# ID: svediakorp-gov2045
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 105,612
# sentences: 2,969
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
lAHNHUKBlB IR®KSKMPÅHaMBHS
vin
Laetima Riksdagen i Stockholm
Åren 1840 och 1841.
TIONDE SAMLINGEN.
ISJ2 Afdelningen:
Expeditions-Utskottets Förslag till Ris Stis underdåniga
Skrifvelser till Kongl. Majit m. m. jemte
R iksdags-Beslut et.
B &.N& E; T?»
N:o 1.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 4 Mars i<?4°*
Preste-Slåndet den 4 — —
Borgare-Ätåndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 4 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående af Rikets] Ständer
godkända förslag till ändringar i Rikets Grundlagar, i
fråga om en ändamålsenligare organisation af Stats-Rådet,
m. m.
S. A. K.
E['ter förehafd pröfning af tle vid sistföiflutne Riksdag lios ConstitutionsUtskottet
väckta och till afgörande vid innevarande Riksmöte lagligen beredda
förslag till ändringar i Rikets Grundlagar, i hvad dessa förslag åsyfta en
äudamålsenligare organisation af Stats-Rådet, samt angifva de grundiags-ändringar,
som blifva en följd af Hof-Canzlers-befattningens föreslagna upphörande,
hafva Rikets Ständer sammanstämmande gillat och antagit nämnde
fulslag, jemlikt hvilka nedanupptagne Grundlags-§§. skulle erhålla följande
lydelse, nemligen:
Regerings-Formen.
§. 5.
Stats-Rådet skall bestå af Tio ledamöter, hvilka ege att alla der förekommande
ärenden öfvervara. Ej må fader och son eller bröder på en gång
vara ledamöter af Stats-Rådet.
§. 6.
Af Stats-Rådets ledamöter skola Sju vara Chefer, hvar för sitt Departement,
nemligen:
Bill. lill R. St. Trot. 1S40. 10 Sami. 1 Afd. 1
2
Expcditions-Ulskoltets Förslag till tind. Skrifvelse, N.o 1
Justitia: Stats-Ministern för Justitiae-Departementet;
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, för Utrikes Departementet;
en Chef och Föredragande Stats-Råd för La nd tförs vars-Depa r te men te t,
hvilken tillika vare Konungens Rådgifvare i commando-mål för Armeen;
en för Sjöförsvars-Departementet, hvilken tillika vare Konungens Rådgifvare
i commando-mål för Flottan;
en för Civil-Departementet;
en för Finance-Departementet, samt
en för Ecclesiastik-Departementet.
Den närmare fördelningen af ärendena, Departementen emellan, bestämmes
af Konungen, genom en serskild utfärdad, offentligen kungjord Stadga.
Bland de Tre SLats-Ilåden utan Depaitement, höra minst Två hafva förvaltat
civil beställning.
§• 7.
Alla Regerings-ärenden, med undantag af sådane, sorn i 11 och 15 §§.
omförmälas, skola inför Konungen i Stats-Rådet föredragas och der afgöras.
§. 8.
Ej må Konungen fatta något beslut i mål, hvaröfver Stats-Rådet höras
bör, derest icke minst Tre af Stats-Råden, utom vederbörande Föredragande,
tillstädes äro. Stats-Rådets samtlige ledamöter, der de icke laga förfall ega,
skola öfvervara alla mål af synnerlig vigt och omfattning, som, efter dem
förut meddelade föredragnings-listor, i Stats-Rådet förekomma och Rikets allmänna
styrelse röra. Sådane äro: frågor och förslag om nyå allmänna författningars
vidtagande; om upphäfvande och förändring af de förut gällande;
om nya allmänna inrättningar uti särskilda styrelsens grenar, med flere af
dylik beskaffenhet.
§. 9.
Uti alla mål, som hos Konungen i Stats-Rådet förekomma, skall prolocoll
föras. Stats-Rådets tillstädes varande ledamöter böra, under ansvarighet
för rådslagen, till den påföljd, hvarom i 106 och 107 §§. vidare stadgas,
ovilkorligen till protocollet sina meningar yttra och förklara; Konungen dock
förbehållet att allena besluta. Skulle någonsin den oförmodade händelse inträffa,
att Konungens beslut vore uppenbarligen stridande mot Rikets Grund»
Expeditions-V tskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.o t. 3
lag eller allmän lag, åligge det då Stats-Rådets ledamöter att kraftiga föreställningar
deremot göra. Den, som ej serskild mening till protocollet anfört,
vare för beslutet ansvarig, såsom hade han styrkt Konungen att det
beslut fatta.
§• 10.
Innan ärendena bos Konungen i Stats-Rådet föredragas, skola de, genom
nödiga upplysningars inhemtande från vederbörande Embetsverk, af den Föredragande
beredas.
§• ' 11.
Ministeriella mål, hvarmed förstås alla de, som angå Rikets förhållande
till främmande magter, må Konungen låta bereda och handhafva på det sätt,
Honom lämpligast synes. Stats-Ministern för Utrikes Ärendena tillhör att
dessa mål inför Konungen föredraga och anmäla i närvaro af någon annan
Stats-Rådets ledamot. Är Stats-Ministern frånvarande, föredrage den StatsRådets
ledamot, som Konungen äfven i detta fall tillkalle. Sedan Konungen
af dessa Embetsman inhemtat till protocoll anförda råd, för hvilka de blifva
ansvarige, fatte Konungen, i deras närvaro, besluten; åliggande det den dertill
serskildt förordnade att protocollet föra.
§. 12.
Konungen eger alt i afhandlingar och förbund med främmande magter
ingå, sedan Han, enligt föregående §., deröfver hört Stats-Ministern för Utrikes
Ärendena och någon annan tillkallad Stats-Rådets ledamot.
§. 13.
Vill Konungen börja krig eller sluta fred, kalle då, till ett utomordentligt
Stats-Råd, Stats-Rådets samtlige ledamöter, framställe för dem de skäl
och omständigheter, som härvid till öfvervägande förekomma samt äske deröfver
deras yttranden, hvilka de skola hvar för sig med den ansvarighet, 107
§. bestämmer, till protocollet afgifva. Konungen ege derefter magt att fatta
och utföra det beslut, som Han för Riket nyttigast finnér.
4
Expeditions-ZJtskottets Förslag till und. Skrifvelse j N:0 1.
§• 15.
Commando-mål, hvarmed förstås sådane, som Konungen, i egenskap af
högste Befälhafvare öfver krigsmagten till lands och sjös, omedelbarligen besörjer,
må Konungen, då Han sjelf förer Riks-styrelsen, afgöra, i närvaro af
den bland Krigs-Departementens Chefer, till hvars Departement ärendet hörer.
Honom åligge vid ansvar att, då dessa mål beredas, sin mening yttra
öfver de företag, Konungen besluter, samt att, då hans mening icke med Konungens
beslut öfverensstämmer, föra sina yttrade betänkligheter och råd till
ett protocoll, hvars rigtighet Konungen, medelst Sin höga påskrift, besanne.
Finner nämnde Embetsman dessa företag vara af en vådlig riktning eller omfattning,
eller grundade på ovissa eller otillräckliga medel att dem utföra,
tillstyrke han jemväl, att Konungen ville kalla till ett krigsråd deröfver t vänne
eller flere af de närvarande högre militäre embetsman; Konungen dock
obetaget att å denna tillstyrkan och, der den bifalles, å krigs-rådets till protocoll
anförde tankar göra det afseende, honom godt synes.
§• 24.
Uti Konungens Nedre Justitiae-Revision skola Justitiae-ärendena beredas
till föredragning och afgörande i Högsta Domstolen.
§. 26.
Då Justitias-ärendell i Stats-Rådet föredragas, skola, jemte Justitiae-StatsMinistern
och Två Stats-Råd, Två af Högsta Domstolens ledamöter dem öfvervara,
med den skyldighet att till protocollet sig yttra, som 9 §. föreskrifver.
§. 28.
Konungen eger att i Stats-Rådet utnämna och befordra infödde Svenske
män till alla de embeten och tjenster inom Riket, högre och lägre, hvilka
äro af den egenskap, att Konungen fullmagter derå utfärdar; dock böra vederbörande
förut med förslag hafva inkommit, der sådana hittills egt rum;
vare likväl Konungen obetaget att uti militära embeten nyttja utländske män
af sällsynt skicklighet; men icke till Commendanter i fästningarne. Konungen
fäste, vid alla befordringar, afseende endast å de sökandes förtjenst och
skicklighet, men icke på deras börd. Till civile embetsmål! inom Riket och
Expcditions-Utskotlets Förslag lill und. Skrifvelse j N:o t.
5
till domare må sådane män endast nämnas, som äro af den rena Evangeliska
läran. Hvarje Departements-Chef skall föredraga och expediera alla ärenden
rörande befordringar, förordnanden, tjenstledighet och afsked, till och ifrån
embeten och tjenster vid de verk och stater, som under Departementet höra.
§. 32.
Sändebud hos främmande magter och tjenstemän vid Beskickningarne
namne Konungen i Stats-Ministerns för utrikes ärendena och någon annan
tillkallad Stats-Råds-ledamots närvaro.
§. 34.
Stats-Ministrarne innchafve Rikets högsta värdighet, och Stats-Råden den
närmaste derintill. Ledamot af Stats-Rådet eller af Justitiae-Rådet må icke
tillika annat civilt embete bekläda.
§. 35.
Stats-Rådets ledamöter, Presidenter och Chefer för Collegier eller, i dessas
ställe, inrättade Verk, Justitiae-Canzleren, Cheferne för Tull-Styrelsen och
för Post-Verket, Expeditions-Chefer i Stats-Departementen, Öfver-Ståthållaren,
Under-Ståthållaren och Politie-Mästaren i hufvudstaden, Landshöfdingar och
Ståthållare i landet, Fältmarskalkar, Generaler och Amiraler af alla grader,
General-Adjutanter, Öfver-Adjutanter, Stabs-Adjutanter, Commendanter i fästn
i niarne, Capitaine-Lieutenanter och Olhcerare vid Lif-Drabanterne, Öfverställe!’
Regementerne, Second Cheferne för Gardes-Regementerne till häst och
fot, samt Öfverste-Lieutenanter vid Lif-Regements-Biigaden, Cheferne för Artilleriet,
Fortifications-, Fältmätnings- och Sjömätnings-väsendet, Ministrar,
Sändebud och Agenter för handeln hos främmande magter, samt de Embetsoch
Tjenstemän, som uti Konungens Cabinett för utrikes brefvexlingen och
vid beskickningarne nyttjas, hafva förtroende-sysslor, hvarifrån Konungen må
dem entlediga, när Han pröfvar Rikets tjenst det fordra. Konungen kungöre
dock sådana beslut i Stats-Rådet, hvars ledamöter vare skyldige att deremot
göra underdåniga föreställningar, om de finna sig dertill skäl ega.
§. 38.
Alla ifrån Konungen utgående expeditioner och befallningar, utom i corn
-
6 Expeditions-UIskottets Förslag lill uiul. Skrifvelse, N.-o t.
mando-mål, skola, för att blifva gällande, vara försedda med Konungens underskrift
och contrasignation af vederbörande Föredragande, som vare ansvarig,
att de instämma med deröfver förda Protocoll. Alla föreskrifter och erinringar
om verkställighet af utfärdade beslut må af Departements-chefer omedelbarligen
kunna till vederbörande expedieras. Skulle den Föredragande
finna något Konungens beslut vara stridande emot denna Regerings-förm, gore
lian derom i Stals-Rådet föreställning; yrkar Konungen ändock, ali elt
sådant beslut skall utfärdas, vare det då den Föredragandes rättighet och
pligt att sin contrasignation derå vägra, samt nedlägge han i följd deraf sitt
embete, hvilket lian icke må återtaga, förr än Riksens Ständer hans förhållande
pröfvat och gillat. Emedlertid vare han vid sin lön och öfriga fjellsten
åtföljande inkomster bibehållen.
§. 42.
2:dra Mom.
Uti alla de fall, hvarom föregående 4 §. §. handla, skola Stats-Rådets
samtlige Ledamöter vara närvarande och rösta.
§. 43.
Går Konungen i fält, eller till aflägsnare inrikes orter reser, förord ne
Tre Ledamöter af Stats-Rådet, under den ordförande, som Han antingen ibland
Prinsar af Sitt Hus, eller ibland Stats-Rådets Ledamöter, serskildt nämner,
att föra Regeringen i de mål, Konungen föreskrifver. Med de mål, Konungen
då sjelf afgör, förhålles på det sätt, som 8 §. stadgar.
§• 99.
Riksens Ständers Justitias-Ombudsman må, när han det nödigt anser,
kunna öfvervara Högsta Domstolens, Nedre Justitiae-Revisionens, Hof-Rätternes,
Collegiernes eller i dessas ställe inrättade Verks och alia lägre
Domstolars öfver läggningar och beslut, dock utan rättighet att sin mening
dervid yttra, samt ega tillgång till alla Domstolars, Collegiers och EmbetsVerks
protocoll och handlingar. Konungens embetsman i allmänhet vare
skyldige att lemna Justitiae-ombudsmannen laglig handräckning, samt alla
Eiscaler att medelst actioners utförande honom biträda, då han det äskar.
Expedit ions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o t. 7
§. 106.
Finner Utskottet af dessa Protocoll, att någon Stats-Rådets Ledamot eller
någon för tillfället förordnad Föredragande, eller den embetsman, sorn 1
commando-mål Konungen råd gifvit, uppenbarligen handlat emot Rikets Grundlag
eller allmän lag, eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf, eller underlåtit
att göra föreställningar emot sådane öfverträdelser, eller dem vållat och
befrämjat, genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning, eller häfver den
Föredragande underlåtit att, i de fall, som 38 §. af denna Regerings-form
förutsätter, sin contrasignation å ett Konungens beslut vägra, då skall Constitutions-Utskottet
ställa en sådan under tilltal af J us ti ti as- ombu ds mannen inför
Riks-Rätten, hvaruti, i stället för Stats-Råd, fyra de äldste Justitise-Råd, tvänne
af Frälse och tvänne af Ofrälse Stånd, i dessa fall komma att säte taga,
och gånge härmed, som i 101 och 102 §. §. om tilltal emot Högsta Domstolen
föreskrifves. Då Stats-Rådets Ledamöter eller Konungens Rådgifvare i
commandomål finnas hafva, på sätt ofvanberördt är, gjort sig till ansvar skyldige,
döme dem Riks-Rätten efter allmän lag, och den serskilda Författning,
som till bestämmande af sådant ansvar utaf Konungen och Riksens Ständer
fastställd varder.
§. 107.
l:sta Mom.
Skulle Gonstitutions-Utskottet anmärka, att Stats-Rådets ledamöter samfäldt
eller en eiler flera af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och
steg, icke iagttagit Rikets sannskyldiga nytta, eller att någon Föredragande
icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroende-embete utöfvat, ege
då Utskottet att sådant tillkännagifva för Riksens Ständer, hvilka, om de linna
Rikets väl det kräfva, kunna hos Konungen skriftligen anmäla deras önskan,
att Han ville ur Stats-Rådet och ifrån embetct skilja den eller dem,
emot hvilka anmärkning blifvit gjord. .
Riksdags-Ordningen.
§• 27.
2:dra Mom.
Propositioner rörande Grundlagars eller öfriga Lagars och Ekonomiska
Författningars stiftande eller förändring, jemte andra mål, dem Konungen
8
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o t,
under Riksdagens lopp, vill Ständerna meddela, tillställes genom en StatsRådets
Ledamot hvarje Stånd i dess Plenum. Jemte alla Propositioner ifrån
Konungen tili Riksens Ständer eller deras Utskott, böra Stats-Rådets och, i
Lagfrågor, äfven Högsta Domstolens deröfver lemnade yttranden lillika meddelas;
kunnande likväl Riksens Ständer, då Stats Rådets yttranden angå hemliga
mål, endast förvänta del af dess till- eller afstyrkande.
§. 29.
2:dra Mom.
2 och 3 Punkterne.
— — Finner Utskottet af dessa Protocoll, alt någon Stats-Rådets Ledamot
eller någon för tillfället förordnad Föredragande, eller den embetsman,
som i eommando-mål Konungen råd gifvit, uppenbarligen handlat emot Regeringsformens
tydliga föreskrift, eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf och
af andra Rikets gällande lagar, eller underlåtit att göra föreställningar emot
sådana öfverträdelse!’, eller dem vållat och befrämjat genom uppsutligt fördöljande
af någon upplysning, då skall Constitutions-Utskottet ställa en sådan
under tilltal af Justitiae-omhudsmannen inför Riks-rätten. Skulle Utskottet
anmärka, att Stat-Rådets ledamöter samfäldt, eller en eller flere af dem, uti
deras rådslag om allmänna mått och steg, icke iagttagit Rikets sannskyldiga
nytta, eller att någon Föredragande icke med oväld, nit, skicklighet och drift
sitt Förtroende-embete utöfvat, skall Utskottet då sådant för Riksens Ständer
tillkännagifva, hvilka, om de finna Rikets väl det kräfva, kunna hos Konungen
skriftligen anmäla deras önskan, att Han ville utur Siats-Rådet och ifrån
embettl skilja den eller dem, mot hvilka anmärkning blifvit gjord.
§. 36.
Irsta Mom.
Utom förenämnde i Regeringsformens 53 §. omförmälde och föreskrifne
Utskott, ege Riksens Ständer att välja och förordna ett Expeditions-Utskott,
bestående af Tolf ledamöter, för att uppsätta ej mindre de expeditioner, som
under Riksdagen af Stånden gemensamt utfärdas, än äfven Riksdags-besluttt,
och alla sålunda författade Handlingar till Riksens Ständers justering öfverlemna
;
Expcdilions-Utskottets Förslag till und. Skrifveltej N:0 Ii g
lemna; och ege den Stats-Rådets ledamot, Konungen dertill förordnar, rättighet
att i Utskottet öfvervara Riksdags-beslutets justering i de delar deraf,
soui röra Konungens yttranden.
§. 41.
Stats-Rådets och Högsta Domstolens samtlige ledamöter, äfvensom Justitiae-Canzlern
och Justitioe-Ombudsmannen, kunna ej säte och stämma i sitt
Stånds Plena förnekas, enär de, enligt hvad hvarje Stånds serskilda ordningar
stadga, dertill berättigade äro; dock för Stats-Rådets ledamöter de serskilda
fall undantagna, då dem, enligt Regeringsformen, uppdraget är att med Konungslig
magt och rätt styra. I Utskott eller val till Utskotts-Ledamöter må
icke någon af förenämnde personer deltaga. Ej må någon, af hvilken Riksens
Ständer kunna fordra redo och ansvar, inväljas i Utskott, der redovisning
för hans egna göromål och embetsåtgärder kan förekomma; börande för
öfrigt och i allmänhet iagttagas, att i mål, som personligen röra en ledamot
af något Riks Stånd, må han väl i Plena eller Utskott öfverläggningarne, men
ej besluten, öfvervara.
§. 42.
Finner Utskott sig behöfva af någon Konungens embetsman, eller af något
publikt Verk, inhemta muntliga eller skriftliga upplysningar, begäre genom
sin ordförande hos den Stats-Rådets ledamot, Konungen vid hvarje Riksdag
dertill förordnar, Konungens Nådiga befallning till vederbörande om de
äskade underrättelsers meddelande. Gälle likväl ej detta stadgande i afseende
på Stats-Contoret, hvilket, likasom Banco- och Riksgälds-Yerken, bör, i
frågor om sjelfva redovisningen af medlen, alla äskade upplysningar omedelbarligen
meddela.
Trjckfrikets-Förordningen.
Der borttages öfverallt ordet: ”Hof-Canzleren” och i dess ställe insättes:
”Justi tias-Stats-M inistern.”
Med anmälan härom, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att ifrågavarande
föreslagne förändringar i Rikets Grundlagar må af E. K. M. i Nåder
bifallas och, sedan de såmedelst vunnit full kraft af lag, i vanlig ordning
varda kungjorde.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 4 Mars 1840.
Bih. till R, St. Prot. 1840. 10 Sami. 1 A/d.
a
7.0
Expedilions-Utskcllcls Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 2.
K:o 2.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Mars 1840.
Preste-Standet den ll — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den ix — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående aflidne Professoren
P. IL Lings enkas underdåniga ansökning om bibehållande
af den, hennes man i lifstiden tillagda, lönetillÖkning.
S. A. K.
Jemte meddelande, hurusom aflidne Föreståndaren för Gymnastiska Gentral-Inslitulet,
Professoreix m. in. P. H. Lings efterlemnade enka, Charlotta
Nettelbladt, i underdånighet anhållit, bland annat, att till Rikets Ständer
måtte göi-as Nådig framställning, att det Ling i nämnde egenskap personell
beviljade extra löne-anslag, 600 R:dr, såsom enda räddningsmedlet för enkan
och barnen efter en i det allmännas tjenst sällsynt verksam och af Rikets
Ständer med bifall och understöd uppmuntrad man, finge af sökanden
jemte hennes fem oförsörjda barn fortfarande tillgodonjutas, i hvilket ämne
Directionen öfver Stockholms stads undervisningsverk, äfvensom Kongl, Maj:ts
och Rikets Stats-Contor hörde blifvit, har E. K. M. behagat, uti aflåten Nådig
skrifvelse af den 1 i förlidne månad, i anseende till Professoren Lings
utmärkta förtjenster, synnerligast om Gymnastiken, ifrågavarande underdåniga
ansökning med tillhörande handlingar till Rikets Ständers Stats-Utskott
öfverlemna.
Vid öfvervägande af hvad handlingarna i ämnet innehålla, och då Professoren
Ling i lifstiden genom snille och flit hedrat och gagnat fäderneslandet,
samt hans namn ostridigt kommer alt intaga ett rum bland samtidens
utmärktare män, hafva Rikets Ständer, under åsigt, att den gärd af erkänsla
och aktning, nationen är skyldig hans minne, icke kan värdigare bevisas, än
att emot nöd trygga föremålet för hans enskilda ömhet, funnit godt bifalla,
det Professoren Lings efterlemnade enka må, från och med dexx tid, ofvanberörde
honom beviljade lönetillökning upphörde, till sitt och sina oförsörjda
barns underhåll, uppbära å allmänna Indragnings-Staten ett årligt pensionsbelopp
af Sexhundrade R:dr E:co, samt att, när hon med döden afgår, pensionen
må på hennes oförsörjda barn öfyerflyttas och utgå intill näst derpå
Expedilions-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelsej N.-o 3. 11
följande Riksdag, då Rikets Ständer få tillfälle pröfva, huruvida pensionen
för detri bör fortfara eller upphöra, hvilket Rikets Ständer, i anledning af
E. K. M. Nådiga framställning, få underdånigst tili svar meddela.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 Mars 1840.
N:o 3.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Mars 1840.
Preste-Ståndet den 18 — —»
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående Riksdagskostnadernas
bestridande omedelbart genom Riksgälds-Contoret.
S. A. K.
Rikets Ständer, som heslutatj, att, äfven under innevarande Riksmöte, i
i likhet med hvad under det nästföregående egt rum, alla kostnader i och
för Riksdagen skola omedelbart af Riksgälds-Contoret bestridas, få, med anmälan
härom, tillika i underdånighet anhålla, att för alla sådana af Rikets
Ständers sammanvaro föranledda utgifter, hvilka, i anseende till sitt föremål
eller beskaffenhet, dels redan blifvit, dels framdeles under Riksdagens
lopp kunna varda af E. K. M. i Nåder fastställda och å Kongl. Stats-Contoret
anvisade, detta Embetsverk måtte i Nåder förständigas, emot öfverlemnande
af behöriga verifications-handlingar, från Riksgälds-Contoret reqvirera
ersättning, då ifrågavarande utgifter, efter anställd granskning af ver iliea tionshandlingarne,
skola blifva Kongl. Stats-Contoret af Riksgälds-Contoret godtgjorda.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 Mars 1840.
12
Éxpeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse , N.o 4-
N:o 4.
Uppläst och godkändt hos Ridd och Adeln den 4 April i8{o.
Presle-Ståndet den f\ — —
Rorgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse„ angående medels anvisande
i och för Carlsborgs fästnings-byggnad år 1840.
S. A. K.
Enär tiel af Rikets Ständer vid nästlidne Riksdag på 3:dje Hufvud-Titeln,
till utgående i fem år, med U:del årligen, anvisade anslag af 250,000
R:dr för Carlsborgs fästningsbyggnad med år 1839 upphört, samt i följd deraf
några medel för nämnde behof under nu löpande aret ej voro tillgängliga,
har E. K. M.,uti Nådig Proposition af den 15 sistlidne Januari, af den anledning,
att fästnings-arbetet å Carlsborg icke kunde afbrytas, emedan brist
på sysselsättning för den der förlagde Pionnier-corpsen såmedelst skulle uppkomma,
framställt angelägenheten deraf, att, utom de, i E. K. M:s Nådiga
Proposition örn Stats-Verkets tillstånd och behof, för berörde föremål äskade
och för tiden af nu föreslående stats-reglering beräknade utomordentliga anslag,
serskildt måtte anvisas en summa af 50,000 R:dr, till fortsättning af
omförmälde fästningsbyggnad och sysselsättande af Pionnier-corpsen under innevarande
år.
Vid öfvervägande häraf, och då fortsättningen af fästnings-byggnaden ä
Carlsborg utgör ett vilkor för möjligheten att under årets lopp lämpligen sysselsätta
den derstädes förlagda Pionnier-corpsen, hafva Rikets Ständer, efter
inhemtad noggrann kännedom af de arbetsplaner, hvilka, med afseende å
byggnads-arbetet, blifvit för år 1840 upprättade och hvarvid icke förekommit
sådan anmärkning, som skulle kunna föranleda till inskränkning i årets
anslagsbehof, funnit godt, utan afseende å de beslut, som framdeles kunna af
Rikets Ständer fattas, rörande ifrågavarande fästnings-byggnads fortsättning, bevilja
det afE. K. M. i ofvanberörde ändamål i Nåder äskade anslag af Femtio
Tusen Riksdaler för innevarande år, att utaf Riksgälds-Contoret utbetalas. Hvilket,
lill svar å E. K. M:s Nådiga Proposition, Rikets Ständer härigenom få i
underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 8 April 1840.
Expeditions-Vlskottcts Förslag till und. Skrifvelsej iV.o 5. i5
N:o 5.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 April 1840.
Preste-Såndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående för RiksgäldsContoret
ifrågaställd befrielse från erläggande af Expeditions-lösen
m. m.
S. A. K.
Med fästad uppmärksamhet derå, att Rikets Ständers Riksgälds-Contor,
hvilket ej, såsom Banken, har egna fonder att förvalta, utan endast dit ingående,
för statens behof beviljade, bidrag och sådane medel, som på statens
garanti kunna upplånas, likväl allt hitintills, i följd af gammalt bruk, varit
nödsakadt lösa de exemplar af domar och utslag, som för Contoret blifvit
utfärdade i detsamma rörande mål, hafva Rikets Ständer funnit Riksgäldskontoret,
vid så heskalfadt förhållande med dess verksamhet, böra, hvad angår
derstädes under förvaltning ställd uppbörd, på enahanda grund, som statens
andra embetsverk, vara befriadt ej mindre från erläggande af Expeditionslösen,
än ock från öfrige, för väckande och fullföljd af ifrågakommande
påståenden hos embetsmyndigheler i allmänhet stadgade umgälder; och få
Rikets Ständer alltså i underdånighet anhålla, det E. K. M. i Nåder täcktes
låta tillkännagifva vederbörande domstolar samt emhets- och tjenstemän, hos
hvilka frågor härom kunna förekomma, att Riksgälds-Contoret, i dess egenskap
af Uppbördsverk för bevillningen m. fl. Stats-bidrag, icke är skyldigt
vidkännas, hvarken så kallad expeditions-lösen eller andra för måls bevakande
och utförande i allmänhet fastställde afgifter och kostnader.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 April 1840.
Utdrag af Rikets Ständers Expeditions-Ut. kotts Protocoll den
3o Mars 1840.
S. D. Vid justeringen af ett uppsatt förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse N:o 5, angående Riksgälds-Contorets befrielse från Expeditions-lösens
erläggande, anmälde Herr Borgmästaren Hallström mot den af
Expedilions-Utskottets Förslag till uriel. Skrifvelse^ No 6.
Utskottets pluralitet gillade redactionen af detta förslag följande reservation:
”Som efter min tanka — — myndigheter förständiga.”
Herr Borgmästaren Bagge ansåg i följande mening af den utaf Utskottet
godkända redactionen af nyssnämnde förslag till underdånig Skrifvelse:
''och få Rikets Ständer alltså i underdånighet anhållaj det E. K.
M. i Nåder täcktes låta tillkännagifva” &c. böra mellan orden : täck es”
och ",låta” inllyta orden: ”med Nådigt gillande.”
Båda reser van terne anhöJio, att deras reservationer mätte varda merberörde
förslg följagtige, då detsamma Rikets Ständers bepröfvande underställes.
N:o 6.
Uppläst och godkändt lios Ridd. och Adeln den 25 April r84o.
Preste-Ståndet den a5 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Slåndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelses angående godkända Förslag
till ändringar i Rikets Grundlagar.
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer till pröfning förehaft åtskilliga vid sistförflutna
Riksdag väckta och till afgörande vid den nu pågående lagligen beredda förslag
till förändringar i Rikets Grundlagar, hafva Rikets Ständer sammanstämmande
godkänt och antagit de ibland dessa förslag, genom hvilka nedanupptagne
Grundlags §. §. skulle erhålla följande förändrade lydelse, nemligen:
Regerings-Formen.
§. 60.
Ista och 2:dra Perioder ne.
Till dessa senare räknas Tull- och Accismedlen, Postmedlen, CharteSigillatas-afgiften,
Husbehofs-bränneri-medlen, samt hvad Riksens Ständer dess
-
Expcditions-Ulskottcts Förslag till uncl. Skrifvelse, N;0 6.
utom serskildt hvarje Riksdag såsom bevillning sig åtaga. Ej må några allmänna
afgifter, af hvad namn och beskaffenhet som helst, utan Riksens Ständers
samtycke, kunna förhöjas, tullen å inkommande och utgående spanmåi
allena undantagen.
§• öl
Alla
afgifter, som Riksens Ständer under de i föregående §. nämnde Titlar
beviljat, skola utgöras, intill dess ny bevillning af Riksens Ständer fastställd
blifvit och, enligt deras beslut, vidtager.
§. 72.
Riksens Ständers Bank förblifver hädanefter, som den hittills varit, under
Riksens Ständers egen garanti och vård, så att den ostörd må förvaltas
al de Fullmägtige, hvarje Stånd dertill förordnar, efter de ordningar, stadgar
och reglementen, hvilka redan gjorde äro eller vidare af Riksens Ständer göras
kunna; egande Riksens Ständer allena rätt att genom Banken utgifva Sedlar,
som för mynt i Riket må erkännas, så länge de, efter deras lydelse, af
Banken med silfver inlösas.
Riks dags-Or ilningen.
§• 13-
2:dra Momentet.
Irsta Perioden.
2:o Universiteten i Upsala och Lund skola genom deras samtlige Professorer
och Adjuncter, Ordinarie eller Extraordinarie, samt Docenter, Åeademiernes
Räntmästare och Secreterare, jemte alla öfriga akademiske tjenstemän,
som, i och för sina befattningar, ega presterlig befordringsrätt, utse
lill Riksdagsmän i Preste-Ståndet hvartdera minst en Professor från de verldsliga
Faculteterne, dock med rättighet att ställa två säd a ne Fullmägtige.
§. 15.
Irsta Momentet.
Irsta Perioden.
Allmogen i hvart Härad välje inom sig, efter hemmantalet, till Riksdagsman
af Bonde-Ståndet en inom häradet boende och besuten hemmans
-
uf> Expeditions-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelse, N;o 6.
egare, hvilken icke tillförne hört till annat Riks-Stånd, eller någon ordinarie
beställning i Rikets tjenst eller fullmagt derå innehaft.
§. 16.
l:sta Perioden.
Underlåter något Universitet, Prosteri, Stad, Bruks-district eller Härad
alt ställa fullmägtig, vare förfallet till det vite, Ståndet pröfvar skäligt utsätta,
och som svara kan mot den omkostnad, som ett annat och jemlikt Universitet,
Prosteri, Stad, Bruks-district eller Härad på sin Riksdagsman göra
måste; skolandes ett sådant vite uti Ståndets Gassa inflyta.
§. 17.
2:dra Momentet.
2:o Vid alla Riksdagsmannaval skall den vara Riksdagsman, som de flesta
rösterna undfått, och om tvänne eller flere erhållit de flesta och lika
många röster, afgöres frågan genom lottning dem emellan. Dör den valde
eller bevisar laga förfall, anställes nytt val. Riksdagsman, som vald blifvit,
må ej, utan lagliga hinder, kunna sig derifrån undandraga, och njute han af
dem, som äro berättigade att välja, anständigt och tillräckligt underhåll och
resekostnad, hvilka, för Preste- och Borgare-Ståndens Riksdags-Fullmägtige,
före valet bestämmas. Dessa medel skola, för Borgare-Ståndet, af Magistraterne
och, hvad serskildt beträffar Bergsbrukens Fullmägtige, af de tjenstemän,
som Bergs-utskylderne upptaga, samt för Bonde-Ståndet af Kronofogdarne,
utan serskildt arfvode, uppbäras och redovisas. För en af hvartdera
Universitetets Fullmägtige bör ofvannämnde rese- och underhålls-kostnad ut
O
o
gå från Academie-fonden.
§. IS.
l:sta Perioden.
Till Riksdagsman må ej i något Stånd godkännas en person, som icke
upphunnit 25 års ålder; ej den, som, fastän äldre, står under förmynderskap;
ej den, som, efter gjord cession och utfärdadt proclama, icke, på sätt
lag förmår, visa gitter, att han från sina borgenärers kraf fri är; icke eller
den,
Expeditioni-Utskotlets Förslag till lind. Skrifvelse, N:o 6.
17
den, hvilken laga kraftvunnen dora förklarat ovärdig medborgerligt förtroende,
eller att föra andras talan, eller för något nesligt brott till straff skyldig.
§. 22.
Förra Perioden.
Fullraagterne böra, för att vara gällande, lyda sålunda: ”Till den Lagtima
(Urtima) Riksdag, som i skall bållås och tager sin början den
befullmägtigas härmed, efter föregånget ordentligt val, N. N. (för Pre
ste-Ståndet
ifrån N. N. Stift, Universitet eller Academi): (för Borgare-Ståndet
ifrån N. N. Stad, eller från Bergs-bruken inom N. N. Val-district): (för Bonde-Ståndet,
boende och besuten å Krono-, Krono-Skatte-, Säteri-, Rå- och
Rörs-, Frälse- eller Frälse-Skatte-Hemmanet N. N. uti N. N. Härad af N. N.
Län) att deltaga i rådslagen och besluten om derstädes förekommande ärender,
hvarvid lian ovilkorligen förpligtas att ställa sig till efterrättelse Sveriges
Rikes besvurna Regerings-Form af den 6 Juni 1809, jemte Riksdags-Ordningen
och öfriga gällande Grundlagar.”
§. 49.
3:dje Mömentet.
3:o Återför viser något Riks-Stånd ett redan beredt mål till vederbörande
Utskotts ytterligare utlåtande, åligge Utskottet att dermed inkomma till det
Stånd, som återremitterat, eller, så framt de öfriga Stånden uti mål, der
Tre Stånds röst utgör Riksens Ständers, redan fattat sammanstämmande beslut,
Ståndet derom underrätta; kunnandes, genom sådan återförvisning, expeditionen
af beslutet ej uppehållas.
Trjckf"ihets-För or ättingen.
§. 1.
Från och med G:te till och med 9:de Moment.
G:o Författare vare ej skyldig att å tryckt skrift låta sitt namn utsättas.
Ehvad han okänd vara vill eller ej, tillställe han Boktryckaren en förseglad
sedel, innehållande uppgifterne af hans namn och hemvist, med påskrifvet
Bih. till R. St. Prot. 1S40. 10 Sami. 1 Afd. 3
ig Expeditions-Utskottets Förslag lill tind. Skrifvelsej N.o 6.
betyg om dessa uppgifters riktighet af tvänne i orten väl kände, inom Sverige
boende, Svenske medborgare, hvilka åligge Författare-ansvar, i händelse skriften
inom laga tid skulle åtalas och författarens namn och hemvist funnes criktigt
uppgifne eller i sedeln saknades. Röjer Boktryckare Författaren, utan
Domstolens åläggande att honom uppgifva, eller har Boktryckare, utan Författarens
eller Utgifvarens tillstånd, hans namn å skriften utsatt, bote, i förra
fallet, Tvåhundrade, och i det senare Fyrahundrade Riksdaler; och varde,
i beggedera, hans förbrytelse uti allmänna Tidningarne kungjord.
7:o Den, hvilken utgifver utländsk mans arbete, eller öfversättning deraf,
eller inländsk mans, som sitt namn ej angifvit, ege enahanda rättigheter,
pligter och ansvarighet, som Författare, i alla de fall, der ej i denna lag
annorlunda stadgadt är. Utgifvare af Dagblad och Periodiska skrifter vare
alltid, i afseende på ansvaret, ansedde såsom Författare; åliggandes dem under
lika förbindelse att tillse, det de vilkor, som vid utgifvandet deraf i denna
lag ytterligare stadgas, varda noga iagttagne.
8:0 Vid rättegångens början vare Boktryckare skyldig att Författarens
namnsedel till Domstolen ingifva. I annat fall stånde han Författare-ansvar,
så framt icke Författaren sig hos Domaren sjelfmant tillkännagifver. Angår
rättegången Dagblad eller Periodiska skrifter, blifve Utgifvarens namn af HofCanzleren
i följd af ofvan föreskrifne anmälan, uppgifvet. Domaren eger
att genast, sedan namnsedeln blifvit aflemnad, densamma öppna och den
derigenom upptäckta rätta parten för Domstolen inkalla.
Skulle, vid rättegångens slut, Domaren pröfva, att åklagaren i oträngdt
mål anställt rättegången, så att namnsedelns brytande deraf blifvit en följd,
vare åklagaren förfallen till Etthundrade Riksdalers böter.
9:o Hvarje skrift vare Författarens eller bans rätts lagliga innehafvares
egendom. Men så framt Författarens arfvingar, eller vätts-innehafvare icke
inom Tjugu år från hans död utgifnings-rätten begagnat, äfvensom i händelse
ett sådant begagnande icke af dem inom hvart tjugonde år förnyas, stånde
livar och en öppet att Författarens efterlemnade skrifter af trycket utgifva.
Hvilken, som eljest skrift trycker eller eftertrycker utan Författarens eller
hans rätts-innehafvares skriftliga tillstånd, miste upplagan, eller bote dess
fulla värde, egarens ensak.
Lag samma vare, om någon trycker eller eftertrycker den öfversättning
af utländsk skrift, som annan man utarbetat, eller låter sin öfversättning för
annans anses; men ej må Öfvevsättarens eganderätt till sitt arbete förhindra
någon att en annan öfversättning af samma skrift utgifva.
Expedilions-Utskottets Förslag till lind. Skrif velse, iT.o 6. jg
Utgifvare af Dagblad och Periodiska skrifter häfver ej hrutit emot Författares
eganderätt, då han, i dem insände anonyma skrifter utgifver. Hvilken,
som å en skrift bedrägligt titelblad eller orätt Författare- eller Utgifvarenamn
utsätter, straffes, enligt Missgernings-Balkens 8 Gap. Diktadt namn,
hvarmed ingen verklig person utmärkes, vare ej förbudet att på titelbladet
utsätta, då Auctors rätta namnsedel lemnad är.
§. 1.
12:te Momentet.
12:o Intet hinder vare för Bokhandelns idkande, icke eller för utgifning
till föryttrande af någon skrift, vare sig inländsk eller utländsk. Hvarje författare
eller förläggare stånde fritt att en honom, i följd af sådan egenskap,
tillhörig skrift antingen sjelf eller genom andra föryttra; dock vare hvar och
en, som antingen i öppen bod eller eljest, med rättighet att derom i allmänna
tidningarne få kungörelse införa, Bokhandel idka eller böcker försälja vill,
förbunden att, på sätt om Boktryckeriers anläggning stadgadt är och vid samma
ansvar, anmälan derom hos Hof-Canzleren göra. För fortfarande föryttrande
af en skrift vare inga andra hinder än de, som i 4 §. af denna
lag föreskrifvas. Föryttrar någon en tryckt skrift, hvarå Boktryckarens nanni,
tryckningsorten eller årtalet icke finnas utsatte, bote för hvarje gång Femtio
Riksdaler och stånde derjemte, i händelse skriften åtalas, Författare-ansvar,
derest icke Boktxyckaren elier Författaren kan upptäckas.
§. 3.
12:te Momentet.
Lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande
och förledande: brotten umgälles med böter från Trettiotre Riksdaler
Sexton skillingar till och med Etthundrade Riksdaler, och skriften con
fisceras.
§. 4.
3:dje Momentet.
Usta Perioden.
3:o I alla da fall, der åtal, enligt 2 §. 4 Mom. samt 3 genom all
-
20
Éxpeditions-Utskottets Förslag till und. Skri/velse j N-o 6.
män åklagare anställes, ege Hof-Canzleren eller dess ombud rättighet att,
då han det nödigt pröfvar, en skrift med qvarstad belägga låta, hvilken sist
inom åtta dagars förlopp verkställes.
§. 4.
4:de Momentet,
lista Perioden.
Till ordningsmål räknas, om, vid tryckeris anläggande, uraktlåles hvad
i §. 5 Mom. derom stadgar, eller om Boktryckare underlåter att, enligt 1 §.
10 Morn., å skriften utsätta sitt namn, tryckningsorten och årtalet, eller om
han en hos honom tryckt skrift till Hof-Canzleren eller dess ombud inom
utsatt tid icke aflemnar, eller om, emot 1 §. 12 Morn., tryckta skrifter, hvarå
Boktryckare-namn, tryckningsort eller årtal ej äro utsatte, föryttras.
Anm: I händelse de af Rikets Ständer uti underdånig Skrifvelse den 4
sistlidne Mars hos E. K.* Mit anmälde Grund la gs-ä ri d r i n g s-fö rs lag, angående en
ändamålsenligare organisation af Stats-Rådet m. nu, vinna E. K. M:s Nådiga
bifall, skulle uti nyss anförde Grundlags-§§. ordet: Hof-Canzleren” utbytas
emot ordet: ”Justiticc-Stals-Ministern.”
Och få, med anmälan härom, Rikets Ständer i underdånighet anhålla,
att dessa föreslagna förändringar i Rikets Grundlagar måtte vinna E. K. M:s
Nådiga sanction samt sedermera varda i vanlig ordning kungjorde.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 April 1840.
i
Expeditions-Ulskottets Förslag till und■ Skrifvelse , N.o 7.
21
N:o 7.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö den 22 April i#4
Preste-Slåndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers' underdåniga Skrifvelse , angående väckt fråga
om förändring i tillsynen å de till Boställen åt Chef erne
m. fl. Tjenstemän vid Båtsmans-compagnierne fordom upplåtne
Krono hemman. (Stats-Utsk:s Uti. N:o 23.)
S. A. K.
I afseende å de, genom Kongl. Resolution af den 27 April 1683, Cheferne
for Bl ekinge och södra Möre Båtsmans-Compagnier anslagne 7 st. bohemman
är hos Rikets Ständer vordet anmärkt, huruledes, sedan dessa hemman
numera blifvit utarrenderade och Gheferne, i stället för de till Statsverket
ingående arrende-afgilterne, å E. K. M:s Flottas stat erhållit bestämda
penninge-arfvoden, befälhafvande Amiralen i Carlskrona likväl, enligt
Kongl. Brefvet af den 3 December 1829, fått sig ålagdt att bevaka och anmäla
erforderliga förnyelser af borgens-förbindelserne för arrendena af nämnde
hemman, samt, i följd deraf, jemväl låta anställa husesyner å desamma;
hvilka föreskrifter ännu fortfara att lända till efterrättelse, ehuru E. K. M.,
under den 19 Juli 1832, jemte det Förvaltningens af Sjö-Ärendena befattning
med dessa hemman på Kongl. Kammar-Collegium ensamt öfverllyttades,
tillika, angående bevakandet af Kronans rätt, i afseende på hemmanen och
deras utarrenderande, i Nåder förklarat serskildt Nådigt beslut komma att
meddelas om hvad dervid borde iagttagas. Med anledning af hvilka härutinnan
sålunda framställda förhållanden, de der, till följd af högtberörde senare
Nådiga stadganden, likaledes för Båtsmans-Compagni-skrifvare-bostället
Råda i Östergöthland egde rum, och enär det, enligt 52 §:n i Militice*Boställsordningen
af den 23 Januari 1836, åligger E. K. M:s Befallningshafvande
att, under Kongl. Kammar-Collegii inseende, serskildt genom Krono-Betjeningen
handhafva tillsynen öfver alla lill Stats-Verket indragna boställen, hvilkas
afkastning tillfaller Kronan, Rikets Ständer, till vinnande af enhet i behandlingen
af härvid förekommande frågor och stone säkerhet för behörigt
bevakande och vårdande af det allmännas lätt, ansett sig böra härmed i underdånighet
anhålla, det E. K. M. täcktes i Nåder förklara, att den, genom
22
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 8.
nu gällande Militias-Boställs-ordning, E. K. M:s Befallningshafvande uppdragna
befattning med tillsynen öfver alla till Stats-Verket indragna boställen,
jemväl bör omfatta de till bostäder för Cheferne, m. fl. Tjenstemän vid Båtsmans-Compagnierne
i fordna tider af E. K. M. och Kronan upplåtna, men
numera för Stats-Verkets räkning utarrenderade, hemman och lägenheter.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 April 1840.
N:o 8.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den ag April 1840.
Preste-Ståndet den i Maj —
Borgare-Ståndet den i — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående väckt fråga om
förändrad localför Riks-Archivet. (Stats-Utskrs Uti. N:o 34.)
S. A. K.
Vid förehafd pröfning af i ämnet väckt fråga, hafva Rikets Ständer insett
angelägenheten deraf, att för Riks-Archivet anvisas en tillräckligt rymlig
och passande local, så att de der förvarade, i flerfaldigt hänseende vigtiga,
handlingar må undgå den förstörelse, de genom den nu begagnade localens
olämplighet äro underkastade, samt kunna på ett ändamålsenligt sätt ordnas
och blifva tillgänglige; hvarvid Rikets Ständer likväl trott, att detta ändamål,
utan den betydliga kostnad, inköp af ett hus medförer, skulle vinnas
genom upplåtande af någon ibland de många byggnader, Stats-Verket i hufvudstaden
redan eger; i hvilket afseende jemväl förekommit, att, då så väl
Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet, som de allmänna Sjukhus-Inrättningarne
äro å Kungsholmen förlagde och innehafva betydliga byggnader, tillfälle
torde kunna beredas att, hvad äfven i annan måtto synes lämpligt, derstädes
inrymma E. K. M:s Sundhets-Collegium med Fält-Läkare-Contoret,
hvarigenom den stora byggnad, hvilken berörde Embetsverk nu disponerar,
kunde blifva ledig och för Riks-Archivet upplåtas. På grund häraf få Rikets
Ständer hos E. K. M. i underdånighet anhålla, det undersökning finge verk
-
Expeditions-Uiskottets Förslag till und. Skrifvelse_, IV.-O g.
23
ställas, huruvida icke en dylik förändring skulle kunna till vägabringas, samt
att resultatet deraf, jemte förslag å de kostnader, som i sådant fall erfordrades,
måtte i Nåder meddelas Rikets nu församlade Ständer, hvilka derefter
blifva i tillfälle att taga denna fråga i närmare öfvervägande.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Maj 1840.
N:o 9.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 April 1840.
Preste-Ståndet den 2 Maj —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse3 rörande Riksdagens för
längande
En månad.
S. A. K.
Då till handläggande af Rikets Ständer vid nu pågående Riksdag ännu
återstå mångfaldiga oafgjorda ärenden, hvaribland flere af hufvudsaklig vigt,
få, i öfverensstämmelse med föreskriften uti 109 §. Regerings-Formen och
80 §. Riksdags-Ordningen, Rikets Ständer, med underdånig anmälan härom,
hos E. K. M. äska, att Riksdagen måtte fortfara ytterligare en månad, räknad
från och med den 7 innevarande Maj, hvarjemte Rikets Ständer få i
underdånighet tillkännagifva, det Rikets Ständer anse icke ens nämnde förlängda
tid för Riksdagens fortfarande blifva tillräcklig för ärendenas afgörande.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Maj 1840.
24 Expedilions-TJ(skottets Förslag till lind• Skrifvelse AT.o to.
N:o 10.
Uppläst ochgodkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Maj i8$o.
Preste-Slåndet den 7 — —
Borgare-Ståndet Hen 7 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse> angående afskrifning utaf
detj Carl Johans församling i Götheborgs- och Bohus Län af
Cholera-creditiv-medlen beviljade lån. (SiaLr-Utsk. Uti.N:o 47.)
S. A. K.
Då Carl Johans församling inom Götheborgs och Bohus Län, till bestridande
af de, genom Cholera-farsotens härjning år 1834, föranledda kostnader
erhållit ett lån å 2,200 R:dr utaf det för dr lika utgifter vid sistföi llutna
Riksdag beviljade creditiv, emot förbindelse alt samma lån återbetala, åren
1836, 1837 och 1838, med i alel vid slutet af h validera året; men, efter
det E. K. M., under den 11 Augusti 1837, uppå derom gjord ansökning, i
Nåder beviljat anstånd till 1838 års slut med lånets återbetalning, församlingen
dock sedermera, i anseende till dess uppgifna oförmåga att lånemedlen
återgälda, i underdånighet anhållit om Letalnings-terminens ytterligare
förlängande, intilldess församlingen, i öfverensstämmelse med 43 §. i Kongl.
Kungörelsen af den 12 November 1831, kunde, vid 1111 inträffad Riksdag,
få den jemväl sökta eftergiften af lånet Rikets Ständers bepröfvande underställd;
så bar, i anledning derjemte af E. K. M:s Befallningsbafvandes i berörde
län derom i underdånighet gjorda hemställan och med afseende å härvid
förekommande ömande omständigheter, E. K. M., på det Rikets Ständer måtte
komma i tillfälle att urskilja, huruvida afskrifning af ifrågavarande lån
må bifallas, täckts, genom remiss af den 14 December sistlidet år, handlingarne
i ämnet till Rikets Ständers Stats-Utskott i Nåder öfverlemna.
Rikets Ständer hafva åt detta ärende egnat nödig handläggning, hvarvid
i betraktande kommit: att Rikets Ständers, under den 10 November 1834,
till E. K. M. aflåtna underdåniga skrifvelse, angående ofvanomförmälde creditivs
beviljande, uttryckligen innehåller, att frågor 0111 afskrifning af de till
menigbeter utaf detta creditiv förskjutna medel, hvilka, i anseende till vederbörandes
oförmåga, icke kunde återbetalas, borde till pröfning företagas
vid den, efter 1838 års utgång, först inträffande Piiksdag, hvadan Rikets
Ständer,
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N.o 11.
Ständer redan vid creditivets anvisande förutsatt möjligheten deraf, att sådana
afskrifningars beviljande lomme att af omständigheterne påkallas; att
några andra dylika afskrifningsfrågor, än den nu förevarande, icke kunna förekomma,
enär, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, alla öfriga af berörde
creditiv i lunevug meddelade understöd blifvit af vederbörande städer och
menigheter godtgjorda, och följaktligen medgifvandet af den nu sökta afskrifningen
icke kan föranleda några anspråk å enahanda förmoners tillgodonjutande,
i afseende på de, andra församlingar beviljade cholera-creditiv-lån, samt
slutligen att Cail Johans församlings invånares nästan allmänna fattigdom
blifvit af E. K. M:s Befallningshafvande vitsordad, äfvensom att de för denna
församling, inom hvilken cholera-farsoten först utbröt och på ett förfärligt
härjande sätt sig utbredde, förekommande ömande omständigheter äro af
E. K. M. i Nåder erkända. Och hafva, med afseende å dertill sålunda förefunne
skäl, Rikets Ständer godtfunnit bevilja afskrifning och eftergift af
det, oftanämnde församling med Tvåtusen tvåhundra R:dr B:co tilldelade låne-understöd
utaf creditivet för cholera-kostnaders bestridande. Hvilket Rikets
Ständer få härigenom till svar i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 7 Maj 1840. .
N:o 11.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Maj 1840.
Preste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 —- —
Bonde-Ståndet deu 7 -— —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående väckt fråga
om Kronoparken Wahraskogens upplåtande till lastageplats.
(Stals-Utsk. Uti. N:o 50.)
S. A. K.
Uti enskild motion är hos Rikets Ständer uppgifvet, hurusom den för
en stor del af Kinne Härad i Skaraborgs Län, i anseende till dervarande
Bih. till R. St. Prat. 1840. 10 Sami. 1 Afd. 4
j6 JExpedäions-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelse, IV:o 11.
jordmons svaga beskaffenhet, nödvändiga binäring, hvartill Kinnekulle* serskilda
sten-arter lemnade tjenlig! tillfälle, kunde, i saknad af en allmän lastage-plats,
icke med någon egentlig fördel begagnas af andra, än dem, hvilkas
ego-områden begränsades af sjön Wenern, och hvilka således voro i ti Illa
lie att afsända sina arbeten sjöledes, hvaremot denna orts öfrige invånare
voro antingen helt och hållet utestängda från berörde binärings utöfvande,
eller ock dervid beroende af strandegarnes godtycke, i afseende å de under
senare åren högt stegrade anspråken på godtgörelse för strandens begagnande
till lastningsplats; med anledning af hvilka anmärkta förhållanden förslag
jemväl blifvit framsläldt derom, alt den för Kronans räkning behållna, i
nämnde Län invid Wenern belägna Kronoparken Wahraskogen måtte upplåtas,
dels till en för kringliggande orts invånare sålunda behöflig och nyttig
lastageplats, hvartill den skulle ega lämplighet, dels ock för anläggandet
af en väg till denna plats. Och som, ehuruväl noggrann local-kännedom erfordras,
för att kunna med tillförlitlighet bedöma vigten och fördelaktigheten
af nyssberörde Kronoparks upplåtande till en allmän lastage-plats, Rikets
Ständer dock förmoda, att en dylik, nu saknad, plats bör icke obetydligt underlätta
afsättningen af nästgränsande orts producter och såmedelst jemväl
bereda ökad vinst å omförmälde för samma ort synnerligen lämpliga binäring,
få Rikets Ständer härmed i underdånighet anmäla, att, derest E. K.
M., efter vederbörandes hörande, kunde i Nåder finna, att upplåtelsen utaf
större eller mindre del af Kronoparken Wahraskogen till en allmän lastageplats
vid Wenern oell till anläggande af en i sådan händelse behöflig väg,
vore af nytta för ortens invånare och icke medförde någon egentlig olägenhet
eller förlust för Kronan, Rikets Ständer, äfven för sin del, medgifva,
att erforderlig andel af ifrågavarande Kronopark må till detta ändamål upplåtas,
på det sätt och med de vilkor, E. K. M. kan finna för godt i Nåder
bestämma och föreskrifva.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 7 Maj 1840.
Expeditions-UtskoUets Förslag till uncL Skrifvelses A.-o 11, i3.
»7
N:o 12.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adela den i3 Maj iS^O
Preste-Ssåndet
den i3 — —
Borgare-Ståndet den i3 — —
Bonde-Ståndet den i3 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse3 angående val af Justitice-Ombudsman
och dess Suppleant.
S. A. K.
Att Rikets Ständers Electorer, genom val i behörig ordning, utsett HofRätts-Rådet
i E. K. M:s och Rikets Svea Hof-Rätt, Riddaren af E. K. M:s
Nordstjerne-Orden Carl Ludvig Landin att vara Rikets Ständers Ombudsman,
samt Krigs-Fiskalen, Lagmannen Lars Johan Rhodin att vara JustitireOmbudsmannens
Suppleant, få Rikets Stander härigenom i underdånighet anmäla;
framhärdande &c.
Stockholm den 13 Maj 1840.
N:o 13.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Maj 1840.
Preste-Slåndet den i3 — —
Borgare-Ståndet den l3 — —
Bonde-Ståndet den i3 — —
Rikets Ständers Förordnande för Hof-Rätts-Rådet och Riddaren.
C. L. Landin att vara Rikets Ständers Justitice-Ombudsman.
t,Vi efterskrifne Sveriges Rikes Ständer &c. &c. &c., som härstädes å Laetima
Riksdag äro församlade, gore veterligt: att, sedan, jemlikt hvad 96 och
97 §§. Regerings-Formen samt 63 §. Riksdags-Ordningen stadga och förmå,
Wäre Electorer i laglig ordning utsett Hof-Rätts-Rådet i Kongl. Majrts och
Rikets Svea Hof-Rätt, Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Orden Carl
Ludvig Landin, att bekläda Justitiae-Ombudsmans-Embetet; så vilje Wi,
28
Bxpeditions-TJtskoItets Förslag till und. Skrifvelse j N.-o 14•
i kraft häraf, hafva förordnat honom, Carl Ludvig Landin, att vara Wår
Justitiae-Ombudsman, hvarvid honom åligger att ställa sig tili efterrättelse
Rikets Grundlag och Laga Stadgar, jemte den af Oss under den 1 Mars 1830
serskildt utfärdade Instruction; och kommer han att åtnjuta de löningsvilkor
och öfrige förmoner, som Wi för detta Embete anslagit. Till yttermera visso
hafva vi detta underskrifvit och med ”Wära insegel bekräftat, som skedde
i Stockholm den 13 Maj 1840.
N:o 14.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Maj 1840.
Preste-Ståndet den i3 — —
Borgare-Ståndet den i3 — —
Bonde-Ståndet den i3 — —
Rikets Ständers förordnande för Krigs-Fiscalen, Lagmannen L.
J. Rhodin att vara Rikets Ständers Justities Ombudsmans
Suppleant.
Wi efterskrifne Sveriges Rikes Ständer &c. &c. &c., som härstädes å
Lagtima Riksdag äro församlade, gore veterligt: att, sedan, vid anstäldt val,
i öfverensstämmelse med 98 §. Éegerings-Formen och 63 §. Riksdags-Ordningen,
Wäre Electorer utsett Krigs-Fiscalen, Lagmannen Lars Johan Rhodin
att efterträda Wår Justitiae-Ombudsman, i händelse han innan nästkommande
Riksdag skulle med döden afgå; så vilje Wi, i kraft häraf, hafva förordnat
honom, Lars Johan Rhodinj att i detta fall vara Wår Justitiae-Ombudsmans
efterträdare; och har han under tiden att ställa sig tili efterrättelse,
hvad Wår den 1 Mars 1830 för Justitiae-Ombudsmannen utfärdade Instruction
i 25 §. stadgar och förmår. Till yttermera visso hafva Wi detta underskrifvit
och med Wära insegel bekräftat, som skedde i Stockholm den 13
Maj 1840.
Expeditions-ZJtskottets Förslag till und. Skrifvelse j IV.-o 15.
29
N:o 15.
Uppläst och godkändthos Ridd. och Adeln den 27 Maj 18^0.
Preste-Ståndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse^ angående frågastäldt
anslag till ett i Götheborg inrättadt naturhistoriskt Museum.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 55.)
S. A. K.
Sedan Wetenskaps- och Witterhets-Samliället i Götheborg, som beslutat
stifta ett Museum, hufvudsakligen innefattande natur-alster från Rikets vestra
landskap, der offentliga naturalie-samlingar hittills saknats, och dertill upplåtit,
hvad bemälde samhälle förut egde af dylika samlingar, hos E. Iv. M. i
underdånighet anhållit, att, då local för inrättningen blifvit anskaffad och
flere för saken nitälskande medborgare lemnat tillskott till anläggnings-kostnaden,
äfvensom bidrag af naturalier, hvadan ifrågavarande Museum, utan
något understöd af allmänna medel, snart vore fullständigt organiseradt, men
dess förkofran oundgängligen fordrade anställandet af en skicklig conservator,
med arfvode af 4 ä 500 R:dr, hvartill de enskilda tiilgångarne ej voro tillräckliga,
omförmälde årliga belopp måtte, intilldess annan tillgång kunde
beredas, emot vissa vilkor till Wetenskaps- och Witterhets-Samhällets disposition
i Nåder anvisas; så liar, efter det Wetenskaps-Academien blifvit hörd,
E. K. M., enär tillgång af allmänna medel för ifrågavarande ändamål saknades,
genom aflåten Nådig skrifvelse till Stats-TJtskottet, behagat fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet på behofvet att till förenämnde Museum bestämma
ett anslag af 500 R:dr årligen.
Vid pröfning af förevarande fråga, hafva Rikets Ständer, under erkännande
af det förtjenstfulla uti ofvanberörde stiftelse, äfvensom af nyttan att
i Rikets provinser ega dylika samlingar, likväl ansett sådana stiftelser af endast
localt intresse böra af provinserne sjelfva bekostas, samt att statens anslag
föi- vetenskapliga ändamål icke lämpligen böra splittras, utan användas
för så beskaffade Inrättningar, hvilka äro nationens gemensamma tillhörighet,
hvadan Rikets Ständer saknat skäl att det ifrågaställa anslaget bevilja. Hvilket,
till svar å E. K. M:s i ämnet gjorda Nådiga framställning, Rikets Ständer
få härmed i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 Maj 1840.
3o
Expeditions-Utskottets Förslug till und. Skrifvelse, N.o 16.
N:o 16.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Maj 1840.
Preste-Slåndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej angående anslag af Statsmedlen
till en vid Stora Räby i Skåne inrättad Räddningsanstalt
för moraliskt vårdslösade barn. (Stats-Utsk. Uti. N:o 00.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har anmälts, huruledes vid Stora Råby inom Malmöhus
Län skall på Öfverste-Kammar-.Juakaren m. m. Friherre Gyllenkrooks
bekostnad, och till hufvudsaklig likhet med en i närheten af Hamburg bildad
dylik inrättning, blifvit stiftad en anstalt, hvarest till årligt fritt underhåll
komme att upptagas ett visst antal barn, från 10 till 15 års ålder, hvilka
dels blifvit beträdde med brott, dels sysslolöst kringstrukit och sakna föräldrars
eller annan vård, äfvensom att Inrättningens Direction, uti hvilken
Länets Höfding och Stiftets Biskop voro Ledamöter, beslutit, det Inrättningens
Föreståndare borde under innevarande vår-tid företaga en resa, för att
besöka förenämnde jemte andra likartade Inrättningar i Tyskland; med anledning
hvaraf och enär de upplysningar, hvilka såmedelst kunna erhållas, i
afseende på de i främmande länder befintlige anstalter för vanvårdade och
vilseförda barns räddning från moraliskt förderf, böra blifva serdeles gagneliga
till ledning för de åtgärder, hvilka i enahanda afsigt jemväl inom Sverige
komma i fråga, Rikets Ständer, äfven såsom ett erkännande af den ädla
och gagneliga syftningen i företaget, beslutit, att tili den person, som af Räddnings-anstaltenS
Direction utses att i Hamburg och andra orter taga kännedom
af dervarande för samma ändamål stiftade Inrättningar, anslå, såsom reseunderstöd,
en summa al Ett Tusen R:dr B:co, att af Riksgälds-Contoret hållas
bemälde Direction tillhanda, mot vilkor, att nämnde person, efter återkomsten
till fäderneslandet, genom trycket offentliggör, hvad han, i afseende
på dessa Inrättningars organisation och de resultat, hvilka genom dem erhållits,
kunnat inhemta. Hvilkets Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M. i
underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 Maj 1840.
Expedit ions-Utskoitets Förslag till tind. Skrifvelse, Nio 1J. Sa
N:o 17.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Juni 1840.
Preste-Såndet deri 3 — —
Borgare-Ståndet den 3 — —
Bonde-Ståndet den 3 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående upphäfvande
af Rikets Ständers garanti för vis>a Hjpotheks-Föreningars
skuldförbindelser. (Stats
S.
A. K.
Rikets Ständer hafva inhemtat, att, ehuru, enligt hvad vid sista Riksdag
beslutits, Kiksgälds-Contoret borde garantera de efter vissa fastställda
grunder inrättade hypotheks-föreningars skuldförbindelser, någon så beskaffad
garanti lik viii icke under tiden funnits för berörde Inrättningars oafbrutna
verksamhet behöflig eller ens blifvit ifrågaställd; och som det med ifrågavarande
beslut åsyllade ändamål således i sjelfva verket synes vara vunnet, titan
att det, under förutsättning af sedermera väsendtligen förändrade förhållanden,
såsom oundgängligt ansedda biträdet af Statens borgen behöft anlitas,
hafva Rikets Ständer, med hänseende härtill, samt enär, äfven i detta
fall, statens sammanblandning med enskilde personers credit och industriföreningar
bör, så vidt möjligt är, sorgfälligt undvikas, godt funnit till ali
kraft och verkan upphäfva det vid sisla Riksdag, till befrämjande af Hypotheks-Föreningars
uppkomst, fattade beslut, angående Riksgälds-Conlorets åliggande
att garantera fullgörandet af de skuldförbindelser, som utfärdades
al dylika, enligt derför fastställda hufvudgrunder, organiserade föreningar;
Hvilket Rikets Ständer få härmed i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 3 Juni 1840.
52 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse j ZV.-o 18.
N:o 18.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Juni \8^o.
Preste-Ståndet den 3 — —
Borgare-Ståndet den 3 — —
Bonde-Ståndet den 3 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Landt-Räntmästaren
J. E. Bloms m.f:s ansökning om eftergift af 3 års
ogulden ränta för Örebro qvarn. (Stats-Utsk. lill. N:o 86.)
S. A. K.
Genom Nådig remiss af den 15 sistlidne Februari, har E. K. M. behagat
till Rikets Ständers Stats-Utskolt öfverlemna en af Landt-Räntmästaren i
Stockholms Län, Kamereraren J. E. BloiUj å egne och Öfrige delegares i örebro
skattlagda tull-mjölqvarn vägnar', till E. K. M. i underdånighet ingifven
skrift, innefattande anhållan, att, sedan nämnde qvarn natten till den 9 September
1833, genom inträffad vådeld, totalt nedbrunnit, och för densammas
återuppbyggande erfordrats en tid af mer än tre år, så att qvarnen först emot
slutet af September 1836 kommit i det skick, att den kunnat till allmänhetens
betjenande med förmälning upplåtas, under hvilken ombyggnadstid
intressenterne varit i saknad af all tulllägt, E. K. M., med afseende å
flere anförda skäl, täcktes af Nåd bevilja sökanderne eftergift af den qvarnränta,
som under berörde tidrymd med 100 tunnor spanmål för året bordt
utgöras; i hvilken fråga E. K. M:s och Rikets Kammar-Collegium, uti afgifvet
utlåtande, i underdånighet anfört: att, genom nyssberörde utan något sökandernes
förvållande inträffade eldsvåda, det ovanliga förhållande uppkommit,
att qvarnen, som under en tid af mindre än 40 år förut 2:ne gånger blifvit
från grunden nybyggd, den ena, efter att, såsom vid nu ifrågavarande tillfälle,
totalt hafva nedbrunnit, måst för 3:dje gången nybyggas till yttre väggarne
af sten och det gående verket af jern, med ospard omsorg och en
kostnad, hvarå räntan ansåges vida öfverstiga, hvad intressenterne kunde hafva
i behållen afkastning att påräkna; att det arrende, som under sista tiden
af Kronans egovälde tillföll staten af denna lägenhet, vid skedd skatte-försäljning
deraf på 1720:talet förvandlats till ständig grundränta, samt nu utginge
med 16f tunnor af hvarje par stenar, eller tillsammans för 6 par med
100 tunnor spanmål, den högsta qvarn-ränta, som inom Riket funnes vara
någon
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, Dl:o 19.
55
någon qvarn åsatt, och hvilket dryga räntebelopp, efter hvad sökanden uppgifvit
och jemväl i orten kändt samt af auctoriteterne vitsordadt vore, i förening
med det knappa vattenfallet, verkat dertill, att högre arrende, än 75
tunnor icke kunnat erhållas, hvarmed dock förefallande underhålls- och nybyggnads-kostnader
måst bestridas, i följd hvaraf denna lägenhet en längre
tid gått i köp och salu för tredjedelen af nu nedlagde byggnads-kostnad; samt
att, efter den förbättring, qvarnen genom nämnde betydliga uppoffring erhållit,
säkerhet syntfes vara vunnen, att den dryga grundräntan till oförminskadt
belopp kan i framtiden utgå, hvarföre ock Statens fördel ostridigt vore
genom den verkställda byggnaden befrämjad; och hafva Rikets Ständer, med
afseende å hvad Kongl. Kammar-Collegium i ämnet sålunda anfört och upplyst,
pröfvat skäligt att, såsom understöd för omförmälda förStaten gagneliga
nybyggnad af Örebro qvarn, efterskänka den ränta, som under byggnadsåren
eller från den 9 September 1833, då qvarnen nedbrann, till den dag i September
månad 1836, då densamma åter sattes i gång, bordt för samma qvarn
utgöras. Hvilket, till svar å E. K. M:s Nådiga remiss, Rikets Ständer få härigenom
i underdånighet meddela.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 1 Juni 1840.
N:o 19.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 Juni 1840.
Preste-Ståndet den i3 — —
Borgare-Ståndet den >3 — —
Bonde-Ståndet den i3 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående upphäfvande
af den Hof-Rätterne lemnade tillåtelse att, under serskild
omständighet j i dråpmål döma till lottkastning emellan flere
anklagade. (Lag-Utsk. Betänk. N:o 33.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt, huruvida icke angeläget vore,
Bih. till R. St. Prof. 1840. 10 Sami. 1 Afd. 5
54 Expeclitions-Utskottcls Förslag till uncl. Skrifvelse j N.-o 1Q
att
i Grundlagsenlig ordning undanrödja det, genom Kongl. Brefvet den 3
Juni 1752, i öfverensstämmelse med föreskriften i ett föregående Kongl. Bref
af den 17 Januari 1724, gifna förordnande, att, enär i dråpmål förekomme,
det flere i bråd skillnad lagt hand å den döde, och ej utrönas kunde af hvilkens
handa verkan lian döden ljutit, Hof-Rätt egde döma till lottkastning emellan
de anklagade och såmedelst urskilja, hvilkendera dödsstraffet undergå
skulle; och som, vid öfvervägande häraf, Rikets Ständer funnit, att omförmälde,
såsom lagligt bevisningsmedel ännu qvarstående, ehuru i senare tider
ej använda utväg att upptäcka verkliga banemannen i dråpmål, vittnar om
äldre tiders råhet och vidskepelse bland folket samt okunnighet eller liknöjdhet
hos lagstiftaren; att, då på flere ställen i Europa och jemväl i Sverige
lagarne under medeltiden tilläto eller ålade den anklagade att genom envig,
jernbörd eller andra prof försvara sin sak, hvilade lagbudet på öfvertygelse»
om Guds omedelbara mellankomst, för att straffa brottet eller uppenbara oskulden,
hvaremot numera århundraden förflutit, sedan en stigande upplysning
skingrat denna folktro, hvilken utgör enda tänkbara förklarings-grunden
för ett stadgande, som, der menniskoförmåga funnits otillräcklig att utforska
sanningen, insatte slumpen till domare i högsta instansen öfver den anklagades
lif eller död; att det utan tvifvel är en af Statens angelägnaste omsorger
att söka upptäcka och bestraffa brott, serdeles dem, hvarigenom menniskolif
blifvit spillda, men att upptäckten bör föregå straffet, liksom orsaken sin verkan,
så vidt lagen och dess handhafvare ej vilja göra sig skyldige till sådane
juridiska mord, hvarpå exempel i förflutna tider icke saknats; samt slutligen
att, då upplysning och rättvisa lika högt bjuda, att endast den, som är öfverbevist
om ett brott, bör undergå det i lagen derå satta straff, måste det
vara uppenbart stridande deremot, att åt ett ovisst tärnings-kast öfverlemna
afgörandet af den vigtiga och granlaga frågan om den tilltalades skuld eller
oskuld; alltså hafva Rikets Ständer på alla dessa skäl, ansett sig böra hos
E. K. M. i underdånighet anhålla om utfärdande af Nådig Kungörelse derom,
att E. K. M:s Nådiga Bref af den 3 Juni 1752, angående tillåtelse för HofRätterne
att, i dråpmål döma till lottkastning, då ej utrönas kan, hvilken af
flere varit den dödes baneman, upphört att vara gällande.
Rikets Ständer framhärda &e.
Stockholm den 1 Juni 1840.
Expedi.tion.s-U
35
N:o 20.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Juni 1840.
Preste-Ståndet den 3 — —
Borgare-Ståndet den 3 — —
Bonde-Ståndet den 3 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse} angående ändring i Kongl.
Förordningen den 16 Juli IJ/Q* i fråga om straff för
enskilde tjenare m. fl. som försåtligt våldföra husbondefolket.
(Lag-Utsk. Betänk. N:o 37.)
S. A. K.
Genom E. K. M:s under den 16 Juli 1776 utfärdade Nådiga Förordning
är vordet stadgadt: ”att då enskilde tjenare, bönder eller torpare, hvilka betjena
med arbete eller dagsverken, sätta sig för husbonde-folket i försåt, ehvar
det helst är, att dem skada göra till lif eller lem och sargar dem eller slår
blånad eller blodvite, sådana böra straffas, mannen med 32 par spö och qvin
nan
med 24 par ris, tre slag af paret, samt derjemte mista äran och arbeta
ett eller flere år på någon fästning, allt efter brottets grofhet och den brottsliges
arghet; börandes lian sedermera under arbetstiden på fästning en gång
hvarje år undergå samma straff af spö eller ris, och det på samma dag, som
lian första gången det utstått;” hvilken sålunda bestämda serskilda bestraffning
för husbondes försåtliga öfverfallande Rikets Ständer funnit vara i strid
med de för brottmålslagen i allmänhet nu gällande grunder, äfvensom följaktligen
rättelse härutinnan af behofvet påkallad; hvarvid, ehuru för brott af
ifrågavarande beskaffenhet tillämpliga lagstadganden redan finnas, dels i 15
Gap. 2 §. MissgerningsBalken, hvarigenom utsattes bestraffning af 32 pär spö,
24 par ris eller 24 dagars fängelse vid vatten och bröd för den som uppsåtligen
bär hugg och slag å sin husbonde eller matmoder, dels i 21 Cap 6
§. samma Balk, hvilken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 20 Januari
1779, innehåller, att den, som sätter sig i försåt för annan, att honom
skada göra till lif eller lem och sargar honom eller gör blånad eller blodvite,
skall straffas med ett års fängelse, med eller utan arbete och 100 dalers
böter samt, i brist af böter, arbeta derutöfver fyra månader; likväl och
då de händelser, hvarpå exempel ej saknats, att enskilde tjenare, eller landtbönder
och torpare, hvilka betjena med arbete, försåtligen och i uppsåt att
hämnas, utöfva gröfre våld emot husbonde-folket, äro af en eftertänkligare
55 Expeditions-TJiskottets Förslag till und. Skrifvelse , ±V;0 20.
art och medföra större våda för den personliga säkerheten, än försåtligt öfverfallande
i allmänhet, enär i förra fallet försåtet på en gång är svårare
att undvika och tillika våldför vigtigare personliga förhållanden, eller de,
som med den husliga sammanlefnaden äro förknippade, hafva Rikets Ständer
trott den uti förstberörde Nådiga Förordning stadgade straff-skärpning icke
höra alldeles försvinna; hvaremot Rikets Ständer ansett en lämplig ändring
deruti kunna ske, om ej mindre från straffet borttages, hvad som är stridande
emot brottets art eller deruti utmärker grymhet, såsom påföljden af
ärans förlust och förnyad spö- eller ris-slitning under fängelse-tiden, än ock
åt Domaren öfverleinnas att, efter omständigheterna, döma till spö eller ris,
eller till fängelse vid vatten och bröd; i öfverensstämmelse med hvilka åsigter
Rikets Ständer för deras del beslutit att, med ändring af E. K. M:s Nådiga
Förordning den 16 Juli 1776, följande må stadgas: då enskilde tjenare,
landtbönder eller torpare, hvilka med arbete eller dagsverken betjena, sätta
sig för husbonden eller matmodren i försåt, ehvar det helst är, att dem
skada göra till lif eller lem, och sarga dem eller slå blånad eller blodvite,
skola sådane straffas med 32 pär spö, 24 pär ris eller 24 dagars fängelse vid
vatten och bröd, samt derjemte arbeta å fästning två eller flere år, efter
brottets beskaffenhet.
Med anmälan om hvilket beslut och för den händelse E. K. M. profvar
skäligt detsamma i Nåder biträda, Rikets Ständer få i underdånighet anhålla,
det E. K. M. täcktes låta Nådig Författning i ämnet utfärda.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 1 Juni 1840.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 2t.
5?
N:o 21.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Juni 1840.
Preste-Ståndet den i3 — —
Borgare-Ståndet den i3 — —-
Bonde-Ståndet den i3 — —■
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående afskajfande
af Extra Länsmän utan Lön. (Ekon.-Utsk. Ut]. N:o 28.)
S. A. K.
Då E. K. M. under den 7 December 1833, uppå derom gjord underdånig
hemställan, i Nåder pröfvat skäligt tillåta Dess Befallningshafvande i Blekinge
Län att, tills vidare och såsom biträde åt den alltför fåtaliga ordinarie
Kronobetjeningen inom Länet, i mon af behof constituera extra Länsmän,
för hvilka, så vidt af Högstberörde Nådiga beslut eller i öfrigt kunnat derom
inhemtas, enda löne-inkomsten utgöras af andel i böter för åtalade brott;
hafva Rikets Ständer, enär denna aflöning icke kan vara tillräcklig, trott ett
sådant förhållande leda derhän, att i stället för den omsorg att afvärja förbrytelser,
som hörer till hvarje värdigt handhafvande af ordningsmagten,
skall behofvet framtvinga benägenheten att se brotten fulländade, för att
derföre få utkräfva böter, äfvensom, under dylika omständigheter, de många
tillfällen, som stå öppna för afvikelser från granlagenhet vid åklagare-kallets
utöfning, säkerligen sällan skola lemnäs obegagnade, hvarigenom åter agtningen
för lag och ordning blottställes vida mer än genom hvarje åsidosättande
af Polis-uppsigten. Och få Rikets Ständer, af dessa skäl, hos E. K. M. i
underdånighet anhålla, det måtte Kronobetjening icke på ofvanberörde villkor
tillsättas och den i så måtto redan constituerade genast afskaffas, samt
att, derest nödvändigheten påkallar biträde åt de ordinarie tjenstemännen,
sådant då blefve genom mera ändamålsenliga föranstaltanden tillvägabragt.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 12 Juni 1840.
38
Expeclilions-Ut skottets Förslag till lind. Skrifvelse, N-o 22.
N» 22.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Juni 1840.
Preste-Såndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 1 Juli —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse} i anledning af gjord
ansökning om nedsättning i arrendet för hemmanet NederJerfva
N;o 2. (Stats-Utsk. Ull. N:o 93.)
S. A. K.
Genom Nådig Remiss af den 15 sistlidne Februari har E. K. M. till Rikets
Ständers Stats-Utskott öfverlemnat en af Protocolls-Secreteraren m. m.
G. M. Stuart till E. K. M. den 3 November 1838 ingifven skrift, deruti
lian, som, enligt af Kongl. Kammar-Collegium upprättadt Contract af den 1
Mars 1837, under arrende på 30 års tid, räknad från midfastan sistnämnde
år, innehafver det uti Solna socken af Sockholms Län belägna Kronohemmanet
Neder-Jerfva N:o 2 om frdels mantal, lägenheten Herr-Jerfva derunder
inbegripen emot skyldighet att derför erlägga en årlig arrende-afgift af 105
tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, i underdånighet anhållit, dels
att, som genom inträffad eldsvåda den 15 Juni 1838 det å hemmanet befintliga
ansenliga boningshus hvilket sökanden med betydlig kostnad under
näst föregångne år låtit reparera och förändra, nedbrunnit, hvarvid jemväl,
med få undantag, alla dervarande möbler och annan lös-egendom gått förlorade,
samt då, i följd häraf, sökanden blifvit beröfvad den inkomst, han
af det till sommarställe passande rymliga boningshusets uthyrande påräknat,
sökanden måtte för den återstående arrendetiden i Nåder förunnas nedsättning
uti det åtagna arrendet till 41 tunnor 3 kappar, motsvarande det viel
en föregående auction å samma lägenhet erbjudna, men icke antagna, arrendebelopp,
dels att, då ifrågavarande egendom under år 1838 lemnat ingen
eller högst ringa afkastning, enär, i saknad af boningsrum, arrendatorn då icke
kunnat bo derstädes och vederbörligen besörja hemmanets skötsel, hvartill
komme, att vårsäden samma år, i följd af ovanligt tidig vinter, blifvit nästan
helt och hållet förstörd, E. K. M. täcktes, med afseende härå, i Nåder
bevilja sökanden eftergift af hela arrendet för år 1838.
Detta ärende hafva Rikets Ständer till pröfning förehaft, och enär då,
enligt hvad upplyst blifvit, den öppna åkerjorden vid kronohemmanet Neder
-
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse , N.-o 22. 09
Jerfva N.o 2 endast uppgår till 34 tunnland 3 kappland och till större delen
utgöres af ofruktbar och stenbunden mark, samt då hemmanet, med ringa
höbord, saknar bete och skog till gårdens behof, det måste antagas, att
Protocolls-Secreteraren Stuart, vid öfvertagandet af det ovanligt höga arrendet
af 105 tunnor 3 kappar, hvilket motsvarar mera ån 6 tunnor spanmåls
afkastning af hvarje tunnland jord i årgången och med mer än 150 procent
öfverstiger hvad för det till egor och belägenhet förmonligare hemmanet Neder-Jerfva
N:o i erlägges, påräknat att, utom den af jordbruket härflytande
afkastning, bereda sig en hufvudsaklig inkomst genom det å egendomen befintliga
ansenliga boningshusets uthyrande till sommarställe, hvartill detsamma,
i anseende till närbelägenheten intill hufvudstaden, var serdeles passande,
men hvilken afsedda fördel sökanden, genom den utan hans förvållande
inträffade ofvanomförmälde eldsvåda, gått förlustig, samt det är föga sannolikt,
att arrendatorn, oagtadt alla ansträngningar för hemmanets häfd oeh förbättrande,
torde kunna ensamt af jordbruket bereda sig tillgång för utgörande
af det nu fastställda arrendets belopp; alltså hafva, vid detta förhållande oell
med afseende å åtskilliga andra förekomne bevekande omständigheter, Rikets
Ständer funnit godt besluta, att, derest icke Protocolls-Secreteraren Stuart
eller hans rätts innehafvare åstundar att vid nästinstundande fardag frånträda
arrendet af hemmanet Neder-Jerfva N.o 2, i hvilket fall honom åligger
att så tidigt härom gora anmälan, att ny arrende-auction för hemmanets
utarrendering vid nämnde tid må hinna i föreskrifven ordning anställas,
Protocolls-Secreteraren förklaras berättigad att, under femton års tid, räknad
från midfastan år 1838, under loppet af hvilket meranämnde hufvudbyggning
nedbrunnit, tili samma tid 1853, för berörde hemman erlägga arrende-afgiften
med nedsatt belopp af 41 tunnor 3 kappar spanmål, hälften råg och hälften
korn, med skyldighet för Stuart att, så vida han ej så tidigt före 1853
års midfasta afsäger sig arrendet, att ny auction till egendomens utarrendering
från sistberörde midfasta må kunna i laga ordning anställas, och i hvilket
fall Stuart eller hans rätts innehafvare ega hemmanet afträda, sedermera
intill den 14 Mars 1867, då nuvarande arrende-contract tilländagår, utgöra
det genom samma contract bestämda ari’ende af 105 tunnor 3 kappar
spanmål.
Hvilket, med anledning af E. K. M. Nådiga remiss, Rikets Ständer få i
underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 19 Juni 1840.
4o
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o i3.
N:o 23.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Juni 1840.
Preste-Ståndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 1 Juli —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående f. d. Arrendatorn
af Rinkeby hemman i Stockholms Län, Kamereraren
H. H. Krutmejers ansökning om befrielse från skyldigheten
att ersätta den genom hemmanens senare utarrendering, Kronan
tillskyndade förlust.
S. A. K.
Sedan arrendatorn af Kungsgårdshemmanen Rinkeby N:ris 1 och 4, om
tillsammans | mantal, inom Danderyds socken af Stockholms Län, Kamereraren
H. 11. Krutmejer, genom Danderyds skeppslags Tings-Rätts den 30
Mars 1833 gifne, laga kraftvunne utslag, blifvit, i anseende till uraglåtenhet
att ställa behörig borgen för arrende-förbindelsernes fullgörande under tio års
tid, räknad från midfastan år 1832, förklarad arrendet förlustig, med skyldighet
att, jemnlikt 9 punkten i Kongl. Kammai-Collegii den 3 Augusti 1825
om hemmanen utfärdade arrende-contract, ansvara för den förlust, Kronan
under den återstående arrendetiden eller till midfastan år 1856, genom hemmanens
bortarrenderande, kunde komma att vidkännas, — Krutmejer dock
öppet lemnadt att, i anledning af det under rättegången förekomne förhållande,
att framlidne Stats-Rådet Grefve Wirsén i lifstiden, uti Krutmejers ställe,
emottagit hemmanen samt erlagt arrendet och utgjort öfriga onera, serskildt
emot Grefve Wirséns sterbhus fullfölja den talan, hvartill befogenhet
förefunnes, — samt den af Krutmejer hos E. K. M. i underdånighet gjorda
ansökning om befrielse från ifrågavarande arrende och att hemmanen måtte
få ånyo utarrenderas utan den i arrende-contractets 9:de punkt stadgade påföljd,
blifvit af E. K. M. och Rikets senast församlade Ständer afslagen; så
har hemälde Kamererare, uti en till E. K. M. ingifven ytterligare skrift, med
förmälan, att, i följd af behörigt förordnande, det Rinkeby hemman borde
under arrende-ledigheten, på det för Kronan förmonligaste sätt skötas och
brukas, berörde egendom blifvit under år 1834 och till den 14 Mars 1835
upplåten till Enkefru Grefvinnan Wirsén, emot erläggande till Kronan af en
afgift,
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 23■ ii
afgift, som med 30 tunnor understigit det, enligt förra contractet, bestämda
arrende-belopp af 91 tunnor | kappar spanmål, hvilken minskning i Kronans
inkomst Krutmejer , genom Kongl. Svea Hof-Rätts dom af den 5 Augusti
1839, blifvit ålagd godtgöra, äfvensom att, vid den till utarrendering
af meranämde hemman förrättade auction, hemmanen af Grefvinnan Wirsén
inropats för en arrende-afgift af 76 tunnor | kappar, i underdånighet
anhållit, det E. K. M., med hänseende till de flere af sökanden andragne
skäl, täcktes af Gunst och Nåd frikalla honom från skyldigheten att utgifva
dels de sålunda ådömde 30 tunnor spanmål, dels och de 15 tunnor, Krutmejer,
enligt Tings-Rättens ofvanberörde utslag, vore skyldig att, under den
återstående arrendetiden eller till midfastan 1856, årligen utgöra.
Detta, genom E. Iv. M:s Nådiga remiss af den 15 sisth Februari, till Rikets
Ständers Stats-Utskott öfverlemnade ärende, hafva Rikets Ständer till pröfning
förehaft och dervid ansett den omständigheten att, enligt hvad handlingarne
utvisa, åkerjorden vid Rinkeby hemman endast utgör 29 tunne- och J kappland,
fullkomligen ådagalägga, ej mindre, hvad äfven E. K. M. Befallningshafvande
i Länet vitsordat, att arrende-afgiften af 91 tunnor kappar, som
Kamereraren Krutmejer vid auetionen erbjudit, vida öfverstiger hvad som
med arrendatorns bestånd kan utgöras af berörde egendom, för hvilken minimi-arrende-belopptt
lärer hafva varit bestämdt till endast 29 tunnor f kappar,
och det förut erlagda arrendet utgjort 40 tunnor, än ock att det nu utgående
arrendet af 76 tunnor | kappar, hvarutöfver, oagtadt flere auetioner
skola varit anställda, anbud ej kunnat erhållas, utgör allt hvad för egendomen
skäligen kan påfordras; vid hvilket förhållande och fastän Kamereraren
Krutmejer, i följd af contractet, lagligen blifvit ålagd att ersätta skillnaden
emellan det af honom åtagne arrende och hvad Stats-Verket, sedan arrendet
af Krutmejer frånträddes, åtnjutit eller, enligt nya contractet, under återstående
arrendetiden eger att undfå, Rikets Ständer likväl funnit det icke vara
med billighet instämmande, om Staten skulle utfordra en dylik ersättning,
hvilken endast grundas på det af Krutmejer obetänksamt gjorda, öfverdrifvet
höga anbud och således icke är motsvarad af någon verklig förlust, som blifvit
Staten tillskyndad, men hvilken ersättning, derest den möjligen kunde indrifvas,
då Kamereraren Krutmejer icke lärer ega andra tillgångar, än en mindre
betydlig lön, skulle försätta honom med en talrik famille uti utblottad
och nödställd belägenhet; hvarförutan till behjertande jemväl förekommit, att,
enligt hvad utredt är, Kamereraren Krutmejer aldrig sjelf innehaft det ifrågavarande
arrendet, utan genast efter dess ingående öfveriemnat detsamma till
Bih. till R. St. Prot. 1S40. 10 Sami. 1 Afd. 6
4s Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, NiO if
då varande Stats-Rådet m. m. Grefve Wirsén, ehuru formlig öfverlåtelse ej egt
rum, hvaraf handt, att, sedan några år efter bemälde Grefves död, Grefvinnan
Wirsén frånsagt sig begagnandet af arrendet, det lyckats Grefve Wirséns
sterbhusdelegare att, vid den derefter yppade rättegång om deras förpligtande
att erlägga den ersättning, hvilken Kamereraren Krutmejerj på sätt ofvan
omförmälts, blifvit ålagd till Staten utgifva, ifrån en dylik ansvarsskyldighet
vinna befrielse. Och hafva derföre Rikets Ständer, i betragtande af, alla
dessa bevekande omständigheter, ansett sig böra bevilja Kamereraren Krutmejer
den af honom sökta befrielse ifrån ersättningen för skillnaden emelian
åtagna arrendet för Rinkeby hemman och hvad Staten, sedan arrendet af
honom frånträddes, deraf åtnjutit eller, enligt nya contractet, äger att under
återstående arrendetiden uppbära, till så stor del, som dylik ersättning ieke
redan blifvit erland.
O _
Hvilket till svar å E. K. M:s i ämnet aflåtna Nådiga Remiss, Rikets Ständer
få härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 Juni 1840.
N:o 24.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den so Juni 1840.
Preste-Ståndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 1 Juli —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelses till Kongl. Maj:t angående
tillåtelse för Sällskapet till Veccel-undervisningens befrämjande
att bibehålla den åt Normalskolan upplåtne Marie
f. d. Bränneri-bjggnad. (Stats-Utsk. Uti. N:o 100.)
S. A. K.
Sedan, med föranledande af Rikets Ständers vid 1823 års Riksdag fattade
beslut, rörande förra Magazins-Inrättningens byggnader, och uppå underdånig
ansökan af Directionen i Sällskapet för Vexel-undervisningens be
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 24.
43
främjande, Eders Kongl. Maj:t, genom Resolution den 26 April 1826, till
Directionens disposition under 18 år upplåtit Marie f. d. Bränneri-byggnader,
till inrättande af en Normal-skola för Vexel-undervisnings-methodens begagnande,
samt denne öfverlåtelse sedermera af Rikets Ständer vid 1828—1830
årens Riksdag blifvit godkänd, hvarjemte ett årligt anslag af Tvåtusen R:dr
beviljats till Lärares aflöning och Skolans vidmagthållande, hvilket anslag,
såsom fortfarande behöfligt, vid 1834 års Riksdag blifvit uppfördt å RiksStatens
Tionde Hufvud-Titel; så har bemälte Direction, enär den bestämde
tiden för nämnde egendoms begagnande till local för Normal-skolan snart
går till ända, men samma egendom, som, sedan den till Directionens disposition
öfverlenmades, blifvit genom enskilde personers bidrag försatt i det
förbättrade skick, att dess värde nu mera kan anses nära fördubbladt, ännu
är för Sällskapet och dess vigtiga ändamål behöflig i underdånighet anhållit,
att berörde egendom måtte hädanefter och allt framgent af Sällskapet få bibehållas
till begagnande för en Normal-skola för Yexel-undervisningen, med
villkor, att denna Skola äfven framgent förblifver ett Seminarium för Skollärare,
i hvilken egenskap den redan visat sig vara af allmän nytta, hvarjemte
denna undervisnings-anstallt är serskildt för hufvudstaden af serdeles
vigt, emedan 300 fattiga barn derstädes åtnjuta kostnadsfri undervisning;
och har Eders Kongl. Maj:t, som jemväl ansett denna Normal-skola vara
allmänt nyttig, jemte Nådig Skrifvelse af den 17 sistlidne Mars till Rikets
Ständers Stats-Utskott öfverlemnat Directionens i Sällskapet för Vexelundervisningens
befrämjande underdåniga ansökning, om tillåtelse att för omförmälde
Skola fortfarande begagna ifrågavarande byggnader, likväl endast sa
länge som denna Skola finnes vara i egenskap af Skollärare-seminarium behöflig.
Rikets Ständer, som anse de för den sökte förmonens beviljande anförde
skäl välgrundade, hafva funnit godt bifalla att Marie f. d. Bränner i-byggnad
må fortfarande få af bemäldte Sällskap användas till local för en Normalskola
för Vexel-undervisningen, med skyldighet för Directionen likväl att,
när denna Skola icke vidare finnes vara behöflig såsom Seminarium för bildning
af lärare vid folkskolorne, ifrågavarande byggnad till Staten återlemna.
Hvilket Rikets Ständer få, till svar å Eders Kongl. Maj:ls Högstberörde
Nådiga Skrifvelse, i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 Juni 1840.
44
Expeditions-Ulskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N.o 2S.
N. 25.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Juni 1840.
Presle-Ståndet den 27 —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 1 Juli —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse> angående anslag af allmänna
medel till Cathedral-Skolan i Lund i stället för dertill
anvisade 1/^47 tunnor Klockare-Helgonskjlds-korn.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 112.)
S. A. K.
Uti till Rikets Ständers Stats-Utskott den 13 sistlidne Januari aflåten
Nådig Proposition har E. K. M. behagat gifva Rikets Ständer tillkänna, att,
sedan, i anledning af väckt fråga om inrättande af ett Gymnasium för Lunds
Stift, Consistorium-Ecclesiasticum i Lund, på Uppfostrings-Comiteens underdåniga
förslag blifvit den 27 Juni 1821 i Nåder anbefaldt att undersöka och
utreda, huruvida och till hvad belopp den till Skolorna i Stiftet anslagne
Helgonskylds-spanmål dertill kunde användas, och Consistorium den 28 Augusti
påföljde år inkommit med underdånigt utlåtande i detta ämne, hvaröfver
så väl Uppfostrings-Comite^n, som Kammar-Collegium blifvit hörde,
samt E. K. M. uti Nådigt Bref af den 24 Mars 1824 förordnat, att ett Gymnasium
skulle för berörde Stift i staden Sölvitsborg inrättas och att, till bildande
af nödig fond för Stiftets sålunda ökade Läroverks-stat, en del af den
så kallade Helgonskyhlen, hvilken klockarne i Stiftet uppburo, borde, efter
de af Consistorium föreslagne grunder, i moa af dåvarande innehafvares afgång
indragas; så och efter det Consistorium den 11 Maj 1825 anmält, att,
enligt bifogad förteckning på de församlingar, från hvilka sådan Helgonskyld
till klockare utginge, 1,047 tunnor korn skulle kunna till förenämnde löningsfond
anslås, samt Läroverks-Comiteen, i siLt underdåniga betänkande den
20 December 1828, bland tillgångarne för det tillämnade Gymnasium i Lunds
stift upptagit nämnde spanmålsbelopp såsom disponibelt för Läroverkens löneförbättring,
i öfverensstämmelse hvarmed jemväl E. K. M. och Rikets Ständer
beräknat tillgångarne, då ökade anslag för dem vid 1828 och 1834 årens
Riksdagar äskades och beviljades, hade E. K. M. den 22 Dec. 1831, enligt
Läroverks-Comitcens förslag, beslutat inrättandet af en Cathedral-skola i Lund
samt uppskjutit anläggningen af ett Gymnasium i Sölvitsborg till dess sig visat,
om ej detsamma härigenom blefve öfverflödigt, och den 21 Sept 1833
ExpecUtions-ULskotlcts Förslag till und. Skrifvelse, N.o 25.
45
i Nåder anbefallt Consistorium att i ett sammanhang anföra hvad i afseende
på förenämnde af Rikets Ständer jemväl påräknade och för Stiftets läroverk
oumbärliga tillgång kunde vara att iagttaga; hvarefter och sedan Consistorium
den 3 December sistnämnde år underdånigt yttrande härutinnan afgifvit,
samt Kammar-Collegium och Slats-Contoiret deröfver blifvit hörde, E.
K. M. under den 9 Dec. 1836, i Nåder befallt, att den beslutade Cathedralskolan
i Lund skulle, så fort tillgångarne det medgåfvo, sättas i verksamhet
samt öfre afdelningen deraf, som motsvarade Gymnasium, först inrättas och
för detta ändamål användas den del af klockarnes Helgonskylds-säd, hvilken
jemnlikt Kongl. Brefvet den 24 Mars 1824, efter hand och i mon af nuvarande
innehafvares afgång, borde indragas, utgörande enligt Consistorii uppgifter,
1,047 tunnor korn, hvaraf 509 tunnor från Malmöhus, 479 från Christianstads
och 59 från Blekinge Län; men då, i anledning af så väl innehafvares
af Jus Patronatus, som ock serskilda församlingars under den 30 Mars 1839
gjorda underdåniga ansökan, E. K. M. den 21 Juni samma år i Nåder förordnat,
att dessa borde i frågan höras, för att närmare uppgifva skälen till
deras förmente anspråk på Klockare-Helgonskyldens framtida oförminskade
bibehållande vid Kiockare-lägenheterne, samt att vederbörande Landshöfdingar
och Consistoriel' skulle derefter med underdåniga Utlåtanden i ämnet
inkomma, hade, vid i följd häraf hällne sammankomster inför E. K. M:s
Befallningshafvande i ofvanberörde Län, patronats-rätts-innehafvärne och församlingarnes
ombud, uppå anförde skäl, sökt ådagalägga, att ifrågavarande
Helgonskyld vore erforderlig, dels till klockarnes aflöning, dels för söckenskolornes
behof, hvarefter E. K. M:s Befallningshafvande uti afgifna underdåniga
utlåtanden, tillstyrkt, att församlingarne mätte vid dispositionen af
Helgonskylden, hvilken för dem vöre behöflig, i Nåder bibehållas, samt E.
K. M:s Befallningshafvande i Malmöhus Län derjemte hemställt, huruvida icke
ersättning, genom anslag af allmänna medel, kunde Cathedral-Skolan i Lund
beredas, hvaremot förrbemälde Consistorium, under åberopande af så väl
Malmö Recess, som flere dels äldre dels nyare författningar rörande detta
ämne, i underdånighet anhållit, att läroverket måtte vid åtnjutandet af ofvan
omförmälde Helgonskyld blifva bibehållet, eller ock, Proposition till Rikets
Ständer om ett deremot svarande anslag i Nåder aflåtas; och har E. K. M.
då det för ifrågavarande församlingar ansetts vara behöfligt att till klockareoch
skollärare-löner få behålla och använda hela beloppet af den så kallade
Klockare-Helgonskylden, men genom bifall härtill Lunds Cathedral-skolas
framtida bestånd komme att äfventyras, så vida ej andra tillgångar dertill
anvisades, och vidtagandet af sistnämnde åtgärd skulle bereda Stiftet, som,
46
Expedilions-Ulskottets Förslug till tind. SkrifvelseN.o 15.
ehuru folkrikt, icke egde något Gymnasium eller högre Elementar-läroverk,
fördelen att, utan afvagtan af samtliga nuvarande Helgonsky lds-innehafvares
afgång, hvarmed kunde komma att dröja en ganska lång tid, skyndsamt erhålla
den i Lund stiftade Cathedral-skolan fullständigt organiserad, medelst
ofvan Högstberörde Nådiga Proposition till Rikets Ständer öfverlémnat, huruvida
de skulle finna skäligt att af andra allmänna medel åt Cathedral-skolan
i Lund anvisa ett årligt penninge-anslag, motsvarande förutnämnde 1,04-7
tunnor Helgonskylds-korn, hvarigenom de församlingar, från hvilka denna
spanmål eljest skall utgöras, komme i tillfälle att använda densamma till inrättande
eller förbättrande af deras folkskolor.
Detta ärende hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit; och som rättigheten
att disponera ifrågavarande spanmål icke lämpligen bör eller kan bestämmas
annorlunda, än efter laga pröfning, men å andra sidan, vid det
förhållande, att Lunds stift, ehuru det folkrikaste inom Riket, ännu helt och
hållet saknar ett Gymnasium eller deremot svarande högre Elementar-läroverk,
angeläget är, att den, efter Uppfostrings-Comiteens hörande, af E. K. M. i
Nåder beslutade Cathedral-skolan i Lund, bland hvars inkomster merberörde
1,047 tunnor Helgonskylds-korn tagits i beräkning, må kunna säLtas i verksamhet,
utan afseende på utgången af den uppkomna tvisten om dispositionsrätten
af denna spanmåls-tillgång och utan att behöfva afbida de klockares
afgång, till hvilkas aflöning Helgonskylden hittills varit afsedd; så och då,
vid anställd uträkning, medelprisen å korn, enligt de sistförflutne fem årens
markegång, funnits utgöra för Christianstads Län 6 R:dr 2 sk., eller för de
från deLta Län anvisade 479 tunnor Helgonskyld 2,893 R:dr 46 sk., för Malmöhus
Län 5 R:dr 37 sk., eller för 509 tunnor som derifrån påräknats, 2,937
E:dr 17 sk., och för Blekinge Län 7 R:dr 29 sk., eller för de från detta
Län utgående 59 tunnor 448 R:dr 31 sk., tillsammans för 1,047 tunnor 6,279
R:dr 46 sk. Banco, hvaremot den af E. K. M. den 22 December 1831 för
Lunds Cathedral-skola fastställda stat erfordrar en tillgång af endast 840 tunnor
spanmål, utgörande efter ett vid löne-regleringen för samtliga allmänna
Elementar-läroverken antaget beräknings-pris af 6 R.dr tunnan, 5,040 R:dr,
deraf, enligt Consistorii till Kongl. Stats-Contoiret ingångne och vid interimsstaternes
upprättande följde uppgifter 1,183 R:dr 2 sk. 8 rrst, utan beräkning
af Helgönskylds-kornet, redan finnas disponible, så att till beredande af
full aflönings-stat icke erfordras mera äa 3,856 R:dr 45 sk. 4 r:st; alltså hafva
Rikets Ständer beslutat för den i Lund stiftade Cathedral-skola bevilja ett
årligt anslag af sistnämnde belopp, 3,856 R:dr 45 sk. 4 r:st., hvarigenom
Skolans behof af den omtvistade Klockare-helgonskylden kommer att upphöra,
Expeditions Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 26.
47
och med hvilket belopp anslaget å Riks-Statens 10:de Hufvud-Titel till Elementar-läroverken
följagtligen blifver ökadt; hvarförutan, då det är at högsta
vigt, att församlingarne beredas tillfälle att inrätta folkskolor eller förbättra
de redan varande, för hvilket ändamål den förut till Cathedral-skolans
behof afsedda andel uti Helgonskylden lämpligen bör kunna användas, Rikets
Ständer jemväl godtfunnit besluta, att de församlingar inom Lunds Stiit, af
hvilkas Helgonskyldskorn påräknats bidrag till Catliedral-skölan i Lund, böra,
så vidt de förbinda sig att uteslutande tili folk-undervisningens befrämjande
inom församlingarne använda berörde bidrag af ifrågavarande spamnål, bibehållas
vid oqvald besittning deraf, men att deremot de församlingar, sorn ej
vilja antaga ett sådant villkor och ej eller kunna lagligen styrka sin rätt att
disponera denna del af Klockare-Ilelgonskylden, skola, i enlighet med E. K.
M:s Nådiga Bref den 9 December 1836, i mon af de dermed aflönade Klockares
afgång, densamma inlefverera till Lunds Cathedral-skola, hvars Statsanslag
i förhållande derefter då kommer att minskas.
Hvilket, med anledning af E. K. M:s Nådiga Proposition, Rikets Ständer
få härigenom i underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 19 Juni 1840.
N:o 26.
Uppläst och godkändthos Ridd. och Adeln den 20 Juni 1840.
Preste-Ståndet den 27 —- —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 1 Juli —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående öfverlåtande
till Malmö fattig-arbets-inrättning af Kronans rätt till ett
derstädes fallet Dana-arf. (Stats-Utsk. Uti. N:o 122.)
S. A. K.
Med anledning af en utaf Malmö stads Äldste till E. K. M. i underdånighet
ingifven samt af Magistraten i nämnde stad och E. K. M:s Befallningshafvande
i Malmöhus Län förordad ansökning att antingen undfå ett ständigt
Stats-anslag till understöd för stadens fattigvård, eller ock att, i händelse sådant
icke kunde medgifvas, rättighet måtte åt staden öfverlåtas att, till bildande
af fond för dess fattig-arbets-inrättning, uppbära de Dana-arf, som
43
ExpecUtions-TJtskoltets Förslag till und. Skrifvelse , N.o 26.
derstädes kunde falla, samt att, om bifall härtill icke kunde i allmänhet lemnäs,
förenämnde arbets-inrättning åtminstone måtte erhålla E. K. M:s och
Kronans rätt till ett Dana-arf af 940 R:dr Banco efter allidne arbetskarlen
Tufve Perssons efteriemnade enka, Anna Sophia Andersdottersom i Malmö
den 12 October 1835 med döden algått, utan att elter sig lemna några
kända lagliga arfvingar; har E. K. M., som icke funnit skäl i Nåder bifalla
den af Malmö stads Äldste gjorda underdåniga anhållan om årligt understöd
af allmänna medel för stadens fattigvård eller om rättighet att för densamma
använda de inom staden fallande Dana-arf, uti en till Rikets Ständers Statsutskott
allåten Nådig Proposition af den 13 sistlidne Januari föreslagit Rikets
Ständer att till meranämnde fattig-arbets-inrättning öfverlåta E. K. M:s och
Kronans rätt till nyssberörde efter allidne arbetskarlen Tufve Perssons jemväl
aflidna enka fallne Djna-arf; och, likasom Rikets Ständer tillförene vid
serskilda tillfällen medgifvit, att så beskaffade arfsmedel linge inom de orter,
hvarest desamma utfallit, användas till understöd för allmänt nyttiga företag,
hafva Rikets Ständer jemväl nu funnit skäligt besluta att, i enlighet med
hvad E. K. M. i Nåder föreslagit, den E. K. M. och Kronan tillkommande
rätt till ifrågavarande efter Tufve Perssons enka fallna Dana-arf af 940
R:dr Banco må åt Malmö stads fattig-arbets-inrättning öfverlåtas.
Hvilket, till svar å E. Iv. M:s Nådiga Proposition, Rikets Ständer få härigenom
i underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 19 Juni 1840.
N:o 27.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Juni iSJo.
Preste-Ståndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 1 Juli —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse angående väckt fråga om
arfvoden ät Rådhus-Rätterne för behandlingen af tullmål.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 127.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt derom, att, med afseende å
den städernes Rådhus-Rätter ålagde skyldighet att undersöka och döma i tullmai,
Expeditions-TJ Iskottets Förslag till undt Skrifvelse, N.o 28.
mål, äfven sådana, som tilldragit sig utom städernes egentliga territorium,
dessa domstolar i Rikets samtlige släder måtte tilläggas enahanda rätt, som de
i Stockholm och Götheborg redan åtnjuta, att af Staten erhålla serskildta arfvoden
för tullmålens behandling; och da Rikets Ständer anse rättvisa och
billighet påkalla, att de af Rikets öfriga städer, vid hvilkas Rådhus-Rätter, i
följd af stadens läge eller andra omständigheter, undersökningar rörande förbrytelser
mot tull-författningarne oftare förefalla, komma i åtnjutande af samma
förmon, som blifvit Stockholm och Götheborg beviljad medelst serskilda
a rf voden, anslagne Rådhus-Rätterne af tullmedlen, få Rikets Ständer härigenom
hos E. K. M. i underdånighet anhålla, det läcktes E. K. M. , efter Gelieral-Tull-Styrelsens
hörande och sedan utredt blifvit, i hvad mon RådhusRätterne
i andra städer inom Riket må, i följd af der handlagda tullmåls
antal och betydenhet, anses böra en serskild ersättning derför tillgodonjuta,
till dessa Domstolars ledamöter och expeditionshafvande af tullmedlen anvisa
arfvoden till i förhållande derefter bestämde belopp.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 1 Juli 1840.
N:o 28.
Uppläst oell godkändt lios Ridd. och Adelö den 20 Juni 1840.
Preste-KStåndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 1 Julij —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Majoren
U. G. von Konows ansökan om åtnjutande af pension.
(Stats-Etsk. Uti. N:o 130.)
S. A. K.
Medelst Nådig remiss af den 24 sistlidne Mars, har E. K. M. behagat
till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemna en af Majoren U. G. von Konow
gjord underdånig ansökan, det E. K. M. måtte i Nåder täckas hos Rikets
nu församlade Ständer anmäla sökanden till erhållande af den pension, hvilken
tillkommer Capitaine vid dess entledigande ur Rikets tjenst.
Bih. till R. St. Prot. 1840. 10 Sami. 1 Afd. 7
5 o
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse j N.o 29.
Vid öfvervägande häraf hafva Rikels Ständer, enär, enligt hvad upplyst
blifvit, Majoren von Konowj i egenskap af Registrator vid General-Landtmäteri-Contoiret,
åtnjuter lön på stat, icke ansett sig kunna bevilja den af
honom sökta pension; men som Majoren både ådagalagt ett hedrande förhållande
under den tid, han varit i krigstjenst, eller ifrån den 16 Maj 1793 till
den 12 Januari 1813, derunder han äfven bevistat 1808 och 1809 årens fälttåg
samt blifvit tilldelad medaljen för tapperhet i fält, och sedermera genom
sin gagnande verksamhet, dels i egenskap af föreståndare för en egen inrättad
militär-läroanstallt, dels såsom anställd lärare vid andra sådana uppfostringsverk,
gjort sig af det allmänna synnerligen förtjent, hafva Rikets Ständer
funnit skäligt förklara Majoren von Konow berättigad att, utan afseende på
hvad författningarne stadga om tjenstetid, vid afskedstagandet, efter uppnådde
65 års ålder och med iagttagande i öfrigt af hvad såsom villkor for pensions
åtnjutande är föreskrifvet, kunna uppföras å Allmänna Indragnings-staten,
till bibehållande af den lön, Majoren på Kongl. General-Landtmäteri-Contoirets
stat innehar.
Hvilket, med anledning af den Nådiga remissen, Rikets Ständer få i underdånighet
anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 1 Juli 1840.
N:o 29.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Juni 1840.
Preste-Ståndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 1 Juli —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse3 angående beräkningen af
tractamenten till städernas Magistrats-personer och Borgare
vid syner och andra förrättningar för Kronans räkning.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 132-)
S. A. K.
Då, i anledning af Rikets senast församlade Ständers, uti Skrifvelse af
den 22 Juli 1834 hos E. K. M. i underdånighet anmälda beslut, att Magi
-
Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse j N.-o 3o. 51
strats-personer och Borgare, hvilkas biträde för Kronans räkning fordras vid
syner, värderingar, inventeringar m. m., brandsyner å Kronans hus likväl
undantagne, må, när förrättningen varar längre än en dag, undfå lika tractamente,
som är dem tillagdt, då besigtning eller värdering sker utom stad,
eller En R:dr Banco om dagen, någon åtgärd ännu icke blifvit vidtagen, få
Rikets Ständer, som fullkomligt instämma uti de skäl, hvilka för berörde beslut
legat till grund, härigenom bos E. K. M. i underdånighet anhålla, det
täcktes E. K. M., genom i Nåder utfärdad Kungörelse, låta samma beslut till
verkställighet befordra.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 1 Juli 1840.
N:o 30.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Juni 1840.
Preste-Ståndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 1 Juli —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse_, angående Lagmannen J.
Wulffs ansökning om rättighet att vid af skedstagand et erhålla
pension till fulla belopppet af innehafvande lön. fStatsUtsk.
Uti. N:o 143.)
S. A. K.
Medelst Nådig remiss af den 24 Mars innevarande år, har E. K. M. till
Rikets Ständers Stats-Utskolt öfverlemnat Landt-Räntmästarens i Malmö, Lagmannen
J. Wulffs underdåniga ansökning att, ehuru E. K. M., i anledning
af Lagmannens förut framställda underdåniga anhållan, att, vid afskedstagande
från sin Landt-Räntmästare-tjenst, få å Rikets Allmänna Indragnings-stat
öfverllyttas, med åtnjutande af pension till fulla beloppet af innehafvande
lön, genom Nådigt Bref till Dess Befallningshafvande i Malmöhus Län den 3
Mars 1837 förklarat, det Wulff, på grund af Kongl. Brefvet den 25 Juni
1818, icke kunde anses berättigad till högre pension, än 395 R:dr 24 sk.,
med derunder beräknade 37 tunnor spanmål, E. K. M. likväl, med afseende
52
Expeditions-Utskottets Forslas, lill und. Skrifvelse, jT.o 3/.
å anförde omständigheter, och i likhet med hvad vid sistförflutne Piiksmöte
egt rum, måtte till Rikets nu församlade Ständer aflåta Nådig Proposition
derom, att Wulff, som upplefvat högre ålder, än den i Författningarne för
åtnjutande af full lön, såsom pension på Indragnings-stat föreskrifne, och då
han dessutom af denna sin lefnad tillbragt öfver 50 år i Rikets tjenst, alltså
måtte tillåtas att, vid sitt framtida afskedstagande från nu innnehafvande
Landt-Räntmästare-tjenst inom Malmöhus Län , komma i åtnjutande af en pension,
till beloppet fullt motsvarande den med ofvannämnde befattning förenade
lön.
Denna ansökan hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit; men då LandtRäntmästaren,
Lagmannen Wulff ännu icke uppnått den ålder af 70 år, som
uti 1770 och 1780 årens Pensions-författningar, var föreskrifven för rättigheten
att vid afskedstagandet behålla hela den innehafde lönen såsom pension,
anse Rikets Sländer Lagmannen böra åtnöjas med den pensions-rätt, hvilken,
enligt sedermera utfärdade, nu gällande Författningar, finnes stadgad, eller,
i sammanhang med regleringen af Riks-Statens 2:dra Hufvud-Titel vid nu
pågående Riksmöte kan varda af Rikets Ständer fastställd, hvadan Rikets Ständer
icke funnit skäl bifalla Lagmannen Wulffs ifrågavarande ansökning.
Hvilket, till svar å E. K. M. Nådiga remiss, Rikets Ständer få i underdånighet
meddela; framhärdande &c.
Stockholm den 1 Juli 1840.
N:o 31.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Juni lSzfo.
Preste-Ståndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den j Juli —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring och
förklaring i 2 och 3 §§. af 12 Cap. Rättegångs-Balken.
(Lag-Utsk. Étl. N:o 45.)
S. A. K.
Enär nu gällande Rättegångs-Ordning lemnar svarande part uti ett till
Härads-Rätt instämdt mål tillfälle att, endast äfventyrande böter till ringa
Expeditions-Ulskoltets Forslas, till und. Skrifvelse, N.o 3t, 55
belopp, genom sin frånvaro på den vid Tingets början utsatta dagen för inställelse,
icke blott uppehålla målets handläggning till Tingets slut, äfven om
det utan bans hörande kan afgöras, utan jemväl, derest lian allt framgent
under Tinget uteblifver och bans hörande är nödigt, vinna uppskof med målet
till ett nytt Ting, hvilket dels kan högst menligt inverka på arbetets fortgång
vid Idärads-Rätten, i fall de mål äro mångå, uti hvilka svarandernes
ankomst måste lill Tingets slut afbidas, dels ock är oförenligt med det anspråk,
en hvar eger att skyndsamt varda till sin rätt förhulpen; hafva Rikets
Ständer funnit sådane föreskrifter vara behöflige, hvarigenom Domaren blifver
oförhindrad att antingen genast företaga målet lill pröfning på den dertill
bestämda dagen, elier, om det ej kan ske, stadga verksam påföljd för
svarandens inställelse pä annan dag under samma Ting; äfvensom Rikets
Ständer ansell billighet och rättvisa fordra, att, i fall ett måls beskaffenhet
med"ifver, alt det å första Tinget i svarandens frånvaro afgöres, böter för
uteblifvande från Tinget icke ådömas svaranden, hvilket ock synes hafva varit
lagstiftarens mening, ehuru densamma ej blifvit så tydligt uttryckt, att
icke anledning för Domaren förefinnes att på annat sätt förfara.
På grund häraf hafva Rikets Ständer för deras del beslutat utfärdandet
af en Förordning, hvarigenom, med afseende på föreskrit terne i 12 Cap. 2
och 3 §§• Rättegångs-Balken, varder förklaradt:
l:o att, då uti mål, som vid Härads-Rätt anhängigt är, svarande part
vid första Ting, utan anmäldt lagligt förfall, uteblifver på den dag, som
Häradshöfding, jemnlikt Kongl. Resolutionerne på allmogens besvär den 17
September 1723 och den 16 Mars 1739, vid Tingets början för målets töreta"ande
utsatt, och hvarom serskild underrättelse bör, genom anslag å Rättens
dörr, meddelas, Rätten eger att genast handlägga målet och dermed förfara
på enahanda sätt, som nu stadgadt är för den händelse, att svaranden icke
innan Tingets slut tillstädeskommer, och
2:o att i mål, som vid första Härads-Ting afgöres, utan att svaranden
tillstädeskommit, böter för uteblifvande från samma Ting icke må svaranden
ådömas. .
Hvilket Rikets Ständer få härmed i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 1 Juli 1840.
54 Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse> N.c 3a.
N:o 32.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Juni 1840.
Preste-Ståndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27
—
Bonde-Ståndet den 1 Juli —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om indragning af VexelControlleurs-befattningarne.
(Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Betänk. N:o 35.)
S. A. K.
I anledning af hos Rikets Ständer väckt fråga, att Vexel-Controlleursbefattningarne
i Stockholm och Götheborg, för hvilka, genom E. K. M:s Nådiga
Bref den 24 Augusti 1824 och den 16 Januari 1828, arfvoden blifvit beviljade
att af Statsmedlen utgå, för vexel-controlleringen i Götheborg med
800 R:dr och för samma controllering i Stockholm med 1,200 R:dr, hvilket
senare arfvode likväl nu mera blifvit nedsatt till 400 R:dr allt Banco, måtte,
såsom öfverflödiga, indragas, enär Handlandes och Mäklares egna intresse
och säkerhet bero af coursens rätta noterande, och man således icke kan betvifla,
att ju de deröfver hålla hand, hvartill kommer, att, efter den stadga
i myntvärdet, som vunnits genom 1835 års realisation, coursförhållandet icke
vidare kan blifva så skiljagtigt som förut, samt att Mäklare i alla fall, om
så skulle påfordras, äro pligtige att för hvarje postdag uppgifva total-beloppet
af de vexelslut, som ske; få Rikets Ständer, på sådan grund, hos E. K. M.
underdånigst anhålla, att Vexel-controllörs-befattningarne i Stockholm och
Götheborg må upphöra och de derför utgående arfvoden indragas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 1 Juli 1840.
E.rpeditions-Utskotlets Försteg till und, Skrifvelse , N.o 33. 55
N:> 33.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Juli 18.40.
Preste-Ståndet den 3 — —
Borgare-Ståndet den 3 — —
Bonde-Ståndet den n — —
Rikets Ständers Förordnande för Riddarhus-Secr eter aren , Majoren
och Riddaren F. O. Silfverstolpe, Justitia?-Borgmästaren
Lagmannen och Riddaren Juris-Utriusr/ue Doctorn J.
Ullberg, Kyrkoherden och Ordens-Ledamoten Doctor A. Z.
Pettersson, Förste Expeditions-Secreteraren och Riddaren
P. Ulmgren, Canzli-Rädet och Riddaren N. M. af Tannström,
samt Secreteraren i Rikets Ständers Riksgälds-Contoir
C. G. Stuart att vara Ledamöter i Comite’en för Tryckfrihetens
vård.
Wi efterskrifne Sveriges Rikets Sländer &c. &c. &c., gore veterligt: alt
sedan, enligt 108 §. Regerings-Formen och 65 §. Riksdags-Ordningen, Wi,
genom utsedde Electorer, valt de män, som jemte Wår Justitiag-Ombndsman.
böra vårda tryckfriheten, och dertill i laglig ordning blifvit kallad N. N.,
vilje Wi, i kraft häraf, hafva förordnat honom, N. N., att vara ledamot i
Comiteen för tryckfrihetens vård, och eger han att i utöfningen af denna befattning
ställa sig Tryckfrihetslagen till efterrättelse samt för öfrigt noga iagt—
ta^a hvad, i öfverensstämmelse med Grundlagens afsigt befrämjar allmän upplysning
uuder bevarande al allmänt lugn.
Till yttermera visso håfve Wi detta Förordnande underskrifvit och med
Wara Insegel bekräftat.
Stockholm den 11 Juli 1840.
56
Expeditions-Utskoltets Forslag till und. Skrif veise j IV.-o 3j.
N:o 34.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den o Juli )84o.
Preste-Ständet den o — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående Stads-illäklaren
J. Nordblads ansökning att till skatte fä lösa den under
Ulricsdals Kungsgård hörande lägenheten Stocksund.
(Stals-Uisk. Uti. N:o lul.)
S. A. K.
Hos E. K. M. har, uli ingifven skrift, arrendatorn af den under Ulricsdals
Kungsgård lydande lägenheten Stocksund i S dna! socken, Danderyds
skeppslag af Stockholms Län, Stads-Mäklaren J. Nordbladh på anförde skäl,
i underdånighet anhållit, det honom måtte i Nåder förunnas antingen att,
när de ännu återstående arrendeåren med midfastan år 1859 tilländagått,
förvärfva egande rätt till Stocksunds lägenhet, medelst dess köpande till
skatte, på de uti nu gällande Författningar om skatteköp stadgade villkor,
eller ock, emot erläggande på en gång af återstående 19 årens arrende, utgörande
574 tunnor 5 kappar spanmål, hälften råg och hälften korn, med
penningar efter medium af sistförflutne 10 årens taarkegångspris, genast undfå
egande-rätt till ifrågavarande lägenhet, för hvilken derefter skulle bestämmas
en med skaltläggningsgrunder öfverensstämmande ränta, att af lägenhetens
innehafvare utgöras.
Handlingarne i detta mål har E. K. M., efter det E. K. M:s Befallningshafvande
i Stockholms Län samt E. K. M:s och Rikets Kammar-Collegium
öfver förrberörde anhållan afgifvit underdåniga Utlåtanden, behagat, genom
Nådig remiss af den 17 sistlidne Mars, till Rikets Ständers Stats-Utskotts
handläggning öfverlemna; och då, enligt hvad erfarenheten visat, de i närheten
af hufvudstaden befintlige hemman och lägenheter städse varit eftersökte,
för att till sommarställen begagnas, och i följd deraf uppskattats till ett mera
emot belägenheten än mot jordens naturliga förmoner svarande belopp,
samt enskilde personer å dylika ställen ofta mera för nöje an verklig nytta
uppfört betydliga byggnader och verkställt kostsamma förbättringar, hvilka
bidraga att föröka egendomarnes värde, hafva, på grund af dessa förhållanden
-
Expeditions-Utskoltets Förslag lill und. Skrifvelse, N.-o3S.
57
den och enär, vid utarrendeiingen af Stocksund, en högre afkastning varit,
i betragtande af denna lägenhets granskap intill hufvudstaden, afsedd, än som
efter vanliga skatfläggnings-grunder, eller med hänseende till sjelfva jordens
areal och naturliga beskaffenhet kunnat påräknas, samt då hvarken den förlust,
sökanden, i följd af frivilligt öfvertagande af det rörande lägenheten
Stocksund upprättade arrende-contract må hafva fått vidkännas, eller de af
honom för ställets förbättrande och försköning verkställde anläggningar och
nedlajde kostnader kunna för sökanden medföra anspråk på ersättning från
Statens sida, äfvensom enär skäl icke förekommer att betvifla, det ju, efter
nu varande arrendetids utgång, vid förnyad auction å meranärande lägenhet
åtminstone lika högt arrende, som det nu utgående, må kunna derför
erhållas, Rikets Ständer ansett sig icke kunna bifalla Stadsmäklaren Nordbladi
förevarande ansökning att få Lill skatte lösa lägenheten Stocksund.
Hvilket, till svar å E. K. M:s i ämnet aflåtne Nådiga Remiss Rikets Ständer
härigenom skolat i underdånighet meddela.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 Juli 1840.
N:o 35.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö den 3 Juli 1840.
Preste-Ståndet den 3 — —
Borgare-Ståndet den 3 — —
Bonde-Ståndet deu 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Grosshandlaren
L. Tydens ansökning om skatteköp af den under Ulricsdal
Kungsgård hörande lägenheten Sveden.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 102.)
S. A. K.
Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven och jemte vederbörandes utlåtande,
under den 13 sistlidne April, till Rikets Ständers Stats-Utskott i Nåder
remitterad skrift, har Grosshandlanden Ludvig Tyde'n, hvilken, enligt Eders
Kongl. Majrts och Rikets Kammar-Collegii den 13 Februari 1839, meddeldte
Bih. lill R. St. Prot. 1840I 10 Sami. 1 Afd. 8
58
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse j N.-o 36.
Resolution, fält öfvertaga återstående arrendet till den 14 Mars 1859 af det
Ulricsdals Kungsgård tillhöriga, i Solna socken, Danderyds skeppslag och Stockholms
Län belägna torpet Sveden, på anförde skäl i underdånighet anhållit, att
E. K. M. täcktes i Nåder tillåta, det lägenheten Sveden finge af sökanden till
skatte lösas emot erläggande af Tio års arrende eller 400 tunnor spanmål, hälften
Råg och hälften Korn, såsom köpeskilling, samt ntgörande af de utskylder,
hvilka vid blifvande skattläggning kunde varda fastställde.
Rikets Ständer hafva tagit förevarande fråga i öfvervägande, och då lägenheten
Sveden, i anseende till dess fördelagtiga belägenhet i hufvudstadens
granskap, är serdeles lämplig att till sommarställe begagnas, i följd hvaraf
bör förmodas, att, då, vid slutet af nu varande arrendetid, ny auction för
lägenhetens utarrenderande anställes, anbuden icke komma att understiga det
belopp, som nu i arrende för nämnde lägenhet utgöres, samt den af sökanden
erbjudna skatte-köpeskilling ingalunda motsvarar den inkomst, Staten af
arrendet åtnjuter och kan påräkna, hafva Rikets Ständer, vid sådant förhållande,
lemnat Grosshandlanden Tydens ifrågavarande ansökning utan afseende.
Hvilket, med anledning af Högstberörde Nådiga Remiss, Rikets Ständer
få i underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 11 Juli 1840.
N:o 36.
Uppläst ochgodkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Juli i84o.
Preste-Slåndet den 3 — —
Borgare-Ståndet den 3 — —
Bonde-Ståndet den n — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse _, angående Nådig förklaring
af Författningarne om lumpsamling.
(Allm. Bes v. och Ekon. Etsk:s Bet. N:o 38.)
S. A. K.
Med anledning af hos Rikets Ständer väckta frågor om ändringar uti eller
tillägg vid de nu gällande Författningarne, rörande lumpsamling, i anseende
till de flerfaldiga olägenheter, som uppstått genom lumpsamlares kring
-
Expeditions-TJtskottets Forslag till imd. Skrifvelse, N.-o 3j.
59
strykande i landsorterne, få Pukets Ständer hos E. K. M. underdånigst anhålla,
att 1, 5 och 6 momenten i Kongl. Brefvet den 20 Jan. 1824, samt Kongl.
Commerce-Collegii, i anledning deraf, utfärdade Kungörelse af den 9 derpåföljde
Februari, måtte i Nåder sålunda förklaras, att inga andra personer må
till lumpsamling användas och af Konungens Befallningshafvande med pass
förses, än sådana, hvilka äro hos Pappersbruks-idkaren mantals- och skattskrifne
och derstädes ega sin bostad; att dertill företrädesvis höra begagnas
personer, hvilka till annat arbete äro mindre tjenlige, såsom afskedade krigsmän
m. fl.; att desse icke, under hvilken förevändning som helst, få medhafva
hustrur och harn; samt att passet för hvarje gång icke må lyda å längre
tid, än högst trenne månader, eller gälla för flere än en enda person;
äfvensom att 7 mom. måtte erhålla den förändrade lydelse, att ”om lumpsamlare,
som med pass är försedd, besvärar allmänheten med tiggande, eller
idkar handel eller annan rörelse, än den, för hvilken han är utsänd, eller
annars öfverträder ordning och sedlighet, skall han anses hafva förverkat
rättigheten att vidare begagna sig af passet, och hör då, genom Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes försorg, försändas till sin hemort, på husbondens bekostnad,
så vida han icke sjelf eger tillgångar att ersätta kostnaden för sitt hemförskaffande.
”
Pukets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 Juli 1840.
N:o 37.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i5 Juli 1840,
Preste-Ståndet den i5 — —
Borgare-Ståndet den i5 —< —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående z:ne krono•
hemmans i Stockholms Län anslående till boställen fär landstats-tjenstemän.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 124.)
S. A. K.
Uti Nådig Proposition, aflåten till Rikets Ständer den 15 sistlidne Februari,
har E. K. M., som, genom Nådigt Bref af den 14 December 1833,
6o
Expeditions-Utskollets Förslag till und. Skrifvelse , N.o 3j.
förordnat, att Färentuna härads fögderi i Stockholms Län skulle, efter dåvarande
Kronofogdes och Häradsskrifvares derstädes afgång, sammanläggas
med Sollentuna och Wallentuna häraders samt Danderyds skeppslags fögderi,
dock att, i anseende till angelägenheten, att nära Drottningholms Lustslott
en kronobetjent funnes till nödigt biträde åt den för hela det nya fögderiet
blifvande Kronofogden, en Expeditions-Kronofogde, med lön på stat, borde
för Färentuna härad antagas, jemte tillkännagifvande, det E. K. M. redan
meddelat föreskrift, angående lämplige boställens anvisande åt Iläradsskrifvaren
i det sammansatta fögderiet och åt Länsmannen i Sollentuna Härad, i
Nåder föreslagit Rikels Ständer, att det förr under Ulricsdals Kungsgård lydande
Krono-hemmanet Neder-Järfva N:o 1, | mantal i Solna socken, må
viel 1842 års Midfasta, då det om samma hemman nu gällande arrende-contract
tilländagå!', upplåtas till boställe för Kronofogden i det fögderi, hvartill
Färentuna Härad skulle förläggas, äfvensom att det i Lofö socken nära
Drottningholm belägna Krono-hemmanet Berga, ^ mantal, mätte, i utbyte
mot Kronofogdens i Färentuna Härad nuvarande boställe, Troxhammar, | mantal,
hvilket i stället borde för Kronans räkning utarrenderas, till boställe för
den blifvande Expeditions-Kronofogden i Färentuna Härad anslås, så snart tiden
för en sådan disposition deraf skulle inträffa, eller vid Midfastan år 1846;
dock alt dervid borde serskildt bestämmas, om och i hvad nion någon contant
lön, utöfver boslälls-afkastningen, må bemälde Expeditions-Kronofogde
bestås.
Detta ärende hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit; och då Kronofogde-bostället
Troxhammar, såsom beläget på Svartsjölandet och följagtligen
aflägset från medelpunkten af det sammansatta nya fögderiet samt dessutom
saknande fördelen af en ordentlig postgång till och ifrån Stockholm, ingalunda
är lämpligt att anvisas till boställe åt Kronofogden i delta fögderi, helst
mängden och beskaffenheten af de honom åliggande tjenste-göromål påkalla
en obehindrad och skyndsam communicalion med Länets styrelse; men deremot
det ifrågaställa Krono-hemmanet Järfva N:o 1, genom sitt läge på endast
en half mils afstånd från Stockholm, är i detta hänseende serdeles passande,
hafva Rikets Ständer, i betragtande jemväl deraf, att bemälde Kronofogde
innehar en af de mest besvärliga tjenster af detta slag och således synes
förtjena att med eli fördelagligt boställe varda försedd, funnit godt bifalla,
alt, på sätt E. K. M. i Nåder föreslagit, Krono-hemmanet Neder-Järfva
N:o 1, må, sedan nuvarande arrende deraf tilländagått, upplåtas till boställe
för Kronofogden i det fögderi, som blifvit sammansatt af Sollentuna och Wallentuna
Härader med Danderyds Skeppslag samt Färentuna Härad.
Expedilions-Utskottets Förslag lill tind. Skrifvelse j N.-o 38.
61
B träffande deremot frågan om Krono-hemmanet Bergås anslående till
boställe åt den blifvande Expeditions-Kronofogden i Färentuna Härad, så enär
Expeditions-Kronofogdar i allmänhet icke äro med boställen eller lön på stat
försedde och något giltigt skäl icke förefinnes att till fördel för ExpeditionsKronofogden
i Färentuna Härad härutinnan medgifva undantag, samt då dertill
kommer, att den minskning i Kronans inkomster, hvilken skulle förorsakas
genom upphörandet af det för hemmanet Berga nu utgående arrende, i
icke obetydlig moa komme att nedsätta den besparing i kostnader, som vid
den förändrade organisationen af ifrågavarande fögderier torde varit afsedd
och påräknad, hafva Rikets Sländer icke ansett sig kunna bifalla, hvad E. K.
M. i detta hänseende föreslagit.
Och få Rikets Ständer derjemte i underdånighet anhålla, att, så framt
E. K. M. skulle i Nåder finna anvisandet af serskildt boställe för ExpeditionsKronofogden
i Färentuna Härad utgöra ett oeftergifligt villkor för till vägabringandet
af den beslutade nya organisationen af ifrågavarande 2:ne fögderier,
E. K. M. i sådant fall läcktes tillåta, att Färentuna Härad må, såsom
förhållandet varit före 1833 års reglering, fortfarande utgöra ett eget fögderi
med ordinarie Kronofogde, samt att således ali fråga om de, i följd af detta
fögderis tillämnade förening med Sollentuna och Wallentuna Häraders samt
Danderyds skeppslags fögderi, i Nåder föreslagne dispositioner af boställen må
föi falla.
Hvilket Rikets Ständer, till svar å E. K. M:s Högstberörde Nådiga Proposition,
få i underdånighet meddela.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Juli 1840.
N:o 38.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i5 Juli 1840.
Preste-Ståndet den i5 — —
Borgare-Ståndet den i5 — —
återremilteradt af Bonde-Ståndet den i5 — —
(Se Expeditions-Utskoltets memorial N:o 9, samt här nedanföre upptagne
förslag tili underdånig Skrifvelse N:o 42.)
6a
Expeditions-Utskotlets Förslag till lind. Skrifvelsej N.o 3g.
N:o 39.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i5 Juli 1840.
Presté-Ståndet den i5 — —
Borgare-Ståndet den i5 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående förändring
af Författningarne om grunderne för befordran till civile
embeten och tjenster. (Allm. Besv. och Ekon. Ulsk. Bet. JNT:o 42.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, vid 1830 års Riksdag, hos E. K. M. underdånigst
anmält behofvet af en Författning, hvilken med lika ordning och fullständighet,
sorn det lill närvarande Stats-skick mindre lämpliga Tjenste-betänkandet
af år 1756, omfattade alla i afseende på civila befordringsmål nödiga
föreskrifter, men någon Författning i ämnet likväl sedermera icke blifvit utfärdad,
förmodligen af den anledning, att den förändrade organisationen af
Styrelse-verken ännu icke blifvit fulländad, så, enär det, till följd af de förändrade
förhållanden, sorn inträdt, i samma trion organisationen fortgått, visat
sig allt mera angeläget, att en derefter lämpad lag om befordringar utfärdas,
och denna angelägenhet utan tvifvel vunnit än ytterligare vigt, genom
den vid närvarande Riksdag af E. K. M. och Rikets Ständer antagna
förändringen i Stats-Rådels organisation, då den dervid förutsatta ansvarigheten
för Stats-förvaltningen synes ovillkorligen påkalla närmare bestämmelser
om den rätt, som tillkoinme hvarje Förman, i afseende på valet af underlydande
tjenstemän, få Rikets Ständer med åberopande af den förut gjorda underdåniga
framställningen, hos E. K. M. ytterligare i underdånighet anhålla,
att E. K. M. täcktes låta utfärda en, efter närvarande förhållanden lämpad,
lag om civila befordringar, hvilken tydligen bestämmer den rätt, som Förmän
härvid tillkommer, i afseende på dem underlydande tjenstemän, samt
antyder de grunder, hvarefter sökandes befordrings-anspråk böra bedömas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Juli 1840.
Expedit ions-ZJt skottets Förslag till und. Skrifvelse , IV:o 4o■
65
N:o 40.
Uppläst och godkändt hos Purld, och Adeln den i5 Juli 1840.
Preste-Ståndet den i5 — —
Borgare-Ståndet den i5 — —
Bonde-Slåndet den i5 — —_
Rikets Stänclers underdåniga Skrifvelse ^ angående befordringsrätt
för Läkare j som äro antagne för sjukvården inom mindre
samhällen på landet. (Allm. Besv. o. Ekon. Utsk. Bet. N:o 48.)
S. A. K.
Då det redan temligen allmänt visat sig, att den på Statens bekostnad
ordnade Läkare-vården ingalunda är för behofvet tillfyllestgörande, utan enskilde
Läkare för menigheter eiler inrättningar måst anställas på dessas bekostnad,
och denna utväg skulle utan tvifvel ännu vidsträcktare begagnas till
fördel för den allmänna hälsovården, om icke svårighet mötte genom Läkares
obenägenhet att åtaga sig sådane befattningar, då de icke derföre få beräkna
befordrings-rätt vid ansökningar om andra Läkare-tjenster; så, och enär
en sådan förmon synes desto heldre böra dem förunnas, som deras verksamhet
och insigter ofta anlitas lika mycket, som vid förvaltningen af Läkaretjenster,
hvilka af Staten bekostas, och deras befattningar dessutom äro fullt
jemnförliga med Stads-Läkare-tjenster, för hvilka en sådan förmon redan är
medgifven, få, på grund häraf och med anledning af derom väckt motion,
Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet anhålla, alt Läkare, som, efter
enskilda aftal, anslällas hos menigheter eiler för Bruk, Fabriker eller andra
sådane inrättningar å landet, för hvilka en större arbets-personal är upptagen,
må, i rnon af befattningens vidsträckthet och vigt, åtnjuta befordringsrätt,
med villkor, att, innan en sådan Läkare anställes, Sundhets-Collegium
yttrar sig om hans competens, samt för öfrigt, att Läkaren, i fråga om vaccination,
medico-legala besigtningar och sjukvården vid inträffande farsoter
inom hans tjenstgörings-ort, är, lika med de på stat anställde Läkarne, skyldig
att ställa sig till efterrättelse vederbörande embets-myndigheters föreskrifter.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Juli 1840.
64
Expeditions-Ut skottets Förslag till lind. Skrijvelse N. o 41'
N:o 41.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i5 Joli 1840.
Preste-Ståndet den i5 — —
Borgare-Ståndet den i5 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse} angående upphäfvande
af Kongl. General-Tull-Styrelsens Circulär den 10 Februari
i838j och dervid gjordt tillägg af den 3o Juli samma år}
rörande controll vid aflastringfrån Norr- och Westerbottens
Län af lax och smör. (Allm. Besv. 0. Ekon. Utsk. Bet. N:o 50.)
S. A. K.
Ilos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt om upphäfvande af Kongl,
General-Tull-Styrelsens på E. K. M:s Nådiga Skrifvelse grundade Ciiculär den
10 Februaii 1838, med ett dervid gjordt tillägg af den 30 Juli samma år,
hvarigenom blifvit stadgadt: att, vid afsändning från hamn i Norr-och Westerbottens
Län sjöledes till annan inrikes ort af varu-artiklarne saltad lax
och smörj dessa varor skola vara underkastade förpassning, i enlighet med
Förpassnings-stadgans 1 §., vid äfventyr, alt de i annat fall vid framkomsten
beläggas med tull, såsom om de från Finland inkommit, och att, för berörde
förpassnings erhållande, de villkor skola ega rum, antingen att varan förut
bevisligen förtullats, hvilket i sådant fall af vederbörande, i afgående förpassnings-journalen,
till rättelse vid revisionen, antecknas, eller ock, att afsändaren
till Tullkammaren eller Inspectoren i lastningsorten aflemnar inhemska
producenters under edlig förpligtelse utgifna bevis, som vid nämnde journal
skola till verification biläggas, att ifrågavarande varor utgöra afkastningen
af de egendomar, de innehafva, å hvilka bevis Kronofogde eller Länsman i
orten, eller församlingens Kyrkoherde bör hafva intygat, att bevisens utgifvare
innehafva de uppgifne egendomarne och att de i samma bevis upptagne
varu-qvantiteter kunna anses vara der producerade; dock att nämnde varuartiklar
må kunna från hamnar i förenämnde 2:ne Län till andra inrikes orter
förpassas, äfven mot det att afsändaren till Tullkammaren eller Inspectoren
i lastningsorten aflemnar, såsom verification vid förpassnings-journalen,
sitt under edlig förpligtelse utgifna och af vederbörande Kronofogde, Länsman
eller Kyrkoherde till sannfärdigheten bestyrkta skriftliga intyg, att varor,
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse„ N:o 41-
65
rov, som skola afsändas, äro af Svensk procluction. Och har, såsom skäl för
det yrkade upphäfvandet af ifrågavarande stadgande, hufvudsakligen blifvit
andraget: att berörde Författning innebär ett betungande hinder för den inrikes
rörelsen, utan någon nytta, som uppväger de många svårigheter och
prejerier, hvilka köpmannen och producenten derigenom underkastas; att det
är allmogen, som sjelf medför sina varor och utbjuder dem tili städernas
handlande, i följd hvaraf det för de senare blifver svårt att fullgöra, hvad
ifrågavarande Författning stadgar, och att flere olägenheter drabba allmogen,
i anseende till de kostnader, en oftast lång resa, för att uppsöka Kronofogden
eller Länsmannen, ovillkorligen måste medföra; att varu-afsändningen från
de norra orterna tili kuststäderne sker i smärre partier flera gånger om året,
hvilket förhållande gör Författningen ännu mera betungande för de fattige
Norrlands-boerne, samt att det alltid skall blifva ett fruktlöst bemödande att
förekomma Finska varors olofliga införsel i Riket, och att ändamålet med
Författningen således i alla fall förfelas.
Detta hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit; och som berörde Circulair
innefattar föreskrifter, hvilka otvifvelagtigt medföra betydliga olägenheter
och kostnader för de norra Provinsernes landtmauna-handel, utan att på
detta sätt troligen förekomma oloflig införsel af Finska varor pä en så lång
kuststräcka, och då dessutom svårigheten att fullgöra Författningen, eller att
med producentens under edlig förpligtelse utgifna bevis styrka, att en ofta
i mindre partier inköpt vara är af inhemsk afkastning, mäste föranleda tili
Författningens öfverträdande; så få Rikets Ständer i underdånighet anhålla,
det E. lv. M. täcktes i Nåder låta General-Tull-Styrelsens ifrågavarande Circulair,
såsom ledande till hinder i landtmanna-bandeln, utan att motsvara sitt
åsyftade ändamål, undergå en af behofvet påkallad förändring.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Juli 1840.
Bih. till R. St. Prot. 1840. tö Sami. 1 A/d.
9
66 Expcditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, lV:o 4.2.
N:o 42.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i5 Aug. 1840.
Preste-Ståndet den ig — —
Borgare-Ståndet den ig — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående sökt dels anstånd
för invånarne i vissa orter af landskapet Dalarne
med betalningen s dels afskrifning af skuld för undsättningsspanmål.
(Stats-Utsk. Uti. N:o ICO.)
S. A K.
Hos Rikets Ständer har motion derom blifvit väckt, alt, sedan invånarne
i Ofvan-Siljaus Fögderi i Öster-Dalarne, i följd af erhåline spanmåls-undsältningar,
hos Staten åsamkat sig betydlig skuld, som vid detta års början
vöre till betalning förfallen, men flere års missgynnande skördar menligt inverkat
på den fattiga allmogen, hvilken alltså för närvarande vore urståndsatt
att denna skuld liqvidera, helst dess binäring, bestående hufvudsakligast
i slöjdeprodueter, lemnade, i anseende till de långväga transporterne, föga
behållning, denna allmoge måtte erhålla fyra års anstånd med betalningsskyldigheten
för ifrågavarande undsättnings-spanmål på det sätt, att årligen
en fjerdedel af skuldsumman från och med innevarande år erlägges; äfvensom
att, då, för erhållande af oftanämnde undsättning, flere hya vis sig förbundit,
en för alla och alla för en, men några, genom iråkad fattigdom, vöre oförmögne
att sina andelar godtgöra, afskrifning för sådane personer måtte beviljas;
hvilka förmoner äfvenledes blifvit, på samma grunder, för invånarne i
Nedan-Siljans Fögderi och Westerdalarne yrkade.
I betragtande af de härvid förekomne omständigheter, som bevekande
tala för den nödställda Dal-allmogen, hafva Rikets Ständer medgifvit, att,
derest E. K. M. i Nåder skulle finna det ifrågaställa anståndet af behofvet
påkalladt, detsamma då må bifallas, under det förbehåll, E. Ii. M. kan finna
lämpligt närmare bestämma; hvaremot Rikets Ständer icke ansett afskrifning,
i anseende till gäldenärernes fattigdom, böra ega rum i sådana fall, då borgen
för medlens erläggande finnes ställd.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Augusti 1840.
Expeditions-Utskottets Förslag till uncL Skrifvelse j N.o 4$.
67
N:o 43.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den a5 Juli i84o.
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 2g — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om upplåtande till Upsala
Central-Hospital af några Kronoparken Asen och Ulltuna
Kungsladugård tillhörige jordar. (Stats-Utsk. Uti. N:o 174.)
S. A. K.
Med anledning af gjord underdånig framställning, rörande behofvet af
utvidgad local för det vid Upsala inrättade Central-Iiospital, hvarmedelst utrymme
kunde vinnas, dels för anläggning af en begrafningsplats, dels för
Hospitalshjonens curativa behandling, genom deras vistande oell ändamålsenliga
sysselsättande i fria luften, äfvensom för inrättandet framdeles, när llospitalsfondens
tillgångar sådant medgåfve, af en serskild cur-anstalt för vansinnige
personer af den bildade classen, har E. K. M., uti en till Rikets Ständer
den 8 sistlidne Februari aflåten Nådig Proposition, i öfverensstämmelse
med Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillets och öfrige i ämnet hörde Auctoriteters
tillstyrkanden, föreslagit, att till Upsala Central-Hospital måtte upplåtas så
väl 7 tunnland kappland ofruktbar sand- och mojord å den invid Hospitalet
belägne Kronoparken Asen, som ock 6 tunnland 28j kappland mark af
Ulltuna Kungsladugårds egor, efter det tiden för nuvarande arrende derå tilländagått;
hvarjemte E. K. M. åt Rikets Ständer öfverlemnat att i sistnämnde
fall bestämma den afgift, som pröfvades skäligen böra af Hospitalet utgöras;
varande i afseende härå af Directionen för Upsala Hospital föreslaget, att
afgiften till Kronan för den andel af Ulltuna Kungsladugårds egor, som skulle
komma att till Hospitalet upplåtas, måtte, derest en så beskaffad afgift ansåges
böra ega rum, fastställas till högst G kappar spanmål, hälften råg och
hälften korn, efter markegångspris, för ängsmarken, 4 kappar för hagmarken
och 2 kappar för den del, som endast utgjordes af sandbacke.
Rikets Ständer hafva detta ärende i öfvervägande tagit; och då nyttan
samt behöfligheten af den sökta upplåtelsen till Hospitalet af ifrågavarande
jordlägenheter finnes behörigen vitsordad, samt upplyst blifvit, dels alt den
mark, som från Kronoparken Åsen ansetts behöflig, är af ofruktbar beskaffenhet,
hvadan genom densammas afträdande någon förlust Kronan icke tillskyn
-
68
Expeditions-!]tskottets Förslag lill lind. Skrifvelse > IV.-o 44-
das, dels alt ofvanberörde andel af Ulltuna Kungsladugårds egor, utan olägenhet
för Kungsladugården, kan derifrån afsöndras, hafva Rikets Ständer
funnit skäl bevilja Upsala Central-Hospital rättighet att, i enlighet med år
1837 upprättad, vid de med E. K. M:s Nådiga Proposition ankomna handlingar,
fogad charta, på Kronoparken Åsen inhägna oeh begagna ifrågavarande
7 tunnland 6-§ kappland jord, samt, när nuvarande arrende å Ulltuna Kungsladugård
upphör af Kungsladugårdens egor intaga och använda förenämnde
6 tunnland 28 1 kappland äng och beteshage; hvarjemte Hospitalet frikallas
från erläggande af någon afgift till Kongl. Maj:t och Kronan för de jordlägenheter,
som sålunda komma att detsamma upplåtas; hvilket, till svar å E. K.
M:s Nådiga Proposition, Rikets Ständer få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 Juli 1840.
N:o 44.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Juli lSJo.
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om inskränkning i det nu
föreskrifna domföra antal Nämndemän.
(Lug-Ulsk. Bet. N:o 54.)
S. A. K.
I anledning af hos Rikets Ständer derom väckt motion, få Rikets Ständer
hos E. K. M. i underdånighet hemställa, om icke, enär i Författningarne
två till sex Nämndemän hittills ansetts tillräcklige vid jemväl sådane husesyner
å Militiae-boställen, hvilka af Domaren i orten förrättas, E. K. M. skulle
täckas tillåta utfärdandet af en Kungörelse, hvarigenom stadgas, att liusesvner
å Prestebohl må verkställas af Häradshöfding, med biträde af två
Nämndemän, eller flere, högst half Nämnd, allt efter som syneförrättaren, för
synens vidlyftighet, nödigt pröfvar.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 Juli 1840.
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, N-0 69
N:o 45.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Juli 1840.
Preste-Ståndet den l5 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 2g — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af väckt
motion om förbud emot ut gifvande af skuldsedlar, ställde
till sedelhafvaren m. m. (Lag-Utsk. Bet. N:o 61.)
S. A. K.
Med föranledande af derom väckt motion, och enär lagens stadgande i 4
Gap. 4 §. Utsöknings-Balken, sorn innehåller, att, om förskrifning är ställd å
någon viss man, och gäldenären deri gifvit lof att låta den komma i annans
hand, den, som förskrifningen i händer häfver, skall njuta full utmätning,
varit underkastadt olika tolkningar af domstolarne, i frågan, huruvida ett till
viss man eller ordres uthändigadt skuldebref, för att vara utmätningsgildt i
annans, än den vissa personens hand, hör vara försedt med den sistnämndes
öfverlåtelse, eller om det derförutan är uti hvarje innehafvares hand gällande;
alltså, och då Rikets Ständer anse förra tolkningen öfverenstämma med lagens
rätta mening och förstånd, samt destohellre böra godkännas, som den lägger
hinder i vägen för obehörig innehafvare af så beskalfadt skuldebref att deraf
göra bruk; hafva Rikets Ständer för deras del beslutat, att berörde §. må, i
enlighet härmed , förtydligas samt i sådant afseende erhålla följande förändrade
lydelse;
”Är förskrifning ställd att betalas till innehafvare!!; njule han full utmät”ning,
som den i händer häfver. Finnes förskrifning ställd å någon viss man,
”och har gäldenären deri gifvit lof att låta den komma i annans hand; va”re
lag samma, derest behörig öfverlåtelse finnes å förskrifningen tecknad.
”1 dessa fall må borgenär söka gäldenär, ehvar han linnes.”
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 Juli 1840.
7°
Expedilions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse , N-o 4^-
N:o 46.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Juli 1840.
Presle-Ståndet den 25 — —-
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —•
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej i anledning af väckt fråga
0111 upphörande af spö- och ris-straff för vissa brott m. m.
(Lag-Utsk. Bet. N:ris 25 och 63.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har, så väl af deras Justitias-Ombudsman, som af
flere serskilda motionärer, fråga blifvit väckt om spö- och ris-straffens upphörande,
antingen helt och hållet eller för vissa brott; och ehuru Rikets Ständer
ej kunnat biträda deras mening, som åsyftat totalt afskaffande af nämnde
straff, enär sådant icke skulle kunna ske utan omarbetning af hela straffsystemet,
då spö- och ris-straffen utgöra en hufvudsaklig beståndsdel af de
stadgade straff-arterne, hvilkens försvinnande ofelbart skulle störa sammanhanget
i lagen, ej sällan upphäfva det en gång bestämda förhållandet mellan
brott och straff samt åstadkomma en lucka i sjelfva strafflagen; likväl
och jemte det Rikets Ständer anse önskvärdt, om någon minskning i den
vanära, som spö- och risstraffens undergående i allmänhetens åsyn medför,
kunde, genom lämpliga föreskrifter om en mera enskild verkställighet, tillvägabringas;
hafva Rikets Ständer trott något hinder icke möta för upphäfvandet
af dessa kroppsstraff för sådane brott, hvilka kunna försonas med penningar
och endast i brist deraf ådraga kroppsplikt, en förändring, destomera
af mensklighet påkallad, som böternas förvandling alltid medför en olikhet
i bestraffningen för den förmögne och den fattige, hvilken senare oftare
måste träffas af bestraffningen med kroppsplikt; äfvensom Rikets Ständer funnit
inskränkning i spö- och risstraffens användande böra kunna ske äfven för
vissa andra brott, hvilka, ehuru första gången föröfvade, dock, såsom förenade
med försvårande omständigheter, nu ärc med urbota bestraffning belaggde.
I sistnämnde afseende förekommer, att lagen i 40 Gap. 6 §. Missgernings-Balken
utsätter spö- och risstraff för inbrott, i afsigt att stjäla, men
att detta brott kan ske under förhållanden, som lemna rum för den brottsliges
mildare behandling, hvadan Rikets Ständer anse det böra vara domaren
tillåtet att för första resan inbrottsstöld äfven tillämpa straff af fängelse
Expeditions-VIskottets Förslag till und. Skrifvclsej N.-o ^5.
71
vid valten och bröd. Vidare hafva Rikets Ständer fästat uppmärksamhet
derpå, hurusom förordnadt blifvit, dels genom Kongl. Förordningen den 9
December 1756, att det tjenstehjon eller den lösa person, som blifver funnen
att hafva hos sig dyrkar, dubbla nycklar eller lmfvudnyckiar, utan husbondens
minne, eller falska nycklar af hvad slag de vara må, skall, fastän
någon skada ej derigenom skett, straffas mannen med nio par spö och qvinnan
med sju par ris eller deremot svarande fängelse vid vatten och bröd;
dels uti Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, att den, som stjäl litet eller
mycket ur fickorna i kläder, som någon bär på sig, skall, utom den i
lagen stadgade kroppsplikt, uträknad efter tjufnadens värde, dertill straffas,
första gången mannen med Tio par spö och qvinnan med Atta par ris, dels
ock genom Kongl. Förordningen den 21 Januari 1773, jemnförd med Kongl.
Brefvet den 26 October 1790, att den, som olofligen mjölkar annans ko, får
eller get ute på marken, skall, utom det, som lagen i 43 Gap. 4 §. Missgernings-Balken
innehåller, straffas, första gången, mannen med Sex par spö
och qvinnan med Fem par ris; och anse Rikets Ständer dessa slag af brott
vara af den isolerade beskaffenhet, alt utbyte af bestraffningen med spö el leiris
emot den af fängelse vid vatten och bröd för den, som dermed för första
gången beträdes, kan, utan menlig inverkan på lagens sammanhang, tillåtas.
I öfverensstämmelse härmed, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla:
l:o att en Författning måtte utfärdas af följande innehåll: ”Äro efter
lag eller serskilde Författningar böter ådömde, i stället för hvilka, vid bristande
tillgång hos den sakfällde, kroppsplikt, enligt 5 Cap. Strafl-Balken stadgas
bör, då må icke spö eller ris ådömas, utan skall, i sådane fall, kroppsplikten
alltid utsättas till fängelse vid vatten och bröd, efter de grunder, 4
§. i nyss åberopade Cap. innehåller; dock är härigenom icke någon ändring
gjord i hvad 11 punkten af Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 föreskri
fver, angående uträkning och förvandling af olika bestraffningar till ett
slags straff;”
2:o att, med ändring af första momentet i 40 Cap. 6 §. MissgerningsBalken,
genom allmän kungörelse måtte stadgas: ”Hvar som bryter sig in i
nå^ot rum eller hus till att stjäla, ändock han alls intet finner eller tager,
skall straffas, första gången, med Nio par spö eller sju par ris, eller deremot
svarande fängelse vid vatten och bröd;”
3:o om utfärdandet af en kungörelse, hvarigenom Kongl. Förordningen
den 9 December 1756, angående straff för innehatvande af dyrk, m. m.,
sålunda ändras, att af de deruti utsatta två straffbestämmelser af Nio par
72
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse IY.-o 4l
-
spö för man och sju par ris för qvinna, eller deremot svarande fängelse vid
vatten och bröd, endast sistnämnde bestraffning, eller tolf dagars fängelse vid
vatten och bröd, får tillämpas, då brottet första gången föröfvas;
4:o att, med ändring af Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 samt
Kongl. Förordningen den 21 Januari 1773 och Kongl. Brefvet den 26 October
1790, så vidt derigenom är stadgad ovillkorlig bestraffning af spö eller
ris, dels för tillgrepp ur ficka, dels ock för mjölkning af annans ko, får eller
get ute på marken, genom en utfärdande Författning måtte föreskrifvas, att,
då någon af dessa förbrytelser första resan begås, fängelsestraff vid vatten och
bröd, motsvarande det i nämnde Föifattningar, för hvarje fall, utsatta spöeller
risstraff, alltid skall ådömas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 29 Juli 1840.
N:o 47.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den Juli 1840.
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den i5 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse 3 om rättighet för parter
att deras till domstol ingijne handlingar återbekomma.
(Lag-Utsk. Uti. fS :o 64.)
S. A. K.
Med föranledande af derom väckt motion, få Rikets Ständer hos E. K.
M. förnya deras, genom underdånig Skrifvelse den 17 November 1834, gjorda
förslag till följande stadgande: ”att part skall vara berättigad att från
”Rådstufvu-Rätt, så snart samma Rätt genom dom eller utslag antingen huf
vudsakligen
pröfvat der anhängigt mål, eller annorledes skiljt detsamma från
”sig, men uti concursmål ej förr, än domen vunnit laga kraft: från Hof-Rätt
”eller annan Öfver-Rätt, sedan uti derstädes anhängigt mål dom eller utslag
”af omförmälde beskaffenhet fallit och laga kraft derå kommit; samt från Ju”stitiae-Revisionen
uti derstädes bevakadt och afgjordt mål, äfvensom från
”Exe
-
Expeditions-Utskolicts Förslag till und. Skri/velse j N:o 48' 7$
”Exsecutions-säte i ärende, som der varit anhängigt, kostnadsfritt återfå de
”af samma part ingifna protocoll, utslag och andra handlingar af sådan beskaffenhet,
att hufvudskrift dertill hos vederbörande embets-myndighet finnes
"att tillgå; ankommande på vederbörande Domstol eller Exsecutor att pröfva,
”huruvida andra handlingar, än de nu omförmälde, måga, uppå partens begäran,
honom återställas eller icke, samt, i förra fallet, huruvida återlem”nandet
må ske emot bevittnad afskrift eller derförutan.”
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 Juli 1840.
N:o 48.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö den 25 Juli 1840.
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den a5 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , om förbud för enskilda
lotteri-företag och försäljning af lotter för utländska lotteriers
räkning. (Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Bet. N:o 55.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord, att, vid betragtande
af de skadliga följder, som orsakas genom ej mindre försäljningen af lotter
inom landet för utländska lotteriers räkning, än äfven genom enskilda lotteriföretag
inom Riket, äfvensom af det mindre ärliga spelsätt, som dervid understundom
begagnas, Rikets Ständer måtte hos E. K. M. underdånigst anhålla,
att all offentlig utbjudning och försäljning af lotter, så väl för utländ
ska
lotterier, som för nugot enskildt Svenskt lotteri-företag, måtte vid betydligt
vite förbjudas.
Och då erfarenheten visat, att, ehuru lolterier för enskild räkning, till
försäljning af fast och lös egendom, blifvit genom Kongl. Rescripten den 7
Nov. 1750 och 18 Juni 1772 vid bestämdt ansvar förbudne, äfvensom fast
egendoms försäljning genom lotteri måste anses otillåten alltsedan 1826 års
slut, enär den tid, under hvilken sådan försäljning, på grund af Kongl. Kun
Bih.
till R. St. Prot. 1840. 10 Sami. 1 d/d. 10
74 Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse , N.o 4&-
görelsen den 20 April 1824, varit tillåten, redan då tilländalopp, utan att
K. K. M. sedermera låtit derom utfärda någon Författning, dessa förbud emot
enskilda inländska lotterier likväl nu för tiden mer än någonsin öfverträdas,
så att lottsedlar å fastigheter och hvarjehanda lösören allmänligen utbjudas
och hållas till salu, samt jemväl flere för sådant lotteri-spel bildade enskilda
inrättningar i tidningarne kungöras och öppet hedrifvas; då vidare redan genom
Kongl. Kungörelsen den 2 Augusti 1792, ”till befrämjande af ärbarhet
och goda seder,” alla äfventyrliga spel blifvit helt och hållet förbudne, och
det icke kan förbises, alt lotterier, af hvad beskaffenhet de vara må, äro att
anse såsom de mest äfventyrliga spel, enär dertill icke erfordras den ringaste
skicklighet, utan spelets utgång endast beror af lyckan; då hoppet att kunna
för en lägre penninge-insats göra en betydlig vinst, ofta förleder äfven helt
och hållet obemedlade personer att på lotteri-spel uppoffra penninge-tillgångar,
nödvändiga för fyllandet af egna och icke sällan deras familjers oundgängligaste
behof; samt då erfarenheten jemväl ådagalagt, att vid enskilda lotterier
svek och bedrägerier understundom ega rum, oftast på det sätt, att den brottslige
är oåtkomlig för lagen; alltså få, af dessa anledningar, Rikets Ständer
hos E. K. M. i underdånighet framställa sin önskan, att alla enskilda lotteriföretag,
af hvad beskaffenhet de vara må, å fast eller lös egendom, måtte
ytterligare vid betydligt vite förbjudas, samt att, i händelse Kongl. NummerLotteriet
icke kommer att afskaffas, det äfvenledes måtte förbjudas att inrätta
något lotteri, grundadt på detsammas dragningar; och som utländska lotteri-företag,
efter Rikets Ständers tanka, icke böra här i Riket tillåtas mera
än inländska, helst sådant skulle vara så mycket mera betänkligt, som utöfvandet
af controll, i afseende å utländska lotterier, här icke är verkställbar t;
alltså och då desamma, utom de of vananförde olägenheter, som lotterier, lika
med andra spel, i allmänhet medföra, onekligen draga betydliga penningesummor
ur landet, utan att derför lemna någon annan motsvarande valuta,
än en i de flesta fall sviken förhoppning om vinst, få Rikets Ständer jemväl
hos E. K. M. underdånigst anhålla, att det uti Kongl. Brefvet den 11 December
1783, kungjordt genom Kongl. Commerce-Collegii Kungörelse den 28 Januari
1784, stadgade förbud emot försäljning af lotter här i Riket för utländska
lotteriers räkning måtte, med upphäfvande af Kongl. Brefvet den 6
Juni 1826, varda till dess kraft och verkan förnyadt.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 Juli 1840.
Expeciitions-UiskoUets Förslag till und. Skrifvelse t N.-o 49-
N:o 49.
75
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i Aug. 1840.
Preste-Ståndet den i — —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om arrende-fri upplåtelse dt staden
Kongelf af åtskilliga smärre tomter vid Bohus raserade
fästning. (Stats-Utsk. Uti. N:o 103.)
S. A. K.
Med anledning af Kongelfs Stads Magistrats af Eders Kongl- Maj:ts Befallningshafvande
i Götheborgs och Bohus Län förordade underdåniga ansökning,
att den afgift, 80 R:dr 32 sk. Banco, som, enligt contract af den 9 Maj
1796, hör till Kongl. Maj:t och Kronan årligen erläggas för dispositionen af
åtskilliga under arrende på obestämd tid till staden upplåtne smärre tomter
vid Bohus raserade fästning, jemte den så kallade Säftufvan, måtte blifva
från och med 1835 års början och vidare allt framgent staden efterskänkt,
har E. K. M., uti den 2 sistlidne Mars aflåten Nådig Proposition, till Rikets
Ständers bepröfvande öfverlemnat, huruvida icke omförmälde tomter må arrendefritt
åt staden upplåtas under villkor, alt den nu utgående afgiften då
skulle af staden till fattiga barns uppfostran användas.
Och då det ifrågavarande arrendet är för Stats-Verket af föga betydenhet,
hafva Rikets Ständer, med afseende å det välgörande ändamål, hvartill
stadens inkomst af tomterne vore afsedd att användas, funnit anledning i så
måtto bifalla, hvad E. K. M. i Nåder föreslagit, att de ifrågakomne tomterna
må af staden Kongelf fortfarande begagnas, emot en nedsatt tomtöre-afgift,
hvars närmare bestämmande till E. K. M. öfverlemnas, samt under det föreslagna
vilkoret, att stadens behållna inkomst af dessa tomter till fattiga barns
uppfostran användes.
Hvilket Rikets Ständer få, till svar å E. K. M:s Högstberörde Nådiga Proposition,
i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Augusti 1840.
76
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse j N;0 5o.
N:o 50.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i Aug. 1840.
Preste-Ståndet den 1 — —
Borgare-Ståndet den l — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j i anledning af f. d.
Gros shandlanden H. Weners ansökning om förlängde arrende
af Svartsjö Kungsladugård. (Stats-Utsk. Uti. N:o 68.)
S. A. K.
Uti en till E. K. M. i underdånighet ingifven skrift, som, jemte E. K.
M:s Befallningshafvandes i Stockholms Län, äfvensom E. K. M:s och Rikets
Kammar-Collegii i ämnet afgifne utlåtanden och öfrige till målet hörande
handlingar, blifvit till Rikets Ständers Stats-Utskott i Nåder öfverlemnad, har
arrendatorn af Svartsjö Kungsladugård i Färentuna Härad af Stockholms Län,
1. d. Grosshandlande!! H. Wener _, jemte förmälan, att arrendet af nämnde egendom,
som, enligt det primitiva, af sökanden år 1817 öfvertagna contractet,
utgått med 600 tunnor spanmål, år 1823 minskats till 450 tunnor för
10 påföljande år, och sedermera, i följd af den utaf Wener erbjudna tillökning
af 50 tunnor, vid sistlidne Riksdag bestämts till 500 tunnor årligen,
anhållit, dels att ytterligare i 30 år, eller ifrån Midfastan 1847, då nuvarande
arrendet af berörde egendom upphör, till samma tid 1877 få vid arrendet
blifva bibehållen, emot senast bestämda årliga arrende-belopp af 500
tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, derest icke krono-arrendatorer
kunde få sig tillagd åborätt, så länge de ordentligen fullgöra sina prestanda
och väl sköta innehafvande egendomar, dels ock att, i händelse ansökningen
i berörde del icke skulle kunna bifallas, sökanden måtte, i likhet med boställsinnehafvare
och andre, som uttappa sjöar och kärr, förunnas 50 frihets-år
för ett på Kungsladugårdens egor beläget kärr, på hvars uttappning, i ändamål
att derigenom förbereda en ängsodling af omkring 40 tunnland, lian
alltifrån företagets början under sommaren år 1838 skall användt betydliga
kostnader.
Hvad rörande detta ärende förekommit, hafva Rikets Ständer i öfvervägande
tagit; och då vid den laga undersökning och uppskattning, som å
Svartsjö Kungsladugård anställts, i ändamål att vid sistlidne Riksdag tjena lili
ledning för bestämmande af den för samma egendom utgående arrende-afgift,
Expeditions-XJtskottets Förslag till und, Skrifvelse j N.o So, 77
en sådan afgift ansetts icke Lora Leräknas till mera än 470 tunnor spanmål
årligen, hvadan, på sätt E. K. M:s Befallningshafvande jemväl yttrat, det nu
bestämda arrende af 500 tunnor synes vara det högsta, som för berörde egendom,
i dess nuvarande skick, hör kunna påräknas, samt enär, enligt hvad.
sa väl E. K. M:s Befallningshafvandes utlåtande, som flere enskilde personers
skriftliga intyganden vitsorda, sökanden, under den längre tid, han på arrende innehaft
Svartsjö Kungsladugård, städse med drift och omtanka besörjt egendomens
förvaltning och sina arrende-förbindelser behörigen fullgjort, hafva .Rikets
Ständer ansett beviljandet af den sökta förlängningen i arrendet under nu
gällande villkor tillskynda Stats-Verket en mera väsendtlig förmon, än den
tillfälliga förhöjning i arrendet, som vid en blifvande auction möjligen kan
erbjudas; till följd hvaraf och enär den förutsättning, att under Kungsladugårdens
fortsatta förvaltning med enahanda omsorg, som hittills, och genom
fullbordande af de utaf Wener påbörjade odlingsföretag, egendomens värde
i den mon torde förhöjas, att den, enligt det primitiva contractet, för densamma
bestämda årliga arrendesumma af 600 tunnor spanmål, skulle framdeles
kunna, utan känbar olägenhet för arrendatorn, utgöras, icke skäligen
bör föranleda något anspråk på förhöjning i arrendet, så länge egendomen
af nuvarande arrendatorn innehafves, helst de af honom derå verkställde förbättringar
vid en förnyad utarrendering blifva för Stats-Verket af nytta, Rikets
Ständer godtfunnit bifalla, det Svartsjö Kungs-ladugård må, under ytterligare
30 års tid, räknadt från midfastan år 1847, då nuvarande arrendet deraf
upphör, till f. d. Grosshandlande!! Wener upplåtas, emot utgörande af
nu faställda årliga arrende-belopp af 500 tunnor spanmål, hälften råg och
hälften korn, under förbehåll likväl, att den af Wener påbörjade canalgräfning,
för uttappning af ett å Kungs-ladugårdens egor befintligt kärr, varder
före midfastan år 1847 behörigen fullbordad, och med skyldighet för
sökanden att, så länge han med arrendet fortfar, ifrågavarande canal i fullgodt
skick underhålla. Hvilket Rikets Ständer få till svar härmed i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Augusti 1840.
7®
Expeditions-Utskoltets Förslag lill tind, Skrifvelse, N.o 5t.
N:o 51.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den t Aug. 1840.
Preste-Ståndet den 1 — —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af arrendatorns
af Hogsta, Lombarudd och Norrby hemman på Lofön
C. A. Karlbergs ansökning om förlängning af arrendet.
(Stats-Utsk. Uti. N.ris 83 och 183.)
S. A. K.
Genom Nådig Remiss af den 10 sistlidne Mars, liar E. K. M. till Rikets
Ständers Stats-Utskott öfverlemnat handlingar rörande arrendatorn af
de under Drottningholms Kungs-Iadugård lydande Kronohemmanen Hogsta
med Lombarudd och Norrby i Lofö socken, Färentuna Härad af Stockholms
Län, C. A. Karlbergs till E. K. M. ingifna underdåniga ansökning, att arrendet
af dessa hemman mätte i Nåder förlängas på ytterligare 30 år, räknade
från midfastan 1846, då nu varande arrende-tid tilländagår, eller ock
alt åborätt till hemmanen kunde honom i Nåder förunnas, emot utgörande
af det för samma hemman bestämda årliga arrende-belopp, nemligen för
Hogsta med Lombarudd, 3 mantal, 139 tunnor 17| kappar, samt för Norrby,
li mantal, 81 tunnor, eller tillsammans 220 tunnor 17| kappar, hälften
råg och hälften korn; hvarförutan sökanden erbjudit sig att i sådan händelse
till Kongl. Majit och Kronan afstå den vid Hogsta befintlige, honom
tillhörige, caraeters-byggnad med flere enskilde hus, brandförsäkrade för 4,000
R:dr Banco; varande af sökanden i underdånighet anfördt: att hans år 1825
aflidne fader, TIof-Fouriren Jacob Karlberg, till hvilken omförmälde hemman
år 1816 blifvit på arrende upplåtne, i och för deras upphjelpande ur
(tt förfallet skick, användt 16,000 R:dr Rgs; att, i anledning af den vid 1823
års Riksdag väckte fråga om nedsättning i arrendet för berörde Kronohemman,
Rikets Ständer, vid det om hemmanens beskaffenhet och afkastning utredde
förhållande, funnit det för Hogsta och Lombarudd utfäste arrende vara
vida högre, än som med arrendatorns bestånd möjligen kunde utgöras,
hvarföre så väl Rikets Ständer medgifvit, som E. K. M. i Nåder bifallit nedsättning
i arrendet för sistnämnde hemman med 32 tunnor 4-| kappar spannmål
årligen under loppet af 5 år, eller intill påföliandp Riksdag, efter hvil
-
Expeditions-Utskotlets Forslag till und. Skrifvelse} N.-o Sr.
79
ken tid arrendet åter förhöjts till dess primitiva belopp, samt att sökanden,
som tillförne, tid efter annan, nödgats hos E. K. M. i underdånighet begära
anstånd med arrende-afgiftens erläggande, först nu, då hemmanen genom hans
oafbrutna möda kommit i förbättradt skick, kunde afgiften utgöra och dessutom
påräkna någon behållning.
E. K. M:ts Befallningshafvande i Stockholms Län har, uti afgifvet underdånigt
utlåtande, anfört, att då, ehuru arrendet af Hogsta och Lombarudd
vore ganska högt uppdrifvet och arrende-beloppet för Norrby utgjorde det
högsta, som derför skäligen kunde påräknas, nu varande arrendatorn likväl,
genom berömvärd omtanka och odlingsflit, lyckats försätta hemmanen i det
goda skick, alt han, sedan den beviljade nedsättningen upphört, förmått utgöra
det primitiva arrendet samt derjemte väl och försvarligen underhölle
hemmanens åbyggnader, hvilket mera sällsynta förhållande syntes förtjena
någon uppmuntran till efterföljd, E. K. M:ts Befallningshafvande funne sig
böra tillstyrka den sökta prolongationen af arrendet, helst E. K. M:ts Befallningshafvande,
med tillförlitlig kännedom af sökandens drift och verksamhet,
ansåge Kongl. Majrts och Kronans fördel derigenom äfven befrämjas, i
den mon, hemmanen icke blott bibehållas i deras närvarande goda häfd, utan
ock framgent vinna förbättring; hvaremot E. K. M:ts och Rikets Kamma
r-Collegium, hvars underdåniga utlåtande jemväl blifvit infordradt, iunnit
sig sakna anledning att tillstyrka bifall till förevarande underdåniga ansökning.
Efter öfvervägande af hvad i detta mål anfördt blifvit, hafva, på de af
E. K. M:ts Befallningshafvande anförde skäl, samt med afseende å den väsendtliga
fördel, som Kronan tillskyndas genom öfverlåtelsen på densamma
af de arrendatorn tillhöriga hus och byggnader, Rikets Ständer för deras del
bifallit, att det af Karlberg innehafvande arrende af Kronohemmanen Hogsta
med Lombarudd och Norrby må förlängas på Trettio års tid, räknadt
från midfastan 1846, emot de uti nu gällande contract föreskrifna villkor,
samt med förbehåll tillika, det Karlberg ej mindre vidmagthåller de å hemmanen
befintliga, honom tillhöriga, hus och byggnader, än ock ställer vederhäftig
laga borgen, att, när arrendet omsider upphör, berörde hus och byggnader
varda i fullgodt skick till Kronan afträdde utan ersättning eller afräkning
på den, enligt Lag- och Syne-rätts beslut, arrendatorn åliggande byggnadsskyldighet.
Hvilket Rikets Ständer, i anledning af E. K. M. Nådiga remiss, få i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Augusti 1840.
8o
Expedit iöns-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse , iV.o 52.
N:o 52.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i Aug. 1840.
Preste-Ståndet den 1 — —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , i anledning af S. F.
Lannges ansökning om prolongation af arrendet å Lunda Kronohemman
eller skatteköp derå.
(Stats-Utsk. Uti. N:ris 81 och 187.)
S. A. K.
Medelst Nådig remiss af den 24 sistlidne Mars, har E. K. M. behagat till
Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemna en af arrendatorn af Lunda Kronohemman,
ett mantal i Löfö Socken Färentuna Härad af Stockholms Län,
Salomon F. Lannge till E. K. M. i underdånighet ingifven skrift, deruti
Lanngeunder anförande, hurusom han å nämnde egendom dels redan verkställt,
dels vore sinnad ytterligare företaga odlingar och förbättringar, hvaraf
någon kostnaden motsvarande afkastning dock ej vore förr, än efter en
längre tids förlopp, att förvänta, äfvensom att en ovillkorlig förlust skulle för
honom uppstå, derest han vid nu varande arrende-tidens slut, midfastan år
1846, nödgades, i brist af nöjagtig ersättning, bortflytta de för hemmansbruket
nödvändiga hus, han derstädes låtit uppföra, anhållit, att honom måtte
förunnas antingen 30 års prolongation af nu innehafvande arrende, eller ock
rättighet att omförmälde hemman till skatte lösa; öfver hvilken ansökning E.
K. M:s Befallningshafvande i Länet, samt E. K. M:s och Rikets Kammar-Collegium
afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden.
Vid öfvervägande af hvad i detta ärende förekommit, hafva Rikets Ständer
icke funnit skäl bifalla förevarande ansökning, för så vidt den angår fråga
om skatteköp af Lunda Kronohemman; hvaremot och enär, enligt hvad
E. K. M;s Befallningshafvande i Stockholms Län jemväl anfört, det af hemmanet
nu utgående arrendet, 81 tunnor 16 kappar spanmål, hälften råg och
hälften korn, synes vara så högt, att, vid en blifvande arrende-auction, något
anbud utöfver delta belopp svårligen torde vara att förvänta, samt då Lannge,
under den tid, han innehaft Lunda hemman, eller från den 2 April
1835, på ett ändamålsenligt sätt besörjt egendomens förvaltning och åliggande,
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 53.
81
de arrende-skyldigheter ordentligen fullgjort, hafva Rikets Ständer för deras
del bifallit, att arrendatorn Lannge må på ytterligare 30 års tid, räknadt
från midfaslan år 1846, undfå prolongation af dess innehafvande arrende af
Lunda kronohemman, emot skyldighet, ej mindre att derför utgöra nu belöpande
arrende-afgilt, 81 tunnor 16 kappar spanmål, hälften råg och hälften
korn, än ock att fullgöra Öfriga genom nu gällande arrende-contract bestämda
vilkor.
Hvilket till svar å E. K. M:s Nådiga remiss Rikets Ständer få i underdånighet
meddela, framhärdande &c.
Stockholm den 5 Augusti 1840.
N:o 53.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Aug. i84o.
Pieste-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om anvisande af ett serskildt
anslag till vatten-cornmunicat loner och andra allmänna
arbeten år tSfo.
(Stats-Utsk. Uti. N:ris 5,104, 179. Först. Stats-Utsk. N:o 242.)
S. A. K.
Uti Nådig Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott af den 27 nästlidne
Januari har E. K. M., som uti Dess samma dag aflåtna Nådiga Proposition
om Stats-Verkets tillstånd och behof, föreslagit, bland annat, att ett utomordentligt
anslag af 100,000 R:dr årligen, i fem år, måtte varda anvisadt till
lättade vatten-communicationer och andra allmänna arbeten, behagat serskildt
fasta Rikets Ständers uppmärksamhet å det förhållande, att, sedan det i berörde
ändamål vid sista Riksdag beviljade anslag af 50,000 R:dr årligen i fem
år med år 1839 upphört, tillgång för närvarande saknades för de anstalter
©ch arbeten af nämnde beskaffenhet, hvilka dels såsom påbörjade borde fortsättas,
dels i öfrigt af nödvändighet påkallades; i anseende hvartill E. K. M.
Bih, till R, St. Prot. 1Ö40, 10 Sami. 1 d/d. 11
S2
Expeditions-Vtskottets Förslag lill nild. Skrifvelse j N.o 53.
i Nåder äskade, att, utan afbidan af Stats-anslagens allmänna reglering och
oberoende af det anslag för allmänna arbeten, som då för den kommande
tiden kunde bestämmas, en summa af 50,000 R:dr genast malte till dylika
arbeten för innevarande år 1840 blifva anvisad.
Rikets Sländer hafva detta ärende i öfvervägande tagit, och dervid, rörande
de i senare åren undersökte, ännu ej bearbetade, anläggningar till vaten-communicationers
befrämjande inom Riket, inhemtat, att efter afdrag utaf
ett för genomgräfningen af Rös-ås-sundet i Indabls-elfven afsatt belopp
4,675 R:dr, derutöfver en summa af 23,245 R:dr 23 sk. 9 rst., vid detta
års början ännu återstod af det anslag, Rikets Ständer vid nästlidne Riksdag
till berörde ändamål anvisat; hvarjemte dock förekommit, dels, huruledes af
nämnde behållning voro reserverade för Forsshaga sluss-anläggning 9,000 R:dr
och för Dejeforss dito 12,000 R:dr, hvilka arbeten, enligt uppgjord plan, på
sätt Kongl. Brefvet den 9 Mars 1838 utvisar, skulle bringas till verkställighet
genom två serskilda associationer, och hvartill för hvarje af åren 1837,
1838 och 1839 anvisades 4,000 R:dr för Dejefors och 3,000 R:dr för Forsshaga
slussanläggning, eller tillhopa 7,000 R:dr årligen, såsom statens bidrag till ränta
och amortissement under 23 och 24 år å de medel, Associalionerne skulle
genom tillskott eller upplåning anskaffa; dels ock, att E. K. M. förklarat Sig
vilja vid nästblifvande Riksdag lill Rikets Ständer göra Nådig framställning
om medels anvisande för of vanberörde 7,000 R:dr, tilldess de gjorda tillskotten
eller upptagna lånen med 5 proc. ränta hunnit till fullo amorteras.
Lik väl, och enär Rikets Ständer, uti deras underdåniga, skrifvelse af den 22
Januari 1835, vid beviljandet af 50,000 R:dr årligen i fem år till vattencommunicationer
och andra allmänna arbeten, uttryckligen fästat det förbehåll,
att, innan arbete i en ort företages, invånarne böra förbinda sig att
med minst hälften af kostnaden bidraga till utförandet, samt alt, då nya företag
ifrågakomma, för hvilka större bidrag erfordras, än hvartill medel finnas
att tillgå å det till påföljde Riksdag uppförde anslag, början med dem
icke måtte göras förr, än anslags-frågan af nästkommande Rikets Ständer blifvit
afgjord; så, och då i Öfrigt är vordet upplyst, att E. K. M:s Nådiga anbud
till Associalionerne för Forsshaga och Dejefors slussanläggningar, att anskaffa
erforderliga kostnadssummor, stått dem öppet alltifrån år 1837, utan
att slutligt yttrande från Associationerna, huruvida de vilja antaga detsamma,
ännu inkommit, eller den borgen för företagens verkställighet, som E. K. M.
af dem äskat, blifvit ställd, hvilket ock föranlåtit Stor-Amirals-Embetet till
den hemställan, att, i händelse nämnde vilkor eftersattes, de reserverade
medlen måtte för andra arbeten användas, hafva Rikets Ständer ansett härigenom
Expeditions-Ulskottets Furslag till lind. Skrifvelse, N.O Sf 83
vara utreflt, att ofvanberörde summa, 23,245 R:dr 23 sk. 9 rst., för närvarande
är disponibel, äfvensom att af nu församlade Rikets Ständer beror att
pröfva, huruvida, utöfver det redan beviljade Stats-anslag 250,000 R:dr, något
ytterligare bidrag för meranämnde ändamål bör ifrågakomma; och emedan
omförmälda summa lill sitt belopp med 11,565 R:dr 23 sk. 9 r:st. öfverstiger
de utgifter föråret, hvilka äro oundgängligen nödvändiga för underhållet
eller fullbordandet af sådane arbeten, som, i öfverensstämmelse med
Rikets Ständers rörande anslagets disposition meddelade förordnanden, blifvit
företagne, och om hvilkas beskaffenhet Rikets Ständer inhemtat närmare upplysning,
nemligen:
för Linköpings hamnbyggnad  1,080.
— Väddö canal  4,000.
— Gråde canal  _ 600.
Förvaltnings-, rese- och undersöknings-kostnader .... . . 6,000.
ll,68o;
alltså hafva Rikets Ständer icke funnit skäl lemna bifall till det af E. K. M.
i Nåder äskade serskilda anslag af 50,000 R:dr för innevarande år.
Hvilket, till svar å E. K. M:s Nådiga Skrifvelse i ämnet, Rikets Ständer
få härigenom i underdånighet tillkännagifva.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Augusti 1840.
N:o 54.
(,Se, i anseende till återremiss, N:o 64, samt Expeditions-Utskoitets memorial
N:o 10.)
84 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej ff.o 55.
N:o 55.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Aug. 1840.
Preste-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
,Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående den löne-regleringj
som erfordrasj i följd af Stats-Rådetsförändrade organisation.
(Stats-TJtsk. Bet. N:ris 32, 79 och 134. Först. StatsUtsk.
Mern. N:o 242.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, för deras del, antagit den Grundlags-föiändringr
hvarigenom Stats-Rådets numera inträffade organisation skulle träda i den förras
ställe, har E. K. M., genom Nådig Skrifvelse af den 17 sisth Mars, behagat
förklara, att E. K. M., som, lika med Rikets Ständer, ansåg denna nya
organisation höra leda till en enklare, skyndsammare och ändamålsenligare behandling
af de allmänna ärendena, ämnade åt berörde Grundlags-förändring
gifva Sitt Nådiga samtycke; men att, då denna förändring, hvilken, sedan
den af E. K. M. vore antagen, skulle, enligt 82 §:n Regerings-Formen, komma
att såsom Grundlag gälla, erfordrade åtskilliga samtidiga regleringar, i afseende
på löne-anslagen, så väl för Stats-Rådet, hvars personal härigenom
komme att ökas, som för en ledamot i Högsta Domstolen efter Justitice-StatsMinistern
och för de blifvande Expeditions-Cheferne i sex af de nya StatsDepartementen,
E. K. M. velat på förrberörde angelägenhet fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet, och har E. K. M. ansett den förändrade ställning, hvaruti
de personer inträda, sorn komma att bekläda ofyannämnde embeten, göra
det nödvändigt att så bestämma löne-vilkoren, att deras verksamhet och nit
icke måtte förlamas genom omsorgen för deras utkomst i förening med en lefnad,
svarande emot hvad värdigheten af embetena klafver.
Vid öfvervägande af detta grannlaga ämne, hafva Rikets Ständer, lika
med hvad E. K. M. i Nåder yttrat, ansett oundgängligen nödigt, att lönevilkoren
för Stats-Rådets Ledamöter lemna full tillgång till den lefnads-kostnad,
dessa embetens värdighet fordrar, och sådant så mycket hellre, som det
endast derigenom blifver för E. K. M. möjligt att till dessa vigtiga embeten
kalla personer, utan afseende å andra omständigheter, än de egenskaper, som
till ett dylikt dyrbart förtroende böra göra dem förtjente.
Expeclitions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 55,
85
Då aflönings-förmonernes bestämmande derefter bos Rikets Ständer förekommit,
har först uppstått den derpå inverkande fråga, huruvida Departements-Cheferne,
på enahanda sätt, som för närvarande för Utrikes Stats-Ministern
eger rum, borde med boställen förses, och härvid hafva 2:ne olika
förslag yppats, det ena att, med afseende å deja lättnad uti DepartementsChefernes
communicationer med underlydande embetsman och behöriga tillsyn
å göromålens gång inom Expeditionerne, som derigenom skulle beredas,
dessa Chefer måtte erhålla bostäder uti samma hus, der deras Expeditioner
varda inrymde, det andra att, för beredande af närmare gemenskap emellan
de olika Departementen, det vore af större vigt, alt samtlige Expeditionerne
sammanfördes uti en local, utan att böställs-rum för Departements-Ckeferne i
sammanhang dermed anvisades; och hafva Rikets Ständer, som för närvarande
icke funnit lämpligt att i närmare pröfning häraf ingå, ansett sig endast
höra i underdånighet anhålla, det E. K. M., efter anbefalld undersökning af
alla de omständigheter, som på bedömandet af det ena eller andra föreslagets
företräde samt sältet för dess utförande kunna inverka, täcktes till Rikets
Ständer vid nästkommande Riksdag öfverlemna denna utredning, jemte
E. Iv. M:s Nådiga Proposition i ämnet, hvarefter Rikets Ständer blifva i tillfälle
att taga frågan i närmare öfvervägande.
I afseende å de contanta aflönings-förmonerne, hafva Rikets Ständer antagit
det lämpligast vara att bestämma sjelfva lönerna lika för Stats-Rådets
samtlige ledamöter, eller till det för Stats-Råden hittills fastställda belopp af
4,500 R:dr, dock, i öfverensstämmelse med den af Rikets Ständer vid senaste
Riksdag, i fråga om nya löner, antagne princip, utan derunder beräknad
spanmål, samt att deremot, då Stats-Rådets ledamöter, efter deras befattningar,
äro underkastade betydligt olika representations-kostnader, serskildt, under
benämning af taffel-penningar, anvisa den tillökning derutöfver, som,
med hänsigt till berörde kostnader, må finnas afbehofvet påkallad, och hvarvid
Rikets Ständer ansett, att de Stats-Råd, som äro Departements-Chefer,
och således underkastade större representations-kostnader, än Stats-Råden utan
Departement, böra erhålla högre taffel-penningar, än de sistnämnde, samt
att de båda Stats-Ministrarne, hvilka, enligt grundlagen, innehafva Rikets högsta
embeten, på enahanda sätt som hittills, böra undfå högre lönings-förmoner,
än Stats-Rådets Öfrige ledamöter, med dervid, hvad utrikes Stats-Ministern
serskildt angår, fästadt afseende å den större representations-kostnad,
denne embetsman, genom sina relationer tili de utländske Sändebuden, måste
vidkännas.
86
Expedilions-Ulskottets Förslag till lind. Skrifvelsej AT.o SS.
I enlighet med dessa åsigter, hafva Rikets Ständer godtfunnit, att för StatsRådets
Ledamöter bestämma aflöningen till följande belopp:
För Justiliae-Stäts-Ministein, lön. . . ,  4,500:
taffel-penningar  3,500:
Utrikes Stats-Ministern; lön  4,500:
taffel-penningar  6,500:
hvardera af de fem Stats-Råd, som äro Departementschefer,
lön  4,500:
taffel-penningar  2,500:
hvardera af de 3:ne öfriga Stals-Råden, lön  4,500:
taffel-penningar  1,500:
8,000.
11,000.
7.000.
6.000.
Med afseende derå, att Stats-Rådefcs ledamöter innehafva förtroende-platser,
från hvilka de möjligen efter kort tjenstetid skulle kunna komma att afgå,
och att det således icke är lämpligt, att de underkastas de innehållningar
af liggetids- och nådårs-besparingar, som för embets- och tjenstemäns löner
i allmänhet äro föreskrifne, äfvensom då billigheten påkallar, att desse
embetsman icke komma att vidkännas en dryg lösen för sina fullmagter, hafva
Rikets .Ständer funnit skäligt förordna, att hvad Författningarne stadga om
liggetids- och nådårs-besparingar icke må iagllagas, i afseende å lönerna för
ej mindre under loppet af innevarande år utnämnde, än ock hädanefter blifvande
Stals-Råds-ledamöter, så alt sterbhusen efter dem följagtligen icke eller
skola komma alt begrafnings-hjelp tillgodonjuta, äfvensom att några af«
grfter för ifrågavarande Stats-Råds-ledamöters fullmagter icke böra erläggas.
I fråga derefter om aflöning, för den ledamot af Konungens Högsta Domstol,
som, i stället för Justitife-Stats-Ministern, kommer alt tillsättas, hafva
Rikets Ständer, till sådant ändamål, i stat uppfört enahanda belopp, sorn
hvardera af öfrige Justitiae-Råden åtnjuta.
Hvad slutligen beträffar aflöningen för Expeditions-Cheferne i de 6 nya
Siats-Departementen, så, enär angelägenheten fordrar, att dessa embeten, hvilkas
innehafvare äro amovible, städse innehafvas af personer, som, jemte dertill
erforderlig skicklighet, ega den arbets-förmåga, hvilken för dessa mödosamma
och magtpåliggande befattningar erfordras, samt det derföre är afvigt,
alt desse embetsman erhålla en sådan aflöning, att de, utan bekymmer för
nödig utkomst, kunna åt tjenste-befatlningarne uteslutande egna sina omsorger,
hafva Rikets Ständer, som, med hänsigt till berörde embetens beskaffem
-
Expeditions-Utskottets Forslag lill und. Skrifvelse, N.-o 56.
8 7
het, icke ansett lämpligt, att de med fullmagter tillsättas och erhålla löner
på stat, pröfvat skäligt att, för 6 Expeditions-Chefer, en i hvarje af de 6
utaf E. K. M. ifrågastäilde nya Stats-Departementen, anvisa arfvoden till ett
belopp af 3,000 R:dr för dem hvardera; hvaremot den embetsman, som till
dylik befattnings bestridande kan varda förordnad, under tiden frånträder
de löne-vilkor, som åtfölja förut innehafvan le tjenst, och hvilka då, efttr
omstäudigheterne, antingen uppbäras af den, sorn kommer att samma tjenst
bestrida, eller ock Stats-Verket besparas.
Hvilket allt Rikets Ständer, till svar å E. K. M:s i ämnet aflåtna Nådiga
Skrifvelse, få härigenom i underdånighet meddela.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Augusti 1840.
N:o 56.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Aug. iS/Jo.
Preste-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ett för andr adt
myntsystem. (Banco-Etsk. Bet. N:o 20.)
S. A. K.
Under den 27 October 1834, afläto Rikets senast församlade Ständer till
E. K. M. underdånig Skrifvelse, innefattande, alt Rikets Ständer fastställt
Svenska myntets räkne-enhet till jemt £ R:dr silfverspecie, i enlighet med
det skrot och korn, som Mynt-Ordningen af år 1830 bestämmer, samt att
denna mynt-enhet, svarande emot tolf skillingar silfverspecie, och i räknevärde
enahanda med En R:dr Riksgälds-sedlar, eller af Banco-Riksdalern
eller 32 skillingar Banco, borde benämnas Riksdaler Kurant och indelas i 48
skillingar, samt hvarje sådan skilling i 12 runstycken; men under den 6 April
1835 förklarade E. K. M., på anförde skäl, Sig anse tiden ej vara inne att
afgöra en fråga, som vidrörde så många intressen och som egentligen vöre
ideel, samt alt E. K. M. alltså för det dåvarande vägrade Sitt bifall till Ri
-
88 Expeclitions-Utskollcls Förslag till und. Skrifvelse} N.o 56.
kets Ständers begäran om räkne-enhetens bestämmande i så kallade Riksdaler
Kurant och bibehölle det gamla räknesättet i Riksdaler Banco.
Äfven Rikets nu församlade Ständer hafva i öfvervägande tagit de härvid
förekommande, för alla samhälls-classer högst vigtiga frågor, och dervid
baft tillfälle att stadga sin öfvertygelse, att den sedermera förflutna tid icke
medfört någon hufvudsaklig förändring i de omständigheter, som vid sistför—
flutne Riksdag föranledde dåvarande Ständers underdåniga anmälan om olägenheterna
deraf, att någon bestämd räkne-enhet för penninge-förhållandena
inom Riket icke funnes. Rikets Ständer instämma också fullkomligt i den,
vid samma tillfälle, yttrade och af dagliga erfarenheten allt mer och mer
bekräftade åsigt, i afseende å dessa förhållanden, hvilka måste föranleda en
för allmänna penninge-rörelsen i så många fall menlig olikhet i begreppen
om fastigheters, varors, arbets-biträdens och fordringars uppgifne värden. Sedan
de omvexlingar och förändringar, Rikets egentliga mynt under långliga
tider varit underkastadt, numera, efter realisationens verkställighet, upphört,
och detta mynt för framtiden vunnit en, efter all sannolikhet, orubblig stadga,
anse Rikets Ständer det icke längre böra uppskjutas, att äfven undanröja den
obestämdhet i myntets benämningar, som utgör ett ännu qvarstående minne
af fordna Ständers stridiga beslut, angående bestämmandet af delta mynts rätta
värde. Rikets Ständer våga dessutom, med serskildt fästadt afseende å innehållet
af E. K. M:s Högslberörde Nådiga Skrifvelse, föreställa sig, att de
betänkligheter numera upphört, som hindrade E. K. M. att, samtidigt med
ett för den större allmänheten till utseende nästan helt och hållet okändt
metalliskt mynts återutgifvande, bifalla någon ändring i detta mynts gamla
beräkningssätt, samt tro sig för sin förmodan i detta hänseende jemväl kunna
hemta stöd af den vid sista Riksdagen af E. K. M. föreslagna åtgärd, den
äfven Rikets Ständer då vidtogo, såsom ledande till det af Rikets Ständer
åsyftade mål, att nemligen de nya Banco-sedlarnes valörer faställdes på ett
sätt, som, medelst deras sammanfattande i Riksgälds-sedlarne motsvarande
summor, underlättade bruket att begagna sistnämde räknesätt.
Af dessa anledningar få Rikets Ständer nu hos E. K. M. förnya förrberörde
underdåniga framställning om. införande af ett ordnadt och bestämdt
myntsystem, hvarvid Rikets Ständer anse, att de med ett dylikt myntsystem
afsedda stora och allmänna fördelar skulle till cn hufvudsaklig del .förfelas,
så vida icke samma enhet fastställes för det egentliga myntvärdet, som för
det allmänna räknevärdet. Den nuvarande mynt-enheten, Specie-Riksdalern,
finna Rikets Ständer härtill icke lämplig, dels i anseende till ovanan hos all
mänhe
-
Expeditions-TJtskoltets Förslag till und. Skrifvelse, IV.o 56.
89
rrtänheten att till räkne-enhet deraf begagna sig, samt den oreda och det
missförstånd, som häraf troligen skulle blifva en oundviklig följd, dels ock i
anseende till olämpligheten och origtigheten af en, i jemförelse med allmänt
gångbara varu* och arbetspris, alltför hög räkne-enhet.
Hvad åter Banco-Riksdalern beträffar, så, enär räkningssättet i Banco,
ehuru föreskrifvet och begagnadt i Statens och alla allmänna Verks räkenskaper
och handlingar, likväl icke är brukligt bland största delen af allmänheten,
och dess mera allmänna införande sannolikt skulle föranleda rubbning
och oreda i mångfalldiga enskilda liqvider, hvartill kommer, att, med få undantag,
de präglade och bland allmänheten utgifna silfvermynt icke motsvara,
hvarken jemna multipler eller jemna under-afdelningar af Banco-Riksdalern,
hvadan flera sådana mynt icke utan svårighet för personer, som äro
mindre vane vid penningars räknande, kunna till sitt värde i Banco bestämmas,
anse sig Rikets Ständer icke eller böra antaga Banco-Riksdalern till laglig
enhet för myntet och räknesättet.
Deremot dela Rikets Ständer de sist församlade Ständernas åsigt om fördelaktigheten
af mynt- och räkne-enhetens bestämmande tili ett, RiksgäldsRiksdalern
motsvarande värde. Denna Riksdaler är nemligen till detta sitt
värde och sina minsta underafdelningar för allmänheten, sedan nära 40 år
tillbaka, fullkomligt känd och i de flesta landsorter redan, såsom den egentliga
räkne-enheten, begagnad. Den kan dessutom med lätthet jemföras med
det utelöpande silfver myntet, hvars hittills varande enhet utgör en jemn multipel
af densamma, hvarförutan alla från Banken, efter de nya formulären
utfärdade och med stor begärlighet af allmänheten emottagna, sedlar motsvara
jemna Riksdaler-tal i Riksgälds. Med afseende härå samt å de allmänna
fördelarne af en låg mynt-enhet, serdeles i ett land, hvars rörelse-capital
jemförelsevis är mindre betydligt, hafva Rikets Ständer alltså, för deras del,
beslutat, att den nya gemensamma mynt- och räkne-enheten må bestämmas
till ett värde, motsvarande Riksgälds-Riksdalern; men, då Rikets Ständer anse
mindre lämpligt att för all framtid bibehålla benämningen Riksgälds och
blotta benämningen Riksdaler skulle leda till sammanblandning med de i
allmänna penninge-rörelsen gångbara Specie- och Banco-Riksdalrar, instämma
Rikets Ständer i de senast sammanträdde Ständernas beslut, att ifrågavarande
mynt-enhet må kallas Riksdaler kurant.
I enlighet med dessa grunder, hafva Rikets Ständer antagit och få här
hos
underdånigst anhålla om E. K. M*s Nådiga sanction å följande nya mynt»
system, hvarvid Rikets Ständer, enär runstycken numera icke myntas, och
Bih> till R, St. Prot, i84°i 10 SctnxU 1 Afd. 12
9°
Expeditions-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelse.N.-o 56.
denna myntsort, i anseende till sin ringa valör och föga användbarhet, synes
kunna utan olägenhet afskaffas, ansett minsta underafdelningen af mynt-enbeten
böra erhålla den vid smärre liqvider redan i nästan alla delar af Riket
begagnade benämningen af styfver, motsvarande en fjerdedels skilling.
I. Allmäntia Räkningssättet i handel och vandel
samt vid bokföring.
l:o Svenska myntets räkne-enhet fastställes till jemt i;dels R:dr silfver
specie, i enlighet med det skrot och korn, som Mynt-Ordningen af den 9
Maj 1835 bestämmer;
2:o denna gemensamma mynt- och räkne-enhet, svarande emot Toll
skillingar silfver specie och i räknevärde enahanda med En Riksdaler Riksgäldssedlar,
eller -|:delar af Banco-riksdalern, eller 32 skillingar Banco, benämnes
Riksdaler kurant;
3:o en Riksdaler kurant indelas uti Fyratioåtta skillingar och hvarje skilling
uti fyra styfver; samt
4:o då i öfverenskommelse!’, förbindelser och skrifter af alla slag, efter
viss bestämd tid, begagnas benämningen af endast Riksdalerj förstås dermed
alltid Riksdaler kurant.
II. Silfvermjntet.
A. Utmjntningen:
De serskilda silvermynten blifva:
«/
l:o Ett om 4 Riksdaler kurant = 1 R:dr silfver specie = 2| Riksdaler
Banco =4 R:dr Riksgälds;
2:o Ett om 2 Riksdaler kurant = \ R:dr eller 24 sk. silfver specie =
1-| R:dr B:co = 2 R.dr Rgs;
3:o Ett om 1 Riksdaler kurant = J R:dr eller 12 sk. silfver specie =
| R:dr eller 32 sk. B:co = 1 R:dr Rgs;
4:o Ett om 24 skillingar kurant = § R:dr eller 6 sk. silfver specie =
i R:dr eller 16 sk. B:co = i R:dr eller 24 sk. Rgs;
5:o Ett om 12 skillingar kurant = R:dr eller 3 sk. silfver specie =
| R:dr eller 8 sk. B:co = | R:dr eller 12 sk. Rgs.
B. Skrot och Korn.
På sätt redan i nu gällande Mynt-ordning är stadgadt, skola alla nyssnämnde
silfvermynt innehålla tre delar fint silfver emot en del koppar och
Expcditions-Utskottcts Förslag till lind. Skrifvelse, N:o S6.
91
således vara tolf- lod ige, under förbehåll likväl af de, enligt samma Myntordning,
tillåtne remedia, nemligen:
i finheten: iö3öS:c^e*s skålpund victualievigt finsilfver öfver eller under
å hvarje helt skålpund så kalladt Myntsilfver, och
i vigten: På 4 Riksdaler kurant-stycket, deraf 25 = 2 skålpund, T-3-0
delar öfver eller under per skålpund.
På 2 Riksdaler kurant-stycket, deraf 50=2 skålpund, T-4_-:delar öfver
eller under per skålpund.
På 1 Riksdaler kurant-stycket, deraf 100 = 2 skålpund, T5'L_:delar öfver
eller under per skålpund.
På 24 Skillingar kur ant-stycket, deraf 200=2 skålpund, :delar öf
ver
eller under per skålpund.
På 12 Skillingar kurant-stycket, deraf 400=2 skålpund, :delar öf
ver
eller under per skålpund victualievigt.
III. Kopparmyntet.
l:o Kopparmyntsorterne blifva:
a. Ett om 4 skillingar kurant = 1 skilling silfver specie = 2| skillingar
Banco = 4 skillingar Riksgälds.
b. Ett om 2 skillingar kurant = 1| skilling B:co =2 skillingar Rgs.
c. Ett om 1 skilling kurant = f skilling Banco = 1 skilling Rgs = 4
styfver.
d. Ett om 2 styfver kurant =-| skilling B:co =i skilling Rgs.
e. Ett om l styfver kurant =| skilling eller 2 runstycken Banco = \
skilling Rgs.
2:o Utmyntningen:
Ett skeppund koppar stapelstadsvigt utmyntas till: Fyrahundrade femtio
Riksdaler kurant =300 R:dr B:co i Fyraskillings-stycken;
Trehundrade sjuttiofem R:dr kurant =250 R:dr B:co i En- och Tvåskillings-stycken;
Trehundrade
Riksdaler knrant =200 R:dr B:co i En- och Tvåstyfversstyeken;
Till
afhjelpande af den öfverklagade olägenhet, att valören å det nu
gångbara silfver myntet icke är tillräckligen tydlig och i ögonen fallande, få
Rikets Ständer, som anse någon om-myntning af de silfvermyntsorter, hvilka,
enligt 1835 års Mynt-ordning, blifvit utmyntade, icke böra komma i fråga,
helst de silfvermyntsorter, hvilka, enligt nu anförda nya myntsystem, kunna
C)2 Expcditions-Utskottcts Forslag till und. Skrifvelse, N.o 5"].
komma att utmyntas, klifva af alldeles lika storlek och värde med dem,
som för närvarande från Banken utvexlas, underdånigst anhålla, att den ena
sidan, åtminstone å de smärre silfvermynt, som, enligt det nya myntsystemet
kunna komma att utmyntas, endast måtte upptagas af myntets valör,
äfvensom, i anseende till mångfallden af de, efter olika utmyntningsgrunder,
i senare tider präglade och i allmänna penningerörelsen utspridda kopparskiljemynt
samt lättheten att, vid sådant förhållande, sammanblanda mynt
af sins emellan helt olika värden, Rikets Ständer få i underdånighet hemställa,
att, vid nu ifrågakomna nya kopparmynts präglande, skillnaden mellan de
olika myntsorterne, ,i afseende på håde form och prägel, göres så märkbar
som möjligt, samt, enär erfarenheten visat, att, genom det för närvarande
gångbara kopparmyntets likhet i prägeln med silfvermyntet, förfalskning egt
rum, de nya kopparm yntsorterne måtte blifva å framsidan försedde allenast med
E. K. M:s höga namnchiffer.
Slutligen, och derest det nu af Rikets Ständer antagna nya myntsystem
vinner E. K. M:s Nådiga sanction, få Rikets Ständer underdånigst anhålla
om utfärdande af Nådig Kungörelse, att Kronans och öfriga Publika Verks
räkenskaper komma att, så fort sig göra låter, föras efter den nya mynt-enlieten
och benämningen, hvarjemte Rikets Ständer få i underdånighet anmäla
deras beslut, att Bankens och Riksgälds-Contoirels räkenskaper skola, från
och med den tid, som för Kronans och öfrige Publike Verks räkenskaper varder
af E. K. M. i Nåder bestämd, föras efter enahanda räknesätt.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 Augusti 1840.
N:o 57.
Uppläst ochgodkändt hos Ridd. och Adeln den 12 Aug. i84o.
Preste-Ståndet den ia — —
Borgare-Ståndet den ia — —
Bonde-Ståndet den la — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utsedde Ledamöter
till det aj Kongl. Maj:t äskade Hemliga Utskott.
S. A. K.
Sedan, till följd af E. K. M:s den 4 innevarande Augusti till Rikets Stan
-
Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse j IV.-o 58.
93
der aflåtna Nådiga skrifvelse, angående val af ett Hemligt Utskott, likmätigt
54 §. Regerings-Formen, sådant val inom hvarje Riks-Stånd försiggått, få Rikets
Ständer nu härmed i underdånighet anmäla, att till ledamöter i berörde
Utskott blifvit utsedde:
af Ridder skåpet och Adeln:
Grefve Horn, Claes Fredric, Friherre Tersmeden, Wilhelm Fredric,
samt Herr von Troil, Emil;
af Preste.Ståndet:
Biskoppen m. m. Doctor Christopher Isac Heurlin, Prosten Eric Sa»
muel Ödmann och Contracts-Prosten Carl Eric Hallström;
af Borgare-Ståndet:
Grosshandlaren Frans Schartau, Grosshandlaren Carl Fredric Wtern,
och Brukspatronen Thore Petré; samt
af Bonde-Ståndet:
Riksdags-Fullmägtige Johan Jacob Rutberg från Norrbottens Län, Hans
Jansson från Elfsborgs Län och Nils Pehrsson från Södermanlands Län.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 12 Augusti 1840.
N:o 58.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Aug. 1840.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående revision för
framtiden af en vid Westerbottens regemente af Statsmedel
bildad fond. (Stats-Utsk. Mern. N:o 207.)
S. A. K.
Sedan hos Rikets Ständer anmälts, hurusom en fond blifvit af besparde
Expeditions-Utskottels Forsing till und. Skrifvelse, N:c 58.
indelningar och 2:ne contante Secund-befäls-löner vid Förste Majorens oell
Calix Compagnier af Westerbottens Fält-Jägare-Regemente, äfvensom af vacans-afgifter
för 115 vacante Numer vid samma Regemente, bildad, i ändamål
att användas till organiserande af en Häst-jägare-sqvadron vid Regementet,
men att ofvannämnda medel icke funnes upptagne bland de cassör och
medel-tillgångar, hvilkas räkenskaper af Rikets Ständers Revisorer vid de senaste
Stals-Revisionerne undergått granskning, och således kunde förutsättas,
att Revisorerne saknat kunskap om tillvaron af samma medel, hafva Rikets
Ständer i behörig ordning förskaffat sig kännedom om hvad, i afseende å tillkomsten
och förvaltningen af berörde fond, förekommit och af E. K. M. är
vordet i Nåder förordnadt; och som de i ämnet ofvan uppgifne omständigheter
dervid blifvit bestyrkte, samt ifrågavarande, under namn af Westerbottens
Häst-jägare-sqvadrons-fond, bildade cassa alltså utgöres af Stats-Verket
tillhörande medel, få Rikets Ständer härigenom i underdånighet begära, att
räkeuskaperne öfver berörde fond måtte, i likhet med räkenskaperne rörande
öfrige Stats-medel, varda till Rikets Ständers hädanefter sammanträdande
Revisorers granskning öfverlemnade, äfvensom att, för den händelse, att ifrågaställde
förändring i organisationen af Westerbottens Fält-jägare-regemente
fortfarande anses vara af behofvet påkallad, E. K. M. täcktes till Rikets Ständer
derom aflåta Nådig Proposition, på det att i sådant fall detta ärende,
hvilket angår en fråga om förändring uti Indelnings-verkets hufvudgrunder,
må kunna, i enlighet med 80 § Regerings-Formen, af E. K, M. och Rikets
Ständer gemensamt afgöras.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Augusti 1840.
Ejcpeclilions-Utskottets Forslag till urul. Skrifvelsej N:0 5g.
95
N:o 59.
Uppläst oell godkandt hos Ridd. och Adeln den ig Aug. i8fo.
Preste-Slåndet den ig — —
Borgare-Ståndet den ig — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående prcescriptionstid
för emottagande i Kronans uppbörd af Bankens utelöpande
transportsedlar samt sedlar ä 3 och 2 R:dr ä ofärgadt papper.
(Banco-Ulsk. Uti. N:o 12.)
S. A. K.
Uppå gjord framställning om bestämmande af praescriptionstid för gångbarhet
af de från Rikets Ständers Bank tillförene utgifne transportsedlar samt
sedlar ä 3 och 2 R:dr efter ganda formulairet, hvilka ännu ega allmänt omlopp,
hvarigenom allmänheten vore utsatt för de förluster, sorn dessa sedlars
lätta förfalskning och efterapning föranleda; och då hos Rikets Ständer, vid
pröfning häraf, den öfvertygelse stadgat sig, att, derest en fullkomlig indragning
af Bankens berörde sedlar, på sätt förordnad t blifvit, i afseende på Rikets
Ständers Banks tillförne utgifne sedlar å Daler Kopparmynt, kunde i110m
en icke aflägsen framtid verkställas, flere fördelar skulle vinnas och deribland
erhållandet af visshet om den utelöpande sedelstockens belopp, hafva
Rikets Ständer, för beredande häraf i framtiden, godtfunnit nu besluta, dyt
Bankens från och med 1777 års böl jan till och med den 31 Mars 1836 utgifne
samt å Specie eller Banco lydande transportsedlar, äfvensom dess från och
med 1777 års början till och med 1812 års slut ä 3 och 2 R:dr på dubbla
blad, samt fran och med 1813 till och med 1836 års slut likaledes å 3 och
2 R:dr på enkla blad tillverkade sedlar af ofärgadt papper icke få emottagas
i uppbörden af allmänna medel längre, än till och Troed år 1848; under anmälan
hvarom Rikets Ständer härmed i underdånighet anhålla, det E. K. M.
feäcktes, till allmän efterrättelse, Nådig Kungörelse i ämnet utfärda och derjemte
ej mindre anbefalla vederbörande om dess uppläsande från predikstolarne,
minst 2:ne gånger hvarje år, under den bestämda praescriptionstiden, än
äfven förständiga Kongl. Vetenskaps-Academien att låta, tili allmänhetens
kännedom, uti de små almanachorna för de 2:ne år, som näst föregå den
96 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV:o 60.
tid, då omförmälde sedlars emottagande i uppbörden skall upphöra, och
således för åren 1847 och 1848, ifrågavarande kungörelse införa.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Augusti 1840.
N:o 60.
Uppläst och godkändt bos Ridd. och Adeln den 19 Aug. 1840.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den ig — —
Bonde-Ståndet den aa — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om ändring i ansvars*
bestämmelsen för den räknings-hafvare i Banken, som, utan
föregången coltationering> assignerar å sin Räkning derstä*
des. (Banco-Utsk. Utlåt. !S:o 15.)
S. A. K.
Efter det olika meningar uppstått om rätta förståndet och tillämpniagen
af stadgandet uti Kongl. Kungörelseta under den 6 Maj 1830, att den Assignant,
som färsummar att, senast vid Januari månads utgång, hafva sin räkning,
för det tilländalupna året, med Bankens bok behörigen collationerad,
skall, i mon af den assignerade summans belopp * vara förfallen till lika böter
och ansvar med den* hvilkens utan egande behållnings assigfterat på sin
räkning i Bankens hafva Rikets Ständer ansett billigheten påkalla vidtagandet
af en sådan förändring härutinnans att ansvaret för assigneringar å Banken,
utan föregången coltationering af assignantens behållning å dess räkning från
det tillähdalupnä årets må, utan afseende å den assignerade summan, fastställas
till något visst, alltid enahanda, bötes-belopp, enär någon giltig grund
icke förefinnes, hvarför en dylik ansvars-bestämmelse bör vara olika för olika
assign&nter, helst den följd, som genom föreskriftens åsidosättande kart inträffa,
eller oreda i räkenskapen, är enahanda för den räknings-hafvare, som
drifver ert större, med den, som har en mindre assignerings-rörelse; hvadan
Rikets Ständer beslutat en så beskaffad förändring af öf vanom förmälde stadgande
-
Expcditions-Vtskottets Förslag lill und. Skrifvelse j N.-o 61.
97
(rande uti Kongl. Kungörelsen af den 6 Maj 1830, att den assignant, sorn
försummar att, senast vid Januari månads utgång, hafva sin räkning för det
tilländalupna året med Bankens bok behörigen eollationerad, skall böta Tjugufem
R:dr Banco, hvilka fördelas på lika sätt, som, i afseende på fördelningen
af böter för öfver-assignering, är stadgadt; och få Rikets Ständer hos
E. K. M. underdånigst anhålla, att Nådig Kungörelse måtte utfärdas till allmänhetens
underrättande om den sålunda vidtagna förändring.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Augusti 1840.
N:o 61.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Aug. 1840.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående upphäf vande
af lagens stadgandenj rörande qvalificeradt dödsstraff.
(Lag-Utsk. Utlåt. N:ris 16 och 71.)
S. A. K.
Vid handläggning af väckt motion, i fråga om olämpligheten deraf, att
qvalification af dödsstraff bihehölles, på sätt allmänna lagen derutinnan stadgar,
hafva Rikets Ständer ansett, att dödsstraffet icke hör ökas med föregående
kroppsplikts lidande, hvarigenom allenast utöfvas en grymhet, stridande
emot närvarande tids mildrade seder; hvarjemte och äfven under antagande,
att kroppens förbränning eller styckning och utställande till åskådning medföra
varnande intryck på allmänhetens sinnen, Rikets Ständer likväl funnit
den, efter dödsstraffets verkställande, såmedelst vidare fortsatta bestraffningen
emot den döda kroppen innefatta något för menniskans ädlare känslor i hög
gfad sårande; i öfverensstämmelse med hvilka åsigter samt enär härvid jemväl
förekommit, dels att qvalificationer af dödsstraff blifvit från förslaget till
ny Criminal-lag uteslutne, dels ock den omständighet, att, i anseende till melBih.
till R. St. Prot. 1840. 10 Sqml. 1 Afd, l5
98
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrijvelse j N.o 62.
lankommen benådning, verkställighet af dylika qvalificationer, sedan flere år
tillbaka, sällan eller aldrig egt rum, Rikets Ständer få härmedelst i underdånighet
anhålla, att, derest ifrågavarande lag-förändring af E. K. M. i Nåder godkännes,
en Författning måtte utfärdas, att den i lagen utsatta skärpning af
dödsstraff, medelst högra handens afhuggande, samt den döda kroppens styckning
och utsättande på stegel eller förbränning, afskaffas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Augusti 1840.
N:o 62.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Aug. 1840.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring af 12
§:n uti Kongl. Patent-Förordningen den i3 December i83f.
(Ekon.-Utsk. Utlåt. N:o 76.)
S. A. K.
Enär omtvistade frågor, rörande patent och nya uppfinningar, enligt nu
gällande Kongl. Patent-Förordning af den 13 December 1834, böra pröfvas
och utan appell afgöras af en Nämnd, hvilken af parterne sjelfve, efter behag,
utses på det sätt, att hvardera parten väljer tvänne Gode Män, utan minsta
förbehåll af sakkunskap eller oväld hos desse senare, och hvilka fyra Gode
Män sedermera genom lottkastning sins emellan bestämmaj, af hvilkendera sidans
ledamöter i Nämnden en 5:te ledamot skall utväljas; men härigenom,
till men för industrien, lätteligen kan inträffa, att de vigtigaste enskilde rättsförhållanden
komma att helt och hållet bero på 3:ne, antingen i ämnet och
derå tillämplige lag-bestämmelser okunnige eller ock ill villige personers godtycke,
i stället för lag; hafva Rikets Ständer ansett sig böra hos E. K. M.
härmedelst göra underdånig hemställan derom, att 12;te §:n af högstberörde
Nådiga Patent-Förordning måtte sålunda ändras: att de, för t vistellågors afdömande,
deri upptagne Gode Män eiler Compromissarier, böra hädanefter
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse , N.o 63.
99
till antalet blifva sju, samt på det sätt utses, att Kongl. Cominerce-Collegium
utnämner tre; den, som klandret anställt, två, och patent-innehafvaren två,
hvilka derefter hafva att, genom anställande val bland de af bemälde Collegium
utsedde 3:ne ledamöter, utvälja Ordförande i Compromiss-Rätten, äfvensom
slutligen att alla sju ledamöterne böra, på sätt i allmänhet vid Jury
tillgår, aflägga en i formulär föreskrifven edsförpligtelse, innan de deras Domare-kali
få utöfva.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Augusti 1840.
N:o 63.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Aug. 1840.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse } angående ändring i Kongl.
Maj:ts Nådiga Tåg-Ordning. (Ekon. Etsk. Bet. N:o 78.)
S. A. K.
Med anledning deraf, att E. K. M:s, under den 15 September 1791, utfärdade
Nådiga Tåg-Ordning uti 26 §:n innehåller, i afseende å tågande truppers
inqvartering på landet, att dervid ej må göras afseende på inqvarteringsgifvarens
egande hemmantal, utan på matlaget, dock att den, som eger mera
än ett helt hemman, skulle vidkännas något större onus, har hos Rikets Ständer
blifvit anmärkt; att fastighels-egare vid den tiden sällan innehade under
i eller !:dels mantal, då det alltså icke varit af serdeles betydenhet,
om nen ena åboen inrymde lika antal manskap med den andre, helst proviant
och andra truppens förnödenheter den tiden sammantogos från hela orter
och utdelades af krono-betjeningen på stället, der inqvartering skedde;
men att hemmans-delarne numera blifvit klufne ända till 96 delar och vida
derutöfver, hvadan äfven utvägarne att emottaga större inqvartering betydligen
minskats, enär hvarje jordegare merendels förskaffar sig utrymme i förhållande
till sitt jordbruk; hvarförutan, sedan den gamla seden att samman
-
100 Expedilions-Ulskottets Förslag lill und. Skrifvelse j IV.-o 64•
taga proviant äfvenledes upphört, och hvar och en, i följd deraf, nödsakas att
af eget förråd förse det inqvarterade manskapet, emot en kostnaden understigande
ersättning, det måste för de mindre hemmans-innehafvarne blifva allt
för kännbart att draga en lika inqvarterings-tunga med de större samt jemväl
inqvarterings-tagarne blifva lidande, då hvad dem rätteligen borde tillkomma,
stundom icke finnes att tillgå; vid hvilka under tiden inträffade förändrade
förhållanden blifvit föreslaget, att ofvanberörde stadgande måtte undergå
en ändamålsenlig förändring, och vid skeende inqvarteringar afseende
fästas å hemmantalet, då detsamma understiger |:dels mantal.
Rikets Ständer hafva, under enahanda åsigt, funnit den åsyftade förändringen
i Tåg-Ordningen kunna vinnas, om vederbörande krono-betjening beordrades
att, vid skeende inqvarteringar, så vidt sig möjligen göra låter, efter
erhållet förskott från Landt-Ränterien, uppköpa och tillhandahålla truppen
proviant efter en fastställd spisordning, samt inqvarterings-gifvarne deremot
i sådant fall endast förpligtades att, i förhållande till deras hemmantal,
emottaga och förse manskapet med nödigt husrum, ljus, värme och underbädd,
på sätt hittills skett', hvarigenom ej mindre de sistnämnde skulle komma att
befrias från en oftast högst betungande mathållning, än äfven truppen med
torre säkerhet kunna påräkna god proviant samt undvika att spridas från
marchvägen till mera aflägsna qvarter, hvilket nu icke sällan inträffar; och
få Rikets Ständer alltså i underdånighet anhålla, det E. Ii. M. täcktes i Nåder
anbefalla omarbetning af Tåg-Ördningen af den 15 September 1791,
samt att dervid, i afseende på inqvarterad trupp, må iagttagas, hvad här ofvan
antydt blifvit.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Augusti 1840.
N:o 64.
- '' i
(Se, i anseende till ytterligare återremiss, Expeditions-Utskottets Memorial
N:o 11, samt här nedanföre upptagne förslag till underdånig Skrifvelse
N:o 90.)
Expeditions-Utskottets Forslag till und. Skrifvelse > TV.-o 65, 66. 101
N:o 65.
(Se, i anledning af återremiss, Expeditions-Utskottets Memorial N:o 12,
samt nedanföre upptagna förslag till underdånig Skrifvelse N:o 100.)
N:o 66.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adela den 29 Aug. j84°-
Presté-Ståndet den 1 Sept. —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om Calmar Läns fördelning i 2:ne
Län. (Stats-Utsk. Uti. K:ris 43 och 201.)
S. A. K.
Då E. K. M. funnit olämpligheten af Calmar Läns indelning, enär detsamma,
med endast 2 tili 7 mils bredd, innehölle en längd af något öfver 28
mil, och hufvudsätet för Läns-administrationen vore så beläget, att derifrån
tili Länets ena gräns är ett afstånd af nära 24 mil, samt uppmärksamheten
å detta ämne serskildt blifvit påkallad deraf, att en mängd hemmans- och
bruksegare i Länets fyra mest nordliga härader, jemte invånarne i städerne
Westervik och Wimmerby, äfvensom Riksdags-fullmägtigen för allmogen i två
af dessa härader, vid sista Riksdagen, uti ansökningar, dem Läns-Styrelsen
understödt, utbedt sig E. K. M:s Nådiga behjertande att förhjelpas ur den
vanlottade belägenhet, hvaruti de, i följd häraf, i administrativt hänseende,
sig befunno, så har E. K. M., genom Nådig Proposition af den 15 nästlidne
Januari, föreslagit, att berörde Län måtte uti 2:ne fördelas, samt äskat, att
de för den nya Läns-staten erforderlige anslag måtte å Riks-statens Andra
Hufvud-Titel varda anvisade.
Rikets Ständer hafva detta ärende till noggrant öfvervägande förehaft
och dervid, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Kongl. KammarCollegii
i ämnet afgifna underdåniga Utlåtande innehåller, funnit: att Calmar
Län, hvarken i afseende på folkmängd eller hemmantal, och ännu mindre
areal-omfång, kan hänföras till de största Länen i Riket; att, ehuru dess
102
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N-o 66.
längd är mindre väl afmätt emot bredden, den likväl föga öfverstiger, hvad
i detta hänseende sig företer med Götheborgs och Bohus Län, der residenset
jemväl är beläget i ena ändan af Länet, samt icke kan jemföras med Wermlands
och Kopparbergs Län i medlersta delen af Riket, eller med något af
de Norrländska Länen; att förändringar uti sådane missförhållanden, som i
afseende å Calmar Län blifvit anmärkta, följagtligen, med lika skäl, skulle
kunna ifrågasättas inom flere andra Län i Riket och således, derest de, oagtadt
olägenbeterne af rubbningar uti Läns-indelningarne, skola ega rum, icke
partielt, utan i ett sammanhang, böra till reglering förekomma, på det att
en dylik reglering må kunna så utföras, att ökade kostnader för Stats-Verket
i möjligaste måtto undvikas; att de vid Läns-styrelsen i Calmar förefallande
embetsgöromål, enligt arbetsförteckningarnes föranledande, ingalunda kunna
anses öfverhopande och hvarken till mängd eller beskaffenhet äro jemförlige
med dem, som uti många andra Län förefalla; att kostnaden för fångars skjutsande
ifrån de norra trakterne af Länet till Länshäktet kunde till större delen
besparas, om i Westervik och Wimmerby inrättades Ivronohäkten, öfver
hvilka vederbörande Magistrater egde tillsyn; samt att, i och för lagsökningsmål,
parter sällan behöfva resa till Lauds-Canzliet, enär till dessa måls utförande
vanligen begagnas ombud på stället, och hvad angår åtskillige polisärenden,
sådane åtgärder, i afseende på deras handläggning, kunna vidtagas,
att parters inställelse i residenset, ifrån Länets ailägsnare trakter, undvikes,
hvarförutan i de fall, då sådant icke kan förekommas, olägenheterna deraf i
Calmar Län icke äro större, än uti flere andra Län, der parter ofta hafva
la n0ie väg till Landshöfdinge-residenset.
Med anledning af allt detta, hvartill kommer, att invånarne uti Aspelands
härad, sorn skulle utgöra en del af det nya Länet, på det bestämdaste
protesterat emot den föreslagna Läne-fördelningen, enär derigenom flere
olägenheter för dem skulle uppstå, och att Wimmerby stads Borgerskap jemväl
bestridt den föreslagna åtgärden, så framt icke nämnde stad blefve till
Läns-styrelsens residens utsedd, samt då Stats-Verket, genom Länets delning,
skulle komma att vidkännas, så väl de kostnader, hvilka för en gång uppstode,
i och för anskaffande af Landshöfdinge-residens och etnbetshus, fängelse-byggnad,
inventarier, m. m., som ock en årlig aflönings-utgift af icke
mindre än 11,209 R:dr, förutan kostnaderne för underhållet af Kronans förutnämnde
tillhörigheter, hafva Rikets Ständer icke funnit skäl att till E. K.
M:s högstberörde Nådiga Proposition lemna bifall.
Expeditions-ZJlskoltets Forslag till und. Skrifvelsej Ar.o 67. io3
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. härigenom till svar i ämnet underdånigst
anmäla.
Rikt ts Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 September 1840.
N:o 67.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Aug. 1840.
Preste-Såndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 26 •— —
Bonde-Ståndet den 2g — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej angående indragning af
Kongl. JVumer-Lotteriet. (Slals-Utsk. Lil. IN:is '26 och 205.)
S. A. K.
Da erfarenheten vitsordat, att Kongl. Numer-Lotteri-inrättningen på en
mängd spelande, så väl i moraliskt, som ekonomiskt hänseende, utöfvat ett
skadligt inflytande, samt dä det otvifvelagtigt innebär en motsägelse att,
under gällande förbud emot hasardspel i allmänhet, med statens skydd hägna
en Inrättning, hvars verkningar på den obildade och oerfarne äro nästan
lika förderfliga, som de, hvilka af andra hasardspel förorsakas, och det jemväl
synes föga öfverensstämmande med statens värdighet alt, endast i betragtande
af den från berörde Lotteri härflytande vinst, bibehålla en Inrättning,
som, ur moralitetens synpunkt, icke kan godkännas; hafva, på grund häraf
och med föranledande af derom hos Rikets Ständer vackt fråga samt dåden
förlust, som för Stats-verket skulle beredas genom upphörande af hittills påräknadt
bidrag från Kongl. Numer-Lotteriet, hvilket bidrag under åren 1832
—1837 utgjort tillsammans 402,650 R:dr 30 sk. 11 rst., eller i medeltal
67,108 R:dr 21 sk. 2 rst. årligen, oberäknadt dels den bevillning, som å utfallne
vinster för Riksgälds-Contoirets läkning innehålles, och hvilken under nyssnämnde
sex år per medium uppgått till 9,335 R:ir 10 sk. 8 rst., dels det,
för Numer-Lotteriets brefvexling, Postverket til Illy tande belopp, i medeltal
7,048 R:dr 13 sk. 3 rst., är, enligt Rikets Ständers tanka, af mera underordnad
betydenhet, med afseende ä Stats-verkets nuvarande ställning, Rikets
io4 Expcditions-Utskoilets Furslag till und. Skri/velse, IV.-o 68.
Ständer, för deras del, beslutat, att Kongl. Numer-Lotteriet stall, med innevarande
års utgång, upphöra, utdelandet af nya så kallade Brudgåfvor vid
samina tid| inställas, samt Brudgåfvo-fonden, efter Numer-Lotteriets indragning,
öfverilyttas på Riksgälds-Contoiret, hvarifrån utbetalning, i föreskrifven
ordning, skulle verkställas af de hrudgåfvor, som redan blifvit eller före detta
års slut kunna blifva beviljade; anhållande Rikets Ständer, att den sålunda
beslutade indragningen måtte vinna E. K. M:s Nådiga bifall, hvilket Rikets
Ständer afvakta, för att derefter fatta sitt beslut, i fråga om förflyttande
på Allmänna Indragnings-staten af de utaf Lotteri-medlen nu utgående löner,
anslag till Kongl. Seraphimer-Lazarettet af ersättningen, 500 R:dr, för öfverlåtelsen
af dess Lotteri-privilegium samt dispositionen af Lotteri-verkets bus
och öfriga tillgångar; och täcktes E. K. M., i händelse denna Rikets Ständers
underdåniga framställning äf E. K. M. i Nåder bifalles, låta allmän kungörelse
om Kongl. Numer-Lotteriets indragning och sättet för de afsatte Brudgåfvo-vinsternes
utbekommande i Nåder utfärda.
Rikets Ständer framhärda &c,
Stockholm den 29 Augusti 1840.
N:o 68.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 4 ~~ —
Borgare-Ståndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 9 —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ett staden Soderhamn
beviljadt lune-understöd, (Stats-Utsk. Uti. N:ris 87
och 223.)
S. A. K.
Uti Nådig Skrifvelse till Rikets nu församlade Ständer af den 24 nästlidne
Mårs, liar E. K. M. behagat tillkännagifva, att, sedan E. K. M., i anledning
af den eldsvåda, hvarigenom en betydlig del af staden Söderhamn i
November njånad 1835 lades i aska, anvisat ett räntefritt förskott af 5,000
R:dr
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse _, N:0 68. Io5
R:dr till de brandskadades undsättning, emot säkerhet för detsammas återbetalning
sist inom 1836 års slut, under medgifvande likväl för E. K. M:s
Befallningshafvande alt, ifall omsländigheterne sådant fordrade, af detla förskott,
såsom gåfva eller utan säkerhet, utdela högst 1,500 R:dr; så hade stadens
Magistrat och Äldste, med anmälan, att Stads-cassans dåvarande skick
och invånarnes belägenhet omöjligen medgåfve det erbjudna förskottets återbetalning
inom den föreskrifna tiden, hvadan staden således varit nödsakad
afsäga sig förskotts-summan, så vidt densamma var med ovilkorlig återbetalnings-skyldighet
förenad, i underdånighet anhållit, att, till anskaffande af
erforderlig arbets-förtjenst åt behöfvande, äfvensom för beredande af tillgång
till kostnaden fön stadens reglering samt återuppbyggande af nedbrunna
publika byggnader, ett amortissements-lån till afbetalning på viss
lämplig Lid måtte, utom ofvanberörde 1,500 R:dr, af allmänna medel beviljas;
hvilken underdåniga anhållan, enär disponibla tillgångar saknades till
det sålunda sökta och af E. K. M:s Befallningshafvande tillstyrkta låne-understödet,
E. Ii. M. alltså till Rikets Ständers ompröfvande öfverlemna!, jemte
meddelande, det E, K. M., för att sätta staden i tillfälle att under tiden i
enskild väg anskaffa medel till de nedbrunne byggnadernes återuppförande
m. m., anvisat å Riks-statens 9:de Hufvud-Titel ett årligt räntebidrag af 500
R:dr, alt utgå från 1837 års början och till innevarande Riksdag.
Hvad i detta ämne förekommit, hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit;
och, då Rikets Ständer under förflutna Riksdagar beviljat låne-biträden
för uppbyggande af flere städer, som nästan helt oell hållet eller till betydligare
del blifvit genom eldsvådor ödelagda, samt Söderhamns stads behof
af enahanda understöd efter den härjande eldsvåda, hvaraf staden år 1835
hemsöktes, är vordet vederbörligen vitsordadt, hafva Rikets Ständer, med
ledning af stadens Magistrats och Äldstes uppgift å behofvet för delta ändamål,
funnit skäligt bevilja och till utgående från Riksgälds-Contoiret anvisa
ett lån å Tolf Tusen (12,000) R:dr B:co för staden Söderhamns nya reglering
och återuppförandet af stadens vid berörde tillfälle nedbrunna publika
byggnader.
Beträffande åter vilkoren för detta låns utbetalning och sättet för dess
godtgörande; så, jemte det Rikets Ständer härvid i öfrigt hufvudsakligen följt
samma grunder, som blifvit stadgade, i afseende på det staden Wenersborg vid
sista Riksdag beviljade dylika lånebiträde; likväl och då räntan för penningelån
i allmänhet numera fallit, samt, i händelse Riksgälds-Contoiret äfven hädanefter
kommer i nödvändighet att upplåna medel, räntan derför bör, genom
Bih. lill R. St. Prot. 1840. 10 Sami. 1 Afd. l4
106 Expeditions-Ut skottets Förslag till und. Skrifvelse> IV.o 68.
betalnings-vilkorens ändamålsenliga bestämmande, kunna nedsättas lill 4 procent,
hafva Rikets Ständer anselt räntan för det nu ifrågaställa Jåne-understödet
ej eller böra till högre belopp fastställas, äfvensom och enär Söderhamns
stad, enligt hvad E. K. M. i Nåder tillkännagifva, från 1837 års
början och till denna Riksdag, af allmänna medel åtnjutit ett årligt räntebidrag
af 500 R:dr, Rikets Ständer funnit ränteberäkningen för omförmälde
lån böra vidtaga från och med år 1842; i öfverensstämmelse hvarmed Rikets
Ständer alltså velat fastställa nedannämnde föreskrifter och vilkor, i afseende
på det för Söderhamns stad nu beviljade låne-understöd, nemligen:
l:o Ifrågavarande lånebelopp 12,000 R:dr får endast användas till bestridande
af kostnader för stadens nja reglering efter 1835 års eldsvåda samt
återuppförande af stadens nedbrunna allmänna byggnader;
2:o Låne-medlen, som böra ställas under stadens Äldstes förvaltning, utbetalas
af Riksgälds-Contoiret efter deras reqvisitioner eller fullmagter, hvilka
böra vara underskrifna af minst en utöfver halfva antalet af stadens Äldste;
3:o Innan någon utbetalning från Riksgälds-Contoiret verkställes, bör dit
vara aflemnad en af stadens Äldste undertecknad förskrifning å hela det beviljade
låne-beloppet, hvarigenom de, i stadens namn och å dess vägnar, förbinda
sig, en för alla och alla för en, att ansvara för lånesummans återbetalning,
jemte ränta derå, på sätt och i den ordning, här nedan finnes stadgadt;
4:o Likaledes böra, före lånets lyftning, hos Riksgälds-Contoiret uppgifvas
de serskilda föremål, hvartill lånet är afsedt alt användas, äfvensom sättet
för dess begagnande;
5:o Hvad, som af lånet icke är uttaget innan den 1 Juli 1841, kommer
derefter icke att från Riksgälds-Contoiret utgifvas;
6:o Såsom ränta och capital-inbetalning för det uttagna låne-beloppet,
hvilket får räntefritt begagnas till 1841 års utgång, erlägges derefter inom
slutet af hvarje år, från och med år 1842, Sju (7) procent, som alltid beräknas
å det ursprungliga låne-capitalet och hvaraf, sedan ränta efter 4 procent
årligen å det innestående capital-beloppet afgått, återstoden utgör afbetalning
å lånesumman, intilldess densamma är till fullo godtgjord;
7:o Allt hvad, som sålunda bör inbetalas, må omedelbarligen från stadens
Äldste till Commissarierne i Riksgälds-Contoiret insändas; och
8:o skulle lånet icke vid 1842 års slut vara lill hela det lyftade beloppet
an vändt för de dermed afsedda och uppgifna ändamål, eller skulle de
föreskrifna ränte- och capilal-inbetalningarne icke fullgöras, bör den utgifna
lån-summan, å Riksgälds-Coptoirets sida, till återbetalning inom viss förelagd
Expeditions-Utskollets Förslag till und. Skrifvelse* N.O 6g,
107
kort tid uppsägas, i hvilket fall den stadgade räntan skall beräknas och utgöras
från elen tid, låne-medlen blifvit från Riksgälds-Contoiret utbetalda.
Hvilket allt Rikets Ständer få, till svar å E. K. M:s i ämnet aflåtna Nådiga
Skrifvelse, härigenom i underdånighet meddela.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 9 September 1840.
N:o 69.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 9 — =»
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse* angående pension för
Bokhållaren Sture. (Stats-Utsk. Uti. N:o 239.)
S. A. K.
Uti Premiss af den 4 sisllidne Maj, har E. K. M. behagat till Rikets Ständers
Stals-Utskott i Nåder öfverlemna Bokhållaren vid E. K. M:s och Rikets StatsContoir
Nils Arwid Stures underdåniga ansökning, att, sedan ett mångårigt
sjuklighets-tillslånd icke lemnade någon vidare förhoppning för honom att återfå
helsa och arbetsförmåga, hvarigenom han, som uppnått nära 60 Ars ålder
och derunder på 37:de året varit ordinarie tjensteman, blifvit urståndsatt
att sina tjenste-åligganden uppfylla, E. K. M. täcktes hos Rikets nu församlade
Ständer göra Nådig framställning derom, alt, ehuru några år ännu återstå,
innan Sture hunnit den ålder, som, enligt gällande Författningar, berättigade
honom att vid afskedstagande! uppföras på Allmänna IndragningsStaten,
med bibehållande af en dess innehafvande lön motsvarande pension,
Rikets Ständer likväl mätte, i belragtande af de för Sture förekommande bevekande
skäl och omständigheter, äfvensom af hans under krigs-fångenskap ådragne
sjuklighet, bevilja honom, som icke är delegare i Civil-Statens PensionsInrättning,
samma förmon, som hade han nu fyllt 65 år.
Hvad härutinnan förekommit, hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit;
och då Kongl. Brefvet den 12 November 1823 föreskrifver 65 års lefnadsålder,
io8
Expedilions-Utskotlets Forsh" till und. Skrifvelse , N.o 70.
såsom clet vilkor, hvarunder Civile embets- och tjenstemän, hvilkas sjuklighet
eller försvagade helsotillstånd genom laglig Läkare-attest bestyrkes, äro berättigade
alt deras innehafvande löner, såsom pensioner å Allmänna Indragnings-Staten
uppbära, hafva Rikets Ständer, som icke ansett lämpligt att härifrån
medgifva något undantag för detta serskilda fall, väl ej funnit skäl bifalla,
hvad Bokhållaren Sture sålunda begärt; inen som, vid det genom företedt
Läkare-betyg styrkta förhållande, att Bokhållaren Sture icke vidare kan
förrätta sin tjenst, angeläget är, alt för honom någon utväg beredes att kunna lemna
tjensten, så att till densamma annan person må kunna lillsältas, hafva Rikets
Ständer, med afseende jemväl på i öfrigt förekomne bevekande omständigheter,
velat å Allmänna Indragnings-Slaten uppföra en pension, motsvarande
1 delar af Bokhållaren Stures nu innehafvande lön, 800 Pi:dr, med derunder
begripne 76 tunnor spanmål, att af Sture tillträdas, så snart han från
tjensten erhåller afsked.
Hvilket, till svar å högstberörde Nådiga Remiss, Rikets Ständer få hos
E. K. M. härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 9 September 1840.
N:o 70.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den g — —
Bonde-Ståndet den g — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velseangående pension åt vi*
ce Amiralen G. af Klints enka. (Stats-Utsk. Uti. N.o 240.)
S. A. K.
Uti Nådig Skrifvelse af den 26 sistlidne Maj, har E. K. M. behagat gifva
Rikets Ständers Stals-Utskott tillkänna, att, sedan vice Amiralen och Commendören
med Stora Korset af Kongl. Svärds-Orden, m. m. Gustaf af Klint
den 30 förutgångne April med dötlen afgålt, E. K. M. ansett Sig böra fästa
Rikets Ständers uppmärksamhet på den nytta, bemälde vice Amiral tillskyn
-
Ex peil it iöns- Ut skottets Förslag lill wiel. Skrifvelse, N:0 7/.
dat de förenade Rikenas så väl örlogs- sorn handels-sjöfart, medelst det af
honom, under 42 år, intill sin död, fortsatta sjö-chartae-arbete, ett verk, som
gjort ioria Harens namn frejdadt bland Europas alla navigerande nationer, samt,
med anledning häraf, velat föreslå Utskottet att, såsom en billig gärd af agtning
för den bortgångne embelsmannens förtjenster, bos Rikets Ständer göra
framställning 0111 beviljandet af en årlig pension, till belopp af 800 R:dr E:co,
åt bans enka, som med elfva barn, af hvilka nio äro oförsörjda, befinner sig
i mindre lyckliga omständigheter.
Och då, enligt Kongl. Reglementet lör Amiralitets-Krigsmans-cassan af
den 26 Oclober 1838, det högsta belopp, som kan tillfalla enka efter afliden
delegare uti densamma, utgör endast 400 R:dr B:co, hafva Rikets Ständer,
med afseende å aflidne vice Amiralen G. af Klints obestridliga förtjenst af
det allmänna samt de af E. K. M. i öfrigt åberopade bevekande omständigheter,
godtfunnit alt, för bemälde vice Amirals efterlemnade enka, å Allmänna
Indragnings-Slaten uppföra en pension af 800 R:dr B:co, att utgå, så länge
bon lefver ogift och fortfarande befinner sig i obemedlad ställning.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M., till svar å högstberörde Nådiga
Skrifvelse, härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 9 September 1840.
N:o 71.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Sept. 1840.
Pi esle-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den t) — —
Bonde-Ståndet den g — —
Rikets Ständers underdåniga Skrijvelse, angående pension för
aflidne Agronomen Stephens enka. (Stats-Htsk. Uti. N:o 243.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva under öfvervägande förehaft en utaf aflidne Agronomen
George Stepliens’s efterlemnade enka, Susanna Murray Stephens, Iros
E. K. M. framställd och genom Nådig Remiss lill Rikets Ständers pröfning
® Ilo Expeditions-Utskottets Förslag till uriel Skrifvelsej N:o 72.
öfverlemnad underdånig ansökning om pension, till understöd för sig och fem
harn; men då härvid förekommit, att bemälde Susanna Murray 3 under flera
år före Stephens’s inträffade död, lefvat från honom skiljd, och de barn, hon
med honom haft, antingen redan uppnått eller äro nära den ålder, att de
böra kunna sig sjelfva försörja, hafva Rikets Ständer icke funnit skäl tili den
sökta pensionen lemna bifall.
Hvilket Rikets Ständer få härmed , till svar å högstberörde Nådiga Remiss,
hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 9 September 1840.
N:o 72.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Sept. 1840.
Presle-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den g — —
Bonde-Ståndet den g — —
Rikets Stcinclers underdåniga Skrifvelse, angående förre HäradsSkrifvaren
S. F. Hagelins underdåniga ansökning om förhöjd
pension. (Stats-Utsk. Uti. N:ris 142 och 249.)
S. A. K.
Till Rikets Ständers Stats-Utskott har E. K. M., medelst Remiss den 24 sist—
lidne Mars, i Nåder öfverlemnat en af förre Härads-Skrifvaren i Wikbolands
fögderi af Linköpings Län S. F. Hagelin gjord underdånig anhållan, att, sedan
han, som år 1836 erhållit afsked från sin förenämnde Ilärads-Skrifvarebefattning,
i sammanhang dermed, jemväl framställt begäran, att, efter då
uppnådde 66 lefnadsår, derunder 48 år i Statens tjenst, med den i Kongl.
Brefvet deu 12 November 1823 civile embets- och tjenstemän i allmänhet
tillagde rättighet, komma i åtnjutande af pension till fulla beloppet af förut
innehafde lönen; men, i följd af Kongl. Brefvet den 25 Juni 1818 och Kongl.
Kammar-Collegii Circulaire-Bref den 11 October 1819, ansetts ej kunna komma
i åtjntande af högre pension, än den, hvilken motsvarade Kammar-Skrifyare-lön,
eller 264 R:dr 8 sk., med deri inbegripne 25 tunnor spanmål, E.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skr ij velse N.-o rj3.
lil
K. M. likväl måtte täckas till Rikets nu församlade Ständer framställa Nådig
Proposition derom, att, i likhet med hvad Rikets Ständer vid senaste Riksdag
under enahanda förhållanden beviljat Kronofogden Hollsténs sökanden
kunde anses berättigad till åtnjutande af pension, svarande mot sin förut innehafde
Härads-Skrifvare-lön, hvilken i medeltal för åren 1827—.1836 uppgått
till 378 R:dr 26 sk. 9 r:sl. årligen, utom boställs-afkastningen och resepenningar.
Men som Häradskrifvare!! Hagelin^ hvilken, enligt 1770 och 1778
årens Pensions-författningar, om desamma vid hans afskedstagande funnits gällande,
icke egt att pension åtnjuta, ingalunda erhållit ringare pension, än
hvartill han, enligt sedermera utfärdade Författningar, var berättigad, samt
den Kronofogden Hollstén af Rikets Ständer medgifne förmon att få, såsom
pension, behålla hela sin innehafde indeldta lön, icke varit grundad på någon
laglig rättighet, utan blifvit honom tillerkänd, med afseende på serskildt
förekom ne ömmande omständigheter, hafva Rikets Ständer ieke funnit skäl bifalla
den af Härads-skrifvarén Hagelin sökte högre pension.
Hvilket, med anledning af E. K. M:s ofvanhögstberörde Nådiga Remiss,
Rikets Ständer få i underdånighet meddela.
Rikets Ständer framhärda &:c.
Stockholm den 9 September 1840.
N:o 73.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Sept. lSzfo;
J Presle-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den g — —
Bonde-Ståndet den g — —
Rikets Ständers underdåniga) Skrifvelse , angående ändring i 24
Cap. 8 §:n samt 34 Cap. Missgernings-Balken.
(Lag-Utsk. Bet. N:ris 46 och 76.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord om otillräckligheten af
det i allmänna lagen lemnade skydd emot misshandel å person; i hvilket af
-
Expeditions-Ulskottcts Förslug lill lind. Skrifvelse > N.o y3.
seende förekomme: alt, enligt 24 Cap. 8 §:n Missgernings-Balken, kunde den,
sorn, oträngd, af vredesmod dragit knif eller svärd, spännt bössa eller rest
annat vapen åt annan, stungit, huggit eller skjutit ål honom, utan att skada
skelt, försona sitt våldsamma och för allmänna säkerheten vådliga förfarande
med eli bötesbelopp af 20 daler; alt för annans våldförande och stympning på
lieie sålt, så vida ej lif spilldes, svårare påföljd ej funnes, än den i 34 Cap.
samma Balk bestämda penninge-uppoffring, högst utgörande 30 daler för såramål
och 50 daler i lytesbot, äfvensom att i 35 Cap. 1 §:n berörde Balk
endast stadgades 10 dalers böter för den, som tillfogar annan köttsår, då benlösning
eller afhugg ej sker, ulan att skilnad iagttagits för de fall, då skadan
blifvit med knif tillfogad; och ehuru härvid bör i betragtande tagas den omständighet,
att, då böter för lyten, sår och blånader ega rum, och det tillika
inträffar, att knif eller svärd m. m. blifvit, på sätt ofvan är nänmdt, draget,
den brottslige jemväl skall, enligt Kongl. Brefvet den 20 September 1786,
fällas till de i 24 Cap. 8 §:n Missgernings-Balken utsatte 20 dalers böter,
hafva Rikets Ständer likväl funnit behofvet påkalla skärpning i de straff,
som äro bestämda för ifrågavarande slag af brott, hvilka i senare tider tilltagit
i antal samt utvisa en hög grad af vildsinthet hos gerningsmannen och
ofta lill sina följder menligt inverka på den våldfördes kroppsbeskaffenhet och
helsa; i enlighet med hvilken åsigt Rikets Ständer pröfvat skäligt för deras
del besluta:
l:o att en Författning bör utfärdas, hvarigenom Kongl. Brefvet den 20
September 1786 upphäfves och 24 Cap. 8 §:n Missgernings-Balken ändras på
följande sätt:
Drager någon, oträngd, af vredesmod knif eller svärd, spänner bössa eller
reser annat vapen åt annan, stinger, hugger, slår eller skjuter åt honom
och råkar det annan, så att han får der död af; gånge derom, som om annat
vilja-dråp. Tillfogar man någon dervid lyte, sår eller blånad, ansvare
derför efter lag och bote serskildt för begagnandet af lifsfarligt vapen från
Tjugo till Fyratio daler till tveskiftes emellan Konungen och Häradet eller
Staden. Sker ej skada, vare ändå till samma böter förfallen;
2:o att 1, 2 och 3 §§:ne af 34 Cap. Missgernings-Balken till sin lydelse
sålunda förändras:
1 §•
Hugger man annan i ansigte eller hals, eller hugger af eller förderfvar
näsa, öra, hand, arm eller fot; eller slår ut öga; så att han deraf lyte får:
bote
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, W.-o 74- il3
bote i lytesbot Femtio daler, och straffes för såi’amålet med Tolf dagai’s fängelse
-vid vatten och bröd. Varda flere lemmar, än en, afhuggne eller förderfvade;
skall den brottslige böta lytesbot för hvartdera och straffas för såramål
med Tjugu dagai’S fängelse vid vatten och bröd. Lytesbot njute målsesranden
enskildt.
2 §.
Hugger man af annan tummelfinger, fot framom vrist, eller häl; bote
Trettio daler för lytet och straffes med åtta dagars fängelse vid vatten och
bröd för såramålet. Hugger man af det, som näst är till tummelfinger; bote
Tjugu daler för lytet och sti’affes med enahanda fängelse för såramålet. Afhugges
någotdera af de andra fingren, vare lytesboten Femtom daler och straffet
för såramålet Fyra dagai’s fängelse vid vatten och bröch Tå å fot vai’e så
gild i såramål, som finger å hand, och halft mindre i lytesbot.
3 §.
Slår man någon så, att ben bräckes eller lossas i hufvud, arm, lår eller
ben, och kommer ej afhugg i; eller stinger man någon genom lif eller
lem; straffes med Åtta dagars fängelse vid vatten och bröd; kommer der lyte
i; bote hälften emot afhugg.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. härmed i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 9 September 1840.
N:o 74.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 1 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den g — —
Bonde-Ståndet den g — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående änsvars stadgande
för inslående af fenster.
(Lag-Utsk. Bet. N:ris 47 och 77.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har i betragtande förekommit, att något ansvar för
Bih, till R. St. Prot. iS4o{ 10 Sami. 1 Afd. i5
1X4 Expeditions-TJtskotlcts Förslag tili und. Skrifvelse, N.-o 75.
fensters inslående ej finnes i allmänna lagen stadgadt i annan händelse, än
den i 28 Cap. 1 §. Missgernings-Balken omförmälda, att någon deraf ljuter
döden, hvarjemte Rikets Ständer inherntat, att föreskriften i 20 Cap. 6 §:n
nämnde Balk om Fem dalers böter för den, som kastar in i annan mans hus,
gård eller farkost sten, slång eller annat, att dermed skada göra, hitintills
vanligen blifvit, i brist af annat tjenligt lagstadgande, tillämpadt för sådana
fall af förstberörde förbrytelse, då den sker af öfvex-dåd eller kittslighet, 11-  tan att någon deraf får skada; men då samma lagrum icke afser nu ifrågavarande
slag af brott, hvilka dessutom fordra en strängare påföljd, än den nyssnämnda,
dels i anseende tillden elakhet, som ofta i hög grad derföre ligger till
grund, dels ock emedan de till sina följder kunna vara vådliga, samt äro svåra
att upptäcka, såsom merendels i hemlighet utförda, hafva Rikets Ständer, med
ledning af hvad lagen i vissa andra fall stadgar, angående skadegörelse å egendom,
funnit skäligt, för deras del, besluta utfärdandet af en författning,
hvarigenom förordnas: Den, som uppsåtligen, af ondska eller öfverdåd, slår
in annans fenster, skall pligta från Sex R.dr 32 sk. till Tretton R:dr 16 sk.,
efter omständigheterna, ändå att icke någon deraf får skada. Sker det mera
af okynne, än ondska, vare bot Tre R:dr 16 sk.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. härmed i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhäda &c.
Stockholm den 9 September 1840.
N:o 75.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 16 — —
Borgare-Ståndet den s3 — —
Bonde-Ståndet den a3 — —
V\W-> Finl \ •, V • - .V'’;/l?,v. \;•. > \\ V/ \ ;ii•s- 1 i V~v '
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse_, i fråga derom, att enskild
egande-rätt bör vika för allmänna ändamål.
(Lag-Utsk. Bet. JNa-is 30 och 82.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer hafva motioner blifvit väckte derom, att enskild
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse j N.o 7S- ll5
man må, under vissa vilkor, kunna förpligtas att egande jord eller lägenhet
till allmänt ändamål afträda; i hvilken fråga Rikets Ständer hysa den öfvertygelse,
att enskild egande-rätt, ehuru helgad den bör vara, likväl måste vika
för det allmänna bästa, dock att nugot lidande deraf för den enskilde ej
må uppstå, med afseende å hvilken senare omständighet, Rikets Ständer trott
vara tillfyllestgörande, om, vid hvarje tillfälle, då tillämpning af berörde
grundsatts ifrågakommer, dels åt Kongl. Maj:t öfverlemnas, att, efter inhemtade
noggranna upplysningar, pröfva bebofvets verklighet, hvarigenom all farhåga
for uppoffrandet af den enskildes rätt i oträngdt mål försvinner, dels
ock, angående ersättningens bestämmande, sådane försigtighetsmått föreskrifvas,
sorn afböja sjelfva möjligheten af materiel förlust för den enskilde, hvilket,
efter Rikets Ständers tanka, säkrast kan tillvägabringas derigenom, att
det verkliga värdet af hvad, som förloras, höjes med Femtio procent, och att,
i händelse tvist derom uppstår, densammas bedömande åt Gode Män anförtros.
I öfverensstämmelse härmed hafva Rikets Ständer funnit skäligt för deras
del besluta, att en Författning må utfärdas, hvarigenom, med upphäfvande
af de ej mindre i 25 Cap. 1 §:n Byggninga-Bälken, sådan den lyder
i Kongl. Förordningen den 19 Februari 1824, än ock uti Kongl. Kungörelsea
den 9 Mars samma år, i afseende på väg-anläggningar, gifna föreskrifter,
stadgas:
Enskild egande-rätt vike för det allmänna bästa, der Konungen prof var
nödigt, att jord eller lägenhet, som enskild man tillhörer, begagnas skall, vare
sig till Rikets försvar, till allmän väg eller bro, till torg eller gata istad,
lill utlappning eller sänkning af sjö, till strömrensning, farled eller annan
vattenledning, till allmän byggnad eller till dylikt allmänt behof. I alla
dessa fall vare egaren pligtig att afstå, hvad af hans egendom för ändamålet
fordras, emot ersättning. Denna ersättning må i penningar mätas, efter hvad
jord eller lägenhet af samma slag och godhet i orten högst gäller. Uppkommer
tvist om ersättningens belopp, stämme då Kronan eller den menighet, som
för allmän nytta afsöndringen äskar, egaren till vederbörlig domstol, alt taga
del i sättandet af en Compromiss-Rält, för att värdet af jorden eller lägenheten
utröna och bestämma samt tillika sig utlåta, om och i hvad mon dea
jord eller lägenhet, som afstås, bör vidkännas andel i grundskatten å den egendom,
från hvilken afsöndringen sker. Blifver part å inställelse-dagen från
Domstolen förfallolöst ute, eller undandrager han sig att ledamöter i Compromiss-Rätten
utse, välje då Domstolen i hans ställe Gode Män. Compromiss-Rätten
skall utgöras af Domstolens Ordförande samt af sex Gode Män,
116 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse,, IV-o 76.
sora ojäfvige finnas, deraf parterne, å hvar sida, ega utse tre. Denna Compromiss-Rätt
sammanträde efter Domarens kallelse å utsatt dag, då alla till
frågan hörande handlingar höra till Rätten aflemnas. Compromiss-Rätten ege,
om så nödigt pröfvas, anställa syn å jorden eller lägenheten samt muntligen
höra parterne, för att vinna fullständig underrättelse i saken. Sedan skride
Compromiss-Rätten, ulan dröjsmål, till frågans afgörande. Yppas dervid olika
meningar, men förena sig fem af Rättens ledamöter i samma mening, galle
då den för Compromiss-Rättens beslut. Kunna ej fem om slutet ense blifva,
åligge det parterne att hvar för sig ytterligare välja tre Gode män att i
pröfningen deltaga. Undandrager sig part detta, förordne derom Domstolen,
på sätt ofvan stadgadt är. Hvad de Reste i den således förstärkta Compromiss-Rätten
säga, blifve Rättens beslut, hvilket bör skriftligen alfattas, dock
utan a^t skälen för beslutet uppgifvas, och derefter till parterne utfärdas. Compromiss-Rättens
beslut skall till efterrättelse lända och ändring deri må ej sökas.
Sedan jordens eller lägenhetens rätta värde således bestämdt blifvit, vare
jordegaren berättigad att sist inom en månad utbekomma detta värde,
med förhöjning af hälften derutöfver. Afträde ock då genast den jord eller
lägenhet.
Vållas å jord eller lägenhet skada genom undersökning, som med Konungens
tillstånd blifvit hållen, för att utröna behofvet af egendoms afstående
för allmänt ändamål; vare egaren ock då berättigad till en, skadan motsvarande
ersättning, som på enahanda sätt bestämmes.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 September 1840.
N:o 76.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den g — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående tillägg i 17 Cap.
32 <$\ Rättegångs-Balkenj sådan den lyder i Kongl. Förordningen
den 20 Jan. 177g. (Lag-Utsb. Bet. N:ris 22 och 83.)
S. A. K.
Då Rikets Ständer anse rättigheten att utsöka skadestånd, som härflyter
Expeditions-TJtskoltets Förslag till und. Skrifvelse, TV.o 77.
ti 7
från brott, vara en af straffs tillämpning oberoende fordran, och följagtligen
böra, inom den för fordringars utkräfvaude i allmänhet föreskrifna tid, stå
målseganden öppen, ändå alt straffet för någon af de i 17 Cap. 32 §. Rättegångs-Balken,
sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779,
omförmälde orsaker, förfaller; men det inträffat, att Domstolarne, ehuru, efter
Rikets Ständers tanka, icke af någon gällande föreskrift hindrade att handla
i öfverensstämmelse med berörde åsigt, likväl uti mål af ifrågavarande beskaffenhet
på olika sätt förfarit; hafva Rikets Ständer funnit skäligt, för deras
del, besluta, det nyssnämnde §. må erhålla följande tillägg:
Genom hvad sålunda blifvit stadgadt vare målsegande dock ej betaget
att söka det skadestånd, hvartill han eljest kan vara berättigad.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. härigenom i underdånighet tillkännagifva.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 9 September 1840.
N:o 77.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Sept. i84o.
Preste-Såndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående rätta grunden
för förvandling till fängelse vid vatten och bröd af böter,
som ådömas för sådane stölder, hvilka ligga i tväböte emot
annan tjufnad. (Lag-Utsk. Ret. N:o 84.)
S. A. K.
Med fästad uppmärksamhet derpå, att Öfver- och Under-Rätter länge varit
af skiljagtiga meningar, huru Kongl. Brefvet den 20 December 1737, som
stadgar fördubbling af kroppsplikt för tjufnader, hvilka ligga i tväböte emot
annan stöld, rättligen borde tillämpas, då fråga vore om böters förvandling
till fängelse vid vatten och bröd, enär åtskillige Domstolar uträknat antalet
af fängelse-dagarne efter det stulnas dubbla värde, hvaremot andpa först be
-
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 77.
slnmt fängelse-tiden efter stöldens enkla värde och derefter fördubblat fängelsedagarnes
antal; hufva Rikets Ständer, då den brottsliges rätt och säkerhet
fordra, att ifråga varande tvätydighet undanrödjes, ansett nödigt att i
Grundlags-enlig ordning varder bestämdt, huru förhållas bör, vid förvandling
till fängelse vid vatten och bröd af böter för tjufnader, sorn emot annan
stöld ligga i tväböte; i afseende å hvilken fråga förekommit, hurusom
E K. M., uti Nådig Proposition till Rikets vid 1828—1830 årens Riksdag
försandade Ständer, på uppgifne skäl, till antagande föreslagit den förra be1
äknings-grunden för fängelsetidens bestämmande, enligt 5 Gap. 4 §. StraffBalken,
men att Rikets Ständer, som funno, dels att detta Nådiga förslag
icke afhjelpte förut befintliga missförhållanden i straffgradationerne för ifrågavarande
art af brottslighet, dels ock att den i allmänna lagen föreskrifna
beräkningsgrund för böters förvandling till fängelse vid vatten och bröd
vore i sig sjelf olämplig, i underdånighet förklarade sig icke kunna till den
Nådiga Propositionen lemna bifall annorledes än i förening med en lagförändring,
sorn stadgade en tjenligare beräkningsgrund, med hänseende hvartill
Rikets Ständer jemväl i underdånighet föreslogo en sådan ändring i 5
Gap. 4:de § n StrafF-Balken, att fängelse-tiden blefve förlängd i lika jemnt arithmetiskt
förhållande med bötesbeloppet; hvilken mening åter icke blef af E.
K. M. i Nuder godkänd, enär afseende dervid ej vore fästadt på det i straffets
natur grundade och 1734 års lagstiftare erkända förhållande, att, serdeles då
fängelsetiden uppgått till en viss längre tid, hvarje dags tillökning måste i
allt större nion medföra ökad svårighet att straffet uthärda.
Vid öfvervägande af detta ämne, hafva Rikets nu församlade Ständer ansett
den uti högstberörde Nådiga Proposition föreslagna grund för förvandling
af böter för stöld, som ligger i tväböte, vara enlig med grunden för andra
i lagen stadgade dubbla böters förvandling; och som det hinder, hvilket tillförene
mött för en förklarings meddelande, i öfverenstämmelse med det af
E. K. M. i Nåder afgifna förslag, kommer att upphöra, så vida E. K. M.
finnér för godt] lemna Nådigt bifall till den af Rikets Ständer under denna
Riksdag beslutade förändring af sistnämnde lagrum, hvilken förändring icke
allenast bringar de serskilda fängelsetiderne i närmaue öfverenstämmelse m^d
bötesbeloppen, ulan jemväl är lämpad efter det serskilda förhållandet njed
fängelse-straff vid valten och bröd, att detsamma med hvarje dag blifver i
allt större mon plågsammare att uthärda i de högre, än i de lägre, gradatbnerne;
alltså hafva Rikets Ständer, för deras del, beslutit, det, genom utfärdande
Författning, må stadgas, att, då böter för sådan stöld, som enligt lag
ligger i tväböte emot annan tjufnad, skola till fängelse vid vatten och bröd
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o 78.
förvandlas, stöldens enkla värde först bör fördubblas och det sålunda uppkommande
dubbla beloppet tjena till grund för fängelsetidens bestämmande,
på sätt i 5 Cap. 4 §:n Straff-Balken stadgadt är.
Hvilket Rikets Ständer få bos E. K. M.' härmed i underdånighet tillkännagifva.
Rikets Ständer framhärda &:c.
Stockholm den 9 September 1840.
N:o 78.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 16 — —
Borgare-Ståndet den 20
—
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse } angående ändring i Cavalleri-Regementenas
uniformer.
(Allm. Besv. och Ekon. Utsk, Bet. N:o 80,)
S. A. K.
Vid öfvervägande af väckt motion derom, att den för en del CavalleriRegementen
fastställda beklädnad måtte i så måtto förändras, att den Staten
äfvensom Ruslhållarne i detta afseende åliggande kostnad blefve minskad, hafva
Rikets Ständer ansett Ca vallet i-uniformen vid flere Regementen vara, serdeles
för befälet, vida kostsammare, än behofvet fordrar, samt alltså böra undergå
ändamålsenlig förenkling, på sätt som redan i väsendtlig mon skett vid
senare tiders förändring af Infanteri-uniformerne; och då, till beredande häraf,
synes böra, att, likasom uniformen nu är enahanda för allt indeldt LinieInfanteri,
den äfven görts likartad för allt Cavallen, helst Cavalleri-vapnet inom
Riket nu mera är likartadt och Regementena emellan således icke finnes
någon skillnad annorlunda, än i benämningen och beklädnaden; få Rikets
Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M., till vinnande af största möjliga
besparing för dem, hvilka bidraga till Armeens beklädnad, samt med
afseende å den menliga inverkan af lyx och fåfänga, som mångfalden af uniformer
medförer, i Nåder täcktes låta undersöka, hvilken uniform för Caval
-
120 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, Nio 79.
leriet, sora förenar ändamålsenlighet med minsta möjliga kostnad, samt att
densamma må fastställas lika för allt Cavallen vid Armeen, dock att den vid
hvarje Regemente icke anlägges förr, än då ny beklädnad för Regementet i
alla fall måste anskaffas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 September 1840.
N:o 79.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse j angående omfattningen
af blifvande Förordningar i Cameral- 3 Ekonomie- och Politie-mål.
(Allm. J3esv. och Ekon. Utsk. Bet. JNT:o 85.)
S. A. K.
Då lagstiftningen i Cameral-, Ekonomie- och Politie-mål, till följd af
föremålens beskaffenhet, måste vara underkastad en ofta återkommande förändring,
för att lämpas efter olika förhållanden under serskilda tider, hafva
Rikets Ständer ansett det vara angeläget att, i en enda Författning1, kunna igenfmna
allt, hvad i hvarje ämne är stadgadt, och såmedelst vid tillämpningen
undgå en tidsödande samt ofta fruktlös forskning efter de spridda lagbuden';
och få Rikets Ständer, af sådan anledning, härmed hos E. K. M. i underdånighet
anmäla den önskan, att, vid utfärdande af Författningar i Cameral-,
Ekonomi- och Politie-mål, ehvad de utgå omedelbart från E. K. M. eller från
Embetsmyndigheter, må iagttagas, att de icke inskränkas till de delar, hvarom
förändrade föreskrifter eller förklaringar meddelas, utan tillika, så vidt
det är möjligt och kan finnas erforderligt, fullständigt upptaga ännu bibehållna
föreskrifter i de ämnen, hvarom de handla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 9 September 1840.
N:o 80..
Expeditions-Ulskottets Förslag lill und. Skrifvelse , N;o 80. lai
N:o 80.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 4 —■ —
Borgare-Ståndet den 9 — •—
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelseangående revision af de
Academiska Constitutionerna.
(Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. N:o 86.)
S. A. K.
Vid förehafd handläggning af väckt fråga om revision af de Academiska
Constitutionerna, hafva Rikets Ständer fästat uppmärksamhet dervid, att, ehuru
under loppet af några decennier allmänna Lagen, Kyrko-Lngen, Ordningar
och Reglementen för de lägre Läroverken, äfvensom Universitetens organisation,
jemte väsendet och syftningen af den undervisning, som der bör
meddelas, utgjort föremål för en sorgfälligare granskning, hvilken föranledl
vigtiga förbattrings-förslag, hvaraf en del kommit till verkställighet, hafva
Universitetens så kallade Constitutioner och styrelse-lagar hittills icke blifvit
vidrörde, utan befinna sig ännu i deras ursprungliga föråldrade skick; att
den lillvext, de tid efter annan vunnit, genom en mängd Konunga- och
Canzlers-Bref, som i serskildta fall blifvit utfärdade, icke kunnat afhjelpa beliofvet
af en fullständigare förbättring, helst äfven dessa Bref i sin ordning
lill en stor del föråldrats och, såsom föga motsvarande den närvarande tidens
kraf, förlorat sin giltighet eller fallit i förgätenhet; att, både i deras och de
ursprungliga lagarnes ställe, derföre småningom bildat sig ett jus consuetudinarium,
som, om det ock från början utgått från skrifven lag, likväl i många
fall förirrat sig derifrån, samt att en sådan praxis, äfven häfdvunnen, icke
alltid förblifvit enahanda, utan, såsom ej varande lag, ofta lemnat rum för
godtycket och derföre både varit samt fortfarande kan blifva af menligt inflytande;
med anledning af hvilket allt, och då behofvet af en fullständigare
oell efter närvarande tids förhållanden lämpad lagstiftning för Rikets Universitet
synes härigenom vara ådagalagdt, Rikets Ständer ansett sig böra i underdånighet
anhålla, att E. K. M., på sätt som kan pröfvas lämpligt, i NåBih.
till R. St. Fröt. 1840. 10 Sami. 1 Afd. 16
122 Expeditions-Ulskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.o 81.
der täcktes låta granska Universitetens styrelse-lagar, för tillvägabringande af
den förbättring deri, sorn kan finnas behöflig.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 9 September 1840.
3. ' ■ • : . ;
N:o 81.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 1 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , angående rättighet för
tionde-gifvare i Skåne att lösa Kyrkornas behållna tionde
efter årlig markegång.
(Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. N:o 90.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anmärkt, hurusom, på grund af hvad E.
K. M:s Nådiga Instruction, angående vården och förvaltningen af Kyrkornas
fastigheter, medel och öfriga tillhörigheter uti Malmöhus, Christianstads, Blekinge,
Hallands samt Götheborgs och Bobus Län af den 12 April 1815 i 7:de
punkten stadgar, i afseende å Kyrkornas behållna tionde-spanmål, för de fall,
då hemmans-innehafvarne icke lidit missvext och behöfva densamma, hvarvid
någon lösningsrätt ej egde runi, berörde tionde under senare åren blifvit
försåld ä auction i mindre partier, hvarigenom tionde-gifvarne betungades med
skyldigheten att transportera den sålunda försålda säden ända till sex mil
från deras hemvist, jemte det icke sällan inträffade, att span må len vid framkomsten
casserades och såmedelst tvister uppkomme, hvilka oftast medförde
en för tionde-gifvaren kostsam rättegång, från hvilka olägenheter tionde-gifvaune
desto heldre borde befrias, som de sjelfve, jemte öfrige församlingsboer,
äro förpligtade att bygga och underhålla sina Kyrkor, ehuru ifrågavarande
tionde i första rummet skulle dertill användas; och hafva Rikets Ständer,
med anledning af hvad sålunda förekommit samt på det tionde-gifvare
till egen Kyrka icke må blifva hårdare behandlade än afrads- och tionde
-
Expeditions-ZJtskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.-o 82. 125
gifvare i allmänhet, ansett sig böra härmed i underdånighet anhålla, det E.
K. M., med ändring i 7:de punkten af Högstberörde Nådiga Instruction den
12 April 1815, täcktes i Nåder medgifva hemmans-innehafvarne i Skåne rättighet
att hädanefter, utan afseende på årsvexten, lösa Kyrkornas behållna
tionde-spanmål efter markegång, med sådan forse Ilon, sorn omförmäles i 1 §.
af Kongl. Förordningen den 12 Juli 1803, eller 16 sk. för hvarje tunna råg
och korn samt 12 sk. för en tunna hafra.
Rikets Ständer framhärda &c. 3-
Stockholm den 9 September 18-10.
N:o 82.
Uppläst och godkäodt hos Ridd. och Adeln den 2 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 4 —" —
Borgare-Ståndet den g — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående föreslaget förbud
för tjenstemän vid. embetsverken att pä samma gång innehafva
mer än en tjenst med lön på stat.
(Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. N:o 43.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning derom blifvit väckt, huruledes, då
flere tjenster i olika embetsverk med lön på stat på en gång innehafvas, olägenheter
deraf uppstå, dels genom göromålens mindre granlaga bandhafvande,
då tjenstemannen icke skall medhinna att åt hvarje serskild befattning egna
all den tid och uppmärksamhet, som erfordras, dels genom hindret för inhemtande
af grundliga kunskaper och stadgad erfarenhet i embets-förvaltningen,
då den emellan flere, sins emellan fremmande, ämnen, delade sysselsättningen
måste verka, att skickligheten blifvit ytlig i allt, dels ock derigenom,
att, då flere löner sålunda upptagas af äldre tjenstemän, utsigterna till
Befordran för de yngre är så aflägsen, att de måste anses sakna den för deras
nit och verksamhet nödiga uppmuntran, och äro, under en mångårig lön
-
124 Expeditions-TJtskottets Förslag till lind. Skrifvelse, JV.o 82.
lös tjenstgöring, underkastade uppoffringar af enskilda tillgångar, som ofta
verka till förstörelse af deras ekonomiska bestånd.
Yid förehafd pröfning af detta ärende, hafva Rikets Ständer ansett den
föreslagna förändringen icke kunna tillvägabringas annorlunda, än genom
en sådan reglering af embetsverken, att hvarje tjenste-befattning gifver full
sysselsättning åt sin innehafvare och deremot är förenad med sådane löheförmoner,
att de motsvara nödtorftig bergning, då orsaken till det öfverklagade
förhållandet uppenbart igenfinnes deri, att i många fall tjenstemännens
antal är större, än som för göromålen erfordras, och löne-vilkoren deremot
så ringa, att ingen kan finna sig bergad, utan att med flere befattningar förena
flere löner; hvilken angelägenhet också utgjort ett af de föremål, som Rikets
Ständer hufvudsakligen åsyftat med de, vid flere föregående Riksdagar,
hos E. K. M. gjorda underdåniga framställningar och förslag om em bets verkens
förändrade organisation, och då denna ännu icke hunnit fulländas, torde
häraf till en betydlig del orsaken kunna härledas, hvarföre det för en
ordnad och ändamålsenlig förvaltning högt påkallade förbudet emot flere tjensters
beklädande af en och samma person ej blifvit utfärdadt, såsom allmänt
och ovilkorligt gällande, ehuru för några embetsverk serskilda föreskrifter är®
i denna syftning meddeldte.
Då emedlertid Rikets Ständer ansett delta ämne vara af den vigt, alt
det påkallat Rikets Ständers ytterligare uppmärksamhet, få Rikets Ständer hos
E. K. M. i underdånighet anhålla, att i den mon, genom den förändrade
organisationen, den umbärliga tjensteuianna-persoualen kunnat indragas och
sålunda tillfälle beredas alt med hvarje befattning förena sådana löneförmoner,
som motsvara dess innehafvares behof för bergniffg, det må påbjudas,
att inom embetsverken ingen må på en gång innehafva flere än en sudan
befattning med lön på stat.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 9 September 1840.
Expeditions-XJiskollds Förslag till uiid. Skrifvelse, N.o 83.
N:o 83.
Uppläst och godkändt hos Ridd, och Adeln den la Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 16 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den a3 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ifrågaställd
löne-reglering för Landt-Statens Tjenstemän och Betjente,
samt Landtmäteristaten i provinserne.
(Stats-Utsk. Uti. Nrris 42 och 199.)
S. A. K.
Uti a flåten Nådig Skrifvelse lill Rikets Ständer af den 27 sistlidne Januari,
har E. K. M., som, erkännande angelägenheten af en efter Landtstatspersonalens
behof samt dess mödosamma och ansvarsfulla befattningar lämpad
löne-reglering, likväl, med afseende å det betydliga belopp, denna reglering
erfordrar, icke ansett Sig kunna upptaga nämnde belopp uti det förslag
till regleringen af utgiflerne under Andra Hufvud-Tileln, som E. K. M.,
uti Dess Nådiga Proposition om Siats-Verkets tillstånd och behof, framställt,
serskildt afgifvit det af E. K. M. antagna förslag till löne-reglering för Landtoch
Landtmäteri-slaterne i provinserne, samt tili Rikets Ständer öfverlemnat
att afgöra, om och hvilka utvägar, till beredande af tillgångar för denna
löne-reglering, må vara att vidtaga.
Rikets Ständer hafva det nu ifrågavarande vigtiga ämnet i öfvervägande
tagit; men, enär angelägenheten fordrar att, för beredande af den åsyftade
nedsättningen uti skattebidragen, iagttaga möjligaste inskränkning uti Stats-utgifterne
och dermed icke står tillsammans anvisandet af ett så betydligt anslag,
sorn den föreslagna regleringen i sin helhet skulle erfordra, medförande
en tillökad utgift af omkring 120,000 R:dr B:co, samt då, ehuru det i
flere hänseenden vore lämpligt och ledande till enkelhet, om åtminstone den
förändring kunde tillvägabringas, att, i öfverensstämmelse med det af Kongl.
Kammar-Collegium och Kongl. Stals-Contoiret väckta samt af E. K. M. i
Nåder godkända förslag, de serskildte provisioner, procenter, med flera dylika
förmoner, som nu äro Landt-statens tjenstemän anslagne, blefve indragna
och motsvarande bestämda löne-anslag anvisade, hvarigenom någon tillökning
i statens utgifter i sjelfva verket icke uppstode, Rikets Ständer ej eller äro
i tillfälle att en sådan åtgärd föreslå, emedan icke utredt blifvit, huru stor
E.rpeditions-Vtskotlels Förslag till und. Skrifvelse, IV.o 83.
del af de för Landt-statens tjenstemän beräknade extra inkomster af alla slag
utgöras af dylika, utaf allmänna medel utgående, ersättningar, så att deraf
kan bedömas, hvad tillökning uti staten, emot provisionernes indragning,
skäligen kunde och borde uppföras; hafva Rikets Ständer, med undantag för
de bär nedan omförmälde fall, ansett sig icke kunna vidtaga någon åtgärd,
i anledning af E. K. M:s Högstberörde Nådiga Skrifvelse.
Hvad serskildt vidkommer den del derutaf, sorn afser löne-tillökning för
Länsmännen; så enär det är allmänt erkändt, att billigheten fordrar, det
desse tjenstemän, hvilka, för deras mödosamma och maktpåliggande befattningar,
för närvarande i allmänhet endast åtnjuta 100 R:dr årlig lön, erhålla
en sådan förbättring uti deras lönevilkor, att de må ega nödig utkomst;
hafva Rikets Ständer beslutat, att Länsmännen i Riket må erhålla 200 R:dr
lön hvardera, dock alt för de Länsmanstjenster, vid hvilka för närvarande,
genom indeldta räntor eller boställen, löneförmonerne öfverstiga nämnde belopp,
tills vidare och så länge indeldta löningssättet qvarstår, dessa förmoner
oftjrändradt bibehållas; samt att då, i följd häraf, för så väl de, enligt E.
K. M:s Nådiga Skrifvelse, för närvarande å Andra Hufvud-Titeln till löner
uppförde 479 Länsmän, som de 7 Länsmän, för hvilka Rikets Ständer, i sammanhang
med förehafd reglering af nyssnämnde Hufvud-Titel, löner bestämt,
erfordras 40,020 R:dr 42 sk. 8 rst., detta belopp må på berörde HufvudTitel
utgå, äfvensom att derstädes må, på sätt E. K. M. i Nåder äskat, upp*-  föras det belopp af 72 R:dr 14 sk. 5 rst., som motsvarar värdet af de, uti
löne-tillgångarne för Länsmännen beräknade och hittills disponerade 36 stigar
kol, hvilka varit anvisade till den numera indragne Jägeri-stalen uti Kopparbergs
Län och böra Skogsplanterings-cassan tillfalla; hvarigenom hela löne-tillöknings-anslaget
kommer alt utgöra 40,093 R:dr 9 sk. 1 rst. Och få
Rikets Ständer till E. K. M. i underdånighet öfverlemna att, efter det E.
K. M:s Befallningshafvande i Länen samt Kongl. Kammar-Collegium och Kongl.
Stats-Contoiret hörde blifvit, låta verkställa den slutliga reglering med Länsmanstjensterne
i Riket, att vidare fråga om anslag för dylika befattningar
icke må uppstå; hvarjemte Rikets Ständer tillika funnit lämpligt förordna,
att de besparingar, som å det tillökade anslaget kunna uppkomma, intilldess
berörde reglering varder tillvägabragt och löne-tillökningarne till vederbörande
anvisade, utan sammanblandning med Hufvud-Titelns öfrige besparingar,
bör,a till Riksgälds-Contoiret ingå.
Beträffande den pension, som, enligt författningarne, bör Länsmännen Vid
afskedstagande! tillkomma, hafva Rikets Ständer funnit densamma böra utgå
till enahanda belopp, som tillförne, eller 100 R:dr.
Expeditions-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelse> N.-o 83.
1J7
I afseende å det till Kronofjerdingsmännen utgående Stats-anslag af
8,563 R:dr 19 sk. 8 rst., har E. K. M. i Nåder föreslagit, att detsamma vid
den ifrågaställde nya löne-regleringen för Landt-slaten skulle indragas, likväl
under förutsättning, att Fjerdingsmännen icke må besväras med sådana
göromål, som rätteligen tillhöra Kronobetjeningen; och då Fjerdingsmannabefattning
utgör ett municipal-bestyr, som numera, i följd af Rikets Ständers
vid 1828—1830 årens Riksdag fattade beslut, åtföljer så väl Krono-och
Krono-skatte, som Fiälse-hemman, samt Rikets Ständer jemväl dela den åsigten,
att Fjerdingsmännen, sedan Länsmännen erhållit förbättrade lönevilkor, böra befrias
ifrån sådane göromål, som rätteligen tillkomma Kronobetjeningen att besörja ,
hafva Rikets Ständer godtfunnit, att Fjerdingsmans-lönerne, hvilka för närvarande
icke ens i alla delar af Riket utgå, böra vid nuvarande innehafvares
afgång indragas, samt således det nu å Andra Hufvud-Titeln uppförda belopp
af 8,563 R:dr 19 sk. 8 rst. försvinna, och hvad emedlertid må erfordras,
deremot å Indragnings-staten uppföras.
Slutligen och vidkommande E. K. M:s, i anledning al Kongl. KammarCollegii
och Kongl. Stats-Contoirets förslag, gjorda Nådiga framställning om
indragning af åtskilliga på vissa Läns-stater uppförda löne-anslag af tillsammans
630 R:dr 21 sk. 4 rst., hvilka ansetts icke böra af Siats-Verket bestås,
nemligen 1 Slotts-skrifvare i Upsala, 1 Klockare i Westerås, 1 Stads-Fältskär
i Calmar Län, 1 Tjäruskurare på Gottland, 1 Slotts-fältskär i Hallands
Län, 1 Fältskär med dess Gesäll på Carlstens fästning, 1 Pråmskeppare derstädes
och 1 Intendent vid Sillfisket i Götheborgs och Bobus Län; så är, uti
E. K. M:s Nådiga Proposition om Stats-Verkets tillstånd och behof, serskildt
föreslaget, att den för Slottsskiifvaren i Upsala anvisade lön af 50 R:dr
mätte å allmänna Indragnings-staten varda uppförd, å hvilken senare stat
lönen för Tjäruskuraren på Gottland, utgörande 86 R:dr 25 sk. 4 rst., jemväl
lärer vara öfverflyttad, och då anslaget för Intendenten vid Sillfisket redan
är besparadt, hafva Rikets Ständer bifallit, att lönerne för öfrige här förut
omnämnde personer må varda å allmänna Indragnings-staten upptagne, och
samtlige iliågakomne löne-beloppen från Andra Hufvud-Titeln afförde.
Hvilket allt, till svar å É. K. M:s i ämnet aflåtna Högstberörde Nådiga
Skrifvelse, Rikets Ständer få härigenom i underdånighet meddela.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 September 1840.
128 Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N;o 84.
N:o 84.
Uppläst ochgodkändt hos Ridd. och Adeln den iq Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 16 — —
Borgare-Ståndet ilen a3 — —
Bonde-Ståndet den a3 —- —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse i anledning af Rikets
Ständers åren 1835, i83y och i83g församlade Revisorers
Berättelser, angående granskningen af de under Kongl. Cornmerce-Collegii
förvaltning ställda fonder.
(Stats-Utsk. Uti. N:ris 96 och 232.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer till pröfning förehaft deras Revisorers Berättelser
om af dem åren 1835, 1837 och 1839 verkställd granskning af de under
E. K. M:s och Rikets Commerce-Collegii förvaltning ställde fonder, jemte hvad
hemälde Embetsverk uti afgifvet Utlåtande andragit, hafva, i fråga om åtskilliga
dervid förekomne omständigheter, Rikets Ständer fattat följande beslut,
hvilka de nu få hos E. K. M. underdånigst anmäla:
l:o Då Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad å angelägenheten
af, att de uppå den Commerce-Collegii å Riddareholmen belägne hus tillhörande
tomt uppförde samt till vagnshus och foderskullar begagnade trädbyggnader
varda, i anseende till deras eldfarliga beskaffenhet och vådlighet
för de dervid belägna allmänna Verk, borttagne, få Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, det täcktes E. K. M. från vederbörande i Nåder infordra
oell derefter, under innevarande Riksmöte, meddela Rikets Ständer erforderliga
upplysningar och kostnadsförslag, i afseende på upplåtandet och inredandet
för det ändamål, hvartill berörde trädbyggnader nu begagnas, af någon
annan härtill lämplig, staten tillhörig local, eller, derest någon sådan icke
finnes, enahanda förslag, i afseende på inköpandet häraf, samt utförandet af
de möjligtvis erforderliga tillbyggnader och förändringar å de på samma local
redan befintliga hus.
2:o I afseende på förvaltningen af den utaf Manufactur-Discontens l§netillgångar
serskildt afsalia förlags-Jånefond å 200,000 R:dr, har af Revisorerna
blifvit anmärkt, att, sedan E. K. M., genom Nådigt Bref af den 14 Dee.
1823, beviljat Fabriksidkaren A. Felling, till utvidgande af hans här i hufvudsta
-
Expeditions-Utskottets Forslag till und. Skrifvelsej N.-o 84.
129
vudstaden anlagde fabrik för tillverkande af fabriksredskap och macliiner,
elt förlags-lån af 2,000 R:dr, samt tillika, nied afseende å den stora fördel,
sorn för härvarande fabriker förväntades deraf, att Felling snart komme i
tillfälle att i större scala drifva sin machin-tillverkning, i Nåder medgifvit,
att, då af det Rörstrands Porslins-fabriks intressenter år 1832 tillagde förlags-lån
af 20,000 R:dr, i följd af skedd afsägelse, endast 15,000 R:dr komnie
att uttagas, och således å förlags-lånefonden förefunnes en opåräknad tillgång
af 5,000 R:dr, Fellings lån finge af först till fonden inflytande medel
utbetalas, så bade detta lån också, näst efter lånet till Rörstrands fabriks delegare,
utgått, ehuru då ännu icke kunnat utgifvas de förlags-lån, sorn till ett
sammanlagdt belopp af 74,666 R:dr 32 sk. blifvit, innan Fellings lånc-an,sökning
bifölls, i Nåder beviljade att, i mon af forlags-lånefondens tillgångar,
utbetalas till låntagarne, hvilkas rätt Revisorerne alltså ansett genom den
Felling tillerkända förmon vara eftersatt. Härförutan har det synts Revisorerne,
att, då, med hänseende till det med förlags-låne-anslaget åsyftade ändamål,
det borde förutsättas, att dylika understöd icke medgåfves för andra,
än sådana fabriks-anläggningar, af hvilkas uppkomst det allmänna kunde hemta
större fördelar, något bedömande af dessa anläggningars jemförelsevis större
eller mindre värde, sedan deras anspråk på låne-understöd af allmänna
medel en gång blifvit erkände, icke lämpligen kunde eller borde ega rum,
helst, vid sådant förhållande, och i betragtande af förlags-låne-fondens inskränkta
tillgångar, det blefve omöjligt för redan lånberättigade fabriks-idkare
att ens approximativt beräkna tiden, då de kunde af dem beviljade lån komma
i åtnjutande; hvaraf åter följden möjligen blefve, att mången tillämnad
högst vigtig fabriks-inrättning för det allmänna ginge förlorad.
På grund af hvad sålunda anmärkt blifvit, få Rikets Ständer, som dela
Revisorernes åsigt om vigten deraf, alt låne-sökande utbekomma dem tillerkända
förlags-lån i den ordning, de blifvit beviljade, sådant härmedelst hos
E. K. M. underdånigst anmäla.
3:o Med godkännande af den i 1835 års Revisions-Berättelse yttrade åsigt,
att, då alla utgifter för Ull-Contoiret i Norrköping samt ull-sorteringeri
derstädes m. m. bcstriddes af UU-Disconten, följaglligen ieke allenast alla under
årets lopp utgående arfvoden till de i och för ull-culturen anställde personer,
utan ock alla extra utgifter, som af Ull-Contoiret bekostades, borde å
elt conto i hufvud-boken upptagas, så att fondens samtliga utbetalningar för
ull-culturen, som ditintills blifvit å serskilda conti uppförda, måtte synas
på ett ställe och således kunna med större lätthet öfverskådas och bedömas,
Bih. till R. St. Prot. 1840. 10 Sami. 1 Afd, 17
Expedilions-TJtskottets Förslag till und. Skrifvelse , N.o Sif..
få Rikets Ständer underdånigst anhålla om verkställighet af Revisorernes
sålunda framställda förslag, så vida icke detsamma numera redan är vordet
iagttaget, eller något hinder deremot icke förekommer, hvarom Rikets Ständer
icke kunnat hemta upplysning af Commerce-Collegii öfver berörde Revisions-Berältelse
afgifna utlåtande.
4:o I 1839 års Revisions-Berättelse förmales, hurusom Commerce-Collegium,
med stöd af E. K. M:s Nådiga Bref den 26 Mars 1836, till Presidenten
Skogmans disposition ställt 3,000 R:dr Banco af gamla Uil-Discontens medel,
i och för inköpande af Fabriks-Societeten i Norrköping frångångna lotter
uti Ullmagasinshuset derstädes, hvilka medel borde, genom dylika lotters aflemnande,
redovisas, men att, ehuru häraf syntes obestridligt böra följa, det
nämnde disposilions-rält i intet fall bordt utsträckas utöfver det af E. K. M.
fastställda maximi-belopp af 3,000 R:dr, sådant oagtadt, den med bemälde
President, hvilken, såsom dåvarande Stats-Secreterare för Handels-och FinansÄrenden,
sjejf contrasignerat Högstberörde Kongl. Skrifvelse, öfver ifrågavarande
Creditiv förde Räkning för år 1837 likväl började med en balance från
föregångna året af ej mindre än 7,175 R:dr 15 sk. 5 r:st, hvaraf, medelst inköpta
lotter i Magasinshuset och derför godtgjord resterande actie-utdelning,
under loppet af år 1837 redovisades 4,541 R:dr 10 sk. 5 r:st, och år 1838
endast 2,188 R:dr 28 sk. Oansedt detta förhållande, hade dock Collegium till
Presidentens disposition ytterligare anordnat 3,500 R:dr, så att utgående balancen
till år 1839 å samma Räkning uppgått till 3,945 R:dr 25 sk., eller
nära 1,000 R:dr utöfver den bestämda maximi-summan. Derjemte hade det
väckt Revisorernes uppmärksamhet, att, vid gamla Ull-Discontfondens af Collegium
hos E. K. M. öfverklagade brydsamma ställning, Collegium kunnat
finna lämpligt att till Presidenten öfverlemna och således fondens rörelse undandraga
ej blott den bestämda förskotts-summan, utan stundom till och med
dess dubbla belopp, helst det ville synas, att, i den nion lotter uti TJUmagasins-huset
blifvit erbjudna till inlösen, de härtill nödiga medel lätteligen
kunnat för hvarje gång från fonden utassigneras, i stället att, såsom nu skett,
större summor under längre lid legat ofruktbara för fonden, som likväl under
tiden fåLt vidkännas actie-utdelningen å de oinlöste lotterne i Magasinshuset.
I anledning hvaraf Commerce-Collegium anfört, att, då det ansetts
leda till både enkelhet i förvaltningen och besparing i kostnaderne, om enskildes
delaktighet uti Ullmagasins-huset upphörde, och E. K. M. för sådant
ändamål, genom Högstberörde Nådiga Bref, förordna t, dels att 3,000 R:dr
borde af gamla Ull-Discontens medel utbetalas till disposition af Collegii President,
för inlösen af då erbjudna lotter i nämnde Magasins-hus, dels att på
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.-o $4• toi
lika sätt skulle förfaras med inlösen af återstående lotter, hade Collegium icke
dragit i betänkande att, uppå reqvisition, successive anordna de härtill erforderliga
medel inom maximi-beloppet af de enskilde lott-egarnes andel i
huset, utgörande 15,000 R:dr Banco, hvarå, enligt öfverenskomna vilkor, 6
procents ränta borde af Ull-Conloirels inkomster i främsta rummet godtgöras,
och hade, i följd häraf, 15,500 R:dr blifvit af gamla Ull-Discontens medel
utbetalda, hvaremot inlösta lotter voro allemnade till ett sammanräknadt belopp
af 11,650 Rrdr; och har härvid Presidenten Skogman, för egen del,
tillagt: att, då summan äf de enskildes andel i huset varit fördelad i 300
lotter, å 50 R:dr hvardera, och dessa spridda på flere händer, serskilda åtgärder
erfordrats för deras infriande; att alla lotter, som kunnat erhållas,
blifvit inlösta i den mon, de erbjudits; att oförutsedda dröjsmål uppstått för
inlösen af de återstående, som nu utgjorde 67 st. å 50 R:dr, om hvilkas öfverlemnande
till inlösen anstalt blifvit fogad, samt att liqvid om räntan komme
att uppgöras, sedan bela inlösningen blifvit fullbordad.
Vid öfvervägande af hvad sålunda blifvit i detta ämne anfördt, hafva
Rikets Ständer ingalunda funnit den framställda anmärkningen, i hvad densamma
angår de Presidenten Skogman, vida utöfver det af E. K. M. fastställda
belopp af 3,000 R:dr, medgifna förskott vara på antagligt sättafCommerce-Collegium
förklarad!, och då Rikets Ständer äfven i öfrigt anse sig böra
instämma uti de af Revisorerne rörande denna fråga yttrade åsigter, få Rikets
Ständer nu i underdånighet anmäla, hvad härvid förekommit, för vidtagande
af den åtgärd, hvartill E. K. M. kan i Nåder finna det anmärkta förhållandet
föranleda»
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 September 1840.
Expeditions-Utskottets Forslag till und. Skrifvelse , N-o 85,
N:o 85.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 16 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående en ansökning
af arrendatorerne utaf Nyqvarns qvarn och bro att bibehållas
vid arrendet af dessa lägenheter.
(Stats-Utsk. Uti. N:ris 98 och 225.)
S. A. K.
Sedan E. K. M., genom dom af den 29 November sistlidet år, förklarat
Bagaren Johan Lemkes arfvingar, hvilka, på grund af E. K. M:s och Rikets
Kammar-Collegii den 17 Juni 1724 utfärdade contract, innehaft besittningsoch
arrende-rätt till Nyqvarns tullmjölqvarn och bro i Upsala Län, hafva
förverkat rättigheten att vid arrendet af dessa lägenheter blifva bibehållne,
samt i följd deraf förpligtat bemälde arrendatorer att å nästa fardag lägenheterna
till Kongl. Maj:t och Kronan afträda, dem likväl obetaget att serskildt
å ort och ställe, som vederborde, sin talan utföra, i afseende å de
byggnader, som kunna dem enskildt tillhöra; så har Löjtnanten Friherre Axel
Åkerhjelm, å egna och medarfvingars vägnar, hos E. K. M. i underdånighet
anhållit, att, då en vidlyftig undersökning skulle erfordras för bestämmande
af det ersättnings-belopp, hvartill sökanderne för de dem tillhörige hus voro
berättigade, samt utredande af sökandernes förmenta skatterätt till qvarnen,
såsom belägen på deras skatteköpta jord å Broby hemman, hvaraf åter vidlyftig
rättegång kunde uppkomma, sökanderne, till undvikande deraf, måtte af
gunst och nåd vid arrendet af ifrågavarande qvarn och bro varda hibehållne,
emot det att de till Kongl. Maj:t och Kronan afstode, hvad dem i hus
och byggnader vid qvarnarne kunde tillkomma, samt på de vilkor och emot
de afgifter för öfrigt, hvilka E. K. M. i Nåder täcktes bestämma; i afseende
hvarå sökanderne erbjudit, jemte byggnads- och underhålls-skyldighet af qvarnen,
666 R:dr 32 sk. Banco i årlig arrende-afgift, och till säkerhet derför
första inteckning uti sökandernes berörde egendom krono-skatte-hemmanen
Broby, 2 mantal.
Denna underdåniga ansökan, hvilken, med tillhörande handlingar, E. K.
M., medelst Nådig Remiss den 15 Februari detta år, behagat till Rikets Stän
-
Expeditions-Ulskoticts Förslag lill und. Skrifvelse> N.-o 86, i35
ders Stals-Utskott öfverlemna, hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit,
men icke funnit skäl förekomma alt densamma bifalla; hvilket, till svar å
den Nådiga Remissen, Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, framhärdande
&c.
Stockholm den 23 September 1840.
N:o 86.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 16 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse > angående rättighet för
enkan efter aflidne Professoren Fries att retroactivt beräkna
en henne tillagd pension. (Stats-Ulsk. Uti. N:o 220.)
S. A. K.
Rikets Ständer, hvilka, i sammanhang med förehafd regler ing af Allmänna
indragnings-Staten, tillagt enkan efter aflidne Professoren Fries en pension
af 300 R:dr årligen, att utgå, så länge hon lefver ogift och befinner sig i
nödställd belägenhet, hafva, uppå derom serskildt väckt fråga, jemväl godtfunnit
bifalla, att enkan Fries må ega att beräkna och uppbära den henne
sålunda beviljade pension från och med den 1 Maj 1839, då hennes aflidne
malis lön såsom Intendent vid Zoologiska Museum upphörde.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. härigenom i underdånighet tillkännagifva.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 September 1840.
id4
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV:o 87.
N:o 87.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 16 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den 2.3 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse} angående ersättning till
Nämndemän och Fjerdingsmän för syner och värderingar i
m. m. (Stats-Utsk. Bet. N:o 250.)
S. A. K.
Sedan hos Rikets Ständer fråga blifvit vackt, att Nämndemän och Fjerdingsman
på landet må vid syner, värderingar, inventeringar, m. m., för Kronans
räkning, när förrättningen varar längre än en dag, undfå enahanda ersättning,
som blifvit för städernas Magistrats-personer och Borgare föreslagen,
jemte resekostnads-ersättning, och Rikets Ständer ansett billigt, att enahanda förmon
, som, enligt hvad Rikets Ständer derom redan uti skrifvelse den 1 sistl.
Juli hos E. K. M. i underdånighet hemställt, bör komma städernes Magistratspersoner
och Borgare till godo, äfven må tillfalla Nämndemän och Fjerdingsman,
hvilka på landet för samma slags förrättningar tillkallas, hafva Rikets
Ständer godtfunnit, för deras del, besluta, att Nämndemän, utom för de förrättningar,
hvilka dem i egenskap af ledamöter i Härads-Rätt åligga, äfvensom
Fjerdinsgmän, må, när de tillkallas för syner, värderingar, inventeringar, m.
m.» för Kronans räkning, då förrättningen varar längre än en dag, undfå
tractamente, enligt hvad dem uti Expeditions-taxan för förrättningar hos enskilde
bestås, jemte ersättning för resekostnaden , enligt gällande Rese-reglemente.
Hvilket Rikets Ständer få härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 September 1840.
Expeditions-Utskoltets Förslag lill und. Skrifvelse, IV.o 88.
135
N:o 88.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 Sept. 1840.
Freste-Ståndet den 16 — —
Fieste-Ståndet den 16
Borgare-Ståndet den 25
Bonde-Ståndet den 25
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående sä kallade Undant
gs-contracts intecknande.
(Lag-Utsk. Bet. N:ris 35 och 94.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga blifvit vackt derom , att, på Scött Rikets
Ständer å förra Riksdagen, genom underdånig skrifvelse den 21 April 1835,
hemställt, men E. K. M. icke godlfunnit i Nåder antaga, stadgas måtte, det
undantags-förmoner, som vid försäljning af fast egendom betingas, skola intecknas;
varande berörde underdåniga lagförslag grundadt derpå: att klagan
ej sällan blifvit förd öfver de betydliga förluster och olägenheter, som köpare
af fast egendom fått vidkännas derigenom, att densamma varit belastad
med undantag, samt förminskad till värde och godhet genom jordafsöndringar
af hvarjehanda beskaffenhet, derom köpare, oagtadt han vidtagit aila möjliga
försigtighetsmått, likväl icke erhållit kännedom vid köpets afslutande,
utan först efter en längre tids förlopp derom fått kunskap, då säljaren ofta
varit urståndsatt att godtgöra de förluster, som genom så beskaffade gravationer
köparen tillskyndats; att ej mindre fastighets-egarens, än undantags-innehafvarens
säkerhet syntes fordra, det undantags-förmoner blefvo behörigen intecknade
och förnyade, hvilken åtgärd ej kunde vara förenad med större svårigheter
i detta fall, än då fråga vore om vanlig skuldfordran; samt att den
del af en egendom, sorn säljaren undantagit, eller den afgäld af egendomen,
som han sig förbehållit, icke kunde tilläggas sämre rätt, än obetald
köpeskilling, enär, om undantaget icke varit, köpeskillingen i stället blifvit
Rikets nu församlade Ständer, som instämma i hvad sålunda tillförne
blifvit i ämnet underdånigst yttradt, hafva alltså funnit skäligt förnya ifrågavarande
vid förra Riksdagen framställda förslag, dock ej mindre med den
förändring, att detsamma äfven komme att afse undantag, som kunna ske vid
försäljningar af hus och jord i städerne, samt att tiden att söka inteckning
till säkerhet för redan upprättade, men ej intecknade undantags-contract ut
-
i36
Expeditions- Utskottets Förslag till und. Skrifvelse 2V.o 88.
sältes till 1842 års slut, än ock med det tillägg, att, på det mindre kunnige
personer ej må blifva deras rätt förlustige, i anseende till saknad kunskap om
ifrågavarande lagbud, den Författning, som i ämnet utfärdas, bör under nyssnämnde
tid kungöras i kyrkorne tre gånger om året, och vid början af Idärads-Tingen
uppläsas; och hafva Rikets Ständer], till följd häraf, för sin del,
beslutat följande lagstadganden:
l:o på sätt dels i Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800, angående städsel
och lego af jord på landet, och dels uti den, rörande grunderne för hemmansklyfning
samt afsöndring af jord eller andra lägenheter från hemman, utfärdade
Författning redan är stadgadt, i afseende å arrende-afhandlingar, ingångne
på viss tid, samt sådane afhandlingar om upplåtelse af viss lägenhet,
som med sistnämnde Kongl. Författning öfverensstämma, skall ock ali annan
efter lag tillåten upplåtelse af nyttjande-rätt till fastighet, härunder jemväl
inbegripen lifstidsstädja, hvarom stadgandet i sista punkten af 15 §:n 16 Cap.
Jorda-Balken således upphäfves, hos vederbörande domstol intecknas och inteckningen
behörigen förnyas, för att kunna emot annans egande- eller intecknings-rätt
hafva bestånd;
2:o har den, som å annan öfverlåtit sin egande-rätt lill fast egendom,
dervid förbehållit sig nyttjande-rätt till större eller mindre del af samma egendom,
eller afkomst deraf på vissa år eller i sin lifstid; och äro de betingade
förmonerne, enligt 1 Cap. 2 §:n Jorda-Balken, införde i den afhandling,
hvarigenom öfverlåtelsen skett, ege han säkerhet derför i den Öfverlåtna egendomen,
med den förmonsrätt, allmänna lagen i 11 Cap., 2 §:n berörde Balk obetald
köpeskilling tillägger. Men försummar han alt inom den i sistberörde
lagrum utsatta tid afhandlingen, hvari förmonerne betingade äro, för Domstolen
uppvisa och i Intecknings-protocollet intaga låta, njute sedan ej bättre
rätt, än såsom för annat fordrings-auspråk;
3:o i afseende på redan upprättad, men ej intecknad, afhandling af ifrågavarande
beskaffenhet, vare, utan minskning af den rätt, densamma efter
hittills gällande lag kan medföra, tid att inteckning söka intill 1842 års slut;
4:o i det bevis, Rätten efter inteckningens beviljande meddelar, skall införas,
ätt den inom hvart tionde år förnyas bör;
5:o hvad sålunda blifvit förordnadt, skall till slutet af år 1842 kungöras
i kyrkorne tre gånger om året samt vid början af hvarje ordinarie
Härads-Ting uppläsas;
Hvilket
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, IV.-o 8g. 107
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. underdånigst anmäla; framhärdande
&c.
Stockholm den 23 September 1840.
N:o 89.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 Sept. 1840.
Presle-Ståndet den 16 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af vackt
fråga om förtydligande af 2 i fl Cap. MissgerningsBalken.
(Lag-Utsk, Bet. lN:ris 44 och 75.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anmärkt, dels att, vid fråga om tillämpning
af lagens stadgande i 41 Cap. 2 §:n Missgernings-Balken, sådan den lyder
i Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779, skiljagtiga meningar, i afseende
på rätta förståndet deraf, hos lagskipningen uppkommit, huruvida det
der omformälde brott att locka öfvermaga, egna harn, omyndig, underhafvande,
eget tjenstefolk eller inhyseshjon att stjäla, ovilkorligen borde, utan
afseende på det stulna godsets värde, medföra ansvar såsom för andra resan
stöld, eller om, i händelse värdet ej går öfver 10 daler, snatteri-bot må ådömas,
dels ock att, i saknad af bestämd föreskrift, ovisshet kunde upjastå,
angående det stral!', hvartill den gör sig skyldig, som andra gången begår sådant
tjufnadsbrott, då värdet af det tillgripna icke stiger öfver 100 daler.
Och skall, till stöd för den satsen, att brottets egenskap af stöld eller snatteri
bestämmes af det stulnas belopp, vanligen blifvit anfördt: att öfverskriftew
till berörde Capitel, äfvensom 2:dra och 3:dje §§:ne deraf ovedersägligen
handlade om både stöld och snatteri; att anledning följaktligen saknades till
den förmodan, alt lagstiftaren velat ur 2 §:n utesluta det senare begreppet,
hvilket icke eller af ordalydelsen tydligen utmärktes, samt att, ehuru hustjufnad
medförde större ansvar, än ifrågavarande förbrytelse, snatteri-bot der
Bilt. lill R. Sl. Fröt. 1840. 10 Sami. 1 Afd. 18
138
Expeditions-Ulskottels Förslag till und. Skrifvelsej N.c 8g.
egde rum; hvaremot, såsom grund för den strängare tolkningen, vore invändt:
att det skal, man trott sig linna i uppställningen af 41 Cap, ej kunde antagas
såsom gällande, enär straffbestämmelserne för tjufnadsbrott i allmänhet
icke blifvit i lagen med fullständig systematisk noggranhet ordnade; att det
af 42 Cap. 1 §, nämnde Balk hemtade exempel desto mindre innefattade
något bevis för den förra satsens vigtighet, som de i 3, 4 och 5 <$.§. af samma
Cap. uppräknade förbrytelser, likmätigt Kongl. Brefvet den 17 Januari
1741, arisågos såsom stölder, ehvad mycket eller litet blifvit tillgripet; att
beskaffenheten af ifrågavarande brott, med afseende på det nedriga i bevekelse-grunderne
bos förbrytaren, otvifvelagligt försenade sträng bestraffning;
att detta lagrum endast omtalar två straffbestämmelser, af hvilka den senare
vore jemförlig med den för tredje gången stöld stadgade bestraffning; att sålunda,
om snatteribot här skulle ega rum, en lämplig gradation emellan straffen
för dylika brott, första oell andra resan begångne, saknades, och ingen
grund gåfves för bedömande af itererad brottslighet, i fall det stulnas värde
ej öfverstiger 10 daler, samt slutligen, att lagens uttryckliga bud ”stånde samma
rätt, sora den der andra gången stulit,” löste hvarje tvifvelsmål, sedan det
genom Kongl. Brefven den 16 Februari 1738 och den 16 Maj 1764 förklarats,
att den, som, en gång straffad för stöld, sedermera föröfvar snatteri,
skall straffas lika, som hade han begått stöld andra gången.
Rikets Ständer hafva, i afseende härå, ansett de i senare syftningen
omförmälde skälen ega företrädet af en närmare öfverensstämmelse med lagens
rätta mening och förstånd, samt, beträffande frågan, huruledes den, som
andra gången beträdes med den i åberopade lagrum beskrifna gerning, bör
straffas, då stölden ej stiger öfver 100 daler, funnit, att, vid jemförelse emellan
nämnde lagrum och 40 Cap. 3 §. Missgernings-Balken, med säkerhet
kan antagas, att straffet bör vara lika, som för tredje resan stöld till enahanda
belopp, ehuru sådant icke blifvit utsatt, antingen af förbiseende, eiler
ock derföre, att denna analogi ansetts tillräckligt tydlig, utan att densamma
behöft vidare uttryckas; och enär således lagen i ena hänseendet lemnat anledning
till olika tolkning och i det andra möjligen kan missförstås, hafva
Rikets Ständer, i ändamål af förtydligande, pröfvat skäligt, för deras del,
besluta, att en Kungörelse må utfärdas, hvarigenom 41 Cap. 2 §. Missgernings-Balken
till sin lydelse sålunda ändras: Lockar någon eller bjuder öfverrcaga
att stjäla eller snatta med sig; eller gör mannen det med hustrun;
föräldrar med sina barn; förmyndare med den omyndiga; förman med den,
som står under hans lydno; husbonde eller matmoder med sitt tjenstefolk eller
inhyseshjon; stånde samma rätt, som den der andra gången stulit. Var
-
Expcdilions-Uukoltets Förslag till und. Skrifvelse, N.o po. ä3§
der han ater med sådan gerning funnen, straffes såsom för tredje resan stöld.
Den, som var lockad eller buden att stjäla eller snatta, anses, på sätt lag
förmår.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. härigenom i underdånighet tillkännagifva.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 September 1840.
N:o 90.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adefn den 16 Sept. i84°*
Preste-Stundet den 19 — —
Borgare-Ståndet den a3 — —
Bonde-Ståndet den 26 —- —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af E. K. M:s
Nådiga Proposition om medels anvisande till Gevärsfabri
cationen.
(Stats-Utsk. Uti. N:ris 11 och 105, Förstärkta StatsUtsk.
Mern. N:o 242.)
S. A. K.
Af den anledning, att det af Rikets Ständer vid nästlidne Riksdag anvisade
anslag af 180,000 Rtdr för Gevärs anskaffning med år 1839 upphört,
hav E. K. M., enär Gevärstillverkningen, enligt gällande contract, måste
Oafbrutet fortgå, uti Nådig Proposition begärt, att serskildt måtte anvisas, till
bestridande af 1840 års utgifter för Gevärsfabricationen vid Factorien
63,000 R:dr, inom hvilket anslag E. K. M. ansåg medelsbehofvet för denna
fabrication innevarande år kunna inskränkas.
Rikets Ständer hafva detta ämne i öfvervägande tagit och få i underdånighet
anmäla deras beslut, att, till Bestridande af ifrågavarande kostnad, ett
anslag af 36,000 R:dr för innevarande år må utgå.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 September 1840.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse j N.o gr.
N:o 91.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 16 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Slåndet den ii — —
Bonde-Ståndet den a3 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss å f. d. Löjtnanten J. IV. af Uhrs underdåniga
ansökning om pension. (Stats-Utsk. Uti. JN:o 260.)
S. A. K.
Genom Nådig Remiss af den 4 sistlidne Maj, liar E. K. M. behagat till
Rikets Ständers Sta.ts-Ulskott öfverlemna en af f. d. Löjtnanten Isaac Wilhelm
af Uhr i underdånighet gjord ansökning, att han, som, i egenskap af
Fendrik vid f. d. Skärgårds-flottan, bevistat 1789 och 1790 årens campagne och
derunder erhållit den dubbla medaljen för deltagandet i segrarne vid Fredrikshamn
och Svensksund, samt, sedan han år 1792 tagit afsked från krigstjensten
för idkande af Coopvterdie-sjöfart, etablerat in- och utrikes handel,
men genom ogynsamma conjuncturer blifvit nödsakad att dermed upphöra, sedermera
sysselsatt sig med utgifvande af åtskillige arbeten i sjöväsendet, .hvilka arbeten
jemlikt vederborandes deröfver afgifna utlåtande, väl funnits vittna om ett
varmt deltagande för saken ecb mycken nedlagd möda, men ej ansetts kunna i deras
nuvarande skick begagnas eller fullt motsvara det dermed åsyftade ändamål,
måtte, jemväl med afseende å en genom oförutsedda olyckor, vid 70 års ålder,
iråkad ytterlig fattigdom, hugnas med någon pension af staten.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende i öfvervägande; men som upplyst
är, att Löjtnanten af Uhr, efter alt högst få år varit i Rikets tjenst,
ännu i sin första ungdom lernnat densamma Och sedermera, i följd af miss
lyckade
enskilda handels-företag, råkat i den nödställda belägenhet, hvaruti
han nu befinner sig, hafva Rikets Ständer icke ansett sig kunna den utaf honom
sökta pension bevilja.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M., till svar å högstberörde Nådiga
Remiss, härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 September 1840.
• Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o 512.
N:o 92.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 16 Sept. i84<J.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-.Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förnyande af
förut väckt fråga om delägare-rätt uti Civil-Statens Pensions-inrättning
för Borgmästare i Rikets städer, med undantag
af Stockholm, samt för desse tjenstemäns enkor och
barn. (Stats-Utsk. Ull. N:o 262.)
S. A. K.
Sedan, i anledning af Rikets Ständers uti underdånig skrifvelse af den
7 November 1834 hos E. K. M. framställda anhållan, alt åtgärder matte
vidtagas, hvarigenom Borgmästare i Rikets städer, med undantag af Stockholm,
måtte för sig sjelfve samt enkor och harn beredas delaktighet i Civilstatens
Pensions-inrätlning, Civil-statens Fullmäktige, hvilkas yttrande häröfver
blifvit af E. K. M. i Nåder infordradt, förklarat sig ej kunna ifrågavarande
framställning bifalla, i följd hvaraf, uti det för Pensions-inrättningen af
E. K- M. den 18 Maj 1838 senast fastställda Reglemente, Borgmästarne icke eller
finnas upptagne bland dem, som äro till delagtighet uti Inrättningen berättigade;
så har äfven vid innevarande Riksdag fråga blifvit väckt derom, att beHiälde
embetsman måtte nyssnämnde förmon förunnas. Och som jemväl Rikets
nu församlade Ständer erkänna rättvisan och billigheten af den.gjorda
framställningen om Borgmästares upptagande såsom delägare uti Civil-statens
Pensions-inrättning, få Rikets Ständer bos E. K. M. ånyo i underdånighet
framställa deras önskan, alt E. K. M., för beredande af delagtighet uti
berörde Pensions-inrättning för Borgmästare i Rikets städer, utom Stockholm,
samt deras enkor och barn, efter enahanda grunder, sorn af Rikets
Ständer vid senast förflutne Riksdag antagits, täcktes i .Nåder infordra
Civil-statens Fullmägtiges yttrande, om och på hvad vilkor sådant må kunna
medgifvus, hvarefter Rikets Ständer vid nästa Riksdag torde hafva alt förvänta
E. K. M:s Nådiga Proposition i ämnet.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 23 September 1840.
i4'2 Expeditions-Utskotlets Förslag lill und. Skrifvelse j JV.-o 95.
N:o 93.
Uppläst och godkäodt hos Ridd. och Adeln den 16 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående CommissionsLandtmätares
berättigande till delagtighet i Civil-Statens Pensions-Inrättning.
(Stats-Utsk. Uti. N:ris 107 och 263.)
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad på det förhållande, att,
ehuru de till Landmäteri-personalen hörande 200 Commissions-Landtmätarne
liro berättigade att, efter uppnådde 65 år, å Rikets Allmänna IndragningsSlat
kunna uppföras till en årlig pension, svarande mot beloppet af Andre
Landtmätare-lönen på stat, jemte det deras enkor och barn kunna erhålla de
ringa understöd, Civil-Statens Enke- och Pupill-fond i 7:de Classen medgifver,
desse tjenstemän, hvilka icke innehafva lön eller ega delagtighet i CivilStatens
Pensions-Inrättning, likväl sålunda äro i saknad af de väsendtligaste
förmoner, som Staten sökt bereda sina öfrige tjenstemän, då ålder eller sjukdopi
göra dens oljenstbara; vid öfvervägande hvaraf Rikets Ständer ansett det
vara med billighet enligt, om Commissions-Landtmätarne, under enahanda
vilkor, som för andre ordinarie tjenstemän äro föreskrifne, kunna beredas rättighet
att blifva delegare uti nyssberörde Pensions-Inrättning; och då sådant
ej synes böra möta någon svårighet, så framt bemälde Landtmätare åtaga sig
att tili Pensions-Inrättningen erlägga afgifter, motsvarande hvad ifrån tjenster,
sorn ega delagtighet uti samma dass, tili Pensions-cassan inflyter, få Rikets
Ständer, under förutsättning, att de tjenstemän, hvilkas rätt härunder är beroende,
skola vilja sig af en sådan förmon begagna, hos E. K. M. i underdånighet
anhålla, det täcktes E. K. M., efter vederbörandes hörande, till CivilStatens
Pensions-Inrättnings delegare göra Nådig framställning örn CommissionsLandtmätarnes
upptagande såsom delegare uti Inrättningen, samt vid en blifvande
Riksdag Rikets Ständer underrätta om de vilkor, under hvilka sådant
kunde dem tillåtas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 September 1840.
Expeditions-Utskottels Forslag till und. Skrijveise, N.o 94’
l45
N:o 94.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö den 16 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den 20 <— —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, rörande väckt fråga om
Kongs-ladugärden Halltorps på Öland återvinnande till Kronan.
(Stats-Utsk. Uti. N:ris 135 och 266.)
S. A. K.
Sedan, i anledning af Kronofogden C. G. Enemans , å E. K. M:s och Kronans
vägnar, hos Ölands Norra Mots Härads-Rätt, efter stämning, väckta påstående,
att aflidne Hof-Marskalken m. m. von Franckens enka, Sophia von
Francken, född Liljehorn, sedermera gift med Lots-Direclören m. m. Lundstedt
, samt Ryttnnistaren Friherre G. Raab, såsom innehafvare af den i
Högsrums socken belägna Kungs-ladugården Halltorp, 3A mantal, hvarå besittningsrätten,
jemlikt Kongl. Brefvet den 30 Augusti 1743, blifvit upplåten till
Majoren Sven Aderman, dess hustru och barn, måtte, enär ej mindre Åderman,
ändess hustru och barn, aflidit, förpligtas till E. K. M. och Kronan genast
afträda nämnde Kungs-ladugård, och derjemte kännas skyldige godtgöra
Kronan årliga alkastningen af egendomen för den tid, de densamma innehaft,
efter det Majoren Ådermans, dess hustrus och barns rätt dertill upphört, bemälde
Härads-Rätt, genom utslag den 16 Juni 1832, hvilket af Calmar Läns
och Ölands Lagmans-Rätt, medelst dom den 17 derpåföljde October, blifvit
faststäldt^ förklarat, att, då Kronofogden Eneman icke på något sätt visat sig
berättigad lill det af honom åberopade fullmägtigskap för E. K. M. och Kronan,
Härads-Rätten icke kunde stämnings-påståendena ideras dåvarande skick
till pröfning upptaga; så har hos Rikets Ständer fråga blifvit väckt om laga
åtgärders vidtagande, på det omförmälde Kungs-ladugård kunde, jemte tillhörande
inventarier, Lill Kronan återvinnas och ersättning tillika Stats-Yerket beredas
för egendomens afkastning under den tid, densamma af obehörige personer
innehafts, eller från och med år 1827, intilldess Kungs-ladugården blefve
till Kronan återställd.
Enär, så vidt de i detta mål Rikets Ständer lillhandakomne handlingar
föranleda, det vill synas, som, genom högstberörde Kongl. Bref af den 30
Augusti 1743, besittnings-rätten till Kungs-ladugården Halltorp blifvit endast
i44 Expeditions-Utskottcts Förslag till und. SkrifvelseNio pS.
Majoren Aderman„ dess hustru och barn, för deras lifstid, i Nåder förunnad,
samt att följaktligen och då egendomen icke kunnat å annan person öfverlåtas
med bättre rätt, än Aderman densamma erhållit, staten, sedan bemälde personer
nu med döden afgått, är berättigad att återfå berörde egendom; så och då det å
Kronans vägnar i detta afseende redan väckta anspråk, på sätt ofvan nämndt
är, i anseende till saknadt förordnande för Kronofogden Eneman alt detsamma
utföra; icke kunnat tdl pröfning upptagas, hafva Rikets Ständer ansett sig
böra härmed hos K. K. M. i underdånighet begära, att behörigt ombud må
varda förordnadt, för att i laga ordning utföra den talan om Kungs-ladugår.-  den Halltorps återvinnande till E, K. M. och Kronan, samt de ersättningsanspråk
i öfrigt, hvartill anledning må förefinnas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 September 1840.
N:o 95.
Uppfäst och godkändt hos Ridd. och Adeln den ig Sept. 1840.
Preste-Ståndet den iq — —
Borgare-Ståndet den 2a
—
Bonde-Ståndet den 25 — —
Pikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående eftergift af
Kronans rätt till ett efter Comministern Wetterströms enka
fallet dana-arf. (State-Utsk. Uti. N:ris 184, 278 oek 279.)
S. A. K.
Hos E. K. M. har soldaten vid Hundra Härads compagnie af Uplands
Regemente Carl Gustaf Wetterström i underdånighet anhållit, alt, sorn sökandens
stjufmoder, Gomministern Wetterströms i Husby Långhundra socken
enka Anna Erita Wetterström, född Kullman_, den 26 November 1831 affidit,
utan att efterlemna kända arfvingar, samt några sådane, oagtadt Kungörelser
i allmänna tidninearne härom varit införde, likväl icke sig anmält,
hvadan enkan Wetterströms qvarlåtenskap, utgörande omkring 100 R:dr B:eo,
såsom dana-arf hemfallit tili Kronan, sökanden måtte förklaras berättigad att,
såsom
Expedilions-Ulskollets Förslag till und. Skrifvelse , N.o QÖ, i45
såsom ett i hög grad behöfligt understöd för dess många barns underhåll och
uppfostran, omförmälde arfsmedel åtnjuta; hvilken underdåniga ansökning,
hvaröfver E. K. M:s Befallningshafvande i Stockholms Län sig i underdånighet
utlåtit, E. K. M. behagat, genom Nådig remiss af den 27 sistlidne April,
till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemna, för det afseende, hvartill de af
sökanden anförde omständigheter kunde föranleda.
Vid öfvervägande af hvad härutinnan förekommit, hafva Rikets Ständer
väl icke funnit skäl att förevarande ansökning bifalla; dock som, enligt hvad
af E. K. M:s ofvanbemälde Befallningshafvande vitsordadt blifvit, ej mindre
soldaten Wetterström och hans sex omyndiga barn, än ock dess aflidne broder,
Adolph Wetterströms efterlemnade minderåriga barn befinna sig i medellösa
omständigheter, hvadan öfverlåtande på barnen af förenämnde arfsmedel
innefattar ett af behofvet påkalladt bidrag för deras underhåll och uppfostran,
hafva Rikets Ständer, i betragtande af den obetydliga uppoffring, Stats-Verket,
genom efterskänkande af dess ifrågavarande arfs-anspråk, skulle komma
att vidkännas, godtfunnit, för deras del, besluta, att det efter enkan Wetterström
Kronan tillfallna dana-arf må varda till vederbörande fattig vårds-styrelse
öfverlemnadt, för att, i raon af behofvet, användas till soldaten Wetterströms
och dess aflidne broder, Adolph Wetterströms minderåriga barns
underhåll och uppfostran; anhållande Rikets Ständer i underdånighet, det
E. K. M. täcktes en sådan disposition af meranämnde dana-arf i Nåder anbefalla.
Hvilket, till svar å högstberörde Nådiga Remiss, Rikets^Ständer få hos
E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 September 1840.
Bih. till R. St. Pr.ot, i84oi to Sami. 1 Afd.
i?
l46 Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 96.
N:o 96.
Uppläst och godkandt hos Ridd. och Adeln den 19 Sept. 1840.
Preste-Slåndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 20 — —
Rikets Ständers, underdåniga Skrifvelse- angående pension å Alimänna
Indragnings-Staten åt f. d. Stats-Secreteraren Danckwardt.
. (Stats-Utsk. IJtl. N:o 280.)
S. A. K
Hos
Rikets Ständer liar den framställning blifvit gjord, att f. d. Stats-Secreteraren
m. m. Magnus Georg Danckwardt som, efter en tjenstgöringslid
af 34 år, deraf 18 år såsom Föredragande tor Kammar-Ärenden, i följd af
sjuklighet, från sistnämnde embete begärt och erhållit Nådigt afsked, måtte,
med afseende på den ovanliga skicklighet, nit och oegennytta, som han vid
förvaltningen af detta embete ådagalagt, varda på Allmänna Indragnings-Staten
uppförd, med pension till hälften af den lön, han såsom Stats-Secreterare
innehaft; och då Stats-Secreteraren Danckwardt, vid utöfningen af sitt
vigtiga förtroende-embete, utmärkt sig lika mycket för nit och embetsmannaskicklighet,
som fasthet i grundsatser och oberoende tänkesätt, samt Rikets
Ständer, med fästad uppmärksamhet härå, ansett bemälde Stats-Secreterare
vara förtjent att af Rikets Ständers välvilja omfattas, oagtadt han vid afskedstagande
ej uppfyllt de vilkor, som kunna göra honom lagligen berättigad att
uppföras å Indragnings-Stat med bibehållande a sin innehafda lön såsom pension;
hafva Rikets Ständer pröfvat skäligt att för f. d. Stats-Secreteraren Danckwardt
uppföra, såsom pension, å Allmänna Indragnings-Staten ett årligt anslag,
motsvarande hälften af hans innehafda Stats-Secreterare-lön, eller 2,(XX)
R:dr B:co, dock utan derunder beräknad spanmål, hvilken pension bör beräknas
och utgå från oell med början af innevarande år 1840.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 September 1840.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-O 57, 98. 147
N:o 97.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den 25 —- —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående understöd för
ull-sorterings-anstalter i Götheborg och Malmö.
(Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk, Uti. N:o 12,)
S. A. K.
Sedan hos Rikets Ständer blifvit Framställde åtskilliga förslag till ull-cul
turens
befrämjande och uppmuntrande, serdeles med hänseende till Rikets
vestra och södra delar, hafva Rikets Ständer, för sådant ändamål och med
fästad serskild uppmärksamhet på ull-productionens lofvande framsteg inom
de södra och vestra Provincerne, godtfunnit bestämma ett årligt anslag af
2,000 R:dr B:co årligen, att ställas till E. K. M:s Nådiga disposition, såsom
understöd för en ull-sorterings-anstalt i Götheborg och en i Malmö, med 1,000
R:dr till hvardera.
Hvilket Rikets Ständer få härmed hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 September 1840.
N:o 98
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den ig Sept. 1840'.*
Preste-Ståndet den ig — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bondg-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om upphäfvande
af allmänna lagens stadganden i 25 Cap. y, ir och 16 $$.
Rätte"åings-Balken, med flera föreskrifter angående summa
appellabilis. (Lag-Utsk. Uti. Nto 55.)
S A. K.
Hos Rikets Ständer har under öfvervägande förekommit rättsgrunden för
*48 Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV.o (j8.
tle i 25 Cap. 7, 11 och 16 §. §. Rättegångs-Balken, äfvensom i utfärdade
serskilde Resolutioner upptagne stadganden, hvarigenom bestämmes, att vad
ej må ega rum emot vissa Under-Rätters beslut i tvistemål af ringare betydenhet;
och som Rikets Ständer dervid funnit: att i allmänhet ej må antagas,
det ett domslut måste blifva mera ofelbart i sak af lägre penningevärde,
än der det omtvistade uppgår till högre belopp, och följagtligen den inskränkning
i rättigheten att söka högre Rätt, hvilken grundar sig å beloppet af hvad
som omtvistas, ej kan ega rum utan på bekostnad af rättvisa; att, beträffande
det med ifrågavarande lagstadganden afsedda ändamål, att Öfver-Rätts
verksamhet må varda inskränkt till behandlingen af endast vigtiga mål, i
hetragtande måste tagas, att hvad för en rik man är, i afseende å penningevärdet,
en obetydlighet, kan för den fattige vara en välfärdssak och alltså
i sjelfva verket af stor vigt, samt alt det med berörde stadganden jemväl
åsyftade ändamål att minska rättegångarnes antal, ej bör vinnas derigenom,
att någon betages möjligheten att söka sin rätt; alltså hafva Rikets Ständer
pröfvat skäligt, för deras del, besluta utfärdandet af en Författning, hvarigenom
förklaras, det ej mindre Lagens stadganden i 25 Cap. 7, 11 och
16§.§. Rättegångs-Balken, att emot Lagmans-Rätts, Kämners-Rätts i Stockholm
samt Rådstufvu-Rätters domar ej må vädjas, der hufvudsaken ej går
öfver visst för hvarje af dessa domstolar bestämdt värde, än ock de Kongl.
Resolutioner, som för Kämners- och Rådstufvu-Rätter i åtskillige städer innehålla
serskilda bestämmelser i berörde afseende, upphört att vara gällande.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 September 1840.
Expedilions-Vlskotlets Forslag till und. Skrifvelse j N.o qq.
'49
N:o 99.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Sept. 1840.
Preste-Såndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , angående ändring i 5
Cap. 4 S'- StraJjf-Ealken. (Lag-Utsk. Uti. N:o 41.)
S. A. K.
Med fästad uppmärksamhet å de föreskrifter, allmänna Lagen i 5 Cap.
4 §. Straff-Balken innehåller, angående förvandling till fängelse vid vatten
och bröd af ådömde böter, hvilka den sakfällde ej förmår gälda, hafva Rikets
Ständer funnit den hittills i berörde lagrum stadgade grund för sådan
straff-förvandling vara origtig deruti, att skillnaden emellan hvarje grad
i straffet af dylikt fängelse är bestämd till 4 dagars fängelsetid, hvarigenom
en olämplig förökning af denna tid uppkommer vid minsta tillökning i det
bötesbelopp, som högst motsvarar hvarje gradation inom straffarten. Och
då en sådan åsigt hvilar på den grundsats, att ifrågavarande straff försvåras
och blifver allt mera plågsamt, i samma mon tiden för dess fortfarande
utsträckes, hafva Rikets Ständer, äfven med antagande deraf, att den 0-  jemnhet, som alltid uppkommer, då ett straff utbytes mot ett annat, icke
kan helt och hållet afhjelpas, likväl ansett något vara i detta hänseende att
vinna, till återställande af det, genom nu gällande beräkningsgrund, ej sällan
störda, förhållande, som alltid bör finnas emellan brott och straff, om
förvandlings-tariffen härvid blefve förändrad så, att tillökning i strafftid lämpades
närmare efter tillökning i böter; hvadan Rikets Ständer, för deras del,
beslutat, att en kungörelse må utfärdas, hvarigenom 5 Cap. 4 §. Straff-Balken
ändras på följande sätt: ”Fängelse vid vatten och bröd räknas således,
att mot fyra dagar svara böter eller penningevärde till och med tio daler,
och att sedermera, med tillökning i straffet af en dag i sender, under de
näst derpåföljande åtta dagarne, eller till och med tolf dagars fängelse, mot
hvarje dag svara fyra daler; under de andra åtta dagarne, eller till och med
tjugo dagars fängelse, mot hvarje dag fem daler, samt under de tredje och
sista åtta dagarne, eller till och med tjugoåtta dagars fängelse, mot hvarje
dag sex daler. Ej bör någon dömas till fängelse vid vatten och bröd på
s5o Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N-o gg.
längre tid än en månad eller tjugoåtta dagar, och ej mindre tid än fyra
dagar.”
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla och derjemte bifoga
en Tabell, som utvisar förhållandet emellan böter å ena samt straff af fängelse
vid vatten och bröd, å andra sidan, så väl efter nu gällande förvandlingsgrund,
som efter den af Rikets Ständer, för deras del, antagna.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 September 1840.
Expeditions-Utskottets Förslag till lind, Skrifvelsej N.ogg. i5i
Bilaga, till Förslaget till underd. Skrifvelse, N.o gg.
Tabell,
utvisande förhållandet emellan böter, å ena, samt straff af fängelse vid vatten
och bröd, å andra sidan.
a) Efter nu gällande förrandlingsgrund.
b) Efter den i Eag-Utskottets Betänkande,
lN:o 41, föreslagne förvandlingsgrund.
Böter i Daler
Dagar i fängelse
Böter i
Daler
Dagar i fängelse
Silfvermynt.
vid vatten och bröd.
Silfvermynt.
vid vatten och bröd.
till och med 10
4
till och
med
10
4
från 10
—.
14
5
— 14
—,
18
6
— 18
—
22
7
från 10 — 25
8
— 22
—.
26
8
— 26
—.
30
9
— 30
—.
34
10
— 34
—
38
11
_ 25 — 40
12
— 38
—.
42
12
— 42
-—
47
13
— 47
—
52
14
— 52
—.
57
15
_ 40 — 60
16
— 57
—
62
16
— 62
—
67
17
— 67
t—
72
18
— 72
—.
77
19
_ 60 — 80
20
— 77
—.
82
20
— 82
—.■
88
21
— 88
—.
94
22
— 94
100
23
—. 80 — 110
24
—100
—
106
24
— 106
' .
112
25
— 112
—.
118
26
— 118
—.
124
27
utöfver 110
28
utöfver 124
28
i52 Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, N:0 100.
N:o 100.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 3 Oct. — *)
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om fortfarande tills vidare af
anslaget för Rikets Allmänna Ärenders Beredning.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 194.)
S. A. K.
Genom Nådig Proposition af den 26 sistlidne Maj, liar E. K. M., som
väl lemnat Nådigt bifall till den af Rikets Ständer, för deras del, antagna
Grundlags-förändring, hvarigenom Rikets Allmänna Ärenders Beredning, i
dess egensksp af en i Grundlagen förordnad embets-myndighet, upphört, men
dock, på de uti Propositionen anförda skäl, varit betänkt att tills vidare låta
de egentliga besvärsmålen äfven hädanefter undergå en serskild beredning,
genom tillkallade kunnige embetsmän, och derföre ansett lämpligast att, till
en början, äska bitradp af nuvarande ledamöterne i Rikets Allmänna Ärenders
Beredning, hvilka, under sådant vilkor, skulle ega att bibehålla de för
deras befattningar hittills bestådda arfvoden, hvarefter och sedan desse ledamöters
antal genom afsked eller dödsfall minskats till Fyra, den nya Beredningen
skulle, så länge omständigheterne fordra dess bibehållande, komma
att beslå af sistnämnde antal ledamöter, ulan afseende på förhållandet emellan
frälse och ofrälse, föreslagit Rikets Ständer, att det å Riks-Statens Andra
Hufvud-Titel hittills uppförda anslag för Allmänna Ärendenas Beredning af
8,736 R:dr 2 sk. 8 rst. må äfven hädanefter i Stat upptagas, att, så länge
alla de nuvarande ledamöterne i deras befattningar qvarstå, till fulla beloppet
utgå, men derefter, i mon af inträffande afgång, successive minskas till
4,000 R:dr, utom hvad som erfordras för Vaktbetjeningens aflöning.
Vid öfvervägande af hvad sålunda är vordet i Nåder föreslaget, hafva
Rikets SLänder icke kunnat förbise det betänkliga deruti, att, sedan, genom
en af
*) 1840 den 3o Sept, upplästes detta Förslag till anderd, skrifvelse hos BoVgare-Ståndet, söm, nied
vidblifvande af sitt godkännande utaf Expeditions-Utskottes Förslag till Rikets Ständers undcrd.
skrifvelse lilo 65, afslog det af Expi-Utsk, uti mom. £f:o 12 anmäld te jemknisgs-förslag.
Expedit iöns-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV.o 100. 15j
en af Rikets Ständer vid denna Riksdag antagen och af E. K. M. i Nåder
gillad Grundlags-förändring, Rikets Allmänna Ärenders Beredning blifvit indragen,
i annan ordning åter införa enahanda institution, hvilken i öfrigt
icke bidrager att minska mängden af de mål, som af E. K. M. uti Dess StatsRåd
nu måste afgöras, hvarförutan om än, genom Beredningens yttrande, en
tillförlitlig utredning af ärendena kan vinnas, deras fullständiga och noggranna
föredragning uti Stats-Rådet, der de skola pröfvas, ändock icke kan eller
bör underlåtas, och således icke någon lättnad, utan fastmera, genom den
dubbla föredragningen, inveckling och fördröjande af ärendenas behandling
skulle uppkomma; på grund hvaraf Rikets Ständer icke funnit skäl lemna
bifall till hvad E. K. M. i Nåder föreslagit, angående bibehållande å stat
af anslaget till aflöning för Rikets Allmänna Ärenders Berednings ledamöter;
hvaremot, vid inhemtadt förhållande, att de trenne Vaktmästare, hvilkas löner
äro å samma stat uppförde med tillsammans 736 R:dr 2 sk. 8 rst. B:co,
egentligen varit afsedde till uppassning för Stats-Rådet och Högsta Domstolen,
Rikets Ständer godtfunnit, att sistberörde lönebelopp må på Staten qvarstå
och under behörig titel uppföras; anhållande Rikets Ständer likväl i underdånighet,
det E. K. M. täcktes i Nåder pröfva, huruvida icke, i följd af Rikets
Allmänna Ärenders Berednings indragande, någon förminskning uti ifrågavarande
Vaktbetjenirigs-personal må ega rum.
Hvilket, till svar å É. K. M:s i ämnet aflåtna Nådiga Proposition, Rikets
Ständer få härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 3 October 1840.
Bih. till R. St. Fröt. 1840, 10 Sami. 1 Afd.
i54 Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o 101.
N:o 101.
Uppläst och godkändt^hos Ridd. och Adeln den 23 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 3o — —
Bonde-Ståndet den 3o — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående underhållande
på Statens bekostnad af vissa delar utaf den sedan år
1812 emellan Wermland och Jemtland anlagda nya väg.
(Stals-Utsk. Uti. N:ris 109 och 285.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer hafva framställningar blifvit gjorde, ås3?ftande att
för vederbörande väglotts-egare inom Helsingland och Herjeådalen samt
Rättviks och Ohre socknar i Dalarne bereda dels tillfällig befrielse från skyldigheten
att underhålla den genom en del af Dalarne, Helsingland och Jemtland
fortlöpande, emellan sistnämnde Provins och Wermland sedan år 1812
på allmän bekostnad anlagda nya väg, dels ock ständig lindring uti berörde
underhålls-skyldighet; i afseende å hvilken väghållning Rikets senast församlade
Ständer, i anledning af väckt fråga derom, att densamma borde af allmänna
medel bekostas, uti skrifvelse af den 27 October 1834 hos E. K. M.
i underdånighet anhållit, att en undersökning måtte företagas, tili utrönande
ej mindre af den kostnad, hvartill underhållandet af nämnde väg årligen
kunde uppgå, än ock i hvad mon invånarne i de orter, genom hvilka den
löper, kunde och borde dertill bidraga, samt att E. K. M. derefter och så
vida omständigheterne påkallade något understöd från statens sida i Nåder
täcktes till vägens underhåll antingen anvisa nödigt anslag af medel, som voro
ställde till E. K. M:s Nådiga disposition, eller ock vid nästinfallande Riksdag
aflåta till Rikets Ständer Nådig Proposition i berörde hänseende.
Vid öfvervägande af hvad i detta ämne förekommit, hafva Rikets Ständer
väl icke kunnat förbise, att underhållet af den ifrågavarande, egentligen
mindre för kringliggande orters nytta och beqvämlighet, än för andra af Konung
och Rikets Ständer afsedda ändamål, anlagde väg, serdeles der densamma
genomskär krono-allmänningar eller andra ouppodlade och öde trakter,
måste blifva betungande för invånarne, emellan hvilka, enligt hvad de Rikets
Ständer tillhandakomne handlingar utvisa, en sådan underhålls-skyldighet blifvit
i laga ordning fördelad; i följd hvaraf, på sätt E. K. M. jemväl, uti Dess
Expedit ions-U t skottets Förslag till und. Skrifvelse> N.o 102.
i55
den 25 sistlidne Januari afgifne Berättelse om hvad sig i Rikets Styrelse tilldragit
sedan föregående Riksdag, i Nåder antydt, billigheten fordrar, att för
underhållet af dessa vägsträckor, innan orten, derigenom de framgå, hunnit
mera odlas och befolkas, understöd å Statens sida beviljas; men, enär Rikets
Ständer sakna kännedom, om något understöd blifvit lemnadt de orter, på
hvilka här ofvan yrkade lindring och befrielse hafva afseende, eller huruvida en
sådan undersökning, som Rikets Ständer uti deras den 27 October 1834 till E. K.
M. aflåtna skrifvelse i underdånighet begärt, blifvit företagen, för utrönande af den
kostnad, hvartill underhållet af berörde väg årligen kan uppgå, och i hvad
moa invånarne i orten kunna och höra dertill bidraga, få Rikets Ständer, med
erkännande af den grundsats, att Staten för närvarande hör bidraga till underhållet
af ifrågavarande väg, hos E. K. M. i underdånighet anhålla, det
täcktes E. K. M, låta företaga en undersökning, till utrönande af kostnaden
för underhållet af de delar utaf den nya vägen, hvilka genomlöpa ouppodlade
och från de bebyggda orterne aflägse belägne trakter inom Dalarne, Helsingland
och Jemtland, och derefter vid uästinfällande Riksdag aflåta tili
Rikets Ständer Nådig Proposition i ämnet, samt att E. K. ML emedlertid, der
omständigheterne finnas påkalla understöd från Statens sida uti den börda,
sorn blifvit de väghållnings-skyldige invånarne ålagd, täcktes till deras bispringande
i Nåder anvisa medel af det å Riks-Statens Nionde Hufvud-Titei till
E. K. M:s disposition ställde anslag för vägar och communicationer.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 30 September 184o.
N:o 102.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Sept. iS4o.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 3o •— —
Bonde-Ståndet den 3o — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående ett för Adjuncten
i Historien vid Upsala Universitet anslaget arfvode så
länge han ombesörjer de Professoren E. G. Geij&r åliggande
examina och tentamina. (Stats-Utsk. Uti. N:o 287.)
S. A. K.
1 Med anledning af Professoren E. G. Gei jers hos Rikets Ständer gjorda
i56 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, Nio io3.
framställning, att hail, för att kunna fortsätta de arbeten i fäderneslandets
historia, hvilka han börjat och åt hvilkas fullbordande han önskade hufvudsakligen
egna det återstående af en redan framskriden lefnad, vore i behof
af en vicarie, för att besörja examina och tentamina, under det Professorn
icke destomindre kunde fortfara med föreläsningars hållande, hafva Rikets
Ständer, med afseende å förutnämnde historiska arbetens stora allmänna vi«t
och för att bereda Professorn tillfälle att deråt uteslutande egna sin tid, godtfunnil
bes!ula, att å Allmänna Indragnings-Staten må för Adjuncten i Historien
vid Upsala Universitet uppföras ett årligt arfvode af 400R:dr Banco, så
länge han ombesörjer de Professoren Geijer åliggande examina och tentamina.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla; framhärdande
&c.
Stockholm den 30 September 1840.
N:o 103.
Uppfäst och godkändt hos Ridd. och Adeln den oo Sept, 1840.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 00
—
Bonde-Ståndet den 5o — _
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse „ angående f. d. Landshöfdingen
j Stats-Rådet af Wingårds underdåniga anhållan om
befrielse från ränta för en del honom till ersättning ådömde
balance-medel. (Stats-Utski Uti. !N:ris 173 och 294.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer vid 1828—1830 årens Riksdag, genom underdånig
Skrifvelse, förklarat, att, så vida då varande Landshöfdingen, nu mera
Stats-Rådet m. m. J. af Wingård, visade sig inom fem år derefter hafva
till fullo betalt de, genom E. K. M:s Utslag den 12 Augusti 1825, i följd af
förre Lands-Secreteraren G. B■ Klemans iråkade balans, Stats-Rådet till ersättning
ådörade skuldbelopp till enskilde personer och sådane publika cassör,
hvilka icke voro ställde under Rikets Ständers disposition, Stats-Rådet finge
njuta befrielse från allt ersättningsansvar för de Rikets Ständers Bank och
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. SkriJvelsej IV.-o 1 o3.
Riksgälds-Contoirlet, Kongl. Stafs-Gontoiret, General-Tull-Styreisen samt BancoDisconlen,
genom omförmäldte Nådiga Utslag tillerkände medel, hvaremot Bikels
Ständer funnit någon eftergift icke kunde ega rum, hvarken af en post å 5,000
Kalr, utgörande ett anslag till Invalid-Inrättningen i Carlstad , eller å fyra poster
å tillsammans 4,979 R:dr 23 sk. 7 r:st., utgörande bland annat medel, tillhörige
Wadstena Krigsmanshus-cassa, Passevolans-cassan och Adelsfane-Regementet, sä
har Stats-Rådet af Wingård, uti en till E. K. M. i underdånighet ingifven skrift,
jemte förmälan, att, efter det han, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers förenämnde
beslut, till Kongl. Stats-Contoiret inbetalt 1,533 R:dr 13 sk. 7 r:st.,
utgörande återstoden af Adelsfane-Regementets i Wermland indrifue hemmansräntor
för år 1820, hvilka räntor numera blifvit till Stats-Verket öfverlåtne,
och E. K. M., genom Nådig Skrifvelse den 7 Februari 1835, förklarat, att
Stats-Rådet af Wingårds ansvarighet för ifrågavarande balans-medel upphört,
Kongl. Krigs-Collegii Advocat-Fiscals-Embete i executiv väg sökt att af StatsRådet
utbekomma ränta å berörde 1,533 R:dr 13 sk. 7 r:st. ifrån den tid
medlen till Landshöfdinge-Embetet influtit, intilldess betalningen deraf i Kongl.
Slals-Contoiret erlagls, på anförde skäl,' anhållit om befrielse från utgörande
af omförmäldte räntebelopp; och har E. K. M., sedan Kongl. Stats-Contoiret
blifvit i ämnet bordt och sig afstyrkande yttrat, uti till Rikets Ständers Statsutskott
aflåten Nådig Skrifvelse af den 24 sisth Mars, enär frågan om den
af Krigs-Collegii Ad vocat-Fiscals-Embete yrkade rönte-beräkning berodde på
en närmare förklaring af Piikels Ständer , rörande tillämpningen af deras vid
1828—1830 årens Riksdag fattade beslut, i afseende på Stats-Rådet af Winga
reis ansvarighet för f. cl. Lands-Secreteraren Klemans balans, tilJ Rikets
Ständers pröfning och afgörande öfverlemnat, huruvida eftergift af ifrågavarande
ränta, i likhet med hvad Rikets Ständer för andra stats-medel, hörande
lill Klemans\& balancen, förut beviljat, må Stats-Rådet af Wingård förunnas.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende i öfvervägande; och då StatsRådet
af Wingård, genom E. K. M:s förenämnde Utslag af den 12 Augusti
1825, jemte ådomd ansvars- och ersättnings-skyldighet för en del af de
utaf f. d. Lands-Secreteraren Kleman tillgripne och förskingrade medel, tillika
blifvit förpligtad att å samtlige ådömde ersältnings-poster erlägga behörig
ränta, samt, på sätt ofvanomförmäldt är, den af Rikets Ständer, vid
1828—1830 åreKs Riksdag, Stats-Rådet af Wingård beviljade eftergift af åtskillige
bland de balancerade summorna, icke sträckt sig lill Adelsfane-Regemenlets
ifrågavarande för år 1820 i Wermland indiifna hemmans-räntor,
alltså och utan afseende derå, att berörde hemmansränlor sedermera blifvit
i58
Expedilions-Utskottets Förslag till und, Skrifvelse, iT.-o 10/f.
till Stats-verket öfverlåtne, finna Rikets Ständer, i följd af deras meranämnde
beslut, det ostridigt åligga Stats-Rådet af Wingård, att för ifrågavarande
hemmansräntor, ifrån den tid desamma till Landshöfdinge-Embetet influtit,
intilldess betalningen deraf bos Kongl. Stats-Contoiret blifvit verkställd, erlägga
belöpande ränta; hvadan Rikets Ständer, under åberopande i öfrigt af
hvad Kongl. Stats-Contoirets uti den Nådiga skrifvelsen intagne yttrande i
ämnet innehåller, icke kunnat bevilja Stats-Rådet af Wingård den sökte befrielsen
från utgörande af ifrågaställde räntebelopp; hvilket, till svar å E.
K. M:s Högstberörde Nådiga Skrifvelse, Rikets Ständer få i underdånighet
anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 30 September 1840.
N:o 104.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Sept. 1840,
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 3o —-
Bonde-Ståndet den 3o *— —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej (ingående öfverlåtelse
till Kyrkoherde-bostället i Westra Tollstads Socken af Kronoängen
Skinnarvrån. (Stats-Utsk. Uti. N:ris 176 och 295.)
K A. K.
Sedan den uti Östergöthlands Län och Linköpings Stift belägne Westra
Tollstads församlings kyrkogård, innehållande omkring 8 kappland, befunnits
otillräcklig för den derstädes beslutade nya kyrkobyggnad med tillhörande
grifteplats, och alltså borde tillökas med jordegor af Kyrkoherde-boställets
område till A tunnland bördig mark, men församlingen saknade utväg
att gälda Kyrkoherde-boställets, genom en sådan jord-afsöndring, uppkommande
förlust, samt socknemännen hos E. K. M. i underdånighet anhållit
om Nådigt samtycke dertill, att Kronoängen Skinnarvrån, utgörande 2
tunne- och 28 kappland mindre bördig jord, i ofvannämnde församling, finge,
till ersättning för Kyrkoherde-bostället, i omförmäldte afseende, för everdliga
tider öfverlåtas, har E. K. M., enär ifrågavarande Kronolägenhet y@-
Expeditions-Viskottets Förslag till und. Skrifvelsej N-o io5.
re Liand antalet af dem, hvilka icke kunna, utan Rikets Ständers medgifvande,
Kronan afhändas, jemlikt Regerings-formens 77 §., uti Nådig Proposition
af den 15 sisth Februari, till Rikets Ständer öfverlemnal,huru vida
och med hvad vilkor den sålunda gjorda underdåniga anhållan må kunna
bifallas.
Efter öfvervägande af de i den Nådiga Propositionen fullständigt utredde
förhållanden, och med afseende å församlingens behof af ökadt utrymme
för den nya kj-rkobyggnaden, samt då den ifrågaställde upplåtelsen icke för
Stats-verket medför någon förlust, hafva Rikets Ständer bifallit, det må Krono-ängen
Skinnarvrån af Westra Tollstads sockens invånare under everldJig
besittningsrätt få öfvertagas, på de vilkor, E. K. M. för nyttjande-rätten
deraf i Nåder funnit för godt tills vidare bestämma, eller en årlig afgift af
27 R:dr 24 sk. Banco, utgörande medeltalet af hvad ängen efter de sista tio
årens markegångspris afkastat, samt att socknemännen för denna arrendesumma
gemensamt ansvara; hvilket till svar å E. K. M:s Nådiga Proposition
Rikets Ständer få i underdånighet meddela.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 30 September 1840.
N:o 105.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23! Sept. iS-fo.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 3o — —
Bonde-Ståndet den 3o — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af framställdt
förslag, att halfva Tull-uppbörden för inkommande
utländska Stenkol må till understöd för Höganäs Stenkolsverk
anvisas, (Stats- och Bevilln. Ulsk. Bet. !X:o 22.)
S. K.
I anledning af en utaf Directionen för Stenkolsverket vid Höganäs till
E. K. M. ingifven underdånig skrift, innefattande, å ena sidan, en berättelse
om de betydliga understöd, Stenkolsverket af staten åtnjutit genom andel af
sSo Expeditions-Utskoltets Förslag till und. SkriJvelsej N. o io5.
tullen för inkommande utländska stenkol, genom prsemier för hvarje från
grufvan afyttrad tunna stenkol, genom eftergift af en statens fordran hos
stenkolsverkets fordne egare samt genom hög skyddstull å utländska stenkol,
äfvensom om de dryga kostnader, som för verkets fullkomliga iståndsättande
måst bestridas, och, å den andra, en underdånig anhållan, att, enär stenkolsverket
för bestridandet af dessa kostnader måst åsamka sig betydlig skuld
och derjemte, i anseende till en på senare tider ökad införsel af Engelska
stenkol, nödgas nedsätta prisen å de inhemska, hvaraf följt, att stenkolsverket
icke lemnade någon behållning, utan hotades med upplösning, derest icke
biträde från det allmänna lemnades, halfva tull-afgiften för de stenkol,
som från utrikes orter till Riket införas, måtte till understöd för Skånska
stenkolsverket varda anslagen, har E. K. M., Som jemväl ansett berörde stenkolsverk,
såsom ett med betydliga uppoffringar, så väl å statens, som å enskildes
sida, numera fullbordadt företag, vara i flere afseenden förtjent af
allmänt hägn och understöd, uti Nådig skrifvelse af den 24 sisth Mars, behagat
lemna Rikets Ständer del af den genom förrbemälde Direction sålunda
gjorda framställning, på det Directionens förslag måtte, i sammanhang
med öfriga tullregleringen rörande frågor, hos Rikets Ständer komma i öfvervägande.
Rikets Ständer hafva detta ärende till pröfning förehaft, men icke funnit
genom ifrågavarande ansökan vara ådagalagdt, att något understöd af allmänna
medel är för stenkolsverkets fortfarande bestånd af nöden, hvadan Rikets
Ständer icke funnit skäl bifalla, hvad Directionen sålunda hegart.
Hvilket till svar å E. K. M:s Högstberörde Nådiga Skrifvelse, Rikets
Ständer få i underdånighet meddela; framhärdande &c.
Stockholm den 30 September 1840.
N.o 1'06.
Expeditions-TJtskottcts Förslag till und. Skrifvelse j A-0 106,
N:o 106.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 3o — —
Bonde-Ståndet den 3o — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående tillverkning
vid Rikets Ständers pappersbruk Tumba af papper för Chartce-Sigillatce-Contoirets
behof j m. m.
(Stats- och Bevilln. Utsk. Bet. N:o 24.)
S. A. K.
IIos Rikets Ständer liar blifvit föreslaget, att, med afseende å den icke
obetydliga inkomst, afgiften för stämpladt papper Ärligen lill staten inbringar
och det deraf följande beliofvet af noggranna controller mot missbruk eller
förfalskning af sådant papper, samt då dessa controller, hvilka bestå dels i
papperets beskaffenhet och uppsigten vid dess tillverkning, och dels i den serskilda
stämpel, hvarmed detsamma förses, innan det blifver gällande, kunde
ernås, i förra hänseendet, derigenom att sådant papper alltid korame att tillverkas
vid Rikets Ständers pappersbruk Tumba, hvarest nu mera både större
kanstfärdighet hos arbetarne, bättre materialier och strängare controller mot
underslef vid tillverkningen, än vid något annat pappersbruk i Riket, erbjuda
sig, samt, i senare hänseendet, genom upphörandet af den så kallade hvitstämplingen,
hvilken, enligt i Rikets Ständers Bank anställde försök, vore högst 0-  tjenlig, och begagnandet i stället af Bankens stereotyperings-anstalt för slämplarnes
anbringande, Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, att E. K.
M. täcktes i Nåder anbefalla Dess och Rikets Stats-Contor att vid Tumba
pappersbruk låta tillverka det för Chartae-Sigillatae-Contoret nödiga papper, så
väl till skrifnings- som biläggnings-chartor, af hvilka de förra borde skäras
till enahanda format och storlek, på det icke, såsom nu skall hända, olika
och ojemna ark må finnas i expeditioner, som från Domstolar och Embetsverk
utgå, samt till båda slags chartoma papperet, i afseende å lätthet att
från annat åtskiljas och svårighet alt eftergöras, erhålla all möjlig fullkomlighet;
äfvensom att Rikets Ständer måtte tillika besluta, att, i stället för den
fiih lln R. St. Prot. 1840. 10 Sami. 1 Afd. 21
162 Expeditions-Utskottcls Förslag till und. Skrifvelse, N.o 106.
nu i Riksgälds-Contoret verkställda hvitslämpling, en annan, af möjligaste svårighet
alt eftergöra, borde, med tillhjelp af Bankens stereotyperings-anstalt
och under derstädes för sedel-tillverkningen införda controller, begagnas; hvarförutan
äfvenledes blifvit yrkadt, dels att, då den stämpel, sorn å spelkort
anbringas, vore högst ofullständig och svårligen kunde urskiljas från en utan
serdeles konstfärdighet anbragt falsk stämpel, samma method, som i flera andra
länder vidtagits, äfven här måtte införas, eller alt sjelfva convolutet, hvari
spelkort skola inneslutas, förses med en större och ändamålsenligare stämpel,
än som å ett kort kan anbringas; att ccnvoluten förfärdigas af papper, som
genom sin egna beskaffenhet lemnar säkerhet mot eflergöring och derjemte
icke medgifver öppnande, utan att papperet förslöres, samt att kortfabrikörer ne
vid strängt vite åläggas förse sig med stämplade convolut, hvaruti hvarje kortlek,
som till salu utbjudes, äfvenledes bör, vid ett lika vite, inneslutas, och
att den konstskicklighet, Bankens pappersbruk och stereotyperings-amtalt erbjuda,
äfven måtte för dessa ändamål anlitas; dels ock att, till förbättrande
af de stämpelsedlar, hvarmed inkommande tyger m. m. vid Tullverket beläggas
och hvilka nu under de mest ofullständiga controller skola af Verkets
egen betjening tillverkas, Rikets Ständer mätte underdånigst anhålla, att E.
K, M. täcktes i Nåder anbefalla Dess General-Tullstyrelse att tillse, detstämpelsedlarne"
blifva tillverkade på ett ändamålsenligare papper och på ett sätt,
som i möjligaste måtto försvårar deras efterapande, samt att så väl vid deras
tillverkning som förvarande all noggrannhet iagttages, varande vid den i
Rikets Ständers Bank inrättade stereotyperings-anstalit äfven tillfälle alt under
den strängaste controll och med möjligaste konstskicklighet erhålla dessa
stämplar förfärdigade.
Efter noggrannt öfvervägande af hvad sålunda förekommit, hafva Rikets
Ständer funnit de föreslagna förändringarne, i afseende å så väl beskaffenheten
och stämplandet af Chartae-Sigillatse-Conloirets papper och Tull-verkets
stämpel-sedlar, som ock sättet för spelkorts stämplande, vara af behofvet högeligen
påkallade, hvadan Rikets Ständer i anderdånighet anhålla, att E. K.
M. täcktes låta anbefalla vederbörande embetsverk och myndigheter att vidtaga
de åtgärder, som för verkställigheten af berörde förändringar äro erforderlige;
anmälande Rikets Ständer derjemte underdånigst, att, som stämplandet
å spelkort-convoluten endast lemnar controll vid kortens försäljning, men den
nu begagnade stämpeln å sjelfva spelkorten tillika afser en controll deröfver,
att ostämplade kort icke kunna, utan fara alt upptäckas, af enskilde personer
innehafvas och begagnas, Rikets Ständer ansett nödigt, alt å sjelfva korten,
Expeditions-Utskotlels Förslag till tind. Skrifvelsej If.O 107. 165
på sätt hittills egt ruin, äfven hädanefter må anbringas stämpel, svårare att
efterapa, än den nuvarande.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 30 September 1840.
N:o 107.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den a3 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 5o — —
Bonde-Ståndet den 5o — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående inskränkning
i allmän åklagares rätt att anställa åtal å brott emot 14 Cap.
3 §. Missgernings-Balken. (Lag-Ulsk. Bet. N:o 97.)
S. A. K.
Uti underdånig skrifvelse af den 5 Januari 1835, hafva Rikets då församlade
Ständer anfört: att de så kallade injurie-målen ej sällan voro förenade
med omständigheter af den ömtåliga beskaffenhet, alt den förfördelade sårades
mera genom den offentliga behandlingen af desamma, än af den skymf,
han lidit; att detta i synnerhet inträffade vid ransakning, angående misshälligheter
emellan barn och föräldrar, hvilka senare derföre ock syntes böra
hafva någon rättighet alt sjelfva bestämma, om åtal skulle ega rum eller ej';
att det i öfrigt borde verka fördelaktigt på begreppet om den vördnad och
den kärlek, hain voro skyldige sina föräldrar, derest lagen fästade allt möjligt
afseende på deras förlåtelse för hvad emot dem blifvit brutet; samt att
den felande häruti borde finna en ökad anledning att söka göra sig förtjent
af tillgift derigenom, att han i möjligaste måtto upprättade och godtgjorde
siLt fel; hvadan Rikets Ständer, som trodde, att rättighet till åtal af de i 14
Cap. 3 §. Missgernings-Balken omförmälde förbrytelser, att barn fäller smädeord
emot fader eller moder, eller emot stjufföräldrar eller svärföräldrar, borde
få ankomma på målseganden, derest de ej skett å tid och ort, som fridlyst
vöre, i underdånighet begärde, att nämnde §. måtte erhålla ett dermed
x64
Expeditions-Utskotteti Förslag till lind. Skrifvelse, N.-o 107.
Öfverensstämmande tillägg; men detta förslag har icke blifvit af E. K. M. i
Nåder antaget.
Vid innevarande Riksdag liar berörde fråga åter blifvit väckt, under åberopande,
huruledes erfarenheten visade, att det moraliska tillstånd hos barn,
som kunde föranleda brott emot föräldrar af nyssnämnde art, vanligen från
början härledde sig af föräldrarnes egen vårdslöshet vid barnens uppfostran;
att föräldrarne för detta fel redan blifvit straffade genom barnens förderf och
vanart, samt alt lagen således icke horde Öka detta föräldrarnes lidande eller
tillämpas emot dylika förhållanden inom slägten för annan händelse, än
om föräldrarne sjelfve påkallade dess skydd eller yrkade den brottsliges bestraffning,
Rikefs Ständer, som tagit detta ämne i Öfvervägande, hafva, på de härofvan
upptagna skäl, ansett, att föiäldrar bör vara tillåtet förlika mål af ifrågavarande
beskaffenhet, utom i den händelse, alt brottet åstadkommit allmän
förargelse; oell då ett sådant förhållande inträffar, icke allenast om brottet
begås å fridlyst tid och ort, utan jemväl när det sker i samqväm, hafva
Rikets Ständer funnit allmän åklagares rätt alt i sistnämnde fall anställa åtal,
böra bibehållas; på grund hvaraf Rikets Ständer pröfvat skäligt, för deras
del, besluta, alt i slutet af 14 Cap. 3 §. Missgernings-Balken må göras
följande tillägg; Ej må i de mål, hvarom i denna §. skiljes, annan kära, än
rätter målsegande, så vida ej brottet skett i samqväm, eller å tid och ort,
som fridlyst är.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 30 September 1840.
Expcditions-U tskoltcts Förslag till u?id. Skrifvelset N;0 108.
N:o 108
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 00 — —
Bonde-Ståndet den 3o — —
Rikets Ständers umderdåniga Skrifvelse> angående tiden för tilllåmpning
af den blifvande nja Författningen rörande bränvins-bränningen.
(Beviiln. samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Mern. N:o 4.)
S. A. K.
Då Rikets Ständer ansett det vara af största vigt för de af Rikets jordbrukande
invånare, som vilja begagna sig af rättigheten lill brän vins-bränning,
att icke längre vara i okunnighet, om hvad, i afseende å denna fattlighet, för
nästinstundande år må varda förordnadt, och Rikets Ständers beslut, angående
den bevillning, som af bränvins-bränningen bör utgå, icke kan blifva fastställdt
så tidigt, att E. K. M:s, i anledning deraf, utfärdande Nådiga Författning
kan hinna att förr, än emot slutet af innevarande år kungöras, hafva
Rikets Ständer, till undanrödjande af de olägenheter, sorn för denna handtering
otvifvelagtigt skulle uppstå, derest de förändrade föreskrifter, hvilka
under loppet af detta år tilläfventyrs komma att af Rikets Ständer bestämmas,
skulle med nästinstundande år börja att blifva gällande, funnit skäligt
för år 1S41 fastställa bevillningen af bränvins-bränningen alt utgå lill likhet
med den i Kongl. Förordningen den 19 Juni 1835 bestämda, ulan hinder
deraf, att andra beskattnings-grunder och förändrade föreskrifter i delta ämne
kunna under loppet af innevarande år utaf Rikets Ständer antagas; med
anmälan hvarom Rikets Ständer få i underdånighet anhålla, att E. K. M.
täcktes, så fort ske kan, genom utfärdande Nådig Kungörelse, gifva Rikets
invånare tillkänna, att Högstberörde Kongl. Förordning kommer att intill slutet
af år 1841 fortfarande vara gällande.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 30 September 1840.
i66 Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.otog•
N:o 109.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Sept. 1840.
Preste-Såndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 3o — —
Bonde-Ståndet den 3o — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående beviljande af
transito- och nederlags-rätt för Slitö hamn.
(Allm. Besv.- och Ekon. Utsk. Bet. N:o 98.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer liar framställning blifvit gjord derom, att transitooch
nederlags-rätt måtte beviljas Slitö hamn å Gottland; hvarjemte till Rikets
Ständers kännedom kommit, huruledes, då fråga härom redan i enskild
väg, genom underdånig ansökning, blifvit föremål för E. K. M:s Nådiga pröfning,
ej mindre Handels-societelerne i Stockholm, Wisby och öfrige vid Östersjön
belägne stapelstäder, äfvensom i Götheborg, än ock nedannämnde
auctoriteter sig i ämnet yttrat, hvarvid, med tillstyrkan af bifall till ansökningen,
såsom skäl derföre är vordet anfördt, af
E. K. M:s Befallningshafvande på Gottland: alt ett nederlag vid Slitö,
uppburet af en betydande transito-handel, otvifvelagtigt skulle vara för ön
Gottland af en stor ekonomisk fördel, utan att någon skadlig medtäflan deraf
för någon på Sveriges fasta land belägen handelsplats vore alt befara, samt
att, om äfven resultatet af den beviljade transito- och nederlags-friheten skulle
inskränka sig till en i ansökningen omförmäld liandels-förbindelse, såsom
upplags-oit af skogsproducter och afhemtnings-ort af styckegods för de af is
länge tillstängda handelsplatser inom Finska och Bottniska vikarne, och såsom
en nöd- och vinterhamn för deras fartyg, skulle fördelen för landet icke
blifva obetydlig; och af
General-Tull-Styrelsen: alt de ogynnande förhållanden, Gottlands fordna
så vigtiga utförsels-artiklar, kalk och skogs-producter, så väl in- som utrikes,
i senare åren blifvit underkastade, fordrade att gifva öns handel i annan
väg någon ersättning; ali äfven efter upphörande af Gottlands lysande
handelsperiod tider förflutit, då handelns allmänna rigtning kunnat göra denna
ö i commercielt hänseende lill en för Sverige synnerligen vigtig ort, derest
nederlags- eller så kallad transito-rätt då varit för någon passande hamn
derstädes medgifven; samt att organiserandet af en nederlags-inrältning vid
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelsej N.o tog. 167
Slilö i alla häfidelser kunde betragtas såsom ett oskadligt försök till återupphjelpande
af provinsens välmåga, hvilket, om det vunne framgång, äfven ur
allmän synpunkt skulle linnas vara af större vigt, än att lill dess återhållande
borde afses den något högre aflöningskostnad, Tullverket kunde komma
att vidkännas.
Uti derefter af Kongl. Cömmerce-Collegium den 2 Maj 1838 afgifvet
underdånigt utlåtande, har Collegium upplyst, bland annat, att genom Kongl.
Brefvet den C September 1834 är medgifvet, alt fartyg, som för reparationers
besörjande eller proviantering besöka Slitö eller andra hamnar på Gottland,
der erforderlig Ijenstemanna-personal för deras bevakning är anställd,
befrias från erläggande af andra afgifter, än ersättning till loisen, som ej
må utgå Lill högre belopp, än det inhemska och privilegierade nationers fartyg
vidkännas, samt den Tu ll-tjens temän nen efter sporlel-taxan tillkommande
expeditions-lösen; äfvensom att stenkol får uti ifrågavarande hamnar läggas
på nederlag, under vilkor af den i Nederlags-förordningen stadgade conti
oll i afseende på magasinering och bevakning samt erläggande af behörig
liederlags-recognition; hvarefter Collegium yttrat: hurusom, i betraktande af
Slitös belägenhet i medelpunkten af Östersjön, på nära lika afstånd frän de
begge continenler, hvilka omgifva denna sjö, och då vidare afsåges ställets
ypperliga hamn, som förenar rymlighet, tillräckligt djup för större fartyg,
lätt in- och utsegling, säkerhet för de fleste vindar, med egenskapen alt sent
lägga sig, men tidigt gå upp, samt sålunda onekligen vore en af de bästa
vid Östersjön, erkännas måste, alt denna hamn syntes vara af naturen ämnad
lill en vigtig handelsplats, såsom i äldre tider Wisby varit, då dess
gamla hamn ännu ej var uppgrundad och man begagnade mindre djupgående
fartyg; erkännande Collegium visserligen, att ej ensamt fördelägligt läge eller
beviljade privilegier förmå göra en ort till betydlig handelsplats, hvartill
fordrades en förening af många gynnande förhållanden samt, bland annat,
förmögne och driftige handlande, hvilka, enligt hvad erfarenheten visat,
ej lätt gåfvo de vägar, hvaråt vanan ledt deras rörelse, en annan rigtning;
men deiemot hade erfarenheten äfven lärt, att stundom sådane händelser
inträffa, som tvinga handeln att ändra sin gång, hvarvid det vore
vigligt, att för de orter, som deraf kunde draga fördel, inga reglementariska
föreskrifter lägga hinder i vägen.
På dessa skäl, och i öfrigt instämmande uti E. K. M:ts Befallningshafvandes
och General-Tull-Slyrelsens ofvan anmärkte yttranden, har Collegium
underdånigst tillstyrkt, att, med bibehållande af de i Kongl. Brefvet den 6
September 1834 i Nåder medgifne förmoner och friheter för fartyg, som
168 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N;0 fog.
vilja besöka Slitö eller andra hamnar å Gottland, följande utvidgade handels*
förmoner måtte för Slitö hamn i Nåder beviljas:
l:o Nederlags-rätt för alla utländska varor, utan afseende på, för hvars
räkning de uppläggas, fritt från recognitions-afgift, men med de vilkor, att
•dervid skall tjena till efterrättelse, hvad Kongl. Nederlags-förordningen stadgar,
i afseende på controlien, samt att styckegods, sorn på Nederlaget upplägges,
skall till behörig vård inrymmas i magasinshus af sten, hvilket bör på
tjenligt ställe utmed hamnen kostnadsfritt för Kronan af de trafikerande anskalFas;
2:o
Allmän rättighet alt från Slitö till utrikes ort utföra så väl Gottländska,
soin andra inhemska eller utländska, der upplagde, producter, under
iagltagande af hvad Författningarne derom stadga;
3:o Tillåtelse att under de vilkor, som i General-Tull-Styrelsens Circulaire
den 12 Maj 1832 äro föreskrifne, i afseende på inrättande af ett Finskt
transito-upplag i Stockholm, få upplägga till annan ort destinerade utländska
varor, som ej genom fortsatt sjö-transport eller direct omlastning till destinations-orten
afgå; att afgifts-fritt, men under behöriga tull-conlroller, omlasta
från ett fartyg i ett annat utländska producter, ämnade till utrikes ort,
samt att, emot utgående tulls erläggande, likaledes för utförsel till utrikes
ort omlasta inhemska producter; och
4:o Befrielse för fartyg, som endast omlasta varor, ämnade till utrikes
ort, ifrån andra afgifter, än ersättning till lotsen och tulltjenstemännen, i likhet
med hvad genom Kongl. Brefvet den 6 Sept. 1834 är medgifvet för
fartyg, som lör reparationer eller proviantering anlöpa Slitö.
I sammanhang härmed har Collegium jemväl hemställt, att, i händelse
E. K. IM. i Nåder skulle finna godt alt bevilja Slitö de sålunda föreslagne,
utvidgade handelsförmoner, E. K. M:s Befallningshafvande på Gottland måtte
erhålla Nådig befallning att, efter vederbörandes börande, uppgöra förslag
så väl till föreskrifter om de vilkor, hvarunder handel och bandtverk
må å Slitö utöfvas, som till Taxa för locala afgifter derstädes, äfvensom till
Hamnordning och öfrige reglementariska stadganden, hvilka påkallas af den
lifligare handelsrörelse, som der kan komma att idkas, och till reglerande af
framtida förhållandet emellan denna handelsplats och Wisby stad; hvarförutan
med vederbörande jordegare borde beredas öfverenskommelse om vilkoret!
för upplåtelse af den jord, som skulle komma att utgöra området af
Slitö handelsplats, hvaröfver borde upprättas ordentlig charta, innehållande
plau
Expeditions-Vlskollets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 110,
plan för galor och torg, samt utvisande den plats, som till anstalter och
byggnader för sjöfartens beqvämlighet erfordras.
Vid inhemtande af hvad sålunda och i öfrigt rörande detta ärende förekommit
och hos E. K. M. blifvit i underdånighet andraget, hafva Rikets
Ständer ansett de af åtskillige städers Handels-Societeter framställde farhågor
och betänkligheter i afseende på beviljandet af ifrågavarande transito- och
nederlags-rätt visserligen icke sakna grundade skäl, men att dock, efter Rikets
Ständers omdöme, desamma öfverväga^ af de här ofvan uppgifne för
delar,
hvilka måste tillskyndas handel och rörelse genom denna i alla afseenden
ypperliga hamns upplåtande lill nederlagsplats; och få Rikets Ständer
alltså härmed i underdånighet anhålla, det E. K. M. täcktes, på de af
Commerce-Collegium utvecklade grunder och vilkor, Nådigst bevilja Slitö hamn
transito- och nederlags-rätt.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 30 September 184-0.
Nso 110.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3o Sept. i84o.
Preste-Ståndet den 3o — —
Borgare-Ståndet den 3 Oct. —
Bonde-Ståndet den 3 —• —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående Kronohemmanet Kar•
lebys anslående till boställe för Kronofogden i Wadsbo Fögderi.
(Slals-Ulsk. Uti. N:o 228.)
S. A K.
Sedan hos E. K. M. Dess Befallningshafvande i Skaraborgs Län, jemlikt
Kronofogdens i Wadsbo fögderi ansökning, på anförde skäl, i underdånighet
hemställt, att, i stället för dennes innehafvande bohemman, | mantal Krono,
N:o 7 Esbjörnstorp, i Fägreds socken, måtte till boställe för bemälde KronoBih.
lill R. St. Prot. 1840. 10 Sami. 1 Åfd. 22
Eocpeditions-Uts kottets Förslag till und. Skrifvelse., N.o tio.
fogde anslås det till Kronan indragne förra Löjlnants-bostället vid Lif-Regementets
Hussar-Corps N:o 3 om i och N:o 6 om 1 mantal Kron», Karleby
i Lexbergs socken af Wadsbo härad, har E. K. M., uti till Rikets Ständer ander
den 27 sistlidne Januari aflåten Nådig Proposition, behagat föreslå, alt
hemmanet Karleby, 1 i mantal, med inberäkning i Kronofogdens lönevilkor,
efter hemmanets nuvarande arrende, 42 tunnor 24 kappar säd, och 166 R:dr
32 sk. i penningar, eller tillsammans, å 6 R:dr tunnan, penningar 422 R:dr
32 sk., må anslås till boställe för Kronofogden i Wadsbo fögderi, på det sätt,
att han skulle, då nuvarande arrende derå, midfaslan 1847, upphörer, få
hemmanet tillträda, emot en tillökning i sina öfriga lönevilkor, svarande emot
den af hemmanet sedermera efter författningarne utgående rotefrihclsafgiften,
men intill nämnde lidja uppbära af hemmanet nu utgående arrende,
emot det att hemmanet Esbjörnstorp, från den tid han finge della arrende
uppbära, lill Kronans diposition afstås.
Denna Nådiga Proposition, med hvad i anledning deraf blifvit an förd t
och hvaribland jemväl förekommit ett af sökanden, nuvarande Kronofogden i
Wadsbo härad, C. M. Hasselström, afgifvet förklarande, att i fall hemmanet
Karleby icke funnes böra annorlunda än på de af E. K. M. i Nåder föreslagne
vilkor till Kronofogde-boställe upplåtas, Hasselström vid sådant förhållande
vore mera belåten att bibehållas vid sitt nu innehafvaride bohemman, och att
frågan om utbyte deraf finge förfalla, hafva Rikets Ständer i behörigt öfvervägande
tagit; och som upplyst blifvit, att bohemmanet Esbjörnstorp, såsom
beläget i en aflägsen del af Wadsbo fögderi, ingalunda är tjenligt till boställe
åt Kronofogden och icke eller kunnat af denne tjensteman bebos, hvaremot
Kronohemmanet Karleby är för berörde ändamål vida mera passande, hafva
Rikets Ständer funnit godt bifalla sistnämde hemmans anslående till boställe
åt bemälde Kronofogde; hvarvid likväl, enär det för hemmanet Karleby nu
utgående arrende, enligt hvad tillförlitligen blifvit utredt, är i förhållande
till den deraf härflytande afkastning öfverdrifvet högt, hvadan vid en förnyad
auction arrende-beloppet sannolikt skulle komma alt nedsättas, samt då vid
detta förhållande det icke synes rättvist eller billigt, att till måttstock för bestämmandet
af det värde, hvartill meranämde hemman bör uti Kronofogdens
lönevilkor inberäknas, antaga den nuvarande höga arrende-summan, Rikets
Ständer trott beräkningen lämpligare böra verkställas i öfverenslämmelse med
de grunder, som tjenat till ledning vid den ifrågaställde regleringen af LandtStats-Tjenstemännens
löneförmoner, eller efter viss procent af det värde, hvartill
hemmanet kan, vid behörig värdering, varda uppskattadt. Och hafva Rikets
Ständer, till följd häraf, beslutat, att Kronohemmanet Karleby må, så
Expcclitlons-TJtskoUels Förslag till und. Skrifvelse j N:0 110•
X71
snart clet blifver ledigt, till boställe för Kronofogden i Wadsbo fögderi anslås,
med inberäkning i hans lönevilkor, såsom boställsafkastning af 4 procent
utaf det värde, som vid anställande behörig uppskattning kan varda bestämdt,
och med iagtagande derjemte, att bemälde Kronofogde får hemmanet tillträda
emot en tillökning i sina öfriga löneförmoner, motsvarande den af samma
hemman sedermera, enligt författningar ne, utgående rotefrihets-afgift, men emedlertid
af Stats-Verket, dit arrende-beloppet fortfarande bör ingå, uppbära
en contant summa, motsvarande det värde, hvartill hemmanet vid den föreslagna
undersökningen blifver uppskattadt, emot det alt hemmanet Esbjörnstorp,
från den tid, Kronofogden får omförmälde contanta summa tillgodonjuta,
till Kronans disposition afstås.
Dock som nuvarande innehafvaren af Kronofogde-beställningen i Wadsbo
fögderi, enligt hvad ofvan närandt är, förklarat sig icke åstunda att, under
de af E. K. M. i Nåder föreslagna vilkor, såsom boställe emottaga hemmanet
Karleby, och sådant icke kan honom, emot dess bestridande, åläggas, hafva
Rikets Ständer jemväl godtfunnit förordna, att med verkställighet af detta
beslut må anstå, intilldess nuvarande Kronofogden i nämnde fögderi antingen
från sin befattning afgår eller ock förklarar sig villig att antaga de af Rikets
Ständer bestämda vilkor för hemmanet Karlebyå anslående till Kronofogdeboställe.
Hvilket, till svar å E. K. M:s Ilögstberörde Nådiga Proposition, Rikets
Ständer få härigenom i underdånighet meddela.
Rikets Ständer fremhärda <Src.
Stockholm den 3 October 1840.
Expeditions-Ulskottets Förslag lill und. Skrifvelse , N.o 11/.
N:o lil.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3o Sept. i84o.
Preste-Ståndet den 3o — —
Borgare-Ståndet den 3 Oct. —
Bonde-Ståndet den 3 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående beloppet af den behaglig
tids förlänings-spanmälj som vid ledigblifvande Pastorat
bär bibehållas, och om återstodens användande.
(Stats-Ulsk. Ull. ]N:ris 186 och 296.)
S. A. K.
Sedan, i följd af Rikets Ständers vid 1809 och 1810 årens Riksmöten
gjorda underdåniga anhållan om en allmän undersökning af Presterskapets så
kallade vederlag, E, K. M., uti Nådigt Bref af den 29 April 1812, förordnat,
att den på behaglig tid förlänade spanmålen skulle föreslås till indragning
vid det lediga Pastorat, der Kyrkoherdens inkomster öfverstiga 100 tunnor,
samt Rikets åren 1815 och 1818 församlade Ständer medgifvit, att de
härigenom uppkommande tillgångar finge anslås till understöd för Rikets allmänna
läro- och uppfostrings-verk; så, och efter det Preste-Ståndet, uti underdånig
Skrifvelse af den 7 April 1834, ined afseende å det minskade värdet
af spanmålen och andra förekommande skäl, anhållit, att det inkomstbelopp
af Pastoraten i Riket, hvilket blifvit faststäldt såsom gräns för den
beslutade indragningen af behaglig tids förlän i ngs-span målen, måtte varda bestämdt
till 150 tunnor årligen, har E. K. M., uti en till Rikets Ständer den
15 sistlidne Februari aflåten Nådig Proposition, behagat framställa, huruvida
icke, uti hvad genom Kongl. Brefvet den 29 April 1812 blifvit förordnadt,
rörande indragning af behaglig tids förlänings-spanmål vid lediga Pastorat,
när en Kyrkoherdes inkomster öfverstiga värdet af 100 tunnor span mål, den
förändring må ega rum, att en högre löne-inkomst vid eLt Pastorat må bestämmas
såsom vilkor, hvarförutan indragning af så beskaffad spanmål icke
må ifrågakomma; i afseende hvarå E. K. M. i Nåder föreslagit, att de minimi-belopp
af behållen inkomst, hvilka, vid förekommande frågor om indragning
af behaglig tids förläningar, hädanefter borde tagas till grund, måtte utsättas
för Pastorat af 3:dje classen till 150 tunnor, för Pastorat af 2:dra classen
till 250 tunnor och för första classens Pastorat till 350 tunnor; och har E.
Expeclitions-Utskotlets Förslag till anel. SkrifvelseIV.-o Ut.
175
K. M. derjemte, för Dess del, ansett den behaglig tids forlänifigs-spanroål,
hvilken med tillämpning af dessa grunder möjligen kunde komma ali indragas,
lämpligast böra användas till förbättring af de Kyrkoherde-löner, hvilka
för närvarande understiga 100 tunnor, hälften råg och hälften korn.
Rikets Ständer hafva tagit detta ämne i behörigt öfvervägande, och ehuru,
enligt en af Kongl. Kammar-Collegium upprättad och uti E. K. ’M:s Nådiga
Proposition omförmäld beräkning, medelvärdet å spamnål, hälften råg och
hälften korn, grundadt på samtlige Länens markegångs-pris, under åren
från och med 1808 till och med 1817, understigit med 7 sk. 2 r:st. per tunna
det värde, hvartill omförmälde spanmålsslag, efter enahanda beräkningsgrunder,
uppgått under åren 1825—1834, hvadan följagtligen från någon
minskning i sädesprisen anledning icke kan bernias till den af Preslerskapet
ifrågaställa förändring af stadgandet i Kongl. Brefvet den 29 April 1812,
rörande minimi-beloppet af löne-inkomster vid de Pastorat, hvarvid indragning
af behaglig tids förläningar borde ifrågakomma; likväl, och då dels 0-  slridigt är, att lefnads-kostnaderne i allmänhet förökats, i jemförelse med
hvad förhållandet varit vid den tidpunkt, då llögstherörde Nådiga föreskrift
meddelades, dels härvid bör i betragtande tagas, att de vid Rikets Gymnasier
och andra Läroverk anställde tjenstemän, med hvilkas befattningar Kyrkoherde-beställningar
närmast äro att jemföra, i senare Lider fått sig tillagde
förökade löne-förmoner, hafva Rikets Ständer ansett skäl förekomma, alt vid
de Pastorat, hvarest behållna inkomsten icke öfverstiger 150 tunnor spanmål
årligen, den såsom behaglig tids förläning anslagne kronolionde-spanmål må,
der indragning deraf ej redan är definitivt verkställd , för framtiden oförändradt
bibehållas; men hvad deremot beträffar det af E. K. M. tillika i Nåder
framställda förslag, att vid Pastorat af 2:dra och l:sta classen en högre
löne-inkomst malte bestämmas såsom vilkor, hvarförutan indragning af behaglig
Lids förläning icke finge ega rum, nemligen vid 2:dra dassens Pastorat
250 tunnor och vid Pastorat af Esta chss-n 350 tunnor; så, och då ett dylikt
stadgande till förmon för innehafvarne af Pastorat af de högre classerne
icke öfverensslämmer med de uti ofvannämnde Kongl. Bref af år 1812 för
indragningen af ifrågavarande slags spanmal föreskrifne grunder, kunna Rikets
Ständer desto mindre instämma i berörde förslag, sorn, i anseende till
de med Pastorat af Esta och 2:dra classerne förenade betydligare löne-inkomsler,
saknaden af föilänings-spanmålen derstädes måste vara mindre kännbar,
än vid 3:dje classens Pastorat. På grund häraf hafva Rikets Ständer pröfvat
skäligt, för deras del, medgifva, att, med ändring af hvad genom Kongl.
Brefvet den 29 April 1812 uti ifrågavarande hänseende är vordet stadgadt,
T 74 Expeditions-Ut skot tels Förslag lill und. Skrifvelse , A'.-o tit.
indragning lill Stats-Verket af behaglig tids förlänings-spanmål hädanefter endast
må ega rum vid sådana lediga Pastorat, utan afseende å den class de
tillhöra, der Kyrkoherdarnes behållna löne-inkomster, beräknade efter medlet
af de tio sista årens markegång, öfverstiga värdet af 150 tunnor spanmål.
Då Rikets Ständer af den Nådiga Propositionen jemväl inhemtat, det E.
K. M., under den 2 Februari 1838, enär Stats-Verket af redan indragna behaglig
tids förläningar vid nämnde lid återbekommit de 1,000 tunnor säd,
hvilkas godtgörande af denna tillgång Rikets Ständer vid 1818 års Riksdag
påräknat, i Nåder förordnat, att de indragningar, som, jemlikt de i Kongl.
Brefvet den 29 April 1812 lagde grunder, dädanefter och intilldess den fråga,
som utgör föremål för Högstberörde Nådiga Proposition, slutligen afgjordes,
blefve beslutade, skulle verkställas endast tills vidare, på det att Kyrkoherdarne
måtte, om en annan gräns än 100 tunnor utsattes för indragningarne,
kunna genast derefter, utan rubbning af gamla anslags-förhållanden, återträda
i den högre inkomstens åtnjutande, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse
med E. K. M:s sålunda yttrade åsigt, godtfunnit alt, såsom följd af den
föreslagna förändringen i stadgandet, rörande minimi-beloppet af inkomster
vid Pastorat, der indragning af behaglig tids förlänings-spanmål hädanefter
bör ega rum, förklara, att den spanmål af omförmälde beskaffenhet, som efter
kungörandet af E. K. M:s förenämnde Nådiga beslut af den 2 Februari
1838 blifvit provisoriskt till Stats-Verket indragen vid Pastorat , hvarest Kyrkoherdens
behållne löneförmoner, på ofvanberörde sätt beräknade, icke uppgå
till värdet af 150 tunnor spanmål, skall till innehafvare af dessa Pastorat
ifrån och med nästkommande år återgå och Kyrkoherde-beställningarne framdeles
åtfölja, under iagtagande likväl, alt så beskaffad restitution icke må ega
rum till högre belopp, än alt pastoralierne derigenom i värde uppå ett maximum
af 150 tunnor spanmål, hvaremot, i händelse dylik indragning blifvit
verkställd vid Pastorat, hvaraf Kyrkoherden uppbär högre löne-inkomst
än 150 tunnor, den indragna förläningsspanmålen bör Stats-Verket oförryckt
tillgodokomma.
Beträffande dernäst E. K. M:s Nådiga framställning, rörande den indragna
behaglig tids förlänings-spanmålens användande till förbättring af de
Ky rkoherde-löner, hvilka för närvarande understiga värdet af 100 tunnor
spanmål; så och då erfai’enheten vitsordar, att det allt för ringa beloppet af
de med vissa Kyrkoherde-beställningar förenade löneförmoner ofta medfört
menliga följder, i det att dels svårighet förefunnits att till dylika tjenster erhålla
lämplige sökande, dels innehafvarne af sådane svagt lönade Pastors-befattningar
af närings-omsorger förhindrats att åt embetsgöromålen uteslutande
Expediilons-Utskoltels Förslag till und. Skrifvelse > IV. o 111.
ij5
egna sin tiel och förmåga, hafva Rikets Ständer, som emedlertid icke ansett
lämpligt på förhand i allmänhet medgifva den till Stats-Verket inflytande
behaglig tids förlänings-spanmålens disposition till det af E. K. M. i Nåder
föreslagna ändamål, skolat härmed till E. K. M. i underdånighet öfverlemna,
att, uppå underdånig ansökning! af vederbörande Kyrkoherdar, hvilka med
behörigt betyg, utfärda dt vid sockenstämma under ordförandeskap af en utaf
Consistorium förordnad Prestman, styrka, det de vid deras Pastorat inflytande
löne-inkomsler icke uppgå till ett belopp af 100 tnnnor spanmåls värde, och
efter Nådig pröfning af dervid förekommande omständigheter, använda den
behaglig tids förlänings-spanmål, som, med tillämpning af de här ofvan uppgifne
grunder, till Stats-Verket hädanefter kan varda indragen, till förbättring
af bemälde Pastorers lönevilkor; dock att dylika anslag ej må beviljas
till högre belopp, än för åstadkommande af fyllnad i 100 tunnor spanmåls-löneförinoner,
och ej heller medgifvas för längre tid än intill nästpåföljande
Riksdag, då hvarje fråga af omförmälde beskaffenhet komme att Rikets
Ständers pröfning underställas, äfvensom att indragen behaglig tids förläningsspanmål
må företrädesvis användas till Iöne-förbältringar vid Pastorat inom
det stift, hvarifrån densamma till Stats-Verket influtit, men, sedan Stiftets
behof i detta afseende blifvit uppfyldt, jemväl tiligodokomma utom Stiftet
varande Pastorat.
Hvilket Rikets Ständer få, till svar å E. K. M:s i ämnet aflåtna Nådiga
Proposition, härmed i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &.
Stockholm den 3 October 1840,
176 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV: 0 112, it 3.
N:o 112.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3o Sept. 1840,
Preste-Ståndet den 3o — —
och återremitt. af Borgare-Ståndet den 4 Dec. —
(Se Expedilions-Utskottels Memorial N:o 24, samt här nedanföre upp
tagne
förslag till underdånig Skrifvelse, N:o 185.)
N:o 113.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Oct. 1840.
Preste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 10 — —
Bonde-Ståndet den 10 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse3 angående ändring i vissa
delar af nuvarande lagstadganden om giftorätt och arfsrätt
m. m. (Lag-Utski Bet. N.o 99.)
S. K. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord, att de lagrum, hvarigenom
olika giftorätt stadgas för man och hustru, samt olika arfsrätt för
broder och syster, måtte ändras eller upphäfvas och jemnlikhet i dessa hänhänseenden
båda könen emellan införas.
Rikets Ständer hafva denna vigtiga fråga i behörigt öfvervägande tagit
och fä nu inför E. K. M, i underdånighet framlägga de skäl, som rörande
densamma bestämt Rikets Ständers öfvertygelse, och hvilka hufvudsakligen
öfverensstämma med de af Lag-Comiléen uti dess förslag till nya Giftermålsoch
Ärfda-Balken yttrade åsigter.
ULi det genom äktenskapet uppkomna bolag förena begge makarne sina
krafter, i ändamål alt med gemensam omsorg arbeta för gemensamt väl. De
dela
Expeditions-Utskottets Förslag till und, Skrifvelse } IV.-o n3.
177
dela med hvarandra ljuft och ledt, och då förbindelserna äro lika och bördorna
bäras gemensamt, sjnes en fördelning af inbördes rättigheter, hvilande
på en annan grund, icke stå atl förena med äktenskapets väsende och med
de vilkor, som deruti innefattas. Det är mannens pligt att anskaffa hvad, som
fordras för makarnes och barnens underhåll och hustruns att med sparsamhet
och klokhet detsamma använda. Hos den jordbrukande klassen hafva vanan
och behofvet gifvit hennes skyldigheter en ännu större vidd. Icke nog,
att hon ensam måste sörja för barnens skötsel och uppfostran i deras spädare
år och ensam besörja den inre hushållningen; hon mäste äfven deltaga i den
yttre och med sitt arbete bidraga att förvärfva det nödvändiga. När uti samhällsklasser,
der denna senare pligt förutsattes sällan eller alldrig inträffa, hustrun
eger lika giftorätt med mannen, synes det föga förenligt med den ömsesidighet,
som för äktenskapet ligger till grund och med rättvisans kraf,.att
neka henne denna rätt uti ett stånd, der ännu större förbindelser åligga henne.
Yid äktenskapets ingående uppdrager hustrun åt mannen att förvalta all den
egendom, hon har, och afkomsten af hennes ärfda och förvärfda jord ingår
odelad i boet. I detta hänseende synes lagen hafva afvikit från billighet,
då den icke tillerkänt henne annan rätt vid boets upplösning, än den att återfå
en tredjedel af de penningar och andra lösören, hon i hoet infört, och
lika det af mannens lösa egendom samt af den förkofran, boet under makarnes
gemensamma vård vunnit, men deremot tillagt mannen, eller hans
arfvingar dubbel lott; och då morgongåfvan sällan förmått gifva hustrun en
tillräcklig ersättning för hvad hon härvid lider, har lagen, medelst en så
ojemn delning, ställt mannen i ett slags nödvändighet att, genom serskild
gåfva eller testamente, eller ock genom tidigt bemedlade öfverenskommelse!'
med sina egna arfvingar, söka att sådant godtgöra; hvilka förordnanden emedlertid,
då han icke alltid förstått att inrätta dem efter lagens fordringar,
merendels föranledt missämja i slägten och obehagliga rättegångar.
Man har påstått, att behofvet af medel för åkerbrukets upprätthållande
och jordens häfd samt nödvändigheten att, så vidt möjligt vore, bibehålla egande-rätten
af en viss fastighet inom en och samma slägt, skulle innebära
giltiga skäl att tilldela hustrun en mindre lott i samfälligheten än mannen.
Att man likväl vid stiftandet af vår nu gällande Lag icke gjort något egentligt
afseende på arfvingars behof af medel för brukandet af deras ärfda jord,
synes deraf, att det efter landsrätt blifvit tillåtet att undan barn och bröstarfvingar,
genom testamente, till skylda eller oskylda bortgifva den jord,
makarne före eller under ägtenskapet förvärfvat, jemte alla ärfda eller för
Bih.
till R> St. Prot. 1840. 10 Sami. 1 Afd. j 23
Expeditions-Utskottets Forslag till und. Skrifvelse> N.-o 7/3.
värfda lösören, utan annan inskränkning, än alt, efter domarens pröfning,
borde afsättas, hvad till omyndige barns föda och uppfostran, efter deras stånd
och värde, kunde erfordras, intilldess de vore i tillfälle att sig sjelfve försörja.
Det instämmer dock med naturlig billighet alt af den samfälda egendom,
man anser fritt öfverlåtlig, först tilldela makarne lika lott, innan
man gifver hvardera rättighet alt upplåta den till främmande, och en till
jemlikhet förändrad giftorätt kan således ej anses förnärma deras arfvingar.
I öfrigt torde det vara att förmoda, att, sedan makarnes ömsesidiga rättigheter
blifvit återställda i sitt naturliga skick, och deras behof af lagen fcresedda
och uppfyllda, de mera sällan skola vidtaga serskilda förordnanden,
hvarigenom arfvingarne råka i mistning af hvad lagen dem velat förbehålla.
Härtill kommer, att nuvarande lag rörande makars rättigheter i boet icke är
bj/ggd på någon fast grund, utan medgifver ständiga rubbningar af desamma,
så länge ägtenskapet fortvarar, öfverlemnande orättvisligen bestämmandet
af den ena makans vilkor åt den andras godtfinnande. Så t. ex. får en i
stad bosatt ofrälse man, vid ägtenskapets ingående, giftorätt till hälften uti
hvad hustrun då eger i lösören, men om han sedermera flyttar på landet
elier kommer i adeligt stånd, eller använder hustruns penningar till inköp af
lands-fastighet, förökar lian, i hvartdera af dessa fall, sin giftorätt från hälften till
två tredjedar, eller om han köper lands-fastighet och gör skuld för att betala
densamma, och det sedan icke kan visas, hvarifrån skulden härleder sig,
måste hustrun vidkännas halfva skulden på samma gång, som hon blott får
åtnjuta en tredjedel af valutan.
Hvad åter beträffar frågan om skillnaden i arfsrätt, så måste man, för
alt riktigt bedöma denna fråga, eftersinna upphofvet till en dylik skillnad.
Tänker man sig tillbaka till de tider, då eganderättens öfverflyttning genom
arf först uppkom, så finnér man, utan svårighet, hvaiföre qvinnan i denna
del blef vanlottad emot mannen. Hvarken erkändes då hos henne den sjelfständighet,
som förutsattes såsom vilkor för rättigheten att dela egendom med
andra, eller var sjelfva egendomen hos de folkslag, som ännu icke hade fästat
sig vid jordbruk, af sådan beskaffenhet, att den kunde af qvinnan begagnas.
Hos dem åter, som hade jordbruket till lmfvudnäring och hos hvilka
egande-rätt till fast egendom, i följd deraf, var införd, ser man den
grundsats nästan allmänt antagen, att jorden borde bibehållas inom slätterne
eller, rättare sagdt, hos de familje-medlemmar, som buro slägtnamnet. Det
var då nödigt, att endast sönerne ansågos för arfvingar lill jorden, emedan,
om den äfven hade tillfallit dötlrarne, den skulle genom deras giftermål
hafva öfvergått till personer af andra slägtnamn. Tvifvelsutan igerifinnes här
-
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. SkrifvelsCj N.-o Ii3.
»79
uti hufvudskälet, hvarföre döttrarne voro så länge uteslutna från arfsrätt med
sönerne här i norden, der qvinnans värde eljest var mindre misskändt, än i
många andra länder. Men i samma mon, som jordegendomarne blefvo, så
till sägande, mer och mer rörlige, genom införandet af testaments-rätten
samt genom köp och andra afhandlingar, som äro oskiljaktiga från en mera
utbredd cultur, i samma mon förringades också vigten af det skäl, som utestängde
döttrarne från deltagande i arf. Deras rättighet dertill erkändes redan
af Trettonde århundradets Lagstiftare. Sällan har likväl någon stor förändring
i lagstiftningen kunnat på en gång helt och hållet genomföras, och
man gick redan långt nog för ilen tiden, då man berättigade qvinnan till
hälften i arf emot mannen. Sjelfva grundvalen blef härigenom lagd till lagens
vidare fullkomnande i framtiden; ty sedan man erkänt qvinnans rätt
till arf i allt slags egendom, och mannen ej längre hade uteslutande rätt att
ega jord, var arfvejords- och odal-systemet redan brutet. Hvad deraf sedermera
återstått, har väl äfven hafi för afsigt att inom slägterna bibehålla arfvejorden,
men utan att den förra åtskillnaden emellan könen dervid blifvit
gjord, enär rätt till arfvejord och börd dervid varit gällande för begge.
I hvad samband den olika arfsrätten stått med det fordna odal-systemet
å landet, kan slutas äfven deraf, att i städerna en sådan olikhet icke egt
rum; och att man ej eller i senare tider ansett nödvändigt och gagueligt att
bibehålla denna olikhet, finnes deraf, att, enligt de för Presterskapet år 1569
utgifna Artiklar, uppå dess egen anhållan, blifvit stadgadt, det söner och
döttrar skulle ärfva lika, ehvad egendomen vore belägen i stad eller på
landet.
Man bar emot den nu ifrågavarande lagförändringen invändt, att den
skulle minska allmogens besutenhet och verka derhän, att någon del af den
jord, Bonde-Ståndet nu innehar, skulle frångå detsamma; men denna föreställning
anse Rikets Ständer uppenbart felaktig. Om än lagförändringen å
ena sidan medför den påföljd, att bondesonens egen arfslott, då han har syster
eller medarfvinge af qvinnokönet, minskas, så kan i dess ställe hans hustru
komma att i boet införa så mycket mera; och på det hela måste förhållandet
blifva bufvudsakligen enahanda som hittills. Man har också an
märkt,
att lagförändringen skulle föranleda till en möjligtvis skadlig hemmansklyfning;
men denna anmärkning vederlägges deraf, att, då arfvingen
lill en systerlott är berättigad utbryta densamma, såvida hon derå finnes
besuten, måste nödvändigt mindre jordlotter uppkomma efter nuvarande arfslag,
än efter den föreslagna nya. För öfrigt är det skäl, man sålunda velat
hemta från förmenta olägenheter af för stor hemmansklyfning, helt och hål
-
i8o
Expeditions- UIsko Hets Förslag lill lind, Skrifvelse, N:o If3.
let ekonomiskt, hvadan correctivet emot dessa olägenheter icke hör nedläggas
uti arfslagarne, utan hädanefter sorn hittills har sin rätta plats uti de serskilda
stadganden, hvilka oin grunderna för hemmansklyfning äro eller varda
meddelade.
Det påstående, som man stundom hört göras, att sonen skulle behöfva
mera för sin utkomst än dothen, eller att hans medborgerliga och husliga
åligganden skulle göra honom förtjent af den större arfslotten, kunna Rikets
Ständer ingalunda godkänna. I förra hänseendet är förhållandet snarare motsalL,
emedan mannen i allmänhet har för sig långt llere och fördelagtigare
tillfällen att genom egna bemödanden vinna bergning och fortkomst, än den
mera af andra beroende qvinnan; och i senare hänseendet torde det vara
nog att påminna, det mannens kall mest öfverensstäminer med hans böjelser
och natur-anlag, och att han visserligen icke skulle finna sig lyckligare genom
utbyte af detsamma emot det andra könets, Qvinnan, om- än hennes husliga
och moderliga pligler äro af ett helt annat slag än de, som åligga mannen,
vidkännes likväl mödor och uppoffringar, som äro med hans fullt jemnförliga.
Rikets Ständer inse således ej någon giltig orsak, hvarför man skulle
åsidosätta den klara och ovedersägliga rättvisan af en jemnlik egendomsfördelning
emellan barn, som, med lika anspråk på föräldrars kärlek och omvårdnad,
också måtte vara lika berättigade till deras förmögenhet, då den
går i arf, eller hvarför man skulle låta barnens rätt ankomma på den tillfälligheten,
huruvida fadren bosatt sig inom elier utom stadsporten, nedlagt
sin föi 'mogenhet på det ena eller andra stället, ingått i det ena eller andra
ståndet med mera dylikt. Man invänder möjligen, att föräldrarnes rätt att
göra testamente skulle tjena att undanrödja det obilliga häruti; men man bör
ihågkomma, att, att efler nuvarande lag, någon ändring uti arfföljden till
arfvejord på landet eller till derför érhållet vederlag icke får göras genom
testamente, äfvensom huru många anledningar till uppskof, ja hvilka fördomar
uppresa sig emot vidtagande af utvägen att genom testamente godtgöra
lagens orättvisa i denna del, oberäknad t, att testamenten lätteligen, för felande
laglighet i någon formalitet, kunna varda kraftlösa. Att några menliga
följder af den ifrågavarande lagförändringen icke äro att befara, vitsordas
dessutom tillräckligen af förhållandet inom den ort, nemligen de fern Häraderne
i Småland, som utgöra det så kallade Wärends-landet, hvarest lika
gifto-rätt och lika arfsrätt i snart 600 år varit gällande.
I sammanhang med denna fråga hafva Rikets Ständer till pröfning förehaft
ett hos Rikets Ständer framstäldt förslag till den ändring i nu gällande
Ärfda-Balk, att den derstädes broders och systers barn tillerkända rätt
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o ti3. 181
alt, vid arfstägt, träda i sin aflidne faders eller moders ställe, måtte till
syskons afkomlingar utsträckas, till sLöd för hvilken yrkade förändring blifvit
anförd t, att del föga låter tänka sig, det en person, som, i saknad af egna
bröslarfvingar, sage i sina bröder eller systrar eller deras afkomlingar de
närmaste föremålen för sin tillgifvenhet, skulle känna blodsbandet mindre
starkt, i den nion lederna nedåt ökades, eller att den al föräldrarna, som
ärfde ett allidet barn, icke lika gerna skulle se ett barnabarns barn, som barnet
eller barnabarnet, med sig dela qvarlåtenskapen.
Med godkännande af dessa skäl och då det, efter Rikets Ständers tanka
är obilligt, att fjermare sido-arfvingar, som vanligen äro minderårige, blifva,
i följd af den nu stadgade representations-rätten, vanlottade, endast derföre,
alt de haft olyckan alt förlora sina föräldrar eller andra anhöriga i rätt uppstigande
led, genom hvilka ari vet eljest skulle komma dem till godo, hafva
Rikets Ständer ansett sig böra biträda omförmälde förslag, hvarvid Rikels
Ständer dock, för undanrödjande af osäkerhet i egande- och besittningsrätten,
samt för att afböja långvariga tvister, hvilkas utgång komrne att bero
på en bevisning af aflägsna slägtskaper, hvilken ofta ej kunde med säkerhet
ernås, funnit sig böra bestämma 9:de ledet såsom det sista för åtnjutande af
bak- och sido-arf, —en gräns, hvarutom arfs-frågor högst sällan torde uppstå.
På de grun ler, hvilka nu i underdånighet anförde blifvit, hafva Rikets
Ständer, för deras del, beslutat, att följande lagrum må ändras eller upphäfvas,
på sätt här nedan förmäles:
Giftermdls-Balken.
9 Cap.
3 §. De två sista punkterne förändras till följande lydelse:
Ilar hustru, som mannen öfverlefver, barn efter honom, tage
ej eller då morgongåfva.
10 Cap.
2 §. Man och hustru hafva gifto-rätt till hälften hvardera i
all boets lösa egendom, så ock i ali fast egendom i stad, samt den
fasta egendom på landet, hvilken de i hjonelag afla tillsammans.
Men i den fasta egendom på landet, som man eller hustru före
eller under äglenskapet ärft, eller förut förvärft, eger ej andra ma
-
Expeditions-Utskotlets Förslag till urul. Skrifvelsej N.o Ii3.
kan gifto-rätt; dock vare all årlig ränta och afrad deraf under lösören
räknad.
3, 4, 5 och 6 §. §. upphäfvas.
11 Cap.
2 §. Slutet af 2 punkten: ”ehvad de under lands- eller stadsrätt
hora,” utgår.
7 §. 2 punkten erhåller följande förändrade lydelse:
Är den jord till begges deras nytta såld, fylle då hvar af sin
jord, till hälften hvardera.
Åtfda-Balken.
1 2 Cap:
1 §. erhåller följande förändrade lydelse:
Dör fader eller moder, arfve då son halft, och halft dotter.
3 Cap.
Detta Capitel erhåller följande förändrade lydelse:
1 §. Är ej bröst-arfvinge till efter den döde, och lefva dess
föräldrar, då tagen de arfvet hälften- hvardera.
2 §. Är en af föräldrarne död, och äro syskon till, ett eller
flere, efler den, sorn ärfvas skall; arfvén då de med den af föräldrarne,
som lefver, och tagen den del, som den döda fadren elier
modren ärfva skolat, om lian eller hon lefvat. Är något af syskonen
dödt, då skola dess afkomlingar i dess ställe och rält träda.
Finnes ej syskon, eller afkomlingar af dem; tage den af föräldrarne,
som lefver, hela arfvet.
3 §. Lefver ej någon af den dödes föräldrar, och äro syskon
till; då skola de allt arfvet taga. Är något af syskonen dödt, njuten
dess afkomlingar den rätt, som i 2 §. sägs.
4 §. Äro ej syskon eller afkomlingar af dem; arfvén då för
fäder
i andra led, som äro faderfader och fadermoder, moderfader
och modermoder.
5 §. Lefva ej de; då arfvén den dödes föräldrars syskon.
6 §. Lefva ej de; då arfvén den dödes förfäder i tredje led.
7 §. Lefva ej de; då arfvén faders och moders syskons barn.
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse j N:0 1i3.
i83
8 §. Lefva ej de; då arfvén de, som äro siskon med förfäder
i andra led.
9 §. Lefva ej de; då arfvén den dödas förfäder i fjerde led.
10 §. Finnes ej arfvinge i någon af de leder, som nn sagde
äro; tage den arfvet, som sedan är i närmaste led, ehvad han är
bak-arfvinge eller sido-arfvinge. Äro håde bak-arfvinge och sidoarfvinge
i lika led; gånge sido-arfvinge till och bak-arfvinge ifrån.
Äro sido-arfvingar i lika led, men olika gren; tage då den arfvet,
som är af närmare stamfader eller stammoder med den döda; äro
de af samma stamfader eller stammoder; varén samarfva.
11 §. Äro bak-arfvingar å fäderne- och möderne-sidan sam
arfva;
tage hvardera sidan hälften, ändå att å den ena flere arfvingar
äro, än å den andra; äro å endera sidan alla döde, falle
alltsammans andra sidan till. Äro sido-arfvingar å fäderne och möderne
samarfva, eller finnes å endera sidan ej någon till; vare Lag,
som om bak-arfvingar sagdt är. Är arfvinge både å fäderne och
möderne skyld med den döde; njute då han både fäderne och möderne
del.
12 §. Halfslägt håfve lika rätt till arf som helslägt, dock,
derest båda äro samarfva, ej till annan del än den, som fader eller
moder, genom hvilken de med hvarannan skylde äro, efter ätteräkningen
taga skolat, om den lefvat.
13 §. Skall arf delas emellan flere grenar i en ätt; tage hvar
gren lika lott. Finnas under en hufvudgren flere grenar; delen ock
de sig emellan efter lika grund; och tagen sedan de, som inom en
gren äro, hvar sin lott efter hufvudtalet.
14 §. Bak-arfvingar och sido-arfvingar arfvén, till och med
nionde led: den i fjermare skyldskap är, vare ej arfvinge.
15 §. Äro brost-arf, sido-arf eller bak-arf fallne tillsammans
i dens hand, som ärfves, gånge dermed, som sagdt är, utan åtskillnad
ifrån hvad stam egendomen är kommen.
9. Cap.
1 §. 3 och 4 pnnkterne erhålla följande förändrade lydelse:
Lyder boet under stads domstol, eiler är egendomen fastighet
i stad; då skola, när ej annorlunda serskildt stadgadt är, Borgmästare
och Råd nämna två eller flere redliga män, som egendomen
uppteckna och värdera. Lyder boet under annan domstol, eller är e
-
l84 Expedilions-Ulskotlets Förslag lill tind. Skrifvelse, N.o 114.
gendomen fastighet a landet, då ega sterbhus-delegarne kalla gode
män, sora elter båsta förstånd uppteckningen och värderingen förrätta.
(5:te eller sista punkten blifver oförändrad).
12 Cap.
7 §. erhåller följande tillägg:
Äro delarne lika, bafve då broder, eller den, sora ärfver broders
lott, rättighet att systers loit till sig lösa.
Jorda-Balken.
6. Cap.
1. §. Bördemän äro säljarens barn och bröstarfvingar, så länge
de till äro; sedan föräldrar och syskon samt syskons barn, inom
det led, som i 3 Cap. 14- §. Ärfda-Balken sägs; derefter andra sidofränder,
samt förfäder till och med fjerde led.
Hvilket Rikets Ständer få bos E. K. M:t i underdånighet anmäla; Ramliärdande
&c.
Stockholm den 10 October 1840.
N:o 114.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Sept. 1840.
Preste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 10 — ■—
Bonde-Ståndet den io — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående upphäfvande
af Kämner s-Rätter , Lagmans-Rätter och Riddare-Sjne-Rätterj
samt ändring eller upphäfvande af ätskillige lagens rum,
rörande Rättegångs-Ordningen.
(Lag-Utsk. Bet. N:ris 56 och 110.)
S. A K.
Ilos Rikets Ständer hafva åtskilliga framställningar egt rum, i afseende
å an
-
Expedilions-LJtskottets Förslag till und. Skrifvelse j N:o 114-
l85
å angelägenheten deraf, alt Kämners-Rätter, Lagmans-Rätter och Riddare-SyneRätter
måtte upphöra; beträffande hvilken fråga förekommit, bland annat,
huruledes, då Rikets Ständer vid sistförflutne 2:ne Riksdagar för deras del
beslutat indragningen af berörde Domstolar, men E. K. M. icke funnit för
godt dertill lemna Nådigt bifall, Rikets Ständers uti underdånigt skrifvelse!’
af den 11 Mars 1830 och 25 Augusti 1834 i ämnet afgifna förslag grundat
sig derpå: att mångfaldiga olägenheter härflöto af nödvändigheten att genomgå
de flere instantier, nu gällande rättegångs-ordning bestämde; att, vid granskning
af det förhållande, sorn härutinnan tillförne egt rum, Rikets Ständer
funnit, att den äldre domstols-inrättningen i Sverige endast hade 3 instantier,
hvilket antal äfven 1734 års lag syntes hafva åsyftat att bibehålla, enär
den benämnde såsom allmänna Rätter och Domstolar blott Härads-Rätt och
Lagmans-Rätt på landet samt Kämners-Rätt och Rådstufvu-Rätt i staden och
öfver dessa Hof-Rätt, som vore Konungens högsta Nämnd, emot hvars dom
ingen egde att vädja; att den revision, hvilken, i följd af tillåtelsen att anhålla
om Konungens pröfning af Hof-Rättens dom och utslag, blifvit inrättad
och tid efter annan på olika sätt organiserad, väl efter hand iklädt sig
egenskapen af en allmän domstol och i sjelfva verket vore att anse såsom en
fjerde instantie, redan innan den såsom sådan i nu gällande Grundlag erkändes
och stadgades, under namn af Konungens Högsta Domstol; men att
den tillökning i inslanliernes antal, hvilken sålunda tillkommit, hade, långt
ifrån att gagna de rättsökande, fastmer endast åstadkommit långsamhet i lagskipningens
gång, utan att öka dess säkerhet; att frågan derföre blott vore,
huru en instantie lämpligast kunde åter borttagas och skyndsamhet i lagskipningen,
utan säkerhetens förnärmande, derigenom befordras; att allmänna
meningen jemväl häruti uttalat sig i den nästan enhälliga önskan, att Lagmans-Rälterne
och Kämners-Rätterne, såsom begge öfverfiödiga och derjemte,
i synnerhet de förra, för lagskipningen hinderlige, måtte afskaffas; att Rikets
Ständer trott sig finna grunden till denna mening, hvad Lagmans-Rätterne
anginge, vara den, dels att, då i Lagmans-Rätt, likasom i Härads-Rätt,
endast Ordföranden vore lagfaren och hos Lagmans-Rättens ordförande ej i
allmänhet förutsattes större grad af kunskap, skicklighet, erfarenhet eller oväld,
än hos Härads-Rättens, parterne saknade anledning att sätta större förtroende
till Lagmans-Rättens domslut än tili Härads-Rättens, och dels förnämligast,
att, enär lagtima Lagmans-Ting höljes endast en gång om året,
ett helt år från den dag, då Härads-Rättens beslut meddelades, stundom ginge
förbi, innan målet kunde, utan bekostande af Urtima Ting, hos LagmansBih.
till R. St. Prot. 1840. 10 Sami. 1 Afd. 24
i86
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse IV.-o
Rätten fullföljas, och, i fall målet då måste uppskjutas till nästa lagtima ting,
åter ett helt år, innan Lagmans-Rättens dom eller utslag erhölles; att, hvad
åter Iiämners-Rätterne beträffade, deras umbärlighet tillräckligen ansetts bestyrkt
af det förhållande, att af de städer, der Kämners-Rätt ej vore, några
hade dubbelt större folkmängd än en del af dem, i hvilka Käinners-Rätter
funnos, utan att rättvisans skipande eftersattes mera i de förra, än i de senare;
att om doms fullgörande stadgades såsom vilkor för vads fullföljande
från Härads-Rätt och Rådslufvu-Rätt till Hof-Rätt, anledning till den förutsättning,
att Hof-Rälterne skulle, om Kämners- och Lagmans-Rätterne afskaffades,
blifva besvärade med flere vädjade tvistemål, än nu dit inkommo,
i och med detsamma syntes vara undanröjd, helst om vade-skillingen i Härads-Rätt
derjemte bestämdes lill lika belopp med den, som i Lagmans-Rätt
erlades; att Rikets Ständer, utan afseende derå, huruvida det af Lag-Comiteen
författade förslag till allmän Civil-lag en gång kommer att till större eller
mindre del antagas eller icke, hyste den öfvertygelse, att den ifrågastälide
indragningen af Lagmans-Rätter och Kämners-Rätter, med undantag likväl
af Kämners-Rätterne i Stockholm, hvilka, såsom i Tryckfrihets-förordningen
omförmälde, ej kunde afskaffas, både borde utan uppskof för sig gå och
jemväl kunde genom några mindre betydliga ändringar i nu gällande lag
tillvägabringas; samt slutligen, att Rikets Ständer ansågo af Lagmans-Rätternas
indragande blifva en följd, att den serskilda Öfver-Rätt för vissa egooch
rättegångs-tvister, som i lagen benämndes Riddare-Syne-Rätt, borde, i
sammanhang härmed, afskaffas.
Med instämmande i öfrigt uti hvad här ofvan blifvit anfördt, rörande
fördelarne af Kämners-Rätters, Lagmans-Rätters och Riddare-Syne-Rätters indragning,
hafva Rikets nu församlade Ständer likväl ej ansett behöflig t, att
undantag dervid göres för Kämners-Rätten i hufvudstaden, helst tryckfrihetslagens
bud, att förbrytelser emot samma lag skola i Stockholm vid denna
domstol upptagas, i allt fall kan uppfyllas derigenom, att en afdelning af
Rådstufvu-Rätten derstädes allenast i och för tryckfrihetsmåls behandling fortfarande
benämnes Kämners-Rätt, intilldess berörde lagbud kan i grundlagsenlig
ordning ändras; äfvensom, efter Rikets Ständers åsigt, den ifrågasatte
domstols-indragningen icke påkallar förhöjning af vade-skillingen i HäradsRätt
till så högt belopp, som i Lagmans-Rätt nu erlägges, ej eller föreskrift
om domsS fullgörande såsom vilkor för vads fullföljande från Härads- och
Rådstufvu-Rätt till Hof-Rätt, enär i förra afseendet Rikets Ständer trott vadeskillingens
ökande till tre daler vara tillräckligt, och i det senare föiekommit
betänkligt att, genom en så beskaffad föreskrift, som nyss är nämnd,
Expeditions-ZJ tskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:0 114"
försvåra möjligheten för den fattige och medellöse att, i behörig tid och ordning,
sin talan från första domstolen fullfölja; deremot ändamålet, som med
samma stadgande åsyftas, eller att motverka den fullföljd af rättegångar,
hvarmed tredskande parter endast söka att fördröja doms fullbordan, synes
lämpligast kunna vinnas, om härvid i stället följas de grunder, som i 2 Gap.
2 §. TJtsöknings-Balken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 29 November
1823, samt 9 Cap. 1 §. samma Balk och Kongl. Förordningen den
18 December berörde år äro gällande, och enligt hvilka en vinnande part i
vissa fall eger att erhålla utmätning å Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes utslag
i utsökningsmål, samt det utmätta emot borgen lyfta, ehuru utslaget ej
vunnit laga kraft.
I öfverensstämmelse härmed och efter tagen kännedom af de anmärkningar,
som emot Rikets Ständers å förra Riksdagen afgifna förslag blifvit i
Högsta Domstolen gjorde, hafva Rikets Ständer, för deras del, beslutat, att
en Författning må utfärdas, hvarigenom stadgas som följer:
l:o Alla Kämners-Rätter skola från,och med den 1 Januari 1842
upphöra, och sådaue mål och ärender, som, enligt lag och serskilda
författningar, nu höra till Kämners-Rätt, derefter omedelbarligen
upptagas af Rådstufvu-Rätt, på sätt för närvarande sker i de
städer, der Kämners-Rätt ej är; börande jemväl de mål, hvilka intill
nämnde dag blifvit hos Kämners-Rätt anhängige gjorde, men då
ännu icke äro afslutade, öfverlemnas till vederbörande PiådstufvuRätt,
att der vidare handläggas.
2:o Likaledes skola alla Lagmans-Rätter upphöra, på det sätt, att
vad, som emot Härads-Rätts eller Härads-Syne-Rätts beslut erlägges
eller anmäles senare än tre veckor före lagtima Lagmans-Ting
år 1841 samt ej å det Tinget fullföljes, bör hänvisas till fullföljd i
vederbörande Hof-Rätt, såsom här nedan säges, och att de saker,
hvilka, å Lagmäns-Ting fullföljda, icke derstädes innan nyssnämnde
års slut afgöras, skola äfven till vederbörande Hof-Rätts handläggning
öfverlemnas.
°3:o Riddare-Syne-Rätter varda ock, ifrån och med 1841 års slut,
afskaflarle; och skall med fullföljd från Härads-Syne-Rätt af tvister
om ägor och bolstadda skäl, samt dessa måls behandling i Hof-Rätt
och hos Konungen förhållas, på sätt här nedan i denna Förordning
stadgas. Dock skall den, som ej nöjes åt dom, den Lagmans-SyneRätt
gifver före slutet af nämnde år, ega att, såsom hitintills tillåtet
varit, Riddare-Syn hos Konungen begära. Har Lagmans-Rätt
188 Expeditions-0iskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o ti4-
dömt till Syn; men saken ej med slut afhulpit före den 1 Januari
1842; varde den till vederbörande Hof-Rätts handläggning öfverlemnad.
4:o I sammanhang härmed varda nedannämnde lagrum dels upphäfne
och dels ändrade, på sätt, som följer.
Rättegängs-Balken.
I. Cap.
1 §•
Af denna §., sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 18 December
1823, ändras första punkten sålunda:
Under-Rätt å landet är Härads-Rätt; der dömer Häradshöfding med
Tolf Bönder, som i Häradet bo och dertill valde äro.
2 och 3 §§.
Dessa §§. varda till ali kraft och verkan upphäfne.
Följande §§. i detta Capitel ändras till denna lydelse:
4 §•
Under-Rätt i stad är Rådstufvu-Rätt. Der ege stadens Borgmästare
och Rådmän döma.
5 §•_
Öfver dessa äro Hof-Rätter, dit rättegångssaker från Under-Rätterne
komma måge, sorn framdeles i denna Balk sägs.
8 §.
Häradshöfding skall denna ed svärja inför Hof-Rätten. Är han
fjerran derifrån stadd, eller kan .lian sig der ej infinna, förr än
Ting skall hållas; förordne Hof-Rätten, hvar det ske må. Nämndeman
lägge eden af å Tinget. Borgmästare och Rådman gore ed
sin å Rådstufvu, i närvaro af Konungens Befallningshafvande, eller
den han i sitt ställe förordnar.
10
Denna §., sådan den lyder i omförmälte Kongl. Förordning, ändras sålunda:
Expeditions-Viskottets Förslag till rind. Skrifvelse, N;6 n.f 189*
Nu häfver Häradshöfding förfall, att han sitt Embete ej förrätta
han; kungöre det Hof-Rätten. Pröfvas det lagligt, förordne HofRätten
en skicklig man, som Embetet i hans ställe förestår. Samma
lag vare om Borgmästare, der Rådstufvu-Rätten utan honom ej
domför är. Häfver Nämndeman förfall och varder förthy HäradsRälten
ej domför, eller saknas eljest fulltalig Nämnd, i andra fall,
än det, som i 13 Cap. 4 §. sägs; kalle Häradshöfding af de bönder,
som närmast bo, en eller flere, efter t hy, som behofvet fordrar»
Tredje Capitlet, om Lagmans-Ting, upphälvesly
Cap.
Öfverskriften af detta Capitel ändras sålunda:
Huru serskildt Härads-Ting skall hållas, som kallas urtima Ting.
2 §•
Sista punkten i denna §. eller orden: ”om serskildt Lagmans-Ting vare
samma” uteslutes.
Femte Capitlet om Kämners-Rätt upphäfves.
VI Cap.
Om Rådstujvu-Piätt.
Delta Capitel kommer att erhålla följande lydelse:
\§-
Staden med de ägor, som dit lyda och inom dess rågång belägne
äro, vare Rådstufvu-Rätts domsaga.
2 §.
I de städer, der målens antal så fordrar, höra flere afdelningar
af Rådstufvu-Rätten vara, och göromålen dem emellan fördelas, såsom
å hvarje ställe lämpligast finnes, dock så, att lagfarts- Intecknings-
Ägtenskapsförords- Bouptecknings- Arfs- Testaments- och Förmynderskaps-ärenden
samt frågor om rätt till börd och lösen af
fast egendom för hela staden till en och samma afdelning höra.
iqo Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o lif
3 §.
Hvar måndag, eller, när helgedag å måndag inträffar, nästa söknedag
derefter, skall Råflstufvu-Rätt hållas; träde ock Rätten dessemellan
tillsamman, så ofta det tarfvas och Ordföranden derom tillsäger.
Då skola Borgmästare och Rådmän klockan tio till Rådstufva
komma.
4 §.
Vid årets höljan, innan Rådstufvu-Rätt första gång till domsäte
träder, skall Gudstjenst hållas.
5 §.
Rådstufvu-Rätts dombok skall skrifvas under af alla, som i Rätten
sitta; och varde den, med saköres-längd, till Hot-Rätten sänd
inom Michelsdag året derefter, vid bot tjugu daler. Eger staden
sjelf sakören; då är ej nödigt saköres-längden till Hof-Rätten sända.
Huru med dombok, som af Rådstufvu-Rätt i Stockholm hålles, förfaras
skall, är serskildt stadgadt.
IX Cap.
Följande två §§. af detta Capitel skola hafva denna lydelse:
1 §.
Kommer ej Häradshöfding till laga Ting, utan låter Rätten ligga
neder; bote Tretio daler, der han ej laga förfall viser, och gälde dem
skadan åter, som Rätten sökte. Blifver han en Tingsdag ute, då
Ting llere dagar står; bote Tio daler. Försummar lian Syn eller
urtima Ting, vare bot hälften mindre.
3 §.
Kommer ej Borgmästare till Rådstufvu den dag, rättegång skall
hållas; bote Tre daler, och Rådman, som blifver från RäLten ute,
Två daler.
Expeditions-Utskott-ets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o it4» 3 9 ^
X. Cap.
5 §.
Slutet af denna §. ”gånge dermed som i 6 Cap. i §. sagdt är,” ändras
till följande lydelse:
döme derom Rätten i samma stad.
27 §.
Andra punkten i denna §. eller orden: ”i staden gånge* om dessa mål,
som sägs i 5 Cap. 1 §.” ändras till denna lydelse:
I staden skall Rådstufvu-Rätt dessa mål upptaga.
XI Cap.
Följande två §§. af detta Capitel erhålla denna lydelse:
4 §.
Käranden vare skyldig, att låta svaranden få stämningen fjorton
dagar förrut, der han inom Häradet bort utom Häradet eiler
i annan stad, tre veckor: utom Länet, sex veckor: i tredje eller
fjerde Länet, eller längre bort, nio veckor. Stockholms stad räknas
för serskildt Län. Är den utom Riket, sora stämmas skall: håfve
sex månaders tid ifrån det han stämningen fick. Der stämning,
genom offentligt anslag, sker å Rättens dörr, skall ock sex
månaders dag föreläggas. Om stämning i concursmål är serskildt
stadgadt. I alla dessa fall der stämning fordrar längre tid, än om
lysning till Ting stadgadt är, må den svarande stämmas till viss
månad, och underrätte han sig sedan sjelf, å hvad dag Tinget
hållas skall.
5 §.
Till Rådstufvu-Rätt stämmes åtta dagar förut; utan så är, att
målet ej tål uppskof och derå förr svaras kan.
XII Cap.
2 §.
Första punkten af denna §., sådan den lyder i Kongl. Förordningen den
12 Mars 1830, ändras på följande sätt:
192
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 11/f..
Är någon förfallolöst borto, då han ropas af Rätten fram att kära
eller svara, bote två daler.
Denna §. varder till all kraft och verkan upphäfven.
7 §'
Sista punkten i denna §: ”Är någon borto från Lagmans-syn: vare lag
samma; dock må man ej der vädja mot, utan gånge dermed, som i 25 Cap.
10 §. stadgas,” upphäfvés.
Jäfvar någon Domaren obeskedliga; bote i Under-Rätt Tjugu daler,
i Hof-Rätt Femtio daler.
Pröfvas jäf lagligt emot Häradshöfding, eller Borgmästare i den
stad, der ej mer än en Borgmästare är, och Rådstufvu-Rätten utom
honom ej finnes domför: förordne Hof-Rätten en annan i hans ställe,
på kärandens begäran och kostnad, och stadne den kostnad sedan
å den; som saken tappar.
Jäfvas någor i Härads-Nämnd; sätte Häradshöfding, om det tarfvas,
annan i hans stad, så länge det mål slites. Jäfvas Rådman;
namne Rådstufvu-Rätten den i hans ställe sitta må, der Rätten ej
annars domför är. Är Rådstufvu-Rätten aller jäfvad ; förordne derom
Hof-Rätten. Nu kan så hända, att så många af Hof-Rättens
ledamöter jäfvade varda, att Rätten i thy mål ej fullsuten är; gifve
Hof-Rätten det Konungen tillkänna, då Konungen förordnar andra
i deras ställe. Ej må någor i Hof-Rätten jäfvas, der sou eller
måg i Under-Rätten dömt; utan så är, att de för Embetes brott
5. §.
XIII Gap.
Följande tre §§. i detta Capitel ändras sålunda:
2 §.
3
4 §.
der lagliga anklagade varda.
XIY Cap.
Expedit ions-Vtskot tets Förslag till lind. Skrifvelse} UV,o 1>4. ig3
XIV Cap,
1 och 2 §§. af delta Capitel ändras till följande lydelse:
1 §.
I Härads- och Rådstufvu-Ratt i de mindre städer bör käromålet
mnndtliga föreställas, der sakens vigt och vidlyftighet eller
andra omständighater ej fordra, att det skriftliga ske må: och varde
då parterne ej tillåtet, att flere än en skrift hvardera inlägga,
der saken ej är af dess större vigt.
2 §.
Kommer käranden till Rådstufvu-Rätt å dag föresattan, och gifver
dess käromål vid offentligt upprop skriftliga in, och svaranden
då när är; skrifve Rätten derå, att han åtta dagar derefter
svara skall. Försummar lian då att ställa sig vid uppropet in,
men kommer med svar innan klockan tolf, bote Två daler. Blifver
han aldeles ute, eller kommer han oberedd utan laga ursägt;
bote Fyra daler, och gånge åter upprop i saken åtta dagar
derefter» Kommer han ej ändå med svar in; bote som sagdt
är, och varde på kärandens inlaga i saken dömdt; dock’ må han
mundtligen höras, om han det förut begärer: vare ock honom tillåtet,
der han tappar, emot domen vädja. Försummar käranden
den dag, då han sin vederparts svar emoltaga skulle; böle
Två daler.
6 §:
Andra punkten i denna §. ändras sålunda:
Hvar, som då förfallolös blifver ute, bote i Rådstufvu-Rätten Fem
daler, i Hof-Rätten Tio daler.
8 §>
Denna §. skall lyda sålunda:
Skrifver någor, eller talar inför Rätta, det han vet ej sannt vara
och vill Domaren dermed förleda; varder han derom öfvertygad;
böle i Under-Rätt Tio daler, i Hof-Ilätt Tjugu daler, eller mera,
alltsom Domaren det pröfvar.
Bih. till R, St. ‘Prof. 1840, to Sami. 1 Afd. 25
Expeditions-Ulskottets Förslug till tind. Skrifvelse> N.o lif•
9 §.
Första puukten af denna §. erhåller följande lydelse:
Yrångo-ed måge parterne ej äska af hvarannan i någon Rätt; dock
ege Hof-Rätt, då hufvudsaken dit kommen är, pålägga endera parten,
eller hegge, denna vrångo-ed utan uppskof i rättegången svärja,
om Sanning ej annars utletas kan.
XY Gap.
15 och 16 §§. i detta Capitel skola lyda sålunda:
15 Cap.
Alle ega Rätten heder och vördnad visa: Ty skall ej någor, i
stället för laga fullmägtig, låta öfvermaga, tjenstedräng eller annan
otjenlig gifva dess skrifter in eller till mundtligt förhör skicka
: gör det någor; höte i Under-Rätt Fem daler, i Hof-Rätt
Tio daler.
16 §.
Tager någor sig talan för Rätta i den sak, der han hvarken är
Målsegande, eller Ombudsman, eller eger å embetes vägnar kära och
söka, eller efter lag dertill lof häfver; bote i Under-Rätt Fem daler,
i Hof-Rätt Tio daler, eller mera, som saken är tili. Sker det hos
Konungens Befallningshafvande; bote Fem daler, Konungens ensak:
fylle ock i dessa fall allan skada.
XYI Cap.
1 §.
Andra punkten i denna §. ändras till följande lydelse:
Nöjes endera parten ej deråt; gifve han det Rätten tillkänna genast,
eller sist innan nästa dag tilländagått, oeh lägge sedan dess
besvär in i Hof-Rätten, inom hälften af den tid, som i lagvadd»
saker föreskrifven är.
Expeditions-Utskoltets Förslag till und’ Skrifvelse, N.-o 114*
XVII Cap.
3 §.
Fjerde punkten i denna §. ändras sålunda:
Kommer ej vittne, som stämdt är; bote i Under-Rätt Tre daler,
i Hof-Rätt Fem daler: och lagge Rätten sedan viss dag och
vite före.
31 §.
Slutet af denna §., sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 30 Maj
1835: ”Faller Lagman någon till ed, då bör lian den gånga, innan Tinget
slutes: är han ej sjelf tillstädes, lagge eden af inför nästa domstol i orten,
inom den tid, som Lagman föreskrifver,” kommer alldeles att utgå.
XVIII Cap.
3 Cap.
Första punkten af denna §. skall lyda sålunda:
Är någor sak genom vad kommen till Hof-Rätt, och gifver si»
en annor först der an: finnes hans talan sådan, som i 1 §. sägs,
gånge dermed, som der föreskrifves.
XIX Cap.
1 §•
Henna är sålunda ändrad:
Reser något bort, då hans sak för Rätta är, utan han häfver
domarens lof dertill, eller laga fullmägtig ställt, och Rätten det
kungjort; böte i Under-Rätt Fem daler, i Hof-Rätt Tio daler och
gånge ej dess mindre dom i saken.
XX Cap,
1 §•
Andra punkten af denna §. ändras sålunda:
Göra de det ej; böte så svaranden sorn käranden, i Under-Rätt
Tio daler, i Hof-Rätt Tjugu daler.
196 Expeditions- Utskottets: Förslag\ till und. Shrifvelsej IV.-c 114-
XXI Cap.
4 §.
Denna §. ändras till följande lydelse:
Häfver man Under-Rätts dom för sig1, men tappar i Ilof-Riitten,
då bör kostnaden ä båda sidor emot hvarannan qvittas, der domaren
ej finnér de omständigheter i något, mål vara,, att endera ändå
Rättegångskostnad gälda bör. Äro i; saken åtskilliga käromål,
neli vinna eller tappa parterna deri ömsom; då slånde ock< hvar
sin kostnad
XXII
Cap.
1 §‘
De två första punkterne i denna §. erhålla följande lydelse:
I Hof-Rätt skall någor af Rättens ledamöter, i lagvad da eller
der instämda saker, skriftlig berättelse om deras sammanhang uppsätta,
innan de till dom företagas. I Under-Rätt måge parterne
det ej äska, der Rätten ej sjelf linner, att sakens vigt eller vidlyftighet
det fordrar.
2 §.
Tredje punkten i denna §. skall lyda sålunda:
Sist upptecknas iniagorne, att kunna Rätten föreläsas,, efter den
tid, sorn de inkommit, och Rätten gifve sedan den berättelse till
parterne ut„ med förelagd tid och vite, i Hof-Rätten Tio, i Under—
Rätten Fem daler, att. den hvar för sig genomse, underskrifva och.
* D o 7
återställa.
XXIII Cap.
1 §•
Denna §., sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 15 Juni 1818,
udras sålunda :
Å Märads-Ting, så öek vid laga syn I jordatvist må ej dömas,
der ef sju i Nämnden äro. Rådsla lvu-Rätt vare domför, der tre i
Rätten silta. I Hof-Rätt må ej färre än fem ledamöter döma i
Expeditions- Utskottets Förslag tilt tind. Skrifvelse, W.-o 114* 197
mål, som a ära och lif gå. 1 andra mål må fyra ledamöter utgöra»
domfört antal, der alle om slutet ense äro,
2 §..
Denna (v skall hafva följande lydelse:
När dom å Ilärads-Ting fällas skall,, underrätte Häradshöfding;
Nämnden om saken, och de skäl deri äro, så ock hvad lag i thy
fall säger; varder Nimod från Häradshöfding skiljagtig, galle den
mening,, som Nämnden faller på,, och svare den för dom sin,
Äro ej alla i Nämnden ense; staude vid det, sorn Häradshöfding
rättvist pröfvar.
XXIV Cap,
5 §.
Denna §., sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 10 September
, ändras sålunda:
I alla Kätter skall döm offentliga afsägas, å Härads-Ting, så snart
den författad är; och; gifve Häradshöfding domen skriftliga ut, innan
han frän Tingstad reser, om det så tidigt äskas, att det ske
kan: gör han del ej; bote Tjugufem daler- I Rådstufvu-Rätt och
Hof-Rätt böra parterne vid middagstimma dagen förut stämmas,
genom anslag å Rättens dörr,, att dom å tid föresattan afhöra: dock;
må Rådstufvu-Rätt genast och ulan anslag dom mundtliga eller
skriftliga kungöra, der saken af iinga värde är; och stämde parterne
i thy fall fritt, att taga den ut eller ej. Täger någor Rättens offentliga
anslag bort; bote Tjugu daler,
11 §.
Denna §. är sålunda ändrad:
Nu kunna sådana omständigheter sig yppa långt efter,, sedan dom;
och utslag, fallit, att förklaring deröfver nödig är; den bör ej vägras-
Är Häradshöfding, sorn dömt, ej; då i samma Rätt: gifve
den, som i hans ställe kommit, förklaring med Nämnden, Äro i
Rådstufvu- och Hof-Rätt ej; så mångå qvar af dem, sorn i utslaget
emse varit, att de do införe- äro; då böra de, sorn sedan der domare;
blifvit, utslaget förklara. Innehåller den förklaring, sorn partén
ig8 Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, JY-o it4-
gifves, något sådant, som i utslaget ej är tydliga utsatt; då må vad
deremot tillåtas.
XXV Gap.
1 §•
Denna §., sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 12 mars 1830,
ändras sålunda:
Nöjes man ej åt den dom eller utslag, som Härads»Rätt i hufvudsaken,
å Tinget eller vid laga syn i jordatvist eller husesyn, å
frälse- eller skalte-hemman, fällt häfver; då må Iian vädja med
Tre daler under Hof-Rätt, antingen genast eller sist innan åttonde
dagen gått lill ända, den inräknad, då domen föll. Häradshöfding
skrifve strax å domen, alt han lagligen vädjat, och sätte dagen ut,
då parterne skola till Hof-Rätten komma, den vädjande, att gifva
sin inlaga in, och svaranden att den anamma, utan stämning eller
annan kungörelse; så ock att borgen förut hör ställas för kostnad
och skada, efter thy som i 26 Cap. stadgas; vare ock den, sorn
vunnit, skyldig att underrätta sig af domaren, om vädjadt är; och
der så skett, late ock han det teckna till sin rättelse å dombref
sitt: der må ej fordras serskild betalning före. Vädja de båda;
gånge dermed sammaledes, Vädja de ej, som nu är föreskrifvet,
stånde Härads-Rätts dom fast.
2 §.
Denna §. skall erhålla följande lydelse;
Vill den, som under Hof-Rätt vädjat, sitt vad sedan öfvergifva,
kungöre det sin vederdeloman inom hälften af den tid, som han
eljest skulle tili Hof-Rätten komma. Gör han det ej, och kommer
svaranden dit; njute han betalning för kostnad sin,
3 §,
Denna §. upphör alt vara gällande.
4 §.
Denna §. skall hafva följande lydelse;
Har ofrälseman efter offentligt anslag Sökt att afstå all dess egendom
till sina borgenärer; eller endera makan begärt skillnad
Expeditions-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelse j N.o 114•
*99
i ofiälsebo: eller tvist varit om borgenärers rätt och företräde till
sådan gäldbundens gods; sände Härads-Rält de skrifter, som parterne
der vexlat, till Hof-Rätten in; tre veckor förr, än de skola
sig der inställa.
5 §.
Första punkten af denna §. ändras sålunda:
I brottmål, ehvad de äro svårare eller mindre, bafve ej någor
lof att vädja, antingen emot värjemålsed, böter eller kostnad och
skada, som Under-Rätt i thy fall ålagt: utan må den, som ej nöjes
åt dess dom, besvära sig deröfver i Hof-Rätten inom hälften
af den tid, som lagvadda saker der fullföljas böra.
6 och 7 §§.
Dessa §§. upphöra att vara gällande.
9 §.
Denna §., sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 29 November 1823,
ändras sålunda:
I de saker, som genom laga vad gå till Svea IIof-Rätt från
Härads-Rätt i Upland, Södermanland, Westmanland, Kopparbergs
Län, Nerike och Gestrikland, ingifve käranden sin inlaga innan
klockan Tolf på den fyrationde dagen, den oräknad, då HäradsRättens
dom föll, eller håfve sitt vad förlorat; ifrån Härads-Rätt
i Wermland, Helsingland, Jemtland, Herjeådalen, Medelpad och
Ångermanland på den sextionde dagen; ifrån Härads-Rätt i Westerbotten
och på Gottland på den nittionde dagen; i Götha Hof-Rätt
från Härads-Rätt i Östergöthland, Calmar Län, Småland, Skaraborgs
och Elfsborgs Län på fyrationde dagen; från Härads-Rätt i Halland,
Dabi och Bohus Län på sextionde dagen; i Hof-Rätten öfver Skåne
och Blekinge från Härads-Rätt i dessa landskap på den fyrationde
dagen. I vexel- och sjörätts-sak vare tid hälften kortare att fullfölja
vad ifrån Härads-Rätt i hvarje ort till Hof-Rätt.
10, 11, 12, 13 och 14 §§.
Dessa §§. varda till all kraft och verkan upphäfne.
20®
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse} N.o 114•
15 $.
Andra punkten i denna §. ändras sålunda:
Huru vittnesbörd derom af Rätten gifvas bör, vare lag samma,
som i 1 §. af detta Capitel lör Härads-Rätt stadgadt är.
16 och 17 <$.
Enligt ett Rikets Slön ders hos E. K. M. uti underdånig Skrifvelse den
23 sistl. September anmäldt beslut, skola dessa §§. till ali kraft och verkan
upphäfvas.
24 §.
Denna §. erhåller följande lydelse:
Besinnar han sig, som emot Rådstufvu-Rätts dom vädjat, och
vill ej sitt vad sedan fullfölja, kungöre det vederparten, såsom i
2 §. om llärads-Rätt sagdt är, vid äfventyr, som der stadgadt (innes.
XXVI Cap.
iifverskriften till detta Capitel ändras sålunda:
Huru borgen skall sättas, innan laga vad i Hof-Rätt fullföljes;
så ock huru Under-Rälls dom, deremot vädjadt är, verkställas
må.
1 §.
Denna §. kommer att erhålla följande lydelse:
Hvar, som från Under-Rätt vädjar, ställe för sig två löftesmän,
som borga, bägge för en och en för bägge, för kostnad och
skada, den han kan skyldig kännas alt gälda; tage deras skrift derå
och lagge den vid sin inlaga i IIol-Rätten in. Nu kan så hända,
att han heldre vill penningar, eller silfver och guld, till säkerhet för
kostnad och skada ställa, och sätter det hos Konungens Befallningshafvande
in, eller i taka händer; då vare ock det för borgen gildt,
när domaren det pröfvat häfver. Försummar han det, håfve sitt
vad och talan emot Under-Rättens dom förlorat.
2 §.
Denna §. andras sålunda;
Under
-
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o nf 201
Under-Rätts dom, deremot vädjadt är, gånge i verkställighet,
efter thy, som i 3 Cap. 5 §. Utsöknings-Balken sägs, der den, som
vunnit, det äskar och vadet ej derigenom onyttigt blefve.
3, 4, 5, 6 och '7 §§.
Desse §. §. varda till all kraft och verkan upphäfne.
XXVII Cap.
3 §.
Denna §. erhåller följande lydelse:
Menar svaranden, att käranden ej hör njuta dess vad till godo,
förthy att han ej ställt borgen för kostnad och skada; gifve dess
påstående skriftliga vid uppropet in, och Hof-Rätten höre vederparten
deröfver. Häfver han det försummat, som i 26 Cap. 1 §.
föreskrifvet slår, gånge derom efter thy, som der sagdt är. Finnes
det annorlunda; då svaras i saken, när anslag deri sker. Vill någondera
parten emot Idof-Rättens utslag *i detta fall Konungen söka;
gore det å sätt, som i 30 Cap. 1 och 6 §§. sägs.
XXVIII Cap.
Delta Capitel varder sålunda ändrad t.
1 §•
Hvar som å nyo drager den sak för Rätta, deri dom eller utslag
förr är, som vunnit laga kraft; eller tadlar sådan dom för Rätten,
eller utom; bote för Under-Rätts dom Tio daler; för HofRätts
dom Ett hundrade daler. Är det Konungens, plikte med
Fem hundrade daler.
2 §.
Qväljes Under-Rätts dom för Rätta; döme deröfver den Rätt,
der det sker. Tadlar man sådan dom utom Rätten; döme deröfver
Under-Rätt i den ort, der brutet är. Qväljes Idof-Rätts eller
Konungens dom, det skall i IIof-Rälten dömas,
Bih. lill R. St. Fröt. 1840. to Sami. 1 Afd, 26
Expeditions-Utskottets Forsla" lill lind. Skrifvelse, N.o 114•
XXIX Cap.
1 och 2 §§. af delta Capitel skola hafva följande lydelse:
1 §•
Djerfves någor missbruka Rättegång, och emot klara skäl och
bättre vett af arghet drager någon för Hätta; bote i Under-Rätt ifrån
Tio till Tjuga daler, de fattiges ensak; och gällde dertill Rättegångs-kostnad,
hinder och skada.
2 §.
Häfver någor lappat i Under-Rätt, och gillar Ilof-Rälten i allt
Under-Rätts utslag; pröfve Ilof-Rälten ock, 0111 han för ohemul klagan
gjort sig till ansvar förfallen: finnes det; bote lian då från Trettio
till Hundrade daler. I dessa fall piik Le fullmägtig, som i 15
Cap. 14- §. sagdt är. Orkar den brottslige ej böta; plikte med fängelse,
sorn i 10 Cap. Utsöknings-Balken stadgadt är.
XXX Cap.
Detta Capitels öfverskrift skall få en sådan redaction:
Huru sökas skall, att Konungen må Hof-Rälls dom öfverse; så
ock huru det, som dömdt är, skall derförinnan utgifvas.
3 §.
Af denna §., ändras tredje punkten sålunda:
Parten ställe ock borgen för kostnad och skada, som i 25 Cap.
om vad från Under-Rätt föreskrifves.
5. §.
Denna §. skall erhålla följande lydelse:
Den, som tappat i Under-Rätt och i IIof-Rätten, eller i IlofRätten,
då saken der, såsom i förste Domstol, dömd är, och vill
Konungen deremot söka, gifve omandt ut hvad dömdt är, och sätte
det hos Konungens Befallningshafvande eller i taka händer.
Är det, hvarom dömdt är, sådant, att ändringssökandet onyttigt klefve,
der dom fullgöras skulle; då gånge det ej till fullbordan. Skola
penningar efter dom gäldas, och säger han, att han dem ej e
-
Expeclitions-Vtskotlets Förslag till und. Skrifvelse> N.o 11^..
ao3
ger, ej eller silfver eller guld; styrke det, der vederdeloman det
äskar, med ed sin, hos Konungens Befallningshafvande, eller domaren
i orten, om det beqvämligare der ske kan; och håfve sedan
lof, men ej förr, att gifva andra lösören dertill upp, med laga värde
derå. Finnas ej de; gifve då upp gods och jord å landet, eller
hus och tomt i staden, med Rättens bevis, örn de för annan gäld
häfta eller ej. Är tvifvelsmål, om den egendom svarar emot det
som dömdt är, och kan det ej mätas, innan tid är inne, att han
skall gifva sina påminnelser i saken hos Konungen in; sätte borgen
till dess värdering derå ske kan: kan han ej eller det; ställe
då borgen för sig sjelf, eller träde i fängelse till sakens utslag.
Är i ett utslag öfver flere serskilda mål dömdt; och häfver
den, som ändring sökt, det i ett eller flere fullgjort, gäfle än
dringssökandet
deri, och håfve i de andra ingen talan. Huru det
lyftas må, som ulgifvet är, sägs i 3 Cap. 5 §. Utsöknings-Balken.
Häfver den, som gifvit gods, hus eller gård upp, till doms fullbordan,
ej annat hemvist att tillgå; då förhålles dermed, som i 5 Gap.
8. §. samma Balk stadgadt är. Vill den, som vunnit, ej lyfta det,
sorn utgifvet är, eller kan han ej borgen sätta; kungöre det straxt
Konungens Befallningshafvande, eller domaren; och vederdelomanneu
tage det åter och sätte han borgen i stället. Konungens Befallningshafvande
eger borgen pröfva, när jäf deremot göres. Är
löftesman eller dess vilkor honom ej kunnige, då må han underrättelse
derom af domaren i orten fordra: ege ock Konungen att
borgen godkänna, när så omtränger. Ej måge löftesmän ogillas,
som allmänt för ärlige hållas, och af dén förmögenhet, att gods
deras kan svara emot det, som de borgat före. Den, som vunnit
i Under-Rätt eller hos Konungens Befallningshafvande, men tappat
i Hof-Rätt, vare fri för doms och utslags fullbordan, och ställe
der full borgen före.
XXXII Cap.
3 §.
Denna §. skall, efter den förändrade redaction, som densamma, genom
Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779, erhållit, lyda sålunda:
Af Häradets lott i sakören, behålle en tredjedel Häradshöfdin
-
ao4 Expeditions-Utskottets Förslag lill mid. Skrifvelse, N;o 114•
gen, annan Nämnden, tredje Häradet. I Rådstufvu-Rätt tage Borgmästare
dubbel lott emot Rådman.
Utsöknings-Balken.
lil Cap.
5 §.
Denna §. skall lyda sålunda:
Häfver någor vunnit hos Under-Rätt; går saken ej öfver Tre
hundrade daler eller dess värde; eller är den tappande, enligt 12
Cap. 3 §. Rättegångs-Balken, tredskovis dömd; eller har han utan
jäf och invändning hos Rätten vederpartens anspråk godkänt; och
varder emot Under-Rättens dom vädjadt, njute den vinnande ändå
utmätning, och ställe borgen för det lian om händer får, eller läte
godset sättas i qvartad. När godset så utmätet är, må det sedan
ej skingras, eller utom egarens vilja föryttras, förr än saken i HofRätten
afdömd varder. Tappar han der; gånge det, som utmätet
eller i qvarstad satt är, åter med dess ränta och afgäld.
6 §.
Första afdelningen af denna §. eller orden: ”nu gitter ej den, som tappat
häfver, gifva ut hvad dömdt är, innan saken för Hof-Rälten kommer;
sätte der full borgen före: gitter han ej-eller det; ställe då borgen för sig
sjelf, eller träde i fängelse till sakens utslag,” skola från lagtexten uteslutas.
Jorda-Balken.
XIV Cap.
3 §.
Denna §. är ändrad sålunda:
Nu vill någor med den synedom sig ej åtnöja; vadje då under
Hof-Rätt, som i Rättegångs-Balken sägs. Fullföljes vadet, och finner
Hof-Rätten ny syn tarfvas; utnämne IIof-Rätten en af sina
Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.o 11^.
2o5
ledamöter, ali synen hålla, och halle t%å Under-Domare i orten
att honom biträda. Det protocoll, som -vid synen föres, gifve
Hof-Rätts-ledamoten till Hof-Rätten in, och liof-Rätten döme sedan
i saken. Drages saken under Konungen och finues den ej
tilli äckligen utredd, ändå att syn föregått, då må 37lterligare sy7n
hållas, och nämne Konungen i Högsta Domstolen dertill en af
dess ledamöter; låte ock genom IIof-Rätten kalla tvä Under-Domare,
alt vid synen biträda. Öfver denna syn skall protocoll till
Konungen ingifvas, på sätt om den syn, som Hof-Rätt förordnat,
sagdt är. Vid dessa syner måge ock vittnen böras, der någor af
parterne det äskar. Göres emot vittne jäf, varde det ändå hörd t;
och pröfve sedan Hof-Rätt eller Konungen jäfvet, så ock hvad
verkan vittnesmålet ega må. Finner Hof-Rätten eller Konungen syn
nödig, och är den ej af Under-Rätt hållen; då må Hof-Rätten eller
Konungen låta synen af Under-Rätten verkställas; och pröfve sedan
saken.
5:o De i fjerde punkten af denna Förordning stadgade lagförändringar
skola från den 1 Januari 1842 gälla för alla de mål,
i hvilka vad emot Härads-Rätts eller Rådstufvu-Rätts dom eller
utslag erlägges eller anmäles, så ock för de mål, hvilka efter
nämnde dag från Kämners-Rätt till Rådstufvu-Rätt eller från Lagmans-Rätt
till Hof-Rätt oafgjorda öfverlemnas. Likaledes gälla dessa
lag-förändringar före 1841 års utgång i de fall, då vad under
Hof-Rätt dessförinnan eger rum, såsom i andra punkten här ofvan
sagdt är; och iagttages härvid, att de mål, hvilka oafgjorde öfverlemnas
f.iån Kämners-Rätt till Rådstufvu-Rätt, eller från LagmansRätt
lill Hof-Rätt, böra anses och behandlas, de förra, såsom vore
de till Rådstufvu-Rätten omedelbarligen instämda, och de senare,
såsom hade de genom vad kommit från Härads-Rätt till Hof-Rätten;
dock att verkställighet å Härads-Rätts beslut i sistnämnde mål
ej må äskas; men för alla före den 1 Januari 1842 från KämnersRätt
till Rådstufvu-Rätt, eller inom laga tid efter 1841 års Lagmans-ting
från Lagmans-Rätt till Hof-Rätt vädjade mål, skola hitintills
gällande föreskrifter, i afseende på vads fullföljande och må
-
206 Expeditions-Utskoltels Forsla.g till lind. Skrifvelse, N.o 114.
lens behandling, i Rådstufvu-Rätt och Hof-Rält oförändrade tjena
till efterrättelse.
Slutligen häfva Rikets Ständer fästat uppmärksamheten derpå, alt, enär
hinder möjligen skulle kunna mola för verkställighet af berörde lagförändring,
vid den lid, sorn här ofvan omförmäles, samt öfverflyltandet af KämnersRätternes
domsrätt till Rådstufvu-Rätterne torde hafva den följd, att för Stockholm
och tilläfventyrs jemväl lör några bland de öfriga af Rikets städer, der
Känaners-Rätler nu finnas, flere Afdelningar af de nuvarande Rådstufvu-Rlitterne
blifva erforderlige, hvilket lall i synnerhet lärer inträffa i förstnämnde
stad, der dessutom del egna förhållande eger rum, att flere serskilda domstolar
äro förordnade, sorn, jemlikt serskilda sladganden och författningar,
nu såsom första instanlie upptaga åtskilliga jueliciella mål, i hvilka besvär
öfver samma domstolars beslut skola fullföljas hos Rådstufvu-Rätten, såsom
andre domstol, men som, derest endast en Under-Rätt kommer att finnas
i hvarje stad, böra af Rådstufvu-Rätt, såsom första domstol, handläggas;
så, ehuru ej mindre Kämners-Rälterne i allmänhet, än äfven omförmälde
serskilde domstolar i Stockholm lätt kunna, i mohn af behof, till Afdelningav
af Rådstufvu-Rätter förändras, blifva dock åtskilliga reglemenlariska föreskrifter,
i afseende på sistnämnde domstolars organisation, samt målens och
arbetets fördelning af nöden; och som dylika speciella föreskrifter ej synas
hafva lämpligt rum i en allmän författning, samt Rikets Ständer dessutom
sakna den noggrannare kännedom om serskilda local-förhållanden, förutan
hvilken tjenligt förslag, huru den ifrågavarande förändringen ändamåls-enligast
må till vägabringas, ej kan uppgöras, hafva Rikets Ständer skolat, för den
händelse E. K. M. i Nåder ansåge den af Rikets Ständer beslutade indragningen
ej kunna verkställas å den derför föreslagna tid, härigenom i underdånighet
öfverlemna till E. K. M. att bestämma tiden, då samma indragning
lämpligen må kunna för sig gå; jemte det Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, det E. K. M. täcktes, efter vederbörandes hörande, och i Öfverensstämmelse
med den af Rikets Ständer föreslagna fbrfattningsgrund, att endast
en Under-Rätt skall finnas, så i släderne som på landet, vidtaga de anstalter
och åtgärder samt stadga och till efterrättelse kungöra de reglementariska
föreskrifter, hvilka pröfvas lämplige för Rådstufvu-Rätternes orgarniserande
och ordnande.
Expedit iöns-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N.-o 115. 207
Hvilket allt Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 10 October 1840.
N:o 115.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Oct. 1840.
Preste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 10 — —
Bonde-Slåndet den io — —
Rikets Ständers underduniga Skrifvelse, angående rättighet för
Rotehållare inom åtskilliga Härader af Skaraborgs Län, att
erhålla utsyning på kronoparkerne Halle- och Hunneberg.
(Stats-Ulsk. Ull. IN ri is 22 och 313.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anmärkt, att, ehuru Rotehållarne inom
Skaraborgs Län, genom del med dem under den 16 Mars 1685 fastställda
knekte-contractj skola erhållit rättighet alt på Kronans skogar och allmänningar,
utan betalning, hugga det Lill knekte-stugornes uppbyggande erforderliga
virke, E. K. M:s Befallningshafvande i Skaraborgs och Elfsborgs Län
likväl, medelst beslut af den 30 Öctober 1828, hvilket af E. K. M. är vordet
i Nåder faststäldt frånkänt allmogen all ulsyningsrätt; vid hvilket förhållande
föreslagits[, alt de på slättbygden inom Barne, Wiste, Åse och Skånings
Härader af förslberörde Län boende Rotehållare mätte komma i åtnjutande
af deras tillständiga rätt att, lill soldat-stugornes uppbyggande, erhålla
virke från de Kronan tillhöriga och af densamma disponerade parkerne Halleoch
Hunneberg.
Efter erhållen del af ej mindre åberopade af knekle-contractet, än E.
K. M:s Nådiga Bref af den 28 Maj 1830, angående regleringen af berörde
kronoparker, hafva Rikets Ständer detta ämne i öfvervägande tagit och dervid
funnit, det den för ofvanbemälde Rotehållare nu ift ågaställde rättighet
grundar sig på knekte-contractet, äfvensom att Rotehållarnes anspråk i detta
afseende, så vidt af högstberörde Nådiga Bref kunnat inhemtas, icke varit
2o8 Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifveisej N.o 116.
bevakade vid den om dessa parker anställda undersökning, hvadan desamma
ej eller kommit att utgöra föremål för E. K. M:s Nådiga pröfning. I anledning
häraf och då Rikets Ständer i allmänhet anse de till lindring i 10-  teringsbördan medgifna rättigheter och förmoner höra med den största sorgfällighet
hållas i helgd, få Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet anhålla,
att, derest, i följd af kronoparkerne Halle- och Hunnebergs nya reglering,
en del Rotehållare i Skaraborgs Län skulle, på sätt nu är vordet uppgifvet,
vara betagna den af dem tillförene åtnjutna rättighet att å dessa Kronoparker
erhålla utsyning af virke för sina knekte-stugors uppbyggande, en
sådan rättighet måtte varda dem till fortfarande begagnande i Nåder tillerkänd,
i likhet med hvad i afseende på åtskilliga miiitias-boslällens utsyningsrält
å samma parker redan lärer i Nåder vara medgifvet.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 10 October 1840.
N:o 116.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Oct. 1840.
Preste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 10 — —
Bonde-Ståndet den 10 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse_, angående sökt befrielse
från Götha Canal-Bolag ålagd bevillning för utdelade vinstmedel.
(Stats-Utsk. Uti, N:o 316.)
S. A. K.
Sedan E. K. M:s och RiketSjKammar-Rätt, i anledning af derom ianmärkningsväg
väckt påstående, genom utslag af den 6 Maj 1839, hvilket icke
inom föreskrifven tid blifvit öfverklagadt och således vunnit laga kraft, förklarat,
alt ett belopp af 3,035 R:dr 28 sk. 9 r:st borde till E. K. M:t och
Kronan utgöras, såsom efter fem procent beräknad bevillning för den af Götha
Canal-Bolags inkomster under åren 1829 till och med 1836 samlade behållna
vinst, hvilken, enligt Bolagets beslut, blifvit med tillsammans 60,712
R:dr,
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.o 116. 209
R:dr, på ea gang, för Bolagets räkning disponerad; så och efter det Götha
Canal-Direction hos E. K. M. i underdånighet anhållit, att E. K. M. täcktes,
af gunst och nåd, meddela den eftergift af detta bevillnings-belopp, hvilken, enligt
Directionens förmenande, skulle varit att motse, derest Kongl. Kammar-Rättens
utslag kommit att inom behörig tid öfverklagas, har E. K. M., som funnit
Sig icke kunna bifalla den sålunda i underdånighet sökta eftergiften, likväl,
genom skrifvelse den 27 nasti. Juli, till Rikets Ständers Stats-Utskott i
Nåder öfverlemnat de detta ämne rörande handlingar, på det att Rikets Ständer
måtte varda i tillfälle att, med billigt afseende å förekommande serskilda
skäl och förhållanden, samma eftergift bevilja.
Såsom skäl för den yrkade befrielsen från ifrågavarande bevillnings-afgift,
är väl hufvudsakligen anfördt: att samma afgift komme att utgå af ett
capital, nedlagdt i ett så stort nationelt företag, som Götha Canal, samt att af
Canalverkels och Motala mechaniska versktads, under omförmälde tidrymd,
besparade behållning, som vid 1836 års slut icke utgjorts af samlade contanta
medel, ulan varit begagnad till inköp al effecter och materialier för verkstadens
drift, dervid samtidigt inträffade betydligare förluster ej eller vore
afräknade, hade, jemlikt Bolagets beslut, ofvanuppgifna belopp af 60,712
R:dr blifvit an vändt till utvidgning af Motala verkstad, emot actie-egarne derför
tilldelade räntebärande obligationer, hvilka beräknades såsom utdelning
för åren 1834, 1835 och 1836 med tillsammans 2 procent, eller | procent
för hvartdera året å actierne af första classen, och med 1 procent, eller
procent för året, å actierne af andra classen; men då den omständigheten,
att actie-egarne i Götha Canal, vid 1837 års bolagsstämma, beslutat att, i
stället för contant utdelning af den för de näslförflutna 3:ne år uppkomna
vinst af Canalen, emottaga denna vinst i utfärdade rä itebärande obligationer,
icke synes i något hänseende hafva förändrat egenskapen af den, actie-egarne
på detta sätt tillgodokomna, behållning, hafva Rikets Ständer icke funnit
skäl bifalla den ifrågasatta befrielsen från en afgift, som, på grund af uttryckliga
stadgandet i 38 §. af gällande Bevillnings-förordning, blifvit, genom
vederbörlig Domstols lagakraftvunna beslut, ålagd.
Hvilket, till svar å E. K. M:s Högstberörde Nådiga Skrifvelse, Rikets
Ständer få i underdånighet meddela, framhärdande &c.
Stockholm den 10 October 1840.
Bih. till R. St. Prot. 1840. 10 Sami. 1 Åfd.
37
210 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 117.
N:o 117.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Oct. 1840.
Preste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 10 — —
Bonde-Ståndet den 10 — —
Rikets Ständers underduniga Skrifvelse , i fråga om förändring
af stadgandet, angående fördelning af böter för försummad
lagfart. (Lag-Utsk. Bet. N:o 119.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord, alt Rikets Ständer
måtte förnya deras, genom underdånig skrifvelse den 12 Januari 1835, hos
E. K. M. anmälda, men af E. K. M. afslagna anhållan om sådan ändring af
Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800, att deruti stadgade böter för försummad
lagfart måtte, i stället alt tillfalla socknens fattiga ensamt, till tveskiftes
mellan dem och åklagaren fördelas.
Rikets Ständer hafva denna håga i behörigt öfvervägande tagit; och då
den yrkade lagförändringen, såsom beredande åt allmän åklagare en fördel,
genom rätt till delagtighet i omförnuilde böter, otvifvelagligt skulle komma
att verka till en mera nitisk och noggrann tillsyn öfver efterlefnaden af den
1 flera afseenden vigtiga föreskrift, att med lagfarts sökande ej må öfver viss
tid dröjas, hafva Rikets Ständer, för deras del, å nyo beslutat, att, med ändring
af hvad Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800 innehåller derom, att
de för försummelse att inom rätter tid taga uppbud i Förordningen stadgade
böter, motsvarande värdet af det stämplade papper, hvarmed köpebrefvet
förses bör, äro socknens fattiges ensak, i stället må förordnas, det samma böter
skola fördelas till tveskiftes emellan åklagaren och socknens fattige.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 10 October 1840.
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse} N. o 118. 211
N:o 118.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i4 Oct. 1840.
Preste-Ståndet den i4 — —
Borgare-Ståndet den iy — —
Bonde-Ståndet den iy — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse angående Bredaryds m.
Jl. socknar i Jönköpings Län beviljad ersättning af skatteköpeskilling
fär hemmanet Rannäs Holsta-gården.
(Stats-Utsk. Uti., N:ris 158 och 277.)
S. A. K.
Sedan Forsheda, Bredaryds och Torskinge socknar i Jönköpings Län, efter
dertill af E. K. M., uti Nådigt bref den 27 Februari 1830, lemnadt tillstånd,
inköpt rå- och rörs-liemmanet Hafrida Ågården om i mantal och detsamma,
utan förändring i jordnaturen, användt till Capeiians-boställe, i utbyte
emot förra Capellans-bostället Rannäs Holstagård, om A mantal Krono,
hvilket senare måst af församlingarne till skatte köpas emot erläggande af tio
års ränta; har, med förmälan härom, framställning hos Rikets Ständer blifvit
gjord, huruvida icke nämnde församlingar kunde tillerkännas någon ersättning
för de känbara uppoffringar, hvilka, i berörde hänseende, blifvit dem
tillskyndade.
Rikets Ständer hafva, vid öfvervägande häraf, funnit, att, då det skatteköpta
hemmanet förut var af Staten anslaget till boställe för Comminister,
hvilken åtnjöt större delen af hemmanets ränta, Staten genom församlingarnes
åtgärd att på deras egen bekostnad anskaffa annat boställe, vunnit icke
allenast skatteköpeskillingen för Rannäs Höltagården, utan ock den del af
dess årliga ränta, som förut till lön för Comministern utgått, jemte hemmanets
roterings-bidrag, samt således utan någon skälig anledning erhållit betydliga
fördelar, emot uppoffringar å församlingarnes sida, hvilka icke synas
hafva varit beräknade, då bytet ifrågasattes och öfriga deraf föranledda åtgärder
vidtogos; med anledning hvaraf Rikets Ständer beslutat, att den erlagda
skatteköpeskillingen för hemmanet Rannäs Höltagården, utan förändring
i hemmanets natur, må församlingarne ersättas och till utbetalning från
Riksgälds-Contoret anvisas.
212 Expeditions-Utskottels Förslag lill und. Skrifvelsej N.-o 119.
Hvilket Rikets Ständer få härmed hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 October 1840.
N:o 119.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Oct." 1840.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelses angående åtskillige Redogörare
inom Jönköpings Län beviljad befrielse från ålagd
ersättning af oberäknade bevillnings-afgifter.
(Stats-Ulsk. Uti. N:o 318.)
S. A. K.
Genom Remiss af den 11 sistlidne Maj, har E. K. M., för det afseende,
härvid förekomna skäl och omständigheter syntes påkalla, till Rikets Ständers
Stats-Utskott i Nåder öfverlemnat en af K ronofogde i ne S. PFickbont
och O. L. Hcegg samt aflidne Kronofogden, Assessörön A. F. Bråkenhjelms
enka, äfvensom Häradsskrifvarne, Landskamererare!! J. G. Ekelund, A. M. Fagerberg
och F. Fagerberg i underdånighet gjord ansökning att, af gunst och
nåd, erhålla befrielse från den sökanderne ådömda ersättning af oberäknad
bevillning för arbetsfolk inom Tveta, Wista och Mo, Norra och Södra Wedbo
samt Westra Häraders Fögderier af Jönköpings Län.
Af de, genom högstberörde remiss, Rikets Ständer delgifna handlingar,
hafva Rikets Ständer inhemta!,, att, sedan Kongl. Kammar-Rättens Öfver-Revisions-Departements
Provins-Räkenskaps-Contoir, uti anmärkningar vid nämnde
Läns Lands-boks räkenskaper för åren 1832, 1833 och 1834, yrkat, att
vederbörande Redogörare mätte åläggas ansvara för den förlust, som tillskyndats
Kronan genom deras uragtlåtenhet att, sin tjenstepligt likmätigt, reservera
sig emot Taxerings-Comiteernes, i följd af denna uragtlåtenhet, laga kraft
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 1ig.
213
vunna åtgärd att från stadgad bevillning, efter 2:dra Art. i Bevillnings-förordningen,
befria ett stort antal i anmärkniugarne uppräknade inhyses- och
backstuguhjon samt afskedade soldater och deras hemmavarande barn m. fL
arbetsföre personer inom dessa Fögderier; så har Kongl. Kammar-Rätten, medelst
serskilda, under den 7 November 1836, äfvensom den 9 April och 7
Maj 1838 utfärdade samt, efter deröfver i underdånighet anförda besvär, af
E. K. M. den 13 Juni sistlidet år i Nåder gillade och fastställda utslag, på
grund af 79 och 108 §§:ne i 1830 års Bevillnings-förordning, förklarat nedannämnde
Redogörare skyldige att sjelfve ersätta de sålunda uteslutna bevillnings-afgifternes
belopp, nemligen Kronofogden i Tveta ,] Wista och Mo
Häraders Fögderi, Assessoren Bråkenhjelm, och Häradsskrifvare!! derstädes,
Landskamererare!! Ekelund med 153 R:dr 44 sk. för år 1833 och med 76
R:dr 8 sk. för år 1834; Kronofogden i Norra och Södra Wedbo Häraders
Fögderi Wickbom samt Häradsskrifvare!! F. Fagerberg med 526 Rrdr 8 sk.,
för åren 1832 och 1833 samt med 240 R:dr 24 sk. för år 1834, äfvensom
Kronofogden i Westra Härads Fögderi Heeg" och Häradsskrifvare» H. M*
Fagerberg med 210 Rrdr 16 sk. för åren 1832 och 1833; uppgående alltså
sammanräknade beloppet af dessa ersättningssummor till 1,207 Rrdr 4 sk.,
allt Banco.
Rikets Ständer hafva tagit detta ämne i behörigt öfvervägande, under
dervid fästadt afseende å de af Kongl. Kammar-Rätten, uti dess till E. K.
M. algifna underdåniga Utlåtande, till stöd för sökandernes underdåniga anhållan,
anförda serskilda omständigheter; och enär sökandernes anmärkta
uragtlåtenhet att, i föreskrifven ordning, åstadkomma rättelse i TaxeringsCoiniteernes
beslut, angående den medgifna befrielsen från ifrågavarande bevillnings-afgifter,
endast medfört en, med då gällande Bevillnings-förordning
visserligen icke öfverensstämmande, ehuru, i anseende till de skattskyldiges
i allmänhet serdeles knappa vilkor, behöflig lindring i en mängd mer eller
mindre obemedlade personers skattebidrag, hafva Rikets Ständer funnit skäbigt
bifalla, att den, genom E. K. Mrts Nådiga Utslag af den 13 Juni
sistlidet år, vederbörande Kronofogdar och Häradsskrifvare uti Tveta, Wista
och Mo, Norra och Södra Wedbo samt Westra Häraders Fögderier af Jönköpings
Län, med tillsammans Ett Tusen Tvåhundra Sju Rrdr 4 sk. Banco,
ålagda ersättning för oberäknad bevillning af arbetsfolk inom nämnde Fögderier,
under åren 1832, 1833 och 1834, må varda eftergifven, dock medi
iagttagande af det, vid eftergiften af vederbörligen ådömda anmärkningsmedel,
vanliga undantag, i afseende på det anmärkningsförfattarne samt. andre
2i 4 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N-o 120.
tjenstemän i Kongl. Kammar-Rätten utaf sådana medel enligt författningarne
tillkommande så kallade observations-arfvode.
Hvilket Rikets Ständer få härmed till svar å högstberörde Nådiga remiss,
i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 October 1840.
N:o 120.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i4 Oct. i8/jo.
Preste-Ståndet den i4 — —
Borgare-Slåndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej i afseende å kolningsrätt
för de Norra Provinserne.
(Stats- samt Allm. Resv. och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 37.)
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad derpå, att Sveriges
norra provinser ega en rik källa till inkomst uti sina vidsträckta, på flere
ställen ännu icke särdeles anlitade, skogar, deraf en stor del är Kronan tillhörig;
hvarvid hos Rikets Ständer jemväl förekommit, huruledes E. K. M.,
nti Nådigt Bref af den 5 April sistlidet år, i afseende å Öfver-Calix socken
samt södra och östra delarne af Gellivare Lappmarks socken af Norrbottens
Län, godtfunnit i Nåder| bevilja dervarande kronohemmans- och nybyggesåboer
samt skattehemmans-egare rättighet att, efter utsyning och under controll
af Kronobetjeningen och, i vissa fall, efter erhållet tillstånd af E. K.
M:s Befallningshafvande samt emot en bestämd afgift till Kronan, begagna
skog till afsalu och kolning för Bergverkens behof.
Att berörde provinsers invånare böra beredas de tillfällen till förtjenst
och bergning, som kunna åvägabringas, torde vara så mycket mera angeläget,
som de, i anseende till climatets sträfhet och ofta inträffande missväxtår,
stundom lida en nöd, som i Sveriges öfrige provinser måhanda är sällsynt,
samt för närvarande sakna de utvägar till bergning, som erbjudas å en
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse} N.-o 121. ai5
stor del af de senare 01 terne; — Och få Rikets Ständer, i öfverensstämmelse
med dessa åsigter, hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att den frihet till
kolning, som blifvit kronohem mans- och nybygges-åboer, äfvensom skaltehemrnans-egare
i Öfver-Calix socken, jemte södra och östra delarne af Gellivare
Lappmarks socken, medgifven å deras hemman och lägenheter samt angränsande
kronomarker, malte utsträckas till de delar af Norrbottens, Westerbottens,
Wester-Norrlands och Jemtlands Län, hvilkas skogstillgångar kunna
medgifva en sådan frihet till kolning, och hvilkas invånare E. K. M. kan
i Nåder finna vara deraf i behof; dock att sådant tillätes endast emot erläggande
af den afgift, som i ofvan åberopade Nådiga Bref finnes stadgad
och under iagttagande af den controll i afseende å utsyningen, som derstädes
finnes föreskrifven.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 October 1840.
N:o 121.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i4 Oct. 1840.
Preste-Ståndet den i4 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändring i
sättet för bedömandet af salpeters halt och beskaffenhet.
(Stats- samt Allm. JBesv. och Ekon. Utsk. Uti., N:o 39.)
S. A. K.
Med fiistad uppmärksamhet å tillståndet af salpeter-näringen inom landet
och angelägenheten deraf alt tillverkningen utaf salpeter icke motarbetas,
utan i stället, så vidt möjligt är, uppmuntras, håfve Rikets Ständer icke
förbisett de olägenheter, som äro förenade med det i 19 §. af Reglementet
för förvaltningen af salpeter-ärendena i Riket föreskrifna och nu brukliga sätt
att pröfva halten och beskaffenheten hos den salpeter, som för Kronans samt
krutbrukens räkning mottages, hvilket pröfningssätt dessutom lemnar rum
för godtycklighet hos den, som verkställer pröfningen; Och få Rikets Ständer,
med anledning häraf, i underdånighet anhålla, det E, K. M. täcktes låta
2i6 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV:o 122.
inhemta upplysningar om det säkraste och lämpligaste sättet för salpeters
pröfning och derefter i Nåder meddela de föreskrifter i afseende derå, som
E. K. lil kan finna bäst och tjenligast.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 October 1840.
N:o 122.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i4 Oct. 1840.
Preste-Ståndet den i4 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om upphäfvani
de af Förordningen den 27 Jpril 1742 och Förklaringen
den 4 Juli *14$ > angående förbud emot guld- och silfvermynts
utförande ur Riket samt nedsmältande.
(Banco- och Lag--Utsk. Bet. N:o 2.)
S. A. K.
Enär, efter det, jemlikt myntbestämnings-lagen samt lagen för Rikets
Ständers Bank af den 1 Mars 1830, silfver-utvexlingen i Banken vidtagit och
innehafvare af Bankens sedlar äro berättigade att derföre bekomma valuta i
myntadt silfver, hvar och en innehafvare af så väl sådant mynt, som guldmynt,
ovedersägligen eger att deröfver, såsom öfver annan sin egendom, fritt
och obehindradt råda, samt utförsel af mynt, af hvad slag som helst, enligt
sällande Tull-författningar, jemväl är tillåten, och alltså förbud för guldoch
silfvermynts nedsmältning och utförande utur Riket i sjelfva verket numera
icke förefinnes; hafva Rikets Ständer, till förekommande af de förvillelser
som tilläfventyrs kunna uppkomma deraf, att de i sistberörde hänseenden
qvarstående Författningar icke uttryckligen blifvit upphäfue, ansett sig
böra för deras del, besluta, alt en Kungörelse må utfärdas, hvarigenom Förordningen
den 27 April 1742 och Förklaringen deröfver af den 4 Juli 1745,
angående
Expeditions-Utskottets Förslag till und- Skrifvelse , N:o 123. 217
angående förbud emot guld- och silfvermynts nedsmältning och utförande utur
Riket, förklaras hafva till all kraft och verkan upphört.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
RikeLs Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 October 1840.
N:o 123.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 Oct. 1840.
Preste-Ståndet den 24 —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Stundet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Arrendatorn
af Edeby hemman på Lofön A. O delbergs ansökning
om prolongation af arrendet.
(Stats-Utsk. Uti. N:ris 82, 188 och 297, samt Först. StatsLftsk.
Mern. N:o 342.)
S. A. K.
Sedan Ståthållaren m. m. Grefve G. F. Taube, hvilken, efter år 1833
erhållen öfverlåtelse af gällande contract, på arrende innehaft kronohemmanet!
Edeby i Lofö socken, Färentuna Härad af Stockholms Län, bestående af
3:ne serskilde under Drottningholms kungsgård lydande hemman, Vestergården,
Mellangården och Nedergården, hvartdera om | mantal, genom Färentuna
Härads Syne-rätts den 27 Augusti sistlidet år gifna lagakraftvunna utslag,
blifvit för åsidosatte byggnads-skyldigheter dömd arrende-rätten Förlustig
och förklarats skyldig ej allenast att ersätta den skada, Kronan kunde komma
att vidkännas genom minskadt arrende under återstående arrendetiden,
utan äfven att till Kronan utgifva kostnaden för felande nybyggnader och reparationer,
skattad till 6,744 R:dr 22 sk. Banco, samt Landtbrukaren Axel
Odelberg, som för Grefve Taubes arrende-skyldigheter ingått i borgens-förbiudelse,
hos Kongl. Kammar-Collegium sökt och den 27 November förlidet
Bih. till R. St. Prot. 1840. 10 Sami. 1 Afd. 28
2l8
Expeditions-Ulskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.o 123.
är erhållit rättighet att ifrågavarande arrende öfvertaga; så har hemälde Odelbergj
uti en till E. K. M. i underdånighet ingifven skrift, som, jemte
vederbörandes deröfver afgifne utlåtanden, blifvit till Rikets Ständers Statsutskott
i Nåder remitterad, med framställning af de betydliga kostnader,
hvilka erfordras för alt försätta egendomen till bruk och åbyggnader i laggildt
skick, anhållit, att honom måtte förunnas 20 till 30 års förlängning af
omförmälde arrende, räknadt från raidfastan år 1846, danu varande arrende
tilländagår; och har sökanden derjemte, i sammanhang med nyssberörde underdåniga
ansökning, erbjudit sig att, i fall det befunnes för Kronan mera
fördelaktigt, att Edeby gård blefve sammanbygd för ett arrendalors-hushåll,
än att, på sätt nu är stadgadt, uppföra laga hus på 3:ne serskilda hemmansdelar,
då till Kronan i fullgodt skick med full eganderätt öfverlemna dels
de för egendomens behof användbara, sökanden tillhöriga hus, som nu på
stället finnas, dels ock alla sådana hus, som väl icke nu finnas, men vid
blifvande ny syn pröfvades för egendomens behöriga bruk och skötsel samt
arrendatorens beqvämlighet nödvändiga.
Rikets Ständer hafva detta ämne i öfvervägande tagit, och ehuru, i saknad
af erforderliga upplysningar, rörande antagligheten af sökandens gjorda
anbud, i afseende på egendomens åbyggnader, Rikets Ständer icke varit i tillfälle
att öfver denna del af frågan sig yttra; dock som, enligt hvad ej mindre
Kronofogden i orten, än E. K. M:s Befallningshafvande i Stockholms Län
anfört och utredt, det för Edeby kronohemman nu utgående arrende, 153
tunnor spanmål, synes uppgå till det högsta belopp, som efter egendomens
beskaffenhet och förmoner, äfven efter det densamma blifvit ur dess fleråriga
vanhäfd upphjelpt, skäligen kan med arrendatorns bestånd och någorlunda
utkomst påräknas, samt då dertill kommer, att sökanden gjort sig känd för
skicklighet och erfarenhet i landthushållning samt vederhäftighet för fullgörande
af åtagna förbindelser, hafva Rikets Ständer godtfunnit medgifva, att,
såvida, efter i behörig ordning anställd undersökning, befinnes, att det af
sökanden erbjudna serskilda vilkor, i afseende på egendomens åbyggnader, är
för Kronan af verklig fördel, undantag från de af Rikets Ständer, i afseende
på förvaltningen af Kronans egendomar, bestämda grunder, må uti ifrågavarande
fall göras, och Odelberg j utan föregången auction, erhålla 30 års förlängning
i arrendet af Edeby kronohemman, räknadt från midfastan år 1846,
emot erläggande till det minsta af den arrende-summma, som för nämnde
egendom nu utgöres, och emot öfriga uti nu gällande arrende-contract föreskrifna
vilkor.
Expedilions-TJtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 124- 2:9
Hvilket Rikets Ständer, till svar å Högstberörde Nådiga i’emiss, få hos
E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 October 1840.
N:o 124.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö den 24 Oct, 1840.
Preste-Ståndet den 24 — “
Borgare-Ståndet den 27 — ■—
Bonde-Ståndet den 27 — =
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse} i anledning af Arrén«
datorn af Kronohemmanen Söderby i Lofö Socken, M Runstedts
ansökning om prolongation af arrendet.
(Stats-Utsk. Uti. N:ris 84, 190 och 298 samt Först. St.-Ulsk.
Meni. N:o 343.)
S. A. K.
Medelst Nådig Remiss af den 15 sistlidne Februari, har E. K. M. behagat
till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemna en af Arrendatorn af 3:ne
Kronohemman Söderby, om tillsammans 1-| mantal, lydande under Drottningholms
Kungsgård i Lofö socken, Färentuna Härad af Stockholms Län,
M. Runstedt, i underdånighet gjord ansökning, att, då det arrende af 86
tunnor 11 kappar span mål, sökanden för nämnde hemman lill Kronan årligen
utgör, vore det högsta, som af hemmanen möjligen kunde erläggas, och
Runstedt derå nedlagt betydlig kostnad och enskildt egde åtskilliga hus, hvilka
skulle förlora värdet, om han med dem skulle hemmanen afträda, honom
måtte i Nåder förunnas Trettio års prolongation på arrendet; varande vid.
berörde ansökning bifogade de af vederbörande Embetsmyndigheter i ämnet
afgifna underdåniga Utlåtanden.
Af liandlingarne i målet hafva Rikets Ständer inhemtat, att ifrågavarande
3:ne hemman, genom contract den 26 September 1815, utarrenderats på 30
år, räknade från midfastan 1816, emot ett årligt arrende af 120 tunnor spannmål,
till Majoren Friherre Axel Klinkowström, hvars arrende-rätt år 1816
220 Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse , IV.o 72_£.
transporterades pä Majoren Adam Carlqvist, samt att, da bemälde Major,
efter de fem första arrende-årens förlopp, icke förmådde ställa föreskritven
ny borgen för arrendet under derpåföljande 10 år, hemmanen blifvit, på den
af förra arrendet från midfastan 1822 återstående tid af 24 år, emot en årlig
arrende-afgift af 86 tunnor 11 kappar spanmål, upplålne till Grosshandlanden
P. G. Falck, som sedermera under den 19 October 1824 på Runstedt
sin arrende-rätt, i behörig ordning, öfverlåtit.
Ehuru sålunda, vid den Söderby Kronohemman senast ågångne arrendeauclion,
det årliga arrendet blifvit betydligen nedsatt, i jemförelse med det
vid första utarrenderingen fastställde belopp; likväl och enär, på sätt E. K.
M:s Befallningshafvande jemväl yttrat, något anbud å högre arrende, än det
nu utgående, icke skäligen synes kunna vid arrendetidens slut påräknas, oell
då sökanden hittills icke allenast ordentligen utgjort arrende-afgiften, utan
äfven i alla afseenden väl vårdat och underhållit hemmanen, hafva Rikets
Ständer för den händelse, efter skedd undersökning, E. K. M. pröfvar det
vara med Rikets fördel öfvensstämmande, funnit skäligt medgifva, att Kronohemmanet
Söderby må på ytterligare trettio år, räknadt från midfastan år
1846, till Runstedt upplåtas, emot skyldighet att erlägga den nu bestämda
årliga arrende-afgift af 86 tunnor 11 kappar spanmål, hälften råg och hälften
korn, äfvensom att fullgöra öfrige, uti nu gällande arrende-contract fastställde,
vilkor.
Hvilket Rikets Ständer få, till svar å högstberörde Nådiga Remiss, här
med
hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 October 1840.
Expeditions-TJtskottels Förslag till und. Skrifvelse, N.-o lo5.
228
N:o 125.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 Oct. 1840,
Preste-Ståndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kronofogden,
Assessoren C. J. Lager crantz’s ansökning om Jörlängdt
arrende å Barkarby Kronohemman eller skatteköp derå*
(Stuts-Utsk. Ull. N:ris 85, 189 och 1299, samt Först. Stats-Utsk.
Mern. N:o 344-.)
S. A. fL
Uti en till E. K. M. i underdånighet ingifven skrift, har Arrendatorn
af Barkarby 2:ne Kronohemman, hvartdera A mantal, inom Lofö socken,,
Färentuna Härad af Stockholms Län, Assessoren och Kronofogden C. J. Lagercrantz,
på anförde skäl, anhållit, bland annat, att antingen till skatte fä
losa ifrågavarande hemman emot erläggande af 10 års arrende-afgift, beräknad
i penningar efter medium af markegångsprisen, eller ock emot vissa
uppgifne vilkor å hemmanen erhålla åbo-rätt, samt att, i händelse intetdera
af berörde anbud kundé antagas, E. K. M. täcktes i Nåder förunna sökanden
prolongation å nu gällande arrende-contract för ytterligare 30 år, räknadt
från midfastan 1846 till samma tid 1876, eller, i läll ej eller sådant
blefve bifallet, ersättning åtminstone måtte sökanden medgifvas för de af
honom utöfver laga byggnadsskyldigheten å hemmanen uppförde hus och
byggnader, samt vid ny arrende-auetion det vilkor bestämmas, attén blifvande
arrendator borde godtgöra sökanden kostnaden för dessa byggnader, efter
deras brandförsäkringsvärde, med 3000 R:dr B:co; och har E. K, M., genom
Nådig remiss af den 15 sistlidne Februari, behagat till Rikets Ständers StatsUtskotts
handläggning öfverlemna berörde ansökning, tillika med vederbörandes
deröfver afgifna underdåniga Utlåtanden.
Vid öfvervägande af hvad i detta ärende förekommit, hafva Rikets Ständer
icke funnit skäl bifalla den af Assessoren Lagercrantz framställda anhållan
om vinnande af antingen skatte- eller åbo-rätt tili Barkarby Kronohemman;
hvaremot och då, på sätt E. K. M:s Befallningshafvande i dess afgifna
underdåniga Utlåtande anfört, vid arrendetidens slut, det nu utgående
höga arrendet, 76 tunnor spaumål, hälften råg och hälften korn, sannolikt
222
Expeditions-Utskottets Förslag till and. Skrifvelse , N.-o 126.
icke kan påräknas af någon annan pålitlig arrendator än sökanden, som med
betydliga egna uppoffringar rödjt, odlat och förbättrat hemmanen, hvadan
E. K. M:s Befallningshafvande jemväl ansett sökandens fortsatta bibehållande
vid arrendet medföra en verklig fördel för Kronan, så väl med afseende
på säkerheten för arrendets utbekommande, som å hemmanens behöriga vidmagthållande,
Rikets Ständer, för den händelse, efter skedd undersökning,
E. K. M. pröfvar det vara med Rikets fördel öfverensstämmande, godtfunnit
medgifva, alt Assessoren Lagercrantz må på nu gällande arrende af Barkarby
Kronohemman erhålla förlängning af 30 års tid, räknad från] midfastan år
1846, mot skyldighet att fullgöra de, enligt nuvarande contract, arrendatorn
åliggande förbindelser.
Hvilket, till svar å högstberörde Nådiga Remiss, Rikets Ständer få hos
E. K. M. härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 October 1840.
N:o 126.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 Oct. 1840.
Preste-Ståndet den 24 “ —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående åtskilliga ännu
icke återställda förbindelser, rörande Svenska Statens fordna
utländska skuld. (Stats-Ulsk. Uti. N:o 317.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva inhemtat, huruledes i Riksgälds-Contoirets räkenskaper
ännu finnas upptagna utelöpande obligationer för Svenska Stats-Lånen
i Holland och Brabant å tillsammans 6,000,000 R:dr Holländsk courant och
73,000 Gulden Brabantskt växelmynt; i afseende hvarå är vordet upplyst,
att följande, fordna utländska stats-skulden tillhörande, förbindelser hvarken
blifvit till Riksgälds-Contoiret återställda, eller, jemlikt derstädes företedda
bevis, vederbörligen dödade och annullerade, nemligen:
Expeditions-Utskotlcts Förslag till und. Skrifvelsej IV-o 126.
223
l:o för lanea i Holland.
Riksgälds-Contoirets hufvudförbindelse, jemte åtföljande handlingar, för
ett år 1792, serskildt upptaget Lifränte-lån å 600,000 R:dr, eller 1,500,000
Gulden Holländsk courant; och för de så kallade ärftliga lånen:
4 st. Kongl. Stats-Contoirets obligationer, utfärdade på grund af
Högstsalig Hans Maj:t Konung Gustaf lilis auctorisation den 20
October 1784, och lydande å 200,000 R:dr hvardera R:dr Holl. 800,000
3 st. dito d:o, på grund af Högstbemälde Konungs auctorisation
den 12 December 1785, hvardera lydande å enahanda summa 600,000
2 st. dito dito, på grund af dito dito den 8 Augusti 1787, lydande
å 300,000 R:dr hvardera  600,000
2 st. dito dito, på grund af dito dito den 17 Januari 1788, å
200.000 R:dr hvardera  400,000
6 st. dito dito, på grund af dito dito den 12 December 1788, å
500.000 Floriner hvardera ....... 1,200,000
3 st. Riksgälds-Contoirets dito, på grund af Kongl. Majits med
nämnde Contoirs garanti försedda auctorisation af den 31 Juli
1789, å 200,000 R:dr hvardera  600,000
1 Riksgälds-Contoirets, på grund af dito dito af den 5 Juli 1790,
utfärdade obligation å 250,000 Floriner eller  100,000
6 st. Riksgälds-Contoirets obligationer, utfärdade på grund af Kongl.
Majits auctorisation den 25 Mars 1791, jemte 2:ne nämnde ConContoirs
garantier, lydande dessa obligationer å 200,000 Ridr
hvardera
1,200,000
samt
3 st. dito dito, på grund af dito dito den 12 September 1797,
och Riksgälds-Contoirets garanti af den 1 i samma månad, af
hvilka 2:ne tyda å 200,000 Ridr hvardera och en å 100,000 R:dr 500,000
Summa Ridr Holl. Cour. 6,000,000
Åf de för förstberörde lån, genom Riksgälds-Contoirets Commissionärer,
utgifna 15,000 st. partial-obligationer å 1,000 Gulden, eller 400 Ridr hvardera,
voro, redan före 1815 års slut, infriade 5,922 st. Derefter hafva ytterligare,
under åren 1816 och 1817, dylika obligationer till ett antal af
8,794 st. blifvit inlösta och annullerade, så att endast 284 partial-obligationer,
motsvarande ett capital-belopp af 113,600 Ridr meranämnde myntsort,
numera kunna vara utelöpande.
■22.4 Expeditions-VtsJwtlels Förslag till und. Skrifvelse , N.-o 126.
2:o för de i Brabant upptagna lån,
hvilkas ursprungliga belopp utgjorde 9,250,000 Gulden Brabantskt växelmynt,
73 st. af Riksgälds-Contoiret utfärdade partial-obligationer å 1,000
Gulden hvardera; grundande sig dessa obligationer på Kongl. Maj:ts, under åren
1792, 1793, 1796 och 1798, meddelade och af Riksgälds-Contoiret garanterade
auctorisationer, hvilka hufvud-document åren 1817 och 1818 till
Contoiret återställdes, Uti det uppgifna antalet utelöpande partial-obligationer
äro likväl inberäknade 9 st., som Riksgälds-Contoiret, före år 1815, genom
sin Commissionär infriat, men ännu icke återbekommit.
Sedan Rikets Ständer, uppå E. K. M:s derom aflåtna Nådiga Proposition,
vid 1812 års Riksdag, beslutit afskrifva två tredjedelar af Svenska statens då
egande Capital-skulder i Holland, Brabant oell Genua, samt alla å dessa
skulder upplupna obetalda räntor, så åtog sig E. K. M., vid derpåföljde eller
1815 års Riksdag, att med den för 011 Guadeloupe influtna lösen af 24 millioner
Francs liqvidera all Rikets utländska gäld. För verkställigheten af
denna liqvid, i afseende på skulderne i Holland, hvilka, före den år 1812
Beslutade afskrifning, uppgingo till ett capital-belopp af 4,235,000 R:dr Courant,
afslöts i December månad 1815, å E. K. M:s Höga vägnar, en convention
härom med ett befullmägtigadt ombud för ”ett ganska betydligt antal”
egare af de till ofvan omförmälde lån hörande partial-obligationer. Enligt
denna, vid 1817 och 1818 årens Riksdag, Rikets Ständer meddelade convention,
skulle, medelst erläggandet af en år 1816 jemväl, på öfverenskommet
sätt, utbetald summa af 1,300,000 R:dr Hamburger Banco samt afståendet af
enskilda Svenska undersåters då till nära 3 millioner Francs uppgående och
vederbörligen styrkta fordrings-anspråk bos Franska regeringen, Svenska Kronan
anses hafva uppfyllt och fullgjort alla de förbindelser till sina fordrings-egare
i Holland, som hon sig iklädt, vare sig genom Regeringen, Rikets
Ständer eller Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret; så att inga anspråk eller
reclamationer, af hvad natur eller benämning de vara måtte, skulle någonsin
kunna göras af dessa fordrings-egare och än mindre då eller i framtiden
kunna lalla Sverige till last, utan vöre hela skulden alt anse såsom till
fullo betald, så väl till capital, som upplupna eller ouplupna räntor och ränte-coupons.
Derjemte bestämdes, uti samma convention, den 31 December
1816, såsom den yttersta tid, inom hvilken bemälde fordrings-egare kunde,
vid äfventyr af deras fordringgrs fullkomliga annullerande, anmäla sig till
utbekommande af hvad dem, jemlikt de i conventionen stadgade grunder, skulle
till
-
Expeditions-Uiskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 126.
225
tillfalla; och borde fordringsegarnes ombud, genast efter återkomsten till
Holland, föranstalta om en å deras vägnar härom utfärdad offentlig Kungörelses
införande i allmänna tidningarne. För öfrigt åtogo sig samma
ombud, äfvensom åtskilliga Handelshus i Amsterdam, med hvilkas fallin
cigter ombudet var försedt, att ansvara för liqvidationen samt för återlemnandet
till Svenska Kronan af de förbindelser och handlingar, som rörde dess
skuld inom Holland; hvarförutan ombudet, for den händelse, att hufvudförbindelserne,
af en eller annan orsak, icke blefvo återlemnade, förband sig, i
sina committenters namn och å deras vägnar, att tillvaron eller icke tillvaron
af dessa obligationer ej skulle, under någon förevändning, kunna gifva
samma handlingar den giltighet, som de genom den afslutade conventionen
förlorat.
Emot återställandet af de för de så kallade ärftliga lånen utfärdade hufvudförbindelser,
har också det hinder sedermera förekommit, att den embetsman
i Amsterdam, Notarius Publicus IV. van Homrigh, hos hvilken dessa
förbindelser till samtlige långifvarnes säkerhet blifvit deponerade, vägrat
att utlemna desamma, förr än antingen alla partial-obligationerne voro infriade,
eller den genom lagarne för kraf i allmänhet bestämda praescriptionstid
tilländagått. Jemlikt den upplysning, Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret
år 1830 erhållit från dåvarande Svenska och Norrska General-Consuln i Amsterdam,
skulle, till följd af Nederländska lagarne och Nolarii Publici åliggande
att bibehålla en hos honom deponerad effect, intilldess den blifvit annullerad
eller till all kraft och verkan upphört, berörde bufvudförbindelser
icke kunna förr utgifvas, än alla derpå grundade serskilda skuldbevis blifvit
inför denna tjensteman till öfverkorsning företedda. För hufvudförbindelsernes
återbekommande måste således afvagtas de oinlösta partial-obligationernes
successiva företeende, eller förloppet af den i åberopade lagar stadgade 30-  åriga prasscriptions-tid, hvilken ansågs kunna beräknas från år 1816, då inlösandet
af obligationerne i allmänna tidningarne kungjordes.
Emedlertid och jemte det protester blifvit, å E. K. M:s höga vägnar,
vederbörligen anmälda till förekommande af allt missbruk med ifrågavarande
bufvudförbindelser, hafva, jemlikt Riksgälds-Contoiret tillställda bevis, de
infriade partial-obligationerne blifvit å hufvudförbindelserna afskrifna, med
undantag af 1,098st. sådane, fiäre år 1812, inlösta obligationer, för hvilka
några afskrifningsbevis icke blifvit företedda; varande dessa sistnämnde obligationer
allt sedan 1828 deponerade i Rikets Ständers Bank.
Beträffande åter den för lifräntelånet utgifna hufvudförbindelse, jemte
Bih. till R. St. Prot. 1B40. to Sami. 1 Afd. 29
aa6 Expeditions-TJt skottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 126.
dertill hörande handlingar, så hafva dessa handlingar från början varit förvarade
hos det Bankörshus, som besörjde lånets upptagande och utfärdade de
så kallade lifränte-constitutionerne. Men efter det för samma Bankörshus inträffade
obestånd, har berörde förbindelse kommit att aflemnas lill en domstol
i Haag, hvarifrån den år 1816 utsedda Liqvidations-Comilé densamma
återfordrat samt derefter löfval att förbindelsen, genast efter dess utbekommande,
till E. K. M. återställa.
I afseende på de utelöpande partial-obligationerne för Brabantska lånen,
hvilka Iåns år 1815 återstående belopp, med inberäknande af den, enligt
1812 års Riksdags-bestut, afskrifna andel, utgjorde 7,359,000 Gulden, har
E. K, M., uti Dess, under den 23 December 1817, till Rikets Ständers dåvarande
Stals-Ulskott aflåtna Nådiga Skrifvelse, förklarat, att dessa till ett
antal af 256 stycken då uppgående obligationer genast vid uppvisandet
inlösas.
Yid nu anförda förhållanden och med afseende derjemte å de, enligt
Högstberörde Nådiga Skrifvelse, för öfrigt vidtagna åtgärder för afslutandet
af liqviderne om ifrågavarande skulder, hafva Rikets Ständer visserligen funnit
Svenska Siats-Verket vara hufvudsakligen betryggadt emot sådana ytterligare
fordrings-anspråk, som nu eller framdeles möjligtvis skulle kunna grundas
på olvanuppgifna, till Riksgälds-Contoiret icke återställda, skuldförbindelser;
men deremot likaledes ansett, att, såsom en alltid vanlig och obestridlig
följd af behörigen verkställd liqvid, alla de förskrifningar, jemte deri åberodade
säkerhets-bandlingar, som blifvit utfärdade för nu omförmälde, redan
liqviderade, skulder, böra, åtminstone efter den erforderliga prsescriptionstidens
förlopp, antingen i stadgad ordning återlemnas, eller, enligt gällande
lagar, till all framtida kraft och verkan ovilkorligen dödas, helst det härförutan
förekommit Rikets Ständer i flere hänseenden mindre lämpligt, att de
med Sveriges Konungs och Ständers auktorisation och garanti försedda hufvudförbindelserné
för en del af de fordna Stats-lånen skola, sedan dessa förbindelser
blifvit infriade, fastän ännu icke öfverkorsade eller annullerade,
förfarande förvaras under utländsk domstols eiler embetsmans vård. I betraktande
häraf samt på det att ej allenast meranämnde skuldposter må framdeles
kunna ur Riksgäids-Contoirets räkenskaper helt och hulie t alföras, -utan
ock all anledning till vidare undersökningar om samma skulder och deras
liqviderande må för framtiden upphöra, hafva Rikets Ständer ansett sig böra',
så vidt på dem ankommer, söka bereda de ännu utevarande obliga tioner nes
ofördröjliga återställande eiler fullkomliga annullerande; och som E. K; M.,
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, JY.-o la Si 22 j
uti Dess, vid 1815 års Riksdag, till Rikets Ständers Stats-Utskott aflåtna Skrifvelse,
angående indragandet och inlösen af Rikets utländska gäld, i Nåder
åtagit Sig att, jemte lillvägabriugandet häraf, ”till Riksgälds-Contoiret aflemna
alla de Rikets således inlösta skuldförbindelser, som då voro i utländsk
mans ego/’ få Rikets Ständer altså, till vinnande af berörde ändamål, hos
E. K. M. i underdånighet anhålla, att alla erforderliga och ändamålsenliga åtgärder
varda vidtagna, på det att, så snart härvid förekommande omständigheter
och förhållanden möjligen medgifva, antingen de för fordna Stats-lånen
i Holland utgifna liufvud-förbindelser, jemte dertill hörande handlingar, äfvensom
de hitintills icke återställda partial-obligationerne för enahanda lån i
Brabant må återbekommas, eller åtminstone vederbörliga bevis om dessa hufvud-
och partial-förhindelsers fullkomliga dödande erhållas.
Vidkommande åter de till Holländska lånen hörande och af RiksgäldsContoiret
inlösta samt i Rikets Ständers Bank för närvarande deponerade
partial-obligationer, hvilka’, enligt Rikets Ständers år 1829 fattade beslut,
borde, när sådant med minsta möjliga kostnad och äfventyr kunde ske,
genom Fullmägtiges i Riksgälds-Contoiret föranstaltande, öfversändas tili Amsterdam,
men hvartill något lämpligt tillfälle ännu icke skall hafva yppat
sig; så och för den händelse, att dessa obligationers företeende till afskrifning
å liufvudförbindelserne förklaras utgöra ett oeftergifligt vilkor lör sistberörde
förbindelsers återlemnande eller dödande, hafva Rikets Ständer uppdragit åt
beraälde Fullmägtige, att i sådant fall foga anstalt om ifrågavarande partialobligationers
afsändande till Holland, på det sätt, som Fullmägtige finna
mest lämpligt samt för det allmänna minst kostsamt och äfventyrligt.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 October 1840.
228 Expedilions-ZJ Iskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 11J.
N:o 127.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 Oct. 1840.
Preste-Ståndet den 2.4 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse, angående ersättning för
åren i83g och 1840 till de dagsverksskjldige under Marite*
holms och Cathri/icehergs Lundsbo fdin ge-bos tällén.
(SLais-Ul.sk.
S. A. K.
Då E. K. M. under den 2 Februari 1838 i Nåder förklarat, att dittills
utgående dagsverksskyldigheter till Mariaeholras och Cathrinäsbergs i Skaraborgs
Län belägne Landshöfdinge-boställen, såsom hvarken i de till dagsverkens
utgörande anslagne hemmanens ränta inbegripne, eiler i skattläggning, eller
indelningsverket grundade, borde med vårfrudagen 1839 upphöra, ehuru,
vid det förhållande, att lösen for dessa dagsverken blifvit beräknad såsom
tillgång vid reglerandet af Landshöfdiuge-lönerne i Skaraborgs och Christianstads
Län, befrielsen icke kunde vidtaga förr, än motsvarande anslag blifvit
af Rikets Ständer anvisadt; sa och enär ett dylikt anslag väl numera blifvit
af Rikets Ständer till uppförande å Stat beviljadt med 894 R:dr 22 sk. 11
r:st, deraf 206 R:dr 12 sk. till fyllnad i Landshöfd inge-lönen i Skaraborgs
Län, samt 688 R:dr 10 sk. 11 r:st. till fyllnad i enahanda lön i Christianstads
Län, men billigheten fordrar, alt de dagsverksskyldige, äfven för den
förflutna tiden, ifrån vårfrudagen år 1839, få tillgodonjuta den eftergift, hvar
till
de i berörde hänseende funnits berättigade, hafva Rikets Ständer, till
godtgörande af den tillgång för Landshöfdinge-lönerne i Skaraborgs och Christianstads
Län, hvartill ersättningen för dagsverksskyldigheten Lill Marieholms
och Cathrinebergs kungsgårdar varit beräknad, godlfunnit för tiden ifrån vårfrudagen
år 1839 till slutet af innevarande år, eller för 1J år, bevilja ett
af Riksgälds-Contoirel utgående, emot den beräknade dagsverkslösen för nämn
de tid svarande anslag af 1,490 R:dr 38 sk. 2 r:st, hvaremot de dagsverksskyldige
befrias ifrån den dagsverkslösen för 1839 och 1840, som icke redan
blifvit godtgjord och berättigas att återfå hvad deraf redan må vara erlagdt.
Expeditions-U tskottets Forslas, till und. Skrifvelse, N.-o nS. 229
Hvilket allt Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 October 1840.
N:o 128.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 Oct. 1^4°.
Preste-Ståndet den 24 — —
Borgare-Slåndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej angående befrielse från
rotering för Torps Kyrkoherde boställe å Dahlsland.
(stats samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. N:o 26.)
S. A. K.
Jemte förmälan, att nuvarande Pastorsbostället i Torps socken å Dalsland,
efter att vid indelningsverkets början hafva påförts rotering, ännu icke,
ehuru sedermera blifvet pastorsbol, kommit i åtnjutande af den pastorsbolen
i Riket tillerkända rotefrihet, har hos Rikets Ständer fråga blifvit väckt
derom, att berörde boställe måtte från den åsätta roleri »gen befrias; och aldenstund
E. K. M., uti Dess Nådiga Bref den 2 November 1833, angående
af dertill utsedde Committerade förrättade dels jemkningar i 1811 års extra rotering,
dels af dem förslagsvis uppgjord ny indelning i ständigt Soldat- och
Båtsmanshåll af oroterade Skatte- Krono- och Frälse-hemman m. m., gillat
och fastställt Committeiades tillämpning af Förfaltningarne, dåde, med befriande
för Kyrkoherde-boställen från ständigt knektehåll, ålagt dem extra rotering;
så och då det dessutom är stridande mot Presterskapets privilegier,
att Kyrkoherde-boställen finnas indeldte till ordinarie rotering, få Rikets Ständer
hos E. K. M. i underdånighet anhålla, det Torps Kyrkoherde-boställe må
varda från dess nu utgörande ordinarie roteringsskyldighet befriadt, samt, i
likhet med öfriga sådane boställen, endast till extra rotering förbindas; mern
att, om E. K. M. skulle finna Sig förhindrad att härtill meddela Nådigt bifall,
i anseende till den rubbning uti indeinings-verket, som deraf skulle
uppkomma, E. K. M. måtte i Nåder tillåta, att berörde boställe, 1 likhet
23» Expediliom-Utskottets Forsla,g till und. Skrifvelse, N.-o tsff.
med hvad för Capellans-boställen egt rum, befriades från rotering, genom
densammas flyttning på andra närbelägna och oroterade, men icke privilegierade
hemman och lägenheter, eller ock, i händelse det i roteringen måste
qvarstå, i brist på tillgängliga hemman för flyttningen, det måtte få sig tilldeld
rotefrihets- eller vacance-afgift såsom vederlag.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 October 1840.
N:o 129.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 4 No v. 184oj
Preste-Ståndet den y — —
Borgare-Ståndet den 7 —■
Bonde-Ståndet den 11 —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om ajlemnande till Riksgälds-Contoiret
af Kongl. f. d. Canzli-Stjrrelsens Iland-cassa.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 45 och 148.)
S. Å. K.
1 sammanhang med den vid 1823 års Riksdag ifrågaställa upplösning
af Kongl. Canzli-styrelscn, beslöto Rikets Ständer, att den, dels genom collectbidrag
för flere serskilda ändamål, såsom utlösen af Christna fångar, hvilka
råkat i Turkiskt slafveri, understöd till Tyska flyktingar, som begifvit sig till
Sverige, uppbyggande af en Luthersk kyrka i Moskwa m. m., dels ock genom
öfverskott å insamlade prsenumerations-medel för en Prof-PsalinbotJ,
uppkomna cassa, som då var ställd under bemälde styrelses vård, skulle till
Riksgälds-Gontoiret öfverlemnas, hvilket beslut blifvit genom Rikets Ständers
skrifvelse den 17 September 1829 hos 1.. K. M. i underdånighet anmäldt.
Men som omförmälde fond vore bildad genom besparda och Lid efter annan
förräntade öfverskott af frivilligt sammanskjutna bidrag, och således iske skulle
utgöra statsmedel, har E. K. M. under den 11 februari 1832 bcLagal i
Nåder förklara Sig icke finna skäl anbefalla densammas öfverlemnande till
Riksgälds-Gontoiret; hvaremot E. K. M. Nädigst förordnade, att cassans be
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV.o tz$. a3l
hållning skulle, vid Canzli-styrelsens upplösning, aflemnas till Hof-Canzlerns
och Stats-Secreterarens för Ecclesiastik-ärendena gemensamma förvaltning samt,
emot redovisning, användas till understöd vid vetenskapliga arbetens utgifvande.
Efter öfvervägande af hvad sålunda rörande ofvannämnde eassa-behållnings
disponerande förekommit, anse sig Rikets Ständer icke kunna underlåta
att yttra den åsigt, att ifrågavarande tillgång, fastän den grundar sig på
serskilda, före det nuvarande statsskicket utgjorda bidrag, icke lärer kunna
betraktas annorlunda, än såsom det allmännas tillhörighet, samt att det följaktligen
ingalunda låter förena sig med numera stadgade grunder för så beskaffade
tillgångars disponerande och redovisande, att desamma af 2:ne E.
K. M:s Rådgifvare omedelbart förvaltas och, utan iagttagande af de för allmänna
medels anslående föreskrifna vilkor, användas till behof och utgifter,
som, ehuru tillhörande den allmänna Stats-regleringen, dock ej varit hos Rikets
Ständer anmälde och af dem pröfvade. Rikets Ständer få derföre nu
hos E. K. M. förnya sin underdåniga framställning om berörde cassas öfverlemnande
till Riksgälds-Contoiret; anmälande derjemte i underdånighet, att
Rikets Stäuder, erkännande den allmänna nyttan och vigten af det föremål,
eller understödjandet af vetenskapliga arbetens utgifvande, hvartill ränte-afkastningen
af meranämde cassas capital-behållning, enligt ofvan åberopade
Kongl. Bref af den 11 Febr. 1832, användes, beslutat att, under förutsättning
af E. K. M:s Nådiga bifall till den nu af Rikets Ständer i underdånighet
gjorda hemställan om ifrågavarande cassas öfverlemnande till RiksgäldsContoiret,
ett, räntan å denna cassas capitalfond, uppgifven till 9000 R:dr
efter fem procent motsvarande, anslag af 450 R:dr må, med bibehållande af
denna rubrik: till understöd vid vetenskapliga arbetens utgifvande, å Riksstatens
Femte Hufvud-Titel uppföras.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 November 1840.
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.o i3o.
N:o 130.
Uppläst och godkändt lios Ridd. och Adeln den 4 Nov. 1840.
Prrste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den it — —
Bonde-Ståndet den ti — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse} i anledning af väckt
fråga om upphörande af Skinskattebergs Bergslags privilegier.
(Stals-Utsk. Uti. N:ris 255 och 334.)
S. A. K.
Genom Nådig Remiss af den 15 sistlidne Februari, har E. K. M., som
i nedannämnde mål velat inhemta Rikets Ständers yttrande, innan E. K. M.
deröfver fattar Dess Nådiga beslut, i sådant afseende lill Rikets Ständers
Stats-Utskott öfverlemna! samtlige till målet hörande handlingar, hvaraf inhemtas,
bland annat, hofvudsakligen följande:
Sedan, i anledning af Rikets år 1818 församlade Ständers gjorda underdåniga
förslag om Bergslags-privilegiernes indragning för de orter, der Bergsmanna-yrket
icke såsom tillförene idkades, fråga uppstått om Skinskattebergs
i Westmanlands Län belägna Bergslags utläggande till Landslag, hafva Rikets
Ständer, uti underdånig skrifvelse den 30 November 1829, i detta ämne sig
utlåtit och, hvad förut angingo de ifrågavarande Bergslag tillydande Gunnilbo
ocb Heds socknar, funnit, att, derest dessa 2:ne socknar icke skulle inom
någon viss af E. K. M. f Örelagd tid fullgöra den med Bergslags-privilegiers
åtnjutande förenade skyldighet till tackjernsblåsning, till sådant belopp, som
motsvarade den derför förunnade lindring i skattebidrag, privilegierne borde
upphöra och socknarne öfvergå till Landslag med alla dervid förbundna utskylder
och onera, men med rättighet likväl för socknarne till befrielse från
de afgifter och besvär, de hittills i egenskap af Bergslag fått vidkännas; samt
att, vidkommande derefter Skinskattebergs socken, i afseende hvarå förekomroe,
dels att åtskillige hyttor inom denna socken, till bedrifvande af Riddarhytte
kopparverk, med vederbörligt tillstånd blifvit nedlagde, och dels att,
vid behörigen hållet sammanträde med hemmansegarne, så olika meningar
och intressen funnits rådande, att somlige önskat, det den dittills sjeiftagna
friheten att sällan blåsa tackjern rnålte förvandlas till en verklig rättighet e
mot
-
Expeclitions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N:o i3o. 233
root skattejerns erläggande, och andre åter, att tackjernsblåsningen icke måtte
få nedläggas, Rikets Ständer ansett undersökning i orten, till vinnande af
ordentlig utredning i dessa afseenden, vara nödig och att föremålet för en
sådan undersökning norde blifva utrönandet, hvilka af Skinskattebergs hemmansegare
önskade att lill tackjernsblåsning blifva på hyttorne indeldte, och
hvilka af dem ville från blåsnings-skyldigheten vara befriade, samt till hvad
belopp tackjerns-tillverkningen årligen kunde komma att uppgå, på det jernföras
må, hvad Staten kunde af tackjerns-blåsningen i tionde påräkna, emot
hvad som då i Bergslagsfrihet af socknarne tillgodonjötes.
I öfverenstämmelse härmed har E. K. M., uti .Nådigt Bref till Kongl.
Bergs-Collegium af den 23 Januari 1830, förordnat, att, i händelse hemmansegarne
i Heds och Gunnilbo socknar, derom genom Collegii föranstaltande hörde,
skulle vilja åtaga sig att från och med år 1832, idka tackjerns-blåsning
till det belopp, att Kronan derigenom vunne ersättning för den dem derföre
förunnade lindring i skattebidragen, Bergslags-privilegierne finge för dem bibehållas,
men att, i fall hemmansegarne deruti icke ville ingå, eller ock, om.
de sådant sig åtogo, derutinnan brusto, nämnde privilegier då genast borde
upphöra och socknarne, med befrielse från de afgifter och besvär, de dittills
i egenskap af Bergslag fått vidkännas, öfvergå till Landslag, med alla dervid
förbundne skyldigheter och onera, alt räkna från och med år 1830, samt,
beträffande Skinskattebergs socken, anbefallt en sådan undersökning af Bergmästaren
i orten, som Rikets Ständer i underdånighet föreslagit, med förbindelse
för de hemmansegare, som ville från blåsningsskyldigheten då och i
framtiden varda befriade, att till Landslag öfvergå och vidkännas dermed
förenade utskylder, emot befrielse från de dem i och för bergshandteringen
nlagde afgifter och besvär; hvarjemte, i afseende nå Rikets Ständers tillika
gjorda underdåniga anhållan, att, derest vederbörande framdeles skulle kunna
framvisa sådana document, som bestyrkte deras anspråk på Bergslagsfrihetens
fortsatta tillgodonjutande, förhållandet dermed måtte undersökas, till
utrönande, huruvida sådant kunde föranleda till någon ändring i hvad Rikets
Ständer då i ämnet i underdånighet tillstyrkt, E. K. M. funnit det icke kunna
vederbörande förnekas att de nya handlingar och bevis för Bergslagsfrihetens
tillgodonjutande, som de kunde erhålla, framdeles förete till den pröfning,
hvartill de funnes föranleda. — Och har ärendets handläggning fortgått,
på sätt £. K. M. derom i Nåder löreskrifvit, hvarefter vederbörande Embetsverk
underdåniga utlåtanden i frågan afgifvit.
Hvad sålunda härutinnan förekommit, hafva Rikets Ständer i öfvervägan
Bih.
till R. St. Prot. 184.0. 10 Sami. 1 Afd. 3o
234
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o i3o.
de tagit; och som vederbörande hemmansegare uti Heds och Gunnilbo socknar,
på grund af hvad dem blifvit öppet lemnadt och härofvan är vordet
anmärkt, vid den undersökning, som, i anledning af Rikets Ständers nyssnämnde
skrifvelse, uti orten blifvit hållen, sökt styrka, att socknarne verkligen
vore till Bergslagsfrihet berättigade, hafva Rikets Ständer ansett verkan
af denna bevisning nu böra i betragtande tagas. Härvid förekommer visserligen,
att sjelfva privilegierne icke mera än tillförene kunnat företes och att ett
åberopadt Kongl. Bref af den 20 November 1685 endast angår berörde socknars
befrielse ifrån ängsbergning på ön vid Köping och dagsverkens utgörande
vid Kungsör; men enär samma Kongl. Bref utmärker, att denna befrielse
för de ifrågavarande socknarne beviljades på grund deraf, att de voro med
arbete, kolningar och körslor till bergverkens underhållande och fortdrifvande
öfverlastade, samt det icke vid den uti Kongl. Kammar-Collegium hållna
archiv-undersökning kunnat utredas, att den Bergslagsfrihet, nämnde socknar
af ålder tillgodonjutit, blifvit beviljad för tackjernsblåsning, som väl i Gunnilbo
socken varit bedrifven, men redan efter år 1619 upphört, vill det emedlertid
af allt detta synas, som den Bergslagsfrihet, hvilken varit berörde socknar
medgifven, grundats icke på hytlebruk, utan på det biträde vid bergverken
uti orten, som af dem blifvit lemnadt, samt att förhållandet således är enahanda,
som med Nyeds Bergslag, i afseende hvarå Rikets Ständer, genom underdånig
skrifvelse af den 11 Februari 1830, förklarat, att, då den för Bergslags-privilegiernes
tillgodonjutande ej haft grufvebrytning och tackjärnstillverkning
sig ålagde, och således ej eller, genom uragtlåtandet deraf, kunde anses
förmonen förlustig, skäl ej förekomme till indragning af de privilegier, berörde
Bergslag tillgodonjutit. På grund af allt detta, och då för öfrigt sådana förändringar,
som kunna leda till förökning uti de skattebidrag, hvilka af ålder
blifvit af hemman utgjorde samt grundlagt de värden, hvarefter afhandhngen
om hemmanen egt rum, icke utan de mest giltiga och ostridiga skäl böra
till vägabringas, hafva Rikets Ständer, för deras del, beslutat, att, vid numera
utredda förhållande, skäl till indragning af de Bergslags-privilegier,
Heds och Gunnilbo socknar af ålder åtnjutit, icke förekomma.
Vidkommande åter Skinskattebergs socken, så och då det finnes behörigen
utredt, att skyldighet att blåsa tackjern af ålder ålegat hemmanen uii
denna socken, fastän densamma, dels för visse ibland dem af serskilda orsaker
upphört, dels af andra obehörigen blifvit åsidosatt; få Rikets Ständer,
med hufvudsakligt instämmande uti hvad Kongl. Bergs-Collegium, i afgifvet,
utlåtande, rörande denna del af frågan, yttrat, i underdånighet anhålla, att
de uti berörde socken varande hemman, hvilka ännu äro till deltagande uti
Expeditions-ZJtskottets Förslag till und. Skrifvelse, ffi.o l3f.
255
tackjernsblåsning skyldige, måtte antingen, på sätt en delegare sig erbjudit,
lill blåsning å vissa masugnar indelas, eller ock, derest giltige hinder deremot
möta, åsättas en ständig skattejerns-afgift, motsvarande den nedsättning
uti onera efter Landslag, som hemmanen genom Bergslags-fr ilie ten kunna anses
tillgodonjuta.
Hvilket, till svar å E. K. M:s högstberörde Nådiga Remiss, Rikets Ständer
få härigenom i underdånighet meddela.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 November 1840.
N:o 131.
Uppläst och godländt hos Ridd. och Adeln den 4 Nov. i84o.
Preste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående yrkad ersättning
för forslingen af Presterskapets i Lappmarkerne löningsspanmål.
(Stats-Utsk. Uti. N:ris 275 och 335.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer bar det yrkande blifvit framsläldt, att, derest den
allmogen i Westerbottens och Norrbottens Län åliggande skyldighet att från
Kronbodarne å kustlandet till Lappska gränsen forsla den till Presterskapets
1 Lappmarkerne aflöning anslagne spanmål måste äfven framdeles fortfara,
detta forslingsbesvär måtte allmogen, efter gällande skjutslega, af Stats-Verket
ersättas.
Enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, bär berörde spanmåls forslande till
gränsen af Lappmarkerne, sedan längre tid tillbaka, varit ett åliggande för
allmogen i Westerbotten, och hafva redan under 1800 års Riksdag ortens
lKksdagS^Fullmägtige bos Kongl. Maj:t anhållit om allmogens befriande från
denna skyldighet och Lapparnes förpligtande att spanmålen i Kronans magasin
afhemta, hvarvid upplyst blifvit, bland annat, att ifrågavarande fors
-
236
Expeditions-Utskottets Förslag lill lind. Skrifvelsej N.-o i3u
ling, hvilken öfverensstämde med ej mindre indelningshafvarnes på författningarne
grundade rättighet att få sin lönings-spanmål fortskaffad från magasinen
eller Kyrkoherbergena, än äfven allmogens motsvarande skyldighet att
samma spanrnål inom lagsagan forsla, vore desto nödvändigare, som, i annat
fall, Lappska Presterskapet ofta skulle komma att sakna nödigt underhåll
i rätt och behörig tid, helst Lapp-allmogen, som förut vore underkastad
skyldigheten af en vida längre forsling, eller frän gränsen och till Presternes
hemvist, icke kunde derjemte åläggas besörja den Westerbottens allmoge
tillhörande forselskyldighet; vid hvilket förhållande Kongl. Majit, genom Nådig
Resolution af den 8 Februari 1803, förklarat forslandet af nämnde Presterskaps
löne-spanmål vara af den serskilda beskaffenhet och sådan nödvändighet,
att de af Kongl. Majit under berörde dag, i afseende på allmogens
forsel-åligganden i allmänhet föreskrifna jemkningar och inskränkningar, icke
kunde dervid ega rum; hvadan denna Westerbottens invånare åliggande skyldighet
komme att oförändrad fortfara.
Ehuru således den öfverklagade spanmåls-forslingen blifvit, i sammanhang
med andra frågor om dylika från äldre tider bibehållna åligganden, vederbörligen
pröfvad och till framtida fortfarande fastställd; likväl, och som denna
forselskyldighet synes utgöra ett serskildt besvär för nämnde båda Läns
skattskyldige invånare utöfver de förbindelser, hvilka i enahanda hänseende
åligga räntegifvarne inom andra orter af Riket, enär nemligen de förre måste
forsla sin ränte-spanmål ej allenast till de så kallade Kronbodarne, utan
ock sedermera från desamma till den i allmänhet aflägsna Lappmarksgränsen;
samt då, i anseende till det i Högstberörde Kongl. Resolution utredda serskilda
förhållande med ifrågavarande spanmåls-forsiing, densamma icke lärer
kunna förr än i en mera aflägsen framtid upphöra eller öfverflyttas på andra
än dem, af hvilka den nu verkställes, få Rikets Ständer, hvilka, så vidt
de varit i tillfälle bedöma förevarande fråga, angående den yrkade ersättningen
för omförmälda forslings-skyddighets fortsatta fullgörande, grunda sig
ej mindre på vederbörande räntegifvares billiga anspråk å jemlikhet i åligganden
med andra orters invånare, än ock på förbemälde Allmoges allmänt
kända behof af all möjlig lindring i sina skattebidrag och sättet för deras
utgörande, i underdånighet anhålla, att, sedan förhållandet med åliggandet
för en del af allmogen inom Westerbottens och Norrbottens Län att från
Kronobodarne forsla Presterskapets i Lappmarkerne lönings-spanmål blifvit
fullständigt utredt och pröfvadt, E. K. M. täcktes för detta åliggande i Nåder
Expeditions-Utskoitcts Förslag lill und. Skrifvelse , N.-o i3-z. 237
bestämma en, efter härvid förekommande omständigheter lämpad, ersättning,
att utgå af anslaget till Lappmarks Ecclesiastikverk.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 November 1840.
N:o 132.
Uppläst och godkändt hos Ridd. pch Adeln den 7 Oct. 1840.
Preste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den n — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående tiden, då StatsRåd
md kunna, med bibehållande af lönen såsom pensionj å
Allmänna Indragnings-staten uppföras.
(Stats-Etsk. Uti. N:ris 282 och 336.)
S. A. K.
Vid förehafvande af väckt fråga om pensionering af Stats-Råds ledamöter,
hvilka först vid en mera framskriden ålder vinna inträde i Stats-Rådet,
hafva Rikets Ständer icke förbisett, huruledes det förhållande, att sådane
personer, möjligen efter en kort tids embets-utöfning, linge, med bibehållande
af lönen såsom pension, å Allmänna Indragnings-staten uppföras, skulle
kunna komma att för Stats-Verket medföra högst betydliga utgifter; i anseende
hvartill Rikets Ständer funnit, att för ledamöter af Konungens StatsRåd
bör, utom hvad Författningarne i allmänhet stadga, angående civile
embets- och tjenstemäns rätt till pension, jemväl meddelas föreskrift, att de
ej ega att Stats-Råcls-lön såsom pension bibehålla, förr än de samma embete
under minst fem års lid förvaltat; dock att, för det fall, att Stats-Råds-lönt
ej får såsom pension bibehållas, ej må betagas dem rättigheten att, derest
Pensions-författningarne i öfrigt dertill föranleda, såsom pension åtnjuta den
lön, som åtföljt förut innehafd tjenst.
Hvilket Rikets Ständer få härmed hos. E. K. M. i underdånighet anmäla.
SJ
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 November 1840.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, Tf.-O 133.
N:o 133.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Nov. l84<J.
Preste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 —- —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående prcescriptionstid,
inom hvilken åtskillige äldre fordrings-poster böra från
Banken uttagas. (Banco-Utsk. Uti. Nais 55 och 98.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit yrkadt, att en praescriptions-tid måtte
utsättas för inlösen af vissa från längre tider antagna fordringsposter hos Rikets
Ständers Bank, hvilka på vissa vilkor blifvit till Banco-slntens Enkeoch
Pupill-cassa öfverlåtne; i afseende å tillkomsten och beskaffenheten af
hvilka fordringar Rikets Ständer inhemtat: att, sedan Direclionen öfver berörde
Gassa vid 1772 års Riksdag anhållit, det Cassan till sin förmon måtte få
disponera de i Växel-Banken uppå räkningarne Conto pro diverse (Daler
80,595 i öre) seqvesterade medel (Daler 15,320: 17 öre) och creditorernes
liqvidations-conto (Daler 12,195: 11 öre) stående och på många år af vederbörande
icke efterfrågade medel, utgörande tillhopa 115,040 Daler 28J öre
kopparmynt, denna begäran blifvit bifallen, under åläggande för Directionen
att samma medel sine egare, vid anfordran, tillhandahålla, för uppfyllande
af hvilken förbindelse hela Banco-staten blefve med dess lön ansvarig, så
att, vid uragtlåtet fullgörande af den förbindelse Cassans Direction sig härvid
åtagit, Banken väl egde att utbetala de återfordrade capitalen, men dock
genast derför borde göra sig betald af Banco-statens då löpande löne-qvartal,
derom uppgift uti hvarje Qvartals-memorial angående lönernes utbetallande
skulle Banco-Fullmtigtige meddelas; att efter ett till ofvanupptagne
sammanlagde belopp gjordt tillägg af 260 daler 6| öre kopparmynt, tillEnke-cassan
öfverlåtits samt Cassan blifvit debiterad för . R:dr 6,405:29. 7.
men att sedan deraf, kort tid efteråt, uti 3:ne serskilda poster,
från Cassan blifvit återbetalde, tillhopa ....... 352:25.
innestod för närvarande hos Enke»cassan en alltsedan oförändrad
summa af ............ B:ko R:dr 6,053: 4. 7.
Expechlions-Utskottels Forslag till und. Skrifvelsej N:0 133.
samt att uti 30 §. af clet vid 1786 års Riksdag utfärdade Banco-reglemeute
blifvit stadgadt, att till Banco-statens Enke- och
Pupill-cassas disposition finge öfverlemnas behållningarne i Låne-Banken:
af
äldre Auctions-öfverskottsmedel  4,266: 16. 5
„ Låntagares gjorda öfverbetalningar  276: 33. Ii
och af öfverskott på förstånd ne Låne-Banco-capital 69: 34.
Hvarjemte Enke-cassan, enligt Rikets Ständers beslut
vid Riksdagen åren 828—1830, erhållit ett
auctions-öfverskott för bort-auctionerade, ej fullt
belänte, guld- och silfver-panter  9: 38. 3
äfvensom en från äldre åren outredd behållning
på räkningen: ”Innehållningar i Banco-statens löner”
.
818: — 1
5,440:26. 4.
allt emot den återbetalnings-skyldighet, som år 1772 bestämdes,
hvadan till Banco-statens Enke- och Pupill-cassas disposition,
tid efter annan, blifvit öfverlåtne tillsammans B:co R:dr 11,493:30.11.
hvilket belopp allt hitintills derstädes innestått, utgörande dessa medel dels
smärre behållningar på vederbörandes räkningar uti förra Växel-Banken, af
hvilka behållningar de flesta posterne härleda sig från början af 1700-talet,
och endast elt ringare antal från medlet af samma århundrade, dels outtagne
mindre öfverskott å belånta, men sedermera försålda, guld- och silfverpanter,
dels ock öfverbetalningar på åtskilliga uti Banken upptagne och liqviderade
lån, jemväl härledande sig från omförmälde tidrymd.
Med anledning häraf, och enär under mångfalldiga år icke någon bos
Banken sig anmält för utbekommande af ifrågavarande poster, samt föga anledning
är för handen, att någon så beskaffad anmälan hädanefter kommer att
ske, få Rikets Ständer, i betragtande jemväl deraf, att berörde poster icke
grunda sig på någon från Banken utställd sedel eller förskrifning och således
icke böra förblandas med andra Bankens skulder, föranledda af utgifna så
kalade Låne-Banco-capital eller Transportsedlar m. m., härmedelst hos K K.
M. i underdånighet anhålla, att en praescriptionstid af högst tre år ifrån beslutets
kungörande måtte bestämmas för uttagande af ofvan upptagne till
Banco-statens Enke- och Pupill-cassas disposition öfverlåtne fordrings-poster;
efter hvilken tids förlopp de af merberörde poster, som derunder icke blifvit
uttagna, borde utur Bankens räkenskaper afskrifvas samt till full ego tillfalla
nyssnämnde Cassa, för att framgent till dess fördel användas.
24» Expeditions-Vtskottels Förslug till und. Skrifvelse j N.o i33.
I sammanhang med detta ärende, har hos Rikets Ständer jemväl förekommit,
huruledes det i viss mon skulle leda till mera reda och ordning
uti Banco-Verkets räkenskaper, om behållningar af här ofvan uppgifne beskaffenhet
finge efter förloppet af vissa decennier ifrån böckerne afskrifvas;
i hvilket hänseende upplyst blifvit, att uti 1789 års Hufvud-Bok upptagas
under nedannämnde rubriker följande, alltsedan den tiden balancerade, skuldposter,
nemligen:
Bankens Liqvidations-conto  767: 10. 8.
Seqvesterade penningar N:o 2
400:22. 5.
Creditorernes Liqvidations-conto N:o 2
220:16. 1.
och Conto pro diverse N:o 2
4,796:40. 10.
eller tillsammans B:co R:dr 6,184: 42. —
Som dessa poster äro utöfver femtio år gamla, samt det med visshet lä
rer
kunna antagas, att något anspråk å sådana äldre fordringar icke kommer
att ega rum, hafva Rikets Ständer beslutat, att alla sådana fordringsposter,
som bestå af outtagne auctions-öfverskott på de före år 1834 försålde guldoch
silfver-panter, eller utgöra behållningar på räkningarne i förra VäxelBanken
eller den nuvarande Depositions-afdelningen, må, när de blifva öfver
femtio år gamla, till Banko-statens Enke- och Pupill-cassas disposition
öfverlemnas, dock under de vilkor, i afseende på återbetalnings-skyldigheten,
som år 1772 stadgades och här ofvan blifvit anförda; och få Rikets Ständer
i underdånighet anhålla, det E. K. M. täcktes, uppå Banco-styrelsens görande
anmälan, i Nåder låta utfärda kungörelse derom, att vederbörande ega,
inom en tid af tre år, ifrån kungörelsens datum, i Banken utbekomma så
d'ane
utöfver 50 år gamla fordringar.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 November 1840.
N:o 134.
Expeditions-UtskoUels Förslag till und. Skrifvelsej IV.O l34- 24i
N:o 134.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Nov. 1840.
Preste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om åtgärders vidtagandej
för att befordra skyndsamhet vid ärendens handläggning i
Rättegångs-Vzrken. (Lag-Utsk. Bet. N.o 6'7 och 121.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anmärkt olägenheten deraf, att för rättegångs-ärendens
behandling och slutliga afgörande understundom åtgår längre
tid, än som skäligen bör behöfvas eller synes förenlig med parters billiga anspråk
att skyndsamt varda till sin rält förhulpne; och då Rikets Ständer hysa
den öfvertygelse, att rättelse kan till stor del tillvägabringas, om, jemte
stadgande af lämplig controll emot obehörigt uppskof med rättegångars afdömande,
arbets-ordningar upprättas, hvarigenom, utan mehn för rättvisan, göromålen
i Domstolarne må kunna påskyndas; få Rikets Ständer, som anse
nämnde controll kunna åstadkommas medelst åläggande för vederbörande embetsmål!
att, rörande anledningar till uppehåll med ärendens afslutande, offentligen
redogöra en gång hvarje år, då sådant ulan hinder af andra göromål,
beqvämligast ske kan, hos E. K. M. i underdånighet anhålla;
l:o att stadgas måtte, som följer: Under-Domstolarne å landet och i staden
skola, inom den 1 September hvarje år, till vederbörande Öfver-Rälter
insända förteckningar öfver alla den 1 nästföregående Juli oafgjorda mål förande
dessa förteckningar, i serskildta columner, upptaga parternes namn, en
kort rubrik af målen, när de blifvit anhängige gjorde, om och när desamma
äro vordne completta till afgörande, samt hvad hinder, som för doms eller
utslags utfärdande mött. Ledamöterne i Öfver-Rätterne samt Revisions-Secreterarne
skola, en hvar för sin rotel, inom samma tid, lika beskaffade förteckningar
till Justitias-Stats-Ministern, Justitiae-Canzleren och Justitias-Ombudsmannen
jemväl aflemna;
2:o att förslag till ändamålsenliga arbets-ordningar för alla Domstolar var
Bih.
till R. St. Fröt. 1840. to Sami. 1 Afd. 01
s4a Expcditions-Utskotlets Förslag (ill lind. Skrifvelse t N.-o 135.
da upprättade och, så vidt de afse förändringar af allmänna lagen, vid nästkommande
Riksdag till Rikets Ständers pröfning öfverlemnade.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 November 1840.
N:o 135.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Nov. 184©-
Preste-Slåndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej angående offentlighet vid
Polis-Kamrar. (Lag-Utsk. Bet. Nrris 108 och 141.
S. A. K.
Sedan under de tre sistförflutna Riksdagarne fråga förevarit, angående
offentlighet vid Polis-Kamrar, har enahanda framställning jemväl hos Rikets
nu församlade Ständer förekommit, hvarvid Rikets Ständer, med godkännande
af den under ämnets sålunda förulgångna behandling antagna grundsats,
att hvarje medborgare bör ega öppet tillfälle alt sjelf inhemta kännedom om
lagskipningens gång, hvarigenom agtning för lagarne och förtroende för domare-magten
ökas och befästas, och då rättegången vid Under-Domstolarne
efter urgammal sed hittills hållits för öppna dörrar, ansett något hinder icke
möta för medgifvande af offentlighet vid Polis-Iiamrar i städerna, när sådana
mål der förekomma, uti hvilka Polis-Kammare eger domsrätt; deremot
Rikets Ständer trott det icke vara välbetänkt alt i andra fall, der polis-magtens
ändamål är, icke att skipa lag, utan att efterspana och inhemta upplysningar,
på hvilka åtal inför Domstol sedermera skall grundas, genom påbjuden
offentlighet vid hvarje steg, sälta förbrytaren och dess medhjelpare i tillfälle
att motarbeta och hindra brottets uppdagande.
I öfverensstämmelse härmed hafva Rikets Ständer godt funnit för deras
del antaga följande lagbestämmelse, och få hos E. K. M. i underdånighet hemställa,
att en författning mätte utfärdas, hvari stadgas:
Vid Polis-Kamrar, när sådana mål der förekomma, i livilka Polis-Karm
-
Expedit ions-Ulskottcts Förslug till und. Skrifvelse, N.-o i36- a43
marc domsrätt utöfvar, skall rättegång offentligen hållas; och vare förthy, så
länge det ske kan, utan trängsel för dem, som till Polis-Kammaren höra,
eller med målen hafva att skaffa, ej någon förment att innevara medan PolisKammaren
sådane mål handlägger, der ej Polis-Kammaren nödigt finner att
öfverläggning tili beslut inom lyckta dörrar hålla, eller mål förekomma, som
äro stötande för anständigheten och sedligheten, i hvilken händelse ahörarne
skola, på ordförandens tillsägelse, afträda.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla,
framhärdande &c.
Stockholm den 11 November 1840.
N:o 136.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Nov. 1840.
Prcste-Slåndet den 7 — —
Borgare-Slåndet den 11 — —
Bonde-Slåndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse } angående uppgift å personer
j hvilka efter häfdande lofva hvarandra, ägtenskap
inför Domstol. (Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. N:o 103.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva ansett det vara af största vigt, att Pastorerne ega
ofelbar kännedom om hvarje inför lagen gällande ägtenskaps-aftal för de mångfaldiga
maktpåliggande iagttagelser, som Pastor i detta afseende tillhörer; och
få Rikets Ständer alltså hos É. K. M. i underdånighet anhålla om den föreskrift,
alt, då personer inför Domstol erkänna, att lägersmål skett under ägtenskaps-löfte,
eller eller lägersmål lofva hvarannan ägtenskap, eller ock omtvistadt
ägtenskaps-löfte af Domstolen förklaras för fast, skall Pastor i församlingen,
sorn personerne tillhöra, genast af Domaren derom underrätta*.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 November 1840.
a44 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej No i3j.
N:o 137.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i4 Nov. 1840.
Presle-Ståndet den i4 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående upplösning af
Invalid-Inrättningen vid Ulriksdal.
(Stats-Utsk. Uti. N:ris 57, 214 och 301, samt Först. Stats-Utsk. Mern. N:o 339.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit yrkad t, att det hittills beviljade stats-anslaget
för Invalid Inrättningen på Ulriksdal måtte indragas och de för närvarande
der befintlige Invalider på annat sätt försörjas; och ehuru det visserligen
icke kan bestridas, att ifrågavarande Inrättning eger ett vackert syftemål,
då densamma åt de krigare, som grånat i fäderneslandets tjenst eller"åt dess
försvar offrat sin helsa och sina krafter, bereder en sorgfri bergning för deras
åsterslåande dagar; likväl, och enär vid en Invalid-Inrättning hufvudsakligen
är fästadt det begrepp, att krigiska förtjenster böra bereda utmärkelsen
och fördelen att å en dylik Inrättning varda intagen och underhållen, men
numera, sedan fäderneslandet uti öfver ett fjerdedels århundrade njutit ett
lyckligt fredslugn, det lärer kunna tagas för afgjordt, att de flesta å Inrättningen
intagne Invalider icke uti något fälttåg deltagit, samt en stigande civilisation,
jemte mångfaldiga politiska förhållanden, gifva skälig anledning till
den förhoppning, att krig hädanefter skola blifva vida sällsyntare än förr,
synes det icke vara af behof påkalladt eller fullt lämpligt att bibehålla en så
beskaffad Inrättning, helst ostridigt är, att de personer, som der äro intagne,
skulle med vida mindre contant understöd, än deras underhåll nu kostar staten,
kunna bereda sig fullkomlig bergning och en gladare lefnad, än de vid
Inrättningen nu tillbringa; på grund af hvilket allt samt i belragtande derjemte,
att det till berörde Inrättning upplåtne, nära hufvudsladen belägne
Lustslott torde för Kongl. Familjens behof blifva erforderligt, Rikets Ständer
få hos E. K. M. i underdånighet framställa deras önskan, att Ulriksdals Invalid-Inrättning
må upplösas och Ulriksdals Slott återgå till sin ursprungliga
bestämmelse.
För den händelse denna underdåniga önskan vinner E. K. M:s Nådiga
bifall, öfverlemna Rikets Ständer underdånigst till E. K. M. att intill nästa
Expeditions-Utskotlets Förslag lill und. Skrifvelsej N.-o 138.
Riksdag disponera inrättningens inkomster för att, med iagttagande af lämplig
fördelning emellan befäl och manskap, användas till contant underhåll för sådane
personer af arméen och flottan, som annars vore till intagande å Invalid-Inrättningen
berättigade; hvar jemte Rikets Ständer i underdånighet anhålla, alt E.
K. M. ville till Rikets Ständer vid nästkommande Riksdag aflåta Nådig Proposition
angående Invalidhus-fondens tillgångars användande på ett sätt, hvarigenom
det med dessa medel för närvarande afsedda ändamål må kunna befrämjas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 November 1840.
N:o 138.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i4 Nov. 1840.
Preste-Ståndet den i4 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående den s. k. ollongälden.
(Stats-Utsk. Uti. N:ris 64 och 226.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit yrkadt, att den s. k. ollongälden, som erlägges
för de svin-kreatur, hvilka på kronans ollonskogar intagas, att der betas,
måtte varda afskaffad, hvartill Rikets Ständer väl icke for närvarande
funnit skäl förekomma, men då en del af ifrågavarande skogar, för hvilkas
begagnande nämnde afgift blifvit bestämd, numera äro försålde, få Rikets
Ständer hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att, efter det fullständig utredning
af ämnet blifvit tillvägabragt, vid nästkommande Riksdag må för
Rikets Ständer framställas förslag lill de förändringar uti stadgandena angående
ollongälden, hvilka af nuvarande förhållanden möjligen kunna påkallas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 November 1840.
a48
Expeditions-Utskotlets Forslas, lill uncl. Skrifvelse, N'.o i3g.
N:o 139.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adein den 14 Nov. 1840.
Preste-Slåndet den i4 •—■ —
Borgare-Ståndet den 2 Dec. —>
Bonde-Ståndet den 5 — —•
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förn jad besigtning
och skattläggning af utmarken ä Öland.
(Stais-TJLsk. Uti. N;iis 64, 226 och 302, samt Först. StalsUtsk.
Mern. N:o 341.)
S. A. K.
Uli en till E. K. M. den 5 Qclober 1838 i underdånighet ingifvea
skrift, sorn, jemte tillhörande handlingar blifvit under den 15 Februari innevarande
år lill Rikets Ständers Stats-Ulskott i Nåder öfverlemnad, hafva
Ölands hemmansegare, genom befullmägtigadt ombud, anhållit om upphäfvande
af den årliga spannmålsränta lill sammanruknadt belopp af 864 tunnor
2-1kappar, hvilken blifvit bestämd alt utgöras för den å hemmanen
på Öland fördelade utmark eller s. k. Alfvaren, hvarjemte Rikets Ständer fått
emottaga ett af Riksdags-Fullmäglige från Öland i enahanda syftning afgifvet
memorial.
Till stöd för dessa framställningar, hafva hufvudsakligen blifvit anförde
enahanda grunder med dem, hvilka redan så vid 1823 som 1828 och 1834
årens Riksdagar varit af Riksdags-Fullmägtige från Öland för befrielse från
berörde spannmålsränta åberopade, att nemligen, ehuru jagträttigheten på Öland
från uråldriga tider varit Kongl. Maj:t förbehållen och alla högdjur på
i5n fridlysta, hvilket gällt så väl för inegorna som utmarkerne eller Alfvaren,
hade likväl denna rätt endast angått djuren, men icke varit så vidsträckt,
att sjelfva jorden någonsin ansetts för en Kongl. Maj:ts och Kronans tillhörighet,
utan hade ifrågavarande utmarker fastmera betragtats såsom hemmanens
betesmark och allmogen i alla tider derå egt betesrättighet, som vid skattläggningarne
blifvit bland hemmanens s. k. herrligheter upptagen och ingått
i beräkning vid hemmantalets bestämmande, af hvilket förhållande hemtats
den slutsats, att, genom den tillkomna spanmålsräntan, dubbel skatt för en
ecb samma förmon blifvit hemmanen ålagd.
Rikets Ständer hafva delta ärende i öfvervägande tagit, och har dervid
förekommit, att, sedan Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 11 Avig.
Bxpedilions-Utskollets Förslag till und. Skrifvelsej N.-o i3g.
H7
1834, hos E. K. M. förnyat deras underdåniga anhållan, alt, på Ölands hemmansegares
bekostnad, undersökning måtte varda af Kongl. Kammar-Collegium
och E. K. M:s vederbörande Befallningshafvande, i närvaro af hemmansegarne
eller deras befullmägligade ombud, föranstaltad till utredande, huruvida
ifrågavarande allmännings-marker verkligen blifvit på tvänne serskilda sätt
och vid olika tillfällen skattlagde, eller hemmansegarnes lagliga rätt i annat
afseende för nära trädd, i hvilket fall E. K. M. tacktes rättelse deruti förordna,
så, och efter det E. K. M., genom Nådigt bref till Kammar-Collegium
af den 1 Nov. 1834, föreskrifvit, alt den af Rikets Ständer begärda undersökning
skulle å stället förrättas af en utaf Collegii ledamöter, biliädd af en
utaf E. K. M:s Befallningshafvande i Calmar Län dertill förordnad ojäfvig
Landtmätare, har, under loppet af Juli och Augusti månader 1835, meranämnde
undersökning, i föreskrifven ordning, blifvit verkställd af KammarRådet
och Riddaren S. P. Liljenroth} samt protocoll öfver förrättningen till
Cammar-Collegium inlemnadt, hvilket, tillika med bemälde Kammar-Råds under
den 19 Nov. 1835, angående undersöknings-förrättningen, afgifne utlåtande
blifvit af Kammar-Collegium, jemte eget betänkande i ämnet, till E. K.
M. i underdånighet insändt, hvarefter E. K. M., genom Nådigt Bref den 18
Nov. 1836, behagat förklara, att, då vid den hållna undersökningen, ytterligare
blifvit ådagalagdt, att de å hemmanen på Öland fördelade utmarker
icke äro vordne på tvänne serskilda sätt och vid olika tillfällen skattlagde,
äfvensom att hemmansegarnes lagliga rätt i annat afseende icke eller blifvit
för nära trädd, E. K. M., i likhet med hvad Kammar-Collegium yttrat, funnit
den sökta befrielsen från spanmåls-räntans erläggande för ifrågavarande
utmarker icke kunna beviljas.
Ehuru nu genom den utaf Kammar-Rådet Liljenroth verkställda undersökning,
på sätt hans ofvan åberopade underdåniga utlåtande närmare upplyser,
synes utredt, att eganderälten till ifrågavarande utmärker icke varit
vid de äldre skatlläggningarne tagen i beräkning, hvadan ock den, i följd af
utmarks-fördelningen, hemmanen åsätta serskilda spanmålsränla icke kan såsom
en olagligen tillkommen eller dubbel beskattning anses; likväl, och då
tillförlitligen blifvit upplyst, att den del af utmarkerne, som blifvit å hemmanen
fördelad och skattlagd, allmänneligast är af svag beskaffenhet, så att
odling der icke kan med fördel verkställas, utan marken ännu, likasom tillförene,
lill största delen ligger öppen, emedan kostnaden för hägnad och
stängsel anses öfverstiga fördelen af markens infredande, i följd hvaraf någon
synnerlig förmon icke tillskyndats hemmanen genom fördelningen af dessa
utmärker, hvarå betes-rättighet varit hemmanen af ålder medgifven, haf
-
*48
Expeditions-Utskoltets Förslug lill lind. Skrifvelse, N.o 1^.0.
va Rikets Ständer funnit sig böra hos E. K. M. i underdånighet anhålla, alt
den å de olika hemmanen fördelade utmarken på Öland måtte, på statens
bekostnad, underkastas förnyad besigtning och skattläggning, hvarvid iagllages,
att för sådan mark, hvilken är af den beskaffenhet, att den endast till
bete kan användas, hemmanen, hvilka förut å utmarken egde betesrättighet,
och således icke genom en dylik marks tillskiftande vunnit större fördel, än
de tillförene egde åtnjuta, blifva från all skatt befriade, hvaremot för odlad
och odlingsbar jord rubbning uti räntan icke må ega rum, så framt ej densamma
finnes åsatt till högre belopp, än som kan anses motsvara den fördel
utöfver betesrätten, som genom egande- och och fri dispositions-rätts förvärfvande
vunnits, samt att utbetalningen af utmarks-skatten må, intill dess
liva skattläggningen försiggått, fortfara, men för den nedsättning, som vid
nya skattläggningen åsättes, återbäring, beräknad från och med år 1841, af
Stats-Verket utgå.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 December 1840.
N:o 140.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Nov, 1840.
Pieste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej angående tillökning uti
skattefrihets-dygnen vid Masugnar.
(Stats-Ulsk. Uti. N:ris 64 och 226.)
S. A. K.
Under anförande, att, då befrielse från den af masugnar fastställde Tionde-afgift,
hvilken, enligt gamla författningar och häfd vunna sedvänja, vanligen
utgår med 1'7 lisp. tackjern för hvarje dygns blåsning, endast är beviljad
för trenne s. k. kalldygn för hvarje års blåsning, hvilken befrielse blifvit
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.o t/j-t' 24g
vit medgifven i ändamål, att blåsningen må, innan skatten utgår, komma så
i gång, att tillverkningen lemnar vinst, förhållandet likväl vore sådant, att
hlåsningen under de första tio dygnen medförde betydlig förlust, samt att
äfven i Lrettio dygn derefter blåsningen med förlust bedrifves, bar bos Rikets
Ständer blifvit yrkadt, att, på grund häraf och vid betragtande af de
dryga onera, som äro bergsmanshandteringen ålagde, skattefrihets- eller kalidygnens
antal mätte ökas till åtminstone tio; och då kändt är, att masugnar
vid början af hvarje blåsning bedrifvas med förlust, samt den befrielse från
tionde-afgift, hvilken för närvarande under allenast tre dygn är medgifven,
icke står i skäligt förhållande Lill den tid, som verkligen förflyter, innan någon
inkomst af hytte-blåsningen kan påräknas, hafva Rikets Ständer, för deras
del, beslutat, att skattefrihets- eller s. k. kall-dygnen må för hvarje års
blåsning bestämmas lill åtta, å hvilket beslut Rikets Ständer få underdånigst
anhålla om E. K. M:s Nådiga sanction, samt att förändringen må varda till
vederbörandes kännedom och efterrättelse kungjord.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 November 1840.
N:o 141.
Uppläst och återremitteradt af Ridd. och Adeln den 23 Nov. 1840.
N:o 142.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Nov. i84o.
Preste-Ståndet den i4 — —
Uppläst hos Borgare-Ståndet den 18 — —
och är återremiss af detta Skrifvelse-förslag beslutad.
I stället för detta Förslag har Ridderskapet och Adeln, den 2 December
1840, godkänt Förslaget Wto 157,
Bih, till R. St. Prot. 184.0. 10 Sami. 1 Afd. 3a
a5o Expeditions-Utskottcts Förslag till und. SkriJ velse, N.o
I stället för delta förslag liar Preste-Ståndet, den 2 December 1840, godkänt
Förslaget N:o i5y.
Förslaget N:o 157 godkändes af Borgare-Slåndet den 4 December 1840.
Förslaget N:o 1Ö7 godkändes af Bonde-Ståndet den 8 December 1840.
(Se Expeditions-TJlskottels Memorial N:o 18, samt här nedanföre upptagne
förslag till underdånig skrifvelse N:o 157.)
N:o 143,
Uppläst och godkändt bos Ridd. och Adeln den >4 Nov. 1840.
Preste-Ståndet den 14 — —
Bo r ga re- Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändringar
i vilkor en för det vid sista Riksdag beviljade lån till återuppbyggande
af staden kV?n er sborg.
(Slats-Ulsk. Ull. N:ris 150 och 314.)
S. A. K.
Sedan Rikets sist församlade Ständer, till staden Wenersborgs återuppbyggande,
efter den staden år 1834 öfvergångna elds\åda, beviljat ett Jåne-understöd af
150,000 R:dr, med vilkor, att från och med den 1 Juli 1840, eller efter förloppet af
de 5 år, hvarunder lånet skulle få begagnas räntefrilt, 5 procents årlig ranta
derå borde beräknas och till Riksgälds-Contoiret inom den 31 December hvarje
år inbetalas, samt att, från och med den 1 Juli 1843, borde på enahanda
sätt årligen erläggas 8 procent å primitiva capitalet för liqviderande af ej
mindre efter nyssnämnde beräkning upplupen ränta, än sjelfva capital-beloppet,
intilldess detsamma vore till fullo godlgjordt; så har E. K. M. behagat,
till Rikets Ständers pröfning och afgörande, dels under den 24 sistlidne Mars
aflåta Nådig Proposition, angående nedsättning af räntan å ifrågavarande lån
till 4 procent och amorteringens verkställande med 6 procent, räntan häri
inberäknad; hvarigenom ränte- och capital-afbetalnings-vilkoren för della lån
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.-o 14251
ltomme att blifva enahanda med dem, som E. K. M., med afseendå å så
väl lånebidragets föremål, som credit-förhållandenas förändring under senare
åren, i Nåder fastställt för staden Wexiö, efter 1838 års eldsvåda, beviljade
byggnadslån å 100,000 R:dr, dels ock, genom Nådig remiss af den 13
förlidne April, öfverlemnat en af åtskillige med dylika lånebiträden understödda
husegare i Wenersborg bos E. K. M. i underdånighet gjord och af
Landshofdinge-Embetet i Elfsborgs Län, på anförde skäl, understödd ansökning,
ej mindre om tillgodonjutande af fulla 5 års räntefrihet för de erhållne
lånen, att räkna från desammas utbetalning till lånsökanderne, än äfven
om enahanda räntefrihet under en tid af ytterligare 5 år; varande till stöd
för denna ansökning, bland annat, anfördt: att kostnaderne för de efter eldsvådan
uppförda hus, i anseende till byggnads-materialiernes och arbetslönernes
uppstegrade pris, vida öfverstigit de uppgjorda beräkningarne; att sökandeine,
som af ifrågavarande lån fått sig beviljadt ett sammanräknadt belopp
af 123,416 R:dr 32 sk., deremot uppfört byggnader för en utaf sakkunnige
personer förslagsvis beräknad kostnad al 346,745 R:dr 29 sk. 4 rst.; att då
en stor del af de, i följd af eldsvådan, efter särdeles låga försäkringsvärden,
utbetalda branJskade-ersättningssummor medtagits för godtgörande af förut
intecknade skulder, bade sökanderne varit nödsakade att i annan låneväg anskaffa
tillgång lill de byggnads-kostnader, som öfverskjöto de af det allmänna
erhållne lånebiträden; alt någon dessa kostnader motsvarande afkastning icke
vore att af de uppförda nya husen påräkna; alt det stadens brandskadade
invånare genom allmänna välgörenheten tilldelade understöd af något öfver
80,000 R:dr, på långt när, icke uppgick till värdet af den genom eldsvådan
förstörda lösegendom; att, sedan Wenersborg, genom hamn-afgifternas öfverlåtande
till Eif-styrelsen, förlorat sin belydligaste inkomst samt slädens fattigafgifter,
i följd af choleran och eldsvådan, blifvit förhöjda, voro de allmänna
bidragen af detta samhälle serdeles betungande för dess invånare; samt slutligen
att, ehuru, enligt Rikets Ständers beslut, det beviljade byggnadslånet
skulle få begagnas räntefritt under 5 år, komme likväl denna förmon, så
vida ränteberäkningen skulle börja den 1 Juli innevarande år, icke någon
af sökanderne tillgodo, enär de dem tillerkända lån-andelar endast suceessive,
i nion af byggnadernas uppförande och inredning, blifvit utbetalda
samt för några af dem ännu icke belt och hållet utfallit.
Detta, med hvad mera i delta ämne förekommit, hafva Rikets Ständer
i öfvervägande-tagit och dervid pröfvat skäligt tillåta, det må Wenersborgs
stads vid delta års slut varande skuld lill staten betalas med 6 procent å
202 Expedilions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o t44-
det primitiva capitalet årligen, af hvilka 6 procent 4 procent utgöra lätita
och återstoden afräknas på capitalet.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. till svar å den Nådiga Propositionen
härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 November 1840.
N:o 144.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Nov. 1840.
Presle-Slåndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring i 5
Cap. 68 1 mom. af Concurs-lagen.
(Lag-Ulsk. Bet. Nuis 48 och 78.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har i betragtande förekommit, huruledes, då Concurs-lagen
af den 12 Mars 1830 i 1 morn. 68 §. af 5 Cap. örn rättegång i
concurs-mål föreskrifver, det ”Kronans ombudsman i orten och alla samtlige
”borgenärer skola om stämningen serskildt underrättas,” Domaren likväl icke
är i tillfälle att låta serskilde kallelser i concursmål tillställas utländska fordrings-egare;
vid hvilket förhållande, och enär det således ej kan hafva varit
lagstiftarens mening att sådant Domaren ålägga, men ordalydelsen af ifrågavarande
moment lemnar ruin för en motsatt tydning, Rikets Ständer ansett
ett förtydligande af detsamma i denna del vara nyttigt, och på sådan
grund, för deras del, beslutat, att 1 mom. af ofvanberörde 68 §. bör lyda
sålunda: Kronans ombudsman i orten och alla kände iuländske borgenärer skola
om stämningen serskildt underrättas.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 November 1840.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 14$•
a53
N:o 145.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Ådeln den 14 Nov. 1840.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse, angående närmare lagbestämmelsej
huru förfaras börj då, vid lagfarts sökande3
fullständiga åtkomst-handlingar saknas.
(Lag-Utsk. Bet. N:o 133.)
S. A. K.
Med fästad uppmärksamhet på olägenheten deraf, att stadgande saknas,
huru förfaras bör, då, vid lagfart af köp om fast egendom, säljarens åtkomsthandlingar,
såsom förlorade, ej kunna för Domstolen uppvisas, hafva Rikets
Ständer väl funnit föreskriften i Kongl. Förklaringen den 14 Maj 1805, att,
när lagfart sökes, de handlingar, som styrka förre egarens åtkomst, böra uppvisas
samt innehållet deraf i lagfarts-protocollet antecknas, innefatta ett säkerhetsmått,
som ansetts nödigt till förekommande deraf, att uppbud uppå
olaga åtkomst må meddelas; men, om vigten af det ändamål, lagsliftaren sålunda
velat befordra, ej bör misskännas, lärer ej eller den omständighet få
förbises, att, då, såsom det understundom inträffar, eganderätts-handlingar,
genom vanvård, försummelse eller olyckshändelser, förkommit och köparen
vid detta förhållande, emot omförmälde ovilkorliga stadgande, ej kan å köpet
erhålla lagfart, stora olägenheter måste för honom uppstå, hvaribland äfven
må räknas, att han ej kan pantsätta egendomen eller blifver betryggad
emot börds-anspråk, förr änden i omförmälde Kongl. Förklaring utsatta häfd
mellankommit. Någon utväg synes derföre höra köpare af fäst egendom beredas
alt, oagtadt säljarens åtkomsthandlingar saknas, kunna å köpet undfå
lagfait, desto heldre som, i händelse sedermera det klander anföres, att jord
blifvit rätter egare afhänd utan dennes öppna bref och fullmagt dertill, Domaren,
jemlikt 10 Gap. 1 §. Jorda-fkdken och Kongl. Förklaringen den 17
December 1818, icke är af uppbud och fasta hindrad att sådan talan efter
lag och förekommande omständigheter pröfva; och sorn Rikets Ständer funnit,
alt, i berörde afseende, den tillförne af Domstolarne brukade, ehuru ej
af lagen godkända, åtgärd lämpligen skulle kunna föreskrifva^, att Domaren
eger genom offentlig stämning göra köpet allmänt kunnigt och förelägga en
254 Expeditions-Utskoltels Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o 146, 14l'
hvar, som häfver något att emot sökt lagfart erinra, att sin talan inom viss
lid instämma, vid påföljd, att lagfarten eljest beviljas, alltså hafva Rikets
Ständer, för deras del, beslutat, att slutet af Kongl. Förklaringen den 14 Maj
1805, som lyder sålunda: ”att, enär lagfart hädanefter sökes, de handlingar,
”sorn styrka förre egarens åtkomst, ovilkorligen böra uppvisas, saint innehål”let
deraf kortligen i lagfarts-protocollet antecknas/- må erhålla följande lydelse:
Att,
enär lagfart sökes, de handlingar, som styrka förre egarens åtkomst,
böra uppvisas, samt innehållet deraf i lagfarts-protocollet antecknas. Kunna
icke sådane handlingar företes, då må Domaren, genom anslag å Rättens dörr
samt Kungörelse, som skall från predikstolarne i Länets kyrkor uppläsas och
i allmänna lidningarne tre gånger införas, förelägga den eller dem, hvilka
hafva något alt emot den sökta lagfarten erinra, att, inom natt och år, genom
stämning till vederbörlig Domstol, göra sin talan gällande, vid äfventyr,
att lagfarten eljest beviljas.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. härigenom i underdånighet an->
mäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 November 1840.
N:o 146.
Uppläst och återremitteradt af Ridd. och Adeln den 21 Nov. 1840.
N:o 147.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den <8 Nov. 1840.
Preste-Ståndet den 21 — —
återremitteradt af Borgare-Ståndet den 23 — —
(Se Expeditions-Utskottets Memorial N:o 31, samt här nedanföre upptagne
förslag lill underdånig Skrifvelse N:o 236.)
Expeditions-Utskottets Forslag till lind. Skrifvelse, N:o i4$j 149• ^55
N:o 148.
Uppläst och återremitterad! af Ridd. och Adeln den 23 Nov. 1840.
(Se Expeditions-Utskottets memorial N:o 25, samt här nedanföre upptagne
förslag lill underdånig Skrifvelse N:o 186.)
N:o 149.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Nov. 1840.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 1 Dec. —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , angående verkställighet
af flärads-Rätters och Kämners-Rätters beslut, samt om förändring
af tiden för Lagmans-Rätternes sammanträden.
(Lag-ULsk. .Bet. Nsris 57 och 121.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, uti skrifvelse af den 10 sistlidne October, hos E.
K. M. i underdånighet framställt förslag om Kämners- och Lagmans-Rätternes
upphörande, samt dervid, i fråga om correctiv emot rättegångars dragande
under högre Rätts pröfning i oträngdt mål, trott ändamålet kunna vinnas
på det sätt, att, jemte bestämmande af skyldighet för den, som ville fullfölja
talan emot Under-Rätts utslag, alt ställa borgen för kostnad och skada,
den vinnande len nndes öppet att, i vissa fall, erhålla verkställighet å det
motvädjade beslutet, så framt ej vederpartens ändrings-sökande derigenom
hl ef ve onyttigt; så hafva Rikets Ständer, uppå gjorda framställningar, huruledes
i berörde hänseenden förfaras borde, för den händelse, Kämners- och
Lagmans-Rälterne komme att bibehållas, funnit nyssnämnde grundsatser böra
äfven i sådant fall vinna tillämpning; hvarjemte och enär det uppehåll i lagskipuingens
gång, som genom Laginans-Rätlcrne förorsakas, Lill stor del area
256
Expcdilions-UIsko!tels Förslag till wiel. Skri frelsej N:0 149‘
följd deraf, alt dessa Domstolar sammanträda blott en gång otn året, hvadan
stundom ett helt år kan förflyta, innan ett från Härads-Rätt vädjadt mål
varder af Lagmans-Rätten pröfvadt, Rikets Ständer ansett lämpligast, att Lagmans-Ting
förrättades två gånger under året i hvarje Lagsaga; dock att en sådan
förändring, den der ej skulle medföra någon fördel i orter, hvarest endast
är elt Härads-Ting årligen, bör inskränkas till de Lagsagor, der flera
Härads-Ting under året hållas.
På grund häraf, och för den händelse, att Kämners- och Lagmans-Rätlerne
komma att fortfara, hafva Rikets Ständer för deras del beslutat och få
hos E. K. M. underdånigst anhålla om utfärdandet af en Författning, hvari
.
° O '
genom stadgas:
l:o Nedannämnde lagrum ändras på sätt, som följer:
Rättegångs-BaZken.
3 Cap. 1
Denna §. skall erhålla följande lydelse:
Lagman skall Ting hålla i sin Lagsaga hvart år, en gång, i orter, der
endast ett Härads-Ting årligen är, samt två gånger, derest flere Häradsting under
året inom Lagsagan förrättas. Lagmans-Rätten sammanträde, i förra fallet,
emellan den 1 Augusti och den 1 November, och i det senare emellan
den 1 Februari och den 1 Maj, samt emellan den 1 Augusli och den 1 November,
der landsorten ej annat klafver. Lagman kungöre Konungens Befallningshafvande
dagen; late ock sedan det lysa tre månader förut. °
25 Cap. 1
Femte punkten af denna §., sådan den lyder i Kongl. Förordningen den
12 Mars 1830, förändras sålunda:
Hålles Lagmans-Ting närmare än tre veckor efter Härads-Ting, och säger
den, som vädjat, att han ej kan saken så brått fullfölja, då skall den å
andra Lagmans-Tinget derefter fortsättas; skrifve ock Häradshöfding &c.
26 Cap.
Öfverskriften till detta Capitel förändras till denna lydelse:
Huru borgen skall sättas och det, som dömdt är, utgifvas, innan laga vad
fullföljes.
Följande §§. af samma Capitel ändras sålunda:
1 s.
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelsej N.-ö l40'
i §. 1 punkten.
Hvar, som från Uuder-Rålt vädjar, ställe för sig två löftesmän, som borga,
begge för en och en för begge, för kostnad och skada, den han kan skyldig
kännas att gälda; tage deras skrift derå och lagge den vid sin inlaga i
Rådstufvu-Rätten, Lagmans-Rälten eller Hof-Rätten in. Nu kan så etc. till
§:ns slut.
2 §.
Förste Under-Rätts dom, deremot vädjadt är, gånge i verkställighet, såsom
i 3 Cap. 5 §:n Utsöknings-Balken, och med vilkor, som i 4 §:n här nedan
sägs, der den, som vunnit, sådan verkställighet äskar. Häfver den, som
vädjat, i båda Under-Rätterne tappat; eller i växel- och sjörälts-sak i Häradseller
Rådstufvu-Rätt; eller i Rå dstufvu-Rätt i den stad, der Kämners-Rätt är,
men saken ändå till Rådstufvu-Rätten, såsom första Domstol, hört; då gifve
han omant ut hvad dömdt är, och sätte det hos Konungens Befallningshafvande,
eller i taka händer. Äro Under-Rätternes domar i något skiljagtige; gifve
ej mer ut, än det, som de äro ense i.
Utsöknings-Balken.
3 Cap. 5 §:n.
Häfver någor vunnit hos första Under-Rätt; går saken ej öfver Trehunde
daler, eller dess värde; eller är den tappande, enligt 12 Cap. 3 §:n Rättegångs-Balken,
tredskovis dömd; eller har han utan jäf och invändning hos
Rätten, vederpartens anspråk godkänt; och varder emot Under-Rättens dom
vädjadt; njute ändå den vinnande utmätning, och ställe borgen för det han
om händer får, eller låte godset sättas i cjvarslad. Lag samma vare, der
man vunnit hos två Under-Rätter, eller häfver för sig en Under-Rätts dom,
derå utmätning följa bör, efter som i Rättegångs-Balken skiljs. När gods så
utmätet är, må det sedan ej skingras, eller utom egarens vilja föryttras, förr
än saken i Hof-Rätten afdömd varder. Tappar han der; gånge det, som utmätet
eller i qvarstad satt är, åter, med dess ränta och afgäld.
Bih. till R. St. Prot. 1S40. to Sami. 1 dfd.
55
358
F.rped idons-Vt skottets FÖtslag till lind. Skrifvelse, N-o t So.
2:o Det härigenom stadgade åliggandet att ställa borgen för kostnad och
skada, bör uti vade-bevisen upptagas utförligt och fullständigt, på sätt i Kongl.
Brefvet den 6 December 1739 är föreskrifvet; och
3:o Denna Författning skall tillämpas ä de mål, deri första Under-Rättens
dom eller Utslag meddelas, efter det Författningen blifvit kungjord.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. härigenom i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 December 1840.
N:o 150.
Uppläst och gotlkändt hos Ridd. och Adeln den L Dec. l84o.
Pi este-Ståndet den 3 — —
Borgare-Ståndet den 4 —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse_, angående tractamenten
för Städernes Magistr ats-persöner och Borgare vid syner och
andra förrättningar för Kronans räkning.
(Stats-Flsk. Uti. N:o 346.)
S. A. K.
Under den 4 Augusti innevarande år har E. K. M. behagat lill Rikets
Ständer aflåta en Nådig skrifvelse, med framställning derom, att, som nödi
ga
medel saknades för utgifvandet af tractamenten till Magistrat -personer och
Borgare, hvilka inom släderne, utöfver en dag hvarje gång, biträda vid syner,
värderingar, inventeringar, m. m. för Kronans räkning, E. K. M. fann
Sig förhindrad att i Nåder låta utfärda den af Rikets Ständer i sådant afseende
i underdånighet begärda Kungörelse, tilldess E. K. M. af den nya
stats-regleringen fått inhemta, huruvida Rikets Ständer antingen, med bifall
till E. K. M:s derom aflåtna Nådiga Proposition , förslagsvis upptaga de till
rese- och tractaments-penningar å Tredje Hufvud-Titeln hittills anvisade,
men för behofvet otillräcklige befunna 6,666 R:dr 32 sk., eller ock ser
-
Expedit iöns-V Iskot Icls Förslag lill und. Skrifvelsej N:0 l5o,
skildt, för nu ifrågavarande utgift, likaledes förslagsvis å Stat uppföra 8 å
900 R:dr årligen.
Vid öfvervägande häraf och då, enligt hvad E. K. M:s Nådiga Proposition
utvisar, den enda anledning, hvarföre Rikets Ständers vid 2:ne på
hvarandra följande Riksdagar fattade beslut, att Magistrats-personer och Borgare,
hvilkas biträde för Kronans räkning fordras vid syner, värderingar,
inventeringar, m. ra. (brandsyner å Kronans hus likväl undantagne) må,
då förrättningen varar längre än en dag, undfå lika tractamente, som är
dera tillagdt, då besigtning eller värdering sker utom stad, eller 1 R:dr
Banco om dagen, icke kunnat af E. K. M., genom i Nåder utfärdad Kungörelse,
till verkställighet befordras, varit den, att nödiga medel för bestridande
af de dermed förenade kostnader icke tillika blifvit af Rikets Ständer
anvisade; så hafva Rikets Ständer, på det hinder för verkställigheten
af Rikets Ständers ofvannämnde beslut icke vidare må möta, samt med
afseende derpå, att, då ifrågavarande tractaments-ersättning uti E. K. M:s
Nådiga Skrifvelse blifvit beräknad alt utgöra circa 810 R:dr, den af E.
K. M. ifrågaställa högsta summa af 900 R:dr årligen synes blifva för ändamålet
tillräcklig, och således anvisande af förslags-anslag kunna undvikas,
funnit skäligt att lill tractamenten för städernes Magistrats-personer
och Borgare i om förmälde afseende å Stat uppföra ett bestämdt årligt anslag
af 900 R:dr.
Hvilket, till svar å Högstberörde Nådiga Skrifvelse, Rikets Ständer få
hos E. K. M. härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 December 1840.
aöo Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o tSi.
N:o 151.
Uppläst och godkandt hos Ridd. och Adeln den i Dec. 1840,
Preste-Slåndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse _, angående den uppenbara
kjrkopliktens anskaffande.
(Lag-Utsk. Bet. N:ris 26 och '70 samt Mera. Nrris 120 och 146.)
S. A. K.
Hos Riksets Ständer har framställning blifvit gjord derom, att uppenbar
kyrkoplikt, ehvad dermed afsåges försoningsmedel eller bestraffning, måtte,
såsom olämplig, afskaffas; vid öfvervägande hvaraf Rikets Ständer väl funnit,
alt uppenbar skrift och kyrkoplikt, enligt sin natur och bestämmelse, icke
utgör ett verldsligt straff, utan är, jemlikt 1 §. 9 Gap. af 1686 års Kyrkoordning,
”den syndabekännelse, som en syndare, lagvunnen och sa k falter, gör
'inför församlingen, då han tillstår sig vara uti den sak brottslig, för hvilken
”lian uppenbart skriftas, och betygar sin ånger öfver bemälte synd, beder
”Gud och församlingen om förlåtelse, samt utlofvar bot och bättring”; dock
som ovedersägligt är, att den uppenbara kyrkoplikten, såsom numera i allmänna
omdömet ansedd för ett skamstraff, dels helt och hullet motverkar
sitt egentliga ändamål, eller brottslingens försoning och återföring med samhället,
hvilken består icke i det offentligen aflagda, stundom aftvungna, löftet
om förbättring, utan i ett förbältradt uppförande, som småningom kunde återslälla
det förtroende, han förverkat, hvaremot den offentliga förödmjukelsen
icke bidrager att stärka de goda föresatser lill bättring, förbrytaren kan
hafva fattat, dels ock alltid, men i synnerhet när den felande, såsom icke
sällan händer, vägrar att brottet erkänna, är störande för den Lill Gudstjenst
församlade menighetens andagt; hafva Rikets Ständer ansett, det bör uppenbar
kyrkoplikt alldeles upphöra, samt alt i stället må dömas till enskild
skrift, som, jemlikt Kongl. Förordningen den 18 November 1741, sker i
sacristian, eller i Kyrkan före eller efter Gudstjensten, i närvaro af tre till
fyra utaf presten valde personer bland församlingens äldste, och hvarigenom
den brottslige åter upptages i församlingen, ulan att någon af de i förenämnde
afseende öfverklagade olägenheter derigenom inträffar. Rikets Ständer hafva
alltså och med ytterligare stöd från Lag-Goiniteens förslag tili allmän Criminal
-
Expeditions-Utskottets Förslag, till und. Skrifvelse> N.'0 l5l'. 261
lag, eler kyrkoplikt icke blifvit bibehållen, för deras del, beslutat, att genom utfärdande
allmän författning må, med upphäfvande af hvad genom lag oell serskilde
föifattningar är vordet stadgadt, angående uppenbar kyrkoplikt och om ansvar
för den, som vägrar att densamma undergå, i stället varda förordnadt, att,
i alla de händelser, der uppenbar kyrkoplikt, i förening med annat straff,
såsom påföljd för brott, hittills egt rum, skall hädanefter till enskildt skriftermål
dömas, såsom då någon obetänkt och af hastighet lastat Gud, Hans
heliga ord och Sacramenter; då någon efter lag gjort sig skyldig till dödsstraff,
men njuter förskoning derifrån; då någon begått stöld eller dömes att
stå tjufsrätt; då någon gjort sig skyldig till tvägiftesbrott; då någon föröfvat
blodskam eller lägersmål i förbjudna leder, derå dödsstraff är utsaLt, men af
nåd blifvit eftergifvet; då någon varit drucken eller eljest gjort oljud i Kyrka
under Gudstjenst; då någon drucken eller oskriftad gått till Nattvarden, eller
gjort det, oagladl han af Preslen blifvit varnad att afhålla sig derifrån;
då någon i Kyrka, under Gudstjenst, öfverfalla annan med hugg och slag;
då någon skuffat eller stött annan eller kifvat eller trätit med honom i vredesmode
i kyrka under Gudstjenst eller annorstädes, der Gudstjenst hålles;
då någon slagit eller smädat sina föräldrar; då kona för vållande till sitt fosters
död blifvit dömd tdl straff efter senare momentet i 16 Cap. 1 §. Missgernings-Balken;
då någon är vorden dömd till hel mansbot; och då Apothekare
i annan, än tillåten ordning, utlemnat arsenik samt såmedelst vållat någons
död.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. IM. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &e.
Stockholm den 8 December 18-10.
2Ö2
Expeditions-Vtilxottcts Förslås, till und. Skrifvelse > N.o 1S2.
N:o 152.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 1 Dec, 1840.
Pieste-Slåndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 4 — “
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j i fråga om stockstraff
fets upphörande. g-Utsk. Bet. JN:ris 38 och 69.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva under Öfvervägande förehaft väckt fråga om lämpligheten
af stockstrafl'els bibehållande, i afseende hvarpå upplyst blifvit, att
delta bestraffningssätt numera qvarstår endast:
För öfvermage, som oftare svär: 3 Cap. 2 §. Missgernings-Balken;
för snatteri i fiskehamn, då den brottslige saknar tillgång till derför ådömde
böter: 4 Cap. 1 §. i Kongl. Hamn-Ordningen den 24 Januari 1771;
i förening med böter, för den, som hugger neder eller med vilja fördei
fvar ai nans lill prydnad och lugn planterade träd, eller ock annan skogsplantering:
Kongl. Förordningen om skogarne i Riket den 1 Augusti 1805,
§. 64; samt
i stället för uppenbar kyrkoplikt, för fremmande religions-förvandt, som
begått brott, hvarå sådan kyrkoplikt eljest bordt följa: 43 punkten 3 mom.
i Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807. Och hafva Rikets Ständer härvid
ansett den felagtiges sedliga förbättring befordras lika litet genom stockstraffet,
som andras afskräckande från fel eller förbrytelser deraf är att förvänta,
samt att, enär ändamålet med detta skymfliga straff således ej vinnes, detsamma
bör helt och hållet upphöra, dock med iagtagande, i stället, dels
att, vid saknad tillgång till gäldande af böter, ådömda för snatteri i fiskehamn,
den i allmänna lagen utsatta grund för sådane böters förvandling jemväl
bör i detta serskilda fall tjena till efterrättelse, dels att den i 64 §. af
Kongl. Förordningen om skogarne i Riket af den 1 Augusti 1805 samt i 20 Cap.
11 §. Missgernings-Balken, i fråga om nedhuggande eller förderfvande af annans
till nytta eller prydnad planterade träd eller ock annan skogsplantering,
jemte stockstraff utsatta bestraffning af 3 R:dr 16 sk. böter för våldsverkan
å hvarje träd, erhåller sådan lämplig förhöjning, som brottet, i anseende
till dess nesliga beskaffenhet och deraf härflytande, stundom icke ersätlliga
skada, förtjenar, dels ock att underrättelse om personens namn
Expeditions-Utskottets Furalag till and. Skrifvelse, N:o 1S2.
263
och förbrytelsens beskaffenhet meddelas från predikstolen, i de fall, då fremmande
religions-förvandt begått brott, hvarå stockstraff, såsom motsvarande
kyrkoplikt, eljest bordt följa; i öfverensstämmelse hvarmed Rikets Ständer
alltså pröfvat skäligt för deras del besluta:
l:o vidtagandet af en författning, hvarigenom, med upphäfvande af alia
angående stockstraff utfärdade föreskrifter, förordnas, att sådant straff icke vidare
skall ega rum, och alt, dels i det fall, då böter, i brist af tillgång bos
den sakfällde, bordt dertill förvandlas, samma böter skola, pu sätt lag och
författningar i allmänhet innehålla, med fängelse aftjenas, dels ock i elen
händelse, att fremmande religions-förvandt bordt undergå stockstraff i stället
för uppenbar kyrkoplikt, underrättelse från predikstolen i kyrkan, vid
hvilken stockstraffet skolat verkställas, bör meddelas om den felandes namn
och brottets beskaffenhet; och
2:o att en Kungörelse må utfärdas, hvarigenom 20 Cap. 11 § Missgernings-Balken
upphäfves samt 64 §. 1 mom. af Kongl. Förordningen om skogarne
i Riket den 1 Augusti 1805, erhåller följande förändrade lydelse: Hugger
någon neder eller med vilja förderfvar annans till prydnad eller lugn
planterade träd, eller ock annan skogs-plantering, den skall, utom skade-ersältning
efter mätismanna ordom, samt de böter, hvartill han antingen efter
serskildta laga kraftvunna vitesföl bud, eller för åverkan å fruktbärande träd,
kan hafva sig skyldig gjort, straffas med böter, beräknade för hvarje träd,
till 6 R:dr 32 sk., eller med fängelse vid vatten och bröd, efter omständigheterne;
och kommer, i händelse böter ådömas, men tillgång till dem saknas,
deras fulla belopp att enligt lag förvandlas.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 December 1840.
264
Expeditions-Ut skottets Förslag till und. Skrifvelsej N.o iS3.
N:o 153.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 1 Dec. 1840.
Preste-Ståndet den 1 — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej angående ändring i 6
Cap. 5 Rättegångs-Balken samt Kongl. Förordningen om
Stockholms stads styrelse af den 12 December 1672.
(Lag-Utsk. Bet. N:o 58.)
S. A. K.
Vid det förhållande, att i Stockholm, tvärt emot hvad i Rikets öfrige
städer eger rum, en mängd så väl ekonomiska som judiciella mål behandlas
af två under-instantier i stället för en, nemligen först vid det af stadens
Collegier, till hvilket målen, i följd af deras beskaffenhet, höra, hvarefter de
fullföljas i besvärsväg hos Magistraten eller Rådstufvu-Rätten, har, jemte anmärkning
om olämpligheten i detta rättegångssätt, hvarigenom tidsutdrägt och
ökad kostnad onödigtvis tillskyndades rättsökande parter, rättelse härutinnan,
blifvit hos Rikets Ständer yrkad såmedelst, att stadens Collegiers domsrätt
skulle upphöra och öfverflyttas på Magistraten och Rådstufvu-Rätten, eller
Afdelningar deraf.
Under förehafvande af detta ärende är vordet upplyst, att, enligt Stadslagen,
i Stockholm funnos från början endast två instantier, nemligen ”Rätten
tile å torgen,” der Fogaten med två Rådmän dömde, samt ”Rätten inne i Rådstufvorne,
” som bestod af 4 Borgmästare och 24 Rådmän, deraf dock blott
hälften hvarje år skulle tjenstgöra. Ifrån den förra Domstolen vädjades till
den senare, hvarefter ändring ytterligare kunde hos Konungen sökas. Rätten
ute å torget antog sedermera namn af Kämners-Rätt, och uti Öfver-Ståthållarens
samt Borgmästares och Råds i Stockholm Ordning år 1636 stadgades,
att hvarje Borgmästare skulle tilldelas sina vissa sysslor, dem han, biträdd af
tre ledamöter af Rådet, hade att verkställa, samt att hvarje Borgmästare skulle
en viss dag i veckan, då hela Rådet kom tillsammans, till dess pröfning framställa
sitt och sina Colleganters beslut i de förekommande vigtigare sakerna. Genom
Kongl. Förordningen den 27 April 1667 inrättades derefter i hufvudstaden
en Alf-och Förmyndare-Kammare, men först uti Kongl. Förordningen
om stadens styrelse år 1672 bestämdes hufvudsakligen Borgmästares och Råds
indel
-
Expeditions-ZJtskottels Förslag till lind. Skrifvelse> N.o l53.
265
indelning i Collegier, hvilka nu äro tre, nemligen Justi tiae-Collegium och
Förmyndare-Kammaren, som år 1764 erhöll dess nu gällande Instruction,
samt ej mindre dömer uti alla frågor, angående arf, testamente och förmynderskap,
än ock vårdar omyndiges och frånvarande arfvingars egendom, med
skyldighet alt derföre redovisa: Politie-, Embets- och Bj'ggnings-Collegium,
som eger tillsynen öfver stadens politie, kyrkor, hospital, fattighus, handtverks-embetena
och byggnings-väsendet: samt Handels-Collegium, hvartill hörer
inseendet öfver handeln och köpenskapen, jemte stadens uppbörd och intrader;
öfver hvilka Collegiers beslut klagan må, inom stadgad tid, föras, genom
besvär antingen hos Rådslufvu-Rätten eller hos Magistraten, allt efter
målens olika beskaffenhet.
Rikets Ständer anse det häraf vara uppenbart, att de äldre Författningarne
åsyftat att göra Stockholms stads Collegier till afdelningar af RådstufvuRälten
och Magistraten, men icke till derunder lydande instantier, såsom de
sedermera kommit att betraktas. Utom den oformlighet, alt Rådslufvu-Rättens
och Magistratens ledamöter ömsom äro hvarandras öfverdomare, medför Collegiernas
sistnämnde egenskap hvarjehanda stora., här ofvan antydda, olägenheter,
hvilka, efter Rikets Ständers tanka, böra undanrödjas genom stadgande!),
som återföra Collegierne till deras omförmälda ursprungliga bestämmelse. I
enlighet härmed, hafva Rikets Ständer ock uti underdånig skrifvelse af den 10
sisth October, angående Kämners- och Llgmans-Rätternes upphörande, hos E. K.
M. dels föreslagit, att 6 Cap. Rättegångs-Balken, med uteslutande af hvad nu
om Förmyndare-Kammare i 5 §n säges, borde lyda så, att boupptecknings-,
arfs-, testaments- och förmynderskaps-ärenden skulle, i stad, af RådstufvuRätt
eller afdelning deraf handläggas, dels ock, med serskildt fästadt afseende
på det egna förhållande, som med Stockholms stads Collegier egde rum,
samt under uttryckande af den åsigt, alt desamma lätt kunde, i raon af behof,
till afdelningar af Rådstufvu-Rätten förändras, framställt den underdåniga
begäran, det E. K. M. täcktes, i öfverensstämmelse med den grundsats,
att endast en Under-Rätt skulle linnas i stad, vidtaga de anstalter och åtgärder,
samt stadga och kungöra de reglemenlariska föreskrifter, som pröfvades
lämpliga för Rådstufvu-Rätternes organiserande. Härigenom anse väl Rikets
Ständer sig redan hafva föreslagit sådana åtgärder, som äro erforderliga
för vinnande af det nu ifrågaställa ändamålet; men då en ny organisation
af Rådslufvu-Rätten och Magistraten i Stockholm med derunder lydande Collegier
är af behofvet högt påkallad, samt både kan och bör tillvägabringas,
oberoende af frågan om Kämners-Rälternes indragning; fördenskull och för
Bih. till R. St. Prot. 1840. to Sami. 1 Afd. 34
265
Expeditions-Utskottets Forsing lill und. Skrifvelse, N'.o tS/j..
den händelse, att hvad Rikets Ständer uti ofvanberörde skrifvelse, så i ena
som andra hänseendet, i underdånighet yttrat, icke vinner E. K. M:s Nådiga
bifall, hafva Rikets Ständer för deras del beslutat, att 6 Cap. 5 §:n Rältegångs-Ralken
bör ändras till denna lydelse: Kommer tvist upp om arf, förmynderskap,
så ock död mans eller cfvinnas yttersta vilja och förordnande
om deras egendom, döme ock Rådslufvu-Rätt i thy mål. Förmyndare-Kamuiare,
der sådan inrättad är, håfve vård om omyndigs arf och bästa, och gore
der redo för, och Rådslufvu-Rätt döme deröfver, då tvist uppstår.
Och få Rikets Ständer, med anledning häraf, hos E. K. M. derjemte i
underdånighet anhålla, det E. K. M., efter vederhörandes hörande, täcktes
så ordna Stockholms Rådstufvu-Rält och Magistrat, att de nu derunder lydande
Collegiers egenskap af serskilda instanlier upphör, samt jemväl stadga
och till efterrättelse kungöra de föreskrifter, som för verkställighet af en sådan
förändring finnas nödiga.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 8 Deoember 1840.
N:o 154.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adrin den i Dec. 1840.
Prés te-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , angående skärpning af
straffet för åverkan. (Lag-Utsk. Bet. N:ris 92 och 149.)
S. A. K.
Med fästadt afseende på det högre värde, hvartill skogs-effecler i allmänhet
stigit och den större, skada, som nu, mera än förr, genom åverkan tillskyndas
jordegare, serdeles i de mindre skogrika orterna, hafva Rikets Ständer
funnit behofvet påkalla en förhöjning i vissa delar af det i Kongl. Förordningen
om skogar ne i Riket den 1 Augusti 1805, för skogsåverkan stadgade
bötes-ansvar, hvaruti någon annan ändring sedermera ej skett, än att
åverkan å allmänning eller å enskildes egor, som omtalas i 63 §:n, och hvar
-
Expcditions-Ulskoltets Förslag lill lind. Skrifvelse, N.-o iSf. 267
före straffet varit utsatt, i förra fallet till 5 och i det senare till \ af det i
62 §:n för åverkan å kronans parker, gehäg och djurgårdar bestämda, skall,
jemlikt Kongl. Förordningen den 18 December 1823, beläggas med lika böter,
som i sistnämnde §. äro föreskrifne; och hafva Rikets Ständer, under
omförmälde åsigt, pröfvat skäligt, för deras del, besluta, att 62 §:n i förstberörde
Förordning må erhålla följande förändrade lydelse:
Gör någon åverkan å kronans parker, gehäg och djurgårdar, och der
fäller ek, bok, apel, oxel eller storverksträd, bote för ek Tjugu Riksdaler,
för bok och oxel Tio Riksdaler, för apel Sex Riksdaler trettiotvå skillingar,
för masteträd och mastespira eller storverksträd Trettiotre Riksdaler sexton
skillingar, för annat stort träd Tio Riksdaler, och gälde skadan; vare ock
böterne lika, fast åverkaren trädet ej bortfört.
Syrer, bläcker, eller annorledes skadar någon uti kronans parker, gehäg
och djurgårdar slika trän, vare lika bot, som om trädet ololligen Calles.
Gör någon annan åverkan å kronans parker, gehäg och djurgårdar, och
der tager torf, näfver, löf, bast eller hugger ved, gärdsel, stör, timmer, eller
hvad det helst är, bote för timmer och sågestock Fem Riksdaler, för
hvart lass af det andra Fem Riksdaler, för mansbörda En Riksdaler tolf skillingar,
och ersätte dessutom värdet. I dessa mål äro böterne Konungens ensak,
dock vill Kongl. Majit i Nåder tillåta, att åklagaren må en tredjedel i
samma böter bekomma. De öfriga två tredjedelarne skola, så vida icke något
serskildt derom i vissa orter redan i Nåder är, eller vidare kan varda
förordnad!, planterings-cassan tillfalla; och bör med dessa och dylika plan
terings-cassan
anslagne medel förhållas, på sätt i 14 §:n är föreskri!vet; men
orkar den brottslige icke böta, aftjene han då plikten med dagsverken, efter
markegång räknade, vid kronoparken, hvartill han, efter behörig kallelse, sig
bör inställa, vid vite att genom Kronobetjente eljest varda bemtad.
I alla sådana åverkans-mål, så väl å kronoparker, gehäg och djurgårdar,
som allmänningar, der skogs- och jägeri-betjente ega talan föra, måge ej mindre
de, än Öfver-Jägmästaren., sjelfve edligen vittna, om hvad de sett och
åtalat hafva, der ej andra vittnen till äro.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 December 1840.
268
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o t SS.
N:o 155.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den i Dec. 1840.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Slåndet den 8 — —
Piikets Ständers underdåniga Skrifvelse i fråga om förändrad
aflöning för Tullverkets tjenstemän och betjening samt upp
hörande
af de i detta afseende stadgade sportel- och eocpeditions-afgifter.
(Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. N:o 100.)
S. A. K.
Vid öfvervägande af väckt fråga om förändrad aflöning för tjenstemän
och betjening vid Tullverket, på det sätt, att, med upphörande af de Teletta
afseende stadgade sportler och expeditions-afgifter, lönen bestämdes till
viss summa, hafva Rikets Ständer tagit kännedom derom, att den bemälde
tjenstemän och betjening nu tillfallande sportel-inkomst utgår, i enlighet med
en af E. K. M. den 9 November 1830 i Nåder fastställd taxa, till en början
bestämd att gälla från och med år 1831 till 1835 års slut, men genom E.
K. M:s Nådiga Bref lill General-Tull-Slyrelsen den 14 November sistnämnde
Ar förklarad böra tjena till efterrättelse under ytterligare fem år, eller till
slutet af innevarande år 1840, derförinnan General-Tull-Styrelsen skulle ega
att till E. K. M:s Nådiga pröfning öfverlemna frågan om taxans vidare giltighet.
Det sålunda för närvarande antagna aflönings-suttel måste onekligen föranleda
alt, då inkomsten icke på förhand kan bestämdt beräknas, aflöningen
icke alltid kan afmätas efler behofvet, och för de fall, då den icke motsvarar
hvad, som oundgängligen erfordras för bergning, måste retelsen till missbruk
vara så mycket mer äfventyrlig, som missbruken underlättas af sättet
för uppbörden och beräkningen af inkomsterna. Å den andra sidan äro de
afgifter, som för detta ändamål utgå, en på trafiken ojemnt fördelad tunga,
som hårdast trycker fal ten med mindre farkoster, hvilka göra korta, men ofta
förnyade resor, och för hvilka afgifterne uppgå till belopp, som, i förhållande
till fraktförtjensten, äro serdeles känbafa, hvarjemte sjelfva uppbörds- och beräknings-sätlet
förorsakar omgångar och uppehåll, de der verka ganska menligt på
trafiken. Dessa olägenheter lära val icke undfalla uppmärksamhet, då frågan
om sportel-taxans bestånd nu ytterligare kommer alt underkastas E. K. M:s
Expcditions-ZJtskottcts Förslag till und. Skrifvelse, N:o 1S6. 269
Nådiga pröfning, enligt hvad ofvan är förmäldt, helst Rikets Ständer inhemtat,
alt åtskilliga Handels-Societeter och Skepps-Rederier, genom serskilda till
General-Tull-Styrelsen afgifna skriftliga anmärkningar emot förrberörde sporteltaxa,
yrkat, att sportel-inkomsten för Tullverkets tjenstemän och betjening
måtte upphöra; men ärendets vigt synes påkalla, att Rikets Ständer jemväl
medverka till åstadkommande af den nödiga rättelsen, med afseende tillika
ä tull-umgäldernes under senare åren betydligen ökade belopp, som torde
medgifva en mera ändamålsenlig löne-reglering. Och få Rikels Ständer alltså
hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att hittills påbjudna sportel-afgifter af
trafikerande till Tullverkets tjenstemän och betjening måga upphöra och att
Tullverks-personalen i stället tilldelas bestämda löner af tull-medlen, till belopp,
som för hvarje befattning kan anses motsvara behofvet, i sammanhang
hvarmed nödiga stadganden torde meddelas lör att förekomma trafikens betungande
med serskilda afgifter till denna personal; samt att, i händelse E.
K. M. icke täckes härtill i Nåder lemna bifall, den förändring åtminstone
må medgifvas, att sportel-afgifterne, så vidt sig göra låter, måga på en gång
få erläggas, der hufvudsaklig clarering sker, samt onödiga uppehåll och omvägar
sålunda undvikas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 December 1840.
N:o 156.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 1 Dec. 1840.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående den af Upsala
Domkyrka åtnjutande spanmål inom Hernösands stift.
(Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. N:o 106.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord om rättighet för Hernösands
stift att komma i åtnjutande af de 124 tunnor spanmål, som deri
-
ijo Expeditions-Utskottets Förslag till und. SkrifvelseN.o 1S6.
från årligen utgå till Upsala Domkyrka; hvarvid förekommit, att, sedan E. K.
M., uppå Rikets Ständers, vid 1823 års Riksdag, i berörde syftning gjorda
underdåniga hemställan, under den 17 Mars 1824 i Nåder förklarat Upsala
Domkyrka berättigad att bibehållas vid det anslag, som sedan urminnes tider
till bennes underhåll från Hernösands Stift utgått, bade enahanda fråga
förevarit vid sista Riksdagen, då, nti underdånig skrifvelse af den 11 Juli
1834, Rikets Ständer anfört, att, som de ifrågavarande 124 tunnor spanmål
ursprungligen hört till den tionde-säd, hvilken inom hvarje Stift varit anslagen,
dels till Presterskapets, dels till kyrkans och de fattiges underhåll, och
den ännu etter reformationen, ehuru inbegripen i den kronan tillfallna Rondén,
likväl blifvit under namn af ”afkortning,” jemte den så kallade vinsäden,
hvilktn tillfaller hvarje kyrka, undantagen och Domkyrkorna förbehållen,
funne Rikets Ständer det vara grundudt i sakens natur, att samma
spanmål tillhör hvarje Stift, likasom vinsäden hvarje församling, och att således,
när Hernösands Stift från Erkesliftel afsöndrades, de Domkyrko-tunnor,
som förut tillfollo det senare, efter den liden bordt tillfalla det förra, samt
att, då derjemte i belraglande toges, å ena sidan, alt vid den tid, när dessa
Domkyrko-tunnor blefvo anslagne, Domkyrkor funnos i alla Stift, och, å
den andra, att de, som så kallas, ej skilja sig från de öfriga genom annat än
att de tillhöra sätet för den andliga styrelsen, kunde, efler Rikets Stan Jers
åsigt, rättigheten lili ifrågavarande tionde icke frånkännas Hernösands kyrka,
derföre att hon icke benämnes ”Domkyrka’*, och att dess Pastor icke kallar
Domprost, enär hon likväl lyder både under Biskop och Dom-capitel, samt
i alla fall är en Slifts-kyrka; på grund af hvilket allt och då dertill kom,
att på andra ställen, vid nya Stifts afskiljande från äldre, en deremot svarande
förändring i disposition af Domkyrko-tunnan redan egt rum, samt kyrkan
i Hernösand vore förfallen och behöfde ombyggas, hvilket dock, i brist
på tillgångar, icke kunnat företagas, Rikets Ständer i underdånighet anhållit,
det E. K. M. täcktes i Nåder medgifva, att de omförmälda 124 Domkyrkotunnorne
måtte tillkomma Stifts-kyrkan i Hernösand; varande af Rikets Ständer
dessutom i berörde underdåniga skrifvelse dels omnämndt, att det anslag
af tionde-spanmål, som ännu utgår under benämning af Domkyrko-tunnor,
egentligen härleder sig från Konung Gustaf den lrstestid, då, enligt Westerås
Recess år 1527, Domkyrkorne åtnjutit stundom en, stundom två tunnor af
hvarje kyrko-herberge inom Stiftet, och att Upsala Domkyrka uti Konung Gustaf
II Adophs Försäkran den 31 December 1611 erhållit löfte att blifva bibehållen
vid och njuta Domkyrko-tunnan i alla kyrko-herbergen, dels ock
anförde flerfaldiga exempel, rörande det förhållande, att, oagtadt Domkyrko
-
Expeditions-TJtskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.'0 l56. 27X
tunnan anslagits lill sjelfva Domkyrkan, den likväl stundom blifvit använd
lill andre kyrkors behof.
Sedan E. K. M. öfver berörde underdåniga skrifvelse infordrat utlåtande
från Consistorium Ecclesiaslicum i Upsala, och lemnat Consistorium i
Hernösand tillfälle att samma Utlåtande med underdåniga påminnelser bemöta,
har E. K. M., genom Nådigt beslut dan 13 Mars 1835, förklarat, det
E. K. M. icke funnit några nya skäl hafva förekommit lill att betaga Upsala
Domkyrka ifrågavarande kronotionde, hvilken hon från urminnes tider åtnjutit.
Efter hvad Rikets Ständer hafva sig bekant, utgjorde Upsala Domkyrkas
capital sistlidet är 1839, Femtiotre tusen fyra hundra sextionio R:dr 1
sk. 5 rst. B:co, deraf 45,522 R:dr 41 sk. 3 rst. skola vara utlånta; och utgöres
Domkyrkoliouden
från Upsala Lin med 170 tunnor-»
„ Stockolms d:o 152 v råg och korn, lili hälften hvardera.
„ Westerås d:) 30 J
„ Gefleborgs d:o 82 I råg och i korn.
och från Wester-Norrlands
Län med . . 124 endast korn.
tillsammans 558 tunnor, hvilka i räkenskaperne finnas afförda
till Domkyrkans disposition, under rubriken ”Kyrkors friheter”; och skola af
de medel, som af omförmälde intägter öro att påräkna, bekostas ej mindre
en under arbete varande al-fresco-mälning och fensterglas-målning i Konung
Gustaf den I:s graf-chor, hvartill ansetts åtgå närmare 20,000 R:dr Banco,
än äfven nödiga befunne reparationer, dels vid södra sidan af kyrkogården
genom uppförande af en ny mur af huggen gråsten, dels ock i afseende å
en lika beskaffad stenfots inläggande under kyrkan i stället för en skadad
sandstcnsfot; hvarförutan af Domkyiko-cassan skola betalas utskylderne för 5
embetsgårdar och vidmagthallas ett nyligen inköpt gammalt Cathedral-skolhus.
Deremot har Hernösands kyrka sig tillslagne endast 70 tunnor, afförde
under samma titel i Ångermanlands södra Fögderi-räkenskaper, på grund af
ett Kongl. Bref den 15 Mars 1048.
Vid öfvervägande af detta ämne halva Rikets Ständer väl, å ena sidan,,
inselt nödvändigheten deraf, att Upsala Domkyrka, — det herrligaste tempel
i norden genom dess byggnadssätt, och dyrbart, i anseende till de minnen,
som der förvaras efter flere framfarne Konungar — icke saknar medel för
Expcildions-Utskoitcls Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 1,5G.
nödigt underhåll i vissa och ytterligare förskönande i andra delar, men trott,
å andra sidan, det vara lika angeläget och med allmänna omtankan öfverensstämmande,
att äfven mindre kyrkor inom Riket icke betagas utvägarne för
deras vårdande och bibehållande.
De skäl, som kunna ligga till grund för det i äldre tider fattade beslut
om förpligtelse för Hernösands Stift att till Upsala Domkyrkas underhåll årligen
bidraga med 124 tunnor spanmål, synas numera böra vara håfne vid
det uppgifna och kända förhållande, att kyrkan i Hernösand, som redan år
1835 var så bristfällig, att tvifvelsmål då uppstått, huruvida en reparation
derå ändamålsenligen kunde företagas, numera beli unés till den grad förfallen,
att den, efter sakkunnige mäns yttrande, måste raseras och ånyo uppby
ggas, såsom följd hvaraf den för församlingens begagnande ansetts vådlig
och måst tillslutas; anseende Rikets Ständer med billighet och rättvisa
ingalunda vara förenligt, alt det samhälle, hvars medlemmar sjelfve, i saknad
af kyrka, äro blottställde på tjenligt utrymme till Gudstjensts utöfvande,
skall till annat samhälle, derinom kyrkan, så Lill grund som beskaffenhet i
öfrigt, linnes bevarad, lemna bidrag alt användas för denna senares framtida
bestånd.
På dessa grunder, och då det lägervall, hvaruti Hernösands kyrko-byggnad
blifvit försatt, sannolikt är en följd deraf, att Stiftet alltjemt varit i
mistning af de 124 tunnor spanmål, som derifrån utgått till Upsala Domkyrka,
hvars anspråk på nämde inkomsts bibehållande synes med billigheten
mindre öfverensstämmande, enär Hernösands Stift icke i något hänseende numera
är beroende af Erke-stiftet, samt dertill kommer, att Hernösands kyrka
för närvarande finnes i ännu högre grad förfallen, än den var vid den
tid, då E. K. M. i Nåder fann för godt att afslå Rikets senast församlade
Ständers gjorda hemställan om rättigheten för Hernösands Stift att berörde
spanmål få tillgodonjuta, få Rikets Ständer härigenom i underdånighet framställa
den önskan, att E. K. M. måtte täckas åt ämnet ytterligare egna Sin
höga uppmärksamhet, och dervid Nådigst taga i belragtande det här förut
antydda förhållande, att kyrkan i Hernösand numera i dess gamla skick icke
kan undergå någon förändring eller förbättring, utan måste från grunden
ånyo uppbyggas, samt att, med afseende så väl å de kostnader, som dermed
äro förenade, som å de i öfrigt talande skäl till befrielse för Hernösands
Stift att vidare frånhändas ifrågavarande spanmål, E. K. M. täcktes i Nåder
medgifva, det de från Hernösands Stift till Upsala Domkyrka nu anslagne
124
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse> iV.o iSj, ay3
124 så kallade ”Domkyrko-tunnor” må hädanefter tillkomma Hernösands
Stifts-kyrka.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 8 December 1840.
N:o 157.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i Dec. 1840.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelseangående Lagmans- och
Häradshöfdinge-Räntan samt Ster bhus-afgift ens upphörande.
(Stats-Ulsk. Uti. JNsris 64, 226 och 302, samt Förstärkta Stats
Utsk.
Mein. N:o 341.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva till pröfning förehaft framställde förslag, att ej
mindre Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan än äfven Sterbhus-afgiften måtte
från och med nästkommande år, upphöra och har dervid, i afseende å
förstnämnde räntas utgörande, förekommit, att densamma, hvilken, jemte
derunder inbegripna Tingsgästnings-penningar, tillkommit i stället för den
gärd, allmogen uti fordna tider i förhållande till hemmantalet borde utgöra
lill Domrarnes underhåll, utgår, i följd af 1604 års Riksdags-beslut och Kongl.
Reglementet den 20 Nov. 1741, efter rök eller matlag å landet, samt skall
numera, sedan, jemlikt Rikets Ständers vid 1828—1830 årens Riksdag fattade
beslut, de olika beräkningssätt, som i serskilda provinser egde rum, blifvit
uppliäfda, öfver hela Riket erläggas ined 12 sk. för hvarje matlag, hvaraf
dylik afgift bör utgöras, och hvilken afgift, efter hvad vid nämnde Riksdag
beslutades, till hela beloppet ingår till Statsverket, hvaremot ett, emot
Tingsgästnings-peningarne, eller |:del af räntan, svarande anslag är å RiksBih.
till R. St. Proc. 1840. 10 Sami. 1 Afd. 35
274
Expedilions-Ulskottets Förslag lill und Skrifvelse, N.o i5j.
staten uppfördt till godtgörande af Domarens och Nämndens Tingsgästningspenningar;
varande likväl för Dalarne det undantag medgifvet, att sä väl i
afseende å Lagmans- och Häradshöfdiuge-räntans utgörande, som Tingsgästnings-penningame,
hvilka i berörde provins uppbäras af Nämnden, som for
Häradshöfdingens lott redovisar, tills vidare fatt förblifva vid förut följda
grunder. För öfrigt är, på sätt 1741 års Reglemente närmare utvisar, befrielse
från ifrågavarande räntas utgörande i en mängd fall medgilven, dels förvissa
personer med eller utan afseende å den jord, de bebo, dels ock lolalia
personer, som äro bosatte på jord af viss privilegierad natur, genom hvilka
undantags-stadganden meranämnde ränta egentligen drabbar dem, som innehafva
och bebo oprivilegierad jord.
Då emedlertid billigheten fordrar, att Rikets samtlige invånare lika bidraga
till underhåll af domstolarne, af hvilka de alla hafva lika fördel, och
att serskilda afgifler för detta ändamål icke belasta personer, som bebo den
oprivilegierade jorden, hvilken ändock är med skattebidrag serdeles betungad,
samt härvid tillika i betraktande tagas de olägenheter, som vid denna
räntas debitering och controllen derå uppslå, i anseende till de mänga olikartade
undantag, ofvan omförmälde Reglemente stadgar och hvarigenom misstag
lätt kunna uppkomma, hafva Rikets Ständer ansett ej mindre med lättvisa
emot de skaltskyldige förenligt, än äfven i lieie hänseenden lämpligt,
att oftaberörde i bogsta måtto ojernnt fördelade utskyld varder upphäfd, hvadan
Rikets Sländer, för deras del, beslutat, att från och med innevarande
1840 års slut densamma skall upphöra att af Rikets inbyggare utgöras,
samt att, i stället för det Tingsgästnings-penningarne utgått i förhållande Lill
hvarje års uppbörd, de må för framtiden å stat uppföras och utbetalas efter
medium af beloppet under de sist förflutne tio åren, likväl med iakttagande
deraf, att, på sätt vid 1828—1830 årens Riksdag bestämdes, de, hvilka före
den tiden,, såsom Tingsgästnings-penningar, åtnjutit mera än en fjerdedel af
Lagmans- och Häradshöfdinge-räutan, för deras tjenstetid dervid bibehållas,
hvarvid beräkningen efter nyssnämnde grund verkställes, äfvensom att, hvad
serskildt angår Tingsgästnings-penningarne i Dalarne, der desamma, enligt
hvad förut är anfördt, varit direete af Nämnden uppburne, beloppet af denna
uppbörd behörigen utredes och å stat, såsom ersättning till vederbörande,
likasom i öfriga delar af Riket, uppföres, då, i anseende dertill, att denna
visserligen föga betydliga tillökning i anslaget icke med tillförlitlighet kan
beräknas,, ifrågavarande anslag må,, intilldess vid nästa Riksdag beloppet kan
varda bestämdt, såsom förslags-ansfag betragtas samt följaktligen derå möjligen
uppkommande brust ersättas- af Riksgälds-Contoiret, ernat det. att,, om be
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse , N.-o i58.
sparing uppslår, densamma dit levereras; hvarjemte, då Rikets Ständer ansett
den likaledes till Justi tiae-sta tens aflönande anslagne s. k. Sterbhus-afgiften,
hvilken utgår, dels uti städerne, dels på landet, lmfvudsakligast utaf
Sterbhus efter sådana personer, som icke erlägga Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan,
ega med denna ränta ett så oskiIjagtigt samband, att den ena
icke bör upphäfvas, utan att den andra jemväl varder indragen, Rikets Ständer
godtfunnil för deras del besluta, att äfven Sterbhus-afgiften, som för
närvarande till Statsverket ingår, skall upphöra samtidigt med Lagmans- och
Häradshöfd inge-rän tan.
Detta sitt beslut om håda ifrågavarande utskylders upphörande få Rikets
Ständer härigenom hos E. K, M. underdånigst anmäla, med anhållan om Nådig
sanclion derå, samt att detsamma måtte till vederbörandes kännedom
och efterrättelse varda kungjordt.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 December 1840.
N:o 158.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Dec. 1840,
Preste-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den lo — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående löne-regleringenför de
under Stats-Departementen lydande Expeditioner.
(Stats.-Utsk. Uti. N:ris 195 och 304, samt Mern. N:o 325, äfvensom
Förstärkta Stats-Utsk. Mern. N:o 373.)
S. A. K.
Sedan E. K. M., efter godkännande af Rikets Ständers vid innevarande
Riksdag i grundhags-enlig ordning fattade beslut om förändrad organisation af
Stats-Rådet, och i sammanhang med Chefernes utnämnande för de nja Stats
-
276
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skr ijvelse j N.o 1S8.
Departementen, i Nåder uppdragit åt beniälde chefer att, efter gemensam
öfverläggning om lämpligaste sättet för ärendenas handläggning inom de under
Departementen lydande Canzli-Expeditioner, i underdånighet föreslå den närmare
reglering af embets- och tjenstemaima-personalen samt aflönings-beloppen
inom E. K. M:s Canzli, som af den beslutade förändringen kunde blifva
en följd; så har E. K. M., uti aflåten Nådig Proposition till Rikets Ständers
Stats-Utskott af den 9 nästlidne Juni, med öfverlemnande af de i berörde
hänseende upprättade förslag till personelle- och aflönings-stater för ej mindre
den nya Justilim-Slats-Expeditionen, jemte Justitiae-Revisions- och Justitiae-Canzlers-Expeditionerne,
än de till Landtförsvars- och Sjöförsvars-Departementen
hörande Expeditioner, som motsvara f. d. Krigs-Expeditionen, och
hvilka nu benämnas Landtförsvars- och Sjöförsvars-Departementens CanzliExpeditioner,
behagat tillkännagifva, hurusom uti anslagen för embets- och
tjenstemännen vid Cabinettet för utrikes brefväxlingen, äfvensom vid Kammar-
Handels- och Finance- samt Ecclesiastik-Expeditionerne icke erfordras
annan förändring, än att utrikes Departementets Expedition erhölle tillökning
af 1 Canzlist-lön från f. d. Hof-Canzlers-Expeditionen; att lönernes och tjenstemännens
antal inom Civil- och Finance-Departementens Expeditioner komme
att underkastas den inbördes reglering, som af ärendenas förändrade fördelning
kunde påkallas, samt att Slats-anslaget för Ecclesiastik-Expeditionen
ökades med 600 R:dr för bildande af en ytterligare Protocolls-Secrelerare-lön,
enär erfarenheten länge skall hafva ådagalagt otillräckligheten för goromålens
behöriga gång af i stat hittills uppförde två Protocolls-Secreterare.
Uti ofvanberörde af Chefen för Justitiae-Departementet afgifna stats-förslag
upptagas, utom den serskildt anslagna Expeditions-Chefs-lönen, följande
aflönings-belopp, nemligen för:
Justitia; Stats-Expeditionen.
3 Byrå-Chefer, hvaraf 1 för handläggningen af de från f. d. Hof-Canzlers-Expeditionen
förflyttade tryckfrihets- och öfrige ärenden, 1 för föredragning
i Högsta Domstolen af alla der förekommande frågor, angående stiftande,
upphäfvande, ändring eller förklaring af lagar och författningar, och 1 för
behandlingen af statistiska, m. II. frågor, som ej höra till de två andre ByråChefernes
befattning,
hvardera 1,600
4,800: —
1 Archivarie
800: —
Transport 5,600:
Expeditions-TJ Iskollets Förslag lill tind. Skrifvelse, N.o 158.
277
Transport 5,600: —•
1 Canzlist  800: —
2 Copister ä 400
800: —
1 Vaktmästare
266: 32.
1 Dito
200: —
7,666: 32.
Justitia?-Revisions-Expeditionen.
6 Revisions-Secreterare a 2,000
12,000: —
2 dito dito 'a 1,600
3,200: —
4 Protocolls-Secreterare ä 1,200
4,800: —
2 dito dito a 1,0C0
2,000: —
1 Registrator  1,200: —•
1 dito
1,000: —
6 Can/.lister ä 800
4,800: —
2 dito ä 600
1,200: —
9 Copister a 400
3,600: —
3 Vaktmästare a 266: 32  800: —
34,600: —
Justitiai-Canzler s-Expeditionen.
1 Secreterare . . .  1,200: —-
1 Registrator
800: —
1 Canzlist  600: —
1 Copist  400: —
1 Vaktmästare
266: 22.
3,266: 32.
Summa 45,533: 16.
Varande såsom tillgång härtill heräknadt nuvarande stats-anslag för embets-
och tjenstemännen vid Justitiae-Revisions- och Justitiae-Canzlers-Expe
ditionerne,
med undantag af Justitiae-Canzleren  29,866; 32.
samt stats-anslaget för f. d. Hof-Canzlers-Expeditionen, efter
afdrag af en till utrikes Departementet förflyttad Canzlistlön
........ ••••••••• •• 3,566: 32.
eller tillsammans 33,533; 16.
då en brist uppkomme af 12,000 R:dr, som dock fullt motsvarades af det re
-
■278 Expedilions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse^ N.-o 158.
dan, uti E. K. M:s Nådiga Proposition om Stats-Verkets tillstånd och behof,
begärda tillökta ansia» för åtskilliga nva löner inom Jnstitiae-Re visions- och
O O ö v
Justitias-Canzlers-Expeditiouerne  10,400.
jemte det serskilda anslag af
. 1,600.
sorn hittills af extra utgiftsmedlen måst anvisas för biträde med JustitiaeStats-Ministerns
statistiska arbeten; ett biträde, som hädanefter skulle lemnäs
af tjenstemännen vid den nja Justitias-Stats-Expeditionen, utan serskild vedergällning.
Enligt de af Cheferne för Landt- och Sjöförsvars-Departementen uppgjorda
stats-förslag, skulle, utom Expeditions-Chefs-lönerne, erfordras vid
Landt försvars-Departementets Canzli-Expedition.
2 Expeditions-Secrelerare å 1,800
3,600: —
3 Protocolls-Secreterare a 1,200
3,600: —
1 Registrator och Actuarie
1,200: —
3 Canzlister å 800
. 2,400: —
3 Copister å 400
. . 1,200: —■
2 Vaktmästare ä 266: 32  533: 16.
12,533: 16.
Sjöförsvars-Departementets Canzli-Expedition.
1 Expeditions-Secreterare ........ 1,800: —
1 Protocolls-Secreterare  1,200: —
1 Canzlist och Registrator  1,200: —•
1 Copist  400: —
1 Vaktmästare .
266: 32.
4,866: 32_
Summa 17,400: —
Då Krigs-Expeditionens stat upptager, utom StatsSecreterare-lönen,
endast  15,333: 16.
uppstår alltså en brist af 2,066: 32.
som icke skall kunnat undvikas, enär, vid statens uppgörande för Sjöfors varsExpeditionen,
behofvet af en tjensteman i hvarje grad icke medgifvit en,
efter ärendenas beskaffenhet, lämpad nedsättning i stats-anslaget på det hela.
Med anledning häraf, och under åberopande derjemte af hvad uti E.
K. M:s Nådiga Proposition angående stats-regleringen blifvit anfördt, i afseende
på behofvet af ökadt antal embets- och tjenstemän vid Justitiae-Revi
-
Expeditions-U tskoltets Förslag till und, Skrifvelse> N.-o i58~
3 79
sinns- och Justitiae-Canzlers-Expedilionerne, har E. K. M. i Nåder föreslagit,,
alt, utöfver de summor, som redan finnas anslagne för Justitiae-RevisionsExpeditionen,
Cabinettet för utrikes brefvexlingen, de fyra Stats-Expeditionerne
samt Hof-Canzlers-Expeditionen, Rikets Ständer mätte, tili fyllnad i aflönings-statei
ne för de under Stats-Departementen lydande Canzli-Expeditioner,
anvisa tillsammans 14,666 R:dr 32 sk., att, jemte de nya ExpeditionsChefs-lönerne,
utgå från och med sistlidne Juni månads början, hvarigenom,
obräknadt nyssnämnde, i följd af Stats-Secreterare-embetena-s upphörande, tillkomne
löner, stats-anslagen för ifrågavarande Expeditioner skulle komma att
uppgå till följande belopp, nemligen:
För Justitiae-Stats-Expedi tionen  7,666: 32.
„ Justitios-Revisions-Expeditionen ,  34,600: —
„ Justi t ise - Cauzlers - Expeditionen, inberäknadt Justitias
Canzlerens
lön • 7,266: 32.
„ Utrikes Departementets Expedition eller Cabinettet för
utrikes brefvexlingen
10,433: 16.
„ Landtförsvars-Depai tementets Canzli-Expedilion . . . 12,533: 16.'
„ Sjöförsvars-Departementets Canzli-Expedilion .... 4,866: 32.
„ Civil-Departemenlets Expedition  14,066: 32.
,, Finance-Departementets dito
. 11,666: 32.
„ Ecclesiastik-Departementets dito
. 11,466: 32.
allt med bibehållande af den tillförene under lönerne inbegripne spanmål.
Och förnyade E. K. M. i öfrigt Dess, i Propositionen om Stats-Verkets
tillstånd och behof, redan gjorda Nådiga framställning, rörande okade anslag
för Riks-Arehivet och Kongl. Bibliotheket.
XJti nyssnämnde Proposition har E. K. M. jemväl fästat Rikets Ständers
uppmärksamhet å angelägenheten af serskildt anslag till Indragnings-Stat för
öfvertalige era bets- och tjenstemän inom E. K. M:s Canzli, hvilkas aflöning
hittills, dels bestridts genom minskning i de effectivt tjenstgörandes löner,
dels föranled t serskilda arfvodens beviljande af 2:dra Hufvud-Titelns besparingar.
Då en förändrad reglering af Canzliels tjenstemanna-personal och aflöning
nu ånyo förestår, och saknaden af en dylik Indragnings-stat sknlle förorsaka
ännu större olägenheter, i afseende på ärendenas behöriga handläggning,
än som hittills försports, har E. K. M., som, i följd häraf, och i öfverensstämmelse
med hvad vederbörande Departements-Chefer jemväl yttrat,
ansåg anvisande af nödiga medel till löne-ersättning åt öfvertalige embets- oell
tjenstemän, jemte sådane, som på nya staten erhålla mindre löner, än de
Expeditions-Ulskotlels Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 158.
förut innehaft, utgöra ett oeftergifligt vilkor för en ändamålsenlig verkställighet
af nu erforderliga tjenste-reglering, alltså behagat i Nåder föreslå, att anslag
till följande, i sammanhang med förslagen till berörde tjenste-reglering
uppgjorda, Indr«gnings-stat måtte af Rikets Ständer serskildt beviljas.
Justitice-Revisionen.
F. d. Revisions-Secreleraren Friherre L• J. Boye,
fyllnad i pension  340:
Reg istra torn, Expeditions-Secreteraren Lowén,
löne-fyllnad 316:34.11.
dito dito Hellman dito 344:
Öfvertalige Canzlisten Bachér
500: — —*
Vaktmästaren Andersson  133:40. —
■
1,634:26.11.
F. d. Krigs-Expeditionen.
Öfvertalige:
Expeditions-Secreteraren, Canzli-Rådet Krutmeyer 2,057: 32. —
med derunder inbegripne 82 tunnor spanmål.
Expeditions-Secreteraren Netzel  2,057:32. —-
med 82 tunnor derunder beräknad spanmål.
Expeditions-Secreteraren Barkman  1,965:
med derunder beräknade 74 tunnor spanmål.
Expeditions-Secreteraren C. TF. Riben, skilnad
emellan förut egande inkomst och Expeditions
Seci
eterare-lön efter nya staten  200: — —
Öfvertalige:
Protocolls-Secreteraren G. A. Gerelius .... 1,538:46. 5.
med derunder beräknade 33 tunnor spanmål.
Protocolls-Secreteraren P. F. Blidberg . . . 704: 8. —
med 25 tunnor derunder beräknad spanmål.
Vaktmästaren Christopher ^Fahlqvist, skilnaden
emellan gamla och nya staten  61: 22. —•
Vaktmästaren /. Brovall, dito  61:22. —• _
8,646:18. 5.
Transport 10,280: 45. 4,
F. d.
Expeditions-Utskoltels Förslag till und. Skrifvelse j N.-o 158.
Transport 10,270: 45. 4.
F. d. Handels- och Finans-Expeditionen.
Öfveitalige Expeditions-Secreteraren Lorichs lön 777: — —•
med derunder beräknade 74 tunnor span mål.
Snorlel-ersältning 188: 16. —
J 0
965: 16. —
F. d. Ecclesiastik-Expeditionen.
Öfvei talige:
Expeditions-Secreteraren, Canzli-Rudet v. Schantz 1,515:42. 1.
med derunder inbegripne 82 tunnor spanmål.
Expeditions-Secreteraren P. H. Ström .... 1,423: 10. 1.
med derunder beräknade 74 tunnor spanmål.
Dito Friherre jddlerbeih 910: 18. 1.
med derunder inbegripne 25 tunnor spanmål.
Dilo C. Al. Elgenstjerna ........ 825:34. 1.
med 17 tunnor spanmål derunder beräknade.
Protocolls-Secreteraren Psilander  323: 5. 1.
F. d. IloJ-Canzlers-Expeditionen.
Expeditions-Secreteraren JFalheim_, skilnaden emellan
dess förra lön och hvad lian, såsom förflyttad
till den nya Justitiae-Stats-Expeditionen
nu skulle komma att erhålla ...... 200: — —-
Protocolls-Secreteraren Hegardt  400: •
4,998:13. 5-
Summa R:dr 16,844: 26. 9.
Genom uppförande på Indragnings-slat af ofvan uppräknade löne-ersättningar
skulle 2:dra Hufvud-Titelns besparingar komma att befrias från anvisningar
för samma ändamål, till ett sammanräknadt belopp af 8,631 R:dr 9
sk. 10 i:st.;och har E. K. M. ansett Sig desto heldre berättigad till den förhoppning,
att Rikets Ständer skulle i förevarande fall gå E. K. M:s Nådiga
önskan till mötes, sorn förslagen lill de nya aflönings-staterne skola blifvit i
möjligaste målto uppgjorda inom hittills befintliga stats-anslag, med den tillökning,
som erfarenheten redan förut visat vara af verkligt behof påkallad;
hvarförutan den personella regleringen i betydlig mon underlättats genom de
Bih. till R. St. Prot. 1840• 10 Sami, 1 Afd. 36
282
Expeditions-TJtskoltets Förslag till tind. Skrifvelse, N.o 1S8.
vid Canzli-Expedilionerne förut befintliga tjenstemännens ådagalagda beredvillighet
alt åtaga sig andra, till en del för deras fordna göromål främmande
befattningar; i följd hvaraf behofvet af anslag till serskilda löne-ersättningar
jemväl i betydlig mon minskats.
I sammanhang med stuts-förslagen för Landt- och Sjöförsvars-Departero
en tens Canzli-Expeditioner, bade serskilda förslag älven blifvit upprättade
till stater för de till nämnde Departement hörande Corn mando-Expedi tioner,
hvilka den Nådiga Propositionen åtföljande förslag upptaga för:
Landtförsvars-Departementets Commando-Expedition.
1 Expeditions-Chef, arfvode .  1,500: —
Fourage-penningar härunder inbegripne.
6 Adjutanter, arfvoden å 350 R:dr för hvardera 2,100: —
1 Fält-Secreterare och Registrator, arfvode ....... 533: 16.
1 Translator, arfvode  200: —
1 Vaktmästare, dito
266: 32.
Expenser till fourage-penningar åt beridne Adjutanter, upphandling
af skrif-matei ialier, ved och ljus för Expeditionen, trycknings-kostnader,
anskaffning af en del modell-persedlar, försöks anställande,
cour i r-r esor, m.
3,000: —
Summ ma 7,600: —
hvarförutan Chefen för Expeditionen och Adjutanterne skulle, såsom ur armeen
commenderade, bibehålla deras vid regementen eller corpser egande löner
samt i öfrigt åtnjuta den inqvartering, som, enligt gällande Författningar,
, Stockholms stad för hvar och en består.
Sjöförsvars-Departementets Commando-Expedition.
1 Flottans officer af högre grad, arfvode  600:
2 Adjutanter ä 350 R:dr dito  700:
1 dito hos H. K„ H. Stor-Amiralen, dito  350:
t Vaktmästare
250:
Summa 1,900:
utom anslag i mon af behofvet för extra utgifter.
Då E. K. M. i Nåder gillat ofvanberörde stats-förslag, hvilka voro uppgjorda
inom anslagen för General-Adjutants-Expeditionerne för armeen och
flottan, har E. K. M. velat af Rikets Ständer i Nåder äska fortfarande af samma
anslag, att vid den nya Stats-regleringen uppföras å de utgifts-titlar, som
ExpediUons-Utskoltels Förslag till und. Skrifvelse,, IV.o i58•
283
bl ifvit ställde under Landt- och Sjöförsvars-Departementens disposition och
förvaltning.
Rikets Ständer hafva detta allt i behörigt öfvervägande tagit; och hvad
först angår den föreslagna aflönings-stalen för Juslilice-Departementets Expeditioner;
så enär, sedan Justitiae-Stats-Ministern numera, i följd af Stats-Rådets
nya organisation, blifvit Chef för Justitiae-Departemenlet, en serskild Expedition
i och för de nya åligganden, sorn komma att detta embete åtfölja,
icke kan umbäras, samt, då Justitiae-Stats-Ministern derefter föreslagit den
tillökning uti tjenstemanna-personalen, som inom Justitiae-Revisions- och Justitiae-Canzlers-Expeditionerne
nu blifvit ifrågaställd, det skäligen bör antagas,
att denna tillökning är för göromålens behöriga gång erforderlig och, om densamma
icke beviljades, sådant kunde leda till det betänkliga förhållande, att
rättsökande parter blefve med deras ärendens afgörande oskäligt uppehållne;
så hafva Rikets Ständer, med godkännande af den uti E. K. M:s nu aflåtna
Nådiga Proposition upptagna löne-stat för de till Justitiae-Departementet hörande
Expeditioner, med undantag at Expeditions-Chefen och Juslilias-Canzleren,
funnit skäligt medgifva den dervid beräknade öfverflyttning ifrån HofCanzlers-Expeditionens
stat af 3,666 R:dr 32 sk. och bevilja del ytterligare
erforderliga anslaget af 12,000 R:dr, emot det att serskild utgift för biträde
med Justitiae-Stats-Minislerns statistiska arbeten icke vidare må ega rum.
Härefter, och i afseende på de föreslagne nya sta terne för Landt- och
Sjöförsvars-Departementens Expeditioner, för hvilka det ytterligare behofvet,
utöfver befintlig tillgång, skulle utgöra 2,066 R:dr 32 sk.; så och då, genom
den förra Krigs-Expeditionens fördelning uti 2:ne Expeditioner, någon tillökning
uti tjenstemanna-personalen och vaklbeljeningen svårligen lärer kunnat
un 1 vikas, hvaremot Rikets Ständer förmoda, att, genom införandet af ett serskildt
Siats-Departement för sjöförsvaret, sådan förenkling uti organisationen
af Flottans nuvarande Öfver-Styrelse kan till vägabringas, att utgifterne för
berörde Departements Expedition må kunna derigenom betäckas, hafva Rikets
Ständer godt funnit förrberörde 2,066 R:dr 32 sk. Banco bevilja.
Vidkommande sedermera frågan om de 600 R:dr, hvilka E. K. M. i
Nåder äskat, för att inom Ecclesiastik-Departementet kunna bereda en ytterligare
Protocolls-Secreterare-lön; så ehuru, då någon framställning om en dylik
personal-tillökning för Ecclesiastik-Expedilionen icke förut ansetts af nöden
och det ej blifvit ifrågastäldt eller lärer hafva inträffat, att Ecclesiastik-Departementet
vid ärendenas fördelning emellan de nya Siats-Departementen
erhållit någon sådan tillökning uti göromål, att de af hittills befintlige Protocolls-Secreterare
icke skulle kunna bestridas, och Rikets Ständer derföre tve
-
284
Expedllions-Ulskottets Förslag till tind Skrivelse, N.o i5S.
kat att beloppet anvisa till lön på stat, hafva dock Rikets Ständers, vid betragtande
deraf, att de förändringar nti Comrnunal-lagarne, Fattigvårds-lagstiftningen
m. nr., hvarom förslag vid denna Riksdag äro på Ständernas pröfning
beroende, om de antagas, måste åstadkomma en ej ringa tillökning uti
Ecclesiastik-Depar Lemen tets göromål, ansett sig böra det ifrågavarande beloppet
af 600 R:dr anvisa, att intill nästa Riksdag, såsom arfvode, utgå.
Serskildt har E. K. M. i Nåder föreslagit, alt de här förut omförmälde
tillökade löne-anslag, jemte de nya Expeditions-Chefs-lönerne, mätte anvisas
att utgå från och med sistlidne Juni månads början, samt att Stats-anslagen
för de olika Expedilionerne måtte upptagas till de förändrade belopp, som
blefve en följd af de tillökningar, E. K. M. äskat och de omflyttningar emellan
de olika Expeditionerne, hvilka G. K. M., i anledning af ärendenas nya
fördelning, ansett böra ega rum; och då Expeditions-cheferne, hvilka, i följd
af den antagna Gundlags-förändringen, skolat, på sätt som äfven skett, tillsättas,
ega att ifrån och med månaden efter utnämningen tillträda sina löneförmoner,
samt, med anledning af Stals-Rådets nya organisation, det icke
kunnat undvikas att, i sammanhang dermed, för göromålens behöriga gång,
förordna nödig personal för Justilias-Slats-Ministerns egen Expedition, som
förut icke förefanns, och för bildandet af Sjöförsvars-Departementets expedition,
hvadan, fastän fullmagter ännu icke kunnat utfärdas, billigheten likväl
fordrar, att desse nya tjenstemän ifrån den tid, deras tjenstebefattning vidtagit,
komma i åtnjutande af de löningsförmoner, hvilka för dessa tjenster
kunna varda anslagne, deremot tilhältningen af den blifvande ökade personalen
uti Justitiae-Revisions- och Justitiae Canzlers- samt Ecclesiastik-expeditionerne
icke kunnat ifrågakomma förr, än Rikets Ständers beslut derom blifvit
hos E. K. M. i underdånighet anmäldt; alltså hafva Rikets Ständer pröfvat
skäligt, till hvad E. K. M. härutinnan sålunda i Nåder föreslagit, i så
måtto lemna bifall, att de nya löne-anslagen, ej mindre för Expeditionscheferne,
än Justiliae-Stats-Expeditionen samt Landt- och Sjöförsvars-Departementens
expeditioner må utgå ifrån och med månaden efter den, då de nya
tjenstemännen och betjeningen blifvit tillsatte, under vilkor, alt lönerne vid
af dem förut innehafde, men frånlrädde tjenster, så framt de icke för vicariers
aflönande erfordras, komma att besparas, samt att deremot löne-anslagen
för den ökade tjenstemanna-personal uti Justitiae Revisions- och JustitiseCanzlers-
samt Ecclesiastik-expeditionerne, hvarom Rikels Ständer liär ofvan
heslutit, beräknas ifrån och med månaden efter det tjensternes tillsättning
egt rum; börande hvad i följd häraf belöper för innevarande år, eller innan
Exptdilions-Utskoltcls Förslag lill lind. Skri/velsej N.o )5<?. a85
nj^a Stals-regleringen vidtager, serskildt af Riksgälds-Contoiret till Stats-Verket
utbetalas.
Oell skola, vid slaternes slutliga uppgörande, för hvarje Expedition iagttagas
de anslags-belopp, som uppkomma, i öfverensstämmelse med Rikets
Ständers här förut intagne beslut och den omflyttning af personalen emellan
de serskilda Expeditionerne, hvilken E. K. M., på sätt den Nådiga Propositionen
utreder, funnit nödigt förordna.
Beträffande det, till dess hufvudsakligaste del förut väckta förslaget, alt
åtskillige embels- och tjenstemän jemte vaktbeljening inom E. K. M:s Canzli
och Justi liae-Revision måtte, i följd af den dels förut verkställda, dels nu ytterligare
ifrågakomne tjenste- och löne-reglering, å Indragnings-stat uppföras;
så hafva Rikets Ständer, med bifall till E. K. M:s härom aflåtna Nådiga Proposition,
godlfunnit att det för ändamålet erforderliga och i Nåder föreslagna
belopp af 16, 244 R:dr 26 sk. 9 rst. å Indragnings-staten uppföra.
Härjemte och då, hvad angår de uti den Nådiga Propositionen upptagne
2:ne tjenstemän uti Hof-Canzlers-Expeditionen, det serskilda förhållande
inträffar, att de, vid den af Stals-Rådets nya organisation föranledda reglering
af Stats-Depaitementen, blifvit förflyttade till andra tjenster, med ringare
lönefönnoner, än de förut innehade, samt de således äro berättigade att,
då dessa löner icke kunna dem fråntagas, för skillnaden njuta ersättning,
hvarförutan en verklig besparing uppkommit derigenom, att desse personer
blifvit till de nya tjensterne använde, hafva Rikets Ständer med bifall jemväl
till denna del af E. K. M:s ifrågavarande Nådiga Proposition, funnit skäligt
att å Allmänna Indragnings-staten uppföra
för Expeditions-Secreteraren C. TV (thilie i m R:dr 200:
,. Prolocolls-Secreterarcn J. Hegardt „ 400:
tillsammans R:dr 600:
Vidare och hvad beträffar Landt- och Sjöförsvars-Departementens Com
-
mando-Expedilioner, hafva Rikets Ständer inhemtat, dels alt nu gällande
stater upptaga;
för General-Adjutants Epeditionen för armeen:
för General-Adjutanten, arfvode R:dr 3,600:
till arfvoden, ved, ljus och skrifmaterialier, fourrage-medel m.
m., emot årlig redovisning  4,000:
Summa R:dr 7,600:
för General-Adjulants-Expeditionen för Flottan:
för General-Adjutanten, arfvode R:dr 1,200;
286 Expeditions-Utskottets Föi slag till und. Skrifvelse, N-o 1S8.
för 2:ne Adjutanter  600:
„ 1 Vaktmästare
120:
Summa R:dr 1,920:
dels ock alt, sedan Chefens för Flottan Expedition upphört, af anslaget för
densamma, förut utgörande 2,400 R:dr, blifvit använde till arfvoden för 2:ne
Adjutanter vid Slor-Amirals-Embetets Esta afdelning 800 R:dr; i betraktande
hvaraf och då, enligt de föreslagna nya slaterne, jemväl General-Adjutanlernes
löne-förmoner, hvilka, genom befaltningarnes öfvertagande af Cln ferne
för Lindt- och Sjöförsvars-Departementen upphöra, skulle komma att lill utgifter
för Expedilionerne användas; men E. K. M:s Nådiga Proposition icke
utreder de orsaker, hvilka till en så beskaffad tillökning i kostnadei ne föranleda,
samt Rikets Ständer icke kunna inse anledningen dertill, att Commando-Expedilionen
för arméen skall erfordra högre kostnader, än den förutvarande
General-Adjutants-Expeditionen för arméen, emot hvilken den förra
till alla delar svarar, ej eller dertill, alt Commando-Expedilionen för flottan
Liefve i behof af tillökning i de af flottans berörde anslag bestridda aflöningsutgifter
för Adjutanter och Vaktmästare, eller sådana utgifter, hvartill det i
Nådiga Propositionen omförmälde anslag är afsedt, och hvilka utgifter, på
sätt här ofvan blifvit upptaget, utgjort 1,520 R:dr; alltså och ehuru Rikets
Ständer icke velat förvägra sådana anslag, som, i följd af den nya Stats-Rådsorganisationen,
må för göromålens gång vara af verkligt behof påkallade, hafva
Rikets Ständer funnit sig böra uti förevarande fall endast anslå: för Landtförsvars-Departementets
Commando-Expedition, till enahanda behof och emot
lika redovisnings-skyldighet, som för förra anslaget för General-AdjulanlsExpedilionen
för arméen, efter det General-Adjutantens arfvode blifvit af
draget
R:dr 4,000:
samt till aflöning för Sjöförsvars-Departementets Commando-Expedition, att
af det gemensamma aflönings-anslaget å 4:de Hufvud-Tileln utgå och serskildt
i staten utföras ................. R.dr 1,520:
Slutligen och som, hvad vidkommer förnj^andet af E. K. M:s, uti Propositionen
om Stats-Verkets tillstånd och behof, redan gjorda Nådiga framställning,
rörande ökade anslag för Riks-Archivet och Kongl. Bibliotheket,
någon förändring uti hvad förut är vordet föreslaget icke blifvit ifrågasatt,
hafva Rikets Ständer ansett serskildt yttrande i dessa ämnen nu icke erfordras.
Hvilket allt, till svar å E. K. M:s Högslberörde Nådiga Proposition, Rikets
Ständer få härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 December 1840.
Expeditions-U tskottets Förslag till tind. Skrifvelse, IS.o iSg. 287
N:o 159.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Dec. 1840.
Preste-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 10 — —
Bonde-Ståndet den is — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående dispositions
och
jordegande-rätten till de s. k. Kjrkohemmanen i Halland.
(Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. JN:o 44.)
S. A. K.
I anseende till förekomne anledningar, alt, ehuru åtskillige hemman i
Halland, hvaraf vissa räntor äro anslagne till kyrkor och Presterskapet, varit
för dessas räkning bortsLädslade, dispositions- och jordegande-rätten till dessa
hemman rätteligen skall tillkomma Kongl. Maj:t och Kronan, så att med åboskap
derå borde förfaras, på sätt om kronohemman i allmänhet är stadgadt,
hafva Rikets Ständer, vid de tvänne senaste Riksdagarne, uti underdåniga
skrifvelser af den 28 Sept. 1829 och 10 Nov. 1834, hos E. K. M. anhållit,
att undersökning och pröfning af förhållandet måtte anställas; men
då E. K. M., genom Resolutioner den 9 Juli 1830 och 28 Nov. 1835; i Nåder
förklarat Sig icke finna skäl härtill bifalla, har, under innevarande Riksmöte,
på grund af nu företedde handlingar, hvilka förmenats ytterligare styrka de
ifrågavarande hemmanens krono-nalur, blifvit yrkad t, att Rikets Ständer matte
hos E. K. M. i underdånighet anhålla om upphäfvande af E. K. M:s rörande
denna fråga utfärdade Nådiga Bref den 22 Maj 1819 samt Nådiga Resolutioner
den 29 Mars 1825 och den 26 April 1826, äfvensom att derjemte
E. K. M. läcktes, till bestämdt utredande af Statens egande-rätt, hvarpå ett
Stort antal medborgares besittnings- och skatteköps-rätt beror, låta verkställa
den af Rikets Ständer begärda allmänna undersökning, för hvilkens behöflig
het
nu skulle kunna anföras ytterligare skäl.
I afseende å dessa har förekommit, att, då den s. k. Landaboken ansetts
för den äldsta handling, som kunnat igenfinnas lill upplysning i förevarande
ämne, och deri är antecknadt om de hemman i Halland, hvaraf
smör-räntan är anslagen till kyrkor eller Presterskapet, alt ”dominium ti 11—
tillhörer Konungen”, hvaruppå hufvudsakligen varit grundadt påståendet om
dessa hemmans krono-natur; men emot giltigheten af denna handling finnes
288
Expeditions- Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse> AT:o iSg.
yltradt uti E. K. M:s Nådiga Resolalion den 29 Mars 1825, dels alt den icke
är underskrifven, dels alt elt deri infördi Bref af Konung Fredrik II i
Danmark, dateradt den 11 Aug. 1569, hvarken är original eller besannad afskrift,
så har nu blifvit företedd afskrift af elt sådant Bref af samma dato
och innehåll, som i den Nådiga Resolutionen åberopas, försedt med embelsbetyg
af Archivarien i Danska Canzliet om dess öfverensstämmelse med det i
bemälde Canzli förvarade originalet, så att tillvaron af den derigenom meddelade
föreskriften om upprättande af en sådan förteckning öfver kyrkornas
tillhörigheter, som Landaboken innehåller, icke vidare kan underkastas något
tvifvelsmål, hvarjemte af Kongl. Kammar-Collegii utslag den 19 Maj 1789
och Kongl. Brefvet den 3 Maj 1790, angående tvist om utgörande af Helgonskylden
i Skåne, inhemtas, alt Landaboken varit af Preslerskapet åberopad,
till stöd för hvad i denna del å dess sida varit yrkadt, och äfven är antagen
såsom grund för domslutet.
Att slädsel-rälten lill hemmanen ansetts tillhöra Kronan både näst före
och efter år 1646, då benämningen af kyrkohemman först i Jorda-Boken
förekommer, visar sig af Hallands Läns Landsböcker för åren från och med
1645 till och med 1654, hvilka alla upptaga uppburen städja för sådane hemman,
och dessa benämnas deri för Kronogods och Kronogårdar} äfvensom
1645 års Landabok visar, att eftergift af skatter för en del af hemmanen egt
rum, till följd af lidna förluster genom krig, enligt företedde Tings-betyg,
uti hvilka åboerne benämnas, Kronones bönder och tjenarej och en dom af
Halmstads Härads-Rätt, den 27 Februari 1671 innehåller: alt Niclas Jacobson
Lubstitut blifvit för Gedinge Degne bolig stämd af Kronones Befallningsman
och ålagd alt betala städsmål till Kronan. Konung Christian HI:s
Ordinants af år 1542 innehåller uti 6:te Artikeln, att, der en Sockneprest
bade tvänne prestegårdar, skulle han bo i den ena och densamma oinskränkt
begagna, men af den andra skulle han blott åtnjuta frukt och landgille, hvaremot
försvaret skulle tillhöra rätt öfverhet, såvida icke herrlighelen och försvaret
under Bisparnes tid tillhört Socknepresten.
Dessutom hafva åtskillige af de s. k. kyrkohemmanen blifvit donerade
och försålde dels till Grefve Lilje dels till Adrian Tripp j dervid, enligt
donations- och salu-brefvens ordalydelse, hemmanen blifvit upplåtne till hus,
jord, åker, äng, skog, mark, fiske och fiskvatten, strömmar, qvarn och qvarnställe,
torp och torp-städer, samt alla andra pertinentier och tillägor i valo
och torro, närby och fjerran, intet undantagandes, af allt det, som dertill lyder,
med rätta af ålder legat häfver och lagligen tillvinnas kan, att nyttja,
bruka
Expedilions-Utskoltets Förslag till und. Skr ij veise j N.o l5g. 289
bruka och behålla till everldelig ägo samt allodial och oconditioneradt frälse, alldeles
som Kongl. Maj:ts trogne män och midersåter af Ridderskapet och Adeln
uti provinsen Halland, deras välfångna egendom och frälsegods, efter privilegiers
lydelse och innehåll, innehafva och besitta; skalte-eganden sin rätt efter
lag härmed nu och framdeles alldeles oförkränkt”. Af hvilken ordatydelse
Rikets Ständer anse uppenbart, alt upplåtelsen inbegripit jemväl jordegandeoch
disposilions-rätten och ingalunda varit inskränkt till Kronans behållna
räntor af hemmanen, på sätt, som är antaget genom Kongl. Resolutionen den
29 Mars 1825. Uti ett af Drottning Christina den 23 Juli 1653 utfärdadt
Förpantningsbref å åtskilliga Kyrkohemman i Halland till Petter Spiring
Si/Jvercronas enka och arfvingar, linnes också uttryckligen bestämdt, att
städselrätten varit i förpantningen inbegripen, och ett den 16 Maj samma år
utfärdadt immissions-bref för Fru Ebba Sparre å en del lika beskaffade hemman
visar, att dessa blifvit af Drottning Christina skänkte, med alla dess
tillhörande egor och pretentioner, ehvad namn de helst hafva kunna, att njutas,
brukas och behållas under adelig frihet, rättighet och frälsemanna-tjenst;
dock ult den smör-ränta, som åtskilliga kyrkor af detta gods njuta och dem
förländ t varit, skulle förblifva, så härefter, som härtills, under berörde kyrkor
alldeles förbehållen. Ännu kort förr, än den i 1646 års Jordebok antagne
benämningen af kyrkohemman upphörde, och hemmanen i 1725 års
Jordebok infördes i krono-column, har Kongl. Maj:t, genom Resolution den
25 Maj 1720, om annex- och meusal-hemman i Skåne, förklarat, att presterskapet
icke vore befogadt att fordra någon städja för dem, emedan de voro
pure kronohemman, som icke böra slädjas.
Flerfaldiga lika beskaffade exempel kunna anföras på den dispositions-rätt
öfver kyrko-hemmanen, sohr fordom varit af kronan utöfvad; och att sådant
egt rum äfven under senare tider, visar Kongl. Kammar-Collegii Biet ilen
9 Maj 1794 örn utfärdadt Skattebref å i mantal torp Gudmund Hansgården
i Håslöfs socken, deremot presterskapet och Consistorium i Götheborg, hvilkas
yltrande blifvit infordradt, icke haft vidare att anmärka, än att kyrkans
rätt lill andel i löse-skillingen, i mon af dess andel i hemmanets ränta, blifvit
förbehållen, på grund af 6 §. i 1723 års Kongl. Förordning om skatteköp
i allmänhet; äfvensom de förfoganden, E. K. M. senast vidtagit om hemmanens
bortarrenderande, synas icke kunna förenas med den föreställningen,
alt jordegande- och dispositions rätten skulle tillhöra kyrkan eller presterskapet,
då, i sådant fall, berörde för foganden utan tvifvel vore ett ingrepp i
deras rätt.
Bih, till R. St. Prot. 184.0. 10 Sami. 1 AJd.
290 Expedilions-Utskoltets Förslag lill und. SkrifvelseN.o rSg.
Alla de åberopade handlingarne ådagalägga sammanslämrnigt, att de ifrågavarande
hemmanen varit ansedde oell behandlade, i fullkomlig öfverensstämmelse
med hvad Landaboken 0111 dem innehåller, nemligen så, att
dominium oinskränkt tillhört kronan, men en viss ränta deraf tillkommit
kyrkorna eller presterskapet och vid hvarje disposition om hemmanen blifvit
åt deln förbehållen; och då Län labokens riktighet på sådant sätt är bekräftad,
anse Rikets Ständer den icke böra förvägras vitsord, blott deiföre, att
den icke är underskrifven, helst då det är kändt, alt underskrift vanligen
alltid saknas å sådana äldre handlingar, hvilket äfven är förhållandet med
164(5 års Jordebok, som ensam är åberopad till stöd för kyrkornas och presterskapets
förmenta jordägande- och dispositions-rält, ehuru i denna handling
ingenting vidare förekommer, än blotta benämningen kyrkohemman , hvilken
desto mindre kan anses häntyda på en sådan rätt, som de flere benämningar,
samma Jordebok tillika innehåller af kloster-hemman, slom-bemman och canicke-hemman,
tydligen visa, att de endast härleda sig från de föremål, hvartill
hemmanens räntor fordom varit anslagne, derföre någon verklig skiljaktighet
emellan denna handling och Landaboken ingalunda är för handen, och
den senares giltighet följaktligen icke genom, den förra förringad.
De anspråk å statens sida, hvartill dessa förhållanden synas gifva anledning,
hafva icke kunnat göras gällande i den ordning, som varit föreslagen
genom Rikets Ständers förut hos E. K. M. gjorda underdåniga framställningar,
då, på sätt E. K. M., genom Dess Nådiga svar derå, täckts förklara, en
undersökning vid Domstol om egande-rätten, utan stämning och ordentlig
rättegång, icke varit med lag förenlig; men RikeLs Ständer tveka icke att i
underdånighet uttala sin öfvertygelse, det en sådan rättegångs anställande är
af en skyldig vård om statens tillhörigheler på kalladt, om också statens rätt
icke bör antydas annorlunda, än såsom förmodad_, intilldess kyrkorna och
presterskapet i laglig ordning frånvunnits den besittning, de innehafva; äfvensom
att åboerna å hemmanen hafva i delta afseende ett anspråk på staten,
som icke utan rällvisans kränkning kan afvisas, då deras rält och välfärd
beror af den rätt, som staten eger, utan att de annorlunda, än genom
statens mellankomst, kunna få denna rätt lagligen pröfvad, enär de sjelfva
icke äro behörige att derom hos Domstolen anställa talan.
Af dessa anledningar och efter den nu förebragta ytterligare bevisningen
om äktheten af den handling, hvarpå den s. k. Landaboken är grundad, äfvensom
om vidden af den rätt till hemmanen, som Kongl. Maj:t och Kronan,
enligt de åberopade Donations-, Salu- och Förpantnings-brefvens lydelse, utöfvat,
samt på de skäl, som för öfrigt bär ofvan finnas anförde, och af Ri
-
Expedilions-Ulskottets Förslag till lind. Skrifvelse> N.o 160,
=9'
kets Ständer vid de 2:ne nästföregående Riksdagarne till en del med anledning
af Rikets Ständers Justitiae-Ombudsmans Berättelse för åren 1826 och
1827, blifvit i underdånighet andragne, få Rikets Ständer underdånigst anhålla,
det täcktes E. l\. M. i Nåder föranstalta, att, genom behörigen förordnadt
ombud å E. K. M:s och Kronans vägnar, stämning till vederbörlig Domstol
uttages och talan utföres om återvinnande af kronans jordegande- och
dispositions-rätt till de ifrågavarande hemmanen.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 12 December 1840.
N:o 160.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Dec. 1840.
Preste-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den to — —
Bonde-Ståndet 1 den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående uppliäf vande
af en del serskilda domstolar.
(Lag-Utsk. Bet. N:o 59 och Uti. N:o 140.)
S. A. K.
Uti skrifvelse af den 11 Mtrs 1830, hafva Rikets Ständer hos E. K. M.
i underdånighet andragit, att, enär de förhållanden numera upphört, hvilka
föra nied t antagandet af serskilda domstolar för serskilda medborgare-classer,
inrättningar och yrken, Rikets Ständer ansågo dessa domstolar i allmänhet
så mycket hellre böra afskalfas, som de voro ej allenast öfverllödige och, i
följd deraf, för staten onyttigt betungande, utan äfven menliga för lagskipningens
jemna och säkra gång, helst gränsen emellan de allmänna och enskilda
domstolarnes jurisdiction, äfvensom emellan de sistnämnde inbördes,
funnes otydlig och obestämd, hvilket ej sällan medförde icke blott onyttig
kostnad, omgång och uppehåll, då parten måste förgäfves söka den ena domstolen
efter den andra, innan lian funne den rätta, utan ock förlust af rättigheter,
som på fataliers bevakande berodde; men att, ehuru den enhet i
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej IV-o 160.
former, som vore ett ibland hufvudvilkoren för en god rätlegångs-ordning,
således syntes fordra, alt de privilegierade doinstolarne upphörde, hade Rikets
Ständer dock funnit betänkligt att tillstyrka deras afskaffande på en gång,
emedan oreda tilläfventyrs kunde deraf uppstå; hvadan Rikets Ständer, sorn
ansågo indragningen då ej böra sträcka sig längre än till de serskilda domstolar
och executionssäten, hvilkas antingen skadlighet eller umbärlighet vore
uppenbar och allmänt erkänd, i underdånighet föreslagit:
a) att Öfre- och Nedre Borg-RäHerne målte indragas och deras domsrätt
öfverflytlas lill de allmänna domstolar, dit de mål och ärenden, hvilka Borgrätterne
nu, enligt serskilda Författningar, upptaga och behandla, efter allmänna
lagens grunder, höra;
b) att Riksmarskalks-Embelets Executions-rätt matte till Öfver-Slåthållare-Ernbetets
Canzli öfverlemnas;
c) att Slotts-rälterne måtte upphöra och de till deras jurisdiction hörande
mål af vederbörande allmän Under-Rätt upptagas; dock att Slotts-Rätten
för Stockholms Slott ooh Stad blefve tills vidare bibehållen;
d.) att Post-Rätter, så väl erikla, som blandade, måtte afskaffas och deras
domsrätt öfverflyttas till vederbörande allmän Under-domstol;
e) att, i följd deraf, E. K. M:s Cunzli-rätts befattning med så kallade
postmål måtte upphöra och dessa mål från Under-domstol fullföljas i vederbörande
Hof-Rätt;
f) att Bergs-Tings-Rätter semi Grufve- och Bergs-Rätters domrätt i alla
de bruks- och bergshandteringen rörande tviste-, brott- och utsökningsmål,
hvilka genom Kongl. Förordningen den 17 April 1828 blifvit öfverflyttade
från Bergs-Collegium till Svea Ilof-Rätt, måtte uppdragas åt vederbörande
allmänna Under-domstolar; och
g) att Sjö-Tulls-Rätter, Gränse-Tull-Rälter och Hall-Rätter måtte indragas
och deras befattning med judiciella ärenden öfverlåtas åt Rådstufvu-Rälterne
i de städer, der förstnämnde domstolar finnas; och då en noggrannare samt
mera detaillerad kännedom, än den Rikets Ständer egde, angående flere bland
de till indragning sålunda föreslague serskilda domstolarnes organisation och
verkningskrets, fanns nödvändig, för att kunna bestämma de åtgärder och
stadga de reglementariska föreskrifter, som, i och för indragningens verksläl*
lande, blefvo erforderlige, hemställde Rikets Ständer derjemte i underdånighet,
det täcktes E. K. M., efter att hafva i Nåder infordrat vederbörandes
utlåtanden, besluta och utfärda den Förordning, som, för verkställigheten af
Rikets Ständers ofvanberörde underdåniga förslag, pröfvades lämplig och ändamålsenlig.
Expeditions-Ut skottets Förslag till und. Skrifvelsej N.o 160. sg3
Denna underdåniga skrifvelse inkom dock till E. K. M. så kort före Riksdagens
slut år 1830, att Nådigt svar derå ej kunde Ständerne då meddelas;
i anledning hvaraf, och sedan E. K. M., under den 7 Maj 1831, i Nåder
förordnat, att Sjö-Tulls-Rätterne skulle upphöra och deras åligganden öfverilyttas
på Rådstufvu-Rälterne, hvilket ock med år 1832 tagit sin början,
Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse den 25 Augusti 1834, anhöllo
dels om Nådigt bifall till hvad förstberörde underdåniga skrifvelse innefattade,
så vidt sådant bifall icke redan följt, dels ock, alt äfven Slotts-Rätten
för Stockholms Slott och stad måtte upphöra och, likasom rörande SlottsRätter
i allmänhet föreslaget vore, densammas domsrätt öfverlemnas åt allmän
Under-Rätt.
Enligt E. K. M:s Nådiga Kungörelse af den 9 November 1836, hafva
Post-Rätter samt blandade Post- och Rådstufvu-Rätter, äfvensom Kongl. CanzliRältens
domsrätt, i hvad postväsendet angår, upphört, och de detsamma rörande
mål öfverflyltats på allmänna domstolarne, för att der behandlas i den
ordning, lag och författningar föreskrifva; men i öfrigt är delta ärende, jemlikt
hvad hos Rikets Ständer anmäldt blifvit, på E. K. M:s Nådiga pröfning
ännu beroende.
Af sådan anledning har frågan om upphäfvande af en del serskilda domstolar
vid denna Riksdag ånyo förekommit, vid öfvervägande hvaraf Rikets
Ständer ansett, i likhet med hvad här ofvan blifvit anfördt, att många och
väsendtiiga fördelar skulle vinnas genom den ifrågavarande domstols-indragningen,
hvilken, efter Rikets Ständers tanka, äfven bör omfatta Grufve-Rätten
samt Grufve-Tings-Rätten vid Stora Kopparberget; och få Rikets Ständer
alltså hos E. K. M. i underdånighet anhålla, dels om Nådigt bifall till Rikets
Ständers ofvanberörde underdåniga skrifvelse]-, så vidt sådant bifall ännu
icke följt, dels ock, att Grufve-Rätten och Grufve-Tings-Rätten vid Stora
Kopparberget äfven måtte afskaffas, samt deras domsrätt åt vederbörande allmänna
Under-domstolar uppdragas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 12 December 1840.
294
Expedilions-Ulskotlels Förslag till und. Skrifvelse, N.o 16/.
N:o 161.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Dec. 1840.
Preste-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 10 — —
Bonde-Slåndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse 3 angående ändring af 4
och 5 fS:ne i 17 Cap. ÄrJda- Balken 3 och af 3 §:n S Gap.
Jorda-Balken, samt om uppliäfvande af Kongl. Förordningen
den 1g Aug. 1762.
(Lag-Utsk. Bet. N:o 112, samt Mern. Njris 136 och 147.)
S. A. K.
I anledning af gjorda framställningar om en mera vidsträckt testamentsfrihet
efter stadsrätt, än som, genom stadgandena i 17 Cap. 4 och 5 §. §.
Ärfda-Balken samt i Kongl. Förordningen den 19 Augusti 1762, blifvit medgifven,
hade Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 21 Februari
1835, hos E. K. M. anfört: att de ansågo enhet i lagstiftningen vara etthufvudsakligt
vilkor för densammas fullkomlighet; alt den olikhet i testamenlsrätt,
som i nu gällande lag för serskilde medborgare-classer blifvit antagen,
icke vore förenlig med fordran på jemnlikhet inför lagen eller hade annan än
en tillfällig historisk grund, hvars betydelse för närvarande icke vore någon;
samt att de af en utslräcklare testamenls-frihet befarade menliga följder,
att föräldrar skulle utesluta sina barn fran delagtighet 1 sm (qvarlåtenskap eller
utan skäl gelina det ena barnet framför det andra, syntes kunna förekommas
genom antagande al den utaf Lag-Connten föreslagna inskränkning, eller
alt, då bröst-arfvinge funnes, endast hälften af qvarlålenskapen finge genom
testamente bortgifvas; på hvilka skäl Rikets Ständer, i hufvudsaklig öfverensstämmelse,
dels med hvad å nästförulgångne Riksdag i underdånighet blifvit
yttradt, och dels med de uti Lag-Comileens förslag till Ärfda-Baik befintlige,
mera tydliga, lagbestämmelser, än som 1 17 Cap. 4 ^:n sista momentet
Ärfda-Balken i nu gällande lag innehöllos, till förmon för testaments-gifvares
barn, då detta vore omyndigt, ofärdigt, med svår sjukdom behäftad t eller
litet vetande, i underdånighet anhöllo ej mindre, alt, med uppliäfvande af 4
och 5 §§:ne i 17 Cap. Ärfda-Balken och Kongl. Förordningen den 19 Augusti
1762, nyssnämnde §. §. måtte erhålla sådan förändrad lydelse, alt deri
-
Expedilions-Ulskottels Förslag till lind. SkrifvelseN.o 161.
295
genom teslamenls-frilielen efter stadsrätt utsträcktes till hälften af all egendorn,
der bröst-arfvinge lefde efter, samt omyndigt eller sjukt barn, sorn testamenls-gifvare
efterlemnat, försäkrades om åtnjutande af underhåll, än ock
att, såsom tn följd af berörde lagförändring, lagbudet i 8 Cap. 3 §. 1 mom.
Jorda-Balken, angående bortgifvande af jord, hus eller tomt i staden, måtte
derefter lämpas och ändras.
Efter det berörde underdåniga förslag likväl icke vunnit E. K. M:s Nådiga
bifall, och då, till följd häraf, omförmälde lagföl ändring blifvit vid denna
Riksdag ifrågastälid, hafva Rikets Ständer detta ämne ånyo i öfvervägande
tagit samt dervid ansett nyssnämnde lagförslag åsyfta att, åtminstone till
en del, undanrödja den orättvisa skillnad, som nu eger rum emellan testaments-frihelen,
efter landsrätt och stadsrätt, i afseende på förvärfd fastighet
samt ärfda eller förvärfda lösören; med anledning hvaraf och sedan Rikets
Ständer medelst serskildt beslut antagit lika giftorätt och lika arfsrätt för båda
könen, hvadan de i 4 och 5 §. §. af 17 Cap. Ärfda-Balken i 1734 års
lag begagnade termer ”landsrätt” och ”stadsrätt” lämpligen ej kunna bibehållas
vid en ny redaction af samma §•§•, Rikets Ständer, under åberopande al
de i ofvan omförmälde underdåniga skrifvelse anförda skäl, få hos E. K. M. i underdånighet
anhålla, det må, på sätt Rikets Ständer för deras del härutinnan
beslutat, med upphäfvande af Kongl. Förordningen den 19 Augusti 1762,
angåeiide utvidgad testaments-frihet efter stadsiätt, 4 och 5 §. §. i 17 Cap.
Ärfda-Balken samt 8 Cap. 3 §. 1 mom. Jorda-Balken erhålla följande förändrade
lydelse;
Ärfda-Balken.
iy Cap.
4 §. 1 mom. Afl’nge-jord å landet, utom den, som personer af PresteStåndet
under äktenskap förvärfvat, fastighet i stad, som adlige personer förvärfvat,
samt lösören, tillhörande adlige personer, eller å landet bosatte ofrälse
personer, utom Preste-Slåndet, må man gifva i testamente till hvem man
vill, skyld eller oskyld.
2 mom. Af fastighet i stad, utom den, som adlige personel1 förvärfvat,
fastighet å landet, hvilken personer af Preste-Slåndet under ägtenskap förvärfvat,
samt lösören, tillhörande Borgare eller ofrälse personel1, som i stad
bo, eller personer af Preste-Slåndet, må man icke testamentera mer än hälften,
der bröstarfvinge lefver efter: har man ej bröstarfvinge, då må man
:q6
Expeditions-TJtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 161.
alltsammans i testamente gifva. Vilja barn och inländska arfvingar till sig
lösa hus, tomt, gård eller jord; slånde det dem fritt inom natt och år. Samma
rätt ega utländska arfvingar, om de i landel inflytta och der bygga
och bo.
5 §. Lemnar testaments-gifvaren efter sig omyndigt barn, och kan det
ej af sitt alf njuta föda och uppfostran; då skall af egendom, som i testamente
gifven är, så mycket afsältas, som Rätten pröfvar barnet, efter stånd
och vilkor, nödigt hafva, tilldess det sig sjelf nära kan, dock ej för längre
tid, än tilldess barnet uppnått 21 år. Är barn ofärdigt, med svår sjukdom
behäftadt eller litet vetande; då skall ock afsättas, hvad till barnets underhåll
tarfvas, der dess arf ej dertill förslår; och gånge det understöd ut, så
länge behofvet fortfar: kommer barnet till helsan, eller varda dess vilkor eljest
så förbättrade, att det sig sjelf försörja kan; upphöre då understödet.
Nu har man genom testamente anslagit viss årlig inkomst till sitt omyndiga
barns föda och uppfostran, eller till underhåll för sitt barn, som är ofärdigt,
med svår sjukdom behäftadt eller litet vetande; kan ej det barn, som omyndigt
är, af eget arf njuta foda och uppfostran, eller det, som ofärdigt, sjukt
eller litet vetande är, med eget arf underhållas; då må det testamente gälla,
för tid, som här ofvan sägs, ändå att arfvejord eller bröstarfvingars lott dermed
belastas skulle.
Jorda Balken.
8 Cap.
3 §. 1 mom. Åger man jord, hus eiler tomt, i staden; håfve våld bortgifva
hälften deraf, ehvad det är ärfdt eller afladt.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 12 December 1840.
N:o 162.
Expcditions-U(skottets Forslag till und. Skripvclsej N.o 162I 297
N:o 162.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den n Dec. 1840.
Preste-Slåndet den j8 —■ —
Borgare-Ståndet den 19 — —<
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse } angående regleringen af
utgifterna under Riks-Statens usta Hufvud-Titel.
(Slats-Utsk. Ull. N:ris 31, 92, 168, 301 och 370, samt Först.
Stats-Utsk. Meni. N:o 339.)
S. A. K.
Då Rikets Ständer nu få hos E. K. M. i underdånighet anmäla deras beslut
rörande regleringen af utgifterna under Riks-statens lista Hufvud-Titel,
hafva Rikets Ständer dervid ansett sig böra underdånigst tillkännagifva, det
Rikets Ständer äro betänkte att, vid Riks-Statens uppi ältande, uppgöra en ny
fördelning af de olika Hufvud-Titlarne, till beredande deraf, att anvisningar
på samina Hufvud-Titel icke må bero på olika Departements-Chefers föredragning;
men att, enär Rikets Ständer funnit angelägenheten af, att, då nya
Stats-regleringen bör med nästinstundande år vidtaga, E. K. M. så tidigt dessförinnan,
som möjligt, erhåller kännedom om de anslag, hvilka blifvit beviljade,
Rikets Ständer ansett lämpligast att nu lägga den hittills vanliga titel-fördelningen
till grund för deras underdåniga anmälan i afseende å
stats-utgifternes reglering, hvaremot den nya Riks-Staten skall sedermera varda
upprättad och till E. K. M. i underdånighet insänd; samt att, som, enligt
hvad Rikets Ständer inhemtat, svårighet vid medlens anordnande skulle möta,
derest icke vid årets början linnes bestämdt å hvilken Titel hvarje anslag
bör förekomma, Rikets Ständer beslutat, att, så framt Riks-Staten med den
nya Titel-fördelningen icke före innevarande års slut varder fastställd, anslagen
för nästa år må i räkenskaperna upptagas å samma Hufvud-Titlar, som
hittills; äfvensom att, för befrämjande af bestämdhet i beräkningen af StatsVerkets
inkomster och lättare controll derå, Rikets Ständer godtfunnit, att
för de statens embets- och tjenstemän, som efter det den nu af Rikets Ständer
fastställde Stats-reglering vidtagit, erhålla löner, under hvilka spanmål
finnes beräknad, lönen hädanefter må utföras endast i penningar till sitt nuvarande
belopp, med tillägg af skillnaden emellan det hittills förslagsvis uppBih.
till R. St. Prot. 1840. 10 Sami. 1 A/d. 36
298 Expeditions-Utskottcts Forsla" till und. Skrifvelse, N.o 162.
förda spanmålspris af 6 R:dr och de 7 R:dr, hvartill Rikets Sländer ansett
delta pris kunna för framtiden foitfarande bestämmas, eller 1 R:dr för hvarje
under lönen beräknad tunna spanmål; hvaremot, enär de tjenstemän, hvilka,
före denna Stats-reglerings inträdande, kommit i åtnjutande af sådana
löner, icke kunna beröfvas deras lagliga rätt att få njuta span måls-beräkningen
till godo efter det belopp, som af markegångs-sältningen bestämmes, men
Rikets Ständer ansett denna rätt lika väl bevarad, om, i stället för serskild
uträkning efter hvarje års olika markegång, medelpriset för de näslförutgående
åren bestämmes ifrån Riksdag till Riksdag, Lill dess efter dessa tjenstemäns
afgång, spanmåls-beräkningen under lönerna kan alldeles upphöra, Rikets
Ständer beslutat, att för tjenstemän, som före denna Stats-reglerings vidtagande
innehafva löner, hvarunder spanmål finnes beräknad, må intill nästa
Riksdag fastställas ett genom sistförflutne fem årens markegångs-sättningar uppkommet
medelpris af 7 R:dr 10 sk. tunnan, hvilket sedermera, lill dess de
hinna afgå, vid hvarje påföljande Riksdag må, elter enahanda grunder, ånyo
uträknas och bestämmas.
De under Första Hufvud-Titeln förekommande anslagen till Kongl. Hojoch
Slotts-Staterne hafva Rikets Ständer funnit ändamålsenligt alt fördela i
två afdelningar, af hvilka den ena innefattar sådana anslag, som äro ställde
till E. K. M:s och de öfriga Kongl. Personernes Egen Höga disposition, för
hvilka snmmor och deras användande icke någon redovisning, utan endast
qvitto, såsom förr varit vanligt, erfordras; den andra afdelningen åter, sådana
anslag, som utgå i och för vidmagthållande af någon statens egendom och
för hvilkas användande afgifves redovisning, underkastad granskning af Rikets
Ständer och deras Revisorer samt Kongl. Kammar-Rätten.
Till den första afdelningen, benämnd Kongl. Hof-Staterne, hänföras*
enligt ofvan antydda grund:
l:o E. K. M:s Hofhållning.
2:o Hans Kongl. Höghet Kronprinsens Hofhållning, jemte tillökning i
anseende till ökade utgifter för Deras Kongl. Högheter ArfFurstarne.
3:o Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessans handpenningar..
4:o Möblers underhållande å de Kongl. Slotten.
Under förklarande, att sistnämnde anslag är från revision fritaget, få
Rikets Ständer underdånigst anhålla, det E. K.. M- täcktes i Nåder anbefalla
vederbörande att till Kongl. Karn mar-Col legitim eller Kongl-Kammar-Rätten,
livilketdera Embetsverket E- K. M. kan pröfva lämpligast,, aflemna fullständiga
inventarier öfver de å Kongl. Slotten befintliga, staten tillhöriga, möbler,
