af den salunda uppkommande brist för hela den tid, som begränsas
af den vid sista Riksdag faslstälda Statsreglering, ej kan bestämmas förr,
än 1840 års räkenskaper blifvit afslutade, icke ansett sig böra för närvarande
bevilja någon afskrifning af den på föienämnde sätt uppkomne brist,
men likväl velat tillåta, alt dess bela belopp lår, utan att inblandas med
skeende anordningar å de besparingar, som uppkomma ifrån den tidpunkt,
då den nja Slals-regleringen tagit sin början, godtgöras af under händer hafvande
medel iller Stats-verkets reserv-fond, san,t i r.äkenskaperne serskildt
balanceras intill nästa Riksdag, då Rikets Ständer komma i tillfälle att, efter
det slutliga beloppet blifvit tillförlitligen kändt, vidtaga de åtgärder, som
omständigheterna föranleda.
Hvad åter beträffar framtida dispositionen af de serskilda Hufvud-Titlarnes
besparingar; så hafva väl Rikets Ständer nu, såsom tillförne, insett
och erkänt nyttan och nödvändigheten af den åt E. K. M. senast genom Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse den 6 October 1834, upplåtne rättighet
att disponera de å en eller annan Hufvud-Titel uppkommande, lill beloppet
kända, besparingar till de med Titelns anslag åsyftade ändamål och för
bestridande af sådane, vid den af Rikets Ständer verkställda Slats-reglering,
ej påiäknule utgifter, hvilka under tiden emellan Riksdagarne kunna linnas
af oundvikligt behof påkallade; dock hafva Rikets Ständer, serdeles vid denna
Riksdag, funnit, alt ifråga varande dispositions! ätt blifvit begagnad på det sätt,
att dels det dermed hufvudsakligen åsyftade ändamål synes Rikets Ständer i
betydlig mon förfeladt, dels ock nya omsorger för Rikets Ständer uppkommit
att bereda sådane utvägar, hvarigenom årliga redovisningen för Statsverkets
medel må kunna återföras i det skick. Rikets Ständer anse oundvikligen
nödigt för Statens betryggande och möjligheten för Rikets Ständer att,
genom sina Revisorer eller Stats-Ulskotl, kunna åstadkomma en ändamålsenlig
granskning; hvadan Rikets Ständer, som, genom den verkställda nya
Stats-regleringen, medelst ökade anslag å Riks-Staten i vissa delar, sökt afhjelpa
några af de behof, för hvilkas fyllande ifrågavarande tillgångar sedan sista
Riksdag tagits i anspråk, beslutat: att de besparingar, hvilka intill nästa Riksdag
kunna å någon eller några af Ilufvud-Titlarne uppkomma, må fortfarande
af E. K. Yl. användas till sådane af Rikets Ständer ej förut pröfvade utgifter,
hvilka hädanefter kunna finnas för Rikets styrelse af oundvikligt behof
påkallade, för samma ändamål, som med hvarje Hufvud-Titels anslag afses,
och hvilka utgifler alltid måste vara tillfälliga och icke af permanent egenskap;
att sålunda besparingarne i intet fall må komma i fråga att begagnas
till bestridande af årliga löner och arfvoden, hvilka böra rätta sig efter den
Expeditions-Utskottets Förslag till tind Skrifvelse, N.o 332. 733
Stats-reglering, som af Rikets Ständer blifvit godkänd och måste belragtas
såsom gällande, intilldess densamma i vederbörlig ordning förändras; samt
ali vid denna disposition i öfrigt må iagttagas, alt de besparingar, som ett
år reserveras, kunna ett följande år användas; och få Rikets Ständer derjemte
i underdånighet anhålla, att vederbörande förvaltande Embetsverk måtte
undfå Nådig föreskrift att så inrätta räkenskaperne, att de fullständigt utvisa
ej mindre de uppkomna besparingarues belopp, än ock deraf skedda utbetalningar.
På giund af hvad nu i underdånighet är anfördt, och i likhet med hvad
Rikets senast försandade Ständer beslutat, få Rikets Ständer härjemte underdånigst
anhålla, att E. K. M., när lone-regleringar för Corpser och Embetsverk
hädanefter komma i fråga, ej måtte sådane definitivt fastställa, innan
Rikets Stander blifvit i tillfälle att, i sammanhang med lönebeloppens bestämmande,
sig deröfver yttra.
Slutligen och då Liggetids- samt Nådårs- eller Begrafningshjelps-besparingar
icke utgöra någon disponibel tillgång inom Titeln, enär ett desamma
motsvarande belopp skall antingen till en afliden tjenstemans sterbhus eller
vederbörande Pensions-cassa utgå, hafva Rikets Ständer, för alt förekomma all
sammanblandning af sådane besparingar med andra inom Titlarne uppkommande
verkliga och disponibla, godtfunnit besluta: att till begrafningshjelp
efter en afliden tjensteman må, ifrån och med innevarande år, användas
lönen för de efter dödsfallet näst följande 6 månaderne, dock att den, efter
hittills stadgad beräkningsgrund, genast till sterbhuset förskottsvis anordnas;
alt till Liggetids- och Nådårs-besparing åt Pensions-cassorne anordnas lönen
för den tid, de dessa Cassör tillkommande dylika besparingar innehållas eller
af vederbörande afljenas; samt att, i sådane fall, då, vid en tjenstemans
afgång, det anvisade löne-anslaget tilläfventyrs icke finnes att tillgå för så
lång tid, som till begrafningshjelpens betäckande erfordras, bristen kommer
att af Hufvud-Titelns besparingar ersättas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 12 Maj 1841.
<]-x\ Expeditions-Utskottets Förslog till lind. Skrifvelse, Nio 333.
N:o 333.
Uppläst och godkäodt hos Ridd. och Adeln den 10 Maj 184r»
Preste-Ståndet den 10 — —
Borgare-Ståndet den 12 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående närmare bestämmelser
för Kolmätning inom Rikets Bergslager.
(Ekon. Utsk. Uti. N:ris 24 och 95, samt Mern. N:o 146.)
S. A. K.
Uti Skrifvelse till Bergs-C dlegium af den 18 November 1823, bar E.
K. M. behagat i Nåder förordna, alt stigar och skrindor, så väl för ränteoeh
skatte-, sorn sälje-kolens leverering inom Stora Kopparbergs Bergslag skulle,
efter emellan allmogen och Bergslaget träffad öfverenskommelse om dimensioner
och skapnader, till deras innehåll genom mätning utrönas; i följd
hvaraf bemälde Kollegium under den 13 Februari 1826, utfärdat reglementariska
stadganden om kol-måttet och kol-levereringen inom nämnde Bergslag,
äfvensom angående ansvar för förbrytelser deremot.
Och då Rikets Ständer funnit nödigt att, äfven inom Rikets öfrige Bergslager,
allt missbruk, i afseende å kol mätning och kol-leverering, blifver undanröjdt;
få Rikets Ständer härmed i underdånighet anhålla, det E. K. M.
läcktes i Nåder medgifva den utvidgning af förenämnde för Stora Kopparbergs
Bergslag utfärdade reglementariska stadgande, att detsamma jemväl må
omfatta och blifva gällande för öfrige Bergslager inom Riket.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 12 Maj 1841.
Expeditions-ZJtskotlels Förslug lill tind. Skrifvelsej JY:0 334, 4^5. y3®
N:o 334.
Flögan om detta Skrifvelse-förslag, hvars innehåll angår upphörande af
skyldigheten för fartyg, som passera Ny Elfsborgs fästning, alt derstädes anlöpa,
har, enligt Riks-Ståndens beslut, förfallit.
(Se Expeditions-Utskottets Memorial N:o 48,)
N:o 335.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den jo Maj iS^n
Pieste-Ståndet den io — —
Borgare-Ståndet den 12 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velseangående en ny orga-'
nisation af Frösö Skola i Jemtland, m. m.
(Ekon. Etsk. Bet. N:o 68 och Mern. N:o 151.)
S. A. K.
Vid förehafd pröfning af ett hos Rikets Ständer framslälldt förslag derom,
att Frösö nuvarande lägre Lärdoms-skola i Jemtland måtte erhålla en
ny organisation, så beskaffad, att dess lärjungar kunde, efter fulländad lärotid,
omedelbart dimitteräs till Academien, hafva Rikets Ständer fästat uppmärksamhet,
dels derå, att uti Jentland och Herjeådalen, oagtadt desse Provinsers
betydliga folkmängd, icke finnes någon allmän läro-inrätlning, der lärjungar
kunna inhemta de kunskaper, som för inträde vid Universitetet er
fordras,
dels äfven å den omständighet, att det närmast belägna Hernösands
Gymnasium är så aflägset, att kännbara svårigheter ofta mäste möta, serdeles
för de obemedlade, att sig deraf begagna; med afseende hvarå Rikets Ständer
funnit det vara nödvändigt för undervisningens befremjaude inom förrherörde
Provinser, att ett Läroverk bildas, sorn motsvarar det sålunda för
handen varande hehofvet. Och enär en sådan austailt kan, efter Rikets Ständers
tanka, ändamålsenligt och med minsta kostnad, åstadkommas medelst
Expeditions-Utskottets Förslug till und. Skrifvelse, Ar;o 336.
den åsyftade reorganisationen af Frösö Skola, men Rikets Ständer sakna den
kännedom om local-förhållanden, som är oumbärlig, för alt kunna uoggrannt
bedöma, huru en sådan utvigning må til 1 väga bringas, samt då, enligt hvad
Rikets Ständer inhemtat, fråga om Skolbyggnadernes i Frösö reparation och
Skolans derstädes förflyttning till Östersund lärer vara under E. K. M:s pröfning,
hafva Rikets Ständer funnit sig böra i underdånighet anhålla, det E.
K. M., efter lagen kännedom om ämnet och sedan vederbörande blifvit hörde,
täcktes låta upprätta och vid nästa Riksdag till Rikets Ständer öfverlemna
det förslag i detta ämne, som E. K. M. kan i Nåder anse tjenligt.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 12 Maj 1841.
N:o 336.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den io Maj 184 * *
Preste-Ståndet den io — —
Borgare-Ståndet den 12 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af väckt
fråga om utfärdande af Köpings-privilegier för Trelleborgs
By.
(Ekon. Utsk. Bet. N:o 74 och Mena. N:o 152.
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt derom, att Trelleborgs
By, belägen i Skytts Härad och Malmöhus Län, mätte, utöfver den ringa
handelsrättighet, som redan blifvit densamma medgifven, tillerkännas enahanda
privilegier med dem, hvilka Lysekihls Köping i Bohus Län erhållit
genom E. K. M:s Nådiga Kungörelse den 20 Februari 1836; till stöd för
hvilken framställning blifvit andraget: att Trelleborg, som i fordna tider
skall innehaft Stads-privilegier och ännu måste vidkännas serskilda onera ge
-
Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse j No 336.
727
mensamt ined städerne, utan alt tillgodonjuta deremot svarande fördelar, är
belägen i Rikets bördigaste och folkrikaste trakt, på 3 till 4 mils afstånd
från närmaste stapelstäderne Malmö och Ystad; att hela kringliggande nejdens
invånare derstädes skulle tinna den tjenligaste ort för afsättning af sina pro
ducLer,
hvaribland spanmål intager första rummet, då de deremot under
närvarande förhållande nödgas för sådant ändamål transportera denna vara
flera mil; att Skytts samtlige Häradsboer, i förening med angränsande socknar,
hos E. K. M. sökt att för Trelleborg utverka än köpstads, än köpings rättigheter,
hvarå följt serskilde, mindre betydande, friheter, såsom rättighet att
handla med Byggnadsvirke samt påbud om en årlig frimarknad; att stället
redan eger både Post-contoir, Bevaknings-tullkammare och Apothek, samt att,
i anseende lill den ständigt tilltagande rörelsen, jemväl Gästgifveri för 2:ne
år tillbaka derstädes blifvit inrättadt; alt för närvarande sju handlande der
äro bosatte och idka en, i förhållande till ställets inskränkta näringsfrihet,
icke obetydlig rörelse; alt derstädes äfven finnas, utom 3:ne färgerier och 5
garfve!ier, idkare af de fleste slag af handtverk, och slutligen, att i senare
tider från Trelleborg årligen utförts ända till 29 å 30,000 tunnor spanmål
och omkring 20,000 kannor bränvin.
Vid öfvervägande häraf, hafva Rikets Ständer väl ansett, att alla åtgärder,
som kunna befremja handel och näringar, böra, så vidt möjligt är, iagttagas,
såsom varande verksamma medel alt befordra trefnad, välstånd och
förkofran; men, då Rikets Ständer derjemte icke tilltro sig kunna med säkerhet
antaga, att de för Trelleborg sökta privilegier komme alt medföra beräknade
fördelar, för bedömande hvaraf erfordras en närmare kännedom om
vissa speciella och locala omständigheter, än som kunnat liemtas af hvad i
frågan blifvit hos Rikets Ständer anfördt; hafva Rikets Sländer funnit sig
böra härmedelst i underdånighet anhålla, del E. K. M. täcktes i Nåder föranstalta
om vederbörlig undersökning, i afseende på hvad rörande detta ämne
nu blifvit anmäldt, samt att E. K. M., i händelse en utvidgad handelsfrihet
för Trelleborg skulle finnas nyttig och ändamålsenlig, dertill behagade lemna
Nådigt bifall.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 12 Maj 1841.
Expedilions-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelsej IV.-o 3
N:o 337.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i5 Maj 1841.
Presle-Ståndet den i5 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Slåndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående local för Riks*
Archivet samt Vitterliets-j Historia;- och Antiqvilets-Academiens
samlingar.
(Stats-Utsk. Ull. JNtris 354 och 435 samt Mern. N:o 490.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 2 Maj sistlidet år,
med anledning af väckt fråga om beredande af passande local för Riks-Archivet,
hemställt, att utredas måtte, huruvida icke det af Sundhets-Collegium
med Fältläkare-Contoiret begagnade hus skulle kunna dertill upplåtas och bemälde
embetsverk annorstädes inrymmas; så bar E. K. M., uti Nådig Skrifvelse
af den 4 på följde Augusti, till Rikets Ständers Stats-Utskott i Nåder
öfverlemnat Öfver-Intendents-Embetets öfver berörde förslag afgifna yttrande,
hvaraf inhemtas, att, vid anställd besigtning, åtskilliga betänkligheter förekommit
emot användande af Sundhets-CoUegii hus för nämnde ändamål, samt
att Chefen för Riks-Archivet jemväl förklarat denna byggnad icke utgöra en
för Archivet tillräckligt rymlig och passande local.
På grund häraf, äfvensom af det utaf handlingarne närmare upplysta
förhållande, alt Sundhets-CoUegii hus hvarken till utrymme eller beskaffenhet
i öfrigt kail anses fullt tjenlig t till Riks-Arehivets inrymmande, hafva Rikets
Ständer ansett frågan härom böra förfalla, men deremot trott eu annan utväg
kunna beredas för ändamålets vinnande, utan alt Staten belastas med den.
dryga kostnad, som uppbyggandet af ett för Riks-Archivet tillräckligen rymligt
hus skulle medföra.
Enligt Rikets Ständers förmenande, torde nemligen det bus, som afRiksgälds-Conloiret
för närvarande begagnas, kunna, i anseende till dess fristående
läge samt den mängd större rum, detsamma innehåller, blifva för
Riks-Archivet både ändamålsenligt och tillräckligt, och sannolikt jemväl, i
sak
-
Expeditions-ZJlskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 33’]. 72g
saknad af annan tjenlig local, lemna utrymme för uppställande af VitterhetsHistoriae-
och Antiqvitets-Academiens samlingar. För Riksgälds-Contoiret åter
synes Sundhets-Collegii hus blifva en lämplig local, hvaremot, för den händelse
E. K. M. skulle täckas biträda Rikets Ständers beslut om Numer-Lotteri-Inrättningens
upphörande, då berörde Inrättnings hus blefve för annat ändamål
användbart, någon svårighet icke torde möta för inrymmande uti sistnämnde
hus af Sundliels-Collegium, med Fältläkare-Contoiret.
Rikets Ständer hafva fördenskull medgifvit, att det af Riksgälds-Contoiret
för närvarande disponerade hus må till Riks-Archiv upplåtas, i ändamål
jemväl, alt, i nion af utrymme och behof, derstädes förvara Vitterhets-, Historiae-
och Antiqvitets-Academiens samlingar, emot det att Sundhets-Collegii
hus öfverlemnas i utbyte lill Riksgälds-Contoiret, samt att, under förutsättning,
att E. K. M. täckes i Nåder bifalla Numer-Lotteriets upphörande, denna
Inrättnings hus användes till inrymmande af Sundhets-Gollegium och
Fältläkare-Contoiret. Med anmälan hvarom Rikets Ständer jemväl få i underdånighet
tillkännagifva deras beslut, att, till bestridande af kostnaderna
för Riks-Archivets llyttning och nödig inredning för detsamma af Riksgälds—
Contoirets nuvarande local, en summa af 5,000 R:dr må ställas till E. K. M:s
Nådiga disposition att, i nion af behufvet, från Riksgälds-Contoiret reqvireras,
med iagttagande, att den del af anslaget, som icke erfordras, varder Statsverket
reserverad; äfvensom att dessutom 1,000 R:dr må på samma sätt af
E. K. M. i Nåder disponeras i och för aptering af de lägenheter, som uti
Riksgälds-Contoirets hus kunna komma att upplåtas för Vitterhets-, Historiaeoch
Antiqvitets-Academien.
Och torde Rikets Ständer få afvakta E. K. M:s Nådiga beslut, rörande
den sålunda i underdånighet föreslagne förändring af Riks-Archivets local,
för att, på sätt Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 23 December
sistlidne år, angående regleringen af 2:dra Hufvud-Titelns anslag, redan anmäldt,
sedermera kunna lill pröfning företaga E. K. M:s Nådiga framställning
om tillökadt löne-anslag för bemälde Archivs tjenstemanna-personal.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 Maj 1841.
bih. till R. St. Prot. 184*. to Sami. t Afd.
9*
y3o Expeditions-Ulskotlets Förslag lill und. Skrifvelse, N.-o 338'
N:o 338.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i5 Maj 184
Preste-Ståndet den i5 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , i anledning af Krigs
Commissarien
E. G. Lallerstedts ansökning om förlängdt arrende
å Starby Kungsladugård.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 496.)
S. A. K.
Uli en till E. K. M. ingifven skrift, hvilken, jemte vederbörandes i ämnet
infordrade yttranden och öfriga till målet hörande handlingar, blifvit genom
Nådig remiss af den 18 sistiidne Mars till Rikets Sländers Stnts-Ulskott
öfverlemnad, har arrendatorn af Kungsladugården Starby, med underlydande
lägenheter, i St. Pehrs socken, Dahls härad af Östergöthlands Län, KrigsCommissarien,
E. G. Lallerstedt i underdånighet anhållit att, i anseende till
de af honom å nyssnämnde egendoms förbättring använda omsorger och nedlagda
betydliga kostnader, undfå trettio års förlängning af arrende-rätten dertill,
räknad från midfastan år 1843, då nu gällande arrende-contract går till
ända, emot erläggande från sistberörde tid af en efter egendomens närvarande
beskaffenhet och afkastning lämpad förhöjd årlig arrende-afgift af Sex
Hundra tunnor spanmål, hälften Råg och hälften Korn, i ett för allt, att på
bestämd termin antingen in natura levereras eller med penningar betalas,
samt emot underhålls-skyldighet efter lag, men med befrielse från de, enligt
arrende-contractet af år 1801 arrendatorn nu åliggande serskilda förbindelser
att plantera träd, befordra god kreaturs-afvel, drifva gräsodling, vidmagthålla
liuneväfnadsfabrik i Wadstena och att odla lin, hvilka prceslationer, såsom
nu mera dels ändamålslösa, dels icke vidare erforderliga, sökanden önskade
få utbyta emot skyldighet alt till Kronan, utan någon dess kostnad,
vid arrendetidens slut afträda i fullgodt skick all den honom tillhöriga åbyggnad
å den till Kungsladugården hörande Herrsjö-ängen, äfvensom sökanden afstode
från all rättighet till disposition af de vid Kungsladugården befintliga
inventarier, hvilka sålunda kunde för Kronans räkning föryttras; och har Lal
-
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.-o 338. y3i
larstedt, uti cn sedermera i underdånighet inlemnad serskild skrift, förklarat,
att, i händelse hans omförmälde arrende-anbud funnes antagligt, sökanden
underkastade sig alla de förbindelser, så väl i afseende på byggnadsskyldighet
och skogshushållning, som ock i öfrigt, hvilka, enligt nu gällande föreskrifter
för Kungs-ladugårdars utarrendering, böra arrendatorerne deraf ålaggas.
Af de i detta mål tillgänglige handlingar hafva Rikets Ständer inhemtal:
att, sedan genom Kongl. Brefven till Kammar- och Commerce-Collegierne
af den 12 Febr. och 27 Oct, 1801 samt Collegiernes, på grund deraf, utfärdade
contract den 3 December 1801, Kungs-ladugården Starby, som förut
varit utarrenderad lill Wadstena Kammarduks- och Linne-fabriks Bolags Intressenter,
blifvit till Capitenen H. S.Vult von Steijern upplåten under arrende
på 30 år, räknade från midfastan år 1803, emot årlig afgift af Två Hundra
tunnor spanmål, hälften Råg och hälften Korn ; så hade, af förekommen
anledning, Rikets Ständer, enligt underdånig skrifvelse den 15 Januari 1830,
tillerkänt bemälde arrendator och hans rättsinnehafvare den förmon att, vid
dåvarande arrendetids utgång, tillgodonjuta förlängning i contractet om Starby
Kungsgård på tio år, under lika vilkor som dittills; att detta Rikets Ständers
beslut blifvit af E. K. M. i Nåder stadfäsladt, hvarefter, uppå derom
gjord ansökning, Kammar- och Commerce-Collegierne, jemlikt utfärdadt transportbref
af den 7 Februari 1833, bifallit, att nyssberörde arrende-rätt till
Kungsgården Starby med underlydande lägenheter (ör återstående arrende-tiden
intill den 14 Mars 1843 finge på nuvarande arrendatorn, Krigs-Commissarien
Lallerstedt Öfverlålas; att Landshöfdinge-Embetet i Östergöthlands
Län har, uti dess öfver Lallerstedts nu ifrågavarande ansökning afgifna
yttrande, på anförde skäl i underdånighet densamma tillstyrkt, hvaremot
Kammar- och Commerce-Collegierna hvilka gemensamt underdånigt
Utlåtande i målet afgifvit, bland annat förklarat, att, ehuru en öfver
egendomens afkastning uppgjord calcul, emot hvilken ingen väsendtlig anmärkning
förekommit, syntes utvisa, alt det erbjudna årliga arrendet, 600
tunnor spanmål, vore förmonligt, Collegierne likväl måste anse betänkligt
att på densamma grunda bestämdt omdöme, huruvida berörde anbud må vara
antagligt i annan ordning, än Författningarne stadga, eller efter auction,
hvarföre Collegierne icke funne sig tillstäudigt att å ansökningen tillstyrka
bifall.
Vid behandling af de under loppet af innevarande Riksdag förekomne
ilevfaldiga frågor, angående sökt förlängning å arrenden af Kronohemman
Expedit iöns-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N:0 338.
hafva Rikets Ständer städse hyst den åsigt, att, då arrendet för en Statens
egendom uppgår till så stort belopp, som med arrendatorns bestånd skäligen
kan fordras, bibehållandet af en arrendator, hvars kända verksamhet och
pålitlighet synes lemna en säker borgen för erläggande af arrendet, äfvensom
för uppfyllande af öfrige uti arrende-coniraclet bestämda förbindelser, är för
Staten af större verklig fördel, än den förhöjning uti arrendebeloppet, som
vid anställande auction tilläfventyrs kan erbjudas, och hvars utgörande möjligen
icke blifver med arrendatorns utkomst förenligt; och enär, hvad nu
förevarande fall angår, arrendatorn af Starby Kungsladugård, Krigs-Commissarien
Lallerstedt, på sätt Landshöfdinge-Embelet, uti dess afgifna underdåniga Utlåtande,
vitsordat, under noggrannt iagttagande af de uti arrende-contraclet
stadgade vilkor, på ett ändamålsenligt sätt odlat och förbättrat nämnde egendom,
hvars afkastning nu beräknas till 8:Je kornet, samt den af honom erbjudna
förhöjda arrende-afgift af 600 tunnor spanmål, enligt bemälde Länsstyrelses
intygande, synes vara den högsta, sorn billigtvis kan af Staten fordras,
hvadan anledning icke är att förmoda, det vid blifvande auction arrendet
skulle kunna till högre belopp än det sistnämnde uppbringas, åtminstone
icke utan äfventyr af arrendatorns obestånd och egendomens vanhäfd;
alltså och i betragtanle jemväl deraf, att den af sökanden åtagna förbindelse att
vid arrendetidens slut, utan anspråk på ersättning, till Kronan afstå de honom
tillhöriga, å Herrsjöängen befintliga byggnader otvifvelagtigt måste för
Kronan medföra icke obetydlig fördel, samt då, vidkommande den af Lallerstedt
sökta befrielse från åtskilliga ofvan uppräknade, enligt nu gällande
contract, arrendatorn åliggande prasslalioner, hinder för bifall dertill destomindre
möter, som, i anseende till väfnads-industriens i senare tider vunna
utveckling, underhållandet af den till egendomen hörande Diällsfabrik hvarken
synes vara för Kronan af nytta eller för näringens befremjande erforderligt,
och de öfrige omförmälda praestationer, jemlikt gällande Författningar,
i allt fall komma att vid nuvarande arrendes slut upphöra, hafva Rikets
Ständer godlfunnil för deras del medgifva, att Krigs-Commissarien Lallerstedt
må erhålla Trettio års förlängning i arrendet af Starby Kungsladugård
, med dertill hörande hemman och lägenheter, räknadt från midfastan
år 1843, emot skyldighet sA väl att från nämnde tid för egendomen erlägga
en förhöjd årlig arrende-afgift af Sex hundra tunnor spanmål, hälften råg
och hälften korn, som ock att, vid berörde arrendetids utgång, lill Kronan”
utan ersättning, i fullgodt skick afträda de å den så kallade Herrsjöängen
befintliga, Lallerstedt tillhöriga abyggnader, hvaremot sökanden konime alt
vid det nya arrendet frikallas från de uti 1801 års contract såsom arrende
-
Expcditions-Utskottets Förslag tillund. Skrifvelse, IV.o 33g, 733
vilkor, föresklillia serskilda åligganden alt plantera träd, befordra god kreatursafvel,
idka gräs- oell lin-odling samt vidmakthålla linneväfnadsfabrik i
Wadstena; börande i öfrigt de uti nyssnämnde nu gällande arrende-contract
bestämda vilkor lända till efterrättelse, med iagtagande likväl af de förändringar
deruti, som kunna blifva en följd af de sedan år 1801, i afseende
å sättet för Kungsladugårdars utarrendering, utfärdade Författningar.
Hvilket, i anledning af E. K. M:s högstberörde Nådiga remiss, Rikets
Ständer få härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 Maj 1841.
N:o 3.39.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den |5 Maj 1841.
Preste-Slåmlet den i5 —- —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse j angående pension för
aflidne Secreteraren i Landtbruks-Academien P. A. Granbergs
ejterlemnade enka.
(Sinis-Ulsk. Ull. N:o 501.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anmäldt, alt Secreteraren i LandtbruksAcademien
P. A. Granberg, vid nyligen intiäffadt frånfälle, efterleinnat enka,
som jemte fem oförsörjda döttrar, befunne sig uti ganska knappa omständigheter,
utan förhoppning: ali komma i åtnjutande af pension utur någon
cassa; och som bemälde Granberg varit förtjent af det allmänna, såsom författare
lill skrifter, egande ali. bevara fäderneslandets historiska minnen
samt att befremja odling och bildning inom nationen, hafva Riktis Ständer',
med fästadt afseende härå, godtfunnit att för hans efterlemnade enka, så län
-
t] 34 Expcditions-Utskottcts Förslag till lind. Skrifvelse j fT.-o 34 o.
ge lion lefver ogift, ä Allmänna Indragnings-Staten anvisa en pension af TvåHundra
R:dr B:co årligen.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 Maj 1841.
N:o 340.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i5 Maj 1841.
Preste-Ståndet den i5 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse > angående de af Kongl.
Majit, i och för befästnings-arbeten, äskade extra Statsanslag.
(Stats-Utsk. Uti. Nsris 354 och 435 samt Meni. N:o 490, äfvensom
Först. Stats-Utsk. Mern. N:o 506.)
S. A. K.
Uli Dess vid innevarande Riksdags början aflåtna Nådiga Proposition,
angående Stats-Verkets tillstånd och behof, har E. K. M. i och för nedannämnde
nödige ansedde befästnings-arbeten äskat följande Estra Stats-anslag,
nemligen:
l:o till befästnings-arbeten å Waxholm och uti Stockholms
Skärgård, för 5 år, å 100,000 R:dr årligen  500,000
2:o till Carlsborgs fästnings-byggnad för 5 år, å 50,000 R:dr
årligen
250,000
3:o till Carlstens fästning och Marstrands hamn-försvar, för 5
år å 35,000 R:dr årligen  175,000
4:o till befästnings-arbeten vid inloppen lill Carlscrona, för
5 år, å 35,000 R:dr årligen  175,000
tillsammans R:dr 1,100,000
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 3^o, 7 35
Efter noggrannt öfvervägande af hvad uti dessa ämnen förekommit, hafva
Rikets Ständer funnit godt till ifrågavarande föremål bevilja följande anslags-belopp:
l:o
lill befästnings-arbeten å Waxholm och uti Stockholms
Skärgård 50,000 R:dr årligen i fyra år, eller tillsammans . . .
2:o till Carlsborgs fästnings-byggnad 50,000 R:dr årligen i 4
år, eller tillsammans
3:o till Carlstens fästning och Marstrands hamn-försvar, samt
för befästnings-arbeten vid inloppet till Carlscrona, gemensamt
40,000 R:dr årligen under fyra år eller tillsammans • . . .
att af E. K. M., i nion af behofvet och för beredande af sysselsättning
åt de å nämnde ställen förvarade arbets-fångar, emellan
begge dessa fästnings-arbeten fördelas; hvarförutan Rikets Ständer
funnit godt medgifva, alt de kostnader, hvilka erfordras för vid
ifrågavarande arbeten använde fångars våld och underhåll m. m.,
må få fortfarande utgå af det för sådant ändamål å Riks-Statens
8:de Hufvud-Titel anvisade förslags-anslag.
R:dr 560,000
Rikets Ständer hafva derjemte ansett sig böra hos E. K. M. i underdånighet
anhålla, att E. K. M. täcktes meddela Nådig föreskrift, det correctionisler
och arbets-fångar samt arbets-löse persöner skola till samtlige ofvannämnde
befästnings-arbeten företrädesvis användas.
Såsom allmänna vilkor vid de nu medgifne extra Stats-anslag, hafva Rikets
Ständer ansett lämpligt bestämma:
l:o alt de anvisade beloppen komma alt utgå under åren 1841—1844
med en fjerdedel årligen, dock alt de medel, som ett år reserveras, må kun
na
under ett följande år disponeras;
2:o att medlen endast må reqvireras i mon af behof alt dem använda,
hvarom E. K. M. torde i Nåder meddela vederbörande auetoritet nödiga föreskrifter;
och
3:o att de besparingar, som uppkomma å anslagen för hvarje serskildt
föremål, icke må i annat fall, än der sådant uttryckligen är medgifvet, kun
na
disponeras lill något annat behof, utan oafkortade reserveras till kommande
Ständers disposition.
Slutligen anhålla Rikets Ständer i underdånighet, det E. K. M. täcktes
icke allenast anbefalla vederbörande alt lemna Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret
underrättelse, vid hvilka tidpuncler de anvisade anslagens lyftning erfor
-
200,000
200,000
160,000
736 Expeditions-Utskoltels Förslag lill und. Skrifvelsej N.-o 341 *
dias, utan ock, i händelse något anslag af en eller annan anledning icke skulle
komma alt användas, i Nåder låta bemälde Fullmäglige derom undfå
kännedom.
Hvilket Rikets Ständer skolat till svar å E. K. M:s Nådiga Proposition,
i hvad den angår nu förevarande ämnen, härmed i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 Maj 1841.
N:o 341.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 Maj i84i‘
Preste-Ståndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, med öfverlemnande af
ny Instruction för Rikets Revisorer öfver Riksgälds-verket.
(Stats-Utsk. Mern. N:o 493.)
S. A. K.
Jemte det Rikets Ständer få till E. K. M. i underdånighet öfverlemna
den af Rikets Ständer vid innevarande Riksdag fastställda förnyade Instruction
för deras Revisorer vid granskningen af Riksgälds-Gonloirets tillstånd och
förvaltning, hafva Rikets Ständer tillika skolat i underdånighet anhålla, att
E. K. M. i Nåder täcktes låta i Svensk Författnings-Samling denna Instruction
kungöra.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 Maj 1841.
Instruc
-
Expeditions-Utskoltets Förslag till rind. Skrifvelsej N.-o 341.
Jnstruction för Rikets Ständers Revisorer, vid granskningen af Rtksgålds-Contoirets
tillstånd och förvaltning.
§. U
Sedan de, enligt Riksdags-Ordningens 68 till granskning af Stats-,
Banco- och Riksgälds-Verken utsedde Revisorer sammanträde ega de alt för
fullgörandet af den, i afseende på Riksgälds-Verket , dem uppdragna befattning,
jemte härvid ei forderliga Räkenskaper, Protocoll oell öfrige Handlingar,
emottaga följande berättelser, nemligen:
l:o af Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret, angående detta Verks tillstånd
och förvaltning under den tid, som Revisorernes granskning bör omfatta, äfvensom
angående fortgången af Götha Canal- och Malmö f. d. Discont-Verks
utredning under samma tid;
2:o af Riksgälds-Contoirels Commissariat, angående Contoirels inkomster
och utgifter, samt skulder och tillgångar under berörde lid, jemte derpå inverkande
förhållanden;
3:o af Riksgälds- Contoirels Ombudsman, angående de Contoiret rörande
rättegångs- och utsöknings-ärenden; samt
4:o af Ombudet för Discont-utredningen, angående de med Götha Canal
och Malmö Disconters fordringar inträffade förändringar samt beloppet af de
för Disconternes räkning indrifna och behörigen redovisade medel.
§• 2.
Revisorernes åligganden bestå deruti:
a) alt granska Riksgälds-Contoirets tillstånd och förvaltning sedan den
tid, sist församlade Revisorer eller Siats-Utskottets granskning omfattat;
b) att härvid sorgfälligt undersöka, om detta Verk kommit i behörigt åtnjutande
af de detsamma utaf Rikets Ständer anvisade inkomster och tillgångar
samt om verkställda utbetalningar varit med Rikets Sländers beslut och
föreskrifter öfverensstämmande;
c) alt tillse, huruvida ej allenast Fullmägtige, utan äfven Riksgälds-Contoirets
samtlige ernbets- och tjenstemän ställt sig till efterrättelse det för Contoiret
utfärdade Reglemente, jemte andra gällande Instructioner och föreskrifter,
äfvensom för öfrigt vederbörligen iagttagit och fullgjort sina åligganden;
d)
att, derest något skulle finnas vara försummadt eller eljest kräfva
rättelse, härå fästa Fullmägtiges uppmärksamhet och derjemte hos Rikets Stän
Bih.
till R. St. Prot. i84n to Sami. i Afd. g3
7 38 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse } N.o 34 f*
der förhållandet anmäla samt föreslå de åtgärder, som, till vinnande af behörig
verkställighet eller rättelse härutinnan, anses böra vid tigas;
e) att dessutom till laga beifran af vederbörande befordra så beskaffade
förseelser af Fullmägtige eller Contoirets embels- och tjenstemän, att Reviso
rerne
anse åtal i anledning deraf böra ofördröjligen anställas;
f) att olver sådane frågor, derom Fullmägtige ansett sig böra med Revisorerne
rådgöra, sina åsigter och yttranden Fullmägtige meddela;
g) att pröfva och afgöra besvär, som af Contoirets embets- och tjenstemän
eller andra personer blifvit hos Revisorerne i föreskrifven ordning anförda
öfver Fullmägliges åtgärder och beslut i klaganderne rörande mål; dock
kan, i följd af Revisorernes angående befordrings-frågor meddelade yttranden,
skedd befordran icke återgå; och
11) alt, der anledning dertill skulle förefinnas, äfven utan anförda klagomål,
göra erinringar emot Fullmägliges beslut, i frågor om tjeusters tillsättande
samt löners eller pensioners beviljande.
§• 3-
För öfrigt böra Revisorerne, under utförandet af Revisions-förrättningen,
noggrannt iagttaga ej mindre, hvad Riksdags-Ordningen, i afseende på dem,
innehåller, än hvad den för Fullmägtige utfärdade ausvarighets-lag, uti der
förutsatta fall, stadgar.
§. 4.
Med undanta» af här nedan omförmälda arfvoden och rese-koslnads-ersättningar,
må Revisorerne icke ingå i någon slags disposition af RiksgäldsContoirets
medel, under hvilken titel, eller till hvad behof det vara må; ej
eller ega Revisorerne att på annat sätt, än i 2 §. stadgadt är, befatta sig med
befordringar eller löne- och pensions-frågor.
§. 5.
Efter fulländad Revisions-föriättning, böra Revisorerne öfver hvad dervid
förekommit till Rikets näst sammanträdande Ständer afgifva utförlig berättelse,
sorn tillika skall innehålla upplysning om Riksgälds-Conloirels ställning,
samt huruvida något emot detta Verks förvaltning varit att erinra; börande
denna berättelse, sedan den blifvit af Revisorerne underskrifven, tillställas
Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret, hvilka ofördröjligen låta till trycket befordra
och sedermera med allmänna Tidningarne utdela densamma, jemte de
upplysningar, som af deruti anmärkta forhållanden möjligtvis kunna påkallas;
Expeditions-Utskottets Forslag till und. Skrifvelse j N.o 313.
hvarförutan berättelsen, med tillhörande bilagor, skall al Fullmägtige vid
derpåfoljande Riksdags början till Rikets Ständer öfverlemnas, äfvensom
tryckta exemplar deraf Rikets Ständers nästsaimnanträdande Revisorer tilldelas.
§. 6.
Jemte det hvarje Revisor beslfts skjuts efter fyra hästar frän hans hemvist
tili Stockholm samt tillbaka, ega Revisorerne alt uppbära tractamente af
Tre R:dr Banco om dagen, så väl under sjelfva Revisions-förrättningen, som
under fram- och återresan, efter beräkning af 8 mil för hvarje resedag; och
hvilka tractamenten och resekostnader hädanefter likasom hitintills till halfva
beloppet af Riksgälds-Contoiret godtgöras.
§• 7-
Åt den, i och för Riksgälds-Verkets Revision, af Revisorerne antagna
Canzlie- och Vakt-betjening, ega Revisorerne att, i mon af arbetets vigt och
beskaffenhet, bestämma lämplige arfvoden, som af Fullmägtige sedermera uta
nord nas.
Stockholm den 26 Maj 1841.
N:o 342.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 Maj i84r.
Preste-Ståndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 24 —• —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse> i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss å aflidne Assessoren kVidegrens enkas
ansökan om pension.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 521.)
S. A. K.
Sedan aflidne Kamereraren och Redogöraren vid Carl Gustafs stads Ge
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse j N-o 342-
Värs-factori, Assessoren G. Widett'ens efterlemnade enka hos E. K. M. i underdånighet
anhållit, att, dä hennes man, som den 1 Januari innevarande
år aflidit, icke efterlemnat annan behållning än ett ringa lösörebo, samt den
af honom innehafde tjenstebefattning icke medfört delagtighet uti Pensions»
cassa, hvadan sökanden, sjelf sjuk lig, saknade all tillgång för egen och 5
minderåriga barns bergning, E. K. M. måtte i Nåder täckas, med afseende
å denna nödställda belägenhet, hugna henne med någon pension, och KrigsCollegium
vitsordat aflidne Assessoren Widegrens för ordning och nit utmärkta
tjensteförhållande, nun med förklarande, att till Collegii disposition
icke funnos några medel, som till Widegrens enkas pensionerande kunde
användas; så har E. K. M., i saknad af disponibel tillgång för detta behof,
till Rikets Ständers Stats-Utskott behagat i Nåder öfverlemna förr bemäld»
enkas underdåniga ansökan, under yttrad Nådig önskan, att Rikets Ständers»
vid densammas pröfning, ville fästa afseende så väl å den aflidnes oförvilligt
tillryggalaggda tjenstemanna-hana, som å de för enkan oell barnen förekommande
högst bevekande omständigheter.
Hvad E. K. M. sålunda täckts i Nåder framställa, jemte de den Nådiga
remissen bifogade handlingar, hafva Rikes Ständer i öfvervägande tagit; och
som upplyst är, att med den tjenst, aflidne Assessoren Widegren i lifstiden
innehaft, det serskildta förhållande egt rum , att densamma icke medfört delagtighet
uti pensions-cassa, hvadan Widegrens enka och barn äro i saknad
af den pensions-förmon, som Statens tjenstemäns enkor och barn i allmänhet
hafva att påräkna, samt vid betragtande tillika ej mindre af det fördelagtigå
vitsord för nit och skicklighet, som blifvit Widegren meddeladt, än äfven
den nödställda belägenhet, hvaruti hans efterlemnade sjukliga enka med 5
oförsörjda, minderåriga barn, sig befinner, hafva Rikets Sländer beslutat, att
för aflidne Kamererare!!, Assessoren G, Widegrens enka u Allmänna Iudragnings-stalen
uppföra en årlig pension af 300 R:dr R:co, att ifrån mannens
död, eller början af delta år, beräknas, och utgå, så länge hon lefver ogift
och befinner sig i behöfvande omständigheter.
Hvilket, till svar å E. K. M:s i ämnet a flåt na Nådiga remiss, Rikets
Ständer härigenom få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &e.
Stockholm den 2G Maj 1841.
Expeditions-ZJtskoltcls Förslag till und. Skrifvelset N.o 343.
Uppfäst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 Maj 1841.
Presle-Ståndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsemed öfverlemnande af
Förslag till ny Ansvarighets-lag för Fullmägtige i Riks«
gälds-Contoiret.
(Stats- och Lag-Utsk. Bet. Niris 113 och 192.)
S. A. K.
Vid förehafd granskning af den för Rikets Ständers Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret
nu gällande Ansvarighets-lag af den 12 Mars 1830, hafva
Rikets Ständer funnit: alt densamma i flere delar icke står i öfverensstämmelse
med de för Riksgälds-Oontoiret senare utfärdade Reglementariska föreskrifter;
alt förenämnde Lag hänvisas till Allmänna lagen i fall, för hvilka
denne senare icke är tillämplig; äfvensom att, ehuru jemväl det så kallade
stora Credilivet numera anvisas på Riksgälds-Contoiret, någon ansvarspåföljd
dock icke är i Ansvarighets-lagen stadgad för Rikets Ständers Fullmägtige
i nämnde Contoir, för den händelse, att de bryta den förseglade anordningen
uppå, eller utbetala Credilivet, innan Riksdagskallelsen blifvit i Hufvudstadens
kyrkor kungjord; hvadan Rikets Ständer, som ansett ifrågavarande
lag fordra en fullständig omarbetning, för deras del, beslutat, att densamma
må erhålla den lydelse, i underdånighet bifogade förslag innefattar; och
få Rikets Ständer, jemte öfverlemnande af detta förslag till E. K. M:s Nådiga
fastställelse, äfven hemställa, alt 2 §. uti den för Rikets Ständers Fullmägtige
i Banken den 12 Mars 1830 utfärdade Ansvarighets-lag må utgå, enär
denna §., efter den förändring, 63 §. Regerings-formca erhållit, numera e|
finner tillämpning.'
Rikets Ständer framhärda &c*
Slockholm den 26 Maj 184L
74 2
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, TV.-o 343-
Förslag till Ansvarighet s-lag för Rikets Ständers Fullmägtige
i Riksgälds-Contoiret,
1 §‘ .
Underlåta Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret att vid det tillfälle, då, enligt
Regeringeus-Formens 50 5.» Konungen, i samråd med deni och Fullmägtige
i Banken, annan Riksdags-ort än hufvudstaden utsätter, noga iagltaga och
tillstyrka, hvad de för det allmänna finna mest lämpligt och nyttigt; skalidet
hero på Rikets sammankommande Ständer att pröfva, huruvida Fullmägtige,
en eller flere, gjort sig oför lien te af Rikets Ständers vidare förtroende elier
0111 de böra under ransakning till laga ansvar ställas.
2 §‘ .
1 Mom. Utbetala Fullmägtige den i 63 §. af Regerings-Formen omnämnde
mindre summa, eller någon del deraf, innan Konungen för dem förklarat,
att Han de äskade medlen oundvikligen har af nöden, antingen till Ri
kets
försvar eller till andia högst vigliga och angelägna ändamål, samt innan
Fullmägtige derjemte undfått del af hela Stats-Rådets deröfver inhemtade
tankar; vare den eller de, som till beslutet bidragit, förlustige så väl
Rikets Ständes sorn annat allmänt medborgerligt förtroende.
2 Mom. Brytes Rikets Ständers förseglade anordning på den i 63 §. af
Regerings-Formen sist omnämnda penninge-summa, hvilken Konungen, sedan
Han Stats-Rådet in pleno hört, eger vid infallande krig alt lyfta, eller utbetala
Fullmägtige densamma, innan Riksdagskallelsen blifvit i hufvudstadens
kyrkor vederbörligen kungjord; vare lag samma: och skola derjemte den
eller de brottslige straffas med fängelse å fästning i två år, dock utan arbete,
samt, med hvad de ega och framdeles älfva och förvärfva, ansvara
för de medel, som genom deras förvållande blifvit utlemnade; är sådan Fullmägtig
embels- eller tjensteman, skall han jemväl skiljas från embetet eller
tjensten, utan att den eller annan publik befattning kunna återfå.
3 §•
1 Morn. Beträdas en eller flere af Fullmägtige att, angående användandet
af Riksgälds-Contoirets medel eller förvaltandet af detta verk, hafva emottagit
och åtlydt befallning eller föreskrift af någon annan än Rikets
Ständer; håfve den eller de häruti brottslige förverkat Rikets Ständers
och allt annat allmänt medborgerligt förtroende. Tillskyndas genom slikt
förfarande Riksgälds-Contoiret eller dess credit någon skada; straffes den
Expcdilions-ZJtskollets Förslag till und. Skrifvelse> N.o 343.
743
brottslige med fängelse å fästning i 2 till 5 år, dock utan arbete, och ersätte
skadan, med hvad iian eger samt framdeles ärfva och förvärfva kan. Är
sådan Fullmägtig embets- eiler tjensteman, skall han dessutom skiljas från
embelet eller tjenslen, utan att den eller annan publik befattning kunna återfå.
2 Morn. Lag samma vare, der Fullmägtige genom underdåniga tillstyrkanden
bereda bifdl till sådant, som strider mot de för Riksgälds-Contoirets
inrättning och förvaltning stadgade grunder eller på annat sätt leder till inskränkning
i Rikets Ständers rätt att om detta verk förordna.
4 §,
Underlåta Fullmägtige att, på sätt och med de vilkor, Rikets Ständer
föreskrifvit, af härtill anvisade medel besörja de åt Fullmägtige uppdragne
utbetalningar; vare de förlustige Rikets Ständers förtroende och ansvare i öfrigt,
enligt 18 Capitlet Handeis-Balken.
5 §.
Meddela Fullmägtige något förskott utöfver eller emot hvad Rikets Ständer
förord ml; vare underkastade det ansvar och den ersättningspåföljd, som i 3 §. 1
mom. stadgas. Lag samma vare, 0111 de till Riksgälds-Yerki t hörande och dit
anslagna medel af Fullmägtige, under hvad förevändning eller vilkor som helst,
derifrån ryckas eller användas tili andra behof, än dem Rikets Ständer bestämt.
6 §.
B trades Fullmägtig att, af försummelse eller egennytta, hafva underlåtit,
öfverskridit eller afvikit ifrån hvad Reglementet i en eller annan måtto
till efterlefnad stadgar, eller Rikets Ständer serskildt föreskrifvit; fälles han
i de fall, för hvilka i denna lag påföljd ej serskildt är utsatt, till ansvar
och ersättning efter omständigheterne, enligt 18 Capitlet Handeis-Balken.
7 §.
Fullmägtige vare ej tillåtet att företaga någon öfverläggning i närvaro af
Konungens ombud, i lall det, utan att af Fullmägtige derom vara anmodadt,
skulle vid deras sammankomst sig infinna; och bafve den eller de, som denna
föreskrift brutit, förverkat Rikets Sländers förtroende.
'Expeditions- Utskottets Förslag till utld. Skrifvelse, N-o 34$;
8 §.
Reser Fullmägtig Loit, ulan skedd anmälan vid Fullmägtiges sammankomst
eller hos Ordföranden och ulan att med öfrige Fullmägtige af det
Riks-Stånd, han tillhör, hafva träffat öfverenskommelse, eller annorledes afhåiler
sig ifrån Fullmägtiges sammankomster, utan att ega eller tillkännagifva
laga förfall; vare han för hvarje försummadt sammanträde förfallen till
Tio R:dr böter, sorn afdragas arfvodet och tillfalla allmänna fattigvården i
Stockholm.
9 §.
Hålla Fullmägtige sammanträden eller falla de, oagtadt uppskof kan ega
rutn, något beslut, då samtlige Fullmägtige för någotdera Riks-Ståndet äro
frånvarande, eller afgöra Fullmägtige frågor, angående tjenslers tillsättande
eiler pensioners meddelande eller ärenden af synnerlig vigt för Verket, såsom
de i Regerings-Formen omförmälde Credilivs utbetalning, låns upptagande
m. ni., då icke minst åtta af Fullmägtige äro tillstädes; gånge som i 6
§. stadgas. I dessa, äfvensom i alla andra, fall skall den, som sig icke till
Protocollet yttrat, anses hafva biträclt pluraliletens beslut,
10 §.
Förbryter sig Fullmägtig, i något af förut nämnde fall, emellan Revisiolierne
eller då Rikets Sländer ej äro tillstädes; anmäles och beifras sådant
af Rikets Ständers .Tuslitiae-Ombudsman; och afhålle sig tilltalad Fullmägtig
från utöfningen af sin befattning, intilldess han genom laga kraft egande beslut
blifvit frikänd.
11 §.
Åtal mot Fullmägtig för öfverträdelse, den han i sådan egenskap begår,
anställes inför Svea Hof-Rätt; och eger den af parterne, som ej åtnöjes med
Idof-Rältens Utslag i målet, att deröfver i den ordning, som i allmänhet
för brottmål stadgad är, hos Kongl. Majit i Dess Högsta Domstol sig besvära.
Stockholm den 26 Maj 184d.
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 344- 74$
N:o 344.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 Maj 1841.
Preste-Ståndet den 24 — —
Boigare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående åtgärder och
stadganden, i afseende på strömmings-fisket.
(Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Ulsk. Bet. N:o 67.)
S. A. K.
Då hos Rikets Ständer fråga blifvit väckt om närmare bestämmelser, angående
rättigheten till idkande af ström mings-fiske vid Bottniska vikens vestra
kust, hafva Rikets Ständer, med kännedom af, att förslag tillen ny Fiskeri-stadga
blifvit på E. K. M:s Nådiga befallning af Commerce-Collegium
utarbetadt, ansett sig böra taga närmare del af hvad i sådant hänseende är
vordet tillgjordt, dervid Rikets Ständer inhemtat: att Collegierne, som i nämnde
förslag upptagit de Heste stadganden i nu gällande Författningar, med de
förändringar i redactionen, hvilka kunnat vara af nöden eller ansetts lämplige,
bland annat i 23 §:n, hvilken motsvarar 8 §. 2 Cap. af 1766 års Stadga,
uti 1 mom. tillstyrkt följande föreskrift: ^Strömmings-fiske i Norrbottens,
”Westerbottens, Wester-Norrlands och Gefleborgs Län må af hvar och en
”oqvaldt vid alla skogs-, bergs- och sten-stränder, men ej vid stränder, der å’*ker
och äng möta, afgiftsfritt idkas gemensamt med strandegaren, som dock
”är berättigad att hvarje Måndag och Onsdag, så länge fisket pågår, draga
”första notvarpet;" samt alt 3 mom. af 25 §:n i Förslaget, svarande mot 6 §.
2 Gap. Fiskeri-Stadgan, eger följande lydelse: ”1 Östersjön åter är fisket inomskärs
att anse för deras enskilda egendom, som strand och holmar deromkring
ega, men vid öppna hafsstranden, eller der ingen skärgård är, såsom
ock utom skären, får jord- och strand-egare ej sträcka sin enskilda rättighet
tils fiske och vatten vidare, än dess landgrund räcker, som vid stranden
ligger och derifrån utlöper;” — — —
Under öfvertygelse, att det nu ifrågaställda ändamålet, eller fiskeri-rätti«hetens
noggrannare bestämmande, till en del skulle vinnas genom antagandet
af en sådan redaction utaf 8 §. 2 Cap. i 1766 års Fiskeri-Stadga, som
Bih. till R- St. Fröt. 1841■ to Sami. 1 Afd. g4
746 Éxpeditions-TJtskoltets Förslag till tind. Skrifvelse > N.-o 344'
förefinnes i det mera tydliga och lättfattliga fastän hufvudsakligen till innehållet
enahanda stadgandet i 1 mom. af 23 §:n uti Commerce-Collegii omförmälde
förslag, hafva dock Rikets Ständer tillika ansett af högsta vigt, att
på det nogaste varder bestämdt, dels hvad som egentligen utgör öppna hafs-,
skogs-, bergs- och sten-stränder, dels ock hvarest och huru långt strand-egares
landgrundsrätt eger rum och sig sträcker och sålunda funnit nödigt, att stadgadt
hlifver, hvad med uttrycken: inom- och utomskärs rätteligen bör förstås,
emedan betydelsen af de förutnämnde begreppen derpå hufvudsakligen beror.
Begreppet ■'skärgård” måste nemligen, efter Rikets Ständers tanka, hafva
olika betydelse och omfång, med afseende å Riket eller Landskapet, och
å den enskilde strandegaren. Således, då inom skärgården, belragtad med hänseende
till hela Riket eller ett visst Landskap, ligga fjärdar af stundom några
mils längd och bredd, jemförliga i vidd med åtskilliga af de större insjöarne
i landet, måste, enär stadgandet i 6 § 2 Cap. Fiskeri-Stadgan, alt
''Saltsjöfisket inomskärs bör för deras enskilda egendom anses, som strand och
holmar deromkring ega” icke synes vara å förstnämnde valten tillämpligt,
bestämmas, huru vidt den enskilda fiske-rätten i sådane fjärdar sig sti acker,
samt huruvida derintill liggande strand af fasta landet skall såsom öppen
hafskust anses. Äfvenså angeläget bör blifva, alt betydelsen af lundgrund
som vid stranden ligger och derifrån utlöper samt den derpå hvilande enskilda
fiske-rätten noggrannt och efter en antagen princip fastställas; i hvilket
hänseende lämpligen torde kunna bestämmas ett visst afstånd från stranden,
inom hvilket strand-egarens enskilda rätt gäller, på det sätt, att, der vattnet
invid stranden eger ett visst bestämdt djup, afståndet räknas ifrån sjelfva
stranden, och der landgrunden ifrån stranden utlöper, d. v. s. vattnet
icke har invid stranden det bestämda djupet, gränsen för den enskilda
fiskrättigheten räknas till samma afstånd ifrån det ställe, der ett
sådant djup vidtager. Ett slikt begränsande af området för den enskilda
rätten är hvarken för landets sedvana obekant, enär något dylikt redan
finnes vedertaget uti åtskillige vid hafskusten belägne orter, ej eidler
är det för Sveriges lagstiftning alldeles fremmande, då redan Östgötha
Lagen i 28 Cap. 3 §. Byggda-Balken stadgar ett sätt att utstaka gränsen ejnellan
den enskildes område i vattnet och det allmännas andel deri. Det
antal alnar eller famnar ifrån stranden, hvilket lämpligen må bestämmas såsom
gräns för strand-egarens enskilda fiske-rätt, äfvensom det djup, hvarifrån
afståndet bör mätas, lärer efter sakkunnige personers hörande och sig företeende
förhållanden böra bestämmas; och då Commerce-Collegium jemväl i
underdånighet hemställt, att någon sakkunnig naturforskare måtte, efter Ve
-
Expeditions-TJiskotlcts Förslag till und. Skrifvelsej IV.o 345, 747
tenskaps-Academiens förslag, förordnas lill undersökande af lax- och strömmingsfisket,
samt det alltså är att förmoda, det en sådan undersökning varder
i Nåder anbefalld, hafva Rikets Ständer ansett sig höra i underdånighet
anhålla, det E. K. M. täcktes icke allenast, så fort möjligen ske kan, utfärda
en sådan förklaring öfver 8 §. i 2 Cap. af 1766 års Fiskeri-stadga, som öfverensstämmer
med redactionen af 1 mom. i 23 §:n af Commerce-Collegii ofvanomförmälde
förslag till förnyad Fiskeri-stadga, utan ock, i sammanhang med
den af Commerce-Collegium tillstyrkta vetenskapliga undersökningen af laxoch
strömmingsfisket, låta bestämma begreppen om skärgård, hafs-, skogs-,
bergs- och sten-stränder samt landgrundsrätt, och i den förväntade, till sin
angelägenhet erkända, förnyade Fiskeri-stadgan nödige förordnanden i öfverensstämmelse
dermed i Nåder meddela.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 Maj 1841.
N:o 345.
SJppIäst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 Maj i84i*
Preste-Ståndet den 24 — —
Borgare-Ståndet dnn 24 — —
Bonde-Ståndet den 26 *—• —
'Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående LandtmäteriTaxans
öfverseende.
(Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. N:o 34 och Ull.
N:o 71.)
S. A. K.
Utom det att hos Rikets Ständer förekommit åtskilliga framställningar,
åsyftande förändring i nu gällande taxa å arfvode för Landtmäteri-förrättningar
af den 18 October 1834, hafva Rikets Ständer funnit, att en allmän obelåteuhet
med denna taxa eger rum, såsom för jordegarne betungande, mindre
måhända genom att vara i allmänhet för hög, än genom den ofullständighet
och tvetydighet, som förefinnes i grunderna för beräknandet af kostnaderne,
748
Expedilions-Utskotlels Förslag till und. Skrifvelse , N-o 346.
hvadan Rikets Ständer anselt angeläget, att taxan blifver öfversedd, så mycket
mera, som den tryckande kostnaden i och för Landtmäleri-förrättningar
är ett hinder för skiftes-verkets framgång. Ändamålsenligaste sättet att i allmänhet
jemka taxan är, enligt Rikets Ständers tanka, att tillåta jordegare
och Landtmätare uppgöra fria accord, huru de helst önska, samt fördela
kostnaderne efter enklare grunder, ände i taxan förekommande, såsom t. ex.
efter hemmantal, stångfall, tunnland utan några classer o. s. v. På det likväl
jordegaren må vara betrvggad för en oskälig stegring af accordet från
Landtmätarnes sida, torde för tillåtelse af accord det vilkor böra lästas,
att Landtmätaren ålägges i protocollet intaga en i runda summor uppgjord
calcul, utvisande, huru arfvodet, enligt taxan, skulle hafva utfallit endast efter
högsta och lägsta classerne.
Med anmälan af dessa åsigter, få Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet
anhålla, det måtte Landtrnätéri-taxan ånyo öfverses och de forändringar
deruti vidtagas, som af billighet och behof påkallas,
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 Maj 1841.
N:o 346.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Maj 1841. ,
Preste-Ståndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 24 — —■
Bonde-Ståndet den 26 —■ —7
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, med öfverlemnande af
Expeditions-taxa för Rikets Ständers Bank samt dertill hörande
Discont-Verk och Låne Contoir.
(Banco Utsk. Bet. N:ris 147 och 169.)
S. A. K.
Jemte underdånig anmälan, att Rikets Ständer fastställt bilagde taxa å
expeditions-lösen i Rikets Ständers Bank samt dertill hörande Discont-Verk
Expedilions-Utskottets Förslag lill tind* Skrifvelse, N:o 346-
och Låne-Contoir, få Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet anhålla,
att berörde taxa måtte varda, genom allmän kungörelse, lill efteiTättelse utfärdad.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 Maj 1841.
Taxa <2 expeditions-lösen i Rikets Ständers Bank samt dertill hörande
Discont-Verk och Låne-Contoir.
För Protocolls-Utdrag ^ första arket ,  36.
— Hvai tdera af de öfriga arken  12.
—• Afskrift eller utdrag af resolutioner, bref, böcker, räkenskaper eller
andra handlingar af hvad beskaffenhet de vara må, första arket 18.
— De öfriga arken hvartdera  8.
— Bevis öfver ingifna ansökningar, besvär eller handlingar, hvart
ark
16.
Bevis öfver återstoden å fastighets-, odlings-eller andra lån, grundade
på reviderade uträkningar, hvarje bevis 2: —•
— Andra bevis } som å slämpladt papper skrifvas, första arket . .1: —
— J1 vartdera de öfriga
24.
— Collationering och vidimation af handlingar, då afskrift företes,
hvart ark
8.
—■ Fullmagter, Constitutorial j Protocolls-Utdrag på befordringar till ordinarie
tjenst med lön eller arfvode på stat; Constitutorial på behaglig
tid eller förordnande tills vidare} med tillagda löne-inkomster,
äfvensom Constitutorial till förrättning samt afsked erlägges icke
någon lösen.
Skolande för Öfrigt de allmänna föreskrifter och ansvars-bestämmelser,
som den af Kongl. Maj:t senast stad fästade taxa å expeditions-lösen i Rikets
Hof- och Öfver-Rätter samt offentliga Verk innefattar, äfven för expeditionshafvande
i Rikets Ständers Bank gälla till efterrättelse.
Stockholm den 26 Maj 1841.
Exeditions-Utskottets Förtlag till tind. Skrifvelsej N.o 34T
N:o
347.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Maj i84r.
Presle-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående tillämpningen
af Rikets Ständers underdåniga skrifvelser den 22 Augusti
sistlidne och den 20 Jan. innevarande år j i fråga om afskrifning
och godtgörande af skulder i och för undsättnings-spanmål.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 513.)
S. A. K.
Till undvikande af tvetydighet vid tillämpningen af Rikets Ständers till
E. K> M. aflåtna underdåniga skrifvelser af den 22 Augusti förlidet år ogIi
den 20 sistlidne Januari, i fråga om afskrifning och godtgörande af skulder
för undsättnings-spanmål, hafva Rikets Ständer ansett sig böra hos E. K. M.
i underdånighet anmäla, att sistnämnde skrifvelse icke verkar rubbning uti
hvad den förstnämnde innehåller om medgifvande af anstånd med liqviderande
af Dal-allmogens skulder för erhållen undsättnings-spanmål samt att,
då Rikets Ständer, sedan frågan om berörde skulder förevar, funnit sig böra,
på sätt underdåniga skrifvelse!! af den 20 Januari detta år utvisar, i afseende
å indrifvandet af dylika skulder i Rikets serskilda Län, eftergifva belalnings-anspråken
emot dem, som derför iklädt sig borgen eller betalningsansvar,
hvad sistnämnde skrifvelse i denna del innehåller, må, utan hinder af
hvad i förstberörde skrifvelse är vordet förklaradt, jemväl å de deruti omförmälde
så beskaffade fordringar i Dalarne tillämpas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 Maj 1841.
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, jy.-o 3/fi.
7S1
N:o 348.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adela den 27 Maj 184*•
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , i Anledning af Kongl.
Mai.ts Nådiga remiss af f. d. Kronofogden Hellbergs ansökan
om eftergift af Kronans andel i honom ådömde anmärkningsmedel.
(Siats-Utsk. Uti. N:o 515.)
S. A. K.
Genom Nådig Remiss af den 7 sistlidne April, har E. K. M. hehagat Lill
Rikets Ständers Stats-Utskolt öfverlemna en af f. d. Kronofogden i Leckö fögderi
af Skaraborgs Län, Anders Hellberg, till E. K. M. ingifven underdånig
ansökan alt, af Gunst och Nåd, varda befr iad från erläggandet af Kongl.
Maj:ts och Kronans andel dels uti 8 tunnor 24-1-7- kappar kronotionde-spanmål,
hvilka sökanden, genom Kammar-Rättens, af E. K. M. den 28 Juli 1837
gillade, Utslag äf den 26 Maj 1823, blifvit förpliktad ersätta efter 1819 års
markegång med 71 R:dr 47 sk. 5 rst., dels uti hälften af det belopp, 99
R:dr 20 sk. 8 rst. Banco, hvilket Hellberg, genom Kammar-Rättens den 30
October 1837 meddelade Utslag, förklarats skyldig att, gemensamt med Iläradsktifvaren
G. A. Norberg, utgifva, såsom ersättning för i fögderiels räkenskaper
åren 1820 och 1821 för ringa debiterad kronotionde-spanmål; till
hvilken underdåniga ansökan ej mindre Landshöfdinge-Embetet i Skaraborgs
Län, än Kammar-Rätten, uti afgifne underdåniga utlåtanden, uppå anförde
grunder, tillstyrkt Nådigt bifall.
Denna E. K. M:s Nådiga framställning, jemte de den Nådiga Remissen
bifogade handlingar, hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit, och då Rikets
Ständer anse de af Kammar-Rätten, uti ofvanberörde underdåniga utlåtande,
anförde förhållanden innefatta fullt giltiga grunder för den sökta afskrifnings-förmonens
beviljande, hafva Rikets Ständer bifallit, att f. d. Kronofogden
Hellberg må erhålla eftergift af Kongl. Maj:ts och Kronans andel
i den på honom belöpande hälft, 85 R:dr 34 sk. Banco, af ifrågavarande
anmärkningsmedel.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, 2T.-0 349-
Hvilket, till svar å E. K. M:s Högstberörde Nådiga Remiss, Rikets
Ständer härigenom få hos E. K. M. i underdånighet anmäla; framhärdande
&c.
Stockholm den 29 Maj 1841.
N:o 349.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Maj i84l
Preste-Ståndet
den 5 Juni —
Borgare-Ståndet den g — —■
Bonde-Ståndet den a — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående iakttagelser vid
befordran till högre Civile embeten, och bestämmelser om
embetsmäns rang, m. m.
(Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. N:o 41, Uti. N:o 110 och
Mern. N:o 155, samt Exp. Utsk. Mern. N:o 50.)
S. A. K.
Med anledning af åtskilliga framställningar, som vid innevarande Riksmöte
blifvit hos Rikets Ständer gjorda, angående iagttagelser vid befordran till
civila embeten, bestämmelser rörande embetsmäns rang samt inskränkning i
Fullmagters meddelande utan motsvarande tjenstebefattning, få Rikets Ständer
underdånigst tillkännagifva den åsigt, att, då genom flere serskilda Författningar
blifvit förordnadt, det hvar och en, sora söker inträde i något af Rikets
Collegier samt åtskilliga andra embetsverk, bör förut hafva undergått examen
i föreskrifne ämnen vid något af Rikets Universitet, synes undantag
från detta stadgande så mycket mindre böra ega rum vid tillsättandet af högre
civila embeten, som det i flere hänseenden torde vara föga lämpligt, att
personer, hvilka innehafva Chefs-platser, anses frikallade från de qvalilicationer,
som för deras underordnade äro föreskrifne; och få Rikets Ständer alltså i underdånighet
anhålla, att, vid besättande af högre civila embeten, E. K. M.
täckes
Expcditions-Ulskottels Forslag till und. Skrifvelse, TT.o 34g*
täckes fasta serdeles afseende på skicklighet, ådagalagd genom Academiska
kunskapsprof samt under föregången tjenstgöring å samma embetsbana, derest
icke synnerligen förekommande skäl föranleda till undantag från dessa befordrings-grunder.
Vidare hafva Rikets Ständer trott sig finna, att uti de bestämmelser om
embetens värdighet, som den för närvarande gällande rang-ordningen innehåller,
förete sig flerfaldiga missförhållanden, till följd af de förändringar i
samhällsskicket, hvilka inträdt under den längre tiderymd, som förflutit, sedan
denna Författning utfärdades. En och annan förändring deri har väl
under senare tider egt rum, men ännu saknas dock i allmänhet en fullständigt
ordnad öfverensstämmelse emellan värdigheten och vigten af hvarje embete.
Någon egentligen menlig verkan på embets-förvaltningen kan väl icke
härifrån härledas, då förhållandet såsom befallande eller lydande är fullkomligt
oberoende af rang-ordningen, och denna äfven, vid fråga om befordringar,
föga lages i beräkning, derföre det också synes Rikets Ständer, att all
lagstiftning i detta ämne, såsom i sig sjelf i vår lid af föga vigt, är att betrakta
såsom umbärlig, helst det anseende, som med hvarje embete bör vara
förenadt, säkrast vinnes genom dess grannlaga och värdiga handhafvande och
svårligen torde kunna framkallas genom ett lagbud, der dessa egenskaper saknas.
Om åter lagstiftningen i detta afseende anses böra qvarstå, till följd af
mångårig häfd och de vanor, som derefter lämpat sig, bör den dock stödjas
på rigliga grunder, så framt den skall bibehålla något anseende såsom lag,
och då ur denna synpunkt Rikets Sländer ansett Förfatlningarne i förevarande
ämne böra öfverses och omarbetas, hvilket lämpligast torde kunna ske
efter fulländandet af den för handen varande förändrade regleringen af Styrelse-verken,
få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att, sedan Statens
embeten och tjenster blifvit ordnade, i öfverensstämmelse med den reglering,
som funnits nödig, E. K. M. täckes genom Författning bestämma den värdighet,
som tillkommer hvarje embete och tjenst, i förhållande till dess vigt
inom Stals-förvaltningen, samt att E. K. M. dervid täckes fästa serskildt Nådigt
afseende på det missförhållande, som hittills egt rum i detta fall genom
den högre rang, som tillerkänts Hof-titlarne, hvarföre Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, att antingen ingen rang må utom Hofvet tillerkännas
dessa titlar, eller ock en vida lägre och emot deras verkliga vigt afpassad,
än som hittills varit fallet.
Med afseende åter å den ifrågasatte inskränkningen i meddelandet af ea~
racters-fullmagter, hvilka lyda å annan värdighet eller tjenst, än den, sora
Bih. till R. St. Prat. i84*> 10 Sami. 1 Afd. 95
^54 ‘ Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 35o.
innehafvaren eger och bestrider, hysa Rikets Ständer den öfvertygelse, alt
detta slags nådebevisningar i det närmaste förfela det deimed åsyftade ändamålet
att uppmuntra embetsmanna-nilet och belöna förtjensten. Den flärdfria
förtjensten finnér föga deri någon belöning, hvaremot utmärkelserne utgöra
en lockelse för fåfängan och ytligheten, så mycket mera förderflig, i
den rnon den leder till en yppighet i lefnadssättet, som störer det ekonomiska
sjelfbeslåndet.
Med framställning af dessa åsigter, få Rikets Ständer derföre hos E. K. M.
i underdånighet anmäla den önskan, alt fullmagter å namn, heder och värdighet
ej må tilldelas personer, sorn icke äro uti verklig tjenst.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 9 Juni 1841.
N:o 350.
Uppläst och godländt hos Ridd. och Adeln den 27 Maj 1841.
Pieste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , angående grunden för
beräkning och fördelning af siämmo-böter.
(Bevilln.-Ulsk. 13et. JNsris 9, Uti. JX:o 36 och Mern. Nris 46
och 49.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt derom, att de så kallade
stämmoböterne borde efter förändrade grunder beräknas och fördelas; och
då Rikets Ständer icke anse med billighet och rättvisa öfverensstämmande,
att en person, hvars utskylder uppgå till lågt belopp, och hvilken underlåtenhet
alt desamma vid uppbördsstämman erlägga ofta är föranledd
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.o 35o.
755
af oförmåga alt kunna betala, fälles till samma böter, som den, hvars
utskylder stiga till vida högre belopp, och hvilken derföre kan anses
vara i bättre vilkor samt ega förmåga att dem utgifva; få Rikets Ständer,
på grund deraf, i underdånighet anhålla, det E. K. M. täcktes i
Nåder låta utfärda en Författning, hvarigenom bestämmes: alt stämmoböter
skola utgå med 4 sk. för uragtlåtenhet att erlägga utskylder till 2 R:dr
belopp, 8 sk. till 4 R:dr, 12 sk. till 12 R;dr, 16 sk. till 25 R:dr, 32 sk. till
50 R:dr, 1 R:dr till 100 R:dr, 2 R:dr till 200 R:ir och 3 R:dr för hvad
utöfver 200 R:dr i utskylder utgöras hör.
Vidkommande derefter fördelningen af dessa böter, hvaraf för närvarande
hälften tillkommer Uppbördsmannen och andra hälften församlingens fattige;
så, ehuru ostridigt är, att indrifning af utestående rester hos de skattskyldige
medför ökadt besvär och i betydlig mon försvårar redovisningen af
uppbörden, likväl och enär, genom hvad nu i underdånighet är föreslaget,
stämmoböterne sannolikt komme alt uppgå till vida högre belopp än hittills
och följagtligen en mindre andel deraf motsvarar, hvad hitintills utgått till uppbördsmannen,
hafva Rikets Ständer ansett sig böra i underdånighet anhålla,
att E. K. M., med bifall till Rikets Ständers här ofvan gjorde framställning,
täcktes i Nåder bestämma, alt hädanefter en tredjedel af samma böter tillfaller
Krono-uppbördsmannen, och två tredjedelar socknens fattige.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 Maj 1841.
?56 Expeditions-Utskottets Förslag till und, Skrifvelsej N.o 35j,
N:o 351.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Maj 1841»
Preste-Ståndet den i Juni —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , angående Stångjernssmidet
och den gröfre jern lian dteringen samt kol-handeln i
Riket.
(Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. N:ris 109 och 140 samt
Mern. N:o 157.)
S. A. K.
1 anledning af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 21 Februari
1835, deri Rikets Ständer framställt ålskillige förslag till ändringar i Förfa
tillingarne, rörande bergs- och jernhandteringen i Riket, åsyftande en öfvergång
till en friare tackjernshandel och smidesLillverkning, genom bortta^
gande af flere onyttige band, hvilka voro hinderliga för jernhandteringens utveckling
och ändamålsenliga bedrifvande i stort, har E. K. M., genom Nådig
skrifvelse den 4 April nästlidet år, täckts meddela Rikets Ständer de åtgärder,
hvilka E. K. M., i afseende å smidesrätten, funnit godt vidtaga, med
förklarande, att K K. M. förväntade Sig få inhemta, hvad Rikets Ständer, för
deras del, anse i detta ämne ytterligare böra tillgöras.
De Författningar rörande jernhandteringen, som under senare åren blifvit
vidtagne, och de verkningar, som deraf visat sig, vittna fördelagtigt om
den omsorg, som varit egnad åt denna landets hufvudnäring och om den
förkofran, som under tiden vunnits; men deri innefattas dock, enligt Rikets
Ständers tanke, endast en förberedelse till den fullkomnad, som eftersliäfvas
och en häntydning på medlen att upphinna målet. Ännu återstår för Svenska
jernhandteringen den, under föga gynsamma förhållanden, länge förda
striden med lyckligare lottade länders fabrieationer, för hvilkas uppdrifvande
dessa länders större capital-tillgångar och mera utvecklade industriella förmåga
uppbjudas med en ständigt ökad ansträngning; och hysa Rikets Ständer
den öfvertygelse!!, att jernhandteringen inom vårt fädernesland icke kan bestå
i denna strid, om den icke tilierkännes samma frihet, som den utländska
fabricationen åtnjuter, nemligen alt, utan band af ett skadligt, om också
Expcditions-Utskottets Förslag till und, Skrifvelse, N.o 35 r.
välment, förmyndare-syslem, få använda alla de tillgångar, som landet i ym«
nigt mått erbjuder åt densamma', blott de rätt oell efter vetenskapliga grunder
anlitas och behandlas. Endast under en sådan frihet anse Rikets Ständer
denna handtering kunna uppnå en fullkomlig utveckling och för framtiden
blifva mägtig af en, eljest med hvarje dag allt svårare, tällan med den
Engelska industrien.
Samma grundsatts erkändes af Rikets Ständer vid sista Riksdagen, ehuru,
vid tillämpningen deraf, den oinskränkta friheten endast medgafs för sådane
verkstäder, som kunde uppvisa en bestämd koltillgång för hvarje härd,
hvaremot andra, som ej egde en sådan tillgång, borde qvarhållas vid de gamla
banden.
Denna inskränkning var utan tvifvel i sig sjelf orättvis, då den mindre
fabricanten har samma behof och naturliga lätt, som den större, att efter
förmåga fritt få använda de tillgångar, han eger för bedrifvande af sin näring;
men den kunde då försvaras or den synpunkt, att raan, vid öfvergången
till ett nytt system, icke vågade sig längre, utan att förut inhemta
ei farenhet om de verkningar, det lemnade medgifvandet till en början skulle
medföra; hvaremot, efter den erfarenhet, som sedermera vunnits, och den
vida större utsträckning af friheten, som under tiden genom E. K. M;s Nådiga
Bref den 7 Maj 1836 samt den 5 Maj och 11 September 1837 erhållits,
Rikets Ständer numera anse denna öfvergångsåtgärd icke svara mot det
för handen varande hehofvet.
Den fria lillverkningsrätt, sorn, lill följd af Högstberörde Nådiga Bref,
egde rum, serdeles under åren 1836 och 1837, då derjemte, enligt BergsCollegii
Kungörelser den 21 Mars 1833 och den 7 April 1835,det var Bruksegarne
tillåtet att förändra eller utvidga verkstäderne för antagande af sådana
smides-mekhoder, hvarigenom en förbättrad tillverkning kunde åstadkommas,
har äfven visat sig i hög grad välgörande. Tillverkningen steg till en.
förut okänd höjd, utan alla menliga verkningar på afsältningen, då exportera
ökades till full motsvarighet, och, oagtadt de brytningar inom handelsverlden,
som onder tiden inträffade, priset bibehöll sig vid en höjd och jemnhet,
som under föregående år sällan egt rom, hvarigenom ock Rikets Ständer anse
vara höfven den af mången förut hysta farhåga, att, genom tillväxten i
jernlitlverkningen, öfverproducticn skulle uppstå och prisen följagtligeu nedtryckas.
Täflan och speculations-anda väcktes, nya methoder blefvo införde,
de gamla betydligt förbättrade, varm Mäster användes så väl vid tackjernsblåsning,
som vid stångjernssmide, och derigenom bereddes en förut ej anad
besparing af kol, och, hvad som ej är den minst vigtiga följden af den så
-
Expeditions-Ulskottels Förslag till und. Skrifvelsej N.o 35j.
lunda väckta omtankan, många bruksegare började egna omsorg åt den förut
försummade skogs-bushållningen; skogarne äro redan vid många Bruk uppmätte
och indelade, oell man bör hoppas, att sådant hädanefter allt mera
kommer att ske, sedan, genom Bruks-Societetens försorg, elt nytt Skogs-Insttut
blifvit inrättadt, hufvudsakligen för att bilda vårdare af de Bruken tillhörige
skogar.
Genom E. K. M:s den 26 October 1838 utfärdade Nådiga Kungörelse
om den gröfre jernförädlingen i Riket, har väl den förut medgifna vidsträcktare
friheten åter blifvit till någon del inskränkt, i anseende till E. K. M:s
beslut att uppskjuta pröfuingen af frågan om föreslagen härd-frihet, men deremot
är medgifven tillökning till ^ af det förut privilegierade smidet för alla
verkstäder ulan undantag, och dessutom är ett annat af de äldre serdeles
tryckande banden lossadt, genom tillåtelsen för hvarje Bruksegare att använda
så många hammare, sorn han finnér nyttigt, och att, efter behofvet för
förändrade smides-melhoder, öka eldstädernes antal. Ehuru Rikets Ständer
äro fullt öfvertygade om de nyttiga följderne af den förut beviljade mera oinskränkla
smides-rätten, och anse, att den återgång derifrån, som åberopade
Kongl. Författning lill en del innebär, ingalunda varit att önska, har det visat
sig, alt näringen i sin helhet, äfven inom de nya gränsorne, haft rum för
ytterligare utveckling, då smides-beloppet ökats, äfven under de tvänne senaste
åren, hvartill dock den egentliga orsaken torde förefinnas i den förut
medgifna friheten, deraf många Bruksegare troligen icke hunnit begagna sig
förr än så sent, att verkningarne först nu kunnat mera allmänt spörjas.
När man betraktar förhållandet emellan jernbruks-iörelsen och tackjernstillverkningen,
förete sig ytterligare skäl, som mägtigt tala för beviljande af
frihet åt den inhemska fabricationen, på det fördelen och vinsten af jernförädlingen
må stadna inom vårt land, och ej, till stort mehn för den talrika
befolkning, som nu erhåller sitt uppehälle och sitt välstånd genom jerntillverkningen,
öfverflyttas på andra länders fabricanter. Tackjerns-tillverkarne
hafva lärt sig att använda förbättrade och kol-besparande mtthoder vid sina
hyttor, och börjat inse, att de med samma tillgångar af kol kunna åstadkomma
en vida större produet af tackjern än hittills: ett förhållande, som
kommer att ännu mera ega rum, så snart de egentliga talrika bergsmanshyttorne
komma att skötas efter mera rationella grunder och med så kalladt
sambruk. En naturlig följd af den sålunda tillvexande produetionen har
blifvit, att denna dass af fabricanter börjat jemföra möjligheten af afsättning
för siu vara med möjligheten af högsta tillverkning, och de hafva måst inse,
att afsättningen snart skall blifva alltför mycket begränsad, om de band, sorn
Expeditions-Utskoitels Förslag till und. Skrifvelse, No 351. yög
ännu finnas på jern-förädlingen inom riket, forlfarande skola bestå, hvilket
också föranledt deras allt mera stegrade anspråk på frihet, dels att sjelfva
föiädla sin production, dels att utföra den till andra länder.
Alt dessa anspråk äro grundade på billighet, så snart tackjerns-ti 11 verkningen
öfverstiger hvad, sorn inom landet kan afyllras för ett pris, motsvarande
kostnaderne, anse Rikets SLänder vara lika obestridligt, som att tackjeins-utförseln,
om den beviljas, skall högst menligt inverka på, ja måhända
alldeles undergräfva och förtrycka, den Svenska jern-tillverkningen, om icke,
med undanrödjande af de tryckande banden, denna tillverkning lemnäs alla
nödiga medel till förkofran och sjelfbestånd.
Den inskränkning, som jern-tillverkningen i allmänhet för närvarande är
underkastad, är, enligt Rikets Sländers öfvertygelse, hufvudsakligast en följd
al det för beviljande af smides-rält föreskrifna vilkoret att uppvisa kol-tillgång,
motsvarande behofvet för tillverkningen. Rikets Ständer anse detta
vilkor, utan menlig verkan, kunna och böra upphöra, helst de undersökningar,
som skola ligga lill grund för omdömet, huruvida detta vilkor är för
banden, aldrig kunnat ske på eli sätt, alt de blifvit fullt tillförlitlige oell
fullt lättvi a för alla.
Med kännedom om svårigheten, äfven för serskildt dertill bildade och
erfurne skogs-förvaltare, alt efter de sorg fä II igaste, under flere månader, stundom
under år, fortvarande mätningar och värderingar af en större skogstrakt
kunna med någorlunda visshet bestämma den afkastning, som bör, med skogens
framtida bestånd, kunna tagas af densamma, torde det medgifvas, att
de undersökningar ej kunna anses ti 11 fö. lilli ga, som för privilegiers meddelande
blifvit verkställde å Bruks-egarnes skogar, genom en vandring, oftast
företagen och fulländad på en, högst t\å dagar, dervid undersöknings-männen
lätt kunnat af egaren toras just lill de rikaste trakte>'ne af skogen och a ('hållas
från de sämre, hvilket alltid måste blifva svårt att controllera för den,
som ej eger fullkomlig kännedom af localen. I de fleste fullen lära derföre
dessa undersökningar vara alt anse såsom endast på papperet uppgjorda ealculer,
hvilka sällan svara emot rätta föihällandet. Än mindre inträffar detta
vid de tillfällen, då, till följd af någon öfverenskommelse, smidet skull
till någon del grundas |å fremmande skogar, hvilkas egare någon gång för
en obetydlig ersättning medgifva, alt deras hemmans skogar uppföras i undersöknings-prolocollet,
såsom grund för en ny anläggning, utan att de dermed
åtaga sig någon lagligen bindande skyldighet att lill Bruket lefverera
'Expedltions-XJtskoltels Förslag lill und. SkriJvelsej Tf.o 35f.
Det är ock för Embetsmyndighelerne, efter Rikets Ständers tanka, omöjligt
att controllera iagttagandet af hvad från början åsyftades med dessa undersökningar,
eller alt skogen ej mera anlitas, än dess bestånd för framtiden
medgifver. Så länge det står egaren fritt, så, som det alltid gjort och måste
göra, alt utom jernbruket anlägga andra skogsödande verk, grundade på samma
skogstillgång, såsom Bränvins-brännerier, Tegel-, och Kalk-ugnar, m. m.;
alt sälja skogs-effecter, äfvensom sjelfva skogen, till en del eller hel och hållen,
utan alt det en gång erhållna smides-privilegium derigenom minskas, så
är lätt alt inse, det hela denna försigtighets-åtgärd ej tjenat till något, och
att det är bättre att vädja till den enskilda omtankan, som i alla fall bl ifver
den enda säkra vårdaren af skogen. Ännu mindre blifver controllen möjlig,
då Bruket är privilegieradt på fremmande hemmans skogar, ty om också
dessa hemmans egare skulle, till följd af ingången öfverenskommelse, vara
hindrade ifrån att sälja kol till någon annan än Bruksegaren, kunna de dock
icke hindras ifrån alt underlåta kolningen helt och hållet, och använda sitt
skog på annat mera förrnonligt sätt, om tillfälle dertill är för handen. Då
nu härtill kommer, att den omtanka, som måste vara den enda rätta garantien
för skogens bestånd, först då blifver rigtigl väckt, när inga hinder möta
för skogens rälta användande; då denna omtanka måste leda till införande
af en vigtig skogs-hushållning, hvarigenom vilkoren för den framtida skogstillgången
mångdubblas, och då slutligen Lagstiftaren ej bör vidblifva föreskrifter,
hvilkas efterlefnad icke kunna controlleras, och hvilkas ändamål sålunda
uppenbarligen förfelas, hafva Rikets Ständer trott, alt hittills gällande
bestämmelser om uppvisande af kol-tillgång, såsom vilkor för erhållande af
Smides-rätt, böra upphöra.
Genom hvad sålunda i underdånighet blifvit anfördt, anse Rikets Ständer
ådagalagdt: att, sedan en öfvergång lill en mera allmän smides-frihet redan
genom E. K. M:s visa åtgärder blifvit förberedd under de senare fem ååren
och serdeles under de Irenne, från 1835 till och med 1838, några
menliga följder deraf ingalunda uppstått, utan har näringen tvertom vunnit
en märklig tillvext och utveckling, under betydlig besparing af kol-åtgång vid
tillverkningen, jemte det en början är gjord till en bättre hushållning med
skogarne, hvadan friheten äfven verkat förrnonligt för dessas framtida vård
och bestånd. Rikets Ständer hafva trott, att endast på denna väg jern-handteringen
kan uppnå den höjd af utveckling, som är möjlig och hvartill den
måste uppbringas, om den fortfarande skall kunna beslå, i bredd med andra
Irnders mägtiga låbriks-intresse och bereda nödig afsättning åt en förutsedd
betyd
-
Exp editions ~TJtskoltets Förslag till tind. Skrifvelse> E.o 35i.
Letyclligt Ökad lackjerns-pvoduction, och slutligen att de hittills gällande föreskrifterne
om uppvisande af kol-ti!Igång, såsom vilkor för vinnande af smides-rätt,
helt och hållet förfelat och alltid måste förfela sitt ändamål; och är
det på dessa förenade skäl, som Rikets Ständer ansett, att full frihet må förunnas
åt jern-tillverkarne inom fäderneslandet att bedrifva sin näring så, som
de med sin fördel finna mest förenligt, med undanrödjande af alla hittills
tryckande band.
Då likväl en sådan frihet, på en gång medgifven , utan ytterligare förberedelse,
skulle åstadkomma en måhända alltför häftig brytning i nuvarande
förhållanden, byggda på nu gällande, om också till sin grund origtiga, lagar,
torde det vara nödvändigt, alt inskränkningen endast successivt upphörer, och
att för öfvergången till frihet bestämmas vissa tider, på det hvar och en må
hafva rådrum för de nödiga förberedelserne, genom] utvidgande af sina verk,
eller genom andra åtgärder, hvilka det förändrade förhållandet kan påkalla;
under hvilken öfvergångsperiod jemväl nödigt blifver, för att gifva skydd åt
de redan befintlige verken, dels att den hittills gällande skillnaden emellan
Bruk inom och utom Bergslag i någon nion bibehålies, dels ock att, vid anläggande
af nya Bruk, ett visst afstånd från de redan privilegierade Bruken
iagttages och att detta afstånd lämpas efter de för sistnämnde Bruk påräknade
skogstillgångarne.
I öfverensstämmelse med ofvan yttrade åsigter, få Rikets Ständer alltså
hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att följande stadganden måtte blifva
utfärdade, rörande jernförädlingen i Riket;
l:o Under de första fem åren, beräknade från den 1 November 1841
till och med den 1 November 1846,
a) medgifves full och obegränsad vågföringsrätt för allt det stång- och
manufactur-jem, sorn kan tillverkas vid nu tillåtna härdar, anlagde utom de
egentlige tackjerns-bergslagen, nemligen: Vester-Bergslagen, Norbergs, Philipstads,
, Nora, Lindes, Ramsbergs, Hjulsjö, Nya Kopparbergs, Helleforss, Grythytte,
Carlskoga och Lekebergslagen; äfvensom för nu tillåtna härdar inom
berörde Bergslag, som äro grundade på egna, från ortens bergsbruksrörelse afskild»,
skogstillgångar;
b) vid tackjernshytla, der tackjernsblåsningen, under åren från och med
1831 till och med 1840, uppgått till minst 2,500 Skeppund årligen, må begagnas
en härd med oinskränkt smidesrält;
c) nya stångjernshärdar få, med oinskränkt smidesrätt, anläggas utom ofBih.
till R. St. Fröt. l84f‘ 10 Sami. 1 Afd. 06
762 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 35r
vannämnde tack jernbergslag; men icke inom ett afstånd af 2 mil från förut
privilegieradt Stångjernsbruk.
2:o Under de derpå följande fem åren, ifrån den 1 November 1846 till
och med den 1 November 1851,
a) erhåller hvarje Svensk man rättighet att, utom ofvannämnde taekjernsbergslag,
fritt och utan andra vilkor, än styrkt eganderätt till byggnadsplats,
iagttagande af lagarne om vattendämning samt uppgift till vederbörande embetsmyndigheter,
anlägga, förändra eller utvidga jernbruk, äfvensom derifrån
vågföra allt det stång- eller manufactur-jern, som möjligen kan af honom tillverkas
;
b) inom ofvannämnde bergslag beviljas oinskränkt smidesrält för alla befintliga
verkstäder, äfven då de äro förenade med tackjernshyttor, så vida
hylte-egarne afsäga sig den för tackjernsblåsningens bedrifvande beviljade friheten
från rotering och vissa andra hemmansbesvär.
3:o Efter den 1 November 1851 medgifves äfven inom de ofvannämnde
bergslagen fri rättighet till anläggning af Jernbruk, på enahanda sätt, som
under de föregående fem åren blifvit för Landslagen bestämdt; dock att, då
sådan anläggning förenas med tackjernshytta, hyttelaget afstår från Bergsmansfriheterne.
Det vilkor, Rikets Ständer sålunda i underdånighet föreslagit att fästas
vid beviljandet af den oinskränklare smidesfriheten, äfven för hytle-egare,
nemligen att de då skola afsäga sig den för tackjernsblåsningens bedrifvande
beviljade friheten från rotering och vissa andra hemmansbesvär, anse Rikets Ständer
vara lika billigt, som enligt med hvad hittills blifvit iagtlaget, i de fall,
då Bergslag önskat alt blifva befriad t från sin uteslutande blåsningsskyldighet,
eller sjelfva grunden för privilegierne.
Rikets Ständer hysa ingen farhåga, att tackjerns-tillgången skall minskas,
om det medgifves tackjerns-tilIverkaren att sjelf förädla sin vara. Om detta
tillstånd, på sätt här ofvan är vordet i underdånighet föreslaget, i allmänhet,
med undantag endast för det fall, att tillfälle kunde saknas till användande
af det öfverskott af tackjern, som vid en större tillverkning på ett ställe tilläfventyrs
för någon gång icke kan afsättas, ej meddelas förr, än Bruks-egarne
utom Bergslag erhållit någon viss tid sig förbehållen, under hvilken de kunna,
då de så önska, utvidga sina verkstäder samt öka arbetarnes och äfven
hamrarnes antal, der det sig göra låter, så anse Rikets Ständer, för deras del,
säkert, att smides-beloppet utom Bergslag skall tillvexa betydligt, och tackjerns-tillverkningen,
i följd af en sålunda ökad afsättning, lemna en så mycket
större vinst, att egare af tackjerns-hyttor inom Bergslag, då i framtiden
Expedilions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelsej N.o 351. y63
en mera oinskränkt smides-frihet dem beviljas, i högst få fall skola sig deraf
begagna. Den enklaste beräkningen skall visa dem, att de hafva större vinst
af att använda de inom dessa orter alltid dyrare kolen till uppdrifvande af
deras hufvud-näring, hvartill förlags-capilalet en gång är nedlagdt, än att med
högst dryga kostnader kasta sig in på en ny tillverkning, hvilken med så dyra
kol, som vanligen inom Bergslag ej ens kan bära sig med någon möjlighet
af täflan, och hvartill äfven sällan nödig vattu-tillgång finnes i dessa
trakter, sedan den förut blifvit till hyttorne disponerad. Rikets Ständer göra
sig tvertom förvissade, att tackjerns-tillgången skall, i mon af den ökade
afsättningen, betydligt stiga, då malm-grufvorne äro, inom de större Bergslagen,
nära outtömlige, och då de nu befintliga kol-tillgångarne kunna, utan
ökad consutnlion, förslå till en beLydligt större production, så snart I3ergsmans-hyttelagen
finna med sitt intresse förenligt att mera allmänt öfvergå till
sambruk och att, i följd deraf, förbättra sina blås maschiner och använda
varm bläster. Yid de fleste Bergsmans-hyttor åtgå nemligen ännu 16 å 20
tunnor kol för hvarje skeppund tackjern, då deremot, vid de bäst inrättade
större hyttorne, åtgången endast är 10 å 12 tunnor.
Rikets Ständer hafva ansett sig jemväl böra till pröfning upptaga den frågan,
huruvida den oinskränkta smides-friheten kan blifva så vådlig för den
mindre Bruks-egaren, att dennes framtida bestånd derigenom hotas med undergång;
egande Rikets Ständer härutinnan den öfvertygelse, att denna frihet
måste vara förmonlig för hvarje någorlunda oberoende Bruksegare, som har
lust och förmåga att tillegna sig senare tiders förbättringar. Den nu varande
Bruksegaren har alltid, vid täflan med nya anläggare, det företräde, att
hans verk redan finnes, att förlags-capitalet redan är lagdt och att han således
kan använda till framsteg och förbättringar de medel, som hans medtäflare
måste utbetala för den första anläggningen. Endast de mindre talrika
Bruksegare, hvilka ej ega några egna rudimaterier, och derigenom ej synas
kunna tillverka sin vara för det pris, som de mera oberoende Bruksegarne,
skola måhända nödgas upphöra med sin tillverkning. Förr eller senare måste
likväl sådant äfven under nu varande förhållanden inträffa, ty det skydd, som
gaf värde åt sjelfva smides-privilegierne, utan afseende på en för öfrigt någorlunda
oberoende ställning, upphörde redan genom 1803 års Författning,
som beredde och började den öfvergång till ett fritt system, hvars slutliga
utveckling utgör föremålet för Rikets Ständers förevarande underdåniga framställning.
Den största vinsten för det hela af en allmän frihet förutse Rikets Ständer
uti den möjlighet, som derigenom uppstår just för de smärre, hittills
764
Expedilions-ZJtskoltets Förslag till und. Skrifvelse } N.o 351.
med liten eller ingen verklig behållning drifne, jernbruket!, alt sammanslå sig
i större bolag och, genom sålunda förenada krafter, äfven för sin tillverkning
kunna tillegna sig alla de förbättrade methoder, som genom vetenskaplig
behandling af yrket blifvit införde, samt att, genom dymedelst ökad
drift och minskad förvallningsskostnad, kunna med större vinst bedrifva sin
näring. Endast genom en sådan concentrering af krafter, för hvilken friheten
är ett oeftergifligt vilkor, skall det blifva för Svenska jern-trll verkaren
möjligt att täfla med. de utländske, ty endast derigenom kan den förre, med
samma behållna vinst som hittills, nedsätta sitt tillverkningspris, det bestämda
vilkoret för en säker afsättning i stort.
I sammanhang härmed och då hos Rikets Ständer jemväl förekommit
fråga om kolhandelns digifvande, få Rikets Ständer äfven i underdånighet
framlägga sina åsigler härutinnan.
För denna industri, liksom för hvarje annan, är det angeläget, alt den
så fort sorn möjligt, befrias från de tryckande band, som ända till de sista
tiderna förqväft omtankan för införande af en bättre hushållning, i afseende
å denna för hela landet vigtiga näring. Att vilja hindra egare af skag att
få, till sin största fördel, sjelf sköta och använda densamma, liksom ali annan
dess rättfångna egendom, kan ej annat än förslöa hans håg alt vårda den,
och har utan tvifvel varit samt är ännu den förnämsta orsaken till den förstöring,
den liknöjdhet för all bättre hushållning, sorn hittills dervid egt
rum. Det välmenta syfte, som legat till grund för detta alltför länge följda
förmyndare-system, har sålunda alldeles förfelats, och är det, enligt Rikets
Ständers tanka, hög tid att frångå detsamma öfver allt, der det lagligen kan
ske, på det skogsegaren må återfå ett intresse alt rätt vårda bans dyrbara egendom,
hvarigenom tryggt kan antagas, alt alla de farhågor för skogarnes
bestånd, som iner än Ett hundra år gjort sig gällande, skola på det säkraste
och för framtiden mest varagtiga sätt undanrödjas.
Rikets Ständer hafva härvid icke förbisett, att hinder för ett allmänt
frögifvande af kolhandeln, i vissa fall, möta uti lagligen eontraherade rättsförhållanden,
såsom intressentskap i hytta, hvilket icke kan annnat än som
ett bolag betragtas, med ifrån början frivilligt åtagna skyldigheter, hvarpå
hela bolagets framtida bestånd hvilar; samt i vissa orter skyldigheten till kolleverering
ernot bestämdt pris, uppkommen, dels genom öfverlåtelse af Kronans
rätt till vissa ädlare verk, dels genom förbehållna vilkor vid köpe-afhandlingar
eller genom ingångna och i hemmanen lagligen intecknade eontract.
Att söka åstadkomma en våldsam rubbning i sådane bestående förhål
•
1* # _ O Q O
landen är visserligen icke Rikets Ständers afsigt, utan torde i dessa fall en
-
Expedilions-U Lskoltels Förslag till lind. Skrifvelse> N.o 35i. y$5
dast den åtgärd kunna vidtagas, att, der dessa contract äro så tryckande, att
allmogen ej erhåller en emot skogsvärdet svarande ersättning, vilkom! genom
frivillig öfverenskommelse, om rnöljligt är, mildras så, att väl skyldigheten
till kol-leverering fortfar, men kolen likväl betalas efter det i orten allmänna
priset.
Det qvarstår i alla fall derutöfver en mängd andra förhållanden, der
allmogens skogar i fordna tider blifvit, i annan ordning, sora icke har samma
bindande kraft, underlagde jernvérken, hvilkas innehafvare begagnat sig
deraf, för att obilligt nedtrycka kolprisen; och är rättelse härutinnan i första
rummet af nöden.
Rikets Ständer hafva tagit kännedom om den åtgärd, E. K. M., till följd
af Bruks-Societetens underdåniga anhållan i ämnet, anbefallt, att nemligen
en allmän undersökning skall företagas, för att utreda alla härtill hörande förhållanden,
och Rikets Ständer hoppas med visshet, att så väl en sådan lindring,
som den förenämnde, der den är möjlig, skall, i följd deraf, åstadkommas,
som att öfrige missförhållanden skola afhjelpas, men hafva dock ansett
sig böra hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att, der inga laga hinder
möta, kolhandeln må, så inom sorn utom bergslag, så fort ske kan, förklaras
fri, så att det för hvar och en må vara öppet lemnadt att sälja och köpa
kol från och till hvilken inrikes ort och till hvad belopp, som helst, samt
att, der en sådan frihet, i följd af lagligen bindande skäl, ej kan för det
närvarande beviljas, E. K. M. täckes anbefalla vederbörande att, så vidt sig
göra låter, söka, genom frivillig öfverenskommelse, bereda någon lindring i
de bestående contracten, och möjlighet för skogsegare!! att erhålla sina producter
betalda med ett pris, som åtminstone i det närmaste motsvarar deras
värde.
I afseende på Hyttelagens likaledes hos Rikets Sländer ifrågastälMe vil—
korliga upphörande, hafva Rikets Ständer ansett, att, om ett helt hyttelag
enhälligt förenar sig om att nedlägga hlåsningen, detsamma icke bör fornenekas,
dock att i sådant fall de i detta hyttelag inbegripne hemmansdelar
måste, på sätt ofvan vid frågan om smidesrätten är yltradt, blifva skattlagde
och till ordinarie rotering indelade lika med landslag..
Då Rikets Ständers vid sista Riksdagen hos E. K. M. gjorda underdåniga
framställning om ändring af Förfallningarne, rörande mutsedlar och jordegande-rälten
till grufvor, hittills icke föranledt annan åtgärd, än att BergsCollegii
Utlåtande deröfver i Nåder blifvit infordradt, hvilket dock ännu ej
lärer vara afgifvet, och olägenheter i flere afseenden visa sig såsom följder af
ofullständiga föreskrifter i detta ämne, få Rikets Ständer ytterligare hos E,
c 66 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.-o 352.
K. M. göra underdånig framställning om denna angelägenhet, och anhålla, att
E. K. M. täckes deråt egna Nådig uppmärksamhet.
Beträffande slutligen hvad uti E. K. M:s Nådiga Skrifvelse förekommer,
rörande den beskattning, som hädanefter bör erläggas för stångjernssmidet och
den gröfre jernförädlingen i Riket, skola Rikets Ständer serskild skrifvelse derom
i underdånighet afgifva.
Hvilket allt, till svar å E. K. M:s i dessa ämnen gjorda Nådiga framställningar,
Rikets Ständer få härigenom underdånigst anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Juni 1841.
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändringar i
Ansvarighets-lagen Jör Stats-Rådets Ledamöter.
(Lag-Utsk. Bet. N:ris 127 och 179.)
S. A. K.
Sedan hos Rikets Ständer framställning blifvit gjord derom, att, enär
uti nu gällande Ansvarighets-lag för Stats-Rådets Ledamöter af den 10 Februari
1810, åtskilliga brister förekomme, bland andra att i samma Lag nämndes
embetsman, de der, enligt Grundlagen, numera icke funnos, samt att
intet ansvar deruti vore stadgadt för den embetsman, som kunde blifva förordnad
i Departements-Chefs ställe, berörde Ansvarighets-lag, såsom dessutom
i flere delar otydlig och icke öfverensstämmande med Grundlagarnes nuvarande
lydelse, måtte undergå en allmän granskning och rättelse; hafva Rikets
Ständer, till följd häraf, granskat omförmälde för Stats-Rådets Ledamö
-
N:o 352.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln
Presle-StaDdet
Borgare-Ståndet
Bonde-Ståndet
den 29 Maj 1841,
den 1 Juni —
den 1 — —
den 1 — —
Expeditions-V'iskottets Förslug till und. Skrifvelse , N.-a 352.
767
ter utfärdade Ansvarighels-lag och jemfört densamtna med Grundlagarne, sådane
desse, med de tid efter annaa deruti skedde förändringar, numera lyda,
dervid Rikets Ständer, för att undvika att i hvarje §. af Ansvarighetslagen
upprepa benämningarne på de serskildte ledamöterne af Stats-Rådet, ansett
lämpligt, att i sjelfva rubriken varder införd en allmän bestämmelse,
som tillkännagifver, hvilka embetsmän nu', enligt Grundlagarne, till StatsRådet
böra räknas, och att vidare i Lagen endast benämningen Stats-RådsLedarnot
begagnas; hvarjemte, enär de uti 2 mom. 8 §. förekommande stadganden
redan linnas uti inledningen till Ansvarighets-lagen upptagne, Rikets
Ständer ansett berörde mom. böra från denna Lag utgå.
Efter att derjemte hafva iagttagit några få, till tydlighet ledande, rättelser
i redactionen, af nu gällande Ansvarighets-lag, hafva Rikets Ständer, för
deras del, beslutat, att Ansvarighets-lagen för Stats-Rådets Ledamöter bör
erhålla följande, i vissa delar förändrade lydelse;
Lag
hvarefter Stats-Ministrarne och öfrige Ledamöter af Stats-Rådet, till hvilka,
för alla i denna Lag uppräknade fall, äfven hänföras för tillfället förordnad
Föredragande och den embetsman, som i Commando-mål Konungen råd gifvit,
skola för Embetsfel af Riks Rätt dömas.
Stats-Rådets ledamöter skola, på satt Regerings-Formen den 6 Juni 1809
föreskrifver, uti förekommande regerings-ärenden, af hvad beskaffenhet de
vara må, efter bästa förstånd och öfvertygelse, råda Konungen till det, som
Rikets Grundlagar likmätigt är, samt i öfverensstämmelse med dem, Konungens
och Rikets förmon befremja; alltid låta sig vårda om Konungens magt
och Rikets Ständers samt innebyggares fri- och rättigheter, allt efter hvad
härom i Rikets Lagar och Författningar är stadgadt och förordnadt, sjelfkrafde
påminna om Rikets rätt och bästa; dock endast Konungen råd gifva,
men ej jemte honom regera. De äro ej allenast såsom medborgare och för
sine personer underkastade, hvad allmän Lag och laga stadgar bjuda, utan
skola ock för sine rådslag och gerningar, i och för deras embeten, vara Konungen
och Rikets Ständer ansvarige, på sätt Regerings-Formen utstakar, och
här nedanföre stadgas, men ej i och för dem af enskilde personer kunna tilltalas.
D. sse embetsman kan ej heller till last läggas, om, emot deras, på anförda
skäl grundade, råd, utgången, utan deras förvållande, blifver olycklig,
och det åsyftade goda ändamålet icke vinnes.
jgg Expcdilions-Utskotlets Förslag till und. Slrifvelse, Nio 3j2.
§- 1.
Försöker någon Slats-Råds-ledamot, under den tid, då regeringen, enligt
39, 40, 41, 42 och 43 §. §. af Regerings-Formen, fores af Stats-Rådet,
att vålclsammeligen öfverändakasta regeringssättet, sådant det genom Rikets
Grundlagar antaget är, eller med råd eller gerning medverkar till lagstridigt
kullkastande af någon Rikets Grundlag, eller tillstyrker någon Stals-Råds-iedamot,
när regeringen icke af Stats-Rådet föres, sådant lagstridigt steg, eller
underlåter alt deremot göra föreställning, enär han finnér sådant å färde vara,
eller uppsåtligt och bevisligen fördöljer någon omständighet, sorn kunnat
sådant steg förekomma, straffes såsom Rikets förrädare och miste lif, ära
och gods.
Ehvad regeringen föres af Stats-Rådet eller icke, vare till samma straff
skyldig den ledamot af Stats-Rådet, hvilken genom tillstyrkande eller underlåtenhet
att föreställning göra, när han finner sådant å färde vara, eller genom
uppsåtligt och bevisligt fördöljande af någon upplysning befremjar elier
vållar sådant lagstridigt steg, som, enligt 110 §. af Regerings-Formen, såsom
förräderi anses bör.
§• 2.
Underlåter Stats-Rådet den ovilkorlig» pligt att, i de fall, 91, 92, 93
och 94 §. §. Regerings-Formen utstaka, till deruti föreskrifne tider Rikets Ständer
till allmän Riksdag kalla, eller skulle en eller flere Stats-Rådets ledamöter
sådan kallelse afstyrka, eller Rikets Ständers sammankomst till lagtima Riksdag
å den tid, de utsatt, förhindra söka, skola den eller de brottslige mista
embete! samt vara ovärdige att vidare nyttjas i Rikets tjenst. Lag samma
vare, om ledamot af Stats-Rådet tillstyrker Konungen att, innan Riksdagskallelse
i hufvudstadens kyrkor vederbörligen kungjord blifvit, egenmägtigt
eller vålclsammeligen lyfta den i 63 §. Regerings-Formen sist omfönnälda
penningesumma, hvarå Rikets Ständer förseglad Anordning kunnat; likaledes
om Stats-Rådet, då det, likmätigt 39, 40, 41, 42 och 43 §. §. Regerings-Formen,
förer regeringen, på ofvan omför mälda olagliga tid och sätt,
berörde summa lyfter, eller någon Slals-Rådets ledamot ett så beskaffad! lyftande
tillstyrker.
§. 3.
Skulle Stats-Råds-ledamot tillstyrka Konungen att vidtaga sådant steg,
hvil
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 352. 769
hvilket uppenbarligen är stridande emot R eger i ngS-F ormens bokstafliga föreskrift
uti 57 §., rörande Rikets Ständers beskattningsrätt, uti 60 till för*
höjande af den bevillning, Rikets Ständer sig åtagit, eller af sådane artiklar,
hvilka i densamma lill bevillning räknas: allt sådant till förökande af Kronans
inkomster; dock härunder icke inbegripne sådane, i denna 60 §. ej omnämnde,
algifter, hvilkas föremål äro inrättningar lill enskildes gemensamma
nylla och beqvämlighet, såsom Båk-, Bro-, Färj- och andra afgifter af dylik
beskaffenhet; uti 73 §., rörande påbjudande, uppbärande eller fordrande af
nya pålagor, utskrifningar af manskap, penningar eller varor, utan Rikets Ständers
samtycke; uti 66, 68 och 72 §. §•, rörande Rikets Ständers befattning
med Banco- och Riksgälds-verken; samt uti 78 §., att någon del af Riket
icke må kunna derifrån afsöndras, eller underlåter han att emot sådant lagstridigt
steg göra föreställning eller det vållar och befremjar genom uppsåtligt
och bevisligt fördöljande al någon upplysning, miste embetet och varde
ej vidare nyttjad i Rikets tjenst.
§•4.
Stats-Råds-ledamot, hvilken tillstyrker emot verkställigheten af den, af
Konung och Ständer fastställda, Tryckfrihetslag, stridande steg, eller underlåter
att deremot göra föreställning, miste embetet.
§. 5.
Underlåter Stats-Råds-ledamot att, på sätt 65 §. förmäler, till Protocollet
göra föreställningar emot användandet af Rikets ordinarie Stats-medel, eller
åtagen bevillning, annorlunda än Fastställd t blifvit, eller försummar han att
i sådant fall till Protocollet anföra, hvad Rikets Ständer i den del förordnat,
eller tillstyrker sådan embetsman något, som uppenbarligen är stridande emot
Regerings-forraens bokstafliga föreskrift uti 1 mom. af 74 §., rörande
gärds fordrande vid truppeis tåg och marcher, till utförande af ett uppkommet
krig; uti 76 §., angående Rikets fördjupande i skuld och upptagande »f
lån; ali 77 §., rörande disposition af Kronans domainer, så vidt sådant angår
den Rikets Ständer i samma §. förbehållna rätt; uti 79 §. om myntväsendet;
och uti 80 § om indelningsverket, eller underlåter han att emot sådant
lagstridigt steg göra föreställning, eller det vållar eller befremjar genom
uppsåtligt och bevisligt fördöljande af någon upplysning, eller tillstyrker Konungen
att något beslut fatta i de mål, om hvilka 13 §. handlar, utan att
Lill utomordentligt Siats-Råd kallelse blifvit utfärdad, miste embetet.
Bih. till R. St. Prot. t&^i. to Sami. 1 dfd. 97
770 Expcditioiis-Utskoltels Förslag till tind. Skrifvelse, IV.o 352.
Om genom någon Stats-Råds-ledamots tillstyrkande eller underlåtande
alt göra föreställningar, eller uppsålligt och bevisligt fördöljande af någon
upplysning, någon lider skada till lif, ära eller personlig frihet, utan alt lagligen
förvunnen och dömd vara, eller förloras gods, löst eller fast, utan laga
ransakning och dom, eller varder någons frid i hans hus störd, eller förvises
någon från ort till annan, vare, för sådant lagstridigt förhållande, Lag,
som i 1 Cap. 12 §. Rättegångs-Balken stadgad är för Domare, hvilken vrång
dom fäller.
§.6.
Uragtlåla Stats-Rådets ledamöter att de öfrige dem i Grundlagen uttryckligen
föreskrifne, men i denna Ansvat ighels-lag icke serskildt uppräknade, pligter
och föreskrifter iagttaga och fulhöra, ankomme det på Rikets Ständer att
hos Konungen göra sådan anmälan, hvartill 107 §. af Regerings-Formen dem
herättigar, med lagttagande af de vilkor, samma §. i dess senare mom. stadgar.
§• 7.
Döljer Stats-Minister för Utrikes Ärendena, eller den Stals-Råds-ledamot,
Konungen i dennes frånvaro tillkallar, för Konungen bevisligen någon af Konungens
embetsman eller fremmande magters sändebud, till följd af dem
uppclragne kall, meddelad vigtig underrättelse i frågor, som röra krig, fred
elier förbund emellan Riket och annan Stat, miste han embetet. Sker det
af bevisligt uppsåt att Konungen och Riket skada, straffes han efter 4 Cap.
Missgernings-Balken.
§. 8.
Från Konungen utgående Expeditioner och befallningar skola vara försedde
med den föredragandes contrasignalion och instämma med deröfver förde
Protocoll; sker annorlunda genom någon Föredragandens åtgärd, miste han
embetet, utan att någon tid kunna deruti åter insättas, eller till annat embete
inom Stats-Rådet förordnas. Uragtlåter Föredragande att till Stats-Rådets
Protocoll gora föreställning emot sådant Konungens beslut, hvilket han
finner stridande emot Regerings-Formens bokstafliga föreskrift, och, oagtadt
Konungens ändock foitfarande yrkande, alt ett sådant beslut skall utfärdas,
han ej då utöfvar sin rättighet och pligt att contrasignation derå vägra, vare
lag samma; likasom om han embetet återtager förr, än Rikets Ständer hans
föi hållande pröfvat och gillat. Lider någon skada till lif, ära eller personlig
frihet, eller mister gods, löst eller fast, ulan laga ransakning och dom,
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelset N.-o 35a. 771
eller blifver någons frid i hans hus störd, eller någon förvisad från ort till
annan, derigenom att Föredraganden contrasignation ej vägrat, straffes han dessutom
för sådant lagstridigt förhållande, på sätt allmänna lagen i 1 Cap. 12
§. Rättegångs Balken stadgar för Domare, som vrång dom fäller.
§. 9.
Stals-Råd, hvilken, af Konungen dertill utsedd och förordnad, tager säte
och röstar i Högsta Domstolen öfver mål, som från Krigsdomstolarne dragas
under Konungens pröfning, vare för sådan domare-befattning underkastad
domarejäf och ansvar, enligt lag och laga stadgar, lika med annan ledamot
af Högsta Domstolen.
§• 10.
Enär någon af de i denna Lag omnämnde embetsman tilltalas, som redan
ur tjensten blifvit entledigad eller afsked tagit, och varder om begångne
förbrytelser öfvertygad, vare han förfallen till enahanda ansvar, såsom vore
han verkligen tjenstgörande, och svare förlusten af hvad han i pension eller
andra förmoner af Statsmedel kan innehafva emot förlusten af embetet, om
lian det ännu innehade.
§. 11
Hvad emot Siats-Råds Protocoll intill den dag, då Riksdagen börjas, under
då påstående Riksdag icke anmärkt blifver, derå må sedan vid påföljande
Riksdagar åtal icke ega rum.
Hvilket Rikets Ständer härigenom få hos E. K. M. i underdånighet anmäla,
framhärdande &c.
Stockholm den 1 Juni 1841.
7fa Expeditions-Utsköttets Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o 353.
N:o 353.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Maj 184 r.
Presle-Ståndet den 1 Julli —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Majits Nådiga framställning om anslag för Cabinetts-Cassans
behof.
(Stats-Utsk. Ull. Nsris 427 och 489 samt Mern. N:o 518, äfvensom
Först. Stats-Utsk. Mern. N:o 533.)
S. A. K.
Genom Nådig Skrifvelse till Rikets Sländers Statsutskott af den 31 December
sistlidet år, har, under åberopande af det, Stats-Ulskottet tillförne,
genom afskrift af en till E. K. M. utaf Stats-Ministern for Utrikes ärendena
afgifven underdånig rapport, meddelade förhållande, att Cabinetts Cassan häftar
för en, under de 15 år, som närmast föregått bemälde Stats-Minislers inträdande
i Embetet, åsamkad brist, för hvars successiva godtgörande nödige
åtgärder blifvit vidtagne, under förutsättning, att de af Cabinetts Cassan förut
åtnjutne anslag och tillgångar fortfarande skulle blifva alt påräkna, K. K.
M., af anförde orsaker, fästat Stats-Utskottets uppmärksamhet på nödvändigheten
af att vid Extra Stats-regleringcns uppgörande taga förrberörde fråga i
öfvervägande.
Rikets Ständer hafva detta ärende till pröfning forehaft, men icke funnit
skäl vidtaga någon åtgärd, i afseende å medels anvisande lill det i Högstberörde
Nådiga Skrifvelse antydda ändamål; hvilket Bikels Ständer få till
svar i underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 2 Juni 1841.
Expedilions-l)tskottets Förslag till und. Skrifvelse, iN o
N:o 354.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den ig Maj 184 * *
Preste-Ståndet den 1 Juni —
Borgaie-Ståndet den 1 — —
Bonde-Slåndet den 3 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , med anhållan, att de
af Kongl. Maj:t och Kronan afyttrade Krono-skogar och
parker i Riket ej måtte få styckas i mindre lotter, än de
blifvit af Kongl. Maj:t och Kronan försålde.
(Lig- samt Al iij. LJeSv. oell Ekon.
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord om angelägenheten af
ett stadgande, till förekommande af en allt för långt drifven styckning utaf
till skatte försålde Krono-skogar; och då Rikets Ständer anse ett sådant stadgande
vara af allmän och stor vigt, enär derigenom Kronan hör erhålla ökad
säkerhet att utbekomma sin ränta samt del derjemte synes leda till en bättre
hushållning med skogen, när egaren vet, att, om han uthugger och förstör
densamma, han på samma gång förminskar sina utvägar att betala den fastställda
räntan och tillika försvåra för sig möjligheten att, genom markens afyttra
lide, kunna blifva denna ränta qvitt, äfvensom angeläget är, att icke, genom
dessa markers ytterligare sönderstyckande, desamma kunna komma att
upplåtas till personer, hvilka sakna erforderliga medel till sin försörjning,
hvarigenom faltig-classen skulle ytterligare förökas; få Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, det täcktes E. K. M., genom utfärdande af en allmän Författning,
forordna: att sådane Krono-skogar och parker, hvilka, i enlighet
med Rikets Ständers beslut vid 1818 års Riksdag, redan blifvit eller framdeles
blifva under skattemanna-rätt upplålne, icke må få styckas i mindre
lotter, än de blifvit af Kongl. Maj:l och Kronan försålde, utan skola dessa
skogar och parker framgent förblifva efter den fördelning i lotter, som vid
deras afytlrande från Kongl. Maj:t och Kronan egde rum.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Juni 1841.
774 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej IV.-o 355.
N:o 355.
Uppläst och godkandt hos Ridd. och Adeln den 29 Maj 184r •
Preste-Ståndet den 1 Juni —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Slåndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om upphörande j med vissa
undantag, af dubbla års-besäkningen vid befordran till
Ecclesiastika Embeten ech t jens ter.
(Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. N:ris 116 och 141 samt Mern.
N:o 160.)
S. A. K.
Under åberopande af de, uti underdånig Skrifvelse den 29 September
1834, anförde skäl, få Rikets Ständer i underdånighet förnya deras i berörde
skrifvelse gjorda anhållan, att dubbel eller förhöjd tjenstårs-beräkning rnå
i allmänhet upphöra, men att Lärare vid Rikets äldre Lärdoms-Skolor tills
vidare mätte för ett tjenst-år få räkna 1-|, nuvarande innehafvares rätt oförkränkt;
och få Rikets Ständer derjemte i underdånighet anmäla, det Rikets
Ständers uppmärksamhet blifvit fästad derå, att vissa presterliga befattningar
finnas af den beskaffenhet, att, ehvad löne-förmoner som dermed än äro förenade,
de omöjligen kunna under en längre tid af en och samma person bestridas,
hvilket förhållande isynnerhet eger rum nied Missionärs-ljenster, jemte
ett och annat med deni jemförligt Kyrkoherde-embele i orter, der den
presterliga tjenstgöringen fordrar en ansträngning, som endast för en inskränkt
tid och under den friskare manna-åldern kan uthärdas, hvadan dessa tjensters
innehafvare, antingen genom ökad års-beräkning eller genom försäkran om befordran
efter viss tids tjenstgöring, böra tryggas emot farhågan alt nödgas
qvarstadna vid sådane ansträngande befattningar längre, än de förmå dem rätt
handhafva; äfvensom att de åt Lärarne vid Rikets Elementar-Läroverk anslagne
löne-förmoner, sådane de nu äro fastställde, icke kunna anses motsvara
de skäliga anspråken på en tillräcklig utkomst, vid en mera framskriden
ålder, under en mödosam och ansvarsfull tjenstgöring, hvarföre Lärarne, med
Expcdilions-Utskotlels Förslag lill und. Skrifvelse J IV;0 355.
få undantag, alltid måste, äfven om den förhöjda års-beräkuingen upphörer,
räkna på presterlig befordran för bergning på ålderdomen, men ett allt för
långt dröjsmål med en sådan befordran medförer den dubbla olägenhet, att
de, med minskad förmåga för Lärare-kallet, måste en längre tid qvarstadna
dervid, och att de vid inträdet på den egentliga presterliga banan, till följd
af en redan långt framskriden ålder, icke äro mägtige af den äfven för detta
kall nödvändiga verksamhet.
På grund häraf, få Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet anhålla,
alt för de Ecclesiastika befattningar utom Läroverket, der den presterliga
tjenstgörången, enligt vederbörande Stifts-Styrelses uppgift, fordrar sådan ansträngning,
att, ehvad löneförmoner, som dermed förenas, de icke kunna under
en längre tidsföljd af en och samma person behörigen bestridas, samma
förhöjda års-beräkning, som åt Elementar-Läroverkens tjenstemän beviljas,
måtte såsom undantag bibehållas, så framt icke dessa tjensters innehafvare, i
dess ställe, erhålla Nådig försäkran om befordran efter viss tids tjenstgöring;
samt att den i underdånighet föreslagna beräkningen af \\ tjenstår för 1 års
tjenstgöring måtte sträckas till samtlige Lärarne, icke blott vid Rikets äldre
Lärdoms-skolor, utan ock vid de äldre så väl högre som lägre Apologist-skolorne,
samt lill Gymnasii-Lärare, som njuta presterlig befordrings-rätt och icke
äro Lectorer.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Juni 1841.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. SkriJveise, ff-o 356.
N;o 356.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den rg Maj 184c.
Preste-Ståndet den 1 Juni —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den a — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående prof ningen af
tvister, i anledning af gjorde anmärkningar vid BeklädnadsDirectionernes
räkenskaper.
(Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.- Utsk. Bet. N:ris 158
och 197.)
S. A. K.
Som, i öfverenstämmelse med Kongl. Förordningen den 30 December
1819 och Instructionen för Beklädnads Direetionerne den 11 Juni 1822, det
å ena sidan åligger E. K. M:s och Rikets Krigs-Collegium alt, rörande de
för soldat-beklädnaden afsedde bidrag, iagttaga Kong!. Majrts och Kronans
bästa, liksom å andra sidan Direetionerne ega vaka deröfver, alt rotehållarnes
rätt icke trädes för nära, och då sålunda, när tvister uppstå, angående beklädnads-bidragen
och deras användande, Krigs-Collegium och rotehållarne
eller desse sistnämndes ombud äro att betragta såsom patter, hvaraf ingendera
bör pröfva den andras anspråk, få Rikets Släuder hos E. K. M. i underdånighet
anhålla, att icke Krigs-Collegium, såsom hittills egt tuni, utan
E. K. M:s och Rikets Katnmar-Rält hädanefter må pröfva de tvister, som uppkomma
till följd af anmärkningar, gjorda vid Beklädnads-Directionernes räkenskaper
af de valde Revisorerne, då desse anmärkningar ej kunnat fork lyras
på ett sätt, att Revisorerne dermed åtnöjts.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Juni 1841.
N:o 357.
Expr.dilions-Ut skottets Förslag till und. Skrifvelsej TV.o 35 f
777
N:o 357.
Uppläst och godländt hos Ridd. och Adeln den i Juni i84t.
Preste-Ståndet den i — —
Borgare-Ståndet den i — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse „ angående beskattningen
ä stäng/erns-tillverkningen i Riket.
(Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. N:o 87 och
Uti. N:o 184.)
S. A. K.
I sammanhang med den af Rikets Ständer vid senaste Riksdag, genom
skrifvelse den 21 Februari 1835, hos E. K. M. gjorda underdåniga framställning
om ändringar af Författningarne, rörande bergs- och jernhandteringen
i Riket, till beredande af en friare tackjernshandel och smides-tillverkning,
samt a(skafTande af flere band, otjenliga och hinderliga för jernhandteringens
utveckling och ändamålsenliga bedrifvande i stort, hafva Rikets Ständer anmält
sin åsigt, att någon fullständig reglering af smidesrälten icke med framgång
kunde verkställas, så vida ej en jemnare fördelning af smides-skatten
tillika beredes, samt de vid vissa verk för en del af smidet, utan tillräcklig
controll, utgående högst betungande recognitions-afgiflerne afskaffas; och hafva
Rikets Ständer fästat E. K. M:s Nådiga uppmärksamhet derå, att likasom,
å den ena sidan, någon minskning af Kronans dåvarande intrader af jernhandteringen
icke genom den fria smides-rättens införande borde uppstå, det,
å den andra, icke vore Rikets Ständers afsigt alt ålägga tillverkarne någon
ny eller ökad beskattning i annan väg eller proportion, än så vidt sådant
vore föranledt af en tillökning i smidesbeloppet, i och för erhållande af frihet
inom verkstaden, hvilket åter vore hvarje smides-tillverkare Öppet lemnadt;
äfvensom Rikets Ständer anhållit, att hvad af E. K. M., på dessa grunder,
klefve, rörande beskattningen, i Nåder föreskrifvet, måtte, utan hinder
för dess tillämpning under tiden, Rikets derefter sammanträdande Ständer
till pröfning föreläggas.
I anledning häraf har E. K. M., genom skrifvelse den 4 April nästli
det
år, i Nåder täckts meddela Rikets Ständer de åtgärder och författningar,
Bill. till B. St. Prot. l84t. to Sami. 1 Afd. gg
•ijS Expeditions-U t skottets Fö/slag till und. Skrifvelse, N.o
sorn blifvit vidtagne i det syftemål, sorn Rikets Ständer i underdånighet anmält,
och, serskildt i afseende på beskattningen, att, i sammanhang med åtskillige
föreskrifter om iernhåndteringen, E. K. M. genom Kungörelse af den
26 October 1838 täckts förordna, dels om upphörande af den så kallade recognitions-afgiffcen,
dels att för nya verk, eller tillökadt smide vid redan inrättade,
hammarskatten tillsvidare, och intilldess annorlunda stadgadt varder,
erlägges med l-J Skeppund för 100, i stället för 2 Skeppund, hvartill denna
skatt alltsedan år 1803, vid beviljandet af nya smiden, blifvit bestämd;
hvarjemte E. K. M. i Nåder gifvit tillkänna, det E. K. M. förväntar att af
Rikets Ständer få inhemta, hvad de, för deras del, anse ytterligare böra i detta
ämne tillgöras.
Genom den hos Rikets Ständer förehafda undersökning af detta ärende
är vordet npplyst, att för det intill 1839 års slut privilegierade smides-beloppet,
596,280 Skeppund, tillämpas de nu gällande olika beskattniugs-grunderna
sålunda, att
17,388 Skepp, äro under frälse-rätt befriade från all beskattning,
för 322,770 „ erlägges enkel hammarskatt,
1 proc  3,227 Skepp. 14 Lisp.
„ 165,140 „ dubbel hammarskatt,
2 proc  3,302 „ 16 „
„ 90,982 „ erlägges \\ proc. . . . 1,363 „ 4 „ 12 Skålp.
596,280 Skepp. 7,893 Skepp. 14 Lisp. 12 Skälp.
hvilken skiljagtighet i beskattningen icke lärer kunna anses annorlunda än så
som
godtycklig eiler tillfällig, emedan den är helt och hållet beroende af de
olika tider, då smidesrätten blifvit medgifven och af de skatte-bestämmelser,
man vid hvarje period funnit för godt att stadga såsom vilkor för detta medgifvande.
Då .Bergs-Collegium, i afgifvet och uti högstberörde Nådiga Kungörelse
äberopadt förslag till ny Förordning om stångjernssmidet och jernförädlingen
i Riket, i underdånighet gjordt hemställan om classificalion af tillverkningsorterne,
jemte stadgande derom, att för nya stångjernshamrar, som
hädanefter privilegieras, skulle, för hvarje tillåten härd, enviss ständig grundskatt,
utan afseende på Skeppundstalet af det ena eller andra årets tillverkning,
till Kronan årligen utgöras, har väl berörde classificatiou åsyftats en
mera rättsenlig skatteberäkning, under den antagna förutsättningen, att tillverkningen
gifver större vinst, i mon af den närmare tillgången å tackjern
eller jernmalm; dock inträffar delta sistnämnde förhållande ingalunda så allmänt,
alt det synes kunna antagas såsom grund för beskattningen. De, till
Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse 3 N.o 357.
779
följd af kol-åtgången för tackjernsblAsningen, stegrade kolprisen inom Bergslagen,
de inom dessa orter vanligen högre prisen å födoämnen, serdeles
spanmål, samt de ofta långväga och besvärliga transporterne af stångjernet
från Banken till vågarne utgöra olägenheter, som merendels äro förenade med
fördelen af den närmare tillgången å tackjern eller jernmalm, och ofta fullt
motsvara denna fördel, eller till och med öfverväga den; men å den andra
sidan, beror svårigheten af tackjerns- eller malmtranspoiterne ingalunda helt
och hållet af Bergslagens aflägsenhet från Bruken, utan mera af de tillfällen,
som localen erbjuder att verkställa dessa transporter sjöledes. Dessutom, om
också, detta allt oagtadt, det kunde medgifvas, att den af Bergs-Collegium antagna
skillnaden emellan fördelen af rörelsen inom olika orter eger rum, blefve
det dock icke möjligt att för hvarje district uppdraga gränsorne med den
grannlagenhet, att en districtvis bestämd beskattning kunde blifva fullkomligt
rättvis.
Rikets Ständer anse således den af B'rgs-Collegium i underdånighet föreslagna
classificationen af tillverkningsorterne icke stå i öfverensstämmelse
med den för beskattning i allmänhet gällande grundsatsen: att samtlige skattdragande
böra, uti skatternes utgörande, deltaga i ett afmätt förhållande till
dan relativa inkomst, de hvar for sig kunna påräkna af den egendom eller
handtering och rörelse, som utgör beskattningens föremål. Denna grundsats
kan icke med fullkomlig grannlagenhet tillämpas på Bruksrörelsen annorlunda,
än genom uppskattning af hvarje verk serskildt, och detma uppskattning
inåste äfven ske årligen, emedan tillverkningen sällan kan vara lika stor alla
år, och dessutom vinsten icke kan beräknas ensamt efter tillverkningens belopp,
utan väsendtlig en beror af de för yrket mer eller mindre gynsamma
förhållanden, som merendels årligen omvexla. Sådant iagttages ock genom
den årliga taxeringen till allmän bevillning, och derigenom jernnäs de missförhållanden,
som vid en grundskatts bestämmande aldrig kunna helt och
hållet undvikas. Hvad grundskatten beträffar, måste hufvudsakligen tillses,
att den må motsvara det belopp, hvartill den bland Statens ordinarie inkomster
är beräknad, men deremot icke bestämmas högre, än som för detta
ändamål oundvikligen erfordras, helst en på förhand bestämd hög beskattning
alltid måste verka menligt på yrkets förkofran, och svårigheten att genom den
årliga beviilningen jemna olikheterne blifver större i samma mon, som den
stående skatten är hög. Denna beskattning torde böra utgå med en viss andel
af tillverkningen, i enlighet med hvad hittills varit iagttaget, dock gifvas
intet skäl, hvarföre denna andel må, på sätt nu sker, bestämmas olika för
serskildta Bruk, Ej eller kunna de olika tillverkningsmethoderna dervid ta
-
Expeditions-ZJtskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.o 35j'.
gas i beräkning enär den större eller mindre fördelen deraf icke med säkerhet
kan på förhand bedömas och denna fördel således lämpligast bör utgöra
föremål för Bevillnings-taxeringen, hvarvid den högre beskattningen icke kommer
i fråga vidare, än i den mon, vinsten är gifven. Om deremot grundskatten
lämpades efter tiliverkningsmetboden, skulle tilläfventyrs mången afhållas
från bemödandet om förbättringar deruti af farhåga för den genom
skatten ökade förlusten, i händelse försöket misslyckades.
Då nu, för alla Bruk, som äro privilegierade före år 1803, hammarskatten
är bestämd till endast en procent af tillverkningen, och en stegring af
skatten för dessa Bruk skulle leda till rubbning af de dem meddelda privilegier,
lärer redan deri linnas en anledning, att hammarskatten i allmänhet
hör inskränkas tili det sålunda bestämda beloppet, då den af rättvisan påkallade
likheten i beskattningen icke derförutan kan åstadkommas. Efter en sådan
beräkning, skulle hammarskatten för intill sistlidne års slut heviljadt smide,
med afdrag för frälsefriheten , utgöra omkring 5,950 Skeppund och således
med full säkerhet kunna antagas uppgå till det belopp af 6000 Skeppund,
hvartill Rikets Ständer beräknat denna inkomst-titel; helst det är otvifvelagtigt,
alt ju den verkliga tillverkningen betydligt öfverstigit, hvad här
är beräknadt till beskattning, då, till följd af hittills gällande lagstiftning om
smidesrätten, sällan annat smide kommit i fråga att beskattas, än det, sorn
blifvit vågfördt och exporteradt, så att anledning är, att åtminstone största
delen af det inom Riket förbrukade stångjernet varit fritt från skatt. Efter
den frihet i tillverkningen, som till en del redan är medgifven och än ytterligare
torde vara att förvänta, i anledning af Rikets Ständers derom serskildt
framställda underdåniga förslag, lärer det sällan komma att inträffa, att
densamma undgår att blifva efter sitt rätta belopp beskattad, och om tillverkningsuppgifterne
underkastas granskning af hvarje orts Taxerings-Comite,
kan derå beredas en controll, som åtminstone är tillräcklig att förekomma
underslef af någon betydande inverkan på beskattningens belopp. Under sådan
förutsättning hafva Rikets Ständer antagit såsom fullkomligt säkert, att af
de redan befintlige Bruken skall, efter den ifrågavarande beräkningen, i hammarskatt
ingå ett belopp, som fullt motsvarar och troligen öfverstiger, hvad i
Stats-regleringen är påräknadt, och i en föga aflägsen framlid torde en betydligt
ökad iukomst vara alt förvänta, i den mon rörelsen utvidgas, till följd
af deråt gifven ännu vidsträcktare frihet.
Ehuru Rikets Ständer, enligt hvad redan är i underdånighet yttradt,
icke kunna instämma i Bergs-Celiegii förslag, att hammarskatten bestämmes
till visst ständigt belopp för hvarje härd, utan afseende på Skeppundlalet af
Expeditions-Utskottels Förslag till lind. Skrifvelse, N.-o 357. jSi
det ena eller andra årets tillverkning, hafva Rikets Ständer dock trott det
blifva nödvändigt, att, då beskattningen har egenskap af grundskatt, ett visst
miuimi-belopp bestämmes för att gifva nödig säkerhet åt beräkningen af Statens
ordinarie inkomster; och under förutsättning, att vid hvarje härd bör
kunna afverkas minst 400 Skeppund, så vida verket skall drifvas med någon
fördel, torde berörde bestämmande böra derefter lämpas; dock att för de
bruk, som redan äro privilegierade för inskränktare smide, privilegii beloppet
må gälla såsom grund för minimi-beskattningen, så vida brukets egare vill
fortfarande underkasta sig inskränkningen af smides-friheten.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, få Rikets Ständer hos E. K.
M. i underdånighet hemställa, att i Nåder mätte förordnas:
l:o att hammarskatten utgöres med en viss andel af den årliga tillverkningen,
utan afseende å tillverknings-orten och de olika melhoder, sorn begagnas;
dock att bruk, med frälsefrihet, tillgodonjuta hittills fastställdt afdrag
och att den tillverkning, som åstadkommes, med begagnande af undersmide,
hvarföre hammarskatt, enligt hittills gällande Författningar, är erlagd, icke
vidare med sådan skatt belägges;
2:o att skatle-andelen bestämmes till en procent af tillverkningen och utgöres
med minst fyra Skeppund för hvarje härd, utom för de verk, hvilka
redan äro priviligieräde för mindre smide än 400 Skeppund per härd, der
minimi-beskattningen bestämmes till en procent af privilegii-beloppet, så vida
brukets egare vill underkasta sig hittills gällande inskränkning af smidesfriheten
;
3:o att, till rättelse för beräkningen af skatten, skall hvarje bruksegare
årligen, inom den 15. December, till vederbörande uppbördsman aflemna
skriftlig uppgift å det då tilländalupna smides-årets tillverkning, bestyrkt
af uppbördsmaunen vid vågen, i afseende på det belopp, som är vågförd
t; samt
4:o att hammarskatten, beräknad efter dessa uppgifter, erlägges vid vanlig
tid, hvarefter uppgifterne af uppbördsmaunen aflemnas till påföljande årets
Bevillnings-Taxerings-Comité för orten, som bruken tillhöra, för att granskas;
och om Comiteen, pä grund af den kännedom, dess ledamöter kunna ega,
eller de upplysningar, sorn annars kunna erhållas om tillverkningens belopp,
anser detta, så vidt det icke är med våg-attest bestyrkt, vara för lågt
uppgifvet, eger Comiteen att pröfva och bestämma det högre belopp, hvarföre
skatten skall beräknas, med bruksegaren öppen lernnad rätt att deri söka
ändring, på sätt om bevillningsmål i allmänhet är stadgadt. Den sålunda
Expeditions-ZJtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 358.
tillkomna ökade skatten skall i serskild uppbördslängd upptagas och behörigen
redovisas. I alla fall skola uppgifterne förses med bevis om den anställda
granskningen och, sålunda bestyrkte, bifogas räkenskaperne.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 2 Juni 1841.
Nso 358,
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i Juni 1841.
Preste-Ståndet den i — —
Borgare-Ståndet den i — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , med öfverlemnande af
förslag till Lag för enskilde Banker.
(Banco- och Lag-Ulsk. Bet. N:o 1, Uti. N:o 5 och Mern. IS:o 8
och 9, samt Först, Banco-Utsk. Mern. N:o 186.)
S. A. K.
Då Rikets Ständer anse de föreskrifter, som innefattas uti Kongl. Kungörelsen
den 24 Januari 1824, angående inrättande af enskilde Banker och
Disconter, jemförd med allmänna Lagen uti 15 Cap. Handels-Balken, sakna,
i afseende både på vilkoren för enskilda Bankers tillkomst och grunderne för
utöfvande af deras för landet inflytelserika verksamhet, den fullständighet,
som påkallas ej mindre af sjelfva ämnets vigt, än af den numera äfven inom
Riket, genom flere sådane Inrättningars uppkomst, vunna erfarenhet och
det i samma mon insedda behofvet af en bestämdare lagstiftning härutinnan;
så hafva, i likhet med hvad jemväl vid senaste Riksdag blifvit af Rikets då
församlade Ständer hos E. K. M. i underdånighet anmäldt, Rikets Ständer,
för deras del, beslutat en fullständigare lagstiftning i detta ämne, hvarvid
Rikets Ständer funnit, att den inskränktare ansvarighet, till följd hvaraf hvarje
delegare i Actie-Bank ansvarar endast med sitt insatta capital, innebär ett
undantag från den allmänna princip om Bolagsmäns solidariska ansvarighet,
Expcditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse j N.-o 358. 783
som i 15 Cap. Handels-Balken är grundlagd, hvarifrån undanlag minst bör
ega rum till fördel för Bolag, hvilka, i anseende till beskaffenheten af deras
verksamhet, genom utgifvande af Credit-sedlar, böra, till betryggande af allmänhetens
säkerhet, företrädesvis vara underkastade stränga controller, och
då allmänheten, som ofta icke kan undvika att i den dagliga rörelsen emottaga
enskilde Bankers Creditsedlar, bör vara i tillfälle att, utan svårighet,
kunna med säkerhet och bestämdhet bedöma de rättigheter, som, i händelse
af uteblifven inlösen, kunna göras gällande, hvilket bedömande bör blifva
lätt, örn allenast en slags ansvarighet finnes för alla Banker utan undantag,
emedan i sådant fall dertill endast erfordras kunskap om den i allmänhet
gällande lagen, hvaremot, så vida det får bero på hvarje Bolag att vid dess
stiftande välja emellan tvänne serskilda i lagen godkända ansvarighets-former,
innehafvaren af en Creditsedel, för fullständigt bedömande af densammas i
alla händelser gällande kraft, måste, utom förenämnde kunskap, äfven ega kändom
om hvarje Bolags serskilde stiftelsegrunder. Af dessa skäl, och då deri
omständigheten, att de fleste under senare åren inrättade Banker grunda sig
på delegarnes solidariska ansvarighet, synes undanrödja ali betänklighet, att
en ovilkorlig föreskrift i denna del skulle motverka enskilde Bankers uppkomst,
hafva Rikets Ständer ansett Actie-Banker med sedelutgifniugs-rätt hädanefter
icke böra få bildas och, på sådan grund, upptagit endast Banker
med solidariskt ansvarige Bolagsmän uti det förslag tili lag för enskilde
Banker, Rikets Ständer härmed i underdånighet öfverlemna; och få Rikets
Ständer, jemte underdånig anhållan om E. K.. M:s Nådiga stadfästelse derå,
hemställa, det genom serskild kungörelse måtte förklaras, att hvad Kongl.
Kungörelsen den 14 Januari 1824 stadgar, angående enskilde Banker och Disconter
hädanefter skall gälla endast, i afseende på sådane Banker, som redan
äro inrättade, hvilka vid deras privilegier, under den derföre återstående tiden,
må orubbade bibehållas, derest de ej sjelfva önska att före samma tids
utgång få deras statuter förändrade till öfverensstämmelse med ofvanberörde
Lag.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 2 Juni 1841.
■784 Expedilions-Utskottets Förslag till und. SkriJvelsej N.o 353,
Forslag till Lag för enskilda Batiker.
1 §'
Bank-rörelse, med rättighet att utfärda tryckta eller graverade Credilsedlar,
må utaf enskilde personer, endast i förening till Bolag, bedrifvas, efter
dertill af Kongl. Majit meddeladt tillstånd, vid ansökning hvarom böra
till granskning och stadfästelse bifogas ej mindre de för Bank-Bolaget uppgjorda
grundreglor och utlånings-reglemente, än äfven profblankelter till Creditsedlar,
och ankommer på Kongl. Maj:t att, efter pröfning, huruvida Bankinrättningen
kan vara för landet fördelagtig eller menlig, det sökta tillståndet
bevilja på högst Tio år, eller ock förvägra.
Vid sådan tids utgång, och så vida ansökning derom blifvit af Bolaget
gjord 18 månader dessförinnan, kan tillståndet förnyas till Bankrörelsens fortsättande,
dock aldrig utöfver Tio år för hvarje gång.
2 §•
Till Bank-Bolags stiftande erfordras minst Femtio namngifue delegare,
under den ansvarighet, som i denna lag bestämmes, med en teckningssumma
af minst 1,000,000 R:dr Banco, motsvarande 375,000 R:dr silfver specie.
Vid pröfning af Bolagsreglorne, bestämmer Kongl. Majit det högsta belopp,
hvarutöfver teckningssumman ej får gå.
3 §.
Enskild Bank får endast i stad inrättas.
Bank-afdelningar eller Vexlings-Contoir, de der icke ega rätt att utgifva
andra egne förbindelser, än invisningar å Hufvud-Contoiret till viss man,
kunna icke eller på annan ort, an i stad, förläggas,
4 §-
Delegarne i Bolaget böra inom sig utse en ansvarig och efter Bolagets
godtfinnande, afsättlig Direction, för att, enligt utfärdad Instruction och under
sådan controll af offentlig myndighet, sorn i denna lag stadgas, Banken
förvalta samt i alla mål för Bolaget lagligen tala och svara.
5 §.
Bolags-reglorne, genom hvilka delegarne skola sig inbördes förbinda, böra
dessutom innefatta uppgifter och stadganden i följande ämnen:
a) om
Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, JY.o 358.
a) örn beloppet af tecknings-summan eller grund-fonden, deraf minst 25
procent skola utgöras af Rikets gällande mynt;
b) om antalet af Directionens Ledamöter, som icke få vara färre än fem;
c) om tiden och sättet för den årliga revisionen och revisions-berättel
sens
kungörande i tidningarna;
d) om tiden för den årliga ordinarie Bolagsstämman, vilkoren för sammankallande
af extra Bolagsstämma och om rösträttigheten;
e) om sättet för Bolags-reglornas möjliga förändring; och
f) om sättet för utlåningen.
6 §•
Såsom säkerhet för den del af grundfonden, hvilken ej ovilkorligen skall
beslå af contanta medel, må begagnas ej allenast Rikets gällande mynt samt
controlleradt guld och silfver, utan äfven sådane fastighets-inteckningar, actier
eller allmänna Verks och Inrättningars räntebärande obligationer, som
för sådant ändamål af Bolaget godkännas, efter pröfning, uti hvilken Konungens
Befallningshafvande i Länet skall deltaga, med skyldighet att öfver säkerheten
sig utlåta; börande de nedsatte medlen, jemte de sålunda godkände
säkerhetshandlingarne, i Landl-Ränteriet, eller annat allmänt förvaringsrum,
nedläggas uti Cassa-kista, med serskilde lås, dertill Directionen samt ett af
Konungens Befallningshafvande utsedt allmänt ombud hafva hvar sin nyckel.
Bankens egne och andre enskilde Bankers Actie-bref få aldrig ibland
hypothek för grundfond antagas. Ej må insatt grundfond, genom utdelning,
minskas, så länge Bankens rörelse fortfar.
7 §-
Förr än Banken får öppnas och träda i verksamhet, skall iagttagas:
a) att inför Rådhus-Rätten i den stad, der Bankens Hufvud-Contoir är
beläget, i hufvudskrift förevisas, så väl den af Kongl. Maj:t utfärdade tillstånds-resolution,
som ock Bolagsreglorna, för att i Intecknings-protocollet
ordagrannt intagas; hvarefter Rätten ofördröjligen låter, på Bolagets bekostnad,
i allmänna Tidningarne införa kungörelse om det ingångna Bolaget.
b) att uppgift på bolagets delegare ej allenast aflemnas till samma Rätt,
för att i dess Intecknings-protocoll intagas, utan ock i allmänna Tidningarne
kungöres; börande en sådan uppgift hos Rätten förnyas och i tidningarne
införas efter hvarje Bolagsstämma, så vida någon förändring med delegarne
då inträlfat;
Bih. till R. St. Prot. 1841■ 10 Sami. 1 A/d. gg
786 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse t N.o 358,
c) alt uppgift å de personer, som komma att underskrifva Bankens tryckte
eller graverade förbindelser, tillställes Konungens Befallningshafvande i Länet,
och äfven i allmänna tidningarne kungöres, hvilket åliggande förnyas,
så snart någon förändring inträffar;
d.) att till Banken skola vara inbetaide minst 10 procent af grundfonden,
eller *:delar af det i 5 §. Litt. A. bestämda tillskott i Rikets gällande
mynt, äfvensom handlingar, hvilka Bolaget efter pröfning godkänt, aflemnade
till säkerhet derföre, att återstoden af samma tillskott varder inom ett år
i Banken insatt;
é) att de handlingar, som utgöra säkerheter för den öfriga delen af grundfonden,
skola jemväl vara till Banken inlemnade och af Bolaget, i redan
föreskrifven ordning, godkände.
8 §-
Utom invisningar på Rikets Ständers Bank, i enlighet med derom gällande
föreskrifter, må ej af enskild Bank utfärdas andre tryckte eller graverade
förbindelser, än Credit-sedlar, ställde till innehafvareu, att vid anfordran,
utan ränta, inlösas, och hvilka ej må lyda å mindre belopp, än 6 R:dr
32 sk. Banco, motsvarande Två R:dr 24 sk. silfver specie.
9 §•
Ej må enskild Bank utgifva Credit-sedlar och invisningar å Rikets Ständers
Bank till större sammantaget belopp, än som motsvaras af: l:o behållningen
i dess egna cassör af Rikets gångbara mynt i silfver eller sedlar; 2:o
återstoden af depositionen i Rikets Ständers Bank; och 3:o sådane Bolagets odisponerade
tillgångar i guld och silfver samt hypothek, som i G §. nämnas;
Bankens egne lånehandlingar sålunda härvid icke inberäknade.
Derest, genom vexling eller annan orsak, det sålunda bestämda förbållandet
emellan Bankens tillgångar samt beloppet af dess Credit-sedlar och
invisningar skulle komma att rubbas, åligge det Banken att inskränka sin utlånings-rörelse
och inom En månad hafva återstäldt det rubbade forhållandet.
10 §.
Upplåning, vare sig på Creditiv eller genom försträckning och deposition,
må ej eller af Banken göras till högre belopp, än att det icke öfverstiger
hälften af hvad å tecknad grundfond finnes i Banken insatt.
Alla för dylik upplåning utgifvande fordrings-bevis, äfvensom depositionsbevis,
skola ställas till viss person eller visst verk, samt uttryckligen inne
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 358. 78?
hålla, att öfverlåtelse deraf ej må ske, utan till viss man och efter föregången
anmälan i Banken.
11 §-
Vid utlåning eger Banken, då ränta ej är utfäst högre än efter Fem för
hundrade om året, och utlåning ej ställd på längre tid än Sex månader, att
afdraga räntan för hela lånetiden, och vare jemväl, derest låntagaren ej betalar
å förfallodagen, berättigad, att från nämnde dag beräkna 6 procents
ränta.
Vid fordringars indrifvande, njute enskild Bank samma handräckning,
som för Rikets Ständers Discont-verk nu eller framdeles varder beviljad.
12 §.
Enskilde Bankers Actier eller lott-bref må icke i någon sådan belånas.
Då varor i Banken belånas och icke inlösas vid förfallotiden, kunna de
genast derefter, utan föregånget uppbud eller hembjudning, föryttras genom
offentlig auction, hvarvid förhålles i enlighet med Författningar om försäljning
af utmätt lös egendom.
13 §.
Banken ege ej att drifva handel med annat än guld och silfver; men
vare oförhindrad att inropa pantsatt eller utmätt egendom, som på Auction
utbjudes, dervid Bankens rätt och säkerhet kan vara i fråga; dock med iakttagande
deraf, att sådan egendom åter varder försåld, så snart det utan förlust
för Banken ske kan.
14 §.
Delegare i enskild Bank svaren en för alla och alla för en, för uppfyllandet
af Bankens alla förbindelser, på sätt och i den ordning bär nedan
stadgas.
Derest ej Banken med Rikets metalliska mynt, eller med sådane sedlar,
som lika med mynt i Riket gälla, vid anfordran inlöser sina tryckta eller
graverade credit-sedlar, äfvensom, derest af densamma utfärdad invisning å
Rikets Ständers Bank, vid uppvisandet derstädes, ej inlöses, åtnjute borgenären
ränta af den enskilde Banken efter sex för hundrade om året, ifrån den
dag, då credit-sedels- eller invisuings-betalning vägrad blifvit, intilldess inlösningen
i Banken åter vidtager.
788
Expeditions-Ulskottels Förslag till tind. Skrifvelse, N;o 358.
Vare det ock, när Banken sålunda brustit i betalning, hvar och en af
Bankens borgenärer obetaget, att väcka fråga om Bankens försättande i concurs-tillstånd,
derom anmälan bör ske bos Konungens Befallningshafvande,
som genast undersöker Bankens ställning; gitter Directionen då ej visa, att dea
inträffade oförmågan härrört af en skyndsamt öfvergående tillfällighet, och att
Banken alla sina borgenärer förnöja kan, åligge det Konungens Befallningshafvande
att låta inställa Bank-rörelsen, och öfverlemna målet till domstol,
som beslutar, att Banken i concurstillstånd försättes.
När concurs inträdt, har ock Bolaget förverkat rättigheten att vidare begagna
sig af det erhållna tillståndet till Bank-rörelses bedrifvande.
15 §.
Innehafvare af oinlöst credit-sedel eller invisning ege jemväl, oberoende
af den rätt, som i nästföregående §. Bankens borgenärer tillägges, att lagsöka
en eller flere Directionens ledamöter, med samma rätt att använda utmätningst
vång, som Lag och gällande Författningar i allmänhet medgifva, mot
gäldenär för skulder af den mest executiva beskaffenhet.
I alla de fall, då ledamot af Directionen ej träffas hemma med lagsökning
eller å Bankens Contoir, äfvensom då flere Directionens ledamöter skola
på en gång samfäldt sökas, kunna de, som med Konungens Befallningshafvandes
eller Rättens bud gå, å Bankens Contoir bevisligen aflemna, eller,
om det finnes stängdt, å dess dörr fästa skriftlig resolution eller kallelse; och
galle då sådan åtgärd såsom laga delgifvande.
16 5.
Hafva Directionens samtliga ledamöter först undergått utmätning, men
full tillgång saknats i deras lösa egendom, kan bristen genom ny lagsökning utkräfvas,
under enahanda tvång, hos den eller de lottegare, mot hvilka fordringsegaren
finnér för godt sin talan rigta.
17 §.
Åf Bankens delegare, eller deras arfvingar eller sterbhus-delegare, vare
ej någon berättigad att, under bolagstiden, träda från Bolaget eller sin lott
å annan person öfverlåta, med mindre Bolaget dertill samtycker, och det
i 2 §. stadgade minsta antal af delegare derigenom icke understiges.
Äro den i afgången bolagsmans ställe inträdde nya delegarens grundfondshandlingar
i ofvan föreskrifven ordning pröfvade och å holags-stämma godkände,
då är, efter dess slut, och sedan sex månader föiflutit efter det un
-
Expeditioiis-Utskotlels Förslag lill und. Skrifvelse, Njo 358.
7%
derättelsen om den timade förändringen blifvit hos Rätten anmäld och i allmänna
tidningarne kungjord, den afgångne delegaren ej ansvarig för annan
Bankens skuld, än den, hvarföre lian dessförinnan blifvit lagsökt.
18 §.
Den, genom Kong!. Förordningen den 13 Juni 1800, för skuldfordring
i allmänhet bestämda prasscriptionstid af tio år, ege ej rum, i afseende på enskilde
Bankers tryckte eller graverade credit-sedlar och invisningar; ej eller
skall bevakning deraf, enligt Coneurs-lageu, erfordras i Bankens concurs, eller
i anledning af årsstämning, som vid Bolagets upphörande må utfärdas å dess
bo rgenärer: hvaremot, när Bolaget upplöses, hvilket Konungens Befallningshafvande
bör, utan dröjsmål, till Kongl. Maj:t inberätta, Kongl. Maj:t låter
utgå Nådig Kungörelse derom, med föreläggande för en hvar, som någon så
beskaffad förbindelse af Banken innehafver, att, vid förlust af all betalningsrätt,
förbindelsen till inlösen uppvisa i Banken, inom två år ifrån dea dag,
hvarunder Kungörelsen första gången utfärdas; börande densamma en gång under
h va lidera af dessa t vänne år från predikstolarne uppläsas.
19 §.
Directionen vare skyldig, så väl att, elter hvarje q vartals slut, till Kongl.
Maj:t insända en öfversigt af Bankens ställning, som ock att hålla Bankens räkenskaper
och handlingar tillgängliga för den undersökning, som Kongl. Majit
möjligen kan finna för godt låta anställa, likväl utan att enskildes förhållanden
till Banken dervid få för allmänheten yppas.
20 §.
Har Banken, i ett eller annat afseende, afvikit från de föreskrifter, sorn
uti denna lag äro gifne, ankomme på Kongl. Majit att, uppå derom skeende
anmälan, genom föreläggande af vite i penningar, eller, uti svårare fall, vid
förlust af det till Bank-rörelses bedrifvande erhållue tillstånd, tillhålla BankStyrelsen
att det felagtrga rätta.
Stockholm den 2 Juni 184L
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 35g.
N:o 359.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i Juni 1841.
Preste-Slåndet den i — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående anslag till bestridande
af restitutioner åt rotehållarne vid Uplands Regemente,
för orätt erlagda klädpenningar.
(Stals-Ulsk. Uti. N:o 538.)
S. Å. K.
Uti skrifvelse till Rikets Ständers Siats-Utskott af den 16 November
sistlidet år, har E. K. M. i Nåder tillkännagifva, att, vid pröfning af en i
underdånighet gjord ansökning om befrielse för rotehållarne vid Uplands Regemente
från utgörandet af s. k. klädpenningar, E. K. M., enär bemälde rotehållare,
efter 1818 års Riksdag, åtagit sig att, i stället för de, i och för
soldatens beklädnad, dittills lemnade bidrag, framdeles erlägga en viss andel
af soldat-munderingens värde, funnit uttagandet derutöfver af det uti 4:de
punkten af 1725 års knekte-contract omförmälda serskilda beklädnads-bidrag
vara stridande emot den, af E. K. M. och Rikets Ständer, rotehållarne år
1818 gifna försäkran, hvadan E. K. M. pröfvat rättvist att, med bifall till
berörde ansökning, från och med år 1840 och allt framgent, så länge nuvarande
heklädnadssätt och dermed förenade vilkor fortforo att vara gällande,
frikalla rotehållarne vid Uplands Regemente från utgörandet af ifrågavarande,
med Fem Daler kopparmynt, eller 26 sk. 8 rst. för hvarje röle, erlanda
afgift.
Med anledning af i detta ämne gjorde åtskilliga framställningar, och till
undvikande af den flere serskilde embets-myndigheter eljest åliggande tidsödande
granskning och pröfning, i och för restitution af den under de 3:ne
sista åren af förrbemälte rotehållare erlagde ifrågavarande afgift, hvilken dessa,
på grund af E. K. M:s och Rikets Kammar-Collegii kungörelse den 14
Mars 1793, äro berättigade att återbekomma, hafva Rikets Ständer anvisat å
Riksgälds-Contoiret en, samtlige rotehållarnes bidrag för 3 år motsvarande,
summa af Två Tusen R:dr 35 sk., för att till E. K. M:s Befallningshafvan
-
Expeditions-Utskottets Förslug till und. Skrifvelse, N.o 36o.
rle i Upsala och Stockholms Län utbetalas samt, med iagttagande af den prtescriptionstid
nyssberörde författning föreskrifver, tillhandahållas rotehållarne vid
Uplands Regemente; kommande det derefter möjliga återstående outtagna belopp
att tili Regementets beklädnads-fond ingå.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla, med
anhållan, att vederbörande måtte varda derom underrättade.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Juni 1841.
N:o 360.
Upp/äst och godkändt lios Ridd. och Adeln den i Juni 1841.
Preste-Ståndet den 1
—
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 2 —
Rikets Ständers underdåniga. Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga tillkännagifvanden, angående verkställd jemkning
i Provinsen Skånes ordinarie rotering.
(Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. N:o 163.)
S. A. K.
Uti aflåten Nådig Skrifvelse den 17 October sistlidet år, har E. K. M.
behagat gifva Rikets Ständer tillkänna: att E. K. M., vid förehafd pröfning
af frågan angående jemkning af ordinarie roteringen i Skåne, under den 2
Juni 1837 gifvit Nådig befallning om rotehållarnes sammankallande till omröstning
på sätt och i den ordning Rikets Ständer vid 1828, 1829 och 1830
årens Riksdag begärt; att efter det vid denna omröstning, som egt rum den
16 November 1837, och hvaruti inom Malmöhus Län 921 och inom Christianstads
Län 449 behörigen representerade rotar deltagit, blifvit genom en
betydlig pluralitet afgjordt, alt vid den redan verkställde och stadfästade indelningen
af ordinarie knektehåll i Skåne framgent borde förblifva, blott
79-
Expedilions- Utskottets Förslag till tind. Skrif velse j N.o 3 60.
med den förändring, att de nuvarande öfverloppsrotarne skulle, från och med
år 1838, anslås till understöd för de rotehållare inom hegge Länen, hvilka,
vid skeende undersökning, kunde befinnas vara i mesta behof af lindring i
ålagd rolerings-skyldigbet, E. K. M. i Nåder förordnat en Comité och för densamma
utfärdat Nådig Instruction, till verkställande af den ifrågavarande rotejemkningen,
hvilken ock under loppet af år 1838 blifvit fulländad; att,
sedan Comitéens Ordförande den 17 April 1839 till Krigs- och KammarCollegierne
insändt Commissionens samma dag afgifna uuderdåniga Berättelse,
jemte alla dertill hörande Protocoll, Rotejemknings-längd och öfriga handlingar,
samt bemälde Collegier den 15 Juni sistlidne år, med underdånigt Utlåtande
deröfver till E. K, M. inkommit, E. K. M., efter pröfning och afgörande
af sa väl de under Comitéens öfverläggningar väckte och E. K. M:s Nådiga
granskning underställda serskilda frågor, som af åtskillige rotehållares öfver
Comitéens beslut i underdånighet anförde besvär, under den 29 derpåföljde
Augusti, för Dess del, i Nåder gillat och fastställt den upprättade
Rote-jemknings-Iängden, sådan densamma, i öfverensstämmelse med de af E.
K. M. anbefallda jemkningar och förändringar, blifvit af Collegierne behörigen
rättad och af dem till E. K. M. ånyo insänd; att rote-jemkningen sålunda
utfallit, att i anledning af 95 inkomne och af Corn missionen till pröfning
upptagne ansökningar, understöd blifvit af Commissionen medgifvet åt 195
rotar; att detta beviljade understöd komme att utgå för tillsammans 53-y5U:dels
bristande rote-mantai, med 344 tunnor 19 kappar spanmål, deraf inom Södra
Skånska Infanteri-Regementet för llTf-:dels mantal, med 66 tunnor 4
kappar och inom Norra Skånska Infanteri-Regementet för dö^TRidels mantal
med 278 tunnor 15 kappar; alt af detta bidrag, fördeladt pä Länen, 97
tunnor 23 kappar till Malmöhus Län och 246 tunnor 28 kappar lill Christianstads
Län komme att utgå; att sedan af den för ifrågavarande rote-jemkning
anslagna vacance-spanmål af 78 öfverlopps-rotar, a 6 tunnor hvardera, utgörande
468 tunnor spanmål, alla till lindrings erhållande i laga ordning berättigade
rotar sitt tillbörliga understöd erhållit, en behållning uppstått af
123 tunnor 13 kappar säd; samt att E. K. M., af anförde skäl, i Nåder förordnat,
att denna behållning skulle från 1838 års början, och allt framgent,
få af samtlige rotehållarnes i Skåne ordinarie knektehåll, på sätt de genom
utsedde Deputerade derom beslutade, till deras eller provinsens nytta användas;
hvarjemte E. K. M. till Rikets Siänder, för att af dem, för deras del,
fastställas, behagat ifrågavarande Rote-jemknings-längd i Nåder öfverlemna,
och sorn Rikets Ständer, efter tagen kännedom om så väl Rote-jemknings,
läng
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, W.-o 36x.
längden, sorn ock de Rikets Ständer tillhandakorr,ne, saken rörande, handlingar,
lika med E. K. M., funnit rotejemkningen hafva blifvit, med våidande
af allmän och enskild rätt och i enlighet med de af Rikets^ Ständer dervid
bestämde och af E. K. M. i Nåder gillade grunder, fullbordad, hafva
Rikets Ständer, med godkännande af de uti ifrågavarande ämne vidtagne åtgärder,
jemväl för deras del, till vederbörandes efterrättelse faststält oniförmälde
Rote-jemknings-längd.
Hvilket Rikets Ständer, till svar å E. K. M;s Högslberörde Nådiga Skrifvelse,
härigenom få i underdånighet meddela; framhärdande &c.
Stockholm den 2 Juni 1841.
N:o 361.
TJppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i Juni i84r.
Preste-Ståndet den i — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förhöjning af
de för missbruk af fribref s-rättighet stadgade böter.
(Bevilln.- och Lag-Utsk. Bet, N:o 13.)
S. A. K.
Då erfarenheten visat, att de penninge-böter, som uti Kongl. Förordningen
den 27 April 1756 finnas stadgade, icke varit tillräcklige, för att helt
och hållet förekomma missbruk, vid fribrefs-rättighetens utöfvande, få Rikets
Ständer i underdånighet föreslå, att de penninge-böter, som uti Högstberörde
Kongl. Förordning äro utsatte för embetsman, den der fribrefs-rätligheten
missbrukar, må förhöjas till Trettiotre R:dr 16 sk. första gången, och Sextiosex
R:dr 32 sk. andra gången och oftare, då embetsman med sådan förseelse beträdes,
hvilka böter böra fördelas sålunda, att åklagaren erhåller |:delar samt
Bih. till R• St. Fröt. i84*> to Sami. 1 A/d. 100
7^4 Expeditions-Utskottets Färsing till und. Skrifvelse, N:0 362.
Kongl. Maj:t och Kronan J.del; och få Rikets Ständer, i sammanhang härmed,
i underdånighet anhålla, det täcktes E. K. M., med upplifvande af ifrågavarande
Kongl. Förordning den 27 April 1756, med de ändringar, sorn
i senare tider deruti egt rum, i Nåder låta förständiga vederbörande, att öfver
efterlefnaden af samma Författning hålla noggrann hand, och att tillika
uti de fribrefsböcker, som ärligen till vederbörande embetsverk och tjenstemän
utdelas, införas de uti nämnde Förordning befintlige hufvudsakliga föreskrifter,
jemte ofvan föreslagne förhöjda bötesbelopp.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Juni 1841.
N:o 362.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i Juni i84r.
Preste-Ståndet den x — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändring i
före skrifterne rörande fång forsling.
(Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Ull. N:o 183.)
S. A. K.
Hos, Rikets Ständer bar framställning blifvit gjord, om förändring uti det
genom Kongl. Brefvet den 8 Juni 1819 meddeldte stadgande, alt vid fångforsling
tvenne personer, utom den skjutsande, må åka efter en häst, samt
fem personer, den skjutsande äfvenledes oberäknad, efter tvenne hästar, så
att 3:ne personer alltid påräknas efter hvarje häst; och ehuru Rikets Ständer
ingalunda förbisett, alt fångar icke medföra några egna saker eller varor, som
öka tyngden, hafva Rikets Ständer likväl icke kunnat undgå att finna den
klagan grundad, som yppats öfver besvärligheten af fång-skjutsen. Frenne åkande
personer utgöra redan mer än tillräcklig tyngd för en häst, och, då
Expeditions-Utskollets Förslag till and. Skrifvelsej N. o 363. 795
derlill kommer tyngden af de fjeltrar, hvarmed Tångarne vanligen äro beJagde
under forslingen, så är det onekligt, att fång-transporten i hög grad
betungar de skjutsande, serdeles då vägen är backig eller väglaget är svårt.
Dessutom äro de vid skjuts i allmänhet bruklige åkdonen sällan af den beskaffenhet,
att den skjutsande lämpligen derå kan erhålla plats, sedan det
antal fångar å åkdonen blifvit inrymdt, som Högstberörde Kongl. Bref bestämmei.
Med fästadt afseende härå, få Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet
anhålla, att ofvanberörde föreskrifter, angående det antal hästar, som vid
forsling af fångar bör användas, må fötändras på det sätt, att vid sådan
skjutsning ej mer än en person må få åka efter en häst och ej mer än fyra
personer efter tvänne hästar, den skjutsande dock oberäknad.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Juni 1841.
N:o 363.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Juni 184r.
1’reste-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 4 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om iagttaganden, dd
del-egare i Tackjerns-hytta äskar att få idka Stångjernssmide,
(Lag- samt Allm. Besv. och Ekon, Utsk. Bet. IST:o 77.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 12 dennes, hos
E. K. M. anhållit, att en utvidgad frihet att tillverka stångjern må medgifva*
inom Bergslagen samt åt innehafvare af Tackjerns-hyttor, med vilkor, att delegarne
i del hyttelag, som ville begagna en sådan förmon, skola afstå från
Expeditions-Utskotlets Forslas, till und. Skrifvelse, N;0 363.
dea i och för tackjerns-blåsningen beviljade befrielsen från rotering och vissa
andra besvär, hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande de stadganden, som
kunna finnas nödige, till rättelse för det fall, då en eller flere delegare i ett
hyttelag yrkar att på förenämnde viikor af smides-friheten få sig begagna,
men andre delegare vägra att derpå ingå, och hafva Rikets Ständer, dervid å
ena sidan ansett det utgöra en kränkning af egande-rätten, om en delegare i
ett hyttelag skulle, genom de öfrige delegarnes beslut, kunna tvingas att utan
full godtgörelse afstå från dermed förenade förmoner, då han af hvarjehanda
orsaker icke för sin del kunde finna motsvarande fördel af smides-frihetens
begagnande, hvaremot, å andra sidan, angeläget är, att en utväg må finnas,
att undanrödja det hinder, som en sålunda tillkommen vägran skulle innebära
för tillgodonjutande af en smides-frihet, hvilken måste anses i allmänhet
vara fördelaglig och af vigt, då de flesta delegarne den påkalla.
Af sådan anledning hafva Rikets Ständer för deras del antagit och
få till E. K. M:s Nådiga pröfning i underdånighet öfverlemna följande stadgande
:
Uppstår inom tackjerns-hyttelag fråga alt, emot åtnjutande al utsträckt
rättighet att drifva stångjerns-smide, afstå från den i och för tackjerns-blåsningen
beviljade befrielse för rotering och andra hemmans-besvär, och kunna
delegarne sig derom icke förena, men yrkas förändringen af egare till trefjerdedelar
i hyttan; vare öfrige delegare, som vägra förändringen, pligtige att
till de förstnämnde afstå deras andel eller andelar, emot lösen efter hvarje
andels värde och hälften derutöfver. Detta värde bestämmes af Gode Män,
deraf tvenne å hvardera sidan väljas och en af dessa gemensamt utses.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 4 Juni 1841.
Expedilions-TJtskoltets Förslag lill and, Skrifvelse} IV.-o 364-
797
N:o 364.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Juni i84f<
Presle-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Jörändrad
fördelning af Riks-Statens Hufvud-titlar.
(Stats-Ulsk. Ull. N:ris 428 och 487 samt Mein. N:o 511 och 536.)
S. A. K.
Uli Skrifvelse den 19 Dec. sisllidet år, angående regleringen af utgifterna
under Riks-Slatens ltsta Hufvud-Titel, hafva Rikets Ständer underdånigst
tillkännagifvit sig vara betänkte att vid Riks-Statens upprättande, uppgöra en
ny fördelning af Ilufvud-Titlarne, i ändamål, alt anvisningar på samma Hufvud-Titel
icke må bero på olika Departemenls-Chefers föredragning; och hafva
Rikets Ständer nu, med ledning af den utaf E. K. M. under den 16 Maj
förlidet år utfärdade Nådiga Stadga, angående ärendenas fördelning emellan
de serskilda Stats-Departementen, fördelat Riks-Staten uli följande Hufvudtitlar;
nemligen:
l:o Kongl. Hof- och Slotts-Staterne.
2:o Justitia:-Departementet.
3:o Utrikes Departementet.
4:o Landtförsvars-Departementet.
5:o Sjöfors vars-Departementet.
6:o Civil-Departementet.
7:o Finans-Departementet.
8:o Ecclesiastik-Departementet.
9:o Pensions- och Indragnings-Slaterne;
å hvilka Hufvud-Titlar de serskilde anslagen blifvit fördelade, på sätt den af
Rikets Ständer för år 1842 och följande åren fastställda Riks-Stat utvisar,
I sammanhang härmed få Rikets Ständer i underdånighet anmäla deras
beslut, rörande åtskillige med Riks-Statens reglerande gemenskap egande omständigheter,
nemligen:
l:o. Som i afseende å det på första' Hufvud-Titeln numera till E, K.
* rx. ■» I
798 Expeditions-Ut skottets Förslag till lind. Skrifvelse> N;o 364-
M:s Egen Höga disposition anvisade anslag till Hof-Stallets utfordring hittills
valit förordnad t, att hvad ett år tilläfventyas kunnat besparas, bordt reserväras,
för att ett annat år, då behofvet det fordrat, för det afsedda ändamålet
användas; så, och enär, enligt sednast afslutade Riks-Hufvudbok eller för
1838, af berörde anslag fanns ett till följande år reserveradt belopp af 12,348
R:dr 27 sk. 5 rst. och någon reserverad behållning jemväl vid sisth års slut
lärer förefunnits, i afseende å hvilka sistnämnde medel erfordras Rikets Sländers
föreskrift, huru med dem bör förhållas; alltså få Rikets Ständer i underdånighet
förklara, att det belopp som af berörde anslag vid förlidet års
slut finnes reserveradt, likasom det för Hof-Stallets utfordring anvisade anslag,
ställes till E. K. M:s Egen Höga disposition, att för det afsedda ändamålet
användas.
2:o. Då de hittills uppförda gemensamma anslag å 2:dra Idufvud-Titeln
till rese- och tractaments-penningar samt skrif-materialier och expencer, äfvensom
å 8:de Hufvud-Titeln till extra utgifter, i följd af nu vidtagne
förändring, böra fördelas å Titlarne för de serskilda Departementen, för hvilkas
behof dessa medel skola användas, hafva Rikets Ständer beslutat:
a) att af anslaget till rese- oell tractaments-penningar för Civile Erabets-
och Tjenstemän, utgörande förslagsvis 12,000 R:dr, må uppföras:
å 2:dra Hufvud-Titeln för Justitiae-Departementet  5,000: —
å 6:te D:o för Civil-Departementet  6,000: —
å 7:de D:o för Finans-Departementet  1,000: —
Summa 12,000: —•
b) alt det likaledes å hittills varande 2:dra Hufvud-Titeln för Civile EmLets-Verk
uppförde förslags-anslag af 70,000 R:dr, till skrif-materialier och
expencer, må sålunda fördelas:
å 2:dra Hufvud-Titeln för Justitiae-Departementet  21,533: 16.
å 3:dje D:o för Utrikes Departementet  1,666: 32.
å 4:de D:o för Landlförsvars-Depaitementet (för Canzli-Expedi
tionen)
2,600: —
å 5:te D:o för Sjöförsvars-Departementet (för Canzli - Expeditionen)
.
1,100: —
å 6:te D:o för Civil-Departementet  16,300: —
å 7:de D.o för Finans-Departementet  17,800: —
å 8:de D:o för Ecclesiastik-Departementet
9,000: —
Summa 70,000:
Expeditions-Utskottets Förslag tili und. Skrifvelse, N.o 364. 799
c) alt af det hittills å 8:de Hufvud-Titeln uppförda anslaget till extra
utgifter må upptagas
å 2:dra Hufvud-Titeln för Justitiae-Departementet  3,000:
å 6:te dito för Civil-Deparleinentet  6,000:
å 7:de dito för Finans-Departementet, med hänseende till disposition
af pensioner och nådegåfvor
35,000: —•
å 8:de dito för Ecclesiaslik-Deparlementet  6,000: —
Summa 50,000: —
hörande hvad af desse anslag något år kan å en eller annan titel besparas,
till påföljande år å samma titel reserveras.
3;j Då de å hittills varande 9:de Hufvud-Titeln beviljade anslag för
Jordbruket, Handeln och Näringarne numera blifvit upptagne å 6:te HufvudTiteln
bland öfrige anslag för Civil-Departemcntet, men Rikets Ständer icke
anse lämpligt, att besparingar å förstbeiörde anslag skola kunna användas till
andra föremål, än de, hvarför hittills varande Nionde Hufvud-Titeln är afsedd,
halva Rikets Ständer beslutat, att nämnde anslag må uppföras under
en serskild afdelning och att de inom denna afdelnings anslag uppkommande
besparingar icke må användas till andra behof, äu sorn äro att hänföra
till dem, hvilka under samma afdelning inbegripas.
4:o Sedan Rikets Ständer beslutat, alt beräkning af ersättning för under
vissa löner inbegripen spanmål icke vidare skall ega rum efter årlig Riksmarkegång,
utan att de tjenstemän, som elter innevarande års början utnämnas,
böra erhålla contant tillökning af En R: lr för hvarje under lönen beräknad
tunna spanmål, och de förut i tjenst varande tjenstemän, så länge
de vid tjensterne qvarstå, deremot undfå ersättning för spanmålen efter ett
till nästa Riksdag bestämdt medelpris af En R:dr 10 sk. for tunnan; så hafva
Rikets Ständer ansett sig böra, såsom bäst ledande till ordning och controll
i berörde hänseende, stadga, att för alla de löner, hvarunder spanmål
är anvisad, må, under behöriga titlar, uppföras den ersättning af En R:dr
tunnan, som för blifvande tjenstemän är bestämd, samt deremot å allmänna
Indragnings-staten upptagas det belopp derutöfver af 10 sk. per tunna, som
de vid delta års början befintlige tjenstemän, om de vid tjensterne qvarstå,
ega alt intill nästa Riksdag tillgodonjuta.
Derjemte, och då ännu å Riks-Staten qvarstå åtskillige spanmåls-anslag,
som likväl icke äro till några nu utgående löner disponerade, nemligen:
3oo F.xpedilions-TJlskoitets Förslag till lind. Skrifvelse3 N-o 36
Å hittills varande Andra Hufvud-Titeln:
a Svea Hof-Bätts Stat
„ Staten för Fångvaktmästare, för en indragen Vaktmastare
Götheborg . ,
„ Gottlands Läns Lands-stat för en till Indragnings-staten för
flyttad Tjäruskurare
„ Norrbottens Läns Lands-stat, för en till Allmänna Indragnings-staten
förflyttad Lappfogdelön
Å Tredje Hujvud-Titeln:
å Krigs-Åcademiens Stat, odisponerade
„ Indeldta Armeens dito dito 7,702
82
tunnor
12
V
7
19
96
5?
7,702
J9
Summa 7,918 tunnor
så, då Rikets Ständer icke anse lämpligt, att nämnde spanmåls-qvantiteter,
vid sådant förhållande, å Riks-Staten qvarstå, serdeles som uppförandet af
ett motsvarande contant anslag då blefve utan ändamål, hafva Rikets Ständer
från Riks-Staten uteslutit berörde span måls-poster och således derför icke
beräknat motsvarande contant ersättning; dock bör, i händelse några af indeldta
Armeens befäl ännu skulle qvarstå vid sådane löner, hvarmed före nya
löneregleringen följde spanmåls-beräkning, i följd hvaraf de äro berättigade
att, så länge dylik lön bibehålles, ersättning för spanmåls-förhöjning åtnjuta,
så beskaffad ersättning, efter de vid denna Riksdag stadgade, här ofvan
omförmälde grunder, af Allmänna Indragnings-staten utbetalas, för hvilket
ändamål Rikets Ständer likväl icke ansett något serskildt anslag å samma
Stat behöfligt, enär en så beskaffad ersättning endast för högst få personer
lärer kunna ifrågakomma.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Juni 1841.
N.o 365.
Expcditions-Utskoltels Förslag till uncl. Sktifvelsej IV.-o 365. -iOi
N:o 365.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Juni i84i
Preste-Ståndet
den 5 — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Jiskeriens upphjelpande
medelst Stats anslag.
(Stats- samt Allm. Bjsv. och Ekon. Utsk. Bet. N:o 30, Uti.
N:o 135 och Mern. N:o 195, samt Först. Slats-Utsk. Mern.
N:o 553.)
S. A. K.
Efter öfvervägande af hvad hos Rikets Ständer förekommit, i afseende på
förhållandet med fiskeri-handteringen inom Riket i allmänhet, äfvensom serskildt,
om åtgärder till afhjelpande af den fattigdom och nöd, som lärer företinnas
bland de i Bohus Läns skärgård bosatte fiskare, hafva Rikets Ständer
godtfunnit att för innevarande år å Riks-Statens Nionde Hufvud-Titel',
samt från och med nästkommande år, då den al Rikets Ständer beslutade
förändrade fördelning af Hufvud-Titlarne kommer att taga sin början, å den
6:te uppföra ett anslag af Fem Tusen R:dr Banco, att af E. K. M. disponeras
till befordrande af fiskeri-näringen inom Riket; med anmälan hvarom Rikets
Ständer ansett sig böra i underdånighet anhålla, det E. K. M., vid användandet
af dessa medel, och under nuvarande förhållanden, måtte täckas serskildt
fästa Nådigt afseende på fiskarenas i Bohus Läns skärgård nödslällda
belägenhet samt deras behof af skyndsamt understöd.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Juni 1841.
Bih. till R. St. Fröt. 1841• to Sami. 1 Afd.
tor
$0 2
Exeditions-Ulskottets Förslug till tind. Skrifvelse, N.o 366.
N:o 366.
Uppläst och godkändt hos Ridd. oell Adeln den 5 Juni 184**
Preste-Slåndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående anstalter jör
en förbättrad fångvård.
(Stats-, Lat;- samt Allm. Besv.- och Ekon.- Utsk. Bet. N:o 89,
Uti. N:j 162 och Mein. N:o 194.)
S. A. K.
Uti Dess Nådiga Proposition angående Stals-verkels tillstånd och behof,
har E. K. M. äskat ett extra Slats-anslag af 270,000 R:dr, att successivt, i
nion af behof vet, utgå för Läns-fangelsei nes ombyggnad eller förbättring och
deras förseende med celler; och då härförutan hos Rikets Ständer fråga före-:
kommit, huruvida icke jemväl mera utsträckta anstalter för en förbättrad
Fångvård vore af nöden, hafva Rikets Ständer detta ämne i dess helhet öfvervägat,
samt få nu, med anledning deraf, i underdånighet anmäla följande.
Det är kändt, att brottens antal årligen stigit och att fång-personalen har,
under de senaste åren, ökats i en progression, som måste väcka det allvarligaste
bekymmer. Under det Slaten fått vidkännas mångdubll ide kostnader
för fångarnes vård och underhåll, hafva anfallen emot säkerheten till person
och egendom fortfarit, med en allt mer och mer utbildad förslagenhet och
förökad djerfhet. De verkande orsakerne till detta beklagliga och oroande
förhållande äro mångahanda. Visserligen bör detta samhällsonda kunna motverkas
genom en förbättrad brottmåls-lagstiftning och sorgfälligare anstalter
att befordra sann religiositet, allmän moralisk och intellectuel bildning samt
beredande af tillfälle till utvidgad ekonomisk verksamhet; men en djupt ingripande
orsak dertill ingenfinnes äfven i det sätt, hvarpå de brottslige behandlas,
sedan de blifvit föremål för åtal och bestraffning. Till följd af de
fleste nu befintlige häktens inskränkta utrymme eller felagtiga inredning, har
det nemligen varit och är ännu nödvändigt, att ett större antal fångar inspärras
i samma rum, dervid det ofta måste inträffa, att den ännu oförvmv
Expeditions-Utskottets Förslås* till und. Skrifvelse, N.o 366.
8o3
ne, eller endast för försvarslöshet häktade, det missvårdade barnet och den,
som undergår fängelsestraff endast for ett obetydligt bötesbelopp, sammanblandas
med förhärdade brottslingar och redan dömde missgerningsman. Det är
icke nog, att derigenom störes den sjelfbesinning, hvaråt ransaknings» och
strafftiden borde vara uteslutande egnad; ännu forderfligare är den, under sådana
förhållanden, oundvikliga vexelverkan af lastfulla efterdömen och brottsliga
läror, hvaiigtnom, inom fängelset, sprides ytterligare vanart, i förening
med en ökad förslagenhet alt begå nya brott och att gäcka bemödandet för
brottsligheti nr upptäckande, äfvensom förbindelser knytas emellan fångarne,
hvilka såmedelst, då de åter komma på fri fot, blifva ännu mera vådliga för
allmänna säkerheten. Dessutom måste det erkännas, att hvarje häktad eger
en fordran af samhället att, så länge han är oförvunnen till brott, icke underkastas
förnedringen att vistas tillsammans med dömde förbrytare, eller
bloltstälas för vådan af att, genom umgänget med dem, moraliskt förderfvas.
—• Det är på sådana grunder, som Rikets Ständer fullkomligt instämma
uti den af E. K. M. i Dess Nådiga Proposition antydda åsigten, att personer,
som i häkte inmanas, böra, så vidt möjligt är och så vida icke omständigheterne
derför lägga hinder i vägen, uti serskilde rum förvaras.
Vid ordnandet af fängelse-anstalterne hör det visserligen icke förbises,
att en ny brottmåls-lagstifming, efter dertill redan utarbetadt förslag, är att
snart förvänta, och att dessa anstalter böra lämpas efter de straff-bestämmelser,
som den nya Eg-stiftningen kommer att innehålla; men det för handen
varande behofvet af skyndsamma åtgärder för att hämma brottens tillvext,
medgifver icke att, under det denna lag-stiftning afbidas, omsorgen för fängelsernas
förbättring lemnäs å sido, och måste dessutom en allvarligt ingripande
åtgärd i detta afseende betragtas såsom en nödvändig förberedelse för
möjligheten alt införa ett straff-system, som öfverensstämmer med närvarande
tids förhållanden.
Det är i synnerhet med afseende å Läns häktena, som de omförmälda olägenheterne
af fångvårdens närvarande skick påkalla en sk3'ndsam förändring.
Dessa häkten äro på en gång straff-fängelser för ringare förbrytelser samt förvarings-ställen
för ransaknings-fångar, äfvensom bysatte och försvarslöse personer.
Mångfalden af de olika classerne utaf fånear är således här störst,
och då desse sedermera utgå till åtskiljda orter, blifver det inom häktet bibringade
moraliska förderfvet genom dem luingspridt. Dessutom visar sig i
allmänhet fångarnes antal, i förhållande till utrymmet, vida större i Länshäktena
än vid andra häkten, och det har ingalunda varit ovanligt, att fångpersonalen
till hälften och ända till dubbelt öfversligit det antal, som varit
8c>4 Expedilions-Utskotlets Forslag lill und. Skrifvelse} N.-o 366.
påräknadt alt der kunna intagas. Den trängsel, som sålunda uppkommit, har
nödvändigt måst verka högst menligt på helso-tillståndet, hvadan ock antalet
af fångar, hvilka med döden afgatt, någon gång varit dubbelt större
inom Läns-häkle än å fästning, i förhållande till de derstädes inrymdes
antal.
Åf de upplysningar, som kommit Rikets Ständer tillhanda, rörande förhållandet
emellan utrymmet och fång-personalen i Läns-häktena under de senaste
fem åren, hafva Piikets Ständer inhemtat, att, så vidt hvarje fånge
skall kunna förvaras i serskildt rum, erfordras, då fång-personalens antal beräknas
till lika belopp, hvartill den hittills vanligen uppgått, ungefärligen
2000 celler för alla Länen sammanräknade. Byggnadskostnaden äro Rikets
Ständer visserligen icke i tillfälle att med noggrannhet uppgifva, helst densamma,
bland annat beror af olika pris å byggnads-ämnen och arbeten i olika
orter; men, enligt skedt öfverslag, anse Rikets Ständer denna kostnad
kunna beräknas till ungefärligen 666 R:dr 32 sk. för hvarje cell, deraf visar
sig, att de af E. K. M., äskade 270,000 R:dr icke på långt när blifva ti 11-  räcklige för förändringens tillvägabringande, så vidsträckt och fulländad, som
Rikets Ständer densamma önska; men så vidt en förändring af Stats- och
Härads-häkten derjemte lillvägabringas, så att dessa häkten hufvudsakligen
kunna påräknas för fångarnes förvarande under ransaknings-tiden, och då
dessutom i vederbörandes uppgifter om fång-antalet äro inbegripne bysatte
personer, för hvilka enskilda rum icke erfordras, kan byggnaden för Länshäktena
göras mindre vidsträckt, äfven med förutsättning, att de, mera än
som hittills skett, begagnas till straff-fängelser; hvarförutan den uppgifna
kostnaden torde kunna minskas genom begagnande af redan befintliga byggnader,
i den nion de finnas användbara. Med afseende härå hafva Rikets Ständer,
ehuru de hysa den åsigt, att ifrågavarande förbättring bör utsträckas
till samtlige Länen och till vägabringas efter ett för alla dessa häkten gemensamt
antaget fullständigt system, likväl ansett det för behofvet erforderliga
anslaget kunna för närvarande inskränkas lill 900,000 R:dr, och hafva på
grund häraf, godtfunnit till E. K. M:s Nådiga disposition anvisa ett Extra
Stats-anslag af nyssnämnde summa, att under loppet af fyra år, räknadt från
och med det innevarande, successivt användas till Läns-häktenas ombyggnad
och förseende med celler, till det antal och den storlek, som för hvarje serskildt
Län af E. K. M. må pröfvas erforderligt; och torde vid bvggnads-planens
uppgörande få tillses, att berörde fängelser anläggas icke" ensamt vid
Landshöfdinge-Residencen, utan äfven å andra lämpliga ställen inom Länen,
då dessas vidsträckthet eller andra locala förhållanden dertill föranleda, hvil
-
Expcdilions-Utskottels Förslag lill lind. Skrifvelse, JY.o 366. Soä
ken senare åtgärd, i väsendtlig nion ledande dertill, att fångarne, intilldess
ransakningen är fulländad, kunde stadna i det fängelse, sora är beläget närmast
ransaknings-stället, såmedelst komme att underlätta ransakningen, jemte
det betydlig besparing af forslings-kostnad derigenom bereddes.
I sammanhang härmed hafva Rikets Ständer, för beredande af tillgång
å Ljenliga localer för anläggandet af dylika häkten, der de förut begagnade ej
pröfvas tillräckliga eller för ändamålet lämpliga, beslutat, det E. K. M. må
ega, till Läns-häktenäs utvidgande eller ombyggnad, disponera Slaten tillhöriga,
lör andra ändamål icke erforderliga, tomter och byggnader, eller, om tillgång
dertill icke finnes, genom köp eller byte med enskilde eller corporationer
sådan tillgång bereda; börande den kostnad, som erfordras, så väl i detta
afseende, som för anskaffande af de nya inventarier, hvilka, till följd af
häktenas nybyggnad, blifva behölliga, anses inbegripen under berörde anslagssumma,
men deremot af det för innevarande år å 8:de Hufvud-Titeln samt
för 1842 och följande åren å den 2:dra uppförda anslag för fångars vård och
underhåll utgå den aflöning, sorn E. K. M. pröfvar nödig, utöfver hvad å
Stat redan finnes uppfördi, intilldess Rikets Ständer vid nästinstundande
Riksdag, komma i tillfälle att anvisa sådane löner på Stat; dock att den tillök
La aflöningen för fång-vården vid hvarje häkte icke vidtager förr än, sedan
häktet blifvit ombyggdt och i sammanhang dermed en ny ordning derstädes
införd.
Då Rikets Ständer härmed åsyftat, att länshäkten må blifva använde till
straff-fängelse mera vidsträckt, än hittills skett, hvilket ofta skulle leda till
besparing i transport-kostnader samt en mera ändamålsenlig verkställighet af
straffen, hafva Rikets Ständer trott det böra, genom skerskild Förordning,
stadgas, alt brottslingar, hvilka, blifvit dömde till fästningsstraff eller arbete
å fästning på högst två år, må, sedan Läns-fängelserne blifvit i nu omförmäld
ordning förändrade, der undergå sådant straff, så vidt utrymmet det
medgifver; dock anse Rikets Ständer sig böra i underdånighet anhålla, att för
de personer, hvilka äro för skuld bysatte, må vid Läns-fängelsernas förändring,
afsätlas och inredas serskilda rum, lämpade efter den behandling, som,
i afseende på sådane fångar, bör iagltagas.
Angående Härads-häkten stadgar visserligen Lagen i 26 Cap. 4 §. Byggninga-Balken,
alt byggnaden skall af Häradet bekostas; hvilken förbindelse
likväl torde böra anses fullgjord, så framt fängelset lemnar tillräckligt utrymme
för fångames förvarande, men icke kunna utsträckas derhän, att Hära (ferne
böra vidkännas de betydligt ökade kostnader, som blifva förenade med nu
åsyftade anstalter för en mera grannlaga fång-behandling; hvarföre Rikets
806 Expedilions-TJiskot tels Förslag till und Skrifvelsej N.o 366.
Ständer trott, att dessa häktens ombyggnad och inredning till celler hör af
allmänna medel bekostat. Som Härads-fångelsernes blifvande antal och de
ställen, der de böra anläggas, likväl bero af de bestämmelser, hvilka vid
pröfning af nya lag-förslaget konna antagas, i anledning af deri föreslagen
förändring af hvad hitintills är stadgadt, rörande sammanträdesställen för Under-Dorostolar
på landet, och då på den nya Brottmåls-lagstiftningen ankommer,
huruvida dessa häkten böra i någon nion såsom straff-fängelser begagnas,
hvilket Rikets Ständer, med afseende å Hörads-häktenas närvarande beskaffenhet
och fåtaligheten af den der anställde bevakningspersonalen, icke anse
nu kunna ega rum, samt då derförutan erfordras en närmare utredning, i
afseende på dessa häktens nuvarande antal och beskaffenhet, antalet af fångar,
som hittills varit i hvarje af dem förvarade och i hvad nion flere menigheter
kunna sig om ett gemensamt häkte förena; få Rikets Ständer hos E. K.
M. i underdånighet anhålla, att en noggran undersökning må anställas om beskaffenheten
af redan befintlige Häradshäkten samt vederbörande höras, hvarest
och till hvilket antal dylika häkten för framtiden kunna erfordras; att
derefter uppgöres en fullständig plan för Häradsfängelsernes ordnande inom
hela Riket, med iagttagande, att, till besparing af kostnad, antalet i möjligaste
måtto inskränkes, äfven derigenom, att Läns- eller Stads-häkte tillika begagnas
för angränsande landsort, der utrymmet och localen det medgifver; samt
att E. K. M., efter det förhållandet sålunda blifvit utredt, täckes vid nästa
Riksdag meddela Rikets Ständer fullständigt förslag till de anstalter, som kunna
finnas lämpliga att vidtagas.
Emedlertid, på det förändringen af Häradshäkten må, i bredd med
Länsfängelsernes förbättring, kunna påbörjas och fortgå å de orter, der hinder
derför tilläfventyrs icke möta, hafva Rikets Ständer till E. K. M;s Nådiga
disposition ställt ett extra Stats-anslag af 100,000 R:dr, alt, under loppet
af fyra år, från och med det innevarande, användas tili Häradshäktens
ombyggnad och förseende med erforderligt antal celler, i den ordning, E. K.
M., efter menigheternes hörande, pröfvar sådant kunna och böra före det nya
lagförslagets antagande verkställas, efter en sådan allmän plan, som ofvan
finnes omförmäld; dock att menigheterne icke i vidsti äcktare mon, än hittills
skett, få vidkännas kostnaden för fångarnes vård samt inventariers anskaffande,
äfvensom framtida underhållet af fängelsebyggnaderne; alt de så
beskaffade byggnader, som redan finnas, användas för ombyggnader, om så
lämpligen ske kan, eller ock menigheternes fördel att få fritt begagna de till
fängelse förut nyttjade lägenbeterne tages i skälig beräkning till minskning af
Statens kostnads-anslag, samt att, sedan Häradsfängelserna blifvit bragte till
Expedit iöns-Utskottets Förslug till lind. Skrifvelse> N.o 366. 807
det ful lii n lade skick, sora nu åsyftas, fångarne der qvarstadna under ransakningstiden,
så att de icke förr, än utslag i första instanlien är öfver dem
fälldt, må till Länshäkte afsändas.
Vid fråga om slädernes ransakningshäkten. anse Rikets Ständer böra
tillämpas samma grundsats, som, i afseende på Häradshäktena, blifvit antagen,
nemligen att kostnaden för ombyggnad efter cell-system bör af allmänna medel
bestridas, men underhållet af fängelse-byggnaderne, inventariers anskaffande,
samt fångarnes vård och underhåll fortfarande bekostas af inenighett rne.
Emedlertid är dessa häktens ombyggnad, serdeles i de större städerne,
ännu mera af behofvet påkallad, i samma mon som, enligt hvad erfarenheten
visat, brottens tillvext och fångpersonalens antal är i städerne större än på
landet. Sålunda har uti Stockholm, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, antalet
af fångar, som i stadens häkten under loppet af år 1839 förvarats, uppgått
lill 5,676 personer, hvaraf på en gång varit häktade 307, och de kostnader,
staden för fångars vård och underhåll fått vidkännas, hafva från år
1835, då de utgjort 7,034 R:dr 3 sk. 6 rst., årligen ökats, så att de år 1838
uppgått till 20,070 R:dr 20 sk. 1 rst. Stadens styrelse har äfven anmält sig
hafva varit betänkt på att uppföra ett större häkte med celler, hvartill tvänne
serskilda kostnads förslag med tillhörande ritningar blifvit upprättade, det
ena för ett fängelse med 125 celler, att uppbyggas å en staden tillhörig ininvid
Rådhuset belägen tomt, för hvilket fängelse kostnaden beräknats till
100,000 R:dr, det andra för ett häkte meri 200 celler, att uppföras å samma
tomt, jemte den kronan tillhöriga, derintill gränsande, så kallade lilla
Mynlhus-tomt* n, för hvilket kostnaden upptagits lill 170,000 R:dr; men oagtadt
den för det större antalet celler beräknade iängelse-byggnadt n vore
högst behöflig, har likväl, i saknad af tillgångar, någon verkställighet derå ie^
ke följt.
Förändringen af slädernes fängelser är, i förhållande till häradshäkten,
mindre beroende af det nya lagförslagets antagande, i så måtto, som härvid
icke kan uppstå någon tvekan om stället, der fängelse-byggnaden bör uppföras,
hvadan denna förändring för städerne mera allmänt och omedelbart
bör kunna verkställas. I afseende på kostnadsberäkningen, sakna väl Rikets
Ständer all ledning, vidare än, af hvad sålunda är uppgifvet för Stockholms
stad; men då det såsom otvifvelagtigt kan antagas, att flere, om icke de fleste
af R kets städer hafva behof af dylika ombyggnader, synes den erforderliga
summan icke kunna beräknas till mindre än 300,000 R.dr, eller 130,000
R:dr utöfver hvad för Stockholm är vordet uppgifvet; hvarföre Rikets Ständer
beslutat alt till E. K. M:s Nådiga disposition ställa ett extra Stats-anslag af
8o8
Expeditions-Ut skottets Förslag till lind. Skrifvelse, N.o 3651
300,000 R:dr, att, under loppet af fyra år, från och med det innevarande,
efter förut uppgjord allmän plan, på sätt om Häradshäkten är i underdånighet
föreslaget, användas till fängelse-byggnader i Stockholm och Rikets öfrige
städer, i den nion, E. K. M. linner det af behofvet påkallad t, likväl så,
ali för fängelse-byggnaden i Stockholms stad högst användes det beräknade
kostnadsbeloppet 170,000 R:dr, och med iagtagande, att, sedan E. K. M. i
Nåder pröfvat och godkänt de kostnadsförslag med tillhörande ritningar, hvilka
komma att ligga till grund för byggnaden, samt vederbörande blifvit hörde,
det må öfverlemnas till städerne sjeifve att utföra arbetet på eget ansvar,
om summan öfverskrides, och att, för delta ändamål, medlen utbetalas
i den mon, arbetet fortgår; dock att redan befintlige fängelse-byggnader på
enahanda sätt, som för landet blifvit i underdånighet hemställdi, användas
eller tagas i beräkning för ombyggnader, och alt, äfven inom städerne, fängelserne,
sedan de blifvit ombyggde, böra begagnas för ransaknings-fängar,
tills desse blifvit af första instanlien dömde, utan att de förut må försändas
till länshäkte; och få Rikets Ständer härjemte hos E. K. M. i underdånighet
hemställa, att, med undantag för Stockholm, fängelse för de städer, der Länshäkte
finnes, må, till besparing af kostnad, alltid med sådant häkte förenas
med förbindelse för städerne, dels att till byggnadens årliga underhåll äfvensom
för fångvården, lemna skäligt bidrag, svarande emot förmoneu att befrias
från det direcla utgörandet al detta besvär, dels ock att bekosta uppehälle
under ransakningstiden för fångar, sorn vid städernes domstolar äro
ställde under tilltuk
Beträffande ifrågaställde upplåtelse till Stockholms stad af det så kallade
lilla Mynthusels tomt, hvilken, på sätt ofvan är omförmäldt, blifvit påräknad
för verkställigheten af den utaf Stockholms stads styrelse föreslagna fängelse-byggnad,
så enär denna plats icke är för Kronan behöflig, vidare än
till boställsrum för en del af de vid myntet anställde tjenstemän och för
upplag af ved, hafva Rikets Ständer, för deras del, ansett, att intet hinder
bör möta för denna tomts upplåtande till Stockholms stad, emot det vilkor,
alt staden till dem, sem nu hafva sig tillagde boställen i iilla Mynthuset betalar
nöjaglig hyresersättning, så länge dessa personer innehafva de tjänster,
hvilka berättigat dem tili dessa boslällsförmoner, jemte det staden bör tillhandahålla
Kronan en för upplag af myntets ved tjenlig plats, inhägnad,
planerad och i ändamålsenligt skick, äfvensom att de nu å tomten uppförda
byggnader, såsom Slaten tillhöriga, nedtagas för Statens räkning, och deraf
inflytande behållningen tillfaller Stats-verket.
Såsom
Expeditions-Utskotteis Förslag till und. Skrifvelse , N.-o 36S, 809
Såsom allmänna iagttagelser vid dispositionen af de till fängelse-byggnader
sålunda bestämda anslag, hafva Pdkets Ständer beslutat, att expenser och
förvaltnings-kostnader böra utgå af total-summan och att, då de af Rikets
Stunder vid denna Riksdag anvisade anslag icke kunna blifva tillräckliga att
dermed åstadkomma en nödvändig förbättring af alla ransaknings- och strafffängelser,
arbetet må företagas först å de orter, der behofvet är störst, och
ej på en gång utsträckas till flere häkten, än att det arbete, som blifvit beslutad
t, må kunna fulländas med de tillgångar, som äro anvisade; och få Rikets
Ständer i underdånighet anhålla, dels att, vid arbetets verkställande,
ändamålsenlighet, fasthet och varaktighet, i förening med skyndsamhet, må
afses, samt att E. K. M. i detta ändamål täckes meddela nödige föreskrifter
och sålunda bestämma, i hvad större eiler mindre nion arbetet må utföras
genom entreprenad, dels att fångar vid arbetet användas, så vidt det lämpligen
ske kan, dels ock att, till vinnande af nödig ledning och erfarenhet,
början inå göras med ombj^ggnad af ett bland Länshäktena.
Slutligen, och med fästadt afseende derå, att de för fängelse-byggnaderne
beviljade anslags-beloppen ingalunda böra lemnäs ofruktbara under den
lid, som kan åtgå, innan de för det bestämda ändamålet kunna användas,
helst dessa medel icke, i likhet med Statsanslag i allmänhet, äro afsedda att
utgå till visst belopp hvarje år, hafva Rikets Ständer ansett det vara angeläget,
alt Riksgälds-Contoirets Fullmägtige serskildt på förhand underrättas, vid
hvilka tider, och till hvad belopp vid hvarje tidpunkt, medlen böra hållas
tillhanda, hvilket beror af den plan, som för den vidtagande anstaltens utförande
kommer att uppgöras; i anledning hvaraf Rikets Ständer frambära
den underdåniga önskan, att E. K. M., efter det den byggnadsplan, som vid
de serskilda häktenas uppförande bör följas, blifvit i Nåder fastställd, täcktes,
till ledning för de på Riksgälds-Contoirets Fullmägtige beroende åtgärder
för medlens tillhandahållande, underrätta dem om beloppet af de anslagssummor,
hvilket, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut, för
hvarje år, som byggnadsplanen upptager, anses erforderligt.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Juni 1841.
Bih, till E. St. Prot. 1841. 10 Sami. 1 Afd,
roa
8io Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N.-o 367.
Nso 367.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Juni 1841.
Pieste-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, med öfverlemnande af
förslag till ny Författning, angående bränvins-brännings-rättigheten.
(Bevilln.- samt Allm. Besv.- oda Ekon.- Utsk. Bet. N:ris 2, 3,
5, 6, 12, 14, 16; Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Bet. Nilis 7, 15, 19; Först. Stats-Ulsk. Mein. N:o 504.)
S. A. K.
Efter att hafva i sorgfälligt öfvervägande tagit, ej mindre hvad E. K.
M:s under den 24 Februari sistlidet år till Rikets Ständer aflåtna Nådiga Skrifvelse,
angående grunderna för bran vins-bränningens utöfning, med hänsigt till
förekommande af bränvinets omåttliga bruk, innehåller, än ock de flere framställningar,
som rörande delta ämne inom de serskilda Riks-Slånden blifvit
gjorda, hafva Rikets Ständer upprätta och få härmedelst till E. K. M. i underdånighet
öfverlemna förslag till nya föreskrifter, rörande grunderna och
vilkoren för bränvins-bränningens utöfning samt afgifterne derför, affattadt
hufvudsakligen i öfverensstämmelse med den af E, K. M. derom utfärdade
Författning af den 19 Juni 1835, dock med de förändringar, alt, då den i
3 §. af nämnde Författning föreskrifna tariff å jord värdet synts Rikets Ständer
mindre principenlig, enär den icke tillåter egare af 300—500 Rrdrs jord värde
att nyttja större panna, än af 20 kannors rymd, men medgifver rättighet
för samma jordegare att till en sådan panna begagna en konst-apparat, hvarigenom
afverknings-förmågan mångdubblas, har, med bibehållande af hittills
stadgadt jord värde för rättigheten ti 1 brän vinsbränning med redskap i lista
classen, tariffen i öfrigt blifvit ställd i närmare öfverensstämmelse med alverkningsförmågan
hos de serskilda classernas redskap, så att högre jordvärde
ansetts erforderligt för rättigheten att begagna redskap i högre dass; att de
serskilda redskapsdelarne blifvit närmare definierade och classificationeu med
större noggrannhet bestämd, äfvensom afverkningsförmågan hos de olika kiassernes
redskap närmare utredd; att arfvodet för bestyret med pannornas för
-
Expedit ions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV: o 3Gj. 811
segling ansetts böra bekostas af panne-egaren; att pannerymds-afgiften blifvit
i betydlig raon förhöjd; samt att åtskilliga stadganden till förekommande
af lönn-krögeri och gårdfari-handel med bränvin blifvit i förslaget införde.
Och få Rikets Ständer, jemte underdånig anhållan, att E. K. M. täcktes
ornförmälde förslag i Nåder godkänna samt låta Författning, i likhet dermed,
till allmän efterrättelse utfärda, uti hvilken Författning torde, i en not till 59
§., ordalydelsen af de i 3 mom. åberopade lagstadganden varda, till allmänhetens
kännedom införd, tillika, med anledning af hvad E. K. M., uti Nådig
Skrifvelse den 24 Mars sistlidet år, gifvit Rikets Ständer tillkänna, angående
en från Krono-Länsmännen inom samtliga fögderier af Wermlands Län
inkommen underdånig anhållan om åtnjutande af skjuts- och tractaments-ersättning
för resor, som af dem anställas, i och för försegling af bränvinsbrännings-
redskap, äfvensom angående en utaf Justilice-Canzlers-Embetet gjord
underdånig framställning om behofvet af serskilde personers förordnande till
biträde vid försegling af bräwvinsbrännings-redskap, till svar härå i underdånighet
åberopa, hvad i 26 §. af bilagde förslag finnes, i afseende å bränvinsbiännings-redskapens
förseglande, stadgadt.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Juni 1841.
Förslag till föreskrifter _, angående grunde rrte för bränvinsbränningen
och afgifterne derförs samt om hvad vid försäljning
af bränvin och beskattning derå iagttagas bör.
Första Artikeln.
Om bränvinsbrännings-rätligheten.
§. 1.
Bränvinsbränning, af hvad tjenligt ämne eller vext som helst, skall, med
den pannerytnd samt emot de afgifter och öfriga vilkor, här nedan föreskrifvas,
vara tillåten under sex månader af året, nemligen Januari, Februari,
Mars, April, November och December, så framt icke högst vigtiga omständigheter
föranleda inställande af denna tillverkning.
B.änvins-Jistillering vare under nämnde tid tillåten för dem, som äro
gi2 Expeditions-Ulskotlets Förslag Ull und. Skrifvelse, N.o 56/,
till bränvinsbränning berättigade; ankommande det på Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning i hvarje fall, huruvida, ooh på hvad vilkor omdistillering af rått
bränvin må, på andra tider och för andre personer, än de till bränvinsbränning
beiäLligade, under serskild conlroll tillåtas.
§. 2.
Rättigheten till bränvinsbränning skall på landet åtfölja hemman och
hemmansdelar, med åsatt mantal efter jordeboken, bebyggda, med serskild
åbo försedda utjordar och andra lägenheter, hvilka uti ordinarie eller extra
ordinarie rotering deltaga, eller vacance-afgift utgöra, äfvensom icke roterade,
men med serskild ränta tili Kongl. Maj:t och Kronan eller till innehafvare
af dess rätt belagda torp-lägenheter, samt, i släderne, den till hvarje stads
område hörande jord; dock tillkommer denna rättighet icke den jord, som i
taxeringsvärde ej uppgår tili Trehundrade Riksdaler Banco, utom i de händelser,
6 och 7 §. §. upptaga.
§. 3.
Den bränvins-pannerymd, hvarmed tillåtes alt bränna, skall beräknas etter
hemmanets, hemmansdelens, lägenhetens eller stadsjordens väl de vid 1840
års taxeringar, under iagttagande, alt, såsom grund för bränvinsbränningsrältighelen,
värdet af åb3ggnaden ej får i taxalionen ingå till högre belopp,
än som motsvarar högst |:del af jordens taxeringsvärde; och bestämmes bränvinsbrännings-rältrgbeten
för de serskilda classerne af bränvinsbrännings-redskap
efter det jordvärde, sorn i nedanstående tariff finnes upptaget sålunda,
nemligen: att för rättigheten alt begagna en panna till och med 20 kannors
l:sta
2:dra
3:dje
4:de
5:le
classen.
classen.
classen.
classen.
classen.
300.
450.
600.
900.
1,800.
öf\ter
20 t.
o. ra. 25
krr.
500.
750.
1,000.
1,500.
3,000.
99
25
— 30
99
750.
1,125.
1,500.
2,250.
4,500.
99
30
— 35
99
1,000.
1,500.
2,000.
3,000.
6,000.
99
35
— 40
99
2,000.
3,000.
4,000.
6,000.
12,000,
99
40
— 45
99
3,000.
4,500.
6,000.
9,000.
18,000.
99
45
— 50
99
4,000.
6,000.
8,000.
12,000.
24,000.
99
50
— 55
99
5,000.
7,500.
10,000.
15,000.
30,000.
99
55
— 60
99
6,000.
9,000.
12,000.
18,000.
36,000.
1>
60
— 65
99
7,000.
10,500.
14,000.
21,000.
42,000.
Expeditioiis-Ulskollcls Förslag till und. Skrifvelse, N.a 367. 813
Esta
2:dra
3;dje
4:de
5:te
classen.
classen.
classen.
classen.
classen.
öfver
65 t.
0. m. 70
k:r.
8,000.
12,000.
16,000.
24,000.
48,000.
77
70
— 75
77
9,000.
13,000.
18,0C0.
27,000.
54,000.
w
75
— 78
77
10,000.
15,000.
20,000.
30,000.
60,000.
77
78
— 81
79
11,000.
16,500.
22,000.
33,000.
66,000.
7y
81
— 84
77
12,000.
18,000.
24,000.
36,000.
72,000.
77
84
— 87
97
13,000.
19,500.
26,000.
39,000.
78,000.
97
87
— 90
77
14,000.
21,000.
28,000.
42,000.
84,000.
För begagnande af ång-appavater erfordras, i hvarje af förestående classer,
50 procents högre taxeringsvärde; och iagtlages härvid i öfrigt, att kokrummet
ej ingår i pannerymds-beräkuingen.
§• 4.
Mer än en bränvinspanna af 90 kannors rymd, eiler Hera pannor, hvilkas
sammanslagna rymd öfverstiger 90 kannor, kokrummet oberäknadt, må
icke uti ett verk eller å samma egendom eller hemmansdel nyttjas.
Vid brännerier af annan än vanlig beskaffenhet, eller så kallade konstbrännerier,
får sammanräknade kannelalet af alla dit hörande pannor, mäskVärmaren
oberäknad, icke öfverstiga den högsta pannerymd, hvarmed bränyinsbränning
med enkla pannor är tillåten.
Såsom kokrum får beräknas två kannor för hvarje bränvinspanna om 40
kannors rymd och derunder, samt tre kannor, dä pannerymden öfverstiger 40
kannor.
Egare af ätlicks-fabriker må icke tillåtas att, oberoende af innehafvande
jord och utan afgift, begagna bränvinsbrännings-redskap till åstadkommande
af så kallad förbränna.
§. 5
Innehafvare eller brukare af tvänne eller flera hemman, hemmansdelar
eller lägenheter, sorn till bran vinsbränning berättigade gro, och af innehafvarens
folk och dragare skötas, vare öppet lemnadt alt, så vida hemmanet, hemmansdelen
eller lägenheten är försedd med egen ladugård, der utfodring
sker, på hvardera af dessa egendomar idka bränvinsbränning med så stor
panna, som emot jordvärdet svarar. Skulle åter innehafvare eller brukare af
flera till bränvinsbränning berättigade hemman, hemmansdelar eller lägenheter,
vilja på ett ställe utöfva bränvinstillverkningen för deras sammanslagne
814 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse t N.o 367.
värde, vare sådant tillåtet, under vilkor, att ifrågavarande egendomar äro belägne
inom en mils afstånd, ifrån åbyggnad till åbyggnad räknadt, ifrån det
ställe, der bränvinsbränningen utöfvas, samt att pannerymden i intet fall får
öfverstiga det i 4 §. bestämda maximi-belopp.
Brän vinsbrännings-rättighet for jord å landet må icke i något fall förenas
med bränvinsbränningsrätlighet för jord i städerne, eller efter sammanräknadt
taxeringsvärde på ett ställe utöfvas.
§• 6.
På landet vare tvänne eller flere åboer å samma hemman eller å serskilda
hemmansdelar eller lägenheter, då dessa äro inom samma socken och
högst på ?:dels mils afstånd från hvarandra belägne, obetaget att, emot samfäldt
erläggande af den på gemensamma brän vinsredskapen belöpande bränvinsbrännings-afgift
och behörig anmälan vid mantals- och skattskrifningen,
deras bränvinsbrännings-rätlighet ulöfve med en gemensam panna på den af
dessa lägenheter, som derlill uppgifves, hvilken panna dock aldrig må öfverstiga
högsta tillåtna pannerymden.
Åboer å sådane hemman, hemmansdelar eller lägenheter på landet, som
icke uppgå till 300 R:dr i taxeringsvärde, men i öfrigt hafva de egenskaper,
som, enligt 2 erfordras för rättigheten alt utöfva bränvinsbränning, åtnjuta
äfven samma förmon, med vilkor, att det sammanslagne jordvärdet uppgår
till minst Trehundra Riksdaler.
Bränvinsbränningsrättighet må ej å annor man öfverlåtas, utan i sammanhang
med jorden.
§. 7.
Af de fleste röstegande invånare i hvarje stad, der jorden tillhör staden,
må det bero att, i dea ordning, som uti hvarje stad för beslut om stadens
inkomst eller utgift iagttages, bestämma, huruvida den bränvinsbränning, hvartill
staden efter värdet af de serskilda jordlotterna är berättigad, skall åt dessas
innehafvare upplåtas, eller för stadens gemensamma räkning utöfvas, och
om bränvinsbränningen skall ske med serskilda pannor efter hvarje jordlotts
värde, eller ock i ett eller flera sammansatta verk efter alla eller flera jordlotters
sammanslagna värde; men i de städer, der jorden är med egande-rätt
fördelad på stadens invånare, må det ankomma på det beslut, som ibland
dem af pluraliteten, beräknad i mon af jordvärdet, fattas; och i den händelse
förhållandet är blandadt, skola enahanda grunder följas, likväl under förbehåll,
att bränvinsbränning i stad ej må utöfvas med panna af mindre rymd
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelset N.o 867. 8i5
iin Tretlio kannor, samt att, derest Kongl, Maj:t ej, i betragtande af serskilda
omständigheter, annorlunda redan förordnat eller framdeles förordnar, 4
§. af denna Författning skall tjena till efterrättelse, i afseende på den högsta
panneryind, som af sådana föreningar må begagnas; börande för öfrigt, vid
utöfningen af slädernes bränvinsbränningsrättighet, iagttagas; att de brännerier,
som hädanefter anläggas, varda, utom stadens stakett, på lämpligt afstånd
från andra byggnader uppförda, i enlighet med stadens Brandordning.
§I 8‘
Vid de årliga mantals-skrifningarne uppgifves så väl stället, hvarest, som
ock det eller de hemman, hemmansdelar eller lägenheter, för hvilka bränvinsbränningen
skall utöfvas, äfvensom pannerymden, enligt hela det af justeraren
åsatte kannetal, med utsättande af den dass, hvartill pannan, jemlikt
justerarens betyg, hän föres, samt huruvida den är inrättad att drifvas
med eld eller ånga; och vare det en och hvar, till bränvinsbränning
berättigad, obetaget att anmäla sig till bränvinsbränningens utöfvande, antingen
för hela eller hälften af den tillåtna tiden; skolande, i senare fallet, bestämdt
uppgifvas, hvilkendera termin, antingen Januari, Februari och Mus,
eller April, November och December dertill begagnas; och kommer afgiften
för bränvinsbränningen att, i förhållande derefter, beräknas. Ej vare skattskyldig
förbunden att vid mantalsskrifningen uppvisa stämplings-attest, icke
eller mätningsbetyg, undantagande å ostämplade tackjernspannor; och
ege han dessutom rätt att hänvisa till den förra året uppgifna pannerymden,
med åliggande att för uppgiftens vigtighet ansvara; dock bör i den skattskyldiges
debetsedel för hvarje år af vederbörande införas, så väl beloppet af dm
panneryind, hvartill lian sig anmält, som ock det fastighets-värde, hvarefter
bränvinsbränning får ega rum, till upplysning om den panneryind, som, i
grund deraf, får begagnas.
Den, mantalsskrifningen förrättar, vare skyldig att, med afdrag, enligt
4 §., af kokrummet, afgiften i behörig ordning påföra, ehvad pannorna äro
inmurade eller lösa, med uteslutande af bråk i pannerymds-beräkuingen.
§. 9.
Alla de pannor, som af någon till bränvinsbränning berättigad begagnas,
vare sig å en tomt eller i en byggnad, eller under samma tak
eller å samma egendom, hemmansdel eller lägenhet, skola väl, för nödig
säkerhets vinnande, till rymden serskildt uppgifvas, men vid debiteringen
bör deras rymd ovilkorligen sammanslås, med afdrag af kokrum för
3 iG Erpcdilions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.O 367.
hvarje panna och denna grund jemväl följas vid redogörelsen, i afseende på
pannerymden, så väl af Taxerings-Comiteerne och Kongl. Majrts Befallningshafvande,
som af Kongl. Majrts och Rikets Stats-Contoir; dock må dere
sålunda sammanslagna pannerymden aldrig öfverstiga det i 4 §. bestämda
maximi-belopp.
§• 10.
Mantals- och skatlskrifvare åligge det att, inom Januari månads utgång,
enligt mantals- och skatlskrifnings-handlingarne, socknevis upprätta förteckningar
på alla dem, som sig till bränvinsbränning anmält; börande å dessa
förteckningar utsättas, hvilka månader bränvinsbränning af livar och en utöfvas,
äfvensom pannerymden och den dass, lill hvilken redskapen hänföres,
samt huruvida den är inrättad att drifvas med eld eller anga. Dessa förteckningar
insändas lill Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som ega att deraf
lemna vederbörande del, för controll och eftersyn. Mantals- och skaltskrifvare
äro dessutom skyldige att, inom ofvan föreskrifne tid, tillställa vederbörande
Kronobetjent samt de personer, åt hvilka Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
uppdragit försegling af bränvinsbrännings-redskap, enahanda förteckningar
å alla dem, som inom socknen sig till bränvinsbränning anmält; och
böra sistnämnde förteckningar i församlingens sockenstuga eller å annat lämpligt
ställe anslås.
§. 11.
Den, som, berättigad till bränvinsbränning, sig dertill vid mantalsskrifningen
antingen icke angifvit eller ock anmält sig lill mindre pannerymd,
än hvartill han egt rätt, må, om han sedermera åstundar bränvinsbränning,
för en del eller hela värdet utöfva, antingen under hela den tillåtna tiden,
eller under någon af de i 8 §. omförmälda terminer, anmäla sig derom hos
Kongl. Majrts Befallningshafvande, söm eger att det sökta tillståndet meddela,
så vida sökanden styrker sig hafva behörigen till Krono-Uppbördsmannen
erlagt belöpande pannerymds-afgift, beräknad i förhållande efter ofvannumnde
tid.
Andra Artikeln.
Om bränvinsbrännings-r eds häpen.
§. 12.
För att icke motverka de förbättringar i bränyinsbrännings-redskapens
sani
-
Expeditions-ZJlskottets Förslag till und. Skrifvelse j N.o 367, 817
sammansättning, som afse besparing i bränsle, tid och arbetskostnad, vare sådan
redskap tillåten, af hvad form och ämne som helst, under iagttagande af
följande bestämmelser:
Med enkel bränvinsbrännings-redskap förstås en sådan, som består af en
panna för mäskens kokning, af en till pannan hörande så kallad hatt och afkylnings-redskap
för den uppkommande bränvins-immans afkylande. Pannan
får ega hvad form som helst. Hatten med fastsittande ångrör, hvaraf 6 tum
närmast balten ingå i uppmätningen, i sammanhang med densamma, får icke
innehålla mer än -|:djedelar af pannans rymd.
Afkyiningsredskap får bestå af pipor, rör eller af annorlunda bildade
ytor.
i\led mäskvärmare förstås en sådan inrättning vid ett bränvins-redskap,
i hvilken mäsken genom den från pannan utgående ångan, förberedande uppvärmes,
så att, då den derefter slås eller tappas i bränvinspannan, uppkokningen
och således averkningen sker fortare än eljest, och tid alltså vinnes
i operationen.
Mäskvärmare vare tillåten af hvad form eller ämne som helst, men får
ej innehålla mer än |:del utöfver pannans rymd, ej eller så inrättas, att den
åstadkommer någon rectilication, med mindre sådan inrättning uppgifves såsom
rectifications apparat.
Med reclilications-apparat förstås den del af ett bränvinsbrännings-redskap,
hvarigenom en större elier mindre del af productens vattenhalt afskiljes under
sjelfva bränvinsbränningen, så att afrinningen utkommer starkare eller mera
sprithaltig, än då en sådan inrättning icke begagnas. Rectifications-apparat
må bestå i klarkula, tallricks-apparat, eller hvilken annan inrättning som
helst, utgöra serskild redskap, eller inneslutas i någon del af bränvinsbrännings-redskapen.
§• 13-
Genom begagnande af förenämnde 3:ne redskapsdelar enskildt eller sammansatte,
uppkomma följande 4 classer:
Första classen.
Enkel redskap.
Redskap i denna dass får ej innehålla, ej eller till dem fogas någon inrättning,
som afser elier kan tjena, hvarken såsom mäskvärmare lill mäskens
Bih. till R. St. Fröt. 1841• to Sami. 1 Afd. io3
818 Expedit ions-Utskottets Forslag till und. Skrifvelse, N.o 367.
förberedande uppvärmning, eller såsom reclifications-apparat, till klarning eller
så kallad rectification, utan måste afrinningen, för att blifva bränvin, omkokas
i samma eller dylik panna.
Andra Classen,
Består af enkel redskap med mäskvärmare.
Tredje Classen.
Består af enkel redskap med rectifications-apparat.
Fjerde classen.
Består af enkel redskap med både mäskvärmare och reetifications-apparat;
hvartill kommer
Femte Classen.
Innefattande all sådan redskap, vare sig den så kallade dubbla piston*
ska apparaten, eller af annan ännu ej känd uppfinning, som icke kan hänföras
lill någon af de föregående fyra classerne.
Vid bränvins-tillverkning med redskap å hvardera af föreslående classer,
må pannan drifvas genom eldens verkan, antingen omedelbart på pannan, eller
ock medelbart genom vattenånga från serskild panna, som antingen om*
gifver den förra, eiler är ställd på större eller mindre afstånd från densamma.
Lösa halsar må ej för bränvinspannans förening med hatten användas.
§• 14-
Då bränvinsbrännings-redskap förfärdigas på bruk, i stad, köping, elier
på landet, vare den, som redskapen tillverkat, vid bot af Treliotre Riksdaler
16 sk. skyldig, innan han bränvinsredskaj en från sig lemnar, ej mindre att
förse panna och hatt, äfvensom då löst bröst, rectifications-apparat eller mäskvärmare
tillhöra redskapen, dessa sistnämde apparater, med stämpel af sitt
namn, hemvist och årtalet, då den förfärdigats, än ock alt besörja, det de
varda uppmätte och stämplade af dertill förordnade Landtmätare eller Justerare,
för hvilka tillverkaren noga bör uppgifva redskapens beskaffenhet
tili alla dess delar; missleder han Justeraren med falsk uppgift, vare bot
samma.
Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 367. 819
Då förändring af bi änvinsbrännings-redskap, genom nya bottnars eller
aftappningsrörs insättande, hattens ändring till form eller rymd, anbringande
af mäskvärmare eller rectifications-apparat, eller annorledes vid tages, skall redskapen
ånyo af Justeraren mätas, och, om rymden undergått förändring,
ånyo stämplas, och den förra stämpeln utplånas, samt nytt mätnings- och
stämplings-bevis uttagas; och vare den, som ändringen verkställt, skyldig
att, på sätt och vid ansvar, som i lista mom. stadgas, om uppmätningen och
och stämplingen föranstalta.
Å bränvinspannor af tackjern, som hädanefter gjutas, bör pannerymden
och bruksstämpeln, jemte årtalet, utsättas i pannans öfre kant, vid ansvar för
bruksegaren, som ofvan stadgadt är.
§. 15.
Till uppmätning och stämpling af nya, eller förändrade, eller förut ej
uppmätta och stämplade bränvinsbrännings-redskap, förordne Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande ett behöflig t antal af Landtmätare eller Justerare i Länen
och släderne, och tilldela dem vissa district, lämpade efter hvars och ens
hemvist; och vare, för denna förrättning, Landtmätare eller Justerare lika
ansvarig, som för målkärils justering i allmänhet.
Uti de städer, hvarest eller i hvilkas granskap någon Landtmätare icke
är boende, må till Justerare för bränvins-brännings-redskapens mätning och
stämpling, en Magistrats-person kunna antagas.
§. 16.
Bränvins-pannor skola vid mätningen vara försedde med löst bröst, då
sådant finnes, och med hatt eller stängsel-skifva och rör samt öfriga tillbehör,
som, enligt nästföljande §., äro underkastade stämpling. Pannans liela cubikinnehåll
mates med vatten eller annat flytande ämne till öfversta kant eller
läckande brädd. Om hatten är försedd med en eller flera luckor eller någon
annan öppning än ångröret, skall den vid mätningen påsättas, och redskapen
uppmätas till öfversta luckans eller öppningens nedre kant, tili så stor höjd,
som mäsk deri kan inrymmas.
Hatten, med fastsitlande ångrör, skall äfven till hela sitt cubik-innehåll
uppmätas, och om den innehåller mer än två tredjedelar af pannans rymd,
öfverskottet ingå i pannerymds-beräkningen. Den fals, som är ämnad att
nedskjutas i pannan, ingår ej i mätningen till större del, än hvarmed den
öfverstiger \\ tum.
820
Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N;o 367.
Likaså uppmätes mäsk-värmave, elev sådan finnes, till hela sin rymd,
med afdrag af derigenom gående rör.
Då pannan, som är försedd med aftappnings-rör, uppmätes, skall tappen
eller vridhanen isättas, och intet afdrag för rörets innehåll ega rum.
§. 17.
Med undantag af tack jerns-pannor, skola på alla andra pannor och dertill
hatt eller stängsel-skifva, lösa panne*bröst, rectifications-apparater och mäskvärmare,
ehvad dessa senare äro af metall eller träd, Landtmätaren eller
Justeraren å hvarje af dessa delar, med stämplar utmärka initial-bokstäfverna
af sitt namn och årtalet, då uppmätningen skett, samt derjemte å pannan
redskapens uträknade panne-rymd. Stämpeln på panna sättes å halsen eiler
dess öfversta del; på de öfriga ofvan uppräknade delarne, å de ställen, der
den blir väl synlig utan att skada redskapen.
§. 18.
Landtmätare eller Justerare, hvilka, för att mäta och stämpla bränvinsbränningsredskap,
kallas från sitt hemvist af enskild man, åtnjuta derföre af
denne sistnämnde resekostnadsersältning och arfvode, såsom för andra embetsförrättningar.
Kallas han åter till uppmätning och stämpling af flera redskap
på ett och samma ställe eller by eller socken, der flera redskap vid ett
och samma tillfälle af honom kunna mätas och stämplas, tillkommer honom
resekostnads-ersättning och arfvode, endast såsom för en resa, jemte den serskilda
betalning, som han bör erhålla, då mätning och stämpling sker i hans
hemvist. Sker mätningen och justeringen å det ställe, der Landtmätare eller
Justerare bor och vistas, uppbäre han sex runstycken för hvarje kanna, som
den inätna och stämplade redskapen innehåller. Erforderligt handtlangarebiträde
vid förrättningen må Landtmätare eller Justerare kunna af panne-egaren
äska; men med behörigen justerade och krönta målkäril bör han sig
sjelf förse.
Etan serskild betalning skall Justerare meddela skriftligt betyg, enligt bifogadt
formulär, så väl öfver mätning, sorn stämpling; skolande betyget upptaga
en noggran beskrifning på redskapens beståndsdelar och deras dimensioner,
med utsättande af den dass, hvartill redskapen hörer, samt huruvida den
är inrättad alt drifva? med eld eller ånga: och skall han jemväl af hvarje sådant
betyg månadtligen lemna Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fullständig
del.
Expeditions-Utskoitets Förslag till lind. Skrifvelsej N.-o 367. 82;
§• 19.
Ej må, under något vilkor, annen del af bränvinsbrännings-redskapen än
panna inmuras, hvarvid iagttages, att stämplingen alltid skall vara lätt åtkomtig;
ej eller må panna och hatt med hvarandra sammanfogas genom nägling
eller lödning.
§. 20.
Innehafvare af bränvinsbtånningsredskap vare ifrån allt åtal, i afseende
på dess beskaffenhet, fri, derest den finnes i oförändrad enlighet med Justerarens
betyg, och i sådant skick icke öfverstiger den pannerymd, till hvars
begagnande innehafvaren är berättigad och sig vederbörligen anmält; dock
må, i händelse branvinsbränningsredskapen genom origtigt betyg af Justeraren
blifvit hänförd till lägre dass, än hvartill densamma rätteligen hörer,
redskapens innehafvare, vid derom yppad fråga, för det löpande året påföras
den högre afgift, som för redskapens högre dass i tariffen finnes
bestämd.
Enär kannerymden i branvinsbränningsredskap befmnes större, än den
uppgifvits, men öfverskottet ej öfverstiger en femtondedel af den rymd, hvartill
pannan är anmäld och stämplad, och detta med skäl kan anses hafva tillkommit
genom pannans nyttjande eller eldens verkan, vare redskapen ej derföre
underkastad beslag, ulan må, vid derom yppad fråga, egaren debiteras
för det löpande året med den högre skatt, hvartill pannans ökade rymd föranleder,
och redskapen genom egarens försorg ånyo mätas och stämplas, innan
påföljande år, på sätt och under det ansvar, som uti 14 §. af denna artikel
utstakas.
§. 21.
Beträdes Justerare alt hafva orätt stämplat bränvins - panna eller i
slämplings-betyget hänfört bränvins-brännings-redskapen till lägre dass, än
hvartill den rätteligen hörer, skall han böta 33 R:dr 16 sk. Banco, och derjemte
dömas tjensten förlustig, eller på längre eller kortare tid från utöfningen
deraf skiljas, allt efter Domarens pröfning, huruvida förseelsen härrört
af uppsåt, eller af större eller mindre vårdslöshet.
Den, som tillverkar bränvinsbrännings-redskap af större rymd än den
nu tillåtna, utan att kunna styrka, det redskapen är ämnad till export eller
bestämd till inhemskt bruk, på grund af Kongl. Maj:ls serskildt gifna Nådiga
tillstånd, bote första gången 33 R:dr 16 sk., andra gången 66 R:dr 32 sk.
och tredje gången 100 R:dr, allt Banco.
&22 Expediiions-Vtskottets Förslag till und SkriJvelsej N.o 367.
§. 22.
Distilleringspannor, sora af Apothekare få för pharraaceutiska behof användas,
böra angifvas och upptecknas vid mantals- och skattskrifning, samt
mätas och stämplas, i likhet med hvad om Llän vinspannor i allmänhet stadgadt
är och under enahanda ansvar.
§. 23.
Ifrån och med den 1 Maj till och med den 31 October hvarje är, äfvensom
då bränvinsbränning af någon ulöfvas endast under hälften af den
tillåtna tiden, vid hvarje termins slut, nemligen vid Mars och December månaders
utgång samt under den eller de öfriga månader af året, då till
äfventyrs Kongl. Maj:t i Nåder skulle finna för godt att bränvinsbränning inställa
eller förbjuda, skall all bränvinsbrännings-redskap antingen inlemnas
i allmänna förvaringsrum, hvilket bör ske sist å andra söcknedag
efter den, då hans 1 ätlighet att densamma begagna, upphörer, eller, om
den befinnes i enskildt förvar, förseglas, genom deras försorg, som försegling
skola verkställa, utan att, i senare fallet, pann-egaren sig derom behöfver
anmäla.
§• 24.
Äfven under den för bränvinsbränning lofgifne tid, må icke egare af
bränvinsbrännings-redskap, som till bränvinsbränning sig icke anmält, eller
icke vederbörligt tillstånd erhållit, på sätt 11 §. omförmäler, innehafva oförseglad
bränvins-redskap.
Stadgandet i denna och nästföregående §. må dock ej tillämpas på ny
redskap, som är i tillverkarens vård, eller på gammal redskap, som är under
arbete på kopparslagares verkstad.
§. 25.
Den, som förskaffar sig flera, större eller annorlunda beskaffade bränvinsbrännings-redskap,
än dem, till hvars begagnande han berättigad är, eller
si» anmält, vare skyldig att, inom åtta dagar efter det han egare deraf blifvit,
sådant hos Magistraten i stad eller hos närmaste kronobetjent på landet
anmäla, och dessa redskap antingen försegla låta, eller ock till förvar å allmänt
ställe aflemna.
Åstundar någon att, 1 stället för den redskap, som han innehar och är
berättigad alt bruka, få begagna annan redskap, som han sig förskaffat, vare
detta tillåtet, så vida hans uppgift till mantalsskrifning berättigar honom alt
Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 36J. 823
sadan redskap få begagna, eller han hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
dertill erhållit tillstånd; åliggande honom dock, innan han får begagna den
senare redskapen, alt låta försegla eller under allmänt förvar ställa den redskap,
som han förut innehaft, eller också inför Magistraten eller kronobetjeningen
styrka, att densamma blifvit till bränvinsbränning obrukbar gjord,
eller till annan person öfverlåten.
§. 26.
Försegling skall sålunda verkställas, att allenast pannor med fast bröst,
hattar, lösa pannebröst och afkylningsredskap sättas ur stånd att nyttjas, så,
att egaren må kunna begagna de pannor, hvilka ej hafva fast bröst, till andra
hushållsförnödenheter. De till ångornas afkylning begagnade pipor vare
från föi seg ling fria.
Om försegling å landet ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att antyda
vederbörande kronobetjente eller andre af Kongl. Majjts Befallningshafvande
dertill förordnade välkände personer, hvilka det, i följd deraf, skall åligga
att, utan föregången anmälan af panne-egaren, med ledning af de till dem
från vederbörande mantalsskrifvare insända förteckningar samt, i serskildta
fall, Kongl. Maj:ts Bt fallningshafvandes dem delgifne tillstånds-resolutioner,
ofördröjligen, elter det bränvinsbiännings-rättigheten för någon eller någre
panne-egare inom hvarje district upphört, försegling af bi än vinsredskapen
verkställa; och eger förseglaren alt bestämma tid och ställe inom districtet
föi' förseglingen, i förut utfärdad kungörelse, likväl så, att försegling af inmurade
pannor med bröst och dithörande redskap alltid försiggår på hvarje
ställe, der de äro uppgifne att finnas. I städerna, hvarest nyssnämnde redskap,
med undantag af inmurade pannor, böra i allmänt förvaringsrum insättas,
vare detta allt Magistratens åliggande.
Förseglingen skall ske med messingstråd, på det sätt, att densamma trades
uti borrade eller stampade fina hål och sedan hopknytes genom en linnelapp,
samt förseglas på båda ändarne med deras sigill, hvilka det blifvit
anbefalldt att denna föriä, tning verkställa.
Den för materialerne till förseglingen åtgående kostnad kommer att af
kronans medel från Landt-Ränterien förskjutas och ersätln:ng derför i vanlig
ordning af Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Contoir meddelas, emot behörig redo
och räkning i Landsboken; hvaremot arfvode för forseglings-bestyret bekostas
af panre-egaren, och utgår efter kannerummet, med En skilling för
inmurad redskap, samt 6 rst. för så kallade lyft-pannor, utaf hvarje kanna
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, ZV.-o 36f,
af pannans innehåll; dock niå vid dessa tillfällen rese- och tractamenls-penningar
af forseglaren icke beräknas.
§• 27.
De personer, som, enligt 6 Art. 58 §., ega alt, i afseende på bränvinsbränning,
visita tioner och beslag, göra, vare berättigade, enär de för Kongl.
Maj:ts och Kronans rätt och till controll emot underslef, anse sådant nödigt,
att i stad eliev på landet låta ånyo uppmäta förut uppmätt och stämplad
bränvins-panna. Finnes dervid annat innehåll, än stämpel och betyg utmärka,
ansvare Jnsteraren, såsom ofvan i 15 och 21 §. §. sagdt är, och vare egaren
saklös, så framt han icke i underslefvet bevisligen deltagit.
Tredje Artikeln.
Om Bevillnings-afgifterne,
§. 28.
Beskatlningen för bränvins-bränningen kommer alt utgå endast efter paulie*
rymden , i enlighet med nedanstående tariff, som bestämmer den afgift,
hvilken för sex månaders bränningslid skall erläggas för hvarje serskild dass
af bran v ins-b r anni n gs-red skap.
Tariff
Expeditions-UtskoUets Förslag lill und. Skrifvelset N;o 367. 825
Tariff på Pannerymds-afgiften.
OJ
* £
r B
l:sta
Ilassen.
2:dra
Classen.
3:dje Classen.
4:de Classen.
5:te Classen.
' >-j
X
B
i?-
med eld.
med
ånga.
med eld.
med
ånga.
med eld.
med
ånga.
med eld.
med ånga.
med eld.
med ånga. ,
K:r
10
2
24
3
36
3
36
8
22
6
32
15
30
__
75
140
_
240
_
11
2
36
4
26
4
26
10
10
8
3
18
46
37
19
92
19
171
28
264
—
12
3
5
19
5
19
12
7
9
28
23
19
45
28
lil
28
192
288
—
13
3
12
G
i6
G
16
14
13
11
12
28
13
54
28
132
28
208
—.
312
—
14
3
24
7
16
7
16
16
44
13
3
33
28
64
19
155
19
224
——
336
—
15
3
36
8
22
8
22
20
2
15
39
18
75
.
180
240
360
—-
16
4
12
9
28
9
28
23
19
17
28
45
28
86
19
192
256
—
384
—
17
4
39
10
40
10
40
27
1
20
19
52
13
98
28
204
272
—
408
18
5
19
12
7
12
7
30
42
23
19
59
19
lil
28
216
288
432
—
19
C
,
13
26
13
26
35
26
28
66
46
125
19
228
.
304
456
20
G
32
15
15
39
18
30
75
—
140
240
.
320
—
480
—
21
7
16
16
44
16
44
44
33
28
8.3
22
155
19
252
336
504
22
8
3
18
46
18
46
48
42
37
19
92
19
171
28
264
352
528
—
23
8
39
21
7
21
7
54
2
41
19
101
37
184
276
368
552
—
24
9
28
23
19
23
19
59
19
45
28
lil
28
192
-
288
*
384
—
576
25
10
20
25
38
25
38
65
2
50
121
42
200
300
400
600
26
11
12
28
13
28
13
70
44
54
28
132
28
208
312
416
624
27
12
7
30
42
30
42
77
4
59
19
143
37
216
324
432
—
648
28
13
3
33
28
33
28
83
22
64
19
155
19
224-
336
448
,—
672
29
14
_
36
21
36
21
90
6
69
28
167
22
232
348
464
—
696
30
15
39
18
39
18
97
2
75
180
—
240
360
480
—
720
31
16
13
42
21
42
21
104
9
80
28
186
—
248
372
496
—
744
32
17
28
45
28
45
28
lil
28
86
19
192
-—
256
384
512
768
33
18
46
48
42
48
42
119
13
92
19
198
—
264
396
528
792
, ,
34
20
19
52
13
52
13
127
8
98
28
204
—
272
408
544
816
35
21
42
55
38
55
38
135
16
105
210
—
280
420
560
—
840
3 G
23
19
59
19
59
19
143
37
lil
28
216
—
288
432
576
—
864
37
24
46
63
8
63
8
152
23
118
19
222
—
296
_
444
592
—
888
_
38
26
28
66
46
66
46
161
18
125
19
228
—
304
456
608
912
39
28
13
70
44
70
44
170
27
132
28
234
-—
312
468
624
936
——
40
30
—
75
—
75
—-
180
—
140
—
240
—
320
480
640
—
960
1
Bih. lill R. St. Prot. 1841. 10 Sami. 1 Af cl. 104
826 Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N.-c 367.
3
Irsta Classen.
2:dra
klassen.
3:dje Classen.
4:de Classen.
5:te Classen.
"5
*-<
B
mpd piri
mc
d
med
eld.
med
med eld.
med
mprl pld
med ånga.
m n rl 01 rl
med Inga.
p-
äng
a.
ånga.
ånga.
K7r
41
31
37
79
8
79
8
184
24
147
28
246
328
492
656
984
42
33
28
83
22
83
22
189
—
155
19
252
336
504
672
. 1
1008
43
35
22
87
42
87
42
193
24
163
19
258
344
516
688
____
1032
44
37
19
92
19
92
19
198
—
171
28
264
352
528
—
704
1056
45
39
18
97
2
97
2
202
24
180
—
270
360
540
-
720
1080
46
41
19
101
37
101
37
207
—
184
—
276
368
552
736
—mmm
1104
47
43
22
106
30
106
30
211
24
188
282
_
376
564
752
1128
48
45
28
lil
28
lil
2.8
216
—
192
288
*
384
576
768
1152
49
47
37
116
32
116
32
220
24
196
294
392
588
784
.
1176
50
50
—
121
42
121
42
225
—
200
300
400
600
800
1200
,11
51
52
13
127
8
127
8
229
24
204
306
408
612
816
1224
52
54
28
132
28
132
28
234
—
208
312
—
416
624
832
-
1248
53
56
46
138
6
138
6
238
24
212
318
424
636
.
848
1272
54
59
19
143
37
143
37
243
—
216
324
432
648
864
1296
55
61
42
149
26
149
26
247
24
220
330
440
660
880
1320
56
64
19
155
19
155
19
252
—
224
336
448
- —
672
896
1344
57
66
46
161
18
161
18
256
24
228
342
456
—
684
912
1368
58
69
28
167
22
167
22
261
—
232
348
464
696
__
928
1392
59
72
13
173
32
173
32
265
24
236
354 —
472
708
944
1416
___
60
75
—
180
—
180
—
270
—
240
360
480
—
720
960
1440
61
77
37
183
—
183
—
274
24
244
366
488
732
976
1464
62
80
28
186
—
186
—
279
—
248
372
496
744
992
. .
1488
63
83
22
189
—
189
—
283
24
252
378
504
756
1003
1512
64
86
19
192
—
192
—
288
—
256
384
512
768
1024
__
1536
_
65
89
18
195
—
195
—
292
24
260
.390
520
_
78 0
1040
1560
66
92
19
198
—
198
—
297
—
264
396
523
792
___
10 >6
158 4.
67
95
22
201
—
201
301
24
268
_
402
536
804
1072
16o3
68
98
28
204
—
204
306
—
272
408
544
816
1088
1632
69
101
37
207
—
207
—
310
24
276
—
414
552
828
-
1104
1656
.
70
105
—
210
—
210
315
—
280
420
560
840
1120
1680
-
71
108
13
213
213
—
319
24
284
.
426
568
_
852
1136
—__
1704
72
1
lil
28
216
216
—
324
—
288
432
576
864
1152
1723
_
Expeditions-Utskottets Förslug lill lind. Skrifvelse> N.'0 367..
S27
"3
03
S
lista Classen.
2:dra Classen.
3;dje Classen.
4:de Classen.
5:te Classen.
-i
B
Pr
med eld.
roed
ånga.
med eld.
med
ånga.
med eld.
med
ånga.
med eld.
med änga.
med tid.
med ånga.
K:r
7*
114
46
2'9
219
_
328
24
292
_
438
_
584
8,6
1168
-
1 7O2
74
118
'9
222
—
2 2 2
—
333
—
296
—
444
—
O92
—
888
1184
—
.776
75
1 2 r
42
225
—
225
—
337
24 3oo
45o
—
6-0
—
9°°
1200
1 800
76 I 25
'9
228
2 28
342
3o4
456
—
608
—
912
1216
1824
77
128 46,23 1
2 3 1
346
2.4 3o8
462
—
616
924
1 232
. 848
78
1 3a 28 234
—
234
—
35 1
3 12
468
—
624
—
9 36
—
1 248
I 872
7 9
136
i3
237
—
23 7
—
355
24
316
474
—
632
—
943
—
1 264
—
1 896
80
140
—•
240
—
240
—
36o
—
320
48o
—
64°
_
960
I 280
192°
81
i43
37
243
—
243
364
24
324
486
—
6.(8
973
1 296
—
'944
82
'47
28
246
246
—
36p
—
328
493
656
9*4
[ 3 1 2
1968
83
15 1
22
2 49
2 4.9
—
373
24
332
49*
664
99°
13a8
—
'992
84
155
>9
202
—
25a
378
—
336
5o4
—
672
—
1008
1344
—
2016
85
i5 9
.8
255
—
255
382
24
340
5io
—
68»
—
1020
136o
—
20.40
86
163
'9
2 58
—
2 58
—
387
—
344
516
—
688
—■
1 o32
1376
—
2064
87
167
22
261
—
261
—
3qi
24
348
522
696
—
1044
»392
—
2088
88
171
28
264
—
264
—
396
—
352
5 28
—
7°4
—
>o56
1408
—
2 112
89
17 5137
267
—
267
—
4oo
24
356
534
—
712
—
1068
,424
—
2136
9°
180
—
270
—
270
—
4°5
-
36o
54.0
—
720
—
1080
'44°
—
2 lÖO
För pannor under Tio kannor skattas efter Tolf skillingar kanner
ummet.
För dem, som anmäla sig att endast under Irenne månader ulötva
bränvins-bränning, blifver den i Tariffen utförda afgift till hälften förminskad.
§• 29.
Skulle Kongl. Majit, med anledning af stadgandet i 7 §. af denna Författning,
för en eller flera städer tillåta större pannerymd än SO kannor, ankommer
det på Kongl. Majit att, med ledning af här ofvan stadgade beskattnings-grunder,
bestämma den afgift, som för sådan bränvins-brännings-redskap
bör erläggas.
828 Expeditions- Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 367.
§. 30.
Den, till bränvins-bränning berättigade, som ej ästundar utöfva den i 1
Art. 3 §. bestämda rättighet, nied så stor pannerymd, tariffen efter egendomsvärdet
tillåter, betale panne-afgift endast i moa af den panne-rymd, han
nyttjar.
§• 31.
Vill någon uti flera smärre pannor inom samma verk, ehvad de brukas
till drankning eller klarning, fördela den på det bela belöpande panne-ryraden,
vare sådant oförvägradt, dock utan förändring i den fastställde, efter
pannornes sammanräknade rymd utgående, afgiften; och hvarvid iagtlages, att
tillökning för mäsk-värmare eller rectifications-apparat, eller anbringandet af
båda delarne, beräknas endast för den panna, hvartill dylika apparater begagnas;
dock må denna medgifna rättighet ingalunda tydas lill förvexling med
de i 5;te classen afsedda redskap.
§. 32.
I de händelser, då Kongl. Maj:t i Nåder finnér nödigt alt, för längre
eller kortare tid, påbjuda bränvins-bränningens inställande, skall pannerymds-afgiften
förminskas med en sjettedel för hvarje månad, ett slikt förbud
varar.
§. 33.
Distillerings-pannor af högst sex kannors rymd, kokrummet inbegripet,
må, utan serskild afgift och beräkning, nyttjas på de vilkor och för den tid,
som 1 §. omförmäler. Apothekare i Riket tillåtas att för pharmaceutiska behof,
utan serskild afgift, betjena sig af distillerings-pannor, tili högst 20 kannors
rymd oell och der Apotheks-rörelsen gör bruket af flera pannor af nöden,
må likväl ej öfver två sådane nyttjas, nemligen en på 20 och en på
högst 12 kannor, utan allt afdrag af kokrummet.
§. 34.
En procent af den summa, som genom Bränvins-bevillningen inflyter,
skall innehållas och till Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Contoir ingå, för att,
enligt hvad af Kongl. Maj:t, efter Pröfnings-Comitteens underdåniga förslag,
för hvarje Län fastställes, användas till ersättning för det ökade besvär och
Expeditions-Utskoltels Forslag till und. Skrifvelse j N;o 367. 82g
de kostnader, hvilka med debiteringen och redovisandet af denna bevillning
äro förenade.
Fjerde Artikeln.
Om ansvaret för öfverträdelse af hvad rörande Branvins-bränningen
förordnats.
§. 35.
Om någon till bränvins-bränning berättigad, bränner eller distillera».’
bränvin med större eller annorlunda beskaffad redskap, än hvartill han eger
rätt och slämplings-beviset innehåller, eller under tillverkningen, genom hvad
medel som helst, anbringar mäskning i redskapen, utöfver det kanne-tal,
hvartill den är stämplad och anmäld, eller begagnar andra utvägar till bränvins-bränning,
än han vederbörligen uppgifvit, bote han, ehvad redskapen allians
egen eller andras, hvarje gång tvåfaldt det belopp, hvartill afgiften för
den dervid ololligen brukade bränvins-redskap, efter behörig mätning, skolat
uppgå, om den lofligen varit nyttjad; dock när, efter sådan beräkning, böterna
icke stiga till IG R:dr 32 sk. Banco, pligtfälles förbrytaren till detta
minsta belopp.
Beträdes någon, som till bränvins-bränning ej är berättigad, eller icke
behörigen dertill sig anmält, att hafva tillverkning eller distillering af bränvin
anställt eller anställa låtit, bote han tre gånger beloppet af afgiften, enligt
här ofvan stadgade beräknings-grund; men om, efter sådan beräkning, böterne
icke uppgå till 25 R:dr, pligtfälles förbrytaren till detta sistnämnde belopp.
Befinnes någon nyttja en eller flera bränvins-pannor, som hvardera eller
gemensamt innehålla öfver den högsta tillåtna panneryrad, beräknas böterne
till tre gånger afgiften för den högsta pannerymden, och dessutom till 15
R:dr för hvarje öfverskjutande kannerum.
Då, enligt 3 Art. 33 §., dislillerings-pannor af högst sex kannors rymd
få af de lill bränvins-bränning berättigade obehindradt brukas ifrån den l:sta
Januari till påföljande April månads slut, samt vidare från den l:sta November
till årets slut, må icke, om äfven bränvins-biänningeu inställes, distillering
under den eljest lofgifna liden med sådane pannor anses oloflig, eller leda
till ansvar; äfvensom distillering må obehindradt utöfvas i de fall, då serskildt
Nådigt tillstånd dertill, enligt 1 §., erhålles.
83o
Expcditions-Utskotlets Förslag lill und. Skrifvelse3 N:o 36 j.
§. 36.
I händelse bran vins-bränning, då densamma, enligt denna Författning,
icke är tillåten, verkslälles af någon, ehvad han derLill eljest vore berättigad
eller icke, bote han fyra gånger beloppet af den afgift, som för den dervid
nyttjade bränvins-brännings-redskap, om den lofligen varit brukad, skolat erläggas,
efter samma beräknings-grund, som i näst föregående §. säges, likväl
så, att böterne ej må understiga 33 R:dr 16 sk. Banco.
Den, sorn belrädes att tillverka bränvin under den tid, då bränvinsbränningen,
för något serskildt fall. blifvit af Kongl. Maj.t i Nåder inställd,
skall böta fem gånger beloppet af afgiften, enligt ofvan stadgade beräkningsgrund;
dock att böterne icke må understiga 50 R:dr Banco.
Nyttjar någon till bränvins-bränning, då den inställd är, redskap af större
ryund, än den högst tillåtna, straffes han serskildt derföre, som i 35 §.
säges.
Belrädes någon att utöfva bränvins-bränning med ostämplad redskap,
skall han derföre, utom det ansvar, hvartill han, enligt denna och näst föregående
§., i öfrigt kan hafva gjort sig skyldig, vara förfallen att böta
20 Riksdaler.
Uti alla i denna och näst föregående §§. omförmäldta fall, vare de vid
förseelsen nyttjade redskap och det i bränneriet vid beslags-ti 11 fället befintliga
bränvin, jemte de käril, hvari det förvaras, förbrutne; och vare den, som
tredje resan begår någon af dessa förbrytelser, derjemte för två år förlustig
rättigheten alt bränvin tillverka.
Med afgift, sorn i denna och näst föregående §., såsom beräknings-grund
för böterne, omförmäles, förstås den i Tariffen utförda års-afgift.
§. 37.
Skulle den hemmans-egare eller brukare, hvilken, jemlikt 1 Art. 5 §., är
berättigad alt, på ett enda ställe, utöfva bräuvins-tillverkning för flere, nära
hvarandra belägne, honom tillhörande hemman och lägenheter, beträdas att
tillverka bränvin på annat ställe, än det af honom bestämdt uppgifna, vare
lian förfallen till det ansvar, som i 1 mom. af 35 §. stadgas.
§. 38.
Beträdes egare af Ältiks-fabrik att hafva, inom de byggnader, som för
Ättiks-beredningen äro inrättade, eller med de pannor, som dertill begagnas,
tillverkat bränvin eller afyttrat förbränna eller så kallad lank, skall han icke
Expedilions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 367.
831
allenast vara underkastad här ofvan stadgadt ansvar för oloflig bränvins-bränning,
hvarvid bötes-beloppet derutöfver tredubblas, utan ock förlora rättigheten
att ättiks-beredning, såsom fabriks-näring, bedrifva.
Apothekare, som nyttja distillerings-pannor till större rymd eller antal,
än tillåtet är, eller for andra än pharmaceutiska behof, skall vara sitt privilegium
förlustig, och, för hvarje olofligen nyttjad panna, böta såsom för oloflig
brän vins-bränning.
§. 39.
Den innehafvare af bränvins-brännings-redskap, som öfverträder, hvad i
12, 13 och 19 §. §, är föreskrifvet, med undantag, på grund af 16 §. af
hvad om hattens rymd bestämmes, bote hvarje gång, han dermed beträdes,
16 R:dr 32 sk. Banco. Lag samma vare för öfverträdelse hvad i 23, 24 och
25 §.§. är stadgadt. Befinnes någon, under den tid af året, då bränvinsbränning
förbuden eller inställd är, samt, efter den dag, då försegling af
bränvins-redskapen blifvit verkställd, innehafva oförseglad bränvins-redskap,
bote dubbelt; vare ock i alla ofvanberörde fall bränvins-brännings-redskapen
förbruten.
§• 40.
När åtal sker för olofligt innehafvande af bränvins-brännings-redskap eller
för oloflig bränvins tillverkning, ansvare mannen för hustruns åtgärd, änskönt
hon förebära skulle, alt förbrytelsen utan hans vilja och vetskap tillkommit;
husbonde vare ock ansvarig för förbrytelser emot denna Författning,
med undantag af förseglings brytande å bränvins-brännings-redskap, så vida
visas kan, att sådant skett å den tid, då lian vistats å annan ort, och utan
hans derom gifna befallning. Är i slikt fall husbonde oskyldig, behålle han
den honom tillhöriga redskap, hvars värde förbrytaren betala bör.
Femte Artikeln.
Om Bränvins-försäljning samt vilkor en och ajgifterns derför.
§. 41.
Yid rättigheten till försäljning af bränvin i allmänhet, så i stad, som å
landet, är fäsladt det vilkor, att förtäring deraf å försäljnings-stället icke må
tillåtas eller ega rum, med undantag af Gästgifvaregårdar, Värdshus, Källare,
Spisqvarter elller Närings-ställen, på sätt och med de vilkor, här nedan
stadgas.
332
Expedilions-Utskottets Förslag till tind, Skrifvelse j N.-o 367.
§. 42.
Försäljning af bränvin under En kanna vare, så i stad, som på landet,
icke lofgifven på andra ställen, än sådane gästgifvaregårdar, samt värdshus,
källare och andra tillåtna näringsställen, hvarest mat alltid och ovilkorligen
derjemte måste vara att tillgå. Är gästgifveri-hållningen fördelad emellan flere
åboer, tillkommer nämnde rättighet endast den åbo, som efter tour gästgifveriet
besörjer. Jordbrukare må dock obehindradt kunna till underhafvande och
sådane personer, som hos dem förrätta arbete, försälja ett ringare qvantum,
men icke under |:dels kanna åt en hvar.
Kongl. Majlis Befallningshafvande ege alt, efter Magistratens och stadens
äldstes hörande, årligen bestämma det för hvarje stad erforderliga antal af
värdshus, källare, spisqvarter eiler näringsställen, der, på sätt här ofvan sagdt
är, bränvin må utminuteras, och hvilket antal bör vara så inskränkt, som
möjligt är; skolande Magistraten noga tillse, att till dylik näringsrält antagas
och bibehållas endast tjenlige, ordentlige och välfrejdade personer,
hvilka antingen ställa borgen för skattens utgörande eller densamma i förskott
erlägga.
Äfvenså tillkommer det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att å landet,
sparsamt och efter noga ompröfvande, sedan vederbörande pastor och sock»
lieman, samt, der så anses nödigt, äfven Härads-Rätt blifvit hörde, meddela
tjenlige, ordentlige och välfrejdade personer tillstånd, under ofvannämnde vilkor,
till enahanda försäljning af bränvin, på obestämd tid, men icke utöfver
ett år, å ett eller annat ställe, vid segelled samt vid sommar- och vintervägar,
som, utan att vara landsvägar, allmänt begagnas; äfvensom, der behofvet
för forsslande det synnerligen fordrar, vid allmänna lands- och farvägar;
och ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derjemte att, vid förutvarande
innehafvares afgång, eller då närings-rättigheten af dem förverkas, eller
på derom af Pastor och socknemän gjord anmälan, efter omständi^heterlie,
omflytta eller indraga sådana öfverflödiga värdshus, spisqvarter och näringsställen.
Pastor å landet vare pligtig att hvarje år, vid Wahlborgmässosocknestämma,
inhemta socknemännens yttrande, huruvida något värdshus,
spisqvarter eller näringsställe, med ofvannämnde minuterings-rättighet, inom
socknen bör indragas, och i sådan händelse göra anmälan derom hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande.
Om vid Grufvor, större Bruk och Herregårdar samt Manufacturier värdshus
för resande erfordras, och rättighet åstundas att under förutnämnde vilkor
-
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse^ N.-o 367.
833
leor der utminutera bränvin, skall tillstånd för inrättande af dylika värdshus
sökas hos Kongl. Majtts Befallningshafvande, sorn, efter Pastors och socknemännens
hörande, derom förordnar.
Genom de i denna Förordning gifne sladganden om bränvins-försäljning
afses icke någon rubbning af den försäljningsrätt, som distillerings-bolaget i
Stockholm, enligt contract, tillkommer.
§• 43.
Bränvin må väl i hela fastage, större eller mindre, försäljas, men icke
utdelas elier utmätas å öppna farvägar eller offentliga samlingsplatser på landet
i segelleder, i ut- och landthamnar, samt vid stränder, ej eller å torg, i
hamn eller å öppen gata inom stad, icke eller vid marknad i stad och på
landet. Den häremot bryter, bote Tjugu R:dr Banco och blifve derjemte, vid
hvarje slikt fall, förlustig det bränvin, han dit medfört.
§. 44.
Den, som i minut försäljer bränvin, utan att dertill vara berättigad, bote
första gången Tio R:dr. Sker sådan förbrytelse andra gången, skall han
plikta Tjuge R:dr. Föröfvas dylik förbrytelse tredje gången, eller oftare, höte
den tilltalade hvarje gång Fyratio R:dr Banco. Är oloflig bränvinsförsäljning
af art och beskaffenhet, att kunna hänföras till krog-rörelse, bote förbrytaren,
som ofvan i hvarje serskildt fall stadgadt är; och vare det i försäljliingsrummet
befintliga bränvin, jemte de käril, hvaruti det finnes förvaradt
, beslag underkastadt och förverkadt till enahanda fördelning med
böterne.
Till enahanda ansvar vare äfven den förfallen, som, utan att till bränvins-minutering
vara berättigad, tillåter, att det hos honom köpta bränvin må
i större eller mindre del inom hans hus förtäras.
Uti öppna salubodar, bodkamrar och på contor eller apothek må icke
bränvin med eller utan droguer eller andre tillsatser, emot eller utan betalning,
i minut utdelas eller annorlunda tillhandahållas. Sker det, ligge i tväbote,
emot hvad här ofvan för hvarje fall är stadgadt.
§. 45.
Gästgifvare, Källare- och Värdshusvärdar samt Sp»sqvarters- eller Näringsidkare,
som rättighet till bränvinsminutering innehafva, skola, derest de
Dih. till R, St. Prot. i84f> to Sami. r Afd. io5
834
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o 36y.
försälja bränvin, utan att mat derjemte för den, det begär, finnes att tillgå,
vara förfallne till enahanda ansvar, som för oloflig bränvinsförsäljning bär
ofvan finnes stadgadt.
§• 46.
Under Sön- och Helgedagar må bränvin ej försäljas annorlunda, än i minut
å Gästgifvaregårdar och andra tillåtna minuteringsställen, vid måltider;
och må alla sådane ställen under Gudstjensterne vara tillstängde. Bryter
någon häremot, plikte första gången Tjugu R:dr Banco. Sker sådan förbrytelse
andra gången eller oftare, bote förbrytaren Fyratio R:dr Banco hvarje
gång; och vare, med undantag af Gästgifvare, hvar och en annan, som tredje
gången återkommer, näringsrättighelen för alltid förlustig.
§• 47.
Försäljer någon, som icke innehafver rättighet till bränvins-minuterings eller
den, som dertill berättigad är, annorlunda än vid måltider åt spisande gäster,
bränvin till en eller flere personer af den menighet, som är församlad
vid Ting, Uppbördsstämmor, Mantalsskrifning, Mönstringar, Auctioner, Kronoskjutsningar,
Skallgångar och andra sådane till större folksammankomster ledande
förrättningar och anstalter, bote han första gången Tjugu R:dr och sedan
dubbelt. Vid enahanda ansvar må ej eller under marknad bränvin i
minut försäljas hos andra, än dem, som antingen ega rättighet att på stället
utminutera bränvin, eller dertill hädanefter erhålla Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Länet, serskildt för^ hvarje marknad, meddelde tillståndsbref,
och hvilkas antal alltid bör blifva så inskränkt, som behofvet möjligen
medgifver.
§. 48.
Beträdes någon, under den tid, han är under tilltal för oloflig bränvinsförsäljning,
med fortsättning af samma förbrytelse, skall han för hvarje gång
plikta det belopp, som för den ololliga brån vins-försäljningen, efter dess serskilda
art och beskaffenhet, blifvit bestämd.
§. 49.
Den, som bevisligen försäljer bränvin till en person, hvilken redan är
synbarligen öfverlastad, bote 10 R:dr Banco, första resan, och sedermera 20
R:dr för hvarje gång, han sådan förbrytelse förnyar.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej lY.o 367.
835
§. 50.
Å alla näringsställen i städerna skall, då minutering af bränvin der är
tillåten, dörren icke vara läst; och må, vid ansvar, somför oloflig bränvinsförsäljning.
utminuteringen icke annorstädes, än i krogrummet företagas.
På gästgifvaregårdar och andra tillåtna bränvins-minuteringsställen å landet
må, då bränvinsminutering utöfvas, dörren till skänkrummet icke eller
vara läst.
§. 51.
Ej må någon, som utminuterar bi anvin, ega rätt till utbekommande af
fordringar för det bränvin, han sålunda utlemnat på räkning eller credit.
§. 52.
I fråga om åtal för oloflig bränvinsförsäljning, ansvare mannen för hustruns
åtgärd, änskönt hon förebära skulle, att förbrytelsen utan hans vilja och
vetskap tillkommit; husbonde vare ock ansvarig för dylik förbrytelse, vare
sig att den blifvit begången af hans lagstadde tjenstehjon eller bränmästare
och andre i hans arbete antagne personer, så vida visaskan, att sådant skett
med husbondens vetskap och tillåtelse.
§. 53.
Hvad till förekommande af oloflig bränvinsförsäljning är förordnadt, må
icke tillämpas å den, som under påstående tåg, med vederbörande befälhafvares
eller kronobetjenings vetskap och tillåtelse, utgifver bränvin åt dem af
manskapet, hvilka blifvit hos honom inqvarterade.
§• 54.
Ej må köpare till vittne antagas, i fråga om försäljning af det bränvin,
han sjelf sig tillhandlat; hvaremot köpare, derest han i öfrigt finnes ojäfvig,
må vittna derom, alt bränvin blifvit tili andra personer, vid samma tillfälle,
försåldt.
§. 55.
Till förekommande af utländskt bränvins insmygande, bör å bränvin, då
det sändes ifrån stad med fartyg, som passerat saltsjö, tagas förpassning, hvilken
icke skall kunna af Tullkammaren utfärdas, innan försändaren aflemnat
tillverkarens, under edlig förpligtelse utgifne, tillverkningsbevis; äfvensom,
836 Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N-o 367.
när bränvin föres ifrån skärgård sjöledes, slikt lillverkningsbevis bör varan
åtfölja. Äfven bör, då bränvin föres landvågen, till större parti än 60 kannor,
detsamma åtföljas af elt lika beskalfadt tillverkningsbevis.
Uragtlåter någon, hvad sålunda föreskrifvet är, hvarunder dock skeppsbesättningens
förråd, räknadt lill 4 kannor per man, ej inbegripes: vare det
utan bevis förda bränvinet förbrutet, derest egaren ej gitter med tillverkningsbevis
eller annorledes tillförlitligen styrka, att detsamma är af inhemsk tillverkning.
Finnes detsamma vara å utländsk ort Lillveikadt, straffes förbrytaren
såsom för oloflig införsel.
Under forsling af bränvin inom landet vare det förbjudet, vid äfventyr
af varans förlust och böter, såsom för oloflig bränvins-minutering, att till
samma person på en gång försälja mindre belopp än 15 kannor.
§. 56.
Allt hvad i denna Författning finnes stadgadt om utminutering af bränvin,
galle äfven för andra brända eller distillerade spirituösa drycker.
§. 57.
De gästgifveriet’, hvilkas innehafvare vilja i minut försälja bränvin och
andra brända eller distillerade spirituösa drycker, komma att för denna försäljningsrätt,
utom den vanliga bevillningen, erlägga ifrån Sex lill och med
Femtio R:dr Banco, samt tillåtna värdshus, källare, spisqvarter eller näringsställen
ifrån och med Tjugu till och med Etthundrade R:dr, efter deras mer
eller mindre förmonliga rörelse, enligt pröfning af Taxeringsmännen, hvilka
icke allenast må, utan äfven böra bestämma en högre afgift, än den bär i
allmänhet stadgade, då afsättningen anses vara af den utmärkta betydenhet,
att den, jemförelsevis med andra värdshus, skäligen fordrar en sådan förhöjning.
Sådane gästgifveriet hvilka anses endast såsom skjutsombytnings-ställen
och på denna grund äro ifrån bevillning, efter 2 Art. Beviilnings-stadgan,
fria, skola, derest de vilja begagna minuterings-rättigheten, erlägga minst 3
R:dr, med rättighet för Taxeringsmännen att denna afgift förhöja.
Den, som vid marknader, regementsmöten, atictioner och andra sammankomster,
efter vederbörligt tillstånd, utöfvar sådan bränvinsminutering, äfvensom
marketentare i garnisons-orter, bör vid Taxerings-Comitéerne åläggas lämplig
bevillnings-afgift, i nion af sin rörelse; och skola, till upplysning i berörde
afseende, de auetoriteter, sorn lemnat tillståndet, meddela vederböran
-
Expeditions-Utikollels Förslug till tind. Skrifvelse, N.o 367. 837
de ska t (sk rifvare underrättelse om de personer, som erhållit tillåtelse alt rörelse
af ifrågavarande beskaffenhet utöfva.
Sjette Artikeln.
Föreskrifter j i afseende på Författningens verkställighet.
§. 58.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande böra Öfver efterlefnaden af allt hvad
i denna Författning stadgadt blifvit, hålla allvarlig hand; och skall det ovilkorligen
åligga Krono- Stads- och Polis-betjente samt andre vederbörligen förordnade
personer att förbrytelser deremot på det alfvarsammaste beifra,
egande derförutan alla och en hvar rättighet att förbrytelser emot denna
Författning angifva och åtala, undantagande barn emot föräldrar samt tjenstehjon,
under den tid, de i tjensten äro, emot husbondfolk; men rättighet
att, så i släderne, som på landet, anställa visitation och göra beslag tillkommer
endast Kronofogdar, Lands- och Stads-Fiscaler , Länsmän samt andre af
Justitiae-Canzlers-Embetet eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordnade
personer, äfvensom Polis- och Slads-betjente i städerne, hvar och en inom
sitt district, så vida ej, hvad Kronofogdar och Länsmän beträffar, desse, genom
Kongl. Majits Befallningshafvande, efter hos Kongl. Majit föregången underdånig
anmälan, blifvit auctoriserade att anställa visitation äfven utom deras
district.
Då beslag göres, skall det ske i två tillkallade vittnens närvaro, och efter
det bränvins-brännings-redskapens egare eller, i dennes frånvaro, hans
på stället varande ombud, eller någon af hans husfolk, derom blifvit tillsagd;
åliggande det nämnde publike betjente att, enär förbrytelser hos dem
af andra angifvas, målen lagligen instämma och uLföra, dock på angifvarens
äfventyr och ansvar, om angifvelsen saknar grund eller anledning, eller
diktad är.
De fall undantagne, då bränvins-brännings-redskap finnas antingen 0-  stämplade eller stämplade, till större innehåll, än egaren får dem bruka och
hvartill han sig anmält, eller mera än en femtondedel större, än stämpeln
utvisar, må, vid skeende beslag, hos någon till bran vins-bränning berättigad
och i behörig ordning antecknad, hvarken panna utbrytas och jemte tillhörande
redskap egaren fråntagas, eller rättighet till bränvins-tillverkning honom
förmenas, innan, efter föregånget laga åtal, förste Domstol i målet förklarat
redskapen förbruten, utan ege åklagaren blott, vid af honom gjordt
838
Expeditions-Utskottets Förslag till iind. Skrifvelsej IV.o 067.
beslag, att, till förekommande af förblandning eller förbytning, märka
så beskaffad panna och öfriga redskap, medelst påslående af en tjenlig
stämpel.
§. 59.
Undersökning eller visitation, i afseende på öfverträdelser af det, som i
denna Författning är stadgadt, så väl om bränvins-tillverkning, som om bränvins-redskapens
innehafvande och försegling, må alla tider på dygnet anställas
uti brännerier, kök, brygg- och bageri-stugor samt andrerum eller byggnader,
hvilka för bränvinsbränning eller omdistillering af bränvin kunna begagnas.
Beslagare, så framt de vilja tillgodonjuta det beskydd, dem lagligen
tillkommer, böra vid dylika tillfällen synbart bära på sig deras brickor eller
andra för dem påbudne tecken, eller, i brist deraf, deras fullmagter eller
förordnanden, hvilka alltid, innan visitation eller beslag göres, skola på stället
uppvisas; vare likväl ordinarie, i orten kände och boende, Krono- och
Stads-betjente frikallade ifrån skyldighelen att deras behörighet till sådane förrättningar
styrka.
Ingen må, vid 33 R:dr 16 sk. Banco bot, vägra beslagare att på ofvanberörde
ställen visitation företaga; desse vare icke eller något ansvar för densamma
underkastade, oansedt någon förbrytelse ej upptäckes, så vida visitationen
icke företages emellan klockan nio om aftonen och fem om morgonen,
då, i händelse någon förbry telse icke skulle finnas vara begången, beslagaren
bote 33 R:dr 16 sk. Banco, egarens ensak.
Våldföras vid dessa och dylika tillfällen Krono- eller Stads-betjente eller
andre tillförordnade beslagare, eller sker våld, i anledning af redan gjordt
beslag, eller föröfva beslagare sjelfve våld i oträngdt mål, gånge dermed såsom
Allmänna Lagen i 18 Cap. 8 och 9 §. §. Missgernings - Balken, jemförde
med Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779 för slika fall utstakar.
Skulle under den tid, bran vins-bränning är tillåten, beslagare vilja anställa
undersökning om pannerymden, vare han skyldig, om pannan nyttjas,
när han sig i detta ändamål infinner, att afbida tiden, då den afrunnit,
så att undersökningen icke må för panne-egaren medföra olägenhet eller
skada.
§. 60.
Om någon af de betjente, som bör vaka öfver eflerlefnaden af denna
Författning, sjelf bryter deremot, förmedelst olofligt innehafvande af brän
-
Expeditions-Vtskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.-o 36j, 83g
vins redskap, bränvins-tillverkning eller försäljning, vare han förfallen till
dubbla böter och miste tjensten.
§. 61.
Beträdas de i 58 §. omförmälde betjente eller de, som förordnas att
bränvins-brännings-redskap under försegling ställa, med vårdslöshet och försummelse
i deras skyldigheter och i den tillsyn, dem åligger, öfver hörsammandet
af hvad här föreskrifves, må de, efter omständigheterne, alldeles eller
på viss tid af vederbörande ifrån tjensten skiljas, eller ock varda belagde med
det i 1 Cap. 7 §. Utsöknings-Balken utsatta ansvar.
§. 62.
Alla i denna Författning utsatte böter fördelas sålunda, att Församlingens
fattige tillfaller en tredjedel och målseganden, derest lian saken vid
Domstol sjelf utförer, två tredjedelar. Varda förbrytelserne hos Fiscaler eller
Krono-betjente eller andre för tillsynen behörigen tillförordnade personer augilne,
samt målen af dem, på sätt 58 §. innehåller, instämde och utförde,
då skall målsegande-rätten eller två tredjedelar af böterne till hälften emellan
angifvaren och åklagaren fördelas.
Bränvins-brännings-redskap eller bränvin, som, jemte de käril, deruti
bränvinet förvaras, förbrutits, skall fördelas på enahanda sätt; börande så val
redskapen som bränvinet och kärilen på offentlig auction försäljas och beloppet
i saköres-längden redovisas; hvadan ock .vigten af kopparen eller den metall,
hvaraf annars redskapen består, skall med auctions-protocoll bestyrkas.
Till redskap, som förbrutne anses, räknas brån vins-panna med kittel, pannbröst,
hatt, pipor, slang och annan afkylnings-redskap, roäskvärmare och
rectifications-apparat samt hvad konst-redskap som helst, dock ej till större
del än, som olofligen nyttjas elier innehafves.
§. 63.
Biter skola gälldas af den pliktfälldes egendom i löst och fast, så långt
den räcker, med förvandling endast af bristen; börande församlingens fattiges
rätt icke förr utgå, än målseganden sin andel njutit.
Vid böters förvandling, som skall ske till fängelse, svare emot böter,
till och med 1() R:dr  7 dagar
från 10 25  14 d:o
„ 25
50
21 d:o
„ 50 ICO
30 d:o
84® Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 36".
,,100 15o 45 dagar
„ lcO  200
60 d:o
eller två månader o. s. v. Ej må dock någon, för bristande böters tillgång,
iner än ett Ar i fängelse hållas, ehvad belopp böterna må utgöra. Under
fängelsetiden bör fången till arbete hållas.
I de fall, då förbrytaren, jemte böter efter denna Författning, äfven ålägges
böter för sabbatsbrott, böra förstnämde böter först uttagas, och, i händelse
tillgång till sabbatsbrottsböterna saknas, skall förvandling deraf ega
rum, enligt de grunder, som allmänna Lagen 5 Cap. 4 §• Slraff-Balken utstakar.
§. 64.
Besvär, rörande debitering och taxering af de för tillverkning eller försäljning
af bränvin bestämde afgifter, fullföljas i den ordning, som för behandling
af frågor om debitering och taxering af allmänna bevillningen är
föreskrifven.
Besvär öfver Kongl. Majrts Befallningshafvandes beslut i frågor om tillåtelse
till bränvinsförsäljning i minut, äfvensom angående omflyttning eller
indragning af värdshus, spisqvarter eller näringsställen, så väl i städerne som
på landet, anföras hos Kongl. Maj:t genom vederbörligt Departement, inom
den tid, som för besvär öfver Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut i
Politie-mål stadgad är.
Förbrytelser emot denna Förordning böra, sa i stad, som på landet, vid
allmänna Domstolarne åtalas och afdömas, med undantag af frågor om oloflig
bränvinsförsäljning i de släder, der Polis-inrättning finnes, och i hvilka dylika
frågor uti hittills vanlig ordning behandlas. Då den tilltalade skriftligen
anmäler sitt erkännande af förbrytelsen, må personlig inställelse undvikas.
Åklagare, som besvärar med oskäligt åtal, vare skyldig gälda kostnad och skada,
§. 65.
Af denna Förordning bör alltid ett exemplar finnas å hvarje ställe,
der försäljning af bränvin i minut eger ruin, i försäljnings-rummet anslaget,
vid bot af Tio Riksdaler Banco.
IIvad i denna Författning förordnals, skall tjena till efterrättelse ifrån
och med början af år 1842,
F o r
-
Expeditions-XJlskoltets Förslag till und. Skrifvelse j IV.-o 367. 8} t
Form 11 laire
till Mätnings• och Stämplings-bevis å Bränvinsbränningsredskapen N:o
linnet, hvaraf redskajen
är förfärdigad.
Mynningen» diameter.
Bottnens diameter.
nen till mynningen.
K
_0:
"El
►t»
n
po
D
El
ef
a
5~
p
*"*i
ty
0
Luckor och öppningar
på hatten.
Tillverkarens namn
och hemvist.
Reparerad.
Tillverkad.
Kopparslagarens
stämpel.
O
c
cr
T
3’
d
n
3“
Po
n
p
cn
<?
turn.
0'
1
I fot. 1
c
3
år
år
Enkel fmed fast^
>panna< med löst > bröst
Dubbel J (utan J
koppai
00
00
00
00
—
—
Gonisk "1 hatt med 00 tums
Cylindrisk/ ångrör.
rectifications-apparat,
Enkel | fästad vid hatten, att
v. sättas emellan pannan
Dubbel j och afkylningsredska-  J pen.
rl st. oval af
1 6 t. diam. (
j 1 st. rund af J
(.1 t. diam. J
iYläskvärmare.
Med (utan) ångapparat.
Redskapens rymd är stämplad å pannans '|gfVgrS{a jgj j —OO
På Panna, Hatt, Mäskvärmare och Rectifications-apparat åsatt min namnstämpel
S. S. 184 N. N. den 184 1
Justerarens namn.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Juni 1841.
Bih, till R. S(. Prot. 1o4u 10 Sami. 1 Afd.
106
842
Exeditions-Utskottets Förslag lill tind. Skrifvelse, N.o 368.
N:o 368.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Juni 184*-
Preste-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse} med öfverlemnande af
de upprättade Riks-Stalerne.
(Stats-Utsk. Mern. N:o 355.)
S. A. K.
De af Rikets Ständer, dels för innevarande år, med bibehållande af de
nuvarande llufvud-Titlarne, dels för år 1842 och framgent intill nästa Statsreglering,
med iakttagande af den af Rikets Ständer beslutade förändrade
fördelning af Hufvud-Titlarne, upprättade Riks-Stater,*) få Rikets Ständer
härjemte i underdånighet öfverlemna.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Juni 1841.
*) Finnas tryckte i slutet af detta Rand, efter förslaget till förnyad Författning ©ra
stämplade pappers-afgiften.
Expeditions-Ulskotlets Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o 369.
843
N:o 369.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Juni i84t.
Presle-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, med öfverlemnande af
förslag till förnjad Författning om stämplade pappers-afgiften.
(Bevilln.-Utsk, Bet. m. in. Ntris 35, 40 och 44, samt Först.
Stats-Ulsk. Meni. N:o 505.
S. A. K.
Jemte det Rikets Sländer lill E. K. M. i underdånighet öfverlemna det af
dem, på grund af 60 §. Regerings-Formen, upprättade och fastställda förslag
till förnyad Författning om stämplade pappers-afgiftens beräkning och utgörande
från och med nästkommande år 1842,°) få Rikets Ständer underdånigst
anmäla, att uti ifrågavarande förslag någon väsendtlig förändring icke egt rum
uti de grunder, hvarpå 1835 års Chartse-Sigillatae-Förordning hviiar, samt att,
enär Stats-Verkets behållning af stämplade pappers-afgiften åren 1836—1838
utgjort i medeltal 424,206 R:dr 3 sk. 7 rst., Rikets Ständer nu ansett sig
kunna beräkna densamma till 420,000 R:dr; anhållande Rikets Ständer i underdånighet,
att, sedan förslaget blifvit, i afseende å deri förekommande administrativa
föreskrifter, granskadt, E. K. M. täcktes låta detsamma till allmän
efterrättelse kungöra.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Juni 1841.
*) Finnes tryckt efter Bevillnings-Förordningen i slutet af detta Band.
844
Expeditions-UlskoUets Förslag till und, Skrifvelsej N-o 870.
N:o 370.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Juni 1841.
Preste-Ståndet den 5 •— —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse > angående åtgärder att
befordra skyndsammare antagande af det nya systemet för
mått j mål och vigt.
(Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.- Utsk. Bet. N:ris 58
och 78.)
S. A. K.
Då E. K. M., medelst Nådig Proposition den 10 December 1828, till
Rikets Ständers förnyade granskning öfverlemnade det af Rikets Ständer vid
1823 års Riksdag redan antagna, på decimal-systemet grundade, förslaget lill
förnyad Författning, rörande Rikets mått, mål och vigt, yttrade E. K. M.
Sig hafva uppskjutit Författningens utfärdande, tilldess en allmän kännedom
blifvit spridd om det uppgjorda systemet, som, sedan det blifvit slutligen
lastställdt, i alla fall borde, innan tillämpningen deraf toge sin början, under
en föregående tid af minst Tio år bafva utgjort föremål för folkundervisningen.
Instämmande häruti, autogo Rikets Ständer den i E. I\. M:s Nådiga
Proposition omnämnde tid af Tio år, såsom den bestämda gräns, inom
hvilken nödige förberedelser kunde vara fullbordade och tillräcklig kännedom
om sj^stemets inrättning bibringad den uppvexande generationen samt tillstyrkte
den nya stadgans utfärdande till efterlefnad år 1839.
Af denna anledning och för att i möjligaste måtto påskynda ett snart
införande af detta system, få Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet
anhålla, att E. K. M. täcktes låta genom Dess Vetenskaps-Academi utarbeta
en kort handledning i ämnet med eomparativa tabeller och anbefalla vederbörande,
att undervisning skall i folkskolorne ifrån år 1842 meddelas om
det nya, på decimalräkning fotade, systemet för mått, mål och vigt; samt
att, så snart någon allmännare kännedom derom kan anses vara spridd, E.
Expcdilions-Uiskoilcts Förslag till und. Skrifvelse, IV:o 37*. Qfå
K. M. täcktes, dock senast inora Tio år, låta utfärda Nådig Författning om
det nya systemets antagande till efterlefnad.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 5 Juni 1841.
N:o 371.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Juni 1841»
Preste-Ståndet den 5 — —
Boigare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 5 =- —
Puke t s Ständers underdåniga Skrifvelse, angående granskning af
Seglations-Ordningen den 28 November i835.
(Bevilln.- , Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.- Utsk. Bet.
N:o 20.)
S. A. K.
Som Rikets Ständer af vederbörligen styrkte utdrag ur General-Tull-Slyrelsens
Kammar-Gontoirs Annolations-böcker inhemlat, att Packhus-InspectionsFöreståndarne
i bufvudstaden hafva, till följd af gjorda anmärkningar vid
godsegares uppgifter i och för varors angifvande till förtullning, åtnjutit af
tullmedlen högst betydliga inkomster, hvilka varit i ständigt tilltagande och
lör år 1839 uppgått till 10,716 R:dr 12 sk. Banco, under det att, enligt hvad
Rikets Ständer tillika hafva sig bekant, dylike tjenstemän i RikeLs öfriga städer
antingen alldeles icke, eller åtminstone till högst obetydligt belopp, hafva
uppburit en sådan inkomst, ehuru anledning icke förekommit, som skulle origga
angifningar derstädes lemnats utan anmärkning; och då Rikets Ständer deraf
hemlat den öfvertygelse, alt det sålunda anmärkte förhållandet harflulit af
ett, genom någon ofullständighet uti nu gällande Seglations-Ordnings lydelse,
möjligt missbruk, till hvars förekommande för framtiden, torde erfordras ej
allenast ett närmare utredande af förrberörde omständigheter, än äfven en
derpå grundad fullständigare omarbetning af Seglations-Ordningen; alltså få
846
Expeditions-Ulskoltets Förslag till lind■ Skrifvelse, N--o 3^2.
Rikets Ständer hos E. K M. i underdånighet anmäla, hvad sålunda anmärkningsvärd!
förekommit, och tillika underdånigst anhålla, att E. K. M. täcktes
i Nåder låta öfverse och granska Seglations-Ordningen af den 28 November
1835 samt deruti låta införa de förändringar och rättelser, som, till förekommande
af ofvan antydde missbruk och till befremjande af nödige controller
öfver tull-inkomsternes ordentliga utgörande i öfrigt, äro af nöden samt med
största möjliga lättnad för handeln kunna beredas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Juni 1841.
N:o 372.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Juni i84l.
Preste-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse s angående åtskilliga aj
Kongl. Maj:t äskade extra Stats-anslag för försvarsverket
till lands.
(Stats-Utsk. Uti. N:ris 354, 435, 490 och 522 samt Först. StatsUtsk.
Mern. N:o 506.)
S. A. K.
Uti den af E. K. M. vid innevarande Riksdag aflåtna Nådiga Proposition,
angående Stals-verkets tillstånd och behof, hafva, oberäknadt de till befästnings-arbeten
begärde Extra Stats-anslag till ett sammam äknadt belopp af
1,000,000 R:dr, i afseende å hvilka anslag Rikets Ständer redan uti serskild
underdånig Skrifvelse af den 19 sistlidne Maj deras beslut meddelat, följande
extra anslag blifvit i Nåder äskade till föremål, som med Försvarsverket till
lands ega gemenskap, nemligen:
l:o Till complettering af redskaps-, rid-, anspanns- och stall-persedlar för 10
batterier af nya fält-artilleriet, för en gång, i rund summa . . 48,000
Expe.dilions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, E:o 371,
84?
Transport 48,000.
2:o Till complettering af beklädnad och utredning för den dass af
Beväringen, som årligen skall exerceras  186,000.
3:o Till utgifter för gevärs-fabricationen, å 126,000 R:Jr årligen,
under 5 år
630,000.
hvarjemte E. K. M. för öfrigt till Rikets Ständer öfverlemnat att,
i sammanhang med regleringen af anslagen för gevärstillverkningen
bestämma, huruvida, sedan elt förskott af 32,156 R:dr 43 sk. 1 rst.
B:co , utgörande öfverskott å tillgänglige extra Stats-medel för denna
tillverkning åren 1835—1839, redan blifvit anvisadt till kostnader
vid den i Nåder anbefallde ombyggnad och förbättrade inrättning
af gevärs-factoriet vid Carl Gustafs stad, detta förskott
antingen må betäckas genom försäljning af den till Carl Gustafs
stads factori hörande mjölqvarn samt åkers- och ängsmark, hvilket
allt såsom för factoriet icke behöfligt, nu blifvit för Statsverkets
räkning utarrenderadt, eller om all fråga om berörde förskotts
återgående måtte förfalla.
4:o Till anskaffande af Telegraf-persedlar för användande under
krigstid, jemte de i sådant afseende erforderlige undersökningar 15,000.
5:o Till kostnader för Instructions-Compagnier vid Indelda Infanteriet,
för 5 år, å 31,000 R:dr årligen  155,000.
6:0 Till kostnader för Indelda Armeens öfriga vapenöfningar, för
5 år, å 45,000 R:dr årligen  225,000.
1,259,000.
Efter öfvervägande af hvad uti E. K. M:s Högstberörde Nådiga
Proposition och de vid densamma bifogade handlingar
blifvit i förevarande ämnen anfördt och upplyst, hafva Rikets
Ständer funnit godt att till nedannämnde ändamål anvisa
följande belopp:
l:o Till complettering af Redskaps-, Rid-, Anspanns- och stallpersedlar
för 5 batterier af Nya Fält-artilleriet  24,000:
2:o Till completterande af reserv-förrådet för Beväringens beklädnad
och utredning, i stället för de persedlar, som åren
1835 till och med 1838 blifvit derifrån uttagne och ännu
icke ersatte, 30,000 R;dr, samt till anskaffande af materiel
för en tillökt numerär af5000 man, 30,814 R:dij 22 sk. 4
rst., tillsammans
60,844:22 4.
Expeditions-Utskoltels Förslag till und. Skrij veise j N.o 072.
3:o Till Gevärs-fabricationen 62,500 R:dr årligen, att under
fyra år utgå med tillsammans  250,000: —• —
Utan att för närvarande besluta, i afseende på återgåendet af det till
ombyggnad och förbättrad inredning af Carl Gnstafs stads factori af anslaget
till gevärs-fabricationen för åren 1835—1839 förskottsvis använde belopp
af 32,156 R:dr 43 sk. 1 rst., hafva Rikets Ständer endast velat i underdånighet
förklara, att denna summa må intill nästa Riksdag i räkenskaperna
balanceras inom linien, och att Rikets Ständer anse försäljning af de till
factoriet hörande, i E. K. M:s Nådiga Proposition omförmälde, lägenheter icke
vara af behofvet påkallad.
Under förutsättning, att den lill Postverkets behof afsedde andel af postmedlen,
öfver hvilkas öfverskott E. K. M. eger att disponera, hädanefter, såsom
tillförne, torde lemna tillgång till bestridande icke allenast af de årliga
utgifterne för Telegraf-Inrättningarne, hvilka utgifter E. K. M. å nämnde medel
förut anvisat, utan äfven för andra högst nödiga förbättringar i telegrafväsendet,
hvilka i fredlig lid kunna gagna handeln och sjöfarten samt derjemte
i krig blifva af väsendtlig nytta, hafva Rikets Ständer, jemte meddelande
af deras samtycke till en sådan disposition af Postverkets Öfverskott, skolat
anmäla, det Rikets Ständer vid ofvanberörde förhållande icke funnit skäl
bifalla uppförandet å stat af det utaf E. K. M. äskade anslag till anskaffande
af telegraf-persedlar för användande under krigstid, jemte de i sådant afseende
erforderliga undersökningar. Och hafva Rikets Ständer icke eller ansett
sig kunna bevilja de af E. K. M. ifrågastä 1 Ide extra Stats-anslag för I11-  structions-compagnier vid Indelda Infanteriet och för Indelda Armeens öfriga
vapenöfningar.
Såsom allmänna vilkor för de i ofvanberörde afseenden beviljade extra Statsanslag,
hafva Rikets Ständer ansett sig böra meddela följande bestämmelser:
l:o att, der ej annorlunda finnes serskildt föreskvifvet, de anvisade beloppen
komma att utgå under åren 1841—1844 med en fjerdedel årligen,
dock att de medel, som ett år reserveras, må kunna under ett följande år
disponeras;
2:o att medlen endast må reqvireras i mon af behof att dem använda,
hvarom E. K. M. torde i Nåder meddela vederbörande auetoriteter nödiga
föreskrifter; samt
3:o alt de besparingar, som uppkomma å anslagen för hvarje serskildt
föremål, icke må kunna disponeras till något annat behof, utan oafkortade reserveras
till kommande Ständers disposition.
Rikets
Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelsej A’.-o 3j3.
849
Rikets Ständer få slutligen lios E. K. M. i underdånighet anhålla, det
täcktes E. K. M. icke allenast anbefalla vederbörande att lemna Fullmägtige
i Riksgälds-Contoiret underrättelse, vid hvilka tidpuncter de anvisade anslagens
lyftning erfordras, utan ock, i händelse något anslag af en eller annan
anledning icke skulle komma att användas, i Nåder låta bemälde Fullmägtige
derom undfå kännedom.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 7 Juni 1841.
N:o 373.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Juni 1841.
Preste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 7 — _
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående ifrågaställde
Extra Stats-anslag, för Försvars-verket till sjöss.
(Stats- Utsk. Uti. N:ris 354, 435, 490 och 522 samt Först.
Stats-Utsk. Mern. N:o 506.)
S. Å. K.
Sedan Rikets Ständer till pröfning förehaft så väl de af E. K. M., dels
uti Dess Nådiga Proposition, angående Stats-Verkets tillstånd och behof, dels
uti serskildt aflåtne Nådiga Propositioner, äskade Extra Stats-Anslag för Forsvars-verket
till Sjöss, nemligen:
l:o till fullbordande af ett under byggnad varande bestyc
kadt
ång-fartyg om 200 hästars kraft,  100,000: —>
2:o till anskaffande af ett bestyckadt ång-fartyg om 300
hästars kraft  278,000: —
3:o till upphandling af 72-pundige bomb-kanoner med pro
BiA.
till R. St. Prot. 18 4>. to Sami. 1 Afd. 107
85o Fxpeditions-Utskottets Forslag till tind. Skrifvelse } N.o 373.
jectiler för linie-skeppen och de större fregatterne, samt till kanon-slupars
armering med bomb kanoner  63,333: 16.
4:o för erforderliga förbättringar uti Båk- och Fyrings-väsendet,
medelst nybyggnader oell förändringar, till båtnad för
sjöfarten i allmänhet,  100,000: —•
5:o till Dock-byggnaden i Carlscrona, för 5.år, å 33,333
R:dr 16 sk. årligen
166,666: 32.
6:0 till fullbordande af vatten-ledningen i Carlscrona . . . 23,400: —•
som ock de inom Riks-Stånden väckte frågor, rörande medels anvisande till
föremål af ifrågavarande beskaffenhet, hafva Rikets Ständer funnit godt bevilja
följande anslag:
l:o till Fregatters och Kanon-slupars armering med bombkanoner
40,000: —
att disponeras i den mon behofvet det fordrar.
2:o Till förbättringar i Båk- och fyrings-väsendet .... 160,000: —
att under loppet af 4 år utgå med 40,000 R:dr årligen; anhållande
Rikets Ständer derjemte i underdånighet, att arbetet måtte
utföras i den mon, medlen sålunda blifva att tillgå, och att
E. K. M. täcktes låta anbefalla vederbörande att sig yttra, huruvida
utöfver de i Förvaltningens af Sjö-Ärendena förslag uppgifne,
af behofvet påkallade, nya fyr-inrättningar vid Morups
Tånge, Ölands norra udde, sodia udden af Gottland sämt Falsterbo,
fyrbåkar på Gottska Sandön, Sandhammars udde, skäret
Understen, klippan Bonden samt på Bohuslänska kusten emellan
Marstrand och Norrige kunna anses nyttiga och erforderliga,
äfvensom rörande den med anläggningen af desamma förknippade
kostnad, samt i Nåder anbefalla de förändringar uti nu föreslagne
arbets-plan, hvilka möjligen kunna anses böra ega rum,
i följd af de undersökningar, som, med föranledande af berörde
underdåniga anhållan, torde komma att företagas.
I anledning af väckt förslag derom, att de i Rikets Skärgårdar
befintlige prickar måtte, för att göras mera synbara, förses
med flaggor, tunnor eller kors, och enär kostnaden för dessa
sjömärkens underhållande béstrides af de lill E. K. M:s disposition
ställde Lots- och Fyrings-medlen, hvilka, serdeles med
afseende å den förhöjning i anslaget, som af Rikets Ständer vid
innevarande Riksdag blifvit beslutad, torde böra lemna tillgång
Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:0 373.
85i
till alla i sådant afseende erforderliga förbättringars bekostande,
liafva Rikets Ständer ansett sig böra i underdånighet anhålla,
det täcktes E. K. M. låta anbefalla vederbörande att vidtaga
erforderliga åtgärder, för att prickar och sjö-märken må göras
mera synbara å de ställen, der bebofvet kan sådant påkalla.
Slutligen anhålla Rikets Ständer i underdånighet, att hvad
utöfver den bestämda summan kunde erfordras till fyrars, båkars
och sjö-märkens inrättande och förbättring, måtte framför
alla andra, från Handels- och Sjöfarts-fonden utgående, kostnader,
bestridas af denna fonds tillgångar.
3:o För Dock-byggnaden i Carlscrona  133,333: 16.
att med 33,333 Riksdaler 16 sk. årligen utgå under loppet af
fyra år.
4:o Under åberopande af Rikets Ständers uti underdånig
Skrifvelse af den 20 sisth Mars gjorde begäran, angående verkställandet
af en fullständig inventering af ekevirkes-förråden i
Carlscrona, hafva Rikets Ständer för detta ändamål anvisat ett
extra ståls-anslag af  8,000: —
Beträffande det af E. K, M. äskade belopp af 23,400 R:dr till fullbordande
af vattenledningen i Carlscrona, hafva Rikets Ständer, som, med afseende
å det outredda skick, hvaruti frågan om detta företags verkställbarhet
sig befinner, ansett anslag till arbetets utförande icke lämpligen kunna för
närvarande beviljas, velat hos E. K. M. i underdånighet anhålla, det täcktes
E. K. M. i Nåder låta, genom tillförlitlig och kunnig person, anställa ny undersökning,
till utrönande så väl af vattenledningens utförbarhet, sorn ock den
dertill erforderliga kostnad, samt höra Carlscrona stads invånare, i afseende å
det bidrag, hvilket, för vattenledningens framtida underhåll, kan af staden få
påräknas, samt att E. K. M., derest företaget skulle anses böra öfvergifvas,
och sedan utröndt blifvit, att de till vattenledningen redan uppköpte jernrören
ej kunna lill allmänna byggnader användas, då täcktes förordna om nämnde
jernrörs och andra till vattenledningen uppköpte materialiers försäljning och
medlens ingående till Riksgälds-Contoiret, för att framdeles kunna tagas i beräkning
i och för anläggning af en vatten-cistern, hvaruti hafsvattnet inledes
genom bäddar af sand och kolstybbe samt på sådant sätt göres dricksbart, så
framt en sådan inrättning anses kunna vid Carlscrona ändamålsenligt till vä—
gabringas, och de ifrågavarande medlen lemna tillgång till kostnadens bestridande;
eller ock, om E. K. M. skulle finna lämpligare, att vatten-ledningen
852
Expeditions-TJtskottets Förslag till und. SkriJvelsej 7V.0 3j3.
fullbordas, E. K. M. ville till Rikets näst sammanträdande Ständer i Nåde*
allåta Proposition i ämnet, så att vid nästa Riksdag definitivt beslut, rörande
besagde företag, må kunna fattas.
Hvad angår de uti E. K. M:s Nådiga Proposition ifrågaställde anslag till
fullbordande af ett bestyckadt Ång-fartyg af 200 hästars kraft och till anskaffande
af ett dylikt fartyg om 300 hästars kraft, hafva Rikets Ständer icke
ansett sig kunna några medel för berörde föremål anvisa.
Härförutan hafva Rikets Ständer, såsom allmänna vilkor för ofvan omförmälde
nu beviljade Extra Stafs-anslag, velat meddela följande bestämmelser
:
l:o att, der ej annorlunda finnes serskildt föreskrifvet, de anvisade beloppen
komma att utgå under åren 1S4-1 — 1844 med en fjerdedel årligen,
dock att de medel, som ett år reserveras, må kunna under ett följande år
disponeras;
2:o att medlen endast må reqvireras i mon af behof att dem använda,
hvarom E. K. M. loide i Nåder meddela vederbörande auctorileter nödiga föreskrifter;
och
3:o att de besparingar, som uppkomma å anslagen för hvarje serskildt
föremål, icke må kunna disponeras till något annat behof, utan oafkortade reserveras
till kommande Ständers disposition.
Slutligen anhålla Rikets Ständer i underdånighet, det täcktes E. K. M.
icke allenast anbefalla vederbörande alt lemna Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret
underrättelse, vid hvilka tidpuncter de anvisade anslagens lyftning erfordras,
utan ock, i händelse något anslag af en eller annan anledning icke
skulle komma att användas, i Nåder låta bemälde Fullmägtige derom undfå
kännedom.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 7 Juni 1841.
Expeditiotis-ZJtskotlcts Förslag tillund. Skrifvelse, N;0
N:o 374.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Juni lS4ii
Preste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, rörande anslag för adjungerade
Ledamöter i Svea och Götha Hof-Rätter.
(Stals-Utsk. Uti. N:o 453, 509 och 556 samt Först. Stats-Utsk.
Mern. N:o 571.)
S. A. K.
Uti Nådig Proposition af den 15 sisll. Februari, liar E. K. M. föreslagit
Rikets Ständer att bevilja ett extra anslag af 3,750 R:dr Banco årligen,
alt utgå till arfvoden med 750 R:dr för hvardera af de Fem ledamöter, hvilka
i Svea och Götha IIof-Rätter måste adjungeras, så vida arbetet derstädes
skall fortgå, såsom hittills, på 4 Divisioner.
Rikets Ständer hafva i öfvervägande tagit denna E. K. M:s Nådiga framställning,
jemte de af E. K. M. till Rikets Ständers Siats-Utskott öfverlemnade
handlingar, rörande detta ämne; men då Rikets Ständer, redan afslagit E.
K. M:s, uti Dess Nådiga Proposition om Stats-Verkets tillstånd och behof,
äskade förökade löne-anslag för ofvanbemäldte Hof-Rätter, hafva Rikets Ständer
icke ansett sig kunna bevilja några medel till det af E. K. M. nu antydde
ändamål.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 7 Juni 1841.
85 n
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifveise, N.-o 375.
N:o 375.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Juni j84(.
Presle-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den g — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ifrågaställde
Extra Stats anslag för byggande och reparation af kyrkor
m. m.
(Stats-Utsk, Uti. N:ris 354, 435, 490 och 522, Först. Stats-Ulsk.
Mern. N:ris 506 och 570.)
S. A. K.
Uti Nådig Proposition af den 27 Juli sistlidet år, har E. K. M., till
Riddarholms-kyrkans och dess graf-chors med dithörande torns utvändiga reparation
samt taktäckning, äskat ett anslag för en gång af 52000 R:dr, eller
ock att Rikets Ständer måtte medgifva, att ett lån till samina belopp finge
upptagas.
Vid öfvervägande häraf hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med
hvad E. K, M. i Nåder föreslagit, funnit godt att till Riddarholms-kyrkans
reparation bevilja ett anslag af R:dr 52,000:
Med föranledande af serskilde inom Ridderskapet och Adeln
Väckte förslag om medels anvisande för reparation af Konungagrafvarne
i Wreta ooh Warnhems kloster-kyrkor, hafva Rikets
Ständer velat medgifva, att till E. K. M:s disposition må ställas
den summa, som, efter anställd undersökning, finnes vara erforderlig
för iståndsättande af Konunga-grafvarne vid Wreta klosterkyrka;
dock att beloppet ej får öfverskjuta . . . . . . . R:dr 500:
och att hvad deraf ej åtgår, varder Stats-verket reserveradt; äfvensom
Rikets Ständer, för iståndsättande af Birger Jarls, Inge den
Tredjes, Knut den Heliges, Eric Knutsons och Eric Läspes samt
Biskop Svedbergs grafvar vid Warnhems kyrka, funnit skäligt bevilja
ett anslag af R:dr 1,500:
under enahanda vilkor, som för ofvannämnde anslag till reparation
af Konunga-grafvarne vid Wreta kloster-kyrka blifvit stadgadt;
och få Rikets Ständer derjemte hos E. K. M. i underdånighet an
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse } N.o 2’}5.
855
hålla, att vid reparations-arbetet hufvudsakligt afseende må fästas
dervid, att monumenten bibehållas vid deras ursprungliga byggnadsstil,
samt att E. K. M. läcktes i Nåder anbefalla vederbörande,
som hafva tillsynen öfver kronans hus och byggnader i landsorten
att, sedan ifrågavarande reparationer blifvit verkställde, vaka
öfver monumentens vidmagthållande, då de dertill erforderliga
kostnader torde kunna bestridas af det i sådant afseende å RiksStatens
nuvarande 8:de Hufvud-Titel uppförde ordinarie Stats-anslag.,
Sedan inom Bonde-Ståndet förslag blifvit framställdt, att, i
anledning af väckt fråga, att af Finn-allmogen uti Gunnarskogs,
Gräsmarks och Eda församlingar i Wermland hillda en Capellförsamling,
ett anslag af 6,000 R:dr, jemte stambok öfver bela Riket,
matte beviljas, till beredande af utväg för nämnde fattiga
Capell-lörsamling att tillvägabringa den förestående kyrkobyggnaden,
hafva Rikets Ständer funnit godt att till E. K. M:s disposition
ställa en summa af . . . , R:dr 6,000:
för att, sedan erforderlige förberedande undersökningar hunnit fullbordas,
användas till uppförandet af kyrkor i Finnmarkerne inom
Carlstads Stift, äfvensom till inköp af boställe ät en Prestman.
I afseende å ofvanberörde nu beviljade Stats-anslag, hafva Rikets Ständer
derjemte, såsom allmänna vilkor, velat meddela följande bestämmelser:
l:o att medlen endast må reqvireras i mon af behof att dem använda
hvarom E. K. M. torde i Nåder meddela vederbörande auctoriteter nödiga
föreskrifter; och
2:o att de besparingar, som uppkomma å anslagen för hvarje serskildt
föremål, icke må kunna disponeras till något annat behof, utan oafkortade
reserveras till kommande Ständers disposition.
Slutligen anhålla Rikets Ständer i underdånighet, det täcktes E. K. M.
icke allenast anbefalla vederbörande att lemna Fullmägtige i RiksgäldsConloiret
underrättelse, vid hvilka tidpunkter de anvisade anslagens lyftning
erfordras, utan ock, i händelse något anslag af én eller annan anledning icke
skulle komma alt användas, i Nåder låta bemälde Fullmägtige derom undfå
kännedom.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 9 Juni 1841.
356 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IY.0 3j6.
N:o 376.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Juni i84i.
Preste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ifrågastäldt
anslag till planering af Voltige-gården vid Gymnastiska Central-Institut;
m, m.
(Stats-Utsk. N:ris 354 och 435).
S. A. K.
Jemte Nådig Skrifvelse af den 1 Februari sistlidet år, har E. K. M. till
Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemnat en af Föreståndaren för Gymnastiska
Central-Institutet till E. K. M. ingifven underdånig ansökning, deruti,
utom det årliga anslaget, hvarom Rikets Ständer redan uti skrifvelse af den
23 sistlidne December, angående regleringen af utgifterne under Riks-Statens
Tionde Hufvud-Titel, sig i underdånighet utlåtit, blifvit ifrågasatt ett belopp
af 666 R:dr 32 sk. för en gång till Voltige-gårdens utplanering och så väl
dess, som voltige-manegens förseende med träd-barriérer, äfvensom till fäklsalens
iståndsättande; men då denna kostnad ej är betydligare, än att den
torde kunna bestridas med det å 8:de Hufvud-Titeln för närvarande uppförde
ordinarie anslag till underhåll af kronans hus oeh byggnader i Stockholm,
hafva Rikets Ständer icke ansett sig kunna bevilja ifrågavarande anslag
666 R:dr 32 sk. Banco.
Hvilket Rikets Ständer härmed skolat hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 7 Juni 1841.
N:o 377.
Expeditions-Ulskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 'åjy.
S57
N:o 377.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Juni 1841.
Pieste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, med öfverlemnande af
förslag till författning angående Tull-bevillningen.
(Bevillnings-Utsk. Bet. m. m. IS:tis 21, 30, 41 och 48, samt
Förstärkta Stals-Utsk. M:m. N:ris 499, 532 och 539.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer i behörigt öfvervägande tagit, såväl E. K. M:s under
den 24 Febr. sisll. år till Rikets Ständer aflåtna Nådiga Proposition om
bestämmande af stadigvarande Tull-afgifter å spanmål, soin de af E. K. M. i
Nåder tillförordnade särskilde Committerades för Tull-Taxans öfverseende och
granskning afgifna och af E. K. M. till Rikets Ständer Nådigst öfverlemnade
underdåniga Utlåtande med förslag till ny Tull-Taxa, jemte tillhörande handlingar,
äfvensom åtskilliga i de särskilda Riks-Stånden rörande detta ämne
gjorda framställningar, få Rikets Ständer underdånigst anföra: att, hvad beträffar
den af Committerade, med stöd af anförde skäl, yttrade och af E.
I\. M. i Nåder godkända åsigt om antagande af en oinskränkt handelsfrihet
såsom hufvudgrund för den blifvande Tull-Taxan, så alt förbud mot någon
varas in- eller utförsel icke vidare skulle ega rum; så, ehuru äfven Rikets
Ständer i allmänhet dela denna åsigt, i enlighet hvarmed redan vid 1823 års
Riksdag Rikets då församlade Ständer beslöto att, med afvikande från de dittills
vid tull-regleringen följda grunder, öfvergå till ett friare system i afseende
å handeln och näringarne, hvilken grundsats vid de båda påföljande
Riksmötena ytterligare fullföljdes, hafva Rikets Ständer likväl funnit betänkligheter
möta för nämnde åsigts tillämpning i så vidsträckt mon, sorn Committerade
föreslagit, och hafva derföre, jemte det Rikets Ständer i afseende
u flere articlar, hvilka i senaste Tull-Taxa varit till in-eller utförsel förbjudna,
borttagit dessa förbuds-bestämmelser, likväl trott desamma böra bibehållas
i afseende å andra, hvilka Rikets SLänder funnit fortfarande i beliofaf
Bih. till R. St. Prol. 1841- to Sami. 1 Afd. 108
858 Expedit ions-Utskotlets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 577.
förbudsskyddet, hvarvid Rikets Ständer likväl, med erkännande af E. K. M:s
rätt i afseende på förbuds utfärdande emot in- och utförsel af varor, ansett
sig böra, uti det Förslag till ny Tull-Taxa, hvilket Rikets Ständer härjemte
i underdånighet öfverlemna, äfven å de articlar, för hvilka förbud blifvit föreslagne,
utsätta tull-afgifter, för att icke, genom bristande Tull-bestämmelse»
lägga något band på E. K. M:s rätt att förbuden upphäfva.
Vidkommandede de hittills till in- eller utförsel förbudna varor, i afseende
å hvilka Rikets Ständer ansett förbuden böra upphöra och hvarå serskild
förteckning tinnes Tull-Taxe-förslaget vidfogad; så, pä det de industriidkare,
som möjligen af förbudens afskaffande kunde förutse den menliga
verkan för deras yrken, att de, heldre än att ingå i täflan med den utländska
tillverkningen, ville på annat sätt göra sina kapitaler fruktbara, härtill ej
må sakna rådrum, få Rikets Ständer underdånigst anhålla, att ifrågavarande
varor icke förr än från och med den 1 Jan. 1843 må till Riket få inforas eller
från Riket utföras.
Ehuru Rikets Ständer i allmänhet godkänna den grundsats, att partiella
undantag från en allmän författning icke äro lämpliga, hafva Rikets Ständer
likväl ansett den rättighet, som varit medlemmarne af E. K. M:s Höga Familj
och Corps-Diplomatique af ålder medgifven, att tullfritt inbekomma
varor, icke kunna borttagas; men hafva, till undanrödjande äfven af blotta
misstanken, att underslef dervid kunde ega rum, trott det generella beslut
böra fattas, att de i Taxan bestämda tullafgifter skola lika och på enahanda
sätt erläggas af alla utan undantag; dock alt de tull-umgälder, som blifvit erlagde
för varor, hvilka inkommit för de Kongl. Personernes egen räkning eller
för de utländska Beskickningarnes må, i händelse anmälan derom göres
i behörig ordning restitueras.
Biträdande hvad E. K. M. i ofvanberörde Nådiga Proposition föreslagit
rörande tullen å spanmål, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att bestämmelserna
i afseende derå måtte få förblifva oförändrade under fern år,
räknadt från den tid, då den nya Tulltaxan träder i verkställighet, äfvensom
att de högre bland de af E. K. M. alternativt föreslagne tullbeloppen
må vid införsel antagas, samt tullfrihet beviljas vid utförsel. I sammanhang
hvarmed Rikets Ständer jemväl få underdånigst anhålla, alt vid de tillfällen,
då handels-traktaters ingående med främmande Magter framdeles kommer i
fråga, E. K. M. Nådigst läcktes så ordna, att icke tullen för landtmanna-producter
må komma att understiga hvad uti gällande Taxa i allmänhet för sådana
varor bestämmes.
Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 377. 85g
I öfrigt och på det E. K. M. må kunna, i afseende på utländska Magter,
bereda en för Svenska handeln förmonlig reciprocitet, få Rikets Ständer
i underdånighet hemställa, det E. K. M. i Nåder täcktes vidtaga alla de mått
och steg, som, för vinnande af ett sådant ändamål, med landets bästa äro
förenliga, samt till befrämjande deraf, minska eller nedsätta den i Tulltaxan
utsatta tull.
Med underdånig anmälan, att i öfrige delar någon väsendtlig förändring
icke egt rum uti de grunder, hvarpå senaste Tulltaxa hvilar, få Rikets Ständer
underdånigst anhålla, att det af dem nu upprättade förslag till ny sådan
Taxa, jemte Tariff för Credit-upplaget och Transito-afgiften, måtte af E.
K. M. i Nåder fastställas, samt författning derom, till allmän efterrättelse,
utfärdas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 7 Juni 1841.
860 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N\o 377.
Förslag till Taxa å Tullafgifterne för inkommande
oell utgående varor, jemte
Tariff för Credit-upplaget och
T rans ito-afgiften.
Tullvärde.
Qvantitet j
för Tullbc-  räkningen.
Införsels
Tull.
Utförsels-
Tull.
R:dr
s.
r.
Agat:
K:dr
s.
r.
K:dr
s.
r-
40
—
oarbetad
1 skålp.
2
—
—
—
8
16
—
arbetad
Alabaster:
1 skålp.
40
—
F
r
i
5
—
oarbetad
1 skålp.
—
3
—
arbetad, ej specificerad ....
100 Rd. v.
15
—
—
F
r
1
Alun:
48
—
—
Romersk
17 lisp.
12
—
—
F
r
1
16
32
—
aud ra slag
17 lisp.
7
24
—
—
8
10
—
—
Ambra
1 lod.
—
12
—
—
—
.—
10
—
Angelica
1 skålp.
—
2
—
—
—
1
■—
8
—
Anis
Antimonium:
1 skålp.
—
2
—
—
—
1
.—
10
—
Crudum eller Spiesglans . . .
1 skålp.
—
—
6
.—
—
1
—
30
—
Regulus
i skålp.
—
1
6
—
—
—
7
6
Apelsiner
Apotheksvaror j i denna Taxa ej
specificerade, till införsel af A-  pothekare eller dem, som erhål-  lit Sundhels-Collegii tillstånd att
med sådane varor idka bandel,
1 skålp.
1
6
enkla medicinalier
100 Rd. v.
10
—
—
1
—
-
Aloe, se Gummi.
| Anjovis, se Fisk.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 377. 861
Tull
värde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
K;dr
s.
r.
K:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
Apotheksvaror:
sammansatta
100 Rd. v.
20
F
ri
a.
(0
Arsenik, till införsel af Apotheka-  re, och, efter erhållet serskildt
tillstånd af Commerce - Colle-  giura, för fäbrics-inrättningar .
1 skålp.
6
1
20
20
32
—
Aska:
rå, af träd eller andra vegetabilier
pott-, vällad eller orallinerad .
raffinerad och calcinerad .
1 lisp.
1 lisp.
1 lisp.
—
1
1
16
—
F
5
2
r
i.
Askar och Dosor, af sammansatta,
eller, såsom arbetade, ej specifi-  cerade ämnen
100 Rd. v.
25
F
ri
a.
—
40
—
Assa Foetida ........
1 skålp.
•—
4
—
—
—
—
1
12
3
12
8
—
Balsam:
Copaive
Mecca
Peruviansk och Tolu- ....
annan natif balsam
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
100 Rd. v.
1
10
6
12
15
—
—
—
—
15
30
15
4
—
—
Band:
Sammets-
andra slag: Siden-
Halfsiden- ....
Bomulls-, Ylle- och
Linne- ....
1 skålp.
I skålp.
1 skålp.
1 skålp.
2
5
2
1
24
24
—
!r
ri
a.
2
36
—
Bark:
Ek- . . . . ,
andra slag
1 tunna.
1 tunna.
—
&
6
—
F
24
ri
a.
Arrac, se Bränvin. j Auripigment, se Färger.
Aska, Tenn- och bly-, se Tenn-aska. 1 Balsam, Riga-, se Rigabalsam.
862
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelsej N.-o,377.
Tullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
LJtf.-Tull.
h:dr
S.
r.
K:dr
s.
r.
K:dr
s.
r.
10
—
—
Barometrar
1 stycke.
2
-
—
F
ri
a.
—
24
—
Bast och Bastrep ......
1 lisp.
—
2
6
1
12
Bastmattor
1 lisp.
—
6
u
ri
a.
inkommande såsom garnering eller
1
emballage
F
ri
a.
Beck:
9
—
—
i tunnor
t tunna.
3
—
8
—
12
24
—
i barkar
1 skeppid
4
—
—
—
12
—
6
32
—
Beckolja
Ben:
48 kannor
2
—
-
F
r
i.
2
4
Elfenben, oarbetadt
1 skålp.
—
5
—
—
—
8
16
—
arbetadt . . .
1 skålp.
1
24
—
F
ri
tt
40
—
Hvalfisk-, oarbetadt, klufvet eller
spjelkadt
1 skålp.
—
3
—
—
—
—
1
16
—
arbetadt .....
1 skålp.
—
12
—
F
ri
tt
12
—
andra slag, oarbetade ....
1 lisp.
F
ri
a.
—
4
—
—
36
—
arbetade
1 skålp.
—
9
—
F
ri
a.
40
—
Bensvart, Benkol elles bister . .
Bernsten:
1 lisp.
—
10
—
F
ri
tt
—
40
—
rå och oarbetad
l skålp.
—
2
—
—
—
—
8
16
—
arbetad .........
Bilder: gjutne, huggne eller formade,
1 skålp.
40
—
F
r
i.
som utgöra konstnärs-arbeten .
F
ri
a.
F
ri
a.
andra slag
lOoRd. v.
10
—
—
F
ri
a.
Bildthuggeri-arbeten af träd och
architectoniska arbeten ....
100 Rd. v.
15
—
—
F
ri
a.
Bin t lefvande i kupor
F
ri
a.
F
ri
a.
Basin, se väfnader, Bomulls-,
Batist, se Väfnader.
Benspån, se Spillning.
Berberisrotter, se Apotheksvaror.
Biscuit, se Porcellaine.
Bister, se Bensvart.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.-o Z77. 863
Tullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r.
Bleckslagare^arbeten 3 ej specificera-
K:dr
s.
r.
K:dr
s.
r.
32
—
de: olackerade
1 skålp.
8
—
\ F
ri
a.
40
—
lackerade
1 skålp.
10
—
1
6
—
—
Blodj Ox- och andra kreaturs . .
go kannor
—
14
—
F
r
i.
9
—
—
Blodiglar
Blommor:
IOO st.
F
ri
a.
3
—
—
50
—
—
artificiella
1 skålp.
15
—
—
F
ri
a.
35
16
—
blad till artificiella blommor . .
1 skålp.
6
12
—
F
ri
a.
Blomsterlökar .......
F
ri
a.
F
ri
a.
Bly:
45
—
—
oarbetadt, i tackor eller rullar .
1 skepp:d
1
6
20
ri
60
—
-
arbetadt, ej specificeradt . . .
1 skepprd
12
—
—
F
tt
2
32
Blyerts
Blyertspennor :
1 lisp.
—
24
—
1
3
20
—
Timmermans
1 skålp.
4
.—
1 F
a.
3
—
—
alla andra slag
1 skålp.
30
—
/1
ri
—
20
—
Blysocker
Blår :
1 skålp.
2
—
—
—
—
25
—
-
Hamp-
1 skepp:d
6
—
\ p
n
0
40
—
—
Lill- ••••*.••4,
1 skepp:d
10
—
—
/ 1
1 1
a •
—
30
-
Bleckpulver eller Substance . .
1 skålp.
—
6
—
F
ri
tt
—
30
-
Bokstaf sstämplar samt Boktryck
eller Stilar .
1 skålp.
—
3
__
F
ri
a.
—
8
—
förslitne och obrukbare, eller Stil-
skiot
1 skålp.
—
—
9
—
—
4
—
24
—
Bok» och Kopparsticks-svärta .
1 skålö.
—
4
—
F
r
i.
Blomster, torkade, se Apotheksvaror.
Blonder, se Spetsar,
Blyglete, se Glete.
Bokguld, se Guld.
Boksilfver, se Silfver.
Bokspån, se Spillning.
864
Exedilions-Ulskotlets Förslag till und. Skrifvelsej N.o 377.
Tull
rarde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
K:dr
s.
r.
ti: dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
—
4
—
Bolusj hvit eller röd, samt Terra
Sigillata ........
1 skålp.
—
—
3
—
—
16
-
Bomull
1 skålp.
—
—
4
—
—
—
24
—
Bor ax
1 skålp.
—
2
6
—
—
Borstar
100 Rd. v.
33
16
—
F
ri
a.
2
—
—
Bouillon de Boche
r skålp.
—
20
—
F
r
i.
Broderade arbeten:
2
4
—
af guld och silfver: äkta . . .
1 lod
.—
32
1
20
—
oäkta .
andra slag ........
1 lod
lOoRd. v.
33
20
16
—
}F
ri
a.
—
20
-
Brundier
1 skålp.
—
2
—
—
—
5
Brunsten
.
Bränvin och Sprit:
af säd, potates, eller andra jord-  frugter: ........
Genievre, Holländsk:
1 skepp:d
1
2
6
2
—
-
af till och med 12 graders
styrka
1 kanna
32
3
-
—
deröfver
alla andra slag, odisti Herad t el-
l kanna
1
—
—
I
2
ler distilleradt af till och med
10 graders styrka (förbudet till
införsel)
för hvarje överskjutande full
grad ökas tullvärdet med 6 sk.
och tullen med 2 sk, per kan-  na (förbudet till införsel)
1 kanna
—
32
—
i F
ri
tt
Bombasine, se Väfnader Halfsiden-.
Bombasin lustre, se Väfnader, Halfylle-.
Bomullslärft, se Väfnader, Bomulls-.
Borst , se Hår.
Bouteiller, se Glas.
Bred- och Plattfisk, se Fisk, torr,
Bresilja, se Färger.
Brodérduk, Marle och Stramaille, se Väfnader.
Bronz, se Metaller, sammansatta.
Brynstenar, se Sten.
Expeditions-TJIskottets Furslag till und. Skrifvelsej JV;o 377. 865
| Tullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
K:dr
S.
r.
Bränvin och sprit:
af frugt:
Cognacj Fransk:
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
2
—
—
af till och med 12 graders
styrka
1 kanna
32
3
—
-
deröfver
andra slag
1 kanna
1
—
—
\
2
—
af till och med 10 graders styr-
ka (förbudet till införsel)
1 kanna
32
j
för hvarje öfverskjutande, full
1
grad ökas tull varde t med 6 sk.
S
och tullen med 2 sk. per kan-
[
na (förbudet till införsel) . .
af socker eller rumm:
/ F
ri
tt
2
—
—
af till och med 12 graders
styrka
1 kanna
.32
3
—
—
deröfver
af ris eller arrac:
1 kanna
1
—
—
2
—
—
af till och med 12 graders
styrka
1 kanna
32
3
deröfver
Bröd:
1 kanna
1
—
—
1
—
4
-
af Hvete .
1 skålp.
.—
?
—
2
—
andra slag
1 skålp.
1
ri
tt
13
16
Bäfvergäll
Böcker:
på främmande språk, samt Cbar-  tor, Musicalier, Not- och Rit-
1 skålp.
32
böcker ........
F
ri
a.
F
ri
a.
på Svenska tryckte . . , . .
100 Rd. v.
20
—
—
F
ri
a.
Buldan, se väfnader, Linne- och Hampa-. i Bär, ej specificerade, se Frugter.
Bih. till R, St. Prot. tS/ft- to Sami, 1 Afd.
866
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skri/velse, IV-o 377.
T ullvärde.
Qvantitet
för Tullber
lof.-Tull.
Utf.-Tu
II.
R:dr
s.
r.
Böcker:
Biblar, gifne till Svenska Bibel-
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
v.
Sällskapet
F
ri
d.
•—
—
—
med inbundet, rent eller linieradt
papper
100 Rd. v.
25
—
—
F
ri
a.
Bönor:
10
Trädgårds-
Åkerbönor af alla slag, lika med
Ärter.
1 skålp.
2
F
ri
a.
20
—
Cacao
iskålp.
—
4
—
—
—
—
—
12
—
Caffe
brändt, och alla till Caffe-Surro-
1 skålp.
—
3
—
—
—
—
16
—
gat användbara blända växter
1 skålp.
—
6
—
F
ri
tl
Campher:
I skålp.
1
12
—
oraliinerad
—
6
—
—
—
—
1
32
32
—
raffineradt
Canel, Canelknopp och Cassia Lig-
1 skålp.
12
—
—
T16U s. .•••••••
I skålp.
—
8
—
—
—
—
4
—
—
Cantiller
i- skålp.
1
—
—
F
ri
a.
1
—
—
Cautschouc
i skålp.
—
2
—
—
—
—
—
40
—
Capris
1 skålp.
—
7
—
—
—
—
1
32
—
Cardemummor
1 skålp.
—
8
—
—
—
—
—
8
—
Castanier
■ . ; » ,0 •'* -•
1 skålp.
—
2
—
—
—
—
1
.32
—
Ca viar
I skålp.
—
16
—
—
—
—
—
4
—
Ch.icorie-rot
1 skålr.
—
1
—
—
—
i
Calmus, se Apotheksvaror.
Cambrick, se Väfnader, Bomulls-,
Camelhår, se Hår.
Camelotte , se Väfnader, Ylle-,
Canelknopp, se Canel.
Canoner, se Jern.
Cantharider, se Apotheksvaror.
Carmin, se Färger ej specificerade.
Carotte, se Tobak.
Casimir, se Väfnader, Ylle-,
Cassia Fistula, se Apotheksvaror.
Cattun, se Väfnader, Bomulls-.
Chagrin-Skum, se Läder.
Chartor, se Böcker.
Cheniller, se Fransar.
Expeditions-Ut skottets Förslag till und. Skrifvelse, N-o 377.
867
T ullvärde.
Qvautitet
för Tullber.
lnf.-Tu
11.
Otf.-
Tull.
R:dr
s.
r.
Chinabark:
K:dr
r.
R:dr
s.
r.
2
—
—
orna leii
1 skålp.
1 skålp.
,
4
3
—
—
malen, till införsel af Apothekare
24
—
—
—
—
7
—
Chinarot
I skålp.
__
—
8
.
—
10
—
Chlorkalk ^ ,
1 skålp.
1
—
__
1
—
—
C ho eola de
.
1 skålp.
16
—
F
ri
Lt
1
—
—
Cider
1 kanna
12
—
F
ri
11
3
IG
—
Ciment
1 tunna
—.
16
—
F
ri
tl
Cirklar, Passare och Cirkelbestick
100 Rd. v.
25
—
—1
F
ri
a.
—-
7
6
Citroner
1 skålp.
—
1
6
—
—
—
40
—
Citronsaft
i kanna
—
4
—
—
—
—
1
32
—
Citronsalt eller chrystailiserad Ci-
tronsyra
1 skålp.
—
8
F
ri
It
—
7
6
Citronskal, torra
1 skålp.
—
1
6
—
—
1
—
—
Cobeber
1 skålp.
—
8
—
—
—
3
—
—
Cobolt-Malm
1 skålp.
1
.
1
16
—
—
-Metall
1 skålp.
4
—
—
—
4
6
Coiiffurer
100 Rd. v.
25
F
ri
a.
Compasser
100 Rd. v.
15
F
ri
a.
1
—
—
Confiturer
1 skålp.
—
12
_
F
ri
a.
1
'
Copal
Coraller , äkta:
1 skålp.
—
2
6
—
—
—
oarbetade
F
a.
-
8
16
—
arbetade
1 skålp.
—
40
F
ri
a.
—
j 10
Coriander
1 skålp.
—
2
—
—
—
Chrystall-arbeten, se Glas, ej spesificerade.
Cbrystalli-Tartari, se Vinsten, renad.
Cindres, se Stenkols-stybb.
Cochenille, se Färger.
I Cognac, se Bränvin.
Cokes, se Stenkol, afsvaflade.
Cordet och Corderoy, se Väfnader.
868
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 377.
Tullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
£.
r.
13
4
1 skålp.
—
2
8
•—
—
—
20
Dadlar
Decorationerj Platåer med tillbe-  hör, äfvensom Ornamenter, ej spe-
1 skålp.
4
"
cificerade
100 Rd. v.
33
16
—
F
ri
a.
30
—
Deglar
1 lisp.
—
3
—
F
ri
isl
a.
25
—
—
Dref
Drefmat eller gammalt och i styc-
1 skepprd
1
24
—
1
—
—
20
—
—
ken af högst 2 famnars längd
sönderhugget tågvirke . . .
1 skepp:d
—
30
•—
1
—
—
Dricka:
1
—
Porter
1 kanna
,
12
1 T?
tl
—
24
—
Öl och andra slag , , . . .
1 kanna
6
—
lF
ri
10
—
—
Dunj alla slag
1 lisp.
2
—
—
24
—
5
—
—
Em a il, i massa
1 skålp.
—
12
—
—
—
2
—
—
Enbär
Etuisj med tillbehör, af sammansat-
i tunna
—
20
—
F
ri
a.
ta eller ej specificerade ämnen .
joo Rd. v.
25
—
—
F
ri
a.
Fartyg:
Svenska, för utländsk räkning
köpta, med deras tillbehör af
tackel, tåg, segel, ankare och
bestyckning
—
—
F
ri
a.
Utländska, med tillbehör:
när, i följd af.serskilda omslän-
Cremor Tartari, se Vinsten, renad.
Damast, se Väfnader, Bomulls- med Blandning
af Lin samt Linne- och Hamp-,
Desman, se Muskus.
Dimity, se Väfnader.
Doffel, se Väfnader, Ylle-.
Dosor, se Askar.
Drakblod, se Färger.
Dräll, se Väfnader, Bomulls-, med blandning af
Lin samt Linne- och Hamp-.
Dyfvelsträck, se Assa Foetida.
Ekollon, se Knapergall.
Ekvirke, se Trädvaror»
Elfenben, se Ben.
Enbärsmos, se Mos.
Enbärsolja, se Oljor.
Essence, se Oljor.
Estamper, se Kopparstick.
Fabriksvaror, ej specificerade, se Slöjdevaror.
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.-o Zjj. 863
Tullvärde.
Qvantitet
för T tillber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
h:dr
s.
r.
Fartyg ;
digheter, helfrihet för sådana
heviljas, elter när de af utlän-  ning till Svensk hamn inbrin-
K:dr
s.
r.
K;dr
s.
r.
gas, samt der prisdömas och
försäljas
J för hvarje 1
100 R:dr(
25
Tagna under krig af Svenskt
I af köpe-|
Örlogs- elier Kapare-fartyg och
^ summan J
F
a.
F
lagligen prisdömda ....
n
ri
a.
Strandade och såsom vrak sålda
Dito
10
—
—
F
ri
a.
alla andra .......
Dito
25
—
—
—
—
—
10
—
Fenkol
1 skålp.
—
2
—
—
—
-
1
IG
—
Fernissa
1 skålp.
—
12
—
F
r
'
8
—
Fikon
1 skålp.
—
2
—
—
—
1
12
—
Filar .
I skålp.
—
6
—
F
ri
a.
1
16
—
Fingerborgar och Sy ringar . . .
I skålp.
—
16
—
F
ri
a.
Fisk:
Färsk
F
ri
F
ri
Saltad eller inlagd:
—
32
—
Fransk Anjovis, Sard eller och
15
Thonfisk
1 skålp.
8
—
—
—
—
—
—
Cabeljon, Långor och Torsk
1 tunna
2
24
—
—
6
—
30
—
—
Lax » 1 *••... .
1 tunna
3
—
—
—
12
—
8
16
—
Sill . .
1 tunna
- . ,
32
—
—
4
—
10
—
—
Strömming
1 tunna
1
—
—
—
4
—
20
—
all annan
Torr eller Rökt:
1 tunna
2
—
—
—
8
—
1
16
—
Gråsidor eller Sey ....
1 hsp.
—
10
—
—
—
8
Fayanse, se Porcellaine. j Filtar, se Väfnader, Ylle-.
Felb, se Väfnader, Siden-, Bomull*- och Ylle-. [ Filtrer-stenar, se Sten.
870 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 377.
Tullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf
-Tull.
Ulf—Tull.
R:dr
r.
Fisk,
Torr eller rökt:
B:dr
s.
r.
K:dr
S.
r •
6
12
Lax oell Ä1 ........
Långor och Torsk, med derunder
inbegripne Rotschersanit Klipp-,
1 lisp.
1
42
—
3
—
1
32
Stock- och Platt- eller Bredfisk .
l lisp.
_
16
—
8
3
16
andra slag
Fiskskinn:
1 lisp.
20
—
—
1
6
20
ollered da
1 skålp.
2
—
32
—
beredda .........
Fjäder:
1 skålp.
4
—
—
—
—
4
ospritad , . . .
1 lisp.
40
—
—
2
__
8
—
—
spritad
1 lisp.
2
—
—
—
4
Fjädrar :
1 skålp.
40
Ur-
4
}F
andra, ej specificerade ....
100 R:d v.
33
16
—
ri
a
—
12
_
Fjäll, Hvalfisk-, eller Ossa Sepioe .
1 skålp.
—
1
—
—
_
Flaskfoder, oberäknadt våtvarorna
100 R:d v.
33
16
—
F
ri
a
—
12
—
Flintor, huggna, utom Agat . . .
lOO st.
—
1
—
F
ri
a
Flintsten
F
r
i
F
r
i
3
Fläsk
» lisp.
1
16
—
F
ri
tt
13
16
Flätor till hattar ......
1 skålp.
2
32
—
F
ri
a
24
Fnöske, bered t
1 skålp.
—
6
—
F
ri
tt
30
Foglar, lefvande eller slagtade . .
1 stycke
—
6
F
ri
a
1
—
—
Folier, Tenn eller Stanniol . . .
Formar, Krukor och Potten för Soc-
1 skålp.
■—
8
—
—
—
—
—-
1
—
ker-bruken
1 skålp.
—
—
2
F
ri
a
Fiskben, se Ben.
Flaggduk, se Väfnader, YlleFlanell,
se Väfnader, Ylle- och Halfylle-.
Flintor, Agat , se Agat, arbetad.
Flor, se Väfnader.
Flugor, Spanska, se Apotheksvaror.
Flädersaft, se Mos.
Fogel-lim, se Lim.
Foglar, preparerade till Naturalie-samlingar, se Naturalier.
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N:o ?>’]']' 871
Tull
värde.
Qvantitet
för TuJlber.
Inf.-T ull.
Utf.-Tull.
K:dr
s.
r.
Formar:
R:dr
s.
r.
K;dr
r.
Tryck- och Pappers
100 R:d v.
10
—
—
F
ri
a.
Fransar3 Galoner och Snören:
2
4
Guld- och Silfver*, äkta . . .
1 lod
24
—
T
1
20
oäkta .
i lod
18
—
77
20
Silkes-
1 skål p_,
5
—
—
ri
a.
4
—
—
andra slag
Frugter och Bär ei specificerade:
1 skålp.
1
16
—
>
3
friska jord-
1 tunna
—
36
—
\
8
—
träd-
1 tunna
2
—
—
/
46
inlagda i bränvin eller ättika. .
1 skålp.
■—
9
—
> F
ri
a.
2
24
—
torra jord-
1 lisp.
—
30
—
5
—
—
träd-
Frö :
1 lisp.
1
12
'
/
Blomster- och andra Trädgårds-,
1 skålp.
F
ri
It
F
ri
tt
5
—
Ga liane— . ........
—
1
—
—
8
16
Hamp- och Lin-
H vitbets-
Klöfver- och annat Gräs- . . .
1 tunua
F
F
F
ri
ri
ri
It
It
tt
F
F
4
ri
ri
tt
tt 1
8
16
—
Rof- och Rapsat-
1 tunna
—
4
4
—
20
—
andra slag ej specificerade.
1 skålp.
—
2
—
F
ti
a.
Fyrverkeri-arbetenj lust-. . . .
1 00 R:d v.
25
—
—
F
ri
a •
Färger och Färgnings-ämnen:
1 skålp.
—
lO
—
Blyhvitt
—
2
—
—
—
3
Bresilja, raspad eller malen .
1 skålp.
—
8
—
—
5
Cocheniile
1 skålp.
—
16
—
__
-
16
—
Fernbock, raspad och malen . .
Gul- och Ljus-ocker eller Kyller-  färg samt Ockergelb och Brun-
1 skålp.
4
—
—
2
ocker  t . . .
1 skålp.
—
5
—.
—
10
—
Gurkmeja eller Curcuma
1 skålp.
—
1
—
—
—
—
Fris, se Väfnader, Ylle-. 1 Får, se Kreatur.
Frugter, insyltade, se Confityrer. I Fållar, se Pelsverk.
Fxpedilions-Utskoltels Forslag till und. Skrifvelse j F.-o 3yj.
Tullvärde.
Qvantitet
för Tuilber.
Inf.-
Tull.
Utf.-Tull.
K:dr
s.
r.
Färger och Färgningsämnen:
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
3
—
Indigo
i skålp.
4
—
—
—
—
12
Krapp, Rothe ellet* Lilhzari . .
x skålp.
—
.—
6
—
—
—
8
—
Mönja
i skålp.
—
1
—
—
—
—
30
—
Orleana
i skålp.
3
—
—
—
5
—
Qvercitron
x skålp.
—
6
—
—
—
5
—
—
Rödfärg
i tunna
1
—
—
—
2
—
1
—
—
Safflor..........
i skålp.
1
6
—
—
3
—
Sandel, malen
i skålp.
—
—
6
—
—
10
—
Sappan, malen
i skålp.
2
—
—
—
7
—
Schuttgelb
i skålp.
1
4
—
—
18
—
Smaltz
x skålp.
3
—
F
r
1
28
—
Spanskgröna
X skålp.
4
6
—
—
—
4
—
Sumack
i skålp.
.—
10
—
—
1-
5
—
Umbra .
i skålp.
8
—
—
—
5
Wau eller Gaude
i skålp.
'■
6
—
—
—
5
—
Weyde
I skålp.
-—
8
—
—
—
1
—
—
Ängskara
i lisp,
__
12
—
F
r
1
1
—
—
andra slag, ej specificerade
i skålp.
4
—
F
ri
a
1
12
—
Färgmossas alla slag
I lisp.
3
—
—
—
8
Färgträdj oraspa dt, alla slag . .
iooR:d v.
i
—
—
F
ri
tt
—
24
—
Galläpplen
x skålp.
—
2
—
—
—
—
—
3
Gallmeja
Gardiner, Rull-, af målad Bomulls
i skålp.
—
—
2
—
—
—
40
■
väfnad ........
Garn:
Bomulls-:
i skålp.
10
F
ri
a
—
40
—
Hvitt ; .
i skålp.
■—
6
_
1 T—
2
—
12
Färgadt, Turkiskt rödt .
i skålp.
—
8
—
}*
n
a
Galangarot, se Apotheksvaror. I Garn, tvinnad!, se Tråd.
Galoner, se Frans&r.
Expedilions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse , N.-o 377.
873
Tullvärdc.
Qvantitet
för Tullber,
Inf.-
Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r.
Garn:
R.:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
2
—
—
allt annat ....
1 skålp.
12
\
Camél-, ofärgadt, otvinnadt och
1
32
—
odubbleradt ....
i skålp.
—
4
färgadt, tvinnadt eller
2
24
—
dubbl era dt ....
t skålp.
.—
IG
1
IG
—
Corder- eller Sejler- ....
1 skålp.
12
Kamulls- eller Redgarn:
ofärgadt, otvinnadt och
1
12
—
odubbleradt ....
i skålp.
—
6
färgadt, tvinnadt eiler
) F
ri
a.
2
24
—.
dubblerad t ....
1 skålp.
16
l
Kardulls-, ofärgadt, otvinnadt och
odubbleradt, (förbudet
2
.—
till införsel)
i skålp.
24
färgadt, tvinnadt eller
2
24
—
dubbleradt ....
1 skålp.
16
—.
—
36
—
Linne-: ofärgadt
1 skålp.
12
—
1
IG
—
färgadt ......
1 skålp.
18
—
32
—
Segel- och Bind- ......
1 skålp.
8
—
J
Gevär, alla slag, eller delar deraf .
iooR:d v.
33
16
—
F
ri
a.
15'
—
—
Gips
1 skepp:d
1
24
—
F
r
i
Gipsarbeten, ej specificerade . . .
100 R:d v.
33
16
—
F
ri
a.
Gipssten
F
1’
i
—
—
Glas:
Bouteiller, Burkar och Flaskor
(Karafiner härunder ej inbegrip-
2
na) till och med § kanna . .
deröfver till och med i kanna .
100 st.
—
32
—
7
_
100 st.
2
16
.—
1 F
ri
a.
14
—
—
af större rymd
100 st.
4
32
—
i
Gaze, se Väfnader. Gentiana-rot, se Apotheksvaror.
Geniévre, se Bränvin. Gjutstenar. se Sten.
Bih. till R. St. Prot. 1841- to Sami. 1 Afd.
Ilo
874 Expeditions-Utskottets Förslag till und, Skrifvelse j N.o
Tull värde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf
-Tull.
Utf.gTu
11.
R:dr
s.
r.
Glas:
Bouteiller, Burkar och Flaskor, på
hvilka varor inkomma och som
icke, enligt serskildt stadgande
i Taxan, inbegripas uti vigten
för tull-beräkningen ......
Chemiska
R;dr
F
F
1 S"
ri
ri
r.
a
a
R:dr
F
S.
ri
r.
a.
60
—
Fenster- 1) hvitt
20 band
16
32
40
—
2) grönt
6
32
—
24
—
Ljuskron-
1 skålp.
-
4
2
32
Optiska: lösa och oinfattade . .
monterade: Glasögon och
Lorgnetter ....
1 skålp.
iooR:d v.
25
20
andra slag
100 R:d v.
5
_
F
ri
a.
Spegel-, rå och oslipade eller så
kallade glasämnen . .
100 R:d v.
15
slipade, ofolierade .
100 R:d v.
20
folierade . . .
100 R:d v.
25
2
—
—
Ur-
1 skålp.
12
andra slag, hvita eller färgade,
1
-
ej specilicerade
Glasflusser:
1 skålp.
—
—
1
24
—
oslipade
1 skålp.
18
___
3
—
—
slipade eller ritade .....
1 skålp.
3G
—
—
—
7
—
Glasgalla
i skålp.
8
12
—
GlasskärJ eller Krasglas ....
1 lisp.
F
ri
tt
_
8
7
—
Glete eller Glitt, alla slag . . .
Glober ..........
1 skålp.
F
1
ri
a.
F
ri
a.
—
7
G
Granat-äplen
1 skålp.
—
1
G
.
—
—
—
7
6| Granat-äple-skal j
1 skålp.
—
i
6
—
|-
Graias d*Avignon, se Färger.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 377. 875
Tullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r.
R:d r
s.
r.
R:dr
s.
r.
6
—
i skålp.
1
4
—
—
—
6
—
Gryn, alla slag utom af spanmål .
1 skålp.
—
1
6
—
-
Gräs, ej specificerad t .....
F
ri
Lt
F
ri
Lt
40
Gräsmattor och Gräsrep ....
lill garnering och emballage . .
Guld:
oarbetadt (vigten antecknas i jour-  nalen)
1 skepprd
4
F
F
ri
ri
d •
o.
U
F
ri
ri
a.
tt
20
_
arbetad t ..... ....
1 lod
1
—
—
F
ri
tt
-
40
—
Bok-, äkta
.
Cl bok af 24?
25 blad j
—
8
—
—
—
—
24
—
oäkta ........
Cl bundt af?
112 böcker
—
5
—
—
—
—
2
—
—
Mussiv-, Puder- eller Unsen . .
1 lod
—
20
—
—
—
—
_
30
Gummi Arabicum , Dragantj Sene-
gal och Kirsbärs- .....
1 skålp.
—
3
—
—
—
—
Gäss:
2
24
—
insyltade
-^2 tunna
—
40
—
)F
a.
—
3G
—
rökta ..........
1 stycke
—
12
—
—
9
—
Hagel, alla slag .......
1 skålp.
—
3
—
F
ri
a.
2
4
—
Halm
1 skepp:d
F
ri
—
1
—
50
—
—
Hampa .....
1 skepp:d
1
—
—
—
24
—
18
—
—
Handskar, af alla slag ....
1 skålp.
3
—
—
F
11
a.
1
12
—
Hartz
Hattar:
1 lisp.
24
—
—
10
Italienska Strå-
1 stycke
3
—
—
1F
ri
a.
3
—
—
and ra Strå-
1 stycke
1
—
—
Gryn, andra slag, än här ofvan nämnde, seSpanmål,
Guitarrcr, se lnstrumenter, Musikaliska,
Guld, Spinn-, se Tråd»
Guldtyg, se Väfnader, Helsiden-,
Gummi elasticum, se Cautschouc.
Gummi-Copal, se Copal.
Gummi-gutta, se Färger.
Gummi-Lacca. se Lacca.
Gummi, ej specificerade, se Apotheksvaror,
Hackelse-TVIachinerier, se Redskap och Machinerier,
ej specificerade.
Handtyerkeriyaror, ej specificerade, se Slöjdeyaror.
876 Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelsej IV.-o 3jj.
Tullyärde.
Qvantitet
för Tullber.
Iuf.-Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r.
Hattar:
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
10
—
—
af siden eller annan väfnad . .
i stycke
2
24
—
)
6
—
—
af Ull, Hår eller Silke ....
1 stycke
1 stycke
2
—
—
u
3
—
—
af Läder, Fiskben, Papper, Träd
eller Rötter m. m
1
—
r
ri
a.
—
8
—
Honung
Horn:
1 skålp.
1
—
F
ri
16
—
oarbetadt . ,
1 skålp.
—
6
2
24
—
platter
1 skålp.
—
2
—
2
—
16
—
—
arbeladt: genombrutet
1 skålp.
4
—
—
l TT
tt
4
andra slag
Hudar och Skinn, som ej inbegri-  pas under Pelsverk:
1 skålp.
1
/ F
ri
—
16
—
oberedda, torra
1 skålp.
—
1
—
•
4
—
saltade oell rå ... .
1 skålp.
—
—
6
2
—
5
—
—
Humla
1 lisp.
1
24
—
2
—
3
16
—
Hummer
1 tjog.
F
ri
_
8
—
1
—
—
Hvalraf eller Spermaceti . . .
Här:
1 skålp.
—
4
—
—
—
20
—
—
Borst
1 lisp.
1
—
—
_
10
—
30
—
—
Bäfver eller Castor , . . . .
Camél- eller Angoriska Get- . .
1 skålp.
F
F
ri
ri
It
Ll
2
24
—
5
—
—
Har- eller Kanin-
1 skålp.
—-
12
—
4
18
—
Häst- eller Tagel
1 skålp.
—
2
6
r
2
8
16
—
Mennisko-
t skålp.
1
12
4
—
40
—
Nöt-
t lisp.
—
6
—
.—
—
4
20
—
—
alla andra slag, ej specificerade .
1 lisp.
3
—
—
—
10
—
3
—
—
IIciktor, Hakar och Hyskor . .
1 skålp.
1
-
—
F
ri
a.
Hängslen
100 Rd. v.
33
16
—
F
ri
a.
Hudar, beredda, se Läder, j Hållrot, sc Apotbeksyaror,
Husbloss , se Lim. I Hästar, ss kreatur.
Expeditions-TJ iskollets Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o 377,
§7 7
Tullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
lUtf.-Tull.
R;dr
S.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
5
—
—
i1
Ingefära :
1 skepp:d
F
ri
tl
2
6
—
9
—
torr
1 skal p.
—
1
10
1
16
insyltad
Instrumenter :
Fältskärs- . ,«»••••
Mathetnatiska, Optiska, Physiska
och Navigations-, ej specificerade
Musikaliska:
1 skålp.
100 Rd. v.
100 Rd. v.
5
5
IG
—
10
—
—
Fleuter, Oboer och Clarinetter
1 slycke
1
16
—
10
—
—
Guitarrer och Lutor ....
1 stycke
2
—
—
4
—
—
Yioler , . .
1 stycke
1
—
—
1 F
ri
a.
16
32
—
Violonceller och Contrabaser .
1 stycke
3
16
—
20
—
—
Valdthorn och Trompetter . .
1 stycke
4
—
—
25
.—
—
Trummor och Pukor. . . .
1 par
5
—
—
i
50
—
Claver och Positiv ....
1 stycke
16
32
—
75
—
Harpor
1 stycke
15
—
—
250
i—
—
Fortepiano, Tafel- ....
1 stycke
50
—
—
|
500
—
Flygel- ....
1 stycke
100
—
—
Ej specificerade, förtullas lika
tued sådane bland ofvanupp-
räknade, hvarmed de närmast
kunna jern fö ras.
Anm. Serskildt inkommande tillbehör
förtullas efter värdet med lika procent,
som sjelfva Instru-raenterna.
Inventarier , Skepps-
Nya i Taxan ej specificerade, för
byggnad, tackling eller utrust-
ning behöfiiga, men ej hänför-
liga till husgeråds-saker eller
beklädnads-persedlar ....
100 Rd. v.
10
—
—
—
—
-
Höns, »c Foglar.
Indigo, se Färger.
Insekter, se Naturalier.
I Instrumenter, Handtverks-, se verktyg.
[ Ipecacuanha, se Apotbeksvaror.
873
ExedilionS-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.o 377.
Tullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
S.
r.
R:dr
S.
r.
R:dr
s.
r.
Inventarier i Skepps-
.-för hvarje-,
100 Rd. afl
/ Auctions- >
brukade å förolyckade eller sjö-
10
skadade utländska fartyg . .
I inrops- 1
v summan. J
9
Ister t Svin- eller Gås- ....
Jern:
Gjutet:
I skålp.
2
3
F
ri
tl
9
—
—
Tack- och Ballast-, af Berg-  malm (förbudet till in- och ut-
försel)
i Sk#St.v.
4
24
4
24
8
—
—
af Sjö- och Myrmalm (förbudet
till införsel)
! Sk#St.v.
2
—
—
—
16
jlnm. Tack- och Ballast-jern af Sjö- och
myrmalm, må, ehuru till export mot of-
van bestämda afgift tillåtet, likväl icke
utföras annorledes, än uppå ansökan af
hvarje producent, och under de af Kongl.
Maj:t bestämmande controller, tillräck-
liga att förhindra export af Bergmalms-
tackjern.
Bomber och Kulor, Kanoner,
Stycken, Nickhakar och Mörsa-
re samt finare och gröfre La-
32
vetter
Kanoner, Stycken, Nickhakar och
Mörsare, ostämplade och obor-
t Sk&St.v.
8
****““
32
9
rade (förbudet till utförsel)
Hällar öfver 1-| tums tjocklek
samt Lod och Lödjor öfver 1
Skepp:ds vigt stycket (förbudet
1 SkffSt.v.
4
4
24
9
—
—
till utförsel) .
Kasserade Kanoner och Bomber,
1 SktiSt.v.
4
24
4
24
—
8
—
—
samt Mörsare och Kulor . .
1 Sk#St.v.
2
—
-!
2
—
—
Jalappa-rot, se Apotheksvaror. | Jern-Malm, se Malm.
Jean, se Väfnader, Bomulls- | Jern: gjutgods till Machinerier och delar deraf,
Jern, pläteradt, se Metall-arbeten, ej specificerade, se Redskap och Machinerier.
upptagne under Metaller, sammansatta. j Jerntråd, se Tråd.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:0 377.
879
Tullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inc.-Tull.
Utf.-Tull.
K:dr
s.
r.
Jern, gjutet:
Grytor, Kittlar, Kakelugnar,
Gallerverk samt apterade Stol-
R.:dr
s.
r.
R;dr
s.
r.
par och Ledstänger dertill och
l Sk&St.v.
24
Slussportar
Hällar af lf- tums tjocklek och
derunder till och med 1 tum,
Lod och Lödjor till vigter af 1
Skepp:ds vigt och derunder till
6
F
ri
a.
10
—
—
och med | Skeppld ....
t Sk#St.v.
6
—
—
2
—
—
allt annat gjutet arbete, ej speci-
100 Rd. v.
25
hcei adt ........
—
—
F
ri
It
Smidt eller valsadt:
50
—
—
Ankare
Kettingar, af f tums diameter
1 SköSt.v.
6
—
—
F
ri
ct •
45
och derunder
i Sk#St.v.
5
—
—
1 F
30
__
—
öfver | tums diameter . .
Draggar, Armbultar, Hammare,
1 Sk&St.v,
3
—
—
J1
ri
iä.
Roderjern, Skeppsknän och
G0
Smedjestäd .......
Stång-, platt, ^ tum tjockt och
deröfver, under 12 tums bredd
och öfver | tums fyrkant (för-
1 Sk&St.v.
15
F
ri
a.
16
___
_
budet till införsel) ....
\ Sk&St.v.
4
—
—
.—
16
—
14
Smältstycken .......
Band- och Platt-, under | tums
tjocklek, Bult- och Galler-samt
Sänk-smide, rundt .eller kan-  tigt, Knip- och Fyrkant, af |
tum och derunder, Skär- och
Klipp-jern, Saltpanneplålar |
tum tjocka och deröfver samt
af 12 tums bredd och deröf-
1 SköSt.v.
3
24
32
20
—
—
ver . . (förbudet till införsel)
1 SktfeSt.v.
5
—
—
—
10
8
88o Fxpeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 377.
Tullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.
•Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
33
S.
r.
Jern, smidt eller valsadt:
Plåtar:
oförtente, under | tum tjocka
af till celi med 6 Lisprds vigt
stycket (förbudet till införsel)
1 Sk#St.v.
R:dr
9
s.
r.
K:dr
s.
14
r.
3
3fi
öfver (> Lisp:ds vigt stycket .
1 Sk#St.v.
9
—
—
—
16
—
ion
fövtente
1 SkftSt.v.
5
—
—
F
ri
a.
.3.3
16
Spik, samt allt annat Manufactur-  och Idandtverks-smide, ej speci-  ficeradt
1 Sk&St.v.
8
IG
14
3
8
Jernskrot, gjutet, smidt eller val-  sadt
,;-Sk#St.v.
2
24
—
2
24
—
__
16
—,
Jord, Poler-
1 skålp.
—
—
3
—
—
—
16
—
Juveler, oinfattade eller infattade .
Jäst, comprimerad
t skålp.
F
ri
1
a.
F
F
ri
r
a.
i
.
4
—
Kakel, alla slag
1 skålp.
—
1
—
F
ri
a.
32
Kalk:
osläckt
1 tunna
8
F
r
i
3
16
släckt
x läst
—
40
—
—
1
6
_
10
Kalksten .........
i skepp:d
—
—
G
—
l
—
32
Kardborrar eller Stråkardor . .
Kardor och Kar dläder.*]
öfver ■§§ till fabrikernes behof .
1 skålp.
F
ri
6
a.
„
24
.—
alla andra slag ,
1 skålp.
—
6
—
1 i
a.
94
—
, .
Kimrök
100 skålp.
6
—
—
—
12
—
25
—
Kli af andra ämnen än spanmål .
I lisp.
—
5
—
—
—
2
Jord frugter, se Frugter.
Jufter, se Läder.
Kalkoner, se Foglar.
Kammarduk, se Väfnader.
KarAuan, se Läder.
Kauris, se Snäckor.
Kedjor till innanverk i Fickur, se Ur: delar, ej
specificerade.
Kirsbär, se Frugter och Bär.
Kli af Spanmål, se Spanmål, malen, Mjöl.
Expedilions-Utskotlels Förslag lill lind. Skrifvelse> N.-o 877.
51 MMBMaaMMMMHÉBBaBBaaKgBESBSa
Tullvärde.
Qvantitet
för Tuliber.
lnf.-
Tu
11.
Ctf.-
Tu
11.
K:dr
3
s.
r.
Kläderj Gang-, Linne- och Säng-,
ej specificerade:
Nja: Fruntimmers, af till inför-  sel lofgifna tyger
Anm. Spetsar och Blonder tullbehandlas
serskildt.
andra slag (förbudet till införsel)
Tillhörige Sjöfarande eller Resan-  de, när de äro synbart bruka-  de eller pröfvas icke öfverstiga
egarens behof ......
Knallhattar
100 Rd. v.
100 Rd. v.
1 skålp.
R:dr
40
40
F
s.
ri
36
r.
a.
R:dr
F
F
F
F
s.
ri
ri
ri
ri
r.
a.
a.
a.
a.
6
Knapergall och Ekollonj malen el-  ler omalen
1 skålp.
,
i
2
—
1
2
32
Knappar} af sammansatte eller såsom
arbetade ej specificerade ämnen
1 skålp.
.
32
—
F
ri
a.
1
16
32
—
Knif var:
Rak— ..........
Penn-
.
r stycke
1 stycke
—
16
8
—
u
ri
a
3
16
andra slag, samt gafflar, ej speci-  ficerade
Kol: Träd-
100 Rd. v.
1 läst
33
F
16
ri
—
a.
)
40
75
Koppar:
rå
.
1 Sk#St.v.
5
18
36
125
_
_
gårad
1 Sk&St.v.
20
—
—
5
—
—
166
32
Smidd, valsad eller gjuten:
Plåtar och andra ämnen för
ytterligare bearbetning
1 Sk£St.v.
33
16
1
32
Klinker, se Tegel.
Klippfisk, se Fisk, torr.
Kläden, se väfnader: Ylle-.
I Klöfvar, se Horn, oarbetadt.
1 Knappnålar, se Kälar.
| Knytningar, se Fransar.
Bih. till R. St. Fröt. 1841. 10 Sami. 1 A/d.
111
882
Expedit iöns- Ut skottets Förslag till urtd. Skrifvelse, N-o 377.
T ullvärde.
Qvantitet
för Tullber
Inf.-
Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r.
Koppar:
Bleck oell Spik lill Fartygs för-
R:<ir
s.
r.
R:dr
S.
r.
166
32
—
1 SkftSt.v.
8
ie
—
F
ri
tt
12
24
—
andra helfärdiga arbeten
Kopparskrot, eller gammal och bru-
1 lisp.
3
6
F
ri
a.
100
—
—
kad koppar samt Kopparaska .
Kopparstick, Estamper och Litho-
1 skeppid
16
32
16
32
graphiska arbeten ....
1 00 Rd. v.
5
—
—
F
ri
Korgar, af sammansatte, eller, så-
som arbetade ej specificerade äm-
nen
100 Rd. v.
33
t fi
—■
F
ri
a.
Korgmakare-arbeten, ej specificerade
100 Rd. v.
33
16
—
F
1 i
ci.
1
—
—
Korkar, skurne
Korkträd
1 skålp.
F
6
ri
Lt
F
_
ri
_
a.
40
—
—
Kort, Spel- (förbudet lill införsel)
1 gross
15
—
—
F
ri
<1.
Börande, vid förbudets upphäfvande,
såsom vilkor för införseln tillika före-
skrifvas, att de, lika med inhemska, sko-
la undergå bevillnings-stämpling mot er-
läggande af stämpel-afgift.
Kreatur:
100
—
Hästar, utom Hingstar ....
1 stycke
12
—
—
50
—
Oxar
1 stycke
12
24
—
1
20
—
-
Kor och Ungboskap
1 stycke
4
—
—
S F
1' 1
11
12
—
Kalfvar .........
1 stycke
2
12
—
/
■ 1
a.
10
—
—
Svin utom fargaltar
I stycke
2
—
—
7
24
—
andra fyrfotade
t stycke
1
24
Får och Baggar från alla Tyska
Stater samt intill Vesterhafvet
gränsande Länder
F
ri
a.
—
Uinestar. Tjurar och Fareallar
F
ri
a.
F
ri
a.
Koppar-röt, se Vitriol, Zink. I K.orf, se Metwurst.
Kopparsticks-svärta, se Boksvärta. | Kransögon, se Apotheksyaror.
Koppartråd, se Tråd.
Expeditions-Vtskoltcts Forslag till und. Skrifvelse> N'0 377.
883
Tullvä
rde
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-
Tu
11.
Utf.-Tull.
K:dr
s.
r.
Krita, hvit, och Kritsten:
K:dr
s.
r.
K:dr
s.
r.
2
orna len
i tunna
10
—
—
—
5
malen
1 tunna
24
—
—
—
—
4
—
röd och svart
1 skålp.
—
9
—
—
—
10
—
—
Krokar, till fiske
Krukmakare-arbeten , ej specifice-
1 skålp.
24
F
ri
a.
—
4
—
rade
1 skålp.
1
—
b
rt
a.
40
—
—
Krut . . . (förbudet till införsel)
t Centner
10
—
—
F
ri
tt
20
—
-
Kummin
1 tunna
2
—
—
—
7
—
Käpparj alla slag
too Rd. v.
33
16
—
F
ri
a.
Kött:
2
—
—
Färskt
1 lisp.
—
32
—
F
11
it
20
—
—
Salladt
1 tunna
6
32
—
}F
ri
tt
3
16
—
lorkadt eller rökl
1 lisp.
1
16
—
—
40
—
Laccaj Gummi-
1 skålp.
4
—
—
—
—
1
—
—
Lack
1 skålp.
—
12
—
F
ri
tt
Lackerade arbeten, ej specificerade
too Rd. v.
33
16
—
F
ri
a.
—
12
—
Lackmus .........
1 skålp.
—
1
2
—
—
—
—
6
—
Lagerblad och Lagerbär ....
! skålp.
—
1
—
—
—
—
—
16
—
Lakrits
.
I skålp.
—
2
—
■—
—
—
7
—
Lakritsrot eller Gljzyrrluza. . .
Lampor, af sammansatte, eller, så-  som arbetade, ej specificerade
1 skålp.
8
ämnen
100 Rd. v.
33
16
b
11
a*
Kypert, se Väfnader.
Lackerade arbeten: af Bleck, se Bleckslagare-arbeten.
af Läder, se Läder-arbeten,
af Papp, se Papp-arbeten.
Lackerade arbeten: af Tenn, se Tenn.
af Träd, se Trädvaror, arbetade,
ej specificerade.
Lahn, oäkta, se Metaller, sammansatta.
Lampvekar, se Vekar.
Latun eller Tråband, se Metaller, sammansätta.
884
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, lY.-o 3 77.
T ullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
R;dr
S.
r.
Lera
K:dr
F
s.
ri
r.
R:dr
F
s.
ri
r.
5
—
—
Likörer
.
Lim:
1 kanna
2
24
—
F
ri
a.
12
—
Drag-
1 skålp.
4
—
F
ri
tt
1
—
-
Fogel-
1 skålp.
8
—
—
—
—
5
“
"
Husbloss
.
Lin:
x skålp.
“
10
•—
—
—
4
8
—
-
ohäckladt
häckladt
Ijjus:
1 lisp.
1 lisp.
1
2
8
—
}F
ri
It
5
40
—
Talj-
.
Stearin- och Margarin- ....
1 lisp.
1 skålp.
2
24
12
—
)
—
40
—
Yax-, gula
.
1 skålp.
—
16
—
l F
ri
a.
1
12
—
hvita och Spermaceti . .
1 skålp.
—
20
—
i
j 1
12
—
alla andra slag
1 skålp.
20
—
J
Ljuskronor .
100 Rd. v.
33
16
—
F
ri
a.
1
Luktvatten j alla slag, (Flaskornas
-
—
vigt inbegripen) .....
1 skålp.
—
12
—
F
ri
tt
1
—
—
Lumpor
1 lisp.
F
ri
a.
•—
12
8
Lunta,
Läder, mer eller mindre beredt:
Hvita samt sämskade Skinn och
1 skalp.
2
1
1
—
—
hudar
1 skålp.
1?
4
Karduans-samt färgade eller tryck-
i
—
—
ta Skinn
1 skålp.
1
—
—
l y
ri
a*
1
32
—
Lackerade Hudar och Skinn .
1 skålp.
20
—
(
andra slag ej specificerade Hu-
1
—
—
dar oell Skinn
1 skålp.
—
12
—
1
Levantin, _se Väfnader. | Linön, se Väfnader.
Limoner, friska, se Citroner. J. Linser, se Spanmål.
Litnoner, salta, se Frugter, inlagda. j Lithograpbiska Stenar, se Sten till Stentryck.
Limonsaft, se Citronsaft.
Expediiions-Utskoltcls Förslag till lind. Skrifvelse; N:0 Syj,
865
Tullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
CJtf.-Tull.
Pv.dr
s.
r
Läder-arbeten, ej specificerade, lac-
R:dr
s>.
r.
R;dr 1
5.
r.
kerade
100 Hiel- V.
33
16
—
F
ri
a.f
Läster, till Skoarbeten
F
ri
a.
F
ri
a. j
1
-
—
Lök, alla slag ej specificerade, .
1 lisp.
—
10
—
F
r
i |
Magnetsten, oinfatlad
F
1
i
F
r
i
10
—
—
1 tunna
2
—
—
—
4
—
Malm, ra och osmält, ej specifice-
100 R:d v.
rad, (förbudet till utförsel).
F
r
i
75
—
—
Malmstuffer , till Na tura lie-sa in-
lindar
F
ri
a.
F
ri
a.
—
15
—
Mandel,
1 skålp.
—
3
—
—
—
—
—
12
—
Marienglas, ........
1 skålp.
—
2
—
—
—
—
Marmor, oarbetad eller i block
F
r
i
F
r
i
arbetad, ej specificerad .
[ooR:d. v.
15
F
r
i
—
10
—
Masker
1 stycke
—
4
—
—
—
—
2
—
—
Mastix,
1 skalp.
—
12
—
—
1
—
Mattor, af strå eller rötter . . .
100 R:d. v.
25
—
—
F
ri
a.
Medailler, alla slag
F
ri
a •
F
ri
a.
Metaller, sammansatta:
200
—
Jironz: oarbetad
1 SkttSt.v.
33
16
4
—
—
4
—
—
arbetad, alla slag .
1skålp.
1
.—
F
r
i
Marin-metall eller annan kompo-
Lärft, se Väfnader.
Machinerier, ej specificerade, se Redskap.
Magnesia, se Apotheksvaror.
Magnetsten, infattad, se Instrumentera Pbusiska.
Mahn, Gobolt, se Cobolt-Malm.
Manchester, se Väfnader, Bomulls-,
Manna, se A poth ek sv åror.
Manufactnr-varor, ej specificerade, se slöjdevaror.
Marin-Metall, se Metaller, sammansatta.
Markasit, se Wismufc.
Marle, se Väfnader.
Marmor, arbetad i Bilder, se Bilder.
Mattor : Bast-, se Bastmattor.
Golf-, af Ull, se Väfnader, Ylle.
af andra ämnen, lackerade eller
fernissade, se Väfnader.
Gräs-, se Gräsmattor.
Medikamenter, se Apotheksyaror»
Mercurius, se Qvicksilfver.
Merinos, se Väfnader, Ylle-,
Messing, se Metaller, sammansatts.
Messingstråd, se Tråd.
886
Expeditions-Utskottets Forslas, till und. Skrifvelse , N.-o 377.
Tullvärde
K:dr
166
1
100
200
4
32
24
sition i form af bleck till
förhydning af fartyg . .
Messing:
oarbetad, Latun och Tråband
inbegripne
arbetad, alla slag, gjuten, smidd
eller prässad , oäkta Lahn
derunder inbegripen . . .
Skrot samt gammal och brukad
Messing
Pinschback, Tomback och andra
ej specilicerade:
oarbttade
arbetade, alla slag ....
y4nm. Skrot, ej specificeradt, af andra
sammansatta metaller än Messing, förtullas
lika med Messings-skrot.
Metwurstj . . . ... • • •
Mjöd,
Mjöl, af vegetabilier, som ej kunna
inbegripas under Spanmål eller
hänföras Lill Medicinalier . . .
Mos: Enbärs- och Fläder- samt Mullbärs—saft
.........
Mosaik-arbet en
Munlack
Murklor
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
100 R:d v.
5
—
—
—
—
1 Sk#St.v.
33
IG
-
1
32
—
1 skålp.
—
16
—
F
1
i
1 SkitSLv.
16
32
—
16
32
—
t Sk#St.v.
33
16
4
1 skålp.
1
—
—
F
ri
a.
1 skålp.
mm—m,
8
F
r
i
1 kanna
12
—
F
ri
11
1 skålp.
6
—
—
—
2
1 skålp.
3
_
F
ri
tt
100 Rd. v.
15
—.
—
F
ri
a.
1 skålp.
—
18
—
F
ri
tt
1 skålp.
—
5
—
F
ri
a.
Mikroskop, se Instrumenter, Optiska.
Mineralier för Naturaliesamlingar, se Malmstuffer.
Mjöl af Spanmål, se Spanmål.
Modeller, se Redskap.
Moll, se Väfnader, Bomulls-.
Morinos, se Väfnader, Ylle-.
Mossa, Berg-, se Färgmossa.
Muffar, se Kläder.
Mursten, se Tegel.
I
Expedit i ons-Ulskottets Förslag till lind. Skrifvelsej N.o
887
T ullvärde.
Qvantitet
för Tu 11 ber.
Inf.-T ull.
Utf. Tull.
ft;dr
s.
r.
Muskött :
K:dr
s.
r.
K:dr
s.
r.
1
32
_
torr
1 skålp.
8
—
—
—
2
tc
—
insyltad
1 skålp,
—
20
—
—
—
2
24
Muskott-blomma
1 skålp.
12
—
—
—
10
Muskus eller Desman
Musslor :
1 lod
12
—
—
—
6
—
—
friska
1 tunna
F
ri
a.
3
—
1
—
—
insyllade eller saltade ....
1 kanna
—
12
—
—
6
Mynt, Guld-, Silfver- och Koppar-
r
ri
tt
F
ri
tt
Målningar och Ritningar, oinfatlade
eller infattade ......
F
ri
a.
F
ri
a.
Naturalier till Vetenskapliga Sam-
F
lingar ..........
F
ri
a.
ri
a.
35
—
1 skålp.
—
5
—
■—
—
—
20
—
Nålar:
1 skålp.
2
—
—
—
KS
32
—
Sy- och Tambur- ......
1 skålp.
—
40
i
2
4
—
Knapp- och Hår-
1 skålp.
—
20
—
F
/
Krås- och Bi öst-nålar af oäkta
ri
a.
metall
100 Rd. v.
25
—
—
3
16
—
andra slag, ej specificerade.
1 skålp.
—
12
—
32
—
Näf ver
1 lisp.
—
1
8
5
I
Nät af alla namn och slag . . .
1 00 Rd. v.
33
16
—
F
ri
d.
Nötter:
—
6
—
Cocos-
1 slycke
—
1
—
—
12
—
Hassel- Wal- och andra slag .
1 kanna
—
2
—
F
ri
a.
Musikalier, s1 Böcker.
Musikaliska Instrumenter, se Instrumenter.
IVlusslin, se Väfnader, Bomulls-,
Mynt-Koppar, se Koppar.
Myrrha, se A potheksvaror.
Nankin, se Väfnader, Bomulls-.
Negerhead, se Tobak.
Nettelduk, se Väfnader, Bomulls-.
Nopkin, se Väfnader, Bomulls-,
Noter, se Böcker.
Nys- eller Prustrot, se Apotheksyaror.
888
Expeditions-Utskottets Förslag till iind. Skrifvelse ^ N.-o 077,
1 ullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
j Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
h:dr
s.
r.
R;dr
F.
r.
K:dr
S.
r.
1
32
Oliver . . . .
1 kanna
—
12
—
—
—
Oljekakor
F
ri
a.
F
ri
a.
Oljor:
Feta:
Bom- elier af Oliver:
1
24
—
i fat
i kanna
_
8
—
.
—
2
32
—
i flaskor, bquteiller eller krukor
1 kanna
16
—
—
—
32
Hamp- ' .
Lin- och Rof- samt andra ej spe-
i kanna
3
—
—
—
1
—
—
cificerade slag ......
1 kanna
8
Flygtiga eller Essencer, ej specifi-
1 skålp.
fr
ri
a.
1
—
—
cerade
5
-
J
5
—
—
.
Ostj alla slag
1 lisp.
2
—
—
F
1
i.
1
—
—
Pailletter
1 lod
6
—
F
ri
a.
6
—
Papp
1 skå'p.
—
2
—
F
r
i.
1
—
—
Papp-arbeten, alla slag, olackeradc .
x skålp.
.
12
—
\ T?
1
24
lackerade .
Papper :
Cardus-, färgadt Omslags-oell To-
1 skålp.
18
I1
ri
a.
—
5
_
baks . '
1 skålp.
—
1
8
Grått Makulatur- och Förhyd-
J
—
3
9
nings-
1 skålp.
—
1
3
i
Tryck-, limmadt och olimmadt,
> F
7
6
Concept- och Tapet- ....
Imperial-, Regal-, Median-, Oli-  phant- , Skrif- och alla andra
1 skålp.
2
6
ri
tt
—
15
—
slåss hvilt
O
X skålp.
—
3
-
)
Olja, Terpentin-, se Terpentin-olja.
Vitriol-, se Svafvelsyra.
Oljestenar, se Sten.
Ollon, Ek-, se Knapergall.
Ornamenter, Architectoniska, se Bildthuggeri-arbcten.
Ornamenter, andra slag, under ämnet ej specificecificerade,
se Dekorationer.
Ossa Sepiae, se Fjäll, Hvalfisk-,
Ostron, se Musslor.
Oxtungor, se Kött.
Packing, se Väfnader, Ylle-.
Expedit iöns-Utskottets Förslag till tind Skrifvelse, N:o 3-t. S8q
Tullvärde.
Qvantitet
f» Tu II ber
Ine.-Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
20
r
Papper:
Post-, alla slag
Färgad(, prässadl, tryckt, figure-
1 skålp.
R:dr
s
4
r.
K;dr
!■
s.
r
20
16
—
rad!, försilfradt eller förgyldt .
Press-
1 skålp.
1 skålp.
5
2
1 i
11
40
Pappers-tapeter och Border.
Parapluier och Parasoller .
Pelsverk eli r Pellerier:
oberedda :
1 skålp.
100 R:d v.
33
10
10
—
F
F
1 i
ii
;i.
d.
8
16
Bäfver-skinn
1 skålp.
——
20
20
20
—
Chinchilla-skinn
Får- och Lam-skinn:
Grå krimska och äkta svarta
1 skålp.
2
—
—
—
6
12
—
Kalmuck
1 skålp.
—
30
—
—
—
2
4
—
Svarta öfriga slag ....
1 skålp.
—
15
—
1
—
24
—
alla andra oklipta ....
1 skåll'.
—
4
—
•
3
4
—
—
Hermelin- eller Lekalt-skinn
1 skålp.
.—
18
-
2
—
3
16
Hiller-skinn .......
1 skålp.
—
24
—
\
6
2
16
—
Jerf- eller Filfras skinn
j skålp.
12
-
i
_
3
16
—
Loo-sk.inn . .
1 skålp.
16
-
1
5
6
12
—
—
Mård-skinn och Mård-svansar .
1 skålp.
1
32
—
6
5
—
Nertz- eller Mt nucker-skinn . .
1 skålp.
—
32
—
-
2
6
1
16
—
Ren-skinn
1 skålp.
—
10
—
8
4
—.
—
Räf-skiun
1 skålp.
—
18
—
2
3
—-
—
Sjupp-skiun
1 skålp.
—
20
—
24
—
Skjäl-skinn
1 skå! p.
—
3
—
3
6l)
Sobel skinn och Sobel-svansar .
1 skålp.
6
—
5
Utter-skinn
alla andra slag ‘
beredda, mer eller mindre, eller
betade och till så kallade säc-  kar hopsydda, alla slag, i 11 för-
1 skålp.
1 00 Rd. v.
10
24
-
1
-
6
Paradislorn, se Apotheksvaror. I skinn, mer eller mindre klippta, se Hudar och
Pa tsllkrit r, sc Färger, ej specificerade. Skinn.
Pelsverk, oberedda: Bock-, Get-, Får- och Lamm-I
Bih. till R. St. Prot. 1841. to Sami. 1 Afd. 112
S9°
Exeditions-Utskottets Forsla* lill rind. Skrifvelse, N.o 377.
i
Tullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
1
s.
r.
Pelsverk eller Pejterier:
Lullas med 25 procenls för-  höjning tili den för oberedda
här ofvan utsatta tull; vid ut-  försel fria.
Pennor, Skrif-, alla slag, utom af
Stål eller andra metaller . .
1 skål p.
R:dr |
s.
8
r.
R:dr
F
S.
ri
r.
a.
15
Penslar . .
Peppar, alla slag
100 Rd. v.
1 skalp.
25
3
—
F
ri
a.
10
—
—
Pergaments-skinn
1 skålp.
1
—
—
F
ri
y •
1
12
_
Perlemor: oarbetad
1 skålp.
—
3
—
—
—
—
8
16
—
arbetad ......
x skålp.
40
—
1
r
1
1
16
Perlor: äkta,oinfattade och infattade .
oäkta t Glas
1 skålp.
F
l'l
10
a.
F
1 F
ti
1*1
a.
;t.
16
12
—
andra slag ........
Persiko-kärnor
1 lod
1 skålp.
2
2
6
J
16
32
Perukmakare-arbeten .....
1 skålp.
3
16
—
F
n
a.
—
5
.
Pimpsten .........
1 skålp.
—
—
6
—
—
—
3
16
Piphufvuden, med eller utan beslag:
af Sjöskum, äkta eller oäkta .
1 skålp.
_
24
}F
ri
1
—
andia slag
1 skålp.
—
12
—
y •
1
_
Pistacie r
* skålp.
—•
8
—
—
—
—
6
Platina, arbetad eller oarbetad . .
Plommon, Cathrin-, och Sviskon .
i skålp.
F
1
1
i
6
—
—
100
_
Plymer: Struts
1 skålp.
15
—
—
.—
50
—
—
andra s'ag
1 skålp.
15
—
—
—
—
—
Pennor, Blyerts-, se Blyertspennor.
Percal, se Väfnader, Bomulls-.
Perlegryn, se Gryn.
Pinschback , se Mt taller, sammansatta.
Pipar, Tobaks-, se Piphufyuden.
Picjuée, se
Pistoler, se
Plantor, se
Platåsr, se
Väfnader, Bomulls-.
Gevär.
Träd.
Decorationer.
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse , IV. o Ipy.
Tullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tul).
Utf.-Tu
K:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
2
16
—
Pomada
iskålp.
28
—
F
r
i.
7
6
Pomeranser
i skålp.
1
6
—
—
—
7
6
Pomeransknoppar och Skal . . .
Porcellaine:
oäkta, Sten- eller Fayance:
h vitt, gulaktigt eller omåladt:
i skålp.
1
6
8
Tallrickar
i skålp.
2
—
16
—
andra pjeser .......
mAladt eller tryckt;
i skålp.
—
5
—
_
16
.
Tallrickar (förbudet till införsel)
i skålp.
6
—
) F
11
32
__
andra pjeser (förbudet til! införsel)
i skålp.
8
—
i
.  ,
40
äkta: hvitt eller enfärgadt
i skålp.
8
—
förgyldt eller målad t i figurer
1
16
eller med blommor ....
i skålp.
12
—
•
Portefeuiller, Taskböcker, Ridiculer
och Nattsäckar . . j .
100 Rd. v.
25
—
—
F
ri
a.
1
16
Potates
i tunna
—
16
—
F
r
i.
1
24
Potatés-mjöl .
i lisp.
—
24
—
F
n
tt
Pozzolana .........
F
r
i.
F
r
i.
12
Puder
i skålp.
—
4
—
F
ri
tt
1
24
Qvicksilfver ........
i skålp.
—
7
—
—
—
—
Redskap och Machinerierj eller de-
F
lar deraf, ej specificerade . .
rooRd. v.
25
—
—
ri
a.
införde med Commerce-Collegii
tillstånd , för uppgifna behof .
i oo Rd. v.
5
—
—
—
—
—
Pläter, 8C Metaller, sammansatta.
Pockenholtz, se Trädvaror.
Polerjord, se Jord-Poler-.
Porphyr, se Sten, ej specificerad.
Pottaska, se Aska.
Prässduk, se Väfnader, Ylle-.
Qyarustenar, se Sten.
Qver-Citron, se Färger.
Rak-knifyar, se Knifvar.
Rask, se Väfnader, Ylle-,
Ratin, se Väfnader, Ylle-.
Ravenduk, se Väfnader, Linne- och Hamp-.
Rentungor, Rehstek eller Renkött, se Kött.
8ys
Expeditions^Vtskottets Förslag till tind. Skrifvelse, 1V.0
Tullvärde.
Qvantitet
för Tullher.
1 Ii f. ■
Tu
11.
Utf-
Tu
ii.
R:dr
s
r.
Redskap och Machinerier:
dito dito, såsom prof eller mo-  deller
Rhabarber:
R:«ir
F
s.
i i
r.
a.
h:dr
8.
r.
3
16
—
rot ....
i skålp.
—
16
—
—
—
4
16
—
pulver
i skålp.
—
32
—
—
—
3
16
—
Rigabalsam
i kanna
i
—
—
—
—
—
7
6
Russin
i skålp.
—
1
6
—
—
—
1
H
Russinstjelkar
Rör:
i skålp.
—
—
4
—
—
6
32
—
till käppar
i lisp.
—
12
—
—
—
1
32
—
Rottingar, Vass- och andra slag .
i lisp.
—
4
—
—
—
Rötter, ätbara, alla slag, ej specifi-
F
2
cerade
Sadelmakare-arbeten, ej specifice-
i tunna
24
n
a.
rade
.
loo Rd. v.
33
16
—
F
i i
a.
13
16
—
Saffran
i skålp.
1
—
—
—
—
—
-—
20
Salmiak
i skålp.
—
3
—
—
—
—
Salpeter:
5
'
orailinerad (förbudet till införsel)
i lisp.
2
24
)F
r
6
24
rallinerad (förbudet t 11 Infot sel)
i lisp.
3
12
_
i.
Chilisk salpeter, eller salpetersv-
radt Natron för Sked vatten-och
!
andra fabrikers behof, efter
.
pröfning och tillstånd af Corn-
3
_!
—
merce-Col legitim
i lisp.
—
6
—
—
—
Ridicyler, se Portefeuiller.
Bisgryn, se Gryn.
Ritböcker, sc böcker.
Rosmarin, se Apotheksvaror.
Rotscher, se Fisk, torr.
Rumm, se Bränvin.
Räfkakor eller Räfkryddor, se Apotheksvaror.
Rödfärg, se Färger*
Rothe, se Färger,
Rötter för Apothekare* behof, ej specificerade,
se Apotheksvaror.
Sablar, se Gevär.
Sacarum Saturni, *e Blysocker.
Saffian, sc Läder, färgadt.
Sagogryn, *e Gryn.
Expeditions-Utskottets Förslag till and. Skrifvelse, jV.o Zjj.
Tull
v är
de.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tnll.
Ulf.
Tull.
R:dr
•
r.
Salt:
K:dr
s.
r.
R;dr
S.
r.
3
—
Kuk-
i tunna
36
—
—
—
1
1(1
Berg- ...
i tunna
12
—
—
—
—
10
Lfineburger-, raffinerad l
I tunna
2
24
—
—
—
—
10
—
Medicinskt ........
l skalp.
—
1
—
—
—
__
6
—
Saltsyra
i skålp.
—
1
—
—
—
1
—
—
Sandj fin eller perlsand ....
i lunna
—
10
—
—
—
—
—
32
—
Sandarak ...
i skålp.
—
3
-
—
—
—
5
—
—
Saxar, öfverskärare- . . . . ,
i lisp,
12
—
1 T?
ri
andia slag . ,
i oo Rd. v.
33
16
—
} F
a.
Segel; införselstullen bestämmes el-
ter den å väfnaden, hvaraf de
bestå, med ti Ilä gg af 10 pro-
cent . . . . ,. .
Senap:
6
—
omalen . . . . . . . . .
i skålp.
—
1
—
1 r
24
malen och preparerad ....
Serpentin-sten:
t skålp.
6
—
/ r
r
i.
oa i betad ........
F
r
i.
—
—
—
3
K>
—
arbetad . . . . . . . ...
, lisp.
—
16
—
F
r
i.
100 Rd. v.
25
—
—
F
ri
a.
Silfver
oarbetadt (qvantileten antecknas i
jou riva leli) . . . . , • . .
F
ri
0
F
ri
It
1
12
—
arbetad!, lörgvldt eller oförgyldt
» lod.
—
6
—
F
ri
UJ
Sammet, «e Väfnader, Heltiden- och Bomull»-.
Sammetsband, se Band.
Sandel, se Färger,
Sassafras, se Apotbeksvaror,
Sattin, se Väfnader.
Schelak, se Lacca,
[ Segel, bergadc frän främmande förolyckade fartyg,
se Inventarier,
i Segelduk, se Väfnader, Linne- och Hanap-,
I Senetsblad, se Apotheksvaror.
IShawlar och Shawletter, se Väfnader.
Sidentyg, se Väfnader.
Siktduk, sc Väfnader.
Expeditions-Utskottels Förslag till tind. Skrifvelse^ IV.-o 377.
Tullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-Tull.
Utf.-Tull.
- R;dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
K:dr
s.
r.
IG
Silfver:
Bolt-, tikla • « 9 • 9 9 9 9
fl bokaf 247
tå 25 bladj
3
2
12
—
otik la (•*•••«(
f 1 bundt af (
112 böckerj
-
2
4
Massiv-, Målare», Puder- eller
1
24
Husen-
Silke:
i lod.
—
14
—
F
ri
tt
12
20
_
rått ofärgad t ...... .
färga dt, tvinnadt eller otvinnadt
1 skålp.
1 skålp.
2
2
—
F
ri
tt
—
26
40
8
Si rop:
Ca pilau- ...... 9.
Mullbärs-, Rosen- och Viol- . .
1 skålp.
1 skålp.
—
3
4
—
—
—
—
—.
8
—
Socker-, brun eller hvit (förbu-
det till införsel .....
I skålp.
.—
4
—
F
r
i.
—
17
—
Skafgräs .........
1 skålp.
1
8
F
ri
Ll
18
Skedvatten eller Salpetersyra
Skomakare-arbeten :
af blankläder, färgadt skinn eller
1 skålp.
—
3
—
F
ri
tt
3
—
—
tyger:
Skor, Kängor, Tofflor och Ga-  locher
.
1 par
1
9
]
Stöldoi
andra slag ........
Skrif tajlor:
1 par
100 Rd. v.
3
33
16
—
i F
ri
a.
40
al sten .... .....
andra slag
1 skålp.
1 skålp.
■ ■ |
1
8
6
}F
ri
a.
Silfverglitt, se Glete.
Sill, se Fisk.
Sjökort, se Böcker.
Skepps-inventarier, se Inventarier.
Skiffer, sg Sten.
Skinn, som ej inbegripas under Pelsverk:
rå ocb oberedda, se Hudar,
beredda, se Läder.
Skjälspäck, se Tran.
Skomakare-läster, se Läster,
Exptdiiious-Utskoltcts Förslag lill und. Skrifvelsej N.-o 377. S<j5
T ullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Iuf.-Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r.
R:dr
3.
r.
R:dr
S.
r.
2
8
--
Skrubblor, ofver .....
1 stycke
20
—
1 F
36
andra slag ........
Sköldpadd:
t slycke
'
9
r
n
a.
32
—
0111 belad .........
1 skål p.
40
—
—
—
—
40
arbetad
Slöjdevaror, eller Fabriks-, Handt-  verkeri- och Manufacturva-
1 skålp.
6
F
i.
ror, i Taxan ej nämnde . .
100 Rd. v.
33
16
—
F
1 i
a.
4
—
Smergel .
1 skålp.
.
—
2
—
—
—
5
—
—
Smink och Sminkjlor .....
1 skålp.
24
—
—
—
—
5
Smör ..........
Socker:
Mascovad- eller brunt oell gult or-  dinat t Terres- oell Teles- samt
1 lisp.
2
24
F
ri
tt
i
8
—
Hvitl Pudersocker ....
1 skålp.
2
6
.—
—
I\ rossa d l, Lu ir. p-, Ha va n n a-, Te r res-
saml andra till Sockerhalten
12
—
lika. slag
1 skålp.
5
'j
I
Topp-, Kandi- och Kak- (förbu-
r r
v\
af
16
—
det till införsel)
1 skålp.
8
—
)
j
20
—
—
Solfjädrar .
1 skålp.
3
—
F
v\
a.
1
16
-
Souda
1 lis p.
—
>1
-
■—
i
3
—
—
Soja och Saucer
1 kanna
36
1
-/
-i
Span mål:
5
—
—
omalen: Bohvete .......
1 lunna
1
—
)
|:
3
16
—
Hafre
1 tunna
32
F
V
i. i
10
—
—
Hvete
r tunna
2
—
i
Slipstenar, sc Sten.
Snickare-arbeten, se Trädvaror, arbetade.
Suss, se Tobak.
Snäckor, se Naturalier.
Snören, Tarm-, se Strängar, Tarm-.
Solfjäderspapper, se Papper.
89G
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse , N.-o Zpj.
Tull
värde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-
Tull.
Utf.-Tu
il.
R;dr
s.
r.
Spanmål:
K:dr
s.
i.
Rdr
8
r
5
—
—
onralew: Korn oell Malt . . .
i tunna
1
—
\
10
—
Linser
I tunna
2
—
I
6
32
—
Rtig . . . . • • .
i tunna
1
16
—
> F
r
i.
5
40
Vicker
I lunna
1
h
—
l
: 6
32
Arter
malen: Gryn och Mjöl:
Förfullas efter den afgift, som vid
införseln är gällande för det sädesslag,
hvaraf Grynet och Mjölet är tillverkadt,
med tillägg af 10 procent, pcb så, att af
Hvete 9 Lisp., af Råg och Xrter 12 Lisp.,
af Korn 10 Li p. och af Hafre 8 Lisp.
Mjöl anses svara mot en tunna Säd; samt
att 4 Lisp. Gryn af Hafre och 6 Lisp.
af andra sädesslag svara mot 1 tunna Säd
af samma slag.
i tu nia
1
16
Speglar och Lampetter ....
ioo Rd. v.
33
16
—
F
ri
a.
Spetsar, Uddar och Blonder:
30
—
—
Si 1 kes- och Linne-
i skålö.
b
—
—
5
—
—
andra slag
i ska 1 p.
1
—
—
i*
ii
a.
Spillning, Affall och Spån, ej spe-
10
citieerade . ,
i oo Rd. v.
F
11
a.
—
—
Sten:
2
24
—
Bryn- och Olje- ......
Gjutstenar, samt Mergel- och Skif-
IOO sl.
' —
24
—
F
ri
a.
fersten till Stentryck
F
ii
a.
—
—
100
—-
—
Qvarn-, Rhenska
I stycke
1
—
—
_
—
—
all annan, ej specificerad, oarbe-
tad eller i block
arbetad
i oo Rd. v.
1 OO Rd. V.
5
Ib
—
—
}F
r
i.
Spanska Flugor, se Apotheksyaror,
Spelkort, se Kort,
Spermaceti, se Hvalraf.
Spcrmaceti-olja, se Oljor,
Spiauter, se Zink.
Spicsglans , se Aniimonium Crudum.
Spik och Nubb, se Jern*
Spiritus Vitriol, se Svafvelsyra,
Spiritus Vini och annan Sprit, se Bränvin.
Sten, Gips-, se Gipssten.
Expcditions-Utskoltcts Förslag till lind. Skrifvelse, No 377.
897
T ullrärde.
(Qvantitet
för Tullber.
lof.-Tull.
Utf.-Tull.
R:dr
s.
r.
Sten:
Eldfast sten för manufaclurernes
behof, efter serskildt tillstånd
R:dr
s.
r.
K:dr
S.
1.
af Corn merce-Collegiu 111 . .
F
r
i.
—
—
1
16
-
Stenkol
i lunna
6
—
.12
—
afsvaflade eller Cokes ....
1 tunna
4
—
1 F
ri
a.
1
—
—
Stenkolsstybb eller Cindres . . .
i tunna
8
—
i
8
Stenkols-tjära
Strumpor och andra på Strump-  stol eller genom stickning till-  verkade arbeten:
1 tunna
36
33
16
—
Silkes-
1 skålp.
5
.—
—
6
32
-
Bomulls-
1 skålp.
2
10
8
i"
ri
4
—
—
Redgarn
1 skålp.
—
40
—
a.
6
32
—
andra slag
1 skålp.
1
16
—
J
6
12
Strumpstickor af Stål
Strängar:
1 skålp.
—
30
—
F
ri
a.
5
—
—
Cantiller eller öfverspänna baser
1 skålp.
1
—
—
■v
—
40
—
Messings- och Stål-
1 skålp.
—
8
—
! f
ri
a.
15
Tarm-
Stål:
l skålp.
1
24
—
i
33
16
—
Gjut-
joottSt.v.
2
—
—
—
8
_
15
—
—
Garf-
toottSt.v.
5
—
3
9
—
—
andra slag
looftSt.v.
3
—
—
—
2
Stålarbeten j ej specificerade . . .
loo Rd. v.
33
16
—
F
ri
a.
3
—
—
Stärkelse, hvit
1 lisp.'
1
—
—
F
r
i.
Sticktyg, se Väfnader, BocnullsStilar,
se BoktryckStockfisk,
se Fisk.
Storax, se Apotheksvaror.
Stramaille, se Väfnader.
Bih. lill R. St. Prot. 184.1, 10 Sami. 1
Struts-fjedrar, se Plymer.
Stråkardor , se Kardborrar.
Strömming, se Fisk.
Stärkelse, blå, se Färger,
Substans, se Bläckpulfyer.
Afd.
89S
Expedit iöns-Utskottets Förslag till und. SkrifvelsSj 1Y:0 377.
Tullvärde.
Qvantitet
för Tullber.
Inf.-
Tull.
Utf.-T ull.
R:dr
s.
r.
R;dr
s.
r.
K:dr
s.
r.
1
IG
—
Svafvel
1 lisp.
16
—
F
ri
tt
—
10
-
Svafvelblomma
1 skalp.
1
—
F
r
i.
—
6
—
Svafvelsyra
Svampar j torra:
1 skalp.
—
6
F
r
i.
v
24
—
Sug— ......... .
i skålp.
—
12
—
—
1
—
—
andra slag, ej specificerade
1 lisp.
—
5
—
—
—
Sågblad . . ,
100 Rd. v.
30
—
—
F
ri
a.
2
—
—
Såpa
Säckarj nya:
1 lisp.
—
36
—
F
v
i.
—
24
—
tomma
1 skålp.
6
—
)F
ri
med varor fyllda såsom emballage
F
ri
a.
a.
4
32
—
Talg
i lisp.
1
—
F
r
i.
—
10
—
T amar inder . .
1 skålp.
—
!
—
—
—
dregel:
24
—
—
Eldfast
1000 st.
C
—
—
F
ri
tt
20
—
—
Klinker
IOOO st.
4
—
—
—
—
15
—
—
Matsten
IOOO st.
5
—
)F
26
32
—
Takslen
IOOO st.
10
—
—
n
a.
—
36
—
Tenlikar
1 skålp.
—
12
—
F
ri
a.
Tenn:
oarbetadt samt arbetad!, gammalt
8
16
—
och sönderbrutet .....
1 lisp.
20
_
4
—
—
36
—
arbetad t, nytt, olackeradt . .
1 skålp.
—
12
1 TT
tt
1
—
—
lackeradt . . .
1 skålp.
—
16
—
I1
11
Svampar, matnyttige, se Frugter.
Svarfyade arbeten, se Trädvaror, arbetade.
Sviskon, se Plommon, Catharin-.
Svärta, Bok-, se Boksvärta.
Svärta, Kopparsticks-, se Boksvärta,
Synålar , se Nålar.
Syringar, se Fingerborgar.
Sängkläder, se Kläder.
Tackjern, se Jarn.
Taflor, se Målningar.
Taft, se Väfnader, Helsiden-,
Tagel, se Hår.
Talgljus, se Ljus.
Tapeter af Papper, se Papperstapeter»
Tapetborder, se Papperstapeter.
