# ID: svediakorp-gov2034
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 87,294
# sentences: 2,113
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
antites MM-nånni
p il D 'i' D ö D Jj L
VID
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1834.
SJUNDE SAMLINGEN.
Etti elni itgcn:
Lag- samt sillm. Besv. och Oeconomie-Utskoltets gemensamma
Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
Lag- samt Allm. JScsv. och Oecon.Utskottens Betänkande N-o t. i
N;o' i.
Ankom till Exped. Ulsk. den *4 April kl, 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om öfverseende
af Städernes Police-för fattningar.
Uti ett från Hedervärda Bonde-Ståndet till Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskottens gemensamma behandling remitteradt memorial,
har Riksdagsfullmägtigen Anders Danielsson från Elfsborgs Län
anfört, att det sätt hvarpå lägre PoliceEmbetsmän och betjening inom vissa
Städer förforo med Allmogen, syntes påkalla administrationens uppmärksamhet,
så att de ordningsstadgar, sorn af Städernes egna styrelser utgåfvos eller
de allmännare författningar, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
utfärdades, ieke måtte blifva af den beskaffenhet, att de snarare gåfvo anledningar
till prejerier och mutor, än beredde offentlig säkerhet eller beqvämlighet;
i anledning hvaraf Motionairen yrkat, att Rikets Ständer måtte hos Kgl.
Maj:t i underdånighet anhålla, det Kgl. Maj:ts Befallningshafvande matte anbefallas
att infordra och genomse alla de Ordningsstadganden i Policeväg, sorn af
Städernes Policestyrelser blifvit för allmänheten utfärdade, samt deruti meddela
rättelse, i händelse desamma skulle befinnas innebära sådane föreskrifter,
att de med skäl kunde anses mindre nödiga för allmänna ordningen; men deremot
lemnade tillfälle att förleda, och med hotelse om häktning, skrämma samt
medelst vitén utarma den ringare classen; hvarjemte Motionairen, under
förutsättning, att i en del förbrytelser emot Police-författningar icke kunde
ligga något så vigtigt, att personens häktande eller hans hästs och åkdons
qvaihållande, som ofta för egaren medförde stora förluster, kunde anses
nödige, då saken i allt fall skulle inför Police-Domstolen instämmas och
afgöras, hemställt att en sådan medfart i de fall, der verklig missgerning
ej bomme i fråga, icke måtte vara Police-tjenstemännen tillåten.
Hvad salunda blifvit framställdt, hafva Utskotten tagit i öfvervägande;
och då, jemlikt tid efter annan utkomne Förordningar och Instructioner,
Öfver-Ståthållaren och Kongl. Majus Befallningshafvande samt Policekamrarne
och Magistraterne åligger att vaka Öfver ordningens vidmagthållande
1 Städerne’; då de Författningar, sorn för delta ändamål pröfvas behöfliee
Bill. till R. St. Brot. i834. 7'.de Sami. 2 AJdcln.
i;a Häftet,
2 Las,, samt Allm, Besv. och Oecon■ Utskottens Betänkande /V.o i.
och utlärdas samt bestämma vitén eller annan påföljd utöfver det ans/ar,
allmänna Lagen utsätter, redan äro control och granskning underkastade,
enär, utom den utväg att hos högre Instans söka ändring, som för hvar och
en sakfälld är öppen, dels Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ega att uti
Magisträterne föra ordet och hafva att pröfva alla åtgärder och beslut i
Policemål, som af Magistraterne i Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes frånvaro
och af Police-kammare i Städerne, utom Stockholm, vidtagas, hvaraf
följer, att Kongl. Maj:ls Befallningshafvande om stadganden af ifrågavarande
beskaffenhet alltid erhålla kännedom och äro i tillfälle alt deruti meddela
nödig rättelse; dels ock Kongl. Maj:t, i anledning af .Rikets Ständers
vid förra Riksdagen, gjorda underdåniga hemställan genom Circulaire dea
16 September i83o, förordnat, alt alla ifrån Öfver-Ståthållaren och Kongl.
Majus Befallningshafvande utgående påbud och kungörelser, med undantag
af sådane, som angå auctioner och efterlysning af förrymde arrestanter, med
mera dylikt, skola, inomen månad efter utfärdandet, insändas till J ustitiaeCancelleren
och Justitias-Ombudsmannen, på hvilka det ankommer att utverka
ändring eller upphäfvanden af samma förordnanden, i händelse de
skulle anse dem olämplige, eller finna Öfver-Ståthållaren och Kongl. MajUs
Befallningshafvande hafva gränsen af deras Embetsmagt öfverträdt; Och
då slutligen behofvet af nu gällande Police-förfaltningars öfverseende sä mycket
mindre blifvit af Motionairen utredt och styrkt, som de förhållanden han,
måhända icke utan grundad anledning, öfverklagat, synas icke hafva sin grund
i författningarnes innehåll, utan härleda sig ifrån missbruk vid deras liandhafvande
af de lägre Police-tjenstemännen, hvilka missbruk åter, i annan
väg, än nu skett, böra till rättelse anmälas; så anse Utskotten,
att motionen icke bör till någon åtgärd föranleda.
Hvilket dock vördsamt underställes Rikets Höglofl. Ständers egen upplysta
pröfning. Stockholm den 11 April 1834-
Å Lag-Utskottets vägnar:
På Höglofl. Riddersk. och Adelns På Högvördige Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar Ledamöters vägnar
O. W, Stael v. Holstein, L. G. Mittag,
På Väilofl. Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar
G. Holm,
På Heder v. Bonde-Ståndets -  Ledamöters vägnar
Jons Persson,
jtag. samt Allm, Besv. och Oecon. Utskottens Betänkande iV.o 2
3
Å Allmänna Besvärs- och Oeconomle-Utskottets vägnar:
På Höglofl. Riddersk. och Adelns
Ledamöters vägnar
Arv. Arvtson Posse,
På Valloll. Rorgare-Ståndets
Ledamöters vägnar
P, Vinbladh,
På Högvörd. Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar
F. M, Franzén;
På Hederv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar
Nils Månsson.
Ad, Alexanderson,
N:o 2.
Ankom till Exped.-Utsk. d. i4 April kl. 2 eft. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om rättigheten
till hemtning af sä kallad Hafstång,
Hedervärda Bonde-Ståndet hav till Lag- samt Allmänna Besvärsocli
Oeconomie-Ulskotten remitterat ett memorial af Anders Svensson
från Hallands Län, innehållande: alt uppå hans vid sistförflutne Riksdag
framställde yrkande, det alla hemmansegare inom Halland, hvilka halt
tillstånd att bortföra Hafstång, måtte vid deras rätt dertill varda bibehållne,
och icke några förbud deremot utfärdas, innan allmogen uti hvarje
Härad blifvit hos Konungens Befallningshafvande i ämnet hörd; hade
de förenade Utskotten, som först förklarat sig icke kunna tillstyrka
bifall å hvad Anders Svensson föreslagit, derefter, i anledning
af erhållen ålerremiss, sig utlåtit och hemställt, att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i Nåder
anbefalla vederbörande Embétsmyndigheler, att i alla de delar af
Riket, der tillfälle lill långtägt egde ruin och en reglering af behofvet
påkallades, söka tillvägabringa vänliga öfverenskommelse!', hvarigenom,
utan inskränkning i någons lagliga rätt, möjligheten att få begagna ifrågavarande,
för jordbrukets framgång, nyttiga product kunde beredas äfven
för de jordegare, hvilkas hemmans områden icke sträckte sig till
löfsstrand en; men som detta Utskottens beslut icke vunnit samtlige Riks
-
4 Lag- samt Allm. Besvccå Oecon.- Utskottens Betänkande N-o 2.
Ståndens bifall, i följd hvaraf något i ämnet icke blifvit tillgjordt, och
Strandegarne fortforo att ensamt draga fördel af omförmälde nyttiga växt,
hvarigenom åter andre fjärmare från stranden boende hemmansegare rön-ta
stora svårigheter; hemställde Motionairen, att Rikets nu församlade Ständer
mätte förena sig uti en till Kongl. Maj:t afgående underdånig skrifvelse,
i Öfverensstämmelse med Utskottens vid förra Riksdagen i ämnet
afgifne senare Betänkande, och hade Riksdagsfullmägtigen Peter Andersson,
från Hallands Län, samt Johan Eric Jansson från Wermlands Län
uti Anders Svenssons framställning instämt.
Utskotten hafva, i afseende på ärendets behandling, vid förra Riksdagen,
inhemlat: alt de förenade Utskotten, uti deras första Betänkande
(Wto 3 i 7 Sami. 2 Afd. 1 Haft.) sig utlåtit, att ehuru, Utskotten veterligt,
något serskildt stadgande icke finnes för bestämmande af dispositionsrätten
öfver den Hafstång, som på hafsstränderna af vågorna uppkastas;
likväl och då, enligt 48 Cap. 2 §, Missgernings-Balken, hvarjehanda fynd,
hvartill egare ej funnes, tillhörde jordegaren ensam, så vida han detsamma
sjelf hittat; då, i stöd af 12 Gap. 4 §■ Jorda-Balken, flottholme tillfälle
den, som honom vid sitt land fästade; då för öfrigt med naturlig billighet
instämde, att den, som å sina egor droge en last, såsom fallet var
när hafstång å odlade egor uppflöt, äfven finge deraf hemta möjlig fördel,
och då slutligen, med undantag af serskildt bestämda händelser, icke någon
kunde vara förbunden att å sina egor hålla väg för andra; ansågq
Utskotten det vara släildt utom all fråga, att, i allmänhet, endast strandägare
hade rätt till upphemtning och begagnande af den Hafstång, som å
stranden uppdrifves; men om, genom lagligen slutad och fastställd öfverenskommelse,
eller af behörig Embetsmyndighet meddeladt laga kraftvunnet
beslut, eller på hvilket annat lagligt sätt som helst, egaren af något,
ej till hafsstranden gränsande hemman blifvit förklarad berättigad att
å andras egor hämta Hafstång, funno Utskotten sådant vara ett serskildt
fall, der hvar och en, med begagnande af.de medel, som allmänna Lagen
anvisade, kunde göra sin rätt gällande, utan att sådant genom en speciel
Författning kunde elier borde bestämmas; under åberopande af hvilka
skäl, de der Allmänrn Besvärs- och Oecouomie-Ulskottet vid 1828 års
Riksdag anfört, till grund för dess afgifne Utlåtande, i då likaledes väckt
fråga om bestämmandet af rättigheten till upphemtning af Hafstång, Utskotten
afstyrkt bifall å motionen, att Utskotten, efter det berörde IJ.låtande
blifvit återremilteradt, i anseende till de vitsordade olägenheter,,
Lag-samt Alim. Besv.- och OeconUtskottens Betänkande LT/o, i.
som Jordbruket, serdeles inom Hallands Län , skulle tillskyndas genom en
jordegare vid hafsstranden uteslutande tillkommande rättighet till långtägt,
stannat uti det Beslut, (Bet. j\':o 29 i 7. Sami. 2 Band. 10 Haft.)
som förut blifvit omförmäldt, samt alt Utskottens först afgifne Utlåtande
blifvit af Irenne Riks-Stånd gillad t.
Hvad sålunda förekommit, hafva Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskotten i behörigt öfvervägande tagit; dervid Utskotten, sorn
instämma uti den i‘sistberörde Utlåtande yttrade åsigt, att rättigheten till
hemtning och användande af den Hafstång, som från hafvet å landet uppkastas,
uteslutande tillkommer strandegarne, funnit det af Motionairen
nu framställde förslag, hvilket afser att, genom vänliga öfverenskommelse^
tillvägabringa en reglering eller jemkning, hvarigenom jemväl egarne
till de icke vid hafsstranden belägne hemman kunde komma i åtnjutande
af förmonen att hemta Hafstång, vara ett ämne af den enskilda beskaffenhet,
att frågan derom icke tillhörer Rikets Ständers upptagande
och pröfning; på grund hvaraf. Utskotten anse
motionen, såsom icke föranledande till någon åtgärd,
böra förfalla.
Hvilket dock , jemte en Ledamots serskilda yttrande, vördsamt underställes
R. B. Ständers egen pröfning.
R eser vati ö xr
Af Anders Svensson: Emot det beslut Lag- och Oeconomie-Utskotten
behagat, i anledning af min hos Hedervärda Bonde-Ståndet framställde
motion, i afseende å Tångtägt, fatta, nödgas jag reservera mig.
Då jag genom denna min motion endast upplifvade del beslut, Rikets
Ständers Lag- och Oeconomie-Utskott vid sista Riksdag, i anledning af
min, i enahanda afseende då afgifne motion, fattade, kunde jag svårligen
misstänka, att Utskottens nuvarande Ledamöter skulle anse frågan vara af
så enskild beskaffenhet, att den icke tillhörde Rikets Ständers upptagande
och pröfning.
Utskottens omförmälde åsigt af motionens beskaffenhet^ äfvensom dess
dervid fällde omdöme, att ali Hafstång, som från hafvet ä landet uppkastas,
tillhör strandegaren, kan jag icke dela. Till vederläggning af sistnämnde
satts, på förutsättning af hvars vigtighet det åstadkomne beslutet
Lag-samt Allm. Besv. ochOecon. Utskottens Betänkande N.o 2.
i öim oell i gen hvilar, beliöfver jag blott åberopa allmänna Lagen, hvilken å
flere ställen antager, att ett hemman kan ega någon förmon eller rättare
herrlighet å ett annat hemmans område, och någon lärer val ej finnas
sorn rimligen bestrider, att dertill hänföres rätt till tångtägt.
Jag hai icke med motionen åsyftat att inskränka eller utvidga någons
rätt, och jag har ej eller velat hänföra den i ämnet äskade regielingen
till någon viss ort, utan påkallat den Öfver hela Riket, hvarföre
det torde ursäglas mig, om jag icke rätt begriper huru man kunnat tilllägga
motionen ofvanangifne enskilda beskaffenhet. För min del kail jag
icke inse, att det fordras annan omväg för att åstadkomma en reglering
af hushållningen med Tång, den der afta nog finnes i kronans odispone3
tide joi d utmed hafsstränderne, än med kronoskog och annat dylikt, sorn
kan blifva föiemål för oeconomisk Lagstiftning. Jag får derföre äfven
liärmed vördsamt anhålla om bifall till mitt förslag, sådant det i Utskottens
Betänkande ornförmäles.
STOCKHOLM, nos Lud v. W esterberg • i834'.
Lag- Stihl AUrtl. Bosv. och Oecon. TJlsh■ Betänkande Nio 3.
i
N:o 3.
Ankom till Expecl. Utsk. d. 19 Junti.
Betänkande, i anledning äf väckt fråga om bestämmande af
Arfvode till Nämndemän för verkställde kallelser i brottmål.
Uti ett i rån Hedervärda BondeStåndet till Allmänna Besvärs• och
OeconomieUtskottct remitteradt memorial, har Riksdagsfullmägtigen
Anders Danielsson från Elfsborgs Län, med afseende på det besvär
Nämndemän tillskyndas medelst communicationer af stämningar med parter
och vittnen, hvilka af Kronobetjeningen instämmas, att svara och höras
i sådana brottmål, som icke äro af urbota beskaffenhet, föreslagit, att
Kronobetjent, hvilken vanligen är sakegare, måtte åläggas betala
stämningspenningar lill Nämndemän, hvilka förrätta stämning i brottmål
som ej äro af urbota beskaffenhet.
Vid pröfning af denna fråga, som Allmänna Besvärs- och Oeconomie
Utskottet ansett böra gemensamt med Lagutskottet behandlas, hafva Utskotten
funnit betänkligt, atl. ålägga Kronoåklagare ersättningsskyldighet
för verkställde kallelser af ofvannämnde beskaffenhet.
Åtal i dylika fall anställas till större delen för försummelser i hvarjehanda
oeconomiska skyldigheters fullgörande, såsom väglagning, snöplogning
m. fl. samt slagsmål och andra oordningar, jemte förötvade stölder
m. m. d. Endast i ett eiler annat sällsynt fall är allmän åklagare
berättigad till Rättegångskostnands-ersättning, men merendels består hela
hans fördel i en ringa andel uti de ofta obetydliga böter, hvartill den
anklagade kan blifva sakfälld, och äfven denna går förlorad, då tillgång
hos den senare saknas. Att vid sådant förhållande ålägga åklagaren den
föreslagne ersättningsskyldigheten till Nämndemän, skulle, efter Utskottens
tanka, leda lill den följd, alt största delen af mindre brott och förseelser
icke klefve åtalad, enär man med billighet icke lärer kunna vänta, alt en
åklagare, som vore förbunden, att påkosta rättegången vida mer än han
kunde vinna, skulle med serdeles nit iakttaga sin tjenstepligt. Om ifrågavarande
ersättningsskyldighet således icke bör åläggas Kronobetjeningen,
följer deraf likväl icke att den bör uteblifva. De många ofta vigtiga för
Bih.
till B. St. Prat. i834. 7 Sami. 1 Afd. t
2 tära Häftett
■* Las* Samt Allm. Be sv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o 3
rättningar och bestyr, hvilka tillhöra Namndemans-sysslan, äro högst ofullkomligt
ersatta genom rle dermed följande förmoner, beslående förnämligast
i frihet ifrån skjutsningsbesvär samt en obetydlig del af Tingsgästningspenningarne
och Häradets lott i sakören. Då det likväl synes vara
af vigt, att göra denna befattning så litet tryckande som möjligt, för
att, under en längre tid än skyldigheten ovilkorligen kräfver, dervid
bibehålla duglige och redbare personer, hafva Utskotten, med anledning
af Anders Danielssons framställning, ansett sig böra vördsamt föreslå:
det stadgas mätte, att Nämndeman för 'verkställd kallelse
ä Parter och Vittnen i rädane brottmål, deri den tilltalade
fällev till annat än urbota straff, må, efter gällande
ExpeditionsTaxa, vara berättigad till ersättning, hvilken
vid målets slutliga pröfning bör den sak fä/ de till ut gifvande
ädömas.
Hvilket dock lill Rikets Ständers egen upplysta pröfning hemställes.
Stockholm den x8 Junii x 83^.
N:o 4.
Ånis. tilt Exp. Utslu den 19 Junii.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om upphöfvande
af förbud mot svedjande pä sandmo samt bergagtig
och stenbunden mark,
Hedervärda BondeStundet har genom ProtocolIsUtdrag den 1 och 10
srstlidne Mars lill Besvärs- och OeconomieUtskolfet remitterat två, till
Ståndet ingifne memorial, deri Johannes Christoffersson från Kronobergs
Län och Eric Ersson från Gellehorgs Län yrkat, att det, uti 53 §. i
Kongl, Förordningen om Skogarne i Riket d. 1 Augusti i8o5 och Kongl.
Kungörelsen den a Mars 1819, stadgade förbud emot svedjande å sandmo
samt bergagtig och stenbunden mark, mätte upphäfvas, så vidt det angår
frälse och skattehemman, deröfver egar ne-, enligt Lag, borde njuta li i
dispositionsrätt.
Den omväg, som nu erfordras, medelst ansökning, hos Konungens
Lag- samt Allm. Besv. och Oecon.^Visk Betänkande
i
Befallningshafvande och derpåföljande utsyning ra. m., vore, enligt motioliairernes
tanka, ett hinder, hvilket afhölle mången från ett fördelaktigt
användande af mark, som nu ligger ofruktbar. Något missbruk vore i
detta afseende icke att befara, eller skulle åtminstone ganska sällan inträffa
, enär egaren måste bäst inse fördelen af ett ändamålsenligt begagnande
af sin jord.
Öfver denna fråga , sorn bort af Lag- och OeconomieUtskotten gemensamt
behandlas, få Utskotten äran yttra, att
Då erfarenhelen af den skadliga verkan svedjande på sandmo samt
bergaktig och stenbunden mark i allmänhet medför, föranledt det deremot
utfärdade förbud, och några förändrade förhållanden i detta afseende iqke
inträd t;
D i den från flera orter öfverklagade brist på skog icke synes medgifva
oinskiänkt tillåtelse, att svedja på sådan mark, hvarest både skogens
och jordens alstrings-förmåga derigenom förstöres;
Då det deremot utfärdade förbud dessutom icke är ovillkorligt, utan
medgifver rättighet dertill, så vida Konungens Befallningshafvande sådant
tillåter; och
Då enligt Lag och nu gällande Expedilions-Taxa, hvarken arfvode till
synemän eller lösen för så kallad utsynings-Resolution erläggas;
anse Utskotten de af Johannes Christoffer sson och Eric
Ersson väckte motioner icke höra bifallas.
Hvilket dock Rikets Ständers egen upplysta pröfning underställes.
Stockholm den 18 Junii 1834-
N:o 5.
Ank» till Exp. Utsk. [den 19 Junii.
Betänkande} i anledn:ng af väckt fråga om reclamation af
förrymde gäldenär er.
Till Allmänna Besvärs- och OeconomieZJtskoitet har blifvit hänskjulen
en af Herr Bo Christian Roost hos Höglofl. Ridderskapct och
Adeln väckt motion, så lydande:
”Med stöd af senare liders bedröfliga erfarenhet, att vårdslösa gälde-(
4
Lag- samt Allm. Bcsv. och Occon - Ut sk, Betänkande !V:o 5.
"närer, sedan de inora fäderneslandet lill yttersta grad missbrukat med"borgerligt
förtroende, derefter fly landet, och, medelst skydd hos nästgränsande
magter, frikalla sig från alla de ansvar Svensk lag en vårdslös
gäldenär ålägga, föranledes jag hemställa: om icke Rikets Ständer bö"ra
ingå med underdånig proposition till Kongl. Maj:t att den öfverenskommelse
må med fremmande magter träffas, att hvartdera Rikets för
"gäld rymde undersåtare må kunna reclameras.”
Yid pröfning af denna fråga, hvilken OeconomieUtskottet ansett
höra gemensamt med Lagutskottet behandlas, hafva Utskotten fästat uppmärksamhet
dervid,
a) att vid benämningen vårdslös gäldenäry hvars återfordrande
synes i motionen vara företrädesvis åsyftadt, af fremmande lagsliftningar
torde fästas helt andra begrepp än hos oss; och vida skiljaktige från den
definition 3 Capitlet i nu gällande ConcursLag derpå lemnar;
b) att såsom följd häraf, helt andra, möjligen vida lindrigare bestraffningsgrader
för vård löshet kunna hos fremmande Nationel' vara bestämda,
äfvensom straff i vissa händelser hos dem till äfventyrs icke finnas,
der de hos oss ega rum;
c) att Regeringarne uti de fleste Stater i allmänhet antagit såsom
grundsats, att icke utleverera såkallade Statsförbrytare, ej eller på obestånd
komna gäldenärer, hvilka der söka beskydd mot ett förtjent straff,
förföljelsen eller olyckan;
cl) att landsflygt, fastän frivillig, i och för sig sjelf måste innebära
en tillräckligt hård bestraffning, stundom vida svårare än den Svensk lag
för ifrågavarande förseelse ådömer, helst den senare upphör efter viss
tids förlopp, då den förra är utsträckt till hela lifstiden;
e) att reclamalion af förrymde grofva brottslingar, så vidt Utskotten
ha sig bekant, endast i sällsynta fall utgjort föremål för Kongl.
]Maj:ts underhandlingar med fremmande Magter; vid hvilket förhållande
dylika åtgärders vidtagande serskildt i afseende på gäldenärer icke synes
vara af nöden.
Utskolten anse sig på dessa skäl böra tillstyrka
att den af Herr Roos väckte motion md utan afseende
lemnäs.
Hvilket dock till Rikets Ilöglofl. Ständers närmare pröfning öfverlemnas.
Stockholm den 18 Junii 1834-
Las- samt Allm. Besv. och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o 6. 5
N:o G.
Ank. till Exp. Utsk den 39 Jami.
Betänkande, i anledning af före slagne förändringar och tillägg
till Kongl, Maj:tv Nådiga LegoStadga för Husbönder
och tjenstehjon} den a3 November i83J.
Till Utskottens gemensamma behandling hafva blifvit ofverlemnade
nedannämnde motioner, och i anledning deraf afgifne yttranden,
Från Högvördige Preste-StÅxdet.
1:0 af Herr Doctor Hasselroth.
Från V ä 110 fl. Borgare-Ståndet.
2:0 af Herr N. E, Justelius) i anledning af hvars anförande följande
Ledamöter sig yttrat
a) Herr Rydin
b) Herr Langenberg
cj Herr Petré) med hvilka Herrar Frodell och Per LVinblad sig
förenat.
Från Heder v. Bonde-Ståndet. *
3:o Johan Ericsson från Stora Kopparbergs Län, med hvilken åfskillige
Ledamöter sig förenat, och i anledning af hvars memorial Olof
Olsson från Östergöthland sig utlåtit,
4:o Nlls Månsson från Malmöhus Län.
5:o Daniel Danielsson från Örebro Län, med hvilken Eric Ersson
från Westerås Län och Carl Gabrielsson från Östergöthland sig förenat.
Öfver dessa motioner, hvilka i afseende pa ämnets beskaffenhet mäst
i ett sammanhang behandlas, gå Utskotten nu att Utlåtande afgifva,
I ämnet hafva sig yttrat:
1:0 Johan Ericsson från Stora Kopparbergs Län, hvilken, under
anmärkning derom, att 2 Art. G §. i Legostadgan, som ålägger Husbonde,
att låta vårda och sköta sjukt tjenstehjon, icke uttryckligen tillåter den
6 , Lag- samt Allm. Bcsv. och Occon, Utsi. Betänkande N.o 6
förstnämnde alf, om lian vill, göra afdrag i lönen för den tid tjenstehjon
af sjukdom varit hindradl att tjernsten förrätta, yrkat, att bestämdt stadgande
i detta hänseende mätte ulla "das och i sådant ändamål föreslagit
följande förändrade redaetion af berörde §. ”Sjuk nar tjenstehjon, hör
Husbonde Idta det sköta och vårda, håfve dock rätt, om han vill,
att af lönen afräkna för den tid, sum ijen tehjonet varit urståndsatt
alt si/i tjenst förrätta, samt hvad han till Läkare eller läkemedel
utgifvit."
Tilt stod för motionen är anfördt, att, diå lön endast gifves för verkstäildt
arbete, borde den upphöra i och med detsamma arbetet uteblifver,
och då husbonde i öfrigt har förbindelse att utan ersättning besörja
tjenstehjons skötsel och vård under sjukdom, syntes behörigt afseende vara
'åstadt å dess fördel, fastän det öfverlemnades åt husbonde alt frivilligt
besluta om utbetalning af en lön, för hvilken lian icke åtnjutit någon
tjenst.
Såsom en lämplig ansedd medelväg hav Oiof Oisson från Östergöthland
föreslagit att afdrag å tjenstehjons lön icke borde ega rum, så vida
sjukdomen icke fortfarit öfver en half månad.
I)å de skäl Motionairen åberopat, i Utskottets tanka förtjena afseende
och dertill kommer att den välvilja lagstiftaren velat låta tjenstehjon vederfaras,
och gom synes vara grundad på förutsättning, att sådane personer
merendels befinna sig i medellös belägenhet, någon gång torde medföra
icke ringa olägenheter för husbonden, hvilken, lill äfventyrs ännu sämre
lottad, stundom alldeles icke, och sLundom icke utan kännbar uppoffring
förmår vårda och underhålla tjenstehjon, som är ur stånd salt att med
arbete förtjena födan; men då den rättighet husbonde, genom bifall till
förslaget, skulle viuna, likväl icke bör leda derhän, alt ijenstehjonet i någon
händelse skulle för erhållen sjukvård nödgas skuldsätta sig hos husbonden,
— anse Utskotten sig böra på det sätt tillstyrka bifall lill motionen,
att sista mom. af 6 §. i 2 Art. af Kongl. LegoStadgan den 23 November
sistlidet år, må erhålla följande förändrade lydelse:
"Sjuknar tjenstehjon, hör husbonde Idta det sköta och vårda,
håfve dock rätt, örn han vill, att d lönen afräkna för den tid tjenitehjonet
varit ur stand satt att sine sysslor förrätta, samt hvad
han till Läkare eller läkemedel utgifvit. Likväl md sådant afdrag
icke i något fall öfverstiga hvad tjenstehjon enligt beting egt
uppbära i lön för den tid sjukdomen fortfarit."
Lag- samt Allni. Besv. och Occon, Utsk. Betänkande N. o 6
7
2:0 Nils Månsson från Malmöhus Län har fästat uppmärksamhet
på de olägenheter, hvartill föreskrifterne rörande Orlofssedel beskaffenhet
kunna föranleda, iså måtto, att om husbonde samvetsgrant lemnade intyg
om tjenstehjons uppförande, sådant kunde inleda honom i en rättegång,
deri bevismngsskyldigheten honom ålåge, och stundom vöre omöjlig att fullgöra;
hvaremot om husbonde underlät, att med noggranhet yttra sig om
tjenstehjons frejd, en sådan uraktlåtenhet kunde föranleda ansvar.
Då husbondes skyldighet att i Orlofssedel anföra de fel tjenstehjon eger,
ingalunda innebär förbindelse att angifva brott, som icke kunna ledas
i bevis, och upphäfvande af berörde åliggande vore lika skadligt för
husbönder, som befrielse från ansvarighet för utgifven Orlofssedel förnärmande
för tjenstehjons rätt, samt då ansvar finnes utsatt för obehörig klagan
i detta afseende, anse Utskotten sig böra vördsamt tillstyrka att Nils
Månssons yttrande icke må föranleda någon åtgärd,
3:o i afseende på förändring af den for tjenstehjon nu gällande flyttningstid,
har Herr Doctor Hasselroth, efter framställning af de olägenheter
deraf härflyta, dels för Presterskapet, som under de kortaste dagarne
af året skall sakna tillräcklig tid för utrönande af folkets Christendomskunskap
vid husförhören, samt i större församlingar för desse förhörs anställande
före Manlalsskrifningarnc, dels för jordbrukaren, som under den
så kallade friveckan måste umbära biträde vid Atskillige angelägne böstarbeten,
samt derjemte vore nödsakad öfverlemna utfodringen af grödan
åt andre personer än dem, som besörjt inbärgningen, hvaraf misshushållning
vore en följd, föreslagit, att berörde flyttningstermin borde utsättas
till Midsommarstiden, då vårarbetet vore verkställda och dagarne tillräckligt
långa för läsförhörens förrättande.
Herr Justelius och Herr Langenberg hafva, under åberopande af
vid sist förfiutne tvänne Riksdagar andragne skäl, framställt enahanda
önskan i afseende på bestämning af flyttningstid för tjenstehjon; hvarjemte
Herr Rydin föreslagit, att icke någon sådan termin borde ega rum,
ulan skulle tjensleliden böra bero på ömsesidig öfverenskommelse, samt
upptägelse af det ingångna legoaftal et.
Mot bifall lill detta Kerr Rydinv förslag har Herr; Petré yttrat sig.
Vid granskning af hvad vid de två sistförflutne Riksdagarnc rörande
delta ämne förevarit, hafva Utskotten inhenttat huruledes flyltnrngstiden
af serskilda rnotionairer varit föreslagen vid 1820 år Riksdag till Rio och
vidi sisllidne Riksdag lill Tio från hvarannan mer eller mindre aflägse
8
Lag- samt Allm. Bes v. och Ocean. Ulsit, Betänkande N:o 6-
tidpunkter på året. Lag- och OeconomieTJtskotten hafva vid begge Riksdagarne,
likväl efter återrerniss vid den senare, afstyrkt bifall till förändring
i nu gällande flyttningstid. Förslagens antal och olikhet, jemte innehållet
af de i ämnet vid föregående Riksdagar förde discussioner, synas
ådagalägga , alt den rubbning tjenstehjons flyttningar förorsakar i hushållningen
, faller sig mer eller mindre besvärlig för olika landsorter,
samt att någon bestämning härom , ledande till allmän belåtenhet, icke
kan utfinnas. Alt, på sätt Herr Rydin föreslagit, låta flyttningsliden bero
på ömsesidig öfverenskommelse eller på uppsägning af legocontractet ,
är i Utskottens tanka så mycket mer betänkligt, som den redan öfverklagade
lättsinnigheten och flygligheten hos tjenste hjon sclassen derigenom
ofelbart skulle understödjas. De olägenheter, nu gällande flyttningstid
förmenas medföra, torde af den enskilda omtankan i oeconomiskt och af
det vördige Presterskapets nit i ecclesiastiskt hänseende hädanefter som
hittills utan serdeles svårighet kunna förebyggas,
I anledning häraf och då Rikets Ständer efter långvariga öfrerläggningar
framburit deras underdåniga anhållan, att flyttningstiden måtte till
den 24-'de October bestämmas , dertill Kongl, Maj:t Nådigt bifall lemnat,
anse Utskotten sig ej höra tillstyrka hivall till de i ämnet väckte
motioner,
4:o Daniel Danielsson från Örebro Län har, efter skildring af de
olägenher, som handverksgesällers oafbrulna kringstrykande i landsorlerne
både i moraliskt och oeconomiskt afseende förorsakar, yrkat, att de, såsom
endast varande handtverkarnes tjenstehjon, måtte ställas under Legostadgan,
och följaktligen underkastas de allmänna ordningsreglor, som
deri finnas utstakade.
Vid pröfning häraf hafva Utskotten ansett sig böra erinra, att Rikets
Högloft. Ständer den 12 December 1823, jemte underdånig Skrifvelse, till
Kongl. Mnjrts Nådiga pröfning öfverleninat förändradt förslag till förordning
0111 handtverkerien, uti hvars 3:dje Art, 3 §, finnes upptaget följande:
”Vid Gesällers antagande, förbindelser emot sine Mästare, motsvarande
rättigheter samt ansvarighet, derest de icke förse sig med laga försvar
och sysselsättning, skall, så vida icke annorlunda förbehälles genom
''serskilda contract, de der i sådant fall lända till efterrättelse, förhållas
”efter tjenstehjonsstadga!!.”
Då Kongl. Majit vid utfärdande af Legostadgan den 23:dje sistlidne
JNovem
-
Lag- samt Alun. Besv, och Ocean. Vi k. Betänkande N o 7
'November icke behagat bista nådig uppmärksamhet vid detta ämne, hvilket,
efter hvad Utskotten förmoda, icke-lärer komma under Nådig pröfning
annorlunda än i sammanhang med frågan om näringsfriheten, derom
Kongl. Majit ännu icke, så vidt Utskotten hafva sig bekant, fatlat
Nådigt beslut, samt då någre vidare åtgärder a Rikets Höglofl. Sländers
•sida icke synas vara af nöden, hemställa Ui.skotten vördsamt
alt Daniel Danielssons ifrågavarande motion må förfalla.
Hvilket dock lill Rikets Ständers profning vördsamt ölverlemnas.
.Slockholm den 18 Junii 1834*
Ankom till Exp. Utsk. den 39 Junii,
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om ntarletande af
förslag till Allmän Communal- och Municipal-för fattning.
Uti ett ifrån Wällofl. Borgare Stånd el till Allmänna Besvärs- och Oeeonornie-Ulskottet
remitteradt Memorial, har Herr IVeern, efter att hafva
skildrat den låga ståndpunkt, hvarpå interesset för samhällsangelägenheter,
efter hans tanka, sig befinner, framställt behofvet af en väl ordnad municipalstyrelses
införande. Denna vöre, efter Motionairens öfvertygelse, eli
slags medborgerlig uppfostringsanstalt, som borde lifva Na tio na 1-a 11 da 11
och gifva allmänna tänkesättet den rigtning, det allvar och stadga, som i
ett constilulionelt Land vore af så betydande vigt. Derigenom skulle
praclisk skicklighet för behandling af allmänna ärenden äfven af enskilde
medborgare kunna inhemtas. Deraf skulle härflyta införandet af ett förhätlradt
samhällsskick, af ett nytt mera ändamålsenligt representationssätt,
samt en mindre kostsam administration. På dessa, jemte flere antydde
grunder, bär Motionairen föreslagit:
”att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i Nåder låta utarbeta förslag till
Bill. till B. St. Fröt. l834< 7 Sami, 1 Afdelrt. 3.
2 :dra Häftet.
10
Las,- samt Allm. Bcpv. och Occon. Utsk. Belänkande N:o 7
allmän Communal-Lag ock Municipal/, tets-Fö rf a Ilning, med fästadt
afseende jemväl jd ordnandet af Landtstatens tjenstebefattningar
i sammanhang dermed, samt att nämnde förslag mätte varda till
Rikets Ständers pröfning vid början af nästa Riksdag öfverlemnadt.
”
Vid fcr dragningen af della mai till remiss, hafva Herrar Petré och
heffler, m. 11. sig yttrat, samt efter framställning af de orsaker, hvilka
förnämligast ansetts motverka antagande af förslaget, nemligen den i allmänhet
hos folket rådande förlägenhet och mindre lyckliga enskilda ställning,
sorn vålla att otntankan for daglig utkomst hindrar hågen för det
allmänna att sprida sig* trott framgången deraf vara mera att önska, än
hoppas.
Vid pröfning af denna fråga , sorn kommit under Utskottens gemensamma
behandling, har icke bort lemnäs oanmärkt, att en motion i enahanda
syftning, fastän i detaljerne mera genomförd, vid sistlidne Riksdag
varit väckt. Oeconomie-Utskottet, som då delat Molionairens, Grefve
Hamiltons öfvertygelse- om nyttan af väl ordnade, Municipal-Styrelser*
hvilkas framtida utbildning vore önskvärd, ansåg sådana inrättningar likväl
icke kunna blifva ändamålsenliga, så vida de icke bildade sig sjelfva
i den mon allmänna sinnesstämningen toge den rigtning, att enskilda medborgare
ville uppoffra lid, möda och kostnader uti befattning med publike
ärenden , men som della i Sverige ännu icke kunde förutsättas, och
derjemte borde anmärkas, att af de ärenden, sorn skulle blifva föremål'
för Munieipa I-Rådens befattning, vissa redan tillhörde Kyrko-Råd, Hus»
liålls-Sällskap, Berednings- och TaxeringsComileer, Bcklädnads-Directioner,
Deputerade för Markegångssättning, m. fl. af d,t medborgerliga förtroendet
tillsatte antorileter, och således redan i Municipal-väg behandlades,
samt andra voro af den beskaffenhet att invånarne i Länen lxnde deröfver
böras, hvarigenom utlåtande af Municipal-Styrelser blefve öfverflödigt, afslyrktes
det af Grefve Hamilton, i Utskottets tanka, för tidigt väckta
förslag..
Utskotten, som instämma i de åsigter, hvilka vid sistförflutne Riksdag
och OeconomieUtskottet blifvit yttrade 0111 fördelarne af väl ordnade
municipalstyrelser, kunna likväl icke dela den då uttalade öfvertygelse
att frågan om deras införande hos oss skulle för tidigt vara väckt.
Då utom de här ofvan uppräknade ännu linnas flere af denna art,
såsom IlypotheksFöreningar, SundhetsKämnder, Socknestämmor, Lazaretts-,
Lag- samt Allm, Besv. och Oecon. Utsk. Betänkande N:o 7 n
Fattigvårds- och SkolDirectioner, Spar Banker,, frivilliga BrandCorpser, jemte
andra Comitéer och Förvaltningar för hvarjehanda ändamål, hvilka alla
redan i Ivlunicipalväg behandla allmänna angelägenheter, och fördelen deraf,
efter Utskottens öfvertygelse, är obestridlig, så synes icke heller något
skaf vara för handen emot försöket att ordna dessa spridda element till
ett sammanhängande helt eller emot principens tillämpning på andra ämnen,
hvari deri hittills icke varit använd. Alt den tidpunkt för oss ännu
icke är inne, då man af municipal-styreiser får vänta all deras möjliga
verksamhet och inflytelse, kan visserligen icke motsägas, men häri ligger
icke något skäl för uraktlåtenhet, att vårda och använda hvad vi redan
ega, utan synes fastmer flen sorgfilligaste vård och uppmärksamhet böra
egnas ät dessa elementaira styrelseformer, hvilka icke allenast erbjuda ett
naturligt och föga kostsamt förvaltningsrätt af folkets närmaste angelägenheter,
utan äfven lemna tidiga väckelser för den medborgerliga anda och
den sjelfständighet, hvilken på en gång utgör den consfitutionela frihetens
kännetecken och borgen för dess bestånd,
I betraktande häraf hafva Utskotten icke tvekat att, med anledning
af Ileir W<xrn<t motion, vördsamt hemställa,
att Rikets Högloft. Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t i Nåder
infordra sakkunnige mäns yttranden om det mest ända
målsenliga
sätt för införande af en ordnad och sammanhängande
Communal- och Municipalstyreise, samt derefter
vidtaga de åtgärder Kongl. Maj:t i Nåder kan finna med
Nationens behof och framskridande bildning förenligev
Hvilket dock Rikets Ständers närmare pröfning vördsamt underställes.
Stockholm den i 8 Junii 1834-
STOCKHOLM, hos Ludv. Westerberg i834-
Lag samt Allm. Besv.* och Oeconomie-ZJLslottens Utlåtande N'.o 8. i
N:o 8.
Ankom till Exp.-Utsk. ilen 2 Julii.
Utlåtande, i anledning af ätskillige föreslagna förändringar
i gällande författningar om personers af arbet sclassen
förpassande, m. m.
Högloft. Ridderskapet oell Adeln, Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet hafva till Lag- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten
remitterat åtskillige Memorial, beledsagade af serskilde yttranden
om förändringar eller förklaringar uti förenämnde författningar.
I ämnet har blifvit anfördt och yrkadt:
Inom Ridderskapet och Adeln:
af Herr Adlerbergj Bror Reinhold: att personer af Allmogen i Dalarne
oeh Wermland, hvilka söka sin utkomst med utvandringar till arbetes
förrättande i andra orter och för sådant ändamål icke äro skyldige taga annan
förpassning än Prestbevis, måtte förpligtas, att härförutan förskaffa sig
serskildt Prestbetyg om njrktert, redligt och anständigt uppförande, hvilket
senare alltid borde uppvisas för dem, som antaga dem till arbete. Härigenom
skulle, efter Motionairens tanka, hvar och en, som behöfde dylikt arbetsfolk,
blifva satt i tillfälle att välja endast duglige och arbetsamme personer,
och icke blottställas för bedrägerier;
Inom Vällofl. Borgare-Ståndet:
af Herr Vallej: att uppmärksamhet borde fästas å den klagan, sorn
ofta föres öfver kringvandrande personers, isynnerhet Handt verksgesäll ers
tiggerier, och det besvär, som derigenom tillskyndas allmänheten. Enligt
hvad erfarenheten skall visat, vore desse personer oftast sådane, som genom
lättja och liderlighet, eller ock sjukdom, blifvit urståndsatte, att i sin hemort
försörja sig, och således borde behandlas efter förfatlningarne 0111 Losdrifvare,
eller ock underhållas af den församling, till hvilken de hörde. Icke
clestomindre skola deras pass stundom finnas flere år gamla, försedde med
mångfaldiga påteckningar, hvaraf Motionairen velat sluta, att man ej blott
på utgifningsorten, utan ock på andra ställen, endast åsyftat, att så fort som
möjligt aflägsna pass-innehafvaren. Detta missbruk har Motionairen ansett
. böra och kunna förekommas genom en föreskrift för 'vederbörande , som
Bihang till R. St. Prot. 1834. 7-de Sami. 2:dra Afci
3:dje Hdftet.
2 Lag- samt Allm. Besv.- och Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o 8.
ega utfärda pass, att, vid ansvar, icke meddela dylika åt andra persotter
af arhetsclassen, än antingen de/n, sorn kunna styrka, att lie på bestämmelseorten
erhållit tjenst, eller ock sädane, hvilkas uppförande lemnar
säkerhet, att de icke begagna passet såsom ett medel att opåtaldt få
kringvandra och tigga.
I sammanhang härmed har Herr Cederborg å sina commitlenters i
Eskilstuna vägnar anmärkt det missbruk, att Dal-Allmogen, ehuru den icke
utgör bevillning för tillverkning af jernvaror, likväl under kringvandringar i
landet försäljer dylika varor, till förfång för smideshandlare, som för denna
näring äro beskattade.
Med föranledande af Herr Cederborgs framställning, hafva Herrar Linderholm
och Petre’ yttrat sig, hufvudsakligen om den i Dalarne i allmänhet
rådande brist och fattigdom, som vålla folkets utvandringar till fremmande
OTter, för att söka arbetsförtjenst.
Herr Rubin har, i afseende på Herr Valleys motion, anmärkt, att så
länge förbud icke linnés mot Handtverksgesällers vandringar eller resor, synas
oöfvervinnerliga hinder möta förslaget, samt att det vid utfärdande af
pass vore svårt att förutse, huruvida Sökanden skall råka i verklig förlägenhet,
eller undgå att falla allmänheten besvärlig.
Herr Lake, som lika med Motionairen insett de olägenheter Gesällers
kringstrykande i landet medför, har ansett de oordningar, som uppkomma ej
mindre i detta hänseende, än af deras1 uppförande under vistelsen i Städerne
kunna förebyggas genom bestämd föreskrift, att Mästare icke finge antaga
Gesäll, utom skriftligt contract, samt att, till förekommande af förfalskning,
afskedsbevis skulle i Stads-Fiscalens eller Embets-Rådmannens närvaro,
på med serskild stämpel försedt papper meddelas, dervid Mästaren vid ansvar
borde lemna sannfärdigt intyg om Gesällens uppförande och arbetsskicklighet;
Inom
Hedervärda Bonde-Ståndet:
af Johannes Andersson från Jönköpings Län, med hvilken Carl Gabrielsson
sig förenat, att, på sätt Herr Valley äfven föreslagit, pass ej må
meddelas personer af arhetsclassen, så vida de icke kunna uppgifva bestämdt
ändamål med tillernad resa, hvarförutan är vordet yrkadt, dels att sådane
personer måtte förpligtas att icke afvika från närmaste väg till det ställe,
de ämna besöka, dels att pass icke må meddelas för bedrifvande af handel
med köpmanna-varor under kring vandring i landet, ej heller för så kallade
Vallackare eller personer af dylikt yrke jemte deras hustrur och barn, dels
ock, att den Konungens Befallningshafvande i Nåder medgifne rättighet, att
Lag- samt Allm. Besv.- och OeConomie-Utslottens Utlåtande IV:o 8. 3
åt visse pålitlige, förståndige och bofaste män i Länet lemna uppdrag att
utdela pass, matte upphöra.
Nils Månsson från Malmöhus Län har, i anledning häraf, anmärkt,
att det missbruk skall vara rådande i afseende på Lumpsamlare, som utskickas
från pappersbruken, dels att från hvarje bruk årligen utgå ett öfverflödigt'
antal af dylika personer, dels att de, som dertill begagnas, vanligtvis
äro af högst tvåtydig frejd. Till förekommande af denna olägenhet
har Nils Månsson yrkat, att lumpsamlingen i hvarje härad eller district
borde öfverlemnas åt någon dertill utsedd beskedlig och pålitlig man, som
vore villig att åtaga sig en sådan befattning.
Med Motionairen och Nils Månsson hafva sig förenat Peter Pehrssonj
Peter Jönsson och Anders Pålsson från Jönköpings Län, Eric Pehrsson
från Gefleborgs Län och Guslaf Gustafsson från Södermanland, hvilken senare
yttrat sig i enahanda syftning, som Nils Månsson.
Dessa förslag hafva Utskotten i öfvervägande tagit, och
1:0 hvad angår förslaget, att Allmogen från Dalarne och Wermland
måtte förpligtas att, vid sina kringvandringar för att söka arbetsförtjenst,
uttaga serskildt Prestbevis om frejd och arbetsskicklighet; så enär" Prestbevis,
enligt i, 2 och 6 §§. i Kongl. Kungörelsen den 18 Maji 1824, icke
gäller såsom förpassning för vanfrejdade personer och lösdrifvare, hvilka endast
Konungens Befallningshafvande eger att förpassa, samt det för öfrigt, uti
irsta mom. af Kongl. Påbudet den 28 October 1812, finnes uttryckligen
stadgadt, att Prestbevis för alla, som tillhöra arbetande classen, skall innehålla
intyg om kunskap och frejd, hvilka föreskrifter, om de behörigen iakttagas,
torde vara för ändamålet tillfyllestgörande, anse Utskotten
Herr Adlerbergs ifrågavarande motion böra förfalla
2:0 i fråga om Handtverks-Gesällers, samt personers af arbetsclassen
förpassande, derom Herr Valley och Johannes Andersson yrkat serskilde
bestämmelser och förbud, finnes, beträffande de senare, föreskrifvet i 2 §.
af ofvanåberopade 1824 års Kongl. Kungörelse, att de bland dem, som söka
pass, böra med betyg, dem Konungens Befallningshafvande eger pröfva,
visa ändamålet med deras tillämnade resa, hvilket stadgande så mycket mindre
lärer böra vidare utsträckas, som hinder derigenom skulle uppkomma
vid verkställighet af de skyldigheter, Konungens Befallningshafvande fått sig
ålagde genom Kongl. Förordningen den 19 Junii sistlidet år, i afseende på
försvarslösa personers förpassande, i ändamål att erhålla årstjenst eller näringsfång;
och, hvad de förstnämnde angår, lärer, så länge Skråförfattningarne
i deras nuvarande skick gälla till efterrättelse, och Gesäller således
4 Lag- samt Allm. Besa.- och Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o 8.
äro berättigade att, utan inskränkning, bestämma tiden för deras vistande å
en ort så kort de anse för sig nyttigt, samt afflyttning derifrån till en annan,
när nyck eller obelåtenhet, eller andra mer eller mindre vigtiga orsaker
dertill föranleda, något förbud mot deras vandringar inom Riket, meddeladt
i form af passförfattning, hvarken kunna eller böra utfärdas.
Ehuru de af Herr Lake gjorde framställningar tilläfventyrs må ega
vigt i afseende på control å Gesällers sedlighet och uppförande under deras
arbetstid , kunna Utskotten likväl deri icke finna något correctiv emot deras
k ring vandringar, enär det, äfven med antagande af Herr Lakes förslag, icke
emot Skrå-författningarne kan förvägras en för bättre eller sämre uppförande
och arbetsskicklighet utmärkt Gesäll, att, när arbetstideu på ett ställe är
förfluten, söka sin utkomst på annat håll.
Utskotten anse sig alltså
sakna gällande skaij att tillstyrka bifall till Herr Valleys och
Johannes Anderssons ifrågavarande motioner.
3:o Genom Kongl. Kungörelsen den g Januarii 1822, är ett allmänt
förbud utfärdadt för Smideshandlare, med flera, att i ändamål af smidesvarors
försäljning kringresa i landsorterna, hvilket förbud, enligt 6 §. i högstberörde
Kungörelse, icke i något fall får utsträckas till Allmogen, som hädanefter
såsom hittills eger rätt att med sina egna handaslöjder till hvad
ort som helst inom Riket sig begifva och dem försälja. Om således Dalallmogen
kringvandrat endast för att sälja egna slöjdealster har den handlat
i öfverensstämmelse med en rättighet, som är densamma liksom all annan
allmoge medgifven, ej mindre i nämnde Kungörelse, än i Kongl. Resolutionerna
af 1727 och 1734. Har den åter öfvei-skridit denna rättighet, är
sådant ett missbruk, som medelst laga åtal kunnat och bort rättas, och på
grund af hvad nu är anmärkt,
anse Utskotten den af Herr Cederborg gjorde framställning icke
böra föranleda till någon åtgärd.
4:o I afseende på hvad Johannes Andersson föreslagit om meddelande
af föreskrift för personer af arbetsclassen, att icke afvika från närmaste
Väg till orten, dit de ämna sig, anse Utskotten sig endast böra hänvisa till
8 och g §§. i Kongl. Kungörelsen den 18 Maji 1824, der nödiga stadganden
i detta fall finnas upptagne; liksom, i fråga om förbud mot utgifvande
af pass för handel med köpmanna varor å landet, något annat stadgande icke
lärer erfordras, än det förhud mot dylik handel, som 6 Cap. 1 §. HandelsBalken
innehåller.
Lng~ samt Allm. Bes v.- och Oeconomie-Utskottens Utlåtande N :o 8. 5
Beträffande de af Johannes Andersson så kallade Vallackare, så enär
icke något skäl förefinnes att behandla personer af detta yrke annorlunda
än andra medlemmar af arbets-classen, samt Kongl. Kungörelsen den 18
Maji 1824, om hvars noggranna iakttagande serskild Nådig befallning är
meddelad i Kongl. Circulairet den i3 Februarii i83o, lemnar Konungens
Befallningshafvande tillräcklig myndighet, att förekomma deras olagliga
kringvandringar, finna Utskotten några serskilda inskränkningar i afseende
på förpassnings meddelande för bemälde så kallade Vallackare, hvarken af
liehofvet påkallade, eller med rättvisa förenlige.
Den af Johannes Andersson äfven framställda önskan, att Konungens
Befallningshafvandes rättighet, att åt vissa pålitlige, förståndige och bofaste
män öfverlemna utdelning af pass på serskilde ställen inom Länen,
måtte upphöra, anse Utskotten så mycket mindre förtjena afseende, som
detta ändamålsenliga stadgande bereder beqvämlighet för aflägse från Landshöfdingesätet
boende invånare, hvilka eljest voro nödsakade, att antingen
företaga serskild resa för anskaffande af pass, eller ock genom Ombud besörja
derom, hvilket skulle föranleda besvär eller onödige utgifter.
5:o Om än Utskotten icke fullkomligt kunna dela Nils Månssons och
Gustaf Gustafssons mening, att personer af högst tvåtydig frejd vanligtvis
begagnas såsom Lumpsamlare, lärer likväl icke kunna motsägas, att de,
som egna sig åt detta yrke, icke sällan äro sådane, som genom eget förvållande,
fylleri, oduglighet, o. s. v., kommit på obestånd. Vid valet af
dylike handtlangare, torde behörig uppmärksamhet hos vederbörande Pappersbruksidkare
stundom blifvit åsidosatt, och då i öfrigt lättja, fylleri och
oduglighet icke egentligen medföra vanfrejd, lärer det icke vara sällsynt,
att personer, som gjort sig skyldige härtill, undfå bevis om oklandrad frejd.
Genom ett derpå grundadl lumpsamlarepass erhåller en sådan, eller tilläfventyrs
en ännu sämre qvalificerad person rättighet, att i flere Län kringstryka
under förevändning att sköta sitt yrke, fastän lumpsamlingen stundom
torde vara endast täckemantel för helt andra afsigter. Det förderfliga inflytande
ett dylikt lefnadssätt utöfvar på honom sjelf och de olägenheter
deraf tillskyndas Allmänheten, synas innefatta tillräckliga skäl för önskan
om förändring i det nu begagnade sättet för insamling af lumpor. Någon
hufvudsaklig förbättring deri har icke åstadkommits genom Stadgandet i
Kongl. Brefvet den 20 Januarii 1824, derigenom det är ålagdt Konungens
Befallningshafvande, att årligen uppmana Pappersbruksidkare, att genom
Commissionairer i orterna verkställa berörde insamling. Denna uppmanings;
förvandlande till bestämd föreskrift är hvad Nils Månsson oeh Gustaf
6 Lag- samt Allm. Besv.- och Oeconomie-VIskottens Utlåtande N:o 8.
Gustafsson önskat, och då någon verklig förlust genom en sådan förändring
icke synes kunna tillskyndas Pappersverksegare, hafva Utskotten icke tvekat,
att understödja motionen, saint i följd deraf föreslå:
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
, det täcktes Kongl. Maj:t, med lipphäfvande af den Pappersbruksidkare
hittills medgifne rättighet att , till lumpors insamlande
begagna personer , som ega kr ingr esa i landsorterne , i
Nåder förordna , att innehafvare af dylika verk skola i de orter,
der de låta verkställa berörde insamling , antaga på flere serskilde
ställen, och, så vidt möjligt är, inom hvarje socken,
Commissionairer j som emot en af Pappersbruksidkaren , iförhållande
till lumpornes beskaffenhet, fastställd betalning , emottaga
de lumpor, kringboende invåinare kunna hafva att aflåta, och
hvilket bör från Predikstolar ne i Länets Kyrkor kungöras.
Hvilket dock till Rikets Ständers bepröfvande vördsamt öfverlemnas.
Åtskillige Ledamöters serskilda mening bifogas.
Stockholm den 18 Junii 1834-
jReservation
af Herr Grefve Horn: ”Det beslut Utskotten i 5:te punkten af ofvanstående
Betänkande fattat, innehåller, efter min tanka, en allt för långt
drifven inskränkning i Pappersbruksidkares rätt. Då alla andra Fabriksidkare
ega, utan något slags hinder, upphandla rudimaterier för sina näringar,
synes rättvisan fodra, att icke något serskildt tvång bör åläggas
förstnämnde Bruksegare. Papperstillverkningen bör snarare uppmuntras,
än genom onödiga prohibitiv-åtgärder tillbakaträngas. Till de senare hörer
onekligen Utskottens ifrågavarande beslut. En rudimaterie af sådan beskaffenhet
som lumpor bör med minsta möjliga kostnad kunna anskaffas,
så vida någon vinst af förädlingen skall kunna påräknas. Att Pappersbruksegare
skall uteslutande gagna till Commissionairer endast sådane, som inom
hvarje socken voro boende, skall säkert medföra kostnader, vida öfverstigande
varans värde och utgifterne derföre, enligt nu gällande Författningar,
och således äfven leda till den följd att papper ansenligt höjes i pris samt
medföra skada för Bruksidkaren.
Man har, såsom skäl för förändringen, åberopat de olägenheter, som
tillskyndas allmänheten af kringstrykande Lumpsamlare, men dervid för
-
Lag- samt Allm. Besa.- och Oeconomie-UtsJcottens Utlåtande N:o 8. j
Lisett att, om Landshöfdingarne behörigen iakttaga de, angående pass för
dylika personer, meddelade föreskrifter; måste dessa olägenheter, der de
finnas, försvinna.'
Häruti instämde Herr Hessle, med tillägg, att han ansåg Utskottens
förslag desto hellre olämpligt och rättsstridigt, som, utom det samma inskränkte
Pappersbruksegares frihet, att på hvad sätt de sjelfve funno tjenligast,
öfver hela landet uppköpa råämnen för deras tillverkningar, lades
hinder i vägen för fria medborgare, att egna deras verksamhet åt ett arbete,
hvilket icke kunde hänföras till någon brottslighet, icke heller ingriper
i andras bättre rätt, och således ej lagligen bör någon förbjudas.
Härmed förenade sig Herr von Strussenfelt samt Herrar Holm
och Hök.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet , 1834-
Lag- samt Allm, Bésv. och Oecon. Viik. Utlåtande N,o~g. t
N:o 9.
Ank. til! Exp. Utsk. den 9 lali!.
Utlåtande, öfver vcckta motioner, om skyldighet för Presterskåpet
, att bekosta husesyner, oeconomiska besigtningar
och landtmäteri-arfvode för Prestebohl,
Till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet liar Hedervärda
BondeSlåndet remitterat två dit ingifne Memorial,
1:0 af Erik Svanberg från VesterNorrland, som yrkat, att, då
livar och en bör vidkännas alla omkostnader för den egendom, lian till
sin nytta får begagna, samt boställsinnehafvare i allmänhet, på grund
häraf, ega en dylik skyldighet, så borde äfven innehafvare af prestebohl
sjelfve betala de kostnader, som föranledas af huse-, byggnads-och od lingssyner,
jemte andra oeconomiska förrättningar af enahanda beskaffenhet.
Uti denna framställning hafva Jan Bengtsson och Olof Dahlberg
från VesterNorrland, med flere, sig förenat;
2:0 af Peter Andersson och Bengt Gudmundsson från Halland,
hvilka, på enahanda skäl som Erik Svanberg anfört, yrkat, att, med befrielse
för Kyrkorne och Socknemeiiigheterne från alla omkostnader vid
landtmäterier och egotvister, deri prestebohl, klockaregårdar och stomhemman
ega alel, innehafvarne af sådane hemman målto förpligtas att så
beskaffade omkostnader bestrida.
Detta mål, som OeconomieUtskottet ansett böra gemensamt med
Lagutskottet behandlas, hafva Utskotten tagit i öfvervägande; och hvad
först angar yrkad skyldighet för preslerskapet att betala arfvode för husesyner,
hafva Utskotten bort erinra, att vid af- och tillträdeshusesyner,
hvilka af Häradshöfding med Nämnd å prestebohl förrättas, skall arfvode
der det eger rum, enligt 9 §. i Kongl. Resolutionen på Presterskapets besvär
den 7 Julii inöi, af tillträdaren betalas, hvadan något vidare stadgande
härom icke lärer erfordras.
Hvad beträffar de af Svanberg så kallade byggnadssyner, hvarmed
lärer förstås oeconomiska besigtningar, så, enär dessa synas hufvudsakligen
åsyfta control på boställsinnehafvare!!, att han icke må eftersätta sina
Ilik. till R. St. Prot. i834. 7 Sami 2 A/d, r
!^:de Häftet,
a Lag- samt Allm. Besv, och Qecon. Ut sk* Utlåtande IV: o lo
-
skyldigheter, i afseende på husens behöriga vidmaglhållande, och det icke
vore lämpligt ålägga honom sjelf att betala en dylik controi, samt
dertill kommer, att utgifterne för oeconomisk besigtning,, belöpande sig,
till ett obetydligt belopp, endast hvart femte år utgå, anse Utskotten
någon förändring i de härom uti 9 af Kongl.. Kungörelsen den 28
Maji i83o gifne föreskrifter ieke böra ega rum.
I afseende på odlingssyner, hviika icke i annan händelse lära företagas,
än då boställsinnehafvare vill verkställa någon större odling af oländig
mark, med anspråk på vissa frihetsår, anse Utskotten sig böra anmärka,
atl dessa förrättningar äro. enskilda angelägenheter, hvilkas bekostande
boställsinnehafvare!! så mycket hellre måste sjelf vidkännas, sorn
icke någon Lag eller Författning berättigar honom, att dermed belasta
Ky rkoCassan ellef Församlingen. Utskotten tillstyrka alltså,
att Erik Svanbergs motion må förfalla,
Hvad slutligen vidkommer Peter Anders ons och Bengt Gudmundsson#
yrkande, att innehafvare af ecclesiaslik-lägenheter malte tiilförbindas
betala kostnaderne för Landtmäteriförrättningar och egotvister; så, enär
Presterskapet enligt 5 §. i 1-77,3 års' privilegier af ålder åtnjutit den förmon,
att Kyrkan eller Socknen skall vidkännas alla utgifter af ifrågavarande
beskaffenhet, hvilken förmon uti 2,4 §. af Kongl. Landtmäteri-fÖrordningen
den 20. November 1766 och uti alla sedermera utkamne LandtRräleriförfattningar
blifvit bibehållen, samt icke- något gällande skäl för
dess upphörande är vordet framstälidt, anse Utsi o ten sig böra tillstyrka,
att Peter Anderssons och Bengt Gudmundssons; motion md,
förfalla.
Stockholm den 9 Julii i8ä{.
N:o 1 o,
fÄnlu till Exp„ Utsk den 9 Julin
Utlåtande f i anledning af väckta motioner, om nedsättning
ändring eller förklaring af Kongl. Maj:fs förnyade Nådiga
Taxa på ExpeditionslösenT den i5 Majt 1821.
lili detta ämne hafva till Allmänna Besvärs~ och Qcconomie-Ut~
Lag- sami Allm. Bcsv. och Oecon. TJtsh, Utlåtande ]V;0 io,
3
skuttet två lios Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet
iugifne Memorial blifvit remitterade, nemligen:
från Vällofl. B irgareStåndet,
af Herr Commerce-Rådet Sante isony sorn, under Förutsättning, att
lösen för gravationsbevis Öfver stadsegendom i allmänhet, och serdeles
hvad beträffar mindre hus och tomter, liksom lösen för bevis, huruvida
man innehar förmynderskap, vore för hög, yrkat nedsättning deri, samt
att lika beräkningsgrund lör lösen af gravationsbevis öfver en större
och en mindre egendom icke må bibehållas, såsom stridande emot billighet
och allt för mycket betungande för den fattige; hvarjemte Motionairen
hemställt, om icke nu gällande Expeditions-Taxa borde öfverses och
jemkning 'ske i ofvanberörde afseende, samt dervid äfven tillses, huruvida
nedsättning och ändring för öfrigt deri kan erfordras.
Uti den af Herr Santesson sålunda yttrade önskan har Herr Hahn
sig förenat, och uppgifvit exempel på en händelse, du gravationsbevis i
stad måst betalas med nära 60 Rdr, genom användande af sådan beräkningsgrund,
att full lösen fordrats för hvarje numer, derå beviset lydde,
efter Chartae-beskrifning på Stadens jord; hvarjemte Herr Hahn anin
ärkt såsom en ofullständighet, att nu gällande Taxa icke bestämmer,
hvad arfvode Notarius Publicus bör åtnjuta för förrättningar, utom sitt
embetsrum.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet,
af Riksdagsfullmägtigen Jacob Kihlblom, som yrkat: att Utslag i
tvister, församlingar emellan, angående fattighjons underhållande, böra vara
frie från lösen, och denna afgift, som hittills skall blifvit affordrad, således
hädanefter försvinna; att i anmärkningsmål från Kongl. KammarRätten
emot uppbördsman, dessa måtte befrias från utlösande . af Kammar-Rättens
Utslag; alt i de fall då, såsom vid indrifvande af auctionsmedel
på landet stundom skall inträffa, flere personer lagsökas i en skrift
för serskilda fordringar, deröfver endast en Resolution angående dem alla
meddelas, lösen icke må beräknas serskildt för hvarje sålunda lagsökt gäldenär,
utan endast till det belopp, som lör en sådan Resolution lagligen
äger rum.
Vid pröfning af dessa framställningar, som ansetts böra gemensamt af
Lag och Oeconomie Utskotten behandlas, hafva Utskotten, i anledning
af Herr Santes ons motion, bort upplysa, alt Rikets Högloft. Ständer
vid i8a3 års Riksdag, uti Skrifvelse den 21 December nämnde år, hos
4
Lag- samt Allm. Bcsv. och Occon. Utsi'. Utlåtande N.o ro.
Kongl. Majrt i underdånighet anhållit, bland annat, om öfverseende i allmänhet
af nu gällande Expeditions-Taxa, dervid Kongl. Maj:t i Nåder
torde tilisö, om och i hvad nion det emellan Härads-Rälterne och öfrige
Domstolar samt Ernbets-Verk förut varande förhållande, i afseende på
Expeditionslösen, borde, genom jemkning i grunderne för samma lösens
utgörande, varda återställdt, och hvarvid Nådig uppmärksamhet äfven torde
fästas dera, att den nu stadgade lösen för gravationsbevis i städerna
uti vissa fall vöre för hög och lämpligast syntes böra, på sätt för landet
redan är stadgadt, gradueräs efter lägenheternas olika beskaffenhet.
Under åberopande af desse med flere underdåniga framställningar,
hafva Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag, uti skrifvelse den 10 September
1829, i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit täcktes fästa Nådigt
afseende å Rikets Ständers förut yttrade önskan, rörande Expedilions-Taxans
öfverseende i allmänhet, samt åtskilliga i andra hänseenden nödige
ansedde förklaringar och tillägg lill nu gällande föreskrifter om Expeditionslösen.
Då Rikets Ständer salunda, vid tvunne föregående Riksdagar, redan
yttrat sin underdåniga önskan om Expeditions-Taxans öfverseende i allmänhet,
för beredande af de jemkningar och rättelser, som kunna pröfvas
nödige, samt Rikets Ständer dervid serskildt hemställt, att lösen för
gravationsbevis öfver stadsegendom matte nedsättas;
Då, efter hvad Utskotten hafva sig bekant, Kongl. Maj:t härå fästat
det Nådiga afseende, att en Comité erhållit befallning, att utarbeta och
inkomma med underdånigt förslag till en förnyad Taxa på Expeditionslösen
bos samtlige Domstolar och Embetsmyndigher;
Då den af Herr Santesson föreslagna beräkningsgrund för lösen
af gravationsbevis (gladsegendomens högre eller lägre värde), desto mindre
lärer kunna godkännas, som dels besväret med utfärdande af dylikt bevis
är enahanda, ehvad egendomen är större eller mindre, och dels visshet
om fastighetsvärdet stundom endast torde kunna erhållas genom utlösande
af taxeringsbevis, hvilket åter skulle medföra en serskild onö;
dig kostnad;
Då lösen för bevis om innehafvande af förmynderskap icke öfverstiger
den lämpliga ersättning, som derföre bör ega rum, samt Utskotten icke
anse något ytterligare stadgande af nöden om arfvode för Notarius
Publicus, äu det som redan finnes; tillstyrka Utskotten
Zag- samt Allm,’ Sesv., ock Oecort, Ut sk. Utlåtande JY:o 10
$
att de af''Herrar Santesson och Halin gjorde framställning
gar md förfalla,
Deremot har det fästat Utskottens “uppmärksamhet, att något''maximibelopp,
hvilket lösen för gravationsbevis i stad icke finge öfverstiga, i
händelse bevis begäres öfver flera, under en egendom, förenade numer,
ej linnes bestämdt, och att således den härom meddelade föreskrift för Domare
på landet saknar motsvarighet rörande em bets- och tjenstemän i
slädenje; och då samma skäl, som grundat en dylik bestämning i ena
händelsen, jemväl för den andra synas böra medföra enahanda verkan,
hafva Utskotten ansett sig böra vördsamt hemställa, ^
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t} vid utfärdande af
en ny Expeditionst axa, i Nåder tillse, att, på u sätt för
landet är stadgadt, något visst belopp, hvilket kunde antagas
till Tio Rdr B:co, varder bestämdt, deröfver ersättning
för ett gravationsbevis öfver stadsegendom icke md
stiga,
Beträffande åter Jac, Kihlblom* framställningar, så, då frihet från erläggande
af Expeditionslösen genom serskilde Författningar är vorden beviljad
Serardiimer-Ordens-Gillet, Academierne i Riket, A.1 ravens PensionsCassa,
Brandförsäkrings-Contoret i Stockholm och Numer-Lotleriet; samt åtnjutande
af enahanda förmon icke med billighet lärer böra förvägras fotligvårds-inrättningar,
hvilka icke kunna betraktas ari norl unda än som fromma
stiftelser, ehvad deras rättegångar utföras af socknemännen sjelfva eller
af serskilde Directioner; och
då, i anmärkningsmål hos Kongl. Kammar-Rätten, upptäckte felaktigheter
-icke alltid kunna tillskrifvas uppbördsmannen, utan stundom’ torde
böra liilräknas Taxerings-Comitéen elier den skattskyldige; hafva Utskotten
ansett sig böra vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer mätte hos Kongt, Majit i underdånighet
anhålla, att Kongl, Majit täcktes i Nåder meddela föreskrift.
-
1:0 , att fattigvårdsinrättning må i alla frågor, som anga
skyldighet att underhålla och vårda fatiighjon, befrias från
Expeditionslösens erläggande ;
aio att uppbördsman må, i sådane anmärkningsmål, deri
6 Lag- samt Ålim* Bcsv och Cccon. Utsi. Utlåtande. 2VT:o lo.
han icke tilltalas för tjenstefel} vara le friad frän ut gifvande
af lösen för Utslag.
Hvad slutligen \ i Skommer beräkning af lösen, då flere gäldenärer i
en Resolution sammanföras och dömas att betala hvar sin serskilda skuld,
sa, en^ir ett dylikt Expeditionssätt ar afvikande frän en laga Rättegångsordning,
derigenom att Domaren, eiler Embeismyndigheleti sammanblandar
serskilda frågor, hvilket leder tili den följd, att en svarande part, om
lian vill erhålla del af utslag, måste utlösa del hell och hållet, fastan deri
är upptaget hvarjehanda, sorn honom icke angår; samt härtill kommer,
att Expeditions-Taxan icke, utan misstydning, lemnar anledning till annan
grund för lösens beräknande än arkens antal i Resolutionen, anse Utskotten
det anmärkta beräkningssättet, efter antal af personer, innefatta ett
missbruk, deri rättelse på skeende anmälan kunnat och bort följa, och
tillstyrka alltså,
att Jacob Kihlbloms framställning härom icke md till någon
Rikets Ständers åtgärd fföranleda.
Hvilket dock jemte en Ledamots serskilda mening till Rikets Ständers
pröfning vördsamt öfverlemna?.
Stockholm den a Julii 1834-
Reservation.
Af Herr E. M. Leffler: ”Sorn jag icke kan gilla de skäl Höglofl. Utskotten
uti föregående Betänkande anfört, emot antagandet al den af
Commerce-Rådet Santesson väckta, och deruti upptagna motion, nödgas
jag alt mig deremot reservera.
Det lärer icke kunna bestridas, att lösen af Gravations-bevis (hvilket
icke sällan inträffar), efter nuvarande. Expeditions-Taxan, utgör ett alltför
bardt tryckande onus för dem, som äro egare af mindre stadsegendomar.
Rättvisan symes i detta, som i andra fall, påkalla en fördelning af bördan
, efter förmågan alt densamma bära. •— Sådant kan icke sägas ega
rum, då egaren af en egendom, värd 100 Rdr. och derunder, får betala
lika lösen för ett gravationsbevis, sorn den der eger egendom af 10,000
Rdr:s värde och deröfver. Detta o jern na förhållande har Motionairen sökt
alt få afhulpet; men de sammansatte Utskotten hafva, på anförde skäl,
La"- samt Allm„ Besv. och Oecon,. Ulsk. Utlåtande No io.
7
deremot icke ansett sig kanna tillstyrka bifall dertill, — Dessa skäl karr
jag dock, för narn del, icke gilla, emedan de, efter min tanka, lätteligen
konna undan röt! jas, Sannt är det viii, alt besväret är lika stort, vid utfärdandet
af omnämnde bevis, för egendom af mindre eller högre värde;
men då fråga leke är eller bör vara derom, att i det isela minska arfvedet
eller lösen, för den person, sorn utfärdar dera, utan blott, såsom redan
nämndt är, alt fördela detta arfvode emellan dem, som det utgöra,
efter deras förmåga dertill, lärer häraf intet binder kunna uppstå emot
den föreslagna billigare förändringen uti Expeclitions-Taxan, Hvad åter
angar det
tala, såsom erforderligt, i fall Expeditionslösen komme att utgå elter
egendomsvärdet, så, då fråga nu är om stadsegendom, bl ifver det lätt
alt af Dehetsedlen för det föregående året utröna, lill hvad värde den
ifrågavarande egendomen blifvit till Kreno-bevillning upptagen. Denna
Debetsedel borde den, som gravalions-beviset begärer, vara förbunden
att o vilkorligt medhafva och uppvisa, för utfärdaren deraf. Då de Högloft.
Utskotten emedlertid funnit för godt att föreslå ett maximum af io Rdr.,
hvaröfver ofta omtalade lösen icke borde få gå, om ock beviset utfärdades
för flera stadsegendomar på en gång, skulle jag anse det vara lika
billigt, att äfven ett minimum utsattes; och jag tror, alt detsamma borde’
antagas till r Rdr, för egendom af 5oo Rdrrs värde och derunder. Om
Rikets Högloflige Ständer behagade att gilla detta mitt på billighet grundade
förslag, och en underdånig skrifvelse r ämnet komme att afgå,, torde
deruti böra uttryckas den underdåniga önskan, att de Comiterade,
som hafva sig anförtrodt att utarbeta en ny Expediiions-Taxa, mätte, vid
bestämmandet af lösen för gravationsbevis i städerna, uppgöra en dertill
tillämplig Tariff,, sorn börjar och slutar med det föreslagna minimum och
maximum; och borde uti beni »Ide Taxa derjemte åläggas den, sonor fordrar
ett sådant bevis, att, vid anmälan derom, medhafva den Debetsedel, hvarefter
ifrågavarande’ egendom det föregående året utgjort bevillning tili
Kongl. Maj:t och Kronan. — Pä detta sätt skulle inuehafvarne af mindre
egendomar i Släderne få till godon jula* en lindring, sorn’ redan är beredd
dem på landet; och hvaraf de förra äro i lika stort helloff son*
de senare. Jag vågar derföre anmäla saken till Rikets Högloflige Ständers
benägna uppmärksamhet,”"
8 i Lisg (tamt Allm. Be sv, och Oecon.-Utsk. Utlåtande N:o ii.
N:p ii.
Ånk. till Exp. XJtss. den 9 Julii.
Betänkande, öfver en af Herr Friherre J. Cederström väckt
motion, oin förändring i nu gällande föreskrifter om inskrifning
till Krono-rusthåll,
Ifrån IJöglofl. Ridderskapet och Adeln har till Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskottet blifvit öfverlemnadt ett af Herr Friherre Jacob
Cederström ingifvet Memorial, af följande lydelse:
”Förändrade föreskrifter för inskrifning till rusthåll, i öfverensstämmelse
med hvad för åboskap redan är stadgadt, äro af behofvet påkallande.
Sådan inskrifning medför besittningsrätt, som jemväl utsträckts till
"försäljning.
”Till bevarande af enskildes rätt är derföre nödigt, att den ordning
"dervid bör följas, som för åboskaps tilldelande är fastställd, nemligen att
"ledigheten kungöres med tillkännagifvande om hvilken som sökt inskrifning,
och med förständigande för den eller dera, som förmena sig dertill
"ega bättre rätt, att sina anspråk inom natt och år, vid talans förlust, be"vaka.
”
Vid pröfning af detta nlål, som ansetts böra af Utskotten gemensamt
behandlas, hafva Utskotten trott sig böra erinra, att uti Kongl. Förordningen
den 22 Februarii 1749 Kongl. Förklaringen den 20 Junii 18.1.4
redan finnes föreskrifvet, alt då Kroiio-ruslhåll, genom dödsfall, transport
eller på annat sätt blifvil ledigt, bör Konungens Befallningshafvande genom
publication å predikstohirne låta i häradet kungöra, att en annan
rusthållare för det lediga rusthållet kommer att antagas och inskrifva#,
samt att den eller de, som förmena sig på något sätt vara dertill berättigade,
måge inom natt och år efter kungörelsens uppläsande sig angifva
och sina skäl förete; hvarefter delegarnes i rusthållet lösningsrätt under tre
månader fortfar: varandes, beträffande Kronohemman, som genom afhandling
till någon annan än åboens barn öfverlåtes, uti Kammar-Collegii
Kungörelse den 29 Februarii 1808 stadgadt, att Konungens Befallningshafvande
skall derom utfärda kungörelse i häradet, med föreläggande för
dem, sorn. tro sig ega bättre rätt till hemmanet, att inom natt och år
frun
Lag- samt Allm. Besv. och Oecon, Ut sk, Utlåtande N-.o 13,
9
från en sådan Kungörelses uppläsande, samma rätt hos Konungens Befallningshafvande
anmäla och fulltyga.
Då således föreskri (terne orri antagande af åbo å Krono-rusthåll och
Kronohemman, i det af Motionairen uppgifne afseende, äro fullkomligt lika,
hafva Utskotten icke kunnat inse, alt något vidare i Lagstiftningsväg
Tore alt tillgöra, än sorn redan lorut i ämnetTmnes stadgadt, och tillstyrka
alltså
att Herr Friherre Ccdcntröms ifrågavarand motion md
förfalla.
Hvilket dock Rikets Ilöglofl. Ständer vö:dsarnt underställes.
Slockholm den 9 Julii 1834*
N:o' 1a.
Ank. till Exp» Uls’» den 9 Julli.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om stället, hvar ett
under ransakning varande häktade personer böra förvaras.
Uti ett lill IlögVördige PresteStaridet ingifvet memorial, som blifvit
fifvcrlemnadt till Utskottens gemensamma behandling, har Herr Prosten
Hallström föreslagit, att sådana personer, som för brott häktas,, alltid
må försäiulas till närmaste Kronohäkte, ehvad detsamma är beläget inom
eller utom det Län, der förbrytelsen skett-, samt derstädes förvaras,
så länge ransakningen fortfar. Till stöd för motionen är anfördt, att det
i allmänhet vedertagna sätt, att endast till Länshäktet införpassa dylika
personer, samt derifrån uttaga och dit återsända dem, vid hvarje tillfälle,
då ransakning företages eller fortsattes, medför onödiga utgifter,
tillfällen till rymning och andra olägenheter, hvilka till en del kunde aflijelpas
genom antagande af det föreslagna stadgandet, hvilket i öfrigt, efter
Motionairens tanka, icke skulle lägga hinder i vägen för administrationens
jemna gång, icke eller förorsaka brist på utrymme i ett eller anx
Bih„ till R. St. Brot, 1834- 7 S*ml. n Afdela. a
Ifde Häftet.
IO
Lag- samt Allm. Besv. celi Oecon. Ulsh. t [låtande N:o 12.
nät fängelse, helst i de flesta endast utbyte af brottslingar från det ena
Länet till det andra skulle komina att ega rum.
Om å ena sidan de i flere afseende» fördelaktiga följder, sorn af förslagets
antagande otvifvelakligt skulle uppkomma, förtjena en serdeles uppmärksamhet,
möta å den andra betänkligheter af dea beskaffenhet, att
Utskotten anse sig icke kunna understödja motionen.
Det åligger Konungens Befallningshafvande, enligt 6 § i Landshöfdinge-InsUncLionen,
att föranstalta om verkställighet af Uislag i brottmål
samt att låta den brottslige undergå det honom ådömde straff. Konungens
Befallningshafvande eger, enligt 5 §. i nämnde Instruction och t Gap.
2 §• Utsökning.'-Balken, tillse, att Lag och rätt vid Under-rätterna tillbörligen
skipad varder, hvilken skyldighet i senare tider vunnit ännu mer
betydelse, genom stadgandet i Kongl. Förordningen den jo April 1810,
alt Domare bör inom viss kort tid företaga ransakning med för brott häktade
personer. Vidare tillhör det Konungens Befallningshafvande att hafva
uppsigt å Kronobetjeningen, samt, så vidt möjligt är, rälta de fel, sorn
kunna vara begångna. Om således olaga häktning skett, är det Konungens
Befaitningshafvandes både skyldighet och rättighet, alt genast försätta
den oskyldigt lidande i frihet, och dymedelst lill en del förekomma
följderna af en olaglighet, som siört allman och enskild säkerhet. Dessa,
så väl sorn öfriga åligganden, skall. Konungens Befallningshafvande, hvar,
inom sitt Län, fullgöra, men det är icke tillåtet den ene, att blanda sig
uti den andres embetsutöfning. Derhän torde likväl den föresDgne förändringen
leda. Osäkerhet skulle uppstå, hvilkendera Konungens Befallningshafvande
borde iakttaga ofvannämride, jemte åtskillige om allmänna
fångvården meddelade föreskrifter. Om än olagenhelerne lill en del kunde
afhjelpas genom brefvexling, bör det icke förbises, att denna medför kostnader
och i synnerhet tidsutdrägt, lika skadlig för fången som för det
allmänna, samt dessutom icke i väsendtlig nion bidrager till undanrödjande
af alla mötande svårigheter. Brefvcxlingen skulle i öfrigt under nu
varande förhållanden blifva ganska vidlöflig. Lejst Domaren, serdeles om
Iian är serskildt förordnad och således okänd af Konungens Befallningshafvande
i ett fremmande Län, icke kan annorlunda än genom sin egen
Landshöfding utreqvirera en häktad person till ransakning. Det vill häraf
synas, som både Statens fördel och den häktades rätt icke vöre tillbörligen
iäkttagne, om förslaget biföl les, och då härtill hommer, att utrym
-
Lag- samt Allm Tit sv. och Oecon.-Utsh. Utlåtande 7Vr;o i3. , ti
me i vissa Länshäkten, efter all anledning, vid mänga tillfällen skulle saknas,
tillstyrka Utskotten,
att Herr Prosten Hallströms ifrågavarande motion icke ma
bifallas.
Stockholm den 9 Julii i83/j.
N:o »3.
Ank. (ill Exp. Utslt. d. 9 Julii,
Utlåtande, i anledning af väckte frågor om ändringar i nu
gällande Författningar om Prestval,
Till "Utskottens gemensamma behandling hafva blifvit öfverlemnade
tre serskilde, lios Högv. Preste-Ståndet och Hederv, Bonde-Ståndet ingifne
Memorial,
1:0 Af Herr Prosten Doctor Ruus, sora anfort, att då den i 1789
års Kongl. Förordning om Prestval föreskrifne justering af vallängden inför
församlingen icke skall innefatta annat un en öfverflödig formalitet,
serdeles som densamma icke sällan mäste verkställas sedan största delen
af de röstägande allägsnat sig, så borde förändring häruti ega rum på det
»ätt, alt justeringen skulle verkställas omedelbart efter det rösten blifvit
afgifven och i vallängden anteknad.
Vidare har Molionairen anmärkt, att det uti en senare Författning
meddelade stadgande, att hvarje röstegande vid Prestval skall framträda till
valbordet och der afgifva sin röst, icke alltid, i anseende lill vid dylika
tillfällen inträffande folkträngsel, vore verkställbar!, och, för att tillvägabringa
mera ordning vid dessa förrättningar, har Herr Doclorn föreslagit,
att följande stadgande borde utfärdas:
”Vid alla Prestval skola Kyrkoråd och Sexman vara tillstädes och
”omgifva valförrättafen , dels för att lemna nödige upplysningar, dels ock
*’ibr att ansvara derför, att, utan deras anmälan, hos valförrättaren ingen
"annan röstar, än den som ropas.”
2:0 Johan Bengt son frånYesternorrland, som yrkat, att, då Pre
-
13
Lag. samt Allm. De sv. och Occon. Utsk. Utlåtande N:o 13.
sfcrsknpets aflöning i åtskilliga fall utginge efter förmedlade hemmantalet,
Loide äfven samma manlalsberäkning ligga till grund för rösträltigheten
■vid Prestval, helst denna rättighet vore grundad på den andel i Presten*
aflöning, sora af hvarje hemmansegare erlades.
3:o Eric Ericsson från Westerås Län, som föreslagit, att förtnedkide
hemmantalet borde grundlägga rättighet att rösta vid Prest-och Klockareval,
saint skyldighet ti 11"kyrkobyggnad å landet.
Utskotten, sorn tagit dessa motioner i öfvervägande, få, hvad först
vidkommer de af Herr Doctor Ruus gjorde framställningar, upplysa, att,
sedan Kongl. Majit vid sistförflutne Riksdag, jemte Nådig Proposition, meddelat
Rikets Ständer förslag till ny Prestvals-förordning, för den pröfning
ämnets vigt syntes fordra, hafva Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse
den ii Februarii i83o, anmält, att de samma förslag, med vissa förändringar
antagit, samt i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit täcktes,
efter föregången pröfning deraf, låta, med upphäfvande af hittils gällande
Författningar om Prestval, en ny Prestvals-förordning i nåder utfärda. 7
Art. 3p, 42 0(d» 45 §§• af berörde förslag innehålla, dels att hvarje väljandes
namn skall vid valförrättningen två gånger Ijudeligen uppropas,
samt att, när omröstningen är slutad och hvarje Profpredikants röstetal
blif vit (i bägge längderne utförd t, skola de såsom justerade anses och underskrifvas,
dels att valförrättare!!, som jemte Kyrkorådet intager rum i
Choret, hör anmoda församlingens sexman eller äldsta, att i Cboret framträda,
lill biträde vid upplysningars meddelande och verkställande af de
föreskrifter, hvilka för ordnings bibehållande under förrättningen nödige
pröfvas.
Vid sådant förhållande, och då dc olägenheter Herr Doctor Ruus
önskat afhulpne, genom den nya Prestvals-förordningen, hvilken oförd röjeligen
torde komma att lill allmän efterlefnad kungöras, lära blifva undanröjde,
anse UtskolLen icke lämpligt tillstyrka Rikets Ständer att besvära
Kongl. Majrt med underdånig skrifvelse i detta ämne, utan hemställa,
att de af Herr Doctor Ruus gjorde framställningar icke
mä till någon åtgärd föranleda.
Hvad angår Johan Ben tssons och Eric Ericssons förslag, att rösträttighet
borde efter förmedlade hemmantalet beräknas, så, enär Rikets
Ständer, vid sisth Riksdag, uti 5 Art. 16 §. af ofvsp omförmälde förslag
till ny Prestvals-föro!dniug, uttryckt sin tanka, alt oförmedladt mantal
borde vara beräkningsgrund för en dylik rättighet, anse Utskotten icke
Lag- samt Allm. B< sv. och Oecon.o Vult Betänkande N:o l/f
»3
lämpligt tillstyrka Rikets Ständer att, vid innevarande Riksdag, förändra
sitt förra beslut, hvartill dessutom icke några grundade skäl förekommit,
utan hemställa,
att Johannes Bengt sons och Eric Ericssons ifrågavarande
yrkande icke md Lifa las.
Eric Ericsson har uti sitt ofvannämnde memorial äfvenledes föreslagit,
att skyldigheten till kyrkobyggnad å landet måtte efter förmedladt
hemmantal fullgöras. Då Motionaircn således, emot föreskriften i 5i §.
Riksdags-Ordningen, uti en skrift sammandragit två ämnen af olika beskaffenhet,
nemligen rösträttighet vid Prestval och skyldighet till kyrkobyggnad,
bör det förmodas, att sådant skett af den orsak, att berörde ämnen
förmenats med hvarannan slå i sammanhang i så måtto, att rättelse i
ena fallet icke borde ske, utan att förändring i det andra äfven egde rum.
Och som Utskotten af ofvanupptagne skäl icke ansett sig böra tillstyrka
bifall lill motionen, i hvad dermed synes hufvudsakligen vara åsyftadt,
lärer, såsom följd deraf, förevarande fråga jemväl böra förfalla.
Slockholm den 9 Julii 1834»
JN':o 14.
Ankom till Exp. Utsk. d. 9 Julö.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om upphörande af
den sju Härader i Elfsborgs Län samt Sfäderne Borda
och Ulricehamn medgifne rättighet till Gårdf ar ihandels
idkande,
Yälloflige Borgare-Ståndet har till Oeconomie-Ulskottets behandling
remitterat två af Herr C. U. Hallgren och Herr iV. E. Justelius lill Ståndet
uti della ämne ingifne memorial, jemte deraf föranledde yttranden
■ f ålskillige bland Ståndets Ledamöter.
Efter framställning af de missbruk, som förmenas följa gårdfarihandeln
i spåren, såsom utländska luxvarors spridande bland allmogen, utprångiing
af giftiga substancer, förnämligast arsenik m. m., samt den skadliga
inverkan på sedligheten och helsolillståndet i allmänhet, som deraf
skall härflyta, medelst utbredande af lättsinnighet och praktlystnad, jemtp
i4 Lag- Samt Allm. Bcsv. och Oecoit, Utsk, Bctänhind# IV:o 14.
smittosamma sjukdomar, hafva Motionairerne yrkat, att den allmogen i
Marks, Wedens, Bollebygds, Ås, Gäseneds, Kinds och Redevägs Härader
samt städerne Borås och Ulricehamn medgifne rättighet lill gårdfarihandels
idkande måtte i allo upphäfvas.
I ämnet hafva inom Val lo fl, Borgare-Ståndet sig yttrat:
1:0 Herr Rydin, hvilken icke kunnat inse, att gårdfariliandeln grundar
sig på privilegier, utan skall den bestå endast i döfvande af den rättighet,
som hvarje Svensk medborgare eger, alt fritt afyttra sina slöjdealsler.
Om missbruk egde rum, borde de förekom mas, men skäl borde
deraf icke hemtas att qväfva industrien i en landsort, hvilken deraf vinner
sin utkomst. Beträffande städerne Borås och Ulricehamn egde desse,
så vidt talaren bade sig bekant, icke några företrädesrättigheter framför
öfrige Svenska städer.
2:0 Herr Leffler, sorn anmärkt att frågan borde åtskiljas i tyå delar,
deraf den ena afsåge den åt städerne Ulricehamn och Borås upplåtne
frihet att utskicka handelsdrängar, och den andra allmogens handelsrättigheter,
Den förra borde afskaffas, sedan alla föreskrifter mot missbruken
dermed visat sig overksamma; hvaremot allmogens rättigheter icke
borde indragas, om icke all slags härmed jemförlig handel inom andra
provincer skulle upphöra,
3:o Herr Rubin, som fästat uppmärksamhet derå, att handlande i förenämnde
städer skola ega att nedsätta sig i andra städer, utan åliggande
alt deltaga i borgerliga .utskylder.
Till Hedery, Bonde-Ståndet har Riksdagsfullraägtigen Anders Danielsson
den 21 och 21\ nasti. April iogifvit två serskilda memorial, deri
han, med åberopande af enahanda skäl, som i föregående Riksdagars Protocoll,
vid frågans behandling, finnas upptagne för handelsfrihetens bibehållande,
yrkat dess ytterligare fortfarande.
Detta mål, som tillhör Lag- och Oeconomie-Utskottens gemensamma
behandling, hafva Utskotten tagit i öfvervägande, och dervid ansett sig
böra upplysa, att enahanda fråga blifvit väckt vid Riksdagarne j8a3 och
1828, deröfver Oeconomie-Utskottet, vid förstnämnde Riksdag, afgifvit Utlåtande,
i öfverensstämmelse hvarmed Rikets Ständer till Kongl. Majit afläto
underdånig skrifvelse, med anhållan: ”det ej mindre den städerne
"Borås och Ulricehamn, än allmogen i sju härader af Elfsborgs Län från
"längre lid tillbaka förunnade rättighet : tt utöfva gårdfarihandel måtte
"helt och hållet upphäfvas.” Vidsislförllutne Riksdag hafva dåvarande
Lag- samt Allm. Bcsv. och Ocean. Ulsk. Betänkande LL.o i4
Lag- oc!i Oeconomie-Utskolt, med åberopande af de skäl, som föranleda
elen underdåniga skrifvelse» i8a3, uti afgifvet Betänkande (dftryckt under
N:o 27 i Bihang till RiksStåndens Protoeöll, 7 Samlingen, 3 Afdeln.)
tillstyrkt Rikets Ständer, att förnya deras vid förra Riksdagen lill Kongl,
Muj:t i ämnet tramburne underdånige anhållan, hvarefter Utskotten, sedan
målet blifvit återremitleradt, uti ytterligare Utlåtande (jN:o 53), med förändri
g af deras förra Betänkande, tillstyrkt: ”att Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse lill Kongl. Majit, med erkännande af Westgöthens»
"liksom hvarje annan medborgares rätt att, huru och på hvad sått han
”för sig förmonligast finner, afyttra egna produeter och tillverkningar, må
"frambära underdånig anhållan derom, alt sådane åtgärder ytterligare måt”te
vidtagas, sorn kunna finnas nödige till förekommande af de missbruk
”vid gårdfatihandelns utöfyande, som ärtnu kunna ega rum, så att endast
”det lolliga deraf må komma att qvarstå.”
För beredande af ytterligare controler mot missbruk med ifrågavarande
handelsfrihet, har Kongl. Majit, sedan sistlidne Riksdag, meddelat
serskilda Nådiga Stadganden uti Kongl. Kungörelsen den 6 Maji i83o,
Kongl. Eescriptet samma dag och Kongl. Brefvet den 12 December i83i,
hufvudsakligen med afseende på stämpling af inom Elfsborgs Län tillverkade
väfnader. v
Utan alt ingå i undersökning om de orsaker, som från början föranledt
och allt framgent intill närvarande tid bibehållit gårdfarihandel^
derom Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet, uti afgifvetj Betänkande
i ämnet den t J unii 1815 (aftryckt i Bihang till RiksStåndens Prof.
4 del. pag. 287), Iemnat upplysningar, hafva Utskotten ansett sig böra utreda
i hvilka afseende» gårdfarihandels-rättigheten för städerne Borås och
Ulricehamn samt allmogen i de 7 häraderne, för närvarande, skiljer sig
ifrån de städerne i allmänhet och Rikets öfrige allmoge förunnade handelsrättigheter;
dervid Utskotten, beträffande förenämnde städer, trott sig finna,
att deras ifrågavarande företrädesrättigheter framför andra städer hufvudsakligen
bestå deruti, att de uti Borås och Ulricehamn bosatte handlande,
sedan den 1 September 1822, indelte i två classer, handlande borgar#
och gårdfarihandlande borgare,*ro berättigade,
de förre
att, mot skyldighet att hålla öppen bod i staden till idkande af vanlig
handel, sjelfva eller genom handelsdrängar, Ufven uti alla andra stä
-
ifi IL a*- äf arnt Allm. Bctv. och Ocean. Utsk. Betänkande N:o i4-
Ser, så Val vid som utom marknader hafva öppen bod för egen räkning
till försäljning af varor och tillverkningar, som i Borås och Ulricehamn
eller orten deromkring äro förfärdigade; och
dc senare
att idka gårdfarihandel, samt dervid i dc städer och orter, hvilka dc
T stunda besöka, så väl vid som utom marknader och under resor till
marknader, försälja städernes och ortens tillverkningar.
De handlande deremot, som före den i September 1822 vunnit bur
fkap,
åtnjuta dessa rättigheter gemensamt.
I betraktande häraf och då den frihet handlande borgare ega, alt
uti andra städer halla öppen bod lill försäljning af ortens tillverkningar,
icke öfrerskrider fabriksidtares lika beskaffade rättighet, samt stödjer sig
pi enahanda grund i så måtto, alt bemälde handlande mäste anses såsom
förläggare för laudsbyggden, hvars slöjde-alstcr af dem mottagas och vidare
afyttrss;
Då detta senare förhållande fullkomligt öfverensslämmer med handelns
naturliga gång, som fordrar, att stadsboen skall vara afnämare till
landtmannens producler, samt rubbning häri vore stridande mot de grundsatser,
sorn inom den oeeonomiska lagstiftningen allt mer och mer synas
göra sig gällande, och i enlighet med hvilka de band, hvarmed konstflilen
ännu fjättras, böra, så vidt möjligt, lossas, i stället att ännu hårdare tillknytas;
Dä
en utvidgad näringsfrihet numera är föremål för ej mindre allsäänhetens
önskan, än Kongl. Maj:Is Kådiga uppmärksamhet, och förslag
till Författningar i detta vigtiga ämne, redan vid i8a3 års Riksdag af Rikets
Ständer granskade och antagne, bero på Kongl. Maj.ts Nådiga pröfning,
samt det icke vore lämpligt, att Rikets Ständer i förevarande enskilda
fråga uttalade en opinion, som förnekar de grundsatser, hvarpå berörde
allmänna Författningar torde komma alt hvila; tillstyrka Utskotten,
att mot önert) i hvad den angår handlande borgarerättighet,
icke må bifallas.
Ett annat förhållande intrader deremot, i fråga om förenämnde stäflers
gårdfarihandelsrält. Det vill nemligen synas, som skulle denna icke
utgöra en från sUdsmanna-näring oskiljaktig del. Att medgifva en sådan
frihet åt alla släder i Riket torde möta svårigheter och föranleda handelns
flyttning från dess rätta plats, städerne, till laudsbyggden, en näringsfrihet
-
Xag- samt Allm. Besv, och Oecon -Ht sk, Betänkande lV:o i il
-
het, hvarmed stadsboen och 3 andima noén torde blifva lika litet belåtne.,
Att, med alla andra städers uteslutande, ensamt bibehålla -en--dylik förmon
för Borås och Ulricehamn, dertill synas skäl icke kunna hem tas, hvarken
från allmänna rättsgrunder eller från några serskilda här inträffande oeconomiska
förhållanden. Afsättningen af de producler, sorn beredt välstånd
och förkofran inom landsorten, synes vara mindre beroende af städernas
ifrågaställde handelsfrihet, än af allmogens gårdfarihandel och städernas
fria försäljningsrättighet i andra städer.
Dessa åslgter, sorn inom Utskotten vunnit afseende, föranleda Utskotiten
till >den hemställan,
-alt Rikets Högloft. Ständer må hos Kongl. May.t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i Nåder förordna,
att den, städerna Borås och Ulricehamn hit tils medgifne
rättighet, att idka gårdfarihandel, bär upphöra, dervid
Kongl. Mayl likväl i Nåder täcktes tillse, huruvida,
med afseende på de förluster Borås stad genom två eldsvådor
lidit, tiden för en sådan förändring ännu må vara
för handen..
Vidkommande åter allmogens frihet, att idka dylik handel, synes den,
lofligen utöfva d, i sig sjelf icke kunna betraktas annorlunda, än såsom en
rättighet den allmogen i allmänhet, enligt aldre och senare -Författningar,
eger, att, på hvad ort som helst inom Riket, afyttra sina egna slöj lc-ulster
och tillverkningar. Det vill synas sorn enda skilnaden emellan Veslgöthens
och hvarje annan medborgares handelsfrihet består i det vidsträcktare
begagnande deraf, hvartill den förre uppmanas af en inom provincen
högt uppdrifven konstflit, hvars lillbäkaträngande torde i oeconom-iskt afseende
medföra betänkliga följder; och då med rättvisa och billighet icke
Ur förenligt, att fråntaga Ve&tgöthen en rättighet, som han eger gemensam
med Rikets öfriga invånare, samt skäl för handelsrättighetens upphäfvandc
icke lärer böra hemtas från de missbruk, sorn dermed kunna hafva
•egt rum, anse Utskotten sig böra tillstyrka,
att de af Motionair erne gjorde framställningar om gårdfar
iliand elsr ätti ghét ens upphörande för allmogen må lemnäs
utan afseende.
Lili. till R. St. 'Fröt. 183/f.-y Samt. i. AJd.^ 3
l\;de Häftet.
Lag- tami si lim. Eesv. och Oecon, Vtsk. Betänkande N:o t/\.
Hvilket dock Rikets Ständers närmare pröfning vördsamt under»
ställes.
Stockholm den q Jtdii iS34.
Åtskiliige Ledamöters serskilda mening bifogas-»
Reservationer»
1:0 Af Herr Professor Grubbe: -'”Sedan frågan ora Gårdfariharidelns
afskaffande vid flere Riksdagar varit väckt, peli alldeles stridiga åsigt®»*
Ömsom lyckats att hos Rikets Ständer göra sig gällande, (till exempel
hvarpå må nämnas, att Standerup vid idad års - Riksdag till Kongl. Maj:t
ingingö med en underdånig anhållan om denne handels upphäfvande, hvaremot
vid sistförflutne Riksdag sammansatte Lag- och Oeconomie-Utskottet
väl i sitt först afgifna Utlåtande tillstyrkte upprepandet af samma anhållan,
jnen derefter,'i ett senare Utlåtande, helt och hållet frånträdde
denna mening*) linner jag det för min del mindre lämpligt, att Rikets
Ständer nu ånyo skulle Besvära Kongl. Maj:t med någon underdånig
skrifvelse rörande eli ämne, hvilket troligen af Regeringen sjelf säkrast
bedömes och bäst regleras. Då, såsom här är förhållandet, en viss näringsgren
i en ort af naturliga orsaker uppkommit och uppnått den grad af
utveckling, att den ger sysselsättning och bergning åt en folkmängd af öfver
sjuttio .tusende personer, så bör ruan, i min tanka, noga besinna sig,
innan man tillstyrker något, sora, i mer eller mindre betydlig mon, kunde
verka att qväfva en sådan i vårt land sällsynt idoghet, i synnerhet torde
detta böra betänkas ij en tid, då sträfvaudet efter en utvidgad näringsfrihet
iner och mer börjat göra sig gällande, och då man temmeligen allmänt
börjat inse angelägenheten deraf, att de band, af hvilka industrien hos oss
länge varit fjättrad, småningom och med varsamhet blifva lossade» Jagtilltror
mig väl ej att med full visshet bedöma i hvad mon den föreslagna
inskränkningen af den handelsfrihet, hvilken Städerna Borås och Ulricehamn
för det närvarande åtnjuta, skulle komma att utöfva ett menligt
inflytande på hela landsortens industri och på afsättningen af dess slöjdealster.
Men sjelfva denna osäkerhet är för mig ett tillräckligt skäl alt icke
tillstyrka ett stadgande, om hvars gagnelighet jag icke är öfvertygad»
Visserligen önskar jag dock att de ofta öfverklagade missbruken af gårdfariliandeln,
måtte,, så vidt möjligt är, förekom.inas. Men i fall, utom de
Lag- samt Allm. Bcsv. och Oecon. Ulsk, Betänkande i4, 59
för detta findam ål tedan föreskrifna contvoler, ännu några ytterligare skulle
kunna stadga-s, så förmodar jag att de ej lära undgå Regeringens uppmärksamhet,
hvilken genom de senast förflutna Riksdagarnes förhandlingar
ulan tvifvel redan är tillräckligen fästad på detta ämne. Jag anser derföre
lämpligast att ninn, utan att för det närvarande ingå med någon underdånig
skrifvelse rörande detta anine, öf verlein nar det åt Kongl. Majit Sjelf
att mot Gårdfarihandefns missbruk vidtaga de åtgärder, hvilka kunna pr öfva
s mest ändamålsenliga, till dess hela frågan om denna handels fortvarande
och reglerande kail blifva behandlad och afgjord i sammanhang med
den allmännare frågan om en för ut vecklingeh af Nationens industriela lif
erforderlig utvidgad näringsfrihet.”
Häruti instämde Herr Grefve Posse, Herr Gre'fvei Horn, Herr Grefve
Sparre, Herr af Forsell, Herr von Sydow, Herr Prosten Mittag, llerr
Piosen Bolander, Herr Hessle, Herr Höök och Herr Olbers.
X.o Af II err Rydin'. ”Jemte det jag delar sammansatta Lag- och Oeconomie-Vtskottets
yttrade mening, angående rättigheten för de 7 häraderna
i Elfsborgs Län till gårdfarihandeln, då det lika litet bör kunna
förmenas dess invånare, som Sveriges öfrige allmoge, att fritt försälja sina
lillålne tillverkningar, kan jag å andra sidan ej gilla Utskottets beslut
angående Städerna Borås och Ulricehamn, af följande skäl:
1:0 Betänkandet är stridande mot analogien af andre gällande Författningar.
Kongl. Förordningen af den 3i Augusti i8i5 1 och a mom. innehåller:
”En hvar, som på landet bosatt är, och, utan att bero af andra,
eger lagligt skydd och försvar, Städernas invånare, hvilka med behörigt
tillstånd idka handel derifrån icke undantagne, eger rätt att med
kreatur, vioLualier och andra inhemska landtmannavarcr, såsom smör,
ost, saltad t och lorkadt eller rökt kolt' och fläsk, fågel och annat vildt,
saltade och torra fiskvaror, sill, humbla, talg, råa hudar och skinn, horn,
ull, honing, vax, nr. m. drifvafhandel, och sådane varor frän en 011 till
en annan föra, upplägga eller i part i föryttra, både under och emel 'an
marknader, lade i stad och d landet. Utbyte af lamkmanna productcr
vare likaledes fritt och obehindradt” Då nu den så mycket omskrikne
och tadlade gårdfarihandelsrätligheten ingeri ting innehåller, utom fri försal
jningSr ät tighet af de 7 häraderas af Elfsborgs Län tillverkningar, iif
ju denna rättighet i likhet med hvad alla öfriga släder åtnjuta och af dem
ulan klander dagligen utöfvas, fastän det sker med andra landlmanna produeterj
den liufvudsakligaste skilnaden är att gardfarihandelsvarorlia kan
-
2o Lag- samt Allm. JBesv, ,oc% Oecon, litsle. Betänkande 2V:o 14.
na bära kostnaderna af en längre transport, och blifva derföre spridda
vidare omkring, då vanligen andre landtm anna varor ej kunna tåla det iså
hög grad.
2:0 Betänkandet är stridande mot billighet. Eldigt Landshöfdingen
Embetets i Elfsborgs Län Fern års berrättelse för a83a visar det sig, att
Summan af årliga statsbidrag utgör för Borås Rdr 20,79a: 12 sk. 7 rst.
B:eo och för Ulricehamn Rdr. 8,558: 1.4 sk. 7 rst. B:co; .vill man nu beröfva
desse städer deras hufvudsak ligaste näringsfång, och fråntaga dein
den rättigheten att uppköpa kringliggande provinces landtraanua produeter
till ytterligare försäljning, borde väl i första rummet blifvit föreslaget
minskning i dessa ganska dryga af'gift er; dock förekommer ej ett ord härom
i Utskottets Betänkande.
3:o Betänkandet är stridande mot sund Statslära. Det har väl alltid
ansetts lägligt att hvar och en bör skatta i mon af den rörelse, som
drifves; här åter uppkommer det egna förhållande, att den, sofia godvilligt
vill underkasta sig beskattning, ej lar drifva det yrke, hvilket ej kan honom
förmenas, då han afsäger sig betala några utgifter.
4:o Betänkandet är stridande mot nationens allmänna önskan, om
man får taga för grundade de vid flere Riksdagar hörde klagomål öfver
Yestgötha handelns ostadiga beskaffenhet, (hvilket väl lärer vara förhållandet
med alla betydligare näringar under dess utvecklingsperiod^) med önskan
att detta måtte upphöra och denna handel antaga en mera stadgad
form. Detta har afven inträffat redan å flere orter, och varorna concentrerat
sig till försäljning i Städerna, hvarigenom de kringresandes .antal i
en ganska stark progression aftagit, så att deras antal, som år 181 a utgjorde
omkring 1,400 personer, har sedan minskats, att personalen var år 1827
omkring 800, och innevarande års vinterresa endast .557, under det att
tillverkningarne i så hög grad ökat sig. Skulle nu Betänkandet blifva
godkändt vöre icke allenast ali vidare förminskning omöjlig, utan desse
kringvandrandes antal ökas lill ej blott hvad det fordom varit, utan äfven
mångdubblas, såsom en oundviklig följd af näringens större utveckling.
5:o Betänkandet, är stridande mot landets allmänna fördel. Uti de
7 gårdfarihandlande häradena af Elfsborgs Län tillverkas nu varor till
Millioner Riksdalers belopp, som förr måste hemtas utrikes ifrån, och industrien
har derstädes gjort så hastiga framsteg, att Sverige ej har något
dylikt exempel att framställa, hvarigenom många tusende familjer kunna
sys
-
La*- saint Allm. B*sv. och Oecon. UtsL Betänkande No 14. sj
sysselsättas och föda sig i en mager och steril trakt, och skall ganska säkert
denna näring blifva af ännu större betydlighet i en framtid, ulan några
bidrag eller konstlade medel, om den får lemnäs i fred. Börjar man
åter att laborera härmed och fatta ensidiga beslut» såsom till exempel det
Utskottet nu framställt, att denna orts invånare ej skulle få sina landtmannaprodueter
försålda genom närmaste städernas handlande’, utan vara
nödsakade begifva sig lång väg nog bort, innan de kunna få sin vara föryltrad
och således vara beröfvade en rättighet, som hvarje annan Svensk
landtman eger, är ju tydligt, alt denna betydliga industrigren och dermed
förenade nationalvinst skall ofelbart lida härigenom till ganska skada för
vårt land.
6:0 Betänkandet är stridande mot ali liberalitet. Under en lid då
man så allmänt hör den önskan yttras, att man bör lossa alla onaturliga
och tvångsband, som nu fjättra våra näringar, framst alles nu ett förslag
af så rakt motsatt syfte till Ständernas antagande. Och mot hvilka p^-  soner riglas desse restrictioner? jo, mot de näringsidkare, hvilka sorn skallfogde
borgare endast ega den rättigheten att försälja några få häraders
tillverkningar, och för öfrigt hvarken få handla med några andra Svenska
varor, och ännu mindre med några utländska.
7:0 Betänkandet är stridande mot de båda Städernas bestånd, Sorn
allmänt bekant är, utgör hufvudsakligaste rörelsen derstädes försäljningen,
af ofta nämnde produeter, och hvilken handel är dermed så inför lif vad
och ligger så i sjelfva sakens natur, att denna handelsrättighet ej utan
.största våda kan dessa städer beröfvas, och är förenadt med lika liten
rättsprincip, som om man till exempel skulle vilja förneka Eskilstuna
afsättning af dess sin ides varor,- hvilket dock ej vore af så djup ingripande
beskaffenhet, emedan det jpiufvudsakligast träffade blött en stad, då den
mi af Utskottet beslutade åtgärden kommer att drabba ej endast de båda
städerne, utan äfven hela kringliggande landsorten. Ått éj något af hvad
man önskar härigenom vinnes, torde redan i de föregående punkterne
vara visadt. Ben ringa personalen i dessa städer, belägne i en landsort
med så betydlig rörelse och industri, bevisar nogsamt dess tillstånd, och
huru mångå personer» som vilja såsom borgare med åtföljande onera deri
deltaga, utan att genom en åtgärd, sådan sorn Utskottets märkvärdiga beslut,
man behöfver tvinga en betydlig del af dess borgerskap att uppsäga
PIK till d, #. Fröt. i834, 7 Sand- 2 Af cl 4
lydo Mäftet,
22. Lag- samt Allm.. Be sv, och. Ocean. Utsi. Betänkande !Y:o i$
burskap för att få fortsätta en rörelse, sorn efter burskaps afsägelsen ei
kail förmenas elem.
8 0 Betänkandet är stridande mot Kongl. Majrts nyligen emanerade
Beslut. Uti Nådig Skrifvelse af den a3 April 183r till Commerce-Collegium
yttrar Kongl. Mapt. ”Desse underdåniga framställningar, jemte
hvad såväl J, sorn öfrige vederbörande i ämnet underdånigst
anfört,. hafva Vi uti Nådigt öfvervägande tagit; och hvad först
angar frågan cm upphörandet af den städerne Bords och Ulricehamn
medgifne gårdf arihandelsrättighet; id enär den samma i Nåder
beviljats, i ändamål att för desse städers handlande öppna en
lättare utväg att afsätta ortens tillverkningar,. hvarigenom en möjlighet
kunde beredas, att efter hand öfverflytta försäljningen af
berörde tillverkningar fran invanarne a landet till städernas
handlande, och sålunda de förre komma i ti Ifälle alt ät jordbruket
och de serskilde industrigrenar, som utgöra föremål för deras
verksamhet, använda den tid, som försäljningen af ortens tillverkningar
upptager., hafva Vi funnit nämnde städer vid den dem
tillagde rättighet alt ,dka gårdfarihandel,, böra i Nåder bibehållasFastän
Utskottet ej beliagat lästa något afseende å denna endast tre
år gamla Nådiga Skrifvelse, kan man dock nästan med säkerhet antaga
för afgjordt, att ej Kongl. Maj;t så hastigt återtager det sa nyligen meddelade
Nådiga Beslutet, di alls inga förhållanden sedermera inträffat,, soia
dertill kunna gifva den ringaste, anledning.”
S T O C. K 11 O L iii, nos Ludv.’ Wesiebjejc, 1834..
»1
Lag- och Oecon. Ut sk. 'Utlåtande N'.o i5.
l
N:o i5.
Ånk. till Exp. Utsk. den 1 Ang.
XJildtande} öfver väckta frågor om ändring i nu gällande
Taxa pä arfvode för Landtmäteri-förrättningar
Från Hedervärda Bonde-Ståndet hafva Utskotten fått emottaga 2:ne
i förevarande ämne till Ståndet äflåtne Memorial af Nils Strindlund från
Vesternorrlands Lä-n och Bengt Ericsson från Wermland, som anfört,
att det för delning af skog, myror, kärrängar och impedimenter i
allmänhet bestämde landtmäteri-arfvode, io 3/4 skillingar för hvarje tunnland,
vore för högt, serdeles i de norra otterne, der värdet af jorden
stundom icke skall motsvara utgifterne för dess delning, och i följd deraf
föreslagit, att samma arfvode borde skäligen nedsättas, hvarjemte
Strindlund yttrat, a tUnågon anmärkning emot bestämningen om arfvode
för inegors delning icke kunaje ega rum.
Uti detta yrkande hafva Botv d Jonsson från Östergöthland, Peter
Jönsson från Jönköpings Län, Niis Persson från Södermanland 111. fl,
af Ståndets Ledamöter instämt, de fleste likväl med den skiljaktighet, att
nedsättning i arfvodet för inegors delning jemväl ansetts böra ega rum,
hvaremot Lars Larsson från Elfsborgs Län, med afseende derå, att så
kallade impedimenta, sorn måste serskildt upptagas och anmärkas, i större
antal förekomma i utmark än uti inegor, förmenat arfvodet för delning
af de förra icke vara för högt, men att nedsättning deri för de senare,
liksom för stängseldelning, sorn verkställes i sammanhang med laga skifte,
borde medgifvas.
Härförutan har Nils Persson från Södermanland anmärkt, att uttryeket
egofigur} som brukas i 6 §. af Landtmäteri-taxan, vore obestämdt och
tarfvade förklaring, helst det vore att befara, att en sådan tydning deraf
stundom egde rum, att intill hvarannan liggande åker och ängstegar beräknades
såsom serskilda egofigurer.
Vid pröfning häraf hafva Utskotten ansett sig böra erinra, att Rikets
Ständer, i anledning af väckte motioner, om jemkningar och rättelser I
den 1827 utfärdade taxa på arfvode för Landtmäteri-förrättningar, sistlidBth.
till R■ St. Prat. i83/f. 7 Sami, ’• AJd. *,
5c te Häftet,
X
Lag- och Occon. Utsk. Utlåtande N:o iS,
ne Riksdag uli underdånig skrifvelse till Kongl. Majit yttrat sig på följande
sätt:
”Ehuru Rikets Ständer, vid öfvervägande af detta ämne, trott sig filina,
det anledningar icke saknas för den mening, att det för Landtmäteri”
förrättningar i högstberörde Nådiga Stadga fastställde arfvode, serdeles
”hvad angår mätning, gradering och delning af vidsträcktare skogs- och
”utmarkstrakter, öfverstiger håde hvad Landtmätaren skäligen kan göra an”språk
att för derå nedlagd möda erhålla och hvad jordegare kunna u"tan
kännbart lidande bekosta;, likväl och då dels en på erfarenhet grundad
visshet om ifrågavarande Taxas mer eller mindre tillämplighet ännu
”icke kunnat vinnas på den korta tid, som ifrån början af år 1828, då
”Taxan blef till efterlefnad gällande,, dels ock, enär Eder Kongl. Majit,
"genom. Nådigt Bref af den 5 Julii 1827, behagat anbefalla Öfver-Direc”teuren
vid Landtmäteriet att med uppmärksamhet följa alla dé förhållanden,
som genom den nya Taxans tillämpning,, så val för Landtmätare,
;'soni för jordegare, kunna uppkomma, samt derom, efter 3 å4 års förlopp
”sedan den. tagit sin början, tili Eder Kongl. Majit inkomma med underdånig
berättelse, hafva Rikets Ständer endast ansett sig böra i underdånighet
anhålla,, det Eder Kong],. Majit, efter erhållen del af den i
”Nåder infordrade berättelsen samt efter pröfning i öfrigt af framdeles
”befintlige omständigheter, täcktes i Nåder bestämma, om och i hvilka de”lar
nedsättning och jemkning i den, stadgade arfv.odesberäkningen må. skär
"ligen ega rum.”
Vid sådant förhållande, och enär Rikets Ständer hos Kongl. Majit redan,
tillkännaeifvit sin underdåniga mening rörande det ämne, som utgör
föremål för Nils Strindlund s och Bengt Ericssons motioner, samt
Kongl,. Majit, efter hvad Utskotten, hafva sig bekant, genom en serskild
dertill förordnad 0001116' låtit utarbeta förslag till ny Taxa på arfvode
för Landtmäteri-förrätlningar, dervid de brister,, sorn. vid nu. gällande
Stadga härom blifvit anmärkte, icke lära vara förbisedde,, anse Utskotten
sig böra tillstyrka,
att dé? väckte motiötierne icke må f öranleda annan åtgärd
ä Rikets Ständers fida, än en underdäning slrifvelse
till Kongl. Maj:t, deri Rikets. Ständer skullegxnhdlla}
det täcktes Kongl. Maj:t} så fort tid och andra omstän
-
Tåg- och Oecon. Utsk, O tittande N;o 16. 3
digheter sådant tillåta, i Nåder utfärda en förnyad Taxa
pä arfvode för Landtmäteri-förrättningar,
Stockholm den 7 Augusti 1834-
N:o 16.
Ankom till Exp. Utsk. den 19 Aug.
Utlåtande, öfver väckt motion, om deportation af personer,
dömde till straff för grofva brott.
Efter framställning om de dryga kostnader, hvartill fångars vård och
underhåll årligen uppgår, samt de faror, för hvilka samhället är blottställdt
genom det betydliga antal af dylika personer, belöpande sig till
3 å 4ooo, som är inneslutet i Rikets fängelser, har Herr Carl af Robsahm,
uti en hos Ridderskapet och Adeln ingifven motion, föreslagit, att
alla till lifstidsfängelse dömde personer och alla sådane grofva afstraffade
förbrytare, hvilkas hållande i förvar allmänna säkerheten fordrar, måtte
varda utur Riket deporterade. Då Sverige icke eger Colonier med tillräckligt
utrymme för deras mottagande, kunde ändamålet vinnas medelst
underhandling med någon fremmande Magt, i hvilket afseende Motionairen
hemställt, om icke Rikets Ständer kunde hos Kongl, Maj:t i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t i ministeriel väg
förfråga sig hos Ryska, Holländska eller Engelska Re g er in g ar ne,
huruvida de för någon viss afgift skulle vilja på utsatt ställe emottaga
ett visst antal delinquenter, för att i Grufvor eller på Colonier
använda v,
Utskotten, som tagit denna motion under gemensam pröfning, få tillkännagifva,
att Utskotten icke kunna gilla det deri framställda förslag.
Om det varit Motionairens mening, att alla hittils inom Riket till
lifstidsfängelse dömde personer och andra grofva brottslingar borde deporteras,
torde, om ock inga andrä betänkligheter härvid egde rum, med
skäl kunna invändas, att då Svensk Lag icke i något fall utsätter deportation
såsom straff, kan icke någon hitintills dömd förbrytare, utan eget
medgifvande, rättvisligen dermed beläggas.
4
£«g- och Oecon. Ut sk. Utlåtande N-.o 17.
I fall åter Molionairen åsyftat en förändring i nu gällande strafflagar,,
medelst hvilken det skulle stadgas,- att hädanefter alla sådane grofva
brottslingar, hvilka för allmänna säkerhetens skull mäste hållas i förvar,
må varda ur Riket deporterade, tro Utskotlen, utan att här ingå i undersökning
om ändamålsenligheten af deportations-straffets användning i en
Stat, hvilken sjelf icke eger någon fullt lämplig deportations-ort, sig endast
behöfva anmärka, att, då Sverige för det närvarande saknar en sådan,
och följaktligen förbrytarnes deportation icke skulle kunna verkställas
annorlunda än på det af Molionairen föreslagna sättet, eller förmedelst
deras öfverlemnande ät någon fremmande Magt, som vore villig att dem
emottaga, en sådan åtgärd hvarken torde vara fullt förenlig med Statens
värdighet eller med rättvisans och mensklighetens fordringar, emedan
Staten derigenom skulle undandraga sig uppfyllandet af sin oeftergifliga
förbindelse, att utöfva en fortfarande noggrann uppsigt öfver förbrytarnes
behandling och så vidt möjligt är bereda deras förbättring.
På dessa skäl tillstyrka Utskotten,
att Herr af Rob t ahrn s motion icke må till någon åtgärd
föranleda.
Stockholm den 19 Augusti 1834-
' S x «
N:o sy, *
Ank. till Esp. bitsk. d. i g Ätig..
Utlåtande f i anledning af väckte motioner} om ändring i
Kongl. Förordningen den 19 December 1827, angående
grunderne och vilkoren för hemmansklyfning- samt afsöndring
af jord eller andra lägenheter frän hemman.
Uti serskilde från Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskottens gemensamma
behandling öfveriemnade motioner, beledsagade med åtskilliga Ledamöters
yttranden, har blifvit anförd t och yrkad t:
1:0 Af Dars Jönsson från östergöthland: att som det ändamål högstberörde
Nådiga Förordning, jemte de i sammanhang dermed sedermera
meddelade föreskrifter, åsyftade, nemligen egarens oinskränkta dispositions;
Eag- och Oecon, Ut sk. Utlåtande N;o ij.
5
rätt öfver dess jord, samt uppodlingars befrämjande och öpnaJe utsigten
för mindre förmögne personer, att förvärfva eganderätt till jord, motverkades
af de på landet öfliga förpantningar, så borde tillåtelsen till dylika
a (handlingars ingående genom bestämda föreskrifter inskränkas. Som
skäl för detta yrkande har Motionairen andragit, att hemmansegare, sorn
af hvarjehanda orsaker kommit på obestånd, vanligen, för att åtminstone
för ögonblicket rädda sig från {»enningeförlägenhet, begagnade den utväg,
att bortförpanta någon del af hemmanets jord, med förbehåll å panthafvurens
sida om återfående af panlskillingen, hvarmed fortfores intilldess
största delen af egorne voro afsöndrade från bolstaden, derigenom hemmanet
slutligen förlorade sitt värde och åboen sin utkomst. Emedlertid
lemnade ett sådant förfarande utväg lill bosättning för lieie personer,
hvilka genom lättja, sjelfsvåld och andra oarter åstadkoramo hvarjehanda
olägenheter och förargelse, samt äfvenledes tillfälle för en egennyttig jordegare
att, medelst betingadt arbete af förpantningsinnehafvaren, utarma
och på ålderdomen, då krafterne icke vidare tillåta något arbete, under
förebärande af brist i Contractets fullgörande, afhända honom dess jordlägenhet.
Efter det vice Talmannen Jon Jonsson, jemte flere af Ståndets medlemmar,
förenat sig i motionen, har Anders Ericsson från Örebro Län
äfven deri instämt, under yttrande, att förpantningar och jord-afsöndringar
medförde menliga följder, dels för .Bergslagerne, i anseende tili skogens
utödande, dels ock i allmänhet derigenom, att de, medelst lättade
utvägar lill bosättning, inskränkte hågen bland den fattigare classen, alt
hos andra med arbete söka sin bergning.
O o
Deremot har Eric Pehrsson från Gefleborgs Län vid de föreslå c ne
inskränkningarnes anlagande funnit betänkligheter, hvilka blifvit af Nils
Månsson från Malmöhus Län, Johannes Jansson från Elfsborgs, och
Sven Heurlin från Kronobergs Län, med hvilka flere Ledamöter sig. förenat,
närmare utvecklade, och ansetts hufvudsakligen bestå deri, dels att
en gäldbunden hemmans-egare betoges möjligheten att betala sina skulder,
äfvensom att verkställa uppodlingar och förbättringar å dess hemman,
lill hvilka tvänne ändamåls vinnande förpanlningarne ©tvifvelaktigt
måste bidraga, dels att med rättvisa och billighet icke vore förenligt att
vägra en mängd arbetsföra personer, sorn ej födas till arfvingar af jord,
att, etter en längre tjenstetid bos andra, få bereda sig oberoende, samt en
fristad för den annalkande ålderdomen, dels slutligen att, i händelse af
5
Lag* och Oecon. Utsh. Utlåtande N:o 17.
föi slagets antagande, en högst betydlig folkmängd skulle störtas i elände
och beröfvas möjligheten att vinna uppehälle på annat sätt, än medelst
under hela lifstiden fortfarande arbete för andra, eller af det torftiga understöd
fattig-försörjnings-anstalterna nödgades lemna.
2:0 Af Johan Wiklund från Vesterbotten, att, som Kongl. Förordningen
af 1827, sedan deri är vordet bestämdt det minsta antal kreatur,
hvilka böra kunna födas å hemmansdel, som medför besutenhet, nemligen
en häst eller ett par oxar, två å tre kor och fem å sex får eller get-kreatur,
tilläte innehafvare af sådan hemmansdel, att, oaktadt den inskränkta
egorymd han måste ega, icke destomindre få derifrån afsöndra en del,
belöpande i norra orterne till minst sex och i södra lill minst fyra tunland
jord, men en dylik vidsträckt rättighet till jords afsöndrande skulle
leda till menliga följder, dels i afseende på populationen, som tillväxte i
ett ojemförligt förhållande till landels odling, hvilken senare berodde ej
mindre af arbetarnes antal, än af tilltagande förmögenhet och utrymme
för odlings-företagen, dels äfven i afseende på hemmans-egarens och jordinnehafvarens
oeconomiska ställning, hvilken i de fleste fall vid tilltagande
ålder, bristande arbetsförmåga, missväxter eller af andra tillfälliga orsaker
lätteligen försämrades till den grad, att fattigförsörjnings-aastalterne
måste anlitas; så, i händelse 1674 års Placat om skattskyldig jords minskning
icke å nyo kunde upplifvas, borde dock antalet af de boskaps-kreatur,
en lill jords afsöndring berättigad hemmans-åbo skulle kunna löda,
bestämmas till dubbelt emot det i högstberörde Kådiga Förordning upptagne
antal, liksom jord, hvilken för alltid skulle få afsöndras, borde innehålla
dubbelt större rymd, än som hitintills varit stadgadt.
Nils Mänsson från Malmöhus Län, med hvilken flere Ledamöter instämde,
talade på ofvan upptagne skäl emot förslagets antagande.
3:o Af Nils Strindlund från Vester-Norrland: att, då Författningarhe
rörande jord-afsöndrrngar icke innehölle några föreskrifter, huru sådane
afhandlingar borde betraktas, hvarigenom jord-egare dels leronar tillstånd
till så kallade backstugors anläggande å sina egor, dels vid fastighets afyttrande
förbehåller sig rättighet att få begagna någon mindre, vanligen
högst ringa andel af fastighetens område såsom undantag, hade man, vid
bedömande af uppkomne tvister* angående beståndet af sådane afhandlingar,
stannat i ovisshet om Lagens rätta grund och mening. Den jordrymd,
sorn genom dylika afhandlingar merendels för innehafvarens lifstid
från hemmanet afsöndrades, uppginge sällan till den storlek och vidd, söm
Lag- och Oecon. Utsk. Utlåtande N;o 17.
7
1827 års Kongl. Förordning bestämt såsom ett viltor för tillåtelsen att på
viss tid få från hemman upplåta jordlägenheter, och således skulle afhandlingar
af omförmälde beskaffenhet, om nämnde Författning strängt
tillämpades, aldrig kunna ega bestånd. Vid Författningens utfärdande syntes
ifrågavarande sätt att afsöndra jord likväl icke vara förbisedt af Lagstiftaren,
sorn fastmer genom sitt stillatigande torde velat ådagalägga, att
någon inskränkning icke borde ega. rum uti hvad i berörde hänseenden,
förut varit öfligt, serdeles beträffande så kallade undantag, hvilka genom,
gammal häfd vunnit ett mägligt stöd i allmänna tänkesättet.. Desse: slag
af jordäfsöndringar voro ock af den serskilda beskaffenhet, att de icke medförde
sådane skadliga följder, hvilkas afböjande legat till grund för de inskränkningar,
sorn uti Författningen finnas stadgade. Vanligen afsåge undan
tags-contracten endast tillåtelse att å hemmanets ouppodlade mark erhålla
något mindre stycke, eller på sin höjd att få begagna en eller annan
uppodlad mindre täppa till kål-plantering, lin- och potatoes-odling. I
senare fallet tillskyndades jord-egaren icke någon egentlig förlust,, emedan
afkastningen beräknades honom till godo vid: bestämmande af de- öfrige
undantags-vi 1 koren, och uppodling af förut obegagnad mark. dessutom alltid
mäste lända till hans fördel..
Backstugor, hvarmed merendels föijer ett obetydligt utmål af omkring
20, 3o eller 4P qvadrat-famnar oländig; mark,, anlades af personer utaf
den fattigaste classen, hvilka hvarken kunde- förvärfva egande rät t till
jord eller för ålder och sjuklighet voro skicklige att bruka jordlägenheter,
som fordrade större arbetsförmåga och ansträngningar. Di det för
dem stundom vore omöjligt att förskaffa sig husrum, funnes icke annan
utväg, än alt tillåta dem betinga sig en plats,, der de kunde uppföra en
boning, för att undgå att på ålderdomen blifva husville. Genom odling
af den inskränkta jordrymden erhölle innehafvaren deraf något bidrag,till
sitt underhåll, och undginge, åtminstone till någon del, alt falla fattigvården.
till las!/, och, på grund af nu anförde skäl, bar Motionafren fores!--  git, att genom allmän Författning måtte stadgas: ätt afhandlingar, hvarigenom
jordegare antingen upplåter plan till backstugors anläggande
på sina egor, jemte dermed följande utmål af mindre jordrymd.
eller ock då han fastig/.et sig af händer och förbehåller sig
rättighet, att få i sin lifstid,, såsom undantag, begagna vissa jordlägenheter,
, skola ega bestånd, då sådana af handlingar, i vanlig
ordning, vid vederbörlig Domstol intecknas, på sätt. om af hand
-
3
Lag- och Occon, Utsi:, Utlåtande Nio ij.
Ungar rörande nyttjanderätt till jord i allmänhet är föreskrifva.
Efter det Eric Pehrsson från Gefleborgs Län med flere af Ståndets
medlemmar förenat sig med Molionairen, har Johan Eric Jan son från
"Wermland anmärkt, alt de föreslagne mindre jord-afsöndringarne voro
skadlige i Bergslagen, der skogen derigenom allt för mycket skulle medtagas;
hvaremot Strindlund åter invändt, att vida skadligare följder skulle"
uppstå, om backstugusittare utan ikonsmål måste vräkas, i händelse
vilkoren för hans besittningsrätt icke i alio öfverensstämde med 1827 års
Kongl. Förordning o. s. v.
4:o Af Samuel Jönsson från öland, som, efter framställning om de
menliga följder, hvartill rättigheten till hemmans klyfvande i dess nu varande
skick skall leda, med serskildt afseende på berörde Ö, föreslagit:
att, efter föregången clas sification af hemmanen pd Öland, hemmans -  klyf ningen icke md utträckas längre än till 1/4 mantal d de
sämsta, til 1J8 ä de medelmåttige, sami till högst 1f 1G pd några
af serdeles godhet,
Dessa motioner hafva Utskotten i öfvervägande tagit, men som Kongl.
Maj: t, med uppmärksamhet å de betänkligheter vid Författningens tillämpning,
sorn i underdånighet blifvit anmälde, le ra nät Rikets jordbrukande
invånare tillfälle att yttra hvad de kunna finna lämpligt i den
Comité, som, enligt Kongl. Maj:ls Nådiga Circulaire till Dess Befallningshafvande
den 26 October sistlidet år, skall inom hvarje Län sammanträda,
samt det med säkerhet kan antagas^ att de uti förevarande motioner
upptagne yrkanden af Comiléerne blifva framställde uti de Utlåtanden,
sorn komma att afgifvas, samt således vid pröfning af detta vigtiga
ämne blifva föremål för Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet, så anse
Utskotten någon närmare granskning af målet vid så beskaffade förhållanden
icke böra af Rikets Ständer företagas. Ehvad nu skulle yttras för eller
emot jordens fördelande i större eller mindre lotter, skulle i Utskottens
tanka vara utan ändamål, emedan det mäste erkännas, att icke ensamt
allmänna rättsgrunder, utan äfven andra omständigheter och serdeles local-forhållanden
böra tagas i betraktande, om hvilka senare Motionairerne
icke varit i tillfälle att meddela de vidsträcktare upplysningar, hvilka
af Comitéerne äro att förvänta.
På grund häraf tillstyrka Utskotten:
«sti
£«g- och Otcon. Besk
att Rikets Ständer måtte hot Kongl. Maj.t i underdånighet
anhålla, att, sedan yttranden inkommit frän de Comitier,
hvilka, enligt Kongl. Circulair^t dan October r8 i3,
blifvit inom, hvarje Län tillsatte, Kongl, Maj:t täcktet Idta
utarbeta förslag till de ändringar, förklaringar och
tillägg i Kongl. Förordningen den 'c> December som
af desse Comitéers afgifne yttranden kunna föranledas,
vare sig i hänseende till hela Riket eller till vissa delar
deraf samt att Kongl. Maj:t täcktes i Nåder vid nästkommande
Riksdag lemna Rikets Ständer del, sd väl a f
desse för dag, sorn af Comité erne t yttranden, pä det Rikets
Ständer mätte fä tillfälle att dd med förnyadt Utlåtande
i detta vigtiga ämne inkomma.
Steekkoltu deli 19 Augusti 18^4*
Air HR R. S. Prat. i8»4 f Sami.' ■»
5:t« Häftet
STOCKHOLM, hos Loby. Westerberg
Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utshs Utlåtande N:o ig. 1
\ -
N:o 18.
Ankom till Exp.-Utsk. den 5 Sept. 1834.
Utlåtande, öfver väckt motion, om tillägg i Kongl. Kungörelsen
den 25 Junii i83o, angående understöd af allmänna
medel till utflyttningar, i följd af verkställde laga
skiften.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har Thomas Nilsson, från Christianstads
Län, med hvilken Olof Månsson och B. G. Apelqvist sig förenat, uti afgifvet,
samt till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet remitteradt
memorial yrkat, att, sorn hemmansinnehafvare, hvilka utflyttnings-understöd
af allmänna medel tillkommer, i saknad af underrättelse om tiden då
understöds-medlen utfalla, nödgas antingen sjelfve efterfråga eller genom
ombud vid Landtränteriet underrätta sig när sådant inträffar, hvilket för
allmogen faller sig kostsamt och besvärligt, så borde det åligga Konungens
Befallningshafvande att årligen genom allmän Kungörelse tillkännagifva,
hvilka hemmans-egare äro berättigade till dylikt understöd, samt
tiden, då lyftning deraf får ske.
Vid pröfning af detta mål, sorn ansetts tillhöra Utskottens gemensamma
handläggning, hafva Utskotten, på de af Motionairen anförda skäl,
trott sig böra tillstyrka:
att Rikets Ständer måtte hos Kongl,, Maj:t i underdånighet anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t i Nåder anbefalla Dess Befallningshafvande
att, sedan utflyttning s-medlen för Länet äro bestämde, genom allmän
Kungörelse, eller på annqt lämpligt sätt, meddela vederbörande hemmansinnehafvare
underrättelse om tiden da samma medel, emot belierigt
qvitto, i Landtränteriet utbetalas.
Stockholm den 4 September 1834*
Bihang till R. St. Prot. i834- 7-de Sami. 2 Afd.
6:te Häftet.
1
2 Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utshs Betänkande N:o ip.
N:o 19.
Ankom till Exp.-Utsk. den J Octob. 1854.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om förklaring och
tillägg i Kongl. Förordningen den 20 Januarii 1824? angående
ändring eller utrifning af Vattenverk, som genom
uppdämning skada jord eller hindra dess odling.
TL ill Lag-Utskottet har Hedervärda Bonde-Ståndet remitterat ett af johannes
Andersson från Calmar Län dit ingifvet memorial, af innehåll:
l:o Att stadgandet i 4:de §. af omförmälde Nådiga Förordning,- hvilket
tillägger delegare, som icke vill deltaga i kostnaderne för vattenverks
ändring eller utrifning, både rättighet och skyldighet att, för sin andel i
vattendränkt jord, af öfrige delegare emottaga lösen, eftersom den af
mätismän pröfvas värd vara, innan vattnet afledes, i så måtto skall trädt
egande-rätten för när, att, om till de egor, föt hvilka lösen skall tagas,
äfven räknas redan till äng odlad kärr- eller sidvalls-mark, skulle lätt
kunna inträfFa, att hemman eller hemmans-del, hvars äng hufvudsakligen
består af så beskaffad mark, genom mistning deraf komme att lida
betydlig skada och förlora större delen af sitt värde. Motionairen, som,
vid tillämpning af berörde stadgande, äfven sett .en möjlighet öppnad för
den mera bemedlade jordegaren, att, under förebärande af framtida odlingsföretag,
emot ett pris, som icke kan ersätta förlusten, åtkomma dess
fattigare grannars egor, har önskat afhjelpa Författningens förmenta brist,
genom förändring deri, efter följande grunder:
dels, ”att med den jord, som i detta fall skulle afstås emot lösen, endast
”förstodes sådan mark, som förut icke varit odlad, eller som i vattendränkt
tillstånd icke lemnade jordegaren någon afkastning f och
dels, 5,att sökanden , så vida vattendraget vore beläget på sidlåndt3 ställen,
som lemnade hemmanet någon afkastning, blefve skyldig, att ej
”mindre lösa dessa delar, än äfven hemmanet eller hem'mans-delen, tili
”hvilken dessa ställen hörde, till ett pris,” svarande emot det värde sådan
egendom, jemförd med andra hemman af samma godhet, inom orten
rätteligen egde.
Lag- samt Allm.. Bes v.’ och Oecon.-Utsk:s Betänkande N:o it). 3
2:0 Att, likasom alla jordegarne, jemlikt omförmälde Förordning, äro
pligtige att deltaga i kostnaderne för vattenverks inlösande, rifning eller
ändring, så borde de äfven alla deltaga i de kostnader, sorn erfordras för
uppgräfning af vattendrag till behörigt djup och bredd för vattnets afledande
från sjö elley annat samlings ställe, helst en mindre jordegare eljest
skulle kunna tvingas att bestå både jorden och de större utgifterne
till upprensningen.
Detta mål, hvilket Lag-Utskottet ansett vara af ceconomisk beskaffenhet,
och således äfven tillhöra Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets
handläggning, hafva Utskotten i gemensamt öfvervägande tagit, och
hvad först beträffar den af Motionairen åsyftade utsträckning af delegares
rätt till lösen för vattendränkt mark derhän, att han skulle kunna fordra
lösen för bela hemmanet eller heminansdelen, hvartill den hörde, så,
enär ändamålet .med beröfde stadgande uppenbarligen är att, med bibehållande
af hvars och ens rätt företaga eller uraktlåta de förbättringar,
som å hans egendom kunna åstadkommas, sätta den ena grannen ur
tillfälle att lägga hinder i vägen för nyttiga odlingar och förbättringar,
hvilka de öfrige önska verkställa, men detta ändamål skulle betydligt motverkas
genom antagande af den föreslagna förändringen, hvilken öfverlemnade
åt en delegares godtycke, att hindra odlings-företaget eller tvinga
de öfrige att inlösa ett hemman eller hemmansdel, hvaraf de icke
voro i behof, och enär härtill kommer, att sådan lösen icke eger rum x
annat fall, än då vattenverk rifves eller ändras för odling och förbättring
af egor, i följd hvaraf lösningsrätten icke får begagnas förr än sådant
verkligen sker, samt det i detta afseende befarade missbruk således icke
bör kunna inträffa, tillstyrka Utskotten,
att äfohannes Anderssons i omförmälde måtto gjorda framställning må
'utan afseende lemnäs.
Hvad åter angår yrkandet om bestämmelser, angående fördelning af
kostnaderne för vattendrags uppgräfning, så enär de uti detta ämne redan
meddelade föreskrifter, del8 uti ifrågavarande Kongl. Förordning, samt
6 Capitlet 5 §. Byggninga-Balken, dels uti Kongl. Förordningen den 20
Februarii 1764, och Kongl. Kungörelsen den 28 December 1822, angående
strömmars och sjöars upprensning, lemna tillräcklig ledning för bedömande
i hvarje serskildt fall af så beskaffade rättsfrågor, anse Utskotten
något ytterligare stadgande icke erfordras, utan tillstyrka,
att motionen äfven i denna del må afslås.
4 Lag• samt Allm., Bes v.- och Oecon.-Utsk:s Betänkande N:o ip.
Fastän Utskotten således icke kunnat godkänna de af johannes Andersson
framställda förslag, hafva Utskotten likväl insett behofvet af en
förklaring öfver 4 och 5 §§. uti ifrågavarande Kongl. Förordning. Det är
i 4 §. sista mom. stadgadt, att delegare, som i kostnaden till vattenverks
utrifning eller ändring icke vill deltaga, är både berättigad och skyldig
att för sin andel i vattendränkt jord af öfrige delegare emottaga lösen,
eftersom den, med afseende på jordens värde före vattnets afledande, af
mätismän bestämd varder. g:te §. innehåller, att värdet af vattenverk,
som utrlfves eller lösas skall, med dess inventarier och tillhörigheter, eller
af den del, som genom försämring bortgår, likasom af den jord, hvilken
enligt föregående §, bör inlösas, skall, efter noggrann undersökning
om verkets beskaffenhet, enligt allmänt gällande grunder för värdering
af fastigheter, i penningar mätas och utsättas. Vid jemförelse af dessa
stadganden torde anledning förefinnas till en sådan tydning, att egare till
vattendränkt jord ovilkorligen skulle vara pligtig att taga lösen derför i
penningar. Denna tolkning, ehuru skenbart rigtig, öfverensstämma, efc
ter Utskottens tanka, likväl icke med andan i Författningen, som velat
stadga Lag för uppkommande rättsförhållanden grannar emellan, då den
ene önskar, genom vattens afledning, förbättra egor, och den andre vägrar
att deltaga i kosfnaderne derför, men alldeles icke haft för afsigt att
åstadkomma någon förändring i 4 Capitlet 9 §. Jorda-Balken och öfrige
Författningar om skattskyldig jords minskning, ej heller att föranleda den
af Motionairen förutsatta händelse, att hemman medelst äng-eller annan
marks afsöndrande skulle, tillskyndas en oersättlig skada. Nyssnämnde
Lagens rum, jemte dermed sammanhang egande äldre stadgar, innehöllo
ovilkorfigt förbud emot söndring och minskning af skattskyldig jord, vid
äfventyr att en slik åtgärd skulle vara ogild, och Kongl. Förordningen den
19 December Ig27, om hemmans-klyfning och jor'd-afsöndring, tillåter ic*
ke, att jord afskiljes från hemman under andra vilkor, än dels, att sådan
jord icke får i rymd öfverstiga en viss qvot af hemmanets hela egoområde,
samt att dertill icke får användas odal åker eller äng, dels ock
att viss årlig afgäld till stam-hemmanet ålägges den afsöndrade jordalotten.
Med antagande af ofvannämnde tolkning skulle 1824 års Förordning
innefatta ett undantag från dessa allmänna föreskrifter, hvilket så
mycket mindre får antagas, som ett dylikt undantag vore oförenligt med
begreppet om egande rätt, och i allt fall, äfven om det funnits, enligt
allmänna regeln, att äldre Lag måste vika för yngre, upphört att vara
gällande, sedan Kongl. Förordningen den 19 December 1827 utfärdades.
Lag- samt Allm. B t sv.- och Oecon.- Utsk:s Betänkande N:o 20. g
Vid sådant förhållande, och då det lätteligen kunde inträffa, att, om lösen
endast i penningar skulle gifvas, ett hemman, hvars äng hufvudsakligen
utgjordes af vattendränkt mark, skulle tillskyndas betydlig förlust,
samt möjligen bringas derhän, att åbo derå icke vore besutten, anse Utskotten
en förklaring öfver 4 §. af förevarande Förordning erfordras,
hvarigenom bestämmes, att slik lösen alltid bör gifvas i motsvarande
jord. Det kan häremot invändas, att hemmans läge någon gång skulle
lägga hinder i vägen för ego-utbyte, men verkan af detta inkast förfaller,
örn man besinnar, att den vattendränkta jorden, i dess genom vattnets afledning
förbättrade skick, alltid erbjuder tillgång till ifrågavarande ersättning.
På dessa skäl hafva Utskotten ansett sig böra till antagande föreslå
följande förklaring:
Sedan, genom 4 §. i Kongl. Förordningen den 20 ffannar ii 1S24, är
vordet stadgadt, att jordegare, sorn icke vill deltaga i kostnaden för
vattenverks utrifning eller ändring, skall vara både berättigad och
skyldig, att för sin andel i vattendränkt jord emottaga lösen, så har
det ansetts nödigt förklara, att sådan lösen eller ersättning bör gifvas
i jord, som, efter de för ego-utbyte i allmänhet stadgade grunder,
lemnar fullt vederlag för hvad som afträdes; och skall, der belägenheten
icke medgifver ego-utbyte, ersättning utsättas till viss andel
uti den genom vattnets afledning förbättrade jorden, efter som den,
jemförd med samma jord i dess vattendränkta tillstånd, af mätismän
varder bestämd.
Stockholm den 26 September 1334-
N:o 20.
Ankom till Exp.-Utsk. den 3 Octob. 1834.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående det vid sista Riksdag framställde Förslag
till en ny Stängsel-Förordning.
Sedan Kongl. Maj:t vid sistförflutne Riksdag, den gi December 1828»
jemte Nådig Proposition, till Rikets Ständers pröfning öfverlemnat För
-
6 Lag- somt Allm. Besv.- och Oeccn.- Utstr.s Betänkande N:o 20.
slag till ny Stängsel-Förordning, så hafva Rikets Ständer, uti underdånig
Skrifvelse den 19 Augusti 1829, andragit, att de, efter öfvervägande af
de anmärkningar och yttranden, som, vid föredragning till remiss af den
Kongl. Propositione-n, blifvit inom Riks-Stånden framställde, så väl emot
de hufvudgrunder, hvarpå Författnings-Förslaget hvilade, sorn emot dess
flesta föreskrifter i öfrigt, funnit betänkligt, att vid nämnde Riksdag bifalla
de af Kongl. Majtt föreslagne hufvudsakliga förändringar i gällande
Lag-stadganden , helst locala förhållanden kunde inträffa, då antingen behofvet
af stängsel till ganska stor del skulle kunna minskas, om ej alldeles
upphöra, eller stängsel-skyldigheten icke syntes rätfsenligt kunna
stadgas, eller ock blefve för vissa jordegare lör mycket betungande 3 och
då dertill kom, ej mindre att, genom antagande af en ny, från den förut
gällande så väsendtligen afvikande grund för stängsel-skyldighetens
fördelning, rubbning skulle komma att ega rum i de, jordegare emellan,
redan bestämde förhållanden, än ock ändring i stadganden, som voro af
större aihpän omfattning och inverkan på medborgares enskilda oeconomiska
ställning, borde med yttersta varsamhet tillvägabringas, samt att det
framställda Förslaget icke kunnat blifva tillräckligen kändt af den jordbrukande
allmänheten, hvilkens rätt derunder egentligast vöre beroende,
ansägo sig Rikets Ständer böra i underdånighet anhålla, att ifrågavarande
Lag-Förslags pröfning, och deraf följande antagande eller icke antagande,
måtte få hvila till innevarande Riksdag, samt att emedlertid Förslaget,
jemte Högsta Domstolens deröfver afgifne Utlåtande, och LagComitéens
bifogade motiv till 5 CapitJet Byggninga-Balken i nya Civil-Lag-Förslaget,
måtte på allmän bekostnad tryckas,' samt lämpliga antal exemplar deraf
till' Länens Hushållnings-Sällskap utdelas, för att genom deras försorg
komma allmänheten tillhanda och blifva af den kändt.
Uti Skrifvelse den 22 sistlidne Februarii har Kongl. Majtt i Nåder
lillkännagifvit, att Kongl. . Majtt, med bifall till denna Rikets Ständers
underdåniga anhållan, behagat låta på allmän bekostnad till trycket befordra
dessa handlingar, samt till hvarje Län afsända go exemplar deraf, för
att till kunniga Landtmän och Stadsboer inom Länen utdelas, hvarjemte,
till beredande af ytterligare upplysningar rörande Förslaget 1 alla dess
delar, HushållningsSällskapen i Länen och, der sådane ej finnas, Konungens
Befallningshafvande, på Nådig Befallning, efter noggrann granskning
af samma Förslag, med underdåniga Utlåtanden till Kongl. Majtt
inkommit.
Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsk:s Betänkande N:o 20.
Vid företagen granskning af de i berörde yttranden emot Förslaget
gjorde anmärkningar, har Kongl. Maj:t ansett Sig till närmare undersökning och
öfvervägande böra upptaga sådane bland dem, i afseende hvarpå fråga syntes
kunna uppstå, huruvida jemkningar i Förslaget borde ega rum, samt
i följd deraf till Rikets Ständers pröfning framställt åtskilliga mer eller
mindre väsendtliga förändringar och modificationer deruti.
Denna Nådiga Skrifvelse hafva samtlige Riks-Stånden till Lag* samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten öfverlemnat, hvarjemte Utskotten
fått emottaga nedan upptagne motioner och i anledning deraf af»
gifne yttranden, nemligen
Från Vallöf!. Borgare-Ståndet:
lto af Herr Friis;
Från Hedervärda Bonde-Ståndet:
2:o af Samuel Andersson, från Öland 5
5:0 af Daniel Danielsson, från Örebro Län}
4:0 af cIfons gönsson, från Christianstads Län}
5:0 af Pehr Q onsson, från Öland}
6:0 af B. G. Appelqvist, från Blekinge, och
7:0 af Olof Olsson, från Wermland} i anledning af hvars anförande följan*
de Ledamöter sig utlåtit:
a) Botvid jonsson, från Östergöthland:
b) ffons gönsson, från Christianstads Län}
c) Nils Insulin, från Stockholms Län}
d) Petter Andersson, från Halland} samt
[ e) Gustaf Appelqvist, från Blekinge Län.
Det torde vara öfverflödigt att här serskildt redovisa för de emot Lagförslagets
fleste föreskrifter, så väl af Länens Hushålinings-Sällskap och
enskilde personer, som inom Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet, vid föredragning till remiss af den Kongl. Propositto-r
nen, framställde anmärkningar och väckte motioner, emedan det beror
g Lag- samt Allm. Besv.- och Oecort.- Utsk:s Betänkande N:b 20.
på utgången af pröfningen utaf de i Förslaget antagne hufvudgrunder, med
hvad deremot är vordet anmärkt, huruvida granskning af de serskilde föreskrifterna
må erfordras.
Dessa hufvudgrunder, antydde i irsta, 2:dra och 5:te §§. af första
Art. äro :
ett den som stånga vill, eger dertill vitsord, så vida ego-gränsen är lag•
ligen bestämd eller erkänd;
att egare af instängd skogs- eller betes-mark, som emot åker, äng eller odlingsbar
mark gränsar, skall vara pligtig att i hägnaden deltaga; samt
att delning sgrunden bestämmes sålunda, att, der egor af enahanda beskaffenhet,
vare sig åker, äng, skog eller betesmark, möta hvarandra, böra delegar"ne
å ömse sidor, till hälften hvardera, fullgöra stängsel-skyldigheten, men att
deremot, då åker, äng eller, vid Laga skifte, såsom inrösningsjord beräknad, odlingsbar
mark möter skogs- eller betes-mark,, bör den senares innehafvare endast
till \:del i stängseln deltaga.
De häremot framställde anmärkningar och afgifne yttranden kunna
under följande punkter i korthet uppfattas:
1:0 Jemte det nu varande stadgandet om fullkomlig befrielse för utmarks-egare
från stängsel-skyldighet emot in-egor af de fleste ansetts obilligt,
hafva somliga gillat det nya Förslaget, andra yrkat, att endast inhägnade
beteshagar borde deltaga, men öfriga utmarken vara fri, och de öfriga,
att utmarks-egare borde emot in-egor hafva lindring i olika förhållanden
till £:del, |:del, och äfven efter utmarkens olika beskaffenhet5
2.‘o I afseende på den så kallade hälften-principens användande såsom
delnings-grund, hafva åtskillige Hushållnings-Sällskap, lika med Riksöags-Fullmägtigen
Daniel Danielsson, godkänt Förslaget, hvaremot andra
anmärkt, att denna delnings-grund skulle blifva orättvist betungande för
mindre hemmans-innehafvare, serdeles i händelse vid verkställd delning
af jorden, sådane hemman få sina ego-lotter i två eller flere skiften.
För att afhjelpa denna olägenhet, äro flere Förslag till delnings-grund
framställde, nemligen:
a) Uppskattade ego-beloppet, eller, såsom likartadt dermed, den gamla
delnings-grunden: ”gärde den för mer, som för mera ligger;” hvilken
mening
Lag- samt Allm Bcsv.- och Oecon:-Utsk:s Betänkande N:o 20. g
mening Riksdags-Fullmägtigen Per jonsson, uti motion vid innevarande
Riksdag biträdt;
b) Hemmantalet, det förmedlade uti in-egor, och det oförmedlade
uti skog och utmark, hvilken åsigt Riksdags-Fullmägtigen Samuel Andersson,
från Östergöthland, uti afgifvet Memorial godkänt;
c) Inom By: öretal, aln eller stångtal;
d) Då skog och utmark möter in-egor: att utmark bör uppskattas
till sex serskilda slag, samt hägnads skyldigheten derefter mätas, o. s. v.
Detta allt hafva Utskotten tagit i öfvervägande, och enär vitsord till
stängsel, ehuru under olika modificatiöner, i alla äldre Stängsel-Lagar, utgjort
en stående grundsats, hvars rättvisa och ändamåls-enlighet icke lärer
böra betviflas, anse Utskotten sig, utan vidare ordande derom, kunna
tillstyrka dess framgena bibehållande.
Hvad beträffar tillämpningen af denna grundsats vid de händelser,
då skog oell betesmark möter in-egor, så enär det måste förutsättas, att
boskaps-egaren är lika pligtig att bidraga till fredande af grannens åker
och äng, som denne att sätta sina egor och grödor i försvars-tillstånd mot
andras kreatur, samt denna skyldighet icke förändras af den omständigheten,
huruvida utmarken är instängd eller öppen, anse Utskotten sig ega
skäl tillstyrka, att ifrågavarande grundsats måtte på det sätt tillämpas, att
egare af skogs- eller betes-mark) som mot åker och äng gränsar, skall vara pligtig
e att i hägnaden deltaga., z
Vidkommande åter den föreslagna förändrade delningsgrunden, så ehuru,
å ena sidan, medgifvas måste, att den eger bestämdt företräde uti enkelhet
och lättfattlighet, så att serskildt biträde för stängsel-delnings upprättande
i enlighet dermed icke kunde erfordras, torde, å den andra sidan, böra komma
i betraktande att, genom antagande deraf, skulle den mindre hemmansegaren
få vidkännas en betydligt ökad, dess förmåga mången gång öfverstigande
stängsel-skyldighet; äfvensom de jordegare, hvilka vid verkställdt
ego-skifte fått taga af den sämre jorden till större rymd, och de, hvilka
erhållit sina egor i flere serskilda lotter, icke allenast komma att vidkännas
dessa olägenheter utan äfven den af ökad stängsel-skyldighet.
Bihang till R. St. Prot. 1834. ?-de Sami. 2, Afd,
6:te Häftet.
2
10 Lag- samt Allm. Besvoch Oecon.-Utshs Betänkande N:o zo.
Vid öfvervägande häraf, och då de uppgifna serskilda förslagen till
delningsgrunder icke synas förtjena afseende, anse Utskotten sig böra tillstyrka:
att
hittills gällande stängscldelningsgnmd må jemväl hädanefter bibehållas.
Sedan Utskotten således ogillat en af de hufvudgrunder, hvarpå det
Kongl. Förslaget hvilar, följer deraf, att förslaget i sin helhet jemväl måste
af Utskotten ogillas. Då Utskotten likväl ansett sig böra tillstyrka antagande
af den grund för stängsel i gränser emellan utmark och inägor, att
egarne deraf å ömse sidor skola i hägnaders upprättande deltaga, uppkommer
behofvet af en förklaring i öfverensstämmelse härmed öfver Kongl.
Förordningen angående stängsel-skyldigheten den 9 Februarii 1802, hvars
5 §., deri förordnas, att de förändringar skog och utmark kan undergå
icke bör verka till ändring i stängsel skyldigheten, skulle till all kraft och
verkan upphöra. Härjemte måste äfven delningsgrund för ifrågavarande
händelse stadgas, och då Utskotten redan yttrat sin öfvertygelse om lämpligheten
af nu gällande stängseldelningsgrund, tro Utskotten densamma
jemväl här vara användbar. Likväl och enär enahanda grund icke gäller,
för delning af stängsel der skog och utmark i rågång mötas, som der inegor
å bägge sidor angränsa, anse Utskotten med billighet och rättvisa
närmast förenligt, att oförmedlade hemmantalet kommer att utgöra grunden,
hvarefter stängselskyldigheten bör mätas, då skog och utmark möta in-egor.
I enlighet härmed föreslå Utskotten, att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdandet af en författning af följande
.innehåll:
ifemte det stte §. i Kongl. Förordningen, angåendeSt äng sel-skyldighet en den
p Februarii 1S02 förklaras till all kraft och verkan upphäfven, vardtr härmed
stadgadt och föror dna dt, att uti frågor om stängsels upprättande och underhal,
lande emellan byar och enstaka gårdar, eller erne,Ilan delegare inom samma by,
der skog, utmark eller beteshage gränsar emot åker och äng, skall egare till jorden,
utan afseende på dess beskaffenhet eller brukningssätt, efter oförmedlade hemmantalet
i sådan stängsel deltaga.
Stockholm den 25 September 1834-
Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsk.s Betänkande N:o 20. 11
Reservation
af Herr von Strussenfeldt: Då Utskotten uti deras nu afgifna betänkande,
dels förkastat de grunder, hvarpå Kongl. Majtts Nådiga Förslag hvilar, dels
ytterst ofullständigt behandlat detta vigtiga ärende, är jag föranlåten tillkännagifva
mitt ogillande af detta Utskottens förfarande. Till ofullständigheten
hörer isynnerhet uraktlåtenhet att granska hufvudgrunderna och de
serskilda föreskrifterna i Författnings-förslaget, jemte förbigående af de af
Länens hushållningssällskap framställda anmärkningar. Dessutom söker
man i Betänkandet förgäfves svar på de under innevarande Riksdag väckta
motioner och gjorda framställningar.
Då jag hufvudsakligen godkänner ifrågavarande förslag, har jag ansett
mig böra företaga en granskning deraf, äfvensom af de i ämnet väckta
motioner och framställda anmärkningar. Härvid har jag trott mig böra
nämna att det förslag till Betänkande, hvarmed Utskottens sammansatta
Beredning till Utskotten inkommit, hufvudsakligen ligger till grund för
denna reservation.
Med anledning af det beslut Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag, i afseende
på ofvanstående FörfattningsFörslag, fattat, har Olof Olsson från
Wermland, uti ingifven motion, yrkat att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att samma förslag under innevarande Riksdag
å nyo måtte Rikets. Ständer till granskning föreläggas, hvarjemte föns f onsson
från Christianstads Län, under erkännande af behofvet utaf förändrade
stadganden i ämnet, yrkat, att en ny på billighet och rättvisa grundad Författning
måtte vid denna Riksdag utarbetas samt till Kongl. Majits Nådiga
sanciion öfverlemnas.
Då Förslag till ny Stängsel-Förordning i följd af Kongl. Majrts Nådiga
Proposition hos Rikets Ständer nu till pröfning förekommer, anser jag något
utlåtande öfver ofvannämnde motioner icke erfordras, utan öfvergår till
granskning af de principer, hvarpå berörde förslag hvilar, dervid jag, i öfverensstämmelse
med Botvid jonssons derom gjorde erinran, jemväl tagit
kännedom om de framställningar, som vid förra Riksdagen i ämnet blifvit
gjorde.
Berörde hufvudgrunder äro:
Först: att den eger vitsord, som stänga vill i fastställd eller eljest god«
känd rågång, så ock i gränser inom skifteslag, der Storskifte, Enskifte eller
12 Lag-, samt Allm. Besu. och Oecon.- Utsk:-s Betänkande N:o zo.
Laga skifte behörigen skett, i följd hvaraf skyldigheten för grannar att deltaga
i skillnadsstängsel skall vara allmän, utan afseende på jordens brukningssätt; från
hvilken allmänna regel de undantag äro gjorde, dels att egare till ostängd utmark
icke skulle vara pligtig att stänga mot åker och äng eller inrösningsjord,
dels att delegare i skifteslag, sorn i tegskifte ligger, icke skulle hafva rått stängsel
mot delegare i skiftestaget fordra, och dels att Kronan eller menighet i vissa
händelser icke skulle till stängsels upprättande kunna af angränsande jordegare
tvingas.
Huruvida denna sats äger allman giltighet och således ytterst hvilar på
rättsgrunder, samt huruvida den i allmänhet är fullt tillämplig, derom äro
meningarne ganska mycket delade. ' Bland de betänkligheter, som vid sistlidna
Riksdag vållade frågans uppskof, linnes jemväl den, att local-förhållanden
inträffa, då behofvet af stängsel till ganska stor del skulle kunna
minskas, om ej alldeles upphöra.
Denna åsigt har icke något af hushållnings-sällskapen delat, utan hafva
de, antingen lika med Samuel Andersson från Östergöthland i dess motion
vid innevarande Riksdag, godkänt satsen i dess helhet, eller ock antagit
den med förutsättning af vissa inskränkningar. De skäl, som åberopas
för detta godkännande, äro emedlertid emot hvarannan stridiga, i följd
hvaraf resultaten, som velat dragas deraf, äfven äro olika. Å ena sidan
har man med större eller mindre variationer upprepat de grunder, hvilka
Lag-Comitéen i motiven tili 5 Cap. Byggninga-Balken i nya Lagförslaget
uppställt, hvaraf velat slutas, att af egande rätt till jord skall följa
skyldighet att hålla stängsel. Å den andra sidan har man icke velat med
gifva
riktigheten häraf, utan framställt den ömsesidiga nyttan såsom den
grund, hvarpå stängselskyldigheten borde hvila.
Då jag nu går att afgifva yttrande i denna fråga, torde det böra erinras,
att rättigheten, att af granne fordra biträde till hägnads upprättande
i skilnadslinea, är hos oss uråldrig, ehuru densamma på olika tider egt
olika betydelse, och jemväl, under en längre tidrymd, varit hvilande, eller
åtminstone ganska inskränkt. Det är nemligen bekant, att en de] af våra
Landskapslagar gäfvo vitsord, att yrka biträde till stängsel alldeles allmänt
åt byar, som möttes i åkar och äng, samt att denna rättighet inskränktes
uti Lands-Lagen, enligt hvilken upprättandet af ny stängsel, byar emellan,
kom att bero på öfverenskommelse, och vitsord endast skulle ega rum i
fråga om underhåll af redan uppsatt hägnad. I g Cap. 2 §, Byggninga-Bal
-
. Lag- saint Allm. Ben1.- och Oecon.-Utsks Betänkande N:o 20. 13
ken af 1754 års Lag upptogs ånyo det fordna stadgandet, att, då by mötte
by , i åker och äng, skulle honom gifvas vitsord, sorn stänga ville,
och genom Kongl. Förordningen den g Februarii lg02 utsträcktes detta
vitsord till hägnads-upprättande och underhåll då ouppodlade egor mötas.
Förevarande Författnings-Förslag har bibehållit de för närvarande i detta
hänseende gällande stadgande!!, med det tillägg, att vitsord till stängsel
jemväl skulle ega rum, då odlade egor möta ouppodlade egor, sorn äro
instängde, samt att utjord och urfjäll tillerkännes enahanda rättighet.
Deli af Rikets Ständer vid förra Riksdagen antydda åsigt skulle sale
des leda till en betydlig inskränkning i det vitsord att stänga, sorn hittills
egt runi. Då afsigten likväl icke synes varit att helt och hållet upphäfva
stängselskyldigheten, blefve det en nödvändig följd, att bestämmandet,
huruvida granne af annan egde fordra hägnadsbiträde, skulle bero af gode
mäns utlåtande. Stängselvitsord skulle härigenom öfverflyttas från jordegaren
till gode män, och denna uråldriga rättighet således fråntagas den förstnämnde.
Honom tillkommer att sjelf bedöma, huruvida hans egor böra från
öfrige delegares, genom laga skifte, afskiljas, men andra skulle yttr^ sig,
huruvida deras afstängning vore nyttig. Dit skulle berörde åsigt leda,
så vida man icke ville vidtaga den utväg, antingen att i vissa fall gifva
jordegaren ensam vitsord, och i andra öfverlemna bestämningen åt gode
män, eller ock för serskilda provincer stifta serskilda stängsellagar. Dervid
möter, jemte omöjligheten att bestämma grunden för stänselskyldigheten
i gränserne mellan de serslulde districten, svårigheten att urskilja, på
hvilka orter vitsord att stänga på ena eller andra sättet borde gälla;
äfvensom en splittring i lagstiftningen uti detta vigtiga ämne skulle uppkomma,
hvilken Rikets Ständer icke lära önska tillvägabringa.
Om det än måste medgifvas att sådana locala förhållanden kunna finnas,
der hägnad vore öfverflödig, torde det icke destomindre vara betänkligt,
att genom lag upphäfva stängselskyldigheten. Med mera säkerhet
torde det kunna öfverlemnas ät jordegarne sjelfva att i de fall, då så nödigt
aktas, öfverenskomma att icke begagna sin ömsesidiga rättighet, än
att helt och hållet upphäfva eller, i så väsentlig måtto, förändra densamma,
sedan folket vant sig dervid , och så länge det står en hvar fritt att erhålla
laga skifte, hvars hufvudsakligaste ändamål eljest skulle förfelas.
Att vitsord till stängsel således bör äfven för framtiden ega rum, anser
jag påtagligt, men, i huru vidsträckt måtto, det beror af de skäl och
14 Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk:s Betänkande N;o zo.
grunder, hvarpå stadgandet derom rätteligen må anses hvila. Onekligen är
Lag-Comitéens förslag till 5 Cap. Byggninga-Balken nya Lag-Förslaget conseqvent,
redigt, enkelt och lätt tillämpligt, men huruvida det stödjer sig
på fullkomligt säkra grunder torde vara tvifvel tinderkastadt. Att antaga
stängselskyldighet såsom en ovilkorlig följd af egande rätt, torde vara en
nog mycket vågad slutsats, helst den svårligen lärer kunna fattas af förståndet.
Stängsel-Lagen, så vida vitsord der är antaget, synes fastmer, lika
med andra oeconomiska Författningar, såsom om laga skifte, hemmansklyfning
m. m., vara en inskränkning i egande, rätten, och beroende af nyttan,
som den anses kunna åstadkomma. Då likväl begreppet om nytta är så
oändligt varierande, måste allmänna regler utstakas, hvarefter denna bör
bedömas. Att antaga såsom måttstock den större eller mindre förde], en
egare njuter af sin egendom, torde emedlertid vara alldeles falskt, ty sådant
beror tillen stor del af egarens egen förmåga, och den mindre egendomen
lemnar ofta mera behållning, än den större. Den ena grannens
nytta af stängseln bör således icke ställas i jemförelse med den andras, utan
mätas efter den fördel han sjelf af hägnaden njuter i förhållande till de kostnader
han för dess upprättande måste vidkännas.
Med denna åsigt öfverensstämmer ifrågavarande Författnings-Förslag,
som, beträffande ofvanomförmälda sats, så vidt möjligt är, i denna grannlaga
fråga synes förebygga de olägenheter, hvilka från hvarje oeconomisk
Författning äro oskiljaktige.
I betraktande häraf och då den betydliga inskränkning i stängselskyldigheten,
att icke instängd utmark skulle befrias derifrån, är vorden föreslagen,
anser jag mig böra vördsamt tillstyrka,
att ifrågavarande första hufvudgntnd må med nyssnämnde inskränkning
af Rikets Häglof. Ständer godkännas.
Beträffande de serskilda undantag från allmänna regeln, som i öfrigt
uti 8 och 9 §.§. förekomma, vill jag vid granskning af berörde §.§. yttrande
meddela. Emedlertid har jag ansett mig icke böra förbigå två mot
förenämnde allmänna hufvudgrund gjorde anmärkningar, den ena att vitsord
till stängsel ej bör vara vidsträcktare än vitsord till laga skifte, och ■
den andra att pluraliteten af delegare, beräknadt efter oförmedlade hemmantalet,
endast borde ega vitsord att fordra stängsel.
Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk;s Betänkande N:o 20. ig
Hvad beträffar den förra anmärkningen, får jag erinra, att annat är
laga skifte och annat är stängsel. Uet förra afser egornes delning och sammandragning,
det senare deras fredande, hvaraf den mindre jordegaren är
lika mycket i behof som den större. Genom laga skifte uppstår en skakning
i markelagets oeconomiska förhållanden — en slags omflyttning af
egande rätt till jorden, ofta af icke obetydlig inflytelse på delegarnes välstånd,
hvadan äfven rättigheten att åstadkomma en sådan rubbning är till
en viss grad inskränkt. Detta inträffar åter icke i fråga om stängsel. Ju
mindre egorymd en delegare innehar, desto mindre förändring kan han
tillvägabringa. Hans vitsord sträcker sig här icke utöfver hans besittning,
och är således mindre verkande än en större delegares. Och på dessa skäl
anser jag anmärkningen icke förtjena afseende.
Öfver den senare anmärkningen får jag afgifva enahanda yttrande.
Att det deri framställde förslag icke är användbart i andra fall, än då
samfällighet möter annat skifteslags eller enstaka hemmans egor, är klart
deraf, att, då jorden är skiftad, delegare icke kan sträcka sitt vitsord längre
än hans egor räcka, och att således endast en röstegande finnes. Dä
det, enligt Kongl. Skiftes-Stadgan, i de fleste fall står hvar och en fritt att
få sin egolott i samfällighet afskild, kan en delegare, genom sitt vitsord
till laga skifte, tvinga de öfrige, antingen att dela samfälligheten, eller
att sjelfve hålla stängsel i rågång deromkring och yrka mötande grannars
deltagningsskyldighet i sådan stängsel, hvaraf följer att om den förra utvägen
väljes, den ene delegarens vitsord inskränkes till stängsel omkring
de egor, han ensam kommer att besitta, och om den senare vidtages, att
delegarne gemensamt begagna sitt stängsel-vitsord. Denna anmärkning torde
således_förfalla.
För clet andra: att delning sgrun den sålunda bestämmes, att der egor af
enahanda beskaffenhet, vare sig Åker, Äng, Skog eller Betesmark möta hvarandra,
böra delegare till hälften hvardera, hägnaden upprätta, men att deremot,
der Åker, Äng eller vid laga skifte såsom inrosnings-jord beräknad odlingsbar
mark möter instängd Skog eller Betesmark, skall innehafvaren af den senare endast
till en tredjedel taga del i stängseln.
Om det kunde antagas, att af egande rätt följde skyldighet att hålla
hägnad, vöre fördelningen af stängseln lätt uppgjord. Den enas egande
rätt skulle anses jemngod med den andras och, der egor möttes, borde
hvar och en till hälften deltaga i stängseln.
16 Lag- samt Allm. Besv.- och Octon.- Ut siv. s Betänkande N:o 20.
* I denna åsigt hafva flere af Hushållnings-Sällskapen instämt, under
yrkande, att den så kallade hälftenprincipen borde i alla möjliga fall tilllämpas.
Deremot har det å andra sidan blifvit anmärkt, aft mindre hemman
skulle derigenom blifva mycket betungade till fördel för de större, stundom
till den grad aft hemmanets värde ej skulle motsvara kostnaderne för
dess inhägnande. För att afhjelpa denna olägenhet, äro flere förslag till
delningsgrund framställde, nemligen:
l:o) uppskattade ego-beloppet, eller, såsom likartadt dermed , den gamla
delningsgrunden, ”gärde den för mer, som för mera ligger3” hvilken mening
Riksdagsfullmägtigen J^ehr gönsson från Öland uti'motion vid innevarande
Riksdag biträdt 5
2:0) hemmantalet, det förmedlade uti inegor och det oförmedlade i
skog och utmark, hvilken åsigt Riksdagsfullmägtigen Samuel Andersson från
Östergöthland uti afgifvet Memorial godkändtj
5:0) inom by, öretal, aln eller stångfall3
4:0) då skog och utmark möter inegor, a) fullkomlig befrielse för
Utmarksegaren från deltagande i hägnad, b) att endast inhägnade beteshagar
borde deltaga, men öfriga utmarken vara fri, c) att utmark borde
uppskattas till sex serskilda slag, samt hägnads-skyldigheten derefter mätas,
d) att Utmarksegare borde deltaga till ^:del, ^:del, o. s. v.
Då jag, på sätt ofvan är anfördt, icke ansett mig kunna antaga egande
rätt ensamt såsom grund för stängselskyldighet, föijer deraf, att jag icke
heller oinskränkt kunnat godkänna den deraf dragne slutföljd, att der egor
i skillnadslinea mötas, bör hvardera delegare till hälften taga de] i stängseln.
Den ömsesidiga nyttan, hvilken jag ansett utgöra grpnden för stängselskyldigheten
, måste i följd deraf jemväl läggas till grund för de stadganden,
hvarefter delningen bör ske.
Detta oaktadt kan jag icke tillstyrka antagande af någon bland de i
1, 2 och 3 punkterne här ofvan föreslagne delningsgrunder, hvilkas olämplighet
Lag-Comitéen fullständigt ådagalagt i motiven till 5 Cap. B. B.
Nya Lagförslaget.
Jag får endast tillägga, såsom ytterligare skäl mot hemmantalets antagande
till delningsgrund, att hemmansklyfning då skulle komma att ega
en
Lag samt Allm. Bcsv.- och Oecon. U/sk:s Betänkande N:o 20. 17
en .betydande inverkan på stängselskyldigheten. Den, sorn i år med J
hemman möter ett helt, kan nästa år få en granne, som endast eger f,
eller sjelf öka sitt hemman till ett halft o. s. v. Skulle stängseln då ånyo
fördelas? ett dylikt vacklande, ehuru skadligt, vore dock oundvikligt, så
vida icke all conseqvens skulle åsidosättas. Egaren till ^ hemmanet skulle
nödgas hålla -f af den stängsel, hvari han förut deltagit till i; hans större
eller mindre deltagnings skyldighet skulle ställas i fullkomligt beroende
af grannens godtycke. Icke utan skäl klagade han öfver orättvisa, men
egentliga orsaken härtill ligger i den orättmätiga fördel den mindre jordegaren
alltid får tillgodonjuta på den störres bekostnad, så länge mantal
utgör delningsgrund.
Då det, vid bestämmande af en allmän regel för delningsgrund, måste
såsom säkert antagas, att fördelen af in-egors frånskiljande från grannens
lika beskaffade egor, i allmänhet motsvarar kostnaderne för halfva stängseln
deromkring, och då stängsel i rågångs linea, der skogs- eller betesmark
mötas, jemväl i allmänhet måste antagas medföra nytta samt för den
händelse, att fördelen icke skulle motsvara hägnadsbesväret, lindring deri,
vida större än den som, enligt 1302 års Förordning, eger rum, finnes uti
5 §. föreslagen; anser jag icke betänkligt, att, med jemväl fästadt afseende
å det afgjorda företräde af enkelhet och bestämdhet, som den i Författningsförslaget
angifne delningsgrund framför alla öfriga eger, tillstyrka
Rikets Ständer:
att antaga samma delningsgrund, så att, der egor af enahanda beskaffenhet
mäta hvarandra, böra delegare till hälften hvarå ra stängsel
upprätta.
Hvad åter angår den händelse då in-egor möta skog eller betesmark,
inser jag, å ena sidan, lika med de fleste af Länens Hushållnings-Sällskap
och Motionairen Samuel Andersson, obilligheten deri, att utmarks-egaren
skulle vara helt och hållet befriad från stängselskyldigheten, men måste,
å den andra , erkänna vigten af det inkast att han stundom af hägnaden
icke eger någon fördel. Att genom skogs-eller betesmarkens uppskattning
till vissa grader bestämma deltagningsskyldigheten, skulle likväl leda till
oredor och tvister. Det är icke möjligt att uppgifva bestämda reglor för
en dylik uppskattning, och helt olika grunder torde, inom olika skifteslag,
dervid komma att följas.
Bihang till R. St. Prot. 18347:de Sami, 2 Afd..
6.-te Häftet. 3
13 Lag- samt Allm. Besv.• vch Oecon.-Utshs Betänkande N:o zo.
Enär likväl den betydliga inskränkning, som, enligt Kongl. Maj:ts senare
Nådiga Proposition, uti Utmarks-egarens stängselskyldighet, hvilken
icke skulle komma i fråga i annan händelse, än då utmarken vore instängd,
leder derhän att stängselvitsord icke gäller innan nyttan af hägnaden,
just genom den föregångne instängningen, blifvit ådagalagd, samt då
jag icke kunnat utfinna någon mera lämplig delningsgrund, än den att egare
till skog eller betesmark, som möter in-egor, skall till en tredjedel taga
del i stängseln, tillstyrker jag,
att Kongl. Maj:ts Nådiga förslag äfven i denna del må bifallas.
Då jag sålunda yttrat mig, angående de hufvudgrunder, hvarå Författningsförslaget
hvilar, återstår det att till granskning företaga de i hvarje
§. förekommande föreskrifter tillika med deremot gjorde anmärkningar,
hvartill jag alltså öfvergår:
1 Art.
2 §. i mom. Då redactionen af detta moment i så måtto är otydlig,
att ovisshet kan uppstå, huruvida uttrycket ”instängd skog eller betesmark”
afser inhägnad endast af Skifteslagets eller enstaka hemmanets skog och
utmark, eller om derunder äfven borde inbegripas tillgränsande skifteslags
egor, hvilka äeo stängde i yttre gränserne, men icke i rålinien mot förstnämnde
skifteslag eller enstaka hemman, föreslår jag,'att början af detta
mom. må erhålla denna lydelse:
Gränsar Skiftes-Lags eller enstaka hemmans instängda skogs- eller
betesmark emot åker eller äng etc.
Vidare, enär på sätt förut är anmärkt, ett undantag från allmänna regeln,
att, der egor mötas, skall den som vill stänga i rågång hafva vitsord,
i så måtto eger rum, att skog och betesmark, som ligger ostiingd , är
befriad från stängselskyldighet, men sådant icke finnes utmärkt annorledes,
än genom uteslutande af all föreskrift om hägnadsskyldighet för sistberörde
slags egor — således endast negativtj anser jag nödigt att medelst förtydligande
af denna §., tillvaron af förrberörde undantag må uttryckas och
föreslår alltså, att vid slutet af §:s första mom. må införas följande tillägg:
—• — — — deltaga. Men ' ligger den angränsande skogs- eller
betesmarken för 2:ne eller flere Skifteslag oinstängd, ege då något deltagande
för densamma i stängseln icke rum.
Lag■ samt Allm. Besv. och Oecon.-Utsk:s Betänkande N:o 20. ig
3 §. De mot denna §. rigtade anmärkningar afse dels förkortande af
stängselsträckning, som i visst fall berättigar till lindring, från 3OOO famnar
till olika uppgifne lägre famntal, dels yrkande att ali bestämning härom
borde ur Lagen utgå och i hvarje händelse bero af serskild pröfning.
Den förra af dessa anmärkningar har redan vunnit det afseende, som
förändringen af denna §. uti Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition vid inneva- -  rande Riksdag utvisar, och den senare torde så mycket mindre förtjena
afseende, som Lagstiftaren i alla händelser, der det kan ske, bör gifva bestämda
föreskrifter, och öfverlemna så litet som möjligt åt godtyckets bedömande.
4 §. Här upprepas samma hypothesis 2:ne kort efter hvarannan följande
gånger. Jag tror att denna paragraf kunde, med bibehållande af sitt
innehåll, sammandragas på följande sätt:
”Går allmän väg öfver Rågång, Skifteslag eller enstaka hemman emellan,
då skall med skyldigheten, att till egornes fredande grind hålla,
förfaras på sätt angående stängselskyldigheten i 1, 2 och 3 §.§. säges.
Der Skifteslag eller enstaka hemman har rätt till enskild väg eller fädrift
öfver annat Skifteslägs eller annat enstaka hemmans egor, böra delegarne
i förra Skifteslaget eller enstaka hemmanet, hvar och en i mon af den
nytta de deraf hafva, hålla den stängsel, led eller grind, som för begagnandet
af fädriften eller enskilda vägen kunna finnas nödige etc. etc.”
5 §. Det har blifvit anmärkt, att förevarande §. skall stå i strid med
stadgandet i 1 §., att hela skifteslaget skall taga del i rågångsstängse], enär,
enligt 3 5,., den granne, hvars egor angränsa rågång mot annat skifteslag,
ensam skall fullgöra Skifteslagets stängselskyldighet i rågången.
Vid jemförelse emellan dessa 2:ne §§., är det uppenbardt, att de afse
helt och hållet olika händelser. 1 §. stadgar en allmän regel, att skiftes*
lag skall till en viss del hålla stängsel i rågång mot annat skifteslag eller
enstaka hemman, men här lemnäs icke någon föreskrift, huru förhållas bör
i det serskilda fall, då stängsel yrkas inom skifteslaget. Stadgandet derom
måste sökas i 5 §., som ingalunda innefattar en motsägelse mot, utan tvertom
en fullkomlig conseqvent utveckling af den i 1 §. gifna allmänna regeln.
Det faller sig nemligen klart, att då stängsel yrkas mot ett skifteslag,
hvilket undergått lagligt skifte, den del-egare deri, hvars egor angränsa
rågången, icke ställes i annat förhållande till sin utom rågången bo
-
20 Dag- sami Altin. Besv. och Oecön Utsk:s Betänkande N:o 20.
ende granne, än det, hvari han står till den eller de del-egare i skifteslaget,
som med deras egor möta hans och således kunna mot honom göra
sitt stängsel-vitsord gällande. Så i ena som andra händelsen måste han
stänga för sina egna egor, och något skäl kan af föreskrifterne i dessa §§.
icke hemtas för den slutsats, att stängsel-skyldigheten skulle härutöfver
utsträckas, eller att del-egare, hvars egor angränsa rågång, skulle dermed
mer än någon annan betungas.
6 §. För att vinna större tydlighet och bestämdhet uti redactionen
af förevarande g., har jag ansett mig böra föreslå, att orden i rågång må
införas i stadgandet 0111 delnings-grund, då del egare öfverenskomma att
utan stängsel sins emellan bruka sina egor, och skulle uttrycket ”då sko3,
la de efter hvarderas ego-andel emot det skifteslag eller enstaka hemman”
etc., således förändras till följande lydelse: då skola de efter hvarderas egoandel
i rågång emot det skiftes-lag eller enstaka hemman„ etc.
3 §. Af åtskillige Hushållnings-Sällskap hafva framställningar blifvit
gjorde derom, att del-egare i skiftes-lag, som i teg-skifte ligger, borde tillerkännas
stängsel-vitsord mot sine grannar i skiftes-laget, såsom följd hvaraf
Riksdags-Fullmägtigen Daniel Danielsson föreslagit, att stadgande 0111 delningsgrund
vid dylike fall borde meddelas.
I denna fråga får jag yttra, att en slik rättighet icke lärer kunna til*
läggas jordegare, sorn med hvarandra i tegskifte ligga, dels derföre, att
ingen säkerhet finnes för besittningen af den ena eller andra jordlotten,
så länge massan är odelad, dels emedan stängsel-skyldigheten i dessa samfälligheter
blefve mångdubblad, och dymedelst så kostsam, att den icke
skulle motsvara nyttan af stängseln. Det synes derföre vara oemotsägligt
rätt, att den, som vill hafva sina egor frånstängda andras, dess förinnan bör
hafva dem frånskiftade och att honom således i annat fall ensam åligger att
bekosta den stängsel, han endast för egen del åstundan
Deremot, enär uti Författnings-Förslaget saknas föreskrift, huru förhållas
bör med stängsel emellan ut- och in-egor i skifteslag, sorn i tegskifte
ligger, i hvilket hänseende bestämdt stadgande synes så mycket mer behöfligt,
som del-egare eljest utan påföljd skulle kunna låta sådan hägnad
förfalla, och derigenom tillskynda grannarne skada, anser jag mig böra tillstyrka,
att vid sista mom. af denna §. må göras följande tillägg;
Lag- samt Allm. Bisv.- och Otton. Utshs Betänkande N:o 20. 21
— — fordra. I nödig stängsel för de gemensamma in-egor nes fredande
deltaga alla delegarne efter delning s-grunden, derest ej annorlunda
godvilligt öfverenskommes.
g §. Mot det i denna §. föreslagne stadgande, att Kronan af angränsande
jord-egare icke skulle kunna tvingas till stängsels upprättande för
Djurgårdar, Krono-parker, Krono-allmänningar och andra lägenheter, samt
att menighet, som begagnar Lands- och Härads allmänningar, jemte grufveskogar,
borde njuta enahanda förmon, äro anmärkningar framställde, så väl
af Riksdags-Fullmägtigen Daniel Danielsson, som af åtskilliga bland Hushållnings-Sällskapen
, hvilka yrkat, att denna afvikelse från allmänna regeln
för stängsel-skyldighet icke borde godkännas, enär den inskränker
enskildas rätt, sorn bör anses lika helig, ehvad den göres gällande mot enskilde
personer eller Kronan och menigheten. Om det å ena sidan icke
kan nekas, att det föreslagne stadgandet någon gång torde träda^den enskildes
rätt för när, bör å den andra icke förbises de vigtiga skäl, som ligga
till grund för förslaget. De drygare kostnader Kronan för arbeten, verkställde
för dess räkning, vanligtvis får vidkännas, svårigheten att hålla
uppsigt på ofta vidsträckta hägnader omkring mark, sorn föga gagnar, och
olägenheter, stundom förluster af rättegångar med angränsande del-egare
om ersättning för åkerskada, tillkommen genom hägnad, synas utgöra grunden
för detta stadgande. Fastän jag icke misskänner vigten af dessa skäl ,
anser jag icke desto mindre det deraf föranledde stadgande vara både för
allmänt och för mycket vidsträckt. Det angifna förhållandet i fråga om
Kronans egendomar af ofvannämnde beskaffenhet, torde egentligen inträffa
i Rikets Norra Provincer; det måste väl medgifvas, att der har Kronan i
allmänhet icke någon serdeles nytta af stängseln, och att densamma icke
utan stora svårigheter och kostnader för Kronan kan uppföras samt underhållas
} deremot torde ett sådant förhållande sällan eller aldrig inträffa, i
afseende på menigheters allmänningar och skogar. Hushållningen med dessa
senare närmar sig mera det enskilda än det allmänna. Hvarje del-egare
har tillfälle att sjelf upprätta sin del i hägnaden, och aflägsenhefen torde
lika litet få antagas som gällande skäl till befrielse för dem, som för hvarje
annan enskild person. Afen såvida man ingår på den åsigten, att menigheters
allmänningar och skogar böra, jemte Kronans parker, djurgårdar etc.,
inom de sydliga och mediersta delarna af Riket, deltaga i stängsel-sky ldigheten,
så torde slutet af §. tarfva en förändring, så att den icke kunde tydas
derhän, att ofvannämnde allmänningar och skogar, som sålunda borde deltaga
i stängsel-skyldigheten, skulle jemväl vara förpligtade att stänga emot
22 Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utskts Betänkande N:o zo.
de delar deraf, som blifvit åt enskilde upplåtne. — Att både stänga emot
angränsande hemman och lägenheter, samt alla delar, sorn kunna åt enskilde
af allmänningarne eller skogarne upplåtas, måste blifva allt för betungande.
Och i öfverensstämmelse härmed, samt då jag har mig bekant,
att några Sockne-allmänningar ännu finnas, hvilka äro odelade, har jag
ansett mig böra tillstyrka, att ifrågavarande §. måtte förändras till följande
lydelse :
Hvad nu om stängsel-skyldighet stadgadt finnes galle ock i fråga — —
— — lägenheter på landet ä andra sidan; äfvensom i afseende på
stängseln dels emot odelade Lands-, Härads• och Sockne-allmänningar, dels emot
Grufve-skogar, Djurgårdar, Krono-parker, Krono-allmänningar och andra Kronans
lägenheter, med undantag af Kronans ödeliggande marker i Rikets Norra Provincer,
nemi. Stora Kopparbergs, Gefleborgs, IVester-Norrlands, jemtlands, We~
ster- och Norrbottens Lån; men har någon, utaf dessa skogar och allmänningar,
fått någon del sig tillagd, antingen såsom tillhörighet eller understöd till hemman,
eller eljest såsom lägenhet eller nytt hemman, hålle han ensam stängsel så
länge Lands-, Härads- och Sockne-allmänningar ne icke äro emellan int eres sent er ne
delade, och de öfrige äro under allmän uppsigt bibehållne.
10 §. Då, den i l mom. förutsatte händelse, att å eller ström ej gör
fred, jemväl kan inträffa i afseende på sjö, dam eller träsk, torde uttrycket:
”Går Rågång eller Skillnads-linea i Å eller Ström, den der ej ”
böra förändras till följande." Går Rågång eller Skillnads-linea i Ä, Ström
eller annat vatten, det der ej etc.
Vid denna §. bör till besvarande upptagas Riksdags-Fullmägtigen B.
G. Apelqvists framställde yrkande, att, liksom delning af jord sker genom
taxering, äfven delning af går desgår dar må vinna en lika behandling, och. afseende
fästas o den olika local och skiljaktigheten, som dervid sig förete.
Såsom svar härå torde det göra tillfyllest, att endast hänvisa till 3
mom. af denna §., der stadgande förekommer om uppskattning af stängselskyldighet,
så vidt den för olika locala förhållanden erfordras. Den af
Motionairen gjorde framställning torde således få förfalla.
11 §. Vid granskning af sista momentet uti denna §., har jag fästat
uppmärksamhet derå, att Förslaget i dess nuvarande skick helt och hållet
frångått de grunder hvarå Förslaget, sådant det förekom vid förra Riks
-
Lag• samt Allm. Besv.- och Oecon. Utsk:s Betänkande N:o 20. 23
dagen, hvilade, i fråga oin ersättning för hägnad, sora delegare vid skeende
ny delning mister. .
Det är med billighet öfverensstämmande, att delegare, som mister
hägnad, utan att återfå stängselskyldighet på annat ställe, må afträda densamma
i dess dåvarande skick. Vinsten att undgå framtida underhållning
uppväger fullkomligt hägnadens värde. Deremot inträffar ett annat förhållande,
då delegare endast utbyter stängsel-skylö-ighet på ett ställe mot enahanda
skyldighet på ett annat. Det vore här icke med rättvisa förenligt,
att fråndöma honom ersättning, helst han ofta nödgades mottaga stängselskyldighet
å ställen, der hägnad saknades eller vore af sämre beskaffenhet,
än den han afträdt. På desse skäl anser jag mig böra vördsamt föreslå,
att sista mom. af förevarande §. må erhålla följande lydelse:
— — — och densamma underhållit. Mister någon vid skeende ny delning
hägnad, sorn honom förut ålegat underhålla, men hvarifrån han, enligt denna
Förordning, varder befriad, utan skyldighet att på annat ställe motsvarande hägnad
hålla, ege den del-egare, som hägnaden på sin lott erhåller, att densamma i.
dess då varande skick, utan ersättning, emottaga. Eljest njute den, som nödgas
afstå förut innehafvande hägnad, skålig ersättning derför, derest ej annorlunda,
vederbörande emellan, åsämjes.
Det återstår att här besvara Daniel Danielssons, uti ingifven motion,
framställde yrkande, att hägnad, då den afträdes, bör vara i laggildt stånd.
Att ett dylikt stadgande vore föga billigt för de händelser, då hägnåd
utan ersättning afträdes, torde böra medgifvas, och jag kan icke eller
inse, att någon fördel deraf vore att vänta i de fall, då ersättning bör ega
rum. Om hägnad, under den tid delning förehafves, vanvårdas, faller ersättnings-beloppet
i nion derefter. Icke eller kan någon grund för bestämmande
af ersättnings-summan hemtas af den omständigheten, huruvida hägnaden
är laggild eller icke, emedan t. ex. ogild stengård kan ega större
värde än laggild hägnad af träd o. s. v. I betraktande häraf anser jag
mig böra tillstyrka:
att Daniel Danielssons motion i denna del må förfalla.
12 §. Mot det i denna §. af Förslaget upptagne stadgande, att så kallade
rishag eller brottgård icke må såsom laggild stängsel anses, hafva
från många Län, serdeles de norra, anmärkningar blifvit gjorde, under
24 Lag- samt Allm. Resin- och Oecon ■ Utslits Betänkande N:o zq.
framställning om nödvändigheten, att antaga detta sätt, att hägna, såsom laggill!.
Det skäl, som åberopas till stöd för detta yrkande, är hufvudsakligen
den lättnad i fullgörande af stängsel-skyldigheten, som skulle uppkomma,
och med fästad t afseende härå anser jag mig böra föreslå, att rishag
och brottgård, som i ut-egor, der jorden är af mindre värde, synes-uppfylla
ändamålet, må såsom laggild stängsel antagas, i följd hvaraf det i
Författnings-Förslaget upptagne stadgande, ”att så kallade rishag eller brott”gård
af sammanhopade rishögar eller nedfällde oqvistade' trän, som på
”några orter i Riket såsom stängsel brukas, icke må för laggild anses,”
torde böra utgå, samt i stället under en sjette punkt införas följande:
6:0 Rishag eller Brottgåvd, sorn bör göras lika hög, som stängsel
af träd, och så fast och tät, att fullkomlig fred derigenom vinnesj
dock må sådan stängsel endast begagnas, der skogs- eller betesmark
å bägge sidor intill skillnads-linien gränsa.
Ig §. Uti till Heder v. Bonde-Ståndet ingifvet Memorial, har Daniel
Danielsson från Örebro Län , under förmenande, att tiden för klanders anställande
mot stängseldelning vore för lång, föreslagit, att berörde klandertid
borde utsättas till nästa Ting å landet, samt att stämning i slika mål
skulle få communiceras medelst uppläsning två gånger från Predikstolarna
i de församlingars Kyrkor, der stängsel-laget vore beläget.
I anledning af den förra anmärkningen, får jag yttra att, då, enligt
sista inom. i förevarande §., stängsel-delning, hvilken icke blifvit som skiftesärende
behandlad, alltid skall gå i verkställighet, ändå att klander deremot
anföres, finner jag icke skäl att tillstyrka bifall till detta, utan alla
motiv framställda, yrkande.
Hvad angår Motionairens yrkande om serskildt stämnings-sätt i mål,
som röra stängsel-delning , så enär uti Kongl. Resolutionen den 29 Maji
1752 finnes förskrifvet att, då tvist Härader och Socknar emellan uppkommer,
eller eljest en hel menighet bpr stämmas, stämningen må i laga tid
uppläsas från Predikstolarne i det Härad eller Socken, som tilltalas eller
sökes, samt stämning i andra än dessa fall torde böra, i den ordning allmänna
Lagen och serskilda Författningar utsätta, Svaranden tillställas, lärer
någon serskild föreskrift i detta ämne icke erfordras, i följd hvaraf motionen
äfven i denna del torde få förfalla.
14 §•
Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utshs Betänkande N:o.zo. og
14 §. Riksclags-Fulhnägtigen Danid Danielsson, jemte åtskilige Hushållningssällskap,
hafva yrkat förändring uti den här utsatte tid, inom hvilken
hägnad om våren bör sättas i fredgildt skick, och föreslagit, att denna
termin jemväl för Svea Rike och Vermland borde bestämmas till den 10
Maji, helst det ofta inträffade, att jorden, serdeles i de södra delarne af
Svea Rike, vid denna tid redan är fri från käle.
Då det äfvenledes ofta inträffar, att käle icke är ur jorden förrän den
1 Junii, samt ifrågaställde stadgande dessutom icke är serdeles magtpåliggande,
helst 2 morn. i denna §. föreskrifver, att den, sorn utsläpper kreatur
å tid, då man icke är skyldig att hägnad i fredgildt skick hafva , skall
vårda kreaturen, så att de ej å annars egor skada göra, finner jag icke _
lämpligt, att i detta hänseende tillstyrka någon förändring i FörfattningsFörslaget.
• Deremot har jag anmärkt, att i denna §. saknas föreskrift, huru länge
egor om hösten böra i hägn stå, och då stadgande härom, så väl hädanefter,
som hittills, torde erfordras, anser jag lämpligt föreslå, att förevarande
§. må förändras till följande lydelse :
Om sädesåker skall stängd vara, då mark bar är och käle ur
jorden — — — — — — — den första dag i Junii
månad, samt sedan hållas i fredgildt skick, så länge kreaturen å egor
ne
betas. Utsläpper någon etc.
ig §. innehåller bland annat det stadgande, att om ny stängsel ej
uppföres inom derföre bestämd tid, eller bättras ej ogild stängsel då derom
tillsäges, och vill den, som af försummelsen lida kan, stägseln sjelf uppföra
eller bättra, kalle 2:ne ojäfvige män att syn hålla, och hjute, sedan
bristen af dem vitsordad är, utmätning för kostnaden, då hos Kronofogde
eller Magistrat anmälan derom göres. Nöjes den, som stängseln hålla skulle,
ej deråt, gore sin talan vid behörig domstol anhängig inom den tid i
15 §. sagdt är.
Bihang till R. St. Brot. 1S34. ?:^e Sami. 2, Afd,
6:te Häftet.
4
26 Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsks Betänkande N:o zo.
I anledning häraf har bort anmärkas, att detta stadgande icke står i
öfverensstämmelse med hittills gällande Executions-lagar, enligt hvilka ingen
betjent, som lyder under Konungens Befallningshafvande, utan sin förmans
befallning, får göra någon utsökning annat än, å laga kraftvunna
domar och utslag, för expeditions-lösen, och i vissa fall för obetalde arfvoden
till embets- och tjenstemän. Fordran, ehvad den tillkommit genom försummad
stängsel eller af annan orsak, är lika gild, och bör derföre på lika
sätt utsökas. Större myndighet i detta än i andra fall torde icke böra
under-executor anförtros. Hans åliggande är att verkställa, men icke att
pröfva. Ehuru pröfningsrätten icke här skulle utsträckas vidare än till bedömande,
huruvida bristen vore af ojäfvige män vitsordad eller icke, torde
densamma så mycket mindre böra öfverlemnas åt en Kronobetjent, som
sjelfva uttrycket ”vitsordad” är obestämdt och lemnar ovisshet, huruvida
dermed bör förstås, att ojäfvige män edeligen bestyrkt fordringsbeloppet,
eller derom eljest lemnat muntlig eller skriftlig uppgift, hvilken senare
icke torde böra få grunda en under-executors rätt att göra utmätning.
>
På dessa skäl föreslår jag, att 2.‘dra mom. af denna §. må förändras
till följande lydelse:
Uppföres ej ny stängsel inom derföre bestämd tid, eller lättras ej
ogild stängsel genast, då derom tillsäges, och vill den, som af försummelsen lida
kan, stängseln sjelf uppföra eller bättra; kalle 2;ne ojäfvige män att syn
hålla och kostnaden mäta, och njute sedan ersättning af honom, som sin stängsel
skyldighet
försummat.
Sedan jag nu yttrat mig öfver Förslagets särskilde delar, bör jag slutligen
till besvarande upptaga, hvad Herr Friis, uti anförande hos Vällofl.
Borgare-Ståndet, haft att deremot påminna. Med godkännande af de rättsgrunder,
hvarpå Förslaget hvilar, har Herr Friis ansett en mera bestämd
och utvecklad form nödvändig, och, för vinnande af detta syftemål, föreslagit,
att uti nya Stängsel-Förordningen borde inflyta ett stadgande, hvarefter
stängsel-skyldigheten kunde bedömas, i händelse den skulle yrkas mot egare
Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utshs Betänkande N:o zo. 27
till lotter å Kronans allmänningar i f. d. Hellestads och Vånga Bergslager
i Östergöthland, hvilka utan åsatt mantal blifvit å auction försålde.
Vid pröfning af denna fråga har jag, som icke kunnat inse behofvet
af en undantags-lag för den ort Motionairen omförmält, ansett mig endast
böra hänvisa till 9 §. i Författnings-Förslaget, der tillräcklige upplysningar
torde erhållas, huru stängsel-skyldigheten för ifrågavarande fall bör fullgöras,
och tillstyrker alltså:
att den af Herr Friis gjorde framställning må Järfalla.”
Häruti instämde Herr von Torne, Herr Doctor Bjorkman, Herr Doctor
Nibelius och Herr Rubin; äfvensom Herr Grefve Horn, med den anmärkning,
att Herr Grefven, beträffande utmarks-egares stängsel-skyldighet emot
inegor, ansåg någon skilnad icke böra ega rum, ehvad utmarken är instängd
eller öppen. „ ' ' '
STOCKHOLM, H. G. Nordström, iS34-
Lag- samt Allm. Bes v.- och Oecon.- Utahs Betänkande N:o 21. 1
N:o 21.
Anlom till Exp.-Utslc. d. 1 Nor.
Betänkande, i anledning af gjorda anmärkningar vid
Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga om Skiftes-Verket i Iliket
den 4 Maji 1827, samt Kongl. Kungörelsen den 9
Junii 1832.
Tia Utskottens gemensamma handläggning hafva blifvit remitterade nedanstående
motioner, och i anledning deraf afgifna yttranden, nemligen:
Från Högloft. Ridder skåpet och Adeln:
1:0 Af Herr Friherre Cederström , Jacob;
2:0 Af Herr Ramsay , Otto Johan, i anledning af hvars anförande
Herr Ehrencrona, Eric Philip Gammal, sig utlåtit;
3:o Af Herr Gyllenhaal, Lars Herman, i anledning af hvars memorial
Herr Ehrencrona och Herr Danckwardt sig yttrat.
krän det Hederv. Bonde-Ståndet:
4:o Af Nils Insulin från Stockholms Län, i anledning af hvars memorial
sig utlåtit,
a) vice Talmannen Jon Jonsson,
b) Anders Ericsson från Örebro Län,
c) Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län,
d) Johan Wiklund från Westerbottens Län,
e") Nils Månsson från Malmöhus Län,
fj Per Henricsson från Norrbottens Län,
gj Botvid Jonsson från östergöthland ,
h) Nils Persson från Södermanlands Län och
i) Lars Larsson från Elfsborgs Län;
5:o Af Jacob Kylander från Wermlands Län; med hvilken Olof
Olsson och Per Henricsson från samma Län samt Eric Hansson från Örebro
Län sig förenat;
6:0 Af Nils Persson från Södermanland;
7:0 Af Peter Persson från Calmar Län;
8:0 Af Lars Larsson från Skaraborgs Län, uti hvars anförande flere
Ledamöter sig förenat;
Bihang till R. St. Prot. 1834. lale Samt. laira AJcl. 1
y-.de
2 Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utshs Betankande N:o 21.
q:0 Af Tufve Månsson från Malmöhus Län;
10:0 Af Anders Danielsson från Elfsborgs Län, med hvilken åtskilliga
Ledamöter sig förenat;
ii:o Af Peter Andersson från Halland, hvars anförande föranledt
yttranden af
a) Johan Jacob Rutberg från Norrbotten,
b) Bengt Gudmundsson från Halland,
c) Anderas Danielsson från Elfsborgs Län,
d) Nils Månsson från Malmöhus Län,
e) Carl Gabrielsson från Östergöthland,
f) Per Nilsson från Christianstads Län,
g) Johannes Andersson från Jönköpings Län,
h) Johan Peter Jansson från Stockholms Län,
i) Lars Larsson från Skaraborgs Län,
k) Lars Hansson från Bohus Län,
1) Nils Insulin från Stockholms Län,
m) Nils Strindlund från Wester-Norrland,
Johan Wiklund från Westerbotten,
o) Anders Larsson från Upsala Län;
12:0 Af J. Peter Jansson från Stockholms Län;
i3:o Af Anders Andersson från Östergöthlands Län;
i4:o Af Anders Danielsson från Elfsborgs Län, i anledning af hvars
memorial Nils Strindlund och Johan Wiklund sig .yttrat;
i5:o Af Johan Jacob Rutberg från Norrbottens Län, hvars anförande
föranledt yttranden af
a) Nils Strindlund från Wester-Norrland,
b) Nils Insulin från Stockholms Län,
d) Nils Mänsson från Malmöhus Län;
16:0 Af Olof Olsson från Östergöthlands Län;
17:0 Af Lars Hansson från Bohus Län, med hvilken Olof Månsson
från Blekinge sig förenat, och i anledning af hvars memorial sig utlåtit,
a) Johan Bengtsson från Wester-Norrland,
b) Nils Persson från Södermanland,
c) Nils Strindlund från Wester-Norrland,
d) Johannes Christoffersson från Kronobergs Län,
e) Ola Jeppsson från Blekinge,
f) Vice Talmannen Jon Jonsson _,
g) Per Nilsson från Christianstads Län,
Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utsl',3 Betänkande IV:o 21. 3
li) Lars Hansson,
i) Per Henricsson från Norrbotten,
k) Botvid Jonsson från östergöthland,
l) Johan Bengtsson från Wester-Norrland,
m) JohajiTies Andersson från Calmar Län,
n) Nils Persson från Södermanland,
o) IVils Mänsson från Malmöhus Län,
p) Olof Lindbeck från Halland,
q) Johannes Andersson från Upsala Län och
r) Jöns Jönsson från Christianstads Län.
Vid granskning af dessa memorial och anföranden hafva Utskotten inhemta!,
att, jerrite det de flesta deraf åsyfta ändring och rättelse eller tilllägg
uti samt förklaringar öfver vissa uti Kongl Maj:ts Nådiga Stadga om
Skiftesverket i Riket den 4 Maji ilSlay meddelade föreskrifter, har Herr Friherre
Cederström, Jacob, under förutsättning, alt nu gällande LandtmäteriFörfattningar,
nemi. Kongl. Instructionen för Landtmätarne, Skiftes-Stadgan
och Taxan på arfvode för Landtm äter i-förrättningar voro af så menligt inflytande
för jordbruket, att jordbrukarens förstöring deraf lätteligen kunde
beredas, yrkat, att Rikets Ständer, för erhållande af nödiga upplysningar
0111 de ändringar, som i denna vigtiga Lagstiflningsgren kunna erfordras,
måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kammar-Collegium
kunde blifva förständigadt att inom en månad afgifva fullständigt underdånigt
utlåtande öfver de rättelser i nämnde Författningar, som Collegium
kan anse nyttiga, för att tillställas det Utskott, som med dessa
Lagar finge befattning, samt att, i händelse detta förslag icke skulle vinna
framgång, Utskotten icke destomindre måtte afgifva utlåtande öfver de
förändringar i denna lagstiftning, som Utskotten, på grund af förhanden
varande skäl och efter Ledamöternes egen erfarenhet, anse sig böra föreslå;
varande vid motionen fogad afskrift af Kongl. Kammar-Collegii, den
i5 Junii sisth år, tili Kongl. Majit ingifne underdåniga utlåtande, rörande
General-Adjutantens för Arméen underdåniga hemställan, i fråga om arfvode
till Landtmätare för laga skiften å Militiae-boställen.
Jemte det Utskotten bort upplysa, att, på sätt Utskotten i afgifvet
Betänkande (N:o i5j) öfver väckta motioner om ändring i Landtmäteri-Taxan
jemväl anmärkt, förslag till förnyad Taxa på arfvode för Landtmäteri•förrättningar
af en i Nåder tillförordnad Comité blifvit utarbetadt, och ofördröjligen
lärer komma att af Kongl. Maj:t i Nåder pröfvas, i följd hvaraf
frågan om öfverseende af nu gällande Författningar i det ämnet torde böra
4 Lag- samt Allm. Besa.- och OeCon.- Utsi Is Betänkande IV:o 21.
förfalla, få Utskotten, Beträffande Motionairens yrkande, att Rikets Ständer
skulle hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kammar-Collegium niåtte förständigas
afgifva utlåtande öfver de rättelser, som uti öfriga Landtmäteri-författningar
kunna anses nödiga, anmärka, att en så beskaffad framställning till Kongl.
Majit innefattar en oformlighet och är stridande mot hvad, vid dylika frågors
behandling, hittills varit öfligt, hvadan Utskotten icke anse sig kunna
i denna del tillstyrka bifall till motionen.
Hvad åter angår Motionairens yrkande, att Utskotten måtte yttra sig
öfver de förändringar, som uti ifrågavarande ämne kunna pröfvas nödiga, så
enär Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet uti 53 §. Reg. Formen och
34 §• Riksdags-Ordningen fått sig ålagdt att, med anledning af i Stånden
väckta frågor,' anmärka brister i de allmänna bushållnings-anstalterna och
förändringar deruti föreslå, ämna Utskotten icke undandraga sig denna skyldighet,
äfven i händelse motion derom uteblifvit. Någon anledning tillförslag
om förändringar i Landtmäteri-författningarna hafva Utskotten emedlertid
icke kunnat hemta af Herr Friherre Ceclerströmsutan motiv gjorda
framställningar om deras förstörande verkningar på jordbruket, helst det icke
lyckats Utskotten att i berörde Författningar upptäcka de felaktigheter, som
må hafva legat till grund för Motionairens omdöme derom.
I)å Utskotten nu öfvergå lill granskning af de mot Skiftes-Stadgans
serskilda föreskrifter gjorda anmärkningar, hafva, till vinnande af redighet
och lätthet vid pröfningen, Utskotten ansett lämpligt, att serskildt för hvarje
§. i Stadgan upptaga alla deremot framställda anmärkningar, beledsagade
omedelbart derefter med Utskottens deröfver afgifna yttranden: varande
anmärkt mot
1 Cap.
2 och 3 §§. Af Herr Ramsay_, Otto Johan: att vitsord, till erhållande
af laga skifte, efter nuvarande stadgande, tillagdt hvarje besuten hemmansegare
samt boställsinnehafvare, vöre för vidsträckt och af menligt inflytande
på allmogens välstånd, hvilken olägenhet icke skall fullständigt vara
afhulpen genom det i Kongl. Kungörelsen den 9 Junii j332, uti en 16
§. vid 3 Cap. Skiftes-Stadgan gjorda tillägg, angående uppskof i vissa händelser
med Skiftes-förrättningar, hvadan Motionairen föreslagit, att, då någon
eller någre delegare inom ett skifteslag begära laga skifte, undersökning
af gode män skulle verkställas, för att utröna, huruvida skifte vore öfverensstämmande
med de flesta delegarnes Önskan och fördel, deröfver Konungens
Befallningshafvande skulle meddela Utslag, mot hvilket besvär skulle
få hos Egodelnings-Rätten anföras.
Lag- samt Allm. Eesp.- och Oecon.- Utsh:s Betänkande IV:o 2>. 5
Af Herr Ehrencrona., Eric Philip Gammal: att vid första sammankomsten
till beredande af laga skifte delegare i skifteslaget borde höras,
huruvida de anse förrättningen nödig eller icke, dervid, i händelse pluraliteten,
beräknad efter egoandel, yrkade skiftets fortgång, vitsord densamma
skulle tillerkännas, men, i motsatt fall, borde skälen för parternas ömsesidiga
påståenden i Protocollet antecknas, tillika med Skiftesmännens utlåtande,
samt en allmän plan för skiftesläggningen och utflyttningen, och borde uteLlifven
delegare alltid anses hafva medgifvit skiftet. Om Förrättningsmännen
tillstyrkte skiftets fortgång, men pluraliteten vidhöll sin önskan om dess
inställande, äfvensom om de förstnämnde afstyrkte fortsättningen, skulle förrättningen
afstanna och den, som vöre missnöjd med beslutet, ega deröfver
inom 60 dagar hos Egodelnings-Pvätten besvär anföra.
Af Nils Insulin från Stockholms Län: att ansökning om Laga Skifte
icke borde upptagas och till verkställighet remitteras, derest icke två tre
djedelar
eller åtminstone hälften af delegare i Skifteslag om ansökningen
sig förenat.
Af Lars Larsson från Skaraborgs Län och Jan Peter Jansson från
Stockholms Län: att 3 §. i förevarande Cap. borde hafva följande lydelse:
"Vill någon, som hemman eller hemmansdel inom by eger, laga skifte erhålla,
sammankalle då byemännen, hvilka hemman eller hemmansdel ega,
att i gode mäns närvaro häröfver höras; och galle då de flestes röster, antingen
för bifall eller afslag.”
Af Olof Olsson från Östergöthland: att vitsord till skiftes erhållande
icke må gifvas andra,j än den eller de, som ega en tredjedel i skifteslagets
jord.
Af Anders Andersson från Östergöthland: att den eller de, som vilja
tvinga delegare att ingå i laga skifte, böra ega minst ett mantal i den by,
inom hvilken skiftet skulle ske, så vida vitsord dertill skulle gifvas.
Den grundsats, att delegare i oskiftad jord å landet skall, om han
vill erhålla laga skifte, dertill ega vitsord, synes i allmänna tänkesättet numera
hafva vunnit den stadga och förtroende, att rubbning deri skulle vara
skadlig. De omisskänneliga fördelar tillämpningen af denna grundsats, hvilken
i äldre och senare tiders egodelnings-författningar blifvit följd, visat i
afseende på landets uppodling, föranleda Utskotten att, utan vidare ordande
derom, tillstyrka dess bibehållande, i féljd hvaraf a §. i förevarande
Cap. skylle blifva oförändrad.
6 Lag- samt Allm. Bes v.- och Oecon - Utshs Betänkande N;o 0,1.
•
Ett i det närmaste härmed lika förhållande inträffar i afseende på
egor, sora ligga i så kalladt tegskifte. Detta delningssätt verkställdes efter
allt för inskränkta åsigter, för att medföra ali den möjliga nytta, som för
landets odling och egoskiften kan vinnas. Delegarnes rättighet att fördela
jorden i så många skiiten de helst önskade, jemte den allmänt rådande tankan,
att ett egoslag icke borde lemnäs i vederlag för ett annat, åstadkom
jordens fördelning i en mängd från hvarannan skiljda mindre lotter, hvaraf
åter den följd uppkommit, att de spridda egolotterna icke utan svårighet
kuuna inhägnas, och således att den ene grannen sättes i beroende af den
andres brukningssätt, hvartill dessutom kommer att, i anseende till egornes
obeqväma läge, mycken tid och arbete onödigtvis förspilles.
På dessa jemte flera skäl, hvilkas upprepande här torde vara öfverflödigt,
anse Utskotten sig höra tillstyrka, att vitsord tili erhållande af laga
skifte i egor, som i tegskifte ligga, må hädanefter som hittills ega rum.
Hvad åter beträffar den händelse, då laga skifte af en eller flera delägare
sökes, der förut fastställt storskifte linnes, så, ehuru Utskotten, å ena
sidan, gilla den grundsats, alt en jordegare bör ega rättighet att, så vidt
utan andras förnärmande ske kan, komma i åtnjutande af en fri och obehindrad
dispositionsrätt öfver den jord han eger, finna Utskotten likväl, å
den andra sidan, behofvet af ett correctiv mot missbruk med en sådan
rättighet. Huruvida det likväl må vara lämpligt att öfverlemna åt pluraliteten
af jordegare, ehvad den beräknas efter personer eller efter egoandel,
att bestämma om skifte skall ske eller icke, anse Utskotten vara tvifvel
underkastadt. Enskiftes-författningarne hafva infört den sats, att föregången
delning icke borde vara fri från rubbning, så vida möjlighet förefanns att,
utan någon delegares förnärmande, sammandraga de spridda lotterna, och
öfverlåtit pröfnirigen , om nytt skifte borde ske, då det å ena sidan yrkades
och å den andra bestriddes, åt Konungens Befallningshafvande. Orsaken,
hvarföre bestämningen härom icke uppdrogs åt delegarne, synes hafva
varit bristande förtroende lill deras oegennytta, jemte omsorgen att bevara
den mindre jordegarens rätt, hvilken onekligen är lika helig som den störres.
Dessa skäl synas icke hafva förlorat sin kraft. Den enes rätt bör icke
ställas i beroende af den andres godtycke. Pröfningen bör ske af ojäfviga
män, och bifall eller afslag till den skiftes-sökandes begäran grunda sig på
ett, efter tillförlitlig undersökning, gifvet omdöme om fördelarne eller
olämpligheten af nytt skifte.
Om än denna grundsats icke vunnit behörigt afseende i 1827 års
Lag- samt Allin. Besa.- och Oecon— Utsila Betänkande N\o Z1. 7
Skiftes-Stadga, hvarom åtskilliga bekanta missbruk af den obegränsade friheten,
att söka och erhålla laga skifte, jemväl erinrat, har numera det
enda efter Utskottets omdöme lämpliga correctiv, som kan utfinnas, å nyo
blifvit satt i verksamhet. Uli 12 Cap. 12 §. K. F. den g Junii 1882 är
en noggrann undersökning anbefalld, och nytt skifte icke tillåtet, så vida
det icke är utrönt, att skifteslagets egor derigenom skulle erhålla en för
egornas skötsel lämpligare indelning, och således samt genom beredde tillfällen
till odling uppbringas till högre afkastning, deraf hemmanens värde
i betydlig måtto ökades. Denna undersökning, hvilken, i händelse af missnöje
med Landtmätarens och gode mäns utlåtande, bör af EgodelningsRätten
pröfvas, synes, så-vidt möjligt är, böra förebygga missbruk med
rättigheten till skiftes erhållande, hvilken rättighet, efter Utskottens tanka,
icke utan orättvisa kan jordegare fråntagas.
Utskotten tillstyrka, att 3 §. i förevarande Cap. må oförändrad bibehållas.
2 Cap.
2 §. jemförd med Kongl. Förordningen den g Junii i832: af Jan
Peter Jansson från Stockholms Län: att innehållet af denna §. vore ett
intrång i egande-rätten, och således borde ur Författningen utgå, eller åtminstone
på det sätt ändras, att skogen finge begagnas till försäljning för
hemmansräntors och andra ulskylders betalande.
Vid sistförflutne Riksdag, då enahanda anmärkning mot förevarande
§. framställdes, yttrade sig Utskotten derom på följande sätt:
”Utskotten få upplysa, att stadgandet i denna §., hvilket står i den
fullkomligaste öfverensstämmelse med föreskrifterne i 10 Cap. 6 §. Byggn.
Balken, n5 Cap. 10 §. Rättegångs-Balken samt 8 Cap. 6 §. Utsöknings-Balken,
är en nästan ordagrann afskrift af sista Mom. i 7g §. af 1783 års
Storskiftes-Stadga. Efter Utskottens tanka är ett sådant stadgande ovilkorligen
nödvändigt för att förekomma, det icke någon delegare må kunna,
under det skiftes-verkställigheten pågår, företaga sig att förstöra den gemensamma
skogstillgången. Delta stadgande har sålunda till föremål att freda,
men ej att kränka eganderätten, hvadan Utskotten anse anmärkningarne
deremot böra lemnäs utan afseende.”
Nuvarande Utskott, som instämma i de här yttrade åsigter, anse sig
således böra tillstyrka,
att Jan Peter Janssons framställde förslag må nian afseende
lemnäs. \
; 8 Lag- samt Allm. Beseoch Oecon.-Utsk'.s Betänkande JV'.o 21'
4 Cap.
2 §. Af Herr Ehrencrona: alt det stadgande, som genom Kongl.
Kungörelsen den 9 Junii i83a blifvit uti denna §. infördt, alt handtlar.gning
vid egors mätning och andra göromål, som ute å marken verkställas,
icke må under slotter- och skördetiderne utfordras, vöre ledande till uppehåll
i Landtmäteri-förrättningarne och således borde upphäfvas.
Det skäl, som ligger till grund för ifrågavarande stadgande, nemligen
att det för Allmogen faller sig ganska olägligt att under skörde- och andetiderne
lemna handtlangning till egomätningar, bör i Utskottens tanka gälla
till bibehållande af den klandrade föreskriften, hvadan Utskotten tillstyrka,
att den deremot gjorda anmärkning må förfalla.
6 Cap.
3 §. Af Peter Persson från Calmar Län: att gode män, i händelse
de genom uppenbar mannamon, egennytta eller ‘vårdslöshet äro upphof
till något origtigt beslut, måge i likhet med Egodelnings-Rätts Ledadamöter
derföre ansvara.
Då valet af god man helt och hållet beror af det medborgerliga förtroende
en person vetat tillvinna sig, synes det högst sällan böra inträffa,
att någon missbrukar sitt uppdrag till egen vinning och andras förfördelande.
Om det likväl skulle hända, alt gode män, med förgätande af sin
ed, för nyssnämnde eller andra orena afsigter, tillskyndade delegare skada,
synes, för bedömande af deras ansvars- och ersättnings-skyldighet, tillräckliga
bestämmelser i allmänna Lagen redan förefinnas. Alt utan någon dertill
gifven anledning stifta en serskild ansvarighels-lag emot öfverlrädelser',
som hittills icke veterligen inträffat, lemnar föga uppmuntran att emottaga
ifrågavarande municipal-befattning. Då vidare i betraktande lages, alt gode
män icke äro Domare, samt alt deras befattning både i omfång och vigt
ganska mycket skiljer sig från Ledamöters i Egodelnings-Rält, helst de
förstnämnde ega handlägga endast sådana ämnen, hvilkas bedömande nästan
uteslutande beror af hvars och ens subjecliva öfvertygelse, anse Utskotten
Peter Perssons motion i denna del icke böra bifallas.
8 Cap.
i §. Af samme Motionair: att en allmän delningsgrund bestämmes,
åtminstone lika för hvarje Län; samt att delningsgrunden åboer emellan
A hemman, sorn förut undergått storskifte, bör vara densamma, som
varit
Lag- samt Allm, Besv.- och Oecon.- Utsk:s Betänkande N:o sti.
varit följd vid storskiftet, men der sådant icke föregått s borde hvars
och ens mantalsbelopp utgöra grunden.
Af Nils Persson från Stockholms Län och Olof Olsson från östergöthland:
att då erfarenheten skall visat, alt, oaktadt med noggrannhet
verkställd gradering, vissa hemman blifvit vid förrättade storskiften i betydlig
mon lidande, på det sätt att de icke fått sig tilldelad så mycken
jord, som till godhet och vidd, i förhållande till hela byens ego-område,
bort efter mantalet dem tillkomma, ansågo sig Motionairerne ega anledning
yrka, att sista Mom. i förevarande §. måtte upphäfvas, och att egor
vid förefallande skiften inom byar borde fördelas efter stång och stångfall
j öre och örtug , efter hvad i hvarje landsort är brukligt j sä att
hemmantalet toges till grund för fördelningen.
Hvad först angår Peter Perssons yrkande, att en allmän delningsgrund
måtte bestämmas för hvarje Län, få Utskotten yttra, dels att en
allmän grund för deltagningsrätt i skog och utmark redan är vorden för
hela Riket stadgad uti Kongl. Brefvet den 2 September 168g och Kongl.
Förordningen den i3 Julii 1742, i enlighet hvarmed den rättighet ett
hemman anses innehafva i dylika samfälligheler skall mätas efter dess oförmedlade
hemmantal, och dels att delningsgrund uti inegor jemväl finnes
bestämd genom allmänna föreskrifter, meddelade uti 1 Cap. 1 och 3 §§,
Byggn. Balken och i5 Cap. 2 §. Jorda-Balken. Hvad Lagen i sistberörde
afseende innehåller, har likväl sedermera blifvit ändradt genom de, för
åtskillige Län, uti flere Författningar bestämde serskilde delningsgrunder,
men der annorledes icke är stadgadt, gäller allmänna Lagen ännu till efterrättelse.
Det torde emedlertid vara öfverflödigt att här upprepa berörde
serskilda Författningar, sedan Lag-Comitéen derföre redovisat uti motiven
tili 4 Cap. Byggn. Balken nya Civil-Lag-förslaget, hvilka Utskotten i detta
hänseende få åberojaa, endast med det tillägg, att delningsgrund vid skiften
inom ett och samma hemman i Halland är vorden utstakad uti Kongl.
Brefvet den 6 Junii 1821, samt att om rätter delningsgrund vid egoskiften
1 Herjeådalen är förordnadt uti liongl. Brefvet till Kammar-Collegium den
2 Maji 1826.
Yid granskning af dessa Författningar hafva Utskotten icke funnit
stöd för den mening, som synes hafva föranledt motionen, nemligen att
olika delningsgrunder inom ett och samma Län följas. Föreskrifterne äro
Bihang till R. St. Prot. 1834. 7-.de Sami. %\dra Afd. 2
7-de Häftet.
io Lag- samt Allm. Bcsv.- och Oecon.~ Ut sils Betänkande JY:o 21.
meddelade att gälla serskildt för hvarje Län, men icke ensamt för vissa delar
deraf. Det af Mojionairen åsyftade ändamål, att tillvägabringa enhet i detta
iagstiftningsämne inom hvarje Län, är således redan vunnet, vid hvilket
förhållande och då Utskotten af den, utan alla motiv, gjorde framställningen
icke ansett sig kunna hemta anledning att för hela Riket föreslå
någon allmän delniogsgrund vid skiften uti inegor, tillstyrka Utskotten,
att Peter Perssons motion i denna del må förfalla.
Hvad beträffar yrkandet om upphäfvande af 2 Mom. uti denna §.,
hvari stadgas, att, der laga kraftvunnet storskifte finnes, hör hvarje delegare
vid nytt skifte tillgodonjuta hvad efter uppskattningsvärde mot de
egor svarar, som han enligt storskiftet innehaft, få Utskotten tillkännagifva,
att Utskotten för ingen del kunna deruti instämma. Den egolott, en delegare
genom laga kraftvunnet skifte fått sig tillagd, är hans lagliga egendom,
hvilken icke utan ett våldsamt ingrepp i egande-rätten kan honom
fråntagas. Han må kunna tvingas att ingå i nytt skifte och utbyta sin
jord emot annan, örn skäl dertill förekomma, men intrång i egande-rätten
hör aldrig kunna sättas i fråga. Det torde få anses som en ovedersägligt
rigtig sats, att skifte bör betraktas, icke såsom ett sätt att förvärfva, ulan
blott såsom ett sätt att genom utbyte till förmonligare bruk ordna och
sammandraga egor, och på grund häraf lärer med säkerhet kunna antagas,
att ifrågavarande stadgande är fullkomligt rältsenligt och således bör oförändradt
bibehållas.
10 Gap.
1 §. Af Peter Persson från Calmar Län: att bestämmandet, hvilken
mark skall såsom inrösnings- eller afrösningsjord i skiftet ingå, borde
uppskjutas, intilldess egograderingen blifvit verkställd, hvilken förändring,
efter Molionairens tanka, skulle medföra mera enkelhet och redighet vid
uträkningen och de liqvider emellan in- och afrösningsjord, som stundom
icke kunna undvikas.
Någon jemförelse mellan in- och afrösningsjorden kan såsom grund
för graderingen deraf svårligen ega rum, hvaraf följer, att, vid de sällan inträffande
fall då dessa ego-slag mot hvarannan utbytas, serskild jemförelse
dem emellan måste ske, utan inblandning uti eller verkan på den allmänna
taxeringen. Härtill kommer derjemte, att graderingen icke ensamt kan
utgöra grunden för urskiljande af den mark, hvilken bör som inrösningseller
afrösningsjord beräknas. Ett hufvudsakligt afseende måste jemväl
fästas på markens belägenhet, hvarom förevarande §. äfven leinnar bestämd
Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Vtsk:s Betänkande N:o st. i r
föreskrift. Skillnaden emellan dessa egoslag bör således, i Utskottens tanka,
lätt kunna, efter redan gifne sladganden, uppgöras, hvadan motionen afstyrkes.
11 Cap.
i §. Af samma Motionair: alt alla skifteslagets egor , bättre eller
sämrej de må bestå af hustomter , åker, äng, beteshagar, skog eller annan
utmark, vid graderingen, hvar för sig, genom anställd gräfning, böra
noga undersökas, jern förås, urskiljas och värderas efter läget och jordens
naturliga beståndsdelar, i ett rigtigt förhållande till hvarannan, utan
att deras odling och bättre häfd dervid bör komma i beräkning.
Af Nils Insulin från Stockholms Län: att jordegarne, hvilka häst
känna sin jords beskaffenhet och således bättre än andra veta bedöma dess
värde, måtte tillåtas sjelfva verkställa egograderingen.
Af Olof Olsson från östergöthland: att Landtmätaren, så vidt möjligt
är, bör förelägga jordegarne en provisionel planläggning förr än
taxeringen företages.
Vid jemförelse emellan Peter Perssons förslag till föreskrifter om
gtaderingen, samt innehållet af denna §. hafva Utskotten icke funnit annan
skillnad dem emellan, än att den senare med större redighet och fullständighet
angifver grunden och sättet för ego-taxeringens verkställande. Någon
ändring i stadgandet härom synes Motionairen icke egentligen hafva åsyftat,
och således torde Utskottens yttrande kunna inskränkas lill det omdöme,
som Utskotten nu uttalat.
Hvad angår Nils Insulins yrkande, att jordegare måtte berättigas
att sjelfva verkställa egograderingen, få Utskotten upplysa, att en -sådan
rättighet, enligt 1757, 1766 och 1788 års Storskiftes-Författningar, varit
delegarne tillerkänd, men derefter uti senare tiders Skiftes-Författningar
blifvit till Landtmätaren och gode män öfverflyttad, på så sätt, alt desse,
efter rådplägning med jordegarne, uti ämnet ega beslutande rätt. Ändamålet
med denna förändring synes hafva varit att förekomma de stridigheter,
som vid dylika förrättningar delegarne emellan uppstodo, äfvensom alfe
betaga en mera förutseende delegare tillfälle att, medelst otillbörligt inflytande
vid egornes uppskattning, bereda sig fördel på de öfriges bekostnad.
Någon olägenhet af nuvarande graderingssätt är icke att befara, då delegarne
alltid äro i tillfälle att gå förrättningsmännen tillhanda med nödige
upplysningar, och sjelfve kunna bedöma rigtigheten af den skedda värderingen,
hvilken icke utan rådplägning med dem får företagas. I betrak
-
12 Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utsk:s Betänkande IV:o 2f.
tande häraf, anse Utskotten sig böra tillstyrka afslag å motionen samt, i
följd deraf, att så väl i §. i detta Cap. som 2 §. i 6 Cap. må oförändrade
bibehållas.
I afseende på Olof Olssons framställning, att en provisionel skiftesläggning
borde föregå egograderingen, hafva Utskotten förgäfves sökt besvara
sig den frågan, hvad ändamål en dylik åtgärd egentligen skulle åsyfta?
Då den väckta motionen äfven med tystnad förbigått denna omständighet,
torde densamma i sig sjelf innefatta tillräckligt skäl för afslag,
hvilket Utskotten alltså tillstyrka.
12 Cap.
1 §. 5 Mom. Af Anders Danielsson från Elfsborgs Län: att det må
vara delegare i skifteslag öppet, att, der de finna sådant för sig mest fördelaktigt,
från skifte till gemensamt begagnande undantaga utmark, hvarå
odlingsbar mark till intagande i inrösningsjorden icke finnes.
Bifall till denna framställning skulle till en del förstöra de goda
verkningar, man hittills varseblifvit och för framtiden hoppas af nu gällande
Skiftes-Författningar. Om det åt jordegare öfverlemnas, att från
skifte undantaga viss jord för gemensamt behof, skulle denna rättighet ganska
ofta begagnas, och utan tvifvel skulle enahanda orsaker, som vållat
Storskiftes-Förordningens upphörande, irman kort åstadkomma samma verkan
i afseende på Skiftes-Stadgan. Händelser, der egors uppmätning och
skiftande icke motsvara kostnaderna derför, lära få räknas till undantagen,
hvilka icke böra bestämma den allmänna regeln. I Rikets sex Norra Län,
der ett sådant förhållande oftast inträffar och der odlingen i allmänhet icke
hunnit så långt som i öfrige delar af Riket, synes en sådan rättighet både
behöflig och lämplig, men att utsträcka den till de sistnämnde, skulle,
efter Utskottens tanka, vara skadligt och motverka det nyttiga ändamål
Skiftes-Stadgans ifrågavarande stadgande åsyftar, nemligen att förekomma
ytterligare delning af jorden, der laga skifte en gång skett, samt att för
delegarne bereda så formliga skiften som belägenheten medgifver.
Utskotten tillstyrka, att Anders Danielssons omförmälde motion icke
må bifallas.
8 §. Af Herr Gyllenhaal L. H.: att, i likhet med hvad Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten vid sistlidne Riksdag, uti Betänkande
N:o 8, öfver framställda anmärkningar mot Skiftes-Stadgan, föreslagit,
denna §. måtte förändras till följande lydelse:
Enär laga skifte på en eller Jlera delegares begäran verkställes, der
storskiftes fördelning j som vunnit laga kraft j föregått sådant skifte
Lag- samt Allm. Eesv.- och Oecon.- Utsh:s Betänkande N:o 21. 13
icke skall öfvergå flere delegareän som det begärt eller dem , som derom
sig jörena. De öfrige må vid det laga kraftvunna storskiftet bibehållas
j utan annan ändring deruti, än som för skiftets verkställande för
de sökande delegarne oundvikligen erfordras.
Efter erhållen återremiss hafva Utskotten, uti ett senare Utlåtande
N:o 41, på dessa skäl,
a) att den utaf Utskotten i förra Betänkandet föreslagna ändring
i 12 Cap. <8 , på sätt anmärkt blifvit , torde finnas mindre till
lämplig
sedan numera endast ett skiftessätt lagligen eger rum ,
och således j enär genom en delegares erhållna utbrytning_, förra
storskiftet blifvit rubbadt, öfrige delegare icke kunna få sina
egor i. nytt storskifte lagde;
b) att all till hela skifteslaget hörande mark ovilkorligen måste afmäta?
j på Charta affattas och gradering derå verkställas, om
än skifte sker endast å en delegares lott och att följaktligen
kostnaderna dervid äro i det närmaste enahanda, som om skiftet
öfver gått hela skifteslaget;
c) att j om utbrytning serskildt lemnäs en delegare, måste ej sällan
inträffa, att derigenom beredas hinder och svårighet för öfrige
delegare att sedermera erhålla så fördelaktigt, formligt och
redigt skifte, sorn localen i annat fall möjligen kunnat medgifva;
frånträdt sitt förut afgifna förslag och tillstyrkt, att föreskriften uti
denna : att, när laga skifte på en eller flere delegares begäran verkställas
, sådant skifte bör hela skifteslaget öfvergå, måtte oförändrad bibehållas.
Nuvarande Utskott, som, medelst föreslagen ändring i 3 §. af 1 Cap.,
sökt bereda correctiv mot obehörig rubbning i redan laga kraftvunna storskiften,
inse fullkomligt vigten af förenämnde skäl och få, med åberopande
deraf, vördsamt tillstyrka, att den af Herr Gyllenhaal väckta motion icke
må bifallas.
10 §. Af Jacob Kylander från Vermland: att, i händelse Landtmätare,
gode män och delegare enhälligt finna belägenheten fordra, att fyra
skiften tilldelas en eller flera delegare, sådant må varda tillåtet, utan att
hemställan till Egodelnings-Rätten i sådant fall borde egä rum.
Det lärer icke sällan inträffa, att egors belägenhet oundgängligen fordrar
deras fördelning i 4 skiften. Den omgång, som nu erfordras, medelst
hemställan till Egodelnings-Rätten, der skifte på nämnde sätt måste verkställas,
torde såsom ledande till kostnader och tidsutdrägt, utan rnotsvaran
-
i4 Lag- semit Allm, Besa.- och Oecon,- Utshs Betänkande N:o 2:'.
de fördelar, kunna undvikas. Då bestämd föreskrift är gifven, att egorna
ovilkorligen skola fördelas i så l'å skiften som möjligt, torde skiftesmännens
pröfningsrätt i detta hänseende utan våda kunna utsträckas lika långt i Rikets
öfrige delar som i de sex norra Länen, och i öfverensstämmelse härmed
anse Utskotten sig böra föreslå, att sista mörn. af förevarande §. mätte
utgå, samt ardra punkten i första mom. sålunda ändras:
— — — — Skulle belägenheten pä något ställe härifrån oundgängligen
fordra undantag, och kan icke sådant genom en eller flere
delegares utflyttning, pä sätt i i3 Cap. 1 sägs, afhjelpas; då må tre
eller högst fyra skiften hvarje delegare på enahanda sätt tilldelas.
i3 Cap.
a §. Af Herr Gyllenhaal, Lars Herman: att vid denna §. följande
tillägg mätte införas:
Nu har icke hela by elaget, utan en eller flere af grannarne skifte
begärt, och kan det ej utan utflyttning verkställas; då skola den eller
de, som skifte sökt, vara till utflyttning förbundne, så framt icke annorlunda
frivilligt åsämjes.
Af Olof Olsson från Östergöthland: att utflyttning förträdesvis borde
åläggas den, som skifte sökt, så vida åbyggnaderne å bans hemman icke
voro i bättre stånd än någons bland de öfrige delegarne.
Vid pröfning af dessa motioner hafva Utskotten inhemlat, att det af
Herr Gyllenhaal framställda förslag, hvarmed Olof Olssons yttrande hufvudsakligen
öfverensstämmer, åsyftar återupplifvande af sista Mom. i 11 §.
af Kongl. Förordningen angående enskiftes-delningar i Skåne och Skaraborgs
Län den 24 Julii 1812, samt alt de skäl, som förmenas ådagalägga lämpligheten
och ändamålsenligheten af ett dylikt stadgande, finnas upptagne i
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens vid sistförflutne
Riksdag under N:s 8 och fi afgifne Belänkanden, hvari tillstyrkes bibehållande
af hvad nämnde Förordning i 11 §. uti ifrågavarande ämne innehåller.
Detta förslag, hvilket vid förra Riksdagen icke vann Rikets Ständers
bifall, kunna Utskotten ingalunda understödja. Då det nemligen tages
i betraktande,
a) att utflyttning måste anses lika fördelaktig för den qvarboende
som för den utflyttande, oeh att följaktligen skyldigheten dertill
icke bör utsättas såsom ett vite, hvartill den sorn söker skifte skulle
göra sig förfallen, utan måste bestämmas med afseende på det
Lag- samt Allni. Besv.- och Oecon.- Ut sils Betarikancle Nio 2f. r5
sökta liufvud-änd amålet, att för alla bereda så formligt skifte som
Jocalen medgifver;
b) att detta ändamål skulle, om förslaget antoges, ganska ofta förfelas,
helst det icke kan förutsättas, att den skiftes-sökande alltid
förorsakar mesta trängseln inom en by;
c) att betydliga hinder för skiftesverkets befordrande deraf skulle
uppkomma, äfvensom ökade kostnader hela skifteslaget tillskyndas;
anse Utskotten sig ega skäl tillstyrka,
att Herr Gyllenhaals och Olof Olssons motioner icke må bifallas.
3 §. Af Johan Jacob Butberg från Norrbottens Län: att icke andre
delegare borde uti utflyttningskostnaderne deltaga än de, hvilka af utflyttningen
få större eller beqvämare läge.
Det torde med säkerhet kunna antagas, att, då laga skifte verkställes
inom skifteslag, der delning förut ej skett, fördelen af utflyttning måste
blifva allmän för delegarne, samt att, der storskifte föregått, enahanda förhållande
inträffar, helst delegare, hvars egor hafva så fördelaktigt läge, att
nytt skifte icke erfordras, enligt 12 Cap. 8 §. kan undvika att deruti ingå.
Då härtill kommer, att förevarande §. innehåller bestämd föreskrift, att, vid
fördelning af utflyttningskoslnad, afseende bör fästas å den nytta delegarne
af utflyttningen vinna, synes något vidare stadgande härom icke behöfvas.
6 §. Af Peter Persson från Calmar Län: att den, som vid laga
skifte icke återfår så stor rymd eller så väl odlad jord som han afträder,
måtte njuta full odlingsersättning.
Rättvisan af en jordegares så beskaffade anspråk lärer vid SkiftesStadgans
utfärdande nogsamt varit insedd, hvarföre ock denna §. innehåller
fullständiga föreskrifter härom. Då någon ändring i dessa stadganden
icke af Motionairen är vorden yrkad, torde vidare yttrande icke erfordras,
än den upplysning, hvarmed Utskotten nu tillhandagått.
6 och 7 §§. Af Anders Ericsson från Örebro Län: att häfde-uppskaltning
(^bestämning om odlings-ersältning) och ståndskogs-uppskattning,
såsom beroende af skiftes-förrättningens bestånd, icke borde företagas förrän
skiftet blifvit slutligen fastställdt.
Om det å ena sidan bör inedgifvas, att rubbning i skiftesförrättning
ofta medför rubbning i uträkningen öfver ersättning för ståndskog och verkställde
odlingar, bör å andra sidan icke förbises, att dylik ersättning med
största säkerhet kan bestämmas i sammanhang med skiftet, då delegarne
bäst äro i tillfälle att bedöma billigheten af hvarandras anspråk och biläg
-
i6 Lag- samt Allm. Ees v.- och Oecon.-Utsh'.s Betänkande JY:o 2/•
ga möjligen uppkommande tvister. Derjemte torde icke böra lemnäs utan
uppmärksamhet, att det föreslagna stadgandet ofelbart skulle leda dels till
förökade rättegångar och dels hufvudsakligen till uppehåll uti de delegares
rätt, som skulle tillgodonjuta berörde ersättning.
På dessa skäl tillstyrka Utskotten,
att Anders Ericssons ifrågavarande förslag icke må bifallas.
18 Cap.
i §. Af Peter Andersson från Halland: att, då enhet i lagskipningen,
så vidt ske kan, alltid bor till vägabringas, men sådant under nuvarande förhållanden
icke, hvad skiftesmål beträffar, med säkerhet kan förväntas, helst
Häradshöfdingarne icke sällan erhålla tjenstledighet, då deras embeten förvaltas
af vicarier, stundom ovana vid behandling af skiftesärenden, så vöre
det både nyttigt och nödigt att en enda Egodelningsdomare inom hvarje
Län anställdes. I händelse Lagmans-Rätterne kommo att indragas, kumle
det åläggas Lagmännen att emottaga denna befattning, hvilken, i motsatt
händelse, borde uppdragas åt andra skickliga personer, som borde för sin
möda erhålla ersättning uti enahanda dagtractamente och expeditionslösen,
som Häradshöfdingarne åtnjuta, jemte skjutslega för två hästar till och från
förrättningss tället.
Denna motion, hvilken Johan Jacob «Rutberg från Norrbotten ansett
olämplig for berörde vidsträckta Län samt flere af Hedervärda Bonde-Ståndets
Ledamöter af hvarjehanda skäl trott sig icke böra gilla, hafva Bengt
Gudmundsson från Halland och Anders Danielsson från Elfsborgs Län biträdt,
den sistnämnde under yttrande, att, då den föreslagna ersättningen
åt Egodelnings-Rätts-domare syntes alltför ringa, kunde befattningen öfverlemnas
åt någon Häradshöfding, hvars domsaga emedlertid borde förvaltås
af vicarius, samt ett skäligt arfvode af några hundrade Riksdaler Banco anslås,
att, för ändamålets vinnande, af Nionde Hufvud-Titeln utgå.
Utskotten, som icke ega yttra sig öfver Anders Danielssons framställning
om löne-anslag till serskilda Egodelningsdomare, få, med erkännande
af vigten utaf enhet i lagskipningen ej mindre i skiftesmål än alla öfriga
Rättegångsärenden, erinra, att, då det enligt denna §. står invånarne i
hvarje ort fritt att hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, att serskild person
för större eller mindre district må till Ordförande i Egodelnings-Rätt
i Nåder utses, synas de olägenheter Peter Andersson befarat, medelst be
gag“
-
Lag- samt Allm. Besa.- och Ocean.- Utsl',s Betänkande N:o 2/. 17
gagnande af denna frihet, lätteligen kunna afhjelpas, utan att å Rikets Ständers
sida erfordra någon åtgärd.
5 §. Af Anders Danielsson från Elfsborgs Län: att om någon sak
vore af den vidlyftighet, att Egodelnings-Rätten skulle finna, det protocoll
och utslag ej kunde genast utgifvas, borde det tillåtas Rätten att utsätta
nytt sammanträde inom en månad derefter, för utslags afkunnande och
handlingarnas utlemnande till parterne.
I sammanhang härmed tillhör det Utskotten alt jemväl till pröfning
företaga Herr W. B. Dalmans väckta motion om förändring i nu gällande
föreskrifter angående skyldighet för domare å landet att, vid så kallade extra
förrättningar, före afresan från förrättningsstället till parterna utgifva
protocoll och utslag, deri Herr Dalman s beträffande egodelningssyner, på
grunder, som finnas fullständigt upptagna i Lag-Utskottets, under N:o 91,
afgifna Betänkande, framställt enahanda yrkande som Anders Danielsson.
Sedan Lag-Utskottet tillstyrkt afslag å Herr Dalmans motion, så vidt
den åsyftar förändring i expeditionssättet vid syneförrättningar i allmänhet,
samt de skäl, som ligga till grund för berörde yttrande, jemväl gälla vid Besvarande
af de uti förevarande ämne gjorde framställningar, torde sammansatta
Utskotten, för undvikande af vidlyftighet, endast Behöfva åberopa förenämnde
Betänkande, för den vördsamma hemställan,
att ifrågavarande förslag icke må bifallas.
6 §. Af Olof Olsson från Östergöthland: att förrättningsman, hvars
åtgärder såsom lagstridiga af Egodelnings-Rätt ogillas, bör vidkännas kostnaden
för Rättens sammanträde.
Det ligger i sakens natur, och är med rättvisa öfverensstämmande
samt allmänt erkändt, att den, som tillskyndar annan besvär eller kostnad,
måste sjelf vidkännas ersättningen derför, hvadan något serskildt stadgande
för det af, Motionairen uppgifna fall, efter Utskottens omdöme, icke er
fordras.
9—i3. Af Herr Gyllenhaal: att, på sätt Lag-samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskotten vid sistlidne Riksdag föreslagit, egograderingen
mätte hänföras till de ämnenj hvilka enligt g böra vara prof vade
och afgjorde innan skiftet fullbordas, och att således ordet ”egograderingen”
från i3 $. utcslutes > samt att enahanda tid af sextio dagar, till
anförande af besvär hos Egodelnings-Rättensorn för klagan öfver fullbordadt
skifte blifvit bestämd „ jemväl måtte ega rum i afseende på ego
Bihang
till R. St. Fröt. 1834-
7-.de
i8 Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utskls Betänkande N:o 21.
graderingen j och hvarom stadgande alltså borde meddelas genom en serskild
,$“• uti 11 Capitlet.
Uti de af Ilerr Gyllenhaal yttrade åsigter hafva Nils Insulin och
Jan Peter Jansson från Stockholms Län, Nils Månsson från Malmöhus
Län, Nils Persson från Södermanland, Peter Persson från Calmar Län,
Anders Danielsson och Lars Larsson från Elfsborgs Län uti serskilda memorial
instämt, de tvänne sistnämnde under yrkande, att, sedan provisionel
plan till skifte, enligt 12 Gap. i5 §., blifvit upprättad och å marken utvisad,
saint delegarne derigenom kommit i tillfälle att upptäcka vid graderingen
möjligen förelupne misstag, hänvisning till anförande af besvär deremot
måtte meddelas.
De skäl som åberopas emot det nu gällande stadgandet* finnas upptagne
i Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeconom ie-Utskottens Betänkanden
N:ris 8 och vid förra Riksdagen, och bestå hufvudsakligen deruti,
att samma stadgande leder till flere tvister om skiftet, och att när egograderingen
af domstolarne ändras, Landtmätaren får i flere eller färre delar
omgöra skiftet, deraf kostnader och tidsutdrägt för delegarne förorsakas.
Ehuru Rikets Ständer vid sista Riksdag, efter den nogaste pröfning af
skälen för och emot berörde stadgande, bibehöllo detsamma oförändradt, har
likväl den Comité, som, genom Kongl. Majrts Nådiga Bref den 3i Januarii i83i,
erhållit uppdrag, att till närmare granskning och undersökning upptaga åtskilliga
mot Skiftesstadgan framställda anmärkningar, fullständigt utvecklat
grunderne för dess lämplighet och ändamålsenlighet, uti ett afgifvet underdånigt
Utlåtande, deraf Utskotten erhållit del, och hvilket är af följande
innehåll:
”Af alla åtgärder vid ett egoskifte, är egornas taxering eller värdering
på en gång den vigtigaste och den svåraste att rätt verkställa. Den afgör
liufvudsakligast, om delegares rätt varder vid skiftet iakttagen, om han i
egor får hvad han bör få, derigenom att de alla blifvit satta i ett rigtigt
förhållande till hvarandra. Denna åtgärd måste finnas vara ganska grannlaga
och kinkig, när, såsom ofta händer, flera hundrade serskilda egostycken
skola, det ena efter det andra, jemföras med hvarandra; och med bästa
vilja och förmåga hos Taxeringsmännen, är det knappt för dem möjligt dervid
undvika misstag, i all synnerhet som åtgärden i sig sjelf är till viss
grad arbitrair. Det blifver således i följd häraf nästan en omöjlighet för
delegarne att bedöma, om egograderingen är i alla delar rigtig och rättvis
eller skäl finnas till missnöje dermed, förr än de nya skiftena blifvit utlagda
och delegarne då komma i tillfälle att jemföra deras nya egolotler med
Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utshs Betänkande Nio 2/. 19
deni de förut haft; och dittills sakna de derföre i allmänhet skäl, att emot
egograderingen göra anmärkningar. Finna de sig då vara lidande och ådagalägga
att detta lidande är grundadt, huru skall det kunna afhjelpas, örn
Taxerings-åtgärden är förut orubbligt fastställd? Också har erfarenheten
visat, att oersättliga förluster för delegarne häraf uppstått. Om derföre
jordegares rätt och säkerhet vid skiftet skall bevaras och lidande förekommas,
är det oundgängligt, att en granskning må kunna ske al egotaxeringsåtgärden,
sedan lotterna äro utlagda, och jordegare böra nu så mycket mera
ega denna förmon, sedan beslutande-rätten rörande egograderingen blifvit
öfverflyttad på Landtmätaren och gode männen, och ej tillhör, såsom förut,
jordegarne, hvadan en stark control på de förre är nödig, att de med yttersta
noggrannhet, omtanka och bemödande denna taxering verkställa, så
att ändringar deri efteråt må kunna i möjligaste måtto förekommas; en omständighet,
den de säkerligen icke bli så måne att uppfylla, om egograderingen
göres till prasliminair-fråga. Vid storskiftena tillgick dessutom i förevarande
ämne på enahanda sätt, som Skiftesstadgan medgifver; ty då klagomål
anfördes vid domstol öfver lidande vid skiftet, och domstolen fann
det ega grund, skedde jemkning i lotterna; och denna jemkning var i sjelfva
verket icke annat än en jemkning i taxeringen. Allmänna Lagen, lika med
äldre Skiftes-Författningar, öfverensstämmer ock i denna princip. Den förra
säger i 1 Gap. 4 §• Byggninga-Balken, att, om någon klagade, att han fått
mindre eller sämre lott, än lian haf va borde, egde han begära laga syn,
hvarvid domaren skulle jemka vederbörande emellan. Det var först i Finska
Egodelningsstadgan af år 1775 och de sedan emanerade Skiftes-Författningar,
som man införde den motsatta principen, att göra egograderingsåtgärden
till en praeliininair fråga.
A andra sidan kan det visserligen icke nekasv att det nu föreskrifna
stadgandet äfven har sina olägenheter, bestående deruti, att det leder till
liere rättegångar om skiflet, och att, när egograderingen af domstolarne ändras,
hvilket anses lätt kunna komma i fråga, Landtmätaren får i flere eller
färre delar omgöra skiftet, deraf kostnader och tidsutdrägt således för
delegare förorsakas. Hvad den förra omständigheten angår, så lärer den
icke innefatta ett giltigt skäl, att frångå ett stadgande, utom hvilket full
rättvisa i saken, full säkerhet för jordegare icke skulle kunna vinnas; och
då frågan är om ett egoskifte, som, rätt yerkställdt, kommer att gälla kanske
för ett sekel, torde icke synnerligt afseende böra hafvas derpå, om dess
fastställande ett eller annat år uppehälles, äfven af en orättmätig klagan.
Beträffande det senare skälet, eller att skiftet får vid skedde ändringar i
20 Lag- samt Allm, Besv,- celi Öecort.- t7tsh:s Betänkande JV:o 21.
gVaderingen omgöras, så är det ovedersägligt, att då domstolen anser graderingen
så felaktig, att den helt och hållet måste omgöras och derföre ogillas,
hela skiftet, ntom mätningen och häfdebeskrifningen, måste göras å
nyo, hvaraf olägenheter genom längre uppehåll i skiftet delegare förorsakas;
att då domstolen gör större förändringar i graderingen, måste antingen ny
graderings-längd upprättas eller förändringarne å serskild längd upptagas
och nytt delningsförslag samt. deraf följande ny uträkning af egofigurerne
och delningsbeskrifning, äfvensom upprättade liq vider om utflyttnings- och
odlingslijelp samt ståndskogs-ersättningar kunna till större eller mindre del
blifva onyttiga, i hvilken händelse delegarne kunna, utom tidsutdrägten i
skiftet, tillskyndas kostnader genom nytt arfvode åt Landtmätaren härför,
emedan i det fall, då denne icke kan anses hafva felat af uppsåt eller uppenbar
vårdslöshet, han ej heller kan åläggas för samma betalning verkställa
förändringarne, men att deremot, då domstolen beslutar mindre ändringar i
taxeringen, hvilket i de fleste fall, om skiftesmännen använda tillbörlig noggrannhet
och iakttaga stadgandet i 12 Cap. i5 §. om granskning af taxeringan,
vid provisionela planens utvisande, lärer få anses inträffa, samma ändringar
kunna afhjelpas genom sådan jemkning i skiftet, som snart är verkställd
och hvarken åstadkommer tidsutdrägt eller nya kostnader för delegarne.
”
De skäl, förestående Utlåtande innehåller, för bibehållande af nu gällande
stadgande uti ifrågavarande ämne, äro efter Utskottens omdöme af
den vigtiga beskaffenhet, att Utskotten, med åberopande deraf, anse sig icke
böra tillstyrka någon förändring uti berörde stadgande.
Åtskilliga Ledamöters serskilda mening bifogas.
Slockholm den 1 Nov. i834»
Reservationer :
1:0 af Herr von Strussenfeldt: ”Den i Kongl. Skiftes-Stadgan den 4
Maji 1827 meddelade föreskrift, att i de Sex (j6) Norra Länen må, utan
hemställning till Egodelnings-Rätt, egorne läggas i flere än tre skiften, har
af Utskotten blifvit utsträckt till hela Riket.
Oaktadt de ostridigt välgörande följder denna Stadga visat vid tillämpningen,
har man dock stundom hört den bittert klandras derföre, att
den skulle lemna för litet afseende å serskilde orters localförhållanden; man
har velat stämpla som ett dåraktigt företag, att stifta en oeconomisk Lag,
Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsk:s Betänkande JS:o2i. 21
gällande ifrån yttersta gränsen af Skåne ända till Torneå. Jag finner det
derföre så mycket mera anmärkningsvärd!, att man nu vill såsom generelt
gällande för hela Riket utsträcka, hvad nämnde Författning såsom undantag
medgifvit med afseende å förhållandet inom vissa Län. En serdeles benägenhet
för tillhakagående har visat sig vid Afdelningens behandling af Skiftesstadgan;
denna föreslagna förändring lemnar derpå det tydligaste Levis.
Enligt så väl äldre som nyare Enskiftes-Författningar, horde egorne läggas
i högst 3:ne skiften; men, då nu Skiftesstadgan visat nog förutseende för
att icke ovilkorligen fordra detta, utan endast att, med undantag af de 6
Norra Länen, Egodelnings-Rätten skulle meddela yttrande, huruvida egorna
finge läggas i flera än 3 skiften., så är man genast färdig att borttaga detta
senare stadgande, ämnadt att utgöra en control, att egorne icke onödigtvis
läggas i 4 i stället för 3 skiften. Då ändamålet med allt laga skifte är, att
genom egornas sammandragande bereda åt den enskilde större beqvämlighet
vid brukningen, och i följd deraf äfven större fördelar, så är det ostridigt,
att denna egornas sammandragning är så mycket fullkomligare och ändamålsenligare,
som den innehåller ett färre antal jordskiften. I ju flera sådana
egorna läggas, ju snarare kan man vänta, att de skola underkastas nytt laga
skifte, för att ännu mera sammandragas. Då nu kostnaderne och de temporaira
oldgcnheterne af Skiftes-förrättningar äro betydliga, så är det klart,
att det blir en förlust både för den enskilde och för jordbruket i' allmänhet,
om flera förrättningar användas till ernående af det ändamål, hvartill
blott en enda varit behöflig. Om Lagstiftaren således å ena sidan bör medgifva,
att flera än 3:ne skiften kunna ega rum, måste han likväl å den andra
tillse, att denna tillåtelse, ämnad till undantag, icke upphöjes till regel.
Man har påstått, att Jordegarne, gode Männen och Landtmätaren lika
så väl, ja må hända bättre än Egodelnings-Rätten, förstå bedöma, om egorna
kunna läggas i 3 skiften, eller 4 erfordras. Utan att träda Landtmätarens
och gode Männens insigter för nära, torde det vara tillfyllest, för denna
argumentations försvagande, att erinra, det man i Skiftes-stadgan utgått ifrån
den prassumtion, att Egodelnings-Rätten i alla skiftesärenden eger större
oväld och insigter än Landtmätaren och gode Männen, enär deras åtgärder
äro underkastade Egodelnings-Rättens pröfning. Denna Rätt är derjemte att
anse såsom andra instantien i Skiftes-ärenden; och samma prassumtion, som
i allmänhet finnes, att tvänne instantier, om också den högre i sjelfva verket
ej vore mera upplyst, snarare upptäcka och rätta felaktigheter än en
enda, eger också vid ifrågavarande fall sin fulla giltighet och tillämpning.
Denna senare prassumtion är så naturlig och hvilar på så allmänt erkända
2 2 Helg* samt Allm. Bes v.- och Oecon.- Utsl:s Betänkande JV:o 21.
grunder, att den icke torde kunna bestridas, ty ingen nekar t. ex., att i allmänhet
tvänne kloke mäns omdöme är vigtigare än en endas, att i domstolar,
der alla Ledamöterne äro lagkunniga, tvänne röster böra gälla mera än
den tredjes, och att de flestes böra bestämma domslutet.
Man har vidare erinrat, att då samtlige delegarne sjelfve önska egornes
läggande i flere än 3 skiften, så bör sådant icke förvägras. Ehuru denna
invändning icke egentligen är lämplig till denna fråga, som endast afser,
hvilken som eger att bedöma, huruvida 3 eller 4 skiften erfordras, vill jag
dock dertill svara, att hvad oeconomiska Lagstiftningsfrågor beträffar, kan
det icke vara Regeringen eller Staten likgiltigt huru de afgöras. Regeringen
har en slags moralisk förbindelse att befrämja det oeconomiska välståndet;
detta verkar också direct på Staten, som derigenom erhåller större tillgångar
till behofvens fyllande, liksom landets försämrande i oeconomiskt afseende
verkar, att de annars med lätthet utgående skattebördor icke kunna
fullgöras.
Hvad slutligen beträffar de kostnader, som äro en följd af att underställa
Egodelnings-Rätteus pröfning jordskiftenas antal, så anser jag dessa
kostnader vara obetydliga i jemförelse med ändamålets vigt och allmänt nyttiga
syftning. — Dessutom torde ofta vida större kostnader derigenom förakompaas,
nemligen de, som blifva en följd af nytt laga skifte, sedan man
hunnit öfvertyga sig om behofvet att i färre jordskiften sammandraga egorna,
och den åsyftade besparingen kommer i allt fall icke att ega rum, så
vida någon jordegare skulle se sig föranlåten skjuta frågan om jordskiftenas
antal till Egodelnings-Rättens pröfning. Man bör icke heller förbise, att de
fall, då 4 skiften erfordras, äro, med undantag af de norra provincerne,
ganska sällsynta.
Jag har trott mig på dessa skäl böra reservera mig emot hvad Utskotten
i ofvannämnde afseende tillstyrkt.”
Med Herr von Strussenfelt förenade sig Herr Hessle.
2:0 Af Herr Rubin: ”Hufvudsakligen på de skäl Herr v. Strussenfelt
anfört, reserverar jag mig emot Utskottets beslut, och får blott tillägga: att
om, på sätt Utskottets pluralitet beslutat, Landtmätaren, Skiftesmännen ock
Jordegarne skulle egä rättighet sjelfva bestämma, huruvida egorne skulle läggas
i 3 eller 4 skiften, skall utan tvifvel Skiftesmannen, för hvilken det måste
antagas såsom beqvämligare att få välja den senare skiftesläggningen, alltid
dertill råda och således motarbeta den enda och välmenande afsigt lag
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsk:s Betänkande N:o 21. 23
stiftaren velat antyda, då åt Egodelnings-Riitten ensamt upplåts rättigheten
alt medgifva detta senare alternativ, hvarmed så sparsamt som möjligt borde
förfaras till lättnad för jordbruket och såsom ett medel att närma sig en
fullkomligare utveckling deraf.”
3:o Af Peter Nilsson från Skåne: ”Vid behandlingen af väckte frågan
om ändring i x och 2 §§. 11 Gap. i 1827 års Skiftesstadga, rörande ego
graderingars
verkställande vid laga Skiftes-förrättningar, hafva Ilöglofl. Lagocli
Oeconomie-Utskotlen stannat i ett beslut, som jag ingalunda kan godkänna,
likasom icke heller underlåta att deremot vördsamt afgifva denna min
reservation.
För att väcka den nödvändiga och nyttiga uppmärksamhet på denna
fråga, som dess stora vigt ostridigt påkallar, anser jag mig böra ådagalägga,
huru densammas ändamål, användande och påföljd varit under mer än ett
halft århundrade, och hvad den under senaste sex åren i sådant afseende
visat sig vara. Vid betraktande af 1783 års Kongl. Storskiftes-stadga, som
för sin tid var ett mästerverk i oeconomisk Lagstiftning, då landtbruket ännu
låg i linda, och dess idkare hvarken kände jorden till egenskaper eller
användbarhet, finnér man vid genomläsningen af sammanföringen af 71, 72,
83 och 85 §§., att egograderingarnes verkställande och stadfästande skulle
föregå all skiflesläggning och, i händelse af klagomål, jemte alla öfriga för
skiftesläggningen, öfverlemnas till Domstolens afgörande, hvilket förfarande
hvarje sundt och opartiskt mennisko-omdöme måste finna vara rättast, innan
någon af jordegarne kommit till kännedom om dess blifvande egoskifte,
och en" hvar således tvingas att afhålla sig från egennyttiga beräkningar vid
jordvärdenas bestämmande, så mycket hellre, som allt för ofta röjes benägenhet
i menniskolynnet att se egen lott för liten och andras för stor,
hvadan Lagstiftaren af samma Författning visligen sökt förekomma användandet
och verkan af denna benägenhet efter verkställd skiftesläggning.
I öfverensstämmelse med denna Författning, hafva också Kongl. En*
skiftes-Stadgarne afåren i8o3, 1807 och 1812 visligen blifvit upprättade,
och således uti den bibehållen en lika helgd för utgörandet af grunderna
för egodelningars verkställande.
Så vidt jag af äldre personer hört och sjelf kunnat forska, hafva Rikets
Ständer aldrig yrkat ändring i ofvannämnde gällande stadgande,
hvarföre det synes mig obegripligt, huru Stiftaren af 1827 års Kongl. Skiftes-Stadga
kunnat i underdånighet föreslå den ändringen i behandlingen af
egograderingen, att de skulle lemnäs utan stadfästelse för skiftesläggningsåtgärderna,
och tillsammans med dessa få underkastas klander och ändrin
-
Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- TJtsl'.$ Betänkande JV:o 22.
gar; ty hvilken opartisk tänkande inser icke, huru ett öppet lemnadt tillfälle
att öfverklaga egograderingen, sedan skiftesläggningen på något sätt är
uppgjord eller utvisad, svårligen kan undgå att vara foster af egennyttiga
beräkningar och ledande till åtskilliga missbruk; såsom till exempel att
medelst en liten ändring uti egograderingen få skäl lill rättegångskostnaders
qvittning och Landtmätarens frikallande från ansvar för några af honom
tilläfventyrs begångne fel i egodelnings verkställighet.
Jag är fullkomligt öfverlygad af erfarenbeten under den lid jag hört
och sett nästan största delen af Skåne enskiftad efter de före 1827 gällande
Kongl. Enskiftes-Författningarne, att anledning till tvister om egodelningar
blifva färre till antalet om egograderingarne jemte andra grunder få
behandlas och afgöras såsom förberedande åtgärder, hvarföre jag också icke
kunnat uti Högloflige Utskottens Betänkande i detta- ämne instämma , utan
påstår, att nuvarande Kongl. Skiftes-Stadga, åtminstone i denna del, ändras,
så att egograderingar hädanefter tillägges laga kraft innan skiftesläggningen
företages.”
4:o Af Hans Jansson från Elfsborgs Län, som, i afseende på den af
Anders Danielsson föreslagna förändring i 12 Cap. 1 §. 5 mom. SkiftesStadgan,
förklarade att bifall till motionen så mycket hellre bort lemnäs,
som jordegare, genom föreskriften att alla Skifteslagets egor skola på en
gång i skifte ingå, snarare afskräckas ifrån, än uppmuntras, att söka laga
skifte, hvarigenom Författningen kommer att motverka sitt eget ändamål.
N:o 22.
Ankom till Exp.-Utsk. den 1 Nor.
Betänkande, öfver väckt motion, om ändring f Kongl.
Förordningen om Skogome i Riket den 1 Augusti
1805.
Till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets handläggning har
Hedervärda Bonde-Ståndet remitterat en af Riksdagsfullmägligen Eric Persson
från Upsala Län väckt motion, hvari yrkas, att, på grund af den rättighet,
hvarje hemmansegare inom Härad, enligt förenämnde Kongl. Förordning,
eger att å Härads allmänning erhålla utsyning, den Konungens
Befallningshafvande medgifne rättighet att fridlysa Härads allmänning, hädan
-
Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Ulsl:s Betänkande N:o Q3.
danefter måtte upphörn, såsom oförenlig med Häradets eganderätt och medförande
kostnad och besvär för Interessenterne i allmänningen.
Detta mål, hvilket Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet an- -  sett sig böra gemensamt med Lag-Utskottet behandla, hafva Utskotten i
öfvervägande tagit; och enär en närmare uppsigt och vård öfver de allmänningar,
hvartill Häraden innehafva eganderätt, från urminnes tid varit
åt dels Härads-Rätterne, dels Konungens Befallningshafvande uppdragen,
samt ändamålet härmed icke synes hafva varit annat än att förekomma,
att icke den ene delegaren på de öfriges bekostnad skulle draga nytta
af allmänningarne, samt att lägga hinder i vägen för skogens utödande derå;
så och då enahanda hushållningssätt på samma grund framdeles, såsom hittills,
synes böra bibehållas, helst det icke står Interessenterne fritt att dylika
samfälligheter sig emellan fördela, anse Utskotten sig böra vördsamt
tillstyrka, *
att Eric Perssons ifrågavarande förslag icke må bifallas.
Stockholm den i November 1834-
N:o 23.
Ankom till Exp.-Utsk. Jen i Nov.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om förklaring
angående beståndet af de å Sockne-allmänningarne befintliga
intägter.
Uti ett hos Högloft. Ridderskapet och Adeln ingifvet memorial, har
Herr Friherre Jacob Cederström yrkat, att en förklaring öfver Kongl. SkogsOrdningen
och Kongl. Resolutionen på Ridderskapets och Adelns besvär, rörande
delning af allmänningarna inom Skaraborgs Län, måtte utfärdas,
hvarigenom beståndet af de å sådana allmänningar i behörig ordning tillkomna
lägenheter skulle tryggas. En slik förklaring vore så mycket mer
af behofvet påkallad, som Domstolarne endast skola tillerkänt innehafvare
af till skatte köpta intägter orubbad besittningsrätt, ehuru skatteköpsbrefvet
förmentes icke medföra vidsträcktare rätt än ett i laga ordning vunnet
åboskap. Motionairen har, på grund häraf, föreslagit: att, vid skogars delning
, i Författningsenlig ordning tillkomna, under frihetsår för odling
Bihang till R. St. Prot. 1834. 7ide Sami. %dra A/d. 4
l
'26 Lag- samt Allm. Bese.- och Oecon.- Utsk:s Betänkande A7:o if.
brukade eller skattlagdtt hemman och lägenheter* ehvad de äro skatteköpta
eller icke, skola orubbade förblif va och af skogen, i mon af hemmantal
eller beskaffenhet för skogsfång och bete, dervid njuta skogsajrösning.
Om, såsom Motionairen synes förutsätta, ifrågavarande lägenheter i
behörig ordning tillkommit, lära vilkoren, hvarunder bosättning eller edlin"
å socken-allmänning skett, böra oförkränkta iakttagas.. Ar åter förhållandet
motsatt, torde vederbörande Interessenters anspråk möjligen kunna
förtjena uppmärksamhet. Huruvida innehafvaren af en dylik lägenhet eller
egaren till allmänningen har bästa rätt, det synes emedlertid vara en
rättsfråga, hvars utgång beror af den bevisning, hvardera parten förmår
åstadkomma, och hvars bedömande, efter Utskottens tanka, tillhör, icke
Rikets Ständer, utan Domstolarne. Och på grund häraf anse Utskotten sig
böra tillstyrka,
att motionen må utan afseende lemnäs.
Stockholm den 1 November 1834-
N:o 24.
Anborn till Exp.-Ctsli. den 3 Not*
i. . _
Betänkande, i anledning af väckta motioner, om lindring
för Allmogen i den så kallade Byggningshjelpens utgörande.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet hafva till Allm. Besvärs- och Oeeonomie-Utskottet
blifvit remitterade två serskilda, till Ståndet ingifna memorial,
deri Eric Ericsson och Nils Insulin från Stockholms Län anfört,
hurusom frågan om byggningshjelps erläggande utgjort föremål för pröfning,
ej mindre vid sistlidne Riksdag hos Rikets Ständer, hvilka derå icke
fästade afseende, än äfven hos Kongl. Maj:t, som, efter i underdånighet
gjord ansökning i ämnet af Riksdagsfullmägtige vid förra Riksdagen från
Stockholms Län, i Nåder funnit den väckta frågan vara -af den beskaffenhet,
att Kongl. Majit, i den ordning densamma då förekommit, icke kunnat
Sig dermed befatta.
Vid sådant förhållande hafva Motionairerne, med hvilka öfrige Riksdagsfullmägtige
från Stockholms Län samt Nils Persson från Söderman
-
Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.-Utsk'.s Betänkande iV:o sif. ay
land sig förenat, ansett sig böra å nyo framställa målet till Rikets Ständers
pröfning, och dervid andragit, huruledes den så kallade byggningsbjelpen
vore en utskyld, utgående af Krono-, Kronoskatte- och Frälseskattehemman
och ledande sitt ursprung från allmogens uråldriga åliggande att
bygga och underhålla Gränsehusen eller Fästningarne. I Stockholms Län
utgjordes denna ränta merendels i ved och vinterkörslor, som, enligt 6
i Kongl. Förklaringen den 8 Januarii 1748, i allmänhet borde utgå efter
Kronovärdie, utan annan förhöjning än alterum tantum.
Ehuruväl detta stadgande iakttoges i fråga om Krono- och Kronoskattehemman,
vore förhållandet icke enahanda med sådana Frälseskattehemman,
hvilka från Kronan, med bibehållande af deras natur af skatte,
blifvit till enskild man öfverlåten. Oaktadt Kongl. Förordningen den 21
Februarii 1789 i 5 §. lemnat bestämd föreskrift, att räntan af skattehemman,
som från Kronan lill Frälseman öfvergått, skall utgå på lika sätt sorn
för Kronoskattehemman är vordet fastslälldt, hade likväl Kongl Majit, genom
Dess Högsta Domstol, uti meddelad Dom i ett enskildt mål mellan en
ränteegare och innehafvare af Frälseskattehemman, förklarat, att dessa hemman,
hvilka år 1686 blifvit till frälse utbytta, borde, i öfverensstämmelse
med de den tiden om räntepersedlarnes utgörande gällande Författningar,
vara pliglige, att för byggningshjelps-räutan erlägga lösen efter markegångspris.
Af farhåga, att enahanda Domslut i mål af lika beskaffenhet allt framgent
skola utfärdas, hvaraf följden förmodas blifva Frälseskatte-egarnes fullkomliga
undergång, helst priset på ved, af hvarjehanda orsaker, inom Länet
stigit till en ovanlig höjd, hafva Motionairerne yrkat, att genom Förklaring
öfver Kongl. Förordningen den 21 Februarii 1789 stadgas måtte,
att Frälseman utaf Frälseskattehemman icke må ega fordra räntans utgörande
till högre belopp än det _, hvarmed den utaf Krono- och Kronoskattehemman
utgöres _, i följd hvaraf byggiungshjolpen, som af Kronooch
Kronoskattehemman efter Kronovärdie med förhöjning af alterum
tantum utgår, skulle af Frälseskattehemman på lika sätt utgöras.
Detta mål, hvilket ansetts tillhöra Utskottens gemensamma pröfning,
innefattar, efter Utskottens omdöme, en rättsfråga, som, i händelse den i
behörig ordning väekes, hör bedömas efter redan i ämnet meddelade stadganden
och så mycket mindre bör föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd,
som någon lag i ämnet numera icke kan stiftas, utan att träda en
-
2S Lag- samt Allm. Besp.~ och Oecon.- Utsk:s JSetdnla/ide JY:o 24.
dera partens rätt förnär. Vid hvilfet förhållande Utskotten vördsamt
föreslå,
att omför mähle motioner må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 1 November 1834-
Heservation
af Herr Hjärne: ”Jag gillar i allmänhet icke, att Rikets Ständer öfverhopa
Kongl. Maj:t med underdåniga önskningar i mindre vigtiga ämnen,
hvartill annars den stora massan af motioner kan gifva anledning; men jag
tror, att, om denna önskningsrätt vid våra Riksdagar hofsamt begagnas, kan
och bör den vara af stort värde.
När, såsom delta Betänkande utvisar, Författningar finnas, hvilka,
vid deras tillämpning, kunna inleda sådana förhållanden, som gifvit anledning
till ifrågavarande motioner, nemligen: att en grundskatt, som utgått
i öfver 100 år med 1 R:dr 24 sk. B:co af hemmanet, genom en Dom
i högsta instantien, kommer att hädanefter utgå med öfver 3o R:dr; att
detta mål, som genomgått alla instantierne, blifvit afdömdt i Härads-, Lagmans-
och Hof-Rätterne tvärt emot Högsta Domstolens öfvertygelse; att
denna Dom gifvit anledning till betydliga rubbningar i liäfdvunna förhållanden
räntegifvare och räntetagare emellan; — vid sådana förhållanden,
säger jag, har jag trott det vara Rikets Ständers underdåniga pligt att derå
fästa Kongl. Majrts Nåd. uppmärksamhet, och i und. anhålla om en, för
framtiden gällande förklaring öfver dessa gamla Författningar, som visat
sig så tvätydiga vid tillämpningen, och af hvilkas rätta förstånd den enskilda
eganderätten beror.
Jag delar följaktligen icke det beslut, hvari Utskottet stannat, och
reserverar mig således deremot, med anhållan, att reservationen mätte få
åtfölja Betänkandet.”
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, 1834-
Lag- »arnt Allm. Bese.- och Oecon.- UtsTcts Betänkande N:o 25. r
N:o 25.
Ankom till Exp—Utsk. ilen ta Nov.
Betänkande, öfver väckt fråga om rättighet att, utan föregången
syn på stället, få anlägga husbehofs mjölqvarnar.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har Riksdagsfullmägtigen Mäns Mänsson ,
med hvilken åtskilliga bland Ståndets Ledamöter sig förenat, uti afgifyet memorial
anfört, hurusom det syntes med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att hvarje jordegare finge sjelf förädla sin spanmål, och att honom
således borde vara obetaget att för eget behof inrätta mjölqvarn. Detta
oaktadt vore, genom Lagens stadgande i 20 Gap. 4 §. B- B., om syn af
Häradshöfding och Nämnd, hinder lagda i vägen för begagnande af en sådan
frihet, hvilken jemväl ofta bestriddes af närboende tullqvarns-egare, ehuru
dessa så mycket mindre egde anledning till klagan öfver minskning i
den vid skattläggningen tullqvarnar påräknade mälde-tillgång, som den tilltagande
odlingen mer än tillräckligt ersätter hvad som för husbehofs-qvarnarnes
skuld förloras, på grund hvaraf Molionairen yrkat, att jordegare i
allmänhet må förklaras berättigade, att, utan föregången Häradssyn ,
fä d sina egor till eget husbehof anlägga mjölqvarnar, dock när de för
vatten vilja inrättas , endast såvida, genom förut i stadgad ordning skedd
undersökningj utrönt är, alt, förmedelst uppdämning eller vattnets begagnande
i öfrigt för inrättningen, skada eller men annan icke tillskyndas.
Det är, efter Lag, icke någon betaget att, på hvad sält han kan anse
fördelaktigast, för eget behof sjelf förmala sin spanmål, endast han icke begagnar
den för ändamålet, som det vill synas, mest lämpliga inrättning,
nemligen qvarn, inrättad för väder eller vatten, för hvars anläggning serskild
tillåtelse, efter föregången embetsmanna-undersökning, mäste sökas och
erhållas. Då egare till tullqvarnar, för hvilkas förmenta rätt berörde undersökning
eger rum, likväl icke kunna tvinga närboende jordegare att bos
dem låta mala sin säd, helst hvar och en, på sätt nämndt är, får för detta
ändamål betjena sig af andra utvägar, samt då tullqvarnsegares rätt icke
ansetts förnärmad genom frälse- och säteri-egares frihet att, utan något
slags hinder, få bygga husbehofsqvarnar, synes icke något verkande skäl va
Bihang
tiU R. St. Brot. 1834.
Q-.de Håftet.
2 Lag' samt Allnv, Bes v.- och Oecon.- Utsh:s Betänkande IS :o 26.
ra förlianden att förmena egare till skatte och innehafvare af kronohemman
enahanda frihet, och på grund häraf anse Utskotten sig böra tillstyrka, att
genom utfärdande Författning må förordnas,
att egare a t Skatte och innehafvare af Kronohemman må, i likhet
med hvad nu för Säteri- och Frälsehemman eger rum, utan
hinder i denna del af allmänna lagens stadgande i 20 Cap. 4 <§■
B rggninga-Balken , å sina egor, till eget husbehof, anlägga
111 j öl q varnar, dock när de. för vatten vilja inrättas, så vida,
genom förut i stadgad ordning skedd undersökning, utrönt är,
att, förmedelst uppdämning eller vattnets begagnande i öfrigt för
inrättningen, skada eller men annan icke förorsakas ; bör andes
anmälan om mjölqvarns-anläggningenför dess behöriga anteckning
hos Konungens Befallningshafvande göras.
Stockholm den 12 Nov. 1834-
N:o 26.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 12 Nov.
Betänkande, i anledning af väckta frågor om förändring
i skyldigheten att bygga och underhålla broar och
vägar.
Uti serskilda från Hedervärda Bonde-Ståndet till Lag-Utskottets handläggning
öfverlemnade motioner har blifvit anfördt och yrkadt:
i :o Af JSils Strindlund från Wester-Norrland och Olof Olsson från
Wermland: att egare till bruk, qvarnar, sågar och andra sådana inrättningar
å landetv hvilka för sina näringars bedrifvande begagna allmänna vägar,
måtte vidkännas skyldigheten att deltaga så väl i underhållandet deraf, som
i brobyggnads-besväret, antingen i mon af rösträttighet vid Prestval, eller
ock efter annan grund, som kunde pröfvas lämplig.
2:0 Af Olof Lindbeck från Halland: att hemman, som blifvit förmedladt,
men detta oaktadt får sig tillgodo beräkna förra mantalsbeloppet,
vid delning af samfälligheter, vid Prestval och andra tillfällen, icke borde
derjemte få tillgodonjuta den ytterligare förmon, att endast efter förmedladt
mantal få deltaga i brobyggnads- och väghållnings-skyldighet, utan borde
detta besvär elter oförmedladt hemmantal fullgöras, samt i följd deraf Kongl.
Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.~ Ulskts Betänkande N-o q6. 3
Brefvet den 28 September 1790, angående förmedlade och oförmedlade hemmans
yäghållningsskyldighet, till kraft och verkan upphäfvas.
3:o Af Jolian Andersson från Calmar Län och Jonas Kylander från
Wermland: att den allmänt kända olikheten i hemmans godhet och värde
tydligen ådagalade obilligheten deraf, att hemmantal skall utgöra den grund,
hvarefter väghållnings-skyldigheten mates, utan borde numera, sedan alla
hemman till deras rätta^värde blifvit uppskattade, det vid Bevillnings-taxeringen
hvarje hemman åsätta värde, beräknadt efter medeltalet för tio år,
antagas till måttstock för skyldigheten att bygga och underhålla allmänna
broar och vägar.
Hvaremot Hans Jansson från Elfsborgs Län, Olof Jeppsson från Blekinge
och Hils Insulin från Stockholms Län m. fl. på andragna grunder
ansett detta förslag vara olämpligt och derföre förklarat sig icke kunna detsamma
understödja.
Dessa molioner, hvilka ansetts tillhöra Utskottens gemensamma behandling,
hafva Utskotten till granskning förehaft, och hvad först angår det
framställda yrkandet om skyldighet för bruk, qvarnar och andra dylika inrättningar,
att deltaga i bro- och väghållningsbesväret, så enär nämnde lägenheter,
genom en från äldre tider erkänd och således häfdvunnen befrielse
från ett sådant deltagande, ovedersägligen måste hafva erhållit ett ökadfc
värde, hvilket vid inträffade arfskiften eller köpe-afhandlingar utan tvifvel
kommit i beräkning, och rubbning i samma frihet föliaktligen skulle leda till
förnärmande i enskild eganderätt, finna Utskotten för sin del icke lämpligt
att tillstyrka bifall till den uti förevarande ämne gjorda framställning.
Utur enahanda skäl och i betraktande deraf, att, om lindring uti allmänna
utskylder icke skulle vara en följd af skedda förmedlingar, ändamålet
dermed förfelades, hafva Utskotten äfven ansett sig sakna anledning att
understödja det af Olof Lindbeck framställda förslag.
Vidkommande slutligen Johannes Anderssons och Jonas Kylanders
hemställan om förändrad grund för deltagnings-skyldighet i väg- och brobyggnad,
så enär, dels verkställigheten af berörde förslag skulle möta många
svårigheter såsom vidlöftiga uträkningar, rättegångar m. m., dels ock beståndet
af en skedd vägdelning icke skulle kunna påräknas fortfara längre
än tio år, då i följd af förändrade förhållanden i hemmanens värde ny
delning erfordrades, fa Utskotten, jemte erinran, att en rnefl ifrågavarande
likartad motion vid de två sistförflutna Riksdagarna varit väckt, men blifvit
4 Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsk\s Betänkande N'o 27.
hos samtlige Riks-Stånden afslagen, yttra, att Utskotten icke kunnat fästa
något afseende å omförmälda förslag, hvars ogillande alltså tillstyrkes.
Stockholm den 12 November 1834-
N:o 37.
Antom till Exp.-Utslt. dea 12 Not,
Betänkande, öfrer väckte motioner om skyldighet för säteriegare
och vissa boställs-innehafvare, att deltaga i
byggnad af Tingshus och Häradsf ängelse.
Uti till Hedervärda Bonde-Ståndet afgifne serskilda memorial, som
till Lag-Utskottets handläggning blifvit remitterade, hafva Tufve Mänsson
och Jöns Persson från Malmöhus Län samt Per Nilsson från Christianstads
Län yrkat, att, då egare till sätes- och ladugårdar och rå och rörs
hemman samt innehafvare af Preste- och Klockare-bol lika med öfrige innevånare
i Häradet, för sina rättegångars och andra angelägenheters afgörande,
begagna Tingshusen, samt då fånghus är lika vigtigt för deras, som
för den öfriga allmänhetens säkerhet, så borde dessa jordegare och boställsinnehafvare
jemväl deltaga i uppbyggande och underhållande af berörde
byggnader.
Detta mål, som Lag-Utskottet ansett vara af oeconomisk beskaffenhet
och således jemväl tillhöra Allmänna Besvärs-och Oeconomie-Ulskotlets behandling,
hafva Utskotten gemensamt till pröfning förehaft, och hvad font
vidkommer yrkad skyldighet för egare till sätes- och ladugårdar samt rå
och rörs hemman, att deltaga uti ifrågavarande byggnaders uppförande och
underhåll, så, ehuru det icke lärer kunna motsägas, alt de anledningar, som
från början föranledt bemälde faslighetsegares frihet från sådan skyldighet,
nu mera icke verka till fortfarande bibehållande af samma frihet, äfvensom
det torde böra medgifvas, att ändamålet med Tings- och Fängelsehyggnader
är lika vigtigt, och begagnandet lika nödvändigt för dem, som
för Häradets öfrige innevånare; likväl och som berörde fastigheter genom
en häfdvunnen befrielse från deltagande i ett allmänt besvär måste hafva
erhållit ett ökadt värde, som vid verkställde arfskiften eller köp otvifvelaktig!
kommit i beräkning, samt det med rättvisa icke synes förenligt att
uti berörde frihet tillvägabringa en rubbning, som ej utan egande-rättens
Lag- samt Allia. BesV.- och Qeco/i.- Utsh'.s Betänkande A:o 2~. 5
förnärmande kan verkställas, hafva Utskotten ansett sig icke böra understödja
de i detta hänseende framställda förslag.
Ett annat förhållande inträffar i afseende på Preste- och Klockarebol,
der ingrepp i egande-rätten, genom den yrkade förändringen, icke
kan komma i fråga, så vida de nuvarande boställs-innehafvarne lemnäs i
orubbadt åtnjutande af sina redan förvärfvade förmoner, och då billigheten
af det väckta anspråket icke ur något annat skäl torde kunna bestridas,
är det efter Utskottens tanka både rättvist och lämpligt, att oftanämnde
byggnads- och underhålls-skyldighet ålägges innehafvare af Preste- och
Klockare-bol, liksom den förut eger rum för andra boställs-innehafvare.
Men som denna fråga icke har egenskap af en blott lagfråga, för hvars afgörande
tre Riks*Stånds sammanstämmande beslut och Konungens sanction
äro tillräcklige, ulan rörer ett Preste-Ståndets Piivilegium, hvars förändrande
eller jemkande beror på /samtliga Riks-Ståndens öfverenskommelse
och Konungens bifall, så hafva Utskotten, för den händelse alt Ilögvördige
Presle-Ståndet skulle finna för godt att för framtiden ifrågavarande
rättighet sig afsäga samt de öfrige Riks-Stånden och Kongl. Maj:t en sådan
afsägelse gilla, ansett sig böra i denna mening framlägga
Förslag
till Förordning om upphäfvande af friheten för Preste- och
och Klockare-bol frän skyldighet att deltaga i byggnad och underhäll
af Ängsbyggning och fånghus.
Sedan Högvördige Preste-Ständet, med öfrige Riks-Ståndens
samtycke och Kongl. Maj:ts bifall, af sagt sig den i 26 Cap.6,§'.
Byggninga-Balken stadgade frihet för Preste- och Klockare-bol
från skyldigheten att deltaga i byggnad och underhåll af tingsbyggning
och fånghus, rar der, med upphäf vande af Lagens
berörde stadgande, förordnadt att innehafvare af dylika boställen
hädanefter skola vara p/igtige att, lika med andra hemmansegare
i Häradet, efter hemmantal, ängsbyggning och fånghus
bygga och uppehålla; dock att nuvarande innehafvare af Prestrock
Klockare-bol från detta besvär, för deras tjenstetid, frikallas.
Stockholm d. 12 November 1834*
6 Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utsl:s Betänkande IV:o 28.
N:o 28.
Antom till Exp.-CJtsk. d. 12 Not.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om Sigtuna stada
förläggande under Erlinghundra Härads-Rätt.
Från Vallöf]. Borgare-Ståndet har Lag-Utskottet fått emottaga ett af
Riksdagsfullmägligen för Sigtuna Stad Herr Johan Trolin till Ståndet ingifvet
Memorial, deri förmales, att erfarenheten skall visat, att serskild jurisdiction
för nämnde stad, der ganska få rättegångar förekommo och samhällets
inskränkta tillgångar icke medgåfvo tillökning i Borgmästarens otillräckliga
löne-inkomster, vore öfverflödig, i följe hvaraf Motionairen å sina
Committenters vägnar framställt den önskan, att Sigtuna stad i afseende
pä Jurisdiction mätte komma att lyda under Erlinghundra Härads-Rätt,
och att deri lönsorn finnes för Borgmästare och Rådmän anslagen,
finge ingå i stadens cassa för bildande af fond till Magistratens aflöning,
när Borgerskapet önskar återinföra en sådan inrättning samt att staden
oaktadt förändringen i jurisdictionen måtte vid sina privilegier bibehållas.
Detta mål, som Lag-Utskottet ansett vara af oeconomisk beskaffenhet
och således jemväl tillhöra Allmänna Besvärs- och Oeconomic-Utskottets
pröfning, hafva Utskotten tagit i öfvervägande, men som staden, uti den,
genom dess representant väckta motion, hvarken förklarat sig villig att
sina privilegier eftergifva, ej heller fullständigt och bestämdt om och på
hvad sätt staden ville från sine för öfrigt innehafvande förmoner afstå,
anse Utskotten sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer med detta mål i dess närvarande outredda
skick icke taga vidare befattning.
Stockholm den 12 Nov. i834-
N:o 2q.
Ankom till Exp.-Utsk. .d. 12 Nor.
Betänkande, öfver väclct motion, om rättighet för innevånarne
i Kinds Härad af Westergöthland att få
handla med glasvaror.
Uti ett hos Hedervärda Bonde-Ståndet afgifvet Memorial har Anders
Danielsson från Elfsborgs Län, med htilken Göran Jonasson från
Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Vtsk:s Betänkande J\:o 2Q.
Kronobergs Län sig förenat, yrkat, att den rättighet innevånarne inom
nämnde Härad tillförene skola egt, alt så väl på landet, som i städerne
fritt få idka handel med uti orten tillverkade glasvaror, måtte varda dem
återgifven.
Med anledning häraf hafva Botvid Jonsson från östergöthland och
Hans Jansson från Elfsborgs Län sig yttrat, den förre för afslag, och den
senare för bifall till förslaget.
Rättigheten att kringföra och försälja glasvaror på landet och i släde
r n e står icke i ringaste sammanhang med den Kinds med flere Härad
medgifne Gårdfari-handelsfrihet, som endast angår föryttrande af allmogens
egna slöjde-alsler, och har, så vidt Utskotten hafva sig bekant, aldrig der
varit vidsträcktare än för öfriga delar af Riket. Då icke heller för närvarande
något skäl synes vara för handen att tillägga nämnde Härads-invånare
en förmon, hvaraf Rikets öfrige invånare icke skulle komma i åtnjutande,
anse Utskotten sig höra tillstyrka,
att Anders Danielssons ifrågavarande motion må utan ajseende
lemnäs.
Stockholm den 12 November 1834.
STOCKHOLM, Komgi.. OnDErfs-BoKTRYCKERtnT, iS34-
Lag- samt Allm, Besv.- och Oecon.-Utskoltens Betänkande N:0 3o.
t'
N:o 3o.
Ankom till Exp.-Utsk. den 26 I\ov.
Betänkande, öfver väckta motioner, om ändringar i nu gällande
föreskrifter, angående deltagningsskyldighet i kyrko- och
pr estgärd s-byggnad.
Uti detta ämne hafva lill Lag-Utskottet blifvit remitterade nedan
anmärkta memorial, nemligen:
Från Häglof ige Ridderskapet och Adeln,
af Herr Friherre Jacob Cederström, som anfört, att nu gällande beräluiings-sätt
för dagsverksskyldighet vid kyrko-byggnad, efter rök eller
matlag, icke vore lämpligt, helst flera under ett bruk sammanslagna hemman
icke räknades för mer än ett matlag, hvarigenom fördelningen af
nämnde skyldighet blefve ojemn och tryckande, hvadan Motionairen, för
att afhjelpa denna brist i föreskrifterne härom, föreslagit: att alla, som i
socknen liro mantals- och skattskrifne, vid kyrkobyggnad skola göra lika
många dagsverken.
Från Högvördige Preste-Ståndet,
af Herr Doctor Björkman, som yrkat, alt förmedladt hemmantal
Loide utgöra grunden, hvarefter deltagande i kostnaderne till kyrko- och
prestgårds-byggnad skulle beräknas, hvilken lindring — lika rättvis, sorn
de fördelar förmedlingen i andra hänseenden medför — af behofvet påkallas
och lätt borde kunna medgifvas, samt skulle undanröja de obehagligheter
och svårigheter, som alltid uppstå af den dubbla hemmans-beräkningen.
Såsom följd af den föreslagna förändringen borde likväl rösträttighet
vid prestval, efter oförmedladt hemmantal, upphöra och endast efter förmedladt
mantal ega rum.
Frän Hedervärda Bonde-Ståndet,
af Nils Insulin från Stockholms Län, som, i afseende på hemmans
deltagnings-skyldighet i kyrko- och prestgårds-byggnad, framställt enahanda
förslag, som Herr Doctor Björkman;
Bih. lill R. St. Fröt. i834> T-de Sami. 1 Afd. I
cp.de
2 Tlrtg- samt Allm. Besv- och Occon.-Utskottens Betänkande N.o 3o.
af Johannes Andersson från Calmar Län, som, med anmärkning, att
stadgandet i Kongl. Brefvet den i i Mars J^öö derom, att soldater icke
emot vanligheten bör åläggas deltagande i kyrko-byggnad, vore utan ändamål,
helst svårighet alltid skulle uppkomma, att erhålla kännedom om
livad som i hvarje ort skulle anses vanligt, samt, för att tillvägabringa eu
biliigare fördelning af kostnader och arbets-skyldighet vid sådan byggnad,
föreslagit, alt hvarje hemman bör efter dess taxeiingsväide alla körslor
utgöra, samt hvarje mantalsskrifven person emellan i5 och 60 år, derunder
inbegripne krigsfolk, som äro frie från tjenstgöring, dagsverken
verkställa.
öfver dessa motioner, som åsyfta ändringar i lagstadganden, hvilka
angå den allmänna hushållningen, har Lag-Utskottet ansett sig böra i förening
med Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet besluta, och få
Utskotten alltså gemensamt Utlåtande* i målet afgifva.
Hvad således först angår Johannes Anderssons förslag, alt körslor
vid kyrko-byggnad skulle efter hemmans uppskattningsvärde utgöras, så,
enär ett sådant stadgande, äfven örn dess ändamåls-enlighet för öfrigt vore
satt utom tvifvel, i verkställigheten skulle mota betydliga svårigheter,
såsom vidlyftiga uträkningar, beständiga förändringar efter hemmanens stigande
eller fallande värde, deraf uppkommande tvister o. s. v., anse Utskotten
sig höra tillstyrka,
att samina förslag icke må till vidare åtgärd föranleda.
Herr Doctor Björkmans och Nils Insulins yrkande, att kostnaderne
för kyrko- och prestgårds-byggnad borde efter förmedladt hemmantal beräknas,
kunna Utskotten icke heller godkänna. Då vid förmedling af hemman
å landet oförändradt bibehållande af nämnde b\'ggnads-skyldighet efter
förra mantalet ingått, samt lindring i detta besvär, på grund af förmedlingen,
skulle leda Lill ett stundom kännbart betungande för öfrige
hemmansegare inom socknen, torde det framställda förslaget icke vara med
billighet och rättvisa fullt förenligt, och som samtliga Riks-Stånden, med
gillande af Utskottens under N:o i3 afgifne Utlåtande, redan beslutat, att
rösträttighet vid prestval, hvarmed ifrågavarande skyldighet anses slå i ett
slags sammanhang, hädanefter som hittills skall efter oförmedladt hemmantal
beräknas, hemställa Utskotten,
att omförmälde förslag om förändrad grund för deltagande
i kyrko- och prestgårds-byggnad må lemnäs utan bifall.
Vidkommande åter Herr Friherre Cederströms och Johannes Anderssons
framställning derom, att dagsverken vid kyrko-byggnad borde ut
-
Lag- samt Allm. Besv, och Oecon.-Vtskotlens Betänkande N.o Jo.
3
göras icke efter matlag, utan af hvarje mantalsskrifven person inom socknen,
skulle en sådan fördelning, efter Utskottens tanka, blifva för mycket
betungande för bushåll, sorn med inskränkta tillgångar egde talrika medlemmar.
Om än Lagens föreskrift angående beräkning efter matlag någon
gång kan leda till ojemnhet — en ofullkomlighet, som stundom visar sig
vid tillämpning af oeconomiska lagstadganden — synes den icke destoiiiinrlre
leda till en billigare fördelning af arbetsskyldigheten, än om hvar
och en, utan afseende på dess mer eller mindre beroende ställning i samhället,
skulle förpligtas att deruti deltaga; och på grund häraf tillstyrka
Utskotten, att den föreslagna förändringen icke må bifallas.
Deremot, enär det, enligt 26 Cap. 1 §. Byggninga-Balken, åligger alla,
som i socknen bo, alt, vid byggnad och underhåll af kyrka och hvad dertill
hörer, med dagsverke biträda, hafva Utskotten ansett det, genom Kgl.
Brefvet den ii Mars 1760, för ett serskildt fall, i anledning af anförda
besvär, meddelade förklarande, att emot vanligheten bör soldater icke åläggas
deltagande i kyr ko-byggnad, ingalunda böra erhålla den vidsträckta
tillämpning, alt soldater och krigsfolk i allmänhet blifvit frikallade från
slik dagsverks-skyldighet, den de, efter Utskottens fanka, icke kunna eller
böra undandraga sig, när de icke äro i tjenstgöring stadde. Då likväl olika
begrepp om lätta förståndet af högstberörde Nådiga Bref kunna till
tvister härom föranleda, få Utskotten, till förekommande deraf, föreslå,
att Rikets Ständer hos Kongl- Majit i underdånighet må anhålla om utfärdande
af en sådan lag-förklaring;
att, der ej annorlunda finnes stadgadt eller serskild öfverenskommelse
är träffad, böra soldater och annat krigsfolk,
då de icke i tjenstgöring stadde äro, lika med alla andra,
som i socknen bo, efter matlag utgöra dagsverken vid kyrko-byggnad
med hvad dertill hörer, pä sätt 26 Cap. 1 <$*.
Byggninga-Balken innehåller.
Stockholm den a5 No v. 1834-
4 Lag- samt Allm. Besv, och Oecon-Utskottens Betänkande IV.o 3u
N:o 3i.
Ankom till Exp.-Utskottet den 26 No v.
Betänkande, lifver väckt motion j om upphäfvande af nu gällande
föreskrifter om husbyggnad å hemman på landet.
Hos Höglofl. Ridderskapet oell Adeln liar Herr Friherre Jacob Cederström
ingifvit följande anförande:
”Stadgandena i allmänna Lagen och serskilda Författningar rörande
”laga lius höra upphäfvas.
”Det lärer ej kunna bestridas, att ett hemman med 3o tunnland å”ker
och 60 tunnland äng behöfver mindre byggnader, Un ett med 100
”tunnland åker oell 1000 tunnland äng, så väl i afseende å uthus för groddans
inrymmande, som boningshus för det större antal arbetsfolk, sorn på
”det ena än på det andra erfordras.
”Härtill är i öfrigt så mycket större skäl, som Kongl. Majrt uppliäf”vit
sätesbyggnads-skyldigheten vid säterier.”
Olämpligbeten af ett stadgande, hvarigenom det ålades innehafvare
af mindre hemman, alt bygga och underhålla lika stora hus, som å större
hemman erfordras, lärer vid allmänna Lagens utfärdande nogsamt varit insedd;
hvarföre ock, sedan föreskrifter blifvit meddelade i 2 Cap. 1 §. Byggliingä-Balken,
hvilka^ och i 27 Cap. 3 §. samma Balk, huru stora hus å
hvarje hemman i allmänhet böra byggas, sistberörde lagrum innehåller, att
å mindre hemman må smärre hus vara efter nödtorften — samt vidare,
att ingen skall vara pligtig att bygga mera än gården tarfvor, efter landets
bruk och lägenhet. Och då dessa föreskrifter ännu gälla till efterlefnad
samt Herr Friherren icke anfört annat skäl för sitt förslag om upphäfvande
af alla lagsladganden om laga hus, än en förutsättning, att deremot stridande
föreskrifter skulle finnas, anse Utskotten sig sakna anledning alt understödja
motionen, hvars ogillande alltså tillstyrkes.
Stockholm den a5 No v. i834-
Lag- samt Allm. Besv. och Octon.-Utskoliens Betänkande K-o Ja, 5
N;o 32.
Ankom till Exped.-Utskottet den a6 No v.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om skyldighet för Rikets
Idof-Rätter och Collegier att vid hvarje Riksdag inkomma
med Utlåtanden öfver Lagstiftningens verkningar.
För att sätta Rikets Ständer i tillfälle alt vid hvarje Riksdag i elt
sammanhang inse och bedöma det inflytande Lagstiftningen utöfvar så väl på
rättsförhållandena, som på administrationens gång, näringarnes fortkomst,
beskatlningsmålens behandling och Redogörelse-verkets ändamåls-enlighet,
samt för att bereda Constitutions-Utskottet ytterligare ledning för dess
omdöme, huruvida Konungens Rådgifvare i sina rådslag iakttagit Rikets
sannskyldiga nytta och Stals-Secreterarne ådagalagt oväld, nit, skicklighet
och drift i sine förtroende-embeten, har Herr Friherre Jacob Cederström
hos Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln föreslagit: att Rikets Hof-Rätter, Collegier
och öfriga Förvaltnings-verk må i nåder anbefallas, att vid hvarje
Riksclagj hvar för sig, aflemna underdåniga utlåtanden öfver den gällande
Lagstift ningens verkningar och det sätt, på hvilket Lagar och Författningar
tillämpas, samt alt Kongl. Maj:t vid hvarje Riksdag täcktes
lemna Rikets Ständer del af berörde utlåtanden.
Detta mål, som Lag-Utskottet, lill hvars behandling detsamma blifvit
öfverlemnadt, ansett jemväl tillhöra Allmänna Besvärs- och OeconomieUlskotlets
pröfning, hafva Utskotten gemensamt i öfvervägande tagit; och
som ej mindre den redogörelse Rikets Ständers Juslilise-Ombudsman för
sin förvaltning vid hvarje Riksdag bör till Rikets Ständer aflemnna och
de embetsberättelse!- bemälde Embetsman årligen bör kungöra, tillika med
de handlingar i öfrigt, hvartill Rikets Ständer och deras Constitutions-Utskott
ega eller kunna förskaffa sig tillgång, lära innefatta tillräcklig ledning
för omdömet i de hänseenden Motionairen åsyftat, samt det i öfrigt
icke synes lämpligt att utlåtanden af Autoriteter, som äro underordnade
Stals-Rådet och Slats-Secreterarne, skulle läggas till grund för bedömande
af de sistnämndes embets-åtgärder, anse Utskotten sig icke böra understödja
förslaget, utan hemställa,
att Herr Friherre Ceder st röms omförmälda motion icke må
till vidare åtgärd fÖranleda.
Stockholm, den 20 jNov. 1834.
STOG KHOLM, hos B. M. Bredberg, i834-
Lag- samt Allm. Bes v.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 33. i
N;o 33.
Ankom till Exp.-Ulsk. den 3 December.
Betänkande, i anledning af väckta frågor angående näringsfriheten.
Uti detta ämne hafva Utskotten fått emottaga följande motioner,
nemligen:
från Högloft. Ridderskapet och Adeln:
i:o af Herr Friherre Jacob Cederström, som, med åberopande af sina vid
i8i5 års och påföljande Riksdagar afgifna yttranden, förnyat den motion,
rörande näringsfriheten, Herr Friherren vid föregående Riksdagar väckt;
3:0 af Herr Pehr Reinhold Bråkenhjelm, som föreslagit, att näringsfriheten
måtte vid denna Riksdag varda Nationen förunnad, utan hinder
af de för skrå-interesset ännu gällande Författningar, hvilka borde till
hraft och verkan upphäfvas;
3:o af Herr Carl Da Rietz, som ansett nödigt, att en revision och
förbättring af nu existerande lik råförfattningar, som hade till föremål
tydlighet och bestämdhet samt skärpta ansvar för öfverträdelser, mätte
företagasj
4.0 af Herr Lars Hjerta, sora förmenat, att klagomålen, å ena sidan,
öfver näringstvång och, å den andra, öfver intrång i handtverksnärin^arné
lämpligast kunde afhjelpas, dels genom en utvidgad näringsfrihet
i allmänhet, och dels genom stadgad skyldighet för alla invånare i stad
att lika med borgerskapet bidraga till stadens underhåll, i visst förhållande
till kronoskylderna, hvaremot hvar och en, som visade sig ega
skicklighet, skulle ega att efter behörig anmälan idka hvilken borgerlig
näring han helst önskade,
Härförutan har Herr Hjerta föreslagit, att hvarje handtverkare inom
Riket md ega rättighet att, när, hvar och genom hvilken person han
nili, inom Riket försälja varor af egen tillverkning;
från Vällofl. Borgare-Ståndet:
5:o af Herr C. C. Halling, som, efter framställning om denrigtning
allmänna tänkesättet i senare tider, i fråga oin näringsfriheten, erhållit,
Bill. till R. St. Prot. 1834- 7 Sami. 2 Afd. 1
io:de Häftet.
x Zag- samt Allm. Bes v.- och Oecoft.-Vtsk. Betankande N.-o 33.
anfört, huruledes ett Tacklande vid bedömandet af mål rörande rättighet
till närings utöfvande ofta gifvit sig tillkänna. Under det man,
å ena sidan, insett behofvet att bibehålla städerna, åtminstone så länge
deras Borgerskap utgör ett Riks-Stånd, skall man, å andra sidan, sökt
undergräfva detta Stånd, medelst antagande af rättighet för en hvar,
att, utan bestämd skyldighet att vara Borgare, drifva handel med spanmål,
samt, medelst begagnande af den nästan obegränsade rättighet Commerce-Collegiura
eger, att, under skydd af Manufactur-privilegierne, meddela
en hvar tillåtelse att drifva hvilket yrke han önkar, utan att dermed
förena vilkoret af burskaps vinnande. På detta sätt tillkomne slöjdeidkare
tillväxte dagligen och hotade att uttränga den gamla borgarestammen,
hvilken likväl ännu fortfore, och tvingades att både med personer
och egendom utgöra alla de onera till Kongl. Majrt och Kronan
samt staden, som åligga Borgerskapet. Såsom exempel på den olikhet,
som visat sig, är införd t, huruledes idkare af bageri-, slagteri- och bryggerirörelse
uti en och samma stad finnas, af hvilka den ene är borgare och
den andra icke. Om näringsfriheten på detta och andra sätt finge utveckla
sig till hvad den, efter Motionairens tanka, borde vara eller derhän, att
ingen kunde betagas att i stad söka sin bergning, genom utöfning af hvilken
slöjd, näring eller handel han önskade, endast med vilkor att erforderlig
skicklighet ådagalades, den måtte vara runnen huru, när och hvar som helst,
men härmed ej förenades ovilkorlig skyldighet att vinna burskap och
deltaga i alla en borgares skyldigheter, så uppstode af sig sjelf den frågan,
huru Borgare-Ståndet slutligen skall organiseras, med bibehållande
af grundlagarnes tydliga och hittills noga iakttagna föreskrift, alt Riksdagsfullmäktig
af detta Stånd ej får väljas af andra än rätta Borgare, eller
någon dertill utses, som icke tre år varit Borgare eller Magistratsperson.
På grund häraf samt med anmärkning, att denna motion icke skall
ega oskiljaktigt sammanhang med frågan om den allmänna näringsfriheten,
har Herr Halling föreslagit: att, genom upplifvande af 4 Cap. a
Handels-Bdiken, det må förklaras, att, med undantag af gemenskapen inom
garnisonerne och en del vakt- och andra betjente, hvilka ega en af serskilda
i äldre och nyår» Författningar dem förunnad, man till egna
händers verk inskränkt arbetsrättighet, inom af dem förut lärdt handtverk,
för öfrigt en hvar, som, på hvilken väg, eller hvilket sätt det
vara må, förvärf val eller förvärfvar sig rättighet, att i stad eller på
dess område utöfva handel, slöjd eller näring, ovilkorligen är skyldig,
Zag- samt Allni. Besv.- och Oecon. Ut sk. Betänkande N.o 33. 3
att blifva borgare, för att derefter såsom andra sådana inom staden deltaga
i beskattningen och de öfriga reela och personela besvär och befattningar,
som Borgerskapet inom hvarje samhälle serskildt kan åligga;
från Heder v. Bonde-Ståndet’.
6:0 af Johannes åndersson från Calmar Län, som framställt enahanda
yrkande som Herr Bråkenhjelm;
7:0 af Anders Danielsson frän Elfsborgs Län, som föreslagit, att
Rikets Ständer måtte, under åberopande af Rikets Ständers vid 1823 och
1828— i83o årens Riksdagar till Kongl. Maj:t aflåtne underdåniga skrif▼elser,
ytterligare i underdånighet anhålla, att ett allmänt Reglemente
måtte skyndsamt utfärdas för handeln och handtverkerien i Riket,
hvarigenom handlandes och näringsidkares rättigheter och skyldigheter
bestämmas i enlighet med tidens fordringar, vår Statsförfattnings anda,
samt den ömsesidiga eftergift åt de samma af enskilda Stånds förmoner,
som år 1810 af Riks-Ständen beslutades.
Motionairen har härjemte, efter framställning om de inskränkningar,
hvaraf näringarne på landsbyggden ännu förmenas lida, samt de hinder
mot deras vidare utveckling i städerne, som uti ännu gällande Skråordningar
skola förefinnas, yttrat, att hans mening icke vore, att binda
Regeringen vid de förslag till Handels- och Handtverks-Ordningar, som
Rikets Ständer år 1823 till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnade,
utan att hans önskan vore, att Regeringen måtte deri vidtaga de förändringar,
som af behofvet kunde påkallas, och hvilka en senare tids erfarenhet
godkännt. Förslagsvis är såsom grund för en ny Författning i
ämnet antydt, att, beträffande handeln, det vore öfverflödigt att bestämma
läroår eller examina, såsom vilkor för inträde deri, eller att inrätta
societeter i hvarje stad. Deremot förtjenade det uppmärksamhet, om icke
vår Lag, i likhet med en för Frankrike gällande, borde närmare bestämma
och låta controlera de handlandes skyldighet att föra böcker, upprätta
inventarier samt i 10 år förvara dessa handlingar jemte brefvextingen,
P4 det att, i händelse af arf, bolags stiftande eller upplösning,
samt cession, någon större säkerhet funnes för deras behöriga »(lemnande.
För handtverkerien borde societeterna organiseras på det sätt, att
•n lagkunnig och en för technisk kunskap känd person utsåges af Konungens
Befallningshafvande såsom förste Ledamöter deri, samt att fyra
i districtet boende välkända män genom val af alla handtverksidkare
skulle till de förres biträde antagas. Dessa sex borde ega att i mål,
4
Lags- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o 33.
sorn anginge elt visst handtverk,, tillkalla en välkänd idkare deraf, som då
borde eg a rösträttighet. Districtet borde utgöras af en stad samt trakten
deromkring. I de orter, der städer voro så aflägse, att districten.
endast måste bestå af landsbyggd, kunde societeterne åläggas sammanträda
en gång i månaden, meli i hvarje stad en gång i veckan. Handtverks-societelen
skulle utan betalning utfärda gesällbref till alla, som visade
sig ega den dertill nödiga färdighet i handtverket, äfvensom att meddela
rättighet till idkande al handtverk ett eller flere gemensamt, mot
uppfyllande af vissa allmänhetens säkerhet åsyttande vilkor. Denna säkerhet
kunde vinnas genom inrättande inom hvarje district af en under
societetens tillsyn släild så kallad handtverkssal, dit tillverkningsprof
skulle inlemnas af alla idkare, som ville begagna skylt. Dessa prof borde
ej anses i likhet med nuvarande mästerprof såsom bevis för idkarens
egen konstfärdighet, utan såsom bevis på tillverkningens egen beskaffenhet,
och sålunda icke hindra hvilken sorn helst att såsom förläggare idka
handtverk, sedan en viss bestämd afgift till handtverkseassan på en
gång blifvit erlagd. Gesäll borde, efter visad ordentlighet och arbetsflit
under vissa år, erhålla en sådan rättighet utan afgift. Till handtverkscassan,
som skulile vårdas af societeten, borde en årlig afgift betalas af
hvarje idkare och gesäll till salens utgifter, samt till aflöning åt Ordföranden
och till en så kallad Ombudsman, hvilken skulle vara societetens
Secreterare och Räkenskapsförare.
Varandes vid motionen fogade två af Herr G. Holm och Herr C.
Hessle hos Välloflige Borgare-Ståndet väckta samt till Ståndets enskilda
Besvärs-Ulskott remitterade motioner angående näringsfriheten.
I anledning af Anders Danielssons omförmälda memorial hafva åtskilliga
Bonde-Ståndets Ledamöter sig utlåtit, hufvudsakligen i öfverensstämmelse
med de deri yttrade åsigter;
8:0 af Olof Lindbeck från Halland, sorn, efter uppräknandet af de Författningar,
hvilka försäkra allmogen om rättighet att, hvar som helst inom
Riket, afyttra sina egna slöjde-alster, samt uppgift, alt nämnde Författningar
blifvit följda i domslut uti tvister örn allmogens berörde frihet,
anfört, att tvånget af en längesedan föråldrad skrå-anda, detta oaktadt,
icke kunnat undanröjas, hvilket förhållande föranledt Molionairen föreslå,
att än ytterligare stadgas mätte', det allmogen utan inskränkning
må ega rättighet att till städerna införa och derstädes eller på landet
afyttra aliade slöjde-alster, mer . eller mindre förädlade 3 väte sig i träd
eller metallj hvilka af den kunna förfärdigas;
La"- samt Allm. Btsv.- och Occon.-Utsk. Betänkande N.o 33.
5
9:0 af Eric Persson från Gefleborgs Län, som yrkat: att församlingarna
på landet må ega att, utan något hinder, sockne- eller huradsvis
antaga gerningsmän och handtverkare af alla slag och till det antal, som
församlingarna sjelfva fimta erforderligt; äfvensom att i Författning bestämdt
uttryckes, att icke något skråband får ega nini emellan eller till
förmon för dessa gerningsmän, ulan att de sjelfva fä frihet att betjena med
arbeten, äfven utom antagningsdislrictet, samt att jemväl hvar och en
annan, som kan ett handtverk, må ega att det obehindradt utöf va;
10:0 af Jäders Jansson från Upsala Län, sorn, efter uppgift, att åtskilliga
personer skola företagit sig att under kring vandringar på landet
försälja köpmannavaror, yrkat, att rättighet till handel å landet hädanefter
icke må tilldelas andra personer än de, hvilka, till följd af i ämnet
utfärdade Författningar, kunna anses dertill berättigade;
11:0 af Göran Jonasson från Kronobergs Län, som, efter enahanda
framställning om landlhandels olofliga idkande samt om uppköp af silfver
som derunder verkställes, föreslagit, att icke någon annan må tillåtas
kringvandra, än äldre och till arbete oduglige personer och sådana,
sorn behöfva denna förtjenst till understöd för hustru och barn, sedan
tiden för jordbruksskcitseln om hösten är förbi, och att' deras resa ej
må räcka längre än till dess deras hemifrån medförda i landet verkligen
tillverkade produeter äro försålde, och att all handel med andra
varor må på det strängaste förbjudas, äfvensom lämpligt straff för
kringstrykande yngre män stadgas.
Carl Gabrielsson från Östergöthland, Olof Jeppson från Blekinge,
-vice Talmannen Jon Jonsson och Johannes Andersson från Jönköpings
Län, m. fl., hafva förenat sig med Motionairen’, hvaremot Johan Bengtsson
och Nils Strindlund från 'Westernorrland med flere anfört, att til 1-  l-äcklige stadganden mot landsköp redan förefinnas och att således de
anmärkta missbruken kunnat och bort i enlighet dermed beifras.
Med anledning af Herr Friherre Cederströms memorial, deri Herr
Friherren förnyat sin vid föregående Riksdagar uti ifrågavarande ämne
väckte motion, hafva Utskotten tagit kännedom om de serskilda motioner
Herr Friherren, vid 1815 års och påföljande Riksdagar, vackt, och
dervid inhemtat, att lian vid sisllidne Riksdag yrkat, att Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t förnya deras underdåniga anhållan örn utfärdande
af de Förslag lill förordning om handtverkerien, till Författning
6
Lag- samt Allm. Besv. och Oecon.-Vtsk. Betankande N.o 33.
om gerningsmäns antagande på landet och till Handels-Ordning, som Rikets
Ständer vid nämnde Riksdag till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnat.
Utskotten, som förmoda, att nämnde förslag innehålla de stadgar,
i afseende på näringsfrihet, hvilka Motionairen önskat tillvägabringa,
hafva således ansett hans framställning endast åsyfta enahanda ändamål,
som genom motionen vid sisth Riksdag varit afsedt, i följd hvaraf det
torde vara öfverflödigt att till vidare granskning upptaga hvad Hers
Friherren för öfrigt vid flere tillfällen i frågan kan hafva anfört.
Af handlingarna vid 1823 års Riksdag inhemtas, att, sedan Kongl.
Maj;t, uti Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer den i g Februårii nämnde
år, förklarat, att, fastän den för Rikets allmänna hushållning vigtiga frågan,
om en vidsträcktare frihet i utöfningen af handel och handtverk,
såsom af ceconoraisk beskaffenhet, vore beroende af Kongl. Maj:ts eget
Nådiga afgörande, ville Kongl. Maj:t likväl, med tillämpning af Regerings»Formens
89 §., till Rikets Ständer öfverlemna att, i likhet med
hvad angående lagfrågor är stadgadt, gemensamt med Kongl. Maj:t derom
afgöra och besluta, samt derföre till Rikets Ständers granskning hänskjutit
de af en serskild Comité' utarbetade förslag till Författningar i
ämnet, så hafva Rikets Ständer, jemte underdånig skrifvelse den 12 December
i8a3, till Kongl. Majrts Nådiga pröfning öfverlemnat förändrade
förslag till Förordning om handtverkerien, till Författning om gerningsmäns
antagande på landet och till Handels-Ordning, hvarjemte detta
Rikets Ständers tillgörande blifvit uti 3^ §< af Riksdags-Beslutet den 22
i samma månad upptaget.
Någon vidare åtgärd bar sedan nämnde tid å Rikets Ständers sida
icke blifvit i ämnet vidtagen, helst Herr Friherre Cederströms omförmälda
motion vid sisllidne Rikdag icke vann Rikets Ständers bifall. leke
heller har, sä vidt det är Utskotten bekant, de i underdånighet
ingifna förslagen ännu kommit under Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, och
enär orsaken dertill, att Kongl. Maj:ts nådiga bifall eller svar icke följt
å Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 12 December 1023, torde
hunna härledas derifrån, att samma skrifvelse icke blifvit så tidigt expedierad,
alt, efter föregången pröfning hos Kongl. Maj:t, sedan Högsta
Domstolen blifvit hörd, svar derå kunnat meddelas i den ordning 87
§. Regerings-Formen föreskrifver, samt Utskotten, efter öfvervägande af
de skäl och grunder, hvarpå de fpreslagna Författningarna si g stödja, i
Lag- samt Allm. Besv.~ och Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o 33.
7
allmänhet icke funnit anledning att dem frånträda; alltså hafva Utskot
ten ansett sig bora tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer
att i underdånig skrifvelse hos Konst. Mait nnhAJtn „y,
de vid ,8*3 är, Riksdag iund'rdänifhet$v'r£!ffftft.
slag till Förordning om handtverkerien , till Författning
cm gerningsmäns antagande på landet och till Handel-Onl
nino> måtte, efter föregången Nådis nr öl ninet i i
rättelser och förändringar, som uti berörde förslag'kunna
anses no diga, blifvit verkställda, varda, före nästa Bikt.
tt 5 allmän Lag till efterrättelse utfärdade
Sedan Utskotten nu yttrat sig öfver Friherre Cnd»Å,
.oh dervid tillkännasifvit, ,tt de grunder, h„r» nfv,n„ära™de LgföJsl,"g
1,», a, aro med Utskottens äsigter öfverensstämmande, hafva Utskogen
under förutsättning, att samma förslag i Näder »arda gillade, der rån
hemtat ledning vid besvarande af de i ämnet väckta motianer
Hvad således först angår Herr Bråkenhjelms, Herr Hjertås och Tn
hannes Anderssons yrkande, att fullständig frihet i inriket handel och
näringarne mätte inforas äfvensom Herr Biettfs framställning om
en revision af nu gillande Skrå-Forfatlningar, så förmoda Utskotten åu
motionernes syfte i denna del varder uppfylld så viri-, i »* • -
Näder täcktes bifalla de vid ,8,3 ärs fifÄ.*
fattningar om handeln och handtverkerien, uti hvilka gränserne för
näringsfriheten aro med noggranhet bestämde.
Enahanda är ock förhållandet med senare delen af Herr Hiertat
motion. Hvad deri är vordet hemställdt, instämmer i det na™»/ J
4 Art. .4 §. uti Förslaget till Förordning om handtverkerien, W
förutan det åsyftade andamålet redan synes vara vunnet sedan v .
Maut uti utdra punkten af Dess Nädiga Kungörelse den u8 nisll. A^guftf
förklarat: att stadernas handtverkare ega, att i hvad stad sorn helst F
veu utom marknader, sina arbeten fötyttra '
Hvad Herr Halling i afseende på skyldighet för näringsidkare i ståder
eller på städernas område boende, alt ovilkorligen söka burskan
yrkat synes vid forslagens upprättande hafva varit föremål för Pr&
ning, helst enligt 4 och 5 Art. Handtverks-Ordningen samt , och 5
Art. Handeh-Ordmngen, burskap, med få undantag, är förutsatt
vilkor for rättigheten att idka handel eller handtverk
Beträffande de af Anders Danielsson föreslags grunder för en n.
Författning angående näringarne, så finnas dessa grunder hufvudsaklig^
8
Lag- samt Ailm. Bcsv.- och Occon.-Utsk, Betänkande N.-o 33.
öfverensstämma med dem, hvarpå Förslagen sig stödja, utom hvad angår
yrkad skyldighet för handlande att föra böcker och upprätta invenr
larier, hvarom stadgande i Författningen, efter Motionairens tanka, borde
inforas, men som straff uti 3 Cap. 42 §• Concurs-Lagen är utsatt
för gäldenär, sorn idkat handel eiler annan rörelse, deröfver bok hållas
bör, och uraktlåtit att föra ordentliga böcker, torde ett nytt stadgande
i detta hänseende icke erfordras.
Det ändamål, Olof Lindbeck med dess motion åsyftat, synes numera
vara fullkomligen uppnådt, sedan genom Kongl. Kungörelsen den 28
sisth Augusti är förklarad!, att landtman till följd af gällande Författningar
ävo berättigade, att hvar sorn helst, på landet och i städerne,
äfven vid tillfällen, då frimarknad ej hålles, föryttra deras och grannars
afvel och af dem åstadkomne tillverkningar, äfvensom att slika tillverka
ningär uti öppna bodar i städerna till salu hålla.
Hvad vidkommer Eric Perssons från Gefleborgs Län framställning
om vidsträcktare rättighet för Försarnlingarnc på landet, att antaga gerningsmän
samt större arbetsfrihet för dessa senare, så förmoda Utskotten,
att den rättighet landtman, i 1 §. af Förslaget till Förordning om
handvork å landet, skulle erhålla att sockne- eller häradsvis till gerningsmän
antaga svarfvare, målare, skräddare, skomakare, smeder, glasmästare,
murare, trädgårdsmästare, sadelmakare, garfvare, snickare, hjulmakare,
tunnbindare, timmermästare, kruk- och kakelugnsmakare, bör göra tillfyllest
för landlmannens behof, äfvensom Utskotten^i afseende pä gerningsmäns
arbetsfrihet få erinra, att de aldrig, så vidt Utskotten hafva* sig
bekant, varit skråtvång underkastade, hvadan någon förklaring, att de
äro derifrån frikallade icke lärer vara behöflig.
Hvad slutligen angår Anders Janssons från Upsala Län och Göran
Jonassons från Kronobergs Län yrkande om förbud mot handel å landet
med köpmannavaror, få Utskotten vördsamt upplysa, att förbud mot sådant
landsköp finnes utsatt och ansvar för öfverträdelse deraf stadgadt
i 6 Cap, 1 §. Handels-Balken, hvadan något vidare stadgande i ämnet
icke lärer vara af behofvet på kal ladt.
På grund af hvad sålunda blifvit anmärkt och upplyst, anse Utskotten
sig böra hemställa, om icke ofvanberörde af Herr Bråkenhjelm
Herr Du RietZj Herr Hjerta* Herr Halling, Johannes Andersson ^ Anders
Danielsson,
Lag- samt Allm. Besv.- och Oicon.-Utsk. Betankande N.o 33. 9
Danielsson, Olof Lindbeck, Eric Persson, Anders Jansson och Göran
Jonasson väckta motioner må förfalla.
Flere Ledamöters serskilda mening bifogas.
Stockholm den 25 November i834*
Reservationer:
1:0 af Herr Hjärne: ”Utskotten hafva tillstyrkt Rikets Ständer, att
ingå till Kongl. Maj:t med den underdåniga anhållan, att Kongl.
Maj:t täcktes vid utfärdande af ytterligare Författningar, rörande näringarne
i allmänhet, afse hufvudgrunderne för det förslag i ämnet, sorn Rikets
Ständer vid 1823 års Riksdag i underdånighet afgåfvo. Detta tillstyrkande
innebär, efter min tanka, ett, fastän icke positivt uttryckt gillande af nämnde
hufvudgrunder; och det är derföre jag ej kunnat biträda Utskottens
beslut rörande den underdåniga skrifvelsen.
Ett gillande af hufvudgrunderne till 1823 års förslag förutsätter ett
ogillande i vissa delar af Författningen af den 28 Augusti detta år, hvilken
lossat på åtskilliga skråband, som ännu skulle binda näringsfriheten
enligt 1823 års förslag. Om nu Rikets Ständer, med bifall till Utskottens
Betänkande, skulle ingå till Kongl. Majit med den föreslagna underdåniga
skrifvelsen, befarar jag, att detta skulle kunna tydas såsom ett uttryck af
nationens missbelåtenhet med den liberala syftningen i Författningen af
den 28 Augusti 1834» och möjligen kunna föranleda en återgång ifrån den
näringsfrihet, sorn, i följd af denna Författning, redan eger rum; ty antages
hufvudgrunderne för »823 års förslag, så blir resultatet hvad jag
befarat. Det tillägg Utskotten hafva gjort: "med de förändringar Kongl.
Maj\t kan finna nödiga," säger egentligen ingenting, emedan Utskottens
opinion redan är uttryckt i den föregående meningen. Men om denna
eftermening skall ega någon betydelse, så voro det endast den, att göra den
föreslagna skrifvelsen till en fullkomligt obestämd opinionsyttring.
Jag som, tillika med flere Ledamöter inom Utskotten, önskade
att Rikets Ständer skulle ultrycka en bestämdare tanka i detta vigtiga
ämne, föreslog en annan underd. skrifvelse, hvilken dock, genom volerin",
förkastades.
Reserverande mig emot Utskottens förslag, vågar jag nu hemställa till
Bih. lill R. St. Prot. l834. 7 Sami. 2 Afd. 2
so.te Häftet.
;o Las- samt Allm. Bes v.- och Oecon -Utslc. Betänkande N.o 33.
Rikets Högiofl. Ständer, om icke eftermeningen i Utskottens förslag borde
förändras till följande tydelse, nemi:
med de förändringar, hvartill den redan utfärdade Nåd. Författningen
af den 28 slug. i834, rörande en utvidgad näringsfrihet, gifver anledning,
och Kongl. Maj:t för öfrigt kan i Nåder pröfva lämplige.”
2:0 af Herr Hessle: ”Både emot form och innehåll af detta Betän
kande
har jag anmält reservation och fullföljer den ock, hvad angår formen,
för det att Betänkandet, oansedt genom fleste rösterne inom Utskotten
blef beslutadt: att alla motionerne skulle icke föranleda annan åtgärd
från Utskotten, än hemställan om antagande af 1823 års Ständers förslag
till Författningar i ämnet, likväl, efter anförandet af detta beslut, serskildt
upptagit flere af motionerne och i deröfver gifne Utlåtanden gagnat motiv,
som ingalunda blifvit inom Utskotten gillade eller kunnat gillas, då, på
sätt ofvan nänines, Utskotten stannat i det beslut, att antaga grunderna för
1823 års förslag.
Angående sjelfva saken, så har jag ansett Utskotten icke tillständigt,
att lill Ständerna inkomma med förslag, som Utskotten sjelfva anmärka
vara behäftad t med brister, eller att begära, det Ständerne skola i en
Civiloeconomisk Lagstiftningsfråga bos Kongl. Majit underdånigst begära:
”ath, sedan de rättelser eller förändringar, sorni Ständernas förslag funnos
nödige, blifvit verkställde, Kongl. Majit i Nåder täcktes låta utfärda
de af Motionairerne äskade Lagar.”
Är förhållandet verkligen så, att 1823 års förslag till Lagar för näringarne
icke nu kunna antagas för fullständige och hvilket jag gerna medgifver,
hade, efter min tanka, Utskotten bort ej mindre anmärka dessa
brister, utan ock söka dem fylla.
Inom Utskotten afgaf jag ett förslag, som skulle ledt till det mål man
söker, eller ordning och säkerhet i medborgares rättigheter och skyldigheter,
i afseende på näringarne i samhället. Detta förslag var grundadt å
de 1809 och i8ro af Ständerne ingångne aftal, vanligen benämnde concessiöner,
och började således med, att i enkla ordalag visa skilnaden emellan
stads- och landtmanna-näringar, samt stadsmannens eller borgarens
onera i och för rättigheten att utöfva stadsmannayrken.
Genom coucessionerne, hvilka äro att hänföra till Grundlagar, är en
hvar tillåtet, att utöfva hvarje yrke i stad, emot utgörande af borgerlig tunga,
d. v. s. skatt till Staten och staden i och för hans rörelse och handtering,
och, i fortsättning härmed, syntes mig lätt, att i en utkommande Författ
-
Lag- samt Allni. Besv.- och Occon.-Ulsk. Betänkande N.o 33.
11
liing med uppgifvande af alla hittills i den vägen utkomna stadgar och
ordningar, förklara: det alla och en hvar, som ville idka borgerlig handtering,
handel, fabrik och handtverk, hålla öppen bod eller verkstad,
borde söka burskap i stad och utgöra borgerlig tunga lika, om han för
egen nyck eller beqvämlighet bodde utom eller inom staden; alt deremot
allt skråtvång skulle upphöra, och för vinnandet af burskap endast
erfordras stadgad ålder, god frejd samt skicklighet i yrket, ådagalagd
icke i några enskilda embetsgillen utan inför en i hvarje stad af alla
Borgare vald nämnd, hvilken dessutom borde fungera i allt hvad efter
Hall-Ordningen nu är ålagdt den så kallade Hall-Rätten.
Vill man bibehålla mästare- och gesällnamn trodde jag, att HaliOrduingen
för stadga härom kunde tjena till mönster, samt att i och med
den nya Lagen all skilnad emellan Borgare, såsom Handlande, Handtverkare,
Fabrikörer, Manufaclurister &c. icke vidare skulle tålas, utan
skattbeslämmelsen vara mätaren af de sig emellan skiljde . närings-grenarne.
Till Kongl. Majit ansåg jag böra underdånigst öfverlemnas, att i Nåder
låta utarbeta sjelfva Lagen och det reglementariska som erfordrades,
och endast den erfarenhet, som vinnes efter en sådan Lags tillvaro några
år, kunde gifva skäl till blifvande rättelser deruti.
Detta förslag föll inom Utskotten och ehuru utan hopp om dess antagande
af Ständerne, har jag ansett det böra för Ständerne framställas.
Inom Utskotten har säkert Kongl. Kungörelsen den 28 sisth Aug.
icke ringa föranledt till de brister, som Utskotten trott sig hafva upptäckt
i i8a3 års 3:ne Stånds förslag och i allt hvad som kan föreslås i
frågan om näriugarne — men egenskapen af denna Nådiga Kungörelse
år dock ej egnad att ingifva hopp om någon laglig ordning inom naringarne,
eller att städernas existence är beslutad. Man har åter allt skäl
förmoda, att, om denna Författning får fortfara, skall den i roten undergräfva
städernas näringslif till verklig skada för samhället, utan fördel
för någon enskild medborgare.
En underdånig framställning om förklaring öfver den Nådiga Kungörelsen
äskades således desto hellre, som den uppenbart står i strid emot
Handels-Balken, Allmänna Lagen och Kongl. Förordningen den 22 Dec.
i83a om accisens utgörande, utan att ett enda ord i Kungörelsen tillkännagifver,
att Lagen och Accis-Ordningen äro upphäfne.
Äfven denna min begäran afslogs.
k Herr Hallings motion om förklaring, huruvida Allmänna Lagens
9 S
Lag- samt Allm. Bésv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 33.
stadgande, att endast rätte Borgare borde i stad få hålla verkstad och
öppen bod, kunde anses vara upphäft och örn ej Manufacturister
och Hallrättsmästare borde blifva Borgare, innan de på grund af Commerce-Gollegu
Tiilstånds-Resolution egde i stad utöfva näringar, hafva
Utskotten gifvit ett svar, så undvikande, att det ingalunda kan för gilldt
antagas. Frågan var ej om hvad sora efter blifvande Lagar skulle inträffa,
utan hvad, sora i saken nu enligt gällande Lag vöre det rätta,
men härpå tiar ej något yttrande meddelats förmodligen emedan Utskotten
äfven härutinnan råkat i strid med Kongl. Kungörelsen den 28 sisth
Aug., hvilken Utskotten, utan att våga öppet gilla, dock synbarligen ansett
för sina afsigter förmonlig, och sålunda icke heller velat ådagalägga
den ringa öfverensstämmelse, som råder emellan Rikets Givil-Lagar och
partiela Civil-oeconomiska Stadgar.
De Högloft.. Stånden böra dock icke tilltros vilja förbise det allmännas
fördel; och då detta ej lärer kunna ernås utan bestämda Lagar samt
ordning och säkerhet i medborgares företag, vågar jag inför Ständerne
upprepa behofvet, att, vid afgörande af frågan om näringslagar, söka d$
af Herr Halling och mig begärde förklaringar, utan hvilka den mest barbariska
behandling af frågor om näringar lätt kan motses så väl å landet
som i städerne. En hvar skall tyda Lagarna olika och den enhet
i Lagstiftningen, som man hittills trott vara önskvärd, skall omöjligen i
dessa ämnen kunna ernås med nu gällande Författningar,
3:o af Herr Holm: ”Innan jag, genom reservation emot Högloft.
Utskottens Betänkande, uttalar min öfvertygelse i den ofta och mycket
omtvistade frågan om näringsfrihet, vill jag hafva förklarat, att jag icke
höjer min röst för något corporations-interesse, utan för att försvara
hvad jag, efter bästa öfvertygelse, anser vara rätt och sannt; att jag hatar
alla onaturliga band på menniskans arbetskraft och närings-omtanka;
att jag således icke gillar skråtvång sådant det, genom missförstånd
eller misstydning af nyttiga ordningsstadgar, allmännast uppfattas och
framställes; samt att jag deremot är vän af frihet i näringsväg, men
sansad och bunden af Lagar, hvarförutan friheten så i detta, som i alla
andra samhälls-förhållanden, urartar till sjelfsvåld, tygellöshet, samt
allmän och enskild säkerhet förstörande oordning. Åf denna min förklaring
blir det en naturlig följd, att jag, å ena sidan, ogillar alla obehöriga
hinder, som läggas i vägen för vinnande af rättighet, att, i bestämd
ordning, idka hvad loflig näring som helst, men att jag, å den
andra, åter icke kan i allo godkänna det begrepp om näringsfrihet, hvar
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsk. Betänkande N.-o 33. iS
på de vid i8a3 års Riksdag uppgjorde och af Utskotten nu åberopade
förslag till handels- och handtverks-ordning samt stadga för gerningsmän
å Jandet hvila, emedan dessa förslag, efter ruin öfvertygelse, genom en
för långt utsträckt frihet i näringsväg och genom sammanblandning af
2:ne till sin natur åtskiljde näringsgrenar, icke ega fullkomlig tillämplighet
på Sverige i dess närvarande förhållanden, emedan de just derföre
komma att i tillämpningen stå i strid med Svenska folkets verkliga behof
och sannskyldiga fördel, och emedan de uti sig innebära fröet till en
dass medborgares eller det tredje Riks-Ståndets upplösning och, hvad
som 8r ännu värre, till städernes fullkomliga förfall.
Att Borgare-Ståndet, lika så väl som de 3:ne öfriga Riks-Stånden,
från uråldriga tider haft privilegier, rättigheter, friheter och förmoner,
samt att desse icke led t sitt ursprung ifrån eller haft sin grund uti begreppet
om naturlig rättighet för en viss kast af menniskor, utan
från den stats-ceconomiska principen om nödvändighet af skillnad emellen
samhällets medlemmaF med afseende å lefnadsyrke och boningsplats,
måtte för hvarje oförvilladt och opartiskt omdöme, som endast gör sig
reda för innehållet af Konungs och Ständers år 1731 fattade beslut, af
Konungens i öfverensstämmelse dermed den 23 Februarii >789 gifna försäkran
och af 114 uti den af Konung och Rikets Stander antagne
Regerings-Form, vara lika klart, som det är påtagligt, alt denna skilnad
bestått och består uti rättighet för städernes Borgerskap, att, utan
intrång af andra, idka handel och handtverk. Likasom det alltid har
varit, nu är och allt framgent bör blifva landtmannens hufvudyrke, att
odla jorden och frambringa dess alster, så har, från städernes första uppkomst,
det ansetts utgöra deras bestämmelse, att vara de förädlande
näringarnes hemvist och, såsom föreningspunkter för ett större antal
medborgare, bereda landtmannen afsättning af sina producter. Denna
stats-ceconomiska princip har man i de åberopade förslagen frånträdt i
så måtto, alt man vill tillåta närings-idkande Borgare å landet och att
nan åt så kallade gerningsmän, hvilka endast böra finnas för allmogens
beqvämlighet och nytta, lemnat rättighet att i ordentliga verkstäder
idka handtverk och att tillverkningarna öfverallt försälja, och är ddt
emot detta hufvudmoment i förslagen, hvarigenom nära nog ali skilnad
emellan stads- och landtmanna-näringarne skulle upphäfvas, som jag hufvudsakligen
reserverar mig. Man har för detta frånträdande velat hemta
stöd af den tydning, man gifvit åt Borgare-Ståndets vid 1809 års
Riksdag gjorda concession, en tydning, som, om den vore grundad,
Lag- samt Allm. Btsv.- och Occon.-Utsk. Betänkande N:o 33.
skulle innebära, att Ståndet uppoffrat sin egen tillvarelse genom samtycke
till en allmän qéh oinskränkt näringsfrihet, oberoende af stadsmanna-rörelse,
af borgerliga skyldigheter och af sjelfva den ordning,
sem, nyttig i allt, uti näringarne blifvit förhatlig, mindre för sakens
skull, än för benämningen af skrä och för de missbruk, som deruti insmygt
sig och hvilka af hvarje Ordnings-stadga och lagstiftning kunna
göras; men att denna tolkning är origtig och att concessionen, föranledd
.mindre af verkligt behof, än af ett oredigt sträfvande till något annat
bättre, endast hade afseende å borgerlig näringsrätt i släderne, kan icke
undfalla någon, som ärligt vill bedöma saken,
Att den i vårt lands äldre lagstiftning, angående näringarne, följde,
ofvananlydde stals-ceeonomiska grundsats ännu är för Sverige helsosam,
samt att skilnad emellan stads- och landtmannanäringar under en lång
följd af år och måhända alltid blir nödvändig, är således min öfvertygelse
och vill jag närmare redogöra för skälen till densamma.
Om nemligen den från äldre tider afsedde vexelverkan emellan städernes
och landsbygdens invånare genom nödvändigheten och möjligheten
af varubyte rubbas eller tillintetgöres, och hvilket ovilkorligen måste
inträffa, om landtmannen genom lag uppmuntras, att, med åsidosättande
af sin egentliga näring, jordbruket, sysselsätta sig med hvad man
hitintills förstått under benämning af stadsmannanäringar, så måste ju deraf
blifva en naturlig följd, att näringsidkaren i stad, som, utom bevillning
till Staten, för det yrke han drifver och många detsamma åtföljande
personela prestationer, måste utgöra dryga afgifter till staden för
underhållandet af dess allmänna byggnader, dess Embets- och Tjenstemannapersonal
m. m., skall nödgas uppsäga burskap och utflytta på landsbygden,
der det kostar honom mindre att lefva och der han kan utöfva
enahanda rättigheter i näringsväg, utan att behöfva vidkännas de honom
förut åliggande skyldigheter, eller åtminstone icke i så hög grad.
Att städerne, på sådant sätt skola med tiden blifva utan näringsidkande
invånare och slutligen förfalla, anser jag vara påtagligt} och jag hemställer
till en hvar, om ett så beskaffadt förhållande kan förenas med landets
sannsky lldiga nytta. Öppet och upprigtigt bekänner jag alltså, att
jag anser ett stort steg till våra få och föga blomstrande städers undergång
vara laget genom Kongl, Kungörelsen af den 28 sistlidne Augusti,
hvarigenom landtmannen förunnas en obegränsad handtverks- och lian
dels-frihet.
Jag tror dessutom, att landtmannen sjelf ej skall skörda någon reel
Lag- samt Ailm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande JV.-o 33.
J 5
och varaktig fördel af en så beskaffad obegränsad näringsfrihet; ty utom
det att slädernes aftynande tillstånd mäste ofördelaktigt in verka äfven på
landtmanneu, skall han, efter min öfvertygelse, få en annan rigtning, menlig
för den näring, hvaraf han bör beräkna sin vinst och sitt uppehälle.
Svenska jordens mödosamma skötsel fordrar alla de armar, som deråt kunna
egna sig, för att ur dess sparsamma sköte draga all den vinst, som
deraf kan bernias. Bergsbruket och skogarnes ans och användande likaså
; men månne icke en obegränsad näringsfrihet, dertill ifrågavarande
förslag liar en gifven tendens, skall från jordbruket rycka mången arbetskraft,
som förut egnat sig åt detsamma, och månne icke mången skall
finna det beqvämligare, att sysselsätta sig inom lius, än att alla tider
af året, i ond och god väderlek, uppfylla jordbrukets mödosammare åligganden,
hvilka icke kunna eftersättas utan alt hela landet deraf lider. Jag
tror det och med detsamma anser jag äfven frågan, huruvida en obegränsad
näringsfrihet samt upphäfvandet af all skilnad emellan sladsoch
landtmanna-näringarne skall för landtmannen blifva fördelaktig eller
icke, besvarad. Om det gamla, alfvarliga och redbara Svenska folklynnet
härigenom skall vinna eller förlora, torde äfven förtjena alt något
begrundas, och må mari härvid rådfråga exemplet af de landsorters
invånare, hvilka af sin hembygds beskaffenhet tvingas, eller af vana och
ostadighet förledas, att färdas kring landet.
Man har inom Utskotten yttrat den grundsats, att af alla näringar
aro de fördelaktigast, som man lyckats att göra hemmastadda i.allmogens
hyddor, och att desse således böra uppmuntras i stället för att tillbakaträngas.
Denna sats, som later förträffligt, är äfven sann och rigiig i tillämpningen,
om man med de näringar, sorn hitintills gjort sig hemmastadde
i allmogens hyddor, menar förädling af jordens, ladugårdens och bergsbrukets
alster, såsom spinna, väfva, sticka, slöjda och smida m. m., hvilket
allt står i naturlig förening med landtmannens hu fynd näring, och derutinnan
något det ringaste tvång för honom aldrig egt eller någonsin kan
komma att ega rum; men örn i allmogens hyddor få anläggas ordentliga
verkstäder för alla slag af handtverk samt dessas tillverkningar, hvilket
blefve en naturlig följd, finge af tillverkarne sjelfve eller legde personer
obehindradt föras till afsalu kring landet, vågar jag tro, att både allmogen
och dess bufvudnäring, jordbruket, skola i längden derpå blifva lidande.
Man åberopar ytterligare exemplet af andra länder, der skilnad emellan
stads- och landtmanna-näringar icke skall finnas och hvilka just
derföre förmenas hafva stigit så högt i välstånd; men jag ber, att man
*6 Lag- tami Allm. Be sv.- och Oecon.-Vtsk. Betänkande N.o 33.
■ville besinna den stora skilnad, som eger rum emellan desse lyckligare
lottade länder, der jorden är lättbrukad och gifvande utan att fordra serdeles
arbete, och der många och folkrika städer finnas på ringa afstånd
ifrån hvarandra, samt det folkfattiga, med få och föga betydande städer
försedda Sverige, hvars jordbruk är ojemförligt mycket mödosammare, och
som derför fordrar all den arbetskraft, som deråt kan egnas och som i
närvarande förhållanden icke bör gifvas en främmande och på detsamma
menligt inverkande rigtning. Denna stora skilnad gör, efter min öfvertygelse,
att det icke är rätt lämpligt, att i förevarande fall åberopa andra
länders exempel. Hvarje lands oeconomiska lagstiftning mäste ytterst hvila
på dess mer eller mindre föränderliga localförhållanden och häraf kommer,
att, hvad som för det ena landet kan vara gagneligt, är för ett annat
skadligt. Kan man lika lätt, som man efter nya theoder skapar nya
lagar med några penndrag förskaffa Sverige en mångdubbelt större
folkmängd och ett tredubbelt större antal städer, än det nu eger,
skulle jag icke ett ögonblick tveka att erkänna satsens tillämplighet, och
jag skulle vara benägen att tillstyrka den mest obegränsade näringsfrihet,
om jag kunde öfvertygas, alt populationen i bredd med allmän välmåga
derigenom skulle ökas, oaktadt alla de binder, läge, climat och andre naturförhållanden
lägga i vägen.
Beträffande åter frågan, huruvida de vid 1823 års Riksdag upprättade
förslag i öfrigt eller i afseende å stadsmannanäringarne, så framt denna
benämning hädanefter skall ega någon betydelse och tillämplighet, må
befinnas rigtiga eller icke, så företer sig sjelfmant den anmärkning, att
förslaget till Handtverks-Ordning icke nog bestämdt uttrjrcker den grundsats,
att hvar och en, som i stad idkar handtverk, bör vara burskapsegande
borgare och således icke undanröjer anledningarne till den i senare
tider med allt fog förda klagan öfver intrång i borgerliga näringarne af
personer, hvilka utöfva desamma, utan att fullgöra borgarens reela och
personella prasstationer. Detta moment i lagstiftningen utgör likväl, efter
min öfvertygelse, det andra väsendtliga vilkoret för en rigtig reglering af
näringsfrihetsfrågan, äfvensom för bibehållandet af ett ordentligt borgerskap
i städerne.
Såsom Ledamot af Embets- och Byggr.ings-Collegium i Slockholm, bar
jag varit i tillfälle alt erfara, burn förhållandet är med dessa obehöriga
näringsidkare. Det händer nemligen ganska ofta, alt ynglingen, sedan
han väl utstått sina läro-år och blifvit Gesäll, icke vidare vill arbeta hos
Mästare
Lag- sami Allm. Besv.- och Oecon.-ZJtsk. Betänkande N.o 33.
»7
Mästare, utan i stället blifva sin egen herre och gifta sig. Han skaffar
sig antingen försvar såsom extra vaktmästare eller något dylikt, eller ock
tillstånd att arbeta under Manufactur-privilegiernes skydd, och börjar
utan förlag och utun credit och, hvad som är ännu värre, utan den
stadga och erfarenhet, som fordras för att vara sin egen. Så länge han
är barnlös och hustrun kan i sin mon bidraga till hushållets underhåll
bär det sig; men efter några års förlopp, sedan famillen ökat sig, börjar
uppehället att tryta och mannen faller i huglöshet ooh liderlighet.
Tidiga och olyckliga äktenskap och en eländig afföda, som tidigt vänjes
vid kringstrykande, tiggeri och sedeslöshet, äro följderna af den redan
rådande lättheten att blifva sin egen herre. I följd af min befattning
såsom Värderings-Rådman har jag ofta måst besöka desse slags
näringsidkares boningar och funnit samma elände under många variationer,
och jag hänvisar till den nyligen å Södermalm, under benämning
af Prins Carls Skola, inrättade uppfostringsanstalt för missvårdade barn,
och man skall öfvertygas derom, att de fleste af dessa barn tillhöra sådana
föräldrar jag omnämnt eller med dem lika beskaffade. Om nu
desse ynglingar utan stadga, erfarenhet och resourcer till hastigt uppnående
af välstånd och oberoende, i stället att kasta sig in uti för tidiga
familleförhållanden, hade arbetat några år hos Mästare på verkstad,
så hade de ju varit nyttige för andra och gagnat sig sjelfve.
Vidare förekomma emot ofta åberopade förslag följande anmärkningar:
1:0 att man velat ställa handtverks-gesäller under tjenslehjons-stadgan,
hvilket jag anser vara högst olämpligt, helst dessa äro just de,
hvilka skola ingå uti och utgöra en del af Rikets 3:dje stånd, och ett
så beskaffadt stadgande tilläfventyrs skulle afhålla många föräldrar, att
låta sina söner genomgå de vanliga graderne för mästerskaps vinnande.
Det härmed åsyftade ändamål, eller att förekomma det lika allmänt som
rättvist öfverklagade oskicket med Gesällers kringstrykande, kan dessutan
lämpligen vinnas derigenom, att Gesäll antages i Mästares arbete
på minst tre månader; 2:0 att man föreslagit, det idkandet af flere olika
näringar må en person tillåtas. En så beskaffad sammanblandning skall
ofelbart leda derhän, att den förmögne handtverkaren gynnas på den
mindre bemedlades bekostnad, enär det skulle ankomma endast på förlag,
att i stort omfång förena flere handtverk, eller Jtill bildande af
fabriks-anläggningar för handtverk, hvilket förhållande åter skulle conih.
till R. Sl. Prot. l834* ^ Sami. a, A/d. 3
i o:de Häftet.
i8 samt Allni. Besv.- och Oecon.-Vtsk. Betänkande N.-o 33.
centrera förmögenhet på några få händer och göra största antalet näringsidkare
fattiga och beroende; 3:o att rättighet lemnäs städernas
Borgare, att å landet inrätta verkstäder; i hvilket hänseende jag åberopar
hvad. jag förut anfört angående skilnad emellan Stads- och Landtmanna-näringar;
och /po att en allt för vidsträckt rättighet lemnäs qvinna
till utöfning af handtverk, hvilket ofelbart måste vara oförenligt med
hennes bestämmelse i samhället och komma att ofördelaktigt inverka
på det förhållande, som, enligt både naturlig och borgerlig lag, bör ega
rum emellan de bägge könen.
De ifrågavarande förslagen, dem Utskotten genom dess pluralitet
antagit såsom en tiilfyllestgörande och rättvis lagstiftning för näringsförhållandena
i Sverige, förete visserligen flere anmärknings-anledningar
och hvilka äro fullständigt upptagne uti Borgare-Ståndets vid i823
års Riksdag i anledning af samma förslag till Kongl. Maj:t aflåtne underdåniga
skrifvelse, som väl förtjent att komma under Utskottens ompröfvande,
innan ett o v i 1 kor ligt gillande af samma förslag uttalades;
men jag har, för att undvika vidlyftighet, velat inskränka mig till de
vigtigaste; öfvertygad, att hvar och en, som med värma omfattar saken
för dess stora inflytande på samhällets väl, gör sig noga reda för densamma.
Resultatet af hvad jag nu anfört blir således; att jag icke kan tillstyrka
ett så fullkomligt upphäfvande af skilnad emellan stads- och
landlmanna-näringar, sorn det, hvartill de åberopade förslagen föranleda;
att handtverks-idkande å landet bör inskränka sig till hvad som redan
länge egt rum och som ulöfvas af så kallade gerningsmän till allmogens
nytta och beqvämlighet och hvilkas rättigheter och skyldigheter
böra närmare bestämmas; landtmannen obetaget, att med egne händer
och således icke i ordentlige verkstäder förarbeta och förädla jördens.
, ladugårdens, och bergsbrukets alster, samt att de deraf uppkomne
produeter försälja i stad eller på landet, dock ej i öppna bodar eller i
upplag, i följd hvaraf jag betraktar detta såsom en bisak i jemförelse
med jordbruket; att, om en större menighet eller församling, på längre
afstånd från stad, skulle önska, att handelsrörelse inom densamma etableras,
sådant må, efter beslut derom i sockenstämma, kunna, på sätt
hitintills ofta skett, beviljas, om det af Länets styrelse anses vara af behofvet
påkallad t och med ortens fördel öfverensstämmande, dock mot
skyldighet för så beskaffade landthandlare, alt, i mon af dess bevillning,
bidraga till närmaste stads cassa uti Borgarnes contanta afgifter
Lag- saint Allm. Besv.- och Occon.-Utsk. Betänkande N.o 33. ig
till densamma; att anläggande och bedrifvande af egentlig fabriks-rörelse,
sedan man bestämt, hvad dermed förstås, må kunna ega rum öfverallt,
der localförhållnndena framkalla sådane, under iakttagande i
öfrigt af stadgade controler; att rättigheten, att i stad idka handtverkseller
handels-rörelse, ovilkorligt bör åtföljas af skyldigheten att vara
burskapsegande Borgare; att hvarje Svensk medborgare, som visar sig
ega god frejd och hafva uppnått myndighetsåldren, må vinna denna
rättighet i hvilken stad han behagar; att dertill ej må fordras annat,
än att burskapssökanden skall visa sig ega skicklighet i det yrke, hvarå
lian söker burskap, den må i öfrigt vara vunnen, när, hvarest och på
huru kort tid som helst; att pröfningen af den sökandes skicklighet skall
tillkomma Magistraten och den Societet, i hvilken lian söker inträde, utan
att burskapssökanden belastas med andra afgifter, än någon måttlig
penning till Societetens cassa, som för alltid bestämmes; att bestämda
läro- och gesällår således icke skola ovilkorligen fordras för vinnande
af burskap, men icke heller utur en blifvande näringslag borttagas, emedan
de, efter min öfvertygelse, utgöra nödvändiga vilkor för ernåendet
af erfarenhet och skicklighet i hvarje yrke; att, då någon antages
i lära hos mästare, bör contract upprättas emellan denne och gossens
målsman, hvaruti lärotiden bestämmes och att gesäll bör i mästares arbete
antagas på minst tre månader.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med dessa allmänna satser, hvilka
äro så liberala, som de möjligen kunna vara utan alt helt och hållet
rubba de närings-förhållanden, som till stadsboens och landtmannens båtnad
i århundraden egt rum, hafva förslag till Handels- och Handlverks-Ordning
samt till Stadga angående de handtverk, hvilka utan burskap få å
landet idkas, blifvit af Borgare-Ståndet underj sisiförflutne Riksdag utarbetade
och till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning öfverlernnade, och jag
skulle tro, att Utskotten, med kännedom örn tillvaron af dessa förslag,
bade, utan att behöfva öfvergifva sjelfständigheten i egna åsigter, men
med något afseende å Borgare-Ståndets opinion i ettämne, som närmast
rör detta Stånd, bort föreslå Rikets Ständer, alt i den underdåniga skrifvel.
sen anhålla, det Kongl. Majit, vid utfärdande af allmän näringslag,
äfven täcktes taga i öfvervägande hvad Borgare-Ståndet vid de sistförflutna
2ine Riksdagarne anfört.
Utgången må nu blifva hvilken som helst, önskar jag lifligt och
upprigtig!, att representationen ville med varsamhet och den sorgfälligaste
pröfning behandla denna fråga, som är af mera ömtålig och vig
-
ao Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N:o 33.
tig beskaffenhet, än man måhända föreställer sig, helst på densammas
besvarande beror, huruvida lifsprincipen för en, som jag tror, icke alldeles
likgiltig del af representationen skall stadgas eller fullkomligen undertryckas;
väl vetande, att det är lättare, att genom okloka lagar rubba
och förstöra samhälls-organismen, än att genom vis lagstiftning ordna
och upprätthålla densamma.
Slutligen reserverar jag mig emot de oformliga yttranden, som efter
det generela utlåtandet meddelas öfver serskilda motioner, hvilka bort
anses vara genom samma Utlåtande besvarade. Dessa yttranden hafva
och uppkommit utöfver och således emot det fattade beslutet.
Häruti förenade sig Herrar Bååth, Cederborg, P. Winbladh, Ståhl
och Justelius.
4:o af Herr Leffler: mot de Högloflige Utskottens Betänkande finner
jag mig föranlåten att i så motto reservera mig, som Utskotten
tillstyrkt, att Rikets Höglofl. Ständer ville hos Kongl. Maj:t anhålla
derom, att en ny näringsförfattning måtte blifva utgifven, i enlighet
med de förslag till Handels- och Handtverks-Ordning, samt för gerningsmän
å landet, hvilka Rikets Ständer under 1823 års Riksdag uppgjorde
och till Kongl. Maj:t i underdånighet inlemnade; likväl med de
förändringar deruti, som kunna finnas af behofvet påkallade. — Men
som Borgare-Ståndet under bemälde Riksdag till Kongl. Maj:t inlemnade
sine anmärkningar emot förutnämnde förslag, i de delar deraf,
hvaruti Ståndet icke kunde instämma; och detta Stånd sedermera, under
sistlidne Riksdag, uppgjort och äfven till Kongl. Majit i underdånighet
inlemnat förslag till ofvannämnde 3:ne Författningar, hade
jag för min del trott, det jag äfven inom de Höglofl. Utskotten yrkat,
att Utskotten bort tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer, att hos KonglMajit
anhålla derom, att, vid den nya näringsförfattningens utgifvande,
Kongl. Majit täcktes taga samtlige de inlemnade förslagen af så väl
Rikets Höglofl. Ständer gemensamt, som utaf Borgare-Ståndet serskildt,
uti Nådigt öfvervägande. Detta hade, efter min tanka, varit så mycket
billigare, som frågan onekeligen närmast rörer Borgare-Ståndet, och
hvars yttrande deröfver' således rättvisligen bör lagas uti betraktande.
— Jag har ock vågat tro, att Rikets Höglofl. Ständer, uti deras underdåniga
skrifvelse uti detta ämne, bort fästa Kongl. Majlis Nådiga
uppmärksamhet på den under den 28 sistlidne Augusti utkomna Författning;
hvilken medgifver allmogen en nära obegränsad slöjdefrihet
och att» utan motsvarande afgifter, inom städerne, uti öppna bodar till
Lag- samt Allm. Btsv.- och Oecon.-Ulsk. Betänkande N.o 33. 21
salu hålla sine slöjdealster, hvilket utan tvifvel ingriper uli BorgareStåndets
egande fri- och rättigheter, enär detta Stånd aldrig medgifvit
andre medborgare begagnandet af lika förmoner med sig, än dem som
derföre erlägga motsvarande borgerlig tunga. Att bemälde Författning,
om dea fortfarande blifver gällande, skall föranleda Städernes undergång,
ulan att landet deraf hemtar någon sann och varaktig nytta,
lärer, vid ett närmare granskande deraf, lätt inses, och torde af erfarenheten
snart blifva bekräftadt. Jag vågar tro, att de af öfrige Riks-Stånden,
som rättvisligen, i det längsta, söka att vårda egna privilegier,
borde äfven vara mone derom, att Borgare-Ståndet får tillgodonjuta
de sina; och att Rikets Höglofl. Ständer, till följe deraf, täckts hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla derom: att bemälde Författning,
af den 28 Augusti, måtte blifva antingen helt och hållet inhiberad, i 11 tills
dess hufvudfrågan om näringsfriheten blifver afgjord, eller ock finge
undergå den förändring, som är nödig för ett närmare bestämmande
af gränserne emellan stads- och landtmanna-näringarne, än sorn nu deruti
finnes, på det alt de båda' må kunna fortgå, utan att skada hvarandra.
— Slutligen får jag förklara, att jag förenar mig med den Reservation,
som Herr Rådman Holm afgifvit och som åtföljer Betänkandet.”
5:o af Hans Jansson: ”De omsländigheteter, som synas mest tala emot
bifall lill sammansatta Utskottens Betänkande, eller, som är detsamma,
emot 1823 års förslag, äro, efter min tanka:
1:0 En inskränkning i den slöjde- och arbets-frihet, som allmogen
hittills egt. I 7 §. af Förordningen om gerningsmän är förklaradt, ”att
dess slöjde- och afsättningsfrihet skulle inbegripa alla sådana preducter oqh
tillverkningar, som landtmän af egen jord eller ladugård, eller af egne råämnen
kunna åstadkomma.” Jag befarar, alt i denna bestämning ligger en
alltför stor inskränkning i landtmäns uråldriga rättighet att idka liandaslöjder.
Bland flera exempel, som styrka denna farhåga, torde det vara
tillräckligt uppgifva två, nemligen: den allmänt bekanta tillverkningen af
bomullsväfnader i en del af Elfsborgs Län, samt tillverkningen af ur,
knappar, o. s. v. i vissa Socknar af Dalarne. Med antagande af nyssnämnde
grundsats, skulle allmogen utestängas från rättigheten att idka slöjder,
som i vissa delar af Riket numera äro hemmastadde och hvarken med
rättvisa eller med bibehållande af folkets oeeonomiska sjelfbestånd kunna
undertryckas. Utan att behöfva ingå i vidlyftigare undersökning i denna
fråga, anser jag mig med säkerhet kunna antaga, att gränsen emellan landtpvannens
slöjdefrihet och stadsmannanäring icke ligger eller kan ligga der
Lag- samt Allm. Besv - och Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o 33.
iSaS års förslag velat förlägga den. Tvärtom betviflar jag möjli »heten af
en dylik bestämning. De Författningar, hvarpå allmogens rättighet si»
grundar, äro egentligen Kongl. Resolutionen den 28 Aug. 1727, §. 2, och
den 17 Dec. 1734, §. 8. Dessa innehålla, att hvad landtman sjelfve’kun11a
arbeta och förfärdiga, såsom laggkärl, jern- och träd-redskap med flera
handaslöjder, måga de, så väl lill grannar på landet som i städerna obehindradt
föryttra. Denna tillåtelse är i senare Författningar upprepad"
och sist åter bekräftad i Kongl. Kungörelsen angående närmare bestämmande
af landtmäns och städernas handtverkares handelsfrihet den 28
sistlidne Augusti, hvarigenom landtmän jemväl förklaras berättigade att i
öppna bodar i städerna hålla sina tillverkningar till salu. I berörde Författningar
har jag icke kunnat upptäcka några gränser, hvarutöfver landtman
icke skulle få utsträcka sin slö jde fri het, och jag drager icke i betänkande
att öppet bekänna min oförmåga att utstaka en sådan begränsning
sorn, efter mitt omdöme, hvarken kan finna stöd af rättsgrunder, eller påkallas
af serskilda oeconomiska förhållanden. Hvad som från äldre tider
intill närvarande varit fritt, lärer numera icke böra inskränkas, utan endast
vidare stadgas ock utvecklas. Af alla näringar äro de fördelaktigast
som man lyckas göra hemmastadda i allmogens hyddor, och böra således
uppmuntras i stället att tillbakalrängas.
2:0 Den skattskyldighet till städerne, som blifvit ålagd på landet bosatt
e handtverkare. Att vilja hafva Borgare på landet, som skola skatta
till städerne, är lika så orimligt, som om landtbyggden skulle fordra att
städerne contribuera till densamma. Svårligen finnes något mer orimligt
än att betala för intet annat ändamål än för att hafva en stad! ’
Det starkaste argument, sora näringsfrihetens vedersakare synes ega
är det ioo:de gånger omsagda ropet om ”borgerlig tunga." Jag ville skilja
emellan medborgerlig] och borgerlig tunga, och anse den förra såsom utskyld
till Staten, hvilken hvarje medborgare — Bonden, Borgaren, eller
hvilken annan samhällsmedlem som helst, i mon af sitt yrke elier’ ställ
ning i samhället, icke kan undgå att vidkännas; men den senare skulle
jag tro endast vara en skatt till communen eller staden, att betala dess
utgifter. Hvem vidkommer dessa senare ulskylder annat än stadens invå
nare — och hvars fel är det, alt städernas administration är öfver höfvan
dyr? Hvarföre skola småstäderna hafva serskilda domstolar, eller hvarföre
behöfs serskilda uppbördsman der, för att upptaga den ringa skärf Staten
härifrån får uppbära? Mig synes som man helt och hållet förbiser de reformer,
som i detta afseende så lätt kunna af communerne sjelfye verk
-
Zag- samt Allni. Besv.- och Oecon. Utsk. Betänkande N.-o 33.
23'
ställas, och den lindring i den förskräckliga ”borgerliga tunganJ’ sora'
häraf skalle uppstå. En Kronofogde är Uppbördsman och en Häradshöfding
Domare i ett district, som ofta eger 4o—5o,ooo invånare, då en stad,
stundom af \—5oo, behöfver för samma ändamål löna Borgmästare, 2 eller
flere Rådmän, Casseur, Stadsfiscal, Vaktmästare och flere. Man vill
ej ändra detta — må man då bibehålla det — men på egen bekostnad,
och icke med uppoffring af landsbygdens bästa!
3:o Den totala brist på stadganden för de näringar, sorn hos oss förekomma
under namn af fabriker eller manufacturier. Att stifta Lagar för
handtverkerierna, med förbigående af fabrikerne, synes emedlertid vara ett
nästan fruktlöst företag, helst åtskillige skråhandtverk, under benämning
af fabriksnäring, numera både i stad och på landet får utöfvas. Det är bekant,
alt garfveri efter Engelska sältet är en fabriksnäring; men garfveri i
allmänhet ett skråhandtverk, ehuru läderberedningssätten numera kunna
vara eller äro alldeles enahanda; äfvensom barnskomakare räknas till det
förra, men öfrige skomakare till det senare slaget. Härjemte finnas snickare,
smeder, bronsarbetare, handskmakare, vagnmakare, med flere idkare,
som dels äro skråmästare, dels under namn af manufacturister äro
från skråtvång befriade, o. s. v.
Häraf synes, att begreppen om handtverk och fabrik äro med hvarandra
Sammanblandade, i följd hvaraf, antingen en gräns elem emellan
borde bestämmas, eller ock, hvilket torde vara säkrare, stadganden för
bägges idkande på en gång utfärdas.
På grund af dessa i korthet framställde bufvudsakliga anmärkningar,
hvartill flere af till äfventyrs lika vigtig beskaffenhet lätteligen kunde
läggas, anser jag 1823 års förslag i deras nuvarande skick icke kunna
eller böra antagas.
Skrå-Ordningens omisskänligt goda ändamål, att genom lärlingens
moraliska uppfostran under vissa bestämda år inom mästarens familj
samt bildande lill konstfärdighet i yrket, har uppenbarligen förfelats,
hvarom den allmänt öfverklagade sedeslösheten hos gesällclassen, och
den af handtverksidkare ofta yttrade farhåga för medtäflare utom skrået
vittna. Endast olägenheterna af nämnde Författning qvarstå, deribland
i första rummet, utestängd fri täflan torde böra nämnas. Denna
inskränkning, som gör haudlverkerien till monopolier för corporationerne,
fjettrar idogheten och motverkar möjligheten att erhålla bättre
tillverkningar, samt icke blott förlamar den arbetsföres verkningsförmåga,
utan älven tvingar honom att öfvergifva sin rätta bestämmelse, och
Lag- samt Allm. Besv. ock Oecon.-Vtsk. Betänkande N.o 33.
lagger således grunden till allmän fattigdom. Men, det är ej nog alt
skrå-inrättningar, från denna synpunkt betraktade, blottställa för fattigdom
alla dem hvilka hindras att få fritt använda sina krafter och
skicklighet till egen och det allmännas fördel; den lemnar äfven en icke
sällan begagnad utväg för corporations-medlemmarne, att för monopoliets
bevarande, medelst oskäligt förkastande af mästerstycken, uppehåll
och rättegångar m. m., söka afskräcka äfven lill mästerskaps erhållande
qvalificerade personer från deras föresats.
De bruk, eller missbruk af mästares och gesällers tätare sammankomster
i gillen och herbergen, hvarigenom de goda sederna så sällan
vinna — gesällernas så kallade frimåndagar, deras kringstrykande i landsorterne,
och dylikt, bidraga icke heller att recommendera ett system,
som dertill lemnar anledningar eller förevändningar, och som äfven på
delta sätt okar handtverkeri-varornas dyrhet.
Den lid, då skrå inrättades, var lika utmärkt af godtycke samt bristande
upplysning, som den närvarande tiden, hvilken äskar dess upphäfvande,
bär kännetecken af lagbunden frihet och sträfvande till allmän
bildning. Den gamla inrättningen behöfves lika litet för handtverkeriens
skyddande och försvar, som för vården af deras framsteg och
iusigternas öfverflyltning på efterkommande, sedan vetenskaperna derpå
rigtat sin uppmärksamhet, och Boktryckeri-konsten lofvar att från glömska
bevara de gjorda upptäckterna och förbättrade arbetsmethoderna.
Den vigt man dervid velat fästa, såsom en grundval, hvarpå BorgareStåndets
bestånd skulle hvila, torde helt och hållet förlora sin betydelse,
om skyldigheten att ega burskap bestämmes såsom ett oeftergifligt
vilkor för rättigheten att idka handtverk i stad.
Många handtverk äro dessutom antingen till en del eller helt och
hållet undanryckte skråtvånget, och deras idkande, under namn af fabriksnäring,
medgifvet. Härigenom har systemet från en ömtålig sida
blifvit angripet, och dess återställande i dess ursprungliga helhet kan
numera icke med hopp ora framgång försökas. Det utgör endastendöd
form, hvaraf åtskilliga delar redan äro förstörda, frågan synes numera
icke vara, om skrå-systemet skall bibehållas — ty det har redan i sin
egentliga mening försvunnit — utan om och hvad i dess ställe bör införas.
Att menniskans dyrbaraste egendom är hennes verksamhets-förmåga
och iusigter, lärer svårligen kunna bestridas. Att få använda dessa förmögenheter
-
Lag- samt Allm. Ees v.- och Oecon.-Utsh. Betänkande N;0 33.
mögenheter, de må vara förvärfvade när och huru som helst, till egen
och andras fördel, lärer tillhöra hvarje medborgares naturliga rätt, och
några andra orsaker, än dem Statens säkerhet ovilkorligen kräfver, synas
icke böra hindra någon att utöfva det yrke, hvartill han kan ega
naturlig fallenhet eller förvärfvad skicklighet. Enkelheten och lättfattlighelen
af denna grundsats, gör bevisningen om dess vigtighet öfverflödig,
men tillämpningen deraf lemuar emedlertid det vigtiga resultatet
af en oinskränkt arbets- och näringsfrihet, och jag erkänner öppet, att
jag icke kan inse någon annan utväg, alt en gång vinna reda och ordning
inom näringarne, än beviljande af en sådan frihet.
Att anse en sådan frihet skadlig för Staten, vore att betrakta frågan
från en alltför inskränkt synpunkt; ty med Statens fördel måste det vara
Öfverensstämmande, att alla dess medlemmar frambringa eller tillverka så
mycket deras förmåga medgifver. Deraf skulle tvärtom följa, att samhället
icke skulle lida brist på sådana förnödenhetsvaror, som kunna tillverkas
inom Riket, och att varupriset skulle komma att bestämmas efter varans
rätta värde, i mon af den tid, flit och konstskicklighet, som dess tillverkning
fordrade. Att städernas, åtminstone de mindres, undergång skulle
genom näringstvångets upphörande förorsakas, är ett påstående, som ofta
blifvit framställdt, men om hvars rigtighet jag icke kan öfvertyga mig.
Tvärtom synes det tilltagande, eller föregifna, armodet hos åtskillige handtverkare
i de mindre städerne böra till en stor del tillskrifvas detta tvång. Men
monopolisten vill ej inse, att den vinst, han tror sig draga af andras utestängande
från sitt näringsfång, försvinner ur hans händer genom ökade
utlagor lill Staten, hvars behof ej tåla afdrag, men af färre skattdragande
måste fyllas. Han vill ej erkänna, att den allmänt stigande dyrheten nödvändigt
måste minska hans egen arbetsförtjenst och inskränka varuconsumtionen.
Han vågar icke inrymma någon plats åt en medtäflare i yrket,
som möjligen kunde tvinga honom att vika från de urgamla bruken och
rigta sin uppmärksamhet på nyare uppfinningar och förbättrade methoder
i lrandtverket, och vill icke besinna, att, då täflan upphör, all näringsproduct
slutligen skall aftaga i värde och duglighet, ty det är endast under
oinskränkt täflan, det kan lyckas att uppdrifva arbetsskickligheten till
den högsta möjliga fullkomlighetsgrad.
Bevisen på de fördelaktiga följder, näringsfriheten lillvägabragt, behöfva
icke hemtas från främmande länder, der den lärer visat förvånande
Eili, till R. St. Prot. tS34- 7 Sami. a Afd. 4
10.de
a6 Bag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk, Betankande N.o 33.
resultat; de ligga oss gansta nära, nemligen uti fabriksnäringarne inom
Riket, hvilka aldrig varit underkastade något skråtvång, och icke destomindre
förete en vida mer hugnande anblick än handtverkerien, som i
långliga lider fått tillgodonjuta detta slags omsorg och vård.
Alt då bibehålla ett system, som icke medför någon nytta, utan endast
skada, torde vara, lindrigast sagdt, oförståndigt.) Frågan|synes äfven
vara mindre om dess bibehållande, än om hvad som i dess ställe bör införas.
Det är mig icke obekant, att sjelfva ordet: näringsfrihet, hos många
väcker en serdeles oro och farhåga. Icke deslomindre torde denna frihet
blifva sista tillflygten ur de oredor och trassel, hvari näringarne och
författningarne derom för närvarande befinna sig. Att vidlyftigare, än
som skett, utbreda sig öfver de fördelar man af ett friare system har att
hoppas, för det allmänna och jemväl för skråmästarne sjelfva, samt det
beroende, hvaruti invåriarne, så väl i städerne sorn pä landsbygden, stå
till hvarandra i afseende på afsättningen af ömsesidiga producter, skulle
vara lika fruktlöst nu, som det alltid varit. Jag vill derföre endast
yttra mina åsigtcr om näringsfrihetens nytta, den snart oundvikliga nödvändigheten
att införa densamma, och, såsom bevis att den icke är aldeles
främmande för vårt land, anföra, att Boktryckerikonsten, befriad från al,
la band, i senare tider vunnit en förut okänd höjd, äfvensom, hvad förut
är nämndt, fabrikerne.
Det är på denna grund som jag trott, då liden emedlertid icke kunnat
för Utskotten vara tillräcklig att utarbeta förslag till de reglementariska
stadganden och öfrige föreskrifter, som, i följd af en mera utvidgad
näringsfrihet, skulle komma att utfärdas, att, enligt det af sammansatta
Afdelningen afgifna förslag till Betänkande i ämnet, men hvilket, genom
votering, förkas*tades i Utskottens Plena, Utskotten borde hafva tillstyrkt,
det Rikets Ständer måtte, med tillkännagifvande, att de, vid 1823 års Riksdag,
i underd. öfverlemnade förslag till Förordning, angående handtverkerien
i Riket — till Förordning om de handtverk, som utom burskap få
å landet idkas, så ock om den landtmannen förunnade handels- och slöjdefrihet,
samt till handelsordning, icke synas vara lämplige till antagande
i deras nuvarande skick, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
täcktes Kongl. Majit låta genom sakkunnige personer utarbeta förnyade förslag
till Författningar om handeln och näringarne i allmänhet, efter nedanstående
grunder:
1:0 att hvar och en Svensk medborgare, som eger laga försvar, må tillåtas,
att med egna händers arbete, i stad eller på landet, söka sitt up
-
Lag- samt Allni. Besv.- ock Oecon.-Ulsk. Betänkande N.o 33.
pehälle genom idkandet af hvilken slöjd eller handtverk, han helst
önskar;
3:0 att handtverksidkande i verkstad eller med biträde af andra personer,
äfvensom anläggning af fabriker i städerne och på landet må,
efter skedd anmälan hos behörig auctoritet, vara tillåtet hvar och en,
som hunnit stadgad -ålder och eger god frejd; under vilkor, så vida
näringen i stad eller pä dess område vill drifvas, att, efter ådagalagdt
prof på insigt i skrif- och räknekonsten och dess elementer, i staden
söka burskap och ställa borgen för fullgörandet af borgerliga utskylder
under vissa år;
3:o att för guld-, silfver och lennarbeten, jemte andra tillverkningar och
handtverk, hvilka ega ett större inflytande på afnämares ceconomiska
välstånd, nödiga inskränkningar med afseende på controler, måga iakttagas;
4:o
att allmogens producter och slöjdealster, äfvensom alla handtverkeri-,
manufactur- och fabriksvaror, sorn inom Riket tillverkas, må fritt och
obehindradt föras till upplag och försäljas öfver hela Riket, på enahanda
sätt som hittills skett i afseende på handel med spanmål och
victualievaror;
5:o alt idkande af utrikes handel, liksom handeln 1 allmänhet uti stad,
icke må tillåtas andra än dem, som vunnit borgarerätt, hvilken rättighet
det skulle stå hvar och en öppet att erhålla, som eger stadgad
ålder och god frejd, samt förmår aflägga prof pä nödiga insigter i de
kunskapsgrenar, som kunna anses erforderlige.
Hvarefter Kongl. Maj:t täcktes vid nästkommande Riksdag i Nåder
lemna Rikets Ständer del af de utarbetade nya författningsförslagen i deras
helhet, eller i de delar deraf, sorn kunna föranleda till ändringar i Civil-Lagen.
Jag anhåller, att denna min reservation må bli Betänkandet följaktig
till de respective Riks-Stånden.
Häruti instämde Nils Persson från Södermanland,
STOCKHOLM, Ec&stsiiuij, Tryckeriet, i834-
Lag- saint Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Ullåtande N.o 34-
i
N:o 34.
Antom till Exp.-Utsk. den 27 December.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottens
Betänkande N:o 8, angående åtskilliga föreslagna förändringar
i gällande Författningar om personers af arbetsclassen
förpassande m. m.
Omförmälde Betänkande, hvilket Högv. Presle-Ståndet och Hederv.
Bonde-Slåndet bifallit, och hvaraf Vällofl, Borgare-Ståndet godkänt de
4 första men afslagit den 5:te punkten, har Höglofl. Ridderskapet och
Adeln återremitterat, på grund af följande dervid gjorda anmärkningar:
emot aldra punkten: att frågan, huruvida inskränkning i handtverksgesällers
rättighet att erhålla pass, icke borde annorlunda, än i sammanhang
med de angående förnyade Författningar om näringarne väckta motioner,
till afgörande företagas; och
emot 5:te punkten: att, på skäl som finnas upptagna uti de Betänkandet
vidfogade reservationer, pappersbruks-egares rättighet, att på hittills
vanligt säll låta insamla lumpor, jemväl hädanefter bibehålies; hvarförutan
är vordet anmärkt, att det af Utskottet uppgifna förslag till underdånig
skrifvelse vore obestämdt derutinnan, att samma förslag innehåller,
det pappersbruksegare skulle hafva flere på olika ställen bosatte
lumpsamlare och så vidt möjligt en i hvarje socken, hvilket föranledde
ovisshet, dels om hvad som menades med flere, och dels om hvem det
tillhörde att pröfva, huruvida det vore möjligt alt inom hvarje socken
erhålla serskilda commissionairer.
Hvad sålunda blifvit anfördt hafva Utskotten till granskning föreliåft;
och hvad först angår den vid andra punkten i Betänkandet framställda
anmärkning, så enär Utskottens i denna punkt gjorda hemställan
blifvit bifallen af tre Riks-Stånd, hvilkas mening i frågor af dylik
beskaffenhet utgör Rikets Ständers beslut, torde något besvarande deraf
icke erfordras.
Hvad åter vidkommer anmärkningarna, så väl emot beslutet, som
redactionen i femte punkten af Betänkandet, få Utskotten tillkännagifva,
att Utskotten endast haft för afsigt att tillstyrka Rikets Ständer, alt hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl. Majit, med upp.
Bilt. till R. St. Fröt. 1834- 7 Samt. 2 A/d. 1
n:te Häftet.
2
La”- samt Allni. Besv - och Oecon.-Ulsk. Utlåtande N.o 35.
hafvande af den pappersbruksidkare hittills medgifna rättighet att, till lumpors
insamlande, begagna personer, som ega kringresa i landsorterna, i
Nåder förordna, att pass för sådana personer hädanefter icke skola utfärdas,
samt att det må bero på pappersbruksidkarne sjelfve alt, genom antagne
commissionairer, eller på annat lämpligt sätt, emottaga de lumpor
allmänheten kan hafva att aflåta.
Ehuru det torde böra medgifvas, att denna Utskottens mening kunnat
på lämpligare sätt, än som skett, uttryckas, likväl och som två Riksstånd
redan bifallit Betänkandet, hvilket endast af Ridderskapet och Adeln
blifvit återförvisadt, hafva Utskotten icke ansett sig böra deruti föreslå
någon förändring eller rättelse, utan få detsamma till Höglufl. Ridderskapet
och Adeln oförändradt å nyo öfverlemna.
Stockholm den 37 December i834-
N:o 35.
Antora till Exp.-Ulsk. den 27 December.
Utlåtande, öfver gjorda anmärkningar vid Utskottens Betänkande
N:o 6, i anledning af föreslagna förändringar och
tillägg till Kongl. Maj.-ts Nådiga Lego-Stadga för husbönder
och tjenstehjonj den 23 November i833.
r \
Detta Betänkande, hvilket Hederv. Bonde-Ståndet bifallit, hafva öfriga
Riks-Stånden återremitterat på grund af följande deremot framställda anmärkningar:.
1:0 att det tillägg, som, efter Utskottens förslag, borde vid 2 Art. 6
§. Tjenstehjons-Stadgan ega rum, angående rättighet för husbonde, att sig
till godo beräkna afdrag å legohjons lön för den tid, det af sjukdom varit
urståndsatt att förrätta sina sysslor, innefattade en obillighet, som stundom
kunde för tjenstehjonet vara ganska tryckande. Ett sådant stadgande funnes
icke i förra Lego-Stadgan annorlunda, än för de händelser, då tjenstehjon
icke i och för tjensten och utan eget förvållande skada tagit, hvadan
uti den nya Stadgan föreskriften, i öfverensstämmelse med allmänna Lagen
i 14 Cap. g §. Handels-Balken, till husbondens förmon blifvit skärpt.
Då husbonde för öfrigt kan i städslobeviset betinga sig det afdrag , han
för tjenstehjons försummelse under dess tjenstetid önskar, vore en sådan
La»- samt Allm. Besv.- och Oecon. Ut sk. Utlåtande lY.o 35.
O
3
utväg tillräcklig. Dessutom skulle Utskottens förslag, hvars afsigt vore
att bereda husbonden en fördel, någon gång gifva anledning till förlust,
emedan kostnaderne till läkare och läkemedel kunde öfverstiga lönen för
sjukdomstiden, för hvilken skilnad husbonde likväl icke finge någon ersättning;
2:0
att nu gällande flyttningstid, hvars oförändrade bibehållande Utskotten
tillstyrkt, vore olämplig, och borde utsättas till någon annan lid
af året, såsom, efter åtskillige Ledamöters inom Preste- och Borgare-Stånden
tanka, till Midsommar, efter andras förmenande, till den 1 October,
och efter någras önskan till den i4 Mars, då laga fardag å landet inträffar;
varandes för yrkandet om förändring hufvudsakligen de skäl åberopade,
som Herr Doctor Hasselroth uti dess motion anfört. Derjemte är
föreslaget, att olika flyttningslider kunde bestämmas för södrä delen af
Riket intill Dalelfven och för de norra orterne;
3:o att Rikets Ständer borde förnya sin, den 12 December ]8a3, hos
Kongl. Maj:t gjorde underdåniga anhållan om handtverksgesällers ställande
under Lego-Stadgan.
Till bemötande af dessa anmärkningar få Utskotten anföra:
Hvad först beträffar den obillighet man velat finna i det föreslagna
stadgandet om husbondes rätt, att af tjenstehjons lön göra afdrag för den
lid tjenstehjon varit af sjukdom hindradt att sina sysslor förrätta, hafva
Utskotten icke kunnat inse, hvaruti denna obillighet egentligen skulle bestå.
Tvärtom förmena Utskotten, att ett sådant stadgande är fullkomligen
rättsenligt. Ty då legoaftal innefattar ett contract om husbondes och
tjenstehjons ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, lärer det svårligen
kunna påstås, att icke den enes oförmåga att fullgöra sina åligganden bör
frikalla den andre från fullgörande af sina förbindelser. Det synes således
utan tvifvel vara rätt, att lön icke får uppbäras för arbete, som icke kunnat
verkställas. Och då i öfrigt tjenstehjon kan betinga sig den förmon
att, ulan afseende på inträffande sjukdomshändelse, oafkortadt få sin lön
tillgodonjuta, hemställa Utskotten, alt ifrågavarande anmärkning må förfalla.
Deremot torde det böra medgifvas, att sista punkten i förslaget innebär
en föreskrift, som någon gång kunde föranleda förlust för husbonde,
och då detta icke varit Utskottens afsigt, synes redactionen böra ändras
och rättas på följande sätt:
Sjuknar tjenstehjon, bör husbonde låta det sköta och vårda,
håfve dock rätt, om han vill, att å lönen afräkna, ej al
lenast
hvad deraf belöper för den tid, tjenstelijonet varit
4
Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.-o 35.
urståndsatt att sina sysslor förrätta, utan ock för hvad
han till läkare och läkemedel utgifvit.
Den missbelåtenhet, som öfver nu varande flyttningstid för tjenstehjon
blifvit yttrad och de serskilda förslag, som till ändring deri blifvit
framställde, innebära ytterligare bevis på omöjligheten att tillfredsställa
hvarje skälig önskan i detta hänseende. Det skulle emedlertid, efter Utskottens
tanka, vara betänkligt, att söka afhjelpa de partiela olägenheterna
af en allmän bestämning härom, genom antagande af serskilda flyllningstider
för olika orter inom Riket, emedan sådant skulle minska utvägarne
till näringsfång för den arbetande classen, samt hindra spridandet af insigter
i landtmannayrken från en ort lill annan. Att förändra den nu
gällande allmänna bestämmelsen, skulle, efter Utskottens tanka, för vissa
landsorter medföra betydande olägenheter, och då det dessutom tages i betraktande,
att täta ombyten i oeconomiska sladganden merendels äro skadlige,
få Utskotten tillkännagifva, att Utskotten af de gjorde anmärkningarne
icke ansett sig föranlåtne att frånträda sin i detta ämne förut yttrade
mening.
Hvad slutligen vidkommer yrkandet, att handtverksgesäller borde ställas
under Lego-Stadgan, få Utskotten vördsamt upplysa, att Utskotten,
uti afgifvet Betänkande, N:o 33, angående utvidgad näringsfrihet, tillstyrkt
Rikets Ständer, att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det
täcktes Kongl. Majit, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder,
hvarå de vid 1823 års Riksdag i underdånighet öfverlemnade förslag till
Författningar om näringarne hvila, i Nåder utfärda, jemte Författning om
gerningsmäns antagande på landet och Handels-ordning, en Förordning
om handtverkerien, hvilken, på sätt förut är vordet anmärkt, uti 3 Art.
3 §. skulle komma att innehålla, att gesäller, så vida ej genom serskildt
aftal annorlunda öfverenskommes, skola lyda under Lego-Stadgan; vid
hvilket förhållande någon serskild åtgärd för ernående af detta ändamål
icke lärer vara af nöden.
Stockholm den 27 December 1834-
Lag- samt Allm. Besv.- och Öecon.-Utsk. Utlåtande N.o 36.
5
N:o 36,
Åokoin till Exp.-Utsk, den 27 December.
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens Betänkande
N:o 10, i anledning af väckta motioner om nedsättning*
ändring och förklaring i Kongl. Maj:ts förnyade Nådiga
Taxa på Expeditionslösen den i5 Maji 1821.
Della Betänkande, hvilket Högvörd. Preste-Ståndet och Hederv. Bon
de-Ståndet
bifallit, hafva Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Vällofl.
Borgare-Ståndet till Utskotten återförvisat, på grund af dessa anmärkningar:
1:0 att en annan beräkningsgrund, än den nu gällande, för lösen af
gravationsbevis i stad borde antagas, emedan, på sätt Herr Santesson i
sin motion och Herr Leffler i sin Betänkandet vidfogade reservation antydt,
lösen för sådant bevis vore för mycket betungande, då tomter elice
jordlotter i stad äro i mindre delar styckade; hvarförutan det borde tagas
i betraktande, att beräkningen efter numer icke kunde användas i afseende
på sådane lägenheter, som icke hade någon numer sig åsatt. Den lämp
ligaste
beräkningsgrunden vore deremot egendomens uppskaltningsvärde,.
hvilket, i brist af annan upplysning derom, linge med taxeringsbetyg styrkas.
Ett minimibelopp af r eller, efter en annan mening, af 3 till 2i
R:dr kunde utsättas såsom lösen för gravationsbevis för mindre fastigheter,,
samt ett maximibelopp bestämmas tilläfventyrs något högre, än sona Utskotten
föreslagit;
2:0 att hvad Utskotten, i anledning af Jacob Kihlbloms motion, tillstyrkt
i afseende på uppbördsmäns befrielse från erläggande af lösen för
Kammar-Rättens Utslag i sådana mål, deri åtal för tjenstefel icke är anställdt,
vore öfverflödigt, helst lösen aldrig i andra än sistnämnde fall
finge hos uppbördsman uttagas: varandes till stöd för denna uppgift bestyrkte
afskrifter af två från Kongl. Maj:t till Kammar-Rätten den 38
October 1807 och den 3 October i8i5 aflåtna Nådiga Skrifvelse!- åberopade
och till Utskotten öfverlemnade.
Hvad sålunda blifvit yrkadt hafva Utskotten tagit i öfvervägande och
få, hvad angår yrkad nedsättning i lösen för gravationsbevis i stad, med
erinran derom, att Rikets Ständer redan vid två föregående Riksdagar till
Kongl. Maj:t hemställt, om icke berörde lösen kunde i vissa fall nedsättas,
samt att Kongl. Maj:t i Nåder öfverlernnat den underdåniga skrifvelsen i
ämnet till en Comité, sorn erhållit: befallning alt utarbeta förslag till för
-
6
Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon-Utsk. Betänkande N.O 3 7.
nyad Taxa på Expeditionslösen hos samtlige Domstolar och Embetsverk,
vördsamt åberopa det yttrande, sorn i Betänkandet är vordet afgifvet,
hvilket yttrande Utskotten icke funnit skäl att frångå.
Hvad åter beträffar framställningen derom, att ytterligare stadgande om
uppbördsmäns frikallelse från erläggande af lösen uti så kallade anmärkningsmål
icke erfordras, så och enär Utskotten vunnit den upplysning, att genom
Kongl. Maj:ts ofvannämnde Nådiga Skrifvelser redan är vordet förordnad!:
alt Utslag öfver af Revisions-Contoren gjorde anmärkningar aldrig hos
Kammar-Rätten böra utfärdas, derest icke de personer, mot hvilka ansvarsoch
ersättningspåstående blifvit väckt, finnas skyldige och följaktligen
blifva ålagde att medel inbetala, samt att icke andra, ära verkligen betalnings-
och ansvars-skyldige böra med lösen för Utslag besväras, anse
Utskotten sig böra, med frånträdande af sitt i detta hänseende afgifna
Utlåtande, hemställa,
om icke Jacob Kihlbloms motion, i hvad den af ser utfärdande
af ett dylikt stadgande, må förfalla.
Stockholm den 27 December 1834-
N:o 37.
Ankom till Exp.-Utsk. den 27 December.
Betänkande, om utfärdande af ett allmänt stadgandej angående
val till organist. ‘
Uti ett hos Högvörd. Preste-Ståndet afgifvet, lill Lag-Utskottets behandling
öfverlemnadt anförande, har Herr Doctor Svedelius andragit,
huruspm brist på bestämd föreskrift om sättet för val af organist, då
bans sysslä icke är förenad med klockare-beställning, ofta medförde tvister
och obehagligheter. Det enda stadgande, sorn i detta ämne funnes,
vore 24 Cap. 3o §. Kyrko-Lagen, sorn innehöll, att Pastor och församlingen
derom må öfverenskomma, men detta stadgande vore otillräckligt,
emedan stridigheterna mellan församlings-innevånarne sjelfve ofta tillintetgjorde
verkan af en sådan öfverenskommelse. Motionairen har emedlertid
trott dessa olägenheter kunna afhjejpas, om det stadgades, att organister
böra tillsättas på samma sätt som klockare, likväl med undantag
af Pastors röstberäkning, som, i afseende på organister, endast för
hans boställe borde honom tillkomma»
Lag- samt Allm. Best.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.o 38.
Detta förslag, sora ansetts tillhöra Utskottens gemensamma handläggning,
hafva Utskotten i öfvervägande tagit; och som, på sätt Motionairen
jemväl anmärkt, annan bestämmelse om sättet alt tillsätta organist-syssla,
då denna är skiljd från klockarebeställning, icke finnes, än
den hänvisning till serskild öfverenskommelse emellan Pastor och församlingen,
som i Kyrkolagen meddelas, samt då den utväg, som till
afhjelpande af denna brist på bestämdt stadgande i ämnet, blifvit föreslagen,
i alla hänseenden synes lämplig, anse Utskotten sig böra motionen
understödja och föreslå alltså,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om utfärdande af en allmän Författnings hvarigenom
skulle förordnas: att vid tillsättning af organist
sy
slör bör förhållas på enahanda sätts sorn vid tillsättande
af lediga klockare-beställningar eger rum; dock att Pastor,
der organist genom val utses, icke må ega annan rösträtt>
än den honom för dess boställe tillkommer.
Stockholm den 27 December 1834*
N:o 38.
Ankom till Exp.-Ulsk. den 27 December.
4
Betänkande, i anledning af väckt motion, om upplifvande af 2
Cap. 8 §. * Kongl• Fiskeri-Stadgan, den if Novemblb' ij66.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet har Lag-Utskottet fått emottaga ett af
Herr Carl Modin till.Siandet äfgifvet memorial, af innj^iåll, att, ehuru
2 Gap. 8 §. af 1766 års Kongl. Fiskeri-Stadga medgåfve rättighet för
dem, som fiska strömming-i Westerbotten, Westernorrland och Gefleborgs
Län, att få oqvalde vid öppna' hafs- skogs- bergs- och sten-stränder,
utan landslolls betalande, idka med jordegarne gemensamt strömmingsfiske,
sedan jord- och strandegare under fisketiden njutit sina a:he
fridagar, nemligen måndagen och onsdagen, att draga det första notlrvarpet,
hade denna rättighet, under åberopande af den i 6 §. nämnde
Cap. stadgade landgrundsrätt, blifvit fråntagen de fiskare, som vid kusterne
i norra delen af Gefleborgs Län idka strömmingsfiske. Såsom
exempel härpå är anfördt, att Hudiksvalls stads fiskare måste till ega
-
8
Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o 3p.
re» af en öppen hafsstrand för fiskes-rättighet betala en ganska betydlig
afgift, hvilket mot Författningen stridande missbruk föranledt Molionairen
till den hemställan, att ett återupplij vande af den, uti 2 Cap. 8
af'högstberörde Nådiga Stadga, de Norrländska Länens fiskare förunnade
rättighet måtte tillvägabringas, och, i förening dermed, gränsen för
den uti 6 J*. omförmälda och efter godtycke utsträckta landgrundsrätt
bestämdt utstakas.
Detta mål, såsom varande af oeconomisk beskaffenhet, har Lag-Utskottet
ansett sig böra, i förening med Allm. Besv. och Oecon. Utskottet,
till pröfning företaga; och få Utskotten, i anledning deraf, meddela
det yttrande, att som 2 Cap- 8 §. i Kongl. Fiskeri-Stadgan icke genom
någon senare Författning är vorden upphäfven, och Hudiksvalls stads
fiskare således kunna, om de så nödigt akta, i öfverensstämmelse dermed
söka göra sin rätt gällande, men frågan härom innefattar ett tvisteämne,
hvars bedömande icke lärer tillhöra Rikets Ständer, tillstyrka
Utskotten,
att omförmälde motion må utan afseende lemnäs.
Stockholm den 27 December i834-
N:o 3g.
Ankom till Exp.-Utsk. den 27 December.
Betänkande, öfver väckt motion, om afskaffande af så kallade
handklofvar.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har till Lag-Utskottets handläggning
öfverlemnat en af Herr Grefve Gustaf Löwenhielm väckt motion,
deri är vordet föreslaget, att, till transporterande och förvarande af
fångar, den i Dårhusen och Corrections-inrättningarne kända, så kallade,
tvångströjan måtte införas, och användandet i detta ändamål af de sd
kallade handklofvarnc afskajfas.
Uti ett serskildt afgifvet yttrande har Herr Grefven, såsom skäl för
bifall till denna framställning anfört, att Statens rättighet emot en häktad
men icke dömd person icke sträckte sig längre än till hans qvarhållande,
hvartill hårdare medel icke borde användas, än som fördetta
ändamål
Z*g- samt Allim. Be sv.- oth Oecon.-Utsk. Betänkande N-0 3g. g
ändamål nödvändigt erfordrades. Det vore en svår plåga för fången att
resa stundom ganska lång väg med påskrufvade handklofvar, och vintertiden
vore han dessutom utsatt för alla de skador förfrysning kunde medföra.
Att tillåta begagnande af vantar eller ylletyg mellan jernbojan
och handen, kunde vara äfventyrlig t för fångens qvarhållande, helst honom
derigenom bereddes lättare tillfälle att göra sig fri. Men ett äa
vigtigare skäl för afskaffande af detta slags fängsel vöre lättheten hvarmed
detsamma kunde missbrukas till tortur, helst afsigten att plåga vore
svår eller omöjlig att åtskilja från den nödiga omsorg väktaren för egen
säkerhet måste använda. — Tvångströjan vore deremot ett både säkrare
och menskligare förvaringsmedel, som, jemte det den hölte fången bunden,
lemnade honom en beqväm kroppsställning, och dessutom tjenade
honom till en ofta behöflig beklädnad.
Öfver denna framställning, hvilken Lag-Utskottet ansett sig böra
gemensamt med Allm. Besv. och Oecon. Utskottet till pröfning företaga,
få Utskotten yttrat att då de så kallade handklofvarne för den fångne
utan tvifvel måste vara ganska plågsamma och derjemte, serdeles vid
inträffande stark köld, kunna medföra fara för hans helsa och lifsamt
då ändamålet med häktning endast är den häktades förvarande, och han
således icke med rättvisa kan underkastas hårdare behandling, än som
lör detta ändamål nödvändigt fordras, synes i de händelser, då säkerheten
för fångens fasthållande icke äfventyras, tvångströjan eller något
annat lika beskaffad! förvaringsmedel böra i stället för handklofvar användas,
och på grund häraf föreslå Utskotten,
att Rikets Ständer må hos Kongl. Maj:t i anderd, anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, i
nåder tillse och förordna, om och i hvilka fall de vid fångvården
hittills begagnade så kallade handklofvar må kunna,
med bibehållande af enahanda säkerhet för häktade
personers förvarande, och utan alltför stor kostnad för
det allmänna, emot något annat lämpligare fängsel utbytas.
Stockholm den 27 December 1834'
Bihang till R. St. Prot. 1S34-
Sami. 2 Afd.
ii:de Häftet.
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, i834.
Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsl-.s Betänkande N:o 4°- *
N.o 4o.
Anlom till Exp.-Utsk. d. i3 Jan. i83s .
Betänkande, i anledning, af väckte motioner, om förändringar
och tillägg i Kongl. Förordningen, angående.
Soclenestämmor och Kyrkoråd af den 26 Februarii
1817.
I dessa ämnen hafva till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet blifvit
remitterade följande motioner:
från Hö"lofl. Ridderskapet och Adeln:
af Friherre Hermelin, August;
från Högvördige Preste-Ständet:
af Prostarne J. M. Svedelius, Mittag, P. P. Svedelius, Ined hvilken
instämt Domprosten Heurlin samt Conlracts-Prostarne Hallström och
örnberg, och af Kyrkoherden Bergvall, med hvilken i hufvudsaken sig
förenat Biskopen Doctor Hedren, Doctor Pettersson, Prosten Lyth och
Comministern Dahlgren ;
från Heil lo fl. Borgare- Ståndet :
af Herr Forssberg;
från Hedervärda Bonde-Ståndet:
af Riksdagsfullmägtigen Johan Wiklund från Vester-.Norrlands Län,
Tvänne af Motionairerne hafva anfört, att ifrågavarande Förordning
redan erhållit åtskilliga förändringar och tillägg, dels genom promulgerade
Författningar, dels genom Kongl. Maj:ts i serskilde mål utfärdade Nådiga
Bref och Beslut; men att, det oaktadt, ytterligare rättelser och förbättringar
skola vara nödige, till beredande hvaraf och på det alla gällande stadganden,
rörande Socknestämmor och Kyrkoråd, må i en Författning vara att
tillgå, Motionairerne föreslagit en fullständig omarbetning af Förordningen,
hvilket uppdrag kunde anförtros antingen den till Kyrko-Lagcns öfverseende
nedsatta Comité eller andra i ämnet kunnige och erfarne män, samt
deras förslag till Kongl. Maj:t ofördröjligen afgifvas, och en förnyad Författning
derefter i Nåder utfärdas.
Bihang till R. St. Prot. 1834 och 1835. 7-.de Sami. 2-dra Ajd. i
i2-te Häftet.
3 Lag* samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utslls Betänkande IV:o 40.
Molionerne afse i öfrigt partiela ändringar eller tillägg i Författningen
och framställningarne härom kunna lämpligen upptagas i samma ordning,
som de Förordningens §§., hvilkas förändring åsyftas.
Stadgandet i i §., att i de Stadsförsamlingar, der Socknestämmor
förut varit brukliga, må de ock på lika sätt hädanefter hållas; i öfverensstämmelse
hvarmed man ansett sig berättigad till den slutsats, att, der
Socknestämmor ej varit bruklige, de ej heller hädanefter borde hållas,
skall hafva af Autoriteter blifvit olika törslådt och vid uppstådd tvist föranledt
stridige beslut, tillförekommande hvaraf och då lämpligast vore, alt
undantagslagar upphäfdes, det blifvit föreslaget att, likasom i Landtförsamlingar,
Socknestämmor i alla Stadsförsamlingar böra hållas,när så nödigt finnes.
Vid a §. är anmärkt, alt den Pastor upplåtne pröfningsrätt af Kronobetjentes
begäran örn Socknestämma förutsätter en erfarenhet och embelsvana,
som hos flere yngre Pastorer måhända saknas, hvarföre det ansetts
böra stadgas, att Kronobetjening antingen skall, för behörigheten af äskad
Socknestämma, sjelf ansvara, eller ock, endast på Konungens Befallnings,-  bafvandes befallning eller reqvisition,, vara berättigad att den erhålla.
I 3;e §. är medgifvet, att frågor , som icke tåla uppskof, må behandlas
å Socknestämma samma dag den på lyses , utan alt till ledning för bedömandet
det blifvit närmare bestämdt, hvilka desse frågor äro och hvilket
ofta skall bero på olika åsigter. Det har, med anledning häraf, blifvit
föreslaget, att hellre, än en afvikelse från alla vanliga förmer skall ega rum,
dylika frågor mätte af Församlingarnes Kyrkoråd upptagas och afgöras,
eller ock behandlas af inom hvarje Församling, i förhållande till dess folkmängd,
för flere år utsedde Deputerade, till hvilka beslutande rätt å Söcknemännens
vägnar vöre öfverlålen.
Den i 4§. antagne grund för rösträttighet vid Socknestämma skall
vid tillämpningen, serdeles i städerne och företrädesvis i hufvudstaden,
vara orättvis och alldeles otjenlig, enär endast fastighetsegare äro tillagde
beslutanderätt; men alla, sorn å landet lefva af capital, löneinkomster
eller andra yrken än åkerbruk å egen jord , samt alla hyresman i städerne
äro betagne till och med rättigheten att sig å Socknestämma infinna, aöie
Cap. Byggninga-Balken stadgar dock, att alla, sorn i Socknen bo, skola
Kyrka bygga och underhålla, och i städerna, åtminstone Stockholm, äro
hyresmän underkastade flere lill Kyrkan utgående afgifter, hvilka vanligtvis
blifvit efter bevillningen beräknade. Genom Kongl. Förordningen dea
18 Sept. 1765 finnes erläggandet af brandvakts-afgift stadgadt såsom vilkor
för hyresmans i Stockholm röstningsrätt vid Prestval och äfven, sedan 1817
Lag- samt Allm. Bes i-’»- och Oeco/i.- Utsh:s Betänkande JV:o /fo. 3
års Förordning utkom, har man funnit sig föranlåten alt, jemväl till af
Autoriteterne äskade Socknestämmor kalla hyresman, hvilka utgöra den talrikaste
delen af hufvudstadens invånare, som till hvarjehanda ändamål och
till ett högst betydligt belopp deltager i försarnlingarnes utgifter. Härvid
har emedlertid de största svårigheter mött alt tillvägabringa lagligen bindande
beslut, utan bestämda och bindande former för omröstning. Det
har blifvit, tili afhjelpande af omförmälde missförhållanden , föreslaget: att
hyresman i städerne måtte tilläggas röstnings- och beslutanderätt å Socknestämmor;
att bevillningen för sistförflulna året vid röslberäkningen borde
tagas till grund, och ett minimum bestämmas, för vinnande af en sådan
rättighet; och att vederbörande skulle inför Pastor eller Kyrkorådet legitimera
sig genom conlributions-sedlarnes uppvisande, före Socknestämman»
på det voterings-längdens uppgörande ej måtte upplaga tiden för öfverläggningen.
Den i 5:e §. Pastor tillagda rättighet, att vid Socknestärnma föra ordet,
har en Motionair ansett böra sålunda inskränkas, att i alla mål, sorn
röra Prestegårds byggnad eller andra angelägenheter, af hvilka Pastor såsom
boställsinnehafvare kan hemta nytta eller skada, Ordförande-befattningen
måtte åt annan af Församlingen utsedd person uppdragas. Pastor bör,
efter Motionairens tanka, i dylika mål betraktas såsom part, och med det
inflytande vid en M.unicipal-öfverläggning, som en Ordförande vanligtvis
eger, skall det ofta vara tvifvel underkastadt, huruvida ifrågavarande ämnen
blifva med tillbörlig oväld behandlade.
I cpe §. har blifvit yrkadt, dels uppliäfvande af stadgandet om Protocollets
uppläsande från Predikstolen, såsom öfverflödigt, då beslutets kungörande
är det egentligen maglpåliggande, dels det tillägg i afseende på
rättegången i mål, som angå Socknestämmo-beslut, att den klagande må
tillförbindas, ej blott att inom föreskrifven tid hos Pastor styrka, det han
anmäldt missnöje behörigen fullföljt, utan ock att inom viss tid anförde
besvär genom påminnelsers afgifvande slutligen utföra, saint att af Konungens
Befallniiigshafvandes Utslag lenina Pastors-Embelet del genom afskrift.
Det skall nu ej vara ovanligt, att Socknestämmo-beslut flere månader, stundom
hela är, sakna verkställighet, och anförde besvär pröfning, i anledning
af den klagandes underlåtenhet att, sedan förklaring inkommit, densamma
uttaga och besvara, eller, i anseende till Pastors bristande kännedom,
om besvär verkligen blifvit anförde,'samt huru de blifvit afgjorde„
för vinnande af upplysning hvarom., Cornmissiornairer,. ofta med dryg. kostnåd,
måste anlitas.
.. • ^
4 Bag- samt Allm. Besv.- och Oecbru- XJlsk'.s Betänkande N:o 4°-
Emot hvad i >:e §. innehåller, om antalet af Ledamöter i Kyrkoråd
och sältet för deras utväljande, har blifvit erinradt, att då Församlingarnes
folklikhet är så högst olika, borde Kyrkoråds-Ledamölernes antal
vara derefter lämpadt, och att i de fall, då stad och landtsockenäro förenade
om en Kyrka, och således måste ega ett gemensamt Kyrkoråd, saknas
föreskrift huru med Ledamöternes väljande bör förhållas. Rättelse i
dessa omständigheter har blifvit yrkad, äfvensom att i släderne KyrkorådsLedamöter
borde nises vid Socknestämma , men ej af Magistraten, ellerock
tillsättas på det sätt hvarje stadsförsamling vid Socknestämma kunde öfverenskomma.
Såsom en utsträckning af Kyrkoråds, i 12 §. bestämda verkningskrets,
har en Motionair föreslagit, att vid de tillfällen, då till, i laga tid
utlyst, Socknestämma inga,'eller färre än fyra Socknemän komma tillstä
des,
och utsatte mål i följd deraf måste uppskjutas till behandling vid ytterligare
sammankomst, Kyrkorådet i församlingen måtte ega att dylika
mål upptaga och med Socknestämmas rätt afgöra, hvarigenom uppehåll och
deraf följande olägenheter skulle förekommas; dock borde med beslutet,
om det ej skulle förlora sin kraft och verkan, förfaras på sätt 9 §. om
Socknestämmo-protocoll och beslut föreslu ifver.
Bland de i 1 3 §. omformälde tvångsmedel, af hvilka Kyrkorådet eger
sig begagna, för ali bereda hörsamhet åt sina kallelser, skola vitén vara
mindre lämplige, enär de personer, hvilkas inställelse för Kyrkorådet är
nödig, oftast äro både i moraliskt och ceconomiskt afseende af den art, alt
de antingen förakta bötesansvaret eller ock sakna tillgång till gäldande af
hvad dem ådömes, i följd hvaraf mycken tidsutdrägt och flera öfverflödiga
sammanträden för Kyrkorådets, i en vidsträckt församling på långt
afstånd boende och spridda Ledamöter inträffar. Till vinnande af en
skyndsammare och mera ändamålsenlig behandling af desse ordningsmål,
har derföre blifvit föreslaget, att, sedan böter blifvit någon för försummad
inställelse en gång ålagde, Kyrkorådet derefter må ega att påkalla Magistratens
eller Kronobetjeningens handräckning, för alt få den tredskande
med tjenlige medel inställd.
Hvad sålunda anfördt och föreslaget blifvit hafva Utskotten till gemensam
pröfning företagit, och dervid funnit en fullständigare lagstiftning
i omformälde ämnen vara af behofvet högligen påkallad. För närvarande
finnes ingen Lag, utan endast sedvänja, till grund för omröstning å Socknestamraor
i städerne, likasom föreskrift saknas, rörande Socknestämmor och
Kyrko
-
Jtflg’'- tmmt Zdllm. Bc»v.~ éc% Oecon.~ Utsk:s Betänkande N:ö /fö. 5
Kyrkoråd samt desse myndigheters constituerande i de Församlingav, som
utgöras af både städer och hemman å landet, hvarförutan åtskillige ändringar
i nu gällande stadganden torde erfordras* men då Utskotten sakna
kännedom om de olikartade plägseder och förhållanden, som i förenämnde
afseende, inom städerne för närvarande ega rum, oeh ej äro i tillfälle
att härom inhemta upplysning eller att uppgöra förslag till Författning, hafva
Utskotten, till ändamålets vinnande, ansett lämpligast vördsamt
hemställa,
att Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t, efter Stadsförsamlingarnes hörande!,
åt Comiterade för Kyrko-Lagens öfverseende eller åt andre
sakkunnige män i Nåder uppdraga utarbetandet af förslag till en
fullständig Författning, angående Socknestämmor och Kyrkoråd i
städerne och å landet, samt berörde förslag, till Rikets Ständer.»
bedömande, låta å nästa Riksdag i Nåder framlägga.
Stockholm den ja Janjuarii i835,.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet , 1835.
Lng- samt Allm. Besv. ock Oecon.-Utthotmis Utlät inde Nio
i
IsT;o 4r.
Ankom till Exp -Utsk. den 20 Jan.
Utlåtande öfver anmärkningar vid Utskottens Betänkande, N:o 20,
i anledning af Kongl. May.ts Nådiga Proposition, angående
det vid sista Riksdag framställda förslag till en ny Stängsel-Förordning.
Samtlige Riks-Stånden hafva till Utskotten återförvisat omförmälde
Betänkande på grund af dervid gjorde anmärkningar.
Hos Häglof, Ridder skåpet och Adeln:
af Herr Grefve Idom, Herr Ulfsparre och Herr Hjärne.
Hos Högvördige Preste-Ståndet:
af Herr Prosten Rosen, Herr Doctor Bexell, Herr Prosten Agardh.
Herr Professor Grubbe, Herr Doctor Nibelius, Herr Dom-Prosten Heurlin,
Herr Contiacts-Prosten Svedelius, Herr Doctor Grenander, Herr Biskopen
af Wingård, Herr Prosten Ödman, Herr Doctor Grevillius , Herr Doctor
Björkman och Herr Contracts-Prosten Nordin.
Hos Hällöf. Borgare-Ståndet:
af Herr Rubin, Herr Santesson, Herr Linderholm, Herr Sahlin3 Hett'
Petre, Herr Olbers och Herr Friis.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet:
af Anders Danielsson från Elfsborgs Län, vice Talmannen Jon Jonsson,
Peter Jönsson från Jönköpings Län, med hvilken flere Ledamöter sig
förenat, Sven Heurlin från Kronobergs Län, Nils Persson från Södermanland,
uti hvars anförande åtskillig® Ledamöter instämt, Anders Ericsson från
Örebro Län, Lars Hansson från Bohus Län, Botvid Jonsson från ÖstergÖlhBih,
tili R. Sr. Prot. i83J 1835. * Sami. 2 Ajch
i3:d.e Häftet. t
2
Lag- samt Allm. B: sv. och Occon.-JJi skottens U, hit an de N’,o 4r.
land, Nils Insulin från Stockholms Län, Johan Ericssoti från Stora Kopparbergs
Län, Olof Olsson från Östergöthland, Anders Andersson från Vesterås
Län, Nils Magnusson från Calmar Län, Gustaf Apelqvist och Olof
Jeppsson från Blekinge, Nils Månsson från Malmöhus Län , hvars yttrade
tanke flere Ledamöter förmält sig gilla, Anders Olsson från Stora Kopparbergs
Län, Jan Peter Jansson från Stockholms Län, Hans Jansson från
Elfsborgs Län, Peter Ekebonij Anders Andersson och Johannes Christoffersson
från Skaraborgs Län, Lars Larsson från Elfsborgs Län, Nils Strindlund
från Vester-Norrland , Lars Larsson från Skaraborgs Län, Peter Persson
och Johan Andersson från Jönköpings Län, Olof Lindbeck från Halland och
Anders Brisman från Skaraborgs Län.
De framställda anmärkningarne kunna hufvudsakligen uppfattas under
följande punkter;
i:o att i ett land, der så olika Ioeal-förhållanden inom serskilda provinccr
förekomma, sorn i Sverige, det vöre olämpligt, att utfärda en Stängsel-Författning,
att gälla för hela Riket, utan borde för hvarje provinee en
serskild för densamma passande Stängsel-Lag stiftas;
a:o att målet icke inom Utskotten skall erhållit den fullständiga behandling,
som ämnets vigt syntes fordra, helst de i Betänkandet förekommande
skäl för afslag å den Kongl. Propositionen icke i någon måtto skola
vara tillfredsställande, hvadan med åberopande, sä väl af högstberörde
Nådiga Proposition, Högsta Domstolens Utlåtande i ämnet och de af LagComitéen
i motiven tili 5 Cap. Byggn.-Balken af Civil-Lag-Förslaget angifne
skäl, som den af Herr von Strussenfelt afgifne vid Betänkandet fogade
reservation, är vordet yrkadt, att Författnings-forslaget, med de modifiealioner
nämnde reservation innehåller, måtte af Rikets Ständer antagas;
varandes för att ytterligare ådagalägga olämpligheten af hemmantalets bibehållande
såsom stängsel-delnings-grund anförd t r
dy att i sådant fall skulle stängsel-skyldigheten för ett hemman, sorn
icke förändrar egare, förändras hvarje gång ett tillstötande hemman klyfdes,
styckades eller förenades med ett annat hemman. Häraf skulle vara
tydligt, att hvarken hemmantal eller någon annan qvantitet, som beror af
arean, bör såsom bestämmande rättsgrund antagas, helst den ene grannens
skyldigheter aldrig borde ställas i beroende af den andres godtycke. Det
läge i sakens natur, att stängsel-skyldigheten mäste mätas efter en helt annan
qvantitet än arean, nemligen efter rågångens längd. Hade ett hemman
fått längre rågång jemförelsevis med dess area, hade det visserligen fått ett
större onus, än ett annat lika storf hemman med mindre rågång, men det
-
Lav- samt Allm. Be sv. och Oecon-TJt skotten! 1] tint aude Nio f\t.
3
ta kunde ej hjelpas med en Stängsel-Lag, ulan genom en Skiftes-Förordning,
som åsyftade egors största möjliga sammandragning, och följaktligen rågångssträckans
minskning; att olikhet hemman emellan icke desto mindre komme
att finnas, kunde lika litet förekommas, som att hemman med lika mantal
äro med hvarannan i andra afseenden elika;
b} att, om man opartiskt jern förde ilen nu gällande gamla och den
föreslagna nya principen för stängsel-delning med hvarandra, måste det
medgifvas, atL den förra vid forsla påseendet föreföll ganska lämplig och
hillig, helst den af tvänne grannar, sorn hade en större egendom än den
andie, tycktes hafva en större fördel af hägnaden, som för honom
skyddade en större egorymd, äfvensom han borde hafva en större
förmåga och tillgång alt underhålla hägnaden. Denna skenbara billig
het
skulle likväl vid en närmare undersökning försvinna. Att hägnaden
för den större jordegaren fredade ett större område, skulle visserligen alltid
vara grundadt, om lian alltid hade sina egor i ett stycke, hvilket ej
vore deladt i mindre afdelningar, åtskiljde genom mellanhägnader. Men
della inträffade sällan eller aldrig. För att rätt sköta sin jord och deraf
draga all möjlig fördel, nödgades man vanligtvis afdela den i flere mindre
stycken, hvilka genom hägnader måste fiån hvarandra åtskiljas. Derigenom
inträffade det ofta, att det stymke af en större jordegendom, som låga
ytterst och gränsade intill något stycke af en mindre jord-egendom, icke
vore till vidden större än det senare , och att följaktligen hägnaden dem
emellan icke för den större jord-egaren f; eda de en större vidd, än för den
mindre. Härtill komme vidare, att en större egendom, just derföre att den
är större, vanligtvis mäste gränsa intill Jlere smärre, hvaraf följde, att, örn
dess stängsel-skyldighet mot hvar och en af dessa skall bestämmas elter
hemmantal, luåste total-beloppet af dess stängsel-skyldighet mot alla de 0111-  gifvande egendomarne tillsammans ofta blifva större, än billigheten syntes
medgifva. Dessutom borde det ej lemnäs obemärkt, att, om hemmantalsprincipen
antages till grund för stängsel-skyldigheten, mäste denna skyldighet
till sin vidd komma att bero af åtskilliga tillfälliga och ombytliga förhållanden
, och följaktligen vara underkastad lika tillfälliga förändringar.
Det en gång gifna hemmantalet vore ej för alla tider oföränderligen bestämdt,
och i fall delta underginge förändring, måste enahanda förhållande
inträffa i afseende på stängsel-skyldigheten. Äfven hvad billigheten beträffade,
skulle det böra erkännas, att, då en jordegare, i fall det ej gåfves
något borgerligt samhälle, som bestämde och fördelade stängsel-skyldigheten
mellan grannar, tilläfventyrs vore tvungen att ensam hålla hägnad om
-
4
Lag- samt■ Allm, Besv.- och Oecon.-TJrsköttens Utlåtande N:d 4f,
kring liela sin egendom, om den vore på alla sidor omgifven af ännu ouppodlad
jord, bebodd af boskaps-egare, hvilkas betande hjordar endast skulle
ofreda hans egor, så kunde han inom det borgerliga samhället icke billigt
vis begära bättre vilkor, än att, om han sjelf hägnade hälften af sin
åker- och ängs-jords yttre gräns-linea, finge han den andra hälften hägnad
genom grannarnes försorg;
3:o att den af Utskotten föreslagna skyldighet för egare till skog och
utmark, att mot in-egor taga del i stängsel, vore byggd på en falsk grundsats,
och orättvis, serdeles i de händelser, då utmarks-egaren icke af hägnaden
har någon lindel. Oui ett sådant deltagande skulle ega rum, borde
fråga derom icke uppstå i andra fall, än då utmarken vore af hattie beskaffenhet,
och icke i någon händelse kunna utsträckas derhän, att Häradsoch
Lands-Allmänningar skulle förpligtas, att hålla hägnad emot egare eiler
innehafvare till derå gjorde intägter. I öfrigt vore den grund Utskotten
för deltagnings-skyldighet i dylik stängsel angifvit, nemligen pförmedladt
hemmantal, högst otjenlig, emedan den följd i tillämpningen deraf
skulle uppkomma, att om ett halft oförmedladt hemmans in-egor motte utegorne
till ett från helt till halft förmedladt hemman, skulle ut-egorne få
stänga dubbelt emot in-egorne, hvilket vore en ytterlighet, som torde medföra
allmän obelålenhet.
I motsats emot hvad här ofvan blifvit anfördt för antagande af den
så* kallade liälften-delnings-grunden, äro hos Högvördig Preste-Slåndet och
Hedervärda Bonde-Ståndet åtskilliga framställningar gjorde/, sorn åsyfta vederläggning,
ej mindre af berörde skäl än af de grunder, sorn i öfrigt lill
stöd för den 113m delnings-grunden blifvit åberopade; hvarförutan RiksdagsFulimägtigen
Daniel Danielsson från Örebro Län*, under förmälan, att han
icke å sine mot Kongl. Majrts Nådiga Proposition, uti väckt motion, framställde
anmärkningar erhållit svar, upprepat samma anmärkningar och begärt
LTlskottens Utlåtande deröfver.
Likaledes har Botvid Jonsson från Östergöthland yrkat,, att 1802 års
Stängsel-Förordning måtte bibehållas, med rättelser och förändring i dessa
delar:
a') I de der orden in- och ut-egor eller åker y ängj skogj ut
mark
och beteshage förekomma^ böra desse utbytas emot orden: in- och afnösnings-jord.
b7) b $' bör upphäfvas och i dess ställe följande stadgande införasr
stängsel-skyldigjiet bestämmes byar emellan efter hemmantal och /ordens
L<ig“ samt Ailm. Best), och Öecon.-Utskottens Utlåtande Ni§ 4r
-
5
beskaffenhet. Inrösningsjord eller sådan, sora med egarens verkliga fördel
dertill användas kanj hälle hägnad allena emot afrösnings-jord. Yppas
tvist om jordens beskaffenhet och skyldighet att slänga, yttre sig deröf ver
gode män, på grund af jordens godhet och den större eller mindre fördel,
hvardera jordegaren af stängseln erhålla kati. Nojés endera eller bägge
icke deråt, skilje egodelnings-rälten dem emellan å den dag Ordföranden
efter skedd anmälan utsatt och kungöra låtit,
cf 6 §. borde rättas sålunda:
Emellan grannar och delegare inom samma by, gård eller hemman,
der storskifte till efterlefnad ännu fortfar etc.
df Vid sistnämnde §. borde följande tillägg inforas:
1 yttra rågången och emellan hemman eller jordandel med serskild
numer, samt uti skillnaden emellan in- och afrösnings-jord, gärde by, der
skifte är efter delnings-gr unden, vare sig stångfall, öresland eller dylikt.
Ar hemman eller jord-andel ytterligare skiftad, delen egarne hägna ds ig emellan
efter den jord-andel, en hvar innehar.
Till bemötande af dessa anmärkningar få Utskotten anföra:
Hvad angår den i i:sta punkten yttrade mening, att serskilda Stängsel-Författningar
för olika Provincer inom Piket borde stiftas, torde emot
antagande af ett sådant förslag kunna invändas:
af att gemensamma Stängsellagar för hela Riket varit gällande allt
^sedan 1442 **rs Uands-Lag lill efterrättelse utfärdades;
bf att landets omvexlande beskaffenhet af skogsbyggd, bergsbyggd och
slättbyggd ofta visar sig större, om olika trakter inom samma landskap med
hvarannan jern förås,- än vid jemförelse emellan local-förhållandena uti serskilda
landskap;
cf att i följd häraf gränserne emellan Rikets provincer icke utgöra
någon tillförlitlig grund för bestämmandet af de Districts områden, inom
hvilka en serskild Lag borde gälla till efterlefnad, utan skulle indelningen
af Districten, så vida ändamålet ville vinnas, ordnas endast efter de skilj—
agtigheter, som uti jördens läge och beskaffenhet sig förete;
df att således antalet af de serskilda Stängsel-Lagarna eller åtminstone
af de serskilda Districten, der olika stadganden borde tillämpas, skulle
blifva utomordentligt stort, hvilket åter ofelbart uti Lagskipningen skulle
medföra vacklande och osäkerhet, som kunde medföra betänkliga verkningar;
ef
att slutligen oöfver vin lief liga1 svårigheter skulle mota vid bestäm
-
6
Lag- samt Allm. Besv. och Oecon.-U skottens Utlåtande N:o 41’
mande af stängelskyldigheten uti gränserne mellan de områden, der olika
Lagar voro gällande, emedan, om vitsordet att erhålla stängselbiträde samt
delningsgrunden på hvardera sidan om gränsen voro olika, någon regel svårligen
lärer kunna angifvas, hvarefter stängselskyldigheten skulle fullgöras;
och på grund häraf samt då Utskotten icke kunnat inse om eller
hvilka fördelar genom förslagets antagande skulle vinnas, tillstyrka Utskotten,
att detsamma må utan afseende lemnäs.
Innan de i 2:dra punkten upptagne anmärkningar besvaras, torde det
höra erinras, alt det Rikets Ständer förelagda Lag-förslaget ytterst hvilar
på två serskilda grunder, nemligen: bestämmelsen om och i huru vidsträckt
måtto jordegare må ega vitsord, att af granne fordra biträde till hägnad,
samt grunden hvarefter hvarderas deltagningsskyldighet i stängseln bör
mätas.
Om vitsord alt stänga, sådan denna rättighet är vorden bestämd i 5
Gap. Byggninga-Balken och Kongl. Förordningen den 9 Februarii 1802,
jern föres med hvad Författnings-förslaget i enahanda hänseende innehåller,
är det klart, alt slängselvitsordet, enligt det senare, skulle utsträckas att
gälla i tre fall, der detsamma hitintills icke egt rum, nemligen:
a') då ouppodlade egor möta inegor;
b^ då Kronans en del lägenheter samt Lands- eller Härads-allmänningar
och grufvuskogar möta enskildes egor, i hvilken händelse enskild
man likväl icke skulle ega tvinga Kronan eller menighet, som begagnade
nämnde skogar, att hägnad upprätta; och
c) då innehafvare af utjord och urfjäll vill genom hägnad skilja sin
egendom från angränsande egor.
Af dessa nya bestämmelser hafva Utskotten till antagande föreslagit
den första och förbigått de två senare, men då Utskotten vid besvarande
af tredje anmärkningspunklen återkomma till frågan om liägnadsskyldighet
der utegor möta åker och äng, torde det göra tillfyllest att nu redovisa
för de grunder, som föranledt Utskottens beslut, alt icke tillstyrka stängselvitsordets
än ytterligare utsträckning.
Att tillägga Kronan för dess Parker, Djurgårdar, Allmänningar, samt
menigheter för deras Lands- och Härads-allmänningar m. m., rättighet att
af angränsande jordegare fordra hägnadsbiträde, vore visserligen, i synnerhet
om skyldigheterne blefve enahanda å ömse sidor, fullkomligt lika rättsenligt,
som att åt enskilde personer, hvilkas egor tillgränsa hvarannan, öfverlemna
en sådan rättighet, men så vida Kronan och menigheterne skul
-
Lag- samt Allm. Eero, ock Oecou.-Ltskottevs UMande N;o 4r*
7
le Kunna sältas i tillfälle alt begagna denna förmon, vore oundvikligen nödigt,
att en annan delningsgruud än hemmantalet bestämdes, ty berörde
skogar och lägenheter äro icke till mantal satte, och hemmanlals-åsättande
efter vanliga skattläggnings-methoder lärer svårligen kunna verkställas, åtminstone
icke utan öfverdrifna kostnader, föga motsvarande förmenen af
stängselbiträde; vid hvilket förhållande Utskotten ansett denna fråga höra
helt och hållet bero af den nya delningsgrundens antagande eller förkastande,
hvarom en i allmänhet gjord erinran i Betänkandet förekommer.
Hvad åter angår frågan, huruvida innehafvare af utjordar och urfjällar
borde tilläggas vitsord att stänga, hafva Utskotten trott samma skäl,
som för deras uteslutande från den allmänt medgifna rättigheten, vid utfärdande
af 1802 års Stängsel-Förordning, gjort sig gällande, nemligen den
osäkra grund, hvarefter deltagnings-skyldigheten i bågnad för utjord och urfjäll,
för närvarande och så länge hemmantalet fortfar att vara allmän clelningsgrund,
bestämmes, samt omsorgen att skydda delegare i en hy för följ—
derne af en utom densamma boende jordegares godtycke, jemväl hädanefter
höra verka till bibehållande af ifrågavarande inskränkning, hvilken, efter
Utskottens omdöme, icke med fördel kan upphåfvas, så vida icke deiningsgrunden
i och med detsamma forändras.
Då således utsträckningen af slängselvitsordet i nämnde hänseenden
heror pä antagande af den föreslagna nya delningsgrunden, synes denna
företrädesvis förtjena en uppmärksam granskning, och anmärkningarne om
ofullständighet i behandlingen af ämnet samt om de icke tillfredsställande
skäl Utskotten skola anfört för afslag å Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
Jära egentligen vara riglade mot den del af Betänkandet, som vidrör denna
hufvudfråga. Förmodligen har man väntat, att Utskotten skulle ingå i
vederläggning af alla de skäl, så väl Lag-Commite'en som Kongl. Majrt uti
dess vid sistlidne Riksdag aflåtne Nådiga Pi oposition uppställt, för att ådagalägga
olämpligheten af hemmantalets bibehållande såsom delningsgruud
samt rättvisan och ändamålsenligheten af den så kallade hälftendelningsgrunden.
Ehuru billig denna önskan än må synas, äro Utskotten icke destomindre
lika litet nu som förut i tillfälle att densamma uppfylla, af orsak
alt en sådan vederläggning, efter Utskottens omdöme, icke ens är möjlig. I
theoretiskt hänseende måste förslagets företräden medgifvas, så val för dess
enkelhet och rättsenlighet, som för dess öfverensstämmelse med nu gällande
Skiftes-Författningar — egenskaper, hvilka icke i lika hög grad kunna
tillerkännas Kongl. Förordningen den 9 Febr. 1802. Det är också icke i
8
Lflg- samt Allm. Bes®, och öecon Ut skottens Utlåtande N\o 4 s.
detta afseende, utan endast beträffande dess practiska användbarhet Utskotten
hysa betänkligheter. En påtaglig verkan af hälftendelnings-grundens
antagande vore en minskad liägnadsskyldighet för egare till större och en
ökad för egare till mindre jordegendomar, ömsorgen om de senares bästa
vore icke med tillbörlig noggrannhet iakttagen, om dem skulle påbördas förökning
i ett besvär, hvilket jemförelsevis för dem är mera tryckande än
för de förstnämnde. Den mindre jordbrukaren, vanligtvis obemedlad, skulle
ofta icke utan känbar uppoffring och stundom alldeles icke förmå fullgöra
sin stängselskyldighet, utan lill äfventyrs endast af denna orsak tvingas
att afträda den ringa jordlott, som var påräknad för hans och hans familles
uppehälle.
En annan olägenhet skulle jemväl uppkomma genom den nya delnings-grunden,
nemligen att jordegare, som vid egodelning erhållit antingen
sämre jord till större rymd, eller ock flere serskilda lotter, äfven skulle få
en ökad stängsel-skyldighet. Att, på sätt man velat påslå, denna olägenhet
skulle genom egoskifle kunna afhjelpas, torde vid närmare eftersinnande
finnas osannolikt, helst den fullkomligaste Skiftes-Författning icke kan förändra
jordens natur eller förekomma, att icke lika högt uppskattade egendomar
ofta måste utläggas i olika stora skiften. Den enda utväg, som i detta
fall kunde vidtagas, vore alt uti jord gifva ersättning för den större
liägnadsskyldighet, som åtföljde den vidsträcktare areala vidden eller! det
större antalet skiftem; men ett stadgande i denna syftning skulle oundvikligen
stödjas på en helt annan grund än på den såkallade liälftenprincipen
och vara lika fremmande för Författnings-förslaget som för den gamla
Stängsellagen.
Det har icke undfallit Utskotten, att hemmantalet utgör en ganska
osäker måttstock för fördelningen af hägnadsbesväret, mången gång ledande
till ojemnheter, och stundom jemväl till obillighet, men om olägénheterne,
som äro oskiljaktiga från den nya och gamla delningsgrunden med hvarannan
jemföras, torde den enas eller andras företräden icke vara serdeles
öfvervägande, och då en stor del allmänna besvär utgå efter mantal samt
folket vant sig att derefter i allmänhet mäta sina rättigheter och skyldigheter,
hafva Utskotten ansett hemmantalet jemväl hädanefter böra såsom
stängseldelningsgrund bibehållas.
Att ingå i granskning af Författningsförslagets serskilda föreskrifter,
sedan Utskotten ogillat delningsgrunden, i hvilken omständighet samma förslag
-
9
Lag- samt Ailm. Besil. or/z Oecon.-Utskottens Ut Ut ande N:o 4 r.
slag hufvudsakligast skiljer sig från nu gällande Lag, vore helt oclt hållet
utan ändamål,, hvadan Utskotten öfvergå till de i 3:dje punkten framställde
anmärkningar.
Det har blifvit anfördt, att den föreslagna skyldigheten för utmarksegare
att hålla hägnad emot inegor skulle hvila påv en falsk grundsats.
Vöre detta påstående rigligt, skulle grundvalen för nu gällande Stängsel-lag
äfven vara falsk, ty samma rättsbegrepp, som bestämmer skyldigheten
för grannar, alt hålla hägnad, der skog och utmark möta skog och
utmark, eller der inegor gränsa till inegor, utgör jemväl grunden för det
föreslagne stadgandet. Ehvad man, lika med Lag-Comileen, vill härleda
stängselskyldigheten från begreppet egande-rätt, eller, såsom dess vedersakare
yrka, att den ömsesidiga nyttan grundar nämnde åliggande, stannar man
vid uppgifvande af den allmänna regeln uti enahanda resultat, nemligen,
alt vitsord, att af granne fordra biträde till hägnads upprättande,, bör ega
rum. Om detta medgifves, hade skälen bort vara framlagda, hvarföre icke
ömsesidig slängselskyldighet bör linnas, der åker och äng möter utmark, då
den gäller, der lika beskaffade egor angränsa hvarannan. Sådana skäl äro>
icke uppgifne, förmodligen af anledning att de i sjelfva verket icke kunna
uppsökas, ty lika billigt det är att utmark, af hvad värde och beskaffenhet
den är, skall hägna emot utmark, lika billigt är det äfven att slik mark
skall fullgöra enahanda skyldighet, då den möter åker och äng. Bä' detta
förhållande, efter Utskottens tanka, ligger för öppen dag, torde några ytterligare
motiv icke behöfva anföras för Utskottens tillstyrkande:
att ifrågavarande anmärkning må utan afseende lemnäs.
Utskotten hafva icke föreslagit, liksom det icke heller genom någon
Lag - eller Författning lärer vara stadgadt, alt innehafvare af intägter på
Lands- eller Härads-ailmänningar ega vitsord att stänga emot inleressenlerue
i dessa skogar, hvadan yrkandet om allmänningars fri ka Ilande från sådan
stängsel-skyldighet torde böra förfalla.
Deremot erkänna Utskotten rigtigheten af den anmärkning, sorn blifvit
framställd emot den föreslagna delnings-grunden för stängsel, då skog
eller utmark möta in-egor, ty det är ostridigt, att egare lill förstnämnde
slags egor, som gränsa till ett förmedladt hemmans in-egor, olla
skulle nödgas hålla en större andel uli stängseln, än som vore med
billighet öfverensstämmande. Men då Utskotten ansett hemmantalet böra;
bibehållas såsom allmän delnings») und , och det vöre hvarken verkställbart
elier lämpligt, att för ifrågavarande händelse antaga en serskild
måttstock för fördelningen, måste hemmantalet såsom sådan, jemväl här biifåhiing.
till It Stt Brot. 1.834 oc/i 1835T, T Sami. 1 AfiL
lij.di: flit £ te L. _2>
Jtrtg- tittut Ailm. Bern. och Qeccn.-Vtsköttens Utlåtande IM',o 4r» *o
behållas, För atl likväl förekomma ofvan berörde olägenhet, och, så vidt
möjligt är, åstadkomma en hillig fördelning af hägnads-besvärel, hafva Utskotten
trott sig böra föreslå, att egare till skog eller utmark , sorn möta
in-egor, bör endast tili en tredjedel af hvad på honom efter oförmedladt
hemmantal belöper i sådan stängsel deltaga. I följd häraf skulle redactionen
af förslaget till Författning i ämnet rättas på följande sätt:
Jemte rict 5 §. i Kongl. Förordningen, angående stängsel-skyldigheten
ilen () Febr. 1802 förklaras till ail kraft och verkan upphäfven, varder härmed
förordnadt, att uti frågor om stängsels upprättande och underhållande
emellan byar och enstaka gårdar, eller emellan delegare inom samma by,
der skog, utmark eller beteshage gränsar emot Aker eller äng, skall egare
till berörde ut-egor, utan afseende på deras beskaffenhet eller brukningssätt,
i sådan stängsel deltaga till en tredjedel af hvad på honom efter oförmedladt
hemmantal skulle belöpa.
Beträffande Riksdags - Fullmägligen Daniel Danielssons yrkande, alt
Utskotten måtte till besvarande upptaga de af honom nli vackt motion framställde
anmärkningar, få Utskotten yttra, att som alla dessa anmärkningar
äro rigtade emot de serskilda föreskrifterna uti Författnings-förslaget, men
dessa, på sätt förut är vordet an tyd t, icke kommit att blifva föremål för
Utskottens granskning, så lärer något vidare besvarande å Daniel Danielssons
motion icke erfordras.
Hvad slutligen angår de af Botvid Jotisson gjorda förslag till ändringar,
tillägg och rättelser i Kongl. Förordningen den g Febr. 1802, få Utskotten,
med erinran, att ändring i 5 §. af berörde Nådiga Förordning redan
är vorden föreslagen oell grunderne derföre angifna, vördsamt anföra ,
dels att de uppgifna redactions-förändringarne, utan att leda till det åsyftade
ändamålet, öfverensstämmelse emellan Skiftes-Stadgan och Stängsel-Förfaftningen,
endast skulle medföra osäkerhet och svårigheter vid tolkningen och
tillämpningen af den senare, dels ock att antagande af tre serskilda delning.
s-grunder, hemmantal, jordens beskaffenhet och samma delnings-gruncl
sorn gäller vid egoskifte, ofelbart skulle i verkställigheten möta o öfver v innerliga
binder; vid hvilket förhållande Utskotten hemställa,
om icke Botvid Jonssons omförmälda framställningar må lemnäs
utan bifall.
Slockholm den i4 Jan- 1835.
Reservation;
Emot föreslående Utlåtande reserverade sig Herr Hjärne.
STOCKHOLM, i8’35> hos J. Ä, Wumeit,
Lag- samt Allm. Bcsv.- och Oecon.-Utsk. Betänkande N.-o 4a.
t
N:o 42.
Ankom till Exp.-Utsk. den 29 Januari),
Betänkande, i anledning af väckt motion, om utfärdande af
en allmän Boställs-, Byggnads- och Husesyns-Ordning.
Uti elt till Höglofl. Ridderskapet och Adeln ingifvet, till Lag-Utskotlet
remitteradt Memorial, har Friherre Cederström, Jacob, anfört, att Husesyns-Ordningen
för Arméens och de serskilde Författningarne, rörande Civile
och Ecclesiastique Boställen samt Kronans öfrige bebyggde lägenheter,
dels locale, dels af allmän beskaffenhet, äro otjenlige: och att, i afseende
på Armeens boställen, förslag till en förändrad Husesyns- och Boställs-Oidning
är under Kongl. Maj:ts pröfning; men då det som, rörande
byggnaders beskaffenhet och underhåll å Militiae-boställen funnes ändamålsenligt
och nyttigt, jemväl måste vara det för Civile och Ecclesiastiqueboställen,
derå byggnader af innehafvare eller brukare skola underhållas,
likasom för Kronans öfrige bebyggde lägenheter, har Motionairen
»uselt sig böra föreslå, att en allmän Byggnads- och Husesyns-Ordning, i
stället för de partiela Författningarne, måtte utfärdas; till grund för hvilket
förslag, i afseende på detailerne, jemväl blifvit åberopadt Herr Friherrens
och en Kammar-Collegii Ledamots serskilda yttrande, som åtföljde
bemälde Collegii till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga Utlåtande öfver
förslaget till en ny Militias-Boställs-Ordning, hvilket yttrande funnes motionen
bifogadt.
Häraf inhemtas, att Herr Friherren, med antagande af ofvanberörde
grundsats, att samma stadganden böra vara lämplige för Kronans alla boställen
och lägenheter, ansett en allmän Byggnads- och Boställs-Ordning
böra innefatta föreskrifter i afseende på:
1:0 Abyggnadens storlek och beskaffenhet, lämpad efter lägenheternes
årliga afkastnings-qvantitet, hvarom undersöknings-instrument,* jemte
förslag till byggnadernes storlek och beskaffenhet skulle af Syne-Rätt uppgöras,
för att, efter pröfning hos Konungens Befallningshafvande, ingå till
vederbörande Collegium, som detsamma skulle insända till Öfver-Intendents-Embetet,
hvarest, på grund af förslagen, så vidt de godkändes, ritningar
och byggnads-förslag borde upprättas och derefter jemte Collegii
utlåtande Lill Kongl. Maj:t öfverlemnas.
2:0 Byggnadsskyldighetens fullgörande, hvilken bestämmes af Syne
Bihang
till 11- St. Prot. 18 3 4 och 1835. 7 Sami. a Afd. 1
i4-'de HäJ-tet.
1
Lag- samt Allm. Besv. och Oecon.-Utsk. Betankande IV.o 4».
Rätt, efter byggnadernes värde och varaktighet, beräknad med häusigt till
byggnads-materialiernes beskaffenhet, uti antal år, som, dividerade uti värdes-summan,
visa årsbidragets belopp. Detta, förvandladt i spanmål eller
annan lägenhetens persedel, utgöres efter årets markegångspris. Desse årliga
bidrag erläggas, vid Armeens boställen till Regementenas BoställsCassor
under Boställs-Directionernes förvaltning: för Ecclesiastique lägenheter,
till Consistoriernes förvaltning i der för ändamålet bildande Cassör:
lamt för Civila boställen äfvensom för Kronans öfrige lägenheter till Bosftälls-Direclioner,
som för dem skulle bildas, under Konungens Befallningshafvandes
tillsyn. Anslag till nybyggnader från desse fonder uppföras
årligen på förslag, för följande året, hvilka,, sedan de blifvit af Öfver-Intendents-Embetet
granskade, genom vederbörande Collegium, jemte
dess utlåtande, insändas till Kongl Majrts fastställelse, hvarefter verkställigheten
besörjes af Boställs-Directionerne, eller, för Ecclesiaslique boställen,
af Consistorierne.
3:o Reparationer. Desse åligga innehafvare och brukare: ordningen
dervid bestämmes af Syne-Rått: tillsynen öfver verkställigheten tillkommer
Konungens Befallningshafvande och Regements-Chef jemte BoställsDirectionen
för Militiae-boställen; Konungens Befallningshafvande och Consistorium
för Ecclesiastique, samt Konungens Befallningshafvande och Boställs-Direction
för Civile boställen och andre Kronolägenheter. Besvär i
sådana mål upptagas af Konungens Befallningshafvande, fullföljas derifrån
hos vederbörande Collegium samt vidare hos Kongl. Maj:t.
4:o Inventarier, der sådane finnas, som lägenheten tillhöra, böra af
innehafvare eller brukare vårdas och städse vidmägthållas. De beskrifvas
och uppskattas i värde af Syne-Rätt. Frågor derom upplagas och fullföljas
i den ordning nästföregående punkt stadgar.
5:o Hiijden pröfvas och bedömes af Syne-Rätt. Frågor derom fullföljas
på sätt 3:dje punkten innehåller.
6:0 Odlingar och förbättringar undersökas och beskrifvas af SyneRätt.
Frågor om rättighet dertill eller ersättning derföre pröfvas af Konungens
Befallningshafvande och Regements-Chefen gemensamt för Militiae-,
af Konungens Befallningshafvande och Consistorium för Ecclesiastique
och af Konungens Befallningshafvande ensam för Civile boställen
och Kronans öfrige lägenheter, samt underställas derefter vederbörande
Collegii fastställelse. Besvär i desse mål anföras hos Kongl. Maj:t.
7:0 Oeconomiska besigtningar och laga syner, som hållas på inneliafvares
eller brukares bekostnad. Besigtningar förrättas hvart tredje
år och der emellan, så ofta det af vederbörande pröfvas nödigt, å Militiae
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Oeeon.- Ultk. Betänkande N.o 4»-
3
lägenheter af Regemenls-Skrifväre och Auditeur med 2:ne Nämndemän, i
närvaro af Regementets fullmägtig eller brukare; ä Ecclesiastique och
Civile boställen samt öfriga Krono-lägenheter af Krono-Fogde och arne
Nämndemän, likaledes i närvaro af brukare samt Consislorii- eller Krono-ombud.
Laga Syner hållas hvart tionde år af första domstolen i OTten, der
lägenheten är belägen, hvarvid dom uti rättsfrågor och utslag i oeconomiske
ärenden bör serskildt meddelas, i anseende till den olika myndighe*
ter tillkommande pröfning af desse frågor, då klagan öfver besluten an
föres.
I anledning af vid besigtning förekomna serskilde förhållanden, ege
vederbörande uppsigthafvande myndigheter förordna laga Syn, innan förenämnde
tio år tilländagålt. Besvär deröfver fullföljas i administrativ
Laga Syn bör dessutom vid hvarje af- och tillträde anställas.
8:0 Besigtnings- och Bruknings-rätt förverkas genom skyldigheters
uraktlåtande. Frågor derom afgöras af Syne-Rätt och vidare af Hof-Rätt
och Kongl. Maj:ts Högste Domstol.
gro Frågor om rätta förståndet och förändringar af Contract
upptagas af Af- och Tililrädes-Syne-Rätt och fullföljas i administrativ väg.
10:0 Utflyttning i följd af skifte och ersättning derjöre. SyneRätt
pröfvar och beräknar kostnaden för så väl utflyttningar,
som i anledning deraf behöflige odlingar, hägnader, m. m., föreslår
fördelning af kostnadssumtnan på antal år, i mon af tidigare eller senare
påräknelig afkastning af odlingsfälten. Frågor härom afgöras i administrativ
väg, i den ordning 6:le punkten innehåller.
11:0 Tiden för af- och tillträde bestämmes af Syne-Rätt, enligt allmänna
Lagens föreskrifter derom. Sådane frågor fullföljas i Hof-Rätt och
Konungens Högste Domstol.
Utskotten hafva till gemensam pröfning förehaft detta mål, och få
vördsamt anföra, att då, enligt hvad Molionairen upplyst och Utskotten
serskildt hafva sig bekant, en ny Militiae-Boställs-ordning är under utarbetning
och ofördröjligen torde komma att utfärdas; men Utskotten icke
äro i tillfälle att bedöma, huruvida föreskrifterne uti den väntade Författningen
må blifva tillämplige på alla andra boställen och lägenheter, bland
hvilka en del under helt olika vilkor innehafvas; så anse Utskotten sig
icke böra tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer att med något förslag i berörde
hänseende gå Kongl. Maj:t i förväg; dock för vinnande af likstämmighet
i Författuingarne om byggnadsskyldighet å boställen i allmänhet, så
4
Lag- samt Ålim. Besv.- och Oeton.-Utsk. Utlåtande N‘.o 43.
Tidt en sådan, utan förnärmande af enskild Bält, kan tillvägabringas, hafva
Utskotten trott sig böra vördsamt föreslå :
att Rikets Höglofl. Ständer i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit, sedan en förnyad Militise-Boställs- och llusesyns-Ordning
blifvit utfärdad, och, i händelse föreskrifterne deruti
till större eller mindre del kunna pröfvas tillämplige jemväl
för andre boställen, samt ändringar i allmänna Lagen af
sådan orsak erfordras, täcktes derom till Rikets Höglofl. Ständer
framställa Nådig Proposition.
Stockholm den 28 Januarii i835.
N:o 43.
Ankom till Exp.-Utsk. den 29 Januari! i835.
Utlåtande, i anledning af äterremiss å Betänkandet N:o ät,
angående förändringar i Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga om
Skiftesverket i Riket den f. Maji 18iy och Kongl. Kungörelsen
den g Junii i83a.
Det Betänkande, Utskotten under N:o 21 afgifvit, har af Högloflige
Ridderkapet och Adeln blifvit till Utskottens förnyade handläggning
återremitteradt, på grund af 3:ne Ledamöters dervid gjorde anmärkningar,
hvilka Ledamöter anfört:
Herr Cederschiöld, P. G., alt både rättvisa och billighet synes tala
för bifall till det af Herr Gyllenhaal, i dess motion, framställde förslag,
om sådan ändring i Skiftes-Stadgans 18 Cap. g och i3 §§„ att klagan
öfver egogradering bör anföras och pröfvas innan skiftesläggning sker,
men ej får ega rum, sedan egolotterne inom skifteslaget blifvit bestämde.
Talaren har ansett det vara klart, att jordens beskaffenhet lika säkert
och mera opartiskt bedömes, innan det är kändt hvem den tillfaller, än
sedermera, samt att tvister förekommas ge pörn delegarnes godkännande
af graderingen, då det ännu är dem obekant hvarest deras lotter varda
utlagde; och ehuru, sedan upplyst vore, det 2:ne Stånd redan bifallit
afgifna Betänkandet, någon underdånig framställning i enlighet med
Herr Gyllenhaals motion, under denria Riksdag icke är att förvänta, har
H err Cederschiöld ansett sig böra yrka återremiss, på det motionen inom
Utskotten må kunna vinna behörigt afseende.
Lag- samt Allm. Besv.- och Occon.-Vish. Utlåtande N.o ^.5.
S
Herr Strussenfeldtratt han i afseende på olämpligheten af den förändring
i 12 Cap. Skiftesstadgan, som Utskotten tillstyrkt, åberopade
sin emot Betänkandet afgifne reservation»
Friherre Cederström, Jacob: at Utskotten hort, på grund af de
uppgifter Utskotten erhållit om nuvarande Landtrnäteri-Taxas missförhållanden
och menliga verkningar på Kronans och enskilde jordegares rätt,
förskaffa sig nödige underrättelser, för att i ett sammanhang pröfva frågan,
som är af för stor vigt att ej behöfva behandlas, derföre att en
Comité" kommer att deröfver yttra sig, elter derföre alt en ny Taxa
skall vara att förvänta, hvilken möjligen, likasom den nuvarande,
beräknad mera till lamltmätares än jordegares fördel.
Hvad sålunda anmärkt blifvit hafva Utskotten tagit i öfvervägande, och
få i anledning deraf vördsamt yttra, alt då de fel Herr Friherre Cederström
förmodligen funnit, men icke närmare uppgifvit, i Kongl. Taxan
å arfvode för Landtmäteri-förrättningar den 5 Julli 1827, möjligen kunna
vara afhulptie genom Kongl. Majrts förnyade Taxa för dylike förrättningar
den 18 Oclober nästlidne år, hvilken senare ännu icke synes
hafva varit föremål för Herr Friherrens uppmärksamhet, torde å hans
yrkande något afseende icke böra fästas.
De skäl Herr Strussenfeldt anfört, för alt ådagalägga olämplighefen
af den förändring, som blifvit tillstyrkt uti 12 Cap. 10 Skiftes-Stadgan,
hafva icke rubbat Utskottens öfvertygelse, att jordens beskaffenhet,
men icke dess belägenhet inom Rikets norra eller södra provineer» bör
bestämma, huruvida densamma må i ett eller flera skiften fördelas, och
att frågor härom, som i en ort utan menliga följder kunnat öfverlemnas åt
Landlmätares och gode mäns bedömande, jemväl i de öfrige böra få bero
på deras urskiljning.
Af Herr Cederschiölds framställning hafva Utskotten icke heller funnit
sig föranlåtne att frångå sin yttrade mening, att egograderingen icke
bör före skiftets afslutande pröfvas. Det kan medgifvns, att stadgandet
•härom stundom medför olägenheter; men desse öfverväga icke den o»ättvisa,
hvartill taxeringens fastställande före skiftet ofta skulle föranleda,
hvilket redan torde vara nog tydligt ådagalagdt af hvad i detta ämne
förut blifvit anfördt.
På grund af hvad Utskotten nu yttrat och med trlifeännagifvande
att Högvördiga Preste-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet bifallit,
men Valloflige Borgarståndet afslagit Betänkandet, under förklarande
af sistnämnde Stånd, att 1827 års Skiftestadga borde oförändrad bibe
-
6 Lag- samt Allm. Besv.- och Oeeon.-Utsk. Memorial N.o 44-
hållas, •— vidblifva Utskotten alltså hvad i afgifna Betänkandet yltradt
och tillstyrkt blifvit.
Slockholm den 28 Januarii 1835.
N:o 44.
Ankom till Exp.-Ut*k. den 29 Januarii 1835.
Memorial, i anledning af återremiss å Betänkandet, N:o if,
angående lindring för allmogen i den såkallade byggnadshjelpens
utgörande.
Förenämnde Betänkande bar af Hedervärda Bonde-Slåndet blifvit
till Utskottens förnyade handläggning återremitteradt, på grund af dervid
gjorde anmärkningar; men som detsamma blifvit af öfrige respective
Riks-Stånden bifallet, nemligen af Högloflige Ridderskapet och Adeln
den a4, af Högvördige Preste-Ståndet den 17 och af Välloflige BorgareStåndet
den rp sistlidne November; så hafva Utskotten trott sig endast
böra detta förhållande för Rikets Ständer vördsamt tillkännagifva.
Stockholm den 28 Januarii 1835.
N:o 45.
Ankom till Exp.-Utsk. den 29 Januarii i835.
Memorial, i anledning af återremiss å Betänkandet, N:o 3y, om
utfärdande af ett allmänt Stadgande angående val till Organist.
Detta Betänkande, sorn Högvördige Preste-Ståndet, på grund af framställde
anmärkningar, till Utskotten återremitterat, har deremot blifvit bifallet
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln den 5, af Vällofl. Borgare-Ståndet
den 8 och af Hederv. Bonde-Ståndet den 5 innevarande månad; vid
hvilket förhållande och då målet genom 3:ne Stånds sammanstämmande
beslut är afgjordt, Utskotten funnit återremissen ej till någon åtgärd
kunna föranleda.
Stockholm den 28 Januarii 1835.
Lag- sami Jllm. Besv.- och Oeeon.-Utsk. Memorial N.o 46.
7
N:o 46.
Antora lil! Exp.-Utsk. den 39 Januarii 1835.
Memorial, i anledning af återremiss å Betänkandet, N:o 38 ,
angående upplifvande af s Cap. 8 i Kongl. Fiskeri
Stadgan
den 14 November 1766.
Ifrågavarande Betänkande har af Vällofl. Borgare-Ståndet blifvit återremitteradt;
men som öfrige respeclive Riks-Stånden detsamma bifallit,
nemligen Höglofl. Ridderskapet oell Adeln den 5, Högvördige Preste
Ståndet
den 8 och Hedervärda Bonde-Ståndet den 5 i denna månad; så
hafva Utskotten ansett sig endast böra ett sådant förhållande hos Riket*
Höglofl. Ständer vördsamt anmäla.
Slockholm den 38 Januarii i835.
N:o 47-
Ankom till Exp.-Utsk. den 3o Januarii 1835.
Betänkande, i anledning af väckte motioner, om ändring i eller
förklaring öfver 26 Cap 2 <$\ Byggninga-Balken.
Till Lag-Utskottets behandling har Ilederv. Bonde-Ståndet remitterat
nedannämnde, till Ståndet ingifna Memorial;
1:0 af Sven Heurlin från Kronobergs Län och Bengt Eriksson från
Wermland, hvilka uti serskilda anföranden jrrkat, att som Kyrkoherdarn-es
löne-inkomster voro i betydlig nion högre än andra Embets- och Tjenstemäns,
serdeles Comministrarnes, så borde det åligga de förstnämnde, att
lika med andra boställs-innehafvate sjelfve bygga och underhålla alla husen
å deras boställen ;
2:0 af Anders Andersson från Stockholms Län, sora anfört, alt olika
tillämpning af Lagens stadgande om Prestens skyldighet alt hålla byggnaderna
å prestgård vid magt, vid olika domstolar i så måtto skall egt rum,
alt en del domare anse församlingen pligtig att bättra alla under en afträdande
Pastors tjenstetid å husen tillkomna bristfällig heter, hvaremot an
dra,
med församlingens frikännande, dömt Kyrkoherden att ansvar» för
mindre brister, som han försummat att under sin tjenstetid behörigen
8
Lag- samt Allm. Bttv.- och Öecon.-Utsk. Betänkande If.o 47-
bättra. För att förebygga denna olikhet i Lagens tillämpning, har Motionären,
som gillat den senare åsigten, föreslagit, att genom förklaring öfver
2 §. 26 Cap. stadgas må; att Pastorer, sedan de af församlingarna
amottagit de så kallade församlingarnes hus nybyggda och fullt färdiga,
skola vara skyldiga, att utan församlingarnas biträde och på egen
kostnad deni underhålla, samt man från man, hvar och en till sin efterträdare
i fullgodt stånd afl emna, allt intill dess husen varda af ålder
och bruk, men ej af Pastors vanvård så förfallna, att de genom
reparation, hvilken alltid skall åligga Pastor, och hvarmed församlingen
under ingen förevänning bör kunna betungas, icke vidare kunna göras
brukbara, vid hvilket inträffande förhållande det åter skall vara församlingens
skyldighet att husen ånyo uppbygga;
3:o Af Olof Olsson från Östergöthland och Jan Peter Jansson från
Stockholms Län, som på andragna grunder äfvenledes yrkat, att Kyrkoherdarna
måtte förpligtas sjelfva underhålla alla husen å prestgård.
Dessa framställningar, hvilka Lag-Utskottet ansett vara af oeconomisk
beskaffenhet och således jemväl tillhöra Allm. Besv. och Oecon.-  Utskottets pröfning, hafva Utskotten gemensamt i öfvervägande tagit; och
hvad först beträffar den af Sven Heurlin och Bengt Ericsson yrkade
Lagförändring, så enär Kyrkoherdarnas rättighet att erhålla, och församlingarnes
skyldighet att bjugga vissa hus å prestgård, utan tvifvel varit
beräknad och måste betraktas såsom en till Presternas aflöning hörande
förmon, den der äfven från urminnes tid presterskapet tillkommit, samt
något gällande skäl för dess borttagande och nu deraf föranledd förminskning
i nämnde Embetsmäns löner icke är vordet anfördt, finna Utskotten
icke lämpligt att understödja de i sådant hänseende väckta motioner,
utan tillstyrka att desamma icke må vinna Rikets Ständers bifall.
Hvad åter angår yrkad förklaring öfver 26 Cap. 2 §. Byggninga Balken, så
har olika tillämpning af detta Lagrum vid Domstolarna egt rum, sålunda,
att en del ansett Kyrkoherdens skyldighet,att bättra och underhålla de hus,
församlingen till honom färdiga öfverlemnat, icke böra utsträckas längre än
till ersättnings-skyldighet, i händelse skada derå genom hans vållandeskett,
hvaremot andra, med församlingens befrielse, ålagt Kyrkoherden eller hans
fätts innehafvare, alt ansvara för alla mindre bristfälligheter, som antingen
genom tidens åverkan, bristande eftersyn eller andra orsaker tillkommit.
Denna senare tolkning öfverensstämmer, efter Utskottc-ts omdöme,
med rätta förståndet och meningen af lagstadgandet, hvilket uttryckes med
orden vare han (Tresten) skyldig, att hålla dem (husen) vid magt,
med
L/i g- samt Allm Eesv.- oth Oecon.-Utik. Betänkande N;» 47-
9
med egen kostnad, När de af ålder och bruk och ej af Prestens vanrykt
förfalla, dä skola socknemän dem bygga och bättra på deras kostnad.
Det lärer nemligen vara tydligt att ”hålla vid magt” utmärker ett vidsträcktare
åliggande än ersättningsskyldighet för förorsakad eller förvållad
skada, ty den senare måste ju alltid drabba hvar och en, som skada åstadkommit.
Ett ytterligare stöd för den nienjng» att Pastor bör bekosta mindre
reparationer, lärer kunna hemtas af 12. §. uti Kongl. Resolutionen på Allmogens
besvär den 1 Augusti 1727, som, jemte stadgande, att Bresten,
bör draga försorg, att husen ej af vanrykt förderf vas, utan bör han
hålla dem vid magt pä egen bekostnad, innehåller, att då mycken och
ansenlig förbättring derå tarfvas, skall församlingen densamma verkställa.
Då det likväl icke genom speciela föreskrifter finnes bestämdt, i hvilka
fall Kyrkoherde bör vidkännas kostnaderna för nödige reparationer, och
således icke heller de händelser äro utmärkta, då församlingens skyldighet
att bygga och bättra inträder, hafva Utskotten, till förekommande af
de olägenheter en sådan brist i lagskipningen kan medföra, ansett sig böra
tillstyrka utfärdande af en allmän Författning, hvarigenom skulle stadgas:
att, vid laga af- och tillträdes-husesyn å prestbol, samt vid de,
enligt Kongl. Kungörelsen den 28 Maji i83o, föreskrifna ceconomiska besigtningar,
skall, der icke angående byggnadsskyldigheten serskildt är
vordet stadgadt, noga urskiljas och i serskilda columner utföras hvad,
enligt 26 Cap. 2 §. By ggninga-Balken, bör hänföras till socknemäns
nybyggnads-skyldighet af de sju laga husen, och hvad deraf tillhörer
Kyrkoherde på egen kostnad reparera och underhålla.
Till socknemäns nybyggnads-skyldighet hörer:
Då hus genom ålder och bruk blifvit så bofälligt, att det måste
ombyggas; då röta å stock sig visar eller rappning å vägg bör bättras
samt sådana förbättringar, hvilka af dessas verkställande blifva en
följd; då genom husets sättning eller annan tillfällighet, som boställshafvaren
bevisligen icke kunnat förekomma, rummens delar eller tillhörigheter
varda så skadade eller obrukbara, eller ock genom bruk och
nötning under en längre tidrymd så bristfälliga, att de måste till det
hela eller betydligaste delen deraf ånyo göras; då någon eldstad, genom
flera års bruk, är sä utbränd eller skadad, att den icke vidare genom
reparation kan brukbar göras utan mäste omsättas eller ånyo uppmuras;
dä yttre taket måste på en eller bägge sidor till större delen omläggas,
eller annan sådan skada derå uppkommer, hvarigenom röta å
in/i, till R. St. Fröt. i834 och t83S. 7 Sami. 1 AJ'U. 2
ifule Häftet.
je Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon-Uisk. Betänkande IV.o 47-
väggår eller bjelker orsakas; då hus behöfver rappas eller väggar och
knutar brädfodras, takrännor anläggas eller vindskappor inrättas eller
förbättras; då nytt golf i rum elter bollstockar med trossbottnar skola inläggas,
eller ny inredning eller nytt tilde i loga, stall eller fähus skall
göras.
Till Kyrkoherdes reparation och underhullningsskyldighet räknas:
Husens fullständiga vård och renhållning i allmänhet; eldstädernas
vidmagthållandej så till kakel och murarbete, som till spjäll, pipor, dörrar
och luckorj samt sotning; rummens, för stuf vors och trappors inre
stånd och serdeles dörrar, dörrkarmar och foder, nycklar och lås samt
luckor med deras beslag; fönsterkarmar och bågar med deras glas och
beslag samt fönsterfoder och smygar; tak af gips eller kalkrappning,
taklistor, panelningar, golf och trösklar; tapeter, som rummen åtföljt, samt
hvitlimning oeh målning; sten-friser och kakelugns- eller spiselplaner,
skorstenar samt trappsteg och ledstänger.
En Ledamots serskilda mening bifoga».
Stockholm den 28 Januarii i835.
Reservationer :
af Herr Doctor Bexell: ”Under åberopande af de skäl HöglofL Lag»
samt Allmänna Besvärs- och Oeeonomie-Utskotts sammansätta Afdelning
i sitt förslag till Betänkande, i fråga om utfärdande af förklaring öfver 2S
Cap. 3 §. Byggn. Balken, anfört, får jag såsom reservation detta förslag
Bifoga;
”Hvad vidkommer den förklaring, ..sorn blifvit föreslagen, för erhållande
af mera bestämda stadganden om Kyrkoherdars skyldighet att å
församlingens hus vid prestgård bekosta reparationer, så synes stagandet i
26 Cap. 3 §. Byggninga-Balken, att Kyrkoherde skall med egen kostnad vidmagthålla
de hus, han af socknemännen fått emottaga, samt att, när de
af ålder och bruk och icke af prestens vanrykt förfalla, socknemännen skola
dem bättra och bygga, innefatta tillräckligt fullständiga och i möjligaste
måtto tydliga föreskrifter angående prestens och församlingens Ömsesidiga
skyldigheter i detta afseende, hvadan Utskotten, sorn anse en förklaring,
der ett förtydligande icke lärer kunna åstadkommas, vara ändamålslös,
tillstyrka, alt Anders Anderssons och Olof Olssons motioner icke
jhå bifallas.”
Häruti instämde Herr Prosten Rosén och Herr Prosten Bolander.
STOCKHOLM, Eckstejnska Tryckeriet, 1835.
L«g- samt Allm, Eero. och Oecon,- Lisköttens Betänkande No
t
N:o 48.
Ankom, till Exp.-Utsk. den 21 Febr.
Betänkande , i anledning af väckt fråga om laga fardag å sä
kallad embetsjord i stad.
Uti ett till Vällofl. Borgare-Ståndet ingifvet och derifrån till LagUtskottet
remitteradt Memorial, har Herr C. IV. Olbers anfört, att ehuru
stadgadt vore, alt Embets- och Tjenstemän å landet eller deras Sterbhusdelegare
skulle på innehafvande boställen få njuta tjensteår till nästa
Thomaj-dag, och fardags-år till den 14 Mars andra året derefter, saknades
likväl föreskrift huruledes i afseende på städernes embets-jord förhållas bör,
hvilket hos Domstolarne skall föranledt olika meningar, men då det vore
billigt, att städernes Embets- och Tjenstemän fingo tillgodonjuta enahanda
rättighet, som boställs-innehafvare på landet, har Motionairen föreslagit det
stadgande, att hvad som är föreskrifvet om tiden för innehafvare att afträda
boställen på landet, äfven bör lämpas till städernes Embets- och
Ejens temäns embets-jordar.
Detta mål halva Utskotten gemensamt i öfvervägande tagit, och som,
på sätt Motionairep jemväl anmärkt, något bestämdt stadgande icke finnes,
angående tiden, då jord, anslagen till lön åt Embets- eller Tjenstemän i
städerne, efter innehafvarnes död eller afgång från tjensten, skall afträdas,
helst io och i3 §§. af 16 Cap. Jorda-Balken, i frågor härom, ej lära vara
tillämplige, så och enär billigheten synes fordra , att bemälde Tjenstemän
måge i detta afseende njuta enahanda förmon, som boställs-innehafvare &
landet är vorden tillagd, hafva Utskotten ansett sig böra motionen understödja
samt föreslå utfäruande af en allmän Författning, hvarigenom skulle
stadgas:
att, när Embets- eller Fjensleman i stad, scm af stadens cassa undfår
aflöning, dör eller från tjensten eljest afgår, skola, derest icke annorlunda
serskildt finnes förordnadt, han eller hans rätts innehafvare vara
berättigade, att, å till lön anslagne hemman, jord eller lägenheter, njuta
laga f ardag på enahanda sätt, som angående boställen ä landet föreskrifvet
är.
Stockholm den 20 Febr. i835.
ffiåaag till R. St, Prot. 13 34 och i835. y S.mil, ^ Af A.
i5:de Häftet,
t
samt Allm.. Btsv.. och Oecon,TXJtskottens Memorial Nio 4 g. 5o,
H:o. 49*
Ankom till Exp.-UtsL. den: 2j Febr..
Memortalj, i anledning af återremiss å Betänkandet N:o %5, angående
rättighet attj. utan föregången syn pä stället, få anlägga
husbehofs mjöl-qvarnar.
Högloft Ridderskapet och Adelil liar,, på; grund afgjord anmärkning:
jm©D redactionen af det i- förevarande Betänkande framställda Författningsförslag,
, hvarest ordet ”Vilja.*' ansetts kunna emot ordet ”skola*' utbytas»
detsamma till Utskotten återförvisat,, och ehuru det må medgifvas, att sistnämnde
lämpligare kunnat .ii texten användas, likväl och sorn ifrågavarande
Betänkande blifvit bifallet hos Högvördige Preste-Ståndet den 26' samt hos
Tälloflige Borgare- och Hedervärda Bonde-Ståndet den 24 sisth November
och 3:ne Riks-Stånds sammanstämmande beslut i ämnet förefinnas,, lärer å
Utskottens sida någon: vidare åtgärd icke ega rum
Stockholm.
den 20; Februarii 1835*.
N:o 5 Ok
Ankom till Exp.-Utsk. dfen 21 Fébr;.
Memorialj. i anledning, af återremiss af Betänkandet N:o> ef, angående
upphörande af den sju Härader i Elfsborgs Län,
samt städerne Börås och Ulricehamn medgifna, rättighet till
gårdf ar i-handels idkande..
HöglbfK. Ridderskapet och Adeln har, på grund; af framställde anmärkningar,
till Utskotten återförvisat detta Betänkande, men 'som detsamma
Blifvit hos irenne Riks-Stånd bifallet, nemligen af Högvördige Preste-Ståndfit
den 4?dh Augusti/ afl Välloflig© Borgare-Ståndet och. Hedervärda Bonde—
I/»g- tmtt Allm, Bejv, och Otcon.-Zts kottet r memorial Nxo 5iv
3
Ståndet) den 3o:de Julii sistlidet år, så lärer å Utskottens sidia- någon vidare
åtgärd icke erfordras.
Stockholm den 2a Februarii i835..
N:o 5r..
Antora till Exp.-tTtsk, den Zl Febr;.
(Utlåtande öfver gjorda anmärkningar vid Utskottens Betänkande
N:o 33j i anledning af väckta frågor angående närings-frille
ten.
Qmförmälde Betänkande, hvilket Högvördige Preste-Slåndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet bifallit, samt Vallöf]. Borgare-Ståndet afslngit, har
af Högloflige Ridderskapet och Adeln blifvit lill Utskotten återförvisadt i
anledning af dervid framställde anmärkningar af Herr Hjärne, Herr Stuart,
Herr Grefve Horn, Herr von Hartmansdorff, Herr Lef rén, Herr G refve vom
Fersen, Herr Dalman och Herr Rosenblad.
Dessa anmärkningar innefatta hufvudsakligen följande:
1:0 att Betänkandet vore af en för mycket liberal syftning. Ehvadtanka
man än angående Skrå-författningarne kunde hysa, borde likväl icke
nekas, alt det är af största vigt jemväl för landtmannen att städerna äro iblomstrande
tillstånd, hvarförutan han skulle sakna afsättning försina producter.
. . För att ernå denna stora förde], mäste åt städerna beviljas sådana*
förmoner, utom hvilka de icke ens kunna bära sina communal-afgifter. Be—
hofvet och rigtigheten att i Författningarne bibehålla skillnaden emellan
stads- och ländtmanna-näringar borde således icke bestridas. Hvad deremot
serskildt beträffade slädernes förkofran inom sig genom handtverk, så*
vore det för handtverkarne personligen, och med detsamma, både för städerne
och Riket af väsendtligt gagn, alt ingen verkstad finge egas eller
drifvas af andra personer än sådana, hvilkas färdighet i yrket vore behörigen
ådagalagd. Dertill fordrades åter att sjelf hafva genomgått lära och*
prof i handtyerket,, icke blott derföre alt allmänheten borde ega visshet onn
4
Lag- samt Allm. Besv. och Oecoit.-Utskottens Utlåtande N;o 5 II
erforderlig skicklighet hos haudtverkarne, utan äfven derföre att den, soia
i siua händer egde konstfärdigheten, ej mätte blifva träl åt dea, sorn, utan
personlig skicklighet i yrket, blott egde penningar. Om dylika inskränkningar
icke voro bestämde genom Skrå-ordningarne, hvilkas väsendtliga fordringar
voro läran och pröfningen, så skulle förhållandet hos oss blifva
detsamma, gom i andra Länder, hvarest dessa ordningar äro upphäfua , att
nemligen de personer, hvilka icke lärt yrkena, men som egde förlags-eapital
till deras bedrifvande, satte sig i besittning af verkstäderne, dem de
drefva genom de egentlige handtverkare, som då blefvo, i stället för oberoende
närings-idkare, legohjon åt de förra. Sådant, vore högst skadlig', emedan
det hindrade den fattige men skicklige att blifva sin egen, och
emedan handtverkare derigenom skulle nedsättas i samma hopplösa belägenhet,
och derjemte troligen i samma moraliska förfall, sorn det, hvari Fabrikshjon
öfver hufvud befinna sig. Den tredje vigtiga omständigheten, sorn
borde iakttagas, vore alt icke hvarje handtverkare, ehuru personligen skicklig,
borde vara berättigad att, utan afseende å ortens behof, eller följaktligen
å utvägarne till bergning, jemte dem, sorn redan idka samma handtverk,
inrätta verkstäder. Följden blefve eljest, såsom erfarenheten skall visat,
att, efter några års förlopp, återstode af den nya verkstaden blott fattighjonens
förökning med en öfvergifven hustru och några värnlösa barn.
Inskränkning i närings-frihet borde icke efter missbruken , utan efter de
gamla Författningarnes anda bibehållas, och sådana band icke lossas, som
befordra ordning och trefnad i städerna, samt afsättning och vinst för landtmannen.
Olägenheterne af Skrå-ordningarnes upphäfvande i andra Länder
hade varit märkbara och borde således undvikas ;
2:0 att, då Utskotten antydt, att de år 1823 till Kongl. Maj:t öfverlemnade
underdåniga förslag till Författningar om Näringarne icke numera
äro i dess helhet antaglige, så hade det tillhört Utskotten att deruti anmärka
de brister, som föranledt ett sådant omdöme, emedan det inngfcure
en oformlighet, att på samma gång anhålla om. utfärdande af en Författning,
som förändring i förslaget dertill begäres. I öfrigt vore de åsigter,
som yttras i Hans Janssons vid Betänkandet fogade reservation vida rigtigare
än dem Utskotten godkänt, och innefattade egentligen hvad Riket»
Ständer uti en underdånig framställning till Kongl. Maj:t borde i detta
ämne uttrycka. I händelse åter bifall bärtill ej kunde vinnas, vore Herr
Hjärnes, jemväl i afgifven reservation, yttrade mening förtjent af närmare
uppmärksamhet.
Hä förutan är, för vederläggning af hvad k forsta punkten finnes upptaget,
anfördt, att om handels- och näringsfrihet beviljades, skulle släde.ne,
åtminstone vissa bland dem, framstå såsom det starkaste stöd för industrien
, un
-
Lflg- samt Allm. B tiv. och Oecou..Vtihttim Memorial N‘.« 52. 5
en, under det andra möjligen gingo under, men det vore likgiltigt, om man
egde flere eller färre städer, då det deremot vore af vigt att capital blefvo
använda i näringarna, som eljest icke kunde täfla med utländningen,
Skrå-ordningarne lade för närvarande binder i väge» för capitalisten, att
understödja skickligheten, hvadan denna ofta saknade uppmuntran. Förlag
fordrades alltid i hvarje rörelse, om den skulle stiga till någon höjd och
förläggarne skulle i andra rummet åstadkomma afsättning, emedan deras interessen
voro mångsidiga. Det vöre en origtig föreställning alt frukta Capitalistens
inflytelse på näringarna eller att penningen skulle komma att
betyda mer än den lefvande arbetskraften. Det vore icke nog att anskaffa
penningar för drifvande af ett yrke, personlig skicklighet deri fordrades
äfven, och det vore denna samverkan af förlag och skicklighet, som
framkallade industrien, hvars värden eller produeter sedan delades emellan
förlagsmannen och näringsidkaren. Orsaken till andra länders stigande välmåga
återfunnes närmast deruti, att föremålen för industrien ligga för en
hvar fria lill bearbetning, o. s. V.
De åsigter, som sålunda blifvit framställde, åsyftande å ena sidan ett
mera liberalt system i Handels- och Närings-författningarne än som uti
1823 års Förslag dertill innefattas, och å den andra en återgång lill de uti
den äldre lagstifningen i ämnet gällande grundsatser, hafva ej mindre vid
de öfverläggningar, som inom Utskotten föregått Betänkandets afgifvande,
blifvit med behörig noggrannhet granskade, än äfven, såsom upptagne och
utvecklade i Betänkandet vidfogade reservationer, varit föremål för pröfning
hos de Riks-Stånd, hvilka redan i frågan fattat sina beslut; vid hvilket
förhållande och enär, medelst antagande af iSaS års Förfaltnings-förslag,
efter Utskottens tanka, en billig medelväg emellan de å ömse sidor tilläfventyrs
för långt utsträckta stridiga anspråken vore funnen, sami någon förändring
i allt fall icke lärer kunna förväntas uti de beslut, sorn af tre RiksStånd
redan äro vidtagne, anse Utskotten sig ej böra frånträda sitt förra
Utlåtande, utan få detsamma oförändradt lill Ridderskapet och Adelns pröfning
å nyo öfverlemna. Slockholm den 20 Febr, i835.
K jo 53.
Ankom tiil Exp.-Utsk. den 3i Febr,
Memorial^ i anledning af Riks-Ståndefis serskilda Beslut ängd*
ende Utskottens Betänkande N:o 6 och Utlåtande Nio 35 om
ändringar och tillägg i Kongl. Maj.tS Nådiga Lego- Stadga,
för Husbönder och Tjenstehjon.
Utskottens ofvanberörde Betänkande och Utlåtande äro dels af samtBihntig
till R, St. Fröt. 1834 och I&35. f Sami. 3 Äfd,
l5\de Häftet, 2
6
Lflg- samt Allm. Beil. och Oecon.-Viskottens Memorial N:o 5a,
lige Riks-Ständen och dels af tre Stånd gillade, med undantag af den förändring
Utskotten i sista mom. af 6 §. 2 Cap. Lego-Stadgan tillstyrkt,
hvilken förändring Borgare-Ståndet afslagit, men deremot Preste- och Bonde-Stånden
godkänt, enligt den redaction, som i Utlåtandet N:o 35 finnes
uppställd, samt Ridderskapet och Adeln äfven antagit, likväl eller den redaction
som Bet. N:o 6 innehåller.
Då således Ridderskapet och Adeln äfvensom Preste- och BondeStånden
bifallit lag-förändringen, ehuru Ridderskapet och Adelns beslut är
till en del från de öfrige skiljaktigt, men Förfaltningsförslaget, enligt dess
lydelse i Betänkandet N:o 6, dels möjligen kan leda till det resultat, att
Husbondes rätt, att af legohjon fordra ersättning för sjukvård och läkemedel,
skulle inskränkas i stället att utvidgas, dels i sista punkten innefattar
en föreskrift, som i visst afseende synes stå i strid med stadgandet i första
punkten, hafva Utskotten, för vinnande af nödig öfverensstämmelse i denna
fråga, ansett sig böra hemställa,
om icke Höglofl. Ridderskapet och Adeln skulle finna lämpligt att
biträda det beslut, hvari Högvördige Presle-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet stannat.
Om åter Höglofl. Ridderskapet och Adeln icke behagar härtill lemna
bifall, och Högvördige Preste- samt Hedervärda Bonde-Stånden icke finna
godt alt i Ridderskapets och Adelns beslut instämma, lärer frågan böra afgöras
genom omröstning uti Lag- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskott,
förstärkta på sätt ^3 §. Rikdags-Ordningen föreskrifver, och för sådan
händelse få Utskotten vördsamt föreslå följande voterings-proposition:
Den, som bifaller, att förevarande Förf atinings-förslag skall i enlighet
med Utskottens Utlåtande N:o 35 erhålla denna lydelse:
”Sjuknar Tjenstehjon,bör Husbonden låta det sköta och vårda, håfve
”dock rätt, om han vill, att å lönen afräkna, ej allenast hvad deraf belöper
"för den tid, Tjenslehjonet varit urståndsatt alt sina sysslor förrätta, ulan
”ock för hvad han till Läkare och läkemedel utgifvit;” voterar Ja,
Den det icke vill, voterar Nej.
• Vinner Nej, bör förslaget uppställas i öfverensstämmelse med Utskottens
Betänkande N:o 6, och erhålla följande lydelse:
”Sjuknar Tjenstehjon, bör Husbonde låta det sköta och vårda,
"håfve dock rätt, om han vill, alt å lönen afräkna för den lid Tjenstehjo”11
et varit urståndsatt att sina sysslor förrätta, samt hvad han till Läkaie
”och läkemedel utgifvit. Likväl må sådant afdrag icke i något fall öfverstiga
hvad Tjenstehjon, enligt beting, egt uppbära i lön för den tid sjuk''domen
fortfarit.’' Stockholm den 20 Febr. i835.
S T O UK HOLM, *835 : hus i. A. U * (.m».
Lag- samt Allm. Bese.- och Oecon.-Utsk:s Utlåtande N‘.o 53. i
N:o 5.3.
Antora till Exp.-Utsl. d. 24 Febr.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottens
Betänkande, N:o 27, öfver väckta motioner om
skyldighet för säteriegare och vissa boställsinnehafvare
att deltaga i byggnad af Tingshus och Häradsfängelse.
Delta Betänkande, hvilket Högv. Presle-Ståndet afslagit och Hederv. BondeStåndet
bifallit, är af de öfriga tvänne Riks-Slånden till Utskotten återförvisadt,
på grund af följande dervid framställda anmärkningar:
hos Högloft. Ridderskapet och Adeln:
af Herr Grefve Gyldenstolpe', att, då ett privilegium afskaffas, detsamma
borde, på sätt hittills skall varit iakttaget, för alla på en gång upphöra
att vara gällande, och icke, såsom Utskotten föreslagit, fortfara för en
del, sedan det upphört för de öfrige, utan borde en viss prasscriptionstid
utsättas, efter hvars förlopp skyldigheten för Preste- och Klockare-bol att
deltaga uti ifrågavarande allmänna byggnader skulle vidtaga;
af Herr Cederschiöld, med hvilken Herr Friherre Boye sig förenat:
att ordet ”uppehålla,” som i texten till författnings-förslaget förekommer,
borde utbytas mot ordet underhålla, såsom mera öfverensstämmande med
nuvarande språkbruk;
hos V(illofl. B or gare-Ståndet:
af Herr Hessle, hvars yttrande åtskillige Ledamöter biträdt: att, då
Utskotten, uti afgifvet och af Rikets Ständer godkändt Betänkande N:o 25,
tillstyrkt, att egare af skatte- och innehafvare af Kronohemman må, liksom
säteri- och frälsehemmans-egare, ega frihet att, utan föregången undersökning,
anlägga husbehofs-mjölqvarnar, syntes det innebära en motsägelse
att frikalla de sistnämnde från skyldigdet att bygga Tings- och Fånghus;
att en sådan frihet måhända varit billig så länge Adeln, som egde
privilegieradt forum, uteslutande innehade säterier, rå och rörs samt frälsehemman,
men sedan all jord finge besittas af hvilken Svensk medborgare
som helst, vore det en positiv orättvisa, att den ene medborgaren, som
har lika rätt med de öfriga, till begagnande af Tings- och Fånghus, skulle
ega en förmon, hvarifrån andra voro uteslutne; att sådant icke öfverensBiliang
till R. St. Prot. i834 och 1835. 7d:e Sami. 2'.dra Afd.
iC.de
3 Lag- samt Allm. Bes v.- och Oecon.- Utsl:s Utlåtande ]$:o 53.
stämde med den jemlikhet i rättighet, och den jemlikhet i beskattning,
som med 1810 års Förordning om Riks-Ståndens concessioner åsyftades;
och slutligen, att, då hvar och en numera egde besitta sistnämnde slags fastigheter,
uppkomme äfven deraf skyldigheten att deltaga uti ifrågavarande
allmänna besvär;
af Herr Lejfi er: att, om än nuvarande säteri- ocb frälse-egare borde
få bibehålla sin förra frihet i detta hänseende, kunde densamma för framtiden
borttagas och skyldigheten inträda, då nya egare genom köp förvärfvade
sådana fastigheter;
af Herr Bååth: alt frågan om säteri- jemte rå och rörshemmans
befrielse frän Tingshusbyggnad, vore af privilegii-natur och borde såsom
sådan behandlas. Rätligheteu vore både personel och reel, så länge frälseman
innehade dylik egendom, men deremot endast reel, då densamma
kommit i ofrälsemans band,
I anledning häraf få Utskotten anföra:
Herr Bååths framställning, rörande den privilegii egenskap frågan om
säteriers, jemte rå och rörshemmans deltagningsskyldighet i Tings- och
Fånghusbyggnad skall innefatta, är i så måtto vigtig, som befrielsen från
detta allmänna besvär grundar sig på en undantagslag; men då rättigheten
att besitta berörde fastigheter numera är alldeles oinskränkt, har nämnde
privilegium upphört alt uteslutande tillhöra ett Riks-Stånd, i följd hvaraf
och enär endast, beträffande förändring och jemkning i Riks-Stäindejis privilegier,
den serskilda ordning, som i 114 §• R* F. omförmäles, skall iakttagas,
något skäl icke förekommer, att uti förevarande fall afvika från det
behandlingssätt, som för lagfrågor i allmänhet eger rum. Utskotten tillstyrka
alltså,
att Herr Bååths anmärkning må förfalla.
Hvad åter beträffar Herr Hessles yrkande om bifall tillförslaget, angående
åläggande för egare till nämnde fastigheter att bygga Tings- och
Fånghus, så om det än, på salt Utskotten i Betänkandet redan anfört, å
ena sidan icke kan bestridas, att sådane fastigheter genom förslagets antagande
skulle lida någon, fastän obetydlig minskning i värde, och följaktligen
en förlust tillskyndas egarne, torde det å andra sidan böia medgifvas,
att ifrågavarande allmänna besvärs jemnare fördelning icke är med rättsgrunder
så oförenligt, som man i allmänhet synes föreställa sig. Att rättvisan
icke under något vilkor får förnärmas i rättsförhållanden enskilde medborgare
emellan är osvikligen rigtigt, men en lika allmänt giltig regel är
det äfven, att enskild rätt mäste vika för Statens ännu högre anspråk. Det
Lag- samt Allm. Besv«- och Oecon.- Utsk:s Utlåtande N:o 53. 3
är en af Slalens förnämsta pligler att upprätthålla rättvisan i landet, och
dit hörer att förse Domstolarne med nödiga s«mlingsrum o. s. v. Det är
således icke endast för sin egen skull, ej heller för säteri-egarnes, som Rikets
fordom så kallade skattskyldiga allmoge måste hygga Tingshus, utan
det är för Statens skull. Och med enahanda rätt, som det tillförene ålades
öfrige jordegare å landet att fullgöra denna byggnadsskyldighet, med samma
rätt kunna säteri- jemte rå och rörshemmansegare för närvarande tillförbindas
att deri deltaga. Ty fastän Staten hitintills icke gjort sitt anspråk
gällande emot de senare, följer deraf visserligen icke, att detsamma
jemväl hädanefter bör vara hvilande.
Hvad man i allmänhet anser såsom den historiska grunden, hvarifrån
befrielsen leder sitt ursprung, har under tidernas skiften helt och hållet
bortfallit. Yi känna endast ur äldre Författningar och icke af erfarenheten
Adelns så kallade gårdsrätt eller domsrätt i vissa mål öfver sina underhafvande
— en utifrån införskrifven feodalrättighet, som aldrig inom
fäderneslandet kunnat slå djupa rötter, Något historiskt skäl för privilegiets
bibehållande är således icke förhanden, ty Adelns serskilda forum i vissa
till antalet inskränkte mål kan så mycket mindre räknas dit, som Adeln
sjelf i de flesta händelser, och deras underhafvande alltid, lyda under allmänna
Domstolarne samt i allt fall ofrälse män numera ofta besitta den
privilegierade jorden.
På dessa i korthet antydda skäl hafva Utskotten ansett sig böra i
denna del frånträda sitt förra yttrande, och föreslå utfärdande af en allmän
Författning, af innehåll:
alt, med upphäf vande af den i 26 Cap. 2 Byggn. Balken
stadgade frihet för sätes- och ladugårdar samt af hy ste rå och
rörshemman från skyldighet att deltaga i byggnad och underhåll
af Tingsbyggning och Fånghus, varder härmedelst förordnadt,
att innehafvare af sådane fastigheter samt insockne frälsehemman
hädanef ter skola vara pligtige att, lika med andra hemmansegare
i Häradet, Tingsby ggning och Fånghus bygga och underhålla.
Vidkommande slutligen de hos Ridderskapet och Adeln framställda
erinringar, så väl i afseende på innehåll som redaction af det utaf Utskotten
framlagda författningsförslag, så, enär Preste-Ståndet icke funnit godt
medgifva upphäfvande af det privilegium, hvarigenom Preste-och Klockarebol
äro befriade från ofvanomförmälda byggnadsskyldighet, lärer, enligt 114
4 Lag- samt Allm. JBesv.- och Oecon.- Utsh'.s Utlåtande N:o 53.
§. R. F., frågan derom böra förfalla, hvadan något vidare yttrande i denna
del icke torde erfordras.
Flera Ledamöters serskilda mening bifogas.
Stockholm den 24 Februarii 1835.
Reservationer:
af Herr Grefve Horn, Herr af Tannström , Herr Prosten Rosén,
Herr Doctor Bexell, Herr Prosten Mittag och Herr Professor Grubbe, som,
med åberopande af de i Betänkandet N:o 27 anförde skäl, yrkade afslag å
den här ofvan tillstyrkta lagförändring, samt af Herr Bååth, som häruti
instämde jemväl på de grunder han inom Borgare-Ståndet angifvit.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, 1835.
Lag- samt Ålim, Besv. och Öåcon.-Utskottent Betänkande N:o 54.
i
N:o 54.
Ankom till Exp.-Utsk. den 11 Mars.
Betänkande} i anledning af väckta frågor rörande Fattig-försörjnings-anstalterne.
Till nedannämnde Riks-Stånd hafva blifvit ingifna och derifrån, dels
till Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten gemensamt, och
dels till sistnämnde Utskott serskildt remitterade följande Memorial och deraf
föranledda yttranden, nemligen:
Till Ilögloflige Ridderskapet och Adeln:
1:0. af Herr Friherre Jacob Cederströmj som anfört, aLt Författningarne
rörande fattigvården och, i sammanhang dermed, stadgan denia rörande
tillfällig undsättning tarfvade rättelser och ny lagstiftning; åberopande
Motionairen i afseende på detaljerne, som af honom tillstyrkas, Kammar-Collegii
underdåniga Utlåtande öfver ett förslag lill Faltigvårds-Reglemente
för Jemnshögs och Näsums församlingar i Blekinge Län.
Detta förslag, sådant detsamma af Kammar-Collegium blifvit hos
Kongl. Maj:t till fastställelse i underdånighet anmäldt, är uti icke bestyrkt
och icke undertecknad afskrift motionen bifogadt, och innehåller hufvudsakligen
föreskrifter i följande ämnen:
1:0. Om Fattigvårds-Styrelsens tillsättning, verkningskrets, beslutanderätt,
och klagomål öfver dess beslut.
Styrelsen borde bestå af Kyrkoherden såsom Ordförande samt ett
visst antal, inom hvarje socken valde Ledamöter, benämnde Fattig-föreståndare,
hvilka, så vida laga förfall ej visades, skulle i två år fortfara med
sin befattning. Styrelsen skulle ega förvalta fattigmedlen, tillse att de nödlidande
försågos med underhåll eller arbetsförtjenst, genom ordentlig taxering
bestämnia beloppet af de bidrag, hvar och en af församlingens medlemmar
borde tillskjuta, sedan de ordinarie inkomsterne visat sig vara för
Leliofvet otillräcklige, besörja de fattiges fördelning i vissa classer, jemte
uppbörden af fattigmedlen, samt i föregående ämnen fatta beslut, hvilka
skulle få på enahanda sätt som Socknestämmobeslut öfverklagas.
Bihang till R. St. Fröt. 1334 och 1835. 7 Sami. 2 Afä.
iy:de Häftet. 1
X
Lflg- samt Allm, Besv.- och Oecon.-Mt skottens Betänkande K'.o 54.
2:0. Om Fattig-Föreståndarnes serskilda åligganden:
Desse skulle tillhöra den närmare uppsigten öfver fattighjonen, deras
skyndsamma bispringande vid sjukdoms- och andra olyckshändelser, bouppteckningar
efter dem samt tillsyn, att tiggeri hvarken af dem eller främmande
finge öfvas m. m.
3:o„ Om fattighjonens indelning i tre serskilda classer, med afseende
på deras mer eller mindre nödställda belägenhet:
Till den första classen borde räknas sådane personer, som saknade
all arbetsförmåga, till den andra de, sorn egde någon arbetskraft och till
den tredje personer, som voro fullt arbetsföra,, men genom olyckor blifvit
hragte i tillfällig nöd.
4:o. Om Faltig-Cassans inkomster:
Dit skulle räknas, utom vanliga bidrag såsom frivilliga gåfvor, aflidne
fattighjons qvarlåtenskap och saköresmedel, jemväl andra tillskott, dem församlingen
åtagit, sig utgifva, nemligen två skäppor spanmål af hvarjje
hemman årligen, en afgift för hvarje hållen lekstuga, 1 R:dr, samt besparingar
och afdrag af tjenstehjons och andra arbetares löner och dagspenning,
hvilka skulle förvaltas efter de för Spar-banker i allmänhet antagne
grunder, och till insätlarne återställas, så vida de antingen förvärfvade
sjelfbestånd eller afflyttade, men, i fall de afledo eller nödgades anlita fattigvården,
, tillfalla nämnde inrättning.
2:0. af Herr A. R. von, Sydow, som förmält, att de tid efter annan
utkomna Författningar uti förevarande ämne lemnade rum för olika tillämpning,
i synnerhet då tvist uppstode socknar emellan, till hvilkendera ett
fattighjon rätteligen hörde, som saknat egentligt hemvist och under längre
tid drifvit omkring i landet.
En stigande befolkning samt senare Författningar om hemmansklyfning
och jordafsöndring, i förening med den på flera ställen antagna
bruknings-method, att, i stället för torpare med jordbruk och vanliga tjenstehjon,
antaga stat-torpare, statdrängar och inhyseshjon, hade i fråga om
fattigförsörjnings-skyldigheten föranledt fterfälldiga förhållanden, vid hvilkas
bedömande nu gällande' Författningar icke voro lämplige. En ny stadga
i ämnet borde likväl icke ingripa uti socknarnes rättighet att sjelfve
inom sig bestämma, huruledes fattigförsörjningen med minsta kostnad bör
regleras, men deremot bestämdt antyda^ hvilka,sorntill fattigvårds åtnjutande
äro berättigade, den ena eller andra menighetens eller jordegarens eller andra
enskida personers skyldighet till fa t ti g-försörjning, och i sammanhang
La g- samt Allm. Be jv, och Oecoii-Ltskotteiij Betänkande K\o 54. 3
härmed, hvad som iakttagas må mot intrång af fattiga och mindre arbetsföra.
personers obehöriga inflyttning från en till annan socken, samt ansvarighet,
sä väl för den fattige, som med bettlande beträdes , som för den
socken, hvars fattighjon, tiggande, annan ort besvära, med de flera vigtiga
punkter, som vid granskning af detta vigtiga ämne kunna komma i fråga.
Till Högvördige Prés te-Ståndet:
3:o af Herr Contracts-Proslen J. J. Nibelius, sorn yrkat, att till Kongl.
Kungörelsen af den 5 December 1788 det tillägg borde göras, att hvarje
församling må ega rättighet att yttra sig öfver stat-tqrpares inflyttning.
Motionairen söker visa, att det ligger i sakens natur, att en stat-lorpare
eller stat-dräng under vanliga förhållanden ej skall kunna försörja sig, hustru
och barn, enär det underhåll, som till Föda och lön bestås åt statdrängen
ej är större än kostnaden för en vanlig tjenste-dräng, och således
ej beräknadt högre än för en enda persons bergning, framställer vidare, huru
äfven erfarenheten vittnar om det armod, som råder inom stat-torparehushållen,
samt huru merendels en eller flere personer af ett sådant hushåll
blifva fattigvården till last. Då det således, enligt Motionairens öfvertygelse,
ej beror af tillfälliga omständigheter, utan i sjelfva stat-torparens
vilkor en gifven orsak ligger dertill, alt antingen han eller hans hustru
eller hans barn sannolikt skola blifva föremål för fattigförsörjningen,
och då hvarje församling genom Lag har sig ålagd att försörja sina fattige,
anser Motionairen, att det ej bör få bero på en hemmans-innehafvares godtycke,
att från främmande socknar på sin jord intaga så mångå stat-lorpare-hushåll,
sorn honom lyster, hvilkas underhåll han sedan, när dé sjelfva
ej kunna försörja sig, utan ansvar kan undandraga sig, utan att hvarje församling
eger en naturlig rättighet att fordra, det dylika hushåll ej må
församlingen oåtspord få inflytta, och föreslår derföre, att Rikets Ständer
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla att en Författning mätte utfärdas,
som tillägger hvarje församling rättighet att yttra sig öfver stat-torpares
inflyttning, samt om församlingen finner sig dertill föranlåten, en sådan
inflyttning vägra, så vida ej den, som på sin jord vill intaga stattorparen,
ställer antaglig borgen derföre, att hvarken den sistnämnde ej
heller någon af dess hushåll skall falla församlingens fattigvård till last.
För att vidare ådagalägga vigten och angelägenheten af detta stad-»
gande, anföres, huru en dylik Författning är det enda möjliga correctiv emot
4 Lag- samt Allm. Besv. ock Öecon.-Utsköttens Betänkande N;o 54-
det i allmänhet öfverhand lagande stat-torpare-systemet och emot de i
sammanhang med detta system stående obetänksamma giftermål emellan
Allmogens harn.
Motionairen framställer, huru det så kallade stat-lorpare-systemet,
hvarigenom antalet af de obesultne allt mer ökas och en pöbel tillskapas,
som i samhälls-ordningens bestånd ej har något intérét, ej kan, oaktadt sin
förderflighet, direct förbjudas, då Staten ej är berättigad att förbjuda hemmans-innehafvaren
att genom stat-torpare sköta sin jord, eller arbetaren
att antaga stat-lorparetjenst, så länge desse afhandlingar ej ingripa i någon
annans rätt. Men så snart Possessionaten elier Hem mans-innehafvaren ej
åtnöjer sig att till stat-torpare antaga endast sådane, som redan vistas inom
församlingen och således, i händelse af behof, redan äro till understöd af
församlingens fattigvård berättigade, utan vill ifrån främmande socknar intaga
dylika hushåll, hvilka efter all sannolikhet skola öka församlingens
fattigpersonal, då uppkommer för församlingen en rättsgrund, att förbjuda
en sådan afhandling eller åtminstone att dervid föreskrifva sådana vilkor,
att dessa hushåll ej lomme att belasta församlingens fattigvård. — En sådan
Författning, som den här föreslagna, vore den enda inskränkning i stattorpare-systemet,
som genom Sambälls-magtens åtgärd kan tillvägabringas,
men den skulle, enligt hvad Motionairen söker utveckla, i betydlig nion
dertill bidraga.
Med stat-torpare-systemet stöde, den i senai’e tider tilltagande mängden
af obetänksamma giftermål emellan personer af den arbetande classen
i det närmaste sammanhang. Dessa giftermål skola föranledas till en stor
del af lättheten att erhålla en stat-tjénst. Inskränktes antalet af stat-tjensterne,
så skulle äfven antalet af dylika giflexmiål minskas; och den af Motionairen
föreslagna Författningen skulle således, enligt hans förmenande,
verka äfven till detta goda ändamål.
Under den discussion, som hos Högvörd. Preste-Ståndet föregått remissen
af ofvanstående motion, hafva åtskillige Ledamöter förmält sig hufvudsakligen
deri instämma, hvarjemte är vordet föreslaget:
afl Herr Doctor Elfström: att uti Kongl. Kungörelsen den 5 Dec. ij88
tillädes det stadgande, att jord-egare, som vill från annan socken emottaga
stat-torpare eller utfattige inhyses- eller backstugu-hjon, som hafva hustru
och barn eller ock ogifte, men mindre arbetsföre tjenstehjon, skall vara
pligtig att i tid hos Pastor begära Sockne-stämma till inhemtande af församlingens
bifall eller af slag i frågan, och att, om sådan anmälan ej göres
Lag- samt Allm. Berj. och Cecon.-Vcskottens Betänkande N'.o 54.
5
och Sockne*stämma i följd deraf utebUfver, jord-egare skall ansvara, att
det inflyttande hushållet eller personen ej kommer församlingens fattigförsörjning
till last;
af Herr Lector Laurenius och Herr Doctor Lindahl: att församlingarnes
pröfnings-rätt öfver inflyttningar må ega rum, ej blott i fråga om
stat-torpare, utan utsträckas till alla de fall, der skälig anledning är att
befara de inflyttades oförmåga att med ärligt arbete sig kunna försörja;
af
Herr Prosten. Hallström: att pröfnings-rätten borde inskränkas till
stat-torpare, som hafva tre, fyra eller flere barn, och att hvar och en, som
på sina egor intager inhyses-hjon eller stat-torpare med flere barn, borde
förpligtas att till fattig-cassan erlägga en bestämd afgif t;
af Doctor Hasselrot: att, då jordegare lätt kan råka i obestånd, och
någon säkerhet för fullgörandet af hans förbindelse således icke finnes, ansvaret
för intagne torpares och inhyses-hjons försörjning, bör bindas vid
sjelfva egendomen eller jorden, hvarå de inflytta;
4:o af Herr Fält-Prosten Bjurstén, som, beträffande tjenste-hjons flyttning
från en till annan församling, sig utlåtit, att sådan flyttning väl borde
vara fri, så länge ett tjenstehjon vore fullt arbets-fördt och icke af
lsropps-bräcklighet besväradt. Det vore likväl tydligt, att, sedan ett tjenstehjon
uppnått 40 års ålder, dess bästa tid vore förfluten och arbets-förmågan,
om icke alldeles uttömd, dock i starkt aftagande, och om rättigheten
alt från annan församling antaga ett sådant tjenstehjon icke helt och
hållet kunde borttagas, syntes den åtminstone böra inskränkas , hvadan
Motionairen ansett sig böra föreslå : att från främmande församling
må ingen städja och till sig uti tjenst taga en tjenare, som är fo år gammal
eller deröfver, med mindre att han derom uti Sockne-stämma anmälan
gjort, och Sockne-stämman dertill sitt bifall lemnat;
5:o af Herr Prosten Stenhammar, som andragit: att bland de för
landtbruket främmande näringar, hvars arbetare isynnerhet anlitade Fattigförsörjnings-anstalterne,
intoge Bergsliandteringen första rummet. Rättigheten
att, utan någon slags inskränkning, få bearbeta upptäckta malm-streck ,
lockade kringliggande orters sysslolösa äfventyrare, att nedsätta sig omkring
den nya Grufvan, der de bildade en fattig-coloni, som, ehvad gruf-arbetet
nedlades eller icke, folie församlingen till last. Det vore likväl icke öfverensstämmande
med Motionairens tänkesätt att gilla den stundom yttrade
mening, att hvarje näring borde underhålla sig sjelf, och således jemväl
8
Lng- samt Allm. Ees v. och Oecon,-XJ t sköttens Betänkande N’,o 54»
den fattig-personal, hvars produetiva krafter hon användt. En sådan åsigt
borde icke få göra sig gällande, dels derföre, att näringarne inbördes böra
understödja hvarandra, dels ock derföre, att man, genom dess antagande,
skulle aflägsna sig från grund-tanken för de christliga barmhertighets-anslalterne,
hvilka ledde sitt ursprung från Kyrkan, i hvars skydd de jemväl
utbildat sig. Det borde framdeles som hittills åligga församlingarne, att gemensamt
utöfva sina christliga harmhertighets-pligter, och äfven för den
händelse, att någon serskild näring vore rådande inom en viss trakt af
socknen, borde dess enskilda Fattigvård alltid stå under samma uppsigt
och vård af Kyrko-styrelsen, som den allmänna.
Deremot syntes, ur enahanda grunder, icke någon oärings-gren inom
en Socken böra få undandraga sig att lemna bidrag till fattig-vården. Stad
gandet
i Kongl. Kungörelsen den iq Februarii i8u, att skyldigheten att
försörja de fattige må anses åligga hvar och en, sorn icke sjelf är i behof
af andras hjelp, syntes fästa förbindelsen endast vid personen, och afgifternes
belopp vöre beroende af frivillig öfverenskommelse, hvaraf den
följd skall uppstått, alt egare till Bergverk, när han bott utom socknen, velat
undandraga sig sådane afgifter, de der skulle böra utgå icke af honom
utan af hans arbetare. Då likväl förmögenheten borde utgöra grunden för
afgifterne till fattigvården, har Motionairen föreslagit utfärdande af följande
stadgande:
Alla till Bergs-handteringen hörande verk, vare sig malmbrott och
grufvor eller smält-ugnar, hamrar och föräd/ings-verk, hvilka icke genom
redan ingångna serskilda begifvanden och beslut i Fattigförsörjningen deltaga,
skola utgöra årliga afgifter till fattigvården i den församling, inom
hvilken arbetarne skattskrif inis, efter deras ärliga taxerings-värde, i samma
förhållande sorn hemmanen inom församlingen, med penningar och varor
efter de inom hvarje församling gällande öfverenskommelse/'. Skulle
tvist uppstå vid jemförelse emellan hemmanens och Bruksverkens taxerings ■
värden, skilje Konungens Befallningshafvande. Fil ja sådana Ferk försörja
och vårda sina fattiga och alltså underhålla egna fattigvårds-anstalter,
vare likaledes understäl/dt Konungens Befallningshafvandes pröfning, som
eger tillse om sådant må tillåtas, med afseende på Bruksverkens större eller
mindre betydenhet och sannolikheten af deras framlida bestånd. Dock vare
dessa enskilda Fatligvärds-anstalter under uppsigt af församlingens Pastor
och Styrelsen för dess allmänna Fattigvård, enligt Kyrko-Lag och
Författningarne.
L/tg- smitt Alim. Besv. och Oecon.-Vtskotnns Betänkande N:o 54.
7
Häruti hafva instämt Herr Doctor Hvasser, Herr Doctor Morén och
Herr Prosten Hallström, den sistnämnde under yrkande: att icke blott egare
af Bergverk och Bruk, utan äfven af andra inrättningar, som ej tillhöra
landtmanna-jrket, borde förbindas att till församlingens Fattigvård
bidraga
6:0
af Herr Prosten Rosen, sorn., medelst anförande af tvä händelser,
då det genom Utslag blifvit ålagdt, dels en församling, att till försörjning
emottaga en honde, som många år förut försålt sitt inom församlingen
belägna hemman, dels en för arbetsamhet och oklanderlig vandel känd
mansperson, som inom annan församling gift sig med en enka, hvilken egde
ett hus, att från sin hustru bortflytta, ledt sig till den slutföljd, alt
1788 års Författning, som i tillämpningen lemnade sådana resultat, vore
ändamåls-vidrig och otvifvelaktig! tarfvade omarbetning och förbättring ,
dervid borde iakttagas, alt orden: den socken, eler fattighjonet haft eget
hemman, skulle förändras till följande uttjyck: den socken, der fattighjonet
inom de tre sistförflutne åren haft eget hemman, och att i senare afdelningen
af nämnde Förordning borde tilläggas denna mening: likväl må äkta
makar, som lefva christell gen och väl tillsammans, ej förmenas att skrifvas
och bo, der den ena af dem bostad eger.
I anledning af detta Memorial hafva sig utlåtit:
Herr Kyrkoherden Bergvall: alt, då det ofta vore tvist underkastadf,
hvarest ett fattighjon sist varit mantalsskrifvet, serdeles i lmfvudsladen,
der anmälan till skattskrifning ofta underläts, vore det både lämpligt och
billigt, att den församling, inom hvilken den fattige uppoffrat sina bästa
krafter, borde vidkännas hans underhåll:
Herr Doctor Grevillius: alt svårigheter ofia möta vid tillämpning af
stadgandet i Kongl. Kungörelsen den 5 Dec. 1788: att den socken, der
tjenstehjon sist varit skaltskrifvet, skall vidkännas dess vård, helst det icke
sällan skall inträffa, att osäkerhet uppstår, hvarest tjenstehjon, som olla ombytt
vistelse-ort, verkligen varit sist mantalsskrifvet. I öfrigt har Herr
Doctorn, för att trygga socknarnes rättighet att emottaga eller afvisa gamla
och mindre arbetsföre tjenstehjon, yrkat, alt i den förmodade nya Författningen
må bestämdt uttryckas skattskrif varens pligt att, påen socknens,
i laga ordning tillkomen och anmäld protest emot ett inhyseshjons eller
äldre bräckligt och mindre arbetsför dt tjenstehjons inflyttning, fästa behörigt
afseende; hvarförutan, till undvikande af godtycklig tolkning, det vore
4 vigt, att den ålder bestämdes, som berättigar till bestridande af
8
Lag- samt Alun. Besv. och Oecoit.-Xät,kottens Betänkande Nio 54.
tjenstehjons intagande, såsom 4°j 5° eller 60 är;
Herr Biskop Wallin, att i händelse ny faltigvårds-stadga komme att
utfärdas, densamma icke borde utsträckas att gälla jemväl lör hufvudstaden
hvarest, i händelse en församling betungas genom ett större antal fattiga ,
dess omsorger lättas genom en störi’e andel i de medel, som under namn
af fattigafgift af stadens invånare uppbäres och församlingarne emellan fördelas;
Herrar
Contracts-Prostarne Örnberg och Afzelius, att viss tid horda
utsättas, inom hvilken hvarje församling, sorn tillåtit någon kringvandrande
person att der bosätta sig, skulle anmäla protest emot en sådan inflyttning,
vid påföljd för församlingen att eljest ombesörja hans yård och underhåll.
,
Till Vällojlige Borgare-Ståndet:
7:0 af Herr Olbers, som, med serskildt fästadt afseende å de dryga
kostnader Marstrands stads Fattigförsörjnings-anstalt skall nödgas vidkännas
för underhåll af enkor och barn efter aflidne artillerister vid garnisonen å
Carlstens fästning, föreslagit det stadgande, att stad, der garnison finnes.,
icke må vara skyldig i sin fattigvård upptaga medellösa enkor och barn
efter dem som, tillhöra garnsionen och i tjensten ajli dit, utan att desse, då
de icke sig sjelfve försörja kunna, mätte vara pligtige begifva sig från
staden, för att underhållas, antingen af den församlings Fattigvård, hvarest
är enkans födelse-ort, eller der Regementet har sin ordinarie station,
eller på Statens bekostnad.
I denna motion har Herr Leffler instämt, likväl med yrkande, att
enkor och barn efter personer af den i Marstrand stationerade garnison,
icke må ega att afflytta till Götheborg.
9:0 Till Hedervärda Bonde-Ståndet:
af Thomas Nilsson från Christianstads Län, som yrkat, att en ny
Förordning rörande Fattigförsörjningen måtte utarbetas, en Förordning,
medelst hvilken för det första hvarje class, och sedermera äfven, så vidt
möjligt vore, hvarje enskild fastighets-egare ålades att försörja dem, som
blifvit upptagne på dess grund; hvarförutan borde stadgas, att, om någon i
sin tjenst eller på sina egor ville intaga pejson, som vora utöfver fo år
gam
-
Lag- samt Allm. Besv. och Öecon.-XJt skottnis Betänkande N:o 54;
9
gammalj skulle församlingens pluralitet ega sådan inflyttning bestrida 3 sd
vida ej full säkerhet fanns och utlofvades för den inflyttades underhåll.
De serskilda elasser, af hvilka fattighjon borde försörjas, skulle, efter
Motionairens mening, utgöras af egare och innehafvare af Säterier, af Boställen,
af Kronohemman, Kronoskatte-hemman, och af utsockne Frälsehemman,
hvilka hvar för sig borde underhålla sina fattige.
I anledning af denna motion, hvilken åtskilliga Ledamöter biträdt,
hafva sig yttrat:
Anders Danielsson från Elfsborgs Län: att ifrågaställde ämne så
mycket mindre borde blifva föremål för någon öfverläggning, sora föga utsigt
vöre alt ernå någon förändring i nuvarande förhållanden;
JSils Strindlund från Vester-Norrland: att det af Thomas JVilsson
framställda förslag saknade möjlighet och tillämpning för vissa delar af de
Norra Länen, hvarest mångå nybyggare på Krono-skogarne ofta råka i fattigdom,
i hvilken händelse Kronan, såsom jordegare, skulle om dem draga
försorg, hvilket förmodligen icke kunde medgifvas;
Tufve Månsson: att de_, sorn hädanefter å sina hemman intaga främmande
personer, oförmögne att sig uppehålla,, ovilkorligen måtte kännas
skyldige alt för desSas försörjning ansvara;
10:0 af Bengt Gudmundsson från Halland, som föreslagit den förändring
uti nu gällande Författningar, angående Fattig-försörjningen å landet;
att hvarje husbonde, som hädanefter antager torpare eller sä kallade
backstugusittare och inhyses-hjon å sina egor; må vara pligtig sjelf ansvara
för deras underhåll; så att de ej ligga församlingarne till last; undantagande
i de fall, då olyckshändelser vållat dylika personers oförmåga,
att sjelf ve försörja sig och de sina:
liro af Joharmes Svensson från Jönköpings Län, som anfört, att den
tillfälliga omständigheten, att en person sist varit skattskrifven inom en
församling, icke kunde eller borde grundlägga församlingens pligt att
vårda och underhålla en sådan person, hvadan och enär det således skall
visat sig, att 1788 års Författning vöre till sin grund orättvis och ledande
till trassel och vidlöftiga rättegångar, Motionairen äskat, att Utskotten måtte
utarbeta förslag till en ny ändamålsenlig och rättvis Fattig-försörjningsförfattning
i stället för den af ty88, hvars upphäfvande yrkas.
Bihang till R, St. Vrot. i834 och iS35. 7 Sami. a Ajd.
iy:de Häftet.
2
Lag- saint Kihn. Bera. och Occon,-Utskottens Betänkande A’:o 54
Hvad sålunda blifvit yrkadt och hemställdt hafva Utskotten gemensamt
i öfvervägande tagit, oell få i anledning deraf anföra;
Hvad först angår den af åtskilliga Motionairer gjorda framställning
om utarbetande af en ny, för hela Riket gällande Stadga, rörande Fattigförsörjjnings-anstalterna,
torde böra erinras, att Rikets Ständer redan vid
1820 års Riksdag, i anledning af det vidsträcktare förslag till Författning i
ämnet, som, till följd af Rikets Ständers år i8ro framburna underdåniga
anhållan, blifvit af en tillförordnad Comité’ utarbeladt, i underdånig skrifvelse
tillkännagifvit, att Riks-Ståndens tänkesätt icke kunnat förenas om antagande
af en allmän Fattigvårds-stadga för hela Riket, hvilken skulle synas
ingripa i den rätt och pligt allmänheten hittills baft. att sjelf vårda
och besörja sina fattigas, underhåll.
De skäl, som vid nämnde Riksdag verkat till afslag å den yrkade reformen,
torde ännu böra anses gällande. Fattigvården har hittills varit, och
hör, efter Utskottens omdöme, jemväl hädanefter vara en munieipal-angelägenhet,
ty den beror väsendtligen på- local-förhållanden, sorn i vårt vidsträckta
land ganska mycket omskifta, på folkets större eller mindre välstånd
i olika delar af Riket, och på mångfaldiga andra omständigheter,sorn
svårligen kunna förutses och beräknas. Och i betraktande häraf hafva Utskotten
ansett sig böra vördsamt tillstyrka,
att de i ofvanherärde hänseende• framställda yrkanden icke må
vinna Rikets Ständers bifall.
En sådan omarbetning af Fatlig-lagarna, som Utskotten nu afstyrkt,
skulle utan tvifvel föranledas af bifall till Tufve Månssons och Bengt Gudmundssons
förslag, att hvarje jordegare, som å sina. egor emottager torpare
eller backstugusittare, skulle ansvara för deras underhåll. Ty genom ett
stadgande i sådan syftning, vore den gemensamma Fättig-försörjnings-skyldigheten
till det mesta upphäfven; och hvad sorn är en allmän välgörenliets-pligt
för hela socknen, deruti hvar och en medlem bör deltaga, skulle
förvandlas till ett mången gång obilligt och tryckande åliggande för den
enskilde, som såge sin vinning uti försummelsen att detsamma uppfylla..
Både för de nödlidandes skuld och för den obilligheten att ensamt åt enskilda
jordbrukare öfverlemna största delen af fattig vårds-skyldigheten, synes
detta förslag olämpligt, och Utskotten tillstyrka alltså dess' ogillande.
Hvad beträffar Herr Prosten Roséns yrkande, att stadgandet i Kongl.
Kungörelsen den 5 Dec. 1788, angående skyldighet för den socken, der fattighjon
egt hemman, att arn detsamma draga försorg, borde tillämpas en
-
Lflg- snutt Allm. Bcsv-, neli Osean.-T]-skott ens Betänkande Ar:o 54.
1 T
däst i Iiändelse hemmanet inom de tre sislföi Anine åren blifvit afträdt, så,
om det än å ena sidan torde böra medgifvas, att detta stadgande, såsom
hvilande på förutsättning, att den fattige användt sin veiksammaste tid der
lian haft egel hemman, i många fall utgör en billig grund tor fördelning
af fattigförsörjnings-sk_yldigheten socknar emellan, bör å andra sidan icke
förbises, att berörde vilkor ofta icke inträffar, samt att en ganska stor obillighet
uppkommer, när en person, hvilken i barndomen eller ungdomen
ärft en obeLydlig hemmansdel i en församling, der han tilläfventyrs aldrig
vistats, på ålderdomen eller vid inträffad sjuklighet anses berättigad att af
en sådan församling njuta försörjning. Då härtill kommer, att en serskild
grund utomdess finnes för bedömande af dylika frågor, nemligen sista
mantalsskrifnings-orten, och någon annan än denna icke synes behöflig,
hafva Utskotten ansett sig, med anledning af Prosten Roséns motion, böra
föreslå utfärdande af en allmän Författning, hvarigenom skulle förordnas:
attj då fråga församlingar emellan uppstår angående skyldigheten
att underhålla de frän den ena till den andra församlingen
inflyttade personer, skall den fattige3 ehvad han haft eget hemman
eller ickej alltid anses tillhöra den församling, der han sist
varit skatt skrif ven.
Vidkommande Herr Prosten Nibelii motion, angående inskränkning i
jordbrukares rättighet att från främmande socknar antaga stat-lorpare , oell
hvad i sammanhang dermed, under discussionen hos Högvördige PresteStåndet,
blifvit yrkadt, så, enär det tvifvelsutan är af största vigt att förekomma,
det en invånare i en församling icke må ega tillfälle att, till den
allmänna Fattig-försörjningens betungande, och således till de öfriges skada,
utan deras medgifvande, i församlingen emottaga medellösa personer, sorn
framdeles kunna falla fattigvården till last — ett förhållande, hvilket lika
lätt kan inträffa med stat-torpare sora med åtskillige andre personer af arbets-classen,
samt dertill kommer, att missbruk med förenämnde rättighet
lemnar lättade utvägar för obemedlade personer att ingå giftermål, utan
annan garantie för deras och barnens underhåll än fattigvården, och att, om
obetänksamheten i detta hänseende icke i tid motarbetas, landet sannolikt
kommer att uppfyllas af en mennisko-class, sorn helt och hållet saknar egendom
och sjelfbestånd — ett slags pöbel på landet, sorn icke utan anledning
är så mycket fruktad,;—- hafva Utskotten, på dessa, och de af Herr
Prosten Nibelius i öfrigt anförde skäl, ansett sig böra motionen med sitt
tillstyrkande understödja, och hemställa alltså, att i den till utfärdande fö
-
Ltig snmt A’lm. Bi sv, och Oecon,-Ut skot tuts Bi vinkande N» 54..
reslagna Författning må införas delta stadgande :
att dertj som tillåter gifta hushåll från annan socken hos sig inflyttaj
utan att den församling, dit inflyttningen skerj, å allmän
Socknestämma dertill bifall lemnatj skall, derest han icke med församlingen
kan i godo öfverenskomma om de ökade bidragx sorn i
sådan händelse må till fattig-eassan erläggas> vara pligtig atti
ställa full säkerhet för den kostnadsocknens fattig försörjningsanstalt
kan få vidkännas för dylike personers framtida underhåll.
Herr Prosten Stenhammars motion synes egentligen åsyfta åläggande
för egare af Verk hörande till Bergshandteringen> att, i mon af deras egendom,
lemna bidrag till det gemensamma fattigförsörjnings-verket. Ett allmänt
stadgande härom, utom hvad grunden för afgifteus belopp beträffar,
finnes redan meddelad t i Kongl'. Kungörelsen den 17J Februarii 1811.
Om Bergverks-egare aller någon annan vägrar att fullgöra sin skyldighet
härutinnan, står det församlingen öppet, att, efter fattadt beslut om afgiftens
belopp, hvilket, sedan detsamma blifvit af Kongl. Majrt i Nåder pröfvadt
och grlladt, eger förbindande kraft, dertill tvinga honom, utan att någon
serskild fattigförsörjnings-anstalt för berörde Verk behöfver inrättas. På
grund häraf, och i förmodan, att det correctiv, Utskotten i föregående punkt
föreslagit, må göra tillfyllest att förekomma jemväl de missbruk Herr Prosten
Stenhammar önskat se afhulpne, tillstyrka Utskotten,, att ifrågavarande
motion icke må till vidare åtgärd föranleda.
Beträffande frågan om vissa ytterligare bestämmelser angående församlingarnes
rättighet att vägra vissa personer inflyttning, samt yrkad tillåtelse
för äkta makar att ovilkorligen få bo och skattskrifvas, der endera
eger bostad, så, på följande skäl:
a') att om föreskrift meddelas, att tjenstehjon, som uppnått en viss
bestämd ålder, icke utan erhållen tillåtelse finge söka sin utkomst, der det
för sig finner lämpligast, skulle, enär arbetskrafterna hos alla icke lika hastigt
aftaga, den följd uppkomma, att personer, hvilka egde full arbetskraft,
betoges tillfälle att densamma använda;
bj) att anmälan å Sockne-stämma, enligt 1788 års Kongl. Kungörelse,
bör ske, och församlingens bifall afvaktas, innan inhyses-hjon eller äldre arbetsföre
tjenstehjon få i socknen inflytta, och att således vid mantalsskrifning
behörigt afseende skall fästas å församlingens beslut;
c) att, enligt gällande Författning, livar och en är förpliglad, att till
Lag- samt Allm. Besv. och Oecon.-Utskottens Betänkande N:o 54. 15
upplysning och rättelse för Taxeringsmännen, angifva och i mantalslängderne
låta anteckna sig sjelf med underhafvande folk och tjenstehjon, samt
dem, som hos honom äro boende;
d) att inträde i äktenskap icke rättsén ligt kan medföra anspråk på
underhåll inom den socken, der den ena makan kan ega ett boningshus;
hemställa Utskotten, att ej mindre Herr Prosten Bjursténs och senare
delen af Herr Prosten Rosens motioner, än äfven de dermed i sammanhang
stående serskilda yrkanden och förslag, måtte, såsom dels obehöflige,
och dels olämplige, utan afseende lemnäs.
Slutligen, och i afseende på den af Herr Olbers väckta fråga om befrielse
för städer, der garnisoner äro förlagde, från skyldighet att försörja
Kxigs-folkets enkor och barn, få Utskotten mot de för ändamålets vinnande
föreslagna utvägar, erinra: att fattighjonets födelseort desto mindre bör
bestämma, hvem försörjnings-skyldigheten skall åligga, som dels ovisshet
derom icke sällan yppas, dels utrikes födde personer, äfven då de längre
tid vistats i Riket, i sådant fall skulle utestängas från fattigvård, dels ock,
tvärt emot hvad Motionairen åsyftat, garnisons-orter framför andra skulle
få vidkännas ökade utgifter, efter som dem skulle tillhöra att försörja garnisons-personalens
barn, då de af ålder eller bräcklighet kommo i behof af
understöd: att det vore obilligt att den ort, der ett värfvadt Regemente bär
"sin ordinarie station," skulle ensam bekosta fattigvården, då afdelningar af
samma Regemente äro förlagda i garnison på andra ställen., samt alt frågan,
om Statens förbindelse att underhålla omförmälde fattighjon, i första rummet
lärer derpå bero, huruvida medel för sådant ändamål böra anvisas,
hvarom det åter icke tillkommer Utskotten att sig yttra; och vid detta
förhållande anse Utskotten sig icke kunna motionen understödja, utan tillstyrka,
att densamma må lemnäs utan bifall.
Flere Ledamöters serskilda mening bifogasStockholm
den 4 Mars i835.
Reservationer:
af Herr Grefve Horn: ”Jag reserverar mig emot de sammansatta Utskottens
förslag uti 4:de punkten, rörande Egendoms-iuneliafvares ansvar
för inflyttade personer uti församlingarne, med tillstyrkt rättighet att å
Sock Bestämma vägra denna inflyttning af arbetsfördt gift folk; hvilka stadganden
jag anser vara både orättvisa och af verklig våda för samhällets modalitet,
då, under en tilltagande folkökning i landet, man genom att försvåra
*4
Lag- samt Allm. Be sv. och Oecon.-U t sket'tits Bet dukande Nio 54,
en ordentlig och laglig bosättning skall bilda en dass af äfventyrare, liknande
de fördrifne Ziguenar-banden.
Dessutom lärer det blifva omöjligt att ålägga Boställs-innehafvare och
dess arfvingar den äskade ansvarigheten. Svårligen skulle äfven andra fastighets-innehafvare
kunna lemna så nöjaktiga garantier, att icke Socknemännens
pluralitet, med ingrepp i egande-rätten, afgjorde, om och hvilka
tjenstehjon lingö städslas.
Det sökta correctiv emot missbruk vid tjenstefolks antagande och
emot det öfverklagade stat-torpare-systemets införande finnes redan uti 1788
års Författning, som berättigar försa tillingarne att inom sig uppgöra Reglementen
för fattigvården. Häruti kunde således bestämmas ett högre årligt
bidrag till Fattig-försÖrjnings-anstalterne af dem, som låta å sina egor
mantals- och skattskrifva utsockne gift tjenstefolk; egande, enligt samma
Författning, församlingen rättighet att vägra inflyttning af åldrige och orklösa
personer;”
af Herr Hjärne: ”Jag reserverar mig emot Utskottens tillstyrkande,
att, såsom en af hufvudgrunderne för allmänna stadgar i afseende på fattigvården,
det skulle tilläggas församlingarne ett slags veto_, när enskild egendomsinnehafyare
inom församlingen ville i sin tjenst antaga gifta personer
ifrån en annan församling. Församlingen skulle väl icke ega rätt att neka
den enskilde att i sin tjenst antaga hvilken välfräjdad person som helst,
men deremot kunna afsäga sig underhållet för den antagne tjenaren, i händelse
denne framdeles skulle råka blifva urståndsatt att sjelf försörja sig och
de sina, och genom denna afsägelse ålägga husbonden att ensam ikläda sig
denna underhållsskyldighet.
Man har hittills ansett såsom lofvärde exempel af cn mindre allmän
välgörenhet att belöna trogna tjenare med lifstids-pensioner, då de ej längre
kunna arbeta; men det föreslagne stadgandet skulle, hädanefter, förvandla
dessa välgörenhets-prof, — hvars moraliska värde hufvudsakligen består i
deras otvungna utöfning, — till en laglig samhällspligt.
Det gifvas många orter inom Sverige, der det ej finnes tillgång på
dugligt tjenstefolk eller goda arbetare, och der det länge varit brukligt —
emedan det varit nödvändigt — att laga i sin tjenst personer från mera
aflägsna orter. På sådana orter blir den enskilde jord- eller bruks-egaren,
genom det föreslagna stadgandet , tvungen alt ikläda sig äfvenlyret att få
gifva lifslids-underliåll åt hvarje gift person, som han antar i sin tjenst,
sedan denne blifvit, genom sjukdom eller olyckshändelse, urståndsatt att
Lag- same Ailm. Besy,- och Oectn-\J: skottens Betänkande N:o 5p
sjelf försörja sig och sin fämille. Om missödet ville, i detta fall, förfölja
en större jordegare, eller egare af Alun-bruk, större Fabrik eller annat Bruk,
sorn skötte sin egendom med så kalladt statfolk — hvilka, likasom bruksarbetare,
merendels äro gifta, — så skulle Utskottets förslag, realiseradt_,
kunna skaffa en sådan enskild person, inom några år, en hel fattigbjonscolonie
på halsen, hvars underhåll ingalunda kunde anses såsom en billig
gratification för ett eller annat års, dessutom väl lönadt arbete.
Att hvarje församling, i de flesta fall, skall begagna sitt veto till aj~
slag, tar jag för gifvet, när erfarenheten visar, huru man öfverallt processar
för att blifva qvitt underhållet för de olycklige, som falla fattigvården till
last.. Man skall säkert göra sig ändå mindre samvete af alt undvika äfventyret
äfen framtida underhålls-skyldighet, då man, på samma gång, bereder
den fattige ett, i Lag sladgadt underhåll af den förmögne; ty att stadgandet
gäller hårdast den större fastighets-innehafVaren, är klart, ehuru det, fastän
i mindre nion, äfven kan tungt och orättvist drabba den mindre hemmansbrukaren.
.
Jag medger, å ena sidan, att det, i vissa fall, behöfs något correctiv
emot möjligheten för en och annan enskild jordegare eller arrendator , att,
sedan han utsugit sina torpares arbetsförmåga, med deras hustrur och barn
befolka fösamlingarnes fattighus; men, å andra sidan, fordrar jag, att sjeffva
correctivet ej skall skapa ett nytt ondt, ehuru af annan natur än det
man velat upphäfva. Utskottets förslag går, efter min tanka, öfver gränsen
af samhällsrättens billigaste fordringar. Det gör ett verkligt ingrepp i
hvarje enskilds rätt att handhafva sin egendom eller sköta sin jord på det
sätt han för sig finner förmonligast och det tvingar honom, ehuru, indirect,
alt, vid valet af tjenare, inskränka sig lill den församling, der han är boende,
eller att afsäga sig antagandet af en skicklig arbetare från en annan
ort, blott derföre att denne har den olyckan att vara gift,
Samhälls-contractet måste innehålla vissa modificationer af natnr-rätten,
vissa inskränkningar i den fria viljan att utöfva hvad sora, enligt naturens
lagar, är tillåtet; men när det sanctionerar en rättighet för Corporationer
att godtyckligt lägga band på den enskildes fria vilja vid anordningar
inom kretsen af hans enskildhet, eller vid användandet af hans egendom,
när Lagen, i öfrigt, icke förnärmas; — då har, efter mia, öfvertygelse,
Lagstiftaren, under utöfn ingen af sitt kall, icke befunnit sig på den högre
ståndpunkt, hvarifrån han bör öfverskåda hela Samhället med. en blick,och
således» åsidosatt ett, vid all lagstiftning, oeftergifiigt vilkor.
’ 6 Lag‘ samt Allm. Besv, och Occoti.-U t sköttens Betänkande Nio 54.
Det är ett Samhälles skyldighet att försörja sina fattiga och orkeslösa,
och denna mensklighet bör vara stadgad genom Lag; men sättet att uppfylla
den, bör, efter min tanka, höra till de såkallade communal-bestyren.
-— Om något likväl, i detta afseende, bör i allmänhet bestämmas, skulle
det, efter min åsigt, endast hafva afseende på grunden för hvarje individs
afgift till den allmänna fattigförsörjnings-anstaiten inom hvarje församling.
Jag har inom Utskottet, såsom det enda rättvisa i detta fall, föreslagit det
allmänna stadgande, att_. jemte en proportionerad afgift för egande fastigJietsvärdej
dessa bidrag skulles för hvarje församlingsboj bestämmas i förhållande
till det antal personer, som hos honom äro mantals- eller skattskrifnej
eller på hans egor boende. — Derigenom träffas' den förmögne,
på ett rättvist sätt, af den större eonlribution, som bör åläggas honom, såsom
skatt för de större främmande arbetskrafter han använder till enskild
fördel, af en större personal, bland hvilken hvar och en är berättigad till
allmänt underhåll, när han ej mera kan arbeta;’'
af Herr Bååth: "Jag har ej kunnat instämma uti Högloft. Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens Betänkande, i hvad det angår
tillstyrkande af bifall till Herr Prosten Nibelii motion , angående inskränkning
i jordbrukares rättighet att från främmande socknar antaga så
kallade stat-torpare eller stat-drängar. — För att öfverskyla eller bortblanda
det allt för restrictiva i Motionairens framställning och yrkande, hafva
Utskotten öfvergått från den egentliga benämningen; stat-torpare, till en mera
generel, den nemligen af gifta hushåll; man har härigenom velat gifva
frågan ett mildare utseende inför Allmänheten, ehnru saken ändock är densamma.
Om man rätt och opartiskt betraktar frågan, sådan den är, eller rättigheten
för jordbrukare, eller annan Egendoms- eller Närings-innehafvare,
att låta besörja sina sysslor genom legde arbetare; så måste man medgifva,
att denna rättighet icke allenast är och måste vara naturlig , stödd på de
mest talande rättsgrunder, utan den är äfven af Borgerliga Lagar befästad.
Likaledes följer af detta fria val af bruknings- och förvaltnings-sätt, den
lika naturliga och fria betings-rättigheten emellan husbonde och arbetare,
om denne senares aflönings-sätt för arbetet. — Uti detta fria val af arbetare
och deras aflöning, har Lagstiftningen hittills icke vågat eller ansett
lämpligt göra annan inskränkning, än den, som har afseende jpå arbetarens
arbets-skicklighet och goda fräjd. I förra fallet till förekommande
Lag- samt Allm. Bcjv, och Oecon.-it skott ens Betänkande K',o 54.
*7
;if ålderstigna och mindre arbetsföre personers indragande från en ort lill
en annan; och i det senare att ej uti foisamlingarne innästl • grofva lagbrytare
och lättingar, af hvilka är att vänta snarare skada än nytta. —
Sålanda har så väl i8o5 års Lego-stadga, sorn den af år 1833 förnyade, lern.
nat åt husbondens och tjenarens frivilliga öfverenskommelse, att ömsesidigt
bestämma aflöningssiittet. — Det måste otvifvelaktigt medgifvas, : 11
detta aflöningssätt icke förändrar dessa personers föihållanden till hvarandra,
såsom husbonde och tjenare betraktade, under den öfverenskomna tidens
lopp. — Det liar i längre lid varit, dels af behofvet, dels af dermed
förenad beqvämlighet, antaget att allona sina tjenstehjon, jemte eontante
penningar och klädespersedlar, med visst betingadt qvantum span mål
vicluafie-varor och jordfrukter, hvilka tjenstehjonen, i stället för tillredd
mat vid husbondens duk och disk, fått sjelfve tillaga och dermed hushålla
etter godtfinnande. Detta aflöningssätt har man gifvit namn af stat och
deni, som en sådan stat åtnjuta, har man benämnt stal-torpare eller statfolk,
emedan aflöningen sträcker sig till både man- och qvinkön. Att detta
aflöningssätt är i många fall en absolut nödvändighet för Possessionater,
större egendomars innehafvare, samt Bruks- och Fabriks-egare, hvilka alla erfordra
en betydlig arbels-personal, torde vara kändt och ej erfordra bevisning.
— Att bland desse arbetare en del äro gifte, förändrar ej saken, ty
så väl vid fabriker som jordbruk användas icke allenast qvinnor, utan äfven
barn. Dessa närings-idkare vore således högeligen alt beklaga, om deni
ej skulle tillåtas i sin tjenst och handtering antaga gifta personer, utan föregånget
bifall dertill af församlingen, och utan alt förut ställa full — som
ofta kunde komma att blifva oskälig — säkerhet för den kostnad socknens
fattig-försörjningsanstalt kan få vidkännas för dylike personers framlida
underhåll. — Genom ett sådant stadgande skulle den ena församlingen komma
alt motarbeta den andras fördel. Ett arbetsfört gift hushåll och
dess barn skulle derigenom kunna utestängas från arbetsförtjenst vid större
egendom eller jordbruk i en annan församling. Följden deraf skulle blifva,
att den församling, dit ett sådant hushåll hörer, men hvarest tillräcklig
aibetsförtjenst måhända saknas, skulle genom den prohibitiva lagen blifva
betungad med detta hushåll och dess barn, hvilket icke inträffat, om
folket får söka och antaga tjenst och arbete, hvar detta med största fördel
kan erhållas. Det var således den onaturliga Lagen, som tvang dem att
blifva tiggare och att öka fatligpersonalen inom deras egen församling.
Bihang till R St, Pros, i834 och i835. 7 Sami. 2 Afd.
iy.de
Lag— samt Allm. Besv. och Oecon.-X51 skottens Betänkande N:o 54.
Be traktar; man åter Jordegaren, Bruks- eller Fabriks-egaren, teller livad annan
handtering husbonde må ega-, så lärer man finna, att hans ställning
ieke heller är dea bästa. Ställd emellan behofvet af arbetare och farhågan
att, genom 'den onaturliga Bagen., få dessa såsom lefvande inventarier under
sin egen och. deras lifstid, oell att vid hvarje ombyte se denna inventarie
- flock ökad , mäste iian befinna sig i en brydsam belägenhet. Hans
oeconömiska ställning fordrar ovilkorligen att aflöna sina arbetare med så
kallad stal; från främmande socken får lian icke intaga sådant stat-folk,
synnerligen om de hafva det stora felet att vara gifta och, efter naturens
vanlig# - gång, lia barn, utan att underkasta sig den orimliga Lagens bud.
Han mäste då välja det till utseende minst onda af de tvänne, att nemligen
åtnöja sig med den arbets-personal, sorn inom socknen kan fås, den må
för honom vara mer eller mindre duglig ellér ej. Men då • det är gifvet,
att konst-färdighet och arbetsskicklighet icke är lika utbildad i alla landsorter,
skall genom det föreslagna Lag-stadgandet - för den arbetande classens
framskridande läggas ett betydligt hinder. Råheten och okunnigheten
skola så till sågandes fängslas inom egna landamäreiv utan att från andra
häll kunna få bättre kunskap, eller sjelf inhemta den på andra orter. —
Ett annat ondt, följd af dea föreslagna Lagen, skall blifva, att den sock novis
inneslutne eller privilegierade arbets-classen, kännande den prohibitiva
Lagen, skall icke underlåta begagna den till ett, oskäligt stegrande af
arbels-lönerne, hvilket aldrig kan ega rum vid ett fritt val.
Sedan jag sålunda sökt visa olägenheterne af det föreslagna Lag-stadgandet,
så väl i hänseende till husbonde sorn tjenare;-och då det ej lärer
kunna motsägas,- stat-folk måste hänföras till classen af tjenstehjon, och
det för Staten mäste vara indifferent, ehvad den enskilda mannen i sin
tjenst vill antaga gifta eller ogifta tjenstehjon ; så följer häraf, att valet i
detta fall bör tillhöra husbonden, och att Statens inblandande häri, genom
proh i bi ti va lagbud, är obehörigt. — Men då i detta fall, som i mångå andra,
äfven det nyttiga kail missbrukas, måste emot missbruken correcliv
finnas eller stadgas, och detta tillhör lagstiftningen. —- Men dessa* correctiv
böra icke, på sätt Utskotten föreslagit, vara loeala, temporaira, eller beroende
af för tillfället fattande Socknestämmo-beslut, uti hvilka, till grund
för afslag eller bifall, ofta icke filmas andra motiv, än den absoluta viljans,
obenägenhetens eller egennyttans, genom pluralitet uttalade mening.—
Dessa correctiv böra derföre vara generele och tillämplige för alla commliner
och landsorter. Sådaiie. finnas grundlagde, dels i Kongl, Kungörelsen
Log- samt Anm. Besv. och Oecox.-Vtskottetn Lktåtikanir N:<j£4.J
»9
den 14 Febr. 1811, genom försainlingarne tillagd rättighet, att inom sig
uppgöra grunderne för de fattiges Försörjande och sättet att bestämma de
dertill e/forderlige afgifter; dels ock genom Kongl. Kungörelsen den 5 Dec.
1^88, och församlingarnes derpå grundade rätt, attivallmän Sockenstämma
pröfva, huruvida inhysesehjon eller något gammalt och mindre arbetsfördt
tjenstehjon må inom församlingen intagas. — I förra omständigheten, elier
angående grunderne och sättet för faltig-afgifternes bestämmande, har jag
troLt församlingarnes säkerhet vara betryggad, och enskildes fria valrätt i
antagande och aflöning af tjenstehjon icke för nära trädd, om det stadgan
de antages: att fattig-forsörjnings- af giften bestämmes i förhållande till fastighets-värde
och det antal personer husbonde har hos sig mantals- och
skattskrifne, eller pä hans egor äro boende; och att dej söm inom födsamlingen
icke ega fastighetj erlägga en i förhållande till vilkor och personal
lämpad afgift; börande på sådane grunder det speeielare på allmän sockneslätnma
öfverenskommas och beslutas och, med föranledande af i8u års
ofvannämnde Kongl. Kungörelse, Kongl. Majtts Kådiga stadfästelse underställas.
På detta sätt vinner faltig-inrättningen en årlig inkbmst, — husbonde
må hafva »ståt-folk eller ej, utan ätt'han behöfver för sättet af tjénstehjönsatidningen
underkasta sig. för hvarje tillfälle församlingens godtyckliga bi«i~
fall eller afslag, •
STOCKHOLM, 1835; hos J. A. Wa/lt-dcn.
samt Allm. Besvoch Oecon.- Utsk".s Memorial N:o 55. i
N:o 55.
Ankom till Exp-Utsk. den i4 April,
Memorial, i anledning af återremiss å Betänkandet N:o
48, öfver väckt fråga om laga fardag å sd kallad embetsjord
i stad.
L)etta Betänkande, hvilket Vällofl. Borgare-Ståndet, på grund af framställde
anmärkningar, till Utskotten återförvisat, har deremot, enligt ankomne
Protocolls-utdrag af den 3 sisth Mars, blifvit af de öfrige respective
Riks-Stånden bifallet, vid hvilket förhållande och då målet genom 3:ne
Stånds sammanstämmande beslut är afgjordt, Utskotten funnit återremissen
ej lill någon åtgärd kunna föranleda.
Stockholm den io April 1835.
N:o 56. !
[ Ankom till Exp.-Utsk. d. i4 April, ’
Vtlåtande öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
Betänkande N:o 54, i anledning af väckta frågor, rörande
fattigförsörjnings-anstalterna.
Detta Betänkande, hvilket Hederv. Bonde-Ståndet bi fallit, är af de
Öfrige t ren ne Riks-Stånden till Utskotten återförvisadt, på grund af dervid
framställde anmärkningar, hvilka kunna under följande punkter uppfattas!
ilo att såsom allmänna principer borde antagas, först, att hvar och
en, som icke är vanfrejdad, må ega frihet alt bosätta sig der lian hoppas
finna sin bergning, och sedermera, alt en person, som med fulla arbetskrafter
vistals å en ort en viss tid, t, ex. io år, bör anses hafva
varit denna ort så gagnelig, att orten bör draga försorg om honom på
ålderdomen. Med tillämpning häraf är hemställdt, om icke stadgas kunde,
att en hvar må inflytta till hvilken församling han vill blott han
medför pass från den församling, hvarifrån han afflyltar, och att, om häri
Bihang till R■ St. Prot. 1834 och 1835- 7'.de Sami. 2'dra Afd. 1
18 .de Häftet.
2 Lag- samt Allm. Bes v- och Oecon.- Utsk:s Utlåtande N:o 56.
i io år försörjt sig sjelf, utan att i någon måtto falla församlingen dit
han flyttat till last, denna senare skall vara pligtig att vid inträffande behof
vårda honom, men om han dessförinnan tarfvar understöd, hör den
församling, hvarest han förut bott, till hans underhåll bidraga med io
procent för hvart år, som detta tidigare inträffat;
2:0 att, vid uppkommande tvister församlingar emellan, angående
fattig vårds-skyldigheten, den fattige bör anses tillhöra den församling, der
han sist varit minst två gånger mantalsskrifven, samt att den person, sora
utan anmärkning å församlingens sida inom densamma vistats ett år eller
deröfver, bör der njuta fatlig-undérhåll;
3:o att det af Utskotten föreslagna stadgande, rörande socknarnes
rättighet att undandraga sig vård om medlemmar af gifta hushåll, som
utan deras bifall inflyttat, vore:
a) orättvist och till sina följder skadligt * i så måtto, dels att band
derigenom läggas på den enskildes rätt att, på hvad sätt honom lämpligast
synes, bruka och begagna sin egendom, med biträde af jemväl gifta tjenstehjon,
dels att de arbetande classernas naturliga rätt och frihet att söka sin
utkomst, der den står att vinna, allt för mycket skulle inskränkas, och
personer, som inträdt i ägtenskap, tvingas att stanna inom en församling,
ehvad arbetsförtjenst der vore alt tillgå eller icke, hvaraf följden mången
gång kunde blifva, att understöd måste dem lemnäs långt innan de eljest
deraf voro i behof, så vida det stöde dem öppet att på annor ort söka
sin bergning;
b) allt för mycket vidsträckt, ty fastän det kunde hända, att frälsebönder,
jordtorpare och jemväl andra komma i behof af understöd, hörde
sådant likväl tili undantagen, och borde icke bestämma allmänna regeln.
Förhållandet vore helt annorlunda med stat-torpare, enär, enligtsakens natur,
de sjelfva eller deras enkor och barn efter all sannolikhet måste falla
fattigförsörjnings-anstalterna till last. Genom den utsträckning Utskotten
gifvit åt förslaget, blefve detsamma mindre antagligt, än om församlingarnes
ifrågavarande rättighet blifvit inskränkt derhän, att de endast egde yttra
sig om inflyttning af gifta tjenstehjon och sådana tjenstehjon, som hafva
minderåriga barn, ehvad de antoges såsom statfolk eller icke, samt angående
inhyses- och backstuguhjons emottagande;
c) icke med tillräcklig noggranhet och fullständighet framstältdt,
enär dels bestämmelse saknades, hvarutinnan den säkerhet, som bör lem
-
Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.-Utsk:s Utlåtande N'.o 56. 3
nas för en persons framtida underhåll, egentligen borde bestå, helst en
jordegares personliga förbindelse ur flera skäl icke kunde antagas såsom fullt
tillförlitlig, dels icke något stadgande vore meddeldt, angående beloppet
af den förmodade framlida kostnad, hvarföre säkerhet skulle ställas, hvilket
allt ulan tvifvel kunde leda till oändliga tvister inom församlingarne.
Vidare hade det bort bestämmas, huruledes ansvarigheten serskilde jordegare
eller andra personer emellan borde fördelas, då ett emottaget främmande
hushåll flyttar från sin första husbonde till en annan inom samma
församling, emedan det vore obilligt, att den förre i sådant fall skulle,
vid inträffande behof, ensam ansvara för den inflyttades hela underhåll.
Vidare har emot berörde förslag blifvit anmärkt, att orden gifta och
hushåll , det förra såsom ledande till missförstånd om rätta meningen, och
det senare såsom allt för allmänt och omfattande borde utgå; äfvensom i
förslaget bort uttryckas, dels att inflyttning i en socken endast skulle kunna
vägras, så vida den inflyttande hade ett visst antal minderåriga barn,
dels ock att husbondes ansvarighet icke skulle sträcka sig längre än till underhåll
och uppfostran för minderåriga barn, tills de sjelfva kunde sig försörja;
och slutligen att föreskrift bort meddelas, det den, som ej ville eller
kunde praestera giltig säkerhet, icke finge emot församlingens vilja hos sig
mantalsskrifva obehöriga personer. Varande, i enlighet härmed, af Herr
Doctor Björkman följande förfaltnings-förslag uppgifvet:
Den , som tillåter äfven yngre och arbetsfört tjenstehjon eller statfolk
med två eller flera minderåriga barn från annan socken hos sig inflytta
, ulan att den församling, dit inflyttningen sker , å allmän sockenstämma
, dertill serskildt bifall lemnat, eller genom antagna allmänna
stadganden för fattigförsörjningen om sådana inflyttningar annorlunda
i förhand beslutat , skall, derest han icke kan med församlingen i godo
öfverenskomma om de ökade bidrag, som i sådan händelse af honom må
till fle fattigas underhåll erläggas, vara pligtig att ställa full säkerhet
för all den kostnad socknens fattigförsörjningsanstalt kan få vidkännas
för på sådant sätt till socknen intagna barns underhåll och uppfostran
till deras fyllda i5 är. Gitter eller vill icke husbonde sådan säkerhet
ställa, ege Häradsskrifvarén, emot församlingens protest, icke rätt dylikt
tjenstehjon eller statfolk i församlingen mantals- och skattskrifva;
4:o att Herr Prosten Stenhammars motion, angående bestämmande
af en viss grund , hvarefter Bergverksegares afgifter till fattigvården borde
beräknas, blifvit snarare undertryckt än besvarad. Den hänvisning Utskot
-
4 Lag- samt Allm. Bcsv.- och OeconUtsfcs Utlåtande N:o 56.
ten lemnat till Kongl. Kungörelsen den 14 Febr. 1811, förmenas i så måtto
vara origtig, som deri icke skall finnas förordnadt, att fattig-afgifterne skola
utgå efter egendom, ulan fasthellre, enligt Författningens ordalydelse, efter
personernes antal. Då det emedlertid vore af vigt att, för rättegångars
undvikande, erhålla föreskrift, hvarefter församlingarne kunde rätta sig
vid bestämmande af beloppet utaf de bidrag, Manufactur-verk borde till
fattigvården lemna, är det yrkadt, att en allmän grund i detta afseende
må uppgifvas;
5:o att Utskotten icke fästat behörigt afseende å det framställda yrkandet
om bestämd föreskrift för Mantalsskrifvare, att ställa sig till efterrättelse
församlingarnes beslut, i afseende på inhyseshjons samt äldre tjenstehjons
inflyttning. Det skall nemligen ofta inträffa, att Häradsskrifvare,
under åberopande af förmäns befallning, i mantalslängderna anteckna sådana
obehöriga personer, oaktadt församlingen vägrat att dertill samtycka.
Härigenom förbyttes församlingen, som, enligt sakens natur, borde få vara
svarande, till klagande, och finge således, jemte kostnader och besvär, bevisningsskyldigheten
sig ålagd.
I motsatts härmed har Herr Friherre Cederström ansett det åligga
församlingen att föra klagan 1 mål af nämnde beskaffenhet, och sålunda fullfölja
dess vid sockenstämma fattade beslut, om den ifrågaslällde personens
uteslutande från församlingen, hvadan sockenstämmo-beslutet icke borde
ega gällande kraft, förrän detsamma blifvit af Konungens Befallningshafvande
godkänd t.
Innan Utskotten till besvarande upptaga hvad sålunda blifvit anfördt
och yttradt, hafva Utskotten, vid ytterligare granskning af det i Betänkandet
(pag. ii) afgifna förslag till förändradt stadgande, angående grunden,
hvarefter tvister församlingar emellan om fattigvårds-skyldigheten må bedömas
, ansett sig böra föreslå , att det deri förekommande ord, skattskrifryen,
må, för vinnande af större tydlighet, förändras uti Betänkandet N:o
54 till mantals- och skattskrifven, i följd hvaraf sisla meningen i samma
förslag skulle erhålla denna lydelse:
— — — alltid anses tillhöra den församlings der han sist va
rit
mantals- och skattskrif ven.
Öfver de framställda anmärkningarna få Utskotten afgifva följande
utlåtande:
Lag- samt Allm. Besa.- och Oecan.- UtsL-s Utlåtande N:o 56 5
i ro' Den framställning, som blifvit gjord, angående fördelning af
kostnaderna för underhåll af fattighjon, som, under de i o sista åren af dess
arbetsföra tid, varit mantalsskrif vet inom flera än en församling, synes visserligen
vid första påseende vara med billighet öfverensstämmande. Men
enär ett sådant stadgande i tillämpningen otvifvelaktig! skulle leda till oberäkneliga
oredor och stridigheter samt fördelningen af underhållsskyldigheten,
då flera församlingar derom råkade i tvist, skulle fordra en vidlyftig
undersökning, hvars resultat ändock vore svårt att utfinna, hafva Utskotten
icke ansett lämpligt att understödja berörde yrkande, utan framställa att
detsamma må lemnäs utan bifall.
2:0 Om, såsom yikadt blifvit, fattighjon endast borde njuta vård af
den socken, der detsamma varit 2 gånger skattskrifves skulle, hvad jemväl
en Ståndsledamot erinrat, det inträffa, att fattighjon', som icke mer åin en
gång varit på något ställe mantalsskrifvet, helt och hållet komme att uteslutas
från vård och underhåll. Härförutan kunde en annan obillighet af
ett dylikt stadgande lätteligen uppstå, den nemligen, att en församling, der
en person i ungdomen blifvit 2 gånger skatlskrifven, skulle nödgas försörja
honom på ålderdomen, ehuru han på andra orter tillbragt hela sin öfriga
tid. Och i betraktande häraf hemställa Utskotten, att ifrågavarande förslag
må utan afseende lemnäs.
Lika litet kunna Utskotten tillstyrka bifall lill det jemväl 1 2:dra
punkten upptagna yrkande, alt den person, som utan anmärkning vistats
inom en församling ett år eller derutöfver, bör af samma församling underhållas.
Om afsigten med införande af denna nya grund, för bestämmandet
af fattigförsörjuingsskyldighelen, vore att åstadkomma en control på
vederbörande i afseende på uppgifterna lill mantalsskrifningarne, synes eil
sådan föreskrift öfverflödig, emedan, såsom Utskotten i Betänkandet redan
erinrat, nödiga stadganden till förekommande af underslef i detta hänseende
genom serskilda Författningar förut äro meddelade. I tillämpningen skulle
den önskade föreskriften möta många svårigheter, samt dessutom ganska ofta
medföra obillighet, emedan, serdeles i större städer, personer, utan vederbörandes
vetskap, kunna längre tider uppehålla sig, och i sådant fall vill
det synas, sorn icke någon rättmätig, anledning vore för handen, att ålägga
orten, der en dylik person bott, skyldighet att honom försörja.
3:o Hvad angår de anmärkningar, sorn förekommit så val emot syftningen
sorn innehållet af det i Betänkandet £pag. 12) framlagda Författningsförslag,
i enlighet hvarmed socknarnes rätt att vägra vissa personer in
-
6 Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsk:s Utlåtande N:o 56.
flyttning, skulle utsträckas, hafva Utskotten visserligen ansett dessa anmärkningar
till sina grunder vara förtjenta af en serdeles uppmärksamhet, men
som någon annan utväg än den föreslagna icke finnes till förekommande af
missbruk af friheten att i tjenst eller annorledes emottaga främmande personer,
hvilkas underhåll slutligen påbördas församlingens fattigförsörjningsanstalter,
hafva Utskotten funnit betänkligt att frångå sitt förra beslut och
få, under åberopande af redan anförda skäl, tillstyrka, att berörde anmärkningar
må förfalla.
Det har likaledes blifvit anmärkt, att förslaget vore allt för mycket
omfattande och borde inskränkas sålunda, att församlingarne endast i vissa
händelser, serdeles i fråga om stat-torpare, skulle ega yttra sig örn personers
inflyttning. Men då den rättsgrund, hvarpå förslaget hvilar, eger enahanda
tillämplighet i frågor om stat-torpare, som om åtskilliga andra personer af
arbetsclassen, hvilka kunna falla fattigvården till last, finna Utskotten sig
af den gjorda anmärkningen icke föranlåtne att någon förändring deruti
föreslå,
I öfrigt och då Utskotten ansett fattigförsöjningen vara en municipalangelägenhet,
hvars handhafvande, så mycket möjligt är, bör bero af socknarnes
egen omtanka och förutseende, hafva Utskotten icke trott det vara
nödigt eller ens lämpligt att föreslå närmare bestämmelser, hvarken om beskaffenheten
af den säkerhet, som hos församlingarne bör ställas för vården
af personer, hvilka utan deras bifall inflytta, eller omfördelningen af kostnaderne
derföre emellan serskilda sockne-innevånare', helst allt sådant genom
öfverenskommelse!- inom hvarje församling utan svårighet bör kunna
regleras.
Icke heller hafva Utskotten funnit sig böra fästa afseende å de förändringar,
som härförutan blifvit föreslagne derom, att inflyttningar borde
ovilkorligen tillåtas arbetsföra personer, då de icke medförde ett visst antal
minderåriga barn, samt att församlingen endast borde få yttra sig härom,
då allmän grund för inflyttning icke inom socknen redan vore antagen och
fastställd. I förra hänseendet, få Utskotten erinra, att försörjningen angår
icke endast barnen, utan äfven föräldrarne, hvilkas behof deraf ofta torde
föranleda betydliga kostnader för fattigcassan. Och hvad den senare anmärkningen
beträffar, lärer det göra tillfyllest att upplysa, det så beskaffade
grunder, sorn här åsyftas, icke lagligen kunna af församlingen antagas, hvadan
desamma i den blifvande Författningen icke heller böra antydas.
Lcig- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Ut sils Utlåtande JV:o 56.
Deremot godkänna Utskotten den framställda anmärkningen derom,
att ordet gifta kan föranleda en origtig tydning af ifrågavarande Författnings-förslag,
hvilket således lärer böra rättas på det sätt, att nämnde ord
helt och hållet uteslutes.
För sammanhangets skull torde här böra till pröfning företagas de i
5:te punkten förekommande anmärkningar. Med tillkännagifvande, att Utskotten
dela deras åsigt, som anse församlingen icke vara pligtig att, i mål
rörande obehöriga personers inflyttning, uppträda såsom klagande, innan dess
å socknestämma fattade beslut blifvit af behörig Embetsmyndighet ogilladt,
samt att mantalsskrifvare icke lärer kunna såsom sådan betraktas, få Utskotten,
jemväl med anledning af Kongl. Kungörelsen den 5 December 1788,
derigenom församlingen, men icke bemälde Tjensteman, erhållit rättighet
att vägra eller tillåta vissa personer att i socknen inflytta, vördsamt föreslå,
det förklaras må, alt vederbörande böra, vid mantalsskrifning, ställa sig till
efterrättelse socknarnes uti ifrågavarande afseende fattade beslut.
Den till utfärdande föreslagna Författning skulle således innehålla följande
föreskrifter:
i.-o att, dä fråga församlingar emellan uppstår angående skyldigheten
att underhålla de från den ena till den andra församlingen
inflyttande personer, skall den fattige, ehvad han haft eget
hemman eller icke, alltid anses tillhöra den församling, der han
sist varit mantals- och skattskrifven;
2:0 att den, som tillåter hushåll från annan socken hos sig inflytta,
utan att den församling, dit inflyttningen sker, å allmän
socknestämma dertill bifall lemnat, skall, derest han icke med
församlingen kan i godo öfverenskomma om de ökade bidrag,
som i sådan händelse må till fattigcassan erläggas, vara pligtig
att ställa full säkerhet för den kostnad socknens fättigforsöjningsanstalt
kan fä 'vidkännas för dylika personers framtida underhåll;
3:o att. då församling ä allmän socknestämma vägrat inhyseshjon
att sig inom socknen nedsätta, eller gammalt och mindre arbetsfört
tjenstehjon att derstädes i tjenst antagas, skola vederbörande
vid mantalsskrifning ställa sig till efterrättelse församlingens
sålunda fattade beslut.
8 Lag- samt Allm. Besv.- och OeeonUtsl:s Utlåtande JV:o 56.
4:o Hvad slutligen vidkommer det yrkande, som, i anledning af Herr
Prosten Stenhammars motion, blifvit framställdt, att Utskotten mätte uppgifva
någon grund, hvarefter fattigvårdsbidrag utaf jernverk och andra manufactur-inrättningar
borde utgå, få Utskotten yttra, att då behofven och
tillgångarne inom serskilda orter äro olika, synes icke någon allmän grund
för fal tig-a fgifternes belopp kunna bestämmas, hvadan Utskotten hemställa,
alt både motionen och den gjorda anmärkningen må lemnäs utan bifall.
Flere Ledamöters serskilda mening bifogas.
Stockholm den 10 April 1835.
Reservationer:
1:0 af Herr Grefve Horn: ”Med åberopande af min vid Betänkandet
N:o 54 afgifne reservation, nödgas jag emot den inom de sammansatta Utskotten
förnyade behandling af frågan mig ytterligare reservera. Det ringa
afseende, som Utskotten gjort uppå de flerfaldiga och grundliga anmärkningar,
hvarmed 3:ne Riksstånd beledsagat återremissen, kan elter min öfvertygelse
icke rättvisas genom det förklarande, att Utskottens egna åsigter icke
blifvit vederlagde; och stadgandet, att den, som tillåter hushåll från annan
socken hos sig inflytta, skall ställa full säkerhet för den kostnad socknens fattigförsörjningsanstalt
kan få vidkännas för den inflyttades framtida underhåll,
vinner ej i värde, eller kan anses verkställbar derför, att tillämpningen
sker så långt omständighelerne medgifva, det enda, ehuru icke i Betänkandet
uttryckta skäl, som föranledde det efter all sann logik fallne förslagets
vidhållande inom Utskotten, som (jag bör erinra derom) saknade
deras fleste Ledamöter af Ridd. och Adeln, Preste- och Borgare-Stunden vid
målets afgörande.”
Häruti instämde Herr Prosten Bolander;
2:0 af Herr Doctor Björkman: ”Jag reserverar mig emot Höglofl. Utskottens
beslut rörande 3:dje punkten: ordet hushåll bär, bade bort heta:
äfven yngre och arbetsföre tjenstehjoJi med minderåriga barn, antingen
dessa tjenstehjon äro i husbondens bröd eller af honom njuta underhåll
såsom
Lag- samt Allm. Besv.- o. Oecon.- UtsP.s Utlåtande, IV:o 56. 9
såsom statfolk, statdrängar eller stattorpare. Äfven anser jag, att den fordrade
säkerheten bort inskränkas till husbondens ansvar för all fattigvårdens
möjliga kostnad, för de minderåriges uppehälle och uppfostran till fyllda
i5 år;" samt
3:o af Herr Bååth: ”Under åberopande af de i min förra reservation
anförde skäl, hvilka hos Utskotten icke blifvit till pröfning upptagna, än
mindre vederlagda, reserverar jag mig å nyo emot Utskottens beslut, sorn,
efter mitt omdöme, ingriper i enskilda medborgares naturliga rätt och frihet,
både att söka sin utkomst der den på lofligt sätt kan erhållas, samt att, i
tjenst få emottaga personer, emot hvilka någon annan anmärkning icke kan
göras, än att de i en framtid möjligen kunna råka i fattigdom”.
Med Herr Bååth förenade sig Herr Cederborg.
Bihang till R. St. Prot. 1834 och 1835. 7-.de Sami. 2-dra Afd. 2
18'de Håftet.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i835.
Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsfos Memorial N:o 5j.
N:o 57.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 24 April.
Memorial, »ted anmälan af Riks-Ständens beslut, rörande
Utskottens Memorial N:o 52.
Sedan Lag- och Oeconomie-Utskotten, tili sammanjemkning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut, i anledning af Utskottens Betänkanden N:ris 6 och
35, i frågan om förändring i sista momentet af 6 §. 2 Cap. Lego-Stadgan,
rörande Husbondes rätt till ersättning af tjänstehjons lön för sjukvård och
läkemedel, uti afgifvet Memorial N:o 5a föreslagit: att Ridderskapet och
Adeln ville förena sig med Preste- och Bonde-Stånden, uti bifall till Betänkandet
N:o 35, eller ock att sistnämnde båda Stånd ville instämma med
Ridd. och Adeln, i godkännande af Betänkandet N:o 6, samt Utskotten, i
händelse någon sådan sammanjemkning icke skulle kunna åstadkommas,
framställt Voterings-proposilion för frågans afgörande genom omröstning uti
Lag- och Oeconomie-Utskotten, förstärkta på sätt 73 §. Riksdags-Ordningen
föreskrifver; så har Höglofl, Ridd. och Adeln, genom Protocolls-utdrag af
den 5 sisth månad, gifvit Utskotten tillkänna, alt Ridd. och Adeln vid*
blifvit sitt i ämnet fattade beslut, samt godkänt den föreslagna Voteringspropositionen,
äfvensom Högv. Preste-Ståndet, genom beslut af den 12
nämnde månad, väl öfvergålt till deltagande i Ridd:s och Adelns mening
och äfven inbjudit Hederv. Bonde-Ståndet att härom med Preste-Ståndet
sig förena, men derefter, under den 16 förenämnde, sedan Bonde-Ståndet
afslagit inbjudningen, förklarat: att då, i anseende lill den uti Voterings-propositionen
upptagne fråga, icke tre Stånd kunnat sig i samma mening förena,
borde denna fråga förfalla. Deremot har Voterings-propositionen, under den
5 Mars, blifvit godkänd af Vällofl, Borgare- och Hederv. Bonde-Stånden.
Och som härvid förekommer, att den af Utskotten föreslagna Voteringsproposition
blifvit gillad af 3:ne Stånd, men Preste-Ståndet förklarat frågan
böra förfalla, samt af sådan orsak icke meddelat något utlåtande rörande
Voterings-propositionen, och Utskotten, öfver giltigheten af denna grundlagstolkning,
icke ega att sig utlåta;
så anse Utskolten sig endast böra detta förhållande hos Rikets Höglofl.
Ständer vördsamt anmäla till den åtgärd för frågans slutliga afgörande,
som Rikets Höglofl. Ständer kunna finna lämplig.
Stockholm den a3 April 1835.
— — —” 1 lim Ilmi J
Bihang till R. St. Prot. 1*34 och <815. 7'.de Sami. l-.cira Afd.
19".de Håftet.
V - - - - —
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i835.
Lag- samt Allm, Be sv.- och Oecon.~ Utskls Memorial N:o 58. s
N:o 58.
Antom lill Eip.-Utsk. den l Maji.
Memorial, i anledning af Riks-S tandens skiljaktiga beslut,
angående Utskottens Betänkande N:o 54 och Utlåtande
N:o 56, öfver väckta frågor, rörande fattigförsörjnings-anstalterna.
Utskottens ofvanberörde Betänkande och Utlåtande äro dels af samtlige
Riks-Ståodes och dels af tre Stånd gillade, med undantag af följande om
ständigheter, i hvilka Riks-Ståndens beslut äro skiljaktiga.
a:dra punkten uti det af Utskotten uppställda för fattnings-förslag,
hvarigenom skulle stadgas, att den, som, utan församlingens bifall, låter
hushåll från annan socken hos sig inflytta, bör för deras underhåll ställa
full säkerhet, är godkänd af Högvördige Presté-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet, men af Höglofl. Ridderskapet och Adeln afslagen, hvaremot
Vällofl. Borgare-Ståndet densamma antagit, med den hufvudsakliga förändring,
att socknarnes berörde rättighet icke finge begagnas annat än i fråga
om tjenstehjon med minderåriga barn, ehvad sådane tjenstehjon voro i
husbondens bröd elter icke, samt att, i händelse församlingen, å allmän
sockenstämma hörd angående dessa personers inflyttning, dertill vägrade
bifall, skulle den, som ville dem intaga, ställa säkerhet för framlida
underhållet af så väl föräldrarne som barnen, intill dess de senare
fyllt i5 år.
Då således Ridderskapets och Adelns samt Borgare-Ståndets beslut öfverensstämma
deruti, att nämnde Riks-Stånd icke gillat Utskottens förslag
i så vidsträckt måtto, som detsamma blifvit framställdt, men deremot tre
Stånd, nemligen Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden förenat sig derom,
att församlingarnes rättighet, att vägra vissa personer hos sig inflytta, hör
utsträckas, så hafva Utskotten, vid fullgörande af deras åliggande att Ståndens
beslut så nära som möjligt sammanjemka, ansett sig böra föreslå, att
Högvördige Preste-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet behagade lämpa
sig efter Vällofl. Borgare-Ståndets beslut öfver frågan, i hvilken händelse
ardra punkten i förslaget skulle, i öfverensstämmelse med den af sistbemälde
Stånd uppgifna redaction, erhålla följande lydelse:
att tjenstehjon med minderåriga barn , antingen desse tjenstehjon
äro i husbondens bröd eller af honom njuta underhållj, såsom statfolk,
Bihang tilt R. St. f röt, 4834 ©cä 1895. 7;rfe Samt. 2:dm Afd.
‘ID.de Haj tet.
2 Lag- samt Allm. Bese.- och Oecon. - Utslts Memorial 1$:o 58.
statdrängar eller stattorpare, e] må i församlingen inflytta, innan församlingen
öfver deras inflyttning blifvit å allmän sockenstämma hörd;
varande det dä församlingens rättighet att deras inflyttning vägra, sä
vida ej den, som vill dem intaga, ställer full säkerhet för den kostnad,
socknens fattigvård kan få vidkännas för framtida underhållet af dessa
tjenstehjon och deras barn, intill dess barnen fyllt femton år*
3:dje punkten af ifrågavarande förslag, som innehåller föreskrift om
Mantalsskrifvares skyldighet att å sockenstämma-beslut, angående vägrad inflyttning
för inhyseshjon och äldre, mindre arbetsföre tjenstehjon, fästa behörigt
afseende, är af Bonde-Ståndet bifallen, men har hos Ridderskapet
och Adeln gifvit anledning till ett från de öfrige Ståndens helt och hållet
skiljaktigt beslut, det nemligen, att lörsamlingarnes, angående vägrad inflyttning
för vissa personer, å sockenstämma fattade beslut alltid borde:
underställas Kongl. Majrts Befallningshafvande. Deremot hafva Preste- och
Borgare-Stånden beslutat, att denna punkt skulle omfatta icke endast inhyseshjon
och äldre tjenstehjon, utan äfven sådane tjenstehjon, som i 2:dra
punkten omförmälas, således alla, öfver hvilkas inflyttning församlingarne
ega att yttra sig; varande sistbemälde tvänne Riks-Stånds meningar i så måtto
skiljaktiga, ätt Preste-Ståndet beslutat, det borde Mantalsskrifvare jemväl
ställa sig till efterrättelse församlingens fullmägtiges och Pastors vid sjelfva
mantalsskrifningen tillkännagifna protest emot obehöriga personers inflyttning.
Då likväl icke något af de öfriga Riks-Stånden biträdt Höglofl. Ridderskapets
och Adelns mening, att socknestämmo-beslut borde Konungémr
Befallningshafvandes pröfning underställas, ej heller godkänt det af Högv.
Preste-Ståndet uti denna punkt beslutade tillägg, lära dessa frågor böra
förfalla.
I öfrigt och som två Riks-Ständ förenat sig om antagande af en anv
nan redaction, hvilken utomdess, såsom mera allmän oell omfattande, synes
ega företräde framför den af Utskotten uppställda; hemställa Utskotten, att
Hedervärda Bonde-Ståndet täcktes i denna elei foga sig efter Med-Ståndens
Beslut, i hvilket fall 3:dje punkten i förslaget skulle erhålla den lydelse;
att, dä församling ä allmän Sockenstämma vägrat sådanapersoner,
öfver hvilkas inflyttning församlingen eger yttra sig, att i socknen inflytta,
skola vederbörande vid. mantalsskrifning ställa sig till efterrättelse
församlingens sålunda fattade beslut.
Slockholm den 1 Maji i835.
STOCKHOLM, Kongi,,
Register
öfver de af Rikets Höglofl. Ständers Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskotts, under 1834—1835 årens urtima Riksdag ajgifna
gemensamma Betänkanden.
B.
Bjggnadshjelpenj om lindring i de$s utgörande
— — återremiss
B/ggninga-Balkenj om ändring i 26 Cap. 2 §.
D.
Numer i
Betänkandet,
m. m
2 4.
44-
47.
Deportation, om grofva förbrytares
16.
E.
Expeditions-Taxan, om ändringar deri , . . .
Embetsjord i stadj om fardag derå . .
F.
Fiskeri-Stadganj om förklaring deröfver ....
Fattigförsörjningen, om ändring i Författningarne derom
— .— återremiss ......
— — jemknings-förslag .....
G.
Gäldenärj om reclamation af förrymd .....
Gårdfari-handelnj om dess upphörande ....
— — återremiss ......
Glasvarorj om rättighet för Kinds Härad att handla dermed
Bih, till R, St, f röt, i834 ock i835. j Sami, 2 Afd,
10,
48.
38.
54.
56.
58.
5.
14*
5o.
29*
H.
Hafs-tång, om rättighet att den upphemta .
Häktade personer, hvarest de under ransaknings-tiden höra för-
2.
varas ..... ...
I 2.
Hemmans-klyfning, om ändring i Förordningen derom
*7*
Husbehofs-(jvarnar, deras anläggning utan föregången syn
2 5.
Handklojvar, deras afskaffande .......
3g.
Huse syns-Ordning, om utfärdande af en ny . . ,
42.
K.
Krono-Rusthåll, om inskrifning dertill .
Kyrko- och Prestgårds-byggnad, angående ändring i stadgarne
ii.
derom .....
3o.
L.
Lego-.Stadgan, om ändring-ar och tillägg deri ....
<5.
— — återremiss ........
35.
— jemknings-förslag .......
5a*
-i— — ytterligare Memorial . . . . . .
57.
Landtmäteri-f örrättningar, om ändring i Taxan på arfvode derför
Laga skifte, om Kungörelse rörande ulflyttnings-medels utbetalan-
i5.
de dervid ........
18.
Laga hus, angående upphäfvande af skyldigheten att dem hålla .
Lagstiftningens verkningar, angående Utlåtanden derom från Col-
3i.
. leglerne ......
32.
M.
Municipal-Författningar, om förslag till utarbetning deraf .
N.
7'
Nämndemän, om arfvode åt dem för verkställda kallelser i brott-
mål .........
3.
Näringsfrihet, om en allmän . . . .
33.
— återremiss ........
5i.
OrganistA om val dertill 37.
T.
1.
8.
34.
9'
i3.
Police-Tjenstemän, om inskränkning i deras myndighet
Pass, angående ändringar i gällande Författningar derom
— återremiss
Prester skåpet,, om deras skyldighet att bekosta husesyner m. m
Prestval, om ändring i Författningarne derom
5.
Svedjande, om tillåtelse dertill å sandmo ....
Stängsel-Förordning, Kongl. Maj:ts Prop. om antagande af en ny 20.
— — återremiss .... ''
Skif tes-Stadgan, anmärkningar dervid .
— — återremiss .....
Skogs-Förordningen, om ändring deri .
Sockne-Allmänningar, om intägter derå .
Sigtuna stad, dess förläggande under Härads-Rält .
Socknestämmor och Kyrkoråd, om ändring i Författningen derom
41.
31.
43.
22.
23.
28.
40.
Tingshus, om Säteriers m. fl. skyldighet att dem bygga . . 27.
— återremiss ......... 53.
Vatten-Verk, om ändring i Författningen angående utrifning deraf . ip.
Väg- och Bro-byggnad, om förändring i skyldigheten dertill . 36.
STOCKHOLM, 1835 j hos J. A. Walldan.
