# ID: svediakorp-gov2035
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 111,505
# sentences: 2,739
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
BASISHUraNI JiTJI3-*3'TAlTi2!iT3
\
PROTOCOLL
VID
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1884.
ÅTTONDE SAMLINGEN:
Allmänna Besvärs och O economie-Ut skottets Memorial.
Ut lätanden och Betänka/iden..
y
Allm. Eesv.<- och Osc. TJttk. Mern. N:o t. s
N:o i.
Ankom till Exp. Utsk. d. ii Mars, 11, i e, m.
Memorial till Rikets Högloft. Ständer om antagande af en Gan
cellistj
utöfver hvad Riksdags-Ordningens 24 medgifva'.
Sedan Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet, till vinnande af erforderlig
skyndsamhet vid behandlingen af den mängd olikartade mål, sorn tili
Utskottets åtgärd remitteras, inom sig, i likhet med hvad föregående Riksdagar
skett, utvalt trenne Berednings-Di visioner till målens utaibetande,
innan de till Utskottets slutliga handläggning förekomme, har Utskottet på.
sådan grund, enligt hvad Riksdags-Ordningens §. medgifver, antagit tren
ne
Cancellister, hvilka, hvar på sin Division, komma att i egenskap af Notarier
tjenstgöxa; hvaremot Utskottet ansett den tillökade betjening af 4
Cancellister, som under föregående Riksdagar erfordrats för renskrifningsgöromålen,
nu icke vai’a behöflig, så länge, enligt Rikets Ständers vid slutet
af sista Riksdag fattade beslut, Utskottets concept-expeditioner böra till
Expeditions-Utskottets vidare åtgärd aflemnas.
Men som ett pålitligt biträde är af nöden för Diariernes förande och
för att gå Secreteraren tillhanda, äfvensom för att bestrida förefallande Notariegöromål,
så får Utskottet, af sådan anledning, härmed hos de Resp.
Stånden
vördsamt anhålla, det Utskottet måtte tillåtas, utöfver hvad Riksdagsordningen
medgifver,' för denna befattning antaga en Cancellist,
med åtnjutande af Notarie-ai'fvode. Stockholm d. 8 Febiuarii 1834*
På Högloft. Ridderskapets och På Högv. Preste-Slåndets
Adelns Ledamöters vägnar: Ledamöters vägnar: „
Arv. Arvison Posse. F. M. Franzen.
På Vallofl. Borgare-Ståndets 1 På Hedervärda Bonde-Ståndeti
Ledamöters vägnar; Ledamöters vägnar:
P. Winbladh. Nils Månsson.
Carl Magnus Arrhenius,
Bih. till R, St. Fröt, ;834* 8 Sorni,
i.sta Häftet.
1
Allm, Besv, och Oec.-Uish, Bet, Klo 2.
IST:o 2..
Antom till Exp. Utsk, d. 11 Mars kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning eif väckt f råga om anläggning af enStad
vid Lysekihl i Bolms Län.
Riksdags-Fullmägtigen Anders Danielsson, med hvilken sig förenat
Rik sd ags-F u 11 m äglige från Bohus Län Lars Hansson, J. Johansson, O.
Svensson, Olaus Eriksson och Hans Hanssonhar uti ett från Hedervärda
Bonde-Ståndet till detta Utskotts behandling remitteradt Memorial andragit:
att Lysekilds så kallade Strand med 5oo Åboer, belägen inom Stångenäs
Härad i Bohus Län vid öppningen af hafvet, skall de senare åren hafva
täfla t med många smärre Städer uti sjöfart och rörelse; att derstädes finnas
för närvarande 20 däckade fartyg, bestående af Skonerter och Slupar,
hvilka till större delen egas af Åboerne på stället; att en tjensteman för
Tullbevakningen der blifvit anställd; att ett Engelskt Handels-Compagnie
▼.alt detta ställe till hufvudplats för afhemtningen af lefvande Hummer, och
att Engelska Paquetfartyg för transporten deraf hvarje vecka under fisktiden
dit anlända; äfvensom slutligen att Lysekihl redan eger Engelsk,
Dansk och H annoversk vice Consul, samt ombud för Lloyds AssecuranceCompaguie
i London. Då härtill kommer, att stället skall vara beläget på
eli afstånd af 6 mil från närmaste Staden Uddevalla och 10 mil från
Strömstad, att dervid skall finnas en stor och rymlig hamn för 5o å 100
fartyg med lätt insegling från hafvet, och att en god landsväg derifrån blifvit
anlagd; så har Anders Danielsson ansett vigtiga fördelar tala derföre,
att en Stad vid Lysekihl måtte anläggas.
Såsom ytterligare stöd för denna motion ar af honom äfven anförut,
att Lysekihl ligger i sjelfva medelpunkten af den så kallade Sältet i-rörelsen,
omgifvet af en mängd fisklägen, hvadan en Stads anläggning derstädes
ej allenast skulle bereda en stor fördel för afsättningen af landets prodtieter
från kringliggande' orter, ulan äfven erbjuda ett fördelaktigt tillfälle för
Fiskelägenas invånare, att på nära håll få afhemta sina förnödenheter.
Efter behörigt öfvervägande af hvad sålunda blifvit framställdt, får
Utskottet vördsamt anföra, att Utskottet väl erkänner den allmänna grundsatts,
att de tillfällen, hvilka med säkerhet kunna bidraga till ökad rörelse
i den inhemska productionens afsättning och till en lättad cömmunication
med varubyten, böra gynnas och begagnas, såsom verksamma medel att
befordra trefnad, välstånd och förkofran; men att Utskottet derjemte anser
Allm, Besv.- och Oec.-TJtsk. Bet, N:o 3.
3
sig böra betvifla, huruvida ett sådant ändamål kan förväntas genom anläggning
af en Stad i Lysekihl, enär en gammal erfarenhet nogsamt visat, att
många af våra smärre Städer förgäfves arbetat att lyfta sig ur den vanmagt,
hvari de sig befinna, och hvilket till en betydlig del torde böra tillskrifva*
de betungande skyldigheter, som med stads-privilegier och borgerlig rörelse
äro förenade. I Utskottets tanka skulle de fördelar, sorn Motionairen åsyftar,
och hvilka ostridigt förtjena uppmärksamhet, snarare vinnas, om vid
Lysekihl en fri, af Stad oberoende Handelsköping anlades; men då en tillförlitlig
pröfning af denna fråga förutsätter kännedom af sådane speciela
och locala omständigheter, sorn hvarken af Utskottet eller Rikets Höglofl.
Ständer torde kunna väntas, tror Utskottet sig icke böra sträcka sin åtgärd
längre, än att vördsamt
tillstyrka, det Rikets Höglofl. Ständer i underdånighet anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes i Nåder föranstalta om vederbörlig undersökning
i afseende på hvad som, rörande detta ämne, nu förekom*
mit,, samt att Kongl. Maj:t, i händelse anläggandet af en sådan
Handelsköping i Lysekihl skulle befinnas nyttigt, dertill behagade
lemna Nådigt tillstånd.
Dock varder detta Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning härmed vördsamt
underställdt.. Stockholm den io Mars 1834-
N:o 3.
Antom till Exp.-Utsk. den ii Mars kl. i e. m;
Betänkande_, i anledning af gjorde motioner om Lands-Fiscalstjensternes
upphörande.
Genom Remisser af den io, 12 och 17' dennes, har Hedervärda
Bonde-Ståndet till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets handläggning
öfverlemnat: i:o ett memorial af Riksdags-Fullmägtigen från Jönköpings
Läll Anders Pålssony deri lian yrkar, att Lands-Fiscalsbefattningarne,
såsom onödige för Staten och för Allmogen skadliga och betungande,
mätte afskaffas. Då dessaTjenstemän icke hafva någon lön, utan skola lefva
af den andel i böter, som deni i egenskap af åklagare tillfaller, men
hvilken, efter hvad Saköreslängderne upplysa, alltid skall befinnas ringa och
•betydlig, så uppkommer, i Anders Pålssons tanka, häraf den menliga följd,,
4
Allm. Best).- och Occ.-Utsk. Bet. N:o %,
att det för Lands-Fiscalernes nödiga bergning är förmonligare, om ett åtal
nedlägges än fullföljes, samt att följaktligen ett skonsamt öfverseende bättre
föder Lands-Fiscalen än utförandet af ett besvärligt actorat; och alldenstund
ändamålet med dessa tjenster sålunda förfelas, men deras utöfning menligt
verkar på folkets moraliska caractere, liar Anders Pålsson ansett sig böra
hemställa, att förekommande åtal i afseende på tillsynen öfver Författningarnes
efterlefnad må utföras af Kronofogdar, Expeditionsfogdar och Länsmän,
som härutinnan böra förmodas uppfylla sin pligt med mera noggrannhet,
enär de, såsom försedde med löneinkomster, icke äro i något egentligt
och tvingande behof att lemna verkliga förbrytelser opåtalde.
2:0 Memorial af Petter Persson från Calmar Län, sorn föreslagit:
att Justitiae-Cancelleren skulle ega att uppdraga åt Kronofogdarne alla så beskaffade
åtal, hvilka han nu öfverlemna!' åt Lands-Fiscalerne; att Kronofogdarne
borde i detta afseende ställas under Justitias-Cancellerens inseende
och lydnad; att de skulle på vissa bestämda tider, såsom Lands-Fiscalerna
nu iakttaga, till honom insända arbetsförteckningar, upptagande båda
äldre balancer och under tiden inträffade åtal, med anmärkning tillika om
hvad som blifvit tillgjordt vid hvarje mål; samt slutligen att sådane förteckningar
äfven borde af Länsmännen afgifvas till Kronofogdarne, för att
åtfölja deras, då de till Justitiae-Cancelleren ingå.
3:o Memorial af Riksdags-Fulimägtigen N. Insulin från Stockholms
Län, hvilken, i likhet med dess vid de tvänne sistförflutne Riksdagar redan
gjorde framställning, yrkat, att Lands-Fiscals-tjensterne måtte afskaffas.
Då Utskottet nu går alt utlåta sig öfver denna fråga, får Utskottet
först upplysa, att densamma vid flere föregående Riksdagar varit väckt,
samt att Rikets Höglofl. Ständer, vid den senast förflutne, uti underdånig
skrifvelse (Bihang. 10 Sami. N:o 106) hos Kgl. Majit anmälde deras önskan ,
det Lands-Fiscalstjensterne måtte vid innehafvarnes afgång indragas, såsom
hvarken ändaraålsenlige ej eller oumbärlige i och för actoraters utförande
på Kronans vägnar, enär dertill tjenlige personer kunde utfinnas antingen
bland Kronobetjeningen å hvarje ort eller andra inom Länet befintlige
Tjenstemän, dem Kongl. Maj:ts Befallningshafvande äro i tillfälle att för
sådant ändamål förordna eller föreslå; och alldenstund, sedan denna tid,
något icke förekommit, sorn föranledt en förändrad åsigt i detta ämne, utan
fast hellre den meningen synes hafva gjort sig gällande, att ändamålet med
ifrågavarande tjenster i betydlig nion förfelas, så anser Utskottet sig
lidno
Ålim. Besv.- fick Oec.-Vtsk. Bst, Nio 5.
5
Lora vördsamt tillstyrka, det Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl»
Maj:t förnya deras förut gjorda underdåniga anhållan om LandsFiscals-tjensternes
upphörande, samt derom, att utförandet af åtal
på Kronans vägnar måtte öfverlemnas åt Kronobetieningen; hvarvid
Utskottet likväl icke trott sig kunna instämma i Peter Perssons
nu framställda förslag, att Kronofogdarne i sådant afseende
skulle ställas under Justitiae-Cancellerens inseende och lydnad.
Hvilket doek Rikets Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning härmed
underställes» Stockholm den io Mars 1834-
STOCKHOLM* 1834:? f«o& J. A». Walldon.-
Allm. Eesv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.o 4-
i
N:o 4.
Ankom i afskrift till Exp.-Utsk. elen iS Mars kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om upphörande af det
så kallade Hemförare-Båt-Gillet i Götheborg.
Uti ett från "Vallofl. Borgare-Ståndet lill detta Utskott öfverlemnadt
Memorial, har Herr Waern andragit, hurusom Götheborgs så kallade Hemförare-Båt-Gille
skall trycka trafiken med höga fraktafgifter, liggedagar och
diverse extra taxalioner, så att åtskillige handlande vid exporter, till
exempel af trädvaror, funnit sin fördel att, såsom en slags tull till Gillet,
betala hälften af den enligt taxa belöpande frakten, endast för friheten att,
i stället för Gillets båtar, få begagna andra, legda eller egne farkoster, hvilka,
om man sig ej sålunda förenade, vore, i kraft af Gillets uteslutande rätt, confiscable;
hvaraf det, efter molionairens tanka, ville synas naturligt, att upphörandet
af nämnde monöpolium måste för alla dem, som till Götheborg försända
effecter, hvilkas värde af den betungande afgiften nedsättes, utgöra ett stående
önskningsmål, om hvars behandling af delta Utskott motionairen anhållit.
Vid handläggningen af delta ärende har Utskottet inhemtat:
att Hemförare-Båt-Gillet grundar sig på serskilda Resolutioner och
Reglementen af den 9 Augusti 1620, den 27 April i63c) och den 5 Januarii
164», sedermera tiel efter annan bekräftade medelst Kongl. Resolutitmerne
den 10 September 1674, den 20 December 1748, den ^December
1753, den 21 Junii 1784 och Kongl. Brefvet den 8 Junii 18r4 J hvarigenom
Gillets rättigheter och skyldigheter blifvit sålunda bestämda, att
icke någon, utom bemälde Gille, eger föra jern och köpmansgods samt allehanda
varor, af hvad namn de vara må, till och ifrån skeppen i Götheborgs
hamn, vid båtens och fraktens förlust; hvilket äfven sträcker sig
derhän, att ej eller någon godsegare är tillåtet vid sådane tillfällen betjena
sig af egne båtar, med mindre Hemförare-Båt-Gillet, efter anfordran på
dess biträde, ansett sig icke kunna detsamma i behörig tid lemna och bevis
derom äfven meddelat; skolande likväl Gillet alltid underhålla så stort antal
hemförarebåtar,^som en tilltagande handel och sjöfart kunna fordra till ut- och
inlastande af de fartyg, hvilka från Götheborgs redd Gillets biträde tarfva;
äfvensom Gillets rättighet icke får utsträckas till deltagande uti någon
varutransport i Götha Elf, än mindre, att derifrån utestänga de till detta behof
Bih. till R. St. Prot. l834• 8 Sami. 1
Utdra Häftet.
2
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande IV.o /}•
serskildt inrättade, så kallade strömbåtar, eller att hindra skånska jakter
och andra smärre fartyg med sine laster gå förbi Götheborg till Trollhätte
Slussverk, Lilla Edet samt Åkers sluss, allt vid förlust af berörde rättigheter;
och kommer den taxa, sorn Magistraten i afseende på en sådan
Bålföring har att i nion af tid och omständigheter i behörig ordning upprätta
och utfärda, att till efterrättelse lända;
att Utskottet vid iSaö års Riksdag, uti afgifvet och af samtlige
Riks-Stånden gilladt Betänkande, (8:de Samlingen, N:o 104,)
i anledning af då vackt motion, angående Hemförare-Båt-Gillets
upphörande, ansett sig icke kunna densamma biträda utur följande
skäl: att det för handelsrörelsens ostörda gäng vöre nödvändigt, att
de handlande, när behofvet så påkallade, egde lägenhet att med säkerhet
S3mt utan hinder och uppehåll, få varor förde lill och ifrån fartygen;
att hemförare-båtarne voro vida större och af en starkare oeb solidare
sammansättning, än de lastningsbåtar, som å andra orter i Riket funnos,
och derföre kostade betydliga summor i nybyggnad och reparationer; att,
utan ett tillräckligt antal sådana båtar, transporten icke nog skyndsamt
och säkert kunde besörjas pä Götheborgs riviére, såsom vidsträckt och ofta
besvärad af stormar och starka strömdrag, då mindre och svagare farkoster
icke kunde begagnas; att upphäfvandet af denna inrättning kunde,
isynnerhet under en lifligare handel, förorsaka en förlägenhet, medförande
stora olägenheter; hvarförutan afseende borde fästas derå, att ifrågavarande
hem förare-båtar, enligt Kongl. Resolutionen dea 12 December 175 2, borde
anses lika med fast egendom, i så måtto, att de, efter gammalt vedertaget
bruk, såsom hus och gård i Staden, enligt lag finge uppbjudas, i börd
lösas, pantförskrifvas och inteckna®; samt
att Magistraten i Götheborg under den 19 December i8a3 fastställt
en, till följd af Handels-Societetens öfverenskommelse med Båt-Gillet, upprättad
ny och ännu gällande taxa, hvarefter Gillet ifrån 1824 års början
och lills vidare kommer att dess båtfrakter uppbära
Hvad
sålunda förekommit har Utskottet i öfvervägande tagit; och alldenstund
någre skäl icke blifvit af motronairen utvecklade, eller i öfrigt
sig företett, sorn vederlägga den åsigt om fördelen af Hemförare-Båt-Gillets
tillvaro, samt vådan af dess upphörande, hvilken, på sätt här ofvan är
nämnd t, tillförene hos Rikets Ständer gjort sig gällande och nu af Utskottet
delas; fördenskull och som Utskottet, ehuru hyllande den grundsatts,
att monopolier böra, sä vidt i laga ordning ske kan, undanrödjas och upphöra,
dock funnit det icke vara med billighet och rättvisa öfverensstäm
-
Allm. Besv.- och Oecon-TJtsk. Betänkande N'.o 5.
3
mande, att egarne till ifrågavarande båtar, af hvilka hvardera, enligt erhållen
upplysning, koslat flere Tusende Riksdaler, skulle, utan alt höras
och utan ersättning, fråntagas rättigheter, sorn de, sedan århundraden tillhaka,
i följd af erhållne privilegier, åtnjutit; alltså och då härtill kommer,
att taxan, hvarigenom afgiften för hemförare-bätarnes begagnande är bestämd,
synes, såsom grundad på ömsesidig öfverenskommelse emellan fraktgifvaren
och frakttagaren, kunna när som helst jemkas och ändras, i händelse
billigheten sådant fordrar, hvilket Utskottet dock icke är i tillfälle
bedöma; samt jemväl i betraktande tages, hvad Utskottet har sig bekant,
att fråga blifvit väckt om ny hamnläggning vid Götheborg och förslag dertill
äfven uppgjordt, så att, öm detta företag kommer lill verkställighet,
största delen af de till Götheborg ankommande fartyg skulle, såsom lör
närvarande med de mindre djupgående eger rum, kunna ankra samt uroch
inlastas vid Götheborgs kaij, hvarigenom Hemförare-Båt-Gillets biträde
blefve nästan helt och hållet umbärligt och Gillet i en framtid troligen
skulle komma att af sig sjelft upphöra; anser Utskottet sig
icke kunna tillstyrka bifall å hvad Herr Waern i ofvanberörde
måtto föreslagit.
Dock varder detta lill Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning öfverlemnadt.
Stockholm den 18 Mars 1 S3/f.
N:o 5.
Antom till Exp.-Utsk. den 18 Mars kl. 5 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående rerjvirerande
ock forslande af stämpladt papper jrån hufvudstaden
till landsorterne.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Utskottet öfverlemnat ett af Olof
Olofson från Östergöthland afgifvet memorial, deruti han, lill vinnande äf
någon lindring i Krono-Betjeningens mångå och trägna tjenstebefaltningar,
föreslagit, att stämpladt papper måtte på en gång, eller högst tvänne gånger
om året, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande reqvireras och från hufvudstaden
transporteras, så att icke, såsom hittills skall skett, desse transporter
med ett eller tvänne par hästar i hvarje eller hvarannan månad
yerkställdes, hvarigenom icke allenast olägenhet tillskyndades Kronobete
-
4
Allm. Eesv.- och Occon.-Utsk. Utlåtande N.o 6.
ningen, som måste ombesörja kronoskjutsen och viel ombytesställéna alitia
vara närvarande, utan ock många dagsverken förspilldes för de kronobrefbäringsskyldige,
hvilka, för skjutsens inställande, nödgades vandra med bref
kronobetjeningen emellan.
Utskottet bar tagit motionen i öfvervägande; och alldenstund härvid
förekommer, att Kongl, Maj:ts och Rikets Kammar-Collegium, som kommit
i erfarenhet, hurusom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i flera Län till
Kongl. Collegium insände reqvisitioner å behöfligt stämpladt papper, flere
serskilde gånger om året, och oftast sådane årstider, på hvilka endast kronoskjuts
kunde begagnas för afsändningen, ehuru sådant kunde ske med
minsta kostnad sjöledes till de vid sjökusten belägne Län, genom Circulaire
till Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande den 2 November 1820, till
förekommande af onödiga utgifter för Kongl. Maj:t och Kronan, samt beredande
af lindring för den skjutsskyldige allmogen, funnit skäligt förordna,
att, sedan Lands-Contoren vid årets början upprättat förslag öfver årsbeliofvet
af stämpladt papper för hvarje Län, reqvisitionen deraf, framdeles,
så vidt möjligt vore, borde ske på en gång, och till Kongl. Collegium, inom
Mars månads slut, årligen insändas; fördenskull och som, genom hvad
i nämnde Circulaire sålunda blifvit föreskrifvet, det ändamål, sorn med
motionen åsyftats, redan är uppfyldt, bar Utskottet
ansett något ytterligare stadgande härutinnan icke af behofvet
påkallas.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers vidare pröfning vördsamligen öfverlemnas.
Stockholm den 18 Mars x834-
N:o 6.
Antom i afskrift lill Exp.-Ulsk* den 18 Mars kl. 5 e. va.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om skyldighet för Uppbördsman
j att vid Kronouppbörden emottaga söndriga Bancooch
Riksgälds-sedlar.
Uti ett lill Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och derifrån till Utskottet
remitteradt memorial, har Botvid Jonsson från östergöthland anfört:
att ehuru billigheten fordrade, det nötta och söndriga sedlar borde
af Uppbördsmännen emottagas vid Krono-utskyldernes godtgörande i landsorterna,
der allmänheten, för afståndet, icke mägtade sjelf besöka Banken.
Allm. Besv.- och Oecon.-Vtsk. Utlåtande N.o 7. 5
eller Riksgälds-Contoret, Uppbördsmännen likväl, i motionairens bemoll,
dels genom offentliga kungörelser, dels med föraktligt nekande, vägrade emottagandet
af söndriga sedlar då skatterne skulle betalas; att stora olägenheter
lor landtmännen derigenom uppkommo, enär de, vid föryttrandet
af sine varor, mäste åtnöjas med sådana penningar, som kunde erhållas
och anses rigtige, fastän söndrige; samt att, då de nyaste sedlarne måste
utväljas lill skatternes godtgörande, följden blefve den, att de mest
söndrige kommo än mera att i orten nötas, man och man emellan; till aflije-lpande
af hvilka svårigheter motionairen hemställt, att Rikets Höglofl.
Ständer måtte hos Kongl. Majit göra underdånig ansökning derom, att
Uppbördsmärmen må varda ålagdt, vid ansvar, såsom för tjenstelel, att
vid Krono-uppbörden emottaga söndriga sedlar, då de äro så beskaffade, att
de i Banken och Riksgälds-Contoret äro anlaglige.
Vid handläggningen häraf har Utskottet inhemtat, att Kongl. Majit, i
anledning af Rikets Ständers vid 1818 års Riksdag i underdånighet gjorde
anhållan, om vidtagande af någon tjenlig utväg till befrämjande af förslit11a
smärre Bancosedlars invexling och nyas kringspridande i landsorterne,
genom Circulaire den stardra Maji 1819, i Nåder anbefallt Landshöfdingariie
noga tillse, det Uppbördsmännen ej må, för egen beqvämlighet skull,
göra svårigheter vid emotlagandet af de skattskyldiges betalningar i iner
* eller mindre slitna småsedlar, utan tvärtom dem villigt härutinnan tillhandagå,
samt derjemte förordnat, att smärre Bancosedlar skulle från Kongl.
Majrts och Rikets Stats-Contor, vid de till orten skeende remisser, uLspridas;
och seni det af motionairen åsyftade ändamål, eller skyldighet för Uppbördsman
att förslitne, men antaglige sedlar emottaga, genom nyssnämnde Nådiga
Circulaire således redan är vunnet;
anser Utskottet, att Botvid Jonssons ifrågavarande motion bör
förfalla.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers eget godtfinnande vördsamt
öfverlemnas. Stockholm den 10 Mars 1834-
N:o 7.
Ankom i afskrift till Exp.-Utsk. den 19 Mars kl. 12.
Utlåtande, i anledning af vä eli t fråga om utfärdande af förbud
emot accord till Landshöfdinge-Embeten.
Herr Petri Tli., har, uti ett lill Vallo fl. Borgare-Ståndet ingifvet och
6
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.o 7.
till Utskottet remitteradt memorial, anfört: att, då occord om Landshofdinge-beställningar
i allmänhet vore hinderlige för dessa vigtiga platsers
besättande med kunnige, erfarne och sjelfständige män, som, för att motsvara
nationens behof och tidens fordringar, måste ega en högre bildning,
utmärkta förtjenster och en af yttre omständigheter »beroende
kraft, ansåg motionairen sig böra föreslå, att R. H. St. till Kongl. Majit
frambära den underdåniga anhållan, alt det af Kongl. Maj:t utfärdade
förbud emot tjenstköp, eller accord inom de lägre graderne af LandtStaten,
måtte utsträckas till Cheferne för desamma.
Det af motionairen omförmälda förbud emot tjensteköp innefattas
hufvudsakligen i Kongl. Maj:ts härom till Dess Befallningshafvande den
32 December 1831 utfärdade Nådiga Circulaire-Bref, hvaruti, med åberopande
och upplifvande af äldre författningar i ämnet, visse, tjensteköp
motverkande föreskrifter, till iakttagande vid ansökning och förslags upprättande
till Landt-stats-sjenster, blifvit meddelade; och som med de i samma
Nådiga Circulairebref uttryckta åsigter, i afseende på olägenheterne
och de skadliga följderne af tjensteköp i allmänhet, den förmodan ej
står att förena, det accord nu mera ega rum till Embeten, hvilkas innehafvare
fått sig i Nåder uppdraget alt vaka öfver författningens efterlefnad;
och då härtill kommer, att de speciela stadganden, som till iakttagande
vid landt-stats-tjensternes tillsättande finnas påbjudne, icke -  äro tillämpliga vid besättande af Landshöfdinge-Embeten, å hvilka, såsom
förtroendeposter, fullmagter utan ansökning eller förslag af Kongl.
Majrt i Nåder utfärdas; så anser Utskottet sig
ej böra tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer, att hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla om den utsträckning afstadgandena
i Kongl. Majlis Nådiga Circulairebref den 32 December
1831, som af motionairen blifvit föreslagen.
Hvilket dock vördsamt underslälles Rikets Höglofl. Ständers eget bepröfvande.
Stockholm den 18 Mars i834»
Allm. Besv - och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.o 8»
7
N:o 8.
Andora till Exp.-UtsL. Jen 18 Mars IF. 12,
Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet för Askersunds
Staa\ att årligen hålla en marknad, till enskild för'
e/e/’ för nämnde Stads Borgerskap.
Vällofl. Borgare-Ståndet har till Utskottet remitterat ett af Herr
Wedberg, And, ingifvet memorial, hvaruti blifvit föreslaget, att Askersunds
Stad malte erhålla tillstånd att i början af December månad årligen
få anställa en marknad, å hvilken, till beredande af förbättrad afsättning
för Borgerskapet i Staden, endast dess handtverkare skulle ega
sine tillverkningar till salu föra; dock med rättighet för sådana handtverkare,
från andra Städer, som i Askersund saknas, alt å den ifrågaställde
marknaden deras varor försälja.
Efter öfvervägande häraf, får Utskottet vördsamt anföra, att, genom
Kongl. Majrls Nådiga Bref den ji Junii 1788, endast frimarknader blifvit
tillåtne; och, så väl i anledning häraf, som med afseende på olämpligheten
af monopolier, hvilkas afskaffande ingått bland principerne för
senare tiders författningar om cn utvidgad närings- och handelsfrihet;
anser Utskottet
sig böra afstyrka Rikets Hoglofl. Ständers bifall till motionairens
framställning om en ytterligare marknad r Askersund,
till enskild fördel för nämnde Stads handtverkare
och Borgerskap.
Hvilket dock lill Rikets Höglofl. Ständers närmare pröfning vördsamtÖfverlemnas.
Stockholm dea 18 Mars i834»
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, i834-
Alhin Besv.- och Oec.-Htjk. Bit N:o 9.
l
N:o g.
Ankom till Exp. Utsk. den 27 Mars kl. 8 e. m.
Betänkande„ i anledning af väckt fråga om uppförande af en bro
öfver Dal-elfven i trakten af Gysinge Bruk.
Under ilen 20 sistl. Februarii liar Vällofl. Borgare-Ståndet lill detta
Utskotts Utlåtande remitterat ett af Herr Th. Petre till Ståndet ingifvet
memorial, hvaruti lian föreslår, att, till beredande af lättnad i den, genom
Dal-elfven i högsta måtto försvårade communicationen emellan Westmanland
och den så kallade Fjerd hundratrakten samt norra orterne, en bro öfver
nämnde eif mätte anläggas i närheten af Gysinge Bruk, samt för sådant
ändamål underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t göras, att Dess Befallningshafvande
i Westmanlands och Gefleborgs Län mätte anbefallas, att, sedan
behörigt kostnadsförslag öfver en dylik brobyggnad blifvit af vederbörande
upprättad t, infordra yttranden från alla i trakten af nämnde Bruk belägna
församlingar, huruvida de, med afseende å den förmon ifrågavarande broanläggning
skulle dem tillskynda, gemensamt vilja åtaga sig den dertill erforderliga
kostnad, som förmodas uppgå lill 20 å 3o,ooo R:dr B:co.
Utskottet anser det kunna blifva af nytta, om i trakten af Gysinge
Bruk, hvarest flere större vägar löpa tillsammans, men farten öfver Dalelfven,
sorn verkställes å färja, genom strömmens våldsamhet och andra
orsaker, ofta är försvårad samt med fara förenad, en brobyggnad, medelst
enskilda sammanskott, kunde tillvägabringas, och får på sådan grund, med understödjande
af Motionairens framställning, tillstyjka Rikets Höglofl. Ständer
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa, att, sedan tillförlitligt
förslag öfver kostnaden för nämnde broanläggning blifvit
uppgjordt, Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande
måtte anbefallas, att från invånarne i de församlingar, som
kunna hemta den egentliga fördelen af en lättad öfverfart å
förenämnde del af Dal-elfven, infordra yttranden, huruvida de
gemensamt vilja bekosta uppförandet derstädes af en bro, samt
besörja dess framtida underhåll.
Hvilket dock vördsamt underställes Rikets Höglofl. Ständers eget bepröfvande.
Slockholm den 27 Mars 1834.
Bihang till R. St. Vrot. ib34. 3 Sami.
3:dje Häftet.
1
*
Allm. Besv.- och Oec.-Utsk. Bet. Ako to.
N:o i o.
Ankom till Exp. Utsk. d. 27 Mars, kl 8 e. m.
%
Utlåtandei anledning af gjord motion om högre arfvode till Nämndemän
för deras förrättningar i tjensten.
Hedervärda Bonde-Ståndet har, tili Protocolls-Utdrag af den 3 i denna
månad, till Allmänna Besvärs- och Oéconomie-Utskotlet remitterat Riksdags-Fullmägtigeii
lian Öland Per Jonssons Memorial, deruti blifvit hemstäUdt
att, sorn Nämndemän i allmänhet med gode män eller Egodelningslätts
Ledamöter kunde jemföras, de jemväl, vid förefallande Härads-Svner
eller eljest, då deras biträde påkallas, mätte njuta lika arfvode med gode
män, eller 1 R:dr B:co om dagen samt skjuts för en häst.
Vid öfvervägande häraf har Utskottet funnit, att den af Per Jonsson
framställde jemförelse emellan Ledamöter i Egodelningsrätt och gode män
samt Nämndemän icke är fullt tillämplig. De förstnämndes befattningar
inskränka sig till behandling af mål, som förekomma vid Egodelningsrätt
eller röra Skiftesverket, och det är icke föreskrifvet, att dertill skola väljas
personer af Bonde-Stcåndet. De undfå för sitt besvär ingen annan vedergällning,
än skjuts- och tractamentsersättning till ofvan anförde belopp, då
deremot Nämndemän, försina tjensteåligganden, äro i åtnjutande af flera
slags inkomster och personela friheter. Nämndemännen ega nemligen andel
i Sakören och Tingsgästningspenningar, samt äro, genom Kongl. Majrts
Taxa på Expeditionslösen den i5 Maji 1821, i extra förrättningar tiilagde
skjulsersättning för en bäst samt i dagtraclamente 24 sk. Banco, hvilken
fördel, genom Kongl. Kungörelsen den 21 October 1817, äfven tillkommer
dem för extra ordinarie förrättningar i privata ärenden, och hvarförutan,
enligt högstbermide Taxa, de ega att undfå 8 sk. B;co i lösen för första och
4 sk. B-co för hvardera af de öfriga arken utaf de bevis eller instrument
ofver verkställde förrättningar, som af dem utfärdas; och hvad beträffar de
Nämndemän tillkommande friheter, så bestå dessa deruti, att de, enligt
serskilda författningar, äro fritagne, såväl från erläggande af Lagmans- och
Häradshöfdinge-ränta, sorn från inqvarteringssky Idig het, hvarjemte, med
vissa undantag, befrielse från utgörande af håll- och kronoskjuts dem är
vorden förunnad.
Det kan således, i Utskottets tanka, icke med skäl sägns, att Nämndemän
befinna sig i saknad af förmoner, motsvarande de niodor, sorn med
deras befallningar äro förenade, och då härtill kommer, dels att Nämnde
-
Allm, Betv.- och Occ.-JJtsk. Bet, N;o 10.
3
män, som af en eller annan orsak vilja frånträda den plals, hvartill de af
sina medborgares förtroende blifvit kallade, efter förloppet af arne år, ega
öppen rätt l il! en dylik afsägelse, dels att det är stridande emot den grundsatis,
sorn med rätt;r alltmer svries göra sig gällande, att municipal;] befattningar,
hvartill Nämndemaestjenster äro att hänföra, höra antingen utan,
eller åtminstone emot så ringa ersättning som möjligt bestridas, finner
Utskottet sig icke ega anledning tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer
att till motionen lemna bifall,
hvilket dock öfverlämnäs till Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning.
Slockholm den 27 Mars 183^.
N:o 11. 1
Ankom till Exp. Utsk. den 37 Mars kl. 8 e. ra.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om upphörande af Högloft.
Ridderskapets och Adelns rättighet att å frälse egor anlägga
krogar.
Till Utskottets handläggning häfva blifvit remitterade, från Hög v ördiga
'Pre.-te-Sto udel, Herr Confracis-Prosten Doctor Lindahlsf och från Hedervärda
Bonde-Ståndet,- Nils Strindlunds från Westei-JS011 lands Län Memorial,
hvaruti finnes föreslaget, såsom en allt tilltagande, fylleriet och
deraf följande osedlighet motverkande åtgärd, deri Frälsemän tillerkända
rätt att. å egna egor vid farväg anlägga krogar måtte upphöra och framställning
för sådant ändamål hos Höglofl. Riddeiskapet och Adeln ske örn
eftergift af berörde, uti Ståndets priyilcg er grundade företrädesrättighet,
hvars bibehållande ansetts icke vara med Höglofl. Ridderskapets och Adelns
värdighet öfverensstämmande; men stridande emot de om brön vinsförsäljning
och förvärfvande af rättigheten dertill gällande allmänna föreskrifter.
Utskottet, som instämmer i Mutionairernes åsigt, att alia åtgärder för
fylleriets hämmande äro af behofvet påkallade, anser den föreslagne priviIegiiföiändringen
äfven i någon moa kunna till ändamålet bidraga; och då
fördelen af den r 14 §• sista Mom. af Adelige Privilegierne den 16 Oclober
1723, Höglofl. Riddeiskapet och Adeln ti 1 Ingele rättighet, ”att å sine frälse
-
4
Allm, Besv. och Oec.-U sh. Bet. AT:o n,
”egor vid bi- och vintervägar samt vid stora stråkvägar på minst en half
”mils afstånd från Gästgifvaregårdar bjugga krogar”, synes obetydlig, men
torde vara hinderlig för tillämpning af nödige Policeförfattningar, hvilkas
åsyftade fördelaktiga verkninger af undantagslagar ej höra motarbetas; linner
Utskottet Motionairernes förslag förtjena bifall; dock som det innefattar
förändring i ett Riks-Stånds, genom i r zf §. Regerings-Formen, bekräftade
Privilegier, hvilken förändring endast, medelst samtlige Riks-Ståndens
öfverenskommelse och Kongl. Majrts Nådiga bifall, kan til!vägabringas; så
och i den händelse Höglofl. ftidderskapet och Ådeln skulle finna för godt
att ifrågavarande privilegium sig afsäga och de öfrige Riks-Stånden afsägelsen
gilla, samt Kongl. Majrt dertill lemnar Dess Nådiga sanction, får Utskottet
vördsamt tillstyrka,
att sista Mom. af i/j. §. i Höglofl, Ridderskapets och Adelns
Privilegier den 16 Oclober 1723 må till vidare kraft och verkan
upphöra.
Hvilket likväl Rikets Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning vördsamt
underställes.
Stockholm den 27 Mars 1834-
N:o 12.
Ankora till Exp. Utsk. den 27 Mars kl. 8 e. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anställande af Norr-’
ska Hingstar vid Rikets Stuterier.
Riksdags-Fullmägtigen Nils Persson från Örebro Län har, uti ett till
Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och till Utskottet remitteradt Memorial,
anfört, att ehuru flere fördelar tillskyndats landet och företrädesvis de orter,
der Cavallerie-Regementen finnas, genom finare hästracers spridande, skola
berörde hästslag, såsom saknande den uthållighet och styrka, som hos
arbetshästar erfordras, icke vara lämplige för allmogens behof, hvadan Motionairen
föreslagit, alt ett visst antal hingstar af den i Guldbrandsdalen i
Norrige befintliga race borde vid hvarje Stuteri underhållas, för att såsom
beskällare till alla delar af Riket årligen utskickas; för befrämjande af hvil
-
Allm. Be: v* och Occ.-Uis’?. Bn N:x i
&
ket ändamål jemväl blifvit hemställdt, om ej hingstantalet af finare race
kunde vid Stuterien minskas och Norrska hingstar i stället anskaffas. I
hvilken framställning sig förenat Nils Insulin från Stockholms och Nils
Strindlund från Wester-Norrlands Län., med anmärkning af den sistnämnde,
att de hästracer, som för närvarande från Stuterien utgå, för Rikets
norra provincer icke skola vara tjenlige.
Vid behandling af detta ärende har Utskottet ansett nödigt att, i den
ordning 4a §• Riksdags-Ordningen medgifver, infordra upplysning från Kgl.
Stuteri-Öfver-Styreisen, om och hvilka åtgärder som blifvit vidtagne till förbättrande
af allmogens hästafvel; och har i anledning häraf Chefen för nämnde
Styrelse meddelat: alt försök skett med betäckning af Norrska hingstar,
så väl å ston vid Strömsholms Stuteri, som å allmogens ston, utan att resultatet
motsvarat hvad man väntat; att, redan hösten iSaä, g hingstar af
Norrsk race blifvit stationerade i Småländska Länen, efter hvilka hingstar
folio ett ringa antal föl och desse till större delen svage och oproportionerlige,
hvadan förtroendet för hingstarne till den grad aftagit, att a:ne af
dem de senare åren anlitades till endast arne betäckningar hvardera; att af
berörde g hingstar ännu arne qvarstå, som lika litet motsvara åsyftade ändamålet;
att Stuteri-Öfver.Styrelsen, i förmodan att mindre godt val af beskällare
egt rum, gjort flere fruktlösa försök att från Norrige erhålla en fullkomligt
god hingst, men slutligen af en infödd, tillförlitlig hästkännare erhållit
det bestämda yttrande, att den förr så välkända Norrska bästracén i
senare tider blifvit så försämrad, att en fullgod hingst numera ej kan fås.
hvarföre ock hingstar från Strömsholm blifvit begärde i ändamål att förbättra
Norriges liästrace; hvarjemte Stuteri-Öfver-Styrelsen i transsumt bifogat
Konungens Befallningshafvandes i Östersund tili Kongl Maj:t, den i4
sistl. Februarii, aflåtne underdåniga skrifvelse, deruti jemväl omförmäles, att
Norrska, förr godkända, hästracen numera är så försämrad, att en duglig och
felfri häst svårligen kan uppsökas, hvaremot Jemtlands hästar för närvarande
ega ett inom norra .provincerne okändt företräde; såsom följd af
hvilka utredde förhållanden Stuteri-Öfver-Styrelsen yttrat den åsigt, att
Svenska hästracer icke kunna förbättras af de hingstar, som nu för tiden
från Norrige erhållas; och som berörde åsigt kan anses destom era tillförlitlig,
som Stuteri-Öfver-Styrelsen bäst är i tillfälle att öfverskåda ämnet i sin
helhet och bedöma möjligheten och framgången af den föreslagna åtgärden,
samt af bemälde Öfver-Styrelses bemödanden för uppl) jelpande af Landets
häst-cultur äfven är att förvänta, det förbättringen af allmogens hästracer
icke lemnäs utan tillbörlig uppmärksamhet;
6
AJm. Besv.- och Oec.-U<tk. Bet. A'\o i3
så anser Utskottet framställningen om anskaffande af Norrska
hingstar vid Stuterien, för att såsom beskällare till alla
delar af Riket utskickas, nu icke höra till någon Rikets Höglofl,
Ständers åtgärd föranleda.
IIvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 27 Mars 1834-
N:o i3.
Ankom till Exp. Ulsk. den 27 Mars kl. 8 e. rw.
Uti ätande j i anledning af väckt motion om förbud emot införsel i
Riket af hästar ifrån Danmark och dess Tyska Provincer.
Riksdags-Fullmägtigen Jöns Persson ifrån Malmöhus Län har, uti ett
till Hedervärda Bonde-Siandet ingifvet och till Utskottet rernitleradl Memorial,
efter framställning af den höjd och förbättring hästculturen i Skåne
hunnit och af nödvändigheten att undanrödja de hinder, som för dess vidare
utveckling kunna finnas, föreslagit, att förbud måtte skyndsamligen utfärdas
emot införande i Sverige af hästar från Danmark och dess Tyska
Provincer, enär sådane hästar, enligt hvad mångårig erfarenhet visat, fastän
prydlige till utseendet, äro mindre uthållige än de inhemska; och hafva
med Jöns Persson sig förenat Thomas Nilsson, Per Nilsson och Per
Jönsson från Christianstads Län, hvilken sistnämnde anfört, att tillgången
på Danska hästar medföter förlust för Rusthållare, genom antagandet till
remonter, och för hästproducenter i landet genom minskad afsättning, deraf
häslculturen också motarbetas.
Vid behandling af detta ärende har förekommit, att vid sista Riksdag
en med den förevarande lika beskaffad fråga varit väckt och af detta
Utskott handlagd, dervid Utskottet afstyrkt ali åtgärd i anledning af motionen,
emedan införsel af Danska hästar ej kunde auses skadlig för den
allmänna Svenska hästracen och förbud emot, eller alltför hög tull vid införsel
af Danska hästar skulle förhöja priset å remonter och öka det redan
nog tunga rustningsbesväret, samt genom en sådan åtgärd vinst endast
skulle beredas lurendrejare, men förlust af tullinkomst inträffa; hvilket
Utlåtande af Rikets Höglofl. Ständer blifvit bifallet; och som ofvan upptagne skäl
Allm. Besv.- och Oec.-Vtsk. Uil. N:o 14.
7
äfven nu inom Utskottet gjort sig gällande, samt absoluta införsel-förbud
icke lära såsom lämplige böra anses, helst, efter Utskottets tanka, hvad införande
af Danska hästar angår, det ej skulle medföra åsyftad verkan, så
länge afsättning inom Riket af dylika hästar kan med visshet påräknas; alltså
afstyrker Utskottet Rikets Högloft. Ständers bifall till motionen,
att förbud bör utfärdas emot införande af hästar ifrån Danmark
och dess Tyska Provincer.
Dock varder detta Utlåtande Rikets Höglofl. Ständers närmare pröfning
vi i dsamt underställdt.
Slockholm den 27 Mars 1834-
N:o 14.
Ankom till Exp. Utsk. deu 27 Mars kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om en marknads hållande
i' staden Mariefred.
Herr Ekstrand, J. H., har, uti ett till Yällofl. Borgare-Ståndet ingifvet
och till Utskottet remitteradt memorial, framställt Borgerskapets i Mariefred
önskan, att den vintermarknad, sorn i staden fordom funnits tillåten, måtte
hädanefter få hållas årligen, någon dag i Mars månad.
Utskottet anser framställningen innefatta en staden Mariefred enskildt
rörande angelägenhet, derom fråga bör väckas hos Kongl. Commerce-Collegium,
eller genom Konungens Befallningshafvande i Nyköpings Län, och
finnér derföie ämnet ej påkalla något bedömande i afseende på lämpligheten;
hvadan Utskottet hemställer,
att ifrågavarande motion, om en ytterligare marknads hållande i
Mariefred, icke må till någon Rikets Höglofl. Ständers åtgärd föranleda.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 27 Märs 1834-
8
Allm, BcsV.- och Oec.-Utsk. Bet, N:o 15.
N:o i5.
Ankom till Exp. Utsk. d. 27 Mars kl. 8 e. m.
Betänkande j i anledning af väckt fråga om behof vet af ett sammandrag
utaf de Författningar j som bestämma Knektars och
Båtsmäns skyldigheter och rättigheter.
Uti ett från Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskottet remitteradt
Memorial, har Riksdags-Fullmägtigen Botvid Jonsson ifrån Östergöthland
anfört: ”Ibland våra oeconomiska Författningar, som tarfva förnyelse, äro
de, som bestämma Knekts och Båtsmansskyldigheter och rättigheter,
helst de genom mängden och åldern olika tillämpas, i synnerhet hvad angår
Krigsmansskyldighet att vidmagthåila husen m. m. Jag anhåller alltså,
alt Rikets Högloft. Ständer måtte i underdånighet anhålla, att elt sammandrag
af alla till Båtsmän hörande Författningar måtte göias, och desse
sålunda sammanfattas i en tydlig Författning, med förkastande af alla förut
gällande (bach likaså serskildt för Soldaten), och deri alla skyldigheter och
rättigheter, sorn tillhöra Rust- och Rotehållare, höra, utan hänvisning till
andra Författningar, upptagas.”
Motionairens sålunda yttrade önskan, grundad, såsom det synes, på
nödvändigheten af en förnyelse utaf Författningarne, rörande Knekts- och
Båtsmansskyldigheter och rättigheter, i synnerhet hvad krigsmannens förbindelse
att vidmagthåila husen angår, tyckes innebära tvänne olika framställningar,
nemligen först den, alt ett sammandrag af allatill Knekteocli
Båtsnianshållet hörande Författningar mätte ske; och vidare att dessa
sammanfattas i en enda tydlig Författning, hvilken, med förkastande af
alla förut gällande och utan hänvisning till andra Författningar bör upptaga
alla rättigheter och skyldighetersorn Rust- och Rotehållare tillkomma.
Innan Utskottet går att häröfver sig yttra, anser Utskottet sig böra
uttrycka dess tanka, att ibland den mängd af Författningar, som angå Indelningsverket
och dess vidlådande skyldigheter, icke något stadgande är
mera bestämdt, än det som angår krigsmannens skyldighet att, då han är
hemma på Roten, torpets hus vårda; och om någon afvikelse eller origlig
tillämpning i detta afseende möjligtvis i någon landsort sker, hyser Utskottet
den öfvertygelse, att, vid skeende anmälan derom, vederbörande icke
lära underlåta att rättelse meddela; äfvensom Utskottet får upplysa, attili
-
Allm. Bcsv.- och Oec.-Wuh. Ber. Nu 15.
9
tels Ständer vid sista Riksdag i underdånighet-begärt, det Kongl. Majt täcktes
låta anbefalla, att ett sammandrag af alla gällande Författningar om syner
A soldattorp och om underhålls-skyldigheten af samma torp måtte uppfattas
och allnräilgöras, samt att denna underdåniga hemställan blifvit Öfverlemnad
att behandlas af den Comité, som under den 22 November 1825
är vorden af Kongl. Ma;jt i Nåder förordnad att öfverse och granska utkomne
Författningar och Stadgande!!, angående Rust-och Rotebållares skyldigheter
i afseende på knektehållet.
Hvad 1111 den först framställda frågan vidkommer, så har ett samin
nidrag af alla till Båtsmanshåll et hörande Författningar alltsedan år 1796*'
funnits, hvilket, under namn af Contract eller Ro tebok j serskildt för hvarje
Län blifvit, lill följd af Kongl. Maj:ls den 10 September 1816 gifne Nådiga
befallning, och efter Kammar-Collegii, Landshöfdingarnes i de Län, der'
Båtsmanshåll finnas, samt alla Flottans Militaire-Chefers hörande, utafFörvaltningen
af Sjöärendena, år i8a4> uppå Statens bekostnad, ånyo ifrån
trycket utgifvet, samt till fördelning bland alla Rust- och Rotehållare inom
Båtsmanshållet i Riket utfärdadt: innehållande för hvarje BStsmans-roterings-
och Indelnings-Compagnie, Rotens och Båtsmannens ömsesidiga skyldigheter
och rättigheter j sådane de är o bestämde genom det inom Länet
uppgjorda och af Kongl. Maj:t i Nåder fastställda B äts mans-Contract samt
sedermera i ämnet utkomne och gällande Författningarj och som, efter
Utskottets öfvertygelse, denna Contract- eller Rotebok fullkomligt motsvarar
ändamålet,
så anser Utskottet, alt, rörande Båtsmanshållet, icke något är, i
anledning af motionen, att tillgöra.
Deremot och då ett dylikt, af behofvet påkallad t sammandrag af gällande
Författningar, angående knektehållet, saknas, får Utskottet vördsamt
föreslå,
det Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
alla gällande Författningar och Sladganden, rörande Rust-och Rotehållares
rättigheter och skyldigheter i afseende å knektehållet,
måtte, serskildt för hvarje Regemente eller Corps, med ledning af
resultatet utaf den revision öfver desse Författningar och Stadganden,
som, på sätt här ofvan är anmärkt, blifvit åt en Comité”' i
Nåder anförtrodd, ifrån trycket utgifvas, för alt dels, jemlikt den
i Kongl. Resolutionen den 17 September 1723, gifna Nådiga förBihang
till R. St. Prot. 1834- 8 Sami. 1 A filt!. 1 Band, 2
3:dje Häftet.
*o Allm. Berj. - celi OäC.-Uitk. Btt. N\» i5,
säkran, Tara för Allmogen i hvarje landsol t att tillgå, dels ock
kunna årligen ifrån predikstolarne uppläsas, hvilket, ehuru påbjudet,
ej blifvit, åtminstone i mångå landsorter, i brist af tillgång
på desse Författningar, sedan längre tid tillbaka verkställda
Beträffande slutligen Motionairens andra framställning, som angår utfärdandet
af en enda tydlig Författning j hvilken j med upphäfvande af
alla förut gällande t borde upptaga alla} Rust- och Rotehållare tillhörande
rättigheter och skyldig/*eter, utan liiinvisning till andra Författningar; så
anser Utskottet, att en sådan Författning, oaktadt den kunde vara nyttig,
dock skulle, i anseende till Knekte- och Båtsmans-Contractens skiljaktighet
i olika Län, blifva ganska svår, om icke omöjlig, att tillvägabringa utan
rubbning i Indelningsverkets hufvudgrunder; hvilket ej eller synes vara af
Motionairen åsyfladt; på grund hvaraf
Utskottet finner sig å motionen i denna del icke kunna tillstyrka
bifall.
Dock varder detta till Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt
öfver-lemnadt. Stockholm den 27 Mars 1834-
STOCKHOLM, 1834; hos J. A. Walloéx.
Allni. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 16.
KT:o 16.
i
Ankom lill Exp.-Utsk. den 27 Mars kl. 8 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om vissa föreskrifters
iakttagande vid permittering af manskap från de värf vade
Regementena.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet liar till detta Utskott blifvit remitteradt
ett af Biksdagsfullmägtigen Anders Danielsson från Elfsborgs Län ingifvet
Memorial, deruti lian anfört, att, genom mindre noggrannhet vid
permitteringen af manskap från de värfvade Regementena, tillfälle lemnades
många af manskapet att sysslolösa stryka omkring på landsbygden,
derunder rymnings-brott och hvarjehanda förbrytelser begingos, äfvensom
menliga inflytelser på allmogens moralitet från det obchindrade umgänget
med dylika personer kunde, såsom en följd, med visshet påräknas; och
har Motionairen, till afböjande eller minskning af sådane skadliga tilldragelser,
föreslagit det stadgande: att permittering af de värfvade Regementenas
manskap hädanefter icke må, under någon förevändning, ega rum,
med mindre församlingen, dit permissions-sedel önskas, blifvit börd och
till permissions-sökandens inställelse på orten gifvit sitt samtycke, eller
ock vederbörligen styrkas kan, att sökanden för permissions-tiden erhållit
arbetsförtjenst å det ställe, dit han anhåller att få afgå.
De föreskrifter, som i detta ämne blifvit gifna, igenfinnas i 4 1
Gap. 1 Delen och 68 §. 4 C.ap. 2 Delen af Kongl. Majrts för Armeen utfärdade
Tjenstgörings-Reglemente, samt äro hufvudsakligen följande: att
hvar och en af manskapet, som utom garnisons-orten permitteras, skall
erhålla elt af Regements-Chefen underskrifvet pass, hvilket vid återkomsten
skall till Befälet återlemnas; men om passet under resan förloras, bör
den permiHerade af ortens Kronobetjent, eller Presterskapet, förskaffa sig
betyg om sitt uppförande, samt den förres förpassning till återresan, för
att vid hemkomsten uppvisas; att icke någon får permitteras, som ej har
säker och anständig förtjenst, och om det förmärkes, att en permitterad
saknar sådan förtjenst, hör han genast i tjenstgöring åter indragas; att den
permitterade ej får öfvergifva den ort, dit han fått permission, och blifPih
till R. St. Prof. 1834. 8 Sami. 1
4-de Häftet.
a
Allm. Besv.~ och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 16.
ver lian sjuk, bör, så vidt möjligt är, närmaste förman derom underrättas;
samt att hvar och en, när lian efter längre permission till Regementet
återvänder, skall medföra prestbevis från den församling, der han vistats.
Det senare i motionen uppgifne alternativ, eller vilkoret af tillgång
på arbetsförtjenst för en permissions-sökande, är således redin uppfyldt;
och så väl härigenom, som medelst öfriga bär ofvan upptagne föreskrifter,
samt då jemväl i betraktande kommer, att vid de värfvade Regementena
numera endast väifrejdade personer få antagas, anser Utskottet sådane
säkerhetsmått emot missbruk, å den permitterades sida, af erhållen
tjenstledighet vara vidtagne, att det af Molionairen framställde förslag om
församlingarnes hörande i fråga om permissions meddelande icke är afbeliofvet
påkalladt; och att, då missbruk ega rum, desamma hufvudsakligast
få tillskrifvas underlåtenhet i den tillsyn å permitterad t manskap, som
kronobetjeningen i landsorterne åligger; dock som föreskrifter saknas i
i afseende å tiden för en permitterads färd Lill och ifrån den ort, dit permission
erhållits, och han deraf kan taga sig anledning att uppehålla sig
på vägen längre, än nödigt är, samt derigenom erhålla tillfälle att någon
tid kringstryka landet, utan att han egentligen anser sig öfverträda vilko
ren
för den undfångne tjenstledigheten; får ULskollet vördsamt föreslå,
det Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att lill redan befintlige stadganden, angående permittering af
värfvadt manskap, göras följande tillägg: att en permitterad
bör tillryggalägga vägen till och ifrån permissions-orten efter
beräkning af två mil om dagen, utan rastedag; att han ej
får aflägsna sig från samma väg; att, om han under färden
nödsakas, af sjukdom eller annat laga förfall, någon lid a
ett ställe qvarblifva, sådant bör styrkas genom bevis, som
af Presterskapet eller Kronobetjeningen i orten påtecknas
permissions-passet; att liden, då den permitterade anländer
till den bestämda orten, likaledes bör af Presterskapet
eller Kronobetjeningen å passet antecknas; samt att dessa
föreskrifter, likasom de förut gifne, skola i permissionspasset
införas.
Hvilket likväl till Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt
öfverlemnas. Stockholm den 37 Mars 1834-
Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsk. Betänkande N:o 1J.
3
N:o
Ankom till Exp.-Utsk. den 29 Mars kl. 5 e. m.
Betänkande, i ättledning af väckta motionerj angående upphörande
af Stapel-städernas skyldighet att hålla Upplag af
salt och spanmäl.
Vällofl. Borgare-Ståndet liar till detta Utskotts Utlåtande remitterat:
i:o ett af Ståndets Vice-Talman, Herr fVijkj ingifvet Memorial, deruti
blifvit liemstäldt, att Rikets Högloft. Ständer måtte hos Kongl. Majrt
i underdånighet anhålla om upphäfvande af de författningar, som ålägga
Rikets stapelstäder, att hålla upplag af salt och spanmål; varande, såsom
skäl för berörde framställning, anfördt, hvad först beträffade salt-upplaget:
att erfarenheten skall hafva visat, det detta upplag i allmänhet aldrig
behöft tillitas; att de betydliga summor, som deri måst nedläggas, varit
utan nytta dragne utur allmänna rörelsen och i sin nion minskat det för
densamma nödiga capital; att de handlande härigenom tillskyndats en årlig
förlust, till hvars betäckande de varit nödsakade att höja priset, så väl
å salt, som å andra importvaror, hvilket åter drabbat consumenten, och
hvarigenom mer eller mindre skada uppkommit, samt att, med det lif
den utländska handeln vunnit och den säkerhet den för framtiden kan
påräkna af det reciprocitets-system, som uppkommit emellan Sverige
och de fleste handlande Nationer, och som haft product-placatets upphäfvande
till följd, äfvensom, med beräkning af de handlandes egen fördel,
att förse landet med en vara, hvilken finnér afsättning, det på alla dessa
skäl icke vore att befara bristande tillgång på salt, i händelse den tryckande
skyldigheten, att hålla ständiga upplag af denna vara, komme att
upphöra; — samt hvad åter angick den senare delen af motionen: att samma
skäl, som emot salt-upplagets bibehållande blifvit anförde, kunde härvid
åberopas, hvartill komme den lyckliga omständigheten, att Sverige
producerar i de fleste år tillräckligt och i vissa år öfverflödigt qvantum
spanmål för eget behof, samt att, då spanmålshandel!! är fri för nila medborgare-classer,
skyldigheten att hålla spanmåls-Jager icke ensamt borde
qvarstå för stapelstäderna;
2:0 ett af Herr Winberg aflåtet Memorial, deruti han äfvenledes yrkat,
alt stapelstädernas salt-upplags-skyldighet måtte upphöra, och, till
stöd för detta yrkande, genom uppgjorde calculer sökt ådagalägga, bland
annat, att om man, för en tidrymd af 25 år, beräknade kostnaden af
4
Mini. Besv.- och Oecon.-Vtsk, Betänkande N.-o tf.
samtlige saltupplagens inköp och desammas underhåll genom fyllande af
de qvantiteter salt, sora årligen bortsmälte, samt dertill lade en ränta,
beräknad för hvarje år till 6 procent, så uppstode för de handlande och
skeppsredarne en förlust af icke mindre än 346,000 R:dr Banco, hvilken
summa Motionairen ansåg hafva vida bättre kunnat till handelns förkofran
och förmon användas.
Inom Vällofl. Borgare-Ståndet hafva Herrar Ekerman, MachelHalling,
Lundin och Bååth bestridt saltupplagens upphörande, såsom möjligen
ledande till brist på denna nödvändighets-vara';, hvaremot Herrar Santesson,
Zander, Valley, Thörn, Brase, Klingvall, Forsberg, Betré, Werrn,
Hessle, Holm, Melbin och Olbers biträdt den mening Motionairerne framställt.
Detta har Utskottet tagit i öfvervägande; och hvad först beträffar
stapelstädernas befrielse från skyldigheten att hålla salt-upplag, så får Utskottet
vördsamt anföra, att, enligt Utskottets tanka, egentliga anledningen
till den i förra tider öfverklagade sa! tb rist bör til Iskri fvas de hinder för
en friare handel, som genom då gällande prohibitiva Hörfattningar uppkommit.
Genom det så kallade Product-placatet af år 1734 var nemligen
stadgadt, att främmande Nationer icke finge idka handel på Sverige med
andra än sådana varor, som blifvit i deras egna länder producerade, och
då den directa liitförseln af salt från Portugal och de vid Medelhafvet belägna
länder, der denna vara finnes att tillgå, i allmänhet icke verkställdes
med nämnde länders egna fartyg, utan uteslutande blef ett föremål
för den Svenska handels-speculatiouen, uppstod härigenom den följd, att
salthandeln kunde af Svenska slapelstadshandlanden begagnas, om hans fördel
dertill uppmanade honom, men deremot, utan fara för concurrence med
utlänningen, eftersättas, om tillfälle yppades till andra mera vinstgifvande
företag. Vid sådant förhållande var det icke underligt, om någon gång
klagan uppstod öfver bristande tillgång på salt, helst sedan under sista
tredjedelen af förflutna sedet ett gynnande fiske vid Rikets vestra kuster
böajat idkas och saltbehofvet i betydlig nion derigenom ökats. För att
afhjelpa denna olägenhet, ulan att behöfva upphäfva de prohibitiva stadganden,
sorn, på förutnämnde sätt, uteslutande lemnade salthandeln åt
stapelstädernas handlande, blefvo desse, genom Kongl. Brefven den 10
November 1773 och 18 Maji 1774. ålagde att årligen införskrifva ett, efter
hvarje stads rörelse lämpadt qvantum salt, samt att derjemte, på ständigt
upplag, hålla en qvantitet, i allmänhet motsvarande | af införsels-beloppet.
Tid efter annan hafva dessa stadganden, i afseende på serskildej städer,
Ailm. Besv.- och Oecon.-TJtsk. Betänkande N.-o rf.
5
undergått förändring, och de äro senast, genom Kongl. Förordningen den
8 Maji i8ag, bestämda och reglerade. Enär under hela den tid, som förflutit,
sedan dessa författningar först vidtogos, några klagomål från
allmänhetens sida, öfver bristande tillgång på salt, icke försports, skulle
det kunna synas, att sådant varit en följd af förrberörde stadganden, men,
enligt Utskottets tanka, bör den egentliga orsaken härtill icke sökas i verkningarne
af dessa Författningar, utan ensamt lillskrifvas de åtgärder till
befordrande af friare handels-förhållanden, som sedermera vidtagits.
Det är nemligen otvifvelaktigt, alt de fjettrar för handel och rörelse,
som förefunnos vid den tidpunkt, då den öfverklagade salt-upplags-skyldiglieten
pålades Stapelstädernas handlande samt de farhågor, sorn dertill hade
föranledt, icke nu mera äro för handen. Nationernes bemödanden, att
söka utestänga hvarandra från handelsföretag å egun länder, har måst lemna
rum för ett friare system. Genom tractater och reciproka öfverenskommelser
med Ryssland, England, Nederländerna, Preussen, Danmark,
Österrike, Belgien, Förenta Staterna i Norra America samt Ottornaniska
Porten, har Product-Placatet i afseende på desse länder blifvit upphäfvet
och nämnde Stater erhållit rättighet att, äfven ifrån andra ställen än productionsorten,
och emot lika afgifter, som Svenske undersåtare, till Sverige
införa de flesta varor och deribland salt. Erfarenheten har bestyrkt den
sanning, att sådäne varor, sorn finna en säker och lönande afsättning, alltid
äro att tillgå, och salthandeln gör häruti icke något undantag. På sådane
grunder anser Utskottet, att någon brist på salt under närvarande handelsförhållanden
icke med skäl kan befaras, om de deremot vidtagne och för
närvarande gällande försigtighetsmått helt och hållet uraktlätos och att till
följd häraf, stadgandet om stapelstädernes salt-upplags-skyldighet skulle
kunna, utan fara för saltbrist, upphäfvas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då salt-upplagen under
den förflutna tiden varit endast få gånger och lill obetydligt belopp anlitade
samt i följd deraf, under närvarande omständigheter, kunna anses
umbärlige, då i uppstäderne, der sådane upplag ej finnas, någon saltbrist
icke försports, samt då ett betydligt capital, genom inköpet, underhållet
och magasineringen af upplagen, drages ur den allmänna rörelsen,
anser sig Ulskottet böra
tillstyrka, att Rikets Höglofl. Ständer måtte hos Kongl. Majit
i underdånighet hemställa, att den från äldre tider och under
andra handelsförhållanden stapelstäderne ålagda skyldig
-
6
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betankande N.o 1~,
het, alt hålla ständiga salt-upplag, måtte, såsom nu mera
icke behöflig, komma att upphöra.
Hvad dernäst vidkommer Herr fVijks framställning om upphörande af
stapelstädernes åliggande att fylla allmänhetens spanmålshehof, har Utskottet
funnit berörde åliggande vara grundadt på Kongl. Förordningen den 16
Mars 174* samt Kongl. Circulaire-brefven den i3 Oct 1772 och 12 Julii 1781,
hvarigenom de handlande i samtlige Rikets städer blifvit ålagde, att, serdeles
när dyr lid inträffade, vara försedde med spanmåisförråd till afsalu;
hvilka stadganden ytterligare finnas vara förnyade genom Kongl. Circulairet d.
2 Julii 1798, hvilket innehåller, i afseende på stapelstäderne, att dessa borde
tidigt och medan segelfarten dertill lemnade tillfälle, vara betänkte på Rikets
förseende med spanmål; och beträffande de öfrige städerne, att handlande
Borgerskapet borde från stapelstäderne och der, hvarest eljest utväg
kunde gifvas, förskaffa sig sådana förråd af denna vara, som för hvarje
orts behof befanns af nöden.
Vidare förekommer, att Kongl. Majit, i anledning af Borgare-Ståndets
vid 1818 års Riksdag, underdåniga anhållan om frikallelse för städernes
handlande från skyldigheten att, vid inträffande behof, hålla spanmål Rikets
invånare tillhanda, genom Nådigt Bref af den 1 Mars 1820, förklarat;
,J,att, ehuru Kongl. Majit icke funnit Borgare-Ståndet hafva saknat skäl
till sin anhållan, enär icke allenast spanmålshandeln vore fri, ulan äfven uppköp
deraf i större qvantiteter till länens undsättning genom Magasins-Inrättningen
besörjdes, Kongl. Majit likväl fann betänkligt, att bifalla ansökningen,
innan tillförlitligen blifvit utrönt, huruvida allmänna Magasins-Inrättningen,
i följd af en fullständigare organisation, kunde vinna den utsträckning och
stadga i tillgångar och förvaltning, att dymedelst alla andra påbudna anstalter
till spanmåls anskaffande och magasinering för inträffande behof af
brödföda och utsäde kunde blifva umbärlige, eller ock, om framdeles genom
inskränkning i Magasins-Inrättningens föremål och upphörandet af dess
allmänna fourneringsåtgärder, ett friare fält öppnades för den enskilda industrien
till inköp och uppläggande af större spanmåisförråd utan Statens
öfverlägsna medtäflan, Kongl. Majit funne Sig i Nåder benägen alt förunna
städernes handlande en sådan eftergift i spanmålsinförskrifnings- och
upplags-skyldigheten, som förändrade omständigheter i ena eller andra fallet
kunde medgifva.”
Vid så beskaffadt förhållande, och då det nu mera med visshet kan
antagas, att den inhemska spanmålsproductionen befinner sig på den ståndpunkt,
att den i vanliga år motsvarar landets behof och derutöfver lern
-
Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsh. Betänkande N:0 ty.
7
nar tillgång till upplag eller export, samt att, om än, i en eller annan province,
mindre fördelaktig årsväxt skulle göra undsättning af spanmål nödvändig,
en sådan, sedan allmänna Magasins-Inrättningens verksamhet upphört,
lättast bör kunua tillvägabringas genom den enskilda omlankan, el
ler,
i svåraste fallet, medelst något bidrag från Statens sido, utan att nödvändigheten
fordrar, alt genom bestämda stadganden ålägga de handlande
i Rikets samtliga städer, att hålla upplag af en vara, som redan länge utgjort
föremål för en fri handel emellan alla medborgare inom Riket, samt
härtill kommer, att det icke ensamt beror på de handlande, alt vid de tillfällen,
då en mindre fördelaktig skörd synes förestå, från utrikes ört förse
landet med spanmål, enär de högre tullafgifter, som, till spanmålsproductionens
skydd, äro importen deraf pålagde, derföre lägga hinder i vägen,
och att dessa tullafgifter således vid dylika tillfällen först böra undergå
nedsättning, i hvilket fall åter de handlande icke lära underlåta införa
spanmål, då deras egen fördel dermed synes vara förenad; anser Utskottet,
på alla dessa skäl, sig böra vördsamt tillstyrka
Rikets Högt. Ständer, att hos Kongl. Majit i underdånighet
göra hemställan, huruvida icke de förändrade omständigheter,
som i Kongl. Majits högstberörde Nådiga Bref af den i Mars
1820 antydas, numera må anses hafva inträffat, så att stä
derne
i Riket, i följd deraf, kunde befrias från deras skyl
dighet
att hålla upplag af spanmål.
Hvilket allt, jemte Riksdagsfullmägtigen från Malmöhus Län Nils
Månssons serskilda mening, till Rikets Höglofl. Ständers egen upplysta
pröfning öfverlemnas.
Stockholm den 27 Mars 1834-
Reservation
af Nils Månsson från Malmöhus Län: Mot Oeconomie-Utskottets Betänkande,
i hvad det rörer upphörande af stapelstädernes salt-upplags-skyl
dighet,
kan jag ej annat än på det högsta protestera. Svårt är i sanning
att inse något grundadt skäl för ett sådant Utskottets beslut. Mig förefaller
det ganska förmätet, att köpmanna-interesset, i så många andra hänseenden
favoriseradt, kan ega djerfhet nog, alt också i denna del vilja
omintetgöra en rättighet, hvars bibehållande är af vigt, synnerligen för den
fattige medborgaren, och således hör ligga folkrepresentanten serdeles ömt
om hjertat.
8
'Allm. Besv.- Oaft Oecon.-TJtsk. Betänkande N.o Pj.
Man må insvepa ämnet i så dunkla fraser som helst och lala om ofruktbara
Capital, om de handlandes interesse, om speculationsandans frihet,
o. m. d., så inser en hvar oväldig nyttan och nödvändigheten af stapelstädernas
saltlager, först och främst i krigstider, då communicationen
kan afstängas och sålunda ypperliga tillfällen lemnäs till prejerier med denna
nödvändighetsartikel, derest ej saltlagren vore alt tillgå. Blctve t. cx.
sundet spärradt, så komme hela den långa sträckan vid Östersjön i denna
bedröfliga cathegori; och för öfrigt kunna ju äfven lätteligen i fredstider
förhållanden inträffa, som göra det indrägtigare för Svenska fartyg alt ta^a
all sin fragt på andra länder, än att hitföra tillräcklig qvantitet af berörde
oumbärliga vara: en omständighet, som någon girig köpman kanske
skulle se med glädje, men visst ej den, som eger en gnista af fosterlandskänsla
och menniskokärlek, ty han söker, såsom en af Vällofl.
Borgare-Ståndets Ledamöter i denna fråga yttrat, ”väl att förekomma ett
alltför uppstegra dt pris, men ej, för enskild vinning, att dertill medverka”.
— Och månne ej salthandeln, som ingalunda är oviss, bereder så
tillräcklig vinst, att den gör köpmannen skadeslös för de capital, lian
säger ligga ofruktbara i saltlagren? månne ej dessa lager kunna omsättas
med nytt salt, innan så mycket af dem hinner bortsmälta? månne ej i
alla handelsvaror capital ligger någon tid ofrukbart? månne, såsom
några föregifva , speculätionen hindras genom ifrågavarande lager, sorn ej
tillitas förrän intet, salt finnes hos enskilda? och månne det ej är mera
hederligt, att för Statens bästa bortlakas en och annan tunna salt, än några
tusende bouteiller Champagne? Gerna vill jag medgifva, det skyldigheten
att hålla saUlager bör mera proportionell fördelas efter städernas
olika behof; men de högst vigtiga skäl, som tala emot Utskottets tiilstvrkan
om skyldighetens totala försvinnande, bekräftas genom det intyg, några
Borgerskapets Representanter meddelat, alt salliagren i liufvudstaden
och andra Rikets städer flera gånger måst anlitas, och att en allmän nöd
annars skulle uppkommit. Den ovedersägliga satts, som yrkar hermonie emellan
rättigheter och skyldigheter, är äfven här tillämplig. Stapelstäderna
hafva sina stora rättigheter, tolag, m. m., och så länge de ej afsäga sig
dem, kunna de väl ej billigtvis yrka, att en af de motsvarande skyldigheterna,
som den ifrågavarande är, skall försvinna.
Och hvem är det, sorn synnerligen skulle komma att i detta fall lida?
Den rike kan väl i tid inköpa sitt behöfliga förlag af salt, men här galler
det de fattige; det blefve de, som skulle känna tyngden af betrycket,
när
Allm. Besv.- och Occon.-Utsk. Betänkande N:o 18. g
när saltbrist eller dyrhet yppades, — det är synnerligen deras rätt, som
här är i fråga, och är det väl menskligt att för några enskildes vinning
uppoffra den?”
Häruti förenade sig öfrige närvarande Ledamöter af Hedervärda Bonde-Ståndet.
N:o 18.
Ankom till Exp.-Utsk. den 1 April kl. 1 1 f. m.
Betänkande_, i anledning af väckta motioner om förändrade
stadganden i afseende på Skeppsegares åliggande alt förse
sig med Helfrihetsbref och Turkiske Pass.
Till Utskottets handläggning har Vällofl. Borgare-Ståndet remitterat
memorial af: 1:0 Herr Winberg_, som, med anförande af olägenheterna
för skeppsredare att uttaga fribref för fartyg hvarje år, och så kallade
Turkiske Sjöpass vid hvarje resa till Westerbafvet, hvilka olägenheter i
aflägsnare landsorter äro serdeles kännbare, i anseende lill den tidsutdrägt,
som vid handlingarnes anskaffande inträffar, föreslagit: att, sedan
skeppsredare, i den ordning nu finnes föreskrifvet, beredt sig rättighet
till fribrefs erhållande, eller vid längre resor anskaffat Turkiske Pass,
berörde handlingar, för hvilkas vård skepparen skulle vara ansvarig,
mätte anses gällande så länge samma redare innehafva fartyget och ingen
förändring i eganderätten inträffar; att vid ombyte af redare, till en
del eller det hela, äfvensom af skeppare, andre skeppshandlingar höra,'
med iakttagande af förändringen anskaffas, så snart fartyget återkommer
eller befinner sig i Svensk hamn; att skeppsredare med ed böra förbinda
sig och genom större vite tillhållas, att, vid försäljning eller afyttrande
af fartyg, derom göra anmälan hos Magistraten i Staden eller
Landshöfdingen i Länet, som om förhål landet skulle Kongl. CornmerceCollegimn
underrätta; samt alt, när försäljning skedde lill utländsk man,
ifrågavarande skeppshandlingar borde af säljare, vid stadgadt ansvar, till
förrbemälde Kongl. Collegium återställas. 2:0 Herr Bruse, som begärt,
att, i likhet med hvad för Wisby Stad är be vi I jad t, fri bi ef må hos MaBih.
till R. St. Prot. i834• 8 Sami. 2
4-de Häftet.
10
Allni. Besvoch Occon.-Ulsk. Betänkande N.o 18.
gistraten eller Konungens Befallningshafvande i Calmar, emot behörigt Certificat,
vara att tillgå, eiler, om sådant ej kunde tillåtas, vederbörande fartygsegare
må tillgodonjuta helfri utklarering, i likhet med hvad för inkJarering,
genom Kongl. Commerce-Collegii Kungörelser af den \ Maji 1818 och den r5
Maji 1823, är föreskrifvet, emot företeende af Certificat till fribrefs erhållande
och förbindelse att inom viss lämplig tid nytt fribref anskaffa, 3:o Herr Vallej,
hvilken instämt i förrbemälde Motionairers yttrade åsigter, rörande lättade
utvägar för skeppsrederier, vid uttagande af ofvannämnde handlingar,
och tillika föreslagit, att, i händelse alla de af Herr Winberg begärde förändringar
möjligen icke skulle vinnas, den nödvändigaste, eller att fribref
torde få gälla för hela resan, intill dess fartyg i Svensk hamn återkom,
äfven om dermed utöfver eli år skulle dröja, måtte beviljas, samt alt
Konungens Befallningshafvande eller Magistrater i alla Rikets stapelstäder
måtte berättigas att, emot iakttagande å redares och skeppares sida af nu
gällande föreskrifter, meddela fribref, så att uppehåll och dermed förenade
olägenheter hädanefter icke må inträffa; uti hvilken sistnämnde
mening sig förenat Herrar Halling, Modin, Hessle, Forssberg, Malmberg,
Zander och Lundin.
Såsom upplysningar rörande förevarande ämne, anser Utskottet sig
böra anföra; att Kongl. Majlis Nådiga Förordning den 22 April 1829 innefattar
föreskrifterne om de passhandlingar, som af Kongl. CommerceCollegium
för utrikes seglande fartyg böra utfärdas och vilkoren för deras
erhållande m. m.; alt vid sista Riksdag motioner skett, dels om 0-  lägenheterne för Staden Wisby vid anskaffande af Kongl. CommerceCollegii
för ett år gällande fribref, dermed fartyg bör vara försedt, för
helfri tulls åtnjutande, dels om förändring i stadgandet, alt fribref borde
ovilkorligen efter hvarje års förlopp förnyas; i anledning af hvilken framställning
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten
tillstyrkt, ”ali fribref, eller hvilken handling Kongl. Maj:t täcktes auto”risera
till bestyrkande af Svenska Nationaliteten, måtte efter behofvet
”vara att tillgå i alla stapelstäder, och att deras förnyande icke oftare
”mätte föreskrifvas, än nödvändigheten oundgängligen fordrade, samt att,
”intilldess Kongl. Majrt om fribrefs anskaffande och tiden för deras gäldande
kraft täckes i Nåder annorlunda förordna, skulle Kongl. Commer”ce-Collegii
Kungörelser den 4 Maji 1818 och den i5 Maji 1823 komma
”att tjena till efterrättelse # dock alt, hvad stadgadt vore om tilländalu”pet
fribref för ett ifrån utrikes ort hemkommet fartyg, äfven skulle gälda
vid fartygets utgående;” och hafva Rikets Höglofl. Ständer, efter god
-
Allm Eesv.~ och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 18.
kännande af hvad Utskotten sålunda tillstyrkt, uti underdånig skrifvelse,
(Nio 102,) framburit den underdåniga önskan, att Kongl. Maj:t dertill
täcktes lemna Dess Nådiga bifall; att Kongl. Majit, med anledning af
livad Rikets Höglofl. Ständer i förrberörde afseende framställt, och, efter
inhemtande af Dess och Rikets Commerce-Collegii Utlåtande, uti Bref
till samma Kongl. Collegium den 26 October sistlidet år, i Nåder förordnat,
att den dittills följde ordning, att helfrihetsbref endast af Kongl.
Commerce-Collegium, efter pröfning af vederbörandes uppgifter, utfärdades,
borde i allmänhet bibehållas, helst någre betydlige olägenheter ej
kunde för sjöfarten uppkomma af åliggandet att förse sig med skeppsdocumenter,
som utan dröjsmål i Kongl. Commerce-Collegium expedierades;
dock som Kongl. Maj:t, redan under den i5 Augusti 1829 och dea
5 November 1831» i Nåder förordnat, att, lill lättnad för släderne Wisby
och Götheborg, ett lämpligt antal blanquetter till Hel-frihetsbrefoch
Turkiske Pass skulle till Konungens Befallningshafvande 3 nämnde ställen
öfverlemnas, för alt under bestämde vilkor méddelas fartyg, som så
hastigt skola till utrikes ort afgå, att dylike handlingar ej hinna från
Slockholm anskaffas, fann Kongl. Majit skäligt i Nåder bevilja enahanda
förmon för de öfrige stapelstäder inom Riket, som, genom aflägsenheten
från Stockholm och betydligbeten af deras utrikes sjöfart, kunde finnas
i behof deraf, när de derom anmälan göra och dervid ådagalägga, att
saknaden af slike fribrefs-blanquetter verkat menligt uppehåll i sjöfarten;
hvaremot Kongl. Majit ej funnit skäl till förändring i föreskrifterne
om fribrefs anskaffande för utrikes afgående fartyg, men som flere främmande
Nationers fartyg numera i Sverige åtnjuta helfrihet och den hittills
stadgade påföljd af ofri tullbehandling af Svenska fartyg, hvilkas
skeppshandlingar vid utgående från eller ankomst till Svensk hamn ej
varit i behörig ordning, föranledt lill flere misstag och vidlyftiga åtgärder
i anmärkningsväg, hade Kongl. Majit, genom samma dag utfärdad
Nådig Kungörelse förordna^ att berörde stadgande skulle från och
med detta års början upphöra; deremot ansvarsbestämmelserne i i5
af Köngl. Förordningen den 22 April 1829, för skdppares och redares
underlåtenhet att uttaga Helfrihetsbref och Turkiske Pass, komme att
fortfara; vid hvilket förhållande och då Kongl. Majit, i anledning af
Rikets Höglofl. Ständers vid sista Riksdag gjorde anhållan, att fribrefs
förnyande icke måtte föreskrifvas oftare än nödvändigheten fordrade, i
Nåder bibehållit den tidsbestämmelse för fribrefvens giltighet,' som för
-
12
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 18.
ut funnits stadgad, och högst vigtiga skäl således måste förefinnas emot
hufvudsaklig utsträckning af berörde, lill ett-år bestämda lid;
Utskottet anser sig ej böra tillstyrka Rikets Högloft. Ständers
bifall till de af Herr Trinberg föreslagne förändrade
stadganden, att Fribref och Turkiske Pass må vara gällande
så länge samma redare innehafva fartyget och någon lörändring
i eganderätten eller med skeppare icke inträffar,
såsom följd hvaraf yttrande ej erfordras öfver hvad Motionairen
föreslagit till iakttagande vid ombyte af redare och
skeppare eller vid fartygs försäljning;
och som Kongl. Majit, genom ofvananmärite Nådiga Bref den 26 sisllidne
October, under vissa vilkor redan tillåtit, att i Rikets stapelstäder fri*
brefs-blanquetter må finnas att tillgå och något hinder för de städer,
som derom sig anmäla och sitt behof styrka, således ej synes böra uppstå,
att komma i åtnjutande af berörde fördel,
så finner Utskottet ej eller skäl tillstyrka någon Rikets
Högloft. Ständers åtgärd i anledning af hvad Herrar Bruse
och Valley, rörande fribrefs-blanquetters tillhandahållande
i Calmar och Rikets öfrige stapelstäder, föreslagit;
men, emedan åliggandet för skeppsredare, att för hel fri li ets lillgodonjutande,
vid fartygs återkomst i Svensk hamn, förse det med nytt fribref,
om resan öfver ett år fortfarit, onekligen förorsakar besvär och kostnad,
utan alt åtgärden synes i något afseende behöflig, men fri brefvet deremot
blifver onyttigt och måste emot ett annat utbytas, om fartyget kom
mer
att ligga hemma ett år, eller om annan skeppare anlages;
så anser Utskottet sig böra tillstyrka Rikets Högloft. Ständer,
att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, alt fribref
för fartyg måtte anses gällande för hela resan, intill
dess det i Svensk hamu anländt och inklarerat, äfven i
det fall att resan fortfarit öfver ett år, eller att nämnde
tid från fribrefvets utfärdande lilländagått emellan det fartyg
ifrån inrikes ort afseglar och dit återkommer.
Hvilket allt, jemte tvänne Ledamöters serskilda meningar, vördsamt
underställes Rikets Högloft. Ständers närmare pröfning.
Stockholm den 27 Mars 1834-
Re
-
Allm. Besv.- ock Occon.-Utsk. Betänkande N'.o 18.
Reservationer ;
Grefve Posse, Arved: Af de om handel och sjöfart lid efter annan,
i Sverige utkomna Författningar finner man, huruledes föreskriften, att
Svenska fartyg skola vara försedde med ett af Kongl. Commerce-Coliegium
ut färdad t så kalladt fribref, härledt sig derifrån, att fartygens beskaffenhet
och byggnadsart fordom bestämde om hel- eller half-fria, eller ofria tulloch
skepps-afgifter skulle erläggas, och att frihrefvet erfordrades för att
styrka rättigheten till helfrihet i nämnde umgälder; och, som sådan helfrihet
nu mera åtnjutes för alla Svenska fartyg af hvad byggnadssätt de
än må vara, anser jag ifrågavarande fribref, hvars ändamål sålunda upphört,
vara för Svenska sjöfarten obehöflige, till och med skadlige, ty Magistraternes
Certificat samt Mätare-, Bil- och Bur-brefven äro för Svenska
fartyg lika säkra och tillfylleslgörancle nationalitets-document, som
fribrefvet, helst rigligheten af detta senares innehåll ensamt beror af
nyssnämnde handlingars tillförlitlighet; och genom skyldigheten att årligen
anskaffa fribref, vidkännes Svenska frsgthandelu onödigtvis hinder, kostnad
och olägenheter, som fartygsredare af främmande Nationer hvarken i Sverige
eller andra Länder äro underkastade. Jag tillstyrker derföre, att Rikets
Högloft Ständer må hos Kongl. Majit underdånigst anhålla, att stadgandet
om fartygs förseende med fribref, antingen må upphäfvas, eller, om
Kongl. Majit skulle finna hinder deremot möta, åtminstone så mildras, att
fribrefvet anses gällande så länge fartyget innehafves af samma egare, som
fribrefvet uttagit»
Hvad åter de så kallade Turkiske Passen angår, så äro de för Svenska
fragthandeln af väsendtlig nytta, och i föreskrifterne derom bör således,
efter min tanka, någon ändring för närvarande icke föreslås.
Härmed förenade sig Herr Leffler, i afseende på hvad som blifvit
anförd t rörande de så kallade fribrefven, men instämde i Herr Winbergs.
yrkande angående Turkiska Passen.
Pilt till R. St. Fröt iSj. j. S Saini.
.file Häftet»
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, i834-
Allm. Bcsv.- och Oec.-Utsk. Bet, N:o ig
-
i
3NT:o 19.
Ankom till Exp. Utsk. den 2 April kl, 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om anläggning af cn Köping
i JVittsjö by af kV estra Göinge Härad och Christianstads
Län, samt inrättande af ett Post-Contor derstädes.
**
Uti fett till Hedervärda Bonde-Ständet irigifvet och lill Utskottet reroitteradt
memorial, har Riksdags-Fullmägtigen från Christianstads Län Per
Nilsson, med hvilken sig förenat Göran Jo7iasson från Kronobergs Län, anfört:
att Östra och Westra Göinge Härader i förstnämnde Län hafva ett ‘
mindre lönande jordbruk, men ymnig tillgång på skog, hvars produeter, af
hvilka de fleste inbyggarne hemta deras utkomst, sakna tillräcklig afsättning,
i följd deraf, att skogrikaste socknarne äro belägne 5 a 6 mil och
derutöfver från närmaste Städer Christianstad och Engelholm, hvadan,efter
Motionairens förmenande, ej blott skogseffeclers afsättning ulan äfven andra
fördelar skulle för orten beredas genom anläggande af cn Köping, dertill
Wittsjö by inom Westra Göinge Härad blifvit föreslagen, såsom gynnad af
belägenheten i den folkrikaste skogsbygden invid en större insjö, på nära
lika afstånd emellan förenämnde arne Städer och vid stora landsvägen åt
Wexiö. I sammanhang hvarmed Motionairen jemväl framställt nyttan af
ett Post-Contors inrättande i Wittsjö, enär flere socknars inbyggare nödgas
3:ne mil hemta deras bref.
Med erkännande af nödvändigheten af hvarje åtgärd, som kan i en
landsort medföra ökad afsättning och rörelse, anser likväl Utskottet Motionairens
egen uppgift om jordbrukets mindre lönande beskaffenhet antyda,
att orten är föga fruktbar och endast lernnar skogsprodueter lill afsättning,
hvilken, utöfver hvad till åbyggnader i en Köping erfordras, icke betydligt
underlättas genom ifrågaslällde anläggning å ett ställe, hvarifrån längre sjötransport
ej kan påräknas. I följd hvaraf, och då mera talande skäl torde
erfordras för tillstyrkande af ifrågavarande Köpings beli Post-Contors an
läggning,
Utskottet finner sig endast kunna
föreslå, att Rikets Högloft. Ständer i underdånighet anhålla, det
Kongl. Majit'täcktes i Nåder anbefalla undersökning om lämpligheten
af en Köping jemte Post-Contor i Wittsjö, och med afse
Eihtnig
till R. St, Brot, 1334. 8 Sami. 1 Afl. t
5:le Häftet.
/
n
Ailm. Besv.- och Qec.-JJisk. Urf. N'.o 20»
ende på sig dervid företeende omständigheter Dess Nådiga beslut
i ämnet meddela.
Hvilket dock Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning härmed vördsamt underställes.
Stockholm den 27 Mars i834>
Reservation
af Herr Leffler:
Emot Höglofl. Utskottets Betänkande anhåller jag att få reserver*
mig. Jag anser det vara utom ändamål, att tillstyrka undersökning om
nya Köpingars anläggande, då kändt är, att icke allenast Rikets småstäder,
utan äfven Köpingar, till större delen äro uti ett futtigt och aftagandc
tillstånd. För denna öfvertygelse hem far man ytterligare grund af det utlåtande,
som Kongl. Krigs-Collegium och Sjö-För valin ingen afgifvit, och
sorn åtföljt Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse uti frågan om fördelningen af
Städernes Båtsmanshåll; emedan bemälde Åutoriteter, efter anställd undersökning
derom, icke funnit någon enda af de nu varande Köpingarne va *
uti tillfälle, att med Städerne dela Bålsmanstungan. Under sådane förhållanden
vore det rättare att söka upphjelpa de redan varande och till undergång
lutande Städer och Köpingar, än att tillstyrka undersökning om
nyas anläggande. Jag vågar derföre tro, alt alla motioner, som gå derpå
ut, borde för det närvarande lemnäs utan allt afseende och förfalla.
Härmed förenade sig samtlige närvarande Borgare-Ståndets Ledamöter.
„
N:o 20.
Ankom till Exp. Utsk. d. 8 April, kl 7 e. m.
Utlåtande j i. anledning af vackt fråga om inrättande af ett nytt
Stiftj bestående af Gestriklandj Helsingland, Herjeådalen och
Medelpad.
Inom Högvördige Preste-Ståndet har Prosten Ödman föreslagit, *U
en delning måtte verkställas af Upsala Erkestift och Hernösands Stift, på
det sätt, att ifrån det förra borde afgå Gestrikland och Helsingland^ samt
A'lm. Besvoch Oc.-U t sk. U th No 20.
3
ifrån det senare Herjeådalen och Medelpad, hvilka provincer tillsammans
skulle komma att bilda ett nytt Stift, för hvilket Pastoi i Gefle borde blifva
Styresman samt Dom-Capitlet utgöras af dervarande Gymnasii-Lärare^
De för berörde framställning anförde skäl äro huf vudsakligen hem tade
deraf: att Erkestiflet innefattar, på en sträckning af 3^ mil ifrån Upsala
till den aflägsnaste socken i Helsingland, ej mindre än 27 Contracter,
3^5 Socknar och nära 280,000 invånare; att Ledamöterne uti Upsala
Consistorium icke äro Stiftets barn, samt således sakna den localkännedom,
den bekantskap med folklynnet i Norrland samt den serskilda åsigt af ortens
skick och behof, sorn. en inföding har sig nästan medfödda; att Lärarepersonalen
inom Gefleborgs Län, som emottager sin bildning vid Lärovérken
i Hudiksvall och Gefle, är för Dom-Capitlet i Upsala till seder och
kunskaper okänd, intill dess Pi est-examen och ordination inträffa, samt
att den föreslagna förändringen således skulle välgörande återverka på Läroverken
och isynnerhet Gefle Gymnasium, der, under närvarande omständigheter,
disciplinen svårligen skall kunna upprätthållas; samt slutligen deraf,
alt inga nya anslag för Stifts-Styrelsen i Gefle skulle erfordras, då för
ändamålet tillräcklige byggnader der redan finnas uppförde, äfvensom lönetillgångar
äro att påräkna derigenom, att inkomsterne af Gefle Pastorat au*läs
åt den blifvande Biskopen, dervarande Lectörer förordnas till Consistoriales
samt Gymnasii-Adjuncten till Consistorii-Notarie.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, bär Utskottet funnit:
■tt, hvad beträffar Erkesliftets vidd, andra Stift med flere församlingar
»arnt lika stor och äfven större folkmängd finnas; att en nitisk Biskop med
Consistorium, understödda af en verksam Contraets-Styrelse, icke böra finna
det omöjligt, att åt Religionsvården inom det nämnde antalet af för»amlingar
lemna behörig uppsigt, samt att, så länge något klagomål ifrån
den ort, som, i detta hänseende, skulle vara vanlottad, ej försports, någon
förändring icke heller lärer vara af behofvet påkallad. De menliga följderna,
hvilka, enligt Motionairens tanka, skulle uppkomma devaf, att Ledamöterne
i Upsala Consistorium icke äro Stiftets barn, drabba hela Stiftet, icke blott
Norra delarne deraf; men äfven andra Stift få sällan infödingar till Styresmän,
och detta förhållande måste hädanefter, sedan Indigenats-rätten vid
ansökningar till Leclorat blifvit upphäfven, äfven i afseende på Consistoriales
inträffa.
Hvad Motionairen anfört, all Consistoriales i Upsala icke känna blifvande
Prester förr, än vid Prest-examen, skulle äfven gälla om hela Erke•tiftets
Presterskap ; men förutsättningen är till en del origtig, då, under
-
Allm. Besv,- och Oec.~X5ts\. Uil. N:o 21.
hela den Theologiska coursell vid Academien, större delen af Cohsistorii
Ecclesiastici Ledamöter äro Sacri Ministerii-Candidaternes Lärare. Det
skäl, att för disciplinens upprätthållande vid Gefle Gymnasium, lärjungarnes
tanka på ett möjligt framlida förhållande emellan dem, såsom blifvande
Prester, och deras Lärare, såsom tillkommande Examinatorer och Förmän,
vore behöflig, torde förtjena föga afseende, då Så väl erfarenheten
som sakens natur tillräckligt visa, att, om icke i Lärarnes personlighet cn
förmåga att vinna och bibehålla lärjungars uppmärksamhet och lydnad
finnes, alfa andra motiver härtill föga eller intet verka. Hvad slutligen de
anvisade lönetillgångarne för den nya Stifts-Styrelsen angår, så kan Utskottet,
som anser, att Pastor i Gefle bör, för den lön han af församlingen
uppbär, egna sin tid och sina krafter åt uppfyllandet af de förbindelser
honom i denna egenskap åligga, icke eller härutinnan dela Motionairens
åsigt.
Af dessa anledningar finner Utskottet sig •
icke kunna tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer, att till Prosten Öd <
mans motion bifall lemna.
Hvilket dock vördsamt underställes Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning.
Stockholm den S April 1834-
N:o ai.
Ankom till Exp. Utsk, den 8 April kl. 7 e. m.
Utlåtande j i anledning af väckt fråga om Stapelstads-rätt för
Staden Falkenberg.
Uti ett till Wällöf]. Borgare-Ståndet ingifvet samt af Ståndet till
detta Utskotts handläggning remitteradt memorial, har Herr Ståhl yrkat,
att Rikets Höglofl. Ständer måtte hos Kongl. Majrt i underdånighet tillstyrka,
att Staden Falkenberg må blifva med Stapelstads-privilegier försedd.
Såsom skäl för denna framställning är af Hr Ståhl förnämligast andraget:
att Falkenberg skall ega ett gynnsamt läge för handel, med omkring
30 angränsande socknar inom Hallands Län, äfvensom åtskillige trakter af
Småland och Westergöthland; att inom Staden blifvit byggde däckade fartyg,
hvarmed till utrikes ort utförts spanmål, linfrö och ben, hvilka slags
Allin, Besv.- och Oec.-Xftsk. Uti. N:o it.
3
varor, tillika med cn mängd andra af Motionairen uppgifne handels-artiklar,
skulle kunna utgöra föremål för förmonlig export derifrån, men att, då
Falkenberg icke eger Stapelrätt, utan expeditionerne måst ombesörjas ifrån
annan, med dylik förmon försedd Stad, och genom der bosatte handlande,
dessa företag blifvit genom kostnader och tidsutdrägt så besvärade, att de
befunnits föga lönande; att, vid nyligen på allmän bekostnad hållen undersökning,
det befunnits, att Falkenbergs hamn och dess redd, Rosengård
kallad, kunde både genom sitt läge och sin beskaffenhet blifva tjenlig att
begagnas så väl af större fartyg, som af Kronans Skärgårdsfartyg, äfvensom
att kostnaden för hamnens iord»i»gsstaliande endast beräknats till 20,000
R:dr B:co; samt slutligen att Staden, som redan till en delar försedd med
nödige förråds- och packhus, och som, genom en ringa, af ökade tullinkomster
betäckt, tillökning i kostnader, borde kunna erhålla en tillräcklig
tullbevakning, i öfrigt vore villig gtt ingå på de vilkor och bestämmanden,
som, för stupel rättens åtnjutande, kunde af Kongl. Maj:t i Nåder varda
stadgade.
Häremot har blifvit anmärkt: 1:0 af Herr Lundin: att det icke
skulle medföra någon fördel för Falkenberg, oa den föreslagna stapelrätten
beviljades, enär dess invånare endast derigenom blefve pålagda för den*'
hittills okända, icke obetydliga afgift er; att, elimar Motionairen uppgifvit, én
mängd varuartiklar, som skulle kunna ifrån Falkenberg exporteras, förhållandet
härmed, likasom beloppet af de tullmedel, hvilka för Stadens räkning
hittills blifvit å annan ort erlagde, icke närmare är vordet styrktj
samt att, på ett icke betydligt afstånd ifrån Falkenberg, finnas flere Städer,
sorn aila dels äro eller kunna blifva försédde med göda hamnar.
2:0 Af Herr Andersson j att, då i Falkenberg år i83i endast funnos
471 mantalsskrifne personer, samt bevillningen å bandel och handtverkerier
icke uppgick till högre belopp än 262 R:dr Banco, äfvensom då uti
omkringliggande landsort ej producerades andra varor, än sådana, som exporteras
ifrån de redan med stapelrätt försedde Städerne, ansåg han det ej
blifva gagneligt för det allmänna, om en dylik rättighet medgafs Falkenberg,
enär följden skulle blifva, att en ökad tullbevakning måste anställas,
hvilken komme att kosta Staten, utan ersättning genom motsvarande tullintrader;
uti hvilken mening Herr Olbers sig förenat.
. Efter behörigt öfvervägande häraf, får Utskottet vördsamt anföra: att
Utskottet, af den berättelse örn inrikes handeln och sjöfarten, sorn Commerce-Collegium
afgifvit för år 183a, inhemtat, att nämnde, år i Falkenberg
funnos 12 handlande med hos dem skattskrifven betjening till ettan
-
6
Allm. Best. - och öec.~\J:sk. Btt. N:• 22,
tal af “6 personer; att beloppet af deii bevillning, hvartill de handlande
för samma år blifvit taxerade, utgjort 8g R:dr 3a sk. Banco; samt att Staden
till inrikes sjöfart begagnat endast ett fartyg af omkring i5 lästers
drägtighet. DA ett sådant förhållande icke synes utmärka, att Falkenbergs
handel är af deli betydenhet eller eger den liflighet, som bör utgöra ett
bland vilkoren för stapelrätts åtnjutande, och då Stadens hamn icke heller
för närvarande befinn e& i det skick, att några större fartyg kunna der inlöpa,
anser Utskottet sig
icke ega skäl tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer, att till motionen
lemna bifall.
Hvilket dock, jemte en Ledamots serskilda mening, underslälles Rikets Högloft.
Ständers egen upplysta pröfning.
Stockholm den 8'April i834*
Reservation
af Herr Ståhl: Jag reserverar mig emot Utskottets beslut, på den
grund, att jag icke kan frångå öfvertygelsen, att stapelrätt för Falkenberg
skulle, på cle af mig redan uppgifna skäl, vara nyttig, både för Staden och
omkringliggande trakter. De utgifter, hvilka skulle uppkomma, om en större
tullbevakning befanns nödig, anser jag blifva mer än tillräckligt ersatte
af de Ökade tullinkomster, som skulle inflyta. Hvad det uppgifna förhållandet
om antalet af Stadens handlande och deras fartyg beträffar, så är
detsamma under sistlidne åren betydligen ökadt och, på sätt jag redan
uppgifvit, kan Stadens hamn med en jemförelsevis ringa kostnad iordningställas
till emottagande äfven af större fartyg.
N:o aa.
Ankom till Exp.-Utsk. den 8 April kl. 7 e. m.
Betänkande^ i anledning af väckt motion om utlåning af JBeklädnads-Cassornes
medel.
*■- Med remiss från Hedervärda Bonde-Ståndet har Utskottet fått emottaga
en af Tufve Månsson från Malmöhus Län väckt motion, hvaruti nnförea,
att någre Regementens Beklädnads—Cassör, oaktadt alla utgifter blifvit
Alba, Bav.- och Oec.-XJttk Bet, fJza aa, f
bes!ridde, ega ganska betydliga öfverskott, hvilka vanligtvis i Landt-Ränterien
deponeras och således längre tid förblifva ofruktbare, oberäknadt dia
ofördelaktiga verkningarne af minskadt rörelse-capital för visse landsorter;
till afbjelpande af hvilka olägenheter Motionairen hemställt, att åtgärder
måtte vidtagas, hvarigenom Beklädn:rds-Cassornes öfverskottsmeael kund#
lör näringarne vara att tillgå, antingen genom berörde medels insättning
emot ränta i något af Rikets Discont-Werk, eller medelst deras utlånande
till enskilde personer, derom Directionerne skulle vara berättigade och pligt!—
ge att draga försorg; uti hvilken hemställan sig förenat Anders Nilsson
ifrån Malmöhus, samt Per Jönsson och Per Nilsson ifrån Christianstads
Län; hvaremot Anders Larsson ifrån Upsala Län anmärkt, att inom nämnde
Län det af Motionairen omförmälde förhållande med Beklädnadsmedel
icke lärer ega rum.
Utskottet får i anledning häraf upplysa, att föreskrifterne angående
ifrågavarande medels förvaltning innefattas i Kongl. Majits Nådiga Instruction
för Beklädnads-Directionerne vid de indelte Infanterie-Regementena den
ii Junii 1822, hvars 8 §. stadgar, att de medel, som ifrån Kongl. KrigsCollegium
tillsändas Directionens Ordförande, skola af honom, oc h de ifrån
Rotehallarrie inflytande medel af Regements-Skrifvaren, på löpande räkning
insaltas i närmaste Landt-Ränteri, utan alt utlåning af dylika medel under
något vilkor må tillåtas; och ehuru ett sådant förbud emot medlens utlåning
varit nödigt vid bildandet af Bekjädnads-Cassorne, då man måhända
ej haft skäl förvänta det tilltagande af nämnde fonder, som i följd af tillräck
lige inkomster och noggrannhet vid deras användande, enligt hvad uppgifvet
är, inträffat; likväl och för den händelse besparing#rne äro af dea
betydenhet, aLt, genom deras utlåning och förräntande, fördelar af väjd»
skulle Cassorne beredas, anser Utskottet framställningen förtjena uppmärksamhet,
äfven med afseende på de för allmänna rörelsen fördelaktiga verkningarne
af ökad tillgång på capital; och får Utskottet derföre vördsamt
tillstyrka ,
att Rikets Häglof!. Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet mhålla
om Nådig befallning till vederbörande Beklädiiads-Directioner
vid indelte Infanterie-Regementena att inkomma med underdånige
berättelser om Cassornes tillgångar, och alt, i händelse desse
skulle öfverstiga de för nödige utgifter erforderlige belopp, Kongl.
Majit läcktes i Nåder tillåta, att utlåning af medlen mätte få ega
rum och för sådant ändamål låta Dess Nådiga reglementarisk»
O o
Stadganden i ämnet utfärda.
Allm, EcsV.- ock Oec,-XJtsk. Bet, N:o ii.
Dock varder detta till Rikets Högloft. Ständers egen upplysta pröfning vördsamt
öfverlemnadt.
Stockholm den 8 April 1834*
N:o 23.
Ankom till Exp. Utsk. den 8 April kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om begagnande af Stenkol
till eldning d Ångfartyg i stället för ved.
Uti ett till Vällofl. Borgare-Ståndet ingifvet och till Utskottet remittgradt
memorial, har Herr Langenberg, Fredric, anfört, att, ehuru nyttan
af Ångfartyg med deraf följande lättade transporter och communicatiolier
icke lärer kunna bestridas, skall det likväl vara fara värdt att, om ångpannorne,
på sätt hittills skett, skola uppeldas med ved, de landsorter, sorn
af Ångfartyg mest besökas, komma att sakna erforderlig tillgång på nämnde,
i vårt climat Serdeles oumbärliga artikel, helst i städerne omkring Mälaren
vedprisen på de sista åren stegrats till sådan höjd, att det snart
blifver för den mindre bemedlade högst kännbart och för den fattige omöjligt
att förse sig med nödigt vedförråd, hvadan Motionairen hemställt, att
förbud mätte utfärdas emot användande af ved å Ångfartyg, derå eldning
hädanefter borde ske med stenkol, hvarigenom fara för eldskador jemväl
skulle aflägsnas.
Utskottet, som anser begagnande af Ångfartyg förtjena synnerlig uppmuntran
och alla hinder för dylika företag böra undanrödjas, finner för
sin del de befarade olägenheterna af brist på ved, eller höjda priser derå,
icke vara af den beskaffenhet, att de kunna åberopas såsom antaglige skäl
för den föreslagne tvångsåtgärden, hvilken, både för säljare och consumenter
af ved, vöre ganska ofördelaktig; och får Utskottet, på dessa grunder,
afstyrka Rikets Högloft. Ständers bifall till framställningen, att förbud
emot användande af ved å Ångfartyg borde utfärdas och vederbörande
tillförbindas att i stället begagna stenkol.
Hvilket dock lill Rikets Högloft. Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 8 April 1834-
N:o 24•
Afton Btsv.- *eft Oec.-Utsk. W>, N£ »4. ^
ISto 24.
Antom till Exp. Utsk. den 8 April kl, 7 e. m.
Utlåtande j i anledning af väckt motion om öppen rättighet att i
Staden Sigtuna anlägga Fabriker, och om frihetsår för dylika
anläggningar.
Uli ett lill Wällofl. Borgare-Ståndet ingifvet och till detta Utskott remilteradt
memorial har Herr Trolin} Johan j under förutsättning, att en af
honom uti serskild motion föreslagen Brobyggnad emellan Sigtuna Stad och
Steningelandet kommer till verkställighet, och att dymedelst borgerliga rörelsen
i staden upphjelpes och utvidgas, framställt den önskan., att inom
nämnde stad, der ali beqvämlighet derföre skall finnas, sådåne fabriker
matte få anläggas, som icke förnärma handtverk erieny äfvensom att en
hvar, sorn vill sådan fabrik anlägga, måtte åtnjuta tio års frihet ifrån, dylika
företag åtföljande onera, med vilkor att efter berörde tidé. förlopp ej
ega fabriken ifrån staden bortflytta.
Utskottet, som ej har sig bekant, att någre gällande Författningar
lägga hinder i vägen, för dertill hugade personer, att i Sigtuna så välsom
å andra orter inom Riket anlägga fabriker, finner af sådan orsak någon
ytterligare eller vidsträcktare tillåtelse i berörde afseende ej behöflig; och
beträffande förslaget om frihets-år för fabriks-anläggningar i Sigtuna, emot
uppoffring af rättigheten att fabriken från staden bortflytta; så'anser Utskottet
det lika olämpligt, att genom frihets-år, i likhet med livad för bosättning
och odling i Rikets Lappmarker är medgifvet, enskildt för Sigtuna
stad befrämja anläggningar af angifne beskaffenheten, sorn i egande- och
förvaltningsrätt af egendom ingripande, att genom något påbud inskränka
hvar och en medborgares rättighet, att på det sätt och dfen ort, han för
sig förmonligast finner, emot redan föreskrifne vilkor sin näring eller rö*
reise idka; hvadan Utskottet vördsamt hemställer,
att Motionairens förslag om rättighet för hvar och en att i staden
Sigtuna anlägga fabriker, hvilka icke förnärma liandtverkerien,
och om frihets-år för dylike anläggningar, under vilkor att fabriken
ej finge ifrån staden bortflytlas, icke må lill någon Rikets
Höglofl. Ständers åtgärd föranleda,
Bih. till R. St. Vret. j834. 8 Somt r Ajitl %
3:te filif let.
i» Allm. Be/v - oth On.-JJrti. U/l. N:* a*.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers närmare pröfning vördseml öf»
verltemnas. Stockholm den 8 April 1834-
N:o a5.
Ankom till Exp. Utsk d. 8 April kl. 7 e. m.
Utlåtande, i ättledning af väckt motion om förflyttning af Gästgifveriet
i Skillingarum till Wimmerby stad.
Wällofl. Borgare-Ståndet har till detta Utskott remitterat ett af Herr
Justeliusj N.. E.j afgifvet memorial, deruti, till fördel för staden Wimmerby,
hvars näringar och rörelse ännu lida af deras genom 1821 års eldsvåda
iråkade vanmagt, blifvit föreslaget, att Gästgifveriet i Skillingarum mätte
flyttas till Wimmerby, belägen på i-8:dels mils afstånd och närmare de
till reserve-skjuts anslagne hemman, än Skillingarum.
Denna framställning finner Utskottet vara af den beskaffenhet, att
den icke bör af Rikets Höglofl. Ständer till pröfning upptagas, enär J7^4
års Gästgifvare-ordning och Kongl. Förklaringen den n December 1766
stadga, att frågor om gästgifvaregårdars anläggning, jemte dermed gemenskap
egande ärenden, skola af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter vederbörandes
hörande, afgöras; hvadan Utskottet vördsamt hemställer,
att motionen, angående förflyttning af Gästgifveriet i Skillingarum
till Wimmerby stad, af Rikets Höglofl. Ständer lemnäs utan afseende.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning öfverlemna*.
Stockholm den 8 April 1834-
STOCKHOLM, i834; hos J. A. WAu,»eit.
'Allm. Besv. och Oecon. Utskottets Utlåtande N.o 26,
i
N:o 26.
Ankom till Exped. TJtsk. den 9 April kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskot
tets
Betänkande i\:o 3_, angående väckta motioner^ om
LandsFiscals-tjensternas upphörande.
Vällofi. Borgare-Ståndet har. genom ProlocollsUtdrag af den 20 sistlidne
månad, återremitterat detta Betänkande på grund af dervid gjorda
anmärkningar af flere Ledamöter, som hufvudsakligen erinrat, dels att Utskottet
icke åberopat en af Grefve Gustaf Lövenhielm i timnet väckt motion,
hvilken skulle vara så utförlig, att Utskottet deraf fått anledning till
närmare utveckling af saken, dels ock att Utskottet underlåtit biträda RiksStånden
med upplysning, införskaffad, enligt §. Riksdagsordningen, rörande
resultatet af Rikets Ständers vid sisllidne Riksdag gjorda underdåniga
framställning om LandsFiscals-tjensternas indragning.
Till besvarande häraf, föranlåtes Utskottet vördsamt anföra, att Utskottet
icke kunnat åberopa, eller till närmare utveckling af ämnet begagna
den motion i samma fråga, som af Grefve Gustaf Lövenhielm skall
vara väckt, enär någon sådan icke blifvit lill detta Utskott remitterad; äfvensom
att Utskottet desto mindre ansett behöfligt, att, på sätt /p §• Riksdagsordningen
bjuder, begära upplysning om Kongl. Maj:ts Nådiga Beslut,
i afseende på Rikets Ständers vid sistlidne Riksdag underdåniga Skrifvelse,
angående LandsFiscals-tjensternas upphörande, som både Utskottet och Rikets
Ständer, redan innan Betänkandet afgafs, fått tillfälle att taga kännedom
derom genom den uppgift från KammarExpeditionen, som finnes bifogad
JustitiasOmbudsmannens lill samtlige RiksStånden aflemnade Embetsredogörelse
af den i5 sisllidne Januarii, hvilken uppgift i 2o:de momentet
innehåller : att Kongl. Maj:t, vid underdånig föredragning af förenämnde
Skrifvelse, förklarat Sig icke kunna bifalla hvad Rikets Ständer
derutinnan hemställt.
Derjemte får Utskottet tillkännagifva, alt Betänkandet blifvit gilladt
af Högloft. Ridderskapet och Adeln under den 24:de, af Högvördige Preste-Slåndet
under den 2o:de, och af Hedervärda Bonde-Ståndet under den
i^rde sisllidne månad,
Bihang till R. St. Prot, 1834- 8 Samt. t
öde Häftet.
Allm. Besv. och Occon. Utskottets Betänkande. N.o 27.
oell att Utskottet således funnit återreraissen icke kunna till
någon vidare åtgärd å dess sida föranleda.
Stockholm den 8 April i834-
N:o 27.
Ånkom till Exped. Utsk. den g April kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, om utvidgad frihet
för Pr ester skåpet att fä Embetsbref till Kongl. May.ts
Befallningshafvande genom Kr onobet] eningens försorgfortställde.
Uti ett till Högvördiga Preste-Slåndet ingifvet memorial , som till Utskottets
handläggning blifvit remitteradt, har Herr Prosten Mittag anfört,
att, då Kongl. Majrts Nådiga CirculaireBref den 16 Junii i8i3 innehåller
tillåtelse för vederbörande Presterskap, att sådane "skriftliga upplysningar,
”Sockenstämmo-Protocoll, Utlåtanden, m. rn., som af Kongl. MajrtsBefallningshafvande
infordras, till närmaste Kronobetjent, för undgående afPost"portokostnad,
aflemna, hvarefter denne är pligtig att handlingarne,
”med den vanliga Krono-brefposten, till Landshöfdingen fortställa;” men
det ofta inträffar, att Presterskapet föranlåtes, dels till följd af ständigt
gällande föreskrifter, dels tillfälligtvis till Kongl. Maj:ts Befallnigshafvande
insände handlingar och skrifvelser, sem icke infordras, hvarigenom nog
betydlige utgifter Presterskapet tillskyndas; Herr Prosten ansett sig höra
till afhjelpande af berörde olägenhet föreslå, att vederbörande Prestman,
som hafva sig Pastoralvården uppdragen, berättigas, att deras Embetsbref,
på omslaget försedde med anteckning om innehållet, till närmaste Kronofogde
eller Länsman emot bevis aflemna, med stadgad skyldighet för bemälde
Tjenstemän, att brefven med deras Kronobrefspost fortskaffa.
Utskottet får härvid vördsamt anföra, att Kongl. Majrts ofvan omförmälde
Nådiga Circulaire-Bref till samtlige Landshöfdingarne och Consistorierne
i Riket blifvit utfärdadt i anledning af Högvördiga PresteStåndets
vid föregångne Riksdag gjorda underdåniga anhållan om befrielse ifrån några
till deras kall icke egentligen hörande verldsliga göromål,, till lättnad
Allm. Besv, och Oecon. Utsk. Betänkande. N.o 28.
3
af hvilka, ibland andra, stadgandet om sättet för infordrade handlingars
fortställande till Kongl. Majrts Befallningshafvande blifvit i Nåder meddeladt
af sådant innehåll, som Molionairen här ofvan anfört; och som grunden
till hvad sålunda af Kongl. Ma:jt redan i Nåder blifvit Presterskapet
heviljadt, eller åsyftad lindring vid utöfvande af de senare tider Pastoralvården
åtföljande verldsliga Embetsärenden, äfven för ifrågavarande framställning
måste såsom giltigt skäl antagas, utan att några missbruk, eller
någon märklig tillökning i Kronobetjeningens göromål genom utsträckning
affden föreslagne postfriheten synes kunna inträffa; alltså, och då dessutom
fråga icke är om begagnande af den redan nog mycket tryckande Kro^
liobrefbäringen, anser Utskottet sig böra vördsamt tillstyrka,
att Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj;t i underdånighet
anhålla, det Stadgandet i Kongl. CirculaireBrefvet den 16
Junii 1813, angående sättet för fortställande till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande af ifrån Presterskapet infordrade Utlåtanden,
Protocoll och Handlingar, mätte i Nåder varda utsträckt
till alla de Embetsbref, som af Presterskapet till
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande aflåtas, med skyldighet för
brefafsändaren att å omslaget anteckna brefvets innehåll, och
för Kronobetjeningen, alt, när så äskås, öfver emottagahdet
meddela bevis.
Hvilket dock vördsamt underställes Rikets Höglofl. Ständers närmare pröfning.
Stockholm den 9 April i83/j
-
N:o 28.
Ankom till Exp. Utsk. den 9 April kl. 6 e. m.
Betänkande j i anledning af -väckt motion derom, att Arieplougs
och Arvidsjaurs Lappmarker måtte till Norrbottens
Län förläggas.
Herr Benjamin Hahn har uti ett till Vällofl. BorgareStåndet ingifvet
och derifrån lill detta Utskott remitteradt memorial föreslagit, att Lappmarkerne
Arieploug och Arfvidsjaur, hvilka nu höra till Vesterbottens Län,
4
Allm. Besv. och Oecon. Ut sk. Betänkande N.-o 2 8,
måtte klifva till Norrbottens Län förlagde. Såsom skäl härtill har af
Motionairen blifvit uppgifvet: att allmogen ifrån deras så kallade Kyrkofäder
hade, i förra Lappmarken 3y, och i den senare 28 mil till Umeå
stad, hvaremot afståndet till Norrbottens Läne-Residence vore för Arieplougs
Lappar endast 23, och för Arvidsjaurs 14 mil, samt att den föreslagna
förändringen, dels blefve af stor nytta för Lapp-allmogen, hvilken,
såsom ej skrifkunnig, ofta måste, för bevakandet af sina angelägenheter,
personligen hos Kongl. Majrts Befallningshafvande sig infinna, dels
skulle för Kongl. Maj:t och Kronan leda till besparing vid fångars transporterande
till och ifrån nämnde Lappmarker.
Utskottet har tagit motionen i öfvervägande; och som, i anledning
af hvad anfördt blifvit, både allmän och enskild nytta synas med Motiomairens
förslag vara förenade, helst Utskottet inhemta t, att bemälde Lappar
hufvudsakligen hafva deras handel och beröring med invånarne i Piteå,
får Utskottet vördsamt
tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer, att hos Kongl. Maj:t göra
den underdåniga hemställan, alt Kongl. Majit täcktes
anbefalla en närmare undersökning om förhållandet och,
så framt nu okända hinder ej möta, i Nåder tillåta, att
Arieplougs och Arfvidsjaurs Lappmarker må ifrån Vesterbottens
Län skiljas och i stället varda till Norrbottens Län förlagde.
I öfrigt har, genom ofvanberörde motion, Utskottets uppmärksamhet
blifvit fästad derå, att enahanda förhållande, som med Arieplougs, och Arf-\ddsjaurs
af Riket, i allmänhet härledande sig derifrån, att Landshöfdinge-Residencen
äro vid eller nära lånegränsen förlagde; och då Rikets nuvarande
Administrativa och Kamerala indelning otvifvelaktigt i många orter
medförer, så väl för Staten, som för den enskilde, kostnader och andre
olägenheter, hvilka, efter Utskottets tanka, genom en mera jemn och
ändamålsenlig reglering, kunna, om icke helt och hållet undanrödjas, åtminstone
betydligt förminskas; har Utskottet, med den rättighet, som i
RiksdagsOrdningens 34 §. blifvit detsamma tillagd, alt, i anledning af i
Riks-Stånden väckta frågor, anmärka brister i de allmänna hushållningsanstalterne
och förändringar deruti föreslå, trott sig böra vördsamt tillstyrka,
att Rikets Höglofl. Ständer måtte hos Kongl. Majit i nnder.
. . dånighet anhålla, att en, efter lacala förhållanden, invånar
nes
beqvämlighet och öfrige omständigheter lämpad, ny Administrativ
och Iyamerallndelning i de delar af Riket, hvar
-
Allni. Eesv. och Oecon. Utskottets Betankande jV.-o 2g.
5
est sådant, efter anställande undersökningar, finnes af beliofvet
påkalladt, måtte, genom Kongl. Maj:ts Nådiga försorg,
till vägabringas.
Hvilket allt lill Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt öfverlämnäs.
Slockholm den 9 April 1834*
N:o 29.
Ankom till Exp.-Utsk. den 9 April kl. 6 e. m.
Betänkande^ i anledning af väckt motion, angående verkställandet
af arbeten för Konsl. Flottans i Carlskrona
behof.
Vällofl. Rorgare-Slåndet bär till detta Utskott remitterat ett af Herr
P. A. Thörn afgifvet memorial, innehållande framställning derom, att flere
arbeten, som vid Kongl. Flottans Station i Carlskrona erfordras, måtte
af Stadens handtverkare, efter beting, få förrättas.
Utskottet, som har sig bekant, att för närvarande äro för Flottans i
Carlskrona behof antagne och försvarade flere handtverkare af åtskilliga
Embeten, anser Motionairen hafva åsyftat, att de samma måtte afskedas,
eller till antalet inskränkas, samt Flottans arbeten i stället af Stadens Handtverkare,
genom entreprenad, verkställas. Enligt de upplysningar i ämnet,
sorn Utskottet sig förskaffat, skola flere giltiga skäl till Motionairens förslag
förefinnas, såsom: att de i Flottans tjenst varande arbetare, utom serskild
ersättning för arbetet, af Kongl. Maj:t och Kronan åtnjuta lön i penningar
och spanmål, samt derföre äro mera dyrlegde än andre handtverkare,
utan att den högre kostnaden lärer motsvaras af den fördel, sorn
tillskyndas Flottan derigenom, att desse arbetare alltid kunna påräknas
och äro att tillgå; att endast en del af de arbeten, hvilka för Flottans
behof erfordras, äro af den beskaffenhet, alt dertill behöfvas större insigter
och färdighet, än hos skråhandtverkare vanligen finnas; och vidare
alt ifrågavarande arbetare ofta, då de blifva ålderstigne eller bragte till
fattigdom, falla Kongl. Maj:t och Kronan, i hvars tjenst de äro, till last.
Då Utskottet alltså trott sig finna Motionairens framställning förtjena
uppmärksamhet, såsom åsyftande ej mindre lindring i utgifterne för Flot
-
6
Allm, Besv. och Oecon. Utshottets Utlåtande. iT.o 3o.
tans räkning, än fördel för den enskilde, liar Utskottet ansett sig böra
vördsamt
föreslå Rikets Höglofl. Ständer, att hos Kongl- Majit i underdånighet
anhålla, det undersökning om ifrågavarande förhållande
måtte ske, och att Kongl. Majit derefter, i afseende å
verkställandet af arbeten för Flottans i Carlskrona behof,
täcktes låta vidtaga de förändringar, sorn med allmän och
enskild nytta i Nåder må pröfvas förenlige.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 9 April i834*
N:o 3o.
Ankom till Exped. Utsk. d. g April kl. 6 e. m.
Utlåtande, i ättledning af väckt motion_, att Förvaltningen
af Sjö-Ärendena måtte upplösas, och dess göromål till
Kongl. Krigs-Collegium öfverjlyttas.
Uti ett lill Yällofl. Borgare-Ståndet ingifvet och derifrån till detta
Utskotts handläggning remitteradt memorial, har Herr Th. Petre, under yttrad
förhoppning, att Rikets försvar framdeles komme att hufvudsakligen
byggas på Skärgårds-flottan, och att Landt-trupperne, behörigen inöfvade,
skulle till denna Flottas bemannande användas, föreslagit, att, till vinnande
af enhet i Administrationen och besparing i Slats-utgifterne, Förvaltningen
af Sjö-Ärendena måtte, så snart omständigheterne det medgåfvo,
upplösas och detta Collega göromål öfverflyttas på Krigs-Collegium, hvars
mu varande, till onyllig tidsspillan ledande organisation, förmodades snart
komma att, genom ett nytt ändamålsenligt Reglemente, betydligen förenklas.
Utskottet har tagit motionen i öfvervägande; och som de till nämnde
begge Embetsverk hörande göromål omfatta tvänne, efter Utskottets å
sigt,
helt och hållet skiljaktiga ämnen, nemligen< Rikets försvar till Lands,
och Sjö-försvaret, samt fordra olika kunskaper hos de personer, sorn skola
desamma handlägga, har Utskottet, som det icke tillhör att ingå i pröfaning,
huruvida det ena försvarssättet företrädesvis framför det andra bör
användas, och följaktligen ej eller att utlåta sig om och hvilken verkan en
Allm. Besv. och Oecort. Utskottets Betankande. N.o 3l.
7
förändring i nu gällande försvars-system borde, i afseende å berörde Styrelse-verks
organisation, medföra, funnit den af Motionairen föreslagne
öfverflyttning af Förvaltningens af Sjö-ärendena göromål lill Krigs-Collegium,
dels olämplig i anseende till det beroende förhållande, hvari den
förra förvaltnings-grenen, till föga båtnad för Rikets försvar i allmänhet,
skulle komma att befinna sig till den senare, dels omöjlig att verkställa,
utan att ett nytt, af serskilde i ämnet kunnige Ledamöter sammansatt Departement
för Sjö-ärendéna blefve i Krigs-Collegium inrättadt, hvarigenom
åter de af Motionairen afsedde ändamål, enhet i Administrationen och besparing
i utgifterne, skulle förfelas.
På grund af hvad sålunda blifvit anförd t, anser sig Utskottet
icke ega skäl, att å den i ofvanberörde måtto väckte motion
tillstyrka bifall.
Dock varder detta till Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning Yördsamt
öfverlemnadt. Stockholm den 9 April 1834-
lSf:o 3 k
Ankom till Exped.-Utsk. d, g April kl. 6 c. m.
Betänkande_, i anledning af väckt motion, om meddelande af
så beskaffade Privilegier för Trelleborgs bj, sorn medföra
rättighet att hålla öppna salubodar.
Riksdags-Fullmägtigen Tufve Månsson ifrån Malmöhus Län, med
hvilken sig förenat Anders Nilsson ifrån samma Län, hav uti ett till Hedervärda
Bonde-Ståndet ingifvet memorial, som till Utskottets handläggning
blifvit remitteradt, anfört, att belägenheten af Trelleborgs by, i Skylts
Härad och förenämnde Län, erbjuder tillfälle till handel och rörelse, vida
fördelaktigare än på flere andra ställen i Riket, der Städer eller Köpingar
äro anlagde, utan att häraf någon väsendtlig nytta hemtas, enär
den för stället medgifne handelsfrihet ej innefattar rättighet att tillhandahålla
köpmannavaror, för upphandling hvaraf ortens invånare, om de vilja
begagna fördelen att å närmaste afsättningsställe, Trelleborg, föryttra
deras producter, deribland spanmål är den betydligaste, måste företaga
serskilde resor till närmaste, dock på 3 eller 4 rails afstånd belägna, Sta
-
8
Allm. Bcsv. och Oecon. Utskottets Betänkande N-0 3l.
pélstäder, Malmö och Ystad; till afhjelpande af hvilka för ortens rörelse
menliga förhållande Motionairen föreslagit, att lör Trelleborg sfi beskaffade
Privilegier måtte hos Kongl. Maj:t af Rikets Höglofl. Ständer i underdånighet
begäras, som kunde medföra rättighet att hålla öppna salubodar,
hvilket förslag Tufve Mänsson under öfverläggningen i Utskottet på det
sätt förklarat, som hade framställningen till föremål, att Trelleborg måtte
blifva en handelsköping, lydande under Malmö stad.
I afseende på den Trelleborg redan tillagde handelsfrihet, har Utskottet
af Kongl. Maj:ts Nådiga Bref till Dess och Rikets Commerce-Collegium
den i5 Junii 1818 inhemta t, alt nämnde by blifvit bibehållen vid
en ifrån äldre tider idkad inrikes handel med träd varor, i utbyte emot
spanmål och andra ortens producter; äfvensom att, till control vid utöfliingen
af berörde handelsrätt, serskilde stadganden angående förpassningars
uttagande blifvit meddelade, och en Tulltjensteman i Trelleborg anställd;
och ehuru, genom desse åtgärder, någon lättnad för afsättning blifvit en
af Sveriges rikare slättbyggder beredd, synes det likväl med visshet kunna
antagas, att den inskränkta handelsfrihet, som för närvarande är Trelleborg
medgifven, alldeles icke är af åsyftadt fördelaktigt inflytande på ställets
och ortens välstånd, helst det derigenom öppnade tillfälle till afsättning
oftast lemnäs obegagnad t, så länge allmogen på andre ställen måste
förse sig med sine nödvändighetsvaror. Om man, för ortens produclion
och industri, af handeln i Trelleborg vill vänta resultat af värde, torde
derföre en utvidgad frihet böra medgifvas, desto mera lämplig, sorn ställets
belägenhet i en bördig ort med tillfälle till sjötransport, och på tillräckligt
afstånd ifrån städerne Malmö och Ystad, lemnar all möjlig anledning
till den förmodan, att rörelsen der kan blifva betydlig; och får Utskottet
af sådan anledning, med understödjande af hvad Motionairen föreslagit,
vördsamt tillstyrka,
att Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att en Köping, lydande under Malmö stad, måtte i
Trelleborg få anläggas.
Hvilket dock, jemte flere Ledamöters serskilda mening, till Rikets Höglofl.
Ständers närmare pröfning vördsamt öfverlemnas. Stockholm den
q April 1834-
Reservation:
Herr Leffler anförde, att han icke kunde instämma i detta Utskottets
beslut och begärde att härvid få åberopa de skäl, som finnas framställda
'Allm. Besv. och Oecon, Utskottets Utlåtande N.o 32.
9
ilians förut afglfne reservation mot Utskottets Betänkande, N:o 19, i anledning
af väckt fråga om anläggning af en Köping i Wittsjö by uti Christianstads Län.
Med Herr Leffler förenade sig samtlige närvarande Ledamöterne af
Vallöf!. Borgare-Ståndet.
N:o 32.
Ankom till Exped.-Utsk. d. 9 April kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, att Bevärings-ynglingarne
icke måtte samlas till vapen-öfning förr, än de uppfordras
till Rikets försvar.
Genom Protocolls-Utdrag har Utskottet erhållit remiss af RiksdagsFullmägtigen
ifrån Carlstads Län Bengt Erikssons motion derom, att Beväfings-ynglingarne
hädanefter väl måtte i rullor antecknas, men icke till
vapenöfning sammandragas förr, än Rikets försvar sådant fordrar, till hvilken
framställning följande skal hufvudsakligen blifvit anförda: att, i och
för Beväringsmötet, sonen ofta ryckes ifrån fadren och hemmet, och måste
lenina egendomen åt en kraftlös och otillräcklig skötsel vid en tid, då
största arbetskraften erfordras; att vapenöfningsmötet medför betydliga kostnader
för Staten, äfvensom för den enskilde, enär Beväringsynglingen måste
med kläder, mat och penningar utrustas; samt att ynglingarne, genom
dessa möten, till deras sedlighet försämras.
Med Motionairen har Riksdags-Fullmägtigen P. Eriksson ifrån nämnde
Län sig förenat, hvaremot, vid motionens föredragning uti Hedervärda
Bonde-Ståndet, vice Talmannen Jon Jonsson yttrat: att han icke kunde
instämma uti Molionairens åsigter, enär Beväringsynglingen, genom öfningen
vid mötet, ehuru ringa den vore, blefve mera skicklig att vid den indelte
Soldatens sida användas i fält.
Utskottet får härvid vördsamt anföra: att, jemlikt 4:de §. i Kongl.
Kungörelsen den 27 October 1812, angående utskrifningssättet och inrättningen
af Beväringsmanskapet, på Kongl. Maj:t beror, att, vid skeende anmälan,
i Nåder pröfva de ömande omständigheter, som för någon persons
befrielse ifrån Beväringsskyldigheten kunna förefinnas, hvarigenom alltså en
Bihang till R. St. Prot. l83y 8 Sami. a
6:te Häftet.
Allm. Besv. och Oecon. Utskottets Utlåtande 2V.o 32.
, . ... : ;■ ; v!,.y - , i ..... , . . .
... ■, , . „j,_ •
dylik händelse, sorn den Motionairen anmärkt, eller att en son måste lemna
orklösa föräldrar och vården om deras egendom, efter Utskottets-tanka,
är förebyggd och synes ej kunna inträffa, så vida förhållandet icke fortides;
att Beväringsmanskapets möten vanligen hållas: omkring medlet af Junii
månad, då till jordbruket mindre arbete erfordras; men om desse möten
skulle i någon landsort inträffa å en för densamma mindre lämplig
tid, hyser Utskottet den öfvertygelse, att Kongl. Maj:t deruti meddelar Nådig
rättelse, då förhållandet anmäles; att Beväringsmanskapet, när det till
ofnings vinnande sammandrages, enligt 15 i nämnde Kongl. Kungörelse,
af Kongl. Maj:t och Kronan erhåller erforderlig beklädnad, beväring och
annan rustning samt underhåll; börande, efter Utskottets tanka, kostnaden
härföre mindre tagas i betraktande, då medlen, som åtgå, kringspridas i
landsorterne; samt att ynglingarum änder den korta tid af 12 dagar, innell
utryckningsdagarne inberäknade, som vid mötet tillbringas, synas icke
kunna till sin sedlighet i allmänhet något förlora, enär de äro sträng ordning
och disciplin underkastade.
På grund häraf, öch då, på sätt Allmänna Besvärs- Och OeeönomieUtskottet
vid sistförflntne Riksmöte, i anledning af då väckt motion i enahanda
ämne, sig yttrat, £8 Samlingen, t Bäiidet, Betänk. Nio. i5) ändamålet
med inrättningen af allmänna Beväringsmanskapet, Fäderneslandets
försvar, endast i den moa kan genom denna inrättning vinnas, söm manskapet
för sin bestämmelse är tilldänädt och väl orgäniseradt; då dessa Fäderneslandsförsvarares
daning består icke blott i färdigheten att handtera
vapen, utan ock i vanån vid märcher och öfrige faltleliiadetis fatig tior, ffl.
111., och då, med ett ord, allmänna öfvertygelse!! om nödvändigheten för
krigsmannen att känna sitt yrke oell lefnadssätt förr, än just då lian emot
henden skall utrycka, hvilar på så oemotsägliga grunder, ätt vådan af ett
motsatt förhållande ingalunda torde behöfva bevisas, eller med det varnande,
sorgliga exemplet ifrån senäste Landtvärnét upplysas; kati Utskottet,
icke tveka,
att bifall tiil den i ofvanberörde måtto väckta tfidtiorteti på
det högsta afstyrka.
O */
Hvilket dock till Rikets Höglöll. Ständers egen pröfning vördsamt öfverlämnäs.
Stockholn! dén q April 1834.
Alli». Ber»; Otte OecoH, lft»kotteU Betänkande ET.o, SX
ii
N:o 33.
Ankom till Exped.-Utsk. d. 9 April kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående rättigheten
för en beväringsskyldig att annan duglig karl i
sitt ställe sätta.
Uti ett ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskottet remitteradt
memorial har R i ksdagsfollm ä k tigen Anders Johansson ifrån Uplands Län,
såsom en brist i Författningen angående Beväringsskyldigheten, anmärkt, att
den rättighet, som en, vid 20 års ålder till utskrifning förbunden yngling
blifvit medgifven, att lega annan karl i sitt ställe, icke vore till de
påföljande af ynglingens beväringsår utsträckt, och då ofta kunde inträffa,
att den, som vid nämnde ålder varit till vapenöfningar och krigstjenst 0-  Lehindrad, sedermera, under beväringsåren, klefve bofast å landet eller
förskaffade sig, derstädes eller i stad, lofligt näringsfång, hvilket han, vid uppkommande
krigsoroligheter till tjenstgöring uppfordrad, icke utan skada för
sig eller anhörige kunde öfvergifva; har Molionairen hemställt, att en sådan
Beväringsyngling må, oaktadt första inmönstringen för sig gått, befrias
ifrån Beväringsskyldigheten, så vida han antaglig karl i sitt ställe anskaffar.
Utskottet har tagit kännedom af den, angående utskrifnings-sättet
och inrättningen af allmänna Beväringsskapet utfärdade Kongl. Förordning
af den 27 Oct. 1812, hvilken uti 8 §. tillåter ”den, som till utskrifning
förbunden är, att i sitt ställe sätta annan duglig karl;” och ehuru Utskottet
anser det icke vara den conscriptions-skyldige genom berörde Författning
betaget, att, under hvilketdera af beväringsåren Sorn hälst, för sig
lega annan karl och att följakteligen denna förmon skäligen ej kunde vägras,
i händelse fråga derom skulle väckas; likväl och som, vid Författningens
tillämpning, olika meningar i detta afseende tilläfventyrs kulina uppstå,
samt härtill jemväl kommer en omständighet, som i Författningen ej
finnes anmärkt, men, i Utskottets tanka, ej får förbises, nemligen, att den
karl, som föreslås till antagande i stället för en Beväringsskyldig, hvilken
redan blifvit exercerad, bör hafva öfning i excercicen, enär Staten i annat
fall skulle på den Beväringsskyldiges entledigande förlora; alltså och då
ett förtydligande af ifrågavarande Författning i omförmälde afseende torde
böra ega rum, får Utskottet vöfdsahit föreslå,
det underdårtig anhållan göres derom, att Kongl. Majit täck
-
I2 'Allni. Besv. och Oecon. Utskottets Betankande N.o 33.
tes öfver 8 §. i merberörde Kongl. Förordning låta utfärda
en sådan förklaring, att den rättighet, som i samma §. blifvit
en Beväringsskyldig medgilven, att lega annan karl i sitt
ställe, gäller fortfarande under alla conscriptionsåren, så att
en inom desse år varande person, äfven sedan han blifvit
inmönstrad och exercerad, må ifrån conscriptions-skyldiglieten
njuta befrielse, så vida han i stället anskaffar annan duglig
karl, och denne, utom öfrige i nämnde §. uppräknade
egenskaper, antingen förut undergått Bevärings-exercice, eller
varit i krigstjenst och således deruti eger redan förvärfvad
öfning.
Dock varder detta till Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 9 April 1834»
STOCKHOLM, tryckt hos Bernh. M. Bredberg, i834-
Allm. Eesvoch Occon.-Utsk, Betänkande N-o 3f.-
i
N;o 34-
Ankom lill Exp.-Ulsk. den 10 April kl. 5 e. m.
Betänkande^ i anledning af väckt motion derom, att de taf
tunnor spanmålj sonij under benämning af domky rko-tunnor>
nu ärligen gå ifrån Hernösands Stift till Upsala Domkyrka,
hädanefter må tillfalla Hernösands Kyrka.
Biskopen m. m. Herr Doctor Franze'n har, uti ett till Högvördiga
Preste-Ståndet ingifvet, och derifrån till detta Utskotts behandling remitteradt
memorial, anfört: att, så vådligt det vore, om man, hänförd af
ett i sig sjelft berömligt förbättringsbit, ville rifva ner allt det gamla
och till en del bristfälliga i våra samhällsinrältningar, så nödigt är det
utan tvifvel, att i tid afhjelpa det, som är uppenbarligen olämpligt och
obilligt, helst då det kan ske utan rubbning af allmänna förhållanden,
blott derigenom att en förmon ifrån en inrättning, som ej behöfver den,
flyttas till en annan, som är i behof deraf, och har till densamma ett
större anspråk, en naturligare rättighet. Sådant är, i Herr Biskopens
tanka, förhållandet med de 124 tunnor spanmål, som årligen gå från
Hernösands Stift till Upsala Domkyrka, såsom en öfverlefva ifrån den tid,
då liela Nori land hörde under Erkestiftet.
Den omständigheten, att förenämnde domkyrkolunnor ej genast tillföl
Io det nya Stiftet, som i början endast var en Superintendentie, kan
i Herr Biskopens tanka nu mera, då Hernösands Stift icke i något hänseende
är beroende af Erkestiftet, utan derifrån alldeles afsöndradt, icke
gifva Upsala Domkyrka något annat anspråk på inkomstens bibehållande,
än en längre tids vana, men icke kan tiden göra det rätt, som i sig
sjelf är orätt, och om prrescription gäller i afseende på enskild egen
dom,
så är dock förhållandet helt annat med Statens medel, som äro
dess gemensamma egendom, och hvilkas bruk och fördelning efter förändrade
omständigheter måste förändras. Nu mera har Hernösands Stift
med de öfrige Stiften samma värdighet och rättigheter, och då Hernösands
stad kan jemföra sig med de fleste städer, som äro sälen för den
andeliga styrelsen, så finner Herr Biskopen intet giltigt skäl, hvarföre
dess Kyrka skulle förlora den ifrågavarande inkomsten. Det är sannt,
kyrkan är icke Domkyrka, och har icke Domprost; men Dom
Bih,
till R. St. Prot. i834- 8 Sami. 1
y:de Häftet.
2
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 3/j..
Capitel är ju mer än Domprost; hvartill kommer, att, om Hernösands
Kyrka hittills icke burit, ej heller hädanefter får bära namn af Domkyr-r
ka, så hafva likväl de, som så kallas, framför henne intet annat företräde,
än att de äro präktiga minnesvårdar af en förfluten tid. Lika litet
torde det såsom vilkor för detta anspråk kunna fordras, att i Hernösand
borde uppföras ett med Domkyrkorne jemförligt Tempel; ehuruväl Norrland,
såsom en tredjedel af riket, väl förtjente, att den Kyrka, der dess
prester vigas, på ett värdigt sätt påminte om de i Doin-Capitlels sigill
intagne orden: Jehovah in aquilone.
Till ytterligare stöd för motionen, har Herr Biskopen upplyst, att
då den i Mariestad af Hertig Carl i586 förordnade Superintendenten
öfver Wermland och en liten del af Westergöthland, som ifrån Skara Stift
afskiljdes, blef af Drottning Christina flyttad till Carlstad, så anslogos
för det nya Stiftet de ifrån Wermland och Dahlsland utgående domkyrbotunnor,
på sätt Kongl. Brefvet den 4 Augusti 1647 innehåller-! Samma
rättighet skall genom serskilde förordnanden hafva blifvit tillagd de
öfriga Stiften, som ifrån äldre Stift afsöndrats, nemligen Götheborgs,
Calmar och Wisby, att ej nämna Borgå, sorn numera icke tillhörer Sverige,
så att Hernösands Stift nu vore det enda, sora är i saknad af en
sådan förmon.
Det har äfven blifvit anfördt, att Upsala Domkyrka skall i årlig inkomst
åtnjuta räntan å ett Capital af emellan 4° a 5o,ooo R:dr samt arrendemedel
af i3 underliggande hemman, utom domkyrkospanmål, sora
utgör 558 tunnor; hvadan om nu derifrån skulle afdragas de 124 tunnor,
som utgöras ifrån Hernösands Stift, så komme nämnde Domkyrka,
ändå att ega i behåll 4^4 tunnor. Deremot har Hernösands Kyrka endast
43 tunnor korn sig anslagne, och som hon nu skall vara så förfallen,
att hon nödvändigt måste med det första ombyggas, så synes det
i Herr Biskopens tanka nu vara hög tid, att hon kommer i besittning af
hvad hon så länge, emot rätt och billighet, har saknat; hvarjemte Herr
Biskopen ansett den omständigheten icke böra förbigås, att till Hernösands
församling höra endast några få hemman på Hernön, af hvilka
således blott ett tinga bidrag till den nya Kyrkobyggnaden kan
väntas.
Till upplysning rörande detta ämne, har Utskottet ansett sig först
böra anföra, att det anslag af tionde-spanmål, som ännu utgår under benämning
af domkyrkotunnor, egentligen härleder sig ifrån Kon. Gustaf den
I:s tid. Yäl hade tionde af säd redan förut tillkommit under Catholska
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o 3/f..
3
tiden, då den är 1164 Skenninge möte påbjöds till utgörande af åkerskörden
med hvar tionde skyl eller band, hvaraf en tredjedel tillföll
sockenpresten, och de återstående ^rdelarne fördeltes i lika belopp emellan
Biskopen, Kyrkan och de fattiga, med |:delar af det hela, till hvardera,
men år »527 indrog Konung Gustaf, med Ständernes begifvande,
genom Westerås Recess, |:de1ar af lionden, för att dermed efter behof
och tillgången besörja Kyrkors, Hospitalers och Skolors underhåll, samt
använda öfverskottet till Statens öfriga tarfvor. Ifrån denna tid hafva
dessa ^:delar utgjort och fått namn af Konungs- eller Kronotionden. Den
utgick till Kronan och intogs i kyrkoherbergen eller liondebodar, men
hvilka numera på de fleste ställen upphört, sedan viss tiondesättning
blifvit stadgad, enligt hvilken tionden anordnas till vederbörande.
Af denna spanmål i Kyrkoherbergen skulle först, under titel af afkortning,
utgå:
1:0 Kyrkans vin- oell byggnadssäd;
2:0 Domkyrkotunnan af hvarje herberge, en tunna för Stiftets Domkyrka;
dock finnas stundom 2:ne tunnor anslagne till Domkyrkornes understöd,
enligt serskilde derom gjorde förordnanden.
Det är således visserligen ostridigt, att domkyrkotunnan varit anslagen
till sjelfva Domkyrkorne, men äldre handlingar utvisa dock, att den
stundom blifvit använd till andra kyrkors behof. Resolutionen uppå
Presterskapets besvär vid Riksdagen 1660 innehåller, att Götha Rikes
domkyrkotunnor blifvit disponerade till Calmare Stads Kyrkobyggnad,
men Kongl. Maj:t lofvade dockatt detta skulle förändras, och såvida limiteraSj
att Presterskapet öfver hela Riket i alla Stifta och Supcrintendentier
samteligen sig förenar, att gifva hvar af sitt Stift någon
enkannerlig hjelp till Kyrkobyggnaden i Calmar} då Kjrkotunnorne
i Götha Rike skola blifva till de usus behållnej som de förr hafva
varit.
Då Superintendentien öfver Wermland, enligt Kongl. Brefvet den
37 Julii 1647, flyttades ifrån Mariestad till Carlstad, förordnades under
den 4 Aug. samma år, att domkyrkotunnan, som faller i hela Wermland,
och dittills gått till Mariestad, skulle derefter utgöras och levereras till
Carlstads Kyrka för dess byggnad och vidmagthållande, hvaremot Mariestads
Kyrka skulle få behålla domkyrkotunnan af Wassbo och Walla
härader. Vidare innehåller Kongl. Resolutionen af den 27 Maji i658, angående
skilnaden emellan Skara Stift, samt Carlstads och Götheborgs
Superintendentier, att hela Dahlsland skulle förläggas under Carlstads
4
Allm. Bcsv.- och Oecon.-ZJtsk. Betänkande N-o
Superinlendentie, men att Dahlslands domkyrkotunnor, som till Skara
hittills blifvit ulgjorde, borde äfven derefter till Skara Domkyrka oell
Hospital erläggas; dock erhöll Carlstads Kyrka sedermera, genom Kongl.
Brefvet den i September 1747» S&7 tunnor af Bolstads tionde på Dahlsland,
hvilken tionde förut utgått till fördel för Skara Stift.
Beträffande serskildt Upsala Domkyrka, så utlofvades väl i Konung
Gustaf Adolfs försäkran af den 3r December i6n, att denna Kyrka
skulle blifva vidmakthållen och njuta domkyrkotunnan i alla Kyrkoherbergi
men den domkyrkotionde, som hon nu uppbär, utgöres af följande;
Upsala
Län ...... 170 Tunnor
Stockhoms dito . *. . . 1S2 dito
Westerås dito . * . . 3o dito
Gefleborgs Län,
Gestrikland ...... 18 Tnnnor
Helsingland 64 dito
434 Tunne®
Hvartill kommer: inom Hernösands Stift:
i TVester-Norrlands Lån,
Medelpads Fögderi .... 34 Tunnor
Ångermanlands Södra dito . Sa dito
Dito Norra dito . 18 dito
Westerbottens Län,
r:sta Fögderiet ..... 6 dito
aldra dito
6 dito
Norrbottens Län,
Luleå Fögderi ..... 6 dito
Torneå dito ..... 3 dito
'124 Tunnor
eller tillsammans 558 Tunnor. Dessa finnas i räkenskaperne afförde till
Upsala Domkyrkas disposition, under ti tuln Kyrkors Friheter, och un.
der åberopande, hvad de 124 tunnerne ifrån Hernösands Stift beträffar,
af 4=de punktQi} af i6y5 års Privilegier för Presterkapet j äfvensom un
-
Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsk. Betänkande AT;o 34.
5
der samma titel för Hernösands kyrka och Synodalhus, afforas i Ångermanlands
södra Fögderi-räkenskaper 70 tunnor, hvarvid för äldre åren åbepas
Kongl. Brefvet den i5 Mars 1648, och hvilket således gifver anledning
till den förmodan, att sistnämnde disposition varit en följd af Hernösands
Stifts afsöndring ifrån Erkestiftet, som året förut eller 1647
verkställdes.
Slutligen har Utskottet icke heller ansett sig böra lemm oupplyst, alt
den fråga, som nu utgör föremålet för Utskottets pröfning, redan förut
varit vackt af magistraten och borgerskapet i Hernösand, samt flere fullmägtige
vid 1828 års Riksdag från Hernösands Stift, hvilka i underdånig
skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhöllo, att de från Stiftet utgående 124 domkyrko-tunnor
måtte tillfalla Hernösands stads kyrka.
Uti det underdåniga Utlåtande, som häröfver infordrades, anförde
Consistorium Ecclesiasticum i Upsala: att klaganderne origtigt uppgifvit,
det Hernösands Consistorium ensamt vöre i mistning af Domkyrko-tionde,
emedan samma förhållande skall ega rum uti 3 k 4 ibland de öfriga
Stiften, hvartill anledningen vore, att, då dessa Stift uppkommo, sådant
skedde under titel oell egenskap af Superintendentier; att Superintendenterne,
som sedan fingo namn af Biskopar, vörö Capitelstadens Pastorer,
och att hvarken några Domprostar der tillsattes, eller kyrkorne r nämnde
städer erhöllo rang af Domkyrkor, och dermed förenade inkomster, hvadan,
och sorn Hernösands kyrka aldrig varit i besittning af denna tionde,
rättigheten dertill lagligen icke kunde fråntagas Upsala Domkyrka, sora.
fått densamma af Sveriges framfarna Konungar sig tillagd; samt slutligen,
att, om Domkyrkans inkomster syntes betydliga, de dock ingalunda vore
det öfver behofvet, enär dermed skulle underhållas icke blott den största
och dyrbaraste kyrka i Riket, med dertill hörande Kongl. Grafchor, jemte
kyrkogårdar, som i senare tider måst mycket påkostas, ulan äfven besörjas
nybyggnad och reparation af 4 embetshus, samt dessutom Domkyrkans
tjenstepersonal aflönas.
Sedan Kammar-Collegium, sorn derefter, rörande detta ämne, äfven
blifvit hördt, funnit förhållandet vara sådant, som Consistorium uppgifvit,
och i underdånighet tillstyrkt, att Domkyrkan i Upsala måtte, i stöd af Presterskapets
privilegier och r synnerhet af Konung Carl XI:s för densamma
utfärdade Stat af den ig October i6g5, fortfarande få åtnjuta förrberörde
tionde-anslag, hade Kongl. Maj:t, med afseende å så väl bemälde Collegii
som Consistorii andragne skäl, under den 17 Mars 1824, pröfvat rättvist
6
Allm. Bes v.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 3/f.
att bibehålla Upsala Domkyrka vid detta anslag, som sedan urminnes tider
till hennes underhåll från Hernösands Stift utgått.
Hvad sålunda rörande denna fråga, så väl emot, som för densamma,
förekommit och upplyst blifvit, har Utskottet i öfvervägande tagit, och
får derefter vördsamt anföra, att sorn den ifrågavarande spanmålen ursprungligen
hört till den tionde-säd, hvilken inom hvarje Stift varit anslagen,
dels till Presterskapets, dels till Kyrkans och de fattiges underhåll,
och som den ännu efter reformationen, ehuru inbegripen i den Kronan
tillfallna tionden, likväl blifvit under namn af afkortning, jemte den
så kallade vinsäden, hvilken tillfaller hvarje Kyrka, undantagen och Domkyrkorne
förbehållen; så finner Utskottet det vara i sakens natur grundadt,
att samma spanmål tillhör hvarje Stift, likasom vinsäden hvarje församling,
och att således, när Hernösands Stift ifrån Erkestiftet blef afsöndradt,
de domkyrko-tunnor, som förut tillföllo det senare, efter den tiden
bort tillfalla det förra. Då derjemte i betraktande tages, på ena sidan,
att vid den tid, när dessa domkyrko-tunnor blefvo anslagne, Domkyrkor
funnos i alla Stift, och, på den andra, att de, som så kallas, nu
mera efter Påfvedömets tid, ej skilja sig ifrån de öfriga, genom annat, än
alt de tillböra sätet för den andliga styrelsen, så kan, i Utskottets tanka,
rättigheten till ifrågavarande tionde icke frånkännas Hernösands Kyrka,
på den grund att hon icke bär namn af Domkyrka, och att dess Pastor
icke kallas Domprost, enär hon likväl lyder under Biskop samt Domcapitel,
och i alla fall är en Stiftskyrka. När härtill kommer, att på andra
ställen, vid nya Slifts afskiljande ifrån äldre, en deremot svarande förändring
i disposition af domkyrko-tunnan redan egt rum, samt kändt är,
att Kyrkan i Hernösand är förfallen och behöfver ombyggas, men hvilken
byggnad icke kunnat företagas af brist på medel, anser Utskottet sig,
på dessa grunder, böra vördsamt tillstyrka
den underd. anhållan af Rikets Högloft. Ständer, att Kongl.
Majit täcktes i Nåder medgifva, det de ifiån Hernösands
Stift till Upsala Domkyrka nu anslagne 31\ såkallade domkyrko-tunnor
må hädanefter tillkomma Stifts-kyikan i staden
Hernösand.
Hvilket dock, jemte flera Ledamöters serskilda mening i ämnet, Rikets
Högloft. Ständers egen upplysta pröfning härmed vördsamt underställes.
Stockholm den 8 April 1834-
Allm. Besv.- och Oecon.-TJ tsk. Betänkande N.o 3J
7
Reservation
af Friherre Wrede, Fabian Jacob.
Den fråga, som blifvit väckt , genom Hr Biskop Franze'ns motion, bör,
enligt min tanisa, sönderfalla i tvänne, hvilka serskildt, och oberoende af
hvarandra, böra behandlas: nemi. 1:0 huruvida de så kallade domkyrkotunnor,
som ifrån en del af ett Stift blifvit anslagna lill underhåll af
Stiflets Domkyrka, ovilkorligen böra, i händelse af denna dels afskiljande,
tillfalla det nya Stiftets Stiftskyrka; och 2io en speciel undersökning,
huruvida Upsala Domkyrka eger större anslag, och Hernösands mindre,
än sorn af behofvet påkallas.
Besvarandet af den första frågan beror på huruvida domkyrko-lunrome
böra betraktas såsom en slifts—afgift, eller såsom ett. slals-anslagFör
min del tror jag det senare vara det rätta, och nödgas derföre reservera
mig emot Utskottets afgifna yttrande, för hvilket den förra åsigten
ligger lill grund.
Då Konung Guslaf T år 1527, med Ständernas begifvande, indrog till
slaten | af lionden, åtog sig Kronan, altför framtiden besörja Domkyrkornas
underhåll. Underhålls-kostnaderna utgingo äfven i början directe ifrån
staten, hvaremot krono-tionden då för statens räkning intogs i så kallade
tionde-bodar. Först senare, och endast i afsigt alt undgå onödiga omvägar,
anordnades kronotionden att utgå omedelbarligen ifrån tionde-gifvaren lill anviste
ändamål, hvaribland domkyrkomes underhåll ibland annat räknades.
Då de så kallade domkyrko-lunnorne på delta sätt uppkommit, förefaller det
mig vara obestridligt, att de, likasom alla andra utgifter, som genom kronolionden
bestridas, böra såsom statsanslag betraktas , och jag starkes ytterligare
i denna förmodan derutaf, att, nrig veterligen, ingen annan allmänföreskrift
rörande de nämnde domkyrko-lunnorne finnes, än den, alt de böra
utgå ifrån kyrkoherbergena, på sätt serskildt för hvarje fall finnes vara
förordnadt. Jag drager härutaf den siutsatts, alt grunden för bestämmandet
i hvarje serskildt fall icke kunnat vara annan, än hvarje Domkyrkas
behof af understöd; detta har visserligen kunnat vara origtigt uppskattadt,
och bestämmandet således fordra förändring; men ingalunda kan
jag anse dess ökande elfer minskande kunna blifva en följd af Stiftets
ökande eller minskande.
Hvad åter den andra frågan angår, eller huruvida Upsala Domkyrka
har större anslag, än den behöfver, och derföre kan afstå en större eller
mindre del deraf lill Hernösands kyrka, saknar jag den local-kännedom,
8
Allm, Besvoch Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o 34-
sorn nödvändigt erfordras för ett rigtigt bedömande derutaf. Det enda
jag derföre i delta hänseende tror mig böra och kunna tillstyrka, är en
underdånig anhållan af Rikets Ständer, att Kongl. Majit läcktes låta verkställa
en undersökning i ämnet, och på grund deraf fatta det beslut, Kongl.
Majit finner ömsesidig rättvisa och billighet fordra.
Häruti instämde Herr Grefve Posse, Arved, Herr af Tannström
och Herr Doctor Nibelius.
STOCKHOLM, Eckstbikska Trjpkeriet, ?834-
Ali nu Bes v.- och Oecon.-Ulsh Utlåtande N.a 35.
i
W:o 35.
Antom till Exp.-Ulsk. den 14 April kl. i e. m.
Utlåtande , i anledning af väckta motioner om indragning af
Biskops- och Domprost-embeténa.
Uti memorial, som till Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit ingifna
och af Ståndet till delta Utskott remitterade, är vordet föreslaget:
af Pehr Pehrsson från Jonköpings Län: att Utskottet måtte anställa
en undersökning, rörande beskaffenheten af alla de göromål, sorn Biskopsembetena
tillhöra, med afseende så väl å tillsynen öfver Presterskapets
som Läroverken, på det alt derigenom malte blifva utrönt, huruvida icke
dessa göromål kunde på annat sätt beslridas och Biskops-embetena sålunda
befinnas umbärliga, samt att Utskottet i detta fall måtte hos Rikets
Höglofl. Ständer samt Conslitutions-Utskoltet föreslå desammas indragning;
hvarefter Utskottet borde afgifva förslag, huru de löner, sora nu af Biskoparne
uppbäras, lämpligast må kunna användas till folkundervisningens
befrämjande och förbättring;
af Olof Olsson från Östergöthland: att, med bibehållande af Erke
biskops-embetet,
hvilket han ansåg såsom oumbärligt i dess egenskap af kyrkans
öfverhufvud, alla öfriga Biskops-embeten måtte vid inträffande ledigheter
indragas och deras göromål bestridas af Domprostarne, hvilka äfven
skulle ega att, i Biskoparnes ställen, vid Riksdagarne representera, samt
att, såsom en följd af denna förändring, den Biskoparne tillkommande
kronotionde borde ingå till Statsverket, och de Prebenden, som äro dessa
Embetsman förunnade, förvandlas till Consistoriela Pastorat;
af Anders Påhlsson från Jönköpings Län: alt, på sätt Pehr Pehrs
son
yrkat, Biskops-embetena målte indragas och deras inkomster användas
till folksc holors inrättande, samt alt Domprostarne måtte blifva ordinarie
Ordförande i Consislorierne samt Epbori för Stiftens läroverk;
af Johan Andersson från Upsala Län: att Biskops-embetena väl
borde bibehållas, men den Biskoparne tillkommande aflöning besparas
Statsverket och dessa Embetsman åtnöjas med inkomsterne af Domprosterien,
hvilka sistnämnde tjenster, hvars göromål af Biskoparne tillika borde
bestridas, vid inträffande ledigheter, skulle alldeles indragas, såsom va
rande, i Johan Anderssons tanka, öfverflödiga och af mindre nytta.
Bih till R. St. Fröt. i334• 8 Sami. t
8;de Häftet.
*
Allm. Eesv.- och Oecon.-Utsk, Utlåtande If.-o 35.
Och hade flera af det Hedervärda Ståndets Ledamöter med Motionairerne
sig förenat.
Vid pröfning af de sålunda framställde förslag till indragning af Biskops-
och Domprost-embetena,, har Utskottet funnit desamma innefatta
följande egentliga hufvudfrågor: 1:0 kunna och böra Biskops-embetena vid
inträffande ledigheter indragas och de dessa embeten tillhörande åligganden
på annat sätt bestridas? 2:0 äro Domprost-embetena umbärliga, och
kan, af sådan anledning, någon indragning eller förändring af dem cga
rum? Hvad nu först vidkommer frågan om upphörande af Biskops-embetena,
så får Utskottet vördsamt anföra, att Utskottet utur flera och vigtiga
skäl anser dessa embeten böra bibehållas. Utskottet tror nemligen det
vara enligt med nu varande Regeringssätt alt, då våra grundlagar föreskrifva
en statsreligion, sä bör det äfven för vården af den andliga förvaltningen
finnas styresmän, försedde med ett mot vigten af deras verkningskrets
svarande anseende i Staten; och alldenstund Biskoparne i sådan
egenskap äro förbundne till skyldigheter, hvilka för det allmänna äro lika
magtpåliggande som de, hvilka tillböra Cheferne för andra delar af administrationen
, så synes, i Utskottets tanka, något giltigt skäl icke förekomma,
hvarföre Biskops-embetena mera, än någon annan Chefs-befattning,
borde indragas. Genom sitt förmanskap för det lägre Presterskapet beror
det hufvudsakligen: af Biskoparne att dana och bibehålla en upplyst, duglig
och nitisk lärare-personal samt att vaka deröfver, att undervisnings-väsendet,
. sedligheten och religiositeten inom samhället vidmagthålias och befordras.
Beskaffenheten af detta förmanskap fordrar derjemte, att Cheferne för den
andliga styrelsen äro män af högre kunskaper och utmärkt lärdom,, samt
att desse , jemte det att de ega tillräckligt anseende i staten, äro försatte i en
ceconomiskt oberoende ställning. På sådana grunder anser Utskottet, att
dessa befattningar, icke utan förfelande af sitt ändamål, kunna öfverflyttas
å någon annan Embetsman eller lägre Äutoritet inom det andeliga' Ståndet.
Och enär härvid jemväl förekommer, alt dessa embeten äro omnämnda
i Rikets Grundlagar, såsom medförande, för sina innehafvare, rättigheten,
att vid Riksdagarne representera, anser sig Utskottet
böra tillstyrka Rikets Högloft. Ständer, alt motionerne om
Biskops-embelenas indragning icke mätte till någon Rikets
Höglofl. Ständers åtgärd föranledaI
afseende åter å frågan om Domprost-embetena, anser Utskottet, att,
d& Domprostarne, utom skyldigheten att deltaga i Consistoriröfverläggningar,
endast äro att anse såsom Pastorer i Domkyrko-församlingaFne af hvilka
Allm. Besv.- och Oecoiu-Utsh. Utlåtande N.o 35.
3
de jemväl i denna egenskap till större delen åtnjuta sin aflöning, samt
då dessa församlingar, med lika rätt sorn hvarje annan, böra kunna påräkna
fördelen, att ega en själasörjare, hvilken af andra göromål icke är
förhindrad, att åt sin församling egna en nitisk pastoralvård, Utskottet
icke heller bör tillstyrka Rikets Högloft. Ständer, att lemna
bifall till hvad Johan hindersson i berörde ämne föreslagit.
Dock varder detta allt, jemte 2:ne Ledamöters serskilda meningar,
till Rikets Högloft. Ständers eget afgörande öfverlemnadt.
Stockholm den 8 April i834-
Reservationer:
i:o af Peter Jönsson från Jönköpings Län: Jag anser mig böra
göra följande anmärkningar i afseende på det knapphändiga beslut, sorn
af Utskottet blifvit fattadt.
Jag finner, lika med Utskottet, att Biskopar böra finnas, på det Kyrkan
må hafva sin Chef eller Öfverhufvud, men så mångå de nu äro, anser
jag dem ej behöfvas, utan kunna de indragas till hälften. Utskottet
har förbigått att upplysa hvad dessa Etnbetsmäns göromål äro på sätt
Motionairerne begärt. — Troligen hade härefter deras större eller mindre
umbärlighet kunnat bäst bedömas. Lika med Motionairerne, eger
jag derom ej annan kännedom, än hvad Kyrkolagen af år 1686 och 1687
föreskrifver, nemi. att Biskoparne skola sjelfve predika den rena läran,
och gifva granneligen akt uppå presterna, sorn äro under deras vård,
äfvensom att de uti sitt Stift, en gång om året, böra visitera så mänga
församlingar som möjligt är. Jag frågar hvar och en, huru denna skyldighet
uppfylles? När nu folket ser, att denna pligt anses af Biskoparne
öfverflödig, är väl ej underligt, om det anser deras Embeten öfverflödige.
När härtill lägges den öfver höfvan stora lön de hafva, och,
som trovärdiga män för mig uppgifvit, för flere uppgå till 12,000 R:dr
Banco årligen, så tyckes det mig, att, vid de nu varande Biskoparnes afgång,
hälften borde indragas, och lönerne användas till sclvolors inrättande
för allmogens barn; och är det väl för tidigt att tänka härpå?
Rikets Ständer anslogo vid sistförflutne Riksdag så betydliga summor till
de högre läroverken, att man ej kan annat än med blygsel tänka derpå,
att den mindre förmögne eller alldeles utfattiga folkclassen alltid förglömmes
och nekas allt understöd. Jag minnes ganska väl hvad svar
som gafs vid sista Riksdagen, då fråga var om understöd till scholors
4
Atlin. Besv.- och Oecon.-Ulsk. Utlåtande AT;o 35.
inrättande för allmogens barn; det sades, att föräldrarne glömma sjelfva
att läsa, om de slippa att lära sina barn. Med denna ursäkt är, efter
min tanka, det uppväxande slägtet ganska litet belåtet; ty hvad föräldrar
hufvudsakligen böra lära sina barn, är att genom exempel visa dem,
att de tro den himmelska sanning de sjelfve i sin barndom fått läro.
Högloft. Utskottet har lemnat sitt bifall till en motion, att Hernösands
Kyrka inålte återfå 124 tunnor spanmål af Upsala
verflöd årligen, det jag också ansåg rättvist; jag förmodade af samma
skäl, att Utskottet skulle finna billigt, alt för en framtid bereda någon
hjelp för den fattiga delen af allmogens barn till sin första christendomskunskaj),
genom indragning till en del af de öfver flod iga Biskopslö»
lierne. Förut åberopade Kyrko-ordning säger, att Biskoparne skola vårda
sig om scholor och ungdomens upptuktelse; huru sker det? — och
att de äfven böra årligen hålla Prestmöte; huru sker det? — När detta
till en stor del åsidosättes, hade jag väntat ett mera grundligt svar på
Motionairens billiga önskan, att få veta hvilka deras göromål hufvudsakligen
äro; och ännu mer om hela allmogens barnaunÖervisning, hvar»
om motionäirerne ej fått det ringaste svar. Huru ofta får man icke se
ynglingar af okunnighet störta sig i olyckor och begå brott, som förstöra
hela deras framtid, och hvarigenom de blifva samhället till last.
I afseende på Utskottets skäl, att Biskoparne äro omnämnde i Grundlagarne,
så förekommer det uti Riksdagsordningen blott, alt Biskoparne af
Konungen till Riksdagen kallas; men ej föreskrifter Riksdagsordningen-,
hqru mänga de böra vara, 3, 6 eller r2.
Af Grundlagen ser jag icke något hinder, att Rikets Ständer kunna
i önskningsväg framställa deras anhållan, att hälften af Biskoparne indrages
efter de nu varandes afgång, eller alt Kongl. Majit eger att derom
förordna i samråd med Rikets Ständer, i annan väg och ordning,
än som finnas föreskrifne i afseende på Grundlagsfrågors behandling.
Uti Regeringsformen är 2Q §. det enda stället, som innehåller något rörande
Biskoparne, och denna §. föreskrifter blott, bland hvilka, personer
Kongl. Majit bör utvälja dem, men alldeles icke, att dessa personers
embeten skola nu och i ali framtid bibehållas, ulan nytta eller behof
för Staten, mea till dryg tunga för det dessutom nog bård t beskattade
folket. I alla fall måtte reglering och nedsättning af lönerne icke kunna
hänföras till egenskap af grundlagsfrågor, med mera skäl, än reglering
och förbättring af andra Tjenstemän^ löner, som ganska ofta sker.
„ 9
Allm. Bcsv.- och Octon.-Utsk. Utlåtande N.o 35. 5
2:0 Åf Lars Larsson ifrån Elfsborgs Län: Emol Utskottets Utlå
tande
uti väckt fråga, ej mindre om Biskopsembelerias, än så kallade Domprost-ljensternes
indragning, för att af det öfverflödiga i dessa löncvilkor
öppna tillgångar för folkscholois bildande, får jag fullfölja min reservation.
Hvad först beträffar Biskopsembelena, så, om man också ville antaga,
att dessa beställningar kunde indragas, utan våda för religionens ocb
Svenska Kyrkans behöriga vård och upprätthållande, så förekommer likväl,
att Chefer torde vara lika oumbärliga vid andliga eller clericie-styrelsen,
sorn de fleste verldsliga embetsverk, såsom Landshöfdinge-embeten,
Collegier m. m., och således lärer väl indragningen af sjelfva Biskopsembetena
i närvarande tidsförhållanden ej skäligen komma ifråga; mert
deremot borde, enligt lidens kraf, intet hinder möta, i vår conslitutionela
oeconomiska lagstiftning, alt reglera och jemka ej mindre Iönevilkoren
än personalen vid Rikets befintliga embetsverk, hvarigenom något
öfverskott kunde vinnas lill understöd för ändamålsenliga inrättningar,
jag menar folkundervisningen; och månne man ej skulle finna religionens
och upplysningens nitiske tjenare benägne, att taga första steget på uppoffringens
och billighetens hana?
Hvad Domprostarne beträffar, har Utskottet fästat sitt Betänkande
hufvudsakligen dervid, att Domprostarne dels hafva rätt att deltaga uti
Dom-Capftlens göromål, dels ock att de alltid hafva egna pastorat att
vårda och således ej till sina embeten kunna upplösas. Härvid hade
Utskottet ej bort förbise: alt Consistorierne, Domprostarne förutan, hafva
öfverflödig embetspersonal och det till den grad, att till ocb med Chefen
anses öfverflödig; att motionerne ingalunda borde tolkas derhän,
att Domprostarne skulle skiljas ifrån vården och befattningen af det pastorat
de innehade, utan blott beställningen såsom Domprost skulle upphöra,
och således de från Kronan bortskänkta tiondetunnor måtte till
nödigare ändamål i synnerhet användas. Man vet och känner bestämdt,
att förhör, visitationer m. m., som Högvärdige Biskoparue ej sjelf ve kunna
förrätta, verkställas af Contracisprostarne inom hvarje contract, och
jag kan ej finna anslagen lill så kallade Domprostarne,. annat än på e»
gång, både öfverflödiga och onödiga.
$
Allm. Be sv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 36.
Ro 36.
Ankom till Exp.-Utsl. .den 1q April kl. .6 e. ta.
Betänkandej i anledning af vackt motionj angående rättighet
för de närmast landsvägen boende hemmansegare, att af
de derifrån mera aflägse njuta ersättning för oftare påkommande
inqvartering af tågande trupper.
Under den i5 sisth Mars, har Hedervärda Bonde-Ståndet lill Utskottets
handläggning remitterat ett memorial af Gustaf Gustafsson från Södermanlands
Län, hvilken anfört, att, då de hemmansegare, som bo närmast
stora landsvägen, ofta måste emottaga inqvartefingar af tågande trupper,
hvarmed de mera aflägsne åboerne deremot icke besväras, ehuru rätteligen
den ene icke skulle af dylika bördor mera betungas, än den andre,
borde, efter motionairens tanka, de senare hemmansegarne lemna något
bidrag till ersättning af den förlust, sorn de förre, i berörde afseende,
tillskyndas.
Dfet är Utskottet nogsamt bekant att ibland de onera, sorn vidhäfta
den oprivilegierade jorden, få drabba ojemnare och .äro i sin natur mera
tryckande, än inkvarteringsskyldigheten för tågande trupper, och deras
förseende med husmanskost:: att den ersättning, som för provianteringen
och fourrage ringen får uppbäras, ingalunda motsvarar de olägenheter och
kostnader, sorn med inqvarteringsbesväret äro förenade, helst vid bestämmandet
af portionsvärdet af matell, enligt Kongl. Kungörelsen den 27 Aug.
1S16, endast portionens beståndsdelar, men icke dess verkliga värde,sedan
den blifvit tillagad, tages i beräkning; och att klagan häröfver jemväl tillförene
blifvit vid flera Riksdagar förd samt föranled,t Rikets Ständer att i
ämnet aflåta underdåniga skrifvelser, hvarå dock allenast följt den åtgärd,
ätt desamma blifvit till Comiterade för utarbetande af en ny Tågordning
öfverlemnade. Men, ehuru Utskottet alltså, lika med Motionairen, finner
både billigt och rättvist varn, att någon utväg vidtages, till betäckande
eiler åtminstone lindring af de förluster, sorn de af inqvarteringen betungade
hemmansegare måste vidkännas; anser likväl Utskottet, att det i motionen
uppgifne sätt, att till ersättningsbidrag i detta afseende förhjelpa inqvarteringsgifvarne,
icke kan tillvägabringas, enär ett dylikt bidrag icke lärer
kunna de ifrån inqvarteringsbesväret fri» hemmansåboerne lagligen åläggas,
och de försök, sorn, efter hvad Utskottet känner, långt för detta blifvit i
Allm. Besv.- och Oecon.-V tsk. Betänkande iV.-o 36. y
flere landsorter anstälde, att, genom vänliga öfverenskommelsers uppgörande,
vinna samma ändamål, utan framgång aflupit.
Vid delta förhållande och på det inqvarteringsvärdarne, för den förplägning
och det fourrage, sorn lemnäs, måtte af de för ändamålet anvisade
medel beredas full ersättning, hvartill de synas så mycket mer berättigade,
som passevolance-medlen, hvarigenom indelte Soldatens underhåll, vid
tåg till mötesplatser m. m., bekostas, icke äro Statens, utan, enligt Kongl.
Kungörelsen den 27 Mars i83o, tillhöra Rust- och Rotehållarne, hvilka of
tast
sjelf ve äro' inqvarteringsgifvare; får Utskottet vördsamt föreslå ,
det Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla:
att högstberörde Kungörelse af den 27 Augusti 1816, så vidt
den angar bestämmandet af omförmälde ersättning, måtte sålunda
ändras, att Rikets Ständers Deputerade vid de årliga
Markegångs-Taxornes upprättande må å Taxan uppföra värdet
i rund summa, af så väl dagportionen, inberäknadt brödet,
sorn rationen för tågande trupper och hästar, på det sätt, att
i dag-portionens värde ingår, ej allenast hvad beståndsdelarne
af portionen verkligen kosta, utan äfven kostnaden för
vedålgången, kärfens begagnande med mera, samt alt det
portions- och rationsvärde, sorn sålunda bestämmes, mätte, i
likhet med hvad Rikets Ständer vid de 2:ne sistförflutne
Riksdagarne 1 underdånighet begärt, vara oberoende af den,
enligt Kongl. Kungörelsen den 20' September 1815, Kongl.
Majus och Rikets Kammar-Collegium tillkommande gransknings-
och pröfnings-rätt af Markegångs-taxorne, i hvad Kongl.
Maj:ts och Kronans rätt rörer, samt följaktligen ej kunna af
Kammar-Collegium' jemkas och nedsättas.
Dock varder delta till Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt
öfvevlemnadt.
Stockholm den 17 April i83^.
STOCKHOLM, Ecksteinska. Tryckeriet, i834-
Allm. Besv. och Öccon. Utsk. Betänkande A~.o 3j,
i
IS :o 87.
Ankom till Exped. Utsk. tf. 17 April kl. 6 eft. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner ej mindre
om bestämde föreskrifter för befordringar inom
Postverket, än ock om behof vet af ny Postordning
och Instrzcction för Post-Inspector er och
Postförvaltare samt af nytt löningssätt för desse
Tjenstemän,
Till Utskottets handläggning hafva i detta ämne blifvit remitterade:
Från llög lo fl. Uidderskapet och Adeln,
Herr Gustaf Ludvig Nordenadlers Memorial, hvaruti blifvit anmärkt,
att till lediga Post-Inspectors- och Postförvaltaretjensler numera
sällan befordras andre än afskedade militaire-personer; och har Motionairen,
till undanrödjande af den våda för det allmänna, sorn han ansett
häraf uppkomma, äfvensom på det de vid Hufvudstadens Post-Contor
Tjenstgörande extra ordinarie embetsman icke mätte sakna utsigt till befordran,
föreslagit: att hvar och en sökande till Postinspeetors- eller Postjnästare-tjenst
hör hafva, en bestämd tid, varit inskrifven såsom extra ordinarie
vid Postverket, samt minst tvenne år oafbrutet tjenstgjort vid nå
got
af de större PoslContoren i Rikets att hefordringarne matte ske efter
tour och anciennete inom Postverket, samt att befordringar från de smärre
Postinspeetors- och Postmästaretjensterne till de indrägtigare måtte efter
vissa classificationer iakttagas; och
Från Vä llofl. Borgare-Ståndet ,
En motion af Herr S, Cederborg, som framställt nyttan och behofvet
deraf, dels att Postförvaltares och Correspondenters ömsesidiga rättigheter
och åligganden, närmare än i de nu derföre gällande, nära 200 år
gamla författningarne , bestämmas samt i enlighet med tidens fordringar
jemkas, dels ock att Poslförvaltares aflöning, nu hufvudsakligen beroende
på öfverenskommelse med Corresponclenter, biifver fastställd på ett sätt,
Bikt. till R. St. Prot. i834. $'<de Samt. i
g: de Häftet,
Allm. Besv. och Oecon. Utsk, Betänkande IV.-o 37»
som bättre uppfyller desse Tjenstemänsj anspråk på tarflig utkomst samt
i jemförlig likhet med hvad som bestås Tullförvaltare, hvilka af Staten
åtnjuta lämpliga löner och boställen; varande af Moliohairen i anledning
häraf hemställdt, att förslag till förnyad Instruction för Postinspectorer och
Postförvaltare samt till ny Postordning och lönereglering måtte utarbetas;
hvarjemte Herr Cederborg ansett, att en mera rättsenlig grund vid befordringar
till sysslor inom Postverket bör eg» rum, än den som nu, genom militairers
utnämnande till sådane tjenster, följes, samt att afseende bör fästas
a bepröfvad skicklighet i förening med pålitlighet och nit, nöjaktigt
vitsordade genom en längre tjenstgöring inom den embets- och tjenstekrets;
der befordran sökes; till befrämjande af hvilket ändamål Motionairen
föreslagit att, i likhet med hvad för LandtSlaten och flere Embetsmyndigheter
är stadgadt, äfven hvarje ordinarie tjenst vid Kongl. Postverket
måtte genast uti officiel» Tidningen med viss utsatt ansökningstid
kungöras samt behörigt förslag, upprättadt af ÖfvevPosldirecteursEmbetet,
till Kongl, Maj:t öfvérlemnas.
De till Utskottets yttrande sålunda remitterade motioner innefatta
hufvudsakligen följande 3 frågor, nemligen r
1:0 om vilkor för rättigheten till befordran inom Kongl. Postverket;
2:0 om vissa föreskrifters iakttagande, dä lediga tjenster vid samma
Verk skola tillsättas, och ,
3:o om behöfvet af ny Postordning och Instruction för Postinspectorer
och Postförvaltare samt ny lönereglering för desse Tjenstemän,
Innan Utskottet går att häröfver sig utlåta, får Utskottet vördsamt
upplysa, alt, sedan Rikets Ständer, vid sislfövffufene Riksdag, uti underdånig
skrifvelse anhållit, att Kongl, Maj:t läcktes anbefalla vederbörande Autoriteter,
att, såsom incompetente till lediga sysslor inom och under Postverket,
anse alla sådane sökande, sorn icke förut tjensfgjort såsom extra
ordinarier eller vicarierande Postmästare, har Kongl, Majit under den 18
Julii 1829 i Nåder förklarat sig icke kunna denria Rikets Ständers underdåniga
hemställan bifalla.
Hvad nu först beträffar frågan om vilkoren för competence till lediga
Posllnspectors- och Postförvaltaresysslor, så anser Utskottet, att desse
Befattningar äro af den beskaffenhet, att lärotider för desamma icke fordras,
och alt förnämsta vilkoret för de vid Postverket anställde Tjenstemäns
duglighet består uti ordentlighet och pålitlighet vid penningars
förvaltande. Vid detta förhållande och då nyssnämnde egen
-
Ailm. Besv. och Ocion Viik. Betänka.:, de Ar.o 37.
S
kaper finnas äfven hos sådane personer, sorn erhållit deras tjensteman na-,
bildning annorstädes än inora Postverket; då för inträde vid detta Verk
ej erfordras någon Acadgmisk examen Och de vid Postverket varande så
kallade extra ordioarier följaktligen icke kunna betraktas annorledes än
såsom renskrifvare i allmänhet, eller anses mer eller mindre än livar och
.en annan sådan lill befordran berättigade; så och om afven, på ena sidan,
inedgifves, att inora Postverket, likasom andre Embetsverk, en längre tids
nöjaktig tjenstgöring förtjenar uppmärksamhet och belöning, lärer dock,
efter Utskottets öfvertygelse, å andra sidan, böra för fast antagas, att hvarken
någon våda för det allmänna, eller skälig anledning till klagan öfver
vtderfaren orättvisa för Postverkets exlra-ordinarie tjenstemän uppkommer,
derigenom att sådane Statens tjenare, hvilkas verksamhfetsförmåga
väl icke upphört, men sora, i anseende till sjuklighet eller andra dylika
orsaker, icke längre kunna fortfara roed de militaire och civila tjenstebefatlningar,
de förut innehaft, varda, utan att förut hafva vid Postverket
tjenstgjort, till Poslsysslor befordrade, hvilket jemväl eger ruin i andre
länder, der Posllnrättningarne äro vida bättre och fullkomligare än i
Sverige.
På desse skäl har Utskottet
ansett motionerne i denna del icke- föranleda till annan
åtgärd än tillstyrkande af den underdåniga anhållan, att
Kongl. Majit, vid återbesättande af ledige tjeusler inom och
under Post-verket,"täcktes fästa Nådigt afseende å långvarig,
nitisk och pålitlig tjenstgöring vid samma Verk.
I afseende å andra frågan, får Utskottet vördsamt meddela den upplysning,
att Kongl. Postverket står under samma befordrings-lagar, som
Rikets öfrige Verk och Collegier, i så måtto, att vid yppade ledigheter en
viss ansökningstid är fastställd, inora hvilken hugade sökande ega att hos
Öfver-Post-Dir.ecteurs-Embeiet sig anmäla och sine merit-förteckningar ingifva,
hvarefter underdånigt förslag af samma Embete upprättas och öfver-,
lemnäs till Kongl. Majit, sorn i Stats-Rådet utnämner, inom eller utom förslaget,
den Han till beställningen tjenligast finner; men då Utskottet har
sig bekant, att dylika ledigheter icke .tillkännagifvas i officiela Tidningarne,
hvilket dock, efter Utskottets tanka, bör ske, i likhet med hvad vid de
Reste öfrige Embetsverk eger rum ; får Utskottet vördsamt
föreslå Rikets Höglofl. Ständer att hos Kongl. Majit anmäla
deras underdåniga önskan, att Kongl. Majit täcktes au
-
4
Allm. Besv.- och
befalla Öfver-Post-Directeurs-Embetet att låta sådane ledige
tjenster inom eller under Post-verket, som af Kongl.
Maj: t tillsättas, i allmänna Tidningarne kungöras.
Slutligen och sorn Utskottet, angående sista punkten, delar Herr Cederborgs
tanka om behofvet deraf, att nu gällande författningar rörande
Postverket bringas i öfverensstämmelse med närvarande tids fordringar,
och att ett nytt tjenligare löningssält för Postförvaltare bestämmes; så
lillstyrkes vördsamt den underdåniga anhållan af Rikets
Ständer, det Kongl. Maj:t täcktes i Nåder förordna, att, efter
verkställd granskning af den nu varande Post-ordning
och Instruction för Post-Inspectorer och Post-förvaltare,
desse, författningar skola omarbetas, samt ett nytt och meraändamålsenligt
löningssätt för nämnde Tjenstemän i sammanhang
dermed till vägabringas; och torde, i händelse
dessa förslag vinna Rikets Ständers bifall, underdånig skrifvelse
derom komma att aflåtas.
Hvilket allt till R. H. Ständers egen upplysta pröfning öfverlemnas.
Stockholm den 17 April 1834*
N:o 3g.
Ånkom till Exped, Utsk. den 17 April kl, 6 e. mi
Betänkande, i anledning af vackt motion, om Upphörande
af Kronofisket vid Elfkarleby,
Ifrån Högvördige Preste-Ståndet har Utskottet fått emottaga ett af Herr
Prosten Doctor Hvasser ingifvet memorial, hvaruti Herr Doctorn andragit,
att då fiskrikheten i en flod hufvudsakligen beror på en fri communieation
emellan densamma och det större valten, hvaruti den utfaller, har väl
tillbörligt afseende blifvit fästadt å della förhållande, uti de Svenska fiskeriförfattningarne,
der vidmaglhållandet af en så kallad Kungsådra blifvit
föreskrifven; men att, hvad Kungsådran i Dalelfven vid Elfkarleby beträflar,
densamma fått sin plats uti ett af de derstädes befintliga större fallen,
der omöjligen någon lax kan uppgå, samt att det enda ställe af floden,
'Allm. Besv. och Occon. Uvsh Betänkande N-.o 38o
5
sorn kunde lemna tillfälle för fiskens obehindrade uppstigande, genom inrättningar
för laxfanget, blifvit belt och hållet spärrad; att följden häraf
varit, att, då ingen fisklek kan ega ram k de ställen naturen dertill synes
hafva beredt, eller uti fjerdarne högre upp i elfven, utan måste ske i strömmen
nedanföre fallen och under så missgynnande omständigheter, att propagationen
mycket förhindras, laxfisket år ifrån år betydligen aftagit; att,
om Kronofisket vid Elfkarleby och de dermed gemenskap egande inrättningar
upphäfdes, så att laxen kunde uppstiga till de större fjerdarne uti
nämnde eif, det med säkerhet kunde väntas, att sådant fördelaktigt skulle
inverka på laxfisket, samt att, då alla de personer, som bo vid Dalelfven,
af en sådan förändring skulle hemta fördel, de jemväl villigt skulle underkasta
sig någon billig afgift för rättigheten till det derigenom uppkommande
bättre fiske, hvilken afgift Motionairen ansett betydligen komma
att öfverstiga den summa, sorn i arrende för Elfkarleby laxfiske nu erlägges.
På dessa grunder har Herr Doctor Hvasser föreslagit, att Kronofisket
vid Elfkarleby måtte, vid arrendetidens slut’, 184o, alldeles upphäfvas,
samt att de personer, sorn hafva egor gränsande lill Dalelfven, må få
begagna sitt fiskvatten jemväl till laxfånget, emot erläggande af en viss bestämd
afgift tili Staten. - ..
Till upplysning i detta ämne får Utskottet vördsamt anföra, att, sedan
Rikets Höglofl. Ständer vid sistförflutne Riksdag hos Kongl. Maj:t framställt
deras underdåniga önskan, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder,
sora, för ett ändamålsenligt bedrifvande af fiskerien i Riket, kunde
i Nåder pröfvas erforderlige, har Kongl. Maj:t, sorn jemväl täckts egna
en synnerlig uppmärksamhet ät denna vigtiga gren af Rikets Statshushållning,
hvad serskildt laxfiskena beträffar, under den g, Februarii sistlidet
år, behagat i Nåder förständiga samtlige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
dels att, med ledning af föreskriften i 3 Cap. 14 §• af iy66 års
fiskeri-stadga, söka förmå vederbörande att antaga sådane methoder för fiskes
bedrifvande, hvilka kunna befordra fiskynglets fredande eller förekomma
dess förtidiga utödande, hvarjemte KongL Maj:ts Befallningshafvande
blifvit anbefallde, att hålla tillsyn öfver iakttagandet af hvad samma capitels
i 5 §. i enahanda afseende innehåller, dels att, till lax- eller strömfiskets
befordrande, vidtaga sådane åtgärder, hvarigenom för fisket menliga
uppgrund ni a gar uti vattendragens utlopp må blifva upprensade, och der i
jemte i underdånighet anmäla, huruvida detta kunde ske på enskildes be
-
6
Allm. Be sv. och Oecon, Ulsh Betänkande No 39,
kostnad, eller om bidrag af allmänna medel voro af behof vet påkallade, samt
slutligen ali, i ilen ordning lag och författningar förmå, med noggrannhet
tillse, det K ungsådra, på säll redan finnes stadgadt, och der serskilda undantag
icke voro af ålder medgifna, hålles fri och öppen och ej genom
stängningar ifrån motsatta stränder inskränkes eller hindras i sitt rätta lopp.
Ehuru, af hvad sålunda blifvit anfeldt, det synes, alt Kongl. Maj;t redan
i Nåder vidtagit alla de åtgärder, sorn, för det så kallade staömiiskets
befordrande samt Kungsådrors yidmagthullande, i allmänhet kunna anses
vara af nöden, likväl och med afseende å det serskilda förhållande, alt
Kungsådran i Dalelfven vid Elfkarleby blifvit bestämd å ett ställe af floden,
der fisken är förhindrad att uppstiga, samt att den del af elfven, der.
detta annars kunde ega ruin, genom inrättningar i och för Kronofiske!}
»hallavara spärrad, finnér sig Utskottet
. böra tillstyrka Rikets Högloft. Ständer, att hos Kgl. Maj:t
i underdånighet anhålla, det en undersökning, inom den
tid arrendet om berörde fiske tilländalöper, måtte anställas
till utrönande af ofvanberörde förhållande, samt att
Kongl. Mäj:t derefter täcktes vidtaga det beslut, söm i Nåder-
pröfvas vara af omständighelerne påkalladt.
Hyilket lili Rikets Högloft. Ständers eget bepröfvande öfver lemnäs.
Stockholm den 1 n April i834.
N:o 3g.
Ankom till Exped.-Utsk, d. 17 April il. 6 eft. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om Jemtlands
åter förlä g gande under Ve st er Norrlands Län.
Riksdagsfullmägtigen Johan Jacob Rutberg har uti ett till Hedervärdä
Bonde-Ståndet ingifvet memorial föreslagit, att Jemtland måtte med
i835 års ingång återförenas med VeslerNorrlands Län, och den serskilda
Läns-Styrelsen i Jemtland, tillika med det dertill lemnade Stals-anslag,
indragas. Såsom skäl för denna framställning har Rutberg andragit, att
inrättandet af en serskild Läns-Styvelse uti Jemtland för proviaceu varit
Alm, Besv.- och Ocean - Vt sk. Betänkande ST,-o- 3g
-
7
skadlig, dels dei igenom, atf nämnde Styrelse skall hafva uppmuntra}, invånarne
till odling?-före tåg, hvilka icke varit afpassa de efter landets elimat
och derföre misslyckats, dels derigenom, att processer, lagsökningar
samt allmänna och enskilda tvister skolat i allmänhet, såsom en följd af
Läns-inrättningen, mvcket tilltagit och förtroendet enskilde emellan försvunnit
; hvarjemte Rutberg förmenat, att så viii den ringa folkmängd
Jemtland eger, knappast ötverstigande den uti en af södra Länens Fögderier,
sorn den omständighet, att Jemtland icke kan lemna utväg för bergning
af ett större antal invånare, talade emot det nu varande förhållandet,
att nämnde Province utgör ett serskildt Län,
Uti Rzetbcrgs mening hafva Nils Strindlund och Johan Bengtsson
ifrån Vesler-Norrlands Län instämt; hvarjemte IIiksda.sfiIlinägtige
ifrån Jemtlands Län, uti ett lill Ståndet serskildt ingifvet anförande,
förklarat, att de väl icke dela Rutbergs åsigt, att Läns-Styi elsen i Jemtland
varit menlig för landets välstånd, enär denna Styrelse tvärtom , så
vidt på densamma kunnat bero, sökt i oeconomiskt afseende upphjelpa
landet, hvarföre dock stora hinder uti clirnatets. beskaffenhet skolat mött;
men att, då betydlig besparing i utgifter för Stats-Verket skulle vinnas,
om Läns-Styreisen i.Jemtland indroges, samt någon vada eller olägenhet
icke vore att befara, om Jemtland förenades, med Vesternorrlands Län,
enär i Jemtland hålles ting 2:nc gånger om året, der Allmogen kan få sina
tvistemål afgjorda, och de executiva målen kunde behandlas af Kongl,
Majrts Befallningshafvande i Hernösand; så tillstyrkte Riksdagsfullmägtige
för sin del den af Rutberg yrkade förändringen, dock med dervid fästade
vilkor: att Herjeådalen måtte läggas under Gefleborgs Län, men att
Herjeådalens bevärings-manskap finge mönstras ibland Jemtlands beväring
och exerceras å Frösötis läger, dit de hafva, närmare väg än lill Helsinge
Regementes exereice-pfats; att Landshöfdingen i VesterNoi Hands Län årligen
i Mars månad mätte hålla Landsting i 'Östersund, der Allmogen
kunde få andraga och afgöra sina gemensamma angelägenheter, samt slutligen
att Länsmännen må tillåtas utgifva resepass, för alt spara Allm ogen
besväret att ifrån aflägse ort sådana sig förskaffa.
Wid öfverläggningen häraf har Utskottet inhemta!, att sedan , vid
rBad års Riksdag-, inom Hedervärda Bonde-Ståndet, flera motioner blifvit
väckte om återförening af Jemtland med Wester Norrlands samt Her jeådalen-
med Gefleborgs Län, sådant likväl icke föranledde till någon annan
åtgärd ifrån Rikets Höglöfl- Ständers sida, än alt, hvad beträffade
B
Allm, Bero. och OeCon.Vtsk. Betänkande N.o 39•
frågan om Herjeådalens läggande under Gefleborgs Höfdingedöme, Rikets
Ständer, under den 20 Dec. 1823, till Kongl. Maj:t afläto en underdånig
skrifvelse, med hemställan, att, efter det ej mindre Herjeådalens invånare,
än Kongl. Mapts Befallningshafvande i Gefle och Östersund öfver
förslaget hörde blifvit, Kongl. Maj:t täcktes vidtaga det beslut, sorn i
Kader pröfvades ‘bäst och nyttigast', samt att Kongl, Majrt under den 20
Januari 1824 i Kader förklarat, att Kongl. Maj:t, på flere Nådigst anförde
skäl, funnit frågan härom böra förfalla och sålunda icke kunde till
Rikets Ständers ofyanberörde hemställan lemna dess Nådiga bifall.
Utskottet anser, att hvad Riksdagsfullrnägtigen Rutberg anfört, rörande
de olägenheter, sora skola uppkommit genom inrättandet af den
serskilda Länsstyrelsen i Jemtland, torde förtjena föga afseende. Sådana
omständigheter, sorn individers mislyckade oeeonomiska företag eller deras
mer och mindre benägenhet, att nred hvarandra yppa tvister och lättheten
att dem utföra, lära icke med skäl kunna utgöra motiv för bedömandet
af en Länsinrättnings nytta eller umbärlighet. Detta måste
bestämmas ifrån andra mera vigtiga grunder, och utur en sådan synpunkt
finner Utskottet, att Jemtland i hög grad företer behofvet af en serskild
Länsstyrelse. Redan detta lands geografiska belägenhet, såsom varande,
igenom höga bergssträckor, afskiljdt ifrån närgränsande provincer och i
allmänhet med dessa af en olika natur, synes tala för dess bibehållande
■ såsom eget Höfdingedöme och dess behof af en egen Styresman. Detta
behof styrkes ock ytterligare deraf, att de anstalter för Jemtlands odling
och befolkning, sorn genom Afvittringsverkets och Nybygges-Svstemets
införande blifvit derstädes vidtagne , fordra en närmare uppsigt, så vida
hvad redan i den delen blifvit tillgjordt icke skall förfalla, innan det för
Provincen medfört åsyftad fördel och hvilket, enligt Utskottets öfvertygelse,
sannolikt skulle inträffa, om vården af så väl dessa, som öfrige Provincens
angelägenheter, uppdroges åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
VesterNorrlands Län, hvilken, af andra vigliga embets-åligganden inom
ett vidsträckt Län, redan förut är tillräckligt sysselsatt, för att kunna med-,
lanna inseendet öfver ännu en Proyince, belägen på 20, 30 a 40 mils afstånd
ifrån dea ort, der lian eger sitt säte,
Tages härvid jemväl i betraktande, att Jemtland i allmänhet erbjuder
mångfaldiga tillfällen för närings-företag; hvaribland förnämligast
kan nämnas dess outtömliga skogstillgångar, dess raineralstreck, hvilkas
bear
-
Allm* Besv, och Oecon- Ul-sk. Betänkande N;b /f-0-
9
bearbetande' bor kunna lemna betydlig vinst, samt de medel för en förmonlig
boskapsskötsel, sorn inom provincen foretin näs.; att i Jemtland ,
under senare tider, flera väganläggningar blifvit företagne, hvaribland
må nämnas den, medelst hvilken en obehindrad communication med
Norrige blifvit öppnad genom trakter, som förut varit mindre tillgänglige,
samt at-t ökade tillfällen härigenom blifvit beredde för afsättningen
af Jemtlands naturprodueter och alstren af dess invånares industriela foretag,
finner Utskottet, att denna province, sorn bör kunna påräkna en fortgående
tillväxt i folkmängd, jemte utvägar för densammas bergning, jemväl
bör ega en serskild Läns-styrelse , sorn med drift och omtanka sköter
dess allmänna angelägenheter, samt är i tillfälle alt pröfva och föreslå
de åtgärder, hvilka för provincens förkofran ytterligare äro af noden.
Åf dessa anledningar får Utskottet vördsamt tillstyrka Rikets H. Ständer, .
att Riksdagsfullmägtigen Rdtbergs förslag icke måtte till
någon åtgärd föranleda.
Och lärer, vid detta förhållande, något utlåtande öfver RiksdagsfuUmägliges
ifrån Jemtland framställning, att, i händelse Jemtland
återförenas med WesterNorrhmds Län, Herjeådalen måtte läggas under
Gefleborgs Höfdingedöme, icke erfordras.
Dock varder sådant allt till Rikets Höglofl. Ständers eget upplysta
hepröfyande öfverlemnadt. Stockholm den \q April i934.
N:o 4o.
Ankom till Exp. Utsk. den 17 April kL 6 eft. m;
Betänkande, i anledning af väckt motion, om städer
nes befrielse ifrån ' inqvartering vid Recrutoch
Remont-möten,
. Ifrån Wällofl. Borgare-Ståndet har till detta Utskotts handläggning
blifvit Kemitteradt ett memorial af Herr C. U, Hallgren, sorn anmärker,
ätt Recrut- och Remont-möten hållas i vissa städer, hvilka dervid
Bill, till R, St, Prot. \834> 8 Sami. 2,
cj;de Häftet,
10
'Ailm. Besv. och Oecon. Utsk. Betänkande N,o 4'•
besväras med inqvartering, och då en sådan tunga, efter Motionairens
tanka, icke är grundad på gällande Författningar, utan härleder sjg ifrån
beqvämlighet hos Befälet, hemställer Motionairen, att släderne måtte ifrån
berörde onus befrias.
Denna motion har Utskottet i öfvervägande tagit; och som Kongl-.
Resolutionen den 2 Maji 1826‘ innehåller, att med rätta förståndet af Inqvarterings-Ordningen
den 6 Julii 1720 öfverensstämmer, att fri inqvartering
i städerne endast och allenast tillkommer tågande och garnisonerande
trupper af Kronans Manskap med deras Befäl och Stater, samt af»
mönstrade besättningar med Befäl ifrån Kronans fartyg; alltså och då
Recrut- och Rcmont-möten icke kunna härtill hänföras, samt jemväl i betraktande
kommer, att, enligt TAgOrdningen af den i5 Sept. 1791, städerne
vid truppers durchmareher genom landet, böra, så vidt möjligt ske
kan, förskonas ifrån nattläger af trupperne; anser Utskottet, att städernes
befrielse ifrån Recrut- och Remonl-mötens hållande derstädes samt
dervid åtföljande inqvarterings-skyldighet redan är lagligen så gifven och
bestämd, att något ytterligare stadgande derom icke erfordras, samt att»
i händelse missbruk i detta afseende någorstädes skulle ega rum, desamma
icke lära sakna rättelse, då anmälan å vederbörlig ort derom göres;
på grund hvaraf Utskottet vördsamt hemställer,
att motionen, såsom icke påkallande vidare åtgärd, måtte
förfalla.
Hvilket dock till Rikets Högloft. Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 17 April 1834-
N:o 4*1.
Ankom till Fxp. Utsk. den 17 April kl. 6 eff. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, om åtskillig
e förändringar i Jude-Reglementet.
Till Utskottets handläggning har ifrån Högloft. Ridderskapet och
Adeln blifvit remitteradt ett memorial af Herr af Robsahm} Carlr som
anmärker, att nu gällande Reglemente för Judiska Nationen, af den 27
Maji 1782, i stället att ingifva hit inflyttade Judar interesse för deras
Allm. Bejv och Oecon. TJtsk. Betänkande N:o 4*-
nya Fädernesland och göra dem till nyttiga Statsmedleiumar, deremot
påtagligen skall lända derhän, att Judarne endast äro schackrare och för
samhället skadjige, i anledning hvaraf Motionairen, vilan att anse liden
för Judarnes totala emancipation ännu vara inne, dock tror en granskning
af Jude-Reglementet vara af nöden, samt föreslår följande förändringar
deruti;
1:0 att Judar, sorn lolligen i Riket inkommit, må lemnäs tillstånd,
att ingå i hvad slags handtverk som helst, med rättighet, då de fullgjort
föreskrifne vilkor, att vinna burskap och detsamma i ordentlig verk-,
stad utöfva;
2:0 att dem icke matte förnekas att söka förkofran och befordran i
alla slags lit.teraira och vetenskapliga företag, och
3:o att det måtte lemnäs desse Judar öppet, att bosätta sig hvarhelst
i landet de önska, med rättighet att bruka jorden och förvärfva den.
Hvad sålunda blifvit anfördt har Utskottet i öfvervägande tagit, dervid,
beträffande första frågan, Utskottet får vördsamt erinra, att Judarne
redan, enligt det utfärdade Reglementet, jemte friheten att inrätta fabriker,
hafva öppna salubodar, saint för_egne och sine trosförvandters behof
idka visse näringar, äfven ega att lära handtverk och arbeta för daglön
hos Christen mästare, hvaremot deni är förbjudet att inrätta egne verkstäder,
eller sjelfve söka och vinna mästarebref; och alldenstund, för
den föreslagne rättigheten att vinna burskap, möta de hufvudsakliga hinder,
att Judarne, i anseende till deras trosbekännelse, icke kunna aflägga
den föreskrifna Borgare-eden, och att, om burskap dem beviljades,
dermed äfven skulle åtfölja rättighet att välja och blifva valde till Riksdagsmän,
jemte åtskilliga andra borgerliga förmoner, hvilka dock, enligt
gällande Grundlagar och Författningar, endast tillkomma dem, sorn bekänna
sig till den Christna läran; fördenskull, och ehuru Utskottet, lika med
Motionairen, inser nyttan deraf att, genom tillök ta friheter, ingifva har
bosatta Judar nit för Rikets väl och bästa; finnér dock Utskottet sig
icke kunna tillstyrka någon utvidgning af de rättigheter,
sorn Judarne, i berörde afseende, redan åtnjuta.
Då deremot .hvarje utväg, att, genom undervisnings erhållande i vetenskapliga
ämnen, vinna en högre bildning, så mycket heldre bör stå medlemmar
af Judiska Nationen öppen, som sådant otvifvelaktig! skulle i betydlig
mon medverka att införlifva dem med deras nya Fädernesland
och bibringa dem interesse för dess sannskyldiga bästa, har Utskottet
ansett sig ega fullt skäl tillstyrka den underdåniga anhål
-
Allm. Besv. och Oecoiu Ut sk. Betänkande Jf.'o J2.
Ian af Rikets Ständer, att Kongl. Maj:t täcktes i Kader
förklara, att de Judar, som med vederbörligt tillstånd
i Riset inflyttat, och sig härstädes bosatt, samt deras
barn må ega frihet att besöka och njuta undervisning vid
alla publike Skolor samt Gymnasierne och Academierne i
Riket, med vilkor, att de underkasta sig gällande SkolOrdning
och Lagar3 så att, i afseende å undervisningens
meddelande, något undantag för Judar icke eger rum.
Hvad Motionairens sisla förslag angar, så förekommer härvid, att, enligt
ofvanberörde Reglemente, Judarne icke få etablera sig annorstädes, äir i
Stockholm, Götheborg och Norrköping, eller drifva handel å landet, och
alt Kongl. Kungörelsen den 10 Sept. 1828 förbjuder dem, att, utan Kgl.
Majlis serskilda Nådiga tillstånd, afsluta köp om jord, bergsbruk, rnanufacturinrättningar
och andra lägenheter å landet, och sorn en stor del af
de i Riket vistande Judar förnämligast drifva handel med galan leri varor
och hvarjehanda andra öfverflödsartildar, samt, vid detta förhållande, deras
bosättning i Rikets smärre städer, eller på landet, troligen skulle
föranleda lill utbredande af luxe ibland allmogen och de mindre bemedlade
folkclasserne, anser Utskottet betänkligt, att för närvarande tillstyrka
någon ändring uti de stadganden, som i delta afseende redan finnas,
och får alltså
vördsamt hemställa, att riiotionen i denna del icke måtte
viima bifall.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemna^.
Stockholm den 17 April r834-
N:o 42.
Arkom till Exp. Utsk. den 17 April kl. 6 eft. m.
Betänkande y i anledning af vackt fråga om Artillerihästars
begagnande i stället för Kronoskjuts,
till forsling af Kronans spanmåls- och mjölförråd
för vissa Garnisonsorters behof.
Hedervärda BondeStåndet har till Utskottets handläggning remitle*
Allni. Besv• och Oecon. Utsk. Betänkande iTfo- 42>- rif
fa
t Riksdägsfullmägtigen Jöns Jönssons från Christianstads Län memorial,
hvaruti finnes anfördt, att då ej mindre stor kostnad för Kronan, äsi
betydlig olägenhet och tidsspillan för jordbrukare är förenad med det nu
vanliga sätt, att å Kronoskjuts,, till och från qvarnar transportera de å
visse garnisonsorter, för Kronans manskap och fångpersonalen, nödige
spanmålsförråd, så att för dylik forsling emellan Christianstads fästning
oell Torsebro qvarnar månadtligen begagnas omkring 60 par hästar
och under Maji och Junii, då Artilleriets exercice inträffar, 8o- till roo
pär i månaden; men å en del garnisonsorter en mängd Artilleriehästar
underhållas, hvilka 8 å 9 månader af året, för att vara tjenstbar», som
oftast rastas,, utan att till tjenstgöring användas, det efter Molionairens
tanka skulle för både Kronan och de skjutsskyldige vara gagneligt, att
artilleriehästar och Kronans lastvagnar begagnades till ifrågavarande transporter,
hvilket ock föreslagits, men att, under den tid exercicen påstår,
forslingen, såsom hittills, borde med Krono-skjuts eller emot beting
verkställas.
Hvad sålunda blifvit fiamställdt har Utskottet tagit i öfvervägande;
och sorn Artilleriehästars användande till ifrågavarande transporter så
mycket mindre torde på deras tjenstbarhet medföra ofördelaktigt inflytande,
som de hästar, hvilka af en del rusthållare i flere landsorter för ArlillerieRegementenas
behof anskaffas och underhållas emellan exercicetiderne,
då de af Rusthållarne vårdas , få såsom dragare begagnas , samt
erforderlig tillgång på vagnar i de garnisonsorter, der ArtillerieRegementen,
äro förlagde, icke lärer saknas, men i annan händelse, utan betydlig
uppoffring, kunna anskaffas; alltså anser Utskottet sig böra vördsamt
tillstyrka,
att Rikets Högloft. Ständer hos Kongl. Maj:t frambära
den underdåniga önskan, alt ifrån de garnisonsorter, der
Artilleriehästar på Statens bekostnad underhållas, desamme,
jemte Kronans vagnar och manskap, måtte begagnas
för transporter af spanmålsförråd, som för garnisonens
och Kronans behof förmales, och eljest, enligt hvad hittils
öflrgt varit, skulle med Kronoskjuts fortskaffas; äfvensom;
att, i händelse på något ställe antalet af Artillerie-hästar
icke skulle vara så tillräckligt, att denna forsling, jemte
öfrige göromål, hvartill de egentligen begagnas, dermed kan
Verkställas, hästar för ifrågavarande ändamål borde anskaffas
'«4
Allm. Bc-åv. och Öecon. UM.' Bltänlande iV.o 43.
och underhållas för de medel, sora nu till ersättning för
transporter med Krono-skjuts utbetalas; dock att kostnaden
härföre icke må öfverskrida det hittills för Kronoskjutsningen
vanligen utgående belopp.
Hvilket dock Rikets Höglo!!. Ständers egen ompröfhing härmed vördsamt
underslälles.
Stockholm den g April 1834-
IST:o 43.
Ankom til! Exp. Utsi. den 19 April kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, att jord»
och strandcgares rätt till hafsfiske mätte uti den
under utarbetning varande nya Fiskeri-stadgan
'blifva bibehållen,
Hedervärda Bonde-Ståndet här till Utskottets Utlåtande remitterat en
a! Hans Hansson ifrån Götheborgs- och Bohus Län väckt motion, att Rikets
Högloft. Ständer mätte hos Kongl. Maj:t göra den underdåniga hem.
ställan, att ingen rubbning eller förändring i nu gällande Författningar, angående
jord- och strandegares rätt till hafsfiske måtte vidtagas uti den under
arbete varande nya Fiskeri-stadgan, utan desse vid de dean tillagde förmoner
och enskilde fisken varda bihehållne; och hafva Lars Hansson och Johannes
Johansson ifrån berörde Län med Motionairen sig förenat; hvarjemte Nils
Strindlund yttrat den önskan, att i den nya Fiskeri-sfadgan enskildes fiskesrätt
i elfvar och liafsskär måtte erhålla någon utvidgning och bevaras
ifrån intrång af Kronan, helst det ofta skall hafva inträffat, att Kronan på
hvarjehanda sätt tillegnat sig enskildes fisken, utan att återvinning, der den
eljest sannolikt bort lyckas, ens kunnat försökas af rätte egaren, i anseende
till dermed förenade betydliga kostnader.
Utskottet bär tagit i öfvervägande hvad sålunda blifvit anförd t och
dervid inhemtat, att Kongl. Maj:t, som, under den 3i Augusti sistlidna
år, i Nåder anbefallt Cominerce-Coilegium, att utarbeta och lill Kongl.
Alim, JSetv. och Otc ort. Ul~k. Betänka,.- de N.o 43*
Maj :ls Nådiga pröfning insända förslag lill ny Fiskeri-stadga, i sammanhang
dermed, beträffande frågan om slraudegares rätt lill fiske vid Nordsjön,
behagat serskildt infordra Högste Domstolens yttrande, luiru långt ifrån
stranden en dylik rätt, om den verkligen förefinnes, rättvisligen må kunna
yrkas, samt huruvida den i något fall må omfatta upptagandet af musslor
eller skal till agn för storfiske; hvilket utlåtande för närvarande på
Högste Domstolen är beroende.
Och enär den af Hans Hansson väckta fråga salunda redan utgör föremål
för Kongl. Majrls Nådiga uppmärksamhet, och i sinom lid lärer blifva
af Kongl. Maj:t, efter omständigheterne, i Nåder pröfvad och afgjord,
samt, i Utskottets tanka, en framställning hos Kongl. MajU, sådan Motionairen
åsyftat, vid detta förhållande, icke vöre lämplig, anser Utskottet
Hans Hanssons motion icke böra till någon Rikets Högh
Ständers åtgärd föranleda.
Hvad angår Strindlunds framställning, alt genom den nya Fiskeri'
stadgan enskildes rätt till fiske i elfvar och hafsskäl- matte utvidgas samt
bevaras ifrån intrång af Kronan; så, enär allmänna Lagen samt serskilda
Författningar utstaka gränserne för så väl Kronans, som enskilde jord-och
strandegares fiske-rättighet, samt densamma, utan någon serskild anmälan,
lärer, uti de delar sådant pröfvas nödigt, komma att ytterligare bestäm?
mas i merberörde under bearbetning varande stadga; äfvensom och. då det
af Strindlund omnämnde "intrång,” hvilket Kronan skall hafva tillskyndat
enskilde, icke är vordet närmare uppgifvet, finner Utskottet sie
sakna skäl tillstyrka Rikets Högh Ständer, att å Strindlunds
framställning fästa afseende.
Hvilket allt Rikets Högh Ständers egen upplysta pröfning vördsamt
underställes.
Stockholm den 17 April 1804.
Allni. Bcsv. och-.Occon. Ulsk. Betänkande NjO 44-
&T:o 44.
Ankom till Exped. Utst. d. 19. April kl. * • eft. m.
Betänkande, i anledning af vackt fråga om utsättande
af belöning för författandet af ea ny Catecheti
för ménige man.
Till delta Utskott Ivar Högloft. Ridder sk apel och Adeln remitterat en
af Herr Cederschiöld vackt motion, hufvudsakligen af det innehåll: att, sa
länge insigt i Salighels-läran är den enda kunskap Samhället fordrar
af menige man, beskaffenheten af den dertill begagnade Lärobok är af yttersta
vigt; att de många i senare tider gjorda försök lill omarbetning af
den urgamla Catechesen nogsamt bevisa dennes mindre lämplighet, så till
innehåll, sorn form, i förra hänseendet, genom en mängd af dogmatiska
spetsfundigheter, sorn deri skola linnas, i det senare, genom ämnenas mindre
goda ordning samt framställningssättet i frågor och svar, såsom allt
för mycket lämpande sig till utanläsning; att deremot en Lärobok i Christendomen
för menige man bör innehålla först en kort betraktelse
öfver naturen, dernäst öfver menniskans ursprungliga tillstånd och hennes
fall, samt slutligen medlen till hennes upprättelse o. s. v.; att dessa ämnen
böra till formen strängt logiskt indelas, och utan frågor och svar framställas
i aphorislisk korthet med Biblisk enkelhet; samt slutligen, att till vinnande
af en sådan förändring Rikets Högloft. Ständer borde hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla om utsättande af 2 å 3ooo Rdrs belöning för den,
sorn inom vissa år författade en, emot ändamålet nöjaktigt svarande, ny Lärobok
i Christendomen för menige man.
Vid pröfningen af delta ämne, liar hos Utskottet förekommit, att Utskottet
visserligen inser angelägenheten deraf, att den egentliga undervisnings-boken
i Christendomen, eller Catechesen, ernår all möjlig fullkomlighet,
men att Utskottet derjemte finner den af Motionairen föreslagne utväg
icke vara lämplig för ändamålets vinnande. Utskottet får i detta afseende
fästa Rikets Högloft. Ständers uppmärksamhet derpå, att utarbetandet
af ett förslag till Cateches, som skulle uppfylla alla rättmätiga anspråk, är
ett företag af den egna beskaffenhet, att det, minst af alla, torde kunna
framkallas genom lockelsen af en yttre och tillfällig belöning. Dertill erfordras,
utom ett förvärfvadt grundligt studium af Christendoruslärans urkuu
-
Ållin. Bcsv. och Oécön. Utsh. Betänkande N:o 44-
eler, der jern le en egen förmåga och inre kallelse, för alt kunna meddela åt
framställningen deraf all den enkelhet, ailmän-fattlighet och enfald, sorn för
ändamålet béböfves': en kallelse, sorn, der den finnes, hemfar hela sin
bevekelsegrund från sjelfva ämnets värde, men der den saknas, af inga
yttre medel kan . uppväckas.
Härtill kommer, att Motionairen icke uppgifvit, hvilken sorn borde
pröfva ett sådant förslag eller på hvars omdöme belöningens tilldelande
skulle grunda sig; men, äfven under förutsättning, alt pröfningsrällen skulle
komma ätt utöfväs af sådane personer, sorn böra anses för behörige domare
i detta afseende, så torde det likväl kunna befaras, alt den, sorn föletoge
utarbetandet af ifrågavarande förslag, med beräkning att derföre
vinna belöningen, skulle troligen hafva i syfte att lämpa framställningssättet
i öfverensstämmelse med den , åsigt, som lian förmodade hos sina domare
vära eller blifva den gällande.
Utskottet har icke heller kunnat dela Molionairens åsigt, att en serskild
Cateches borde begagnas för menige man; och alldenstund det är en bland
Christendomens uteslutande egenskaper, att dess sanningar i deras ursprungliga,
enkelhet äro lika mycket passande och tillfredsställande för alla samliälls-classers
behof, så lärer det .vara äfvenså magt påliggande, sorn i sakens
natur grundad!, att den Lärobok, sorn för den första och egentliga undervisningen
deri befiiines tjenlig till ändamålet, och i sådant afseende an ta,ges, ber
begagnas gemensamt af alla Stånd och alla Classer i samhället utan åtskillnad.
På desse skäl anser Utskottet sig icke kunna tillstyrka Rikets
Högloft. Ständer att bifalla Herr C c der seht öl ds förslag
om utsättande af en belöning, för att tillvägabringa
en ny Lärobok i christendomen för menige man.
Deremot och som Utskottet finner både nyttigt och behöfligt, att den
nu antagne Catechesen öfverses och dess möjliga brister afhjelpas; får Utskottet
begagna detta tillfälle för att vördsamt
hos Rikets Högloft. Ständer tillstyrka en underdånig anhållan
om Kgl. Majrts Nådiga befallning till Presterskape! att
inom sig utse en eller flere deputerade, för att utarbeta förslag
till de ändringar och förbättringar i nämnde Lärobok, hvilka
kunna befinnas nödige, och hvilket förslag borde vara
'Bill. lill R. St. Prot, i334. 8'-de Sami.
g:de Häftet,
3.
>8
'Allm, &esv> och Oecon, JJtsk. Betänkande Ko 44*
färdigt att antagas vid samma tid, som den xiya JBibel-öfversättningen.
Dack varder detta, jemte arne Ledamöters serskilda meningar, Rikets
Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning härmed underställdt.
Slockholm den 9 April 1834-
Reservationer:
1:0 af Grefve Horn: ”Ehuru jag lemnat min röst tili den afUtskoW
tet gjorda hemställan om behofvet af en öfversedd och förbättrad Cateches
i öfverensstämmelse med nya Bibel-öfversättningen, delar jag likväl icke
Utskottets mening, att uti detta tillstyrkande ligger ett antagligt skäl
för förkastandet af Herr Cederscliiölds motion.
Det är, enligt min tanka, intet föremål af högre vigt för lagstiftningen
än folkundervisningen; då, i det hela betraktadt, Staten icke är annat
än en uppfostrings-anstalt och eger ingen’’ sann betydelse eller varaktig
grund, utan den allvarligaste omfattning af mensklighetens heligaste sak,
eller den religieust moraliska bildningens framsteg.
Den låga ståndpunkt, på hvilken densamma sig nu befinner i vårtjfädernesland,
är öfverflödigt att ådagalägga^ jag vill endast åberopa deu allmänna
röstens fordringar på skärpta police-lagar och band på industri-utvecklingen,
till utrotande af den vederstyggliga fylleri-lasten, sorn man påstår
hafva blifvit nationel. Månne ej detta öfverklagade onda har sin rot
uti den bristande hyfsning, sorn hos allmänheten alstrar falska begrepp om
menniskans moraliska värde , och den grad af bildning , som lyfter henne
utur den råaste sinnlighetens djuriska tillstånd; månne den ensamt bibringas
barnet af den dogmatiska religions-undervisningen? Jag tror det
icke, och tyckes hafva alla liders erfarenhet till stöd för min mening.
Mig synes att skillnad bör göras emellan en till de första begreppen
i religionen och sedoläran lämpad Lärobok och en dogmatisk Cateches;
den förra ämnad till barnets första undervisning under föräldrars eller
målsmäns handledning; den senare lika nödvändig till Presterskapets som
allmänhetens efterrättelse vid tillämpningen af den salighetslära, hvartill
vår kyrka bekänner sig; hvarföre Catechesen måste vara uppställd efter en
politisk-religieus åsigt, i full öfverenstämmelse med Kyrkans yttre betydelse;
hvadan också den presterliga undervisningen uti denna likasom all
Theologisk kunskap påfordras, för att leda lärjungens begrepp uti abstractionens
vilseförande rymder. Jag anser det vara af verklig våda för bar
-
Altin, Besv. och Oecon, Utsk, Betänkande N.o 44-
l9
nets moraliska och sannt religieusa utveckling, då dess första undervisning
uti bok skall ske medelst det Catechetiska föredraget, oftast under ledning
af de mest okunnige tolkare af religionens sanningar; ty bär fordras
vanligen endast ett bokstafligt svar på de utur boken upprepade frågor,
och barnets skärpta minne synes vara den enda frukten af en pinsam läsöfning.
Af eget och andras exempel vet jag, att med det fullständigaste
upprepande af frågor och svar utur Catechesen, intet enda sundt begrepp
varit förenadt, men väl har den minnesdigra lexan gifvit näring åt det
fåfänga skrytet med kunskap utan vetande. Fruktansvärdt är det äfven,
att mången religionens lärare blifvit bedragen af delta sken, och lilldömt
det lättfärdiga sinnet ett pris, som endast borde tillkomma den hjertligasle
öfvertygelse, grundad på enkla och fattliga begrepp uti en salighetslära,
aldrig ämnad att belasta samvetet med tvifvel om dess stora sanningar,
dunkelt lärde och orätt uppfattade.
Det vill derföre synas mig, som skulle en Lärobok uti religionen och
sedolöran, lämpad lill barnets uppfatlnings-gåfva, äfvensom till ledning och
uppbyggelse för den i andlig och lekamlig torftighet uppväxta allmänheten,
vara af nöden; en afhandling nemligen, sådan Motionairen den åsyftat:
hvarföre jag vördsamt tillstyrker Herr Cederschiölds förslag alt, medelst
utsatt praemium, belöna ett arbete, som kunde anses svarande emot
ändamålet.”
2:0 Al Lars Larsson ifrån Skaraborgs Län: ”Jag förkastar den materialistiska
åsigt, som, i likhet med trollkarlen Simon, hvilken i Apostla-gerningarne
omtalas, tror den Heliga Andes gåfva kunna köpas för penningar,
och gillar derföre Utskottets Betänkande, då det afstyrker förslaget om
utsättandet af ett högt pris för utarbetningen af en ny Cateches. Men härmed
var ock motionen helt enkelt afslagen, och dervid hade, enligt min
tanka, Utskottet bort stanna. Hvad sedan ordas örn revision, om underdånig
anhållan hos Hans Majestät m. m., ogillar jag till alla delar. Reviderad
blef väl vår Cateches af 1810 års Ständer, och reviderade de honom
så illa, att han efter några och tjugu års förlopp behöfver en ny omarbetning,
så förtjena de förebråelsen för. en oförlåtlig lättsinnighet Men
jag tror ej att så förhåller sig. Jag har sjelf läst vår Cateches och i honom
icke funnit något, som strider emot Guds heliga ord. Han är god,
om lian efterlefves; han säges hafva brister; nå väl! hvad menskligt är,
som icke har sådane? Om vi skulle bortlägga denne och antaga en annan,
månne denna nya blefve utan brister? Äfven vår nya Psalmbok har
Allm. Besv. och (Jacon. Ulsk, Betänkande N.o 44
krister; skola vi derföre genast eller efter ao- år föreslå utarbetandet!
af en annan,? ••— Når .(len nja Tfibel-öfvérsättiungem en dag binner utkomma
ock antagas, så kommer val afven den att kafva krister;: sien ; skalk
den val derföre genast förkastas,.eller skall man slraxt föreslå utarbetandet
af en förbättrad Bibel-öfversältning? — Vill man consequent förfara,
så skola vi på della vis få ständiga Catecbes-, Psalmboks- och Bibel-Comileer.
Att några frågor; i vår Catecbes kunde vara enklare ock tydli-r
gare, gör. intet till. luifvudsaken; ja, om äfven en ocb annan fråga der skulle
finnas,; som är mindre nödig, eller öfverflödig, så betyder också detta!
mindre. Hnfvudsaken är, att Ghrislendomens grundläror finnas der rent,
klart oell med nödig fullständighet framställde, ocb det äro de, efter allt
livad mitt enfaldiga förstånd kan inse. De högbildades ordande om naturens
kännedom och studerande är vackert; men denna kännedom* såsom ett
serskildt studium, anser jag för allmogen vara mindre maktpåliggande*
Naturen, studera vi! under våra arbeten ocb prisa naturens Herre för dess
godhet ocb under. Alt klra känna Gud och den lian. sändt häfver, Jesurn
Ghrislum, anse vi såsom det angelägnaste och högsta får våra barn och:
finna gss nöjda, om denna kunskap, såsom nu är förhållandet, i Gatechesen
meddelas. Nu först har allmogen hunnit alt blifva rätt hemmastadd'
med den nya Calechesen och missnöjet öfver förlusten af den gamla har
ock nu först upphört. Men att just då föreslå den nyas afskaffande och en
annans antagande, vöre att: hos folket väcka ett allmänt missnöje. Äfven
den ökade afgift, sorn härigenom skulle uppkomma,; bör icke lemnäs-oan*-  märkt. Finnas flere barn i- ett hus-, så. skola de alla. hafva den nya Ca-'
techesen, fastän de förut hafva den gamla. Denna nya utgift, ehuru för
den bemedlade obetydlig, är dock för dem fattige ganska känbar. Denna
utgift, om jag. ansåge den för nödvändig, skulle dock icke omnämnas;: men
nu, då jag af intet skäl. finner den vara af behof ve t påkallad, måste jag, af
ömhet för den fattiges belägenhet, taga den i betraktande, och både af detta
och ofvan angifnc. skäl, i liela allmogens namn inom den ort för hvilken
jag är Riksdags-fullmäglig, protestera emot förslaget om utarbetandet och
antagandet af én annan Gatéches. När nya Bibel-öfversätlningen blifver
färdig samt af K.onung' ocb Ständer gillad och antagen, då först blifver
ock, enligt min oförgripliga länka, rätta liden ali tänka på en Gatechesrevision,
mea icke förr.”
Alim. Desv. och Oecon. Uisk. Betänkande Wo 45.*
?'' •) ’ ' • ' N:o’ 45..
Ankom till Exped.-Uts!-<. cl. i9 April kl. 1 eft. ni»
f ; , • r.
Betänkande, i anledning af vackt fråga, om tittryckligt
stadgande derom , att mäldegare ej
må anses pligtig} att till rnjölnares biträde'hälla
folk vid qvarnen ander förmalningséiden.
Uti ett tili Hedervärda Bondeståndet ingifvet memorial, sorn: lili detta
Utskotts handläggning blifvit remitterad ti har Riksdagsfullmägligeh' ifrån
"VesteriNorrlands Län Nils Strindlund anfört, att, då Kongl. Stadgan d.
16 Mars 1739 innehåller,, att qvarnegare bör vid ansvar hålla våg i 'qvarnen,
så att mälden blifver efter vigt tili och ifrån mjölnaren lemnad; men,
sådant oaktadt, hos-; visse Domstolar den åsigt gjort sig gällande,, att qvarnsökande
borde, under den tid mälden vid qvarnen förvaras, derstädes hålla
folk till mjölnarens biträde, hvarigenom stadgandet om vägning synes
öfverflödigt, enär den person, som, å mäldegarens vägnar, vistas i qvarnen,
äfven kan tillse, att någon försnillning ej eger rum, det måtte en sådan
förklaring af författningarne i ämnet utfärdas, att mäldegare, som vid tullqvarn
ej/vill elien har tillfälle qvarstanna under målningen, dertill ej må
anses förbunden, utan, sedan han efter vigt mälden till mjölnaren aile runa
t, ega. att, utan* personlig närvaro eller hjelp vid förmalningen, mälden
å utsättande tid återhemta, med afdrag i vigten endast för tillåten tull.
Utskottet i sorn vid behandling, af detta ärende , tagit" kännedom om
det Domstolsbeslut i uppgifna ämnet, hvarom Motionairen förmält, har
äfven inhemta t, att Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 16
Mars 1789, i 45 §• innehåller, att egare af odalq.varnar, som mala för
Lilltägt, böra, vid 5 daler silfverraynt vite, hålla väg i qvarnen: och att
mälden bör vägas till och ifrån, mjölnaren, äfvensom HäradsRätten i hvarje
landsort, efter dess beskaffenhet och förra vanlighet, skulle pröfva, huru
mycket i Lilltägt erläggas borde, hvilket sedermera af Landshöfdingen
efter omständigheterne borde fastställas, till véderhörandes efterrättelse;
varande desse föreskrifter,, genom 7 i Kongl. Resolutionen på allmogens
besvär, den 10 September 1743 och 27 §, i Kongl. Resolutionen på
slädernes besvär den 3 Februarii 1748, till allmän efterlefnad förnyade;
och som stadgandet om mäldens vägande synes ej blott förutsätta mähle
-
Allm. Besv. och Oecon, Visit. Betänkande N:o 45»
gares rättighet, att till mjölnarens vård spanmålen aflemna, intill dess
den, i moa af tillförsel och vattentillgång m. m., kan hinna förmalas
och afhemtas , utan ock beräknadt, att undanrödja all anledning till tvist
inäldegare och mjölnare emellan, och betaga den sistnämnde tillfället att
något undansnilla, samt det jemväl torde böta antagas, att qvarntullen anses
utgöra vedergällning både för målningen och för den tillsyn å spar.-  mål och mjöl, som erfordras, så länge varan vid qvarnen måste förblifva;
alltså och då åliggandet för mäfdegare, att sjelf eller genom annan
person till mjölnares biträde sig vid qvarnen uppehålla intilldess förmälning
kunde, för sig gå, skulle'oftast medföra flere dagsverkens förlust, öf-,
verstigande sjelfva qvarntullen, emot hvilken vederbörande, som till
mäldelag blifvit beräknade, äro berättigade, att vid skattlagde qvarnar
varda betjenade; fördenskull finner Utskottet sig böra, i likhet med hvad
Motionairen hemställt, vördsamt föreslå,
att Rikets Högloft. Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om utfärdande af uttryckligt stadgande
derom, att mjölnare ej niå, för spannmåls förmälning, af
egaren dertill fordra annan afgift, tjenstbarhet eller vedergällning,
än den qvarntull, sorn nu är eller framdeles
varder i laga ordning bestämd.
Hvilket dock, jemte en Ledamots serskilda mening, Rikets Högloft. Ständers
närmare pröfning vördsamt undérställes.
Reservation
af Herr Pejron: ”Jag kan icke dela den åsigt, som i detta ämne
gjort sig gällande, med mindre en förändring i nu varande Författningar,
angående qvarn-tnll-taxans upprättande i underdånighet föreslås, ty vid
qvarn-tullens bestämmande tages hittills blott i beräkning vedergällning
för sjelfva förmalningen och tillsyn af säden; men icke besväret af den
handräckning, som, så väl vid mäldens vägande, som vid förmalningen erfordras;
också, då mäldegaren qvarstannar vid qvarnen tills spanmålen
blifvit förvandlad, vare sig till mjöl eller gröpe, eger qvarnegaren ingen
rätt alt begära någon slags afgift eller vedergällning utöfver den på föreskrifvet
sätt upprättade Qvarn-Tull-Taxan, hvaraf ett exemplar bör i
qvarnen vara att tillgå, men deremot, om, som det mången gang händer,
synnerligast i städerna, säden qvarlemnas till mjölnarens vård under
förmalningen, måste mäldegaren vid afhemtningen erlägga en veder
-
Ailm. Besv. och öccon, Vtsk. TJilaiaädc .V,o 4&.
gallning för det besväret mjölnaren eller qvaraegarens folk nödgas vidkännas,
hvilket synes mig ganska billigt , och sker sådant i många landsorter.
Jag skulle således vördsamt föreslå, att Rikets Högloft. Ständer bos
Kongl. Maj:t endera uuderdånigst anhålla, att den ifrågavarande, af billigheten
påkallade vedergällning togs i beräkning vid Qvarn-Tull-Taxans
upprättande, så väl af Magistraten som HäradsRätterne, eller ock att denna
vedergällning eller penningeafgift i hvarje ort fastställdes, på enahanda
sätt, som Qvarn-Tull-Taxorne tillkomma, till undanrödjande deraf,
att qvarnegare eller dess ombud göra egennyttan gällande och egenmägtigt
laxera qvarnsökanden.
N:o 46.
Ankom till Exp, Utsk. den 19 April kl. 1 eff, m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om utfordan*
de af Författning med förbud emot monopoliers
stiftande till menigheters förfång.
Vällofliga BorgareSlåndet hav till Utskottets handläggning remitterat
ett af Herr Hallgren afgifvel memorial, deruti han, med åberopande af
60 §. Reg. Formen, framställt nödvändigheten af en Förordning, innehållande
förbud emot monopoliers stiftande till menighelers förfång, med undantag
af sådane privilegia exclusiva, som, lill nya uppfinningars befrämjande,
på vissa år af Kongl. Majit i Nåder beviljas, och föreslagit, att
underdånig anhållan om en dylik Förordning måtte af Rikets Höglofl,
Ständer bos Kongl. Majit frambäras; och har Herr heffler i Motiouairens
anhållan instämt, med anmärkning, att under de sista ao åren, flere
personer i Götheborgs förstäder erhållit den enskilda rättigheten att bedrifva
så kallad skeppsfournerare-rörelse, hvilken är af så vidsträckt beskaffenhet,
att den omfattar allt, både lill handel och handt verkerier hörande,
samt svårligen kan controleras, i följd hvaraf den för flere medborgareclasser
skall vara dubbelt menlig, och ej bort meddelas, sedan*
den emellan åren 1809 och 1816 inträffade ovanliga- liandelsconjunctur
Allm. Besv. och Gecon. Utsi. Utlåtande $;0 4ö
upphört, derunder ifrågavarande rörelse måhända kunnat anses vara af beLöfvet
påkallad.
Vid öfvervägande häraf har Utskottet funnit den föreslagna Författningen
desto mindre behöflig, sorn den af Herr Hallgren åberopade 60
§. Reg. Formen, i sista momentet, innefattar ett .stadgande i ämnet, så
kraftigt, sonl det af Statsmagterne kan meddelas. Berörde §. bjuder, alfe
”Konungen ej må, till vinning för Sig och Kronan, eller enskilde perso*
”ner och Corporationer, någre monopolier fastställa;” och då häraf otvunget
lärer följa, att förbudet omfattar alla monopolier, ehvad de lända en
eller flere personer eller hela menigheter till förfång; men i händelse
Motionairen ej skulle anse det nog tydligt, han torde böra, i den för
Gru 11 dlags-förändri 11 gar bestämda ordning, söka tillvägabringa det tillägg,
sorn kan nödigt finnas; alltså och enär, i anledning af det förhållande,
Herr Leffler} i afseende på Götheborgs Stad enskildt, anmärkt, någon
Utskottets åtgärd icke torde erfordras; föranlåtes Utskottet
afstyrka Rikets Höglofl. Ständers bifall till framställningen
om utfärdande af förbudsförfattning emot monopoliers stiftande
till menigheters förfång.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers närmare pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 17 April r834*
STOCKHOLM, hos Ludv. Westerberg i834-
Allm. B-csv.- och Occon.-Utsk. Utlåtande N.o 4l
-
c
N:o 47.
Ankom lill Exp.-Uuk. den 12 April kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, derom, att åt sk ill ige i
Elfsborgs Län kringspridda Rusthälls-numror under [Festgötha
afsuttne Cava/lerie måtte derifrån afsöndras samt
med Elfsborgs och IFöstgötha Dahls Regementen förenas.
Uti ett från Hedervärda Bonde-Ståndet till detta Utskott remitteradt
memorial, har Riksdagsfullmägligen Anders Danielsson ifrån Elfsborgs Län
anfört, hurusom, derigenom att Cavalleriets indelning föregick InfanteriRegementenas,
och att till det förra utsagos hemman, som du för tiden
voro de förmonligaste, inträffat, alt åtskilliga kringspridda Rusthållsnumror
under Westgötha afsuttna Cavallerie befinnas uti Elfsborgs Län på ett betydligt
afstånd ifrån det egentliga Regementet, som hufvudsakligen utgöres
af Rusthåll inom Skaraborgs Län. Delta förhållande har Molionairen ansett
öijen lig t i oeconomiskt afseende derföre, att Rusthållarne måste vidkännas
ganska betydliga kostnader genom långväga skjutsningar, fortskaffande
af ordres, bref ru. m., samt i mi 1 itai tiskt hänsende derigenom, alt manskapet
för dessa numror kan egentligen anses såsom detacheradt ifrån Regementet;
att tillsynen deröfver, ifrån Regementets sida, fordrar omgångar
och tidsutdrägt, och alt truppen, vid ett hastigt uppbrott, icke kan samlas
så skyndsamt som eljest, enär två till fyra dagar skulle erfordras innan
Regementet, samladt, kunde afmarchera.
Efter Molionairens tanka, kunde den anmärkta olägenheten lättast afbjelpas
på det sätt, att nämnde Rusthållsnumror förenas med Elfsborgs
och Westgötha Dahls Regementen, af hvilka de omgifvas. Fördelarne deraf
vore många, olägenheterna inga, Rusthållarne erlade i allt fall sin häst»
vacance och förblefvo i åtnjutande af sina Augments-räntor, samt beklädde
och bevarade sin soldat på samma sätt som förr. Befälets besvär vid sistnämnde
Regemente skulle visserligen derigenom ökas, men af Ollicerslönerne
vid Westgötha Regemente vore utan tvifvel tillfälle, om så nödigt ansåges,
alt, sedan Militair-befälet erhållit högre löner, vedergälla de förres besvär,
och om Compagnien, vid början af ett fälttåg, skulle finnas öfvertaliga, jermnades
detta snart genom inträffad afgång.
Under anmärkning derjemte, alt enahanda förhållande, som här of*
Bih. till R. St. Prot. l83f. 8 Sami. 1
to:de Häftet.
*
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.-o <£8.
van är uppgifvet, eger rum jemväl pä andra ställen, och att det vore af
lika vigt för Arméens rörlighet, som ländande till besparing och lindring
uti Rust- och Rotebållarnes utgifter, om vidt kringspridda Compagnier och
Regementen blefro mera concentrerade, har Motionairen förklarat, att han
icke ville föreslå en rubbning uti Indelningsverket, utan allenast anhölle,
det Rikets Ständer mätte fästa Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på
detta ämne, så att detsamma,, till rättelses vinnande, mätte i Nåder tagas
i betraktande.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet öfverväga!; och ehuru Utskottet
inser och Srkänner de stora olägenheter i omförmälde afseende, som
ega rum i Elfsborgs Län och andra orter, der olika Corpser äro indelte;
likväl och sorn, efter Utskottets tanka, ändring derutinnan icke kan till vägabringas
utan rubbning i Indelningsverketx hvilket åter är ett ämne af
den vidtomfattande och ingripande egenskap, att, för vinnande af sådana
parliela fördelar, hvarom nu är fråga,, någon till en dylik rubbning ledande
åtgärd ieke lärer böra vidtagas;: alltså anser Utskottet
sig icke kunna tillstyrka hvad Riksdägsfullmägtigen Anders
Danielsson i ofvanberörde måtto föreslagit, utan hemställer
vördsamt, att motionen mätte förfalla.
Dock varder detta till Rikets Höglofi. Ständers egen pröfning vördsamt
öfverlemnadt.
Stockholm den 22 April 1854-
N:o 48V
Ankom tiH Exp’.-Utsk. den 23- April kl. 'J e. m.-
Ut låt ande j i anledning af väckta motioner derome att spridda
Rote-andelar måtte i möjligaste mon sammandragas:
I detta ämne hafva från Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskottets
handläggning blifvit remitterade serskilde motioner,, hvaruti blifvit yrkadt,
af:
1:0 Carl Gabrielsson från Östergöthland, att de besvär oeh kostnader,
sorn uppkomma deraf, alt strörotarne i flere orter äro på långt afstånd
från stamrotarne skiljde, måtte, så vidt möjligt är, afhjelpa® genom
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.o 4&
3
tillåtelse för Rotehållarne, att utbyta de på längre afstånd från stamrotarne
varande strörotar, emot mera närbelägne;
2:0 Mäns Månsson från CalmaF Län, att en jemkning i roteringen
vid Smålands Båtsmans-Compagnie måtte ske, så att de hemman, som äro
belägne intill hvarandra, blifva till hvarje roteringsnumer sammandragne;
3:o Jan Petter Jansson från Stockholms Län, att enahanda sammandragning
och jemkning måtte ega rum i afseende å Båtsmansrotarne inom
sistberörde Län, der roteandelarne äro spridda ofta på 2 till mils afstånd
från hvarandra;
4:o Johannes Christoffersson från Kronobergs Län, att, enär den roteinteressenter
lemnade frihet att sammandraga sig endast på få ställen blifvit
begagnad, oaktadt deras aflägsenhet från hvarandra medförde stora olägenheler,
så väl för rotehållarne, sorn soldaterne, hvilket förhållande skall
ega rum i den del af Kronobergs Län, sorn är anslagen till rotering vid
Calmar Regemente; det måtte en sammandragning af stam- och strö-rotarne,
oberoende af rotehållarnes godtycke, blifva allmänneligen påbjuden
och befalld, samt taga sin början med första numret i hvarje Compagnie.
Till upplysning i ämnet, får Utskottet vördsamt anföra, att Kongl.
Maj:t, genom Ciroulaire-Bref till vederbörande Auctoriteter den 3o Maji
1826, i Nåder förordnat, att alla ansökningar om utbyten af från stamrotarne
aflägsne lijelprotar samt om roteflyttningar i allmänhet böra ske hos
Kongl. Majits Befallningshafvande i Länet, hvilken, efter att, så väl den
rotehållare, med hvilken roteflyttningen är i fråga, sorn äfven soldaten eller
båtsmannen, då någondera numern icke är vacant, hörde blifvit, samt
vederbörande Regements- eller Corps-Chef jemväl i ämnet yttrande afgifvit,
eger att, efter förekommande omständigheter och gällande Författningar,
i anledning deraf meddela Utslag, hvilket dock bör Kongl. KammarCollegii
pröfning underställas; samt att, sedan Rikets Ständer vid förra
Riksdagen i underdånighet anhållit, att rotehållarne måtte tillåtas vid Sockenstämma
utse visse Deputerade, sorn egde sammanträda och, gemensamt
med Kronobetjeningen, uppgöra förslag till de Toteutbyten, som kunde finnas
lämplige; så har Kongl. Majit, under den 3 October 1839, beslutat, att
härutinnan skulle förblifva vid hvad genom ofvannämnda Circulair-Bref
redan vore stadgadt; äfvensom Kongl. Majit, uppå Rikets Ständers vid samma
Riksdag gjorda underdåniga hemställan, att project till ny Roteindelning
på Öland, måtte uppgöras, under den g Julii i83o, förklarat Sig icke
kunna dertill lemna bifall, helst omförmälde Circulaire-Bref jemväl härvid
borde tjena till efterrättelse.
4
Allm. B c,iv.~ och Oceon.-Ulsk. Betänkande N;o“43-
Och alldenstund, genom merberörde Kongl. Bref den 3o Maji 1826,
sorn föreskrifver huruledes och i hvad raan sammandragning af spridda
roteandelar må kunna trllvägabringas, det ändamål, sorn Motionairerne åsyftat,
redan är tillåtet och utväg för dess vinnande anvisad; fördenskull och
då det allenast beror på Rotehållarne sjelfva att begagna denna utväg;,
samt Johannes Christoiferssons förslag, att en sammandragning af spridda
stam- och strö-rotar måtte anbefallas3 efter Utskottets tanka, ingalunda är
lämpligt, enär det synes böra icke allenast ankomma på Rotehållarne, hvilkas
rätt och fördel egentligen äro i fråga, att sjelfve derom göra anmälan
eller ej, utan ock, sedan anhållan om dylik sammandragning egt lura, för
hvarje serskildt fall, bero på en närmare undersökning och pröfning, huruvida
densamma bör bifallas eller afslås; alltså anser Utskottet någon åtgärd,
i anledning af de i ofvanberörde måtto väckte motioner, icke erfordras,
samt får, på sådan grund vördsamt
hemställa, att motionerne måtte förfalla.
Hvilket dock till Rikets Ständers egen pröfning Vördsamt öfveilenmas*
Stockholm den 22 April 1834-
Vio 4g,
Ånlom till Exp.-Utsk. den 3o April kh 2 e. E®
Betänkande, i anledning af väckt frågaj ont Frälsehemman$
skyldighet att utgöra Kronobr efbäring.
Hedervärda Bonde-Standet har till Utskottets handläggning remitteras
Riksdagsfullmägligen Mäns Månssons ifrån Calmar Län memorial, af innehåll,
att då billighet och rättvisa fordra, det egare af Frälsehemman med
Krono- och Skatte-hemmnns innehafvare deltaga i Kronobrefbäring i den
nion skjutsning för närvarande utgöres, och jordbrukets befrielse ifrån berörde
tunga icke lärer vara att förvänta, fann Motionairen sig föranlåten
yrka, att Kronobrefbärings-skyldigheten för Frälsehemman, genom uttryckligt
stadgande, bestämdes, och alt underdånig framställning härom måtte hos
Kongl. Maj:t göras.
Delta har Utskottet tagit i öfvervägande och får upplysningsvis vörd
-
Allm. Betv.- och Occoru-Utsk. Betänkande N:o 49•
5
samt anföra, att, sedan Rikets Höglofl. Ständer vid 1810 ars Riksdag beslutat
och Kongl. Maj:t i Nåder fastställt och genom Dess Nådiga Förordning,
den 6 April samma år, låtit kungöra, att för Utsockne- och Frälsehemman
Kronoskjuts bör utgöras under krigstider på lika sätt, som af
Krono- och Skattehemman, men under fredstider, såsom dittills, endast tili
hälften deremot; och att Rå- och Rörs- samt Insocknehemman, sådane
Kungs-ladugårdar af rå och rörs natur, som äro i enskild mans ego, prestbol
och stomar samt den ecclesiastik-jord, sora af innehafvaren fritt disponeras,
och ändtligen all stadsjord bör under krig deltaga i Kronoskjuts
lill hälften emot Skatte efter nuvarande mantalsberäkning, och för stadsjorden
serskildt, under förbehåll, alt densamma ej får högre sammanlagda
skjutsningsbesvär än Kronoskatte; så har Kongl. Majit, genom Nådige Bref
den 11 Julii 1811 och den 25 Januarii 1820, förklarat, dels att Kronobrefbäring
vore ett emot Kronoskjutsning svarande besvär, hvadan de till
förstnämnde ändamål ansla^ne hemman i allmänhet vore fria från skjutsning,
dels ock att Konungens Befallningshafvande borde, hvar inom sitt
Län, tillse, att Kronobréfbärande jordegare, i jemförelse med de Kronoskjutsskyldige,
icke må öfver billigheten betungas, samt hålla hand deröfver,
att de härom utfärdade Författningar noggrannt efterlefvas, och att
inga missbruk med Rronobrefbärings-rättigheten föröfvas till obehörig tunga
för allmänheten; i öfverensstämmelse med hvilka Stadganden, Kongl.
Maj:t jemväl, uti serskilde under Dess höga pröfning dragne mål, enligt
hvad Kongl. Brefven lill Katnmar-Collegium den 21 Maji 1819 och
den 1 Julii i83o utvisa, i Nåder förklarat Frälsehemman icke kunna undgå
att Kronobrefbäring besörja i den moa dem ålåg att Kronoskjuts utgöra.
Enär ofvananförde Riksdagsbeslut och Författningar sålunda innefatta
ej blott ändring i hvad 9 §. af Ridderskapets och Adelns Privilegier den
16 October 1728 om Frälsehemmans befrielse ifrån Kronobrefbäring stadgar,
utan ock föreskrift, att detta åliggande bör, i samma föi hållande, som
skjutsningsskyldighefen, fullgöras, torde någon ovisshet härom icke förefinnas
eller vidare bestämmande häraf erfordras; dock sorn skiljaktig tillämpning
af hvad i ämnet redan finnes stadgadt möjligen skulle kunna inträffa
i följd deraf, att 181 o års Riksdagsbeslut och Förordning icke uttryckligen
omtala, huru med Frälsehemmans Kronobrefbäringsskyldighet borde förhållas
och att ofvannämnde Kongl. Bref icke äro allmäniigen kungjorde;
alltså och då tvetydighet i Författningar eller anledningar till deras olika
tydning, så vidt ske kan, börg undanrödjas, anser Ufskottet sig böra vördsamt
föreslå,
.G
Allm. Besv,- och Oecon.-ZJtsk. Betänkande N.o So
-
att Rikets HögloQ. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Kongl. Majit täcktes låta utfärda Dess Nådiga
Förordning, angående utgörandet af Frälsehemmans Kronobrefbärings-skyldighet
.efter enahanda grunder, sorn, i afseende
på Kronoskjutsning, finnas stadgade och påbudne.
Dock varder detta Rikets Höglofl. Ständers närmare pröfning vördsamt
underställd t.
Stockholm .den 3o April i83z{.
N:o 5o.
Ankom till Exp.-Utsk. den 3o April kl. a e. m.
Betänkande j, i anledning af väckt fråga om ny organisation af
Hushå lls-Sällskapen.
Till Utskottets handläggning har Högvörd. Preste-Ståndetöfverlemnat
ectt af Herr Fältprosten Bjursten till Ståndet ingi f ve t memorial, derutinnan
haiT, under åberopande af den erfarenhet, att Hushålls-Sällskapen nästan
allestädes äro mindre verksamma och sakna frihet att röra sig, såsom
varande bundne inom alltför trånga former och beroende af Läne-Styrelserna,
hvilkas vidsträckta embets-åligganden icke medgifva, att med uppmärksamhet
följa och leda alla de ärenden, som af dessa Sällskap borde
omfattas och behandlas, föreslagit, att af Hushålls-Sällskapen må bildas
municipal-inrättningar, sorn, oberoende af inverkan ifrån högre myndigheter,
vore berättigade att, utan all omgång .och omedelbarligen, genom Kongl.
Landtbruks-Academien, få hos Regeringen framställa sina tankar om ortens
tillstånd och föreslå de medel, sorn kunde befordra den allmänna välmågan;
förmenande Motionairen denna Sällskapens reorganisation vara nödvändig,
så vida genom dem något gagneligt skall kunna vinnas.
Efter behörigt öfvervägande af detta ämne, har väl Utskottet funnit,
att en förändring af Hushålls-Sällskapens Styrelse icke kan anses vara öfverflödig,
men enär de väsendtligaste föremålen för hvarje af dessa Sällskaps
verksamhet, äfvensom den deraf följande fördelaktigaste organisationen af detsamma,
egentligen bero af locala omständigheter, anser Utskottet något allmänt
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 51.
7
stadgande i afseende å deras sammansättning vara mindre lämpligt, utan'
tror Utskottet tvärtom, att det borde vara hvarje Hushålls-Sällskap öppet
lemnadt, att, utan hinder af de allmänna föreskrifter, sorn finnas bestämda
i Kongl. Brefvet den j September 1813, och hvilka egentligen afsett bildandet
af nya Sällskap i de Län, der sådana icke förut funnos, men icke
någon rubbning uti stadgandena för de då redan existerande, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet få begära de förändringar i sin styrelse och organisation,
som Sällskapet anser mest kunna befordra de med detsamma åsyftade
ändamål; och på det Hushålls-sällskapen ifrån en dylik underdånig
begäran icke mätte anse sig vara förhindrade genom nyssberörde Kongl.
Brefs innehåll,, anser Utskottet sig böra
tillstyrka Rikets Högloft. Ständer, att, medelst underdånig
Skrifvelse, bos Kongl. Majit anhålla, att, genom LandtbruksAcademien,
. sorn utgör Hushålls-sällskaps förenings-punkt
och hvars verksamhet på desamma till stor del beror, måtte
infordras samtliga Hush å 11 s-s ä 1 ls ka pen s yttranden, huruvida
de finna någon förändring i sina närvarande stadgar af bebo
fvet påkallad, samt att Kongl, Majit derefter; täcktes vidtaga
det beslut, sorn i Nåder pröfva» vara bäst och nyttigast.
Dock varder detta till Rikets Höglofl, Ständers; egen upplysta pröfning
öfverlemnadt.
1 i
Stockholm den 3o April 1834*
Nio 5U
Äntom till Exp.-Utsk. den 3o April Ll. 6< e. m.
Betänkande j, i anledning af väckt motion ont af skaffande af
Extra Länsmän i Blekinge.
Uti ett af Hedervärda Bonde-Ståndet till detta Utskotts handläggning
remitteradt memorial, bar Riksdagsfullmägtigen Gustaf Appelqvist från
Blekinge Län anfört, hurusom Landshöfdinge-Embetet i nämnde Län, genom
kungörelse den 3o sistlidne December, meddelat till vederbörande*
kännedom, att Kongl. Majit i Nådig Skrifvelse den 7 i samma månad, tills
ridare tillåtit Konungens Befallningshafvande, att constituera extra Läns^
8
Allm. Eesv.- och Oecon.-Utsh. Betänkande N:0 St.
män, hvilka, vid utöfning af deras tjenst, egde åtjnuta lika skydd som
Kronobetjening i allmänhet, samt den andel i böter och den ersättning
för de utmätnings-förrättningar de verkställa, som ordinarie Länsmän, efter
Författningarna, tillkomma; och ehuru det förmodas, att högstberörde
Nådiga tillåtelse, under närvarande förhållanden, icke allt för långt utstråckes
eller missbrukas, likväl och då. den i sin tillämpning måste för allmogen
blifva menlig och betungande, i följd så väl af de ordinarie Länsmännens
redan alltför knappa inkomsters minskning, som af otillräckligheten
af hvad de extra Länsmännen kunde påräkna för deras bergning,
hvarigenom alla desse Tjenstemän skulle försättas i 9rmod och nödgas begagna
utvägar till försörjning, som för allmänheten torde blifva nog kännbara,
oberäknadt den tillökning i kronobrefbäring och underbetjening, som
ifrågavarande inrättning förmodas medföra; så fann Motionairen, under
förutsättning att likartad åtgärd i Rikets öfriga Län snart kunde vidtagas,
ämnet påkalla särdeles uppmärksamhet, hvadan han föreslagit en underdånig
framställning hos Kongl.Maj:t, om ofvanbemälde extra Tjenstemäns afskaffande.
Utskottet har tagit kännedom om Kongl. Maj:ts åberopade Nådiga
Bref den 7 December nästlidet år, och deraf inhemLal, att tillåtelsen att
constituera extra Länsmän blifvit Konungens Befallningshafvande meddelad,
i anledning af dess underdåniga framställning, om behofvet af ökadt
antal Kronobetjening inom Blekinge Län, som med en folkmängd å landsbygden
af 65,327 personer, vore försedt endast med 2:ne Kronofogdar
och sex Länsmän, hvilkas mångfaldiga göromål och nog vidsträckta områden
ej lemnade dem tillfälle att med den omsorg och noggrannhet, som, lindér
ett tilltagande fylleri med deraf följande oordningar, mera än förr påkallas,
fullgöra deras åligganden för allmänna lugnets och säkerhetens bibehållande,
hvarföre Konungens Befallningshafvande anhållit om Nådigt tillstånd,
ej blott att förordna extra Länsmän till biträde för de ordinarie,
der sådant kunde finnas af nöden, utan ock att å de gästgifvaregårdar eller
andra ställen inom Länet, der vården om allmänna säkerheten det
fordrade, antaga extra Police-gevaldiger, hvilken, med det skydd annan
Kronobetjening tillkommer, kunde afstyra förefallande våldsamheter och
inträffande förbrytelser åtala, till hvilken senare hemställning Kongl. Majtts
ifrågavarande Nådiga Bref likväl icke innefattar bifall.
Vid öfvervägande häraf, har hos Utskottet stadgats den öfvertygelsen,
att Tjenstemän, utan lön eller annan säker och tillräcklig inkomst, blottställde
för armod, antingen svagt eller alldeles icke fullgöra deras åligganden.
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N;0 St.
9
den. Att de ifrågavarande extra tjenstemännen, hvilkas åtgärder hufvudsakligen
lära komma alt afse ordningens vidmagthållande, ej kunna påräkna
nödtorftig bergning, utan att, på ett eller annat sätt, falla allmänheten,
i orten der de anställas, till last, synes påtagligt. Om än brott och oordningar
under senare åren i Blekinge Län så tilltagit, att, till motverkande
deraf, en ytterligare ansträngning af police-magten erfordras, torde dock
med visshet kunna förutsägas, att cn lönlös tjenstemanna-personal ej kommer
att motsvara åsyftade ändamålet; hvaremot Utskottet anser municipalanstalter
i detta afseende vara högst lämpliga, och äfven böra kunna tillvägabringas,
då, efter hvad Konungens Befallningshafvande i sin underdåniga
framställning förmält, en stegrad omsorg för lugnets och allmänna
säkerhetens bibehållande är af en allmänt uttalad önskan påkallad, och
dylik anstalt inom en Socken i Länet redan lärer med framgång vara vidtagen.
Skulle åter jemväl utmätnings- och andra tjenstegöromåls mängd fordra
ett större antal Kronobetjening än som, sedan längre tider tillbaka, i
Länet funnits, äfven under krigs-år, och den brytning i credit-förhållanden,
som derefter och i följd af disccnternes fall inträffade; så torde en ny
reglering af Länsmännens district och tjenstemäns tillsättande med vanliga
löne-förmoner böra ske; men intill dess sådant kan försiggå, vid förra
förhållandet böra förblifva, hellre än alt extra tjenstemän skola antagas,
hvilka möjligtvis kunna finna beräkning deruti, att oordningar icke motverkas,
utan öfvergå till förbrytelser, derigenom tillfälle till åtal och bötesandelar
beredes, eller alt åtal nedläggas mot någon afgift till åklagaren,
som på så sätt kan finna en snar och bestämd inkomst ega företräde för den.
högre andel i böter, hvilken, efter en stundom besvärlig och långvarig rättegång,
väl bör kunna förväntas, men också kan uteblifva, då den, i förening
med kronans eller andras andelar, skall på én gång utgå, och oftast
med kroppsplikt försonas. Hvad man velat motarbeta, skulle sålunda
kunna inträffa, och resultatet blifva motsattsen af hvad man väntat. De
angifna missbruken äro lyckligtvis i senare tider sällsynte, och höra numera
till undantagen; men för deras återinförande fordras blott anställandet
af en talrik åklagare-personal, utan lön och utan annan utsigt till bergning
än den vinst, som af medmenniskors förseelser hemtas; och man torde
häraf jemväl kunna vänta ganska ofördelaktiga verkningar på folkets
föreställning om Lagars och Författningars efterlefnad och handhafvande.
Bih. lill R. Si. Fröt. tSXf. 8 Sami
i o: de Häftet.
i
IO
Allm. Besv.- och Occon.-Utsk. Utlåtande"N.ö 5s
Med anledning af hvad anfördt blifvit, får Utskottet alltså vördsamt
tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer,
att hos Kongl. Maj:t frambära den underdåniga önskan, att
extra Länsmän, eller andra Police-tjenstemän, utan lön
eller bestämda arfvoden, icke måtte i Blekinge eller andra
Rikets Län tillförordnas.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers närmare pröfning vördsamt öfverlemnas.
Slockholm den 3o April i834-
N:o 5j.
Ankom till Exp.-Utsk. den 3o April kf. 6 e. ni,
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, dels om upphörande
af Expeditions-kronofogde-tjenster, dels om åtgärder till
befordrande af de Författningars efterlefnad, sorn bestämma
vilkoreti för dylika tjensters tillsättande.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Oeconomie-Utsköttets utlåtande
remitterat följande till Ståndet ingifna memorial, nemligen:
1:0. af Anders Svensson ifrån Hallands Län, hvaruti han, efter en
framställning af den kostnad och skada, som skall förorsakas allmogen
inom nämnde Län derigenom, att serskilde så kallade Expeditions-kronöfogdar
blifvit derstädes tillsatte, föreslagit, att dessa tjenstebefattningär',
som hos. fordringsegare och gäldenärer skola väcka lika mycken missbelåtenhet,
matte hädanefter alldeles upphöra- och i stället irom hvarje
Socken eller Pastorat utses en pålitlig, välkänd och vederhäftig person,
sorn utrnätniugs-gilda handlingar till verkställighet inom samma Socken
eller Pastorat emottager och, un ler uppbördsmaiina—ansvar, redovisar;
uti hvilket förslag Bengt Gudnumdsson ifrån: Hallands Län sig förenat;
2:0 af Anders Danielsson ifrån Elfsborgs Län, Som yrkat, att, då
det missbruk i flera Län sk ill ega runi, att Expeditions-kronofogdar förordnas
ofta utan verkligt behof, eller, ona de än. för en kort tid.möjligtvis
kunnat vara behöflige, utan ali fortfarande anledning förblifva vid
sina erhållna förordnanden, Rikets Höglofl. Ständer måtte hos Kongl.
Allm. Besv.- och Oecon.-Utsh Utlåtande !S:o Så.
M >j:t utverka samtlige Landshöfdingars förständigandé, ätt iloggräliiVt; iakttaga
de föreskrifter angående Expeditiöns-kfrönofogdärs tillsättning, sorn
uti serskifde Författningar redan finnas bestärnde.
I anledning häraf får Utskottet' vÖrdsåmt 'upplysa, att flere stadganden
finnas vidtagna i .afseende å sättet och vil korén1 för Expeditionsltrönofögdars
förordnandé, hvaribland må hätnnäS Kämmär-CölTegii, på
Kongl. Majrts Nådiga befallning, utfärdade Ctrduldire-bref äf dé'n T8 Junii
i8o5, sorn innehåller, ”att ansökningar om Expeditions-kronofogdars
tillsättande icke kunna af bemäkle Collegium upptagas och till Kongl.
Maj:ts bifall anmälas, om ej med EéTiorigtXäkarebevis tillika varder styrkt,
alt ordinarie Kronofogden ej förmår af ålderdom eller afåkommen sjuklighet
sin syssla och de dermed förenade åligganden sjelf förrätta; att
ordinarie Kronofogden bör uppgifva hvad lian, för ett sådant biträde, i
tjensten vill bestå under den tid han deraf är i behof, och att Landshöfdingen
jemväl bör meddela yttrande, huruvida den, som till Expedilions-kronofogde
varder föreslagen, kan med det utfästade arfvodet finnas
belåten, så alt lian icke må falla allmogen till last, och tunga; äfvensom
att i öfrigt Landshöfdingarne icke är tillåtet, att Expeditionsfogdar
förordna eiler dylika conslilutorial och fullmagter utfärda, såsom
emot författningarne stridande.”
Häraf vill det synas som, med undantag af de Expedilions-kronofogdar,
hvilka i några Län. blifvit ti 1!agde lön på stat, och således böra
anses såsom ordinäre tjenstemän, alla öfrige dylike personer endast äro
•att betrakta såsom vicarier för ordinarie Kronofogdarne, hvilka jemväl
böra bekosta deras underhåll; och enär ett förbud emot dylika vicariers
förordnande skulle vara lika olämpligt, som att betaga hvarje annan
tjensteman, hvilken, genom lagligen styrkt förfall, är uturståndsatt alla
sina åligganden förrätta, att få antaga ett biträde i tjensten, samt enär
de missbruk, hvilka, på sitt Anders Svensson antydt, af de i Halland
tillsatte Expeditions-kronofogdar skola blifvit begångna, kunnat af vederbörande,
efter befogenhet, i laglig väg lill rättelse anmälas, anser Utskottet
sig böra
afstyrka Rikets Höglofl. Ständers bifall lill Anders Svenssons
motion.
Beträffande Anders Danielssons framställning, om en anmälan hos
Kongl. Majit, angående efterlefnad afdeom-Ex-pedit+mts-kronofiogdfiis tillsättning
meddelade Författningar, så enär en dylik anmälan ifrån-Rikets Höglofl.
Ständers sida, enligt Utskottets tanka, iclie äf Éeboflig, då det står v«-
1.2
Allm. Besv.- och Oecon.-Vlsk. Utlåtande N:o Ss.
derbÖrande öppet, att bos Kongl. Maj:t sjelfva anföra underdånig klagan
öfver de öfverträdelser af Författningarna, som, i berörde afseende, i ett
eller annat fall, kunna vara begångne, lärer Anders Danielssons motion
icke böra till någon Rikets Högloft. Ständers åtgärd föranleda.
Hvilket dock till Rikets Höglofl, Ständers eget afgörande öfverlemna®.
Stockholm den 3o April i834«
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, 1834*
Allm. Besv. och Ocean, Utsk• Betänkande N.o 53-
i
N:o 53.
Ankom till Exp.-Utsls. d. 3 Maji II. 12.
Betänkande i anledning af vackt fråga om förändring uti
Indelta Armé ens organisation, och om militair-undervisningens
införande vid Rikets allmänna Läroverk, i öfverensstämmelse
med andan af Conscriptions-Systemet.
Högloft. Ridclerskapet och Adela har lill Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottfet
remitterat ett af Herr Montgomery, Gustaf, ingif—
vet memorial, deruti han, genom en utförlig historisk jemförelse emellan
verkningarne af de lejda arméerna och det'frivilliga national-försvaret, sökt
utveckla den grundsats, att systemet af stående härar i alla tider och hos
alla folkslag varit ett frätande gift, tärande på nationernas innersta krafter,
utan förmåga att hetrygga Staternas sjelfständighet, och egande en tvetydig
framgång vid eröfrande företag; hvaremot foikbeväpningen, eller det
på medborgerlighet grundade Krigs-Systemet, alltid verkat gynnsamt för de
nationer, som detsamma anlitat, vare sig till eget försvar, eller för alt hämnas
lidne orättvisor och förtryck. Och alldenstund, ifrån denna synpunkt,
Krigstjensten, då densamma medelst en jemlik fördelning, åligger hela folkmassan,
icke mera är, eller åtminstone icke länge borde vara en serskild,
någon medborgare-dass tillhörande förrättning; så har Herr Montgomery,
med tillämpning häraf på Sverige, yrkat att National-Beyäringen måtte
med Indelta armeen sammansmälta, vid den senares successiva reducerande,
samt derjemte föreslagit att, lill utbildande af det sjelfständiga foisvaret
genom ändamålsenliga uppfostrings-anstalter, mililaire Professorer
måtte anställas vid Universiteten i Upsala och Lund, en militaire Lector
vid hvarje af Rikets Gymnasier, samt en Exercitie-Mästare, med kännedom
af Svenska Krigs-Historien, vid hvarje trivial- och apologist-skola;
hvaremot den elementaira militaire-uppfostran vid Carlberg skulle' upphöra,
och Stats-anslagen för densamma öfverflyttas på de förenämnda militaire
Lärarne vid Rikets öfrige Läroverk. Efter behörig pröfning af detta
ämne, får Utskottet vördsamt anföra: att Utskottet fullkomligt erkänner,
det ideen om National-beväringen öppnat en ny åsigt af försvars-väsendet
i allmänhet, och att denna idee, då den rätt tillämpas, ostridigt
befordrar ett godt ändamål. Men det är med denna, som med alla nya
Bih. till R. St, Prot. 1834. 8.de Sami. i
11 :te Häftet,
'Allm, Besv. och Oecon. Utsk. Betänkande JV.-o 53*
ideer och åsigter; de äro icke på en gång fullvuxne och utbildade att
verkliggöras. De behöfva tid att utvecklas och mogna , för ali i verkligheten
blifva, hvad de böra vara; och icke nog härmed; äfven sjelfva samhällsförhållandena
behöfva modifieras, förändras eller jemkas, för att, utan
våda eller brytning, kunna öppna sig och emottaga verkningarne af en ny, genomgripande
åsigt, om än aldrig så rigtig och nyttig. Härtill behöfves också tidens
mägtiga inflytande. Egentligen måste hvarje ny åsigt, i den nion hart är
vigtig och omskapande, först bana sig väg tili häfd i allmänna omdömet, för
att kunna öfvergå till verkställighet i Samhället. Går man åter detta omdöme
och tiden i förväg; villman intvinga det nya, ännu icke häfdvunna, och derigenom
uttränga redan stadgade förhållanden, förrän behofvet deraf erkännes,
så verkar det nya menligt, i stället för välgörande, och föranleder dessa reaclioner,
som aldrig uteblifva, då man upphäfver det redan bestående, linnan
det är moget för en sådan förändring.
Utur denna synpunkt betraktar Utskottet den nu väckta frågan om
utsträckning af National-Jaeväringsskyldigheten. Utskottet anser, att man i
detta afseende hittills iakttagit en, efter nuvarande förhållanden afpassad
medelväg, att det icke är nödigt eller lämpligt att öfvergå till ytterligheter,
i fråga om detta system; att denna måtta icke nu torde kunna öfverskridas,
utan på bekostnad af folkets trefnad i fred; och slutligen att, om än
heväringsskyldigheten skulle kunna utsträckas, så måste i alla fall en National-beväring,
för att kunna uppfylla hvad man af densamma har att
vänta, icke sakna en så kallad Stam af inöfvad stående trupp, hvartill den
indelta armeen torde vara den enda ändamålsenliga, som under nuvarande
förhållanden kan åstadkommas, och derföre, i stället för att afskaffas,
lärer böra till behöflig styrka bibehållas och till tjenstbarhet fullkomnas,
intill dess samma ändamål framdeles, i följd af Conscriplions-systemets
utbildning och i öfverensstämmelse dermed, må kunna på annat
sätt vinnas och tillvägabrjngas.
Med tillämpning häraf till Motionairens förslag, att beväringsmanskapet
skulle införlifvas med indelta Armeen, sorn i mon af inträffande vacancer
borde reduceras, förekommer vidare, att en sådan förening, under
krigstid, väl blifvit genom Beväringslagen föreskrifven, men att denna lag
ingalunda inedgifver, att, under freden, på sätt Motionairen yrkar, en
till den vacanta roten hörande Beväringsyngling skulle kunna insättas i
Numer på 5 år, utan lega, lön, torp eller hemkall, hvaremot Roten
skulle till Staten erlägga en lämplig vacance-afgift i penningar eller
Spanmål; äfvensom Utskottet tror sig med visshet kunna förutse, att ett
Allm. Besv. och Oecon, Utsk. Betänkande IV.o 53.
3
sådant recrut 'ringssätt icke kan verkställas, enär det är osannolikt att
bevärings-ynglingen, utan motsvarande fördel, låter frivilligt inskrifva sig
till tjenstgöring i numer på 5 års tid; Och aldenstund Utskottet hvarken
från motionen kunnat hemta någon giltig anledning lill föreslående,
såsom lagligt åtagande för en del Be vä ringsskyldige, att under fredstid
ingå i ordinarie nummer, ej heller inser någon billighets-grund, hvarefter
en sådan inskrifning skulle kunna bestämmas, så tror
Utskottet sig böra vördsamt afstyrka Rikets Ständer ifrån alt
bifalla Herr Montgomerys förslag angående Bevärings-Manskapels
införlnvaude m.d mdelta Armeen, i mon af sig yppande
vacancer.
Beträffande dernäst frågan om upphörande af Krigs-Academien på
Carlberg, och om Militaire Lärares anställande vid Rikets allmänna Läroverk,
torde Utskottet få till upplysning i detta ämne meddela: det Ccmilen
till öfverseende af Rikets Undervisningsverk, uti dess underdåniga
Betänkande af den 20 December 3828 (pag. 199) föreslagit, att de 3
lägre Classerne vid nämnde Krigs-Academie, der blott elementar-undervisning
meddelas, kunde indragas, så snart undervisningen i de allmänna
Läroverken blifvit bragt till den höjd, att desa kunna lemna Lärjungar
med sådane kunskaper, som Comiten påräknat; Men att de ane
högsta Classerne ändock borde sedermera bibehållas, såsom jtillämpningsskola
för Armeens linie-Officerare, och utvidgas så , att den innefattade
lika mångå elever, som alla 5 Classerne nu innehålla, eller localen medgifver.
-
Vidare förljenar det nämnas, att då enahanda motion, som vid ane
föregående Riksdagar blifvit af Herr Montgomery väckt, vid den sist
förflutne af Oeconomie-Utskottet behandlades, yttrade delta Utskott att
det, i fråga om reformen af Läroanstalterne vid Krigs-Academien, till alla delar
instämde med Läroverks-Comitens förenämnde åsigter; i följd
hvaraf Utskottet ansåg motionen vara i så måtto väl grundad,' att KrigsAcademien
framdeles kunde såsom elemenlar-skola upphöra och hildas
till Applications-läro-auslalt; men så länge de ynglingar, som vilja ingå
på den Militaira banan, sakna tillfälle att vid de allmänna läroverken
inhemta vissa, för inträde vid Krigs-Academien, såsom Militairisk Applicationsanstalt,
erforderliga förberedande kunskaper, och då Comitens underdåniga
förslag, till förändringar i -det nu bestående undervisningssystemet,
borde i ett sammanhang, och icke styckevis, pröfvas' eller i verket sättas,
samt härtill koni, ali Kongl. Majit förklarat sig vilja uppskjuta med
4
Allm. Besv, och Oecon Utsk. Betänkande N;o 5$.
hufvudsakliga granskningen och slutliga afgörande! af berörde förslag, intilldess
äfven allmänna tänkesättet deröfver hunnit stadga och uttala sig,
så trodde Utskottet sig icke böra tillstyrka att den yrkade förändringen
med Carlbergs KrigsAcademie dessförinnan blefve tillvägabragt.
Vid sådant förhållande, och då samma skäl vid ämnets pröfning nu
förekomma, anser Utskottet, under åberopande af dem,
Herr Montgomerys vid denna Riksdag ånyo väckta motion
om KrigsAcademiens upphörande och Militaire Lärares anstäl
lande
vid de allmänna Undervisningsverken icke böra lill någon
åtgärd af Rikets Ständer föranleda.,
Dock varder detta, jemte en Ledamots serskilda mening i ämnet, Rikets
Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning härmed vördsamt understäldt.
Stockholm, den 22 Apiil i83j.
Reservation:
af Grefve Horn: Ehuru jag, lika med Utskottet, afstyrker Herr
Montgomerys motion, för så vida den yrkar Indelta Armeens införlifvande
med Beväringsmanskapet, medelst recrutering ur dess Classer
under fredstid, till fyllnad af Armeens vacancer, kan jag likväl ej gilla
det raisonement hvarigenom Utskottet kommit till den åsigt af ämnet,
sorn ensamt bort hemtas från de juridiska skäl, hvilka så rigtigt ligga
till grund för Utskottets beslut. Utskottet har nemligen, utan att underkänna
värdet af motionairens satser, yrkat på deras olämplighet såsom
njra idéer, hvilka behöfva tid att utvecklas och mogna. Conscriptionssystemet
är visserligen icke någon ny iclée; den är, om jag så får uttrycka
mig redan öfvermognad inom Europeiska Staterna och uti Sverige i
sin nya skepnad realiserad för 22 år tillbaka. Den eger äfven utan tvifvel
sin häfd i allmänna omdömet, så vida ej detta skulle missledas af
falska begrepp om eller förvexling af bruk och missbruk. Sålunda har
Utskottet, efter min tanka, orätt uppfattat sjelfva frågan, då Utskottet,
som medgifver dess ytterlighet, likväl, som motiv för dess förkastande,
yttrat, att medelvägens måtta icke na torde kunna öfverskridas
utan på bekostnad af folkets trefnad i fred. Mig synes denna måtta
h varken nu elier framdeles böra öfverträdas, emedan folkets trefnad i fred
är enda vilkoret för ett sjelfvilligt och kraftigt försvar under krig. Det
skulle derföre ej vara en beslöjad häntydning på kommande tiders möjliga
fordringar af en utvidgad Beväringspligt under freden, som jag velat
finna i Utskottets betänkande • fast hellre hade jag önskat den grund
-
Allni. Besv. och Occon. Utsk. Betänkande IV:o $3.
5
satts deri uttalad, att någon utsträckt beväringsskyldighet, till vinnande
af exercitie-färdighet i fred, icke vore af nöden, om till denna Bevärings
danande för sin krigiska bestämmelse funnes en ringa, men fullkomligt
väl inöfvad och bildad stam af verklige luslructörer eller exercilie-mästare,
lill antal måhända ej öfver 20 procent af ista BeväringsClassens
Numeraire; hvilken stående trupp äfven skulle verksamt bidraga lill befälets
fullkomnande i sitt kall. Men att under nuvarande förhållanden, i
saknad af en sådan stam, Beväringsmanskapets exercitie-färdighet och yttre
hållning bör uppdrifvas lill lika höjd med Indelta Soldatens, på det
man åtminstone må hafva en likartad massa af halfbildade krigare. Jag
hade önskat att Utskottet, med anledning så väl af motionen sorn af stadgandet
uLi 34 §• Riksdagsordningen, ingått uti en critisk behandling af
den fråga, huruvida Indelta Armeen verkligen kan utgöra en nyttig och
duglig stam för var Beväring, hvilken fråga Utskottet helt lösligen vidrört,
med den yttrade förmodan, att denna annee torde vara den enda ändamålsenliga,
som under nuvarande förhållanden kan åstadkommas. Delta
ytterst vigtiga ämne påkallade likväl, för alt blifva utredt, en grundad
motbevisning af Motionairens sats, 0111 oförenligheten af det lejda med det
frivilliga försvaret.
Man borde kunna antaga, att ett djupare begrundande af frågans både
theoretiska och practiska delar skulle fört Utskottet till en närmare
öfverensstämmelse med Motionairens åsigter, eller också berigtigå den mening,
att, med nuvarande förhållande i Sverige, Utskottet afsett den felaktiga
organisation af vårt Krigs-departement, som motverkar ali systematisk
administration af försvarsverket; meni sådant fall hade det legat inom
gränsen för Utskottets verkningskrets, att föreslå Rikets Högloft. Ständer
den underdåniga anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes, så vidt Grundlagarnes
stadganden medgifva, sammanföra arméens och flottans förvaltande
Verk under hvar sin ministeriela styrelse, samt äfven föranleda Constitutions-Utskottets
uppmärksamhet på nödvändigheten af en grundlags-förändring
i öfverensstämmelse härmed.
Det synes mig dock, att, oberoende af denna fråga, Utskottet kunnat
komma till den öfvertygelse om Indelnings-verkets närvarande förhållande
till Bevärings-systemet, att, så vida Indelta arméen äfvensom Båtsmanshållet,
efter en länge njuten fred, skall utgöra en pålitlig stam för national-beväringen,
måste dess.individuela färdighet och bildning i samma
förhållande stegras, som dess krigsvana upphör alt genomgripande inverka
6
Allm. Besv. och Occon, Uisk, Betänkande N.o 53.
på eu trupp, utur hvars leder de krigserfarne soldaterne till största delea
redan afgått. Att derföre en mindre, men väl öfvad och instruerad stam.
måste vida högre skattas än en talrikare trupp af föråldrade recruter,
som, till hvad grad af exeicilie-färdighet och yttre disiplinaire hållning
den må kunna uppdrifvas, äfven med förökad tunga för Statsverket
och Jordbruket under nuvarande organisation, likväl svårligen
kan motsvara det anspråk på ett högre värde, som det fria folkets söner
Tilja finna hos sine besoldade ledare, för att med tillförsigt följa dem och
deras anvisning i krigstjensten® utöfning; ty fruktansvärdt är, att om den lifliga,
af sitt heliga kall uppeldade Beyärings-ungdomen skulle, uti den stam,
sorn till efterdöme dem anvisas, i stället för krigiska och i sitt yrke kunnige
veteraner, finna till större delen sådane på lifstid anvärfde, vid Torpet
och famille-lifvet fästade J ordbrukare, som endast egde en ytlig kunskap
uti Soldat-lifvets fredliga bestyr, så kunde den ung i Be vä ringens förtroende
till egen kraft och duglighet alltför mycket lida, helst om ett mindre
omtänksamt befäl gaf ett oförtjent företräde åt den äldre stammens
måhända prydligare hållning. Det kan ej vara ett uppmuntrande oell för
krigslydnaden gynnsamt förhållande, då den frie mannen träder uti ett
nnderordnadt kamratskap till den legda Soldaten, så vida denne senare icke
är, genom en högre, uti det reela krigsyrket ådagalagd skicklighet, till
företrädet fullt berättigad.
Utskottet har icke fästat någon vigt vid Motionairens sanningsenliga
uppgift, att Indelta Soldaten, såsom innehafvare af dubbel sold, under
tjenstgöring är den dyraste krigare, Staten kan underhålla. Icke heller
har Utskottet velat uttala en åsigt, som derinom sökt göra sig gällande,
nemligen om förderfligheten af en institution, som föranleder till allt jemt
sig ökande tvister om skyldigheter och rättigheter emellan Staten, Rostoch
Rotehållare samt Armeens personal: frågor af betänklig art, då de
skadligt inverka på national-caracteren, såsom hufvudsakligen bidragande
till det inrotade misstroendet bos den skattdragande allmogen mot de högre
classerne i samhället, och icke eller nekas kan, att från de magtegandes
sida sjelfva Indelningsverkets natur påkallar sådane åtgärder, som, till
sin miiilairiska syftning goda och förtjenstfulla, dock äro till sin laglighet
tvetydige och endast uppskattas efter den oeconomiska inverkan de utöfva
på Rust- och Rotehåilares trefnad, som oftast deraf kännbart lider.
Jag skulle önskat, det ingen tvekan uppstått, hos Utskottet att instämma
i Motionairens uttalade öfvertygelse, att med Conscriptions-Systemets
natur det är oförenligt att, i afseende på krigsyrket, skall finnas mer än
Allm. Besv. och Oecon. TJtsk. Betänkande JWo -5A.
7
ett Stånd. Alt verkligheten, likasom begreppet, af krigare och medborgare
sammansmälta uti ett väl ordnadt national-försvar, hvarmed en särskild
krigarekast, om än indelt, är oförenlig; att om Rust- och Rotehållares
fördel rättvisligen skall afses framför tjenslens fordringar, Indelta armeen
efter en längre tids fred onekligen måste bestå af gamla och bräckliga Sol -  daler, hvilka, om krig utbryter, af orklöshet och håglöshet icke kunna
åtfölja arn éens rörelser, blifva hemsjuka, otjenstbara, fylla sjukhusen, och
minska sålunda den påräknade effectiva styrkan, samt, afskedade för ålderdom,
betunga Pensionsanstalterne eller ligga Rolarne till last, såsom inhyseshjon
med hustru och barn , hvaraf således skulle följa att Indelta Armeen uti
en snar framtid kommer att anses såsom en otjenlig stam för vår Beväring,
hvarföre dess suöeessiva indragning vid skeende afgång af de nu
tjenande Soldater och en derigenom sig alljemt ökande vacance-afgift skulle
lättast bereda möjligheten för en ändamålsenligare organisation af den
behöfliga stammen, som lill en början utgjordes af den på indragning
ställda Indelta Armeens effectiva Numerstyrka, till hvars högre utbildning,
genom förlängda vapenöfningar, de inflytande vacance-medlen lemnade
tillgång.
Med erkännande af förestående grundsatsers riktighet^ skulle jag likväl
tveka att tillstyrka åtgärder i full öfverenstämmelse dermed, emedan
Stalsklokhelen fordrar att Lagstiftningen, vid denna stora Samhälls-angelägenhets
behandling, lem nar eii skyldig uppmärksamhet åt de i ämnet
mindre upplyste Rust- och Rotehållares öfvertygelse om deras och fäderneslandets
gemensamma bästa; en öfvertygelse, vilseförd och måhända
alltför djupt rotfästad genom den ärfda erfarenheten af fordna ännu fruktade
missbruk, och genom traditionen om de strömmar af Svenskt blod
sorn flutit i ändamålslösa strider. Ämnets vigt och framtidens kraf böra
derföre noga öfvervägas, med det närvarande samhällets allmännaste begrepp
om Statens sanna fördel. ■— Med fästadt afseende således på det
möjliga, under nuvarande förhållanden, tror jag att 'Utskottet bort inskränka
sitt förslag dertill, alt Indelta Armeen och Bålsmanshållet i Riket
malle successivt indragas lill sitt halfva belopp sålunda, att hvarje Indelt
Compagnie eller Sqvadron, i nion af sig, yppande vacancer, minskas
till sin halfva numeraire, i öfverensstämmelse hvarmed Utskottet skolat
vördsamt tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer den underdåniga anhållan, att
Kongl. Majrt, på anförde grunder, i Nåder läcktes, innan nästkommande år,
låta utfärda ett påbud till samtlige Rust- och Rotehållare af Indelta Af
-
8 Allm. B c sv. och Oecon, Ut sk. Betänkande N;o 53.
roeen och Båtsmanshållet i Riket, att hvar för sig Compagnivis sammanträda,
för att sjelfve, eller genom lagligen i Sockenstämmor för hvarje
N:r valde Ombud, uppgifva hvilka Rust- och Rotehållare vilja vid inträffande
vacancer för deras numer erlägga till Staten en årlig afgift, emot
upphörandet af alla Rustnings- och Roterings-skyldigheter, samt om denna
vacance-afgift, sorn bör bestämmas för io års tid, skall utgå
i penningar eller spanmål och till hvad belopp. Skulle flera än
hälften af numer-beloppet sig till vacancer anmäla, blifva de mestbjudande
dertill berättigade och, i händelse af lika anbud, slites frågan genom
lottning. Om mindre än halfva antalet erbjudit vacance-afgift, bestämmes
den äfven efter högsta anbudet, som sedermera gäller till norm för
de Rust- och Rotehållare af samma Sqvadron eller Compagnie, hvilka i110m
den bestämda numerairen vilja i vacancen deltaga, och sig dertill hos
Konungens Befallningshafvande anmäla. Vid dessa öfverenskommelse!’ bestämmes
såsom vilkor: att alla interessenter i ett Rusthåll eller en Rote
.skola sig om en röst förena; att Rusthållare [bibehålla de till dem anslagne
augments-räntor, men att de icke kunna ingå uti vacancen förr än
vid deras numerkarlars afgång; att, vid de Regementen eller inom de Län,
der Recrutering och måhända Remontering sker genom så kalladt skof, ett
medelpris måtte, genom omröstning Läns- eller Regementsvis, af samtlige i
skofvet deltagande Rust- och Rotehållare bestämmas för Soldat-legan, eller
Remonten, hvilken afgift ingår till Staten, som derefter kommer att Récruteringen
eller Remonteringen ensamt ombesörja; att, med afseende på
Båtsmanshållet, det mätte samtidigt bestämmas ett förhållande, som tryggar
de vid effectiv Rustning och Rotering qvarblifvande jordegare, att icke
få vidkännas en ökad lunga af Båtsmanscommendering till tjenstgöring
i fredstid. Hvad sålunda i vacance-afgifter till Staten ingår, öfve riem nas
till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition att för armeens och flottans behof
användas och i behörig ordning redovisas.
Vidare reserverar jag mig mot Utskottets afstyrkande af Herr Montgomerys
förslag att upplösa KrigsAcademien vid Carlberg och tillsätta
Militaire Lärare vid Rikets allmänna undervisningsverk. En sann uppfattning
af Bevärings-s}rstemet påkallar onekligen det erkännande, att
samma system hufvudsakligen stödjer sig vid en dertill lämpad allmän
uppfostran. Svenska ynglingar böra ej sakna tillfälle att bereda sig till
deras vigtiga bestämmelse att bära vapen lill fäderneslandets försvar. Den
elementaira undervisningen i Krigs-vetenskapen måste derföre anses såsom
en
Allm. Besv. och O ?, en. Vtik. Betänkande N.o 5$.
ii
utlåtanden infordrats ifrån Kongl. KammarCollegium och Presterskapet
på Gottland, hvilket sednare jemväl med underdånigt yttrande inkommit.
Wid det sålunda upplysta förhållande, och då Utskottet delar de åsi"ter,
i afseende å eit förändring uti Presterskapets på Gottland aflöning,
hvilka vid förra Riksdagen gjorde sig gällande, finner Utskottet sig
icke kunna någon åtgärd, i anledning af Pehr J:sons Myrungs s
motion, tillstyrka.
Dock varder detta till Rikets Högloft. Ständers egen pröfning vördsamt
öfverlemnadt. Stockholm den 9 Maji iS3/{.
N:o 55.
Ankom till £xped. Utsi. d, 9 Maji II. 5 e. m.
Betänkande , i anledning af gjorde anmärkningar vid UU
skottets Utlåtande N:o 7, angående väckt fråga, om
utfärdande af förhud emot accord ti/l Land shöfding eE/nbeten.
Samtlige RiksStånden hafva till Utskottet återremitterat förenämnde
Utlåtande med gemensam anmärkning, att ifrågaställde accord åtminstone
på visse ställen ännu fortfara, hvadan förutsättningen om deras upphörande
blifvit emotsagd, under erinran derjemte, hos Högloft, Ridder skåpet
och Adelni alt motionen alltför väl kunde uteblifva, emedan det vore
kändt, alt åtgärder redan blifvit vidtagne, för att minska och småningom
afskaffa desse accord; men att, sedan frågan blifvit väckt, borde Rikets
Högloft. Ständer ej låta den förfalla, helst en sådan behandling deraf
framdeles skulle kunna åberopas såsom skäl för accordens bibehållande;
inom Högvördiga PresteStåndei: alt då det är af högsta vigt, att Länens
Styresmän befinna sig i en öeconomiskt oberoende ställning, sorn
under fortfarande accords-system, ej är att vänta, enär Landshöfdingarne
nödsakas betrakta deras Embeten såsom näringsfång, så borde den prisvärda
åsigt, i afseende på accorcfens afskaffande, som Regeringen förmodas
hysa. af Representationen öppet understödjas; inom vällofl, Borga~
reStdndef; att, genom accordgns afskaffande, åtminstone ett af hindren
la
Allm, pcsv- och Oecon, Utsk. Betänkande N:o SS.
kunde undanrödjas för den meddeliösa förtjenslens framträngande till så
magtpåliggande plaiser inom administrationens område, som Landsliöfdinge-tjensterne,
och folket öfver tygas att ej förmågan att erlägga accord antagas
såsom en befordringsgrund .till Embeten, hvilkas inflytande och
verksamhet fordrar allmänt förtroende till deras skicklighet, sorn bekläda
dem; och inom Hedervärda BondeStåndet inkast af enahanda syftning
med de hos Högvördige PresteStåndet och Wällofl. RorgareStåndet framställde;
hvarförutan Motionairen, Herr Petré} under discussionen inom
sistnämnde Stånd tillökt sitt förslag med den begäran, alt Utskottet måtte
tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer, att hos Kongl, Majit i underdånighet
anhålla om utfärdande af Dess Nådiga föreskrift, att de Landshöfdingar,
som hädanefter utnämnas, böra, innan Fullmagt för dem utfärdas, till
Kongl. KammarExpedilionen aflemna skriftlig, med edlig förpligtelse
undertecknad försäkran, att med deras företrädare i Embetet, något sysslan
rörande accord, icke förevarit eller framdeles skall ega rum,
Till följd af hvad sålunda anmärkt blifvit, har Utskottet ansett sig
ej böra betvifla ifrågakomne tjenste-accordens tillvaro, derföre Utskottet
jemväl sökt alt i ämnet förskaffa sig alla möjlige upplysningar, hvilka i
officiel väg ej kunnat påkallas, och med stöd af hvilka Utskottet tror sig
tillförlitligt känna att, genom, af Kongl. Majit vidtagne Nådige åtgärder,
Nio LandshöfdingeEmbeten redan blifvit accordsfrie, äfvensom att amor,
tering af accorden till fem andre af desse Embeten är beslutad och påbörjad.
— Utskottet tvekar icke att yttra den öfvertygelse, att ett stadgande
af den beskaffenhet Motionairen föreslagit, tillämpad! emot de
Landshöfdingar, hvilka vid emottagande af deras innchafvande Embeten
erlagt accord, skulle vara obilligt och medföra flere medborgares och
famillers oeconomiska förstöring, samt just genom dess härjande följder
förfela sitt ändamål, hyadan Utskottet icke heller finner sig k nnna tillstyrka
Rikets Höglofl. Ständers bifall lill motionen; men enär skadlighelen
af tjensteaccoi den är gifven, och äfven af Kongl. Majit i allmän Författning
erkänd, samt, ehvad amortering såsom den lämpligaste, eller annan till
ändamålet ledande utväg till accordens afskaffande blifvit jaf Kongl. Majit
i Nåder begagnad, Högstdensamme lärer utfinna sättet för accordens fullkornRga
undanrödjande i framliden; så anser Utskottet sig böra vördsamt föreslå,
att Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Majit, med förklarande
af dera? underdåniga tacksamhet för de af Kongl, Majit för ändamålet?
vin
-
Allm. Be sv, och Oecon. Ulsk. Betänkande IV. o S-j.
S>
en dea humanistiska bildningens allmänliga tillhörighet, skiljd ifrån ali
kastfördelning, och en högre Tillämpningsskolä för militairé-vettenskaperne
afser deras utbildning, sorn uteslutande egna sig åt krigstjensten. Ett
sådant Institut finnes redan och kunna lätteligen flera Applicationsskolor för
Linie-officerare hildas yid armeens depoter, om de ändamålsenligt organiseras.
Men, oansedt TJppfostrings-comiteens betänkligheter, tror jag de
mest talande skäl finnas för tillstyrkandet af KvigsAcademiens upplösning
samt att, med användande af de dertill anslagne Statsmedel, en Militaire
Professor anställdes vid hvardera . Universiteten i Upsala och Lund samt
en Exercilie-mästare, och tillika Gymnastik-lärare vid hvarje af Rikets
Gymnasier, Trivial- och Apologist-Skolor, derigenom Staten kunde vinna
den dubbla fördel att, med en allmännare inhemtad kunskap uti krigsvetenskapens
elementer, den lägsta officers graden, och måhända hela UnderOfficersCorpsen
kunde lemnäs Öppen för de bildade Bevärings-ynglingarnes
befordran och dymedelst en betydlig Statsutgift besparas.
Härmed förenade sig Herr Prosten Bjurstén, Herr prosten Lignell,
Herrar Arnberg och Ståhl, äfvensom Herr Rydin, hvilken sistnämnde
dock, i frågan om KvigsAcademiens upphörande, delade Utskottet*
mening.
,N:o 54',
Ank. tilt Exp. Ulsk. d. 9 Maji kh 5 e, os, .
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, om ett förän»
dradt löningssätt för Presterskapet på Gottland,
Uti ett till Hedervärda EondeStåndet ingifyet och derefter tall defta
Utskotts handläggning remitteradt memorial, har Riksdagsfulimägtigeu
ifrån Gottland Pehr Jtson Myrungs anfört, att aom nämnde province,
i afseende å Presterskapets aflöning^ vore mera betungad, än öfrige orter
i Riket, yille Motionajren, till befrämjande af så väl bestämd aflöning för
Bih. till R. St. Brot. 1834, 8 Samt, *
litte Häftet,
10
Allm. Besv. och^Oecon. Vtsk. Betänkande Nio $4*
Presterskapet på Gottland, som minskning i folkets lunga, föreslå, att i
ett lör allt, sex tunnor spanmål af hvarje helt hemman, och proportionaliter
af de mindre, till nämnde Presterskap erlades, Yidtages dessutom
den förändring, att, vid Kyrkoherdars afgång, tvänne Pastorat sammanslogos,
hvilket, i anseende till Kyrkorlies nära belägenhet intill hvarandra,
lätt kunde verkställas; skulle lionden till hälften kunna minskas och jemnhet
i Pastoratens storlek vinnas; äfvensom de derigenom ledige Påstorsboställen
kunde af Capellanerne få tillträdas, och dessas åter till Kronan
indragas.
Härvid får Ulskoltet vördsamt Upplysa, att vid sistlidne Riksdag
motion väcktes derom, att Presterskapet på Gottland, sorn, jemte såkallade
Terlialen, uppbure Krono- ock Kyrkotionde!], matte åtnöjäs endast
med Tertialtiollden, och att Pastoraten borde sammanslås, såsom nu äfven
är vordet yrkadt. Uti ett af 3:ne RiksStånd gilfådt Betänkande
(N:o i58, 8 Sami. 2 Band.) förklarade dock Allmänna Besvärs- och Oeconom
ieUtskottet sig icke. kunna tillstyrka bifall å desse förslag, enär,
dets Gottlands Presterskap» aflöning grundade sig på en emellan detsamma
ocb allmogen Ar 1648 uppgjord och året derefter åf Drottning Christina
confinnerad Cönvenlionsstadga, hvilken sedermera, genom förhyade
stadfästelser, af Sveriges framfarne Konungar blifvit sanctionerad, dels ock
Pastoratens sammanslående, om sådant ock kunde medföra någon lindring
för allmogen, likväl skulle mötas af många och stora svårigheter^, genom
den dervid oundvikliga förändring af nu bestående ecelesiastika Lagar
och Författningar; men sorn, lill. följd äf Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse
den 23 Februarii 1823, under påföljande år försök till reglering af Tiondeconvenlioner
emellan lärare och åhörare blifvit inom församlingarne,
i öfverensstämmelse med de uti Kungörelsen den 3 April 1816 meddelade
föreskrifter, ehuru med ringa framgång, gjorda, Och då Gotlländsfea
Presterskapets Tiondesättning» anbud, å ena sidan, och allmogens, å den
andra, jemte Kongl. Majlis Befallningshafvandes och DomCapitlets i Wisby
underdåniga förslag i denna fråga blifvit till Kongl Majit Öfvérlemnade;
så anhöllo, på sätt Utskottet tillstyrkte, Rikets Ständer, genom underdånig
Skrifvelse £ Nio 366) att Kongl. Majit täcktes, med anledning
iukomne handlingarne, besluta de ytterligare föreskrifter och åtgärder,
‘Sorn kunde anses lämpliga och, nied bibehållande al Presterskapets och
BondeStåndels fri- och rättigheter, bringa detta ärende till ett- önskadt
slut; och iir samma ärende för närvarande i det skick, ali underdåniga
Allm. Btiv.
vinnande redan vidtagne åtgärder, frambära den underdåniga önskan,
att Kongl. Majrt., lör ifrågavarande accorders nedsättning
och afskafiande , läcktes vidtaga de mått och steg, som i Nåder
kunna lämplige finnas;
Dock varder detta till Rikets Höglofl. Ständers närmare pröfning
vördsamt öfverlemnadt. Stockholm den g Maji 1834.
N:o 56,
Alik. tilt Exp, Utsk. d. 9 Maji kf. 5 e. m.
Ytterligare Utlåtande, i anledning af väckt fråga, om förbud
emot införsel i Riket af hästar ifrån Danmark och
dess Tyska Provincer,
Sedan Utskottet i Utlåtande N:o 10 afstyrkt Rikets Höglofl. Ständers bifall
till Jöns Pehrssons ifrån Malmöhus Län motion, om förbud emot införsel
af hästar ifrån Danmark och dess Tyska Provincer, har Välloll. BorgareStåndet,
enligt hvad meddeladt Prolocolls-Utdrag innehåller, den 10 sistlidne
April, efter anställd votering, lill Utskottet återremitterat berörde Utlåtande,
på grund af Herr Helsingii anmärkning, deruti Herr Petré instämt,
att Stuteri-Öfver-Slyrelsen, sorn visat mycken skicklighet och nit*
måtte höras, samt såmedelst upplysning inhemtas, om enahanda behof af utländska
Hästar till remonter, som vid förra Riksdagen, ännu eger rum.
I anledning häraf får Utskottet förklara, att Utskottet, om de fortfarande
höga prisen å remonter, eger tillförlitlig kännedom och derföre ej
varit i behof af den ifrågaslällde upplysningen, hvarförutan såsom grundadt
och ovederlagdt qvarstår, det för afslyrkande af införsel-förbud anförda
skäl, att ett sådant förbud skulle blifva utan åsyftad verkan, så länge
afsättning af utländska hästar kan inom Riket påräknas; och sorn afgifnc
utlåtandet redan blifvit af 3:ne RiksSlånd gilladt, nemligen af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln den i5:de samt af Högvördige PresleStåndet
och Hederv, Bonde-Ståndelden 10 nästlidne April, så kan, i följd af återremissen,
någon vidare åtgärd af Utskottet icke meddelas,
■Allm. Besv, och Oecon. Utsk. Betänkande. N:o 56
N:o 57.
Ank. tilt Exp. Utsk. den g Maij kl. 5 e. m.
Yttrande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets
Utlåtande N:o \ 2, angående väckt motion, om anstäl
lande
af Norrska hingstar vid Rikets Stuterier;
Hedervärda Bonde-Ståndet, Lar, enligt hvad meddeladt utdrag af dess
Protocoll den i5 nästlidne April visar, till Utskottet återremitterat ofvannämnde
Utlåtande, på grund af dervid gjorda anmärkningar, dels af Motionairen
Nils Pehrsson ifrån Örebro Län: att hittills gjorda försök nred
[Norrska hingstars anställande vid Strömsholms Stuteri och i Landsorterne
ännu ej kunnat blifva så fördelaktige, som framdeles torde böra förväntas
och att Sluteri-Öfver-Slyrelsen ej baft mycken moda alt få den Norrska
liästracen bär i landet upphjelpt och lill sin primitiva godhet återförd,
hvadan Styrelsens yttrande i ämnet förmenats vara origtigt och goda hingstar
kunna ifrån Guldbrandsdalen erhållas; dels ock af Nils Strindlund
ifrån WesterNorrlands Län: att Konungens Befallningshafvandes i Östersund
uppgift om Jemtländska hästracens företräde för den Norrska icke
är tillförlitlig, enär köp och byten af hästar varit och äro så liflige emellan
Norrige och Jemtland, att efter den såmedelst förorsakade sammanblandning
nu mera knappt skall kunna urskiljas hvilka hästar, sorn är0
af ena eller andra racen; men att det emedlertid lärer vara ©tvifvelaktigt,
att bäggedera öfverträffa deni ifrån Södra orterne i styrka och
uthållighet.
Dessa inkast, hufvudsakligen rigtade emot vederbörande Auctoriteters
af Utskottet åberopade yttranden, kan Utskottet ej tillägga vitsord eller
såsom skäl antaga lill förändring af dess med Stuteri-Öfvei-Styrelsens utlåtande
öfverensstämmande, förut uttryckta åsigt; och som Utskottets inlåtande
dessutom blifvit af Högloft, Bidderskapet och Adeln den 1 o samt
af Högvördige Preste-Ståndet och Vällofl. Borgare-Ståndet den losistlidne
April gilladt; så lärer vidare åtgärd af Utskottet i detta mål icke eriordras.
STOC K H O LM, nos Ludv, WesterbEkö, 1&34.
Allm, Be sv.- och Oec.-lltsk. Bet. N:o 58.
N:o 58.
Antom till Exp Utsk. d. 10 Maji kl. 2 e. m.
Betänkande , i ättledning af väckt motion om en Författnings utfärdande
, hvarigenom lönen for Pastorernes Adjuncter eller
vicarier bestämmes, att alltid vara en, i denna Författning
fastställd del af Pastoratets kända inkomst.
Donna motion liar, uti eli ifrån Ilöglofl. Ridder-skåpet oell Adeln till
detta TJlskoljs behandling remitterad t memorial, blifvit framställd af Grefve
Löwenhielm, Gustaf, som derjemte uti arne serskilda anföranden, såsom
skäl lör densamma, anfört: att Adjuncterne aflönas ganska olika, och
nå manga ställen med vula mindre, än som erfordras för deras bibehållande,
inom samhället, vid den grad af bildning, sjelfständighet och anseende,
som Embetet oeftergifligen klöfver; att uti det Stift, der varuvärdet
är högsL och penningevärdet lägst, lära Adjuncterne per medium njuta ^5
å 100 Enir U:gs-mynt; alt uti ett annat Stift och vid ett Pastorat, som
gifver en inkomst af 2,000 R:dr P:co, Adjiinclen skall aflönas med 20 R:dr
B:co, eller något mera; alt ehuru Landtslyrelsen borde understödjas åfelt,
äfven i verldslig måtto, dugligt Presterskap, så betager Adjtinctens klena
vilkor honom all förmåga dertill, emedan dessa ålägga honom ett sådant
beroende hos församlingen, som mäste lön inga hans existimation ibland
Sockueboarne; och slutligen, att, genom betingandet om aifvotle, emellan
Pastor och Adjunct skall uppkomma ett förhållande, som icke är passande
emellan arne Prestman, hvilka samfäldt böra sköta ett vigtigt kall; hvadan
Molionäiren, lill förekommande af allt detta, yrkar, alt en lämplig proceut
af den kända pastor 'al-inkomsten borde, genom en allmän Författnings utfärdande,
bestämmas såsom arfvode åt Ad jundell.
Uti dessa åsigter har äfven Grefve Cronhjelm, Otto August, instämt,
men derjemte ansett lika angeläget, att den tjenstgöring bestämdes, hvartill
Adjunclerna kunde skäligen lillförbindas; hvaremot Friherre Cederström,
Jacob, erinrat: alt man här synes hafva förblandat vice Pastorer med Ad
{'under;
att de senare, som af Pastorerne begäras hos Dom-Gapillen, icke
test rida Pastoral vå iden utan uppsigt; alt de fiina deremot tillsättas af Consistorierne,
ofta emot Pastorernes vilja; att Consistorium, då en Pastor begär
Adjunct, bör pröfva, om hans anhållan kan bifallas, och derjemte efEihang
till 11. St. Vrot. 15334* 8 Smil. 1
ta:le Häftet.
a Allm. Besv.- och Oec.-\J sk. Bet. N:o 58.
terfråga hvad vilkor Pastor vill lemna åt ett sådant biträde; och att det
således hvarken torde vara med ordning öfverensstämmande eller lämpligt,
»tt stifta någon Lag för Adjuncternes löner, enär det är„ Consisloriernes
rätt, att, vid tilldelning af Adjuncter, bestämma deras lönevilkor, och vice
Pastorerne deremot alltid njuta bestämd andel af Pastoratets inkomster.
Efter behörigt öfvervägande häraf, får Utskottet vördsamt anföra,
alt Utskottet väl finner alla skäl tala derföre, att den, som biträder Pastor
uti Embetsgöromålen, bör anständigt aflönas och således åtnjuta en skälig
andel uti de Embetet åtföljande inkomster, men att Utskottet anser beloppet
af denna aflöning icke kunna, med iakttagen billighet och rättvisa, en
gång för alla, bestämmas genom en sådan Författning, som Motionairen föreslagit.
Utskottet bör i detta afseende fästa Rikets Höglofl. Ständers uppmärksamhet
derpå, att Adjuncternes göromål och besvär icke blolt på olika
ställen, utan äfven på samma ställen, under olika tider, äro ganska olika.
Stundom händer visserligen, att Adjunclen, jemte skyldighet att predika,
äfven deltager i Pastoral-vården, men oftast har han endast den förra
af dessa angelägenheter sig ålagd. Dessutom kan Pastorn sjelf på ena stället
vara mera verksam, på ett annat mindre; äfvensom på ena stället Adjuncten
redan kan hafva vunnit erforderlig vana och skicklighet för bestridandet
af de presterliga göromålen, då deremot på ett annat ställe till Adjunct
antages en person, som nyligen ingått i det andeliga Ståndet, och således
ännu icke inhemtat practisk kännedom och nödig erfarenhet för utöfningen
af sin befattning, hvadan han ock af Pastor, hvilket oftast torde
vara fallet, måste tilldanas, ledas och undervisas; helst det icke lärer vara
så ovanligt, att Pastorerne understödja en hoppgifvande, men medellös yngling
till hans studiers företagande och fullbordan, och sedermera begära
hans biträde såsom Adjunct, för att vidare kunna befordra hans bilduing
och fortkomst.
Det torde häraf inses, att ett allmänt stadgande om en, af alla sådane
omständigheter oberoende, en gång för alla fastställd grund för aflöningen
icke skulle vara lämpligt eller billigt. Härtill kommer, hvilket Utskottet
anser icke böra förbises, att , emellan Pastor och hans Adjunct
bör, enligt det presterliga kallets natur och beskaffenhet, råda ett sådant
faderligt förhållande, att den förre går den senare till handa med råd, ledning
och undervisning, hvaremot den senare, med förtroende och tillgifvenhet,
biträder i de stycken, som af honom kunna fullgöras, äfvensom håda
böra understödja hvarandra med ömsesidigt bistånd för det gemensamma
ändamålst; hvaraf följer, att Adjunctens löneinkomster lika litet som
Allm. Eetv.- ock Oec.-XJtsk. Bet. N:o 58. i
hans tjenstebefattning;!!’, kunna, genom någon allmän föreskrift, skarpt och
noga bestämmas, enär de ständigt bero på sådana serskilda förhållanden och
omständigheter, sorn alltid äro olika, och kunna förändras.
Utskottet, som .på dessa grunder, anser sig
icke kunna understödja motionen om utfärdande af en Författning,
hvarigenom lönen för Pastorernes Adjuncler, eller Yicarier,
bestämmes, att alltid vara en i denna Författning fastställd del af
Pastoratets kända inkomst,
tror deremot, att det med motionen åsyftade ändamål lämpligen kan vinnas,
om, till nödigt correctiv emot en obillig nedsättning i adjuncts-aflöningen,
ett minimum åtminstone bestämdes, hvarunder densamma icke i något
fall finge gifvas.
Väl har Utskottet sig bekant, att, i flera Stift, sådane classificationer
af Pastoraten redan skett, att Adjuncts-lönerne derefter blifvit reglerade,
äfvensom att dessa löner, på de flesta ställen, redan lära utgå till sådane belopp,
att livad JVIolionairen i motsatt afseende uppgifvit torde höra tili
undantagen; hvarjemte det kan erinras, att andre tjenstemän i allmänhet,
då de beträda Embetsbanan, efter att hafva användt lika mycken tid och
kostnad uppå sin uppfostran och bildning, som Adjuncterne, icke kunna påräkna
det säkra, ehuru knappa, bidrag för sitt egentliga uppehälle, sorn
dessa, hvilka, om än deras löneinkomster äro ringa och i allmänhet icke
kunna uppskaltas till högre än joo R:dr, likväl vanligen njuta den törmönen,
att bo och lefva fritt i Pastors hus. Men då i allt fall ostridigt lärer
vara, dels, alt Adjuncts-aflöningen på flere ställen erlägges med mindre
än skäligt är, dels ock, att tidens ökade kraf på stigande bildning hos
Läroståndets yngre medlemmar äfven påkallar en reglering till förbättring
i deras löne vilkor, så får Utskottet, till beredande af detta ändamål, och
till förekommande af sådane möjliga missbruk, som i motionen blifvit
uppgifne,
vördsamt tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer, att hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes anbefalla DomCapitlen,
att, på sätt i flere Stift redan egt rum, vid Preslmötena
tillvägabringa sådane regleringar af Adjuncternas lönevilkor, alt minimibeloppet
deraf må bestämmas till ett afpassadt förhållande efter
beskaffenheten af Adjuncternes göromål.
Hvilket dock, jemte flera Ledamöters serskilda meningar, Rikets Höglofl.
Ständers egen upplysta ompröfning härmed vördsamt underställes.
Stockholm den 3o April 1834-
4
Ailm, Besv.- och Occ.~Tjuk, B<t, N;o 58.
Reservationer.
1:0 Af Herr af Pontin: ”Emot beslutet om framställningen'', rörån*
de Pastors-Adjnnelers aflöningssätt, anser jag mig böra vördsam ligen .anföra
min reservation, i de delar nämnde beslut afviker ifrån Tredje Afdelningen®
tillstyrkan. Uti den bär nemligen blifvit föreslaget, alt emellan Pastorer
och Ad julie ter, contract borde upprättas, som utstakade de senares vilkor,
och att desse contract borde lill Dom-Capitlen insändas åtminstone ad 110-  titiam. Utskottets plenum åter bar beslutat föreslå, att ett minimi-belopp
af lönerne borde inom hvarje Stift bestämmas., oell alt sådant skulle åligga
Biskop och Consistorium vid blifvande Preslmölen. Men i det jag antager
denna utväg, synes mig likväl, alt vederbörande, genom eontracls insamlande,
en gång för alla, eller åtminstone blott en gång emellan hvart Prestmöte,
säkrast skulle kunna få en grund alt stödja sina beräkningar uppå.
Först efter en dylik insamling af öfverenskommelse!’, kan ett medeltal finnas,
och i anledning deraf ett minimi-belopp uträknas, hvarigenom båda
contrahenternes rätt kan blifva bevakad.
Prest-Adjuncter hafva i öfrigt intet tillfälle att utföra sin talan, om
ej genom ett förhatligt klagomål; de äro icke representerade vid Riksdagar,
och föga annat än såsom ollicianler vid prestmöte»; men genom Contracten
kunna båda parlerne låta höra Mg.
Jag biträder i öfrigt icke den åsigt, som velat jemföra aftalet emellan
en Pastor och dess Adjunct, med öfverenskommelse» emellan husbonde'
och tjenare, hvilket under öfverläggningen af någon blifvit yllradt.
Adjuneten står icke under Legostadgan. Ilan är äfven, med mindre
lön än mången, som lyder derunder, alltid öfver denna class, och belrandlas
nästan, ulan undantag, som Pastors Embetsbroder. Adjuneten
är en extra-ordinarie inom Prest-Embetet, kan, såsom sådan, tjena för
myckel litet och ändock vara belåten nied siri ställning, under afvaktan på
förvärfvade tjenslemeriter. Hans vederbkar, exlra-ordinarierne inom Öfrige
Embetsverk, tjena mångå Ar blott för ljuspengar, med ett minimum af r*
R:dr, och finna Sig likväl dervid. Dessutom, ehvad Adjunctens lön blir något
t större, kan den billiglvis aldrig stegras lill ett underhåll, hvaraf en oberoende
ställning kunde beredas. Det finnes väl någon gång gifta adjuucter,
men jag tror ej, att dylika ambulaloriska äktenskap böra befordras. Adjunctens
upplag för en kommande tid beslår i samlade tjtnsleår, skicklighet
i pastoralvård celi allmänhetens förtroende. Om man, oansedt dessa
åsigter, vill stadga något för hans löneförbättring, så tillstyrker jag, att så
-
Allm. Besv.- och Oct.-XJ sk. Bet. N'.o 5g.
5
dant, efter inhemtad kännedom af Adjuncternes vilkor i allmänliet, (hvil*
ket åter genom den föreslagna insamlingen och refninge!! al ömsesidiga öfverenskommelser
eller conlract, der således Adjuneten älven uttryckt sina
fordringar lämpligast och localt för hvarje Stift kan lill vägabringas,) vid
blifvande Prest möten pröfvas och stadfästes.”
Härmed förenade sig Herr Professor Doctor Engeström;
2:0 af Riksdagsfullmägtigen ISHs Mänsson ifiån Malmöhus Län: ”Sedan
Höglofl. Öeconomie-UtskolleL frångått Afdelningens förslag, rörande contracts
upprättande emellan Herrar Pastorer och deras Adjuncter, om de senares
lönevilkor, och i stället hemställt, att vid Preslmötena inom Stiften
bestämma, efter de olika förhållanden, sorn å ett och annat ställe kunna
sig förete, ett minimum, hvarunder adjunctslön icke finge gifvas, får jag, i
så måtto, reservera mig emot delta beslut, alt jag yrkar, det en sådan bestämmelse
ej må ske, derest icke åtminstone några Adjuncter vid samma
tillfälle äro närvarande, samt att Adjuncternes röster, ehuru få deon kunna
vara, må gälla lika med Herrar Pastorers vola. Såsom skäl härtill åberopar
jag, att vid Riksmarkegångs-sättningen, för att få den rättvis, bör vara
lika antal räntegifvare som räntetagare; och när häitill kommer, att det
ej lärer finnas någon Adjunct, som icke hoppas en gång blifva Kyrkoherde,
och således kan anses såsom löntagare oell framdeles löngifvare, vågar
jag tro, alt Adjuncternes vola kunna ganska väl blifva lika rättvisa, som
Herrar Kyrkoherdars röster.
N:o 5g.
Ankom till Exp.-Utsk. den 11 Maji kl. 11 f. ra.
Betänkande , i anledning af väckte motioner, rörande Presterskap
pets aflöning.
Till Utskottets handläggning hafva vid innevarande Riksdag blifvit
remitterade följande, angående Presterskapets aflöning, väckta motioner,
nemi. af:
1:0 Friherre Hermelin, August, sorn anfört, alt, ehuru Kongl. Circulairet
den 28 Maji »83o, angående befrämjande af frivillige öfverenskommelser
om Prestiältigheternes utgörande, tillåter Församlingarne, att jemväl
under vacance-tiden afslnla dylika conventioner, skall likväl denna tillåtelse
på flere ställen lemnäs obegagnad; hvaremot icke sällan inträffar,
att emelian församlingarne och sökande före valet afslulas contract, in»
G Allt». Besv.« och Oec.-TJtrk. Bet, ttio 5g.
nefattande minskning i de senares lagliga rättigheter, deraf otillräckliga inkomster
för den valde själasörjaren, om han vidhåller contraetet och, i motsatt
fall, till hat och missämja ledande tvister merendels uppkomma. Till afböjande
af detta onda, har Motionairen föreslagit, att nämnde Författning, i stället
för den åt församlingarne gifne tillåtelse, att vid inträffande ledigheter begära
och atsluta öfverenskommelser om presträttigheter, måtte innehålla det stadgande,
att öfverenskommelser då ovilkorligen skola uppgöras, på sätt det Nådiga
Circulairet föreskrifver, äfvensom , enär ibland vilkoren uti nyss om förmälde
olagliga contract, ofta ingår af församlingarne förbehållen frihet ifrån underhållande
af prestgårdens byggnader, hvilka, i anledning deraf, få förfalla,
af Motionairen blifvit hemställdt, att Kronobetjeningen, hvilken dst
tillhör att hålla oeconomiska besigtningar på Kyrkoherde-boställen, måtte
få sig anbefalldt, att till verks'ällighet befordra så väl vederbörande SyneRätts
utslag, om församlingen ålagd byggnads- och bättringsskyldighet,
ehvad sådant af Pastor yrkas, eller ej, som ock hvad denne blifvit föreskrifvet
i afseende å pastors husen;
3:0 Nils Insulin ifrån Stockholms Län, hvilken, hufvudsakligen på
enahanda skäl, som förré Motionairen anfört, tillstyrkt den underdåniga anhållan,
att Kongl. Maj:t måtte bjuda och befalla, att inom hvarje församling
i Riket, der öfverenskommelse om presle-rättiglieter ännu icke träffats,
sådant ovilkorligen måtte ske inom viss utsättande tid, som icke bör vara
öfver ett år efter det befallningen derom blifvit utfärdad och tjenar till efterlefnad,
samt att, i händelse convention icke kan i godo träffas, Kongl.
Maj:t då ville, sedan vederbörande Consistorium och Landshöfding blifvit
hörde och med underdåniga utlåtanden inkommit, i Nåder pröfva och afgöra
frågan ;
3:o Eric Ersson ifrån Stora Kopparbergs Län, som, under yttrande,
att, genom nu gällande Författningar, någon billig förening emellan Pastorerne
och Församlingarne, om de förres löneförrnoner, svårligen kunde vinnas,
framställt den önskan, att en grund för dessa Embetsmäns aflönnnde
måtte stadgas, sålunda, att de, utan att församlingarne allt .för mycket betungas,
hafva sin tarfliga bergning, och att lönen utgår i spanmål, som,
efter den skattskyldiges egen beqvämlighet, må lemnäs in natura, eller efter
markegångspris betalas; och har Motionairen derjemte fästat uppmärksamheten
på det förhållande, att Kyrkoherdarnes olika inkomster i olika
Pastorat icke stå i jemnt förhållande till göromålen, hvilka vid de större
lägenheterna endast påkalla ett ökadt biträde af en eller två Adjuneter; an
-
Allm. Besv.- ock Oecoti.-XJtikottett Bet. N:o 59»
7
seende Motionairen en jemkning i inkomsterne kunna ega rum och besparing
derigenom vinnas;
4:o Samuel Jönsson ifrån Öland, som, till undanrödjande af det
olämpliga i Presterskapets nuvarande löningssätt, föreslagit: att vid Kyrkoherdes
död så kallad sämjesäUning ofördröjligen måtte å allmän Sockenstämma,
under Contracts-Prostens ledning, och i närvaro af Kronans och Consistorii
ombud, uppgöras, dervid, sedan en classiflcation af hemmanen, iförhållande
till deras större eller mindre godhet, egt rum, lönen hör, efter
denna grund, men icke efter hemmantalet, bestämmas i så få persedlar,
som möjligt ar, med rättighet för sockneboerne, att betala dem in natura,
eller med penningar, efter markegångspris, för hvilken liqvids slutliga uppgörande
en visS dag i året bör utsättas; att Staten måtte öfvertaga Presterskapets
aflöning emot viss afgift, att af de skattskyldige utgöras i span mål
elier penningar, efter öfverenskommelse med Kongl. Maj:t och Kronan;
samt att uti hvarje Pastorat en Comité bör nedsättas, för att till Presterskapets
lön uppgöra förslag, som sedermera delgifves församlingen till antagande
eller jemkande;
5:o Hans Jansson ifrån Elfsborgs Län. Denne Motionair, med hvilken
Carl GabrielssQn ifrån Östergöthland och Peter Jönsson ifrån Jönköpings
Län sig förenat, har förklarat, att han icke instämmer i Nils Insulins
motion derom, att ifrågavarande corivéntioner ovilkorligen måtte uppgöras,
samt att hans åsigter af ämnet äro följande: att, i anseende till det
hos Embetsmännen i allmänhet rådande anspråk på högre löner, öfverenskommelser
om presträttigheters utgörande böra i församlingens och publike
ombuds närvaro, ske endast vid inträffande ledigheter, hvilka ej böra kungöras
och få sökas, förr än Kongl. Maj:t fastställt conventionerne; att dessa
framför allt böra angå likstolen och byggnads-skyldigheten, såsom varande
de svåraste och i opinionen mest förhatliga onera; och att vid Paslors-Adjunclers
tillförordnande och missiverande, Consistorierne böra bestämma lönerne,
som skola dem af Pastorerne bestås;
6:0 Gustaf Gustafsson från Södermanland,
7:0 Anders Larsson från Upland,
8:0 Eric Hansson från Örebro Län,
gro Jan Peter Jansson ifrån Stockholms Län,
10:0 Eric Pehrsson från Gefleborgs Län, samt
11:0 Lars Olsson från Örebro Län, hvilka, biträdde af åtskillige andra
Ledamöter inom Hedervärda Bonde-Ståndet, yrkat, att Presterskapets
rättighet till likstol måtte alldeles upphöra, enär icke allenast afgiften är
8 Allm. 1^ tv. och Oecotr.-Urshotms Bet. N',o 5g.
motbjudande bade för elen gifvande oell emottagande, ulan äfven förrättningen,
hvarföre den erlägges, hörer till Presterskapets Ijenslebefattningar i
allmänhet, och bör, ulan serskild betalning, verkställas; men oni bifall härtill
ej kunde vinnas, har Gustaf Gustafsson hemställt, att Jikstolen hädanefter
måtte få illgöras med en viss procent af sterbhusets behållning; äfvensom
Eric Hansson ansell, att bestämmas Irör, hvad som i arfvode för
vigselförrättning och kyrkotagning skall till Pastor erläggas.
Hvad nrotionerne innehålla, tiar Utskottet i öfvervägande tagit; och
får, tillen början, vördsamt upplysa, att fö esk liderne för bestämmandet
af Presterskapets ordinarie och extra ordinarie inkomster finnas hufvudsakligast
i Kongl. Förordningen den 8 Februarii i6‘8i, men äro äfven gilna i
serskilda äldre Förklaringar och Resolutioner nästan för hvarje province i
Biket; samt att, i afseende å conveulioners upprättande, angående desse inkomster-,
Kongl. Majrt under dets 3:dje April 1816 förordnal, att om Pastor
och' församlingen gemensamt åstunda och begära en öfverenskommelse om
prestval ligheternes utgörande, eller ock om eu sådan-öfverenskommelse blott
å ena sidan begå res och åstundas, vare sig ensamt af Pastor i församlingen
eller ock af församlingens pluralitet, hör dertill, på de grunder i<381 års
Förordning och flere dermed gemenskap egande Kongl. Bref och Författningar
innehålla, upprättas Ordentligt förslag, lämpadt efter gä Hels beskaffenhet,
för alt, vid allmän sockenstämma; i närvaro af veder bör lige Kronooch
Consistoiii-ombud, leda till vänlig förening lärare och åhörare emellan,
då,’ i händelse af vänlig öfverenskommelse, föreningen bör lill Nådig
stadfästelse anmälas; mea skulle ändamålet motverkande stridigheter uppstå,
underställes förslaget veder hörande Landshöfding och Dom-Caprlel, i afsigt
att godvillig förening åstadkomma, hvilken, om den ernås, likaledes tili
Nådig stadfästelse anmäles. Skulle äler öfverenskommelse icke genom Landshöfdingen®
och Dom-Capitlets bemedling slå alt vinna, komma så väl det
Uppgjorda förslaget, sorn den vägrande partens andr,igne skäl, jemte de bägge
förenämnde publika autorileternas utlåtanden, att lill Kongl. Majus Nådiga
granskning, i underdånighet öfverleniitas, för alt, efter i hvarje fall förekommande
omständigheter, blifva i Nåder reglera dt och för cn lid af a5
till högst 5o år fastställd t, ulan alt likväl, in til l dess sådant binner afgöras,
någon rubbning, eller försök dertill, i del vanliga, på gällande Lagar
och Förfalluingar grur.dade aflöningssält må lill någondera potens förfång
under tiden vara tillåtet; öfver hvilken Förordning det Nådiga Förklarande,
deli 13 November 1819, utkommit, att Kyrkolid danie ega för deras
Besv. och Occo;i,~Utskoitcts Bet. A':o 5g.
9
tjenstetid med sine församlingsboer uti allmänna och lagligen tillkomne
sockenstämmor öfverenskomma om Pasloraliernes utgörande, utan att dervid
vara biträdde af Krono- oell Consistorii-Fulimäglige; men da fråga uppstår,
antingen örn öfverenskommelsens bestånd utöfver den Kyrkoherdes
tjenstetid, som contraclet ingått, eller om en efterträdares rätt, samt i händelse
de contraherande sins emellan icke åsämjas, skola föreskrifterne i 1816
Ärs Kungörelse, om Krono- och Consistoi ii-Fullmägtiges närvaro vid löneregleringar
för Preslerskapet, äfvensom uti allt öfrigt, i sådane fidi tjena
till noggrann efterlefnad; och har Kongl. Maj:t, genom Circuluire lill Dess
samtlige 13 e fa 11 n i 11g s h a f v a 11 d c samt Consisto rieme, den 28 Maji i83o, i anledning
af Rikets Ständers underdåniga hemställan, i Nåder anbefallt bernälde
Autoriteter, att' söka befrämja frivilliga öfverenskommelse!’ örn presterättighelernes
utgörande i de Gäll, der sådane icke egt rum, hvarvid
bör tillses, att ifrågavarande conventioner må omfatta alla slags presträttigheter,
af hvad namn sorn helst, och således ej mindre de serskilda slagen
af tionde, än äfven likstolar och de så kallade jura stolte, laxerade efter de
olika grunder, hvartill omständigheterne kunna föranleda; jemte det äfven,
under vacancetiden, församlingarne må vara tillåtet alt begära och afsluta
dylika öfverenskommelser, hvarvid den blifvande Kyrkoherdens rätt bör af
Conlracts-Prosten bevakas, och för öfrigt förfares enligt ofvannämnde åren
1816 och 181.9 utgifne Förordningar.
Efter att sålunda hafva redogjort för hvad i ämnet befintlige Förordningar
hufvudsakligen innehålla, öfvergår Utskottet till motionernes besvarande;
och beträffande först Friherre Hermelins och Nils Insulins yrkanden,
hvilka sammanstämma deruti, att conventioner om presträttigheter
ovilkorligen böra upprättas, ehuru den förres förslag inskränker sig till
det fall, då Kyrkoherde-beslällningarne äro lediga; så emedan det kan inträffa,
hvad som äfven, efter hvad Utskottet har sig bekant, på åtskilliga
ställen eger rum, att både församlingarne och Pastorerne äro nöjde med
det aflöningssätt, som af ålder och i enlighet med gällande Författningar
blifvit följd t, utan att önska sig något annat; samt ett stadgande om conventioners
ovilkor/iga uppgörande, vare sig under inträffade ledigheter, eller
sedan Pastoraten äro tillsatte, skulle lägga ett, med helgden af våra Grundlagar,
oförenligt band på de fri- och rättigheter, hvarje Svensk medborgare,
enligt samma lagar, eger tillgodonjuta; ty och enär härtill jern väl kommer,
att det oskick, som Friherre Hermelin, genom sitt förslag, velat forekotaBihang
till R, St. Vrot, 1834. 8 Sami. %
/atte Häftet, '
IO
A’lin. Besv.r och Occon.-\J:shottcts Ber. A':o 5<j.
mn# eller olagliga öfverenskommelsers uppgörande emel lan försa tillingarne
och sökande, lärer knnna öl vas, ehvad en laglig conveniion finnes eller ej,
kan Utskottet icke biträda hvad i berörde målto blifvit yrkadt. livad ändtligen
rörer Friherre Hermelins framställning, angående verkslälligliet af
byggnads- och bältrings-skyldighet å Kyrkoherde-boställen, så torde något
ytterligare stadgande härutinnan icke vara af nöden, än det, som finues gifvet
genom 7 §. i den, rörande oeconom iska besigtning;!!- å nämnde och andre
boställshemman, utkomne Kongl. Kungörelse af den 28 Maji i83o, enligt
hvilken Conlracls-Prosten åligger, att, derest (ten byggnadsskyldige icke
inom förelagd tid sin skyldighet fullgör, anmäla förhållandet skyndsamligen
hos Consistorium, som har att vidtaga de åtgärder, hvilka nödige pröfvas,
till bevarande af boställels och eflerttädaiens rätt, antingen medelst
begäran hos Kongl. Majrts Befallningshafvande, alt genom dess embélsåtgärd
hrislerne må blifva för lego, å den byggnadsskyldiges kostnad, afhulpue,
eller att hos denne må sökas säkerhet för husröte-biisten.
På dessa skäl kan Utskottet
icke tillstyrka bifall å hvad nämnde bägge motioner innehålla.
Riksdagsfullmägtigen Eric Erssons motion innefattar tvänne förslag,
af hvilka det första går derpå ut, att presterskapets lön måtte bestämmas i
spanmål, alt, efter den betalandes godtfinnande, erläggas in natura eller
med penningar, efter markegång. Med anmärkning, alt det står försam lingarne
och Pastorerne öppet, att om lönens utgörande på detta sätt öfverenskomma,
får Utskottet, så vidt förslaget syftar derhän, att conventioner
af annan beskaffenhet icke skulle fa ega rum, tillkännagifva, att Utskottet
ingalunda kan instämma i denna åsigt, enär samma orsaker, som ligga till
grund för lönens utgörande hittills, i flere och olika persedlar i olika delar
af Piiket, nemligen varuprisens ombytlighet samt näringarnes och producternes
olikhet i serskilda orter, äfven måste utgöra oundvikliga hinder för
lönens bestämmande öfverallt i en och samma persedel, vare sig säd eller
annat; 00I1 att lemna lorsamlingarheS invånare frihet att, efter behag, prestera
lönen antingen in natura eller med penningar efter markegång, skulle
vara ätt tillägga dem emot löntagaren en rättighet, som icke motsvarades
af någon förmon å dennes sida , samt, i följd deraf, innebära lika mycken
orättvisa, som obillighet. Den senare delen af motionen innehåller framställning
om nyttan afen jemkning utaf Kyrkoherdarnes inkomster. Efter
Utsko! tels tanka, kan detta icke till väga bringas på annat sätt, än att jemka
Pastoraten till ungefärlig likhet, genom de störres delning och de mindres
utvidgande; hvarvid Utskottet yisserligen ej kan neka, att eu sådan
Allm. Besv.- och Oecon,- JJtskot tets Bet, N:o 59.
reglering i munga fall kunde vara bade nyttig och billig; men ela man besinnar
de hinder, sorn måste möta dervid: folkets naturliga tillgifvenhet för
deri ecclesiaslik-inderning, hvarvid del blifvit vandt; denna indelnings mångfaldiga
sammanhang med landels civila indelning, som då äl ven måste förändras;
kostnaden af en mnngd kyrkors ombyggnad eller löi flyttning, o. s.
V.; så synes ett sådant förslag, äfven örn det i sina grunder godkändes, för
utförandet antingen fordra århundraden, eller, om det skulle ske hastigt, en
brytning, sorn icke är af något trängande behof påkallad; hvilka skäl al
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Ulskottet vid förra Riksdagen, i en fråga
af denna beskaffenhet, äfven åberopades; —
på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, kan Utskottet icke tillstyrka
bifall A Eric Erssons motion.
I afseende å Samuel Jönssons motion, så vidt den angår den såkallade
sämjesältningens oföidröjliga verkställande vid inträffande ledighet, samt
uppgörande af grunder och förslag dertill, finner Utskottet sig allenast börg
åberopa dess Utlåtanden öfver de bär förut behandlade motionerne, samt
i öfrigt hänvisa lill förenämnde Författningar af åren 1816, 18190 h i83o,
hvarigenom con ven tioner om presterskapets både ordinaire och extra ordinaire
inkomster äro til 1AIne och, för detta ändamåls befordrande, nödige
och fullständige föreskrifter gifne; lärande det, utan alt serskildt stadgande
erfordras, stå vederbörande öppet, all, förberedande af grunderne och förslaget
till sådane convenlioner, efter godtfinnande begagna det sätt, som
kan finnas lämpligast. Hvad åter angår frågan, alt Slaten matte öfvertaga
Presterskapets aflöning, får Utskottet, i likhet med hvad Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Ulskottet vid sistlidne Riksdag i en dylik fråga sig utlåtit,
vördsamt anföra: alt det synes Utskottet onekligl, alt nuvarande aflöningssätt
medför betydliga olägenheter, som dock för tiel mesta träffa löntagaren.
En Prestman kan och bör, helst i svåra år, ej med stränghet utkräfva
sin räll. Vid dylika tillfällen är han äfven vanligtvis nödsakad, att
emottaga säd, som icke är afradsgill, emedan lian ej kan fordra annan tionde,
än af årets afkastning. Äfven då skörden är god eller medelmåttig,
måste alltid den fattiges oförmåga i första rummet af presterskapel behjertas.
På detta sätt uppkomma restantier och afskiilningar, sorn årligen förminska
lönebeloppet, det må nu vara grundadt i lag, som utsätter en trettondedel
af verkliga afkaslningen, eller, såsom på dedesta ställen inträffar,
i häfdvunnen vana, sorn ofta förminskar det lill hälften eller tredjedelen
af hvad det, enligt lag, borde utgöra. Ser man åter saken ifrån en annan
synpunkt, än den oeconomiska, så tyckes något förödmjukande ligga
11
Alm, Best). och Öeeon,-X3tskottits Bet, AT;o 5g.
deruti, att Prestön skall vara sin egen uppbördsman, i synnerhet der, Såsom
i flere landsorter är brukligt, Capellanerne mäste personligen insamla
en del af sin lön, hvarigenom en laglig inkomst, på ett nied Ståndets var*,
dighet oförenligt sätt, nästan antager utseendet af allmosa. Vöre alltså endast
fråga om presterskapets fördel och ett redigare och säkrare uppbördssätt,
så holde Utskottet, utan tvekan, tillstyrka hvad som nu blifvit föreslaget,
ty hvarje Prestman skulle otvifvelaktig! vinna, att kunna påräkna
sina inkomster på en viss lid, oafkortade och i allmänhet oberoende af d#
flere tillfälligheter, som de nu äro underkastade- Men härvid möta andra
betänkligheter, att menigheten, med alstren af egen jord, eller egna hjordar,
aflönar sitt presterskap directe och utan någon tredjes mellankomst,
är icke blott i sig sjelf mera naturligt och enkelt, utan närmar äfven lärare
och åhörare till hvarandra och föranleder ett umgänge, som är nödvändigt
för det vänliga förhållande, sorn hör ega rum emellan läraren och
hans församling. Sätter man nu Kronob- tjeningen emellan hägge, och de
skiljas ifrån hvarandra af en execuliv Uppbördsman, så är forell i ngsbandet,
åtminstone i detta afseende, upplöst, och det patriarkaliska för hålland*,
hvarpå Prest-embetet blifvit beräknadt, rubbadt i sina grunder. Hvad som
för närvarande endast är ett olyckligt undantag, blefve då det vanliga och
regelmässiga, och allt afseende, som läraren kan och hör göra på den allmänna
nöden eller enskilda fattigdomen, vore då omöjligt. Utskottet tviflan,
att någon rättskaffens Prestman skulle till sådant pris vilja köpa en
större säkerhet för lönens oafkortade utgörande, och att någon församling
skulle på sådane vilkor kunna förmås att frånträda en vana, som hon ärffc
af sina fäder. Om tvister, rörande mitt oell ditt, stundom yppas emellan
lärare och åhörare, så kommer detta onekligen mindre af upphördssället,
än af sjelfva lönevilkorens obestämdhet, hvilken på annat sätt hör och kan
afhjelpas. Utskottet, sorn alltså anser sig icke kunna tillstyrka bifall å *&*-  muel Jönssons sistberörde förslag,
hemställer vördsamt, om icke hans motion, såsom till någon åtgärd
icke föranledande, må förfalla.
Vidkommande härefter Hans Janssons förslag, att conventioner om
presträttigheter böra uppgöras endast vid inträffade ledigheten; så vöre,
efter Utskottets tanka, så mycket mindre skäl att stadga en sådan inskränkning,
sorn conventionerne troligen skulle derigenom på flere ställen för en
längre tid uppskjutas, och det åsyftade ändamålet således motarbetas. I
anledning af hvad denna motion i öfrigt innehåller, anmärkes, att likstolen,
enligt gällande Författningar, bör uti conventionerne upptagas, hvar
-
Mm. BtiB - oc/i Öecon-Utifottets Eet, No Sq. »3
emot det icke lärer vara lämpligt, att byggnadsskyldigheten å prestebohl,
»om genom allmänna Lagen och serskilda Författningar är bestämd, blif▼er
föremål för dylika conventioner, helst sådant tilläfventyrs ofta skulla
hafva till följd, att byggnaderne bomme att förfalla;
och torde således Hans Janssons motion i dessa delar ej böra föranleda
till någon åtgärd; men i afseende å den af samma Motionair
väckta fråga, om lön för Paslcrs-Ådjnnctcrne, får Utskottet
åberopa dess under N:r 58 i detta ämne afgifne Betänkande.
Hvad slutligen angår det af öfrige Molionairerne framställde påstående,
att rättigheten till likstols erhållande måtte upphöra; så, alldenstund
denna inkomst blifvit, medelst 2 §. i 1681 års Förordning, tillagd Prester»kapet,
som, uti dess Privilegierat den 16 öctober 1728, erhållit försäkran,
«tt varda bibehullne vid tionde, pastoralier och rättigheter, som de dittils
åtnjutit, anser Utskottet, att berörde inkomst lagligen icke kan presterskapet
fråntagas eller någon förändring dermed ega rum, annorledes än genom
merandmnde frivilliga conventioner, dervid jemväl det af en Molionair nödigt
ansedda bestämmande af arfvode för vigsel-förrättning och kyrkotagning
kan ske.
Utskottet kan således, i yrkandet om likstolens afskaffande, icke
tillstyrka bifall.
Hvilket allt, jemte en Ledamots serskilda menings till Rikets Högloflig®
Stäuders egen pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockolm den 3o April x 83/f.
/5T. ^
Reservation:
af Riksdagsfullmägtigen Per Jonsson ifrån Jönköpings Län, sorn a införde
: ”att han ansåg den af honom väckta fråga, om öfverenskommelse!-»
ingående, rörande byggnads-skyldigheten vid prestebohl, hafva bort behandlas
af delta Utskott gemensamt med Lag-Utskottet,"
Allm. Besv.- och Occon.. TJiskottets Bet. N:o Go.
N:o Go.
Ankom till Exp. XJlsk, den i5 Maji kl. 12 f. m.
Betänkande j i anledning af väckta frågor, dels om rättighet till
enskilda Theat rars anläggande, dels ock om upphörande af
de, avgifter till Kongl. Theatern, sorn för representationer i
landsorterne erläggas.
Uti della ämne linfva lill Utskottet blifvit remitterade:
i:o Herr Rosenqvists , Fr. Leonti., memorial, deruti yrkas, att, enär
det hvarken synes öfverensstämma med La,”anré eller billigheten, att
den Kongl. Theatern skall uteslutande få innehafva en rättighet, som borde
tillkomma livar oell en medborgare af oförvitligt uppförande, hvilken'
till theaters anläggning och skådespels uppförande sig anmälde, en slik förmon
måtte en hvar medgifvas, som dertill hos vederbörande sökt samt
erhållit tillståndsbref, och emot den bevillning, sorn härföre kan blifva
påförd;
2:0 Herr Grefve Cronhjehns, Otto August, motion af enahanda syftning,
alt enskilde må erhålla rättighet att gifva skådespel, enär Grundlagen
häremot icke lägger något hinder, utan tvärtom stadgar, att inga monopolier
få finnas; anseende Molionairen en lag nödig för enskilda tliealrar, lili
förekommande af sjelfsvåld; i hvilket afseende han föreslagit en tjenlig censur,
äfvensom att afgiften till Kongl. Theaterns Pensions-Cassa, för skådespels
uppförande i landsorterne, börtie upphöra;
3:o Memorial af Herr Rosenqvist, Fr. Leonli., hvaruti Motionairen
yrkar, att de dryga afgifter, hvilka blifvit, genom Kongl. Brefven den 14
Maji 17S9 och den 3o Julii i83i, ålagde dem, som i landsorterne uppföra
skådespel, borde upphöra, helst det synes vara obilligt, att den ene medborgaren
skall skalLa till den andre, utan att utrönas eller visas kan, hvarföre
den lörstnämnde dertill är skyldig, eller den senare dertill berättigad,
och afgiften således med sjelfva sakens natur är oförenlig, samt skådespelare
i landsorten vanligen få erlägga dryg bevillning lill Kongl. Maj:t och
Kronan, och de dessutom mäste vidkännas en mängd andra kostnader, ifrån
hvilka deras vederlikar i Hufvudsladen äro alldeles befriade, — de förra ej
heller på något sätt inskränka förtjenslen för hvarken skådespelare eller
musici på senare stället;
14:o Herr Johan Forssbergs uti Wällofl. Borgare-Ståndet väckta motion,
att de, i nyss anförda memorial, omförmälde afgifter till Dramatiska
Allm. Besv.- och Oecon.-Utskottcts Bit, N:o 60,
>5
Theaterns oell Hof-Capellels Pensions-Cassor, som, utan Rikets Ständers
medgifvande, blifvit lör Tlieater-represeutalioner i landsorten påbjudna,
måtte upphöra, så väl i anseende lill det origtiga i sjelfva principen för
denna beskattning, som ock med hänseende till de dryga omkostnader, räntor
för ej obetydliga capital, nedlagda i garderober, biblioleker, musikalier,
m. 111., hvilka resande Theatertrupper få vidkännas.”
Den fråga, om fri utöfning af skådespelarekonsten, som nu är föremål
för Utskottets pröfning, hade äfven varit väckt vid sistlidne Riksdag,
då Oeconomie-UtSkoltet, lill hvars behandling den öfverlemnades, uti angifvet
Betänkande N:o i3r yttrade, det .Utskottet visserligen erkände, att
friheten vore det element, hvari all skön konst säkrast forlginge och tillväxte,
och att hvarje tvång vore missgynnande för densamma, så vida det
utsträcktes utöfver lagarne, emot möjliga missbruk; men Utskottet fästade
derjemte Rikets då församlade Ständers uppmärksamhet på den stora angelägenheten
för Hufvudstaden, att ega och vidmakthålla en större och i fullkomligare
scala inrättad Theater — en angelägenhet, som Utskottet förmodade
vara så allmänt erkänd, att den icke behöfde närmare utvecklas; och
då Utskottet äfven, med öfver tyg el sen, att den Kongl. Theatern, i täflan
med hvarje enskild, alltid skall bibehålla företrädet, likväl trodde sig inse,
att inrättningen af Aete Theatrar inom Hufvudstaden, och den deraf
uppslående delningen af Theater publiken åt flera håll, skulle medföra en
betydlig minskning i den förstnämndes inkomster, samt denna minskning,
som egentligen korinne att ske på inkomsten af de indrägtigare Theater»
representalionernc, under det att de kostsammare qvars tode oförändrade
och med lika behof af understöd ifrån de förra, lätt kunde undergräfva hela
Theaterns bestånd och föranleda dess upplösning, utan att de iry-irpprättade
Thealrarne uppfyllde den förstördes ställe; och då slutligen,, till
följd häraf, dess bibehållande el er återupprättande komme att anses sorn
nödvändigt, men icke kunde lillvägabringas utan betydliga statsbidrag, hvarföre
icke funnes någon anvisning, och som svårligen skulle kunna erhållas,
så ansåg Utskottet sig väl böra, tillstyrka den underdåniga anhållan,
att inrättandet af enskilde Theatrar i Rikets Släder finge tillåtas, men likväl
med den inskränkning, i afseende rå Hufvudstaden, alt vissheten oni
beståndet af en god och i fullständigt skick fortfarande Theater derstädes
icke, genom en sådan tillåtelse, måtte äfvenlyras.
Sed in detta Betänkande, på grund af gjorde anmärkningar, deri sins
emellan alldeles motstridiga åsigter yrkades, blifvit åtcrremitleradt, hemställde
Utskottet uti dess senare Utlåtande N:o 164, alt Rikets Ständer malte
Allm. B c tv. och Qecon.-Utskottets Bet. N:o 60,
Ketrakla all åtgärd å deras sida, i afseende pä den vackla frågan, såsom
'obehöflig.
Då Utskottet nu går att utlåta sig i delta ämne, får Utskottet vördsamt
anföra, det Utskottet fullkomligt erkänner den sanning, att frihet är
ett nödvändigt vilkor för hvarje skön konsts utveckling, och följaktligen äfven
skådespelare-konstens, men alt denna frihet till sin natur måste vara
begränsad, äfvensom att Utskottet icke tror sig höra förbise angelägenheten
deraf, alt i Hufvudsladen en god -och emot konstens högre fordringar svarande
Theater må till sitt bestånd kunna påräknas. Detta är en angelägenhet,
af den vigt i både aestetiskt och moraliskt hänseende, att den icke
får, genom en oviikorligt medgifven rättighet till Theater-anläggningar derstädes
förfelas eller äfventyras. Omsorgen för en sådan angelägenhet ansea
derföre i de fleste civiliserade Länder, deribland de med .äfvenså fria Sam»
hälls-författningar, som Sverige, böra tillkomma Regeringarne.
Härigenom liar Utskottet dock ingalunda velat bestrida möjligheten
deraf, att en eller flere enskilde Thealrar, jemte en Kongl. Theater, här i
Hufvudstaden skulle kunna ega bestånd. Utskottet önskade fast hellre
kunna antaga en sådan mening. Men då Utskottet icke är i tillfälle att
pröfva den inverkan, som anläggandet af enskilde Theatrar inom Hufvudstaden
kunde komma att ega på beståndet af den redan varande, och då
Utskottet icke heller kan bedöma, om denna inverkan skulle kunna moträgas
af möjliga besparingar och förändrad förvaltning, en pröfning och ett
bedömande, som endast af Regeringen med tillbörlig säkerhet lärer kunna
förväntas, så vågar Utskottet icke sträcka sin åtgärd längre, än att, i likhet
med hvad Oeconomie-Ulskoltet vid sisth Riksdag i dess ofvanåberopade Betänkande
föreslagit, och på de skäl, som deri finnas framställda, vördsamt
tillstyrka den underdåniga anhållan, alt inrättande af enskilda Theatrar
i Rikets Städer må tillåtas, men att dock, i afseende på Hufvudstaden,
det vilkor dervid bör iakttagas, att beståndet af en
god och emot ändamålet svarande Theater derstädes, genom en
sådan tillåtelse, icke må förfelas.
Hvad dernäst angår de afgifter, som resande skådespelare med flere,
genom Kongl. Brefven den i/j Maji 1789, samt den 3o Julii j83i, blifvit
ålagde utgöra lill Kongl. Thcaterns och Kongl. Hof-Capellels Pensions-inrättningar,
så och alldenstund kringvandrande personer, som uppföra skådespel
och visa konstridning m. m., hvilka personer vanligen, i och för sitt
yrke, mäste vidkännas ulskylder till Kongl. Maj:t och Kronan, icke kunna
anses
Allm. Bcsv.- och Oec.-TJtsk. Bet. N:o 60. 17
anses inskränka eller inverka på inkomsten lil! Kongl. Theatern och HofCapellet,
hvaraf deras konslulöfning ur alldeles oberoende, finner Utskottet
icke heller billigt, alt de med utgifter till dessa Inrättningar besväras, hvadan
XJtskollet vördsam t
tillstyrker Rikets IJöglofl. Sländer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det ifrågavarande Kongl. Bref, enligt hvilka dessa
afgifter uppbäias, mätte lill ali kraft och verkan upphäfvas.
Hvilket dock, jeinle åtskilligt Ledamöters serskilda meningar, Rikets’Högloft.
Ständers egen upplysta pröfning härmed vördsamt underställes. Stockholm
den 22 April 1834-
Reservationer:
1:0 af Grefve Horn: "Emot första delen af Utskottets Betänkande får
jag mig reservera på nedanstående grunder:
«) ali jag icke kan erkänna rigtighetcn eller lagligheten af någon
minan inskränkning i friheten att inom Ilufvudsladen uppföra skådespel,
lin den, som moralen bjuder;
£) alt jag icke kan tro, del någon skadlig täflan för Kongl. Theatern
uppstår, genom inrättandet af enskilda Theatrar, hvilka snarare böra förnion
ligt inverka på den förra;
c) ;.lt anläggandet af sådane smärre Theatrar i Hufvudstaden bör vara
eli både moraliskt och politiskt åliggande att befiämja, hvarigenom den
lägre folk-classen kan komma i åtnjutande af en, till dess bildningsgrad och
efter deras fö t mogenhet lämpad, förströelse, som afhåller ifrån sämre och
ofta last lolla njutningar;
d) alt censur på Theatraliska representationer i landsorlerne är af
fcehofvet påkallad och bade bort af Ulskoltet tillstyrkas.”
Med Herr Grefve Horn inMämde Ilerrar Grefve Platen, Friherre
Wrede, Friherre Hermelin , Fält-Prosten Bjursten, Herr Arnberg och Henr
Rydin, den sisi nämnde dock icke i frågan om censuren.
Herr Coutracls-Proslen Lignell förenade sig med Herr Grefve Hom,
Så i del ena, sorn andra, och tilläde der jemte, alt Prosten, för sin del, funne
det mindre Ijeidigt tillstyrka den umterdåniga anhållan, att inrättande
af enskilda Theatrar i Rikets Släder må tillåtas, då Kongl, Maj:t, sedan
Öeconomie- och Besvärs-Utskotlet vid sista Riksdag sitt Utlåtande i detta
Bihang till Ii. St. Vrot. i834. 8 hnml. i
nä:te Häftet.
i8 Allm. Bcsv - ech Qee,.-11tfk. Ect, N:o 60.
Ämne afgifvit, allared.m behagat, genuin Nådig Resolution under den 3i
..October 1829, tryckt i Svensk Författnings-Sainling samma år, pag. a5i,
förklara ”Skådespels uppförande, i Släderne, utom Stockholm, icke i allmän,'
hel vara förbjudetj utan ankommer det på vederbörande Auloriteler i landsorten,
ali, så vid t hinderaf Föi fattningarne eller andre omständigheter på
något serskildt ställe icke förekom ina, dertill lemna tillstånd;”
2:0 emot samma tiel af Betänkandet, reserverade sig afven Herr Kgl.
Lif-Medicus Doctor Eksträm} Herr
sten, Doctor Björkman, .hvilken anförde, alt den inskiynkni g i friheten
till Skådespels uppförande inomHufvudstaden, sorn Utskottet föreslagit, till
förmon för Kongl. Theaterns. bestånd, icke öfvcrehsslämde med 60 §. Regerings-Formen,
som uttryckligen föresk 1 -ifver, ”alt Konungen icke må, till
vinning för Sig och Kronan eller enskilda personer och corporalioner, nå*
.gra monopol icr fås Is Lii lia;”
0:0 af Domprosten, Doctor Lidman, sorn, i afseende på Utskottets
-tillstyrkan, om upjTiäfvande af alg i lie ine till Kongl. Theatern och IlofCapellet,
yttiader ”skådespels- och histrion-aföifferne, genom Kongl. Brefvet
af deu 14 Maji 1789, anslagna' till Kongl. Theaterns Pensions-Cassa, ntgin•go
i början med 2 R:dr Specie. De utgå no till nämnde Cassa med 3 R:dr
B:eo, och, sedan t832, i stöd af Kongl. Brefvet af den 3o Julii 183 r, till
Kongl. Capellets Pensions-Cassa med en lika summa, eller tillsammanruknadt
4 Iföl r Broo. V
Båda Pensions-Cassornas årliga inkomst af desse afg i fler/ uppgå till
•omkring 3,333 i-3:djedel.s R:dr B:co.
En ändamålsenlig pensions-inrättiiing är måhända nödvändigare för
en Kongl. Theater och ett Kongl. Capell, än för alla andra publika Verk
Och Inrättningar, i fall man skulle kunna hoppas i att vid deni flista de högre
talangerne.
Medlet att. bereda en sådan Inrättning är också, i mjn tanka, det
•tjenlignsle, enär dessa afgifler lill större delen utgöras »f kringvandrande
utländske Histrioner af alla slag,, sorö, på så sätt, återgälda åtminstone någon,
ehuru ringa, procent af den skatt, de lägga på den större allmänheten;
och hvad de få provjnce- then! rame lemna, är alt anse såsom gifvet-åt
deras egne utmärklare sujeller, hvilka, förr eller senare, anställde vid Kgl.
Theatern i Stockholm, en gång sielfve komma att af dess Pensions-Inrättning
blifva delaktig?. 1
Iföglofl Utskottet, som ansett dessa afgifter för de kringvandrande
flistrionerne och för Pravince-Theatrarnc oskäligt betungande, hade ock, _ enär
Allm. Besv.- och Oee.-JJisk, Bet, A’:o 6u
*9
Kongl. Theatern och Kongl. Capellet, hvilka, åtminstone så länge Kongl.
Dramatiska Theatern och Kongl. Operan äro sammanslagne, kunna anses såsom
integrerande delar af samma Inrättning, • ieke rättvisligen kunde franhännas
en förmon, af hvilken de, sedan 1789, verkligen varit i. åtnjutande,
— hort hemställa hos Rikets Uögloll. Ständer, det ett åi ligt anslag af
3,333. 11:dr iG sk. B:co måtte Kongl. Theaterns och Capellets PensionsCasspr
Levil jas, alt af Första IIufvud-Titeln utgå; något, sorn Rikets Höglo!!.
Ständer, med fästadt afseende å de flere vigligaie ouppfyllde Slatsbeliofven,
och å de redan för den skattdragande nog lunga allmänna börd orne’,
säkert hade ablagit. Enär likväl ett sådant anslag ovilkorligen erfordras,
ifall Kongl. Theatern och Capellet skola upprätthållas, sedan nämnde
algifter blifvit alskaffade, kan jag, för min del, ej annat än tillstyrka: att
de hädanefter, som hittills, måtte utgå, och på så sätt, ulan någon Statens
directa uppoffring, en emot behotvel svarande Pensons-Cassa, så lör Kongl,
Theatern, sorn för Kongl. Capellet, småningom bildas.”
N:o Gr.
Anbom till Exp. Utsk. d. i5 Maji, fel 11,
Betänkande j i anledning af väckt motion, örn åtgärders vidt agandej
för att uppmuntra byggnadsföretag i Rikets större mäder
och företrädesvis i Uufvudstaden,
Herr Bruncronas Gustaf Adoifhar uti ett lill Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ingiivet memorial, som lill detta UlskoUs handläggning blifvit
remilleradt, efter framställning af del inflytande. Städernas välstånd eger
på åkerbruket och lanritmannavarors afsättning, och af orsakerne till Rikets
större Städers, synnerligen Hufvudstadens, aftagande folkmängd och välmåga,
samt af de hinder för dess tillväxt, som, efter Motionaiiens tanka, förefinnas,
föreslagit, alt, till befrämjande af bygg 11 ads-företag, serdeles sådane,
som kunde, åt den mindre bemedlade classen al handtverkare och arbetsfolk,
bereda förbättrade husrum, måtte stadgas:
1:0 alt, då räntefria lån härstädes icke kunna erhållas, och Stockholms
Städ blifvit utesluten ifrån rättigheten , att, emot pant af fastighet, erhålla
lån i Banken, af den lill utlåning redan anvisade fond, någon serskild
Allin. Desv. och Oecon.-Utskottets Bet, 61.
Summa i Santén eller Riksgälds-Conloret anvisades, att lill dem, hvilka visa
sig, i Stockholm, hafva uppfört stenhus lill viss höjd eller under kalltak,
såsom lån utgå emot lag ränta, med ålerbetalnings-skyldighet inom
tio år, på det sätt, alt ao procent af capitalet, jemte ränta, hvarje af de
sisla fern åren inbetaldes, lili erhållande af hvilka lån till en början de
borde ega företrädesrätt, som inredi sina nya lius lill boningsrum för handtveikare
Och arbetare, i synnerhet sådane, hvilka vid nybyggnader uro användbare;
2:0
alt då capital, nedlagde i byggnadsföretag, en längre lid ärt>
ofruktbare, och det således är billigt, alt den, som bygger nya hus, bör
njuta all möjlig lättnad, tio års frihet ifrån de ulskylder tili Slaten och
Staden, sorn hus i allmänhet påföras, må tilläggas livar och en, som i
Stockholm uppbygger godkändt Stenhus;
3:o att, lill beredande af tillräcklig arbetskraft och måttliga arbetslöner,
rättighet må beviljas hvarje välfrejdad person, utan afseende å hvilken
ort lian kommer ifrån, efler anmälan bos vederbörande, och, om så
billigt pröfvas, emot låg conti ibulion, alt såsom murare, timmerman eller
snickare låta sig använda vid nybyggnad af stenhus i Slockholm, utan binder
af g illande Skråordningar.
1 anledning af denna motion, har Friherre Sprengtportenj Jacob JPilhelm
, upplyst, att fråga bos Kongl. Majit redan blifvit gjord anhängig om
upphäfvande af Skråförfaltuingarne i byggmästare-, murmästare- oc:h timmerSnans-bändtverken,
så alt byggnadskonsten, både i Hufvudstaden och Rikets
öfrige Städer må, lika sorn öfrige fria konslerne, kunna med frihet idkas,
hvarjemte Friherren, under ytfad förmodan, att den saknad af inkomst,
som Slaten, genom medgifvande af tio års frihet för algifter af nybyggde
Stenhus, korn ine att vidkännas, skulle rikligen ersättas genom en
ökad rörelse, så väl i Städerne, som å landsbygden, bilrädt Motionairens
förslag, med den skiljaktighet likväl, alt då en del Städer kunna anses öfver
behofvet bygde, och man således, i följd af låga husvärden, der ej önskar
lieie byggnadeis uppförande, Rikets II ögl o fl. Ständer borde lill Kongl.
Maj lis Nådiga bedömande öfverlemna, att bifalla liilgodonjutandet äf frihetsår,
för uppförande ifrån grunden af nya boningshus af slen, för de Städer,
hvilka derom hos Kongl. Majit, genom vederbörande Styrelser, underdånig
anmälan göra; hvaremot Herr Estenberg, Pehr, i afgifvet anförande, förmält,
att Siockbolms Stads BrandforsäkringS-Contor, sedan år 1818, lemnar
lån emot 2 procents ränta, lill uppförande af nybyggnader för handtverkare
-
Allm. BesV - och öecott,- Ut skot tett Bet. N:o 6t, 2 ’
kare oell arbetare i Staden, men att, under dessa sexton åren, nämnde förmon
blifvit endast af lio personer, deribland en enda Murmästare, begagnad;
äfvensom att Herr Estenberg„ som, för egen räkning, utan berörde lånebiträde,
låtit uppföra ett 3:ne våningars boningshus af sten för arbets-classen,
erfarit, alt orsaken, hvarföre byggnadslån så sällan anlitas, torde härröra
deraf, alt boningsrum för nämnde folk-class i Hufvudstaden äro flere, än
sorn behofvas, och att arbetarne härstädes sakna tillräcklig sysselsättning
och förtjenst, så alt de äro i stånd att betala hyror för bättre lägenheter,
ulan, i stället för besparing, sammanflytta flere personer, till och.med hushåll,
i ett rum.
Hvad sålunda föreslaget och anfördt blifvit, bar Utskottet tagit i betraktande,
och inser visserligen sanningen deraf, att Städernes tillväxt i folkmängd
och välmåga inverkar på afsättuingen af landtmannavaror, och deraf
följande utvidgade åkerbruks företag, men huruvida, eller i hvad mon uppförandet
af stenhus framkallar denna välmåga, torde vara outredt. Om näringsflit
och konstfärdighet, eller hvad slags tillfällen till förtjenst sorn
helst, i en stad okas, måste en sådan conjunctur ditlocka personer ifrån
andra landsorter, och i samma mon sorn utvägarne tilltaga och öfverskott
för näringsidkare eller arbetande classen uppkomma, hvarigenom sådane personer
blifva i tillfälle att bo och lefva bättre, torde capitalisternes håg vändas
på byggnads företag, antingen för den directa vinst, som deraf kan
bernias, eller till följd af den större säkerhet, sorn med penningars nedläggande
i faslighet är förenad. Att uppmuntra byggnadsföretag af personer, hvilka
dertill mäste begagna mera lån ta än egne tillgångar, anser Utskottet skadligt
och ledande till sådane Entrepreneurers undergång, och för den, sorn
eger ett capital, verkligt motsvarande byggnadsföretagels storhet, torde, serdeles
i Hufvudstaden, lånetillgångar ej saknas bos enskilde eller uti redan
befintlige allmänna Cassör, utan att dertill någon ny fond hehöfver af
Statsmedel anvisas;
I följd hvaraf det härom i första puncten af motionen framställde
förslag, af Rikets Högloft. Ständer torde böra lemnäs nian afseende.
Och som det lärer tillkomma Städeriie enskildt, att, om sine inkomster eller
eftergift deraf, sjelfve förordna, och befrielse ifrån bevillning ej synes vara
lämplig, derigenom den af Rikets Högloft. Ständer åsyftade fördelning deraf,
möjligen kunde förfelas, utan att någon lättnad af värde åstadkommes,
saknar Utskottet skäl, att å framställningen, om befrielse för nyBi/inng
till R St. Fröt. i834. 8 Sami. 4
n.te Häftet.
22
Allm. Bavoch Oecon.-Utskottets Bet. K:o 61.
byggde stenhus ifrån afgifler lill Städerne och Stats* Werket, Rikets
Höglofl. Ständers bifall tillstyrka.
Men du 1111 gällande tvångslagar, i afseende på hvarje Stads handtverk
ares uteslutande ratt att vid byggnadsföretag inom Staden med arbete
tillhandagå, för dylike företag lägga de största svårigheter i vägen, och dem
stundom alldeles hindra; så, och enär de handtverkare inom Städerne, hvilka
ega känd skicklighet och pålitlighet, alltid, äfven under taflan med handtverkare
ifrån landsbygden, företrädesvis kunna påräkna att blifva anlitade,
anser Utskottet sig höra, med understödjande af hvad Molionairen i
3:dje punkten hemställt, vördsamt föreslå,
att Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Skråförfattningarne i Murmästare-^ Timmermans- och
Byggmästare-hand t verken mätte i Nåder upphäfvas.
Hvilket dock, jemte flere Ledamöters serskilda mening, Rikets Höglofl..
Ständers närmare pröfning vördsamt underställes.
Stockholm den g Maji 1834-
Reser va tion-..
Af Herr Leffler: ”Jag får i så måtto reservera rnig emot Höglofl. Utskottets
Betänkande, sorn jag icke kan gilla Utskottets förslag, att Rikets
Höglofl. Ständer borde hos Kongl. Majrt anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t i
allmänhet upphäfva Skrå författningen, i hvad den. angår Murmästare-, Byggmästare-
och Timmermans-handtverken. Då jag icke vill bestrida, att behofvet
kan påkalla ett sådant upphäfvande i vissa Städer, men att andra
Städer kunde gifvas, der ett sådant behof icke egde rum, hade jag trott
rättare vara, att Rikets Höglofl. Ständer anhållit, det Kongl. Maj:t täcks låta
höra Städernes invånare, Och derefter anbefallt delta upphäfvande i de
Städer, som det sjelfve önska”.
Med Herr Leffler förenade sig Herrar Malmbergj Ståhl3 Bruce och
Lundin..
STOCKHOLM, i83j; hos J. A. Waudcr.
AUm. Be sv,- och Oecon.-Utsk, Utlåtande N-'0 62.
<
N:o 62.
Ankom till Exp.-Utsk. den i5 Maji kl. 12.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om befrielse för allmo
gen
på Gottland ifrån skyldigheten att bygga och underhålla
boställshus åt Tullbetjeningen vid landthamnarne derstädes.
Uti memorial, som ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet till detta Utskotts
behandling blifvit remitteradt, har Riksdagsfullmägtigen G. A.
Kolmodin_, ifrån Gottland, med hvilken sig förenat Per Isacsson, framställt
motion i detta ämne och, i sådant afseende, andragit: att denna
byggnadsskyldighet visserligen grundar sig på ett frivilligt åtagande af
Gottländska allmogen, tillkommet på en tid, då Wisby var den enda
plats på Ön, hvarifrån export till Utrikes ort då var medgifven, och dit
således allmogen måste transportera sina exportabla producter. För att
erhålla närbelägnare och beqvämare afsättningsplatser, förmåddes derföre
allmogen åtaga sig att uppföra och underhålla boställshus åt de, i
och för skeppsfarten ifrån landthamnarne tillsatte Tulltjensteman, hvilka
denna tid åtnjöto ganska små löner och endast voro tillsatte, för att, vid
fartygens lastning och lossning, hafva direct tillsyn. Under sådana förhållanden
var också förmonen af den vidtagna åtgärden med dessa Tulltjenstemäns
tillsättande, och det derigenom för allmogen beredda tillfället
alt få, vid närmare ställen, afsätta sina producter, uppå allmogens
och de trafikerandes sida. Men nu mera har förhållandet så förändrat
sig, att förmonen af ifrågavarande Tulltjenstemäns närvaro, såsom
endast tillsatte alt controlera och indrifva Tullmedlen, bör betraktas,
helt och hållet tillfalla Staten: emedan först och främst Tullinlraderne
på Gottland så betydligt ökats, att de nu mera utgöra en högst betydlig
Statsinkomst ifrån denna Ö, och sedan derföre, att Tulltjenstemännen
nu blifvit hugnade ej allenast med ganska tillräckliga löner, utan äfven
ega säker utsigt till pensioner vid deras afgång ifrån tjensten, samt slutligen,
emedan en mera fri och utsträckt exporträttighet ifrån landthamnarne
nyligen är medgifven, hvilken ytterligare bidrager att öka Tullinkomsten;
hvartill kommer, att allmogen nu får vidkännas nedsättning i
priset å sina varor, i samma nion, som Tullafgiftelma derå ökas. PerBih.
lill R. St, Prot, 1834. 8 Sami.
i3;de Häftet.
Allm. Tesv.- och Öecon.-Ulsk. Utlåtande N.-o 62.
jemte har blifvit anfördt, att allmogen, utom tungan af sjelfva byggnadsskyldigheten,
på det högsta besväras med inställelser vid ofta inträffande
af- och tillträdes-syher A dessa boställen, i an!ed»ing af Tulltjenstemanliens
täta transporter ifrän en ort till en annan, hvaraf resultatet merendels
blir nya och ökade anslag och kostnader till dessa byggnaders
underhåll, reparation och putsning ni. m.
På alla dessa sammanlagda skäl yrkas, det allmogen på Gottland måtte
befrias ifrån skyldigheten, att på elfva serskilda ställen bygga och underhålla
boställshus åt de, vid åtskilliga så kallade landthamnar eller lastageplatsen
i och för Tulluppbörden tillsatte Tulltjensteman, Vid pröfningen af denna
fråga har Utskottet in hein tat, att densamma vid åtskilliga Riksdagar förekommit,
och alt Rikets Ständer vidi8a3 års Riksmöte i sammanhang roed frågan
om Goltiändska allmogens skyldighet, att underhålla lastagebryggorne
vid landthamnarne, underdånigst anhöllo, det undersökning mätte i
Nåder varda anbefalld oni anledningen till, och verkligheten af nu ifrågavarande
underhållsskyldighet, på utgången af hvilken undersökning,
det derefter borde få ankomma, huruvida någon befrielse eller lindring uti
det öfverklagade besväret, måtte kunna hemmansegarne beviljas. Häröfver
infordrades utlåtande af Commeree-Collegium, som, sedan vederbörande
blifvit hörde, i underdånighet förmälde, huruledes af 44 §• * Kongl.
Resolution på allmogens besvär af den 29 Junii in hem las, att all
mogen
på Gottland redan då i underdånighet anhållit om befrielse ifrån
nämnde boställens byggande och vidmagthållande; men att Kongl. Maj:f
i Nåder förklarat, att, som vid berörde landthamnar ännu skedde utskeppningar
med inhemska fartyg af kalk, trädvaror och tjära samt
golf-, slip- och blocksten ra, m., och Kongl. Majit jemväl, genom Resolution
på Gottlands södra Härads enskilda besvär, af den 22 April 1735,
stadgat, alt, uti de Ting, hvarest hamngårdar belägne äro, ålåge allmogen,
såsom af gammalt brukligt varit, alt för strandridare uppbygga och
uppsätta föreskrifne hus, så kunde deruti ingen ändring göras, utan hade
allmogen på Gottland att ställa sig berörde Resolution till underdånig
efterrättelse. På grund häraf, och enär, enligt hvad Kongl, Majlis
Comiterades i Wisby Resolution, af den 19 Julii 1669, syntes visa,
Gottlands allmoges förmon varit hufvudsakligaste föremålet för iandthamnarnes
inrättande på nämnde ö, samt det, vid sådant förhållande, äfven
vore billigt, alt allmogen i någon mon vidkännes kostnaden för de bevakningsanstalter,
som af seglationen vid berörde hamnar blifvit en
följd, och bland hvilka äfven slrandridareboställenas underhållande bor
-
Allm Besv.- och Otcon.-Ulsk- Utlåtande N.o 62.
3
de räknas, så förklarade Commerce-Collegium sig icke kunna tillstyrka
någon ändring i hvad sorn, angående Gottlands allrnoges skyldighet att
underhålla strandi idäre-boställena, är förordnndt, genom den åberopade
Nådiga Resolutionen af den 29 Junii 1752; hvarefter Kongl. Maj:t, genom
Nådigt Bref af den 9 Maji 1827, (se Sv. Författningssamling) behagade
gifva Commerce-Collegium tillkänna, att Kongl. Maj:t i blåder
gillat, hvad Collegium i förenämnde afseende anfört och hemställt.
Utskottet har derjemte i öfvervägande tagit de förhållanden och omständigheter,
som 1111 af Motionairen blifvit uppgifne såsom skäl för den
yrkade befrielsen ifrån byggnads- och underhållsskyldigheten, nemi. att
Tulliutraderne på Gottland så ansenligt ökats, att de numera utgöra en
högst betydlig Statsinkomst ifrån denna Ö; att Tullljenstemännen blifvit
hugnade med större löner, samt slutligen att Tullafgifterne å allmogens
exporterade varor i senare tider blifvit förhöjde. I sådant afseende får
Utskottet, enligt meddelade underrättelser ifrån Kongl. General-Tullstyrelsen,
vördsamt upplysa: att, vid Wisby Tullkammare, hafva i Tullintrader,
hvaraf provenuen ingått till Stats-Verket, influtit:
åren 1780, 1790 och 1800 . 24.254: i3. 11.
eli er efter medelberäkning för hvarje af
dessa år ...... . 8,084: 36. 7^.
men, som denna summa ingått i Silfver R:dr,
så bör för jemförelsen med efterföljande år,
beloppet evalveras uti Bancosedlar efter
curs å 136 sk. med en cursförhöjning af 14,822: 3. 3^t
Deremot
åren 1810, 1820 och i83o i Bancosedlar
48,966: 5. 7., eller efter medelberäkning för
hvarje af dessa år
16,322* io|.
Hvaraf det således visar sig, att Tullinkomslerne ifrån Gottland under
de 3o sistförflutna åren, långt ifrån att hafva ökats utöfver det verkliga
belopp, hvartill de uppgått under den föregående tiden, betydligen
understiga detsamma.
Hvad dernäst angår den uppgiften, att Tulltjenstemännens löner blifvit
ansenligen förhöjde, så befinnes, enligt en på lika sätt gjord calcul, att,
under hvarje af de förstnämnde åren, strandbevaknings
personalens
aflöning uppgått efter medelberäkning till 1,628* IO. 8.
och under hvarje af de efterföljande till 1,7^5; — —
Den förhöjning i aflöningen, sorn tillkommit för dc 3 senare åren
4
Allm, Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande IV.-o 62.
med 146 R:<lr 37 sk. 4 r:st., härleder sig egentligen ifrån den år i83cr
verkställde förändring af Strand-Inspectorer och Strandbevaknings-Uppsyniogsmän,
i stället för 2 strandridare, och kan således icke utvisa någon
allmän och ansenlig tillökning å strandbevakningspersonalens löneinkomster
på Gottland; hvarjemte torde böra tilläggas, att desse Tjenstemän
icke, såsom Motionairen velat antyda, äro tillsatte endast för Tulluppbörden,
utan äfven för att, såsom deras benämning utvisar, besörja
den bevakning, som af seglalionen vid öns hamnar blifvit en följd.
Beträffande slutligen föregifvandet, att å allmogens exporterade varor
Tullafgifterne blifvit ökade, så får Ulskottet härmed ådagalägga ett
alldeles motsatt förhållande, genom nedanstående jemförelse emellan helfria
utförselstullen å följande ifrån Gottland hufvudsakligen utgående varor
enligt Tulltaxorne af åren 1782, 1799, 1816 och i83o.
Nemligen;
Å
■ 1
78
2.
År i
799-
År 1816.
.ir i83o.
Banco i
silfver.
Banco-sed-  ]ar å i36
sk. Curs-
Banco i
silfver.
Banco-sed-  lar ä i36
sk. Curs.
Banco i
silfver»
Banco-sed-  lar å i36
sk. Curs.
Banco-
iar.
sed-
Kalk, osläckt, 1
läst ......
I 2
—
34
—
I
3o
—
4
29
—
39
—
2
'4
C
—
6
6
Trädvaror:
Bjelkar och Bal-  kar af furu och
gran, från och
med 81, om. 10
tums fyrkant 1
st., per medium
9
3
26
2
9
6
26
11
ro
6
29
9
5
6
Bräder af furu
och gran.
Enkla under ii
tums tjocklek 1
tolft per medi.
Sparrar af furu
och gran 1 st.
per medium .
2
1
11
6
—
8
4
3
3
5
4
6
—
i5
11
7
4
4
4
6
~
—
12
r 1
9
4
—
4
4
6
4
4lim. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o 63.
5
Efter att sålunda nogsamt hafva pröfvat hvad som blifvit anfördt
i afseende på Gottlåndska allmogens befrielse ifrån byggnad och
underhåll af de vid öns landthamnar och inloppsställeu varande boställen
lör Strandbevaknings-Tjenslemännen, anser Utskottet, uppå de skäl,
som föranledt dessa boställens anläggning, och hvilka skäl i väsendtlig
måtto icke hafva upphört, utan fortfara ännu alt vara gällande, sig icke
kunna tillstyrka någon förändring uti allmogens skyldighet i detta fall,
så länge ifrågavarande Tjenstemäns stationerande på öns kuster af behofvet
påkallas och befinnes mot ändamålet svarande.
Utskottet har icke heller kunnat fästa afseende på de af Motionairen
åberopade besvär medelst inställelser vid ofta inträffande af- och tillträdes-syner
å förenämnde boställen; alldenstund dessa inställelser ostridigt
åsyfta att bereda allmogen tillfälle lill bevakande af sin rätt och bästa
vid sådana förrättningar; hvadan Utskottet vördsamt
hemställer, alt denna motion icke må föranleda till någon
åtgärd af Rikets Höglofl. Ständer.
Dock varder detta Rikets Höglofl. Sländers egen upplysta pröfning
härmed vördsamt underställdt.
Stockholm den i4 Maji 1834-
N:o 63.
Ånkotn till Exp.-Utsk. den i5 Maji kl. 12.
Betänkande, i anledning af väckt fråga, om ett förändradt
användande af den | .dels procent, som af Sterbhus inom
Wermlands Län erlägges.
Utskottet har till handläggning fått emottaga ett till Hedervärda
Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen ifrån Wermland, Pehr Ericsson,
ingifvet memorial, hvaruti han, under framställning af obilligheten derutinnan,
att då |rdels procenten af Sterbhus i alla andra provincer, utom
Wermland, tillfaller Socknarnes fattige, densamma inom nämnde Län
skall vara ställd till Kongl. Serapbrmer-Gillets disposition, yrkat, att
Rikets Höglofl. Ständer måtte förnya deras vid sisth Riksdag hos Kongl*
a
Albil. Desv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande JY.o 63.
Majit gjorda underdåniga hemställan, att berörde slerblvusprocent måtte
få användas lill underhåll af Soeknarnes fattige.
Till upplysning i berörde ämne, får Utskottet vördsamt anföra, att,
sedan, vid sisth Riksdag, fråga af enahanda beskaffenhet blifvit väckt,
yttrade Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse till Kongl. Majit (^10
Sami. i Band. N:o 168} den underdåniga önskan, alt-—då den afgift vid:
bouppteckningar, som, jemlikt allmänna Lagens stadgande i 17 Capn- 4
§. Handels-Balken, utgör de fattiges del, fjn-a öre af hvarje hundrade
daler efter egendomens värde, och hvilken afgift inom öfrige delar af
Riket tillfaller församlingarne till understöd för fattigvårdens bestridande,,
tvärtemot delta sitt allmänna ändamål., på grund af Kongl. Rescriptet
den 17 Mars 1732, hittills fått inom Carlstads Biskops-Stift utaf Länshospitalet
disponeras, såsom följd hvaraf oek de församlingar inom detta
Stift, hvilka ej redan genom serskilda Kongl. Resolutioner nämnde inkomst
återfått, länge befunnits i saknad af ett bidrag till sine fattiges
underhåll, som varit ämnadt alt göra denna skyldighet mindre betungande,
samt då en återgång härutinnan synt#s Rikets Ständer böra ega rum,
— Kongl. Majit alltså måtte i Nåder vidtaga det beslut, alt dé i Carlstads
Hospital befintlige svagsinte personer och hospitalshjon blefve, genom
Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillets försorg, så snarl ske kunde, till Wadstena
Central-Hospital eller någon annan dylik anstalt förflyttade och
förstnämnde Hospital genast derefter indraget, samt att |;dels procenten
vid bouppteckningar mätte allmänligen få återgå till sin ursprungliga bestämmelse,
eller underhållet af hvarje församlings fattige, så väl inom
Wermland, som öfrige delar af Riket, hvarest något undantag från sådant
förhållande möjligen kunde ega rum.
I anledning af denna Rikets Ständers underdåniga hemställan, behagade
Kongl. Maj;t, efter Seraphimer-Ordens-Gillets hörande, under den
22 April i83o, i Nåder förklara, alt Kongl. Maj:t icke funnit Sig kunna
bifalla framställningen derom, att Slerbhus-procenten inom Wermland,
nätte tillerkännas församlingarne till underhåll af deras fattige, men att,
sedan den af Kongl. Majit redan den 29 October 1828 beslutade förflyttning
af hospitalshjonen, ifrån Carlstad till Central-Hospitalet i Wadstena,
hunnit verkställas, berörde afgift derefter borde användas till underhåll
af Länets Lazarett och Curhus. Denna flyttning kom äfven samma
år till verkställighet, och, till följd af Kongl. Majits ofvanberörda
Nådiga föreskrift, har den så kallade faltigprocenten inom Wermland sedan
nämnde tid till Länets gemensamma sjukvårdsanstalter ingått.
Allm. Eesv.- och Occon.-Utsk. Utlåtande N:o 64-
7
Vid pröfningen af delta ämne, har hos Utskottet stadgats öfvertygelsen
om det mindre lämpliga deruti, alt, i afseende å användandet af
Sterbhusprocenten i Wermland, ett undantag skall ega ruin ihan hvad
Lagen i allmänhet derom bestämmer, samt hvad i öfrige delar af Riket
eger rum; och alldenstund härtill kommer, alt så väl Carlstads Lazarett
som Curhus redan äro med serskilda inkomster försedda, hvaribland må
nämnas, för det senare, den så kallade Ireskillingsafgiflen, hvilken uppgår
till ett icke obetydligt belopp, samt dessa sjukvårdsanstalter, af sådan
anledning, icke kunna anses vara i behof af berörde, på bekostnad
af församliogarnes fattigvård, vunna tillökning i inkomster, hvilken, i
händelse den varit behöflig, synes hafva bort på annat sätt erhållas,
finner Utskottet sig ega desto mera skäl tillstyrka
Rikets Högloft. Ständer att förnya deras vid sisth Riksdag
bos Kongl. Maj:t gjorda underdåniga anhållan, att *:dels
procenten af bouppteckningar inom Wermland måtte få användas
till underhållande af de inom hvarje församling befintlige
fattige, som Carlstads Hospital nu mera blifvit indraget;
i följd hvaraf detsammas, på grund af Kongl. Rescriptet
den 17 Mars 1732, erhållna privilegium å merberörde
afgifts uppbärande synes hafva upphört, samt denna
afgift således, jemväl för Wermland, lämpligen torde
böra återgå till det i allmänna Lagen dermed afsedda ändamål.
Hvilket dock öfverlemna^ till Rikets Högloft. Ständers egen upplysta
pröfning.
Stockholm den i4 Maji 1334-
N:o 64.
Ankom till Exp.-Utsi. den i5 Maji kl. 12.
Utlåtande, i anledning af vacht motionj att något ansvar, utöfver
hvad Lagen bestämmer, icke mätte, medelst serskilda
vitén, kunna åläggas vägby ggnadsskyldige för försummad
inställelse vid vägsyn.
Till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets handläggning, har
8
Allm. Besv.- Och Oecon.-Ulsk. Utlåtande N.-O 64-
ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit remitteradt ett af Riksdagsfullmägtigen
Anders Danielsson ifrån Elfsborgs Län till Ståndet ingifvet memorial,
hvaruti är vordet yrkadt, att då det ansvar af 3 daler silfvermynt
böter, som i 25 Capitlet Byggninga-Balken stadgas för väghållares
uteblifvande vid vägsyn, inom vissa Län, af Kongl. Majus Befallningshafvande
skall vara ökadt, medelst serskilda yiten, uppgående ända tili
5 R;dr Banco, men en sådan åtgärd hvarken syntes Motionairen laglig,
enär ansvaret redan i allmänna Lagen var bestämdt, eller billig,
då en dylik uraktlåtenhet ej kan anses vara af den vigt, att den ju icke
kunde mildare behandlas, helst Kronobetjeningen derförutan är berättigad
lill de mest verksamma åtgärder för väghållnings-skyldighetens fullgörande,
Rikets Högloft. Ständer alltså måtte, genom underdånig skrifvelse,
hos Kongl. Maj;t uttrycka den önskan, alt högsta bot för den
väghållare, som ej sjelf eller genom ombud är närvarande vid vägsyn,
må förblifva lika öfver hela Riket, i enlighet med ofvan åheropade lagrum,
och således ej kunna, genom några serskilda, afLandshöfdingarne
stadgade, vitén förhöjas.
Under handläggningen af denna fråga, har Utskottet inhemtat, att
Kongl. Maj:t, som vid serskilda tillfällen i Nåder förklarat Landhöfdingarnes
rättighet, att i politie-mål stadga vitén, vara inskränkt till de
fall, då något ansvar i Lag och Författningar icke vore bestämdt, genom
Nådig Skrifvelse till samtlige Landshöfdingarne af den io Maji
i8i5, föranledd af en utaf Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs
Län gjord underdånig hemställan, yttrat, ”att ehuru de i allmänna
Lagen och äldre Författningar å brott och förseelser utsatta penninge-böter,
i följd af ett förändradt myntvärde, icke mera äro svarande
emot hvad de vid straffets bestämmande ansågos utgöra, likväl och
emedan ett sådant samband emellan de i detta afseende gifna serskilda
stadganden inträffar, att en förändring i vissa fall, utan rubbning uti
det hela, icke lämpligen kunde göras, Kongl. Maj:t icke funnit skäl föröka
den ansvarighet, som i Lag och Författningar blifvit stadgad för
den, som har ogild väg eller uteblifver till vägrödjning eller brobyggnad.”
Yid dylikt förhållande och enär, derest så beskaffade vilen, som af
Motionairen blifvit omförmälda, i ett eller annat Län kunna vara af
Kongl. Maj;ts Befallningshafvande stadgade, rättelse derutinnan icke lärer
uteblifva, om vederbörande i laglig ordning derom anmälan göra,
finner Utskottet
Anders
rAllm. Besv.- och Occon.-Utsh. Utlåtande N.o 65.
9
'Anders Danielssons ifrågavarande motion icke böra till någon
Rikets Höglofl. Ständers åtgärd föranleda.
Hvilket dock Rikets Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning underställes.
Stockholm den 14 Maji 1834- >/.
N:o 65.
Ankom till Exp.-Utsk. den i5 Maji kl. 12.
Utlåtande, i anledning aj vacht fråga, att till allmänna landsvägarnes
underhåll en viss lämplig afgift måtte af resande
erläggas.
Herr Adlerberg, Bror Beinholdj har uti ett till Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ingifvet memorial, som till detta Utskotts handläggning
blifvit remitteradt, föreslagit, att resande, för begagnande af allmän
landsväg, måtte åläggas att för hvarje mil erlägga en lämplig afgift,
hvilken vid anteckning i Dagboken å Gästgifvare-gården borde uppbäras
och månadsvis till Landshöfdingen insändas, för att sedermera förräntas,
samt att sedan på detta sätt ett erforderligt capital uppkommit,
Staten måtte öfvertaga allmänna landsvägarnes underhåll och landtmannen
sålunda i en framtid ifrån detta onus befrias.
Utskottet har noga öfvervägat Herr Adlerbergs förslag och dervid,
funnit, att om än, å ena sidan, det icke med skäl lärer kunna nekas,
att jordbruket i allmänhet ari behof af all den lindring i onera och arbets-prasstalioner,
som möjligen deråt kan beredas, förekommer dock,
å den andra, dels att, om den föreslagne väg-afgiften endast pålades egentlige
resande, eller sådane personer, som färdades ined gästgifvarskjuts,
beloppet af densamma, vid den mindre trafik, som, i berörde afseende,
inom Riket eger rum, skulle uppgå till en obetydlig summa,
hvilken, genom de kostnader, som uppbörd och redovisning samt control
deröfver komme att medföra, skulle ännu mera förminskas och således blott
i ganska ringa mon bidraga lill ernående af det dermed afsedda ändamål,
Bih. till R. St. Trot. j83d> 8 Sami. a
i3:de Häftet.
to
-
Alfor* Besv.- och Oecon.-Ut sk. Utlåtande N.-o 66.
dels att, om åter en dylik afgift skulle af alla utan undantag erläggas,
densamma, för ali inre trafik och rörelse, skulle lägga ett stort hinder
samt tillskynda landfemannen, hvars varu-afsättnilig och forslingar
framför alla klefve genom väg-penningars erläggande besvärade, en större
tunga än den, sorn grenom sjelfva väghållningen uppkommer.
På dessa, skäl anser Utskottet
sig icke kunna tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer, att till
Herr Adlerberg motion bifall! lemna.
Hvilket dock vördsamt underställe^ Rikets Höglofl, Ständers eget
Lepröfvande.
Stockholm den r4 Maji r834.
N: o 66.
Ankom till Exps-Utsk. den- i5 Maji kF, 12.
Utlåtande , i anledning af väckta motioner, angående åtskilliga
ändringar uti föreskrifterna om allmänna väghållningsskyldigheten.
Uti memorial, sorn till Hedervärda Bonde-Ståndet Blifvit ingifna och
derifrån till detta Utskotts handläggning remitterade, är vordet yrkadt:
1:0 af Nils Persson ifrån Örebro Län, att r alla de Provincer, sorn
äro genomskurna af ett större antal vägar, de sä kallade' härads- och Communications-vägarna
, hvilka, enligt Författningarne, böra ega en bredd af
6 å j alnar, och der trafiken jemväl är mindre betydlig, endast hvartannat
år måtte behöfva med grus påföras;- dock att, derest å nämnde vägar
gropar och ojemnbeter skulle uppkomma, de vägbyggnads-skyldige voro
förpligtade sådant afhjelpa, så att vägarne, vid den föreskrifna vanliga
synen, mätte befinnas vara i lagligt skick;:
2:0 af Anders Ericsson ifrån samma Län, att den ändring mätte i
Författningarna vidtagas, att de gamla och redan till fullkomligt stånd komne
vägarne icke ovilkorligen måtte behöfva allmänt grusas, utan blott lagas,
der sådant befunnes vara af nöden, och att således stadgandet om ”allmän
gräsning” måtte förändras: till föreskrift om ”allmän lagning.”
Allm. Besv.- och öecön.-TJtsk. Utlåtande N.o G6i
rt
Och hade Anderz Johansson ifrän Upsalia Län med' Motionairerne sig
förenat.
I anledning af hvad sålunda blifvit föreslaget, får Utskottet vördsamt
anföra, att sedan Riket® Ständer vid x8f8 års Riksdag hos Kongl. Maj:t
i underdånighet hemställt, alt den förändring r Kongl. Brefvet den i5
Sept» 1790,, angående tiden för allmänna väglagningen och grusningen»
måtte vidtagas» att den, i stället att» såsom förut» verkställas höstetiden»
finge ske om våren» ifrån dcnsammas början till den r Julii» äfvensom
att då, vid denna förändring,, väglagningen endast komma att verkställas
en gång hvarje år,- icke allenast väglotts-egarne dervid borde förbindas-
till de kraftigaste åtgärder för vägstyckenas fullkomliga iståndsättande,
utan ock» alt vid vägsynerna måtte iakttagas den sorgfälligaste
tillsyn öfver arbetets behöriga och varaktiga fullgörande; så täcktes Kongl.
Majit» under den 3'o- Junii samma år» till Rikets Ständers förenämnde hemställan
lemna Dess Nådiga bifall» hvarom' Karn ina r-ColIegramv pä Kongl..
Majit® Nådiga befallning» under den 4 derpåföljande Augusti» utfärdade en
uti frägavarande ämne för närvarande gällande kungörelse»
Och sorn icke allenast berörde, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers
framställde önskan» utfärdade Kungörelse» utan äfven Lagen uti 6 §.
af u5 Cäpitlet Byggninga-Balken» samt öfriga » angående väghållningen»
vidtagne Författningar» afsett nödvändigheten af vägarnes ärliga grusnibg»
hvilken jemväl af erfarenheten i allmänhet är vitsordad» samt» enligt Utskottets
öfvertygelse» i afseende å Nils Perssons förslag» att grusningen
endast hvart annat är mätte behöfva verkställas» sådant» långt ifrån att
för landtmannen medföra någon fördel » blott skulle tillskynda honom ökadt
besvär oeh tidsspillan» enär väglagnings-arbetet mäste blifva allt mera försvårad
t, ju längre: tid sorn förflyter emellan hvarje gång detsamma fullgöres»
finner
Utskottet sig icke ega skäl tillstyrka Rikets HöglofL Ständer»
att till .Niis Perssons motion bifall lemna ; anseende Utskottet»
pä enahanda grunder» Änders Ericssons framställning icke
helfer böra förtjena afseende.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers eget närmare bepröfvande
vördsamligen öfverlemna®. Stockholm den r4 Maji 1834-
Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsk. Betänkande IV:o 67.
N:o 67.
Ankom till Exp.-Utsk. den i5 Maji Ll. 11.
Betänkande, i anledning af väckte motioner, angående Ryttares,
Soldaters och Båtsmäns dagsverkskyldighet till Församling
garnes Pastorer. •
Hedervärda Bonde-Ståndet liar till detta Utskotts handläggning remitterat
2:ne af Riksdagsfullmägtigen Johan Kylander ifrån Wermlands
iLän och Petter Andersson ifrån Halland ingiÉne motioner, hufvudsakligen
innehållande, att sedan, genom äldre Författningar, blifvit stadgadt,
det Ryttare, Soldater och Båtsmän årligen skola till Församlingens Kyrkoherde,
i ett för allt, antingen utgöra tre dagsverken eller betala tolf
öre silfvermynt, hade förhållandet dermed under tidernes lopp och i
anseende tili myntets försämring, sålunda förändrat sig, att på en del
Ställen fullgjordes nämnde skyldighet alldeles icke, på andre åter erlades
lösen derföre, med endast några få skiilingar, och i vissa orter lem»ades
serskild betalning för vigsel, barndop samt andre presterliga förrättningar;
och som bestämde föreskrifter, huru i berörde afseende borde
förhållas, ansågos nödige, till förebyggande af tvister, hvarpå exempel
icke saknades och hvilka, ehuru saken vore af mindre betydenhet, så väl
för löngifvaren, som löntagaren, dock störde det goda förhållande, som
alltid borde råda emellan Lärare och Åhörare, har blifvit föreslaget, att
den gemenskapen af krigsfolket åliggande dagsverksskyldighet till Preslerskapet
måtte anses fullgjord genom ett dagsverke på egen kost eller
lösen derföre efter markegång; men i händelse den dagsverksskyldige
vore gift, borde, i Petter Anderssons tanke, äfven hustrun utgöra ett
dagsverke, eller derföre gifva nämnde lösen; hvaremot gemenskapen
skulle från all annan afgift till Presterskapet vara befriad.
Utskottet får vördsamt upplysa, att Kongl. Brefvet den 26 October
1687 och Kongl. Resolutionen den \\ Febr. 1689 föreskrifva: ”hvar gemen
Soldat och Sventjenare eller Ryttare, så ock Båtsman, skall gifva
sin Kyrkoherde årligen, uti ett för allt, tolf öre Silfvermynt, eller Irenne
dagsverken, ståndandes dock uti Soldatens, Sventjenarens och Båtsmannens
fria val, hvilket thera han heldre vill förnöja Kyrkoherden,
anten med penningar, eller i thes ställe prcestera bemälde trenne dagsverken:
utom thetia häfver Kyrkoherden ingen rättighet alt prastende
ra
-
Allm. Besv.- och Öeeon.-Utsk. Besiänkande N.o 07.
ra eller uppbära, under hvad namn det vara må; dock thella väl förstående
så länge soldaten, sventjenaren och båtsmannen vistas hemma
i landet och icke uti fält, eller på Kongl. Majus eommenderingar stadde
äro; under hvilken tid the alla för tbesse 12 öre silfvermynt, eller dagsverken
skola vara frie och ledige”; och har delta blifvit ytterligare bekräftadt
genom Kongl. Resolutionen den töOclober 1723, der det heter,
att ryttare, knektar och båtsmän, utom nämnde dagsverks-skyhiighet,
”ej skola betungas med påsk-, vigsel-, dop-, hustruns Kyrkogångs- och
begrafnings-penningar, eiler något annat dylikt.”
Yid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, har Utskottet, enär
antalet af ifrågavarande dagsverken blifvit uti berörde Förordningar uttryckligen
bestämdt*
funnit sig å Motionairernes förslag om nedsättning i detta
antal icke kunna tillstyrka bifall;
men som Utskottet har sig bekant, alt krigsfolkets dagsverksskyldighet
för närvarande utgöres på olika sätt i olika orter, nemligen dels med
ett och dels med två eller tre dagsverken, samt än på Kyrkoherdens,
än på egen kost, eller löses med olika belopp från en skilling lill och
med en Riksdaler Banco-sedlar: att på åtskilliga ställen hvarken dagsverken
eller lösen derföre lemnäs; samt att tvister och rättegångar härom
emellan Pastorerne och gemenskapen af krigsfolket ofta uppstå; vid
hvilket förhållande det, i Utskottets, tanka, är nödigt, att de i ämnet
varande Författningar upplifvas och närmare förklaras; alltså och då
berörde dagsverken synas böra dels ske på Kyrkoherdens kost, såsom i
de fleste orter af Riket är fallet med de dagsverken, Presterskapet, efter
gammal sedvana, erhåller af andra sine åhörare, dels ej kunna utkräfvas
på en gång eller på hvilken tid af året som helst; då i fråga om lösen
för desse dagsverken, den i Författningarne bestämda af tolf öre silfvermynt,
som utgjorde värdet af tre dagsverken å den tid Författningarne
ulkommo, numera icke lärer vara tjenlig alt antagas, äfven om den efter
nu gällande myntbestämnings-grund förvandlas; men deremot hvarje
orts markegång härvid torde böra tjena till grund; får Utskottet vördsamt
hemställa,
om icke Rikets Höglofl. Ständer ville hos Kong). Maj:t i
underdånighet anhålla, att de, rörande meranämnde dagsverksskyldighet,
utfärdade Författningar mätte sålunda förBih
till R. St. Prot. 1834• 8 Sami. 5
i3:de Häftet.
,4
Allm. Eesv.- och Oecon.-TJtsk. Betänkande N.-o 6j.
nyas och förklaras: alt ryttare, knektar och båtsmän, då
de vistas hemma i landet, och ej äro commenderade, skola,
ehvad de äro gifte eller ej, till Kyrkoherden utgöra tre
mans dagsverken, eller derföre gifva lösen, beräknad, till
två tredjedelar af värdet å mansdagsverken efter årliga
markegången i hvarje ort; alt det beror på gemenskapen
att fullgöra nämnde dagsverken in natura, eller lösa sig
ifrån ett eller flera af dern med penningar; att desse dagsverken
ej kunna fordras annorledes, än efter en veckas
pålysning från predikstolen, och på olika tider emellan
den i5 April och i5 October, samt icke mera än ett af
dem, emot den dagsverks-skyldiges egen vilja, uttagas under
andetiden; att Kyrkoherden dervid alltid bör bestå
tarflig kost; samt att gemenskapen, medelst utgörande af
' ifrågavarande skyldighet, är ifrån alla andra afgifter till
Preslerskapet fri.
Dock varder detta Utlåtande till Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning
vördsamt öfverlemnadt.
* Stockholm den Maji 1834. ,
STOCKHOLM, Ectsmisii TarctiRjET, 1834*
Allm. Bcsv. och Oecnn. Ut sk. Utlåtande JV:o 68.
1
Ts:o 68.
Ankom tili Exped. Utsk. d. 3' Maji.
Ytterligare utlåtande, i anledning af väckt fråga derom, att
jord• och strandegares rätt tilt hafsfiske mätte uti den under
utarbetning varande fiskeristadgan varda bibehållen,
Det af Utskottet uti ifrågavarande ämna, den iy sistlidne April under
N:o 43, afgifne Betänkande liar, med anledning af åtskillige inom.
Hedervärda BondeStåndet framställda anmärkningar, blifvit derifrån till
Utskottet återremitterad i; men som, enligt ankomna ProtocollsUtdrag,
Höglofl. Ridderskapet under den i o, Högvördige PresteStåndet under den
7 samt Yällofl. BorgareStåndet under den 2 innevarande Maji samma Betänkande
godkänt,
så liar Utskottet ansett återremissen icke kunna till någon vidare
åtgärd å dess sida föranleda.
Stockholm den 3i Maji i834.
''i: ■ P'* 5 1 '■-i ■ : ‘ k ,t' ‘
N:o 6g.
Ankom till Expe 1. Utsk. d. 3i Maji.
XJ(låtande i anledning af väckte motioner, om åtskillige ändringar
i Kongl. Stadgan den g November i83c^ angående
hvad vid sjöfart inrikes orter emellan iakttagas bör.
Oeconomie-Utskottet1 har från Hedervärda BondeStåndet fått emottaga
följande Memorial, nemligen;
i.o af Anders Danielsson ifrån Elfsborgs Län, som i följd af åtskillige
dess coinmittenters inom Götheborgs och Bohus Län framställda
begäran, gjort hemställan, dels om den förändring uti Kongl. FörpassningsiBilt.
till B. St, Prot. 1834- 8 Suml. i
it\;de Häftet,
2
Allm. Besv. och Occon, Ut sk. Utlåtande N:o 6g.
Stadgan den g November i83o, att viel inrikes sjöfart från tullplats, antingen
till annan sådan eller till ort ulan tullbevakning, barlastade fartyg
i allmänhet må vara från tullförpassning befriade, dels att i afseende å den
uti samma Kongl. Stadga 1 emira de tillåtelse, att inhemska varor må i fartyg,
under i5 lästers drägtighet, oförpassade föras från tullplats till hvilken
annan ort som helst inom samma Sjöiullskammare-district, den utsträckning
häråt måtte meddelas, att enahanda befrielse från förpassning
äfven finge åtnjutas, när transporten sker utom SjöLullskammare-districlet
till inrikes ort; anseende motionairen något missbruk genom medgxfvandet
af en dylik frihet icke vara att befara, men val derigenom beredas kustboerne
någon lättnad, medelst hesparda utgifter och lindviken tidsspillan.
2:0 af Hans Hansson ifrån Götheborgs-och Bobus Län hvilken lili
Anders Danielssons förenämnda motion sig förenat, samt derjemte föreslagit
att alla afgifter vid* lullkamrar elfer tullstationer under inrikes
sjöresor med landels egna producler till Städer eller andra orter måtte
upphöra, och fullkomlig frihet från umgälder i detta afseende ega rum.
Hvad sålunda blifvit föreslaget, har Utskottet tagit i öfvervägande,
och Letiäffairde forst Anders Danielssons motion om ytterligare utsträckning
af den vid inrikes Sjöresor medgifna förpassnings-frihet, så får Utskottet
vördsamt upplysa, att 1 och 2 §.§. i förberörcle Kongl. Stadga innehålla,
alt alla inhemska samt utländska varor, med undantag af några
få slag, då de uppgå till betydligare qvantiteter, äfvensom fartyg, lastade
eller barlastade, äro befriade ifrån förpassningstagande vid inrikes fart å
insjöar, floder och canal er: samt att det endast är då saltsjön befares,
som förpassning erfordras.
Denna föreskrift har varit nödig för att hindra oloflig communication
med främmande land eller förbiseglande fartyg, ifrån hvilka gods kunde
intagas och sedermera i Riket lätteligen insmugläs, men äfven härvid liar,
i afsigt att så litet sorn möjligt försvåra farten jemväl å saltsjön, det undantag
blifvit stadgadt, att fartyg under i5 lästers drägtighet, sorn segla
inom samma Sjötullskammare-district, äro ifrån förpassning befriade. Någon
vidare inskränkning uti förpassningsskyldigheten torde icke vara lämplig,
helst ändamålet, som med densamma åsyftas, anses vara af den vigt,
att till control för dess behöriga iakttagande, det derjemte, enligt berörde
Stadgas 18 och 21 §.§„ åligger den Sjötullskammare, sorn förpassning meddelar,
att genast derom underrätta den tullkammare, å hvilken förpassningen
är ställd, hvarigenom denna sistnämnda kommer i tillfälle vaka der
-
Allm Besv, och Occon, Utsk, Utlåtande iV:o 6g.
3
öfver, alt den sjöfarande vid framkomsten icke medförer andra varor, än
dem han lofligen inlastat samt vid afresan uppgifvit. Uti GeneralTullStyrclsens
RevisionsConlor granskas årligen alla från Ttillkamrarne i Riket
inkomne förpassningsjournaler och, om någon förpassning ej finnes
behörigen redovisad, anstälies undersökning, hvarvid ganska ofta blifvit
upptäckta underslef oclr bedrägerier, hvarom någon kunskap alldrig kunnat
vinnas, om förpassningen icke varit uttagen.
Då af hvad nu blifvit anfördt med visshet bör kunna slutas, att
någon ytterligare eftergift af förpassningsskyldigheten under resor å Saltsjön
skulle medföra ett menligt inflytande på tullbevakningen och lemna
ett vidsträckt fält för tullförsnillningar och lurendräjeri-broLt, samt derföre
icke bör medgifvas, får Utskottet
hemställa hos Rikets Högloft. Ständer, att Riksdagsfullmägtigen
Anders Danielssons ifrågavarande motion icke matte vinna bifall.
Hvad dernäst vidkommer Hans Hanssons förslag, att fartjrg måtte
varda befriade från afgifter vid tullkamrar och tullstationer under inrikes
sjöresor, så enär Kongl. Maj:t, vid fastställelsen af den för tullverkets
tjenstemän och betjening nu gällande sportel-taxa, behagat under
den C) November i83o i Nåder förklara, att berörde Taxa komme alt
gälla till efterrättelse under en tid af fem år, räknade ifrån j 831 års
början, hvarförinnan Kongl. Maj:t ville i Nåder pröfva, huruvida förändrade
förhållanden, i förening med tullinkomsternes tillväxt, må tillåta
clt fullkomligt afskaffande eller förminskning af de för tjenstemän vid
tullverket bestämda sportelafgifter, finner Utskottet någon underdånig
hemställan hos Kongl. Maj:t i berörde afseende icke för närvarande vara
af nöden, utan att den snart infallande tidpunkt torde böra afvaktas, då
Kongl. Majit, i följd af Dess ofvanberörde Nådiga förklarande, behagar
denna fråga till Nådig pröfning åter företaga, för att deröfver efter
sig företeende omständigheter besluta; hvadan
Utskottet alltså afstyrker, att Hans Hanssons motion måtte till
någon Rikets Högloft. Ständers åtgärd föranleda
Hvilket dock till Rikets Högloft. Ständers egen närmare pröfning
öfverlemnas, Slockholm den 3i Maji x834«
4
rAllm« Besv. och Oecon. Utsk.
N:o 70.
Ank. till Exp. Utsk. den 31 Maji.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om dterläggande af
Råneå. Socken under Luleå Sjötullskammure-district.
Till förekommande af de flere olägenheter, som skola tillskyndas
Skeppare och Allmoge inom Råneå Socken, derigenom att de, till erhållande
af förpassning tor sine resor till Finland,. nödgas förut besöka Haparanda
Sjötullskarumare, dit de hafva en väg af 12 till '14 mil, har Herr
Beniamin Hahn, uti ett till Wällöf!, Borgare-Ståndet ingifvet memorial,
föreslagit att Råneå Socken, med dess lastageplats Brandholmen vid Råneå
elfs utlopp i hafvet, måtte återläggas under Luleå Sjötullskammaredistrict,
hvarunder densamma lydt före den reglering, som i afseende å
de Norra Tullstationerne år 1828 verkställdes.
Efter erhållen remiss af förenämnde memorial, får Utskottet vördsamt
anföra, att, ehuru den föreslagne förändringen synes kunna för Råneå
Sockens invånare medföra någon fördel, samt det, i hänseende till
tullbevakningen, lärer vara likgiltigt om samma Socken lyder under Luleå
eller Haparanda Tulikammare-district, finnér likväl
Utskottet, att, då frågan om berörde förflyttning lätteligen hör
anses såsom en Råneå Sockens invånare enskildt rörande angelägenhet,
hvarom de ega att sjelfve i vederbörlig ordning anmälan
göra, motionen alltså icke bör utgöra föremål för någon
åtgärd å Rikets Högloft. Ständers sida;
hvilket dock vördsamt underställes, Rikets Högloft. Ständers egen pröfning,
Slockholm den 3r Maji i834-
N:o 71.
Ank. lill Exp. Utsk. d. 3i Maji,
Utlåtande■ x i anledning af vackt motion om förklaring af
1 :sta punkten uti Kongl, Kun örelsen den 27 Augusti 1828
angående afgift till Sjömanshusen.
Med anförande hurusom , vid tillämpningen af det i första punkten
'Allni. Besv. och Oecon. Utsk. Utlåtande N:o *4
$■
af berörde kungörelse intagna stadgande, att, vid Svenskt Fartygs utgående
ifrån Svensk hamn till utrikes ort, Fartygets Redare skall till Sjömanshuset
i staden, der resan börjas, erlägga en afgift af 2 sk. Banco
för hvarje läst af fartygets drägtighet, olika meningar skola hafva uppstått
örn stället, hvarest ett Fartygs resa till utrikes ort bör anses laga
sin början, och hvilka föranledt dertill, att för Fartyg, som afseglat ifrån
en stad till annan inom Riket, för att, efter slutadt fragtbeting, i den
senare intaga last, och dermed afgå till utrikes ort, Rederien blifvit
affordrade ifrågavarande afgift af Sjömanshusen i begge Släderne, bar
Herr Carl fA. Modin} uti ett till Yällofl. BorgareStåndet ingifvet memorial,
som till detta Utskotts utlåtande är vordet remitteradt, föreslagit,
att, till förekommande af missförstånd om stadgandet i åberopade kungörelse
och Skeppsredares deraf föranledda otillbörliga betungande, Rikets
Högloft. Ständer matte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, örn en
sådan förklaring öfver i:sta punkten uti ifrågavarande kungörelse, som
uttryckligen bestämmer, att den deruti stadgade lästafgiften skall erläggas
till Sjömanshuset i den stad, hvarifrån fartyget, efter skedd utclarering,
till utrikes ort afgår.
Tgftskottet, som till pröfning förehaft berörde motion, får vördsamt
upplysa, att sedan, i och för inrättande och underhåll af Sjömanshus,
hvarifrån Sjömän, sorn antingen undei’ tjenst å Svenska fartyg lidit något
lill helsa och lemmar, eller ock, för ålderdom och bräcklighet,1 icke vidare
voro tjenstbare, kunde påräkna något årligt understöd, blifvit stadgadt,
genom 2 mom. af 6 art. i Kongl. Reglementet för CoopwardieSkeppare
och Sjöfolk den 3o Mars 1748, att Redare för hvarje resa, sorn
af deras fartyg till utrikes ort verkställdes, boede' vid fartygets hemkomst
till Sjömanshuset erlägga en afgift af r2 öre kopparmynt för hvarje läst
af fartygens drägtighet, samt, genom Kongl. Brefvet den 22 December
1749, att så kallade förhyringspenningar borde af Skeppsbesällningarne
utgöras, på så sätt, alt för hvarje resa inom Östersjön, styrmän, båtsmän,
timmermän, constaplar och kockar borde till Sjömanshuset betala
16 öre silfvermynt, matroser och kypare 8 öre samt cajutvaktare, koekgossar
ock lärogossar \ öre samma mynt, hvilka belopp fördubblades,,
så vida resan anställdes utom Sundet, så ock, för att, i afseende å beräkningssättet
af berörde afgifter, kunna tillvägabringa enklare grunder,
blef genom Kongl. Kungörelsen den 27 Augusti 1828 ibland annat bestämdt,
att afgifterne lill Sjömanshuset,, såsom de i 2 mom. G art. af.
6
'Allm. Eesv. och Occon. Utsk. Utlåtande N:o 71
17 j8 ars Reglemente samt Kongl. Brefvet elen 22 December 174,9 blifvit
stadgade, bomme att upphöra, och att i stället fastställdes en afgift af a
sk. Banco för hvarje läst af fartygets drägtighet, hvilken redaren vid
fartygets utgående ifrån Svensk hamn lill utrikes ort borde, till Sjömanshuset
i den stad der resan börjas, erlägga.
Af detta stadgande, anser Utskottet följa, att afgiften skall tillfalla
Sjömanshuset i den stad, hvarifrån fartyget i och för den lillämnade resan
först utgår och der besättningen blifvit antagen, äfven i den af 1110-  tionairen uppgifna händelse, att fartyget 'sedermera skulle afgå till någon
annan inländsk hamn, för att der intaga last till utrikes ort; Och Utskottet
liemtar lili denna sin öfvertygelse ytterligare stöd deraf, att, då de
flesta förhyringar ske i den stad, hvarest fartyget är hemma och vid det
Sjömanshus, hvarunder sjömannen lyder samt detta Sjömanshus jemväl
mäste bidraga till den sjöfarandes underhåll, när han blifver urståndsatt
att sjelf kunna förskaffa sig uppehälle, det således skulle vara i hög grad
obilligt och olämpligt, om afgiften skulle tillfalla en annan stads Sjömanshus,
som icke har sig en dylik skyldighet ålagd.
På dessa skäl tillstyrker Utskottet att Herr Modins framställning
icke må till någon Rikets Högloft, Ständers åtgärd föranleda.
Hvilket dock till Rikets Högloft. Ständers eget bedröfvande öfverlemnas.
Stockholm den 31 Maji 1834-
N:o 7a.
Ankom till Exp. Utsk. den 3i Maji,
'JJtlätande } i anledning af gjorde anmärkningar v'd. Utskottets
Betänkande, N:o 5a} angående upphörande af ExpeditionsKronofogde-tjenderne}
rn, m.
Detta Betänkande har af Hedervärda Bondeståndet blifvit återre*
mitteradt, på grund af åtskillige dervid gjorde anmärkningar; men som,
efter föregången pröfning, desamma icke föranledt Utskottet att förändra
Allm. Eesv. och Oecon. Utsk. Utlåtande 2V:o 73 -—-74
7
dess förut afgifna mening, liar Utskottet skolat sådant vördsamt meddela,
jemte det att betänkandet, enligt ankomna ProtoeollsUtdrag, blifvit af de
öfrige Respectiye RiksStånden godkändt. Stockholm den 3i Maji 1834.
Isbo 73.
Ank. till Exp. Utsk; den 3i Maji»
Ytterligare Utlåtande, i anledning af väckt motion orri
Jemtlands uterläggande under VesterNorrlands Län,
På grund af åtskilliga anmärkningar, som inom Hedervärda BondeStåndet,
emot Utskottets, uti berörde ämne, under N:o 39, afgifne utlåtande
blifvit framställda, är detsamma vordet till Utskottet af Ståndet ålerremitteradt;
men som bifall • till betänkandet af de öfrige Respective
RiksStånden vunnits, nemligen af Högloft. Ridderskapet och Adela den
io:de, llögvördige PresteStåndet den 7:de samt Vällofl. BorgareStåndet
den 2ulra innevarande Maji, så har Utskottejt funnit någon vidare åtgärd
å dess sida, i anledning af återreraissen, icke vara erforderlig.
Stockholm den 3i Maji 1834-
N:o j4-
Ank. till Exp. Utsk. dera 3i Maji,
Utlåtande} i anledning af väckt motion, om förändring i
tiden för allmänna Gudstjenstens förrättande,
Herr von Schéele} Knut Georg, bar uti ett till Högloft. Ridderskapet
och Adeln ingifvet Memorial, sorn till Utskottets handläggning blifvit
remitteradt, anfört, att dä lefnadssättet 1 Städerne sedan den tid, då
ännu gällande stadganden om limmarne för Gudstjensternes början tillkom
nio, undergått en betydlig förändring, så alt liden lör ottesångens
I
Allm. ocå OeCon. Ulsk, Utlåtande N:o 74
förrättande upptages af dagens första bestyr, hvilka knappast före högmässan
af tjenande classen medhinnas, och aftonsången infaller å vanliga
middagstimman, hvarigenom således endast högmässan blir tillgänglig för
den, som ej vill ändra silt husliga lif och ändamålet med flere Gudstjenster,
alt för alla medlemmar af ett hushåll, hvilka ej på en gång kunna
aflägsna sig, bereda tillfälle till andaktsöfning hvarje helgedag förfelas,
så ansåg Motionairen Kyrko-ordningens föreskrifter i afseende på Gudstjensttiden
höra lämpas efter det antagna lefnadssättet, hvarigenom Gudstjensterne
skulle flitigare besökas och Presterne undgå alt i de tomma templen
hålla religionshögtider, när andre menniskor sofva eller äta, hvadan
lian föreslagit alt i Rikets alla Städer tiden för Gudsljenslernes förrättande
måtte framflyttas, så att Ottesången börjades klockan half lill 9,
Högmässan kl. 11 f. m. och Aftonsången kl. 4 e< m*> hvilka tidsbestämmelser
jemväl kunde fastställas för de landsförsamlingar, der vederbörande
Consistorium pröfvade dem med locala förhållanden förenlige.
Häremot har af Grefve Cronhjelm, Otto Angust, blifvit anmärkt,
att han ansåg motionen relativt af mindre vigt, än den princip, som deri
innefattas nemligen, att Statsmagterne inblanda sig uti förhållanden, som
lämpligast kunna och böra af Communerne afgöras, hvarjemte Grefven yt-,
trat den förmodan, att enda skälet till Gudstjensternes mindre besökande
ej borde sökas uti olämpligheten af liden för deras början, enär äfven aftonsångarne
af mycket folk bivistas, då en utmärkt Prest är Predikant, i
följd hvaraf Grefven afstyrkt, att någre föreskrifter i ämnet af Slalsmagterne
meddelas; men deremot i ett senare anförande, på grund af vunnen
underrättelse derom, att Kyrkolagen bestämmer vissa timmar för Gudstjensternes
början, hemställt, att Rikets Högloft. Ständer börde hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att till Consistorierne eller de större Communerne
måtte öfverlemnas att bestämma vid hvad timma Gudstjänsten
å serskilde ställen bör begynnas.
Utskottet Inar tagit kännedem af de i ämnet tid efter annan gällande
stadganden och får upplysningsvis anföra: att sedan 2 Cap. af 1686 års
Kyrko-ordning bestämt tiden för Gudstjensternes början, nemligen: för
ottesång i Stockholm och Rikets större Städer till kl. 5, i smärre Städefne
till kl, 6 och å landsbygden, der ottesång endast å visse högtidsdagar
förrättas, så alt dgn kunde vara slutad vid pass kl. 8, för högmässa
i Städerne till kl. 8. och å landet kl.' 9 f. m. samt för aftonsång, hvilken
en
-
Allm. Be sd. och Oecon. Utsk. Utlåtande N.o 74
9
endast i Släderne Förrättas, till kl. half 2 e. m., så har Kongl. Maj:t sedermera
uti serskilde Nådige Bref den 7 Januarii 1748, den 1 Oclober
i8o5, den 10 Mars 1813 och den 3 December i8a3 förordnat:
1:0 Alt Gudstjensterne i Städerne skulle börjas eu limma senare än
Kyrkolagen föreskrifver,
2:0 Att Ottesång borde i Stockholm börjas kl. half 8 och Högmässa
kl. 10 f. ra., med undantag af Maji, Junii, Julii och Augusti månader,
då Ottesång skulle börjas kl 6 och Högmässa kl. g, hvilket stadgande derefter
till Rikets öfrige Städer jemväl blifvit utsträckt, Hernösands Stift
undantaget,
3:o Att Ottesång och Högmässa i Stockholm borde under hela året
börjas å lika tid; och
4:o Att, i likhet med hvad Rikets Högloft. Ständer hemställt, församlingarne,
utan hinder af hvad Kyrkolagen och serskilde författningar i detta
ämne föreskrifva, må ega med deras Kyrkoherdar öfverenskomma om
den tid för Gudstjenstens början, sorn för hvarje ort kan finnas mest lämplig,
dervid likväl borde iakttagas, att sådane öfverenskommelse!’ icke förr
än de af vederbörande Consistorier blifvit pröfvade och fastställde, må till
efterrättelse gälla; äfvensom att i händelse stridigheter inom församlingarne
uti dylike frågor sig yppa, desamma då till Consistoriernes afgörande
skola öfverlemna®; hvarjemte Kongl. Majrts Nådiga Resol. den 4 Julii
168g tillåter att aftynsångarne i Norrländska Städerne, den tid af året då
korta dagar äro, må börjas kl. r.
Vidare finnes stadgadt uti Kongl. Resol. på allmogens besvär den 17
September 1723, att Biskopar och Consistoriel’ böra hålla noga hand deröfver,
att Gudsljensten å landet i rätter tid begynnes, och uti Kongl.
Brefvet den 2g Maji 1752 att der Presterne hafva flere Gudstjenster samma
dag att förrätta, bör Consistorium tillse att intet missbruk förelöper
genom allt för sen Gudstjenst.
Dessa stadganden synas således, jemte deras syftemål af ett noggrant
iakttagande af den redan påbjudné tift, innefatta ali den frihet för fö-rsa mlingarne,
att efter omständigheterne och olika locala förhållanden, om tiden
för Gudstjenslernes början besluta, som kan önskas, hvadan Utskottet anser
något vidare stadgande i detta afseende icke erfordras, helst i händelEih.
till R. St. Prot. 1834- 8 Sami. 2
14 :de Häftet,
'Allm. Dcsv. och Octon, Utsk. Utlåtande N:o 75»
se någon förändring af Gudstjensttiden inom församlingarne i Hufvudstaden
eller Rikets större Släder skulle åstundas eiler linnas af behofvet påkallad,
sådant i redan föreskrifven ordning kan tillvägabringas, utan att
blifva föremål för Rikets Höglofl. Ständers pröfning; och får Utskottet på
dessa grunder vördsamt hemställa:
att Motionairens framställning, om förändring i tiden för allmänna
Gudstjenstens förrättande, icke må till någon Rikets Höglofl.
Ständers åtgärd föranleda.
Hvilket dock lili Rikets Höglofl. Ständers närmare bestämmande
YÖrdsamt öfverlemnas.
Stockholm den 3x Maji i834>
N:o 7 5.
Ånk» till Exp. Utsk. den 3l Maji»
Utlåtande, i anledning af erhållen dterremiss ä Utskottets
Betänkande N:o 28, rörande Arieploztgs och Arfvids]aurs
Lappmarkers förläggande 111 Norrbottens Län} m, m.
Höglofl. Ridderskapet och Adelil har lill Utskottet återremitterat
nämnde Betänkande, på grund af följande anmärkningar:
1:0 af Grefve Cronhjelm, Otto August,att Utskottets i senare delen
af Betänkandet gjorde hemställan om underdånig anhållan hos Kongl.
Maj:t, att en ny administrativ och cameral indelning måtte tillvägabringas
i de delar a,f Riket, hvarest sådant, efter anställande undersökningar,
funnes af behofvet på kallad t, icke varit af någon motion föranledd; samt
att Utskottet härom yttrat sig i så generela ordalag, att det ej blifvit Bestämdt,
huruvida Regleringen borde inskränkas till ny indelning af de redan
existerande Länen eller om flere nya Län skulle inrättas och Landshöfdingarnes
antal okas, hvilket senare af Grefven blifvit bestridt; och
2 0 af Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelmy som gillat Utskottets
hemställan i fråga om berörde Lappmarker, men, i afseende å Betänkandets
senare del, upplyst, att oliigenhelei ne af den närvarande indelningen
af Länen länge varit föremål för Kongl. Mapts Nådiga omsorg,
på grund hvaraf Frilrerren ansett någon underdånig Skrifvelse härom ie
-
'Allm. Besv. och Occon. Ut sk. Utlåtande JV:o jfi
kc vara behöflig, helst Kongl. Maj:t i allt fall vidtoge de åtgärder, sorn
funnos lämplige, hvilket bevisades af hvad som i detta afseende redan
skett; anmärkande Friherren, rörande de ännu på åtskilliga ställen qvarstående
högst oregelbundna Länegränserne, att vid närmare undersökning
befunnits, det desse gränser hade för sig helgden af flere förhållanden,
som gjorde deras bibehållande nödvändigt, eiler åtminstone försvårade
deras förändring utan ingripande följder för folket.
Hvad sålunda förekommit, har Utskottet tagit i öfvervägande, och
får, till en början, vördsamt anföra, att, jemlikt ankomne Protocolls-Utdrag,
Betänkandet under den 21 sistlidne April, i sin helhet, vunnit
Ilögvördige PresteStåndets och Välloft. BorgareStåndets bifall, , samt dea
24 i samma Månad blifvit af Hedervärda BondeStåndet gilladt, i afseende
å förslaget örn Årieplougs och Arfvidsjaurs Lappmarkers förläggande till
Norrbottens Län, men äfslaget, så vidt det rörer en ny administrativ
och cameral indelning af Riket;
lärande återremissen således, i fråga om nämnde Lappmarker,
lill någon åtgärd icke föranleda.
Beträffande åter senare delen af Betänkandet; så anser Utskottet
anmärkningen vid behörigheten att framställa förslaget om ny Länreglering,
redan vara, genom åberopandet, i förra Betänkandet, af 34 §•
Riksdags-Ordnin-gen , besvarad; och då Utskottet, genom berörde förslag,
ingalunda åsyftat en tillökning, utan snarare minskning af Länens antal
och af Embetsmanna-peisonalen, samt den af Friherre Ehrenborgh uppgifne
omständighet, att Kongl. Maj: t i Nåder varit betänkt på al hjelpa lidet
af de med Rikets nuvarande indelning förknippade olägenheter, ickelärer
utgöra något hinder för den underdåniga framställning i ämnet,
som af Utskottet blifvit tillstyrkt; finnér Utskottet
sig böra vidhålla dess gjorda hemställan, om underdån ing anhållan
Ros Kongl; Maj:t, att en, efter locala förhållanden, invånarnes
beqvämlighet och öfrige omständigheter lämpad ny administrativ
och cameral indelning i de delar af Riket, hvarest
sådant, efter anställande undersökningar, finnes af beli ofve t påkalladt,
måtte, genom Kongl. Majris Nådiga försorg, till vägabringas
; dock med tillägg af det vilkor, att en sadan indelning
icke md til' förökning af Länens eller dess Embetsmäns
antal Jöranleda.
Slockholm den b Maji i834.
STOCKHOLM, hos Ludv. Westerberg, i834»
Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utslottets jBelänhande JV:o j6. i
N:o 76.
Ankom till Exp.-Utsk. den i3 Junii.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om rättighet till
enkel tjensteårs-beräkning för Prestman, som till Lärare
vid Lancaster-Skola antages.
Uli ett lill Utskottets handläggning remitleradt Memorial, har Grefve
Cronhjelm, Otto August, föreslagit, att, i likhet med hvad vid sistförflutne
Riksdag egde rum, den underdåniga anhållan mätte hos Kgl. Majit
framställas: att en Prestman, som af vederbörande Direction är antagen
lill Lärare vid en Lancaster-Skola, hvarest minst 7$ Barn undervisas, måtte
dels i Nåder tilläggas rättighet att fortfarande tillgodonjuta den enkla
tjensteårs-beräkning, han förut innehar, dels icke kunna, utan eget samtycke,
ifrån den tillträdda Lärare-befattningen af Consistorium missiveras eller
skiljas.
Utskottet har härvid först skolat vördsamt npplysa, att Kongl. Majit ,
uppå ^Rikets Ständers i berörde måtto gjorda underdåniga hemställan
(nild. Skrifv. N:o f)3) under den 6 Februarii i83o i Nåder resolverat, alt
Kongl. Majit, med afseende å hvad Preste-Slåndet serskildt anfört och
upplyst, ej fann skäl att Rikets Ständers förslag bifalla, men förklarade
sig vilja med välbehag anse om Presterskapet, serdeles de yngre deribland,
verksamt bidroge till vexelundervisningens befrämjande.
I-afseende å den nu väckte motionen får Utskottet vördsamt anföra,
att vexel-undervisningens stora värde nu mera lärer vara så allmänt insedt
och erkändt, alt de utvägar och medel, som erbjuda sig och leda till dess
framgång, icke böra' lemna§ obegagnade. Till dessa medel hör otvifvelagtigt
och förnämligast, att dylika anstalter förses med de mest nitiska oell
skicklige Lärare, som äro att tillgå, och hvilka, efter Utskottets öfvertygelse,
lämpligast böra sökas inom det Högvördige Presterskapet, hvilket
vården och tillsynen öfver Barnaundervisningen i första rummet tillkomma.
Men om detta, å ena sidan, antages, måste likväl, å den andra, medgifvas,
att duglige Lärare skäligen ej kunna ifrån nämnde Embetsmannaklass
påräknas och erhållas, med mindre vid befattningen förenas, för dtt
närvarande, nödig bergning, och, för framtiden, hopp att vinna befordran
till syssla, mera indrägtig och mindre mödosam än en Lancaster-Lärares är.
Bihang till R. St. Prot. 1834- 8-de Samt. 1
15 '-de Håftet.
2 Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utskottets Betänkande N:o 76.
I delta fall, eller om en vexelundervisningsskola lemnade Läraren icke allenast
en säker årlig inkomst, motsvarande hvad som fordras för en yngre
Prestman till dess anständiga utkomst, utan ock rättighet till tjensteårsberäkning
såsom Prest, vore äfven inrättningen alt anse för en Presterlig
lägenhet, som, efter innehafvarens förflyttande till bättre tjenst, emottoges
af en annan med samma hopp om befordran; och någon inskränkning i
obefordrade Presters billiga anspråk på hågkomst skulle då icke uppkomma,
utan snarare en förmon för dem beredas.
På desse grunder och då Utskottet anser, att en vexel-undervisningsskola,
bestående af 5o Elever, serdeles på Landet, der Allmogens Barn i
allmänhet äro, vid inträde i skola, mindre för sig komna, ari Barnen i
Städerne, lemnar Läraren full sysselsättning, så vida han åt sitt kall egnar
det nit, som för det goda ändamålets vinnande är af nöden; finner Utskottet
sig böra på det sätt biträda första delen af motionen, att
Utskottet vördsamt tillstyrker den underdåniga anhållan hos Kgl.
Maj:t, —" att enär, vid en Lancaster-skola, der minst 5o Barn undervisas,
hvars Reglemente är af Dom-Capitlet i Stiftet granskad t
och gilladt, och hvilkens stiftelse är sådan, att dess fortfarande
bestånd är försäkradt och Lärarens löneförmoner till det minsta
motsvara dem en Adjunct inom Stiftet vanligen åtnjuter, en
Prestman blifver af Dom-Capitlet, på vederbörande Skol-Föreståndares
kallelse, tillsatt, samt i öfrigt, i afseende å Preslerliga
förrättningar, fullgör hvad gällande Skol-Ordning för Skol-Lärare
i allmänhet derom stadgar; — det måtte en sådan Prestman i Nåder
tilläggas rättigheten att tillgodonjuta enkel tjensteårs-bei åkning.
Beträffande åter senare delen af motionen, eller frågan om Consislorii
rättighet att missivera eller skilja en Prestman, utan hans samtycke,
ifrån befattningen såsom Lärare vid en Lancaster-skola; så, emedan den
Prestman, hvilken tillträd t dylik befattning i den ordning och med de
förmoner, som Utskottets nyssberörde tillstyrkande upptager, efter Utskottets
tanka, bör betraktas såsom hvarje annan Lärare vid publik skola och
ej kunna, annorledes än en sådan, eller i enlighet med för hvarje Lancasterskola
faststäldt reglemente, ifrån den innehafvande sysslan endtledigas;
anser Utskottet serskildt stadgande härom icke erfordras.
Dock varder detta, jemte flera Ledamöters reservationer, till Rikets
Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den i3 Junii 1834-
Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utslcottets Betänkande N:o y6. 3
Reservation:
af Herr Prosten Lignell: ”Samma ärende, om tjensteårs-beräkning för
Lärare vid Lancaster-skolor, som nu är föremål för pröfning, förevar vid
sista Riksdag och Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet i sitt Utlåtande
N:o io5 tillstyrkte, att den Prestman, som kallas och förordnas till
Lärare vid Lancaster-Skola med minst 75 Barn, måtte få beräkna enkla
tjensteår. Kongl. Maj:t fann likväl icke skäligt bifalla hvad sålunda föreslaget
blifvit.
De skäl, som Preste-Ståndet då anförde emot den sökta utsträckningen
af 11 ensteårs-beräkning vid Sockne-Skolor, voro hufvudsakligen följande:
>:o Emedan en Lancaster-Skola, vare sig i Staden eller på Landet, i
sig sjelf är ingen ting annat, än en enkel Folk-Skola, hvars inrättande
måste anses såsom en coramunal-angelägenhet, den communen är pligtig
underhålla. Gåfve man tjensteårs-beräkning åt Läraren, så blefve det likväl
Presterskapets som, till en betydlig del, på detta sätt a flön a de honom
med uppoffring af sina tjensteår och communen öfverflyttade således underhålls-skyldigheten
på en Tjenstemanna-corps i Riket, hvilken väl icke med
något stöd af billighet och rättvisa dertill kunde förpligtas;
2:0 Emedan icke den första Barna-undervisningen med innanläsning
i Bok, utan Religions-undervisningen med dertill hörande tjenstemannapligter
hör till den presterliga tjenstgöringen. Den förra skulle icke heller
kunna medhinnas, utan alt försumma den senare;
3:o Emedan den i flera Stift redan yppade prestbrislen genom en
sådan tjensteårs-beräkning skulle ytterligare tilltaga;
4:o Emedan församlingarne blefve lidande på den åsyftade anstalten,
hvilken ökade antalet af dem, som, utan tillräcklig erfarenhet och
öfning i embetet, voro berättigade till presterlig befordran.
Jag åberopar desse skäl, emedan ingen anledning åtminstone förekommit
mig, hvarigenom de i någor målto blifvit försvagade. Så innerligen
jag än önskar, alt Lancaster-skolihrättningar må blifva allmänligare än
hittills, der localen och andre förhållanden sådant medgifva, hvarföre jag
äfven inrättat sådane inom det pastorat, der jag tjenstgör; så öfvertygad
är jag äfven och blifvit det genom erfarenheten af de skolor, som för närvarande
finnas i Landet, att desse inrättningar icke erfordra presterliga
kunskaper hos Läraren för att uppnå det med dem åsyftade ändamål, äfvensom
att den vetenskapligt bildade, förr än en annan, tröttnar vid denna
lägre elementar-undervisning och i allmänhet snarare blir dertill mindre
4 Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utskottets Betänkande N:o y6.
användbar. I Landtförsamlingar är ock förhållandet sådant att Allmogen
saknar dels förmåga att bålla Barnen vid skolan längre, än några månader,
dels också tillfälle dertill, så i afseende på en vidsträckt local, som med
hänseende till nödvändigheten att använda ungdomens arbetskraft och inöfva
den i landtmannayrket. En hvar önskar att folkets bildning må gå
framåt och vi böra äfven hoppas det, men jag tviflar storligen att den,
åtminstone under närvarande tidsförhållanden, kan uppdrifvas till betydligt
större höjd vid Sockneskolorne, än som Yexelundervisnings-Sällskapets Tabeller
i Historia och Geographie, m. m. antyda, och till information efter
dessa erfordras mer tålamod och ordningssinne, lust och ihärdighet för
yrket, äu verkligen piesterlig bildning och kunskaper. Jag ifrar lika mycket,
som någon för Lancaster-Skolorne och de förmoner dem kunna beredas;
men icke skola dessa förmoner beredas på Presterskapets bekostnad och
till verkligt men för församlingarnes Pieligionsvård i en framtid.
Inom Sverige finnas 1,22g Pastorat och om man antager blott en
enda Lancasler-skola inom hvarje, skulle derigenom antalet af Prester
möjligen i samma mon ökas, och jag hemställer, om det vore rådligt att
pä detta sätt skapa tillökning i ecclesiastika embetsmännarpersonalen och
med detsamma ytterligare försvåra den redan nog tröga befordran Gapellaner
och Adjuncter erfara. Jag finner ej heller någon anledning att än
vidare utsträcka den oskäliga befordringsgrund, som gäller inom PresteStåndet,
der åren i tjensten allaredan fått göra ett nog betänkligt intrång
på skicklighetens område. Vida lämpligare skulle det synas mig, om man
föresloge, att Studenter, som undergått embets-examina vid Universiteten,
och ville engagera sig såsom Lancaster-Lärare, finge räkna sig tjenstetiden
vid Skolan till godo i ansökningsväg till Militaira eller Civila tjenster,
hvarigenom de öfrige Embetsmanna-corpserne, åtminstone i någon mon, med
Presterskapet delade de bördor och olägenheter, man ifrån Staten öfverfört
på den ecclesiastika Tjenstemannen.”
Emot beslutet reserverade sig äfven Herr Prosten, Doctor Nibelius,
Herr Prosten Rosen och Herr Lector Laurenius.
Allm. Besvärs- oc/i O economie-Ut slottets Betänkande JV-o yj. 5
N:o 77.
Ankom till Exp.-Utsk, d, i3 Junii.
Betänkande, i anledning af väckta motioner, om ändring
af 2 §. 1 Art. och 16 §. 2 Art. uti Kongl. Förordningen
den 16 Maji 1827, angående Lots- ock B åk-inrättningen
i Riket.
Till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets handläggning hafva
blifvit remitterade:
Ifrån Högloft. Ridder skåpet och Adeln,
ett af Herr Bråkenhjelm, Per Reinhold, afgifvet anförande, hvaruti Rikets
Höglofl. Ständers uppmärksamhet blifvit påkallad å nödvändigheten af den
förklaring öfver 2 §. uti Högstberörde Kongl. Förordning, att alla ifrån öppna
sjön till Svenska kusten ankommande båtar, under 4 lästers drägtighet,
må vara befriade ifrån skjddigheten att taga lots om bord;
samt ifrån Vällofl. Borgare-Ståndet,
ett af Ståndets vice Talman Herr Wijk inlemnadt memorial, innefattande
hemställan om den förändring af 16 §. uti ofvannämnde Förordning, att
Skeppare, som en gång utclarerat från Svensk hamn och under samma resa
inkommer såsom vinddrifvare i annan Svensk hamn, må vara befriad ifrån
erläggandet af den i berörde §. stadgade vinddrifvare-afgift, \ sk. per läst,
samt att för fartyg, hvilka, utgångne från utländsk ort, anlända såsom vinddrifvare
till Svensk hamn, båk-afgiften blott en gång måtte beräknas, äfven
i den händelse, att fartyget under samma resa flera gånger nödgas anlöpa
Svensk hamn.
Såsom skäl för denna framställning är af Herr Wijk anfördt, att det
under hösttiden icke sällan skall hafva händt, att fartyg under en och samma
resa varit tvungne flera gånger anlöpa Bohusländska skärgården, i hvilket
fall det icke allenast i och för sig sjelft var orimligt, att båk-afgiften för
hvarje gång erlades, utan att sådant jemväl medförde den verkan, att Skepparen
hellre sökte Norrska hamnar och gjorde sitt yttersta att undvika de
Svenska, äfvensom att då en myckenhet skepp, under resan emellan Westersjön
och Sundet, passera Bohusländska Skärgården, hvarest öfverallt finnas
förträffliga hamnar, det med visshet kunde antagas, att dessa skepp, så
vida merberörde afgift endast en gång affordrades, skulle till reparerande
af sina sjöskador, anlöpa Svenska kusten i stället att, såsom nu sker, i dylikt
ändamål söka inkomma till Norrige.
6 Allm. Besvara- och Oeconomie-Utskotteta Betänkande N:o jj.
Utskottet liar tagit i behörigt öfvervägande hvad sålanda blifvit föreslaget;
och beträffande först Herr Bräkenhjehns framställning om upphörande
af skyldigheten för mindre båtar alt, vid ankomst ifrån öppna sjön,
taga lots om bord, så anser Utskottet, lika med Motionairen, det i a:a §.
af Kongl. Lotsförordningen i berörde afseende förekommande stadgande, så
vidt det kan tillämpas å mindre båtar, hvilka ej medföra varor, icke i något
fall vara af behofvet påkalladt, utan endast föranleda till en för båtegaren
i hög grad obillig utgift. Och af sådan anledning finner Utskottet
sig böra tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer,
att, genom underdånig skrifvelse, hos Kongl. Majit hemställa, att
2 §. i Art. af Kongl. Förordningen om Lots- och Båkinrättningen
i Riket den 16 Maji 1827, mätte så förklaras, att stadgandet
om skyldigheten att taga lots om bord icke har afseende å öppna
Svenska båtar, under 5 lästers drägtighet, hvarmed handelsvaror
icke transporteras.
Hvad dernäst vidkommer Herr IFijks förslag om upphörande i vissa fall
af den fyr- och båkafgift, sorn för närvarande af vinddrifna fartyg erlägges,
har Utskottet inhemtat, att 16 §. 2 Art. af merberörde Kongl. Förordning
bestämmer de serskilda fyr- och båkafgifter, sorn af Svenska elier utländska
lastade eller barlastade fartyg skola beräknas, samt att i sista momentet af
nämnde §. förekommer det stadgande, hvars förändring utgör föremålet för
Herr IVijls motion, nemligen att: ” f^inddrifvare, eller sådant fartyg,
som hvarken lossar eller lastar, utan för storm, motvind eller annan orsak,
nödgas söka Svensk hamn, erlägger för inkommandet och utgåendet,
i ett för allt, sk. per läst, ehvad fartyget är lastadt eller barlastadt.”
Om det än å ena sidan icke kan förnekas, att det är hardt för en
vinddrifvare, att hans motgång skall ökas genom erläggandet af en serskild
afgift, bör det likväl, ä den andra, icke förbises, att hvarje gång en vinddrifvare
inkommer i Svensk hamn, är lian, i anseende till de förmoner,
som genom lots- och båkinrättningen äro honom beredda, i alldeles samma
cathegorie, som hvarje annat fartyg. Att helt och hållet fritaga fartyg, som
vid utclarerandet i Svensk hamn betalt fyr- och båkafgift, ifrån erläggande
af den serskilda vinddrifvare-afgiften, då det sedermera nödgas söka annan
hamn, anser Utskottet icke böra medgifvas, emedan sådant skulle strida
emot principen af Författningen; men deremot och enär Herr BFijks framställning
i öfrigt synes fullkomligen vara förtjent af behjertande, samt många
klagomål i allmänhet under senare tider försports öfver det betungande deri,
Allni. Besvärs- och Oeconomie-Utskottets Utlåtande IV:o j8.
att vinddrifvare-afgiften skall erläggas hvarje gång ett fartyg för storm eller
andra tillfälliga orsaker nödgas anlöpa Svensk hamn, finner Utskottet
sig böra tillstyrka den förändring uti nu gällande föreskrifter om
vinddrifvare-, fyr- och båkafgiften, att densamma icke må komma
i fråga, då fartyg återkommer såsom vinddrifvare tilldämma hamn,
hvarifrån det utclarerat, utan att hafva lossat eller lastat på mel-'
lantiden, — äfvensom att berörde afgift icke under samma resa
må beräknas mera än en gång, om än fartyget, vare sig Svenskt
eller Utländskt, vinddrifves flera gånger. Och torde, i händelse
Rikets Höglofl. Ständer bifalla detta Utskottets förslag, underdånig
skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t komma att aflåtas.
Stockholm den i3 Jun ii 1834-
N:o 78.
Ankom till Exp—Utsk. den i3 Jiinii.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående afskajfande
af den i 2 Art. 9 §. af
för Skeppsmätning den 9 Maji 1822
mät ning af fartyg.
Vällofl. Borgare-Ståndet har till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
Utlåtande öfverlemnat ett af Ståndets vice Talman, Herr OAVijk,
afgifvet anförande, hvaruti är vordet yrkadt, att då berörde Kongl. Reglemente
uti 9 §. foreskrifver, att de i Stockholm, Götheborg och Carlskrona
varande Skeppsmätares förrättningar skola pröfvas af en i hvarje af dessa
Städer tillförordnad Constructions-Officer, men berörde stadgande, hvad Götheborg
beträffar, ej sällan orsakat menligt hinder och uppehåll, enär den
vid Flottans på en half mils afstånd ifrån Götheborg belägna station, Nya
Warfvet, commenderade Constructions-Officer icke alltid är i tillfälle berörde
control-mätning genast verkställa, samt en edsvuren Skeppsmätares intyg
om fartygens storlek synes böra vara lika tillfredsställande uti ofvannämnde
3:ne städer som i andra Rikets hamnar, helst de på förstnämnde ställen varande
Skeppsmätare i allmänhet torde vara mera kunnige än annorstädes,
hvilket Motionairen uppgifvit vara fallet i Götheborg, der nuvarande Skeppsmätaren
tillika är Premier-Lieutenant vid Kgl. Majrts Flotta; —Rikets Högloft.
Ständer alltså måtte hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning der
-
Kongl. Reglementet
föreskrifna control
-
8 Allm. Besvärs- och Oeconomie-UIslottets Utlåtande N:o j8.
om, att den, enligt Motionairens tanka, högst öfverflödiga control-mätningen
måtte komma att upphöra.
I anledning häraf får Utskottet upplysa, alt den genom 9 §. 2 Art.
af Kongl. Reglementet för Skeppsmätning den 9 Maji 1822 föreskrifna controlmätning
af fartyg icke allenast gäller för sådane som äro hyggda och
mätte inom Stockholm, Götheborg och Carlskrona, utan jemväl, enligt 10
§. i samma Kongl. Reglemente är utsträckt till alla för utrikes sjöfart begagnade
fartyg och båtar, däckade eller odäckade, hvilka till någon af förenämnde
3:ne städer första gången ankommaj i hvilket afseende Tullkamrarne
derstädes genast efter ett dylikt fartygs ankomst höra till granskning
och påskrift öfverlemna mätarebrefvet till vederbörande Constructions-Oflicerare,
hvilken åligger att, utan uppehåll eller kostnad för rederien, förnyad
eller controlmätning, med biträde af Stadens Skeppsmätare, verkställa. Genom
detta stadgande har, så vidt möjligt varit, vunnits control öfver mätningar
al äfven öfrige städers fartyg, sorni annat fall icke kunrtat ske, utan
att derstädes anställa serskilde Cons true tions -Officerare, hvilket åter skulle
medfört stora kostnader.
Utskottet betviflar icke, att den i Götheborg för närvarande befintliga
Skeppsmätaren eger all den kunskap och pålitlighet, som i och fördess
befattning erfordras, men då sådant likväl endast är tillfälligt, samt då erfarenheten
visat; att Skeppsmätningar i allmänhet icke med säkerhet verkställas,
hvadan det är nödigt, att desamma på allt möjligt sätt controleras;
till vinnande af hvilket ändamål man jemväl i andra länder funnit angelägenheten
af bestämda föreskrifter i ämnet, så finnef
Utskottet sig icke kunna tillstyrka, att den uti Kongl. Reglementet
af den 9 Maji 1822 stadgade control-mätning af fartyg, hvarken
i Götheborg eller annorstädes, må upphöra;
hvilket dock underställes Piikets Höglofl. Ständers eget bepröfvande.
Stockholm den i3 Junii i834-
Allm, Besvärs- och Oeconomie-Uislotiets Utlåtande JY:o jg.
N:o 79.
Ankom till Exp.-Utsk. den i3 Junii.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om nedsättning
af de afgift er, som Svenske och Norrske Consulerne
ega att af Svenska fartyg uppbära.
Inom Vällofl. Borgare-Ståndet har vice Talmannen, Herr TVijh, yrkat,
att då, ibland de mångå utgifter, hvilka för närvarande betunga utrikes
sjöfarten och göra redandet i skepp för Svenska undersåtare mindre lönande,
afgifterne till Sveriges, på utrikes orter, varande Consuler, icke utgöra
en bland de minst tryckande, den förändring måtte vidtagas uti de nu
härom gällande föreskrifter, att all skillnad i beloppet af Consulad-afgift
mätte upphöra och den samma bestämmas, att med 4 piaster af hvarje
större eller mindre fartyg utgå.
Vid remissen af denna motion, har Herr Halling 3 uti ett till Borgare-Ståndet
serskildt ingifvet anförande, förklarat sig väl inse behofvet af
en förnyad reglering af Consulade-afgifterne, men tillika yttrat, att då den
af Herr TVijh föreslagna afgiften af 4 piaster kunde leda till förfång och
betungande för sjöfarten till och ifrån de Stapelstäder i Riket, hvilkas
handel bedrifves med mindre eller medelmåttigt stora fartyg, samt bereda
fördel ensamt åt de stora skeppens Rederier, denna beräkning således icke
vore antaglig, men att det dermed åsyftade ändamål lättast kunde vinnas
genom det tillägg vid Commerce-Collegii Girculaire den 21 Augusti sistlidet
år, alt den deruti omnämnde Consulade-afgift icke må beräknas för det
lästetal hvarmed ett fartyg öfverstiger 100 läster eller möjligen något derunder.
Derjemte och hvad serskildt beträffade de i och för sjöfarten på
Danmark fastställda afgifter, yrkade Herr Halling dels alt den, genom Commerce-Collegii
ofvanberörde Circulaire, bestämda afgift af 2 R:dr Banco
för däckade och t R:dr samma mynt för odäckade fartyg, som Consuln i
Helsingör eger uppbära af Svenska fartyg, hvilka för tullens clarerande
anlöpa nämnde ställe, måtte komma att helt och hållet försvinna, utom i
den händelse, att Skepparen begagnar Consulns biträde, antingen för clarering
af tull eller uti någon annan angelägenhet, dels att, så vida de för närvarande
gällande föreskrifter örn Consulade-bevis för varor, som i Danmark
intagas i Svenska båtar, komma att bibehållas uti de förväntade nya TullLagarne,
afgiften för dylika bevis till Svenske och Norrske Consulerne i
Bihang till R. St. Prot. 1834. 8:de Sami. 2
15-de Häftet.
io Allm. Besvärs» och Oeconomie-XJLskoltels Utlåtande 2V:o yg.
Köpenhamn och Helsingör, fastställda genom Commerce-Collegii förenämnde
Circulaire till sk. Hamburger Banco, måtte varda nedsatte till 16
sk. samma myntslag, —• samt slutligen, att, under den tid, som sundhetsbetyg
ännu kan erfordras vid farten från Danmark till Sverige, desamma
för hvarje person ej måtte medföra större afgift än i 2 sk. Hamburger Banco
och detta belopp icke kunna ökas om ock flera personer på samma gång
anmäla sig att erhålla ett gemensamt sundhelsbetjrg.
Utskottet får till upplysning, rörande ifrågavarande ämne, vördsamt
anföra, att, sedan Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce-Collegium, tid efter
annan under sistförflutna åren, hos Kongl. Maj:t anmält åtskillige Svenske
och Norrske Consulers ansökningar, att, till betäckande af de i och förderas
befattning oundgängliga utgifter, få af de till deras dislrict ankommande
fartyg uppbära Consulade-afgift tillika belopp med hvad, i kraft af
Norrska Lagen af den 14 Junii 18(6, hvarje Svensk och Norrsk Consul är
berättigad att af ankommande Norrska fartyg erhålla eller rT5:dels Species
per läst, så vida fartyget å den ort, hvarest Consul eller vice Consul är
anstäld, antingen lossar eller intager last; samt Kongl. Maj:t med Nådigt
afseende härå, tillagt Consulerne i Hamburg, Amsterdam, Antwerpen, Neapel,
Palermo ochTrapani, rättighet att beräkna Consulade-afgift afSvenska till deras
distriet ankommande fartyg, i närmaste likhet med hvad för de Norrska är
bestämdt, äfvensom Kongl. Maj:t förordnat enahanda beräkning af Consulade-afgifter
för Consulerne i Grekland, Alexandria, Smyrna, Odessa och
till Dess Beskickning i Constantinopel, samt likaledes i Nåder förordnat
om jemkning af berörde afgifter i Gagliari och Marseille; — så anmälde
Commerce-Collegium hos Kongl. Maj:t, uti underdånig skrifvelse af den 17
April sistlidne år: ”att Collegium sedermera emoltagit dels från flere Consuler,
dels från Beskickningen i Paris, ytterligare framställningar om billigheten
och lämpligheten deraf, att, äfven i öfrige hamnar, Consulerne
måtte njuta någon ersättning för den möda och kostnad, deras embetsbefattning
dem ådrager, samt att denna ersättning icke måtte förete någon sådan
skiljaktighet i umgälder, Svenske och Norrske sjöfarande emellan, som möjligen
skulle föranleda missnöje eller ojemnhet i omsorgen för hvarderas
interessen. Då Commerce-Collegium erkände vigten af dessa skäl, ansåg
Collegium sig böra lill Kongl. Majrts pröfning öfverlemna underdånigt förslag
lill en sådan allmän reglering af Svenske och Norrske Consulemes
enibels-inkomster, att de Öfverklagade olägenhelerne af närvarande aflöningssystem
skulle derigenom undanrödjas; i hvilket afseende Collegium upplyste,
att, i kraft af äldre förordnanden, Consulerne i S:t Petersburg, Riga,
Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utslcottets Utlåtande lS[:o yg. 1t
-
Köpenhamn, Helsingör, Stora Briltannien, Lisabon, S:t Ybes, Cadiz, Alicante,
Cette, Genua oell Livorno, hade sig ti Hägde mer eller mindre betydliga
inkomster af Svenska ankommande fartyg och deras laddningar,
men att deremot alla andra, än förut uppräknade Consulat bestriddes
utan annan inkomst af Svenska fartyg, än hvad lösen för tillfälligtvis erforderliga
documenler kunne inbringa; — att, enligt gjord beräkning,
Svenska handelns och skeppsfartens afgifter till Consulerne inom de district,
hvarest dylik afgift eger rum, utgjort år i83o R:dr Banco 21,000: 11, 5.
samt år 1831 20,797: 45, 6; — att sammanräknade lästetalet af de till
berörde district ankomna Svenska fartyg uppgått år i83o till 74,373 och
år i83i till 71,809 läster, för hvilka Consulade-afgiften, beräknad efter
^.'dels Species eller Spansk piaster per läst, skulle hafva belöpt år i83o
till 12,661 R:dr 28 sk. Svenskt Banco och år 1831 till i3,oi5 R:dr 18 sk.
4 rst. samma mynt; — att de Svenska fartyg, som besökt hamnar, der
ingen Consulade-afgift erlades, i sammanräknad drägtighet utgjort år i83o,
49,343 läster, för hvilka en afgift af -^idels Spansk piaster per läst skulle
uppgått till 8,399 R:dr 32 sk. 10 rst Svenskt Banco, samt år 1831 45,275
läster, för hvilka densamma skulle stigit till 8,206 R:dr \ sk. 6 r:st, så
att totala utgiften i alla utrikes hamnar i och för Consulade-afgifterne beräknad
till T'?:dels Species eller Spansk piaster per läst skulle hafva blifvit år
i83o Banco R:dr 21,060: 12, 10. och år i83i, 21,221: 22, 5; — att
med bibehållande tills vidare af nu gällande högre Consulade-afgifter på
vissa orter, och med införande af den för Norrska fartyg stadgade beräkningsgrund
i alki öfriga, sammanlagda utgiften i denna del för Svenska
sjöfarten skulle hafva varit år i83o Banco R:dr 29,400: 44» 5. och år
183 r, 29,004: 2. eller för hvartdera af dessa år omkring 8000 R:dr meraj
än hvad under närvarande förhållanden utgått; hvaremot skepps-rederiens
utgift lill Consulerne skulle, om den för Norrige stadgade beräkning varit
å alla platser antagen, förhållit sig närmast lika med hvad me på vissa
privilegierade stationer varit betaldt, eller under hvartdera af de båda
anförda åren hafva uppgått till omkring 21,000 R:dr Banco”,
"Med föranledande häraf och enär ett annat aflöningssätt för Consulerne,
grundadt på bestämda *årliga löner, af någon tillgång å Riks-Staten
icke understöddes; hemställde Collegium, att Kongl. Maj:t måtte i Nåder
stadga, att nu gällande sätt, alt till större eller mindre belopp godtgöra
Svenske och Norrske Consulers kostnader och möda, i och för deras befattning
, genom en afgift af ankommande Svenska skepp , måtte bibehållas och
utsträckas till alla Kongl. Maj:ts Consuler, i fullkomlig likhet med hvad, ge
-
12 Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utskottets Utlåtande JV:o yg.
nom Norrska Lagen af den 14 Junii 1816 är i afseende på Norrska fartygs
utskylder till samma tjenstemän föreskrifvet, så att af hvarje Svenskt fartyg,
som på den ort, hvarest Svensk och Norrsk Consul eller vice Consul är anställd,
antingen lossar eller intager ny last, eller håde lossar och lastar,
Consul vore berättigad uppbära i Consulade-afgift en femtondedels Qj-f) Riksdaler
Hamburger Banco, Spansk piaster eller deremot svarande belopp i
landets mynt för hvarje svår läst af fartygets drägtighet efter dess mätarebref;
hvaremot Consul ej borde få af fartyg, som hvarken lossa eller lasta,
uppbära någon Consulade-afgift, utom i Helsingör, hvarest Consulns inkomster
äro serskildt bestämda.”
Efter Nådigt öfvervägande af Commerce-Collegii förrberörde underdåniga
hemställan, har Kongl. Maj:t, genom Nådigt bref af den 2g Junii sistlidet
år, behagat i Nåder förklara, att Kongl. Maj:t funnit godt bifalla, det
Svenske och Norrske Consulerne må ega att af Svenska skepp uppbära den af
Commerce-Collegium föreslagna afgift, hvilken beräkning dock icke komme att
utsträckas lill de Consuler, sorn vid sin tillsättning fått sig en högre Consuladeafgift
beviljad och hvilka under sin tjenstetid borde dervid bibehållas; hvarjemte
Kongl. Maj:t täcktes i Nåder förordna, att samma Dess Nådiga beslut,
hvarom Commerce-Collegium hade att utfärda Kungörelse, borde ifrån och
med innevarande år träda i verkställighet.
Efter att sålunda hafva framställt hvad i afseende på Consulade-afgifternes
Reglering blifvit tillgjordt och beslutadt, får Utskottet, beträffande Herr
TVijks förslag, att Consulade-afgiften, såsom tryckande och hinderlig för
utrikes handeln, måtte undergå nedsättning, vördsamt yttra, att Utskottet
anser denna afgift, sådan den numera är bestämd, icke i något fall dertill
föranleda. Enligt Utskottets tanka, är det af synnerlig vigt, att Consulsbefattningarne
i allmänhet innehafvas af personer, som ega tillräckligt inflytande
att vinna uppmärksamhet åt de framställningar, som af dem till förmon
för Svenska handeln och sjöfarten kunna göras, samt kunskaper och
förmåga att uppfylla de många och vigtiga embetsåligganden, som med dessa
tjenster äro förenade, oeh hvilka i Consuls-stadgan finnas bestämda. Men
ju vigtigare och ansvarsfullare Consulernes befattning är, destomera billigt
skulle det vara, om, i likhet med hvad bruket är hos andra nationer, dessfe
Tjenstemän blefvo försedde med bestämda inkomster. Som likväl Statsverket
härtill icke lärer lemna tillgångar, torde Consulerne åtminstone böra bibehållas
vid den inkomst, som genom Consulade-afgiften är dem beredd,
och hvilken, ehuru i och för sig sjelf otillräcklig för deras underhåll, likväl
Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utskottets Utlåtande IV:o yg. i3
kan lemna ersättning för de utgifter, som med deras befattningar äro
förenade.
Af sådan anledning och då, enligt hvad Commerce-Collegium uppgifvit,
sedan den af Kongl. Maj:t, i afseende å Consulade-afgifterna beslutade
reglering hunnit, i n.on af innehafvarnes afgång, bringas i verkställighet äfven
vid de Consulat, hvilka för närvarande äro till uppbärande af högre
umgälder berättigade, sanunanlagde beloppet af berörde afgifter icke kan anses
uppgå högre än till omkring 21,000 R:dr B:co, hvilken summa, fördelad
på hela Svenska handelsflottan, hvarken för densamma bör vara serdeles betungande,
eller mera än motsvarande de stora fördelar, som sjöfarten eger
att påräkna genom Consulernes biträde å utrikes orter; samt enär dessutom
Herr TVijks förslag, att Consulade-afgiften måtte beräknas till 4 piaster för
hvarje större eller mindre fartyg, åsyftar en förändring, hvilken, på sätt
deremot jemväl blifvit anmärkt, skulle tillskynda redarne af de stora fartygen
en vinst på de mindres bekostnad, så myckel mera obillig, som de förra,
hvilka i allmänhet medföra mera dyrbara laddningar, lättast böra kunna
vidkännas den högre Consulade-afgift, som genom fartygets större lästetal
uppkommer; finner Utskottet
sig icke kunna tillstyrka, att någon ändring måtte göras uti de
grunder, som för Consulade-afgiftens utgörande, genom Kongl. Brefvet
den 29 Junii sistlidne år, blifvit bestämda.
Vidkommande Herr Hallings motion om upphörandet af den afgift,
hvilken Consuln i Helsingör eger uppbära af fartyg som passera sundet, så
är förhållandet dermed sådant, att berörde afgift, som till följd af äldre
författningar utgår med 2 R:dr Svenskt Banco för däckade och 1 R:dr samma
mynt för odäckade fartyg, endast får beräknas, i den händelse fartygen
öfverstiga 10 lästers drägt och ej gä inrikes orter emellan.
Då fartvg högst sällan anlöpa Helsingör, för att der lossa eller lasta
varor, samt den uti Kongl. Brefvet den 29 Junii 1833 bestämda beräkningsgrund
af Consulade-afgiften sålunda icke kan tillämpas eller kommer i fråga,
utgör nyssnämnde afgift den egentliga inkomsten för bemälde Consul, i
och för dess befattning med de för Sundska tullens erläggande till nämnde
ställe ankommande Svenska fartyg. Skulle nu denna afgift borttagas, blefve
det nödvändigt tillägga Consuln ersättning på annat sätt, emedan det i mera
än ett afseende är vigtigt, att berörde Consuls-befaltning beklädes af en
pålitlig och duglig person, hvilket åter ej är att påräkna, om han ej förse*
med en anständig bergning. Men som af hvad anfördt blifvit, Rikets Höglofl.
Ständer upplyst torde finna, att den i berörde afseende föreslagna förändrin
-
i 4 Allm. Bespctrs- och Oeconomie-Utslcottets Utlåtande JV:o jg.
gen hvarken Ian anses vara af behofvet påkallad eller verkställas utan Statsverkets
belastande, så lärer Herr IIallinus
derom gjorda förslag icke böra bifallas.
Hvad dernäst vidkommer samme Motionairs framställning, att lösen
för de Consuls-Certificat, som, enligt tullförfattningarne, erfordras för varor,
hvilka i Danmark uti Svenska båtar intagas, måtte varda nedsatt ifrån
24 sk. till 16 sk. Hamb. Banco; så enär den, genom berörde certificat afsedda
control, icke lämpligen lärer böra försvinna, samt sjelfva afgiften i och
för sig sjelf är mindre betydlig och utgör den enda afgift som Consulerne i
Köpenhamn och Helsingör af färjemans- och andra mindre båtar uppbära, finner
Utskottet icke skäl tillstyrka, att densamma må ytterligare varda
nedsatt.
Beträffande slutligen frågan om beräkningen af lösen för de sundhetsbetyg,
som erfordras under den tid anstalterna emot Choleran fortfara, får
Utskottet upplysa, att densamma, enligt Kongl. Majrts till Commerce-Collegium
aflåtna Nådiga Skrifvelse den 20 Augusti i83i, beräknas på det'sätt,
att färjeman, sjömän, fiskare, jemte alla mindre bemedlade personer, ega
utan losen af Consuln erhålla sundhetsbetyg eller legalisation af dylik, utaf
fremmande Autoritet utfärdad handling; — att, om för flere resande på
samma båt eller fartyg, ett gemensamt sundhetsbetyg af Consul utfärdas,
lösen derföre utgår på sätt Expeditionstaxan för Consulerne innehåller, eller
med 1 R:dr Hamb. B:co, som bör till lika belopp till betalning fördelas
emellan alla på fartyget eller båten varande personer, hvilka ej, enligt förutnämda
stadgande, äro fritagne från lösens erläggande; samt att, vid de
tillfällen^ då resande önska serskildt sundhetsbetyg, derföre ej må fordras
högre lösen än 16 skillingar Svenskt Banco, och för legalisation af sundhetsbetyg,
utfärdade af Utländsk Autoritet, 8 skillingar berörde mynt.
Enär sålunda lösen för sundhetsbetyg för enskilde personer ej beräknas
högre än 16 sk. Svenskt Banco eller vida understigande det af Herr
Halling föreslagna belopp 12 sk. Hamburger Banco, samt något skäl ej förekommer,
att den, på ofvanberörde sätt, af Kongl. Maj:t i Nåder fastställda
afgift för dylikå handlingar må förändra^ eller ytterligare nedsättas,
finner
Utskottet sig föranlåtet att äfven afstyrka bifall till Herr Hallings
i denna del gjorda framställning.
Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utslottets Betänkande IV. o So. i5
Hvilket allt vördsamligen underställes Rikets Höglofl. Ständers egen upplysta
pröfning.
Stockholm den i3 Juna i834«
N:o 80»
Antom till Exp.-Ulsk. den i3 Junii,
Ytterligare Betänkande, i anledning af väckt fråga om
upphörande af Högloft. Itidderskåpets och Adelns rättighet
att å frälseegor anlägga krogar.
Sedan Utskottet, i afgifvet Betänkande N:o rr, som blifvit bifallet i
Ilögvörd. Preste-Ståndet och Vällofl. Borgare-Ståndet den 10, samt 1 Hedervärda
Bonde-Ståndet den 21 sisth April, med anledning af derom väckte
motioner, tillstyrkt, att sista morn. af 14 §• Höglofl. Ridderskapets och Adelns
privilegier måtte, i den ordning 114 §• Regeringsformen medgifver,
till vidare kraft och verkan upphäfvas; så har samma Betänkande af sistnämnde
lliks-Stånd blifvit till Utskottet återremitteradt, på grund af dervid
gjorda anmärkningar, dels att ifrågavarande rättighet, till följd af Höglofl.
Ridderskapets och Adelns afsägelse af uteslutande besittningsrätt till Säteri
och Frälse jord och den alla medhorgare-classer upplåtna frihet att idka
hvilken borgerlig näring som helst, mot skyldighet att underkasta sig de afgifter
och controler, som i hvarje fall finnas nödiga, borde anses upphäfven,
eller från Ridderskapet och Adeln öfverflyttad till alla egare af frälse
jord, dels ock att, om Höglofl. Ridderskapet och Adeln ensamt afsade sig
rättigheten att anlägga krogar, skulle den möjligen det oaktadt kunna anses
qvarstående för ofrälse egare af säteri och frälse jord).
Utskottet får, efter öfvervägande häraf, yttra att rättigheten, hvarom
fråga är, så mycket mindre lärer kunna anses upphäfven, som hvarken
Kongl. Förordningen den 10 April 181 o, angående vissa förändringar i RiksStåndens
privilegier, ej eller Riksdags-Beslutet den 2 påföljde Maji, härom
innefattar något stadgande; och bestämda ord men ej: tvetydiga slutföljder
torde böra ligga till grund för dylika frågors bedömande.
Beträffande åter rättighetens förening och öfvergång med jorden, i
hvars hand denne än må finnas, så ehuru genom en utsträckt tolkning af
1810 års concessioner en dylik slutsats kan vinnas, då det synes uppenbart
att Höglofl. Ridderskapet ooh Adeln vid upplåtande af uteslutande
l6 Allm. Besvärs- och Oeconom ie-Ut slottets Utlåtande JV:o 8u
besittningsrätten till säteri och frälsejord, dermed jemväl såsom frånlrädde
betraktat alla de företrädes-rättigheter, hvilka bemälde Riks-Stånd i egenskap
af jordegare, enligt privilegier innehade; likväl och då alla privilegier
och undantagslagar böra efter deras ordalydelse tydas, och den åberopade
§. innehåller att Ridderskapet och Adeln eger att å deras frälseegor
bygga krogar, utan att denna rättighet finnes i 181 o års Förordning eller Riksdagsbeslut
omnämnd; så har Utskottet trott med en sträng Lagtolkning det
vara mest öfverensstämmande att, såsom ett privilegium för Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, anse oftanämnde rättighet, hvarföre Utskottet också
främst påkallat Höglofl. Ridderskapets och Adelns eftergift deraf.
Hvad slutligen angår anmärkningen alt bifall till hvad Utskottet redan
föreslagit skulle betaga Höglofl. Ridderskapet och Adeln en rättighet, som
för andre egare till säteri och frälsejord kunde anses qvarstå; så torde detta
inkast förfalla vid betraktande deraf, att just det privilegii-stadgande,
hvarpå rättigheten att å frälseegor anlägga krogar grundas, är till upphäfvande
föreslaget och att en ogiltig förklarad lag ej lärer af någon samhällsmedlem
kunna åberopas, till stöd för rättigheters utöfvande.
För att likväl undanrödja den mest aflägsna tvetydighet och all olikhet
i tillämpning, anser Utskottet sig böra vördsamt föreslå:
att, med upphäfvande af sista momentet i 14 §• af Höglofl. Ridderskapets
och Adelns privilegier den 16 October 1723, den derpå
grundade rättighet alt å frälsejord anlägga krogar må upphöra, i
hvars hand jorden än finnes.
Dock varder detta Rikets Höglofl. Ständers närmare pröfning vördsamt
underställdt.
Stockholm den i3 Junii 1834*
N:o Si.
Ankom till Exp.-Utsk. den i3 Junii.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse,
rörande ett, -på Rikets Ständers begäran, utarbetadt
förslag till en låne-inrättning, till understöd för
Bergsmans-handteringen i Riket.
Sedan Rikets vid sista Riksdag församlade Ständer, uti underdånig
skrifvelse den io September 1829, i anledning af hos Rikets Höglofl. Ständer
-
Allm. Besvärs- och O economie-Ut slottets Utlåtande IV'o 81. ij
der väckt fråga om tillvägabringande af en låne-inrättning till lättnad och
understöd för Bergsmannayrket, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit
att Kongl. Maj:t i Nåder täcktes låta utarbeta ett förslag eller plan till en
sådan inrättning samt sedermera, genom vederbörande Autoriteter, lemna
Bergsmännen tillfälle all sig yttra rörande de ämnen, deröfver sådant kunde
nödigt anses, så att förslaget, sålunda förberedt, kunde vid denna Riksdag
Rikets Ständer i Nåder föreläggas; så har Kongl. Maj:t, i Nådig Skrifvelse
den 8 sistlidne Mars, för Rikets Högloft. Ständer tillkännagifvit
att ifrågavarande förslag blifvit af en dertill i Nåder förordnad Comité
utarbetadt, ett nödigt antal exemplar så väl deraf, som af Comiterades
underdåniga Betänkande med tillhörande handlingar på Statens bekostnad
tryckte och till interessenterne i den föreslagna inrättningen utdelade;
samt interessenternes och Kongl. Bergs-Collegii yttranden i ämnet infordrade,
hvadan frågan nu till Rikets Ständer i Nåder öfverlemnades;
och hafva samtlige Riks-Stånden till Utskottets handläggning remitterat
detta ärende, hvarefter Utskottet från Kongl. Maj:ts Kammar-Expedition
fått emottaga alla ofvannämnde, målet rörande, handlingar.
Det af Comitcrade uppgjorda förslag, till allmänna grunder för bildandet
af en Bergslags-Uassa eller fond lill förlagslån mot billiga vilkor för
Bergsmanna-yrket, finnes af följande lydelse:
§. 1. ”Till delaktighet uti denna lånefond, som kunde få namn af
BergHags-Cassa, skola anses berättigade brukande Bergsmän uti TackjernsBergslagerne
och i allmänhet egare af större eller mindre andelar uti de i
Bergslagerne belägne masugnar, hvarest Tackjern till afsalu kan tillverkas,
äfvensom alla innehafvare af eiler delegare uti fte egentligen så kallade
Bergsmansbarn rarne.”
§. 2. ”För att uti Bergs!,igs^Cassan blifva såsom delegare uppförde
erfordras, der samfällig ego och brukningsrätt finnes, i allmänhet hylteeller
hammarlagets begifvande, förmedelst derom vid utlyst allmän sammankomst
fattadt beslut; dock må ensam innehafvare af |:del eller större
andel uti Bergsmanshylta elier hammare ega rättighet att, för sin del, serskildt
uti Bergslags-Cassan blifva delaktig, fastän öfrige delegarne en dylik
förmon sig afsagt.”
§. 3. ”Delaktigheten uti Bergslags-Cassan samt deraf följande inbördes
rättigheter och skyldigheter, i afseende på röstberäkning och tillskott,
bestämmes antingen efter tio års medelberäkping af blåsningsdygnen vid
Bihang till R. St. Prot. 1834. 8-de Sami. 3
tö'de Håftet.
i.8 Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utshottets Utlåtande IV:o St.
hy Horne, eller ock efter en derpå grundad uträkning af Tackjerns-lillverkningen,
enligt viss antagen skattning af jernandet i dygnet; men, för Bgrgsmanshainrarne,
på grund af det derstädes privilegierade smidet.”
§. 4- ”Till bildande af den för ändamålet nödige fonden erlägges
lills vidare årligen, för hvarje uti Bergslags-Cassan delaktig hylta, 4 sk.
Banco för hvarje derstädes, enligt antagen skattning, tillverkadt skeppund
tackjern, eller i allmänhet i R:dr till och med i R:dr 16 sk. för hvarje
hlåsningsdygn, och äfven derunder, efter en, Bergslagerne emellan, till
uppgörande Classification; äfvensom utaf Bergsmans-hamrarne årligen tillskjutes
4 sk. för hvarje skepp, af det priviligierade smidet. Inom Bergsraanshytte-
och hammarlag, eller der flere serskilde inbrukare finnas, hvilka, enligt
faltadt beslut, blifvit delegare i fonden, vare hytte- eller hammarlaget'
samfäldt ansvarigt för utgörandet af delegarnes gemensamma tillskott
till Bergslags-Cassan.”
§. 5. ''Uppbörden af den afgift, som till Bergslags-Cassan skall utaf
hytte- och hammarlagen erläggas, verkställes till en början af Bergsfogdarne;
och redovisas densamma serskildt för hvarje Bergslag, i den ordning,
som af Bergslags-Cassans blifvande Direction kommer att bestämmas, samt
på det för fonden minst kostsamma sätt.”
§. 6. ”Enär ett så stort antal Bergslagshyttor och Bergsmanshamrar
blifvit till deltagande uti Bergslags-Cassan anmälde, att det sökta ändamålet,
som är Bergsmannayrkets understödjande med förlagslån på billiga vilkor
och emot låg ränta, anses kunna inom viss kort tid uppnås genom delegarnes
samverkan, med eller utan biträde af Banken eller Statsverket, och
hvilket sistnämnde biträde i alla fall ej förr lärer kunna påräknas, än en
så stor fond af delegarne sjelfve samlats, att nödig säkerhet eller garantie
kan derföre af Bergslags-Cassan erbjudas; så sammanträda delegarne, antingen
sjelfve eller genom serskilde dertill inom sig valde ombud, till allmän
sammankomst i Stockholm, för att dervid närmare förordna om sättet och
vilkoren för deltagandet i Bergslags-Cassan, äfvensom angående grunderne
för tillskottens utgörande till fonden och uppbördens verkställande; och
gälle vid denna sammankomst, för rösternes beräkning, i händelse af olika
meningar vid beslutens fattande, samma grunder som för tillskottens utgörande
blifva antagne.”
§. 7. ”Vid den allmänna sammankomst, som uti nästföregående
omnämnes, ankomme det ock på Bergslags-Cassans delegare, att sjelfve
uppgöra ett ordentligt reglemente för Bergslags-Cassans förvaltning samt
alt tillika bestämma hufvudsakliga grunderne för delegarnes blifvande låne
-
Allm. Besvärs- och Oeconomie-Ulshottets Utlåtande N:o 81. ig
rätt uti Bergslags-Cassan, med hvad mera som dervid, till betryggande af
Cassans säkerhet, kommer att iakttagas, äfvensom delegarne vid samma
tillfälle hafva att, genom anställande val, utse Ledamöter i den Direction,
som kommer att ombesörja Cassans förvaltning och derföre blifver delegarne
ansvarig.”
§. 8. ”Revision af Bergslags-Cassans räkenskaper och Directionens
förvaltning verkställes sedermera årligen, utaf dertill af delegarne i stadgad
ordning utsedde deputerade från Bergslagerne, och hållas föröfrigt allmänna
sammankomster med delegarne på de tider, som dertill uti reglementet
komma att serskildt utsättas.”
Comiterade hafva uti deras underdåniga Betänkande yttrat, att, i anseende
dertill, att ifrågavarande låne-understöds-inrättning egentligen hade
till föremål tackjerns-blåsningens befrämjande i jern-bergslagerne, i följd
hvaraf sjelfva yrket och ej personliga förhållanden hos idkarne borde bestämma
rättigheten till deltagande uti inrättningen, hade Comiterade ansett
sig böra förslagsvis i beräkning upptaga alla i jernbergslagerne varande hyttor
och masugnar, utgörande, enligt upprättade tabeller, tillsammans ett
antal af 190, deraf 145 räknas för Bergsmanshyttan, roen de öfrige /fe nu
mera uteslutande tillhöra Bruksegare; att som af uppgjorde labellerne det
jemväl visade sig att, utaf de ännu så kallade Bergsmanshyttorne, ganska
mångå till större eller mindre del egas och innehafvas, jemte Bergsmännen,
utaf Bruksegare eller andre Ståndspersoner, så att, efter gjord beräkning
år i83i, något mera än ^tdel eller nära ytdelar af det hela innehades
af Ståndspersoner; hvilket förhållande efter band kan ännu mer ökas; så
ansågs det vara desto mindre lämpligt att från deltagande uti en för Bergsmanna-rörelsen
tillämnad låneinrättning utesluta Bruksegare och Ståndspersoner,
sorn derigenom bidragen till den fond, som måste samlas, blefvo i
samma mon ringare, samt kanske för ändamålet nog otillräcklige, i synnerhet
om några Bergsmanshyltelag skulle undandraga sig att uti föreningen
ingå: att ehuru de i serskilde Bergslagsorter belägne 45 Brukshyttornes
delaktighet uti företaget torde vara osäkert, enär de flesta af dem tillhöra
Bruksidkare, som uti Jern-Contoret äro med-delegare; så förekom ej något
hinder för ifrågavarande hyttors upptagande uti beräkningen, såsom verklige
deltagare uti Bergslagernes tackjernsblåsning, då vissa af desse masugnar
äfven till afsalu tillverka tackjern och det på vederbörande hytteegares
hörande skulle ankomma huruvida de, till befrämjande af del åsyftade
goda ändamålet, ville vinna delaktighet uti låne-inrältningen: att som det
så kallade Bergsmanssmidet, uppgående i hela Riket till ett privilegieradt
20 Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utskottets Utlåtande JV:o 81.
belopp af något mer än 17000 skeppund, jemväl räknas såsom föremål för
Bergsmannayrket, samt Bergsmännen, för bedrifvande af samma smide äro
i behof af serskildt förlag, ansågo Comiterade detsamma böra upptagas och
beräknas till delaktighet uti lånefonden; och att då fonden, med antagande
af den föreslagne föga kännbara afgiflen af något mer än 1 procent af
värdet å tackjernstillverkningen samt I procent å Bergsmanssmidet, kunde
påräkna ett årligt tillskott af mera än 25,000 R:dr Banco, skulle den, med
beräknande af 5 procents ränta å de tillskjutande medlen, inom 7 år öfverstiga
200,000 R.dr och efter 12 års förlopp uppgå till vid pass 400>000
R:dr samt sålunda och genom en ändamålsenlig förvaltning snart nog blifva
i tillfälle att uppfylla sin egentliga bestämmelse, att på förmonliga
vilkor lemna idkarne af Bergsmannayrket nödige förlagslån, till handteringens
bedrifvande.
Vidare inhemtas af handlingarne, att, vid hällne sammankomster, samtlige
hytte- och hemmansdelegare inom Ofvansjö och Tliorsåkers Bergslag i
Gefleborgs Län, Hellestads f. d. Bergslag uti Linköpings Län, Tabergs Bergslag
i Jönköpings Län, samt Nora, Lindes, Lerbäcks, Lekebergs, Nya Kopparbergs,
Hjulsjö, Grythytte och Helleforss Bergslager i Örebro Län, alldeles
afsagt sig deltagandet uti den föreslagna inrättningen, med undantag endast
af en delegare uti Ställdahls-hyttan i Nya Kopparbergs Bergslag, hvilken
förklarat sig deruti vilja ingå, i den händelse undei-stöd åt företaget af
Rikets Ständer genom ett lämpligt creditiv beviljades: att inom Philipstads
Bergslag de fleste Bergsmanna-liyttelagen afsagt sig deltagandet, under det
endast delegarne i Stjelpshytte Bergsmanshytta samt vederbörande egare af
Kungskogs, Bjurbäcks och Nykroppa Bruks masugnar förklarat sig vilja uti
inrättningen ingå, hvarjemte, inom tio hyttelag, meningarne varit sålunda delade,
att inbrukarne för sammanräknade vid pass 3| hela hyttor på förslaget
velat ingå, men öfrige interessenterne för ungefärligen 6| hela hyttor,
delaktigheten sig frånsagt: alt, inom Carlskoga Bergslag af Örebro Län, de
fleste Bergslags-interessenterne uti låninrättningen icke velat taga del, under
det att inom fem Bergsmans-hyttelag, hvarest tankarne varit delade, serskilde
delegare, tillhopa motsvarande vid pass ett helt hyttelag, medgifvit
delaktighet, hvilket jemväl skett för en Brukshytta, med vilkor likväl
af pluralitetens deltagande i öfrigt: att, inom Öster- och Wester-Bergslags
Bergmästaredöme, Bergsmännen med få undantag enhälligt afsagt sig delaktighet
uti Bergslags-Cassan, hvaremot egarne af Engelsbergs, Finnbo, Björnhytte,
Enre, Dormsjö, samt -|:del i Dräcke masugnar, äfvensom Klosters
Bruksegare för sine andelar i Långshytte masugn och Bergsmanshamrar, samt
Allm. Besvärs- och O economie-Ut skottets Utlåtande JS:q 81. 21'
Brukspatronen S. von Stockenström, för sine egande hyttor och Bergsmanssmide
inom Norbergs och Öster-Bergslagen, förklarat sig villige att uti inrättningen
deltaga, i händelse Bergsmännen också deruti ingingo, eller inträde
framdeles beviljades blifvande egare af Bergsmännens hytte- eller hammarandelar,
likasom egarne af de utom Bergslag belägne Furudals, lekholms,
Dalforss, Ulricasbergs, Strömdals och hälften i Löfsjö masugnar inom Stora
Kopparbergs Län, utan något förbehåll, förklarat sig benägne till deltagande
uti den föreslagna Låne-inrättningen eller Bergslags-Cassan; och har Kongl.
Bergs-Collegium, i underdånigt utlåtande, med afseende på en del Bruksegares
afgifna förklaranden att vilja deltaga uti den ifrågakomne Låneunderstöds-inrättningen
för sina Bruks masugnar eller egande hytte-andelar, anfört,
att som dessa Bruksegare förut äro Interessenter uti Jern-Contoret
oell afsigten med förslaget, som var Bergsmannayrkets understödjande, i alla
fall ej kunnat vinnas, om ock de fleste Bruksegarne för deras hyttedelar, i
eller utom Bergslag, hiträdt den för Inrättningens bildande uppgjorda plan;
så ansåg Collegium andra utvägar, än den vid förra Riksdagen föreslagna,
höra sökas till uppmuntran för Bergsmanna-yrket och isynnerhet t.ackjernsfolåsningen
i Bergslagerne.
Utskottet har förehaft detta ärende, och funnit det af Comiterade
uppgjorda förslag, emot hvilket, å de tillämnade interessenternes sida, någon
anmärkning ej eller blifvit framställd, uppställdt på rigtiga och i Comiterades
underdåniga Betänkande fullständigt motiverade grunder; men som vederbörande,
hvilkas fördel med låne-inrättningen varit åsyftad, ej funnits
nog enhälligt benägna, att på de föreslagna vilkoren för fondens bildande
ingå, och Utskottet ej är i tillfälle att föreslå något annat sätt för ändamålets
vinnande; så får Utskottet vördsamt hemställa,
att frågan om bildandet af en låne-inrättning, till Onderstöd för
Bergsmanshandteringen i Riket, för närvarande icke må till någon
Rikets Höglofl. Ständers åtgärd föranleda.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständer? närmare pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den i3 Junii 1834-'
22 Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utshotlets Utlåtande N:o 83.
N:o 82.
Ankom till Exp.-Utsk. d. i3 Junii.
Utlåtande, i ättledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 41, angående väckt motion
om åtskilliga förändringar i Jude-Reglementet.
Det af Utskottet under den 17 sistl. April i berörde ämne afgifne
Betänkande har, med anledning af anmärkningar, som Herrar von HartmansdorffGrefve
Cronhjelm , von Troil m..11. deremot framställt, blifvit
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln till Utskottet återremitteradt. Utskottet,
som tagit i öfvervägande hvad under discussionen i detta mål hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln blifvit anfördt, liar funnit de gjorda anmärkningarne
redan vara under samma discussion så fullständigt vederlagda, att
Utskottet icke har något att dervid tillägga; och då, enligt ankomne Protocolls-Utdrag,
Högvördige Preste-Ståndet den 7, Yälloll. Borgare-Ståndet den
2 samt Hedervärda Bonde-Ståndet den 6 sistl. Maji, Betänkandet godkänt;
anser Utskottet återremissen till någon vidare åtgärd å dess sida icke
föranleda.
Stockholm den i3 Junii A 834*
N:o 83.
Ankom till Exp.-Utsk. den i3 Junii.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 87, rörande väckt fråga, ej
mindre om bestämda föreskrifter för befordringar inom
Postverket, än ock om behof vet af ny Post-Ordning
och Instruction för Post-Inspectorer och Postförvaltare,
samt af nytt löningssätt för desse Tjenstemän.
Emot detta Betänkande hafva anmärkningar blifvit framställda,
inom Högvördige Preste-Ståndet,
af Herr Prosten Astrand oeh Herr Dom-Prosten Heurlin, hvilka, i afseende
å sista punkten af Betänkandet, deruti Utskottet tillstyrkt underdånig
anhållan hos Kongl. Majit, att nuvarande Postordning och Instruction för
Post-Inspectorer och Postförvaltare måtte omarbetas, samt ett nytt och me
-
Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utshottets Utlåtande N:o 83. 23
ra ändamålsenligt löningssätt för nämnde Tjenstemän i sammanhang dermed
till vägabringas, anfört, att löneförhöjning för Postverkets Tjenstemän nyligen
egt rum, samt ansett ny reglering af dessa löner, såsom ledande till ny
tunga för Statsverket, ej böra bilallas; och hafva flera af Högvördige Ståndets
Ledamöter deruti sig förenat; samt
inom Hedervärda Bonde-Ståndet
af 1:0 Anders Danielsson och Hans Jansson från Elfsborgs Län,
samt Peter Jönsson från Jönköpings och Peter Jönsson från Christianstads
Län, hvilka ansett att Tjenstemännen vid Postverket, när de ådagalagt
erforderlig skicklighet, borde, vid befordringar inom samma Verk, företrädesvis
ihågkommas, och att den underdåniga anhållan, som i första
punkten af Betänkandet blifvit tillstyrkt, derföre borde mera utsträckas,
samt affattas i enahanda ordalag med den underdåniga skrifvelse i ämnet,
som Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag till Kongl. Majit aflåtit; och 2:0
af Nils Strindlund från Wester-Norrland_, sorn yttrat sig hufvudsakligen
lika me l ofvanbemälde Herrar Ledamöter af Högvördige Preste-Ståndet.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit; och som, i afseende å det
i första punkten af Betänkandet afgifne yttrande, att Utskottet ansåg"de
väckta motionerne, i fråga om vilkoren för rättighet till befordran inom
Postverket, ej föranleda till annan åtgärd, än tillstyrkande af den underdåniga
anhållan, att Kongl. Maj:t, vid återbesättande af tjenster inom och
under nämnde Verk, täcktes fästa Nådigt afseende å långvarig, nitisk och
pålitlig tjenstgöring vid samma Verk, någon omständighet ej blifvit anmärkt,
som icke redan vid ärendets förra behandling är vorden pröfvad; får Utskottet,
under åberopande af de skäl Betänkandet härutinnan innehåller,
vördsamt hemställa:
att anmärkningarne i denna del må förfalla.
Beträffande åter hvad inom Högvördige Preste-Ståndet samt af Riksdagsfullmägtigen
Strindlund blifvit erinradt; så har Utskottet inhemtat,
alt Kongl. Majit, sedan Öfver-Post-Directeuren redan, uti Kongl. Brefvet
den 27 Mars i83o, rörande regleringarne af Inrikes postgångens förbättring,
erhållit förnyad Nådig befallning alt upprätta underdåniga förslag till
nya instructioner och reglementen för så väl Postverkets Öfverstyrelse som
dess underlydande Tjenstemän, genom Nådig Skrifvelse den 22 sistlidne
Februarii, beviljat nu varande Secreteraren vid Öfver-Post-Directeurs-Embetet
tjenstledighet till innevarande års slut, för upprättande af omförmälde
förslag, som till sistnämnde tid borde vara färdiga, för att sedermera af
Öfver-Post-Directeuren, efter egen granskning, underställas Kongl. Majits
2 4 rAllm\ Besvärs- och Oeconomie-Utslottets Utlåtande JV:o 84•
Nådiga pröfning; äfvensom att Kongl. Maj:t uti serskild Nådig Skritvelse
den 27 Mars i83o, angående förbättrad Expence-Stat för Post-Förvaltare
m. m., tillåtit Öfver-Post-Directeuren att, efter det ofvannämnde regleringar
blifvit fullbordade, i den nion tillökte öfverskott å Postinkomsterne sådant
medgåfvo, föreslå ny Lönings-Stat för Embets- och Tjenstemännen vid
Postverket i allmänhet, grundad på hvarje befattnings vigt och mödosamliet,
samt med hänsigt att bereda lättnad i de afgifter, som Correspondenterne
nu måste utgöra; och då den af Utskottet i berörde afseende tillstyrkte
åtgärd således icke lärer vara af behofvet påkallad,
får Utskottet, frånträdande dess förra yttrande, rörande så väl
omarbetning af nu varande Post-Ordning och Instruction för PestInspectorer
oeh Post-Förvaltare, som tillvägabringande af nytt
löningssätt för nämnde Tjenstemän, vördsamt hemställa, att Herr
Cederborgs väckte motion i desse delar icke måtte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Slutligen har Utskottet skolat vördsamt tillkännagifva, att det återremitterade
Betänkandet blifvit af Höglofl. Ridderskapet och Adeln den 10
sistlidne Maji afslaget, men af Vällofl. Borgare-Ståndet den 7 i samma
månad bifallet.
Stockholm den i3 Junii 1834-
N:o 84.
Ankom till Exp.-Utsl. d. i3 Juni!.
Utlåtande, rörande anmärkningar vid Betänkandet N:o
58, i anledning af väckt motion om en författnings utfärdande,
hvarigenom lönen för Pastor emes Adjunct er
eller Vicarier bestämmes att alltid vara en, i denna
författning fastställd, del af Pastoratets kända inkomst.
Till svar å Hedervärda Bonde-Ståndets återremiss å nämnde Betänkande,
hvaruti Utskottet, som ansett sig icke kunna understödja motionen,
deremot tillstyrkt att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit täcktes anbefalla Dom-Capitlen att, på sätt i flere Stift redan egt
rum, vid Prestmölena tillvägabringa sådane regleringar af Adjuncternes
löne
-
Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utskottets Utlåtande IV:o 85. 25
lönevilkor, att minimibeloppet deraf må bestämmas till ett afpassadt förhållande
efter beskaffenheten af Adjuncternes göromål; får Utskottet vördsamt
anmäla, att samma Betänkande, till ändring af hvars innehåll de
gjorde anmärkningarne icke skulle, i Utskottets tanka, hafva kunnat föranleda,
redan hos de trenne öfrige respective Riks-Stånden vunnit bifall,
nemligen hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Högvördige PresteStåndet
den 2 i denna månad och hos Yällofl. Borgare-Ståndet den 26
sistlidne Maji.
Stockholm den i3 Junii 1834»
N:o 85.
Ankom till Exp—Utsk. den i3 Junii.
Ullålande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 30 rörande väckt motion att
Förvaltningen af Sjö-Ärendena måtte upplösas och dess
göromål till Kongl. Krigs-Collegium öfverftyitas.
Från Yällofl. Borgare-Rlåndet och Hedervärda Bonde-Ståndet har berörde
Betänkande blifvit till Utskottet återremitteradt, i följd af anmärkningar,
framställde utaf Herrar Petre', Holm och Halling samt Hans Jansson
frän Elfsborgs Län och Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län,
med hvilka flere andra Ledamöter af de respective Stånden sig förenat.
Hufvudsakligen har dervid blifvit anfördt, att amalgamalion af Militaireoch
Civile-Embelsmän i allmänhet visat sig ofördelaktig; att större delen
af Förvaltningens af Sjö-Ärendena göromål, och deribland sjömätningar,
uppsigten öfver Lots-, Båk- och Fyr-Inrättningar, Sjö-Chartae-Yerket,
liydrographiska arbetet, äfvensom quarantaines-anstalterne kunde öfverflyttas
till Kongl. Commerce-Gollegium, hvars verkningskrets af Motionairen
nu anses vara ganska inskränkt, men det rent oeconomiska såsom materielens
anskaffande och vård, samt hela den militairiska detailen eller Sjöförsvarets
behof och användande öfverlemnas till Chefs-Embetena vid Elofr*-  tans Stationer, som äro försedde med en talrik Tjenstemannapersonal, och
med någon utvidgning i deras myndighet och verkningskrets borde lyda
under Krigs-Collegium, hvilket, ökadt med Militaire-Embelsmän af Flottan,
Bihang till R. St. Prot. 1834. 8;de Sami. 4
£5:de Håflet.
a6 j4llm. Besvärs- och Oeconomie-Utshottets Utlåtande JV:o 85.
i sådant fall erhölle Styrelsen öfver Rikets hela Krigsväsende; alt möjligheten
af denna förening styrktes deraf, att föredragning hos Kongl. Maj:t
af mål, som från Krigs-Collegium och Förvaltningen af Sjö-Ärendena inkomma,
besörjes af en och samma Embetsman, nemligen Stats-Secreteraren
för Krigs-Ärendena; att mera enhet i Krigs-Administrationen samt minskning
i Embetsmannapersonalen och i följd deraf äfven besparing i Statsutgifterne
skulle genom den föreslagna förändringen beredas, samt att Utskottet
borde utfinna något sätt för en bättre organisation af ifrågavarande
förvaltningsgren.
Detta, med hvad mera förekommit, har Utskottet tagit i öfvervägande,
samt får vördsamt tillkännagifva, att Utskottet icke funnit de skäl vederlagde,
som Utskottet för motionens afstyrkande i Betänkandet anfört;
dock har, i anledning af det förändrade skick, hvari frågan nu blifvit
framställd, eller i afseende å förslaget om öfverflyttning af Förvaltningens
af Sjö-Ärendena göromål på både Krigs- och Commerce-Collegierne, Utskottet
trott sig böra tillägga: att Utskottet af några med återremissen följ—
aktige yttranden ingalunda ansett sig öfvertygadt hvarken att dyrheten
vid upphandlingar af effecter för Flottans behof, tidsödande former och
den nuvarande myckenheten af räkningar skulle ovilkorligen upphöra, i
sammanhang med Förvaltningens af Sjö-Ärendena upplösande och göromålens
öfverflyltande på andra Collegiala Styrelse-Verk, eller att, för det man
anser Commerce-Gollegium hafva för litet att göra, bör Förvaltningen af
Sjö-Ärendena upphöra: att Utskottet väl tagit kännedom af de instructioner,
som nu äro gällande och blifvit utfärdade, nemligen under denigMars 1811
för Krigs-Collegium och den 2 Nov. 1824 för Förvaltningen af Sjö-Ärendena,
hvilket senare Embetsverk numera utgör en afdelning af det genom
Kongl. Brefvet af den 17 Januarii 1827 inrättade Stor-Amirals-Ernbete;
men att, utom det Utskottet icke är i tillfälle pröfva och uppgöra förslag
huru en öfverflyttning och fördelning af Förvaltningens af Sjö-Ärendena
göromål på det ena eller andra af ifrågavarande Collegier må kunna verkställas,
Utskottet så mycket hellre förblifver vid dess förut yttrade åsigt,
som de med Förvaltningens af Sjö-Ärendena upplösande afsedde ändamål,
nemligen enhet i administrationen och besparing i utgifter, i Utskottets
tanka skulle, genom de föreslagne åtgärderne, helt och hållet motverkas,
enär, hvad det första angår, de göromål som nu tillhöra ett Embetsverk,
nemligen Förvaltningen af Sjö-Ärendena, skulle fördelas på tvänne, och
i händelse af Sjömätningars och Lotsverkets m. m. öfverflyttande på
Cainmerce-Callegium, de öfver desse arbeten uppsigt hafvande personer»
Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utslottets Utlåtande N:o 86. 27
hvilka till större delen äro Officerare vid Kgl. Maj:ts Flotta, skulle komma
att ställas under Befäl af ett Civilt Embetsverk och således den befarade
amalgamationen uppstå; samt i afseende å det andra, eller besparing af
utgifter, en sådan svårligen skulle kunna blifva en följd , då man för att undvika
amalgamationen, nödgades fylla desse platser af personer, som serskildt
lönades af Staten, och hvilka säkerligen ej åtnöjdes med de nu dertill
anslagne arfvoden; anseende slutligen Utskottet, med erkännande af den
princip, som legat till grund för motionen, och ehuru det icke kan motsägas,
att ju till förenkling och derigenom lill vinst för det allmänna
ledande förändringar inom Förvaltningen af Sjö-Ärendena kunde ega rum,
det likväl böra ankomma på Kongl. Majlis Nådiga godtfinnande att, i händelse
någre förändringar i afseende å den Militaira Administrationen i
Nåder pröfvas böra ske, dermed låta vidtaga de åtgärder som kunna finnas
lämpliga.
Utskottet får derföre under tillkännagifvande alt, enligt ankomne
Protöcolls-Utdrag, Betänkandet blifvit bifallet af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln den 25 och af Högvördige Preste-Slåndet den 21 sistlidne Maji,
vördsamt förnya det yttrande, som i det återremitterade Betänkandet innefattas.
Stockholm den i3 Junii r834«
N:o 86.
Ankom till Exp.-Utsl. den 14 Junii.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om inskränkning
af den så kallade Landtmanna-Seglationen.
Under framställning af det menliga inflytande å Tullbevakningen,
samt den i öfrigt uti flera omständigheter skadliga verkan, som skall hafva
uppkommit, genom den uti Kongl. Förordningen den .*1 Februarii i83a
Landtmän förunnade fria seglationsrätt, hafva Herrar Halling och Norman
uti serskilde till Vä Hofi. Borgare-Ståndet inlemnade Memorial, yrkat, den
förre, att Rikets Höglofl. Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att berörde Författning må undergå sådane förändringar, det undvikas
måtte, hvad Molionairen ansåg innan kort kunna inträffa, alt handeln
och sjöfarten ensamt skulle falla i sådane personers händer, som möjligen
endast för densammas bedrifvande sig å Landet bosätta; samt den
senare, att samma Kongl. Förordning, i hvad den rörer Landtmäns seglationsrätt
med öppna små båtar å utrikes orter, mätte varda upphäfven;
28 Allm. Besv&rs- och Oeconomie-Utskottets Utlåtande N:o 86.
och hafva uti Herr Normans framställning instämt Herrar Frodell, P.
Toinblad, Leffler, Zander, Bruse, Modin och Arnberg, den sistnämnde
under förklarande, att han i Motionairens åsigt sig förenar, då dermed
åsyftats control å Tull-Lagarnes efterföljd, samt förekommande af dess
missbruk. Efter af förenämnde motioner erhållen remiss får Utskottet till
upplysning i ämnet vördsamt anföra, att sedan Kongl. Maj:t, genom Nådigt
Bref af den 23 Januarii i83o, anbefallt Commerce-Collegium, att efter
granskning af alla de om Landtmanna-seglationen från äldre tider meddelade
föreskrifter, till Kongl. Maj:t öfverlemna förslag till en efter närvarande
förhållande lämpad allmän Författning i ämnet, så blef detta Nådiga uppdrag
af Commerce-Collegium under den 16 November 183r fullgjordt.
Uti det af Commerce-Collegium afgifne underdåniga utlåtande, hvaraf
Utskottet tagit kännedom, redogjorde Collegium utförligen så väl förde
tid efter annan i afseende å Landtmanna-seglationen utkomna allmänna
stadganden och speciela Kongl. Resolutioner, som för den olika tolkningen
at desamma, samt yttrade derefter, i afseende å de, såsom skäl för inskränkning
af Allmogens seglationsfrihet, gjorda anmärkningar dels att en
obehindrad seglationsfrihet skulle leda Allmogens hug och omtanka från
dess egentliga yrke, jordbruket, som derigenom kunde råka i vanhäfd och
förfall, dels innefatta intrång och förnärmande af den rätt till frakthandel,
som är Sjö- och Stapelstädernes Handlande förbehållen, — att Colleginm,
beträffande den förra omständigheten, trodde sig finna, att man ej noga
besinnat huru skiljaktiga jordbruk och sjöfart verkeligen äro, enär högst
sällan en person, som har håg och fallenhet för jordbruk, lärer egna sig
åt sjöfart och tvertom, samt att man i allmänhet skall finna, att den
Allmoge, som af jordbruket hemtar tillräcklig bergning, ej företager sig
att idka sjöfart, hvilket yrke är förenadt med flere vådor och besvärligheter
än jordbruket, samt dessutom, då fråga är om längre sjöresor, fordrar
kunskaper, som ej kunna förvärfvas, ulan genom serskild undervisning eller
genom längre erfarenhet. Icke heller borde man begära, att invånarne
vid sådana hafskuster, der jordmonen är mindre fruktbar, men tillgång
finnes på fiske eller tillfälle gifves till fragtförtjenst, skola sysselsätta sig
med jordbruk samt försumma sjöfarten, ty enligt Collcgii tanke vore det
mindre välbetänkt, att genom Författningar vilja leda omtankan och verksamheten
från yrken, dem naturen anvisat, till andra mindre lönande.
Af erfarenheten, så väl i Sverige som i andra Länder, syntes det Collegium
vara ådagalagdt, att idkandet af flere näringar inom samma Landsort,
långt ifrån att för någon näringsgren vara hinderligt, tvertom bidrager till
Allm. Besvärs- och Occonomie-Utshottets Utlåtande N:o 86. 2Q
allas gemensamma båtnad. Af sådan orsak härledde sig alt i England, som
idkar den betydligaste sjöfart på Jordklotet, jordbruket uppnått den största
höjd, hvilket äfven gäller om Holland, hvars, genom sjöfart, grundlagda
välstånd, väsendtligen bidragit till en derstädes högt uppdrifven
landtcultur, och, såsom exempel att äfven i Sverige dessa näringar kunde
förenäs, trodde Collegium sig höra anföra, att i Götheborgs-och Bohus Län,
samt i Roslagen, der den betydligaste sjöfart af Allmoge här i Riket idkas,
jorden det oaktadt är väl odlad och skött, då deremot i Skaraborgs Län
med stort jordbruk, men saknande andra näringsmedel, jorden, ehuru isig
sjelf på de flesta ställen af god beskaffenhet, är vanvårdad och folket i
allmänhet försatt i fattigdom.
Vid ett sådant förhållande och då framför allt här i Landet, der
man utan öfverdrift kunde antaga att omkring |:delar af invånarne egna
sig åt jordbruket, det var af vigt att för Folket lätta utvägarne lill hvarje
annan nyttig sysselsättning, fann Collegium ej anledning befara, att en
utvidgad seglationsfrihet skulle inleda Allmogen i företag, som för densamma
ej vore lämpliga och gagneliga; så mjmket mindre som emjutvidgad
frihet i berörde afseende endast komme att begagnas af sådane kustinvånare,
med hvilkas verkliga fördel det instämde alt egna sig åt sjöfart
och fiske, men i annat fall skulle lemnäs obegagnad, hvilket syntes Collegium
bekräftadt af den omständighet, att invånarne i Hallands Län, ehuru
åtnjutande samma seglations-rättigheter som de i Götheborgs- och Bohus
Län, likväl idkade obetydlig sjöfart.
Hvad dernäst vidkom anmärkningen, att seglationsfrihet för Allmogen
skulle vara ett ingrepp i Städernes rättigheter, yttrade Collegium: att så
vidt Collegium kunnat finna, Städerne icke genom någre serskilda privilegier
äro försäkrade om uteslutande rättighet att idka fragtfart inom eller
utom Riket. Deras rättigheter i berörde afseende grundades endast på
några af Collegium anförde Stadganden, hvarigenom, med undantag af
Hallands, Götheborgs samt Stockholms Läns invånare, landtman vore från
fragtfart uteslutne. Det syntes dock Collegium vara klart, att om fråga
Liefve om fragtfart till längre bort belägne fremmande länder, sådane
resor ej kunde verkställas af andre än dem, som egde dertill erforderlig
kännedom af navigation och handel, hvilket i allmänhet endast i stad kan
förvärfvas, och hvadan man jemväl vanligen hänfört fragtfart till den så
kallade Stadsmanna-näringen.
Collegium ansåg en väsendtlig skillnad förete sig emellan fragtfart
inom Riket eller till de närmast belägna fremmande länder, och sådan fragt
-
3o Allm. Besvärs- och Oecoriomie-Utskotlets Utlåtande JV:o 86.
fart, som företages till längre bort belägna orter, ty likaväl som Allmogen
kan inom Riket sjövägen transportera egen och grannars afvel, måste den
äfven kunna i sina fartyg och båtar emot fragt föra varor, tillhörige hvilken
annan som helst. Också visade erfarenheten, att, i åtskilliga provincer,
hvaribland serdeles Stockholms Län, allmogen under en längre tid af år åtagit
sig fragta varor, utan afseende å hvem desamma tillhört.
"Under sådane omständigheter och då i öfrigt, i händelse man ville
vinna alla de fördelar af en lättad vatten-communication, som varit åsyftad
genom kostsamma strömrensningar och gräfningar af canaler, det, efter
Collegii tanka, blefve nödigt att upphäfva de hinder för en fri seglation,
sorn från fordna tider voro qvarstående i förbudet för landtmän att idka
fragtfart inom Riket, ansåg Collegium sig ega allt skäl, att hos Kongl. Majit
i underdånighet tillstyrka, att sådant måtte i Nåder varda tillåtet.
Likaledes och då invånarne uti Götheborgs- och Bohus Län hemtade
betydlig fragtförtjenst på Danmark och Norrige, samt kändt var, att fartyg
tillhörige Svenska landtmän i de Län, som gränsa till Bottniska viken,
länge opåtaldt idkat sjöfart på Finland, i följd hvaraf, enligt Kongl. Brefvet
af den io October 1828, sådane fartyg kunna erhålla Commerce-Collegii
helfrihetsbref, oaktadt Skepparen ej är Borgare, samt härtill komme, att
för idkande af sjöfart på nämnde fremmande länder icke erfordras några
väsendtliga kunskaper i navigationen, tillstyrkte Collegium i underdånighet,
det Landtmän måtte varda tillåtet, att, under iakttagande af hvad seglationsförordningen
och tulltaxan innehålla, utskeppa Rikets producter till Norrige,
Finland och Danska Staterna, samt att kunna derifrån återhemta samma länders
till införsel lofgifna producter och tillverkningar, äfvensom att landtmän
tillhörige fartyg måtte, för ali loflig varu-transport till och ifrån utrikes
orter, kunna af Stapelstädernas handlande befragtas.
Efter Nådig pröfning af Commerce-Collegii förrberörde hemställan och
förslag, samt i öfverensstämmelse dermed, utfärdades af Kongl. Majit under
den xi Februarii i83a, Dess Nådiga förordning i ämnet, hvilken uti 1 §.
tilldelar hvarje på landet bosatt person rättighet, icke allenast att för ti’ansport
inrikes orter emellan af egne och andra tillhöriga landtmanna-varor och tillverkningar,
begagna däckade eller odäckade fai’tyg och båtar af hvad lästetal
som helst, samt att med samma fartyg idka fragtfart på alla orter i Riket,
utan ock att till Norrige, Finland och Danska Staterna i egna däckade
eller odäckade fartyg och båtar, af hvad lästetal sorn helst, utföra Rikets till
utförsel lofgifna producter och tillverkningar, samt derifrån hemta samma
länders till införsel tillåtna producter och tillverkningar, äfvensom att emot
Allni. Besvärs- och Oecononile-Utshotlels Betänkande JV:o 86. 3i
fragt åtaga sig för Handlandes räkning i Stapelstäderna transport till och
ifrån nämnde länder af till ut- och införsel lofgifna varor, utan afseende
derå, hvarest varorna blifvit producerade eller tillverkade; allt under iakttagande
af hvad rörande tuU-umgälder och tull-control i allmänhet finnes
stadgadt.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet noga öfvervägat, och då Utskottet
icke kan annat än erkänna vigten af det åindamul, som med ifrågavarande
författning åsyftats, samt härtill kommer, att samma förordning
blifvit så nyligen utfärdad, att, enligt Utskottets tanka, verkningarne af
densamma icke ännu kunna med tillförlitlig säkerhet bedömas, anser Utskottet
det icke vara lämpligt, att deruti söka tillvägabringa någon ändring,
och får derföre
vördsamt tillstyrka, att motionerne icke må till någon Rikets Högloft.
Ständers åtgärd föranleda.
Dock varder detta, jemte Herr Lejfi ers , af flere Ledamöter af Vällofl.
Borgare-Ståndet biträdda, serskilda mening, Rikets Höglofl. Ständers egen
upplysta pröfning uhderställdt.
Stockholm den i3 Junii 1834-
Heservation t
Af Herr Leffler: Som jag icke kunnat instämma uti Utskottets tillstyrkande,
att de af Herrar Halling och Norman väckta motioner må förfalla,
får jag mig deremot reservera. Jag vågar tro, att desamma lörtjenat
mera uppmärksamhet, enär den utsträckta seglations-frihet, som genom
Kongl. Förordningen af den ii Februarii i83a blifvit landtinän förunnad,
onekeligen måste medföra menlig inverkan uti de rättigheter, som blifvit
Stapelstäderna inom Riket tillförsäkrade, då personer, som hvarken äro Borgare
eller såsom sådane deltaga uti alla de onera, hvilka Stadsborgaren utgör,
likväl med dem dela de förmoner, som endast dermed borde vara förenade.
Erfarenheten har ock tillräckligen ådagalagt, hurusom genom dessa
tillåtna större friheter, skeppsrörelsen under de senare ao åren uti stapelstäderna
betydligen aftagit, med deras egna fartyg, hvilket beklagliga förhållande
kan inhemtas deraf, hvad Götheborgs Stad angår, att, då före denna
tid derstädes funnos 260 a 270 fartyg om 18 a 19,000 lästers drägtighet,
finnas der nu blott ^3 om 6,700 läster. Om således seglations-friheten än
ytterligare kommer att fortfara på samma sätt som hittills, är fara värdt#
32 Allm. Besvärs- och Oeconomie-Ulsloftets Utlåtande JST:o 86.
att Sverige äfven i denna del kommer att ensamt bero, dels af utländningen,
dels af en i många afseenden icke controlbar kustfart för exporten af sina
producter och importen af sina beliofver. Att detta icke i något afseende
kan vara gagneligt, inses lätt. Då England samt andra Nationer bygga sina
beräkningar på tillgång af dugligt sjöfolk för deras Örlogs-flottor, utaf en
egen liflig coopvaerdie-sjöfart på aflägsna haf, hvilken endast med större
skepp kan bedrifvas, skall Sverige på detta sätt se sin tillgång på sådant
sjöfolk allt mer och mer förminskad, i den mon dess större handelsflotta
aftager, och detta sjöfolk öfvergå till fremmande Nationers tjenst. Utskottet
omförmäler såsom skäl för sitt tillstyrkande, att den ifrågavarande författningen
så nyligen utkommit, att man ännu icke hunnit förnimma följderna
deraf. Vid tillämpningen af denna åsigt emot de af Motionairerne anmärkta
menliga förhållanden, som kunna uppkomma af den utvidgade seglationsfrilieten
genom lurendrejeri och tullförsnillning, gör jag den invändningen, att,
ehuru tiden, sedan författningen utkom, blott är 2-j-:dels år, hade densamma
säkerligen mera än som skett, visat sin skadlighet, äfven i detta afseende,
om icke den stränga Cliolera-bevakningen omkring Rikets kuster under
tiden egt rum. Det är först nu, sedan denna bevakning upphört, som
följderna dei’af komma att uti sin fulla dag visa sig : det att den troligen
skall föröka dessa i vårt land beklagligen icke sällsynta brott. Jag vågar
således för mindel tro det icke vara rätt, att låta en lag qvarstå på försök,
som nog påtagligen skall föranleda ett gifvet ondt. Slutligen anser jag, att
Utskottet icke ensamt bort behandla denna fråga, utan tror att Bevillningsutskottet,
i sammanhang med öfriga tullfrågor med hvad dertill hörer, äfven
bort yttra sig deröfver. Jag vet väl, att Borgare Ståndet remitterat
motionen ensamt till Oeconomie-Utskottet af det skäl, att bemälde Stånd
under denna Riksdag icke remitterat till mera än ett Utskott i sender; men
sådant hade icke hindrat Oeconomie-Utskottet att höra Beyillnings-Utskottet
i ämnet.
Häruti instämde Herrar Winblad, Bruse, Malmberg, Hök och Ståhl.
Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utslottets Utlåtande IV:o 8/. 33
N:o 87.
Antom till Exp.-Utsk. den 14 Jnnil.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 44, angående utsättande af
en belöning for författandet af en Lärobok i Christendomen
för menige man.
Sedan Utskottet uti afgifvet Betänkande, hvilket i Högvördige PresteStåndet
blifvit afslaget och uti Vällofl. Borgare-Ståndet bifallet den 2 sisth
Maji, dels afstyrkt bifall till Herr Cederschölds i ämnet väckta motion,
dels föreslagit, att genom Deputerade, som af Presterskapet borde utses, förslag
till ändringar och förbättringar i nu antagne Catechesen måtte utarbetas
och till antagande framläggas vid samma tid, som deu nya Bibel-öfversättningen;
har samma Betänkande från Höglofl. Ridderskapet och Adeln den
1 o samt från Hedervärda Bonde-Ståndet den 6 sisth Maji blifvit till Utskottet
återreniitteradt, på grund af dervid gjorda anmärkningar: dels af Motionairen:
att, ehuru genom en belöning förmågan ej kan åstadkommas der den
saknas, torde den på föreslagne sätt väckas till verksamhet; att Kongl.
Maj:t, som skulle utsätta belöningen, jemväl borde utse de personer, som
skulle pröfva arbetet, och bestämma sättet för pröfningen; att Motionairea
tagit benämningen menige man i dess egentliga oeh vidsträcktare betydelse,
och dermed förstått alla Svenska medborgare utan undantag; att Läroboken
borde blifva sådan, att den både kunde uppfylla sitt ändamål hos den klass
af medborgare, som icke har att vänta någon annan undervisning, och tjena
till grundval äfven för den mera fulländade undervisning i Christendomen,
som genom andra läroböcker vinnes vid de egentliga Läroverken; att man
redan sett många utmärkta män i Catechesen göra ändringar och förbättringar
utan väsentlig nytta, eller utan alt man, efter Motionairens tanka, kommit
målet närmare, hvadan man, vid företagande af en mera radical förändring
borde utgå från andra principer än dem, hvilka hos Cateches-författare
i Sverige hittills gjort sig gällande; och slutligen, att om förslaget
till förbättringar i Catechesen med samma långsamhet som Bibel-öfversättmpgen,
hvilken redan 100 år lärer varit under arbete, skulle tillvägabringas,
komme hvarken nu varande eller nästföljande generation att upplefva
den tid, då den nya Läroboken skulle kunna antagas; — dels ock af åtskilige
Ledamöter inom Hedervärda Bonde-Ståndet, att någon omarbetning af
Bihang till R. St. Prof. 1834* 8-de Sami. 5
15 Äe Håftet.
34 Allm. Besvärs- och Oeconomie-Ulskottets Utlåtande N:o 8y.
Catecliesen ej borde komma i fråga, så kort tid efter dess antagande, helst,
om brister deri, likasom i andra menskliga verk, skulle finnas, desamma
lätt afhjelpas genom nitiske och kunnige Lärares upplysningar och förklaringar,
utom hvilka Refigions-Iärorna, äfven i en möjligen bättre Lärobok, ej
torde klart uppfattas af mängden bland lärjungar; att då för närvarande 2:ne
Cateeheser begagnas, antagandet af en 3:dje, grundadt på erkändt behof,
möjligen skulle föranleda till fruktan hos mindre upplysta för sjelfva grundlärornas
förändring, oberäknadt kostnaden för de fattige folkklasserne, att
med den nya Läroboken förse sina barn; att en Lärobok af den beskaffenhet
Herr Cederschöld föreslagit, väl torde medföra gagn, men derföre, om
den funnes god och lämplig, skulle vinna bifall och afsättning, utan att något
prsemium för dess utarbetande, eller dess antagande i stället för nu gällande
Cateches, erfordras; att religions- och sedoläran ej bör förblandas,
och att då vid nya Bibel-öfversättningens utgilvande , en förändrad redaetion
af Catecliesen lärer blifva alldeles nödvändig, borde någon omarbetning dess~
förinnan ej ega rum; hvaremot Anders Danielsson frän Elfsborgs Län anfört,
att han af hjertat biträdde den af Herr Grefve Horn emot Utskottets
Betänkande afgifne reservation, med innerlig önskan, att motionens goda ändamål
ej borde förbises: att då bristen på medel till folkundervisningens
befrämjande ständigt öfverklagas, borde en lämplig belöning ej sparas för
framskaffande af en Lärobok, som kunde åt ungdomen bereda en fattlig och
grundlig kunskap i Christendomen, ej eller förslaget mötas med farhåga,
enär någon egentlig Cateehes-förändring icke lärer komma i fråga, förr än i
sammanhang med den under arbete varande Bibel-öfversättningen.
Efter pröfning af hvad sålunda mot Betänkandet blifvit anmärkt, får
Utskottet vördsamt anföra, att Utskottet häraf icke funnit sig föranlåtet att
frånträda sin yttrade mening, i afseende på Herr Cederschiölds förslag om
utarbetande af en ny Cateches för menige man.
Såsom grundskäl hvarföre en ny Cateches borde författas, uppgifver
Herr Cederschiöldatt Catechesens utarbetande hittills skett i orätt riktning;
alt man måste göra en radicalare förändring och utgå från andra
principer, än dem, hvilka hos våra Cateches-författare gjort sig gällande;
att denna Lärobok icke uteslutande eller ens väsendtligen bör innehålla religionens
positiva sanningar, utan derjemte och lika hufvudsakligen sedelärande
och äfven naturhetraktelser.
Utskottet kan ieke dela denna åsigt, ntan tror att Catechesen endast
pcb allenast bör innehålla Christendom oth dess positiva sanningar, med biblisk
enkelhet och allmän fattlighet, samt utan alla tillsatser framställda; och
Allm. Besvärs- och Oeconomie-Ulshottets Utlåtande JV:o 835
detta ej derföre, att undervisningen i de moraliska begreppen skulle vara
mindre vigtig, utan derföre att Christendomsläran i sig sjelf innefattar den
dyrbaraste och osvikligaste sedolära. Den religieusa undervisningen är derföre
alltid, då den rätt bibringas, moralisk; hvaremot hvarje sedolära, sorn
framställes afsöndrad och utan grund af religionen blir vacklande och otillfredsställande,
emedan den saknar det stöd, som endast förmår att gifva de
sedliga begreppen deras sammanhållning och positiva förklaring. Att således
yrka, det den Catechetiske Christendoms-undervisningen skulle vara mindre
positivt religieus, men mera moralisk, är att misskänna de uppenbarade sanningarnes
verkliga värde och beskaffenhet, och vilja utom Christendomcn
söka eller med densamma amalgamera, hvad som deri redan finnes förut på
ett vida fullkomligare sätt och som utgör dess innersta väsende.
På dessa grunder och under åberopande af det skäl, som det återremitterade
Betänkandet innehåller:
anser Utskottet sig icke kunna tillstyrka, alt en ny Cateches må
utarbetas, efter de åsigter, sorn af Herr Cederschiöld blifvit
framställda.
Beträffande dernäst frågan om den nu gällande Catechesens öfverseende;
så inser Utskottet att denna Lärobok icke kan ernå all nödig felfrihet
och fulländning, förr än en förbättrad Bibelöfversättning blifvit antagen,
hvadan och som det blifvit anmärkt, att utarbetande af förslag till förbättrad
redaction lill Cateches, dessförinnan vore förtidigt, Utskottet finner
sig i så måtto böra förändra sin i förra Betänkandet gjorde hemställan i
afseende på tiden, då Catechesens öfverseende borde företagas, att Utskottet
nu vördsamt föreslår:
att det förslag till möjligen behöflige ändringar och förbättringar
uti meranämnde Lärobok, hvilket Utskottet i dess förra Betänkande
ansåg böra vara färdigt att antagas vid samma tid som den
nya Bihelöfversättningen, icke må utarbetas förr än denna Bibelöfversättning
blifvit antagen.
Dock varder detta lill Rikets Höglofl. Ständers närmare pröfning
vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 14 Junii i834*
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktuyckeriet, i834-
Allin, Besvärs- och Oeconomie-ZJtslottcts Utlåtande IV:o 88. t
N:o 88.
Ankom till Exp.-Utsk. den 23 Junit.
Ytterligare Utlåtande i anledning af anmärkningar vid
Utlåtandet N:o 62, rörande väckt fråga om befrielse
för Allmogen på Gottland från skyldigheten att bygga
och underhålla Boställshus åt Tull-Betjeningen vid
Landthamnarne derstädes.
Sistnämnde Utlåtande har från Hedervärda Bonde-Ståndet Blifvit återremitteradt
på grund af Riksdags-Fullmägtigen Pehr Isaksson Myrungs dervid
gjorda anmärkningar, hvilka hufvudsakligen innehålla: att sjöfarten vid
Gottlands Landthamnar skall idkas endasl af Handlande och ej Allmogen,
som drifver sin trafik ifrån egne fiskhamnar; att Gottländska Allmogens
förkofran och bestånd för ingen del beror af dess afsättning med trädvaror
på Landthamnarne utan allenast af jordbruket och dess utvidgning; och alt
således Allmogen borde befrias från byggnadsskyldigheten åt Tuli-Tjenslemännen,
enär dessa äro tillsatte för att vaka öfver Lagarnes efterlefnad och
inbringandet af Statens inkomster utan att den ort, der de finnas anställde,
deraf har någon uteslutande fördel.
Utskottet får, lill besvarande häraf, vördsamt anföra, att då den
större seglationsfrihet, som Gottlands invånare uteslutande åtnjuter, blifvit
dem på deras egen begäran förunnad under dervid fästadt vilkor, att de
borde vid Landthamnarne bygga boställshus åt den af Staten aflönade Tullbevaknings-personal,
som af denna seglationsfrihet blef en följd, och då
icke lärer kunna bestridas, att afsättningen från dessa hamnar af Gottlands
Landtmanna-producter bereder Allmogen nytta och förmon, så anser Utskottet
sig icke kunna frånträda den mening, sorn finnes utvecklad i Betänkandet,
hvilket dessutom redan blifvit bifallet af de öfrige 3:ne Riks-Stånden,
under den a:dra innevarande månad.
Stockholm den 2 3 Junii 1834-
Bihang till R. St. Prot. 1834* 8:de Sami.
16'.de Håflet.
1
3 Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utslottets Utlåtande N:o 8g.
N:o 8g.
Ankom till Exp.-Utsk. d. a3 Junii.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar vid Betänkandet
N:o 34, angående väckt motion derom att
de 124 tunnor Spanmål, som under benämning af Domkyrko-tunnor
nu årligen gå från Hernösands Stift till
Upsala Domkyrka, hädanefter måtte tillfalla Kyrkan
i Hernösand.
Vid detta Betänkande, sora från Högloft. Ridderskapet och Adeln
blifvit återremitteradt, hafva Herrar Grefve Horn, Friherre Ehrenborgh,
och Emil von Troil anmärkt och yrkat, att en grundligare undersökning
borde företagas till utredande af förhållandet med ifrågavarande tiondeanslag,
och att Utskottet borde föreslå en säker utväg hvarigenom detta
ändamål kunde vinnas. Men som, enligt till Utskottet ankomne ProtocollsUtdrag,
Betänkandet blifvit bifallet af Preste- och Bonde-Stånden den 25
och af Borgare-Ståndet den 28 sistlidne April, finnér Utskottet denna fråga,
till följd af 75 §. Riksdags-Ordningen, vara afgjord,
och anser således densamma icke kunna blifva föremål för någon
vidare åtgärd af Utskottet.
Stockholm den 23 Junii 1834*
N:o 90.
Ankom till Exp.-Utsk, cl, 23 Junii.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om anställande
af en undersökning, till utrönande af det mest lämpliga
sätt för allmänna landsvägarnes förbättrande.
Uti ett till Höglofl. Ridderskapet och Adeln ingifvet Memorial, som
blifvit till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet remitleradt, har Hr
Dalman, Wilhelm Fredric, — under anförande af de stora olägenheter, sorn
tillskyndas den inre trafiken derigenom, att landsvägarne inom Riket, ehuru
i allmänhet väl underhållna, likväl från början blifvit så illa anlagda, att
man oftast finnér branta backar på ställen, hvarest jemn väg lätteligen kunnat
vinnas, samt att man likaledes på slättland ser vägen slingra sig i'mångfaldiga
krökningar, och upptaga vida större längd, än som skulle vara fallet
Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utskottets Utlåtande JS:o go. 3
om den blifvit anlagd i rak linea, — föreslagit, det Rikets Höglofl. Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, att en undersökning måtte
anställas, till utrönande af det mest lämpliga sätt för afhjelpande af dessa
olägenheter.
Enligt Motionairens tanka, kunde de vid en dylik undersökning nödiga
mätningar och afvägningar lämpligast och utan betydligare kostnad verkställas
af de Genie-officerare, hvilka årligen för chartritningar äro spridda i
landet. Någon viss sträcka af de mest besökta stråkvägarne borde till en
början för en sådan undersökning utväljas, och dervid på en med noggranhet
och i stor scala upprättad charta utstakas den linea, der vägen kunde
blifva den kortaste som möjligt, med iakttagande tillika, att den på intet
ställe blefve mera brant, än som är förenligt med möjligheten att beqvämt
köra upp och ned. Berättelsen om undersökningen borde vara förenad med
kostnadsförslag, så att Rikets Ständer, efter deraf vid nästkommande Riksdag
inhemtad kännedom, må blifva i tillfälle bedöma, huruvida de finna
skäl att, till befrämjande af berörde företag, anslå någon viss erforderlig
summa.
Den af Hr Dalman sålunda gjorda framställning har Utskottet tagit i
öfvervägande, och då Utskottet dervid, å ena sidan, fullkomligen insett,
att, derest en så beskaffad rätning och förbättring af allmänna landsvägarne
blefve vidtagen, som den af Motionairen åsyftade, sådant skulle underlätta
ali inre trafik och varu-transport, har det, å en annan sida, icke kunnat
undfalla Utskottets uppmärksamhet, att ett företag af dylik art, verkställdt
ensamt på bekostnad af allmänna medel, skulle föranleda en utgift, hvilken
visserligen ej på förhand kan beräknas, men som, efter all sannolikhet,
skulle uppgå till ett så betydligt belopp, att Statsverket icke dermed bör
belastas; och då dessutom härtill kommer, att, enligt hvad Utskottet har
sig bekant, vägförbättringar af ifrågavarande beskaffenhet, genom enskild
omtanka, redan blifvit verkställda inom åtskilliga delar af Riket, samt Hr
Dalmans förslag, af sådan anledning, synes böra betraktas såsom en sak,
hvars utförande, så länge nuvarande väghållningssätt fortfar, bör bero af
hvarje communs serskilda omsorg,
finnér Utskottet sig icke kunna tillstyrka, att ifrågavarande motion
må till någon Rikets Höglofl. Ständers åtgärd föranleda.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 23 Junii i834.
4 Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utslottets Utlåtande N'o gi.
N:o 91.
Ankom till Exp.-Utsk. den 23 Jnnii,
Betänkande> i anledning af väckt motion angående vissa
f örändringar i Kongl. Förordningen den 28 April 1819>
om privilegia exclusiva.
Herr af EkenstamIsrael, har uti ett till Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ingifvet och till detta Utskott remitteradt Memorial anfört,
att Rikets Höglofl. Ständer vid 1823 års Riksdag ansett Kgl. Maj:ts Nådiga
Förordning af den 28 April 1819 angående Privilegia Exclusiva förnya, i
Riket förut okända slöjde-inrättningar, konster eller väsendtliga konstförbättringar,
ega några bristfälligheter, hvilkas afhjelpande blefvo föremål för
Rikets Ständers beslut och underdåniga skrifvelse N:o 4°5 (se Bihang till
Riks-Slåndens Protocoll io:de Sami. aldra Band. 2:dra Afd. pag. i3 och
44 §;n> 90 Mom. Riksdags-Beslutet) utan att någon åtgärd i anledning
häraf följt; hvadan Herr af Ekenstam föreslagit, att enahanda framställning
måtte af Rikets nu församlade Ständer i underdånighet förnyas. Af sådan
anledning får Utskottet vördsamt upplysa, att förenämnde underdåniga
skrifvelse innehåller i första Momentet:
Alt, enär opinionen lätteligen kunde missledas genom det mindre
fördelaktiga begrepp, den under en längre tid vant sig att fästa vid benämningen
privilegia exclusiva, Förordningens rubrik hädanefter måtte blifva:
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning angående hvad iakttagas bör vid förekommande
frågor om Patenter eller frihetsår för nya, förut okände slöjde-inrättningar
j konster eller väsendtliga konstförbättringar; samt att
äfven inuti Författningen benämningen privilegia exclusiva måtte utbytas
emot ordet Patent j såsom mera lämpligt och i Sverige tillräckligen kändt.
Häruti instämmer Utskottet och föreslår endast den Redactions-förändring,
att benämningen frihetsårs såsom i detta fall icke rätt passande,
eller åtminstone icke tydligt uttryckande hvad som härmed bör antydas,
må utbytas mot orden uteslutande rättighet.
I andra Momentet af den underdåniga skrifvelsen föreslås: att det i
1 §. af ofvanberörde Nådiga Förordning förekommande stadgande af vederbörandes
hörande, måtte få utgå, helst, enligt hvad Rikets Ständer hade
sig bekant, frågans afgörande understundom blifvit fördröjdt i flere års tid,
emedan vederbörande ej kunnat förmås att med sine förklaringar dessförinnan
inkomma, genom hvilket dröjsmål uppfinningen kan gå helt och
hållet förlorad, eller åtminstone betydlig förlust tillskyndas uppfinnaren,
Allm. Besvärs- och Oeconomie -Utskottets Utlåtande N:o gr. 5
hvadan Rikets Ständer i underdånighet hemställde om icke Kongl. Maj:ts
och Rikets Commerce-Collegium äfvenledes borde åläggas att inom En månad
efter det ansökningen blifvit dit ingifven, underdånigt utlåtande deröfver
afgifva; och då samma §. jemväl föreskref att privilegii-innehafvaren
borde 3:ne gånger i Stockholms Post- och Inrikes-Tidning kungöra innehållet
af sitt undfångna Privilegium, hvarvid den, som ansåg sig vara genom
samma Privilegium förnärmad, hade öppet att inom Tre månader
från sista kungörandet, sådant hos Commerce-Collegium skriftligen anmäla,
hvarefter det tillkom bemälde Collegium att anmärkningen pröfva och deröfver
meddela utlåtande; så vore, i Rikets Ständers tanka, andre uppfinnares
rätt derigenom tillräckligen bevarad. I sammanhang hvarmed Rikets
Ständer i underdånighet anhållit om den ändring i meranämnde §., att
den Commerce-Collegium eller vederbörande Embetsverk tillkommande rätt
att pröfva huruvida Collegium anser det Privilegium, som sökes, ”lämpligt”,
måtte försvinna, enär Collegium hufvudsakligen borde tillkomma att yttra
sig, huruvida den uppgifne slöjde-inrättningen, konsten eller konstförbättringen,
Collegium veterligt, vore i Riket känd och utöfvad.
Utskottet, som anser de i detta Moment föreslagne ändringar vara
behöfliga och nyttiga, har i sammanhang härmed trott sig böra fästa uppmärksamhet
derpå, att den prasscriptionstid, hvarigenom en person, som,
genom ett åt annan person meddeladt Privilegium eller Patent, ansåge sig
förnärmad, borde sådant hos Commerce-Collegium anmäla, och hvilken
preescriptionstid i Förordningens i:sta §. finnes bestämd till 3:ne månader
frun den dag då annoncen om Privilegii innehåll, genom privilegii-innehafvarens
försorg, blifvit för 3:dje gången i Post- och Inrikes-Tidningen införd,
synes vara alltför knapp och otillräcklig; hvadan Utskottet vördsamt
hemställer att den nya preescriptionstiden må utsträckas till 6 månader från
nämnde dag.
Tredje och sista Momentet af den underdåniga skrifvelsen innehåller:
att den i Förordningens 3:dje §. gifne föreskrift, att, vid utfärdandet af
uteslutande Privilegium, Innehafvaren deraf borde föreläggas en viss, efter
omsländigheterne lämpad tid, inom hvilken han, vid förlust af den honom
förunnade rättighet, bör finnas i full utöfning af sin nya slöjd, konst eller
konstförbättring, mätte på sådant sätt förändras: att Patent-innehafvaren ej
må kunna förklaras förlustig sin ofvannämnde rättighet, så vida han, inom
Tre år från Patentets datum, befinnes i full utöfning af sin uppfinning,
samt att dervid på Kongl. Majrts Nådiga pröfning borde bero, att, efter
vederbörande Embetsverks hörande, bestämma huruvida, i följd af serskilde
6 Jllm. Besvärs- och Oeconomie-Utskottets Utlåtande N:o gr.
sig företeende omständigheter, samma praescriptionstid kunde i någon mon
förlängas; genom hvilket stadgande Rikets Ständer trott Patent-innehafvarens
skäliga rätt, att, vid inträffande hinder, bibehållas vid utöfning af
sin uppfinning, blifva bevarad, så vida den stod alt förenas med samhällets
billiga anspråk, att ej, genom ett alltför långt uppskof med uppfinningens
verkställande, en längre tid gå miste om fördelar, som af någon annan
persons enahanda upptäckt, i annor händelse, kunnat detsamma på
lika väg beredas.
Vid jemförelse häraf med Förordningens 3:dje §., som innehåller:
”att om Privilegii-innehafvare underlåter att inom förelagd tid sätta sig i
full utöfniug af sin förunnade rättighet, eller om inrättning, som inom
nämnde tid blifvit börjad, derefter afstannar och icke inom 2:ne år tillbörligen
drifves, skall i bägge dessa fall Privilegium till dess kraft och
verkan upphöra; ankommande i förra händelsen på vederbörlig pröfning,
huruvida Privilegium å enahanda inrättning må i föreskrifven ordning en
annan meddelas’’; så och då de i denna §. föreskrifne bestämmelser, i Utskottets
tanka, äro vida mera ändamålsenlige och lämplige till bevarande
af så väl Privilegii-innehafvarens som samhällets billiga anspråk, än hvad
som i förenämnde Moment blifvit föreslaget, anser Utskottet sig icke böra
tillstyrka, att Förordningens 3:dje §. må, på ifrågavarande sätt, förändras.
Sedan Utskottet sålunda yttrat sig öfver Herr af Ekenstams motion, får
Utskottet, i sammanhang härmed, vördsamt tillägga, att Utskottet, af den
uppgift från Kongl. Handels- och Finance-Expedition, som finnes bifogad
Justitiae-Ombudsmannens Embets-berältelse af den 4 November 1828, inhemtat
att, med anledning af i8a3 års Ständers ofvanåberopade underdåniga
skrifvelse, • ett underdånigt förslag till ny förordning, rörande Privilegia
Exclusiva, blifvit utarbetadt, ehuru ej Kongl. Maj:t deröfver ännu täckts
fatta något beslut. Enligt de närmare upplysningar Utskottet i detta afseende
baft tillfälle förskaffa sig, hvilar detta förslag på följande grunder:
Såsom allmän regel antages:
att Patent ej beviljas å en princip, utan endast på principens tillämpning
pä uppgifvet sätt;
i:o Patent beviljas:
a) för nya uppfinningar i Slöjdeväg;
b) för förbättringar å äldre uppfinningar, dock utan intrång i förut beviljade
Patent;
c) lör införande af utomlands kända, men här i Riket förut ej verk
-
Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utshottets Utlåtande N:o gt. g
ställda uppfinningar, då uppfinning ej är sådan, att den kan, efter en genom
tryck allmängjord beskrifning, af hvem som helst utföras.
2:0 Patent beviljas:
både åt Svenske undersåter och fremmande, likväl med vilkor, hvad de
sistnämnde beträffar, att de skola inom ett år ifrån Patentets meddelande
antingen, efter i behörig ordning erhållet tillstånd, till Riket inflytta eller
åt Svensk man öfverlåta sitt Patent.
3:o Tiden för Patent:
Högsta tiden bestämmes:
för Patent å ny uppfinning till i5 år;
för Patent å förbättringar till 10 år;
för Patent på införande af utomlands kända uppfinningar 5 år.
4:o Patent utfärdas af Commerce-Collegium.
Ingen föregående undersökning eller pröfning af uppfinningens nytta
erfordras.
5:o Fullständiga beskrifningar och ritningar öfver Patentets föremål
böra aflemnas till Commerce-Coilegium sist en månad efter den dag Collegium
fattat beslut om Patentets meddelande. Reskrifningen intages uti det
Patent, som derefter ofördröjligen utfärdas.
6:0 Patentet reserverar andras förut lagligen befästade rätt, och förklarar,
att uppfinningens n^tta och användbarhet på intet sätt genom Patentet
garanteras.
7:0 Patentet kungöres i Tidningarne trenne gånger.
Inom 6 månader ifrån sista kungörelsen må bevisning företes, att uppfinningen
är förut känd och utöfvad, i hvilket fall Patentet blir utan verkan.
Dessa tvister afgöras af Compromissarier, valde af Parterne.
8:0 Tvister om intrång i kraftegande Patent afgöras af Domstolarne.
9:0 Uppgift om tilländalupna Patent, jemte beskrifningar derå, införas,
genom Commerce-Collegii försorg, i allmänna Tidningarne.
Jemte det att detta förslag innefattar samma ändringar i den nu gällande
förordningen, som Utskottet här ofvan vördsamt föreslagit, skiljer det
sig dessutom i ett annat afseende väsendtligen från densamma, nemligen i
afseende å den olikhet, som finnes i bestämmandet af högsta tiden, för
hvilken Patenter meddelas för nja uppfinningar} förbättringar å gamla
och införande af utomlands kända.
Då Utskottet anser en sådan olikhet vara af rättvisa och billighet påkallad,
enär tiden för åtnjutandet af den uteslutande rättigheten bör lämpas
efter så väl den större eller mindre kostnad, som preliminära försök m. m.
8 Allm. Besvärs- och Oeconomie-Utslöttets Utlåtande JV:o gt.
gjort nödvändig, som efter den mindre eller större sannolikheten att det
meddelade Patentet gör inskränkning af andras rätt, och då förslaget för öfrigt,
enligt Utskottets tanka, innehåller de stadganden, som andra länders
erfarenhet visat vara ledande till det ändamål som åsyftas,
så får Utskottet vördsamt föreslå, att Rikets Ständer hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdande af en ny författning
rörande Privilegia Exclusiva, uppgjord i enlighet med de grunder,
som här ofvan blifvit framställda; hvarvid Utskottet dock trott sig
höra tillstyrka den förändring, i afseende på 5:te punkten, att liden,
hvarinom beskrifningar och ritningar öfver Patentets föremål
böra aflemnas till Commerce-Collegium, må bestämmas till en månad
efter delfåendet af Collegii beslut om Patentets beviljande;
samt, i afseende på yrde punkten, det tillägg, att Compromissarierne
må vara edsvurne.
Hvilket dock, jemte a:ne ledamöters serskilda mening, Rikets Högloft.
Ständers egen upplysta pröfning härmed vördsamt underställes.
Stockholm den 23 Junii 1834-
Reservation:
Af Herr Rydin: Jag kan icke dela Utskottets mening i afseende på 7:e
punkten af de föreslagne grunderna. Jag tror nemligen, att frågor, huruvida
sådana uppfinningar, hvarå Patent sökes eller hvarom tvist uppstår, äro
förut inom Riket kända eller begagnade, icke ensamt böra pröfvas af Compromissarier,
utan anser jag, att Wetenskaps-Academien, Bergs-Collegium,
Technologiska Institutet eller andra sådana Autoriteter, som i hvarje serskildt
fall om saken kunna ega bästa kännedom, jemväl ovilkorligen böra höras.
Häruti instämde Herr Olbers.
N:o
Allm. Besvärs- och Oeeono/tiie-Utskoltets Utlåtande N:o g2.
N:o 92.
Ankom till Exp.-Utsk. den 2$ Junii.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om rättighet
för Adjuncter och Docenter inom Juridiska och Medicinska
Faculteterna, att beräkna Academisk tjenstgöring
vid fråga om befordringar utom Academien.
Hogvördige Preste-Ståndet har till Utskottet remitterat en motion af
Herr Professor Westman, som anfört, att de lägre Lärare-platserna vid Rikets
Universitet, nemligen Docenturer och Adjuncturer, ej annat äro än
expcctance-tjenster, dels alldeles saknande, dels försedda med en högst obetydlig
lön; att dessa tjenster förnämligast sökas för den öppnade utsigten
till högre befordringar, samt att ju mera dessa stängas, destomindre blifver
tillgången på skickliga ämnen till nämnde tjensters besättande, hvilket skall
vara förhållandet inom Medicinska och Juridiska Faculteterna, der både Docenter
och Adjuncter på visst sätt kunne anses stängde från vägen till befordran
utom läroverket. Af desse och flera skäl har Motionairen velat föreslå,
att åt Adjuncter och Docenter inom Medicinska och Juridiska Faculteterna
måtte, i likhet med hvad redan eger rum inom Theologiska och
Philosophiska Faculteterna, rättighet beviljas, att, vid fråga om befordringar
utom Academierna, få beräkna sin Academiska tjenstgöring, de inom Medicinska
lika med tjenstgöring inom Fält-Läkare-Corpsen, och de inom Juridiska
med tjenstgöring inom Hof-Rätterne och Rikets Collegier.
I dessa åsigter hafva Herr Biskop Faxe och Herr Professor Agardh
instämt, den sednare med anförande af exempel från Lunds Universitet,
der det skall varit omöjligt fästa någon Docens vid den Juridiska Faculteten,
och hvarest, i den Medicinska, tvenne, sedan de erhållit denna plats,
sedermera aldrig infunnit sig; hvaremot Herr Kongl. Lif-Medieus Ekström
andragit, att om Adjuncter och Docenter vid Medicinska Faculteterna skulle,
endast i egenskap af Academiska Lärare, tilläggas den af Motionairen yrkade
ovilkorliga befordringsrätten, den öfriga Läkare-Corpsen derigenom skulle
lida och se sig prejudicerad.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit; och då det icke nekas kan,
att ju Docenter och Adjuncter vid Juridiska och Medicinska Faculteterna, i
jemförelse med sine Colleger vid de tvenne öfrige, ega en inskränktare utsigt
tili framtida befordran, enär denna tjenstgöring inom Academien vid
Bihang till Jt. St. Prot. 183b 8-de Samt, 1
16 -de Häftet.
i o Allni. jBesvdrs- och Oeconomie-Utskoltets Utlåtande JV:o gt.
ansökningar utom densamma, äfven vid eljest lila meriter, icke berättigar
till något slags företräde; då det tillika är otvifvelaktigt, att ett sådant förhållande
måste afskräcka den för sin framtid omtänksamme från inträdet på
£n bana, hvarifrån utvägen sedan visar sig så godt som stängd, och der det
färre antalet af någorlunda lönade tjenster icke lemnar tillräckligt rum till
en eljest förtjent befordran, hvarigenom äfven Universiteten, efter hvad
uppgifvet blifvit, uågon gång sättas i saknad af skicklige yngre Lärare inom
berörde Faculteter; så kan Utskottet icke annat än finna den af Motionairen
föreslagna tjensteberäkningen både med rättvisa och Läroverkens nytta förenlig.
Utskottet kan likväl icke förbise det möjliga förhållandet, att i fall
den af Motionairen yrkade rättigheten blifver ovilkorlig, merbemälde Lärareplatser
lätt torde förvandla sig till sine-cure-tjenster, hvarifrån man till prejudice
för andra, ej vid Academien anställde, men lika förtjenle sökande,
kunde, utan synnerlig tjenstutöfning eller förkofran i det practiska, bana sig
väg till bättre lottade platser.
På grund häraf har Utskottet
trott sig vördsamt böra tillstyrka den underdåniga anhållan hos Kgl.
Majit, att Adjuncler och Docenter vid Juridiska och Medicinska Faculleterne
måtte, i likhet med hvad redan eger rum inom de Theologiska
och Philosophiska, vid fråga om befordringar utom Academien,
i Nåder beviljas rättighet att beräkna sin Academiska
tjenstgöring, de inom Juridiska lika med tjenstgöring vid IlofRälter
eller Rikets Collegier, och de inom Medicinska Faculteten
med tjenstgöring inom Läkare-Corpsen, dock under förbehåll, alt
den som önskar tillgodonjuta sin Academiska tjensteberäkning, skall
dels låta inskrifva sig i det Embetsverk, under hvilket han vill
söka en framtida fortkomst, dels ock med bevis styrka, det han,
utom hällne enskilda eller offentliga föreläsningar, tillika tjenstgjort,
Juristen vid någon af Ortens Domstolar, och Läkaren antingen
vid det Academiska eller något annat sjukhus, så vida han
ernar söka befordran till Provincial-Läkarc; eller ock trenne år
såsom Bataillons-Läkare, i händelse han vill njuta till godo befordringsrätt
inom Fält-Läkare-Corpsen.
Dock varder detta till Rikets Högloft. Ständers egen pröfning vördsamt
öfverlemnadt.
Stockholm den a3 Junii i83J.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktayckeiuet, i834-
'Alim, Besv. och Oecon. Ulsk. Betänkande IV.-o g3.
3NT:o 93.
Ankom till Exp.-Utsk. den 27 Junii.
Betänkande, i anledning af väckt fråga, om upphäfvände af
dubbla tjenst-årsberäkningen vid befordringar till ecclesiastikå
embeten och tjenster.
I detta ämne har lill Utskottets handläggning blifvit remitterade:
1:0 från Högvördiga Preste-Ståndet,
ett af Herr Contracts-Proslen A. Lignell afgifvet memorial, hvaruti finnes
an förd t: att, bland de svårigheter och lidanden, hvaröfver det i församlingen
tjenstgörande Presterskapets för sin enskilda del, hade orsak att beklaga
sig, vore den dubbla tjenstårsberäkningen störst och djupast ingripande,
genom hvilken befordringsgrund, som först blifvit stadgad uti 1724 års
Skolordning, Religionslärarens kall i de lägre tjenstegraderne nedsättes och.
hans hopp om befordran tillintetgöres, enär han, efter att i5 å 20 år och
derutöfver hafva arbetat lika mycket, stundom mera än den med dubbel
års-beräkning privilegierade, och uppoffrat sin tid och sina krafter att hos
den minst upplysta delen af samhällets medlemmar inskärpa, underhålla
och utvidga de första religions-begreppen, samt derjemte varit sysselsatt
med andra embetsmanna-beslyr, dem senare tiders författningar så frikostigt
tilldelat Presterskapet, och detta allt under åtnjutande af ringare inkomster,
än de Skol-lärarne numera anslagne, ser sig undanträngd af en skara yngre
sökande, dem lyckan gynnat med dubbla år; att det i församlingen tjenande
Presterskapet, utom hvars nit och bemödande råhet och okunnighet skulle
bland menigheten utbreda sig, och hvars embetsbefattning för det helas
trefnad är den oumbärligaste, sålunda alltid måste stå efter på befordrings
banau,
och, ulan afseende på verksamhet, erfarenhet och oförvitligt upp
förande,
blifva i saknad af utsigt till bergning och fortkomst, vidare än
de privilegierade års-beräknarne, hvilka dessutom, till följd af högre betyg
på lärdom, hafva sig de största Pastoraten förbebållne, medgifva,
under det man likväl af Församlingens Presterskap fordrar ej blott osvikligt
nit i embete och värdighet i lefnad, utan ock kunskaper att dermed
gagna Församlingen och hedra Ståndet; att dubbla årsberäkningen, då dén
infördes, hade något skäl för sig, i anseende till Skollärarnes den tiden
Eih. till R. St. Fröt. tS34. 8 Sami. 1
iy:de Häftet.
2
Allm. Besv, och Oecon. Utsk. Betänkande N.o g3.
trägnare arbete, än Presterskapets i Församlingen, och svagare löne vilkor,
hvilka omständigheter, serdeles under sista 3o åren, alldeles förändrats, så
alt Presterskapets göromål äro minst fördubblade, men Skollärarens desamrne,
om icke mera lättade och beqvämliggjorde, under det hans vilkor
äfven blifvit successivt förbättrade, dels genom caduque-medel vid ledige
prest-sysslor, och indragen förlänings-spanmål, dels genom slats-anslag, såsom
vid 1818 års Riksdag af 8,292 tunnor kronotionde, tillika med hvad
som sistlidne Riksdag beviljades, och hvilket Rikets Höglofi. Ständer otvifvelaktigt
låta framgent fortfara; att dubbla årsberäkningen stundom, till
skada för Skolverket, på lärarebanan indragit personer utan annan kallelse
dertill, än den af genvägen till befordran föranledda, hvilket jemväl vitsordats
af sista Kongl. Läroverks-Comiteen, uti hvars underdåniga Betänkande,
den 20 December 1828, anföres: "att följderne af dubbla årsberäk"uingen
varit menlig både för Läroverken och Församlingarne, synnerligen
"de senare, enär unge män, ehuru skicklige och duglige för öfrigt, dock
”utan fallenhet och lust för skolundervisning, likväl, lockade af utsigten
”till en hastigare fortkomst, sökt denna genväg till befordran; och då dea
'undervisning, desse gifvit, således endast varit ett medel att erhålla för”monliga
prestlägenheter, har man icke kunnat vänta, att den skolat annorlunda,
än såsom bisak behandlas, eller med serdeles nytta för läroverken
idkas; alt, enär, å andra sidan, Skollärarne, genom deras dubbla
”tjenstår, betagit det i församlingarne arbetande Presterskapet utsigt till befordran
och Pastorats erhållande, vilja ynglingar med utmärkta naturs”gåfvor
sällan från begynnelsen egna sig åt den presterliga tjenstgöring,
”för hvilken blott enkel tjenstårsberäkning eger rum; att således Lärarne
"vid den vetenskapliga undervisningen blifvit till en del aflönade på reli”gions-vårdens
bekostnad, utan gagn för den förra, och till skada för den
"senare; hvilket förhållande Comiteen ansett vara lika orättvist emot sjelfva
”personalen, sorn förderfligt i sjelfva saken; att om deremot inga dubbla
■'tjenstår funnos, utan åren i bägge Ijenstebanorna räknades lika, samt fri
”öfvergång från den ena till den andra endast vöre lika öppen, så borde
”hvarje utbildad yngling, vid valet af yrke, naturligtvis föredraga det för
”hvilket han egde mesta fallenheten; utur hvilka skäl och under åberopande
af Revisionens för Elementar-Läroverken underdåniga utlåtande i
”samma ämne, Comite'en underdånigst hemställt: att sedan Elementar-Lä”roverken
fått den jöreslagna löneförbättringen_, ali.dubbel drsberäkningx
”vid ansökning till ecclesiastika sysslor, bör för dem upphöra, med uttryck”ligt
vilkor, att denna beräkning, vid alla slags embeten och befattningar
Allm. Desv. och Öccon. Utsh. Betänkande N:o g3.
3
”inom Preste- och Läro-Ståndet, må försvinna_, samt presterlig befordrings”rättj,
i alla hänseenden, endast räknas efter enkla år;” vid hvilket förhållande,
och sedan den i berörde utlåtande uttalade åsigt så mycket hellre
måste anses vara af Kongl. Maj:t i Nåder gillad och godkänd, som Kongl.
Majit, i Dess Nådiga Proposition till Rikets Höglo fl. Ständer, den 27 Febr.
1829, angående anslag till förmon för Läroverken, i Nåder yttrat: ”att
''Kongl. Majit så mycket mera tillförsåg Sig Rikets Höglofl. Ständers beredvillighet
att bevilja tletta anslag af 42.000 R:dr årligen, eller 7000 tunnor
”spanmål, å 6 Ridr tunnan, som detsamma blefve oberoende af de ifrågasatte
"förändringarne i läromethoder och i Läroverkens organisation, helst Lärarepersonalen
i alla fall kom att blifva nära densamma som förut, och
”Kongl. Maj.t derigenom skulle komma att bereda upphörandet af den,
”både för Undervisningsverket och Presterskapet i allmänhet så menliga
”beräkningen af dubbla tjenstårsamt Rikets Höglofl. Ständer, enligt
hvad i3 §. i i83o års Riksdags-Beslut innehåller, beviljat 60,000 Ridr att
årligen utgå, deraf det belopp, som Kongl. Läroverks-Comiteen föreslagit
och Kongl. Majit begärt, kommit Elementar-Läroverken till godo, Motionairen
föreslagit, alt all dubbel årsberäkning måtte upphöra, så snart någon
lesnnar en tjenstebefattning, med hvilken en dylik förmon är förenad,
deraf också borde följa, att vid de nya Elementar-skolor, som nyligen blifvit
inrättade eller härefter inrättas, allenast enkla tjenstår beräknas, på
sätt Kongl. Comitéens underdåniga förslag innehåller.
Serskildt har Motionairen, såsom ytterligare stöd för sin framställning,
bifogat en lill Dom-Capitlet i Carlstad ingifven, af 121 yngre obefordrade
Prestman och Comministrar samt 25 Pastorer undertecknad ansökning,hvaruti,
efter en kort öfversigt af dubbla tjenstårsberäkningens menliga inflytande
och obillighet, omförmäles, ä.tt af Stiftets 38 Pastorat, 4 Praebenden oberäknade,
innehafvas 22 af sådane män, hvilka räknat dubbla år, deremot
endast 16 tillfallit enkla års beräknare, hvilka likväl sistlidet år inom samma
Slift utgjorde ett antal af i33; och som deras utsigter lill befordran nu
äfventyrade att än vidare inskränkas, genom tillsättande af 6 Lärare vid
de nyligen inrättade Skolorna i Philipstad och Åmål, dertill fullt löneanslag,
i likhet med Kongl. Läroverks-Comite'ens förslag, blifvit beviljadt;
så funno Sökanderne sig föranlåtne anhålla om Dom-Capitlets förord hos
Kongl. Majit till deras underdåniga hemställning, att dubbel årsberäknin»
ej måtte förunnas Lärarne vid förenämnde Skolor, eller Predikanten vid
Billingsfors bruk, hvilken sistnämnde befattning för närvarande vore ledig,
och hvars sedan 1761 innehafda, åtföljande fördel af dubbelårs-beräkning',
'4
'Allm. Eesv. och Oecon. Ut sk. Betänkande N.-o $3.
uti en förut till Dom-Capitlet ingifven ansökning, blifvit öfverklagad, och
till rättelse, innan tjensten återbesattes, anmäld; yrkande Motionairen, att
sistomförmälde skole- och predikants-sysslor i främsta rummet måtte afses;
och den dubbla årsberäkningen blifvande innehafvare deraf ej tillgodo komma,
2:0 Jr än Hedervärda Bonde-Ståndet?
Riksdagsfullmägtigen Hans Janssons från Elfsborgs Län memorial, deruti,
med åberopande af den i Kongl. Majrts Nådiga Proposition, om anslag till
Läroverken, d. 27 Febr. 182g, uttryckta åsigt, i afseende på dubbla tjenstårsberäkningens
menliga inflytande, och af det kända förhållande, att
skicklige unge män, icke utan i högsta nödfall, så länge nu gällande befordringsgrunder
följas, inträda i tjenstgöring vid Församlingarne, ehuru
deras rätt att med duglige Lärare och Embetsman förses, är lika helig
och magtpåliggande, som Skolverkets, yrkas, att den dubbla årsberäkningen
måtte genast varda upphäfven och icke vidare blifva någon tillerkänd, och
således icke heller tilldelas Lärarne vid de nya Skolor, som, i anledning
af Kongl. Läroverks-Comitéens förslag, äro stiftade; varande Hans Janssons
förslag biträdt af Nils Strindlund från Westernorrlands Län, Bengt
Ericsson från Wermlands Län, Anders Ericsson från Örebro Län, Lars
Ifarsson från Elfsborgs Län, m. fl.; hvaremot Nils Månsson från Malmöhus
Län, med hvilken sig förenat Nils Insulin från Stockholms Län, Per
Jönsson och Jöns Jönsson från Christianstads Län, m. fl., yttrat, alt de
•vid sista Riksdag till Läroverken anslagne medel endast tills vidare äro
beviljade, och att den föreslagne åtgärden, om den än på rättsgrunder
vöre verkställbar, torde föranleda dertill, att skicklige Lärare skulle komma
att saknas vid Läroverken, der tjenstgöringen, efter talarens tanka, vöre
mera besvärlig och tröttande, än i Församlingen; hvadan Nils Månsson
ansett framställningen ej förtjena afseende innan Skollärarnes lönevilkor
blifvit ej blott interimsvis bestämde, utan så förbättrade, att personalen
kunde påräkna anständig utkomst.
Herr Prosten Lignells motion har, innan den till detta Utskott Öfverlemnades,
blifvit behandlad af Högvördiga Preste-Ståndets EcclesiastikUtskott,
som, i afgifvet Betänkande, föreslagit: alt dubbel årsberäkning
icke må tillerkännas Lärarne vid de lägre Lärdoms- och Apologist-skolorna,
som hädanefter inrättas, hvarunder äfven inbegripas de, som, ehuru
beslutade, ännu icke trädt i verksamhet, och hvarest Lärare icke blifvit
tillsatte, och detta så mycket hellre vid de, genom Kongl. Brefvet denar
September sistl. år förordnade Skolor, som Lärarne vid desamma genast komma
Allm. Besv. och Oecon. Utsk. Betänkande TF.-o Q 3.
5
i åtnjutande af och äro för framtiden försäkrade om de löne-inkomster, som.
Läroverks-Comiteen ansett tillräcklige för Lärare, som sakna rättighet till
dubbel årsberäkning; hvarvid likväl den inskränkning blifvit föreslagen,
att om, för att organisera en ny Skola med två eller tre Lärare, Biskop
och Consistorium pröfva oundgängligen nödvändigt, att till Rectors-beställningen
utnämna en Lärare, hvilken vid ett annat Läroverk njuter dubbel
tjenstårs-beräkning, densamma måtte, för honom personligen, fortfara,
men, sedan han afgålt, hans efterträdare blott tillgodonjuta enkel årsberäkning;
2:0 att all dubbel eller förhöjd tjenstårsberäkning, som tillkommit
på den grund, att de härmed försedde Embetsman njuta en obetydlig,
Embetet icke motsvarande löne-inkomst, bör, såsom en på det tjenstgörande
Presterskapets bekostnad lemnad och således tredje mans rätt förnärmande
förmon, upphäfvas och successivt vid innehafvarnes afgång upphöra;
3:o, att, i stället för den dubbla tjenstårsberäkningen, enär densamma,
så väl öfverallt annorstädes, som vid Rikets Läroverk, varder upphäfven,
Academiernes, Gymnasiernes samt de förenade högre Lärdoms- och
Apologist-skolornes Lärare tillerkännas en i så måtto förhöjd befordringsrätt,
att, sedan de såsom Ordinarier, eller med fullt ansvar vicarierande,
derstädes i samfälda tio år tjenstgjort, de vid ansökning till Pastorat anses
ega företräde framför dem, som femton år tjenstgjort inom Församlingen;
och räkne de sedan, intill femton års tjenstetid, hvarje år för ett och ett
halft: vid femton års tjenstetid ege de företräde framför alla dem, som
räkna tjugofem enkla tjenstår, och beräkne derefter, och intill dess de tjugo
år i Läroverket tjenstgjort, dubbla tjenstår; men sedermera, ehuru länge
de än vid Läroverket qvarstanna, endast enkla år; och skulle, för att komma
i åtnjutande af den föreslagne högre tjenstårs-beräkningen, som icke under
något vilkor borde få vid ansökningar till sacellanier tillgodonjutas, årlig öfning
erfordras uti de Prest-embetet tillhörande göromål och förrättningar,
i likhet med hvad uti nu gällande Skol-ordning finnes föreskrifvet; hvarjemte
blifvit förklaradt, att förslaget till upphäfvande af dubbel tjenstårsheräkning
vid Läroverken alldeles icke afser någon rubbning i nuvarande
innehafvares rätt, icke heller ifrågasattes till antagande, utan i ett sammanhang,
med upphäfvande och förändring af ali slags förhöjd tjenstårs-beräkning.
Emot detta Ecclesiastik-Utsköltets förslag har en Ledamot, Herr Contracts-Prosten
Lignell, sig reserverat, och, med åberopande af hvad bans
motion i ämnet innehåller, vidare yttrat: att den farhåga man framställt,
att Läroverken skulle lida genom den åsyftade förändringen, vöre öfver
-
6
Allm. Besv. och Occon. Ulsh. Betänkande N.-o p3.
drifven oell endast grundad i vanan af dubbel tjenstårsberäkning, enär den
skicklige Läraren alltid måste kunna påräkna rättvis befordran, och Läroverken
befrias från mindre tjenlige ämnen, sorn, utan lust och fallenhet
för yrket, endast af bevekelsegrunder, hvilka stå i strid med Skolans och
Embetets sanna bästa, beträdt en bana, hvarifrån åter den skicklige Läraren,
efter nu gällande befordringsgrunder, alltför tidigt aflägsnas; alt Skollärare,
utom den dubbla årsberäkningen, ega 2.‘ne förmoner för Prästerskapet
i Församlingen, hvilka böra bereda honom företräde vid befordran,
nemi. dels att, genom sin dagliga sysselsättning med endast vetenskapliga
yrken och sin ledighet under en del af året att deråt odeladt kunna egna
sin tid, vara i tillfälle att förvärfva sig de högre kunskaper, som medföra
bättre Pastoral-examens betyg, och i löljd deraf äfven företrädesrätt till
förslag vid i:sta och 2;dra Classens Pastorat; dels ock extra ansökningsrätten
hos Kongl. Maj:t lill regale Pastorat; att således dubbla årsberäkningen
för Läroverken är hvarken behöflig eller gagnelig, men födt af sig företräden,
icke den djupare lärdomens och den högre bildningens, utan lycksökeriets,
som, i vissheten att med blotta år undantränga den presterliga
skickligheten och förtjensten, föga bekymrar sig om de pligter, PresteStåndet
tillhöra, eller det lidande, sorn enskilde eller Ståndet i allmänhet
deraf måste vidkännas; att då Kongl. Läroverks-Comileen, såsom vilkor för
dubbla tjenstårsberäkningens afskaffande, ansett lönebeloppen böra bestämmas,
för en Lector till i5o tunnor, för Rector vid Skolor med tre Lärare
till 80 tunnor, för äldsta Collega lill 5o, och för yngsta Collega till 4°
tunnor spanmål årligen, och de nya Skolorna i Åmål och Philipstad, m. fl.,
erhållit sådant fullt löne-anslag, samt löne-regleringen för Elementar-läroverken
i öfrigt, genom Rikets Höglofl. Ständers förväntade Beslut, istället
för interims-stal lärer förvandlas till ständig; så vore Motionairens syftning
med sin framställning, att de dubbla tjenståren böra försvinna, så snart
desse förhållanden inträdt, hvilket vid de ofvannämnda nya Skolorna bör
genast ske och vid de gamla successivt: att hvad de utom Läroverken befintlige
dubbla tjenstår beträffar; så enär de förmodligen tillkommit i anseende
antingen till trägnare tjenstgöring, eller såsom surrogat för sämre
lön, men det torde vara nogsamt kändt, att Presterskapet, serdeles i större
församlingar, har lika ansvarsfullt och mera träget arbete, än mängden af
Regements-, Bataillons- och Hof-Predikanter, Docenter, Amanuenser, Skolmästare,
Slotts- och Fångprester, Vice-Pastorer och Comministrar i Hufvudstaden
och annorstädes, Cantorer, Lärare vid Söndags-skolor, m. fl.,
sorn räkna dubbla år{ samt det icke kan vara med rättvisa öfverensstäm
-
Allm. Besv.- Och Occon.-Utsk. Betankande N.o 93.
7
mande att församlingarnes Presterskap skall, genom minskning i befordringsrätt,
ersätta hvad i andras lönevilkor brister, och dymedelst uppoffra
det dyrbaraste en Tjensteman eger till deras fördel, som böra njuta
vedergällning af dem, sorn draga nytta af deras tjenstebefattningar;—■
borde, i likhet med hvad Kongl Läroverks-Comiteen föreslagit, alla
dubbla meriter vid tjenster utom Elementar-Läroverken, under hvilken
benämning som helst, vid första inträffande ledighet, försvinna.
Under discussionen inom Högvördige Preste-Ståndet hafva med
Contracts-Prosten Lignell sig förenat Professorn Doctor More'n och Contracts-Prosten
Östberg, äfvensom den dubbla tjenslårsbei äkningen blifvit
erkänd såsom i allmänhet orättvis och för det i församlingen tjenande
Presterskapet högst menlig och förnärmande; hvarjemte blifvit yttradt,
å ena sidan, att om än nämnde årsberäkning afskaffas vid tjenster
utom Läroverken, bör den inora Läroverken bibehållas, antingen oafbrutet,
enär man ej kan förvänta en löneförhöjning, motsvarande fördelen
af dubbel årsberäkning, eller tills de af Kongl. Comiteen föreslagne
löneförmoner komma Läroverken för beständigt tillgodo, emedan, i annat
fall, erforderligt antal skicklige sökande skall komma att saknas och
det med Presterskapets sanna interesse och anseende ej kan vara förenligt
att offentliga Läroverken försämras eller betagas nationens förtroende,
hvilket likväl af mindre skicklige Lärares användande skulle
blifva en följd ; och, åandra sidan, att vid striden emellan 2:ne så vigtiga
interessen, som litteraturens och religionens, borde man erinra sig att tvenne
principer genomgå preslerliga befordringslagarne, då deri stadgas prerogativ
ej blott på snarare befordran genom högre tjenslårsberäkning,
utan äfven på bättre befordran genom högre lärdom; och då Skollärare,
genom föreningen af bägge dessa företräden, ega allt för stor öfvervigt,
bör förlusten af dubbel årsbeFäkning anses mindre kännbar: att det lidande,
sora genom nämnde beräkning tillskyndas hela Svenska Prester-'
skåpet ej kan jemföras med den brist af några tusende H;dr, som förefinnes
i skolstatens fullständiga lönreglering, hvarföre denna omständighet
ej borde föranleda uppskof med den, till sjelfva sitt begrepp orättvisa
dubbla årsberäkningen, och att principen för Ecclesiastik-Utskottets
förslag alt Skollärares årsberäkning bör progressivt ökas, synes oriktig,
enär de härigenom nog länge vid skolverket qvarhållas, hvarföre det
ansetts lämpligare att för de io eller 12 första åren ii år räknades för
hvarje års tjenstgöring.
Detta allt har Utskottet sorgfälligt öfvervägat och anser sig till en
8
'Allm. B c sv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 9 3.
början, med afseende på behofvet af en allmän öfversigt af den ifrågaiomne
befordringsgrundens uppkomst och utsträckning, böra meddela
de upplysningar, som utur Kongl. Skol-ordningarne, serskilde Kongl,
Resolutioner och andra Handlingar samt genom enskilde uppgifter kunnat
inhemtas. Utskottet har icke funnit förhöjd tjenstårsberäkning vid
ecclesiastika sysslor vara medgifven förrän genom Kongl. Skol-Ordningen
den 4 Februarii 1724; mea i 4 Cap. 1 §. af samma Författning föreskrifves,
att ett år vid en Gymnasii- och Skolbetjentssyssla bör räknas
mot en annans tvänne, hvilket beräkningssätt, enligt nu gällande 1820
års Skol-ordning, ännu fortfar. Någon utsträckning af samma förmon
till andra tjenster förekommer icke allt ifrån 1724 intill inS'], då den
genom Kongl. Brefvet den 12 Januarii samma år tillädes Capeilanerne i
Hufvudstaden och andra Rikets städer, hvarest otte- och aftonsångs jemte
vecko-predikningar hållas hela året; men ifrån och med 1760-talet
intill närvarande tid har ett sådant förhållande inträdt, att nästan intet,
åtminstone ganska få år förflutit, utan att någon ecclesiastik syssla eller
ock enskild person fått ett slikt företräde i befordringsväg sig beviljadt.
Deraf har händt, att de privilegierades antal är nog betydligt, när härtill
komma alla Vicarier vid Läroverken, som med fullt ansvar förestått
eller förestå lärare-sysslor. Utskotlet vågar icke försäkra alt de sysslor,
med hvilka denna befordrirgsrätt är förenad, icke möjligen äro flera, än
som bär nedan upptagas, helst antalet är svårt att få noggrant utredt;
dock anser Utskottet sig emedlertid böra uppgifva att, enligt af Utskottet
kända Kongl. Bref och Resolutioner, för närvarande dubbla eller annorlunda
förhöjda tjenstår innehafvas, oberäknade alla Vicarier vid Läroverken
och sådane, hvilka blott personell njuta denna förmon, af 333
Lärare vid de lärda Undervisnings-Verken, 11S Lärare vid Krigs-Acaderaien,
Apologistier, Fattig- och Barn-skolor, samt 156 andra Tjenstemän,
såsom Consistorii-Notarier, Ilofpredikanter, Amanuenser vid Kongl.
Bibliotheket, Regements-, Slotts- och Fång-Predikanter, Stads-Comministrar,
m. fl., eller tillsammans mer är 600 personer.
Befordringslagarne inom Svenska Kyrkan utgå hufvudsakligen från
de 2’.ne principerne af lärdoms- och tjenstårs-meriter. De senare, så vidt
de åtföljas af bepröfvad och erkänd skicklighet, kunna blott vara af ett
slag. Den dubbla årsberäkningen, såsom tillhörande vissa verk, embeten
och personer, är således något i sig sjelf origtigt samt i tillämpningen
obilligt och förnärmande det i församlingen tjenstgörande Presterskapets
-
'Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o g3.
9
skåpets rätt. Det skadliga och orättvisa deri har ock länge varit insedt
och öfverklagadt. Ändtligen har den allmänna rösten höjt sig deremot
och Kongl. Maj;t har, i öfverensstämmelse härmed, vid sistförflutne Riksdag
till Nationens Representanter yttrat Sin Nådiga vilja att den, både
för Undervisnings-Verket och Presterskapet i allmänhet så menliga beräkningen
af dubbla tjensteår borde upphöra. Utskottet kan ännu tillägga
ett skäl af vigt för en sådan förändring. Fordringarne på blifvande
Pr esters bildning, så allmän humanistisk, som serskild theologisk, äro,
på grund af Kong!. Brefven den 12 Maji samt den 10 och 17 September
2831, angående förändrade stadgar, i afseende på Seminarii-inrättningen
i Upsala och Lund, ganska betydligt stegrade. Utskottet tvekar ej att
anse detta såsom en välgerning och ett utmärkt prof af Kongl. Maj:ts
visa och nitfulla omvårdnad om Svenska Kyrkan, och skulle ej önska
den ringaste nedsättning af dessa fordringar; men kan dock icke undertrycka
den öfvertygelsen, alt högst få unge män af grundliga insigter
skola inträda på adjunctsvägen, der de sällan eller aldrig hinna något
ljusare mål, så länge de allestädes och oupphörligen undanträngas eller
förbigås af dem, som njuta dubbel årsberäkning. Att denna hädanefter
må öfverallt försvinna, är således hvad Utskottet tror sig böra antaga.
Men då Utskottet erkänner nödvändigheten af en sådan åtgärd i
hänseende till det vid församlingen tjenstgörande Presterskapet, kan
Utskottet likväl ej för sig dölja farhågan för det äfventyr, som för vissa
af de offentliga Undervisnings-anstalterne möjligen skulle uppstå, om deras
Lärare frånkännas all förhöjd Ijenstårsberäkning, den vigtigaste fördel
de för sitt mödosamma arbete åtnjuta. För att vinna förslag till
andra classens Pastorat, till" hvilka för Skollärare, om de ej ega utmärktare
lärdomsmeriter, vägen egentligast är öppen, skulle de då behöfva
nära trettio enkla tjenstår; och denna tid, liilbragt inom Skolans
murar, torde vara mer än tillräcklig att hafva gjort en man mindre
tjenlig åtminstone för Elementar-undervisningen. Att Läroverken skola
lida genom i tjensten utnötte och åldrade Lärare, är otvifvelaktigt, äfvensom
att denna följd skall inträffa om allt företräde i tjensteväg dem
beröfvas. Väl hafva Skolans Lärare vunnit någon interims-förböjning i
deras löner; men, äfven om denna skulle komma att fortfara, uppväger
den ej tyngden af det trägna och enformiga skolarbetet och ersätter ej
förlusten af en förhöjd befordringsrätt. Att på en gång helt och hål
Bihang
till R. St. Prot. i83/f. 8 Sami. 2
iy:de Häftet.
io Allm. Besvoch Oecon.-Ulsh. Betänkande IV.-o $3.
let borttaga all sådan befordringsrätt vid Läroverken, skulle således vara
att sätta deras bestånd i fura. Fruktansvärdt är, att derigenom äfven
skulle borttagas den verksammaste uppmuntringen för största delen af
unge skicklige män att vid Universiteten vinlägga sig om högre bildning
och lärdom, der uppoffra kostnad och tid, för att vinna den filosofiska
graden, enär inträdet i Prest-embetet vid 23 års ålder då blifver
både för utkomsten och befordrings-utsigterne förmonligare. Utskottet
önskade derföre, att, heldre än en alltför hastig och radical reform,
välja en medelväg, hvarigenom ett billigt afseende fastades både på kyrkans
och de vetenskapliga undervisnings-nnstalternes behof af insigtsfull
och nitiske män och anser derföre lämpligt, att ordinarie Lärare vid nuvarande
offentliga Lärdoms-skolorna tills vidare må för ett tjenstår få
räkna ett och ett halft.
Att den förhöjda tjenstårsberäkningen inom denna gräns måste stanna,
tror Utskottet rättvisan och billigheten mot det vid församlingarne
tjenstgörande Presterskapet ovilkorligen kräfva. De utom dessa Lärdoms-skolor
liggande Läroverk och befattningar, hvilkas innehafvare hittills
varit hugnade med mer än enkel årsberäkning, äro antingen af en
mera enskild beskaffenhet, eller ega de ej den stora vigt för det allmänna,
eller äfventyras icke deras bestånd, om de af äldre personer bestridas,
eller är för vid dem anställde Lärare förhöjd årsberäkning icke
egentligen af nöden. — Denna förmon bör ej heller tillerkännas Lärarne
vid de Elementar-Skolor, som hädanefter inrättas, hvarunder äfven inbegripas
de, som, ehuru beslutade, likväl ej äro med Lärare besatte,
helst i annat fall inom de Stift, der nya Skolor tillkomma, man skulle
öka deras antal, som njuta förhöjd tjenstårsberäkning. Såsom en följd
af ofvannämnde förslag, anser Utskottet Apologistiernes Lärare från denna
rättighet böra uteslutas. Dessa Läro-anstalter, ehuru af vigt, äro icke
i det nära förhållande till Kyrkan, att de af dennas Lärare kunna göra
anspråk på någon uppoffring. Hvad slutligen angår Universitets-Lärarne
och Gymnasiernes Lectorer, så böra hos dem förutsättas de lärdomsmeriter,
hvarigenom tjenstårsberäkning, vid ansökning till ecclesiastik»
lägenheter, för dem ej är behöflig.
På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, får Utskottet, under förutsättning
att den vid sista Riksdag Eleinentar-Läroverken beviljade löneförhöjning
kommer att förfara, vördsamt föreslå:
att Rikets Höglofl. Ständer i underdånighet anhålla det Kongl.
Maj:t täcktes låta utfärda Dess Nådiga Stadgande derom att
Allni. Bcsv:- och Oecon.-Ulsk. Betänkande N.o
11
dubbel eller förhöjd tjenstårsberäkning må i allmänhet
upphöra, nuvarande innehafvares rätt dock oförkränkt;
men att likväl Ordinarie Lärare vid Rikets Lär doms-skolor*
de ofvannämnde nya Skolorna undantagna, må tillsvidare
för ett tjenstår räkna ett och ett halft; dock att denna
förhöjda tjenstårsberäkning endast tillgodokommer dem,
som förete vederbörligt betyg öfver årligen utöfvad presterlig
tjenst, samt dessutom, efter erhållen befordran och
afgång från Läroverk, kommer att upphöra.
Hvilket, jemte flere Ledamöters serskilda mening, till Rikets Höglofl.
Ständers närmare granskning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 26 Junii 1834-
Reservation
af Herr Prosten Lignell: "Mot Utskottets Beslut måste jag reservera
min mening.
Ser man på sättet huru den' ifrågasatta befordringsgrunden blifvit
så vidt utsträckt, som den för närvarande är; så tycker man sig genast
finna något från de vanliga formerna afvikande. I alla sociala förhållanden,
der anledning företer sig till intrång i andras medborgerliga
rättigheter, plägar den eller de, hvilkas rätt det rörer, få tillfälle att tala
till sitt försvar. Så väl enskilde, som hela menigheter, njuta denna
förmon. Men så har icke tillgått med de förhöjda tjenstårens införande
i Svenska Kyrkan. Dess egentliga Presterskap har aldrig blifvit tillspordt
i detta ämne, men likafullt, år efter annat, sett ganska betänkliga
inkräktningar göras på sitt område. Den underdåniga ansökningen,
om ett dylikt prerogativ, som antingen sökanden sjelf, eller ti någon förespråkare
i hans ställe, ingifvit, liar vanligen varit ansedd såsom ett
administrativt mål och blifvit remitterad till något Consistorii utlåtande,
högst sällan till Preste-Ståndet under påstående Riksdag, säkert aldrig
till Presterskapets hörande vid prestmöten. Det sistnämnda hade
dock, efter min oförgripliga mening, varit det enda rätta, helst fleras
personliga rättigheter och framtida välfärd alltid varit af sakens utgång
beroende. Det Domcapitel, som sålunda svarat eller utlåtit sig i Presterskapets
namn, icke allenast för sitt Stifts Prester, utan stundom för
hela Rikets, har derigenom blifvit satt i utöfning af en myndighet,
hvilken troligen kan anses lika tvåtydig till sin natur, som den varit
12
Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsk. Betänkande N.o j)3.
skadlig till sina följder. I synnerhet föreställer jag mig detta varit händelsen,
då sådana ansökningar remitterats till Rikets Herrar Erke-Biskoppar,
Pro-Caneellerer, Skoldireclioner, Uppfostrings-comitéer, m. fl., de
der fått yttra sig i Svenska Presterskapets namn, utan att likväl öfver
detsamma innehafva något förmanskap. Enahanda förhållande är det
med Stockholms Stads Consistorium, hvilket fått de flesta dylika remisser
till besvarande. Domcapitlet har, i hvarje sådant fall, haft för sig
en af sina underlydande tjenstemän, hvars välgång en öm styrelse gerna
befordrar: och sällan lära bevekande skäl, hemtade af sökandens
skicklighet, hafva saknats. En underdånig tillstyrkan lill bifall på hans
anhållan blef då lätt samt följden omsider den, att största delen af Hufvudstadens
ecclesiastika tjenstemannapersonal, elter omkring 120 personer,
räknar för närvarande förhöjda tjenstår. Men alla dessa tillhöra något
af Stiften, med befordringsrätt utom Stockholm, hvadan Slads-Consistorium
genom sitt utlåtande svarat för andra Stift, hvilkas rätt det
rörde, och sorn fått vidkännas de tryckande olägenheterna af de bifallna
ansökningarna. Det är ej heller utan exempel att, så vidt nemligen det
af resolutionen kan inherutas, förhöjda tjenstår blifvit beviljade, utan
att någon autoritet förut varit hörd. Men i alla fall, om äfven vederbörligt
Consistorium yttrat sig, så synes ämnet vara af så ömtålig, uti
den practiske religions-lärarens rättigheter så djupt ingripande beskaffenhet,
att denne icke bort sakna tillfälle få sjelf utföra sin talan. Val
har jag nyligen hört yrkas, uti en sak af ganska ringa betydenhet, ett
verkligt adiaphoron, att Presterskapets tanka och opinion borde på prestmöten
först inhemtas innan målet afgjordes, emedan pluraliteten afPreste-Ståndet
vid en Riksdag icke ansågs göra till fyllest; men i frågan
om dubbla tjenstårs beviljande åt vissa personer, då det gällt mångas
rätt och framtida väl, har åtminstone jag ännu aldrig funnit, att någon
Stifts-chef eller Stifts-styrelse yttrat betänklighet vid att taga beslut till
utlåtande, utan alt anse sig förut böra höra allmänna meningen vid ett
prestmöte. Denna förmon har Presterskapet icke åtnjutit, utan dess talan
har blifvit förd af ett Collegium, som mången ansett vara icke fullt
competent eller ojäfvigt, att med clereciets årsberäkning samt deraf beroende
befordran få göra och låta efter behag. Med all aktning för
Stifts-styrelserna i gemen och hvar och en i synnerhet, kan jag likväl
icke undertrycka den länge hysta öfvertygelsen, att de, enligt sin nuvarande
organisation, icke till alla delar motsvara församlingens behof,
utan, lika med flera gamla institutioner, tarfva förbättring. För att i
Allm. Besv.- och Occon.-UtsJc. Betänkande N.o £>3.
i3
Kyrko-ärenden hafva domare och administratörer, som kände Presterskapets
alla åligganden och egde erfarenhet i dessas utöfning, borde
Domcapitlens Ledamöter väljas på sätt månge redan föreslagit och senast
Biskop IIedre'n vid 10 Gap. 19 §. i nya Kyrkolagförslaget.? Nu
deremot äro bland dessa Ledamöter unge män, nyss anlände från Universitetet,
de der icke ens undergått prest-examen och inträdt i embetet,
äu mindre hafva någon bekantskap med detta embetes pligter. Äfven
de äldre Ledamöterna, några få berömliga exempel undantagna, äro i
allmänhet obevandrade, att icke säga helt och hållet fremmande, på det
fält, dem åligger noga känna och bedöma. Sådant är helt naturligt,
ty de äro så till sägande isolerade från Kyrkan, deras egentliga kall är
undervisningen, hvilken ligger dem närmast: hvad som är derutom förblifver
ej sällan bisak. Härifrån torde man, utan förnärmande, kunna
härleda den secundaira tillsyn och omvårdnad, som församlingen och
Presterskapet i långliga tider erfarit, äfvensom det intrång, Skolan i
vårt land gjort på Kyrkans område vid befordringar. Styrelsen har sett
för mycket på den förras, för litet på den senares sanna fördel. Jemnvigten
är störd, förmonerna ligga uteslutande på den ena sidan, olägenheterna
på den andra. Undervisningsverket är dock ett barn af Kyrkan,
i hvars sköte det utbildades och fullväxte. I stället att tacksamt
erkänna modrens omvårdnad, låta henne ostörd ega hvad henne tillkommer,
har barnet till val lat sig fädernehuset, upphäft sig icke blott
till domare öfver hennes handlingar, till målsman i alla hennes angelägenheter,
utan ock ryckt till sig hennes förnämsta yttre tillhörigheter,
jemte rättigheten alt uppskatta hennes förtjenster, arbetstid, mödor och
den derföre belöpande lönen efter eget godtfinnande. Jag är lyckligtvis
icke den ende, som så bedömer frågan. Mitt ord är blott ett svagt
echo af den rådande rösten bltnd kyrkans tjenare i alla landsorter.
De inse sin med hvarje år försämrade belägenhet, de reclamera länge
saknade rättigheter lill fortkomst inom tjenstebanan, dem ingen medborgare,
hvar och en i sin väg, någonsin borde beröfvas, emedan de
utgöra ett hufvudviikor icke allenast för den nödiga belåtenhet med sin
belägenhet, utan ock för den lika nödvändiga utbildningen till fullkomlighet,
som dessförutan, vare sig med hvilka konstlade åtgärder som
helst, aldrig vinnes. Till sistnämnda mål har man visserligen syltat
med den införda befordringsgrunden, men uträttat dermed mindre, ånman
väntade sig, emedan medlet innebar en orättvisa och kunde blott Verka
partielt och ensidigt på en del af Kyrkans tjenstemän. På detta sätt
Allm. Besv.- och Occon.~Utsh Betänkande N.-o g3.
liar man seculariserat vissa högre och förmonligare befattningar, derigenom
att man upphöjt de för samma tjenster heterogena kunskaper och
färdigheter till förmonsegare framför Religions-läraren, utan afseende på
hans för ändamålet fullt ut tillräckliga lärdom eller hans tjenstetid. ”Onx
”det vore genom esoterisk djup lärdom, som Christendomen skulle od”las
bland folket, om det vore så, som vi skulle bedja sädens Herre
”sända arbetare i sina skördar, hvarföre skola då endast de större Pastoratens
invånare blifva uteslutande hugnade af den lyckan alt föras
”in på dygdens och salighetens väg?” Men, såsom vår odödlige Doctor
Ödman yttrade, ”detta är icke den port, genom hvilken någon ingår
”i Guds rike, ej heller den, genom hvilken åhörare dit införas” Likväl
tyckes man icke vilja godkänna denna, af tidehvarfvets djupsinnigaste
forskare i Christendomens häfder, uttalade öfvertygelse. Ty från
Academie-adjuncten, som destillerar i laboratorium, ner till den, som
på dammen vid Landlbruks-Academiens experimentalfält anställer försök
med flytande gurksängar *), — från Philosophen och Språkforskaren vid
Universitetet ner till Skolmästaren, som läser a, b, c för en hop stadsbarn®*),
— från Högskolans expectance-lärare, som studerar theorien
om ljudet, ner till honom, som spelar violinscalan för skolgossar**®),
har nästan hela raden af alla, hvilka befinna sig vid Läroverk, vare sig
för att undervisa andra, eller endast sjelfve undervisas, fått företräde
till preslerliga befattningar. Denna förmon har vederfarits icke blott
den, som vid undervisnings-anstalterna läser och forskar i böcker, utan
äfven den, som endast åligger att mechaniskt handtera och vårda sådana,
såsom förhållandet är med Bibliotheks-Amanuenser. Samma befordringsrätt
lill och med eges och kan göras gällande af en vid Carlberg
nu såsom Lector tjenstgörande Underlöjnant vid Kongl. Ingenieur-corpsen,
enligt Kongl. Brefvet den 8 April 1799. Till befordran inom kyrkan
har man beredt tillfälle för snart sagdt allt menskligt vetande» Ingen
embelsmanna-corps har i thy fall varit och är så prejudicerad, sorn
Presterskapet. Följderna af delta onaturliga och orättvisa intrång hafva
i mer eller mindre mon äfven drabbat församlingarne, hvilka ej sällan
fått emottaga till herdar, dertill oerfarna personer, som saknat all inre
•) Professorn O. Carling njöt dubbla tjenstår. K. Br. den ra Jan. i8ao.
•*) Kyrko-Fattig-skolorna i Stockholm och flerestädes likaledes.
***) Muiik-Directeuren i Strengnäs har äfven dubbla år.
Allni. Besv.- och Oecoiu-Utsk. Betänkande JV.o g3.
kallelse för embetet. Man bar sett Mathematiei, Linguister, Astronomer,
Cancelli-Råd, Jurister, Militairer, Statsfinancierer, Läkare, m. fl. civila
personer befordras till Pastors-sysslor, hvilka, om än hvar och en i sitt
yrke utmärkte män, likväl sällan torde varit för själavården och församlingens
öfriga angelägenheter användbare. Men, såsom man icke befordrar
Målaren till Capellmästare, icke en Musicus till Amiral, icke en
Bildhuggare till Lagman, så borde väl ock ingen, äfven för de högsta
insigter uti de för Prest-embetet fremmande eller oanvändbara kunskapsgrenar,
njuta befordringsrätt framför män inom Ståndet, som, med en
längre, förtroligare bekantskap med menige mans öden, vilkor, tänkesätt
och seder, af lefvande känsla och nit för dessas upplysning, deras bevarande
från okunnighet och laster, ega en öfning och erfarenhet uti
sitt heliga kall, hvilka tvifvelsutan äro af högre nödvändighet och större
gagn, än allt del lysande och fremmande, man velat inympa på presterliga
kallet. Det ser verkligen ut, som om man antingen skulle ansett
hvarje i någon serskild vetenskapsgren bildad person vuxen att förkunna
religionens heliga läror till upplysning och tröst för den enskilde
och hela menigheter, — eller att man ringa aktat denna befattning samt,
af sådan anledning, icke heller gjort sig samvete af att låta Subalternpresterna,
Comminislrar och Adjuncter, såsom lägre lastdragare, få släpa
sitt lif igenom bäst de kunna. Om man planmessigt föresatte sig, att
inom denna corps utrota all högre intellectuel och religeus utveckling,
qväfva på en gång mod och förhoppningar, samt afskräcka skicklige unge
män från inträde på denna tjenstebana, skulle man troligen icke finna
något säkrare medel dertill än delta.
Det förtjenar äfven anmärkas, att likaså frikostig man varit att
utdela förhöjd tjenstetid, ja att äfven meddela den åt sökande relroactivt
på en gång för flera år, ända till 10 och derutöfver0), lika litet
nogräknad har man varit att afse den tid, som i och för tjernsten verkligen
användes. Om Läraren är pligtig alt undervisa någon eller ingen
timma på året, synes icke vid sådana frågor inverkat, allt nog. att han
befunnits vid Undervisningsverket. Man öfvertygas härom af Kongl.
Skol-ordningen och andra påbud. Enligt den förra hållas föreläsningar
allenast 3a veckor af året, således 20 veckor lediga. Under arbetstiden
docerar en Collega 3a timmar i veckan, Rector och Conrector 16, Le
-
*) Kongl. Resolutionerna den 5 Maji 1824, den 5 September och den 3 October
1827, m. fl.
i6 Allm, Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o g3.
ctor g samt Gymnasii-adjunct allenast 4 timmar, allt i veckan räknad*.
Deremot föreläser en Academie-adjunct och Docens ingen enda limma
offentligt, så vida lian ej erhållit förordnande att förestå en Professors
tjenst, ej heller enskildt, utan serskild betalning. Alla desse, så välde
siste, som de förste, hafva likväl dubbel årsberäkning, ehuru ganska olika
deras befattningar äro. Catecheterna och Lärarne vid Handtvei ks-skolorna
i Stockholm föreläsa endast 3 timmar hvarje helgedags-eflermiddag,
utan att ega några andra göromål. Samma ojemnhet finnes likaledes vid.
sysslorna i anseende till olika mödor med flere eller färre lärjungar,
hvilket inliemtas af sista Skol-revisionens underdåniga berättelse den i3
Dec. i83a. Ealigt densamma, är förhållandet sådant vid G}rmnasierna,
att Linköpings har största antalet ynglingar, nemligen omkring 100 närvarande.
Dernäst Stockholm med 83, Strengnäs, Skara, Hernösand, Götheborg
med circa 6o, Westerås, Wexiö, Gefle med circa 5o, Carlstad
36, Calmar 26 och Wisby allenast 16. Ännu större olikhet företer sig
vid de högre och lägre Lärdoms-skolorna. Uti Skara, der ungdomens antal
är störst, har hvarje Lärare, per medium, $5 å 5o gossar att handleda, då
deremot annorstädes antalet varierar mellan 3o och 15, men uppgår vid
många Skolor icke till högre, än 10 a 13 elever för hvarje Lärare. Jag
bar haft tillfälle se skolcatalogerna för Linköpings Stift sistlidne hösttermin
och deraf inhemlat, alt Rector i Norrköpings lägre lärdomsskola
hade 2 elever, andre Collega i Westervik 8, Rector derstädes 5, Rector
i Skenninge 6, förste Collega i Söderköping 5, andre Collega 3 och
Rector derstädes endast 1 gosse att undervisa. Mången Prestman på landet
har äfvenså stort antal privata disciplar, utan alt derföre skörda några
förmoner i befordringsväg. Samma förhållande är med alla större privata
pensions-inrättningar.
Under granskningen af deras befattningar, som icke äro Skollärare,
men med dessa hafva lika befordringsrätt, träffar man också märkvärdiga
förhållanden, hvaraf jag vill anföra blott étt enda exempel. Vid Ladugårdsiands-kyrkan
i Stockholm tjenstgöra för närvarande 1 Pastor, 2
Comministrar, 3 deras Adjuncter, 12 Garnisonsprester, summa 18, sorn
sig emellan dela predikotjenstcn vid denna kyrka, och af dessa 18 äro
14, som hafva dubbla tjenstår. Garnisonspresterna, som tillika i tour
predika hvar I2:te helgedag på Garnisonssjukhuset, hafva rättighet att påräkna
biträde af Regementenas Skollärare, hvilka likaledes äro med
dubbel tjenstårsbeväkning försedde. Huru många för hvarje i tjensten
tillbragt
Ålim. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o q3.
*7
lillbrngt Sr borde då en Comminister på landet åtnjuta, som, i en del
Stift der folkmängden socknevis är störst, får ensam bestrida Gudstjensten
oell alla öfriga göromål uti sn Annexa med flera tusen invånare?
Man tror, att skickligs sökande skola komma alt saknas vid läroverken,
om de ifrågavarande lorhöjda tjenståren borttagas. Denna fruktan
anser jag vara öfverdrifven. Så länge sysslor finnas med sådana förmoner,
som lärostaten nu åtnjuter, komma sökande icke heller att felas,
hvilka äro tjenlige för lärostolen. T civil- och militair-väg gå de yngre
och lägre tjenslemännen närs nog lönlös©, och hafva vida sämre utsigt
till snar befordran. Deri minsta lön deremot, som finnes vid Elementarläroverket,
är 4o tunnor kronotionde, för 32 veckors arbetstid, hvarförutan
innehafvaren aldrig saknar biförljenst genom privat information.
Dessutom hafva Gymnasii- och Skoibetjents, enligt Kongl. Brefvet den
i4 Sept. 1802, den rättigheten framför Presterskapet, att utom förslag
directe hos Kongl. Maj:t anmäla, sig såsom sökande till de regula Pastoraten
öfver hela Riket, hvilka utgöra omkring 400i
Derjemte hafva de uteslutande rätt lill prehende-pastoraten, som
äro •
För högre lärdomsbelyg i Pastoral-examen, utgifna arbeten och
Theol. Licentiat-examen eller Acr.demiska specimina, som de,
lättare än Presterskapet på landet kunna tillegna sig, tillkommer
dem äfven ostridig företrädes-rätlighet till alla pastorat af
irsta classen, enligt Kongl. Brefven den 21 Aug. 1786, den 24
Jan. 18x1, och dessa pastorat i Riket äro inalles  222<
Då skillnaden i tjenstår sökanderne emellan icke är betydlig, hafva dé
ock för sistnämnde, högre documenterade lärdom företräde vid u:dra
classens pastorat. Det synes således uti dessa förmouer vara nedlagd
en nog tillräcklig borgen för den skäliga förhoppningen, att läroverken
skola bestå, samt att en hvar, som har lust och fallenhet för undervisningsverket,
icke bör draga i betänkande att söka sig dit, om än förhöjda
tjenstårsberäkningen borttages. Väl torde någre, som icke hafva
böjelse för yrket, få en anledning mindre alt vända sig åt denna väg,
men sådant vore för Läroverken en ren vinst. Så, som det nu är, rusa
alla dit, icke för skolans skull, utan för att på denna genväg komma
till goda pastorat, genom ett språng hoppa öfver alla svårigheter samt
undvika den visserligen besvärliga, men både för personen och tjensten
Eih. till R• St. Fröt. i834• 8 Sami. 3
iy:de Hcijtet.
,g Allm. Besv.- och Occon.-Utsh. Betänkande N;o 9?.
nödvändiga vandringen från de lägre till de högre Lefattningarne. Professor
Geijer liar anmärkt om den filosofiska magister-graden» ”att de
”’3;ne prestårsnieriterna för densamma utgöra ofta den stora medelmåt”tans
heta kallelse till denna värdighetens efterfikande.” Detta yttrande
kan med ännu större skäl lämpas på den förhöjda tjenstårsberäkningen.
Månne väl undervisnings-verket af densamma dragit den väntade fördelen?
Härtill har Kongl. Läroverks-Comiteen svarat bestämdt nej, och
deruti lärer hvarje competent domare instämma. Någon hvar vet» att
våra Skolor i allmänhet just icke stå serdeles högt i opinionen;■—att de
äro få, som tillvunnit sig något större och allmännare förtroende samt att
privata UnJervisnings-anstalter blifva mer och mer anlitade. Öfver-Ståthållaien
skrifver i sin sista femårsberättelse, '”att antalet af lärjungar
"uti de högre Lärdoms-skolorna i Hufvudstad en under de senare åren i
”märkbar raon aftagit;” men att deremot flera enskilda inrättningar derstädes
uppkommit, såsom Hillshn Skolan med 8g elever, Palmgrensmed
60, Nordblads med 22» Thufstrups med azjd Horster» med 45, Albenii
med 20 gossar, summa 260. I landsorterna likaledes arne Lyceer i bredd
med många pensioner. Detta allt talar icke till förmon för dé förhöjda
tjenstå ren vid de offentliga Läroverken.
De, sora hålla för att en Skollärare-befattning måste vara en öfvergängstjenst,
på det icke Läraren skall erfara en trötthet, sorn nedtrycker
hans nit och förlamar hans verksamhet, lära då böra icke räkna till
denna dass Lectorer, som läsa 1 L limma på dagen under 3a veckor,
icke heller Gyranasii-Åd juncter, sorn blott läsa 4 timmar i veckan» och
än mindre Acaderaiernas Ad juncter och Docenter, som icke läsa någon
timma publikt oftare, än de fot ordnas förestå professioner, och vid sådana
tillfällen hafva lika arbetstid sorn Gymnasii-adjuncter; ty det faller
sig svårt att förklara» huru någon trötthet skulle af sådant arbete
kunna uppkomma, eller på hvilka billig betsgrunder Ad jun eter och C omministrar
skulle kännas skyldige att uppoffra sin tjenstetid för dessa Lärares
så beskaffade mödor. Detta har Utskottet också rättvisligen afsett.
*) Go-miléen» Ledamöter voro:: Hans- Ex. Cl. Flemine*,. Erite-Biskopperr v. Rosenstein,
Presidenten F. Sparre, f. d„ Lundshöfd- II. Jarla, Riskopparne Tegnér, af Wingård,
af Kultberg, J. O. Wallin, förste Ai clrKiten* v. Weigel, General-Majoren
Lefrén, Stats-St er et. v. Hartmansdorff", Canee-lfoe-Rådet af Tannström , Piofessorerne
F. v. Afzelius, Herzelius, Grubbe, Geijer,'Agardh, Lindfors, Agren, Doctor
Hagberg, Lectoierne Fryxell, Enberg och Jos. Wattin.
Allm. Besv. och Oecon. Utsk. Betänkande N.-o g3.
*9
De, som tala för Skolornas bästa medgifva, att öfvergången från dem
icke bör vara allt för hastig, under det de yrka, att den icke må vara
långsam. Tiden för öfvergången håller jag före bero af Lärarens individualitet.
Den kan ej i allmänhet för en hvar lika bestämmas. Och
hvilken jordisk magt förmår väl att i detta hänseende uppträda såsom
medlare, om icke rättvisan får göra det? Hon syries icke otydligt hafva
förklarat det vara samhällets pligt att bevara hvarje medborgares naturliga
rättigheter och således äfven den practiske Religions-lärarens, som
bör, lika med andra Statens Tjenstemän, utan intrång få njuta sin använda
tjenstetid till godo; — att denne gjort nog uppoffring för det
allmänna i detta hänseende, då han lemnar Skolläraren samma årsberäkning,
som han sjelf eger; — samt att han då lill och med gjort mer,
än hans vederlikar i något annat land. Om Läroverken skulle lida genom
förlusten af den förhöjda årsberäkningen, huru har det då varit
möjligt, alt en del Stadspedugogier kunnat fortfarande vidmagthållas,
enär arbetet vid dem är lika träget, som vid Lärdomsskoiorna, och lönen
i allmänhet mindre, än Collegernas? Jag kan likväl såsom exempel
på deras fortfarande bestånd och lika gagnelighet med de lägre Lärdomsskoiorna,
anföra 3:ne, som jag bestämdt känner, nemligen i Åmål, Philipstad
och Christinehamn, alla försedda med omkring 3o tunnors lön. Vid
2:ne af dem äro skicklige graduerade män Lärare, den 3:je har länge
innehafts af en lika värdig ograduerad Prestman. Från dessa pedagogier
hafva i alla lider ynglingar årligen inkommit till Carlstads Läroverk
samt stundom blifvit intagna i Iiectors-classen, stundom tili och med i
Gymnasium. Flera af Stiftets Prester hafva, likasom framlidne Biskop
Bjurbäck, i någon af dessa pedagogier, fullbordat hela Skolluren till inträde
i Gymnasium. Vid samma pedagogier hafva läseterminerna varit
under lika tid, sorn i Carlstads Trivial-skola, ynglingarnas antal oftast
större, än i någon dass på sistnämnde ställe, men delade i flera
lexla" och således vida besvärligare att sköta af en Lärare, än vid ett
Collegat. Icke dess mindre och ehuru blott enkla år innehafvas vid
dessa befattningar, som ock äro öfvergångstjensler, ha sysslorna aldrig
saknat Lärare, de der gagnat samhället om icke mer, åtminstone fullt
ut lika mycket, som någon Collega vid en privilegierad inrättning. Jag
förmodar förhållandet vara enahanda i flera Stift. Delta synes bevisa,
att förlusten af förhöjda tjenstår icke är i någon moa vådlig för Lärdoms-skolorna,
som dessutom hafva framför pedagogierna förmoner, dem
jag här ofvan anfört. Men vådligt är det alltid att upphöja och be
-
20
Allm. Besv. och Occon. Ut sk. Betänkande N.o g3.
fordra den ene på den andres bekostnad, utan ens det ringaste skén af
rättvisa.
En jemförelse mellan antalet af dem, som genom förhöjda tjenstår
hafva företräde till prestsysslor, och dem, som blifvit beröfvade deras
naturliga rätt. till fortkomst inom sin tjensteväg, samt antalet af pastorslägenheter
i Riket, skall ytterligare visa nödvändigheten af en snar förändring
i dessa förhållanden, ätvensom nödvändigheten att skänka Kyrkan
och Presterskapel lika mycken uppmärksamhet och omvårdnad, som
man lemnar åt Skolan och dess Lärare, derest icke samhället skall genom
favorit-systemet, ju längre dess mer, ohjelpligt lida.
1:0 Dubbla ärsberäknare.
Academie-Lärare . . . , 4^
Gymnasii dito  85
Lärare vid högre och lägre Lärdoms-skolor 202 333^
Dito vid Krigs-Academien 6
Dito vid Apologist-classer 54
Dito vid Fattig-Kj^rko- m. fl. Skolor 43 ^3.
Härtill kommer elt obestämdt antal Vicarier vid Läroverken öfver
hela Riket, som torde uppgå till minst 5o, likasom ett obestämdt
antal, som sökt och fått personelt dubbel tjenstårsberäkning sig
tillerkänd. Dessa båda classer sammanlagda upptagas bär förslagsvis
allenast till 3).
. » t
Hof- och Garnisons-predikanter, Stads-Comministrar, Notarier, A
manuenser,
m. fl. sådana . . . . • i53.
Ändtligen alla de, som räkna hvarje år i tjensten för i§ . . . 18.
Summa, förhöjda tjenstårsberäknare 637.
2:0 Enkla ärsberäknare.
Sedan man, efter Tabellverket för år i83o, från summan af Prester
i Sverige afdragit de dubbla ärsberäknare, hvilka äro i
verklig presterlig tjenst och som bär ofvan under 1:0 redan äro
intagna, så återstår practiske Religions-lärare i församlingarne
med enkla år, inalles 3o3o.
3:o Kyrkoherde-sysslor i Riket.
Efter den beräkning sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oe
-
Allm. Bcsv. och Oecon. Ulsk. Betänkande ZV.o g3. 21
conomie-Utskotten i sitt Betänkande N:o 35 vid sista Riksdagen upp
gjort,
äro:
Praebendo-Pastorat  70
Begå la dito  396
Vexelvis regala oell palronela x7
Vexelvis regala och consistoriel .
x3
Patronela Pastorat 98 5 ^;
Consistoriela Pastorat  628
Slägtpastorat . ^ 63r.
Summa 122.5,
men, enligt Berggrens Riksmatrikel, uppgå de till 1239, nemligen af första
classen 223, af andra 623 samt af tredje 384 Pastorat. *
Häraf är uppenbart, att ofvannämnde i församlingarne tjenande Prestman
äro allt för hardt förnärmade i befordringsväg, äfvensom att de vid
Läroverken tjenstgörande, enligt gällande befordringslagar, ega qvar så
stora förmoner framför Presterskapet, när den dubbla tjenstårsberäkningen
upphört, så alt de böra och kunna vänta den befordran de förtjena. Den
rätta befordringsgrunden för dem bvilar på högre lärdom, hvaråt lagarne
lemnat all uppmärksamhet och afsatt alla bättre sysslor. Det tyckes verkligen
som 333 Lärare vid dé lärda Undervisningsverken skulle kunna vara
belåtna med uteslutande rätten till Prsebende-Pastoraten, med företrädesrätten
till 222 Pastorat af usta classen samt extra petilionsrätten till
alla regala gäll. Att införa eller bibehålla dubbla årsprincipen vill icke
säga annat, än att Lärostaten ej skulle vara hjelpt med ett sådant prerogativ,
utan behöfva den beqväma utvägen, alt endast räkna år samt slippa
den mödosammare alt söka avancement genom högre kunskaper, och
med detsamma utan undantag hafva företräde till alla sysslor inom Svenska
Kyrkan.
De facla jag här anfort, hvilka jag hoppas skola bestå inför hvarje
grundlig pröfning, underställas den upplystes och oväldiges omdöme.
Hvad förhållandet inom Carlstads Stift serskildt angår, så, i händelse
Bruks-Predikanten vid Billingsfors fortfarande skulle få ega dubbel årsberäkning
samt Lärarne vid de ny Skolorna i Åmål och Philipstad äfven
dermed hugnas, inträffar, att Stiftet har 38 dubbla årsberäknare (när de i
Stockholm samt vid Academierna tjenstgörande Wermlänningarne inberäknas)
till de i Stiftet befintliga 38 Pastoraten. Derigenom är all utsigt till
befordran helt och hållet stängd för de 133 Prestman, som befinnas i förr
Allm. Besv. och Oecon. Utsk. Betankande N.-o g3.
samlingens tjenst. En förändring i elt slikt olyckligt missförhållande är
således af bogsta nöden påkalladt och det gläder mig, att Högloft Utskottet
i sitt förslag undanröjt det menliga härutinnan.
Min motion åsyftar ingen hastig eller våldsam förändring i det be
stående. Emedan nuvarande tjenstårs-innehafvure böra bibehållas vid den
rätt, dem enligt fullmagt tillkommer, måste den förändring ' jag söu
långsamt och successivt fortgå. Dertill fordras en längre lid* och säkert
i a 2 decennier om icke mer, innan all förhöjd tjenstårsberäkning vöre
belt och hållet borta. b
Ser man ändtligen på sättet, huru löne-förbättringen vid Läroverken
tillkommit, så vinner den sak, för hvilken jag talar, förökadt stöd. Kongl
Läroverks-Comiléen föreslog löneförhöjningen med bestämd underdåmV till ’
styrkan, att de dubbla ären mäUe upnora, sä snart Ibnefö,bährinZ e I
bölles. Kongl. Maj:t har Nådigst gillat Comiteens förslag och med nyss
nämnde vilkor begärt medlen vid sista Riksdag, då erhållit dem, och utan
tvifvel vid denna Riksdag beviljas de å den ständiga Staten. Skulle vil
koret icke uppfyllas, efter en sådan sakens utgång, så synes som Lärover"
ken på elt visst icke ärofullt sätt velat förskaffa sig ökade förmo ner
Konungens ord skulle äfven blifva utan all betydelse.
På grund af alla dessa skäl i förening trodde jag tiden nu vara inne*
alt Svenska Presterskapet skulle kunna förhjelpas lill den visserligen icke
Öfverdrifna förmonen att få befordran vid sådana Prestlägenheter till
hvilka de privilegierade, enligt gällande Författningar, på sätt jag bär visat,
icke hafva antingen uteslutande rätt eller företrädesrätt; att ali' förhöjd
tjenstårsberäkning, vid inträffande vacancer, skulle upphöra och således
den af mig väckta molionen vinna bifall.”
Härmed förenade sig Herr Prosten Bolander och Herr Olbers • äf
vensom Herr Grefve Horn anförde, att han instämde i den af Herr "Pro"
sten Lignell yrkade mening om upphäfvande al all förhöjd tjenstårsberäkning
vid befordringar lill Ecclesiaslika Embeten och Tjenster.
i
'-'i
Allm. Besvoch Oecon.-Ulsk. Betänkande N*o $4*
N:o q\.
Antom till Exp.-Utst. den 27 Junir.
Ytterligare Utlåtande , i anledning af väckta motioner om dtskillige
ändringar i Kongl. Stadgan den g November
i83o, angående hvad vid Sjöfart Inrikes orter emellan
iakttagas bör.
Pä grund af åtskilliga anmärkningar» som inom Eledervärda Bonde-Ståndet,
emot Utskottets, uti berörde ämne, under N:o 69, afgifna
Utlåtande blifvit framställda, är detsamma vordet till Utskottet återremitteradt;
men som Utlåtandet redan blifvit bifallet af de öfrige 3:ne respective
Riks-Stånden, nemligen af Högloft. Ridderskapet och Adeln den
j-ude, samt Högvördige Preste- och Vallöf]. Borgare-Stånden den I2:te innevarande
måna°d, så bar Utskottet funnit någon vidare åtgärd å dess sida
icke vara erforderlig.
Stockholm den 27 Junii 1834-
STOCKHOLM, Ecksteinska. Tryckeriet, 1834-
Allm. Z?e.su. och Oeconom le - Ut.dol le is Utlåtanden Nio .f5t 96. 1
N:o 9 5.
Ankom till Exp, Utsk. den i5 Julii,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o 61, om åtgärders vidtagande för att uppmuntra
byggnadsföretag i Rikets större Städer och företrädesvis
i Hufvudstadens
Förenämnde Betänkande liar, pä grund af dervid gjorde anmärkningar,
blifvit från Vällofl. Borgare-Ståndet till Utskottets förnyade handläggning
återremitterad t; men som Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Högvördiga
Preste-Ståndet den 2 sisth Junii och Hedervärda Bonde-Ståndet d.
28 förutgångne Maji Betänkandet bifallit; så har Utskottet funnit återreraissen
ej kunna till någon vidare åtgärd, å dess sida, föranleda.
Stockholm den i5 Julii 1834-
N:o 96.
Ankom till Exp. Utsk, den i5 Julii.
Utlåtande, i anledning af väckt Motion, angående lösen af den
Span måls-ränta, som utaf Lunds Domkyrkohemman utgår.
Uti ett från Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskottets handläggning
remitterad t memorial, har Riksdags-Fullmägtigen Jöns Persson {vån Malmöhus
Län hemställt, att ”Skatte-åboerne å Lunds Domkyrkas Hemman måt”le
tillåtas lösa deras Spanmåls-ränla efter Markegång, med sexton (16)
”skillingars förhöjning, samt att denna lösen, jemte andra penninge-utskyl”der
till Domkyrkan, måtte få liqvideras hos Kronofogden i orten, hvilken
”sedermera borde redovisa uppbörden för Domkyrkans Sysslomän;” och har,
såsom skäl till denna framställning, blifvit anfördt, alt nämnde hemman
;iro spridda i två Län och 19 Härader samt aflägse från Lund belägne.
Utskottet, som tagit motionen i öfvervägande, har, i likhet med hvad
Bih. till R. St. Fröt. 1834• Side Sami. 1
iSule Häftet.
2
Allm. Besv. och Occononiie-Utskoltels Utlåtande JY.o Q~j.
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskoltet vid sistlidne Riksdag sig yttrat,
i fråga om sältet för utgörande af Arrende-Spanmål för Domkyrkohemman,
(se Stats-Utskotlets Utlåtande N:o i x43 funnit, att dä Domkyrkohemmans-åboers
skyldighet, alt utgöra deras arrende-Spanmål, är grundad pä
de contract, som vid hemmanens tillträdande upprättas, och det således
beror på åboerne sjelfve att dervid betinga sig såclane vilkor, som de för
sig kunna finna mest fördelaktiga, lärer det, emot 90 §. Regeringsformen,
icke tillhöra Rikets.llöglofl. Ständer, att med detta enskilda ärende taga någon
befattning; hemställande Utskottet alltså,
att ifrågavarande Motion måtte förfalla.
Hvilket dock till R. H. St;s egen pröfning vördsamt öfverlemna!.
Stockholm d. i5 Julii 1834-
N:o 97.
Ankom till Exped.-Utskottet den 15 Julii.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N'.o 6y, angående Ryttares , Soldaters och Båtsmäns
dagsverksskyldighet till Församlingarnes Pastorer.
Nämnde Betänkande, som d. a sisth Junii vunnit Högvördige Preste-Ståndets
och Vällofl. Borgare-Ståndets bifall, har af de 2:ne öfrige RiksStånden
blifvit återremitteradt, på grund af framställde anmärkningar:
a) Inom Högloft. Riclderskapet och Adeln: 1:0 af Herr Gunther,
Carl, som ansett den af Utskottet för ifrågavarande dagsverksskyldighet
föreslagne lösen, beräknad till två tredjedelar utaf Markegångsvärdet å manadagsverken,
vara för hög, enär den skulle komma att utgöra åtminstone 1
R:dr Banco, och att derföre borde antingen förblifva vid den uti hi ti lis
gällande författningar bestämda af tolf öre silfvermyut, eller lösen ej upptagas
till större belopp, än en tredjedel af Markegångsvärdet;
2:0 af Herr Rothlieb, Axel Fredrik, i hvilkens tanka, dels antalet af
Soldaters, Ryttares och Båtsmäns dagsverken till Presterskapet ej borde öfverstiga
hvad som utgöres af torpare, med hvilka de kunde jemföras, dels
hälften af Markegångsvärdet vore en billig grund för beräknande af nämnde
dagsverkslösen; samt
Allm, Desv. och Oeconomie-Ulskottets Utlåtande N.o 97-
3
3:o af Grefve Cronhjelm, Otto August, som anfört, alt då dagsverksskyldigheten
i flere orter icke funnes, eller, om den af ålder funnits, åtminstone
ej utgjordes hvarken in natura eller med penningar; skulle Utskottets
förslag, om bestämmande af dagsverkens antal och lösen derföre,
gifva anledning dertill, alt i flere orter uppkomme för Ryttare, Soldater
och Båtsmän en dagsverks-skyldighet, hvarifrån de förut varit frie; och
borde således det tillägg vid förslaget ega rum, att detsamma endast gällde
för de orter, hvarest dagsverks-skyldigheten hittills utgått.
För bifall till Betänkandet, hafva åter Friherre Cederström, Jacob,
och Herr von Hartmansdorff', August, talat; och är af den senare anfördt:
att den om dagsverks-skyldigheten gällande författning af år 1689 bestämde
antalet af gemenskapens dagsverken till tre, och utsatte en då emot deras
värde svarande lösen af tolf öre silfver mynt; att Pastor vöre berättigad
utbekomma värdet af desse dagsverken, hvilket ej närmare än efter
markegång kunde bestämmas; att tvister, som Utskottet genom sitt förslag
velat förebygga, ej uppkommo när skyldigheten utgjordes in natura, utan
då fråga vore om lösen, i hvilket fall hände, att dagsverks-skyldigheten
alldeles icke utginge; att denna obillighet föranledde en olaglighet, hvarigenom
Pastor toge sin skada igen, nemligen att gemenskapen finge betala
äfven för vigsel, barndop, kyrkogång och begrafning; att Utskottets förslag
innefattade en billig medelväg, i det gemenskapen dels, i stället att förut
utgöra dessa dagsverken på egen kost, borde åtnjuta kost af Pastor, dels
kunde befria sig ifrån dem alla genom lösen endast för två; att Markegången
förmodligen icke vore så hög i någon Province, att härvid kunde blifva
fråga om 1 R:dr Banco; men, om äfven så vore, borde anmärkas, att,
t. ex. i Skåne uppginge gemenskapens afgifter till Pastor vida öfver sistnämnde
belopp ; att den framställde jemförelsen emellan gemenskapen och
torpare, samt lämpligheten af en lika dagsverks-skyldighet för dem, egentligen
ej hörde till förevarande fråga, som endast anginge rättelse i en gällende
Författning; samt att, om gemenskapens dagsverks-skyldighet i åtskillige
orter ej blifvit utgjord, vore sådant ett undantag från det lagliga förhållandet
och kunde ändras, så snart en Pastor funne för godt att derpå
yrka.
b) Inom Hedervärda Bonde-Ständet, hvarest Nils Strindlund från
Westernorrland, Anders Danielsson från Elfsborgs Län, Johan Bengtsson
från Westernorrland med flere af Ståndets ledamöter, under uppräknande
af de olika sätt, hvarpå gemenskapens dagsverks-skyldighet till Pastor, i
följd af häfdvunnen vana eller serskilde öfverenskommelser, i orterne ut
-
i
Allm. Besv. och Oeconomie-Utskoltets Utlåtande N-o Q~J.
går, och hvilket jemväl i Betänkandet blifvit af Utskottet anmärkt, bestridt
antagandet al Utskottets förslag, angående bestämde grunder för dagsverks-skyldighetens
utgörande, såsom i mångå fall medförande en flerdubbel
tillökning uti gemenskapens bidrag till Presterskapets aflöning, samt
yrkat, att det måtte förblifva vid hvad förr varit vanligt, eller hädanefter
genom conventioner kunde blifva stadgadt; hvaremot Nils Månsson från
Malmöhus Län yttrat sig för bifall till betänkandet.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, får Utskottet vördsamt
anföra, att Utskottet anser anmärkningarne inom Höglofl. Ridderskapet
och Adeln vara genom Herr von Hartmansdorffs utlåtande, som Utskottet
nu åberopar, så fullständigt vederlagda, att Utskottet icke har något
att dervid tillägga; och beträffande hvad hos Bonde-Ståndet blifvit yttradt,
får Utskottet dels hänvisa till de skäl, hvilka, i Betänkandet upptagne, ligga
till grund för Utskottets hemställan om förnyelse och förklaring af de
rörande mera nämnde dagsverksskyldighet utfärdade Författningar, dels yttra
dess åsigt vara, att denna skyldighet, likasom andre prestationer af
församlingen till Pastor, kan, oberoende af derom befintlige författningar,,
förändras och bestämmas genom serskild convention.
Utskottet finner således
icke skäl frånträda h vad i Betänkandet blifvit anfördt och. hemställdt;
men,
ehuru Utskottet, vid afgifvandet af dess förra Utlåtande, icke ansåg
behöfligt, aLt antyda nyss omförmälde åsigt, får likväl Utskottet, på det
allt missförstånd mätte undvikas,
till dess hemställan om förnyande och förklaring af förordningarne,
angående Ryttares, Soldaters och Båtsmäns dagsverks-skyldighet
till Församlingarnes Pastorer, föreslå det
tillägg, att den Författning, som, i anledning häraf, kan
blifva utfärdad, icke må verka till rubbning uti de serskilde
överenskommelser om berörde skyldighet, som i laga ordning
redan kunna vara ingångne, eller utgöra hinder för
sådane conventioners upprättande framdeles..
Stockholm den i5 Julii 1834*
Allm. Eesv. och Occonomie-Ulikotlets Betänkande N. o 98.
5
N::o f)8.
Antorn till Exp.-Ulskottet den 16 Julii.
Betänkande, i anledning, af väckte Motioner, angående Gästgifveri-
och Postskjuts väsendet samt forvagns-in rättningar.
Till Utskottets handläggning hafva blifvit remitterade följande,
skjutsväsendet och dermed gemenskap egande ämnen rörande, Motioner,
nemligen :
Frän Höglojl. Ridder skåpet och Adeln, af Friherre Cederström, Anders,
samt Herrar Hammarhjelm, Carl Fr., Hägerflyckt, Gustaf, och von
Sydow, Axel Reinhold.
Frän Högvördiga Preste-Stäindet, af Herr Prosten Ödmann, med
hvilken sig förenat Herr Doctor Ruus.
Frän Vällofl. Borgare-Ståndet, af Herrar Werrn, Petre, Sjöblom,
Mellbin och Trolin, jemte en, af Herr IVerns Motion föranledd, discussion.
Frän Hedervärda Bonde-Ständet, af Nils Insulin och Johan Peter
Jansson från Stockholms Län, Anders Johansson och Johan Andersson
från Uj isala Län, Eric Norberg, Anders Andersson och Eric Ersson från
Westerås Län, Eric Persson från Gefleborgs Län, Johan Bengtson från
Westernorrlands Län, Anders Normark från Westerbottens Län, Sven Jonsson
och Eric Nilsson från Jemtlands Län, Bengt Ericsson från Wermlands
Län, Gustaf Gustafsson från Södermanlands Län, Anders Andersson och
Botvid Jonsson från östergöthlands Län, Lars Larsson, Anders Brisman
och Anders Andersson från Skaraborgs Län, Anders Danielsson från Elfsborgs
Län, Peter Jönsson från Jönköpings Län, Olof Jeppsson från Blekinge
Län, Per Nilsson, Jöns Jönsson och Per Jönsson från Christianstads
Län, samt Anders Nilsson och Jöns Persson från Malmöhus Län.
De i förenämnde Motioner gjorde framställningar kunna sammanfattas
i följande förslag:
1:0 Att Skjuts- och Postväsendet borde förenas och diligence- eller
forvagns-egare för sådant ändamål få öfvertaga Postföiingen, så snart de
utsträckt diligencefarten från Hufvudstaden till någon af Rikets gränsorter,
å de tider, som för posternes fortkomst äro eller blifva bestämde;
hvilken åsigt jemväl blifvit af Herr Prosten Ödmann framställd, dock såsom
afsedd följd af en utvidgad allmän inrättning af forvagnar.
2:0 Att då, bland orsakerne till allmogens långsamt stigande förkof
-
6
Allm. Besv. och Oeconornie-Utskollets Betänkande N.o gS.
rån, ingen är af mora vidsträckt och förderfligt inflytande, än Skjutsningshestyret
i sin närvarande form, hvilket allmogen, enligt hvad äldre handlingar
visa, ej ursprungligen räknat hland sine laglige onera, utan till eu
början, för att undgå de tryckande olägenheter, hvilka från ett barbariskt
tidehvarf äro kände under narnn affriskjuts och våldgästning, åtagit sig en
afgift, kallad Skjutsfärdspenningar, egentligen afseende Kronans angelägne
ärenden och derefter vid 1-723 års Riksdag fått hållskjutsen såsom ovilkorlig
skyldighet sig ålagd; vore det angeläget alt sistnämnde börda afskaffades
och communicationer inom landet på ett mera ändamåls- och rältsenJigt
sätt befordrades, derigenom att Diligence-inrättningar å de större stråkvägarne
och emellan städerne tillvägahringas; för befrämjande af hvilket
ändamål föreslagits, att Skjutslegan borde höjas, och Bolagen berättigas att
emot skyldighet att å bestämda dagar hålla forvagnar eller diligencer tillhanda,
med håll- och reservskjutslagen ingå aftal om öfvertagande af det
hästantal, som för förskaffande af dem, hvilka å diligencerne kunna färdas,
skulle erfordras, emot den vedergällning, som af Skjutsnings-skyldige kund#
betingas; äfvensom att, för uppmuntran af dylike företag, en summa borde
i Riksgälds-Contoret anvisas till lån, emot 2 procents ränta, jo års successiv
betalning och säkerhet, sora af Fullmägtige kunde godkännas, för sådane
personer eller bolag, hvilka visade sig hafva öppnat diligence-fart af
vidsträcktare beskaffenhet.
3;o Att all tvång-skjuts måtte upphöra och hästhållningen vidskjutsstationerne
upplåtas åt entrepreneurer, hvilka, om de med legans förhöjning
till 24 sk. milen för hvarje häst ej kunde blifva belåtne, borde af Statsmedel
erhålla nödigt tillskott, derigenom alla medborgare-ciasser, bland
hvilka landtbrukare minst begagna skjuts-anstalterne, skulle komma att i
skjutsbördan deltaga; men om sådant ej skulle medgifvas, har Olof Jeppsson,
äfvensom Pehr Nilsson från Christianstads Län hemställt, att ersättningen
till entrepreneurerne matte på alla skjutsnings-skyldige hemman inom
hvarje härad fördelas, och derefter alla utgöra krono-skjuts, i händelse ej
äfven den kan afskaffas; hvarjemte Johan Bengtsson föreslagit åtskilliga reglementariska
stadganden i afseende på entreprenaders verkställande.
/po Att håll-skjutsen måtte alldeles afskaffas, med afseende på dess
både i oeconomiskt och moraliskt hänseende förderflige följder, och entreprenader
införas, till befrämjande hvaraf diligence- och foryagns-inrältningar
borde på allt möjligt sätt uppmuntras; att en afgift, den Insulin föreslagit
till en R:dr B:co för hvarje helt hemman, borde de hållskjuls-skyldige
åläggas; för hvilket ändamål Anders Andersson från Skaraborgs Län
Allm. Bcsv. och Occonomie-Ulskoltcts Betänkande N.o g 8.
7
ansett en förändring i Kgl. Förklaringen den ii Dec. 1766 nödig; att legan
skulle höjas, efter de flestas önskan, till 24 sk. milen för hvarje häst, vagnpenningar
inberäknade; men, enl. ylnders Nilssons från Malmöhus Län mening,
lill 3a sk. tinder de sex månaderne af året, räknade från den 1 Nov. till d.
1 Maji, och lill 24 sk. under den öfriga tiden, vagnpenningar oberäknade; enl.
Pehr Nilsssons åsigt till 20 sk. milen; enligt Jan Peter Janssons från Stockholms
Län till 28 sk. per mil, utom lega för vagn 8 sk. och för sadel eller
enbetsåkdon 6 sk. milen; enligt Jöns Jönssons från Christianstads Län mening,
med värdet af ett dränge-dagsverke efter markegångspris, när skjutsning
verkställes 2 mil och proportionaliter för längre eller kortare väg;
och enligt Herr Wcerns tanka lili 28 sk. på landet och 3a sk. i stad, jemte
4 sk* per mil för åkdon, hvilken förhöjning sistnämnde Motionair ansett
nödvändig, för att göra hela skjutsnings-bestyret lill föremål för enskild
industri och omsider från jordbruket kunna borttaga denna börda, hvilken
i så många afseenden är oförenlig med allmogens sanna fördel; och hafva
med Herr IVorri sig förenat Herrar Halling och Petre', hvaremot Herrar
Leffler, Cederborg, Wijkman, Helleday och Hahn yttrat stridiga åsigter,
äfvensom Herr Santesson anmärkt, att skjutslegans ovilkorliga förhöjning i
främsta rummet torde motverka entreprenader och derjemte skulle medföra
ökade utgifter för Kronans transporter, hvarföre legan borde lämpas efter
olika locala förhållanden; i anledning hvaraf Herr Petre' hemställt, om ej
24 sk. milen för en häst vore lämpligaste förhöjningen, hvilken borde få
tillgodonjulas, endast der entreprenader tillvägabringas.
5:o Att reserv-skjutsen måtte på en enlreprenad-auclion till den
minstbjudande, genom Konungens Befallningshafvandes försorg, efter vederbörandes
derom skeende anmälan utbjudas och upplåtas.
6:0 Alt det antal hästar, som enligt rese-reglementet embets- och
tjenstemän bestås, måtLe, så vidt ske kan, inskränkas.
7:0 Att, — då Gästgifveri-förfaltningarne tid efter annan undergått sådane
förändringar, att de endast i vissa fall äro gällande, och de föreskrifter,
som ännu qvarstå, påkalla rättelser, serdeles i hvad angår rättigheten
att begagna gästgifveri-skjuts, som i anledning af förändrade omständigheter
och utvidgade näringsfång blifvit utsträckt öfver de skjuts-skyldiges egentliga’åliggande,
och ofta är beroende på gästgifvares och hållkarlars godtyckliga
förfarande, men det är af yttersta vigt, att sådane påbud, som
skola tjena de skjutsande och resande till efterrättelse, innehålla tydliga
och bestämda föreskrifter, i en författning sammandragne, med mera fullH||äindighet,
än de nu i dagböckerne äro att tillgå;—ett förslag till Allmän
:8
Allm, Besv. och Oeconomie-Utskotlels Betänkande lY~o 98.
Gäslgi fveri-Ordning allisa måtte af Utskottet utarbetas, för att af Rikets
Hög lo fl. Ständer till Kongl. Maj: ts Nådiga pröfning och fastställelse i underdånighet
öfve riem nas.
8:0 Att Gesäller måtte förklaras berättigade att af gästgifveri-sk juts,
emot vanlig lega, sig begagna, hvarigenom de, i följd af deras skyldighet
att resa till fots, ofta med skäl öfverklagade olägenheter för landet, skulle
lill större delen upphöra.
9:0 Dessutom hafva, med afseende på serskilda local-förhållanden,
lie danna milde framställningar skett af:
a) Friherre Cederström, Anders: alt åliggandet för hemmansägare
på Wermdön att utgöra hållskjuts vid Fittja gästgifvaregård måtte upphöra
och skjulsnings-skyldigheten, om den skall fortfara, få utgöras vid en
gästgifvaregård, som å Wermdön är behöflig och der borde inrättas.
b) Herr Trolin, såsom Fullmägtig för Södertelje; att skjutslegan i
nämnde stad måtte förhöjas till 3a sk. milen för hvarje häst, emedan skjutsningsbesväret
för staden, som är förbunden hålla a5 hästar i dygnet, under
närvarande omständigheter, alldeles medtager det lilla samhällets tillgångar.
c) Jöns Persson från Malmöhus Län, att de så kallade paket-, Tyska
och snäll-posterne, af hvilka den första 2:ne gånger, Tyska posten fyra
gånger och snällposten en gång i veckan, emellan städerne Helsingborg,
Malmö och Ystad, med gäslgifvare-skjuts, till de skjuts-skyldiges betungande,
fortställas, hädanefter måtte, medelst beling, förskaffa sig erforderligt
antal hästar, så vida ej snäll-posten skulle kunna med vanlig postskjuts
fortskaffas.
dj) Sven Jonsson från Herjeådalen, med hvilken sig förenat Anders
Mårtensson från Jemtlands Län: att legan för skjutsning emellan Wemdalen
och Klöfsjö, öfver det så kallade Klöfsjöfjellet, i anseende till vägens
längd och svåra beskaffenhet, måtte höjas till 24 sk. milen för hvarje häst,
vagnpenningar oberäknade.
e) Gustaf Gustafsson och Botvid Jonsson, med hvilken senare instämt
Anders Andersson från Östergöthlands Län; att minskning af hållskjutshästarnes
antal mätte få ega rum vid alla gästgifvaregårdar emellan
Stockholm och Norrköping den tid af året, då ångfartyg gå emellan nämnde
städer, helst resandes antal minskas till mera än hälften, hvadan skjuts
så mycket mindre begagnas, men de skjuts-skyldige, det oaktadt, få undvara
folk och dragare, ulan att någon inkomst erhålles.
fj Johan Andersson, understödd af Anders Andersson från Westerås
-
Allm. Besv. och Occoiiomie-Ulslioilcls Betänkande N.-o gS.
9
ås Län: alt enahanda minskning i hållskjuts-anslaget malte lill v aga bringas
vid gästgifvaregårdarne norr om Mälaren ända till Arboga, den lid af året,
då ångfartyg för resandes forlkornst begagnas.
g) Eric Nilsson från Jemtlands Län: att skjutslegan i staden Östersund
mätte böjas, i likhet med livad för Rikets öfrige städer är eller kan
blifva bestämdt.
Vid granskning af alla dessa motioner, har Utskottet funnit den öfvertygelse
inom de respective Riks-Stånden uttalad, att skjutsningsbesväret,
fortfarande, utöfvar på landets tillstånd, och allmogen i synnerhet, ett högst
menligt inflytande; hvarföre det ock allmännast yrkas, dels på ändring,
dels på upphafvande af detsamma, såsom icke grundadt på någon naturlig
rältsenlighet eller härled t från det förhållande, som ett stadgadt och utbildadt
samhällsskick förutsätter mellan Staten och dess medlemmar.
Också har, vid de flesta Riksdagar, under loppet af a:ne sekler, fråga
förekommit om förändring oell lindring i delta åliggande; men de stadganden,
hvilka blifvit vidtagne lill befordrande af ett sådant ändamål, hafva
föga förmått motverka denna prastalions menliga inflytande. Utskottet
anser icke behönigt, alt afgifva en fullständig framställning derom. Olägenhelerne
äro tillräckligt kände; och Utskottet skulle i delta fall föga
kunna annat, än å nyo upprepa hvad de senare Riksdagarnes förhandlingar
i detta ämne förut innehålla. Allmänna opinionen om denna fråga har
dessutom redan så stadgat sig, att svårligen någon röst torde finnas, som
höjer sig lill försvar för lämpligheten och rältsenligheten af skjulsningsbesväret.
Men desto mera angeläget finner Utskottet vara, att fästa uppmärksamheten
uppå behofvet, alt i möjligaste måtto lyfta denna börda från jordbruket.
Utskottet drager icke i betänkande att förklara della för en högst
vigtig samhällsangelägenhet; och lärer man svårligen kunna påräkna några
serdeles väsendlliga framsteg uti ett förbättradt åkerbruk och hushållningssält
hos allmogen, likasom i dess sedliga bildning, innan en reform af skjutsväsendet
kunnat åstadkommas.
Utskottet inser dock hela svårigheten af ett sådant företag, och omöjlighelen
alt verkställa denna reform på en gång, i afseende på alla delar
af skjutsväsendet. En radical reform skulle icke heller vara lämplig,
äfven om den ens vore möjlig; emedan ett absolut upphafvande på en
Bih, lill Riks-St. Fröt, iS34- 8-clc Sami. a
i Side Heij tet.
IO
Allm. Besv. och Occonomie-Utskollcts Ectankande IV.o gS.
gång af allt skjutsningsbesvär skulle framkalla andra och nya svårigheter
af oberäknelig beskaffenhet.
Det är derföre nödigt alt förut beräkna medlen och tillgångarne
för verkställigheten af den förändring, som åsyftas, samt följderne af densamma;
och det väsendtliga i en reform ligger icke heller uti att borttaga
och upphäfva det gamla, förtidens kraf otjenliga, utan fastmer uti att skapa
och bereda nya utvägar, hvarigenom det afsedda ändamålet på ett lämpligare
sätt kan vinnas.
Från denna synpunkt har Utskottet trott frågan om förändringar i
skjutsväsendet böra betraktas, och således ansett sig, med ett oförryckt sylte
för huivudändamålct, likväl för närvarande icke kunna föreslå vidsträcktare
åtgärder för dess vinnande, än dem, som äro verkställbara utan äfventyr
eller kännbar rubbning af andra, lika vigtiga förhållanden.
Då Utskottet derföre nu icke anser sig kunna för Rikets Högh Ständer
framlägga ett förslag till allt skjutsnings-besvärs fullkomliga upphörande,
torde dock de åtgärder, som af Utskottet vördsamt skola föreslås, kunna blifva
en tjenlig förberedelse och ingång på den bana, hvilken bör leda till ändamålets
ernående i framtiden. Åtminstone hoppas Utskottet en utväg
härigenom öppnas, så att hemmansegaren må kunna befrias från det skjutstvång,
hvaröfver han mest klagat; — en utväg, som troligen af honom skall
begagnas i samma nion, som lian lärer sig att förstå sitt rätta interesse,
och att uppskatta värdet af det frivilliga arbetet, framför det aftvungna.
Förut får Utskottet likväl upplysa, att Utskottet, bland andra motioner
i detta amne, äfven emottagit åtskilliga, rörande Kronoskjutsen; men
som en del af desse blifvit remitterade jemväl till Stats-Utskottet, och frågan
om förändring i kronoskjutsen dessutom inverkar på Stats-verkets utgifter,
så har Utskottet ansett sig böra behandla densamma gemensamt med
nämnde Utskott, och kommer således att jemte Stats-Utskottet afgifva serskildt
Betänkande i denna fråga.
Således förestå frågorne:
i;o Om Håll- och Reserv-skjutsen,
2:0 Om Diligence- och Forvagns-Inrättningar,
3:o Om Post-skjutsen,
jemte hvad som, i sammanhang med dessa frågor, blifvit yrkadt;
hvilka ämnen utgöra det gemensamma föremål, hvaröfver Utskottet
nu går att sig utlåta.
Allmänneligen anses Håll-skjutsen vara den mest förderfliga, i synnerhet
då man afser dess menliga inverkan på folkets sedlighet. Mängden
Allm. Besv, och Oeconomie-Utshottels Betänkande N-o 98.
af de hållskjuls-skyldigés barn och tjenare inöfvas i ett sedeslöst och lättjefullt
kroglefverne, eller åtminstone hafva att motstå farliga frestelser dertill.
De utsättas dessutom för en godtycklig behandling af gästgifvare och
måhända äfven af resande, deremot något correcliv förgäfves sökes uti äfven '
de strängaste police-ördningar, hvilka icke förmå att förebygga sådana förhållandens
skadliga inflytande på folk-lynnet. Men delta förhållande verkar
lika förderfligt på de Reserv-skyldige, och i vissa orter måhända i ännu större
grad; emedan skjuts-uppbudningen, obestämd och derföre ofta befarad,
hindrar den reserv-skyldige alt begagna sin tid och sina dragare till ett
nyttigt arbete, eller ock ryckes han derifrån, för att fullgöra en besvärlig
servitud. Den mindre omtänksamme, från barndomen vid detta förhållande
invande jordbrukaren förledes äfven lätt, att med välbehag omfatta tillfället
till en efterlängtad förströelse på skjutsfärden. Barn och tjenare lemna
dessutom ett förlåtligt företräde åt detta slags sjelfsvåldiga lefnadssätt
framför ett mödosamt arbete vid gården.
En ytterligare olägenhet torde äfven för reserv-skyldige hafva uppkommit,
medelst de åtgärder till hållskjutsens förminskning, som egt rum,
utan att forvagnar på samma vägar blifvit inrättade, hvarigenom, äfvensom
genom hållskjuts-skyldiges olagliga uteblifvande, reserven fått vidkännas en
lörökad skjutsning.
Svårligen skulle också de reserVskjuts-skyldige kunna öfver sistnämnde
omständighet, likasom öfver deras uppbådande i rätter ordning, hålla
en pålitlig control; hvaremot de hållskjuLs-skyIdige hafva bestämda åligganden
att iakttaga, och äfven äro i tillfälle att bortaccordera sin skjuts.
Efter ett noggrannt och sorgfälligt öfvervägande häraf, har Utskottet
funnit angeläget vara, att en åtgärd vidtages, hvarigenom både båll- och
reservskjuts-skyldigheten måtte kunna upphöra, och hemmansegaren omsider
befrias från denna hans jord åtföljande prestation.
I detta afseende anser Utskottet de förslag böra begagnas, sorn åtskillige
motionairer yrkat, dels om frivilliga entreprenader för skjutsningsbestyrets
öfverlagande, och dels om diligence- samt forvagns-inrättningars
befordrande. I Utskottets tanka äro dessa utvägar förtjen te af serdeles uppmärksamhet,
såsom gemensamt ledande till ändamålet.
Det är Utskottet icke obekant, att försök till sådane entreprenåder
i alla Län redan långt för detta blifvit gjorda, till följd af Kongl. Maj;ts
Nådiga Circulaire till Dess Befallningshafvande af den i3 Augusti 1810; äfvensom
att dessa försök icke aflupit efter önskan. Alen Utskottet tror sig äfven
känna, att orsaken härtill icke bör sökas i sjelfva utvägens olämplighet för
ia
Allni. Bes v, och Oeconom i c- UIs ko t Le t i Betänkande JV-o gS.
ändamålet, utan torde hufvudsakligen kunna härledas, dels af allmogens
och de
mindre fördelaktighet kunna, på grund af någon erfarenhet, bedömas, dels
deraf, att de skjutsande, hvilka stundom mindre beräknat de moraliska och
oeconomiska olägenhelerne af skjulsningen, än den tillfälliga vinsten deraf
och känbarheten af det bidrag i persedlar eller contant, som de lill entrepreueuren
skolat utgöra, sällan kunnat förena sig om vilkoren forén sådan
entreprenad, hvilka äfvenväl, då någon täflan af specuianler icke kunnat
vid företagets början inträffa, blifvit högt uppstegrade af de få personer,
som sig i sådant afseende anmält.
Dessutom är det ett allmänt kändt factura, att i många landsorter
frivilliga Contraet nu mera finnas upprättade mellan Håll- och Reservskyldige
samt Gästgifvare och enskilde personer, em skjutsens utgörande
mot en efter locala förhållanden lämpad ersättning i penningar elier varor.
Det synes således endast återstå, att ytterligare uppmuntra och befordra
inrättande af entreprenader på alla ställen, äfvensom alt bringa dem
till mera enhet och sammanhang, för alt vara målet nara- Härtill skulle
hufvudsakligen bidraga, om sådane Entrepreneurer berättigades, att af resande
uppbära 24 sk, banco i lega för 1 häst per mil, (klock utan serskild
tillökning för den skjutsandes åkdon, emedan begagnandet af sådant,.såsom
oftast lättare, bör för den skjutsande anses vara en fördel), samt att, på de
högst få ställen, der locala svårigheter sådant ovilkorligen påkallade, denna
lega finge förhöjas ända till 36 sk. för milen. På de stal lern åter, der entreprenad
icke kan åstadkommas ensamt mot förmonen af den förhöjda legal),
borde de skjutsskyldige,, för befrielse från denna skyldighet, sammanskjuta
det ytterligare tillskott, antingen i, penningar eller varor, som för
entreprenadens betingande kunde erfordras.
Det torde vara så mycket billigare att de skjutsskyldige vidkännas
ett sådant tillskott, sorn skjutsningsskyldigheten ostridigt är ett åliggande
för dem,, och de följaktligen böra. erlägga någon afgift för befrielsen
derifrån.
Utskottet finner icke heller obilligt, hvarken att landets invånare i allmänhet,
då de resa, komma att bidraga till det vigliga ändamålets befordran,
genom kostnaden, af em ökad skjutslega,, ej heller att Staten derföre
får vidkännas den högre utgift för embetsresor, sorn häraf uppstår; men
deremot anser Utskottet det blifva ett oeftergifligt vilkor, att förhöjning i
skjutslegan, utöfver den nuvarande, endast må beviljas på de orter, eller
inom de skjutsdistrict, der entreprenader genom frivilliga Contraet blif—
Hilm. Besvärs- och Occcnomre- TJi skol tels Betänkande N'jo q8. j-3
vit tillvägabragte, och följaktligen skjutsskyldighelen i-sitt närvarande skick
upphörer. Att deremot förhöja skjutslega!!- i allmänhet och utan detta bestämda
förbehåi 1, skulle vara att befordra det så mycket öfverklagade skjulshesväreis
bibehållande, och att missleda hemmansbrukarens begrepp om
verklig fördel af sin arbetskraft, samt derjemte, att försvåra entreprenaders
liilvägabringande. Man bör således fast hellre begagna det, kanske
aldrig mer återkommande, tillfället, att medgifva denna förmon, såsom
ett uteslutande vilkor, för alt pä en gäng befordra den tvungna skjuts-praestationens
upphörande, och det frivilliga åtagandet af skjutsnings-bestyret.
En allmän tillökning i skjutslegan utan undantag skulle dessutom
möjligen föranleda uppstegring i den lega eller de vilkor, som för foror
eller forslingen af varor vanligen Betingas; hvilket Utskottet tror skola förckommas,
om tillökning endast medgifves att ega rum för entreprenadskjuts
lill resandes förskaffande-, emedan härigenom utmärkes förutsättningen
af den grundsats, att man ansett sådan skjuts, der hästarne alltid måste
vara till hands för detta ändamål och der fortskaffuingssättet är skyndsammare,
böra betalas högre, än en tillfällig forsling, som verkställes efter
serskild öfverenskommelse, och vanligen sker långsammare. Likaledes bör
man härvid icke förbise ett annat vigtigt ändamål, som med denna fråga
står i ett oskiljagligt sammanhang, — det nemligen, att de redan började
forvagns-inrättningarne icke må motverkas, medelst det gamla skjutsväsendets
bibehållande och uppmuntran, hvarigenom nä rande inrättningar, såsom
icke vinstgifvande, men väl förbundne med stora svårigheter och uppoffringar,
skulle upphöra, och sålunda ett återgående af civilisationen på denna väg
ovilkorligen inträffa. I Utskottets tanka hafva forvagns-inrättningarne, såsom
verksamma medel för öfvergången till ett förbättradt skjutsväsende,,
gjort sig förljente af Nalionens uppmärksamhet och deltagande, och böra
på lämpligt sätt uppmuntras och understödjas, hvarom allt Utskottet framdeles
i detta Betänkande ämnar att Serskildt srg utlåta; och anser sig nu endast
böra tillägga,, det Utskottet antagit, såsom vilkor för möjligheten af
skjutsnings-besvärels upphäfvande under nuvarande förhållanden, ej allenast
att skjutsnings-bestyret öfverlåtes på frivilliga entreprenader, mot en
dem beviljad förhöjning i legan, och, i vissa fall, af tillskott från de skjutsskyldige,
utan äfven att, i sammanhang härmed och såsom ledande tilldel
gemensamma ändamålet, forvagns-inrätlningar må befordras.
Sedan Utskottet sålunda framställt dessa grunder för vinnandet af
ifrågavarande ändamål; utbeder sig Utskottet att, i afseende på de förbe
-
i4 Allm. Besv, och Oeconomie-Ulskottets Betänkande 2V:o g8.
redande åtgärderne och verkställigheten af frivilliga entreprenader för resandes
forlskaffande, få vördsamt afgifva följande
Förs la g:
1 Mom.
Håll- och Reserv-skjutsen, äfvensom skyldigheten dertill, må upphöra
med förbehåll, alt skjutsningsbeslyret öfvertages af entrepreneurer,
sorn berättigas af de resande uppbära iÄ\ sk. Banco i lega för en häst, med
eller utan åkdon, per mil, samt att, på de ställen, der entreprenad icke
kan åstadkommas endast mot denna förmon, de skjuts-skyldige då, för befrielse
från denna skyldighet, måga sammanskjuta det ytterligare tillskott i
penningar eller varor, utöfver den förhöjda legan, som för entreprenaders
betingande kan erfordras, äfvensom att, på de få orter, der locala svårigheter
sådant ovilkorligen påkalla, legan må kunna förhöjas ända till 36
sk. Banco för milen.
2 Mom.
För sådant ändamål bör af Konungens Befallningshafvande jemte
Comiterade, som väljas af skjuts-skyldige för hvarje håll och reserv-lag,
först uppgöras förslag till bestämmande af den förhöjda skjulslegan vid
hvarje blifvande skjuts-station, samt af det dervid erforderliga antal hästar
och åkdon, som af entrepreneuren bör tillhandahållas.
3 Mom.
Dessa förslag skola, genom Konungens Befallningshafvande, insändas
lill Kongl. Maj:ls Nådiga pröfning och stadfästelse, hvarefter Konungens
Befallningshafvande må i Nåder anbefallas, att låta anställa auetioner om
skjutsnings-bestyrets öfverlåtande åt entrepreneurer, för att derigenom få
utrönt det lägsta anbud, hvartill en sådan entreprenad för hvarjé skjutsstation
må kunna erhållas. . »
4 Mom.
Sedan, genom dessa förberedande åtgärder, vilkoren för entreprenaders
ernående blifvit bestämda och sålunda uppställda, att öfver deras antagande
kan löstas med Ja och Nej, böra Konungens Befallningshafvande
Allm. Besv.-och Oeconom i c- Utskott els Betänkande No gS. i5
Jäla sammanhålla alla skjutsskyldige districtvis, för att höra dem, huruvida
de vilja, på dessa vilkor, öfverlåta skjutsnings-skyldigheten till entrepreneurer,
samt följaktligen åtaga sig att, i de fall, då entreprenad icke kan åstadkommas
utan tillskott utöfver den förhöjda legan, sådant erlägga till
det erforderliga belopp, sorn genom entreprenad-auctionen blifvit utrönt:
och må härvid iakttagas, att de skjuts-skyldiges röstningsrätt beräknas efter
den grund, enligt hvilken skjutsen blifvit utgjord, med skyldighet för minoriteten
att underkasta sig majoritetens, och de frånvarande de närvarandes
beslut.
5 Mom.
I händelse Öfverlåtelse-vilkoren på detta sätt af de skjuts-skyldige
antagas, skola, i öfverensstämmelse dermed, Contract rörande skjuts-bestyrets
verkställande på entreprenad upprättas och afslutas, hvarvid det tillkommer
Konungens Befallningshafvande att tillse, det ej allenast fördelen
af det lägsta anbudet, utan äfven den lika hufvudsakliga omständigheten, att
entrepreneuren leranar en nöjaktig både moralisk och juridisk garanti för
uppfyllandet af sina förbindelser, blifver iakttagen.
6 Mom.
I allmänhet må stadgas, att vid entreprenaderne ej få begagnas hästar,
som äro längre aflägsna från stationen än i dels mil; äfvensom att
entreprenaderne helst må förenas med sjelfva gästgifveri-rörelsen.
7 Mom.
Skulle skjuts-district gifvas, der pålitliga enlrepreneurer erbjuda
sig, att utan förhöjning i nuvarande lega och utan tillskott af de skjutsskyldige,
skjutsnings-bestyret öfvertaga, så bör ett sådant anbud ovilkorligen
antagas, och contract om entreprenad derstädes upprättas.
8 Mom.
Contract om entreprenaders ingående må icke upprättas för längre
tid än io år.
Skulle Rikets Ilöglofligé Ständer bifalla hvad sålunda blifvit framslälldt
och föreslaget,
Allm. Bcsv. och Occonomie-Uiskotlets Betänkande IV.o 98.
torde underdånig Skrifvelse till Kongl. Majit få afgå, deri
Rikets Hög loll. Ständer uttrycka deras öfvertygelse om det
menliga inflytande, som skjutsnings-sky.ldigheten utöfvar på
Nationen i både moraliskt och oeconomiskt hänseende, och
derjemte i underdånighet anhålla, att Kongl, Majit täcktes,
genom en allmän Kungörelse, uppmana Rikets skjuts-skyldige
invånare, att kraftigt samverka dertill, att, för afhjelpande af
ifrågavarande besvär, frivilliga entreprenader till resandes
förskaffande. må inrättas, på de grunder och vilkor, som här
ofvan blifvit föreslagne.
Derjemte får Utskottet vördsamt tillägga, att de förändringar i nu gällande
författningar rörande skjutsväsendet i allmänhet och dess serskilda
delar, som kunna blifva en följd af denna nu föreslagne nya reglering, torde
böra betraktas såsom Reqlementarjska Stadganden, hvilka icke lära kunna
af Rikets Höglofl. Ständer bestämmas, eller föreslås till alla sina detail
ler,
hvadan ock Rikets Höglofl. Ständers åtgärd i denna del torde kunna
inskränka sig endast lill att antyda, hvad Rikets Höglofl. Ständer finna
härvid böra iakttagas.
Utskottet föreslår derföre, att Rikets Höglofl. Ständer, i sammanhang
med dess underdåniga framställning rörande en förändrad
reglering i Skjutsväsendet, und. anhålla, det Kongl,
Majit läcktes låta utarbeta en ny Skjuts- och Gäslgifveri
ordning,
hvilken, jemte de stadganden Kongl. Majit i nåder
pröfvar nödiga för allmänna säkerheten, samt till både resandes
och skjutsandes betryggande mot missbruk vid skjulsinraltningarnes
begagnande, äfven innefattar följande föreskrifter:
ilo
att ingen öfvermage eller qvinsperson får såsom skjutsande
begagnas, ulan den resandes begifvande;
2:0 alt alla med vederbörlige resepass försedde personer må
få begagna Gästgifvarskjuts, och att följaktligen gesäller
dertill berättigas;
3:o att inga Ostron-, Hummer- eller Fogel-lass hädanefter må
fortskaffa.? med Gästgifvarskjuts;
^:o att i allmänhet så väl den resandes som den skjutsandes
rälllighetér och skyldigheter må med största noggrannhet
bestämmas; dock så alt nödig control på föreskrifternas
-
Allm■ Besv. och Oeconomie-Ulskottets Belänkande N:o g8. 17
nas efterlefnad är möjlig; hvarföre stadgandet om viss körningstid
torde höra sammanföras med det ora vårdslös körning,
utan afseende på den längre tid, som för milen är
heräknad.
Beträffande dernäst frågan om Diligence- och For v agns-inrättningar,
så hafva nästan alla Motionairer yrkat, att dessa måtte befordras. Utskottet
delar så mycket hellre denna mening, som Utskottet är fullt öfvertygadt
derom, att någon väsendtlig förbättring i skjutsväsendet icke står att vinna
utan i sammanhang med braket af Diligence- och Forvagnar, hvilka oslridigt
bereda öfvergången till bättre communications-anstalter och småningom
skola vänja nationen vid begagnandet af de mångfaldiga fördelar och
beqvämligheter, som dermed äro förenade. — Om detta icke redan skett
med den skyndsamhet, som man kunnat förmoda, så bör orsaken härtill
icke sökas i beskaffenheten af de inrättningar, som för detta ändamål redan
finnas, utan hulvudsakligen i nationens vana vid det gamla sättet alt begagna
skjuts, och i de stora svårigheter, sora de nya inrättningarne haft att
bekämpa. Emedlertid vittna, som nämndt är, de talrika motioner, hvilka i
detta ämne blifvit framställda, att dessa anstalter icke arbetat förgäfves och
att en välförtjent uppmärksamhet blifvit fästad vid de, i detta afseende,
med både uppoffringar och besvär verkställda företag. Utskottet begagnar
äfven derföre detta tillfälle, för att, rörande de 3:ne inrättningar af detta slag,
som för närvarande finnas i Riket, lemna följande upplysningar:
1:0 Paketposten, inrättad, till följd af Rikets Höglofl. Ständers und. begäran,
för passagerare och effecler emellan Stockholm och Ystad, började
sina resor den ^18 Junii 183», hvilka vidare utsträcktes öfver Malmö till
Helsingborg. Denna post har, till och med i833 års slut, tillskyndat postcassan
en förlust af R:dr Banco 34,192: 40, ,I> men som> v*d detta års
slut, calculeras uppgå lill 4°,000 R:dr;
2:0 Sedan Kongl. Maj:t i Nåder tillåtit att med Diligencer motsvara
en del af Hållskjutsen emellan Stockholm och Upsala, har en oafbruten
communicalion på dessa orter egt runi Irån den 14 Mars 1839. Denna
inrättning har kunnat uppehållas, medelst det ännu bestående tillstånd för
entrepreneuren, att af hållskjuts-skyldige uppbära ersättning genom frivilligt
accord för 24 skjutshästar i veckan å hvarje gästgifvaregård, som derunder
fyra gånger passeras;
3:o På grund af enahanda tillstånd, lemnadt till en böljan för ett
Bih. lill R. St. Brot. i834• 8:de Sami. 3
iS:de Häftet.
Allm. Besv. och: Oeconomié-Utskotteis Betänkande JV:o $81
års tili! å t ett bolag,—• dock medinskränkt .rättighet till håll- och reservskjutsaccord
för 1(0 hästar i veckan å hvarje gästgifvaregård, sorn under verkställde
fyra resor passerades, — hade Diligencer, liktidigt med1 paketposten,
öppnat communication. emellan. Stockholm, Linköping och Jönköping; men
då de raedgifne accordén icke inedhunnits, innan Bolaget insåg, att en
täflan på denna väg med paketposten skulle verka menligt för håda inlättningarne,
. öfverflyttade»-Diligence-lihien till den vestra vägen, forst till
Westerås, och Örebro, samt vidare sommaren i832 till Götheborg och sistlidet
år derifrån äfven till Helsingborg, Den ofvannämnde rättigheten tili
liållskjutsaccord beviljades likväl icke för denna väg, hvarföre ock Bolaget
lärer hafva lidit en betydlig förlast. —Beträffande sistnämnde Diligenceiii
rättnings,.. äfvensom, paketpostens rörelse under förlidet ar, har Utskottet
inhemtat, alt paketposten, som tillryggalagt 8,073 mil, inbragt i5,23ib Kd;r
14 sk. 11 rst., med en utgift af 25,3ot Rd:r 4 s^* 9 rst., samt att Diligenceinrättniugen,
hvars rörelse utgjort 10,175 mil, egt en inkomst afl 21,095
Ild:r 43 sk. 8 rst.. och en utgift af 24,927 Rd:r 9 sk. 6 rst.
Eliuru denna skiljaktighet synes bevittna den enskilda inrättningens
mindre ofördelaktiga ställning, är dock ingen anledning till förmodan, alt
nitet för en allmän, om än nyttig, inrättning skall kunna bestå uti en jemn
täflan hlatt. om. minsta förlusten, vid förelag, sorn tvärtom måste medföra,
vinst, så vida de skola kunna påräknas, såsom bestående. Likväl torde
detta exempel visa,, att den enskilda industrien, om den af det allmänna
på ett lämpligt sätt blifver underlättad, lian med mera båtnad för detsamma
anlitas och tillvägabringa förmonRgare resultat, än dem, som föranledt
Öfverpost-Directeuren, att i. underdånig skrifvelse till Kongl, Majit af den
20 sistlidne Mars föreslå, det passagerares fortskaffande med- paketposten
måtte med innevarande år upphöra. — Ett förhållande, sorn gifver Utskottet
en ytterligare anledning att inse behofvet afl dens föränclring i skjutsväsendet,
som nu. föreslagits.
Då det således torde fä antägas, att förenämnde och dylika enskilda
företag äro fiört jente af uppmuntran och understöd^ så väl från Styrelsens
sorn Rikets Ständers sida, enär det hufvudsakligen är genom en ändamålsenlig
och tillräcklig utsträckning af diligence-farien, som skjutsnings-besväret
skalf upphöra,, och härtill fordras, i étt så; penningefattigt land som
Sverige, förnämligast, att den enskilde entrepreneuren af diligence, eller ock
Bolaget för en sådan inrättning, åtminstone, till en början kan. påräkna bidrag,
antingen genom årligt anslag af Statsmedlen eller i låneväg af det
allmänna mot lindriga. återbetalnings- och ränte-vilkor,, så får Utskottet,.
Allm. Besv. och Occonomle-UtskoUels Betänkande N:o 98.
*9
med -fästadt afseende ej mindre på angelägenbeten af sjelfva ändamålet, än
ä de många motioner, sorn härom blifvit gjorde,
vördsamt tillstyrka, det Rikets Höglofl. Ständer i underdånighet
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes, efter dess Kådiga ompröfning,
af q: de Hufvud ti teln och af de under Kongl. Majrts
Nådiga disposition ställda postmedel, bevilja forvagns- och diligence-inrältningarne
det understöd och de fördelar, som för
ändamålets vinnande må vara lämplige och tillgångarna kunna
medgifva, samt för öfrigt, till lättnad i deras företag, i Nåder
förunna dem sådana förmoner, hvilka, utan andras förnärmande,
kunna dem tilldelas.
I sammanhang med frågan om förändring i skjutsväsendet har äfven
blifvit yrkadt, alt Postförseln dermed borde förenas. I anledning häraf
får Utskottet anföra, att Utskottet anser frågan, huruvida Posthemman
kunna befrias från deras- skjuts-skyldighet, bero af undersökning, om brefposten
kan förenasmed diligence-och forvagns-inrättningar eller bortskaffas
med gästgifveri-skjuls efter den reglering deraf, som Utskottet föreslagit. I
Utskottets tanka synes det vara nödigt, att en sådan reglering föregått och
diligence-farten mera utbildat sig, innan postförings-skyldigheten kan förändras
i öfverensstämmelse med det öfriga skjutsväsendet.
Utskottet tillstyrker derföre, att Rikets Höglofl. Ständers åtgärd i
detta fall må inskränka sig
till framställning af den underdåniga önskan, att Kongl.
Maj;t täcktes låta undersöka, i hvad nion posthemmanen
kunna vinna befrielse från deras skjutsnings-skyldighet, mot
erläggande af en motsvarande afgift i penningar eller spanmål,
då brefposten antingen kan förenas med Diligence-inrättningar
eller fortskaffas med Gästgifvareskjuts eller genom serskilde
beting.
Med. afseende på de yrkanden, sorn blifvit gjorda, om ändring i nu
gällande Rese-Reglemente, föreslår Utskottet den underdåniga anhållan,
alt Kongl, Maj:t täcktes, i anseende till den nu föreslagne
förhöjningen i skjutslegan, anbefalla ali den indragning, som
kan vara möjlig, uti antalet af hästar, hvartill Statens Krahe
ts- och Tjenstemän under resor, enligt nu gällande Författningar,
äro berättigade.
Slutligen får Utskottet vördsamt tillägga, att som de, af flere Ledamöter
inom de respective Riks-Stånden väckta frågor, rörande så väl
20 Allm. Desv. och Oeconomie-Utskoltets Betänkande iV.-o 98.
hållskjutsens minskande å vägarne i samma sträckning med Ångbåts-farten,
som andra af locala förhållanden föranledda ändringar uti skjutsskyldigheten,
dels blifvit besvarade uti förestående förslag, dels innefatta ämnen,
hvilkas behandling finnes i allmän Lag och gällande Författningar föreskrifven,
så hemställer Utskottet, att motionerne, rörande dessa speciela
och locala förhållanden, icke må till någon Rikets Höglofl.
Ständers åtgärd föranleda.
Dock varder detta, jemte åtskilliga Ledamöters serskilda meningar, R.
H. Ständers egen upplysta pröfning härmed vördsamt underställdt. Stockholm
den in Junii 1834.
Reservationer:
Af Friherre Raab: ”Ehuru jag inedgifver, att skjutsnings-skyldig
heten
i vissa orter medförer de af Utskottet uppgifne olägenheter för jordbruket,
tror jag mig ega full kännedom derom, att densamma, å andra, anses
dels ringa betungande, dels såsom en fördel. Men då skjutsningsbesväret
ingalunda blifvit i senare åren försvåradt, finner jag intet skäl vara
förhanden, att hemman, sorn af ålder varit behäftade med ett sådant onus,
hvilket åter legat till grund för hemmanens värde i närvarande egares
händer, skulle få åtnjuta en förmon, hemtaddels directe, dels indirecte på
andras bekostnad. Att höja skjutslegan till 24 ända till 36 sk. B:co per
mil, som är ungefär dubbelt högre än den, hvartill man nästan öfverallt i
Riket kan betinga sig frivillig skjuts, anser jag lika menligt för communication
och transporter inom landet, som betänkligt vore, att genom dess
olikhet å hvar och hvarannan Gästgifvaregård, gifva skjutsskyldige och entfepreriéurer
grundade anledningar till missnöje och afund emellan hvarandra.
Jag delar ej Utskottets förhoppning, att det moraliska onda, som
exemplet inom hållstugan mcdförer hos allmogen, skulle genom den nu
föreslugne utväg förekommas, emedan jag befarar, att största delen af entrepreneurernes
drängar och skjutsgossar, hvilka under tjenstetiden vid Gästgifvaregården
kunna fullkomligen inöfva sig i kroglifvets vanor, skulle derifrån
ej sällan utgå bland allmogen, såsom moniteurer i osedlighet.
Dessa åsigter, hvarpå jag stödjer min reservation emot Betänkandet,
hafva hos mig alstrat den öfvertygelse, att å flere orter, måhända de fleste,
är förändring af vårt närvarande skjutsväsende ej af hehofvet påkallad,
och att, der den behöfves, bör den tillvägabringa» genom fri villiga öfver
-
Allni. Besv. och Oeconcmic-Utskottets Utlåtande N:o gg.
21
enskommelser inom reserv- och liållskjutslagen, men ej framtvingas genom
en för entrepreneurer höjd skjutslega.”
Af Peter Jonsson från Jönköpings Län: ”Emot det beslut Högloft
Ulskoltet fattat, rörande hästarnes tillhandahållande inom | mil nära Gästgifvaregården,
nödgas jag reservera mig, af orsak, att ett sådant beslut gör det
omöjligt på flere glest bebodda ställen i Riket för en entrepreneur att påtaga
sig skjutsen, eller blifver kostnaden för de skjutsnings-skyldige så betydlig,
att de nödgas qvarstå i deras nuvarande betryckta ställning. Då nu reservskjutsen
ofta måste uppbudas på § mils afstånd och någon gång derutöfver,
så föreslår jag, att entrepreneuren får hafva åtminstone hälften af hästantalet
till skjutsning, på \ mil från Gästgifvaregården. På de ställen,
hvarest ett ringa antal hästar för dagen utgår, utom vid marknader eller
andra serskilde tillfällen, är det, efter min tanka, icke rätt att tillvägabringa
en sådan Lag, som tvingar till fördubblade kostnader för hästarnes underhåll,
och jag tror, alt den resande härutom i möjligaste måtto litet uppehälles.
i följd af mitt förslag, emot hvad förhållandet hittills varit.”
Härmed instämde Nils Månsson från Malmöhus Län, Erik Ersso?i
från Kopparbergs Län, Peter Persson från Calmare Län, Erik Ersson från
Stockholms Län, Peter Nilsson från Christianstads Län, Lars Larsson från
Skaraborgs Län och Erik Ersson från Örebro Län.
N:o 99.
Ankom till Exped.-Utskottet den 18 Julii.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om beredande af vissa förändringar
i beräkningssättet af tull å en del varor, som
från Sverige till Norrige införas.
Riksdagsfullmägtigen Anders Danielsson från Elfsborgs Län har uti
ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och derifrån till detta Utskott
remitteradt memorial anfört, att Norrska Tull-lagen och den deruti åberopade
Tariff för införsel- och transito-tull bestämmer afgifterne för linneoch
bomullsgarn efter vigt, genom hvilket stadgande inträffar, att berörde
Varor af Svensk tillverkning, hvilka äro beräknade för allmänna bruket och
derföre gröfre, ehuru säkert lika goda och uthålliga med utländska, blifva,
i anseende till deras tyngd, underkastade dryga afgifter, hvarigenom åter
*5 2
Ållin. Besv. och Oeconomie-Uiskoltels Utlåtande Nio Qj).
€ii formenlig afsättning motverkas. Då nu ett förändradt förhållande härutinnan
skulle vara fördelaktigt för Norrige, i anseende till nedsatt pris och
ökad tillgång på Svenska linne- och bomullsvaror, samt lör Sverige genom
den lättnad i afsättning, sora Lunde vissa landsorter och fabriker beredas,
hvaraf i sin ordning äfven skulle följa en tilltagande handel på Sverige
med Norrska produeter; har Motionairen föreslagit, att Rikets Högh Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om en Nådig Skrifvelse
till näst blifvande Norrska Stor-Ting, deruti Stor-Tinget måtte föreslås,
att, för upphäfvande af omförmälde inbördes hinder för Svenska och Norrska
handeln, vidtaga nödige förändringar i nu gällande Tull-lagar; varande
följande artiklar, såsom mest påkallande uppmärksamhet, jemte de enligt
Norrska Tull-Taxan dem åsatte afgifter, i motionen upptagne:
Bomullsgarn, färgadt, .. . . . .... . . . i Pund 2.5 sk, Sp.
Bomullsmanufacturvaror af alla slag ...... i H „
Dvnvar af linne, som lärft, af bomull, sorn bomullsmanufacturvaror,
lärfts- eller linne-garn, olvinnadt
eller ofärgadt ............ i „ 8 „
färgadt ................ i „ io „
Linnegarn, tvinnadt eller tråd . , , i „ io „
färgadt . . ,
. i „ 12 „
Lärft, ofärgadt . . . * . r „ 12 „
färgadt tryckt, som lärftsband, näsdukar m. m, 1 „ 16 „
Vanligt groft, oblekt packlärft och oblekt sirie . . 1 „ 6
Vid pröfning häraf har hos Utskottet kommit i betraktande, att just
det beräkningssätt af Tull-afgifter, eller efter vigt, deri Motionairen önskar
ändring, numera allmänt erkännes för det säkraste till förekommande af
tullförsnillning och flere andra olägenheter, hvadan nämnde beräkningsgrund
i så väl utländska som Svenska Tull-taxor, så vidt ske kunnat, blifvit
antagen. Då man derjemte besinnar, att i Norrige, så väl som i andra
länder, de gröfre och till allmänhetens hvardagliga bruk nödvändiga vamme
äro påräknade att inom landet tillverkas, i följd hvaraf någon åtgärd
till underlättande af dylika varors införsel ej rimligen lärer af lagstiftande
magten antagas; så torde olämpligheten af förslaget finnas uppenbar; och
anser Utskottet sig derföre böra vördsamt hemställa,
att Molionairens framställning, om beredande af ett förändradt
beräkningssätt af Tullen å en del varor, sora till Nor
-
I Alinia Besv. och Oeconomie-Utskoltels Utlåtande JV.-o 100. a3
lige från Sverige införas, må af Rikets Ilöglofl. Ständer lemnäs
utan afseende.
Hvilket dock vördsamt öfverlemnas till Rikets Ilöglofl, Ständers
närmare bepröfvande.
Slockholm den 18 Julii i834*
3ST:o 100,
Ankom till Exp.-Utskottet den 18 Julii.
Ytterligare Utlåtande, i frågan orri nedsättning af de afgifter^
som Svenska och Norrska Consulerne ega att af Svenska fartyg
uppbära.
Det af Utskottet uti berörde ämne, under N:o 79, afgifne Utlåtande
bar Yällofl. Borgare-Ståndet, på grund af åtskilliga dervid gjorde anmärkningar,
lill Utskottets förnyade handläggning återremitterat; men sorn samma
Utlåtande blifvit gilladt af de öfrige respective Riks-Stånden, nemligen
af HÖglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet, under
den ^rde, och af Högvörd. Preste-Ståndet under den irste innevarande månad;
så har Utskottet funnit
återremissen icke kunna till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 Julii j834*
STOCKHOLM, tryckt hos Bbrnh. M. Bredberg, i834-
Allm. Be sv.- och öeton.-Ut skot tets Uti, N:o rot.
i
N:o to i.
.'Ankom t'll Exp.-Utsk. den ai Julfi.
Utlåtandei anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o ty, angående väckta motioner j om upphörande
af Stapelstädernas skyldighet j att hålla upplag af salt och
spanmäl.
Utskottets Betänkande i berörde ämne, som Högvördige Preste-Ståndet
afslagit i första punkten, eller angående förslaget om saltupplags-skyldighetens
upphörande, men bifallit i afseende på den senare, eller om npphäfvandet
af föreskriften för städerna att hålla upplag af spnnmål, har
deremot blifvit återremitterad t af Höglofl. Ridderskapet och Adeln, V ällojl.
Borgare-Ståndet samt Hedervärda Bonde-Ståndet} på grund af åtskillige
dervid gjorda anmärkningar, som hufvudsakligen åsyftat att visa, det brist
på salt eller dess fördyrande, af flera tillfälliga anledningar och i synnerhet
vid inträffande krig och sperrningar af Rikets hamnar, kunde vara att
befara, derest stapelstädernes åliggande, att hålla upplag af denna vara,
skulle upphöra; hvarförutan en Ledamot af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
jemväl ansett spanmåls-lagrens upphörande i de norra provincerne kunna
medföra olägenheter, enär tillförseln derstädes af berörde förnödenhets-artikel
större delen af året är af is förhindrad.
Efter att med skyldig uppmärksamhet hafva pröfval hvad i dessa afseenden
blifvit erinradt, får Utskottet till Besvarande deraf vördsamt anföra,
att Utskottet tror sig i det återremitterade betänkandet tydligen hafva
ådagalagt skälen, hvarföre saltupplags-skyldigheten stadgades, äfvensom att
de förhållanden, som dertill föranledde, nu mera upphört. Det har äfven
blifvit visadt, att tillgången på salt, hvaraf i senare lider ingen brist försports,
icke får tillskrifvas upplagsskyldigheten, utan grundar sig på helt
andra orsaker, nemligen uppå den friare handels-communicalion, som Nationerne
emellan blifvit öppnad och medgifven; vid hvilket förhållande det
icke syntes Utskottet vara billigt, att en skyldighet, hvilken, under förutsättning
af de uti Product-placatet åt stapelstädernas handlande beredda
fördelar, blifvit d»a pålagd, skulle fortfara sedan samma förmoner, genom
Författningens upphäfvande i de flesta fall, försvunnit.
Bihang till R, St. Brot. 1834* 8 Samt. ±
19.de
2
Allm, Be sv, och Oecon.-Vtskottets U ti. N:o 101.
Då således saltupplagen icke kunna anses hafva föranled t den tillgång
på salt, sorn nu förefinnes, och härtill kommer, att desamma dessutom
skulle vaia alldeles otillräckliga att afhjelpa en verklig saltbrist, i
händelse en sådan af tillfälliga orsaker kunde inträffa, samt saltnpplagsskyldigheten
fördenskull i intetdera fallet motsvarar ändamålet, så kan Utskottet
destomindre frångå sin förut yttrade mening, att dessa upplag höra upphöra,
som Utskottet anser all den garantie för tillgång å sall, som för närvarande
är behöflig, finnas förvarad uti föreskriften, att stapelstädernas handlande
och skeppsredare höra ärligen importera ett, efter hvarje stads och
omkringliggande orts behof lämpadt qvantum salt; ett stadgande, hvaruti
någon ändring icke är begärd eller af Utskottet tillstyrkt.
Hvad serskildt angår det inkast, att, genom sperrningar af Rikets
hamnar och farvatten under krigstid, salthrist skulle kunna uppstå, så lärer
det med visshet få antagas, att Rikets vidstiäckta kuster omöjligen kunna
underkastas en så beskaffad bioquade, att tillförsel af denna slags vara
kan helt och hållet förhindras, äfvensom att neutrala nationers fartyg alltid
skola finna sin fördel uti att förse landet med sådana förnödenheter, för
hvilkas anskaffande med egna fartyg hinder af en eller annan anledning
kunna uppstå;
hvadan Utskottet, som anser denna omständighet icke heller iwnefatta
något giltigt skäl för saltupplagens bibehållande, alltså vidhåller
sitt förut vördsamt afgifna tillstyrkande, alt stapelstädernas
handlande och skeppsredare måtte från saltupplagsskyldighelen varda
frikallade.
Beträffande anmärkningen, att upphörandet af span målslagren icke
måtte varda utsträckt till de norra provincerne, så har det ej kunnat undfalla
Utskottets uppmärksamhet, att dessa provincer, mera än andra, är o
genom climatet utsatte för missväxt, men enär stadgandet om spanmålsupplagen
icke i någon mon visat sig hafva bidragit lill förebyggande af de härmed
förenade olägenheter, eller i något afseende verkat ett annat resultat,
än det, hvilket af den enskilda omlankan i allt fåll skulle hafva blifvit
frambragt, finner
Utskottet, på de flera skäl, som i dess förra Betänkande blifvit
anförda, sig icke kunna frånträda sin i denna del yttrade åsigt.
Det har äfven, under discussionen af Betänkandet inom Vällofh
Borgare-Ståndet, af Herr Winberg blifvit yrkadt, att Utskottet måtte meddela
yttrande öfver hans i motionen gjorda förslag, att de för försummad
saltimport, genom Kongl. Kungörelsen den 8 Maji 1829, stadgade böter
Allm, Ees>v,~ och Oecon,-Utskottets Ud, N:o 101.
3
måtte försvinna. Af sådan anledning får Utskottet , som ansett
Herr Winbergs berörda förslag, såsom varande framställdt i sammanhang
med frågan om upphörande af saltupplagen, endast afse de böter,
rom finnas stadgade för försummelse deruti, hvaröfver något yttrande ej
var af nöden, då Utskottet tillstyrkt, att dessa upplag måtte försvinna, numera,
sedan Herr Winberg på ofvannärande sätt förklarat sin mening, vördsamt
anföra, att då den stapelstädernas handlande ålagda skyldighet, att
årligen importera vissa qvantiteter salt, bör fortfara att noggrann! iakttagas,
så är det ock nödigt, att fullgörandet af densamma controleras, samt att ansvar
för underlåtenhet deraf eger rum; och på sådan grund finner Utskottet
sig
icke kunna tillstyrka, att Herr Winbergs i berörde hänseende gjorda
framställning må af Rikets Högloft. Ständer bifallas.
Tvänne Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 21 Julii 1834-
Beservationer:
1:0. Af Herr Lundin: ”Tåg reserverar mig emot ifrågavarande Betänkande,
emedan min öfvertygelse är den, att den kostnad, som obestridligen
åtföljer stapelstädernas skyldighet att hålla ständigt upplag af salt,
drabbar consumenten och icke nämnde städers handlande. Att borttaga
denna till sina fördelar kända inrättning, vore i min tanka icke att gifva
lättnad åt consumenten, utan endast att möjliggöra en ökad vinst för köpmannen
& denna nödvändighetsvara, hvilket sannolikt icke bör ifrågakomma,
åtminstone så länge stapelstäderna oförkränkt tillåtas bibehålla deras fastställda
tolag. I öfrigt åberopar jag den tanka i ämnet jag nedlade i Ståndets
Protocoll vid det tillfälle, då förra Betänkandet återremitterades.”
2:0. Af Riksdags-Fullmägtigen Nils Mållsson från Malmöhus Län :
”Då jag icke heller nu kan dela Utskottets åsigt, att saltupplagen böra upphöra,
får jag härvid åberopa min vid Utskottets förra Betänkande bifogade
Reservation.”
Häruti instämde de fleste Ledamöterne af Hedervärda Bonde-Ståndet.
Al
Allm- Be sv, och Oicon.-Utskottets UR A’W ioa.’
N:o ioa..
Ankom till Exp.-Utsk. den a4 JuliL
För njad. t Utlåtande} ,i frågan om< indragning af Biskops—
och; Domprosts-embetena.
Sedan Utskottet* under den 8 sistlidhe April, afgifvit dess Utlåtande
N:o 35* i anledning af väckta motioner om indragning af Biskops- och
Domprosts-embetena, hvilka motioner: Utskottet ansett: icke böra till någon
åtgärd af Rikt ts Höglofl. Ständer föranleda, har delta Utlåtande blifvit
gilladt af Högvördiga Pfeste-Ståndét,. men deremot återremitteradt från de
öfrige 3:ne Ståndénj på grund: af mångå Ledamöters, vid Utskottets behandling
af denna: fråga gjorda, anmärkningar, sorn hufvudsakligen innehålla:
i:o
att Utskottet icke afgifvit den, af flere Mötionairer äskade uppgift
å alla dé göromål,1 sorn förenämnde Embeten tillhöra, på det derigenom
måtte blifva utrönt, huruvida samma göromål kunde på annat sätt
bestridas;:
2:0 att Utskottet icke ingått i pröfning af den egentliga hufvudfrågan,
huruvida Biskops-embetena, vid innehafvarnes afgång, måtte kunna
antingen helt och hållet indragas,, eller ock lill antalet samt inkomsterne
förminskas, och samma befattningar uppdragas åt Consistoriernes Ordförande
eller Domprostarne,. hvilka i sådant fall skulle upphöjas i den Biskopliga
värdigheten med bibehållande af sina löner, samt med någon förbättring
deri, hvarest sådant kunde finnas nödigt; äfvensom huruvida, i händelse
Biskoparne böra bibehållas, Domprosts-embetena skulle kunna upphöra; genom
hvilka föränd) ingar i ett eller annat afseende en betydlig tillgång kunde:
vinnas för folkundervisningens befrämjande ;
3:o att, om Utskottet vöre förhindrad t' att i grundlagsenlig väg
företaga en ordentlig pröfning af detta ämne, Utskottet åtminstone måtte
finna sig uppmanad t tillstyrka, det Rikets Höglofl'. Ständer i underdånighet
begära en undersökning rörande Biskoparnes och Domproslarnes inkomster,.
samt att en (ramställning derom måtte föreläggas Rikets Ständer vid nästkommande
Riksdag.
Efter noggrannt öfvervägandé af hvad sålunda mot det afgifne Utlåtandet
förekommit,. får Utskottet nu, täll besvarande deraf,, vördsamt an--  föra följande:
Allm. Bero.- och Oecon.-fjc skottets lid, N.o lOi.
5
Hvad forst angår den omständigheten, att Utskottet icke meddelat
en uppgift å Biskoparnes göromål, till utrönande af deras större eller mindre
umbärlighet, så har Utskottet funnit sig härvid böra erinra, att, då i
Utlåtandet tydligen uppgifvas och åberopas dé arne liufviulsakliga och väsendtliga
befattningar, för hvilkas utöfning Utskottet funnit Biskops-embetena
böra bibehållas: nemligen tillsynen öfver Religionsvården och uppsigten öfver
Läroverken samt Undervisnings-väsendet,-ansåg Utskottet eiv dölailerad
framställning af de speciela föreskrifter, som i afseende på dessa befallningar
tid efter annan blifvit meddelade, vara destomindre behöflig, sorn man
svårligen af en sådan, äfven om den vöre så fullständig,, som möjligt, skulle
ku-nna erhålla en tillförlitlig grund för pröfningen af ifrågavarande
ämne.
Men då en uppgift å Biskoparnes Embetsgöromål ytterligare af flere
Ledamöter, synnerligast inom Hedervärda Bonde-Ståndet, blifvit äskad, viii
Utskottet nu meddela hvad så val af Kyrkolagen oell Skolordningen, som
af andra allmänt kända och tillgängeliga Författningar inhemtas, nemligen
att Biskoparne böra: hafva tillsyn i Stiftet öfver Församlingen och dess
Lärare; hålla visitalioner, sjelfve eller genom någon Consistorialis eller annan
tillförlitlig man, årligen i en viss trakt af Stiftet, så alt, om möjligt,
visitationen inom 4 “ 5 år kan öfver det hela vara fulländad; sammankalla
och hålla Prestmöten hvart 3:dje år; hålla Consistorium i hvarje vecka;
examinera, jemte Consistoriales, vid Prest- och Pä stora 1-E x a min a och öfvervara
Disputalions-acter; ordinera Prester; installera Kyrkoherdar; tillsätta
Contracts- eller Härads-Prostar; såsom Prteses i Consistorium ordentligen
afhandla allt med Capitulares; vara föreståndare, jemte Landshöfdingen, öfver
Hospitalen i Länet; samt hafva speciel tillsyn öfver de Församlingar,
der de sjelfve äro Pastorer. Derjemte åligger det Biskoparne, såsom tillhörer
, ali: hafva uppsigt öfver Läroverken i Stiftet och deras Latare;
tillsätta alla Yicarier derstädes, och deltaga med ante röster vid Ordinariers
tillsättande, samt öfvervara examina, praetiska! undervisningsprof och
specimina..
Beti äflande dernäst den allmännast gjorda anmärkningen, att Utskottet
icke inlåtit sig i pröfning af den egentliga hnfvudfrågan, eller af de på
åtskilligt sätt framställda förslag, rörande dels Biskops- dels Domprosts-embetenas
upphörande och lötternes indragning till understöd för folkundervisningens
befordrande, så löianlåtes Utskottet fästa Rikets Hög loll. Ständers
uppmärksamhet derpå, att atj §. i Regeringsformen stadgai : det. ErkeBiskop:en
och Biskop frue skota > utnämnas af. Konungen bland de Tre-.j tom
6
Allm, Besv.- och Oecou.-JJtsk. Ur/, N;o roa.
på förslag uppföras; att i3:de §. i Riksdags-Ordningen innehåller, att, utom
elt visst antal Kyrkoherdar och Comministrar från hvarje af Rikets, till
namnen upptagne, Stift, hvilka dertill väljas, skola Erke-Biskopen och Biskoparne
till Riksdagen af Konungen kallas; samt alt Biskoparne och sarntelige
Presterskapet, genom de för dem utfärdade pfivilegier af den itiOctober
1723, blifvit försäkrade örn ett orubbadt bibehållande af alla dem förunnade
löneförmoner och inkomster. Ty 4 §. al samma privilegier innehåller
följande: ”Alle Biskopar — ■—• — och alle Prester i gemen skola
oforändradt bibehålla , efter gammal häfd, sine Biskopsstiftj Prcebende
Socknar och Hemman, Prestegårdar i Städer och på Landet, IndelningsStommer
vid deras Annexer, Tomter, Capellanshemman och Boställen,
— — — 1—> med alla tillhörigheter, ehvad namn de hafva kunna, som
anten urminnes häfd är pä, eller af andra lagliga skäl kunna bevisas dertill
lyda. — — — — — Presterskapet confirmeres ock all härtills
åtnjuten Tionde, Pastoralier och rättigheter, sä att de af vederbörande
rigtigt skola utgöras. — — —• —• — — — — — — — —
Äfven stadfästes hvad Presterskapet härtills njutit uti kyrkoherbergen af
Jvonungs-tionden, som till Biskopars — —■ — Kyrkoherdars i Städer och
på landet, —- — — — — — underhåll och lön förordnadt är, —
— — ■— Vid sådant förhållande, och enär frågan om upphäfvande af
Biskops-embelen i allmänhet således förutsätter en grundlags-förändring,
som af Oeconomie-Utskottet icke kan upptagas till pröfning, samt Biskoparne
och Kyrkoherdarne i städerne och på landet, följaktligen äfven Dumpr
östar ne, befinnas försäkrade ej allenast vid deras öfriga inkomster utan
äfven serskildt vid åtnjutande af den dem anslagne Krono-tionde; hvaraf
följer, alt indragning i deras inkomster, enligt 1 x.\ §. Regeringsformen, icke
kan ega rum, utan Högvördig» Presle-Ståndets eget begifvande, anser
Utskottet sig äfven nu förhindradt att, i afseende på denna fråga, vidtaga
en sådan behandling, som genom motionerne i ämnet blifvit äskad och
åsyftad; men, ehuru Utskottet vidblifver sin i det återremitterade Utlåtandet
anförda mening, att Biskopar böra finnas, såsom Styresmän för den
andeliga förvaltningen och i sådan egenskap tillräckligen lönas — har Utskottet
dock härmed ingalunda velat bestrida, att icke en reglering af deras,
äfvensom af Domprostarnes löneförmoner, kan vara nyttig och äfven
af flera vigliga skäl påkallad. Det är icke obekant, att flere Biskopar åtnjuta
ansenliga inkomster i jemförelse med dem, sorn åtfölja Rikets högsta
Embeten, hvaremot andre Biskopar icke lära hafva större löner, än sorn
fullt ut erfordras för egenskapen af deras befattning. Någon indragning och
Allm. Ecsv.- och Oecon.-Utsk. XJil, N:o 102.
7
jemkning sjmes således vara lämplig ocli billig. Må bända förde äfven på
nere ställen, genom Biskops- och Domprosts-embetenas sammanslående, lönebesparing
kunna vinnas, och sålunda, på ett eller annat sätt, tillgång beredas
för folkundervisningens befrämjande, som med ändamålet för dessa
Embeten står i så nära sammanhang och på det ömaste bör behjertas.
För alt kunna föreslå en sådan reglering, som vore lämplig och ändamålsenlig,
erfordras dock — äfven om inga andra binder hade mött —
en kännedom af så många locala och speciela förhållanden, som hvarken
af Utskottet eller af Rikets Ständer kan förväntas.
Utskottet finnér således, i sakens nuvarande skick, någon annan utväg
icke kunna och böra vidtagas, än att en vederbörlig undersökning må
begäras, rörande så väl Biskoparnes som Domprostarnes löne-inkomster.
Emot en sådan, blott förberedande åtgärd lärer någon svårighet
icke böra förväntas ifrån det Ilögvördiga Preste-Ståndet, enär härmed ingalunda
åsyftas någon förminskning i hvad nuvarande Biskopar och Domprostar
innehafva, utan endast en lämpligare och billigare reglering för framtiden.
Den anda, som under innevarande Riksdag röjt sig inom detta Stånd,
torde fast hellre berättiga till den förhoppning, att Preste-Ståndet lemnar
sitt bifall till det förslag, Utskottet här nedan framställer; och då i allt
fall, för framgången af ett sådant förslag, endast erfordras 2:ne Stånds sammanstämmande
bifall, finnér Utskottet sig böra vördsamt
tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer, att i underdånighet anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes låta företaga en undersökning till utrönande af Biskoparnes
och Domprostarnes löne-förmoner, samt huruvida dessa Embeten
på några ställen må kunna förenas; äfvensom att Kongl. Maj:t
derefter ville låta upprätta och för Rikets Höglofl. Ständer vid nästinstundande
Riksdag framlägga ett förslag, hvilket, jemte en deri
upptagen, tillräcklig och jemnare fördelad aflöning för Rikets Biskopar,
äfven utvisar den tillgång, sorn genom en reglering i detta
afseende kunde, i händelse Ilögvördiga Preste-Ståndet till förslaget
lemnar sitt begifvande, blifva att för framtiden påräkna,
såsom bidrag till folkundervisningens befrämjande.
Hvilket dock, jemte en Ledamots serskilda tanka, Rikets Höglofl,
Ständers egen ompröfning vördsamt underställes.
Stockholm den 21 Julii 1834-
s
Allm. Besv.- och Öecon.-Vtrk. Bet, :N:o i e3.
Reservation
af Prosten Herr Doctor Björkman emot den föreslagne löne-undersökningen,
hvars resultat lian ansåg på lättare vägar och äfven vid denna
Riksdag kunna vinnas.
N:o io3.
Ank. till Exp.-Utsk. den a5 Julli.
Betänkande j i anledning af väckte motioner om åtskilliga förändringar
i Författningarnej rörande Bergs- och Jernhandteringen
i Paket.
1 detta ämne har Utskottet fått till handläggning emottaga följande
motioner :
Frän Höglo fl. Ridder skåpet och Adeln:
Herr Lagerhjelms;
Från Högvördiga Preste-Ståndet:
Herr Contracls-Prosten P. G. Svedelii;
Från Wällojl. Borgare-Ståndet:
Herrar Wccrns, Totties och Fries’s;
Från Hedervärda Bonde-Ståndet:
Riksdags-Fullmägtige Per Perssons från Örebro Län och Lars
Perssons från Westerås Län.
Hvad i dessa motioner blifvit yrkadt och framställdt innefattar nedanstående
förslag:
1:0. Fri Tackjerns-handel inom hela Riket och deraf följande rättighet
för Bruksegare i allmänhet, ehvad deras tillverkning är grundad på
Köpe-taekjern eller egen Tackjernsblåsning, att efter behof och omständigheter
upphandla- och använda Bergslags-tackjern.
2:0. Obehindrad utförsel till utrikes ort af Tackjern emot tull, den
en Motionair ansett höra bestämmas likasom för annat gjutgods, och en annan
trott ej böra öfverstiga 20 procent af varans gångbara inrikes pris;
hvilket förslag af Herr Fries blifvit framställdt endast i afseende på Småland
-
'Allm. Besv.- och Öecon.-Utsk. Bet, Nio 103. 9
liintiska Brukens Sjö- och Myrmalmstackjern, som för gjuterier skall vara
användbart, men lemnar kallbräckt stångjern, af sämre beskaffenhet; varande
sistnämnde förslag under discussion inom Wällofl. Borgare-Ståndet, såsom
olämpligt, motsagdt af Herrar Santesson och Ekerman, hvilka ansett det
betänkligt att exportera ett råämne, som inom Riket kan förädlas och ett
tillstånd dertill möjligen föranledande till missbruk, som svårligen skulle
kunna förekommas.
3:o. Fri tillverkningsrält inom och utom Bergslag för hvarje smideshärd
med 45o eller 5oo skepp, smide, och deröfver, så i anseende till
lillverkningsbelopp, som arbetsmetod, dock emot förhöjd skatt; och derjemte
lika rättighet för härdar med lägre smide, men mot frivilligt åtagande
af en extra beskattning eller inlösande af så mycket smide, som brister uti
45o skepp, per härd, efter de af Herrar Lagerhjelm och Rothoff ’ uti förslag
till Smidesstadga, angifne grunder; i sammanhang hvarmed blifvit föreslaget,
att Bruksegare, hvilken framgent ville bibehålla begränsad smidesrätt, borde,
om han med öfversmide beträddes, straffas såspm för uppsåtlig undansniilning
af Kronans rätt.
4 :o. Utvidgad rätt till Bergsmanshamrars anläggande,
5:o. Att ämnesjern för manufacturverken måtte, äfven från Bergsmanshamrar
och Bruk inom Bergslag, få fritt försäljas emot reeognitions-afgift
och ulan afräkning på Brukens hammarskatt eller restsmide.
6:0. Obegränsad frihet att inom och utom Bergslag få förädla tillverkadt
stångjern till manufactursmide eller stål.
7:0. Att Bergs-Styrelsens inseende öfver grufvebrylnmgen måtte inskränkas,
Gimfvefogdar afskaffas samt förändrade stadganden meddelas, angående
mutsed lars utgifvande, utmals läggande och jordegare-rättens bestämmande.
8:0. Alt fullkomlig frihet i tackjernstillverkning måtte medgifvas,
likasom i hvarje annan industrigren, och, såsom följd häraf, den, som har
både hytta och hammare, ega rätt att, efter sin beqvämlighet och fördel,
tillverka tackjern eller stångjern; samt skyldigheten alt producera tackjern,
för att draga skatt, upphöra.
9:0. Att stämpling af tackjern, likasom Bergsmansjernets utmärkande
med en egen, varans värde nedsättande stämpel, må upphöra.
10:0. Att skyldigheten att vågföra tackjern Och andra jernproducter,
serdeles vid uppstadsvågarne, måtte försvinna, utan att likväl rättigheten
dertill, för den sig deraf begagna vill, borttages.
Bihang till R. St. Brot, i834> 8 Samt. *
19.de
IO
Allm. Besv - och Oecon.-Utsk. Bet. N:o 103.
11:0. Atl en förbättrad hjrttestadga, serdeles med afseende på beredande
af ett ordnadt sambruk, der flere enbrukare finnas, måtte utfärdas;
men deremot Skrå eller Embete inom Masinästeri-Slalen upphöra, samt
Jernvräkeri-förordningen och Hammarsmedsordningen, såsom olämplige och
öfverflödige, tillika med nu gällande stadganden, angående öfver- och undersmide
samt recognitionssmide, jemte dermed förenade kostsamma och ändamålslösa
controler, upphäfvas.
12:0. Att gjutgods-tillverkningen uppmuntras, med afseende på ökad
consumtion af tackjern, samt att de Författningar, hvilka, till bestämmande
af vilkoren för nja verkstäders anläggning, med afseende å förutvarande
jernverks betryggande, finnas nödige, icke må försvåra eller motverka nya
jernverks anläggande i de orter der ingen skadlig collision kan ega rum,
ej heller lägga hinder i vägen för införandet af förbättrade tillverkningsmethoder,
hvarigenom utländska uppfinningar i yrket kunna tillegnas Svenska
jernhandteringen.
Detta allt, jemte det Författningarne i omförmälde frågor innehålla,
har Utskottet tagit i öfvervägande och dervid kommit lill den öfvertygelse,
att en Öfvergång till en friare tackjernshandel och smidestillverkning
För beredas och flere onyttige band borttagas, hvilka numera äro hinderlige
för jernbandleringens utveckling och ändamålsenliga bedrifvande i stort,
så vida ej denna industrigren skall upphöra att åt landet gifva den vinst,
som från längre tid tillbaka varit afsedd, och äfven för framtiden måste
påräknas af den vara, som utgör Rikets hufvudsakligaste bytesmedel med
utländningen. Att likartade åsigter hos Styrelsen äfven gjort sig gällande
synes böra slutas af de åtgärder, som för införande af förbättrade smidesmethoder
och omarbetning af Bergs-författningarna i allmänhet under senare
åren blifvit vidtagne, hvaribland må nämnas: att förslag till!forändrade
Grufve-, Hytte- och Smides-Sladgar blifvit, uppå Kongl. Maj:ts Nådiga befallning,
af serskilde Comiterade afgifne och redan i832 till trycket befordrade;
alt, genom Kongl. Bergs-Collegii Kungörelse den 21 Mai s 1833, Bruksegare
till i835 års slut i allmänhet fått sig rättigheten tillerkänd, alt efter
skeende anmälan förändra eller utvidga verkstäderne för antagande af sådane
smidesmethoder, hvarigenom en förbättrad tillverkning åstadkommes; och
att Kongl. Maj:t, uppå bemälde Collegii gjorda underdåniga framställning,
om förberedande åtgärders vidtagande, för införande af friare Smides-författningar,
uti Nådigt Bref den 24 Maji sisth år anbefallt en fullständig undersökning
inom Bruks- och Bergslags-districten till utredande af hit hö
-
Allm, Bcsv.- och Oecoti.-TJtsk. Bet. N;o io3.
Ii
rände ämnen; hvilken undersökning, redan förlidet år påbörjad och fortgående,
likväl icke förrän nästa år förmodas blifva fullbordad.
De allmänna grunder för en friare smidesrält m. m., hvilka Utskottet
går alt föreslå, åsyftas derföre icke att tillämpas, innan förenämnde undersökning
för sig gått.
Utskottet anser emedlertid det vara magtpåliggande, att införandet af
ett friare system för jernhandleringens bedrifvande sker med tillbörlig varsamhet,
för att ej åstadkomma en våldsam rubbning af de förhållanden, sorn
hittills egt rum, eller ett förnärmande af de rättigheter, som genom privilegier
och äldre författningar blifvit betryggade. Bland vilkoren för bergsliandleringens
bestånd och utvidgande måste skogslillgången räknas för ett
af de bufvudsakliga, hvadan en ständig uppmärksamhet härå bör betrygga
hela landets fördel af näringens vidmagthållande under kommande tider,
äfven i strid med enskildes, för ögonblicket någon gång med det allmännas
olika interesse. Om de skogar, hvarå kolförråd hemtas, alla innehades af
sådane egare eller bergverksidkare, af hvilka man kunde vänta en ändamålsenligare
och bättre beräknad hushållning dermed, skulle bergverksanläggningar
må hända utan äfventyr kunna lemnäs oberoende af undersökning om
kolfångst; men under närvarande förhållanden, då kändt är, att många bruk
helt och hållet eller till en del begagna köpekol, producerade af en mängd
jordegare, hvilka af deras små passioner vilja hemta den hastigaste möjliga
inkomst, utan afseende på den skogsbrist, som i framtiden kan inträffa; torde
det, med af erfarenhet gillade Stats-oeconomiske grunder, ej vara förenligt
att i detta afseende lossa alla band eller mycket afvika från hittills
gällande stadganden.
1:0. I afseende på tackjernshandehx har genom Kongl. Förordningen
den 3o Junii 1820 en utvidgad rättighet blifvit meddelad de Bruksegare,
sorn ej ega egen tackjernsblåsning, sålunda att de ega inköpa deras
behof från hvilken Bergslag spm helst; men häraf har, för bergsmansnäringen
åtminstone, någon märkbar fördel ej inträffat. En i allmänhet fri oeh.
obegränsad tackjernstillverkning i Bergslagerne låter icke väl förena sig med
ett privilegieradt antal köpare, hvilka dessutom, hvar för sig, äro inskränkte
till en bestämd årlig köperätt till tackjern; och lika onaturligt är tvånget
för en del Bruksegare, hvilkas smiden blifvit på egen tackjernsblåsning grundade,
att använda egna skogstillgångar på en för dem kostsam tackjernstillverkning,
om än tillgång på bättre tackjern finnes, till ringai elpris än det,
hvartill samma vara af dem sjelfve kan åstadkommas. Bergslagerne äro i
förlägenhet, i följd af bristande afsättning, och kunna efter allt utseende ej
12
'Allm, Beiv. och Oecon,-Ut skottet: Båt. N:o soj,
lyftas härutur, utan medgifven fri tackjernshandel, hvilken otvifvelaktigt är
ett bland de första vilkoren för Svenska jernhandteringens framskridande
till en högre utveckling. Ulskollet anser sig derföre höra vördsamt till
styrka
:
att Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att handel med tackjern inom Riket måtte fökiaras fullkomligt
fri och oberoende, så att, utan hinder af de inskränkningar,
som nu förefinnas, det må för hvar och en vara öppet leni nåd t
att köpa och sälja tackjern, från och till hvilken inrikes ort och
till hvad belopp som helst.
2:0. Vidare är yrkadt fri utförselaj tackjernj emot tull; men om
jernförädlingens fortsatta bedrifvande inom landet vid dertill redan inrättade
verkstäder anses vara af vigt; 0111 värdet af vår jern-export icke allenast
skall kunna upprätthållas, utan efter önskan ökas, samt det förädlade
jernets afsättlighet befordras genom tillverkningens bedrifvande enligt förbättrade
melhoder och på ett förmonligare sätt, genom de nog mycket
spridda små tillverkningarnes sammandragande och mera fabriksmessig»
drift; om ett nyttigt användande anses böra befrämjas äfven af de ifrån
Bergslagerne och de större jernmalmsfålten aflägsne skogar, hvilkas enda
eller åtminstone hufvudsaklig» värde och användbarhet beror på den jernförädling
och öfriga bruksrörelse, sorn derstädes bödrifves, och om ändtligen
upprätthållandet af jernbruksrörelsen i allmänhet ännu förtjenar alses, såsom
en för både folk och stat vigtig angelägenhet, så torde en klok omtanka om
eget väl böra säga oss, att utförsel af tackjern, det förnämsta råämnet till
förädling, för utländska handeln, med hvars bearbetande en betydlig del af
landets folkmängd dagligen sysselsattes, icke är rätta medlet att nu tillgripa,
om det än synes ligga närmast för handen, till undanrödjande af den
tillfälliga förlägenhet, hvari några tackjernsbergslager för närvarande sig
befinna.
Det torde icke vara svårt att inse, att pä samma gäng som utförsel af
Svenskt tackjern blef tillåten, emot en sådan tull som gjorde exporträttighetens
begagnande i stort möjlig, skulle ej blott de bästa taekjerjjssorterna exporteras
och de sämre qvarblifva, utan ock Rikets stångjernshandel på utrikes ort
efterhand minskas och snart nog alldeles upphöra; ty det kan såsom säkert
antagas, att den Engelska industrien ej skulle försumma att tillegna sig fördelen
af Rikets nuvarande förnämsta exporthandel, den med stångjern, genom det medel
vi sjelfve erbjödo densamma, alt just medelst upplåtandet af våra utmärkt
goda lackjernssorter gifva ett ökadt värde åt dess deraf beredda jernfabrikater af
Ållin, Besv.- och Oecon.-Utsk. Bet, Nio io3.
»3
alfa slag. Engelska jernlillverkningen skulle då först fullkomligen kunna uttränga
del Svenska stångjernet, och de utländska jernverkscgarnes förkofran skulle af
oss sjelfve bereda», på de flesta Svenska Bruksidkares bekostnad, eller, rallare
sagdi, grundas på desse sistnämndes fullkomliga undergång, enär del är
uppenbart, att de ej skulle kunna bestå vid en uppkommen täflan emellan
Svenska tack jerne ts förädling i stort med Engelska stenkol, vid de i långland
varande förädlingsverken, och samma jerns förädling med trädkol vid
våra, i anseende till tillverknings-beloppet, inskränkta verkstäder. Skulle
åter en så hög lull bestämmas, alt utförsel af tackjern med fördel ej kunde
företagas, skulle blotta utförsel-tillåtelsen föranleda, redan under närvarande
förhållanden, försökta, svekfulla oell falska uppgifter derom, att Engelska
jernet vore af Svensk tillverkning, och. skada såmedelst tillskyndas liikets
jernhandel.
Alt, på sätt Herr Fries föreslagit, serskildt tillåta utförsel af sjö- och
myrmalms tackjern synes ej heller hvarken lämpligt eller af behof'vet påkallad
t. Cöntrolen emot missbruk och emot bättre tackjernssorters exporterande
blefve svår och nästan omöjlig. Behofvet af tackjern till gjutning,
dertill det uppgifna medgifvils vara tjenligt, är inom landet i starkt tilltagande,
och ifrågavarande tack jernssort, sorn relativt kostar mindre i lill verkning,
än åtskillige andre tackjernssorter, betalas likväl högre än flere Bergslagers
tackjern.
På desse anförde skäl finner Utskottet sig böra
vördsamt afstyrke tillstånd till utförsel af tackjern, äfven om det
blifvit tillverkadt af sjö- och myrmalm.
3:o £a). Medgifvande! af en fri och obegränsad tillverknings) ätt
inom tillåtna och i förhållande derefter beskattade smidesverkstäder synes
visserligen vara lika billigt, sorn det med säkerhet bör kunna anlagas, att en
sådan rättighet skall blifva ett verksamt medel till industriens uppmuntrande
och ett ibland vilkoren för en möjlig täflan med uCländningen, i anseende
till jernhand teringens mera fabriksmässiga och derigenom tillika förmonligare
bedrifvande. — Då man utgår från denna, i sig sjelf rigfiga
princip, måste jemväl medgifva», att sedan , medelst tackjernshandelns o v i 1-  korliga Digifvande, det första steget blifvit taget till jernhandteringens friare
utveckling, så följer derefter i ordningen att på ett ändamålsenligt sätt
reglera hela det närvarande systemet för stångjerns-tillverkningens privilegierande,
friare utöfning, samt dess dermed sammanhang egande beskattning.
Vore det- således nn fråga derom, att från början tilldela privilegier
eller anläggningsrätt till härdar, så inom sorn utom Bergslag, så kunde nå
-
Allm. Besvoch Oecon.-Unkot. Bet, N» 103.
gol tvifvel ej uppslå, att icke samma fria tillverkningsrält borde, emot lämplig
skatt, tillerkännas aila härdar inom och utom Bergslag, hvilkas tillveikniug
då kunde grundas på motsvarande, för behofvet tillräckligt skogsfång;
men då skulle också följden deraf blifva, att härd-antalet i det liela kom
att blifva vida mindre än det nu är; och det lärer såsom obestridligt få
antagas att, så vida tackjernstillverkningen i Bergslagen skulle kunna uppehållas,
jemte smidet, vid dess nuvarande höjd, så kunde, utan andras förfång,
derstädes icke gerna privilegieras mer än vid pass 200 härdar, i stället
för de nu befintlige, som, enligt hvad Utskottet inhemta!, och bifogade
Tabell närmare visar, utgöra 32 [, med ett skattlagdt smide af 109,000
skeppund, hvilket smide dessutom är så ojemrtt fördeladt på bordarne, att
då vid Q2 Bergsmanshärdar årliga smidesrätten utgör endast omkring 17000
Skeppund, eller 188 Skeppund per härd, i medeltal, så bestiger sig smidet
för öfrige 22g verkstäderne till nära 110g 92,000 skeppund, eller ungefär
401 skeppund per härd.
Utom Bergslag finnas deremot för närvarande 846 härdar för ett sammanräknadt
smide af något mer än 316,000 skeppund, hammarskatten alltid
oberäknad, motsvarande sålunda öfver hufvud ett årligt smide per härd
af 3^4 skeppund; hvarförutan det förljenar anmärkas, dels att, då, utom
bersiagerne skogstillgången för smidet i allmänhet anses någorlunda tillräcklig,
är deremot förhållandet i flere bergslager sådant, att det nu tillåtna
smidet, kanske redan till någon del, i anseende till skogsfångst, drifves på
grufve-brytningens och tackjerns-tillverkningens bekostnad, dels äfven att
smidet inom Bergslag drager en relativt lägre skatt än det utom Bergslag
varande, af hvilket sistnämnde allt det smide, som efter år i8o3 tillkommit,
är belagdt antingen med dubbel hammarskatt, eller med den diyga så
kallade recognilions-afgiften, sorn vanligen utgör 36 h \o sk., ända till En
R:dr B:co per Skeppund.
Att nu ulan åtskilnad tillåta en obegränsad smidesrätt vid alla befintliga
härdar, vore derföre detsamma, som att, utan allt afseende på skogs*-  tillgång, bevilja ett ökadt smide af 110 å 120,000 skeppund stångjern, deraf
tilläfventyrs 5o,ooo skeppund skulle uppkomma inom Bersiagerne, af hvilka
några hafva så knappt skogsfång, att redan för deras nuvarande tillverkning
de angränsande orternes skogar måste tillitas; och skulle en sådan åtgärd,
under nuvarande förhållanden alltför mycket ingripa uti ägande-rätten
eller bruksegendomarnes relativa värden, helst den omedelbara följden af
tlylik smidestillökning i Bergslagerne blefve, för de Bruk utom Bergslag,
som på köpefrackjern äro grundade, ett öfver måttan uppstegradt tackjerns
-
Allm. Be sv.- och Oecon.-Utsk. Bet. N;o io3.
i5
pris och omsider saknad tillgång för dem på detta, för Verkens drift alldeles
oumbärliga råämne.
För det ändamål, som nu egentligen sökes, beliöfver man emedlertid
ingalunda blottställa jernhandteringen och måhända hälften af dess idkare
lör en så förstörande eris, som onekligen måste inträffa, om en alldeles
ovilkorlig smidesrätt skulle öfverallt beviljas vid den mängd verkstäder,
som tillkommit under restricLiva vilkor, och som, utom de Författningars
tillvaro, hvarigenom smidesrätten hållits inskränkt, icke ens fått
anläggas, i anseende till bristande skogs-tillgång för deras behöriga drifvande.
Några af Motionairerne hafva väl insett detta och derföre endast föreslagit,
att fri smidesrätt skulle beviljas vid de härdar, hvarest det privilegierade
smidet förut uppginge till 45o å 5oo skeppund, hvarvid de dock
gjort det tillägg, att de Bruksegare, som ej hade ett så högt smide, skulle,
emot en viss åtagen skatt eller lösen för det häri bristande beloppet, kunna
vinna samma ändamål. — Emot det senare förslaget synes dock med
skäl kunna invändas, att, så länge som ännu skogsfång anses böra utgöra grunden
och rälta vilkoret för smidesrätt, så synes också tillgång n derpå böra
blifva enda skälet, ej mindre för den ökade, eller till och Ined mångdubblade
tillverkningen vid de gamla härdarne, än för den smidesrätt, som viii
nya verkstäder sökes. Att i stället, mot en betingad högre inkomst för Staten,
tillåta högre smiden, utan afseende å skogsfångst, vöre att bereda tillfälle
för den starkares rätt att företrädesvis göra sig gällande, eller med
andra ord, alt, för en ökad Slats-inkomst, öppet tillåta den ene Bruksegaren
att fritt lå göra inkräktningar på angränsande bergverksegares hittills
innehafda och erkända rättigheter.
Uppå nu anförde grunder och med fästadt afseende på det högst olika
förhållande, som inom Bergslag nu eger rum, så i anseende till befintlig
skogstillgång, som det derstädes mera allmänna missförhållandet emellan
sraides-verkstädernes antal och det privilegierade smidesbeloppet, anser derföre
Utskottet införandet af den friare smidesrätten, ehuru nyttig och nödvändig
den är, ej kunna på föreslagna sättet verkställas, utan en alltför våldsam,
för beståndet af egande-rälten samt allas skäliga rätt och anspråk
på skydd mot inbördes intrång, nog äfventyrlig brytning; hvaremot Utskottet,
till ändamålets vinnande på ett sätt, hvarigenom öfveigången till det
friare närings-systemet kunde beredas med minsta möjliga rubbning uti
Bruk-egares inbördes rättigheter samt i öfrigt uppkorane förhållanden, tror
sig böra vördsamt föreslå
iG
Allm. Etsv - och Oeco».~TJt'k. Bet. N:o to3.
en underdånig anhållan af Rikets Höglofl. Ständer lios Kongl.
Maj: t derom:
att utom Bergslag fri lillverkningsrätt medgifves vid alla de Bruk,
hvarest hela det tillåtna smidet uppgår till minst 4^o skeppund,
på hvarje härd räknadt; äfvensom vid alla andra Bruk, der genom
behörig undersökning kan ådagaläggas, att skogstillgången, utan
öfrige Bergverks förnärmande, för nyssnänmde smidesbelopp på
hvar och en derstädes befintlig härd är tillräcklig;
att inom Bergslag samma fria tillverkningsrält tillerkännes de
Bruk, som antingen redan ega 45o skeppund smide, eller deröfver,
på hvar härd, eller ock med vederbörlig undersökning visa
sig ega skogsfångst, tillräcklig ej mindre för det äldre och det tillökade
smidesbeloppet, än äfven för en oförminskad tackjerns-blåsning
till afsalu, der sådan förut egt rum;
att inom och utom Bergslag enahanda smidesrättighet tillägges
så väl Bruksegare, som Bergsmän, hvilka antingen medgifva härdantalets
inskränkning i den morn» att gamla smidesrätten på qvarvarande
härdar motsvarar minst 4^o skeppund på härden, eller
ock kunna genom sammanflytlning af sådane smiden inom samma
ort, för hvilka kolfångsten till större eller mindre del är gemensam,
tillvägabringa den härförut angifna, såsom allmän grund gällande,
proportionen emellan smidet och härd-antalet; och
att, i händelse de föreslagne grunderne för, smidesrätten af Kongl.
Majit i Nåder gillas, ett förslag lill nödige förändringar i beskattningen
måtte uppgöras och Rikets Slöglofl. Ständer i Nåder
föreläggas.
3:o (b). Hvad det föreslagna högre ansvaret för Öfversmide beträffar,
synes detsamma desto mindre böra komma i fråga, som, enligt Kongl.
* Förordningen den 17 December i83r, böter för öfversmide redan äro bestämde
till det betydliga beloppet af det öfversmidda jernets halfva värde;
hvadan Utskottet
afstyrker framställningen om förhöjdt ansvar för Bruksegare, som,
med bibehållande af begränsad smidesrätt, kunde med öfversmide
beträdas.
4:o. Beträffande dernäst förslaget om utvidgad frihet till Bergsmanshamrars
anläggande', så enär skogstillgången inom Bergslagerns nästan
öfverallt lärer vara redan disponerad och antalet af nuvarande Bergsmans
här
-
Allm, Best.- och öccon -Utsk, Bet, N:o io3.
r7
härdar, utgörande, på sätt här ofvan finnes anfördt, 92 härdar för 1^,358
skeppund smide, är mer än dubbelt högre, mot hvad för privilegierade
smideslillverkningen verkligen erfordras; föranlåtes Utskotlet alt
vördsamt afstyrka all vidare utsträckning af rättigheten till Bergsmans
h a m rars an bigga 11 de.
5:o. De StåJigjernsverk inom Bergslag, hvilka genom sam man flyttning
eller inskränkning af härdantalet finge deras smiden reglerade på sätt
ofvan är föreslaget, med derefter lämpad skatt, borde, såsom följd deraf,
c ga att till Manilj adur verken fritt och till obegränsadt belopp afyttra deras
ämnesjern; men att utan ett sådant vilkor i allmänhet bevilja Bruk-och
Bergsmansbarn rar inom Bergslag den rätt till oinskränkt ämnesjernstilj verkning,
som, genom 17 §. i Kongl. Förordningen den i5 Junii i8o3, blifvit
Stångjernsverken utom Bergslag medgifven, vore nära nog att inom Bergslag
bevilja oinskränkt smide på härdarne, fastän koltillgången på flera ställen
är knappt tillräcklig för det till beloppet inskränkta smide, som der
för närvarande finnes. Af sådan anledning, och i enlighet med de grun
der
här ofvan äro utvecklade, anser Utskottet sig endast på det sätt kunna
understödja framställningen i 5:te punkten, att Utskottet vördsamt tillstyrker
Rikets Ilöglofl. Ständer,
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om öppen rättighet
för Bergsmanshamrar och Bruk inom Bergslag, hvilka, i den ordning
Utskottet föreslagit, vinna obegränsad smidesfrihét, att utan
inskränkning få till manufacturverken försälja deras ämnesjern.
6:0. För ädlings-r ätten af Stångjern till manufadur smide eller stål
är i allmänhet utom Bergslag icke annorlunda begränsad än af koltillgången,
eller verkstädernas antal och beskaffenhet; äfvensom det inom Bergslag
uppå Bruksegare beror att antingen tillverka stångjern eller utbyta någon
del af denna tillverkning mot manufactursmide eller stålberedning, efter
det förhållande befintlige koltillgångar medgifva. Då således någon förändring
i Författningarne bärom för närvarande icke synes vara af omstäudigheterne
påkallad, i synnerhet som manufacturtillverkningen visat sig i
sådant aftagande, att under senare åren vid pass 18,000 skeppund, för densamma
privilegieradt ämnessmide, blifvit tills vidare till stångjernssmide
förvandladt; så hemställer Utskottet vördsamt,
att hvad i förenämnde afseende blifvit uti 6:te punkten föreslaget
icke må till någon Rikets Ilöglofl. Ständers åtgärd föranleda.
Bihang till R, St, Brot, 1 g 34. 8 Sami, %
1 'jule Häftet.
18 Allm. Besv. och Oecon,-Urf*. Bit. N:o jo3.
7:0 (a). Bergs-Styrelsens jemte underordnade Tjenstemäns inseende
öfver Grufvebrytningen anser Utskottet vara af vigt, derföre att grufvorna
må hrytas på ratt bergsvis och ej på sådant sätt, att grufve-ras kunna
inträffa, eller malmfyndigheter antingen förbigås eller för efterkommande
göras oåtkomlige. Grufvefogdar tillsättas och lönas i allmänhet af grufveegarne,
utom vid några få odalgrufvor, der de af Bergslagerne lönas och
af Bergs-Styrelsen förordnas, till iakttagande af B rgslagernes rätt. Deras
bibehållande torde medföra ordning vid grufarbetet, utan att deras aflöning
kan såsom någon ändamålslös utgift betraktas; och får Utskottet derföre
afstyrka bifall till framställningen om upphörande •af Bergs-Slyreisens
inseende öfver grufvebrytningen och om Grufve-Fogdars afskaffande.
7:0 £b) Hvaremot och^då det nu gällande sätt att förvärfva eganderätt
till grufvor, eller efter antagen benämning, grufvors upptakt och inmutande,
innefattar ett verkligt förnärmande af andras lätt och vid tillämpningen
medför olägenheter för hela commtiner, hvilka på förhand ej kunna
tillse eller bevaka deras på dylike företag beroende interesse; så torde förändring
i Författningarne härom med skäl anses vara af omständigheterna
påkallad. För erhållande af mutsedlar erfordras de obetydligaste p rajs tanda,
och man har stundom sett jordegare tvungne att dyrt lösa sig från äfventyrares
tiilämnade försök i denna väg, eller ock, för bibehållande af en, för
vården om förut innehafd egendom nödig delaktighet i arbetet, inledde i
oberäknelige, förlust gifvande företag. Af'sådan anledning anser Utskottet
sig böra vördsamt tillstyrka,
att Rikets Höglofl. Ständer bos Kongl. Majrt frambära den underdåniga
önskan, att sådane förändrade stadganden rörande mutscdlars
utgifvande, utmåls läggande samt jördegarerätten i grufvor
måtte i Nåder meddelas, som med vården om egande-rätt i allmänhet
är förenlig.
8:0 Någon inskränkning i rättigheten att tillverka tackjern fihn s ej,
utom vid visse hyttor, der den blifvit begränsad för Fahlu Bergslags skull,
men i sjelfva verket gjort sig fri; och lärer äfven denna inskränkning vara
af Kongl. Bergs-Collegium hos Kongl. Majrt till afskaffande i underdånighet
anmäld. Tvång att producera tackjern finnes egentligen icke heller,
minst i verkställigheten. Att i Bergslagerne, hvarest Bergsmannaförmoner
åtnjutas, delegare i Bergsmanshytta måste deltaga i byggnad och värmning,
fastän han sjelf ej blåser, om nemligen öfrige delegare sådant yrka och uy
invotering ej sker, är nödvändigt för det helas bestånd; men äfven detta
Allm. Besv.- och Oecoti.-Utsk. Bet. AT:o io3.
*3
band upphör i den mon sambruk införes; äfvensom af en fullkomligt fri
tackjerrisivaiidel blifver en följd, att vederbörande Bruksegare, hvilkas stångjernstill
verkning är grundad på egen tackjernsblåsning, medgifves[ frihet att,
efter omstähdighelerne och egen fördel, tillverka tackjern eller ej;
i följd hvaraf någon ytterligare hemställning, på grund af förslå»
gen i 8;de punkten, efter Utskottets åsigt, ej erfordras.
9:0 (ji) Stämpling af tackjern liar af en Molronair ansetts vara en
ofullständig control emot missbruk vid varans tillverkning och en föreskrift,
som icke allmänt efterlefves, hvarföre den borde upphöra; men som någon
olägenhet häraf icke lärer uppstå, och vid handel med tackjern det är af
mycken vigt, att köpare må veta, hvars tillverkning honom erbjudes, och i
luindelse af befunnen flärd, må kunna af säljare eller tillverkare söka ersättning;
så afstyrker Utskottet ändring
af hvad i berörde afseende finnes stadgadt.
9:0 (b) Bergsmännens stångjerns märkande med serskild stämpel
har jemväl för handteringen förmenats vara ofördelaktigt; dock som det
torde vara nogsamt kändt, att Bergsmansjernet i allmänhet anses vara med
mindre omvårdnad smidt än Bruksjern, och della förhållande, långt före
påbudet om den serskilda stämpelns åsältande, föranled t dertill, att Bergsmansjernet
i handel varit i lägre pris, samt ifrågavarande stämpling ej mera
än sjelfva benämningen nedsätter Bergsmansjernets värde, hvars blandning
med bättre jern bör förekommas och sortering af jernet befordras, så
vida icke mängden af Svenska jernet skall hos ulländningen råka i vanvärde;
alltså och då härtill kommer, att hvarje Bergsmans hammardelegare
kan för sin andel befrias från den serskilda stämpelns åsättande, derest
han styrker sig tillverka stångjern af lika godhet med vanligt godt Bruksjern,
ii varigenom det också för Bergsmännen blifver möjligt att, jemte befrielsen
från serskilda stämpeln, tillvinna sig ett högre pris för sin tillverkning,
^ tror Utskottet någon förändring i öfverklagade, till Bergsmanssmidets
förbättring och mera omsorgsfulla bedrifvande ledande stadgande
för närvarande icke vara lämplig eller af omständigheterne påkallad; hvadan
Utskottet vördsamt hemställer,
att förslaget om upphörande af Bergsmans jerns utmärkande med
serskild stämpel icke må till någon Rikets Högloft. Ständers åtgärd
föranleda.
10:0. Vågföring af tackjern är i allmänhet ingen skyldighet, ehuru
Stockholm, Gefle, Westerås och några få andra städer utgöra undantag;
men på alla desse ställen anses vågföringen icke såsom ett onus,yi tan sna
-
Ailm. Besv. och Oecon.-\Jtsk. Bet. N',o 103.
rare en förmon. Någon egentlig control på tillverkningen kommer härvid
ej i fråga och lärer härmed ej vara afsedd. Stångjern och manufactursmide
mäste uti stapelstäderne alltid vågföras, och för befrielsen från desse effekters
vågföring, eller anteckning till afgifters erläggande i uppstäderne,
torde visse städers privilegier å häraf påräknad inkomst lägga det betjrdligaste
hindret i vägen. Att det emedlertid innebär en orimlighet att, såsom
förhållandet å visse ställen är, erlägga afgifler der vågföring ej sker, är uppenbart,
och för undanrödjande af en slik, Bruksidkare betungande skyldighet,
får Utskottet vördsamt tillstyrka,
att Rikets Höglofl. Ständer hos, Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
alt en undersökning malte verkställas, om beskaffenheten af
de privilegier och stadganden, med stöd hvaraf afgifter uppbäras i
städerne för jerneffecter, antingen desse der vågföras och uppvägas,
eller ock endast passera genom eller förbi städerne, samt att derefter
i Nåder meddelas de rättelser och förändringar i Förfatlningarne
härom, som af bergs- och jernhandteringens upphjelpande
och billiga anspråk på skydd mot främmande interessen påkallas.
I afseende på de i urte punkten upptagne förslag, får Utskottet anföra,
att förslag till nj Hytte-stadga blifvit af Gomiterade, Herrar Lagerhjelm
och Rothoffj utarbetadt, hvadan denna Författnings förnyelse i förbättradt
skick, efter det vederbörande hörde blifvit, lärer vara att förvänta.
Inom Masmästeri-staten finnes Skrä eller Embete egentligen blott till
namnet och medför ingen skadlig verkan, lika litet som nämnde stat
kan räknas bland Statens Tjenstemän, på sätt en Motionair ansett. Om
Bergsmännen på eLt eller annat sätt kunde förmås till sambruk, skulle sådant
utan tvifvel lända både Bergsmännen sjelfve och handteringen i allmänhet
till stor vinst, och något slags tvång i detta hänseende ej erfordras,
sedan fördelarne af åsyftade ändamålet hunnit uppfattas och inses. Jernvräkeri-förordningen
är ännu gagnelig och måste blifva det, så länge Bruksegare
sjelfve icke bättre än hittills i allmänhet tillse beskaffenheten af och
sortera det stångjern och den manufactur, som till export på våg inkommer.
En fördel för utrikes jernhandeln och brukstillverkningens bedö
mande
ligger förvarad i vräkningsanstalten, utan att köpare deraf förhindias
att sjelf taga kännedom af varan eller låta densamma för olika behof serskildt
sortera. Hammarsmeds-ordningen blifver otvifvelaktig! föremal för omarbetning
i sammanhang med utfärdande af de nya stadgandena för stångjerns®ch
jernmanufactur-tillverkningen i allmänhet; men den utgör, äfven i
sitt nuvarande skick, icke hinder för enskilde uppgörelser eller contract
Allm, Bisv, och Oecon,-\JtsL Bit, N:o io3
emellan Bruksegare oell Smeder. Öfver- och undersmide uppliör af sig sjelf
vid införande af den fria tillverkningen per härd och recognitionssmidet
likaledes, så snart en viss härdskatt fastställes, i förening hvarmed hehofvet
af smidescontroler också försvinner. Tili följd häraf anser Utskottet sig
böra tillstyrka,
att Rikets Högloft. Ständer till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna
att, vid utfärdande af författningarne rörande ett friare
smidessystem i allmänhet och dermed gemenskap egande ämnen
uti sist omförmälde stadganden och förordningar, i Nåder meddela
nödige förändringar och tillägg.
12:0. Gjuteri-anläggningar motarbetas ej af några i förväg lagde
hinder och de fortgå jemväl i bredd med tackjernets stigande tillverkning.
jSja jernverks anläggande är i Kongl. Förordningen den i5 Junii i8o3
inedgifvet, der odisponerad skogstillgång finnes, ehuru en åtskillnad i berörde
författning blifvit uppställd emellan södra och norra orterne, af hvilka
de senare allena ansetts höra upplåtas lill stångjernssmide; men de förra
deremot för manufacturverk, hvilken åtskillnad, efter Utskottets tanka, är
olämplig och hör på Bruksanläggarens bedömande bero. Att förbättrade
tillverknings-methoders införande redan vunnit uppmärksamhet har Utskottet
haft tillfälle här ofvan ådagalägga och, i öfverensstämmelse med
redan yttrade åsigter, vill Utskottet, med anledning af ia:te punktens innehåll,
vördsamt föreslå,
att Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t frambära den underdåniga
önskan, att rättigheten till nya jernverks anläggande öfver
hela Riket må utom Bergslag förklaras fri och allmän, då, efter
skedd vederbörlig undersökning skogstillgången befinnes, tillräcklig;
äfvensom att införandet af förbättrade tillverkningsmelhoder måtte
tillgodonjuta all möjlig frihet och uppmuntran.
Detta allt, jemte åtskillige Ledamöters reservationer, varder dock lill
Rikets Höglofl. Ständers närmare pröfning vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 18 Julii 1834*
Reservationer:
1:0 af Riksdagsfullmägligen Lars Persson från Westerås Län i afseende
på g:de momentets senare afdelning: ”Jag finner väl, att Höglofl. Utskottet
med mycken omsorg omfattat detta vigtiga ämne, ehuru jag icke
Allm. Besv - och Ocean.-Vtsk. Ber. l\f:o 103.
skulle tro, alt för mycken varsamhet blifvit iakttagen under lösandet af de
många tvångsband, som så bardt trycka jern hand leringen och hindra dess
uppkomst och förkofran; så att egare till härdar med ett mindre 'smide,
tom ligga i det. förhållande till hvarandra, att det af Högloft. Utskottet u>-  reslagne sammanslåendet icke lämpligen kan till vägabringas, blifva utan
all slags lättnad. Efter min tanke, hade Höglofl. Utskottet bort tillstyrka;
att, då tvänne härdar blifvit sammanslagne lill en, skulle, ulan afseende örn
än det sammanslagne smidesbeloppet icke utgjorde det bestämda maximibeloppet
af 45o skeppund, men en härd derigenom blifvit indragen,
den bibehållna härden tillkomma oinskränkt smidesrätt; äfvensom ock T .ekjernstillverkniugen,
i saknad af nödig afsättning, ej lärer genom den föresiagne
fria handel inom Riket kunna hoppas någon serdeles uppmuntran,
då ej allenast lånerätten i Banken är förfelad, utan ock all utförsel, äfven
den förut på Finland tillåtne, är förbuden; ett förhållande, som visst icke Ur
för tillverkaren tröstande, då fråga är och måste an vidare bli, huru länge
denna dass af nationens medborgare kan i sitt betryck existera. Men
då jag alltför väl ser, att utförsel af tackjern är så väl emot plurali fetenstanke,
sorn ock måhända menligt veikande på jernförädlingen i allmänhet,
vill jag, under hopp, ali ett steg, som tagits framåt, ehuru litet,torde
under tiden verka till ett större och ähdamålseniigare, med förbigående af
xle öfrige punk terne i Betänkandet, härmed fästa mig vid frågan om den
nya påbjudna serskilda stämpeln å bergsmansstångjern, hvarvid Utskottet
ej funnit skäl fästa afseende på min i ämnet väckta motion. De motiv
Utskottet nyttjat lill afstyrkande af motionen anser jag dels icke på
verkliga förhållandet grundade, dels icke lämplige: 1:0 alt Bergsmausjerm.t
år i allmänhet med mindre omvårdnad smidt; detta, i allmänhet taget,
kan jag icke gilla. Alt en stor del Bergsmansjern skall kunna täfla med
Rniksegares är jag fullt öfvértygad och tvekar icke, det flere varda Ledamöter
inom Höglofl. Utskottet med mig deruti instämma;, och örn, vid något
Verk, förhållandet vore annorlunda, som ock torde vara fallet vid en
del bruks-verkstäder, anser jag icke skal, att Bergsmän i* allmänhet skola
plikta för allt dåligt lillverkadl; 2:0 att Bergsmännen kunna genom undersökning
af Bergmästaren i orten erhålla befrielse från ifrågavarande
stämpel; derpå får jag, som svar lemna, alt jag, med många flera inom
Bergslagen, ej eger så fullständigt förtroende till en del Bergs-auctoriteter,
alt jag skulle tilltro mig öfverlemna hela omdömet i denna del ål en -tjenste
mans godtyckliga behandling och afgörande; 3:o att Berg,smansjernet blifvit,
innan den nya stämpeln utkom, mindre betaldt än Bruksegares; harige
-
Allm, Eesv - och Oecon.-Utsk. Bet. N;o io3.
norn synes mig, att Höglofl. Utskottet medgifvit hvad jag i denna de] na
ttinkt ådagalägga, nemligen att conti olen å Bergsmansjern var genom det
gamla stämpelsättet tillräcklig för varans igenkännande, och följer deraf, alt
den nya stämpeln är alldeles öfverflödig, hvilket ger mig den största anledning
lill fortfarande af mitt yrkande. Att hvilken vara sorn helst, som går
tili allmän handel, bör med stämpel förses, utvisande tillverkningsorten,
är en sak, som j ig visst icke vill bestrida, äfvensom jag på det högsta medgifver
det.vara rättvist, alt den, som tillverkar en dålig vara, bör derföre
utmärkas; men deremot anser jag för orättvist alt påtvinga en misstänkt
stämpel på gn vara, hvars godhet inan icke kan bestrida. Då Bergsmansståugjernet,
lika så väl som Bruksegares, är föisedt med ett eller tvänne
påtryck i hvardera ändan af stången af den vid hvarje hammare serskildt
antagne stämpel, hvars aftryck är uti jernvägen att tillgå, är, efter min tanke,
all nödig control dervid iakttagen, och man kan i jernvägen bestämdt
få uppgifvet vid hvilken hammare jernet är tillverkadt. Är varan dålig,
kan tillverkaren aldrig undgå det ansvar han förljenar, och då detta kan
ske igenom de vanliga stämplar, ser jag intet behof af de nya, som efter
författningen skola sättas midt på stången, till utmärkande att jernet är tillverkadt
af Bergsmän
Man har väl ej härmed uttryckt, alt jernet i sig sjelf! är dåligt, m«o.
att det, såsom varande Bergsmansjern, bör misstänkas; ett sätt, som jag anser
vara ingripande i fria. medborgares rättigheter, och som till intet annat
tjenar, än alt ännu mera undertrycka den nog förut betryckta Bergsallmogen;”
Nils
Månsson från Malmöhus Län förenade sig med Lars Persson i
dess reservation, rörande anbringandet af en stämpel på allt det stångjern,
som tillverkas af Bergsmän, och hvilken stämpel endast skulle utmärka,
att sådant jern vore af en mindre god beskaffenhet. Då det är kunnigt, att
i Bergslagen lika godt jern som vid Bruken kan tillverkas, saint att äfven
vid Bruken sämre jern erhålles, syntes, i hans tanka, något gagn ej kunna,
väntas med en stämpel, den Bergsmännen äro skyldige påsätta äfven det
hästa jern. Det skulle snarare leda till ett monopolium för Bruksegare å högre
priser för deras jern, än Bergsmansjern, om än de förres jern ej är bättre
än de senares. Att en sådan stämpel å Bergsmansjernet skall vara nödig
för att gifva credit ål vår jernhandel på främmande ort, hade baa
svårt att inse. Om lill exempel allt Svenskt jern, äfven det bästa, Liefve
påtrugadt en stämpel, som antyder alt jernet är af mindre god beskaffenhet,
kunde väl sådant ej föranleda till förbättrad credit.
24
Allm, Betv,- och Otcon.-Utskot, Bet, N:o 103»
2:0 Åf Vällofl. Borgare-Ståndets Ledamöter mot beslutet i io:de morn.,
så vidt dermed åsyftas, alt dels upphäfva några af städernes innehäfvande
oell uti 114 §• Regeringsformen dem tillförsäkrade privilegier, förmoner,
friheter och rättigheter; dels ock att från dem borttaga inkomster, sorn
antingen blifvit dem meddelade till .bestridande af bestämda motsvarande
kostnader, såsom vågars och quaijers byggande och underhåll 111. m., eller
ock till lättnad uti deras öfriga många utgifter.
'Allm. Besv.- ock Oecon.-Mtsk. Bet. N:o 103. s5
Tabell, utvisande förhållandet mellan Smidesverkstäder och privilegieradt
smide, inom och utom Bergslag, vid i833 års början.
1:0 Inom Bergslag:
A) Uti de egentliga, eller till afsalu
bl ås ande Tackjerns-Bergslager ne:
Filipstads Bergslag
Carlskoga dito
.
Nora och Lindes dito
.
Wester Bergslagen
Norbergs Bergslag
Nja Kopparbergs, Grythytte, Hjulsjö och
Hellefors Bergslager
Lekebergs Bergslag
Sura ra a
B) JJti öfrige så kallade Bergslagernej
der t ack jerns afsalu icke eger rum:
Ofvansjö och Thorsåkers Bergslag, Öster
Bergslagen samt Nyeds, Skinskattebergs
och Lerbäcks Bergslager
Inom Bergslag Summa
%:o Utom Bergslag.
Summa Summarum
Dock måste observeras, att vid de häribland
inberäknade, så kallade Bergsmanshamrarne,
alla inom Bergslag belägne, visar
sig förhållandet vara följande:
uti Gefleborgs Län . .
— Stora Kopparbergs dito
— Westerås dito
— Örebro dito
— Carlstads dito
— Linköpings dito
Bihang tilt R, St. Vrot. 1834. 3 Simi.
Summa
3 er*
C/l
=r§ &
!9
9
22
27
14
10
126
82
!0f
499
saara rea»
7°7
32
»4
3.
4*
34
*9
18
189
CO
28
12
72
13a
3a i
846
116
or
3 1
i5
9
4
2
93
I08
44
93
143
94
75
57
61
448
1 o65
3422
4487
10,102
4607
r 1,116
12,964
9320
7517
6274
6 r ,90-3
47>1I9
109,023
316,079
|2D,I02
7368
5°4f)
l 270
2776
8o5
9°
315
829
358
316
274
3q5
348
xns&etw.
3a8
1 4
17,358) -
374
364
a37
i63
•84
3o8
201
45
19.de
j88
4
STOCKHOLM, i834; hos J. A. Wam.dcn.
Allmanna Besv. och Occon.-Utskottets Betänkande IV. p 104. 1
N:o 104.
Anlon) till Exped. Utskottet den 21 Augusti.
Ytterligare Betänkandei frågan dels om rättighet till enskilda
Theatrars inrättande, dels ock om upphörande af de af gifter
till Kongl. Theaterlis och Hof-Cäpe/lets pensions-cassor, som
för representationer i landsorte, ne erläggas.
Sedan -Utskottet, i nfgifvel Betänkande N:o Go, som af Hedervärda
Bonde-Ståndet blifvit bifallet, tillstyrkt Rikets liöglofl. Ständer, alt i underdånighet
anhålla, det inrättandet af enskilda Theatrar i Rikets städer
mätte tillåtas, men alt dock i afseende på hufvudsladen, det vilkor dervid
borde iakttagas, alt beståndet af en god oell emot ändamålet svarande Theater
derstädes genom en sådan tillåtelse ieke förfelades, äfvensom ock, alt
algifterne till Kongl. Theaterns och llof-Capellets pensions-eassor af kringvandrande
personer, som i landsorterne gil va skådespel och visa lindansning
m. m., mätte upphöra; har samma Betänkande lian de öfrige Irenne
Riks-Slånden blifvit, till förnyad handläggning af Ulskollet, återremitteradt,
i anledning af åtskilliga dervid gjorda anmärkningar, hvilka hufvudsakligen
innehålla;
i;o Att Kongl. Theaterns i hufvudsladen rättighet, alt, med andras
uteslutande, derstädes gifva skådespel, vöre att anse såsom ett monopolium,
stridande emot Go §. Regerings-Formen; att täflan, äfven i de sköna konsterna,
vore fördelaktig, och icke skulle skadligt inverka på beståndet af
Kongl. Theatern, som har fri local, serskilda anslag m. fl. fönnoner, och
att det dessutom, under en förfluten tid, visat sig, det 4 Theatrar kunnat
ega tillvaro i hufvudsladen, utan alt sakna publik, äfvensom att, då smärre
Theatrar skulle bereda den lägre folkclassen, sorn nu genom krogiifvet
nedsjunker i sedeslöshet, Lilifälle till tjenligare förströelser, och verka till
dess moraliska förbättring, så borde. Utskottet icke, genom några inskränkande
förbehåll, förekomma inrättningen af sådana.
2:0 Att, sedan Kongl. Majit, i Nådigt Bref af den 3i Oct. 1829, förklarat
skådespels uppförande i släderne, utom Stockholm, icke i allmänhet
vara förbudet, der vederbörande auctovileler ej funne sådant stridande cBih.
till R. St. Prat. >834. 8 Sand. 1
sio:d« Häftet.
3 Allm. Besv, och Oeccm.-Utskotlets Betankande IV:o lo.f.
mot Författningarne, eller serskilda omständigheter Lili vägran föranleda,
så Tore all vidare framställning i berörde afseende öfverflödig.
3;o Alt censor å Theatraliska representationer vöre af omständiglieterne
påkallad och borde införas, lill förekommande af de, i moraliskt afseende,
menliga följder, som, genom en del piecers uppförande, åstadkommas,
och hvarigenom benämningen: skön konst, tilldelad Theater-yrket,
ofta vanhedrats; samt slutligen
/po Att afgifterne från landsorterne till Kongl. Thealerns och HofCapellets
pensions-cassor, hvilka afgifters belopp vanligen utgör 1,000
B:dr banco för året, blifvit, uti ett af Kongl. Maj:t i Nåder fastställdt förnyadt
Reglemente för Kongl. Hof-Capellets pensions-cassa, såsom fortfarande
försäkrade/och icke kunna, utan känbar förlust, för denna inrättning
borttagas; att berörde afgifter likaledes äro beräknade och nödiga för beståndet
af nämnde cassa, genom hvars tillvaro Staten undgår att betungas
med pensioner lill afgående sujetter, hvilka, sådana förutan, vore högst beklagansvärde,
sedan de ej mera kunde draga fördel af sina taleoter; att
samma afgifter icke kunna anses dryga eller skäligen böra bestridas, då de
till goda ändamål användas, och dessutom erläggas af personer, som, genom
inträde vid Kongl. Theatern, sjelfve kunna i framtiden möjligen blifva i
pensiotts-inrältningen delaktige; hvaremot det äfven blifvit yrkadt, delsalt
dessa afgifter åtminstone böra erläggas af utländning*ar, som gifva Theatraliska
representationer eller visa konst-öfningar, och för dem med allt skäl
borde höjas, dels ock att de icke böra ingå till förenämnde pensions-cassa
eller någon annan inrättning i hufvudsladen, utan lill fattig-cassorne vid
de samhällen, inom hvilka representationerne gifvas.
Vid den förnyade pröfning af delta ämne, som genom förenämnde
anmärkningar blifvit föranledd, hafva, i afseende på frågan om enskilda
Theatrars inrättande i hufvudstaden, de åsigter inom Utskottet gjort sig
gällande, att den dramatiska konsten, likasom all annan skön konst, fordrar
fribet och täflan, såsom de första och nödvändigaste vilkoren för hennes
utveckling och framsteg; att, utan dessa vilkor, någon nationel Theater icke
kan uppstå; att tvånget och restrictionerne ingenstädes visa sig mindre användbare
än inom konstens och vetenskapens områden, och att någon annan
inskränkning der icke är nyttig eller utan skada kan införas, än den,
som påkallas af omsorgen för sedlighetens helgd och bevarande.
Det har äfven blifvit antaget, att någon skadlig täflan för Kgl. Theatern
icke lärer uppstå, genom enskilda Theatrars inrättande inom hufvudsladen,
utan snarare, alt dessa borde förmonligt inverka på den förra, hvil
-
Allm. Be sv. och Oecon.~Utskollets Betänkande K'.o 1oBr
3
lien, genom sin fullkomligare konstutöfning oell genom förmonerne af fri
local, befintlige förråd och serskilde anslag, m. m., alltid skall bibehålla förelrädet.
Derjemte har hos Utskottet i öfvervägande kommit, att smärre Theatrar
i lnifvudstaden skulle medföra en fördelaktig verkan, i afseende på
den så kallade lägre folkclassen, hvilken, i utbyte mot det förderfliga kroglefvernet,
kunde derigenom komma i åtnjutande af en efter dess bildningsgrad
lämpad förströelse af renare art, som åt dess böjelser skulle gifva en
bättre rigtning, och således, i moraliskt afseende, leda till ett godt ändamål;
— ett ändamål, hvilket genom Kongl. Theatern ej lärer ernås, emedan
skådespelen derå, ehuru tillgängliga för alla, dels äro för dyra för de
mindre bemedlade, dels förutsätta de finare kretsarnes smak och bildning,
men mera sällan framställa några drag af det egentliga folklynnet.
På dessa grunder, och då våra sambälls-instilulioner icke lägga något
annat hinder i vägen för en fri utöfning af hvilken skön konst som
helst, än det, sorn är nödvändigt i ett civiliseradt land till sedernas och
den borgerliga säkerhetens vård, samt då dessutom härtill kommer, att den
Kongl. Theaterns upprätthållande icke med säkerhet lärer kunna grundas
'uppå någon uteslutande rättighet att gifva skådespel, emedan bibehållandet
af en sådan rättighet svårligen kan påräknas för framtiden, med en publik
af så skiljaktiga anspråk och olikartad bildning som hufvudstadens, bar Utskottet,
med frångående af dess, i förra Betänkandet tillstyrkta förbehåll i
afseende på den Kongl. Theatern, såsom icke lämpligt för ändamålet, ansett
sig böra vördsamt hemställa,
att Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det inrättandet af enskilda Theatrar i hufvudstaden
må tillåtas.
Beträffande dernäst frågan om Theatrars inrättande i landsorterne,
så och då Kongl. Maj;t, genom Nådig Resolution, under den 3i October
iSag, £se Svensk Författnings-Samling för samma år pag. a5i,) behagat
förklara skådespels uppförande, i städerne utom Slockholm, icke i allmänhet
vara förbudet, utan ankommer det på vederbörande auetoriteter i landsorten,
att, så vidt binder af Förfatlningarne eller andra omständigheter på
något serskildt ställe icke förekomma, dertill lemna tillstånd, finner Utskottet
den frihet, som motionevne, uti ifrågavarande afseende, åsyfta, redan på
ett för ändamålet lämpligt sätt vara medgifven och ega rum, hvadan Utskottet,
med frånträdande af dess härom i förra Betänkandet gjorde tillstyrkan,
nu vördsamt föreslår,
Allm. Bes v.- och Ecoitom.-Utskottets Betänkande N:o lov
-
all Rikets Högloft. Ständer mätte anse all åtgärd å deras sida,
i afseende på frågan om tillstånd till enskilda T heatrars
inrättande i landsorterne, såsom obehöflig.
Hvad dernäst angar det framställda förslaget, om införande af censur
å de stycken, som å Theätrar i Rikets städer uppföras, så bar Utskottet
ansett ett sådant correcliv i afseende på representationer å enskilda Theatrar,
så väl i hufvudstaden sorn landsorterne, vara både nyttigt och af
behofvet påkalladt, helst Theatern, såsom Utskottet förmenar, kari betraktas
vara ett moraliskt bildnings-medel, och det således är högst angeläget, att
förekomma sådane missbruk, hvarigenom detta ändamål kunde motverkas.
Det bör icke heller möta oöfvervinneiliga hinder, att äfven i Rikets mindre
städer erhålla personer, åt hvilka uppdrag i afseende på nödig censur
och tillsyn i detta fall kan anförtros, och till lättnad för både censorer
och skådespelare kunde dessutom stadgas, att hvarje Theateistycke, sorn
blifvit godkändt af en härtill förordnad auctoritet, t. ex. TryckIVihels-Comiten,
ej vöre uuderkastadt vidare censur. I anledning häraf och till vinnande
af åsyftadt ändamål i förenämnde afseende, anser Utskottet sig alltså
böra vördsamt föreslå,
att Rikets Högloft. Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om utfärdande af Nådigt stadgande derom, att Thealer-stycken
icke må på enskilda Theatrar uppföras, utan att
förut vara granskade och godkände af dertill förordnad person
eller auctoritet.
Hvad slutligen beträffar anmärkningarne vid Utskottets tillstyrkan om
upphäfvande af afgifterne till Kgl. Theaterns och Hof-Capelléts petisions-cassor,
så har Utskottet deraf icke hemlat någon grundad anledning att frångå dess
härom framställda mening. Det synes i Utskottets tanka icke vara med billighet
och rättvisa öfverensstämmande, att sådana afgifter erläggas af personer,
som med Kongl. Idof-Capellet eller Kongl. Theatern hvarken hafva
gemenskap, ej heller i deras inkomster vålla nedsättning, eller af dessa pensions-cassor,
i följd af ifrågavarande afgifter, ega att påräkna understöd.
Om det å ena sidan kan vara ömmande för cassorne, att förlora
denna tillgång, så lärer, å den andra, en sådan omständighet icke kunna
läggas till grund för något beslut, att dessa afgifter böra fortfara; och om
desamma blifvit såsom en stående inkomst beräknade, måste väl detta anses
för en missräkning, hvilken Rikets Högloft. Ständer icke synas vara
