# ID: svediakorp-gov2036
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 64,377
# sentences: 1,527
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Allm. Besv. och Oecon.-Utskottcts Betänkande iV-o to-f.
5
pligtige alt genom Siats-anslag godtgöra, då de aldi dg försa k Ka t förenämnde
pgnsions-inrättningar om några bidrag af allmänna medel. Inländske skådespelare
in. fl. äro dessutom, för deras yrke, så vida fördel eller behållning
deraf anses kunna bernias, underkastade bevillning, och för dem böra således
serskilda afgifter icke, under något vilkor, skäligen komma i fråga; men
om utländske kringvandrande personer, sorn gifva skådespel, visa konstridning,
lindansniiig m. m.s eller som i allmänhet kunna hänfpras under
benämningen Hislrioner, skola vidkännas afgifter, hvilket Utskottet visserligen
icke finnér obilligt, så torde dessa icke böra erläggas Lill förmon för
oftanSmnde pensiöns-cassor, utan fasthellre utgå till bidrag för ett allmännare
ändamål; i hvilket afseende Utskottet föreslår: Folkundervisningens
befrämjande.
På dessa nu anförde skäl, får Utskottet alltså
förnya dess i förra Betänkandet gjorda hemställan, i afseende
på upphäfvandet till vidare kraft och verkan af Kgl. Brefven
den 14 Maji 1789 och den 3o Julii 1831, samt derjemte vördsamt
tillstyrka Rikets Högloft. Ständer, att, vid deras underdåniga
anhållan härom,- göra det tillägg, att, i händelse Kgl.
Maj;t skulle finna lämpligt, att kringvandrande utländska personer,
som gifva skådespel, visa konslridning m. m., eller
sorn i allmänhet kunna innefattas under benämningen af Hi~
strioner, böra vidkännas sådane afgifter, som hittills äro dem
ålagde för Kongl. Theaterns och Hof-Capellets pensions-cassor,
dessa afgifter då matte få utgå och användas till bidrag
för Folkundervisningens befrämjande.
Hvilket dock, jemte åtskillige Ledamöters serskilda meningar, Rikets
Högloft. Ständers egen ompröfning vördsamt underställes.
Stockholm den 20 Äng. 1834-
Reservationer:
Co af Ordföranden, Herr Grefve Posse, att Herr Grefven icke kunde
eilia den behandling af frågan, som af majoriteten,genom votering, gjort
sig gällande. I Herr Grefvens tanka, hade Utskottet antingen icke bort
tillstyrka en utsträektare frihet tilt Theater-anläggningar, än som redan finnes
medgifven, eller ock, då, såsom nu, en sådan frihet blifvit tillstyrkt, i
afseende på hufvudsladen, hade Utskottet bort, på enahanda skäl, tillstyrks
en lika obehindrad frihet i afseende på Theater-anläggningar i lands
-
6
Allm, Besv. och Oecon.-Utskottets Betankande N\o to5.
orterne, *— en frihet, som icke han anses redan vara vunnen och medgifven,
i följd af Kongl. Resolutionen den 3i Oct. i83r, hvilken Utskottet åberopat,
enär denna Resolution endast innefattar, att skådespels uppförande,
i städerna utom Stockholm, må tillåtas, så vidt hinder af Förfältningariie
eller andra omständigheter icke förekomma;
2:0 af Herr Grefve Horn, som i så måtto instämde med Hr Grefve
Posse, att Herr Grefven ansåg det vara en gifven följd af heslutet om tillstyrkande
af frihet till enskilda Theater-anlaggningar i hufvudstaden, att
enahanda tillstyrkan holde hafva egt rum i afseende på dylika anläggningar
i landsorterne;
3:o af Prosten, Doctor Björkman, att de afgifter, som kunde komma
att åläggas utländska Histrioner, böra tillfalla fattig-caSsorna; hvaruti
Herr Prosten Senell och Herr Fältprosten Bjursten instämde;
4:o af Domprosten Herr Doctor Lidrnanj som åberopade sin vid förra
Betänkandet afgifne reservation.
5;o af Herrar Rydin och Olbers, hvilka reserverade sig emot beslutet
om censuren; äfvensom den sistnämnde icke delade Utskottets mening,
i afseende på behandlingen af frågan om frihet till enskilda Theatrars inrättande
i landsorterne.
3N':o io5.
Ankom till Exp.-Utskottet den 21 Augusti.
Betänkandej i anledning af väckt motionj om ätskillige förändringar
och rättelser i afseende å allmänna Undervisningsväsendet
m. m,
Riksdagsfullmägligen Hans Jansson frän Elfsborgs Län, har, uti ett
till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och till della jUtskolts handläggning
remitleradt memorial, anfört, att, då ungdomen i allmänhet vid Läroverken
uppoffrar mycken lid, arbete och kostnad, för alt lära ämnen,
hvilka i en framtid åsidosättas, glömmas, samt icke medföra någon nytta
för Staten, såsom, enligt Motionairens åsigt, förhållandet är med lärandet
af de döda språken, det alltså icke måtte vidare vara föreskri,fvet, alt inhemta
kännedom utaf andra bland dessa språk, än latin, hvilket, såsom
Allni. Desv, och Occon.-L tskotlets Betänkande N.-o 10S.
7
de lärdas språk, torde bibehållas; — att, då i allmänhet, genom den mindre
goda latin, som framställes under dispulations-acler, ämnet snarare försänkes
i mörker än upplyses, hvarje speciminanl måtte ega frihet utgifva
och försvara sin disputation på Svenska, dock med lemnadt tillstånd, att,
om han så önskar, jemväl begagna latinska språket; — alt, då intet bestämdt
stadgande finnes, angående de kunskaper, hvilka böra egas af dem,
som taga Magister-graden, men följden häraf blifver, att en yngling, som
icke är begåfvad med desto större snille, antingen måste använda 6 lill
10 år af sin bästa tid, för att ofullständigt lära litet i hvarje lärdomsgren,
eller ock genom ansträngning och studerande blifva till helsa för lifstiden
förstörd, det af sådan orsak vore af nöden, att vissa pensa bestämdes för
denria grad, på så sätt, att de döda språken något litet finge flyttas åt sidan,
för alt lemna rum åt solidare vetenskaper; samt att, då det kunde få
antagas, det en yngling, som väl grundlagt sina studier i skolan och gymnasium,
borde kunna reda sig, så väl med explicerande af de Latinske Auctorerne,
som i uppfattningen af Euclidis Elementa och den högre och
lägre Aritlimétiken, det förtjenade en närmare undersökning, huruvida icke,
till beredande af tillgång för Läroverkens andra behof, vissa professioner
kunde sammanslås, såsom t. ex. Eloqventiac-professionen med den uti Este-i
thillén och Malheseos-professionen med den uti Astronomien.
I sammanhang härmed har Hans Jansson, under anmärkning af det
olämpliga deruti, att uti i Sect, 7 Cap. 2 §■ af 1820 års Kongl. Skol-Ordning
finnes 'bestämd en plikt, utgörande värdet af 1 tunna råg, hvartill
den lärjunge är förfallen, som utur Skola afgår, men sådant icke anmäler
inom 14 dagar efter den termins början, ela han sist begagnat undervisning
derstädes, — föreslagit, att stadgandet om denna plikt mätte komma
att upphöra, samt §, derefter rättas.
Utskottet bar tagit denna framställning i behörigt öfvervägande; och
hvad först vidkommer de af Hans Jansson, i afseende å vissa delar af allmänna
Undervisningsväsendet föreslagna förändringar, så enär desamma innefatta
ämnen, hvilka dels redan utgjort föremål för granskning af den Comité,
som varit nedsatt till öfverseende af Rikets Undervisningsverk, och
hvars till Kongl. Maj:t, under den 20 December 1828, afgifne underdåniga
Betänkande ännu är beroende af Kongl. Mapts Nådiga pröfning, dels stå
i strid med vilkoren för en verklig academisk bildning, så
hemställer Utskottet, att Hans Janssons härom gjorde förslag
icke måtte lill någon Rikets Högloflige Ständers åtgärd föranleda.
s
Allm. Bcsi<. och Occon -Utskottets Betänkande N.o io5.
Men hvad deremot beträffar den af Molionairen väckta fråga om upphäfvande
af det uti ofvanåberopade §. af Kongl. Skol-Oi dningen förekommande
stadgande, att lärjunge, som icke inom 14 dagar efter deri termins
böljan, dä han senast begagna! undervisningen, anmäler sig till entledigande
ur Skola, skall derföre böta värdet af i tunna ftig, sä, enär höler i
berörde fall icke synas vara lämplige eller äudamålsenlige, tror Utskottet
sig böra
tillstyrka Kikels Högloft. Sländer, att hos Kongl. Majit göra
underdånig hemställan derom, alt det i i:sta Sect. 7 Cap. 2
§. af 1820 års Kongl. Skol-Ordning bestämda ansvar för lärjunge,
som underlåter inom utsatt tiri göra anmälan om slutande
skolgång, måtte till all kraft och verkan förfalla.
Hvilket dock lill Kikets Högloft. Ständers egen pröfning öfverlemna*.
Stockholm den 20 Aug. 1 So
-
lsbo 106.
Ank. till Exped.-Utskottet den 21 Augusti.
Utlåtande, i anledning af vädd fråga om uppJulfvande af allt
tvång i afseende på skyldigheten att till vissa Bruk försälja
eller leverera kol.
Hedervärda Bonde-Ståndet har lill Utskottets åtgärd remitterat Riksdagsfullmägtigen
Daniel Danielssons från Örebro Län lill Ståndet ingifne
memorial, af innehåll, alt, ehuru skattefrälse hemmansegare blifvit, genom
Kongl. Förordningen den 21 Februarii 1789, försäkrade om fri disposition
af deras skogar, äro de likväl, genom Kongl. Brefvet den i5 Julii 1802,
samt Kongl. Kammar- och Bergs-Collegiernas derpå grundade Circulaire d.
27 Oclober samma år, förbudue, att afföra skog eller kol till någon annan
än den, som eger skatterätten, när denne, efter gångbart pris, derföro
betalning erlägger; att detta gångbara pris, hvars bestämmande, vid uppLommande
tvist säljare och köpare emellan, sker enligt föreskrifterne i
Kongl. Brefvet den 17 December 1806, ej alltid kan till vederbörandes ömsesidiga
belåtenhet regleras, utan olägenhet för den ena eller andra, i nion
af
Allm. Bcsv. och Occon.-Ulshotlets Utlåtande AT:o 106.
9
af det beroende af hvarandra, deri Löpare och säljare sig befinna, men
sorn vanligen länder den senare till förfång; alf, då en fri skogs- och
kol-försäljning skulle bereda både hemmans- och ränté-egares ömsesidiga
fördelar, fann Molionairen sig föranlåten, äfven med slöd af den mera liberala
anda, som, i afseende på näringarne, i senare lider synis göra sig
gällande, all framställa den önskan, att alla de Författningar, som, i förberörde
afseende, på något sätt inskränka frälse hemmans-egares fria disposition
öfver sina skogar, malte till vidare kraft och verkan upphöra; uti
hvilken framställning Riksdagsfullmägligen Hans Jansson från Elfsborgs
Län sig förenat, med afseende på sin hemort, der vissa district eller
fredsmilar äro utstakade och vite utsatt för den, som å andra än bestämde
ställen försäljer sina kol.
Utskottet har, vid behandling af detta mål, inhemtat, att en lika beskaffad
fråga vid sista Riksdag varit väckt och pröfvad af Oeconomie-Utskottet,
hvars Utlåtande N:o 106, (j8 Sami. 1 Band. af Bihang lill RiksSlåndens
Protocoilj), deruti afslag å motionen blifvit tillstyrkt, vunnit samtlige
Riks-Ståndens bifall. Utskottet har, såsom skäl för sitt afstyrkande, anfort;
att hvad Bergslagsskogarne beträffar, så finnes, förhushållningen med
desamma, tid efter annan Författningar utkomne, hvarigenom deras innehafvares
rättigheter och skyldigheter blifvit, i och^för Bergsbrukets upprätthållande,
utstakade; att, i afseende på de skogar, hvilka inom Bergslagsdistricten
finnas, tillhörige hemman, som icke äro i hylleblåsningen inroterade,
eller Bergsbruk idka, så vore kolförsäljningen i allmänhet lika fri
och oberoende, som den är från skattehemman på landslagen, så vida icke,
genom åtaganden vid anläggningar af Bruk och Bergverk, eller ingångne
Contract, förbindelser uppkommit för den ena eller den andra, att endast
på vissa ställen kolen afyttra; att befarad olägenhet och godtycklig behandling
vid prisbestämmelsen ej synes kunna inträffa, sedan 1806 års Kongl.
Bref föreskrifvit, ej blott sättet för pi öfning af köpares och säljares rätt
och anspråk, utan ock anvisning, att i blifvande beslut söka ändring; att,
vidkommande förd klagan öfver de serskilde föreningar, Bruksegare emellan,
om kol-districten, så har Kongl. Maj;t, i nyssnämnde Nådiga Bref, förklarat,
att de kol-district, som äro lagligen erkände och stadfästade, icke
böra någorstädes upphäfvas; men i händelse andra föreningar skulle finnas,
hvilka ej ega samma helgd, och hvilka kunna anses på något sätt leda till de
kolandes förfång, är det desse obetaget, att i laga ordning söka rättelse, till
Bih. till R. Si. Fröt. 1834. 8 Sami. 2
so\de Häftet.
10
Allm. Bcsv. och O teon,-Utskottets Utlåtande N.o 106.
afskaffande af bevisliga oordningar; och att Kongl. Förordningen om skogarne
i Riket den i Augusti i8o5, i 76 §., uttryckligen stailgar, att alla,
så väl krono-skaltc, sorn Iiälse-skatte, genuin samma Författning förunnade
föfmonér icke i någon måtto skola minska eller förändra den rättighet till
kolfång och andra -skogsföruödenheter, som Bruk och Bergverk, efter de
dem förunnade Resolutioner, ega och hitintills vanligen åtnjutit.
På dessa skäl, dem Utskottet till alla delar gillar, och då förevarande
ämne egentligen afser rättsförhållanden enskilde personer eller samhälligheter
emellan, hvilka ej utgöra föremål för Rikets Högh Sländers pröfning
eller bedömande, får Utskottet vördsamt hemställa,
att ifrågavarande förslag, om upphäfvande af allt tvång, i afseende
på försäljning oph leverering af kol till vissa Bruk,
må af Rikets Högloft. S änder lemnäs utan afseende.
Hvilket dock, jemte en Ledamots serskilda mening, Rikets Högloflige
Ständers närmare bedröfvande vördsamt underställes.
Stockholm den 20 Augusti i834*
Reservation
af Olof Olofsson från Östergöthland: ''Allmänt erkännes och beklagas
den svåra belägenhet, samt deraf följande obelåtenhet och vantrefnad, hvari
den bål dt beskattade mindre jordbrukaren merendels sig befinner; men sällan
undersöker man orsakerne dertill, och, då någon sådan blifvit uppgifven,
för att höfvas, förkastar man, utan närmare pröfning, den gjorde framställningen,
nöjd, om man, ur flydda liders digra Riksdags-docuinenter eller
andra olliciela handlingar, kan låna några rader, för att rättfärdiga sitt
förfarande.
Utskottets förslag lill Betänkande öfver den väckta motionen, angående
en fri kolförsäljning, synes ytterligare bekräfta denna sanning.
Motionairen har tydligen ådagalagt och visat de så väl för räntegifvare
och räntetagare ömsesidiga, som för det allmänna vigtiga fördelar,
hvilka skulle beredas och vinnas, genom den för skatte- och frälse-skatle
hemmansegare yrkade frihet vid försäljningen af sina skogs-producter och
deras, på gällande Lagar och Författningar, dertill grundade rättighet. Utskottet
har ej en gång sökt vederlägga dessa förhållanden, utan, under åberopande
af till en del åldriga och bristfälliga undantags-stadganden, förklarat
den väckta frågan, såsom egentligen afseende rättsförhållanden enskilde
personer och samhälligheter emellan, böra lemnäs utan afseende.
Allm. Besv. och Ocean-Utskottets Utlåtande N\o loj.
När skola då någonsin några nyttiga reformer hörja, några för det allmänna
fördelaktiga och båtande åtgärder kunna vidtagas, om äldre obilliga Författningar
ej kunna undnnrödjas och lemna rum ål föiändringar och förbättringar?
Och tillhör det ej oss, är det ej vår oefteigifliga pligt, att
uppdaga bristerne, och söka verka för förbättringarnel Jag tror, att vi både
kunna samt böra det. På sådan grund, och då jag är fullt öfvertygad om
nyttan och nödvändigheten af den föreslagne fria skogs- och kol-försäljningen,
under iakttagande af ränle-egares rätt alt tillse det ränle-gifvarens
hemman derigenom icke förstöres, yrkar jag, att underdånig anmälan måtte
hes Kongl. Maj:t göras, för upphäfvande af de hinder, hvilka uti gällande
Författningar möjligen kunna finnas emot en sådan frihet.
N:o 107.
Ankom till Exped.-Utskottet elen 20 Augusti.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om behof vet af förändrade
stadganden, i afseende på Tullafgifterne ä från Finland
och Ryssland till Sverige inkommande varor.
Herr Santesson} B. H., har, uti ett till Vällofl. Rorgare-Ståndet ingifyet
memorial, sora till detta Utskott blifvit remitteradt, anfört, alt vid
den behandling, som frågan om reglerande af Tullafgifterne kora att undergå,
borde jemväl tagas i betraktande de serskilde förmoner Finland och
med detsamma Ryssland, såsom derifiån omöjligt att åtskilja, njuta för handeln
på Sverige; och då tractaten med nämnde främmande magt under innevarande
år tilländagått, ville Motionairen fästa uppmärksamheten på angelägenheten
deraf, att berörde tractat på enahanda vilkor ej ytterligare förlängdes,
till skada i flere afseenden för landets egna näringar, hvilka numera
kunna fylla, med egna producler, hvad som fordom måste, serdeles
för hufvudstadens behof, hemtas från Finland, under det ökade tillfällen
till afsättning, i senare tider lättade genom förbättrade communications-anstalter,
erfordras för Rikets jordbruk, boskapsskötsel, skogshushållning m. in.
UlskottPt har, vid behandling af delta mål, inhemtat, att flere
motioner, angående Tullen å från Finland inkommande varor, vid denna
Piiksdag redan blifvit af Rikets Ständer pröfvade och afgjorde
] I
Allm. Besv. och Oecon.-Utskottets Betänkande A':o 108.
så att Rikets Ilöglofl. Ständer, med bifall till livad Bevillnings-Utskottct, i
afgifvet Betänkande N:o 10, tillstyrkt, och på sätt underdåniga Skrifvelsen,
N:o 47 den *7 nasti. Junii, närmare innehåller, beslutat, att hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, det hädanefter icke något serskildt undantag
för Finland måtte ega rum, utan detta land vara underkastadt samma tull—
afgifter, som i allmänhet blifva af Rikets Ständer å inkommande varor bestämde.
Vid sådant förhållande, och då frågan sålunda redan är afgjord, anser
"Utskottet Herr
Santessons ifrågavarande motion ej påkalla någon Rikets Höglofl.
Ständers vidare åtgärd.
Hvilket till Rikets Högloflige Ständers, närmare bepröfvande vördsamt
öfverlemnas.
Stockholm den 20 Augusti 1834*
K:o 108.
Ankom till Exped.-Utskoltet den 20 Augusti.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om inrättande af en Skola
i stadén Borgholm.
Uti memorial, som från Högvördige Preste-Ståndet blifvit till Allmänna
Besvärs- och, Oeconomie-Utskottets Utlåtande remitteradt, har Herr
ContractSrProsten Ahlqvist anfört, att Öland, sorn, på i3 mils längd, eger
en folkmängd af emellan 29 och 3o,ooo personer; hittills är i saknad af
någon allmän undervisnings-anstalt, hvilket vore så mycket mera olägligt,
som högst få föräldrar kunna låta sina barn begagna Läroverken i Calmar,
så vida de ej skola äfventyra barnens helsa och lif, under den höst och
vår oftast vådliga, samt vissa tider på året helt och hållet afbrutna communicationen
öfver Calmar sund; hemställande Herr Prosten, på dessa skäl,
att en allmän Skola med en Rector, en Collega och en Apologist måtte inrättas
i Borgholms stad, sorn är belägen nästan midt på Öland, och der ett
Lärohus säkerligen, utan synnerlig kostnad, skulle kunna genom provincens
biträde erhållas.
Utskottet liar tagit i öfvervägande denria sålunda gjorda; framställning;;
Allm. Besv. och Occcn.-Vtskollets Utlät ande IV:o log.
12
och som i afseende å närvarande fall inträffar dél serskilda förhållande, dels'
att Öland hefinnes i fullkomlig saknad af undervrsnrngs-anslalter, samt alt
det för invånarne derstädes tidtals är med svårigheter och fara förenadt,
att låta sina harn besöka de på fasta landet befintliga Skolor, dels att fråga
om någon Skolinrättning på Öland icke förevarit, hvarken hos den af
Kongl. Majrt till öfverseende af Rikets .Undervisningsverk nedsatta ‘Comité,
eller hos senast församlade Revision öfver Elementar-läroverken, anser
sig Utskottet böra tillstyrka
Rikets HöglofL Ständer, att, uti underdånig Skrifvelse, fästa
Kongl. Maj.-ts Nådiga uppmärksamhet på ifrågavarande ämne,
med underdånig anhållan, alt, sedan Calmar Stifts styrelse
blifvit hörd, samt Ölands invånare jemväl lern näts tillfälle
alt sig yttra, desse senare i afseende å kostnaden för en skolbyggnads
uppförande, Kongl. Mapt täcktes, i sammanhang
meri den föreslående allmänna regleringen af Rikets Undervisnings-verk,
företaga frågan ota inrättandet af en Skola i
Borgholm.
Hvilket dock till Rikets Högloft, Ständers närmare pröfning öfverlernnas.
Stockholm; den 20 Augusti 1834*
N:o 109.
Antom' till Expeil,-U(skottet den 20 Augusti.
Utlåtandej i anledning af vackt motiony om inrättande af en Apologist-Skola
i Borås.
Vällofl. Borgare-Ståndet har till Utskottets Utlåtande öfverlemnat ett af
Hr C. G. Rydin till Ståndet ingifvet memorial, hvaruti han, under anförande
af det olämpliga deraf, att Borås, ehuru af städerne inom Skara Stift den
folkrikaste, endast är försedd med en så kallad Pedagogi, då likväl flera
andra städer inom samma Stift ega Lärdoms-Skolor, samt, med framställning
i öfrigt af stadens verkliga behof af en förbättrad Skol-inrättning, yrkat,
att Rikets Högh Ständer måtte, oberoende af den föreslagna allmänna regleringen
af Rikets Undervisningsverk, serskildt vid detta Riksmöte;, företaga
14 Allm. Eesv. och Oecon.-Utskottels Betänkande ,N:o Ho.
frågan om uppl)jelpandet af Skolan i Borås, hvilken Molionairen ansåg
lämpligast böra blifva en Apologist-Skola med 3:ne Lärare.
Under handläggningen af berörde motion, har Utskottet tagit kännedom
af det underdåniga Utlåtande, sorn senast församlade Revision till
öfverseende af Rikets Elementar-Lärovei k, under den i3 December i832,
till. Kongl. Maj:t afgifvit, samt deraf inhemta!, att Revisionen, i sammanhang,
med ett förslag till allmän reglering af Elementar-läroanstallerne i Riket,
bos Kongl. Maj:t i underdånighet tillstyrkt, alt en Apologist-Skola,
bestående af 3;ne classen, måtte i Borås blifva inrättad. Frågan om en
ändamålsenligare Skol-inrätlning i nämnde stad utgör således redan föremål
för Kongl. Majcts Nådiga uppmärksamhet, samt lärer icke undgå att
blifva behörigen pröfvad i förening med öfrige, undervisningsväsendet rörande
ämnen. Och då, vid sådant förhållande, en framställning härom af
Rikets Högloft. Ständer, enligt Utskottets tanka, är helt och hållet öfverflödig,
samt i allt fall icke torde böra föranleda till någon skyndsammare
förändring af Skolan i Borås, än som af den allmänna regleringen blifver
en följd,
finnér Utskottet sig sakna skäl att till motionen tillstyrka
bifall.
Hemställandes dock sådant till Rikets Högloflige Ständers egen ompröfning.
Stockholm den 20 Augusti 1834-
N:o no.
Ankom till Exp.-Utskottet den 20 Aug.
Ytterligare Betänkande, i anledning af väckta motioner om förändrade
stadganden, i afseende på skeppsegares åliggande att
uttaga sä kallade Fribref och Turkiske pass.
Utskottets i ämnet afgifne Betänkande N:o 18, har af Högvördige Preste-Ståndet
den 10 sistl. April, i de aine punkter, deri något förändradt
stadgande ej tillstyrktes, blifvit bifallet, men i 3:dje punkten, hvarigenom
en föi längd tid för Fribrefvens giltighet åsyftades, afslaget; deremot samina
Betänkande af öfrige respeclive Riks-Slånden blifvit lill Utskottets för
-
Allm. Desv. och Oecon.-Ulshotiels Betänkande N.o 110.
i5
nya de pröfning återremitleradt, pä grund ;if dervid gjorde an märit ning'ar;
inom Flög/o/l. Ridderskapet och Adeln, af Grefve Cronhjelm, Otto Au».:
att Fribrefven tillkommit under cn lid, då ej alia Svenska fartyg, utan
endast de pä cravel byggde, fingo tillgodonjuta helfrihet i afgifter, och aLt
således, sedan helfrihet blifvit förunnad alla Svenska fartyg, af hvad byggnadssätt
och storlek sorn helst, och reciprocitels-lractater emellan Sverige
och de fleste främmande magter äro ingängne, hvarigenom nästan all tilllämpning
af ProduCt-placatet upphört, vore Fribref öfverflödiga, åtminstone
att årligen förnyas, hvadan de borde afskaffas, derom serskilde städers
Borgerskap, redan 1762 och vid flera tillfallen sedermera, gjort hemställning;
alt Fri brefvens årliga förnyande stundom föranledt dertill, att utländska
fartyg mäst befraktas, emedan nytt Fribref för de Svenska ej nog skyndsamt
kunnat erhållas, och det äldre varit årsgammalt; att, i den händelse
Fribref skola bibehållas, desamma borde i landsorterne vara tillgänglige, i
likhet med hvad för Götheborg och Wisby är medgifvet, utan serskilde
ansökningar af städerne, enär det kan tagas för afgjordt, att Fribrefvens
anskaffande från Stockholm, för aflägsna landsorter, medförer tidsutdrägt; att
Svenska fartygs nationalitet, äfven utan fribref, kan styrkas med samma
document, som för Fribrefvets erhållande erfordras, och af hvilka handlingar
Svenska Tullbevakningen, i afseende på afgifters erläggande, likaledes
kan utröna, om fartyget är Svenskt eller icke.
Inom Vcillojlige Borgare-Ståndet:
af Herrar Petre' och Levin’, att de biträdde den af Grefve Posse, i
dess reservation emot Betänkandet, yttrade mening om befrielse för skeppsredare
att uttaga Fribref, hvilkas hufvudsakliga gagn lärer vara att bereda
Kongl. Comrnerce-Coliegii Tjenstemän inkomst;
af Herr Winberg, med hvilken sig förenat Herrar Bruse, Norman,
Maechel, Landin, Linn, Valley, Helleday, ra. fl.; att Utskottet, lili stöd
för afslag å motionerne, syntes hafva afsett ett annat ändamål med ifrågavarande
skeppshandlingar, än Herr Winberg med deras utfärdande kunde
förena; alt Fribref numera endast ådagalägga fartygs nationalitet och för
inrikes Tullbehandling ej äro nödige; att nationaliteten lika kraftigt bestyrkes
genom det köpe- eller bil-bref, som alltid måste finnas om bord,
och att Fribrefvet å utrikes ort efterfrågas endast af Svenske Consulerne,
anén ej af främmande magters auetoriteter; att fribrefven således, utan
äfventyr för Svenska handeln, kunna afskaffas; dock vore sådant af mindre
vigt, än ändring af stadgandet, att de årligen böra förnyas, och dessa
handlingars erhållande, utan förlustgifvande tidsspillan och omvägarj att
i6
Allni, JBesv.- och Oecon.-Ulskotlets Betänkande IV'.o 110.
de så kallade Turkiske passen numera äro af mindre vigt för Svenska fartyg,
då del visat sig, att Preussiska och Danska m. fl. fartyg, ouppbringade
besegla Medelhafvet, utan dylika pass, och ulan alt nämnde nationer
erlagt eller för närvarande erlägga någon tribut lill Barbaresk-Staterne; att
passen likaledes uppvisas endast för Svensk Embetsman, hvadan deras ålder
af utländske aucloriteter ej kan ifrågasättas, och i följd hvaraf deras
förnyelse för hvarje resa ej lärer vara behöflig;
af Herr fVijk: att, ehuru Fiibref, Lill bestyrkande af fartygs nationalitet,
synas vara behoflige, borde nämnde handling, som kan jemföras med
Fastebref, vara gällande, så länge ingen förändring i eganderälten inträffade;
att, om sådant stadgades, skulle Fribrefvens uttagande i CommerceCollegium
och dermed förenadt uppehåll mindre öfverklagas; alt blanquelter
till Turkiska pass borde finnas i alla större stapelstäder, emedan det inträffat,
att frakter på Medelhafvet, under det ruan afbidat Turkiska passet,
för skeppsredare i de från hufvudstaden aflägsna orter, gått förlorade;
af Herr Halling: alt både Fribref och Turkiske pass kunde, utan
skada eller äfventyr för Rikets handel och sjöfart, afskaffas, emedan flerfaldige
olägenheter, genom åliggandet, att förse sig med nämnde handlingar,
rederierne, serdeles de från hufvudstaden långt aflägsne, tillskyndas,
och Regeringen numera icke behöfver, i detta afseende, utöfva något förmynderskap
för undersåtarne, hvilka finge skylla sig sjelfva, om de ej iakttogo
deras eget bästa, hvadan det ock borde stå hvar och en fritt, att
hos Commerce-Collegium uttaga passhandlingarne, och att förändring af
Författningarne " om ifrågakomne passhandlingar kunde i ministeriel väg
tillkännagifvas främmande magter, om så skulle nödigt anses, och genom
Commerce-Collegium kungöras vare Consuler, på det alla möjliga olägenheter
af förändringen matte undanrödjas;
af Ilerr Holm: att Fribrefven, hvilka egentligen kunna anses för sjöpass,
och äro nödige till bestyrkande af fartygs nationalitet, erhållas för en
så billig lösen, alt deras årliga förnyelse ej bör finnas för redare kännbar;
då deremot en sådan handling, såsom i mera än ett hundrade år bruklig,
torde vara alldeles nödvändig, till undvikande af åtskilliga obehagligheter
för sjöfarande, och jemväl finnes i en Dansk, år 1829 ulgifven, Tariff å
tullafgifter och dermed gemenskap egande ämnen, upptagen såsom ett af
de document, hvarmed Svenska och Norrska fartyg böra vara försedde;
hvaraf vill slutas, att utländske auctorileter fästa vigt vid Fiibref.
Inom
Allni. Besv. och Oecon.-Ulskotlets Betänkande N-o no.
*
»7
Inom Hedervärda Bonde-Ständet:
af Riksdagsfullmägtigen Anders Danielsson från Elfsborgs Län; att
någon ändring i stadgandet om Fribrefs förnyelse är mindre nödig, och
kostnaden för berörde passhandlings erhållande obetydlig, vid jemförelse
med personel passafgift; hvaremot Fribref kunna gälla 3 år, om fartyget derunder
ej återkommer i Svensk hamn.
Hvad sålunda förekommit, har Utskottet tagit i öfvervägande, och i
afseende på numera ifrågastäldt fullkomligt afskaffande af Fribref och Turkikiska
pass, genomgått de med främmande magter afslutade handelstractater
och conventioner, deraf Utskottet, hvad först angår Fribref, inhemtat, att
en sådan handling ej uttryckligen finnes omnämnd; men deremot uti Kgl.
Reglementet för Svenska handels-sjöfarten under krig emellan främmande
sjömagier påbjuden, att innehafvas af alla, under sådane förhållanden, utom
Östersjön gående fartyg, samt att, i anledning al sladganden i tractaterne
med Preussen och Danmark, om fartygs åliggande, att innehafva ordentlige
document, Fribref bland berörde document finnes upptaget i
Kongl. Commerce-Collegii Kungörelse den Åug. 1827, och i bemälde Collegii
samt Kongl. General-Tullstyrelsens Circulaire den 16 Dec. 1S28.
Sedan skillnaden emellan hel- och half-frihet i umgälder för Svenska
fartyg upphört, böra Fribref egentligen såsom sjöpass betraktas, utvisande och
bestyrkande Svenska fartygs nationalitet, på grund hvaraf helfrihet i afgifter
inrikes, och de genom tractater betingade fördelar å utrikes ort, åtnjutas.
Att nationaliteten, genom annan handling, möjligtvis skulle kunna
styrkas, vill Utskottet ej motsäga; men anser dock lämpligast, att denna handling
utfärdas af Kongl. Commerce-Collegium, eller med dess underskrift
och insegel, af auctoriteter i landsorterne, som derom till bemälde Collegium
lemna skyndsam underrättelse. Härigenom undvikas alla olägenheter
för sjöfarten, som kunde inträffa, genom afskaffande af en handling, hvilken,
under ett århundrade, tjenat till bevis för nationaliteten; och Commerce-Collegium
förblifver, enligt dess ändamål, såsom hittills, i tillfälle att
ega öfversigt af Svenska sjöfartens tillstånd. Om deijemte modificationer i
stadgandena angående tiden för Fribrefs giltighet och sättet för deras erhållande,
på sätt här nedan varder föreslaget, få ega rum, anser Utskottet
all grundad anledning till klagan öfver kostnad eller tidsutdrägt för skeppsredare,
i omförmälde afseende blifva undanröjd, hvadan Utskottet, uppå
nu anförde skäl,
Bih, till R• St. Prat. 1834, 8 Sami. 3
so',de Häftet.
18 1 Ålim. Besv.- och Econom.-Utskottets Betänkande N:o ilo.
vördsamt afstyrker framställningen om afskaffande af Kongl.
Commerce-Collegii Fribref, till bestyrkande af Svenska fartygs
nationalitet.
Vid pröfning dernäst af frågan om tiden för Fribrefs giltighet, för
närvarande bestämd (ill ett år, så vida fartyg ej ständigt förblifver utrikes,
i hvilken händelse berörde handling gäller 3 år, har Utskottet funnit,
å ena sidan, såsom skäl för nämnde tidsbestämmelses bibehållande, kunna
anföras, att underslef vid Fribrefvens begagnande härigenom anses hindras,
och Commerce-Collegium derå kunna lemna en närmare controlernnde uppmärksamhet,
samt i öfrigt ega oafbruten kännedom om Rikets handel och
skeppsfart, hvartill kommer, att nämnde Embetsverk bibehålies vitt en oförminskad
sportel-inkomst, som, utan lämplig bisättning, ej rättvisligen
bor borttagas, hvaremot, å andra sidan, lill stöd för Herr Winbergs, i dess
motion framställde yrkande, måste i betraktande tagus, livad af serskiide
Talare inom resp. Riks-Stånden, i afseende härpå, är anfördt. Utskottet
bär, rörande detta ämne, jemväl sökt förskaffa sig upplysning om grannstaterne
Danmarks och Preussens Författningar, och deri ej funnit viss tid
vara bestämd för giltigheten af de handlingar, hvarmed nämnde länders
fartyg'styrka deras nationalitet, hvaraf vill synas, som påbudet om Fribrefs
årliga förnyelse, under oförändrade förhållanden med redare och skeppare,
skulle i Sverige, utan menlig påföljd, kunna upphäfvas, enär i alla fall missbruken
skulle, så vidt ske kan och under närvarande förhållande eger rum,
förekom mas genom nu gällande, i Kgl. Förordningen den 22 April 182g
upptagne, ansvars-bestämmelser, samt bibehållande af edgång och öfrige formaliteter
vid Fribrefs utfärdande. Det innefattar, utan all fråga, en besynnerlighet
att vara pligtig utlösa en ny med den äldre till innehåll lika
handling, på sätt nu sker när Fribref förnyas, ulan att förändring i eganderätten
eller med skeppare inträffat, och då sådant, förutan ändamålet
med Fribref, kan vinnas, samt hvarje åtgärd till sjöfartens lättande och
befordrande är behöflig, föranlåtes Utskottet att, med frånträdande af
dess hemställan i förra Betänkandet, vördsamt tillstyrka Rikets Idögloflige
Ständer
att hos Kongl. Mäjjt frambära den underdåniga önskan, att
Fribrefs förnyande ej må anses nödigt eller påbjudas, så länge
samma egare eller interessenter innehafva fartyg och annan
skeppare ej antages.
Åliggandet att i Kongl. Commerce-Collegium uttaga Fribref, kan för
skeppsredare i hufvudstaden eller derintill närmaste släder ej medföra tids
-
Allmänna. Desv. och Oecon.-TJtskottets Betänkande IV.-o 110,
19
utdrägt, hvilken deremot för dem å aflägsne orter inträffar. Till undanrodjande
af härmed förenade olägenheter och förluster, har Kongl. Maj;t,
genom Dess Nådiga Kungörelse den 26 October sisth år, lemnat vederbörande
tillfälle, alt komma i åtnjutande af ilen för Wisby och Götheborg
medgifne förmon, att hos Konungens Befallningshafvande ega tillgång på
Commerce-Collegii Fribref; och ehuru en utväg sålunda är öppnad för
borttagande af det hinder och svårigheter, sorn- af passhandlingarnes uttagande
i Collegium följa;# likväl, och då såsom vilkor stadgas, att visas bör
det uppehåll eller olägenhet inträffat af bristen på dylika Fribref, och flere
medborgare, lill följd häraf, innan fördelen linge åtnjutas, skulle nödgas
•vidkännas förluster, som genom tillståndets utsträckning kunde förebyggas,
anser Utskottet sig böra i så måtto förändra sitt yttrande i detta afseende,
alt Utskottet vördsamt tillstyrker:
att Rikets llögloflige Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att, på sätt genom Kongl. Brefven den i5 Augusti
1829 och den 5 November 1831 för städerne Wisby
och Götheborg finnes medgifvet, samt under enahanda vilkor,
ett tilli äckligt antal blanquetter till Commerce-Collegii
Fribref måtte för skeppsredare, som sådant äska, blifva alt
tillgå hos Konungens Befallningshafvande i de Län, der stapelstäder
finnas.
I afseende på Turkiske pass, har Utskottet inhemtat, att tractaterne
med Marocco och öfrige Bai baresk-Staterne bestämdt innehålla, att Svenska
fartyg böra vara försedde med Commerce-Collegii pass, hvilket genom 1804
års Kgl. Reglemente jemväl är föreskrifvet lill iakttagande af farling, sorn
i krigstid segla utom Östersjön. Det vill således synas, som denna handling,
utan de sjöfarandes eget äfventyr, ej för närvarande kan afskaffus, el
ler
Svenska sjöfarten böra blottställas för de möjliga hinder och olägenheter,
som genom förändrade föreskrifter, rörande denna passhandling, kunde
inträffa, och å så aflägse orter vore svårare alt förekomma, hvadan Utskottet
afstyrker
framställningen om förändrade stadganden i afseende
på skyldigheten att innehafva Turkiska pass och tiden
för deras giltighet.
Men emedan samma förhållande och tidsutdrägti i afseende på Turkiska
passens anskaffande från hufvudstaden, som med Fribref eger rum,
och blauquetler till de förra hos Konungens Befallningshafvande i Wisby
och Götheborg äfven finnas att tillgå, tillstyrker Utskottet vördsamt;
30
Allm. Besv. och Occon-Utskottets Utlåtande N.o 111.
alt Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t, om Turkiska
passblanquetters tillhandahållande hos Konungens Befallningshafvande
i de Län der stapelstäder finnas, frambära enahanda
underdånig önskan, som, i afseende på Fribrefs erhållande,
blifvit af Utskottet föreslagen.
Dock varder detta, jemte en Ledamots serskilda mening, till Rikets
Höglofl. Sländers närmare pröfning vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 20 Äng. i834-
Reservation:
af Herr Grefve Posse: Då Fribrefven hvarken kunna betraktas såsom
sjöpass, ej heller äro behöflige för bestyrkande af nationaliteten, kån
jag icke gilla de skäl, hvarpå Utskottet grtindat sitt beslut; men som jag
anser de största svårigheterne i afseende på skyldigheten alt förse fartygen
med Fribref, genom de af Utskottet föreslagne åtgärder kunna undanrödjas,
tillstyrker äfven jag för min del bifall till Betänkandet, dels på den
grund, att, genom den fortfarande skyldigheten alt uttaga Fribref, Commerce-Collegium
bibehåller inseendet öfver handeln och sjöfarten, dels ock
derföre, att det skulle vara betänkligt borttaga från bemälde Collegii Tjenstemän
en påräknad inkomst af sportler.
N:o lii.
Ank. till Exped.-Utskottet den 20 Augusti.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af Kongl. Majtts Nådiga Skrifvelse,
rörande ett på Rikets Ständers begäran utarbetadt
förslag till en Låne-inrättning för Bergsmans-handteringen
i Riket.
Utskottets i ämnet afgifne Utlåtande N:o 81, har af Hedervärda Bonde-Ståndet
den 14 sisth Julii, på grund af dervid gjorde anmärkningar,
blifvit till Utskottets förnyade handläggning återremitteradt; men som berörde
Utlåtande blifvit af 3:ne Riks-Stånd gilladt, nemligen af Högleflige
Ridderskapet och Adeln den 8, af Högvördige Preste-Ståndet den 1 oeh af
Allm. Besv. och Occon.-Utskoitets Utlåtande N'.o lia.
21
Vallöf!. Borgare-Ståndet den 4 i förenämnde månad; så har Utskottet funnit
ålerremissen ej kunna lill någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Aug. 1834-
N:o 112.
Ankom till Exp.-Utskottet den Augusti.
Rikets ‘Häglof!. Ständers Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotts
Utlåtande, i anledning af väckt motion om belåningsrättj
uti publika fonder, ä torkad spanmål. |
Hedervärda Bonde-Ståndet har till detta Utskott remitterat ett af
Mksdagsfullmägtigen Anders Andersson från Skaraborgs Län ingifvet memorial,
hvaruti, på anförde skäl, hemställes, att, i sammanhang med regleringen
af utvägar till näringarnes biträdande med lån, enskilde personer i
Rikets stapelstäder, synnerligen de på vestra och södra kusterne belägne,
måtte tillåtas belåna ritorr eller torkad, samt brandförsäkrad och i tjenli»e
magasin upplagd säd, under iakttagande i öfrigt af de vilkor, sorn derföre
kunna blifva stadgade.
I anledning häraf får Utskottet vördsamt anföra, att, som Rikets
Ständer, genom lemnadt bifall till Banco-Utskottets Betänkande N:o 16, så
vult det rörer ifrågavarande ämne, dels afslagit motioner, hvilka åsyfta att
utsträckafBankens lånerörelse till belåning äfven af spanmål, dels beslutat, att
cassa-creditiv må af Baneo-styrelsen, under vissa vilkor, beviljas åt associationer,
som på större handelsplatser kunna sig bilda, för att, medelst upplag
och belåning af Svensk spanmål, underlätta och beforda exporten deraf
genom spnnmålens vårdande och beredande till afsättlig handelsvara,
sedan dylika associationer visat, att de erhållit af Kongl. Majit fastställde
R.eglementen; alltså har Utskottet
ansett Anders Anderssons ifrågavarande motion icke böra till
någon åtgärd å Utskottetss sida föranleda.
Stockholm den a3 Augusti 1834-
Allm, Bcsv. och Oecon.-ZJtskollets Memorial JY:o 113.
N:o 113.
Ankom till Exped. Utskoltet den 20 Augusti.
Vördsamt Memorial, angående återlemnande af remitterade motioner
0111 prorogation af innevarande Riksdag.
Genom utdrag af Vallöf]. Borgare-Ståndets Prolocoll för den i3 och
i5 dennes, soia i går kommit Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet
tillhanda, har bemälde Riks-Stånd lill detta Utskotts behandling remitterat;
1:0 Ett anförande af Herr Winberg, hvaruti yrkas, att Rikets Högloft.
Ständer, med hänsigt till vådan af Cholera-farsotens möjliga utbrott i
lnifvudstaden, mätte öfverenskomma om lämpligaste sältet för en underdånig
framställning, det Kongl. Maj:t täcktes, i sådant fall, på någon tid upplösa
eller prorogera Riksdagen och hemförlofva Represenlanterne, för att,
efter farsotens upphörande, hit återvända och afsluta de ärenden, som kullslå
återstå.
2:o Ett anförande af Herr Santesson, som föreslår:
aj) att Rikets Högloft. Ständer borde hos Kongl. Majit i underdånighet
anmäla, att de, för detta i Grundlagen oförutsedda fäll, anse och för
klara
Kongl, Maj;t oförhindrad, att på obestämd kortare tid, hemförlofva
nu församlade Ständer, och då förhållandena åter medgifva, sammankalla
.dem, på tid och ställe, som Kongl. Majit i Nåder pröfvar lämplige, för att
fortsätta och afsluta de sålunda under tiden hvilande Riksdagsgöromålen;
K) att Rikets Högloft. Ständer, vid ett sådant samfäldt beslut, matte
till Kongl. Majit aflemna ett crediliv uppå erfoderligt belopp för de extra
lehöf, som dessa oförutsedde förhållanden kunna vålla; för hvilket ändamål
åt Slats-Utskotlet ock borde uppdragas, att skyndsamligen till RiksStånden
inkomma med förslag;
c) alt Herrar Talmän och Ordförander i Utskotten med aldraförsta
sammanträda, för att, vid sakernas närvarande förhållande och med afseende
på möjligheten af den i förestående usta punkt afsedda prorogation
af Riksdagen för någon lid, aftala och öfverenskomma, hvad som kan och
lur" åtgöras, för att afsluta det mest angelägna, Och för alt bereda ordning
och säkerhet för det öfrigas bibehållande, i dessvid inlerims-afbrottet varande
skick, intill Riksdagens åter-fortsättande.
Likaledes har Utskottet, genom utdrag af Hedervärda Bonde-Ståndets
Prolocoll för den iö och 18 dennes, som sistnämnde dag ankommit, fått
Ålim. Besv, och Oecon.-Utskottets Memorial N.-o it3.
23
emottaga remiss å en af Johcui Benglsson från Wester-Norrland inom.
nämnde Stånd väckt motion, af enahanda syftning med hvad första punkten
af Herr Santessons framställning innefattar.
Yid föredragning häraf, har hos Utskottet i öfvervägande kommit,
att de i dessa motioner innefattade förslag ostridigt åsyfta antingen förklaring,
ändring eller åtminstone undantag, eller suspension för ifrågavarande
fall, uti de sladganden, som nu gällande Grundlagar innehålla; och då
8i:sta, Banira och 83:dje §§me i Regerings-Formen, hvilka skola efter deras
ordalydelse i hvarje serskildt fall tillämpas, uttryckligen föreskrifva,
huru frågor af sådan beskaffenhet böra behandlas, samt häraf följer, alt dessa
icke må, i annan ordning, än som der finnes föreskrifven, lill pröfning
förekomma; alltså finner Utskottet sig icke kunna, emot tydliga stadgandet
uti förenämnde Grundlags-paragrafer, till behandling upptaga ifrågavarande,
från Vällofl. Borgare- och Hedervärda Bonde-Stånden remitterade, motioner
om prorogation af innevarande Riksdag. Hvadan desamma ock, under åberopande
af Riksdags-Ordningens 44 §• 3 morn., barbos lill bemälde Riksstånd
vördsamt återlemnas.
Stockholm den 21 Augusti 1804.
STOCKHOLM, tryckt hos Bernh. M. Brederg, i834*
'Allm. Besv. och Oecon. Vtsk. Utlåtande N.o ti4•
F
N:o 114.
Ankom till Exp.iUtsk. den 2S Augusti.
Utlåtande, i ättledning af väckt motion, om förklaring åf stadgandet
i 2 Sect. 1 Cap. 1 af Kongl. Skol-Ordningen den
16 December 1820, i fråga om skyldighet att bygga och underhålla
skolhus i städerne.
Under anförande hurusom, vid flera tillfällen, den mening inom DomCapitlen
gjort sig gällande, alt Sliftens Gymnasii- och Skolbyggnads-Cassors
bestämmelse och ändamål skulle vara, alt dermed bygga och underhålla
lärohus endast inom den stad, der Dom-Capitlet har eitt säte, men
Skolhusen i Stiftens öfrige städer derifrån vara uteslutne, har Herr J.
Bååth, uti ett lill Yällofl. Borgare-Ståndet ingifvet memorial, yrkat, att,
på det städernes rättighet uti berörde omständighet må en gång för alla
Blifva bestämd, Rikets Höglofl. Ständer måtte till Kongl. Maj:t framföra
den underd. önskan, att 2 Sect. 1 Cap. 1 §. af 1820 års. Kongl. Skol-Ordning,
i hvad den stadgar städernes skyldighet, att bygga och underhålla
lärohusen, matie meddelas det tillägg och förklaring, att hvarje stad inom
Stiftet, efter bestyrkt och pröfvadt behof, må vara berättigad, att lill slike
byggnader erhålla bidrag och understöd af Stiftets Gymnasii- och Skolbyggnads-Cassa,
i förhållande till Cassans odisponerade tillgångar.
I anledning häraf får Utskottet vördsamt anföra, alt då ofvanberörde
§. i Kongl. Skol-Ordningen innehåller, ”att städerne skola bygga och underhålla
lärohusen, der denna skyldighet, enligt gällande Författningar,
dem åligger, samt att, på öfrige ställen, lärohusens byggnad och vidmagthållande
skola ombesörjas af Stiftens byggnadsfonder, under tillsyn
af Biskop och Consistorium,” finnér Utskottet denna föreskrift vara så bestämd,
samt i sin tillämpning tydlig, att någon .förklaring deröfver icke
är af nöden; och då de tillgångar, som genom Byggnads-Cassorne uppkomma,
egentligen äro bestämda till uppförande af sådane lärohus, hvaraf,
såsom fallet är med Gymnasier och Lärdoms-Scholor, alla Stiftets invånare
kunna hemta nytta, hvaremot städerna i allmänhet, med lika skäl som
församlingarne å landet, lära böra anses pliglige att sjelfve bekosta uppförandet
af sine enskilde skolhus, — så anser
läh, till R. St. Prot. 1834- 8 Sami.
2i:sta Häftet.
a 'Allm. Besv. och Oecon. Utsk. Utlåtande N.o 114•
Utskottet Herr Bååths framställning icke böra till nSgon Rikets
Höglofl. Ständers åtgärd föranleda.
Hvilket dock, jemte en Ledamots serskilda mening, till Rikets Höglofl.
Ständers egel afgörande vördsamt hemställes.
Stockholm den 20 Augusti 1834»
Reservation:
af Herr Domprosten Doctor Lidman: ”De facta den värde Motionairen
anfört, de åsigter han sjelf i sin motion och Utskottet i detta sitt
Betänkande velat göra gällande, bevisa nogsamt, att lagstadgandet i 2 Sect.
1 Cap. 1 § Kongl. Skol-Ordningen lärer behöfva förtydligas.
Med åberopande af nyssnämnde §. hafva Dom-Capitien i allmänhet
ansett Stiftets Nybyggnads-Cassa uteslutande böra användas för Stiftets
Gymnasium eller högre Lärdomsskola; då Herr Bååth på samma §. stödjer
sitt yrkande: alt hvarje stad inom Stiftet är berättigad att, vid förefallande
skolhusbyggnad och reparationer, af Cassan erhålla bidrag och
understöd: och Utskottet sin åsigt, alt denna rätt till allmänt biträde är
inskränkt till släderne med Lärdoms-Skolor.
Skulle Utskottets, och ännu mer, skulle Motionairens tolkning af Lagen
vara den rätta, och Dom-Capitlen vid Lagens tillämpning misstagit sig,
följer oundvijiligen: alt Staten, som under den successiva öfvergången af
slädernes pedagogien till Apologist- och Lancaster-Skolor, slutat med att
befria Communerne från underhållet af deras egna barns lärare, i och med
detsamma äfven åtagit sig underhållet och nybyggandet af omkring ett
hundrade Skolhus; och att Rikets Höglofl. Ständer således lära böra vara
betänkte på, alt med minst 5o,ooo R:dr Banco årligen öka anslagen å 1 o:de
Hufvud-Titeln, enär de till Gymnasierna och Skolhusen nu förevarande
byggnadsmedel hittills icke varit till räck lige alt, som sig bör, undei hålla
ett enda Gymnasium och ett enda Skolhus i hvarje Stift. O111 än Rikets
Höglofl. Ständer skulle vara beredvillige, att, på så sätt, gå städernes enskilde
Drätsel-Verk till mötes, lärer likväl Oeconomie-Utskottet knappast
vara befogadt, att med förslag i detta hänseende inkomma.
Då likväl det ifrågavarande oftanämnde lagstadgandet möjligen skulle
föranleda flere Rikets städer, alt med Wadstena tro sig vara från all byggnads-
och underhållsskyldighet af sine Skolhus befriade, kan jag ej annat
än med den värda Motionairen, ehuru i motsatt syftning vördsamt, föreslå: att
Rikets Höglofl. Ständer i underd. skrifvelsehos Kongl. Maj:t anhålla, att det
Allm. Besv.- och Occon.-Utsk. Utlåtande N.o 115. 3
mindre bestämda stadgandet i 2 Sect. 1 Cap. 1 §. Kongl. Skol-Ordningen
matte utbytas emot det mera bestämda: Städerne, med undantag af dem,
sorn genom serskilde Kongl. Stadganden derifrån uttryckligen äro befriade,
skola sjelfve sine Skolhus bygga och underhålla.
N:o 115.
Ankom till Exp.-Utsk. den 2 Sept.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om upphäfvande af de
inom. Riket på åtskilliga ställen vidtagne spärrningsanstalter
emot Chöler afår soten.
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln har Oeconomie-Utskottet denna
dag fått emottaga remiss å en af Herr Grefve Frölich, David, väckt motion,
så lydande:
”Jag har begärt ordet, i afseende på nu gällande Författning till hämmande
af Cholerans kringspridande, i följd hvaraf så mångå spärrningsstationer
uppstått och dagligen uppstå på allmänna vägar och farleder
inom landet, att ett nytt slag af elände, till slut måhända vida mer förstörande
än farsoten, derigenom framkallas. — Det är möjligt, att endast
få med mig delat den öfvertygelse, att ifrån den period, då Choleran började
hota, att man förgäfves på länge kan utestänga den, sedan den en
gång inträngt i Europa; att då den sålunda förr eller senare lärer anamma
de olfer, som räddhåga, oordentlighet och osnygghet lid efter annan för
dess räkning bereda, så vore det bättre, att genom undanrödjande af desse
Cholerans hjelptroppar, förlama dess härjningar, än att, genom spärrningar
och förvirrande Police-åtgärder, ändamålslöst anstränga sig, för alt
vinna endast palliativer. — Det är möjligt, att, då i alla tider en skatt
måste illgöras åt svagheten och rädslan, deras antal, som kräfva den,
inom vårt Fädernesland nu är så stort, all en Regering, som icke trott sig
kunna lugna eller besegra opinionen, haft skäliga anledningar att, på sätt
hittills skett, visa sig verksam med farsotens motande; men jag vågar påstå,
att det är omöjligt, alt sedan Choleran nu, oaktadt spärrningarne,
sträckt sig från kust till kust öfver hela medlersta Sverige, opinionen icke
4
Allm. Besv.- och Occon.-Utsk. tltlatande N.-o 115.
skulle dag för dag hafva undergått sådan förändring, att man nu hade lika
goda anledningar att återkalla och upphäfva dessa spärrningsanstalter, sora
en hvar borde inse i deras conseqventa application till hvarje commun,
men godtyckligt tolkade af möjligen fanatiske Sundhets-Nämnder och satte
i verket af Constaplar och Hållkarlar, skulle omsider förstöra hela samhälls-mechanismen
och åstadkomma en fullkomligt anarkisk oordning öfver
hela Riket. —. Må det stå den enskilde fritt, inom sitt område eller husliga
krets, att tillstänga sin port och tro sig kunna umbära det utbyte af
emottagen och lemnad hjelp, som utgör ett samhälles naturliga föreningsband;
förr eller senare skall den individuela räddhågan gifva vika för olägenheten
af saknad tillförsel eller afsättning af lifvets oundgängligaste behof;
men måtte icke Styrelsen, måtte icke de, af hvars ställning i det allmänna
och af hvars bildning man har rätt att fordra, det de skola betrakta
ärendena i större scala och träda fram när det gäller, må icke
desse sakna det civila mod, som fordras, för att åter öppna de allmänna
vägarne och vattenfarlederne inom Riket. ! ! Jag vågar upprepa, att det är
omöjligt, att icke Styrelsen skulle hafva redan insett, alt den svårligen kan
längre fortfara efter samma spärrningsgrundsats; men det är möjligt, att,
emedan banan blifvit redan nog långt beträdd, det är svårt att återvända,
utan att blottställa sig för ett orättvist, men derföre icke mindre högljudt
klander. Det skulle nemligen kunna sägas: att man spärrat för att
frelsa Slockholm och de dyrbara lif hufvudstaden innesluter, men att na,
sedan Choleran härstädes utbrutit, man sorglöst låter den sprida sig hvarthän
den behagar. Nå väl! det är just för den händelse, att sakerna stå
sålunda, som det är den församlade Representationens skyldighet, alt å
Folkets vägnar ej allena disculpera Regeringen, utan ock påkalla offentligen
den magtyttring, som kan anses så vådlig; och må det moraliska ansvar,
som man i de flesta fall är så benägen att pålägga Rikets Ständer,
äfven i detta drabba dem. — Jag hoppas de skola förmå bära det, och
jag undandrager mig icke den dryga andel deraf, mig, såsom Motionair inora
delta Stånd, kan påfalla. — Jag anhåller om Herr Grefvens och Landtmarskalkens
proposition till Ridderskapet och Adeln, att en underd. skrifvelse
till Kongl. Maj:t af Rikets Ständer måtte tillstyrkas, i afsigt att, genom
en Nådig Kungörelse, öfver hela Riket, skyndsamligen utverka en återkallelse
af alla påbud, som kunna anses ålägga eller berättiga Policemagten,
Sundhets-Nämnderne eller Communerne, att inrikes spärra de allmänna
communicationerne till sjös eller lands, så att spärrning hädanefter, inrikes,
må bero endast på elen dispositionsrätt af enskildt territorium, som,
Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsk. "Utlåtande N.-o u5. 5
på grund af allmän Lag, eger rum, och att, i afseende på den spärrning
i hamnarne eller å kusterne intill hafvet, som Kongl. Maj:t kan pröfva nödig,
' i Nåder måtte tillses, att utrikes handeln, så litet som möjligt, störes
eller förhindras; hvarom remiss till Allmänna Besvärs- ocbtOeconomie-Utskottet
torde meddelas, med föreläggande, att skyndsamt afgifva Betänkande.
”
Utskottet har företagit detta ämne till pröfning med den skyndsamhet,
som i motibnen blifvit äskad, och får derefter vördsamt anföra: att
då frågan om Cholera-farsotens smittosamma beskaffenhet icke inom Läkarne
sjeifve kan anses vara tillförlitligen afgjord, har Utskottet ännu mindre,
på någon säker och fullkomlig öfvertygelse i detta afseende, kunnat hemta
grund för ett Utlåtande, huruvida de nu vidtagne spärrningsanstalter
möt dess inträngande må upphäfvas eller fortfara. Men deremot har Utskottet
ansett uppmärksamhet böra fästas på de meningar och åsigler, som
ibland allmänheten äro gängse och rådande, angående farsotens afvärjande
genom sådane åtgärder.
Om del af mångå inses och antages, alt, ehvad Choleran är smittosam
eller ej, den ingalunda kan utestängas genom dessa anstalter, och att
desamma, långt ifrån att vara ändamålsenliga, verka högst menligt på allmänna
rörelsen och inrikes communicalionen, samt föranleda en dryg kostnad,
så torde likväl ostridigt vara, att de fleste yrka på angelägenheten att
afstänga communicationen med smittade, orter, såsom det enda skyddsmedel
emot sjukdomens inträngande.
Vid sådant förhållande sjmes det Utskottet vara betänkligt och kunna
möjligen föranleda till ökad farhåga hos invånarne i de orter, som hysa
en sådan öfvertygelse, om dessa anstalter skulle upphäfvas; och då härtill
kommer, att, i en tidpunkt af våda, såsom denna, det framför allt ar angeläget,
att sådana åtgärder vidtagas, hvarigenom sinnena lugnas, men att
de åtgärder deremot undvikas, som kunna väcka ny oro och ökad farhåga,
så anser Utskottet sig
icke våga tillstyrka, det Rikets Höglofl. Ständer bos Kongl.
Maj:t i underd. anhålla, om upphäfvande af de på åtskilliga
ställen inom Riket vid tagne Quarantaines-anstalter, utan finner
rådligast vara, att Piikets Höglofl. Ständer, med afslag å
motionen, ville låta denna fråga bero vid de åtgärder, sora
Kongl. Maj:t i sin vishet kan pröfva för ändamålet vara de
lämpligaste.
6
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. TJtlatandc N.o liS.
Dock varder detta, jemte åtskilliga Ledamöters serskilda meningar, Rikets
Höglofl. Ständers egen ompröfning härmed vördsamt underställdt.
Stockholm den 3o Augusti 1834-
Reservationer:
1:0 af Herr Grefve Horn: ”Jag reserverar mig emot Utskottets afstyrkande
å Herr Gretve Frölichs motion. Få tillfällen kunna, mer
än det närvarande fallet, påkalla en kraftfull opinions-yttring af den
ena Statsmagten till stöd för den andras åtgärder, då dessa synas vara
beroende af vilseförande fordringar på Regeringens förutseende förmåga,
att skydda landet emot den härjande Cholera-farsotens kringspridande.
En villfarelse, som den executiva magtensjorganer i vissa fall måste dela,
då spärrningar och qvarantainer inom landet ömsom påbjudas, ömsom
npphäfvas. Om dessa vore möjliga att i ett helt system anordna, skulle
de måhända afdet pröfvande förnuftet kunna gillas; men dåden minsta,
på sakkännedom grundade eftertanka torde ådagalägga, hvad andra länders
erfarenhet i rikt mått bevittnar, att alla spärrningar och qvarantainer
till lands varit utan ändamål, och i intet fall bevisligen hindrat
smittans spridande; men deremot, såsom i Ryssland, tvärtom synes hafva
befordrat denna olycka, borde intet tvifvel uppstå om olämpligheten af
en åtgärd, som under de mest despotiska lagar varit magllös, och som
med de liberala former, hvaruti Sveriges Regering verkar, måste framalstra
den fullkomligaste anarki. Hvar finnes väl den autoritet, som tilltror
sig nog inflytande, för att till efterlefnad kunna beskrifva de gränser,
utom hvilka farsoten ej bör spridas, och hvar finnas de medborgare,
som, utan tvånget af Lag, skulle godtyckligt låta påtvinga sig de
större vådorna af ett instängande intill smittad ort, utan rättighet att
från motsatt sida hemta en lätt åtkomlig hjelp, ofta skiljde från anhörige
och egendom? Och denna gräns för smittan, hvar skall den rätlsenligt
och med urskiljning kunna uppdragas? blifver den ej dessutom i
hvarje minut rubbad, och af naturverkningarne öfverträdd ? kan väl sjelfva
luftströmmen, som måste innehålla det egentligen smittande ämnet, af
någon mensklig kraft afvändas? men, om en möjlighet för ändamålsenlig
spärrning vore tänkbar, måste likväl noga öfvervägas, om icke en
sådan, med police-inagtens hela stränghet handlagd åtgärd, skulle medföra
ett oändligt större ondt än den öfvergående farsoten, för hvilken
visserligen många offer falla, men hvilkas antal så ytterst obestämdt
Allm. Besv.- och Oecon. Utsh. Utlåtande N.o ii5.
r
kunna calculeras1 efter ytan af smittans förmodade verkningskrets; då
deremot med full visshet kan antagas, att ett fortsatt conseqvent tillämpadt
inrikes spärrnings-system skall ohjelpligt förstora landets alla oeconomiska
förhållanden och fruktansvärd! inverka på de moraliska samhällsbandens
lösande.
Erfarenheten inom landet ådagalägger redan , att Choleran öfverhoppat
åtskillige orter; att den utbrustit i hufvudstaden utan minsta anledning
till smitta; att Helsingborg, som bland städer måhända egt den
största trafik med Götheborg, icke haft ett enda sjukdomsfall. Jag
vill derföre väl icke påstå, det icke smitta eger rum, endast alt den icke
kan förebyggas på annat sätt, än genom sträng Sundhets-police inom
Rikets alla orter, under fri beröring dem emellan. På grund häraf och
då Herr Grefve Frölichs motion, som föranledt detta Utskottets utlåtande,
är af natur att, oberoende af Utskottets handläggning, kunna afgöras,
såsom endast innebärande frågan om en adress till Konungen, rörande
ett ämne för dagen, utan allmän tillämpning på Rikets Lagstiftning;
vågar jag vördsamt föreslå; att de respective Riks-Stånden j med af slag
på Utskottets utlåtande måtte inbjuda hvarandra till skyndsamt fattande
af det beslut: att Rikets Ständer vilja inför Tlironen nedlägga tolkningen
af deras öfvertygelse om ändamålslösheten och skadligheten af alla
spärrningar eller qvarantainer å fasta landets vägar och farleder”;
2:0 Herr Grefve von Platen förenade sig till alla delar uti Herr
Grefve Horns reservation, med det tillägg likväl, alt han icke kunde
nog beklaga det sätt, på hvilket Utskottet undandragit sig alt afgifva
ett bestämdt yttrande i en fråga, så vigtig som denna, och uti hvilken,
ehvad Styrelsen begärt något yttrande eller ej, hvars och ens egen öfvertygelse
bör säga, att en opinions-yttring är af högsta vigt och värde;,
3:o Herr Friherre Wrede och Herr Hjärne■, som icke heller delade
Utskottets beslut, förenade sig med Herr Grefve von Platen och i sista
punkten af Herr Grefve Horns reservation.
Med Herr Grefve Horn och Herr Grefve von Platen instämde Herr
Prosten Lignell samt Herrar LimneliusWinblad, Bruse och Justelius.
8
'Allm, Bcsvoch Oecon.-Utsh. Utlåtande N.o 116.
N:o ii6.
Ankom till Exp.-Utsk. den 2 Sept.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets
Betänkande JY:o g3, angående upphäfvande af dubbla
Tjenstår sberäkningen vid befordringar till ecclesiastika embeten
och tjenster.
Enligt ankomne Protocolls-Utdrag frän Högvordiga Preste-Ståndet och
Hedervärda Bonde-Ståndet har förenämnde Betänkande blifvit af bemälde
Riks-Stånd den 17 och 22 sisth Julii bifallet; hvaremot Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet detsamma lill Utskottet återförvisat
på grund af framställde anmärkningar, nemi. inom Häglof. Ridderskapet
och Adeln: af Herr von Hartmansdorff, med hvilken instämt Friherre
Cederström, Jacob och Herr Cederschöld, P. G.: att Universitets-och Gymnasii-Lärare
äro lika förtjente till förhöjd tjenstårsberäkning, som Lärare vid
Lärdoms-Skolor och derföre ej bort från åtnjutande af en dylik förmon
uteslutas; äfvensom Lärare vid Apologist-Skolorne borde bibehållas vid lita
årsberäkning med öfrige Lärare vid Skol-Verket, enär de förre måste
ega ett större kunskapsförråd, om icke i intensivt hänseende, åtminstone i
mångfaldighet, hvarjemte de merändels hafva ett större antal lärjungar och
således trägnare sysselsättning än Lärarne vid Lärdoms-Skolorne, samt olägenhet
dessutom vore att vänta, örn alla ombyten af Lärare från den ena
Skolan till den andra försvårades; och har Friherre Cederström serskildt
yttrat, att då åtskilliga undervisningsanstalter finnas, tillkomne genom enskildes,
af Kongl. Maj:t fastställde, testafnentariska dispositioner, dervid
Lärarne åtnjuta dubbel eller förhöjd tjenstårsberäkning, vore det nödvändigt,
alt, för desse, undantag gjordes i Utskottets allmänna förslag om högre
tjenstårsberäkningens afskaffande för alla, utom Lärarne vid LärdomsSkolorne,
helst i annat fall fördelen af ifrågakornne Skol-Inrättningar, vid
hvilka Lärarnes aflöning lill betydlig del beslår i den högre årsberäkningen,
kunde gå förlorad: — af Friherre Boije, Ludvig, samt Herrar Tham,
Wollrath och von Troil, Emil: att den dubbla årsberäkningen för Lärare
vid Skol-Verket bör oförändrad bibehållas, enär vådlige följder för undervisningen
eljest äro att befara, då Lärarepersonalen i allmänhet är så
otillräckligt aflönad, att de dubbla tjenståren och deraf följande hastigare
Befordran erfordras, såsom bevekelsegrund för skieklige unge män, att egna
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.o 116.
9
sig åt det maktpåliggande, men tröttande Lärarekallet, åtminstone intilldess
lönerna blifva så förhöjde, alt Skol-Lärarne dermed äro fullt belåtne;
samt af Grefvarne Horn och Cronhjelm, hvilka yttrat den mening, som
Contracts-Proslen Lignells reservation innehåller; hvarjemte Grefve Posse,
Arved, talat för bifall lill Betänkandet: och inom Vällojl. Borgare-Ståndet:
af Herrar Hessle och Arnberg: att dubbla årsberäkningen borde fortfara,
enligt den förres tanka, för alla Lärare vid Skol-Verken, och enligt
Herr Arnbergs åsigt, deruti Herrar Forssberg och Lake instämt, för Lärare
vid de tre lägre Glasserne af Lärdoms-Skolorne: af Herr Winberg,
med hvilken sig förenat Herr Maechel: att Apologisterne böra njuta lika
tjenstårsberäkning med Lärarne vid Lärdoms-Skolorne: af Herr Sahlin:
att Lärarne vid de undantagne nya skolorne i Carlstads Stift måtte sättas
i samma cathegorie och undfå enahanda rättigheter med öfrige Ordinarie
Lärare vid Lärdoms-Skolorne: af Herrar Olbers, Holm och Egnell: att,
på sätt Prosten Lignell i sin motion yrkat och i sin reservation på grundligt
utvecklade skäl vidblifvit, all förhöjd tjenstårsberäkning för Presterskapet
måtte upphöra och prästerlig befordringsrätt i alla hänseenden endast
räknas efter erikla år; samt af Herr Bååth: att den Presterliga tjenstgöring,
som skulle åligga Skol-Lärare, såsom vilkor för tillgodonjutande af förhöjd
tjenstårsberäkning, borde vara bestämd, t. ex. till att predika tolf gånger
på året, så att icke, såsom nu stundom inträffar, tjenstgöringen stannar
vid en eller två predikningar på hela året, derigenom en nog ringa
öfning i de presterliga Embetsgöromålen vinnes.
Hvad nu först angår anmärkningen om nödvändigheten, att bibehålla
dubbel tjenstårsberäkning för Lärare vid Skol-Verket, får, till vederläggning
häraf, Utskottet vördsamt åberopa hvad i dess förra Betänkande i
detta afseende finnes anfördt, jemte det yttrande i ämnet, som Kongl. Läroverks-Comitéen
afgifvit, till innehållet upplaget i Contracts-Prosten Lignells
nation. — De vådor för Läroverken man vill förespegla såsom följder
af dubbla årsberäkningens afskaffande anser Utskottet öfverdrifna, i
synnerhet så länge det företräde i befordringsrätt qvarstår, som af den föreslagne
högre årsberäkningen måste följa, i förening med den öfvervigt
Skol-Lärare böra kunna vinna genom iärdomsmeriler. Det torde dessutom
vara hög tid, att förändrade grunder för presterlig befordran blifva gällande,
så vida man från tjenstgöring i församlingen ej åsyftar att afhålla alla
yngre Prestman af högre eller utmärkt skicklighet och till biträde vid
Bih. till R. St. Prot. tS34- 8 Sami. a
21.-st a Häftet.
'Allm. Be sv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N-'0 11 G.
Pastoralvården, med dess allt mera utvidgade, mångfaldige och maktpåliggande
omsorger, dem en mängd Pastorer, så i anseende lill aftagande
krafter, som församlingarnes vidd och folkrikhet, måste anförtro Adjiiucterne,
endast erhålla sådane, som, efter inträde i Prest-Embetet, icke kunna
åtkomma någon af de med högre årsberäkning försedda Ijenster och förty,
äfven under de mest hopplösa utsigter, intvingas på AdjunetSvägen. — Då
Utskottet således ej kan fästa afseende på ofvanberörde anmärkning, anser
Utskottet likväl öfvergången till ett mera rättvist befordi ingssystem för
Presterskapet böra ske med varsamhet, så all undervisningsverkens bestånd
och förkofran ej på något sätt äfventyra^, genom brist på skicklige Lärare,
hvilket dock, genom afskaffande på en gång af all förhöjd årsberäkning,
möjligen kunde inträffa, och med anledning hvaraf Utskottet tror någon
vidare nedsättning i Skol-Lärares årsberäkning för närvarande ej böra
ega rum.
Beträffande Universitets- och Gymnasii-Lärarnes, ÅpoTogisternes
och Lärarnes vid de nya Skolorna inom Carlstads Stift årsberäkning, till
likhet med hvad för Lärare vid Lärdomsskolor i allmänhet är föreslaget,
torde Utskottet, till stöd för bemälde Tjenstemäns uteslutande från en
dylik förmon, få åberopa de skäl, som i afgifna Betänkandet finnas upptagne.
Aro Lärarne vid Universitet och Gymnasier ej så qvalificevade,
att de kunna påräkna och ernå de högre lärdomsbetyg, hvarigenom
företräde i befordringsrätt vinnes, synas de illa hafva uppfyllt de fordringar
på högre bildning man af dem eger, och det lärer ej vara rätts*»
enligt eller billigt, att vid högre Läroverken anställde män med ringare
bunskaper, eller i lärdom stationaire, blott genom högre årsberäkning
skola kunna undantränga Lärare vid Skolverket eller det i församlingen
arbetande Presterskapet. Apologisterne åter torde såsom expectanter lill
befattningar vid Lärdomsskolorne böra betraktas, och förhöjd årsberäkning
för dem vöre ett sätt alt motarbeta ombyte eller flyttning af Lärare
från den ena Skolan till den andra, hvilket såsom en befarad olägenhet
blifvit af en Talare omförmäldt, då deremot, om Apologisterne
få beräkna endast enkla tjenstår, deras snara förflyttning till Lärdomsskolorne
är att förvänta, och den mångfalldighet af kunskaper, som för
Apologisterne ansetts nödig, af ett större antal personer kommer att ådagaläggas.
•— De nya Skolorna i Carlstads stift hafva fått fullt löneanslag,
i likhet med hvad Kongl. Läroverks-Comiteen föreslagit såsom
nödigt för Lärarnes bergning och belåtenhet, utan förhöjd årsberäkning»
hvilket* för dem, efter Utskottets tanka, alltså ej bör sältas i fråga; —
Allm■ Besv.- och Oecon.-Ulsk. Bnta.nka,nde N.-o lif.
n l
ocli hvad slutligen vidkommer sådana Skol-inrättningar, hvilka genom
enskilde personers eller c o mm unérs bidrag tillkommit, torde desse lämpligast
böra betraktas såsom Folkskolor, hvilkas upprätthållande åligger
dem, som deraf draga fördel, utan att Presterskapet vid öfrige Skolor
eller vid församlingen tjenstgörande rättvisligen kan anses pligtigt att
lida intrång i dess befordran, till följd af förhöjd årsberäkning för Lärare
vid dylike skolor.
På grund af nu anförde och de i återremitterade Betänkandet upptagne
skäl, finner Utskottet sig ej kunna frånträda dess i detta mål yttrade
mening, med åberopande hvaraf Utskottet derjemte får anmäla, att
Utskottet ansett Herr Bååths anmärkning, i afseende på ett närmare bestämmande
af Skol-Lärares presterliga tjenstgöring, icke påkalla något
yttrande, såsom omfattande ett reglementarisk! stadgande, ulan oskiljaktigt
samband med förevarande ämne.
Stockholm den 2 September 1834-
N:o 117.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 September.
Betänkande , i anledning af väckt motion, att den ännu beridna
delen af Smålands Husar-Regemente måtte ajsitta,
men, om detta ej bijolles, lindring i rustnings-skyldigheterna
erhållas.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har till detta Utskott blifvit remitteradt
ett memorial af Riksdagsfullmägtigen Peter Persson från Jönköpings
Län, som förnyat sin vid sistförflutna Riksmöte gjorda hemställan,
att, i anseende till den svåra tunga rusttjensten inom Småland skall
medföra, Husar-Bataillonen derstädes måtte reduceras och till Infanterié
förvandlas; men, i händelse bifall dertill ej kunde vinnas, önskade Motionairen,
att lindring i rustningsbesväret i så måtto kunde beviljas,
att den nu dyrbara Husar-Uniformen finge göras mera taiflig, samt att
det i senare åren vid nämnde Corps antagna bruk, att vid remonteringar
endast emottaga svarta eller mörkbruna hästar men cassera alla andra,
målte upphäfvas, så att de rustande egde lemna felfria hästar af hvad
12
Allm. Besv.- och Oecon,-Vlsk. Betänkande N.o 11*.
färg sorn helst; äfvensom Motionairen, under förmälan, att Officerarn*
ville föreskrifva lönevilkoren vid Husarers och Soldaters antagande, anhållit,
att Rust- och Rotehållaren måtte, utan allt obehörigt inflytande,
få med recruten contrahera; och har Riksdagsfullmägtigen Nils Magnus*
sou från Calmar Län med Motionairen sig förenat.
Denna motion har Utskottet i öfvervägande tagit; och hvad först
angår frågan om nämnde IIusar-Battaillons eller rättare Regementes förvandlande
till Infanlerie; så finner Utskottet sig hvarken kunna ingå i
pröfning om fördeiarne i militairiskt hänseende af en sådan reduetion,
och ej heller om nyttan i öfrigt deraf och sättet för dess verkställande
något yttrande meddela, utan tror det på Kongl. Maj:ts Nådiga godtfinnande
lära böra ankomma, att, i händelse en så beskaffad förändring i
Nåder pröfvas med allmänt och enskildt bästa öfverensstämma ,5 ett förslag
i detta hänseende låta uppgöra och Rikets Ständer samt vederbörande
Rusthållare till antagning, under vissa dervid bestämmande vilkor
förelägga; på hvilka skäl, de der allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet,
vid sisllidne Riksdag, uti afgifvet Betänkande (8 Sami. 1
Band. N;o 34) öfver Peter Perssons då i samma ämne väckta motion,
anfört, Utskottet får vördsamt hemställa,
att den nu väckta frågan om Smålands Husar-Regemente»
afsittning må förfalla.
Deremot och som Utskottet funnit Motionairens yttrande grundadt,
rörande beskaffenheten af Husar-Uniformen, hvilken, efter Utskottets tanka,
skulle, utan att något förlora i afseende å dess nytta och användbarhet,
kunna mycket förenklas, till icke obetydlig besparing för de rustande,
laar Utskottet trott sig böra vördsamt
föreslå Rikets Högloft. Ständer att, genom underd. skrifvelse,
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes å berörde förhållande
fästa Nådigt afseendes så att lindring i kostnaden för Uniformens
anskaffande kunde Rusthållarne vid Smålands Husar-Regemente
beredas.
Hvad dernäst angår Motionairens klagan deröfver, att de Rustande
vid nämnde Husar-Regemente ej skola tillåtas remontera med andra än
svarta eller mörkbruna hästar; så, enär redan, genom Kongl. Brefvet den
ai Junii 1806, samt General-Mönstrings-Instructionen af år 1819, blifvit
stadgadt, att hästar, hvilka vid Indelta Cavallériet för numer insättas, få
antagas af hvad färg som helst, dervid undantag allenast blifvit gjordt för
Allm. Besv.- och Oecon.-Vtsk Betänkande N:o 11 y.
Lif-Regementets Dragon-Corps samt Skånska Dragon-Regementet; och det
anmärkte förhållandet, i händelse det eger rum, således härleder sig från
missbruk, som icke lära sakna rättelse, då de i vederbörlig ordning öfverklagas;
anser Utskottet,
alt motionen i denna, icke bör till någon åtgärd föranleda.
Beträffande motionens sisla punkt, hvilken innefattar klagan öfver
det inflytande, som, genom föreskrifvandé af lönevilkoren vid recruter*
antagande, skall å Ollicerarnes sida utöfvas; så får Utskottet vördsamt upplysa:
att, genom 2 Mom. 10 §. 1 Cap. i 3 Delen af Kongl. Majrts, den 1
Mars 1819, för Arme'en utfärdade Tjenstgörings-Reglemente, samt de Författningar,
hvarpå detsamma sig grundar, blifvit Regements-Chefeu förbjudet
alt tillvälla sig någon myndighet öfver Rust- eller Rotehållarne, eller
af orätt förstådt nit, till Rolens betungande, tillvägabringa och bereda soldaten
andre förmoner, än deni Författningarne medgifva, samt att, i 9 Mom.
13 §. 11 Cap. i nämnde Del af Tjenstgörings-Reglernentet finnes stadgadt,
alt Contract emellan Rust- eller Rotehållare!! samt Recrulen skall i Compagnie-Chefens
närvaro, före recruteringsmölet, upprättas; och aldenstund
det i berörde afseende för Regements-Chefen utfärdade förbud äfven måste
gälla för Compagnie-Chefen, hvilkens befattning vid Lego-Contracts upprättande
således bör inskränka sig till uppsigt derå, att innehållet af delta
Contract, hvilket bör grunda sig på sjelfva Knekte-Contractet, icke är emot
detsamma, eller i ämnet utkomne Författningar, stridande; fördenskull och
som, vid detta förhållande, något obehörigt inflytande, i det afseende Molionairen
anmärkt, icke kan ega rum, i annat fall, än om meranämnde
förbud af Regements- eller Compagnie-Chefen öfverträdes; men dylika öfverträdelser
böra, på sätt och i den ordning Författningarne utstaka, genom
anförande af klagomål å vederbörlig ort, till rättelse anmälas; alltså ansel
Utskottet,
att ej heller i anledning af denna del af motionen någon ålgärd
påkallas.
Hvilket allt till Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt ofyerlemnas.
Stockholm den 3 September 1834*
*4
Ailm. Besv.- och Oeeon.-Ulsk, Utlåtande W.-o ItS.
N:o iiS.
Ankom lill Exp.-TJtsk. den 2 September,
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående approbation
af Recruter vid de Indelte Regementena samt beskaffenheten
af boningshusen vid Rotetorpen, m. m.
Till Utskottets handläggning har från Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit
remitterad en motion af Göran Jonasson från Kronobergs Län, sorn
hemställt’, att karlar, som för vacanta rotar inmönstras, måtte antagas
då de iiro 1 r qvarter 2 tum långa, hvilket skall vägras af Gompagnie-Cheferne,
som endast vilja emottaga' Recruter af 3 alnars längd;
samt att Soldaters, Dragoners och Grenadieren anspråk, i afseende å boningsrum
å deras torp, måtte sålunda inskränkas, att de åtnöjas med en
stuga och en liten så kallad kofva; uti hvilken framställning Peter Persson.
Johannes Andersson, Peter Jönsson, A. Pålsson och Johannes
Svensson från Jönköpings Län, Carl Gabrielsson från Östergöthland samt
S. Heurlin och Joli Christoffersson från Kronobergs Län sig förenat, med
tillägg af det yrkande, att det mätte stå Rust- och Rotehållarne fritt, att
med" antaglig karl contrahera, utan att Regements- eller Compagnie-Cheferne
ega föreskrifva Contracts-vilkoren.
Vid pröfningen häraf har förekommit, att, jemlikt 12 §-3
Delen af Kongl. Tjenstgörings-Reglementet för Arméen, afår
1819, de författningar, hvarpå detsamma sig grundar, samt
General-Mönstrings-Instruetionen den 16 November samma
år, den, som för numer inskrifves, skall, så väl vid Cavalleriet
som Infanteriet, utom öfrige egenskaper, hålla en längd
af minst 5 fot 7 tum, ehuru, vid Cavalieriet, växande ungdom
till och med 21 års ålder får antagas till ett längdmått
af 5 fot 6 tum; samt att Knekte-Contracten stadga,
det byggnaderne å torpen skola utgöras af en stuga med en
liten lada och loge samt foder- och fäbus; varande stugans
storlek bestämd, i olika Län, än till 8 alnar inom knutarne,
än till 9 alnars längd och bredd, äfvensom vid Östgötha Regemente
stugan bör vara försedd med en förstuga.
Och alldenstund, enligt hvad sålunda är i laga ordning föreskrifvet,
dels Recruter vid Infanteriet och Cavalieriet få antagas under det längd
-
Allm. Besv.- och Occon.~Utsk. Betänkande N;0 11 g.
t5
jnåtfe, sota uti motionen föreslås, dels oek boningshusen vid Rotetorpers
icke skola innefatta flere rum, än i motionen är medgifvet; fördenskull
och som, i händelse timäde missbruk gifvit anledning till Motionairens härutinnan
gjorda framställningar, besvär deröfver böra å vederbörlig ort anföras,
utan att Rikets Ständer lärer tillkomma, att derom ingå i pröfning;
hemställer Utskottet vördsamt,
att motionen i dessa delar, såsom icke påkallande någon
åtgärd, måtte förfalla.
Beträffande härefter yrkandet, i afseende å Conlractens upprättande
emellan Rust- eller Rotehållare och Recruterne; så får Utskottet vördsamt
åberopa hvad som i dess Betänkande N:o 117, rörande en fråga af
samma beskaffenhet, blifvit upplyst och anfördt; och torde, på grund af de
dervid andragne skäl,
motionen ej heller i denna del böra till någon åtgärd föranleda.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt
äfverlemnas.
Stockholm den 3 September 1834’.
N:o rig.
Ånkom till Exp.-JJtsk. den 3 September.
Betänkande, i anledning af dtskillige föreslagne åtgärder till
lindring i Rustnings- och Roteringsbesväret.
I detta ämne har Utskottet till handläggning emottagit serskilde motioaer,
väckte inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Nils Persson från Örebro Län,,
Tufve Månsson frun Malmöhus Län, Per Jönsson från Christianstads Län,.
Lars Olsson från Örebro Län, Peter Jönsson från Jönköpings Län samt
Carl Gabrielsson från Östergöthland, hvilka, i sina meningar biträdde af
åtskilliga andre Ledamöter inom det Hedervärda Ståndet, afgifvit de anföranden
och påståenden, sorn- här nedan i serskilde punkter upplaga*
i6
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o tig.
1:0 att de för vanskötsel af numerbäst stadgade böter af 20 och to
R:dr Banco mätte, om de ej belt ocb hållet skulle kunna upphöra, åtminstone,
såsom för höga, nedsättas minst till hälften, enär det ofta inträffade,
att en häst, utan Rusthållarens uppsåtliga förvållande afmagrade i följd
af någon invertes, icke märkbar åkomma, eller andre tillfälliga omständigheter,
såsom att hästen, förskaffad från aflägsen ort, till en början icke
vöre van vid det foder och mulbete, som kunde presteras; och understundom
pliktfäldes Rusthållaren för någon obetydlig vårdslöshet, begången vid
hästens skoning; stundom vore endast kitslighet hos vederbörande Underofficer
dertill orsaken;
2:0 att icke sällan hände, det Rusthållarne, vid Remonteringar, fingo
sina, med nacken kostnad och omsorg framfödde hästar casserade, utan
verkligt skäl, men troligen för att blifva nödsakade emottaga de af Officerarne
sjelfve anskaffade hästar; af hvilken orsak blifvit föreslaget, alt vederbörande
måtte förpligtas antaga de remonter, som ej bafva sådane fel,
att de äro till tjenstgöring oduglige, och att den, sorn casserar hästen, måtte
vara skyldig deröfver meddela Rusthållaren skriftligt bevis, hvaruti upptagas
det eller de fel, som föranledt eassationen, derefter Rusthållaren, om han
af vederbörande Yeterinair-Läkare, i tillkallade gode mäns närvaro, finge den
casserade hästen godkänd och derom skaffade bevis, borde så väl få hästen
antagen, som af den casserande njuta ersättning för all, genom den obehöriga
eassationen, tillskyndad kostnad och skada; hvarförutan den, som
utan anledning casserat hästen, skulle pligta med förlust för alltid af sin
innehafvande tjenst;
3:o att de Rustande vid Skånska Dragon-Regementet, i anseende till
svårigheten att alltid kunna anskaffa hästar af de bestämda färger, som,
i och för delta Regemente, äro föreskrifne, matte tillåtas att remontera med
hästar af hvilken färg som helst;
4:o att hästar vid Skånska Husar- och Dragon-Regementena måtte
få antagas, då de äro 9 qvarter 2 tum höga, samt i öfrigt felfria och
starkt byggda;
5:o att hos Kongl. Majit måtte göras underd. anhållan derom, att,
”vid hädanefter möjligen skeende munderingsförändringar, den nytta, som
”dermed åsyftas, må närmare jemföras med den deraf för landet uppkom”mande
kostnad, och hvarje nytt påbud i detta afseende endast vara resultat
af berörde undersökning;”
6:0 att, enär hvarje ny munderingspersedel bör vara förfärdigad i
fullkomlig
Ålim. Besv.- och Oecon. U/sk. Betänkande IV.-o ng.
*
fullkomlig öfverensstämmelse med en från Kongl. Maj.ts och Rikets KrigsCollegiutn
lemnad modell, vederbörande Esquadrons-Chef måtte få sig ålagdt
att, emot betalning, sända ett exemplar af modellen till någon bland
Rusthållarne på hvarje numer, för att hållas de öfrige tillhanda.
7:0 Dels att de visitalioner vid Rusthållen, som ske genom Corporalerne,
för att utröna huru numerhäslarne vårdas och i hvad skick rnunderingspersedlarne
befinnas, mätte i stället förrättas af Esquadrons-Cheferne,
eller af dem, som deras tjenst bestrida; såsom skäl hvartill blifvit upp*
gifvet, att Rusthållarne, för att undvika dugliga persedlars casserande, städse
måste gifva Corporalerne spanmål och så kallade visitationspenningar,
hvaremot mera billighet och oväld vore af Esquadrons-Cheferne aLt förvänta;
dels ock, att desse visitalioner måtte helt och hållet afskaffas, såsom
icke allenast onödige, enär Rusthållaren, vid ansenligt vite, vöre förbunden
att tvänne gånger om året, nemligen vid Regements- och Esquadronsmöten,
uppvisa numerhästen och rustningspersedlarne för Befälet,
utan äfven ledande till betydliga kostnader för Rusthållarne, hvilka, efter
gammal vana, måste undfägna och med skjuts till nästa Rote fortskaffa dem,
som anställa visitationerne.
8:0 Alt General-Mönstringar med Cavalleriet icke måtte, i fredstider,
hållas oftare än hvart tredje år, hvilket skulle leda till besparing både för
Staten och Rusthållarne; samt
9:0 Att syner å rotetorpen, såsom förorsakande onödige kostnader för
Rotehållarne, ej måtte ske oftare, än Rotehållarne sjelfve, eller innehafvarne
finna dem vara af behofvet påkallade, eller ock när torpen afträdas;
hvarjemte en Motionair uppgifvit att vid syner å Grenadiertorpen i Östergöthland
tillginge sålunda, att Compagnie-Cheferne läto uppbåda sadlade
hästar från hvarje Rote för dem, som förrätta torpsynerne, nemligen
en Officer, en Länsman, en Mönsterskrifvare, tvänne Nämndemän och en
Corporal, samt Soldaten, hvilka derjemte mäste med rum och mat af Rotehållarne
förses, utan att desse, för sålunda lemnad fri skjuts och fri
gästning, ville eller kunde fordra betalning; i anledning hvaraf äfven blifvit
föreslaget, antingen att desse torpsyner måtte aldeles upphöra, och
Soldaten vara pligtig sjelf underhålla torpet, emot skyldighet för Roten,
att dertill anskaffa materialier samt besörja all nybyggnad, sedan knekten
hos Compagnie-Chefen anmält nödvändigheten deraf, och nybyggnaden, efter
anställd syn, befunnits af behofvet påkallad; eller ock, att till KonM,
Bihang till R. St. Prot. i834• 8 Sami. 3
2usta Häftet.
Allm. Btsv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande IV.o I :g.
Majit mätte frambäras underdånig anhållan om Nådig befallning lill Hegements-Cheferr.
e vid de Regementen, der nu anmärkt oskick skall ega rum,
att detsamma strängeligen förbjuda, så att synefÖrrättarne sjelfve finge, utan
Rotens betungande, mat och skjuts sig förskaffa.
Hvad sålunda blifvit anfördt och yrkadt bar Utskottet i öfvervägande
tagit, och går nu att de gjorde framslällningarne besvara, i den ordning de
här ofvan äro upptagne. Beträffande således först frågan om böterne för
vanskötsel af numerhäst; så får Utskottet vördsamt upplysa,
att Kongl. Brefvet den 23 Junii 1806 innehåller, att, enär
anmäldt blifvit, det ruslningshästarne vid Indelta Cavalleriet
illa fodrades och orsaken dertill befunnits vara, att den för
vanvård af rustningshästar fastställde plikt vore för liten i
jemförelse med hvad som betalades för foderlega, så att ren
vinst för Rusthållarne uppkomme att hålla hästarne illa fodrade;
bief nämnde plikt sålunda förhöjd, att Rusthållare,
som vansköter ruslningshäst, skall böta 20 R:dr Banco, om
det inträffar vintertiden, och 10 R:dr samma mynt, då
hästen utsvältes på gräsbete; och
att, jemlikt Kongl. Förordningen den 2 September 1^83
samt 2 och 3 Mom. af 24 §• i 3 Delen af Kongl. Majrts för
Armeen, år 181g, utfärdade Tjenstgörings-Reglemente, följande
föreskrifter äro gifna och gällande, nemligen: att Besigtnings-
och Åderlåtningsmöten skola hållas 2ine gånger om
året, våren och hösten, och utsättas af Regements-Chefen,
som anmodar Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, alt till hvart
möles-slälle förordna något ombud, äfvensom att genom Kun
görelse
antyda Rusthållarne, att sjelfve eller genom ombud
dervid närvara; skolande Esquadrons-Chefen och Kongl.
Majts Befallningshafvandes Ombud dervid besigtiga hästarnes
bekaffenbet till hull och ryckt, göra sig underrättade huru
de varit skötte och underhållne, samt öfver de hästar, sorn
dervid kunna finnas vara utsvultne och vanskötte eller på
annat sätt skadade och illa (arne, upprätta och underskrifva
en noga förteckning, hvilken genast bör insändas till Kongl.
Majlis Befallningshafvande, som oförtöfvadt fäller den brottslige,
efter hvarje måls beskaffenhet, till de utsatte böter;
men, derest x något mål så serskilda omständigheter sig
förete,, alt genom vittnens förhör elier annan undersökning
Ålim. Besy. - och Occon.-Utsk, Betänkande N.o itg. ug
någon vidare upplysning aktas nödig, innan målet lill afgörande
företages, må sådant vid närmaste Domstol ske i parternes
närvaro, om de det .åstunda, hvarefter Domaren åligger, att
Protocollet dervid lill Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insända,
på det denna Embetsmyndighet må blifva i tillfälle.
Lag och beskaffenheten likmätigt, att målet sedermera afsluta;
och eger den, sorn med Kongl. Majlis Befallningshafvandes
Utslag icke åtnöjes, alt deröfver anföra besvär i Kongl.
Krigs-Collegium, på sätt serskildt derom är föreskrifvet.
Utskottet, i hvars tanka vanskötsel af rustningshäst icke bör
utan påföljd aflöpa,f anser, att de för denna förseelse i omförtnälde
Kongl. Bref stadgade böter böra, på de deri anförde skäl, oförändrade bibehållas,
äfvensom att, genom nu uppräknade stadgande» om fullständig
undersökning och laglig pröfning af förhållandet i hvarje mål af ifrågavarande
beskaffenhet, Rusthåliarne äro fullkomligen skyddade emot alla missbruk,
som i berörde afseende kunna till deras skada försökas; och anser
sig Utskottet på grund häraf
ej heller kunna tillstyrka hvarken upphörande eller nedsättning
af de för vanskötsel af numerhäst utsatte böter.
I afseende å den under a:dra punkten upptagne framställning, innefattande
förslag till correctiv emot missbruk vid rustningshästars antagande,
får Utskottet vördsamt erinra, att dervid skall, jemlikt Kongl. Resolutionen
på Allmogens besvär den 29 November 1756 samt Kongl. Brefven
den 17 November 1800 och den 24 Julii 1806, med flere i ämnet gällande
Författningar, tillgå på följande sätt: Rusthållaren, sorn eger sjelf anskaffa
häst till remontering af ledig numer, uppvisar remonten för Esquadrons-Befälhafvaren,
eller ock endast uppgifver dess kön, färg och tecken,
då nämnde Befälhafvare är pligtig, att den uti Rullan införa; hvarefter
remonten vid nästa Remonteringsmöte uppvises för Regeinents-Befälhafvaren
och Landshöfdingen, hvilka vid dessa förrättningar ega gemensam beslutanderätt.
Uti den vid förrättningen förde Remonterings-Rulla, hvilken
af Regements-Befälhafvaren och Landshöfdingen gemensamt undertecknas,
införes om remonten approberas, eller, i fall den casseras, orsakerne till
eassationen; och af denna Rulla äro tvenne exemplar upprättade, hvaraf
ett stannar hos Landshöfdinge-Embetet, ett i Regements-Skrifvare-Contoret
och ett hos Esquadrons-Befälhafvaren, så att Rusthållaren, på hvilket af
desse ställen sona helst, kan deraf undfå del. Blifver remonten aasserad,
20
Ålim. Be,sv. och Oecon. Ut sk.
eger Rusthållaren derefter att hos Kongl. Krigs-Collegium anföra klagomål
öfver förrättningen och, i fall han der ej vinner rättelse, att hos Kongl.
Maj:t, genom Krigs-Expeditionen, fullfölja sin klagan; i hvilka fall antingen
utses af Krigs-Collegitinu eiler förordnas af Kongl. Maj:t vanligen någon
öfverbesigtning å reinonten, för att tillse om Rusthållaren vederfarits
orättvisa, hvilken i sådan händelse blifver rättad. Vid detta förhållande
anser Utskottet fullkomlig trygghet emot förnärmande i berörde afseende
vara Rusthållarnc förvarad; hvarföre ock, då de nu, beträffande remonters
antagande, föreslagne åtgärder tilläfventyrs kunde leda till många och i
längden för Regementenas tjenstbarhet skadliga missbruk, Utskottet
finner sig icke kunna tillstyrka hvad i detta afseende blifvit
föreslaget.
Deremot anser Utskottet den gjorda framställningen om upphäfvande
af det, enligt Kongl. Förordningen den ii Maji 17<>5, existerande förbud
att vid Skånska Dragon-Regementet remontera med. andra än svarta, s.vartbruna,
castanie- och mörkbruna hästar, böra vinna bifall, enär något giltigt
skäl för detta förbud så mycket mindre lärer förefinnas, som hästens
stvrka, vighet och uthållighet, hvilka egenskaper egentligen bora hos rustningshästar
afses, icke äro af dess färg beroende. Utskottet, får af sådan
anledning, och då det otvifvelaktigt är både svårt och kostsamt alt alltid
anskaffa hästar af ofvannämnde färger, vördsamt
hemställa, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj: t i underd.
begära, alt, med undanrödjande af omförnaäkte förbud,
de Rustande vid Skånska Dragon-Regementet må ega att remontera
med hästar af hvilken färg sorn helstHvad
härefter angår frågan om storleken af de hästar, som vid Skånska
Husar- och Dragon-Regementena böra få antagas, så förekommer härvid,
att sedan, genom ofvannämnde Kongl. Förordning af den i i Majt
1795, blifvit stadgadt, att Ryltarehästen borde vara i allmänhet 9 qvarter
4 turn bakom sadeln, oskodd, och att Dragon-hästen skulle hålla 9 qvarter
2 turn, likaledes bakom sadeln, oskodd; så har Kongl. Maj:t, genom Nådigt
Bref, den 21 Junii 1806, förklarat, att lätta och viga hästar från 9 qvarter
och 2 tums till 9 qvarter och 5 tums höjd, men ej derunder eller deröfver,
fingo antagas vid alla Trupperne, med undantag endast af Lif-Regements
Cuirassier-Corpsen, hvarest måttet på hästar borde förblifva i likhet
med hvad förut blifvit föreskrifvet; varande denna tillåtelse ytterligare
bekräftad, medelst Kongl. Resolutionen på Riksdagsfullmägliges från Lyhundra
och Sjuhundra Härader besvär, den 8 Augusti i8i5, der det ut
-
Allm. Besv. och Oecon. Utsk. Betänkande W.O 1ig.
tryckligen heter, alt, utom vid nämnde Cuirassier-Corps, Rusthållare-bästarne
vid öfriga Cavalieri-Regementena fä antagas vid 9 qvarter 2 tums
höjd; och emedan häraf foijer, att Rusthållarne vid Skånska Husar- och
Dragon-Regementena ega remontera roed hästar af sistberörde storlek;
lärer yrkandet härom till någon Rikets Ständers åtgärd icke
föranleda.
I fråga om den i 5:te punkten omförmälde hemställan, hvilken afser
förenklande af munderings-persedlar i allmänhet, får Utskottet, med
åberopande af dess, under N:o 117, afgifna Betänkande, hvarigenom,
hland annat, blifvit föreslaget, att Rikets Ständer måtte uti underdånig
skrifvelse, anhålla, att Kongl. Majrt täcktes fästa Nådigt afseende å
det förhållande, huruvida ej Smålands Regementes Husar-Uniform, utan
att något förlora i afseende å dess nytta och användbarhet, kunde mycket
förenklas, vördsamt
hemställa, att berörde anhållan måtte till hela den öfriga
Armeens munderings-persedlar utsträckas och derigenom
en lindring, vid desse persedlars anskaffande, det allmänna
beredas.
Vidkommande yrkandet om skyldighet för Esquadrons-Cheferne att,
emot betalning, hålla Rusthållarne tillhanda modeller till munderingspersedlar;
så alldenstund, jemlikt Kongl. Krigs-Collegii Circulaire den
16 Mars i83o, blifvit förordnadt, att å alla de munderings-persedlar,
hvilka, enligt Författningarne, ieke genom allmän beställning, utan af
Rusthållarne sjelfve anskaffas, ett behörigen stämpladt exemplar skall,
genom Krigs-Collegii försorg, för Rusthållarne vid hvarje Esquadron af
alla Rusthålls-Regementen och Corpser, uppå Rusthållarnes bekostnad, anskaffas
och dem, genom vederbörande Esquadrons-Chef, tillhandahållas,
när de till utbekommande deraf sig hos Krigs-Collegium i behörig ordning
anmäla; fördenskull och som det ändamål, som med ifrågavarande
hemställan åsyftats, således redan är vunnet;
lärer någon åtgärd, i anledning af samma hemställan, icke
erfordras.
I öfrigt har blifvit påstådt, än att de visitationer, som vid indelta
Eavalleriet af Corporalerne årligen hållas, måtte i stället afEsquadronsChefen
förrättas, än alt de mätte helt och hållet upphöra. Härvid finner
Utskottet, att då desse visitationer, hvilka, jemlikt Kongl. Förordningen
den i5 October 1723, Kongl. Resolutionen på Allmogens besvär
den 17 September samma år, Kongl, Förordningen den 11 Maji 1795,
Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsk. Betänkande N.o tig.
samt 17 §. 3 Cap. i 3 Delen af Tjenstgörings-Reglementet för Armeen,
skola verkställas i slutet af Februarii och November månader, samt angå
munderingarnes skick och Rustningshästarnes beskaffenhet till bull
och ryckt, otvifvelaktig! äro nyttige och nödige i det afseende, att förhållandet
med munderingarne och hästarne blifver i tid kändt, så att
befintlige brister och felaktigheter må kunna före blifvande regementsoch
esquadrons-möten ersättas och rättas; så torde samma visitationer
så mycket mindre böra afskaffus, sorn de icke medföra någon kostnad
för Rusthållarne, hvilka lagligen icke äro skyldige hvarken att dervid
gifva Corporalerne någon betalning, eller förse dem med skjuts, samt
ega, i händelse sådant skulle fordras, att derom i vederbörlig ordning
göra anmälan, då rättelse icke lärer uteblifva; äfvensom, enär Esquadrons-Chefen
troligen icke skulle kunna verkställa desse visitationer, utan
att försumma öfrige tjenste-åligganden, någon förändring i della afseende,
efter Utskottets tanka, icke är lämplig. På desse skäl får Utskottet
vördsamt
afstyrka de i nyssberörde måtto gjorda förslag.
Vidare, då, enligt General-Mönstrings-Instructionen af den 16 November
1819, General-Mönstringar med indelta Cavalleriet icke förrätta»
oftare än hvart tredje år,
torde den framställning, som i detta afseende blifvit gjord,
böra förfalla.
Beträffande sista punkten, sorn rörer syner å rotetorpet); så utvisa
Kongl. Brefvet den 3t Julii i685, samt Tjenstgörings-Reglementet för
Armeen, i 3 Delen 5 Cap. 45 alt tillsynen öfver soldatelorpen, i af
seende
på åbyggnadens vidmagthåHande och laga bestånd, åligger Cornpagnie-Chefen,
och att han, i följd deraf, eger, när behofvet så kräfver,
låta derå hålla syn, som förrättas af en Subaltern-Officer, biträdd af en
Under-Officer eller en Mönsterskrifvare, och hvarvid kronobetjent och
värderingsman skola vara närvarande. Så väl för iakttagande af den sålunda
anbefallde uppmärksamheten å lorphusens vårdande, som för att
befrämja en gagnelig tillsyn å soldatens husliga förhållande, anser Utskottet,
att dessa syner böra bibehållas; på grund hvaraf och enär härvid
gäller samma anmärkning, som, angående visitationerna vid indelta
Cavalleriet, blifvit uttalad, eller alt synerne å rotetorpen lagligen icka
böra föranleda till någon kostnad för Rotehållarne, såsom icke pligtige
att med mat eller skjuts förse dem, som synen förrätta; samt då klagomålen
öfver missbruk, som i detta afseende skola ega rum vid Östgötha
Allm. Besv.- och Occon.-Ulsk. Betänkande N.o 119.
Grenadierer och andre Regementen icke kunna af Utskottet lill pröfning
upptagas, utan böra å vederbörlig ort till rättelse anmälas; Utskottet
får vördsamt
afstyrka Rikets Höglofl. Ständer att bifalla något af hvad i
denna punkt blifvit föreslaget.
Slutligen har Utskottet icke skolat lemna oanmärkt, hurusom Utskottet
af de många, från serskilde orter af Riket anförde klagomålen,
rörande Rustnings- och Roteringsbesväret, trott sig knnna med säkerhet
draga den slutsats, alt missbruk, till Rust- och Rotehållarnes betungande
utöfver hvad dem lagligen åligger, i sjelfva verket ega rum; men då
detta förhållande tillika synts härleda sig, mera från bristande kännedom
om gällande föreskrifter i hit hörande ämnen, än från saknad af dylika
stadgande!!, hyser Utskottet deri förhoppning, att, i händelse dess,
i Betänkandet N;o i5, gjorda förslag om utfärdande af ett sammandrag
utaf alla gällande Författningar och Stadganden, rörande Rust- och Rotehållares
rättigheter och skyldigheter, lör att för allmogen i hvarje
landsort vara att tillgå, vinner bifall och verkställighet; samt tillfälle
således bt redes en hvar alt, fullständigare och bättre, än förut i de
spridda Förordningarne kunnat ske, lära känna sina rättigheter och åligganden
i berörde afseende; skola orsa k erne till klagomålen, och med detsamma
sjelfva klagomålen, om icke alldeles, åtminstone till största delen,
upphöra.
De af Utskottet yttrade tankar varda till Rikets Höglofl. Ständer*
egen pröfning vördsamt öfverlemnade
En
Ledamots serskilda yttrande bifogas
Slockholm
den 2 September 1834..
Reservation :
af Peter Jönsson från Jönköpings Län;
1:0 ”Emot Utskottets Beslut, rörande upphörande af de årliga visitationerne
på Rusthållen, nödgas jag reservera mig och begär ytterligare
upphäfvande af nämnde visitalioner. Utskottet har, till stöd för bibehållandet
af visitalioner, åberopat ett Tjenste-Reglemente, upprättadt på
1600- och 1700-talet. I detta står visserligen, alf visitalioner böra hållas
i Februarii och November månader, men ej alt ådermöten skola hållas,
som nu sker, i October eller slutet af September och April. Dess»
ådermöten tror jag vara tillkomne efter den tid,, då ofvanåberopade Tjenst
-
rAllm. Besv.- och Oecon.-TItsL Betänkande IV.-o it9.
görings-Regletaente upprättades. I anledning häraf anhåller jag, att de
inunderings-persedlar, sam vid visitationerne böra uppvisas, måtte vid
ådermötena få uppvisas, och i följd häraf de årliga visitationerne försvinna.
2:0 Emot Utskottets Beslut, rörande Torpsyner vid indelta Armeen,
nödgas jag reservera mig, under hopp, att öfrige Medstånden skola finna
desse syner vara både öfverflödige och högst betungande för Rotehållarne,
på sätt som nu sker, att de hvart tredje år skola infinna sig efter
ordres till utsatt dag med sex hästar vid hvarje Torp, för att skjutsa
Syne-Rätten och äfven inqvartera dem till nattläger, hvarföre, mig veterligen,
aldrig erlägges någon betalning. Dessa syner finner jag icke
.omtalte i Knekte-Contractet af den i3 Maji i685, upprättadt emellan
Kronan och Rotehållarne; detta Contract innehåller, att Rotebönderna
böra uppbygga en stuga och en liten loge och lada med fä- och foderhus,
samt upprödja ett halft tunland åker och en kåltäppa med en liten
hage eller ängstycke till tu lass vall af gårdens egor; och har Kongl.
Majit försäkrat Rotehållarne, att ej blifva mera besvärade utöfver hvad
åberopade Conlractet innehåller. Om någon Rotehållare försummar att
fullgöra hvad han bör, då borde först fråga uppstå om syn och soldaten
vara berättigad att densamma hos Befälet begära. Sådant är, efter
hvad jag har säker upplysning om, förhållandet med flere Regementen.
Som jag tror, har Småland den tyngsta Roterings-börda, hvarföre jag
vördsamligen anhåller, att det må slippa besvär med syner, oftare än
soldaten begär.
N:o 120.
Ankom till Exp.-Utsk. den 3 September.
Betänkande i anledning af väckte motioner, rörande grunden
för beräknande af planpenningar eller det bidrag Stamrotame
böra af Strörotarne erhålla samt flyttning af Soldattorp
från ett till annat hemmans egor.
Till Utskottets handläggning har Hedervärda Bonde-Ståndet remitterat:
, ■
1:0 Riksdagsfullmägtigea Anders Danielssons från Elfsborgs Län memorial
-
Allm. Bcsv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 120.
25
rnorial, af innehåll, att ehuru det med nämnde Län afslutade Knekte»
Contract af år 1685 utvisade, att den lindring, som, genom lägre taxering
å stamrotehemmanen, än å hjelp- eller utrotarne, blifvit de1 förre
tillskyndad, endast hade för ändamål att bereda ersättning för den plats,
som stamrotehemmanen, för soldat-stugans uppförande, lemnat, hvaraf
följde, att desse hemman, oaktadt den lägre taxeringen, voro berättigade
till godtgörelse af utrotarne för mulbete, vedbrand och gärdselfång,
som stamrotarne måste åt soldaten tillsläppa; hade likväl sedermera utkommit
flere, till deras innehåll här nedan upptagne Kongl. Resolutioner
och Förordningar, som, i Motionairens tanka, voro emot hvarandra
stridande, hvarigenom tvister och rättegångar om Stamrotehållarnes rättighet
till ersättning för mulbete, vedbrand och gärdselfång ofta skola
uppstått, samt återkallelser af härom redan ingångne öfverenskommelser
inträffat; och har Motionairen, i sin mening biträdd af åtskillige andre
Ledamöter af Bonde-Ståndet, ansett dels högst nödigt, alt rättelse härutinnan
vunnes, så att nämnde Rotehållare blefvo bihehållne vid KnekteContractet
efter dess ordalydelse, dels ock att, om soldaterne vid en del
torp innehade jord utöfver hvad Knekte-Contractet utstakade, borde,
hellre än att jorden, enligt Kongl. Resolutionen på allmogens besvär
den 28 Junii 1 31, utlades, soldaterne dervid bibehållas och Stamhemmanen
erhålla en så mycket högre ersättning af utrotarne, enär samtlige
Rote-interessenterne, vid soldatens legande, hade gemensam nytta
deraf, att soldaten vore med god torplägenhet försedd.
2:0 Tvänne motioner af Hans Jansson och Lars Larsson från Elfsborgs
Län, hvilka, i sammanhang med hvad Anders Danielsson i ofvanberörde
måtto anfört, hemställt, att en jemkning i roteringsbesväret
måtte tillvägabringas genom sammandragning och utbyte af spridda roteandelar,
hvilket, efter Hans Janssons åsigt, kunde ske utan afseende å
hemmanens olika taxering.
3:o Ett memorial af Peter Jönsson från Jönköpings Län, innehållande,
att de stamrotar, inom Jönköpings och Kronobergs Län, som till
soldaterne upplåtit mera jord, än Knekte-Contractet af den i3 Maji
if)85 utstakade, och hvilken jord det vore olämpligt att åter utlägga,
borde, i mon af torpens storlek och godhet, af strö- eller utrotarne
åtnjuta vederlag i penningar eller spanmål, hvars belopp, i brist af frivillig,
öfverenskommelse, skulle bestämmas genom en af Kongl. Majsfs
Dih, till R. St. Fröt. 1834. 8 Sami. 4
2i:ste Häftet.
26
Allm. Bcsv.- och Occon.-Ulsk. Betänkande AT;0 izo.
Befallningshafvande förordnad Comité, sedan uppskattning af torplägenheterne
för sig gått; hvarjemte Peter Jönsson yrkat, att, i händelse
strörolar funnos med större hemmantal och betydligare egorymd, än
stamrotarne, torpen då måtte till de förra öfve! flyttas; och hafva Peter
Perssonj A. Pålsson och Johannes Andersson från Jönköpings Län
härutinnan instämt, med den förändring, att af roledelegarne valde gode
män, i stället för Comiterade, borde om nämnde ersättning sig utlåta
och beloppet deraf fastställa.
4:o Serskilda motioner, hvaruti blifvit hemslälldl, af O. Svensson
från Bohus Län: att, utan afseende å förut ingångne Contract, utrotarne
måtte förklaras skyldige att, i nion af deras hemmantal och efter
uppskattning af soldatetorpets afkastning, antingen in natura eller efter
niarkegångspris, årligen till stamrolarne utgifva ersättning för det större
besvär, de af dylike torp måste vidkännas; af Olof Olsson från Östergöthland,
med hvilken Carl Gabrielsson från samma Län sig förenat:
att berörde ersättning måtte bestämmas af ömsesidigt tillkallade gode
män, hvilkas beslut af den, som dermed icke åtnöjdes, borde, efter
stämning, underställas Domstolens pröfning; samt af Anders Brisman
från Skaraborgs Län: att torpen borde orubbade förblifva i deras nuvarande
skick, och ulrotarne vara skyldige lill stamrotarne erlägga ett,
efter torpens godhet afpassadt vederlag, hvilket, i brist af vänlig förening,
skulle uppå af Role-interessehterne utsedde gode mäns bestämmande
ankomma; samt att ulrotarne efter hemmantalet borde deltaga i de
utgifter, som besigtningarne å soldattorpen för stamrotarne medförde;
i anledning hvaraf Hans Jansson från Elfsborgs och Johannes Svensson
från Jönköpings Län yttrat, att något stadgande om ersättning i sistberörde
afseende ej vöre af behofvet påkalladt, hufvudsakligen af det skäl,
att några kostnader i och för nämnde besigtningar lagligen icke egda
rum.
Till utredning af detta ämne, får Utskottet, med ledning af da
handlingar, som finnas Anders Danielssons motion bifogade, samt de
upplysningar Utskottet i öfrigt sig förskaffat, vördsamt anföra:
att, enligt Roterings-Commissionens i Elfsborgs Län Protocoll
för den 17 November i685, stamhemmanet, uppå
hvars egor knektestugan komme att stå, blifvit taxeradt en
daler eller något derunder, mindre än de andra hemmanen
i roten, och alt Kongl. Förordningen den 10 December nyssnärude
år, angående det vissa knektehållet i Elfsborgs Län,
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o 120.
57
innehåller, uti 3 §., ”att Rotebönderne borde förse Soldaten
”med hus och hemvist samt åker till äng,” och uti 10 §.,
"att det hemmanet, uppå hvilkets egor knektestugan byggdes,
”cj hade någon vedergällning att fordra af de andre hem"rnaneir,
som slå med i roten, enär på den gården blifvit
"en mindre summa till knektelönens afbetalning utsatt, äa
"de andre bönderne af roten borde erlägga;”
att Kongl. Maj:t, under den 10 September 181 r, i anledning
af Riksdagsmannen Anders Danielssons besvär, i
Nåder Sig utlåtit, att, enligt Kongl. Resolutionen den 17 Februarii
i685, Ftotehållarne emellan i Elfsborgs Län, angående
det vissa knektehållet, samt Kongl. Förordningarne af
den 7 och 10 December samma år, det hemman, på hvars
egor soldattorpet är anlagdt, icke vore berältigadt att af de
till samma rote anslagne hemman fordra ersättning för mulbete
samt nödigt behof af bränsle och gärdsle;
att, genom Kongl. Circulairet den i3 October 1812,
blifvit förordnadt, alt, enär med billighet och rättvisa öfverensstämde,
det bjelprotnrne vidkändes ett emot hemmantalet
svarande deltagande i alla de förmoner, manskapet egde af
rotarne fordra, hvaribland räknades jordlega för torpet, mulbele,
vedbrand och gärdselfång, ålåge Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, med undantag af sådane rotar, der tilläfventyrs
med Indelnings-Verkets tydliga innehåll kunde visas,
att stamroten blifvit ålagd ringare rotering, emot skyldighet
att, utan ersättning af dess hjelprote, bestå ofvanuppräknade
förmoner, söka inom hvarje Län befordra frivilliga
öfverenskommelser om desse förmoners utgörande, hvarföre
ersättningen borde i spanmål eller andre varor bestämmas;
men, i fall godvilliga föreningar ej kunde träffas, egde Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande alt, efter derom vid vederbörlig
Domstol skedd undersökning, sådane ersättningar stam- och
bjelprotarne emellan bestämma;
att Kongl. Maj:t derefter, dels under den 28 October
3817, till följd af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, om
nödvändigheten att närmare bestämma de afgifter, som utrotar
vid indelta Regementena borde betala till stamrotarne
uti jordlega för .soldattorpen, och hvarvid Rikets Ständer an
-
Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsk. Betänkande N.o 120.
sett böra iakttagas, att de stamrotar, hvilka, enligt Indelnings-Verket,
voro förklarade skyldige att, utan ersättning
af hjelprotarne, beslå de soldaten tillerkände förmoner, voro
till ersättnings åtnjutande oberättigade, förklarat, bland annat,
att, då inom Skaraborgs och Elfsborgs Län med Dalsland
och vid de inom desse Län inroterade Skaraborgs,
'Westgötha-Dahls och Elfsborgs Regementen, Knekle-Contraeten
ej utstakade något vederlag för soldattorpet, emedan det
hemman, på hvars egor detta vore anlagdt, vid roteringen
mindre del blifvit påförd, kunde, med tillämpning af Riket»
Ständers yttrade grundsats, någon ersättning åt stamrotarne
vid desse Regementen ej ega ram; hvilket, genom Kongl,
Maj:ts Nådiga Resolution uppå åtskillige Riksdagsfullmägtiges
af Bonde-Ståndet ansökning, den 18 Augusti 1818, ytterligare
blifvit bekräftadt; dels ock, i anledning af Rikets Ständers
underd. hemställan vid 1823 års Riksdag, genom Nådigt
Bref den i5 Maji 1826, bifallet, att, utom hvad genom
Kongl. Brefvet den 28 October 1817 blifvit stadgadt, Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i de Län, der stridighet om planpenningar
ännu kunde uppstå, egde, i likhet med hvad den
i3 October 1812 blifvit i Nåder föreskrifvet, söka befordra
frivilliga öfverenskommelser om förmonernes utgörande till
Soldaten efter ortens förhållanden och Contracten m. m.; men,
beträffande den gjorda hemställan, om påbjudande, att, der
öfverenskommelser icke kunde träffas, vid Soldats eller Båtsmans
afgång, torpets utöfver Contractet innehafvande jord
borde utläggas och till hemraansegarens disposition återgå,
fann Kongl. Majit icke lämpligt eller nödigt låta ett så beskaffad*
allmänt påbud utlärda, enär redan i händelse af Soldater eller
Båtsmän inkräktningar vid deras boställen blifvit gjorda
eller göras utöfver det, som i Knekte-Contracten och Förordningarne
bestås, Kongl. Resolutionerne på allmogens besvär
den 28 Junii 1731, uti 5:te punkten, föreskrifver, att
utläggning deraf borde ske, och det alltså tillhörde Kongl.
Majits Befallningshafvande att, då någorstädes klagan öfver
obehöriga inkräktningar fördes, deröfver, sedan nödig undersökning
föregått, i hvarje fall, efter forhållandet och omständigheterne,
sig lagligen utlåta; samt
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 120.
®9
att, enligt Kongl. Förordningen den 3 Mars 1807, Rattare»
och Soldattorp, beläget på ett hemmans egor, kan flyttas
på hvilket annat i rustningen eller roten deltagande hemmans
utmark, som bästa lägenheten dertill eger.
Utskottet, som dessutom inhemlat, att fråga om planpenningars utgörande
äfven vid sistförflutne Riksmöte förevarit, utan alt dock till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda, har öfvervägat hvad i ofvanberörde måtto
förekommmit; och anser
1:0 Anders Danielssons serskildt gjorda hemställan om stamrotarnes
i Elfsborgs Län rättighet till godtgörelse för mulbete,
vedbrand och gärdselfång, böra förfalla i följd af ofvananmärkte
Författningar om Knektehållet i samma Län, och
Kongl. Maj:ts, än uppå enskilda besvär, än på grund af Rikets
Ständers underd. skrifvelser i ämnet, gifna Nådiga beslut;
2:0 att, beträffande de i öfrigt, om planpenningars utgörande, likasom
angående soldattorpens flyttning väckte motioner, någon
åtgärd, efter förenämnde vidtagne Nådiga beslut och
meddelade Nådiga Förordnanden, Icke är erforderlig;
3:o att Anders Brismans yrkande om rättighet för stamrotarne,
att njuta ersättning för de kostnader, som besigtningarne å
soldattorpen medföra, icke påkallar något yttrande, sedan Utskottet,
uti dess Betänkande N:o 119, styrkt, att nämnde besigtningar
lagligen icke böra till någre utgifter för Rothållarne
föranleda; äfvensom Utskottet,
4:0 i afseende å Hans Janssons och Lars Larssons motioner om
spridda roteandelars sammandragning, får åberopa dess under
N:o 43 i detta ämne afgifne och af 3:ne Riks-Stånd gillade
Betänkande.
Hvilket dock lill Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt
öfverlemnas.
En Ledamots reservation bifogas.
Stockholm den 2 September 1834-
Reservation:
af Olof Olofsson från Östergöthland: ”Då jag i allmänhet icke gillar
Vih. till R. St. Prot. i834. 8 Sami. 5
2 usta Häftet.
28 Allni. Besv.- och Oecont-Ulsfc. Betänkande N.O I20.
den princip, som ligger till grund för Utskottets Betänkande i den nu äfgjorda
frågan om planpenningars utgörande, att nemligen några åtgärder
till rättelse och jemkning icke äro erforderlige der äldre föreskrifter för
det framställde ärendet finnas att tillgå, kan jag icke eller dela den mening,
som här gjort sig gällande. I förmodan att, gamla Författningar,
icke mer än andra menskliga storverk, äro beräknade för evigheten,
har jag kallat uppmärksamheten derå, att 1 R:dr Banco icke är någon
ersättning för i tunland åker, kåltäppa, ii lass hö, mulbete m. m„
som det åligger Rothållare vid i:sta Lifgrenadier-Regementet att bestå
Soldaten. I stallet för den pröfning af frågan, som kunnat förväntas, har
Utskottet åtnöjt sig med blotta upprepandet af åtskillige förordnanden och
beslut, hvilkas olämplighet jag öfverklagat och åtminstone haft för afsigt
att ådagalägga, -t- De innehålla dessa stadgar, att hufvud- och strörote får
öfverenskomma om planpenningarne, der stridighet möter. Nog är det en
god och välgörande lag, så länge den kan tillvinna efterföljd; men der ingen
öfverenskommelse står alt träffa, skall det ju, åtminstone vid irsta
Lifgrenadier-Regementet, blifva beroende vid 1817 års Kongl. Bref, och
liufvudroten ovilkorligen åtnöjas med 5-| kappar spanmål. Jag har anhållit
om uppgifvande af detta stadgande, icke om underrättelse att det fanns,
så att domstolarne måtte vara obehindrade, alt, efter billighet och förekommande
omständigheter, pröfva förhållandet och lägga de stridiga intressena
emellan. Det har icke lyckats mig, att inom Utskottet få detta ändamål
understödt; och jag föranlåtes alltså anmäla min reservation emot Utskottets
åtgärder i frågan.”
STOCKHOLM, EcKSTtiNSKA Tryckeriet, 1834-
'Allm. Besv, och Öccon -Ulsk, Memorial Hf:o lat.
I
N:o in.
Ankom till Exp. Utsi. den »2 Sept.
Memorial} med begäran om bestämdt Utlåtande af Högdjfligé
Ridder skap et och Adeln samt Högvördige PresteS tdndet}
i fråga om Utskottets skyldighet att upptaga väckte motioner
om Riksdagens grorogerande.
Sedan Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet, till hvars handläggning
blifvit remitterade ålskillige inom Välloflige Borgare-Ståndet
och Hedervärda Bonde*Ståndet väckta motioner, om prorogation af innevarande
Riksdag, uti afgifvet Memorial IVro Ii3, på anförde skäl, funnit
nämnde motioner icke tillhöra Utskottets befattning, och desamma derföre
återlemna!; så hafva, jemlikt ankomne Protocolls-Utdrag, desse arne
Biks-Stånd, med ogillande af Utskottets åtgärd, förklarat Utskottet pligligt
att upplaga frågan till behandling, och med Utlåtande i densamma
lill Rikets Ständer skyndsamligen inkomma; hvaremot Högloflige Ridderskapet
och Adeln samt Högvordige Preste-Ståndet lagt Memorialet till
liandlingarne.
Och alldenstund således 2:ne SLånd ålagt Utskottet att motionerne
till pröfning upptaga; men, i anseende till Ridderskapets och Adelns samt
Preslc-Slåndels beslut, att lägga Utskottefs beslut till liandlingarne, bestämdt
yttrande af desse Riks-Stånd, i afseende på målets behandling,
saknas, hvilket dock för Ulskotlet är af nöden att inhemta, innan vidare
åtgärd åt ärendet kan af Utskottet meddelas; föranlåtes Utskottet vördsamt
anhålla,
att Högloflige Ridderskapet och Adeln samt Högvördtge PresteStåndet
behagade afgifva bestämdt yttrande, huruvida Ulskottets
i Memorialet N:o 113 framställde åsigt af denna fråga af deta
godkä nnes.
Stockholm den la September i834.
»EIMI MWOHiflH WrW ,
'< ' ‘ f
Bih. till it. St. Trot. 8 Simi. r.
AT.ära IJåfieb,
a Allm. Besv, och Occon, Vt sk. Eetänkand* N:o isa»
N:o 122.
Ank. till Exp. Utsk. d. 24 Sept,
Betänkande, i anledning af väckt fråga, om föreläsningar
och examina i Riketö Grundlagar vid Univer&iieten.
Allmänna Besvärs- ecb Oecononue-Utskottet liar från Ilo,»Indine Ridclerskapet
och Adeln läll ematia,”a ett af Grefve Cronhjelm, Otto åugust,
afgifvet Memorial, deruti Grefven föreslagit, alt, 1 In,het med hvad
vid förra Riksdagen, ehuru utan framgång, egde rum, Rikets Jfögloflige
Ständer mätte hos Kongl. Majrt anhålla om det uttryck ligh. stadgande, att
föreläsningar öfver Rikets Grundlagar skola hällas af vedei hörande* Lärare
vid Acadernierne, samt examina derulinuan anställas med alla de Studerande,
sorn egna sig åt t jenslemanna-banan.
I anledning häraf får Utskottet vördsamt anföra, alt då Comitcrade
lill öfverseende af Rikets u
den 20 December 1828, afgifmt underdåniga Betänkande, föreslagit, att
så val föreläsningar öfver Statskunskapen, såsom för den civile eril hetsmannens
bildning af högsta vigt, mätte komma alt hällas af Lärarne vid
Academicrne, sorn prof af kännedom deruti ådagaläggas af examinandi,
äfvensom Kongl. Majrt, i anledning af Rikets vid sistlidne Riksdag församlade
Ständers derom gjorda underdåniga hemställan, behagat i JN'åder
förklara, alt frågan 0111 Grundlagarnes föreläsning och examinas anställande
derutinnan vid Academierne komme alt pröfva.s, i sammanhang med
den förestående regleringen af Rikets, undervisnings-verk, så anser Utskottet
nägon
förnyad framställning af Rikets IJögloflige Ständer, angående
Grundlaga ines föreläsande, icke nu vara af behofvet påkallad.
Men, enär Utskottet inser nödvändigheten deraf, att hvarje i Statens
tjenst inträdande person eger fullständig kännedom af sitt fäderneslands
conslitulionela institutioner, så, ehuru förhör i Grundlagarne, flir närvarande,
lära anställas med dem, sorn vid Universiteten undergå de civila
embets-examina, likväl, och sora något bestämdt stadgande derom icke
finnes utfördadt, tror Utskottet
sig böra tillstyrka Rikets IJögloflige Ständer, att uli underdånig
'Allm. Hav. och Occon. TJtsk. Betänkande Nio 123. 3
Skrifvelse hos Kongl. Maj:l göra liemsl/illan om den Nådiga föreskrifl,
att förhör uti Grundlagarne böra ingå i alla de Academiska
examina, som berättiga tili inträde i Statens tjenst.
Hvilket dock öfverlemnas till Rikets Högloflige Ständers eget bepröfva
lide.
Stockholm den September i83J.
T\:o 12X
/ ,
Ankom lill Exp. Utsk. den 24 Sept.
Betänkande, i anledning af väckta motioner, dels om skyldighet
för dem, sorn undergå Prestexamen, att ådagalägga
kunskap uti Vexelundcrvisningsmethodtn , dels angående
rättighet för Lärare uti Vex elander visningsskola att prestvigas.
Till Allmänna Besvärs- och Oec jnomie-Ulskottets handläggning
hafva blifvit remitterade,
Från Högloflige Ridderskapet och Adeln.,
Ett nf Grefve Cronhjelm, O. A., afgifvet anförande af innehåll, att,
då folkundervisningen i vart tand hut vildmarkUge'11 är lemnad i Presterskapets
händer, samt det derföre är af vigt, att hvarje ung Prestman eger
kännedom i de enklaste undervisningsmethoderne, Rikets Högloflige Ständer
matte förnya deras vid sistförflutna Riksdag iios Kongl. Majit gjorda
underdåniga hemställan, att ingen hädanefter må prästvigas eller tili
prestexamen admittcras, som .ej infor Consistorium ådagalagt, att han i
någon vexehindei visningsskola för.värfvat håde erforderlig öfning i vexelundervisningsmethodeu
och fullständig kännedom om en sådan skolas organisation;
Från
Välloflige Borgare-Ståndet,
Ett Memorial, af Herr Cederborg, deruti han, under framställning
4
Allm. Betv. otfh Otcom. Vt sk. Betänkande W:o laS,
sf svårigheten att erhålla skick lige Lärare i Vexelundervisningsskolor, enär
<!e, som dertill amagas, genom en sådan befallning, hvarken anse©
berättigade lill Prestviguing eller, lika med Skollärare i allmänhet, ålnju»
ta valllin tjenstårsberäkning, föreslagit, att en yngling, sorn vid Academien
fullgjort specimina för inträde i det Andliga Ståndet och i öfrigt innehar
de egenskaper, hvilka dertill erfordras, må, då han kallas till Läsare
i Ve \e I rinder v isn r ngssk o la, tillåtas att prestvigas, äfvensom att, så
länge lian värdigt uppfyller sina åligganden såsom Skollärare, åtnjuta pre*
sterl ig belord t ingsrå II „
Hvad nu först beträffar Grefve Cronhjelms yrkande, alt blifvande
Prestman må förpligtas lära känna vexelurniervisningsmelhoden, så får
Ulsk. litet vördsamt anföra, att, sedan Rikets sislförsatnlade Ständer ansett
•vexelundervisningen icke kunna vinna Önskad framgång eliev leda till det
åsyftade ändamålet, utan att vara allmännare känd, i synnerhet af Presterska
pel, som borde ega tillsyn öfver denna slags undervisning, — samt
derföre uti detta ämne till Kongl, Majit allåtit en underdånig hemställan,
af beskaffenhet, som bär ofvan finnes upptagen, så ingick Högvördige prest*-Ståndet
till Kongl, Majit med en serskild underdånig skrifvelse, deruti
Ståndet, sorn på flena uppgifna skäl förmälde sig icke hafva kunnat biträda
öfrige Med-Ständers beslut uti berörde fråga, hemställde, att Kongl»
Majli, utan väsendtlig förändring i förut gällande föreskrifter om Prestexamen,
täcktes i Nåder förordna, det betyg om öfning i vexeluiidervisniugs-melhoden
och kännedom af Lancasterskolors organisation, må så
■vä! af Prestman, sorn andre, först vid ansökning till Lancaster lä ra re-be«
ställning behöfva företes; och behagade Kongl. Majit, under 'den 6 Pebruarii
i83o, i Nåder förklara, att Kongl. Majit, med anledning af hvad Pre«!
ste-S åndet serskildt anfört, icke funnit skäligt bifalla de af Rikets Ständer
i berörde hänseende föreslagna förändringar.
Da Rikets Ständer redan vid sistförflutne Riksdag ansett vexelundervisningens
framgång bero af den iner eller mindre kännedom, sorn Prester
skåpet derom eger; då nti hvardera af Rikets Universitets-släder, Upsala
och Lund, finnas inrättade Lancasterskolor, hvarest de personer, hvilka
derstädes egna sig åt religionslärarekallet, kunna, utan någon kostnad,
eller egentlig tidsuppoffring, inhemta kännedom örn vexelundervisningssället;
cl A det torde kunna antagas att, —- derest, i enlighet med hvad
Rikets Högloflige Ständer vid denna Riksdag hos Kongl, Majit hemställt.
Prestman, hvilka ävo anställde vid Lancasterskolor, tilläggas rättighet till
Allm. Éasv. och Osean. Utsk. Betänkande. Pf:o ij3»
5
enkel Ijenstårsberäkmitg, -7- flera Prester, än hittils, skola anmäla sig säsorn
sökande lill dylika befattningar, samt det således för desse är af nöden
att ega insigt uli det i sådane slags skolor brukliga undervisningssätt,
finner Utskottet
sig böra tillstyrka Rikets Flögloflige Slämler, att hos Kongl. Majit
lömva deras vid sisi lid ne Riksdag gjorda framställning, alt hvarje
petson, som hädanefter anmäler sig lill undergående af prestexamen,
jemdal bur inför Cousistoiiutn styrka sig hafva i någon
vexeluu fm visningsskol 1 förvärfva! ej mindre erforderlig öfning
i Vexelundervisningsmelhoden, än ock fullständig kännedom om
1 - en sådan skolas organisatio».
Vidkommande dernäst 1‘Jerr Cederborgs framställning om rättighet
för Lärare vid Lancesterskola alt emali» oidination, så hafva Rikets Högloflige
Ständer vid innevarande Riksdag hus Kongl* Majit i underdånighet
hemställt, — ”att enär, vid Lancaslet skola, der minst 5o barn undervisas,
livats reglemente är af D »mCapitlet i Stiftet grnnskadt och gifhult och
hvilkens stiftelse är sådan, ali dess fortfarande bestånd är försäkradt och
Lärarens löneförmoner till det minsta motsvara dem en Adjunct inom
Stiftet vanligen åtnjuter, en Prestman blifver af Dom-Capillet, på vederbörande
skolföreståndares kallelse, tillsatt, samt i öfrigt, i afseende på Preslerliga
förrättningar, fullgör hvad gällande skolordning för skollärare i
allmänhet derom stadgar, — det måtte en sådan Prestman i Nåder tilläggas
rättigheten att tillgodonjuta enkel Ijensfeårsberäkning”; >— Och då,
enligt Utskottets föi menande, det med Rikets Flögloflige Ständers i förenämnde
afseende uttryckta önskan, så väl som med billigheten, svnes s?ä
i öfverensstämmelse, att en Lärare vid Vexeluinlervisningsskola, — så inrättad
och i öliigt af den beskaffenhet, som här förut blifvit nätnndt, —>
må, så vidt lian i öfrigt fullgjort hvad för inträde i det Andliga Ståndet
erfordras, på kallelse af vederbörande Skol-Direclion eller Skolföreståndare,
kunna erhålla prestvignrng, för alt derefter komma i åtnjutande af
presterlig befordringsrätt, så filmer
sig Utskottet böra vördsamt tillstyrka Rikets flögloflige Ständer,
alt hos Kongl. Majit göra underdånig fram ställning derom, att
en dylik förmon, under ofvanberörde villtor, varder Lancaster*
lärare förunnad.
Hvilket allt dock öfverhmnas lill Rikets flögloflige Ständers eget bepröivaude.
Slockholm den aj September 1834»
6
Allm. Besv, cch Oecon. Utsk. Betänkande N:o 12&
IS:o 121.
* A
Ankom lill Exp. Uts'. den Sep1.
^Betänkande, i anleda ng af vackt motion, att Allmogen ic~
ke, utan eget medgifvande, mätte besvaras med underhållet
af sådana vägar, :sum .blifvit j ä Statens bekostnad
anlagd e.
Uti ett lill Jlögvördige -Preste-SlTmdet ii gifvet memoria’, sorn till
detta Utskotts .handläggning är vordet remilteradl, har ileir Piosten Doctor
Ruus aldort, att, då ibland de flera onera, sorn besvära jordbruket,
bro- och vväghålltungsskyldighelen ieke är ibland de minsta, i synneihet i
de norra pro.vitieerne, hvarest landels naturbeskaffenhet i hög grad försvårar
fullgörandet deraf, så hade denna skyldighet derstädes blifvit ännu
mera tryckande, del igenom, att n va väganhiggningar pä Statens bekostnad
verkställts, utan att man förut iböil 01 tens invånare örn desammas
nödvändighet, och ulan att det blifvit påtänkt ‘hvilken det .skulle åligga,
att undei hål la dessa vägar, sedan de blifvit luppbrulna oell iståndsätta.
För flera år tillbaka hade eli ny väg, emellan Voxna och Dalfors Bruk i
.Dalarne, blifvit upptagen, och alltsedan hade ,tvister fortgått 0111 denna
vägs underhållande i fram liden, hvarunder en tiel af vägen -kommit att
förfalla. Under de sistfdrllulne lim åren hade likaledes en ny väg börjat
anläggas ,p;i Stålens bekostnad emellan förstnämnde Bruk, på gränsen
af Dalarne, lil! Kårböle i Fät ila Socken .titi Helsingland, af omkring 5
mils längd. Deli allmänna opinionen 0111 denna viig vöre, alt ilen är
obehöflig och icke en gång nyttig i andra fall, än om krig skulle uppstå.
Dan vore duck redan (ill ojTjulefar uppbruten, och, vid vppad (låga
,om undei hållet deraf, hade de närmaste sucknarne, Voxna, Ofvanåker
och Alfta, blifvit dertill förpliglade. Dessa socknar, sorn räknade från 3
ända till iu mil fram till början i ller slutet af denna nya viig, hade
dock, 'häpna öfver en börda, sorn Klefve dem omöjlig alt bära, tillgripit
deri enda för deni möjliga utväg lill lättnad, den, alt söka hvå^llva underhållsskyldigheten
älven på de öfrige sucknarne i Södra Helsingland.
Rättegång härom hade uppstått, och komme troligen att räcka i så många
år, att jemväl denna, med mycken möda och konst anlagda väg, komme
att förfalla.
Allm, Besv. och Oecon,, Ut, k. Betänkande N',o 124.
7
PS dessa och flere skål, bär Herr Död or Ruus föreslagit, ntt Rike!*
Högloflig© Ständer malle hos Kongl'. Majit framställa (leii underdåniga anhållan,
till, !i vai lien genom nya vägars anläggande, ej hi ller medelst andra
företag på Sia (ens bekostnad, ökade bördor malle tillskyndas, jordbrukaren,
ulan hans eget medgifvande.
i sammanhang hamid! liar Ulskollel äfvenledes från Ilögvördige
Prestc-Slåndet fått emottaga eli af Herr Prosten Senelly lil! Ståndets
Protocolli för den atdra sisi Sidne Junii, afgifvet anfoiande, hvaruti Herr
Prosten, efter en framställning af den stora kostnad och de olägenheter,
som, genom underhållandet af sisi berörde nva väg, i dess sträckning, frun
tless början ofvanom Rättviks socken ända lill gränsen af Helsingland, redan
i mångå år tillskyndats de dertill utsedde Ivaline socknar,. Rättvik
och Ohre, hemställt, ali, enär vägen blifvit anlagd på Statens bekostnad
ulan socknarnes hörande, och utan att de, af denna egentligen fös miiilairisk
beiåkning anlagda väg, kunna ega något betydligt gagn, Rikets Högloflig©
Ständer ville, derest de godkänna den grundsats, atti icke; någon
tryckande börda bör serskildt och liksom undantagsvis påläggas vissa orter,
åtminstone icke ulan något för deni motsvarande gagn,, hos Kongl.
Maj=t i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit läcktes i Nåder anbefalla
vedel bni ande Laudshöfdingar, alf, så väl i allmänhet v,id li va väganläggniiigar,
sorn lin i svit Herbet hvad angår den ifrågavarande; genom en. del af
Dalarne, Helsingland och Jemtland löpande väg, efter socknarna- lemnadt
tillfälle att sig yt ra, bos Kongl. Majrl i underdånighet föreslå det högre
eller lägre belopp,, sorn må. anses rättvist, att af Statens- medel lemnäs
lill den nya vägens vidmagiliållande. • ■
Efter att behörigen hafva pröfvat hvad sålunda blifvit föreslaget oell
hemsläItdt, får Utskottet vördsamt anföra, att, enär så väl Allmänna Lagen,
uti af» Gap. Byggning;!-Ilai keil, sorn Kongl, Resolutioner*' på Ridders
ka pets och Adelns Besvär den; 8 Januarii 1^35, med flera. Författningar,
bestämma sättet och- vilkoret* för nya landsvägars anläggande,, samt i sådant
afseende innefatta allt, hvad som, enligt Utskottets öfvertygelse, må
kunna såsom allmänt gällande, påbjudas, synes en underdånig framställning
till Kongl, Majit, innefattande någon inskränkning af de för närvarande
stadgade grunder för vägänläggningar,, icke vara, af behofvet påkallad;
hvadan Utskottet jemväl
hemställer, att den derom väckta fråga må förfalla...
Men då, hvad serskilit beti allar den, på Statens bekostnad, genom
s
Allm. Btzv, och Occon. Vt sk. Utlåtande N:o 125.
en de! af Dliarne, Helsingland och Jemtland, upptagna väg,-hos Utskottet
förekommit, att, enligt de upplysningar Utskottet kunnat sig förskaffa,
denna viig, såsom löpande genom dels glest bebodda, dels nästan obe»
Bodda trakter, af angränsande invånare sällan begagnas, och sålunda ej
åt desse beieder någon lindel, ulan endast, betraktad såsom en mililairisk
communications-anslalt, kan anses vara af nytta, samt härtill k< unner, att
underhållet af samma väg, genom de dertill anslagna socknats aflägsenhet
och den deraf uppkommande stone tidsspillan, icke kan annat äa
för idem vaia serdeles betungande,
anser Utskottet sig böra vördsamt tillstyrk.? Rikets Högloflig®
Ständer, att, genom underdånig skrifvelse, hos Kongl. Maj:', anhålla,
del Kongl. Alaj:t läcktes låta anställa en undersökning, ej
mindre angående den kostnad, hvartill undethållet af berörde
Väg kan årligen uppgå, der den redan är färdig och mäste underhållas,
samt sedermera i den nion densamma blifver till un*
£ del hållande färdig, äu ock i hvad nion invånarue i de orter,
genom hvilka den fram löper, kunna och bora härtill bidraga,
£; samt att Kongl. Majit derefter, och så vida omständigheterna på
kalla
något understöd å Statens sida, behagade lill vägens underhåll,
antingen anvisa nödigt anslag af medel, sorn äro ställde
till Kongl. Majlis Nådiga disposition, eller ock, vid näslinfallande
Riksdag, i berörde afseende läcktes till Rikets Ständer aflåta
Kådig Proposition.
Hvilket dock underställes Rikets Högloflige Ständers eget- be*j
jprofvande.
Stockholm den a4 September i834>
NT:o ia5.
Ankom till Exp. Ulsk. den 2$ Sept.
ZJ tidt anele; i anledning af vackt fråga om utsättande af
preem!er för ekeplantei ing ä berustade Säterier och Kra~
nas katt t hemman
Uti ett till Yälloflige Borgare-Ståndet ingifvet och till Utskottets
Allm. Btsv. och Octon. Vtik Uttänkande N:o 15.7
9
handläggning öfverlemnadt memoi ial, liarHerr P, A, Thörn förgslagit, att,
sedan egar ne af .berustad* S, itel ier oell Kronoshatii -hemman numera
blifvit hciälligade alt lill sig lösa ej mindre ali befintlig, jin äfven framdeles
A egome uppväxande ekeskog neli nästan olver liela Riket sig afen
dylik rättighet begagnat, samt i följd deraf någon gatan!i lör ekeskogens
bibehållande och ändamålsenliga vård ej vidare foieTinnes;— det måtte egare
af olvamnimmle slags fast i» heter genom allmän "Förfall liing dork la ras be«
rältigade ali, efter anuuiluu Iros Siyrelsen föi ekejdauteiIngen 1 Riket, det
de eina besörja ett. bestämdt antal, minst <ioo:de ekeplantors uppväxt och
tillsyn, af skogsplanlei ingscassorne .ei milia hvart 5:te år ett piasmium af
feni ,Rdr. Jl.To för hvarje hundrade ekeplantor, sorn blifvit uppdragne och
behörigen vårdade foi Kongl. Flottans räkning, på ett sätt, sorn af lörheanälde
S.yrelse, efter besigln ng, godkändes.
Utskottet bär tagit denna framställning i öfvervägande och får vördsamt
anföra, -att, utom alet erforderligt område .af Kronans helodine jord
blifvit för ekeplantering upplåten och nödige medel 'för iplauteriugarues
framtida vård anvisade, synes ålolionairens 'förslag i utförandet undcrkastadt
sådane betul kligheter och till dess åsyftade fördelaktige följder så
osäkert, al t lUtsköttet anser ssig ej kunna detsamma understödja. Under
den betydliga tidrymd, sorn erfordras för ekeskogs tillväxt och mognad,
ynåste niångfalldige ombyten af egaie lill jorden inträffa, neli 0111 en eli r
flere, af omtanka för deras egen och blifvande .-jordegares fördel, eller
möjligen i anledning af ntfästc praemieine, lemnade modig tillsyn ät'den
unga ekeskogen, skulle man dikväl alltid äfventyra att, genom en enda
jordegares missvård eller förändrade skogshushållning, fä skogen så
skadad eller 'förstörd, att praeniierné kunde anses utan ändamål oorU
kaställe. Företag af ifrågaslällde beskaffenhet torde hora antingen framkallas
af den enskildes beräkning, på vinsten af ett ändamålsenligt behandlingssätt
äfven af denna skogshushållningsgren^ utan allt bidrag eller understöd
af allmänna medel, eller oek hedrifvås, för S alens räkning under
behörig tillsyn, så att den enskildes nyck eller vårdslöshet ej må kunna
tillintetgöra fördelen af Statens uppoffringar, och får Uiskottet, på desse
grunder, vördsamt '•> o-s ä la,
att Herr Thorns, ifrågavarande motion, om utsättande af premier
för ekeplantering å herustade Säterier och Kronoskattehemman,
af Rikets .Högloflig* Ständer måtte lemnäs utan afseende.
Mih Ull R. St. Prof 1SI4. 8 Sami. 3i
2 2: de Häftet,
jo Allm. Resi', och Occon. Ut sk. Utlåtande Ni» ilG.
Dack varder delta till Rikets llögloflige Ständers egen upplysta pr&fäling
vördsamt ölverlemiiacit.
Slockholm dea 2.j September i834*
N:o ia6.
Arik. lill Exp. TJuk. <len Sept.
t
Utlåtande, i anledning af väckte motioner om bränvinsbrän•
ningens inställande.
Herr Silfverbjelm, Carl Adam, har lili en hos llögloflige Ridderskapel
oell Allein vackt inut ion, smil lill Utskottet blifvit remitterad, föreslagit,
ali heina de Riks-Stånd matie, med inbjudning tili öfiige RiksStåndea
alt sig deiuli förena, hos Kongl. Majit frambära dell underda»
niga önskan, alt hränvinsbiänniiigen inom liela Riket mätte frän och med
den i instundande Goto lier till innevarande års utgång värda inställd;
såsom skäl för hvilken framställning Motjonairen anfort: att vid början al
föreslående silfvenrlvexlnigén bolde största nppmiir ksamhet användas på
dess garantier, för alt afvända all farhåga och afböja afla skakuingar; alt
silfverinvexlingeir svårligen i sin födsel skulle kunna utslå profvet af en
span må Isi lii port, som, innan adim en stadgad credit hunnit öppna utväg
för erforderliga capital, måste åstadkomma en slrypning för näriugarne;
att, i bredd med det riva espet immi, sool realisationen företer, en häi jan»
de farsot botar alt sprida sig kring landet, hvilken, öfverallt der den framgått,
visal sig hemta hufvudsaklig näring af fattigdom och brist; »II sädesskörden
i de landsörter, deg deli för ögat visat sig ymnigast, vid verkställd
proftröskning icke öfverstigit medelmåttan, hvarjemte missväxt flerestädes
egt ruin, meli att pofut-oesskörden, hvarpå de arbetande och fattige
folkclassernes bergning ■hufvudsakligen hvilar, oell sorn lill hälften förser
Inännerien i alla de proviucer, der deu icke uteslutande gör det, öfver
hela landet felslag!t och på flera ställen företer fullkomlig missväxt.
Under den i anledning af motionen hos Högloflig» Ridderskapet oell
Adelli uppköp ne disens Ion hafva emot forslaget vitranden blifvit. afgiftie
af Grefve Horn, Clas Fredric, Friller, e Ehrenborgh, Casper Vilhelm, samt
Allm. Sesv. och Oecon.. Utsk, Utlåtande N‘.o i 26■
Herrär Tham, Volral k, o-ii Rothlieb, Avel Fredric, af innell *»11, alt det i
to tid, <la fråga iu om sk.treer ne» tillökning, voie ;i 11< i t* tes olämpligt att
beröfva »itai (igen och jord limka re eli mede! alt foi skaffa sig penningar
lill betalande af desse skaller; att inställa lide af bränvjnsbräuningen, lika
nied andie undantagslagar for niifi ilga ine,, högst förderfligt inverkar på industrien,
föranleda lagbrott neli skulle i niirvarainle tidpunkt vara en af
de sämst valda steg, sinn kunde vidtagas, utan all fördef for någon, tito ta
för sådäne, hvilka, i spendäliöii pä stegrade pi is, upphandlat bränvin i
partier; att spanuifdsprodtieenltrne,så fänge ingen handel i stort med denna
vara i* om land ef finnes, i och lör deras exislenee-, äro beroende af brånvinsbi
änningnris fortfarande, li varförutan s [ian må len måste falla i vanpris,
saint att skörden ingalunda är så eländig eller knapp, soln Motioiiaireu
uppgifvit, enär linden ättelserrie från de fleste landsörter der! sa milian»
stämma, att spanmalsafkasiniiigen, örn ej så gifvande sorn man vid början
af Sommaren baft skäl alf hoppas, likväl i allmänhet är fullt medelmåitig
och i vissa Lif 11 ymnigare än vanligt; hvarjemte Friherre Cederström, Jaeob,
anrräi kt, der lian bet v i flade möjligheten för en individ, afl ega (ten
noggranna kännedom 0111 tillståndet, att lian med tillbörlig säkerhet kunde
heddina, huruvida någon inskränkning i Inäuvinsbräniiingen är lämplig,
derom Kongl. Majit bäst vöre i tillfälle att, elter underrättelser frän
Dess Befallningshafvande nili skördens beskaffenhet. Sig utlåta och, om
en olycklig nödvändighet det fördrar, reslricliva Författningar utfärda.
Flått ! ledet Vät dit Hon I—Ståndet har Utskottet likaledes lått emottaga
Riksdags-Fuilmägligcn Ola Jeppsson.r från Blekinge memorial, brandi finnes
föreslaget, att inskränkning i liden för bränviirsbränning, af innevarande
års skörd, måtte begäras, oell liden bestämmas till fyra månader,
räknade från den 1 nästkommande December, lill Stars månads slut nästa
år, T'dl «föd lör sitt förslag, har Motionairen angi l’v it enahanda skäl, sorn
Herr Silfverhjelm, nemligen den i vissa landsorter inträffade mindre fördelaktiga
skorn, och deraf befarade stegring i pris å spantnål tili brödföda,
samt angelägenheten att förekomma behof vet af spaninåls-införsel vid
början af snart föieslående silfverin!vexling.
Töi Ola Jeppsson? framst Mining hafva instämt, Tdksdngc-Fnllmäfcf >gé
Ola Mänsson och Gustaf Apelqvist från Blekinge. Sven Fleurl noch Göran
Jonasson från Kionubeigs Län, Per Jönsson, Per Nilsfon Jöns
Jönsson trän Chiistianstads Län, samt Anders Nilsson uch Tufve Mänsson
Län Malmöhus Län, bland hvilka de 3:ne sistnämnde i så målto varit af
12
Ålim. Besv. cch Oa on. Unh, JJ / lii ti tide N;o 126.
skiljaktige meningar, alt de ansett bran.v.iiis'»änningen böra ntöfvas 3
liiälindt-r eller sex veckor vid slolet af innevarande, och lika ti l vid början
af niisla år, eller ock oafbruten fä forlsällas till delta års slut; men»
linder nästa års .vinter och vår, endast vara tillåten Mars och April .månader.
Kinot förslaget hafva »norn ffcdervärda 'Bonde-^tån fe' « vili a!'Riks.
dags-FuIlmägtige Änders Danielsson frS 1 rFI(’«• borgs T än, Nils Wd nsson från
Millmöluis Län, samt Johan Bengtsson och Jöhan O of Dahlberg fran Vesler-Norrlands
Län, hvilka anlon: ali loi boil mot bran vinsbranning vore
i allmänhet för joi dbrukaren skud lige, -oell "fördelakl ige endast fur deni,
sorn hejll ilva bränvuntill verkning tfabriksnjässigt; »itt spånlinden bör hållas
i lämpligt piis, men ej (iilla i värde, .hvilket åter genom lii ågyolällde
förbud skulle inträffa; -att fördelen sif loänviiisbränning lill husbehof, och
med afseende på kreaturens ullodi ing, alldeles försv inner .genom en inskränkning
i tiden, derunder .alven smärre brämins-tiliverkare måste påskynda
bi iinningen utöfver vanligheten; alt inånga landsorter, och deri
bland
de norra Länen, erhållit en yinnig skörd, så att behof ,af utländsk
spanmäl, äfven under In än vinsla äniiiugens fortfarande, ej är alt. befara;
och alt, 0111 visse 'landsorter, på sätt Moiionairen uppgifvit, verkligen ega
så ringa tillgång på säti och potaloes, alt inställelse af bränvins-bränningen
erfordras, ocb för ändamålet skulle finnas lämplig, en sådan ålgård
icke borde till hela Riket iilsliäekus, ulan eil ias! tillämpas på de orter,
sorn, genom simi Full magi ige vid Riksdagen eller Läns-^t vielser, derom
hos Kongl. Majit anhålla; och hafva mehl Anders Danielsson och Dahlherg
sig förenat nära fyratio af Ståndets Ledamöter frim de fleste Hi
llet.
*. Läll,
Utskottet har till pröfning föreluift delta mål, och får vördsamt anföra,
rfitt Utskottet muser alla hastiga eller tillfälliga-förändringar af oeconomiska
Författningar vara i allmänhet serdeles betänklige, upjphäfvande
den säkerhet’.i beräkning och tillförsigt till .gällande :Lagars bestånd, hvarförutan
några större industriel;! företag icke kunna förväntas, eller capital
derå användas. Endast utomordentliga och tvingande omständigheter
böra derföre, efter Utskottets tanka, kunna föranleda undantagslagar af
ifrågavarande beskaffenhet1, hvilka, om än af verkligt behof påkallade, likväl
alltid tillskynda en mängd medborgare förluster och hämma specuJations-andan,
denna näringslifvets mäglige driffjäder, hvaraf i sin ordning
foijer stillastående ocb förlägenhet i allmänna rörelsen.
\
Allm. Bcsv. och Oecon. Vis fe. Utlåtande JV:o 12g,
I bredd med bräll vins-tillverkningen och. dess följder måste jemväl
spanmålshandel!! och dess tillstånd tagas i betraktande. De sädesodlande
provincerne hafva, efter år 1800, fått i allmänhet goda skördar. Prisea
hafva de senare tre åren varit, och äro ännu, i landsorlerne,. så låga, att
förhöjning, för deras belåtenhet, sora producera spantnål utöfver eget behof,
är alt önska; men sådant är ej att hoppas i förening med brätt vinsbränningens
inställande,, hvilken åtgärd, äfven i den händelse att lager af
spanmåi från föregående åren ej futinos,. efter den kännedom om förhållandena,
Utskottet tror sig ega, ej vöre påkallad af närvarande omständigheter;
helst Kongl. Majit, på hvars pröfning frågan beror, eljest, med
föranledande af de från Dess Befallningshafvande inkom ne berättelser om
årsväxtens beskaffenhet, utan tvifvel i ämnet, redan meddelat Dess Nådiga
Beslut.
På desse och de af åtskilliga- Ledamöter inom Högloflige Ridderskapet
och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet emot Motionairernes förslag
anförde skäl, anser Utskottet någon allmän inställelse eller inskränkning
af bränvins-hrännmgen nu ej behöflig eller lämplig, hvadan Utskottet
vördsamt hemställer,
att Herr Silfverhj ehns och Ola Jeppssons i detta ämne väckte
motioner icke måtte tili någon Rikets Högloflige Ständers åtgärdföranleda.
Hvilket dock till Rikets Högloflige Ständers närmare pröfning vörd«'
samt öfverlämnäs, ,
Stockholm den 24 September 183g. 3
STOCKHOLM, hos Ludv. Westerberg i8S4*
Allm. jBesvärs- och Occonomie-Ut slottets Utlåtande N:o rzJ. E
N:o 127.
Ankom till Exp.-Utsk, den 7 Oct.
Utlåtande, i anledning af täckt motion om upphörande
af det så kallade Viaticum, eller Djäknegången, inom
Vester- och Norrbottens Län.
JVån Vällofl. Borgare-Ståndet har Utskottet fått till utlåtande emottaga ett
af Herr Benjamin Hahn afgifvet Memorial, hvaruti blifvit yrkadt, att,
då det biträde för studiernes fortsättande, som inom Hernösands Stift,
under namn af Viaticum, meddelas fattiga ynglingar, för desse i allmänhet
förefaller högst besvärligt och derjemte genom sjelfva sin beskaffenhet
på ynglingens moraliska anlag kunde medföra menlig inverkan, detta mindre
ändamålsenliga hjelpmedel alltså måtte afskaffas, samt, i dess ställe,
af de medel, som för uppfostrings-anstalterne blifvit anslagne, afsättas något
till biträde för mindre bemedlade, men hoppgifvande ynglingar från nämnde
Stift under deras vistande vid Academien.
Sedermera har Herr Hahn uti en till Utskottet serskildt ingifven
skrift ytterligare utvecklat skälen för berörde dess framställning, samt i
sådant afseende hufvudsakligen anfört; att under den tid, då Norrland
var mindre odladt, folkmängden icke så talrik, och uppfostrings-anstalterne
färre och mindre besökta, inträffade derstädes ofta en kännbar brist på
Embets- och Tjenstemän, samt i synnerhet på Lärare i Skolorna och Prester
i Församlingarne; att, för afhjelpande af denna brist, Stiftets invånare
beviljade åt Biskop och Consistorium tillstånd att åt fattiga ynglingar, sorn
genomgått Gymnasium, men saknade medel till studiernes fortsättande vid
Academien, anvisa vissa Församlingar inom Stiftet, uti hvilka de fingo,
under namn af Viaticum, kringvandrande upptaga en gärd, bestående af
penningar eller varor, som Församlingarnes medlemmar, med afseende på
egna tillgångar och ynglingarnes af Consistorium vitsordade, eller genom
predikande ådagalagda anlag, frivilligt åt dem förärade; att, ehuru detta
så kallade Viaticum, sorn ända intill denna tid fortfarit, beredt mången
fattig yngling en hjelp, hvarförutan han ovilkorligen varit tvungen uppgifva
sina studiers fortsättande, likväl och som de omständigheter, hvarunder
det beviljades, undergått betydliga förändringar, tiden syntes vara inne för
dess upphörande, åtminstone i Wester- och Norrbottens Län, hvarest invånarne,
som i allmänhet äro försatte i en mindre gynnande ställning och
Bihang till R. St. Prat. 1834. Q-de Sami. ±
23-dje Håftet.
2 Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utslottets Utlåtande J\:o 12,7.
i flera år varit hemsökte af missväxter, med skäl kunnat beklaga sig
öfver den tillökning i utgifter, som genom de Studerandes understödjande
dem förorsakats, och hvarigenom desse senare jemväl haft en ringa
skörd af deras vidsträckta kringvandringar oell dermed förenade förödmjukelser;
samt att det lämpligaste sättet för afhjelpande af de olägenheter,
som af viaticerandet blifva en följd, utan att i och nied detsamma
beröfva fattiga ynglingar ett påräknadt biträde, vore om af de lill Uppfostrings-Verket
anslagne medel ställdes en summa af 3oo R:dr Banco årligen
till Consistorii Academici i Upsala disposition, att, i stället för Viaticum,
tilldelas 2:ne eller 3:ne behöfvande Studerande från Wester- och Norrbottens
Län, hvilka af Biskop och Dom-Capitel i Hernösand vore recommenderade,
att, såsom egande hoppfulla anlag, i förening med flit och goda
seder, af ett dylikt understöd komma i åtnjutande.
Detta allt bar Utskottet tagit i öfvervägande, och enär det biträde
lill studiernes fortsättande vid Academien, som i Rikets Norra Provincer,
under namn af Viaticum, uppbäres af medellöse Gymnasister, tillkommit
genom ett frivilligt åtagande af invånarne derstädes, samt jemväl för närvarande
frivilligt utgår, så anser Utskottet frågan om upphörande af berörde
slags understöd rätteligen böra betraktas såsom en invånarne i Hernösands
Stift enskildt rörande angelägenhet, hvarvid någon Rikets Högloft.
Ständers åtgärd icke lämpligep synes böra ega rum; och då dessutom den
af Motionairen föreslagna ersättning för berörde Viaticum så mycket mindre
lärer kunna meddelas af de till Uppfostrings-anstallerne i Riket anslagne
medel, som dessa redan äro till sina bestämda ändamål anvisade
och derföre böra oförryckt dervid bibehållas, samt härtill kommer, att vid
Universiteten det förhållande i allmänhet eger rum, att inom sådana Nationer,
för hvilkas räkning några serskilda, så kallade magnat-stipendier, icke
äro att tillgå, de Studerande blifva med Stipendia regia försedde, hvarigenom,
så vidt möjligt är, åt dem beredes ett nödigt och påräknadt understöd
under deras Academiska lärotid, så tillstyrker Utskottet,
att Herr Hahns i ofvanberörde hänseende väckta motion må förfalla.
Hvilket dock vördsamt öfverlemnas till Rikets Högloft. Ständers eget
bepröfvande.
Stockholm den 7 Oct. 1834-
Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utslottels Utlåtande N:o 128. 3
N:o 138.
Antom till Exp.-Utst. den 7 Oct.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om inrättande
aj en ångbåtsfart emellan Gottland och Öland.
Högvördige Preste-Ståndet har till Utskottets Utlåtande remitterat
elt af Herr Prosten Bolander afgifvet Memorial, hvaruti blifvit föreslaget,
att, till beredande af en jemnare och säkrare communication emellan Gottland
och fasta landet, än den, som för närvarande eger rum, och hvilken,
äfven under den vackraste årstiden, genom motvind och andra hinder ofta
är underkastad betydligt uppehåll, en ångbåtsfart, till förskaffande af bref
och passagerare emellan Öland och Gottland, måtte varda inrättad; anseende
Herr Prosten, att den ökade kostnad, som genom en dylik inrättning
skulle uppkomma, lill stor del kunde betäckas medelst förhöjda passagerareafgifter
och postporto till och från Gottland; en förhöjning , hvilken, enligt
Motionairens tanka, Correspondenter och Resande, med afseende å den
jemnhet och beqvämlighet, som dymedelst blefve att påräkna, säkerligen
icke skulle finna vara betungande.
I anledning häraf får Utskottet vördsamt upplysa, det Kongl. ÖfverPost-Directeurs-Embetet,
uti en till Kongl.. Maj:t d. 21 Julii innevarande
år allåten skrifvelse, i underdånighet anfört, att, enär postcommunicationen
emellan Gottland och fasta landet, hvilken, på grund af contract med enskild
person, för närvarande hestrides med en seglande jakt och båtar, är
högst oregelbunden samt ofta ganska långsam, så att till mycken olägenhet
för provincens invånare, och serdeles för dem, som idka handel med andra
orter af Riket, det understundom inträffat, att denna postfart längre
tid varit afbruten, — hvartill jemväl komme, att postgången emellan
Stockholm och Wisby fordrade en tid af minst 7 dygn, då bref emellan
dessa bägge städer, derest en ångbåtsfart emellan Wisby och Westervik
blefve inrättad, skulle kunna på 3:ne dygn fortskaffas, — hade ett sådant
förhållande föranledt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande öfver Gottland att
inhemta åtskillige Redares af ångfartyg yttrande öfver möjligheten, att,
för beredande af en dylik ångbåtsfart, genom Aktieteckning bilda ett Bolag,
som skulle åligga, att poslerne a:ne gånger i veckan emellan Wisby
och Westervik befordra; —■ att, sedan Bruksidkaren Owen erbjudit sig,
att om den ifrågasatte Actieteckningen föranstalta, med vilkor, att det blifvande
Bolaget finge påräkna en ersättning af 16 R:dr 32 sk. Banco för
hvarje post, som på dess ångfartyg öfverfördes, Kongl. Maj:ts Befallnings
-
4 Allm. Besvärs- och Oeconomie-Ulsholtels Utlåtande IY:o 12g.
hafvande hos Öfver-Post-Direcleurs-Embetet gjort framställning derom, att
ett sådant bidrag, hvilket, med beräkning att ångbåtsfarten under 7 månader
af året komme att ega rum, skulle uppgå tili omkring 2000 K:dr
Banco, måtte Bolaget af postmedlen tillförsäkras; — samt alt Ofver-PostDirecleurs-Embetet
destoheldre funnit sig böra tillstyrka Kongl. Maj:ts Nådiga
bifall till berörde förslag, som Öfver-Post-Directeurs-Embetet ansåg ett
tillfälle derigenom vara yppadt, att, med en mot ändamålet jemförelsevis
ringa kostnad för Postverket, bereda Gottland en af behofvet påkallad förbättring
i dess postcommunicatian med fasta landet.
Vid underdånig föredragning af denna Öfver-Post-Drrecteurs-Embetets
hemställan, har Kongl. Majit i Nåder funnit nödigt låta infordra yttrande
från enlrepreneuren af den nuvarande postgången emellan Gottland och
Öland, huruvida han, i händelse den föreslagna förbättrade postcommunica
t ion en emellan förstnämnde Ö och fasta landet komme att ega rum,
skulle vara benägen, att afstå från någon del af den ersättning, hvartill
han för närvarande, enligt Contract, är berättigad; under afvakta» af hvilket
underdåniga yttrande afgörandet af berörde mål för närvarande hvilan,
Och alldenstund frågan om en skyndsammare och ändamålsenligare
postcommunication emellan Gottland och öfrige delar af Riket således redan
utgör föremål för Kongl, Maj:ts Nådiga uppmärksamhet samt genom
de åtgärder, som pä förutnämnde sätt blifvit vidtagne, synes kunna till
verkställighet befordras, utan någon synnerlig uppoffring af Post-Verkets
tillgångar, sä anser Utskottet, vid detta förhållande, någon serskild underdånig
framställning i berörde ämne hos Kongl. Maj:t från Rikets Hög3oö,
Ständers sida icke vara af behofvet påkallad; hvadan det af
Herr Prosten Bolander framställda förslag borde få förfalla.
Hvilket dock öfverlemna» till Rikets Högloft, Ständers egen pröfning.
Stockholm d, 7 October i834«
r
N:o 12g,
Antom till Exp.-Utsk, d, 7 0ef.
Utlåtande, i anledning af vacht fråga om förhud emot
försäljning af Lottsedlar till Utländska Lotterier.
Högloft, Ridderskapet och Adeln har tillj Allmänna Besvärs- och Oeconoml-Utskottefs
Utlåtande remitterat ett af Herr von Hohenhausen3 Mi
-
Allni» Besvärs* celi Öeconomie-Utslottets Utlåtande ]Sf:o mg» 5
cliael Silvius> afgifvet anförande, hvaruti blifvit yrkadt, att, dä, genom
försäljning af lottsedlar till Utländska lotterier, mycket penningar dragas
ur landet, Rikets Höglofl. Ständer mätte emot en dylik försäljning hos
Kongl. Majt t söka utverka förbud; uti hvilket yrkande Friherre Boyej Johan
Ludviga sig förenat,
I anledning häraf får Utskottet vördsamt upplysa, att, sedan, genom
Kongl, Commerce-Collegii Kungörelse d, 28 Januarii 1784, ali försäljning af
lotter här i Riket för Utländska lotteriers räkning blifvit förbjuden, sä
förklarades uti Kongl. Brefvet den 6 Junii 1826, kungjordt genom Kongl,
Svea Hof-Rätts den ar i samma månad utfärdade Universal, att Kongl.
Maj:t funnit godt berörde förbud till all kraft och verkan upphäfva.
Då försäljningen af Utländska lottsedlar] icke kan betraktas annorlunda,
än som hvarje annan loflig varu-afsättning, samt dä ett förbud häremot,
pä sådan grund, hvarken lämpligen synes böra förnyas, eller vid
sin verkställighet skulle kunna med någon slags säkerhet contröleras, enär
hvarje person alltid skall finna utväg, att, derest han så åslundar, på enskild
väg dylika lotter sig förskaffa, så och då härtill kommer, dels att
Staten sjelf eger en inrättning af ifrågavarande slag uti Kongl, NumerLotteriet,
dels, genom en serskild lag, lotterier å inländsk fast egendom
Blifvit autoriserade, hvartill lotter jemväl kunna å utrikes orter försäljas,
linner Utskottet icke skäl,
alt tillstyrka bifall till det af Herr 'Von Hohenhausen \ ofvanberörde
afseende väckta förslag, men enär det torde böra utgöra
föremål för Rikets Höglofl, Ständers närmare pröfning, huruvida
icke vid försäljningen af Utländska lottsedlar, hvarigenom ostridigt
penningar dragas ur landet, någon serskild afgift eller bevillning
bor ega rum, sä har Utskottet velat härå vördsamt fästa
Rikets Höglofl. Ständers uppmärksamhet; för hvilken händelse
dock någon vidare åtgärd med detta mål icke tillhör OeconomieUtskotlets
befattning.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers eget bepröfvande öfverlennäs.
Slockholm den 7 Oct. i834.
6 Allm, Besvärs- och Oeconomie-U:slottets Utlåtande N:o i3o.
N:o i 3o.
Ankom till Exp.-Ctsk. den 9 Oct,
Utlåtande, i anledning af väckt motion om utfärdande
af en författning till förekommande af olyckshändelser
vid Ånghåtsfart.
Under anförande, hurusom vid inrikes ångbåtsresor flera olyckshändelser
inträffat, har Grefve Cronhjelm, Otto August_, uti ett till Högloft,
Ridderskapet och Adeln ingifvet Memoria], yrkat, att Rikets Hög to fl. Ständer
måtte, genom underdånig skrifvelse, hos Kongl. Majit anhålla om utfärdande
af en författning, hvarigenom, så vidt möjligt är, kunde förekommas,
att enskilde personer, sora ej ega nog insigt för bedömandet af
ett ångfartygs verkliga beskaffenhet, må risquera lif och egendom, genom
dylika fartygs begagnande; — Och hade Grefven jemväl beledsagat motionen
en kort öfversigt af de i England och Frankrike, i afseende å ångbåtsfarten,
för närvarande gällande föreskrifter.
Efter erhållen remiss af förrberörde motion, får Utskottet vördsamt
anmäla, att Utskottet fullkomligen erkänner vigten deraf, att, medelst bestämda
stadganden, må beredas all möjlig säkerhet det, hvarken genom
ångbåtars och ångmachiners felaktiga construction, eller okunnige personers
antagande att föra dylika fartyg, enskildes lif eller egendom äfventyras,
men att då Utskottet, under behandlingen af detta mål, erhållit kännedom
derom, att Kongl, Commerce-Collegium, efter att hafva infordrat nödige
upplysningar, så väl från Vetenskapsmän inom Riket, som från de länder’,
hvarest, såsom i England, Frankrike och Förenta Staterna af Norra America,
berörde slags communications-medel varit mest begagnadt och kännedomen
om detsamma således kan anses vara säkrast utbildad, utarbetat ett
förslag till författning och reglemente i ämnet, hvilket är färdigt, att underställas
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning och sanction, — så anser Utskottet
det af Motionairen åsyftade nyttiga ändamål redan vara tillräckligen
beredt, samt en underdånig hemställan från Rikets Höglofl. Ständer sålunda
icke af behofvet påkallad, hvadan Utskottet tillstyrker, att den \
derom väckta fråga bör förfalla.
Hvilket dock underställes Rikets Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning.
Stockholm den 7 Oct. 1834-
Allm. Besvärs- och Oeconomie -Utskottets Förslag JS: o l3u y
]NT:o 131.
( Antom till Exp—Utsi. den 7 Oct.
Förslag till jemkning uti Biles-Standeus beslut i frågan
om enskilda Theatrars inrättande, om Censur å Theater-Stycken,
samt om upphörande af de afgifter till
Kongl. Theaterns och Hof-Capellet s Pensions-Cassor,
som för liepresentationer i Landsorterne erläggas.
Sedan Utskoltet rörande delta ämne afgifvit Betänkande N:o Go samt
i anledning af dervid inom 3:ne Riks-Stånd gjorda anmärkningar, ytterligare
Betänkande N:o 104. har Utskottet, efter erhållen del af Riks-Slåndens
Beslut, funnit dessa af den skiljaktiga beskaffenhet att Utskottet ansett sig
tillkomma att likmätigt föreskriften i Riksdags-Ordningens y3 §., för Rikets
Högh Ständer vördsamt framlägga förslag till sammanjemkning af de
olika meningarne i de 4 serskilda punkter, hvarunder detta ämne blifvit
framstäldt.
Utskottet får således, till uppfattning af förhållandet härvid, vördsamt
anföra, att i afseende på
Första punkten
eller frågan om enskilda Theatrar i hufvudstaden
hade Utskoltet i senare Betänkandet N:o 104 hemställt: det Rikets Högloft.
Ständer skulle i underdånighet anhålla, att inrättandet af enskilda
Theatrar i hufvudstaden måtte tillåtas.
Denna hemställan har blifvit bifallen af Ridderskapet och Adeln under
d. 8, och af Preste-Slåndet under d. i5, men deremot afslagen af
Borgare-Ståndet under d. 6 dennesäfvensom Bonde-Ståndet lagt detta
Betänkande ad acta under d. 8 i nämnde månad, sedan Ståndet förut, und.
2 sisth Junii, bifallit första Betänkandet N:o 60, hvari tillstyrkes den
underdåniga anhållan: att inrättandet af enskilda Theatrar i Rikets Stader
må tillåtas; dock med det vilkor i afseende på hufvudstaden, att beståndet
af en god och emot ändamålet svarande Theater derstädes, genom en
sådan tillåtelsej icke må förfelas.
Häraf anser Utskottet vara ostridigt, att 3:ne Stånd instämt deri, alt
frihet till enskilda Theatrars inrättande i hufvudstaden bör begäras, men
att de sins emellan i så måtto varit skiljaklige, att 2:ne Stånd vid en så
-
8 'Allm. Besvärs- och Oeconomie- V t slottets Förslag JSfto i3i.
dan frihet icke fäslat något vilkor, hvaremot det Tredje gjort förbehåll
rörande beståndet af en ändamålsenlig Theater.
Vid ett sådant förhållande, föreslår Utskottet, att Hedervärda
Bonde-Ståndet behagade frångå detta, uti första Betänkandet tillstyrkta
förbehåll, och förena sig helt och hållet med Höglofl, Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet om bifall till den i senare Betänkandet
framställda mening i denna del, som derigenom erhåller egenskapen af
3:ne Stånds sammanstämmande beslut.
Beträffande
Andra punkten
eller frågan om tillstånd till enskilda Theater-anläggningar i Lands otterne;
så hade Utskottet i senare Betänkandet föreslagit: att Rikets Höglofl.
Ständer mätte anse all åtgärd å deras sida i afseende på denna
fråga öfverflödig.
Detta har blifvit bifallet af Höglofl. Ridderskapet och Adeln, samt
Högv. Preste-Ståndet, men afslaget af Vällofl. Borgare-Ståndet; äfvensom
Hedervärda Bonde-Ståndet lagt det senare Betänkandet ad acta, sedan
Ståndet förut gillat det förra: hvari till styrkes den underdåniga anhållan:
att inrättandet af enskilda Theatrar i Rikets Städer må tillåtas;
och alldenstund detta Bonde-Ståndets beslut, till bifall af Utskottets i första
Betänkandet gjorda tillstyrkan, tillika kan anses innefatta afslag å den
afstvrkan, sorn senare Betänkandet innefattar, så och då häraf följer, att
2:ne Stånd i denna punkt stannat emot 2, anser Utskottet frågan om tillstånd
till enskilda Theater-anläggningar i Landsorterne böra förfalla.
Uti
Tredje punkten
om Censur ä Theater-Stp eken, hade Utskottet i senare Betänkandet föreslagit,
det Rikets Höglofl. Ständer skulle anhålla om utfärdande af Nådigt
Stadgande derom j, att Theater-Stycken icke må på enskilda Theatrar
uppföras utan att förut vara granskade och godkände af dertill förordnad
person eller autoritet.
Detta förslag har blifvit bifallet af Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
samt Högvördiga Preste-Ståndet, men afslaget af Vällofl. Borgare-Ståndet;
hvaremot Hederv. Bonde-Ståndet endast lagt detta Betänkande ad acta sedan
Ståndet förut gillat det förra; men som uti sistnämnde Betänkande
någon framställning om Censur å Theater-stycken icke förekommer, och
Bonde-Ståndet således rörande denna punkt sig icke utlåtit, föranlåtes Utskottet
-
Allm. Besvärs- och O economie-UIskottets Forsing JSr:o f3i. g
skottet begära, clet bemälde Riks-Ståud behagade fatta bestämdt beslut till
hifall eller afslag i afseende på Utskottets tillstyrkan i denna del af ämnet.
Hvad sluteligen angar:
Fjerde punkt en,
eller frågan om af gifter till Kcngl. Theaterns och Hof-Capellets PensionsCassor,
för representationer i Landsorterne;
så hade Utskottet i första Betänkandet hemställt, att dessa afgifter
mätte upphäfvas; hvarvid Utskottet i senare Betänkandet föreslagit det
tillägg, att om Kongl. Maj: t skulle finna Utländske Ilistrioner böra erlägga
sådana afgifter, dessa icke torde utgöras till nämnde Cassör } utan användas
såsom bidrag till Folkundervisningens befrämjande.
Delta har blifvit afslaget af Högh Ridderskapet och Adeln, äfvensom
af Vällofl. Borgare-Ståndet, hvilket Stånd derjemte beslutat att de afgilter,
som af Skådespelare ni. fl, nu erläggas till Pensionä-Cassorne för hvarje
representation, skola hädanefter ingå till Communernes Gassa, der representationen
uppföres, samt att desamma böra erläggas af Utlänningar lill
dubbelt belopp, emot hvad af de inhemske betalas.
Deremot har Utskottets tillstyrkan blifvit helt och hållen bifallen af
Högvördige Preste-Ståndet, och hufvudsakligen äfven afHedervärda BondeStåndet,
som lagt senare Betänkandet ad acta, sedan Ståndet gillat det
förra hvari hemställes att afgifterne måtte upphäfvas.
Vid jemförelse af dessa beslut, finner Utskottet att, i afseende på
den egentliga hufvudfrågan eller den: huruvida ifrågavarande afgifter böra
ega rum, arne Stånd, nemligen Preste-och Bonde-Stånden, varit ense derom,
att afgifter lie borde upphöra, hvaremot de öfrige anie, nemligen Ridderskapet
och Adeln, samt Borgare-Ståndet ansett dem icke böra upphöra
utan fortfarande erläggas; ehuru de sistnämnde Stånden, i afseende på föremålet
för afgifternes erläggande, i så måtto varit skiljaktige, att BorgareStåndet
ansett afgifterne böra tillfalla Communerne, och Ridderskapet och
Adeln, sorn endast afslagit Utskottets tillstyrkan om deras upphäfvande,
dermed synes hafva ådagalagt den mening, att de fortfarande borde utgå
till Pensions-Cassorne. Då således arne Stånd stannat emot 2, i afseende
på hufvudfrågan, lärer denna komma att förfalla, i följd hvaraf frågan om
sammanjemkning af de olika meningarne, rörande dispositionen af dessa
afgifter, deri alla Stånden sins emellan äro skiljaktige, äfven förfaller.
Hvilket dock, jemte flere Ledamöters reservation, Rikets HöglofL
Ständers egen pröfning härmed vördsamt understa lies..
Stockholm den 2^ Sept, 1834-
! o Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utslottets Förslag N:o i3f.
Reservation :
af Herr Hjärne, som anförde, att lian icke varit närvarande, då
Utskottet fattat sitt beslut i detta ämne, och att han nu, vid justeringen
af detsamma, icke kunde instämma i Utskottets förslag till jemkning af
meningarne i afseende på sista punkten, eller i frågan om afgifterne till
Kongl. Theaterns och Hof-Capellets Pensions-Cassor. I Herr Hjärnes tanka,
hade Utskottet icke rigtigt uppfattat Riks-Ståndens olika beslut, enär Utskottet
ansett arne Stånd i denna punkt hafva stannat emot 2, och att
följaktligen frågan borde förfalla. Då arne Stånd, nemligen Preste- och
Bonde-Stånden förklarat dessa afgifter tili Pensions-Cassorna böra upphöra,
och Borgare-Ståndet beslutat, att desamma hädanefter borde erläggas till
Communerne, så fann Herr Hjärne 3:ne Stånd hafva varit ense derom,
att ifrågavarande afgifter hädanefter icke skulle Pensions-Gass or ne tillf alla;
hvaremot, enligt Utskottets åsigt, bemälde Cassör, skulle fortfara att, såsom
hittills, dessa afgifter uppbära. Herr Hjärne ansåg derföre Utskottet hafva
förfarit grundlagsenligast, ora det inbjudit Borgare-Ståndet att förena sig i
Preste- och Bonde-Ståndens beslut; men att, om denna inbjudning ej antogs,
frågan borde afgöras uti Förstärkt Oeconomie-Utskott.
Häruti instämde Herr Grefve Horn, Herr Doctor Björkman, Herr
Doctor Nibelius, Herr Lector Laurenius, Herr Sjöblom och Herr Lundin.
STOCKHOLM, Kohgx. Ordens-Boktryckeriet, i834-
Allm, Besvärs- och Oeconomle-Utsioitets Utlåtande N:o / 3 2. t
N:o i3a.
Ankom till Exp—Utsk. tlen 28 Oct.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om åtskillige
förändringar i Arméens organisation och Ilikets Försvarsverk.
Med åberopande af 56 §. Riksdagsordningen har Herr Holm, Gustaf ,
uli ett till Välloflige Borgare-Ståndet ingifvet oell derifrån till Utskottet
reinitteradt memorial förmält sig, efter granskning af Ståts-Utskottets Betänkande
öfver Tredje Hufvud-Titeln, derå bemälde Utskott tillstyrkt en
tillökning af 147»512 R:dr 3g sk. 6 rist. Rico, till fyllande af nya utaf
Kongl. Majit nödige ansedde behof, vara i tillfälle att efter motionstidens
utgång fästa uppmärksamheten på ett ämne af största vigt. Motionairen har
vidare anfört, att öfver nästan liela Europa den klagan lärer höras, att kostnaden
för underhållet af stora stående Armeer hardt trycker de skattdragande
och att här i landet den öfvertygelsen och önskan skall vara allmän,
att förminskning af de, i förhållande till landels tillgångar, alltför drjrga
kostnaderne för Rikets krigsmakt, så väl till lands sorn till sjös, matte
ega rum, dels lill vinnande af nedsättning i tryckande skattebördor och
dels lill beredande af utvägar för befordran af allmänt nyttige föremål inom
vetenskapernes och industriens områden. Af sådan anledning och då det
visat sig, att vid hvarje Riksdag nya anslag på 3:dje och 4;de Hufvud-Titlarne
blifvit begärde och bifallne, under det den, ovedersägligen existerande,
allmänna förlägenheten och nöden sökt göra sina anspråk på nedsättning,
eller åtminstone stillastående i anslag af Statens medel, gällande;
så vore det, efter Molionairens tanka, tid att Svenska folket, vördnadsfullt
och med hoppfull förtröstan till Kongl. Maj:ts både förmåga, att pröfva
hvad som för landet är nyttigt, och vilja att befordra folkets lycka och
trefnad, för Honom nedlägga sine bekymmer och sin på öfvertygelse grundade
önskan, att en så beskaffad re jorm i hela Försvarsverkets organisation
måtte ske, att lindring i skattebidragen deraf må kunna beredas, eller,
om delta icke vore möjligt, en gräns åtminstone mätte sättas för de
ständigt växande behof ven.
Denna reform skulle, efter Motionairens åsigt, omfatta:
1:0 En ändamålsenlig reducering af synnerligast den delen af Arméen,
som är på värfvad fot;
Bihang till R. St. Prot. 1834. 8:de Sami. 1
24-de Häftet.
2 Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utslottets Utlåtande JS:o i3s.
2:0 Minskning i antalet af så väl det högre som lägre befälet vid indelta
Armeen;
3:o Öfversigt och jemkning af Indelningsverket, hvarigenom besparing
skulle kunna beredas samt ea billigare och jemnare lönefördelning tillväga
1
. * O O
bringas;
4:o Sjöförsvarets rigtning åt det mindre vapnet eller Skärgårdsflottan,
enär öfvertygelsen om detta vapens större användbarhet för Sverige,
an den stora, eller Örlogsflottan, synes numera vara allmänt och djupt
stadgad;
och 5:o E11 ordentlig plan för både landt- och sjöförsvarets materiels
ändamålsenliga iståndsättande och framtida underhållande i fullkomligt
skick, så att folket och dess ombud jemväl må kunna inse och bedöma de
anspråk, som för detta ändamål göras å Statens medel.
I anledning af Herr Holms motion har Herr Petres Th.} till Yällofl.
Borgare-Ståndets Protoeoll afgifvit ett skriftligt yttrande, deruti han angifvit
några af de medel, hvilka, efter hans åsigt, utom de af Motionairen
uppgifne, Styrelsen har i sin magt att, dels i förening med representationen,
dels oberoende af densamma, vidtaga, till befordrande af det med
motionen åsyftade ändamål, dervid Herr Petre först anmärkt Stats-Utskottets
förslag om upphörande af Krigs-Collegii befattning med Beväringens beklädnad,
hvars ställande på Passevolance ansetts icke allenast inskränka bemälde Collega
göromål, utan jemväl betydligen skola minska de för beklädnaden nu vanligen
belöpande kostnader. — Vidare äranfördt: att reorganisation af KrigsCollegium
och detta Embetsverks förening med Förvaltningen af Sjöärendena
utan tvifvel skulle åstadkomma en betydlig besparing i Statsutgifter;
att då, under ett fortsatt experimenterande i Gevärsfabrication, stora summor
gått förlorade, utan annat resultat än att 1766 och 1811 årens modeller
funnits vara de bästa, vore det tid att vidtaga ingripande reformer i
denna väg, dervid det förtjenade undersökas, om icke de orter i Dalarne,
der tillverkning af liar med framgång bedrifves, skulle vara de tjenligaste
för anläggning af Gevärsfactori; att indelta Cavalleriet i så målto synes
felaktigt organiseradt, som de till samma Fiegementen inöfvade hästar ofta
förlora sin tjenstbarhet derigenom, att de för befälet och iotarne under
n månader af året äro odisponible, hvadan ifrågavarande Cavalleri borde
antingen indragas eller erhålla en förändrad organisation, till undanrödjande
af omförmälde olägenhet och beredande af det gagn, som med indelta
Cavalleriet åsyftas; att någon viss princip icke är iakttagen vid Chefs-Embetenas
inrättande, då sådane finnas för Regementen med 1,200 man och
[Allin, Besvärs- och Oeeonomic-Utslollet.s Utlåtande N:o t3a. 3
för Regementen med endast 5oo man, i följd hvaraf, om en förändrad
plan i berörde hänseende antogs, sådant nödvändigt skulle leda till besparing;
och att, efter inrättande af Läroverket å Mariaeberg, Krigs-Academien
vid Carlberg synes kunna helt och hållet upphöra, i synnerhet om Lärare
i Militair-vetenskaperne anställdes vid Rikets Universitet, derigenom Militären
måhända skulle vinna en mera allmän humanistisk hildning än vid
Krigs-Academien, och mycken nytta för den studerande ungdomen i allmänhet
vara att förvänta.
Efter öfvervägande af hvad sålunda föreslaget och anfördt blifvit, får
Utskottet, i afseende på hufvudföremålet för motionen, eller en reform i
hela Försvarsverkets organisation vördsamt förklara, att då Utskottet
ej är i tillfälle att i detta vigtiga ämne för Rikets Ilöglofl. Ständer framlägga
något detaileradt förslag, tilltror sig Utskottet icke heller alt understödja
en framställning af så vidsträckt och obestämd omfattning, som den
ifrågavarande; hvarjemte Utskottet hyser den öfver tvgelsen, att förslag till
reformer inom Arméen och Försvarsverket böra utgå från en krigsadminislration,
som innebär och uttrycker den enhet i vilja och verkning, hvarmed
Kongl. Maj:t låter handhafva denna magtpåliggande gren af Riks-Styrelsen.
Ehuru Utskottet således finnér Rikets Höglofl. Ständer ej kunna, i
anledning af motionen, befrämja det deri angifna allmänna syftemålet, anser
Utskottet sig likväl böra närmare genomgå och yttra sig öfver Motionairens
serskilde förslag.
Härvid förekommer först *’indragning af synnerligast den del af Ar*-  meenj som är på värfvad fot , samt minskning af högre och lägre befälet
vid indelta ArmeenEfter Utskottets tanka är det för Arméens tjenstbarhet
och serdeles för Beväringens vapenöfning, vid ett inträffande krig, af
högsta vigt att ega tillräckligt och bildadt befäl, jemte en väl öfvad, efter
landels tillgångar lill storlek lämpad stående stam, med förtroende till
hvars företräden i skicklighet oclr erfarenhet de unga krigarne ej blott snart
skola vinna nödig färdighet i excercice, utan ock stadga och bibehålla det
lugna mod', med tillförsigt lill egen kraft, hvarpå utgången af ett krig så
hufvudsakligen beror.— Det antal befäl, som för närvarande finnes, skulle,
om två eller tre classer af Beväringen lill tjenstgöring måste uppbådas,
knappast kunna medhinna, alt med den drift och noggranhet, som erfordrades,
besörja manskapets öfning; och än mindre skulle, vid den möjliga
händelse att hela beväringsslyrkan måste anlitas, Arméens nuvarande befäl
vara tillräckligt. — Befälels skicklighet och erfarenhet lärer äler icke kun
4 Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utshottets Utlåtande JV:o 132.
na, som vederbör, utbildas utan genom ständig tjenstgöring, hvilken under
fredstid ej torde kunna förenas med indelta Arméens organisation, som
äfven innefattar svårigheter vid dess Regementens inkallande tourvis till
garnisons-tjenstgöring, hvarom fråga dessutom vid denna Riksdag redan
blifvit väckt och åtgärden afstyrkt uti Stats-Utskottels, af Rikets Högloflige
Ständer bifallne Betänkande N:o 90, till följd hvaraf något yttrande derom
nu icke erfordras. Man synes origtigt åtskilja indelta Armejn från den
garnisonerande medelst benämningen värfvad, som endast tillägges den senare,
ehuru den förra är värfvad på lifstid. Rälta skilnaden deni emellan
torde vara den större färdighet i krigsyrket, som en uti ständig tjenstgöring
underhållen trupp måste vinna framför den indelta; och då värfvade Arméens
hufvudstyrka utgöres af Cavallen och Artilleri, emedan Infanteriet
består af endast 1,600 man Garde och Wermlands Fältjägare-Regemente,
vågar Utskottet yttra den öfvertygelse, alt någon indragning häruti ej bör
komma i fråga, enär förstnämnde vapens erforderliga öfning och militairiska
hållning bäst och ändamålsenligast vårdas under ständig garnisonstjenstgöring.
Hvad dernäst angår ifrågaställd öfversigt och jemkning af Indelningsverket.
, derigenom besparing skulle kunna beredas och en jeinnare
löne för delning tilli.! ägabringas; så hafva vid denna och föregående Riksdagar
flere, speciela fall eller vissa orter rörande motioner i ämnet varit föremål
för Rikets Högloflige Ständers pröfning; men de hafva samtligen gått
ut på lindring i rustnings- och roterings-besväret, eller en sådan jemkning
deri, att uppoffring å Statens sida, för bifall till framställningarne, erfordrats,
hvarföre de i allmänhet icke föranledt någon åtgärd af Rikets Högloflige
Ständer. — Utskottet anser äfven någon besparing i denna väg, på
det sätt Motionairen angifvit, ej kunna till vägabringas; och beträffande befälets
länfördelning, så har deruti en förnyad reglering egt rum, som blifvit
genom Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 2 Februarii i833 stadfästad,
hvadan för närvarande i sistnämnde afseende något vidare ej lärer vara att
tillgöra.
Angående Örlogs- och Skärgårdsfartygs inbördes företräde i allmänhet
j. eller serskildt med afseende på Sveriges sjöförsvar_, anser Utskottet
sig ej tillständigt att meddela yttrande, helst de i detta ämne mest
erfarne och tänkande män härom ännu hysa delade och stridige åsigter, i
följd hvaraf Utskottet tror, att Rikets Höglofl. Ständer böra hysa den tillförsigt
till Kongl, Maj:ts vishet och omsorg om Rikets sjelfständighet samt
om angelägenheten af dess tillgångars mest ändamålsenliga användande, att
Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utslotlets Utlåtande JS:o i3$. 5
Kongl. Majit, i händelse så lämpligt pröfvns, meddelar Rikets Högloflige
Ständer nödig upplysning, så väl om denna del af försvarsverket, som om
planen för materielens beskaffenhet och sättet för dess underhållande.
De flere i Herr Petres anförande omförmälde ämnen äro antingen af
den beskaffenhet, att de, på sätt Utskottet här ofvan, om motionens egentliga
föremål, antydt, lämpligast böra från Kongl. Majit, efter beredning i
Dess Krigs-Ministére, framställas, — eller ock äro de förut under denna
Riksdag, i anledning af serskilde motioner, deröfver delta och Slats-Utskottet,
hvar för sig, eller gemensamt, afgifvit yttranden, af Rikets Högloflige
Ständer pröfvade och afgjorde, hvadan Utskottet finner något vidare
utlåtande härutinnan icke vara af nöden. Med stöd af hvad Utskottet nu
anfört, får Utskottet vördsamt hemställa,
att Herr Holms ifrågavarande motion, jemte det Herr Petre', i
anledning deraf, framställt, icke må till någon Rikets Ilögloflige
Ständers åtgärd föranleda.
Hvilket dock, jemte en Ledamots serskilda tanka, till Rikets HöglofL
Ständers närmare pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 24 Oct. i834-
Hans Jansson från Elfsborgs Län reserverade sig mot Utskottets beslut
på den grund, att då Utskottet yttrat den öfvertygelse, att förslag tili
reformer inora Armeen och Försvarsverket böra utgå från en ändamålsenlig
krigsadministration, och Utskottet således ansett reformer nödiga, så hade
Utskottet äfven bort tillstyrka Rikets Högloflige Ständer att i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit täcktes i Nåder låta verkställa de förbättringar
i berörde afseende, som kunna befinnas vara af behofvet påkallade.
Nio 133.
Ankom till Éxp.-Utsk, åen 28 Oct.
Ytterligare Utlåtande, i' fråga om åt skillt ge föreslagne
åtgärder till lindring i Rustnings- och Roteringsbesväret.
Högloflige Ridderskapet och Adeln har, under den 17 sistlidne September,
bifallit Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets i berörde
6 Allm. Besvärs- och Oeconomie-UIskottets Utlåtande JY:o i33•
ämne afgifne Betänkande N:o 119; hvaremot de öfrige respeclive RiksStånden
detsamma återremitterat, på grund af gjorde anmärkningar:
inom Ilögvördige Preste-Ståndet j
af H:rr Prosten Astrand, Contracts-Prosten Nordin, Biskopen Hedren
, Doctorerne Grevillius och Grenandermed hvilka flere Ledamöter
sig förenat;
inom Vällojl. Borgare-Ståndet
af H:rr Fries oell Ilolm, biträdde i sina meningar af åtskillige andre
Ledamöter ; samt
inom Hedervärda Bonde-Ståndet,
af Riksdagsfullmägtige Hans Jansson och Anders Danielsson från
Elfsborgs Län, Sven Heurlin och Johan Christoffersson från Kronobergs
Län, Peter Jönsson från Jönköpings Län, Nils Mänsson och Tufve Månsson
från Malmöhus Län; och hafva med dem flere af Ståndets öfrige Ledamöter
instämt.
Då de erinringar, hvilka af bemälde Representanter blifvit framställde,
i de fleste delar, med hvarandra öfverensstämma, har Utskottet ansett
lämpligast uppställa dem uti serskilde punkter och uti den ordning, som
vid frågornes behandling i Utskottets förra Betänkande blifvit följd; i hvilket
afseende Utskottet får anmäla, att de afgifne anmärkningarne innefatta
följande yrkanden:
1:0 att böterne, 20 R:dr B:co, för vanskötsel af numerhäst vintertiden,
måtte till hälften nedsättas;
2:0 att de visitationer, som vid indelta Cavalleriet af Corporalerne årligen
hållas, samt angå munderingarnes skick och rustningshästarnes
beskaffenhet, måtte upphöra, och att mundérings-persedlarne, i stället
att besigtigas vid nämnde visitationer, måtte uppvisas vid de årligen
skeende ådermöten ;
5:o i afseende å syner å Rotetorpen: dels att samma syner måtte hell
och hållet upphöra, dels alt de icke måtte ega rum oftaré än hvarje
6:te år, eller då anmälan skedde, att torpen blifvit vanvårdade, eller
ock när syn begärdes af soldaten, som, i fall han, sedan besigtningen
blifvit anställd, befunnes till sin anhållan derom hafva'*saknat
skäl, borde synen sjelf bekosta; dels ock att Författningarne angående
Torpsyner måtte upplifvas samt uppläsas vid hvarje Syne
-
Allm. Besvärs- och Oeconomie-UIskottets Utlåtande JV:o i33. 7
förrättning, eller årligen kungöras från predikslolarne, eller utdelas
till hvarje rote.
De skäl, hvaraf desse yrkanden beledsagas, äro redan förut i motionerne
i ämnet framställde och uti förra Betänkandet upptagne, hvarföre de
icke torde behöfva att här vidare omförmälas.
Utskottet, som alltså öfvergår till besvarande af hvad i ofvanherörde
målto blifvit anfördt, får vördsamt förklara, att Utskottet, hvad de arne
första punkterne beträffar, eller angående böter för vanskötsel af numerhäst
samt visitationer å Rusthållen, icke funnit anledning att dess förra Utlåtande
härom frånträda.
I afseende å syner å Rotetorpen får Utskottet upplysa, att soldaten,
jemlikt Kongl. Resolutionerne på Allmogens besvär den 18 November i6q3,
§. 3, den 3 Junii 1719, §. 21, den 17 September 1723, §. 20, och den
17 Augusti 1762, §. 75, är pligtig att, sedan Torpet i godt stånd blifvit
lemnadt, detsamma vidmagthålla och svara för derå nödige mindre repationer,
dertill rolen-dock hör framföra materialier. Då desse syner, hvilka,
på sätt i förra Betänkandet är utredt, besörjas af Kronan, utan att Rolehållarne-
lagligen böra dervid i någon mon betungas, således ske för att
tillhålla soldaterne att väl vårda sina torp, vöre det, efter Utskottets öfvertygelse,
skadligt att borttaga dem, och olämpligt alt låta dem hero på
anmälan af soldaterne sjelfve;
hvarföre Utskottet lika litet nu som förut kan till de derom framställde
förslag tillstyrka bifall;
men då anledning förekommit dertill, att Torpsynerne, hvilka, enligt
nu gällande föreskrifter, Compagnie-Cheferne ega förrätta när de finna
behofvet så kräfva, i en del orter ske mera ofta, än nödigt vore, samt
för Rotehållarne medföra kostnader, sorn, ehuru saknande stöd af Lag, Rotehållarne
dock ansetts hafva svårighet att undandraga sig, torde tiden för
synernes verkställande böra närmare, än nu eger rum, bestämmas; i anledning
hvaraf Utskottet hemställer,
om icke Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om meddelande af den föreskrift, att syner å Rotetorpen
icke må, utan Rotehållarnes eller innehafvarnes egen begäran, hållas
oftare, än hvarje sjette år; i sammanhang hvarmed jemväl
torde framställas den underdåniga begäran, att de mindre reparationer
å torpen, för hvilka soldaterne åligger svara, måtte, genom
utfärdande Författning, till sin beskaffenhet varda bestämde.
8 Allm. Besvara- och Oeconomie- Utsloltets Utlåtande A7: o }33.
I afseende å yrkandet, att de angående Torpsyner befintliga Författningar
måtte upplifvas och kungöras; får Utskottet förklara, att sedan Rikets
Ständer dels å förra Riksdagen, uti underdånig skrifvelse (TX:o 11S),
anhållit, att ett sammandrag af alla i förevarande ämne gällande stadganden
måtte uppfattas och derefter allmängöras samt åidigen, på bestämd lid,
varda från predikstolarne kungjordt, — hvilken underdåniga hemställan blifvit
öfverlemnad att behandlas af den Comité', som under den 22 November
1820 är vorden af Kongl. Maj:t i Nåder förordnad att öfverse och granska
utkomne Författningar angående Rust- och Rotehållarnes rättigheter och
skyldigheter — dels ock, vid denna Riksdag, i anledning af Utskottets Betänkande
N:o i5, genom underdånig skrifvelse (NT:o 21) begärt, att desse
Författningar, med ledning af resultatet utaf den, nämnde Comité' uppdragne
revision, måste serskildt för hvarje Regemente eller Corps från
trycket utgifvas, för att för Allmogen i hvarje landsort vara att tillgå och
kunna årligen från prodikstolarne uppläsas; så äro, i Utskottets tanka, å
Rikets Ständers sida, alla de åtgärder vidtagne, som uti ifrågavarande afseende
blifvit yrkade och af behofvet påkallas.
På grund hvaraf Utskottet i denna del vidblifver hvad i förra Betänkandet
är yttrad t.
Emot öfrige delar af Betänkandet har någon anmärkning icke blifvit
framställd, hvarföre vidare Utlåtande i afseende å dem ej lärer erfordras.
Hvilket dock till Rikets Ilöglofl. Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm d. 24 October i834-
STOCKHOLM, Koxgl. Ordens-Boe.täyckeri£t, i834»
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande IV.-o i34-
c
N:o i34-
Antom till Exp.-Utsk. den 5 November.
Ytterligare Betänkande, i anledning af väckte motioner, angående
Gästgifveri- och Postskjutsväsendet samt ForvagnsInrättningar.
Utskottets i desse ämnen afgifne Betänkande, N:o 98, hav hos Hederv.
Bonde-Ståndet, enligt ankommet Protocolls-Utdrag, blifvit den 3i sisth
Julii bifallet; hvaremot öfrige respeclive Riks-Stånden detsamma till Utskottet
återremitterat, på grund af dervid gjorde anmärkningar: inom Häglof.
Ridderskapet och Adeln: af Friherrarne Boije, Ludvig, och Raab,
Adam, Herrar Danckwardt, M. G., Hohenhausen, M. S., Rothlieb, Åse.
Fr., Grundelstjerna, A. W. samt Gunther, Carl: inom Högvördige Pre -  ste-Ståndet: af Biskoparne af Wingård och Thyselius, Domprosten Doct*
Heurlin, Doctorerne Elfström, Engeström, Pettersson, Bexell, Grevillius,
Björkman och Hasselroth, Prostarne Östberg, Hallström, Afzelius, P. G.,
Svedelius, Mittag, Hallbäck och Bergqvist, samt Comminister Dahlgren;
och inom Vällojl. Borgare-Ståndet: af Herrar Santesson, Wijk, Winberg,
Frodell, Mcechel, Malmberg, Bruse och Hallgren.
Emot grunderne för hvad Utskottet framställt och föreslagit har blifvit
erinradt: alt Utskottet öfverdrifvit målningen af de skadliga följder
närvarande skjutsningsbesvär för jordbruk och sedlighet kan medföra, enär
det onda, som i vissa landsorter i berörde afseende öfverklagas, egentligen
skall härledas från hållskjutsen, då deremot reservskjutsen på en del ställen
är ett föga kännbart onus och på andre anses för en fördel, den allmogen,
såsom en utväg till contant förtjenst, påräknar och ej lärer vilja
afstå; alt, om hållskjutsen afskaffas, lider sedligheten ej mera genom reservskjutsens
bibehållande, än om entreprenader införas, då de skjutsskyldiges
drängar eller gossar i bägge fallen måste vistas på Gästgifyaregårdarne
och åtfölja de resande, utan att likväl vara underkastade de förförelser,
soni ett sysslolöst vistande i hållstugorne medför; att, hvad det
rättsenlig? af skjutsningsbesväret angår, samma anmärkning kunde framställas
emot underhållsskyldigheten af vägar och broar, som är fästad vid
fastigheter, utan att derföre den ringaste ersättning eger rum; alt en utväg
till befrielse från hållskjutsen emot afgift redan är öppnad, genom
Bih. lill R. St. Prat. 1834- 8 Sami. i
25:1a Häftet.
3 Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o i3^.
Kongl. Maj:ts Nådiga Circulaire-Bref den i3 Äng. 1810 och den 3o December
1824, hvilken på få ställen blifvit begagnad och hvaraf synes böra
slutas, att de skjutsskyldige finna det mindre kännbart, att sjelfva fullgöra
detta åliggande, än att derföre erlägga den afgift, sora erfordras för
tillyägabringande af entreprenader; att skjutslegans förhöjning öfver hela
Riket vore hvarken nödig eller billig, då på flere orter det förhållande
eger rum, att täflan om skjutsning för nuvarande lega inträffar, och en dylik
åtgärd dessutom skulle föranleda stegring af forlöner, derigenom försvåra
landtcommunicationer, som för inrikes handeln äro oumbärlige, ådraga
Staten och enskilde ökade utgifter för Km bets- och Tjenstemäns resor
samt, för Tjenstemän med ringa lön, bereda ytterligare förluster vid företagande
af dem åliggande resor i allmänna ärenden, utan rätt till ersättning.
I afseende på Utskottets förslag och tillämpningen deraf, är vidare
anfördt: hurusom det angifna ändamålet, att från jordbruket borttaga
skjutsningsbestyret och göra det till en serskild näringsgren, genom Utskottets
förslag i verkligheten icke vinnes, serdeles när hästar på en åttondedels
mils afstånd från hvarje station få begagnas, utan förbehåll
att något visst antal ovilkorligen af entrepreneuren på stället behöfver
tillhandahållas, emedan häraf blifver en följd, alt närmast gästgifvaregården
boende reservskjulsskyldige öfveriaga skjutsningen, för att åtkomma
högre lega, och nämnde bestyr således förblifver nära nog i dess
närvarande skick samt allmogens håg än m> ra vändes från jordbruket;
hvarföre, såsom vilkor, borde stadgas, att minst hälften af det på hvarje
station erforderliga antal hästar borde af entrepreneuren egas och på
stället tillhandahållas; att någon reform af skjutsväsendet ej bör företagas
utan i sammanhang med kraftiga åtgärder för forvagnars inrättande
på de större vägarne, der de kunna bära sig och böra beräknas såsom
ett hufvudsakligt medel till underlättande af skjulsningsbesväret;
hvadan de afgifter,, som för skjutsbefrielse erläggas, borde, lör vissa, ej allt
för stora eller till beskaffenheten mycket olikartade district, sammanslås
och användas främst till entreprenaders och dernäst till forvagnars befrämjande;
att olikhet i skjutslega skuile föranleda afund emellan de skjutsande,
helst entreprenader å de ställen, der vägarne äro goda och jemna, lätt
tillvägabringas, under det på andra ställen, der större locala svårigheter
mota, någon förändring icke kan åstadkommas eller högre lega erhållas;
i följd hvaraf resande få erlägga högre betalning för fortkomst
på lätta än svåra vägar, utan att kunna beräkna kostnaden för en resa,
och utan att ändamålet med den högre legan, att underlätta och afhjel
-
Allm. Besv. och Oecon.-Vlsk. Betänkande N.o i3j.-
3
pa svårigheter, ernås; att de i a mom. af förslaget omförmälde Comiterade,
om de bland skjutskyldige väljas, besluta i egen sak och såledjs
äro jafvige att yttra sig om hvad deras egen fördel rörer, dem ohörde,
som skola erlägga en högre betalning och för bevarande af hvilkas rätt
någre åtgärder ej finnas föreslagne; och att de, inom |:dels mil från
stationerna boende skjutsskyldige, om de ega större hemmantal än de på
längre afstånd belägne, kunna emot de senares vilja antaga entreprenader
för att emot en högre lega blifva i företaget delaktige och tillegna
sig vinsten; äfvensom att det är orättvist, alt frånvarande skola åtnöjas
med de närvarandes beslut, i händelse de af laga förfall äro hindrade
att sig infinna; att Diligence- och For vagns-inrättningar ej kunna afNionde
Hufvud-Titeln påräkna understöd, i följd af otillräckliga medel un.
der denna Titel, och att sådane Inrättningar ej, utan betydlige bidrag
för längre tid, synas kunna,vunder närvarande förhållanden eller på det
satt de hittills varit lillvägabragte, ega bestånd, hvilket sätt att understödja
dem ansetts mindre lämpligt och hvarföre de förluster, enskilde af
dylike patriotiske företag lidit, snarare borde vederbörande en gång för
alla ersättas; att rättigheten lill accord med hållskjutsskyldige, om öfvertagande
af vissa hästar å de dagar diligencer framgå, är den enda
förmon, som skäligen lärer kunna vederbörande Bolag eller forvagnsegare
beviljas, men denna så mycket billigare, som ömsesidig fördel
derigenom kan beredas; alt någon undersökning om posthemmans befrielse
från postföring för närvarande är destomera öfverflödig, som postskjutsen
är den minst öfverklagade, och sorn hvarken kan af diligencer,
ej ens på de större vägarne, öfverlagas, eller med gästgifvareskjuts verkställas,
ritanen tillökning i kostnad, synnerligen om skjutslegan i allmänhet
förhöjes, som skulle ej blott medtaga den för Stats-Verket nu påräknade
behållna inkomst af postmedlen, utan ock för Post-Verket medföra
verklig förlust, hvarförutan Konungens Befallningshafvande, om
contract för post föringen, hvilken nu beslrides af 58o hemman, skulle
uppgöras, derigenom skulle erhålla en oerhörd och obehöflig tillökning
i göromål; att yttrande ej blifvit af Utskottet meddeladt, huru med
Städernes skjutsning borde förhållas, eller om entreprenader vid de stationer,
der endast gästgifvare- men ej håll- eller reserv-skjuts finnes; att
benämningen skjutsdistrict förekommer, utan att det är sagdt, om dermed
meims annat än station eiler gästgifvaregård, och alt 2tdra morn.
i förslaget genom uttrycket: ”blifvande skjutsstation” synes förutsätta en
förändring af stationer, hvilken, så vidt ske kan, ansetts böra undvi
-
4
'Allni- Besv,- och Occon.-Utsk. Betankande If.o t34-
lias; att så viii maximum som minimum för skjutslega är för högt tilltagen
och städerna ej uttryckligen bibehållne vid den förhöjning af 4 sk.
milen, som nu eger rum och är billig, i anseende tili de flere svårigheter
och utgifter, hvilka för skjutsens utgörande i städerne, jemförelsevis förefinnas;
att en ny Gästgifveri-ordning ej torde böra utarbetas, innan
sig visat, huruvida de i skjutsväsendet föresiagne ändringar äro tillämplige
och blifva antagne; samt att någon ytterligare inskränkning i det
antal hästar, sorn Embets- och Tjenstemän bestås, ieke lämpligen kan
ega rum, då den i 1827 års Resereglemente blifvit, så vidt ske kunnat,
iakttagen; hvarjemte frågorne angående hemmansegares på Wermdön
hållskjutsskyldighet vid Fittja gästgifvaregård och legans förhöjning vid
Wemdalens och Klöfsjö gästgifvaregårdar, för skjutsning emellan nämnde
ställen, af en Talare ansetts förtjena serskildt afseende och böra af
Utskottet understödjas.
Efter öfvervägande af hvad sålunda anmärkt blifvit, får Utskottet,
beträffande först det inftytande skjutsnings-beslyret under dess närvarande
form utöfvar på jordbruket och allmogens sedlighet, vördsamt anföra,
att Utskottets framställning härutinnan, hvilken ansetts öfverdrifven,
varit grundad ej blott på Utskottets egen åsigt i ämnet, utan ock på de
i flera motioner, serdeles från Hedervärda Bonde-Ståndet, förekommande
yttranden, hvilka innebära en teckning af det tryckande åliggandet
och dess skadliga följder, vida mörkare än den Utskottet uppdragit.
Den af en del Talare yttrade mening, att skjutsning i allmänhet skall
vara en inkomstkälla, af sådan fördel för allmogen, att dess afskaffande,
såsom en skyldighet, ej önskas, kan Utskottet ej gilla, utan anser detta begrepp
härledt från en mindre noggrann kännedom om verkliga förhållandet
i de flesta landsorter, eller från en origtig uppskattning af jordbrukarens
tid och arbete; och örn än, hvilket Utskottet dock betviflar, orter
gifvas, der under hela året och i hvad väglag som helst, en eller
annan jordbrukare finner en fördel i skjutsning, tror Utskottet sådant vara
en följd af en illa beräknad landthushållning, i förening med den olyckliga
vanan hos mindre omtänksamma landtman, från yngre år invande
vid skjutstvånget, att föredraga inkomsten af skjutspenningen framör
den de af jordbrukets förbättring, ehuru med mera mera möda, dock
ill båtnad för landet och egen sedlighet, verkligen kunna hemta.
Det har jemväl blifvit påstådt, att reservskjutsen skall vara ett föga
känbart och på sedligheten ej inverkande åliggande; men härvid torde
uppmärksamheten böra fästas icke å det missförhållande som med skjuts»
Allm. Besv-' och Occon.-Utsk. Betänkande N,'0 r34-
S
ningsbestyrets alltför mångåriga fästande vid jordbruket inträdt, utan å
behofvet lör landtmannen att fritt disponera och ändamålsenligt använda
sina arbetskrafter. När hästar och folk, under det mest angelägna
vår- eller höstarbetet, måste ryckas derifrån, för skjutsningsbestyrets
fullgörande, ersättes sådant hvarken med nuvarande eller den af Utskottet
föreslagna förhöjda lega; och ofta kunna förluster derigenom inträffa,
som ej uppvägas af den inkomst skjulsningen under hela året lemna
r. En mängd jordbrukare skulle dessutom genom tillfället, att mot
lämplig afgift, befrias från skjutsning, kunna inskränka deras nu behöfliga
hästantal och på ett bättre sätt inrätta deras hushållning. Hvad
reserv-skjutsens, inflytande på sedligheten angår, medgifver Utskottet
visserligen, att olägenheterne härutinnan icke äro af samma beskaffenhet
med dem, som af liållskjutsen föranledas; men Utskottet anser likväl
äfven detta sätt att fullgöra ett tvångsåliggande, som borde vara föremål
för ett frivilligt åtagande, skadligt inverka på folklynnet och hos
en viss medborgare-class föda vanan att se dess rättigheter, stundom opåtaladt,
öfverträdas, hvaraf uppstår begär att förnärma andras; då deremot
tidens kraf synes påfordra, att hos alla samhällsmedlemmar ömtålighet
om egna och aktning för andras rättigheter näres och utbildas.
Huruvida, på sätt anmärkt blifvit, underhållsskyldigheten af vägar och
broar, såsom fästad vid fastigheter å landet och i städerne, är mer eller
mindre rättsenlig, än skjutningsskyldigheten, vill Utskottet ej afgöra,
ehuru till försvar för deri förra mera torde kunna sägas än för den senare;
men sådant lärer hvarken lända till försvar för skjatsnings-skyldiglveten,
detta vida mera tryckande, samt för folk och land förderfliga åliggande,
i dess närvarande tillstånd, om lämplige utvägar till förändring
deruti äro att tillgå, ej heller böra uppehålla en åtgärd till lättnad i det
ena, intilldess ett mera rättvist och ändamålsenligt sätt, för fullgörande
af det andra, möjligen kan utfinnas och antagas.
Då Utskottet således vidblifver dess, om skjutsnings-besvärets olägenheter
och angelägenheten af dessas undanröjande eller minskande,
yttrade åsigter, får Utskottet, hvad först angår håll- och reser v-skjutsen,
ytterligare vördsamt förklara dess tanka vara, att frivilliga entreprenader
äro enda lämpliga, nu tillgängliga utvägen till en förbättring
i allmänna skjutsväsendet. Desse entreprenader kunna i de fleste landsorter,
utan de skjutsskyldiges alltför kännbara uppoffring, icke åstadkommas
med nu gällande skjutslega, hvarföre Utskottet också vidhåller
dess förslag om legans förhöjning till 34 sk. Banco milen, för en häst,
6
Allm. Be sv.- och Oecon.-Utsfc■ Betänkande IV.-o i34•
vagnslegan oberäknad, å alla de ställen i städer och 5 lando, ,
treprenader till vägabringas, och utan afseende på det sätt st’*"*
för närvarande beslrides; deremot Utskottet, vid „ärmare öfverväé ^e'
funnit något högre belopp, såsom maximum ei böra förocläc g,
skjutsskyldige skäligen böra i allmänhet t.llskjita hvad som nlrif i
till 24 sk. förhöjda lega» kan erfordras, och d def»HT7 ’
dentlig» svårigheter möta, kan bero på 'vederbörande aSit^r"T7
reslå och Kongl. Ma,:t att 1 Nåder bevilja den ytterligare fö!L
som för ändamålets vinnande kunde vara nödig. L Nåfon serskild"
höjning for städerne, dem undanlagne, hvarest högre leon « d for*
bar Utskottet icke ansett billig, eller behöflig enär p "U efer rum*
lika lätt som å landet kunna åsladkommas ’ " ,ePrenader der
eulai ^ B r^e^ v e^n* 'af å r' 1810^ o*c h^ 182^ an visat! ^ ni r ep rena d e^ mer' ^ g ■ * 'F"
tillkommit eller fortfarit, och hvilket, såsom bevis om de skjutsandet brii
staude håg alt frånskilja s.g skjutsmngsbestyret, blifvit åberopadt hem
tar Utskottet ytterligare stöd för nödvändigheten af legans förhöjning tm
ett belopp som kai, ersatta e, blott den tidspillan, som afskjutsningén
uppslår, utan afven den förlust ett ständigt sjunkande värde å de tiU
skjutsning använde has ar och åkdon medför; och i händelse orter skulle
finnas der, en hgt hvad uppgifvet är, allmogen räknar skjutsning för n
varande lega sorn, en fördel, är utväg öppen att ä de entreprenad
auction er, hvilka efter Utskottets förslag böra verkställas, få täfla om
skjutsningsbestyret, derigenom legan kan nedbringas till möjligen JägsU
belopp, hvarmedelst äfven all uppmärksamhet blifvit fästad vid de
sandes rätt hvilken e, lärer kunna längre utsträckas, än att resande*
varda forlskgffade for ett pris, motsvarande värdet af det besvär dertfll
skjutsningen . hvarje ort uppskattas. Af enahanda grund förfaller an
märkningen om olamp igheten af olika lega på olika ställen och om den
befarade stegringen af forloner Den tillökning i resekostnad,-ersätt
ning, sorn kai, drabba Staten och enskilde, eller ökade utgifter för Tien
stemän vid resor utan rätt till vedergällning, synes ej vara enständig-*
heter af den vigt, att de kunna såsom skäl framställas emot befrämhn
de af en så omfattande samhälls-angelägenhet, sorn en reform i skm.g"
väsendet. )
En ovilkorlig förening emellan entreprenader samt diligenre- och
forvagns,nrättningar, äfvensom användande till de senares uppmuntran
medel, sorn skjutsskyldige, för befrielse från skjutsningsskyldi*beten
Allm. Besv.- och Occon.-Ulsh. Betänkande N.o i34. 7
sammanskjuta, anser Utskottet Underligt för entreprenaders lillvägabringande,
hvadan Utskottet funnit sig icke kunna nämnde förslag biträda. I den
nion forvagnsinrättningar mera allmänt tillvägabringas och utbilda sig, underlätta
de skjutsningsbestyret, hvilket otvifvelaktigt skall af de skjutsskyldige
inses, då det jemväl bör förmodas, att frivilliga bidrag och öfverenskommelser
i afseende på skjutsningens bestridande genom forvagnar uppstå,
och om tillstånd hvartill Utskottet här nedan kommer att göra framställning.
Vid granskning af det i förra Betänkandet afgifne förslag, har Utskottet
fannit skäligt deri, med anledning af gjorde anmärkningar, tillstyrka
åtskillige ändringar, såsom att beslutanderätten, rörande de förberedande
åtgärderne till entreprenader, i första liand öfverlemnas till Konungens
Befallningshafvande: att underställning hos Kongl. Maj:t af förslag eller
contract, som angående skjutsen upprättas, icke bör ega rum i annan
händelse, än då högre lega än 24 sk. anses nödvändig för entreprenaders
inrättande; och att ett visst antal hästar bör å skjutsstationerne vid början
af hvarje dygn finnas, att för resande tillgå, lämpadt efter det antal,
som för hela dygnet kan erfordras; deremot Utskottet trott sig ej böra
frångå hvad föreslaget blifvit, angående frånvarande skjutsskyldiges åliggande,
att, i fråga om entreprenaders antagande, åtnöjas med de närvarandes
beslut och om giltigheten af pluralitetens tanka. Upphäfvandet af dessa
vilkor skulle tillintetgöra framgången af det medel, hvarmed åsyftade förändringen
i skjutsbestyret samt dess förvandling från ett onus till ett frivilligt
åtagande kan befrämjas; och någon orättvisa ligger ej häruti, då
hvar och en kan sin talan genom ombud utföra; äfvensom tillfällen redan
gifvas, t. ex. vid soeknestämmor, då utgifter af communer bero på de fleste
röstegandes beslut.
Med bibehållande af de i förra Betänkandet uppgifne hufvudgrunder
och med iakttagande af de rättelser, som föranledas af hvad Utskottet här
ofvan anfört, får Utskottet alltså, i afseende på beredandet och verkställigheten
af skjutsentreprenader, vördsamt framställa detta förnyade
Förslag.
1 Mom.
Håll- och reservskjutsen, jemte skyldigheten dertill, i städerne och å
landet, må kunna upphöra, med vilkor att skjutsningsbestyret öfvertages af
entrepreneurer, hvilka skulle berättigas att af resande uppbära 24 sk.
<*h>
Ö Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o i34•
Banco per mil, för en häst med eller utan åkdon, samt att på de ställen,
der entreprenader, endast mot denna förmon, icke kunna åstadkommas, de
skjutsskyldige, för befrielse från detta åliggande, böra sammanskjuta det
ytterligare tillskott i penningar eller varor, som för entreprenaders betingande
kan erfordras; dock att, på de få orter, der locala svårigheter sådant
ovilkorligen påkalla, någon förhöjning i legan, utöfver 24 sk. milen
för en häst, må af Konungens Befallningshafvande kunna föreslås, till fastställande
af Kongl. Maj:t.
2 Mom.
För sådant ändamål böra Konungens Befallningshafvande i Rikets alla
Län, efter de skjutsskyldiges hörande, uppgöra förslag å det vid hvarje
skjutsstation erforderliga antal hästar och åkdon, som af entrepreneuren
bör tillhandahållas.
3 Mom.
Konungens Befallningshafvande må härefter låta anställa auctioner om
skjutsningsbeslyrets öfverlåtande åt entrepreneurer, för att derigenom få utrönt
de lägsta anbud, hvartill entreprenader å skjutsstationerne kunna erhållas.
4 Mom.
Sedan, genom desse förberedande åtgärder, vilkoren för entreprenaders
ernående blifvit bestämde och sålunda uppställde, att öfver deras antagande
kan röstas med ja och nej, böra Konungens Befallningshafvande låta
sammankalla alla skjutsskyldige stationsvis, att sjelfve eller genom ombud,
muntligen elier skriftligen sig yttra, huruvida de vilja på föreslagne vilkor
öfverlåta skjutsningsskyldigheten till entrepreneurer, samt följaktligen åtaga
sicr, att, i de fall, då entreprenader icke kan åstadkommas, utan tillskott
utöfver den förhöjda legan, sådant erlägga, till det erforderliga belopp,
som genom entreprenadauetionerne blifvit utrönt; skolande härvid iakttagas,
att de skjutsningsskyldiges röstningsrätt beräknas efter den grund,
enligt hvilken skjutsen blifvit utgjord, med skyldighet för minoriteten, att
underkasta sig majoritetens, och för de frånvarande, att åtnöjas med de
närvarandes beslut.
5 Mom.
1 händelse öfyerlåtelsevilkoren på detta sätt af de skjutsskyldige antagas
,
Allm. Besv.~ och Oecon.-Utsk. Betänkande IV-0 i3/^.
9
tagas, skola, i öfverensstämmelse dermed, Contract rörande skjutsbestyrets
verkställande på entreprenad upprättas, dervid det tillkommer Konungens
.Befallningshafvande att tillse, det ej allenast fördelen af lägsta anbudet,
utan äfven den lika liufvudsakliga omständigheten, att entrepreneuren lemnar
nöjaktig både moralisk och juridisk säkerhet för uppfyllandet af sine
förbindelser, blifver iakttagen; börande Konungens Befallningshafvande, i
de fall, då skjutsskyldige ej magta tillskjuta hela det belopp, som utöfver
24 sk. lega, för entreprenaders erhållande, fordras och en högre lega således,
med afseende å serskilde locala svårigheter, anses oundgängligen nödig,
deras förslag, härom till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning insända.
6 Mom.
I allmänhet må stadgas, alt entrepreneurerne ovilkorligen skola, vid början
af hvarje dygn, på stället tillhandahålla ett visst, af Konungens Befallningshafvande
bestämdt antal hästar, samt derjemte ega det åliggande,
att hvarje resande inom en half timma efter ankomsten fortskaffa; äfvensom,
alt hästarne i öfrigt ej må vara aflägsnade från skjutsstationen längre
än en åttondedels mil.
7 Mom.
Skulle skjutsstation gifvas, der pålitlig entrepreneur erbjuder sig, att
för mindre lega än 24 sk. per mil och utan tillskott af de skjutsskyldige,
skjutsningsbestyret öfvertaga, bör ett sådant anbud få ovilkorligen antagas
och Contract om entreprenad derstädes upprättas.
8 Mom.
Contract orri skjutsentreprenad må icke upprättas för längre tid än
tio år.
Om Rikets Högloft. Ständer bifalla hvad Utskottet nu föreslagit, torde
Rikets Höglofl. Ständer i underd. böra anhålla,
att Kongl. Majit täckes låta Dess Nådiga Författning, i öfverensstämmelse
med hvad Rikets Höglofl. Ständer besluta,
utfärda, med befallning till samtlige Landshöfdingarne att
vidtaga nödige åtgärder för verkställighet deraf.
Bih. till R. St. Prot. 1S34. 8 Sami.
a5:te Huftet.
IO
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsh. Betänkande N:o i34-
Utskottet, sora anser ett sammandrag i eu Författning af de spridda,
tid efter annan utkomne och förändrade Stadganden om skjutsning och
hvad dermed gemenskap eger, vara af behofvet påkalladt, men dermed
dock kunna lämpligen anstå, tilldess sig visat, om det föreslagna nya
systemet i skjntsväsendet vinner framgång och stadga, har likväl funnit
sig böra tillstyrka RikeLs Höglofl. Ständer,
att hos Kongl. Majt frambära den underd. önskan, att, utan
afseende på tiden, när en omarbetad Gästgifveri-Ordning kan
varda utfärdad, den nuvarande måtte erhålla följande tillägg
och förändringar:
1:0 att ingen öfvermage eller qvinsperson får, såsom skjutsande,
begagnas, utan den resandes begifvande;
2:0 att alla med vederbörlige rese-pass försedde personer, och
följaktligen äfven Gesäller, må få begagna Gästgifvarskjuts;
3:o att inga ostron-, hummer- eller fogel-lass hädanefter må fortskaffas
med Gästgifvarskjuts.
Härvid får Utskottet vördsamt erinra, att Utskottets förra Betänkande
innehåller i denna del ett ytterligare 4'de moment, hvari hemställes,
att så väl resandes, som den skjutsandes rättigheter och skyldigheter borde
noggrannt bestämmas, samt att stadgandet om viss körningstid skulle sammanföras
med det om vårdslös körning, utan afseende på den längre tid,
sorn för milen är beräknad. Men denna hemställan hade afseende på förslag
till grunder för en ny eller omarbetad Skjuts-Författning, som då af
Utskottet tillstyrktes; hvadan Utskottet, som nu inskränkt sin åtgärd, att
endast tillstyrka nödige tillägg eller ändringar i nu varande GästgifveriOrdning,
hvilken i förrbarörde afseende innefattar bestämda Stadganden,
ansett detta moment böra förfalla.
Beträffande dernäst hvad som blifvit anmärkt mot Utskottets förslag
till befordrande af Diligence- och Forvagns-Inrätlningar, så har
väl Utskottet icke ansett sig böra frångå dess förut gjorda tillstyrkan
om bidrag för dem af Nionde Hufvud-Titeln, äfvensom Utskottet får
upplysa, att en sådan tillstyrkan, i afseende på anslag af Postmedlen,
nn mera är öfverflödig, sedan Rikets Höglofl. Ständer, med bifall lill
Stats-Utskottets Betänkande N:o 80 och N:o 214 i denna del, redan beslutat,
att öfverskott af postmedlen må företrädesvis användas till Postinrättningens
ytterligare förbättrande och till understöd och befrämjande
af de gagneliga Diligence-lnrättningarne} samt att den sä kallade
Paketpost farten md erbjudas något serskildt Bolag, somt mot tillgodo
-
Allm. Besv- och Oecon. Utsk. Betankande IV.O
11
njutande af ett årligt tillskott af postmedlen, på stadgade vilkor åtager
sig och ansvarar för vidmagthållandet af denna communications-anstalt.
Men Utskottet erkänner rigtigheten af den härvid gjorda erinran, att
några tillräckliga bidrag, hvarken af Nionde Hufvud-Titeln eller afpostmedlen,
i anseende till dessa fonders inskränkta tillgångar och deras
disposition till andre redan bestämda ändamål, för Forvagns-Inrältningarne
kunna vara att förvänta, hvadan den uppmuntran, man i nämnde
väg velat dem bereda, icke heller kan blifva svarande mot ändamålet.
Utskottet inser derjemte, att dylike anstalter skulle mycket befrämjas,
örn de, på sätt Herr Prosten Ödman yrkat, berättigades att mel de
skjutsande contrahera om öfvertagande, emot ersättning, af dessas skjutsningsskyldighet
å de dagar Diligencer framgå, i likhet med hvad Forvagns-Inrättningen
emellan Hufvudstaden och Upsala blifvit i Nåder
med gifvet. Af sådan anledning har hos Utskottet fråga uppstått att för
Diligence- och Forvagns-Inrättningarne föreslå en sådan förmon. Men då
härvid å andra sidan förekommit, att Utskottet eger anledning befara,
det en medgifven rättighet till dylike contract möjligen skulle kunna
blifva hinderlig för framgången af de i första rummet såsom hufvudsak
afsedda entreprenaderne, nödgas Utskottet härifrån afstå; och får således
endast, under åberopande af hvad Utskottets förra Betänkande i
denna del innehåller, vördsamt tillstyrka
Rikets Höglofl. Ständer att i underdånighet anhålla, det
Kongl. Majit läcktes i Nåder förunna Diligence- och Forvagns-Inrättningarne
sådane förmoner, hvilka, ulan andras
förnärmande, kunna dem tilldelas; samt för öfrigt, till deras
befrämjande, vidtaga de utvägar och åtgärder, som Kongl.
Maj:t kan finna för ändamålet lämpliga.
Den af någre Ledamöter inom resp. Riks-Stånden gjorde framställning,
alt de förluster, enskilde personer fått vidkännas genom Diligencers
inrättande, borde dem af allmänna medel, i anseende till företagens
patriotiska syftemål, ersättas, anser Utskottet icke utgöra föremål
för dess pröfning, hvadan Utlåtande derom icke heller torde böra meddelas.
Med godkännande af hvad anmärkt blifvit om omöjligheten att förnärvarande,
utan alltför mycket ökade utgifter, tillvägabringa ett förändradt
sätt för postföringen, tili lindring för dertill anslagne hemman,
finner Utskottet sig böra frångå sin hemställning rörande den för berörde
ändamål föreslagna undersökning; hvaremot Utskottet, med afse
-
Allm. Bcsv.- och Occön.-Utsk. Betänkande N.-o /34-
ende å den utsträckning Diligence- och Forvagns-Inrältningar på de
större vägarne framdeles torde ernå och möjligheten att med elem kunjia
fortskaffa i synnerhet större paketer, vill vördsamt föreslå
en underdånig framställning derom, att Kongl. Maj:t täcktes,
efter Dess Nådiga bepröfvande, när Diligence- och Forvagns-Inrättningar
hunnit så utbilda sig, att allmänna poslföringen
kan af dem till större eller mindre del öfvertagas,
så inrätta brefposten, alt densammas lortskaffande kunde
åt dem öfverlåtas.
Anmärkningarne emot Utskottets förslag om öfverseende af Resereglemente!
för inskränkning i det antal hästar, som en del Embetsman
å resor i tjensten bestås och om behandling af de frågor, hvilka röra
Jocal-angelägenheter i skjutsväsendet, äro, efter Utskottets tanka, ej af
den beskaffenhet, att de böra föranleda ändring af hvad Utskottet i berörde
hänseenden tillstyrkt och hvilket derföre vördsamt åberopas.
Hvilket, jemte åtskilliga Ledamöters reservation, Rikets Höglofl.
Ständers närmare pröfning vördsamt underställes.
Stockholm den 28 Oclober 1834-
Reservation:
af Herr Hjärne: ”Emot Utskottets förslag, i afseende på en underdånig
hemställan till Kongl. Maj:t rörande understöd åt Diligence- och
Forvagns-Inrättningar, reserverar jag mig.
Afdelningen hade nu, i anledning af åtskillige anmärkningar emot
första Betänkandet, föreslagit, att Rikets Höglofl. Ständer skulle, till befrämjande
af Diligence- och Forvagns-Inrättningar, hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, alt egare af sådana Inrättningar måtte förunnas
rättighet att, i likhet med egaren lill Diligencen emellan Stockholm och
Upsala, ingå frivilliga öfverenskommelse!' med de skjutsnings-skyldige,
efter samma grunder som för den sistnämnda äro bestämde. Jag hade
biträdt delta förslag, öfvertygad derom, att detta, för närvarande, är det
enda ändamålsenliga och verksamma sätt, att, utan betydliga anslag af
statsmedel, göra det möjligt för enskilda personer eller Bolag, alt, med
hopp om framgång, använda tid och capital på denna hittills lönande
industrigren. Men Utskottets pluralitet upphäfde Afdelningens förslag,
och har i stället tillstyrkt den underdåniga skrifvelse, emot hvilken
)aS
Allm. Besv.- och Occon.-Ut sk. Betänkande N.o 134-
jag mäste reservera mig. Jag vill i korthet granska dess innehåll och
jemföra det med Utskottets i premisserna yttrade åsigter.
Att döma af Utskottets i allmänhet utvecklade tankar om Diligencers
nytta, och åliggandet för Staten att underlätta deras uppkomst och
befordra deras underhållande och vidsträcktare utbildning, skulle man med
skäl vänta sig, att Utskottet föreslagit en kraftig åtgärd till dessa ändamåls
vinnande. Och hvari består nu denna kraftiga åtgärd? — Jo!
man tillstyrker Rikets Höglofl. Ständer att i underdånighet anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes, till befrämjandet af Diligence- och Forvagns-Inrättningar,
vidtaga alla de utvägar, som kunna finnas lämplige, med undantag
af den enda utväg, som Utskottet ansett kunna leda till något verksamt
resultat. Sådant förefaller mig innehållet af den underdåniga skrifvelse
man föreslagit, ehuru jag ej kan neka, att Utskottets förslag är författadt
i så många och skickliga ordalag, att det visserligen halkar lättare
förbi det granskande omdömet, än den korta och sträfva öfversättning
jag deraf gjort. Utskottet har enhälligt stannat i flen öfvertygelse»,
att Diligencer kunna understödjas endast på 2;ne sätt: antingen genom
contanta statsbidrag, eller genom tillstånd att ingå frivilliga öfverenskommelser
med de skjutsskyldige, på sätt Afdelningen föreslagit. Understöd
var nödvändigt och derom var man äfven ense. Vid öfverläggningen
om medlet stannade man i det beslut jag citerat. Af Statsmedel
ansåg man sig ej kunna lemna tillräckligt, i anseende till g:de HufvudTitelns
och Postmedlens inskränkta tillgångar, afsedde tiil andra vigtiga
ändamål, — man tillstyrkte således intet i detta afseende. Den andra
utvägen ansåg man sig äfven böra afstyrka, emedan den, efter Utskottets
tanka, skulle motverka entreprenaders ingående. Nu hade man
således betagit sig de 2:ne möjligheter, som kunnat befordra de afsigter
man så fullständigt ådagalagt sig hysa. Afsigterne måste dock honoreras,
ehuru man betagit sig möjligheten till annat, än att uttrycka sin
”ledsnad” öfver sin oförmåga. Då grep man till den utväg, som Betänkandet
utvisar: nemligen, att i underdånighet begära af Kongl. Mäj:t,
att sådana medel måtte användas, som Rikets Höglofl. Ständer ej kunnat
utfinna.
Det är så beskaffade underdåniga skrifvelser, hvilka innehålla, egentligast
sagdt, ingenting, emedan de ej kunna leda till något resultat,
— som jag, i allmänhet, anser för olämpligt att tillstyrka. Jag af
Bih.
till R. St. Prot. 1834. 8 Sami. 3
nötte Häftet.
H
Allm, Besvoch Oecon.^Utsk. Betänkande N;0 1$4'
styrker således äfven denna, och vågar deremot fästa Rikets Högloft.
Ständers uppmärksamhet på det förslag, som Afdelningen uppgjort, hvilket
torde innehålla det enda medlet att för närvarande lemna Diligeneeoch
Forvags-Inrättningar något understöd, i fall man eljest är ense derom,
att de böra och behöfva understödjas.
Utskottet har i sitt första Betänkande, N:o 98, pag. i3, yttrat: ”det
”Utskottet antagit såsom vilkor för möjligheten af skjutsningsbesvärets upp”häfvande,
att, såsom ledande till det gemensamma ändamålet, Forvagns”Inrättningar
må befordras.” Utskottet har nu, utan att någon anmärkning
mot denna åsigt blifvit gjord, frångått densamma, då del i den föreslagna
underd. skrifvelsen bestämdt angifver entreprenaders inrättande, såsom en
hufvudsak, för hvilken Diligencers befordrande måste eftersättas. Jag delar
Utskottets första åsigt, och har, olika med Utskottets pluralitet, vidblifvit
densamma.
Huru Diligencers understödjande på det sätt jag föreslagit, skulle, såsom
Utskottet befarat, motverka entreprenaders inrättande, lärer vara svårt
att utreda, och jag har inom Utskottet icke förmått åstadkomma någon utvexling
af ömsesidiga skäl i detta afseende.
Min öfvertygelse är för öfrigt, att, om man önskar en reform i skjutsväsendet,
som skall leda till ytterligare förbättringar i framliden, måste
man ställa så till, att de nyss påbörjade Diligence- och Forvagns-Inrättningarne
kunna fortfara och icke i saknad af medel hindras i deras vidare
utveckling.”
Häruti instämde Herr Olbers; äfvensom Herr Grefve von Platen i
bufvudsaken förenade sig med Herr Hjärne, under anförande, att Herr
Grefven icke ansåg sig ega stadgad anledning befara, det entreprenaderne
skulle förhindras, om Forvagns-Inrättningarne berättigades att med de
skjutsande contrahera om öfvertagande, emot ersättning, af deras sk jut sningsskyldighet
å de dagar Diligencer framgå.
STOCKHOLM, Ecksteimska Tryckeriet, 1834.
Allm. Bcsv.~ och Oecon.-Ulsk. Betänkande N'0 135.
1
N:o 135.
Ankom till Exp.-Utsk. den i3 November.
Ytterligare Betänkande, i anledning af väckta motioner om
förändringar i Författningarne rörande bergs- och jernhandteringen
i Riket.
Det Betänkande i dessa ämnen, som Utskottet under N:o io3 afgifvit,
har hos Högvördige Preste-Ståndet blifvit bifallet den i3 sisth Aug.,
hvaremot öfrige respeciive Riks-Stånden detsamma till Utskottet återremitterat,
på grund af gjorde anmärkningar
inom Högloft. Ridderskapet och Adeln:
af Friherre Boije, Ludvig och Herr Lagerhjelm, Pär;
inom Fällö fl. Borgare-Ståndet:
af Herrar Ekerman, Helsingius, Tottie, Fries, Wedberg, Halling,
Hessle och Rubin; samt
inom Hedervärda Bonde-Ståndet:
af Johan Erik Jansson från Wermlands Län och Lars Persson från.
Westerås Län, med hvilka sig förenat Anders Danielsson från Elfsborgs,
Johan Eriksson från Stora Kopparbergs och Johannes Olofsson från Wermlands
Län.
De framställde anmärkningarne äro rigtade endast mot vissa mora.
i afgifna Betänkandet, hvadan Utskottet, i den ordning desamma förut
finnas uppställde, får till pröfning och besvarande punktvis upptaga hva<jf
anmärkt blifvit.
I afseende på den af Utskottet i i:sta punkten af förra Betänkandet
tillstyrkte fria tackjernshandeln inom landet, är anmärkt, dels att friheten
till handel med tackjern borde inskränkas till producenter, consumenter
och städernes handlande, som för handel erlägga afgift, dels ock, att
i tackjernshandeln borde tillåtas samma frihet, hvarmed stångjernshandeln
nu bedrifves; äfvensom det af Herr Ekerman blifvit yrkadt, att genom den
fria tackjernhandeln någon inskränkning icke måtte ske i handlande Borgerskapets
rättigheter, samt att controler måtte stadgas deremot, att den fria
Bih. till R. St. Prot. 1834. 8 Sami. 1
stO.fe Häftet.
a Allm. Besv.~ och Oecon-Utsk. Betänkande N.o i35.
inrikes tackjernshandeln icke må leda till oloflig utförsel af tackjern. Serskildt
har jemväl blifvit erinradt, att då Utskottets mening icke lärer hafva
varit, att beviljandet af den fria tackjernshandeln skulle bero af dea
pågående bergsundersökningen, hvaruppå reglerandet af en friare smidesrätt
i visse fall ansetts böra grunda sig; vore det nödigt, att sådant tydligen
uttrycktes, till förekommande af den tvälydighet, som orden ”med
mera,’* pag. 1i 3:dje raden i förra Betänkandet kunde föranleda,
I anledning häraf får Utskottet fästa R. H. S:s uppmärksamhet derå,
att tackjernshandeln, eller rättigheten till uppköp af tackjern, för närvarande
endast är inskränkt, eller förbjuden för en del consumenter, nemi.
de Bruksegare, som genom privilegier hafva sig förelagd t att för smidet
till större eller mindre del begagna tackjern af egen tillverkning, hvaraf
alltså följer, att, när detta onaturliga och för industriens utveckling skadliga
band lossas, är tackjernshandeln lika fri som stångjernshandeln, och
efter beviljandet af denna frihet lärer det äfven blifva en följd, dels att
afgifters erläggande för dylik handel, hädanefter som hittills, endast ifrågakommer
för dem, som göra lackjernshandel till sitt yrke, dels ock, att
det handlande Borgerskapet så mycket mindre, genom den af Utskottet
föreslagna fria tackjernshandeln, i dess rätt förnärmas, som Bruksegarnes,
men icke Borgerskapets, privilegier här äro i fråga. Det synes dessutom
vara uppenbart, att det handlande Borgerskapets rörelse snarare härigenom
måste utvidgas, enär det otvifvelaktigt blifver genom de handlande i Bergslags-
och Sjöstäderne, som alla de Bruksegare, hvilka hittills icke haft rätt
att köpa tackjern, komma att förse sig nied nödige förlag af denna vara.
Att tillåten friare tackjernshandel inom Riket skulle hädanefter mera,
än under närvarande förbud, leda till oloflig utförsel af tackjern, är desto
mindre att befara, som tackjernstransport inrikes hamnar emellan äfven
tillförene allmänligen egt rum, ulan alt dylika missbruk kunnat förspörjas,
hvarförutan Kongl. Förordningen den 6 Junii 1789 och Kongl. Förklaringen
deröfver den 22 Julii 174*» genom deri stadgade straffbestämmelser,
lyckas innebära ett tillräckligt och allvarsamt correctiv emot tackjerns utförsel.
Jemte det Utskottet således ej finner anledning förändra dess tillstyrkande
rörande en fri tackjernshandel, anser Utskottet sig, med föranledande af
Herr Totties anmärkning och då Utskottets mening aldrig varit, alt den
fria tackjernshandelns beviljande skulle uppehållas af de för smidesprivilegiernes
reglerande nödige, förberedande undersökningar, böra såsom tillägg
vördsamt föreslå:
Allm. Desv.- och Oecon.-Utsh. Betänkande N:0 135.
3
att Rikets Höglofl. Ständer, i sammanhang med deras underdåniga
framställning om en fri handel med tackjern inom
Riket, i underd. anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta Dess
Nådiga Författning i ämnet, så fort ske kan, utfärda.
Emot hvad Utskottet i andra punkten yttrat angående fortfarande
förbud mot Svenska tackjernets utförande utur Riket, oförädladt, hafva
Herrar Halling och Hessle in vändt: att ett onaturligt band läge deri, att
tackjernstillverkaren ej får fritt sälja sin vara, samt att tackjernet ej får
föras utur Riket, hvadan fri tackjernsutförsel borde tillåtas, dock mot lämplig
skyddstull, så att stångjernssmidet likafullt blefve tryggadt, hvarigenom
inkomst för Stats-Verket och fördel för tackjernstillverkare skulle beredas;
äfvensom Herr Fries fortsatt sitt, uti serskild motion, gjorde yrkande om
sjö- och myrmalms-tackjerns exporterande, med iakttagande af nödige
controler emot utförsel af annat, för stångjernssmidet mera tjenligt
tackjern.
Hvad nu först angår det med skäl öfverklagade förhållandet, att tackjernstillverkaren
hittills ej fått till hvem som helst fritt sälja sin vara, så
har Utskottet redan, genom tillstyrkandet i första punkten, gjort alltjhvad
Utskottet kunnat för lossande af detta, näringen pålagda band; men utur
en helt olika synpunkt mäste saken betraktas, då fråga uppstår, att, endast
för beredande af en tillfällig tullinkomst, elier en ögonblicklig vinst för några
få större tacbjernsproducenter, tillåta utförsel af Svenska tackjernet i
sitt oförädlade skick, uppenbarligen till skada för hela den nuvarande, under
3:ue secler endast småningom etablerade Svenska järnförädlingen, hvilken
nu, kanske mera än förr, är i verkligt behof af allt det understöd den kan hemta
af det fortfarande förbudet emot tackjernsutförsel. Det är och förblifver dessutom
en obestridlig sanning, att mycket, som i enskilde förhållanden kan
kallas billigt och förmonligt, derföre icke är, uti mercantilt och industrielt
afseende, hvarken klokt eller Statsoeconomiskt.
Med den förmenta stora vinst, sorn genom tillåten tackjernsutförsel
skulle tillskyndas det allmänna, förhåller det sig sålunda, att den i sjelfva
verket skulle tillfalla tackjernsproducenterne, på stångjerns- och manufacturverksegarnes
bekostnad. Denna vinst skulle för landet blifva destomera
dyrköpt, som endast det öppnade tillfället för Engelsmännen, att
åtkomma Svenskt tackjern och med deraf i egna verkstäder tillverkadt
stångjern förse verldshandeln, skulle vara tillräckligt att, åtminstone för
en längre tid, alldeles omintetgöra Sveriges, på utrikes afsättning beräknade
jernförädling.
4
Allm, Besv.- och Oecon.-Utsk, Betänkande N'.o i3S.
Det torde knappt behöfva tilläggas, att någon så kollad lämplig
skyddstull aldrig förmår att, på sätt man föreställt sig, trj^gga beståndet
af Svenska stångjernssmidet, hvilket, under tackjernets tillåtna utförsel,
ohjelpligen måste duka under, för täflan med de Engelska jernförädlingsverken,
hvilka drifvas med stenkolens, ångkraftens, capitalens
och industriens förenade styrka. En hög tull skulle för öfrigt endast
föranleda utförsel af våra bästa och dyrbaraste tackjernssorter, derigenom
äfventyret för Svenska jernhandteringen blefve så mycket större.
Att äter gora skillnad emellan olika tackjern för exporten, eller efter
tackjernssorlernas relativa värde och användbarhet för olika behof reglera
tullafgifterne, är, elter Utskottets tanka, ieke verkställbar!, lika litet
som det vore lämpligt att endast från Rikets sydliga hamnar medgifva
utförsel af sjö- och myrmalmstackjern, då sådant äfven i andre
landsorter tillverkas och vågföres, hvars förvexling med bättre tackjernssorter
svårligen skulle kunna förekommas.
Med stöd af nu anförde och i förra Betänkandet upptagne skäl vidblifver
Utskottet sitt bestämda afstyrkande af Svenska tackjernets utförsel
utur Riket.
Emot innehållet af Utskottets tillstyrkanden uti 3telje punkten mom.
a. har man dels ansett sig befogad till den anmärkningen, att verkan
af den utaf Utskottet föreslagne friare smidesrätten skulle blifva ganska
ringa, då 45o skepprd smide antagits såsom det belopp, hvartill hela
smidet på härden bör uppgå, innan oinskränkt smides-rättighet finge
tillgodonjutas, och, enligt hvad man föreställt sig, ganska få härdar skulle
finnas med ett så högt piivilegieradt smide, helst medium af smidet
per härd af Utskottet uppgifvits till 3^4 skepp;d; dels ock af sådan orsak
och enär kolbehofvet för hvarje skepp;d, med afseende å de förbättringar,
som i sjelfva processen numera tillvägabringats, kunde anses
utgöra endast 3o tunnor, och, efter Herr Lagerhjelnis tanka, lill och
med blott 12 tunnor, i stället för 4° a 4^ tunnor, som vid smides-undersökningarne
vanligen beräknats, i sammanhang härmed föreslagit, att
minimum af privilegieradt smide, för ernående af den friare smidesrätten,
borde från l\5o skepp:d nedsättas till 35o å 4°° skepp:d. HerrZagerhjelm
bar vidare yttrat, att då Utskottet rätteligen antagit, att, genom
beviljandet af en allmän smidesfrihet vid nuvarande härdar, ett ökadt
årligt smide skulle uppkomma af 110 å 120,000 skepp:d, fruktan för den
farliga brytning, som genom förändringen kunde inträffa, borde till
större delen förfalla, vid betraktande deraf, att årliga tillverkningen nu
Allm. Besv.~ och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o f35i
5?
anses med ungefär lo procent öfverstiga privilegierade • beloppet, hvadan
den effectiva tillökningen förmenats komma att uppgå till endast
10 procent, eller hälften af hvad Utskottet antagit.
Det har ock emot Utskottets förslag i sistnämnde punkt blifvit anmärkt,
att, serdeles inom Bergslag, någon väsendtlig fördel icke skulle
tillskyndas innebafvarne af der pri vilegierade låga smiden , emedan såsom
vilkor för den friare smidesrätleu derstädes stadgats, att tillräcklig skogsfångst
skulie visas, ”ej mindre för det till 4^0 skepprd bestämda smides--  belopp per härd, än äfven ”för en oförminskad tackjernsblåsning till
”afsalu, der sådan förut egt rum”; hvadan detta tillägg ansetts böra utgå,
såsom mindre lämpligt, enär en under vissa år till ovanligt högt
belopp uppdrifven tackjernsblåsning sålunda skulle lägga hinder- i vägen
för den friare smidesrättens beviljande^ varande af Riksdagsfullmägtigen
Lars Persson fra-raställdt det serskilda förslag, att, då s:ue härdar sammanläggas
till en, den bibehållne härden borde tillerkännas fri smidesrätt,
utan alseende på det förut privilegierade smidesbeloppet.
Till bemötande af dessa änmärkningar kunde Utskottet väl endast
behöfva åberopa de grundsatser, som i förra Betänkandet blifvit följde,
och de motiv, som der blifvit framställde för den åsigten, att Bruksegares
skäliga anspråk på skydd emot intrång i deras genom Författningar
vunna rättigheter fordra den största varsamhet vid öfvergången till
ett friare system för smidesrättens utöfning; men Utskottet anser sig dock
böra tilläggas att hvad Utskottet föreslagit i afseende på den fria smidesrältens
införande, till en början vid de härdar, som ega ett privilegieradt
smide af 45° skepp:d, fullkomligen öfverensstämmer med hvad så
väl Herr Lagerhjelm , sorn andre Motionairer bestämdt yrkat; att resultatet
eller verkningen af den förändring, som blifvit föreslagen, ingalunda
blifver, på sätt en viss talare yttrat, illusoriskj enär ej blott några
få,, utan emellan 3 och 4o° härdar verkligen finnas, hvilka hvardera
ega ett priviiegieradt smide af 45o skeppid , eller deröfver;, att Utskottets
förslag ej inskränker sig till beviljandet af fri smidesrätt för
dylike härdar, utan jemväl går derpå ut, att alla andra härdar, hvarest
nödig skogstillgång för 4.5° skepprd kunde ådagaläggas, eller oek smidesbeloppet,
genom serskilda härdars sammanslående, kunde till- nyssnämnde
belopp uppbringas, skulle få komma i åtnjutande af en oinskränkt
smidesrätt; att Utskottet icke yttrat sig om de grunder, som vid
skogs-undersökningar för smidens privilegierande böra följas, ehuru det
torde böra medgifvas, att dervid skogsfångsten eller kol-afkomsten lika
6
Allm, Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o r3S.
ofta beräknas för hög, som för låg, hvilket endast approximativt kan verkställas;
samt att Utskottet icke kan, i anledning af hvad Herr Lagerhjelm
yttrat, frångå sin öfvertygelse om vådan för beståndet af näringsidkarnes
inbördes rättigheter i afseende på skogsfång m. m., sorn skulle
uppslå genom beviljandet på en gång af en mera allmän smidesfrihet
än den Utskoltet tillstyrkt, och hvaraf, på sätt Utskottet förut anfört,
resultatet troligen skulle blifva ett, utan motsvarande skogsfång, ökadt
smide, utöfver hvad nu årligen tillverkas, af 110 å 120,000 skeppjd,
hvilket verkligen motsvarar, icke 10 procent, utan något mer än 25 procent
af Rikets hela, nu privilegierade smide.
Utskottet får äfven fästa Rikets Höglofl. Ständers uppmärksamhet
deruppå, att den skillnad, som i förslaget blifvit gjord emellan Bergslagerna
och andra orter, varit en nödvändig följd deraf, alt Utskottet
ansett sig böra vidhålla en för bergshandteringen ganska vigtig princip,
sorn alltid varit och ännu är i våra Bergsförfattningar gällande, nemligen
att i Bergslagerne icke utvidga stångjernssmidet, utan framförallt
tillse, att dervarande skogstillgångar må vara disponible för behofvet
vid grufvubrytning och taekjernsblåsning. Utskottet hyser den öfvertygelsen,
att frånträdandet af denna princip skulle icke allenast föranleda
en skadlig rubbning uti nu bestående egendomsvärden och öfrige förhållanden
inom Bergslag, utan ock ganska menligt inverka på näringen
i det hela, förmedelst rudimateriernes alltför hastiga uppstegrande i
värde. Någre obehörige hinder kunna icke heller, efter Utskottets tanka,
sägas vara uppställde för en större smidesfrihets införande efter hand,
äfven i Bergslag, enär en sådan utvidgad smidesrätt derstädes jemväl
medgifyits under 2;ne andra vilkor — dels visad nödig skogstiilgång för
45o skepptd smide på härden, i förening med fortdrifvandet af en, i
medeltal beräknad, oförminskad tackjernstillverkning, hvilken sistnämnde
just ligger till grund för sjelfva bergslags frihetens tillgodonj utande
och framtida bibehållande; dels ock härd-antalets inskränkning genom
öfverflödige verkstäders nedläggning i det förhållande, att en rigtig proportion
uppkommer emellan skogsfångsten och verkstäderne, å ena, samt
smidestillyerkningen, å den andra sidan.
I afseende på Riksdagsfullmägtigen Lars Perssons förslag, att vid
sammanläggning af arne härdar oinskränkt smidesrätt borde beviljas, tili
hvad smides-helopp härdarne förut än vore privilegierade, får Utskottet
vördsamt upplysa, att Bergsmansbärdar finnas, hvarå det privilegierade
smidet endast utgör 3o, 5o å fio, eller 70 å 80 skepprd på hvar
-
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 135.
7
je härd, samt att i allmänhet omkring 20 sådana härdar äro i Bergslagerne
privilegierade för 100 skepp;d eller derunder, 3o härdar för ett
smidesbelopp af emellan 100 och 200 skepp:d, samt vid pass lika många
härdar för ett smide af emellan 200 och 3oo skepp:d, allt emot en
derefter lämpad, i allmänhet ganska ringa hammarskatt. Att desse,
med flere dylike Brukshärdar, utan ett någorlunda, emot den blifvande
tillverkningen svarande skogsfång, skulle vid sammanläggning, utan åtskillnad,
tillerkännas oinskränkt smidesfrihet, synes ej vara billigt, eller
öfverensstämmande med den varsamhet, som Utskottet vid reglering af
smides-privilegierne ansett böra iakttagas; men emedan det är af vigt
förhandteringen, att onödige smides-verkstäder må kunna indragas, serdeles
i Bergslagerne, samt härtill kommer, att både skogsbesparing härigenom
vinnes, och fördelen af en bättre smidesdrift, jemte det en mera
vårdad tillverkning synes böra befordras, genom dess bedrifvande i en
större scala, ämnar Utskottet tillstyrka den modification uti dess förut
afgifne förslag, att, vid skeende sammanläggning af två eller flere härdar
till en, oinskränkt smidesrätt vid den qvarvarande härden må beviljas,
så vida hela det å gamla härdarne privilegierade smidet sammanräknadt
uppgår till 4°° skepp:d»
Beträffande Utskottets yttrande derom, att, i händelse Kongl. Maj;t
skulle i Nåder gilla de för smides-rättens reglerande föreslagne grunder,
ett förslag till nödige förändringar i beskattningen måtte uppgöras och
Rikets Ständer föreläggas, hvilket förrän vid nästa Riksdag ej skulle kunna
ske; så har deremot blifvit invändt: att Rikets Högloft. Ständer ej
behöfva befatta sig med den frågan, enär den genom öfverenskommel?er
emellan Kronan och Bruksidkare kunde afgöras; äfvensom det blifvit
af en talare föreslaget, att Oeconomie-Utskottet, gemensamt med
Stats-Utskottet, borde utarbeta förslag till beskattningen, att af Rikets
Höglofl. Ständer vid innevarande Riksdag pröfvas och godkännas.
Då det likväl torde få antagas, att hammarskatten är såsom en sådan
grundskatt att anse, deruti en tillfällig förhöjning väl kon af Regeringen
beredas, genom Bruksegarnes frivilliga åtagande af ökad skatt,
eller så kallad recognitionsafgift; men hvilken skatt, en gång fastställd,
icke lärer kunna upphäfvas eller till påräknade beloppet minskas, utan
Rikets Höglofl. Ständers bifall, samt dessutom något förslag icke kan i
förväg uppgöras, innan Kongl. Maj:t i Nåder fastställt de grunder, som
vid reglering af detta oeconomiska ärende komma att följas; så föranlåtes
Utskottet vidblifva dess härom redan gjorda hemställning, med förklaran
-
3 Allm. Btsv.- och Occon.-Utsk Betänkande N.-o r35.
de derjemte, att Utskottet anser någon fullständig reglering af smidesrätten
icke kunna med framgång verkställas, så vida ej, i sammanhang
dermed, en jemnare fördelning af smides-skatten i allmänhet tillika herodes,
samt de vid vissa verk för en del af smidet, utan tillräcklig controi,
nu utgående, högst betungande recognitions-afgifterne afskaffas och
ersättas af bestämd-a, alltid till lika belopp utgående hammarskatts-utskylder.
Uppå dessa anförda skäl vidhåller Utskottet sina i förra Betänkandets
3;dje punkt mora. a. afgifne förslag, endast med den förändringen:
alt Utskottet vördsamt tillstyrker Rikets Höglo-fl. Ständer
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det inom och
utom Bergslag oinskränkt smiöesrätt må beviljas så väl
Bruksegare som Bergsman, hvilka antingen medgifva härdantalets
inskränkning i den mon, att gamla smidesrätten på
härdarne motsvarar minst 4°° skepprd på hvarje qvarvarande
härd, eller ock kunna genom sammanflyttning afsådane
smiden inom samma ort, för hvilka kolfångsten till
större eller mindre del är gemensam, tillvägabringa sist angi
fn a proportion emellan smidet och härd-antalet.
Vid Utskottets förslag i j:de punkten mom. b. är anmärkt, att någon
förändring i Författningarna rörande grufvors upptäckt och inmutande,
ledande till inmutningsrättens inskränkning, hvarken vore behöflig
eller nyttig, enär det ej på jordegares godtycke bör få bero, om malmtillgångar
skola komma bergshandteringen till godo, eller ligg* oförsökte
och för näringen förlorade; hvarjemte en Ledamot af Vällofl. Borgare-Ståndet
ansett uppmärksamhet böra fästas å Utmåls-författningarnes ofullständighet,
i fråga om sjö- och myrmalms-lägter.
Med anledning af sistnämnde yrkande får Utskottet, som ansett sig
ej kunna frångå dess i förevarande punkt afgifna förslag, detsamma, med
tillägg sålunda framställa, att Utskottet vördsamt tillstyrker Rikets Högloflige
Ständer
att hos Kongl. Maj:t frambärå den underdåniga önskan, att
sådane förändrade stadganden, rörande mutsedlars utgifvande
och jordeganderätten i grufvor, samt vilkoren för sjöoch
myrmalmstägters begagnande, måtte i Nåder meddelas,
sorn med vården om eganderätt i allmänhet äro förenlige.
Emot
Allm. Besvoch Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o i3S. 9
Emot Utskottets förslag i g.de punkten, mom. b. liar inom Hederv.
Bonde-Ståndet, och vid io:de punkten, inom Vällofl. Borgare-Ståndet anmärkningar
blifvit framställde, i likstämmighet med de vid förra Betänkandet
afgifne reservationer; men som Utskottet, uppå förut anförde skäl,
funnit sig ej kunna frånträda hvad i nämnde punkter blifvit tillstyrkt;
så varder detsamma härmedelst vördsamt åberopadt.
Dock varder detta, jemte tvänne Ledamöters reservationer, till Rikets
Höglofl. Ständers närmare pröfning vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den i3 November 1834-
Reservationer:
1:0 af Herr Hjärne, som, i afseende på Utskottets tillstyrkande af
en underdånig anhållan om förändrade stadganden rörande mulsedlars
utgifvande m. m„ anförde: ”Då jag anser det vara af vigt, alt Rikets
Höglofl. Ständer, i sina underd. skrifvelser till Kongl. Maj:t, iakttaga ett
värdigt och grannlaga skrifsätt, kan jag ej gilla, att Utskottet föreslagit
Rikets Höglofl. Ständer, att hos Kgl. Maj:t i underd. anhålla, det Kgl. Maj:t
täcktes låta utfärda en sådan Författning i ämnet, som med vården om
eganderätt i allmänhet är förenlig; hvilket är detsamma som att påminnaKgl.
Maj:t om iakttagande af hvad 16 §. Regerings-Formen föreskrifver. I
öfrigt har jag delat Utskottets öfvertygelse, att ifrågavarande Författningar
tarfva den omarbetning, som är föreslagen;”
2:0 af Lars Persson från Westerås Län: ”1 Utskottets tillstyrkan on»
förändring i Författningarne, angående grufvors upptäckt och inmutande,
kan jag icke instämma, helst jag anser Kongl. Förordningen af den 20
Oclober 1741 så fullkomligt betrygga jordeganderätten vid upptäckande
af nya malm- och mineralstreck, att den föreslagne underd, skrifvelsen
aldeles icke är af behofvet påkallad.”
Bih. till R. St. Brot. 1834•
8 Sami.
%6:te Häftet.
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Memorial N.o tZG.
N:o i36.
Ankom till Exp.-Utsk. den i5 November.
Memorial, med förnyadt förslag till sammanj emknin g af RiksStåndens
skiljaktiga beslut i jrågan om enskilda Theatrars
inrättande, om Censur å Theaterstycken, samt om upphörande
af de afgijter till Kongl. Theaterns och Hof-Capellets
Pensions-Cassor, som för representationer i landsorterne
erläggas.
Utskottets under N:o i3i afgifna förslag till sammanjemkning af RiksStändens
beslut i denna fråga har blifvit åferremitteradt af Högloft. Ridderskapet
och Adeln, Högvördige Preste-Ståndet samt VälfofL BorgareStåndet,
på grund af gjorde anmärkningar vid förslagets ^Ae punkt; till
följd hvaraf, och med anledning af Hedervärda Bonde-Ståndets fattade beslut
i afseende på alla 4 punkterne, Utskottet härmed får afgifva följande
förnyade Utlåtande i ämnet:
Beträffande
Första punkten,
eller frågan om enskilda Theatrar i hufvudstaden, hade Utskottet föreslagit,
att Bonde-Ståndet ville förena sig med Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet i deras beslut om tillstyrkande af en ovilkorlig frihet till
enskilda Theater-anläggningar i hufvudstaden; men som Bonde-Ståndet
genom Protocolls-Utdrag af den 2r sisth månad förklarat sig förblifva
vid dess förut fattade beslut, derutinnan att underd. anhållan hos Kongl.
Maj:t om tillåtelse till enskilda Theatrars inrättande i hufvudstaden icke
må ega rum annorlunda, än att dermed förenas det vilkor, att beståndet
afen god och mot ändamålet svarande Theater derstädes genom en sådan
tillåtelse icke må förfelas, så får Utskottet vördsamt anföra, att Utskottet
anser frågan om tillstyrkande af en ovilkorlig frihet till Theateranläggningar
i hufvudstaden nu mera hafva förfallit, sedan 2ine Stånd i denna
punkt stannat emot 2.
Derjemte förekommer härvid, att frågan om en blott vilkorlig frihet
i detta afseende ensamt blifvit yrkad af Bonde-Ståndet, som för öfrigt instämt
i Borgare-Ståndets beslut; hvadan, och då dessutom en underdånig
anhållan om en sådan frihet synes vara aldeles öfverflödig, enär Kongl. Maj:t
icke lärer vägra tillstånd till enskilda Theateranläggningar i hufvudstaden, så
vida Kgl. Majit finner beståndet af en god och ändamålsenlig Theater derigenom
icke äfventyras, Utskottet tror lämpligast vara, all, vid detta förhållande, vördsamt
hemställa hos Rikets Höglofl. Ständer,' det bela frågan om frihet till
inrättande af enskilda Theatrar i hufvudstaden må få aldeles förfalla.
Allm. Besvoch Occon. Ulsli. Memorial N.o i36.
is
Andra punkten,
eller frågan om tillstånd till enskilda Theateranläggningar i landsorterna,
hvilken Utskottet ansett böra förfalla, lärer icke nu erfordra någon vidare
åtgärd, sedan Bonde-Ståndet, uti dess förenämnde Protocolls-Utdrag, gillat
Utskottets i förra förslaget framställda åsigt af Ståndets beslut i denna
del, och hvaraf följer, att 2:ne Stånd i förenämnde punkt stannat emot 2.
I afseende på
Tredje punkten,
om Censur å Theäter stycken, får Utskottet vördsamt tillkännagifva, att
Bonde-Ståndet, som förut icke meddelat bestämdt Utlåtande i denna del,
nu mera bifallit den i Utskottets Betänkande N:o 104 gjorda tillstyrkan i
detta afseende, hvadan, enligt 3:ne Stånds sammanstämmande beslut, skrifvelse
lärer böra expedieras, med underdånig anhållan om utfärdande af
Nådigt Stadgande, det theaterstycken icke må på enskilda Theatrar uppföras,
utan att förut vara granskade och godkände af dertill förordnad person
eller autoritet.
Hvad slutligen beträffar
Fjerde punkten,
eller frågan om afgifter till Kongl. Theaterns och IJof-Capellets Pen~
sions-Cassor för representationer i landsorterne, så innehålla de inom
Ridderskapet och Adeln, Preste- samt Borgare-Stånden vid Utskottets jemkningsförslag
i denna punkt gjorde anmärkningar hufvudsakligen, att Utskottet
icke rigtigt uppfattat Riks-Ståndens olika beslut, enär Utskottet ansett
2:ne Stånd i denna fråga hafva stannat emot 3, .och på sådan grund
föreslagit, att densamma borde förfalla. Då arne Stånd, nemi. Preste-och
Bonde-Stånden, förklarat dessa afgifter till Pensions-Cassorne böra upphöra
och Borgare-Ståndet beslutat, att desamma hädanefter skulle erläggas till
Comunerne, så hade 3:ne Stånd bort betraktas hafva varit ense derom, alt
ifrågavarande afgifter hädanefter icke skulle Pensions-Cassorne tillfalla;
hvaremot, enligt resultatet af Utskottets framställning, bemälde Cassör
skulle fortfara att, såsom hittills, dessa afgifter uppbära. Hufvudfrågan vore
nemi. icke, såsom Utskottet uppgifvit, den, huruvida någon afgift bör
utgå för representationer i landsorterne, utan den, huruvida en sådan afgift
skall utgå till pensionerande af Hof-Capellet och Kongl. Theatern.
Utskottet får, till besvarande häraf, vördsamt anföra, att BondeStåndet,
genom meddeladt bifall till Utskottets förra jemknings-förslag
i denna punkt, redan biträdt den meningen, att frågan borde förfalla
och då härtill kommer, att ingen anledning är för handen, det Ridder
-
15
Allm, Besv.- och Oecon.-Uisk. Memorial N.o 136.
skåpet och Adeln, som, genom afslag å Utskottets Betänkande N:o 104,
ansett afgifterne till Pensions-Cassorne böra fortfara, lärer biträda en
motsatt mening, enligt hvilken förenämnde afgifter skulle frängå Pensions-Cassorne;
sä, och alldenstund, om än Utskottet skulle framlägga
ett nytt jemknings-förslag i enlighet med hvad inom de 3:ne Riks-Stånden
blifvit yrkadt, följden blefve den, alt 2:ne Stånd stannade emot 3,
har Utskottet, vid sådant förhållande och med afseende å Riks-Ståndens,
på flerfaldigt sätt skiljaktiga beslut i denna fråga, ansett sig böra
vördsamt hemställa, att densamma helt och hållet måtte få förfalla.
Hvilket dock jemte flera Ledamöters serskilda tanka Rikets Höglofl.
Ständers egen pröfning härmed vördsamt underställes.
Stockholm den 5 November 1S34-
Reservat loner:
1:0 af Herr Grefve Horn: "Utskottet har, efter min öfvertygelse, 0-  rätt tolkat det Hedervärda Bonde-Ståndets mening vid godkännandet af
Utskottets Betänkande N:o 13r uti fade punkten, rörande afgifter till
Kongl. Theaterns och Hof-Capellets Pensions-Cassor för representationer
i landsorterne, enär detta godkännande af ett jemknings-förslag endast
rörer formen, icke sak, såsom icke innebärande någon inbjudning alt
frånträda ett redan fattadt beslut. Det Hedervärda Ståndets beslut i
frågan slår alltså orubbadt qvar, jemte de 2.'ne öfrige Ståndens, hvilka
förklarat, att ifrågavarande afgifter till Theatern och Hof-Capellets Pensions-Cassor
borde upphöra, hvaraf följer, att 3:ne Stånds ogillande, genom
återremiss af denna 4=de punkt i Betänkandet N;o i3i, bort föranleda
Utskottet att frångå sin mening, det frågan, enligt 7 5 §. Riksdags-Ordningen,
måste förfalla, och i stället rättligen uppgifva 3;ne
Stånds sammanstämmande mening såsom ett Rikets Ständers beslut, att
de öfverklagade afgifterna till det angifna ändamålet skulle upphöra;”
2:0 af Herr Hjärne, som instämde med Herr Grefve Horn och derjemte
tilläde: ”att alldenstund frågan nu befunne sig i samma skiek,
som då förra jemkningsförslaget beslutades, enär detsamma blifvit af
trenne Stånd återremitteradt, så trodde Herr Hjärne, att Utskottet nu
bort framställa förslag till saramanjemkning af besluten i enlighet med
den mening, som han i sin reservation utvecklat. Hvadan Herr Hjärne
ansåg sig hafva fullt skäl att samma reservation äfven vid detta tillfälle
åberopa.
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, 1834.
Allm, Tlesv, och Oecon.-Utih. Utlåtande If:o 137*'*
i
N:o 137.
Ank* till Exp. Utsk.telen 22 Nov.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, om reglering,
dels af den till stapels läder ne utgående tolag, dels af
de så kallade stadsandelarne 1 Upstäderne.
Sedan Grefve Cronhjelm, Otto Augusty inom llögloflige Ridderskapet
och Adeln, uti förstberörde ämne väckt motion, som afbemälde Riks**
Stånd blifvit till Bevillnings- samt Oeconomie-Utskottens Utlåtande remitterad,
så hade Bevillnings-Utskottet, uti Memorial N:o 9, ansett sig icke
vara behörigt att med detta ärende taga någon hufvudsaklig befattning,
och på sådan grund motionen till Högloflige Ridderskapet och Adeln återlemnat.
— Men som denna Utskottets åsigt endast blifvit gillad af 2;ne
af de respective Riks-Stånden, som remitterat frågan till Oeconomie-Ut<*
skottets behandling, hvaremot den ogillats af de s:ne andra Riks-Stånden,
hvilka förklarat Bevillnings-Utskottet böra i ämnet sig utlåta, samt a:ne
Stånd således stannat emot två, hade det förhållande inträffat, hvarom
44 §. 3 morn. Riksdags-Ordningen handlar, nemligen att ConstilutionsUtskottet
borde afgöra, hvarthän frågan skulle förvisas; och har af sådan
anledning sistnämnde Utskott, uti Memorial N:o 24, förklarat merom
förmälda motion vara af beskaffenhet, att densamma, enligt 89 §. Regerings-Formen
och 34 §• Riksdags-Ordningen, borde af Allmänna Be*
svärs- oell Oecouomie-Utskotlet upptagas och pröfvas, till följd hvaraf
Utskottet nu går att Utlåtande deröfver vördsamt afgifva.
Grefve Cronhjelm har, efter en utförlig framställning, dels af tolagens
tillkomst, dels af de olika beräkningsgrunder, hvarefter 4?1* ut* serskilda
släder utgår, och de skiljaktiga ändamål, hvartill densamma användes,
dels af den menliga inverkan, som en dylik slags afgift medför
för den utländska handeln, enär det genom afgiftens skiljaktiga belopp i
olika hamnar för utlänningen skall vara omöjligt, att med någon säkerhet
göra sina beräkningar för expeditioner på Sverige, •— föreslagit:
aj) att Rikets llögloflige Ständer skulle hos Kongl, Maj:t i underdånighet
anhålla, att, genom en noggrann undersökning, måtte utrönas, med
Dih. till R St. Prof. i834. 8 Sami. 1,
2.7 :de Häftet,
2S
'Allm, flesv, och Oecon -Visir. Utlåtande N:o 187.
hvad rätt serskilda städer tolags-afgifterne uppbära; till hvad belopp och
å hvilka varor den blifvit städerne tillålen; äfvensom å hvilka varor och
till hvad belopp otillåten tolag blifvit uppburen;
b) att, till alla enskilda interessens lugnande, Rikets Högloflige Ständer
behagade besluta, att fråga ej må uppstå om någon återbärings- elier
redovisnings-skyldighet för det förflutna;
c) att Rikets Högloflige Ständer hos Kongl. Maj:t malte anhålla, det
förslag tili en ändamålsenlig och på rättsgrunder stödd fördelning af tolagen
städerne emellan blir verkställd, grundad på ett medium af de senaste
årens rättmätigt uppburna tolagsinkomster, i förhållande lill tullin*
komsterne på stället samma år, och alt detta förslag tili fördelning må
blifva Rikets Ständer senast vid nästa Riksdag förelagdi;
dj) aH Rikets Högloflige Ständer må besluta, alt, intilldess denna undersökning
och fördelning blir af dem stadfäslad, tolags-afgifter må, tilt
ett för de 5 senare åren utredt medii-belopp af förhållandet emellan
hvarje orts tolagsbelopp och der för året influtna tullbelopp, blifva från
Tull-Cassan hvarje stapelstad årligen lillhandahållne, och tolagen alltid
hädanefter blifva inbei akmid i den på hvarje vata i Tull-Taxan lagda
tull; hvarigenom lullafgifterne skulle blifva på alla ställen i Riket lika,
och möjlighet bereddes för uppgörandet af en general Tull-Taxa, äfvensom
de trafikerande skulle vinna en lättnad, då de endast be hofde uppehålla
sig med en uppbördsman, och en liqvid, i stället att, såsom nu,
hafva tvänne, samt de större städerna jemväl befriades från underhållet
af serskilde Tjenstemän för uppbörd af tolagen.
För den händelse åter, att Rikets Högloflige Ständer skulle finna, att
tolagen bör qvarblifva och af städerna uppbäras, har Grefve Cronhjelm
yrkat, att, huru än denna tolag må regleras, Rikets Högloflige Ständer
måtto lies Kongl. Mapt anmäla, — jemte det beslut, att städernas lolagsinkoraster
icke hädanefter må öfverstiga deri maximisumma, hvartill den
nu uppgår, utan att allt blifvande öfverskott skall till StatsVerket ingå,—
äfven Rikets Högloflige Ständers önskan ecb anhållan:
ij) att Kongl. Maj:t täektes meddela ett bestämdt stadgande, till hvilka
ändamål tolags-inkomsterne skola uteslutande användas; samt
2); "att, enär tolag är en allmän beskattning, städernas Borgerskap och
Styrelser må förpligta» att inför vederbörligt Embets-Yerk redovisa; uppbörden
och användandet af lolag&-inkomsterne, af hvilka alla> sorn ej till
Allm. Besv, och Oecon.-Ulsk. Utlåtande JY.o 13j,
3
sina afsedda och i Nåder anbefallda ändamål blifvit använde, genast borde
till Stats-Verket inlevereras,
I sammanhang härmed har Utskottet från Välloflige Borgare-Ståndet
fått emottaga 2:ne, i anledning af Grefve Cronhjelms ofvsnberörde motion,
tiil Ståndet ingifne anföranden af Herrar (Vaern och Santesson,
hvaruti, såsom tillägg vid Grefvens framställning, blifvit yrkadt:
af Herr JVaern:
1) att, vid stadfästande af Taxor, som gälla enskild rätt och betalningsskyldighet,
vare sig emellan enskilde eller emellan serskilde corporalioner
och associationer, samt enskilde närings-idkares förhållande till desse,
— det hädanefter må, såsom en allmän grundsatts, antagas och följas,
att hvarje interesse måtte blifva vederbörligen bordt och erhålla tillfälle
att sina anspråk uttala, och
2) att så kallad Sladsandel icke må beräknas å de effecter och varor,
hvilka icke i stad försäljas eller icke å stadens allmänna upplags-ställen
någon tid till försäljning uppläggas och förvaras; än mindre å sådana,
hvilka å allmän väg eller farled endast passera förbi elier genom stadens
område;
samt af Herr Santesson'.
1) alt förhöjning uti nu gällande Taxor för telag, stadsandel, eller, under
annat namn, af varor och rörelse utgående afgift till stad, eller fortfarande,
på viss bestämd tid, af stad tillerkänd sådan intägt, äfvensom
rättighet till dylik uppbörd i nya uppkommande släder eller tull-stationer
under någon stad, — hädanefter endast må beviljas, i deri nion fullt
motsvarige fördelar af staden bekostas, samt verkligen tillhandahållas handeln
och rörelsen;
2) alt det må vara hvarje stads oviikorliga rättighet att, till lindring
för allmänna rörelsen nedsätta dess uppbärande afgiftstaxor under
det belopp, hvartill desse äro fastställde att få uppbäras, och såmedelst
föranleda täflan emellan flere städer, att, i detta hänseende, betjena rörelsen
för billigaste vilkor; och
3) att de städer, hvilka möjligtvis skulle kunna, efter den ifrågavarande
utredningen och Rikets Högloflige Ständers i anledning deraf fattade
beslut, samt Kongl. Maj:ts deråt lemnade verkställighet, — vare sig
i följd af för närvarande, utan full laglig rätt och billighet, begagnade
uppbördsförmoner i dessa hänseenden, eller af tidens tilländalöpande för
sådana af Kongl. Maj:t deni på bestämdt antal år, eller ock blott tills
4
*4 linu Besv, och Oecon. tIlsk, Utlåtande N.-o i37(
vidare, förunnade rättigheter af detta slag, gå miste om någon del af
livad de hitlils vant sig påräkna för sina allmänna behof, —. må tillåtas i
stället söka ersättning derföre uti en personel afgift å egna consumtionsbehof,
i synnerhet å brännvin, efter förslag, sorn hvarje sådan stad sjelf
må uppgöra och i underdånighet underställa Kongl, Majrts Nådiga stadfästelse.
Efter det Utskottet sålunda redogjort för de serskilda förslag, hvilka,
i afseende å reglering af städernas tolag och öfrige inkomster, blifvit inom
Högloflige Rjdderskapet oell Adeln samt Välloflige BorgareStåndet framställda,
får Utskottet till /upplysning uti förevarande ämne vördsamt meddela,
att, sedan Kongl. Maj:t, uti Nådig Skrifvelse af den 22 April i83o,
anbefallt ComraerceCollegium att anställa en undersökning, hvarigenom
blefve utrönt, huru och i hvad ordning städer, som nu åtnjuta tolag,
kommit till denna fördel;' i hvad måLto förbindelser och skyldigheter å
städernas sida stått eller stå i sammanhang med denna rättighet; om de
vilkor, hvarunder tolag är beviljad, fortfarit eller upphört eller icke blifvit
uppfyllde; om tolag, då den beviljades, varit beräknad att utgöra något
visst belopp, svarande emot bestämdt ändamål; huruvida denna tolag
sedermera och för närvarande utgjort mer eller mindre, än vid dess
Beviljande varit afsedt; samt om och huruvida någon ordning iakttagits
till vinnande af control och säkerhet, att inkomsten genom tolag användes
till ändamål, hvartill den egentligen blifvit anslagen ; •— så, och efter
det Collegium från vederbörande infordrat alla för ärendets utredning nödige
upplysningar, afgaf Collegium, under den 28 Februarii innevarande
år, till Kongl. Majct dess underdåniga berättelse i ämnet, åtföljd af serskilda
tabeller, utvisande i allmänhet medelbeloppet för vissa år af somlige
stapelstäders inkomster och utgifter.
Af bérörde berättelse in hem tas, att, 1 afseende på den af stapelstädernas
inkomster, eller tolagen, som egentligen utgjorde föremål för
Collegii underdåniga yttrande, Collegium anfört, att densamma, som vore
en afgift i Rikets stapelstäder å varor, hvilka afgå till eller ankomma
från utrikes ort, samt således i och för sig sjelf ej innefattade annat, än
en tillökning i tullen, hvilket äfven namnet syntes utvisa, •— utginge under
namn, dels af ordinarie tolag, dels inqvarlerings- eller tillökningstolagy
dels ock, i några städer, under namn af allmän tolag, hvarunder
inbegreps både ordinarie och inqvarterings-tolagen. Rättighet till ordinarie
tolag funnes tillagd stapelstäderna,, antingen i de för dem tid efter
Allm> Besv. och Oekon. Ut sk. Utlåtande N';a 137»
5
annan utfärdade privilegier, eller genom serskilda Kongl. Resolutioner»
I Stockholm uppkom denna afgift först i följd af 5 7 mom. i de sta
den
den 16 Mars i636 förunnade privilegier; och hade, genom Kongl.
Brefvet den 21 Sept. 1715, samtlige dåvarande Rikets stapelstäder, som
ej dessförinnan uppburit en dylik afgift, dertill blifvit berättigade. Inqvarleriugs-
eller tillöknings-tolag blef Stockholm förunnad genom Kongl»
Brefvet den 16 Julii 16S8, och försäkrades genom Kongl. Brefvet den 3
Maji 1718 alla dåvarande öfrige stapelstäder om åtnjutande af enahanda
inkomst.
Efter hvad 1715 års åberopade Kongl. Bref utvisade, var ordinarie
tolagen från början anvisad till bestridande af kostnaderne för underhållet
af bryggor, packhus och andra nödige byggnader samt andra omkostnader
i städerna, bland hvilka senare vanligen beräknats Magislralernes
aflöning, enligt hvad af flera i senare tider för Magistrater utfärdade Stater
inhemtades.
Inqvarterings-tolagen blef deremot, efter hvad sjelfva benämningen
utvisade, städerna förunnad till lindring i inqvarterings-besväret.
Ordinarie tolagen fastställdes för Stockholm år i636 till e/i~’procent
af inkommande varor, ehvad de voro främmande eller inhemske tillhörige,
och 1/2 procent af alla slags utgående varor. Öfrige städers ordinarie
tolag bestämdes genom Kongl. Brefvet den 28 Februarii 1717 till en
procent af inkommande, tillarbetade, samt utgående råvaror, och ijfa procent
af utgående, tillarbetade eller fabricerade varor; och skulle Stockholms
ordinarie tolag ifrån nämnde tid älven på enahanda sätt beräknas. Sedermera
hade tolagen undergått åtskillige förändringar och utgjordes för det
närvarande till så skiljaktiga belopp i Rikets stapelstäder, att, då t. ex.
tolagen i Calmar erlades endast med 3yS:dels procent för så väl utgående
som inkommande varor, denna afgift i närmaste stad Carlskrona utginge
med 3 procent af tullvärdet på inkommande, tillarbetade varor och 1 1/2
procent på inkommande råvaror, samt 3 procent på utgående råvaror och
procent på utgående tillarbetade varor. I de flesta städer gjordes
ej någon skilnad i tolagen på råa eller förädlade varor; i några deremot
egde en sådan skilnad rum. Till grund för tolags-beräkningen tjenade
i allmänhet de i nu gällande Tulltaxa bestämda varuvärden till efterrättelse,
men i vissa städer följdes de tullvärden, sorn voro utsatte i 1816
eller 182G årens Tulltaxor.
I de om ordinarie tolagens uppbärande meddelade Resolutioner före
-
(6
Allm. Besy. celi Oecon.-Utsh. Utlåtande N:o 187.
komma ej några föreskrifter, som ålade vederbörande myndigheter att
controlera uppbörden af denna afgift eller vaka öfver dess användande
till föreskrifna ändamål. Deremot syntes af 1688 års Kongl. Bref, att de
medel, som inflöto af inquarterings-tolagen, skulle förvaltas af någon viss
af stadens betjente och borgerskap, och att desse skulle för nämnde
medel göra redo och räkenskap i KammarCollegium. Om och huru länge
denna redovisnings-skyldighet för inqvarterings-tolagen egt rum, kunde
ej inhemias af de till Gollegium inkomma handlingar. Af 6 §, i Kongl.
Resolutionen på städernas besvär den 16 October 1723 saknades likväl ej
anledning till den tydning, alt inqvarterings-tolagen då blifvit öfverlåten
till städernas fria disposition; och inginge densamma nu i allmänhet, likasom
ordinarie tolagen, i städernas Cassör och användes till bestridande
af derå anvisle behof af skiljaktig beskaffenhet, utan alt någon annan redovisning
derföre egde rum, än den städernas Borgerskap sjelfve besluta.
De inkomster., stapelstäderna hemtade af handeln och sjöfarten, voro
olika i förhållande till den handel och sjöfart, som der eger rum.
"Dessa inkomster hade under åren *827 till och med 1831, efter ett
medium, för hvarje år utgjort 438,480 Rdr B:eo, eller något högre belopp,
.än hvad i städerna samma år uttaxerats af hus och borgerlig rörelse,
samt derstädes uppburits under serskilda andra inkomsttitlar, uppgående
för året till en sammanräknad summa af Rdr;. I förstnämda
summa ingingo tolagsmedel för hvarje år till icke mindre belopp, än
313,867
På Kongl. Maj:t hade det hit ilis ensamt berott, att bevilja tolag, och
den, efter sig företeende omständigheter, till beloppet bestämma.
I frågan om behofvet af närmare reglering af tolagsafgiflerne, hade
kollegium ansett meningnrne ej böra blifva delade, då man besinnade,
att varor i en stad med låg tolag kunna med helt olika förmon och vinst
O O
in- och utskeppas, än i en -stad, der berörde afgifter utgå till högre belopp;
att, under det en så väsendtlig skilnad i beloppet af tolagsalgifterne
egde rum, det icke gerna late sig göia, att upprätta en allmän Tulltaxa,
grundad på såkra beräkningar af de afgifter, hvarmed varorna skäligen
herde föeli kunde beläggas; alt tolagen, till lättnad för trafiquerande, kunde
uppbäras i förening med tullen och ej, sorn nu, serskilde Tjenstemän
dertill behöfvas; att det .ej låte sig förena med rättvisa i beskattningsväg,
att, i följd af höga tolagsafgifter, som ej drabba Borgerskapet ensamt, lita
11 alla consumeuter i och utom. staden, den ena stapelstadens Bor
-
Allm. Besv. och Oecon.-TJtsh. Utlåtande N:o i3j.
t
gersk;ip vidkändes vida mindre bidrag lill staden, än Borgare i en annanstad;
att med god ordning instämde, att ett stadgande funnes, som bestämde,
hvartill tolagsafgifterne finge användas, på det ej, såsom nu sker,
denna afgift i en stad må ingå i stadscassare för bestridande af hvarje
slags behof, eller användas till föremål, sorn ville synas för den samma,
alldeles främmande, såsom för fattigvård, kyrkobyggnad, aflöningar vid
Läroverk o. s„ v., hvaraf största delen endast rörde städernes invånare
och ej landets, sorn likväl indirecte i högst betydlig moa vidkändes tolagsafgifterne;
och att nted skäl kunde sägas, att, då. tolag är en allmän!
beskattning, Staten borde ega att controlera, huru den af städernas Borgerskap
förvaltas och användes.
Men som Collegiam funnit en stor del af ofvauantyddä ämnen utgöra
föremål, som på det närmaste rörde Sveriges utrikes handel och bestämmandet
af lullafgifter på in- och utgående varor, så bade Cotlegium
hemställt till Kongl. Majrt, huruvida icke Kongl- Maj:t i Nåder funné'
lämpligt, att de af Kongl., Majrt i Nåder tillförordnade Comiterade, sora
fått sig, uppdraget att inkomma med underdånigt förslag till förändringar
i den gällande Tulltaxan och andra Tullverket rörande Författningar, måtte
erhålla del af Collegii förrberörde underdånig* berättelse, för att derefter
sig yttra, rörande den närmare reglering, af tolagen, sorn kunde vara
af behofvet påkallad; och bade Kongl. Maj:t jemväl behagat, med bifall
till denna Commerce-Collegii hemställan, under den 15 sistlidne
Mars, i Nåder anbefalla bemälde Comiterade, att inkomma med yttrande,
angående grnnderne för en förändrad reglering af berörde afgifter,
•I anledning häraf, hafva Comiterade, uti ett till Kongl. Majrt den rfii
sistlidne Maji afgifvet Betänkande, i underdånighet anfort- att inom Comiterade,
vid detta ärendes behandling, olika meningar bade uppstått, i
så måtto, som en del af dem ansett tolagen utgöra för städerne en Rumon,
rättighet eller privilegium, sorn borde betraktas lika med de, hvilka
omtalades i iirj RegeringsFormen, i synnerhet som Rikets Ständer
vid 1809 och 1810 årens Riksdag skolat en sådan åsigt antagit och godkänt,
hvaremot andra åter hade funnit tolagen icke kunna hänföras till
sådana privilegier,som i 114 §• af Regerings-Förmen omnämnas, då berörde
afgift ej grundade sig på något af Konungen och Ständer gemensamt
vidtaget beslut, ulan tillkommit,, dels i följd af Kongl, Majits för städerna
utfärdade Fundationsbref, dels genom serskilda Kongl. Resolutioner, samt
att tolagen ej heller kunde komma under namn af bevillning, enär medi
$ Allm, Desv. ochJOecon.-TJtsk. Utlåtande IT:o 13j
enahanda skä I flera slags andra a Ig i fler, såsom bro-, hamn-', våg- och renhållnings-,
vägare- och mätare-penningar m. m. skulle kunna anses såsom
bevillning; alt Cömilerade likväl voro derom ense, att, ehvad natur
tolagen än må innehafva, beloppet och regleringen af afgiften, efter sig
företeende omständigheter, beror på Kong!. Majit att i Nåder bestämma,
enär afgiften är af
efter annan, blifvit af Konungen, utan Stjindernes hörande, stundom förhöjd,
stundoni nedsatt och stundom för vissa varor upphäfven; att, om
det än, å ena sidan, med skäl kunde yrkas, att de af Kongl. Majit utfärdade
Nådiga Beslut, hvarigenom stapelstäderna blifvit tillagda tolag,
skola hållas i helgd samt fortfara, så måste det, å den andia sidan, också
noga tillses, alt afgiften användes till sitt föreskrifna ändamål; att <ui
sådan reglering af tolagen, alt den kunde, lika med tullen, blifva lill beloppet
densamma i alla städer, visserligen vore af mycken nytta, men
befunnes svår att åstadkomma, utan rubbning af de försäkringar å oqvaldt
tillgodonjutande af tolagen till nu bestämdt belopp, på grund af hvilka,
vissa städer företagit och utfört arbeten samt andra anstalter för allmän
nytta, säkerhet och beqvämlighet, hvilka fordra för deras vidmaglhållanfortfarande
rättighet, att ungefärligen enahanda afgift, äfven hädanefter,
må få uppbäras; att allmänheten; som, i mer eller mindre nion,
deltager uti afgiften, likväl syntes hafva rätt att fordra, det den uppfyller
sin bestämmelse, och att, örn denna förändras eller alldeles upphör,
afgiften i förhållande derefter må jenrkas; att härtill skulle leda, om
Kongl, Majit i Nåder täcktes anbefalla Dess Öfver-Ståthållare i Stockholm
och Befallningshafvande i de Län, der stapelstäder finnas, att i
närvaro af Magistraterne och Borgérskapet, eller deras Deputerade, anställa
undersökning uti hvarje stapelstad, om de vilkor och till hvilka
ändamål tolag eller andra afgifter å~ handel och sjöfart blifvit fastställde,
huru de användas och hvilka anstalter, som för handel och sjöfart, eller
andra med afgifterna afsedde ändamål, äro vidtagne eller ytterligare erfordras,
samt derefter söka tillvägabringa möjlighet, alt hänföra tolagen
till enhet uti alla städer, samt till Kongl. Majits Nådiga fastställelse anmäla
bestämda och förenklade Taxor, som kunde tjena allmänheten till
efterrättelse, med bibehållande af Borgerskapets rättighet att hädanefter,
•såsom hittills, sjelfva ombesörja uppbörden af afgifterne,beräknade efter
tullvärde, samt på sätt och i den ordning, som de olika förhållanden i
hvarje stad kunna föranleda, förordna om deras användande till de föremål
-
Ztilhn. Besv, och Oaoon.-Utsk. Utlåtande N:o i37«
9
mål, hvartill de blifvit bestämda, mea under dermed förenad skyldighet,
att öfver så beskaffade afgifter föra serskild räkning, som, afslulad för
hvarje år inom den i Maji det påföljande, borde undergå revision, hvaruti
en, af Öfver-Ståtliållaren i Slockholm och af Kongl, Majrls.Befallningshafvande
i hvar sitt Län, dertill utsedd person borde deltaga, för att kunna
deröfver afgifva berättelse till bemälde Embetsmyndigheler, hvilka
derefter borde till Commerce-Collegium anmäla, alt revisions-förrätLningen
blifvit verkställd; till hvad belopp inkomsterne af handeln och sjöfarten
föregångna året i hvarje stapelstad uppgått, samt huruvida de blifvit
till bestämda ändamål använde; — äfvensom slutligen, att emedlertid
på förhand borde bestämmas, hvad som hittills åtminstone någorstädes
varit tvist underkastadt, att den vara, som ej drager in- eller utförseltull,
också är befriad från tolag, hvarigenom, och så vida Gomiterades
förslag, att de flesta varuartiklar tullfritt må utföras, blefve godkändt,
tolagen i betydlig mon skulle komma att nedsättas.
Efter öfvervägande af hvad sålunda rörande detta ärende förekommit,
får Utskottet vördsamt anföra, att Utskottet visserligen lemnat behörig
uppmärksamhet till de omdömen, hvilka, så väl Herrar Comiterade
för granskning af Tullförfattningarne, som ock Kongl. Commerce-Collegium
i deras underdåniga Utlåtanden afgifvit, samt lill hvad uti de remitterade
motionerne blifvit yrkadt i afseende på beskaffenheten af
denna fråga, eller huruvida städernes tolag kan anses vara af privilegii-,
Bevillnings- eller endast Oeeonomisk natur; Men som Utskottet icke anser
sig böra, i målets närvarande outredda skick, tillstyrka Rikets Höglollige
Ständer, att yttra någon afgörande opinion härom, hvarföre ock Utskottet
för egen del innehållit med allt omdöme i detta afseende, så finner
Utskottet sig, för denna gång, endast böra föreslå den förberedande
åtgärd, att Rikets Högloflige Ständer ville hos Kongl,
Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta företaga
en så beskaffad urfdersökning, angående tolngens tillkomst och
användande, som af Commerce-Collegium och förenämnde Comiterade
blifvit föreslagen, samt att Kongl. Maj:t derefter behagade
vid nästkommande Riksdag till Rikets Ständer aflåta Dcss Nådiga
förslag till dels reglering af stapelstädernes tolags-inkomster,
dels controler öfver deras användande till sina bestämda ändamål,
BiK till R S. Prat. 1334 8'Sami. a.
2-jtde Häftet,
19
Allm. Besv. och O ’Son. Utsk. Utlåtande N:o 137.
Derjemte anser Utskottet sig böra tillstyrka den underdåniga anhållan,
ali,
under tiden och intill nästkommande Riksdag, tolagsafgifterne ieke
ina Ökas eller någon nv iolag beviljas.
Vidkommande dernäst Herr Vccrns framställning, angående de så kallade
stadsandelarne i Uppstäderne, så lärer väl, enligt Ren underrättelse
U skottet kunnat inhemta, någon afgift med deLta namn endast ega runi
i'sttderne inom Vermlunds Län, Carlstad, Christinehamn och Philipstad,
hvarest den utgår å vissa slag af Tunne- och Styckegods, äfvensom å
Trädvaror, hvilka till någon af nämnde städer införas, antingen till försäljning
på stället, eller för att vidare derifrån forts k a Ifås; varande denna
afgift fastställd för Carlstad, genom en af Kongl. Majit under den
32 Junii i8(,9 i Nåder utfärda d Taxa; för Christinehamn genom Kongl.
P\e-u lutionen den 29 Oetpber 1642, samt för Philipstad genom en emellan
Magistraten och vederbörande Factoriegare den 21 December 1802
träffad öfverenskommelse.
Men Utskottet har derjemte inhemtat, hvad som äfven upplyses af
Kongl. Majrls Nådiga Bref till Commerce-Collegium den 9 Maji 1S27, att
dylika afgifter, om än icke benämnde sladsandelar, likväl ega rum och
utgå lör samma ändamål i flera städer utom Wermlands Län och må
hända i de fleste, söm äro belägne vid de större segelbara insjöarne.
Vid pröfning af hvad som rörande ifrågavarande afgifter blifvit yrkadi,
bar Uiskotlet funnit, att, enär de samma egentligen icke lära kunna
betraktas annorlunda, än sorn ett slags accis, fastän de på annat sätt
benämnas, synes det väl Utskottet vara mindre lämplig!, att de fortfara,
såsom menligt verkande på handel och näring; Men som likväl frågan
«m deras reglering, eller ock upphörande, torde böra bero på närmare
undersökning 0111 dessa afgift ers tillkomst, belopp och de grunder, i stöd
hvaraf städerne kunna visa sig vara till deras uppbärande berättigade;
så hemställer Utskottet, att Rikets Högloflige* Ständer måtte hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit, i sammanhang
med den begärda undersökningen rörande stapelstädernas
tolag, jemväl måtte läckas låta infordra nödiga upplysningar
angående de så kallade stadsandelarne och dylika afgifter, som
för ramma ändamål, ehuru under annan benämning, uti åtskilliga
stä<ler i Riket kunna ega rum, samt deraf lemna Rikets
Ständer kännedom yid nästkommande Riksdag, och då tillika
^lim. Besv. och Oecon.-Utsk. Utlåtande N;o 137.
afgifva Nådigt förslag till den reglering härutinnan, sorn af omständigheterna
kan varda påkallad.
Hvilket dock, jemte flere Ledamöters serskilda tanka, Rikets Högloflig»
Ständers egen pröfning härmed vördsamt luiderställes.
Stockholm den 22 JNiov. J\3{»
Hese r va tion
af Herr Lcffier: ”Emot föregående Betänkande får jag mig reservera
i följande punkter, nemligen: 1:0 alt Högloflige Utskottet gillat den af
Kongl. Commerce-Collegium föreslagna åtgärd, alt man hofde söka bringa
den af stapelstäderne uppbärande tolagen till lika procent i dem alla,
emedan jag icke tror, att delta rättvisligen låter sig göra eller vore
allmänt nyttigt. Det vore just att frångå den primitiva principen, som
föranleda tolagen, att den bör utgå i nion af de kostnader och föranstaltandet!,
som ena eller andra staden lill vägabi ingar för handelns beqvämlighet
och säkerhet, och hvilkas olikhet beror af de rnångfalldiga olika
locala förhållandena; det skulle ock helt och hållet motverka hvad en
af Mötionairei ne, Commerce-Rådet Santesson., yrkat: att det må vaia
hvarje stad fritt, att nedsätta sin tolagsafgiit under .hvad den egde rätt
beräkna, efter en gång erhållet tillstånd;
2:0 Går det ej heller an att bestämdt antaga, det uppbörden af tolagen,
bör gå genom Tullverket och städernes enskilda .Uppbördsman dermed
besparas. Delta är åtminstone förhållandet med Götheborgs stad,
som har denne Uppbördsman på sin stat, och hvilken har fullt upp att
göra med tolagens debiterande och incasserande^ utom .andra besvär sorn.
åligga honom. Ett sådant besvär skulle troligen, sammanlugdt för alla
stapelstäder, icke kunna öfverflyttas på Tullverkets Tjenstemanna-personal,
utom serskildt arfvode, och om Slaten skulle utgöra detsamma,
Liefve det en ny lunga för de skattdragande. Skulle det åter utgå från
städerne, blefvo de dermed litet belåtne, enär de större blund deni i alla
fall finge Jona de .Uppbördsman, sorn merendels icke ensamt hafva
med tolagen att göra och således icke kunna undvaras. Genom denna
öfverby Ilning borttages äfven en control öfver tolagen, sorn hittills egt
Vum, och det vore efter min tanka mindre gagneligt. Jag anser derföre,
ett tolagsuppbörden genom städernes egne Tjensteman bör fortfara, såsom
f 32 Allm"Besv. och Oecon» Utsk, Betänkande N:o. i38.
hittills, 1 de städer, hvarest ingen anmärkning deremot blifvit gjord och
dertill ordentlige Tjenstemän finnas antagne.”
Häruti förenade sig Herrar P. Winblad, Bruse, Stahl och Lundin.
N:o| 138.
Ankom till Exp. Utsk. den 12 Nov»
Betänkande, i anledning af väckte motioner, om utvidgad
sdgningsrätt d set väl skattlagde som husbehof s sdgqvarnar.
I detta ämne har Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet från
Hedervärda Bonde-Ståndet till besvarande fått emottaga följande motioner:
1:0
af Riksdags-Fullmägtigen N. Strindlund från ’ Vester-Norrland,
som anfört, alt det förmynderskap, Staten Lid efter annan tillegnat sig
Öfver flere delar af den enskilda hushållningen, vore i allmänhet både
ändamålslöst och skadligt. Ett bevis derpå vore den emot Privilegier
och Kongl. Förordningen den 21 Februarii 1789 stridande inskränkning
i Frälse- och Skattehemmansegares fria dispositionsrätt öfver deras egendom,
alt af egen skog vid egne salusågar ej finge afverkas mera än ett
bestämdt antal timmer årligen, vid äfventyr, enligt i8o5 års Skogs-Ordning,
afböteroch den olofliga tillverkningens förlust, samt, då det skedde
tredje gången, sjelfva sågrättighetens upphörande. Det ändamål, att skogome
må Sparas, kunde härmed icke vinnas, ty när hemmansegaren antingen
vore i den ställning, att han vid öfverträdelse!! af förbudet icke
bade något att befara af åklagare, eller hade på annat sätt beredt sig deras
öfverseende dermed, så kunde han såga så mycket han behagade; och
i öfrigt-funnes icke något hinder för hemmansegaren alt med skogen hushålla
huru illa sorn helst. Deremot voro många olägenheter af ifrågavarande
förbud. Hvarje hemmans- och sågegare kunde ej annat än finna
detsamma orimligt, och månge, som derföre ej funno något moraliskt
ondt i öfversågningen, vandes vid lagbrott* För åklagare uppslodo mån
-
gillin.^Besv. och Oecon. Vt sk. Betänkande N:o i38.
i3
ga tillfällen till cliicaner och prejerierJT: Ofta måste hemmansegaren låta
mycken skog ruttna ned, derföre att honom ej förunnades föra den tili
sågen, och en stor del af den nytta, han kunde påräkna af sin såg och
sitt arbetsfolk, ginge förlorad. När åt den, som vid skifte måste utbyta
sin sparda skogslott emot sämre, ersättning, enligt Skiftes-Stadgan, tilldelades
i visst antal sågtimmer till afverkning på viss tid, kunde ej heller
denne dermed blifva belåten, då han ej finge försäga stockarne, ulan att
den lofgifna sågningsrätten öfverti äddes. Det sade sig sjelft,. alt tvånget i
detta, som i andra fall, qväfde omtankan, verksamheten och industrien,
samt verkade missbelåtenhet hos folkel, som ej kunde annat än anse Statens
förmynderskap i detta afseende obehörigt och förhatligt. Motionairen
yrkade alltså: att, med upphäfvande af förrberörde förbud, ert
hvar md på egen salusdg fd af egne hemmansskogar försäga sd
mycket han sjelf funne för godt och medhunne, och att, i följd
deraf, stadgandet, att ett visst sdgningsbelopp skall bestämmas, dd
nya sagar anläggas, mätte förfalla, Is elsi sugqvarnar nu mera icke
borde grundränta åsättas, I sammanhang härmed, fästades uppmärksamheten
på det förhållande, ”att den, som hade skogstrakter närmare intill
annans, än egen salusåg, af FÖrfattningarne hindrades att från desse trakter
föra sitt timmer lill grannens såg, vore den än alldeles derinvid, och
den egna en elfir flere mil derifrån belägen. Ej heller finge en sågegare^
då hans såg något år under sågningstiden stod under reparation eller ombyggdes,
örn förtagning anlita närmaste salusår,” Det hemställdes derföre,
att de hinder som i berörde afseende voro i Författningarne
lagde, mätte undanröjas;
2:0 al Anders Normark från Vesterbotten, hvilken, hufvudsakligen
på-enahanda runder, sorn i förra motionen äro upptagne, föreslagit, att.
vid skattlagde sdgqvarnar egaren md fd såga huru mycket han
vill, utöfver det belopp, som vid skattlä g gningen blifvit bestämdt,
helst utan någon serskild beskattning , men om detta ej beviljades,
emot Bevillning sorn ärligen skulle debiteras, i j förhållande till
förflutna äret> fbrsägning;
3:o al J, O, Dahlberg .ian Vestcr-Norrland,. sorn fästat uppmärksamheten
P i-, höfvel if ■ u Författning, liv irigenom stadgades "rättighet
för egare till husbehofs-sågqvarn att dera' säga icke allenast del
virke, hvaraf han sjelf vore i behof, utun ock hvad hans egna
Allm. Besv. och Oecon. TJtsk. Betänkande iVio 1A8.
skogstillgångar derutöfver medgåfvo till försäljning samt således
jemväl till afsalu.
Till upplysning i målet får Utskottet anföra i
alt, jemlikt 20 Cap. Byggninga-Balken och Kong]. Brefvet elen ri
Maji 1786, Kongl. Majus Befallningshafvande eger fö;oidna 0111 nya sågqvarnars
anläggande och byggande, enär för deni sökes alt säga till afsalu
eiler för betalning, hvarvid, efter föregången undersökning vid HäradsRätt,
bestämmes el t visst antal sågtimmer, sorn, med afseende å skogstillgången,
årligen får försågas;
att dylika sågqvarnar tillförene åsatles grundränta, men att, genom
Kongl. Kungörelsen den 29 A piil i83o, blifvit stadgadt, det lego- och
»alu-sågar, sorn derefter anlades, eller hvilka, ehuru redan aniagde, icke
undergått skattläggning, skulle såsom fabriks-inräLlu,ingar betraktas och
endast till bevillning beräknas;
att för öfverträdelse af lofgifven sågningsfiihet är, uti 46 §. af Kongl.
Förordningen den 1 Augusti i8o5, utsatt ansvar af 16 Rd.r 3s sk. första
gången, dubbelt böter andra och 3:dje gången, samt i sista fallet jemväl
förlust af sågrätten; äfvensom alltid sågtillverkningen skall anses förbruten
;
att, genom Kongl. Commerce-Collegn Kungörelse den 23 September
1824, blifvit (örklaradt, att innehafvare af sågqvarn med visst utsatt årligt
försigningsbejopp, ehvad lian sågar till husbehof, afsalu eller Lull, må,
då linn något år bevisligen icke lill fullo begagnat dess rätt till försågliing
af det för qvarnen bestämda årliga timmerbelopp, vara tillåtet att,
under påföljande fem år, vid samma qvarn njuta den obegagnade såg
ningsrätten
lill godo, oberäknadt den för qvarnen bestämda årliga såg
ningsrälten
för samma lid;
alf, jemlikt ,34 §• 1 Kongl. Resolutionen den 29 November 1756,
egare af hushehofs-sågar icke är tillåtet försälja något af tillverkningen,
vid förlust af virket och sågrätligheteii; h varemot husbehofs-sågar äro frie
från ali afgift, samt ega emot skälig vedergällning betjena grannarne deromkring
med söndersågande af den skog, som de till husbehof kunna bsböfva,
så framt gamla tili Kronär., för andras .räkning, skatllagda odalsågar
de: igeiom icke lida men och förfång.
A id öfvervägande .af detta mål, bär förekommit, att den stadgade in»
»kränkningen uti sågnings-iäiten å skalllagde sågar ©tvifvelaktigt har sin
:grund deruti, dels att skr cai ne icke .mätte för mycket och hastigt anlitas
sillm. Besv, och Oecon. Ulsk. Betänkande JVr:o
»5
och afverkas, dels att redan befintlige, till visst sågningsbelopp skattlagdt
s-ågar icke matte lilla intrång; att skogarue i senare tider, förnäinligist
»imomen högt upp drifven sågtill verkning, blifvit i betydlig mbn medtaga t;
alt på de ställen, der skogstillgången medgifver en större »(verkning äu
redan är tillåten, sågverksegare» har den utväg öppen att erhålla ny undersökning,
för att fa sågrättigheten, i rnon «af skogstillgången, utsträckt;
ntt en sågverksegare icke annorledes är betaget att försäga en annan såg•innehafvares
timmer, än så vidt sågningsrättigheten derigenom öfvarträdes;
alt den omständighet, att det lofgifna beloppet timmer icke kan, för
hvarjehanda orsak, under året afverkas, blifvit behörigen afsedd, och olägenheten
deraf, så vidt möjligt varit, undanröjd genom ofvanberördq Kungörelse
af den aa September 18 ?4: alt befrielse ifrån skyldigheten att skut»
tj lill Staten häre;- lika litet uti ifrågavarande, som hvarje annan näring,
böra beviljas; samt slutligen att, hvad husbehofsqvarnar beträffar, den för
dem påstådde rättighet att såga till afsalu, så långt egen skogstillgång
medgåfve, skulle förandra deras natur af husbehofs-sågar och ikläda dem
egenskapen af lego- och salu-sågar, utan att döck för dem skattades, hvilket
åter, på sätt nyss är nämndt, icke lärer vara förenligt med den hvarje
näringsidkare åliggande skyldighet att erlägga skatt till Staten; beroende
det i öfrigt på egaren till en dylik såg, att söka få densamma, emot
erläggande Bevillning, förvandlad lill lego- och salu-såg, i händelse tillräcklig
skog för sådant ändamål finnes.
På desse skäl liar Utskottet funnit sig
icke kunna tillstyrka, att ifrågavarande motioner må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den aa November 1834*
STOCKHOLM, hos Lhpt. Westerimg i8$4-
Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utshottets Utlåtande JY:o r3g. i
N:o i3g.
Antom till Exp.-Utsk. d. 8 Dec.
Utlåtande, i anledning af vädd motion, i fråga om de
till Kongl. May.t vid sista Riksdag framställde önskningsmål.
Från Höglofl. Ridderskapet och Ådeln liar Utskottet till behandling fått
emottaga en af Grefve Cronhjelm, Otto Augnst, väckt motion, hvaruti föreslås,
att Rikets Ständer,-i en underdånig skrifvelse till Kongl. Majit, måtte
anhålla, att alla nedsatte Comiteer eller Ordinarie Embetsverk, på hvilkas
utlåtande beror eller hvilar en del af Rikets Ständers vid sista Riksdag
framställde önskningsmål, måtte, genom Nådig påminnelse, anbefallas att målen
skyndsamligen handlägga, på det Rikets Ständer må blifva i tillfälle
känna hvad afseende Nådigst blifvit å de underdåniga önskningarne fästadt;
hvarjemte till Utskottet blifvit remitteradt ett af Grefve Cronhjelm till motionen
gjordt tillägg, hvaruti förenämnde mål finnas uppräknade.
Utskottet har gjort sig under.rätladt om förhållandena med ifrågavarande
mål; och som dervid befunnits, att de flesta af dem under loppet af
denna Riksdag, till följd antingen af Kongl. Maj: Is Nådiga Skrifvelser och
Propositioner, eller af inom Riks-Stånden väckte motioner, åter utgjort föremål
för Rikets Ständers öfverläggningar, och dels kunna anses till slut
bragte, dels föranledt ytterligare underdåniga framställningar till Kongl.
Makt, dels ännu äro på Rikets Ständers pröfning beroende; samt att de öfrige,
till ett ringa antal uppgående målen, som till Embetsverks eller serskilde
Comiteers utlåtande blifvit af Kongl. Maj:t remitterade, men icke vunnit
slutlig handläggning, till en del ega sammanhang med och bero af andra,
vidlyftiga ärenden; alltså och med fästadt afseende derå, att förevarande
Urtima Riksdag börjat ett år förr än Lagtima Riksdag, enligt förra
Rikets Ständers beslut, skulle hafva inträffat, hvarifrån förnämligast
torde bora hem tas anledningen till det oafgjorda skick, hvari några mål,
ehuru icke af en mera allmänt ingripande beskaffenhet, sig befinna; har
Utskottet
ansett sig icke kunna tillstyrka, att Grefve Cronhjelms ofvanberörde
motion må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Bihang till R. St. Prot. 1834. §:de Sarai. i
28'de Hå/let,
a Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utslottets Utlåtande N:o 1/jo.
Hvilket dock till Rikets Ständers egen pröfning vördsamt öfverlennäs.
Stockholm den 6 Sept. i834-
N:o 140.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 9 Dcc.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af väckt motion om
åtskillige förändringar i Arméens organisation och
Rikets Försvarsverk.
Enligt från Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda BondeStåndet
ankomne Protocolls-Utdrag hafva bemälde Riks-Stånd den 10 sisth
November bifallit Utskottets, i ofvanberörde ämne, under N:o i3a afgifne
Utlåtande, deruti Utskottet hemställt, att motionen icke matte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda; hvaremot Högvörd. Preste-Ståndet och Vällofl.
Borgare-Ståndet samma Utlåtande återremitterat, på grund af deremot
framställde anmärkningar:
inom Högvördige Preste-Ståndet >
af Prosten ödman och Contracts-Prosten Hallström , med hvilken sig
förenat Doctorerne Björkman , Nibelius och Lindahl, samt Prostarne Östberg,
Afzelius och Nordin;
inom Hälloflige Borgare-Ståndet,
af H:rr Holm, Petré, Egnell, Wedberg, Salin, Ekstrand, Wcern
och Hallgren.
Anmärkningarne innehålla hufvudsakligen’: att Utskottet bort begagna
det genom Motionairens framställning öppnade tillfälle, för att, med förbigående
af detailerade förslag, hvilka Motionairen ej skall åsyftat eller billigtvis
kunnat af Utskottet begära, lemna ett uttryck af den opinion, som
förmodats vara allmän inom Riket, nemligen att kostnaderne å Armeen och
Försvarsverket äro, i förhållande till landets ställning och tillgångar, alltför
dryga; att, om desse kostnader än vidare ökas, det är fara värdt, att försvaret
kostar mera än de materiela föremål, som skola försvaras; och att Staten
slutligen icke kan bära en så öfverdrifven börda; hvadan den underdåniga
önskan bort inför Kongl. Maj:t framställas, att sådane reformer i försvarsvasendet
måtte vidtagas, som åtminstone sätta en gräns för de ständigt
stigande, landets tillgångar uppslukande behofven, och göra anslagen å 3:dje
Jllrn. Besvärs- och Oeconomic-Utslcottets Utlåtande N:o 1/fo. 3
oell 4:de Hufvudtitlarne tillräcklige för de dermed afsedde ändamål, eller
krigsväsendets iståndsättande och underhåll; i förening hvarmed rubriken
Extra Anslag jemväl kunde komma att upphöra; hvilken framställning icke
lärer hora anses olämplig inför en Konung, sorn ej önskar något högre än
folkets välstånd och sorn i dess kärlek finnér Sin yppersta belöning.
Det är vidare anfördt: alt indragning och besparing inom Armeen öeh
Krigsadministrationen synes kunna ega rum af hvad sorn är öfverflödigt eller
blott af ytlig glans, då t. ex. genom reducering af 200 man af Lifgardet
till Häst skulle besparas 200,000 R:dr årligen, eller En million på fem år,
hvilka medel ^tvifvelaktigt kunde till mera verklig nytta vid försvarsverkets
upphjelpande, eller å produetiva yrken användas; att man på sjelfforsvaret
kan påkosta så mycket, att omsider ej något återstår att försvara; att
der fattigdom och obelåtenhet blifvit folkens enda tillhörighet, den bäst
exercerade och underhållna Arme' torde vara för sjelfförsvaret otillräcklig
samt att de stora utgifterne för militair-väsendet till stor del hafva sin orsak
i en origtigt organiserad Krigsadministration, deri förändring tarfvas, så vida
förbättrade anstalter vilja förväntas, och om hvilken förändring en underdånig
framställning alltså vore nödig.
Dom-Prosten Doctor Heurlin bar inom Högvördige Preste-Ståndet yttrat,
att de fleste frågorne, som utgjort föremål för Utskottets Utlåtande,
under denna Riksdag förevarit i Stats-Utskottet, der man allmänt ansett
önskligt, att minskning i de dryga kostnaderne för Armeen och Försvarsverket
kunde åstadkommas; men om sättet för tillvägabringande häraf hade
meningarne funnits så skiljaktige, att man snart öfvertygades, det Rikets
Höglofl. Ständer ej kunde dertill uppgöra förslag, utan att sådant måste åt
Styrelsen öfverlemnas. Opinionen härom och om nödvändigheten af besparing
i utgifter för Försvarsverket, har dock redan blifvit af Stats-Utskottet i
flere dess Betänkanden tydligt och bestämdt uttalad, derå Kongl. Maj:t ej
lärer underlåta att fästa Dess Nådiga uppmärksamhet; men i följd hvaraf
någon serskild underdånig skrifvelse i ämnet icke torde vara behöflig.
Utskottet har tagit dessa anmärkningar i öfvervägande och dervid fun-^
nit det ligga utom gränsen för dess verksamhet alt afgifva opinions-yttringar
annorledes, än i förening med angifvande! af brister i Författningar, som
Rikets allmänna hushållning röra, och förslag till ändring deraf. Ehuru det
nu mera blifvit antydt, att af Utfikottet ej fordras detailerade förslag i förevarande
ämne, utan endast en framställning af de förmodade allmänna
åsigter härom, hvilka inom landet skola vara gällande, har Utskottet likväl
zf Allni- Besvärs- celi Oeconomie-Utskottets Utlåtande IV:o 1/fo.
ej ansett sig tillständig! att blott på Motionairens och en del andre Talares
yttranden grunda sin öfvertygelse, utan trott, till ledning derföre, en omständlig
undersökning och beräkning af hvad med förändringar kan vinnas
vara af försigtigheten påkallad. Utskottet har vidare trott sig, till stöd för
den opinion man såsom allmän velat finna gillad, bort konna icke allenast,
anvisa bestämda brister i Försvarsverket och Arméehs organisation, utan ock
någon till antaglighet sig närmande plan till förbättring deruti.
Utskottet liar sålunda, äfven frigifvet från åliggandet att sådant för
Rikets Högloft Ständer framlägga, ansett sig ej kunna undgå att, vid bedömandet
af ifrågavarande förslag, inlåta sig i detailerade forskningar, dervid
doc-k samma svårigheter sig företett, som vid första pröfningen af hvad
Motionairen framställt. Af de förslag Motionairen och, under målets handläggning,
andre Ledamöter af arne Riks-Stånd uppgifvit, har UtskottetA
enär , desse förslag ej äro beledsagade af ealculer eller närmare utredning,
ingalunda kunnat hemta ledning eller grund för de reformers gagn, hvarom
man måste vara förvissad, för att derpå stödja en opinion; och då Utskottet
dessutom ej är i tillfälle att ega den kännedom och öfversigt af Försvarsverket
i dess helhet, som en Krigsadministration, om den skall uppfylla
sin bestämmelse, bör och mäste innehafva, har Utskottet alltså, med
den Ulligaste önskan att i detta vigtiga ämne kunna föreslå till besparing
ledande reformer, likväl icke tilltrott sig kunna tillstyrka den underdåniga
framställning hos Kongl. Maj:t, sorn utgjort motionens föremål.
Hvad i öfrigt blifvit yttradt under discussionen inom Högvördig© Preste-
och Vällofl. Borgare-Stånden synes ej påkalla vidare utlåtande, än att.
förslaget om förändring i nuvarande Krigsadministration innefattar ett serskildt
till Utskottet i behörig ordning ej remitteradt ärende, som af sådan
anledning ej för närvarande torde böra till pröfning företagas;. — och att
den uppgifne besparingen, sam genom indragning af halfva numerstyrkan
vid Lifgardet till Häst, skulle beredas, torde vara nog högt beräknad, då,
enligt den närmare upplysning en Utskottets Ledamot meddelat, hela Regementet
ej lärer kosta så mycket, som med ifrågaställde indragning ansefts.
kunna vinnas-.
Utskottet viii i öfrigt ytterligare hafva erinrat, att flerfaldig© af de
ärenden, Motionairen och Herr Petre i deras anföranden vidrört» under
denna Riksdag redan blifvit a.f Rikets Högloft. Ständer afgjorde, i anledning
afStats-Utskottets Utlåtanden N:o got angående indragning af värfvad© Regementen
och Indelta Armeens användande till Garnisons-tjenstgöring i huf
-
AUm. Besvärs- och Oeconomie-UlsTcottels Utlåtande N:o tfo. 5
vudstaden; N:o 215, 5 och 8 punkterne, angående minskning af GardesRegementena
och indragning af Wermlands Fältjägare-Regemente; N:o a5o,
pag. 16, rörande förslag till indragningar och besparingar å Riks-Statens
3:dje Hufvud-Titel; Stats- och Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o 18,
angående Gevärs-fabrication samt detta Utskotts Utlåtanden N:o 3o, angående
upphörande af Förvaltningen af Sjö-Ärendena och N:o 53, angående
ifrågaställd indragning af Krigs-Academien å Carlberg.
På grund af hvad Utskottet nu och förut i ämnet anfört, vidblifver
Utskottet sitt i detta mål afgifne Utlåtande.
Hvilket dock, jemte en Ledamots reservation, lill Rikets Högloft.
Ständers närmare pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 6 Dec. 1834-
Reservation
af Herr mon Troil3 S. G.: ”Utskottets nu fattade beslut, att vidblifva
dess i Betänkandet N:o i3a framställde åsigt, biträder jag till alla delar,
helst nämnde Betänkande redan af alne Riks-Stånd är bifallet. Det är således
endast emot pluralitetens åsigt, att ej till serskild, vederläggning upptaga
de vid återremissen inom Preste- och Borgare-Stånden gjorda anmärkningar,
jag nödgas reservera mig. Jag hade ansett det så mycket angelägnare
att besvara dessa frågor, som både ämnets vigt och allmänhetens deruppå
rigtade uppmärksamhet göra dem förtjente af ett närmare skärskådande.
Mig synes det ej tillräckligt att ådagalägga, det alla dessa olika anmärkningar
genom Rikets Ständers redan fattade beslut blifvit ogillade.
Då de nu i ett sammanhang blifvit framställda, böra de äfven i ett sammanhang
besvaras; och det är af sådan orsak jag vördsammast anhåller att
inför Nationens Representanter få framlägga några faeta som måhända kunna
bidraga att i detta magtpåliggande ämne sprida något ljus.
Såsom bevis på halten af de skäl man vanligen framdrager för att
styrka hehofvet af indragningar på 3:e och 4:e Hufvud titlar ne må tillåtas
mig anföra en värd Ledamots af Preste-Ståndet yttrande, att om 200
man af Kongl. Lif-Gardet till Häst indrogos y skulle derigenom, årligetp
besparas en summa af 200,000 Rldr* eller pä jern år en million. Efter
denna beräkning, sorn äfven pa Riddarhuset blifvit reproducerad, skulle
6 Alim. Besvärs- och O economie-Ut slottets Utlåtande JY:o i.fo.
utgifterna för detta, /\oo raan starka Cavallerie-Regemente belöpa sig till ej
mindre än 400>000 R;dr B:co om året. Nu är likväl förhållandet för år
i834 sora följer:
Beklädnad, remtyg, sadelmundering och tropheer B:co R:dr 50,219: i3. 4-
Musikaliska Instrumenter  5oo: — —
Ved och ljus för Chefs-Cancellie och Krigs-Rättsrum . Srj: 16. —
Beväring ........ 1,654: —
Befäls och manskaps aflöning  67,331: 11. —
Remontering och skoning .
\ . i2,25i: 32. —
Fourragering
4^5o: — ...
Bidrag till truppens mathållning
. . 2,408: — —
Eller summa Statsanslag för Lif-Gardet till Häst 180,073: 32. 4-
Stockholms Stads inqvartenngsbidrag är i delta belopp ej inbegripet,
emedan detsamma ej drabbar Statscassan, utan är en afgift från Borgerskapet
till den tropp, som ombesörjer garnisons-tjensten inom hufvudstaden.
Emedlertid inser hvarje opartisk, att, ehuru betydlig den snmma är, hvarmed
detta Regemente belastar 3:e Hufvudtiteln, uppgår den likväl ej till
hälften af hvad man till allmänhetens förvillande behagat uppdikta.
Af lika halt torde man kunna anse den af en Ledamot inom BorgareStåndet
gjorda framställning om lönernas olikhet inom Armeen, hvarpå han,
såsom ett exempel, anfört, alt en Trumpetare vid Indelta Cavalleriet egde
större löneinkomst än en Capitaine vid Infanteriet. Då den värde Representanten
sjelf uppträdt såsom Motionair, hade man egt rätt vänta, att han
skulle göra sig underrättad om de Författningar, som närmast rörde det
ifrågavarande ämnet, Man skulle då hafva funnit, att Kongl. Maj:t, genom
dass Nådiga Circulaire af den 2 Febr, i833, rörande Armeens lönereglering,
förebyggt en dylik ojemnhet, och att hädanefter hvarje Capitaine med
Compagnie har i årlig lön 800 R:dr och Stabs-Capitainerne 5oo R:dr, då
deremot, jemte numerlön, en Stabs-Trumpetare endast tjenar för 200 R:dr
och en Sqvadrons-Trompetare för 5o R:dr B:co,
Nästan alla Talare hafva i mer och mindre stränga ordalag yttrat sig
öfver de ständigt växande behofven på 3:e och 4:e Hufvudtitlarne. Visserligen
utvisa alla våra Riksdagsbeslut efter 1809 elt dylikt förhållande, men
tillökningen är ej så betydlig, som den på papperet synes, om man tager
myntets fallna värde i betraktande, och derjemte erinrar sig, att landets
utblottade ställning nödgade 1809 års Representation att antaga ett kanske
Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utslottets Utlåtande N'.o i/}o. 8
nog långt drifvet förknappnings-system; samt att derjemte flere betydande
poster blifvit på Ilufvudtitlarne uppförde, som under början af Sveriges
constitulionela samhällsskick aldrig figurerade i Stals-budgeten.
Man bar svårt att bedöma hvad i detta hänseende är mycket eller
biet utan jemförelse med andra nationers; militair-anslag. Upplysningsvis
anhåller jag derföre alt få nämna, att
Frankrike med 32 millioner invånare betalt:
år 1829 lill Krigs-Departementet 194,000,000 Francs. \ 1.
/% r) X j Del IIJ C Lil Lil II
,83a 187,000,000 „ I j;7)500>000 Fr.,
motsvarande
33,750,000 Rdr
107,000,000 „ . 500f000 pr,
1 * 373,000,000 „ 4 motsvarande
1802  009,000,000 ,,
1838  3.6,000,000 „ . Syenskt Banco>
1Ö04 ......... 226,000,000 y
år
1829 till Marin-Departemenlet
56",000,000
99
i83o .........
65,ooo,ooo
99
18 3 r
71,000,000
99
i83a
65,ooo,ooo
99
i833
64,000,000
99
.834
62,800,000
I
i medeltal 63,800,000
Francs , motsvarande
31,900,000 R:dr Sv.
Banco.
eller hela Frankrikes Krigsbudget per medium i Sv. B:co i65,65o,ooo R:dr.
Stor-Britannien med 17 millioner menniskor betalte:
år 1828 tillLand-armeen ochArlilleriet 9,53i,ooo P. St. 4 i medeltal
„ .829 9,278,000 „ I 9,005,200 P. St.,
„ i83o 8,6o5,ooo „ v motsvarande i
,, 183  8,690,000 „ i Sv. B:co R:dr
„ 1882
. . * . 8,922,000 „ I ii2,565,ooo.
år 1828 till Marin-Denartemenlet 5,668,000 f ,
o 1 K „ I per medium 5,490,400
”
901,000 I P. St., motsvarande
„ l830 . . . .  5,009,000 > • c i . t> d J
00 t. a [ 1 Svenskt Banco R:dr
,, i8öi .
5.000,000 i
0*3 / qqo 1 OOjOj0)000.
„ .832
4>o°d,ooo J
Stor-Bi itanniens Krigs-budget är alltså per medium .81,195,000 R:dr
Svenskt B:co.
8 Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utshottets Utlåtande N:o 1/fo.
Spanien med 11 millioner invånare betalte:
' år x825 till Krigs-Dcpartementct 253,000,000 rcaler 1 i medeltal 25g,5oo,ooo realer, motsvarande
iS35 “ D:o (förslagsvis) 266,000,000 d:o J i Sv. B:co 57,600,000 R:dr.
och år 1825 till Marin-Departementct 41)300»000 rcaler 1 i medeltal 47,1 °°,o°o realer, utgörande
“ 1835 “ D:o (förslagsvis) 53,000,000 d:o Ji Sv. B:co io,5oo,ooo R:dr.
eller Spaniens sammanlagda Krigsbudget 68,100,000 R:dr Svenskt B:co.
Hvad Preussen angår, är det nästan omöjligt att bestämma beloppet
af de summor, som erfordras för detta lands national-försvar, emedan den.
talrikaste delen af Armeen, Landt värnet, uppsätles och beklädes af provineerne
sjelfva. Det oaktadt uppgingo de synbara militair-utgifterne år i832
till 42,000,000 R:dr Sv. B:co.
Belgien, med mindre population än Sverige, uppgjorde år i833 sin
riva Riks-Stat. Militair-anslagen fastställdes då
under krig till 73,000,000 francs eller 36,5oo,ooo R:dr Hamb. B:co.
under fred “ 34,000,000 D:o “ 17,000,000 — — —
Att åter uppgöra kostnaderne för Sveriges militair-väsende är ganska
svårt, emedan en del af dessa utgifter in natura utgå från Rust- och Rotehållare,
och andre finnas i Riks-Staten utförde. Jag vill dock söka till i detta
hänseende gå så opartiskt till väga som möjligt, och skall derföre till grund
för beräkningen antaga j831 års Rikshufvudbok, ett år då det höga Markegångspriset
uppjagat siffertalen vida öfver den af i83o års Ständer gjorde
calcul.
Nyssnämnde Hufvudbok upptager samtliga på 3:dje Hufvud-Titeln
gjorde års-anordningar Lill ......... B:co R:dr 3,797,373
Om härifrån drages den summa, som finnes uppförd för
Kronans till indelta Ammen afgifne räntor, boställen oeh con
tante
anslag
1,781,583
så återstå B:co R:dr 2,015,790,
som mäste läggas till kostnaden af den indelta Ammen, för att erhålla totalsumman
af utgifterne för Försvarsverket till lands.
Till utrönande åter af kostnaden för den indelta Armeen, finnes ingen
säkrare beräkningsgrund än den General Björnstjerna antagit i dess arbete
om Beskattningens grunder i Sverige pag. 58—4°> den nemligen, att multiplicera
samtliga Regementenas numerstyrka med medelbeloppet af den
yacance-afgift, som erlägges för rättigheten att vara frikallad från rustnings
,
och
Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utslottets Utlåtande K:o i.rfo.
och rolerings-besväret. Denna beräkningsgrund torde åtminstone ej vara
för lågt tilltagen, ty om alla rotar blefve vacanta, är det ganska gifvet, att
ej hvarje Rotehållare ville betala hvad som af några få nu erlägges.
Medium af vacance-afgifterne vid indelta Cavalleriet. är 122 R:dr 4<>
3k. Om nu Cavalleriels 36o5 numer multipliceras med 122 R:dr 4° sk *
så erhålles en summa stor , R:dr B:co 442»814
Indelta Infanteriets 2 3,699 numer , multiplicerade med
medium af de vacance-afgifter, som vid detta vapen erläggas,
42 R:dr 21 sk., gifva .
1,006,726.
Härtill kommer Öfver- och Under-befälets löningsbelopp,
af General Björnstjerna, pag. 4°> calculeradt till 871,893.
eller sammanlagd kostnad för indelta Landtarmeen 2,32 1,433.
som, jemte ofvan upptagne 2,015,790.
gifver för Försvarsverket till lands ett belopp af R:dr B:co 4>337,223.
Hvad Fjerde Hufvud-Titeln beträffar, understiger i83i års anslag,
af en tillfällighet, den i Riksstaten uppförde summa, hvarföre jag i calculen
hellre upplager denna senare såsom störst.
Den utföres här med
B:co R:dr 1,212,517.
Härtill skall läggas kostnaden för 6,586 Stads- och Landtbåtsmän,
likasom vid Infanteriet, beräknad till 42 födr 21 sk.
per numer 279,493.
eller för Försvarsverket till sjös B:co R:dr 1,492,010-
Efter nu framställde beräkning, uppgå kostnaderne för Sveriges
landt- och sjöförsvar till en sammanlagd summa af 5,829,233 R:dr
B"co. Herr af Forsells Statistik, grundad, hvad indelta Armeen beträffar,
på Landshöfdingarnes Fem-års Berättelser, upptager denna kostnad till
6,93i,6o3. Må nu härmed vara huru som helst, synes dock, att Sveriges
Försvarsverk vida understiger
7,000,000 R:dr
då Frankrikes kostar
“ Englands
“ Spaniens
“ Preussens (Landtvärnet oberäknadt) ....
“ Belgiens (i krigstid beräknad till 36,5oo,ooo)
Bihang till R. St. Prot. 1834. 8-de Sami
28'-de Hå/let.
165.650.000 —
181.195.000 —
68,100,000 -
42.000.000 -
17.000.000 -
%
io Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utslottets Utlåtande N:o ifo.
En värd Talare liar vid återremissen yttrat, att Utskottet ej underkännt
vigten af de medel, han uppgifvit, till ernående af nödiga reformer i
Försvarsverket, men att Utskottet ansett dem böra från Kongl. Majit framställas,
efter beredning af dess Krigsministére, någotj som likväl näppeligen
torde vara att under närvarande omständigheter hoppas.
Hvarföre detta misstroende? Mig synes, att den närvarande Krigsadministrationen
uträttat mera än någon föregående efter inträdandet af
Sveriges constilutionela samhällsskick. Visserligen hörer det till ordningen
för dagen, att vidt och bredt orda om planlöshet_, misshushållning„ styrelsens
afvoghet emot nyttiga reformer m. m., men vanligen bestå dessa
yttranden i allmänna kraftfraser, mera beräknade alt göra effect på massan,
än att öfvertyga dem, som hafva vilja och förmåga att skåda något
djupare in i förhållandena. Den, som ärligt vill undersöka hvad de senare
åren blifvit gjordt för Svenska Krigsväsendet, skall kanske komma till
ett alldeles motsatt resultat. Han skall finna att:
Armeens indelning i Brigader och Inspeclioner har upphört, att Militair-dislricten
trädt i dessas ställe, och att antalet af Generalspersoner på
Stat derigenom blifvit reduceradt från 21 till g.
Konungens eget värfvade Regemente är indraget, och de medel, som
derigenom blifvit disponibla, äro använda till Artilleriets reorganisation.
Man har lyckats för en relativt ringa summa utleta konsten att förfärdiga
brandraketer, oaktadt all den hemlighet man deråt vill gifva, i de
länder, som om delta förfärliga vapen ega kännedom. Början är gjord till
inrättandet af en Raketcorps. Det är ej Krigsstyrelsens fel, örn brist på anslag
kommer denna nyttiga inrättning att upphöra.
Genom sträng hushållning har anslaget lill Exercitie-sqvadroner kunnat
fördeles på alla Cavallerie-Regementen, och derigenom, ehuru otillräckligt,
dock blifvit för alla gagneligt.
Planen är uppgjord till Excercitie-Compagnier vid Infanteriet. Man
har dermed åsyftat ej blott recryternes fullkomligare tilldaning och bildandet
af en Elite-class inom Beväringen. Man har äfven hoppats dymedelst
kunna lägga grunden till ett rättvisare befordrings-system, genom
möjligheten alt säkrare utröna hvarje individs duglighet. Brist på anslag
skall äfven omintetgöra detta förslag.
Topografiska Corpsen har erhållit en ny organisation, enligt hvilken
befälet ständigt recryteras från Armeens Subaltern-Oflicerare, för att med
ökade kunskaper sedermera åter utgå på Armeen.
[Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utslottets Utlåtande N:o 1/fO. 11
I General-Staben, förr en sammelplats för Generalernes stundom mindre
skickliga favoriter, vinnes numera ej inträde ulan vidsträckta kunskapsprof.
Läroverket vid Marieberg bar blifvit utvidgadt till en högre Lärdomsskola
för Arméens Officerare af alla vapen.
Krigs-Academien bar erhållit en förbättrad organisation.
De 3:ne Artilleri-Regementenas Informations-skolor äro utvidgade så,
att Arméens lägre Befäl der kan erhålla undervisning.
Genom räntebesparingar hafva rese-understöd kunnat lemnäs några af
våra unga Militairer, som derigenom blifvit salle i tillfälle att inhemta och
till Fäderneslandet hemföra kännedom om främmande länders krigsvetenskapliga
upptäckter.
I dessa dagar har från General-Adjutanten till Krigs-Expeditionen ingifvils
underdånigt förslag om vissa kunskapsprof, som hvarje Officers-candidat
framdeles bör aflägga, innan han på förslag till Officer kan uppföras.
Likaledes är en fullständig instruction för General-Befälhafvarne nyligen
underställd Kongl. Maj:ls Nådiga pröfning.
De senare öfningslägren hafva i kännares omdömen varit högst ändamålsenligt
ordnade. Utom de till excercicen vanligen hörande ämnen,
hafva trupperne blifvit undervisade i Fältverks uppkastande, anläggning af
sapper och minor, skanskorgars och blindverks förfärdigande, målskjutning
och fälttjenst-öfningar m. m. Derjemte äro betydande besparingar gjorde
i koslnaderne för dessa läger genom minskning i Stabernes antal och arfvoden.
Beväringen bar blifvit öfvad ej blott som liniesoldat utan äfven som
jägare och Artilleri-service. Beklagligen äro de för detta ändamål anslagne
medel så obetydliga, alt vanligen blott 9 å 10,000 man kunnat
excerceras.
Genom begagnande af Rusthållarehäslar vid Artilleriet har detta vapen
kunnat erhålla en vidsträcktare öfning än fordom.
Stuterien äro betydligt förbättrade, och den inhemska liästafveln
så uppmuntrad, att våra norra Cavalleri-regementen numera uteslutande remonteras
med Svenska hästar.
Beklädnads-Directioner äro inrättade vid de fleste Regementen.
Betydliga anstalter äro vidtagne för befrämjandet af salpeter-tillverkningen;
och krutfabricationen är betydligt förbättrad.
13 Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utslotlets Utlåtande N:o i/j-O.
Artilleriet har undergått en fullständig, förträfflig reorganisation. Dess
nya materiel torde näppeligen hafva sin make i Europa, både i anseende
till modellernes ändamålsenlighet och arbetets soliditet.
Nya canonlås äro för Flottans Artilleri inventerade, hvilka befunnits
så ändamålsenliga, att man i Frankrike skyndat att tillegna sig denna upptäckt.
Ett enkelt och högst användbart antändnings-sätt, medelst de såkallade
Callerströmska rören, är vid Fältartilleriet infördt. Dessa rör göra
epoque i Krigshistorien och äro en Svensk uppfinning.
Bombcanoner hafva vid Flottan blifvit antagne. Nya förbättrade modeller
till Infanteri-gevär komma i dessa dagar alt stadfästas.
Ny plan till ombyggnad och förbättring af Eskilstuna Gevärsfaktori
är uppgjord. Brist på anslag torde kanhända tillintetgöra denna högst magtpåliggande
förändring.
Armeens lönereglering har blifvit satt i verket, och de fordom så
tryckande accorden amorteras genom Pensions-Cassans bemedling, utan
betungande för Statsverket.
En ny befästningsplan är uppgjord. Enligt densamma är Kongsholms
fästning nybyggd. Carlsborgs byggnad fortgår. Början är gjord med befästandet
af Stockholms avenuer.
Dessutom äro 4 Linieskepp, 3 Fregatter, 3 Corvetter, 3 Skonertar
och in Skärgårdsfartyg nybyggda, samt 3 Linieskepp, 3 Fregatter och
flere smärre fartyg under byggnad.
Det nu anförda är endast hvad jag har mig bekant i afseende på
förbättringarne inom vårt Krigsväsende. Mycket torde vara att dertill
lägga, som undfallit mig; men efter det nu anförda frågar jag: Är det
med rättvisa man anklagar en Styrelse för overksamhet, som åstadkommit
detta, och kan man billigt vis påstå, att densamma är fiende till reformer
och förbättringar?
MMMMMHHMm • ———I II
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktrtckeriet , 1834*
Ålim. Berj. och Öecon.-Ut skottets Betänkande N:» i4l*
K
N:o 141 •
Ank. lill Exp.-Utsk. den 7 Jan,
Ytterligare Betänkande, i anledning af väckte motioner, om utvidgad
sågnings-rätt å så väl skattlagde som husbehofs Sågqvarnar.
Utskottets förut i detta ämne afgifne Betänkande N:o i38, som vunnit
bifall af Högloft Ridderskapet oell Adeln den fade och af Högvördige
Preste-Slåndet den 8 sisth December, bar deremot blifvit återremilteradt:
' ' • . t
a) af VäUofl. Borgare-Ståndet,
hvarest Herr Waern anmärkt: att, ehuru den af Utskottet åberopade Kongl,
Kungörelsen den 29 April i83o, hvarigenom blifvit stadgadt, att Lego-och
Salu-sågar, som derefter anlades, eller hvilka, ehuru anlagde, icke under*
gått skattläggning, skulle såsom Fabriks-Inrättningar betraktas, och endast
till bevillning beräknas, instämde, lill princip, med Motionairens åsigter;
bade dock Utskottet, gående tvärt emot hvad upplyst blifvit, kommit till
det resultat, att någon åtgärd i anledning af motionerne icke kunde tillstyrkas:
”alt öfverträdelse af begränsad sågningsrätt numera icke stämplades
”såsom ett brott, utan ansåges vara en loflig rättighet, och den åklagare, 4
”hvilken, med begagnande af Författningarne, yrkade inskränkning, möttes
”med ovilja; samt att'det nu vore hög tid att vinna rättelse.”
Herrar Rubin och Holm hafva instämt med Herr Wcern och tillagt,
den förstnämnde: att det vore af fördel både för Staten och de enskilde,
att en mängd Såg-timmer, som annars icke begagnades, blefve till allmän
nytta använd; och Herr Holm', att i de norra orlerne vore sådan tillgång
på Sågtimmer, alt man ej hade anledning att befara Såg-verkens bestånd;
b") af Hedervärda Bonde-Ståndet,
der följande Ledamöter sig yttrat:
1:0 Nils Strindlund från Vester Norrland: att, då motion af honom
väcktes om upphäfvande af det förbud, som för närvarande lade hinder på
lith, till R. St. Vrot. i834 och 1835. 8 Sami.
aguie Häftet.
Allm. B sv. och Oecon,~\Jr skottets Betänkande N'.o i4r.
en friare sågnings-rält, grundade lian sitt yrkande till en stor del på' den
omständighet, att den disponibla skogs-tillgången ökats genom den å sista
Riksdag lemnade tillåtelse åt egare af Krono-skalte-hemman, berustade Säterier
samt Stads-jord af Krono-skatte natur, alt till sig lösa dispositionsrätten
öfver icke allenast den på egoine befintlige eke-skog, ulan jemväl
mast- och slorverks-träd; och alt, då egaren icke kunde förvägras att nedhugga
sin skog till ved, borde han ock få förädla en öfverflödig och för
honom eljest onyttig sågtimmer-skog.
3:0 Per Nilsson från Christianstads Län: att det ej annat kunde, fin
vara hardt för en skogs-egare att vara betagen rättigheten, att af en öfverflödig
skogs-tillgång få förädla så mycket han anser nödigt och nyttigt, och
i stället nödgas se skogen ruttna neder.
Och hafva Nils Månsson från Malmöhus Lön, Nils Insulin från Stockholms
Län m. fl. af Ståndets Ledamöter med Strindlund sig förenat.
Innan Utskottet går att ytterligare öfver detta ämne hufvudsakligen
sig utlåta, har Utskottet icke bort lemna oanmärkt, att då syftemålet med
ifrågavarande motioner, i hvad de röra Lego- eller Salu-sågar, är, att rättigheten
alt å dem afverka limmer icke måtte vara till något visst belopp
inskränkt, utan Säg-egaren tillåtas att försåga så mycket timmer, som från
egne eller andras skogar kan vara att tillgå; samt ofvannämnde Kongl.
Förordning af den 2p April i83o, utan att göra någon förändring uti det
förut befintliga stadgande, att vid anläggning af dyl i k a Såg-qvarnar bör bestämmas
ett efter skogs-tillgången lämpadt afverknings-belopp af timmer,
hvarutöfver såg-rättigheten ej får sträcka sig, endast förändrar Sågqvarnarnes
beskattningssätC nemligen från grundräntas åsättande till bevillnings
erläggande, hvilken åtgärd synes vara vidtagen, för att, se t lam erfarenheten
visat, att det bestämda sågnings-beloppet ofta öfverträdes, utan att sådant
beifras eller kan lagligen bevisas, från denna näringsgren måtte till Staten
ingå ett emot sågrörelsen svarande skalte-bidrag; så lärer häraf finnas, att
Utskottet, genom afstyrkande af bifall å motionerne , icke bandlat i strid
hvarken med hvad i ämnet blifvit upplyst, eller med oftanämnde Författnings-princip,
såsom Herr Wann velat påslå.
Hvad nu sjelfva saken angar, eller frågan om en obegränsad sågningsrätt å
Lego- Salu-sågar; så förekommer härvid, att 0111, på sätt anmärkt blifvit,
en mängd såg-limmer skulle finnas, som, i anseende till den öfverklagadé inskränkningen
i sågnings-rätlen, ej till någon nytta användes; så lärer delta
vara förhållandet endast i en del af Riket och dessutom kunna afhjelpas
genom ansökning, i vederbörlig ordning, om såg-rätlighetens utsträckande;
Allm. Besv. och Oreon.-Vt skott its Batnnknndt N:o 14».
3
hvaremot det icke kan bestridas, att ju klagan länge och med skäl försports
öfver misshushållning med skogarne i Riket, och att i flere orter, der större
Sågverk finnas, den skog, som varit åtkomlig, till större delen blifvit
medtagen, så att betydliga Sågverk, hvilkas belägenhet medgifvit timmertransport
från Norrige, endast genom inköp af timmer derifrån kunnat
drif vas.
Ehuru således de betänkligheter, som vid detta ämnes förra behandling
bos Utskottet framställde sig, icke blifvit, genom de gjorde anmärkningarne
hafna; har Utskottet likväl trott afseende böra fästas å den åsigt
af saken, som synes råda inom de' 2:ne respective Riks-Slånd, dem frågor
om utvidgad näringsfrihet närmast röra; hvarföre och då nyttan och lämpligheten
af utsträckning i sågnings-rättigheten bero på en närmare kännedom
om förhållandet med skogstillgången i olika orter, än som hos Utskottet
kan förutsättas, Utskottet anser sig,
med frånträdande af dess förra yttrande, böra i så måtto understödja
motionerne i berörde afseende, att Utskottet tillstyrker Rikets
Ständer att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
Kongl. Maj:t, efter föregångne undersökningar, om och i hvad inon
skogstillgången i Riket må medgifva en utvidgad sågnings-rätt i
Lego- och Salu-sågar, täcktes åt denna näringsgren bereda all deri
frihet i ulöfningen, som med så väl egande-rätlen, som nödig skogshushållning
och redan befintlige Sågars bestånd kan vara förenlig.
Beträffande åter Riksdags-Fullmägtigen Dahlbergs motion om ”rättighet
för egare af Husbehofs-sågqvaru alt derå såga icke allenast det virke,
”hvaraf han sjelf vore i behof, utan ock hvad huns egna skogstillgångar derutöfver
medgåfvo till försäljning samt således jemväl till afsalu”;
så har Utskottet ej funnit skäl frånträda dess förra yttrande, hvarigenom
ali åtgärd i anledning af denna motion blifvit afstyrkt.
Hvilket dock till Rikets Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 7 Januarii i835.
STOCKHOLM, i835, Uos J. A. W.vu,ue».
Allm. 'Besvärs- och Oeconomie-VtsTcottets Förslag N".o lj-2. 1'
N:o 142.
Ankom till Exp.-Utsk. d. i5 Jan. t835.
Förslag till jemkning uti Fiks-Ståndens beslut, angående
Skjutsväsendet och Fort agns-inrättningar.
Sedan Utskottet, rörande dessa ämnen, afgifvit Betänkande N:o 98, sorn.
af Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit bifallet, men af de öfrige Stånden återremitteradt
på grund af dervid gjorda anmärkningar, och Utskottet i anledning
deraf med ytterligare Betänkande, N:o 134» inkommit’, hafva Riks-Stånden,
under den i5 och 17 sistl. Nov-, meddelat sina deröfver fattade beslut,
hvaraf inhemtas:
1:0 att Hedervärda Bonde-Ståndet lågt sistnämnde Betänkande till
liandlingarne;
a:o att Vällofl. Borgare-Ståndet godkänt samma Betänkande;
3:o att Högvördige Preste-Ståndet afslagit detta Betänkande och serskildt
beslutat, att R. St. skulle, till befrämjande af Diligence- och Forvagnsinrättningar,
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det egare af sådana
inrättningar mätte förunnas rättighet att, lika med egaren till Diligencen
emellan Stockholm och Upsala, ingå frivilliga öfverenskommelse!’ med de
skjutsningsskyldige efter samma grunder, som för den sistnämnde äro bestämda;
4:o
från Högloft. Ridderskapet och Adeln:
a) att Utskottets förslag i afseende på beredandet och verkställigheten
af skjuts-entreprenader blifvit afslaget;
b) att Ståndet afslagit usta och 3:dje punkterne af Utskottets föreslagne
tillägg och förändringar i Gästgifveri-Ordningen, men att
a:dra punkten blifvit bifallen;
c) att Utskottets förslag till förmon för Diligence-och Forvagns-inrättningarne
blifvit afslaget, utom i afseende på framställningen, att,
till lättnad i dylika företag, sådane inrättningar måtte förunnas
alla de förmoner, hvilka kunna dem, utan andras förnärmande,
tilldelas, hvarjemte Ståndet, rörande Diligence-och Forvagns-inrättningarne,
serskildt fattat beslut, sorn hufvudsakligen instämmer
med Preste-Ståndets;
Bihang till R. S. Prof. 4834 och 1835. 8-de Sami. 4
30-de Häftet.
■i Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utslottets Förslag iV.-o lfa.
d) att Utskottets förslag, om öfverlåtande framdeles åt Diligence-inrattningarne
att fortskaffa brefposten, blifvit afslaget;
e) att Ståndet bifallit hvad Utskottet i öfrigt tillstyrkt uti sitt första
Betänkande med de uti senare Betänkandet gjorde förändringar.
Då det nu åligger Utskottet, att i detta vigtiga Stats-oeconomiska ämne,
deri Riks-Stånden rörande de fleste punk terne stannat i så skiljaktiga och
äfven stridiga beslut, framställa förslag till en sådan sammanjemkning deraf,
som skulle innefatta hvad Riks-Stånden verkligen bifallit, utan att upptaga
något, som, enligt Riksdags-Ordningen, bör anses hafva förfallit, har Utskottet
först ansett sig böra vördsamt erinra, att detta åliggande innebär en
uppgift, som i förevarande fall svårligen på ett tillfredsställande sätt kan
lösas. Utskottets framställda åsigter, dels rörande skjutsningsbesvärets ofördelaktiga
inflytande och behofvet af förändring deri, dels om nyttan af Diligence-
och Forvagns-inrättningars befordrande, synas nemligen icke hafva
blifvit till deras egentliga grunder ogillade, ehuru de åtgärder och förslag,
som Utskottet för ändamålets vinnande uppgifvit, genom Ståndens deröfver
fattade olika beslut, till det liufvudsakligaste förfallit, till en ringa del åter
blifvit bifallna, och till en annan del åter, utan att få förfalla, likväl ännu
icke kunna anses vara fullkomligt antagna. Att nu härvid urskilja och sammanjemka
hvad som grundlagsenligt bör anses redan utgöra eller blifva R.
St:s beslut, skall medföi’a den påföljd, att endast vissa fragmentariska delar,
ryckte ur deras förbindande sammanhang med det bela, hvilket sönderfallit
och icke mera finnes, komma att utgöra den antagna meningen, eller den
opinion, som Rikets Ständer, enligt denna jemkningsåtgärd, skola anses hafva
uttalat i denna vigtiga fråga.
Emedlertid och som Utskottet är pligtigt att, jemlikt 7 3 §. Riksdagsordningen,
företaga en sådan jemkning, får Utskottet i delta afseende vördsamt
anföra:
1 :o Då Utskottets förslag till beredande och verkställighet af frivilliga
skjuts-entrepenaderj med vilkor af förhöjd skjutslega och skjutsningsbesvärets
upphörande, väl blifvit bifallet af Hedervärda Bonde-Ståndet, enligt
Betänkandet N:o q8 och af Vallöf!. Borgare-Ståndet, jemlikt Betänkandet
N:o 134; men deremot förkastadt af Högloft. Ridderskapet och Adeln, samt
Högvördige Preste-Ståndet; så och ehvad de åsigter, som blifvit framställda
till grund för detta förslag, må anses af Riks-Stånden vara gillade eller ej,
och hvarom besluten ingenting innehålla, finner Utskottet ostridigt vara,
alt sjelfva förslaget om entreprenaderne, i afseende hvarpå 2.‘ne
Stånd stannat emot 2, har helt och hållet förfallit.
Allm. Besvärs- och Oeconomie-U[slottets Förslag JV:o 142. 3
2:0 Deremot hafva aila 4 Stånden ansett Diligence- och Forvagnsinrättningar
böra befordras, ehuru Stånden, i afseende på sättet, stannat i
olika och stridiga meningar. Sålunda har Bonde-Ståndet, som bifallit Betänkandet
N:o 98, och Borgare-Ståndet, sorn bifallit N:o i34, fattat olika
beslut, i anseende till de något skiljaktiga förslag, som i dessa Betänkanden
uppgifvas, men båda dessa beslut åsyfta dock bifall dertill, att en underdånig
anhållan borde göras, det Kongl. Maj:t måtte täckas vidtaga de utvägar
och åtgärder till Diligence- och Forvagns-inrättningarnes befrämjande,
som Kongl. Maj:t kunde finna för ändamålet lämplige, samt, till lättnad i
deras företag, förunna dem sådana för möner, hvilka utan andras förnärmande
kunna dem tilldelas. Ridderskapet och Adeln, som endast instämt
i senare momentet af detta förslag, har deremot afslagit hvad Utskottet för
öfrigt framställt i denna del, men serskildt beslutat, att R. H. St. skulle
hos Kongl. Maj.t i underdånighet anhålla, det nuvarande eller framdeles
blifvande Diligence- och Forvagns-inrättningar mätte i Nåder varda tillåtet
, att med vederbörande skjuts skyldige å statlonerne vid de vägarj der
forvagnar på bestämda dagar framgå, öfverenskomma om ansvarigheten
för skjutsning med ett visst antal hästar i förhållande till mängden af
resande, som med Diligencerne kunna fortskaffas; äfvensom Preste-Ståndet,
med afslag af Utskottets Betänkande N:o 134, förklarat, att egare af
ifrågavarande inrättningar måtte förunnas rättighet att, lika med egaren
till Diligencen emellan Stockholm och Upsalaingå frivilliga öfverenskommelser
med de skjutsningsskyldige efter samma grundersom för den sistnämnde
äro bestämde.
Vid jemförelse af dessa beslut finnér Utskottet det vara ostridigt,
att tre Stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln, Borgare- och Bonde-Stånden
instämt deri,
att underdånig framställning bör hos Kongl. Maj:t göras om
förunnande åt Diligence- och Forvagns-inrättningar af sådane
förmoner, hvilka utan andras förnärmande kunna dem tilldelas;
hvarjemte Utskottet anser de af Ridderskapet och Adeln samt Presle-Ståndet,
i afseende pä rättighet för Diligencer, att öfvertaga en viss del af
skjutsnings-skyldigheten vid de Gästgifvaregårdar, som af dem på bestämda
dagar passeras, fattade serskilda beslut vara i hufvudsaken sammanstämmande,
fastän i redactionen något skiljaktige ;■ och som två Stånds beslut sålunda
förefinnes i ett ämne, hvilket i Utskottets förslag ej varit inbegripet, så
tror Utskottet detsamma icke grundlagsenlig! kunna förfalla, utan att Borgare-
och Bonde-Stånden, hvilkas meningar i förevarande ponkt sins emel
-
/ -
4 yl lim. Besvärs- och Oeconomie-Utshottets Förslag IV: o if2.
Ian icke äro fullt öfverensstämmande , böra få tillfälle att yttra sig, huruvida
de önska att deri instämma. Härtill kommer, att Utskottet, som i dess
senare Betänkande icke trodde sig kunna tillstyrka, att rättighet till sådane
öfverenskommelse!’ om skjutsnings-skyldigheten medgåfves, emedan Utskottet
befarade, att den möjligen skulle blifva hinderlig för framgången af enti’eprenaderne,
nu mera, sedan frågan om dessa förfallit, deraf hemtar en
grundad anledning föreslå, det förenämnde Riks-Stånd behagade förena sig
om den mening, som Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet redan
antagit.
Utskottet får således vördsamt hemställa, att Vällofl. Borgare- och
Hedervärda Bonde-Stånden ville biträda det af de öfrige arne Stånden i
denna punkt tagna serskilda beslut, sådant det utur Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Protocoll här ofvan finnes anfördt, äfvensom att denna redaction,
såsom mest fullständig, måtte af Högvördige Preste-Ståndet antagas.
3:o Hvad serskildt angår frågan om ändringar i nu gällande Gästgif'veri-Förordningj
så hade Utskottet i dess båda Betänkanden föreslagit, i
n:dra punkten rörande detta ämne, ”att alla med vederbörlige resepass försedde
personer och följaktligen äfven Gesäller må få begagna Gästgifvare-skiuts.”
Detta har väl blifvit afslaget af Preste-Ståndet men deremot bifallet
af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden;
hvadan beslutet, angående 2:dra punkten, såsom af 3:ne Stånd antaget,
lärer komma att utgöra föremål för R. H. , St:s underdåniga
skrifvelse; deremot anser Utskottet i:sta och 3:dje punkterne,
såsom af 2:ne Stånd bifallne och af 2;ne Stånd afslagne, böra
förfalla.
4:o Beträffande frågan ojii ändring i Rese-Reglementet får Utskottet
vördsamt anföra, att Utskottet i Betänkandet N:o 98 framställt och i
senare Betänkandet N:o 134 vidblifvit det förslag, ”att R. H. St. borde i
underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes, i anseende till den föreslagna
förhöjningen i skjutslegan, anbefalla all den indragning, som kan vara
möjlig, uti antalet af hästar, hvartill Slatens Embets- och Tjenstemän under
resor, enligt nu gällande Författningar, äro berättigade.”
Detta förslag, som Högvördiga Preste-Ståndet afslagit, bar deremot
blifvit bifallet hos öfrige resp. Riks-Slånden, hvilket bifall således föranleder
underdånig skrifvelse i ämnet; dock, som det af Utskottet anförde
motiv för den tillstyrkte åtgärden, nemligen den föreslagne förhöjningen i
Skjutslegan, till följd af R. H, Sl:s beslut, i första punkten, förfallit, och
således
Allm. Besvärs- och Occonomie-Utskottets Förslag JY:o rji. 5
sälcdes numera icke kan åberopas, så föreslår Ulskoltet, alt framställningen
af detta beslut endast må innefatta en underdånig anhållan:
det Kongl. Maj:t läcktes anbefalla all den indragning, som kan
vara möjlig uti antalet af hästar, hvartill Statens Embets- och
Tjenstemän under resor, enligt nu gällande Rese-Reglö'mente, ärö
berättigade.
5:o Slutligen bär Utskottet ansett sig böra vördsamt upplysa, rörande
frågan o/n Postskjutsm och Postförselns jöretling med Diligence-inrättgarj
alt framställningen uti Betänkandet N:o i34, (som i denna punkt afviker
från det förut afgifne Betänkandet N:o 98, i afseende på deruti föreslagen
undersökning rörande Poslliemmans befrielse från deras skjutsningsskyldighet,
) blifvit afslagen af Ridderskapet och Adeln samt Presle-Ståndel,
men bifallen af Borgare-Ståndet, äfvensom att Bonde-Ståndet gillat Betänkandet
JN:o 98; hvaraf följer, alt
Utskottets förslag i denna fråga belt och hållet förfallit.
Sådana äro de jemkningar, som Utskottet, efter så skiljaktiga och
sins emellan stridiga beslut, ansett möjligen kunna på grundlagsenligt sätt
lilly ägabringas. Resultaten af dem äro i verkställigheten inga eller åtminstone
obetydliga och icke svarande emot ämnets vigt. Egentligen kunna de
icke betraktas annorlunda än såsom naket framställda, lösryckta delar ur
ett sammanhängande helt, hvilket förfallit och således icke kan synas.
Härtill kommer, att dessa jemkningsbeslut icke heller lära kunna anses
rigtigt uttrycka den opinion, som hos Riks-Stånden i detta vigtiga ärende
i sjelfva verket må anses vara rådande. Detta torde i synnerhet gälla i
afseende på den egentliga hufvudfrågan, eller den om skjutsningsbesväret
och om behofvet af en nyttig reform i denna del, samt om entreprenaderne.
De förslag, som Utskottet i detta afseende framställt, hafva väl
förfallit; och orsaken till den skiljaktighet i opinionen, som dertill föranledt,
torde till en del kunna tillskrifvas de väsendtliga loeala olikhelerne i detta
vidsträckta land, hvilka olikheter i allmänhet utgöra det egentliga skälet,
hvarföre svårligen något oeconomiskt förslag lärer kunna uppgöras, sora på
alla ställen vore tillämpligt. Men deremot torde Utskottet icke mycket
misstaga sig, om Utskottet antager, att den åsigt, som legat till grand för
Utskottets förslag, och som af Ulskoltet blifvit utförligt utvecklad, eller
öfvertygelsen om behofvet och angelägenheten afen föibättring uti skjutsväsendet,
delas af pluralileten bland Riks-Ståndens Ledamöter. Denna åsigt
6 Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utskoitets Förslag j\!:o 1/fs.
lärer icke kunna anses vara förkastad genom Riks-Ståndens meddelade
beslut, ehuru sjelfva åtgärderne, som för ändamålets vinnande blifvit föreslagne,
genom beslutens stridighet förfallit. Tvärtom torde discussionen i
detta ämne äfvensom hela behandlingen deraf för öfrigt, så väl i Utskottet
som i Stånden, hafva lika tydligt ådagalagt benägenheten för en nyttig
reform i skjutsväsendet, som svårigheten — om icke omöjligheten — att
på detta sätt åstadkomma en sådan.
Yid ett sådant förhållande och då det torde få anses vara öfverensstämmande
med R. St:s egen önskan och åsigt, att delta vigtiga ärende erhåller
en mera sammanhängande och ingripande åtgärd, än som kan väntas
af de obetydliga resultat, hvartill ofvannämnde redan fattade beslut kunna
föranleda, så anser Utskottet sig böra begagna detta tillfälle, för att vördsamt
föreslå, det Rikets Ständer i deras underdåniga skrifvelse till Kongl.
Majit med underdånig framställning af de beslut, som redan tillkommit,
eller blifva en följd af föreslående jemknings-förslag, derjemte anhålla:
att Kongl. Maj:t, med fästadt Nådigt afseende på det ofördelaktiga
inflytande, som skjutsnings-besväret i dess närvarande skick medförer,
täcktes låta vidtaga sådana, efter hvarje orts locala beskaffenhet
lämpade åtgärder, till en nyttig förändring i skjutsväsendet
och till befordrande af de dermed i så nära sammanhang stående
Diligence- och Forvagns-inrättningarne, som Kongl. Majit kan anse
bäst leda till ändamålet.
Stockholm den 14 Januarii i835.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktuyckeiuet , 1835-
Allm. Besvärs- och Oeconomie-Uiskotlets Förslag IV:o if3• I
N:o i43.
Ankom till Exp.-Utsi. den 17 Jan. x835.
Förslag till sammanj enik ning af Riks-St ändens beslut i
en fråga rörande Bergs- och Jer nhandt er ingen i Riket.
Utskottets Betänkande N:o io3, in anledning af väckte motioner om förändringar
i Författningarne rörande Bergs- och Jernhandleringen i Riket,
har, med de förändringar och tillägg ytterligare Betänkandet i samma
ämne N:o 135 innehåller, Blifvit bifallet i vissa delar af 3:ne och i öfrigt
af samtlige Riks-Stånden, utom hvad angår Utskottets framställning i 3:dje
punkten, mom. A, i afseende på nödige förändtungar i beskattningen för
smidesrältens utöfvande, i hvilken fråga Höglofl. Ridderskapet och Adelil
beslutat, att Utskottets tillstyrkande borde utgå och i stället hos Kongl.
Majit göras en så lydande underdånig anmälan: ”Rikets Ständer, som anse,
att någon fullständig reglering af smidesrätlen icke med framgång kan verkställas,
så vida ej i sammanhang dermed en jemnare fördelning af smidesskatten
tillika beredes, samt att de, vid vissa Verk, för en del af smidet,
utan tillräcklig control nu utgående högst betungande recognilions-afgifterne
afskalfas, vilja i underdånighet fästa Kongl. Maj:ts höga uppmärksamhet
derå, att likasom, å ena sidan, någon minskning i Kronans nuvarande intrader
på det hela af jernhandteringen icke genom den fria smidesrrätlens
införande får uppslå, det, å den andra, icke är Rikets Ständers afsigt alt
ålägga tillverkarne någon ny eller ökad beskattning i annor väg eller proportion,
än som bör vara oskiljaktig från ett ökadt smidesbelopp, lill erhållande
af frihet inom verkstaden, och hvaraf det fri villiga åtagandet är hvarje
slångjernstillverkare öppet lemnadt. Rikets Ständer anse äfven att hvad af
Kongl. Maj:t, på desse grunder, rörande beskattningen i Nåder föreskrifves,
måtte, utan hinder för dess tillämpning under tiden, nästkommande Rikets
Ständer lill pröfning föreläggas;” deremot Vällofl. Borgare-Ståndet stadgat,
att ifrågavarande period i Betänkandet borde erhålla denna lydelse: ”att
Rikets Ständer anse äfven, att hvad af Kongl. Majit på desse grunder,
rörande beskattningen, i Nåder föreskrifves, mätte, ulan hinder för dess
tillämpning under tiden, nästkommande Ständer till gillande föreläggas;”
hvarförutan i denna punkt borde inflyta elt så lydande tillägg: ”hvarjemte
Rikets Ständer, i händelse de föreslagne grunderne för smidesrälten af Kgl.
Majit i Nåder hufvudsakligen gillas, jemväl i underdånighet Tilja fästa
Bihang till R. S. Prof. 1834 och 1835. 8-de Sami.
31 :sta llåjlet.
2 Allm. Besvärs- och O economie-Ut slottets Förslag IV: o 143.
Kongl. Maj:ts höga uppmärksamhet derå, att likasom, A ena sidan, någon
minskning i Kronans nuvarande intrader af jernhandteringen ingalunda
.härigenom får uppstå, det också, å den andra, icke är Rikets Ständers
afsigt, att ålägga till verkarne någon ny eller ökad beskattning i annan väg
eller proportion, än som bör vara oskiljaktig ifrån ett ökadt smidesbelopp,
till erhållande af frihet inom verkstaden, hvaraf det frivilliga åtagandet är
hvar och en öppet lemnadt; anseende Rikets Ständer den minskade statsinkomst,
som genom recognilions-smidets försvinnande uppstår, till fullo
motsvaras och ersättas af den hammarskatt, hvilken i ökad nion ingår i och
för fyllnadssmidet på härdarne.” Hvilket sistnämnde tillägg Hedervärda
Bonde-Ståndet, som. lika med Högvördige Preste-Ståndet, bifallit Utskottets
i förevarande punkt och mom. föreslagne framställning, såsom dess
beslut meddelat.
Hvad Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln samt Yällofl. Borgare- och
Hedervärda Bonde-Stånden i denna fråga beslutat befmnes sålunda i sak
sammanstämmande, ehuru i redaclion något skiljaktigt. Höglofl. Ridderskapels
och Adelns beslut innehåller emedlertid, efter Utskottets tanka, allt
hvad de arne öfrige Stånden åsyfta, äfvensom redactionen deraf torde vara
den lämpligaste; af hvilken anledning, och till vinnande af öfverensstämmelse
äfven i ordalag, Utskottet, likmätigt 73 §• Riksdags-Ordningen,
ansett sig böra hos R. H. St. vördsamt hemställa:
att Höglofl. Ridderskapets och Adelns beslut, sådant det här ofvan
finnes intaget, mätte jemväl af öfrige resp. Riks-Stånden, så lill
innehåll som uppställning, antagas.
Hvilket dock, jemte en Ledamots serskilda yttrande, till R. Sirs egen
pröfning vördsamt öfverlemna®. Stockholm den 14 Januarii 1835.
Reservation
af Herr Hjärne> som anförde: ”alt han ieke fann enligt med Grundlagens
anda, det Rikets Ständer öfverlemnade till Kongl. Majrt alt vidtaga
åtgärder till ändring i någon beskattningsfråga, sorn ej helt och hållet grundade
sig på ett, af Ständerne fattadt, bestämdt beslut i hvarje del af de
ifrågavarande åtgärderne, och ansåg, på denna grund, Ulskottet i 1111 förekomne
fråga icke vara pligtigt enligt Grundlagen att sammanjemka Ståndens
beslut, i hvad de röra en sådan del.”
STOCKHOLM, Kok.gg. Ordens-Boktryckeriet , i835.
Allm. Besv. och Oecon,-Utskottets Utlåtande N\o i44*
t
N:o 144*
Anbom, till Exp.-Utsk. den f Febr.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förklaring af Kongl.
Kungörelsen den 28 Augusti i834j> angående närmare bestämmande
af Landtmäns och Städernes Handtverkares handels
IIti
en hos Högloflige Ridderskapet och Adeln väckt, samt derefter
till Allmänna Besvärs* och Oeconomie-Utskottet remitterad motion, har Friherre
Boije, Ludviga med anledning af Bevillnings-Utskottets vid denna.
Riksdag afgifne Betänkande, angående Städernes Salu-accis, fästat uppmärksamhet
på angelägenheten deraf, att den ovisshet undanröjdes, som nu vore
allmänt rådande om rätta förståndet af omförmälde Kongl. Kungörelse af
den 28 Augusti 1834- Inom Bevillnings-Utskottet hade nemligen, vid behandlingen
af frågan om Salu-accisen, tvänne moLsatta meningar sökt göra sig
gällande, den ena: alt då berörde Författning medgaf Landtmannen att i
städerne afyttra ej allenast sine jordalster, utan äfven sille egne och grannars
tillverkningar "af hvad namn som helst,” så borde ock denna allmänna
tillåtelse anses innebära rättighet till försäljning af bröd, dricka och kött;
samt den andra: alt, enär ifrågavarande Författning tillika åberopade ”gällande
Författningar,” så kunde det förbud emot försäljning af bröd och
dricka samt af kött, ”utöfver" en viss bestämd qvantitet, som innefattades
uti Kongl. Förordningen den 22 December i832, icke betraktas annorlunda,
an såsom ännu gällande. Och som det vore af mycken vigt, att Landtman,
som ville begagna sig af den tillåtelse Kongl. Förordningen af den 28
Augusti i834 förunnade, icke måtte äfventyra att, af felaktigt begrepp om
denna Författnings rätta mening, omedvetande begå förbrytelse emot 1832
års Förordning och det förbud, som deri stadgades, föreslog Motionairen:
att Rikets Ständer ville, uti underdånig Skrifvelse till Kongl. Maj:t, anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utfärda en förklaring, som bestämmer
om och i hvad nion det, till följd af Kongl. Kungörelsen den 28 Augusti
1834, må vara Landtmän tillåtet att i Städerne afyttra bröd, dricka och
kött, äfven i mindre qvantitet.
Hiluing till R. St. Brot. 1834 oc/l i835, 8 Samt,
32:dra Iläflet,
t
3
Allm. Besv.- och Oecon.-XJtskottcts Utlåtande N:o 144.
Vid ärendets föredragning lill remiss hafva flere Ledamöter af Högloft.
Ridderskapet och Adeln sig yttrat samt beslridt allt afseende å motionen.
Till upplysning i målet får Utskottet vördsamt anföra:
att Kongl. Maj:t, genom Kungörelsen af den 28 Augusti 1834, så vidt
derom nu är fråga, ”till förekommande af den skiljaktiga tillämpning, gäldande
Författningar, angående Allmogens frihet att föryttra sin afvel och
”sina tillverkningar, dittills varit underkastade,” i Nåder för-klal at, att Landtmän,
till följd af gällande Författningar, ej må förmenas hvarhelst på
Landet och i Städerne, äfven vid tillfällen, då frimarknad ej hålles, föryttra
deras och grannars afvel och af dem åstadkomne tillverkningar af
hvad slag som helst, mer eller mindre fulländade; dock utan rättighet för
Landtmän att för egen räkning idka handel med andra inköpte landtmannavaror
och tillverkningar, än sådane, med hvilka, genom serskilde Författningar,
frihandel är medgifven;
att detta, jemte öfrige i Kungörelsen befintlige stadganden, tillkommit
i anledning af Commerce-Collegii underdåniga skrifvelse den 26 Augusti
i834, hvaruti Collegium, med föranledande af invånarnes i en Församling
af Hallands Län gjorda anhållan att fritt få afyttra sine slöjdealster,
och för att förekomma den skiljaktiga tydning af gällande Författningar, angående
Allmogens rättighet att sälja sin afvel och sina tillverkningar, som
lios olika Embetsmyndigheter ej sällan egde rum, hemställt, att desse Författningar,
genom utfärdande afomförmälde Kungörelse, malte upplifvas, samt
jemväl uppräknat samma Författningar, nemligen 1:0 den i 2 §. af Kongl.
Resolutionen på Städernes besvär den 28 Aug. 1727 gifne förklaring, att
Allmogen ej kunde förmenas alt sälja så i Städerne som på Landet hvad
de sjelfve arbetade och förfärdigade; dock utan rättighet för Allmogen att
köpa slika varor af hvarandra och dem sedermera till salu hålla; 2:0 Föreskriften
i i8:de §. af Instructionen för Landshöfdingarne den 4 November
1704, som tilläde Allmogen rättighet att, utan erläggande af gérnings-öieafgift,
föryttra den tillverkning af smide, laggkäril och hvad eljest mera en
eller annan bland Allmogen med slöjdom sinom göra kunde och till sitt uppehälle
behöfde; 3:o Stadgandet i 8 §. af Kongl. Resolutionen på Allmogens
besvär den 12 December 1734, hvarigenom blifvit bifallet, att de af
Allmogen, som idkade handaslöjder i jern- och trädredskap, som de kunde
afsätta så väl i Städerne som hos deras grannar n Landet; fingo slippa
att derföre betala gernings-ören till nästa Städer; och 4;’> Förordnandet
i 4 §• af Kongl. Maj:ts försäkran och stadfästelse ä Allmogens fri- och rättigheter
den 4 April 178g, deruti Allmogen erhållit tillåtelse att derefter,
Allm. Be sv. oc/i Occoti.-Urskottets Utlåtande N:o 144»
3
på enahanda sätt som ditlils varit beviljadt, inom Riket föra och afsätta
sin egen och sina grannars afvel och slöjder, men med förbud för Bonde
att af andra köpa deras afvel och varor, för att deraf göra upplag, de händelser
dock undantagne, der sådant genom serskilde Författningar vore tillåtet;
samt
att, sedan, genom Kongl. Kungörelsen den 3i Augusti i8i5, blifvit
upplifvadt stadgandet i Commerce-Collegii Kungörelse den 3i Maji 1790,
att alla ätbara eller viclualie-varor, som till Städerne införas, icke må hållas
till salu i ringare partier, än lispund, fjerding och stycketal, efter hvarje
varas serskilda beskaffenhet; samt, enligt Commerce-Collegii Kungörelse den
i3 Mars 1826, Landtman blifvit tillåtet att så väl lill Slockholm som till
andra Städer, der Slagtare äro antagne, införa och försälja färskt kött i hela,
halfva och fjerdedels kreatur; så har Kongl. Maj:t, genom den i motionen
åberopade Kungörelsen af den 22 December 1882, i anledning af Rikets
Ständers underdåniga hemställan och efter inhemtande af Magistraternes
och menige Borgerskap ens yttranden, huruvida de ansåge förmonligare,
att dåvarande förhållanden i afseende å rättigheten att i Städerne tillverka
och försälja bröd och dricka samt i större och mindre partier till salu hålla
färskt kött,, mätte fortfara, eller att nämnde tillverknings- och försäljningsrätt
lemnades fullkomligen fri, så väl för Städernes invånare sjelfve,
som för Landtmannen, i Wäder förklarat, att, emot Salu-accisens upphörande,
nyssnämnde förnödenhets-artiklar lingö, af både landtman och andre
personer, till hvad qvantitet som helst föryttras i 37 uppgifne Städer, samt
att i 11 andra Städer, hvarest införsel och försäljning af färskt kött dittills
varit eller då blifvit af desse Städers invånare Landtman medgifven, samma
frihet skulle framgent ega ruin; och borde på framdeles skeende pröfning,
efter sig företeende omständigheter, ankomma, huruvida och i hvad
moa ifrågaställde tillverknings- och försäljningsrätt kunde i flere än berörde
Städer medgifvas.
Efter att sålunda hafva meddelat de upplysningar, som för en fullständig
kännedom af detta ärende varit nödige, får Utskottet vördsamt
yttra, att då icke sig visat, det ifrågavarande Kungörelse af den 28 Augusti
i834 blifvit, hvarken i det af Motionairen uppgifne, eller i annat afseende,
af olika Embetsmyndigheler skiljaktigt förstådd och tillämpad, anser Utskottet
ej heller skäl vara för handen att till Kongl. Majit ingå med underdånig
anhållan om någon förklaring öfver samma Kungörelse, samt
hemställer fördenskull, att Friherre JBoijes motion må förfalla.
Hvilket dock tili Rikets Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemna®.
Stockholm den 7 Febr. i835.
*
STOCKHOLM, i835, lu»s J. A. WuiDen.
v
Allm. Lesv. och Oecon,-Utskottets Utlåtande N',o i4j»
i
N:o i45.
Ankom till Exp.-Utsk. den 11 Febr.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om tillägg och förändring
i nu gällande Quarantaines-Förjattningar, samt om inrättande
af en fullständig quarantaines-anstalt vid Rikets östra kust.
Uli ett till Höglofl. Ridderskapet och Adeln ingifvet memorial, som
till Utskottets handläggning blifvit remitteradt, har Herr Crusenstolpe, M.,
under åberopande af 56 §. Riksdags - Ordningen , förmält sig vilja till Rikets
Ständers b.epröfvande framställa ett ämne, för hvilket invånarne i södra
orterne af Riket skola uttryckt det högsta interesse och länge fruktlöst
sökt en organ. Motionairen har vidare anfört, att, efter den kännedom
man eger 0111 cholera-farsotens härjningar inom fäderneslandet förlidet år ,
måste uppmärksamheten odelad vara egnad åt smittans utestängande från
landet, i hvilken mening han^förmodat finna sig understödd af de Riksdagsmän,
sorn hysa en opinion, öfverensstämmande med Kongl. Brefvet den 22 sistlidlie
September, om spärrningars upphäfvande inrikes, hvaraf bör följa, att
cholera-smittan, inkommen till någon ort af Riket, får sprida sig till allat,
och om än nödige försigtighetsmått skenbart förorsaka kostnader för importören
samt följaktligen ökade pris å en eller annan artikel, men dymedelst
säkerhet till lif och en i andra afseenden lifligare rörelse befrämjas,
synas desse fördelar rikt ersätta de antydde olägenheterne. Genom
Kongl. Quarantaines-Förordningen den 7 November 1S06 voro, i dess 17 §.,
tryggande föreskrifter lemnade, hvilka efterlefdes en tid, då choleran rasade
i flera grannstater; men genom Kongl. Förordningen den *7 Mars i83a
inskränktes quarantaines-tiden för fartyg, kommande från smittad ort, till
tio, och seglingstiden till fyra dagar, hvilken senare i 1806 års Förordning
Tar bestämd till trettio dagar, och i Kongl Quai antains-Commissionens Kungörelse
den 17 Junii 1831 nedsattes till 8 dagar; äfvensom 5 §. i i832 års
Författning innehåller, att fartyg, som kommer från utländsk ort, må, då
samma ort ej i Sverige är förklarad för smittad, anlöpa Svensk hamn, utan
BiÄung till R. St. Vrot. 1834 oc!l e835, 8 Sami,
33:dje Häftet.
I
*
Allm. Besv.- och Oecon.-U t skottets Ut låt ande N:o r45.
ratan att hafva besökt quarantaines-inrättning. Att ändamålet med desse
senare föreskrifter sistlidet år förfelats, och att den då inträffade olyckan
äfven hädanefter kommer att förnyas, skall, enligt Motionairens förmenande,
befaras af alla, hvilka ej föreställa sig, att cholera-sjukdomenj, deraf Sverige
tillförene aldrig varit hemsökt, utvecklas af sig sjelf, jemväl på jordklotets
nordliga trakter, helst den öfvertygelsen skall af många delas, att choleran
inkommit till Götheborg och Stockholm från Hull i England.
Såsom en brist i lagstiftning har Motionairen jemväl anmärkt, att
ansvars-hestämmelse saknas för underlåtenhet af den i 2 §. af 1806 års
Quarantaines-Förordning Handels-Agenler och Consuler ålagda tjenstepligt,
att, så snart smittosam sjukdom utbrustit inom deras district, derom till
Kongl. Commerce-Collegium insända rapport; likasom det skall vara fara
värdt, att Consuler, i senare tider utnämnde och serdeles ntländningar, sakna
kännedom om denna del af deras åligganden, åtminstone torde en af
desse omständigheter böra få antagas såsom orsak dertill, att t. ex. Coniin
er ce-Collegi i Kungörelse sistlidet år, om eholerans utbrott i Spanska, Portugisiska
och till England hörande städer utfärdades två eller tre veckor
senare än berättelse derom funnits att läsa i Svenska Tidningar, och hvaraf
följt, att fartyg från smittad ort kunnat i Svensk hamn inkomma, utan
att behöfva anlöpa quarantaines-plats, eller dit få afvisas; och skall det till
och med påstås, att Skepparen Bias från Hull, om bord på hvars fartyg
choleran i Stockholm först utbröt, haft rent sundhets-pass, samt att han ej
skall uudergått quararitalne, fastän orten derifrån han korn var för smittad
misstänkt.
Yid sådane förhållanden har Motionairen ansett tiden vara inne alt
föreslå, det Rikets Högloft. Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla: att med stadgandet i 2 §. af 1806 års Quarantaines-Förordning,
rörande Handels-Agenters skyldighet att inskicka rapporter om helsö—till—
ståndet det de vistas, må förenas ansvars-bestämmelse för försummandet
deraf, hvilket ansvar borde bestå i suspension eller entledigande: — att,
med ändring af 11 och ta §§. i Kongl. Förordningen den 17 Mars 1882,
qu-arantames.-tiden må bestämmas till åtminstone tjugu dagar för fartyg,
större eller mindre, gods och folk från cholera-smittad ort, oell till tio dagar
från för smitta misstänkt ort, allt berak na dt från skeppets ankomst till
quarantaines-plats: — att något undantag för resande med ång-paketbåt icke
må eg» ram: — att, med ändring af ro §. i samma Kongl. Förordning,
lidens för fartygs resa frän cholera-smittad ort, eiler för cholera misstänkt
Mm. Besv. tch Öeco».-Utsfottets Vttitnnde Nio »45.
3
ort, må förlängas från fyra till åtta dagar; samt att, i 5 af nämnde
Kongl. Förordning, som redan till en del ärupphäfven genom QuarantainesCommissionens
Kungörelse den 6 Junii »83a, de orden; "Fartyg ankommande
från utländsk ort, som i Sverige icke är för smittad eller misstänkt
ansedd/’ måtte ändras till följande lydelse: "”Fartyg, kommande från utländsk
ort, som i Sverige är, på sätt i §. i denna Förordning innehåller,
för frisk förklarad, &c.;” hvarjemte Motionairen slutligen hemställt, om icke,
då cholerans införande till Riket lika mycket vore att befara vid östra som
vestra kusterne af Riket, Kongl. Majrts höga uppmärksamhet borde fästas på
behofvet af en dylik fullständig Quarantaines-anstalt, som den vid Känsö,
på någon af de yttre öarne i Slockholms-skären, eller annan lämplig, från
fasta landet något aflägse ort.
För pröfning af hvad sålunda föreslaget blifvit, har Utskottet ansett
nödigt att närmare granska de af Motionairen framställde skäl och söka
utreda anförde förhållanden samt de följder, som af åsyftade ändringar i
Författningarne skäligen kunna väntas. Utskottet har härvid trott sig böra
rådfråga, ej blott den erfarenhet man här i Jandet vunnit, rörande cholera-farsoten
och anstalterne till dess afvärjande , utan äfven, och må hända
mera, de resultat, hvartill man inom andra Europeiska Stater i berörde
afseenden kommit, och de åtgärder man der numera anser för smittans
utestängande erforderlige.
Såsom hufvudsakligt stöd för den ifrågaställde skärpningen i quarantaines-föreskrifterne,
innehåller motionen, att under senaste tiden här i landet
vidtagne anstalter mot clioleran böra anses otillräcklige och icke ledande
till ändamålet, samt att visse Embetsman dels sakna kännedom om
deras åligganden, dels kunna misstänkas för bristande nit och uppmärksamhet.
Utskottet får, i anledning häraf, yttra den öfvertygelse, att af cholerans
utbrott i ett land ej kan dragas den bestämda slutsats, att Quarantaines-anstalterne
derstädes varit mindre ändamålsenligt i nrättade och vårdade,
eller att vederbörande Embetsman i någon nion brustit i uppfyllandet
af deras åligganden; lika litet som Utskottet eger anledning tillämpa eli
dylik slutföljd pä Sverige; men lättare torde man kunna finna stöd för deri
lankan, att, oaktadt den bäst ordnade och utförda quarantaines-behandling
af folk och gods, choleran kan uppkomma inom ett land, utan alt vara detsamma
från ett annat påförd. Af erfarenheten, serdeles i andra Europeiska
länder, hvilka mera än Sverige varit af farsoten hemsökte och der man
likaledes till sjukdomens utestängande uppbjudit alla krafter och användt
4
Ailm. Bssv. och Qccor..-Utskottets Utlåtande N:o l45.
alla försigtighets-mått, måste ledning för omdömet i förenämnde hänseenden
hemtas. Den liar visat, att choleran utbrutit å ställen, aflägsna ifrån smittade
orter, med hvilka de ej haft gemenskap, deremot å andia sidan inträffat,
att med cholera behäftad, från smittad ort anländ person, å en an
nan
insjuknat och aflidit, utan att sjukdomen i den sistnämnde vidare förmärkts.
En sådan erfarenhet har också föranledt dertill, att, inom Europas fleste
länder, quarantaines-tiden blifvit förkortad mera än i Sverige, samt tili
och med all quarantaine för fartyg från smittade orter afskaffad, de fall
undantagne, då cholera-sjuke funnits om bord. Sålunda har t. ex., enligt
de på officiela handlingar grundade upplysningar, som Utskottet haft tillfälle
inhemta, förhållandet under sistlidne Augusti, September och October
månader, då choleran häftigast rasade i Götheborg och Stockholm, varit, att
i Mechlenburgs, Hollands, Englands och Belgiens hamnar, äfvensom i Havre
de Grace, ingen quarantaine blifvit ålagd från Sverige ankommande
fartyg; att i Danmark resande från Sverige varit befriade från skyldigheten
att medhafva Suudhets-betyg, och endast fartyg från Götheborg förbudne
att på fem dygn efter afresan från nämnde stad hafva gemenskap med
land; att i Preussen fyra dygns observations-quarantaine varit anbefalld, så
vida fartyg från Sverige ej förut under resan anlupit Dansk quarantainesplats,
då communicationen varit obehindrad; och alt i Finland fartyg från
Sverige varit underkastade fem dagars quarantaine, hvilken tid jemväl bort
vara tillbragt på resan från Svensk hamn, för alt få fritt inlöpa till Lubeck.
Det vill häraf synas, som man nästan allestädes funnit den i äldre
Författningar föreskrifne längre quarantainestid öfverflödig och för cholerans
utestängande utan tillförlitlig verkan, samt det dermed Åsyftade ändamålet
genom lindrigare åtgärder kunna vinnas, helst sedan sjukdomen numera
nästan i hela Europa kan' anses inhemsk; deremot de oundvikliga
följderna af det förut tillämpade strängare quarautaines-systemet vore en
hämmad utrikes handel och omåttligt uppstegrade pris på alla utländska,
mer eller mindre nödvändige varor.
Beträffande Motionairens framställning, som skulle förlidet år cholerasmittan
blifvit Sverige från England påförd; så gifva de om sjukdomens
uppkomst hällne undersökningar till ett sådant förmenande ej den ringaste
anledning; hvaremot utredt är, att vid den tid choleran i Götheborg uthröt,
ingen ort inom hela Stor-Britanien och Irland varit för smittad förklarad;
äfvensom att sjukdomen visade sig i Hull först omkring tre veckor
sedan
'Allni. Be>v, Ock Oecon.-Vtnkottet: Ut Wto tide JVto 145.
5
sedan Skepparen Bias derifrån hit afseglat, och senare än sjukdomen benjat
gripa omkring sig i Götheborg. Än mera otillförlitlig synes den förmodan
vara, att vederbörande Coiisuler sakna kännedom om deras skyldighet, i afseende
på rapporters afgifvande rörande helsolillslåndet i deras district,
eller deruti visat försummelse, åtminstone lärer lill ett sådant förhållande
ej skäligen kunna slutas deraf, att Commerce-Collegii Kungörelser, om cholerans
utbrott utrikes, stundom utfärdats senare än underrättelse derom finnes
i Svenska Tidningar införd. —- Detta kungörande är dessutom nödigt mera
för quarantaines-afgifternes beräknande än för smittans utestängande, enär
Kongl. Kungörelsen den 22 Febr. förlidet år, om hvad tills vidare bör
iakttagas emot cholera-sjukdomens införande i Riket, stadgar: att fartyg af
hvad storlek som helst, hvilka afgå från utrikes ort med bestämmelse till
Sverige, skola vara försedde med Svensk Consols, eller, i brist deraf, vederbörande
Aulorilets Sundhetsbetyg, innehållande uppgift, huruvida choleran
varit eller är gängse på lastnings- eller afseglings-01 ten eller i grannskapet
deraf, samt om besättningens och passagerarnes helsotillstånd; att de, sorn
icke medföra sådane Sundhetspass, äro skyldige anlöpa behörig quarantaines-plals;
och att, om fartyg skulle directe till destinationsorten anlända,
men vid den undersökning, som med sådane är anbefalld att anställas, innan
gemenskap med land tillåtes, skulle befinnas, att någon af de i 5 §. af
Kungörelsen uppräknade omständigheter, deribland äfveji saknad af Sundhetspass,
inträffar, bör det genast lill quarantainesplals förvisas.
Genom tillvaron af nyssnämnde stadgande, rörande skyldigheten att
medhafva Sundhetsbetyg, förfaller så väl Molionairens anmärkning emot 5 §.
af Kongl. Kungörelsen den 17 Mars i83a, sorn deiaf hörnlad anledning till
förslag om redactions-förändring i nämnde §., måhända i alla fall öfverflödig,
då samma §. såsom säkerhetsåtgärd föreskrifver en sådan behandling
af fartyg, innan gemenskap med land skulle tillåtas, sorn är anbefalld 1 12
§. af 1806 års Quarantaines-Förordning.
Enligt 35 §. Regerings-Formen äro Consnler och Handels-Agenler sådane
Embetsman, hvilka, när Kongl. Majit behagar och för Rikets gagn finner
det fordras, kunna entledigas; och kan TJt skott et ej betvifla, alt Fel eller
försummelse af den eftertänkliga beskaffenhet, som ingifvande af origtige
Snndhelsbevis, eller underlåtenhet att i rätter tid inrapportera cholerans
eller annan epidemisk sjukdoms utbrott, skulle föranleda entledigande för
den Embetsman, som dermed beträddes. Då således Grundlagen förvarar
liik. till /{. St, Vrot, j834 och 1855. 8 Saini,
33:tlje Häftet, 9
rMith Besv, och Oecon.-U:slottets Utlåtande A'» 14.5,
ett det kraftigaste correctiv emot missbruk i berörde afseende, torde någon
vidare straffbestämmelse ej vära behöflig.
Betraktar man verkningarne af quarantainer, med deraf uppkommande
dröjsmål och kostnader, äfven under den inskränkta tiel, sorn för
närvarande i Sverige är föreskrifven, lärer man finna, ali de utgöra för allmänna
rörelsen sådane binder och band, hvilka af ele handlande Nationerne
otvifvelakligt måste förr eller senare än vidare undanröjas, så vida man
ef vill tillvägabringa ett aftyningstiJlstånd i sjöfarande folkens vigtigaste'
näringsgren samt stoppa en af de rikaste källor till industriens utveckling:
och spridandet af en mera allmän välmåga bland dess idkare. — Det är
redan anfördt, huruledes flera länders Regeringar funnit sig föranlåtne modifiera
Qvarantaines-Författningarne rörande sjelfva tiden, och det synes ej
otroligt, att de snart nog skola af de länder, med hvilka en inbördes han—
delsgemenskap eger rum, fordra reciprocitet, eller, om den vägras, söka aftvinga
den, genom uppställande af likartade hinder å deras sida.
Hvad slutligen beträffar anläggning af en ny ständig quarantaines-anslalt
vid Rikets östra kust, anser Utskottet, för sin del, en dylik skola medföra
så betydlige kostnader, att motsvarande gagn deraf ej vore att påräkna,,
helst, i den händelse att choleran från östra grannstaterne befaras, en enda.
quarantainesplats. på den långa Östersjökusten vore otillräcklig, da deremot,
flera prov.isionela bättre uppfylla ändamålet och ej torde föranleda, så kännbara
uppoffringar af allmänna medel,
XJppå nu anförde skäl har Utskottet ansett de af Herr Crusenstolpe
föreslå gne sladganden och åtgärder olämplige elle]- öfverflöd ige, hvadan Ut—
skottet, vördsamt hemställer,
att motionen icke ma till någon Rikets Högloft, Ständers åtgärd!
föranleda.
Böck varder sådant Rikets Hoglaft.. Ständers, egen. pröfning, vördsamt
uodersläldt.
Stockhem de*» 7; Februari! i835i.
S/L' O C KJiÖ. LM ,, »Ääo p hos.. J. AL. W-A-lld&k,.
Allm. Lesv. och Oecon,-Utskottets Utlåtande N\o 145.
1
N:o 145.
Ankom till Exp.-TJtsk. den 11 Febr.
Utlåtande, i anledning af väckt motionj om tillägg och förändring
i nu gällande Quarantaines-FörJ attningar} samt om inrättande
af en fullständig c/uarantaines-anstalt vid Rikets östra kust.
Uli ett till Höglofl. Ridderskapet och Adeln ingifvet memorial, som
till Utskottets handläggning blifvit remitteradt, har Herr Crusenstolpe, M.,
under åberopande af 56 §. Riksdags - Ordningen , förmält sig vilja till Rikets
Ständers bepröfvande framställa ett ämne, för hvilket invånarne i södra
orterne af Riket skola uttryckt det högsta interesse och länge fruktlöst
sökt en organ. Motionairen bar vidare anfört, alt, efter den kännedom
man eger örn cholera-farsotens härjningar inom fäderneslandet förlidet år,
måste uppmärksamheten odelad vara egnad åt smittans utestängande från
landet, i hvilken mening hanjförmodat finna sig understödd af de Riksdagsmän,
som hysa en opinion, öfverensstämmande med Kongl. Brefvet den 22 sistlid—
ne September, om spärrningars upphäfvande inrikes, hvaraf bör följa, att
cholera-smittan, inkommen till någon ort af Riket, får sprida sig till alla;
och om än nödige försigtighetsmått skenbart förorsaka kostnader för importörn
samt följaktligen ökade pris å en eller annan artikel, men dymedelst
säkerhet till lif och en i andia afseenden lifligare rörelse befrämjas,
synas desse fördelar rikt ersätta de antydde olägenheterne. Genom
Kongl. Quarantaines-Förordningen den 7 November 1806 voro, i dess i7§.,
tryggande föreskrifter lemnade, hvilka efterlefdes en tid, då choleran rasade
i flera grannstater; men genom Kongl. Förordningen den j 7 Mars i832
inskränktes quarantaines-tiden för fartyg, kommande från smittad ort, till
tio, och seglingsliden till fyra dagar, hvilken senare i 1806 års Förordning
var bestämd lill trettio dagar, och i Kongl Quai antains-Commissionens Kungörelse
den 17 Junii 1831 nedsattes till 8 dagar; äfvensom 5 §. i i832 års
Författning innehåller, alt fartyg, som kommer från utländsk ort , må, då
samma ort ej i Sverige är förklarad för smittad, anlöpa Svensk hamn, utan
Bihang till R, St. Vrot, 1834 ocft s835, 8 Sami.
33:dje Häftet*
*
*
Allm. Besv.- och Oecon.-fjrskottets "Utlåtande N:o i45.
utan att hafva besökt quarantaines-inrättning. Att ändamålet med desse
senare föreskrifter sistlidet år förfelats, och att den då inträffade olyckan
äfven hädanefter kommer att förnyas, skall, enligt Motionairens förmenande,
befaras af alla, hvilka ej föreställa sig, att cholera-sjukdomenj, deraf Sverige
tillförene aldrig varit hemsökt, utvecklas af sig sjelf, jemväl på jordklotets
nordliga trakter, helst den öfvertygelsen skall af många delas, att choleran
inkommit till Götheborg och Stockholm från Hull i England.
Såsom en brist i lagstiftning har Motionairen jemväl anmärkt, att
nnsvars-bestämmelse saknas för underlåtenhet af den i 2 §. af 1806 års
Quarantaines-Förordning Handels-Agenter och Consuler ålagda tjenstepligt,
att, så snart smittosam sjukdom utbrustit inom deras district, derom till
Kongl. Commerce-Collegium insända rapport; likasom det skall vara fara
värdt, att Consuler, i senare tider utnämnde och serdeles utländningar, sakna
kännedom om denna del af deras åligganden, åtminstone torde en af
desse omständigheter böra få antagas såsom orsak dertill, att t. ex. Coniin
erce-Collegii Kungörelse sistlidet år, om cholerans utbrott i Spanska, Portugisiska
och lill England hörande släder utfärdades två eller tre veckor
senare än berättelse derom funnits att läsa i Svenska Tidningar, och hvaraf
följt, att fartyg från smittad ort kunnat i Svensk hamn inkomma, utan
att behöfva anlöpa quarantaines-plats, eller dit få afvisas; och skall det till
och med påstås, att Skepparen Bias från Hull, om bord på hvars fartyg
choleran i Stockholm först utbröt, haft rent sundhets-pass, samt att han ej
skall undergått quarantaine, fastän orten derifrån han kom var för smittad
misstänkt.
Vid sådane förhållanden har Motionairen ansett liden vara inne att
föreslå, det Rikets Höglofl. Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla: att med stadgandet i 2 §. af 1806 års Quarantaines-Förordning,
rörande Handels-Agenters skyldighet att inskicka rapporter om helso-ti 11-  slåndet dei de vistas, må förenas ansvars-beslämmelse för försummandet
deraf, hvilket arisvar borde bestå i suspension eller entledigande: — att,
med ändring af 11 och 12 §§. i Kongl. Förordningen den 17 Mars 1882,
quarantaines-tiden må bestämmas lill åtminstone tjugu dagar för fartyg,
större eller mindre, gods och folk från cholera-smittad ort, och till tio dagar
från för smitta misstänkt ort, allt beräknad t från skeppets ankomst till
quarantaines-plats: — att något undantag för resande med ång-paketbåt icke
må ega rum: — att, med ändring af 10 §. i samma Kongl. Förordning,
tiden för fartygs resa från cholera-smittad ort, eller för cholera misstänkt
Allm. Besv. nefi öccon.-Xiislottets TJthhnnde Nio 145.
3
ort, må förlängas från fyra till åtta dagar; samt att, i 5 §. af nämnde
Kongl. Förordning, som redan till en del ärupphäfven genom QuarantainesCommissionens
Kungörelse den 6 Junii i832, de orden; "Fartyg ankommande
från utländsk ort, som i Sverige icke är för smittad eller misstänkt
ansedd/’ måtte ändras till följande lydelse: "Fartyg, kommande från utländsk
ort, som i Sverige är, på sätt i §. i denna Förordning innehåller,
för frisk förklarad, &c.;” hvarjemte Molionairen slutligen hemställt, om icke,
då cholerans införande till Riket lika mycket vore att befara vid östra sorn
vestra kusterne af Riket, Kongl. Majrls höga uppmärksamhet borde fästas på
hehofvet af en dylik fullständig Quarantaines-anstalt, som den vid Känsö,
på någon af de yttre öarne i Slockholms-skären, eller annan lämplig, från
fasta landet något aflägse ort.
För pröfning af hvad sålunda föreslaget blifvit, har Utskottet ansett
nödigt att närmare granska de af Motionairen framställde skäl och söka
utreda anförde förhållanden samt de följder, som af åsyftade ändringar i
Författningarne skäligen kunna väntas. Utskottet har härvid trott sig böra
rådfråga, ej blott den erfarenhet man bär i landet vunnit, rörande cholera-farsoten
och anstalterne till dess afvärjnnde , utan äfven, och må hända
mera, de resultat, hvartill man inom andra Europeiska Stater i berörde
afseenden kommit, och de åtgärder man der numera anser för smittans
utestängande erforderlige.
Såsom hufvudsakligt stöd för den ifrågastäilde skärpningen i quarantaines-föreskrifterne,
innehåller motionen, att under senaste tiden här i landet
vidtagne anstalter mot choleran böra anses otillräcklige och icke ledande
till ändamålet, samt alt visse Embetsmän dels sakna kännedom om
deras åligganden, dels kunna misstänkas för bristande nit och uppmärksamhet.
Utskottet får, i anledning häraf, yttra den öfvertygelse, att af cholerans
utbrott i ett land ej kan dragas den bestämda slutsats, att Quarantaines-anstalterne
derstädes varit mindre ändamålsenligt i nrättade och vårdade,
eller att vederbörande Embetsmän i någon mon brustit i uppfyllandet
af deras åligganden; lika litet som Utskottet eger anledning tillämpa en
dylik slutföljd på Sverige; men lättare torde man kunna finna stöd för den
tankan, att, oaktadt den bäst ordnade och utförda quärantaines-behandling
af folk och gods, choleran kan uppkomma inom ett land, utan alt vara detsamma
från ett annat påförd. Af erfarenheten, serdeles i andra Europeiska
länder, hvilka mera än Sverige varit af farsoten hemsökte och der nian
likaledes till sjukdomens utestängande uppbjudit alla krafter och använd t
4
Ailm. Eesv. och Oecon.-X5tskottets U*litande N:o I45.
alia försigtighets-mått, mäste ledning för omdömet i förenämnde hänseenden
hemtas. Den har visat, att choleran utbrutit å ställen, aflägsna ifrån smittade
orter, med hvilka de ej haft gemenskap, deremot å andia sidan inträffat,
att med cholera behäftad, från smittad ort aniand person, å en an
nan
insjuknat och aflidit, utan alt sjukdomen i den sistnämnde vidare formark
Is.
En sådan erfarenhet har också föranledt dertill, att, inom Europas fleste
länder, quarantaines-tiden blifvit förkortad mera än i Sverige, samt lili
och med all quarantaine för fartyg från smittade orter afskaffad, de fall
undantagne, då cholera-sjuke funnits om bord. Sålunda har t. ex., enligt
de på officiela handlingar grundade upplysningar, som Utskottet haft tillfälle
inhemta, förhållandet under sistlidne Augusti, September och October
månader, då choleran häftigast rasade i Götheborg och Stockholm, varit, att
i Mechlenburgs, Hollands, Englands och Belgiens hamnar, äfvensom i Havre
de Graee, ingen quarantaine blifvit ålagd från Sverige ankommande
fartyg; att 1 Danmark resande från Sverige varit befriade från skyldigheten
att medhafva Suudhets-betyg, och endast fartyg från Götheborg förbudne
alt på fem dygn efter afresan från nämnde stad hafva gemenskap med
land; att i Preussen fyra dygns observations-quaranlaine varit anbefalld, så
vida faityg från Sverige ej förut under resan anlupit Dansk quarantainesplals,
då communicationen varit obehindrad; och att i Finland fartyg från
Sverige varit underkastade fem dagars quarantaine, hvilken tid jemväl bort
vara tillbragt på resan från Svensk hamn, för att få fritt inlöpa till Lubeck.
Det vill häraf synas, som man nästan allestädes funnit den i äldre
Författningar föreskrifne längre quarantainestid öfverflödig och för cholerans
utestängande utan tillförlitlig verkan, samt det dermed åsyftade ändamålet
genom lindrigare åtgärder kunna vinnas, helst sedan sjukdomen numera
nästan i hela Europa kan' anses inhemsk; deremot de oundvikliga
följderna af det förut tillämpade strängare quarantaines-systemet vore en
hämmad utrikes handel och omättligt uppstegrade pris på alla utländska,
mer eller mindre nödvändige varor.
Beträffande Motionaireris framställning, som skulle förlidet år cholerasmittan
blifvit Sverige från England påförd; så gifva de om sjukdomens
uppkomst héline undersökningar till ett sådant förmenande ej den ringaste
anledning; hvaremot utredt är, att vid den tid choleran i Götheborg utbröt,
ingen ort inom hela Stor-Britanien och Irland varit för smittad förklarad;
äfvensom att sjukdomen visade sig i Hull först omkring tre veckor
sedan
'Mtn. Besv, ock Oecon.-Utskotiets Vtlilttuäe Nio i4&
S
sedan Skepparen Eias derifrån hit afseglat, och senare än sjukdomen börjat
gripa omkring sig i Götheborg. Än mera otillförlillig synes den förmodan
vara, att vederbörande Consuler sakna kännedom om deras skyldighet, i afseende
på rapporters afgifvande rörande helsötillståndet i deras dislrict,
elier deruti visat försummelse, åtminstone lärer lill ett sådant förhållande
ej skäligen kunna slutas deraf, att Commeree-Collegii Kungörelser, om cholerans
utbrott utrikes, stundom utfärdats senare än underrättelse derom finnes
i Svenska Tidningar införd. — Detta kungörande är dessutom nödigt mera
för quarantaines-afgiflernes beräknande än för smittans utestängande, enär
Kongl. Kungörelsen den 22 Febr, förlidet år, om hvad lills vidare bör
iakttagas emot cholera-sjukdomens införande i Riket, stadgar: att fartyg af
hvad storlek som helst, hvilka afgå från utrikes ort med bestämmelse till
Sverige, skola vara försedde med Svensk Consuls, elior, i brist deraf, vederbörande
Autoritcts Sundhetsbetyg, innehållande uppgift, huruvida cholera»
varit eller är gängse på lastnings- eller afseglings-orten eller i grannskapet
deraf, samt om besättningens och passagerarnes helsotillstånd; att de, som
icke medföra sådane Sundhetspass, äro skyldige anlöpa behörig quarantaines-plats;
och att, om fartyg skulle directe till destinationsorten anlända,
men vid den undersökning, som med sådane är anbefalld att anställas, innan
gemenskap med land tillåles, skulle befinnas, att någon af de i 5 §.af
Kungörelsen uppräknade omständigheter, deribland äfven saknad af Sundhetspass,
inträffar, bör det genast till quarantainesplats förvisas.
Genom tillvaron af nyssnämnde stadgande, rörande skyldigheten att
medhafva Sundhetsbetyg, förfaller så väl Molionairens anmärkning emot 5 §.
af Kongl. Kungörelsen den 17 Mars iSSs, sorn deraf hemtad anledning till
förslag om redaetions-förändring i nämnde måhända i alla fall öfverflödig,
då samma §. såsom säkerhetsåtgärd föreskrifver en sådan behandling
af fartyg, innan gemenskap med Iand skulle tillåtas, som är anbefalld i 12
§. af 1806 års Quarantaines-Förordning.
Enligt 35 §. Regerings-Formen äro Consuler och Hand e Is-A g en t er sådane
Embetsman, hvilka, när Kongl. Maj:t behagar och för Rikets gagn finner
det fordras, kunna entledigas; och kan Utskottet ej betvifla, alt fel eller
försummelse af den eftertänkliga beskaffenhet, sorn lifgifvande af orig trge
Sundhetsbevis, eller underlåtenhet att i rätter tid inrapportera cholera ns
eller annan epidemisk sjukdoms utbrott, skulle föranleda entledigande för
den Embetsman, som dermed beträddes. Dä således Grundlagen förvarar
lith, lill R. St. Vrot. r834 och 1835. 8 Sami.
33:dje Hältet. 3
6
Allm. Bes v, och Oecoit.-Ur skottets Utlåtande Nio 145,
ett det kraftigaste correcliv emot missbruk i berörde afseende, torde någon
vidare straffbestämmelse ej va'ra behöflig.
Betraktar man verkningarne af quarantainer, med deraf uppkommande
dröjsmål och kostnader, äfven under den inskränkta tid, som för
närvarande 1 Sverige är föreskrifven, lärer man finna, ali de utgöra för allmänna
rörelsen så da ne binder och band, hvilka af de handlande Nationerlie
©tvifvelaktigt måste förr eller senare än vidare undanröjas, sä vida man
ej vill tillvägabringa ett aflyningstillstånd i sjöfarande folkens vigligaste
näringsgren samt stoppa en af de rikaste källor till industriens utveckling
och spridandet af en mera allmän välmåga bland dess idkare. — Det är
redan anfördt, huruledes flera länders Regeringar funnit sig föranlåtne modifiera
Qvarantaines-Författningarne rörande sjelfva tiden, och det synes ej
©troligt, att de snart nog skola af de länder, med hvilka en inbördes handelsgemenskap
eger rum, fordra reciprocitet, eller, om den vägras, söka aftvinga
den, genom uppställande af likartade hinder å deras sida.
Hvad sini ligen beträffar anläggning af en ny ständig qnaranfaines-anstalt
vid Rikets östra kust, anser Utskottet, för sin del, en dylik skola medföra
så betydlig© kostnader, att motsvarande gagn deraf ej vore att påräkna,
helst, i den händelse alt choleran från östra grannstaterne befaras, en enda
quarantatnesplats på den långa Östersjökusten vore otillräcklig, då deremot
liera provisionela bättre uppfylla ändamålet och ej torde föranleda så kännbara
uppoffringar af allmänna medel.
Uppå nu anförde skäl har UtskoEtet ansett de af Herr Crusenstolpe
föreslagne stadgande» och åtgärder olämplige elter öfverflödig?, hvadan Utskottet
vördsamt hemställer,
att motionen icke må till någon Rikets Högloff- Ständers åtgärd
föranleda.
Dock varder sådant Rikets Högloff, Ständers egen pröfning, vördsamt
understäldt,
Stockhtim d-QH 7 Februarii i835.
STOCHHOLM.». r835 4 hos J. JU Wittsa
Allm. Besv. och Ocean.-U/skottets Memorial Ar:o »46.
«
jN:o 14<).
Ank. till Exp.-UtsL deri 18 Maji.
Vördsamt Memorial.
Genom Pi otocoIls-Uldrag »t elert n dennes har Välloflige Borgareståndet
anmodat samtlige Utskotten, alt skyndsamt inkomma med uppgift
derom, hvilka ärenden ännu äro tinder deras handläggning, eller återslå
obehandlade.
Af sådan anledning får Oeconomie-Ulskoltet för sin del vördsamt upplysa,
att alla till detta Utskott ensamt remitterade mål redan blifvit utarbetade
och utlåtanden deröfver afgifne. De fleste af dessa kunna tyke
heller blifva föremål för vidare handläggning af Utskottet, enär alla. befinnas
genom Riks-Ståndens meddelade beslut vara slutligen afgjorda, utom
2:ne. nemligen: ’
i:o. Friherre Boijes motionf om förklaring af Kongl. Kungörelsen
den 28 Augusti sistlidet år, rörande Landlmäns och Städernes
Handtverkares handelsfrihet; och
2:0. Herr Crusenstolpes motion, om skärpning i Quarantaines-Förfatlningarne;
hvaröfver
Utskottets denna dag afgifna Utlåtanden, N:ris 144 oc'h >4^* na
komma alt till Riks-Slånden ingå.
Utskottet har derjemte ansett sig böra tillägga, alt åtskillige från
Riks-Stånden remitterade frågor bero på vidare behandling af detta gemensamt
med andra Utskott, nemligen:
gemensamt med Stats-, Bevillnings- och Lag-Utskotten:
om åtgärders vidtagande till upphjelpande af fiskerien i Bohuslänska Skärgården;
gemensamt
med istats-Utskottet.'
angående Roleringen i Skåne, förslag till ny lii q v ar ferin g s-Ordning för Släderne
utom Stockholm, och rättighet till inhägnad å Recognitions-skogar;
gemensamt med Bevillnings- och Lag-Utskotten:
angående sammaiijemkning af Riks-Ståndens olika beslut i frågan om reglementarisk;!
föreskrifter rörande bran vins-bränningen ;
' R7 3*k Troi. i8’3’4 °ih i8-35>. & Samt
'"til
9 Allm. ResV. och Oecoti.-XJtrkostttt Memorial N'.a 146.
gemensamt med Bevillnings-Utskottet:
angående granskning af Kongl. Förordningen, rörande oloflig in- eller utförsel
af varor, och om förekommande af luxe och öfverflöd i lefnadssättet
inom Riket; samt
gemensamt med Lag-Utskottet:
angående fattigvården, laga fardag å Embetsjord i Stad, och Näringsfriheten,
m. fl.
Slockholm den 7 Februarii i835.
På Högtofl. Ridderskapets och Adelös
Ledamöters vagnar;
C. F. HORN.
På Vällofl. Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar:
NILS LIMNELIUS
På Högv, Preste-Ståndcts
Ledamöteis vägnar:
CARL DAHLGREN.
På Hederv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar;
HANS JANSSON.
Carl Magnus Arrhenius.
STOCKHOLM, i835; hos J. A. Wallbcw.
ofver de af Rikets Högloft. Ständers Allmänna Besvärs- och OcconomieUtskott,
under 1834—1835 årens urtima Riksdag afgifna
Betänkanden.
■ a Kumtr i
"* Betänkan
det,
Accord till Landshöfdinge-Embeten, om förbud deremot . . 7, 55.
Adjuncter och Vicarier hos Pastorer, om deras aflönande . . 58, 84-
Adjuncter och Docenter inom Juridiska och Medicinska faculteterne,
angående rättighet för dem, att beräkna Academisk tjenstgöring
vid fråga om befordringar utom Academien . . - t)2.
Arieplougs och Arvidsjaurs Lappmarkers förläggande till Norrbottens
Län . - - . * . 28, 75.
Armeens organisation, angående förändring deri, och om Militair
undervisningen
........ 53, i 3a, t^o.
Artilleri-hästars begagnande till forsling af spanmål . 42*
— -— Svar på återremiss igenfinnes i Stats-och Oecono;-
mie-Utskottens Betänkande Njo ir.
Askersunds stad, om en marknads hållande derstädes . '3,
S.
Beklädnads-Cassornes medel, om utlåning deraf - - .. 22.
Bergs mans-handteringen, om en låne-inrättning till dess förmon .81, urs.
Bergs- och Jern-hand ter ingen i Riket, angående ändring i Författ
ningarne
derom ........ io3, i35, *43*
Beväring, National-, om dess införlifvande med indelta Armeen . 53.
Bevärings-ynglingar, angående deras vapenöfningar . . . 3.2.
Beväringsskyldig, om dess rättighet att lega annan i sitt ställe . 33.
Biskops- och Domprost-Embeten, om deras indragning . . . 35, 102.
vidare se Stats- och Oeconomie-Utskottens Betänkanden.
Borgholm, om inrättande af en Skola derstädes . . . 108.
Borås, Dito Dito . . . , 10 g.
Bränvihs-bränningen, angående dess inställande . . . .. 126*.
vidare se Bevillnings- och Oecon.-Utskottens Betänkanden.
Rih, till R. St, "Srot, x834 och »835. 8 Sami,
B'/ggnads-f'örelag i städerne, om deras uppmuntrande . . 6i>
Byggnadsskyldigheten å Prestebohl, angående convenlion derom .
— — af Skolhus i städerne
— — af Boställshus för Tullbetje
ningen
på Gottland . . 62,
Bdkafgifter, om ändring i 1827 års Förordning derom .
B åt gillet, hemförare- i Götheborg — se Hemförarebåt-Gillet.
C.
Cancellistj om antagande af en utöfver hvad Riksdags-Ordningen stadgar
CatliecheSy angående förslag till en ny ...... 44>
Cholera-farsoten, om upphäfning af spärrningarne deremot .
Consulade-afgift, om nedsättning deri ...... 7 g,
Contr olsnätning af fartyg, om dess a [skaffande ....
Conventioner, om presträttigheter ......
D.
Dagsverksskyldighet, om Ryttares, Soldaters och Båtsmäns till
Pastorerne ...........
Dal-Elfven, om uppförande af en bro deröfver ....
Djeknegäng, (Viaticum) om dess upphörande i Vester- och Norrbottens
Län . . . . . . • . * *
Domkyrko-hemman, se Lund.
Domkyrkotunnor, se Hernösand.
Domprost-Embeten, se Biskops-Embeten.
E.
Ekplantering, om premier derföre .......
Elfkarleby, om upphörande af Krono-fisket derstädes .
Embetsbref till Konungens Befallningshafvande, angående Presterskapets
rättighet att få sådaue genom Krono-brefposten fortställde
Expcditions-Kronofogde-tjenster, om deras upphörande . . 52,
95.
V
119.
88.
77-
87.
115.
100.
78.
5g.
97*
9-
127.
12 5.
38.
27.
72.
F.
Falkenberg, om stapelstads-rätt för. densamma . . . . 3f.
Fartyg, om afskaffande af deras control-mätning .... 78.
— om nedsättning i de afgifter, som Consulerne ega af dem
uppbära ......... 100.
— om ändring i 1827 års Förordning, huru Lots- och Båk
afgifter
för dem böra erläggas .....
Flottan i Carlskrona^ örn verkställande af arbeten för dess räkning 29.
Forvagnar, se Gästgifverier.
Forsling af slämpladt papper ....... 5.
Författningar, angående Knektars och Båtsmäns skyldigheter och
rättigheter, om sammandrag deraf ...... 15.
Förvaltningen af Sjö-ärendena, om dess upphörande . . . 3o, 85.
G.
Gottland, om ångbåtsfart deremellan och Öland . . . . 128.
— om allmogens derstädes skyldighet att bygga och underhålla
Boställshus åt Tullbetjeningen .... 62, 88.
Grundlagarne, om examina deruti vid Universiteten . . . 122,
Gudstjenstens förrättande, om tiden derföre ..... 74.
Gästgifveri-, Postskjuts- och Forvagns-inrättningar, angående 98, 134» 142.
H.
Hafs-fiske, om jord- och strandegares rätt dertill . . ^3, 68.
Handelsfrihet, för Landtmän i städerne, angående . . . 144.
Helfrihetsbref och Turkiska pass, om förändring uti löreskrifterne
för Skeppsegare att dermed förse sig . . . . . . i 8, 110.
bleniförare-Båtgillet i Götheborgs om upphörande deraf . . 4.
Herjeådalen, om dess förläggande under Gefleborgs Län . . 40.
Hernösands Kyrka, om dess rättighet att hädanefter få 124 tunnor
spanmål, som nu utgå till Upsala Domkyrka .... 34, 89.
Hingstar, om anställande af Norrska, vid Rikets Stuterier . . 12, 57.
Hushålls-Sdllskaper, om ny organisation deraf . . . . 5o.
Husarer, Smålands» om deras afsittande i . ", . ; |,rr>
Hästar, om förbud emot deras införande från Danmark och dess
Tyska provincer . . . . , . . . . i3, 56.
1. J.
Jemtland, om dess återförläggande under Wester-Norrlands Län . 3g, j3.
Inqvartering vid Recryt- och Remont-möten, om städernes befrielse
derifrån \
— af tågande trupper, om ersättning derför . . 36.
— samt Stats- och Oecon^-Utsk. Nrris 3 och 23 afgif
ne
Betänkanden.
Jude-Reglementet* om ändringar uti , . . ,41, 8a.
K.
Kohl* om deras levererande till Bruk . ; ’■ , * * 106.
Krogar, om upphörande af Adelns rättighet af hafva sådane å fräl
se-egor
. . . . .
11, 80.
Kr ono-br ef bäring * om Frälsehemmans skyldighet att sådan utgöra 4 9.
Kr ono-br ef posten, om Presterskapets rättighet att med den fortställa
sina Embets-bref till Konungens Befallningshafvande . . 27.
Krono-Expeditions-Fogdar, om deras afskaffande m. m. . . 5a-» 72.
Krono-Fisket vid Elfkarleby, om dess upphörande . , . 38.
Kronoskjuts, se Stats- och Oecon.-Utskottens Betänkanden.
Köping,, om anläggande af en vid Wittsjö by i Christianstads Län 19.
L.
Lancaster-Lärare, om dess tjensteårs beräkning då han är Prestman 76.
Lands-Fiscalstjensterne, om deras upphörande . . r »3, 36.
Landtmanna-seglation, om inskränkning deraf, . , r 86.
Landsväg, se Väg.
Lappmarker, om Arieplougs och Arvidsjaurs förläggande till Norrbottens
Län . ..28, 70.
Lots- och B åk-inrättningar, angående ...... 77.
Lottsedlar, om förbud emot försäljning af utländska . ,
Lunds Domkyrko-hemman, om lösen af den derifrån utgående
spanmåls-ränta .........
Lysekil, i Bolms Län, om anläggande af en stad derstädes .
Länsmän, Extra, i Blekinge, om deras afskaffande
M.
13Q.
96.
2<
5i.
16
14
8
14.
Manskap, om föreskrifter vid permittering deraf . i
Mariefred, om en marknads hållande derstädes
Marknad, om en i Askersund
— om en i Mariefred .......
Militair-undervisning, se Arméen.
Monopolier, angående förbud deremot , 46*
Mäldegare, om befrielse ifrån skyldigheten att hålla folk till biträde
vid qvarnen 4b
N.
Norrbottens Län, rörande Arieplougs och Arvidsjaurs Lappmarkers
förläggande dertill . . , . , . . . . 28, 76-
Nämndemän, om högre arfvode för dem * « j j j 10.
O.
P.
Patenter, se Privilegia exclusiva.
Planpenningar, om deras beräknande / , 5 f J ! 120.
Permittering af manskap, om föreskrifter dervid . , . . 16.
Postskjuts, se Gästgifveri.
Postverket, om befordringar derinom, m. m. . , , .3'], 83.
Presterskapet, på Gottland, om förändring i dess löningssätt. , 54.
— t allmänhet, om dess aflöning . .... 5q.
— om upphäfvande af den dubbla tjensteårs-beräkningen 93 , n6‘.
Privilegia exclusiva, angående . , , ' . , , . pr.
Prorogation af innevarande Riksdag ..... . ii3, 121.
** -. 1» V
Q
-
Quarantaines-Författningarne, angående ändring deri .
Quarantaines- och spärrnings-anstalters upphäfvande, se C heder afarsoten.
R.
Recruter, om approbation deraf .......
Riksdag, om prorogation af den innevarande . . . 113,
Roteandelar, om sammandragning af spridda ....
Rotetorp, om boningshusen dervid, m, m. . , ,
Rustnings- och Roter ings-skyldigheten, angående sammandrag af
Författningar derom, se .......
Rustnings- och Roteringsbesväret, om lindring deruti . . iiq,
Rusthålls-Numer under IVestgötha Cuvalleri, om några sådanes
förenande med Elfsborgs och Westgötha-Dahls Regementen
Råneå Socken, om dess återläggande under Luleå Sjötulls-KammarerDistrict
...........
Salt och Spanmål, om upphörande af stapelstäders skyldighet att
hålla upplag deraf , . . . . . . . . 17
Sedlar, Banco- och Riksgälds-, om deras emottagande i Krono-Uppbörden
. . . . . .
Sigtuna, om dess rättighet att anlägga Fabriker
Sjöfart, inrikes orter emellan, angående ..... 69,
{Sjömanshus, om afgift dertill . . ...
Skillingerum, om förflyttande af Gästgifveriet derstädes
Skjutsväsendet, angående . . . . . . 98, 134»
Skola, Apologist-, om inrättande af en sådan i Borås
— — qm inrättande af en på Borgholm
Skolehus i Städerne, om skyldighet att bygga sådane
Spanmål, om belåningsrätt derå ....
— om upphörande af städernes upplags-skyldighet deraf . 17
— om förändrad disposition af de till Upsala Domkyrka an
slagne
Domkyrko - tunnor från Hernösands Stift, se
Hernösand,
Spärrnings-anstalter ernat Cholera., se Cholera.
i45.
118,
121.
48.
118.
i5.
i33.
47*
70.
10!.
6.
24.
94-
11'.
1^2.
10g108.
n4-  1 r 2.
101.
Stads-andelar i uppstäderne, örn reglering af dem, se Tolag.
Stenkohl, om dess begagnande i stället för ved, på Ångfartyg
Stiftj om inrättande af ett nytt, bestående af Gestrikland m. fl.
Landskap .... * ....
Sterbhus inom Wermland, om användande af den deraf utgående
i/8 procent ..........
Stäinp/adt papperj om dess forslande ......
Sdgningsrätt å skattlagde och husbehofs-sågar, om utsträckning deraf i38,
T.
Tlieatrar, om enskildes frihet till anläggande deraf, m. m. 60, io4>*3i
Tjensteårs-beräkningen, dubbla, vid iicclesiastike befordringar, om
dess upphäfvande ......... g3,
Tolag, om reglering deraf, m. m. .
Trelleborgs by, om rättighet för densamma att hålla öppna salubodar
Tullom förändring af sådan å varor, sorn från Sverige till Norrige
införas
Tulla/gifter å varor, som till Sverige inkomma från Ryssland och
Finland ............
Tullbetjenings boslällshusj om Allmogens på Gottland berielse från
skyldigheten att sådane bygga och underhålla . 62
Turkiska passj se Helfrihetsbref.
u.
Undervisnings-väsendet allmänna, om förändringar deruti
— — vidare se Skola, Vexel-undervisning.
V.
Vexel-undervisnings-methoden, om skyldighet för Prestman att deri
ega kunskap, och Lancaster-Lärares rätt att prestvigas
Viaticum, se Djekne gång.
Vicarier hos Pastorer, se Adjuncter.
Vinddrifvare, se Lots- och B åk-inrättningar.
Wittsjö by i Christianstads Län, om en köpings anläggande der .,
Vägarj om deras förbättrande .......
— om underhållande af sådane som anläggas på allmän bekostnad
— om afgift till deras underhåll ......
Väghållnings-skyldigheten, angående förändring i föreslå ifterne derom
Vtigsyn, angående böter för uteblifvande derifrån .
x. r. z.
A.
Ångbåt} om inrättande deraf emellan Gottland och Öland . f
Ångbåtsfärder, angående förekommande af olyckshändelser dervid
Ä.
Ö.
Ö/andj om inrättande af ungbåtsfart deremellan och Gottland
Önskningsmälj angående de vid sista Riksdag framställde
